SVENSKA
RIKSDAGSAKTER
JÄMTE
ANDRA HANDLINGAR
SOM HÖRA TILL
STATSFÖRFATTNINGENS HISTORIA
FÖRSTA SERIEN
TIDEVARVET
1521-1718
AVDELNING II
TIDEN FRÅN 1611
DEL 11:2
1617
UTGIVEN AV RIKSARKIVET
GENOM
NILS AHNLUND
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1934
Pris 10 kronor 50 öre
\
4 MRS 1955
1*»17
241
16. Eliest när Tafuerne satte äre, skole the så wäl som theras gäster
åniuta then rätt och fred, som Swerigis lagh them tildelar, och ehoo them
sedan wåldgäster straffas effter thet 26 och 27 cap. i Konungzbalcken.
17. Wij wele och här medh strängeligen förbudit haffua alle, ehoo
the hälst wara kunne, wäre Embetzmän och tienare så wäl som alle andre,
uthi hwad kall, stånd eller warde the äre, at sända theras hestar i fodring
til wåre och Cronones Bönder, såsom här til skee pleghar, Almogen til
een stoor tunga, såsom och at beswära Almogen medh sine egne forsler
och skiutzning.
18. I lijka måtto förbiude wij och alle, så wäl wåre tienare som andre,
at uptaga någon hest af Almogen på wägarne, ther the äre på sine rätta
resor, eller och i städerne, tijt the äre dragne medh theras wahrur eller
uthi andre ärender, uthan at the låte them frij, feligh och obehindrat resa
aff och til.
19. Gör någhon här emoot och sänder sina hestar lijkawist i fodring,
tå befale wij wåre Ståthållare och Fougdar, at the strax låte uptaga the¬
ras hestar uthan åthskildnat, ehwem the tilhöre, och tilhålla them som
sådan gästning göra at uprätta Bönderne all then kostnad, som ther på
imedler tijdh är gångit. Men försitter och förtijgher thet någhon Ståt¬
hållare eller Fougde och haffuer, kan skee, försyyn för them som thet
gore, tå skal han sielff upfvlla oss och målsäganden skadhan och ware ey
man thes bätter. Sänder och någhon Ståthållare eller Fougde sielf sine
hestar i fodring, han skal föruthan thetta förbemälte straff såsom en otro-
ghen Befalningsman näffst warda.
20. Finnes och någon, som icke haffuer ännu försyyn at röfua på
almenne wägar, uptaga hestar i gåtur och gränder, båtar wid broon och
färiestäder, twinga Bonden til fordenskap, ööl, brännewijn, penningar
eller annat slijkt, liuger sigh frij fordenskap til, gör wåldswärckan eller
begär annan otilbörligheet och blifuer baar och åtagen, han skal hafuas
för rätta, ther saken är giord, anten i städherne eller på landzbygden, och
straffas effter flijtigh ransakning och föregången doom til lijf, hächte eller
penningeböte. Wijtes någhon thet och är ey baar åtaghen, dogh så at ther
äre tekn eller gissningar til, tå uthledhe sigh medh godh skääl effter sielff
sins edhe.
21. Medan wij och wäl kunne tänckia, at monge skola finnas, som
emoot thetta wårt mandat mootwillelighen brytandes warde och gore
wåldzwärkan eller annan oskäl emoot rätt och heemfridh, tå skal wår
Fougde eller Ländzman medh Almogens hielp fånga honom och, effter
som saken är til, anten sättia honom i hächtelse eller taghan i borgen til
näste häredzting och tå låta rätten öffuer honom gånga. Rymmer6 nå¬
gon, så at han icke bliffuer fången, tå skal Häredzhöffdingen i thy häredhe
gärningen giord är lysa honom biltugan å näste tinge och Fougden wara
plichtigh at förkunna Ståthållaren (om ther någor är) eller Fougden, som
näste Befalningen haffuer, then brotzlighes misgärning, hwilke skole i
lijka måtto på alle häredzting låta lysa honom fridhlöös, til thes han biu-
Riksdagsakter från 1611. 16
242 1617
der lagha wärn för sigh och wil til rätta swara, tå må han framkomma/
medh leigd eflter laghen och ey eliest.4
22. Nu händer sigh, at någon dragher til Ländzmannen eller Fier-
dingzmannen och begärar omläggning, föregiffuandes sigh hafue frij pass
och förty wil han frij fordenskap haffua. Legger Ländz- och Fierdingz-
mannen honom om til frij fordenskap och ey tilförenne skodar hans pass
och besked och Bonden ther öffuer klaghar, tå skal Ländz- och Fierdingz-
mannen giffua Bonden, til hwilken han lagd war, fyre öre för hwar mijl
han skiussat haffuer medh en hest och återgälla honom kosten som för¬
tärd är, så frampt samma karl finnes orätter i sina ärender warit haffua.
Wil Ländz- eller Fiärdingzmannen Bonden sin skadha, som sagdt är, ey
återgälda godhwilligt, tå skal Bonden taga witnen och skääl sin och Ländz-
och Fiärdingsmannen sin försumelse öffuertygha widh tinge, och tå skal
Ländz- eller Fiärdingsmannen Bonden thet dubbelt betala.
Wij befale förthenskull alla wåre undersåter, edle och oedle, yppare
och ringare, så wäl som alle fremmande, som innan Sweriges grentzor
resa wele, at the rätta sigh aldeles effter thenna wår Stadga. Synnerligen
och särdeles befale wij wåre Embetzmän och tienare, Ståthållare, Häredz-
höfdingar, Fougdar, Skriffuare, Häredznämd, Ländz- och Fiärdingsmän,
at the haffua häruthinnan itt nogha, flijtigt och troget upseende, at thetta
wårt mandat må på alle häredzting näst efter thetta dato för menige man
upläsas och förkunnas och sedhan uthi alle sina puncter obråtzlighen hållas
och efterkommas, så kärt hwar och en är at undfly wår hembd och wredhe.
Til yttermera* wissö hafwe wij thetta medh eghen hand underskrifwit
och wårt konungzlighe secret försegla låtet.* Actum1* Wässby gård then
3 Februarii åhr 1615/
Gustavus Adolphus.
a) Numreringar endast i A. b) Hela detta stycke saknas B. c) Til yttermera —försegla
lätet saknas B. d) Aff wårt konungzligit slätt Upsala then 7 Februarii åhr etc. törj B.
Vid riksdagen i Örebro 1614 hade den 10 februari utfärdats en skjuts-
färdsordning, tryckt i föregående del av Svenska riksdagsakter (n. 197). Den
ersattes följande år med en ny,“här ovan återgiven, som konungen i sitt tal
vid plenum den 11 februari 1617 hänsköt till ständernas yttrande.
82 Änkedrottning Kristinas svar angående skjutsfärdsordningen. Örebro
1617 den 13 februari.
Avskrifter i Herredagsacta 1617 fol. 524 (A) och i Acta och hand¬
lingar fol. 53 v.—54 (B); ofullständig utskrift rättad och komplet¬
terad av Erik Elofsson i Riksdagsdiarium och -handlingar (C).
Hennes M:s Drottningens moderlige och kärlige swar på then
trychte ordningen, som H. K. M:t Hennes M:s elschelige k.
son den 3 Februarij a:o 1615 på Wässby gårdh hafwer författat
och uthgå låthit, giästning och skiutzning belangande. Actuma
örebroo den 13 Febr. anno 1617.“
1617
243
Hennes M:t kan intet annars förnimme, än att boon iu är i sig sielf
good, hwar hon således blifwer effterkommen och hollén, ändoch der haf¬
wer tillförenne månge ordninger derom warit giorde, på thet at Almogen
måtte wara lijsedt, men doch igenom4 Befallningzmännemes försumelse
ringa blifwit effterkomne4. Kunne nu denne ordningen så blifwa hollén,
som hoon ähr nödigh och godh, så wore thet wist heele landet till gagn.
Hennes M:t weet för sin persson der intet till at seija emot, allenast H.
K. M:t wille ihughkomma Allmogens swar, som i tijsdagz oplästes, der¬
utinnan de beswärede sigh att igenom dett att ordningen förmåhr, att
när store hoper drage, att* de icke schole schingras åth, oclA de förden-
schuldh, som wid wägen boo, icke måtte blifwa aff gästningh utharmade
och hafwe ingen hielp af dem, som afsijdes boo, när omtränger, såssom
och, hwar Krigzfolket anten blifwa fordredhe till togh heller förlofwede
ifrån, item der och någen mycken försel anthen medh byssor, wärier eller
annat, som icke theste större fahra wore till att äfwentyra, måtte, der
den lägenheten är, förskickes siöwägen, att de icke måtte wara Allmogen
så mycket till tunga, som tillförenne schedt är, och synnerligen wid den
tiden, när bonden hafwer sitt åkerbruk för händer. Så gifwer och Hennes
M:t H. K. M:t till at betenckia, om icke fyra öre för mijlen ähr för mycket
för dem som reesa, och om lijka schal gifwas om hösten och wåhren, när
wägerne äre slemmere än som om winteren eller sommaren*. Eliest och
medh*, ders dett ståår i ordningen, att alle andre förlijkes med Tafwerne
[-re] dett bäste dee gitte, om der icke måtte giöras een ordningh på, huru
mycket the schole gifwa för mijlen, på thet att icke, som här till schedt
är, de måtte taga altt för mycket, nemblighen een marck, tolff öre och
ännu en halff daller för mijlen, dett doch olijdeligitt synnes wara. Doch
steller Hennes M:t högbe:te sin käre son det med sitt elschellige Rijkz-
rådh heem.
Christina R. S.«
a) Actum — jö'j7 tillskr. C. b) igenom — effterkomne tillskr. i marg. i st. f. överstr. snarth
sagt, icke öfwer ett åhr, till högste, blifwen håldén C. c) och A. d) att A. e) Härpå följer överstr.
der wägarne äre godhe. Eliesth wore det olijdeligere för den resandhe, efter som man nu weedt wara
skedt, att månge hafwa måsth gifwa ehn mark, tolf öre, ia och ehn half daler för mijlen C. f) Eliest
och medh saknas B. g) Här slutade ursprungligen C; fortsättningen fram till slutet tillagd av
Erik Elofsson med starkt kursiv stil. g) Underskriften endast i A.
Hertig Johans svar angående skjutsfärdsordningen. Örebro 1617 83
den 13 februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 525.
Furstl. Nådes Hertig Johans betenckiande opå H. K. M:s
frågan om de beswärlige öch margfallige skiutzfärder, som
Rijkzens underså ther med betungede äre. Actum Örebro den
13 Febr. a:o 1617.
244
Hwadh de åthschillige och mäst opå alle holdne Rijkzdager och sam-
quembder giorde ordninger om olagelige skiutzfärder och gestninger wed-
kommer, så kan H. F. N:de uthaf thet beswär H. F. N:s egne undersåter
dageligen der uthaf hafwe nogsampt befinne, at sådanne ordninger icke
allenest nyttige uthan och högnödige äre och iu i synnerhet bland andre
den sidste, som H. K. M:t för någon tid seden wid Wässby datered hafwer
uthaf trycket låthet publicera. Der uthi H. F. Nide (isig ihugkommendei)
intet finner wara förgätet, mycket mindre något til at förandra, som i
sådanna måtto den gemeene Allmogen till lijsa och lindring behöfwes,
med mindre H. K. Mit något synnerligit af den konglige omwårdnad
H. K. Mit såsom een lofligh konung om den algemeene sine undersåteres
bäste sigh ihugkommer och dem sin konungzlige och nådige benägenheet
at bewijsa, synes at augere. Dett H. F. Nide H. K. Mit högeligen före
berömmer, aldenstundh H. F. Nides undersåter af sådanne gode ord¬
ninger sig och een lindring och lijsa hafwe at förmoda. Men at skiutzfärder
aldeles aflegges synes Fl. F. Nide icke schee kunna, dy dee iu här [il Rij-
ked uthi urminnes tider hafwe wäret brukelighe och Sweriges lag iu dess
föruthan dem i synnerlige fall tillåter, hwilke, när de af Fl. K. Mit öfwer-
wägne warde, twiflar H. F\ N. intet, uthan att Fl. K. Mit dem sig och Rijk-
zens Arffurster uthi sådanne fall hafwer förbeholdne. Doch hwadh H. K.
Mit häruthinnan Rijket och thess undersåter till gagn och godho stadgar
och igenom sine konungzlige mandater påbiudendes warder, will Fl. F.
Nide ochså för een lofligh conformitet schull uthi Rijket gerna sådant
hielpa att handhaffwa och fordra. Och synes i synnerheet af nöden wara,
att Fl. K. Mit nu strax på denne Herredagh utti förbeite sine edicter
Ståtthollere och Befallningzmän der till holla låther, att uthöffwer ded
som här uthi så måtto stadgas stricte må hollet blifwa, på thet H. K. Mit
framdeles medh sådanne sine undersåteres beswäär och klagan må bliffwa
omolesterad.
Johannes.
84 Adelns och krigsbefälets svar angående skjutsfärdsordningen. Orebro
1617 den 13 februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 526—528.
Uppå den förestälte skiussfärdzordning, som den stormech-
tigste högborne Furste och Herre Herr Gustaf Adolph etc. etc.
nådigest hafwer Rijkzens Ständer öfuerantwarda låthit, ähr
Ridderschapedtz, Adelens och Krigzbefelletz underdånige och
ödmiuke swar. Actum Örebro den 13 Febr. 1617.
Först, hwadh den förste puncht belangar, så finne Ridderschapet»
Adelen och Krigzbefellet samma ordning wara i sigh sielff wälmeent och
1017
245
godh och kundhe lända Sweriges Rijkes undersåter till stoor lijsa, der
hon så kunde uthi sine clausuler hollén warda; allenast begäre Ridder¬
schapet, Adelen och Krigzbefället, at när dee antingen i synnerheet till
H. K. M:s hoff eller och till allmännelige Rijkzdagar och solenniteter af
H. K. M:t kallade warda, att the då aff H. K. M:t jämpte wed kallelse-
brefuet ett pass på frij fordenschap till och från bekomma måtte, effter
som förbe:de Skiutzfärdzordningh någorlunda förmåå och inneholle syn-
nes. Men effter Ridderschapet, Adelen och Krigzbefellet betrachte, det
icke wäl möijeligit kan wara, att samma ordningh kan så till pricke hol¬
lén warda, aldenstund så få af Allmogen är, som sielfue pass läsa kunne
eller förmögne äre skalkar och bofuar emotståå, ställe Ridderschapet,
Adelen och Krigzbefellet till H. K. M:tz högwijse Rådh sådanne medel
att upptänckie, hwarigenom alle skiutzninger (:undantagandes hwad hwar
och een af sine Bönder hafua kunne:) måtte alldeles afschaffuede warda
och the, som effter Konungens budh till Konglige M:s Hoff eller tiänst,
solenniteter och samquembder sigh schole förfoge, måge med forden¬
schap nödtorffteligen försörgde warda.
Till thet andre, hwad the siu andre punchter belange i samma Skiuss¬
färdzordning, låthe Ridderschapet, Adelen och Krigzbefället sigh wäll
modh benöije, allenast Krigzbefället holler det derföre, att better schall
v/ara för thet beswär, som är till få fordenschap för een fahna ryttere
eller soldater på een hoop, att hwadh Swensche ähre motte effter gam¬
malt bruuk hoos Bönderne förlagde warda, när the på något schole sigh
begifue. Men när främmende Krizgfolk fahnewijs kommer i landet, at tå
medh them effter ordningen hollas må, och hwar och een Befähl må effter
samma ordningh hafua upseende med sitt folk och bonden till sin rett
förhielpe, när han öfuer någon sig tilbörligen klagandes warder. I lijka
måtto begäre och Krigzbefellet ödmjukeligen, att the måge niuta frij for¬
denschap både för sigh och sin tråtz, när the draga till och från toget,
effter som gammalt och fornt hafwer warit.
Till thet tridie, hwad ordningen belanger, som then reesende man aff
Ridderschapet, Adelen och Krigzbefellet måste undergåå, när the sine
eigne ährender om landet reese, tyckes dem hwad måltiden, milerne och
nattfordret wedkommer aldeles wara för swårt och dyrt taxeret. Och
begäre the på thet underdånigste, att samma reeseordningh måtte taxeres
utti mindre wärde och prijs, således at man må giffue för een måltidh
maat och öll twå öre, mijlerne för een häst twå öre, nattfodret för een
häst och twå öre, men korn och haffra efter som the kunne wara sambse
om och i näste köpstad kan gåå och gälla; doch at Giästgifuerne icke för¬
andra mijlerne uthan låthe blifua wedh the mijler, som aff ålder hafue
lagde warit.
De andre nästfölliende punchter allesammans holle Ridderschapet,
Adelen och Krigzbefellet godhe och nyttige. Och hafue Ridderschapet,
Adelen och Krigzbefellet dette deres underdånige swar på H. K. Maij:tz
Skiutzfärdzordningh ödmiukeligen welet tilkenr.e gifue, underdånligen
246
1617
bediendes, att H. K. M:t dett nådeligen wille uptaga och i bäste måtto
förstå och wahra och blifua deres allernådigste Konung och Herre.
Opå samptlige Ridderschapetz, Adelens och Krigzbefelletz
wägner underschrifuit.
Caril Ersson Erich Slatte
Oxenstierne.
Nils Perssonn.
85 Prästerskapets svar angående skjutsfärdsordningen. Örebro 1617
den 13 februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 528.
På then stormechtige högborne Furstes och Herres, Herr
Gustaf Adolph etc. gifne och aff trycket uthgångne ordningh
om gestning och skiutzfärder Prästerschapzens eenfallige be-
tänkiandhe. Actum örebro den 13 Februarij anno etc. 1617.
Till thet första, betacke the H. K. M:t på thett underdånigste, att
H. K. M:t hafwer hafft ett nådigt medlidande medh then fattige All¬
mogen och gunsteligen sedt på then odrägelige tunga, som the dageligen
uthstå medh gästningh och skiutzfärder, och derföre giordt der oppå een
christeligh och schäligh ordning, på thet the här effter någorledes kunne
lijsade warda, ty hwar thet schule så framgeent blifua med thenne odre-
gelige tungan, är ingen twifuelzmåll att gemeene Allmogen icke allenast
warder blottadt och utharmat uthan och åkerbruket, hwilket är then för-
nämbligste inkompst och förwärff, aff hwilket Sweriges Chrono och thess
inbyggere oppeholles, warder hoos mångom icke allenast förhindrat uthan
och ödelagdhe, theraf H. K. M:t och Fäderneslandet will taga een märcke-
ligh schadha. Så effter thet H. K. M:t uthi sin gifne ordning sådant gerne
will förekomma och utan twifuel warder ther med mycken frucht schaf-
fendes, så frampt för:te ordning bekommer sin tilbörlige execution, hwar-
före äre wij på thet underdånigste begerendes, att H. K. M:t af konglig
alfuar och myndigheet nådigest wille befalla sine trogne tienere och Be-
fallningzmän i landzänderne, att the stelle henne i wärcket och giöra der
oppå een sådan execution, at straff må gå uthöfuer dem som henne bryter.
Ty hwar befalningzmannerne sådant icke uthrette, är Allmogen omöije-
ligit sielff komma thet tillwäga, hwilken och offta kan sigh i sådanne fall
begrijpa, hwar Befalningzmännerne icke göra them bijstånd.
Der näst, effter Prästerschapet så wäll som andra under tiden af
H. K. M. till Rijkzdager och elliest blifua kallade och icke förmå för be-
kostningh schul! hafua sina egna hester, begäre the uthi underdånigheet
Anders Jöran Class:
Olsson Ecklöff.
Knut Drake.
1617
247
niuta then samma ordning på mijletalet för een häst, som i H. K. M:s
ordningh förmäles om H. K. M:s och Adelens tienare. Elliest händer thet
offta, att man kan icke uthfå någon häst aff Giästgifueren, med mindre
han dyrcker honom så högt som den andra kann mätha, hwilket ähr wägh-
farande folk mycket beswärligit.
Dette är Prästerschapzens eenfallige swar och betänck iande om then
ordningh H. K. M:t på gästningh och skiutzfärder nådigest hafuer före-
stelle låthit, underdånligh begiärandes, att han till thet bestå må upp-
tagin bliffua.
Petrus Kenicius Olaus Aros. L. Paulinus Gothus
Ubsaliensis. E. Streg.
Borgerskapets svar angående skjutsfärdsordningen. Örebro 1617 86
den 14 februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 530—531.
Oppå den stormechtige högborne Furstes och Herres, Herr
Gustaf Adolphz etc. utgångne mandat om gästninger och skiutz¬
färder, dateret Wässby then 3 Febr. 1615, ähr Borgerschapetz
underdånige och ödmiuke förklaring. Actum örebroo den 14
Febr. anno 1617.
Borgerschapet hafwe låthet sigh H. K. M:tz trychte uthgångne man¬
dat förelässa och deres ringa och eenfallige öfwerwägende och betenckian-
de befinne the thet i alle sine punchter nyttigt, gagneligit och gott, de
fattige skattdragare oppå landzbygden till roo, lijsa och een säker heem-
fridh, och andre som dem med gästninger och skiutzfärden wele öfwer-
lasta och betunga, hafwe sigh för deres olycka och straff at föresee, H. K.
M:t underdånligen och ödmiukeligen betackandes, att H. K. M:t sine
fattige undersåther således gunstligen frida, handhafwa och förswara will,
önschandes att Gudh allz:gh will H. K. M:t det medh ett långt liff, god
helisa och sundheet, fridh och ett rooligit Regemente sampt all andelig
och timmeligh wällsignelse belöhna. Men effter Borgerschapet befinne
samma mandat wara dirigerat allenast till undersåthernes på landet för-
swar och städerne nogsampt medh swåre gästninger och omlägninger
och somblige med skiutzfärder bådhe till watn och landh betungede och
beswärede warda, hwarföre bedie the underdånligen, at och the måge
under samma mandat för omlägninger, gästninger och skiutzfärder lijsa¬
de och obeswärade warda, såssom och effter Borgerschapet, som esom-
offtast trängie till at reesa oppå sin handel och nähring, måste gifwa een
deell af Gästgifwere eller bönder, som med schäligheet sigh icke benöija
248
1017
wele, meer än den fordenschap de bekomma må eller kan wärd wara, för¬
än bonden någon fordenschap tillåter, att een ringa wägh till att reesa
dem icke uthan stor bekostnadt afgåår, hwarföre bedie de H. K. M:t un-
derdånligen och ganscha ödmiukeligen, att och een schäligh ordningh på
köpmäns fordenschap giöras må.
Dette är Borgerschapetz underdånige och ödmiuke förklaring såssom
och ödmiuke begäran om be:de H. K. M:s mandat, ödmiukeligen bedien-
des H. K. M:t will sigh gunstligen och nådeligen dett behaga låtha och
altidh blifwa dem en gunstigh och nådigh Konung och Herre.
K. M:tz
underdånige, ödmiuke, trogne och hörsamme undersåther, så
lenge de lefwa.
Samptlige Borgerschapet til denne Rijkzdag försambladhe.
Hans Bolthe Per Larssonn
v. Tälgie. frå Nyköping
Arendt Persson Mårten Olofsson
frå Westrårs opå Herensandt.
8/ Allmogens svar angående skjutsfärdsordningen. Örebro 1617 i februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 531 v.—532.
Oppå then Skiutzfärdzordning, som then stormechtig:te
högb:ne Furste och Herre, Her Gustaf Adolph etc. hafwer a:o
1615 den 3 Februarij uthj Wässby låthet uthgåå, ähr thette
gemeene Allmogens underdånige ödmiuke förklaring. Actum
örebroo dena Febr. anno 1617.
Först tacke gemeene Allmogen H. K. M:t på thet allra underdånigste
för then Skiutzfärdzordning H. K. M:t hafuer låthet uthgåå, der uthin-
nan H. K. M:t nådigest nu begärer gemeene Allmogens underdånige öd-
miuke betänckiande, om the uthi fonte Skiutzfärdzordning kunne finna
något feel, som dem synnes scholle kunna förandras eller icke. Så hafue
gemeene Allmogen fonte ordning sig förelässa låthet, och kunne the der
uthi intet förnimma, som annorledes giort är och författadt wara, än det
som är H. K. M:t till högt och mycket berömm och gemeene undersåterne
till wälfärd, gagn och bijståndh. Och effter een hoop af gemeene Allmogen
i somblige landzänder och häreder sigh beswäre, at the allrigh fonte ord¬
ning för änn som nu någonsin hördt, mycket mindre uppå häredzting,
effter som sielfue ordningen förmäler, för gemeene Allmogen förkunnas
eller publiceras, derföre, medan dhe samme ordning finne godh, schäligh
och nyttig wara, ähre de samptligen af H. K. M:t på thet underdånigste
1617
begärendes, att offtabe:te ordning måtte här effter bettre blifua widh
macht hollén, än som här till schedt är, på thett de fattige undersåter
både för gästning, wåldh och outhseijelige skiutzfärder måge frijade, för-
schonedhe och lijsede blifua och Invar Ländzman, Fierdingzman och Gäst-
gifuere ett exemplar framdeles, med H. K. M:s secret förseglat, nådigest
låthe meddeele. Dette är nu således gemeene Allmogens eenfallige för¬
klaring uppå Skiutzfärdzordningen, der uthi dhe underdånligen och öd¬
miukeligen begäre, att ther alle saker icke så sindrijkt kunde wara af them
grundede och öfuerwägne, som H. K. M:s nådige wilha fordra kunne, att
H. K. M:t theres ödmiuke doch wällmeente betänkiande nådeligen i then
bäste måtte upptaga och uthtyda wille, såssom och altidh wara och bliffua
deres allernådigste Konung och Herre.
a) Lucka för datumsiffran.
Konungens förslag med avseende på skjutsfärdsordningen. Örebro 88
1617 den 17 februari.
Egenhändigt koncept bland Riksdagsacta 1617 av Axel Oxen¬
stierna, vars text här följes (A); originalexemplar med konungens
underskrift dels för änkedrottningen i Riksdagsdiarium och hand¬
lingar, dels för prästerskapet (B); därjämte avskrifter i Acta och
handlingar fol. 64—66 samt Herredagsacta 1617 fol. 573—576.
Kong. M:tz betenckiandhe uthij den giordhe Skiusfärdz-
ordningen åhr 1615 om wintern på Wäsby gårdh, på hwilkedh
H. K. M:t kärligen och nådigst begärer att Hennes M:t Drot-
ningen, H. F. N:de Hertig Johan och de andhre Rijksens Sten-
dher H. K. M:t sitt rådh meddele wele. Actum örebro den 17“
Feb. anno 1617.
Efter H. K. M:t aff the reesor, som H. K. M:t nu i någre åhr sielff
genom landed giordh haffwer, någorlundha haffwer förnummet och medh
ögon seett den store jemmer och besvär, som Almogen genom gestning
och skiusning uthan lijss och återwendho draga moste, då befinner H. K.
H. K. M:t i sanning och haffwer aff Almogens egen mundh hört ded att
ware den rätte förnembligste orsak till deras fattigdhom, och att så månge
Chronones ödeshemman H. M:t till merklig skadha odhe ligge. H. K. M:t
haffwer för den skuldh, efter sine högstährede förfädhers, framfarne Swe-
riges Konungars exempel, sig till ded högste winlagt att upsöke bristerne
och dem medh sin giordhe ordning och dess exsecution bothe efter möije-
ligheet. Men att samme H. K. M:ts godhe upsått icke haffwer wamnet sin
framgong, därtill ähr wållande först Häredzliöffdingarne, som icke ord¬
ningen haffwe Almogen idheligen och på alle ting föreläset, så att de
kundhe weta des inneholdh; sedhan Stådthollarne, Fougtherne, Schrijff-
250
1617
warne, Läns- och Fiärdingsmän, som icke allenest inthet haffwe henne
exsequeret uthan mestedels sielffwe medh sine egne resor, körslor och
förslor fram för andre Almogen betungat. Fougdekarlar, hwilkas taal ähr
oändeligt, rijdhe och gesta så uthur by och i by under ded skeen att de
upkräffia Chronones ränta, att dät ähr synd och skam åth. Adelen, Krijgs-
folket och andhre, icke allenest H. K. M:ts tiänere uthan och andhre,
nyttie gestningar och skiusfärder till deres bröllop, förslor och reesor emot
ordningen, och där haffvver hwarken Stådthollere, Krigjsfolkz förmän heller
andhre inseendhe medh. Sedhan ähr ändå en den förnembligste orsak till
de oändelige skiusfärder den förste punct i ordningen, der som tillathes
allom dem som haffwe H. K. M:ts, Hennes M:t Drotningens och H. F.
N:des Hertig Johans pas, eller skickes aff H. K. M:ts Officerer till hoffwa
medh pas och postwapen frij fordenskap, hwarföre månge pas under¬
stundom begäres och uthdeles till dem som dem intet haffwa bordhe, och
de som fuller köne undherstundhom wara rätte i sine ährende, taga månge
andhre undher samme frijheet till sig. Och bliiffwer alltså, ehwadh ord¬
ning och göres, oredhan lijke stoor.
Så all den stundh H. K. M:t förnimmer, att dette beswäred icke alle¬
nest ähr odrägeligt och oskäligt uthan ähr ochså widt inrijtedt, att ded icke
kan bothas, medh mindhre man något nähr i gemen förbiuder och aff-
schaffwer all frij gestning och skiusning, hwilked synes fuller att wara
något sielffsynt i förstone men skulle doch lijkwäl ländha Chronan till
nytto, Almogen till förkofring, och wore ingen till skadha. Och menar
H. K. M:t ded således skole tillgåå, att alle pas och postvapen, ded ware
sig H. K. M:tz, Hennes M:ts och H. F. N:des eller någons annars, skulle
efter denne dag till ingen frij fordenskap, hest, maat heller ööl gella, uthan
alle, ehwo de helst åhre och aff hwadh stondh, skole efter ordningen wara
plichtige att sökie taverne och där sökie fordenskap för en redelig betal¬
ning. Och hwaruthinnan ingen åtskilnadh göres, aff hwem han utskicket
ähr, så att effter den dagen, som framdeles kan settias, platt inge frij skius¬
färder skole gella, uthan desse efterschriffne:
i6. Nähr H. K. M:t, Hennes M:t Drotningen eller någon aff Arffur-
sterne eller deres gemåler och barn resa i egen person i landed, och will
H. K. M:t på sin sijdhe fuller uptenkie de medel, att sådane H. K. M:ts
reesor skole bliffwe landed uthan stoort beswär.
2C. Nähr H. K. M:tz merkelighe Sendebudh förskickes genom landéd.
3. En Stådthollare skall, när han holler stemne medh Almogen i sitt
lähn, åth högste rijdha sielff femte stark, anten medh sine egne hestar
heller frij skiushest och eij däröfwer heller i andhre tijma, nähr han sine
egne ährende drager, och eij långer ähn i sitt eget lähn.
4. Blijffwer någon annan förordnadt att handla medh Almogen att
uthschrijffwa, att upbära någon rättighet, han skall strax jempte sin ful-
macht få öped pas, huru stark han må frijtt resa i landet.
5. Fougdherne, nähr de upbära rentan heller holle stemne medh Al¬
mogen i sitt fögderij, skole haffwe frij fordenskap på sig sielff annan och
1617
251
intet rnehra, och eij widhare ähn hans fögderij sig strecker. Skrijffware
niute samme rätt. Men alle Fougdhekarlar skole gåå till foot och allenast
bestås maat och ööl efter nödtorften.
6. Alle poster, som skickas i landet aff Stådthollare, Fougdher heller
andhre, ja aff H. K. M:t sielff, som icke deste hastigere ährende haffwe,
skole gåå till fott, och bestås sedhan den, dem skickar i nödtorfftige ähren¬
de uthan om sitt lähn, så månge penninger som han till maat och ööl be¬
hof fwer på same resa efter ordningen.
7. Och på ded de poster, som hastige ährende haffwe aff eller till,
måge och uthan uppeholdning framkomma, då achtar H. K. M:t på alle
store landzstreckor, som ligge ifrån Stockholm åth Calmar, Jönköping,
Elffsborg, Kopparberged, Gefle, Wijborg och Refle, så vidt Kongedömed
sig strecker, att settia och förordna wisse Postmästare på hwarie 2 mijl
nähr hwar andhre, hwilke sedhan efter lägligheeten medh hest och bått
så skole städse wara försedde, att H. K. M:tz poster uthan uppeholdning
hastigt köne framkomma. Och dem will H. K. M:t så medh frijhetter,
hielp och privilegier försörie, att de skole sig obeswähradhe finna låthe.
Till dem skole och H. K. M:tz tiänare, som till hoffwa kalladhe blifwa medh
H. K. M:tz breff, sig begifwe. Och will H. K. M:t sedhan göra en ordningh,
huru de best anten för penninger eller eliest köne framkomma.
8. På alle andhre wägar skole förordnas Tavernere efter lagen aff
Häradzhöffdingarne, som gammal sed ähr, och dem så wäl som Post¬
mästare måge de wägfarandhe besökie för redlig betalning, som i ord¬
ningen förmäles.
9. I städerne will H. K. M:t och att Borgmästare och Rådh skole
efter städernes läglighet och storlek förordna wisse formän, de där medh
wagnar, hestar och båthar förferdha den wägfahrandhe. Om Chronones
nödtorfftige förslor blijfwe, sosom aff gammal tijdh waredh haffwer, och
will H. K. M:t fuller upfinna ded sätt, att undersåterne i Kongedömed
icke skole där öfwer mycket att klaga haffwa5.
Hwad Krijgsfolked wedkommer, deres upferding och tugande, därom
will H. K. M:t lathe förnye Krijgsartiklarne och där ded klarligere före-
schrijffwe. Men imedlertijdh menar H. K. M:t därom nog wel i ordningen
stadgat wara. Och skal Krigsfolked, han ware aff hwadh condition han
will, uthan om tug och munstringar aldeles holle sig andre undersåtar^
lijke.
Hoo som sedhan bryther häremott, för dem menar H. K. M:t att
statutere ett sådant straff som ordningen inneholler heller H. K. M:t kan
framdeles finna nyttigt att stå till sluthe, serdeles på Stådtholler, Foug-
ther och Befalningsmän, så och Krijgsbefähledt sampt Borgemästare och
Rådh i städerne , som icke better upsyn haffwe och justicie holle. Och
på ded dette alt deste better skulle kunne stelles i werked, då menar H.
K. M:t best wara att man bliffwer wedh ordningen intill näst kommandhe
Michaelis, på ded man i medier tijdh kundhe rymma aff wägen alle hin¬
der och förordna på alle orter Postmästare och Tavernere.
252
1(517
Hwadh Hennes Mits, H. F. Nides och Stendernes betenkiande i ord¬
ningen wedkommer, och serdeles att för Chronones tiänare och Adeln
synes ordningen för mijlen, maat, öl och hestefoder wara för högt satt, så
ville de icke allenest betenkia den wägfahrandes, boos hwilken mästedels
står att resa eller eij, uthan mehra bondhens, som före sitter, lägenheett;
och när de sedhan besinne bådhe myntes affslag och andhre omständig¬
heter, menar H. K. M:t att ingen förändring medh skäl kan begäres.
Men att alle de, som till Rijksdagar kallade bliffwa, måge niute sam¬
ma ordning ifrån och till, ded haffwer wäl skäl medh sig och kan aff H.
K. M:t wäl stadgat wardha. Men andhre och dessföruthan ähr tilbörligt,
så här som annorstädes, att hwar och en förlicher sig medh Tavernerne
best han kan. Dette ähr så H. K. Mits wälmeente betenkiandhe, och be¬
gärer kärligen och nådigst, att Hennes Mit, H. F. Nide och de andhre Sten-
dherne sig härpå förklara wille.
Gustavus Adolphus.
a) Datumsiffran synbarligen, av bläcket att döma, senare tillskriven av samma hand
B. b) Först B. c) Till det andre o. s. v. i fortsättningen B och avskrifterna, d) så B, lähnet A.
e) Om — haffwa tillskrivet i marg. A. f) så B och avskrifterna, landzsätare A. g) sampt—
städer ne i marg. A.
89 Änkedrottning Kristinas svar. Örebro 1617 den 19 februari.
Av sekreteraren Erik Elofsson rättad utskrift med påteckning
«ig feb. 1617. Hennes Mitz swar om Skiutzfärdzordningen« i häftet
Riksdagsdiarium och -handlingar (A), jämförd med avskrifter i
Herredagsacta 1617 fol. 578 v.—580 (B) samt Acta och hand¬
lingar, fol. 67 v.—69 (C).
Hännes Mitz Drotningens modherlige och kärlige wälmening
om det betänkiandhe, som Hans K. Mit Hännes Mit den 17
Februarij öfwerlefwerererdhe Skiutzfärdzordningen ahngående.
Actum örebro then 19 i samma månadh åhr etc. 1617.
Att Hans K. Mit sielf hafwer förnummit och medh öghon sedt den
store jämmer och beswähr, som Almogen igenom giästningh och skiutz-
ning, utan lijsa och åtherwändhe, lijda måste, såsom och oftha hördt, att
det skall ware den rätte och förnembligste orsak till deres fattigdom och
til så månge Cronones ödheshemman, som nu finnes, så ähr sådhant wäl
til at thro, at giästning och skiutzning mykit hiälpa medh til Almogens
oförmögenhet, män gierder, pålagor och uthskrifninger (:uthan hwilke
krigssakerne intet kunne drifwesi) de hielpe fulle och flux der till, att
bådhe fattigdom och ödheshemman blifwe i landhet, och der Hans K. Mit
kunne träffe ehn lijdkelig ordning, som bådhe Hännes Mit, Hans K. Mit
och Arffursterne icke sielfwe wore till skadhe, den wäghfharandhe lijdelig
253
och Almogen kunne der bredewidh® blifwe lijsadhe, så stiltes dermedh et
det högste beswär, som på alla Rikzdagar hafwer warit mäst klagat och
ropat öfwer. Män Hännes Mit kan icke sehe, på hwadh sätt det skal kun¬
ne hålles. Ordningen kanfc nogh göres, män i krigswäsendet, det wij Gudh
bättre mehr ähn nogh försöcht hafwe, så pläge de näpligen, såsom de ey
häller wäl kunne holles.* Icke deste mindre så är detd till att försöket, och
kan” H:s Mit den förste punchten i betenckiandet icke bewilie, uthan att
det motte blifwe widh den förste punchten, som i sielfwe ordningen står,
doch will H:s Mit der bredewidh lathe hafwe opsehende nogh, att H:s
Mitz pass icke skole wanwyrde ordningen. Twifler intet att Hans K. Mit
och F. Nide Herti[g] Johan ju gore det samme.
Den andre, tredie och fierdhe punchten kan H:s Mit intet ogille, hwar
det så* af Ständerne blefwe samptycht, doch ath Hennes Mitz och Arf-
fursternes Sendebudh motte niuthe samme rätt som uthi den andre punch¬
ten förmäldes. Män uthi den 5 punchten ähr twifwelsmåhl, om man på
det sättet på åhr och dagh skulle få Cronones ränthe ut. Dy Hännes Mit
hafwer Fougdter nidher i YVärmelandh, som hafwe sexton stora mihler
igenom deras befalninger; skal Fougdtekahren der gå igenom, när han
sändhes ut, anten at fordra ränthen up eller bestelle något til brukzsens
fortgång, det wil gå långsampt till. Män kunne man komme Almogen till,
at de i tijdh och tijma lördhe ifrån sig, hwadh de utgöre skulle, så behöfde
hwarken Fougdten eller Fougdtekarerne dem så åftha besökie. Doch tyckes
H:s Mit, såsom det ehna i det fallet icke kan wara, så kan och thet andhre
uthan öfwerhetenes skadhe icke häller wäl skee.
Den 6 punchten skulle icke ringe skadhe gifwe, och mäst Konungen
sielf, som mästh behöfwer at sändhe i Rikzens saker och ährender, de un¬
derstundom genom drögsmåhl kunne blifwe fharlige. Dy man kan inthet
sehe aff passet, hwadh wärfwet för hastighet kräfwer, och skulle för den
skul mykit derigenom blifwe försumat och tilbaka satt. Män kunne den
7 punckten blifwe effectuerat, så hadhe fulle den 6 sin hielp der af.
Den 8 punckten ähr aldeles laghlig och godh.
Kunne den nijondhe punchten stellas så i wärket, sorn? Flis Mit det
menarC wore det och gåt. Eliest hwadh Cronones nödtorftige föhrtzler
och krigsfolkens up- och aftogandc? widhkommer, såssom och om dem,
som af och alm till Härredager måste förresa, måtteb lifwe widh samme
ordhning som Cronones tiänare, lather Hännes Mit wara gåt, och alden-
stundh Hans K. Mit will lathe blifwit widh ordhningen in till Michaelis,
på det Hans K. Mit imedlertidh kan rome af wäghen all hindher, så twifler
inthet Hännes Mit, at iu något förekommer, som ahnten kan tiäne till
förändring eller förbättring, att Hans K. Mit deraf sådhan medh sitt Rikz-
rådh kan fatta det bästa, der Almogen kunne blifwe lijsat medh, det och
Hännes Mit Hans K. Mit med sitt Rikzrådh hemställer.
Och ähr dette så, efther* den tijdz legenhet, som nu på ferde ähr och
för handen synes wara*, Hennes Mitz modherligh och kerligh wäimeningh
i dette ährendet.' Men hwar Gud en gång teckes unne, dett H:s Mit av
254
1617
hiärtat önsker, dette wårt kiäre fäderneslandh fridh, då wore wist nyttigt,
att man bådhe her uthi så well som alt annat oprettade loflige ordninger,
som federneslandzens inwånere samptligen wore till gagn och gode. Och
är H:s M:t i den moderlige och kiärlige tillförsicht, att H. K. M:t denne
H:s M:tz meningh så optager och förstår, som hon af H:s M:t wellmenth är.
Christina R. C.
a) Tillagt i marg. av Erik Elofsson A. b) Ordninghar kunne C. c) widh macht efter det
ganibla proverbium silent leges intet arma överstruket A. d) Ändrat från wälbetäncht A.
e) och kan — hwar det så tillskrivet i marg. i st. f. i texten överstr. Och kan Hennes M:t för
sin person wäl gilla i, 2, 3 och 4 punchten hwar det så A. f) som — menar i marg. A. g) krigs¬
folket, ovan raden up och aftogande A. h) efther — synes wara tillagt i marg. A. i) i den för-
håpning at Hans K. M:t det också optager och förstår, som det af Hennes M:t meent är
överstr. och av Erik Elofsson ändrat i enlighet med slutstycket i texten A. — Under¬
skriften endast i B.
Hertig Johans slutliga förklaring rörande förslaget till stadga jämte
ytterligare förklaring angående skjutsfärdsordningen. Örebro 1617
den 20 februari.
Se ovan nummer 77.
90 Adelns och krigsbefälets svar. Örebro 1617 den 20 februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 582.
På then stormechtigste högborne Furstes och Herres Her
Gustaf Adolphz etc. etc. nådige betänckiande om Skiutzfärdz-
Ordningen, Rijkzens Ständer den 17 Febr. föreläsen och öfuer-
antwardat, är Ridderschapetz, Adelens och Krigzbefelletz un-
derdånighe och ödmiuke swar. Actum örebroo then 20 i sam¬
ma månad a:o 1617.
Hwadh Konunglige M:tz werderingh på mijlerne, måltijdhen och fo-
dher för een häst om natten widkommer, begäre Ridderschapet, Adelen
och Krigzbefellet underdånligen, att H. K. M:t nådigest wille widh then
förre theres meening, som the utti sitt schrifftelige seneste swar H. K. M:t
öfuerantwardat, bliffua låtha, såssom och att när Ridderschapedt, Ade¬
len och Krigzbefellet bliffua uttaff H. K. M:t till Rijkzdager, Crönningen
eller andre oppfordringer kalladhe, att the tå bådhe till och från medh
fordenschap nödtorfteligen måghe bliffua försörgdhe, effter som gam-
mul seedhwahna och bruuk aff ålder altidh wäret haffuer och Adelens
wälfångne och aff H. K. M:t confirmerede privilegier inneholle och för-
mäle.
1617
255
Dette är Ridderschapetz, Adelens och Krigzbefelletz underdånige och
ödmiuke swar på H. K. M:tz betänckiende om Skiutzfärdzordningen,
ödmiukelighen bediendes, att H. K. M:t nådigest dett uthi den bäste måtto
förståå och anamma wille och altidh wara och bliffua deres allernådigeste
Konungh och Herre.
Oppå samptlige Ridderschapetz, Adelens och Krigzbefelletz
wägner underschrifuit.
Caril Ersson Nils Bengtsson Bengtt
Oxenstierne. till Lijdinge. Brönthiesson.
Erich Ulff sparre. Otto v. Scheding.
Prästerskapets svar. Örebro 1617 den 19 februari. 91
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 583.
Opå then stormechtigste högborne Furstes och Herres Her
Gustaf Adolfphz etc. betänckiande om then Skiutzfärdzord-
ning, som H. K. M:t anno etc. 1615 på Wässby gård nådigst
hafuer uthgå låthit och Rijkzens Ständer här i örebroo then
17 Februarij är öfuerantwardat, Prästerschapzens eenfallige
doch wälmeente betenckiandhe. Actum örbro den 19 Febr.
1617.
Till thett första hafuer Prästerschapet effter H. K. M:s nådige betal¬
ning H. K. M:tz betänckiande på gästning och skiutzfärder låthet sigh
förelässa och ther af förnummit then omsorg och omwårdnat H. K. M:t
dageligen bär för samptlige undersåternes nytta och wälfärd, serdeles att
then gemeene Allmogen må warda lijsat ifrån then odrägelige tunga, som
the med skiutzfärder och gästninger dageligen måste uthstå, derföre
Prästerschapet H. K. M:t på thet underdånigste betacke, twifle och intet,
at thenne H. K. M:tz nådige benägenheet och höga flijt warder ländandes
undersåterne till stor lindringh i thenne beswärlige tidhen.
Men hwadh sielfue H. K. M:tz ordning tilkommer kan Prästerscha¬
pet effter sin eenfallighet icke annat förstå, uthan at hon wijsligen och af
gott betänckiande om alle omständigheter är författat, wete och för sitt
stånd icke något häruthinnan påminna, uthan wele then saken H. K. M:tz
höga och berömmelighe förstånd med the wälb:ne Herrar i Rijkzens Rådh,
härom ytterligere laga och förordna, ödmiukeligen hafua heemstält, un¬
derdånligen bediendes, att hwad som således stadgat och beslutit blifuer
till undersåthernes lijsa och tunga bördos afschaffende må ställas i wärcket
och bekomma sin fullkor lmelige execution, ty hwar annars scheer, blifua
256
många hemman odhe och undersåterne mångestädes förblottede och uth-
armade. Prästerschapet betacke H. K. M:t på thet underdånigste, att
H. K. M:t nådigest hafuer bewilliat, att när the så wäll som andre effter
H. K. M:tz befallning draga till eller ifrån Rijkzdagar eller och elliest aff
H. K. M:t warda kalladhe, må niuta samma kiöp på öll, maat, häst och
annan fordenschap, effter som thet är werderet för andra H. K. M:tz tienere.
Och thetta är Prästerschapzens wällmeente swar på H. K. M:tz före-
stälte betänckiande om Allmogens skiutzfärder och gästninger, ödh-
miukeligen begiärandes, att H. K. M:tt wille then till thett bäste opptaga
och altidh wara och bliffua them en gunstig Herre och Konnung.
Petrus Kenicius Olaus Steph. Jonas Kylander
Ubsaliensis. Arosiensis. Lincopensis.
92 Borgerskapets svar. Orebro 3617 den 20 februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 584.
Oppå then stormechtige högbine Furstes och Herres Her
Gustaf Adolphz etc. förestälte Skiutzfärdzordning ähr Borger-
schapetz underdånige betenkiande och förklaring. Actum öre-
broo den 20 Februarij anno 1617.
Borgerschapet haffue ödmiukelighen förnummet föresch:ne ordningz
innehåldh, och effter the befinne henne mäst wara stält till meenige All¬
mogens på landet efterrättelse, hwarföre the och underdånligen och
ganscha ödmiukeligen heemställe H. K. M:t effter sitt högwijsa betän-
kiande derom at schicka och lagha, som H. K. M:t nådigest synnes wara
H. K. M:tz fattige undersåther i thenne tijdz lägenheet bäst lägligit och
drägeligit. Allenast hwadh then nijondhe puncht belangar, hwarmedh
H. K. M:t gunsteligen uppåbiuder städerne i Rijket hwar effter sin stor-
heet at tillsettia och förordna wisse förmän, som medh wagnar, hästar
och båtar förfordra them wäghfarandhe, derom wele Bårgerschapet, när
Gudh will the heemkomma, med theres medhbrödher, effter som hwar
stadz lägenheet thet fordrar och kräffuer, förordna, schicka och laga,
att H. K. M:tz nådige willie schall i thet närmeste schee fyllest och till
ett gunstigt behagh, och then wäghfarandhe må weta, hwar han för be¬
fallning om fordenschap tillijtha schall.
Thette är Bårgerschapetz underdånige och ödmiuke swar på H. K.
M:tz förestälte Skiutzfärdzordning, ödhmiukeligen bediendes, H. K. M:t
nådigest will sigh thet behaga låtha.
K. Maij:tz
underdånige, ödmiuke, hörsamme och trogne undersåter, så
länge de leffua.
På samptlige Borgerschapetz uthschickadhe[s wägner] til den¬
ne Rijkzdagh
1617
257
Frå Stockholm
Erich Ingemunsson.
Frå Norköpingh
Hans Brunswijk.
Frå Strägnes
Peer Olufssonn.
Frå Tälgie
Christier Larssonn
Allmogens svar, med tacksägelse för erhållet penningunderstöd. 93
Örebro 1617 den 20 februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 588—589.
Upå den stormechtigrte högb:ne Furstes och Herres, Herr
Gustaf Adolphz etc. etc. nådige betänckiande om Skiutzfärdz-
ordningen, som H. K. M:t hafuer låthet öfuerantwarda Stän-
derne den 17 Febr. nästförliden, ähr thette gemeene Allmogens
underdånige ödmiuke swar. Actum Örbroo den 20 i samma
månad anno etc. 1617.
P'örst tacke gemeene Allmogen H. K. M:t på thet allraunderdånigste,
för thet att H. K. M:t sig altid så högeligen hafuer winnlagt om gemeene
Allmogens gagn, nytto och wälfärdh, och serdeles i synnerheet för then
gode giorde och aff trycket uttgågne Skiutzfärdzordning, som H. K. M:t
hafuer låthet uthgåå, såssom och therhoos för thet betänkiande, H. K. M:t
gemeen[e] Allmogen nu om samma Skiutzfärdzordning nådigest hafuer
låthet proponera och föreläsa, deruthinnan H. K. M:t och nådigest be-
gerer gemeene Allmogens underdånighe förklaring, huruledes och på hwad
sett the bäst kunna optänckia, at the een gång måge för the odrägelige
och beswärlige skiutzfärder och gästninger blifua lijsadhe och förschonte,
att the nu H. K. M:t ett gott råd ödmiukeligen meddeela wille. Så är der
opå gemeene Allmogens underdånige ödmiuke förklaring, att de nu så-
wäl som tillförenne eenkannerligen befinne H. K. M:t giorde wälgrundede
Skiutzfärdzordning ware uthi sigh sielff godh och uthi alle sine punchter
och clausuler oförwijtelig, och synes them therföre aldeles onödigt wara
samma Skiutzfärdzordningh att förandra. Derföre är deres underdånige
ödmiuke begiäran till H. K. M:t, att H. K. M:t nådigest will sine alfwar-
lige och stränge breeff öfuer alt Swerige låtha uthgåå, att offtebe:te Skiutz¬
färdzordning måtte, effter som uthi bookstaffuen författat är, blifua aff
H. K. M:tz Ståthollere, Fougder och alle andre exequered och handhafdh.
Men hwar H. K. M:t med Hennes M:t Drotningen, H. F. N:de Hertig Jo¬
han och de gode Herrer Rijkzens Rådh någre medel eller uttwäger kunne
optänckia och påfinna, som kunde lända heele Rijkzens trogne under- .
såter till lindring och wälfärd, och nödige äre utti förschme Skiutzfärdz¬
ordning införas, det heemstelle dee ödmiukeligen och underdånligen uthi
H. K. M.tz, H:s M:s Drotningens, F. N:de Hertig Johans och the gode
Herrers Rijkzens Rådz höge, wijse och grundrijke betänkiande. Och hwad
Riksdagsakter från 161 r. 17
258
1<517
som således nu kan beslutes eller och framdeles beslutet blifua wele ge-
meene Allmogen gerna hörsambligen underdånligen undergåå och effter-
komma.
Der näst tacke gemeene Allmogen H. K. M:t på thet alraunderdå-
nigeste för then gunstige nådige peningehielp, som H. K. M:t nådigest
hafuer dem meddeela och gifua låthet, för hwilken hielp Gud allzmechtig
H. K. M:t rijkeligen belönendes warder.
Dette är nu således gemeene Allmogens underdånige ödmiuke för-
klaringh opå H. K. M:s nådige betänckiande om Skiutzfärdzordningen,
underdånligen och ödmiukeligen begiärandes, att H. K. M:t nådigest
deres eenfallige swar i then bäste måtto optaga och uthtyda wille, såssom
och altidh wara och blifua theres allernådigeste Konnung och Herre.
Beslut och biavsked med tillhörande handlingar.
94 Riksdagsbeslutet. Örebro 1617 den 27 februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 602—617 (A) jämförd med
konungens egenhändiga koncept bland Riksdagsacta, tryckt av
C. G. Styffe i Konung Gustaf II Adolfs skrifter s. 223—242 (B),
samt avskrift av äldre textredaktion i Acta och handlingar fol.
80—87 (C).
Wij Christina med Gudz nåde, Sweriges0, Göthes, Wän-
des, Finnars, Carellers, Lappers i Norlanden, the Caijaners
och Esters i Lifflandh etc. Drottning, så och boren Hertigin¬
na till Sleszwijk-Holstein etc., enkia, på wår elschelige käre
sons, den högborne Furstes herr Carl Philips, Sweriges, Gö¬
thes och Wendes Arffurstes, Hertigz till Sudermanneland,
Nerike och Wermelandh, wägnar, och wij Johan med sam¬
me nådhe Sweriges, Göthes och Wendes Arffurste, Hertig
till Östergötland, så och wij effterschrefne Sweriges Rijkes
Rådh och Ständer, Grefwar, Frijherrer, Bijschopar, Adel,
Klerckerij, Krigzbefehl, Borgere och meenige Allmoge, som
på thenne berammade och nu igenom Gudz nådige tillhielp
wäl holdne och öfwerståndne Rijkzdagh här utti Örebroo
hafwe warit församblade så wäl på wäre egne som och på
Landschapens och Städernes wägna, som oss fullmechtige
giort hafwe, giöre witterligit och här med för allom bekenne,
att effter then stormechtigste högborne Furste och Herre,
herr Gustaf Adolph, Sweriges, Göthes och Wändes uth-
koradhe Konnung och Arffurste, Storfurste till Finnelandh,
Hertig till Estland och Wässmannelandh etc., wår elsche-
1(517
259
lige käre son och herrbroder så och nådigste Konung och
Herre, hafwer sonligen, kärligen och gunstigt låthet oss för¬
stå och förnimma, huru högnödigt wore, att een Rijkzdagh
i denne sidstledne månadt Januarij sammanstembdes till at
berådslå the ährender, theruthinnan meenige Rijkzens wäll-
färd och tarf beståår, så hafwe wij wår elschelige k. sons,
herrbroders och nådigste Konungz och Herres rettwijsa
begäran moderligen och broderligen i wärcket stelt och wij
H. K. M:tz befallning hörsambligen effterkommit och om
alle saker, som här hafwe warit af H. K:t och K. M:t före-
stälte at berådslå och öfwerwäga, oss således samsatt, föree-
nat och beslutet som här effter fölier.
Först, aldenstundh H. K:t och K. M:t hafwer nogsampt
tillkenna gifwit och oss giörligen see låthet, huruledes H.
K:t och K. M:t sigh hafwer winlagt och högeligen beflijtat,
att then twist, H. K:t och K. M:t, oss och Sweriges Crono
på then eene och konnungh Sigismund af Pålendh på den
andra sijdan äre emilian, måtte kunna blifwa afftalat och
bijlagt och huru samma Konung hafwer på H. K:ts och K.
M:tz fridälschande tilbudh förachteligen och försmädeligen
åthschillige gångor swarat; thernäst thet Konungen i På¬
land och hans adhferenter icke heller achtadt thet stille-
ståndh, som för tu åhr sedan uthi Lifflandh blef beslutet aff
polnische commissarier, såssom med hans wettschap wore
fullmvndige giorde, och på hwadh sett thette stilleståndh
brötz medh hans patenter och lögneschriffter, hwilka han
strax i dess begynnelse och för än ett halfft åhr gick till
enda hijt insände, och igenom desse uprorische breef sådant
stilleståndh till intet giordt hafwer och elliest söcht lägen-
heet Sweriges Rijkes inbyggere till uproor och twedrecht
inbördes at äggia, så och till intet giöre the loflige besluth,
som här äre på åthschillige tijdher giorde och aff oss frij-
willigen belefwede. I synnerheet hafwom wij sedt hans illis-
tigheet, i thet han hafwer understådt sig nu i thesse dagar
genom sitt smeckerfulla och falscha breef till att afdraga
oss Johan, hertigh till Östergötlandh, från then broderlige
kärleek och schyldige trooheet, som wij H. K. M:t wår el¬
schelige k. broder och swåger både på naturens såsom och
på wår ådtskillige6 furstelige lyffters wägne medh förplich-
tedhe äre. Elliest hafwe och wij samptligen seet Konnung-
ens i Pålandz hoot och undseijelse emot wårt k. Fädernes¬
land och att han ther aff synes wara fullhugze oss till at
bekrijga.
Emot sådan hans fahrlige uppsååt hafwe wij oss i then
h. Treefaldighetz nampn så wäl höge som läge här samsatt
2Ö0
och föreenat såsom och H. K:t och K. M:t tillsacht och lof-
wat, thet wij oss aff slijke eller andre förbe:de Konungz
illistighet och stemplinger icke wele eller schole låtha af-
låcka, schräckia eller draga ifrå the loflige afhandlinger, be¬
slut och nya arfföreening, som äre upprättede uthi the åhr
etc. 1600 i Linkiöping, <=1604 i Norkiöping och 1611 uthi
Nykiöpingc och elliest på åthschillige och flere rum och tider
här utti Rijket, uthan wele furstligen, ehrligen och troo-
ligen hålla oss här wedh och effter theres innehåldh och
lydelse be wij sa H. K: t och K. M:t respective all moderligh
kärleek, broderlig tienst, hörsamheet och rettrådigheet, un¬
derdånig lydno, huldschap, trooschap och manschap och
therföre hafwa ospart all förmågo, ja, ther så omtränger,
upsettia hoos H. K:t och K. M:t sielfwe liff och lefwerne.
Och ther någon (:thet Gudh affwände:) folio ifrån förbe:de
loflige besluth och thenne wår föreening, then wele wij
achta och holla för Rijkzens afsyndrede lem och förderf-
were, och hwar och een uthaff oss will och schall then sam¬
ma förföllia, efftertrachta och till sitt wälförtiente straff
förhielpa, effter hwars och eens ståndz condition, welkor
och lägenhet.
Till thett andra hafwer H. K. och K. M:t gifwit oss til-
kenna, att thet stilleståndh, som uthi Lifflandh war op-
rettadt, ähr nu i sidstledne höst lychtat och uthluppit, och
ther hoos låthet oss förståå, huruledes af the Påler (:endoch
der till äfwentyrs intet alfwar medh ähr:) begeres förläng¬
ning på stilleståndet och att H. K. och K. M:t hafwer sendt
sine commissarier dijt stilleståndet med them till att sluuta,
på de förord, att thet the med the Påler sluthet måtte aff
Konungen i Påland sielf ratificeras och uthan flerdh holles.
Häruthinnan H. K:t och K. M:t hafwer giort wijsligen och
wäll, allt för dy att derigenom blifwer allom kunnigt och
uppenbart H. K:tz och K. M:tz fridelschende sinne, för4
hwilket wij H. K:t och H. K. M:t kerligen och ödhmiukeli-
ghen betacke4, och endoch på samma stillestånd föga meer
kan stå till att lijthe än på det förre, likwäll rådhe wij H. K.
och K. M:t, thet H. K. och K. M:t wille stilleståndet på
öfwansch:ne conditioner så och oförwijtelige reputerlige och
säkre welkor (:hwar möijeligit är:) slutha, anseendes Rijk¬
zens undersåters beswärlige lägenheet och tillstånd, så och
uppå thet at man i medier tidh måtte hafwa tillfälle att
komma uttur de månge beswärligheter, som man nu drages
med. Men der thet med sådanne welkor eij står till at nåå
och bekomma, tå må H. K:t och K. M:t prseparere och för-
sörie sigh medh alle dee deeler, som H. K:t och K. M:t op-
1617
261
tänckie kan ther till tiena kunde, det till att förswara, som
H. K. och K. M:t i handom och possess hafwer, och sedan
sacherne emot fienden således företaga, effter som tiden,
H. K:tz, K. M:s så och Rijkzens lägenheet warde medgifwan-
des. Wij lofwe therföre i alle förfallande lägenheter och fahr-
ligheter hwar och een effter wår råd och förmågo att wele
H. K. och K. M:t så och Fäderneslandet bijståndige och be-
hielpelighe oss finna låtha.
Till dett tridie hafwer H. K. och K. M:t låthet oss förstå
thet algemeene rychtet, som gåår om Konnungens i På-
landz store praparationer och krigztillredzel, hwilket och är
blefwet confirmerat och oss stadfäst af förb:de hans eget
hothefulla breef, så at wij ju wisserligen måste bära fahra
för hans öfwerfallande. Hafwer förthenschull sammansatt oss
med Gudz thens allzwoldiges* hielp at giöra honom ett tap¬
pert och manligit mootståndh. Elliest och wele wij här med
moderligen, broderligen och ganscha underdånligen hafwa på¬
mint wår elschelige k. son, herrbroder och allernådigste
Konung och Herre, att H. K:t och K. M:t först låther ge¬
nom sine patenter förmana allan allmoge i Sweriges Rijke,
att the med all flijt och i gudzfruchtan åkalla then högste
Gud, att Hans guddommelige godheet wille afwända syn¬
dens wällförtiente straff och icke tillstedia, att wäre fij en¬
ders onde uppsåth måtte få framgång. Och till att upp-
wäckia dem sådant dess andechtigere till at giöra, tå bedie
wij H. K:t och K. M:t, att tree allmenne bönedagar måtte
påbiudas och öfwer heele Rijket holles, then första på then
11 Aprilisf, then andra den 20 Junije, den tridie den 20
Augustij*.
Thernäst att H. K. och K. M:t wille ther effter trachta,
att skepzarmadan* måtte kunne blifwa wederreeda, alt för¬
dy hwar hon swarsgodh blifwer, då kan den lättelig hindra
och förtaga hans anslag till siöss hijt öfwer, alldenstundh
Konnungen i Påland sielf icke synnerligh mechtig är till
siöss, så att hwadh han till siöss hafwa will och måste kom¬
mer mäst aff främmande orter, städer och genom frem¬
mande landh* Thernäst rådhe wij H. K. och K. M:t, att
H. K. och K. M:t utti tidh låther förslå, hwad krigzfolk
förhanden är eller moot den tijden blifwa kan både aff thet
gamble och thet nu nys uthschrefne, der medh skiepzflottan
och gräntzehusen kunne besettias och thet öfrige, som änthå
igen finnes, måtte wederreedo hollas, ther det anthen inrijkes
(Thet Gud nådeligen afwände:) eller och till gräntzehusens
wärn och förswar behöffdes och utti fäldt brukas kunne.
Och på thet nu H. K:t och K. M:t må kunna sådant
thess bätre stå till att giöra, då hafwe wij till thet fierde
bewilliat, att then giärd som uthi föregångne höst blef sam-
tycht och påbudin, schall af alle landschap så wäll innom
som uttom Konungadömmet blifwa opkraffd och uthan af¬
kortning H. K. och K. M:t tillfyllest lefwereraH, dermed
gräntzehusen till at försona, skepzflottan uthreeda och
folket til fäldt att opbringa.
Till thett fempte betacke wij H. K. och K. M:t, att en-
doch Rijkzens högnödige tarff och regementzens beswär-
ligheet i denne swåre och kostsamme krigz-, gieldz- och schuldz-
tijdher nogsampt hade fordrat, att H. K. och K. M:t hade
besöcht sine undersåtere om någon yterligere hielp, thet
H. K. och K. M:t lijkwäll hafwer lofwad till att oppschiuta,
till thess att säden (:Gud gifwe till lycko:) må komma af
jorden, hwar icke någon thess större nödh på Rijket kom¬
mer, opå hwilket fall at någon oundwijkelig trångmåll kun¬
ne infalla och H. K. och H. K. M:t intet annat medel kunne
finna, då lofwe wij att effter H. K:tz och K. M:tz begeren
wij welle respective tillstädia (: Konnungen och Rijket till
gagn och undsettning:) att uthgiöre och sielfwe utdragha’"
een lijdeligh skiepzgierdh effter then ordning, som frem-
deles god kan finnas.
Till thett siette. Alldenstundh wår älschelige son, kere
herrbroder och nådigsthe Konnung och Herre hafwer be-
swäret sigh och oss kärligen och nådigest tilkenna gifwit, att
genom then långlige feigden Rijket mycket är blefwet för-
swagat på båtzmän och lijkwäll ett stort ahntall will be-
höfwes, ther skeppen på all händelse schole wara deremed
nogsampt försörgde, derföre hafwe wij gott befunnit och
frijwilligen belefwat, att uthi alle städer både i Konunga¬
dömmet så wäll som Förstendömmen schule uthschrifwas
hwar tijonde man, effter som här uthi Örebroo anno etc.
1610 uthi wår salige käre herres och herfaderbroders så
och fordom alles wåres nådigste Herres och Konungz tijdh
beslutet och bewilliat bleff, hwilke schole blifwe H. K. och
K. M:t jempte the gamble båtzmän, som tilltörenne pä
Chronones skep seglat hafwe och nu åter upleetes måste,
oppå skeppen lefwererade, hwilke H. K. och K. M:t schall
låtha uppeholla, medhan the uthi Chronones tienst uppå
skepzflottan brukedhe blifwa. Men när the heemkomma,
scholle theres medborgare af then stadh the uthnämbde ähre
them, medan the hemma äre, theres uppehälle schaffa och
tillställa låtha". Och schole sedan städerne wara förschonte
medh den månadzhielp, som på Norrköpingz Herredag be¬
williat bleeff och här ähr omtalat wordet.
263
Till thett siuende hafwe wij och bewilliat att den rus-
tienst både till foot och häst, som böör gåå af wår älschelige
käre yngste sons och broders, hertig Carl Philips, så och
wårt eget Furstendömme, schall på all händelse uthi hwart
Furstendömme för sigh wederreedo hållas, till thess att man
kan sij hwart uth fienden hafwer sigh ärnat och behoffgiörs;
då wele wij H. K. och K. M:t then tillsända och der medh
till hielp komma, och elliest der hoos hwadh meere moder¬
lig benägenheet och broderligh tienst wij H. K. och K. M:t
kunne här breedewidh och öfwer thette bewijsa oss altidh
willighe och redebogne finna låtha. Wij aff Ridderschapet
och Adelen lofwe och tillseije, att wij i lijka måtto wår
tillbörlige rustienst, som wij effter lagen och wäre privilegier
schyldige ährom H. K. M:t och Chronan till att holla, we¬
kan uthi rettan tijdh och till then förste och tiugonde Maij
ofeelachtigt inställa utti Stockholm, så wäpnat, medh häs¬
ter, folk och alle nödhtorffter försörgt, att H. K. M:t tienst
och wij ähra ther uthaf hafwa scholom. Och på thet att ige¬
nom wårt tågandhe icke må giöras allmogen någon schadha,
då wele wij oss till then sidste Aprilis utti alle landschap
sambla och sedan medh wårt upptåg oss aldeles förholle
effter K. M:tz skiutzfärdzordningz inneholdh om annat
krigzfolkz tågande.
Till thett ottonde hafwer och H. K. och K. M:t låthet
oss förnimma then store fahrligheet, såssom Rijket blifwer
satt uthi genom een hoop onschefulla menischior, som een
part understå sigh till att wexia breeff och schriffter medh
Konnungen i Pålandh och hans medhollere, under hwilket
de drifwa sine fahrlige och förrädelige stemplinger. Och på
thet de så thet dess bettere må kunna beschöna, då före-
bäre thee sin owettenheet heller andre slijke åthschillige
scheen. Een part draga wäl aldeles tijt in till honom och
hans partij, andre taga sig uppå att föhra hijt in i landet
hans upprorische patenter, och månge, som draga uthi främ
mande landh till att studera, falla, sömma af eenfaldigheet,
sömma af lättfärdighet, ifrån wår retta religion och till de
Jesu viters willfarelse och then påwesche falscha lähran. Och
endoch utti the förre lofflige besluut månge strängie wij then
ähre satte för slijke personer, som sigh sådant understå, så
är thet doch mästedels schedt in generali termino. Fördy
hafwer H. K. och K. M:t här för oss låthet upplässa och oss
till att betäncke förestält en stadga, hwar effter alle the dom-
mare scholle sigh effter thenne dagh rette och regulere och
ingen någon owettenheet medh schääll skalk kunna före¬
bära och inwända. Och som wij samme stadga hafwe öfwer-
264
Kil 7
wäget och rett betencht, då hafwe wij funnit henne rett-
wijs, godh och effter thenne tidz lägenheet Fädherneslandhet#>
nyttig. Lofwe förthenschull, att wij samma stadhga wele
obrotzligen holla, effterkomma och effterkomma låtha utti
alle sine artickler och clausuler, såssom och dem, som der
emott brytha, hielpa förföllia och medh deres straff effter
denne stadgans inneholdh fortfahra låtha, doch här medh
oförkrencht all arffurstligh jurisdiction?, undantagandes ran-
sakningen, dommen och executionen uthij förräderij, som
äre förnämbligen rettede emot Konnungen och Chronan, så¬
som i sielfwe stadgan 'wijdere uttrycht är och här befun¬
nit wara effter Sweriges lagh, arfföreeningens, testament-
zens och donationernes rette förståndh så och öfligit bruuk
Konnungen allena förbehollen, Invilken H. K:tz och K. M:tz
rettigheet ingen schall hafwa macht till att disputera eller
der på örkia, hwarcken nu eller i tillkommende tijdher, un¬
der hwadh scheen thet och schee må, uthan schall stadig
och fast wara och blifwa hollén för H. K:s och K. M:tz rett
och rettigheet'. sDoch schall här medh Arffursterne icke
warda förtaget sådanne personer, ehwar the uthi theres
Furstendömme finnes, till att låtha ahntasta och H. K. och
K. M:t lefwerera.5
Till thett nijonde hafwer H. K:t och K. M:t beswäradt
sigh, att the fyre nu mästedels uttgångne Elfzborgz igen lösens
terminer fast ringa förslå emot then stoore summan som
betales måste, och att thet så lithet förslåår, hafwer sin ur¬
sprung mästedeles ther aff, att åthschillige ståndzpersoner
draga sigh undan och sökia allehanda uthflycht* sådant lioos
sigh till att inne[be]holla. Derföre hafwe wij lofwadt, så¬
som wij och här medh tillseije och lofwe H. K. och K. M:t,
att wij wele förmana wåre respective undersåther och medh-
brödher, att the sigh wille willige finna låtha till then 1
Junij sådanne räster ifrån sigh att giöra. Och der någon
sedan aff trescho och icke aff fattigdom sådant icke göra
wille, den samma wele wij holla för een som Fäderneslandet
unner then stoore schadhe och förderff, som then fästningz
förtapelse med sigh hafwer. Ther och samma terminer ändhå
icke kunne fylla den uttfäste Elfzborgz lösens summa, då
lofwe wij att wilha påå nästkommende mothe H. K. och
K. M. uthwijsa thertil ytterligere hielp och undsettningh
effter en ordningh, som tå kan blifwa aff them som åth-
böör samptycht och bewilliadt.
Till thett tijonde betacke wij H. K. och K. M:t, som
hafwer kiärligen och nådigest på wår moderlige och kiär-
lige så och underdånige och ödmiuke begieren tillsacht och
1617
265
bewilliat såsom och tijden nampngifwit, på hwilken H. K.
och K. M:t täckes sin chrönningzhögtijdh (:will Gud:) holla,
till hwilket berömmeligit" wärck wij H. K. och K. M:t aff
then högste Gudh mycken lycko önsche och att thet måtte
schee utti een så lyckosaligh stundh, att thet kunde lända
Gudz guddommelige nampn till loff, prijs och ähre, H. K.
och K. M:t till andelig och lekammelig saligheet, så och nu
och i framtiden till ett berömmeligit och odödeligit nampn,
oss alle Sweriges inbvggere till glädie, nytto, gagn och för-
kofring i alle måtto. Och på thett H. K. och Kongl. M:t icke
må för thenne beswärlige tijdhen schull blifwa af then stoora
omkostnadh, som på samma höghtijdh nödig ähr till att
anwändas, förhindradt, tå hafwe wij frijwilligen H. K. och
K. M:t bewilliat een sådanna chrönningzgierdh, såssom på
H. K. och K. M:tz elschelige kiäre herrfaders chrönningz¬
högtijdh uttgick, till att uthgiöre låtha och sielfwe uth-
draga, och elliest hwar sigh bewijsa H. K. och K. M:t all
moderligh god willie och benägenheet, broderligh tienst och
underdånig hörsamb willigheet och oss på H. K:tz och K.
M:tz chrönningh (:will Gudh helsan och lifwet spara:) effter
H. K:tz och K. Maij:tz sonlige, kiärlige och nådige begeran
och befallning till den 22v Junij moderligen, broderligen
och kiärligen så och underdånigest inställa.
Till thett eloffte hafwe wij och öfwersedt och någre da¬
gar betänckt oss på then handlingzordhningh, som åhr etc.
1614 här uthi Örebroo är aff H. K:t och K. M:t giordt wor-
den och sedan aff trycket uttgången. Och endoch samme
ordningh ähr befunnen wara högwijsligen, berömmeligen och
wäll oppå Sweriges lagh och urminnes statuter grundat,
sammansatt och författadt och förthenschull schall blifwa
hollén utti alle sine artikler och puncter, allenast hafwe wij
H. K:t och K. Maij:t genom wår kiärlighe och underdånige
boön derhen förmådt, det medh then artickelen om mark-
nerne må till nämpste mothe således blifwa hållet, nämbli-
gen att siöstäders borgare skolle hafwa frijtt sitt godz utti
rette upstäders frijmarcknader till att försällie och igien in-
kiöpa aff upstadz borgerne järn uthi skeppundh, läste- och
halflästetals. Och thette schall wara them effterlåthet, alt
in till thess (:Gudh will:) alle Ständer komma tillhoopa oppå
Hans K:tz och K. M:tz chrönningzhöghtijdh, då der om
schall (:Gudh gifwe sin wällsignelse:) ändtligen resolverat
och beslutit wardha. Dess emilian och alt in till then föree-
ningh kan sin fortgångh winna, wele och scholle wij, såssom
wij och att giöre här medh uttlofwe, holla förbe:de ordningh
och efftertrachta, att hoon må hollén warda utti alle sine
punchter, artickler och clausuler.
266
Till thett tolfte hafvve wij och oss förelässa låthet der.
skiutzfärdzordning, som aff H. K. och K. M:t giordh ähr
och uthaff trycket utgick anno etc. 1615. Och alldenstund!
hoon ähr här aff oss alle befunnin godh och loffligh, så bedit,
wij och H. K:t och K. M:t, att then så länge måtte utti alle
sine capittel och meeninger blifwa hollén och att the sorn
der emot brytta måtte hwar uthi sin stadh blifwa, som
brotten åhre till, effter samma ordningh straffedhe. Och en-
doch Hans K:t och K. M:t wäll någre medel hafwer föreslaget,
ther igenom samma ordning hadhe kunnat förbättras, så
hafwer doch tidhen icke medhgifwit något wist ther om
till att besluutha. Ähr förthenschull uppschutet till thet
samquemb, som schall berammas till Hans Kiärlighetz och
Kongl. Maij:tz chrönningh, till hwilken tijdh sigh hwar utti
sin stadh ther oppå thess bettre betänckia kan.
Till thett trettondhe hafwe wij och för godh, schicke-
ligh och synligh befunnet den ordningh och process, som
Hans Kiärlighet och Kongl. M:t hafwer bruket på thenne
Rijkzdagh uthi sammankompster, propositioner och swar,
och bedie förthenschull, att Hans K:t och Kongl. M:t wille
henne således låtha publicera och här effter holla, som hoon
här aff oss är bewiliat och observerat worden.
Och effter wij nu ähre* (igenom Gudz nådige tillhielp:)
så widt effter långt, tijdigt och noga betänckiandhe således
föreente, att alt thetta öfwanskreffne medh sampt the stad¬
gar och ordninger, som uttaff Hans K:t och Kongl. M:t
åhre giordhe och för oss uppläsne och aff oss öfwerwägedhe
och sedan aff frij wilha och wällbetänchte modh samtyckte
och bewilliadhe, skall uthi alla måtto och uthi alle sine
punchter obråtzlighen hollas och aff oss hållit wardha, ther
effter utti rättegånger dömmas och procederes och elliest
utti alle måtto kraftigt och stadigt hollet warda, såssom
och att hwar och een uttaff oss effter ståndz condition och
lägenheet thette obrottzligen så wäll nu som utti tillkom-
mendhe tijdher wedh blifwa wele och schole, therföre hafwe
wij thetta beslutzbreff till yttermeere wissö och högre för-
wahring medh egne händer underschrifwit, så och låthet
med wäre secreter, städers, landz och häreders insegel för¬
segla. Datum Örebroo den 27 Februarij anno etc. 1617.
a) Titlarna sammandragna B. b) elschelige A. c) 1604 — Nyköping förbigånget A.
d) för hwilket wij H. K:t och K. M:t betacke A, och betacka H. K. och K. M. therföre B. e) alz-
mechtiges C. /) N. N. B, den 28. Martij C. med tillfogad anmärkning i marginalen: Män efter
den förste som ähr den 28. Martij war satt för kort, bleff han upskuthin till den 11. Aprilis C.
g) N. N. B. h) N. N. B, varefter i konceptet följer ett Överstruket stycke, avtryckt av Styffe
anf. arb. s. 227 not. i) krijgzarmadan C. k) Härpå i B ett överkorsat stycke, avtryckt av
Styffe s. 228 not. I) tilstelt B, tilstädes leffrera C. m) uthgiöre A. n) Härefter i konceptet
följande påbörjade men avbrutna och överstrukna stycke: Til thet siunde. Hafwe wij och på
1617
267
ur älskeliga sans härtigh Carl Philips wegna och wij Jahan på ware egna wegna utlåfwat ai
lien rostienst, som af ware B. 0) skall saknas A. p) Fädherneslandhet saknas A. q) Efter
urisdiction har konungens koncept avslutningen såsom icke uthi themia stadga uthrickeligen,
’.fter theres donations retta förstånd, blifwer konnungen förbehållen B. r) uthtryckelighen efter de-
es donationers rätte förstånd blifwa konnungen förbehollen. Hwilken H:s K:tz och K. Maij:tz
ättigheet etc. C. I marginalen: N. B. Dätte blef ändrat således som föllier: widhere uthrycht ähr
— H. K:t och K. M:t leffrera. s) Denna mening saknas BC, tillagd i marginalen C.
') undflychtt C. u) högberömlige B. v) Datumsiffra saknas B. x) Slutstyckets kortare formu¬
lering ses av Styffe, anf. arb.. s. 235.
Örebro stadga. Örebro 1617 den 27 februari. 95
Samtida tryck i 4:0 med rubriken: Kongl. May.| STADGA j
Giordt på Rijkzdagen vthi | Örebroo | Ahr | M.DC. XVIII | [riks¬
vapen] | Stockholm. | Tryckt aff Ignatio Meurer, och fins | hoos
honom til kiöps, varmed överensstämmer ett analogt tryck, som
på titelbladet har annan formulering: Tryckt i Stockholm hoos Igna-
tium Meurer (A); egenhändigt koncept av Axel Oxenstierna, med
några tillägg av konungens hand, Riksdagsacta (B); Acta och
handlingar fol. 87—91 (C) samt Herredagsacta 1617 fol. 614—622
(D). Även har jämförts en samtida avskrift i Acta och handlingar,
Esplundaarkivet. Tryckt av Joh. Schmedeman i Kongl. Stadgar . . .
angående justitia- och executions-ährender (1706), s. 167—172.
Wij Gustaff Adolph, medh Gudz nåde Swerigis, Göthis
och Wendis uthkorade Konungh och Arffurste, Storfurste til
Finland, Hertigh til Estland och Wessmanneland etc., gore
witterligit, at ändoch på åthskillige Rijkzdagar så och
elliest offta stadgat och ordinerat är, at ingen Rijkzens troghen
man, undersåte och inbyggiare, under hwariahanda pretext
thet och wara kunde, skulle besökia eller något omgänge och
gemenskap hafwa medh Konungen i Påland eller hans barn
och anhang, i lijka motto äre och tilförende höghe wij ten
lagde på alle them, som falla ifrån wår christlige troo och
reena ewangelij lära til then påwiske wilfarelse, alt förty at
sådane pläga som offtast påföra Rijket myken skada, olycko
och fahrligheet: lijkwäl så äre sådane wälmente stadgar och
påbudh komne hoos mångonr1 i förgätenheet och hoos en
deel slaghne aldeles i wädret och förachtade. Men effter
faran sigh aff sådant partij dageligen formerar och på thet
ingen medh skääl eller skeen någhon sin owetenheet skal
kunna inwenda och sigh ther medh wele endskylla, tå hafwa
wij nu rådsampt och nödigt achtat, på thenna Rijkzdagh
medh samptligen Rijksens Ständers ja och samtycke at göra
en stadga och ordning om alle them, som här effter något
omgänge och gemenskap, thet ware sigh medh breeff, budh
eller i annor motto, hafwa medh konung Sigismundo i På¬
land och hans medhållare, såsom ock om them, som falla
ifrån wår christeliga troo til thet påweska affguderij, och
268
1617
ther bredhe widh förordnat hwariom och enom sitt straff
effter hans brott, såsom här effter fölier.
Til thet första.6 Alla the, som befinnes och öfwertygas at
besökia Konungen i Påland, fröken Anna, Konungens i På-
landz söner, theras rådh och tienare, som hoos them achtade
äro och något hafwa på Konungens wegna at bestelle, thet
ware sigh Swenske eller uthländske, hwad heller thet skeer
medh breeff, budh eller och i egen person, uthi hwarihanda
saak thet wara kan, ingen undantagandes: han skal hållas
och achtas för en wår* oclP Rijksens otrogen man och straffas
som en förrädare och alt hans godz löst och fast ware förfallit
under Swerigis Crona.
Til thet andra. Hwilken som besöker nogon annan aff the
uthwikne och biltuglagde Swenske eller och andre theras
medhollare medh budh eller breeff at stempla något medh
them til wårtc och Fäderneslandzens skadha och förderff
eller skrifwer eller sender tijdender och kundskaper och blif-
wer ther til laghwunnen, han skal straffas til lijff och godz,
såsom om thet förre sagdt är, uthan alle nåder. Men kan han
icke öfwertygas med skääl at hafwa något sådant skrifwit
eller budh sändt, som oss* och Rijket kunde lände til skada,
uthan allenast the, som honom sielff privatim och enskyldt
anginge, han skal förwijsas landet och komma här aldrigh in
igen, med mindre han serdeles niuter wåre* nåder, och alt
hans jordegodz skal falla til hans nästa frendér och erfwingar,
som aff sådane budh och skrifwelser intet wist hafwa. Doch
hwar någon uthsänder at studera eller wandra begåfwe sigh
i medier tijdh til the Papister eller til Påland och en hans wän
eller förwant, owetandes at then samma sigh til Konungen i
Påland eller hans anhang slagit hade, besökte honom medh
ährlige^ breff eller budh, tå må han wara uhrsächtat och
entskyllat medh sådana beskeedh, at så snart witterliget
blifwer at hins uthreste är worden pålnisk eller papistisk, ingen
hans wän eller förwant yttermehre effter then dagh gemen¬
skap medh honom hafwer widh straff som för bemält står.
Til thet tridie. Får någon budh eller breff ifrån Konungen
i Påland, fröken Anna, någon uthrymbd Swensk och andre
af thet partijet6, om hwilke witterligit är at the äre i Konung¬
en i Pålandz tienst eller elliest gerna förfordra hans och hans
anhangs bäste och framgång, och thet straxt uppenbarer oss*
eller i wår* frånwaru ståtthollare eller andre wäre* på the
orter förtrogne män* så tidigt, at man kan få honom som
brefwet förde, fast, ware saaklöös. Stickes thet eller kommer
honom således i händer, at han icke sielff kan weta, hwem
brefwet förde eller huru thet til honom kom, tå wärie sigh,
1617
269
om så påäskas, medh sielff sins edh, at han thet ey weet eller
ey hade så lång tijdh och tilfälle thet at uptäckia, så at
huddragaren kunde fast tagas hwarken aff honom sielff eller
andre, och wari sedan saaklöös. Men dölier han brefwet och
thet sedan blifwer uppenbart och kommer i dagzliuset, tå
skal han som thet dulgt hafwer, så framt brefwen och buden
äre kompne ifrån Konungen i Påland, fröken Anna, Konung¬
ens söner, theras rådh och tienare eller uthliggiare eller och
at the något i sigh hylle som oss* och Rijket angår, blifwe
straffat til lijff och godz, men hafwer brefwet warit aff an¬
drom skrifwit eller i privat saker, två skal han förwijsas landet
som thet dulgt hafwer, och jordegodz taghe näste frendér och
er f winger.
Til thet fierde.6 Hwilken, som wetterligen sådane breff
eller budh förer och blifwer ther medh beslagen, skal effter
som om sielfw*e brefwens eghenskap sagdt är lijka widh then
som sänder eller dööl hållen och straffat wrarda.
Til thet femtei Then som anammar Konungen i Pålandz
patenter them at uthsprijda här inrijkes ibland undersåterne,
hwad heller han är aff Konungen i Påland sielff hijt in sender
eller patenterne, ett eller flere, elliest kompne i hans hender,
och han them uplääs och uthbreder ibland then enfaldige
almoghe at komma obestånd tilwäga eller och eliest förer
them här in medh weett och wilie, han skal straffas til lijff
och godz uthan alla nådher. Och hwilken, som om sådant
wetskap bär och thet ey uppenbarar, achtas lijka godh medh
honom som thet förer.
Til thet siette."' Hwar och någon aff Konungen i Pålandz
luranter, som sigh holla anten in på gränsen eller eliest låta
finna sig här in i landet, blifwer beträdd och fast tagen, han
skal straffas som en förrädare. Och then som en sådan lurant
eller patente dragare kan få wredh hufwmdet och honom lef-
wererer wår[e]* befalningzmän i händer, han skal och behålla
alt then brotzliges gotz löst och fast, och ther han fattigh är,
aff ossn för sitt omaak belönt blifw'a. Men twrert om then en
sådan speijare eller luranter wetterligen hyser och herbergerar
eller i någro motto til hielp kommer medh rådh och dådh,
han skal achtas lijka godh widh then andra och straffas på
samma sätt.
Til thet siunde.0 Hwilken som och befinnes at löpa kring
om landet uthspridandes en hoop lögner, ther aff sedan buller,
oroo och missförstånd kunde sigh förorsaka, han skal effter
som lögnen är til eller skadan påfölgd straffas anten til lijfwet
eller och til stupone och ther medh förwijsas landet.
Til thet ottonde.^ Hwilken fader, förmyndare eller för-
270
1617
want, som sender sin son eller slächting uthländes til studium
til någon ort, som Konungen och pålniske cronan i någon
motto är subject och underdån, thet wari sigh i Påland,
Littowen, Pryssen, Lijffland eller andre orter, eller och råder
honom at begifwe sigh uthi någon jesuwitiskt eller andre
papistiske collegia, han skal, ther sådant blifwer laghligen
öfwertygat, förwijsas landet och hafwe sitt jordagodz för¬
brutit under nästa frendér.
Til thet nijonde.? Men drager någon sielff uthan sine för¬
äldrars, förmyndares eller förwanters rådh och wetskap på
någon sådan ort som sagdt är, tå ware han saaklöös doch så,
at han i medier tijdh wetterligen icke hielper honom medh
penningar eller annat slijkt. Och then andre, som aff egit
bewågh sigh sådant företogh, ware här medh biltugh lagd
öfwer Swerigis Rijke, och näste fränder han tage godz hans.
Til thet tijonde/ Hwar och någhon här til eller effter
thenna dagh, han ware aff hwad stånd han wil, faller ifrån
wår rätte christelige troo och evangelij lära, som nu genom
Gudz nådhe lyser i wårt käre Fädernesland, til then papis¬
tiske lära, han skal aldrigh hafwa hwarken boning eller heem-
wist, ey heller niuta något arff, rätt eller rättigheet innan
Sweriges gräntzer, uthan achtas och hollas uthi all arff och
annan rättigheet lijka widh en dödh och ware biltugh öfwer
alt Swerige. Men kommer och någon in i Rijket, som hemb¬
ligen söker at bedraga och förföra ungdomen medh falsk jesu-
witisk och papistisk lära, han skal såsom en uprorss och twe-
drächts stifftare tilbörligen straffat warda.
Til thet elloffted Så skal och alle papister, som anten
Swenske födde äre sigh här til boning och hemvist i städerne
och på landet nidersatt hafwa, här medh tilsagdt, pålagdt
och befalt ware at förf oge sigh här uthur Rijket innan tree
månader effter thetta dato. Hwar och sedan någon Swensk
finnes här inrijkes effter förbemelte tree månaders förlopp
som papistisk wore, han skal straffas såsom wårt påbudz
förachtare och then ther uthan hinder hafwer något ondt
moot närwarandes regemente i sinnet som en förrädare.
Til thet tolffte." Är til wetandes, at thenna wåry stadga
skal i alla dommar och rättegångar hafwa lagha krafft och
blifwra aff allom achtat och hållen widh straff som förbemält
står, så länge och til thes then twist och missförstånd, som
emilian oss och Swerigis Crona på then ena sidan och konungh
Sigismundo och hans medhållare är på then andra sidan, kan
genom Gudz nådighe försyn bijlagdt och stillat warda.
Til thet sidsta* Och på thet all onyttigh och skadeligh
disputatz må i tijdh förtagem w7arda, så är här på Rijkzdagen
1(117
271
gott funnit och aff- H. M. w7år elskelige Frumoder på H. K.
hertigh Carl Philiptz och af H. K. hertig Johan på begge
theras kärligheetz wägner2 bejakat och samtyckt, at alle the,
som anten stempla sielfwe i någro måtto emoot oss och Rijket
eller gore sigh aff andres stämpling och practiker deelachtige,
så at the anten medh breff, budh eller i egen person besökia
Konungen i Påland eller hans anhang och medhollare eller
och komma in med breff eller budh, anten sende eller aff
egen ondska dragne, brytandes i så måtto emoot then 1. 2. 3.
4. 5. och 6. artickel i stadgan, och blifwe fast tagne och gripne
innan Förstendömen, the skola lijka widh then som i Ko-
nungadömet gripes antwardas oss" i hender uthi w7årt hoff at
ransakas, dömas och sedan til execution tagas uthan någons
gensegn eller hinder. Men tager sigh någon thet orådh före,
at han något practicerar emot någon aff Arffursterne, theras
husfrur, barn, rådh och tienare eller theras enskylte stat
och blifwTer i Förstendömet gripen och fången, om hans ger¬
ning skole Arffursterne hafwa macht sielfwe at ransaka och
dömma, "så wadt lagen, theras donationer och wälfångne
privilegia medhgifwa och oss effter donationen wadzrättan
förbehållen." Effter såsom och Invar någon theras tienare och
edhsworne undersåte blifwe gripen i Konungedömmet, tå
wele wij then och på theras begäran til ransakning öfwerant-
warda låta, doch then beswärade i lijka måtto appelationis
beneficium effter donationen förbehållet. I lijka måtto0 skal
och i Furstendömen ransakas om the måål, som brytas emot
den 7. 8. 9. 10. och 11. artikel i thenne stadga, "»såsom och
eliest Arffursterne sin jurisdiction, andeligh och werdzligh,
effter donationerne altijdh blifwe förbehållen, allena undan¬
tagandes förräderij"8, som emot oss"6 och Cronan förnemligen
dirigerat är, hwilken ransakning och doom effter Swerigis
lagh, arfföreningens, testamentzens och donationernes rätta
förstånd så och öfligit bruuk oss"6 allena tilstår.
Wij biude förthenskul här medh alle Swerigis Rijkes
inbyggiare, högre och lägre, andelige och werldzlige, så och
alle wandrande och handelsmän innan Swerigis grentzer, at
the sigh rätta effter thenna w7år stadgade wilie. I lijke måtto
befalle wij alle häredzhöffdinger, at the uthi alle lagha tingh,
så och borgemestare och rådh, at the på rådhstufwurne"c
tre gångor om åhret låte upläsa för menigheten thenna wår
stadga. Och w7ele ther hoos och biude strengeligen alle wäre
officerer, högre och lägre, serdeles ståthållare i landzenderne
och på fästningerne, fougder, borgmästare och rådmän,
tollenerer, skrifware, ländz och fierdingzmän så och alle
andre befalningzmän, at the hafwe en flitigh upsyn och
2/2
wakande öga hwar uthi sin befallning på alle them, som bryta
emoot thenne wår giorde ordningh, och ther the någon beslå,
at the tå medh honom procedere och förfare effter laghen och
thenna wår stadga, icke tilstädiandes någon at synda här
emoot, medh mindre the sielfwe wele swara til saken, ther
hwar och en weet sigh fulkomligen effterrätta. Til yttermere
wissö under wår konunglige hand och secret actum Örebroo
den 27aii Februarij anno 1617.
Gustavus Adolphus.
a) mången A. b) 1 B; punkterna i det följande här angivna med siffror, c) K. M:tz BCD.
d) fattas A. e) K. M:t BCD. /) åhrlige AD. g) han AD. h) partij A. i) ware saklös, men dölier
han breffued överstruket B. k) 4. Vide Stadgan B, punkten i övrigt förbigången. I) 5. B, punk¬
ten i övrigt förbigången, m) 6. B, punkten i övrigt förbigången, n) H. K. M:t siélff BCD.
0) 7. Alle de som befinnes eller beslås att omgåå medh någott förräderij emott H. K. M:t och Fäder¬
neslanded, huadh heller de déd gore hädhen efter medh bréff, badh och stemplinger heller blifae hijt
in ifrån den Polnische Sijdhe för skickedhe, så snartt de blijfue gripne och fast tagne < i Ronge-
dömed heller något aff Furstendömen > så wäl i Fursténdömen som Kongedömed, då skole de till
H. K. M:tz hoff öfuersendes, där att ransakas och dömes om måledh: och sedhan domen att taga
uthij executions överstruket B. p) 8 ändrat till 7, punkten i övrigt liksom de fyra följande för¬
bigången B. q) 9 ändrat till 8 B. r) 10 ändrat till 9 B. s) upprorer C, upproor D. t) 11 ändrat
till 10 B. u) 12 ändrat tili 11 B. v) Så även CD. x) 12 B, Till ded sidste överstruket, varefter
Oxenstiernas koncept ånyo vidtager, y) framdeles förtagen överstruket B. z) deres härligheter
Arffursterne i Oxenstiernas koncept överstruket; med konungens stil H. M. ovan raden samt
i marginalen, ävenledes med konungens stil, wår älskeligé käre frumoder, på H. K. Hértigh Car.
Phi. < wegnar> och af H. K. Hertigh Johan, på begge deres K:het wegna B. å) eller wår för-
ordnadhe, överstruket B. ä) Med konungens hand tillagt i marginalen så wit lagen, theres Dona¬
tioner, wälfånne[\] privilegia medgifwa och Konungen efter Donationen wadsretten förbehållen B.
ö) i lijka mata tillskrivet av Gustav Adolf B. aa) Orden Såsom och — förräderij understrukna;
i marginalen med avskrivarens stil anteckningar NB. {Skulle och härunder begrijpes russtiensten?
NB. Exceptio a regula C. ab) Konunghen BCD. ac) rådstuggerne A. ad) 17 A, tomrum lämnat
öppet B, 28 D. — Dateringen den 27 februari återfinnes i Esplundaavskriften och annorstädes.
96 Biavsked. Örebro 1617 den 28 februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 620—622.
Wij Gustaf Adolph etc. etc. tillbiudhe Edher trogne un¬
dersåker alle, som ia ... boendes åhre, wår nådige hellsan och
synnerlige gunst medh Gudh tillförenne och här medh wetter-
ligit giöre, att Eder uthschickadhe, som I fullmechtige giort
hafwe på denne nu wäll öfwerståndne Rijkzdagh till att be¬
rådslå och slutha om wårt, Fäderneslandzens och Edert bäste,
hafwe effter långt, flitig och noga betenckiandhe öfwerwäget,
huruledes sacherne emot Konungen i Påland uthföras scholle,
och på sidstone sig ibland annat om effterfölliende punchter
honom till motståndh samsatt och för sigh och Eder, som
hemma äre, dem bewilliat:
Först att the och I then gierd, som i höstes pålades och
wij till krigzsacherne ärnat hafwe, wele med thet förste
möijeligit är uthgiöra och låtha dijt oförrycht komma, som
wij henne förordnat hafwe; och oansedt wij icke6 nu hafwe
welat påläggia Eder någre andre meere pålagor, förr än Gudh
will I säden uthi höst af åkeren bekomma kunde, så hafwe
de lijkwäll godwilligen uthlofwat sig wele komma oss till
hielp framdeles medh een skepzgierdh till wår skepzflotta,
then wij achte medh the första att låtha löpa till siöss och
förnimma om fiendens ahnslagh och förehafwande, till hwilken
gierdh wij doch icke grijpa wele med mindre höge nödhen
ther till tränger.
Effter och Rijket mycket anläget är, att Elfzborg måtte
lösas och komma undher Sweriges Chrono igien, derföre så
hafwe the och uthlåfwat, att de för sine personer wele både
the pönninger, som böre uthgå för thenne fierde terminen, så
wäll [som] dee, som för the tree föregångne Elfzborgz lösens
terminer änu hoos them innestå och räste uthgiöre, så att dee
schole uthi god reedo lefwererade warda till then i Junij nu
tilstundende, såssom och att the wele sine medhbrödher
flijtigt förmana, att de och thet samme giöre, så frampt the
icke för de personer achtas wele, som heller see, att Sweriges
gräntzer förminsches än som de förmeres.
Till thet fierde. Och såsom the samptligen med theres
underdånighe och flijtige boön oss förmåt hafwe, att wij
till wår chrönning nu bewilliat och tiden nampngifwit hafwe,
på hwilken wij samma högtid i de h. Trefoldigheetz nampn
att holle, så hafwe the uthi lijka måtto eenhälleligen och god¬
willigen samtycht och bewilliat, att the till samme wår
cröningz högtidh een sådanne giärdh uthgiöre wele, som the
till wår s. k. herrfaders högt berömmelig i åminelse chrön-
ningh uthgiorde, nämblig. at hwar heel skatte och crono,
arff och egne bonde, rächnandes emot eendere twå frelses,
twå halfwe eller fyre torpere af hwar sitt slagh efftersch:ne
pertzedler som föllier: spannemåll twå och een half herding,
hafra een herding, humbla een half m., smör een och en fierde-
deels m., kött och flesk fem m:r, torrfisk twå m:r, talgh een
och fierdeles[!] m., fåhr ett fierdedeels stycke, gåås en fierde-
deel, höns ett stycke, egg fem, höö ett ottondhedeels lass,
halm een kärfwa. Presterschapet af hwarie sextijo fyre bön¬
der, the hafwe uthi theres gield, skredt rågbrödh twå tunnor,
smör ett a och af hwarie ottetijo bönder oxe een. Item schole
prästerne, som uthi städerne äre boendes, uthgiöre aff hwarie
tiugu tunnor spannemåll the hafwe till underholdh, skrädt
brödh een half tunna, gott herreöll een half tunna.
Wij försee oss fördenschull nådeligen till Eder, trogne
undersåther, som uthi förbe:de landzände boendes äre, att
I hwadh Eder fullmechtige nu således aff berådde modhe
godwilligen bewilliadt hafwe, effterkommendes warde. Och
på thet I thette thess bättere giöra kunne, så hafwe wij nådi¬
gest bewilliat, att när I then hielpetunnan eller dett halft-
Riksdagsakter från 1611. 18
274
1617
annat ffl smör, som till Cronones gieldz afbetalning pålagt är,
hafwe för the twå terminer richtigt uthgiordt, det I sedan
derföre schole warda aldeles frij.
Till thet sidste. Effter wij förnimme aff Allmogens ge-
meene klagan, dett I mycket med olagligh gästningh och
skiutzning blifwe betungede emot wår ordning, hwilken deres
uthschickade neeke at wara upläsen, derföre och på thet att
undersåtherne i landzänderne må förnimma dess innehåldh,
så wele wij medh thett förste på trycket låtha uppläggia
samma ordningh och sedan utti landzänderne henne ibland
allmogen uttdeele, hwilken wij och framdeeles medh fleere
punchter så förbättre tänkie, att undersåtherne scholle kenne
der lijsa aff. Wij wele och utti lijka måtto låtha stränge man¬
dater till wåre ståthollere, häredzhöffdinger, fougter, ländz-
och fierdingzmän utti landzänderne medh thet förste uthgåå,
att dhee öfwer förbe:de ordningh och undersåtherne scholle
holla flijtigh handh, thet them emot henne eller i andre måtto
icke skeer någon orätt, så frampt dee icke wele som otrogne
tienere straffadhe blifwa och der öfwan opå wedergiella och
betalle den schadan, som undersåtherne aff een sådan olagligh
skiutzning och gästningh för theres försummelse schull hafwe
lijdit kunne, såssom och I sielfwe ware förtänchte att holla
öfwer samme ordning effter dess inneholdh och lydelse. Hwar
effter I, trogne undersåther, så wäll som alle andre, som oss
medh hörsamheet och lydno förplichtadhe ähre, wette Eder
att rätte. Datum Örebroo den 28 Februarij anno etc. 1617.
a) Lucka i texten, b) wijcket, här andr. wij icke.
Skriftväxling mellan konungen och arvfurstarna.
97 Icke uppläst förklaring av änkedrottningen med gensagor mot för.
slaget till stadga. Orebro 1617 den 17 februari.
Originalutskrift med Kristinas egenhändiga underskrift i Riks-
dagsdiarium och -handlingar (A); utskrift med ändringar av N.
Chesnecopherus bland änkedrottning Kristinas koncepter, Riks-
dagsacta 3617 (B); avskrift i Acta och handlingar fol. 69—72 (C).
Hannes Maij:tz Dråtningens modherlighe och kiärlige för-
klaringh på de geenswar, som Kong. M:t, Hannes M:tz elschelige
kiäre son, hafwer den 13 Februarij lathet Hennes M:t öfwer-
antwarda ahngående ransakningen och domar uthi förrädherij.
Actum Örebro then 17“ uthi samma månedt åhr 1617.
Endoch4 Hannes M:t Dråtningen hafwer wäret uthi den modherlige
och starke förhåpningh, att Hans K. M:t hadhe lathet sigh behagha Hannes
1617
275
M:tz modherlige wälmeningh belanghende dee personer, som medh för¬
ra dhelighe bref, budh och stämplinger blifwa uthi Furstendömmet befundne
och uppenbaradhe, hälst medhan Hennes M:tz meningh aldeles och expres-
ligen är funderet och grundet uthi Arffursternes donationer, hwilke äre
lijka såsom en norma och rättesnöre, der efter de sigh uthi deres regeringh
hålla och rätta skole, doch likwäll, medhanc Hännes M:t emot all förhåp¬
ningh giörligen förnimmer, att Hans K.M:t icke will låtha sigh medh Hän¬
nes M:tz modherlighe wälgrundedhe swar och1* wälmeningh åthnöije, efter
som Hännes M:t utaf Hans K. M:tz öfwerantwardedhe genswar noghsampt
hafwer förstådt, derföre så är Hännes M:t förorsaket blefwen wijdhere
sigh at förklara och uppå de genswar till att resolvera, som Hännes M:tz
förre schriftlige öfwerantwardadhe modherlige wälmeningh i synnerheet
ahngå. Såsom äre:
Först, hwadh ährendens wichtigheet belanger, så weet Hännes M:t
dett noghsampt till att betrachta och öfwerwägha, at igenom förrädhelige
stämplinger sökies principaliter Konungens och sielfwe regementzsens
förahndringh, förderf och undergångh. Och efter thett at Rijkzsens Arf-
furster äre och regerende härrer£ uthi Riket, innan deres Furstendöm-
men, som donationerne klarligen utwisa, derföre så förmener Hännes M:t,
at ingen är närmere om sådane saker at cognoscera, Konungen sielf undan¬
tagandes, ähn som Rikzsens Arffurster. Dy der någhen practica och stämp¬
ling wore förhanden ahngående regementzsens förahndringh, så går han
wisserligen, näst Konungen, Arffursteme ahn, och fördenskuldh så förmener
Hännes M:t, att ju Arffursterne Avedherbör och går deres wälfärdh ahn'
medh all flijt om sådane förrädhelighe personer inquirera, cognoscera och
judicera. Och när dett så tilgår, mener Hännes M:t at ius regis, regni et
principum blifwer salvum et sartum tectum conserverat* och aldrabäst
widh macht hållet.
Till thet andra. Suspiciones och misstankar belangande kan Hännes
M:t noghsampt besinna och betrachta, at såsom de äre skadhelige, så äre
de och mycket fharlige. Och är deruppå Hännes M:tz modherlige och kiär¬
lige wälmeningh, att inge större misstankar kunna någhonsin emellan
Konungen och Rijkzsens Arffurstar upkomma och upwäxa4 ähn som då,
när Konungen icke hafwer dett godha förtroende till sina brödher och Arf¬
fursterne, att de så wäll och så troligen och fliteligen som Konungens
nämpndh om sådana saker ransaka, skiärskådha och döma skole: uthi
hwilke förrädhelige saker de fast meere såsom Rikzsens Arffurster och re¬
gerende härrer uthi Furstendömmen och förnämste ledhemother, näst
Konungen, uthi Rijket äre interesserede ähn såsom någhen af dem, de
uthi Konungens nämpnd nu sittie eller framdeles dertill* komma kunna
och förordnedhe blifwa.
När detta förtroende icke hafwes granneligen uthi acht emellan Ko¬
nungen och Arffursterne uthi Rijket, då ähr det wisserligen sant, att miss¬
tankar, suspiciones och misstroheet oundvikeligen deraf föllia måste,
hwilke till att förekomma och afskaffa synes Hännes M:t inthet bättre
276
1617
medhel wara, ähn att hwar och en måtte blifwa widh sin tilbörlige rätt och
rättigheet efter laghen och donationerne, och att man' icke sökier någhen
medicinarn distinctionis, der hon inthet behöfwes, hälst uthi de fall der do¬
nationerne, som bör hållas i acht icke mindhre ähn sielfwe laghen, ingen
distinction eller åtskildnedt gior eller admitterar.* Och wore fördenskuldh
rådheliget, att den föreningh, thet förtroende och de förobligeringer, som
äre och altidh bör wara emellan Konungen och Arffursterne, efter hög-
lofligh konungh Göstafs testamente, arfföreningen och Arffursternes
donationer, 'måtte altidh blifwa widh macht håldne, uthan någhot missför-
ståndh'.
Hännes M:t weet och fulle sigh ihugkomma, hwadh som uthi donatio¬
nen förmähles, att Arffursterne ingentingh, som thet broderlige och kiärlig-
heetz bandh i någhen måtto åtskillie och förminska kan, lidha eller iblandh
sigh opkomma låtha skole. Och befinner Hännes M:t äfwen det samma
wara reciproce dirigeret in uppå Konungen sielf, efter som det uthi donatio¬
nen uttryckeligen författat är medh dässe efterfölliende klare ordh, som så
lydha: Skall högb:te wdr kiäre son hertigh Carl Philip och hans ärfwingar
och efterkommande wara förplichtade att efterkomma den andra förmaningen,
som uthi högbe:te wdr salige kiäre Härfadhers (: christeligh och höglofligh
i liugkommelse :) testamente ähr författat, deruthinnan H. K. M:t förmaner
alle sine barn och efterkommande, att de altidh skole älska och ähra hwarandra,
lijka som deres eigel odtskilliget kiött och blodh och Hans K. M:tz högsta cle-
nodium, utaf konungdigh stamma och blodh födde. Det samma skall och wdr
kiäre son härtigh Carl Philip och hans ärfwingar och äfterkommande
wara förplichtede att bewisa sine kiäre syskon och den högborne furste hertig
Johan och hans ärfwingar. Och de och deres ärfwinger schole och wara för¬
plichtade att bewisa wdr kiäre son hertigh Carl Philip och hans ärfwingar
dettsamma igen och den ene dens andres bäste såsom sitt eighet sökia och
fordra och såsom ett kiött och blodh hwarandre älska och endrächtige blifwa,
och ingen tingh, som dätte brodherlige kiärlighetz- och trohetzbdndh i ndghon
måtto ddtskillie eller förswagha kan, lijdha eller ibland sigh upkomma låtha.
Til-thet tridie. Hwadh dett drögzmåhlet widhkommer, som synes wele
fölghie utaf fiscalens af- och ahnresande och hwadh pericel och ölycke
deraf wäxa kunne, Konungen och Rijket till fördärf och undergångh, kan
Hännes M:t någhorlunda betrachta. Kan och derhoos fulle besinna, att icke
ringa fharligheeter skulle der af komma, om man wore altför hastigh medh
sådana skiälmer och förrädhere, som gemenlighen icke pläghe wara allena
uthan hafwa andra uthi rådh och dådh medh sigh. Och efter Furstendöm-
men äre och en godh deel af Rijket, troor Hännes M:t inthet annat, ähn at
ju Arffursternes och Furstendömmens wälfärd står och deruthi, at de abs-
que mora och uthan någen drögzmåhl måtte på sådana fall inquirera och
medh högste flijt ransaka och således hafwa jus cognoscendi, iudicandi et
exequendi, så wäll uthi alle malefitzsaker, ehwadh nampn de då hafwa
kunne, som och elliest uthi civil trättor och controversier. Dy donationen
håller”* ju uttryckeligen, och medh sådane liuse" och klare ordh, som icke
1617
277
kunna tillåtha någhen disputation. Först: Att Arffur sten skall tagha alle
saker medh rådh sitt till rättwis ransakningh och dom. Här giörs ingen dis¬
tinction, icke häller specificeres här ett delictum eller någhen missgierningh
uthi heela donationen, hwilkens ransakningh0 skulle wara Konungen reser¬
verat och förbehållin, 'undantagandes de, som igenom laghligh appellation
och wadh blifwa Konungen hemstälte'. Och fölger strax efter uthi dona¬
tionen: Män hwar sigh så tildroghe, att saken kunne angå liff, lem eller
ähra, då måghe de hafwa macht att wädia ifrån hans dom till Sweriges
Konungh, som då i dett konungzlige regementet stadder är, och ingen an¬
nan. Nu weet fulle hwar och en, att crimen laesae maiestatis ähr thett högsta
och förnämbste delictum, som ahngår lif, lem, ähra och godhz. Hafwa nu
Arffursterne macht och wåldh, rätt och rättigheet om alle missgierninger,
lif, lem och ähra ahngående, efter donationens lydhelse indistincte till
att ransaka, skiärskodha och döma, och crimen laesae maiestatis ähr thett
förnämbste deriblandh, så föllier ju oemotsäijeligen deraf, att de hafwa och
jus cognoscendi, iudicandi et exequendi in crimine laesae maiestatis, så wäll
som uthi alle andre criminal, missgerningshandlinger och höghmåhls
ährender. ?Dett som och säijes uthi geenswaret, att en sådan process skall
wara obrukeligh uthi alle landh, thett kan Hännes M:t icke lätteligen låtha
sigh persuadera och öfwertahla, synnerligen för den orsaken skuldh, att
cognitio criminum eller ransakningen om missgierninger, ja om sielfwa cri¬
mine laesae maiestatis, icke plägher räknas och recenseras iblandh regalia
eller och sådana jura maiestatis, som hållas för regalier.? Sedhan och att
Konungen hafwer högste dom, är allom kunnigt och witterliget. Och för-
mener Hännes M:t, att högste dom kommer allenast per viam extremae
appellationis. Och är thett Sweriges lagh, Arffursternes donation, Rikz-
sens besluth och rättegångsordinantzien lijkmätigt, att gradus appella¬
tionis skole hafwes uthi grann acht och synnerlighen blijfwa observerat,
för ähn man kommer till högste sentens och dom, som Konungen uthi heela
Rijket hafwer sigh reserverat och förbehållet «öfwer alle domare. Och aesti-
meras icke högste dom utaf högste missgerninger eller summis delictis, uthan
af judicibus et sententia lata af dem, som agnoscera och kiänna Konungen
för högste domare, ehuru ringa då missgierningen kan wara, doch saivo
jure appellationis, efter donationens lydhelse, om hwilka man må lagh-
ligen wädhia eller eij.
Öfwer alt detta så är dett plus quarn manifestum, att der man will kom¬
ma till dett som öfwerst och högst är, då måste man begynna på dett som
underst och nedherst är, och således gradatim ascendera till dett högsta. 1
Och aldenstundh Hännes M:t noghsampt kan besinna och betänckia, att
disputationes emot klara bokstafwen meere oredha ähn richtigheet af
sigh födha, will Hännes M:t inthet wijdhere disputera om dett som klar¬
ligen finnes i bokstafwen författet, uthan der sådant någhot fall hände,
att en sådan förrädheligh person kunne innan Furstendömmet blifwa
uppenbarat och fängzlet, som statuterna expreslighen och in specie tahla
om, och icke någhen annen, då will Hännes M:t efter Hans K. M:tz begiärenr
278
1617
deruthinnan gratificera Hans K. M:t och låtha sända honom Konungen
tilhanda; doch medh den protestation och dässe förordh, att det framdeles
icke skall wara Hannes M:tz yngste son, nähr Hans F. N:de kommer
till sina lagha åhr och sitt Furstendömmes regeringh, till någhot praeiudi-
cium eller förfångh eller och till någhen den rätz och rättigheetz afkort-
ningh och förminskelse, som Hans F. N:de efter donationen och lähnbref-
wet hafwa och niutha bör, saivo tamen iure utriusque, Konungens och Arf-
fursternes, efter laghen och donationen, coniunctim och tillijka förståendes.
sDetta är Hännes M:tz modherlige och kiärlige swar och ändtlige me-
ningh om dett, som udi crimine tesa: maiestatis hafwer wäret Hännes M:t
proponerat och framstält, modherligen och kiärligen begiärendes, att Hans
K. M:t wille det uthi bästhe måtton uptagha och Hännes M:tz modherlighe
wälmeningh sigh behagha låtha.5
Christina R. Sd
a) den 17 tillagt av Chesnecopherus ovan raden B. b) Endoch tillagt framför i margen B.
c) ändrat från efter B. d) swar och tillagt ovan raden B. e) ändrat från Regeringher B.
/) ändrat från bör nästh Konungen B. g) Ordet tillagt B. h) och upwexa tillagt B. t) att
man tillagt B. k) eller admitterar tillagt B. I) Dessa ord tillagda i margen B. m) ändrat
från seyer B. ») ändrat från helle B. 0) som ändrat till hwilkens ransakning B. p) Dett
som t. o. ra. regalier tillagt nedtill på sidan B. q) öfwer t. o. m. högsta tillagt i margen B.
*•) efter Hans K. M:tz begiären tillagt i margen B. s) Det avslutande stycket helt tillfogat
av Chesnecopherus, av vilkens hand äro alla rättelser i B. t) Underskrift endast A. —
De kursiverade styckena textade AC.
Å baksidan av originalhandlingen läses följande anteckning med Erik
Elofssons handstil:
Dette blef af Hennes M:t underschrifwit, men gick doch inthet fort,
las inthet op för Stenderne, uthan Arffursterne förlichtes medh Kong. M:t
på dett settedt, som lestes op den 19 Februarij 1617.
98 Hertig Johans förklaring i anledning av konung Sigismunda brev.
Örebro 1617 den 24 februari.
Avskrifter i Kiksdagsdiarium och -handlingar samt Herredags-
acta 1617 (fol. 623 ff,).
F. N:des hertigh Johans förklahringh till H. K. M:t, Hans
K:t hertigh Carl Philip medh sampt de edele wälborne och
wälbördighe Rijckzens Rådh, så och ehn troghen och wäll-
menth förmahningh till menige Rijkzens Ständher emott dädh
bref som konungh Sigismundus i Påhlen H. F. N:de för någhon
tijdh sedhan tillschrifwedt hafwer. Actum örebroo den 24
Februarij 1617.
Hans F. N:de twifflar inthet att H. K. M:t, H. K:t, de wälborne herrer
Rijkzens Rådh och Ständher, Grefwer, Frijherrer, Biskopar, Adel, Kler-
kerij, Krijgzbefähl, Borghare och menighe Allmoghe nogsampt hafwe
förnumit af dette Konunghens i Påhlandz bref, hwilket för H. K. M:t,
Hans K:t och Edher samptlighen är nu upläsedh, hwad för practiker och
stemplinghar af Konunghen i Påhlen och hans anhangh de Påwiske emott
H. K. M:t och alle andre samptlighen till alles så wäll som Fädhernesland-
sens ändtlighe undhergångh practiceres och för händer hafwes. Deruthaf
noghsampt ähr till att see och spöria, att Konunghen i Påhlen sitt gamble
förehafwande och upsååt icke haf:r ähnnu uthur sinnet slaghet och
öfwergifwedh, uthan dädh i länghden ju mehr continuerer och ypper, ty
lijke som han tilförrene esomoftast medh sijne bref, schrifter och paten¬
ter hafwer sig winlacht inbördhes oenigheet, twedrecht och alt missför-
ståndh emellan öfrigheten och undhersåtherne här i Rijket att åstadh-
komma och opwäckia, på dädh han såledhes så mycket bättre sitt ondhe
och skadhelighe opsått i werket stella och desto lättare fullbordha kunde,
aldenstund honom wäll wetterlighit ähr såssom och den allgemehne för-
farenheten then medhgifwer, att ighenom inbördhes skillachtigheet och
missähmia esomoftast mechtighe konungharij ker af swaghe fiendher ähre
öfwerwundhne och undher fremmandes ook och härskap laghde. Altså
synes och af denne hans schrijfweise görlighen, hwad hans opsått ähr
och i hwadh acht och meningh sådhane practiker och oloflighe hand-
linghar af honom förhänder hafwes och drijfwes, därföre och denne hans
schrifwelse medh alle sine motiver derhän ähr dirigerad och deropå för-
nembligast först uthgåår, att den brodherlige kärlige affection och
godhe förtroendhe som H. K. M:t, Hans K:t och Hans F. N:de emellan
här till (:dy bättre:) på alle sijdhor obrutzlighen ähr hollén, måtte dere-
genom förspilles och förkålna och i den stadhen ighän missförståndh,
osämie och tweedrächt opwäckes och förökes icke allenest H. K. M:t,
Hans K:t och H. F. N:de emellan, uthan och att dädh samme emellan
H. K. M:t och alle Hans Kong. Madz troghne undhersåther, som ähre
Rijkzens höghre och nidhrige Ständer, skee och händha motte och sedhan
der uthaf synes lijke som H. K. M:t sijne för:de undhersåther icke medh
konunghzligh ynnest och affection wore bewåghen, eij heller någhon full-
kombligh och trygg troohet och bij stånd af dem skulle hafwe att förmoda.
Dernäst ähr och Konunghen i Påhlandz höghste idkan och åstundhan,
att han igenom denne till H. F. N:de afgånghne schrifwelse alle loflige och
frijwillige Rijkzens allmenne beslutt och handhlinghar, som uthi (xhriste-
ligh och höghloflig i hughkommelse:) H. F. N:des älskelighe käre härfa-
dherbrodhers s. konungh Carlz tijdh samptychte, giordhe och till ewärdhe-
lige tijdher att holles försäghladhe ähre, måtte blijfwe casserade och till
inthet giordhe, oansett Hans F. N:de alle för:dte beslutt sampt medh alle
Rijkzens Ständher hafwer approberet, så wäll som och den sidst uthi
Linköpingh besluthne och sädhan i Norköpingh agilladhe arfförreningh
frijwilligt och otwunghen samptycht och uniherschrifwit hafwer, hwilket alt
H. F. N:dc, såssom dädh frijwillighdt och gerne skett ähr, ochså såsom en
loflig och trygg Arffurste obrutzlighen in till sin dödhtzstundh will efterkom-
me och hollaa.
28o
1617
Och mädhan nu allom här uthaf mehr ähn noghsampdt kunnighe
åhre icke allenast Konunghens i Påhlen farlighe anslagh och practiker,
hwilke genom den jesuwitische hoopens tillskyndhan tilbiudes och be-
drijfwes, dette loflighe Konungharijket så wäll som alle des inwohnere till
ändtlighit förderf och undhergångh, uthan och den fahra som alle Swen-
sche medh deres christelige troos anfechtelse så och wällfånghne privile¬
giers och frij heters förminskelse hafwa att förmodha och otwifwelachtigt
uthstå moste, deruthinnen bådhe sendt och bittigha medh all flijt och
skarpsinnighdt öfwerwäghande alle beqwemlighe medhel af dem up-
teckies och eftertrachtes. Därföre will och höghelighen af nödhen wara
att såssom öfrigheten och Fädherneslanden, religionen och wällfånghne
privilegia och frij heter här egenom uthi störste fahre swäfwa, att också
alle dädh icke allenest öfwerwäghe och betrachte, uthan och, såssom
faahran ähr stoor till sigh, deste höghre beflijte att gore H. K. M:t all
möghligh bijstånd och undhsättningh sådhane farlighe stemplinghar att
afwärije och förhindra, ther till hwart och ett Ståndh för sigh förnemb-
lighen skall beweka låthe den eedh och troohetz förplichtande som alle
samptlighe Rijkzens Ständher H. K. M:t medh förbundhne ähre, därnest
och dädh oundhwijkelighe träldomz ook, som alle Rijkzens Ständher
hafwe i sådhant fall till att förwenthe, der Konunghen i Påhlen öfwer-
handen finge, oansett han medh skeenfaghre och önskelighe frij heters
tillgifters och all nådigh benägenhetz försäkringhar hwar Ståndh för sigh
kunne försäkre, ja och medh eedhz praesterande wille bekräfte. Dy den
jesuvitische hoopens ofte och illistighen giordhe löftes och eedhers ondhe
affect allmenne förfarenheeten uthi monge landh och konungharijker
noghsampt hafwer comproberat, huru troolighen och järnpt den medh
dehres allgemene regla öfwereehnskommer, den de och medh stoora re-
munerationer och en ewigh salighetz försäkrande icke allenest siälfwe
uthan och medh mången eenfaldighes persvasion effectuera, i dädh de
föregifwa att man inghen kettare förplichtadt ähr troo och lofwen att
holla, hwilket och uthan all twifwel dette Rijkzens undhersåther sigh skull[e]
wentha och förmodha dem till förderf och undergång stemples och medh
faghert skeen höfflighen föregifwes skulle, därföre och H. F. N:de bådhe
till sin troohetz upteckiandhe emot H. K. M:tz wällmeningh emoot
Fädherneslandet och alle Rikzens undhersåther, såssom och till en sär-
dheles förklaringh alle Rikzens Ständher till sämie och endrechtigheet
troolighen råådher och styrkier, att alle sigh den christelighe trooz wäl-
fånghne privilegiers och allgemene bästes förfordhran och förswaar ige¬
nom samhelligheet och manligit bijstånd will bewijsa anleghen wara.
Till thet sidste. Efter Konungens i Påhland bref Hans F. Nide till-
schrifwit dette loflighe Konungherijkes stat och regemente oförskyldt
blasphemerar och medh hädhelige ordh antastar och särdheles (ichriste-
ligh och höghberömligh ihughkommelse:) H. F. N:des elskelige salige käre
Härfadherbrodher medh förhathelige ordh defamerar, så hadhe H. F.
N:de alt sådant mädh godh skiäll wäll kunnet refutera. Men efter högsti-
1617
281
dtes Konungh. Maij:tz höghberömlighe nampn och odödhelige rychte
allom Sweriges inwåhnarom loflighen ähr kunnighdt och bekänt såssom
och alle i Rijket wette hans berömlighe företaghande och gerninghar till
Rijkzens och alle des inwohnares förswaar hafwe dirigerade wäret, dess
föruthan och allom efter Rijkzens ådtskillelige beslut kunight ähr, medh
hwad föregånghne förmaninghar och ådtskillige wilkors föresättiandhe
Konunghen i Påhland ähr medh alle Ständers enhellige samtyckie icke
allenest siälf uthan och alle hans manlige affödhe upå den linien ifrån
dette Konungherijkes hopp och förmodhande till ewerdhelige tijdher af-
satte och wedhersakadhe blefne, därföre will och H. F. Nide, H. K. M:t,
H:s K:t och menighe Rijkzens Ständher widhlyftig icke sådhant till
fåfenghdt dröghzmåll gore, alldenstundh noghsampt kunnighdt och ingen
ähnnu af minnet gångit ähr de för:dte Rijkzens loflighe frijwillige och en¬
hellige beslutz innehold och lydhelse, hwilked H. F. N:de förmehner mehre
hans oloflighe tillbudh och förehafwende oppenbahre och framstella, ähn
H. F. N:de för denne gångh derom wijdlöftighare igenom denne hans skrif-
welses declaration kunde praestera wille eller behof giordhes att förmähles.
Begärer fördenskuld H. F. Nide af H. K. M:t såssom sin elskelighe
käre härbrodher, af H. K:t hertigh Carl Philip och så brodherligen,
begge H. F. Nides elskelighe käre swåghrer, såssom och de wälborne
wälbördige Herrer och Rijkzens Rådh så och samptlige Ständer alle, att
H. K. M:t, H. K:t och deres Herligheter och sädhan Ständer alle wille
H. F. Nides förklaringh och wällmente förmahningh till den allgemene
nytto och Rijkzens wällfärdh mehra ansee och applicera ähn af sådhane
oförmodhelige och H. F. N:e misshaghelige bref (idem H. F. Nide dogh
icke hafwer weledh för ähn H. K. Mit see eller antaghai) nu eller i till-
komande tijdher H. F. Nide icke förtänkie.
a) Dessa ord understrukna i Riksdagsdiarium och -handlingar.
Icke uppläst skrift av Nicolaus Chesnecopherus i änkedrottning 99
Kristinas och hertig Johans namn till försvar för arvfurstarnas
rätt att uppbåda adeln inom hertigdömena att rida under deras
fanor. Orebro 1617 i februari.
Samtida avskrift i Hertig Karl Filips arkiv: Brev och hand¬
lingar, Riksarkivet; avskrifter i Acta och handlingar fol. 93—99
(med anteckning anförd ovan sid. 33) och Herredagsacta 1617 fol.
626 v.—635.
Argumenta, skiähl och bewijs, medh hwilka den stormechti-
geste högborne Furstinna och Fru, fru Christina etc. och den
högborne Furste och Herre, her Johan etc. förmene Arffur-
sterne hafwa then jurisdiction, rätt och rättigheet, macht och
wåldh att biuda och befala Ridderskapet och Adelen, som innan
deres Furstendömen boendes äre, till att rijdha under deres
bähner, Konungen och Rijket till förswar, währn, hielp och
282
Mil 7
bijståndh, uthdragne af Swerigis lagh, konungh Göstafz testa¬
mente, donationerne och andre handlinger, och med gamble och
nyie exempel stadfästede. Åhr etc. 1617 uthi Februarij månedt.
Först konung Gustafz testamente, uthi hwilket, när Konungen hafwer
gifwit sin äldste son den konungzlige chrona och spira och all konungzligh
rätt och rättigheet, så kommer han och gifwer sine andre sönner synnerlige
land och lähn, icke allenest till deres furstelige uppehelle uthan och till furste-
ligh högheet medh all den jurisdiction, rätt och rättigheet, som Konungen
sielf dett innehafft hafwer. Ja, han gifwer them theres Furstendömme och
alle dess inwåhnere, både adel, clerkerij, bårgere och bönder, så wäll som
skatt, afrad, ränthe, tåller, sakörer och andre opbörder, item liggiende
grunder, in summa alle deres tilbehöringer och nyttigheeter, aldeles lijka
som han them på Chronones wägner innehade, platt intet undantagandes.
Hafwer nu Konungen uthi sitt testamente gifwit Fursterne alt folck,
adel, clerkerij etc. etc. med alle deres tilbehöringer, och en adelsman
hörer efter lagen, testamentet, donationen och deres privilegier att hålla
rustiensth, så föllier odisputerligen att Konungen och hafwer gifwit Ari-
fursterne adelens rustiensth, doch altsammans Konungen och Rijket till
wärn och förswar, lijka som Arffursternes eigen rosstiensth.
Till thett andra. Så finner man och expresligen uthi testamentet
desse ordh: Sammalunda skall han och af förbe:te lähn holla thett mäste
folck, häst er och krigzrustninger, som honom möijeligit är och han uthan
sin skadha åstadhkomma kan, till att göra Sweriges Konungh och sitt käre
Fäderneslandh ther medh uthi all förefallande nödh och ahnfächtningh
hielp, frosth, biståndh och undsettning, bådhe till landh och wattn, emot
alla them som Sweriges Rijke eller någre de landzorther, ther till lydhe,
och dess trogne inbyggere öfwerfalla, förhäria och förderfwa wele, enähr
som hälsth behof giörs och sådant af Sweriges Konungh och dess trogne
inbyggere och Ständer af honom eller hans effterkommande lifzarfherrer®
fordrat och begiäret blifwer. Här giörs ingen ådtskildnedt eller distinction
uppå krigzfolket innan Furstendömen, icke heller på Arffursterne eller
adelens rosstiensth, uthan Fursten skall hålla thett mäste folck han kan af
sitt Furstendömme komma till wäga, thett ware sigh adel eller oädel.
Till thett tridie. Och ändoch detta är klart nogh af testamentet, att
Arffursterne bör hafwa macht och wåldh, rätt och rättigheet öfwer adelen
och theres russtiensth, som innan Furstendömet boendes äre, doch lickwäl
så refererer sigh testamentet in opå sielfwe donationen, som Arffursten
gifwin är uthaf Konungen medh desse ordh: Effter som uthi wårt konungz¬
lige donationsbref förbe:te wår kere son her Carl etc. der på gifwit widere i
längden uttryckes och förmähles. Nu förmäles uttryckeligen uthi donations-
brefwet, att adelen uthi Furstendömet skall hålla till Rijkzens wärn och
förswar krigzfolck, effter Arffursternes påbudh och befalningh, som klar¬
ligen är till att see af desse effterfölliande ordh, som uthi donationen och
lähnsbrefwet finnes: Deslikes skall alle friborne och frälsismän wara plich-
1617
283
fige att holla så mycket krigzfolck till hästh och foot till att afweria menige
Rikzens skada och förderf medh, när behof giörs, som oftab:te wår kiere
son herr Carl etc. hwariom i synnerheet uppåläggiendes warder, och som
de mästh kunne hafwa rådh till effter theres yterste förmögenheet och
såsom the för Gudh och alt ährliget folck wele till swars wara. Rådde nu
Arffursten effter högloflig konungh Gustafz donation på hwilken testa¬
mentet sigh refererar, absolute att påläggia och påbiuda Ridderskapet
och Adelen innan Furstendömet så stoor rustiensth som han will, mycket
mehre må Arffursten nu råda öfwer den ringa rustiensth, som effter Adelens
privilegier uthgå bör.
Till thett fierde, så står thett och uttryckeligen medh heele, klare och
liuse ordh uthi höglofligh konung Carls den nij ondes konungzlige donation
och gifne lähnsbref, att Arffursten hafwer både andelig och wärldzligh
jurisdiction, macht och wåldh till att råda, regera, biuda och befahla öfwer
alle dess inwånere, folck och undersåter, the ware sig grefwer, friherrer,
ridderskap, adel, biskoper och praelater, krigzfolk, borgare och bönder,
lijke som Konungen sielf etc. Om nu Arffursten icke skall härigenom hafwa
bekommit macht och wåld, rätt och rättigheet öfwer adelens rustiensth,
doch Konungen och Rijket till nytto och gagn, lijka såsom Arffurstens
eigen wapntiensth och krigzrustning, då weet man icke, snarasth sagdt,
hwadh jurisdiction Arffursten skulle hafwa uthöfwer Ridderskapet och
Adelen innan Furstendömet. Och wore då sådane berömelige clausuler
aldeeles fåfängeligen införde uthi donationen och testamentet, det man
icke förmoder uthan wisserligen troor, att the hafwe wäret noghsampt
betänchte för än de infördes.
Till thett fempte. Thet man wille nu uthtyda sådane klare och kraftige
clausuler, som finnes uthi testamentet och donationen, och them derhedan
restringera, att de allenesth skulle ahngå fursteliget uppehålla och räntha,
effter som man och fuller weet tilförende och synnerligen anno etc. 1582
uthi Januarij månedt i Stockholm wara skedt, doch Arffursten owitterligit,
såsom man giörligen läser uthi thett beslut, som då giordes om konungz-
liget och furstliget wålde och härligheet, uthi hwilket beslut nyia glosser
och uttydninger äre giorde på testamentet, donationen och arfföreningen
emot deres rätte förståndh, effter klara bokstafwen, och seden blef disputeret
åhr etc. 1586 på Stegeborgh uthi Augusti och Septembris månader etc.,
så troor man näpligen, att man till sådane uttydninger medh någon godh
skiäl, argument och bewijs komma kan, hälsth medan höglofligh konungh
Johan then tridhie hafwer alt sådant, sedhan han förnam thet wara twert
emot testamentet och donationerne, aldeles casseret och medh godh skiäl
refuteret och till inthet giordt, effter som man giörligen kan see uthaf thett
högberömmelige swar som han högwisligen hafwer lathet skrifteligen
författa uthi Refle åhr etc. 1589 uthi Septembris månedt och uppå den
tijdh blef Rijkzens Rådh exhiberet och öfwerantwardet, der han ibland
annet förmehner, att ingen uttydningh skulle göres uthöfwer testamentet,
och sätter derhoos desse ordh: Och effter thett menige Rijkzens Ständer
hafwa samptycht högloflig konung Gustafz testamente, så skole the
låthat ther widh blifwa, såsom thett och bör, medan thett medh ingen skiähl
någon tijdh kan rygges eller åtherkalles*. Thet samma begiäres och uthi
sielfwa testamentet uthaf högloflig konung Göstaf medh desse ordh: Ther-
hoos the alle och hwar serdeles för sigh, som thett här uthi uttrycht och
samptycht är, blifwe och uthaf wår kiäre son, her Erich etc., theslikesth
alle Rikzens Ständer och undersåter, så troligen therwidh förswarade
och beskyddede warda skole, som wij för theres och alle andre wåre under-
såters bäste och wälferdh skuldh wårt lif, lefwerne så och arf och eighet ther
uthöfwer ospart hafft och wåget hafwa, och att sådant måtte obråtzligen
hålles, föruthan theres eller någre andres (: ehwem thett hälsth wara kunne:)
emot säghe eller förhindringh uthi alla måtto (:ehuru menniskiors sinne eller
listh emot denne wår sidste willie thett uptänckia kunne:) hwilket och alt
annat sådant wij hermedh aldeeles platt, kraftlösth, dödt och till inthet giordt
och casserat hafwa wele.
Till thett siätte. Och ähndoch konung Johan anno etc. 1582, som
förbe:t är, wille denne rättigheet öfwer adelens rosstiensth innan Fursten-
dömen Arffursterne afkorthe och den dem ifråntaga, dochlickwäll så effter-
leet han, att Arffursterne skulle hafwa macht och wåldh påbiude och
opmahna adelens rustiensth innan Furstendömen och dem munstra. Och
bekenner konung Johan sådant wara rätt, effter testamentz ordningen
medh desse formalier: Doch skole Fursterne effter oftabe:te testamentz
ordningen hafwa macht att opfordra adhelen i Furstendömen, der någott
allmenneliget uthbodh af Konungen skeer uthöfwer heela Rijket, och dem
munstra latha.
Till thett siuende. Så läser man icke heller uthi Swerikis lagh, att Sweriges
Rijkes Adel äre plichtige och skyldige till att rijda under Konungens bähner,
uthan thett läser man fulle, huru frälsismän ägha Konunge sinom tiäna.
Thett läser man och uthi lagen, att alle the, som uthi hans Rijke bygge och
boo, äghe och skole honom lydno hålla, budh hans stånda och till tiäneste
wara, särdeles i landamährom, landh hans wäria och eij ytermehra medh
härfärdh fahra uthan godh wilha thera fångnan. Detta går icke adelen
allenesth ahn uthan alle Rijkzens inbyggiare och Konungens undersåter.
Till thett ottonde. Fasth thett än funnes uthi lagboken, som thet nu
inthet fins, att all adelen skulle rijda under Konungens bähner, då fölgde
icke heller der uthaf, att de adelsmän skulle immediate föllia Konungen
och rijdha under hans bähner, som uthi Furstendömen boendes äre, dy
det är nu fasth annars der medh, ähn då lagen giordes, effter nu äre till
Furster och Furstendömen uthi Rijket, som på den tijden inthet wore
uthan altsammans war i förtidhen enskyldt och immediate under Konungen,
som nu sedan genom donationer är bortkommet, och hörer dochc Konungen
till, sed mediate egenom Arffursternes och deres undersåters tiänsth, enär
så tränger och behof giörs.
Till thett nijonde. Skall Arffursten wara förobligerat att hålla så mycket
krigzfolck af sitt Furstendöme, som han någonsin kan komma tillwäga,
1617
285
Konungen och Rijket till hielp och bijståndh, då föllier her uthaf, att
Fursten måtte rådha uthöfwer adelens rustiensth, dy adelen räknes ju
och bör holles iblandh krigzfolcket, ja ibland de ypperste och förnämbste.
Till thett tijonde. Der desse förbe:te skiähl, argumenta och bewijs
icke kunne giöra tilfyllesth uthi saken, som man doch wisserligen för¬
moder, så kan man det samma medh månge exempel, gamble och nyie,
nogsampt bewijsa och stadfästa. Försth uthi konung Gustafz tijdh, när
Konungen hade förlähnt her Lars Siggesson örebro slått och Närichie,
her Johan Turesson Nyköpingz slått och dess lähn, her Swante Sture
Stegeborg och dess lähn, her Hålger Carlsson Östergöthlandh etc., doch med
sådane conditioner och wilkor, att hwar och een skulle hålla så mycket
krigzfolck till hästh och foot af samma lähn, som Konnungen medh dem
afhandlat och contraherat hadhe, effter som brefwen derom gifne thett nog¬
sampt uthwijse. Och då rådde samma landzhöfdinger så wäll öfwer adelen
som alt annat krigzfolck, som uthi deres lähn boendes wore. Hade nu desse,
som inge furster wore, macht och wåldh uthöfwer den adel, som uthi deres
lähn bodde, huru mycket meere macht skulle då Arffursterne hafwa uthöfwer
adelen, som i deres Furstendöme boendes äre, det heemställer man Konung¬
en och hwar och een förståndigh man till att döma om.
Till thett ellofte. Sedan och tror man wisserligen, effter all wapntiensth,
såwäl Fursternes som adelens, länder till een ände och propositum, nemb-
ligen Konungen och Rijket till förs war, hielp och bijståndh, att thett skall
wara Konungen lijka, under hwem och hwars bähner the rijdha, försth de
förhålla sigh troligen, fächta ridderligen och strida manligen för Konungen,
Fäderneslandet och alles theres wälferdh, gagn och bäste.
Till thett tålfte. Så hafwer man och samma exempel hafft uthi konung
Erichz tijdh, när alle tree Arffursterne droge hwar medh sin adhel och deres
krigzfolck sampt med Konungen sielf in uthi Danmarch emoth Juthen
och gior de honom een märkieligh skadha och afbräck.
Till thett trättonde. Så hafwer och konungh Erich medh Ridder-
skapet och Adelen uthi Calmar och Wexiö åhr etc. 1563 giordt een synnerlig
ordningh om adelens rustiensth, huruledes hon skulle giöres, och finner
man i samma ordningh icke thett ringeste ordh, att adelen i Furstendömmen
skulle wara förobligerede och förplichtadhe att rijdha under Konungens
bähner, när de draga i marken.
Till thett fiortonde. Så weet man icke heller någonsin thett hafwa
wäret Fursterne ahnmodat, att deres adel skulle rijda under Konungens
bähner, för än som åhr etc. 1582 i Stockholm, när thett beslutet giordes,
som lyder om konungzliget och fursteliget wälde och herligheet, och på
den tijdhen war ingen Arffurste der tilstädes. Och är samma beslut fasth
skarpare emot Arffursterne ähn som Arboga constitutiones, derföre och
konung Carl den nijonde, som då war een furste1*, på samma tidh der
emot skrifteligen och häfteligen protesterede, som acterne wäll uthwjjsa.
Till thett fämptonde. Den handel om adelen i Furstendömen, att de
skulle rijda under Konungens bähner, blef och ibland andre ärender dispu-
286
1617
teret och uprepeteret på Stegborgh åhr etc. 1586, och fick konungh Johan
der uppå uthaf Sänningebudet' inge andre swar än som fölher: Om rus-
tiensten är wår nådige Furstes swar och förklaringh, att på hwadh tijdh höge
nödtorfften och lägenheeterne så fordra och tillseije, att någon oprustning
bör hafwes för händer, Rijket till förswar, då skole alle frijborne och fräl-
sismän, som boo i Furstendömmet, wara förplichtadhe, effter Hans F.
N:des lähnsbrefz lydelse, att hålla så mycket krigzfolck till hästh och foot
till att afweria meenige Rijkzens skadha och förderf medh, som Hans F.
N:de hwariom i synnerheet uppåläggiendes och tilsäijendes warder, och
som de mästh åstadh komma kunne och hafwe rådh till, såsom sielfwe orden
i lähnsbrefwet lydhe, och som theres privilegier förmähle. Och när de skole
blifwa brukade i marken emot fienden, att the då lathe finna sigh troligen
under Hans F. N:s bähner och thett folck Hans F. N:de håller Hans K. M:t
och Rijket till godhe och förswar, doch att H. F. N:de thermedh icke up-
fyller sin redh och thett mantahl, som H. F. N:de elliesth bör hålla.
Till thett sextonde. Så hafwer man och thett samma giörligen till att see
uthaf thett bref, som högloflig konung Carl etc. skref her Hogenskildh
Bielke till, när han war stadd uthi Östergöthlandh till att upfordra Adelens
rustiensth, dateret Nyköping den 2 Julij åhr etc. 1582 och så lydher:
Carl med Gudz nådhe etc. etc.
Wår synnerlige gunsth etc. Wij kunne Idher, her Hogenskild, nådeligen
icke förhålla, att oss elschelig wår tro man och tienere Christoffer Schedingh
hafwer uthi underdånigheet lathet förstå, huruledes I hafwe nu nyligen
effter Konung:e M:tz wår elschelige kere Herbroders befalningh handlet
med menige adelen, som boo i Östergöthlandh, om then rostienesth, som
hwar i sin stadh plichtige äre att göra och bewisa Swerigis Chrono och
Konungh. Så hafwer förbe:te Christopher, som är och en godh tijdh wäret
hafwer, såsom och någre flere, som uthan Furstendömet boendes äre, uthi
wår tiensth, underdånligen berättet sig och wara derom besöcht och nu
på sijne wägne hoos oss förspör, huru han medh samma rosstiensth sigh
förholla skall. Så effter wårt furstelige lähnsbref, thett högbe:te K. M:t
wår kiäre herbroder medh eigen handh och segel stadfestet och bekräftet
hafwer, innehåller och förmår, att alle frijborne och frälsismän, som i
wårt Furstendömme bygge och boo, skole wederrede wara och latha sigh
under wårt bähner medh theres krigzfolck till hästh och foot finne, när
behof giörs och wij hwar och een i synnerheet tilsäij andes warde, till att af -
werie Rijkzens förderf, och doch månge af them, som under oss och uthi
wårt Furstendömme bygge och boo, finnes i högbe:te Herbroders dagelige
tiensth, och oss ähn hertill platt ingen rosstiensth bewisth hafwe, therföre
hade wij gerna welet (:såsom och derom i fiord någorledes handlat blef:)
broderligen föreent oss medh H. K. M:t om sådane rustienst, så wäl till
H. K. M:t som wårt gagn och lägenheet. Och äre ännu widh samma meeningh,
att wij medh förste tilfälle wele ochså widere therom förhandle och ett
beslut göra medh högbemelte wår kere Herbroder. I medier tijdh, att
1617
287
thenne förening emilian Hans K. M:t och oss kan skee, begäre wij att för-
be:te Christoffer Schedingh för förb:te rosstiensth må warda okrafder.
Och skall lickwäl han så wäll som andre flere wåre tienare, när oss warder
derom tilsagdt, med deres rosstienster färdige wara. Gudh Idher befalandes.
Datum Nyköping ut supra.
Till thett siuttonde. Så är thett och uthi mannaminne, att på den
tijdh högloflig konung Johan wille reesa till Refle åhr etc. 1589, då up-
fordrede han icke allenesth Arffursternes rosstiensth uthan och all adelen
öfwer heele Rijket, och då redhe icke allenesth adelen, som innan Fursten¬
dömet bodde, under salige Anders Linnerssons phahna, uthan och alle
andre af adel, som då uthi H. F. N:des tiensth wore, ehwar the och boendes
wore, antingen i Upland eller Westergöthlandh. Och då war salige Peder
Hansson på Walstadh leutenampt under samma phahna. Det samma
skedde och uthi heele ryssefeigden, att adelen uthi Furstendömet redhe
under deres eigen landzfurstes fahna, thett mångom wäl witterligit är,
som ännu igen lefwa och kunne gifwa deres sanferdige wittnesbördh therom,
när så tränger och behof giörs.
Till thett adertonde. Så hafwer och H. K. M:t nu regerende uthi sin
konungzlige gifne confirmation uppå lähnsbrefwet uttryckeligen förmält,
att Arffursterne skole sigh i alla måtto rätta och regulera effter Swerigis
lagh, arfföreningen, konung Göstafz testamente och bäggie donationerne,
hwilket troligen till att effterkommabekiänne Arffursterne sigh der till plich¬
tige och skyldige wara, såsom och dertill altijdh redebogne och benägne.
Till thett nittonde. Thet är och icke till att förgätha eller till att för¬
taga, att konung Johan hafwer sigh så widt resolveret och förklarat anno
et. 1586, att han inthet krigzfolck innan Furstendömmen hafwa wille för
sigh behollit. Nu är ju adelsmän the förnembste krigzmän, effter som nog-
sampt är allom witterligit, att all adel hafwer sitt första ursprung och be¬
gynnelse igenom ridderlige gierningar och manlige bedriffter uthi krigh
bekommit. Derföre, der han hade hafft någon rätt och rättigheet meere till
adelens krigzfolck än som till Arffursternes, då synes han herigenom hafwa
sin rätt falla låthet.
Till thett tiugunde. Främmande exempel kunde man och fuller indraga
om Arffursternes jurisdiction och rättigheet öfwer Ridderskapet och Adelen
uthi deres Furstendömmen. Men thett giörs nu inthet behof, aldenstundh
man hafwer både gamble och nye exempel hemma uthi Fäderneslandet.
Och här disputeras icke om främmendes uthan om Rijkzens inf ödde Arf-
fursters rätt och rättigheet, som inthet behöfwe någen främmande lagh,
rätt eller exempel sigh till styrckio och biståndh.
Christina R. SJ
JohannesJ
a) Lifzarffwingar Herredagsacta. b) åthschilias Herredagsacta. c) thet Herredagsacta.
d) Arffurste Herredagsacta. e) Sänningebuden Herredagsacta. f) Namnunderskrifterna endast
i Herredagsacta.
288
1617
100 Nicolaus Chesnecopherus’ avbön för sitt uppträdande under skrift¬
växlingen mellan konungen och änkedrottningen. Örebro 1617
den 27 februari.
Original, helt av Chesnecopherus’ egen hand, i Kungliga arkiv:
Hertig Karl Filip, brev och handlingar (A); koncept till samma
handling av Axel Oxenstierna, rättat av konungen, bland Axel
Oxenstiernas koncept till kungliga brev, förordningar m. m. 1611—
1620, Oxenstiernska samlingen, Riksarkivet (B). Första bladet av-
konceptet avbildat i faksimile hos N. Ahnlund, Gustav Adolf den
store (1932), s. 200, med textavtryck för motsvarande parti s. 365 f.
Jagh Nicolaus Chesnecopherus gior medh detta mit opne bref witter-
ligit, ath efter jagh hafwer för någon tidh sedan af obetencksamhet och få-
wisko författadt schrifteligen och stalt en protestation iempte någre3 be-
skylningspunchter emoth den stormechtigeste Furste och Herre, herr
Gustaff Adolph, LSwerigies, Giöthes och Wendes uthkorade Konungh och
Arffurste, Storfurste till Finlandh, Hertigh till Ehstlandh och Wässmanna-
landh*, min allernådigste Konung och Herre, sattjandes i så måtto tilbaka
och förgiätandes cdhe margfaldige wälgierningar och beneficia, som utaf
H. K. M:t jagh hafwer undfånget och är förbunden och förplichtadh medh=:
Och H. K. M:t lijkwäl hafwer af synnerligh gunst och nåde, så och för then
stormechtigeste Furstinna och Frues, fru Christines, ‘Swerigies, Giöthes,
Wendes, Finners, Carelers, Lappers i Norlanden, the Cajaners och Ehsters
i Liflandh etc. Drotningh, så och böhrén Hertiginna till Schlesswig Hol-
sthen, enkies6, min allernådigste Drotningh och Frues kiärlige intercession
skuldh, ickie welath strengie emoth migh högste rätten, oanseth jagh nog-
sampt finner ath den migh under ögonen och till högsta förderf och under-
gångh gåå wille, uthan i samma stadh förlåtha1* migh, hwadh jagh i så måtto
emoth H. K. M:t bruthet hafwer*, efter som jagh H. K. M:t derföre och
underdånigst betackar. Derföre bekienner och betygar jagh her med uppen-
barth för allom, ath hwadh jagh i samma protestation och beskylningz
artikler författadt och införth hafwer, wara skiedt af min blotta obetenck¬
samhet och fåwisko, såsom och hwarken wetha eller kunna någon artikel
medh skiäl bewijsa. Lofwar och derhoss^ och forplichtar migh wedh Gudh
och min salighet, ath jagh efter denne dagh, ehwarest jagh kan wara stadh,
aldrigh will eller skall låthe mig finne eller bruka udi någre* rådhslagh eller
bref och schrifters förfatningar, theruthinnan H. K. M:t i någon måtto
skulle wijtas ath hafwa bruthit the konungzlige och faderlige testamenter
och donationer, som Arffursterna mine nådige Herrar gifne äre, för ann
jagh sielf medh räthwijsa skiäl* thet weth för lagh och rätta uthföra, och
elij est inthet annadh eftersökia ähn thet som sanferdigdt och förswarligit
är för Gudh och hwar ährligh man, och uthi ingien måtto något begåå,
thet som medh rätta* är H. K. M:t under ögonen, mycket mindre dhet
som någon owillie, missförstånd!! eller misshagh H. K. M:t och Arffursterna
1617
289
emellan kunde förorsaka och af sigh föda, uthan altidh efter min förmågo
ath rådha och förmahna till dhet som sämie, kiärlek och enighet kan wedh
macht hålla, migh så santh Gudh ihelpe[!] till lif och siäl. Hwar jagh och
*befinnes her efter sålunda ofthare migh förhålla och ställa, då* skall
H. K. M:t ståå öpeth denne saak på nyth emoth migh ath drifwa låtha, och
jagh för henne som annen min bröth skyldigh och plichtigh wara ath lijda
och thola hwadh lagen och rätten medhgifwer.
Till ythermehro wissö och högre förwaringh hafwer jagh detta medh
eigien handh schrifwit och underschrifwit och mitt signethe försägladt.
Actum örebro den 27 Februarij åhr 1617.
Nicolaus Chesnecopherus m. p.
(Sigill)
a) någre osanfärdige B. b) Titlarna helt utskrivna endast i A. c) den trohetz edit och plicht,
dårmédh jag H. Mit sosom min naturlige Konung och Herre, aff hwilkes Mitt jag och wänge
beneficia hafwer undfonget, ähr förbunden och förplichtadt medh av kanslerns hand i konceptet,
ändrat till the marghfaldigé welgerningar som Hans Konungli M. migh bewist hafwer och för wilcke
iagh migh mot Hans K. M. förplichtat befinner av konungens hand, men överstruket B. d) för¬
lätet B. e) kan brutet haffwa B. /) hårhos B. g) uthi några — med retwison ■— med retta tillskrivet
i marginalen med konungens hand i st. f. uthi ded som i kanslerns koncept B. h) befinnés uthij
andhre motte än medh desse migh haffwa förhollet förfelet undan[ta]géndhis desse förbidhe tvenne
schriptis, eller härefter annorlunda förholla, då B. — Å omslaget till orig. samtida rubrik Doctor
Nilses obligation angående dhe beswärningz puncter som han uthi H. M:tz Drot: Christines nampn
på Hertigh Carl Philipz wegna emoot H. K. M:t stelt hadhe A. Därunder med Axel Oxenstiernas
hand: Doctor Nijlses Besuärings Puncter emott Kong. Mitt, och däremott gijfne revers i örebro
den Febr: Anno 1617. A.
Änkedrottning Kristinas förbindelse å hertig Karl Filips vägnar an- 101
gående rusttjänsten från hertigdömet. Örebro 1617 den 1 mars.
Original med egenhändig underskrift i Hertig Karl Filips arkiv:
Brev och handlingar, Riksarkivet (A); ändrad renskrift (samt ny
renskrift därav) i Riksdagsdiarium och -handlingar (B); avskrift
i Acta och handlingar fol. 91V.— 92 (C).
Wij Christina medh Gudz nåde Sweriges, Giöthes, Wänndes etc. Drot¬
ningh etc. giöre witterligit att wij hafwe oss såledhes förenedt medh den
stormechtige, höghborne Furste och Herre, herr Gustaf Adolph, Sweriges,
Giöthes och Wändes utkoradhe Konungh och Arffurste etc., wår älskelighe
kiäre son, belangande Ridderskapet och Adelens rustiänst, som innan wår
älskelighe kiäre yngste sons Furstendömme boendes ähre, att de nu denne
gången allenest skole allesammans medh deres fullkomlige rustiänst, som
dem bör att hålla efter laghen och privilegierne, wara tilstädhes uthi Stock¬
holm till nästkommandhe den 21 Maij. Doch oss på wår älskelighe kiäre
yngste sons wägner förbehållet den rett och rättigheet, som Arffursterne,
efter deres donationers lydelse, förmeene sigh att hafwa till rustiänsten uthi
Fursten domen.3 Och hafwe wij förordnat oss älskeligh, wår och wår älske¬
lighe kiäre yngste sons tiänare b.. .b till förman deröfwer, at han samma
Riksdag sakter från 1611. 19
290
1617
rustiänst opfordra skall och dem sedhan till Stockholm beledhsagha och
der för Hans K:t presentera.
Till wij dhare stadhfästelse hafwe wij dette medh wår hand under-
schrifwit och medh wårt secret förseghla låthet. Gifwit örebro den 1 Martij
åhr i6i7.c
Christina R. S.
(Sigill)
a) Härpå följer i den primära renskriften följande överstrukna mening: Och wele wij
detta så denne gången allena hafwa Hans K:t till willie och wälbehagh giordt och häruthinnan
gratificeret, förbehållandes wår häre yngste sonn den rätt och rättigheet, som Hans K:t bör till att
hafwa, effter donationernes lydhelse B. b) Lucka för namnet lämnad öppen A, tro under såthe
Matthias Kagg ändr. till tiänare N. N. B, varmed överensstämmer C. c) Anteckning å följande
rad: dette blef underschrifuit B. — Å baksidan av originalhandlingen: Fullmacht för . . . wara
Förman för Adelens rustienst af H. Carls Förstendöme, den att beledhsagha till Stockholm. 1 Mart.
1617.
102 Hertig Johans slutliga resolution rörande adelns rusttjenst. Orebro
1617 i februari.
Herredagsacta 1617 fol. 626.
Effter the åthschillige propositioner och geenswars disquisitio-
ner H. K. M:t och H. F. N:de emilian om adelens rustienst inom
Furstendömen är H. F. N. entlige resolution och broderlige wäl-
mening denna.
Att effter H. K. M:t H. F. N:de icke hafwer förwägrat, att adelen så
wäll som H. F. N:s enschylte hoftienere måge H. F. N:de till ähra och tienst
uppå H. F. N:s lijf achte och i fäldt, hwarest i thedt kan behöfwes, så är och
H. F. N:de till fridz, att hwad adelens rusttienst widkommer, då schole
deres tienere och hästar till den af H. K. M:t förestälte termin uthi Stock¬
holm för denne gångh owägerligen comparera, doch med thet förbehold
at med sådant uppfordrande H. F. N:s rättighet opreiudicerlig och o-
kräncht wara och blifwa må, som H. F. N:de meenar sig till thet åtaal och
dispute att hafwa, när adelens rusttienst i Furstendömme är i fält, om dhen
då schall wara under H. F. N:de eller under någon annan commenderat,
effter såsom H. K. M:t thet täckes att förordna.
Johannes.
103 Änkedrottning Kristinas protest mot försök att förringa hertig Karl
Filips arvedel. Örebro 1617 i februari.
Samtida avskrift i Kungliga arkiv 27, Hertig Karl Filip, Riks¬
arkivet.
Wij Christina etc. giöre witterliget, att efter wij giörligen see och dagh-
ligen förnimme, att uthi den stormechtige högborne Furstes och Herres,
her Gustaf Adolphs etc. wår elschelige kiäre sons hoff blifwer med all flijt
eftertrachtat, doch icke utaf Hans K:tz eighet bewågh, hvilkens natur och
godhe benäghenheet är oss wäll kunnigh, uthan, som wij kunne tenckia,
egenom onde menniskors tillskyndan, huruledes den fadherlige kiärlige
donation, som wår salige högloflighe kiäre Herre, christeligh hoos Gudh i
åminnelse, wår kiäre yngste son her Carl Philip gifwit hafwer uppå sitt
Arffurstendöme, måtte uthi månge punchter, clausuler och artichler blifwa
förringet, ja annihileret och till inthet giordt, hwilket oss, som förmynder-
skapet uppåtaghet hafwa, icke står till att lidha eller der till consentera
och samptyckia, at Hans K:t uthi sine omyndige åhr någhot måtte wedher-
fahres, som Hans K:t wore till förklenningh, preiudicium och förfångh
uthi Hans K:tz fadherlige gifne donation, högheet, jurisdiction och rättig¬
heet uthi någhen måtte, på det wij sedhen icke skole af Hans K:t framdeles
blifwa derföre beskylte, at wij sådant ingått och bewilliet hafwe uthi Hans
K:tz unge åhr och frånwarelse etc. Hwarföre wele wij uppå denne almenne-
lighe Rikzdagh hafwa protesteret in för Rikzens Rådh, Herrer och Ständer,
att hwadh som här till daghz stadhget, ordineret, giordt och besluthet är,
eller och här efter stadges, ordineres, giöres och besluthes kan emot wår
elschelige kiäre yngste sons fadherlighe gifne donation, thet samma aldrigh
wara skedt medh wårt, såsom en förmynderes, consens, ja och samptyckie,
uthan skall altsammans, der det icke för kan blifwa afskaffat, stå Hans
K:t uthi skiön, när Hans K:t kommer till sine myndige åhr och inträdher
uthi sitt Furstendömes fullkomlighe regeringh, anthen Hans K:t will
cassera och till inthet giöra, eller och ratificera, fast hålla och confirmera
hwadh som då kunne finnes wara handlat emot Hans K:tz fadherlige dona¬
tions breef etc.
Och efter man wäll weet och ähnnu hafwer uthi mannaminnet, hwadh
ondt, skadhe och förderf, ja buller och inbördes tumult, twedrächt och
oenigheet hafwer sigh tildraghet och förorsaket uthi förtidhen här uthi
Rijket, när Konungerne hafwa egenom onda menniskors ingifwende trachtet
efter att förklema och förringa Arffursternes rätt och rättigheet, så att der
opå äre fölgde skadhelige eventus och stoore olycksamme förahndringer
uthi regementhet, dem sielfwe till högste förderf och undergångh, som
sådant spell drifwit hafwe; derföre så wore höghnödigt och rådheliget, att
alle ehrlighe swänske män, och synnerligen Rikzens Rådh, de förmanthe
deres Konung der till, at Hans K:t holle de donationer medh alle deres
punchter och clausuler, som Arffursterne gifne äre, aldeles oförkränchte,
såsom de uthi bookstafwen klarligen författadhe äre, på det att icke någhen
twedrächt och oenigheet der utaf uthi framtidhen, synnerligen emellan
brödher, Sweriges Rijkes inbyggiare till förderf och undergångh, födhes
och förorsakes måtte. Der och någhot oförmodheliget framdeles opåkomma
kunne, det Gudh nådheligen afwände och wij icke wele förmodhe, då wele
wij för Gudh och heela wärlden wara endtskyllet och medh denne wår
protestations schrift betyghe, at wij tilbörligen och uthi rätten tijdh hafwe
giordt der om påminnelse, hoos dem sådant stodh till att rätte och botha.
Och skall ingen fatta någhen sådan meningh af denne wår protestation, at
2Q2
1617
wij skole wara meere affectioneret och hafwa större benäghenheet till den
eene af wåre elschelige kiäre sönner ähn som till den andre, uthan såsom
wij hafwe draghet bådhe deres Kiärligheter under wårt modherlige hierta,
så draghe wij och lijke modherligh affection och kiärligh benäghenheet till
bäggie theres Kiärligheter, saivo tamen jure regis, regni et principum
haereditariorum, doch all konungzligh, Richzsens och all arffursteligh rätt
och rättigheet här medh aldeles oförkräncht, efter som det sigh rättwis-
lighen bör till at wara.
Och är dette aldeles wår modherlighe, kiärlige och af hiertet trogne
alfwarlighe meningh, så sant oss Gudh then aldrahögste hielpe, uthi hwilkens
nådige skydd och milde beskerm wij wele hafwa oss och wåre elschelige
kiäre sönner nu och altidh befahlet. Och der Ij, godhe Herrer, begiäre till
att wette uthi hwadh punchter som är skiedt wår elschelige kiäre yngste son
förnär uthi Hans K:tz fadherlige gifne donation, då wele wij det schrifte-
ligen puncht ifrå puncht förf atte låtha och Idher detsamma öfwerahnt-
warda.
104 Hertig Johans framställning till konungen med begäran om åter¬
ställande av vissa indragna gods. Orebro 1617 i februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 568—569.
Stormechtige Konnung, elskelige k. Herrbroder och Swåger. Wij
wele näst wår broderlighe och kärlige wälwillighet bewijsende E. K. M:t
här med, såssom och allareedo för någre dagar sedan muntligen schedde,
icke opåmint låtha, effter som E. K. M:t och uthan twifwel witterligit är
och sigh grant ihugkommer, att anno etc. 1609 leth E. K. M:tz christelig
och högloflig i hugkommelse salige k. herrfader konnung Caril igenom
H. K. M:tz så wäll som wåre eigne tienere effter H. K. M:tz och wår egen
underschine fullmachtz lydelse uthi alle landzorte i Rijket wederkennes
och i qwarstad settie någre gotz och gårder, som adelen och andre inne¬
hade, ändoch the effter (ichristeligh och högloflig i åminnelse:) konnung
Gustafz, E. M:tz och wår salige käre faderfaders, jordeböker H. K. M:tz
faste arff wore och anno 72 uthi arfschiffted icke wäret hade, hwilken
ransakningh uthi then acht och meening schedde, att the H. K. M:t och
oss emilian till ett nytt schiffte och broderlig deelning komme schulle.
Och oansedt wij på samma bvthe i H. K. M:tz regementztidh så wäll som
och sedan E. K. M:t sig thette Rijkedz konnungzlige regemente antog
både genom schrifwelser och muntligen så och egenom wårt förordnede
sändebudh på åthschillige tider anfordrad hafwe, så hafwe wij doch till
intett fulkommeligit besluut der medh kunnet komma, ändoch wij der
om altid kärligen äre förtröstede blefne. Och effter oss uthi egen person
nu synnerlig lägenheet gifwes med E. K. M:t här om fulkommeligen at
handla, så wele wij och E. K. M:t till sinnes föra och påminna, att såsom
1617
293
E. K. M:t aff Gudh den allrahögste dette Rijket för een Konung och Re¬
gent satt är och här till altid wälwillig wäret hafwer rettwijsan att hand-
hafwa och styrckia och sig i synnerheet och så i alla måtto emot oss alt
ifrån sine ungdoms åhr såsom en låflig och högberömlig Furste, Herbroder
och Swåger kärlig och wäll affectionerad hafwer låthet befinna, så wele
wij oss och icke mindre här effter till E. K. M:t broderligen och kärligen
försee, att E. K. M:t oss, såsom een ibland dette Rijkzens förnämbste
ledemoth är och i imperio interessered och deruthöfwer E. K. M:tz elsche¬
lige k. broder och swåger äre, icke allenast all broderligh och kärlig benä-
genheet och god willia gerna schall bewijsa, uthan och för sitt höga kall
och embette schull oss såsom alle andre sine undersåther med thet som
lagligit och rettwist wara kan, gerna och owägerligen handhafwandes och
ther dill] förhielpandes warder. Uthaf hwilken wår broderlige och kärlige
otwifwelachtige tillförsicht så och E. K. M:tz konnungzlige och christelige
sinnes och uppsåtz recognition bewågne, wij här medh broderligen och
kärligen aff E. K. M:t begäre, att oss och så wår ahnpart af förb:de ny
wederkände gotz anteere för fullt eller fast arff afwitras och inrymmas
måtte såsom een deel af them E. K. M:t och E. K. M:s elschelige k. broder
hertig Carli Philiph, wår k. broder och swåger, emilian allareede i E. M:s
herfaders lifztidh schiffte och deelte åhre och för arfwegotz hollas, eller
och der E. K. M:t dem icke för arfwegotz will att holla, att då alle sådanne
nywederkende gotz, som in om wårt Furstendömmes gräntzer äre belägne,
af hwem dee och hälst besitties och här till förswarade åhre, måge såsom
cronogotz oss till fullkommelig och oklandrad possession igien restitue-
ras. Och såsom denne wår begäran uthi sigh sielf god och rettwijs ähr, så
wele wij oss och intett twifwelsmåll giöra, uthan att E. K. M:t och sigh
låter anlaget wara at samma sak een gång een rettwijs ända och uthgångh
winna och bekomma måtte, derigenom wij till E. K. M:tz rettwijse, chris¬
telige och höge konnungzlige embettes administrations beröm tilbörligen
måtte förorsakas och E. K. M:t medh wijdere ahnfordrande uthi denne
saak icke måtte nödgas att molestere, uthan för sådan rettwijs och willig
broderligh benägenheet oss emot E. K. M:t såsom een wälwillig och tro¬
gen broder och swåger medh alt thett wij kunne och förmå uthi alla wära
dagar måtte tacksamme finna låtha. Här oppå wij och E. K. M:tz broder¬
lige och kiärlige resolution uthan något wijdere opschoff förwänte.
Johannes.
Konungens svar på hertig Johans föregående framställning. Orebro 105
1617 i februari.
Avskrift i Herredagsacta 1617 fol. 370—572.
Högborne Furste, elskelige kiere Brodher och Swåger. Hwadh E.
K:t hoos oss för twå dagar sedan schriffteligen så och öffta muntligen och
genom sine sänningebudh som öfftast ahnhållit hafwer, att the ny weder-
294
1(517
kende arfwegotzen, hwar the för cronogotz kännes, måtte E. K:t innan
Furstendömmet restitueras, eller hwar the för arfwegotz effter wår och
E. K:tz s:e Fadherfaders jordebook hollas schole, at då E. K:t sin ahn-
part emot oss och wår k. broder H. K:t hertig Carli Philiph afwittres
måtte, effter som thette alt i E. K:ts scripto widhlyfftigere är deduceret
och af E. K:t muntligen berettadt.
Wij wele för wår person ingenting högre åstunda och önsche ann
att E. K:t såsom wår k. broder och swåger altidh rettwijsen måtte weder-
fahras, såssom wij och oss så mycket möijeligit wele winläggie, att E. K:t
i alle måtto klagelöös stellas kunde, alldenstundh wij icke gerne sij, att
någon af wåre trogne undersåther, mycket mindre E. K., den wij dess
föruthan med starckare band äre förknippede, schule med fogh sigh kun¬
ne beswäre, att han icke till retta förhulpen blefwe, hwarföre wij och så¬
som billigt oss aldrigh emot E. K. hafwe förwägret at gore i then sak, hwadh
schäl och rettwijsen hafwer warit lijkmätigt. Och endoch wij oss deruth-
innan medh god schäl kunne wäll änschylla, alt fördy att wår s. hoos
Gudh högtährede käre herrfadher, christelig i åminnelse, hafwer allareedo
i sin lifztidh schilt oss och högbe:te H. K. hertig Caril Philiph så widt
arfwegotzen widkommer åth uthan någon deelningh, bythe eller jämp-
ning, hwad heller oss något genom lagen wexa eller afgåå kunde, så at
hwar någon will den deel, som wij innehafwa, påtala, då äre wij öfwer-
bödige honom deruthinnan rett att pläga så och giöra och låtha lijda och
undgella hwad retten medgifwer uthan wår k. b:rs hertig Caril Phi¬
lips gagn eller schadhe, deremot H. K:t dett samme och på sin sijdha, så
widt dee arfwegotz H. K. innehafwer wedkommer och giöra och prestera
schyldigh är, hwar ifrå och wij ingaledes till sinnes äre oss i någon måtto
att begifwa, efftersom wij och här med oss det samme wele förbehållit
hafwe. Likwäll på thet E. K. må sij, att wij icke gerna sij någon sådan
trette eller missförståndh emilian E. K. och H. K. wår k. broder hertigh
Carli Philiph, eij heller någon E. K. schada och nackdeel, uthan fast heller
så mycket hoos oss är den samma giärna hindra och afställa, derföre
wele wij E. K:t thesse twenne medel kärligen hafwa förslaget.
Till thett första. Effter thesse ny wederkende arfwegotz sampt flere
andre finnes i konnung Gustafz begges wåres k. faderfaders jordebook
och ähre lijkwäl af E. K:tz s. kere herrfader uttur arfschifftet åhr etc.
1572 utheslutten, oansedt att wår salige k. herrfader der emot altidh
protesterade och äre een part Cronan tillslagne, en part adelen sampt
per viam juris sampt ex gratia igen inrymbdhe, oansedt wåhr s. käre herr-
fader såsom een broder uthi arfwed aldrig hafwer der till samtycht, eij
heller uthi rättegångerne hafft sin fullmechtige tillstädes, hwarföre ställe
wij E. K:t fritt at holla samma gotz anthen för crone- eller arfwegotz,
alldenstundh wij wår faderfaders jordebook icke ogille och låthe der iämpte
hwad af E. K:s herrfader schedt och giort ähr i lijka måtto blifwa i sitt
wärde. Kenner nu E. K. jordeboken hafwa feel och wara osanfärdig och
kan thett lagligen uttföhra och bewijsa, då kunne alle ny wederkiende
1(517
295
arfwegotz restitueres, ehwem dem och af oss hafwer och besitties sedan
såsom cronogotz af den som landen under Chrono eller Furstendömme
rätt innehafwer. Men hwar de och twert emot befinnes wara arfwegotz
effter wår käre faderfaders jordebook och then fullmacht som wår s. kere
herrfader och E. K:t lethe anno 1609 uthgåå, då är tilbörligit, att alle
the gotz, som emot jordeboken och wår k. herrfaders samtyckie och of-
fentelige protestation äre af E. K:tz s. herfader adelen restituerede eller
elliest gifne, måge effter E. Kitz eget tilbudh utti ett breeff daterat Stock¬
holm den 7 Augusti anno 1610 på E. Kitz deel lagde och afreknade war¬
da, alldenstundh wij eller wår broder icke äre schyldige att undgiella
hwadh een annan i så måtto giort och brutit hafwer. Sedan må räknas
deröfwer hwadh E. K:t thess föruthan hafwer af samma ny wederkiende
arfwegotz så wäll i Östergötlandh som i Konungadömmet, såsom och öfwer-
slåås ränten på begge sij ders gamble arfwegotz, och hwad då befinnes
någondeere hafwa meere eller mindre änn honom böör, kan effter lagen
bothat wardha.
Till thett andra. Will nu E. K:t icke disputera sin faderfadhers
jordebook och herrfaders gierningh emot hwar annan uthan är allenest
om the gothzen i Östergötlandh, som H. K:t wår kiere broder hertigh
Caril Philiph innehafwer, tillgiörandes, då må E. K:t dem winna anthen
till chrono- eller arfwegotz, hwilket deere E. K. meenar sigh bäst fångh
och rätt till hafwa. Och så frampt E. K. kan bewijsa dem wara cronegotz
kunne the eij heller E. K:t förwägres. Men der de finnes wara arfwegotz
och sådant lagligen bewijsas och medh doom erholles, då kan emilian
E. K:t och H. K:t hertig Carli Philip ett schiffte och jämpning öfwer sam¬
ma gotz schee, så att hwardeere beholler sin andeel. Så widt the ny we-
derkiendhe arfwegotzen i Konunghadömmet widhkommer, gieller oss lijka
hwilket deere the holles före, alldenstundh wij arff- och chronegotzen un¬
ner een rett och lijka macht meene oss besittie, så att wij der öfwer ingen
disputation tänckie om the gotz wij besettie at begynna.
Dette är nu således wår wällmeente resolution oppå E. Kitz begiäran,
och förhoppes att E. K:t sigh wår wällmeeningh låther behagha.
Besvär.
Ridderskapets och adelns besvär.
Egenhändigt koncept av Johan Skytte i Acta och handlingar
(n. 22), Arkivet på Esplunda.
St. K., all. H.
De wälborne herrer i Riksens Rådh medh samptelige Ridderskapet
och Adelen, som till dette loflige möte och Riksdagh ähre församblede,
hafwe stor orsak" till att heembäre E. K. Mit uthi allsomstörste underdånig-
heet een ödmiuk tacksägelse för de höghe kongelige och myket berömelige
wälgärninger, synerligh ynnest och nådes tilbenägenhet, som deres rid¬
106
296 1617
derlige och adelige Stånd aff E. K. M:t allernådigest ähr wederfahren,
serdeles det E. K. M:t låter segh så högheligen wårda och bekymbra om
alles deres wälståndh och gärne seer deres tillwäxt och förkofringh: hwilken
E. K. M:tz gunstige och nådigste favor, såsom hwer och een ähr plichtigh
tacksambligen och berömeligen ihugkomma, så wele the och, efter såsom
tilbörligit ähr, efter yterste förmögenheten derom winleggie sigh, att the
måghe hafwe ospart för E. K. M:t och dess wälfärdh, så och för sitt käre
Fädernäslandh det käreste de äghe i werldenne.
Dernäst, allernådigste Konungh och Herre, såsom det ridderlige och
adelige Ståndet bör wara ostraffeligit och oförwiteligit serdeles derföre,
att det icke allenest hafwer sitt ophoff och hufudhorsaak aff sielfwe dygden,
uthan och kan henne föruthan icke medh någon skääl förswara och för-
fächta sine wilkor och egenskaper, deslikest att the, som wele wara rätte
adelsmän och adelige friheter och beneficier åthniute, moste beflite sigh
att gåå dygdenes wägh och icke något segh företagha thet som är olofligit
eller och sträfwar moth sielfwe dygden, ehrligheten och billigheeten, szå
hafwer man icke liten orsak att beklagha segh öfwer the mångfallige brister
och feel, som nu någhon tiidh bortåth ähre uthi bemelte Ståndh inritne,
så att der de icke anten blifwe botadhe eller aldeles affskaffedhe, fruchtar
man, att det anten lender wårt Ståndh till endtlighit fördärff och under-
gångh eller och till det minsta merkeligen det hoss alle andre stånd i Riket
blasmerer och förelemper.
Hwarföre, allernådigeste Konungh, efter Gudh den aldrahögste hafwer
täcktz efter sin milde försyn och skickelse opsättije E. K. M:t till een full-
myndigh Konungh och Regent uthi dette wårt käre Fädernäsland, Sweriges
Rike, såwäll alle6 i gemeen somc det adelige Stånd i synnerhet hafwer*
till E. K. M:t den säkre och wisse tillflycht, att the oordninger, feel och
brister, som opkomne ähre, kunne egenom E. K. M:tz allernådigste1’ och
högstberömlige hielp, försorger, godhe och skickelighe constitutioner och
ordninger aldeles blifwe aff wäghen taghne och tilbake drefne, szå begäre
de wälborne herrer i Riksens Rådh och deslikes samptlige Ridder[ska]pet
och Adel ganska underdånligen och öd[miu]kligen, det E. K. M:t* wille
segh föreläse låte någre the punchter®, som the härom skriftligen6 hafwa
författa låtet, och sedhan, så myket denne tiidz lägenheet kan medgifwa,
alle saker allernådigst så laga och dirigere, att det oorden[t]ligit skick
och misbruk, som de ridderlige och adelige Ständers wilkor öfwermåthon
förswaghar och förklener, kunne blifwe affskudhet och i den stadhen igen
ett ordenteligt, laghligit, tilbörligt och skäligt wäsende stiftat, uprettat och
insatt.
Der meth ähre the öfwerbördige och sigh i lijke [måtto] skyldighe
befinne icke allenest att hafwa en sådan högh wälgerning uthi ewigh ihug-
kommelse uthan och till att bewijsa E. K. M:t uthi alle deras lifzdaghar
ali rätrådighet, hörsamhet, lydno och tienstwillighet.
a) och tillfälle överstr. b) till hwilken . . Ständer överstr. c) kwart överstr. d) trygge-
1617
297
ligen överstr. e) trohiärtighe överstr. /) allernådigst och gunsteligen så och med tolamodh wille
segh föreläsa låte överstr. g) någre aff samme feel och heister ahngående och överstr. h) ähre
jörfattadhe överstr.
Med de åberopade skriftliga punkterna kan icke avses annat än ett akt¬
stycke, som i samma handskrift följer omedelbart på denna framställning
till konungen och närmast här nedan återgives.
Anteckningar och utkast av Johan Skytte, särskilt rörande avsedda 107
besvär i adelns namn.
1.
Egenhändigt koncept av Johan Skytte bland Strödda riksdags¬
handlingar, Riksdagsacta (A), och utskrift från samma koncept,
rättat av Skytte, i Acta och handlingar (n. 23), arkivet på Esp¬
lunda (B).
[Dette skall hafwas i åminnelse (om Gudh will) på tillstundande
Rikzdagh a. 1617.]“
Rätte orsaker till rosstienstens förminskningh.6
[£0m rosstiänisten.
i.d Efter rosstienisten ähr ett medh the ypperste och förnembligeste,
egenom hwilket Rijket blifwer förswarat, then doch nu uthi wår tiidh*
litet förslår, efter så ringha opseende ähr der medh, huru hon hålles: derföre
wore mycket rådheligit, att man på tillstundande Rikzdagh icke allenest
giorde der om påminelse, uthan och förnyadhe de stadgar, som der om till-
förende giorde ähre medh flere tillsättninger, rättändes segh efter när-
warandes tiidhz lägenheet.
Och efter samme rosstienists förminskningh mestedels hafwer be¬
kommit sitt ophåff och tillfälle aff desse efterföliande orsaker, moste alt
sådant förås uthi ett nogha betenckiande och skärskodan, att det, som
twifwelachtigt och mörkt ähr, må förklaras, det som ähr kommet i miss¬
bruk, twärt mot laghen och laghsens meningh, afskaffas, och det som ähr
kommet i olagh, komme uthi lagh igen.c]
Och ähr id. Att wapnesynen 'icke ähr uthi långh tidh' hållen worden
efter laghen. «Eij heller hafwe the män wapnsyn skodat å Konunghz
wägne, hwilke Konunghen medh rådgifware sinom der till satt hafwer,
efter såsom orden uthi bokstafwen lyde uthi det 12 capit. i konungzbal-
ken och elleist uthi framfarne Sweriges Konungers regementstiidh finnes
hafwe wäret brukligi t.®
2.6 Att de, som hafwa understådt segh att försumma wapnsynen, al-
drigh eller siällen ähre efter laghen straffedhe wordne. 'Desslikest, att
ingen eller och fåå hafwe wäret, som derpå hafwe gifwet acht, om deres
godz, som egenom sådan förseelse och brott sitt frelse mist hafwe, äre
298
161?
komne under Cronan, eller och slächten hafwer them sigh tilägnet, eller och
the sielfwe them behållet.’
3.* Att man icke eenkannerligen weet, hwilke rätte frelsesmän ähre,
anten the allenest, som man kallar adelsmän och hafwa sköld och hielm,
eller och the, som kunne sitt godz frelsa på wisse conditioner och wilkor,
efter såsom uthi det 11. cap. i konungzbal. derom förmäles?
[1. Om icke Konungen 4.’” Att icke uthi långan” tiidh någon
skall behålla deres godz, wiss stadga giordt ähr, huru med deres godz
som ähre missgerningzmän skall hålles, som taghe adelsqwinnor och
och förgöre sigh sielfwe? sielfwe ähre ofrelse, i synnerheet om them
2. Och theres godz som skall lengre blifwa efterlåtet att oppehålle
löner segh under Cronones tienisten, eller och om godzén skole wara
tienist? förfalne under skatten, och huru widt?
3. Desslikest, den som
försitter wapnesvnen? ]'
5.0 Efter twifelachtigt ähr, hwadh frelse förwärckes, när jomfru eller
enckie gör lönskaleghe, anten det frelset, som de niuta uthi deres jomfru-
och enckieståndh, det ähr, att the då sedhan måste göra rosstienist, för
hwilken the elliest hade warit frelste och lidughe, så lenge the hade så blefwet,
och in till dess the hade kommet uthi mans wold*”, och deres män hade
frelst deres godz och oppehålle tienisten, efter såsom der om röres uthi
enden på det 21 cap. så och uthi det 22 cap. i konunghzbalken? Eller och,
att the förwärche frelset, det ähr, att the egenom lönskelegetz förseende
aldeles miste deres adelighe friheet och skole sedan wara förplichtade att
göra skatt och skull, lika som andre qwinnor, som tagha bönder och ofrelse
män?
6.1 Efter bemelte qwinspersoner icke alenest intet ähre blefne'' straffa¬
de, uthan hafwe sundertiidhen till män taghet hwems the hafwe welet,
hela slächten till harm och förtreet, så och råth och budit öfwer deres godz
och gårder mehre sedhan än tillförende?
7. Efter att en* confusio ähr skedt emellan crone, frelse och skatte-
godz, så att thet ene ähr förmengt wordet med det andre och är icke blif-
wet wedh sin, uthan tillhopa blandat medh hin andres proprietet och egen¬
skap, ty oansedt thet, som laghligen under Cronan förwärcket ähr, borde
liggia under Cronan till ewerdeligh ägendom, efter såsom skrifwet står uthi
det 9“ cap. i höghmålsbalken, så blifwer lijckwäll der intet öfwer hållet:1’
szå ähr och myket bortgifwet ifrån Cronan, och än daghligen gifz, twärt
emoth then femte articlen i det fierde capitel i konungzbal., desslikest emot
saligh och höghlofligh i åminnelse konungh Göstafz testamente och sidste
willie, aff menighe Riksens Stender gillet och approberet, 'der liten ross¬
tienist aff hålles'. Monge cronegodz, sedhan the ähre ene rese bortgifne, kom¬
ma aldrigh till Cronan igen, uthan ärfwes i bååk- och sidhoarf uthan
någhons geensägelse, efter the ähre fåå som tale på dess rätt. Dernäst the
som frelsesmän ähre, läte segh icke åthnöije medh frelsemannarättigheet
161?
299
och att the niute och hafwe frelsegodz, uthan förmene segh och kunne uthan
straff och förwitelse göra kiöp medh them, som å skattskylloghe jord
boendes äro, när the icke draghe in till sin swikligen Konungens
ingiäld, uthan göra aff the jord skatt och skull som andre bönder.
Adelen, serdeles uthi Finland, måghe och saklöst panta segh till anten
hele skattegodz eller och någre stycken der aff, deregenom Cronones
skatt blifwer förminskader.* Begäre och månge frelsesmän skatteäghor
under frelse till ewerdelighe äghor, der medh äganden i så måtto
skeer förnär, att hwarken han eller hans barn och ärfwinger kunne för
samma gåfwo skull komma segh sielfwe i frelset efter bemelte ellofte
capitels i konungzbalken innehåld och lydelse.
De, som skattebönder och ofrelse ähre, blifwe icke heller uthi deres
skick och ordning, uthan anten köpe eller och förpanta segh till frelsegodz
emot deres ståndz proprietet och egenskap.
Den ottonde orsak, att rosstienisten icke så högt stigher som for-
domdagz 'och uthi framfarne Konungers tiidher', ähr denne, att de som
förlähningar hafwe, anten till lifz eller behageligh tiidh, icke hålle der
aff någon rosstienist, som tillförende skedde, efter såsom ähr till att see
aff gamble mönsterlengder, 'så och aff de handlinger, som segh förlupet
hafwe bådhe uthi k. Göstafz och k. Eriks tiidh'.
Den niijonde ähr, att icke allenest frelsesmäns enckier behålle deres
mäns förlähninger uthan någon tienist, uthan och andre ofrelse män bekom¬
ma godz, stundom mehre stundom mindre, uthi förlähningh och hålle der
ingen tienist aff.
Den tionde orsak, att månge uthaff adel, som anten daghligen tiene till
hofwa, på befästningerna eller elliest låte segh bruke i Konungens och Cro¬
nones tienist, doch icke uthi krigzsaker, ingen rosstienist gore för de godz,
anten arfligen eller genom aflingh kunne dem wara tillfalne, uthan skiuta
på dett kall och ämbete, som de beklädhe, för hwilket de doch hafwa dess-
föruthan deres löhn och underhåld eller och till det minste hafwa borde.
Den ellofte orsaken ähr de öfwermåtton store morgongåfwor, som mes-
tedeles uthaff adelen nu öfwer lagh gifwe deres hustrur: ty derutaff för¬
orsaker segh, att efter deres hustrur esomoftast öfwerlefwe dem och emed-
lertiidh, mädhen the uthi enckieståndet sittie, ähre frelste och lidughe för
all tienist, szå tagher Konungen och Cronan een merkeligh skada och afsak-
nan uthi bemelte rosstienist^, serdeles mäden uthi wårt Rijke ähr så stor
ymnighet på adelsenckier, som alle wele niuta förskoningh på ross¬
tienist.
Den tolfte ähr, att frelseqwinnor icke skifte ifrån segh deres barns
fäderne efter deres mäns dödhelige frånfälle, uthan behålle esomoftast inne
medh sigh det ene med det andre in till deres dödzstundh, der egenom icke
allenast deres egne barn uthan och Konungen och Cronan skee förnär.
Den trettonde, att aff pantegodz icke hålles richtigh tienist oppe.
Ty understundom skiuter rätte äganden till godzén på then, som godzén
sigh hafwer tillpantet, att han moste hålle tienisten oppe. Der emot igen
3oo
förmener then, som godzén således bekommet hafwer, segh icke wara thet
plichtigh att gore, efter godzén icke höre honom ewerdeligen till, uthan
hafwer allenest länt sine penninghar der på. Blifwer så Konungen och Cro-
nan i mistende.
Den fiortonde. Efter ingen fordrar aff adelen wisse lengder opå deres
godz, när wapnesynen hålles, eller och elleist ähr förordnat att hafwe der-
medh nogha inseende, szå bäre en part aff them fördenskull icke heller någon
rädzle, ^att the skole mista deres frelse^, uthan hålle så stor rosstienist,
som them tyckes likast ware.
[Man finner fulle flere orsaker till rosstienstens förminskningh, der
man granneligen will omleta.]*
2.h Om giäld.
i.d Efter dagligen stor klaghomåhl sker aff köpmän och andre, att
der the något hafwa till att kräfie hos een part aff adelen, kunne the icke
komma till deres betalningh, ja, fast än the bekomma förskrifter och ma-
ningzbreff aff Konungen sielf eller aff den konungzlige rätt, så wederfahres
them lijkwäll ingen rätt: derföre moste der sättias ett högt och ahnsenh-
ligit wite wedh, att hwilken stådthållere och befalningzman, som icke exe-
querar och fullgiör det, som afsagdt blifwer, skall till samma peen och wite
wara fallen.
“Uthi det 30 cap. i köp.
balken i stadzlaghen fin¬
nes 1/ att ingen gäster
må upå landet fara eller
rida, köp at drifwa eller
skuld at inmana. 2. Skall
een aff Rijksens Rådh
medh een aff capitularibus
komma in uthi staden
twenne resor och der låte
gäster och borgare weder-
fares rett opå de som på
landet boo och the elleist
icke kunne någon rätt
niute höss.®
®Uthi konungh Göstafz
breff och privilegier date-
rede anno 1528 finnes
ebland andre artikler den¬
ne punchten: att skatte¬
bönder och andre måghe
efter laghbokene bijsättias
för giäld .s
2d Hwarst man eenkannerligen må kräfie
sin giäld, anten der then giäldskylloghe
personen hafwer sitt heemwist och ähr bo¬
endes, eller och der man först råkar sin
giäldenär, anten på landzbygden eller och i
städerne, och huruwida stadzens män måghe
domme om giäldzsaak och thet, som dömt
ähr, fullgiöre, det ware segh sielfwe adels¬
män emellan, eller emellan adelsmän och
ofrelsesmän?
3.* Att förkunnas måtte ebland köpmän
och ändre, huru widt lähngodz måghe be-
swäres medh giäld?
4.“ Att när bemelte execution opå giäld-
sens afbetalningh skeer och intet eller
ringha i förrådh ähr, der medh betalas kan,
att då stadzlaghen måtte hafwas i acht,
som uttryckeligen förmäler, att fattigdomen
hans (:nembligen giäldenärens:) skall skodas,
så och om giälden ähr kommen aff ocker
eller eij. Ty uthi wår tiidh ähr icke allenest
ett ochristeligit kiöp satt, snart sagdt, opå
alle wahrur, som wäre eghne infödde fahl
1617
301
«Desslikest uthi k.
Erichz 26 privilegie-
puncht: att borgemestere
och rådh måghe efter
laghboken qwarrsättie uthi
stadhen köpmän, bönder
och alt folck för wetterlig
giäld skull. Sammaledes
uthi k. Jahans privil.
artic. 12: att borgemes¬
tere och rådh måghe för
wetterligh giäld skull
qwarrsättie prester, bön¬
der och alt annet folck.
Doch på thet ingen skall
skee förkort, så skole
wisse tiidher om åhret
föreleggias, på hwilke all
giäld skall betalas. Dette
finnes och igen uthi k.
Sigismundi privilegier art.
12 ordh ifrån ordh.®
«Besee stadzlaghen uthi
rådhstuffubalken, der som
om bysättningh tales, nem-
bligen — 18, 19 och 23.®
®Ingen borgere, som
grund hafwer i stadhen,
må sättias för gäld: k.
Göstaff uthi sine privil.
gifne anno 1528. Ergo
neque nobilis.®
hafwa, der egenom een som borgar lätteli¬
gen kan komma uthi store giäld, uthan tages
och ett så stort judeskt ocker, så att thet
aldrigh tillförende hafwer wäret så öfwer-
måttan stort, serdeles uthi Stockholm,
att man gifwer om åhret för ett hundrade
daler fem och siuttije daler uthi ocker.
Och ändogh the, som sälie wele, förebäre, att
stadzlaghen icke skall sättie något wist
köp på köpmanswahrur, uthan allenest på
kött och brödh, förmenendes segh förden¬
skull kunne så dyrt förytra sine uthi landet
förde wahrur, som the sielfwe bäst gitta,
lijkwäll, mädhen det gemene bäste fordrar
och kräfwer, att billigheet och redeligheet
skall så wäll hafwes i acht hos them, som
klädhe, sijdentygh och andre wahrur sälie
och förytre, som hos köttmånglere och ba¬
kare: szå moste och åhrligen sättias ett wist
och redeligit kiöp på alle andre kiöpmans-
wahrur, doch så, att ther bredhewedh
granneligen skärskodas thet beswär och
äwentyr, som the moste lijda och uthstå,
som köpenskap drifwa, och efter som wahrur-
nes wärdh uthenlandz förhöijes, opstigher
eller förringas. Här till kunne ebland andre
taghes redelige och besworne män, som an¬
ten sielfwe ähre köpmän eller och förstå
segh opå köphandel.
®Konungh Göstaff uthi sitt privilegiebreff,
dateret anno 1527, förmäler, att Stockholms¬
boer skole hålle sigh redelighe mod upstädes-
borgere och andre the köpslaghe medh.®
®Uthi det 37 cap. i köpm. balken biudes,
att så wäll fremmande som borgere skole
redeligen handle medh hwarandre och åth-
warna them, som the handle medh, aff hwad
wärde thet är som the sällie.®
3-aa
Om den stora kostnad som anwendes på bröllop, barnsöll, kirckegångz-
och begrafningzöll*6, så wäll på landzbygden som i städerne, desslikest opå
bröllopzgåfwor, att alt sådant måtte anten lindras eller och aldeles af-
skaffas efter närwarandes tiidz lägenheet.
I
302 1017
Att borgarefolck och andre, som icke ähre uthaff adel, måghe afstå
medh sidentygh och draghe thet, som deres stånd ähr likmätigt. Och om
bergzmäns hustrur icke skole hafwe fördragh att bäre sidhentygh.
5-°
Om morgongåfwor.
i.d Huru stor hon bör wara? 2.h Medh hwadh skiäl hon må gifwas.
3.4 Om morgongåfwo (: der hon gifz uthi jordh :) skall räknes för aflingh
simpliciter, och huru then, som morgongåfwo gifwen ähr, må then segh
afhenda, anten hon hafwer barn eller eij?
6."
Om målsmans dömet.
Hwadh straff de skole wara undergifne, som bedrifwe een dubbelt
höör, och om straffet icke skall skärpes eller lindres efter personernes
qualitet och förmögenheet?
"Efter lybesk lagh så böter then, som gör dubbelt höör, förste gången
intet mehr än 60 mark lybesk eller står ofwan på kåken, andra resan stå
på kåken eller fly stadhen, trijdie resan stelles på kåken och förwises
staden, så lenge the lefwe.
Lääs och thet 13 och 15 cap. i gift. balk. uthi den reformerede lagh-
boken.
Uthi stadzlaghen i det 10 cap. i gift. bal.: om ogift man göör höör
medh gift kono och orkar icke böta, så skal snaro leggas å skap hans och å
hennes stadzens stena och hon honom ledha.
Efter landzlaghen i gift. bal. i det ellefte capitel: horkona förwärcker
sin morgongåfwo och alt thet hon war gift och gifwen till.
Churförstlige ordningar innehålle, att een, som ähr gift eller ogift,
och belägrer eens ächtemans hustro, skall mista lifwet: han halshugges, och
hon dränckies.
Uthi 15 cap. i kirck. balk. görs åthskillnad emellan eenfalt och twefalt
höör.
Adulterium est thori maritalis violatio.
Vide cap. 12 i gift. balk. uthi den reformerede laghboken i k. Carls
tiidh.
Efter lybesk rätt skall een ogift man, then som belägrer een gift
qwinna, eller och gift man een jomfru, straffes förste resan medh watn och
brödh uthi hechtelse fiorton dagar. Andre resan löse kåken medh 60 mark
penninghar till det ringaste. Tridie resan stelles på kåken och förwises
stadhen, så lenge the lefwe.
1617
303
8 .“t
Lääss den reformeredhe
swenske laghboken uthi
ärfdebalken.
[Apponatur tabula con-
sanguinitatis ex Mynhin-
geri commentariis.]ag
Beskoda thet förste ca-
pitlet uthi den reforme¬
rede laghbok.
[An praescriptio currat
tantum a tempore scien-
tiae?]a«
Hwadh för räkningh man skall bruka uthi
arfzfall, anten then, som kirkiones rätt
föreskrifwer, eller och den, när man räkner
personerne efter lederne? Desslikest huru
then ene skall succedere efter then andre?
9“
Om häfd.
1.d Huru tryggie åhrshäfd skall förståås?
2. Huru många åhr skole räknas på ur¬
minnes häfd?
3. Om breff kunne, sedhan urminnes häfd
ähr åkommen, opfinnes och hittes, hwadh
wissord them skall gifwas?
4. Om synas må opå urminnes häfd?
5. Om råå och röö kunne drifwa urmin¬
nes häfd?
io.ah
Efter och månge gamble ärender och saker
uthi den konunglige rätt daghligen införes,
som tilläwentyrs borde nederleggias, der¬
före wore det nyttigt, att H. K. M:t nu medh
Rijksens Stender giorde een wiss ordning,
huru gamble saker man skulle optaghe, och
hwilke man borde affwisa?
[Si ilise causse removen-
dae essent a judicio regio,
quae ante 40 vel 30 annos
initium habuissent, tem¬
poris memorialis prae¬
scriptio negligeretur, intra
enim illud temporis om-
nes causae, quae contige-
runt possunt judicibus
proponi.]"*
11."
Det H. K. M:t nådigst wille confirmere de recesser, som uthi framfarne
Konungars tiidh utgångne ähre?
12.a4
Om löhn, then som skall gifwes legofolck?
Om icke s. konungh Göstafz stadga må optaghes igen?
13-
1. Om the fattiges uppehälle. 2. Att de fattighe blifwe i deres häreder
qwarre och icke tillstädies att löpe uthi ett annet?
14.
Att häraden måtte niute deres allmeningar.
304
15-
Att een wiss werderingh måtte sättias på myntet, som utgifwas skall
i saakfall.
16.
Om eedgånger, att the måghe affskaffes eller och till det minste lindres.
17-
Att the onödighe förswar affskaffas.
Adhertonde.® Om borgemestare och rådh måghe först [bestämma?]
om de tompter, huss och liggiande grunder, som i städerne åhre belägne
och adelsmän tillhöre, eller om the skole straxst skiute them till den
konungzlige rätt?
o) Denna rubrik AB, överkorsad B. b) Denna rubrik av Skytte tillskriven B. c) Om
t. o. m. lagh igen AB, överkorsat B. d) Först B. e) ähr så förringat vorden överstruket A. /)
Dessa ord av Skytte tillagda B. g) Detta stycke av Skytte tillagt B. h) Till thet andra B. i)
Desslikest . . . behållet tillskrivet av Skytte B i st. f. och hwadh deres straff wara skall, såsom
och hwem deres godz skole wara tillfalne, när the således sitt frelse miste, anten till Cronen, eller näste
slächtingar? AB, som överkorsats B. k) Tridie B. I) i. Om icke .. . försitter wapnesynen? i marg.
AB, överkorsat B. m) Till thet fierde B. n) någen A, mangen ändrat av Skytte B. o) Till thet
fempte B. p) Ändrat B från gifted segh AB. q) Siätte B. r) mere blifwe B. s) anderstadt sigh till at
taga män ehwilke B. t) Siuende effter en B. «) nionde B. v) I marg. en del otydliga överkorsade me¬
morialanteckningar med liten stil A, förbigångna B och ej avtryckta, x) Til den sidste, så be . . .
överstr. A. y) Det till att förekomme överstr. A. z) Överkorsat B. å) Thet andra B. fl) Det föl¬
jande i marg. AB. ö) Här upphör t. v. den för AB gemensamma texten i marg. I A följer
Stockholms sladz privilegium, gifwet a. 1436 aff Riksens Radh, förmåhler, att skattbönder måghe,
så wäll som andre medh deres godz, bisetiias, vilket i B motsvaras av stycket Dt hi .. . för giäld,
tillskrivet av Skytte, aa) T ill thet tridie B. ab) grafööl B. ac) Till thet sieite B. ad) Till thet siunde
B. ac) Följande punkter under 7 antecknade av Skytte på spridda ställen A, sammanställda
i marg. B i den ordning, vari de här återgivas, af) Till thet ottonde B. ag) Endast A. ah) Tionde
B. ai) Thet elloffte B. ak) Tolffte B och på motsvarande sätt för de följande punkterna
till slutet.
De fjorton punkterna angående orsakerna till rusttjänstens minskning
avtryckas (efter B-texten) av Widekindi i hans Gustaff Adolphs . .. Historia,
s. 384—386. »Kongl. M:t», skriver han, »besuärade sig öfwer det undersleff,
som med Adelens Rusttjenst skedde, och lät förständiga orsakerne til dess
förminskning, så i Förstendömmet som i Konungariket. Först at wapnesynen ...
lijkast wara.»
Ett utkast till minnespunkter, mestadels med motsvarigheter i
de ovan avtryckta ehuru med annan ordningsföljd, föreligger i
samtida avskrift i Acta och handlingar (n. 16), Esplunda.
Dette skall hafwas i åminnelse opå Richzdagen.
1. Att den store kostnaden, som ahnwändes på brolop, barnsööl,
kyrkiegångz- och graffööl, så wäl opå landzbygden som i städerna, måtte
anten afskaffas eller och lindres effter denne tidz lägenheet.
2. Huru wida frälses enckior eller jumfrur skole hafwa förwerket
frelset, och under hwem, när de hafwa försedt sig medh lönskeleije?
1617
305
3. Om frälse enckie eller jumfru tager ofrelse man, under hwem godzén
äre förfaldne?
4. Om mårgongåfwo. 1. Huru stor hon böör wara? 2. Medh hwadh
skäel och wilkor hon må gifwas? 3. När morgongåfwo giffz uthi jordh, om
hon då simpliciter skall reknäs för afling? 4. Huru qwinno må sigh morgon¬
gåfwo afhenda, anten hon då hafwer barn eller eij?
5. Om den åtskillnan på frelset, som her till uthi Rijkiedt warit
hafwer, och om straffet ickie må anten lindres eller skerpes effter personer-
nes qualitet och ringheet, förmögenheet och oförmögenheet. Desslijkest
om myntsens retta werde.
6. Hwadh för een rechning man skall bruka uthi arffall, anten then
som kyrkiones rett föreschrifwer, det är at så månge ledher, som then
döde och then, till arffz effter honom komma will, äre ifrån sielfwe roten,
skole the och sine emellan skylla wara, eller och at man föllier den rech¬
ning, det är at man recknar personarna effter lederna? Sammaledes hwem
den andre uthi succession skall föredragas.
7. Huru gamble saaker uthi hoffretten skole optages?
8. Huru månge åhr recknas skole opå urminnes häffd? Hwad wissord
breff skole gifwas emot urminnes häffd? Om synnes må på urminnes häffd?
9. Att de månge och fharlige eedgånger måge affskaffes.
10. Om deres straff, som bedrifwe eendubbelt höör.
11. Om domarereglerne och elliest andre nyttige recesser ickie måtte
confirmeras?
12. Om deres straff som stiäle?
Prästerskapets (utanför Södermanland, Närke och Värmland) besvär. 108
Örebro 1617 i februari.
Samtida avskrift bland Riksdagsacta 1617, Riksarkivet, med
kantrubrik av senare hand: »1617. Presteståndets Postulater i
Örebro Riksdag» (A); samtida avskrifter med anteckningar i margi¬
nalen om givna resolutioner på respektive punkter i Nordinska sam¬
lingen 225, Uppsala universitetsbibliotek, omfattande t. o. m.
punkt 9 (B), samt i Nordinska samlingen 1909, Uppsala universi¬
tetsbibliotek (C).
Stormechtighe högborne Furste och Herre, a. n. Konungh,
E. K. M:t skall wår hulle, retrådighe, troplichtighe och under¬
dånige tiänst redebogen wara, så länge wij lefwe.
Stormechtighe högborne Furste, a. n. herre Konungh, E. K. M:t.
Wij fattighe prestmän, som till närwarande Rijkzdagh af wårom med-
brödrom af alle landzendar uthskickade ähre, E. K. M:t på thet ödmiukeli-
gaste® tilkienna gifwom nest thet, att wåra medbroder, som hema äre, oss
medh fulmackter afferdrade att berådslå, öfwerwäga och beslutha alt thet,
som Gudz ähro6 och Fäderneslandsens welfärdh fodrar, hafwa the sampt-
lighen pålagdt oss E. K. M:t några postulata på thet underdånigste fram-
Riksdagsakter från 1611. 20
306 1617
stella, som angå* theras kall och uppehälle, underdånligen bidiandes, att
E. K. M:t gunsteligen wille öfwersee och nådelighen theras underdånighe
boön uptagha och itt gunstigt swar therpå gifwa, att evangelii lopd ther-
igönom fodrat och fremiat warder.
Till thet första. Såsom E. K. M:t wij på thet underdånigste betacke för
then höge christeligha och berömlige omwårdnadt och bekostnat, som
‘Kyichiooid- £ £ M:t hafwer för bibliens tryck, then Gudh warder E. K. M:t rijkeligen
"'”efveies3 belönandes; altså wij på thet underdånigste bidie, att E. K. M:t wille och
Konungen om kyrkioordninghen, som efter s. och högloflighe uthi åminnelse konungh
och revideres/
föi ähnn Ko- Carlz, E. K. M:t elskelighe och käre herfaders, befalningh är öfwerseed, må
nungen säger blifwa af Ider K. Mit högbetrodde män reviderat, och E. K. Mit sedhan
ia ei '' wille gifwa sit konglige privilegium, att Archiebiskopen uthi E. K. Mitz
höga nampn på Presteskapsens bekostnadt henne låther tryckia.
Till thet andra, att E. K. Mit uthi E. K. Mitz mandat och konglighet
edicht om syndastraf nådeligen och låter* införa, att hwar och en, adel och
oädel, som huss hafwa förestå, i städer och på landzbygden, icke undraga
sin barn och folk att komma tilstädes, när visitatio skier, och låtha förhöra
Skall sigh, huru the ähro lärde uthi theres saligheetz grundh och catechismi
^chiutzfäidz- stycker, höra undervisningh, huru the sig emot Gudh, sine ordentelighe
ordningen, öfwerheet, föräldrar och hwar och en inbördes sigh förhålla skole, ‘ther
publiceras' igönom itt ogudachtigt lefwerne kan förhindras och gudzfruchtan till-
wexa'. Item att E. K. Mitz tienare och andra, som medh skiutzhest draga
omkringh i landet, icke må hafwa macht, helst i fridligha tijdher, att uth-
kalla folket uthur kyrkio för skiutzhäster skull, uthan hafwa them för-
skonadt, till thes gudztiensten är endat, och gå sielfwe i kyrkion medh.
Till thet tridie. At munstringer medh krigzfolk, uthskrifningar och
0ch ; andra stoora mothén icke må ställas af them, som ther öfwer rådha, i
schiutzfärdz- prestegården, helst på lögerdaghen, ther igönom presten, icke uthan sam-
skalPdetta we*z beswär och församblingenes skadha, medh ordsens tiänst warder för-
aldeles för- hindrat. Och att länsmännerna icke må hafwa macht att läggia gäst-
förhlndrås^ ningh i prestegården, såsom någre motwillige göra. Men ther möthet medh
almoghen hållet är, will Presterskapet effter theras rådh gärna H. K. Mitz
tienare, som ther medh hafwa beställa, herbergera och fängna.
Till thet fierdhe. Att fougderne, laghläsare så och heretzprosterna
effter gamulP sedwänio hwart år hålla provestetingh och flijtigen förmana
almoghen och andra"1, effter Gudz ordh, Sweriges lagh och konunglighe
recesser, göra ret tionde af allahanda sädh, så well af wrether och swedio-
landh (ithee nu thes Gudi skie loff i Rijket myckit brukas:) som annor
sädh. Sammaledes att länsmän förordna i hwar roota enn eller twå, som
Will Ko- grannerligha räkna tionden på åkeren, för än att han föres i ladhun, på thet
nungen giöra hwar och en må göra ret tionde, af hwilket Cronones tionde och myckit
ceD syDneiligh
oidningh om skulle formeras. Item att the ransaka hwilka ryttare och knekther så och
och låta uttgå andra, som emot lagh, höglofligha Konungars mandater och E. K. Mitz
trychet. e(jjcj^ j Ryköpinghz Herredag gifwit understå sigh innehålla tionden,
Grönan”, läreståndet och hospitaler, som af tionden sitt uppehälle hafwa,
1617
307
till en stoor skadha. Och att E. K. Mit wille gifwa en förklaringh, huru widt
råå och röör skall förstås i adelighe privilegier, om all ladegårdzgodz och
andra omliggiande bondabyiar ther under begripas, som några fåå wilia"
thet uthtydha.
Till thet fempte. Medhan icke alenast tionden mykit^ gönom otroheet
förminskas, uthan och månghe finnas motwillighe af åhöranar, som doch
rådh hafwa the andra små tiondeperselar, som Presteskapet till uppehälle Dett bieef,
till att göra uthlagor af them, effter Gudz ordh, Sweriges lagh, konunglighe ^olLnden?
recesser, kyrkioordningen och urminnes sedwenio hafwa böör, förebärandes hafwa, wil
att the icke mehra göra wille ähn andra åhörare i församblingene, som fat-gj^^^en”-
tighe äre, och Presterskapet för samwetef skull måste hafwa medh them ligt patent af,
medhlijdhandhe. Derföre, nest en underdånigh tackseielse för E. K. Mitz ^oPa* pfes-
nådighe bref anno 1612 Presterskapet i Helsinghelandh, Medelpa, Ånger- terne få heem
mannalandh och Westerbothen therpå nådelighen gifwidt, bidie the andra5 medh s,Sh-
på thet underdånigste, att E. K. Mit nådelighen till hwart capitel itt sådant
wälgrundat' sitt konglighe bref nu på thenna Herredagh gifwa wille.
Till thet siette. Medhan Presterskapet är alt för swårt wara under
gärdeperseler medh bönderna, både therföre att the icke förmå hålla sig
så mångha hästar att komma gärden till siösijdhon, helst the som långt
ifrå siösijdhan boandes äre, så och therföre, att månge för fattigdom skull Om kriget
nödgas folia lång wägh gärden till siösijdhen, af hwilko icke alenast kyrkio- ^”nungen'
tiensten i församblingene blifwer försummadt, uthan och ministerium här giöra lijdeligit
i Swerige kommer i stoor föracht hoos alla omliggiande konungarijken och
furstendömme: derföre bidie the på thet underdånigste, att ner the hafwa thet frijdh, sa
uthgiort Elfzborgz lösen och” the gärdeperseler, som pålagde ähre, att E. ^'^å^hem
K. M:t tecktes nådigast medh theras uthlaghor en jämständigh och lijdhelig frij för alla
ordningh göra, ther hwar och en wetha kan sijna saker effterrätta, så länge ^ffskaffåt^
kriget warar; oansedt hwadh förandringh, effter som Rijksens nödtorfft
fodrar, hoos menighe almoghen kan blifwa, och ther E. K. Mit nådeligen
så behagar, tilbiuda the hwart åhr uthgöra i pen i 11 gar”, effter hwar ful-
gierdz 64 mantall” — 16 daler.
Till thet siundhe. Bedie och Presteskapet underdånligen*, att the ^o^thet1’
ödegårdar}’, halfwa eller heela, som befalningzmennerna inge uthlagor giöra, skall
på Konungens5 wägna eij heller presten för sin tienst bekomma, att sådana
icke må räknas in uthi the 64 mantall, som presten skall göra uthlagor skole derföre
före, effter som några befalningzmän therom Prästeskapet qwälia. blHV<f nansie
Till” thet ottondhe. Bedia the och i all underdånigheet, att” Biscopars, l städetna
superintendenters och presternas effterlåthne enkior och theras faderlösa efterl&tes dem
barn må0 niuta annum gratia effter theras mäns dödh och, ther the hafwa f^mptNhe
förmåt kiöpt sig en gård i städerna eller på landzbygden, kunne sittia medh ichie äre bor-
theras barn frij för pålagor, uthskrifningh”” och annan tungha. a6Och the,
som hielpestompnar hafwe bekommit, måge niuthe dem frij för wijsse och len, men p&
owijsse pertzeler, medan the ickie mvkit kunna renta.”6 'Kong" ichie
Till thet nijondhe. Att Tattare måtte af Rijket aldeles afwijste och mista hem-
afsagde blifwa, och ingen hafwa mackt att gifwa them pass draga kringh maneD-
3°8
1617
The skolla om landet för thessa och andra orsaker^: x. Hindra the undersåthernas
"aff °aQde”°tsaliSheet medh theras afguderi. 2. Åhre the landet till stoor tunga, gästning
förwijsas. och tiufweri. 3. Föra the falsk och lögnachtigh berättelser land och Rijke
emilian och wetha alla wägar och stijgar, ther the kunna ledsaga fienden
fram, Rijket till undergångh. 4. Ähra theras hoop alle skiellmars, mandrå¬
pares, tiufwars, hoorkarlars, hoorors, kiättares och lathundars tilflycht.af
Till thet tiondhe. Medan landet är för långlig feigd utharmadt och
Skal en syn- stoore synder af öfwerflödigheet förorsakas, wille Presterskapet på thet
nlnjf giöras" ur)derdånligste H. K. M:t hafwa hemstält, om icke rådeligit wörö, effter
för hwarf Sweriges lagh, andra konungarijkes, furstendömmes och respublicers
oc e san . exempei göra om bröllop och andra giästabodh en ordningh för hwarf och
itt standh.
Till thet elloffte. Effter thet många länsmän icke wela hafwa omak
att stämma sochnen tillhopa på någon söknedagh i wekonea' at påläggia,
Thef Skall kräfwia och halla räkningh om konglighet pålagor och uthgifter, uthan
blifwa bestält strax gudztiensten är ändat på sundagen medh hård ord och hootelser
och affskaffas. öfwerfalla åhöranar, ther igönom then underwisningh, lära och tröst, som
the hafwa hördt af Gudz ord, strax faller them ifrå, derföre bidie the att
E. K. M. nådeligen låther påbiuda, att läns- och fierdingzmän sådant på
andra dagar bestelle.
kdke nu wi- Till thet tolffte bedie the på thet underdånligeste, att the icke på
meiThäreffter fklere åhr skola göra hielpasmöret och hielpatynnan, som i tu åhr skiedt är,
än för 2 åhren medhan the icke förmå tilliika så många uthlagor göra.
förlupit.
aAE. K. M:tz
trooskyldige undersåther och underdånige tienare, Prester¬
skapet, som nu här i örebro Rijkzdagh stadde äre, på sine och
sine medbröders wägna.aA
a) underdånligste B, C. b) ord A. c) angnar B. d) loff B. e) Marginalanteckningarna efter
B, C. /) och revideres saknas B. g) konglighe saknas B, C. h) nådeligen Utha A. i) therigenom —
tillwexa först vid slutet av samma stycke B. k) förekommas C. I) gammalt bruch och B. m) och
andra saknas B. n) anthen Cronan A. 0) wilia saknas C. p) mykit saknas A. q) Norländerna C.
r) fattigdom C. s) andre Ihansänder B. t) wälgrundat saknas A. u) att A. v) efter hwarl 64 fulgierdz
mantal, penninger C. x) och ödmiukligen B. y) ödegårdar saknas B. z) Cronones C. å) Härovan
rubriken Om Presteenkior B. ä) att E. K. M:t nådeligen B, C, vilka ord ha överkorsats C. ö) md
saknas B. aa) uttschrifft B. ab) Och —renta saknas A, C. ac) orsaker skull B, C. ad) Rijket C.
ae) Här slutar B. af) soknen A. ag) Cronones C. ali) Slutformeln endast i A.
De i avskrifterna B och C meddelade resolutionspunkterna gå tillbaka på
konungens egna annotationer å den förlorade originalinlagan. Biskop Lauren¬
tius Paulinus Gothus och en annan avskrivare ha som tillägg i marginalen
återgivit dem å ett koncept till de motsvarande besvären från prästerskapet i
Karl Filips hertigdöme med inledande uppgift av biskopen, att de äro av
konungens hand (se n. ).
1617
309
Prästerskapets i Södermanland, Närke och Värmland besvär. Örebro 109
1617 i februari.
Koncept med två handstilar, av vilka den ena tillhör biskop
Laurentius Paulinus Gothus, med i marginalen införda anteckningar
om konungens resolutioner (A), samt utskrift av tidigare, ofullstän¬
dig redaktion (B), båda bland Riksdagsacta 1617.
Till then stoormächtig:te högborne Furstinna och Fru, fru Marginalia in
Christina etc. wår allernådigeste Drottning, ähr Presterskapzens
i Sudermanlandh, Närichie och Wärmelandh underdånige boön ex annota-
1 . , , tione ipsissimi
OCH postulater. Regis ad
postulata
totius deri
data.0
Till thett första. Effter som meenige Rikzsens Presterskap af H. K. M:t,
wår allernådigeste Konung och Herre, uthi underdånighet hafwa begäradh,
så ähr och til E. K. M. alles wåre ödmiuke boön, att så wäll adelen medh
theres barn, tiänere och folck, som gemeene Richzens almoge måge flijthe-
ligen komma tilstädes, när laga visitationer holles, icke allenast til att Skall
styrkia gode ordninger, som til församblingens opbvggelse äre nödtörfftige, '
och gifwa androm gode exempel uthi Gudz ordz öfningar, uthan at theres ordningeD,
barn och folck måge blifwa förhörde, hwadh förståndh the hafwa fattadt pubiic^reV.
uthaf Gudz ordh och catechesimo uthi saligheetenes läro, så och huru alla
samptligen sig emott höge öfwersheeten, predicoembethetet och föräldrar,
så och hwar och een inbördes emot hwar annan och för sin egne personer
sigh tuchteligen, rättrådeligen och gudeligen skole förholla, therigenom
all ogudachtigheet förhindrat och een rätt gudzfruchtan kan oprättadt,
styrkt och förmeerat wardha.
Thett andra, att uthschrifninger, krigzfolkzens mönstringer och andre Och i
stoore mööthe iche må holles, i prestegårdar, helst på lögerdagarne, ther tidningen"
egenom presten etc. (se n. xx* punkt 3) H. M:tz sampt H. F. N:des, wår skall thetta
åldclcs för™
allernådigeste Furstes och Herres, tiänere, som ther medh hafwa beställa, biudas och
herbergera och fägna. förekommas.
Thett tridie, begere wij på thett* underdåneligeste, att prosteting må
hållas fliteligen och upseende hafwas med almogen, att the efter Gudz
ordh, Swerig[es] lagh, kunglige recesser oc kyrkioordningen gore rätt
tijende aff allehanda sädh och jordenes fruct, som wexer så well på wreter
oc swedijeland som på åkerjord, aff hwilket Cronones tijende myckit skulle
förmeres. Item att rytthere oc knechter så och andre, som emot lagh, will Ko-
k:lige mandater så oc H. K. M. nu regerend[e]zs edict, gifwidt i Nycö- ““n^fs“n^°erra
pings Herredagh, ingelunda måge innehålla kyrkiotijendén hoos sigh, ugh ordningh
Cronan, läreståndet och hospitaler, som af tijenden sitt uppehälle hafwa omii[^ha[lta
moste, till stor skada. Theslikes att en förklaringh må gifwin warda, huru trycket,
widt råå oc röö sigh utsträckia uti adelige privilegerner, så och om alle
ladegårsgodz och andre omliggiande bondebyer ther under må begrijpes,
som någre fhå thet wilia uttyda. cÄr och af nödene, att i hwar sokn tilsetties
3io
1617
någre rettrådige män, som granneliga räckna tijenden på åkren, att hwar och
een må theruthinnan göra hwad rett är.°
Thed bteff IV.^ Efter allahanda små tijende parselar, af hwilke Presterskapet
som Norlen- moste hafwa theras uppehälle och göra theres utlagor, en stoor deel på
Lmngjnar .
hafwa mongehanda sätt af ogudachtiga åhörare afkortas oc förminskas, therföre
begäre wij uthi all unnerdånighet, att H. M:tz nådigst wille gifwa in uthi
temar fä hem Stregnes capitel ett sådana breff oc mandat, som H. K. M. nådigst hafwer
medh sig hwar gif^dt Presterskapet i Helsingeland, Medelpa, Angermannelandh och
Westerbotthn åår 1612, såsom thenne medföliande copia utwisar.
The foutar, V.* Bedije och Presterskapet unnerdåneligen, att the oförmögne och
son^thet gora, uthfattige, som i sochnerna boendes ähro, af hwilken presten ingen upbörd
nar nampn- bekomma eller för samweted skull kräfia kunna, icke må reknäs in uthi
gifwa oc utt- (-be 64 mantal, som presten skall göra utlagor före, efter som någre befal-
wijsa, the . T
skula blifwa nmgzmän Presterskapet therom qweha. Item att the pa flere aar lche
derföre till- skule utgöra hielpesmöret oc hielpetunnorna, som nu i 2.år skeedt är, medan
börliga sträf- 0 .
fade. the icke forma sa monge utlagor tulijka utstå.
I städemar VI7 Att så well Biskopens oc superintendentens som presternäs efter-
efterlåtes låtne enkior oc faderlöse barn måge niutha annum gratise efter theres mäns
them fnjheth,
så frampt thedödh (etc., se n. . . . punkt 8), mage sitija fri] sa well for owisse sorn wisse
iche ^äre ^bor- parselar, medan åhrliga rentan iche myckit kan förslå.
när 1 handel, VII.* Att Tattare (etc., se 71. xxx punkt 9) medan the iche allenast hindra
den" kan Ko- en san gudzfructan och folksens* salighet, medh theres wederstyggelige
uungen iche afguderi], truldom oc wijskepelse, uthan oc med listigh tiufnat och smecker
mista hema- ...
nen. äre lannet till stoor tunga och kostnat*. Iherhoos före the (etc., se n. . . .
punkt 9). Och i en summa är theres ogudactige hoop en *alla skälmers, man-
sMthochkgrant^r^Pares*’ tirifwars, horkarlars, hoorors, kättares oc laathundars tillflvct,
af Riket ut- hwilka' Gudh strengeliga förbiuder, att man någen” barmhertigheet oc
wtjsas. almosor meddela skall, ”ty then Alrehögste är sådana ogudachtigt partijs
owen och wil straffa them".
VIII.0 Att Hennes Ma:t låther påbiuda, att lääns- oc fierdingsmän
iche måge handle med sochnemännernar om någre utlagor på söndagarnar,
strax efter kyrkiotiensten är ändat, på kyrkegården och platzenf, uthan
gore thét på the rum och tij der som ther till äre beqwämligere, på thet
then enfallige almogen genom sådana werlzlige beswär iche måge förgäta
then tröst, läro och unnerwijsningh, som the egenom Gudz ordh i kyrkian
Thed skal lärt och förnummit hafwa. Item, att H:nes M:tz sampt adelens och andre
dchfWff'keff1thof{tienare- eh°° the hälst äro, som med skiudzhäster draga omkringh
lannet, iche hafwa macht, helst uthi fredlige tijder, att utkalla lääns- eller
fierdingzmän heller annat folk uthur kyrkian för skiudzfärder och andra
befordringar skull under predican, uthan hafwa them förskonat, til thes
gudztiensten är ändat, oc att the sielfwe måtte gå i kyrkian på sådana
tijder till att höra Gudz ordh och göra theres tachseijelser oc bööner til
Gudh.*
1617
9. Såsom wij på thet underdånigste E. K. M. betacke för then höge Kyrkioord-
christlige omwårdnat om biblietrycket, alså och på thet underdånigeste ^efwereras'
bedie, att kyrkioordningen måtte blifwa reviderat och seedan med konglig Konungen
privilegio [af] Archiebiscopen uthi E. K. M. höge nampn på Presteskapes ^
bekostnat trykt. nungen seger
ja till.
10. Presterskapet, som longdt från siösijdhan äre belägne, begäre Om kriget
uthi underdånighet, att the för gärde pertzeler måtte få uthgiöra uthi Konungen1
penger effter wärderingen, mädhan the iche förmå med öker framfööra the giöra [lij]de-
pertzeler som bönderne hwar för sig uthgiöra. Och der kriget skall lenge 1
(:thet Gud förbiudhe:) opåstå, begära the underdånigst att uthgiöra för blifwer frijdh,
hwarie 64 fulgärdzmantal 16 dalr. rede peningar för alle gärdhe pertzelerne, n]an “e‘tJ ^‘a
som på almogen legges. them slät frij
för alla gärder,
och afskaffat.
11. Uthi underdånighet ställes at [0: af] Presterskapet Hans K. M:t skall een be-
uthi betänkiande, om icke nödtorfftigdt wore, att een ordning giordes för synerlig ord¬
alla ståndh om gestebudh och bröllopshögtijdher. "för6 howartS
ståndh.
12. Begeres underdånigest, om then hielp til Cronons gäldz afbettal- iche nu wij-
ning uthi rog och smör, Som hafwer w[arit] pålagdt, måtte warda affskaffat/ dere eller nu‘
. _0 . , 0 meera här-
Thessa äro tu H. M:t Presterskapzens underdånigste postulater, uppaefrter ähn för
hwilka the itt nådigt och behageligit swar uthi alla ödmiuckt wisserligen 2 åhren för-
förmodha, och befalla här medh H .M:t sampt thet heele konungzlighe och luPne-
furstlighe huset uthi Gudz thens alrehögstes mildrijke beskerm, til all ande-
ligh och lekamligh wälferd och itt longwarachtigt och roligit regemente
på thet troligste och underdånigste.
Actum örebro then 12 Februarij åhr 1617.
SH. M:tz etc. etc. etc.
underdånige och troplichtige undersåter och ordzens tienare-
the af Presterskapet uthi Sudermanneland, Närike, Werme,
land, Wasbo och Walla heredt til thenne högloflige Rijkzdagh,
på sina och theres medhbröders wegne, tilstädes kompne äro,
på thet ödmiukeligste och underdånigste.0
a) Marginalanteckningarna t. o. m. punkt 8 av Paulinus enligt A. b) Härifrån Paulinus’
hand A. c) Detta stycke endast B. d) Til thet fierde B. e) Til thet fe inte B. /) Til thet siette B.
g) Til thet siunde B. h) undersåternes B. i) gästning B. k) Dessa ord saknas A. I) hwilket A.
m) ingen A. n) Saknas A. o) Til thet sidste B. p) och platzen saknas A. q) til Gudh saknas A.
Härpå följer Thesse äre till H. Ma:t Pr esterskapsens underdånige postulata, vilka ord överkor¬
sats A. Paulinus stil upphör därmed och den andra handen tar åter vid, även för anteckningarna
i marginalen, r) Härmed slutar A; följande stycke enligt B. s) Slutformeln med Paulinus’
hand B.
Av textförhållandena att sluta synes dateringen den 12 februari icke
kunna vara den slutgiltiga för ingivandet av besvären från prästerskapet i
Karl Filips hertigdöme. Den verkställda utvidgningen fr. o. m. punkt 9, varvid
(liksom i övrigt) det övriga prästerskapets besvär ha legat till grund, pekar på
en något senare tidpunkt.
312
1017
110 Borgerskapets besvär. Örebro den 12 februari 1617.
Herredagsacta 1617 fol. 636—642 (felpaginerat).
Meenige Borgerschapetz underdånige beswäringer, hwaruthi
the befinna sigh schada, förfång och hinder i deres borgerlige
handel och nähring, underdånligen och ödmiukeligen bediendes,
H. K. M:t wille them till nådigt och gunstigt öfwerwägende och
betänkiande uptaga. Och såsom H. K. Maij:t Ständernes bräch
och feel nådeligen warder förnimmandes, och hwaruthi theres
schada och fall ståår, så förmode the, som the och ödmiukeligen
bedie, H. K. M:t will theres obeståndh till bijståndh, upbyggelse
och förbätrelse, H. K. M:t och Rijket till hugnat och tröst
gunsteligen och nådeligen betänckia. Actum örbroo den 12
Februarij anno 1617.
Tullen. Xiii thett första drifwer thenne stor nödh till att beswära sigh öfwer
then stoore och odrägelige tull och wexel. Ty först schall man förtolla thet
gotz, man föhrer uhr landet. Dernäst schall man förtulla thet godtz, derföre
uthlämnes kiöpes och inföhres. Åter schall man förtulla samma gotz, när
man scheppar thet till andre norländsche landschap och städher. Och thet
gotz man sigh therföre tilbyther, hafwer somblige af wåre medborgere,
som tijt segla, låthet oss förståå, att therföre är tull fordrat i the hampner
och städer, der the thet kiöpt hafwe. När dee åhre medh samme gotz hem-
kompne, scholle the åter förtulla der aff hwar sextonde deel, att ett gotz
warder fem reeser förtulladt. Dette föruthan måste man och nu gifwa
tull (:som aldrig tillförenne schedt ähr:) af then öfwerwicht man pläger
effter een gammul ordning och seedhwahna bekomma aff ödmundzjärn
utti uppstäderne, oansedt man uthlännes mister oppå wichten aff hwar
läst ödzmundzjärn halftridie faat och tulle således häraff thet man uth¬
lännes mister, så at när man täncker sigh på een temmeligh påst något
kunna förtiäna, då befinner man sigh aff benembde höge tull, som nu be¬
gynt är, stoor afsachnadt och skadha.
Wexel- Wexlet befinner Borgerschapet sig i lijka måtto odrägeligh, effter
stegrande ungersche gyllen och rijkzdaller icke allenast ju långer ju beswärligere åhre
till at bekomma, uthan dageligen meer och meer i prijset uppstijga, att een
ungersk gyllen geller ellofwe mark och een rijkzdaller halfsiuende mark
och änn både gull och daller ther öfwer, nar nöden tränger att man them
lössa schall, att den som sitt gotz uthlännes schickar och meenar ther på
någon fördeel kunna niuta, måste han först ahnwända sitt gotz utti gull
och rijkzdaller till intull och wexel och beholla så then ringeste deel igen
till at inköpa sigh annat godtz före, hwaruthaff sedan föllier, att alt främ¬
mande godtz nu framför tillförenne i högre prijs stijger, att Rijkzens in-
byggere, som thet till theres nödtorfft behöfwe, hwarken förmåår dett
lössa eller borgeren thet ringere uthan sin störste schada sellij a och för-
Borgerskapetz
inlagde
beswärs-
puncter.
1617
313
yttra kann. Hwarföre bedhie de H. K. M:t underdånligen och ganscha öd¬
miukeligen, H. K. Maij:t gunsteligen och nådeligen will gifwa them wäxlen
och inrijkes tullen frij och i thenne stadhen låtha påbiudha en drägeligh
uttull allenast i siöstäderna och i Rijkzens eget mynt att uthgiöra, niutendes
der medh någon fördeel för the främmande. Och på thett H. K. M:t gunste¬
ligen må see och förnimma, att icke någon inwåhnere schall fördrista sigh
under samma frijheet at ahntaga och förswara någre främmendes gotz,
wele the eenhälleligen under sigh sielfwe (leffter the hwars andres handel
och lägenheet bäst förnimma kunne:) granneligen och noga theruthi see
och ransaka, att hwilken med sådanne sweck befunnin warder, then schall
blifwa ifrån them uthrootat och aldrig meer wärdig at komma under
någhot borgerschap.
Till thett andra drifwer Borgerschapet störste nödhen till i all under- Adelens
dånigheet ganscha ödhmiukeligen at låtha H. K. M:t förnimma den olaglige handeI-
handel som een deel aff Ridderschapet och Adelen (:hwilkas nampn tull-
bökerna nogsampt uthwijse:) sigh företaget hafwe deres borgerlige nähring
och handel förnähr i thet dee i den staden borgerne måste stilla låtha theres
tienere fahra medh theres kreij ere, skutor och fahrkoster åth Norlanden,
icke allenast till frij hampner uthan och the förbudne, som städerne intet
besökia måste, item Finland, oppe uthi Mählaren och annorstädes, såssom
och uthlännes, medh allehandha köpmansgodtz, som widh tullerne, som
be:th ähr, meer änn nogsampt befunnit är, synnerligen uthskeppas af
Rijket myken spannemåll, som wäll behöffdes i Rijkedt qwarr blifwa, att
befruchtas månge fattige warde theröfwer nödhlijdhendes, som nogsampt
deraff ähr till see, hwar spannemållen derigenom dyrckas och uppstiger.
Hwilket Borgerschapet ödmiukeligen bedie, H. K. M:t gunstligen will
tagha i betänckiandhe och sakerne i köphandelen (:som the sigh till H. K.
M:t försee:) schicka och lagha, att alle ståndh effter (:christelighe och
höglofflighe uthi åmminelse:) salige konungh Johans af trycket uthgångne
mandat åhr 1580 må urschillias dett eena iffrån thett andra. Då wore och
städerna uthi floor och wälmacht i thenn staden, the nu (:Gudh bätredh:)
dageligen meer och meer ögonschinligen aftaghe och förarmes.
Till thett tridie. Såssom be:th är, at spannemållen mycket uthföres Spanmåler.s
och deremot ingen tillföhring scheer medh främmande öll, emot thet som uthforar.de.
tillförenne schedt ähr: så på thet att bådhe spannemållen må komma i
bätre kiöp och een frij tillföring, både uthi förefallande nödh (:den Gud
nådeligen afwände:) och fridlig tidh, bedie the ganscha ödmiukeligen, att Lindring på
then höghe accijsen må lindras och minschas, så warder H. K. M:t giörligen ohIacc'isen-
förnimmandes, at accisen sig mycket högre änn elliest belöper och better
kiöp på spannemållen blifwer.
Till thett fierdhe. Ähr thet fattige Borgerschap och icke ringa beswär, skutor warda
affsachnad och schadha, att theres kreijere, skutor och fahrkoster wardha taehne tlU
1 , tronans
uthi thenne beswärlige krigztidh esomöfftast tagne uthi H. K. M:tz och tienst.
Rijkzens tienst, dermed the medh theres eget folk och egen bekostnad måste
tiena een part heele sommaren och een part mindre och een part, när de
314
1617
theras reehsa fulländat hafwe, wardhe the på halfwe heemreesen öffta
tagne tilbaka, och somblige bekomma något och somblige allzintet i
betallningh. Och när de änn något bekomma, hinner the som nogast
till att holla folk före, föruthan fetalia, som dee sielfwe bekosta scholle.
Somblige mista theröfwer theres kreij ere, skutor och fahrkoster medh
all thess tilbehöör och komma derigenom i störste eländigheet och fattig¬
dom, i then staden någre aff adelen, igenom thet the hafwa theres fahr¬
koster frij, niuta then fracht och borgerlige nähringh, som borgerschapet
niuta bordhe.
Små städher Till thett fempte. Finnes och wara till städernes förderff een stoor orsak
hampnar t^le m^nSe sm^ städer, sorn emot privilegier bygges och privilegeres så och
någre frijhampner, ty störste [delen] af them som sig ther nidsettia, sedan
the theres frijheet uthsutit hafwa och i medlertidh drifwit een olagligh
handel medh andras godtz, antingen wijka ther ifrån till andra frijstäder
eller och sökia uthwäger, ther the blifwa frijede och förswarade. I synner-
heet besökies then hampnen Norre Tälije medh månge skutor åhrligen
under samma frijheet som skärbönderne ther hafwe att föryttra theres
fisk uthi spannemåll, aff hwilken somblige blifwa ther öfwer winteren be-
liggiendes, een part hafwa sig ther och nidsatt och drifwa ther een olaglig
köpmanshandel, the mindre städer till stort förfångh, sökiandes sigh för-
swaar hoos hwem the kunne.
Opstädernes Till thett siette. Ähre siöstäderne merkeligen blefne förswagade och
marcknader. uthfattighe, i thet them icke hafwer warit effterlåthet besökia the af ålder
wanlige frijmarknader i uppstäderne, hwarigenom och upstäderne medh then
fattighe allmoge på landet ringa fördeel och båtnadh åthnutit hafwe.
Hwarföre och på thet den eena må kunna lähna then andra handen, när
thet behöfwes, begiäre the samptligen ödmiukeligen, att medh theres
må ännu blifwa, som warit hafwer uthi (xhristeligha och höglåffliga i
åminnelses:) H. K. M:tz salige herfaders tijdh och tillförenne, att siöstäderna
hafwa theres förre frijheet uthi marknaderne i uppstäderna och i Bergz-
lagen och uppstäderne frij seglatz och uthskeppning medh siöstäderne.
Elliest warder H. K. M:t innan fåå åhr förnimmendes hoos städerna och
allmogen än större oförmögenheet och fattigdom.
Bryg- och Till thett siuende. Effter the siöstäder, ther skepzuttreedninger och
baakmng^tiii uthschepningar till krigzsakerne scheer, åhrligen framför the andra städher
redninger. mycket warde betungede och beswäredhe medh bryggningh och bakningh
och till bryggningen åhrlighen att tillsättia theres egne tunnor, som doch
ganscha beswärlighe äre till att bekomma, sedan thet främmande öll, som
bemält ähr, för then stoore accijsen schull icke tillföhres; och ändoch sådant
synnes fast ringa wara, lijkwäll när thet rett besinnes, ähr thet Borgerscha¬
pet een beswärligh skatt. Till bakningen måste the och uttaga spannemållen
råå och omallen och hafwer stoor mödha för quarntrångh, för än the kunna
komma honom i miöll. Hwarföre bedie the underdånligen och ödmiukeligen,
att alle städher, som något när siösijdan liggie, måghe utti samma beswäär
lijka betungedhe blifwa, såssom och att bönderne, som spannemålen schole
1617
315
uthgiöre, må mala honom i miöll; sedan wele Borgerschapet, så widt dem
mäst är möijeligit, göra och effterkomma arbetet.
Till thett ottondhe. Bedie Borgerschapet underdånligen och ödmiuke¬
ligen, att icke någon, ehwem han wara kan, må medh sine breeff och pass at
frij kalla någon borgere, som tillförene hafwer nutit bårgererettighet eller
och någon embetzman och sedhan under samma frijheet blifwa i staden
boendes, icke heller någon theres tienere att niutha borgeligh nähringh,
med mindre han lijka medh een borgere ähr deelachtig i alla uthlagor.
Till thett nijondhe. Beswära sigh Borgerschapet bådhe i siö- och upp¬
städerne, som pläge besökia fischen i finsche skäregården och till deres
nödtorfft uppkiöpa och insalta strömmingh, att hafwa i förledne åhr blifwit
förjagadhe af någre finsche städer, desslijkest och uthi någre norländsche
hampner, icke efterlåtendes them oppå sex mijll någor stadh at uppkiöpa
någor strömmingh, och äre doch sielfwe icke mechtige att upkiöpa den fisk
der wankar, eller och holla bönderne odräglighit så tijdha att begifwasigh til!
städerna medh fisken, uthan han ju här igenom saltlöössa förderfwes förr
änn the framkomma. Hwarföre bedie the ödmiukelighen, at the så här effter
som tillförenne må niutha een frij och säker tillsöchn till samma fischerrij.
Till thett tijonde. Beswäre sigh Borgerschapet i städerne uthi Wäster-
giötlandh och Wermelandh, at sedan Elfzborgh pantsattes Konungen i
Dannemark, hafwer han tillmätt sigh tullen af them, och måste ändå annan
gången tulla utti Brätte; bedie förthenschull ödmiukeligen, H. K. M:t will
dem med samme tull gunsteligen förskoone.
Till thett elleffte. Beswäre sig Borgerschapet uthi the wästergötsche
och småländsche städer öfwer thet store landzkiöp bönder drifwa, i thet
the uppkööpa aff hwar andra smör, talgh, hudar och skinn, såssom och
oxar, hwilka the i store hoopar drifwa åth Dannemark, hwarigenom oxarna
åhrligen meer och meer i Rijket dyrckas. Drifwe och the dansche köpmän
i lijka måtto stort landzkiöp innan gräntzen, hwarigenom the swenscha
städer mycket förswagas, och befallningzmännerne, som thet förhindra
schulle, hafwa der uthi intet uppseende.
Dette är thet meenige Borgerschapetz förnämbligeste beswäringer,
derigenom städerne i een kort tijdh äre mycket blefne förswagadhe, under¬
dånligen och ganscha ödmiukeligen bidiendes, H. K. M:t gunsteligen will
sådant i betänckiande och öfwerwägende upptaga och städernes förderf
och fall i tidh gunsteligen och nådeligen förekomma, underdånligen och
ganscha ödmiukeligen bediendes, H. K. Maij:t gunsteligen och nådeligen
wille låtha meddeela them hwar heem medh sigh här oppå ett nådigt af-
scheedh, them och theres medbrödher, som hemma äre, till lijsa, tillwäxt
och förkoffring, hugnad och tröst. Gud warder K. M:t dett belöhnendes,
uthi hwilkens beschärm dee H. K. M:t till all andelig och timmeligh wälfärdh
ödmiukeligen befalle.
Kongl. Maij :tz
underdånige, hulla, trogne och hörsamme undersåther, så länge
de lefwe.
Borgerligh
näring.
Fiskerij.
Tull.
Landzkööp.
3i6
1617
Stockholms stad
Erich Ingemundss.,
Lars Hindersson.
Ubsala
Zander Anderssonn.
Giäfle
Jon Jonssonn.
Eneköpingh
Oluf Erssonn.
öregrund
Michil Larssonn.
Sigetuna
Peer Nilssonn.
Norre förstaden i Stockholm
Anders Nilsson.
Linköpingh
Jöns Månssonn.
Wadstena
Bråd Swensson.
Skenninge
Peer Joenssonn.
Callmare
Oluf Pederssonn.
Wäst er wijk
Dirich Dijkmann.
Jöneköping
Olof Håkanssonn.
Hernösandh
Mårten Olssonn.
Åboo
Lars Toressonn.
Hennemora
Matz Larssonn.
Karllstadh
Dirich Månsson.
Mariestadh
Lars Hanssonn.
Ekesiöö
Peer Swensson.
Nykiöping
Peer Larssonn.
Tällije
Hans Boldthe.
Strengnäs
Peer Olofssonn.
Torsilia
Oluf Nilssonn
örebroo
Hans Andersson.
Norrkiöpingh
Hans v. Brunswijk
Suderköping
Hans Swenssonn.
Li jköping
Håkon Swenssonn.
Fallköping
Bengt Larssonn.
Brette
Börije Andersson.
Bogesund
Sigge Swenssonn.
Skedhwij
Anders Anderssonn.
Hioo
Halfwård Uddessonn
Wijburgh
Clemet Sifferssonn.
Troossa
Håkon Larssonn.
Waasa
Jochim Wessell.
Ulå
Gabriel Tomessonn.
Philipstadh
Erich Hanssonn.
1617
317
Wexiö Biörneborg
Håkon Nilssonn. Hans Anderssonn.
Skara Ramow
Måns Christoffersson. Matz Puwäinenn.
Anteckningar i kansliet över allmogens och delvis prästerskapets lil
ingivna besvär. Orebro 1617 den 22 januari.
Protokoll på sju sammanhäftade ark i fascikeln Extrakter av
allmogens besvär — 1680, Riksarkivet. Punkter, som i originalet
överkorsats, här satta inom klammer. Läsningen av marginal¬
anteckningarna delvis osäker.
Extract af de klagemålssacker, som förefalle kunne öfwer
Rikzdagen i örebro. Actum then 22 Jan. 1617.
[1. Prästerskapedt uthi Koppar- och Jernbärgzlagen begere under-
dånligen alle samptligen, att E. M:t will medh förste tage Swerigis Crono
på hufwudh, på thet att the sedhen måge wette, att the hafwe en Konungh
och icke monge.]
2. Att liber concordia.- motte underskrifwes och bruckes der uthi
deres församblinger såssom uthi Tyskland och uthi Nykepingz Herredagh
bewilliadt blef.
3. Aff den ny öfwersedde och af E. M:t confirmerade kyrckioordningh
motte trycht warda.
4. Att E. M:t wille confirmera hwadh som om kyrckiodisciplinen till-
förende begeret ähr.
5. Att skiudtzfårder och andre sådane förhindringer, som almogen
ifrån gudztiensten holle, motte afskaffede warda.
6. Att de motte blifwe förskonede med dhe swåre och store giest- Få betal¬
ningar de moste holle, när någon landstämningh, uthskrifningh eller
munstringh holles skall.
Menige man af Lixan sochn.
1. Begere underdånligen, att der något fehl hoss them emodt E. [Inthet
M:t hafwer uthi någon motto funnitz, att E. M:t nådigesth wille dem en 0ut dem'J
sådant gunstligen tilgifwe.
2. Att E. M:t icke will förtänckie dem, dedh medh Elfzborgz lössn
så längie hafwer drögz; orsacken hafwer warit, att the för thet meenföre
skull inthet hafwe kunnet förtiene, så skall doch lickwäll blifwe klart och
alt uttlagt.
3. Begere och, att der de för E. M:t äre förförde, att med uttskrif-
ningen icke är så richtigt der som i andre landzänder tilgått, så ähr or¬
sacken, att der ähr en fattigh landzände på folck.
4. För sin fattigdom skuld begere de och underdånligen att blifwa Inthet.
förskonede med den seneste pålagde giärden.
3i8 1617
Menige man uthi Lima och Malångz sochner.
1. Seije att de gieme wele uttgöre den 4:de terminen af Elfzborgz
lössn, allenesth de kunde blifwe förskonede medh giärden, effter der al-
tidh mästh åhrligen säden förderfwes af köld, och att the motte blifwa
wid deres gambla ordningh att gore halfparthen emodt dem, som boo på
landzbygden, i alla uttlagor; och dedh hafwe giort i wädh och kåll till
Wästersilfbargz bruck. Deres kyrckieheerder begere och dettsamma.
2. [Seije och, att de hafwe framfarne Konungers bref, att kongz-
lather them ådren skall stå dem öpen, lickwäll hafwe Gagnesboerne stängt henne igen
muthe Ko- c}em- begere att hon motte stå dem öpen, och niuthe sine bref, de der
nungers bref 0 r
tilgodho. på hafwe, tilgodho.]
Wäster botn.
i. Begere de ödmiuckeligen E. M:tz confirmation opå den tillgifft,
Gore tiera Rickzens Rådh hafwe opå E. M:tz nådige behag effterlåthet dem, på
eUCr före der’ halfparthen spanmålen, som de för store giärden anno etc. 1615 skulle
uttgöre, och de för den swage åhrswext och de oåhr, de nu i 3 åhr hafwe
hafft, icke hafwe förmått [uttgöra] ifrån sigh lefrera, och fougdten till be-
swär fördt ähr.
Skrifv.es 2. Gifwe och underdånligen tilkenne, att när någon saach widh tinget
au0 lfheteskole k^wer dömbnd uthi pe:r, och herredzhöfdingen eller lagläsaren för dens
gore utt. fattigdom skull, som brotzlig befins, gifwe något till [effter] af böttren,
[Jntbet.] så att de aldeles icke så myckit skole uttgifwe som lagbocken förmäller,
och derföre hafwe hafft samme pe:r inne hoss sigh, män nu fordrer fougdten
af dem opå 3 åhr tilbacker, efter som han gifwer före att thet är honom
til beswär fört. Begere ödmiuckeligen der med blifwe förskonede.
3. Begere underdånligen, att the motte fhå en wiss stadga på huru
Widht thet myckit de åhrligen skole gifwe af laxfisket. De tilbiude att gifwe så myckit
SOmwaritWer SOm n^8ons'n kan spörijes, att der af hafwer fallit, allenesth E. M:t [will]
nådigst nämpner huru myckit de åhrligen skole gifwe.
Fhå. 4. Begere och, att knechteenckiorne der i landzändan motte blifwe
okrafde för den frijheet the hafwe hafft, mädan deres män wörö i Ryss-
Skoie fhå land och der slagne blefne, dy den är fougdten till beswär fört.
en wiss fän- c Begere, att der nu som tilförende motte blifwe förordnedh en
nicke män. . .
Befhälet wlss landzfänmcke, och af infodt befhäll.
^wiii k. NU t [6. Klage och öfwer att the anno 1605 blefwe alt för högt skattlagde,
om"18 6 dy de gore nu 5 gångor mehr i skatt än tilförende, och på thet the skole
blifwe beholdne, begere de underdånligen att blifwe förskonede medh de
39 mantall, som nu mehre ähre än som tilförende.]
Inthet. Uma sochn hafwe förskaffedh sigh en ungh person ifrån Upsala, som
skall instruera deres barn. Begere underdånligen, att E. M:t nådigst will
hielpe honom någott till underholdh.
Prästerskapet i Wästerbotn.
1. Gifwe underdånligen tilkenne, att de för de store oåhr, som der
hafwe warit, ähre kombne på någon rästh på de giärder, som de åhr 1614
1617
319
och 1615 icke förmåtte uttgöra. Derföre de uthi E. M:tz frånwaro i fiordh Höra i Cam-
besöchte Rikzens Rådh, hwilcke opå E. K. M:tz nådige behagh gofwe dem maieD-
bref, att the skulle blifwa okrafde till dess de E. K. M:t sielf derom be-
söckia kundhe, såssom och opå E. K. M:tz nådige behag gofwo dem halfwe
giärden till, som 1616 borde uttgå. Derföre begere de underdånligen,
att K. M:t dem med samme rästh nådigesth förskona wille.
2. Effter sädhen i dette åhret mästh är af köld förderfwat, så att der Gifwa andie
nepligen så myckin godh sädh faller, som de kunne få sädeskornet af, ^ch^nnedtk
begere de underdånligen, att E. K. M:t dem uthi denne giärden, hwadh derföre,
spannmålen anlanger, någon förskoning effterlathe wille.
3. Effter the och moste gore sina uttlagor efther mantalet och icke Fougdten
allenest oåhren hafwe twinget dem, uthan den deel, som the af ålder uttaf s.^“
åhörarne i smör så wäll som sielfwe kyrckietijenden bekomma pläga, blifwer hafwer giort
dem synnerligen af de förmögneste försnillat, der uthi så wäll E. M:t uthi thet
E. M:tz deel af kyrckietijenden som de stor afsacknedh tage, begere för-
thenskull underdånligen, att E. M:t nådigst wille befala fougdten, att han smör.
hafwer inseende med tijden, att dem rätt afräcknedt och uttgiordh
blifwer, och att the motte gifwa sina kyrckieheerder thet deres föräldrar
af ålder hafwa wana warit.
4. [Effter E. M:t och nådigesth hafwer effterlåthet, att kyrckieheer-
derne uthi Tornö och Pijthe hafwe bekommit sine lappmarcker igen
sampt den deel af sochnen som under lapprästerne lagde wörö, begere
och prästerne uthi Lula och Uma underdånligen, att E. M:t och nådigesth
wille effterlåthe dem den deel at lappmarckerne, som ifrån samma sochner
tagen ähr, särdeles effter Erchiebiskopen nu uthi visitationen hafwer
befunnit att lapprästerne icke kunne göra Lapperne större tienst än the
elliest tilförende af sochneprästerne fhå pläga.]
Prästerskapet i Österbotn.
1. Klage att de ingen tijendhe få af sine åhörare uthi hwethe, erther, joh. Otto-
bönor, hafra eller lijn såssom uthi andre landskap skeer, uthan allenesth son-
få tertialen aff rogh och korn, och dedh mästh åhrligen anthen af köldh TaSe
0 0 af Beitollo.
eller wetska förderfwes, och att de ingelunda kunne behielpe sigh dermed,
med mindre att E. M:t af gunsth och nåde gunsteligen will effterlåther
dem någon förbettringh på sitt wederlagh.
2. Begere och göra salt och t. fisk pe:r för giärden nu senesth pålades
och att der på motte göres en ordningh på hwar pertzell.
Biskopen och capitulares uthi Åbo.
Gifwe tilkenne, att Cristoffer Reusnär hafwer warit der och tilbudit
sigh att wele skaffe dijtt till Åbo sitt tryckerij ifrån Rostock nu i näst¬
kommande wåhr och settie sin son der till att tryckia finske biblian och
andre böcker, som dem aff nöden ähr och den landzänden nyttigh och holle
der beredewidh en bocklåde; doch hafwe the inthet någott wisth besluth
giort med honom för än the få E. M:tz nådige tillåtilse der på, och der så
Kan wäll
skee.
320
1617
ähr att E. M:t nådigsth dem thet efterlåther, så begere de underdånligen,
att E. M:t nådigsth will effterlathe honom der opå nödtorfftige privilegier.
Beger, att hans son motte ware frij för stadzens tunge i Åbo, lijke
som de i Stockholm äre, til behaglig tidh.
Menige mans begeran af Semingehundratz begeren [!]
i Uplandh.
x. Beswäre de sigh öfwer de monge hielpeåker, 50 lass hielpåker, de
åhrligen gore skole, och synnerligen nu, mädan den ostadige wederlecken
är, befruchte de sigh, att the skole gifwe pe:r derföre, hwilckedh dem
omögligit är att gore, och förthenskull underdånligen begere med alle
hielpe körninger i åhr blifwa förskonede, män åhrlige åkor necke de inthet till.
2. Begere de och blifwa förskonede medh de 2 bielkar, på hwar man
är lagd, om 24 al:r long, och till Waxholmen ähr befälet att framföra,
och dem omögligit är att åstadh komma.
3. [Begere och underdånligen att blifwa förskonede med den ena
tunna rogh som till Rickzens giäldz afbetalning förordnedh är, och att hon
icke motte räcknes dem för någon åhrlig skatt.]
4. Begere och att dem motte icke beswäres med de hollehästarne, dem
är befalat att holla i Stockholm, dy monge och mästeparthen äre, som icke
hafwa rådh att skiutzsa för sigh hemma.
5. [Begere och, efther the så myckit ähre af sigh komne och för sin
fattigdom skull, att de motte blifwe någott förmedlade med någre part-
zeller af den store giärden och elliest få dilation dermed intill wåhrdagh.]
Gifwe oxar. 6. De beswäre sigh och öfwer giärdeoxarne; tilförende hafwe the
sluppit med en lagligh oxe eller och med 8 daler pe:r. Män nu fordres af
them 12 daler. Begere att blifwa widh thet som förr hafwer warit och gifwa
8 daler.
Ransake 7. Tilförende pläge aldrigh byggia ladugårdzhuusen eller och holla
hafw^bgior* la(iugårdzdrängier, som nu skeer och påbiudes, uthen hafwe sluppit med
och om ladu-dagzwerken om andtijderne. Begere att blifwa widh thet som gammalt
gårdzfougdten hafwer warJt.
icke hafwer
tagit perr. 8. [Begere och blifwa förskonede med uttskrifningar.]
9. Begere och underdånligen, att E. M:t icke så monge förläninger
gifwer uthi slotzlhänedh, dy deregenom blifwe de oförlänthe odhe och
om inthet, effter hwar och en, som förläninger bekommer, försware
bönderne bådhe för itt och annedt, så att nu ähre icke 4 eller 5 bönder
beholdne i hwar sochn; begere att E. M:t nådigsth will ramma deres bäste
här uthi, och att the kunne blifwa beholdne.
Sollentuna och Wallentuna hereder.
[Begere underdånligen att de motte fhå den hambnen Essbacka igen
och lathe Norbotzkarrarne först tulla i Stockholm; dy Stockholms borgerne
gore dem så myckin orätt bådhe med måål och elliest sällie dem odugse
och förblandat fisk, så att de der öfwer lijdhe en synnerlig stor skadha.]
1617 321
Almogen uthi Ry och Dannerydz skipzlagh.
1. [Säije att de ähre förlänthe med sine åhrlige uttlagor under G.
Abraham, män de owisse gore the E. M:t och Cronon; begere att gore sine
uttlagor på en orth och icke till twenne orther för monge och beswärlige
orsacker skull, som the säije the deregenom moste uttstå.]
2. [Beswäre sigh öfwer dee otålige monge skiutzninger de hafwe,
dy de måste bådhe skiutzsa den wägen ådt Gröneborgh och elliest som
offtast med sine häster motte ware i Stockholm, och moste så skiutzsa
der ifrån och södher utt medh. Begere underdånligen, att sådant moste
afskaffes, så frampt the skole blifwe beholdne; och der någott wid ladu¬
gårdens och Diuregården med deres dagzwerken blifwer försummat,
skeer alt derföre, att the blifwe för myckit betungede med daglige skiudz-
ninger.]
3. Begere någon förskoningh på the stoora åckorne de åhrligen skole
uttgöra, så att på ett mantall löper öfwer 60 lass att framköra.
4. Gifwe och tilkenna, att monge köpe skattehemmanen under fräl- Nampngifwes
set, deregenom blifwe fhå som göra Cronon sin rättighet och the som
då skole hethas ware beholdne ligger all tungen opå, så att de på sid-
stonne moth sin willia moste öfwergifwe sine hemman och dem odhe läggia.
5. Beklage sigh öfwer frälsebönderne, att the inthet wele hielpe till Gifwe utt.
att gifwe dem som till Herredagen förordnede blifwe någre pe:r, uthan
skiuthe alt sådant på sine hussbönder och seije att the äre herredagz-
karrer nogh dem föruthan.
6. [Förte herreder begere och underdånligen, att E. M:t nådigesth
will eftherlathe, att the motte få föra doomkyrckie tunnome till Upsala
och icke till Kopparbärget, dy thet är them en för long wägh, eller och
eftherlåthes att gifwe så myckit för tunnan som hon åhrligen kan gälla
uthi någon köpstad.]
Menige man uthi Eedh och Jerns sochner.
På Daal.
1. [Begere underdånligen någon hielp till Eedz sochns kyrckiebygg- Bekomma,
ningh, effter hon af åskedunder föll omkull, och de både för sin fattig- NB.
dom skull och elliesth för fiendens förhärijande i sidsthe feigden icke
hafwe rådh henne att opbyggia igen.]
2. [Begere och almogen uthi Jerns s. ödmiuckeligen, att effter deres Fhå.
sochneklocka och stapel är af wådeldh opbränd, E. M:t då nådigsth wille NB.
eftherlåthe dem någon hielp till klockekiöp igen.]
3. Begere och underdånligen, att de enckiesönner, som sidsth blifwre
uttskrifne, att the motte få lof att läije för sigh en warachtigh karl.
4. [Gifwe och tilkenne, att af fienden blef en gård afbränd, som kalles
Wäster Eedh uthi Eedh s. liggends. Begere the underdånligen att bonden
Erich Larsson, som thet med sin eigen bekostnedh opbygdt hafwrer, motte
beholle samma gårdh och icke af någon drijfwas der ifrån.]
Riksdagsakter från 1611. 21
322
1017
Ransakes
hemman.
Peder Ols¬
son.
NB.
Ordning om
8 eller io da¬
ler.
Tuhundradz
herred t.
Carl Bonde
lage der om.
Menige man öfwer alt Daal.
1. Klage öfwer dedh beswär, dem är giordt opå de tompter, de under
deres gårder hafwa uthi twenne åhr på owisse partzelleme, dy om the
icke få blifwa, som gammalt hafwer warit, då kunne gårderne icke blifwe
beholdna, efther der ähr en sådan landzort, som inthet annet finnes uthi
ähn bärgh och dalar; begere fördenskull underdånligen der med att för-
skones.
2. Anno 1614 hafwe the lösth sin kyrckietijende hwar tunna för 8
mark, ändoch uthi landet elliest icke galt mehr än 6 mark; lickwäll fordrer
fougdten af dem nu 2 mark der till på hwar tunna. Begere underdånligen
ath blifwe widh thet som gifwit ähr.
3. [Begere att the motte fhå gifwe för foringen perr och icke oxar.
Dy de som skole gifwe för 1/2 foringen oxar, räcknes dem icke högre än
41/2 daler, män när de skole köpan och icke hafwe sielfwe oxar, moste de
gifwe 10 daler s:t.]
4. Begere att löse sin åhrlige gingerd, giärde och kyrckietijende spann-
måll för perr, och att E. Mrt nådigsth will lathe gore der en wiss ord-
ningh på, huru myckit de skole gifwe för tunnan bådhe uthi godhe och
ondhe åhr; dy om de skole före spannmålen till de orther som befales, då
käster wägen dem mehr än som spanmålen.
5. Dem hafwer och nu i trij åhr warit opålagt 12 öre perr till Cal-
mame byggningh, thet the förr aldrigh hafwe giort; begere underdånligen
att blifwa der medh forskonthe.
Menige man i Wästerårs slotzlhän uthi Siende,
Norbo och Tuhundratz herreder.
1. [Beswäre sigh att de offta hafwe genom sine uttskickedhe lathet
besöckia E. Mrt om de små hemmanen, som ähre om 4 eller 6 öres land
och mindre, moste gore lijka utt alla owisse partzeller som den som hafwer
12 och 16 öresland och mehre, och inthet hafwe fått der på beskedh; och
fördenskull underdånligen begere nu der om beskedh, huru E. Mrt der
om synes.]
2. Begere någon lindringh opå de stora åkorne med stockar, kalck-
steen, wädh och annedt, effter de framför andra herreder äre betungade
medh stor kopparkörsl, waske och bindeköringer och myckit annet, de
widh Salbärget ähre betungade medh.
3. Begere slippa af med de ladugårdzdrängierne, de skole åhrligen
holla och sielfwe läije och lhöna; dy de moste gifwe dem så myckit de begere,
elliesth få de dem inthet, och förthenskull underdånligen begere, att E.
Mrt sielf will lathe lhöne och tage dem.
4. Begere och att de motte fhå tage Crononnes koppar widh Nääs
och icke widh Wetemöö för dett store beswär, som the med skiudzfärder
mehre än andre ähre betungade medh.
5. Klage bönderne uthi Haråcker och Flättiebo sochner öfwer dedh
ringe mantall der ähr att före kopparen med, dy uthi samme sochner
1617
323
ähre mästh förlänth, och förthenskull underdånligen begere hielp till
kopparförslen.
6. [Klage och der öfwer, att hwar man skall uttgöre 2 skålpund kött
uthi store giärden. Begere der opå någon förskoningh och slippa med
1 skålpund.]
Longhundratz och Siuhundratz herreder.
1. Begere de, att E. M:t nådigesth will lathe hafwe inseende medh Fran]deIe=
0 0 nar Herreda-
dem, som före fisk till stadzhampnerne, både lax, strömmmgh och torsk, gen blifwer.
De hafwe små tunnor, halfwe tunnor och fierdinger och der emodt hafwe
store tunnor och spän att mäla säden medh.
2. Att och thet motte hafwes inseende med embetzmän och dränger Nampngifwes.
som tage förswar under herregårder och andre, så längie uttskrifninger
står, så att ingen får försware flere än som uthi deres tiensth ähre.
3. Att och bönderne, som boo på F. N:des hertigh Johans gård Behn-
hammar, motte gore hwar tridie skiudzfärd med dem, effter der är lijthet
till mantall.
4. De som förlänthe ähre klage och myckit öfwer dem, som dem hafwe Gifwe bref.
i förläningh, att de fordre af dem monge owisse och hielpe partzeller,
och icke deste mindre moste dhe göra till Cronon medh.
Lyhun dratz herredt.
1. [Begere de underdånligen, att effter de sittie uthi en stor strock -
wägh widh Weddöö-sijdan och moste före bådhe inländskt och uttländskt
krigzfolck af och ahn, och elliest boo uthi en swagh sädes bygdh och blifw
myckit der ofwan på betungade med myckin stafrumskörtsl till Orta
bruck och myckit annedt, de då motte blifwa förskonede för de 2 åh
räst de stå tilbaker medh för hielpe tunnan.]
2. [Och slippa med 1 skålpund kött på mannen af giärden senest
pålades.]
3. [Begere och slippa med giärde oxan eller oxe pe:rne, efter de hafwe
ringe lägenhet på boskap.]
4. [Säije och, att de som liggie longt ifrån Ortala motte gifwe dem som
närmäst under brucket boo 4 mark för hwart stafrum. Begere underdån¬
ligen, att E. M:t nådigest will lathe gore dem emilian en lijdelig ordning
der på.]
Närdingehundratz herredt.
1. [Beswäre sigh, att the nu på 2 åhr hafwe mosth kåla för sine skatt-
pe:r rogh, smör och skattflesk, thet de tilförende aldrigh hafwe warit
wahne att göra, uthan allenna för åhrlige hästestandet, och blifwer dem
inthet mehr afräcknedt än 1 mark för lästen, och de sielfwe moste lickwäll
gifwa 12 öre för lästen der widh Forsmarckz bruck. Begere att blifwa widh
thet som förr hafwer warit.]
324
1617
Fhå.
NB.
NB.
Bro skipzlagh.
1. [Begere de någon förskoningh opå hielpetunnan för åhr 1616,
effter the hafwe små sädeshemman och elliesth altidh hafwe myckin
skiutzningh och giestningh.]
2. [Begere och förlindringh opå de 2 skålpund kött på hwart mantall
de skole gore för giärden senesth pålades och på oxen på hwar 16 mantall.]
3. Begere och förskoningh på giärdehöö, som opålades 1615, effter
thet mästedeles af krigzfolcket blef borttagit för än thet kom i huus.
4. [Efther the och som förbe:t ähr hafwe små och swage sädeshem¬
man, begere the underdånligen, att 3 skärebönder motte räcknes emodt
2 bönder på landedt, som större hemman hafwe.]
5. Beswäre sigh öfwer, att de nu skole på hwart mantall kore till
Ortala bruck 6 stafrums wädh eller 8 läster kåll, der de tilförende icke
hafwe giordt mehr än 3 stafrum på hwart heelt mantall.
6. [Begere och förskoningh opå den rästen, de stå tilbacker medh,
löper till någre tusend daler.]
Hafröö sochn.
1. Begere blifwa frij för uttskrifningh så här efter som här till, efter
som deres bref der på uttwijse, effter de altidh motte ware uthi store skiudtz-
ninger med Weddöö boerne och elliesth medh körslor betungede med malm
och kåll till Ortala.
Börstill sochn.
1. Begere lin dringh på den store körtzlen de hafwe till Forsmarks
jernbruck, dijtt de skole göra utt kåll och dagzwerken för åhrlige ränthan
och ändå der ofwan på moste göra 4 dagzwerken och 2 timberstocker,
hwilkedt dem blifwer för inthet räcknedt. De moste och alt thet stonge-
jern och kålestubbe uttföra ifrån brucket och till siöes, dijtt som thet
blifwer uttskeppet. För sådanne orsacker skull äre de förorsackede att
begere lindring opå körtzlorne.
2. [De beswäre sigh och öfwer den store körtslen till Herbwijck.]
3. [Beswäre sigh och öfwer uttskrifninger, dy der egenom blifwe
theres hemman odhe och Cronones dagzwerker och körtzlor tilbakasatte.]
4. [Begere och blifwe förskonede medh en halfpart af store giärden,
effter de hafwe små hemman och swagh åhrswext.]
Menige man på Ålandh.
1. [Beswäre sigh myckit, att the ingelunde kunne komme den kalck-
steenen tillwäge som stottholleren der effter E. M:tz bestallning!! fordrer
af dem, ty han finnes der inthet på landet mehr ähn uthi 4 byar i Jumala
s., och säije att the der icke heller kunne fhån der annorstädes än på åker
och engetegar och under deres huus, och menna thet icke ware rätt, att
heele landet skall tage sigh före att grefwa uthi åkrer och engiar. Begere
för Gudz skull, att the icke motte blifwe betungede dertill, uthi thet der
inthet finnes, män hwadh annedt de kunne åstadkomme och der finnes,
wele the gierne E. M:tz willie effterkomma.]
1617
325
2. [Seije att the af thenne åhrs wexten hafwe uttgiort Elfzborgz lössn
och elliesth andre uttlagor.]
[Beklage sigh och öfwer thet beswär, som deres gamble herredzschrifwere NB-
dem tilbiuder, i dedh att han nu will hafwe af dem på hwar tunna rogh 2 ,
’ . kott och höns.
mark, ändoch ordningen hafwer inthet mehr förmält ähn 2 daler och en Inthet be
tunna saltfisk 4 daler. Der på will han nu hafwe 1 daler. Begere att blifwe swär.
widh den förste ordningen.]
[Begere och, att de motte blifwe widh gamble ordningen medh dagz- Bref till
werken och icke medh osädhwanlige dagzwerken, som dem 1615 påbödz, Knutstorp,
ändoch att the inge E. M:tz bref derpå hafwe hördt.]
Menige man uthi Österbotn.
1. [Begere de resspijtt och dagh medh den rästh, de stå tilbacker medh
för Elfzborgz lössens förre terminer till sommoren, den de för fattigdom
skull icke hafwe förmått uttgöra, då lofwe the gierne att wele ifrån sigh
lefrere, dy skole the samme rästh med den 4 terminen uttläggie tillijka,
då kunne the aldrigh blifwa beholdne.]
2. [Begere att the ännu motte bekomme någre godhe män, som rån-Til H. K. M.
sacke och gore en ny jordejemkningh med dem, dy the ähre för högt skatt-
lagde.]
3. Begere gore fisk för de 32 skålpund kött hwarie 16 bönder skole M
uttgöre och för oxan som i seneste giärden pålades, efther then landzänden Fhå efter
ähr fattigh på boskap, som the seije. ™^Slf3e
4. [Begere att E. M:t nådigest wille effterlåthe Ula och Waza städer 20.7:bris.
sin förre seglatz igen, på thet att the af them kunne köpe sine nödhtorffter.] KommejOU
Gränsesy-
nen.
5. Klage öfwer fougdten i Norre Prosterij Josth Mårthensson, att han
är borgerschapedh myckit förnähr uthi deres handel och elliest hafwer för
stor wicht. Begere blifwe af med honom och att E. M:t will förordne Til H. K. M.
Gabriell Tommosson dijtt igen, som der förr hafwer warit.
6. Att oansedt E. M:t hafwer eftherlåthet, att den rästh som för åhr Ransakes i
1612 innewar och hwadh efter för:de åhr stogo tilbacker, der om skulle cammaren-
ransackes och efter förmögenheten betales; lickwäll will Erich Andersson, gå frampt
fougdten i Södre Prosterij, för förde åhr tagit af dem denne tillöckningh han
på hwar paitzell som föllier: på hwar oxe 2 daler, på hwart fåår 1 mark, tustondh lathe
på hwar tunna spannmåll 2 mark, på 1 skålpund kött 4 öre, på hwar gåås blifwe.
4 öre och på hwar höna 4 öre, inthet achtandes att E. M:t thet genom NB-
sitt bref honom thet [!] forbudit hafwer. Och meste parthen af dem hafwe
ändå effter ordningen sielfwe partzellerne uttgiort med. Begere att blifwa
förskonthe med samme tillöckningh.
7. Begere och underdånligen, att E. M:t nådigsth will gore en wiss uiå, Yaocb
stadge med laxfisket der, huru myckit E. M:t åhrligen af dem beger icke Ke™Brsocb
med den halfpart de nu gore. Orsacken att fougdter och theres karlar Fåistock-
göre dem myckin giestning, skiudzningh och annedt.
326
1617
Hwem för-
biuder thet.
NB.
K. M:t will
thet gore
framdeles.
En annan
gångh.
Hoss K. M:t.
Någott till
hösten.
NB.
Till stott-
hollaren.
Och i Stock¬
holm.
Hans Nils¬
son till ewär-
delige egor.
8. [Begere och underdånligen E. M:tz pass hem håden ifrån.]
9. Begere och, att de der sin emillom motte få bythe fisk och spann¬
mål^ så myckit de till huusbehof behöfwe.
Begere och itt öpett patent, att ingen spannmåll må städies af landet.
Menige prästerskapet i Medelpada.
Gifwe underdånligen tilkenna, att bönderne i Medelpa uttgöre x daler
mindre uthi åhrlige ränthen än som bönderne i Helsingeland, för dedh att
hemmanen äre så myckit mindre der än som i Helsingland, och lickwäll
moste the uttgöre för hwar bonde uthi giärder så myckit som Helsing-
prästerne, hwilcket dem faller myckit beswärligit. Och fördenschull öd-
miuckeligen begere, att E. M:t nådigesth wille eftherlåthe dem rogh-
tijendén, hwethe- och erthertijendén som åhrligen faller uthi deres kyrckie-
härbärgen, efther thet fast ringe ähr, understundom 2 spann, understundom
1, effter som åhrswexten är till.
Färentuna herredt.
1. Begere de underdånligen respijt och dagh till hosten med den
spannmåls rästh, de stå tilbacker med, hwar så myckit som denne längd
förmeller.
2. [Begere och förskoningh på den 1 tunna rogh till Rikzsens giäldz
afbetalningh. De seije de förmå icke tillijke uttgöre Elfzborgz lössn och
roghtunnan med.]
3. Begere de, att efther der widh Swartsiö skall opbyggies en ny
ladugård och der brede widh skall och diuregården holles widh macht,
att då alle förlänte bönder motte igenkalles, på thet de deste bättre alle
samptligen kunne holle alltingh widh huuset widh macht.
4. [Begere en wiss ordningh, huru myckit de skole gifwe ladugårdz-
drängin de åhrligen holle skole, dy här till hafwe de gifwit honom 15 daler
åhrligen, och der om är 10 bönder.]
5. [Begere och, att de motte få gifwa perr för hästeståndet, som gam¬
malt hafwer warit, och icke spannmåll.]
6. [Begere och blifwa frij för uttskrifningen, som de skole ware 10
om i rothan effter 10, och moste förskaffe en ladugårdzdrängh.]
Bro herredt.
1. Begere underdånligen, att E. M:t nådigesth will kalle igen de
bönder, som Weliam Skotte spesmackeren, Peder Persson fiscalen och
Hans Nilsson på Leerbärga hafwe der, dy de åhre de bäste hemmanen i
herrede. E. M:t hafwer der inthet mehr än 6 cronobönder beholdne. Elliest
tröste de inthet stå utt med giestninger, dagzwerken till ladu- och diure¬
gården och elliest anned de åhrligen moste göra.
2. [Klage och öfwer rytere och knechter som der framdrage, att
skiudzfärdzordningen inthet effterkommes, uthan ryckie och rijfwe nu
som förr.]
Stockholm
eller på
wägen.
Hagunda herredt.
1. [Klage öfwer den påöckningh som dem af en hette Lasse Jässper-
son, Christoffer Skotte och Per Matzon dem påöcht hafwe uthi konung Stockholm.
Johans tijdh, så att dem är 16 tunnor spannmåll öcht, den de inthet för¬
må uttgöre, uthan komme dedh ene åhret effter thet andre på rästh. Be¬
gere förthenskull underdånligen att blifwe förskonthe med samme på¬
öckningh.]
Åsunda herredt.
1. [Säije de, att the liggie uthi en stor giestewägh, och fhå ähre som
giöra skiudzningh, orsacken att ryterne hafwe bäste bönderne i förlän-
ningh, och de gore ingen giestningh medh dem, och fördenskull ödmiucke-
ligen begere medh något af den sidst pålagde giärden blifwe förskonede,]
2. De klage och öfwer Claes Cristiersons karrer, hwilcke der hafwe NB-
Karerne
läget med 12 häster i 4 nätter och gifwit på hästame om dygnet 1ljt tunna s^0[e betale
korn och till karrarne om dygnet 1 tunna öll, 1 kanna brännewijn, 1 fåår 'Seu tlU fr¬
odi höns 6 st:r. Begere underdånligen wette, om sådant är E. M:t witter- w^h tinget,
ligit eller om the en sådan ordningh hafwe skulle.
3. [Begere att 24 crono-, arf- och eigne bönder motte rächnes emot
16 skattebönder i giärden och wisse pertzeller.]
4. [Begere och klage och öfwer den ene tunna foringzrogh de skole
uttgöre för 30 öre.]
5. Begere och blifwa förskonede för Swartsiö diuregård och Wäster-
åhrs körtzlor, effter de myckit beswär hafwe med Saltpitterbrucket widh på wägen
Enekepingh så wäll som och medh wask och windköringer till Saalbärget, e "Votm °C V
så och monge dagzwerker att holle Nyqwarn och dammen widh macht.
6. [Begere och att blifwa förskonede med de hästerne, som uptages
till Cronones behof, på thet att the sine dagzwerken och skiudzninger
deste better skole kunne uttstå.]
7. Begere att E. M:t nådigest wille effterlåthe en wreet, som en tidh nb.
hafwer läget under Breedz qwarn, att han motte läggies under Bredz stockholm-
klåckeregård för itt billigt afrad, thet här till inthet hafwer afgått.
8. [Begere att blifwa förskonede med ekekörslen.]
Simtuna, Tiurbo, Torstuna och Wåla herreder.
1. [Beswäre sigh öfwer den store skadhe de lijdhe, der uthi att the
icke fhå beholla sine gamble fiskehamner och handla med fiskiarne nu
som i förtidhen, och förthenskull ödmiuckeligen begere, att E. M:t gunste-
ligen unne dem hamnarne igen.]
2. [Begere förskoningh anthen opå giärdeoxan eller och på köttedt.]
3. [Ladugårdzdrängen ähr dem och för swårt att oppehålle widh
Swartziö.]
4. Klage och öfwer de owanlige monge winterkörtzlor. Begere der¬
med blifwe förskonede och allenest blifwe widh sine åhrlige körtzlor.
[Begere och blifwe förskonede med uttskrifninger.]
328
NB. 3. [Begere förskoningh för roghtunnan till köpmans afbetalning.]
Förskoning!]. 4. Begere och förskoningh på thet giärdehöö, som för itt åhr sedan
pålades och nu uttfordras.
5. [Begere och underdånligen, att effter ther åhre olijka hemman,
somblige smärre och somblige större, de då motte få uttgöre effter som
hemmanen äre till och synnerligen blifwa lindrade uthi owisse partzellerne.]
Skinskatte bärgzlagh.
nb. 1. Klage de, att the tvvinges af Jacob Urbansson till de dagzwerken,
claes Horn. sorn de för 1616 giort hafwe, att göra änndå en stoor deel dertill på thette
åhr 1617.
2. Efther Jacob Urbansson twinger torpare och halfbyggiare till
att göra lijka monge dagzwerken till Cronones bärgzbruck som heelbe-
sittne, derföre begere de blifwa wid den gamble ordningh, så att 2 torpare
eller 1jt gore lijka monge åhrlige så wäll som hielpedagzwerken emodt
en heel besitten.
3. Beswäre sigh och, att de motte alle wekur holle widh gården 5
eller 6 haster, som Jacob Urbansson brucker i sine eigne privat såcker
ådt Arbåga, Köpingh och annorstädes, deregenom hästerne blifwe utt-
körde och de förhindrede att drijfwe sine bruck fort, deraf E. M:t tager
skade på tijende jernet och de blifwe förderfwede.
4. Beswäre de sigh hårdeligen och besynnerligen de som boo i Malma
fierdingh, att han dagligen twinger dem och deres folch att släpa och
byggie wid hans eigen gård, och efther sådant kommer E. M:t inthet till
nytto uthan tager skade i deres undergång, i dedh de blifwe förhindrede
i deres bruck, derföre begere de, att sådant motte afskaffes, ellies blifwe
de uttarmede, och en part gå från huus och heem.
5. Klage de, att han tager af dem både bockat och obockat malm,
hwar han kommer öfwer, der med deres bruck blifwer tilbacker satt.
6. Beswäre de sigh och, att han handler så hårdt emodt embetz-
männerne, dedh de alle rymma dädan sampt annedt arbetzfolck, så att
de hwarken embetzfolck eller annat arbetzfolck der bekomma kunne, och
elliesth uthi alla motto ställer sigh orättrådeligen emot dem.
7. De moste och före ifrån bygden hwad höö, halm och annedt, som
han köper till gården hans, och elliesth hwadh godtz som han köper i stä-
derne, moste de och alt föra; så frampt sådant icke afskaffes, moste de
öfwergifwa huus och heem.
8. De klage och, att han om sommoren lather opbethe Cronones täch-
ter, ther med han skulle om winteren födhe Cronones haster, och då hafwer
han inthet höö uthan lather dem löpe i foringh hoss bärgzmännen, ded de
aldrigh förr hafwe warit wahne widh.
9. De klage och, att de åhrligen förr pläge holle grufwedränger eller
och sielfwe arbethe der och ware så frij för uttskrifningh, män nu niuthe
the inthet samme ordningh, uthan han fordrer af hwart heelgierdzhemman
4 daler pe:r. Säger sådant skall ware att besolla knechter medh.
1G17
329
Gambia Norebärgh, Bierke och Grängis sampt Skinskatte bärgzlagh.
1. [Begere de underdånligen att köpmans handelen och marcknaderne
motte blifwe frij och effterlåthne så nu som i förre Konungers tijder. Ty
efther the godhwilligen uttgöre E. M:t dett de skyllige ähre, att dem då
icke motte således näringen förbiudes och säden dem förtagen och för¬
buden, dy sedhan frijheeten med köphandelen blef förbuden, hafwe de
mosth tredubbelt dyrere betala dedh de skole lefwe af än förr och half-
parthen mindre bekommidt för jernet.]
2. [Att icke någon spannmåll motte städies af Rijket, der af töror-
sackes och dyr tijdh hoss dem. Klage och, köpmännen handle sigh spann¬
måll till på landzbygden, på herregårder och annorstädes, hafwer ingen
tilföringh kommit till them, uthan the moste drage effteren sielfwe, dere¬
genom deres bärgzbruck blifwer myckit tilbacker satt och Cronon tager
stor skada aff.]
3. Begere och blifwa förskonthe med thet tijendejernet, som för
någre åhr sedan blef dem pålagt, effter sådant är omögeligit att uttläggia,
dy de moste läggia koll till och sedan thet uttsmijda och der ofwan på före
thet 3 eller 4 mijll sin koos. The klage och öfwer den myckle malm och
khol, de uttläggie för giärder emodt dem på landzbygden; de hafwe hög¬
loflig konung Carls bref lydandes, att när de uttgöre tijende jernet, skole
de ware frij för alle hielper, dett the inthet hafwe nuttidt tilgodo. Begere
derföre att blifwe wid sine gambla uttlagor.
4. De klage öfwer Carli Jönsson, att han will twinga Elfzborgz lössn
af dem för deres hyttor och grufwedeeler. Begere underdånligen, effter de
inge wisse hyttor hafwe, uthan moste åhrligen sökie nye op i skogen, att
blifwe der med förskonedhe.
Gemene man uthi Bärgzlagen och Dalarna.
1. [Begere de underdånligen, att Stockholmsborgerne motte sä nu
som tilförende hafwe sin frij handel der oppe i Bärgzlagerne såssom och
handla i alla marckneder så nu som tilförende med gemeene almoge,
anseendes den store skade som de der i Bärgzlagen och i Dalarne tage på
fisk, salt, klädhe och andre nödtorfter, som the till sitt huus och till att
uttgöre Cronon sin rättighet behöfwe.]
2. [Att ingen spannmåll motte städies af landedh, förorsackes deraf
dyr tijdh hoss dem och kan skee främmande till bijstondh och Rijket
til undergångh.]
3. [Beswäre sigh öfver de åhrlige kostgiärder som påleggies. Begere
underdånligen der med förskones, särdeles mädan de sådane wahrur mästh
moste köpe af andres händer.]
4. Begere och de i Bärgzlagerne blifwa förskonede med koppar-
skiudzreesor på the tijdher allenesth, när de skole höre Gudz ordh, då de
med trugande och pockande, huggh och slagh blifwe öfwerfallne.
5. [Att der någre onödige förlänninger finnes, att H:s M:t wille sådant
igenkalla.]
6. [Att allehonde grofwe synder motte afskaffes.]
Framdeles
skicke sine
uttskickede
till Stock¬
holm.
She brefwet.
Stockholm.
Mandat
framdeles.
330
Kil 7
Inthet nytt.
På wägen.
NB.
Dagh till
hösten.
Waxala, Bälingh, Ulleråker, Hagunda, Norunda och Rassbo herreder
i Upland.
1. Begere skatte- och cronobönderne, som boo en mijll eller 1/2 ifrån
E. M:tz slott och gårder, att the motte blifwe med uthskrifninger för-
skonthe lijke som frälsebönderne, som så när liggie sine hussbönders gårder,
effter the der emodt ingen förskoningh niuthe.
2. Att den gamble måål och wicht, som uthi förtijden warit hafwer,
motte dem eftherlåthes igen, effter som dem blef lofwat uthi Nykepingz
Herrdagh.
3. Begere att E. M:t sielf will lathe tage drängier, hwar the finnes, til
ladugårderne och the seden Ihöne dem efter höglofligh k. Carls ordningh.
4. [Att the motte blifwe förskonthe med den stetzle dalem och 3
mark fodernödtz pe:r, som them nyligen pålagdt ähr.]
5. [Begere och, att fiskehambnerne motte komme och blifwe som
fordom.]
6. Beswäre sigh öfwer utskrifningen senesth holtz, att uthi the
rothar, som ingen drängh fans uthan skulle förskaffe sigh, så wele the
hafwe af hwar bonde 4 daler föruthan kläder och wärijor. Begere, att
dermed motte holles efter gammal ordningh, att ther som lägenheten
funnes, den skulle tages i Cronones tiensth.
7. Beswäre sigh öfwer de monge och owanlige åkor, som påöckte
ähre och de understundom för oföre och undertiden för annor förfall skull
icke hafwe kunnet framföre, och när sådant icke skeer, så wärderes åkorne
i pe:r och derpå göres sedan inwissninger, och the blifwe så rychte och
rijfne, och sådant moste betala öfwer sin förmögenhet.
8. [Norunda och Rassbo herreder allena beklage sigh öfwer the eckåkor,
de till Harbowijch gore skole, så att hwar bonde moste kore 4 eckåckor,
och kan hwardere icke ringere gore än på 8 dager.]
9. De uthi Norunda herredt beklage sigh att the skole gore sin åhrlige
ränthe till h. Nils Bielke och sine owisse partzeller till Cronon, deraf händer,
att den ene fougdten, skrifwaren och fougdtekarren icke kommer uthur
gården för den andre kommer igen, och de således med giestninger och
skiudzninger blifwe plågade. Begere förthenskull, att the till en öfwer-
heetzfougdte få gore altsammans och icke till så monge.
10. Uthi Ulleråkers herredt stå någre bönder med någon rästh til-
backer och begere der frijhet opå, dy de hafwe hwarcken itt eller annedt,
och löper samma summa 53 tunnor spannmåll.
Rijala, Åker och Wärmdöö sochner.
1. [Efther the mästh uthi Wärmbndö s. hafwe lijthet till åker och
en part ingen, uthan moste hafwe sin födho af siöen och fiskerij opå en long
tidh icke myckit hafwer duget, och dem blifwer lijka stor giärdh pålagdh,
som med them på rumme landzbygden boo, så begere de underdånligen för
deres olägenhet skull, att 2 skärijebönder uthi giärder motte räcknes
emodt en Uplandzbondhe.]
1617
33i
2. [Klage öfwer den påöckningen, som ähr giord på skattfisken.
Begere att blifwe widh thet, som gammalt hafwer warit.]
3. Rijala s. och Åker skipzlagh, att G. Abrahams fougdte på Ridbo-
holm maner af dem hielpeåkor så wäll som åhrlige åkorne, och när the
icke förmå gore hielpeåkorne tilfyllesth, så sänder landzfougdten utt rytere
att gästa them derföre. Begere underdånligen, att the der med motte
blifwe obeswäredhe.
4. [Begere blifwa förskonede med Waxholmskörtzlen, efther the alt,
hwadh som såges skall, widh Wijra qwarn skole framköra.]
Sottholms och Swarttlösa herreder.
1. Beswäre the sigh, att the föruthan åhrlige sågeståcker är them Stockholm.
10 owisse påöcket att uttgöra föruthom monge andre oändelige åkor, som
de hafwe, och när the sådant alt icke förmå att uthgöra, räcknes med dem
sådant uthi pe:r till thet dyreste, der egenom the aldeles blifwe förblottade.
2. [De klage och, att the sittia [wid] stor stråckwägh och lickwäll
icke deste mindre än the som boo uthan om sådan stoor giästhwägh, moste
gore lijke uttlagor i owisse partzeller.]
Arf- och eigna bönder i Wässmanlandh, i Tuhundretz herredt i
Dingtuna sochn.
1. [Begere underdånligen att gifwa för foringen som gammalt hafwer
warit.]
2. Begere och ware förskonthe med the store winterkörtzlor, de skole
göra till Wästeråhs.
3. [Begere och, att the som besittie halfgiärdz hemman, att the kunne
få niutha halfwe uttlagor uthi dagzwerker och foringen.]
4. [Beswäre sigh och, att the skole ware lijka med cronobönderne
uthi gierden. Begere att 24 arf och eigne motte, som gammalt hafwer
warit, emodt 16 skattebönder.]
Skåningz, Barna och Laska herreder i Wästergöttland.
1. [Begere att blifwa widh åhrlige foringen, som gammalt hafwer
warit.]
2. [Begere underdånligen itt nådigt swar om jordkistorne, sten-
körtzle och Lijncköpingz pe:rne, effter de liggie under kongzgården i
Skara med dagzwerken så och under kongzmyran, mehr än de andre be-
fallningarne hafwe. Begere och förskoningh på Calmare pe:rne.]
3. [Att och trij kyrckiohemman motte ware som tilförende emodt 2
skattehemman i owisse partzeller, efter kyrckiohemmanen hafwe myckit
flere uttlagor än som skattehemmanen.]
Wene herredt.
r. [Begere underdånligen för dem, som ähre huusfattige, att the med
den rästh af Elfzborgz lössn, de stå tilbacke med, motte blifwe förskonthe.]
332
Kil T
NB- 2. [Att the icke motte blifwe twingade att uttgöre i åhrlige ränthan
öfwer sin wahne.]
3. [Att de medh jordekiste och Calmars perrne motte blifwe försko-
nede så och medh diuregården widh Skara, efter de wid Edzwägen emilian
Brätte och elfwen motte före en stoor mijl, när E. M:tz och H:s M:tz Drott¬
ningens jern kommer, dijtt att öfwerföres.]
Redwägh, Ass och Wen herredt.
1. [Begere att gore utt foringen i pe:r och icke i oxar.]
2. [Efther de åhrligen gore till Jönekeping slott jordekistor och
steenpe:r, så begere de att slippa med 12 öre Calmar byggningz pe:r.]
[Samme begeren hafwe almogen uthi Giässene, Kullandz och Bierke
herreder.]
[Almogen i Kin och Mark begere att blifwe af med ettdere anthen
med 12 öre Calmar pe:r eller jordkistorne och stenpe:rne.]
Wässbo herredt i Smålandh.
Ransacke. [Att de små och V» hemmanen motte få gore 1/2 skatt, dy här till
hafwe de små och 1/2 giort lijke med store och heele hemman i alla owisse
partzeler.]
2. [Att förlänthe bönder måtte så wäll holle giesthningh och skiudzning
som de oförlänthe.]
3. [Begere och, att de som hwarcken skogh eller swijn hafwe, motte
förskones medh ållenflesk. Gifwe och tilkenne, att fordom dagz gaf den,
som 5 swijn hade, 1 skålpund flesk i åldengield, män nu fordrer fougdten
lickwäll af hwar gårdh 1 skålpund, anthen han hafwer hwarcken swijn
eller flesk.]
Få slippa 4. Begere en wärderingh på giärde partzellerne och att slippa med
och skal göres n • ... ... _....,
itt mandat. alle sme uttlagor widh Jonekepmgh.
med^alm.6 ^ ^una 1Jlän begere de thet samma the 1/2 hemmanen, allenesth de
körsla sorn‘år be8ere underdånligen, effter the blifwe myckit betungede widh skipz-
^estockar, til-gården, att de då motte blifwa förskonthe medh jordekistorne och sten-
run^wädh,' Pe:rne till Calmarne sampt wäden, the åhrligen hugge till Calmar.]
ti^Råde™ Albo, Kinnewaldz och Norwidinga herreder.
Klage allenesth öfwer de 7 mark städie och fodernödzpe:r, de 1613
finge frijhet opå och inthet nuttidt tillgodhe.
och fougdten Grässgåls och Hultterstada herreder på öland
tage gierningz begere ware frij för uttskrifningh, och att dem motte effterlåthes
8re- hwar en herredzskreddere.
NB.
Inthet.
Lindesbärgh och Nora skoga.
1. Begere att de motte blifwe förskonede medh sädes tijenden som the
af sine swijder åhrligen gore skole.
16i;
333
2. [Att the som i andre Bärgzlager motte hafwe otullat den lhön, lathet,
som the skole gifwe sitt hyttefolck och masemästare; och att the motte
hafwa otullat de oxar här i Örebro, som the till sitt huus köpe.] “
r Drage heem
3. [Att de fattige och huusarme motte blifwe frij för Elfzborgz lössn.] föråder. [?]
Kerregrufwan.
4. Seije att de för fattigdom skull hafwe mosth igen läggia den störste
och bäste grufwan, som hele Bärgzlaget pläger hafwe sin födho aj, och
förmå icke den optage uthan E. M:tz hielp. Strijpe grufwan hafwer Michill
Hindersson med en watnkonst lathit uttaga watnet och hulpit dem malm
dertill.
5. [De opå Lindes och Nora kyrckiobol klage, att de motte gore
wädh och koll i sine uttlagor och ingen skogh hafwa, thet dem faller swårt,
och förthenskull begere blifwe widh sine gamble uttlagor.]
6. Att efter thet de hafwe swåre, diupe, beswärlige och färlige grufwor
och the med stoor lifzfahre och myckin bekosthnedh få malm, derföre
hafwe de mosth öfwergifwa grufwan; lickwäll fordres af dem der af Elfz¬
borgz lössn, såssom och fordres af dem hytteskatt till Elfzborgz lössn. Och
efther de uttgöre hwardt io:de skippund af alt thet the sigh till nytto
brucke, derföre begere de blifwe med hytte- och grufwe-skatten förskonthe.
7. [Att the finge respijt med Elfzborgz lössn till pingesdagerne. Och
att the, som uttgöre jern för Elfzborgz lössn, finge lefrere der widh kongz-
bodhen, och att the finge blifwa widh sitt gambla tunna måll.]
Trögdh herredt.
Till Hans
Åkesson och
fougdten skil-
1. [Klage att herredet skeer stor intrångh opå de tridingzegorne som
der till af ålder läget hafwer, som är Hulttskogh, den hafwer läget under
Haga gårdh nu i 30 åhr, Hammar hafwer läget under Ekolmsundh nu i 3 je [?] dem till
åhr, Torswijck under Eckholmen och en skogh hether Homdöen under rdtte'
Eka. Begere att blifwa widh sin gambla häfdh, elliesth lijde de stor nödh
på timber, wadebrand och annan nödtorfft.]
Efter dem för siöen skull fasth beswärligit faller att komma till Swart-
ziö, begere de blifwa förskonede med diuregårdztäppningen der.
Och att de små skattehemmanen icke motte gore lijka windh och
waskeköringh widh Salbärget med de stora. Sammaledes begere och crono-
hemmanen.
Begere förskoningh på de drängepe:rne, som ammiralen fordrer af stockholm
dem till Skipzholman. ellerpå wägen,
Klage och öfwer rytere, knechter och andra, som hafwe de bäste
hemmanen i förläningh der, att de fridkalla dem för giestning och skiudz-
ningh.
[Skatte- och cronobönderne klage öfwer den orätt dem skeer, när
knechteskrifning ähr, då blifwe deres endeste drängier uttskrifne och frälse-
bönderne sittie frij. Derföre wele inge drängier tiene crono- och skatte-
bönderne, uthan drage alle in opå frälsehemmanen.]
334
1017
Erlinghundratz herredt.
1. (Lucka i texten.)
Håbo herredt.
För i. Beswäre de sigh öfwer Upsalaåkorne, de åhrligen skole gore t>ll
Konungen i Upsa]a.
wägen.
2. [Beswäre sigh öfwer den stafrums wädh, de åhrligen gore till Sal-
bärget, således att de der oppe skole mehre gifwa för stafrumedt, ähn som
dedh blifwer afräcknedh medh dem der hemma. Begere att få gifwe sine
åhrlige ränthep:r eller hestestandzpe:r.]
3. [Begere blifwa förskonede med stetzledalern och fodernödzperrne.]
4. Begere och att blifwa af medh diuregården widh Swartziö; de seije
att dett herrededh aldrigh förr pläger hielpe der till.
Stott- 5. Seije och, att der ähr 35 odhe cronohemman och 2 skattehemman,
bollaren. Qrsacken är, att de som förlänninger hafwe, så förswarer hwar och en sin
stockholm. bondhe' för giestningh och skiudzningh, och fördenskull begere att der på
må rådes böter.
Lagunda herredt.
1. Beswäre de sigh, att hwar heelgierdzhemman moste åhrligen utt-
göre för winde och waskeköringer 4 tunnor spannmåll.
Wägen. 2. Beswäre sigh öfwer åkorne till Upsala, så och öfwer ekeåkorne och
masteträn, de åhrligen skole göra.
3. De moste och framför andre herreder holle en stodhgångh, och ändå
hwar man moste gifwe der till itt */2 lass höö.
4. Klage och öfwer att dem faller swårt att holla diuregården widh
macht på Swartssiö, dedh de aldrigh förr hafwe warit wahne.
5. Klage nijo bönder uthi Kulla och Holm sochner öfwer dedh skatte-
Komme till höö, sorn pålades anno 1585, då jordereffningen holtz uthi Hagunda herredt,
och wijse der uthi de då lågo, män seden de blifwe lagde ifrån Hagunda och till
K. M:tz bref Lagunda herrede, hafwe de andre uthi Hagunda förskaffet sigh E. M:tz
bewijs. tillgifft på samme höö, effter thet icke fans uthi jordeböckerne ware infört,
män de 9 moste ähnnu gore uttedh.
Olandz herredt.
1. Effter de till Österby bruck hafwe stort arbethe medh kollningh,
kan skee. dambner, watndickninger så och windeköringer widh grufwan, och de der
till lijtet folck hafwe att arbethe bådhe widh brucket och hemma, så begere
de underdånligen, att hwarie 20 bönder ware om en knecht.
Snäfwingz herredt.
[Klage de, att de någre gångor hafwe beswäret sigh öfwer de små
hemmanen, så att thet hemman, som ähr 6, 7, 8 eller 9 öreslandh, motte
gore lijcke med den som hafwer 15, 16 eller 20 öre, och fördenskull begere
nu en wiss ordningh, hwadh som sådenne små hemman åhrligen uttgöre
skole;
1617
335
Begere och en viss ordningh, huru myckit hwar man skall gifwa de
nyuthskrifne knechterne, så att the icke få twinge af dem mehr ähn öfwer-
hetenes ordningh förmäller.]
Förhandlingar inom prästerskapet vid riksdagen.
Prästerskapets överenskommelse rörande kyrkotukt och allmän sed- 112
lig ordning i församlingarna. Orebro 1617 den 28 februari.
Original bland Riksdagsacta 1617 med underskrifter av biskopar
och superintendenter samt anteckning å baksidan av Laurentius
Paulinus’ hand: »Conformitas totius Cleri de rebus et ceremoniis
ecclesiasticis, facta in comitiis Orebrogiensibus 28 Februarij a:o
1617» (A); avskrifter i K 25 (B) och i Nordinska samlingen 1909 (C),
Uppsala universitetsbibliotek.
Anno 1617® in comitiis Orobrogianis6 samsatte sigh Sweriges Pres¬
terskap om effterföliande punchter.
Att riseplicht icke aldeles warder niderlagd®, uthan för the grofwe Rijsepi*icht Ä
syndare, som kyrkioordningen förmäler, behållin. Men mandråpare och
horkarlar6, som blifwa til lifwet benådde och första gången tagha skrifft,
må sigh blotta och rijset i handen hafwa.
The soms bedrifwe lönskelägre, tage* förste gången skrifft 'höss jönsk”jegre /
häradzprosten* och till hospitalet och soknekyrkian gifwe manspersonen
3 daller och konan 6 mark. Andra* eller (: thet Gud afwende :) fleeie gånger
i samma orenlighet 'igenkommer, tage' skrifft wid domkyrkian, doch
icke blotta sigh, och i lijka måtto med arbethe eller annat komma the
fattige i hospitalet eller i gäldet ther the boo till hielp.
The som uthan trångemåhl, som "ordinantia förmäler”, holla sigh Helggja
ifrån "kyrkian, ^reesa eller arbetha1'' på sabatzdaghar eller när folket brott.'"
är i kyrkian på helgedaghar, bothe0 til kyrkian effiersom tryckte kyrkio-
balken förmäler 3 mark. Tredskas then? fsom rådh häfwerö tå skall han
af pastore stämpnas til capittel; then sorn5 fattigh är må arbetha til kyr-
kiones eller husfattiges' bestå som i socknen är“.
The som begynna sitt echtenskap med otucht och sigh ifrån sängelagh FesttIV^inno.
till bröllopsdagen icke förholla, måge gifwa til “hospitalet I daller®, och krencningh.*
pastor förkunnar theres fehl* af predicostolen, bidiandes på theres wegna
Gudh och församblingen om wenskap-v. Then ingen rådh hafwer sigh med
them fattigom2 förlijka, må både han och hon 2 söndagar stå i wapn-
huset'1, när tiensten skeer i kyrkian “och pastor, som för är sagdt, begärer
them wenskap®.
The bruder, som af sijna män förkrenkte®® äre för än the wijas, hafwa Förk^nckte
ingen crona uthan alleneste en krantz med teckt hufwud, holt håår och bruders
skrudh.^
336
1617
VI.
Olydighe
prester.arf
VII.«»
Orettrådige
prester.»^
VIII.**
Ellfzborgz
löst'.ak
IX.
Presteenk-
lingar.«<'
X.
Prestera
boleri).««
XI.
Prestefeste-
kono
krenckning.<
XII.
Preste-
horerij
XIII.
Lögerdagz-
ööl.ar
XIV.
Messewijn.“
något silfwer om brystet. Men the som äre falne i lönskeläghre och kunna
“4sedan af androm"4 blifwa til echtenskap optaghna, hafwa hufwudklädhet
på sitt hufwudh med en lithen flitterkrantz och minder silfwer än the
förra"4 om lifwet. Samma hufwudskrud skola the enckior bruka, som
uthi theres enckiestånd sigh med lägerzmhål försedt hafwa.
The prester, som trättosamma ähro sina förmän olydige och5 för-
sittia stempningar, skola entlighen thet straff undergå som kyrkioord-
ningen förmäler och priveras til någhon tijdh.
The prester, som större"^ församblingar hafwa än andra i samma
stånd och icke wele komma sina medbrödher til hielp effter then ordning
Episcopus, capitulares, häredzproster och häredzbröderna giordt hafwa,
skola innan Philippi nästkommandes förnöija sina medbrödher effter
ordningen eller byta gäld med then som ringare hafwer. Tredskas han,
sätties ifrån gäldet"4 såsom then ther hafwer sigh oplagt"' emot höge
öfwerheetenes och Rijkzens Stenders besluth.
Mädhan höghe öfwerheeten sigh med god skäl hafwer beswäradt
öfwer them i alla stånd, som sigh hafwa undraghidt i förlidne åhr med
Elffzborgs lösen, och han entlighen skall uthgöras til then i Junij näst¬
kommandes, så skola the prester, som med finantzerij sigh hafwa undan-
draghidt, och bewijsligidt ähr, them så wäl som androm hafwa warit
möijelighit uthgöra, entlighen til förestälte termin samma penningar com-
missarierna lefrera och qwitterningh igentagha eller inrymma the prester
geldet, som wilia och kunna sina saker stella, att sådant af försummelse
eller tredsko icke må stå tilbaka.
The prester som mista sin maka skola för höflighet skuld förbijda
annat giftermål ju en åhrs tijdh widh straff tilgörandes.
The prästmän som besmitta"”1 sigh med bolerij ware uthan preste-
ämbetet een åhrs tijdh, leggias i proban 8 dagher och bothe till the studen¬
ter som uthanlandz studera io daher, ther han icke för myckit fattigh ähr,
och af predicostolen gore sin bekennelse och beder om wenskap.
Then präst som belägrar sin tilkommande hustru, för än the äre wigde,
priveras til en half åhrs tijdh, bothe til studenter 5 daher, doch skones
med proban, men sin brist af predicostolen bekenne och begäre wenskap.
Then"*4 som gifwer sigh uthi lägerzmål med hooror och skökior, them
emot Episcopi förmaningh ächtar, priveras til en åhrs tijdh och trans¬
fereras til annadt geld, ther förargelsen är okunnigh.
Then som ställer arbethesööl på lögerdaghen, therigenom förorsakas
öfwerflödighet “emot söndaghen och"5 folket warder obeqwemligit att
om söndagen höra Gudz ord, skall botha om han prest ähr till kyrkian
2 dal., är han een bonde bothe een daler.
Effter thet att monge förarghas ther öfwer, att en part oachtsamlighen
omgå med the elementer som brukas wid Herrans natward, ty skole kyrkio-
werderna här effter hålla bastart till messewijn som om sommaren inthet
möglas. Räcker eij wijnsäden till, tå moste församblingen ther til af kyr-
kiones förhielpa eller sielfwe sammanskiuta. När säden är dyr, skall pastor
1617
337
wittna för sochnen, huru många penningar för bastartet gifwidt ähr,
och läggias i förwarningh thet öfwer ähr. Eij skall här effter någon prest
tagha wijnsäden til sigh, uthan kyrkiowerderna hafwe ther med besthella
för the misstancker som ther af kan folia.
Blifwa och någre af thet unga presterskapet befalte, att the här effter xv.
öfwergifwa otijdige disputationes poculares såsom och att the (: eller pocuU^es°och
theres hustrur :) icke swäria duskap med lössachtighe och5 öfwerdådighe duskap.™
personer, genom hwilket bådeai embethet och the sielfwe blifwa whan-
ährade.
På thet attai presterna med theres flijtighe förmaningar måga något xvi.
hoss åhörarna kunna uthretta till att afskaffa then förargheliga kläde- ^chokT1*
drecht, som nu tager öfwerhanden och Gudh hoss Esaiam""’ högeligen personers
straffar, okyskhet och ""högferd upweckia, skola presterna"*, theres 'a n
hustrur och barn såsom och skolemästare och diecknar i skolestufwan fly
lettfärdighet uthi klädnat med sijdentygh, med stoore och högre upweckene
mårskinsmyssor, sammetzärmar, jäckior och tröghor med monge snörer®’’
beprydde, wijdha och"”1 fransosiske brackor, store och"1* uthpussade
skiortekraghar eller och slätte kraghar på Hollandz wijss med remmar
widbundna, hofmanshatter, “holskor; item att the icke bäre sammetz-
gattebodher"5 på ryggen med stoore och wijda uthslagne"”1 kappekragher,
såsom eij heller bruka upflijnadt, beenadt och förlongdt håår"" och andre
högfärdighe, wanskapelige och wederstyggelige klädedrächt"". När pastores
och diaconi"4', rectores scholarum och theres discipuli effter föregångne
förmaningar icke wele retta sigh uthi saaken, moste the4" 44afstå med44
sitt embethe och diecknen förwijsas scholestugun.
Ingen tiggiare skall här effter besökia någodt fremmande stifft om .xYn-
hielp, med mindre han hafwer Episcopi och capittelz förskrifft, eliest skall
ingen pastor fördrista sigh lysa för honom44.
Om diecknar besökia sineM rectoris testimonio et decenti habitu xviii.
scholastico4/ ut vocant beneficia4®, blifwer pastoribus locorum wid tilbör-
ligit straff tilgörendes förbudit, sådana ex sugestu hoss församblingama
promovera. 44Inge prester, pastores eller v. ministri i annor tiänst til-
låthes kiöpa aff diäcknar och scholae betiänte sochnegångar, eij häller ått
någon annan som icke hafwer jus scholae på den ort som scholan tilhörer,
måge sockner sällias och besökies wid straff att både han som sällier och
den som kiöper mister socknen; den som sållde få sedan ingen socken utan
miste jus scholae, och den som kiöpte miste sin prest till en tijdh.44
Ähr och alfwahrligen afsagdt, att ingen student eller dieckne skola xix.
effter thenne dagh ränna omkring uthi något stifft och med tiggiande Rcbalderc ''’'
begära hielp in subsidium studiorum, med mindre honom är ordinarii
istius dioecesios et scholae rectoris testimonium meddeladt. Men ther an-
norledz skeer, tages collecta"”1 ifrå honom och uthskifftes ibland fattige
diecknar i närmeste skolestughu. 44Samme lagh ware, om någon scholae
betiänter eller dieckne gåår sine deputerade sockner, sedan och mädan
scholén ähr satter. Derigenom dem androm påbördes itt ondt nampn och
Riksdagsakter från 1611. 22
33S
1(517
efftertaall. Eij häller må någon pastori lysa för sådanne currenter och
löpere.6*
Actum loco et tempore ut supra.
Petrus Kenicius
Upsaliensis.6*
L. Paulinus Gothus
P. m. p.
Jonas Kylander
Lincopensis.
Sylvester John
Phr. Schedviensis m. p.
Petrus Jonse
Wexionensis m. p.
Olus Stephani
Arosiensis.
Johannes Ungius
Calmarnensis.
Jonas Nicolai
Marisestadiensis.6"1
a) 28 Februarij tillägger C. b) örebrogensibus B, Oerebrogiensibus C. c) Alla marginal-
rubriker av Paulinus hand A, marginalrubrik till punkt I. saknas C. d) aflagdi B. e) item trul-
packor, signerskor, swartekonstnär, tiufwer och alle the sorn them besökia tillägger B, item trull-
packår, lewitskår, swartekonster och alle de dett medh dem draga tillägger C. /) NB de scortis C.
g) lilhopa tillägger B. h) både tillägger C. i) af heredtzprosten B, saknas C. k) Komma de andre C.
/) igenkomma, taga bådhe B, skola de taga igen C. m) Om sabbatzbrot B, Divina officia negligentibus
C. 11) kyrkiordningen förmäler p.8. C. 0) kyrkian om helgedagar böta C. p) reesa, arbeta eller dricka
B. q) han BC. r) saknas BC. s) saknas A. /) till dee fattiges C. u) boendes äre B. v) Huru straffes
de som sig gifwa till sängelagh för bröllopsdagh C. w) hospitalet och sockne kyrkian 2 d:r åt minsto
B, hospitalet eller sochnekyrkian 3 d:r C. x) fall C. y) echtenskap C. z) och sochnene tillägger B.
«) sokenhuuset C. ä) och — wenskap saknas B, medan C efter meningens slut tillägger Men dee
som i egit embete äro skola böta dubbelt. Låta dee och uthropa bruden för jungfru och bär crona eller
krantz, skall bötas 10 d:r témplo et consistorio. ö) Brudeprydning B, NB Hwilke skole hafwa crona
1 wigningen och hwilka icke C. aa) förhafwande C. ab) af andre B, saknas C. ac) andre B. ad) sak¬
nas C. ae) Dessa två punkter överkorsade A och saknas även B, som vid den förra har an¬
märkningen Punct. 7. et 8vus sunt Ilie exclusi. af) och bättre tillägger C. ag) NB C. ah) embetet C.
ai) upsal C. ak) Lyder om Elgzborgz lösen och kommer eij widh kyrkioordningen C. al) NB Quarn
diu post obitum uxoris a matrimonio abstinendum C. arn) saknas B. an) Prästmens besmittelse
med bolerij B, saknas C. ao) Presters legerskap med sin tilkommande hustru B, saknas C. ap) The
prester B. aq) Presters ekthenskap med horor B, saknas C. ar) Lögerdagzarbete B, saknas C. as) att
C. at) De vinö C. au) och duskap saknas B, NB Prester, deres hustrur och barn icke swäria broder¬
skap B, saknas C. av) Pråål och högferd i klädedrächt och åthäfwor B, saknas C. aw) Esa : 3 : i
marginalen B. ax) högferdigheet, skola therföre prestcrna C. ay) och sölfwerknäpar tillägger B,
och sölf knappar tillägger C. az) hållskoo etc., att ingen bär sammetzgatubodh C. aå) Comam ne
diant Lev. 21: 5, Exod. 44: 20, v. 21, 22, 23, 1 Cor. 11:14, 15 i marginalen B. aä) och åthäfwor
tillägger B. aö) pastores och diaconi saknas BC, Poena eorum i marginalen B. ba) rector BC.
bb) mista C. bc) som icke hafwer höga öfwerhetens eller Biscopens recommendation tillägger B.
bd) sui tillägger B. be) Om diecknar B, De scholasticis C. bf) propria tillägger B, proprio tillägger
C. bg) hoc est colligere eleemosynam tillägger C. bh) Inge prester—till en tijdh tillägger B i mar¬
ginalen. bi) Studenter B, saknas C. bk) Samme lagh—löpere tillägger B i marginalen, bl) Alla
underskrifter saknas C. bm) De två sista underskrifterna saknas B.
Uppsalahandskriften Nordinska samlingen 1909 har efter punkt
19 ett så lydande tillägg:
Process medh bolare och bolerskår.
1. Strax synden uppenbaras, hafwa dem för sigh och monstrera grof-
heeten lekamligh och andelig sträf, och då göra flijtt adt dee må blijfwa
paar fållck och kyrkiostraffet lindra.
2. Hielper ingen förmaningh haa dem för lagh och rätta, och sedan
dee hafwa bööt för sijn synd, skall prästen taga dem båda för sigh och för-
maana bolaren, att han taar bolerskan till ächta.
1617
339
3. Lyder han prästen, så må kyrkiostraffen lindras för båda.
4. Ar han mootwilligh, så skola dee både ställes för kyrkiedören på
tree weckors tijdh alla predijkådagar och på sijstånne, när dee hafwa
förlijkt sigh medh hwarannan lofwa boot och bättring, skola dee publice
intagas i församblingen, betala sijne peningar effter Örebroos besluut.
5. Ähr han mootspännigh och will icke undergå straffet, så tages
ländzman eller fougten tilhielp, adt dee må föran till slotet och wara ex-
clusus donec recipiscat ab ecclesia. Idem judicium estö de similibus.
Bihang.
Förteckning över predikningar hållna under riksdagen. 113
Anteckningar av Laurentius Paulinus Gothus sammanhäftade
med dennes »dagbok» från riksdagen (jfr n:r 14), Riksarkivet.
Catalogus concionatoruum et textuum in comitiis Orebrogise
1617 habitorum a 12 episcopis, magistris et pastoribus.
Dominica 2 Epiph. R. archiepiscopus concionatus est de nuptiis in
Cana Galdea;. Ego coram domina de Rinkesta. Vespertinam habuit d.
Ericcus Sigtunensis; textus erat totus ps. 46: Domine refugium meum etc.
Die 20 piam ac laudabilem concionem habuit m. Georgius Micrander, Upsa.
pastor Tierpensis, super ps. 101 divisum in 2 partes; priorem partem 3
circumstantiis absolvebat: I. cui David suum votum vivit videlicet Deo
omnipotenti, omniscienti, clementissimo et iustissimo, II. quid promittit
Deo videlicet clementiam et iusticiam, III. quomodo votum suum sit
expediturus videlicet prudenter et innocenter.
Die 2i d. Arvidus in Rijdh concionem a Paulo Phil. 1, Jagh tackar Lincop
min Gudh så ofta jagh etc., habuit satis doctam.
Die 22 d. Jonas, pastor in Gåsinge, elegantem habuit concionem ex 2 streg.
Pet. 3: Efter alt thetta skall förgåss, huru bör eder tå vara.
Die 23 de concordia pulcherrime et perspicue disceruit d. Jahannes, Aros.
pastor in Romfertuna; textus ps. 132, Ecce quarn bonum et quarn iucundum
etc.
Die 24 m. Jahannes Baaz pro concione proposuit ps. 91 in his 4 cir- Wexio,
cumstantiis: I. quis homines custodit, [II.] quibus sua auxilia prebeat,
III. a quibus periculis suos liberat, IV. quo mo[do] eos liberat. Docte h;ec
omnia perfecit.
Die Pauli pro concione matutina evangelium diei habuit d. Ericcus
Sigtunensis. Historiam Pauli m. Jahanes Anthelius, Ordaliensis pastor,
erudite protulit.
340
Kil 7
Streg. Ep.
Upsa.
Dominica 3 Epiph. pro concione matutina epistola diei a d. Andrea,
collega scholae, proponebatur. Evangelium m. Paulinus methodo perspicua
per tres partes enucleavit. Vespertinam pastor Orebroensis super Col. 3,
Alt thet I göra, in duas partes divisam habuit: 1. pars de vero modo orandi,
2. de efficatia orationis. 1. pars 4 constabat circumstantiis: I. ad quem
oratio dirigenda, II. qua forma, III. qusenam petenda, IV. in quem usum.
2 membrum 1. partis verba, affectus, locus, tempus considerantur 2. pars
de causis impulsivis, respectu Dei mandatum, promissio, misericordia,
omnipotentia Dei respetu nostri et proximi necessitas propria vel comunis.
Die 27 vir pius et doctus d. Olaus Sorundensis concionem paenitentialem
omnibus piis pergratissimam ex Jer. 18, Hasteliga talar jagh etc., habuit,
partitam in 3 partes: I. quomodo peccata Israelitarum exagerent et eos
Deus ad conversionem excitare volebat, II. de ipsa conversione, III. de
obducata pertinacia Judaeorum in peccatis.
Die 28 m. Nicolaus Grub, lector theologi® Lincopensis, docte verba
Pauli Rom. 1, Non erubesco evangelium etc., duabus partibus proclamabat:
I. qua ratione homo non debet erubescere, II. de efficatia Evangelii.
Die 29 d. Laurentius in Langerydh totum ps. 122 duabus partibus
divisum explicavit.
Die 30 Laurentius Tumboensis integrum caput Ose 4 tribus partibus
divisum proposuit: I. de peccatis 10 tribuum Israelitarum et quomodo a
prophetis reprehenduntur omnes regni ordines, II. de quadruplici p®na
subsecutum, lil. quomodo propheta regnum Jud® admonet, ne peccatis
Israelitarum se polluant.
Die 31 Laurentius, pastor in Schedvii, ps. 122: Laetatus sum in his,
qu® dicta sunt mihi etc.
Dominica 3 Epiph. matutinam d. Jahannes in Hudingsvald ex ps. 130
habuit. Evangelium festi m. Jonas Kylander, Lincop. episcop., pio zelo
pro vespertina Nehem. 2 cap. integrum pastor Vastenensis d. Enochus non
absque magno fructu evulgarunt.
1 Februarii Petrus in Sletthögh ex Malach. 4 cap.
3 Februarii d. Petrus Eskilli in Åby ex ps. 34, Iste pauper clamavit,
castra metantur angeli, prolixam et profundam explicationem partibus
duabus buccinavit.
4 Febru. mag. Carolus, Carlestadiensis pastor, nervöse satis locum de
predestinatione ex 1 cap. ad Eph. explicuit.
5 Febr. d. Isachus in Steen ex ps. 119, Huru skall en ynglingh etc.,
magna faelicitate tabulam oeconomicam discurrebat.
6 d. Petrus in Skeptuna Malach. 3.
7 die m. Isachus Nycopensis ps. 81 integrum.
8 die d. Jonas Esberni Vesgothus ps. CI.
9 matutinis horis d. Olaus sacellanus civitatis epistolam dominicalem,
m. Jahannes Ungius Math. 13, d. Isachus in Orsa Proverb. 20, Et seendes
öga, docte et pie.
10 d. Nicolaus in Lomeryd ex Tobi® 12.
1017
34i
11
12 d. Luc. 22: Sint lumbi vestri cuncti.
13 pastor Orebrogensis ex Jeremia.
14 m. Jonas in Marijestad ps. 95 usque ad finem.
Die 16 precibus matutinis d. Olaus sacellanus civitatis epistolam
dominicalem. M. Sylvester concionem distinguebat partibus duabus nempe
in parapbrasin textus et loc. Conventus in vespertinis d. Andreas Martii
in Alne tex. Rom. 2, longanimitas Dei, partes tres: I. de longanimitate,
II. de hominum inobedientia, lil. de p®na contemtus Dei.
Die 17 d. Zacharias Esa. 1: En åsna känner.
Die 18 dominus Ericcus in Sköön Es. 43, Upveckia David retferdig-
hetenes fruct: I. de persona Christi eiusque naturis, II. de officio.
Die 19 Ericcus Bry, Proverb. 1.
Die 20 d. Pieter, Luc. 10, Maria utvalde then bästa, iuxta methodum
Avenarii.
Die 21 lector theol. Aboensis, Math. 10, de vocatione apostolorum.
Die 22 horis matutinis d. Olaus sacellanus epistolam dominicalem,
magister Jonas Mariestadiensis evangelium. In vespertinis d. Ericus Sig-
tunensis Malach. 3: Tå skall Herren koma till sitt heliga tempel.
Die Mathi® in matutinis sacellanus ps. 119, Lucerna pedibus, de causis,
qu® ad verbum audiendum nos commovere debent. Evangelium diei m.
Petrus Tunemontanus.
Die 24 d. Andreas Finnö ps. 6 de duplici cruce, Davidis morbi corporis
et peccati onere, ubi solacium qu® si fiet et quomodo loc. corn. De p®ni-
tentia, II. de fidei phrophonia.
Ehuru egenhändiga, visa sig dessa anteckningar av Laurentius Paulinus
vad angår bibelcitat och tidsföljd beträffande vissa dagar delvis ofullständiga,
delvis inkorrekta.
KRÖNINGS RIKSDAG
i Stockholm och Uppsala
1617 augusti-—oktober
Förberedelser.
Riksdagskallelse. Stockholm 1617 den 20 april. 1
Riksregistraturet 1617 s. 402—404 (A) samt avskrift i volym
bland Riksdagsacta med gammalt signum »Rijkzdagz och Chröningz
Acta. håldne uti Stockholm och Ubsala åhr 1617», fol. 2 f. (B).
Till Stenderne i heele Sweriges Rijke att compa-
rere i Stockholm till den siste Junij och derifrån
wijdare till chröningen i Ubsala. Dat. Stocholm
den 20 April. 1617.“
Wij Gustaf 'A.dolph medh Gudz nådhe Sweriges, Göthes
och Wändes uttkoradhe Konung och Arffurste, Storfurste
till Finland, Hertigh till Estlandh och Wäsmanneland4 etc.
tilbiude Eder, trogne undersåtere, andelige och werldzlige,
Grefwer, Frijherer, Bischoper, Frijborne, Frelssesmän, Clercke-
rij, Krijgzbefalningzmän", Borgerskap och menige Almoge,
som uthi N/ lhän bygge" och" boendes äre, wår synnerlige
gunst, nådige willie och benägenheet med Gudh tilförende.
Eder drager wäll tilminnes, trogne undersåtere, huruleedes
I och Eder fulmechtige upå sistholdne Richzdag uthi Örebroo
hos oss på 'aller Eders' wägner enhelleligen och flijteligen
anhöllo, att wij oss wille chröne låthe och således wille7 före¬
komma alle*' olägenheeter, som ther igenom förtagas och
afskaffas kunne. Efter som wij icke twifle, att Edre uth-
skickade, som till samme Richzdag wörö, Eder iu omsten-
deligen ther om berättat hafwa, så aldenstundh wij elliest
draga regementzens swåra börda såsom wij ded och nu på
siette åhret med stort beswär förestått hafwe: så hafwe wij
sådanna Eders skälige och enhellige begäran icke weelat
uttslå och therföre tilsacht, att wij uthi den heelige Trefal-
digheetz nampn sist uthi nestkommande Junij månad sam-
me* wår chröningzhögtijdh anst elle wele. Begäre fördenskuld
nådeligen, att alle de af Ridderskapet och Adelen, som til sin
laga ålder' kompne äre7 och elliest annars7 icke af siukdom
eller wår synnerlige tienst och befalningar7 förhindrade äre,
deslijkest hwar Biskop4 eller Superintendent med twå af
346
ion
capitularibus/ och en prest af hwarf härade, hwar Öfwerste
med sine höfwitzmän och twå af underbefälet under hans"
fänika ”och hwar Ryttmestare af twå af sitt underbefälet",
af hwar'' stad" en borgmestare med en af rådet och twå af
menigheeten och twå beskeedelige dannemän af hwart
herede fulmechtige giorde af sinna landz, stadz och heredz
boor med deres öpne bref wele till den siste Junij komma här i
Stockholm tilstädes och sedan wara oss hädan och7 till Ub-
sala fölgachtige der samme chröningzhögtij dh att fulborda
och fulända. Wij försee oss nådeligen, att hwar och en warder
sig uthi rättan tijdh instellandes, uppå ded den ene icke skall
länge ligge och wenta ef ther den andre. Wij äre Eder med
gunst och nåder wel bewågne, Eder härmed Gud befallandes.
Af Stocholm den 20 Aprilis åhr 1617Ö
Mutatis mutandis till alle ståthollare och landzendar kring om
heele Sweriges Rijke”, 'men denne cautela sättz i her Johan Pon-
tussons bref:
Efter ded, her Johan Pontusson, wij på åttskillige Richzdagar hafwa
förnummit, att ifrån Finlandh plägar anthen fåå och seendt eller inge
framkomma, derföre wele wij, att I icke allenast skole dette wårt bref för
dem publicera, uthan och holle dem der till, att the och der af städerne
så wel som af andre orther i Rijket må till samme Rijkzdag och solennitet
framkomma, Gudh befallandes. Dat. ut in literis.
a) Rubrik endast A. — 6) Adolph ... Wäsmanneland saknas A. —c) saknas A. —
d) Stockholms B. — e) alles Edre B. — f) saknas B. — g) många B. — h) sådanne B. — i) åhr
A. — i) bestelningar A. — k) Bisp A. — l) capitelet B. — m) hwar A. — n) och hwar . . . under¬
befälet saknas B. — o) staden B. — p) Dateringen saknas A, endast etc. — r) Samma meening
till alle landzskaper uti Swerige B i st. f. Mutatis . . . Rijke. — s) Det följande endast A.
115 Till änkedrottning Kristina och hertig Johan av Östergötland an
gående tillkännagivandet av riksdagskallelsen. Stockholm 1617
den 21 april.
Riksregistraturet 1617 s. 405 f.
Till Drottningen och Hertig Jahan att låtha förkunna Herre-
dagzpatentet. Af Stocholm den 21 April. 1617.
Wår sonlige kierlige helsan etc. Stormechtige Drottning, elskelige
kiäre frumoder, E. M:t drager wel til minnes, huruledes wij på sistholdne
Rijkzdagh uthi örebroo hafwe efter samptlige Stendernes enhellige och
flijtige begären lofwat, att wij wår chröningzhögtij dh til den nestkom-
mende 22 Junij anstella wille. Och efter samme tijdh nu snart förlijder,
hafwe wij upå någre få dagar tijden förlängdt och förschrifwit Stenderna
hijt till oss till den siste Junij, att de här med oss Rijkzens högnödige saker
1617 347
öfwerwega kunne och sedan wara oss här ifrån till Ubsala til wår chröning
fölgachtige; om hwilken Stendernes sammankallelse wij och E. M:t her¬
med tilhanda sände ett bref meninge Stenderne uthi wår elskelige kiäre
broders Hertig Carl Philipz furstendömme tilschrifwit, hwilket wij sonligen
och kärligen begäre, att E. M:t för dem wille publicere låtha. Wij försee
oss till E. M:t sonligen och kärligen, att Eders M:t warder sigh och till
samma tijdh hijt till oss förfogandes. Wij göra altijdh gärna dedh, som kan
wara E. M:t till moderligit kierligit wälbehagh, och befalle etc. ut supra.
Samme mening till H. F. N:de Hertig Johan.
Kallelsebrev till lantrådet i Estland samt Revals stad. Stockholm 116
1617 den 25 april.
Riksregistraturet 1617 s. 420 f.
Till Landtrådet i Estlandh, att the begifwe sig hijt til H. K.
M:tz chröningzhögtijdh. Af Stocholm den 25 April 1617.
Gustaf Adolph etc. Wår gunst och nådige benägenheet etc. Edle, wel-
bördige och manhaftige trogne undersåther, wij kunne Eder her medh
nådeligen icke förholla, huruleedes meninge Rijkzens Stender uppå näst-
holdne Rijkzdagh uthi Örebroo underdåneligen af oss begäret hafwe, att
wij uthi denne tilstundande sommer oss Rijkzens chrone solenniter upp-
åtaga wille. Så aldenstundh wij elliest draga regementzens stoora börda,
såsom wij thet nu och på siette åhr med störste beswer förestått, hafwe wij
sådanna theres enhellige och skälige begären them icke afslå weelet uthan
dem sådant beijaka och derföre meninge Rijkzens Stender til den sidste
Junij nästkommandes hijt til Stocholm förschrifwa låthet, att the här
först med oss Rijkzens nödige saker öfwerwäga kunne och sedan wara oss
här ifrån til Ubsala fölgachtige der efther wåre högloflige förfäders gamble
och loflige bruk belte wår chröningzhögtijdh solenniter att begå och ful¬
borda. Derföre är och härmedh til Eder såsom wårt Rijkes medledemoter
wår nådige begären, att I af Edert medel til samme tijdh wille skicke Eder
fulmechtige, som upå Edre wägner uthi samme wår chröningzhögtijdh
kunne tilstädes wara. Wij twifle inthet, att belte Eder fulmechtige iu
warde sig uthi rättan tijdh instellendes, Eder här med samptligen och syn¬
nerligen Gudh befallandes. Dat. ut supra.
Lijka lydandes til bårgmestare och råd i Räfle, allenast in¬
gången således: Erhlige, förståndige och försichtige trogne un¬
dersåther etc. Dat. ut supra.
34»
1G17
117 Till hertig johan, änkedrottning Kristina samt ståthållare och fogdar
med underrättelse om uppskov med riksdagens inkallande
Stockholm 1617 den 14 juni.
Riksregistraturet 1617 s. 543—544 (A); Riksdags- och kröningsacta
1617 fol. 3 (B).
Till H. F. N:de Hertig Jahan, att han förkunner sine under-
såthere der i Östergötlandh, att Herredagen och chröningen är
upskuten till den siste Julij och att han förholler dem, ded de då
komme tilstädes, ut supra.
Wij Gustaf Adolph etc. tilbiude® den högborne etc. Högborne furste,
elskelige kiere Broder och swåger etc. E. K. kunne wij här med broder¬
ligen och kerligen icke förholla, att oansedt wij Ständerna hijt till den siste
dagh uthi denne månadh förschrifwit hafwe uthi den acht, att wij först
tenchte till att holla här med dem en Rijkzdagh och sedan holla wår chrö-
ningh, som E. K:t wel witterligit är, så hafwe wij liqwel sådant alt för syn-
nerlige orsaker skuldh måst upskiuta till den siste Julij nu nästkomman-
des, på hwilken tijdh medan wij åther achte med Herredagens och wår
chröningz celebration att fhara fordt. Begäre wij broderligen och kärligen,
att E. K:t wille låtha tilseije undersåtherne 'mthi E. K:tz furstendömme/
af hwad standh de ähre och hijt förordnade wara kunne, ded de till förb:te
den siste Julij ställe sigh in och hörsambligen comparere om de saker då
till att berådslå och concludere, som oss, Rijket och dem anlägne äre. Och
befhale E. K:te sampt E. K:tz elskelige gemåll, wär kiäre syster, i Gudz
thens högstes nådige skydh till all godh lijfzsundheet etc. Af Stocholm den
14 Junij etc. 1617.
Mutatis mutandis till H. M:t Drottningen/
Samma meningh till Erich Jönsson, Herman Wrangell, ståt-
holleren i Finlandh och fougtherne i Norlanden, att förkunna
undersåtherne, dedh Herredagen är upskuten till den siste Julij.
Af Stocholm den 14 Junij 1617.
a) Wår sonlige kiärlige helsan o. s. v. B. b) Sd wäll uti E. M:tz Liebgeding som II. K:tz
wår elskelige kiäre Broders Hertigh Carl Philips Furstendömme B. c) Slutformeln annorlunda
B. d) Samma mening till H. F. Nide Hertigh Johan, mutatis mutandis. Det övriga saknas B.
Erik Jönsson var fogde på Västerås slott, men då detta namn här kom¬
mer först, synes ett avskrivningsfel för »Jörensson» antagligt.
Den avsedde skulle då vara ståthållaren på Stegeborg, Erik Jöransson
(Ulfsparre). Till Herman Wrangel, ståthållare på Kalmar slott, hade så sent
som den 6 juni utgått befallning, enligt en i Riksregistraturet (s. 537) införd
anteckning, »att han til säijer Adelen der i lhänet, att the comparere här i
Stocholm til den siste Junij med sin fulle rusttjenst».
Ett formulär till de omnämnda breven till fogdarna, ställt till befallnings-
mannen i Medelpad Axel Kristoffersson, återfinnes i Riksdags- och krönings¬
acta fol. 3 v.
349
Gustaf Adolph etc.
Oansedt, Axel Christofferson, wij hafwe förskrefwet hijt undersåterne,
någre af hwart Ståndh öfwer alt Rijket, till den sidste Junij i den meening,
dedh wij först medh dem här hålla skole een Herredagh och sädan ställa
wår cröningzhögtijdh i wercket, så hafwe wij lijkwäll för synnerlige orsaker
skull altsammans måst upskiuta till den sidste Julij nästkommandes. Be-
fale digh fördenskull, att du låter undersåterne der uti din betalning, af
hwadh ståndh dhee äre, här om nu strax förnimma och dem medh samma
tillsäija, som hijt forordnade blifwa, att dhee till förb:te den sidste Julij
sigh här hörsambligen och i rättan tijdh inställa och hijt begifwa om alle
saker, som proponeras kunne och anlägne äre, att öfwerwäga och berådslå.
Här rätta digh effter. Af Stockholm den 14 Junij åhr 1617.
Samma meening till dhee andre fougterne uti befalningerne
uti Konungedömet.
Zedel uti samma bref.
Hwar så hända kan, att någre af dem, som uti din betalning till Herre¬
dagen förordnade äre, äre allareeda uprychte, då skalt du intet wenda dem
om utan låta dem draga hijt och här förwänta dee andres ankompst. Datum
ut in literis.
En skrivelse av motsvarande innehåll har följande dag utgått till guver¬
nören över Estland, Gabriel Bengtsson Oxenstierna (Riksregistraturet s. 547).
Till her Gabriel Oxenstierna att förkunna undersåtherne i
Estlandh, ded chröningen är upskuten till den siste Julij nest-
kommendes. Af Stoch, den 15 Junij 1617.
När beslutet fattades att framflytta tiden för riksdagens öppnande, hade
redan adelsfanan (eller en större del därav) hunnit infinna sig i Stockholm, så¬
som framgår av en notis i Riksregistraturet (s. 547) under datum den 14 juni.
Det avsedda brevet, ett »pass», var ställt till Otto Scheding, ryttmästare vid
adelsfanan.
Pass för Otto Skeedingh att draga härn med Adels phanan
och komma hijt igen den siste Julij nästkommendes. Dat. ut
sup.
I fortsättningen utsändes nya kompletterande order till vissa fogdar rö¬
rande ständernas förestående sammankomst, att döma av följande anteckning
om en den 23 juli daterad skrivelse till Palne Pedersson, fogde i Trögds härad
(Riksregistraturet s. 659).
Till Palme (!) Pedersson, att han tilsäger undersåterne i sin
befalningh, ded de sina fulmechtige låta komma hijt til Herre-
daghen den siste Julij. Dat. ut supra.
Till de förberedande åtgärderna i samband med denna riksdag hörde
kungörandet och indrivandet av den i Örebro nyss beviljade kröningsgärden.
Ett antal skrivelser, som i detta syfte utfärdades av regeringen under loppet
av våren och försommaren, ingå i Riksregistraturet 1617, helt eller i register-
artade sammandrag. De meddelas i det följande som Bihang.
350
118 Hertig Johan till konungen med anmälan att hertigen är förhindrad
att personligen bevista riksdagen. Stegeborg 1617 den 31 juli.
Riksdags- och kröningsacta 1617 fol. 4.
Stormechtige Konung, elskelige kiäre herbroder och swåger.
E. K. M:t är wår broderlige kiärlige helsan sampt hwadh meera kiärt
och godt wij kunne och förmå medh Gudh alzmechtigh tilforende, och kun¬
ne E. M:t broderligen och kiärligen hermedh icke förhålla, att oansedt wij
för den troheet och wällmening wij till wårt kiäre Fädernesrijke altijdh
drage så wäll som och för E. M:tz begieran skull oss till den nu angående
Rijkzdagh (den Gudh wärdigas lyckeligen att afgå låta) giäma hadhe förfogat
och oss personligen instält, så äre wij doch (dett Gudh bättre) igenom den
högborne furstinnes wår elskelige kiäre Gemåls sårgelige och bedröfwelige
tillstånd så wäll som och för wår egen swagheet skull, den sigh mestedeels af
Hennes K:tz bedröfwelige lägenheet förursakadh hafwer och hoos oss näs¬
tan dageligen derigenom formeras, förhindradhe, att wij oss uti egen per¬
son icke inställa kunne. Doch på dett wij icke deste mindre wår troheet
emott Fädernesrijket och wällwilligheet emott E. M:t måtte bewijsa, så
hafwe wij medh fullmyndig!} instruction och creditif affärdat till beram¬
made tijdh och ställe hos E. M:t nu närwarandes wåre trogne män, att dee
på wåre wägnar meenige Rijkzens Ständer medh rådh och dådh på dett
troligeste bijwistas skole. Begiäre fördenskull broderligen och kiärligen, att
E. M:t deres tal och swar uti alt dett, som Rijket i gemeen så wäll som och
wår egen person särskilt angår, sigh wille låta behaga och troo och lofwen
tillställa såsom och hwad dhee medh meenige Rijkzens Ständers consens
besluta, förskrifwa och försegla så krafftigt och stadigt hålla, som wij dett
siälfwe närwarandes giordt hadhe. Och att sådant besluut Gudhi till ähra,
Rijket och E. M:t till nytto och gagn så och ett högt beröm lända må, önske
wij frånwarandes uti denne wå[r] sårgelige lägenheet af den samma godhe
Gudh, troligen och kiärligen altijdh, den och E. M:t medh heele dett
konungzlige huset, altijdh och af hiärtadt, till all godh lycko, troligit och
långwarigt regemente troligen befale. Af Stegborgh den 31 Julij åhr 1617.
E. K. M:tz trogne och tienstvillige broder och svåger, så lenge iag
lefver
Johannes.
1617
35i
Förteckning över deltagare i riksmötet.
Matrikel över herredagsmännen från samtliga stånd, tillika rusttjänst- 119
längd för adeln. Stockholm 1617 den 7 augusti (med senare
tillägg).
Uppteckningar av olika samtida händer i ett häfte om 24 blad
bland Riksdags- och kröningsacta 1617, i modern tid inbundet
och rubricerat »Riksdagsmatrikel».
Förteknelse och nampn opå hele Swerigis Rijkes Rådh,
Ridderskap och Adel, Biskoper och Pnelater, Krigzbefhäle,
Borgare och gemeene Allmoge, som hijt till denne högberömb-
dhe och tillstundande Rijkzdagh förskrifne åhre. Actum Stock¬
holm den 7 Augusti anno 1617.
Rijkzens Rådh
Grefwe Magnus Drotzet Dapifer
Axell Ryningh Mareschallus
H: Jöran Gyllenstiärna Ammiralie
H: Axell Oxenstiärna Cancellarius
Jesper Matzonn Thessaurarius
1. G: Abraham de la Gardie
2. G: Jacob de la Gardie
3. H: Nils Bielke
4. Hans Åkessonn
5. Erlandh Biörnssonn
6. Boo Ribbingh
7. Nils Anderssonn
8. H: Gustaf Stenbock
9. Hindrich Horn
10. H: Gabriell Oxenstiärna
11. Philiph Skedingh
12. Abraham Erichssonn
13. Claes Horn
14. Jahan Skytt
15. Nilss Stierneskijld
Adelen af Uplandh
Oke + Oxe[n]stierne till Eka
H: Claes + Bielke till Wijk
Jören + Ulfzssonn till Norrnääs
Jahan + Bagge till Sickstadh
— (—2h.
— 12 hest.
352
Ki 17
Rust — 2 Erich + Kyle till Erstadhwijk
Hans + Claesson till Årestadh
R — i — Åke + Carlsson till Skäninge
' Anders + Grip till Stensnääs och Udboöö
Nils + Benchtssonn till Lydinge
Rust — i Steen + Claesson till Brunna
Rickhardh + Isachsson till Granhammar
R —2— Conrad + Yxkell till Steninge
R—i— + Woldmar + Yxkell till Bursnääs
R — i — Erich + Tönesson till Skeboholm
Rust — i — Jahan + Luth till Ytternääs
+ Peder + Jahansson till Rungarn, Lut: under Uplandz fhane.
R—i— + Isach + Axellsson till Ora, Fänd:
+ Christer + Knutzon till Biörkö, Qwarterm:
+ Isach + Bhem till Ryssberga
+ Christiärn + Hindrichsson till Krakestadh
Anders Swansson till öelstadh — ähr siuk här i staden
R. — i — + Erich Alfwesson till Norssa
Rust — 31/* h. Herman + Wrangel till Skokloster
Rust — i — Christiärn + Carlssonn till Seglinge
r. — i — 13 Arendt + Carlssonn till Eka
Au: [Jöran Jönsson]» till Täckåker
Daniell + Jönsson till Främmandeby
Ifwar + Clemmetzon till Smediestadh
Måns + Clemmetzon till Wårby
Rust—1— Michell + Jonssonn till Nääsby
Hindrich Flämmingh till Lächtis, Ryttmestare
Arendt Uddesson till Holm
Måns Uddesson till Granhammar ähr siuk här
15 Au: Ture Månsson till Mölneby
R — 1 — Måns + Axelsson till Hakunga
Rhest— i — Erich + Jorensson
R_[2]a_ [Konradh Yxkell]»
Adelen aff IVässmanneland
hest — 1 Jesper Nilssonn
Frantz Wackerbardt
Adelen aff Sudermanneland
R —5 —h. Nils + Bielke till Åke[r]ö
Bencht + Sparre till Ross wijk
Rust — 4 Carl + Gvllenstiärna till Nynäs
R — 2 — h. + Jesper Ande[r]sson till Edby
Rust—2 Jahan + Jöransson till Torp
R — 1 — Joen + Erichsson till Hwarstadh
Elof + Joensson till Liestadh
• (— 1 hest
— (h — I
-(6.
(— 2
(—1
— (— 4-
- [6.]“
— 0— 3-
(—8 h.
-(- 1.
(— 2
1617
353
13 Au:
14 Au:
Rust — 1 -
Rust — 1
R
[Erich Ribbingh]» till österby och Hwaregarn
Nils Slatte till Algöö
Per Swänsson till Bårstad
Hans + Stifwert till Hendelundh
Josua + Arendtsson
Måns + Crusse
Bastian Bonadt
+ Jöns Sigfridsson
Joen Andersson
Nils Gierdsson
Hans + Johansson
Joen Gustafsson
Biörn Christersson
■ Arendt + Persson
Nils + Ryningh
Matz + Kagg
Bengt + Ryningh
Åke Axillsson
Tnren 4- TnnoQnn Svvinehllfwud
Adelen aff Östergiötland
[Her Gabriel]»
[R — i1/.]- Karl Oxensterne
Linder Ribbingh
Otto Skedingh till Åbv
Lars Tykessonn till Gräfwa
Swän Ribbingh till Grensholm
Erich Slatte till Malmö
Truls Lillie till Söderby
Swän Somme till Götewij
Nils Assersson till Nääs, Ryttmester
Germundh Somme till Lågetorp
Börie Jönson till Sånstorp
Jöns Hansson till Säby, Ryttmester
Bengt Larsson till Marsetter
Christer Drake
Hålger Skedingh
Johan Olofsson på Hålby
Johan Christersson
Erich Andersson
R — 1
13 Au:
R — 1 —
R— 1 —
R — 1 —
R— 1 —
R— I —
R — 1 —
2 hest
(- 6.
V— 3-
— (— 2.
— (—2
-(
(- 1.
R-
R-
Adelen aff Westergötland.
Rust—2— Erich Åkessonn Soop till Welanda och Salaholm.
Rust — 1 — Linner Stake till Bergh
Rust — 1 _ Måns Axellsson till Blombergh, siuk på Frössåker.
Riksdagsakter från 1611.
23
(- 1 h.
354
1617
Rust —
Rust —
Rust —
Rust —
Rust —
Rust —
Rust —
Rust —
Rust —
Rust —
Rust —
Rust —
Rust —
R— i
R —2
R— i
R— i
R— i
R— i
R —i-
Rust — i
Rust — i
R — J -
R— i -
R— i -
R— i -
R— i
R— i -
R— i
R - i
R— i
R— i
R— i
R— i
R— i
R — i
— Lars + Håkanssonn till Kåltorp
— Jöran Claesson till Frösslunda
— Peder Jörensson till Torp
— Måns Kijl till Koltorp
— Matz Kafle till Siötorp
5 Peder Hårdh till Jälla
Linner Hårdh till Gamblegården
— Axell Drake till Intorp
— + Jöran Claesson till Pååarp
— Anders Olofsson till Säby
— Jacob Claesson till Saleby
— Matz Pedersson till Högalijdh
— Johan Jer onsson till Bransstorp
— Peder Hök till Höbärga
— [Jören]° Christoffer Jörensson
— Bengtt Bryntesson
— Anders + Olofsson till Uddetorp
— Hans Stake på Olfztorp
— Christoffer Andersson
— Erich Gustafsson
— Joren Knutsson på ölandha
— Erich Hårdh till Hiälle
— Åke Hansson
— Michill Arfwidzsson
— Ulff Bondhe
— Axil! Posse
— Oloff Stacke.
Claes Cnutsson till Mållunga
Hans Månsson till Kålbek
Sigge Swensson
Lars Cafle till Hallerne
Peder Nilsson
Jöns Hendricksson
Hans Jonsson Eggetorp
Jöns Swensson Hageby
Borie Persson till Ramstorp
Erich Böriesson
Morten Griss
Per Kafle
(-1.
(- i.
(— i.
(—i.
(— 2
(— 2
(— 2
(- I.
■(“ I.
■(- I.
'(- I
(~ I.
-(-I
R— i —
R— i —
R —i —
R — I —
R— i —
Adelen aff Småland.
Nils Gyllenstierne till Fogle wijk
Olof Stråle till Ekna
Jöran Månsson till Bolssnäs
Oluff Hård till Segerstadh
Christiärn Lillie till Elmterydh
3
(— 3
(- i
3
I
1617
355
Ulf Grip till Hofgården, Flijsshultt
Erich Månsson till Kälundha
Nils Pedersson Sölfwersparre till Kullebodha
+ [Jahan Hindrichsson]0 Rytter till Baastorp, Capitein
[Arfwidh Pedersson till Härdha]0
[Måns Pedersson till Hobbestadh]0
Isack Hindrichssonn till Hagsiö
Mauritz Siöbladh till Siötorp
Erich Månsson till Harstadh, ähr hemma siuk
-Linder Pedersson till Oseby
Nils Pedersson till Holma
Bäncht Bagge till Berga, Capitein
[R—13 Au:]a Peder Michelssonn till Tuna
5 hest -
R— 1 —
R— 1 —
R— 1 —
R— 1 —
R — 1 —
R— 1 —
R _ 1 N3 -
R — 1 —
( 1
(- 1
R och h
R — 1 —
R— 1 —
R —1 —
R— I —
R —I —
R— 1 —
Jöns Lillie till Winöö
Erich Erichssonn till Horssnääs
Jahan Abell till Stockeridh
Måns Stiema
Knut Drake till Graby, Ryttmester
Arfwidh Stierne
[Otto Schedingh till Åby]°, Ryttmestere
R—1— Jöns Rääf till Haga
r — 1 — Melker Axellsson till Biörnhultt
20 [H. Nilss Gyllenstierne till Foglewijk]8
R—1—20 Arfwe Broms till Lhijom
R — 1 — 20 Swen Bagge till Wäsby
13
1
t— 1
(- 1
(— 2
1
(- 1.
R — 1
R — 1 —
R— 1 —
R — 1 —
R — 1 —
R— 1 —
R— I —
R— 1 —
13 Au:
Knut Michellssonn till Winkatompta
Bengt Jönsson på Lästadh, siuk
Jöns Jörensson
Peder Månsson
Nils Boosson
Truls Kåsse
Arfwid Kåsse
Daniel Selö
Ped[er] Larsson till Salsshullt
Adelen alf Näriche
Åke Axellssonn till Goxholm
ähr hemma siuk, G: Hendrich Falkenbergh till Trystorp
Carl Bonde till Borssöö
Adelen aff Wärmeland
Olof Christoffersson till Gårestadh
Linnar Peersson till Sätter
Peder Knuttsson till Sefle
Nils Persson, Lut: under?
(— 2
356
1617
Adelen aff Finland
Samuell Lobron till Golby och Segaris, G: öf[we]rste Wachtmestare
Hans Boij till Gennaby och Wexö, ähr dödh, ligger widh holmen
Nils Boij till Swanwijk
Arfwidh Horn till Wårentaka, fändrich under Gref Jacopz regemente
Hans Horn till Leesnemij
Lindwedh Claesson till öfwerby
Samsson De la Mot till Lais
Hindrich Månsson till Hijfwijkela, ryttmestare
Matz Sigfridssonn till Tewala
Hans Lindelöf till Murila
Jöran Bröniolsson till Eriula
Ermegissle Creutz till Sarolax
Bencht Åkesson till Kifwitz
13 Au: Hans Lodh till Nummelax
Töne Hindrichsson till Tomptebacka
Olof Jacobsson till Stensnääs
Erich Jöranssonn till *, fändrich under Hendrich Månsson
Arendt Skaringsonn till Såråås
28 Aug: Oloff Giöstafss[on] til Siussholm
28 Aug: Ifwar Giöstafss[on] till Särkelax
28 Aug: Erich Jönss[on] till Gunnila
Adelen ifrån Liflandh
G: Herman Wrangell till Elstfär
Nampn opå P r e s t e r s k a p e t
ifra Upsala stifft
Archiepiscopus för Simtuna contract
M: Johannes Lenaeus, profess: för Waxala, Danmarkz och Trögdz contract
M: Jonas Magni, profess: för Skeftuna och Tijarpz contract, sampt medh
Hagunda cont:
M: Nicolaus in Longtora för Lagunda och Rydz contracter
D: Johannes in Eedh för Eda och Odensala cont:
D: Salomon in Tuna för Närdingehundredz medh Olandz och Frössåkers
contracter
D: Petrus in Äkrön
D: Petrus in Wäddö för Estuna och Frötuna contracter
Her Elias i Täby för Wärmbdö och Sorunda cont:
Ifrån Norlanden
H.M:tz Drott- yj- oiaus Niurenius, rector schöl: Gevaliensis för Gäfle och hele Gestrick-
mngens leib-
cedingh landz contract
1617
357
M: Dominicus in Delsbo ähr siuk, och hafwer hans fadher her Olof Sig-
fridi praesenterat fullmachten för heele Helssingelandz contract
Her Olof Sigfridi i Arnäs för Ångermannelandz contract
.B. Her Päder i Niurunda för Mädelpa contract, fullmachten inthet under-
schrifwin
Her Nils i Pita för hele Westrebottens contract
Her Jacob i Ny Carleby för hele österbottn
Presterskapet af Linkiöpingz stifft
M: Joen Kylander, Biskop i Linkiöping
M: Daniell, kyrkeherde ibid.
M: Nils i Wreta } för hele Östergiöttlandh
M: Lars i Heredtzhammar
D: Claudius i Rijsinge
D: Johannes Falck in Pesnäs för Nörre mötet på Ölandh
M: Hans Ungius, Superintend: i Calmare lähn för Södhre mötet på ölandh
medh Sefwedhe och Assbolandz contracter
M: Nicolaus Eschilli, rector ibidem, för Nörre och Södhre More medh
Stranda haredtz cont:
Her Lars i Lofta för Tiust och Tuna lhän
Au: M: Sijlfwester, superint: i Sködwij
Her Anders Johannis, prsepositus i Broddetorp , för Sködwij super:
Her Gunnar i Gökhem
Presterskapet af Slrängenääs stifft
M: Lars Paulinius, Biskop i Strängenäs
D: Mathias Giorgi ähr opå heele Capiteletz wägner her och hafwer ingen
fullmacht, utan alenest Capitels sigillum
D: And: Bergeri för hele Näriches contract
D: Johannes Wattrangius för Röne och Jönåkers cont:
D: Sigge in Forss hafwer comune sigillum pastorum i östre och Wästre
Rekema och ingen fullmacht
Au: M: Joen Nicolai i Mariestadh för Wassbo och Walla hr:
Her Håken Jonse i Wäse sochen och häredh för hele Wärmelandz cont:
Presterskapet af Westeråhrs stifft
M. Olof Stephani, Biskop i Westeråhrs, för Sijende hr. och Westre Dalernes
contracter
M: Ericus Holstenius, conrector ibid., på hele Capitels wägna medh Nor¬
bo contract sampt Tiurbo cont:
M: Samuell, pastor in Tuna, för Kopperberg/ och Nidrebergzlagen
Her Boo Olai i Mora s: för heele östre Dälerna
Her Lars i Kiöpingh för Arboga och Kiöpingz contracter
B- Her Joen Sigfridi, prost i Kollbäck, för Snäfwringz och Tuhundradz contr:
358
Presterskapet af Wexjö stifft
M: Pedher Jonae, Biskop i Wexiö, för Sunnerbo häredz contract
M: Nils Krook, pastor in Wexiö, för Albo häredh
Her Joen, pastor in Bolmsöö, för Wässbo häredh
Her Jöns i Hofmannetorp för Konga häredh och Opwidinga heredcont:
N. B. Erlandus Petri, fordom in Långarydh, för össbo
+ Her Samuell i Hulttsiö för Cronobergz lhän
Her Joen Benedicti i Bolmsöö för Nörre och Södre Widhboo
Her Udde i Roghberga för Tweta och Wista häreders cont:
+ Her Samuell i Hultsiö för Westra och östra häredtz cont:
Presterskapet af Skara stifft
M: Sueno Suenonis, pastor in Skara, opå hele Capiteletz wägner
M: Gunnarus Erici ss: theolog: lector i Skara och på Capitels wägner
M: Arvidus Haquini in Lena I , ^ , .
„ ^ _ .... löpa Presterskapetz wagner
D: Ericus Bryngolphi in Tqsio |
Presterskapet ifrån Åboo stifft
M: Erich, Biskop i Åbo, för Södhre Finlandh
M: Joachim Mathie, pastor i Åbo, för hele Capitelet och Säxmäki hr:
M: Nils Magni, pastor i Wiborgz, för Wiborgz stadz cap: och dess cont:
13 Au: H: Samuell Andree, pastor in Helssingfors, för Borgo cont:
7. 8bris Kost. D: Johannes Sigfridi in Biörneborgh för Nidhre Sategundens Cont:
D: Ericus, pastor i Wemo, för Norre Finlandz cont:
*_ D. Johannes, pastor i Rofwesij, för öfra Sategundens cont:
13 Au: Her Matz Nicolai, pastor in Lampiss, för Hollola och Hattula cont:
x— Her Erich i Jockes för Nyslåtz lhän och contract
3 Sept: Her Isack i Loijo för hele Raseborgz cont:
4 Sept: Her Bertill i Hammerlandh sochen för heele Ålandz cont:, ingen fullmacht
Östrebotten
Her Jacob Sigfridi, preepositus i Nyie Carleby, för Norre och Södhre pros¬
teri]
Krigzbefhålel af Upland,
Baltzar Lamb, lytenampt under Jahan Rytter
Christiär Knutzon till Biörkö, corporal under Hindrich Flämming
Willam Greij, höfwitzman
Sanner Gäder, lutenampt
Krigzbefhålel af Wässmanneland
Jacob Kraffertt, leutten. under Ernest Kreijtz
Krigzbefhälet af Sudermanneland
1617
359
Krigzbefhälet af Östergiötland
Anders Watz, höfwitzman
Krigzbefhälet af Westergiötland
Hindrich Cronebergh, höfwitzman
Påwell Anderssonn, qwartermester
Swän i Orleken, furerer
Krigzbefhälet af Småland
Peder Månsson till Hielmssänga, lut:
Carl Jönsson till Asebodha, fänd: under Knut Drakes fhana
Nils Jonsson, munsterschr. under Knut Drake
i Elias Korre, höfwitzman
Håkan, qwartermester
Möre. Olof Pädersson höfwitzman
Krigzbefhälet af Näriche
Krigzbefhälet af Wärmeland
Au: Eskili Hansson, höf:
Joen Andersson, lut:
Krigzbefhälet af Finland
Krigzbefhälet ifrån Lifland
Krigzbefhälet ifrån Norlanden
Au: Robrecht Ruderfortt, höf:
Måns Gadd, fänd:
Hans Larsson, fhörer
Namn opå Borgmestere och Rådh
ifrå effterschrifne städher
Stockholm
Jacob Erichssonn j Borgmestere
Olof Andersson |
Knut Kråka \
Petter Grönebergh |
Erich Kämpe \
Baltzer Gerdson )
af Rådhet
gemene och stadzschrifweren Swän Jönsson
U psala
Au: Thomés Larssonn, Borgmestere
Anders Larssonn, Rådhman
3Öo
1617
Calmar
Jöns Joensson, Borgmestare
Didrich Holfougdt, Rådhman
Westeråhrs
Mårten Swänsson, Borgmestare
Mårten Knutsson, Rådhman
Nörkiöping
14 Au: Jöran Anundsson, Borgmestere
Måns Swänsson, Rådman.
Joen Månsson, gemen borg:
A boo
Hans Platz, Borgmester
13 Au: Lasse Matzonn
Påwell Erichssonn
Raumo
28 Aug: Henrich Pafwelsson
28 Aug: Marcus Påfwelsson.
Wilborg
Rickhardt Bössman, Borgmestere
Jacob Simonsson, stadzschrifwere.
Gåjie
Carl Rassmusson, Borgmestere
Hans Militz, Rådhman
Nykjöping
15 Au: Tolle Pederssonn, Borgmestere
Dittlott Pederssonn, Rådhman
Suderkiöping
14 Au: Hans Pedersson, Borgmesteie
Bastian Wellamsson på G. Borgerska:
Arboga
13 Au: Reinholtt Höijer, Borgmestere
Nils Andersson, Rådhm:
W esterwijk
13 Au: Peder Jöranssonn, Borgmestere
Peder Nilssonn, Rådhman
1617
361
14 Au:
13 Au:
16
13 Au:
13 Au:
14 Au:
Kiöping
Matz Nilsson, Borgmestere
Linkiöping
Jacob Hindrichsson, Borgmester
Måns Pedersson, Rådhman
J önkiöping
Nils Joensson, Borgmest:
Håkan Olofssonn, Rådhman
T älije
Michell Matzon, Borgmestere
Måns Olofsson, Rådhman
Stockholms Norre förstad
Mathias Trost, Borgmestere
Anders Larsson I
' Radhman
Rassmus Andersson
Per Swänsson, stadzschrifware
Lasse Jonsson, Borgmestere
Herman Handh för gemene
W adsiena
Hudwichzwall
Bärendt Lårman, Borgm:
Olof Olofsson, Rådhman
Strängenäs
Jöns Olofsson, Borgmestere
örebro
Olof Toensson I ,, ..
Gudmundh Andersson | a man
Björneborg
Mölker Larsson, Borgmest:
Simon Hindrichsson, Rådm.
Hindrich Larsson, gemene borg.
Mariestad
Brunte Knutzonn, Borgmestere
Härnösand
TTrif-Ti Mqrlt7on. Rådhman
362 1(517
Hedemora
Joen Joensson Rådhman
T orsillia
13 Au: Olof Nilssonn, Borgmestere
Carlsstad
13 Au: Erich Luut, Rådhman
Lidekiöping
17- Håkan gullsmidh, fordom Borgmester
Enekiöpitig
13 Au: Michell Olofssonn, Borgmestere
Lars Påwelsson, stadzschrifwere
Skara
Måns Christoffersson, Borgmest:
Ekesiöö
14 Au: Staffan Pedersson, Borgmest:
Peder Swansson, stadzschrif.
Öregrundh
13 Au: Michell Pederssonn, Rådhman
Helsingfors
13 Au: Casper Reijer, Borgmestere
Didrich Larssonn, Rådhm:
Sigtuna
Michell Markussonn,
Sköfdingh
14 Au: Jahan Erichsson, stadzschrif.
Ula
Sigfridh Jönsson, Rådhman
Zacharias Fick, borgere
Wasa
Samuell Thomusson, Borgmest:
Hioo
21 Augusti. Jon Andersson, Rådhman
1617
363
Au:
17-
Au:
Au:
Kären .
»
Bratta
Falkiöping
Jahan Erichsson i Sköfde, stadhzschrif. för Falkiöpingh medh
Skäninge
Anders Jönsson, Rådhman
Bogesundh
Sigge Swänssonn, Rådhman
Wexiö
Håkan Nilssonn, Rådhman
Philipzstadh
Wimmerby stad
Jöran Erichsson, stadzschrif.
Trosa amijnne stad
Päder Päderssonn, Borgmestere
B argo stad
Jacob Höfwenär, Borgmester
Nystadh
Ekenääs
Matz Pederssonn, Rådhman
Nampn opå gemene Almogen
uthi Vpland
Erich Olofsson i Rolestadh i Frösunda s: — för Sämingehundradz hr. x
Olof Olofsson i Hambra i Grödinge s: för Svarttlösa hr. x
Rassmus Jonnsson i Lijda i östrehaninge s: för Sotholms hr. x
Lasse Andersson i Mälstadh i Hussby s: I för Långhundradz och Siuhund-
Erich Matzon i Upby Estare sochen J radz hr: dh x
. Hans i Tenestadh i Täby sochen — för Danerydz skipzlagh x
. Anders Nilson i Spånga i Alunda s:—• för Olandz hr. x
. Markus i Södherby i Almunge s:— för Närdingehundradz hr. x
. Hans Erichsson i Rindöö i Wärmbdö s:— för Wärmbdö hr. x
. Erich Tornusson i Eneby i Hackesta s: | ... _ .. .
. , ^ 1 för Trogdenx
. Anders Erichsson 1 Rosta 1 Walberga s:J
. Matz Martensson i Edzberga i Bredh sochen — för Åsunda hr. x
364
1617
• Olof Michellssonn i Wreta i Rassbo sochen för Rassbo hr. *
• Erch Hansson i Slafwestadh för Waxela hr.
14 Au: . Peider Olofsson i Hielmestadh \ ... ,
. Matz Erichssonn i Wallskogh / f°r BahngZ
. Matz Benchtssonn i Håberga för Wåla hr. +
• Lasse Pederssonn i Bäggeby för Tijarp hr. +
. Mårten Olofsson i Kläringe för Wändels hr. +
. Lars Jacobsson i Walsta för Ährlingehundradz hr. +
. Anders Larsson i Berga för Håbo häredh
> * . Jahan Hansson i Gamblebyn i Börstill s: för Frössåckers hr. +
. Staffan i Staaf i Färentuna s: för Färentuna hr. x
> » Erich Joensson i Kornääs i Hafwere s: för Häfwerö skipplagh x
> > . Erich Pädersson i Bro s: för Broo skiplagh x
. Peder Jöransson i Täby i Hussby s: för Lyhundradz hr. x
» j . Rassmus Persson i Hammerby i Lenna s: för Frötuna skiplagh x
. Måns Benchtsson i Kyrestad i Ährentuna s: I ... „ , ,
, t> j • -r •' t i. 1 for Norunda hr. x
. Olof Pedersson 1 luna 1 Tensta s:
. Knut i Gryta i Kulla s: för Lagunda hr. x
> . . Erich Erichsson i Fäll i Wäddö s: för Wäddö sochen x
. Nils i Heningzboda i Tämlåsa s: I ... TT . .
. Anders i Hakestad i Dalby sochen j °r agUn a r'
. Påwell Andersson i Foxta s: I ... _... ,,
■.t, ^ i. j • t... •• r för Ulleråkers hr. x
, Waste i Mansboda 1 Borije s: |
i > . Erich Pärsson i Qwisslingeby i Åkers s: för Åkers skipzlagh x
18 Au-. . Anders i Sanda i Forsta s: för Waltuna hr. +
. Matz i Egby i Spånga s: för Soltuna hr.+
. Jacob i Tijble i Nääs s: för Broo hr. x
Gemene Allmogen af Wässmanneland
18. . Anders Månsson i Igersta i Birkesta sochen 1 ... _. , ...
. Lasse Pedersson i Gollwalla i Kijle sochen (for T,Urb0 haredh X
I- Per Olofssonn i Daneby i Himeta sochen | ... .. , .
* ). Erich i Ullersätter i Nässby sochen j for Akerb° hr‘
|- Påfwell Påwelssonn i Myreby i Balunge s: I ... _.. , .
t rr, r . ,, . „ , . för Siiende Norbo och
x . Lasse Olofsson 1 Munga 1 Romfretuna s: , J
|. Anders Olofsson i Skästadh i Lilla häredtz s: j
Nils i Stenby i Munketorp s: I , .
_ . . T , . > för Snafwnngz her. x
• Per 1 Norby 1 Bergz sochen J
18 Upland . Simon Swensson i Torstuna sochen och by för Torstuna hr. x
Uplandh . Per Benchtsson i Härfsta i Simtuna s: för Simtuna hr. x
. Nils Embiömssonn i Wassla i Nora sochen för Noraskoga bergzlagh
, Bencht Andersson i Aspa i Linna sochen för Lindis bergzlagh
Gemene man ifrån Sudermanneland
x I. Olof Andersson i Gunn eban dh i Walby s: för östra Rekema
x (. Peder Bänchtsson i Assby i Byestad s: för Wästre Rekerna
1617
365
för Oppunda hr.
Michell i Sörlanda i Lenbo sochen för Åkers häredh
Anders i Alm i Dunker sochen för Willåttingen
. Lasse Andersson i Kumbla i Torsten s: för Selbo häredh
8 Au: x. Joen Matzon i Tassnäs i Gåsinge s: för Daga hr.
. Lasse i Brumma i Wingåkers s:
Lass i Fleen i Fleen s:
8 Au: . Olof Larsson i Wreta i Hölö s: för Hölbo hr
. Joen Nilsson i Rösta för öknebo hr.
1 Au: . Per i Nälberga i Swarto s: för Röna hr.
. Erich i Tuna by och sochen för Jönåkers hr.
Gemene Almoge ifra östergötland
Peder Månsson i Torp i Lööt s: för Mimmers hr.
Lasse Pedersson i Gulltorp och Skärkin s: för Skärkin h.
Nils Håkansson i Siögestad i Wreta kloster s: för Gullbergz hr.
Bäncht i Egby i Skinbergz s: I ,.. Tr , . ,
. _ , . ... ? för Hammerkm hr.
Lasse 1 Ormestorp 1 Skallevijk s: |
Töns Larsson i Hwarf s: I ... , , , _. , ,
, . TT... , , XT.. . 1 för Aska och Daals hr.
Olof Andersson 1 Hiarnberga och Nasia s:)
Olof Swänsson i Tormby i Fornåsa s: för Bobergz hr.
Nils Pedersson i Askesundhz by och s: för Askesundz hr.
Olof i Biärby i Kudby s:
Pär i Wijsätter i Hussby s: för Biörkin, Lössningh och össkins hä-
Botwedh i Orrewalla i Hussby s: I redher
Biörn i Grönehögh i Furesta s. |
Joen Nilsson i Brenninga i Gogors s: för Hellestadh, Wånga och Godhe-
gårdz bergzlagh
Per Larsson i Rinna i Rinna s: | för Göstringz hr.
Anders Nilsson i Lakarp i Osiö s: | för Lysingz hr.
Lasse Persson i Alesta i Tålesta s: för Wijfolka hr.
Carl i Klefsta i Ortompta s:
Bench[t] i Fröselsa i Kärna s: för Gulbergz, Walkebo, Hane-
Erich i Slijckie i Rapesta s: kindz, Åkerbo och Banke-
Ingewall i Refwa i Törnewalla s: kindz hr.
Nils i Siögesta i Wreta kloster sochen
Jönss i Berga i Eneby s: för Bråbo herede
Gemene Allmoge ifra Westergötland
. Joen Andersson i Mörum i Horns giäld |
. Segoll i Segerstadh i Ullarfwa giäldh
. Olof Hansson i Gertorp uthi Floo sochen för Åsa och Wista hr.
. Per Swänsson i Gärum by och sochen för Wena hr.
. Per i Sillebergh i Rakeby s: för Kollandz hr.
. Carl Håkansson i Lerdala s: för Walla hr.
. Böriell Pedersson i Wånga s: för Skåningz hr.
+
14 Au:
Ost:
för Wassbo hr.
T? ri Alrrnf
366
1617
18 Au:
Lars Siggesson i Näregården för Barna och Laska hr.
Bröniell Joensson i Hofbergh för Bierka och Kolingz hr.
Gummundh Andersson i Solange för Markz hr.
Gummundh Persson i Bredaredh för Kin hr.
Erich i Frestesbyl
Anders i Bergh f^r yjorc]als, Sundaals, Webo och Walbo hr.
Nils i Hagen
Håwaldh i Heda
Swan Jönsson i Backa och Kyrkefalla s: för Kåkins hr.
Jacob i Målarp
Lars Helssingh i Koxtorp | för Wartofta, Gudoms, Wiska och Frökins
Arfwidh i Baker ( häredher
Swan i Kotarp
Swan Joensson i Gerstorp i Borstena s: för Wän hr.
Anders Persson i Smedzåås i Toarp s: för Åås hr.
Jons Andersson i Wallarydh i Hossna s: för Redwägh hr.
Joen Andersson i Hedene sochen och by för Gåsene hr.
Gemene Allmoge ifrån Småland
. Joen Odgesonn i Kroka i Söderåker s: t för Nörre och Sodhre Möre
. Nils Benchtsson i Åhlhultt i Döderhultt s: | medh Stranda häredh
. Lars i Alendzkiöp i Trara sochen I ... ^ ,
.. ,, . , . . t, } för Sunnerbo hr.
. Gumundh i Stäckinge i Berga s: )
. Swan Olofsson i Daansio i Lekara s: I för Albo, Kinnewaldz och Nor-
. Per Joensson i Trähörna i Urs[h]ulta s: f widinge häreder
. Michell i Tenhultt i Roberga s: för Tweta och Moo hr.
. Jöns i Arrarp i Horedha s: för Södre Widbo hr.
. Håkan i Kiäringebergh i Säby s: för Nörre Widbo hr.
. Lars i Karkingetorp i Skijra s: för östra hr.
. Tore i Tollstorp i Hofmannetorp s: I ... T. . _
„ , . ..J • -r. , för Konga och Opwidmga hr.
. Matz i Bijhultt i Dasio sochen |
. Anders Olofssonn i Oxeboda i Hallingbergz s: för Tiust och Tuna hr.
. Toen Toensson i Tånne by och sochen I ... „ , . ..... , ,
. . TT , ... , ? för Ossbo och Wästra hr.
• Linder i Gistanstorp i Holsio sochen |
I- Sone Markusson i Bäckeby i Gorfwe s: för Sefwede och Assboland [hr.]
[• Per Joensson i Alboda i Högzby s: för Ambördz häredh
J- Bäncht i Fållinge i Wilsta sochen )
V Nils i Slätthultt i Wilsta sochen ) N'assb0 hT-
• Olof Persson i Skärelöf i Hålterstada s: I ... _.., „ . ,,, .
. _T _ • a i i i ( iör Södre Motett pä Olcind
• Nils i Holmestorp i Algutzrum sochen |
• Per Claesson i Högzrum by och sochen I ... ...... ,, , , .
for Norre Mötet pa Oland
• Simon Larsson i Medelbodha i Bodha s: |
F N^deHer I ^eT Olofssonn i Flydehammar i Norre Wij s: för Ydre
tig Jahans I Per Jönsson i Fiälla i Wålnäs s: för Kind häredh
18 Au: Per Jonsson i Rafwelsmack i Gränna s: för Wista hr.
1617
367
Gemene Almoge ifra Näriche
Swan i Odenswij i Wijby sochen
Olof Andersson i Bittinge Mädelosa s:
Erich [i] Kumbla by och sochen
Nils i Ytesta i Axbergz sochen
för hela Näriche x
Gemene Almoge ifrån Wärmeland
Erich Torsson i Fiäll i Stafwenääs s: ,
„. . . T ,. . TT . , ; för Westra Sysslett
Olof 1 Lyssaas 1 Karlanda sochen j
Elof i Arneby i Sundz sochen I ... _ . , ,
Per i prestegården i Alstad sochn | °r nss a en
Gemene man ifra Gestrichland.
Jöns Joensson i Zee i Förnebo sochn 1 ...
. Joen Pedersson i Axmar uthi Hambrunge sochn | OI
Gemene man ifra Helsingland
. Lasse Larsson i Finnefladh, fordom fougdte j
. Swän Joensson i Norby i Södre Elfer sochn , för hele landet
. Joen i Sägnes i Dilssbo sochn
Gemene ifra Mädelpa
Olof Biömsson i Gästadh i Niurunda s: för hele landet
Gemene ifrån Ångermanneland
Gylich Larsson, fordom höfwitzman I ... , , , , .
Christoffer Elofsson i Elg i Grumsundz s: J f°r hele landet
G. man ifra Dälerna
Hans Larssonn i Alsedhaby och Rättwijk s: för Rättwijkz sochen x
Tolfte Olofssonn i Läkanäs för Lixan sochen x
Matz Joensson i Färnääs för Mora sochen x
Matz Olofsson i Tuna för Tuna sochen x
Bencht i Hedha i By sochen för Öfra och Nidre bergzlagenx
Toren Nilsson i Sundbornn I ... , . T. , ,
T > for hele Kopperbergzlagen x
Marten Larsson 1 Gruwenj sa |
Knut Halfwerdsson på Heeden för hele Westre Dälerna x
Israel Rassmusson i Kålwijk för Norre och Södre Biörkö medh Gränge
sochner
Hans Olofsson i Sundabo för Gamble Nora och Skinskatte bergzlagh
Bänchtt i Usepa för Lindis bergzlagh
Xlii o TToeVti^T-rtcdrm för "NJ nr a ^kofra TlPTCzlapTl
Gemene man ifrå Wästrebotlen
Hans Koure i Woidakala för Tärna, Nörrebotten och Norre prosteridh
368
161?
Gemene man ifrån Österbotten
Hans Erichsson i Liminge |
Matz Erichsson i Murssar
Matz Jörensson i Kyru
Anders Bertillsson i Wöra
för heele östrebotten
Gemene man ifra Finland
x — Gregorius Erichsson i Akwiss I ... T. „ ,
„ . T. • r r f°r Kymmenegardz lahn x
x — Påwell Tornusson i Kanussjerf J
Olof Nilsson i Hwitisbofiärdh i Ulfzbv s: ) ... .... _ ,
T„ TT . T .. . } for Nidra Sategunden
Joran Hansson i Laila i Efra Amijnne s: |
x — Johan Mårtensson i Willächtis j
x — Nils Jönsson i Anianpälle , för Hollola och Hattula häredher x
l X
X
— Matz Påwelsson i Hattemala
I
x — Lars Hindrichsson i Tämsa sochn ... 0.. ... .. .
t t? • u • Tr i -i u tv-i i i *or baxmakij hr. x
Lars Erichsson i Kukoila och Palckene s: | J
Michell Andersson i Kangeltaka och Birkala s:
T tt- j • • tt i. i • rr i l°r Ofra Sategunden x
x — Lasse Hindrichsson i Hartualaby i Kangasala s: —|
x — Hindrich Tornusson i Leina I ... , . ,Tr.. 101 „
. Tr. . . T . för hele Wiborgz siatz Ihan
Simon i Kiura uthi Lappwes sochn |
28 Augusti. [Simon Sifridzsson]a för Masko härade
Larss Matson för Masko herede
x — Swan Clemetzon i Karfwin , . .. . . xr i ,
T v t- • ht 1 •. ’ f°r Kandasalmn hr. i Nyslotz Ihan x
x — Jacob Erichsson Mal witen | J J
x — Lasse Joenssonn I ... ^ . .
. , . . } for Store Safwolax x
x — Anders Awin \
Hindrich Michelsson i Kifwiituk i Tenala s: | „ , ....
Hindrich Hansson i Holsten i Siuende sochen f f°r RasäeborSz lhan
[Bertill Blasiusson]"
x — Simon Sigfridsson i Hwitila by och Wirmo s: för Masko hr. x
Matz Sigfridsson i Gambleby i Perno sochen för Borgo Ihan x
Morten Larsson i Saringstaby för Wemo hr. x
Gemene man ifrån Åland
Matz Persson i Säby i Sundh s: I ..... , ,,
T.. , .. for hele Alandh
Joran Olofsson 1 Kella 1 Finström s: |
Enden på Herredagz karlarne/
a) Överstruket. — 6) Tomrum. — c) På slutet en del klotteraktiga anteckningar av
samtida hand.
Hittills utgivna delar:
Första serien, 1521—1718.
Avdelning I (1521—1611). •
Del.
|
T:
|
i.
|
152 —
|
1544.
|
Pris
|
10 kr.
|
|
|
Del.
|
I:
|
n.
|
1544—
|
1560.
|
Pris
|
10 kr
|
|
|
Del.
|
II:
|
i.
|
1561 —
|
1568.
|
Pris
|
3 kr.
|
50
|
öre.
|
Del.
|
II:
|
ii.
|
1568—
|
1571.
|
Pris
|
5 kr.
|
75
|
öre.
|
Del.
|
II:
|
m.
|
1571 —
|
1592.
|
Pris
|
15 kr.
|
75
|
öre.
|
Del.
|
III:
|
i.
|
1593—
|
1594.
|
Pris
|
10 kr.
|
|
|
Del.
|
III:
|
ii.
|
1595—
|
1596.
|
Pris
|
4 kr.
|
|
|
Del.
|
III:
|
m.
|
1596—
|
1597.
|
Pris
|
7 kr.
|
50
|
öre.
|
Del.
|
IV:
|
i.
|
1597.
|
|
Pris
|
3 kr.
|
25
|
öre.
|
Del.
|
IV:
|
ii.
|
1597—
|
1598.
|
Pris
|
14 kr.
|
|
|
Del.
|
IV:
|
lii.
|
1598 maj—december. Pris
|
12
|
kr.
|
Avdelning II (Tiden från 1611).
Del.
|
1:
|
i.
|
1611-
|
1612.
|
Pris 9 kr.
|
Del.
|
I:
|
ii.
|
1613—
|
1616.
|
Pris 10 kr.
|
Del.
|
II:
|
i.
|
1617.
|
|
Pris 12 kr.
|
Del.
|
II:
|
il.
|
1617.
|
|
Pris 10 kr. 50
|
|
|
Andra serien, 1719 —1809.
|
Del.
|
I.
|
|
1719—
|
1723.
|
Pris 17 kr. 50
|
Del
|
II.
|
|
1726—
|
1727.
|
Pris 16 kr. 25
|
Del.
|
LII:
|
i.
|
1 731 —
|
1734.
|
Pris 26 kr.
|
Del.
|
lil:
|
ii.
|
1734.
|
|
Pris 20 kr.
|
44oi6y
RIKSDAGSBIBLIOTEKET
0 000 000 009 7743