SVENSKA
RIKSDAGSAKTER
JAMTE
ANDRA HANDLINGAR
SOM HORA TILL
STATSFÖRFATTNINGENS HISTORIA
UNDER TIDEHVARF VET
1521—1718
TREDJE DELEN
1592—1597
MED UNDERSTÖD AF STATSMEDEL UTGIFVEN
AF RIKSARKIVET
GENOM
EMIL HILDEBRAND
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRVCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
I894 I9IO
[lOOO 03]
SVENSKA
RIKSDAGSAKTER
UNDER TIDEHVARFVET
1521-1718
TREDJE DELEN 1 /
1392—1597
Förord.
På sätt i förordet till andra delen af Svenska riksdags-
akter är angifvet, utkom redan 1894 ett första halfband af
tredje delen, omfattande åren 1593 och 1594. Sedan därefter
1899 andra delen blifvit fullbordad, utgafs år 1900 ett andra
häfte af tredje delen, omfattande hufvudsakligen året 1595.
Utgifvarens utnämning till riksarkivarie följande år hindrade
honom tillsvidare att ägna sig åt afslutningen af tredje delen,
som redan framskridit till sid. 700. Att under sådana förhål¬
landen öfverlämna densamma åt annan person ansågs mindre
lämpligt och i stället beslöts att under tiden påbörja en ny del.
Underhandlingar inleddes med dåvarande docenten V. Söder¬
berg om att börja en sådan del med Gustaf II Adolfs rege¬
ring, K. Maj:t gaf sitt medgifvande därtill 1903, åtskilliga för¬
arbeten gjordes och ett första ark kunde år 1905 i korrektur
uppsättas, då det befanns, att Söderbergs öfriga göromål ej
tilläto honom att ägna sig åt ett så tidsödande och föga lönande
företag som utgifningen af ett band Svenska riksdagsakter
från ifrågavarande tid. Samtidigt uppdrog riksarkivarien åt
dåvarande amanuensen i riksarkivet S. Clason att påbörja ut¬
gifningen af en fjärde del, sedan gränsen mellan densamma och
den ännu icke afslutade tredje delen bestämts till maj 1597.
Redan följande år utnämndes emellertid Clason till professor
vid Lunds universitet. Riksarkivarien lämnade då detta samma
uppdrag åt e. o. amanuensen i riksarkivet T. Höjer. Denne
blef emellertid redan år 1906 utnämnd till andre arkivarie i
utrikesdepartementet och utträdde ur riksarkivets tjänst. För¬
arbetena hade likväl så långt framskridit, att han på riksarki-
variens uppmaning förband sig att utgifva åtminstone ett häfte
på fjärde delen. Häftet utkom också i början af år 1909, men
därefter måste denna Höjers verksamhet afbrytas. Oväntade
svårigheter ha sålunda ställt sig i vägen för fortsättningen af
den äldre serien af Svenska riksdagsakter. Oafslutade urkunds-
publikationer äro emellertid föga tilltalande, och så fann sig
IV
riksarkivarie!! nödsakad att återupptaga arbetet med tredje
delens fullbordan. Härtill har emellertid måst användas se¬
mestern eller också tid utom den ordinarie arbetstiden och af-
slutningen har sålunda icke kunnat fortskrida så särdeles fort.
Nu föreligger emellertid tredje delen färdig.
Gränsen för densamma har, såsom nyss blifvit nämndt,
satts till maj 1597. På Arboga riksdag bestämdes bland annat,
att de frånvarande ständerna skulle inom sex veckor därefter
tillkännagifva, huruvida de ville göra ett med dem, som varit
med om beslutet, eller icke, eller hvilka skäliga gensagor de hade
att förebära däremot. Men då inom den fastställda tiden de
äskade förklaringarna endast till en mindre del inkommit och
de dittills förda förhandlingarna sålunda icke ledt till åsyftadt
resultat, medgafs genom ett öppet bref den 2 maj ett ytter¬
ligare uppskof på tre veckor, hvarpå nya förhandlingar vid-
togo och slutligen ett ständermöte i Stockholm sammankallades.
Det är med denna serie af förhandlingar, som det ansetts lämp¬
ligt att låta den fjärde delen börja.
Själfva mötes- och riksdagsbesluten äro från de få år, som
tredje delen omfattar, åtminstone till största delen bevarade i
original, men dessa befinna sig icke alla i riksarkivet. Fler¬
talet bekräftelser på Uppsala mötes beslut förvaras nämligen
på andra orter, så särskildt i Uppsala universitetsbibliotek.
Med själfva riksdags- och mötesakterna och andra handlingar,
som med mötena stå i sammanhang, förhåller det sig annor¬
lunda. Visserligen förekomma åtskilliga handlingar, som man
har anledning antaga vara de ursprungliga, men för flertalet
har man alltjämt varit hänvisad till afskrifter, särskildt till
sådana, som härstamma från rådsherrarnes krets, men äfven
till andra. För tiden från Uppsala möte till och med synoden
i Uppsala 1595 har sålunda kyrkoherden i Vexiö Steno Magnis
i riksarkivet förvarade kopiebok varit en viktig och mycket
gifvande källa. Af rådsherrarne har det för denna tid isynner¬
het varit Hogenskild och Ture Bielke samt Jöran Posse,
som samlat eller låtit göra afskrifter. Till de två förstnämnde
låter med säkerhet hänföra sig en numera tydligen ganska
fragmentarisk samling af sådana, som i riksarkivet jämte andra
af numera obestämbart ursprung sammanförts i en bunt »Sam¬
tida afskriftssamlingar ang. händelser 1594—1598». Särskildt
för förhandlingarna i sammanhang med Arboga riksdag bestå
de af ett antal lägg, som stundom börja midt i en mening.
I hvilket förhållande de en gång stått till hvarandra, kan nu
ej mera utredas. Jöran Posses kopiebok innehåller särskildt
afskrifter för året 1595.
v
Äfven andra afskrifter, härstammande från eller gjorda för
personer utom rådsherrekretsen, förvaras i riksarkivet. En
frälseman från Östergötland Ture Jakobsson Rosengren har
med en lätt igenkännlig handstil gjort en mängd afskrifter för
dessa år, af hvilka efter numreringen att döma numera endast
ett mindre antal är bevaradt. Därjämte träffar man en
under senare tider skingrad, men numera delvis hopförd serie
afskrifter, synnerligen dåliga men gjorda af samma skrifvare
och stundom ersättande ett original. Att döma af rättelser
gjorda med annan hand, som stundom förekomma, synas de
hafva tillhört Johan de Mornay — rättelserna äro med hans
handstil — och torde i så fall med Tidösamlingen kommit till
riksarkivet.
Af samlingar utom riksarkivet förtjäna ett par Skokloster-
handskrifter ett särskildt omnämnande. Volymen n. 177 i folio-
serien innehåller sålunda synnerligen värdefulla bidrag till riks-
dagsakterna alltifrån Uppsala möte och in på Arboga riksdag.
Att döma af adresser och befintliga påskrifter härstammar åt¬
minstone flertalet ur Ture Bielkes samlingar. Volymen har en
gång tillhört arkivsekreteraren och lagmannen friherre Gustaf
Ribbing. Hvar han har fått akterna ifrån kan numera ej kon¬
stateras. I den stora samlingen »Miscellanea ex manuscr.», som
en gång tillhört presidenten grefve C. G. Bielke, innehåller
volymen XIII en stor mängd slarfvigt gjorda men till innehållet
värdefulla afskrifter från de första månaderna på året 1597.
Det är i synnerhet rådsherrarnes brefväxling med anledning
af Arboga riksdag, som man här återfinner. Hvar originalen
en gång funnits och hvart de tagit vägen är åtminstone i när¬
varande stund icke bekant.
Som bihang och tillägg ha några aktstycken införts, som
dels vid tryckningen ej voro tillgängliga, dels sammanhänga
med ständermötet 1596 och Arboga riksdag.
En rådslängd har äfven i detta band införts. Någon för¬
teckning på frälsemän har däremot denna gång icke medde¬
lats. Visserligen uppträda en del nya namn, men å andra sidan
saknar man så fullständiga listor eller längder, som föreligga
för den långa perioden 1561 —1592. Först uti ett senare band
kan en sådan förteckning blifva af något större intresse.
o
I afseende på handlingarnas återgifvande i tryck lia samma
grundsatser följts som i föregående band, och hänvisas sär¬
skildt till förordet i andra bandet. Vissa inkonsekvenser före¬
komma nog, men när det, såsom ofta varit förhållandet, gällt
VI
vårdslöst gjorda och sinsemellan i stafningen afvikande afskriften
har det ej ansetts löna mödan att strängt följdriktigt tillämpa
ett visst system, ännu mindre att återgifva en fullständigt oefter¬
rättlig stafning. I fråga åter om originalen eller när någon
gång, såsom fallet varit med ett par af J. Bureus nedskrifna
handlingar, en tydlig afsikt framträder att iakttaga en i någon
mån rationell stafning, har man åter sökt att följa densamma
endast med några få modifikationer. Det är isynnerhet i fråga
om dubbelskrifning af konsonanter och användande af bok-
stafven h, som skrifvarnes godtycke framträder. Särskildt be¬
träffande den grupp af afskrifter, som, enligt hvad ofvan an-
gifyits, torde ha gjorts för Johan de Mornays räkning, har det
varit omöjligt att följa afskrifvarens godtycke, och det har i
allmänhet icke ansetts behöfva anmärkas, när rättelse gjorts.
I afseende på hänvisningarna till handlingarnas plats i
riksarkivets samlingar må anmärkas, att förslagen till regerings-
ordning samt regeringsfullmakter och försäkringar 1594, för
hvilka Riksdagsakta citeras, numera flyttats till »Handlingar
angående Sigismunds första resa 1593—1594 samt regeringens
ordnande». Under året 1595 anföres under åtskilliga nummer
»Riksregistraturet»; det bör i analogi med hänvisningarna såväl
förut som efteråt hellre heta »Hertig Karls registratur», som
visserligen den tiden motsvarade riksregistraturet.
Stockholm i november 1910.
Emil Hildebrand.
INNEHÅLL.
Sid.
Förord.
Möte i Uppsala 1593 i februari och mars (n. 1—41).1 m.
Förberedelser.
Möte i Stockholm 1592 dec.—1593 jan 1.
Prästerskapets böneskrift till hertig Karl 3.
Hertig Karls och riksrådens förening om regeringen 4.
Adelns svar och försäkran 10.
Köpstadsmännens framställning 13.
Öppet bref om myntet •_ 15.
Kallelsebref till mötet i Uppsala 18.
Förhandlingar i landsorten 20.
Förhandlingar i Uppsala
Inledning 26.
Berättelserna om mötet. 31.
Förteckning på närvarande präster 78.
Betänkanden rörande mötets förhandlingar 84.
Beslut (med afbildn.) jämte redaktionsförslag. 86.
Prästerskapets besvär 99.
Förhandlingar i landsorten efter Uppsala möte 116.
Bekräftelser på Uppsala mötes beslut 119.
Öfriga förhandlingar i landsorten 149.
Instruktion för sändebuden till konung Sigismund 154.
Trohetsförsäkran från Skara stifts prästerskap 161.
Riksdag i Uppsala 1594 i februari (n. 42—135).
Förberedelser.
Förhandlingar i Stockholm 1593 hösten—1594 januari 164.
Kallelsebref.... 165.
Ständernas första punkter och konung Sigismunds svar 167.
Adelns inlaga till rikets råd 175.
Skrifvelser växlade mellan hertig Karl, rikets råd och
konung Sigismund 180.
Prästerskapets postulater med följdskrifter 197.
1 Siffrorna inom parentes syfta på akternas nummer.
SYNOD I UPPSALA
1595 i februari.
Domkapitlets i Linköping cirkulär med anledning af den till Upp 158
sala utlysta sammankomsten. Linköping 1594 den 16 december.
Afskrift i Linköpings Stiftsarkiv, »K. M:ts resolutioner m. nr.
1614—1686').
Salutem cum caeteris premittendis.
Venerabiles d. praepositi et pastores, fratres charissimi. Vi håfve
för någon tid sedan bekommit reverendissimi d. archiepiscopi et capi-
tularium eius schrifvelse, att the ännu till ingen fulkomlig afsked uppå
väre gemene verf medh academiae Upsalensis uprettelse och läroembet-
sens sampt hele presterskapsens högnödige och beständige försorgnings
ordning komne äre för the marfallige sacher och hinder, som öfverhetene
dagligen tilfalle af fridzhandelen och krigsfolksens uthresning, och the
gode herrer rikens råd äre mäst hvar hem till sin dragne från Stock¬
holm och inthet ventes till hopa igen för än i Upsala distings tidh,
derföre häfver eidem revmo dono archiepiscopo sampt eius capitularibus
et reliquis verbi ministris, som i Stockholm på then tidh hafva varit
tilstädes, synts rådsampt vare och kärligen begäre atth jagh sampt the
andre bisperne medh en eller två gode prestmän af hvart sticht komme
tilstädes till Upsala åtte dagar vid pas för distingen, hafvandes med
oss hvar af sitt sticht nödtorftige och nogsamme besked och berettelse
om hela läroembetzens tilstånd, om presternes vilkor, underhåld, veder¬
lag, besväringar; item om kyrkiones bygningar och nödtorfter, teslikes
om hele christelige lefvernes tilstånd eller förargelse, som på färdom
kunne finnas obotelige, om schöler, hospitaler och hvad mere then
rene och saliggiörande religion är till äro och förfordring, på thet vi
medh tilbörlige omsorgh och eftner nödtorften måge emellan oss om
församblingenes sampt hennes cmbetes velstånd beråtzla och then hos
öfverhetene på thet troligste befordre och gönom Gudz nåd. hehagh
väre försämblinger medh hele läroembetet en helsosam och béståndig
Riksdagsakter III. 33
512
1595
form och stadge bekomme må. Håfve vi förthenskull förordnet och
hädan från Linköpingh till ider förskickat thenne hederlige och väl-
lärde man d. Elaum Andreae i Harg till atth fordre och anamme uthaf
ider om alle thesse förschrifne punchter nödtorftig och beständig be¬
sked och berettelse, hvilke I schriftelige författe och under provesternes
och the förnemstes af presterskapet signet försegle och hit till Lin¬
köping till lagtings marknat förskicke vele. Hvad gott jag och the
gode män, som medh migh drage, kunne sedhan hos öfverheten på
idre och hele stichtets vegne befordre och uthrette, vele vi der till
ingen flit eller omach håfve ospart. Och efther samme rese kommer
hele stichtet till godo och vill mykit kosta både för then långe vägen
skull så och derföre, att man icke veth, huru lenge man ther efther
fulkomlig besked töfva moste och all ting äre eliest svår dyr, håfve
vi medh gemene presterskapet här i Ostergylland velvilligen samtycht
och besluthet, atth hvar prestman, som icke alt för mykit gäld häfver,
skall hielpe till thenne rese i 4. peningar. Hvarföre är vår trogne
förmaning till ider, atth I och vid samme beslut blifve vele och för-
nemde peninger medh vist registre af hvart prosteri medh ofta bemälte
d. Elao hit förskicke vele. Och efter han häfver läthet sig uthaf oss
hörsambligen öfvertala och för idre skull, att ider skulle icke vara så
kostsampt alle drage hit up, tagit sig thenne långa mödosamme resa
före, är tilbörligit, att han till thet minste häfver hos ider både i fram
och åtherfärd fri procuration och all nödtorftige befordring. In Christo
valete. Lincopie 16 december etc. 94.
Petrus Benedicti eps. Lincopensis
et capitulares ibidem.
159 Hertig Karl till ärkebiskopen angående det utlysta mötets kompe¬
tens. Stockholm 1595 den 5 februari.
Original bland Riksdagsakta i Riksarkivet, jämfördt med och
någon gång rättadt efter afskriften i Riksregistraturet 1595 fol.
30 v., som är daterad 4 februari.
Karl etc. Vår etc. Vi vele ider, her erchebisp, icke förholle, att
oss var för noken kort tidh tilkenne gifvit, thet 1 hade i sinned att
kalla idre medhbröder the andre bisperne sampt någre prester af
hvart sticht till Upsala. Dock kunde vi icke tro, att I thett uthi verket
förr ville stelle, än I hade först befråget ider hos oss och riksens rådh
och lathit orsakerne förstå, hvarföre sådant mothe — eller, som en
part nu nempne, concilium — var af ider beramet. Men nu förnimme
vi, att I thette allt oansedt skole allrede håfve begynt thet som I håfve
ider föresatt, hvilket oss någedt sellsynt synes, aldenstundh thet är
företagit oss oåtspordt, och om samme mothe går på religions saker,
1595
513
så häfver thet sin vågh, men håfve I verldzlige ärender före uthi thette
mothe att handle om, som oss och riksens rådh bör vette, så vele vi
att I oss therom tilkenne gifve. Gud etc. Af Stockholm den 5 febr.
är etc. 95.
CAROLUS.
Lasse Christiansson.
Sammansättningen af mötet framgår af n. 158. Biskopen samt en eller
två »gode prestman» från hvarje stift skulle infinna sig. De tyckas ba valts
bland capitulares, ty i handlingarna talas bland annat äfven om »bisper,
professores och capitulares af alla stift». Att icke biskoparne, när de infunno
sig, kommit ensamma synes framgå af uppgiften i protokollet (sid. 517) att
till hertigen afsändes bland andra biskopen i Linköping och ombud för
biskoparne i Skara, Strängnäs, Västerås och Vexiö, men enligt annan upp¬
gift i samma protokoll voro biskoparne i Vexiö och Västerås själfva när¬
varande. Kenicius nämner i företalet till handboken såsom närvarande
biskoparne, några af kapitlen samt andra lärda prestman. De senare kunna
för närvarande åtminstone ej konstateras. I sina framställningar till hertigen
lärer mötet betecknat sig som »concilium» eller »synodus» (jfr n. 159 och sid.
528). Dock kallas det äfven i Uppsala domkapitels protokoll längre fram
rätt och slätt »conventus episcoporum».
Anteckningar om mötets sammanträden i Uppsala 1595 18—21
februari.
1 160
Ett lägg i smal folio med titeln »Summa Actorum capituli
Upsalensis anno 1595» uti en volym »Acta capituli Upsal. a:is
1593—1608» i Uppsala domkapitels arkiv.
Die 18 februarii. Prima sessio conventus episcoporum et eorundem
legatorum ante meridiem, in qua primum actum est de concordia
conservanda et synagoga pontificia exstirpanda.
II. De festo concordia; celebrando.
III. De scholarum reformatione, lectionum ordine et uniformi
ratione studendi, sed hoc nihil certi est conclusum. Caussa igitur est
suspensa.
Sessio secunda post meridiem.
In qua episcopus Vegsionensis copiose admonitus est, ut pondus
sui muneris diligenter trutinaret suamque setatem decrepitam et
natura: imbecillitatem perpenderet ac recognosceret ac sponte abdicaret
se ab episcopatu. Verum ille non est persuasus. Deinde de Scharensi
episcopo actum est, cuius pastores optant eum praeesse, donec vivat,
sed reliqui episcopi et capitulares tam Scharensis quarn Vexionensis
administrationen; improbarunt.
514
1595
Die 20 februarii. III sessio. Examen caussae d. Enochi in Long-
tora et testes omnes diligenter sunt examinati et probati. Caussa est
suspensa ad accuratiorem explorationem ab ipso archiepiscopo, sicut
paulo post factum est. Et dominus Enochus officio et beneficio privatus
est ac in eius locum constitutus est Nicolaus Jonae Hals., qui ob natura
imbecillitatem et melancholicas afflictiones illud beneficium statim re-
nuntiat atque in eius locum subvectus est Ericus Erici parven.(!)
Die 21 februarii. Blefve the artikler beslutade, som domini
episcopi och capitulares i Upsala forsamblade samtycht hade och genom
sine fulmyndige legater ville förskicka och öfverantvarda h. f. N. hertigh
Carl sampt the välborne herrer richsens rådh till vidare betänchning
och stadfästelse, som var besynnerligen de ceremoniis juxta decretum
concilii Upsaliensis abrogandis ac in primis de elevatione, at samme cere¬
monier aller senäst bortleggias skulle tempore Johannis uthi all sticht
tillika efter troligh och flitigh undervisning. Thernäst samsatte the sigh
de reformatione scholarum öfver hela riket, såsom beslutz handlingen
yterligare förmäler.
Die 22 februarii. Förreste dominus episcopus Lincop. samt the
andre biscopers legater till Stocholm till att presentera för h. f. N.
hertigh Carl samt the välb. herrer rikesens rådh the artikler som the
in conventu Upsalensi samme tidh beslutit hade.
161 2.
Handskrift i bred folio kallad »Liber actorum capituli Upsa¬
liensis pro anno 1595» i »Acta capituli Upsal. ä:is 1593—1608»
i Uppsala domkapitels arkiv.
Then 18 När bisperne Lincopensis och Vegsionensis och Arosiensis sampt
‘ 1ua11' legati Scharensis och Strengnensis episcopi1) samt m. Matthias ordinarius
Vermelandensis komne vore, hols thenne dagh sessio prima, uthi
hvilken först handlades om then uprettade enighet, som anno 1593
in concilio Upsaliensi beramat var, huru hon skulle vidh macht hållas,
och the ting afskaffas, som henne i någor motte hindra eller förkrenkia
kunde, som var först then påveske synagoga i Stocholm, både på
slottet och i staden, på Drötningeholm, i Vadstena klöster etc., samt
theres anhang, som drage kring landet medh lögn och bedrägeri och
förföra monge enfallige, att sådant motte i tidh förtagas och the pä-
veske elier theres medhhang icke skulle bekläde någre riksens gemene
ämbeter, som här till skedt var, uthan the skole efter k., M. edh och
r) Öfver Lincopensis, Vegsionensis och Arosiensis står skrifvet: Af. Petrus Benedict i
Ölandus, Nicolaus Stephani och Olaus Stephani.
1595
515
lyfte medh thett förste afsetias. Ther om må [o : man?] medh thett första
skulle besökia h. f. N. samt rikesens rådh.
Blef beslutit, at festum concordiae öfver alt riket skall hållas then
söndagen, som faller nest efter then 19 febr., och om söndagen faller
på then för:de 19 febr., tå skall festum concordiae hållas på samma
söndagh, och at man först upläser s. evangelium och gör ther på en
liten förklaring; sedan upläses then 15 cap. uthi then 2 chrönican och
görs ther uppå en förklarning, hvilken af trycket uthgå skall medh
thett aldreförsta.
Blef beslutit, att bönedagar skulle hållas alle fredagar och att
catechismus skall fliteliga förhandlas, bidias pro pace et trancquillitate
publica, och folket förmanas till idkesamhet till att gå till kyrkia och
höra sin cathechismum och lära sin siells salighet, såsom och göra
alfvarsam bot och bättring och taga sigh till vara för synder och mis-
gerningar, som nu alt för gängse äre, synnerl. medh hordoms last,
lönskläije och annan otucht.
Blef handlat de academiae instauratione et scholarum reformatione,
de ratione studiorum uniformi in omnibus scholis; deliberatum itaque
est qui authores pralegerentur. Sed hoc die nihil est hac de re conclusum;
1 ) 0
2) de episcopo Vexionensi hoc tempore prasente, qui ab archi- //. Sessio
episcopo et episcopis Lincopensi et Arosiensi copiose admonitus est, ufost mer“iiem
pondus sui muneris perpenderet suamque decrepitam astatern et natura
imbecillitatem cognosceret, nempe quod huic muneri longé esset impar;
ille vero vix ac ne vix persuasus est;
3) de episcopo Scharensi2) litera dioecesis ad archiepiscopum Upsa-
lensem, quibus optant eum praesse suis ecclesiis, donec vivat. Interim
rem deferunt ad episcopos et fratres, item ad magistratum politicum,
praterea addunt ipsum a regia M:te Johanne 3. confirmatum esse, ut
prasit ecclesis Vestgothicis, donec vivat;
4) petunt ut electio flat secundum ordinantiam ecclesiasticam et
decretum concilii Upsalensis;
5) an episcopus et capitulares Scharensium rätt och fulkomligen
göra sitt ämbete?
Ii:o prcepositi Lincopensis: Si parva ecclesia non potest admini-
strari per personas senio et imbecillitate confectas, multö magis integra
dicececis non potest administrari per episcopum senio, morbis et imbe¬
cillitate confectum;
2) uptaldes någre saker, medh hvilke bevistes, at thett icke så
väll tilstår uthi alle församblingar uthi Schara sticht, som the uthi
theres bref föregifva.3)
’) En öfverstruken anteckning följer om de smädliga uttryck, som biskopen i Vexiö
användt om några af sitt prästerskap, med tillägg Condonatum.
2) I marg. står: Jacobus Johannis annorum qo, senex.
3) I marg. står: Dns Andreas i Fröiarydh.
516
1595
Then ig
Februari.
R:o m. Olai Martini, att han för sitt samvett skuld icke annat
skulle heller kunde säja, utan thett var mykit af nöden, att successores
förordnades saivo priorum honore et reverentia.
R:o vi. Mathia: episcopus Scharensis är mykit svåger, samt och
episcopus Vexionensis; therföre är af nöden, att ju ändeligen en suc¬
cessor blifver i staden tilsatt till att förestå stichten, salva tamen prio¬
rum authoritate et existimatione.
R:o prepostti Arosiensis dn. Jona: fere conveniebat cum respon-
sione pnepositi Lincopensis, nempe valde necessarium esse, ut boni
senes parcant sibi ipsis et quiete vivant ac mediocri stipendio sint
contenti, et successores illis quarn citissime constituantur; alioquin eccle-
sias insigne passuras esse detrimentum affirmabat.
R:o capitularium Upsalensium: unusquisque suam protulit senten-
tiam, ac primo archipraepositus gravi oratione ostendebat valde incom-
modum esse ecclesias smalandicas et vestrogothicas tam inconvenienter
hactenus fuisse administratas, et nisi maturo consilio huic incommodo
subveniatur, metuendum esse, ne maiora scandala, perturbationes et
detrimenta eveniant. Deinde ostendebat prredictos episcopos plane esse
inutiles ad hane functionem administrandam, maxime quod cum morbis
et decrepita setate conflictantur, nec possunt consiliis amplius juvare
rempub: ecclesiasticam, quemadmodum debebant, quod ex actis prio¬
rum annorum manifestum esse declarabat.
Conclusum praeterea est, quod capitulares leetiones aliquas debeant
in scholis juventuti proponere, praepositi et poenitentiarii in sacris, de-
cani in lingua grmca vel philosophia.
I. Dom. Magnus i Torsvi i Vestergötland begärade göra sigh fri
för thett, som d. Nicolaus i Husby honom hade tillmätt och förkastat.
Caussa reiecta est ad proprium capitulum vel judicium politicum.
II. Oluff i Kumbla i Odensala framlade i capitlet h. Claes Bielkes
och h. Erich Abrahamsson dombref, item och Måns Larssons. Ther-
medh han och blef fri sagd.
III. Caussa d. Enochi et sacellani eius d. Olavi examinata est
prima vice. Propter testium absentiam reiecta est in diem sequentem.
Articuli quidam contra d. Olavum recitati.
lill. Voro två bönder ifrå Ramshels geld i Ångermanland, som
mykit klagade öfver sin kyrkieherde d. Johannem, att han försumar
sin kyrkietienst, och monge dö uthan sacramentet, och mykit annat,
de quibus infra plura.
V. Blef handlat om d. Mauricio i Calmarne och dömt at han
aldeles skulle priveres oeh uthi inthet sticht lidas eller intagas.
VI. Om Elof Hofman och Sven skreddare, som hädeligen talat
hade emot Gudh och predikoämbetet. Sententia Lincopensis.
VII. D. Andreas i Öregrund blef privatus officio et beneficio.
Caussa privationis: i) Quia bis citatus non comparuit, sed alia frivola
itinera susceperat. 2) Defraudavit suum concivem: mala fide eius
1595
517
equum eo inscio et nolente commutavit et fegre eum recepit. 3) Con-
tumeliose insurrexerat contra suum praepositum, cum ab archiep. missus
esset ad visitandam ecclesiam Öregrund. 4) Vivit in perpetuis jurgiis
et sexennio propterea a coena domini abstinuerat. 5) Navem aedificat
et mercaturam exercet. 6) Denegavit pcenitenti veniam.1)
Vore domini episcopi samt legati episcoporum et capitulares för-
samblade och besluto the artiklar, som till h. f. N. hertig Carl förskickas
skulle, och samsatte the sigh de abrogatione caeremoniarum juxta de-
cretum concilii Upsaliensis, och att elevatio och the andre ceremonier
skulle tillika bortleggias aller senest Johannis tidh nästkommandes; uthi
medeltidh skulle pastores fliteliga lära och undervisa folket, hvarföre
man sådana ceremonier bort leggia ville och hvad ceremonier hade
innebära och hvarföre man them både behålla och under tiden bort-
leggia må, och att theruthinnan står ingen salighet.
Sedan samsatte the sigh om visse böker och authores, som man
i alle schöler på enehande sett ungdomen skulle läta lära och öfva
sigh uthi, ne diversitas esset remoramentum studiorum. Yterligare valdes
te uth, som skulle praesentera actiones, nemligen episcopus Lincop.,
legati Scharensis, Strengnensis, Arosiensis, Vexionensis, cum decano
Upsalensi et professore physices.
Hoc die episcopus Lincop. et reliqui episcoporum legati Upsalia
Stocholmiam sunt profecti. Reliqui se domum contulerunt.
Biskopars, capitulares’ och professorers förening, böneskrift till
hertig Karl med deras postulater samt motivering af de senare.
Uppsala 1595 i februari.3)
Afskrift i en följd i Steno Magni’s kopiebok i Riksarkivet fol.
117 (sign. A), upptagande såväl föreningen, böneskriften, postu-
laterna och motiveringen, jämförd med och delvis rättad efter
en annan afskrift i samma kopiebok, fol. 107, hvilken dock upp¬
tager endast en mindre del af motiveringen (sign. B). Båda
afskrifterna äro dåliga; texten A, ehuru sämst, har såsom den
fullständigare lagts till grund för tryckningen.
1 162
Vi undenne bisper, capitulares och professores gore her
med vitterligit, att a:o etc. 95 uthi febr. månedt thä vi i
Upsala församblade vårom till att öfvervägha och förfordra
menige församblingenes bästa, håfve vi effter tidigt och
flitigt betenkande beslutit och oss förenat och sampsatt om
thesse eftenne punchtar.
z) Sedan följer under den 20 februari redogörelse för malet emot herr Enok i
Långtora, som hade varit med om och befrämjat en skattgräfning.
“) En del af denna text är under titeln »Acta från Bispers, Capitularium och
Professorum församling i Upsala år 1595 i Febr. månad» tr. hos Leinberg, Handl. rör.
Finska Skolväsendets Historia. I, sid. 2.
Then 21
Februari.
Then 22
Februari.
1595
Först att vi then h:ne f. och h. hertigh Carl sampt the v:ne herrar
richsens rådh medh väre medhbröder ther till [korade] sampt med
thenne ehne [supplicats], postulater, och orsaker skolle besökia, att på
thet flitigeste och troligeste sådana anliggandes församblingenes saker
måga igenom Gudz nådigha tilhielp varda till en önskat ändha ut¬
förde. '
Thernäst håfve vi på öfverhetenes godha behagh för nödight och
nötight achtadt, att man årligen uppå söndagen näst efter then 19 febr.
eller, när söndagen ther på faller, uppå samma dagh kringh hela
Sveriges rike må begå högtidh och åminnelse uthaf then stora och
omätelige velgernigh Gudh then alzm. oss fattigom Svenskom häfver
bevist, i thet att [uthi] h. M:tz högloft, cröningh igenom h:ne f. och
h. hertigh Carls och the velb. herrars riksens rådhz stora flit och en
tilförene ohörligh alla the andra ständers enighet [och] samdreckt hafva
bekommit h. k. M:tz fulla försäkringh till att obehindrat blifva vidh
vår christelige religion och Upsala concilii beslutt; och uthi thenna
concordiae fest må then texten om förbundet, 2 paralipo. 15 förhandlas.
3. Håfve vi och lofvat att hålla itt flitight inseende med schöler,
så att then ordningh här till uthi scholerne varidt häfver må afskaffas
och hädhan ått enformige böker, hvilka af oss nu gillade äre, nempl.
cathechesis Lutheri minor, catechesis Chytraei, Donatus cum svetica
verborum interpretatione, grammatica Natanis Chytraei, gramatica graeca
Clenardi, rhetorica Talaei, dialectica Rami, dialogismi vulgäres et Cor-
derii, Ciceronis epistolae ex Sturmio collectae, eiusdem orationes pro
Archia, pro Sestio, pro Ligario, Virgilius; item thet sättidt med läsande
och öfvande schall hållet blifva, som uthi then ordningh, hvilken af
präntet skall utgå, författadt blifver.
Vi vele och våra capitulares ther till förhålla, att när the medh
tilbörligit och vist underhåll varde försorgde och thet bekomma, skall
praepositus uthi scholan läsa Matthei evangelium, then förre epistelen
till Timotheum, then förre epistel Johannis, Salomonis ordhspråk, och
psalmos graduum, såsom uthi kiörkioordhningen förmäles, skole uthi
scholerne blifva läsne. Pcenitentiarius skall hvart år ändha cate-
chismum Chytraei och decanus grammaticam graecam och epistolam
Pauli ad Galatas.
Yterligare håfve vi och öfvervägt, huru mykit uthaf nöden är,
att efter vidh the tu stichten Skara och Vexiö äre mykit ållerstegne
och svaghe bisper, och församblingen i thesse tidher behöfver sådana
män, som med rådh och dådh henne förestå kunna; hvarföre håfve vi
och för nödigt ansedt, att när h. f. N. och the velb. herrer må blifva
anhållit, att thesse bisper måge med itt christeligit underhåldh blifva
försorgde och andre skickelige män til embetit sättias.
Vidare håfve vi och i synnerhet lofvat till att hafva en nogha ran-
rakning om trulkonor, lefvieskor, hordom, lönske leije och andra sådana
grofva laster, som, bättre Gudh, alt för mögit tagha öfverhandena, och
1595
519
the merkeligaste fall schrifteligen anteckna, till att angifva them öfver-
hetena med underdånigh begär att" förtagha och med alfvar syndene"
tilbörliga straffa.
Item, på thet att catechismi lära med flit må varda drifvin, skola
bisperna med, thet första till stichten uthschrifva, att alle tideger[d]s
daghar, näst, evangelium är upläsit, schall cathechismus uthaf predike-
stolen upläsas och ther brede vidh thet stycket uthaf Lutheri uthleg-
ningh. Och efter thå gifs godh tilfälle till att lära åhörarna om cere-
monierne, besynnerl. om them, som är bevilliat till att afleggia, så
skola bådhe presternar och sedhan bisperne göra theras flit, att man
thesse ceremonier i stillhet, ju förr, ju bettre, begynnar och innan näst¬
kommande pingsdagh lychter afskaffe.
Till thet ytersta skall och vanlige bönedagar flitel. hållas, och med
all gudelighet ske förböner för fridz handlingen, för öfverhetene och
andra andelige och lekamlige nödhtorfter.
a) att när the här uthaf bevechte blifva, ville nied alfvar för et a g ha syndena A.
% %
*
2. 163
Supplicatz.
H:ne furste, n. h„ e. f. N. schall v. und. tienst på thet
ödmiukeligaste och vellvilligaste altidh vara redebogen.
Nåd. furste, e. f. N. kunne vi und. icke förhålla att vi på vårt
embetz vegna, till att menige här i riket församblingenes gangn och
bästa igenom Gudz nådh öfverväga och fordra, håfve här i Upsala til-
samman kommit och församblingenes fel, som någralunda står till att
hela, håfve vi oss beflitat i Herranom till att afskaffa, men efter fast
månge brister äre, som näst Gudh then alzm. allena uthi h. k. M:tz
v. n. h. fråvaro stå e. f. N. och the velb. herrar richsens rådh till att
hielpa [afveria], och vi samptl. altidh uthi then und. och fulfasta till¬
försigt håfve varidt till e. f. N. sampt the velb. herrar, såsom och
uthaf väre medbroder här uppå håfve tilförene ofta schriftl. och nu
närvarande förnumit e. f. N. sampt the välb. herrar mykit benägne
vara till att församblingenes skada afstyra och almenna nyttho fordra
och fremia, i synnerhet ther till förhielpa, att academier och schöler
vidh macht hållas och försvagade capittel styrkias och igen uprettas;
hvarföre vi och vethe e. f. N. und. och ödin. att betacka och i samma
und. förhopningh håfve vi och med thesse våra medbrödher e. f. N.
om få the synnerligaste och nödigaste församblingenes tarfver und. velet
besökia, bediandes på thet ödm., att e. f. N. them nåd. verdhes höra
och itt gunstigt afskedh meddela och att thetta christeliga verkit icke
lenger vill latha komma i drögsmåll, uthan heller af christel, och förstl.
52°
1595
ynnest thär till förhielpe, att thett en sinnom med alfvar företagis och
ställes i bruket, Gudi till lof och ära, församblingene till mykin för-
kofringh, hugnadt och styrkia, hela v. k. fädernislandh till gagn och
godhe och endel, våra efterkommande till rettelse och e. f. N. till
evight högt lof och berömmelse; tvifle och inthet, att e. f. N. vardher
oss nadel. bönhörandis. Och effter oss förmodar, att samma orsaker,
hvilka som oss bevägha och trenga, att vi e. f. N. så trägit här om
besökie, varde och e. f. N. ther till bevekandis, att e. f. N. thetta
heliga verket fullender, håfve14 vi och på thet förnempligaste begärat(l)
sielfva orsaken korteligen antecknadt/ hvilket att e. f. N. när sigh
sielf nåd. öfvervägha ville och icke tilstädia, att the annars, än man
them menar, måghe blifva antagne och uttydde, bidie vi e. f. N.
ganska underdånligen. Befale här med e. f. N. sampt e. f. N:des h:ne
furstinne, elsk. lifsarfvingar och thet hela förstl. huset Gudi then alzm.
på thet ödrmste och aldra fliteligaste.
i) Båda handskrifterna lika.
Sequuntur postulata.
Till then h:ne f. och h. hertigh Carl v. n. h. sampt the
velb. herrar richsens rådh några förnemligha, nyttiga och
nödiga sampt underdån igha och ödmiuka bispernes, profes-
sorum och capitularium af alla sticht, nu uthi Upsala för-
samblade, bön och begäran.
1. Är till e. f. N. sampt the välb. herrar v. und. och ödm. bön
och begär, att the papistiske_synagogor, som emott then retta aposto¬
liska religionen, emott h. k. M:tz nåd. försäkringh och kon. edh sampt
emodt e. f. N:des och all menige richsens stenders christeliga förbundh
och harda förplichtan, som nu \c Stocholm, Drottningeholm och
Vastena icke uthan stor förargelse, siäla vådha, och många christna
hiertas suckan och qvidan underhållas, måge afskafifas och både the
andre papistiske qvarlefvor, som dragha kringh om landet och förhädha
vår religion och andra med sig förföra, måghe förhindrade och under-
dempas, så och the, som äre af thet partit, som till embether satte
äre, igen afsättias.
2. Är till e. f. N. sampt the velb. herrar v. und. och ödm. bön
och begäran, att e. f. N. sampt the velb. herrar våra församlingar
och then rettha och sanna religionen till styrkan och nåd. och gunstel.
vele uthi verket stella then christeliga, nöttiga och nödiga ordningen
på itt temmeligit, vist, stadigt och oryggeligit underhåll vidh vissa
kyrkioherberge pa hvar församblings kall, vidh capitlen, academien,
scholernar, och elliest uthi städernar, såsom och landz presternas veder-
lagh, hvilka för många är afkortadt, somligom alt ifrån taget, någrom
är och platt inthet tildelat vordet.
3. Att academien må med thesse efterme privilegier [och] rettig-
heter blifva bekräftigat:
I. Om frihet och tilståndh till att förhandla bokliga konster,
nödige tungomåll och tillåttna faculteter.
II. Sedhan att academien till theste högre försvar och för-
fordringh må utaf politiske personer, än ju högre och möndigare,
ju bettre, som ense äre med riket i religionen, till collegii can-
cellarius förordnas, och att collegium med themia cancellarii til¬
ståndh må hafva macht till att promovera baccalaureos, magistros,
licentiatos, doctores.
III. Att så väll studenterne som professores mågha vara fri-
kallade för allt våld och orett och uthi öfverhetenes skerm, hegn
och försvar anammade, och att academien för uthan i liffssaker
sin egen rett må vara efterlåten, för hvilken collegii personer måge
anklagade och ther vara förplichtade svara och dömas, och icke
när' andre högre och lägre angifves, fenglas, dömas och straffas,
uthan så skäll att anklagaren sigh åt collegii dom icke nöija låther,
må saken dhå till academiae cancellarium skuten varda och när
honom förhöras och slitas och icke vidare appelleras. Uthi lifs
saker må och academiae personer uthi academiae proba förvaras,
in till saken kan lagliga blifva förhandlat, och om then som
angifves varder till vunnen, må han lefvereras domarenom i
hender.
lill. Att collegii personer, såsom och capitulares och schole-
mestare,d måghe fri vara för skatt och skull, gäst och gångande,
afkortningar och andra utlagher.
V. Att ingen professor uthi kallet instädes, medh mindre att
han af archiebispen, professoribus och hela capittlet uthi Upsala
examinerat och gillat, jemvell uthaf the andre bispernei! samptychU
och entligh af academiae cancellario stadhfester blifva.
VI. Ther någhor uthaf professoribus vardher funnen oflitigh
och försumlig uthi sitt kall eller uthi sitt lefverne förargeligh, att
rector och professores måga efter nogsam förvarningh med can¬
cellarii och archebispens goda rådh och samptycke honom uthaf
embethet settia.
VII. Att icke hädan åth någon, antingen han inlendes eller
utlendes häfver studerat, om han är promoverat eller eij, må setthias
till skolemestare, för än han icke allenist uthi academien i Upsala,
såsom till första och prof, retteligh examineradt är och ther vitt-
nesbyrdh bekommit, uthan och sedhan ythermera uthaf bispen och
capittlet blifver bådhe elliest förhörd, så och granneligen uthaf
honom uthfrågat om thet honom uthi academien är förestelit, be¬
synnerligen uthi religionen.
VIII. Att rectores scholarum mågha vardha förplichtade
hvart årsmot schrifteligen bevis af capittlet och uthi the andre
522
1595
städer af pastore förskickat till academien bådhe om lexer och
öfninger, som han thet året ändhat häfver.
IX. Att ingen till student intages uthi academien, för än han
är af rectore förhörd och befunnen, att han temmeligen häfver
lärdt, thett honom borde i scholan lära, och sedhan vardher af
rectore inschrifvin.
X. Att professoribus inrymmes kyrkiones hus, hvar therom
ett, att han, när thet kan blifva upbygdt, må besittia.
4. Efter e. f. N. sampt the velb. herrar nåd. och gunst, håfve
tilförene med underschrefvidt bref tillstått, att ett communitet må vardha
uprettat, är v. und. och ödm. begäran, att thet må fulkommeligen i
verket stellas, ytherligare bekräftigas och fulbordas, och på thet att
icke någhon, som elliest godh radh häfver sig till att underhålla, [och
icke synnerligen hop om sigh häfver, må uthi thette communitet in¬
komma och andra nödhstelte, uttfattige och skickelige personer blifva
uttslutne, är v. und. begär, att antingen uthi thetta brefvit om acade-
miens rettigheter eller communitetzens (siel) brefvidt må vardha för¬
mält, att icke någhon vidh högh vithe intages uthi communitetet uthan
archiebispens sampt alle professorum gemena samptycke, och att tre
resor om året må i communitetet blifva hållet itt alment examen,
hvadh hvar och en sigh häfver förbettrat och hurulunda han lefvernet
ställt häfver, och att then som vardher befunnen hafva thenna velger-
ningh misbrukat eller och till studerningar varidt ovilligh och obeqvemd,
att han thå utthsettes och ther en annan uthi hans rum intagis. Är
och aldeles af nödene att vidh communitetet förlänes en afvelsgårdh
till thet ringesta.
Till thet fempte. Efter e. f. N. sampt the velb. herrar håfve
nådel. och gunstel. bevilliat, att uthaf hvart sticht någre studenter uthi
uthlenske evangeliske academier uthhållne [måtte hållas?], är vår und.
och ödm. begär, att e. f. N. vardher sin furst, bref meddela[ndes],
hvar och huru mykit tilleges; teslikes att icke någon vardher ther af
nu eller i framtiden delachtigh, för än han vittnesbyrdh häfver utaf
academien i Upsala.
Till thet ytersta, om hospitaler, domkyrkan och hennes hus byg-
ningh; om förbettringh till vin och öfläte; om olagha tingsdaghar på
lögerdagen och moth höglia fester; om hielp till gambla utlefne och
fattige prestänkor; om tryckerid; om landzpresternes prestabol; om
klockare stompners äghor, hvilka mykit äre förtrychta och ännu för¬
tryckas; om prosta tynnon;/ om olidelige gästningher, taxer och gär-
dher och annadt hvadh nödigt är till läroembetzens välståndh och
uthi förra inlagde postulater är författat, är v. und. bön, att e. f. N.
på lagen tidh nådel. och gunstel. ville ihogkomma.
c) A tillägger Upsala, d) schohmestaren B. e) bispernes samtyckio B. f ) presta-
tienden A.
1595
523
3- 164
Und. berettelse hvi man förneml. några af thessa punch-
tar enkannerligen åstundhar och begärar, ther om man för¬
nimmer några kunne hafva ythermera betenkande.
Om underhåld.
Visse och stadige underhåll begärar man, icke såsom en part före¬
gifva för äregirughet, stor fordell och egen nöttho skull, uthan förneml.
för thesse orsaker skull:
I. Effter capittlen mykit äre försvagade, vidh academien felas
ännu professores, scholerne äre ännu mestedels ynkelige besittne
och så lenge ovisse och ostadige underhåll äre vidh thesse kallen,
är ingen, som något lärt häfver, hvilken gerna sigh ther uthinnan
bruka lather, uthan hvar drager sigh unnan till annor kall och
mykit heller sigh på landzbygden nidhsettia; therföre att för-
samblingenes förmän här igenom blefve förorsakade till att up-
sökia skickelighe personer vidh hvart kall och the sielfkrafde och
godhvillige finnas till att vedhertaga, är af nödene att man om
vist och stadigt underhåll vardher förvissat.
II. Att öfverheten må theste högre rätt hafva till att ther
med inse och straffa, ther icke skickelige personer hvart kall be¬
sittia eller the oflitelige uthi theras embete^ befinnas.
III. Theslikest att öfverheten må medh mykit onödigt och
fåfengt omak och förtreteligit öfverlop blifva förskonte och theste
bettre tillfälle hafva till att theras höga kall efterkomma.
lill. Ytermera att the, som församblingenes embethe besittia,
icke antingen ogierna theras kall och åhörarna icke uthan stor
osachnadt, skada och förargelse nödgas försvara [eller] med suckan
förarbeta, uthan måge hafva lägenhet, så och hugh och villia till
att gladeligen och fliteligen göra theras embethe, efter the om
sådana äre obekymbrade och ther igenom från många resningar,
till hofva lägningar, tiden nötande, stor bekostningh och myket
omak vardha förlossade och således theras åhörare, förnempl. ung¬
domen uthi academien och scholerne, retteliga uptuckte, låre, under¬
vise och öfve.
W Att läroembetet må behålla sin tilbörliga äro och myn¬
dighet, hvilken ther igenom icke ringha vardher förklenadt af [att?]
församblingenes förmän hoftrapperna oftha nötha och en och annan
nödhgas om förfordring bemödha, och hvar igenom fast månge
ifra thesse kallen äre vordne afschreckte och ännu dagligha af-
schreckas.
524
1505
VI. Att tilförene några resor både utaf högl. etc. k. Göstaff
och k. Johan sådan ordningh på visse och stadighe underhåll äre
i verket stelte och mestadelen öfvede män för några fås avundh
och egen nyttho omkulslagne, såsom och uthaf(!) e. f. N. sampt the
velb. herrar christel, och väll sådana ordningh uptaga hafva til-
sinnes varidt och nu nyligen under henderna haft och alt här till
igenom annor högre bekymmer förhindrat, hvilket doch hvar uthaf
e. f. N. sampt the velb. herrar [fulkoml. endas och i bruket föras,
varder thet e. f. N. sampt the välb. herrar] berömmeligit och hela
församblingen, doch nempligh (sic!) presterskapet hugneligit och
våra vederparter sorgeligit och förferligit. Hvar och icke, kunne
vi se hvadh församblingenes tiänare hafva för ett vilkor i fram¬
tiden förmodha, befinne vi och alla redho att månge för fattigdom
och elendighet skull nödhgas theras kall upseija med församblin¬
genes skada och med våra vederparters högsta glädhie och åttlöije.
g) arbete B.
Om academice rettigheter.
Thesse begärar man ingalunda therföre, att vi förtenkte äre ung¬
domen om sielfsvåldh inrymma eller någon uthi sin onsko styrka eller
till tresko och olydno emodt någrom förorsaka, uthan efter icke
allenaste alle academier uthan och schöler uthi christenhetenh yther-
mera privilegier än man her medh begärar altidh häfver åttnötit och
än åttniutha, och icke mögeligit är att man vidh professionem blifva
kan eller ungdomen under skäligh agha till studerningen långvarachtigh
förhålla, medh mindre att sådana tilbörlighe friheter och rettigheter
varda efterlåtne.'
h) christeligen församblingh B. i) Här slutar texten B.
Om academice cancellario.
Uthi mestadelen af the uthlenske academier är en af sielfva för¬
starna, som academien underhålla, och ther jempte academi»; cancellario
[o: -rius], hvilken i alla promotioner antingen i egen person tilstädis
är eller förordnar en vice cancellarium, af hvilken decanus bådhe til-
förer [o: -forne], så och uthi sielfva promotione förlof och tilståndh moste
begära till all promotion.
Till thenne cancellarium skiutes och alla tvistigha saker, som af
senatu academiae icke kunne förretthas, och then något häfver emot
academien, besöker ingen annan uthan allena cancellarium. Men huru
storligen i thenne vår tidh af nödene är, att academien någon myndigh
politisk herra af vår religion häfver till cancellarium, ther* till hafva
hvadh som felas kan fordra och hvadh klagomåll uppå komma kan,
1595
525
lagligen förhörer, för än thet behöfva upföras,* stelle vi till alle för-
ståndighes högha betenkande. Efter vår enfallighet kunne vi några-
lunda se uthi hvadh fara academien medh tidhen vill stå, om hvar och
en, besynnerlige uthaf våra affellinghar, som hafva fritt tilståndh, mågha
hvem them synes tilhafva angifva, och huru lettel. icke allenast i syn¬
nerhet någre academi se personer kunna komma på fall, uthan heller
academier [o: hele academien?] ödelegges eller med andra skadeliga
personer upfyllas.
k) Meningen är korrumperad.
Om scholemestara till att förköra i academien och medh thein inseande.
Dhetta begärar man ingalunda till att sökia någon höghet eller
veldhe öfver någon, mykit mindre till att församblingenes förmän för-
ringha och theras myndighet och dignitet i någhon måttho förklena,
hvilken man gerna all tilbörligh äro och lydhno vill bevisa, uthan för
högvichtige och i thenna tidhen högnödighe orsaker skull. Thy först
är i santiingh, att en tidh långh mestadelen i hela riket fast svaghe
och otienlige scholemestara varidt hafva och än är nu [o:till?] ungdom-
sens förderf och månge församblingers och annor kalfås alsomstörsta
åsachningh. Och etidock trengsmåll en orsack ther til finnas kan, ther¬
före att ingen^ af gemene [man?] vardher undherhollen, ungdomen
besökie inthet academien inrikes och the som henne besökia för fattig¬
dom inthet kunna tilstädias, dragha olärde till Tysland och komma
fögho bettre igen; doch likvell finnes then tvenne förnemplige hufvudh-
saker bådhe till thenna nödhstälte ther (sic!) och till hela handelen.
Then förste att man scholemestare häfver o[e]xaminerat och
oprofvadt tilsatt, ther igenom ungdomen, som antingen hemma eller i
fremmande landh studera, till att blifva scholemestare äre till förtenkt,
doch likevel lithet eller inthet sigh ther till beredhe uthan lita till frend-
skap, gunst och venskap. item på hof förfordringar och på prentade
magisters bref, hvilkie the nu medh stor misbruk uthländis tilkiöpa
och lätteligen bekomma, och sedan sig ther utaf förhäfva; studerat
nåkot the höge konster, på thett the icke aldeles skole segas olerde,
men thett som förnempl. bör läsas i scholerne hafva the inthet acktat;
således är meste dels i framledne åren till scholerne komne, och andre,
som fast tienligare äre, the gå bredhe vid tienst löse i hunger och
armodh.
Thenn andre orsack är, att tå ringa, mestadelen platt inthet [in¬
seende?] häfver varidt medh scholemestare, sedan the ther till äre satte,
uthan hvar häfver läset, när och hvar och huru honom synitz, ther
igenom scholemestarene, en part till att skyla sitt oförståndh, niutha
[o : nöta] tiden medh onöttige dichterande, och låtha alla andra öfningar
ligga, somlige, som något kunna, läsa högre lexor en ungdomen fatta
526
1595
kan; ther uthöfver är nästan(?), att uthi hvar schole nye, åttskelliga
böker om en konst och understundom uthi samme schole flere slax
autores (siel); almenne examina veth man inthet af sega, thetta alt
önske vi gierna af hiertat, att capittelen stoge till att forbettra, så att
medh scholerna ingen varder tillåtne, för än han lagligen och retteligen
examinerat är, och att man her uthinnan icke anser villie och venskap,
förskrifter, anders förböner eller förgylte mester bref uthan sielfve perso¬
nens lerdom och skickelighet, och att när en scholemestare tilsatt är,
varde hollén noga inseande, att enformiga böker i alla konster och öfningar
måge blifva läsne; repetitiones, disputationes icke förgietin varda, på
en tidh om året i alla schöler påbegynnas och endas, i synder[het] in
scholis catedralibus. I bispernes, hela capitelens och andra godhe mens
närvaro, i andra schöler i pastores och sacellani närvaro måge publica
examina tre resor om året, en i hvar rax [o: cretz?], hållen blifva. O, hvar
sä skiedde, hvilken almenna nötho vordhe ther medh fölgiandes! Men
när man grandeliga anser capitelens lägenhet, hvilkie nu äre besittande
endeles vell af högbegåfvade men doch fast ålderstigne och ifrå
scholeembether och barna regler afvande, medh hvilkie professores
dagliga omgå uthi, förnemligen scholemestaren schola examinera, äre
endeles svage och schole-embethen ovane, allesammen för svage och
förtröttne till att enkannerligen på akta schöler, hafva och andre theras
embethes syslor betrackta och ther jempte hvadh emne kan vara i
förråd till scholemestare ackta(?), lätteligen skie kann, thet her till
skiett är, hvar icke nya tilsynes men ther till förordnas, hvilka håfve ackt
then ene på then andra, häfver man viserl. stor orsack till att befrueta,
att, ther icke varder alvarl. befälet, att scholemestare blifva uthi aca-
demien examinerat och ther till förholdne att årligen giöra redho för
sitt kall, att mächtig få städis her i rikett skie medh scholener några
förbätring, hvilkien doch måste skie, så frampt att academien som af
scholerner bör till plantas iche schall sampteligen förfalla och innen
kort[are?] tidh, en man tror, en sorgelig och skadelig brist finnas och
på sådanna personer, som man något andeligit eller verdzsliget kall
tillbetro kann;
hvarföre än då professores medh theras kall nochsambl. hafva till
att skafva och thenn mödhan vell kunna vara föruthan, doch likvel
för Gudz namps äre skull och menige bästa äre the obesvärade henne
uppå sigh taga. Ther utöfver är en [o: än?] mökit nötikt och gagne-
ligit till att behålla enighet bådhe i religionen så och uthi ungdom-
sens uptocktelse, att scholar medh academier äre bebondne; ty efther
nu så åtskielliga meningar uthi religionen, thett Gudh bättre, dagk
upkomme och väre studenters nyfikenhet icke äre okunogh, kan igenom
tvenne examina bättre en igenom en eller ingen profvas hvadh mening
uthi religio[nen han fattadjt häfver, hvilkien till schole tienst sigh
tenker begifva, och förhindras, att icke fa[rliga meni]ngar ungdomen
ingiu[tas] kunna, att the lätteligen (sic!) blifva underviste bådhe medh
1595
527
ordh och tjenlig exempel uthi Upsala schola, hvadh sätt man ther
uthi ungdomsens uptocktelse fölger, och när samme person varder
af biscoppernar och cappittelet förhörd, kunna the lätteligen förfara
om academiens religions läxer (sic!) och öfningar. Hvar och, thet
Gudh förbiudhe, någor bischop uthi någor vrångh lerdom eller vilfarelse
folie, huru letteligen kunne han then iblandh ungdomen uthspridha,
om han efter sin egen villie må settia scholemästara, men ju flere
åttskilligha ther till förordnade, hvilka som hafva inseende på hvar
anrtan, ju besverligare kan någhon lärdom utspridas och ju lettare före-
kommas och afskaffas; bisperna draghas och inthet uthaf, uthan her
med finnes theras myndighet, efter att them icke vägras uthan heller
uppå leggies, såsom i högsta myndighet stadde, stelle examen på then,
som uthi academien tilförene är examinerat; ingen uthaf academien
sättis till scholemästare, uthan bispen och capitlet hafva valet till att
taga uthaf them, som äre examinerade, hvem them synes, uthan the
vardha med itt, som man sade, them otienligit arbete förskonadt, och
thet leggies uppå professoribus, såsom och the medh theras afvundh
och förtall, hvilke kunna finnas i proben oduglige, varde sigande (sic!),
och thet henger academien öfver hufvud, thet kunna the väl [undvare?]
hvar icke gemene nyttha them toleligen till att draga bevekande
[o : bevekte ?].
/) Elt slycke af hörnet boria. Hela afdelningen är starkt korrumperad.
Att studenter icke medh getnene underhåll uthlendis för¬
skickas., för än the i Upsala examinerade och gillade äre.
Hvilket man icke begärer till att falla uthi någons annars kall,
uthan nödhen sielf oss ther till tvingar, thy mest allom är kunnogt
hvadh constitution som utlendis är uthi anliggande [o: omliggande]
evangeliske academier, att ingen varder nödgat till att något lära, icke
heller håller någon till att ordentligha lära, the ringare konster vardha
och icke drefne. Hvarföre the, som icke grundvalen hemma lagt hafva
uthan draga i förtid ästadh olerde, komma mestadelen lika godha,
undertiden verre igen och antingen förtära onytteligen eller ju mera
underhåll än then, som något kan när han åstadh drager. Icke är
heller tvifvelsmåll, att then som uthi academien studerat häfver, vardher
befunnen skickeligare till att utsenda, än then som uthaf particulare
schöler uttages, och terföre mindre tidh behöfver ther uthi dvellias,
behöfver och mindre omkostnad och med större fruckt kan igen
komma; och om hvar bischop uti sitt stickt måtthe hvem honom
synes åstadh senda, så läge thet them till näpst som uthi academien
väre, att uthan nepligen en kunne blifva uttlendis förfordrat, ther
igenom icke mångha scholares blifva mykit villioge uthi academien
uthan heller in schola triviali förnöta, uthi then förhopning att han
ex publico stipendio kunne blifva delachtig.
Riksdagsakter lil. 34
528
1595
Kopiebokens afskrift — det är den sista — slutar längst ned på en
sida och har, att döma af ett signeringsord, fortgått på närmast följande nu
förlorade blad Af ordet skönjes endast bokstäfverna Nom. Möjligen har
därmed afsetts tiomina, namnen på undertecknarne. I hvarje fall äro uti
motiveringen postulaterna behandlade ända till »yttersta punkten», som hand¬
lade om hospital, domkyrkornas byggning, utlefvade presters underhåll m. m.,
hvilket allt måhända icke behöfde särkildt motiveras.
Af de senast meddelade aktstyckena ger Baazius ett sammanträngdt,
delvis onöjaktigt, referat i »Inventarium eccl. Sveo-gothorum» sid. 561—5.66.
% %
%
Hertigen samt ett antal rådsherrar sammanträffade i Stockholm i februari
1595, och sammanträdet räckte in i mars. Om förhandlingarna i öfrigt,
som rörde besvarandet af ett par konung Sigismunds skrifvelser samt de
svårigheter, som hertigen gjorde att fortfara med regeringen, se Boethius,
Hertig Karls och riksrådets samregering, Hist. Tidskr. 1884, sid. 59 ff. Här
meddelas endast de handlingar, som röra framställningarna från mötet. — Den
16 febr. lingö »capitulares» ett straffbref från hertigen, därföre att de fallit
världsliga domare i ämbetet på sin så kallade synod (riksregistr. 1595 fol.
34 v.).
165 Hertig Karls betänkande med anledning af mötets förening och
postulater. Stockholm 1595 i februari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet, jämförd
med och stundom rättad efter afskriften i riksregistraturet 1595
fol. 43, som är införd under 27 febr. (sign. R).
F. N. hertigh Carls betenkiende opå the puncter, som
någre af presterskapedt opå men. clerkeridz vegne håfve
latidt öfverantvarde den 27 febr. år 1595.
Till thet förste. Såsom the håfve gifvit till kenne, för nödigt och
nyttigt håfve achtedt att årligen på söndagen nest efter den 19 febr.
eller, när söndagen therpä faller, på samme dagh kring hele riket lathe
förhanndle then text udi cröniken then andre boken i thet 15 cap. till
åminnelse att thet till en enighet udi religionen kommidt är och af
k. M. nu regerendes sådent i sin k:ge croning pä thenn dagen stadh-
fest blefvet; sä lather h. f. N. sigh sådent välbehage, att sådent till
Gudz tackseijelse ske må, doch att thermed icke införes någen vidh-
skeppelse, som fordom skedt är, ther då en sak åfta är udi en godh
1595
mening stadget och seden i missbruk kommen, såsom exempel är af
hele päfvedömet medh deres villfarelse.
Thernest om the böker, som the håfve gifvit tillkenne sigh håfve
gilledt att lathe läse i skolerne, synes h. f. N. och för gått vare, att
så må ske, såsom och af nöden vare, att the lexer, som capitulares
vidh domkirkierne skole läse, måtte och stelles i verkedt, hvarföre och
inge uthi någedt sådene kall skulle tagne och brukede blifve, sorn
ther till icke skickelige vore och sådene lexer kunne gore. Der och
någre dertill obrukelige vidh domkirkierne finnes, måtte the blifve för-
sörgde medh nödhtårftigt uppehälle annorstedz och åther skickelige i
denn staden förordnede blifve. Så är och icke allene för nöden, att
the böker af capitularibus måge läses, som fonte äre, uthan och andre,
som nyttige vore, ungdomen till lärdom, och icke högre lexer, änn
som ungdomen fatte och läre kunnde. Så borde och till det ringeste
hvar sin dagh håfve en lexe, på en time tillgörende, och sådent åther
på en annen dagh medh sine auditoribus repetere.
Att the två bisper i Skara och Vexiö, som ållderstigne äre och
ingen tienest gore kunne, måtte elliest nödhtårfteligen blifve försörgde
och anndre skickelige männ i theres stadh förordnes, dett synes h. f. N
och rådeligen och af nöden vare, och begäres till att vette, hvilke
personer, som i theres stadh igen kunne förordnede blifve, the anndre
vill h. f. N. medh tillbörligit unnderholld försörge lathe.
Att noge ransakning måtte holldes om trollkonor och löfierskor,
sådent är christeligen och väll betencht och medh Gudz ord, att
sådene måtte straffede blifve, och när derom, såsom och hordoms
saker, lönskeläge och andre grofve laster, grannel. är ransaket och
rättel. tillkenne gifvit, så skall och straffet tillbörl. efterföllie.
Att ett stycke mätte blifve uppläsit af Lutherii catechismo och
des uthläggning unnder prediken, thett synes h. f. N. och nyttigt och
nödhtårftigt vare. Doch tycker h. f. N. att sådent bäst ville skicke
sigh efter predikan, så att två diekner stelltes mitt i kyrkian och up-
läse them, then ene articlerne och thenn andre uthleggningen, men på
bygden gore thet predicanten efter predican. Och när dieknerne ginge
sochner, måtte the thett gore efter samme sätt som i städerne och
sådent af then mindre Lutherii catechismo.
Att afleggie the ceremonier, som the nu håfve samtycht sigh om:
begärer h. f. N. vette hvilke the ceremonier äre.
Om vanlige bönedager är och af nöden att stadigt holldes måtte
för alle stennder.
Uthi then andre schrift och innelagde puncter begäres att the
papistische sinagoger, som ännu holldes här i Stockhollm, på Drottninge-
hollm och Vadzstena, måtte afschaftes och the, som kring landet drage
att förhindre religionen och anndre förföre, måtte förhindres och the,
som af thet partiedt äre till embete satte, måtte igen afsetties. Dertill
är h. f. N:s svar och mening, att thet the papisters gudztienest ännu
530
1595
är någerledes efterlathen, thet är icke fördennskulld, att man them ther-
utinnen styrkie eller thertill samtyckie vill, uthan är så thermedh öfver-
sedt, till thess k. M. sigh ytherligere förklarer om then edh, lyffte och
förschrifning, som h. k. M. både therom och elliest i sin k:ge croning
giort häfver, thertill h. k. M. af riksens rådh troligen är opåmint blefven.
När man får förnimme på hvad sätt sådene förklaring sker, kan seden
therefter väl blifve lagedt, sosom tilbörligidt är. Ther någre finnes,
som bruke någre hädelig ord och försmädelse om vår religion, och the
nampngifven blifve, skall och therutinnen tillbörligit innseende holles
och icke ostraffedt blifve.
Att en viss ordning måtte göres på itt temeligidt, vist, stadigt
och oryggeligit unnderholld vidh visse kirkieherberger på församblin-
genes kall vid capitlen, academien, scholerne och elliest uthi städerne
och om presternes vederlag på lanndzbygden, sådent synes h. f. N.
och väll gjordt vare och vill gerne förhiellpe till att therpå en viss
och stadig ordning skall giord varde för hvart kall, serdeles som thet
var udi sal. k. Göstafs tidh, såsom och till academiens uppehälle hvad
dertill af nöden är, och hvadh som i så måtte dertill vidh visse kirkier
blifver, thett må seden hvar uthan någen tillfrågen ari. aname och
efter hvar annen behollde.
Om the privilegier, som till academien begäres:
såsom först om frihet och tillstånnd att förhandle bokelige konster,
nödige tungemål och tillathne faculteter: sådant synes h. f. N. att väl
ske må.
Till^ thet anndre, att academien måtte af politische personer håfve
en cancellarium, medh hvilkens macht collegium måtte håfve tillstånnd
att promovere bacculaures, magistros, licentiatos, doctores: thet synes
h. f. N. att och väll måtte tillatidt varde och academien håfve macht
att vellie thenn till cancellarium, som the vele.
Till thet tridie, att så väl studenter som professores måtte blifve
fridhkallede för öfvervålld och orätt och derföre uthi försvar anamede:
sådent är i sigh siellft tillbörligen och rätt, såsom och academien häfver
sin eigen rätt: thet synes h. f. N. och väl, att så må vare, doch unden-
tagendes lifssaker, som är hor, mord, förräderi, tiufnet, vålldzverken
och anndre högsmålssaker. Hvilke som thermed beslås, måtte strax
udi konungens fengelse antvardede blifve. När och någen kunde blifve
tilltaledt om gälld, arf och annedt, som efter Sverigis lagh för verdzlig
domare ordentligen förhöres och dömes skole, då synes h. f. N., att
dett och [för] värdzligh rätt ske må. Doch måge väl sådene saker
först ransakes hos academien, menn ther heggie parter icke vele lathe
sigh nöije medh thet, som för academien och aP cancellario afsagdt
varder, då må klagenden håfve vålld att vedie therifrån under häredz,
lagmans och seden under riksens rådz dom och änn på sidhlychtene
under konungens, om så behof görs, som all sanning efter laghen
uthlete bör.
1595
53i
Ther och så hennde, att någre medh högsmåls eller anndre lif-
saker beslås och the seden af academien fördöllies och niderstinges, då
synes h. f. N. att academien borde derföre leggies sak upå [till 40 4.].
Att collegii personer såsom och capitulares och skolemestere
måtte vare fri för skatt och skulld, gest och gångende, afkortninger
och andre uthlager, thet synes och h. f. N. tillbörligen vare, att så ske
måtte.
Thett ingen professor måtte instädies, medh mindre han af erchie-
bispen, professoribus och hele capitlet udi Upsala examineret och gil-
ledt och af the andre bisper samtycht och så af academiae cancellario
stadfest blifver: sådent må och väl ske, doch först och förnemligest
medh cancellarii och the anndre bispers bevilling och samtyckie.
Att, ther som någen af professoribus varder funnen oflitigh och
försumelig i sitt kall eller udi lefvernet förargelig, att han af rectore
och professoribus må medh cancellarii och erchiebispens rådh och sam¬
tyckie afsetties: thett synes h. f. N. och väl ske må, doch icke uthan
the andre bispers rådh, när noge rannsakning föregången är. Der och
hann, som annklaget blifver, förmener sådent vare skedt af afvund och
häfver ther innsager emoth, då må hann appellere om sin sak under
riksens rådh och konungen.
Att ingen måtte setties till scholemestere, ehvar han och studeret
häfver, förr änn han udi academien i Upsala examineret är, derom är
h. f. N:s mening, att hvar biskop udi sitt stifft måtte väl håfve macht
att förordne till scholemestere them, sorn the kunne tenkie tienlige
och nyttige kunne vare. Menn hvar academien förnumme, att någen
blefve af bisperne tillsatt af velld, för mågesemie, skyllskap eller andre
saker och icke vore ungdomen till nytto, då mätte väl academien håfve
ther inseende uthi och derom förhöre. Hvar då befunnes, att bispen
för någre sådene sakers skulld, som fide äre, hade någen oskickelig
till scholemestere förordnet, då måtte the väl förordne en annen, som
skickelig vore, i staden igen, och bispen blifve seden i dett kalledt
icke dess lennger. Och like som academien i så måtte och elliest må
håfve innseende medh bisperne och capitularibus udi hvart stifft, huru
the sigh förholle, så må och bisperne i like måtte håfve upseende
medh academien och des personer både om de res lexer och annedt,
så att icke någen villfarelse udi religionen eller någen oskickelighet
må der innfalle. Dy såsom dett är meniskligit och mögeligit att
andre kunne sigh förse, så är det icke mindre att och sådent kan
hende medh academien, efter som exempel nogh finnes, att medh
anndre höglärde männ udi förnemlige academier annorstedes skedt är.
Att skolemestere måtte vare förplichtede hvart års mot att för-
skicke schriftelige bevis till academien, af bispen udi the städer dom-
kirkier äre och af pastore i andre städer, hvad lexer och öfninger han
thett åredt enndet häfver: sådent synes af nöden att ske må och väll
till gillende.
532
1595
Att ingen måtte intages till student udi acadeniien, förr ann hann
af rectore är förhörd och befunnen håfve lärdt thett honum häfver
bordt i skolén: thett må och väll ske.
Att professoribus inrymes kirkienes hus att bo udi. hvardere ett.
thett synes h. f. N. och bör vare, om ellicst så monge kirkienes hus
finnes ther till tienlige. Och när the då äre väll tillfliede medh bygg¬
ning, som thett sigh bör, så hålle då hvar sitt hus vidh macht medh
tak och annedt, atte af vanrycht icke förderfves. Menn är thet sä,
att riäger lathe förfare sitt hus, då skall hann eller efter honum hans
erfvinger af hanns godz vare förplichtede sådent igen bothe och för¬
bättre, sa gått som thet var, när hann thet anamede, och sådene
bother skole uthgifves för allt arf.
Om comunitet och thenn ordning, som the håfve förmällt, att
thermedh bör holldes, läther h. f. N. sigh alldeles väll behage och
synes af nöden vare att så hålles ma.
Såsom och begäres att af hvar stifft måtte holles udi uthlenndiske
evangeliske academier någre studenter, sådent är h. f. N. och gerne
benägen att lathe udi verket stelle, till hvilkes uppehelle nödhtårftige
unnderholld hos visse kyrkior förordnes skole, menn att ingen skulle
uthstedies, för än han af academien i Upsala förhörd och therifrån vittnes¬
börd hade: sadent synes h. f. N. icke behöfves uthan vore nogh när
bispen af thet stifft hann utsendes sådent giorde, aldenstund the då
seden måtte af academien examineres, när the komme in igen, förr
änn the till någedt embete brukede blifve.
Hvad de andre puncter tillkommer, vill h. f. N. medh riksens -radh
tage i nödhtarftigt betennkiende och thermed skicke och ordne, eftersom
h. f. N. kann tenkie att thet kan vare Gudi behageligit och lännde
riket och dess undersåther till gagn och bäste i alle måtte. Dock vill
h. f. N. sigh nu i förstone så vidt therupå håfve thenne gånng förkla-
redt, att hvad hospitaler och theres uppehälle tillkommer, häfver h. f.
N. alltidt varidt benägen och änn är att förhiellpe till, så att hos them
ingen brist vare skall, och pa thet att icke flere måtte intages, änn
som udi hvar hospital nödhtarfteligen och väll kunne underholldne
blifve, så synes h. f. N. att ett vist tael måtte ordnes och holldes udi
hvar hospitael, och dersom då flere fattige och nödtårftige funnes udi
städerne eller pä lanndzbygden än thet talet udi hospitalerne skulle
underholles, så begerer h. f. N. att presterskapet vele gifve theres be-
tenkiende, hvarutaf the skole håfve theres nödhtårftige uppehälle.
Om domkyrkiernes och deres hus byggning, derom är och af
nöden att måtte bestellt blifve, och förthenschulld måste betenkies hvad
som till hvar domkirkie i så måtte behöfves ville och hvarutaf thet
tages skulle.
Om förbättring till vin och oblater är och tillbörligen, ther som
fel i så måtte finnes, att therupå och blifver förbättredt hvad som
behöfves kann, så kunde och thenn del, som tages till att köpe vax
1595
533
före, måtte tages till att köpe vin och brödh medh till sacramentzsens
ratte bruk; dy att bruke lius om klare dagen, thet synes onödigt och
onyttigt vare.
Om lage tingssteder på lögerdagen och moth höge fäster, sådent
synes h. f. N. att väll kann afskafifedt varde. Dy när the tre laga
tingstimer blifve achtede, som lagh förmå, så och vanlige tingsstäder
och tingsdager i hvart härede achtede och holdne blifve, så varde
hvarken store fäst eller andre heligedager förhindrede. Doch der som
någre saker förefalle, som allmenlige riksens vellferd eller konungen
anginge, då måge man icke så noge achte på hvad tidh och stadh
lägenheten kunde tillseije allmogen att tillsammen kalle.
Om gamble uthlefne och fattige prestmens uppehelle, som ingen
tienest gore kunne, dem synes h. f. N. att udi eigne hus udi hospita¬
lerne måtte underholldne blifve, så frampt the icke håfve barn och
erfvinger och hos them blifve vele, som them efter laghen äre plichtige
att föde och underholle. Och efter flere prestmän finnes i lanndz-
enderne, än som nödhtårfteligen kunne underholldne och försörgde
blifve, derföre vore tillbörligen, att academise cancellarius sampt medh
academia hade innseende medh bisperne, atte icke flere prester ordi- (
nerede änn som the kunne vette medh brödh och uppehelle kunde för¬
sörgde blifve; derföre och ingen prest udi annet stift instinges eller
brukes skulle och der blifve medh gielldh och elliest försörgd änn i thet
stift han ordineret blefve, medh mindre att sådent skedde medh öfver-
hetens synnerlige benåding och biskopens villie och samtyckie.
Preste ennkier, som gamble och uthfattige äre, som ingen rådh
håfve att holle sigh siellfve, är tillbörligen att medh nödhtårftigt under-
holld måtte försedde blifve: derom bisperne medh befallningsmennerne
kunne ransake, hos hvilke såden fattigdom och oförmögenhet finnes,
och efter som de då gifve vittnesbörd derom, så kunne the och för¬
sörgde blifve; doch bör hvar i sin stadh udi vällmachten så förse sigh,
att hann i ållderdomen kann håfve till att hiellpe sigh medh och lefve
sine eftterkommende någet till uppehelle. Håfve och sådene preste-
enkier barn, holles då derom som lagh seger, att the them föde och
uppeholle.
Om trycket: thet synes h. f. N. af nöden vare att måtte vidh
macht holldes och stadigt blifve vidh academien i Upsala, hvarföre
h. f. N. och begärer till att vette hvad som thertill ännu behöfves vill.
Om prestebol och klockerestompner, som klages att dess ägher
skole förrychte vare: derom må lagligen ransaket blifve, och är tillbör¬
ligen att hvar någet vore olagligen kommit presteborden eller klockere-1
stompnerne ifrå, som af ållder och medh rätte thertill lydt och leget
håfve, att sådent och må lagligen komme thertill igen.
Om prostetunnan må så herefter hollit varde, såsom af ållder
häfver varit brukeligit och serdelis i k. Göstafs sidzste och k. Erichs
förste regements tidh befinnes kann.
534
1595
Om olidelige gestninger hos presterne: efter sådent är emoth lagh,
att någen prest, taverne eller bonde skall vålldgest blifve emoth deres
villie, så är och tillbörligen att sådene gestning moste, sosom hon och
skall afskafifet varde och vägfarende sökie till taverner för betaelning,
som lagh seger.
Om presternes taxe synes h. f. N. att så mä hålldes, som i sal. k.
Göstafs tidh thermed varit häfver, men ther the och presterskapet
alldeles skole vare derföre fri, så kunne the icke begäre thed veder-
lagh the hertill haft håfve, dy af samme vederlag är seden taxen
opålagd.
Att presterne måtte vare fri för gärden, meden sådent är en hiellp
och icke någen viss pålage, så är hvarken the eller anndre thertill
förplichtede, medh mindre änn riksens höge tarf så krafde och sådent
medh menige riksens stennder blefve handlet och bevilliget. När så
skedde, sä är så väll presterskapedt som anndre skylldige att hiellpe
till thet som kunnde komme till riksens försvar, värn och beste, menn
efter förmodeligen är, att thet nest Guds hiellp kann komme till en
godh och stadigh fridh, så kann och såden såväll som annor tungo
och besväring, som hertill varit häfver, afskaffet varde.
a) Punkten saknas i R. b) Saknas R.
166 Hertig Karls och rikets råds betänkande på de af ärkebiskopen,
professorerna m. fl framställda punkterna. Stockholm 1595 i
mars(?).
Original (med egenhändiga underskrifter) bland Riksdagsakta
i Riksarkivet.
Den h:ne f. hertig Carls sampt riksens rådz svar och
schriftelige betenkiende på någre puncter, som af erchie-
bischopen, professoribus medh sampt någre af clerkeriedt
äre vordne innlagde.
Till thet förste, såsom begäres, att the papistische synagoger, som
ännu holldes her i Stockhollm, på Drottningehollm och Vadzstena,
måtte afskaffes och the, som krinng landet drage att förhinndre religio¬
nen och anndre förföre, måtte förhinndres, och the af thet partiedt äre
till ämbetedt satte måtte igen afsetties} dertill är h. f. N:des och de
gode herrers svar och mening: att the papisters gudztienest ännu är
någerledes effterlaten, thet är icke fördenskulldh, att man them ther-
utinnen styrkie eller samtyckie vill, uthan är så thermed öfversedt,
till thes k. M. sigh yterligeren förklarer om then edh, lyffte och för-
1595
535
schrifning, som h. k. M. både therom och elliest i sin k:e cröningh
giordt häfver, thertill h. k. M. troligen är påmint blefven. När man
får förnimme på hvad sätt sådene förklaring sker, kan seden thereffter
väll blifve lagedt, såsom tillbörligit är.
Ther någen finnes, som bruker någre hädelige ord eller försmä¬
delse om vår religion, och the nampngifne blifve, skall och therutinnen
tillbörligit insehnde holles och icke ostraffet blifve.
Dernest belangendes denn höghtidh, som de sundagen nest efter den
19 febr. till en åminnelse om vår religions förening och stadhfestelse be-
gäredt är: effter betenkeligit är för monge orsaker att insettie nye fest
eller högtider, der man nu i desse nestförledne år mere häfver arbetedt
sådent att afskaffe; derföre synes h. f. N. och the gode herrer så, att
om thenn 19 febr. kommer upå enti sunndagh, att då icke evangelii
text och epistel nederleggies uthan såsom vanligit läses och förklares;
seden efter predican kann öfver hele rikedt så väll i städerne som på
lanndzbygden den påminnelse och tackseielse ske medh någre få ordh
och då strax siunges Te Deum Laudamus. Faller den nittende på en
söknedagh, så må det ske näste sönndag der nest efter både i städerne
och lanndzbygden.
De ålderstigne bisper blifve vidh embetedt, medh mindre de sielf
krafde vele renunciere, och efter the icke förmå förestå embetedt, som
förefaller, setties dem enn coadiutor, så frampt prosten eller decanus
dertill icke äre tienlige, hvillken och seden efter den andres afgång
kunne vare tienlig att succedere, och efter cronones lägenhet icke så
tillseger att gifve uth dubbelt unnderholld, skall så mykit af bischopens
opbörd blifve kortedt, till en triding eller halfpart, efter som personen
kann vare till, och honum andre tilldelt.
Catechismus förhanndles odensdagen och fredagen i städerne och
på lanndzbygden om fredagen.
Hvad ceremonierne till att afschaffe belanger: kunde thet ske så
hastigt uthan buller, vore gått, doch måtte thermedh hanndles högeligen,
att icke någen oro sig deraf förorsakes.
Om ordning på underhollen: först hvad academien, professores,
communitetet tillkommer, blifver förordnet och förmällt udi thet öpne
bref. Hvad landzpresternes vederlag belanger, kann thet väl blifve
vidh thenn ordning, som både uthi k. Göstafs sidzste och i k. Jahans
förste regementz tidh, högh etc., anno etc. 72 medh bispernes och me¬
nige clerkeriedtz samtyckie häfver varit bevilligedt.
Hvad hospitaler och deres uppehelle tillkommer, häfver h. f. N.
och riksens rådh alltidh varidt benägne och änn äre att hiellpe till, så
att hos dem ingen brist vare skall, och på thet att icke flere måtte
intages, änn som uthi hvart hospitael nödhtårfteligen och väll kunnde
unnderholldne blifve, så synes h. f. N., att ett vist tael måtte ordnes
och holles uthi hvart hospitael, och på thet att ther icke blifve för
månge, sä och the ther äre thes bätter uppeholldes, synes h. f. N. och
536
151(5
the gode herrer rådeligit, att vidh hvar sochne kirkie öfver hele rikedt
opsetties en allmoso stufvu; der kann då fattigt folk af allmose deres,
som i häredt eller sochne bo, blifve födde och uppeholldne.
Till domkirkier och theres husbyggning kann efterlates thenn
domkirkietunnan, som dertill öfver hele rikedt pläger vare förordnet,
menn der och någet mer sombligestedz behöfves, måtte thet serdeles
gifves tillkenne, och seden förordnes, efter som mögeligit och best ske
kann.
Den förbettring på vin och oblater, att och tillbörligen, ther som
förholld i så måtte finnes, att therupå och blifver förbettredt hvad som
behöfves kann; vore der och serdeles förordnet någet till vaxkiöp,
så måtte thet och venndes ther till och hafves fördragh med vax-
köpedt.
Om gamble uthlefne prestmens uppehelle, som ingen tienest gore
kunne, synes h. f. N. och the gode herrer, att om the håfve söner
eller måger till prester, så måge de holle tienesten oppe, och the
anndre blifve likevist vidh gellden, så lenge dem lyster, doch att the
som tienesten uppehollde håfve deraf sitt nödhtårftige uppehelle och
tillbörlige unnderholld, menn de som icke håfve den lägenheten, måge
uthi eigne hus i hospitaler blifve försörgde, medh mindre the håfve
barn, måger eller erfvinger och hos dem blifve vele, som dem efter
laghen äre plichtige att föde och unnderholle, om the elliest äre så
förmögne att the kunne them underholle, och efter flere prestmen finnes
i lanndzenderne, änn som nödhtårfteligen kunne underholles och för¬
sörgde blifve, derföre vore tillbörligit, att academiae cancellarius sampt
medh academia hade tillseende medh bisperne, atte icke flere prester
ordinere, änn som de kunne vette medh brödh och uppehelle måtte
försörgde blifve, derföre och ingen prest i annedt sticht intrengies eller
brukes skulle och der blifve medh gelld och eliest försörgd änn i
thet sticht, hann ordineret blefve, medh mindre att sådent skedde
medh öfrighetens synnerlige commendation och bispens villie och sam-
tyckie.
Präste ennkier som uthlefde och fattige äre, som ingen rådh håfve
att holle sig siellfve, är tillbörligit medh nödhtårftigt uppehälle måtte
försörgde blifve, derom bispen medh befallningsmennerne kunne rann-
sake och derhos, hos hvillke sådenn fattigdom och oförmögenhet finnes,
och efter som de då gifve vittnesbörd derom, så kunne de och för¬
sörgde blifve. Håfve och sådene preste ennkier barn och skylldemänn,
holles då derom, som lagh seger, atte them föde och uppehollde, om
the thet elliest förmå.
Om prostetunnen må herefter hollit varde, som af ållder häfver
varit brukeligit och serdeles i k. Göstafs sidzste och k. Jahans förste
regementz tidh häfver hollit varidt.
Om presternes taxe att afskaffe: blifver thermed, som thet häfver
varit af ållder serdeles i k. Göstafs sidste och k. Jahans förste rege-
1595
537
mentz tidh; ther och såden taxe hos någre finnes för stor, då skall
derpå blifve böter schaffedt.
CAROLUS
Nicolaus
Gyldenst:ne Gustaf
Banner Ericus Sparre Claus Bielcke
Gustaff
Thuro Bielke Gabrielsonn.
Aktstycket är, såsom synes, odateradt, afviker något till innehållet från
hertigens betänkande och behandlar punkterna, sådana de i mötets förening
och postulater äro upptagna, uti oordning. Att betänkandet hör till denna tid¬
punkt är dock otvifvelaktig!, då ingenting anföres, som icke i nämnda akt¬
stycke har sin motsvarighet. I fråga om underhållet för akademien och
kommunitetet hänvisas till det »öppna brefvet*. Betänkandet skulle då vara
att hänföra till tiden närmast före den 15 mars.
Prästerskapets betänkande öfver vissa punkter. Stockholm 1595 i 167
februari eller mars?
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Presterskapedz betenkiende om the punchter, som h. f. N.
sampt the gode herrer riksens rådh författed håfve.
Att tackseijelsen för denn oprättede enighet i religionen motte ske
om sunndagen, när församblingen mästedels är tillstädes, och icke om
fredagen, både på landzbygden och i städerne, förty då kommer rinnge
folk tillstädes.
Hvadh the ollderstigne bischoper tillkommer, som för svaghet
skulld theres embete icke gore kunne, synes oss någedt bettre betän-
kiende behöfves, therföre skiuthe vi thenn saken till archiebiskopen
och anndre gode männ, som församblingens beste achte skole, såsom
och tillförende är af h. f. N. i höstes bejaked.
Att bisperne, capitulares och stadz presterne i annor(?) sticht
sampt landzpresterne öfver hele rikedt motte niuthe then ordning, som
af högl. etc. k. Johan anno etc. 72 stadfäst är, och i synnderhet begäres
någen linndring på the store gerder, Salebergshielp och anndre besvä-
ringer och uthlager, att the gode männ medh någen hughsvalelse
kunde hemkomme.
Om skolemästeres bepröfvende och förhör begäre vi att thet all¬
deles motte blifve vidh thenn ordning, som vi begäredt håfve och af
bisperne sampt alle fullmyndige gilled och samptyckt är, för the grun-
delige skäl, bevis och orsaker therom äre framsatte och författede.
Efter Alseke är denn h:ne f. hertigh Göstaf efterlathen och eliest
är en ringe sochn, begäre vi att professor artium måtte bekomme
Aker, Daleby och Ramstadh.
538
1595
Om the studenters underhold, som skole uthskickes till Tyskland,
att therom motte nogen viss ordning stellt varde.
Innehållet synes hänföra detta betänkande till ifrågavarande möte. Det
förutsätter emellertid någon framställning, muntlig eller skriftlig, af regerin¬
gen, som icke är bevarad. I brefvet om anslag för akademien har professor
artium på sin lott fått både Alseke och Åker, men icke de båda andra
föreslagna socknarna.
168 Yrkanden af hertig Karl framställda till professorerna och klerke-
riet. Stockholm 1595 den 16 mars.
Riksregistraturet 1595 fol. 68.
Thette efftenne begärer h. f. N. hertigh Carl etc., att pro-
fessores i Upsala och andre af clerkeriedt, som her nu til-
städes äre, vele gore deres förschrifning opå, såsom the och
i Upsala concilio lofvet håfve, att vele afskaffe, thett förste
lägligit och sådent medh minste buller ske kunde. Af Stok¬
holm d. 16 martii år etc. 1595.
1. Att then svenske messebok motte medh förste öfversedd blifve
och seden komme på rätte form på trycket igen.
Thernest att the besvärielse ordh, som hertill håfve bruket varit
vidh döpelsen far her uth, motte blifve förandrede och satte, efifter
som i Upsala concilio sidst var besluthet, nembl. vik her ifrå eller
och både aldeles uttelathe.
3. Att then tienest, som hertill häfver varit brukelig att göres
presten vidh altaredt af två eller tre cappelaner, motte aldeles afskaffet
och aflagd varde, meden sådent är en stor surdeg af thett påveske
afguderiedt.
4. Att uphöielsen medh sacramentet, medh hvilken och hertill stort
afguderi är skedt genom elementens tilbidiende, att och sådent motte
afskaffes, hvilket och serdeles i städerne medh förste ske kan, efter
folket therom better än på landzbygdene undervist äre; item thet
klempende, som och pleger holles, när uphöielsen sker, i like måthe
afleggies.
5. Att vidh döpelsen motte afleggies lius, salt, christninge klede
och annedt och allene beholles Christi ordh och befalning medh the
förmaninger som thertill höfves och tienlige äre.
Något svar på denna framställning är ej kändt.
Såsom resultat af dessa förhandlingar kunna betraktas dels privilegie-
brefvet för Uppsala akademi, dels brefvet på underhåll för konununitetet
och professorerna, båda af d. 15 märs, tryckta senast af C. Annerstedt i
Bihang till Upsala Universitets historia I, sid. 30, 34.
1595
539
RIKSDAG I SÖDERKÖPING
1595 i oktober.
Förberedelser.
Rådsmöte i Stockholm juli, augusti.
Mellan hertig Karl och rikets råd hade aftalats ett sammanträde i
Stockholm vid midsommartiden 1595, hvarom hertigen d. 16 juni under¬
rättade Claes Fleming, kallande honom att infinna sig till denna tid eller
senast fjorton dagar därefter (riksregistr. 1595 fol. 186 v.; jämf. brefvet till
herr Erik Gustafsson d. 23 juni, ibid. fol. 197). Af denna eller annan
anledning dröjdes med sammankomsten till fram mot midten af juli månad.
Den x juli underrättade hertigen herr Moritz Stensson, att han i »dessa
dagar» ämnade begifva sig till Stockholm, dit han kallat rikets råd och
äfven uppmanade grefve Moritz _att komma (ibid. fol. 203 v.). Den 4 juli
underrättades herr Karl Sture från Gripsholm, att hertigen ämnade resa till
Stockholm allra senast »om tisdag», d. v. s. d. 8 juli (ibid. fol. 205 v.).
Den 10 samma månad befann sig hertigen enligt registraturet i Stockholm,
men då riksråden endast långsamt infunno sig, reste han därifrån och var
den 17 åter på Gripsholm. Härifrån vände han ännu en gång tillbaka till
hufvudstaden, där han befann sig d. 24 juli.
Direkt uppgift saknas om de riksråd, som varit närvarande. De in¬
funno sig, såsom nyss nämndes, endast efter hand. Det öppna brefvet om
riksdagen i förra hälften af augusti är undertecknadt utom af hertigen af
Nils Gyllenstierna, Gustaf Baner, Erik Sparre, Claes Bielke, Ture Bielke,
Gustaf Gabrielsson och Jöran Posse.
Själfva beslutet om riksdagen torde ha fattats den 15 eller 16 juli.
Några öfverläggningar därom äro icke bevarade. Af ett bref från Erik
Gustafsson till Hog. Bielke framgår, att riksdrotsen Nils Gyllenstierna stått
på hertigens sida.1)
Punkter af hertig Karl framställda för rikets råd. Stockholm 1595
den 13 juli.
Samtida afskrift med påteckning: »copia af f. N. hertig Carls
schrift, som inlades, ner RR. först tillstädes komme» i en Ture
’) Erik Guslafsson till Hog. Bielke 2 10 1595 (Hog. Bielkes Brefväxling i Riksarkivet):
»Dråtzeten, som borde och svare på kongens vengne, then the (adeln) och borde håfve
tröst af, han bevillger och uttskrifver herredagh, konungen ovitterligit, thermedh the
lättel. kunne blifve tvungne till thet the icke böre gore, ther ingen är orsaken till ulhaii
dråtzeten, som, the andre af rådet ernet, till sådane herredagh och annedt samtyker».
169
540
1595
Bielke fordom tillhörig samling bland »Samtida afskriftsamlingar
rör. händelser 1594—1598» i Riksarkivet; riksregistraturet 1595
fol. 212 v.
Thesse effterme saker begierer f. N. hertig Carl etc. som
the och af nöden äre, att ricksens råd vele taga i betenkiende
och beställa om. Acturn Stockholm then 13 julii 1595.
Effter h. f. N. för nogre veker förledne häfver genom sin skrif¬
velse låthed kalla the gode herrar i riksens råd tillsammen hit till
Stockholm att berådslå om riksens nödige och vårdande saker och
förthennskull förmodat, att the lennge sedan skulle håfve kommed
tillstädes, såsom h. f. N. och icke annars hade tänkt, att the sielfmante
betenkiandes theras kall och embethe och ricksens högnödige lägenhet
skulle thed håfve giordt; derföre h. f. N. och häfver, sedan öped vatn
blef, förhollit sigh ved Gripsholm, att h. f. N. motte så myked när-
mere vara förhanden, såsom och nu ved otte dagar på slotted förtöf-
vadt, förmodandes att the ju nu icke lengre skulle håfve fördrögdt;
männ allthenstund h. f. N. förnimmer, att gannske få vell komme till¬
städes, så är och h. f. N. lägenhet icke lengre her att förtöfvad, effter
h. f. N. achter innan få veker att låthe komme sin sal. frami, broders
lik till sitt hvilerum; derföre achter h. f. N. i dag eller morgon tidelige,
om Gud vill helsan förläna, begifva sig her ifrå och till Gripsholm
igen; vill förthennskull håfve hemstält the gode herrar i ricksens råd,
hvad svar och besked som skall gifves upå the ärender och klagemåll,
som till ricksens rådz sammankompst upskuthen äre.
Hvad som upå fridzhandelen är besluted om rågången och the
saker ther till hörer, der om häfver h. f. N. med the gode herrar af
råded, som på thenu tid hos h. f. N. stadde vore, ner der om befalning
uttgick, så bestelt, att h. f. N. förmodar the andre gode herrer af råded
icke kunne hafva ther nogre skedelige insager emott, uthan förhoppas,
att thed, effter sådane förändring ther om giord är, tager en lyckosam
och god ände, hvarföre och nu till thenn handel inthed mer på thenne
tid giöras kan.
Der näst, effter nu Jaeob Claesonn är kommen med besked uthur
Poland och the gode herrar vell vethe, att h. f. N. icke lenger på thed
sättedt, som her till häfver tilgåedt, häfver taged sig nogen regiering
opå, derföre begierar h. f. N. nu till att vethe, hvad besked rådet der
om bekommed häfver.
CAROLUS.
1595
54i
Rikets råds svar på hertig Karls besvär angående regeringen. Stock¬
holm 1595 den 14 juli.
Samtida afskrift i ofvan anförda samling i Riksarkivet.
På thenn h:ne f. hertig Carls etc. förestälte besväring, rege¬
ringen i k. M:z frånvare belangandes, håfve de edle välb.
herrer af ricksens råd, som her tilstädes äre, således som
her effterfölier ödm. svare veled. Actum Stockholm 14 julii
anno etc. 1-595.
Belangandes det h. f. N. finner sig besväredt att förestå regleringen
med samptlig r. råd, både för det h. f. N. icke häfver af alle tilbörlig
lydno och velvillighet, såsom och allemäst derföre, att h. f. N. uthaf
h:te k. M. icke är med nogsam fulmacht försedd vorden, oansedt att
h. f. N. ded pä åtskillelige reser och serdelis nu senast med Jacob
Claesonn ded nogsampt och fliteligen häfver begieradt, och effter ded
icke skedt är, vill h. f. N. lier effter vare med regieringen och des
omak aldelis förskonadt och sig der med inthed vidare befatte; sä
vele velbe:te gode herrar ödm. och tienstl. der till svared håfve, att
ändoch the gierna hade sedt ded h. k. M. sig ytterligere på f. N. be-
gieran i denn motten hade förklaredt, såsom dhe och sielfve h. k. M.
der om med vekte Jacob Claesonn påmint och ödm. tilschrifved håfve,
ded h. f. N. vell kan draga till minnes, doch lickvell effter thed icke
skedt är, hvilked man dog förmodar icke vara hendt af nogen miss¬
trogen (siel), som h:te h. k. M. deremot håfve kunne, uthan kann ske
mere af thed betenkende, att efter h. f. N. är sielf en furste arftagen
till riked och h. k. M. så ner i blodet skylld och elliest besvoren att
h. f. N. vell skulle vetha och vele h. k. M. och fäderneslandzens gagn
och bestå, om än fast icke sådann fulmacht i bokstafven medfölgde;
såsom och h. f. N. på sin sida, denn tid k. Johan högh etc. var af-
sompnadt, och in till thes att k. M. kom i riked, med sin flit och
store bekymmer uthen enn sådane fulmacht i sielfve värked häfver
låthid påskine, och h. k. M. åther i like motte med tackseielse sig
häfver behagha låthed; derföre förse dhe gode herrar sig att h. f. N.
icke så högt vill achte f:te fulmachtz schrift eller bokstaf, att h. f. N.
vill derföre afstå med thenn omvårdnadt och bekymber, som h. f. N.
såsom en ricks arffurste och dett nedstigende(?) om fäderneslandzens
och des menige bestå, ded k:ge och furstl. hus sielf efter Gudz försyn
till gagn och gode, håfve borde, och der brede vid effter konungens
bref och begieran är betrodt vorden. Och alldennstund h. f. N. vet
sig ihugkomma, hvad för ett år sedan emellan h. f. N. och ricksens
råd om regierings föreningen är samptyckt och beslutedt vordet efter
170
542
1595
h. f. N. egen vilie och gode behagh, hvilke[t] de gode herrar för deras
personer obrotzl. hollid håfve och her efter öfverbodige äre det samme
till att giöre, så begiere de ödm. och tienstl. att h. f. N., efter samma
regerings form och såsom denn i bokstafven inneholler och förmäler,
vill låthe sig såsom den förnämpste med samptl. r. råd f:de regiering
med des nödtorftige beställningar vare befaled, anseendes först och
främst rolighet och gott förtrogende emellan thed k:ge och furstl. hus
och elliest ibland alle andre lier inrikes; dernest och att samma regie-
rings förening är öfver hele riket, så vell i Findland som i Lifland,
efter h. f. N. vilie och befalning publiceradt och allom till att veder-
tage, det de och giordt håfve, förkunnat vorden, hvarföre och nu der
om noged ytterligere spörsmåll eller handel med menige ständer ske
skulle, kunne lättelig der utaf noged misförstånd eller split af sådan
trägen förändring folie och kann ske seden an nen vidlöftighet mere hos
väre gemene [o: granner?] både på denn ene och den andre sidan.
Hvarföre begiere de gode herrar nu som förr tienstl. och ödm.,
att h. f. N. vill låthe sigh med f:ne regierings förening nådel. benöije;
de för deras personer vele gierna efther deras förstånd och förmögen¬
het h. f. N. både med råd och dåd alt thed som står tillgiörandes,
efther thenn ed och plicht, som de konungen och fäderneslandet skyl-
lige äre, beplichte. Finnes och nogen, som sigh emoth en sådan laglig
och skiäligh regierings förening, hvilken och icke heller af konungen
är ogilladt vorden, vill upleggie, den må blifva der om tilbörl. tiltale[d]
och sedan efter föregången ransakning, lag och dom, der till de gierna
förhielpe vele, skäligen och tilbörl. nefst varde.
Detta håfve dhe gode herrar, som her tillstädes äre, så körtel, och
ödm. till svar gifve velet, och bedie tienstl. och ödm., att h. f. N. det
i den beste mening ville förstå och uptage, och efther de förnimme det
h. f. N. vill för sine egne nödtorftige beställninger drage her ifrå, att
h. f. N. doch ville innan fä dager nådel. vare obesväredt att komme
hit igenn, på dedt detta krigsfolk, som her ligger och fordrer på besked,
hvilked och är myked nödstält, sampt andre flere motte komma till
nogen afsked, denn de elliest, h. f. N. ifrånvarandes, opå denne tid näpl.
kunne håfve till att förmoda.
171 Hertig Karls förklaring, att han på anförda skäl ej vidare ville
befatta sig med regeringen. Gripsholm 1595 den 17 juli
Samtida afskrift i ofvan anförda samling i Riksarkivet; riks-
registraturet 1595 fol. 214.
Karl etc. Vår etc. Vi håfve förnummed, k. h. och g. m., att I
håfve haft betänkt [d : -ende] till alt underskrifva och låthe utgå the
bref, som vi hade låthed ställa till h. Claes Fleming, så och ritte-
1595
543
mesterne i Finland, om smörrentan ther sammestädz, att hon motte
blifva tillstädz till vidare besked och sedan blifva utdelt, efter som man
kunne förnimma hvars och ens rette förtienst vore, och all den stund
sådant icke är lickmetigt then afsked som I sidst med oss giorde, att
I ville hielpa till, att hvad som icke med samhelligt råd företages ded
skulle aldelis afskaffed blifve, och h. Claes skall nu icke des mindre
blifva tillåthed att handla både med f:de smörrenta såsom och elliest
annen opbörd i Findland, som honom sielf synes, och all besked för¬
ventes ifrånn k. M. v. elsk. k. h. b. uthur Pålen, och ricksens rente
skall blifve parteret och efter hvars och ens gode tyckie utdelt och
lickvell all lasten hengia oss öfver hufvuded, att hvilke som näged
håfve att kräfie the blifve alle viste till oss; derföre efter vi icke mere
macht och bistånd af eder i regementet håfve skole, så giörs oss icke
heller behof, att vi oss der om mere bekymbre, såsom vi icke heller
achte till att giöra, för ständerna tillsammen komme; äre förthenskull
icke till sinnes thenne rese att komme till Stockholm, uthan att I måge
om sakerna så beställa, som I sielfve vele och försvara kunne, doch
håfve vi befaled att väre tienare, som fulmachterna lyde opå, skole
begifve sig ther med utöfver till att förnimma hvad the ther med ut-
retta kunne och hvart samma smörrente blefven är, efter oss icke
annars häfver bordt att giöre, medan vi regieringen förestå schole, är
och ingen närmare udi konungens fråvaro att vethe hvardt ricksens
opbörd och renta tager vägen än vi.
Vidare, endoch vi senast giorde med eder den afsked, att ricksens
ständer motte blifve tillsammen kallade vid Bartholomei tid, men efter
tiden kan vara endelis förkort och eder häfver syntz rådeligen att låthe
h:te k. M. om sådane tillsamman kallelse förnimme, hvilked vi icke
heller ogilled håfve, uthan vele ved thenn meningh, som vi her hos
sende eder copie, h. k. M. med förste der om tillschrifva låthe, derföre
synes oss att ther med motte upskuted blifva intill Michaelis; medier
tid vele vi låthe utgå bref i landzender både till andelige och verdz-
lige och låthe dem förnimme hvad besväringh vi håfve om regieringen
och thenn oordning, som allestädes i ricked opkommen är, så och att
the måge samsettie sigh när och upå hvad stad och rum the vele till¬
sammen komme, och huru regementet her effter på betre sätt till alles
theras velferd må och kann företaged och förestådt varde, hvilke bref
vi med thed första achte utgå låthe, Thed vi eder nådeligen icke håfve
veled förholle etc. Af Gripsholm then 17 julii år etc. 95.
Sedan thetta vårt bref var besluted, är oss bref. tillkommed ifrånn
h. Sten Baner och hans medordnade, huruledes bestellas skulle om
denn tull, som på thed ryske godz skall satt varde, af hvilked bref vi
eder hermed copie tillsennde, och kunne I der af the Rydskes mening
väll förnimma, så att han vill allena gifva tull af thed som hann köper
och förer af Sveriges land, menn af sitt eged godz der vill han vare
fri före; såsom och att i like motte skall hollas med the Syenske, att
Riksdagsakter III. 35
544
1595
hvad the före dit, thed skole the vara tollfri före, och förtolle thed
som the före thedan, och hvar så skulle tillgå, så blefve minste parten,
som komme Sveriges crone till; oss synes och att thed förslagh icke
kommer af Rydzen allena, hvadan thed elliest kann hafva sin begyn¬
nelse. Men huru både I der om och elliest synes laga och beställa,
ded hemstelle vi eder att betenkia. Datum ut in litteris.
CAROLUS.
Samma dag underrättade hertigen Karl Sture och Axel Ryning, att han
på de anförda skälen ej vidare ämnade befatta sig med regeringen, »förrän
riksens ständer komme tillsamman, att vi kunna låta dem förnimma om den
oordning som sker och hvad besväring vi hafva om regeringen, om hvilken
de måga samsätta sig, huruledes den härefter företagas skall»; icke heller
ämnade hertigen under dessa förhållanden komma till Stockholm, såsom han
eljest haft för afsikt. I båda brefven åberopas, att riksråden i adressaternas
närvaro utlofvat, att »hvad som icke skedde med samhälligt råd här i Sverige»,
det ville de hjälpa till att afskaffa.
172 Rikets råds svar på hertigens skrifvelse. Stockholm 1595 den
21 juli.
Samtida afskrift, skadad i kanten, med påteckning af Ture
Bielke: »copia af alles våra svar på f:te oförmodandes bref», i
ofvan anförda samling i Riksarkivet.
H:ne furste n. h. etc. H:ne f., n. h., vi håfve i förgår bekommet
e. f. N. schrifvelse, lydendes att vi icke håfve hollit oss likmätigt med
den afsked, som var giord emellan h. f. N. och oss, i dett vi icke
håfve underschrifvit the bref, som e. f. N. ville håfve åstad sente till
Finland om den nu tilstundende smör rente både til sielfve ritmesterne
sosom och till alle fougter; hvarföre efther e. f. N. förmeller sigh icke
mere hielp och bistond håfve af oss i regementet, är e. f. N. icke til-
sinnes sigh mere der om att bekymbre, eij heller att komme hidt till
Stocholm denne rese, uthan att vi måge bestelle om sakerne som
[oss?] synes och vi vethe till att försvare; så kunne e. f. N. vi der på
till svar ödm. och tienstl. icke förhålle, att sådanne e. f. N. skrifvelse
är oss fast bekymberlig förekommen, aldenstund att vi [icke?] vethe
ihugkomme oss håfve emoth den seneste heller någon annen afskedh
med e. f. N. giord forhollet, fordy thet var ju den rette och förnem-
lig:te afsked, att vi till en samqvemd heller riksdagh, om hvilken h.
k. M. nu först skulle tilkenne gifves, efther vidlyftigt tael och svar
samtyckte, och der på tilsade e. f. N. sigh på nestforlidne fredag(?)
eller lögerdagh att vele komme hit igen. Den afsked håfve vi oss efther
rettet och ther brede vidh till e. f. N. tilkommelse, efther som då af-
1595
545
talet var, författet ded bref och sammendraget the punchter, som till
kon. skulle förskickes. Hvadh the bref belanger, som e. f. N. ville
håfve till Finlandh, dem hade och minste parthen af oss sedt, den
tid e. f. N. drogh heden, therföre vi eij heller vårt samhellig[e] beten-
kende ther om seije kunne, men seden vi dem hade öfversedt, talede
vi med e. f. N. secreterere Michil Olsson ther om hvad os syntes i
den saken kunne vare till att betenkie, dogh skedde alt under en godh
och trogen velmening och mere för e. f. N. egen lempa och myndig¬
het skull än för vår, och hade fördenskull icke förmodet att e. f. N.
den påminnelse skulle vele tage så hort till mistycke, serdeles efther
e. f. N. vet sigh endeligen ihugkomme, att vi på trapperne, den tid
e. f. N. gick till skips, sade oss vele med vårt egit bref skrifve her
Claes Fleming till både om hans genstrefvenhet emoth e. f. N., såsom
och dette års tilstundende smörrente, hvilket e. f. N. och då låth sigh
nådeligen väll behage. Så skedde och den påminnelse icke för thet
behag, som vi håfve till h. Clas Flemings enskilte befelninger heller
någon annen reddoge skull, uthan allenest för thesse f:ne orsaker skull,
hvilke der e. f. N. efther sitt högbegofvede förstånd retteligen vill
öfverväge, förhoppes vi ännu, att e. f. N. sielfve kan beslute oss icke
anners än troligen väll ment håfve:
1) efter samme smör rente var krigsfolket der i landzenden, alrede
för änn h. k. M. drogh af riket, förskrifven, och såsom vi förnimme nu
seden af h. k. M. ytterligere stadfest; der hon nu schulle blifve således
qvarsat, altfordy thet sker i en god och tilbörlig mening, och borde
efther en annen ordningh, en h. Claes Fleming företager, blifve uth-
delt, kunde der udaf folie både öfver e. f. N. och oss flere stor olempe
af krigsfolket;
2) efther vi viste h. Claes Flemings genstrefvenhet her till dags,
att han och nu denne befelning neppeligen vorde eftherkommendes,
hvilket sedan kunde lende e. f. N. till mere harm och förtret;
3) så är och icke ovitterligit att krigsfolket ligger öfver hele landet
i Finland och håfve till eventyrs alrede optagit samme smör heller
och på annet sätt sigh med undersåtherne för thes verde i andre part-
zeller förenet;
4) effter och nu samtyckt är, såsom e. f. N. begäret häfver, en
riksdagh till att holles; der nu(?) krigsfolket skulle nu således fatte nogot
misshagh till e. f. N. och oss, hvarudaf och uthan tvifvel adelen och
ridderskapet der i landet gore sigh delachtige, meden the och meste
parthen äre af krigsfolksens medel, gifve vi tienstl. e. f. N. till att
betenkie, hvad samhelligt rådh eller enighet af dem på den förestån-
dende riksdagh kunne [vare?] till att förmode, heller om någen af then
landzende pä den tid kan vare hidt förmodendes.
Om thesse skäll och orsaker håfve vi e. f. N. med f:ne secreterere
i en god och trogen mening ödm. latid påminne och hade visserligen
förmodat, att e. f. N. der udaf, efther oss och på vårt embetes vegne
546
1595
vårt enfaldige betenkiende uthan något mishagh bör att förmäle, och
vi icke heller annet förnummit än att e. f. N. ju sielf af oss sådant
nådel. vill håfve esked och påkrafdt, icke skulle håfve fattet något
mishagh, mykit mindre der udaf tage orsak att gore den större och
förnemligste afsked till inthet och således öfvergifve denne regeringh,
hvilket e. f. N. oss i sin bortferd annorlunde förtröstede och tilsade.
Ded bistånd, som oss bör att bevise e. f. N. i regeringen, förhoppes
oss, att vi så retrådeligen och troligen betedt håfve, såsom vi både för
Gudh, k. M., e. f. N. sielf och alle riksens stender vele och kunne vare
till svars med efther den giorde förening, som emellan (siel) e. f. N.
är oprettet vorden, och den i den ringeste måtte icke vethe oss håfve
brutedt heller öfverträdt.
Begäre fördenschull ödm. och tienstl., att e. f. N. — anseendes hvad
macht hele riket der på ligger, att medan Gudh, för hvilket oss honom
innerligen bör tacka, nu häfver förlänt uthlendsk fridh, att man den
hugnet, som der af kommen är, skulle förspille och nu lathe någon
vidlyftighet i regementz sakerne både in och uthrikes blifve landrychtig,
med hvilket uthan tvifvel vill folie för riket stor olegenhet, och kan
ske i fridz beslutedt, rågången heller och i tolhandlingerne merkelig
skade och förhindring för riket och alle eftherkommende — sigh icke
således vill ifrån riksens regering afsyndre och oss, som der till både
få, omechtige och aldeles svage äre, hvilke och icke håfve någon den
ringeste del att tilgå, eij heller haft håfve, der med vi någon kunne
förnöge heller tilfridz stelle, hvilket nu mest behöfves, pålegge heller
der med besväre, det vi och ingelunde nu kunne heller vele, e. f. N.
hielp och nervare föruthan, vedertage; hoppes förthenschull, såsom och
tienstl. bidie, att e. f. N. alt sådant nåd. vill betenkie och icke fatte i
så motte till oss någon vedervillie, uthan nu efther den siste afsked
sigh med thet förste nåd. hidt förfoge. Den hielp och bistånd oss bör
och f:te förening kräfver vele vi e. f. N. tryggel. och rättrådel. bevise
och förvänte her på e. f. N. tillkomst (förmode). Fördy der som ded
icke skedde, ded vi dogh ingelunde förhoppes, så nödges och vi, som
i denne saken minst kunne utrette, holle oss derifrån, och serdeles in till
thess k. M., hvilken vi förnimme e. f. N. är til sinnes att vele til-
skrifve, såsom och vi i like motte, efther som senest aftalet var, dogh
icke förr än sådant blifver e. f. N. meddelt, sigh yttermera her om
n:st förklarandes varder, och hoppes vi både för Gudh och alle riksens
stender, efther som vår legenhet är, ther udinnen att vare och blifve
tilbörligen orsechtede. Vi håfve och, n. h. och f., bekommit the copier,
som e. f. N. både till k. M. sielf såsom och riksens stender häfver
latidt författe, och aldenstund vi efther then seneste afsked och håfve
något der på latid stelle, vele vi till e. f. N:s nåd. behagh och för-
bettring hemstelle, när Gud vill e. f. N. hitkommendes varder, den vi
visserligen oförtöfvet förmode, såsom och ödm. begäre, på thet att
både ther om såsom och annet mere med enhellige rådh kan blifva
1595
547
beslutet och riksdagen efther den tidh, som e. f. N. nu nampngifver,
blifve fulfölgd. Och befale etc. Stockholm den 21 julii a:o 95.
Sedell i brefvet inelagd.
N. f. och h., således som denne medföliende concept lyder, hade
vi achtet skrifve h. Clas Fleming till, hvilket och, samme dagh e. f. N.
drogh heden, således i pennen kommet var; om thet nu elliest be¬
höfves och kan vare e. f. N. behageligit, vele vi ödm. och tienstl.
håfve e. f. N. hemstelt. Vi kunne och icke håfve e. f. N. förhollit att
nu i dagh är Jonas Petri kommen ifrån Poland, men hvad verf eller
bref han kan håfve, är oss ännu ovitterligedt.
Hertig Karls svar till rikets råd. Gripsholm 1595 den 24 juli.
Riksregistraturet 1595 fol. 219 v. under dateringen: »Af Grips¬
holm den 24 julii år etc. 95».
Vår etc. Vi håfve, k. h. och g. m., i aftens bekommit ider schrif-
velse och svar på vårt bref, sorn vi sidst till ider lathe uthgå, förmel-
lendes hvarföre vi hade betänkiende videre bekymbre oss medh rege¬
ringen, in till dess att den riksdag, som ärnedt är att förehafves, kunne
hollén blifve; deruthöfver I ider någerledes håfve förundret och sådent
icke förmodet, bediendes der hos ödm., att vi riksens lägenhet anse
vele och icke afsöndre oss ifrån riksens regering, föregifvendes och för
hvadh orsaker I håfve haft betänkiende att underschrifve the bref, som
uthgå skulle om smörränten till Findlandh. Der opå vele vi ider till
nåd. svar icke förholle, att hvadh sådene vårt betänkiende häfver varit
om regeringen, thett behöfde icke till att förundre öfver, efter I til-
forende nogsampt håfve förståedt hvadh besväring vi ther om håfve
för thett oskick, som nu allestädes tilgår, serdeles att hvar och en gör
som han vill, såsom nu h. Claes Flemming häfver taget sig före uthi
Findlandh att förpartere och förskingre opbörden ther faller, efter
som honom synes. Och thett I föregifve för hvadh orsaker I håfve
haft betänkiende om samme smörränte lathe någre bref uthgå, så
håfve vi them och tilförende väl besinnedt, men thett häfver icke varit
vår mening, att vi ther medh ville förholle eller förvägre någrom theres
förtiente lön och besoldning, uthan på thett man motte vette den blefve
uthdelt, efter som hvars och ens redelige förtienest kunne tilseige, en-
doch ther till väl kunne finnes annor rådh och medel att ställe samme
krigsfolk tilfridz, att man icke behöfde der före så förpante riksens
ränte och opbördh; hade och bordt bätter betänkt varde, för än sådene
försäkringer hade uthgifvidz der om, ther af vi tilförende hvarken håfve
vettet eller samptyckie till gifvit. Och ther så skulle tilgå medh op¬
börden i alle landzänder, så hade man inthet till the fremmendes
betalningh, såsom och köpmäns och månge andres, af hvilke vi icke
173
S4§
1595
ringe öfverlop dageligen håfve moste, och derföre kunne vi icke, såsom
eij heller vele, lide och tilstädie, att så her efter handles skall, så
frampt vi oss videre om någen regeringh bekymbre skole. Häfver och
Anders Larsson köpman i fiordh haft mere till handlingerne, än som
vi nu vette tilgå af cronones ränte och opbördh, oansedt att vi en
merkeligh summe både af vårt eigit så väl som elliest till cronones
bäste försträkt håfve.
Och endoch vi hade betänkiende att komme till Stokholm thenne
rese: men efter I nu håfve förklaredt ider och samtyckt att vele schrifve
h. Claes till vidh then mening I håfve sendt oss copie, then vi oss så
lathe behage, endoch then hade bort någedt hårdere vare, så vele vi
.doch nu i morgon eller om lögerdag, vill Gudh helsen och lifvet för-
läne och vederleken någerledes foge, begifve oss till vägs ther heden
och med idert rådh hielpe till att beställe om the saker, som nödigest
äre, så mycket nu på thenne tidh ske kan och in till dess f:de riksdag
kan hollén blifve; och är v. n. begären, att I vele afiferde väre tienere
medh cammerereren Joen Larsson, som vi uthöfver till Findlandh för-
ordnedt håfve medh thett förste, och hos h. Claeses bref, schrifve och
rydtmesterne till vidh den mening, som vi till dem håfve uthgå lathit,
till att förnimme hvadh i saken är till att uträtte. Doch ther så är,
att h. Claes sigh icke våll rätte i saken och medh förste komme hit
öfver och gore medh samhelligt rådh itt till lute k. M:tz v. elsch. k.
h. broders och riksens gagn och bäste, då kunne vi(!) icke förundre, att
vi både för den myndighet, som vi uthi regeringen på lute k. M:tz
vägne håfve, såsom och för thett vi äre en riks arffurste, then han så
väl som alle andre bör bevise hörsamhet och lydno, uthi thett vi lute
k. M. och riket tilgode biude och befale, gore den macht och myn¬
dighet stäckere, som h. Claes sigh företagit häfver, der till vi förmode,
att I som trogne rådz personer vele behielpelige och biståndige vare,
doch äre vi icke tilsinnes sådent att företage på thett sätt, att någen
vidlöfftighet ther af i regementes sakerne komme schall eller deregenom
förspilt varde hvadh riksens välferd vedkommer anthen uthi fridz-
beslutet, rågången, tulhandlingen eller annedt, uthan medh såden be¬
skedenhet som ther till tiener.
Hvadh the ryske fonger tilkommer, som borgerskapet besvärer
sigh utöfver lenger att holle, förundrer oss, att the skole theruthinnen
håfve någre insager, medhen the icke äre uthöfver fyretie eller femptie
man, och varde doch mest holdne uthe på malmerne och icke i staden,
men the lathe ther medh märkie och påskine, hure väl the mene sa¬
kerne, och efter thett vore skamligit, att man nu på ded sidste icke
skulle kunne holle them någedt väl, like som man ther till icke rådh
hade; derföre är v. n. begären, att I förholle borgerschapet medh alfvar,
att the icke vägre sigh ther till på någen tidh, betänkiendes, att thett
vore them och förviteligit, såsom the ther etthundrede man icke skulle
vare till att underholle, och ther hos förmane dem, att the lathe samme
1595
549
fonger väl bespisede blifve, att the icke håfve orsak sigh deröfver att
beklage, in till dess vi sielfve therheden komme, så vele vi annor rådh
finne, ther med the kunne underholdne blifve.
The andre saker I håfve förmält om, och hvadh videre är att be-
tänkie, vele vi medh ider berådslå, när Gudh vill vi therheden komme.
Och håfve ider thette så i hast till nådigt svar icke velet förholle,
Gudh etc.
Ett antal öfverläggningspunkter framställdes af hertigen liksom af de när¬
varande riksråden. En afskrift, upptagande 43 punkter, förekommer i rådslags-
samlingen, skrifven, efter hvad det vill synas, med Ture Jakobsson Rosengrens
hand och med följande påteckning: »de articklar, som f. N. öfverantvarda(l)
ricksens råd i Stochholm till att öfverväga och betenkia, för en herredagen
i Söderkiöpung stå skulle 94» (siel). Artiklarne öfverensstämma i det allra
närmaste med dem, som riksråden enligt n. 175 läto åtfölja sin skrifvelse
om riksdagen till k. M. Till dessa hänvisas följaktligen äfven med afseende
på afvikelserna, och i fråga om senare gjorda förändringar till sid. 562 f.
Hertig Karl till konung Sigismund om den till Söderköping utlysta
riksdagen. Stockholm 1595 den 29 juli.
Riksregistraturet 1595 fol. 222 under dateringen »Af Stok¬
holm d. 29 julii år etc. 1595».
Stormechtigeste etc. elschelige k. h. b., vi håfve för kort tidh seden
bekommit e. k. M:tz svar opå vår schrifvelse medh e. k. M:tz t. u.
edle och välb. Jacob Clausson till Åminne belangende en fulmacht, som
vi begärede om regeringen, aldenstund vi den icke lenger oss opåtagit
håfve än till e. k. M:tz schriftelige svar och ytterligere och bettre betän¬
kiende och förklaring. Och efter vi nu efter long fördröielse håfve på
sidstone sådene svar bekommit som vi icke äre förnögde medh, icke
heller förmodet, att e. k. M. skulle nu begäre vette uthi hvadh punch-
ter, fall eller hendelse den förre gifne fulmacht är ofulkommelig, alden-
stundh vi e. k. M. någre reser tilförende, både när e. k. M. var her
innen rikis stadd, så och seden medh f:te Jacob Claesson håfve til-
kenne gifvit vidh hvadh sätt och icke annorledes vi achtede tage vidh
regeringen i e. k. M:tz frånvare, så achte vi onödigt thett att repetere,
som e. k. M. nogsampt tilförende vetterligit är, åstunde och icke eller
enkannerligen tränkte efter någen synnerlig fulmacht opå någen rege¬
ring, efter vi sielfve håfve landh och folk att regere och förestå, der
vi håfve nog till att skaffe medh, så att vi fremmende bekymber väl
kunne vare föruthen; så vore thett oss och till inthet beröm att tage vidh
en sådene fulmacht, som både oss sielfve och thette v. k. fädernes-
landh och loflige konungerike kunne vare till förvitelse. Håfve förden-
skuldh till sådene fulmacht icke samptyckie kunnedt, mycket mindre
then att vedertage, meden sådent riksens stender aldeles ovetterligen
var, hvilket dem tilförende hade bort kunnigt och tilkenne gifvit vare,
174
550
1595
huru medh regeringen i e. k. M:tz fråvare skulle hollit varde. Är
och brede vidh oss månge andre regeringer, om hvilke oss inthet häfver
vetterligit varit, för än vi thett nu dageligen förnimme, ded oss hvar¬
ken bör eller star till att lidhé, hvaregenom e. k. M. icke allene tager
skade, uthan och jemväl undersåterne medh, som icke rättzligen vette,
hvart the medh theres klagan skole sökie och den tilkenne gifve, hvilket
sigh alt der af förorsaker, att the icke håfve näget vist hufvudh och
sådene regent, som efter Sverigis lag almogens klagen och trång uthi
konungens stadh och franvare höre och der opå beskedh gifve kan,
så ofte sådent tarfver och behöfves. Så ändoch e. k. M. häfver betän-
kiende att meddele oss en sådene fulmacht, som lagligen och skäligen
häfver varit begäredt och vårt förstl. ståndh höfdes hade, lickväl efter
riket icke uthan hufvudh och regent uthi e. k. M:tz frånvare vare kan
och ingen må eller bör förr eller brede vidh oss i regeringen satt varde,
både för den skyldskap, som emellen e. k. M. och oss är, så och för
ded vi äre en riks arfförste, som riksens skade icke bör eller tilstädie
må, så tage och vi sielfve och våre efterkommende störste skaden, hvar
Gudh förbiude annorlunde än väl tilginge och någedt skadeliget af
the ådtskielielige regeringer, som nu uthan vårt och riksens rådz rådh
företagne blifve, förorsakes kunde; derföre vele vi ännu medh riksens
radz rådh sa her efter som her till först och frempst holle e. k. M.
och e. k. M:tz manlige lifserfvinger thette e. k. M:tz arfrike till gode
och trogen handh och seden om e. k. M:tz och riksens gagn och bäste
beflite att beställe thett meste oss mögeligit och står tilgörendes, intill
dess e. k. M. kan lägligit vare hit uthi sitt arfrike tilstädes komme,
såsom vi och pa thett broderligeste ock kerligeste begäre och fliteligen
velet förmanedt håfve, att e. k. M. vill så ställe sine lägenheter, att
thet med förste ske motte, så att e. k. M. sielf regeringen förestå
kunde efter den edz lydelse och annen försäkring, som e. k. M. uthi
sin k:ge cröningh riket giordt häfver, och då afskafife hvadh som i
midler tidh emoth e. k. M:tz edli och lyfte skedt och företagit är, på
thett e. k. M:tz trogne undersåter icke motte håfve orsak sig ther
emoth uthi någre mäthe att beklage, som alrede skedt är. Uthi hvadh
mathe vi da kunne vare e k. M. medh broderligit trogit rådh bistån-
dige, der till vele vi oss altidh broderi, tilbudit håfve, såsom och i
midler tidh e. k. M:tz och riksens gagn och bäste medh riksens rådz
rådh gerne sökie, fordre och fremie thett meste oss mögeligit är.
Doch efter nu monge saker förefalle, som riket anliggiende äre,
och vi icke kunne vette, huru snart e. k. M. kan vare lägligit att
komme hit i riket igen, derföre håfve vi varit förorsakede medh riksens
rådz samptyckie att lathe förschrifve någre af alle riksens ständer vidh
Michaelis nestkommende om sådene saker och ärender till att betänkie
och berådsla, såsom och om viss regent och regering, efter riket icke
uthan regent och hufvudh vare kan, såsom thet och icke heller någensin
varit häfver, när konungen sjelfver i riket icke häfver tilstädes varit,
1595
55i
der då inthet annedt skall handlet eller beslutet varde, än thett som
e. k. M. och riket till välferdh och bäste lende skall, efter som e. k.
M:tz gode män välbe:te riks rådh varde e. k. M. tilkenne gifvendes,
hvadh som då framsetties och förhandles skall. Och hvar så är, att
e. k. M. synes, att någedt ytterligere skulle handlet blifve, då begäre
vi broderi., att k. M. innen tidh vill lathe oss och riksens rådh sin
broderi, och nåd. villie och mening förnimme; och aldenstundh vi, som
f:t är, vele oss medh riksens rådhz rådh om e. k. M:tz och riksens gagn
och bäste opå thett troligeste beflithe, hvilket vi och medh sådene åhåge
och vårdnedt gore vele, såsom vi thett för Gudh, e. k. M. och alle
riksens ständer och trogne undersåter vele tryggieligen tilsvars vare,
att e. k. M. fördenskuld icke tilstäder, thett någre saker, som dette
rikis regering vidkommer och angår, måge" der uthi Polen handles och
beslutes, vårt och riksens rådz rådh föruthan; och hvar så kunde
hende, meden e. k. M. sigh uthrikes förhölle, thett någen fördristede
till att opsettie sigh emoth oss och thette rikis regering och af endt-
skilt rådh sig någedt företage ville, oss och riksens rådh ovetterligen,
att e. k. M, då ville holle uthöfver, thett sådene motte tilbörligen
straffede blifva, såsom vi och förse oss, att e. k. M. ded samme gö-
rendes varder. Men hvar öfver tilförsicht någen medh såden moth-
villighet och högferd sigh lothe befinne, som af en part her til dags
häfver varit tilbudet och än dageligen tilbiudes, the ther vele like råde,
biude och befale brede vidh oss, då kan e. k. M. icke förundre, att vi
sådene theres företagende och högmodh förhindre lathe, såsom vi thett
och af ingen her efter lidhé eller tilstädie vele. Hvad som her till dags
är blefvit tilbake, som väl på annedt sätt emoth them hade kunnedt
företages, thett är skedt för e. k. M:tz skuld, aldenstund vi altidt håfve
varit i thet förhopp, att e. k. M. sådene oårdning afskafife ville, såsom
vi än nu uthi den broderi, tilförsicht äre, att e. k. M. thett medh förste
görendes varde, der om vi och e. k. M. på thett broderligeste och
kerligeste vele bedit och påmint håfve.
Rikets råds skrifvelse till konung Sigismund om riksdagen i Söder- 175
köping med bilaga. Stockholm 1595 den 30 juli.
Jöran Posses kopiebok i Riksarkivet fol. 58 med dateringen:
»Datum thenn 30 julii år etc. 1595 med Artziofski».
Stormechtigeste etc. [Vi kunne icke håfve e. k. M. underdånl. för-
hollid], att seden edle och välb. Jacob Claesson är igen kommen med
thet svar, som e. k. M. till h:ne f. hertig Carl med honom hade för-
schicket, häfver h. f. N. sig nu som förr deröfver myket besväret,
efiftersom vi e. k. M. derom tilförende i underd. håfve tillschrifvit och
552
1595
e. k. M. af h. f. N:s egen schrifvelse och uthsännde budh nogsampt
förnummit och ännu varder förnimmendes, att h. f. N. med riksens
regering och nu på thenne tiden nödtorftige beställninger sig ingelunde
vill befatte, med mindre h. f. N. med en annan fullmacht försorgd
blifver, och förevänder h. f. N. thesse orsaker der til: först och främst
att thet skulle vare riket till vanheder, att icke en viss regent och
hitfvudh uthi e. k. M:tz frånvare skulle vare förordnet; thernäst att
h. f. N. är en riksfurste och arftagen till riket och nu här tillstädes
then älste och endeste, som medh någen ålder och förståndh till rege¬
ringen tienlig begåfvet är, then ther och sielf, om e. k. M. och dess
mansarfvingar och broder någet dödeligit vidkomme, thet Gudh etc.,
och annorlunda än väll i riket tilginge, skade och afsaknet deruthaf
hafva kunnde; hvarföre h. f. N. icke kan eller vill lide och tilstädie,
att andre uthi regeringen städias jämpte eller brede vidh h. f. N.; häfver
för then skull inthet ytterligere velet haft medh riksens regering att
beställe uthan sig thermedh aldelis afsagt, så frampt vi icke der till
villia gifve samptyckie, att h. f. N. hos men. riksens ständer på en
förschrifven möthes tidh heller platz sig therom måtte förspörie; och
ändoch vi för väre personer hälst hade gått sådant förbi i e. k. M:tz
frånvare och h. f. N. doch likvell kan ske oss föruthan hade kunnat
f:te samqvemb förschrifve, efftersom e. k. M. til äfventyrs sielf kan
håfve förnummit; icke dess mindre, effter deruthaf såsom och af thet
store påkraf och tilltal af åthskillige furstl. personer, såsom och krigs¬
folk, köpmän och andre, om store penninge summor, som nu fordras
af riket, och andre högvordnede riksens ärender, dertill vi h. f. N:s
hiälp och biståndh föruthan ingen del eller utvägar efter denne när-
varendes tidz lägenhet i e. k. M:tz frånvare finne kunne; derföre så
och effter här förefaller i riket elliest månge vichtige saker, särdelis
om en allmennelig hielp, dermedh riksens gäldh och synnerl. fite
brudeskatter och krigsfolk kunne blifve afbetalet, att förhandle, håfve
vi högeligen varit förorsakade till fide riksdag att samptyckie, hvilken
är berammat hållas skall uthi Suderköping den 30 sept. nästkomman¬
des, doch att vi nu dess förinnan e. k. M. icke allenest derom, såsom
tilbörligit, måge vette lathe uthan och elliest meddele sielfve puncterne
och articlerne, som achtade äre der då skole förhandlas, hvilke vi e.
k. M. här medh ödmiuk. sende tilhannde; förse oss, såsom och på thet
underd. och ödmiuk:ste bidie, att e. k. M. thet icke till någen vedervillie
vill optage, såsom vi och her medh vele förbetinge, att vi sådant e. k.
M. i dess höghet, myndighet och rättighet icke till någet förfång heller
minskelse uthan för högste riksens nödtorfter, e. k. M. och riket till
gagn och gode, samptycht håfve. Och effter som samme församblings
tidh icke långer blifver opskuttit eller fördrögt än som f:t är och vi
doch icke tvifle, att somlige articler kunne af e. k. M. effter e. k. M:z
högbegåfvede förstånd och rättvise blifve förbättrade och till en del skä¬
ligen förandrede, derföre håfve vi e. k. M. dette i en hast und. icke
1595
553
velet förhålle, på thet e. k. M. till fide tidh sitt nåd. betänkiande an¬
tingen med budh heller schrifvelse lute f. N. och androm kan förstå
lathe. Doch må e. k. M. sig ther opå försäkre, att vi för väre få och
ringe personer vele håfve vår edh och trohetz plicht, den vi e. k. M.
skyllige äre, i tilbörlig acht, effter som vi lofvat och svorit håfve, tvifle
och inthet, att lute furste såsom och alle andre samptl. stännder thet
samma görendes varde, såsom vi och her till icke annet håfve förnum¬
mit. Thette håfve e. k. M. vi etc. Befalendes etc.
Sedel:
A. n. k. och h. Effter är till att förmode, att korskyssningen
på then frid, som nu uttlofvat är emellan desse rike Sverige och Ryss¬
land, vill på både sider behöfves, derföre vele vi härmedh i und. håfve
e. k. M. påminnt, att e. k. M. för dess höghet och reputation skull
vill med ett särdelis special bref och fullmacht förordne f. N. hertig
Carl samme korskyssning att gore, dermed freden fulkoml. till att
stadfäste, på thet sådant på e. k. M:tz vägne deste större anseende
håfve måtte, alldenstundh lute furste elliest dess föruthan samme kors¬
kyssning, såsom och medh den Stetiniske fridz confirmation sket är,
på sine egne vägne moste stadfäste. E. k. M. vill för then skuldh här
med icke fördröije uthan gifve här på sitt k:ge nåd. svar och bref
innan nästkommande samqvemd, alldenstundh thet stork vill behöfves.
Hvilket vi etc. Datum ut in litteris.
Ett tidigare odateradt utkast, enligt hvilket bland annat Arboga alter¬
nativt skulle varit utsedt till mötesort, med ändringar och tillägg dels af
Erik Sparre, dels af Ture Bielke, förekommer i Rådslagssamlingen i Riks¬
arkivet och är tryckt, med angifvande af Ture Bielkes ändringar, i Hist.
Bibliotek II, sid. 270. Efter detsamma är tillägget gjordt i början af texten.
Bilaga. 176
Puncter, som skole förhandlas på riksdagen, tilsände k. M.
till Sverige och Polen med Artziofski den 30 julii anno etc.
1595-
1. Först huruledes regeringen här effter förestås skall, alldenstund
h. f. N. hertig Carl vill sig then afsagt håfve och på thet sätt, som
här till sket är, ther medh icke befatte?
2. Dernäst, effter Gudh alzm. häfver förlänt en godh och stadig
fridh, huruledes det främmande krigsfolk, som först motte afläggias,
hvilke en stor summa håfve till att kräfie, kan tilfridzstält och betalt
blifve?
554
1595
3. Sä vill och nu betänkias hvad som af the svenske och finske
hofmänn och knechter hållas'* skall och hvilke som skole förlofvede
blifve och huru samma krigsfolk för deres åtherstånndende besollning
kunne förnögde varda och vidh hvadh ordning, som the häreffter skole
blifve underhållne.
4. Om Rysserne vele träde för myket på Sverigis gränser medh
rågången och the svenske uttschickede icke kunne medh them therom
sämias, huru dä thermedh hållas skall?
5. Om the skytt på Käxholm, när och genom hvem the skole
däden fordres och hvärt the föres skole; om her Claes Flätning så
med them handle skall, som med thet andra archli sket är; om och
icke rådeligen vore, att thet svenske krigsfolket blefve in på Käxholm,
till thess att skytten komme i sitt frie behåldh?
6. Hvar k. M. till Sverige och Polen anthen nu i thenne sommer,
som för rychte går, eller framdelis vore tilsinnes att komme här in
uthi riket, dett Gudh late ske uthi en lyckesam stundh, om sådant
tilförende icke bör gifves Sverigis rikes ständer15 tilkänne, på thet the
sig deste bättre med skip, victualia och välståfferet folk h. k. M. till
äre och tiänst i tidh försörie måge och seden medh tillbörlig vyrdning
unnfå?
7. Om k. M. vill tage sin rese genom Lifland, hvem som h. k. M.
der mothe och unfå skall och huru stark h. k. M. till främmande folk
täckes att komma in i det Lifland, som Sverigis crone tillyder, så att
det måtte vare dess inbyggiare uthan besvär och fara?
8. Enndoch man icke förmoder, att k. M. annorlunda hit till sitt
arfrike komme vill, än thett sig medh rätta bör, så att thet med främ¬
mande folk icke måtte mer besväret blifve, än som h. k. M:tz valrike
Polen sker af Svenske, om och icke medh h. k. M. om sådant först
bör vare förhandlet och aftalet, der med förekommandes allehanda
olägenhet.c
9. Om genom somblige orolige menniskiors tilskynden någen in¬
trång i relligionen, det man doch icke vill förhåppes, här i riket kunnde
tilbiudes, hvadh då menige stännderne der till svare vele?
10. Vill och betänkias om riksens dretzel, hvilke som både uthi
h. k. M:tz närvare här i riket, såvell som frånvare, skole håfve ther
befalning uthöfver och i trogen antvarning?
11. Om the Polnische late någet fordre om then del uthi Liflandh,
som Sverigis crone nu innehafver och k. M. tilförende häfver giort
dem förtröstning om, hvadh som derpå skall svarat blifva?
12. Om rådeligit är, att någen legation måtte sänndes här ifrå
till Polen? Item om visse gräntzer så och en stadig venskap bägge
rikerne emellan.
13. Huruledes the store summor, som både furstinnan af Saxen
och Mächelnborg fordre af riket, som på deres brudskatt tilbaka står,
så väll sorn hvad köpmänn och andre håfve att kräfie, kunne aflagde
1595
555
och betalte blifve, så och om h:ne furstinnes fröken Annas tilstundende
brudeskatt?
14. Hvadh som med rätte thenn unge hertig Jahan skall hafva
till sitt furstendömme och hvilke och huru monge hans förmyndere id
konungens frånvared vare skole, om der med effter lagen skall hållit
blifve; item uthi hvars förvarning det skall läggias, som i den unnge
herres omyndige år församles kann?
15. Hvadh som och till thenn unge enkedrottnings morgongåfve
effterlates kan och huru högt till ränte?
16. Om och the byte, som giorde äre med adelen och andre
och gifvit crone och skatte heman för frälse, hvilket godz sal. etc.
k. Jahan högmecht. drottning Gunnill effterlatit häfver, må och skall
kunna bestås eller eij?f
17. Huruledes then store oordning, som i riket finnes i alle landz-
änder, ther ifrå cronon rappat och rycht blifver, både en del och
annan, må förekommit och afskaffat varda?
18. Om icke af nöden vore att konungs räffst måtte hållas öfver
hele riket och hvilke personer uthi hvar landzännde der till brukes
skole ?
19. Medh thet samma ransakas om the byte, som adelen och
andre håfve giort medh cronen, och förnimme hvad cronon kan för-
snället vare, och ther sådant befinnes, anthen kalle samma byte tilbake
eller jänke lathe, så att bägge parterne må ske hvadh rätt och skäl ärV
20. Gamble jordeböker upsökias och der effter ransakas hvad
som ifrå cronan kommit är och med hvad beskedh.
21. Huruledes cronones bärgsvärk måtte bättre stellas i värket, än
här till sket är, effter det är det endeste pålit, som man häfver tage
till att betale cronones skull medh?
22. Om skipsens förfordring och uthredning, som mann nu och
achtar sennde västvart, och huruledes cronones skipgårdh måtte bätter
här effter än här till sket är blifve förestånden?
23. Om icke af nöden vore, att någre skip måtte årligen opsättias
och förbättre cronones skipsgårdh och någre af the gamble sällias och
föryttras cronan till bäste?
24. Om icke rådeligit vore att utsännde någre af cronones skip
västvart hvart år, en flotta om våren och en om hösten, att hempta
inn salt, vin, krydder och annat till cronones behof, att man icke alt
behöfde köpe här i riket af främmande effter ytterste penningen?
25. Att betänkias rådh och utvägar till Räfle, Viborgs, Kärfvens,
Wittenstens, Calmars, Jöneköpings och Elfsborgs befästningers bygning
och then del the skole underhållas medh och hvilke personer der på
skole brukede blifve?
26. Effter stor otrohet finnes medh en part af the fougter, som
nu befallninger håfve, om icke måtte ransakas om sådanne, de som
otiänlige äre afskaffas och förordnes andre beskedelige dertill igen,
556
1595
särdelis uthaf adelen, the som någet hade vedervåge och elliest oprich-
tige vore, och icke the som egenom muthor och gåfvor köpe sig der
till, såsom och inseende hafves medh cammarererne och andre i räk-
ninge cammaren, som hålle medh sådanne, deregenom cronones in,
kompst myket försnället varder?
27. Item om riksens cantzli, huru här effter dermed hållas skall-
mäden fast oskickeligen för mutor och skänker tilförende tilgångit är?
28. Mäden och myket onyttigt folk hålles på cronones kost och
lön vidh slott och gärder uthi embetterne, om för then skull icke af
nöden vore att öfverse mantals registren och gore så en viss ordning,
hvilke som behöfves skulle eller icke och hvad som hvar och en till
lön och underhåldh kunne vara försörgde medh?
29. Om adelens vapnetienst icke måtte effter lagen beses och
betänkias, hvilke som för pannte godzén äre plichtige tienst gore, an¬
then den som godzén förpantede äre eller och den som dem utsatt
häfver, och cronon der på icke må ske förnär?
30. Om the, som frälses giffte håfve fått eller elliest bruke någre
godz under adelig frihet och icke håfve sköldemärke heller det elliest
väll förtient håfve, skole sådanna frihet niuthe och om der effter icke
ransakes måtte?
31. Om städernes privilegier icke måtte öfverses och rättes, der
sådant behöfdes, uthi det skäligit och tilbörligit vore?
32. Om våg, pyndere och bitzmar, såsom och tynne och spann,
icke motte beses och rättes i alle städer och göres en viss ordning,
huru der medh hållas skulle, och elliest vist köp på öl, brödh och
annat, huru dyrt thet skulle sällias?
33. Effter städerne sker therutinnan myket förnär och stort hinder
uthi deres handel och vandel, att adel, präster, fougter, schrifvere och
andre bruke stor köpslagan vidh bärgslagerne, om för then skull icke
måtte betänkias, huru vidt hvar och en mätte effterlatit vare till att
handle?
34. Om thet och må tilstat vare, att adelen, präster, fougter och
andre lathe uthföre spannemåll och andre ätande varur uthur riket
öfverhetenes samptykie föruthan?
35- Mädan och Sverigis lag mångestädes borde öfversedd och
effter skelighet rättet och förbättret varde, när lägligit kunnde vare,
sådant bäst lathe förhännder håfve?
36. Effter och fast olagligen tilgår med köp, skipte, åcker och
[o: sorn?] nu för myket brukes, om och ther opå icke måtte en sär¬
delis ordning och statuter oprättas?
37. Alldenstund mångestädes i riket finnes god lägenhet på cro¬
nones allmennings skoger, der byer och torpeställe kunne oprättede
blifve uthan någen bolbyes och rätte ägendens skade och afsaknet:
om derföre icke behöfdes förordnes visse mann, som der om i landz-
änderne ransakede och sådanne platzer uttdelade och elliest kunnde
1595
557
handle medh allmogen, att the och någet, hvar thet dem icke vore
besvärligit, hielpe till sådanne byers oprättelse?
38. Effter månge håfve förvärfvet sig store förlänninger och fri¬
heter och med fast ringe tiänst sådant förskylt, om der effter icke
måtte ransakes, huruledes och genom hvadh förfordring sådant sket är
och hvilke som niute måtte eller eij?
39. Enndoch myntet här i riket inthet synnerligit förhanden är,
så varder thet icke dess mindre förachtet och vanvyrdet för det tydske
och danske, som hit införes, emot hvilket thet altidh like gott och än
bättre är, om derföre icke måtte opbiudes, att thet svenske mynte både
k. Gustafs och k. Jahans, så väll det bättre som det sämbre, skulle achtas
och hållas i dess rätte värde, som det satt är, n. åtte öre på en mark
och 4 mark på en godh daler och inthet mere, alldenstund thet ringe
myntet är mindre satt än thet i sig sielft värt är, och ingen åttskillnat
videre gore emellan det svenske, tyske och dantzke uthan alt opbäre
för like fult, som f:t är, och hvilke som skole förordnes att håfve
ther medh itt tilbörligit inseende och lathe straffe them, som ther
öfver bry the?
40. Mäden månge af krigsfolket uthi thenne förledne feigde tidh
äre förlammade blefne och mist deras hälse och sundhet för fienderne
och på besvärlige tug och resor, om icke behöfdes bestellas visse rum
och underhåldh, ther the väll kunne försörgde och oppehållne blifve?
41. Vill och betänkias, huruledes the ryske varur skole häreffter
förtollede blifve i Räfle och Viborg, och att ther egenom icke någen
orede upkommer?
42. När gräntzerne äre lagde och freden med bref och korskyss-
ning skall framdelis stadfäst blifve, hvar och uthaf hvem sådant opå
Sverigis rikes vägne ske skall och om rådeligen låthe Rysserne få
Käxholm igen, för än med sådanne korskyssning fulfölgt är?
43. Effter mann häfver viss kundskap att the Lybske skole håfve
på vägen åt Narfven nie skip, ther the achte att handle, såsom och i
fiord fyre ther heden senndes, huru sakerne ther medh företagas skole,
att det som på fredzhandelen beslutit är, icke motte förkränkt och
till äfventyrs en ny feigde ther egenom förorsaket varde.
44. Om icke skall handlas med städerne, att the samptykie på
någre år till en lidelig toll eller en hiälp att betale riksens gäldh medh
och om icke all frihet på tull skall afskaffas och dess förinnan vare
aflagdt.
45.g Om. k. M. må gifve, förläne, bebrefve län, godz och gårdar
bort här i Sverige, mäden h. k. M. är ther uthi Polen stadd, så och
förord ne och tilsättie befallningsmän, fougter och andre, f. N. hertig
Carl och riksens rådh ovetterligen.
46.^ Om och dit uth till Polen om allmogens klagemål och andre
saker sökies skall, som här inrikes hos f. N. hertig Carl och riksens
rådh böre och kunne bestälte varde.
55§
1595
47-'f Om uttföring på ätande varur.
48.^ Om fougte skäppan.
a) behållas B. b) undersåtter B. r) Punkterna 7 och 8 äro sammanslagna i B.
d) Saknas B. é) Punkten är i B felskrifven. f) Punkterna 18 och 19 sammanslagna B.
g) Saknas B.
Efter afskriften följer i Posses kopiebok följande anteckning:
Föruthan dette f:ne afskedh sänndes änndå af någre rikesens rådh
ett anned bref, hertigen ovetterligidt, dermedh de förmante k. M. till
att förhindre samme riksdagh eller och komme sielf tillstädes, allden¬
stund de icke förmåtte ytherligare att stå hertigen i samme riksdags
påkraf emot; sänndes och copier af de vexleschriffter, som hertig Karl
och dem emellan vore gågne f:te Suderköpings möte belangende, hvil-
ched ännu skal opsökies: af hvilched är till att se, att riksens rådh icke
godvilligen samme herredag håfve samptycht; uthan seden de mer
änn i sex veker, så mykedt dem mest stodh tillgörendes, hade sträfvedt
deremot, nödgedes de den att bevillige, så frampt de ville vare frie
på lifvidt.
Med sistnämnda påstående må jämföras hvad Knut Persson i sina
Handlingar (HSH. X sid. 8) har att förtälja om det tvång, som utöfvades
mot riksråden för att förmå dem att samtycka till riksdagskallelsen.
177 Konung Sigismunds svar på rådets skrifvelse med underrättelse
om riksdagen. Krakau 1595 den 28 september.
Jöran Posses kopiebok i Riksarkivet fol. 82. Tryckt på latin
i »Ausa .... Caroli Sudermannise etc. ducis» (1598).
Vi Sigismundus etc. tillbiude etc. her Carl etc. vår etc. H:ne f. elsk.
k. faderbroder, vi håfve för någre få dagar seden bekommed oss
elsk. v. t. m. och riksrådz i Sverigie samptl. schrifvelse, thermed the oss
i und. förnimme lathe, huruledes e. K. häfver latidt tillsammenschrifve
enn herredagh, thenn e. K. achter holle medh v. t. u. Sverigis rikes
stännder i Suderköpinng den 30 udi denne måneden, besynnerligh udi
denn acht och mening, att e. K. vill håfve en annen fullmacht på rege¬
ringen, änn den vi e. K. tillförende håfve gifve lathit, medh månge
andre punkter och besvärlige framsätninger e. K. vill håfve allmogen
åtspordt och deres bevilielse opå, hvilche dogh icke gemene mann
uthan oss sielfve och v. riksrådh mere vidhkommer i rådzlagh före
och till ett gått bestånd besluthe. Så hade vi väl förmodedt, att v.
förre schrifvelse medh Jacob Claesonn och eliest skulle så vidt håfve
giort e. K. fyllest, att e. K. medh denn mening hade veled afstå, till
dess e. K. hade kungiort oss om the fel, brister eller ofullkommelighet,
som på förre v. gifne fullmacht vare kunne, på thet vi sådant deste
1595
559
better hade kunnedt bote och bättre, hälst mäden och e. K. i synderhet
medh sin egen förschrifning och underschrifne reversal häfver förplichted
sigh emot oss ingen allmenneligh samqvembd i medel tidh sammen-
kalle eller holle vele, mäden vi uthlandes stadde äre, hvilched vi e. K.
till sinnes ställe om sådant rätteligen, som ded sigh dogh borde, emot
oss holled blifver, såsom och hemställe så väl e. K. som alle v. t. u.,
som saken rätt vele efftertenkie och theres edh och trohet betrachte,
huru ded skall bäre åt, att de skole gifve andre någen fullmacht, vällde
eller tillstånd udi våre eigne saker att gore och lathe, videre änn som
ded af oss är samptycht och bevilligedt, och bettre rådhföre sigh
sielfve änn vi, som för Gudh och hele värden theres rätte laghkallede
crönte och svorne arfkonung äre, likesom vi icke till denn ållder och
förstånd komne vore, att vi sielfve icke vore mechtige att förestå v.
eigne saker heller icke borde niuthe den rättighet, som hvar och enn
efter Sverigis lagh är medhgifvidt, som till vett och laga ållder kom¬
men är, att förestå v. egedt, råde och biude öfver thed oss med rätte
tilkommer alt videre förmynderskap föruthan.
Och effter oss icke står sådant till att lida, mäden thed och enkom
länder till v. k:ge höghetz, myndighetz och rättighetz förminskelse,
såsom och v. k:ge effterkommende till förfång; derföre vele vi här-
medh håfve e. K. broderi, etc. påmint och förmanedt, att e. K. rätter
sigh sielf i saken och icke vill fortfare medh sådane anslagh, som
någed missförstånd, vedervilie och osemie kunne åstadhkomme och
eliest v. k:ge rättighet äre förnär. Ty således att gifve v. k:ge vällde
och myndighet utur henderne opå oss, som Sverigis lagh konungerne
allene häfver förbeholledt, tenke vi ingeledes att gore, eij kann oss
heller någen förtenkie, att vi och denn tilbörl. åtskildned vedh macht
håfve vele, som emellen oss, som äre Sverigis crönte och laglige
konung, och e. K., som äre till riked en arfförste, holles och medh rätte
håfve bör; hvarföre vi och then öfverste machten och välldet vele oss
på v. k:ge embetes vägne håfve förbeholldne; vele och förmode, att
den fullmacht e. K. häfver till att regere udi v. frånvare medh v.
riksrådz rådh, skall ju så fulkommeligh vare, att hon dogh kann till¬
fyllest gore för den stackote tiden vi tenkie vare ifrån v. arfrike, så
att fördenskull fast onödigt är någen ny vane eller olagh åstadkomme,
genom hvilke våre k:ge rättigheter kunne förkränkte blifve, på hvil-
chen tidh vi och e. K. med sådane besvärligh regeringsmöde och omak
gerne vele håfve förskonedt och sielfve regere och förestå v. u. effter
thed sätt, som rättvisan kräfver och Sverigis lagh förmå och inneholler.
Männ der ju e. K. sigh dessförinnen antingen medh f:te herredagh eller
eliest någed företagende varder, hvilched vi dogh icke vele förhoppes,
som v. höghet och myndighet förnär och till förminskelse vara kann,
så vele vi härmedh deremot oppenbarl. håfve protestered och förut
betingedt, att vi sådant inted bestå eller gille vele, uthan alldeles för
ogilt och kraftlöst holle, mädhen sådane handlinger till inted äre tiänlige,
Riksdagsakter III. 36
560
1595
änn att vedervilie, missförstånd och olydne tillväge bringe och åstad¬
komma, hvilched dogh vi på vår side så mykedt oss står tillgörendes
gerne förekomme och förhindre vele. Hvarföre vi och ännu som till-
förende e. K. härmed broderi, kerl. vele håfve förmanedt, att e. K.
ingen vidlöfftigh handel vill begynne utan heller ther trachte effter,
som enighet, broderi, god villie och tillförsicht kann håfve medh sig,
hvilched vi så och v. k. fädernesland och arfrike better kunne vara
tiänt medh och e. K. sielf myket är berömligere, thed vi på v. side
och hertill altidh giort håfve och änn hereffter flitel. gore vele. Eliest
hvar annorlunde sker, vele vi för hele cristenheten vare förorsechted
och undskyllede, att vi då nödgede och trängde äre att gripe till de
medel, som till v. k. myndighetz och rettighetz försvar och beholld
kunne tiänlige vara. Thette vi e. K. broderi, kerl. icke håfve veled
förholle, befallendes etc. Schrifvidt i Krakou denn 28 sept. anno etc.
1595-
Denna svarsskrifvelse ankom den 4 nov. enligt hvad hertigen uppgifver
i sitt bref till konungen den 14 i samma månad. Enligt uppgift i »Knut
Perssons Handlingar» (HSH. X sid. 30) låg rådets bref om riksdagen »i
hela sex veckor» obesvaradt.
* *
*
178 Öppet bref om riksdagen i Söderköping. Stockholm 1595 i augusti.
Riksregistraturet 1595 fol. 227 under dateringen »Stokholm
den 5 aug. år etc. 95», jämfördt med en originalutskrift, ställd
till Uppland, bland Riksdagsakta i Riksarkivet, från hvilken
dateringen och underskrifterna äro tagna. En afskrift af brefvet
till Östergötland i nämnda samling öfverensstämmer i fråga om
dateringen med nyssnämnda original.
Vi Karl etc. tillbiude eder oss elschelige andelige och
verldzlige, ridderschap, adel, clerkeri, krigsmän, borgerskap och
menige almoge i N. N.1) vår etc. Eder är nogsampt vetter-
ligit, att seden k. M. till Sverige och Polen etc. v. e. k. h. b.
uthi förlidne sommer heden förreste och monge riksens nödige
saker vore efter h. k. M:tz och för h. k. M:tz hastige afferdh
och nypåbegynte inträdende regemente obestälte; då håfve vi
såsom en infödd svensker. arfförste och nu uthi h:te k. M:tz
frånvare then äldste och eneste, som till ålder och år kommen
är och således i h:te k. M:tz frånvare nermest till regeringen,
bådhe efter k. M:tz v. e. k. h. b. åthskillielige begären, meden
h. k. M. var her i riket, medh budh och schrifvelser, såsom
') Registraturets afskrift är ställd till Finland.
1595
56i
och seden efter riksens rådz och flere ständers som då i Stok¬
holm strax efter h. k. M:tz afresende q värre vore, taget oss
opå om riksens saker och vårdende ärender att beställe, derom
vi och seden vår störste och ytterste flit sampt medh riksens
rådh giordt håfve bådhe i ene måtho och annen, så mycket
oss häfver ståedt tilgörendes, och bland annedt all flit deropå
vendt, att den fridzhandel och tractation, som h:te k. M. etc.
i sin närvare loth sigh nogsambl. omvårde och medh vårt och
riksens rådz betänkiende, rådh och samptyckie hade beslutet
och alrede för sin bortferdh derföre sine och riksens myndige
sendebudh afferdiget och åstadsendt, måtte komme till en
godh och lyckelig fridh och afhandel, såsom och nu, Gudh
dess lof, en stadig, varachtig och everdelig fridh medh Ryssen
besluthen är och nu allenest står deropå att visse och faste
råmerker och grendzer skole lagede och lagde blifve rikerne
emellen till att förekomme all tvist, oenighet och krig, som
der af elliest lettel. kunne förorsakes, såsom tilförende fulle
skedt är, hvarföre vi och nu håfve afferdigedt någre k. M:tz
och riksens godhe män, som om samme rågångh ett gott och
endeligit besluth gore skole, förhoppendes att thett, näst etc.,
tager en godh och lycksalig uthgong uthan Sverigis rikis
grendzers förminskelse i någen måthe, medh mycken annen
omsårg, åhåga och bekymmer, som vi håfve haft att beställe,
om den del, som häfver varit af nöden k. M. och rikit till
bäste. Vi håfve och al mogens klagen, som oss besökt häfver,
sielfve hördt och beskedh gifvit och hvar och en till sin rätt
hulpet så mycket menniskeligit och mögeligit häfver varit och
i så kort tidh häfver ske kunnedt, ther till vi ingen tidh eller
stundh håfve lathit oss förtretlig vare, efter som the gode män
bådhe af riksens rådh och andre, som hos oss håfve tilstädes
varit, skole kunne gifve ther sanferdigt vitnesbyrdh om. Och
aldenstundh vi sådene regering hade taget oss opå till lute k.
M:tz videre förklaring och fördenskuldh af lute k. M. både
medh visse budh och bref begäret, att h. k. M. ville tilkenne
gifve, huru medh regeringen i h. k. M:tz frånvare her efter
ytterligere holles skulle, så efter thet icke än skedt är; derföre
meden vi uthan en såden fulmacht, som vi håfve begäredt,
icke äre til sinnes regeringen således lenger att förestå, håfve
vi varit förorsakede medh riksens rådz samptyckie, såsom och
elliest för månge andre riksens högvårdende ärender, om hvilke
oss är af nöden samptlige riksens ständers rådh och betänkiende
att vette, sammenkalle någre af alle ständer her i riket, i thet
förhop att sådene samqvemd, om hvilken vi alrede h. k. M.
håfve tilkenne gifvit, icke skall vare h. k. M. misshaglig, al¬
denstundh der inthet skall förhandles uthan thett som kan lende
562
1595
h. k. M. sielf och riket till gagn och godhe. Begäre förden-
skuldh nådeligen, att I lathe ider finnes obesvärede att komme
tilstädes vidh Michaelis tidh nestkommende uthi Suderköping:
af ridderskapet och adelen ther i landzänden så månge som
till laga ålder komne äre heller elliest sielfkrafde komme vele;
item biscopen medh tre af capittelet och två präster, ridtmestere
och knechtehöfvidzmän af hvar fenicke medh tre af befelet,
en borgmestere medh en af rådet och en af menigheten, tre
bönder af hvart häredt heller flere, efter som häreden kunne
vare store till, hvilke alle skole af them som hemme blifve medh
bref och segell göres fulmechtige till att betänkie och berådslå
hvadh uthi thesse f:de punchter såsom och flere, hvilke dhå
efter riksens höge tarf kunne framsetties och vare h. k. M.
och Sverigis rike till gagn och godhe, är till att beslute.
Förse oss fördenskuldh, att hvar och en uthi sin stadh sigh
hörsambl. her efter rettendes varder och på f:te tidh och rum
tilstädes finne lather, görendes ther medh thett eder sielf till
välferdh och menige riket till bestånd lende kan. Gudh eder
samptl. etc. [Schrifvit uthi Stocholm den 16 aug. år etc. 1595.]
CAROLUS
(Sig.)
Nils Gyllen:ne Gustaf Erich Sparre Claus Bielke
R:dzet Banner
Thuro Gustaff Jörgen
Bielke Gabrielsson Posse
Kallelsebref afgingo äfven till Estland. I Nordinska samlingen i Uppsala
univ.-bibliotek, vol. 180 fol., förekommer en odaterad utskrift på tyska af
ett sådant, ställdt till »Ernveste und manhafte liebe besondere» med uppdrag
att utse några ombud »aus eurer Mittel». Mutatis mutandis skulle ett dylikt
bref afgå till Jöran Boije. Den 18 sept. svarade borgmästare och råd i
Reval på ett d. 31 aug. ankommet kallelsebref af d. 4 aug. (orig., Livonica,
Riksarkivet). De afböjde uppdraget på grund af den korta återstående tiden
samt äfven på grund af bristande tillgång att underhålla en ny beskickning.
Det vore första gången, heter det vidare, som de kallats till sådana för¬
handlingar och de saknade all erfarenhet därvid. De ansågo sålunda sin
beskickning 1590 (jfr SRA. II, sid. 960 ff.) vara af annat slag.
Uti Jöran Posses anförda kopiebok heter det efter afskriften af de under
n. 176 införda öfverläggningspunkterna: »Desse f:ne puncter blefve sände
till k. M., aldelis som the här förmälles, mann seden uthi augusti månedt
af h. f. N. förandret, som efifterföllier». Då denna omredigering ej är den¬
samma, som längre fram i registraturet är införd under oktober månad,
förtjänar den att meddelas. Härvid må erinras, att i Rådslagssamlingen
finnes en utskrift af punkterna i den ändrade redaktionen. Ändringarna
äro emellertid öfverstrukna eller på annat sätt utmärkta. I flera fall har
med Ture Bielkes hand redigeringen in. 176 blifvit återställd; i andra fall
äro signa insatta men rättelserna icke utförda. Man skulle under sådana
förhållanden vara frestad att hålla denna text för den äldre, men då flertalet
ändringar återkomma i redigeringen af den 4 okt., kan detta ej gärna ha
1595
S63
varit förhållandet. Ture Bielkes åtgärd torde i stället ha afsett att återbringa
augusti-redaktionen till öfverensstämmelse med den första.
Ändringarna följa nu med hänvisningar på erforderliga ställen till Ture
Bielkes text (sign. B). För de oförändrade punkterna anföras endast numren
(paragrafnumrering tillagd).
1—5-
6. Hvar k. M. till Sverige och Polen Sverigis rikes ständer
tilkänne*.
7. Om k. M. till främmande folk skall inlathes i Räfle och
[på den] lifländske side*.
8. Enndoch man sker af Svenske. Om och annorlunde
kunde tilbiudes, huruledes sakerne då företagas skulle*?
9. Om förändring kunne tilbiudes i religionen, hvadh som då
skulle svares b ?
10. Vill och betänkias och nyklarne i antvardning, att h. k.
M. i sin närvare icke mer deraf lather anamme än nödtorfteligen och
till riksens bäste behöfves med f. N. hertig Carls och riksens rådz
samptyckie, och seden i h. k. M:tz fråvare lathe alt tilstädes blifve
oförrycht och inthet deraf lefrere lathe, h:te furste och riksens rådh
ovetterligen och theres samptyckie föruthan^.
11. 12.
13. Huruledes the store summor aflagde och betalte blifve
14. Hvad som med rätte hans förmyndere vare skoled
försambles kann?
G-
16. Om och the byte, som drottningen häfver giort med adelen
för frälse, thet hon seden häfver lagt till sitt arf och egit, må
och skall kunna bestås eller eijO
17, 18.
19. Med thet samma ransakas — — jämke lathed.
20—25.
26. Effter stor otrohet finnes med mästedeleiU af the fougter
försnället varder.
27.
\Ny punkt^] Aldenstundh stor omkostnadh går på fougters, schrif-
veres och andres lön, som uthi häreden och vidh slotten brukas moste,
om icke bättre vore utfå häreder, slott och gårdar någre visse männ
af adelen och andre för en viss taxe, så spardes i så måtte den andre
store bekostnad?
28. Mäden och myket onyttigt folk försörgde medh eller
och utfås för viss taxe. som förd är*?
29.
30. Om the som frälses giffte håfve fått håfve sköldemerke,
skole sådanne frihet niuthe — — ransakes måtted}
31. Om städernes privilegier — — der sådant behöfdesV
1595
32—35-
36. Effter och fast olagligen tilgår icke, som nu bland adelen
så väl som andre för myket brukas statuter oprättas rf?
37^—39*-
\Ny punkt.'] Effter thet och någre finnes så väll af adel, som
andre som icke håfve underschrifvit Upsala förening, huru medh them
skulle handlat blifve, om the och skulle städies uthi någre kall eller icke'?
40, 41.
\Ny punkt.] Om icke h. Claus Flämming måtte blifve fordret
hit till Sverige och gore beskedh för then del han uthi Finland bestelt
häfver, f. N. hertigh Carl och riksens rådh ovetterligh *'?
Deslikest h. Arfvedh Gustafsson kallas hit till Stokholm och före¬
hållas, hvarföre [han] h. f. N. hertig Carls månge bref och stemp-
ning[er] försittit häfver•?
42.
De fern effterschrefne puncter uthelathe k.
a) Ändringen ej utförd B. å) Understruket B. c) Det tillagda stycket inklamradt
B. d) Ändringen införd af T. B. e) Ändringen endast ofullständigt gjord B. /) Punkten
är i B både under- och öfverstruken. g) Enligt B skulle orden och rätte ägendes blifvit
uteslutna, h) Här äro ett par ändringar gjorda af T. B., som ej återfinnas i den urspr.
texten, t. ex. >thet gode svenske myntedt» i st. f. »så väll thet bättre som thet sämre».
i) Understruken och inklamrad B. k) Texten slutar i B med § 43, hvilket ock torde
vara meningen med denna anmärkning, då de ursprungliga punkterna äro 48.
179 Skrifvelse till herr Erik Gustafsson att i Vestergötland kungöra
det öppna brefvet om riksdagen samt laga så, att det före-
skrifna antalet uppsändes till densamma. Stockholm 1595 den
13 augusti.
Riksregistraturet 1595 fol. 235 v. under dateringen: »Af Stok¬
holm den 13 augusti år etc. 95».
Vår etc. Vi vele ider, h. Erich Göstasson, nåd. icke förholle, att
efter månge riksens nödige saker nu på thenne tidh förefalle, som
uthan menige riksens ständers menige vetskap och betänkiende, så och
hielp och biståndh i saken, icke kunne förrättede blifve; derföre håfve
vi sampt riksens rådh lathit k. M. till Sverige och Polen etc. förstå,
att vi håfve varit förorsakede kalle riksens ständer till sammeli och
gifve dem om sådene anliggiende saker tilkenne, och håfve nu förden-
skuld lathit uthgå vårt och riksens rådz öpne bref till ständerne i alle
landzänder och begäredt the vele lathe sig finne Michaelis tidh i Söder¬
köping, thit vi då medh vite godhe herrer, hvar Gudh etc., achte oss
att begifve. Och är her medh v. n. begären, att I vele lathe the öpne
bref, som vi ider her medh tilsende, uthöfver alt Vestergötlandh för-
kunne och ther medh så beställe, att både af adelen och prästerskapet,
1595
565
såsom och borgere af städerne och almogen uthaf hvart häredt, motte
så månge förordnede blifve att komme therheden, som fite öpne bref
uthvise, till hvilken tidh I och teslikes vele lathe ider tilstädes finnes
och edert trogne rådh i sakerne meddele. Herom etc.
En skrifvelse af samma innehåll, ställd till Nils Posse till Engsö och
gällande Uppland samt daterad den 14 aug., är införd i registraturet fol.
237 v. Enda skillnaden är, att borgare ej nämnas bland de uppräknade
ständerna samt att adressaten ej själf uppfordras att infinna sig. »Mutatis
mutandis» skulle skrifvelser af sistnämnda art aflåtas till Christiern Claesson
och Måns Larsson.
Om valet i Stockholm innehåller stadens Tänkebok för 1595 några an¬
teckningar, hvilka i sammanhang med ett par andra rörande uppbrottet
till och återkomsten från riksdagen här nedan meddelas:
Den 22 septembris.
Stådthålleren Axel Ryning effter v. n. f. bref och befallning til-
sade, att till then rikes församblingen, som h. f. N. vil hålle i Söder¬
köping, skole drage här af staden 2 borgmester, 4 rådhmän, 8 af the
48, 16 af menige borgerskapet.
En zeddel lägh udi Axel Rynings bref så lydendes:
Ytterligere er v. endelige vilie och befalningh, att I tilseija B.
och R. i Stockholm, att vi vele håfve 2 af borgmesterne och 4 af
rådet, thesslickes 8 af edsvorne. så och 16 af menige borgerskapet i
staden till ricksdagen, som i Söderköping nu i höst beramet är, så
frampt att the vile gore thet oss är til vilia och behagh etc..
De gode män, som våre tilnempde af staden att drage till then
ricksförsamblingen i Söderköping, droge åstadh, dogh icke myket gerne,
den 4 oct. och komme hiem igen den 9 nov., och våre monge vedh
den meningen, att effter den dagen vilde fögo gott effterfölgie. Gudh
den alzm. nådel. afvende alt ondt och förläne oss fredh och sanningh
i våre dager. Amen.
Så många ombud, som hertigen äskade, tyckas, — åtminstone af riks¬
dagshandlingarna att döma — icke ha varit tillstädes (jfr längre fram).
Riksdagsfullmakt från Kullings härad i Vestergötland. Kullings 180
härad 1595 den 8 september.
Original på papper bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Vi meninge mann, som bygga och bo uthi Kolans heredh, be-
kenne att vi hafva aferdiget her ifränn Vestergötlanndh thesse 2 danne-
men, nemi. Oluf i Lena och Nils Horskatorp och till Suderköpung
566
1595
efther then h:ne furstes sampt ricksens rådz bref och begeren och ther
opå väre vegne göra och låtha, såsom vi alla tilstedes väre, efther
thenn beskedh, sa som the ther af öfverheten förnimmandes varder.
Att thetta så i sanning er och till yttermere visse trycke vi värt heretz
singnete her neden under. Datum Kolans heredh thenn 8 sept. anno
etc. 95.
(Sig-)
181 Riksdagsfullmakt fran Sköfde. Sköfde 1595 den 30 september.
Original på papper bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Borgemestar och rådh sampt menige man uti S köd ve boandis äre
bekännis och vitterligit görom med tetta vårt öpna bref, att vi håfve
bekomet den hög:ne h. och f. hertig Karls bref så lydandis, att tre
beskedelige men af staden skulle koma till en almenlig herredag i
Söderköping; så efter thett att staden är litin till mantallet och icke
månge, thett Gudh bettre, som något hafva i förrådh, therföre til-
kårade vi borgemestaren, till att han skulle draga till härredagen,
hvilkit han strax gaf tilkänna, att han icke förmåtte, ty han var svagh
och siuckligh; så efter thett att borgemestaren icke förmåtte draga
then resan, håfve vi för then skull förskickat thenne brefvisare och vår
medborgare häderlig och vällärd man här Erich Amberni till förnemde
härredagh, och hvad ther tå blifver af ricksens härrar och föreståndare
beviliat och samptyckt håfve vi thenne vår medborgare gifvet fullmacht
att gore och låtha på väre vegna, licke så som alle andre, the ther af
stederna utsende äre. Att så i sanning är under borgemestares signett.
Datum Sködve then 30 sept. anno 95.
(Sig.)
Från invånarne i »Vermeland Vestersysslet i Gilbergs häredh»
finnes bland Riksdagsakta en trohetsförsäkran, daterad d. 18 sept 1595, i
hvilken de äfven lofva att samtycka till och obrottsligen hålla hvad deras
legat »jakar och samtycker med menige man».
Den 21 aug. skrefs till borgmästare och råd i Söderköping om den
utlysta riksdagen; stadens invånare borde förskaffa sig »hvad del som väg¬
farande och långvägade folk behöfva» för skälig betalning samt hafva sina
hus i sådant skick, att de som besökte samkvämet i dem kunde få her-
berge. — Den 6 okt. skrefs till fogdarne i Östergötland om en gärd i färsk¬
mat till hofförtäringen.
Förhandlingar med samtliga ständerna i Söderköping,
Hertigen dröjde något att infinna sig, men som han fått höra, att stän¬
derna började »flux tillkomma», skref han den 29 sept. till biskoparne att
från predikstolen tillsäga hvar man att infinna sig på rådhuset, där ett her¬
tigens mandat skulle uppläsas — detta på det att ständerna icke »skulle
tvifla eller låta sig vara för långt att vänta på honom (riksregistr. 1595 fol.
276 mellan två bref daterade d. 29 sept.). Mandatet, dateradt Nyköping
den 29 sept., var ställdt till »andelige och världslige, ridderskap, biskopar,
adell, klerkeri, krigsmän, borgerskap och menig allmoge», som nu voro för¬
samlade, och innehöll, att hertigen »för några lägenheters skuld» ej kunnat
infinna sig till utsatt tid men aktade komma nästa fredag (3 okt.); stän¬
derna borde ej låta sig vara för långsamt att förbida hans ankomst för att
förnimma om de saker, som på rikets vägnar kunde blifva föredragna (riks¬
registr. fol. 275 v.). Redan den r oktober dateras emellertid hertigens bref
i Söderköping. I särskilda skrifvelser uppmanades Erik Sparre (23/g), Erik
Gustafsson (6A°) och Arvid Gustafsson (likaledes 6,/IO) att ofördröjligen in¬
finna sig, den sistnämnde särskildt för att »svara om de ärender man kan
hafva eder att tilltala».
Några förteckningar på de närvarande äger man icke. Ständernas
samfällda svar af den 17 okt. är undertecknadt af 115 bland rådet och
adeln (riksdagsbeslutet i ett exemplar af 130, i ett annat af 118), 110
biskopar och präster, 77 köpstadsmän, 28 knektehöfvitsmän. Om bönderna
förekomma inga andra uppgifter, än att de infunnit sig från »alla landsorter».
Utaf riksråden ha Nils Gyllenstierna, Hogenskild Bielke, grefve Axel,
Sten Baner, Erik Sparre, Ture Bielke och Jöran Posse undertecknat nyss¬
nämnda skrifvelse; desamma jämte Gustaf Baner, Claes Bielke, Gustaf Ga¬
brielsson och Erik Abrahamsson själfva riksdagsbeslutet. Biskoparne voro
alla sju närvarande. — Af de finska ständerna namngifvas endast de två
frälsemännen Jakob Claesson och Karl Henriksson, sex prester (utom bisko¬
pen), samt fem borgare. Äfven några finska bönder hade infunnit sig.
Krigsbefälet var, såsom ofvan nämndes, representeradt vid riksdagen.
Särskilda kallelsebref äro icke kända. Vid riksdagens slut, den 28 oktober,
utanordnades emellertid åt dem som varit närvarande tärepenningar. Land¬
skapens Handlingar äro för 1596 till större delen förstörda, men af af-
skrifter utaf anordningsbref eller kvittenser i bevarade Handlingar från Norr¬
land, Östergötland och Småland framgår att de utskickade varit själfva höf-
vitsmännen samt dessutom »af befälet» löjtnanten, munsterskrifvaren, pro-
fossen, fänriken, kvartermästaren; en gång nämnes »höfvitsmansdrängen»,
en annan gång »hans hakeskyttere», hvilka senare dock räknas såsom några
»af befelet». Andra representanter för »meniga krigsfolket» torde sålunda ej
ha varit närvarande. Åt höfvitsmannen anordnades 4 daler, åt de öfriga 3
daler hvar. Som exempel på dessa anordningsbref må anföras det som
gäller Åkerbo härad i Östergötland (ÖG. Handl. n. 4 i Kammararkivet):
Karl etc. Vår etc. Efther thet, Lasse Simonsson, at Bengt Måns¬
son knechtehöfvitzman med nogre af befeledt vid hans feniche, som är
Hans Jörensson musterschrifvere och Sven Jönsson qvartersmestere håfve
her på thenn riksdagh som nu hollén är leget på deres umkostnedt,
derföre håfve vi med riksens rådh samtyckie eftherlated dhem nogre
daler hvar derföre till hielp igenn, såsom först höfvitzmannen 4 dal.
och seden musterschrifveren och qvartersmesteren hvardere 3 daler.
Är förthenskuld etc. Af Söderköpingh den 28 oct. 1595•
Någon annan berättelse om riksdagen är icke känd än den i HSH, X,
sid. 9 ff. tryckta, hvilken ingår i Kamereraren Knut Perssons Handlingar.
568
1595
182
R. mercher de,
som riksens
radh lill alt
öfverväge
förstälte
vore. M.
M. dhe, som
den menige
man betän-
kie skole.
Bland Riksdagsakta i Riksarkivet finnas några anteckningar (en sida), hvilka
förefalla alltför otillförlitliga för att förtjäna aftryckas. Så heter det, att
herredagen »gick an» den 15 okt., då det är bekant att hertigens första proposi¬
tioner öfverlämnades den 10. I referatet af hertigens yrkanden heter det,
att han begärde »att han måtte få Vestergötland för sitt omak», hvilket icke
annorstädes förekommer; att han yrkade på, att herr Claes Fleming, herr
Arvid och Erik Gustafsson måtte tagas »fängslige»: ett mycket knapphändigt
återgifvande af motsvarande punkt i propositionen, att Vadstena kloster
berörts, hvilket icke nämnes uttryckligen, att en skatt skulle utgöras till be¬
talning af rikets gäld, hvarom icke talades i propositionerna, att alla
adelns förläningar skulle igenkallas, tills samma gäld blefve betald, hvarom
icke heller något förekom i desamma utan först senare, då det för öfrigt
blott var fråga om tionde penningen o. s. v. Svaret, i det mesta afvisande,
lägges i allmogens mun, och det heter bland annat i fråga om religionen:
»Och stege någre bönder fram och svarade: N. furste, skole papisterne bort,
så måge calvenisterne och bort; thertill svarede fursten intet.» Angående
skatten skulle bönderna svarat, att när konungen lade på skatt, skulle de
gärna dragat, hvarjämte de frågade: »Hvar är riksens uppbörd blefven?»
Likaså skulle de om förläningarna svarat: »att de icke kunde gifva där lof
till»: det var en fråga, som icke angick allmogen.
Uti Arnold Johan Messenius’ handskrifna krönika är en lucka för
1595, hvilket torde vara en orsak till, att Werving ingenting särskildt har att
om densamma meddela. Af beslutet ger presten Andreas Olai ett referat
i ett bref af d. 11 nov. till pater Sigismund Ehrenhoffer (bland bilagorna
till k. Carl IX:des Rim- Chrönica sid. 327), men om själfva förhandlingarna
har han ingenting att meddela.
# %
*
Redan den 1 okt. var hertigen, såsom redan nämnts, i Söderköping, men
först den 10 öfverlämnades den stora propositionen. Adeln lärer ha lång¬
samt infunnit sig; enligt andra uppgifter väntade man på svar från konungen.
Det samfälda svaret öfverlämnades först en vecka senare. Beslutet är da-
teradt den 22 och hertigens affärdsbref till allmogen den 24 oktober. Efter
riksdagen fördes emellertid rådsförhandlingar dels i Söderköping dels i Vad¬
stena, förlängda ett godt stycke in i december månad.
Punkter, som skulle meddelas rådet och ständerna. Söderköping
1595 den 4 oktober.
Riksregistraturet 1595 fol. 282 v. Numreringen tillagd af redak¬
tionen.
Thesse eftenne puncter äre de förnempste, som nu opå
thenne riksdag af stenderne moste berådslagne blifve. Actum
Söderköping den 4 oct. år etc. 95.
1. Först efter Gudh alzm. häfver förlänt en godh och stadig fridh,
hureledes som thet fremmende krigsfolk, som först motte afleggies,
hvilke en stor summe håfve till att kräfvie, kan tilfridz stalt och be-
taelt blifve?
1595
569
2. Så vill och nu betänkes, hvadh som af dhe svänske och finske
hofman och knechter behålles skall, och hvilke som skole förlofvede
blifve, och hure samme krigsfolk för deres atherstående besoldning m.
kunne förnögde varde och vidh hvadh ordning the her eifter skole
blifve underholdne, och betänkies, hure thett store borgeläge, som al¬
mogen i Findland blifver med besväredt, kunde afskaffet varde.
3. Om Rydzerne ville träde för mycket in på Sverigis grendzer
medh rågången och dhe svenske uthskickede icke kunne medh dem der R-
om sämies, hure då dermedh holles skall?
4. Om the schytt opå Kexholmen äre, när och egenom hvem
dhe skole hedenfordres och hvar the föres skole; om her Claes Flem- r.
mingh medh dem så handle skall, som medh thet andre archeliedt
skedt är, om och icke rådeligen vore, att thet svenske krigsfolket blefve
in på Kexholm, till dess att schytten komme i sitt frie behold?
5. Hvar k. M. till Sverige och Polen anthen nu i tilkommende
sommer, som för rychte gåer, eller framdeles vore tilsinnes att komme r.
her in i riket, om sådent tilförende icke bör gifves Sverigis rikis sten¬
der tilkenne?
6. Om. k. M. vill tage sin rese genom Liflandh, hvem som h. k.
M. ther mothe och unfå skall, och hure stark h. k. M. till fremmende r.
folk skall inlathes i Räfle och på den liflendske sidhe?
7. Endoch man icke förmoder, att k. M. annorlunde hit till sitt
arfrike komme vill, än thet sigh medh rätte bör, så att thet medh R
fremmende folk icke motte mer besväredt blifve, än som h. k. M:tz
valrike Polen sker af the Svenske, om och annorlunde kunne tilbudet
varde, hure sakerne då företages skole?
8. Vill och betänkies om riksens dretzl, hvilke som både i k. M:tz
närvare lier i rikedt så väl som frånvare skole håfve der befalningh uth-
öfver och nycklerne i antvardning, att h. k. M. i sin närvare icke mer
deraf lather anamme, än nödtorfteligen till h. k. M:tz och riksens bäste R.
behöfves, och doch medh f. N:des hertigh Carls och riksens rådz samp-
tyckie, och seden i h. k. M:tz frånvare lathe thet alt tilstädes blifve
oförrycht och inthet ther af lefrere lathe, lute f. N. och riksens rådh
ovetterligen och theres samptyckie föruthan.
9. Om och k. M. må gifve, förläne och bebrefve län, godz och
gårder börth her i Sverige, meden h. k. M. är der uthrikes stadd, så m.
och förordne och tilsättie befalningsmän, fougdter och andre, f. N.
hertigh Carl och riksens rådh ovetterligen?
10. Om almogens klagen och om der opå skall sökies beskedh M
i Polen.
11. Om dhe Polniske lathe någedt fordre om den del i Liflandh,
som Sverigis crone nu innehafver, hvadh som der opå skall svaredt M-
blifve?
12. Om rådeliget är, att någen legation motte sendes her ifrå till
Polen ?
570
1595
R 13. Item om visse grendzer, så och en stadigh venskap begge
riker emellen.
14. Hureledes the store summor, som både förstinnen till Saxen
och Mechelborgh fordre af riket, som på theres brudschatt tilbake står,
' så väl som hvadh köpmän och andre håfve att kräfvie, kunne aflagde
och betalte blifve?
15. Hvadh som medh rätte den unge hertig Johan skall håfve
R till sitt förstendöme, och hvilke och hure månge hans förmyndere vare
skole, om ther medh efter lagen skall hollit blifve?
16. Item uthi hvars förvarning thett skall leggies, som uthi den
unge herres omyndige år försambles kan?
17. Om den unge hertig Johan affaller, för än hans fru moder,
hure som då skall holles medh thett som drotningh Gunnill gifvit och
bebrefvet är af cronen och thett hon sigh af cronon tilbytt häfver; tes-
R likes och om han lefver efter sin fru moder och barnlös dör, hure som
då om hans jordh och lösörer, bådhe thett hans fru moder gifvet är,
som förre är förmelt, och thett som honom elliest tilfallit är af cro-
none i fast och löst, skall hollit blifve?
18. Hvadh som till then unge enkiedrotnings mårgongåfve efter-
lates kan och hure högt til ränte?
19. Om och the bythe, som drotningen häfver giordt med adelen
och andre och gifvit crone och schatthemen för frelse, thett hon se-
' den häfver lagdt till sitt arf och eiget, må och skall kunnes beståes
eller eij?
20. Hureledes den store oordning som i riket finnes i alle landz-
M- änder, ther ifrån cronon rappet och rycht blifver både en del och
annen, må förekommen och afskaffet varde?
21. Om icke af nöden vore, att konungs refst motte holles öfver
' hele riket, och hvadh personer uthi hvar landzände ther till brukes skulle?
22. Medh thett samme ransakes om the bythe, som adelen och
andre håfve giordt medh cronon, och förnimme, hure cronon kan för-
M. snelledt [vara], och der sådent befinnes, anthen samme bythe tilbake
kalle eller jenke lathe.
M. 23. Gamble jordeböker upsökies och der efter ransakes, hvadh
som ifrå cronon kommit är, och medh hvadh beskedh.
24. Hureledes cronones bergverk mätte better stelles i verket her
efter än her til skedt är medh minste almogens tunge, efter thett är
' thet eneste pålite, som man häfver tage till att betaele cronones skuldh
medh ?
25. Om skipsens förfärdning och uthredning, som man nu achter
R vestfart och hureledes cronones skipsgårdh motte her efter [bättre] än
her till skedt är, blifve förestånden?
26. Om icke af nöden vore att någre skip måtte årligen opsetties
M- att förbättre cronones skipsgård medh och åther någre af the gamble
sällies och föryttres cronon till bäste?
1595
S7i
27. Om icke rådeligen vore att uthsende någre af cronones skip
vestfart hvart år, en flåtte om våren och en om hösten, att hempte R.
in salt, vin, krydder och annedt till cronones behof, att man icke alt
behöfde köpe her i riket af fremmende efter ytterste peningen?
28. Att betänkes rådh och utväger till Räfle, Viborgs, Narfvens,
Wittenstens, Calmares, Jöneköpings och Elfsborgs befestningers byg- M.
ningh och den del the skole underholles medh, och hvilke personer
ther opå skole brukede blifve.
29. Efter stor otrohet finnes medh mestedelen af the fougdter,
som nu befalningen håfve, om icke motte ransakes om sådene, och the
som otienlige äre afskaffes och förordnes andre beskedelige dertill
igen, serdeles af adelen, the som hade någedt vedervåge och elliest M.
oprichtige äre, och icke the som genom muther och gåfver köpe sigh
dertill, såsom och inseende hafves medh cammerer[er]e och andre i rech-
ninge cammeren, som holle medh sådene, theregenom cronones in-
kompst mycket försnelledt varder?
30. Aldenstundh stor omkostnedt går på fougdters, schrifveres
och andres lön, som uthi häreden och vidh slotten brukes moste, om
icke better vore att uthfå hereden, så och slott och gårder, någre R'
visse af adel och andre för en viss taxe, så spardes i så måthe den
andre store bekostnedt?
31. Item om riksens cancelej, hure her efter thermedh holles
skall, meden fast oskickeligen för muthor och skenker tilförende til- R'
gongit är?
32. Meden och mycket onyttigt folk holles pä cronones kost och
lön vid slott och gärder och uthi embeterne, om fördenskuldh icke
för nöden vore att öfverse mantaels registren och gore så en viss ord- R.
ningh, hvilke som beholles skulle eller icke, och hvadh som hvar och
en till lön och underholdh kunde varde försörgd medh, eller och uth-
fåes för viss taxe som förbe:t är?
33. Om adelens vapnetienest icke motte efter lagen besehes och
betänkies, hvilke som för pantegodzen äre plichtige tienest gore, an- m.
then then, som godzén förpantede äre, eller och then, som dem uth-
satt häfver, att cronon ther opå icke motte ske förnär.
34. Om och the, som frelst gifte håfve fåedt eller elliest bruke
någre godz under adeligh frihet och icke håfve skiöldemerkie, skole M-
sådene frihet niuthe, och om der efter icke ransakes motte?
35. Effter man förnimmer, att så väl postvapner som tilförende
passen varde missbrukede, derföre på ded att almogen medh sådene
olidelig tunge, som the bådhe medh skiutzferder och forsler håfve
moste, motte förskonede blifve, om fördenskuld icke better vore, att R-
almogen giorde årligen en hielp tilsammen i peninger, deraf seden the,
som uthskickede blifve, kunde blifve gifvit tärepeninger till att leige
sigh hest och fordenskap hos gestgifverne, och lothe så almogen medh
alle skiutzferder förskonede blifve?
572
1595
36. Om stendernes [o: stedernes] privilegier icke motte öfverses
M- och rättes, hvarutinnen sådent behöfves?
37. Om vågh, pyndere och bissman, såsom och tynne och span,
icke motte beses och rättes i alle städher och göres en viss ordning,
M. hure ther medh skulle holles; och elliest göres vist köp opä öel, brödh
och annedt, hure dyrt thett skulle sätties årligen efter årsvexten?
38. Effter städerne sker theruthinnen mycket förnär och stort
hinder uthi theres handel och vandel, att adel, prester, fougdter, schrif-
M vere och andre bruke stor köpslagen vidh bergslagerne, om förden-
skuldh icke motte betänkies, hure vidt hvar och en motte efterlatit
vare till att handle?
39. Om thet och må tilstaedt vare, att adelen, prester, fougdter
M. och andre lathe uthföre spannemåll och andre ätende varor, öfverhetenes
samptycke föruthan?
40. Meden och Sverigis lagh mångestädes borde öfversedd och
M. efter skälighet rättet och förbättredt varde, när lägliget kunde vare
sådent bäst lathe förhender håfve?
41. Efter och fast olagligen tilgår medh köp, skifte, panthsätning
M. och åcker, som nu iblandh adelen sä väl som andre förmycket brukes,
om och der opå [icke måtte] en serdeles ordningh och statute oprättes?
42. Aldenstundh mångestädes i riket finnes godh lägenhet på
cronones almennings skogar, ther byer och torpeställer kunne oprettede
blifve uthan någen bolbyes skadhe och afsaknedt, om derföre icke bör
förordnes visse män, som der om i landzänderne ransakede och sådene
M. platzer uthdelede, och thet, som vore bygdt någen bolby till skade,
och sådent skäligen pröfvedt, kunde blifve afskaffet, och elliest kunde
handle medh almogen, att the och någedt hvar, thett them icke vore
besvärliget, hulpe till sådene byers oprettelse?
43. Efter monge håfve förverfvet sigh store förläninger och fri¬
heter och medh fast ringe tienest sådent förskylt, om dereffter icke
M motte ransakes, hureledes och genom hvars förfordring sådent skedt
vore, och hvilke som niuthe mottes eller icke?
44. Endoch mynthet her i riket icke synnerligen mycket förhanden
är, så varder thett icke dess mindre förachtedt för thet tydske och
danske hit införes, emoth hvilket thet altidt like gåedt och än bettre
är, om derföre icke motte påbiudes, att thett svenske mynthet, bådhe
k. Göstafs och k. Johans, så väl thett bättre som ded sämbre, skulle
achtes och holles i thet värde, thet slagit och satt är, nembl. otte öre
M. på en mark, och fyre mark på en godh daler och inthet mer, alden¬
stundh thett ringe mynthet är mindre satt, än thet i sig sielft är, och
ingen videre ådtskilnedt gore emellen the svenske, tyske och danske,
uthan opbäre alt för like fult som förbe:t är och hvilke som skulle
förordnes att håfve ther medh itt tilbörligt inseende och lathe straffe
them, som ther öfver brythe?
1595
573
45. Efter thett och någre finnes, så väl af adelen som andre, som
icke håfve underschrifvit Upsala förening, hure medh them skulle m.
handlet blifve, om the och skulle städies uthi någre kall och embeter
eller icke?
46. Meden månge af krigsfolket uthi thenne förlidne feigdetidh äre
förlammede blefne och mist theres heise och sundhet för fienderne och
på besvärlige tugh och reser såsom och genom fengelse och elliest, M.
om icke behöfves beställes visse rum och underhold, ther the väl kunne
försörgde och uppeholdne blifve och håfve nödtorftigt oppehälle
uthaf?
47. Vill och betänkes, hureledes the rydske varur skole her effter
förtollede blifve i Räfle och Viborgh, att theregenom icke någen orede
opkommer.
48. Om her Claes Flemmingh icke motte blifve fordret hit till
Sverige och gore beskedh för den del han uthi fiendelandh bestält lXL
häfver, f. N. hertigh Carl och riksens rådh ovetterligen;
teslikest her Arvedh Gostafsson kalles hit till Suderköpingh och
föreholles, hvarföre han f. N:ds hertigh Carls etc. monge bref och
stempninger försittit häfver?
49. När grendzerne äre lagde och fridhen medh bref och korskyss-
ningh framdeles skall stadfest blifve, hvar och uthaf hvem sådent på
Sverigis rikis vägne skall [ske]? Och om rådeligen [vore] lathe Ryd- M.
zerne få Kexholm igen, för än medh sådene korskyssningh fulfölgdt
är och then evigvarende frid besluten?
50. Effter man häfver visse kunskaper, att the Lybeske skole
håfve på vägen att Narfven nie skip, ther the achte att handle, såsom
och i fiord fyre therheden sendes, hure sakerne ther medh företages K-
skole, att thet som på fridzhandelen beslutet är icke motte förkrenkt
och till eventyrs en ny feigde theregenom förorsakedt varde?
51. Om academien i Upsala och dess personer måge blifve vidh
thet underholdh som tilförordnedt är? M-
52. Hvad som hvar och en uthi riksens rådh kan efterlates till
förläningh och underhold effter hvars och ens ståndh, omak och skicke-
lighet, hvad lagmansdöme, häredzrätt, kyrkietiende och annedt; hvadh
som andre af adel uthan rådz, som uthi riksens saker kunne brukede blifve, r.
kan efterlates till förläning af häredzretter, kyrkietiender och annedt,
så och the, som lust håfve att studere, hvadh ther till kan förordnes,
på thet man kunde bekomme skickelige personer att bruke i riksens
tienest?
53. Att och bisperne, hvar i sitt sticht, motte visse kyrkietiender
till theres underhold förordnedt blifve, såsom och capitulares vidh dom-
kyrkierne, hure månge the vare skole, och hure mycket hvariom till
underholdh skall efterlatit varde, och vidh hvadh kyrkior the thet be¬
komme skole?
574
1595
R 54. Item viss underhold för kyrkieherderne och scholmesterne, så
och hospitaler och siukstufver.
M 55. Deslikest sochne präster på landzbygden deres visse under-
holdh.
56. Hure monge personer uthi cancelei och rechningecammeren
R- blifve skole och hvadh som hvar och en till underhold efterlates skall
och hvar uthaf?
57- De, som lothe sigh bruke på skipsflotten för capitener, skip-
R pere och elliest i skipgården, hvadh dem till lön och underholdh skall
förordned blifve?
58. Ryttemestere, knechtehöfvidzmän och annedt krigsfolk för-
M- ordnes theres visse lön och oppehälle.
r. 59. Fougdter, schrifvere och theres tienere theres lön.
M 60. Göres en viss ordning om leigedrengers lön, hure stor den
vare skall, och om the, som legelöse gå.
6t. Om religionen, hvad heller den papistiske afgudetiensten skall
så frid t varde tilstadt att brukes her i riket, så her effter som her till
skedt är, eller om man effter den förening, som der om blef giord i
M. Upsala, och den försäkring, k. M. ther opå gifvit häfver i sin k:ge
croning, må bådhe prester och alle andre, som äre af samme religion
eller och medh dem höchle och holle och them befordre, alldeles af-
skaffe bådhe ifrå kall och embeter, heller hure der medh holles skall?
62. Opå thett att icke någen ovillie motte förorsakes om såthe
och gongh emellen riksens rådh, grefver, friherrer innen rådz och the
R- som icke i rådet äre, om fördenskuldh icke motte göres och holles en
viss ordning them emellen så och theres fruer; och om deres drecht?
63. Efter en stor oordning är medh the morgongåfvor, som adelen
r. så väl som andre gifve uthöfver Sverigis uthtrychte lagh, om och ther
opå icke motte en viss ordning och stadge göres?
64. Item om och icke förnöden vore, att en viss ordning göres
motte för alle andre ständer om deres drecht till att förtage den
M. öfvermåthe store högferdh medh klädebonedt, som nu alt för mycket,
bådhe ebland man och qvinfolk, gemenligen brukes, deregenom riket
varder merkieligen uthöst medh the beste varor?
65. Efter man förnimmer, att uthi Tydzlandh och annor landh är
svagh årsvext blefven i thette år, så att spanned der uthe fast dyr är,
om fördenskuldh icke motte blifve förbudit all spanneds uthföringh i
M thette år, deslikes och förbiudes uthi Vestergötlandh och Smålandh,
att Danske och andre fremmende icke motte ther någen spanned opköpe
och uthföre lathe, och förordnes godhe män, som ther opå flitigt in¬
seende hade vidh grendzerne?
66. Efter her till inge domböker af thet, som på häredztinget
M ransaket och dömpt varder, pläge uthi cronones cancelei lefrerede
blifve, att man kan vette, hvad saker som under straff, så och till
bother komme eller eij, om fördenskuldh icke vill af nöden vare, att
hvar häredzhöfdinge hvart år om Michaelis motte lefrere uthi cance-
liedt en dombok, en lagmannen, och tridie förvares uthi häredz-
kiste? *
67. Att häredzhöfdingen på alle saker, som för häredztingedt
komme och der förhörde och dömde blifve, motte gifve sitt dombref,
och ingen fördriste sigh komme för öfverheten att klage om någre rätt-
gongs saker, för än sakerne äre på häredztingedt förhörde och der r.
opå är dom och dombref gifvin, efter som thet öpne prentede mandat
inneholler, som för tri år seden uthgongit är. The häredzhöfdinger,
som häredzretter beholle vele, besittie dem sielfve på the tre laga tings-
timer om året, så frampt the them elliest icke miste skole.
68. Effter och Sverigis lagh mycket öfverträdes, i så måthe att
monge af adel hende bother af theres landbönder, som sigh medh
någen last eller missgerningh förse, så mycket dem sielfver synes,
oansedt att saken aldrigh är kommen till rätte, eij heller öfverheten
tilkenne gifven, anthen hon må benådes eller eij, desslikes varde och Af.
monge saker af fougdterne för muthor, villie och venskap undendolde
och nidtystede, som aldrig komme för rätte, om fördenskuldh sådant
må och kan tilstädies, och om icke straff må setties, hvar för någen
sak böter hendes, för än hon lagförd är, eller och undendöls och icke
lagförd varder?
69. Efter myken klagen är om gårdeköp, som för någen tidh seden
giordes, der bönderne köpte sig bördesrätten till på cronones hemen,
så att en part mene sigh fast mere uthgifvit håfve än the håfve fåedt Af.
bevis opå, om fördenskuldh någre gode män uthi hvar landzände icke
motte förordnes, som ransakede, huru myket på hvart hemen uthgifvit
är och hvem thet opburit häfver?
70. Alldenstundh man förnimmer, att så väl med smör schatten som
med annen cronones opbördh icke rätteligen handlet varder, med hvil¬
ken bonden monge andre peninge uthgifter håfve moste, om och ther m.
om icke motte tilbörligit inseende holles, såsom och the peninger, som
fougdterne opbäre med saköres oxerne, och när the någre oxer op-
drifve lathe?
71. Om och icke ransakes och vettes motte, hvilke cronones och
konungens endtskyldte parker äre i hvar landzände, och göres streng m.
förbudh om then elgd och råjacht, som nu almenneligen förehafves
både af en och annen, så väl i förbudne landzänder och förbudne tider
som elliest om året?
72. The elgshuder och bockeskin, som tiene till att berede och
bruke till klädnat, motte ingelunde uthföres, såsom eij heller tråen som
ther till brukes kan, uthen behålles i riket qvart, och beställes gode
semskere i landet, som them berede och bruke, så behöfver man då
icke bruke thet förlegne kläde, som nu mycket i riket införes.
73. Thett är och ofte förbudh uthgonget om ekieskogsfälning, Af.
som nu miket brukes af en och annen, serdeles i Vestergötland och
Riksdagsakter III. 37
576
1595
Smålandh: om fördenskuldh icke motte legges högdt straff der opå,
att med samme ekefälning motte hafves fördrag?
74. Thett befinnes och, att bådhe her i Östergötlandh som andre
landzänder monge embetzmän, såsom skräddere, skomakere och skin-
nere, gå by emillen, som ingestädes boendes äre, de der opsettie och
M dyrke theres arbethe, efther som dem siälfvom synes: om och der opå
icke motte en viss ordning göres, hvad the uthi gärnings öre gifve
skulle, så och om the fremmende embetzmän, som kring landet drage
och her i riket ingen hemvist håfve, motte afskaffede blifve?
75 *)• Effter man förnimmer, att fisken mycket förminskes, ser¬
deles i Norlanden, af then tvärtäpning och olaglige bygningh, genom
hvilken konungs ådren etc.: om fördenskuldh der opå icke motte itt
tilbörligit insehende holles?
76. I like måthe om siäls-afling, förminskes den och för den or¬
saks skuldh, att then i olaglig tidh bruket varder: om fördenskuldh
sådane siälefång på någre år icke förbiudes motte, så frampt then trong
med speck och tråen, som Sverigis rike häfver haft så stor fordel uthaf,
blifver uthaf inthet?
77. Om elgefälningh, att then icke annerledes her efther i Nor¬
landen brukes motte än tilförende skedt är, om höstetidh med gielder
och grafver.
78. Item fri fiäldh, som i förtiden var emillen bygden och Lappe-
markien, som vore tolf miel bredh, att ther om än nu så holles motte.
79. Att skinvarer och myket förminskes och icke så vanke som i
förtiden, förnimmer man vare orsaken att inthet opseende holles af
befalningsmännerne om tidh eller otidh: om fördenskuldh och ther opå
icke motte tilbörligit opseende ske och straff pålegges them, som
sådant i olaga tidh bruke?
80. Effter man förnimmer, att fugelen och synnerligen tiedren
ther af myket förminskes, att han icke får håfve sin lek, om och för-
thenskuldh icke motte ther opå tilbörligit insehende holles;
81. såsom och förbiudes then äggningh som sker om våren i
skäregårderne, der af siöfogelen myket förminskes?
82. Om och the, som af cronones någedt förlänt är, skole och
beholle tienden, konungs fodringen, som faller hvart tridie år, uthen
gärder och hielpeskatter, som till richsens bäste pålagde blifve?
83. Om icke behöfves, att fiende ransakning öfver allt riket holles
motte, och the straffes som orätte tiende uthgöre, såsom och the som
ingen tiende gore vele?
84. Betänkes, på hvadh sätt the monge ödes godz, som i riket
finnes, kunne blifve optagne, efter fougdterne och andre bruke engier
och annen lägenhet och lathe them i längderne inskrifve för ödegodz.
85. Effter monge husmän och annedt löst folk finnes kunne i landet,
som hvarken tienist eller uthskylder gore, huru med them handles skulle ?
*) Något signum är ej utsatt för de följande punkterna.
1595
5 77
86. Om icke behöfdes att gemen husesyen motte holles så väl
hos präster som hos andre?
87. Om och rådeligit är att gifve toll och achsies frit, för än
richsens gäldh blifver aflagd och betaledt?
* *
*
Hertig Karls punkter till rikets råd och ständer angående regeringen. 183
Söderköping 1595 den 7 oktober.
Riksregistraturet 1595 fol. 288 v.
På thesse punchter begärer h. f. N. att richsens rådh och
stender, som nu församblede äre, vele i förstone gifve theres
betänkiende. Af Suderköping den 7 oct. år etc. 95.
Efter som richsens rådh nogsampt vitterligit är, hvadh besväring
h. f. N. häfver haft att stå regeringen före in till thenne tidh, och doch
likväl efther theres begären tagit sig opå in till thenne beramde sam-
menkommelse, hvilken h. f. N. förhoppes så håfve föreståedt, som
h. f. N. för Gudh alzm., k. M. och meninge richsens stender vill och
kan til svars vare; så begärer h. f. N. nu fördenskuldh, att the godhe
herrer sampt med richsens stender, som her nu tilsammen kompne
äre, vele tage i betänkiende, huruledes regementet i konungens från-
vare och till richsens gagn och bäste må och kan her efther bäst före-
stondet varde, dy på thett sättedt, som thet her till häfver tilgåedt,
är h. f. N. icke tilsinnes sig lenger med regerningen bemöde, alden-
stundh h. f. N. icke allene befinner, doch oförskylt, att förtiene otak
hos mongom, och then fulmacht, som konungen h. f. N. häfver tilsände
latidt, then h. f. N. doch aldrigh häfver velet vedertage, varder och i
monge måthe öfverträdd; derföre medhen icke anner lön föllier för
h. f. N:ds mödhe och omak, än som förmält är, eller och(!) bätter ord-
ningh holles, än her till är skedt, så kan h. f. N. icke heller lenger
tage sig thet store bekymber opå, såsom h. f. N. eij heller häfver haft
i sinnedt heller än nu häfver att vele trängie sig ther till, som h. f. N.
doch af mongen osanfärdeligen varder beskylt, oansedt att ingen må
setties bredhevidh, mycket mindre för h. f. N. i regerningen. Steller
förthenskuldh thet ärendet richsens ständer uthi betänkiende.
Om denna i registraturet införda framställning ledt till några särskilda
öfverläggningar är icke kändt.
578
1595
184 Hertig Karls första proposition till rikets råd och ständer. Söder¬
köping 1595 den 10 oktober.
Riksregistraturet 1595 fol. 289 v. jämfördt med en samtida
afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med påskrift: »H. f. N.
hartig Carls inlagde articklar här i Sörköping öfverantvardades
uppå rådstugan». En afskrift i J. Posses kopiebok företer en
eller annan oväsentlig formell afvikelse. Alla äro bristfälliga.
På thesse effterme puncter begärar then h:ne f. och
h. h. Carl Sverigis rikes arffurste, hertigh til etc., at
the ädle och velborne herrar Sverigis rikes rådh, så
och adel, biscopar och prester samt krigsbefel, borgare,
bönder och menige almoge, som til thenna beram¬
made rikes dagh församlade äre, vele sigh emot h. f.
N. uttryckelighen förklara, så framt h. f. N. sigh
vidare medh noghon regeringh vil befatta och om
riksens saker att bestella. Datum Suderköping d. 10
oct. år etc. 95.
Til thet första. Efftersom h. f. N. så vel nu för then
hele samqvem som elliest offta för riksens rådh och andre häfver
latit förnimma hvad besväringh h. f. N. häfver at tagha sigh
thenne mödesamme riksens regeringh uppå, så såge h. f. N. och
nu för then skull gierna, at h. f. N. ther medh motte förskonat
blifva, serdeles effter h. f. N. vel förnimmer, at h. f. N. hos
mongom, doch oförskyldt, intet annat än otack förtienar, ehuru
troligen och vel h. f. N. alle saker menar och gierna vill at
tilgå skall, och riksens ständer ville nu betenkia, genom hvem
som ellies riksens regeringh i k. M:tz frånvaru kan lageligen
förestonden vardha. Men hvar och icke annars vardha kan,
än at riksens ständer endeligen stå uppå, thet h. f. N. vidh
regeringen blifva skall, såsom icke heller ellies noghon annan
för h. f. N. kan och må satt vardha i konungens frånvaru och
thess lifsarfvingars omyndighe år, heller och ther h. k. M.
nogot dödeligit vidkomme, hvilket Gudh etc., effter som och
vel naturligit är, att h. k. M. som en ungh herre och i sine
bestå tiltagande år genom Gudz nådhe h. f. N. lifstidh vel
öfverlefva kan; doch ther så kunde hendha, så vil h. f. N.
h:te k. M:tz och thes effterkommandes bestå så frånvarandes
som nervarandes, effter som h. f. N. thet tilförene lofvat och
tilsagdt häfver, altidh sökia, fordra och fremia, hvilket h. f. N.
i lika motto för sigh och sina effterkommande igen förventa
1595
579
vill. Ther och så kunde henda, att arfsretten efter Gudz försyn
kunde falla in på then yngre brodern hertigh Johan, och [Gudh]
h. f. N. hertig Carls lifstidh til then tidh syntes at förlengia
och uppeholla, tå vil h. f. N. och i lika motto then unge
herres bestå gierna vete och befordra, bekenner sigh och för
sitt käre fäderneslandh och thess förstelige slecht och omvård¬
nader skull vara skyldigh och plictigh att våghe och ospart
hafva hvadh h. f. N. bådhe medh rådh och dådh effter ytersta
förmögenheten åstadh komma må och kan, ty hvar, Gudh
förbiudhe, annorledes än väl tilginge, tå vore h. f. N. then
som meste och störste skadan lida moste, all then stundh h.
f. N. her i riket mest häfver at vedervåghe, och vill för then
skull, hvar riksens ständer thet enhelleligen begäre, ännu blifva
vidh regeringen, then h. f. N. genom Gudz then alzm. tilhielp
förhoppes medh riksens rådz rådhe och betenkiande så vele
förestå, som h. f. N. thet för Gudh alzm., h:te k. M. och alle
Sverigis rikes trogne inbyggiare och undersåtare vill och kan
medh gott samvet tryggeligen tilsvars vara, doch på thesse
efftenne velkor:
1. Först att h. f. N. må vara en förman och hufvudh i
regeringen och ther medh hafva macht at råde och biudhe,
ordinera och lagha medh riksens rådz rådhe och samtycke
effter k. M:tz edz lydelse alt thet h. f. N. kan tenkia må
lenda k. M. och thetta riket til velferdh och beste i allo
motto.
2. Thernest att h. f. N. then tilbörlighe titel och nampn,
som en regent och rikes förestondare med retta föra bör, må
gifven vardha, hvilkom och alle riksens ständer uthi konungens
frånvaru all äre, tienst, hörsamhet och lydno måge och skole
vara förplichtade at bevisa och i konungens stadh och til cro-
nones bestå h. f. N. budh holle och effterkomma, som lagh
seger, i allo dy försvarligit må vara bådhe för Gudh och
mannom.
3. At effter k. M. häfver försäkrat alle riksens ständer
uppå then föreningh, som för tu år sedhan giordes om religio¬
nen i Upsala, thet för then skull sådana k. M:tz försäkringh
motte effterkommen blifva och then vilfarande påveska läre,
som här til i riket på nogre orter häfver varit frit brukat,
motte aldeles afskaffat vardha, så vel the personer, som lärare
äre, och the, ther sigh uppenbarligen bekenne, såsom och the
ther medh hyckle och them eller thes personer hielpe til at
styrkia och befordra, och ingen af them, som äre af samme
läro, blifva här i riket uthi nogot kall brukade, icke heller
hafva her af riksens rento och upbördh nogot til lön och
underholdh, uthan aldeles varda af riket förviste och utskutne
1595
och innan sex vekur, sedhan sådant beslutet vardher, sigh her
af riket begifva och icke mera tilstädias här inkomma.
4. Att h. f. N. må hafva macht och voldh att skicka,
ordinera och lagha alla embeter, högre och nidrighe, öfver
hela riket, effter som h. f. N. kan tenkia och besinna, att thet
kunne vara k. M. och cronon nyttighe och undersåterne, then
menige man, gagnelighe, ther til så vel som elliest i alla andra
riksens saker h. f. N. riksens rådz rådh bruka ville. Item att
alle the saker, som k. M. vil här i riket och til thes bestå bestelt
och utrettat håfve, motte först blifva h. f. N. och riksens rådh
tilskrefne och tilkenna gifne, och effter som h. f. N. medh the
godhe herrar öfverväga och betenkia kan, att the kunne vara
riket och thes undersåter nyttighe, ther effter motte h. f. N.
på k. M:tz vegna hafva macht at ordinera och lagha, såsom
tå best ske kan, och elliest blifva afskaffat, thet inge andre
befalningar ifrå Påland utgå motte, uthan the som tilförene af
h. f. N. och riksens rådh öfvervägade och beslutne äre, effter
som och k. M:tz edh lyder och inneholler, att h. k. M. medh
h. f. N. och riksens rådz rådh land sitt styra och regera vill.
5. Att ingen må tilstadt varda om nogre saker och ärender
att kreffia och sökia beskedh uthi Påland, medhan h. k. M.
utländes är, utan att alle saker och ärender effter thet öpne pren-
tade mandat, som för try år sedhan utgick, först vidh häredz
och lagmans tingh lagligen ransakas och förhöres och sedhan
in för h. f. N. och riksens rådh, om så behöfves, och endoch
h. f. N. medh the godhe herrar vil sigh beflita, at hvariom
och enom skall rett vederfaras och ingen hafva orsak medh
skäl sig ther emot at besvära; men om så kunne vara
att noghondera parten så afvugh och genstrefvugh vore, at han
icke ville låta nöia sigh hvadh som hos h. f. N. och riksens
rådh kunne afsagdt varda, tå skulle likvel icke then parten,
som klaga vill, må sökia ther om utrikes, utan gifva sin sak
tillkenne för konungen, ner han uthi riket kommer, och icke
förr, hvilket tå allom skall frit och tillåtit vardha.
6. At effter nogre som äre her Erich och her Arfvid
Göstaffs söner, så och her Claes Flemingh, håfve icke nu allena
förhollit sigh ifrå thenne gemene samqvem, ther til the offta
och åtskilleligen kallade äre, och söndrat sigh ifrå thet, som elliest
på åtskillige tider af riksens ständer häfver samtycht varit, utan
handle och i landzenderne, ther the äre, alt effter theres egin
vilia och behagh, h. f. N. så vel som riksens rådh aldeles
otilfrågat, ther medh the beskylle h. f. N. och riksens rådh, at
h. f. N. och the gode herrar icke så trolighen skulle mena h:te
k. M., såsom the och i så motto handle emot then trohet och
lyffte, som the h:te k. M. giordt håfve, och endoch the så
1595
uttryckeligen icke seiadt, så bevisar doch thet the förehafva vel,
at the sådant mena, och ther h. f. N. nogot skulle handla
emot h:te k. M., religionen undantagandes, eller the gode herrar
i riksens rådh mena h. k. M. annorledes än trolighen och väl,
thet vore sielfve naturen emot, såsom och velbe:te godhe herrar
alt förnär, men te göredt i then meningh at the ville vara ach-
tade och holdne för h. k. M:tz trogneste män, ther igenom
the och hafva tilfelle myckit at handle och til the saker be-
fordre, som äre emot föregongne vel betenchte och beslutne
handlingar, och befinnes så i sanningen, at the genom thet til¬
felle sökia theres egin fordel och nytto, medh riksens och thes
undersåters stora skada och förderf och theres eigen siäls sa-
lighetz evige förtapelse, så som the ther emoth openbara san¬
ningen och theres egit samvet, om the ellies nogot hafva,
utan all försyn handle och äre i så motto landzens förderfvare
och all godh ordnings förstörare; at the för then skull motte
blifva kallade tilstädes och tilbörligen förhörde, hvadh orsak
the ther til kunde haft hafva och om rätmätige och tilbörlige
orsaker icke finnes, som nepliga ske kan, at the tå motte blifva
tagne i tilbörligit straff
7. Att alle andre som thenne rikes dagli försutit hafva
utan lagligh och skäligh förfall, the som af godhe män kunne
pröfvas vara sanferdighe, eller och icke vele förena sigh medh
andra ständer til thet, som nu på thenna tidh kan beslutat
varda, hvilket alt man förhoppas skall lända först Gudh alzm.
till ära, k. M. etc. til tienst och behagh, religionen undanta¬
gandes, och menige riket til velferdh och bestå i allo motto,
at the samme vare sigh innan rådz eller uthan, som medh
uppenbare gerningh befunnes ther emot handle eller handla
låta, motte tilbörl. straffade blifva.
8. At h. f. N. motte veta hvadh h. f. N. för sin mödo
och omak, daglighe öfverlopp och bekymmer, som h. f.
N. på riksens vegna stadigt hafva moste för then oordningh,
som riket är kommit uthi, skall håfve til at förmode, såsom
och at h. f. N. then utlente penninge summa, som h. f. N.
riket förstrecht häfver och af andre häfver most uptagha, hvilke
nu ther om hardt fordra och kreffia, motte medh thet första
tilbörligen betalt blifve.
582
15115
185 Hertig Karls biproposition till ständerna. Söderköping 1595 den
10 oktober.
Riksregistraturet 1595 fol. 291 v. järafördt med de under n.
182 aftryckta punkterna, till hvilka hänvisas, samt med en hand¬
skrift ur Ture Bielkes samlingar i Riksarkivet (Samtida afskrifts-
saml. ang. händelser T594—98) under rubriken: »Thesse effterme
punchter blefve och inlagde i råded af Michel Olssonn secreterer
thenn 10 oct. 1595 i Sörkiöpingh», som börjar meden punkt om
religionen lika lydande med § 61 i n. 182 men sedan fortsätter
med 11 paragrafer motsvarande, på enstaka formella olikheter
när, registraturets text här ofvan.
Thesse puncter blefve och bredevidh the före-
skrefne på herredagen opläste. Datum SuderkÖping
den 10 octobris år etc. 95.
1. — § 66.
1. — § 6y med undantag af sista punkten, sorn saknas.
3. = § 68.
4. =§ 6g.
5- =§ 7°-
6. = § 71.
7. På thet att icke någen ovidie motte förorsakes om
såthe och gong emillen grefver, friherrer och riddere stondh
och the andre af adel, som till then herligheten icke kompne
äre, så och emillen the förnembste embeter, såsom drotzet,
marsch, canceler och amiral, och the andre förmälte ståndh;
item emillen grefver, som uthi rådet nyeskompne, och the andre
rådzpersoner, som länge varit håfve, tesslikes emillen grefver
och friherrer innen rådz och the, som icke i rådedt Ure; om
fördenskuldh icke motte göres och holles en viss ordningh
them emillen, så och theres fruer, och om theres drecht? (jfr
§ 62.)
8. = § 63.
9. = § 64 med undantag af de sista orden »deregenom
— varor», som saknas.
10. = § 72.
= § 73-
12. — § 63 med undantag af de två sista orden.
x3- = § 74-
1595
583
Ridderskapet och adelns (samt krigsbefälets) svar på hertigens
proposition. Söderköping 1595 i oktober.
Samtida afskrifter, fyra blad, bland Riksdagsakta i Riksarkivet,
skadade i ena kanten, innehållande fyra redaktioner af adelns
svar, påtecknade med Ture Bielkes hand: 1 svaret af adelen i
Söderköping, 2 svaret, j svaret, 4 svaret.
Sveriges rikes ridderskaps och adels ringe och enfallige
svar utaf them, som nu tillstädes.äre her udi Söderköping,
upå the inlagde punchter, som h:ne f. och h. hertig Carl v.
n. h. häfver låthed inleggia.
Till thed första, punchten om regeringen, svaras så, att vi samptl.
på thed ödmiukeligeste bedie h. f. N. nu såsom altid tillförende vill
sin (sic!) f. N:s omvårdnedt för sitt k. fädernesland och alle thes trogne
inbyggeres velferd, effter som h. f. N. utaf a. v. n. h. och k. tilbetrodt
är, såsom en Sveriges rikes arffurste och förnämste her i riked, sampt
med the velborne herrer riksens råd till att regera och förestå udi h:te
h. k. M:tz frånvarende, effter som uthi h. k. M:tz fullmacht och regerings
ordning uthi bockstafven förmeler och utvisar; der emott vi synnerl.
och samptl. vele bevisa h. f. N. och v:te herrer tilbörlig vördningh
och trygghet, hörsamhet och lydno udi alle the stycker, som kunne
lenda k. M. v. n. h. och k. så och v. k. fädernesland till gagn och
gode.
2. Hvad relegionen anlanger och the personer som med oss ther
uthinnan icke ens äre: håfve vi samptl. så nu som tillförende besluted,
att med them handlas må, effter som udi konungens ed förmäles och
udi Upsala enhälleligen af alle riksens stender samptyckt och beiaket
blef, så frampt the sigh effter [0: emot?] theras effterlåthne vilkår och frihet
[?icke] förset, såsom och sigh udi stillhet förhollidt håfve, ded dem
förelagdt och effterlåthed blef, så att the doch tillförende för lagh och
rätt [med] skäligh bevis ther till kunne tilbu[n]dne varda.
Hvad the andre punchter belangar, kunne vi inge andre svar gifva
upå, alldenstundh så få af then svenske och ringe af Findlandz och
Lifhandz adel äre tillstedes på thenne tid, uthen vele i ödmiuk under¬
dånighet blifve ved k. M. v. a. n. herres fullmacht och utgifne regerings
ordningh, att h. k. M. ther udi giöre och låthe hvad h. k. M. nådig:t
synes.
5 S4
1595
187 2.
Sveriges rikes ridderskaps, adels sampt menige krigsbefels
ringe och enfallige svar utaf them, som nu tillstcdes äre her
uthi Söderköpingh, på the inlagde punchter, som h:ne f. och
h. hertig Carl v. n. h. häfver låted inleggie.
Till then förste punchten, om regeringen, svares så, att vi samptl.
på ded ödmiukeligste bedie h. f. N. att h. f. N. nu såsom altid till-
förende vill håfve sin f. N:s omvårdnedt för sitt k. federnesland och
alle thes trogne inbyggeres välferd, effter som h. f. N. utaf a. v. n. h.
och k. tilbetrodt är, såsom en Sveriges arffurste, förnemste lier udi
regeringen, sampt med the velb. herrar uthi riksens råd, till att regera
och förestå uthi h:te h. k. M:tz frånvarande, effter som udi h. k. M:tz
liflige ed och skrifftelige förplichtelse sampt Sveriges lagh uthi bock-
stafven förmäles och utvises, der emot vi synnerl. och samptl. vele
bevisa h. f. N. såsom thenu förnemste i regeringen och velbe:te herrar
tilbörlig vördning, trygghet, hörsamhet och lydno uthi alle the stycker,
som kunde lända k. M. v. n. h. och k., så och v. k. fädernesland till
gagn och gode.
Till thed andre. Hvad relegionen belanger och the personer, som
med oss theruthinnan icke ens äre eller samptycht och underskrifvedt
håfve thed som udi Upsala anno etc. 93 utaf alle riksens stender be-
viliet och anammedt blef, håfve vi samptl. så nu som tillförende be-
slutedt, att med them handlas må, effter såsom udi konungens ed för¬
mäles och udi Upsala enhälleligen af alle riksens stender samptyckt
och beiaked blef, så frampt the sigh emott theras effterlåthne vilkår och
frihet icke [förset] och sigh udi stillhet förholled håfve, doch att the till¬
förende för lagh och rätt med skäligh bevis ther till kunne tilbundne
varde, så och alle the personer, som sedan then dagen uthi Upsala
affalne äre eller ännu her effter affallandes varda, blifva ved straff och
pen, såsom thå afsagd och af meste parten beiakad blef.
Hvad then herde anlanger, att h. f. N. förmäler, om h. f. N. må
såsom [0: håfve?] macht och vold till att ordinera, skicke och laga om
alle embether her udi riked: ther till svaras så, att när sådant behöfves,
må h. f. N. med riksens rådz råd utvelia två eller flere, som uthi k. [M:tz]
ed (siel) och ther till tienlighe äre, och sedan gifva konungen ther-
om tilkiene, att k. M. förordnar hvilken honom ther utaf synes, som
lagen seger; item synes oss nödtorftigh till semia och enighet nyttigt
[vara], att h:te k. M. *) ville alle the saker, som her udi riked och till
thet bestå bestelt och utrettat håfve motte, först blifva h. f. N. och
riksens råd ther om tilkenna gifvedt och tillschrifvedt.
') Meningen härifrån och till styckets slut korrumperad.
1595
585
Såsom then fempte puncht förmälar att alla saker skole å häradz
[och] lagmans tinge lagligen förhöres och ransakes och vädias under then
höge regeringen, om så behöfves, och att sakerne her uthi riket aldelis
endas motte: kann och them icke förvägras att besökia v. h. och k.,
som ther till kunne trängia.
Hvad thenn siette puncht belangar, om her Erick och her Arfved
Göstafs söner, sampt her Claus Flemingh, tyckes oss h. f. N. nåd.
mening god vara, att the måge kallade och tilbörl. förhörde blifva;
item begäre vi och på thed ödmiukeligste att konungs räfst motte
öfver alt landet med thed allerförsta hollid blifva för monge orsaker
skuld.
Hvad then siuende punchten förmälar om them, som thenn e herre-
dagh försitted håfve och nu icke äre tillstedes kompne: bidie vi öd-
miukel. att h. f. N. sampt the gode herrar udi riksens råd ville them
thenne resa unskylligt håfve, effter the hvar och en serdelis icke håfve
bekommed bref, som sedvanliged plägar vara, och begere nu för then
skull ödmiukel., när riksens lägenhet så kräfver, att ridderskapet och
adelen blifva fördrat till nogen herredagh eller och elliest, att hvar
och en motte thå blifva serdelis förskrefven och nödtorfteligen med
fordenskap försörgadt effter hvars och ens stånd, som lag förmälar.
Till thed sidsta, att h. f. N. vill vethe, hvad h. f. N. skall håfve
för sin möde och arbete, som h. f. N. dageligen, med öfverlop och
klagemål, håfve; ther opå vi inge svar, icke heller på the utlente pä-
ningar gifva kunne, uthen vi förse oss till k. M. v. n. h., att han h. f. N.
med all god broderlig ynnest och benägenhet både nu och i framtiden
belönandes och betänkiandes varder, när h. k. M. ther om besögt
varder.
Effter ded att then h:ne f. och h. h. Carl Sveriges rikes
arffurste hertig etc. häfver nådigst låthed upläsa nogre punch¬
ter, som h. f. N, begärer, att alle riksens stender skole gifve
sitt betenkiende om, som är
Till thed första, på hvad vilkor h. f. N. vill blifva ved regeringen:
så effter thed her äre få af dhe svenske och inghe af den finske och
lifländzske adel tilstedes, kunne vi få som her äre inthed fullkomme-
liged her om oss förklare, uthan thette vele vi ödmiukel. h. f. N. till
svar gifve, att effter k. M. v. n. k. häfver, ner h. k. M. drog her af
riked, gifved h. f. N. och samptl. riksens råd sin k:ge fullmacht och
regerings ordning, huru h. k. M. ville håfve om regeringen, mädan
h. k. M. utrikes är stadder, och utaf samma fullmacht och regerings-
ordning vi förnimme, att h. k. M. der uthi befaler, att alle Sveriges
rikes inbyggere skole vara h. f. N. som then förnemste sampt med
1595
riksens råd på h. k. M:tz vegna hörige och lydige, thed vi alle för
våre personer her till velvilligen giordt håfve och her effter ytterligere
giöre vele och bevisa h. f. N. all ödmiuk tienst, som vi nogen tid
kunne, udi hvad som h. f. N. oss befallandes varder på h. k. M:tz
[vegne] och till riksens gagn och beste, men till att noged giöre, som
är emoth h. k. M:tz fullmacht och regerings ordningh, så vidt som
hon är öfverens med konungens ed och Sveriges lagh, förse vi oss
ödmiukel. att h. f. N. häfver oss ther med förskonedt, all den stund
oss icke tillstår, som undersåthere äre, noged ther emot gore, uthen
vi äre alle uthi ded underd. hop til h. k. M., att när h. k. M. blifver
af h. f. N. besöcht om the punchter, som h. f. N. begärar och till
riksens bäste tienlige äre, att h. k. M. varder sigh mot h. f. N. för¬
klarandes.
Vidare hvad relegionen tilkommer betacke vi alle h. f. N. på thed
ödmiukelig:te, att h. f. N. först och främst ther uthi, som högst är,
vill låthe sigh omvårdne, så vel som uthi andre saker, och är thed
alles vår mening att vi vele blifva ved k. M:tz ed och lyffte, som h.
k. M. giorde alle riksens stender på sin k:ge croning, och ved den
förening, som då alle riksens stender ther giorde, att the, som her i
riked vara skulle, niute Sveriges lagh och privilegier, så lenge de sigh
roligen och stille förholle, och thes(!) h. f. N. täckes att låthe ransake,
hvilke som icke så håfve holled eller ther effter stält sigh, motte då
skyndas af riked, och the andre niuta thed them då blef inrymt och
effterlåthed af menige riksens stender, och begäre vi alle på thed
ödrmste h. f. N. ville nådigest vare och blifve v. n. f. och h. och låthe
sigh vare oss till thed bestå befelet, och h. f. N. icke ville låthe sig
vare för tungdt eller besvärliged udi then höge regeringh. Vi för våre
personer vele gärna bevisa h. f. N. all tilbörl. hörsamhet och lydno,
och begäre ödmiukel. att h. f. N. ville nådigest tage detta vårt korte
och velmente svar i thenn beste mening, som thed ment är, och der
så är, att nogre anthingen nu vore eller tillförende vared hade, som
icke ville bevisa h. f. N. thenn hörsamhet, som h. k. M. udi sin k:ge
fullmacht och regerings ordningh befellet häfver, må ther svare till hvad
lag och rett kan medgifva.
189 4.
H:ne f., a. n. h., e. f. N. v. ödm. underd. tienst e. f. N. altid
udi all ödmiukhet till att bevisa, så lenge vi lefve.
Och såsom e. f. N. för nogra dagar sedan häfver inlagdt nogre
punchter, der opå e. f. N. förfördrar svar, hvilked vi nu e. f. N. öd-
miukeligen gifve vele, och ded e. f. N. såge helst att e. f. N. med
denne regering motte förskoned blifva, ded förse vi oss till e. f. N.
som till k. M. v. a. n. herres elsk. k. faderbroder, att e. f. N. h:te
k. M:tz velbemelte mening icke utslutandes varder, och bedie ödmiukel.
att e. f. N. samme regering förestå ville, efter som h. k. M. e. f. N.
der om betrodt häfver, och som h. k. M:tz trogne undersåthere äre
e. f. N. med all ödmiuk tienst tillrede att bevisa vele, till ded oss
e. f. N. till k. M:tz och Sveriges crones gagn befallandes varder.
Till thed andra. Som e. f. N. begärar vara ett hufvud och för¬
man i regeringen till att skicke och ordinere, som e. f. N. med riksens
råd tycktes lickt och gått att vara; der opå vi gifve till ett ödmiukt
svar: vi bekenne e. f. N. för den förnempste i regeringen, att e. f. N.
med riksens råd således styre och råde, så Gudz ord motte vare i ära,
Sveriges lagh ved macht hollén och k. M:tz regerings ordning och
fullmacht aldelis efterfölgt och oförkrängt, så vitt som k. M:tz ed och
Sveriges lagh medgifver; item ded e. f. N. vill före denn tilbörlige
tittel och nampn som en Sveriges rikes regent och föreståndare bör
till att föra: för våre personer se vi ded gärna och önske att h. k. M.
e. f. N. den tittel gifve ville, som man förhoppas h. k. M. e. f. N.
gifvandes varder, när e. f. N. h. k. M. derom besökiandes varder.
Hvad religionen belangar, som her i Upsala besluten blef och nu
nyligen är på prändt utgånged, med de kyrkioseder och lärdom som
var i sal. k. Giöstafs siste och k. Johans förste regementes tid: der
ved vele vi både lefva och dö och oss aldrig der ifrån vike låthe i
nogen motte; om nogre af de påveske eller andre relegion håfve giord
emot thenn ed och lyffte, som h. k. M. oss der upå svoredt och gifvet
häfver, måge de ded försvare och derföre straffede blifva, efter som
man dem elliest noged opå med lagh öfverbevisa kunne.
Om ded som anlangar, att e. f. N. vill förordinere alle embeter
her i riked, både tillsettie och ifråntage hvem e. f. N. täckes till att
giöra och e. f. N. synes lickt och gådt att vare i saken: står oss icke,
som undersåtherne äre, till att gifva, uthen h. k. M. och som e. f. N.
der af utaf k. M. tillstånd häfver till att ordinera och regera, och vi
som ödm. trogne tjenare och undersåther e. f. N. all hörsamhet och
lydno bevisa vele till alt thed som kan lända k. M. och Sveriges crone
till gagn och gode; item som e. f. N. begärar, att the bref och befal-
ninger, som komme ifrån k. M., nu mädan h. k. M. i Påland är, motte
först skrifvas e. f. N. och riksens råd till, huru h. k. M. her i riked
vill håfve bestelt, hvilked vi gärna se att så henda motte, om h. k. M.
sig der med ville benöija låthe.
Ded e. f. N. begärar, att ingen skall sökie eller kräfta besked,
medan h. k. M. är i Påland, eller i nogre domeresaker noged bekymbre:
der opå vi bedie e. f. N. ödmiukel., att e. f. N. icke vill oss der uth-
innan mistenkie, aldenstund han är vår infödde utvalde och crönte
konung, att den som noged hade hos h. k. M. udi all underdånighet
nogre ärender för rätte, antingen med bref, bud eller sielf personligh,
att honom ded motte vare frit uthan misstankar effterlåthet, såsom
en trogen tienare bör att besöka sin rette h. och k.; men om någor
588
1595
ville annad seija, än ded sanningen vore, för h. k. M., motte han
der om stånde till svars, och seden retten öfver honom gå, efter som
han kan hafva bruted till och Sveriges lag kunne medgifva.
Item hvad som h. Erick Giöstafson och h. Claus Flemingh så och
h. Arfved Giöstafson anlangar, måge de der stå denn till svars, som
dem häfver noged till att tala, och hvad annad dem med lagh kann
öfvervinna, så äre de som andre Sveriges inbyggere under lagen gifne.
Hvad dem anlangar, som denne riksdag försummedt håfve, måge
dhe stå dem till retta, som dem häfver noged till att tala, för dy hvar
bör försvara sin egen sak.
Till ded sidste, att e. f. N. vill vethe hvad e. f. N. skall håfve för
sin möde och arbete, som e. f. N. dageligen med öfverlop och klage-
mål häfver: der upå vi ingen svar, icke heller på de utlänte peningar
gifva kunne, uthan vi förse oss till k. M. v. a. n. h. han e. f. N. med all
god broderi, kärlek och alt gott både nu och i framtiden betenkiendes
och belönandes varder.
Dette vi samptl. all ridderskap och adel sampt alt krigsfolked, som
nu her i Suderköping församblade äre, e. f. N. till ett ödmiukt svar
icke förholle vele och bedie e. f. N. ödmiukel. och i all underdånighet,
att e. f. N. ville optaga denne vår mening och ödmiuke svar udi allt
nådigt och gått betenkiende, och vi för väre personer äre e. f. N. med
all ödmiuk tienst tilbetrodde udi alle de ting, som kan lände k. M.
och Sveriges crone till gagn och gode och vår ed icke förnär, befal-
landes e. f. N. her med sampt v. a. n. furstinne och begges e. f. N. k.
h:ne lifsarfvingar Gud alzm. till lif och siäl och till ett lyckosampt och
roliged regemente så gantzske ödmiukeligen.
I »Knut Perssons Handlingar» (anf. st. sid. 14) uppgifves, att af rikets
adel inga skriftliga svar gåfvos. I Jöran Posses kopiebok finnas icke heller
några sådana införda. Det är sålunda möjligt att de fyra redaktionerna
aldrig hunnit öfver förslagets stadium. I nyssnämnda Handlingar omtalas
en Claes Slättes »sedel», med svar på några punkter, hvari hertigen bland
annat i fråga om riksföreståndaretiteln hänvisades till konungen. En sådan
hänvisning antydes i den fjärde redaktionen.1)
Knut Persson omtalar vidare öfverläggningar mellan rådet och ständerna
på rådhuset, hvarvid de senare »beropade sig på rådet, att de först ville
veta deras mening» i fråga om svaret på hertigens propositioner; »altså blef
skutit ifrån rådet til ständerna och åter ifrån ständerna til rådet igen uti
några dagar». I öfrigt är ingenting närmare kändt om dessa förhandlingar.
’) Med Claes Slättes motståndare >h:r Måns Stensson», åsyftas möjligen Måns Svens¬
son [Some].
1595
589
Presterskapets svar.
Samtida afskrift, ganska dålig, (ur Ture Bielkes samlingar)
bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Menige presterskaps, utaf alla Sveriges rikes stichter
her församblade, uttryckelige förklaringh på the ar-
ticklar, som h:ne f. och h. h. Carl Sveriges rikes arf¬
furste, hertig till Södermanland etc. alle riksens sten¬
der i Sörköping på rådstugun then 10 octobris anno
etc. 95 lätt öfverandtvarda.
Först är af nöden, att riksens stender på thenne herre-
dagh församlade sigh samsettia om ett velbetänkt och en-
holdigt svar både på thesse artickler och elliest hvad
som framsetias kann, effter som theras faste förening, neste
dagar för h. k. M:tz högh croning i Upsala uprättet, lyder,
nemi. att thed ene ståndet ingenting i gemene saker thed andra
föruthan skall besluta, såsom och .ali som [? mest] är af nöden,
att hvar uthi regemented skall licka och christelige tillgå och
riksens almoge i goda ordning trygg och säker bo, behöfves
ytterligere bedia Gud om en from, vis och gudfruchtig riksens
regent och förståndare, serdelis i närvarande riksens lägenhet,
som och udi h. k. M:tz frånvaro, hvilken vi såsom vår rätte
och laglige öfverhet vår ed och underd. trohet altid och i alle
motte och oförkräncht holla och bevara ville.
Bekenom för then skull, som then förste artickel inneholler,
then lime f. och h. h. Carl Sveriges rikes arffurste, hertig etc.
för förman och Sveriges rikes förståndare, effter som h:ne k. M.
siellf honom ther om häfver tilbetrodt uthi sin k:ge frånvaro,
att håfve macht råde och .... med riksens rådz råd och
samptycke effter k. M:tz ed, lyffte och försäkrings lydelse
och efter Sveriges beskrefne lagh, privilegier, Upsala consilium
och tryckte kyrkoordning altid oförkräncht, doch att lime k.
M., som rätte hufvudet är i Sverges rike, må och håfve sigh
thed nampned förbeholled.
1. Medan h. f. N. således förestår och förer regementet, som
nu sagdt är, bör h. f. N. then titel, äre, vördning, hörsamhet,
trohet och lydno af undersåtherne, som ther till hörer, om
hvilken h. f. N. ville sig förklare och sampt med riksens råd
besluta, doch f:de vår ed och beplichtelse, ther med vi äre h.
k. M. besvurne och h. k. M. oss är förbunnen, nu och til-
kommande tider oförkrängdt.
190
590
1595
Till thed tridie är tilhör!iged, att h. k. M:tz försäkring
om the påviskes så och alle andre kettares läro etc. och lärares
förhindringh och afskaffelse må fullföllgt varda, som och
emot the orolige som artickelen vill förmäla, nemi. att
alle hemlige och uppenbare rum och samqvemder, ther the
bruka theras falska gudztienst, besynnerligh Vastena closter,
Drotningeholm, Stocholm och annerstedes, må förbiudas och
tillslutas och så vell lärare som åhörare och the med them
hyckle och them hielpa till att styrkia, och borde icke her i
riked udi noged kall, andeliged eller värdzliged, brukes eller
af riksens renta och upbÖrd nogen lön eller underhold be¬
komma; doch att med theras straff' eller förvisningh et christe-
liged medlidande och måtte hollas, att them nogen lågh(!) viss
tid gifs än som förmälas, them förfördigom(l) enfalldigom till
gode och them till bettringh genom trogen undervisning!) och
förmaningh och them förhärdadom och oroligom till theres
vilfarelses store öfvertygelse.
4. Hvad ordningen och skickelsen tillkommer om alle
embeter i riked, ther om betro vi h. f. N. sampt riksens råd
så skicka och laga, att hvad ordningh, som ther med effrer
lagen, konungens ed och privilegier och kyrkioordningen alle-
rede vell uprettedt är, må handthafvas, vid macht holles och
försvaras, och ther brist finnas kan af samma grund rättas och
förbettras, och så att gamble .... tienare och velförschylte
personer, som sig christeligen och heligen i theras embeter för¬
hålla eller förhollet håfve, till theras velstånd och försörgning
icke blifva förgättne, eij heller thed ene ståndet med thes an¬
dres förbätringh men lida, thertill thed och tienar, att inge för¬
ordninger till embetet sker uthan h. f. N. och riksens rådz
betenkiande och vetskap.
5. Hvad rättegång saker, ärender och apellationer till¬
kommer, är rätt att the effter Sveriges lagh hollas, uthan
skåtzmåll.
6. Hvad thed tilltal tillkommer, som är emot nogre främ¬
mande velborne personer, är både tilbörliged och christeliged
att the först förhöras och effter lagen, endoch oss vill förhop¬
pas nåden sigh ville her mera bevisa, som vi och ödmiukel.
der om bedie, theras sak ransakas och afhandles.
7. Hvad them belangar, som till närvarande riksdagh icke
kompne äre, förse vi oss ödmiukel. till h. f. N. och till the
velborne herrar, riksens råd, att the her mera anse ville theras
enfoldighet och förhinder än att the skole thed giordt hafva
utaf olydno, effter vi i thenn gode förhopning äre, att the vell
med oss alle saker, som her christel, beslutas, skole samp-
tyckie.
1595
8. Hvad vedhergeldningh tillkommer för h. f. N. stora
omsårg och omak, som till eventyrs och riksens råd för theras
mödo, teslikest och hvad h. f. N. betalning belanger, vethe
vi icke noged uthan stendernes samptlige betenkiende upå h.
f. N. och riksens råd yttermera förklaring, hvilke och till even¬
tyrs kunne teckes ther om handla med k. M. att besluta.
Tiletta är nu vår enfallige mening och svar, hvilken vi
förhoppas thed h. f. N uptager och sigh behaga låther.
Städernas svar (med undantag af Stockholm och hertigdömet). 191
Samtida felaktig afskrift (ur Ture Bielkes samlingar) bland
Riksdagsakta i Riksarkivet.
Alle städers udi denne effterme landzendar svar och
enfalldige betänkiende på h:ne f. och h. hertig Carls
otte framstelte punchter, som är Upland, Vesmanne-
land föruthan Stockholms boer, Vestergötland, Öster¬
götland, Småland, Finland och Norland, udi alsom-
största underdånighet öfverantvardat.
1. Effter ded h. f. N. sigh förklarade i denn förste puncht
icke med nogen regering lenger befatta vill(l), der h. f. N. låther
förnimma icke annad än otack tilbiudes för h. f. N. trolige
och velmente meningh, som h. f. N. udi alle saker utrettat
häfver; så är doch högeligen af nöden, att h. f. N. blifver ved
thenn ed, som k. M. i sin fierde artickel uttryckeligen giord
häfver i Upsala anno etc. 94 hele riksens stender, sig vele med
h:ne f. och h. hertigh Carls så och Sveriges rikes råd sitt rike
Sverige styre och råde med inföddom svenskom mannom och eij
med utlenskom; derföre bekenne vi nu såsom tillförende ingen
annan för vårt hufvud och förman udi regeringen her i detta
v. k. fädernesland udi k. M:tz frånvaro, effter som h. k. M.
egendtelige höge person bevilliede och samptyckt i Upsala,
ded h. f. N. må hafva högsta rösten med riksens trogne
och enhellige råd till att giöra och låthe alt thed, som kan
lenda k. M. och detta vårt fädernesland till gagn och gode.
2. Att h. C N. må hafva sin tilbörlige titel och nampn
udi regeringen af riksens stender uthi k. M:tz frånvaro, såsom
en riksregendt ägnar och bör och i förtiden vared häfver och
h:te k. M:tz fullmacht h. f. N. öfverandtvardat vidare för-
mälar; men denn tilbörlige äro, tienst, lydno och hörsamhet,
som vi h. f. N. plichtige äre att holle och effterkomme i alt
thed, som vi både för Gud och k. M. tryggeligen svara må,
Riksdagsakte?' III. 38
592
1595
ded vele vi och skole, som vi och thes plichtige äre, effter
vår ytterste förmågo holla och efterkomma.
3. Att såsom i Upsala uttryckeligen förfatad blef, att icke
noger annars relegions samqvem må her in rikes på ett rum
eller annat föruthan h. k. M:tz eged capell och närvaro, ther
h. k. M. stadd är, må liden eller inrymbd varda; hvarföre
kunne vi uthan vår samvetz, äros och redelighetz förkränkende
ingalunda samptyckia och bevilia, att ingen k. M. eller nogor
annor relegions samqvem, som med oss icke äre ens, må her
vara tillåthen och inrymd, såsom och ther icke till beiaka, uthen
heller ved h. k. M:tz stadfestelse stödie och holle vele, att
sådanne må ifrån oss her i Sveriges rike afsöndrade blifva.
4. Att h. f. N. må hafva macht och vold ordinera och
lage alle embether uthi högre och nidrige stånd uthi hele riked
i h:ne k. M:tz frånvaro, som h. f. N. kan befinna vara k. M.
och cronan nyttigt och undersåtherne, thenn menige man, gagne-
liged, såsom och elliest alle dhe saker, k. M. vill [?till] thed bestå
bestält och utrettad håfve, motte först blifva h. f. N. och rik¬
sens råd tillskrifne och tillkennegifne och med dhe gode herrar
öfverväga, som kunne vara k. M. behageligedt och oss fattige
undersåther nyttige och i framtiden in för vår nåd. h. och k.
svarliged, der till vi beiaka och samptycke gifve.
5. Att ingen må tilstat varda om nogre saker och bran¬
der sökie besked udi Poland, medan h. k. M. utrikes är, uthen
blifva ved thenn prentede mandatz bref, som för trij år sedan
utgick, der nogre saker och brander kunne falla, skulle först
ved häratz och lagmans tingh lagligen ransakas och sedan inför
h. f. N. och riksens råd, der så behöfves, förhöres, att hvariom
och enom skall rätt vederfaras; men hvar nogendera parten så
vrång och afvig vore, att han icke ville låthe sigh nöija hvad
som h. f. N. och riksens råd med lag kunne afseija, då skulle
lickvell icke den parten, som klaga vill, icke sökie utrikes om
nogen besked, häfver man klarligen i Sveriges beskrefne lagh,
att konungen äger almogens käromål höra, tå han inrikes och
i landet stadder är, eller then i h. k. M:tz frånvaro förordnat
är, och effter lagom och lage dommom fulla såning utleta,
som utskildz i konungabalchen i 4 cap., att thed må ske her
i riked och icke i nogen nation, der oss besvärliged vore sokia
vår käromål.
6. 7. Hvad som anlangar till then sette och siuende puncht
med thes innehold uthi sielfve bockstafven författad, ded vill
man hafva höge öfverheten udi all underdånighet hemstält.
8. Om h. f. N. store bekymber och omvårdnat (siel) her
till och ännu dageligen blifver om alles väre velferdt besväradt,
så vell som riksens råd och andre cronones trogne förordnade
1595
593
män, som troligen och rettrådigt her till håfve sigh bevist och
ännu sig bevisa kunne: må ingalunda vara olönte, men hvar
uthaf thed tages skall, ded vill man haffa k. M. udi all under¬
dånighet hemstelt. Hvad sig anlangar om gäld och skuld, som
cronan och riked för thed longlege krigh är skyllig blifven,
synes effter vårt ringe betenkiende för rådsampt, att thed må
tagas utaf cronones ingäld och igenkalles thed, som ifrån cronan
förländt är, att betala med thenn stora summa, och cronan kan
komma till macht igen.
Stockholms utskickades särskilda svar. Söderköping 1595 den 14 192
oktober.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med på¬
skrift af Hog. Bielke: »Copia af Stocholms stadhs svar den 14
octobris etc. 95», jämförd med en afskrift i samma samling, som
tillhört Ture Bielke.
Stokholms stadz uthskickedes enfållige svar på the
artikler, som h:ne f. hertigh Carl etc. häfver framsatt
för menige richsens ständer som här uthi Söderköping
på thenne tidh församblade äre.
Till förste artiklen, regeringen uthi k. M:tz frånv[ar]e be-
långende: bekenne vi h. f. N. hertig Cail uthi h. k. M:tz
frånvare för en förman i regeringen, dåg med the ädle väl¬
borne herrers richsens [rådz?] rådh och så vidt som h. k. M.
h. f. N. och välbe:te richsens radh betror, eftersom Ståckholms
stadz inbyggiare sig ther upå någedt efter h. k. M:tz afresande
uthi store salen på Ståcholms slått mundtlige och sedan schrifft-
lige häfver förklared.
Hvad h. f. N:s titels förmering tilkommer: till sådanne
höghet bekenne vi oss alt for ringe vare någedt svare, uthan
vi, såsom undersåther äre, vele thet håfve stält till h. k. M.
och richsens rådh. Men hvad den tilbörlige underd. tiänst,
lydno och hörsamhet tilkommer, som vi på lute k. M:tz vägne
h. f. N. och samptlige richsens rådh, som för oss, sorn under¬
såther äre, omsårg och åhåga bära, skyldige och plichtige äre,
vele vi underdånl. och hörsambl. bevise och begäre ödmiukel.,
att vi måge bliffe håldne vidh lagh och privilegier, der upå
h. k. M. oss medh edh och lyfte försäkrad häfver.
Till thet tridie. Hvad den föreningen uthi religionssaker
för 2 år sedan uthi Upsala giordes tilkommer: der till svare
*
594
1595
vi, att såsom vi med andre väre medbroder i Ståckholms stadh,
så väl som andre richsens ständer, håfve oss till samma före¬
ning bebundet, vele vi oss och der vidh hålle och ther aldrig
från vike. Och alt thet som ther emot sträfver, af hvad sächter
thett och vara kan, med hus, kyrcher eller andre rum i riket,
der the sin falske Gudz dyrchen håfve, som är emot h. k.
M:tz edli och lyfte och almänneligidt beslut, så och inbördes
fredh och enighet til hinders, måtte med förste lägenhet foge-
ligen afskaffes.
Hvad then fiärde, fempte och åttonde artichel tilkommer,
them bekenne vi oss vare alt för högh, och vethe ther till
inthet kunne svare, uthan vi vele thet håfve stält till h. k.
M., h. f. N. hertigh Carl och richsens högvise rådh.
Till siätte och siunde puncten: hvad h. f. N:s besväringh
till några välborne richsens herrer, så och andre gode mäns
försumelse, som till thenne richsdagen icke kompne äre, til¬
kommer: der till kunne vi och inthet annedt svare, uthan om
the håfve sigh förset och kunne sigh icke med lagligh skäl
försvara, ställe vi thet till h. k. M. så och f. N. sampt rich¬
sens rådz högvise betänkiande.
Och mädan vi för väre ringe personer icke håfve till thet
allerringeste veted om thesse artikler, som oss nu här först
äre til hände kommen, håfve vi uthi vår enfållighet och efter
vår fulmachtz lydelse icke veted annedt där till svare, och
mädan thette är en fri richsdagh, där hvar och en bör håfve
sin frie röst uttsäija sin meningh, effter the skäl som Gud
häfver länt, förhåppes oss att ingen tager thesse vår enfållige
svar till mishagh, uthan till thet bäste uptage.
Lasse Erichsson Hindrich Simonsson
Anders Larsson Casper Ilentfält
Hans Hansson Bilefält
Hindrich Tynesson Jacob Lange
Hindrich Elder Jost Godzlaff
Petter Ryaner Grels Jönsson
1595
595
Städernas i hertigdömet svar.
Afskrift i Jöran Posses kopiebok i Riksarkivet fol. 79, delvis
skadad af fukt.
H:ne furstes och herres h. Carls etc. und. undersåters och
utskickede till denne riksdagh uthaf städerne innen h. f. N.
furstendömmes grenser, som äre Nyköping, Örebro, Telie,
Torsilie, Karlstadh och Mariestadh, und. svar på the åtte inne-
lagde punchter af lute v. n. f. och h. Effter thed lute v. n.
f. och h. [? häfver af ett] högt betenkiende nogsambl. öfver-
väged och begr[unded thesse?] innelagde puncter och the äre
lidelige och cristelige och d[e Psynes hvar]ken k. M. eller någen
annen hög eller lägh förnär, eij heller emot Sveriges beschrifne
lagh och stadger, uthan lände till k. M:tz, Sverigis rikes och
alle thess trogne inbyggieres välfärd och bäste; derföre kunne
vi af vårt enfaldige och rinnge betenkiende icke anned svare
till samme punkter uthan att vi them effter h. f. N. egen
furst. N. mening, som then i bokstafven schriffteligen författed
är, alldeles vidhblifve och oss fast holle vele.
Menige mans från Uppland och Norrland svar.
Afskrift i Jöran Posses kopiebok i Riksarkivet fol. 78 v.
Menige manns af Upland och Norlanden svar till
samme f:ne punkter.
Vi gemene mann ifrån Upland och Norrlanden, som nu
församblede äre udi denne riksdagh, som af denn hine f. her¬
tigh Carl och the välb. herrer Sverigis rikes råd är berammed
här i Suderköping, gore vetterligidt med denne vår schrifvelse
oss håfve bekommed de artikler h. f. N. alle riksens stännder
för någre dager seden nådel. öfverantvarded häfver, och lathed
dem någre reser för oss opläses, såsom och effter vårt ringe
doch ytherste förstånd dem betenkt och öfvervägedt; vore och
väl till sinnes effter h. f. N. begären om hvar artikel i synn-
derhet gifve vårt ringe betenkiende, hvar så behöfdes. Männ
alldenstund vi håfve hört opläses thenn förklaring prästerskaped
håfve h. f. N. gifvidt på f:te articler, och vi befinne vår en-
folldige mening i saken komrne alldeles öfverens medh samme
svar, synes oss icke vare at nöden någed videre här till svare
193
194
596
1595
ann som the allerede giort håfve, uthan gore kunnigt och
vetterligidt medh denne vår schrifvelse oss vilia holla och blifva
vidh samme svar och icke vetom någen vidtlöfftigere förklaring
häropå att gifve; förmodom och thesslikiest ödmiukel. bedie
och begäre att h. f. N. ville sigh denne vår ringe och enfall-
dige mening och betenkiende nådel. lathe behage och oss enn
gunstig och nådigh f. och h. altid vare och blifve.
195 Menige mans från alla landsorter svar.
Samtida afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med en på¬
teckning på sista sidan: »Rette origenalen tog en be:d Matz
Olofsson i Könikehytan udi Henemora sochn.»
H :ne furste nåd. herre, vi fattige män och meninge almoge,
af alle landzorther i Sverige till thenne riksdagh församblede,
tacke e. f. N. på thet underdåneligeste för all then furstel.
vårdnet och store omak e. f. N. om Sveriges och alles väre beste
så nu som altidh tilförende häfver, och ännu udi all under¬
dånighet och på thet ödmiukeligeste begäre, att e. f. N. rik¬
sens föreståndere blifve och regeringen med riksens rådz rådhe
i kongens fråvare, som i then k:ge cröningh lofvet och til-
sagdt var, förestå och vidh then rene och rätte religion, som
udi Upsale concilii besluth stadhfest är, Sverigis lagh och alle
stenders frie och oförkrenchte privilegier, som alles väre öd-
miuke tilförsicht till e. f. N. är, holle ville. Men hvadh the
punchter anlanger, som af e. f. N. stenderne förestelte äre, om
them villie vi vårt ringe betänkiende, efther som vår enfallig-
het kan medgifve, på thet underdåneligeste förstå lathe.
Till thet förste. Hvadh tittelen anlanger, så bekenne vi
gerne e. f. N. nest k. M. för hufvudh och öfverste riksens
föreståndere, och att alle stender högre och nidrige e. f. N. å
konungens vegne och i konungens stadh plichtige äre bevise
all äro, tienist, hörsamhet och lydno.
Item hvadh articlen om vilfarande läros uthrottande til-
kommer: then samptyckie vi och endrechteligen, endoch oss
efther vårt enfållige betänkiende synnes rådeligit, att inthet
lenger respit än sex veker gifves skulle.
Deslikes samptyckie vi och, att e. f. N. motte håfve våldh
och macht att skicka, ordinere och laga i konungens frånvaro
med alle embeter, som e. f. N. kan synes nyttigt vara, efther som
Sverigis lag, öfverhetenes och undersåthernes edh udi den sidsta
k:ge cröningh och alle steders(!) privilegier kunne me[d]gifve,
1595
597
och elliest then caution, som lyder om rättegång saker och
inrikes ske skole, gille.
Män the beklagede herrers och andres, ho the helst vare
kunne, sak skiuthe vi till Sverigis lagh, e. f. N. och riksens
rådz höge och vise betänkiende.
Män om then yttersta punchten vilie vi med högre rik¬
sens stender oss gerne förene, endoch alles väre mening är, att
förläninger onyttige personer förlänte motte tillbake kalles, ty
nyttige personer kunne vi icke skäligt och tilbörligit under-
holdh missgynna.
Detta, a. n. f., är alles vårt enfållige betänkiende, hvilket
vi så väll för oss, som them frånvarandis äre, bestå vele. Her
med vi e. f. N. medh hele thet furstel. huset till longvarigt
och roligit regemente den evige Gudh nu och evinnerlige
befale.
För thet omak, som e. f. N. häfver för Sverigis rikis skuldh,
kunne vi inthet förvegre, uthan hvadh som e. f. N. är begä-
rendes och med riksens rådz samptyckie, thet är och alles me¬
ninge mans samptyckie.
E. F. N:des
troplichtige underdåner
Meninge man af
bygden.
Rådets och ständernas samfällda svar, öfverlämnadt i Söderköping
1595 den 17 oktober.
Samtida afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet, vidimerad
af Erik Sparre (»dess till visse Erich Sparre m. pr. cancell.»)
och med påteckning på sista tiden: »Öfverandtvardet den 17 oct.
af riksens rådh och elliest någre af alle riksens stender», jämförd
med en afskrift i Jöran Posses anförda kopiebok, från hvilken
underskrifterna äro tagna. En afskrift af Ture Jakobsson Rosen¬
gren, med de första af underskrifterna införda, finnes äfven; en
annan afskrift bland Ture Bielkes samlingar.
Riksens rådz, biscopers, ridderskaps, adhels, clerike-
ridz, krigsbefallningsmändz, borgerskaps, menige
krigsfolks och allmoges ödhmiuke svar opå de punch¬
ter, som h:ne f. och h. h. Carl Sveriges rikes arffurste
hertigh till etc. på denn riksdag udi Suderköping
anno etc. 1595 berammedt och hollén häfver latid väl-
196
be:te riksrådh oell saraptlige stender Öfverantvarde på
rådhstugun dersammestedz denn io octobris anno ut
supra.
Till thed förste. Såsom förmälles att h. f. N. esonaofftest
häfver latid förnimme hvadh besvaring h. f. N. häfver till att
förestå denne närvarende mödesamme riksens regering och för-
denskulld gerne såge att blifve dermedh förskonedt; så hegare
the dogh likväl, att effter h. f. N. är sielf enn arffurste
i rikedt, som till ållder och år kommen är, hvilchom och
ligger macht opå, att alltinng väl och skickeligen tillgår, att
h. f. N., effter som k M. v. a. n. k. thet och sielf begäredt och
[h. f. N.] tilbetrodt häfver, vill ännu nådel. härefter som härtill
vare obesväredt medh sampt riksens rådh om regeringen och
thes ärender nödtorfteligen til att bestelle, h:te k. M., hvilchom
hele rikedt besvoredt är, och h. M:tz mannlige affode, så och
h. k. M:tz unnge broder och snarest sagt, på en henndelse,
både k. och furstl. arfherrer efter arfrätten och thess succession
till gagn och gode och alle riksens undersåther och inbyg-
giere till att niuthe Sverigis lagh, friheter och välfongne pri¬
vilegier.
Deremoth igenn vele the synnerligen och samptl., så mykidt
them tilkommer, holle och kenne h. f. N. för theres formann
och riksens förstånndere i h. k. M:tz frånvare och till h:te k.
M:tz och riksens gagn och beste att bevise h. f. N. all till-
börligh lydhne, rättrådighet, trohet och välvillig tiänist och för
deres personer h. f. N. vidh thenn tittel riksens förståndere
nämpne och kalle, dogh thermedh lute k. M:tz höghet och
k:ge rättighet icke förnär, så och effter denn schrifftelige för-
eningh, som emellen h. f. N. och riksens rådh häfver till-
förende varidt samptycht.
Till thet tridie. Samptyckie de och, att hvadh h. k. M.
udi sin k:ge croning både schrifftel. och munndtel. försäk-
redt häfver och härtill icke så fulkommeligen är öfver-
hollidt vordedt, synnerligen och serdeles belangende vår
religion och thess frihet, må alldeles blifve efterkommidt och
fullfölgt och fördenskulld alle sampqvemder och rum hemlige
och uppenbarlige, som the påveske här i rikedt härtill brukedt
håfve eller anndre sächter, ehvadh nampn the håfve kunne,
alldeles blifve afskaffede, och theres präster och lärere afsagde
och innen sex veker effter thette besluth af rikedt förviste, all-
dennstund the håfve holledt sigh orolige och icke håfve här
någedt att bestelle, när de icke må bruke eller uppeholle theres
falske gudztiänist, eij heller anndre lekpersoner af them eller
annen sächt, som icke kommer Öfverens medh denne vår all-
1595
599
mennelige religion, tillstedies till någre riksens embeter, högre
eller lägre, och fördennskulld icke någen lön eller besoldning
här af rikedt bör effterlathes; dogh så lennge the sig stille och
roligen förholle alstinnges uthen all stempling och anndres
unnge eller gambles förförelse, måge the niuthe Sveriges lagh,
privilegier och friheter effter konungens försäkring och som
thed udi Upsala i denn sidste k:ge croning var samptycht och
efterlathid. Befinnes annedt, lönligidt eller uppenbarligidt, och
sådannt kann medh fullom skälom betyges, blifve derföre näffste
och i like måtte medh the anndre förviste.
Med Vastene klöster, effter thet k. M:tz försäkring lyder,
att emoth thenn Ausburgiske confession och Upsala förening
år etc. 93 icke antingen medh skoler eller kyrkier någerstädes
här i rikedt medh gode eller onnde skall inntrennges och icke
någed hinnder eller förfånng i någen måtte göres, uthen der¬
medh holles, effter som thet var udi k. Göstafs sidste och k.
Jahans förste regementztidh; derföre skall alt missbruk i för:ne
klöster och dess personer afskaffes.
Om alle riksens embeter, när the behöfves, må h. f. N.
medh riksens rådz och flere the förnämbste stennders, som thet
kann vederkomme, rådh och samptyckie i konungens frånvare
lage och förordne medh sådane personer, som skickelige, tiän-
lige och unndersåterne nyttige äre, dog så, att konungens och
cronones enskilte män och tiänere udi cronones embeter bru-
kede blifve och hafves i acht gamble och välförtiänte perso¬
ner, och i riksens förnämlige embeter icke heller någen fulkona-
melig innsatt, för änn unndersåterne i denn lanndzännde, der
som sådane embetzmänn behöfves, och eliest the, som thet
vederkomme, håfve theres val och stenarne, och setties tre i
valedt, effter som Sverigis lagh, på hvilchen konungen svoridt
häfver, om sådane förnämblige embeter någerlunde berörer, och
dogh likväl efftersom thenn k:ge höghet och rättighet med
rätte fordrer och kräfver; der bredevidh gifves konungen om
personerne tillkenne, och theraf samptycke konungen enn,
hvilchen h. k. M. synes, och om icke befinnes att h. k. M.
emoth them någre laghlige eller skälige insager häfver, och
icke dessmindre medh stadfestelse fördröijer, hvilchedt kann
lännde rikedt och regenaentzsakerne till merkeligh afsachnedt
och skade, så må dogh likväll dessförinnen enn af the tre
derudi blifve brukedt; dogh icke heller de embetzmänn, som
konungen här i rikedt närvarendes förordnedt häfver, att af-
settie, uthen emoth them kann finnes lage skäl, hvilchid rätt-
viseligen bör skärskådes, att the sådane embeter och tiänist för-
verkedt håfve, eij heller någen till flere embeter förordnes
änn hann väl och medh riksens gagn förestå kann.
6oo
1595
Allt thet som regementzsakerne vederkommer och merke-
ligidt är och h. k. M. vill håfve bestelt och uthrätted här i
Sverige, derom bör h. f. N. och riksens rådh fram för någen
annen tillschrifves; dogli thär annorlunde skedde, håfve ingen
macht, eho hann är, som sådane befallning bekommer, af en¬
skilt betenkiende någedt therom att bestelle, för änn hann sigh
hos h:te furste och r:rådh förspordt haffver, hvilche seden uthen
tvifvel thet varde förordnendes och bestellendes, som h. k. M.
och riked efter beggis theres edh kann nyttigest och gagne-
ligest vare.
Att sökie och krefie beskedh i Polen om svennske saker
bör hafves fördragit och h. k. M. sielf i så måtte blifve obe-
kymbredt, hälst mäden h. k. M. icke häfver the männ hos sigh
af Svenske udi någedt bruk, som h. k. M. någedt häfver eller
kann i svenske saker någedt lithe på; derföre skole alle rätte-
gånnger, besväringer och klagemåls saker hinrikes effter Sverigis
lagh och thet manndat, som år 1593 i Upsala derom uthgick,
hvilchid h:te k. M. och häfver stadhfest, rannsakade och slittne
blifve och icke till Polen förskiuthes eller thäden någen dom
eller afskedh fordres. Finner sigh någen i så måtte besväredt,
vedie till konungens hemkompst. Så bör och icke heller
konungsdom uthanländz gifvin till någen execution varde här
annammedt. Eliest vare inngen förbudit h. k. M. om sine
egne saker och ärender och annedt hvadh tillbörligidt och
skäligt är uthen anndres oläntpe och serdeles the[ris] som i
regeringen äre, att besökie, dogh att h. k. M:tz befallninger
och förschriffter lännde till h. f. N. och riksens rådh, som
förschrifvidt är, och icke någen annen derom immediate till
att bestelle.
Belanngendes the gode herrer, om hvilche h. f. N. sigh
förnämbligen besvärer, begäre the ödmiukeligen, att h. f. N.
denn ovilie och misshag!], som h. f. N. till them häfver, och
tet, medh hvilchid the sådannt kunne håfve förorsakedt här-
tilldags, nådel. ville på sin side falle lathe och mere anse semie
och enighet i rikedt, hvilchen nu storligen behöfves, i thed
otviflende förhopp, att the sigh och udi thenne förening medh
alle anndre riksens stender enndrechteligen lathe befinne, såsom
the och samptligen them thärtill noghsampt vele råde och för-
mane, och alldennstund the, som nu här äre församblede, icke
håfve någedt företagidt eller beslutid, eij heller gore vele,
medh hvilchid the denn edh och trohet, som the k. M. och
fäderneslanndet skäligen äre medh förbunndne, skall öfver-
trädes eller förkrennkies; derföre hvar the eller anndre här när-
varendes eller fråvarendes, som till denne beramede samkvembd
1595
601
icke komne äre, hvilchidt man icke förser sigh af någen otrygg¬
het eller olydne skedt vare, icke vele gore ett medh andre
stennder i thett som här kann besluthes till k. M:tz och
fäderneslanndzens, såsom för:t är, menige gagn, välfärd och
enighet, hvarom efFter thenne riksdag dem bör tillbörligen i
alle landzännder blifve tilkennegifvidt, och när de effter före¬
gången undervisning och förmaning icke håfve rättmätige skäl
häremoth att förebäre, hvilchidt them skall vare fritt och effter-
lathidt, så vele the håfve them ifrån sigh afsagde och holle
dem för riksens orolige och afsynndrede lemmer och för them,
som thet gore och riksens höge embeter betiäne, theres välde
och mynndighet laghligen och tillbörligen minske och förkorte,
effter som the samptligh finne tillbörligt och skäligt vare, på
thet rikedt icke någen ytherliger skade af sådane oenighet tage
skall.
Eliest vore väl bäst och rådeligest, när herredager på enn
annen tidh holles skulle, alle punchter, som allmenneligen bör
vare vetterlige, måtte först i hvar landzännde och laghsagu för
alle thess inbyggere och ständer förhanndles och seden någre af
them sielfve fullmechtige till riksdagen, bischopen medh någre
af prästerskapedt, så och sex af adelen på theres samptlige
medhbröders vegne, sex af krigsfolkedt, och dogh medh nöd-
torftigh förfordring på resen, item någre af borgerskaped och
sex af menige mann i like måtte, effter som Sverigis lagh i
sådane vichtige förhanndlinger någerlunnde uthviser, medh theres
lanndz insigle, hvilchid altidh bör vare unnder bischopens,
laghmannens och fyre eller sex the förnämbste häredzhöffdin-
gers lås och nykell, förskickes, hvem them sielf synes och tiän-
lige, och the skulle och altidh vare på samkvembder, att
hanndlingerne kunne vare them kunnige, så hade mann fierre
för flere och medh minndre omkombst(l) och större krafft och
tillstånnd än nu sker, ther hvar och enn mäst kommer såsom
enn privat person och på ingens uthen sine eigne vegne full-
mechtigh.
Hvadh h. f. N. för sin mode och arbete håfve skall, såsom
och betalning för thet h. f. N. till riksens nödtorfter kann
förstrecht håfve, förse the sigh att h. k. M. sådannt effter h.
f. N:des trogne flit och umvordnedt väl varder medh broder-
ligh tacksamhet vedergellendes och i medhler tidh medh bref
och segl försäkrendes, såsom the och förnimme allerede någer-
lunde skedt vare, vele och för deres personer till samme
betalning gerne råde och styrkie och thär bredevidh finnes
h. f. N. för sin rättrådighet, möde och arbete i alt thet them
står till görendes ödmiukeligen tacksamme, och förmode h.
602
1595
I. N. thette theres ödmiuke svar nådeligen till thet bäste
vill optage.
Nils Gyllenstierna Hogenschilt Bielke Aksell
R *-*:t grefve till Rasbårg
Erich Sparre Thuro Bielke Sten Banner Jören Påse
Abraha. A. Archiep.
Petrus Be. Lincop. eps
Iacobus I. e. Schatsis
Petrus lonas Streng:sis Gustaus comes
Olaus Stephani Arosiens.
Nicol. Stepha. Vexion.
Ericus Erici Aboens.
Carl Sture
|
grefve Moritz
|
Axel Bielke
|
Jahan Gabrielson
|
Christer Claeson
|
Erich Bielke
|
Jacob Claesonn
|
Svante Bielke
|
Nils Bielke
|
Jören Claesonn
|
Carl Henrichsson
till Cankas
|
Nils Nilson
|
Sven Månson
|
Hans Erichsonn
|
Sefvedt Ribbing
|
Erland Biörson
|
Hans Åkesonn
|
Claes Slatte
|
Erland Jahansonn
|
Axel Akesonn
|
Turo Jacobsonn
|
Jöns Ulfson
|
Jören Pose
|
Arfvedt Drake
|
|
rittmester
|
rittmester
|
Moritz Jörensonn
|
Per Haensonn
|
Hans Stranng
|
|
till Vallstadh
|
Bengt Knuttsonn
|
Axel Pose Nilsonn
|
Anders Svensonn
|
till Attorp
|
|
till Ekna
|
Claes Joensonn
|
Hans Jahansonn
|
Erich Stake
|
till Barkestorp
|
till Bo
|
till Hönsetter
|
Anders Lindersonn
|
Måns Oluffsonn
|
Jonns Nilsonn
|
Torsten Lindersonn
|
Isac Jönnsonn
|
Jören Ulfson Snachenborg
|
Erick Personn
|
Erich Körning
|
Erich Akesonn
|
Lars Soop
|
Åke Akesonn
|
Per Stålpe
|
Måns Kruse
|
Oluff Nielsonn
|
Marten Kernter
|
Ingemund Personn
|
Tyke Larsonn
|
Åke Andersonn
|
Nils Personn
|
Lasse Jacobsonn
|
Jahan Kopp
|
|
till Helgås
|
Jahan Bengtsonn
|
Christoffer Scheding
|
Nils Stinng
|
Thomas Bureus
|
Lasse Väsgöthe
|
Jöns Hendrichsonn
|
Jahan Personn
|
Bengt Nilsonn
|
Christoffer Mons.
|
Carl Personn
|
Oluff Jörensonn
|
Isac Jönnsonn
|
|
1595
|
603
|
Wolmar Yxkell
|
Bo Ribbing
|
Lindorm Svensonn
|
till Diursnäs
|
Oluff Hårdh
|
Anders Gudmunson
|
Torsten Christofferson
|
Oluff Erichsonn Arfvedt Personn Kos
|
Jahan Andersonn
|
lill Norsa
|
Bengt Jörensonn
|
Anders Person
till Vättinge
|
Arfvedt Svan
|
Anders Svensonn
|
Oluf Olufsonn
|
Jahan Bagge
|
Linder Ribbing
|
Mattz Bock
|
Tuve Biörsonn
|
Bengt Krabbe
|
Jacob Bagge
|
Erich Ribbing
|
Knuth Erichson
|
Per Bagge
|
Arfvedt Monson
|
till Qvafhult
|
Christoffer Wernstett
|
Niels Larsonn
|
Erich Monsonn
|
Sven Lillie
|
Per Personn
|
Erich Jönnsonn
|
Måns Elson(?)
|
Per Erichsonn
|
Bengt Andersonn
|
Anders Erichson
|
Lars Olufson
|
Per Larson
|
på Skattna
|
i Rambstadh
|
till Skällby
|
Arfvet Henrichsonn
|
Nils Simonson
|
Arfvedt Bröms
|
till Edby
|
till Sädhnäs(l)
|
till Slättefall
|
Christer Henrichson Oluff Erichson
till Krakesta till Haleby
Menige prästerskap
Capitulares
M. Erich Olai
Sceperus
M. Petrus Kenisi:
Bothnens.
M. Joan: Olai
Gevaliensis
M. Joan: Petri
Gevaliensis
Proster och gemene prester
uthi Upsala sticht
M. Olaus Andreae
Geval:
M. Petrus Benedicti
p. Vicoln:
Andreas Petri
in Songa
Joannes Joannis
in Bro
eif Upsala sticht.
Nicola: Joan:
in Bromma
Jonas
in Gran [o: Garn?]
Jonas Nicolai
in Sorunda
Petrus Andreae
in Grans
Andreas
in Rydh
Ericus Sigvardi
in Vidbo
Brynolphus Olai
in Näs
Jonas Nicolai
in Tibela
Olaus
in Riala
Nicolaus Laur.
in Odensal.
Ericus Thomae
in Simetuna
Ericus Joannis
in Skarlost.
Ericus Petri
in Vermdö
Ericus Erici
in Fitia
Joan: Petri
in Tenstad
Salomon
in Tuna
Petrus Laur:
in Tuna
Jonas Andr.
in Söderala
604
1595
Johan: Carol:
in Tuna
Olaus Jons
in Nordmälli:
Nicol: Pet:
in Bygdo
Nicol: And.
in Örsunda
Sveno And.
in Iläpperö
Capitulares
Clemens Laurent.
in Vist
Joannes Canuti
in Lincop.
Ericus Olai
in Norcop.
Christoff.
in Sudercop.
Joan. Nicol.
pastor Sudercop.
Haquinus Girmundi
pastor
Nicolaus
in Daxberga
Joannes
in Styriestadh
Jonas
in Sten
Sveno
in Törnovall
Nicol.
in Eneby
Proster och gemene prester
Henr.
in Skellerstadh
Thom.
in Vingåker
Laur.
in Kumbla
Capitulares
Olaus Laur.
Olaus Jacobi
Af Linköping sticht.
Andreas
in Kimestadh
Nicol,
in Löth
Laurent.
in Qvillinge
Andreas
in Skinberga
Andreas
in Eggeby
Laurent.
in Rydh
Haqvinus
in Gamblekil
Canutus
in Skerkind
Jonas
in Höghby
Joannes
in Normlösa
Gorgius
in Björkeberga
Pet.
in Torslunda
Af Strängnäs sticht.
Paul.
in Vordinge
Christ.
in Kilen
Olaus
in Uthärfva
Af Skara sticht.
Harald Joan.
in Schlöta
Nicol. Joan.
in Husby
And.
in Töningen [o: Tengene]
Siffridus
in Fornosa
Andreas
in Skruckby
Nicol.
in Skelvik
Pet.
in Gryt
Pet.
Gerslesensis
Halvard
in Rumskulla
And.
in Ingetorp
Petrus
in Hiorthedh
Bened.
in Odensvi
Andreas
in Vimmerby
Olaus
in Hvena
Canutus
in Arfvika
Haral.
in Fägerhedh
Joan.
in Kila
Laur. Beron,
in E.
Joan. Jona;
in Frendfors
1595
605
Jon. Andr.
prepositus
Joan. Bened.
decanus
Af Vesterås sticht.
Capitulares
Pet. Jonm
p. Arbogens.
Michael
in Köping
Olaus Laurentii
p. in Gagnedh
D. Joan.
in Himmeta
Stephanus
rect. Arbog.
Sten: Magn:
past.
Bened. Petri
poenitent.
Pet. Laur.
rector
Af Vexiö sticht.
Capitulares
Nicol. Nicol.
decanus
Laur.
in Kulletorp
Birgerus Nicolai
in Kalsvik
Christo
in Karstorp
Pet.
in Värnemo
Pet. Pet.
colleg. Vexion.
Ericus Olai
i Hamerland
Math. Pet.
Nykirensis
Af Åbå sticht.
Sim. Joann.
Körensis
Carol.
in Karlby
Henr.
in Pik
And.
in Kimmeta
[Borgerskapet]
Af Stockholms st adli bårgerskap.
Lasse Erichs. bårgm. Hans Bilefellt Jacob Lanng
Henrich Simons. Casper Ilenfelt Henrich Eller
Anders Larson Henrich Tönneson Joest Gutzlaff
Petter Reaner Grels Jönsonn
Af Åbo stadz bårgerskap.
Michil Erichs. Krank Peder Påvelsonn Påvel Bruen
Af Tårsila.
Sven Jacobson Oluff Mattzsonn
Af Gäfle stadz bårgerskap.
Jöns Nilsonn Erich Bruddeson
Af Hudvicksvaldh.
Per Erlandsonn Hans Nielsonn
6o6 1595
Af Herningsandh.
Michil Nielsonn Hans Östensonn
Af Öregrundh.
Mickil Personn
Af Orebro.
Tårsten Svensonn Erick Erichsonn
Af Upsala stadk.
Matz Erichsonn Annders Person Matz Mårtenson
Af Väst er års stadh.
Erich Simonsonn Lasse Jönnson
Af Sichtuna.
Per Sigvardson
Af Eneköping.
Lasse Person Jöns Erichsonn
Af Köping.
Sven Carson Siffred Larson
Af Arboga.
Daniell Person Matz Michilson Petter Mårtman
Af Nyköping.
Måns Person Joen Person
Af Telie.
Per Hanson Joen Månson
Af Henemora.
Anders Knuthson
Af Mariestadh.
Per Staffanson Torbior Håkenson
Af Carlstadh.
Erich Simonsonn Måns Brynjelson
Af Skara.
Måns Haralson
Af Lideköping.
Gunner Månson
1595
607
Biörn Person
Af Nylöse.
Christoffer Anders.
Bengt Olufson
Af Bogesundh.
Anders Laersonn Jöns Haensonn
Af Hio.
Per Biörsonn
(Smålandh) Af Calmar.
Birie Larson Oluf Person
Af Vexiö.
Håken Jönson Jöns Blendning
Af Jömköping.
Måns Jönson Augustinus Hanson Jöns Person
Af Eke sid.
Steffan Personn
Af Suderköping.
Erich Knuthson Kurt Stål
Amund Tordzsonn
Per Ingeson
Jöns Larsonn
Af Norköping.
Per Clasonn
Af Linköping.
Måns Angerman
Af Vadstena.
Oluf Siggesonn
Af Skäninge.
Jöns Larson
Af Biörnbårg.
Joen Elefsonn Lasse Larsonn
Knechtehöfvitzmän
hvilke alle håfve försegledt.
Hans Holmsonn
Nils Svenson
Teus Larsonn
Måns Gudhmundson
Per Olufson
Morten Person
Lasse Jörensonn
Erich Larsonn
Ola Joenson
Riksdagsakter III.
Håkon Admundson
Per Månsonn
Bengt Månson
Jöns Göstafsonn
Niels Finne
Joen Anundsonn
Abraham Nilsonn
Joen Påvelsonn
Knuth Krabbe
Oluf Personn
Niclas v. Wittenberg
Anders Jönson
39
6o8
1595
Lasse Olufsonn Hans Andersonn Per Mickilsonn
Ebbe Personn Steffan Michilsonn Anders Erichsonn
Måns Personn Byriel Nilsonn Oluff Biörsonn
Väsgöther Sven Andersonn Anders Larsonn
I Jöran Posses kopiebok förekommer före namnen en anteckning om
underskrifterna, som slutar: »Doch vart thett först af adhelen och prästerne
och the andre stender öfversedt och underskrifvit och seden sendt tillbake
till riksens rådh, hvilke thet underskrefve. Vidh then mening doch någet
förandret vart och sielfve beslutzbrefvet giordt och försegledt».
197 Hertig Karls andra proposition. Söderköping 1595 den 16 oktober.
Riksregistraturet 1595 fol. 295 i en dålig afskrift.
Thette effterme behöfves att gifves stenderne til-
kienne, när the sig opå the förre punchter sorn inne-
lagde äre förklaredt håfve. Af Suderköping den 16
octobris år etc. 95.
Först att man lather opläse ett kort extract af feigeden,
hvaropå hon är giord, att alle man sådant må vitterligit vare.
Dernäst motte schriffteligen författes och för ständerne
sedhen opläses vidh sådan mening, att man oryggeligen vill
blifve vidh then huldskap, troskap och manskap, som man
häfver svorit k. M. nu regerendes, och ther fel her till dags
kan håfve ^funnedz, att likväl ther af icke någen orsak tage
vill till thet h. k. M. i mongen(!) måthe skall vare emoth eller
förnär, uthen att man sådant mere tilräkner the påfviskes illistige
stempninger(I) och handlinger, hvilke och rätte rothen och or¬
saken ther till äre, än k. M. i någen måthe till att beskylle,
och fördenskuld vele alle blifve vidh then edli och troskap,
som meninge riksens stender h. k. M. svorit och tilsagdt håfve.
3. Att stenderne motte samsettie sig att blifve vidh then
förening, som blef giord i Upsala anno etc. 93, såsom och
konungens liflige edli och schrifftelige försäkring, som h. k.
M. giort häfver, och ifrå then ringeste artikel, som theruthi
förmelt varder, aldrig vike anthen för gunst, redhuge, gåfver
eller förläninger eller hvadh nampn thet hälst håfve kan, truge
eller i någen måthe afträngie lathe.
4. Hvar så kunde hende, att h. k. M:tz k:ge lifserfvinger
eller någen an nen af thet k:ge blodh efther arfföreningen till
thette körninge rikes regeringh komme skulle och uthi then
påviske religion, som befruktendes är med k. M:tz söner sker,
eller någen annen vilfarende läre, som icke vore likmätig then
1595
609
helige schrifft och rätte Ausburgiske confession, der till riksens
stender sig förbundet håfve, blifve optuchtedt, då vele vi ingen
sådane till den k:ge regering och välde komme lathe, förre än
han om thette för-.de och annedt mere, som Sverigis konunger
häfver varit vane alle riksens stender nogsampt om förvisse,
dess trogne inbyggere medh försäkret häfver, anseendes att thet
kommer öfverens medh sal. k. Göstafs tästemänte, ther uthi
förmelt varder, att vidh alt thet godhe h. k. M:tz eftherkom-
mende erfvinger skole håfve i thette och thet tilkommende
lifvet, då skole the sig aldrig ifrå then rätte och rene evangelii
läre aftrengie lathe eller någen tidh der ifrå vike och öfver-
gifve eller och deruthöfver, seden konungen thet giordt häfver,
med någedt nytt ok besväre, mere än af framfarne konunger
tilförende skedt är.
5. Effter thet att man häfver af dagelig förfarenhet, såsom
och af historierne, serdeles uthi väre eigne cröniker, hvadh
skade och farlighet ther af altidh fölgdt häfver, när som oenig¬
het är opkommen i riket, derföre medhen ingen tingh mer
förbinder menniskiones hierthe tilsammen än religionen och in-
thet annedt är, thet som religionen och gudz tienisten them
åttskillier, så håfve stenderne uthi the hel. trefaldighetz nampn
så förendt sig effter then förre förenings lydelse, att ehvilke
Svenske som her tildags håfve fallit ifrå Gudz helige ordh, then
Ausburgiske confession och evangelii sanningh, the samme skole
her uthi riket hvarken hus eller hemvist eftherlatidt blifve, dett
vare sig anthen höge eller läge, innen rådz eller uthen, edle
och oädle, ingen undentagendes, och ändoch i Upsala i k. M:tz
cröningh af mestedels af ridderskapet var bevilligedt, att hvar
her efther kunde hende, att någen af ridderskapet kunde fälle
ifrå evangelii sanning, skulle håfve förverket sitt faderlige och
moderlige arf, så är då den saken nu efther gott och nödtorf-
tigdt betänkiende så myket lindret, att the theres faderlige och
moderlige arf niuthe och beholle måge och ther med handle,
efther som them siälfvom synes och lagh siger, och ränthen
som der af falle kan blifve dem ovägerligen till att lathe
hempte till the orther, som them siälfvom synes; doch så att
the sigh på inge the orther förholle, som Sverigis crone kan
vare till skade och förderf, såsom eij heller lönl. eller open-
barl., med ordh eller gärninger, någedt handle som Sverigis
crone kan vare till skade och förfongh eller och thenne vår
förening i någre måthe emoth, uthen, ehvar the äre, sig både
med ordh och gärninger troligen och ärligen emoth theres
fädernäslandh förnimme lathe. Hvar anners sker, då skall f:te
theres godz och ägendomer, thet vare sig på landet eller i
städerne, löst eller fast, vare förbruthet till theres näste fränder.
6io
1595
I like måthe är och nu på thenne tidh så besluthet och
förendt, att så frampt någen af desse affellinger skole vare lidne
lier i riket,1 uthea sex veker efther thette besluth lithe varder
begifve sig heden af riket och sedhen sig her icke finne lathe,
icke heller her efther varde någen her effterlatidt någedt af
cronones inkompst till att niuthe och beholle till lön eller
underhold eller och af konungen varde ther med försorgde,
uthen effter thette brefs datum strax till cronon igenkalles.
Skall och icke heller vare them effterlatidt, att när som k.
M. synes eller täckes att begifve sig hit till sitt k:ge arf rike,
att the sig i samme föllie medh h. k. M. skole instinge, uthen
aldeles vare uthslutne vidh lifs och godz förbrytelse.
Något direkt svar på denna framställning, om den verkligen afgifvits,
är icke kändt. Den står emellerdd i ett uppenbart sammanhang med den
här efteråt tryckta föreningen om religionen.
198 Hertig Karls gensvar på ständernas samfällda förklaring af den 17
oktober.
Samtida afskrift (ur Ture Bielkes samlingar) bland Riksdags-
akta i Riksarkivet, jämförd med Riksregistraturet 1595 fol. 296 v.
Tvänne afskrifter förekomma i Jöran Posses kopiebok.
Den h:ne f. och h. h. Carls Sveriges rikes arffurstes
hertig till etc. svar till thed, som menige riksens sten¬
der den 17 oct. för måltid skrifftel. håfve öfverandt-
vardat opå the punchter h. f. N. genom sine gode
män och råd häfver låthed riksens råd öfverandt-
varde then 10 octobris och begäret theras så vell
som menige riksens ständers förklaring opå.
Först att the synnerl. och samptl. håfve nogorledes effter
h. f. N. begäran skriffteligen förenedt och förklaredt sigh, der
tacker h. f. N. dem synnerligen och samptligen nådel. före,
hade och gärna sehedt, hvar annorlunda hade ske kunned, att
ther med icke så lenge hade mot fördrögt blifva, men effter
sådant effter sakernes vichtighet icke annorledes häfver ske kun-
nedt, låther h. f. N. thed blifve i sitt värde och begärar nådel.,
att hvad her effter i riksens saker handlas och företagas skall,
må med minste fördröielse ske, på thed menige stenderne icke
lenger, dem till förtret och drögsamhet, måge opeholdne varde.
Hvad riksens regeringh vedkommer, förnimmer h. f. N.
menige riksens ständers begäran vare så nu som tillförende, att
') Stycket är korrumperadt.
1595
611
h. f. N. med riksens rådz råd den sigh opå tage och förestå
ville, der emot de tilbiude sigh samptl. och synnerl. vele holle
och känne h. f. N. i k. M:tz frånvaro för riksens förman och
föreståndare och till h. k. M:tz och riksens gagn och bestå att
bevisa all tilbörlig lydno, retrådighet, trohet och velvilligh
tienst och vid then tittel riksens föreståndere nämpne och kalle;
så endoch h. f. N. heller med thed mödosame omak gärna
förskonedt vore, efftersom menige stenderne h. f. N:ds mening
nogsampt tillförende förnummed håfve, likvell effter h. f. N.
nu ytterligere der om bedin och besöckt är och försäkring
giord om all tillbörligh lydne och hörsamhet och riksens höge
tarf och lägenhet så kräfver, att hvar elliest vell och skicke-
ligen uthi riked skall tilgå, att en viss förman och regendt
vara moste, som riksens stender effter konungens ed och Sve¬
riges lagh med riksens rådz råd förestå och regera moste, och
elliest ingen annan utaf thenn konungsk slächt till ålder och
år kommen och lier inrikes är, som thed göra kann; så vill
h. f. N. efther theras flitige begäran, h:te k. M., sitt federnes-
land och des trogne inbyggere till tienst, gagn och gode, i the
hel. trefaldighetz nampn sigh med riksens rådz råd riksens rege¬
ring opå tage och egenom Gudz thens alzm. åkallan efter
konungens ed, Sveriges beskrefne lagh och välfongne skälige
privilegier så förestå, som h. f. N. effter beste förstånd vet och
kann och thed för Gud alzm., k. M., menige Sveriges rikes
ständer och hvar erlig man vill tryggeligen till svars vare, och
låter sigh förthenskull med riksens ständers skrifftelige öfver-
andtvardade svar aldelis vel åttnöija. Allenast efter h. f. N.
häfver sig uthi the punchter, som ständerne skrifteligen öfver-
andtvardade äre, någorledes beklaged och besvärat öfver nogre
personers genvördighet, som her till med h. f. N. och riksens
råd uthi riksens saker icke håfve velet enige vare, att förden¬
skull för:de personer motte blifva kallade tilstedes att låthe för¬
nimma, hvarföre sådant skedt är, såsom och huru the kunne
vare till sinnes om then förening, som her nu allerede giord
är och her efter till k. M:tz och riksens gagn och beste vidare
giöras kann; så begierar h. f. N. ännu att sådant ske motte,
och hvar the opå en förnämd tid uthan laglige och skälige
förfall — som eij eller andre bör vara än the som lagen uttrycke-
ligen förmeler, derom af gode män skäligen profves och ran-
sakas skall om the sanferdige äre — icke vele komma tillstedes,
såsom eij heller bevillige till thed, som her nu på thenne riks-
dagh kan handlet varde, der af nogen farlighet sig förorsaka
kunde, huru då sakerna emot them fogeligest kunne företagne
varder Hvad the sigh emot h. f. N. serdelis försedt håfve,
vill h. f. N. för ständernes flitige bön och begären skuld efter-
ÖI2
1595
gifve och falle låthe, doch så, att saken må komma till ett
[lagligit och] tilbörliged förhör, på thed allom må varda kun¬
nigt och vitterliged, att h. f. N. till sådane theres vrångvishet
icke häfver them nogen orsak gifvedt, och the för theras per¬
soner, uthi thed som bevisas kan, att the uthen orsak sigh
emot h. f. N. oplagdt håfve, sådant sielfve personl. hos h. f. N.
i underdånighet afbidie.
Thed som uthi then punchten om religionen förmäles, att the
påveske skole ännu håfve theras hus och hemvist her i riked,
medan the förholle sig stille och rolige, der opå är h. f. N.
mening således, att efter h. f. N. för sin person icke annars
kan se, än att i lengden en merkelig skade folie ville icke
allena för h. f. N:s egen person, then the och myked efter
trachte, uthan för hele riked; derföre begärar h. f. N. att sten-
derna ännu vele tage then saken i ett noge betänkande, och
om tiden kann synas vara them för kort satt, att then då motte
varda them förlängd på ett års tid tillgörandes, och dem sedan
icke tilstedes länger her i riked blifva; men the, som sig her
till dags oroligen förhollidt håfve, hvilked meste parten af ded
partidt håfve giordt och väll nampngifves kunne, som sådant
esomoftest med undseielse och andre smädelige och förachtelige
ord emot h. f. N. och vår christelige relegion håfve låthed
sig förnimma, att the samme nu strax motte utropes och innan
sex vekers tid landet förbiudas.
Der och nogre af ded partiedt, doch the, som sig rolige
förholle, skole lier i riked blifve, att thed motte doch förordat
blifva i thed som skriffteligen ther om författes skall, att ner
k. M. her i riked kommer, då skall ingen förfördring gälla,
som egenom thed partiet sker, såsom eij heller hvad som her
till, både medan h. k. M. her i riket var och sedan h. k. M.
her af riked dragen är, egenom them kunne skedt vare, uthan
strax uthan noged vidare betänkiande och fördrögningh igen¬
kallat blifve öfver hele riked.
Thette är hans f. N:s kortelig svar igenn, der h. f. N. stän-
dernes ytterligere förklaringh opå begierar.
CAROLUS
Under den ena af afskrifterna i den Posseska kopieboken (fol. 76 v.)
förekommer följande anteckning:
På thenne replication svaredes inthet uthan bcgäredes af fursten
att hann sigh medh thett svar, som gifvit var, ville lathe benöie, så
skulle thett ställes i en föreningsform. Thett blef så samtycht och
vardt författedt, således som effter fölger.
Svenska Riksdagsakter III, sid. 6ij
iH i loiti to fimmm i tcuufP
hiittfoié ccLnfmnejcjont i hV^hcttt*$ifadoyiéicf
<V • W vitt»: ‘'•S \ ? rrlR r> * .
curtsmavm
' '*<!f T '■/%"'■* ’ * '/ <*** ?£>-'; -t - /V-?-* ^
• ,/tU%- .*#*• ».v^-.-4-.v .*• '■-*’
,uv, ^XwH* ;wi ^ t -
--v**..** t 4-A~* v£-ij «w4 4/,.-%-*■•-«• • v»"*"^5^ *
C-* y- .i- . < ♦'S «»->W **"* * Jf **«* ■* -i?
v ■ „ •' l. / C- %* /
£-4.| *fc-C'(vv,
A<i-trw
■ v»* *■ <'>*'£> » ii-i, fVVy- - C-V-»
rf >/n»
-y
J»W
V*W
•«.< V-SS. i r •”'«-•• •*“■
*'■’■. • J > t • 7 -
* ■*■» »• » vi i» (Y» v *’ V
SÖDERKÖPINGS FÖRENING OCH BESLUT DEN
OKTOBER isys
1595
öi 3
Beslut.
Hertig Karls samt rikets råds och ständernas förening om rikets 199
styrelse i konungens frånvaro, religionen m. m. Söderköping
1595 den 22 oktober.
Original på pergament (59 x 44 cm.) bland Riksdagsbeslut i Riks¬
arkivet, någon gång felskrifvet, vid hvilket är fästadt smålands-
och västgötaadelns anslutningsurkund af den 20 jan. 1596. Ett
annat originalexemplar (62 X37 cm.) finnes likaledes i Riksarkivet
med påskrift att det »kom ifrån Poln 1656». Samtida tryck,
med enstaka formella olikheter.
Vi Karl med Gudz nåde Sverigis rikis arffurste hertig till
Sudermanneland Nericke och Vermeland etc. och vi efterme
Sveriges rikes råd, bischoper, ridderschap, adel, friborne, frelsis-
männ, clercheri, krigsbefalningsmän, borgerschap, menige krigs¬
folk och almoge, som i denne riksdag lier udi Söderköping
håfve varit församblede, både fullmechtige af alle landzänder,
såsom och elliest på väre eigne vägner, gore vitterligit och
hermed bekenne för allom, att efther thet then stormechtigste
h:ne f. och h. h. Sigismundus Sverigis, Göthis och Vendis
etc. konung, storfurste till Finland etc., så och konung udi
Pålen etc., v. elsk. k. h. b. och a. n. k. och h., meden h. k. M.
nu senest en ringe tid var stadd her i rikit, icke hade lägen¬
het, både för monge höge och vichtige inlendske och uttlendske
saker och ärender, såsom och för sin hastige bortfärd af rikit
att beställe och förordne så fulkombligen, som hade bordt ske,
hureledes regeringen i h. k. M:tz frånvare i alle måthe bäst
och skickeligest kunde blifve förestånden; och endoch h. k.
M. nu, seden h. k. M. drogh af rikit, någerlunde är derom på¬
mint vorden både med bref och budh, så häfver h. k. M. doch
lickväll, der uttlendes stadder och uthan tvifvel med monge
dess konungerikers saker och bestellninger mykidt förhindrat,
icke någen ytterligere beskedh der opå kunnedt eller täcktz att
gifve, hvaruthaf i regeringen och regementz saker här inrikis
mykin oårdning sigh häfver ypped och förmerkie latidt och
ännu ytterligere är till att befruchte, hvilkit framdeles kan
lände lute k. M. sielf och thette v. k. fädernesland till oro
och oenighet och om sider till en obåtelig skade, både i an¬
delig och verldzlig måthe, om sådant i tidh icke blifver tilbörl.
och skäligen botedt och afskaffedt; hvarföre, efther thet Gud
den alz:ste nådel. häfver giort på det longvarige och blod-
störtige ryske krigh en god ände med skälige och lidelige
614
1595
vilkor, så att vi nu förmedelst hans hielp en stadig uttlendsk
fridh på alle sider håfve, för hvilkit bor honom lof och pris
i evighet; så synes nu ingen ting vare mere af nöden, än att
inlendsk enighet och samholldighet, på hvilken allsomstörste
macht ligger, måtte blifve vid macht hollén och således den
uttlendske fridh, den Gudh gifvit häfver, med god ordning,
lagh, rätt och rättvises styrkiende rätteligen nyttiet och brukedt
blifve; derföre äre vi högeligen vordne förorsakede denne
påståndende och nu snart öfverståndne och genom Gudz till-
liielp vällholdne riksdag att lathe sammen schrifve, berame och
hörsambl. besökie, och håfve oss efther tidigt vällbctenkt fri¬
villigt råd i the helige Trefalldighetz nampn om thesse
efthenne artickler således besluthet, samsatt och förenedt.
Först och främbst, att ingen then mening håfve skall, att
vi then rättrådighet, tryghet och trohet, som vi lute k. M.
både mundtligen och schrifteligen låfvedt och tillsagdt håfve,
vele her med i någen måthe förkrenkie eller öfverträde; der¬
före så låfve vi så nu som tillförende, att vi vår förre giorde
edh och löfthe oryggeligen och fast holle vele och nu uthi
h. k. M:tz frånvare holle h. k. M., enär h. k. M. kan synes
komme hit till sitt arfrike igen, och på dödzfall, thet Gud
etc., h. k. M:tz mans erfvinger rikit med alle dess inbyggiere
till gode och trogen hand, alltidh sökie fordre och främie h.
k. M:tz och riksens gagn och bäste, skade och förderf före-
komme och afvärie och i tidh värne och tilkenne gifve efther
vårt ytterste förstånd och förmåge och så frånvarendes som
närvarendes vare och blifve h. k. M. huldne(!) trogne och
rättrådige, otviflendes att h. k. M. obrotzligen holler, hvad
h. k. M. Sverigis rikis stender i sin k:ge croning der emoth
lofvedt och tillsagdt häfver.
Dernest, efther thet h:te k. M. oss* på vår religion och dess
frihet, alle andre sächter och theres bruk uthslutendes, i sin
k:ge croning både schriftheligen och mundtligen försäkredt
häfver, öfver hvilkidt än her till icke så fullkotnbligen är holledt
vordet, både för thet man hade förhoppedz den papistiske
religions bruk och exercitia skulle alldeles efther h:te k. M:tz
försäkring uthan någen videre oro eller påyrkiende blifve af-
skaffedt eller af sigh sielf falle, såsom tilbörligit varit hade; men
efther thet icke skedt är, uthan att the än nu dageligen dags
förökes och, thet som mere är, en part orolige af samme reli¬
gion bruke mykin oprorisk undseigielse och hotende, hvilket
oss, nest then k:ge gifne försäkring, nu på denne tid serdeles
mykit förorsaket häfver samme k:ge lyftlie, alldeles som then
i bokstafven lyder, uthan någet langer drögsmåll att fullföllie
och vid macht holle; derföre bevillige och samptyckie vi, att
1595
alle samqvembder och rum, hemlige och uppenbarlige, som
the påveske her i rikit her till bruket håfve eller andre sechter,
ehvad nampn the håfve kunne, alldeles blifve afskaffede och
theres präster och lärere afsagde och innen sex veker efther
thette beslut af rikit förviste, alldenstund de håfve hollit sigh
orolige och icke håfve her någet att beställe, när the icke må
bruke eller uppehälle theres falske gudztienist; eij eller andre
lekpersoner, af then eller annen sächt, som icke kommer öfverens
med vår allmennelige religion, tillstädies till någre riksens
embether, högre eller lägre, och fördenskuld icke någen lön eller
besoldning her af rikit bör och skall eftherlathes uthan igenkalles;
doch så länge the sig stille och roligen förholle, alztinges
uthan all stempling och andres unge eller gambles förförelse,
måge the niute Sverigis lag, privilegier och friheter efther
konungens försäkring och som thet i Upsale i den sidzste k:ge
croning var samptyckt och eftherlathet. Befinnes annedt lön-
ligen eller uppenbarligen och sådant kan med fullom skälom
betygas, blifve ther före näfste och i like måthe med the andre
förviste.
Med Vastene closter, efther att k. M:tz försäkring lyder,
att emoth den Augsburgiske confession och Upsala förening
anno etc. 93 icke någet anthen med skoler eller kyrkier någer-
städes her i rikit med gode eller onde skall intrengies och icke
någet hinder eller förfång i någen måthe göres, uthan ther
med holles, efther som thet var uthi k. Göstafs sidzte och k.
Jahans förste, begge christelige och högloflige i hugkommelse,
regementz tidh; derföre skall allt missbruk i för:ne closter och
dess personer alldeles afskaffes.
Videre, efther thet lute f. hertig Carl nu för alle sampt-
lige stender, såsom och elliest åthskillige reser tillförende häfver
latidt förstå, hvad besvaring h. f. N. häfver lenger i k. M:tz
frånvare till att förestå thenne riksregering för någre märkelige
brister skuld, som h. f. N. sielf häfver någerlunde mundtligen
optällt, och elliest med then schrift, som h. f. N. förmäller
sigh gerne vele med f:te regering vare förskonedt, såsom h. f.
N. thet och begärede, så frampt på the samme h. f. N:s be-
sväringer icke någre bother skaffes kunne eller måtte; så efther
thet h. f. N. är sielf en arffurste her i rikit, hvilken och ligger
macht opå, att all tingh väll och skickeligen tillgåer; derföre
håfve vi nu ödmiukeligen begäredt, att h. f. N., efther som k. M.
v. n. k. och h. thet sielf begäredt och h. f. N. ombetroedt
häfver, vill än nu nådel. finnes så her efther som her till obe-
sväredt medh sampt riksens rådh om regeringen och dess ären-
der nödtorfteligen att beställe, lute k. M., hvilkom hele
rikit besvoridt är, och h. k. M:tz afföde, så och h. k. M:tz
6i 6
1595
unge broder och snarest sagdt, på en händelse, både kongl,
och fursti. arfherrer efther arfsrätten och successionen till gagn
och gode och alle riksens undersåther och inbyggiere till att
niuthe Sverigis lagh, friheter och vällfongne privilegier. Och
alldenstund h. f. N. nu på nytt häfver samptyckt att vele tage
sigh regeringen opå medh sampt riksens råd, låfve vi samptl. och
synnerl. riksens stender, andelige och verldzlige, adle och oädle,
yppere och ringere, att vi, så mykit oss tilkommer, vele holle
och kenne h. f. N. för vår förman och riksens föreståndere i
k. M:tz frånvare och till dess h. k. M. kan koinme i rikit igen,
till lute k. M:tz och riksens gagn och bäste, att bevise h. f.
N. ali tilbörlig lydne, rättrådighet, trohet och vällvillig tienist
och för väre personer h. f. N. vid then tittel Riksens Före¬
ståndere kalle och nämpne, doch her med h:te k. M:tz höghet
och kunglige rättighet icke förnär, så och efther then schrift-
lige förening, som emellan h. f. N. och riksens råd häfver till¬
fören de varit samptyckt; hvarföre skall och allt thet, som
regementzsaker vidkommer och märkeligit är och h. k. M.
vill håfve beställt och utträttedt her i rikit, lute f. N. och
riksens råd framför någen annen tillschrifves. Doch ther anner-
lunde skedde, håfve ingen macht, eho han hällst är, som sådane
befallninger bekommer, af endtskyllt betenkiende någet ther
om att beställe, för än han sigh hos h:tef urste och riksens råd
förspordt häfver, hvilke sedan varde förordnendes och bestäl-
lendes, uthan tvifvel som h. k. M. och rikidt efther begges
deres ed kan nyttigest och gagneligest vare.
I like måthe är och besluthet, skall hafves fördrag att sökie
och kräfie beskedh i Pålen om svenske saker och låthe h. k.
M. sielf i så måthe blifve obekymbret, hälst medhan h. k.
M. icke häfver the män hos sigh i någet bruk, som h. k. M.
någet häfver eller kan i svenske saker att lithe opå. Derföre
skole alle rättegånger, besväringer och klagemåls saker her in-
rikis efther Sverigis lagh och efther thet mandat, som anno
1593 derom uthi Upsala uttgick, hvilket lute k. M. och sielf
häfver stadfäst, ransakede och slittne blifve och icke til Pålen
förskiuthes eller dädan någen dom eller afskedh fordres. Finner
sig någen i så måthe besväredt, vädie till konungens hem-
kompst. Så bör och icke eller konungs dom, utlandz gifvin,
till någen execution varde anammedt. Elliest vare ingen förbudit
h. k. M. örn sine eigne saker och ärender och annedt hvad
tilbörligit och skäligdt är uthan andres olämpe, och serdeles
the, som i regeringen äre, att besökie, doch att h. k. M:tz
förschrifther och befallninger först lände till f. N. och riksens
rådh, som förbemällt, och icke någen annen der om immediate
till att besökie [3 : beställe].
1595
617
Om alle riksens embethär, när thet behöfves, må h. f. N.
med riksens råd och flere de förnembste stenders, som thet kan
viderkomme, rådh och samptyckie i konungens frånvare lage
och förordne med sådane personer, som skickelige, tienlige och
undersåtherne nyttige äre, doch så att konungens och cronenes
enskylte, edsvorne män och tienere i cronenes embether bru-
kede blifve, och hafves i acht gamble och vällförtiente personer,
och i riksens förnemblige embether icke eller någen fuikomblig
insatt, för än undersåtherne i then landzände, ther som sådane
embetzmän behöfves, eller och elliest the, som thet veder-
kommer, håfve theres frie val och stemme, och sätties tre i
valet, efther som Sverigis lagh, på hvilken konungen svoredt
häfver, om sådane förnemblige embether någerlunde berörer,
och doch lick väll, efther som then konglige höghet och rättig¬
het med rätte fordrer och kräfver, der bredevid gifves konun¬
gen om personerne tilkenne, och ther af samptyckie konungen
en, hvilken h. k. M. synes, och om icke Sefinnes, att h. k.
M. emoth them någre laglige eller skälige insager häfver och
icke dess mindre med dess stadfästilse fördrögier, hvilket kan
lände rikit och regementzsakerne till märkelig skade och af-
saknedt, så håfve doch lickväll h. f. N. macht dess förinnen
en af the tre der udi att bruke, doch icke eller the embetz¬
män, som konungen her i rikit närvarendes förordnet häfver,
att afsättie, uthan att emoth them kan finnes laga skäl,
hvilkit rättvisligen bör skärskådas, att the sådane embether och
tienst förvärkat håfve, eij eller någen till flere embether för-
ordnes, än han väll och med riksens gagn förestå kan.
Deremot låfve vi Carl etc. Sverigis rikis arffurste och före¬
ståndere etc., att vi oss troligen der om beflithe vele riksens
saker med riksens rådz råd, både i andelig och verldzlig måthe,
med sådene åhågen och tillbörlig trohet efther vårt bäste och
ytterste förståndh förestå, som vi kunne vete och besinne h.
k. M. efther thette riks lägenhet nyttigt och till gode, vårt
kare fädernes rike, dess stender och trogne undersåther till
vällferd och bäste, både uthi andelig och lekamblig måthe
lände kan, att hvar och en skall först vid Gudz klare och
rene ord efther then Augsburgiske confession och then förening
uthi Upsala giord och uprättet blef så och Sverigis beschrefne
lagh och the privilegier och friheter hollén och försvaredt blifve,
som hvar och en efther sitt ståndh af framfarne konunger och
regenter haft och skäligen bekommit häfver och han kan vare be-
rättiget till, och elliest Sverigis rike och hvad dess saker och hand¬
linger vidkommer med riksens rådz råde styre, regere och handle,
alldeles i alle måthe efther then edz lydelse, som h. k. M. i
6iS
1595
sin k:ge croning uthi Upsala sine undersåther lifligen giordt
och schriftel. med försäkret häfver, och vi af bäste förstånd
kunne vete och besinne h:te k. M. nyttigt och till gode och
riksens stender och undersåther till vällferd och bäste, både i
andelig och lekamblig mathe, lände kan, efther som vi thet
och för Gudh, lute k. M. och riksens stender vele nest Gudz
tillhielp tryggeligen tillsvars vare. Hvad som och med vårt
och riksens rådz frivillige rådh, thet them uthan någet miss¬
hag skall vare frit och eftherlatidt att meddele, blifver samp-
tycht, besluthet och giordt, såsom vi och i vichtige saker och
thet som rikit och regeringen kan angå dess föruthan inthet
vele företage, thet vele vi och samptligen holle uthöfver, att
stadigt och oryggeligen skall liollit blifve, både nu och uthi
tilkommende tider, och thernest alle för en och en för alle
bestå och försvare, ehvar så framdeles kan fordret och begäredt
blifve.
Att vi thenne förening, sålunde som för:t är, godvilligen
giordt och samptyckt håfve, k. M. v. elsk. k. h. b. och a. n.
k. och h. till gode och trogen hand och Sverigis trogne under¬
såther och inbyggiere till vällferd och bäste i alle mathe och
den, efther som hon här klarligen i bokstafven lyder, i alle sine
punchter obrotzl. holle vele, h. k. M:tz höghet och rättighet,
efther som Sverigis lagh fordrer och kräfver, och vår edli alldeles
förbehollen och oförkräncht, håfve vi Carl med Gudz nåde
Sverigis rikis arffurste, och föreståndere hertig etc. och vi
ofte:te riksens ständer her nedan under försiglet och under-
schrifvit. Och ther vi eller andre, här närvarendes eller från-
varendes, som icke till thenne beramede samqvembd komne
äre, hvilket man förseher sigh icke af någen otryghet eller olydne
skedt vare, icke vele gore itt medh oss, i thet som her är
vordet besluthet til! k. M:tz och fäderneslandzens menige gagn
och vällferdh, som font är, der om dem efther denne riks-
dagh bor tilbörl. i alle landzänder blifve tilkenne gifvit, och
när the efther föregången undervisning icke håfve rättmätige
skäl lier emoth att förebäre, hvilket them och skall vare frit
och eftherlatidt, så vele vi håfve oss från dem afsagde och
holle them för riksens orolige och afsöndrede lämmer och för
them, som thet gore och riksens embether betiene, theres vällde
och myndighet lagligen och tillbörl. hielpe till att minske och
fÖrkorte, efthersom vi samptl. finne tilbörligit och skäligit vare,
på thet icke rikit ytterligere skade af sådane oenighet tage skall;
och alle the, som ifrå thenne vår allmennelige frivillige förening
aflallendes varde, anthen för herre gunst, eigin nytte eller andre
orsaker, ehvad nampn thet hellst håfve kan, eller och sigh ther
till lathe bruke att her emoth eller och emoth thet, som lute
1595
619
k. M. rikit försäkredt häfver, på hvilken thenne vår förening
grundet är, någedt våldsambligen, af hvem thet och hellst ske
och tilbiudes kunde, skulle företages lönligen eller uppenbart.,
them vele vi achte och holle för k. M:tz orättrådige och rik¬
sens oproriske och otrogne män och fäderneslandzens förderf¬
vare och hielpe them till att emothstå och förföllie.
Gifvit i Suderköping den 22 octobris år etc. 1595.
a) Öfver raden; thetle vårt fädernesrike trycket och det andra exemplaret.
Namnen skrifna på sigillremsorna med undantag af hertigens, som står
midt under texten. 139 sigill, alla i rödt vax, vidhänga med pergaments¬
remsor delvis fästa på uppvecket.
CAROLUS
(Sig.)
Nils Gyllenstrne Hogenschildt Bielke Gustaf Baner
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
Aksell Ericus Sparre Claus Bielke
grefve til Rasborgh (Sig.) (Sig.)
(Sig.)
Sten Baner Thuro Bielke Gustaf Gabrielsonn
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
Erik Abrahamsson Jören Påsse
(Sig.)
Carl Sture
grefve
(Sig.)
Jahan Sparre
(Sig.)
[Ejrich Bielke
Hans Erichson
(Sig-)
(Sig.)
Gustaus Abraham Moritz
comes comes grefve til Rasborgh
(Sig.) i (Sig.) (Sig.)
Christoff Schenk Andreas Keitt...
(Sig. C S F H Z T) (Sig.)
Johan Gyllenstrne Lubert Caver
(Obeg. sig.) (Sig.)
Jahan Gabrielsson Jören Clauson
(Sig.)
Abrah. A Petrus
Archieps eps Lincopen
(Sig.) (Sig-)
Petrus K.
Scarensis
(Sig.)
Petrus Jonse
Stregnensis
(Sig.)
Ericus E.
Aboensis
(Sig.)
Christiern Klasson
(Sig. C K)
Svante Bielke
(Sig. S B)
Jacob Clauson
(Sig. IACOB horn)
Ture Jacobson
(Sig. TURE rosengren)
Erik Bielke
(Sig-)
Hans v. Masbach
(Sig. H V M)
Erich Ryning
(Sig-)
Hans Åkeson
(Sig.)
Knut Person
(Sig.)
Erland Biörson
(Sig.)
Olaus Stephani
Arosiensis
(Sig.)
Petrus Jonte
w.
(Sig.)
Carl Hindriksson
(Sig.)
Per Ryning
(Sig.)
?Sefved Ribbing
(Sig.)
Arfved Svan
(Sig.)
Erich Månson
(Sig.)
620
1595
Arfved Månson
(Sig.)
Johan Anderson
(Sig.)
Sven Lilie
(Sig.)
Palne Ersson
(Sig.)
Per Stolpe
(Sig.)
Olof Soneson
(Sig.)
Tomas Beureus
(Sig.)
Anders Svenson
(Sig)
Niels Simonson
(Sig.)
Erich Erichson
(Sig.)
Olof Jörenson
(Sig.)
Christer Hinderson
(Sig. PL)
Arendt Benchtson
(Sig.)
Måns Cruse
(Sig.)
Johan Benchtson
(Sig.)
Achatius Rhalamb
(Sig.)
Isak Jonson
(Sig.)
Hindrich Leijell
(Sig.)
Erich Christoferson
(Sig.)
Erik Jörenson
(Sig.)
Per Person
(Sig.)
Bencht Krabbe
(Sig.)
Arved Henderson
(Sig.)
Måns Olson
(Sig.)
Olof Hårdh
(Sig.)
Claes Jonson
(Sig.)
Per Hanson
till Vall:
(Sig.)
Erich Stake
(Sig.)
Lasse Vesgöte
(Sig.)
Anders Nielson
(Sig.)
Erich Hårdh
(Sig.)
Axell Åkeson
(Sig.)
Ärlan Johanson
(Sig.)
Nils Larson
(Sig)
Peer Bagge
(Sig)
Christoffer Warnstedt
(Sig.)
Ingemund Person
(Sig.)
Polycarpus Cop
(Sig.)
Nils Stingh
(Sig.)
Hans Jahanson
(Sig.)
Niels Kil
(Sig.)
Hans Strang
(Sig.)
Erich Person
(Sig.)
Per Nilson
till Kulla
(Sig.)
Jören Ulfson
(Sig.)
Jöns Ulfson
(Sig.)
Arvedh Bröms
(Sig.)
Anders Ersson
(Sig.)
Påvell Ersson
(Sig)
Erich Jönson
(Sig.)
Mauritz Jörenson
(Sig.)
Anders Linderson
(Sig.)
Jost Churzell
(Sig.)
Hendrich Tått
(Sig.)
Arfved Drake
(Sig.)
Per Lylye
(Sig.)
Per Larson
(Sig.)
Per Christerson
(Sig.)
Erich Körning
(Sig.)
Wolmar Yxkull
(Sig.)
Olof Christoferson
(Sig.)
Lars Soop
(Sig.)
Anders Person
(Sig.)
Jören Posse
(Sig.)
Jahan Pederson
(Sig.)
Jöns Persson
(Sig. IPS)
Knut Kil
(Sig.)
Martinus Kernter
(Sig.)
Lasse Jacobson
(Sig.)
Jahan Bagge
(Sig.)
Börge Jönson
(Sig.)
Olof Erichsson
(Sig.)
1595
Knuth Erichson
|
Christofer Månson
|
Sven Månson
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Alef Erichson
|
Erich Akeson
|
Hans Styvert
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Jöns Hinderson
|
Botved Larsson
|
Lasse Olson
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Jören Sigfridson
|
Olof Nilson
|
Hans Claeson
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Nils Nilson
|
Åke Åkeson
|
Anders Gudmunson
|
till Säby
|
(Sig. A S)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
|
Arved Person
|
Hans Hanson
|
Olof Olson
|
(Sig.)
|
(Sig. H E)
|
(Sig.)
|
Bo Ribbingh
|
Lindorm Posse Mons Ersson (Sig. I
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Det andra originalexemplaret af föreningen, som varit i Polen, är för-
sedt med 124 sigill; ett och annat af de där förekommande namnen åter¬
finner man icke under det förra exemplaret och några där befintliga
saknas här.
Ständernas särskilda förening med afseende på religionsutöfningen. 200
Söderköping 1595 den 21 oktober.
Nära samtida handskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet,
en med Ture Rosengrens stil och påskrift: »Copia af dett vittes-
bref, som på riksdagen af menige stender samtyckt och beiakat
vart på religionens föreningh an. 95» (sign. A); den andra, af
obestämbart ursprung, försedd med ett antal underskrifter (sign. B);
den tredje med Axel Oxenstiernas hand och påskriften: »Sten-
dernes förening uthi Suderkoping om religionen och vitesmål,
som här uthi förmäles, hvilket och h. f. N. hertig Carl med
häfver bekräftiget» (sign. C).
VD effterschrefne Sveriges rikes ridderskap, bisper, adel, friborne
frelsesmen, clerkeri, krigsbefalningsmen, borgerskap, menige krigsfolk
och almoga, som här i Suderkiöpung till thelina almenneliga beramade
riksdag församblade äre,'2 gore vitterliget, effter som allom är jo vitter-
ligit och nogsampt kunnog, att k. M. i Sverige och Påland etc. v. a. n.
k. och h. uti sin k:ge croning effter menige riksens stenders enhellige
och samdrecktige begäran och anhålning både skrifftligen och mundt-
ligen menige riksens stender, andelige och värdzlige, häfver kraffteligen
försäkrad, icke allenast, att vi vår christeliga religion och thes frihet
aldeles frit och obehindradt måge niuta, effter som den Ausburgiske
confession, hvilken keijser Carl then 5:e af chur, furster och städer i
Ausburg på riksdagen öfverantvardades anno 30, förmeler och i Upsala
concilio anno 93 utaf alle Sveriges rikes stender almenneligen och enhelle-
Ö22
1595
ligen är samptyckt och bevilliget, uthan och att icke ther emot antingen
skolor eller kyrkior någorstädes här i riket utaf någen bilära med onde
eller gode intrengias'5 skulle^, som och inted hinder och förfång göra eller*
och i för:de vår religion* giöre late, icke heller uti riksens andelige och
verdzlige kall och embether bruka någre the personer, som icke äre utaf
för:ne vår bevilligade christelige religion, effter som sielfva brefven i bock-
stafven lyde, hvarföre vi h. k. M. underdånl. betacke; och på thet att
alt thetta både för oss och för alles våra effterkomande everdeligen
må obrotzligen hollit varda och therigienom Gudz namps äre och
för:ne retta religionsenighet fremiat, sampt och all split och all biläre, som
then helige skrifft kunne vara emot, förekommen och afvardt, håfve vi
på nytt synderl. och samptl., högre och nedrige, andelige och verdz¬
lige, sielfvillige, onödgade och otrengde, af velbetenkt och berådde
modhe oss förenat och samsat, såsom och i thetta brefs krafft både
för oss och våre efterkommande, lofve och tilsäie, såsom och förbinde
på christelig sanning, äre och redlighet, att eho som helst then vare
kan, Sveriges rikes inbyggiare man eller qvinna, föd eller oföd, som
effter h. k. M:tz crönings dato blifver i sanning befunnen sielf vara
affallen ifrå för:ne vår christelige och enhellelige religion till någon
annan biläre, ehvadd nampn then helst håfve kand, eller elliest i någen
måtte lönligen eller uppenbarligen gior, handlar eller sig bruka lather
till andra villfarande lerdomars förkofring, i synderhet ther till jakar,
samtycker och förhielper, att antingen något annat, än för:ne vår reli¬
gions christeliga bruk uthi någen samqvemd, större eller mindre, på
ett rum eller flere1, till någet andeliget eller värdzliget kall insettias,
såsom och then sin barn, son eller dåtter, med vett och vilie antin¬
gen* inländes eller uthländes uthi någen annan än i för:ne vår religion
lather upföda; item hvilket barn, son eller dotter, medh heller mot
föräldrernes vilie* sig härifrån afsyndrar, then samma, oanset uthi hvad
verdighet then vara kunne, skall igienom thetta brefs krafft uthan någen
gensäielse eller unskyllan aldeles hafva förverkat-^ och förbruttit f alt
sitt arf och vara uthanrikes ifrån oss c och v. k. fädernesland af-
syndrad och skild, och erfvas tå then som en annen död man af neste
frendom af vår religion.
Och på thet att ingen, som är skilachtig med oss i religionen,
skall kunna under thet ordet: så lenge the sig roligen förhålla,
hvilket uti k. M:tz försäkring står, någerledes här i v. k. fädernesland
att blifva sig intrengia och insnika, skall thet ordet icke utaf någon
annorlunda uttydas, uthan som vi thet sielfve samtyckt och beiakat
håfve, nempl. att vi ther med inga tilkomande personer hafva mendt,
som och icke heller ännu mene eller häreffter skall7' förståndet varda,
J) Här äro utan tvifvel förbigångna följande ord i konceptet till den likartade för¬
eningen 1594 (jfr här förut n. 97, sid. 325): förutan h. k. M:tz egidt capell, der h. k.
M. kawt vare sladder, må vare lidit eller inrymdt, eller och att de, so?n med oss udi
laron äro oense och sig f:de Upsale concilii beslut och thenne vår förening f örvegrer
till att underschrifve.
1595
623
uthan allenast the personer, som vi på then tid visteh af vår religion
vara afvekne, som var grefve Erick, Erick Gyllenstierne, Lin¬
dorm Nilson, Knut Nilson, Per Brask, Erick Falk, Per Sven¬
son, Lasse Anderson; af secretererne Hendrik' Matzson, Jöran
Palm, Jonas Petri och Caspar Påfvelson': desse fönne^ måge, så
lenge the sigh roligen förhålle, vara här inrikes, niutha Sveriges lag
och theres arf och egendom men aldeles ifrå cronones ränte och
upbörd utslutne, så att the ther utaf icke något till underhåld niuta
skole.
Alt thetta lofve och tilsäie vi obrotzl. att hålla, härifrå aldrig att
vika eller någet yttermera inrymma. Och thes till yttermera försäk¬
ring, visso och förvaring, att thetta utaf oss i Upsala samdrekteligen
och enhelleligen beslutted och samtyckt blef, håfve vi nu yttermere
thet på themia fria riksdag beiakad, för oss och våre effterkomande
everdeligen att hålla, och till mera stadfestelse och7 vitnesbyrd7 håfve
vi ödmiukeligen begärad utaf h:ne f. och h. h. Carl, Sverigis rikis arf¬
furste och föreståndere, hertig till etc. v. n. h., som sig med oss till
themia frivillige religion bekent och den förnemste befordrare der till
varit häfver, att h. f. N. sådanne vår enhellelige och nogsampt be-
tenkte förening med furstelige hand och segell underskrifva”' och för¬
segla ville, såsom och i like måtte att välborne och välbördige Sve¬
riges rikes trogne men och riksrådh thet samma giöre ville, venligen
och tienstvilligen ombedit, och” mädan sådan förening är lagligen, fri¬
villigen och med velbetenkt råd beiakat och samptyckt”, som förd är,
der af all lag, nest Gudz lag, sin begynnelse och ursprung häfver;
therföre skall effter thenne dag thenna vår förening för lag här i riket
hållas och brukas. Till yttermere stadfestelse håfve vi sielfve med våre
signetter förseglat thenne vår förening och med egne hender under-
skrifvet. Datum Suderkiöping then 21 oct. anno 1595-
CAROLUS*
Carl Sture Jören Classon Hindrick Carsson(r)
grefve
Christiern Classon Nils Bielche Thomas Buraeus
Erich Bielche Svanthe Bielche Hans Johansson
Axel Bielche Arfve Svan Oloff Hårdh
Carl Hindersson Clas Jörensson Per Stolpe
til Kankas
Mauritz Jörenson Nils Larsson Polycarpus Copp
Hans Hansson Erich Jörensson
a) Vi effler.ne Al. Al. N. här i Suderkoping församblede till etc. C. b) intrenga skola B.
c) eller for:de religion B. d) ehvad helst för nampn then hafva kan B. e) antingen —
vilie saknas A. f) förbrutit B. g) aldeles ifrå oss C. Ii) skall varda uthan allenast
the personer, som vi förståndet på then tidh vist C. i) Henrick Matzsonn och forén
Palm C. k) efter:ne B. /) Saknas C. m) lil mere vittnesbyrd underschrifve C. n) och
med välbeläncht radh beiaiet och samtyckt C. 0) A har Carolus, B såväl Carolus som
de öfriga namnen.
Ti • 7_ 7 . 7. J ... TT T
624
1595
Något original var icke kändt på Runells tid. Lika litet finner man
något sådant omnämndt i äldre förteckningar öfver Riksarkivets handlingar.
Den enda ditåt syftande anteckning jag sett är en (från 1600-talet), där
bland saknade akter äfven upptages: »thet serdeles bref som giort och be¬
seglat blef om dhem, som ifrån vår christel, religion affalne voro eller efter
den tiden affalle kunde». — De nu bevarade afskrifterna äro alla mer och
mindre dåliga, delvis meningslösa; den oxenstiernska företer vissa afvikelser,
hvilka dock kunna bero på vårdslöshet. Förekomsten af hertig Karls namn
under en af afskrifterna (det förekommer äfven under afskriften i Hadorphska
samlingen i K. Biblioteket), af detsamma jämte flera underskrifter under ett
annat af exemplaren, som emellertid i sin helhet är illa skrifvet, talar visser¬
ligen för ett original, underskrifternas fåtalighet däremot väcker tvekan. En
afskrift i Hog. Bielkes stora kopiebok i Uppsala univ:s bibliotek, hvilken
dock ej med säkerhet kan sägas härröra från hans tid, saknar åter alla
underskrifter. Den katolske presten Andreas Olai i sitt bref af d. ii
nov. 1595 om riksdagens beslut känner tydligen ej till denna förening (K.
Carl IX:des Rim Chrönica sid. 327), Baazius omnämner den icke. Måhända
kan man antaga, att underskrifningen påbörjats men af någon anledning
afbrutits, hvaraf skulle kunna förklaras det uppenbarligen i något afseende
bristfälliga skick, hvari urkunden kommit till eftervärlden. Möjligt är natur¬
ligtvis, att afskrifvaren af någon anledning ej återgifvit namnen fullständigt.
Det i föreningen stipulerade »vitet» af arflöshet åberopas i hvarje fall vid
senare riksdagar, t. ex. Norrköping 1604, såsom stadfästadt i Söderköping.
Man hade kanske anledning att hemlighålla saken. Jämför om föreningens
giltighet och förhållande till hufvudföreningen T. Säve, Riksdagen i Söder¬
köping 1595, T. Norlin, Sv. kyrkans historia efter reformationen, samt S.
J. Boethius, Hist. Tidskrift 1885.
Om händelserna efter beslutets affattande berättar Knut Persson följande
(HSH. X, sid. 25—29, jämf. med en nära samtida handskrift i Riksarkivet):
När han nu fullkomligt hade låtit sammansättia Söderkiöpings be¬
slut, hvilket här icke giörs behof att utföras, efifter det är på trycket
utgånget, måste hvar och en som där stadder var samma beslut under¬
skrifva och försegla.
Sedan lät han byggia en majestetzpall på torget, der han holt bur¬
språk och tog edh af then gemena man, som på torget stod, samt
presterskapet, borgare, krigsfolket och allmogen, men sist af riksens
råd och ridderskapet.
Och ändock han förde ordet till alla ständerna, vände han sig
likväl till then gemene allmogen och begynte talet med thesse ord:
Edle, vällborne, välbyrdige, erevyrdige, erlige, manhafftige krigs¬
män, borgerskap och redelige dannemän som här församlade äre! Vi
betacka eder synnerligen samteligen för det I håfven låtit eder befinna
uti denne sammankomst och håldne riksdagh.
Efter det, ärlige gode män, eder är nogsamt vitterligit för hvad
orsak och besvärning i regementet vi hafva varit förorsakade att för¬
skrifva denne riksdag, synnerligen efifter hans k. M. v. elsk. k. h. b.
både för och effter thess afresande icke häfver gifvit oss och riksens
råd en sådan regerings fullmacht och ordning, som vi och riket kunde
1595
625
vara med belåtne; och ändock h. k. M. lät effter sig en regerings ordning,
den dock aldeles ofullkomlig är, hvilken vi [och icke] hafva vedertagit,
beklagar sig och riks-cantzleren att han samma regering fullmacht icke
häfver sedt eller hördt läsas, förr än konungen vägfärdig var och samma
dag han afseglade ifrån Elsnabben. Och ändock vi hafvom skrifvit h. k.
M. till, att vi icke vore till sinnes att förestå riksens regering efifter den
fullmacht som han efifter sig låtit häfver, håfve vi dock intet fullkomb-
ligit svar ifrån honom bekommit, och dessförinnan förnimme vi stor
oordning i riket, att ingen acktar annan, utan hvar gior som han lyster,
såsom man ser uti Finnland ske, der fast alla dagar klagomål ifrån
komma, så väl som annorstädes i riket.
Så står och riket uti stor skuld både inrikes och utrikes; dertill
med så häfver then h:ne furstinna fröken Anna icke bekommit sin brud¬
skatt, som riksens ständer äre plichtige att utgifva efifter Sverges lag
och arfiföreningen.
Så är ock riksens krigsfolk icke betalt, hvilka och hårdt trängia
på theras betalning: för desse och andre orsaker skul häfver det varit
af nöden att sammankalla eder som riksens ständer och ledamöter äre.
Så efifter vi både af the svar som I oss gifvet håfven på the
puncter eder äre blifne föreläste, så och andre puncter vi håfve ther-
till lätet sättia, är nu kommit till fullkomligit beslut, hvilket är af eder
underskrifvit och försegladt, därföre är här min frågan och spörsmål,
om I och alle och hvar och en i synnerhet äre till sinnes att försvara
hvad här giordt och beslutit är och till att stå alla för en och en för
alla, efifter alt hvad beslutit är, är grundat på konungens edh och
försäkring och intet är handladt, utan det h. k. M. och fäderneslandet
är nyttigt och gagneligit.
Än sporde han them andra gången till om the ville stå alla för
en och en för alla, ehvad som efifterkomma skulle, icke för räddhåga,
herravälde, gunst eller ogunst att falla therifrån, och att I velen stå
med mig och hielpa mig till att straffa alla them, som här emot äre
eller här emotstå vela.
Dertill svarade den gemene man: Ja, ja, ja nådige herre! det vele
vi stå med eders furstel. Nåde alla för en och en för alla och gerna
hielpa till att straffa dem som häremot bryta. Dermed giorde de sin edh
med 2 uppräckte finger, att the altid villia vara fursten hörige och lydige,
uti alt thet han them biuder och befaller, och att de ville stå alla för
en och en för alla, hvilket ordasätt fursten altid brukade.
Sedan vände fursten sig till riksens råd, bisperna, ridderskapet och
adelen, som med honom stodo på majestetz pallen, sporde them till med
desse ord: än I, hvad sage I härtill? Hören I hvad thesse hafva svurit
för en edh, vele I söndra eder ifrån them? Riksens råd svarade på
samtelige ridderskapets och adelens vägnar: vi vele väll lofva och
tillsäga eders furstel. Nåde hörsamhet och välvillig tienst uti thet som
länder h. k. M. och fäderneslandet till gagn och godo.
Ö2Ö
1595
Men fursten hof up handen och säde: Så svärje att I vele vara mig
hörige [och] lydige uti thet jag påbiudandes varder. Då hofvo mäste
parten händerne upp — men många voro som icke ville uplyffta hän-
derne — och svoro som förbemält är att efterkomma hvad h. k. M. och
riket nyttigt kunde vara. Derefter talade fursten andra gången med
dhe gemene ständerne och sade, att the måtte utgöra en skatt till att
afläggia med h:ne furstinnas fröken Annas brudskatt och krigsfolket,
som fordrade sin betalning, och sade fursten: vi vele väl låta göra den
förordning, att det icke skall löpa mycket på hvar man, utan att I,
ärlige dannemän, skolén komma ringa af med samma skatt. Då lof-
vades straxt skatten ut att göras och betackade de hans furstel. Nåde,
att han icke ville för högt skattläggia them.
I fråga om beskattningen se längre fram.
201 Hertig Karls följebref med de från landsorten utskickade ombuden.
Söderköping 1595 den 24 oktober.
Riksregistraturet 1595 fol. 309 under dateringen: »Af Suder-
kiöping then 24 oct. år 95», afskriften ställd till Ångermanland.
Efter densamma följer anteckningen: »Samme mening till alle
landzender och häreder, som håfve nogre saker att verfve.»
Vi Karl etc. tilbiude edher dannemän alle, som uthi N. N. boendes
äre etc. och vele edher, g. m., nåd. icke förholle, att idre uthskickede,
som I till thenne beramede och holne richsdag håfve förordnet och full-
mechtig giordt, håfve ödmiuk. praesenteret the ärender, som I them
medgifvedt håfve hos oss att verfve och fordre besked opå. Så althen-
stundh här nu på thenne tid monge richsens högnödige saker och
ärender äre til att förhandle och berådslå, att nu för then skuld icke
lägeligit är så hastigt att kunne gifve ther svar och besked opå, för
än vi med richsens råd kunne få berådslå hvad som idher kan nyttigt
och drägeligit vare, hvarföre v. n. begären är, att I g. m. vele håfve
tolamodh. Vi vele medh förste låthe ther heden förordne nogre g.
m., hvilke om f:te saker och ärender och hvad som elliest ther hos
idher kan vare til att förrätte, rättvisl. ransake och lage skole etc.
202 Rikets råds och adelns bref till konung Sigismund om riksdagen
i Söderköping. Söderköping 1595 den 6 november.
Nära samtida afskrift, efter hvad det synes, af Ture Jakobsson
Rosengren, bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Stormectigaste etc. Såsom e. k. M. för någen tid sedan i und. är
vordet tilkenne gifvit utaf oss innan rådz, som då uti Stocholm till
1595
627
städes vore, huruledes h:ne f. hertig Carl var till sinnes för monge
och viktige riksens nödtorftige saker att late en herredag och sam-
qvemd utskrifve, hvarföre e. k. M. då blef tillsendt någre punkter, som
h. f. N. hade actad at framsette och förhandle, i thett ydmiuke förhop,
att e. k. M. till samma mötestid eller och ju till det aller nemste(?)
förre en den aldeles slitten blefve, antingen med bref eller bud håfve
latit förnima, om e. k. M. någet ytterligere hade ihugkommet, som
här hade mått blifve förhandlad, hvilket ännu icke skedt är, oanset
att thermed så ner 14 dager fördrogdes, för en någre saker företoges;
så är nu offte:de samqvemd hållit och öfverståndet, och likesom vi icke
annat en thet som lender e. k. M. effter vår edz plickt till trohet och
rettrådighet tänkt och ment håfve, ellest är och inted annet besluted
vordet, en det som e. k. M:tz egen edzförsäkring [och] Sveriges lag i
alle motte är likmettigt, hvilket vi e. k. M. i und. her med tilsende,
och bidie på thet ödm. och und., att e. k. M. thet i den beste motte,
såsom thet icke annorlunde än troligen och vel är ment, nåd. ville
uptaga, och der någre finnes kunne, som v. t. mening till thet verste
uttyde ville, bedie vi doch likvell, att e. k. M. deres vrångvise uttydning
och förolempande icke ville rum gifve eller anamme, aldenstund det
lender dette v. fädernesrike till rolighet och e. k. M. sampt des rege¬
mente till tryghet och lagliget bestånd, och förhoppes nu . . . att riket
på dette sett och aldeles effter som denne förening lyder, må regeret och
föreståt blifva, så skall thet . . . icke allenest kunne vara e. k. M. sielf
berömliget uthan och helle riket sampt des trogne inbyggiare nyttigt
och gagneliget.
Vidare, a. n. k., häfver man och förutan thet som här skriftel.
är vordet besluted most handla med undersåterna om någen hielp, och
endoch h. f. N. såsom och vi thet i e. k. M. frånvare nödigt hade giort
uthan mycket heller hade haft dem dermed förskonet, doch lickvell
aldenstund här kräfves mycken gelld af riket, både brudeskatter för de
höge personer, desförutan är här både krigsfolk och andre, som håfve
mycket af riket att kreffia och i år endeligen thet förste mögliget bör
betalad blifve, efftersom e. k. M. sielf befalt och lofvet häfver; derföre
häfver man icke kunnet undvike till att begäre hielp af undersåterna,
doch är thet them sielf vordet hemstelt hvad de af en god villie och
effter deres förmåge kunna åstadkomma, dertill de sig, otviflandes,
varde latandes finna godvillige.
Thernest, n. k. och h., kunne e. k. M. vi ödmiuk. icke förhålle, att
här dagk kome oendelige klagemåll ifrån Findland om mykin odrä-
gclig tunga och serdeles thet otilbörlige borgläger, som landet blifver
med besvärat och h. Clas Flätning ju så vell nu, vi, Gud thes lof,
freden nåt håfve, som för tilstäder krigsfolket, hvilket doch lickvell i
fredlige tider undersåterne till lise mycket kunne sta till att förandre;
är fördenskyll h:ne f. hertig Carl både för de trägne klagemåll såsom och
den ymke man hörer på det fattige, tröstlöse folket vorden förorsakad
628
1595
att håfve dermed tilbörliget insende, förse oss att e. k. M. later sig
det icke mishaga uthan heller på sin side varde sådana skadelig onödig
omkostnad och landzförderf afskafifandes, helst efifter landet är des för¬
utan mestedelen öde och elliest . . . dette år ganske ringe säd ärblifven.
Dette håfve e. k. M. vi efifter denne tidz lägenhet på thet und:ste
icke kunnet förhålle och bedie ödm., att e. k. M. thet icke annorlunda
en ment är ville förstå och uptaga. Vi velle i alle våre lifsdager, efifter
som vi lofvet och svoret håfve, finnes e. k. M. for hulle, trogne och
rettrådige rådzpersoner, undersåtter och tienare och befalle etc. Datum
Söderkepung d. 6 nov. år 1595.
Sveriges rikes råd, ridderskap och adel,
som här i Suderköpung församblede äre.
Enligt samstämmiga uppgifter af hertigen och riksråden ankom konun¬
gens bref af den 28 sept. med ogillande af riksdagen den fjärde november.
Det är anmärkningsvärd!, att ingenting låtsas därom i denna skrifvelse, som
är daterad den sjette november, men det kan visserligen förklaras. Att ett
exemplar af föreningen tillsändts Sigismund framgår af det föregående. Någon
anledning att betvifla afskriftens äkthet finnes icke, så vidt jag kan finna.
Samma handstil — jag har ansett den vara Ture Jakobsson Rosengrens —
möter ofta i afskrifter från denna tid utaf fullkomligt äkta handlingar. Rådets
svarsskrifvelse på konungens bref är daterad den 7 nov., ehuru den torde
senare afgått (jfr Boéthius, Hist. Tidskrift 1885, sid. 51 och not).
Förhandlingar med särskilda stånd under riksdagen.
1) Med adeln.
203 Hertig Karls betänkande om adliga släkters vidmakthållande. 1595
i oktober.
Samtida koncept bland Riksdagsakta i Riksarkivet, med tillägg
gjorda i hertig Karls kansli och med påskrift på sista sidan:
»öfverantvardades riksens rådh af v. n. f. den 8 oct 95».
Den h:ne f. och h. h. Carls Sverigis etc. betänkende uthi
en godh meningh på förstondige mäns förbettring stält, huru-
ledis och medh hvadh sätt ädelige familier och slechter kunde
best blifve stondendes och vidh macht uthi Sverigis rike.
Först synes h. f. N. vara af nödene, at jungfrur af adeligit stand
måtte utgifves och utstyres medh en erligh brudeskatt af föräldenes
lösörer och helst uthi rede peninger, effther som föräldrens rente och
förmögenhet thett best och mest lidhé kunne, och sedhen inthet vara
1595
629
arftagne af någet fast jordegodz uthan sådant alt blifve vidh svärdz-
siden, som thett och af ålder brukeligit varit häfver i Sverige intil
Birge", som till en grefve giord blef och sedhen kalledes Birge jarl",
hvilken förvandlede then gamble stadgan och efterlot syster tage arflot
medh brodern i jordegodz. Men^ ther och icke lösöre förhanden vore,
så monge som jungfruen skulle uthstyres medh, att hon då motte be-
holle någre af godzén, till thess hon af ränthen hade upborit så mykit
hennes medgif vare borde, och göres så en ändring, hure mykit en
jungfru för hvart hundret dalers ränthe, som på hennes del i godz
faller, schall uthi peninger och lösörer bekommet
Thernest skall och then friboren man, som en adelsjungfru frie
vil, icke vare förbundin att gifve henne någet fast jordegodz uthi
morgengåfve uthan allenest uthi lösörer och peninger anthen efther
Sverigis lagh eller så stor summe uthi vederlagspeninger, som then
brudeskatt kan vare, som jungfruen af faders eller moders gårdh medh
sigh får och till honum förer, doch så att bådhe brudeskatt och veder¬
lagspeninger leggis beggis theris qvinköns barn till godhe, om the
någre sammanafla. Vil och någer jordh gifve i mårgengåfve, dhå
gifve medh sådane förordh, att hon beholler henne oqvald i sin lifs-
tidh, om the icke barnbundne vore, och efther hennes dödh löse
mandzens neste frendér och erfvinger jorden igen medh silf eller pe¬
ninger för så mykit, som husfruen skulle till mårgengåfve i lösörer
bekomme.
Morgongåfven, som i lösöre gifven blifver, then blifve vidh qvin¬
köns side allenest, oansedt mandzperson lengre lifde.
Alt frelst jordegodz, anthen thet erfvis, köpis eller elliest medh
någet laga fongh kommer til någen slecht, dhå må thet skifftis och
delis effther lagen och börderättin emellen manköns personer. Men
om någen mans person innen fempte ledh icke finnes, dhå skole arfve-
godzen falle till qvinspersonen. Är thett och så, att icke mere jorde¬
godz i förrådh våre bröder eller slecht emellen än till en lest upbördh
och ränte, dhå måtte the sigh therom således förena, att en, then'5 som
bäst fallen voreÄ, beholler och blifver vidh godzet, och the andre tage
för theris lott en skäligh peningh. Doch hvar then, som samme godz
tilfaller, uthan mandzerfvinger affölle, dhå skall fite godz åtter komme
igen till en, then som ther till nemist bördigh och6 bäst ther til fallen b
är, anseendes, att hvar thett skulle i monge deler skifftes, dhå kunde
ther af ingen tienist hollis, och skulle tilefventyrs medh tidhen efther
lagen komme under skatt eller sälies neste frendér.
Then15 olaglige och monge fattige män af adel skaddige osed, som
i någre år upkommin är medh jordepantninger, så at rentan af godzén
icke må löse summan, som på them utlänt är, tesligis blifver och cronen
med sådanne förpantninger i vapnetiänisten så försnellet, at cronenes
herre icke vet, hos hvilken parten han tiänist finne skal; therutöfver
varde och monge olidelige vilkor i pantebrefven inbegripne, at then
630
1595
som godzén utsätter kommer aldrig til sit arf igen, och hielper sådant
fast til monge slechters undergong; therföre synes bäst att på jorde
pantsetning motte sådanne ordning göres, nembl. 5 daler af 100, och
skole utskyllerne af godzén, som i pant stå, afkortes för samme 5
dalers årligc* r[ente?].
Thett store prål och pracht, som på någre år upkomit är eblandh
Sverigis adel, skall och icke then ringeste orsak vara till monge fami-
liers och slechtz undergångh; therföre vil af nöden vare, att sådant af-
skaffes genom öfverhetenes alfvarlige förbudh och theropå göris en
lagh och ordning.
Ingen adelsman under grefveståndh gifve sine brud kläder medh
perler, gull eller edle stene eller medh kosteligit perlestickere värk,
eij heller skall ther till någen vare förknippet.
Thett måtte och vare förbudit, att ingen adelsman skall medh
gifftermål binde sigh vedh en ofrelst qvinnes person, såsom och icke
heller frelseqvinner eller jungfruer skole ofrelste män till ächta tage,
uthan thet sker medh konungens nåd. efterlatilse, så* frampt theris godz
icke skal gå under schatten eller och then man, som frelst gifte be¬
kommer, kan frelse hos konungen förvärfve, när konungen häfver
sehedt mandom och fregdh hans*.
Lefver ende dotter efther fader och modher, the[n] samme ärfver
bådhe fädernis och mödernis arfvegodz.
Om såthe, stondh och gongh eblandh rådzpersoner, at thermedh
må skiclceligen tilgå, är sådanne ordning giord, at* the, som innan råd
äre, skole beholle stond, sätte och gong, såsom the äre åldruge til och
lenge håfve varit i rådet, undentagendes rikis drotzet, rikis marsk och
rikis cantzeller, och emellen grefve och friherre stond skal ingen ät-
skildnet hollis, uthan såsom the äre kompne och lengst håfve varit i
rådet til c, så beholle och rumet, men uthan rådz, såsom the i stondet
äre til, och menige adel hvar efter som han är åldrig til, och skal
ingen, som icke är öfver 15 år, framdragis, ehvad stond han är, för
någen gamul, som bruket häfver varit i rikesens befalninger och höge
ärender. Samma ordning hollis med fruer och jungfruer såsom medh
theris herrer och männerne*.
Om bröllop och the gester ther till skole biudes, hollis effther
lagen, doch eij så starke ridende som till konungs hof, och * synnerlige
schole alle gästebod och gäster lages efter theris empne och förråd,
som kosten gore skole*.
VrSPr'.: \Z‘i,8hJ£ir,ge, J',frL b) TiUaSdt- c) Urspr-: dock ther som grefvestond
1 arder intagit 1 tadel, dha beholle the högste rumet.
1595
631
Ridderskapet och adelns önskningar framställda till hertig Karl. 204
Söderköping 1595 oktober eller november.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet, skadad i
kanten, med anteckning af Hog. Bielke: öfverantvarda fursten
efter deris begären med her Gustaff Banner den jo oct. etc. 95,
jämförd med en annan samtida handskrift bland »Acta ang. Ridd.
och Adeln» i Riksarkivet (sign. B) samt med en därmed i allt
väsentligt öfverensstämmande afskrift i Uppsala univ.-bibliotek,
handskriftsaml. E 329, sorn emellertid har en anteckning af
samme Hog. Bielke: Adelens begäran 5 nov. etc. 95. En annan
kortare redigering med punkterna i annan ordning, närmast
öfverensstämmande med hufvudtexten, finnes äfven bland Acta
ang. Ridderskapet och Adeln i Riksarkivet.
Ridderskapedt och adelens ödmiuke och samptl. begären.
Öfverantvardet" fursten efter deris begären med her Gustaff
Banner d. 30 oct. a:no 95".
1) att de 2 årl. hester såsom och hvart tridie års konungshästar,
som frelsisbönderne här til dags uthgiort håfve*, måtte blifve afskaffed
och the derföre här effter förskonet.
Dernäst17 hvar någen häfver grefvedöme, friherrskap och förläningh,
häreder eller sochner, att adelen där måtte behålle sine landbönder fri
för alle konungs uthlagur, kiördzler och skiutzfärder, på thet then ene
adelsmannen icke synes skatte den andre.
3) att thet må vid macht hålles att ingen ny byggning sker gammal
odel till hinder eller skade, som the(!) med torpa byggning, qvarner
och anned mere; så och måtte holles like vid adelens som cronones
tulqvarner med sqvalter att uthkastes, ehvem the tillhöre, theslikest ther
tilfälle är att byggie torp och adelen häfver äger ther i herad, sochn
eller by, må och låthe byggie, effther som the äghe i bolby'*.
4) att halfve och fierdingshemmen måge uthi alle uthskylder och
hielper blifve som the gore sine egne husbönder och the them i arf,
kiöp eller byte bekommed håfve.
Att lagmans foringen * måtte hvart år blifve uthgiord i penningar
öfver allt riked och icke annat påbiudhes, som någrestedes i förledne
tider skedt är, och ordning göres hure-f lagmannen och andre med
honom skole nödtorftel. underhålles-^, när han tinger, och hvad som
öfver blifver af gierden må lagmannen sielf lathe före och bönderen
vare obesveredt ther med, så att ingen geste uthan blifve på gierden,
ther hon är til hope giordU
6) att Gud then alzm. häfver hulpid oss till frid; begäres af [o: att?]
adelens bönder, som håfve haft borgläger, stor gästning, skiutzferder,
kördzler, dagsverker och annet, måtte nu blifve med alle förskonte
632
1595
öfver hele riked och niuthe deres urminnes gamble frihet i alle måtto,
epther som the thet i Upsala uthi den siste k:ge croning vidloftigere i
und. håfve begäred och förklared och med god grund och skiel nog-
sampt be vist "k
Till thet siste att hvilken som till riksdagh eller eliest af öfver-
heten blifver fordred, må med samme besked bekomme bref eller påst-
vapen på så månge hästar och förfordringh, effther som han nödtorftel.
behöfver och' personen är till'.
På allt dette bidie och begäre the på k. M:tz v. n. k. och h. nåd.
behagh ett gott och nådigt svar, hvilked the så här epther som här¬
till såsom ärlige, trogne och rettrådighe män och undersåther hörsambl.
och troi. villie förtiene.
a) Ant. af Ilog. Bielke. B har rubriken: Ridderschapsens och adelens ödm. och
samptl. begären till denn h:ne f. och h. h. Carl etc. belangendes någre punchter, som i
like måtte tillförende i denn k. croning i Upsala•, senest skedde, äre blefne i und. be¬
rörde. b) och alenest lill enn iidh fordom håfve varidt bevilligede tillägger B. c) Där¬
näst att the effter k. M:tz nåd. tillåtelse måge niute alle k:ge saker medh theres eigne
landbönder, dogh alle saker förhöres till lagh och rätte på häredztinng och der dömmes
effter laghen och hiiredzhöfdingen opbäre tredingen af sakörerne som lagh och sedh
varidt häfver börjar B. d) dogh icke sielfve bolbyen till skade, som f:t är till. B. e) tridie-
parten till. B. f ) huru stor lagmandzgerden hvart tridie år vare skall B. g) och att
all häredzhöfdingeränte må blifve like stor öfver allt rikedt lill. B. h) Smärre olikheter
i B. i) och personerne efter sitt värde äre myndige till B.
Det är ej bekant till hvad resultat dessa framställningar ledt. Några
af punkterna äro berörda i den långa promemorian n. 182.
2) Med presterskapet.
Enligt uppgift hos Baazius (Invent. sid. 568) utsågos vid detta tillfälle
biskopar i Skara och Vexiö stift, nämligen Petrus Kenicius i det förra och
Petrus Jon® i det senare. — I riksregistraturet 1595 mellan dateringarne
'3/s och '*/8 finnes införd en odaterad framställning till presterskapet om
tryckningen af bibeln och af gamle mäster Olofs många nyttiga böcker, örn den
svenska katechesens öfverseende, om de påfviskes fria religionsbruk 111. fl.
enskilda ärenden. Huruvida den på riksdagen varit före, känna vi ej.
3) Med borgerskapet.
205 Hertig Karls framställning till städernas utskickade. Söderköping
1595 den 7 oktober.
Riksregistraturet 1595 fol. 288 v.
Thette vill h. f. N. hertig Carl håfve gifvit stendernes
[0: städernes] uttskickede att betänkie. Af Suderkoping den
7 oct. år etc. 95.
Effter h. f. N. bådhe genom någre sine schrifvelser, såsom och
eliest häfver latidt förmane Stocholms stadz borgere, att the vele vare
1595
633
obesvärede till att uthgifve then taxe, som i sal. k. M:tz tidh christelig
etc. them så väl som andre städer är pålagd blefven, serdeles nu på
thenne tidh till hiälp att afleggie then gäldh, som riket bådhe krigs¬
folk och androm skylligh är, men the håfve sig alt her till vägredt
någedt uthgöre, såsom the icke heller, sedhen sal. k. M. afsompnede,
någedt uttgifvit håfve, och efther then stadhen är then förnembste her
i riket och framför alle andre häfver bäst handel och vandel; derföre
begärer h. f. N. att the godhe män af andre städer vele tage i betän-
kiende, om och f:te Stocholms stadh, så väl som alle andre städer,
icke skall vare skyllig samme taxe att uthgifve, såsom the ther för¬
nembste handelen håfve, eller och om the skole frie vare, att då och
the andre städer så väl som the samme frihet niuthe motte. Her om
begärer h. f. N. the godhe mäns svar och betänkiende.
Att »stendernes» är felskrifvet i stället för »städernes» synes framgå af
innehållet. Något yttrande med anledning af denna framställning är icke
kändt.
Hertig Karls spörsmål till Stockholms stads utskickade. Söder- 206
köping 1595 den 27 oktober.
Riksregistraturet 1595 fol. 314.
F. N. hertig Carls spörsmål til the uthskickede ifrån Stock¬
holms stad. Af Suderkoping then 27 oct. år 95.
Efter f:te uthskickede till thenne beramede richsdag håfve en
sådanne fulmacht med sig tagit, att the til inthet skulle samptycke,
som arfföreningen, Sverigis lag eller theres privilegier kunne vare emot,
och efter h. f. N. varder i så måtte tilmätit, likesom h. f. N. och rik¬
sens rådh noget anthen nu eller elliest skulle vele handle thet som til-
förende häfver beslutit varit eller Sverigis lag och rättvisen kunde
vare emot; derföre vill h. f. N. att the sig theropå förklare skole, om
the vette h. f. N. nogen tid sådant håfve haft i sinnedt eller tilbudit.
Och meden the berope sig på theres välfångne privilegier, så synes
väl noget theruthinnen vare författet, som betenkligit är;
såsom 1) förmelles att Stockholms inbyggere med svoren ed sig
förplichtet håfve, att the skole vare konungen, drotningen och hans
tilstundende manserfvinger i alle måtte biståndige, enär och hvar som
helst behof görs, och aldrig låthe sig ifrån konungen eller hans erf-
vinger skilie och förföre hemb eller uppenbart., anthen af inlendskom
och [0: eller] uthländskom, ehvad stond the helst kunne vare, ehvad
634
1595
nöd eller farlighet hender påkomme: efter f:te privilegier lyde uthan
nogen exception och undentagilse, fråges förthenskuld, om h:te v.
öfverhet eller hennes mansarfvinger ville, thet man doch aldrig för¬
hoppis eller förmode vill, trengie Sverigis undersåter påvisk lärdom på
och elliest handlede gönom onde tilskyndere emot ed och lyfte, om
ock Stockholms stadz inbyggere skole förplichtede vare att gore sin
öfverhet eller hennes manlige afföde i sådanne fal bistånd och icke
skilie sig therifrå.
Thernäst berope sig privilegierne, att the äre gifne med richsens
rådz råd: fråges therföre om ock h. f. N. sampt alle richsens råd
håfve efter konungens eds innehold varit uthöfver och endrechteligen
samtyckt f:te nye privilegier.
Tridie frågen, att efter i privilegierne förmelles, att Stockholms stad
skall beholle och obehindret niute alle the hus, som för konungens
regementz tid ifrån staden kompne äre, och fasta konunga bref ther
uppå gifne: fråges om thesse nye privilegier måge framfarne konungers
bref till inthet gore.
Fierde frågen. Hvarföre Vesterårs, Arboge och andre cronones
upstäder kring Mäler icke måge, såsom adeln och Upsale stads inbyg¬
gere, vare fri för strömpenninger, althenstund the bo alle i ett konunge
rike?
Fempte frågen. Om lagen och rettvisen kunne gille att tage pri¬
vilegier på anners arf, såsom i andre articulen står, och hvar tiende
penning af alt arf, som af staden och annorstädes erft blifver, skal
komme till stadzens bygning?
Siette frågen — af elfte artiklen. Om och tilbörligit är, att borg-
mestere och råd i Stockholm skole allene döme och slite alt thet i
staden brytis och uthelycke konungens fougte och befalningsman emot
gamul lag, som sä lyder: Radz. B. 2 C., att inge döma måge borg-
mestere och råd döme, uthan fougten eller hans bud är ther när; item
hure then halfparten af all sachöre, som faller i Stockholm, förståes
skall, om målsägendes del och konungens skole skiftes och leggis till
stadzens?
Siuende frågen. Hvilke the hampner äre, som rätte skäriekarlar
skole lende till, och [i] hvilke statuter, gamble eller och nyligen af k.
Sigismundo författede, förmelt blifver om sådane hampner, såsom i
then 21 art. i privilegierne berört varder.
Ottende fråge. Efter then 22:e art. förmeller, att öfverskipende
vid Södre Telge, som Stockholms inbyggere med theres privilegier
håfve verfvit förbod på, fråges om ock h:ne f. hertig Carl, som nu
regerendes herre är öfver f:te Telge, häfver varit therom tilbörl. besökt
och åtspord, för än sådanne privilegier gåfves och vedertoges, och sådant
samptyckt.
1595
635
Något svar af Stockholms borgare eller af de öfriga på dessa framställ¬
ningar är icke kändt.
I Stockholms stads Tänkebok 1592—7597 förekommer följande anteck¬
ning om uppläsningen af riksdagsbeslutet:
Den 17 novembris.
Thå blef upläset alle handlinger hvad uthi Söderköping af v. n. f.
blef framsatt och begeret och hvad dertill blef svared, och hvad be-
sluth theroppå giort blef: Gudh hielp och vel gå, thet ser vitlyftigt uth.
Rättegångssaker.
Förteckning på dem, som skulle sitta för rätta.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med på¬
skrift: »Nampnen på dem, som skole sittie i rätte, och the som
skole tage op klagemåll. Then 20 oct. anno etc. 1595».
Desse skole sittie för rätte, när de först håfve gifvidt
deres betenkiende om riksens saker och ärender:
her Axel Bielke
Hans Erichsonn
Ärland Johanson
Niels Nielsson
Peder Christiersson
Jöns Ulfsson
Jören Ulfsson
Johan Andersson
Erich Stake
Arfved Svan
Lars Åkesson
Johan Bagge
Johan Benchtsson
Moritz Jörensson
Erich Jönsson
Claes Joensson
Ture Jacopson
Olof Oloffsson
Svenn Elfson
Niels Jönson
Tyke Larsson
Oluf Jörensson
Anders Svenson.
Desse skole tage klagemåll op medh sampt referendariis
och dem frambäre och berätte:
Jören Claesson
Carl Hendrichson
Ärland Biörsson
Peder Hansson
Jöns Ulfsson
Sven Lillie
Anders Gudmunson
Åke Åkesson
Karl Jönsson.
Oloff Hårdh
Isak Jönsson
Hans Johansson
Lasse Christiernson
207
636
1595
Her till förordnes och af borgerskapet utaf alle städher
såsom och andre beskedelige män, som lagfarne äre, til 24
personer, som och sittie för rätte.
Ifrå Stocholm.
Lars Erichson Hendrich Simonson
Ifrån Upsala. Ifra Lödesö.
Mate Gulsmedh Biörn Persson
Ifrån Linköping. Skara.
Nils Jonsson Lasse Haraldsonn
Suderköping. Vesterås.
Evert Holm Erich Simonson
Norköping. Nyköping.
Hendrich Larsson Måns Persson
Vadstena. Calmar.
Mårthen Ulfson Byrge Larsson
Lidköping. Jeneköping.
Gunnar Gulsmedh Augustinus
Vestervik. Ifrå Vexiö. Ifrå Abo.
Lars Marcusson Håkon Jönsson Michel Kranck
Hvilka ärenden dessa personer behandlat finnes ej närmare angifvet.
De »gode herrar och män, sorn för rätten sutto», fingo emellertid yttra sig
öfver en skotte Anders Menning, som under ryska kriget beskylldes för att
ha skrifvit förrädiska bref till fienden, hemskickats till Sverige, förts till
Söderköping men efter ett fruktlöst flyktförsök burit hand på sig själf.
Rätten dömde, på hertigens särskilda yrkande, att han såsom själfspilling
skulle brännas å bål; öfver förräderiet skulle ransakas inom natt och år och
under tiden hans gods sättas i kvarstad för att, i händelse han blefve fälld,
dömas under kronan (registr. 1595 fol. 308, 320 v., 322 v.).
Tvisten mellan fohan Gyllenstierna och Erik Bielke med anledning af
den förres giftermål med den senares trolofvade Sigrid Brahe var äfven före
under mötet och afgjordes. Enligt en anteckning af Erik Sparre drog her¬
tigen den saken till sig från de andelige emot kyrkoordningen. Werving
(I, sid. 287) låter ständerna afgöra saken.
Slutligen kom äfven herr Arvid Gustafssons sak före inför rådet
och en del af adeln, örn man får tro Knut Perssons uppgifter (HSH. X,
sid. 40). I herr Arvids eget svaromål talas helt allmänt »om alle rik¬
sens ständer».
1595
637
Hertig Karls besvär mot herr Arvid Gustafsson. Söderköping 1595 208
den 24 oktober.
Riksregistraturet 1595 fol. 306 v.
Then h:ne f. och herres etc. besverninger, som han häfver
emot h. Arfvidh Göstafson, och begärede uthi Suderkiöping
then 24 oct. år 95, att han theropå svare skulle.
1. Häfver han söndret sig ifrån thet som h. f. N., riksens råd och
mäst alle richsens ständer både högre och lägre öfver hele riket håfve
sig förenet uthi religionen anno 93 och sådanne samhellig förening icke
velet underskrifve.
2. Thernäst häfver han varit the påviskes förfördrere och både dem
i Vadstene closter så vel som andre svenske afTellinger och flere af
thet partiet både till embeter och i andre motte emott thet som til-
förende beslutit och lute k. M. richsens stender med försäkret häfver.
3. Häfver han som oftest haft bodh uth til Påland och förskaffet
sig serdeles fulmachter att ordne och lage, som honom sielf synes, h.
f. N. och riksens råd aldeles förbi gåedt, h. f. N. i så motte både til
förtret, att han icke häfver velet förspörie sig hos h. f. N., så ock like
såsom til att beskylle att h. f. N. och riksens råd noget skulle håfve
handlet eller velet företage thet som skulle vare emot then trohet, som
the k. M. lofvet och tilsagdt hade, och icke så trolige mene h. k. M.
och riksens saker, som även han allene her i landzänden häfver bestält,
och alt efter eigen villie och betänkende hvad honom häfver synts
både emot then fulmacht som k. M. häfver h. f. N. om regerningen
tilsendt, endock den af h. f. N. icke är blifven vedertagen, så ock then
han sielf opå sitt landzhöfdinge embete bekommit häfver, som then
elliest är så lydandes som the andre, uthi hvilken förmelles att han
skall om alle saker bestelle, efter som af samptl. regeringen beslutet
varder.
4. Häfver han genom sin vrångvise förförende hos lute k. M. an-
gifvit nogre befalningesmen, dem han sielf häfver varit åklagere och
dommere uthöfver och seden fengslet och ifrån tage låthit både godz
och gärder; item uthan h. f. N. vetskap och villie förordnet til och
satt ifrå fögderi hvem honom sielf häfver synts gott vare och icke ens
skäligen låthit ransake, om ther till häfver funnitz laglig skäl och orsak
eller icke.
5. Så är ock til att bevise att han i höstes förledne förhindrede
meste dels af krigsfolket, som af h. f. N. och riksens råd på riksens
tug och reser opfördrede vore, hvilke han så lenge ophölt, så att för-
thenskuld nogre ther af tilbake blefve, och derföre vart ock med krigs-
handelen så lenge fördrögt.
638
1595
6. Så häfver han ock förskaffet sig k. M:tz bref om folk til at
låthe bevake Vastene befestning yttermere, nu ingen färe på färde är,
än tilförene skedt häfver, hvilke ock serdeles honom ock ingen annen
skulle vare hörige och lydige. Hvarföre thet serdeles mere skulle ske
på thenne tidh der än annerstedes — hvilken befestning dock ringe är
till räkne emot alle the andre hus och befestninger öfver hele riket,
som på h:te k. M:tz vägne äre uthi h. f. N:s och riksens rådz våld —
thet må han gifve tilkenne, och kan icke anners vare än att ther under
motte någet ment vare.
7. Är och i cronones reckningecammer til att bevise att han för
nogre år seden häfver tilegnet sig någre cronones gärder vid Öijabro
uthan nogen tillåtelse och vederlegning, föregifvendes vele byte sig dem
til, häfver ock upburit ther cronones skatter uthaf i nogre år och slett
inthet vederlagt cronon therföre igen, och seden han sig på thet sättet
icke kunne them lenger beholle och försvare, låt han dem tilbake igen,
seden han af them så månge års schätt borte hade; häfver ock handlet
sig nogre skattehemen til, som han under frelse bruker. Hvars bi¬
stånd han ock ther til häfver haft må han bevise.
8. Häfver han ock tagit til sig att bruke för sitt eiget en såge-
qvarn, som till Vadstene slott leget häfver i Öringe ström; item opsatt
på cronones äger i samme ström en miölqvarn, som han ock för sitt
eiget bruker. Han häfver ock med dämninger i f:de ström förvent vatnet
ifrån rette hufvudådren, ther uthi h. f. N. ett qvarnestelle hade, som
rentede årl. til 6 tynnor miöl, derigönom h. f. N. seden i mong år
ränte och opbörd mist häfver.
9. Häfver han behollit then store befalning i allehande pardtzeler,
som han tilförende haft häfver, hvilken dock richsens råd och andre
håfve afstått med, emot hvilke han väl så myket til underhold häfver
som nogen af them.
Till thet sidste så häfver han ock försittit thenne richsdag, som
nu hollén och besluten är, oansedt att han icke långer häfver varit här
ifrå stadd och h. f. N. dessföruthan häfver honom hit kalle låthit.
209 Herr Arvid Gustafssons svar på hertig Karls beskyllningar. Söder¬
köping 1595 den 29 oktober.
Handskrift bilagd ett bref från Arvid Gustafsson till Hog.
Bielke d. 15 juni 1596 i den senares Brefväxling i Riksarkivet.
Sanferdige entskyllan, svar och förclaring på h:ne f. och
h. hertig Carls etc. spörsmål och besväringer emot h. Arfvid
Göstaffsonn. Actum Sudercöping 29 oct. a:o etc. 96 [0: 95].
Först hvarföre h. Arfvid Göstafsonn häfver afsyndrad sig ifrå vår
christelige religion, och icke velet underskrifve Upsala concilium?
Der til neker h. Arfvid Göstaffsonn til thet allerhögste och vet
sigh aldrig i nogen motte håfve afsindredt eller fallidt ifrå dänn tro
och religion, uthi hvilken han är christned och upfödd, vill och näst
Gudz tilhielp stadigt och fast blifve ther vid til döredag.
Männ hvad thet upsaliske concilium tilkommer, att hann thet icke
underschrifvid häfver, så häfver sådene underskrifning icke varit sögt hos
honum i rättom tid och på thett sätt som hos andre hanns vederliker,
ty ändog nogre af clärcherid vel håfve varit hos honom med samme
concilii acter, häfver honum dog lickvel icke blefvet effterlatid att be¬
holle däm så lenge hos sig, att han hade kunnid rätteligen läse däm
uthöfver, och hvem är förbunden til att schrifve nogit unnder eller
försegle ded han iche tilförne väl betänncht och öfvervägidt häfver?
Thernäst hvarföre h. Arfvid så enkannerligen förfordrer the
skaddige personer i Vastena closter och undsäier fougterne, som
iche lefverere til deris behof fult upp, item hvi hann them emoth
konungs löffte förfordrer till embeter her i rikit?
Der til svares först, att hann ingen häfver förfordret, som han iche
häfver haft k. M:tz befallning och underskrifne bref opå, och ther uth¬
öfver skall aldrig bevises nogen fougte vare undsagdt eller trugit nogit
lefverera, icke skall häller i sanningh befinnes, att hann nogre af dem
til nogre embether fordret och ti Isatt häfver.
3. Hvarföre h. Arfvid emot k. M:tz ed och utgångne befal-
ninger häfver skildt sig ifrå h. f. N. och richsens rådh och tagidt
sig en synnerlig regering före, h. f. N. och the godhe herrer al¬
delis otilfråget; deslikist effter nogre affellingers råd schrifver till
Polen om alle saker och deropå tager besked tilbake igenn?
Der tager hann Gudh thenn allerhögste til vitne om, att han aldrig
hade täncht at gore nogit emoth h. k. M. ed och utgångne befallnin¬
ger, mykid mindre, att hann thet skulle giort håfve äller ännu gore
vill, männ skall och der med vare konungens edh brutin eller nogen
afsindring skedd ifrå richsens regering, att der h. k. M. med sine k:ge
bref särdelis häfver lagt honum nogit opå att utträtte, som icke vore
anten så olagligit, eij heller så synnerligit anliggendes, dåd hann hade
rättet sig der effter, hade han icke förmodit, eij heller kunnid tänkie,
att thet skulle vare okrafftigt och h. f N. eller regeringen emoth.
Neker och aldelis sig antingen utaf affällingers eller nogen anners
råd håfve schrifvidt till Polen om alle saker, allenist udi sin egen sak,
om sin beställning och underhold, hvilkid honum ännu in till dänne
dagh är förhollidt, hann vet och icke håfve varid förbudit, att mann i
sin egne skälige och tilbörlige saker konungen motte besökie.
4. Hvarföre hann i förlidne höst uppehölt krigsfolchit, som
på richsens tugh besked var, effter som hans egne bref utviser?
Begärer hann, att brefven motte framlägges, effter han vet och
kann bevise sig mere håfve befordret krigssakerne ann nogentidh för-
Riksdagsakter lil. 41
640
1595
hindret och beroper sig på krigsbefeletz sannferdige och ovilde vitnis-
byrdh, thett hann och begärer motte niuta och blifve dervidh, och
tvert emoth, dann som anned berättet häfver, ställes till svars och
blifve tilbörligen straffet, om han thet iche bevise kan.
5. Hvarföre hann effter h. f. N. stämpningh och richsens rådz
förmaningh icke är kommen tilstädis?
Der håfve varit åtskillige orsaker till, förnembligist laga förfall,
som är sot och siukdom, der nest andre skälige förfall på åtskillige
tider, hvilkid hann och thenn tidh hos h:te furste häfver undskylla latid
bådhe igenom richsens rådh och andre och kann derföre medh ingen
skäl rächnas honum til treske, hälst effther f. N. härtigh Carl iche
anned häfver latid sigh förmerke, bådhe för välbe:te richsens rådh
och flere, änn att h. f. N. sigh der med den tid häfver noge latid.
6. Hvarföre hann så synnerligen häfver förvärfved sig bref till Per
Månson knechtehöfvidzmannen, att han effter hans befallning allena
skulle bevaka Vastena befästningh?
Der häfver hann haft k. M. befallning opå, effter f:de Peder Månson
hade de knechter i befallning, som bo allernest befästningen.
7. Hvad mening thet förfärlige taled häfver, som han häfver
haft uthi ärlige männs närvare och åhöre i förlidne sommer?
Dett förfärlige tal bör uttryckes, nämbl., att der h. Arfvidz hus¬
fru icke vore, skulle han röre i blod upp till både albogerne: ändog
det vart så uppenbarligen upläsit för alle stännder, sä är däd doch
likevel uthi the schrifftelige öfverantvardede punchter blefvid uthe latid,
så väl dett som och om dhe blankether som her Arfvid skulle håfve
skaffet sig ifrå Polen, så nödges han dog likevel sin heder och äre till
försvar och til at undvike thänn misstanke, som der med utaf alle
kunne föllie, hertil nogit att svara, och neker sådent håfve täncht,
änn sedan håfve sagt, thed och aldrig skall be vises; begärer förthen-
skull, att dhe ärligen motte nampngifves och stäles tillsvars som thed
af honum hört och utfört håfve, så kommer sanningen fram.
Hvad the blankether belanger, som furstens egne ord lydde skulle
håfve varid öfver hundred stycker, neker han och uthi like motte full-
kommeligen och aldelis hvarken begärid eller bekommit håfve. Och
häfver man her af orsach til selsamme tanker, att desse punchter och
besväringer med andre ordh äre upläsne för stännderne och annerlunde
äre de honum öfverantvardede, fast förandrede och lindrede, som der till
svare skulle.
8. Medh hvad tilstånnd han loth uttage tienden af Säby kyrchie-
härberghe?
Der häfver han k. M:tz bref opå, så väll tienden förlännt som hele
sochnen, förmodendes att thet vara laga och velfängit. Män thed
för:de tionde är honum uthan lag och dom igenom lås brutin, seden
1595
641
afhändt, ibland hvilken tionde och var en stor del sit egit afradh, ther
uthöfver han sig högeligen beklage och besväre.
9. Om thed är rätt, ath her Arfvid häfver ödelagt en Vastena
slotz sågeqvärn och ther byggd en sin egen miölqvärn och utan
h. f. N. lof intagit en ström i Oringe på h. f. N. äger och för-
tagid vathned til h. f. N. äger; item hvi han uthan bref och til-
stånd häfver för nogre år seden tagit sig til nogre cronones
garder vid Oijebro uthan nogit vederlagh; deslikist hvi hann
häfver lagt Stertinge skattäger under Boxholm; sammeledis öde¬
lagt Flämming och anned mere för f:de Boxholms skull?
Den förre sågeqvern stodh pä Boxholms ägor dogh uthan besvä-
ring, män effter både för skogen var uthuggen och lag bönderne oläg¬
ligen för lånng väg, för timbrid och bräde körslen skull, effterloth h.
Arfvidh effter Anders Grises och hele häridz trägne begären, att f:de
sågeqvern motte komme till f:de Öringe skatteström, en stor half milé
närmare Vastena, med skattebondens samptyche, f. N:s strömé, som
i mång år tilförene lägh odhe, aldelis uthan men och hinder: thed be¬
viser klippen, som ligger mith i åen, som klöfver strömmerne. Och
aldrig skall bevises, att nogen hvarken f. N. fougde, rättere eller bondhe
seden deropå taled, klandred eller örked häfver, uthan frit att bygge
sin strömé, om the elliest hade veled eller syntes nyttigt. Icke häfver
h. Arfvid heller latid bygge nogen miölqvärn i thed f:de förre sågefall,
ändoch thed är på hanns egne äger, hvilked ännu ytterligere är till att
randsake igenom gode män, thed h. Arfvid och begärer så ske motte.
The godz vid Oijebro häfver hann lagdt cronon sitt fasta arf före
till it häffdebythe, ändog thed bythe sedan blef förandred. Och hvar
bevises kann, att her Arfvid i thed kann håfve cronon nogit ifrå, til-
biuder han att gifve 2 peninger för en eller svare effter lagen.
Stärtinge är frelse och iche skatt, bevises med tvenne konunge
bref, och hvad crono och frelse äger i Flamminge belanger, häfver
hann vederlagt medh sit faste arf.
10. Hvarföre hann häfver anklagit och förfört en cronones
tienare och befalningsman i främmande konunge rike och seden
fulfölgdt och siälf exeqvired den dom som gifven var?
Hann häfver aldrig förfört honum eller nogen, thed skall aldrig
bevises, uthan rätted sig efther tvenne k. M:tz bref, hvilke nogsampt
utvise, ath han ingen orsach der till häfver varit, mykid mindre k. M.
der om at beskylle.
11. Hvarföre hann häfver kraft synnerlige ed af hvart ständ i
theone landzände?
Häfver icke varit nogen synnerlig, uthan den general ed, sorn alle
ständer håfve giordt öfver hele rikit; där till han icke heller allena, uthan
med sampt h. Axsill Biälke til Häridzsätter och Sven Månson til
642
1595
Vesterby af k. M. medh richsens rådz råd tilschrifvit och befalit i
Östergötland utträtte, så väl som andre uthi alle landzänder.
12. Hvarföre han häfver behollit thenn store beställning och
icke giort effter som richsens råd och andre?
Dänn beställning kan iche vare achtende för stor, som han föghc
häller inthed häfver af bekommit, och att k. M. iche skulle håfve macht
gifve beställninger uth, efthersom h. k. M. täckes och höfveligit kan
vare både personerne och tiensten, syntis vare i Sverige nogid främ¬
mad, så är bestälningen iche heller större än i k. Johans tid och för-
läningen hälften mindre.
13. Hvarföre han häfver latid falle the ord, at han icke viste
nogen i Östergötlannd, dän han på konungens vägne kunne vände
sin bak till?
The som thed på honum sagt håfve, måge thed bevise, han veth
sig ingen orsak til sådent tal håfve haft, mykid mindre håfve sagt,
uthan thed kan vare sagt enskildt om nogre sine falske vänner och
bagdanter.
Till däd siste, hvarföre hann häfver försittid denne richsdag och
iche thenn besöcht, så väl som andre richsens ständher, effter han
är en befalningsman her i landzänden och ofthe är vorden kalledt?
Effter han hade förnummidt h. f. N. skulle håfve misshag och
onädh til honum, viste han iche, huru däd af h. f. N. kunne blefvid
uptagit, om han hade dragit honum så när under ögen, och ändog han
viste sig inthed håfve giort, thäd hann ju skäligt kunne undskylle och
förlägge, loth han lel igenom nogre gode härrer förmeddle saken, och
så snart han förnam, hvad der hade fallit för svar opå, begaf han sigh
på vägen hith. Och förser sig hvarken der med eller elliest håfve
gifvidt h. f. N. orsak att uttyde honum til däd värste.
Thed är the svar, som h Arfvid på de förestelte muntlige och
schriftlige besvärings punchter och beskyllinger häfver på dänne tid
korteligen svare veled, och förser sig att h. f. N. och elliest hvar ärlig
man deruthaf hans rättferdighe undtskyllan nogsampt kan förnimme,
ändoch thed väl hade bord sig, att sådent hade varit förre randsaket
och sanningen utletid, för än han sä uppenbarl. för alle richsens ständer
skulle blifve vithed och tilmätidt, ställer däd och til Gudh, hvad hans skull
och bråth udi dänne sak varit häfver, hade och för sin långe trogne
tienst, Sverigis konunger så och h. f. N. sielf bevist, annen och bättre
lön på sin gamble dager förmodt och förskyld.
1595
643
Hertig Karls svar och ytterligare spörsmål till herr Arvid Gustafsson.
Söderköping 1595 den 4 november.
Riksregistraturet 1595 fol. 340.
F. N. hertig Carls svar opå thet sorn h. Arfvid Göstaf-
son på h. f. N:s titel skriftel. inlagt häfver och ther opå h.
f. N:s ytterligere spörsmål. Af Suderkiöping then 4 nov.
år 95.
Först såsom h. Arfvidh uthi sitt svar läther förstå, att han för-
inener rättvisl. vare svaret och ther med för allom ursäktet för thet
h. f. N. honom tiltalet häfver, så vill h. f. N. thet riksens råd hem¬
stedt håfve, att the öfverväge och betenkie vele, huru rättfärdigt thet
vare kan och om han thermed aldeles kan endtskyldiget vare.
Men efter han therutinnen beskyller h. f. N„ likesom h. f. N. skulle
noget osanferdigt håfve beklaget honom före, thet h. f. N. icke stöde
til att bevise, om h. f. N. thet gore ville, derföre lather h. f. N. honom
fråge, om han är til sinnes att svare h. f. N. in för ricksens ständer,
om thet h. f. N. kan håfve honom tiltale.
Thernest efter han ännu icke häfver underskrifvit then förening,
som a:o 93 giordes i Upsale om religionen, eij heller ock nu thet giort
hvad som här af samhellige riksens ständer är beslutet blifvet; derföre
fråges, huru han ännu ther om är til sinnes, om han med the andre
riksens ständer uthi sådanne almennelige förening vill gore ett och ser¬
deles bevise h. f. N. hörsamhet och lydne uthi thet h. f. N. til k. M:tz
och riksens gagn och bäste med riksens rådz råd skäligen biudendes
och befalendes varder.
Berättelse om en muntlig förhandling med herr Arvid Gustafsson.
1595 i november.
Original bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Anno etc. 1595 d. 4 nov., blefve vi effter nemde, Svanthe
Bielche, Jören Posse och Oluff Hårdh, befalte af h:ne f. hertig
Carl och riksens rådh at gå till h. Arfvidh Giöstaffsonn
medh desse effterfölliande punkter och ärender.
1. Om h. Arfvidh Giöstaffsonn ville af beddia hos h. f. N.
hvad hann kunne hafva försett sig emott tune furste?
Ther till svarade h. Arfvidh at hann sig ickie någorlunda viste
hafva uti någen måtte varit h. f. N. utimott, dåg sade sig h. f. N:s
210
211
644
1595
gunst behöffde och så ödmjukeligen begerede, så och ickie viste heller
sig annet förtient håfve.
2. Om h. Arfvidh ville giöre ett medh h:ne f., riksens rådh och
alle meninge stender om religiones förening, som i Upsala besluten
och bevilliat var?
Der till svarede h. Arfvidh at uti denn samme religion som han
vardt döpt, kristnad och opfödd, ville hann oryggeligen blifve och
ther uti lefva och dö.
3. Om h. Arfvidh ville bevise h. f. N. hörsamhett och lydne i
k. M:tz frånvare och gore ett medh h. f. N„ riksens råd och me¬
ninge riksens stennder udi hvad på denne riksdag besluted är och
hvad her effter bevillias kann, k. M. och riket till gangn och goder
Der till svarade h. Arfvidh at dett var mykit att så snart svara
till, effter hann är siuck och svag, och ville håfve dett skrifteligit at
svare till, dåg sade sig ickie håfve uti någen måtte afsyndrat ifrånn
riksens stennder, icke heller giort någen annen edd än anndre honnom
likmetiga giort hafva, undentagendes hvad om befestningen anlangendes
denn vill hann lefva och dö vedh.
Item blefve vi anndre gången af h. f. N. sennde till h. Arfvidh
Göstaffsonn, och når alle thesse f:ne ord och meninger vore fram-
talade, frågades h. Arfvidh Giöstaffsonn till effter h:ne f. befalning,
om h. Arfvidh och ville late h. f. N. in på befestningen, ner h. f.
N. ditt komme?
Dåg svor och förbannade h. Arfvid Göstaffsonn sigh och nekade
till sine egne och förre ordh, att hann dem ikie så sagt hade, de vi
dåg utaf hanns egen mundh hörde, som font står, at hann sade:
undentagendes hvad om befestningen annlangendes, denn ville
hann lefva och dö vidh, och seden svarede till fide spörsmäll och
sade, at honnom var ickie förbudit at inlåta h. f. N. på befestningen, der
till bekennde sig vara för ringa h. f. N. sådant till at förvegre. At thette
fine så uti sanning är, velle vi dette bekrefte medh vår edd, om så
kann behöfvas. Till yter mere visse under våre singnetter och egne
hender underskrifvidt. Datum Suderköpung denn 6 nov. a:o 1595.
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
Svanthe Bielkhe Jörenn Fässe Nilsänn Oluff Hårdh
Förhandlingen med Arvid Gustafsson fortsattes äfven i Vadstena. Se
om hela den s. k. ransakningen Boethius, Hist. Tidskr. 1883, sid. 55 ff.
Arvid Gustafsson blef som bekant afsatt från sitt ståthållarskap.
1595
641
Förhandlingar med några af rikets råd i Vadstena.
Sedan riksdagen upplösts, stannade hertigen ännu en tid kvar i Söder¬
köping men förflyttade sig i senare hälften af november till Vadstena, där
hertig Magnus’ begrafning ägde rum och öfverläggningar sedermera pågingo
med några riksråd, som stannade kvar, delvis i anslutning till riksdagens
förhandlingar. Ett i Vadstena d. 13 dec. dateradt bref är undertecknadt
af Hog. Bielke, Gustaf Baner, Sten Baner, Jöran Posse och Erik Abrahams¬
son (sistnämnda namn möjligen senare tillskrifvet), hvilka sålunda skulle
representera de närvarande riksråden.
Hertig Karls punkter till riksråden. Vadstena 1595 den 30 no- 212
vember.
Samtida afskrift i Rådslagssamlingen i Riksarkivet.
Opå thesse eftenne punchter begärer hine f. hertig Carl
etc. att riksens rådh vele sin uttryckelige mening förnimnie
lathe. Actum Vadstene den 30 nov. a:o etc. 1595.
1. Efter som the gode herrer väll är vetterligit, att riket uti
thenne långvarige feigde i stor geld kommet är, der som h. f. N. så
väll af furstelige personer, som och andre, the ther sitt undsatt och en
part i långh tidh theres mist och omburit håfve, om betalningen dage-
ligen besöcht och bekymbret varder, och man icke til visse vet, hvad
skuld som beståes kan, att riket är plichtigt vedergelle eller ei; om
för den skull vekte g. h vele tage sigh före till att öfverse all riksens
geld och gifve theres uttryckelige meningh tillkenne, hvilket som be¬
ståes och betales skall eller och icke må eller kan betalt varde, och
hvad skäl ther till vara kunne.
Ther näst, att endogh then hielp, som nu uti riket pålagd och utt-
giord varder, blifver undersåterne drygh och svår nogh till att uttgöre
för then oförmögenhet, som the genom förledne besvärlige feigde äre
komne uti, så kan den då ringe förslå emot dett mykla, som i crone-
nes reckninge cammer befinnes att kraft varder; att the g. h. förden¬
skull vele säie theres meningh och betenkiende, hvad medel och utt-
väger, som vidcre till riksens gäldz aflägningh finnes kunne.
3. Efter inge andre uttväger synes på färde vare än att the högre
ständer, så väll innan som utan rådz, måtte och hvar i sin stadh ther
till förhielpe, att för den skull the g. h. vele samsätie sigh, hvad som
the äre tillsinnes i then saken gore. Så vill och h. f. N. på sin side
af sitt egit furstendömes årlige upbördh läggie ther en vis summe till,
och icke [den] gången allene, utan sedan ärligen, in till des all riksens
geldh aflagd varder, om alle andre vele gore thett samme.
CAROLUS
646
1595
213
De närvarande riksrådens svar. Vadstena 1595 den 2 december.
Samtida afskrift i följd med föregående i Rådslagssamlingen i
Riksarkivet.
Riksens rådz, som nu här tillstädes äre, ödm. svar upå
de punchter, som h:ne f. h. Carl Sverigis rikes arffurste och
föreståndere hertig etc. dem häfver låtidt öfverantvarde uti
Vadstena then 30 nov. år etc. 1595.
Till thett förste, anrörendes att riket uti thenne långvarige feigde
uti stor gäll kommet är, ther om h:ne f. hertig Carl så väll af furstelige
personer och andre, the ther sitt undsatt och en part i långh tidh
theres mist och omburet håfve, om betalningh dageligen besöcht och
bekymbret varder, och man icke till visse vet hvad skull som beståes
kan, att riket är plichtigt att vedergelle eller eij: om för den skull
ricksens radh vele tage sigh före all riksens gäll att öfverse och gifve
theres uttryckelige mening till kenne, hvilke som beståes och betales
skall eller och icke, och hvad skäl ther till vara kunne?
Ther upå är deres ödm. svar, att om desse saker i förledne ricks-
dagh uti Söderköpingh, der nesten samptl. ricksens rådh icke allenast
var tillstädes, utan och förnemste delen af ridderskapet och andre, blef
och något förhandlat, doch then gången fullkomligen icke kunne komme
till ände. Och endogh the intet heller se och önske, än hvar måtte
håfve den del the kunne vare till berättigede, så täckes h. f. N. sielf
nåd. besinne hvadh kraft thett kunne håfve, ther än te få för theres
personer, som nu här tillstädes äre, något antingen om reckningh, rente
eller annat, som sigh till så höge och store summer belöper och k. M.
v. n. k. och h. och hele riket vidkommer, i the andres frånvare under¬
stode sig till att beslute och försächre, helst the giorde föreninger lyde,
att alle högvichtige ricksens saker skulle af h. f. N. och them samptl.
förhandles och beslutes; och tå tilbiude the sigh gerne sampt med alle
the andre att vele hielpe hvar och en, så myket dem mögeligit vare
kan; icke des mindre är* uti medier tidh hvars och ens rätt förbehållen,
in till des h. f. N. täckes, att the andre samptl. med förste tillfälle
framdelis kalles tillhope, på hvad tidh och stadh legligest kan vare,
och då der på fullkomligh beslutt ske kunne.
Ther näst, thett och ännu begäres ricksens rådz ytterligere beten-
kiende, hvar igenom denne store gällen kan blifva aflagd, medan then
hielp som nu af undersåterne fordres, them(!) besvärligen nog i år vill
falle att uttgöre, emott thett som i den k. räckninge catnmer dagligen
kräfves icke kan förslå, och att h. f. N. icke der till ser någre andre
uttväger, än the högre. ständer, så väll innan, som utan rådz, mätte
och hvar i sin stadh ther till förhielpe; derföre begäres, att the vele
1595
647
samsättie sigh hvad the äre till sinnes i then saken gore, så vill h. f.
N. på sin side af sitt egit furstendömes årlige upbörd läggie ther cn
viss summe till, och icke thenne gången allene, utan seden årl., till des
all ricksens gäll aflagd varder, om elliest alle andre vele gore thett
samme.
Der på kunne the af rådh, som nu här äre, h. f. N. till svar tienstl.
icke förhålle, att endogh the så väll som meninge ridderskapet senest
uti Söderköpingh samtychte dätte år en daler af hvar frelses landbo,
och tå samme gång blef talet om en del af förläningen och underhållet,
som hvar kunne håfve, ther och h. f. N. tå sielf nampngaf den fiende
penningh, sä äre the öfverbödige för theres personer ther till god¬
villigen samtyckie och bevilge, och bidie tienstl. h. f. N. ville dette
theres ödm. svar med tolemodh utan mishag, såsom thett troligen och
vällment är, nådel. uptage. Uti alt annat, som elliest förfalle kunne,
känne the sigh skyllige vare h. f. N. till ödm. tienst, hielp och bistånd,
efter som them ägner och bör gore. Datum Vadstene den 2 dec. 1595.
Hertig Karls gensvar. Vadstena 1595 den 4 december.
Samtida afskrift i Rådslagssamlingen i Riksarkivet.
F. N:s hertigh Carls gensvar opå the puncter, riksens
rådh håfve schriftel. öfver antvardet på thenn (sic!) h. f. N.
the gode herres betenkiende begäret häfver. Actum Vastena
denn 4 dec. är 1595.
Såsom the gode herrer till thef förste förmälle, att mäden the så
få på thenne tid här til städes äre, vill thef icke stå them tilgörendes
näget antingen om rächning, ränthe eller annet, som sigh till så höge
och store summer belöper, såsom kraft varder, uthi the andres fråvare
till att beslute och försäkre, uthen när thet af h. f. N. och dem samptl.
kunde förhandles och besluthes, då tilbiude the sigh gerne vele hielpe
hvar och en, så mycket dem mögeligidt väre; der opå är h. f. N:s
svar således, att thett the mene icke kunne öfverse riksens gäldh eller
och om någre försäkringer besluthe, för än rådet kommer samptl. til-
städes, så synes h. f. N., att meden sådant ovist är när thet ske kan
och mongom olägligit effter thenn tidh förbide, kunne the som någet
håfve till att kräfvie ther med icke vare belåtne. Så väre och nästan
samptlige rådet tilstädes i Suderköping medh then förnemste delen af
ridderskapet, och kunde ändå icke komme tili någen fulkomlig ende.
Derföre skulle thet näpligen någen tidh ske kunne på thet sättet, dy
ther ingen begynnelse är, der kan thet och aldrig komme till någen
ände, och för den skuld synes h. f. N. att the g. h., som her tilstädes äre,
kunne vell tage sig dett före, och der då någet så vichtigt vore, som
214
648
1595
uthan tlie andre herres betänkiende och samptyckie icke ske kunde,
endoch h. f. N:s rådh som den förnämste, så väll i denn som andre
måtte, borde först söcht och fyllest gore, så äre the än icke så långt
här ifrå stadde, att man sådant schriftel. hos deni befråge kunde, att
man för den skuldh icke behöfde dem oppeholle, som medh skäl någen
del håfve til att kräfvie, och gore så thesse g. h. the [o: enr] begyn¬
nelse, företagendes en sack effter then andre, så kann någen dere en
gäng komme till ände.
Ther näst, effter som h. f. N. häfver syntz af nöden vare, att all
den stundh then hielp som nu af undersåtherne fordres, icke kann
förslå till att afbetale then store gäld, som nu af riket kräfvies, dett
fördenskuldh the höge ständer, så vell innen som uthen rådz, måtte
hvar i sin stadh thertil förhielpe, så vill och h. f. N. i like måtte af sitt
furstendömme thett samme gore; så förklare the g. h. sigh ther opå
således, att meden i Suderkopingh häfver så varit derom talet, att en
del af förläningen och underholdet, som hvar kunde håfve, måthe och
blifve ther till lagdt, och då blef nampgifvet hvar tiende penning ther
af, så äre the g. h. för *theres personer öfverbödige der till godvilligen
samptyckie och bevillige. Så ändoch thet icke synnerligen kann förslå,
sä lather h. f. N. sigh thet doch behage, och seher der af deres be¬
nägenhet och begärer för thenn skuld, att the g. h. vele förvethe
sigh hos de andre af rådet, så som och ridderskapet, om the vele gore
thet samme, på thet seden kunde betänkt vare, huru thenn hielpen
bäst måtte uthkomme: här opå the gode herrer sig änn ytterligere
förklare vele.
CAROLUS
215 De närvarande riksrådens svar på hertig Karls gensvar. Vadstena
1595 den 9 december.
Samtida afskrift i Rådslagssamlingen i Riksarkivet.
Riksens rådz, som nu her tilstädes äre, ödm. svar och
tienstl. begären på the puncter, som f. N. hertig Carl etc.
then 6 dec. år 1595 them lath öfverantvarde.
Hvad the räckninger tilkommer h. f. N. ännu begärer öfverses
och besluthes skulle, them håfve the af rådet här tillstädes ther af en
part haft för händer och befinne samme rächninger vare någre reser
på åttskillelige tider tilförende först af sal. etc. k. Jahan, seden af k.
M. v. n. k. och h. nu regerendes öfversedde och nu senest af rik¬
sens rådh och en del af ridderskapet i Suderköping någerlunde öfver-
vägede; befinne doch icke dess heller på någen interess eller renthe
af samme gäll eller skuldh någen rächningh vare giord eller fordret.
1595
649
Och ändoch the h. f. N:s såsom then förnämstäs rådh och höge beten-
kiende hvarken bör eller vele förbi gå, men effter saken är vichtig och
belöper högt, besvere .the få af riksens rådh, som här nu tilstädes äre,
sigh icke kunne på thenne tidh här uti någet fulkomligit beslute, uthan
begärer att the, som nu h. f. N. så hårt trängie, vele håfve tålamodh
och h. f. N. på thenne tidh obekymbret lathe, till dess riksens rådh
meste dels kunne tilsammen komme, och der h. f. N. ändå syntes late
kalle någre af ridderskapet och förnempste ständer medh tilhope, på
hvadh tidh h. f. N. fremdelis synnes och lägligit kann vare, meden
thet k. M. v. n. k. och h. icke allenest uthen och hele riket och thess
inbyggere angår, vele tå the gerne komme medh tilstädes och förhielpe
till att desse saker måtte komme till en godh rättmechtig afskedh och
besluth. Uthi midler tidh vele the skrifve the andre af rådet till och
förskicke them rächningerne, ödm. begärendes h. f. N. dette deres svar
medh tålamodh i nåder, såsom thet väll ment är, uptage ville, såsom the
och ther hos tilbiude sigh att vele till k. M:tz och riksens bäste bevise
h. f. N. all ödmiuk, vällvillig och rättrådigh bistondh och tienst, såsom
och jämvell i thette fall, oanset de sigh nu för höge orsaker skuldh
för deres enskilte personer besvere, doch så myket dem mest står till
görendes, när the samptl. komme1) till ett sådant besluth och ände, att
h. f. N. ter till icke misshagh, eller the anndre sigh i någen måtte
öfver deres personer skole kunne håfve medh rätte till att besväre.
Ther näst, såsom h. f. N. ytterligere begärer, att the som här äre, vele
sigh [hos] the andre frånvarendes af rådet förvete, huru the äre tilsinnes
örn thenn tiende delen af förläningen att gore, så vele the thet och
medh samme budh bestelle, men medh the andre af adelen, som någet
af cronen kunne håfve i förläning, synes them lägligist att medh them
handles i landzendene af the samme, som nu om andre saker ther håfve
att bestelle, ther 0111 h. f. N. bref till them uthgå måtte. Schrifvidt i
Vastenna thenn 9 dec. år 1595.
Hertig Karls ytterligare svar. Vadstena 1595 den 11 december.
Samtida afskrift i Rådslagssamlingen i Riksarkivet med påskrift:
»Thenn tridie f. N. hertig Carls zedel till richsens rådh, som då
vore i Vadzstene, af Michil Olsson öfverandtvardet d. 15 dec.
anno etc. 95».
F. N. hertig Carls yterligere svar på richsens rådz be-
tänkiande 0111 the puncter h. f. N. them förestält häfver.
Acturn Vadzstene den 11 dec. år etc. 1595.
Belangande rächningerne på all richsens gäld, therom the gode
herrer, som här nu tilstädes äre, förmäle sigh icke kunne något full-
J) Några ord förbigångna. Se sid. 650.
216
1595
konni, besluthe, uthan hegare att the, som h. f. N. nu så hardt ther om
tränngie, vele håfve tålemod, till richsens rådh mästedels kunne till¬
samman komme, och när h. f. N. då synes kalle rådet och någre af
ridderskapedt och förnembste stännder tilhope, vele the då gärne komme
tillstädes och förhielpe till, att thesse saker måtte komme till en godh rätt-
mätigh afschedh och besluth, så låther h. f. N. sigh theres betänkiende
i så måtte länge (siel) upsätties, till thess flere af rådet och andre
stännder till sammeli komme, och vill så h. f. N. i medlar tidh för all
krafd obekymbredt vare och till inthet svare. Begärer för den schyld
att the vele nampngifve, hvilche personer, som ther till förschrif-
ves schole, på hvadh tidh och stad sådanne sammankallelse ske
kunde. Hvad hertig Göstaf och grefve Axel tillkommer, häfver h.
f. N. icke annars kunnedt göredt, uthan nu måst låthe them någon
beskedh gifve på theres anfordringh, dåch är thet skedt rnedh sådanne
beschedh och förord, att the måge förschafie sigh k. M:z confirmation
och stadfästelse ther upå, så och att the gode män, som framdeles till¬
sammans komme, måge säije theres betänkiende ther om, och hvar
dem då icke synes tilbörligit att grefve Axel eller hans fru moder icke
bör en tilbörligh ränte af den summe de kräfvie, då må den upbörd,
som de nu blifve inviste till, varde rächnedt på hufvudsummen.
Der hos synes och h. f. N., på the gode herrers betänkende, att
någre gode tnänn af adel måtte blifve tilförordnede, som toge samme
rächningh före till att öfverse, in till des väkne gode herrer af rådet och
anndre af ridderschapedt och stännderne kunne tillsamman kallade
blifve, som the gode herrers meningh är, så kunde då the framdeles
thes lätteligere der om besluthe uthan någon långh fördrögningh för
dem som någon del håfve skulle.
Efther och för tal går, såsom och är till att se af then fullmacht,
som Matz Benchtson bekommidt häfver, att k. M. achter sigh fram
i tilkommande sommer hit hem till sitt arfkonungerike Sverige, ther
till man önscher h. k. M. lycke, när thet ske kann; så synes h. f. N.
att i tidh måtte rådhslagit blifve vidh then meningh, som h. f. N.
häfver achtet låthe uttgå bref till the anndre gode herrer af rådet och
begäredt theres betänkiende, efter som the håfve att se af medfölliende
copie. Hvarföre h. f. N. och begärer att the gode herrer vele tage
thenn säcken i itt gått och nödtärftigt betänkiende, såsom och hvar(?)
som här i rikedt skulle bestält varde om then del, som till h. k. M:tz
lyckelige hemkåmst och unnderhåldning här i rikedt kunde af nöden
vare. De gode herrer vele och säije theres betänkiende om then lega¬
tion till Danmarch schall håfve sin framgångh eller eij, teslikest om
Matz Benchtson schall tilstädies att beställe efther samme fullmachtz
lydelse, som han sielf vill, h. f. N. och. richsens rådh otilfrågedt etc.
CAROLUS
1595
De närvarande riksrådens skrifvelse till de frånvarande. Vadstena 217
1595 den 13 december.
Original i Rådslagssamlingen i Riksarkivet adresseradt till: »K.
M:tz till Sverige och Pålen v. a. n. k. och h. trogne män och
Sverigis rikes rådh de edle velb. h. Nils Gildenstierne frih. till
LundhojTjm och Foglevik, h. Erich Sparre herre till Sundby, h.
Claes Bielke h. till Vik, h. Thure Bielke till Åkerö och h. Erich
Abrahamsonn frih. till Ekeberga, väre bröder och synnerl. gode
venner samptl. synnerl. veni.» och en påteckning: »Häfver jagh
Claus Bielke dette på Bråborgh bekomit d. 22 dec. och ifrå migh
strax afferdiget d. 23 dec. anno etc. 95».
Vår etc. Käre gode herrer, bröder och venner, näst all venlig
välmågens önsken kunne vi eder veni. icke förhålle, att seden den h:ne
f. hertig Magni etc. af Ostergöthlandz salig etc. begrafning stod här i
Vastena closterkyrkie såsom then 22 novembris, så håfve vi öfversedt
thet concept och svar, som var stält i Suderköping samme tidh vi
alle droge der ifrå till k. M. etc. v. n. k. och h., lydendes om den
protestation emoth then riksdagh, som holtz i för:de Suderköping,
efifter ther då för tidsens korthet skuld inthet kunne komme med
samme bref till någet besluth uthan sendes hit till oss med cantzli-
schrifveren Måns Nilssonn, och håfve så efifter denn h:ne f. hertig Carls
etc. rådh någet ther uthi förandret, efifter som I af medfölliende vårt
underschrefne bref håfve till att förnimme. Om eder, g. h., nu synes
thet samme at underschrifve och seden försegle och sändet till oss
igen, vele vi thet och i like måtte försegle och så till h. k. M. aferdige,
och är h:te f., så vidt som vi förnummit håfve, tilsinnes att aferde sin
tienere Mårten Kerner med samme bref, ändoch oss häfver syntz bättre
varit, att någen svensk af adel der till hade blefvit förordnet, ther före
och Alf Erichssonn var ther till nampngifven i Söderköping, men han
är nu i Uplandh; och hade thette brefvet för tie eller tolf dager seden
skulle sends till eder, men efifter h. f. N. häfver och ändeligen i thenne
förledne tidh först velet besluthe then rächning med hertig Göstaf om
högboren furstinne af Saxens brudskatt, ther opå hertig Göstaf dage-
ligen drifvidt och idkeligen besöcht häfver; theslikest och om den
rächning som med grefvinnen af Rasborg och hennes barn är anrören-
des, then doch i Söderköping var någet öfversed och svared till, med
hvilket the här ingeledes håfve velet sig benöije låthe, uthan strax vi
vore hit kompne, inlades en protestation, hvilken eder här med tilsendes,
och ändeligen trängdt opå någen ytterligere fullkomlig förklaring och vele
med bref och segell vare försächrede, huru hög summan med sin höge
ränthe, then uthi högh k. Jahans tidh aldrig blef någen tid påfordred,
sig belöpe skulle, och seden någen viss underpanth i midler tid, till
652
1595
thess h:te k. M. kunne sielf komme i riket eller the kunne vare beta-
lede, blifve inrympt, effter som I, g. h., af medfölliende åttschillige
rächninger kunne videre bafve till att förnimme, så och af the för-
sächringer som h. f. N. häfver latidt författe på bägge f:de rächninger;
theslikest och af the schrifter och svar, som här äre gågne mellen h.
f. N. och oss få, som här tilstädes varidt håfve, endoch orden och
samtaledt under tiden fast skarpare fallet häfver, doch vår mening altid
varidt, att vi eder andre, g. h., oåtspordt och i eder frånvare ther till
ingeledes håfve kunnet samptychie att sådanne besvärlige höge räch¬
ninger på h:te k. M:z och cronones vegne gille eller stadfäste, effter
ther till icke allenest behöfves alt riksens rådz uthan jämvell förnämpste
ridderskaps och ständers bevillgen och dom, så frampt thet näget bestånd
håfve skulle, och förse oss att I, g. h., sådan vår välmente svar icke
ogillendes varde, menn vi håfve här uttstådt ett hårdt disputatz om
thette förnämpde och förvärfvet lithen venskap eller tack ther medh,
ty hertig Göstaf och grefve Axel besväre sigh till thet allrehögste
öfver oss att vi här till neket håfve, endoch oss häfver inthet annat
opa var edz och kalls vägne kunnet stå tillgörendes, anseendes att väre
förenings schrifter, som uttrycheligen förmäle, att vi uthi riksens höge
och förnämlige saker med sambfält råd besluthe skole och icke af
enskildt råd någet företage. Begärendes förthenskyldh här opå edert
gode betänkiende och svar, ty egenom denne handels fördröijelse och
thet store bekymber och öfverläpp, som h. f. N. hertig Carl etc. häfver
dageligen haft af hög och välbe:te hertig Gustaf och grefve Axel, är
icke allenest med thette för:de bref till Pålen, uthan och med månge
andre riksens vichtige saker blifvit förhindret och tillbake satte, emoth
vår villie och opsåth.
Thernäst lathe vi och venligen förstå, att h. f. N. häfver latidt
författe en instruction till Danmark, efter som och här afsendes en af¬
skrift her medfölliendes, och begäre edert betänkiende hvad som eder
synes ther uthi förandre, heller och någet videre kan ihugkommes, som
der uthi författas skulle, och mener h. f. N. att vele bruke till samme
legation Svanthe Bielke och Lybert Chävver, och synes oss synnerlige
rnacht opå att i tid förekomme den narfveske seglats, så frampt
att riket ther egenom icke skall framdelis förorsake månge ovenner.
Menn om Sunnebårgh skulle inthet röres, förre änn svaret vore på the
andre puncter.
Huru vi om thån begärede hielp af oss och flere svared, vise väre
schrifter väll uth, och håfve, efter som i Söderköping nägerlunde blcf
omtalet, för väre personer thenne gängen icke kunnet oss uthi eder
frånvare annorlunde förklare.
Vi förnimme och, att h. f. N. achter blifve här i jul och vill seden
till nyåret vare uthi Jöneköping, dit h. f. N. häfver förschrifvidt all
Väsgöthe och Smålandz adelen, som icke vore senest i Söderköping,
menn för dette menföret sa ligger k. Göstafs drottning och furstinnen
1595
653
af Mächelborg här alt qvar ännu. Thette håfve vi eder, g. h., veni.
velet förstå lathe och förmode här opå edert schriftelige svar med
förste. Befalendes eder etc. Datum Vastena thenn 13 dec. år etc. 1595.
Hogenschildt Bielcke Gustaf Baner Sten Baner
Jörenn Påsse Erick Arahamson
P. S.
Videre, k. g. h., seden thette bref för tre dager seden vart be-
slutidt, inlade h. f. N. hertig Carl etc. någre puncter och svar på vårt
seneste svar om riksens gälls betalning såsom och i tid måtte betänkies
på förråd till k. M:z ankompst, effter som I af samme copie, som vi
eder och nu tilsende, videre förnimme, men effter vi äre nu allenest
två tilstädes, håfve vi inthet thenne rese någet schriftelig der till svare
velet; doch är vår mening att ingen sammenkommelse väll kan ske
för sommaren. I vele för then skuldh och samme puncter så väll som
alt annat vi eder sende öfverväge och effter tidsens lägenhet ther på
svarendes medh tvänne bref, dett ene, effter som I vele att det för h.
f. N. presenteres skall, men det andre hvadh vi såsom trogne rådz
personer till hvar annan edert betänkiende ville förstå lathe. Hvad
den legation till Danmark belanger, synes oss vare bäst, doch på edert
bettre betänkiende, att man lather denne legation blifve på thenne tidh
och allenest skrifve ett bref till konungen och rådet i Danmark om
thet narfveske seglatz, att den måtte blifve afskaffet och förekommen
i tidh, och lathe om the andre puncter som någen irring hos the
Danske gifve kan på denne tid bestå. Och måste denne brefvisere
skyndes hastigdt tilbake igen, så han kunde håfve all beskedh under-
schrifvit och förseglet tilbake igen till nyåret, ty han finner fyre af oss
vist på en dagsrese när tilhope på samme tidh. Snarligen af Vastena
then 16 dec. a:o etc. 95.
Ett svar af Erik Sparre, dateradt d. 26 dec. 1595 och stäldt till Hog.
Bielke, Gustaf Baner, Claes Bielke, Sten Baner, Ture Bielke och Jören Posse,
förekommer i Rådslagssamlingen i Riksarkivet.
Förhandlingar i särskilda landsorter.
Fullmakt för landsortsunderhandlarne i Östergötland Vestanstång.
Söderköping 1595 den 3 november.
Original på papper bland Riksdagsakta i Riksarkivet, jämfördt
med Riksregistraturet 1595 fol. 323 v., som har dateringen 30
oktober.
Vi Karl etc. och vi eftenne Sverigis rikis rådh tilbiude alle and.
och verldzl., edle och oädle, clerkeri, krigsfolk, borgerskap och men.
218
654
1595
almoge, som byggie och bo uthi Östergötlandh Vestanstångh vår etc.
Ider är allom nogsampt vitterligit om then öfverståndne riksdagh, som
nu i Söderköping är hållen vorden, hvilken och idre fulmechtige hör-
sambl. i retten tidh besöcht håfve, hvilke och med vilie och minne
efter sakernes besluth och afhandling äre blefne hemförlåfvede, och
ändoch vi inthet tvide, att the väl någerlunde håfve ider berettedt om
hvadh som her är blefvet afhandlet och beslutedt och at I nu synnerl.
och samptl. varde hållendes och efterkommendes hvadh f:te idre ful¬
mechtige på alles idre och sine eigne vägne håfve uthlåfvet; icke dess
minder, på thet at allom them, som håfve herne varit, må vare full-
koml. derom vitterligit, derföre håfve vi afferdiget thesse gode män
etc. Jöns Ulfsonn til Fyllingerum och Niels Nielson til Säby ider til
at förkunne hvadh som her af alle ständer häfver varit samptycht och
beslutit. Och efter thet inthet annedt är än det som länder Gudhi til
äre, k. M. etc. til välfärdh och retrådighet och Sverigis rike v. k. f.
til enighet, gagn och godhe, är v. n. begären, at såsom thet genum
idre fulmechtige skedt är, alt så vele I och itt bådhe med landz och
häridz signeter såsom och synnerl. och serdelis hvar för sigh stadh-
fäste och försigle och deruthaf uthi hvar häridz kiste en viss copie eller
afschrift behålle och förvare lathe och seden samme almennel. och
frivill. besluth obrotzl. hälle och efterkomme.
Videre kunne I och väl håfve förnummit af idre uthskickede, at
vi på f:de riksdagh håfve lathit alle stender förnimme om riksens nöd-
torftige lägenhet (som) på thenne tidh, serdelis efter rikit för thette
longvarige krigh är kommit i någen gäldh, och fördenskuldh begärede,
at alle ständer vele lathe sigh finne välvillige til at komme cronon til
hielp, efter som dem si eif synes och theris förmögenhet kunne tilsigie.
Och ändoch vi gerne vele håfve ider alle i sä matho förskonedt, ser¬
delis efter I uthi thesse longvarige besvärlige krigsår nogsampt håfve
giordt idert til saken, hvarföre vi ider och nådel. betacke; icke dess-
mindre efter thet Gudh alzm. nu häfver gifvit friden och vi förden¬
skuldh gerne såghe, såsom vi och oss vele derom vinleggie, at riksens
gäldh motte blifve aflagd och riksens undersåther och inbyggere seden
blifve med sådanne besväring och pålager en gångh förskonede; der¬
före efter här äre monge både furstel. personer, som deris brudeskatt
af riket håfve bör, såsom och eliest men. krigsfolk, hvilke thet och
ärl. och mani. förtiänt håfve, och andre, som mykit håfve til at fordrc
och krefvie, och tilbörligit är at the motte blifve förnögde, derföre
håfve vi icke kunnet undgå ider samptl och synnerl. om hielp och
undsetningh at besökic. Begäre fördenskuldh nu som förr, att I ider
efter förmögenheten dertil godvill., såsom I och sielfve uthlåfvet håfve,
och efter den ordning, som thesse gode män är medgifven, hvilken
vi förmode skal vare ider lideligh och drägeligh, vele finne lathe, efter
som ider sielf kan lägeligest och drägeligest vara. Sådan ider gode vilie
vele vi på lute k. M:tz vägne etc.
1595
655
Yterligere håfve vi och befälet f:de uthskickede g. m. någre andre
punchter medh ider at förhandle, hvilket vi betäncht håfve skal lände
cronon, såsom och ider sielf til gagn och godhe. Begäre at I sådant
tilbörl. höre och optage vele och seden der efter rette och stelle i
värket, efter som lägligit, skäligt och nyttigt vare kan. Hvar vi och
eliest framdelis uthi någen måthe etc. och befale ider etc. Af Suder-
köping then 3 nov. år etc. 95.
Under vårt secret
CAROLUS
(Sig.)
Hogenschildt Bielke Aksell Gustaf Banner
grefve till Rasborg
Sten Baner Gustaff Gabrielsonn Jörenn Påsse
Efter detta formulär titgingo fullmakterna till underhandlarne i Sverige.
Instruktion för landsortsunderhandlarne i Sverige. Söderköping
1595 den 30 oktober.
Riksregistraturet 1595 fol. 324 v. under dateringen 30 oktober.
Till thet förste, skole the thet öpne bref uppenbart, läse och för¬
kunne och ther hos saken efter theres bäste förstånd och betänkende
ytterligere förklare;
dernäst denn förening och beslut, som här giordt är, och seden
fördre, at thet af allom må blifve förseglet, och the gifve en copie
eller aftryckt i hvar häredz kiste.
Seden skall gifves tilkenne efter vårt svenske mynt blifver förachtet
efter den ordning, som giord är, och fram för thet tyske och danske
mynt som införes i riket, endock att thet är ju så gott, som dett frem-
mende; derföre skole the, som med samme mynt både i kiöpende och
sebende så vanvyrdel. handle, efter som mandatet lyder och inneholler,
tilbörl. straffade blifve, om hvilken befalningsmen och fougter sampt
borgmestere och råd i städerne skole tilseijes att håfve flitigt inseende
uthi. Skal och icke heller adelen eller konungens fougter mere kräfie
och upbäre på en daler än 32 öre och elliest allehande slags mynte
efter mandatet. Och skole the förordne en i hvar stad, som inseende
häfver opå them, som sådant öfverträde, och them nampngifve, och
derföre skall han beholle then tiende del af thet som förbrutit varder.
Efter och myken olaglig köpenskap drifves i landet af en och annen,
bådhe i bergslagen och flerestädz, emot Sverigis lag och privilegier, så
synes h:ne f. hertig Cart etc. och riksens råd vara af nöden at lathe
Riksdagscikter III. 42
219
656
1595
afskaffa, och serdeles de borgere dränger och landtzstrykere, som drage
gårdafart hele riket igönom, både inlendske och fremmende, hvilke som
stundom håfve tilstånd för muthor och gåfvor af fougter och befal-
ningsmän, en part håfve ock theres egne dränger och landzkiöpmän
med; så skole the befalningsmän, som thet gore, tilbörl. blifve straffade,
och the, som köpenskap håfve medfare, blifve uptagne och godzet för¬
brutit. Och skal förordnes en uthi hvart häredt anthen af gamble hof-
män eller knechter, som trogne äre, the ther opå tilbörligit inseende
håfve, hvilken ock en fiende del skall niuthe och beholle af thet, som
efter föregångende laga dom och ransakning finnes mot mandatet
handlet och förbrutit vare.
Så förnimmer man ock, att med vicht och måt blifver oretvisligen
handlet, både i kiöpstäder och på landet; derföre skole the ther om
ransake; sedan kan en viss och rätt mått och vicht framdeles förord-
net blifve.
Så befinnes ock att tienden icke heller blifver rättvisligen uthgiort.
Derföre vill man håfve förmanedt, att ther motte legges bother uppå,
såsom och med rette derom laglig ransakning ske borde, på thet att
presterskapet sitt visse underhåld och tildelning der af motte bekomme.
Eliest så häfver man ock förnummit, att cronones skattskyllige
undersåther, någre för fattigdom och en part elliest, uthsättie, bortleije,
sälie ifrå bondehemmen både åker och ängier under adel, prester, foug¬
ter, borgere, skattebönder, hvarigönom hemmanen blifve mykit för-
lammede, maden ägerne således förminskes, och de beholle liqvel skatten
och uthlagerne; hvarföre skall sådant her efter aldeles vare förbudit
och de håfve förbrutit deres penninger, som således der med handle.
Så befinnes ock, att månge både af adel, borgere, hofmän och andre
köpe sig schatteäger til att snike sig så frihet theropå uthan öfverhetenes
tilstånd och tillåtilse, hvilket och högligen skall förbudit vare och foug-
terne ther uthinnen grant inseende håfve, så frampt the icke vele ther-
öfver tilbörl. straffede blifve.
Synes och vare af nöden, at konungs räfst och en ny jordejänk-
ning eller skattlägning öfver hele riket hålles måtte, och begäres för-
thenskuld almogens mening ther om att förnimme.
Efter ock i riket vanka månge lönskedränger(l), driftekarler, for-
delsdränger, tröskere, före och helbrögde husmän och annet sådant
folkeslag, som med bondens skade richte sig och settie deres arbete
och lön alt förhögdt; derföre de skole vare plichtige settie tienst opå
lage stemnedager, som lag seger, och uthi lön icke mer tage än til 8
mark penninger eller 10 aller högst, efter som drengen är slög til;
item vadmal 9 alner, blaggarn 6 alner och skor 4 par. Derföre skal
ingen fördriste sig noget mer tage eller begäre.
Item och en skälig ordning göres för the embetzmen, som arbete
på bygden, hvilke alt för myket dyrke och upsettic deres arbete, och
alle fremmande gärningskarler, ämbetzmän, som af fremmende land
1595
657
trånge sig här in och gä och drifve på bygden, mätte afvises, så frampt
the icke vele flyttie in i städerne, item ock inge guldsmeder h ollas
antingen hos adelen eller hos någen, uthan att the blifve i städerne;
elliest blifver myken flärd och falst arbete giort.
Och efter med thet börderätzkiöp, som för någre år seden var
efterlathit, icke rätteligen är handlet vordet, uthan att när the håfve
löst samme godtz af cronen, håfve the väl der brede vid måst gifva
androm lika så myket; en part håfve och seden drifvit en olaglig
kiöpenskap dermed och såldt det bort i tridie och fierde mans hand;
derföre skall der om en laglig ransakning hålles, huru myket för hvart
hemman är uthgifvid vordet och hvem thet häfver opburit.
Så förnimmer man ock, at när oxer skole uthgöres och updrifves
och smörskatten upbäres, att bönderne då blifve trängde til att uthgöre
der brede vid driftepenninger, skrifvere penninger och annet sådant;
så skall ock ther om ransakes och seden en viss ordning göres, så
myket som skäligit vore, och ingen deröfver besväres. Så skall ock
vare förbudit all victualie, såsom ock all lefvendes boskap att uthföre
heller uthdrifve af riket, såsom ock älgshuder och bockskin, hvilke väl
kunne blifve här inrikis beredde och förslitne.
Hvad krigsfolket tilkommer, efter thet uthi thesse förlidne år myket
ondt häfver lidit och en part komne pä stor skade, derföre häfver h.
f. N. med sampt riksens råd för christeligit och rättvist ansedt, att the
förlammede och ille färne krigsmän vist och skäligit uppehälle måtte
tildeles, om hvilket skall ransakes och theres höfvitzmän och befel
gifve der vitnesbörd på, när och hvar the skaden bekommit håfve, och
thesse uthskickade håfve derom besked tilbaka igen.
Ytterligere efter ock med dommare embeterne här i riket handles
ofliteligen, så att the som häredzhöfdinger äre minste parten sittie sielfve
uthan settie andre oförståndige i deres stad, icke heller holle theres
domböker så clare, som thet sig borde; derföre skole the som häredz¬
höfdinger äre vare förplichtede, när the icke håfve the förfall, som i
lagen förmelles, att settie sielfve för rätte, thet minste the tre tings-
timmer om året, som lag förmeller, och lefrere förseglede domböker,
en i thet k:ge cantzeli, en lagmannen, tridie häredzkiste. Der opå skal
svoren heredznempd håfve acht och opseende, att thet så årligen hållet
blifver. Så skall och icke her efter nogen häredzhöfdinge håfve mer
än en häredzrett och ju ingen lagmansdom och häredzrätt i en lag-
sagu. Så skall och ingen sak hemligen förlikes vid straff tilgörende.
Sker thet af fougter och befalningsmän, de skole blifve straffede och
afsatte. Gör thet nogen af adel eller frälsed, håfve förbrutit sin sak
och saköres rättighet, fördy alle saker bör med lag och rätt förhöres,
och dock lickvel hvars och ens frihet och rättighet oförkrencht. Så
skal och allom vara förbudit, så väl adel som cronones befalningsmän
och dommere, at skerpe nogen sak högre än lag medgifver. Så är
ock nu bevilget, att lagmansränten, sä som ock kongsfodringen, som
6s<S
1595
elliest faller hvart triedie år, måtte skiftes och gifves hvart år tredingen
ther af, så at der man häfver gifvit tolf runstycke hvart tridie år, skall
man gifve fyre runstycke hvart år, så är thet almogen fast drägeligere,
än när så myket kommer i sönder, såsom stundom sker både med
konungsfodring och lagmans renta. Och al lagmans och häredzhöf-
dinge ränte vare like öfver alt riket, nemi. 12 öre af hvar hel gård, 8
af halfve och 6 af herding bådhe af schatte, crone och frelses bönder,
och ingen vare derföre fridkallet, eij heller nogen hvarken ryttere eller
knechter vare derföre förskoned.
Videre efter och stort bekymber fölier med the monge enskilte
klagemål, som sökie til hofvet icke utan almogens store skade och för¬
summelse; derföre skole alle saker först i landzenderne för häredzhöf-
dinge och lagman blifve slitne och åthskilde, hvilke och skole efter(!) deres
skriftelige dombref deropå för skälige brefvepenninger, nemi. för pär-
mendz, det som ågeller gotz, lif eller äre, item köp eller skifte, tie(?) mark,
pappers bref på thet samme 3 mark, för ringere ärender en mark, och
lagmans bref dubbelt högre. Elliest skulle inge klagemål vid hofved
blifve anammed, efter som thet tryckte mandated anno etc. 93, som
både derom och om tilgifter innehåller och förmeller, med mindre the
således i landzänderne äre uthransakede och skriftelig bevis pågifne. Så
skall och hiorte, elge och råjacht, ekefellande och annedt sådant aldeles
vara förbudit, efter som och samma mandat inneholler.
Efter allehande slags fugel myket förminskes af thet skiutende,
som alle man bruke, skogsfogel när leketid är; derföre motte sådant
aldeles vare afskaffet och förbudit, så ock then eggning, som the hålle
i skäregården.
Efter och fiskeriet myket förminskes, särdeles i strömmer och
älfvär, af olaglig bygning med tvärtäpper och annet, som förtager thet frie
streck och konungs ådran; derföre skall sådant ock vare förbudit, såsom
ock then ohägdelige sielekutning och sielefång, som nu på nogre år
skedt är, hvilket länder alt till at föröde och riket til märkelig skade.
Så förmanes och her med almenneligen til vägerödning, efter som
lag säger, och ingen sine bönder eller undersåter derföre att fridkalle
videre än lag förmeller.
Til thet sidzste, så förmanes, biudes och befales, at alment måtte
hafves fördrag med the monge store och gräselige eder, som allestädz
vanke, så ock med then ohörsamhet olydno och förtret, som barnen
mongestädz bcvise deres föräldrer, pä hvilket bisperne med kyrkie-
herderne skole flitigt inseende håfve, och när the efter förmaning sig
icke rätte, holle them då nogen tid ifrå sacramentet och elliest settia
them tilbörligit kyrkie sträf före. Hvar the ändå sig icke bättre vele,
då skole the stelles öfverhetenes befalningsmän i hender. Blifve och
alle, eho the helst vara kunne, vardnede och förmante, att the håfve
fördrag med thet mykla sqvalder, som en part gerne före, och icke
annerlunde än väl och tilbörligen tale om k. M v. n. k. och h., såsom
1595
659
ock om f. N. hertig Carl etc. och ricksens råd. Befinnes annet, så
skole the håfve tilbörlig näpst och straff til att förmode. Seden skal
läses thet mandatet, som blef upläsit i Suderkiöping, lydandes både om
klagemåls saker och annet mere; item thet mandatet om gästgifvere,
skiudzfärder och postvapner.
Efter man förnimmer at almogen besvärer sig öfver thet som på-
lagdt är til fodernöth, att thet skal vare för högt satt, så är nu för-
thenskuld så bevilligidt och samptyckt, att hvar bonde skall gifve ther-
före årl. 3 4. penninger eller dess värd. Ther som hielp uthgörs i
spannemål, då skall den blifve tilstädes lagd i kyrkieherbergen, och
deröfver skall häredzhöfdingen med kyrkoherden, fougten och kyrkio-
nes sexmän håfve lås och nyckel.
Enligt en afskrift bland Norrlands Handl, för 1596 i Kammararkivet
har instruktionen varit undertecknad af hertigen, Hogenskild Bielke, Sten
Baner, Gustaf Baner, Gustaf Gabrielsson och Jöran Posse.
Ordning för hjälpskatten, som skulle utgöras öfver hela riket.
Samtida handskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Ordningen på den hielp, som pålegges skall öfver hele
riket anno etc. 96.
Biscopar, kyrkeherder, andre kyrkenes personer, som hafva spannemåls
underhold uthi städerne, skole uthgöre uthaf hvarie tynna spanne¬
mål: peninger — 2 öre.
Men professores och skolmestere af hvar tynna, som the hafva uthi
underhold: peninger — 1 öre.
Item biscoper, kyrkeherder, skolmestare och andre, sorn håfve sochne
kyrkior på bygden, skole gifva för hvart heman lithet eller stort
— 2 öre.
Presterne på landzbygden af hvart heman både hele, halfve och tor¬
pere: peninger — 2 öre; deslikest af theres underhold och veder-
lagh af hvar tynna — 2 öre.
Städerne.
Alle borgere i städerne, som bruke någon handel uth eller inrikes,
skole gifva af theres uthförningh hvar 40:de peningh.
Alle köpsvenner både inlendske och uthlendske skole gore både af uth
och införningh hvar 3o:de pening.
Af hvart hus och gård, som ägenden sielf besitter, såsom och af lego-
hus, deslikest och af adelens, presters, k. M:tz eller andres tienere,
220
66o
1595
som hus eller gård håfve, skole uthgöre — i daler; i like motte
— 4 4 af hvar gård på malmarne.
Efther monge finnes i Stocholm både i staden och malmarne, som
bruke borgare näringh och intet finnes med theres handel in-
scrifne uthi tull eller vägare boken och gör doch årl. theres skott
till städerne, så skole the utgöre till denne hielp så myket som
theres årl. skott är mere eller mindre, efther sorn pröfvas kan
theres näringh och förmögenhet är.
Uthi the andre städer här i riket, som icke bruka seglas eller kiöp-
handel, skole gifva uthaf hvar ör[e], som han ligger i skatt före
— 3
af hvar bod uthi städerne — 24;
af hvar vedebod och obygd tompt i städerne — 1
af itt stal på malmarne eller i staden — 13.;
af en kålgårdh — 1 4;
af en trägårdh — 24;
af hvart bryggehus i Stockholm — 2 dal.;
af hvar badstugu i Stockholm — 2 dal.
The som bruke åker i städerne skole uthgöre uthaf hvart tynneland,
så väl thett som ligger i träde som säde, — 2 4 så väl af frelses
jord, som borgerne bruka, såsom cronones och theres egne.
Embetzmenn i städerne.
Enn guldsmid — 3 dal. eller mere, som han pröfvas vare för¬
mögen till.
Enn mestersven — 2 dal.
Skräddare, skomakare, skinnare, smeder, snidkare, mälare, murmestare,
tynnebindare, timbermen och elliest allehande andre embetzmän
— 2 dal.
Deres mestersvenner — 1 dal.
En bårdskärare — 2 dal.
Enn mestersven — 1 dal.
Borgare, köttmonglare, hvardere — 3 dal.
Fördels och dagsverkskarlar, som icke äre under stadzens tunga, hvar
— 2 eller — 1 dal.
Hyre båtzmen, som håfve sin hemvist i städer — 2 4.
Enn åkare — 2 dal.
En dragare — 2 dal.
Tieniste drenger, som opbäre årslön, oansedt hvem the tiena, hvardera
. ~ 2
Qvinfolch, som läte leije sigh uthi arbete — 1 4.
Enn löskona — 44.
Pigor och konnor, som icke vele tiena — 1 dal.
1595
Om all fine hielp, som af städerne uthgöres skall, skole konungs
fougdter, tollenärer, borgemestere och råd med stadzscrifve[re]
och 6 af menigheten ransaka och then opbära, deslikest håfve i
god förvarning under theras lås till vidare beskedh.
Af menige man på landsbygden.
Oplandh, Vesmanneland, Östergiötland, Småland och
Vestergötland.
Af hvar skatte, stadge och sämie heman — 2 dal.
hvart halft heman — 1 dal.
hvar torpare och nybyggere — 34.
Af hvart cronones och k. M:tz heman — 64.
hvart halft heman — 3 4
hvar torpare och nybyggere — 2 4.
F. N. hertigh Karls och frelses heman — 1 dal.
hvart halft heman — 2 4
hvar torpare — 11 2 4..
Norlanden.
Af hvar helbesittin bonde — 6 4.
Hvar birchkarl eller landzköpman skall utgöra till dett ringesta — 10
dal. heller och mere, efther som profves kan att de äre förmögne till.
Bergslagen och Dalerne.
Hvar skatte, stadge, crone, gillislandbo och jernbergsmen — 64.
Hvar dalekarl, k. M:tz, f. N. hertigh Karls och frelseslandbo — 34.
Menn torpare, kyrkebordzmen och tächtekarlar, hvardere — i‘/= 4.
Hvar koparbergsman af hvar fierdungh han brukar i grufvan — 3 dal.
och desföruthan —- 1 dal. af hvart hemman.
Men i Hedmora, Noraskoga och Lindesbergh utgiörs denne hielp
efther hvars och ens förmögenhet och näring, likasom borgare och
embetzmen i opstäderne.
* *
Hvar Iändzman eller giestgifvare utgifve af dett heman han besitter —
8 eller 6 4 som andre bönder.
Der som 2, 3 eller flere bo på ett heman, vare sigh bondes mågh eller
slecht, då skall eij mere än endere rächnes för bonde och de andre
utgöre för inhysesmän, nembl. — 2 4 hvardere.
662
1595
Alle husmän, som förmå arbeta och hafva någon förmögenhet, skole
utgöre hvardere — 24..
Alle löskarlar och drenger, som icke vele tiena för årslön, skole uth-
göre hvardere — 2 daler.
Hvar legodräng, som tienar för årslön — 14. och dessföruthan -— 2
4. af hvart spanneland han sår pä åker eller svidia.
Män hvar legodreng i skäregården, som häfver fördels fisk med bon¬
den, skal utgöra — 2 3».
Skräddare, skomakare, skinnare, målare, snidkare, smeder och alle andre
embetzmen på landzbygden skole uthgöre — 2 daler och hvar
dreng — 1 p
Motte och förbiudas, att ingen af adelen, prester, fougter eller nogon
af krigsfolket skall håfve våld att försvara någre husmän, embetz-
karlar eller drenger för f:ne hielp.
* #
All denne f:ne hielp skole fougdterne hvar i sin befaldning sampt pre-
sterne och kyrkiones sexmen i hvar sochen opbära och håfve under
deres lås uthi god förvärning til videre besked.
Skall och förmäles i brefven, att de som icke förmå uthgöre peninger,
så stelles dem i velkor att gifva för hvar daler antingen — 2 lodh
sölf, en tynna spannemål, 1 LH smör eller skird talgh eller och
en oxehudh, män i bergslagen 1 Ltt råkoppar eller tuhundrat
osmundz järn.
Den ena handskriften har följande tillägg (stafningen efter en handskrift
i Kammararkivet):
Till beslutt då skall uttryckel. förmäles udi the fulmacter och på-
budz bref, som uthskickade blifve om denne pålagde hielpskatt, att
den skall uthgöras både af furstendömme med grefveskaper, frihärrer,
deslikest af de häreder, sochner och byer, som enkedråttningerne håfve
udi deres N. mårgengåfver eller förläninger såsom och af alle andre
förläninger hvad heller thet är udi theres lifstid eller behagligh tid,
oactadt om the sielfve besittie godzén, som dem förlänte äre eller icke,
så att ingen skall för denne hielpeskatt vara fri och sigh der fördrista
dem försvara [eller] inne med sigh beholle, uthan ovegerligen gifva dem
ifrå sigh, när som derom tilsagt och påkrafd blifver.
I ordningarna för de olika landsorterna specificerades enskilda per¬
soner, fogdar, äfven gamla eller afsatta, skrifvare o. s. v. Jämf. Bergfalk,
Om utomordentl. penninghjälper etc. sid. 93 ff.
Några direkta svar i afseende på hjälpskatten förekomma icke; det synes
endast ha varit bekräftelser på Söderköpings beslut, som infordrats skrift¬
ligen. — Om sakens behandling i Stockholm finnas några anteckningar i
stadens Tänkebok:
1595
663
13g 6 den 11 februarii.
Item handlade Axel Ryningh medh menigheten och begerede på
v. n. f. vegne then hielpeskatten, som uthlofvet var i Söderköpingh af
alle ständer förleden höst och sagt att sådane hielp skulde uthgöres til
hielp att cronones geld måtte betales.
Videre blef v. n. f. bref upläset, lydendes att h. f. N. begärede en
gultax af staden, föregifvendes att the tilförende hade årl. uthgiort
samma gultax, och begärede Axel Ryning att borgerskapet skulde sigh
samsätie och gifve theres fulkomblige svar på thesse tvenne ärenden
Den 13 martn, nerv. Axel Ryning, Bengt Larson slotzfogte sampt
B. och R., holtz men. mans rådstuge dager.
Samma dagh blefve the 48 och menigheten allvarl. tilsagde af Axel
Ryning, att the skulde gifve theres fulkombl. svar på then hielpeskatten,
så och then gultaxen, som h. f. N. några reser begeret häfver, att man
må vethe hvad h. f. N. svares skall. Thå lade the 48 så och menig¬
heten theres schrifftl. svar in, lydendes att the eller förfäder hade aldrig
udgifvet sådane årl. gultaxe. Therföre begerede the och nu ödm. medh
sådane ovånligh ny pålage vara förskonet, beropendes sigh på stadzens
privilegier. Men hvad then allmennelige hielpen tilkommer till crono¬
nes geldz betalning, then vele the såsom alle andre stender effter
theres rådh och empna udgöra, dogh begerede the ther oppå dagh nogot
fram better.
Den 20 mars företogos åter frågorna om guldtaxen, hvilken fortfarande
afböjdes — 1587 hade staden gjort en hälp i guld, såsom en föräring, när
Sigismund drog till Pålen — och hjälpskatten, om hvilken det heter:
Hvad then andre hielpen tilkommer til cronones geldz betalning
och h. f. N. begärede, besynnerlige then fyretiende peningen af köp-
handlen, ther uthi befinne the sigh och fast besverligh, dogh vele the
gore enti hielp af köphandelen, som them kan dräglig vara och be-
kärende(!) ther oppå nogon dagh fram åth moth hösten. Hvad then
hielp tilkommer af hus och andre faste äger, som begeres, then vele
the och udgöre, dogh begerede the och dagh fram better moth hösten,
och beklagede menige borgerskapet theras fattigdom.
Något mera af vikt förekommer icke i Tankeboken om hjälpskatten
förrän d. 7 aug., då de som ännu icke utgjort den uppmanades att oför¬
dröjligen göra det.
Ur det svar af den 28 mars 1596, som hertig Karl aflät på Stockholms
stads inlämnade supplik bl. a. i detta ämne, kan följande förtjäna anföras
såsom belysande beskattningsfrågans behandling (riksregistr. 1596 I fol. 139 v.):
Vår etc. Vi håfve, g. m., bekommit eders schrifvelse, uthi hvilken
I ödm. begere att blifve förskonede med then fyretiende penning af
köpmans handel och uthskepende, som nu äre påbuden att uthgöres,
föregifvendes att mest alt godz, som både af borgerskapet och svenske
664
1595
köpsvenner uth och inskepes och the hanche med, thet är mest anners
mans och att I till instundende höst motte medh samme hielp för-
skonede blifve, effter I äre myckit försvagede blefne både egenom thet
longlige kriget, som varit häfver, så och thet svage myntet Opå
hvilke ärender vi nådel. håfve velet eder svare, n. således, att hvadh
hielpen tilkommer, hvilken I förmelle att vi af richsens stender skole
på förlidne richsdagh begeret håfve, så är thet icke sket att vi håfve
begeret eller trengt opå nägen hielp lithen eller myckin, utlian vi gofve
richsens stender, som thå församblade vore, till att betenkie, hvar medh
then store gäldh, som riket uthi förlidne longvarige feigdetidh var
kommet uthi, kunde aflagd och betalt varde, att riket ene rese motte
komme sigh till förkofringh igen och varde af the monge hielper, sam
årl. plege ske, liset och förskonet, och ther opå håfve men. richsens
stender sielfve godvilligen samptyckt till en hielp, om hvilken då en
ordningh medh richsens rådz samptyckie författet blef, deruthöfver eder
utschickede medh andre tilstedes vore och sielfve rettede och lagede
myckit theruthi både om f:de uthschepende och annet, som them sielfve
syntes likt vare, dett the och icke kunne(!) eller förgetet håfve eller ther-
till neke, om the elliest icke alt för glömske äre och sanningen be-
kenne vele. Och aldhenstundh sådanne hielp blef då enhellel. samp¬
tyckt, såsom thet och seden i alle landzender, ner thet är vordet handlet,
är beiaket blefvet, kunne vi icke vette hvarföre I enkannerl. vele vegre
eder ther till och ifrå richsens stenders almennel. beslut och samp¬
tyckie afsöndre. Meden och sådanne hielp kommer riket vidh och är
till thes höge nödtorft samptyckt, vette vi eder inthet annedt ther opå
svare uthan stelle thet I edert sköen att utgöret eller och låthe blifvet,
om I thet elliest medh skäl gore kunne. Men medh the fattige, som
icke rådh håfve så snart att uthgöret, häfver och icke heller varit
befälet så strengel. att handle
0 Adeln i Vestergötland och Smaland.
221 Herr Erik Gustafsson till riksråden om sin anslutning till Söder¬
köpings beslut och hertig Karls afsikt att draga ned till Jön¬
köping och Vestergötland. Nylödöse 1595 den 6 november.
Original på papper i Rådslagssamlingen i Riksarkivet.
Min vellvillige och gannske kerlige hellsen etc. Velborne herer,
kere brödre och synnerlige tillförlatne gode venner, eders skrifvelse
dateret udi Suderköpingh thenn i nov. häfver jagh bekomit, udi hvillkit
I, g. h., late megh förnime dett 1 efter minn begeren håfve giort min
undskyllingh för h:ne f. hertigh Carl om thenn orette berettelse, som
den Skekerman häfver giort för h. f. N., så och för dett att jagh för min
store siukdoms förfall icke är komin tillstedis till denn riksdagh, som
1595
66 5
beramet var och stått häfver, hvarföre jagh eder, g. h., samptl. flitte-
ligen och venligen betacker och vill sådan och all anden eders gode
villie medh all broderligh och venligh tienst gerne förskylla.
Och, k. g. h., häfver jagh bekomit den afskrift I, g. h., håfve
förskicket megh af then föreningh, som af riksens stender häfver
tyktz vare gått och nyttigt att beslute, och ther hos begere vete,
om jagh thet och samtyke och stadfeste vill; så, k. g. h., kan
jagh eder till svar broderi, och veni. icke förhålle, att hvadt
thet belanger h:ne f. hertigh Carl etc. skolle vare vår förman och
förestondere med riksens rådz rådh förestå rikit. thett blef af samptl.
riksens rådh i fiordh strax efter konungens afresende samtykt och be-
villget, och efter jagh af same eder gode herers tidige, velbetenkte och
vellmente beslutt intet annedt finner, änn att thet lender och korner
öfver ens medh k. M:tz v. a. n. k. edzförsekringh och Sverigis lagh
och lender lute k. M. sielf till gode och velferdt efter thenne riks
legenhett och federneslandz inbygeres ro och enighett, terföre bör
megh icke heller annedt änn thet och samtyke och stadfeste, och efter
att thet bör segh och vare att te gode mendh, som icke håfve varit
tillstedis, måtte sådant och samtyke, såsom jagh och förser megh att
någon segh ther udi icke vill eller kan vägre, begerer jagh att vette
om h:ne f. och I, g. h., behage att jagh medh the gode mendh her i
landzenden och min lagsage ther om förhandle skall, vill jagh ther
udi fines obesveret och kalle them therom tilhope, och är min flitige
broderi, och veni. begeren att I, g. h., icke ville håfve någon tanke
om min frånvarelse, att jagh megh i någon måtte mere nu änn till-
förende häfver vellet undendrage eller afsyndre megh ifrån eder, g. h.,
thett ingelunde i någon måtte skett är, uthan af mitt rette laglige och
siukdoms förfall, thett Gud bettre dagelige förmeres och intet för-
minskes, och efter jagh vett, att somlige af eder, g. h., drages medh
ållder, hemelige och siuklige brecker, kunne och vell håfve medlidende
medh megh, som icke all min siukdoms fel och breck optecke kann,
efter klagen i then måten litet lise kann, och förmeres hvar dagh svag¬
heten medh megh, så att jagh uten krycke eller staf ingen vart kome
kan. Om Gudh teckes att jagh kan kome till någon styrke igen,
skolle I, g. h., intet tvide att jagh ju vill förfoge megh tit ther h:ne
f. hertigh Carl och I, g. h., kunne stadde vare, och gerne troligen
efterkome efter mitt ringe förstondh hvadt mitt kall och embete kräfver,
och såsom förskrefvit står, att jagh ingelunde i någon måtte vill syndre
megh ifrån eder, g. h., så tvifler megh intet att I, g. h., udåf mine
förre skrifvelser thet vell förnumit håfve, såsom jagh och ydmyke-
ligen lott h:ne f. sielf förnime, den tidh jagh gaf h. f. N. mine laglige
siukdoms förfall tillkenne, att hvadt I, g. h., beslutte, skolle h. f. N.
intet tvifle opå, att jagh thet och bevillge ville att blifve vedh.
Kere gode herer, jagh kann eder icke förhålle att jagh häfver för¬
numit af h:ne f. hertigh Carls tienere, att h. f. N. ville drage ifrån
666
Vattzstena och till Jöneköpingh och seden hitt nedh till Vestergöt¬
land^ thett eder, g. h., best vitterligit är. Ther så är, begerer jagh
att I, g. h., ville förhöre medh h. f. N. om h. f. N. vill och behager
att adelen eller annedt falk skolle tillseies att möte och föllge h. f. N,
och huru månge af hvart slagh thet vare skall, eller om ther till skall
biudes någon gierdh tilhopa, huru stor den och vare skall. Huadt h.
f. N. och I, g. h., i den måten eller anedt befalle och behage, vill jagh
gerne efterkome och vill nu och alltid håfve eder, g. h. etc. Skrefvit
i Nylöse thenn 6 nov. anno etc. 95.
Eriich Göstaffsson.
De af adeln i Småland och Vestergötland, som icke varit närvarande
i Söderköping, stämdes att möta hertigen i Jönköping i början på år 1596.
Själfva kallelsebrefvet är icke infördt i registraturet och har icke af mig på¬
träffats. Den 2 jan. 1596 underrättades emellertid herr Erik Gustafsson
från Vadstena, att hertigen vid nyårstid' ämnade sig till Jönköping, dit
nämnda frälsemän blifvit stämda och dit herr Erik också borde komma
(riksregistr. 1596 fol. 4). Samma dag uppsattes ett bref till grefve Axel
af följande innehåll (riksregistr. 1596 fol. 3):
Vår etc. Ider är väll vitterligit, gr. Axel, att vi håfve latidt för-
schrifve them af adel i Småland och Vestergöttland till nyårstidh till
Jöneköping, som opå den holdne riksdag i Suderköping icke håfve til-
städes varit, och fördenskuld i desse dager achte att begifve oss ther-
heden, om Gudh täckes hälsen unne, och I väl vette hvadh afsked,
som I senest medh oss giordt håfve, att I ther skulle mothe oss; be-
gäre fördenskuldh nådel. att I ther vele vare tilstädes på samme tidh
och icke lathe oss der ligge och vänthe, såsom i f:de Suderköping
efter någre skedde, thet vi icke äre tilsinnes att gore, dy hvar någen
skulle vänte, borde ventes effter oss och vi icke efther andre. I vele
och förmane alle der omkring ider boendes äre, att the och förfoge sig
therheden oförsummeligen. Görendes etc.
Hertigens bref äro daterade Jönköping den 20—31 jan. 1596.
222 Anslutning af adel i Vestergötland och Småland till Söderköpings
förening och beslut. Jönköping 1596 den 20 januari.
Original på pergament (57X15 cm.), vidfäst det i Sverige kvar-
blifna exemplaret af Söderköpings föreningsakt, med delvis ut¬
plånad skrift, kompletteradt efter en i Riksregistraturet 1596 fol.
35 införd afskrift.
Vi lier underschrefne Sverigis rikis radh, ridderskap och
adel, som på thenne tidh her uthi Jöneköping håfve församb-
1596
667
lede varit af Småland och Vestergötland, bekenne och vitter¬
ligit gore, att efther vi opå then sidste holdne riksdagh uthi
Suderköping, hvilken hine f. och h. h. Carl Sverigis rikis arf¬
furste och föreståndere, hertig till Sudermanneland etc., v. n.
f. och h., sampt the edle velborne herrer Sverigis rikis råd,
som då hos h. f. N. håfve tillstädes varit, för hele riksens hög¬
nödige tarf och lägenhet, vallfärd och bäste, håfve varit för-
orsakede att lathe uthschrifve menige riksens stender att sam-
mankalle, [icke håfve der tilstädes varit], som vi doch bekenne
oss håfve skyllige varit, mest för laglige och skälige förfall,
som vi håfve varit förhindredt; så äre vi nu fördenskuld, efther
lute v. n. furstes budh och befallning hit kompne och håfve
her hört, förnummet och öfverväget the saker och ärender,
som ther i [Suderköping håfve] förhandlede varit. Och efther
vi befinne ther inthet annet häfver varit handlet och besluthit,
än thet som lender Gudh till äre och vår samhellige religion
her i rikidt till styrkie och vid macht hollelse, så och k. M.
till Sverige och Polen etc. a. v. n. k. och h. till gagn och
[gode och] hele Sverigis rike a. v. k. fädernesland till vallfärd
och longligit bestond och sämie och enighet tienligit är; der¬
före på thet att vi icke skole hetes, såsom vi icke heller vele
eller och tillbörligit är, håfve söndret oss ifrå sådane allmen-
nelig förening och beslut [som hele] rikit och dess vellferd
vidkommer, så vele vi nu her med samhelleligen och endrechte-
ligen, godvilleligen, onödde och otvingede, oss till the andre
riksens stender håfve förbundet och förenet till allt thet, som
för:te beslut i Suderköping inneholler och förmeller, oss ther
vid stadeligen och oryggieligen att holle som ärlige och
uprichtige män. Och till yttermere visse håfve vi thenne vår
bekennelse hos then andre förening hengie latidt och med
väre signeter försigledt, som skedt är i Jöneköping den XX
jan. år MDXCVI.
57 sigill vidhänga med pergamentsremsor, dessutom 5 tomma eller obe¬
gagnade kupor samt en mängd obegagnade remsor. Underskrifterna dels
ofvanför uppvecket, dels på remsorna.
Ofvanför uppvecket:
Oluff Göstaffsson Jöns Nilsson Jöns Svenson
baro a Lena scripsit til Östrebo i Vexio
manu propria egen handh
(Sig.)
På remsorna:
Magnus
comes
(Sig.)
Anders Märthenson
Jören Erickson Cristoffer Ribbingh
(Sig.) (Sig.)
668
1596
Anders Olsson
|
Benckt Karlson
|
Torsten Cristofifersonn
|
(Sig-)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Pär Jonsäll
|
Niels Karls.
|
Nils Anderson
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Mickiel Arvesson
|
Erich Olofson
|
Jöns Larson
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Christer Lillie
|
Per Arvidson
|
Göstaf Kafle
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Nils Siöblad
|
Niels Bröms
|
Olof Anderson
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
till Bårtårp
(Sig.)
|
Claus Knutson
|
Nils Klason
|
Christoffer Jöranson
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Bencht Brunteson
|
Bencht Knutson
(Sig.)
|
Göstaf Joenson
(Sig. G I)
|
Hans Joenson
(Sig. G i)
Gudmund Jöransonn
(Sig.)
Hans Månson
(Sig.)
Jören Månss.
(Sig.)
Linder Bock
(Sig. G B)
Arfvid Peerson
(Sig.)
Olof Bock
(Sig.)
Jören Knutson
(Sig.)
Nilss Kaffle
(Sig.)
Olof Stake
(Sig.)
Håkon Larson
(Sig.)
Jöns Jörenson
(Sig.)
Brun Jöranson
(Sig.)
Isak Olofson
(Sig.)
Göstaf Olson
(Sig.)
Per Nilsson
(Sig.)
Jöns Arfvidson
(Sig.)
Christer Siöblad
(Sig.)
Girmund Bock
(Sig.)
Mårthen Gris
(Sig.)
Erland Kafle
(Sig.)
Anders Person
(Sig.)
Abraham Benchtson
(Sig.)
Niels Linderson
(Sig)
Bencht Person
(Sig.)
Anders Joenson
(Sig.)
Benct Jönson
(Sig)
Arfvid Jönss.
(Sig.)
Nils Kåge
(Sig.)
Nils Rasmuson
(Sig.)
Erich Stake
(Sig.)
Lindorm Stake
(Sig.)
Niels Stake
(Sig.)
2) Ständerna i Svealand och Norrland.
I Svealand insamlade Erland Björnsson [Bååt] till Skattmansö och Kri¬
ster Karlsson [Månesköld] till Seglinge försäkringar i större delen af Uppland;
Erland Johansson [Bååt] till Fituna i Sollentuna, Vallentuna och Sotholms
härad; Per Hansson [Forstena sl.] till Valstad och Nils Posse till Gädde-
holm i Vestmanland, Närike och Dalarne samt Jöran Ulfsson [Bååt-Snaken-
borg] till Norrnäs och Johan Sandersson till Finnerånger i Norrland.
1596
669
Försäkringsskrifter af ständerna i Svealand och Norrland. 1596
februari—mars.
Original på papper, hvar försäkring på ett blad folio, van¬
ligen skrifvet på tvären, med sigillen påtryckta nedanför texten,
i nyare tid förenade i ett band, uppställdt bland Riksdagsakta i
Riksarkivet. De i texten åberopade tryckta exemplaren äro ej
bevarade.
Uppland
Erland Björnssons och Krister Karlssons resa 1396 den 9—22 fehr.
a) Långhundra och Sjuhundra. Närtuna prestgård den 9 febr. 223
Vi eftenne friborne och frälsesmänd, befalningsmänd, prästerskap,
krigsmänd, skrifvere, ländzmänd, menige allmoge, bönder och bomänd
alle som udi Långhundred och Siuhundredz häreder byggie och boendes
äre, giöre vitterliged med thette vårt öpne bref, att efter hine f. och
h. h. Carl Sveriges rikes arffurste och föreståndere, hertig etc., v. n.
f. och h., så och ädle och välborne herrer Sveriges rikes rådh håfve i
nest förledne höst för månge och märkelige riksens ärender skuld uth-
schrefvet och berammed en allmennelig riksdag i Suderköping och dit
kalled någre af alle stender öfver hele riked, såsom och vi väre ful¬
myndige utskickede der haft håfve, och af dem såsom och serdeles af
de ädle och välbördige Ärland Biörnsson till Skattmandsö och Chri¬
ster Karlsson till Seglinge, hvilke och hemme i landzenden hos os
nogsampt beskedt och undervisning giordt, förnummidt håfve hvad i
f:te Suderköping är vorded förhandled och allmenneligen och frivilligen
besluted; hvarföre, efter vi intet anned der udi befinne än ded, som
riked till gagn och gode ment är, så och kommer öfver ens med k.
M:tz v. a. 11. k. och h. såsom och alles väre gifne ed och försäkring;
derföre lofve vi hermed vid v. christ, tro och sanning, att vi alt hvad
i f:te Suderköping således allmenneligen och frivilligen beslutet är fast
och obrödzl. nu och framdeles, efter som ded i bokstafven lyder, hålle
vele. Thes till visse håfve vi låted tryckie v. häredz insegel her neden
under, såsom och f:te Suderköpings beslut, som nu på tryckt utganged
är, i like måtte här brede vidh hängt och med försegledt. Datum
Närtuna prestegård 9 febr. 96.
Långhundratz h. Siuhundratz h. Joen Nielson
(Sig.) (Sig.) fougde
(Sig.)
Erich Benardson Erich Larson Petrus
rytter länsman i Långhundrat pastor i Lagga
(Sig.) (Sig.) (Sig. P I)
Sveno Nicolaus Petrus i Fasta
pastor i Nertuna pastor i Rimbo pastor
(Sig. S O) (Sig.) (Sig. P N)
670
lorn;
224
225
226
b) Lyhundra, Frötuna och Bro skeppslag. Bro socken
den 10 febr.
Vi efterme etc. som udi Lyhundredz h:d med Frötuna och Bro
skiplag byggie och boendes äre, giöre vitterliged etc. Se n. 223. Thes
till visse etc. Datum Bro sokn 10 febr. anno 96.
Följande sigill äro tryckta under bekräftelsen:
Bro skeppslags och Lyhundra härads; Åke och Christer Karlssons
[Månesköld], Matts Gunnarssons samt 8 sigill med bomärken eller prester-
ligt emblem.
c) Närdinghundra och Frösåker. Hökhufvuds prestgård
den 12 febr.
Vi efterme etc. som udi Närdingehundredz och Frödzåkers hider
byggie och boendes äre, giöre vitterliged etc. Se n. 223. Thes till visse
etc. Datum Höghuffudz prestegård 12 febr. a:o 96.
Närdinghundratz
herrad
(Sig.)
Sveno Andreae
Hefveröensis
(Sig.)
Anthonius Erici
Knutbyensis
(Sig.)
Per Tomesonn
skrifver
(Sig.)
Frödzåkars
herrad
(Sig.)
Johannes Olai
Hökhufvudensis
(Sig.)
Knut Bengtson
(Sig.)
Petrus Erici
Almungensis
(Sig.)
Olavus Micaelis
Börstillensis
(Sig.)
Lasse Hannson
fougte
(Sig.)
Örgrund stadh
(Sig.)
d) Oland, Rasbo och Norunda. Alunda den 13 febr.
Vi efterme etc. som udhi Olandz, Rasbo och Norunda hider byggie
och boendes äre, giöre vetterligit etc. Se n. 223. Thes til visso etc.
Datum Allunda thenn 13 febr. anno 1596.
Olandz häredh
signet och länsmans bomerke
(Sig. och bom.)
Christophorus
in Adelunda
(Sig.)
Jonas
in Rasbo
(Sig.)
Rasbo härredz
signet
(Sig.)
Johannes
i Ekeby
(Sig.)
Erich Bengtson
(Sig.)
Norund herredtz
signette
(Sig.)
Salomon
in Tuna
(Sig. SE)
Håkonn Nils.
befalningsman
(Sig.)
Michiell Jönsson
(Sig.)
Michiell Jönssonns
befalningh
Johannes Ion®
i Börchlinge
(Sig.)
Magnus
in Danmora
(Sig)
Canutus
in Lenna
(Sig.)
Greiz Olssonn
herredhzschrifvaren
(Sig.)
Christopher Pers.
landzschrifver
(Sig.)
Paulus
in Ernetuna
(Sig.)
Norunde herredz
lensmans bomerke
(Bom.)
Hyndrych Wetter
(Sig.)
(Sig. H P)
Ericus Laurentii
in Film
subscripsi
(Sig.)
Nicolaus
in Vixsta
(Sig.)
e) Tierp, Vendel, Elfkarleby och Väslands soknar, Bälinge
Ulleråker och Vaxala. Den 16 febr.
Vi efterme etc. som udi Tierpe och Vändele hider med Elfkerboby(l)
och Väslande siner i Norre Roen sampt Bälinge, Ulleråkers och Vaxala
h:d byggie och boendes är, giöre vitterliged etc. Se n. 223. Thes till
visse etc. Datum 16 febr. anno 96.
227
Jahan Karlsson
(Sig.)
(Sig. H P G)
(Sig. M P)
Erich Pers.
sch:re på Up:la slot
Åke Karlsson
(Sig.)
Laurentius
i Tierp
(Sig.)
(Sig. P E)
Tiarp
härett
Ulleråchers
häredt
(Sig.)
Måns Larsson
(Sig.)
Steno M
Schultungensis
(Sig.)
Vaxala
härede
(Sig.)
Norre Rönn
(Sig.)
Lasse Person
fändrick
(Sig.)
Laurentius
i Danmark
(Sig. P A V)
Petrus
in Vesland pastor
(Sig)
Vendels
härett
(Sig.)
Bälings
häret
(Sig.)
f) Capitulares, professorer och menige presterskap i Uppsala. 228
Den 18 febr.
Capitulares, professores och menige presterskap i Upsala gore
vitterligit etc. Se n. 223. Thes till visso håfve vi latet tryckie v. ca-
pitels insigel här nedan under etc. Datum i Upsala thenn 18 febr. år
etc. 1596.
Uppsala kapitels sigill.
Riksdagsakter III.
43
6j2
!.')<)<;
I ett bref af d. 26 juli 1596 till ärkebiskopen omnämner hertig Karl, att
capitulares i Uppsala skulle hafva »stigit från Söderköpings afsked och satt
en clausulam där bredvid, som i själfva afskedet icke en gång blifver nämnd;
de gifva ock där ofvan uppå till deras rättvisas styrkelse oss skuld, att
sådant är utaf oss utsändt, och på det de skola ändock hafva mera grund
i saken, så taga de borgmästare och råd i Uppsala till hjälp, att de först
hafva det underskrifvit, och efter Uppsala stad häfver gjort detsamma, så
mena de sig därföre vara ursäktade». Under räfsten med Abraham Anger-
mannus och capitulares i Uppsala 1606 kom saken också på tal. Mäster Abra¬
ham yttrade då i en skriftlig inlaga: »Därnäst sedan de anno etc. 96 under-
skrefvo och förseglade Söderköpings beslut vid den mening de ville fasta
därvid blifva och besynnerliga vid religionen, till dess konungen komne i
landet igen — allenast att de mente h:ne furste hade så velat haft det —
voro de, sedan det dem vardt förlåtet, aldrig som förr rättsinniga mot mig.»
Kyrkoherden Ioachimus Olai förklarade åter i de kvarlefvandes namn, lika¬
ledes 1606, att de icke kunde erinra sig något villkor vid underskrifvandet.
Ett dylikt »förbehåll» finnes hvarken i ofvan tryckta bekräftelseurkund eller i
Uppsala stads härpå följande. Jämför däremot formuläret n. 234—236.
229 g) Borgmästare, råd och menige man i Uppsala. Den 18 febr.
Vi börgemestere och rådmend i Upsala sampt menige mend, som
skatt och skuld dräge sammestedes, giöre vitterliged etc. Se n. 22 3
Tes till visse håfve vi lated tryckie vårt stadz insegel her lieden under
etc. Datum ut supra 18 febr. anno 96.
Uppsala stads sigill.
230 h) Håbo, Erlinghundra, Lagund och Hagund. Giresta prest¬
gård den 19 febr.
Vi effterme etc. alle som udi Håbo, Erlingehundretz, Lagunde och
Hagunde h:der byggie och boendes äre, giöre vetterligit etc. Se n. 223
Thes til visso etc. Datum Girestad prestegård thenn 19 febr. anno
etc. 1596.
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Hagundz häredt
|
Håbo häredt
|
Lagundz häredt
|
Ericus Matthei
|
|
|
|
in Hageby
|
(Sig. P I)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Paulus
|
Olaus
|
Jonas
|
Mårten Gröp
|
in Aker
|
in Balingsta
|
in Tybbele
|
|
(Sig. M S)
|
(Sig. O P)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Michael
|
Olaus
|
Nicolaus
|
Olaus
|
in Biscopskulla
|
i Holm
|
Onsalensis
|
in Vassund
|
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
|
Johannes
|
Petrus
|
|
1596
673
i) Sigtuna stad. Den 19 febr. 231
Vi borgemestare och rådmend i Sichtuna sampt menige man, som
skatt och skuld drage sammastädes, gore vitterligit etc. Se n. 223.
Thess till visse håfve vi lated tryckie vårt stadz insegel här lieden
under etc. Datum ut supra then 19 febr. anno 1596-
Spår efter sigillet.
k) Trögd och Asunda. Enköping den 22 febr. 232
Vi effterme etc. alle som uthi Trögden och Asundz Eder byggie
och boandes äre, giöre vitterligit etc. Se n. 223. Thess tili visse etc.
Datum Enekiöpingh den 22 febr. anno 1596.
(Sig.) (Sig.)
De båda häradenas sigill Petrus Benedich Johannes Erici
i Vekol i Litzlena
(Sig. H G) (Sig. H M) (Sig.) (Sig.)
Halfvardus Johannes Andreas Ericus Andreae
i Lillekyrke in Tillinge i Sparsättra in Tedha
1) Enköping. Den 22 febr. 233
Vi borgmestere och rådhmenn udi Enekiöpingh sampt menige
mann, som skatt och skull draghe sammestädes, giöre vitterligit etc.
Se n. 223. Thes till visso håfve vi läthit trycke vårt stadz insegel här
nidhan under etc. Datum den 22 febr. anno 1596-
Enköpings sigill samt ett sigill med bomärke (I S B) äro påtryckta.
Erland Johanssons resa 15Q6 februari.
m) Sollentuna. Spånga den 12 febr. 234
Vi efterme friborne och frelses menn, presterskap, krigsmenn, be-
falningsmenn, fougter, skrifvere, lendzmen och menige almoge, som udi
Solentuna h:dt bygge och boendes äre, gore her medh för allom kun-
nogt och vetterligit at, såsom denn h:ne f. och h. h. Carl Sveriges rikes
arffurste hertigh etc. v. n. h. sampt och the edle velborne velbördige herrar
Sveriges rikes rådh, hvilkom samptl. den stormecht. etc. h. Sigismun¬
da Sveriges konungh etc. a. v. n. k. och h. häfver uti sinn från-
varelse her af riket regeringen ombetrodt och befälet, häfver låtit
samenkalle och hålle enn herredagh och mothe nu i förlidne höst uti
Suderköpingh, tidt och någre af alle stender, som kallade vore, håfve
sigh begifvit och ther medh tidickt, velbetenkt och moget rådh sigh
6? 4
15%
235
alle samptl. och enhälligen sammensatt, förent och samtykt till några
artiklar, som då till berådslåes förestelte vorde och riksens saker på-
gälle, efter som thet besluth, på förrne artiklar då giordes, uti pennen
strax blef författat, af them tilstädes vore bejakat, för godt och råd-
sampt achtat och af allom medh underskrifter och förseglinger stadfest
och kräfftigt giordt och nu seden af prentet utgådt, uti bokstafven ut-
trykkeligen förmeler; så efter thet att alle uti riket boendes icke kunde
vara lägligit til för:lie stadh tillike sigh begifve och lute f. N. hertigh
Carl sampt de v:ne herrer riksens rådh eij dess mindre håfve achtat
rådsampt att f:ne Suderköpings afhandlings besluth måtte blifve alle
Sveriges rikes inbyggere kunnogt, såsom therhos af them samptl. gillet
och samtykt, och derföre nu utsendt til oss denn edle velb. Erland
Jahansonn til Fietuna att handla och tala medh oss ther om sampt
andre ärender flere honom håfve varidt pålagde och vette vår meningh
uti saken, om vi och vele gille och blifve vedh thet, som väre fulmech-
tige til f:ne herredag utskickade thersammestedz så vel på väre som
teres egne vegne samtykt, beiakat och förseglat håfve; derföre alden-
stund vi för väre personer intet annet kunne befinne uti f:ne Söderköpings
afhandlings besluth vare insatt, först hvad andel, saker tilkommer, ann
thet som v. christel, religion och gudzdyrkan, så och h:te k. M:tz såsom
och vår theremoth giorde edh är likmätigt, seden hvad verdzl. ärender
och regementz saker vidkommer, kunne icke heller vi se och befinne
någet som sträfver emoth denn edh och trohet, som vi lute k. M. äre
medh förbundne; hvarföre bejake vi nu her medh godvilligen och sam-
hålligen gille och samtycke fine Suderköpings afhandlings besluth, såsom
thet oss nu är föreläsit och af prentet utgångit, til att hålles och efter-
kommes fult och fast uti alle sine meninger til lute k. M:tz lyklige
igenkomst, hvilken Gud alzm. etc. Lofve för denn skull fulkoml. och
tilsäije oss vid fine Suderköpings besluth blifve vele. ther öfver hålle,
att thet måtte efterkommit och fulgiordt varda. Thess till yttermere
visso och stadfestelse håfve vi fide låtidt vitterl. sättie väre egne såsom
och vi men. almoge v. häradz insegle her lieden före. Datum Spånga
thenn 12 febr. a:o etc. 96.
(Sig.) _ (Sig.)
Iacobus Iohannis Jöns Jone Två sigill med bomärken
in Edh in Spånga
Sollentuna härads sigill.
n) Vallentuna. Vallentuna den 12 febr.
Vi efterme etc. som uti Valentuna h:dt bygge och boendes äre,
gore her medh etc. Se n. 234. Thess til yttermere visso etc. Datum
Valtuna thenn 12 febr. anno etc. 96.
8 sigill med bomärken i sköldar. Häradets sigill bortfallet.
67 5
o) Sotholm.
Vi efftenne etc. som utti Sottholms h:de byggie och boendes äre,
giöre her medh etc. Thess til yttermere visse etc.
Påvall Erssonn
(Sig.)
Hans Jörens.
(Sig.)
Peder Svens.
(Sig.)
Clemet Anders.
(Sig.)
(Sig.)
Sudercopensis convenlus actiones ibidem
meo sigillo confirmavi
lonas Nicolai Sorund:s
(Sig.)
Mons Erson
(Sig.)
Hans Hindes.
(Sig.)
Nils Larss.
(Sig)
Jören Olsonn
(Sig)
lendzmen
Nils Monss.
(Sig.)
Sotholms härads sigill.
Anders Larsson
(Sig.)
Nils Olufson
(Sig.)
(Sig.)
Jonn Jonss.
(Sig.)
Vestmanland, Bergslagen och Dalarne.
Per Hansso?is och Nils Posses resa 1396 13 jan.—16 mars.
p) Glanshammar. Glanshammars sockenstufva den 13 jan.
Vi efftenne friborne och frelsismänd, presterskap, krigsmänd, be-
falningsmänd, fougder, schrifvere, ländzmänd och menige allmoge, som
udi Glannshammers h:d byggie och boandes äre, giöre vetterligid etc.
sosom och särdeles af de ädle och välbördige Per Hannsson till Valstad
och Nils Pose till Geddeholm, hvilke etc. Se n. 223. Dess till visso
etc. Datum Glanshammer soknestuffu then 13 jan. anno 1596.
Glanshammars härads sigill, ett sigill med bomärke påtryckta.
- q) Noraskog och Lindesberg. Norskoga den 15 och
lindesberg den 17 jan.
Vi efftenne befalningsmänd, prester, fougder, knechthöfvedzman,
krigsbefäll, schrifvare, menige krigsmän, ländzmän, menige allmoge,
bönder och bomänd alle, som på Noreskoga och IJndesbärgslag byggie
och boendes äre, gore vetterligit etc. Se n. 23J. Thes till visse etc.
Datum Norskoga then 15 och Lindesbärg then 17 jan. anno etc. 1596.
(Sig. A I G), Noraskogs och Lindesbergs sigill, två sigill med bomärken.
236
237
238
6y6
15%
239
240
241
242
r) Åkerbo. Björskogs klockarestufva den 21 jan.
Vi efiftenne friborne och frelsesmend, befalningsmänd, präster, fog-
der, knechthöfvedzmän, krigsbefäll, schrifvare, menige krigsmän, ländz-
män, menige allmoge, bönder och bomänd alle, som uthi Åkerbo h:dt
byggie och boendes äre, gore vetterliged etc. Se n. 237. Thess till
visse etc. Datum Biörskogs klockarestufu then 21 jan. anno etc. 1596.
(Sig.) (Sig. [ c)
Per Hanson Åkerbo härads Iver Clementson
på Vallsta sigill
s) Vesterrekarne. Tingsstaden i Torpa sockenstufva den
24 jan.
Vi effterme friborne och frelsismänd, presterskap, krigsmänd, befal-
niiigsmänd, fougder, schrifvere, ländzmänd och menige allmoge, som
udi Vesterrekerne bygge och boandes äre, giöre vetterligid etc. Se 237.
Dess till visso etc. Datum på vår tingstadh udi Tårpa sochnestuffu
denn 24 jan. anno etc. 1596.
Vesterrekarnes sigill samt två sigill med bomärken.
t) Snäfvingen. Munktorps sockenstufva den 6 febr.
Vi effterme friborne och frälsismänd, befalningsmän, presterschap,
krigsmänd, fougder, schrifvare, ländzmänd, menige allmoge, bönder och
bomänd alle, som udi Snäfvings h:dh byggie och boendes äre, gore
vetterliged etc. Se n. 237. Thes till visse etc. Datum Munketorps
sochnestufu then 6 febr. anno etc. 1596.
(Sig.) _ ^ (Sig.)
Tomas Snäfvings h:ds sigill Nils Peerson
in Munchetorp
u) Tuhundra. Dingtuna sockenstufva den 7 febr.
Vi effterme friborne och frälsismän, befallningsmänd, presterschap,
fougder, knechthöfvedzmän, krigsbefäll, schrifvere, menige krigsmen,
ländzmän, menige allmoge, bönder och bomän alle, som udi Tuhundretz
h:dt byggie och boendes äre, gore vetterliged etc. Sen. 237. Thess till
visse etc. Datum Dingtuna sochnestufvu thenn 7 febr. anno etc. 1596.
(Sjg.)
Ericus Tuhundra härads sigill
in Dingtuna
15%
677
v) Siende och Norbo. Siende härad den 11 febr. 243
Vi effterme friborne och frälsismänd, befalningsmänd, prästerschap,
fougdter, krigsbefäll, schrifvare, menige krigsmänd, ländzmänd, menige
allmoge, bönder och bomänd alle, som udi Siende och Norbo h:er
byggie och boendes äre, gore vetterliged etc. Se n. 237. Thes till visse
etc. Datum Siende h:t then 11 febr. anno etc. 1596.
(Sig. v P) (Sig. B I)
De båda häradenas sigill Vicentius Benedictus
in Balungh in Romphertuna
x) Simtuna och Torstuna. Simtuna klockarestufva 244
den 15 febr.
Vi effterme friborne och frälsismänd, befalningsmän, prästerschap,
fougdter, knechthöfvedzmän, krigsbefäll, schrifvare, menige krigsmänn,
ländzmänd, menige allmoge, bönder och bomänd alle, som uthi Sime-
tuna och Torstuna h:der byggie och boendes äre, gore vetterliged etc.
Se n. 237. Thes till visse etc. Datum Simetunna klåckarestufvu then
15 febr. anno etc. 1596.
I)e båda häradenas sigill samt sex sigill med bomärken.
y) Tjurbo och Våla. Sala den 17 febr. 245
Vi effterme friborne och frälsismänd, befalningsmän, prästerschap,
krigsmän, schrifvare, ländzmänd, menige allmoge, bönder och bomännd
alle, som uthi Tiurbo och Våla luder byggie och boendes äre, gore
vetterliged etc. Se n. 237. Thes til visse etc. Datum Sala thenn 17
febr. anno etc. 1596.
De båda häradenas sigill. Sju sigill med bomärken eller andra figurer,
alla utom en i sköld.
z) Husby, Skedvi och Grytnäs soknar i Bergslagen. Garpe- 246
bergs gård den 19 febr.
Vi effterme friborne och frälsismänd, befalningsmänd, prästerschap,
krigsbefäll, schrifvare, menige krigsmänd, ländzmänd, menige allmoge,
bönder och bomänd alle, som udi Huseby, Schedvi och Grythenäs
smer udi Bärgslagen byggie och boendes äre, gore vetterliged etc.
Se n. 237. Thes till visse håfve vi lated tryckie väre häredz insegel
etc. Datum Garpebärgs gårdh then 19 febr. anno etc. 1596.
_ (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Föltorp t inolin ers sigill Erich Ruus Jonas Johanes
1596
247 å) H enemora. H. sockenstufva den 20 febr.
Vi effter:ne friborne och frelsismänd, presterskap, krigsmänd, be-
falningsmänd, fougter, schrifvere, ländzmänd och menige allmoge, som
udi Henemora sochn och stadh byggie och boandes äre, giöre vetterligid
etc. Se n. 237. Dess till visso håfve vi latit tryckie vårt heredz insegel
etc. Datum Henemora sochnestufvu thenn 20 febr. anno etc. 1596.
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
Stadens sigill Ericus Erich Rus Carli Bengtson
in Henemora
248 ä) Kopparberget, Svärdsjö, Tuna och Torsångs socknar.
Kopparberget den 25 febr.
Vi effterme friborne och frälsesmend, befalningsmend, fogder, prester-
schap, knechthöfvedzmän, krigsbefäli, schrifvere, menige krigsmänn,
ländzmänn, menige allmoge, bönder och bomänd alle, som vidh Kopper-
bärged, Svärdzsiö, Tuna och Torsångers s:ner byggie och boendes äre,
gore vetterliged etc. Se n. 237. Thes till visse etc. Datum Kopperbärged
thenn 25 febr. anno etc. 1596.
(Sig.) (Sig.)
Kopparbergets sigill Johannes Michaellis Håken Jonsson
249 ö) Mora, Leksand, Rättvik, Orsa, Gagnef och Elfdalarne.
Rättvik den 27 febr.
Vi effterme befalningsmand, prästerschap, fougder, knechthöfvedz¬
män, krigsbefäli, schrifvare, menige krigsmend, ländzmänd, menige all¬
moge, bönder och bomänd alle, som uthi Mora, Liksand, Rettvick,
Orsa, Gagned och uthi Elfvedalerne byggie och boendes äre, gore
vetterliged etc. Se n. 237. Thess till visse etc. Datum Rettvik then
27 febr. anno etc. 1596.
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
, r>—.11 »-»-« • --
w . W‘g-7
Jöns Danillson Dalarnes sigill Olaus
in Mora in Tuna
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Andreas Ericus Engelbertus Olaus
in Retvik in Orsa in Lixand
subscribsi
Olaus
in Gagnet
250 aa) Norra och Södra Bärke, Gränge och gamla Norberg.
Norra Bärke den 3 mars.
Vi effterme friborne och frälsismänd. befalningsmänd, prästerschap,
fougder, knechtehöfvedzmän, krigsbefäli, schrifvare, menige krigsmän,
1596
679
ländzmänd, menige allmoge, bönder och bomänd alle, som udi Norre
och Södre Berke, Grängie och vidh gamble Norrebärg byggie och bo¬
endes äre, gore vetterliged etc. Se n. 237. Thes till visse etc. Da¬
tum Norre Bärkie then 3 martii anno etc. 1596.
Norbergs samt Berke och Grängeslagens sigill.
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
Henningh Person Henrik Anders. Olaus
bb) Skinsäckebergslagen. Skinsäckeberg den 5 mars. 251
Vi effterme friborne och frälsismänd, befalningsmänd, presterschap,
fougder, krigsbefäli, schrifvare, menige krigsmänd, ländzmänd, menige
allmoge, bönder och bomänd alle, som udi Skinseckiebärgslagen byggie
och boendes äre, gore vetterliged etc. Se n. 237. Thes till visse etc.
Datum Skinseckebärg thenn 5 martii anno etc. 1596.
Två sigill med bomärken.
cc) Vesterås den 12 mars. 252
Vi borgemestere och rådhmend sampt thet menige borgerskap
uthi Vesteråhus stadh gore vitterligit etc. Se n. 237. Thes till visse etc.
vår stadz innsegel etc. Datum Vesteråhus denn 12 martii anno etc. 1596.
Sigillet bortfallet.
dd) Arboga den 12 mars. 253
Vi borgemestare och rådh sampt thet menige borgerskapet uthi
Arbogha stadh gore vitterlige etc. Se n. 237. Thes till visso etc.
vårt stadz insegel etc. Datum Arboga then 12 martii anno etc. 1596.
Stadens sigill.
ee) Köping den 1 5 mars. 254
Vi effterme borgemestare och rådmän sampt menige man, som
boendes äre uti Kopungs stad, giöre vitterligit etc. Se n. 237. Dess
til visso etc. vårt stadz insegel etc. Datum Kiopung then 16 maji
[d: martii?] anno 1596.
Stadens sigill samt tre andra, af hvilka två med bomärken.
68o
1590
255
256
No vriand.
Jöran Ulf ssons och Johan Sanderssons resa. 151)6 5—51 mars.
ff) Vesterbotten. Lefånger socken den 5 mars.
Vi effter:ne prester, krigsmen, befalningsmen, fougter. schrifvere,
lensmen och menige almoge, som uthi Vestrebotnen byggie och boendes
äre, gore her medh för allom etc. och derföre nu utsendt till oss de
edle och velb. Jören Ulfson till Nornäs och Jahan Sandersson till Fin¬
nerånger etc. Se försäkringen från Sollentuna häred n. 25), med
undantag af orden: til h:te k. M:tz lyklige igenkomst etc. (s. 6j),
r. 2j). Dess till ythermere visso och stadfestelse håfve vi alt dette f:de
lathet vetterl. undersettie väre egne signeter såsom och vi men. almoge
vårt landz insegle her under. Datum Lefånger sockn then 5 martii år 96.
Vesterbottens sigill
(Sig.)
Andreas Petri
(Sig.)
Petrus Oestonis
(Sig.)
Nicolaus Petri
(Sig.)
Israel Eskilsson
(Sig)
Birgerus Erici
(Sig.)
Petrus Olai
(Sig.)
Per Olson
höfvetzman
(Sig.)
Iackob Blanch
fendrich
Anders Ersson
landzskrifver
(Sig.)
Nicolaus Andreae
(Sig.)
Gerardus Iona;
(Sig)
Sven Person
heresheffding
(Sig-)
Bencht Larson
munsterschrifver
gg) Ångermanland. Nordingrå den 12 mars.
Vi efftenne prester, krigsmän, befalningsmän, fougdter, underlag¬
man, schrifvere, ländzmän och meninge almoghe, som udi Ängerman-
landh byggie och boendis äre, giöre her medh etc. Se n. 255. Dhes
till yttermere visso etc. Datum Nordingrådh then 12 martii år 96.
(Sig.)
Månns Clementson
(Sig.)
Engelbertus
in Siäla
Ångermanlands sigill
(Sig.)
Efvert Hinders.(?)
(Sig.)
Johannes
in PGudmunrod
(Sig.)
Jonas Olai
Nätrensis
(Sig.)
Johannes
in Nora
(Sig.)
Olaus
in Nordingerå
(Sig.)
Olaus
in Arnäs
1596
681
(Sig.)
Johannes Lauren.
Sebraensis
(Sig.)
Niculaus
in Anundsio
(Sig.)
Måns Gudmunds.
höfvitzman
Per Jonns.
qvartermester
(Sig.)
Olaus
in Resele
(Sig)
Nicolaus
i Sidensiö
(Sig)
Per Jons.
lutinant
(Sig)
Petrus Ionte
i Bothe
(Sig)
Nicolaus
i Nordmaling
(Sig.)
Hans Erichson
fendrich
(Sig.)
Johann. Clavidi
(Sig.)
Petrus
i Grundsund
(Sig.)
Nils Bengtzon
landzschrifver
O: L:
förrerare
Ingemar Jönss,
munsterschrifvere
hh) Hernösand. Den 15 mars.
Vi efftenne präster, borgmestere och rådhmänn sampt gemene
borgerschap som byggie och boendes äre uthi Hernösandz stadh etc.
Se n. 255. Dhes till yttermere visso etc. såsom och vi gemene borger-
schapet vårt stadz insigle etc. Datum Hernösand then 15 martii
år 96.
Hernösands sigill
(Sig.) (Sig.) (Sig.) ^ (Sig.)
Lars Jonson Mårtin Ols. Oluff Perssån Per Simons,
pastor borgmestere
Michel Nilsson Samsonn Efvertzs. Nils Nils.
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
ii) Medelpad. Selånger den 18 mars.
Vi efftenne etc. (= Ångermanland) som udi Mädelpadh bygge och
boendes äre etc. Se n. 255. Dess till ytermere visse etc. väre egne
signäther såsom och vi men. almoge vårt landz insegel etc. Datum
Selånger then 18 martii anno etc. 96.
Medelpads sigill
(Sig.)
Per Gregers.
fougdte
(Sig.)
Martinus
i Torp
Andreas
i Indal
(Sig.)
Per Anders.
underlagman
(Sig.)
Olavus
i Liustorp
Per Ers.
fordom fougte
(Sig.)
Carolus Henrici
proest
(Sig.)
Petrus
i Niurund
Christopher H. Dufve
landzsch:r
(Sig.) _
Laurentius
i Skiön
(Sig.)
Petrus
i Selånger
Erich Ers.
quartersmester
257
258
682
259
kk) Hudviksvald. Den 22 mars.
Vi efifter:ne borgmestare och rådmen sampt gemene borgerskapets
som bygge och boendes äre udi Hudvichsvalz stad etc. Se n. 253. Des
till ytermera visso etc. såsom vi oc gemene man borgerskapet vårt
stadz insegel etc. Datum Hudvichsvall thenn 22 martii anno etc. 96.
Stadens sigill
Hans Biugg Erick Måns. Erick Ericks. Lasse Olufs.
(Sig.) (Sig.) (Sig) stadzschrifver
(Sig.)
260 11) Helsingland. Bållnäs den 26 mars.
Vi effterme prester, krigsmen, befalningsmän, fougte, underlagman,
skrifvar, ländzmen och meninge almoge, som uti Helsingelandh byggie
och boendis äre etc. Se n. 255. Des till ytermere visso etc. vårt landz
inzigle etc. Datum Bållenäs dhenn 26 martii anno 96.
Helsinglands sigill
(Sig.)
Morten Larsonn
fougte
(Sig.)
And. Magni
(Sig.)
Daniel Petri
(Sig.)
lonas Petri
(Sig.)
Morten Pers.
höfvidzman
. (Sig.)
Niels Pers.
prophos
(Sig.)
Anders Erson
underlagman
(Sig.)
Jonas Olavi
(Sig.)
Andreas Beronis
(Sig.)
Nicolaus Martini
(Sig.)
Oluf Hans.
lutinant
(Sig.)
|
. (Sig.)
|
Olaus Magni
|
Ericus Petri
|
(Sig.)
|
(Sig)
|
Michael Ion*
|
Marcus Nicolai
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
lonas Andre
|
Petrus Laurenti
|
(Sig)
|
(Sig.)
|
Olaus Andre*
|
Oluf Anderss.
|
|
gamle fougte
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Jon Ols.
|
Abram Stafans.
|
fendrich
|
landzschrifver
|
(Sig.)
Oluf Erss.
gamle fendrich
(Sig.)
Jon Olss.
qvartermesler
Ett annat original på papper finnes i Uppsala univ.-biblioteks handskrifts¬
samling E. 329.
261 mm) Gefle. Den 30 mars.
Vi effterme prester, secreterere, borgmestare och rådmen sampt
gemene borgerskapet, som bygge och boendes äre udi Geffle stadh etc.
151)0
683
Se n. 255. Dess till ytermere visso etc. gemene man borgerskapet
vårt stadtz incigel etc. Datum Geffle then 30 martii anno 1596.
(Sig.)
Olaus Andre*
P.
(Sig.)
Anders Ersson
Stadens sigill
(Sig.)
Ericus Nicolai Gestricius
Ludirector
(Sig.)
Bertel Larson
(Sig)
Willam Markuson
(Sig.)
Nills Biörsson
(Sig.)
Erich Iaco.
statzens skrifver
nn) Gestrikland. Gefle den 31 mars.
Vi effterme prester, krigsmän, befalningsmän, fougde, underlagman,
skrifvere, ländzmänn och men. almoge, som uthi Gestringeland byggie
och boendes äre etc. Se n. 255. Dess till ytermera visso etc. vårt landz
insigle etc. Datum Giäffle stad then 31 marcii år 1596.
Gestriklands sigill
(Sig.)
Magnus Östens.
pastor udi Vallbo s:n
medh Hille
(Sig.)
Ericus Andreae
Ovansioensis pastor
(Sig.)
Ericus Svenonis
i Torgsåker p.
(Sig.)
Oloff Nils.
fendrick
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Jahan Zandersson
|
Jonns Classon
u. laghmann
|
. (Sig-)
|
(Sig.)
|
Ericus Petri
|
Sveno Joh.
|
Iledesundensis
|
pastor i Uglebo
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Petrus Esberni
|
Hans Ioachimi
|
Ferneboensis p.
|
i Hambrunge p.
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Nicolaus Andre*
|
Lasse Rasmus.
|
pastor Orsundensis
|
landzschr:r
|
Per Jönsson
qvartersmester
Oluff Olsonn
schrifver
U* o Irvo f fiol o firl finnée 1
Ständerna i Götaland.
Från Götaland finnas inga sådana särskilda försäkringsskrifter som från
det mellersta och norra Sverige. Exemplar af det tryckta beslutet försågos
i stället på särskilda blad med underskrifter och sigill, i Vestergötland likväl
med några inledande ord för vissa blad. 1 Östergötland insamlades bekräf¬
telserna af Nils Nilsson till Säby och Jöns Ulfsson [Bååt-Snakenborg],
i Småland af Hans Eriksson [Ulfsparre] och Peder Ribbing, hvilkas
sigill vidhänga de resp. bekräftelsesamlingarna. För Vestergötlandssamlingen
saknas kommissariernas sigill.
262
684
159)»
263 Bekräftelser på Söderköpings beslut och förening från Östergötland.
Tryckt exemplar af Söderköpings »afhandlingsbeslub bland
Riksdagsbeslut i Riksarkivet, åtföljdt af 14 blad papper i tryckets
format med underskrifter och sigill, de tre sista bladen tomma,
det hela genomdraget med två pergamentsremsor, vid hvilka hvar
sitt sigill hänger.
Vi Carl etc.
il- '■ Petrus Benedicti
episcopus Lincop.
(Sig.)
Laurentius Bergeri
scholae R.
(Sig.)
Johannes Neocerus
oeconomus L.
(Sig.)
Olaus Petri
praepositus Lin.
(Sig.)
Theodoridis Grönenbergh
decanus Lincop.
(Sig )
Matthias Erici
sacellanus ep:i
(Sig.)
Johannes Achonis
sacellanus pauperum
Lincopensium
(Sig.)
Johannes Canuti
pastor
(Sig.)
Sveno Laurent,
conciona. Lincop.
(Sig.)
Nicolaus Hemmingi
sacellanus Lincop.
(Sig.)
bl.
Hans Erikson
(Sig.)
rådmen: Berge Person
(Sig.)
Oluff Jonson
(Sig.)
(Sig.) Linköpings stadz
signete
Bormester Bormester
Per Erson Lasse Larson?
(Sig) (Sig.)
Hindrich beltar(?)
(Sig.)
Sven Germunsson
(Sig.)
Läse Person
(Sig.)
Jöns
(Sig.)
Hans Månson
skrifvere
bl. 3-
Henricus Martini
pastor in Vist
(Sig.) Hanekindz häredh
Mans Jonson
qvartermäst.
(Sig.)
Måns Jonson
rotemäster
(Sig.)
Jakop Robertson
rotemäster
hl- 4- (Sig.) Valkebo herredt
Haquinus Mathias Georgius Nicolaus
in Gamle Kil in Nye Kill in Vickensta in Rapesta
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Per
i Kaperstadh
(Sig.)
bL S- (Sig.) Vifålke häredh (Sig.) Bobergs herredt
Töres Haralsson Lasse Jakopsånn Petrus Johannes
(Sig.) (Sig.) in Veta in Normelosa
(Sig.) (Sig.)
15%
685
Magnus
|
Jonas
|
Henricus
|
Ioannes
|
in Möleby
|
in Vesterlösa
|
in Tolstad a
|
in Hargh
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
(Sig.)
|
(Bobergs häreder!) Nicolaus
|
Sigfridus
|
lonas
|
|
in Klockrike
|
in Fornåsa
|
in Egby
|
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Haraldus
|
Ioannes
|
Andreas
|
Andreas
|
in Vallersta
|
in Schipåtz
|
in Christberg!!
|
in Kylebek
|
(Sig.)
|
(Sig)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Svenn Hansonn Ole i
|
i Dummesta Lasse
|
i Valsta(r)
|
(Sig.)
|
|
lensman
(Sig.)
|
(Sig.)
|
bl. 6.
|
Skiäninge stadz förseglingh
(Sig.)
|
|
Jonas Petri
|
Magnus Andre
|
Anders Månssån
|
Sven Persånn
|
Schengensis pastor
|
kapelan
|
fogden
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
Jöns Larssån
|
Per Månssån
|
Erick Anderssån
|
Börie Olssån
|
bårmästar
|
bårmäster
|
håffman
|
bårgere
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Måns Perssån
|
Simon Perssån
|
Lasse Bengsån
|
Nils Sånesån
|
haris skriffir
|
fbåskier
|
stas skrifver
|
bårgere
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Hans Klassån
bårgere
(Sig.)
Måns Nilssån
bårgere
(Sig.)
löns Hansson
(Sig.)
bl. 7.
Sven
in Åsbo
(Sig.)
Simon
i Hoff
(Sig.)
Petrus
in Högby
(Sig)
(Sig.) Giöstrings häratt
Anders
Egby
(Sig.)
Joannes
in Väderstad
(Sig.)
Jonas
in Hagstad
(Sig.)
Lysings härredt
Enoch Andreas
in Svanshals in Tolstad
(Sig.) (Sig.)
Ingolphus Haquinus
in Röch in Åby
(Sig.) (Sig.)
Jahan Anderssån
håman
(Sig.)
bl. 8.
(Sig.) Vastena statts signett
Giöstaff Erikson
(Sig. E G)
Georgius Laurentii
rector scholae Vadsten.
(Sig.)
Ericus
sacell. Vaslen
(Sig,)
Jöns Larsånn
(Sig.)
Jöns Bengssån
(Sig.)
Christopher
Mauritzson
Lasse Perssån
(Sig.)
Jeronymus
Nilsonn
(Sig.)
Erik
Rasmus.
Oluff Siggeson
(Sig)
Pär Larsån
(Sig.)
Måns Perssån
(Sig.)
Marthen
Ulffson
(Sig.)
Hans Arvedson
(Sig.)
Tomass Krich
(Sig.)
Knutt Nilssån
(Sig.)
686
15%
bl. g.
(Sig.) Aske häredh
(Sig.) Dals häredh
Matthias
in Sten
(Sig.)
Sigvardus
in Hvarf
(Sig.)
Benedictus B.
in Hagaby
(Sig.)
Olaus
in Motala
(Sig)
Olaus
in Vinnersta
(Sig.)
Simon Nilssån
i Apeleby
rytter
(Sig.)
Laurentius
in Rogslösa
(Sig.)
lonas
in Nykirkia
(Sig.)
Svante skriffir
(Sig.)
Iohannes
in Häresta
(Sig.)
Andreas Magni
i Örberga
(Sig.)
Erick Jönssån
i Nårresten
(Sig.)
bl. io.
(Sig.) Godegårdz bergs signet
Svenn Tidichsonn
(Sig.)
Ericus
pastor till Godegårdt
(Sig.)
(Sig.) Askasundz signet
Hans Sylvestersonn
bl. ii. (Sig.) Gullbergs herredt signet
Tyke Larson Petrus Steffanus Gunarus
(Sig.) pastor i Liungh i Veta kapplan
(Sig.) (Sig.)
264 Bekräftelser på Söderköpings beslut och förening från Vestergötland.
1596 januari—6 februari.
Tryckt exemplar af »afhandlingsbeslutet» bland Riksdagsbeslut
i Riksarkivet, åtföljdt af 13 blad papper i tryckets format med
underskrifter och sigill.
Vi Carl etc.
bl- 1 Chlaves Andersson Per Bengthsån Brun Jörensson
(Sig.) till Rånom till Sätter
Clas Arfvedzon Erllan Kaffle Niels Hanson
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
1 a. Anders Svenson Falentin Stas Jöns Hanson Jon Svenson
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Cherstaffer Person Henrickson Erick Bäresån
till Hällestårp
bl. 2. Sveno Andorus Petrus Catillus Johannes
i Stenstorp i Sködve i Siogerstad i Hala sacellanus ibidem
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Anders Sven Jönson Niels Jör. Magnus
i Vom (Sig.) (Sig.) i Hvarf
(Sig.) (Sig.)
Jon Person Göstaff länsman Hakon ...... Bryngel Ols.
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
15%
687
2 v. Haquinus lonas
i Lästa
(Sig.)
Anders Håkenson
(Sig.)
And. Andreas
i Astorp i Timmelle
(Sig.) (Sig.)
Arfved Jonson
lensman i Redveph
(Sig.)
bl. 3-
Lensmannen
i Frökens h:t
(Sig.)
Håkon
i Helsta
(Sig.)
Månns Jönsonn
(Sig.)
Johannes
i Böne
(Sig.)
Laurentius
i Börestig
(Sig.)
Anbiorn Erichson
lensman
(Sig.)
Petrus
i Hossna
(Sig.)
Johannes
i Blisberg
(Sig.)
Daniel Olai
Bringel
lensman
(Sig.)
Simon
in Floby
(Sig.)
Magnus
ibidem
(Sig.)
Jacobus
in Torpa
(Sig.)
Jon Persson
96
bl.
Anno etc. 96 thenn 10 jan. efter thenn h:ne furstes sampt the velb.
herres riksens rådz befalningh holle vi stempne i Lungh uthi Barne
h:dt medh Bierke och Barnebo hider och då blef beiakedt och samp-
tyckt till alle the punkter, som hine furste och riksens rådh hade
tillförrende medh alle riksens stännder samptyckt i thenn förgågne
riksdagh i Suderlcöpingh a:o 95, thett the tå alle beseglede, som till-
stedes vore.
Jenns Jennsen Jonas Nicolai And. Nicolai
velb. grefve Axels fougte past. in Melbi
egen hond
?Gonne Arvedsonn Grefvelige camererer
(Sig.) Bonde Clausson
medh egen håndh
(bom.)
Svendh Bengtson
lensmandh i Barne h.
And. Laurenti
pastor in Rija
(Sig.)
De båda häradenas sigill
(bom.)
Månns Persson
lensmandh i Bierka h.
M/i
96
bl. s- Anno 96 then 14 jan.
h:dh medh Viste h:dh etc.
Gunnarus Nicolai
etc. hälle vi stempne i Alstranda udi Åsa
in Asen
(Sig.)
Rasmus Månson
(Sig.)
Erlandus Laurentii
in Lefvene
(Sig.)
De båda häradenas sigill
Jonas Laure.
in Malma
sacellanus
(Sig.)
(Bom.)
Erick Gunnars,
lendzman i Viste h:d
l6/i 96
bl. 6- Anno 96 then 16 jan. etc. höllö vi stempne i Gielrum i Vene
h:dh och Flundre h:dt samt medh B rette stadh etc.
(Sig.) (Sig.)
Per Svenskes och Sven Hindersons Anders Mårthenssons Torsten Karlsson
(Sig. P S) sigill (Sig. S H) egen hånndh till Hellestorp
Riksdagsakter III. 44
686
15%
264
bl. g.
(Sig.) Aske häredh
(Sig.) Dals häredh
Matthias
in Sten
(Sig.)
Sigvardus
in Hvarf
(Sig.)
Benedictus B.
in Hagaby
(Sig.)
Olaus
in Motala
(Sig)
Olaus
in Vinnersta
(Sig.)
Simon Nilssån
i Apeleby
rytter
(Sig)
Laurentius
in Rogslösa
(Sig.)
lonas
in Nykirkia
(Sig.)
Svante skrifftr
(Sig.)
Iohannes
in Häresta
(Sig.)
Andreas Magni
i Örberga
(Sig.)
Erick Jönssån
i Nårresten
(Sig.)
bl. to.
(Sig.) Godegårdz bergs signet
Svenn Tidichsonn
(Sig.)
Ericus
pastor till Godegårdt
(Sig.)
(Sig.) Askasundz signet
Hans Sylvestersonn
bl. ti.
Tyke Larson
(Sig.)
(Sig.) Gullbergs herredt signet
Petrus Steffanus
pastor i Liungh i Veta
(Sig.)
Gunarus
kapplan
(Sig.)
Bekräftelser på Söderköpings beslut och förening från Vestergötland.
1596 januari—6 februari.
Tryckt exemplar af »afhandlingsbeslutet» bland Riksdagsbeslut
i Riksarkivet, åtföljdt af 13 blad papper i tryckets format med
underskrifter och sigill.
Vi Carl etc.
bl- '■ Chlaves Andersson
(Sig.)
Clas Arfvedzon
(Sig.)
Per Bengthsån
till Ränom
Erllan Kafifle
(Sig)
Brun lorensson
till Sätter
Niels Hanson
(Sig.)
Anders Svenson
(Sig.)
Cherstaffer Person
Falentin Stas Jöns Hanson
(Sig.) (Sig.)
Henrickson
Jon Svenson
(Sig.)
Erick Bäresån
till Hällestårp
bl. 2.
Sveno
i Stenstorp
(Sig.) '
Anders
i Voni
(Sig.)
Ion Person
(Sig.)
Andorus Petrus Catillus Johannes
i Sködve i Siogerstad i Dala sacellanus ibidem
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Sven Jönson Niels Jör. Magnus
(Sig.) (Sig.) i Hvarf
(Sig.)
Hakon Bryngel Ols.
Göstaff länsman
(Sig.)
(Sig.)
(Sig.)
15%
687
Haquinus Ion»
i Lästa
(Sig.)
And.
i Astorp
(Sig.)
Anders Håkenson
(Sig.)
Månns Jönsonn
(Sig.)
bl. 3.
Andreas Johannes
i Timmelle i Böne
(Sig.) (Sig.)
Arfved Jonson Laurentius
lensman i Redvegh i Börestig
(Sig.) (Sig.)
Lensmannen Håkon Anbiorn Erichson
i Frökens h:t i Helsta lensman
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
Bringel Simon Magnus Jacobus
lensman in Floby ibidem in Torpa
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Petrus
i Hossna
(Sig.)
Johannes
i Blisberg
(Sig.)
Daniel Olai
Jon Persson
96
bl. 4. Anno etc. 96 thenn 10 jan. efter thenn June furstes sampt the velb.
herres riksens rådz befalningh holle vi stempne i Lungh uthi Barne
h:dt medh Bierke och Barnebo luder och då blef beiakedt och samp-
tyckt till alle the punkter, som h:ne furste och riksens rådh hade
tillförrende medh alle riksens stännder samptyckt i thenn förgågne
riksdagh i Suderköpingh a:o 95, thett the tå alle beseglede, som till-
stedes vore.
Jenns Jennsen Jonas Nicolai And. Nicolai
velb. grefve Axels fougte past. in Melbi
egen hond
: Conne Arvedsonn Grefvelige camererer
(Sig.) Bonde Clausson
medh egen håndh
(bom.)
Svendh Bengtson
lensmandh i Barne h.
And. Laurenti
pastor in Rija
(Sig.)
De båda häradenas sigill
(born.)
Månns Persson
lensmandh i Bierka h.
,4/r 96
bl- J- Anno 96 then 14 jan. etc. hälle vi stempne i Alstranda udi Åsa
h:dh medh Viste h:dh etc.
Gunnarus Nicolai
in Asen
(Sig.)
Erlandus Laurentii
in Lefvene
(Sig.)
Rasmus Månson
(Sig.)
De båda häradenas sigill
Jonas Laure.
in Malma
sacellanus
(Sig.)
(Bom.)
Erick Gunnars,
lendzman i Viste h:d
l6A 96
bl. 6. Anno 96 then 16 jan. etc. höllö vi stempne i Gielrum i Vene
h:dh och Flundre h:dt samt medh Brette stadh etc.
(Sig.) (Sig.)
Per Svenskes och Sven Hindersons Anders Mårthenssons Torsten Karlsson
(Sig. P S) sigill (Sig. S H) egen hånndh till Hellestorp
Riksdagsakier III. 44
688
1596
(Sig.)
Laurentius Uddonis
pastor i Vassenna
och Brette stadh
(Sig.)
Arfvedh Gulsmidz
signete for sig och
sine medborgare i
Brette stadh
(Sig.)
Magnus Svenonis
minister ecc:e in
Tonhem
(Sig;)
heredz signet
i Venne h:th
(Sig.)
heredz signet
i Flundre h:t
(Sig.)
Asmund Petri
minister aeccise
Romelle
(Sig.)
Guttorms bomerke
lensmantz i Vene h:dh
I9A 96
hl. 7- Anno 96 then 19 jan. etc. hälle vi stempne i Skeplanda i Ale
h:dh medh Gammellösa stadh etc.
(Sig.)
Jonas Petri
pastor Skepeland.
. (Sig.)
Benedictus Nicolai
sacel. i Skieplanda
Fyra sigill med bomärken.
(Sig.)
Teus Svenonis Erich Anderson
capelian i Gamblelös
31 1 96
bl. 8. Anno etc. 96 then 21 jan. etc. helle vi stempne i Syrthe medh
menige man i Vettle h:de etc.
(Sig.) _ (Sig.)
Alf Olsson Biörn Ols.
heridz skrifvare kirkeherde i
i Ale Flundre Vetle Lundby
och Vene hider
Häradssigillet
(Sig.)
Måns Svenson
kyrkieherrens måg
(Sig.)
Olaus Beronis
cappellanus i Lundby
(bom.)
Oluff Anderssons
lendzman i Vettle h:dz
bomerke
36/'i 96
hl- 9- Anno 96 then 26 jan. etc. holle vi stempne vidh Nylösa i sal.
Brynthe Byrissons gårdh medh menige mann udi Sevede och Askoms
h:de samt medh Skobygden etc.
(Sig.)
Karl Benchtssonn
i Branstorp
befalningsman
upå Elfsborgh
Mattias ? Pitrij
med egen handh
uti Lannvet h:dh
(Sig.)
Haqvinus
kyrkieherre
pa Hisingen
(Sig.)
Torstanus Erici
kyrkioherde
i Fesbergh
(Sig.)
Per Byrissonn
underfogde i Sevedall
(Sig.)
Anders Åkesson
knechta höfvesman
27A 96
bi. 10. Anno 96 then 27 jan. etc. hälle vi samtal medh menige man och
borgerskap i Nylösa på rådstufvan etc. thett kyrkieherden medh samt
(Sig.)
Assmus Torkilssonn
underfougde i Askems h:de
(Bom.)
Anders Guthmundssonn
lendzmann i Skobygden
De båda häradenas sigill
(born.)
Anders i Högen
lendzman i Sevedals h:dh
1596 689
borgemesterne och tolleren så och medh stadzens signet på alles deras
vegne blef förseglat.
Fyra sigill med bomärken samt stadens sigill.
3% 96
hl. ii- Anno 96 then 30 jan. etc. hälle vi stempne i Kinna i Mark
medh menige man etc.
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.) _
Joh. Jonse Bened. Sveno. Joannes Nicolai Sveno Olai
pastor i Surteby pastor in Seglora pastor in Settilla pastor in Istorp
(Sig.)
Andreas Lau. Häradssigillet Olaus Petri Jonas Ripa
sacellanus in Örby prosacellanus lensman i March
in Torestorp
(Sig.) . (Sig.)
Gundmund Anderson Nils Åkason
lensman i March lensman i March
4A 96
bi. 12. Anno 96 then 4 febr. etc. holle vi stempne i Fristadh medh
menige man i Ven och Ballebygdz hider etc.
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Månns Jöns. Aron Georgii Sveno
befalningsman i rGesene, pastor i Fristad i Bredared
Kolandz, Venn och Balleb.
Vedens hlds sigill Ballebygds h:ds sigill
Lensmanen i Ven h:dh Lensmanen i Bållebygd
(bom.) (bom.)
Oluf i Råstorp Måns i Erichstorp
6A 96
hl. 13. Anno 96 then 6 febr. etc. holle vi stempne medh menighe man
i Giesene och Kollens hide i Byrke etc.
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Laurentius rPaferi Ericus Andreas Nicolavi Peti Mag.
pastor in Närunga pastor in Byrke pastor i Skölvene pastor i Odh
(Sig.)
Olaus Andori
pastor in Herliunga
Gasene härads sigill Kullings härads sigill
Anders Olssonn Carl Giöstaffsonn
lendzmann i Giesene lendzman i Kollens h:d
(bom.) (bom.)
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
Petrus Torberni Ericus Lau. Brynolpus Petri
pastor in Algutztorp pastor in Hol pastor in Erikberga
690
1596
265 Bekräftelser på Söderköpings beslut och förening från Småland.
Tryckt exemplar af »afhandlingsbeslutet» bland Riksdagsbeslut
i Riksarkivet, åtföljdt af 7 blad papper i tryckets format med
underskrifter och sigill, det hela genomdraget af ett silkessnöre,
vid hvilket hänga två Sigill.
Vi Carl etc.
bl.
(Sig.)
Oluff Arvidss.
(Sig.)
Per Larson
(Sig.)
Per Persson
(Sig.)
Anders Svenson
(Sig.)
Bierge Arvidss.
Per Stolpe
bl. 2. (Sig.)
Joannes Sveno
prepositus
(Sig.)
Måns Michils.
(Sig.)
Martinus Ivari
(Sig.) _
Nico. Nico.
(Sig.)
Petrus Laur.
rector scholae Vexion.
(Sig.)
Steno Magni
(Sig.)
Christoph. Gudmuns.
(Sig.)
Nich. Theodori?
(Sig.)
Gislo Caroli
(Sig.)
Jonas Halson
(Sig.)
Birgerus Chebbonis
(Sig.)
Petrus Petri
(Sig.)
Bendcts Petri
(Sig.)
Östanus Nicolai
(Sig.)
Johannes Petri
(Sig.)
Laurentius Nicolai
(Sig.)
Benedictus Magni
(Sig.)
Petrus Andre
(Sig.)
Petrus Magni
(Sig)
Petrus
Tolgensis
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Benedictus Joan:
|
Christoph.
Elghultensis
|
Magnus Petri J
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig)
|
Sveno Petri
|
Nicolaus Nicolai
Siöasåsensis
|
Benedictus loan.
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Sveno Trychilli
|
Olavus Olai
|
Birgeus Nicol:
|
Hoffmandatorpens.
|
Ursultensis
|
in Kalsvich
|
’• 3• (Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
lonas Andreae
|
Petrus Benedicti
|
Nicolaus Caroli
|
(Sig)
|
(Sig.)
|
(Sig)
|
/[agnus Christori
|
Siggerus Erici
|
Andreas Anundi
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Petrus Erlandi
|
lonas Benedicti
|
Laurentius Haqvini
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Petrus Erlandi
|
Erlandus Petri
|
Olaus Magni
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Jacobus Olai
|
Jonas Caroli
|
Haquinus Nicolai
|
(Sig.)
Birgerus Petri
(Sig.)
Petrus Erici
(Sig.)
(Sig.)
Nicolaus
Algudzbodensis
(Sig.)
Johannes Johann.
Vekilsongh
(Sig.)
Petrus Andreae
(Sig.)
Magnus Petri
(Sig.)
Petrus Magni
Äng.
(Sig.)
Jonas Jonae
(Sig)
Georgius Marci
Anderstad.
|
1596
|
691
|
(Sig)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Petrus Teodon
|
Carolus Petri
|
Petrus Canuti
|
Christopho: Geor;;
|
|
Rysb.
|
On.
|
|
(Sig.) (Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Sveno Joannes
|
Andreas
|
Jacobus Petri
|
Germundus Ben.
|
? Forsitdens
|
Hestrensis
|
sacellanus in Liunga
|
Giöteryd
|
bl. 4. (Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Ioannes Magnus Arvidi
|
Petrus Arvidi
|
Jonas Jonae
|
Longarydens.
|
Rydehplm.
|
Värnemo.
|
Toftaryd.
|
(Sig.)
|
(Sig.) _
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Magnus
|
Laurentius
|
Johannes Haraldus Benedicti
|
i Fryele
|
Kiereda
|
i Roghbergha
|
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Petrus Andreas Petri
|
Andreas Martini
|
Olavus Petri
|
i Jerstorp
|
Grennensis
|
in Öhnsta
|
in Broxvich
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Jonas Bened.
|
Jacobus
|
Olaus Jone
|
Benedictus
|
i Ascharyd pastor i Lomarydh
|
pastor in Vireda
|
in Flisby?
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig-)
|
(Sig.)
|
Haquinus
|
Sacharias
|
Joannes
|
Nicolaus
|
in Linderås
|
in Ekesiö
|
in Höredha
|
in Hult
|
bl. j. (Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Mickel Siffredsson
|
Mans Personn Joen Pafvelss.
|
|
(Sig.)
|
_ (Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Olaff Perss.
|
Nils Olson
|
Måns Olssin
|
Knutt Krabbe
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Sven Jönss.
|
Eskil Anderson Tönnies Hannss.
|
Jon Brunck?
|
Arfvedh Jörons:n
|
Mass Simonsson
|
|
(Sig.)
|
|
|
bl. 6. Växiö stad Östra h.
|
Opvidinge h.
|
Vestra h.
|
Norvedinge h. Konge h.
|
Kinevals h.
|
Albo h.
|
|
Synerbo
|
Ösbo Väsbo
|
|
bl. 7. Tveta h. Vista h. Ekesiö stadh Södre Vidbo Norre Vidbo
(Alla med sigill.)
Ständerna i Finland.
Fullmakt för sändebuden till Finland. Söderköping 1595 den 7 266
november.
Riksregistraturet 1595 fol. 342 v. under dateringen »then 7
novemb».
Vi Karl etc. gore vitterligit, att ändock vi hade förmodet att såväl
uthaf thenne landzenden Finland som andre underliggende land her i
Sverige skulle håfve tilstädis kommit nogre fulmechtige på then riks-
692
1595
dag, som nu här i Suderkiöping är hollén vorden, så är dock lickvel
inthet sådant sket och kan hende för nogre skälige förfall skuld; ther-
före på thet att them så väl som andre må vitterligit vare hvad som
här förhandlet är, så håfve vi uthi fulmacht och befalning gifvit thesse
g. m. etc. Karl Henderson til Kankas, Sven Månsson til Vesterby och
Erich Ribbing [til Söderby] att låthe sådant öfver alt Findland almogen
förkunne efter then besked som them ther hos medgifven är och theres
instruction videre uttrycker och förmeller. Och efter här inthet annet
handlet är än thet som lender Gudh til äre, k. M. etc. til välferd och
rättrådighet och Sverigis rike etc. til enighet, gagn och gode, så är
v. n. begären, att såsom thet af andre fulmechtige öfver hele riket
sket är, alt så förmode vi, att I både med landz och häredz signete
såsom och synnerl. och serdeles hvar för sig sådant stadfeste och för-
sigle och ther uthaf uthi hvar häredz kiste en viss copie eller afskreft
behålle och förvare låthe och seden samme almennel. och frivillige be¬
slut obrotzl. holle och efterkomme.
Vidare så är ock på thenne riksdag för alle stender förkunnet om
ricksens nödtörftige lägenhet på thenne tid, serdeles efter riket för
thette langvarige krig är kommet i nogen geld och förthenskuld att
alle stender ville låthe sig finne välvillige til att komme cronen til hielp,
eftersom them sielf synes och theres förmåge kunne tilsigie; och ändock
vi gerne ville håfve idher alle i så måthe dermed förskonet, serdeles
efter I uthi thesse långvarige besverlige krigsår nogsampt håfve giordt
idert til saken, hvarföre vi idher ock nåd. betacke, icke thes mindre,
efter thet Gud alzm. nu häfver gifvit friden och vi förthenskuld gerne
såge, såsom vi ock oss derom vele vinleggie, att ricksens gäld motte
blifve aflagt och riksens undersåter och inbyggere sedan blifve med
sådan besväring och pålager en gång förskonede; derföre efter här äre
månge både furstl. personer, som theres brudskatt af riket håfve bör,
såsom ock elliest men. krigsfolk, hvilke thet ock ärligen och manligen
förtient håfve, och andre som myket håfve til att fördre och kräfvie,
och tilbörligit är, att the måtte blifve förnögde, så håfve vi icke kunnet
undgå idher samptl. och synnerl. om hielp och undsetning att besökie.
Begäre förthenskuld att I idher efter förmögenheten dertil godvilligen
finne låthe. Och efter förmodeligit är, att I sielfve om samme hielp
icke väl idher samsättie kunne, såsom här i Sverige i like måtte sket
är, och förthenskuld af menigheten begäret att en viss ordning stelles
motte, efter som almogen drägeligist kunne vare, derföre är ock thesse
gode män en ordning medgifven, hvilken vi förmode skall vare idher
lidelig. Förse oss förthenskuld, att I idher härtil godvill. finne låthe.
Sådan idher gode villie vele vi på h:te k. M:tz vägne til all god be¬
fordring håfve ihugkommit.
Ytterligere håfve vi och befälet fite utskickede g. m. någre andre
puncter med idher att förhandle, hvilket vi betenkt håfve skall lände
cronen såsom och idher sielf til gagn och gode. Begäre att I sådant
1595
693
tilbörl. höre och uptage vele och sedan ther efter rätte och stelle i
verket, efter som lägligit, skäligit och nyttigt vare kan. Hvar vi etc.
Instruktion för sändebuden till Finland. Söderköping 1595 den 3(?) 267
november.
Riksregistraturet 1595 fol. 343 v. jämfördt meden i samma volym
fol. 315 under den 27 okt. införd något afvikande redigering
(sign. B).
Instruction och undervisning, som then h:ne etc. her Carl
etc. Sverigis rikis arffurste och föreståndere, hertig til Su-
dermanneland etc. och Sverigis rikis råd, ridderskap och
samptlige stender håfve befälet och tilbetrodt edle och väl¬
bördige Karl Hendersson, Sven Månsson och Erick Ribbing
til att förhandle med ridderskap, adel, friborne och frelsis-
män sampt klerkeri, krigsbefell och borgerskap i Findland.
Actum Suderkiöping then 3 novemb. år 95.
Till thet första skole the tilbiude them gunst och nåde heise och
alt gott efter hvars och ens stånd och lägenhet. Dernest gefve them
tilkenne, att efter them nogsampt häfver vitterligit varit om then al-
mennelige samqvemd och richsdag, som för någen tid seden är vorden
uthschrifven och nu her i Suderkiöping väl hållen och öfverstånden är,
hade man visserlig förmodat att the antingen skulle med håfve kommit
här tilstädes, så månge som vore kallade, eller ock til thet minste theres
fulmechtige til för:ne tid afferdiget, på thet att man i the högnödige
och vichtige puncter, som här äre vordne förhandlede, deres råd och
betenkende hade mått höre och förnimme; men efther thet icke skedt
är, hvilket man icke förmodar vara blefvet tilbaka för någen genvördig
olydno heller afsyndring uthan för andre orsaker, som uthi någres bref
h. f. N. tilskrefne någerlunde förmelles; så kan ock til efventyrs denne
håldne riksdag uthan tvifvel så väl hos them i Findland, såsom ock en
part her i Sverige, håfve varit vrångvisligen och ille uttydd och uptagen
och förthenskuld hållit månge tilbake, hvilket alt man lather blifve i
sitt verde.
Men på thet the måge se och vete hvad her handlet och beslutet är
der til man ock theres samhellighet begärer, skole the them thet tilbör-
ligen vete låthe och til thet förste låthe förstå, att såsom them mäst alle
nogsampt vitterligit är, althenstund en part sielfve tilstädes i Stockholm
vore, then tid k. M. etc. var afdragen, huruledes h:te furste sig besvärede
att taga vid regerningen både för then möde och omsorg, som ther med
fölgde, såsom ock elliest therföre, att thet icke var en sådan ordning
heller fulmacht medgifven, som ske borde och nödtorften krafde, hvar
694
1595
uthaf myken oordning folgd är och månge åtskillelige regerninger,
hvilket i lengden kunde lende rikit til alsom störste skade och förderf;
och ändock att h:te k. M. h. f. N. och riksens råd en fulmacht på
regerningen tilsendt hade, der emot igen en reversal eskat, såsom ock
elliest en ordning ther bredhe vid författe läthit, [så häfver dock likvel
alt sådant varit ofulkomligit och icke efter thenne riks lägenhet nog-
sampt öfvervägit och beslutit]", så att hvarken h. f. N. eller v.te herrer
af riksens råd håfve ståt til then samme aldeles att aname — hvad fel
deruthi finnes måge thesse uthskickede uthvise och förklare; hvarföre
och thå strax efter h. k. M:tz bortfärd en annen förening emellen lute
furste och riksens rådh giord och uprättet blef i thet förhopp, att efter
deruthi är nogsampt förbetinget hvadh både k. M. och the som på h.
k. M:tz vägne regeringen skulle förestå, såsom ock undersåterne, gore
och niute borde, att alle stender, embitzmän och befalningsmän uthi
riket skulle sig ther efther [håfve] förhållit; men efter thet icke sket
är, uthan månge vele gore af theres eigne och enskilte råd hvad them
synes, riket til merkelig skade, som särdeles i then landzende Findland
sket är, derföre är h. f. N. vorden förorsaket denne riksdag att hålle
och häfver sig nu öfver sådanne brister myket besvärat och ther brede
vid begäret — med mindre sådhan bot råddes med almenneligit ja och
samptycke — att afstå med regerningen och thess omsorg och bekymber.
Så efter thet att k. M. etc. sielf, medhen h. k. M. var här i riket, af
h. f. N. begäret häfver att han regerningen förestå ville och h. f. N.
fram för någen annen ther om betrodt, derföre håfve samptl. ständer
nu på nytt begäret, att h. f. N. sig ther uthi vill obesväret lathe be-
finne. Och efter thet ingen ting är nyttigere, så väl här som i all
ander land och konungariker, än som samdrecht och enighet och en
regerning och ett rådslag, är ock icke allenest skadeligit uthan ock
riket til vanheder, att så månge och enskilte skole gore af eiget beten-
kende hvadh hvar honom lyster och icke vare en regering undergifne,
såsom thet sig med rätte borde och i alle väl ordnede konunge riker,
jemväl ock här i Sverige tilförene, när konungen häfver uthrikes varit,
är hållit vordit och än, seden thet ett arfrike blef, häfver varit förordnet;
derföre är nu på nytt en regernings forma besluten vorden, sådanne
som kan vare bådhe konungen och riket nyttigt. Begäres förthen-
skuld af ridderskap, adel, friborne, frelsesmän sampt clerkeri och krigs-
befel, att the samme förening brede vidh andre Sverigis rikis stender
ville underskrifve och försigle och icke tage någre andres råd eller hotande
derföre, hvilke mere achte sitt, än hvad riket i längden kan vare nyttigt
och gagneligit; förse sig förthenskuld, att the såsom Sverigis crones
incorporerede lemmer sig icke i nogen måtte ifra thet, som her giort
och beslutet är, varde afsyndrandes och således förorsake noget, som
i lengden icke väl försvarligit, uthan fäderneslandet till störste skade
och farlighet vara kan, althenstund här inthet någet annet är vordet
handlet och beslutet än thet som vår religion til styrkie och macht
1595
695
efter Upsala förening och k. M:tz egen ed såsom ock k. M. sielf til
trohet och gagn och vårt fädernesland til enighet och bestånd lende kan.
Dernäst, efter them sielf är vitterligit, huru oskickeligen och otil-
börligen thet tilgår med the borgläger i Finland, ther med then fattige
menige man mot all skälig christelig retvise blifver öfvermåtten be-
tunget och utharmet; derföre skole thesse uthskickede gode män handle
med adel och krigsbefehel, såsom ock them al varligen tilsighe, att the
med sådanne oskälige pålagor afstå til att krefie och låte sig nögie
med then ordning, som för thesse svenske ryttere [? stelt är], hvilke
sig ock brede vid them uthi thenne långvarige feigde erligen och tro¬
ligen håfve bruke låthit, och att the i like måtte, efter thet, Gud thess
lof, nu til frid kommit är äre förtenkte til att afkorte deris redder,
efter som här i Sverige sket är och efter then ordning som thesse
utskickede är medgifven vorden, öfver hvilken them hvarken borg¬
läger eller nogen lön och besoldning skall bestånden blifve, ändock
man nu förnimmer redderne mere vare föröchte, såsom ock flere ther
til ny antagne, som k. M. och cronon föge tienst giort håfve — för hvad
orsak kan man icke vete, althenstund sådant inthet behöfves i fridlige
tider, uthan lender then fattige landzenden slett och grant til förderf
och förödelse. Och'1 på thet att cronon må förnimme med hvad skäl
the thet store borgläger optagit och huru starke the till mantall varit
håfve, skole för:de utskickede håfve macht them att mustre, och alle
faner tillike på en dag, och en af them blifve vid hvar mustring*.
Hvad smörrenthen tilkommer, den h. f. N. befalte att hafves til-
städes oförryckt, häfver icke varit then mening, som en part vrång-
visligen och osanfärdeligen h. f. N. och riksens råd uppå fördt, like
som the them någet ville ifrån tage eller afhende af thet som the håfve
förtient och them håfve borde, uthan therföre att the theris rechning
först och frempst skulle klar gore och seden hvar ock en bekomma,
hvad han kunne hafva förtient. Derföre borde the sig väl håfve rettet
efter sådant och lathit blifve samme smörrenthe, hvilket them ännu
alfvarligen skall tilsigies och befales, att the äre förtänkte komme här
tilstädes med thet allerförste mögeligit vare kan till att gore en klar
rechning och besked i then k:e rechninge cam 111 er' bådhe om thet,
som the på theris lön och besoldning kunnet håfve opburit, såsom ock
thet otilbörlige borgleger, som the öfver theres rätte tildelning opburit
och anamet håfve, om hvilket och thesse uthskickede i hvart häredt
och sochen ransake skole, hvilket borgläger här efter aldeles skall vare
afskaffet och förbudit, och allene vid then ordning blifve, som them
är besked medgifvit, både med krigsfolket och almogen på thet fogli-
giste att förhandle.
Vidare skole och thesse uthskickede tilsigie alle fougter och skrif-
vere i Findland, besynnerligen och then Simon Ambrosison, som för
räntemestare i Findland häfver bruket varit, att the äre förtenkte oför-
töfvet begifve sig uthöfver och gore theres rekenskaper klare, så frampt
6g6
1595
the icke vele tilbörligen straffede blifve. Så skole the och håfve all
besked med sig om the borgläger, huru myket som ther till häfver
varit optagit.
Ther hos, så skole thesse uthskickede förfare huru tilgår med
tullen och köphandelen i Viborg och ther om bestelle, efter som nyttigt
och gagneligit vara kan och efter som the på begge sider kunne
förenes.d
Ther ock någre klagemål kunne förekomma af almogen, thå skole
the them optaga och ransaka och förskaffa hvariom och enom hvad
lag och rätt medgifve kan. The saker, som the ther icke slite kunne,
måge the skiuta til oss och ricksens tådh och meddele them bevis
huru om saken i sanning vara kan.
The* höfvits[män], som håfve öfverfallit h. f. N:s tienere, som
håfve varit uthsende att upbäre smörrenten i Findland, skole the uth¬
skickede tage i fast och stark borgen, att the therföre stå tils vars.*
Så skole the ock beflite sig, att cronones ägendom, som obygd
och obesatt ligger, må optagen och brukat blifve cronon til gagn och
bäste. The skole och aldeles förbiude, att ifrå Abo och the andre
siöstäder i Finland icke nägen spannemål, boskap eller fetalie må uth-
skepat blifve åth Tydzland uthan til Refle och Narfven och hit åth
Sverige allene.
Til ^ thet sidste, efter som font är om then förening, som nu på
thenne riksdag giordt och besluten är, bådhe om religionen och andre
nödige och vichtige punchter och ärender, den alle riksens ständer, som
her håfve tilstädes varit, samhelleligen samptyckt och besluthet håfve,
hvilke the ständerne i Findland skole förnimme låthit; så skole för-
thenskuld fonte uthskickede låthe her Claes Flemming vete att the med
någre verf och ärender äre af h. f. N. och riksens råd afferde til honom
och flere ständer i Findland, och begäre förthenskuld, att han ville
låthe them förnimme, hvar the theres verf och ärender kunne uptäckie,
och låthe them brede vid förstå, att them är betalning gifvit honom
tilsigie, att thet uthi Abo ske skall, efter ther synes vare then läge-
ligiste plattz ther til. Och hvar thå her Claes icke vill ther komme
tilstädes och gore itt med the andre eller ock biuder til att förhindre,
thet icke någre skole ther tilstädes komme; då skole förde uthskickede
icke thess mindre låthe uthgå bref öfver hele landet och förmane them
sådanne samqvemd att besökie theres verf att förnimme. Vill ock thå
her Claes eller andre icke gifve theras samptycke til thet som för-
handlet blifver, då håfve the theres dom att förnimme af thet, som
här frivilleligen och enhelleligen samptyckt är, ändock man förmoder
att ingen må eller kan med skäl sig ther ifrå afsöndre, så frampt the
för riksens hörsamme ledemoth vele achtede vare. Hvar anners sker,
thå skole förde uthskickede fulfölie med them, som sig afsöndre, efter
thet öpne bref, som them medgifvit är; serdeles förmane adelen, krigs-
befehel, fougter och andre, att the efter thenne dag ingen hörsamhet
1595
697
eller lydne bevise her Claes eller the andre, uthan att the om alle
saker besökie h. f. N. hertig Carl etc. och riksens råd och här ifrå
förvente besked om then del som behöfves. I medier tid skole förde
uthskickede beställe om the saker, som ther förefalle och the uthrätte
kunne, til vidare besked ifrå oss, och then besked förde uthskickede
gifve, skole alle hörsambligen efterkomme.
ä) Tillagdt efter B. b) Saknas B. c) renlccammer B. d) Dette ärc the verf och
ärender, som desse uthskickede på thet fliteligeste efter heste sätt och lägenhet skole för¬
han dle till. B. e) Saknas B. f) I stället för slutet har B följande: Till det siste —
beslutet håfve; så skole förthenskuld f:te utskickede, seden the håfve handlet med andre
stender i Findland, förhöre, huru ock h. Claes Flemming ther om till sinnes är, och ther
han så väl som the andre icke vill gore uthi thet som samhelleligen beslutet och samp¬
tyckt är, då skole the tilseige adelen, krigsbefelet, fougter och andre, att the ingen hör¬
samhet eller lydne bevise h. Claes uthi nogen del, som han befaler, efter som thet öpne
bref formetter f:te uthskickede medgifvit är, uthan att the om alle saker besökie h. f. N.
hertig Carl och riksens råd och her ifrå förvente hvad besked som behöfves och gifves skall
Instruktionen är införd bland andra skrifvelser till Finland daterade den
7 november. En tämligen samtida afskrift har påteckningen »Rätte instruk¬
tionen för Karl Hinderson etc. Datum Suderkiöpungh den j nov. år etc. 95».
En biinstruktion är införd i registraturet fol. 347 angående borglägret.
Den 10 nov. afläts bref till underlagmännen att gå kommissarierna till
handa både i rättegångssaker och eljest (riksregistr. 1595 fol. 350 v., tr. hos
Grönblad, Handl. rör. Klubbekriget, 3 häftet sid. 53).
Öppet bref till krigsfolket i Finland att infinna sig på den ort, som 268
de utskickade kunde bestämma, och förena sig med ständerna
i Sverige. Söderköping 1595 den 7 november.
Riksregistraturet 1595 fol. 346 under dateringen »then 7 novemb.»
Vår etc. Vi hade väl förmodat, manhaftige g. m., att I efter v.
och ricksens rådz skrifvelse och förmaning sielfve mesteparten eller och
idre fulmechtige skulle håfve kommit hit tilstädes på then beramede
riksdag, som här hollén och nu, Gud thes lof, väl öfverstånden är, och
i så måtte I så väl som andre riksens stender v. förmaning och befal-
ning efterkomme, men efter I, en part, uthi idher skrifvelse gore ider
ursekt och entskylning, hvarföre thet icke häfver ske kunnet, låthe vi
thet uthi sitt värde blifve. Derföre på thet idher allom må kunnigt
och vitterligit vare hvad som här på thenne förlidne tidh häfver handlet
och trachteret varit och nu beslutet är, så håfve vi förthenskuldh här
ifrå afferdigedt oss elsk. etc. Karl Hendrichson h. til Kankas, Sven Mån¬
son til Vesterbyholm och Erich Ribbing til [Söderby] och them i be¬
talning gifvit att låthe idher om alle beslutne handlinger förnimme.
Är förthenskuld v. n. villie och begären, att I på belägelig tidh och
stadh, tit som f:de utskickede beskedendes varde, komma tilstädes,
ther the sådanne verf idher upteckie och tilkenne gifve kunne. Och
698
1596
althenstund här inthet annet handlet och beslutet är, än thet som
lender först Gudi til äre, k. M. til Sverige och Poland etc. och v. k.
fädernesland til välferd och bäste, förse vi oss att I icke kunne håfve
betenkende med the andre ricksens ständer idher samsättie och förene.
Men hvar thet sa är att nogre kunne finnes så obetenkte, att the ifrå så-
danne förening sig afsöndre, thå håfve the ock i samme beslutne hand¬
ling theres egen dom att förnimme. Härom begäre vi nådel. att I
samptl. vele lathe oss med v:te g. m. idher skriftel. och uttryckte me¬
ning förnimme. Gud etc.
Enligt en afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet skulle detta bref
utom af hertigen varit undertecknadt af Nils Gyllenstierna, Hogenskild Bielke,
brik Sparre, Claes Bielke, Sten Baner, Gustaf Gabrielsson och Jöran Posse.
Samma dag (7 nov.) underrättades Claes Fleming om afTärdandet af
Karl Henriksson m. fl. för att delgifva honom Söderköpings förening och
höra efter, huruvida han ville göra ett i saken med hvad som beslutats;
hans skriftliga och uttryckliga mening infordrades; söndrade han sig där¬
ifrån, hade han i samma beslutna handlingar sin egen dom och finge stå sin
egen fara, hvad därefter följa kunde.
Möte i Abo 1596 januari och februari.
I Åbo sammanträdde finska adeln och krigsbefälet i januari 1596. Om
förhandlingarna förekomma några uppgifter i de två Claes Hermansson
Fleming tillskrifna anteckningarna Memoriale Chronicum (på svenska) samt
Res 111 Fennia qui mutarint et vanarint per octoennium a morte .... prin¬
cipis Johannis III (pa latin) tryckta hos Grönblad, »Handl, rörande för¬
hållandena i Finland mellan 1592 och 1596».
I de svenska anteckningarna heter det om mötet i Åbo:
Anno 96. Ther effter om vinteren, sedan h:te h. f. N:s commis-
sarier Carl Henrikson, Svän Månson och Erik Ribbingh hade varit i
Abo och handlat med the Finske om den föreningh, som i Söder-
köpingh var beslutet, thå begynte h. Claes Flemingh medh en vitt-
lyfftigh skrifft protestera emot fine Suderköpings beslutt och begerade
at adelen och the förnämpste af krigsbefellet skulle den underskrifva.
Män efter jagh för min person, såsom och någre flere, förvegrade migh
den att underskrifva, effter vi thet svar till h. f. N. alle samptligh
underskrifvit hadom, begynte h. Claes låthe förnimma sin gamble hat
emoth migh.
Den pa dålig latin skrifna berättelsen innehåller i sak just icke mycket
mera.^ Det enda af större intresse utöfver hvad de svenska anteckningarna
innehalla, är uppgiften, att de flesta underskrefvo Flemings protest utan att
fatta dess syfte och ändamål.
1596
699
Finska adelns och krigsbefälets svar med afseende på Söderköpings 269
förening. Åbo 1596 den 3 februari.
Samtida afskrift i vol. 177 fol. i Skoklostersamlingen under
rubriken: »Copia uthaf finske adelens och menige krigsfolksens
svar och förklaring om riksdagen, som holz i Söderköpingh anno
etc. 95, och öfversendes hit öfver med Sven Månson och Erick
Ribbingh.» En afskrift af det i svaret åberopade brefvet från k.
Sigismund följer.
K. M. till Sverige och Påland v. a. n. h:s troplichtige undersåther
och tienare, adel och oädel, krigsbefäl sampt menige krigsfolk i Find¬
land giöre vitterliged att a:o etc. 1596 thenn 29 jan. häfver h:te k. M:z
undersåther och denn h:ne f. hertig Carls etc. och Sveriges rikes rådz
utskickede the edle och velb. Carl Hindrickson till Cankas, Svenn
Månson till Vesterbyholm och Erick Ribbing till Söderby öfverandt-
varded oss på Åbo slott ett h:te f. N. och riksens rådz bref förmälan-
des att vi skrifftelig v. mening om den gemene hollne herredagh och
afhandling i Söderköpingh skulle uttryckel. förnimme låthe. Så endoch
vi inthed högre åstunde uthan thed enighet för alt ting i Sverige motte
ved macht hollas, så och begäre att vare med andre ricksens ständer
altid samhellige udi alt thed som kann lända Gudi till äre, h:te k. M.
och Sveriges rike till velfärd och bäste; lickvell effter h:te k. M. om
fide afhandlings beslutt sigh såsom v. högste öfverhet ännu nådigest
icke förklarat häfver, förthenskull kunne vi på denne tid till lute f. N:s
och ricksens rådz skrifvelse icke fullkommelig svar gifva uthan vele i
all underdån. lute k. M. therom bedie att Sveriges rike, såvell i lute k.
M:tz frånvare som närvare, motte blifve regeret och förestådt aldelis
effter denn ed och försäkring, som lute k. M. alle Sveriges rikes under¬
såther svoret och nådigest gifvet häfver, ifrå hvilken vi för ingen tingh
vele oss afträngie eller i denn motte ifrån andre riksens ständer afsyndre
låthe. Hvad på lute k. M:tz vägne h. k. M. och Sveriges rike till gode
lute h. f. N. sampt med riksens råd oss biude och befallendes varde,
vele vi med all hörsamhet och lydno effterkomma, sosom lute k. M.
skrifvelse ständerne her i Findland a:o 94 denn 30 nov. samptl. til-
skrifvet förmelar, deraf vi vekte utskickede en copia medgifvet håfve,
och äre udi denn ödm. och tienstvillige tilförsicht, att lute f. N. och
riksens råd dette v. svar i denn beste meningh optage vele. Datum
Åbo slott denn 3 febr. a:o etc. 96.
Claus Fleming manu propria.
Relegionen effter sorn v. förseglet ed vi med Johan Sparre
till k. M. f örskickedt, som i k. Giöstafs sidste regering och
k. Johans förste och Ausburgeske confession.
700
1596
Relegionen belangendes vele vi effterine enhelligen blifva ved
denri föreningh a:o 93 i Upsala af alle ricksens ständer samptyckt
och bevilgedt, hvilken och h:te k. M. i sin k. cröningh stadfest häfver.
Knut Jönsonn Axel Korek
Claus Flemingh
|
Arfved Hindrikson
|
Lars Fleming
|
Anders Boije
|
Jören Hindrikson
|
Hartvik Henriksson(?)
|
Arfved Tavast
|
Sten Finke
|
Hindrik Töreson
|
Hans Ericksonn
|
Arfved Töneson
|
Carl Ifverson
|
Jacob Olsonn
|
Måns Ifverson
|
Biörn Bengtzson
|
Jon Tordson
|
Salmon Ille
|
Ifver Giöstafson
|
Anders Larsonn
|
Axel Erickson
|
Mickel Pavelson
|
Axel Ifversonn
|
Christer Clauson
|
Sefring Sefredson
|
Ifver Arfvedson
|
Bengt Justen
|
|
Christier Nielson
|
Lasse Pavelson
|
|
Hans Mårtenson
|
Girmund Hindrikson
|
Erick Knutson
|
Jöns Person
|
Per Jacobson
|
Hans Jacobson
|
Jacob Nielson
|
Lars Kappelan
|
Christoffer Bengtzson
|
Hindrich Månson
|
Carl Jacobson
|
Jören Olson
|
Mickel Karpel
|
Bengt Larson
|
Marten Clauson
|
Jören Pryss
|
Erick Mattson
|
Oluff Person
|
Niels Ifverson
|
Linved Clauson
|
Brusis Hinderson
|
Claus Jacobson
|
Oluff Erickson
|
Hans Larson
|
Mårten Jacobson
|
Casper Gröninger
|
Per Mårtenson
|
Johan Hindrikson
|
Hans Rafvelson
|
Hindrick Jäsperson
|
|
Staffan Erickson
Jahan Jacobson
|
Lasse Nielson
|
SVENSKA
RfKSDAGSAKTER
JÄMTE
ANDRA HANDLINGAR
SOM HÖRA TILL
STATSFÖRFATTNINGENS HISTORIA
UNDER TIDEHVARF VET
1521—1718
TREDJE DELEN
II
1595—1597
MED UNDERSTÖD AF STATSMEDEL UTGIFYEN
AF RIKSARKIVET
GENOM
EMIL HILDEBRAND
STOCKHOLM
KUNGL. UOKTRYCKERIET. I'. A. NORSTEDT & SÖNER
I9IO
[1000/02]
RÅDS- OCH STÄNDERMÖTE I STOCKHOLM
sommaren och hösten 1596.
Ända sedan tidigt på våren 1596 var det tal om sammankallande icke
blott af ett råds- utan äfven af ett ständermöte i Stockholm.1) Åtgärder vid-
togos för ändamålet, kallelsebref utskrefvos och sammanträdet uteblef månad
efter månad. Den 24 mars väckte hertigen på tal, att rådet samt »några
flere af de förnämsta och äldsta af adeln och några andra ständer» skulle
sammanträda. 2) Närmaste anledningen var en underrättelse om, att konun¬
gen befallt ett par ryttmästare samla krigsfolk till hans förestående hemresa,
om hvilken snart ryktet var allmänt. Ett par riksråd hade kort förut i en
skrifvelse till hertigen uttalat sin förmodan, att ett ständermöte skulle äga
rum på sommaren, dit Arvid Gustafsson [Stenbock], öfver hvilken hertigen
beklagat sig, kunde stämmas för att stå till rätta. I ett svar af den 29 mars
på hertigens ofvan anförda bref yttrade riksråden Sten Baner, Gustaf Baner
och Ture Bielke i afseende på ständermötet följande:
Hvad thed andra tilkommer till att förskrifva riksens råd och
nogre flere af the förnemste stender tilhopa, ställe vi ödm. udi e. f. N.
eged nåd. skiön, entingen ded skulle ske i Stockholm eller annenstädes,
icke longdt ifrån siösidan, endoch i Stockholm vore fulle af nöden
noged motte förskaffes i förråd, ded meste mögeliged och thenne be¬
svärlige tidh kann medgifve till k. M:tz etc. hemkompst, effter för vist
tal går och allestädes utsprides, att h. k. M. nu i tilkommande sommar
hit in i riked vara förventandes menn hvar e. f. N. sampt the
andre g. h. af rådet . . . synes och beslutendes varde sammenkompsten
ske skall, äre vi för väre personer öfverbödige ... att komme dher
medh tilstädes Om tiden synes oss, dogh på e. f. N:s högre
och the andre g. h. förbetring, att efter e. f. N. ju varder nogre ifrån
alle landzänder förskrifvandes, såvell ifrån Findland, Norlanden och the
andre landzänder, så vill ther först höra tidh till för än thed blifver
them alle kunnigt, till thed andre så moste och sion allestädes vare
*) Jfr om detta års händelser Boethius, Hertig Karls och svenska riksrådets sam¬
regering 1594—1596, Hist. Tidskr. 1885, 86.
2) Brefvet är i riksreg. 1596 I f. 129 infördt under 18 mars. En afskrift, som till¬
hört Ture Bielkes papper, är daterad 24 mars, och då riksråden i sitt svar af den 29
mars anföra samma datum, synes delta vara det rätta (båda de sistnämnda afskrifterna
f. n. i samlingen »Rådslag samt andra handl. ang. rikets råd 1593—96» i RA.).
Kiksdagsaktcr III. 45
702
1596
ren för them, som siövägen komma skole, teslikest och vägarna noged
torre för them, som till land vägen litha moste, såsom och noged gräs
på marken, på thed the med theres hestar och annan nödtorft.. . måge
blifva skäligen hvar effter sitt stånnd och värde befördrede . . . Therföre
kunne vara lägligest, att the till otte eller horten dagar efter hel. tre-
faldighetz söndagh') motte blifva tillhopa kallade och des förinnan
kann man och förmoda vis besked om lute h. M:tz hemkomst ifrån
Påland.
Den 27 mars skref hertigen ett nytt bref till riksråden hufvudsakligen
angående Claes Fleming. Hertigen hade hört, att denne hindrat sände¬
buden (jfr sid. 698) att förkunna besluten på senaste riksdag i Söderköping
och andraga öfriga ärenden, hvarföre de skulle begifvit sig därifrån; herr
Claes hade tagit sin tillflykt till Åbo slott och stämplade därifrån allt ondt.
Därjämte hade svar kommit från Ryssland angående Kexholms utlämnande
m. m. Af alla dessa anledningar upprepade hertigen sin åsikt, att ett ständer-
möte borde med första sammankallas: rådet och några förnämliga af andra
rikets ständer (riksregistr. 1596 I f. 137 f.).
270 Ridderskapet och adeln i alla landsändar uppfordras att välja ett ut¬
skott till ett möte i Stockholm i början af maj. Orebro 1596
den 3 april.
Riksregistraturet 1596 I fol. 146 under dateringen »Af Örebro
den 3 aprilis år etc. 1596».
Vi Carl etc. tilbiude ider oss elsch. edle, velborne och välbördige
gode män af ridderschapet och adelen, som uthi Smålandh boendes
äre, vår etc. och vele ider samptl. nådel. icke förhålle, att vi för någre
riksens nödige och vårdende saker, som medh förste behöfves til att
berådslåes, äre til sinnes sampt medh riksens rådh att begifve oss til
Stockholm vidh Philippi Jacobi tidh nest kommendes, och efter af
nöden vil vare, att någre gode män af ridderschapet och adelen mätte
och vare derhos och gifve theres betenkiende i the saker, som k. M.
v. e. k. h. b. och fäderneslandet kan lände til välferdh och gode, så är
fördenschuldh v. n. vilie och begären, att I ider emillen vele gore itt
utskoth på fyre eller sex af idert medel, the som thertil kunne skicke-
lige vare, och så lage, att the vidh f:de tidh uthan någen lenger för-
drögningh kunne då vare ther tilstädes. Bertil vi förse oss, att I lathe
ider välvillige och hörsamme befinne, som vi och inthet tvifle, effter
thermedh sker thet lute k. M. lender til tienst och välbehagh och riksens
tarf och legenhet fordrer och kräfver, såsom och thet ider sielfve til
gagn och gode komme kan, hvilken ider välvillighet vi ider medh nåde
betenkie vele. Gudh ider etc.
') Trefaldighetssöndag inföll 1596 på den 6 juni.
1596
703
Under brefvet står: »Samme mening til alle andre landzänder».
Den 4 april fick Peder Ribbing i uppdrag att för adeln i Småland för¬
kunna ofvanstående öppna bref (anteckning i riksregistr. anf. st. fol. 149).
Hertig Karl till riksråden i Östergötland om det blifvande mötet
m. m. Örebro 1596 den 3 april.
Originalbref, i samlingen Rådslag m. m. i Riksarkivet, adres-
seradt till konungens och rikets trogne män och råd herr Hog.
Bielke friherre till Leckö, herr Sten Baner till Hendelö riddare,
herr Gustaf Baner till Djursholm och herr Ture Bielke till Åkerö
med påteckning af Hog. Bielke: »Ankom på Ulfås påske afften
anno etc. 96 med Henrich Tåtts drängh, hvilken drog strax til-
bake igen, och her hos copiar och annet, sorn begeres svar uppå».
Karl etc. Vår etc. Vi håfve, k. h. och g. m., bekommit idert svar
upå tvenne väre skrifvelser, som vi för någre dager seden till ider och
samptl. riksens rådh håfve låtidt uthgå. Och hvad thet tilkommer, som till
ryttemesterne skrifvidt är, hvilket I mene af någre orolige menniskior
genom vrångh uthtydningh och berettelse skall skedt vare, som sådant
hos k. M. etc. åstadkommidt håfve, sä kan och väl sådant licht och
sannest vare, hvarför thet så myckit mindre är till at achte, endogh
ther af myckin orede komme kan, att man icke till visse veth hvadh
som bör och skall bestält blifve eller eij.
Såsom I thernest förmelle, att then sammenkallelse, oss häfver
syntz rådeligen både af riksens rådh och någre flere af the förnemb-
ste stender, kunde best ske till Stocholm, så häfver och oss tycks
thet samme. Män thet I mene, att the som skole kallede blifve icke
förre kunne förskrifves än något effter trefoldighetz söndagh för the
orsaker, som I ther hos förmellet håfve, så aldenstundh thet fast lenge
ville fördrögies in på sommaren, om thet icke förre ske skulle, och
hvar lute k. M:tz hemrese vist går för sigh, som I skrifve att i alle
landzender för tael uthspritt är, så kunde då fast ringe för lute k. M:tz
hemkompst både om the nödhtårfter, som ther till behöfdes, och andre
riksens högnödige saker, som och tilförende bör berådslagne vare, be-
stelt och uthrettet blifve; hvarföre häfver oss sampt den edle och välb.
h. Erich Sparre, som nu her hos oss är, synts rådeligen, att thet ande¬
ligen måtte ske till then förste maji nestkommende, till hvilken tidh
vi och vele the andre g. h. af rådhet till Stockholm förskrifve låthe
och begere nåd., att I för ider personer vele för riksens legenhet skuldh
till f:de tidh ändel. therheden komme, hvar I uthan någre lage förfall
oförhindrede äre, och icke låthe oss der ligge och förbide, som til¬
förende skedt är. Dy om Gud helsen och lifvet förläner, achte vi
och på samme tidh ther tilstedes vare. Så vele vi och låthe uthgå
bref i alle landzender, att uthaf hvar ort skall göres ett uthskott på
fyre eller sex af the förnembste uthaf adel, som och på then tiden
271
704
1596
skole tilstedes komme, och vele försehe oss, att när the förnimma the
g. h. af rådhet församblede vare, att the icke heller skole sigh förvegre
till att komme. Hvar the än af alle landzender icke komme så snart,
så blifver doch månge andre riksens saker att berådhslå om, som them
af landzenderne icke så synnerl. vidkommer. Hvadh saker, som oss
synes förnembligest böre öfvervägede och betenkte vare, håfve vi
skriftel. låtit författe, så månge vi nu i en hast ihugkommidt håfve,
dem vi eder hermedh tilskicke. I vele och på ider side betenke hvadh
mere som kan synes af nöden vare till att berådsläs om. —
Af Örebro then 3 aprilis år 1596.
CAROLUS.
P. S. Vi sende ider herhos tu öpne bref som vi håfve låtidt
stelle till ridderskapet och adelen i Östergöthlandh och Småland!).
Thet som till Smålandh lydher begere vi att I sende till drotzeten h.
Niels Gyllenstierne, hvilken vi håfve tilskrifve (!) och begeredt i sin
lagsagu att förnimme låthe. Itt like lydendes till Smålandh håfve vi
sendt till Peder Ribbingh att han thet på then andre ort i samme landz-
ende förkunne låther, hvilket bref I honom oförtöfve (!) tilsende vele,
och thet som til adelen i Östergöthlandh lydher, begere vi nåd. att I
vele them tilkenne bekomma och förstå låtha. Datum ut in literis.
Skrifvelsen handlar i öfrigt om svar på den från Ryssland komna
skriften, hvaraf hertigen sänder en kopia, samt om ett bref till konungen,
som hertigen med Erik Sparres råd och betänkande uppsatt, hvilket riks¬
råden borde underskrifva, om de gillade det, hvarjämte hertigen sände kopia
af svaret i sitt eget namn till konungen.
272 Hertig Karl till riksrådet Gustaf Gabrielsson med kallelse till det
beramade mötet i Stockholm i maj. Orebro 1596 den 4 april.
Original bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Karl medh Gudz nåde etc. Vår etc. Vi vele ider, h. Göstaf
Gabrielson, nådel. icke förhålle, att vi medh nogre af riksens rådh, som
her nest boendes äre, så och then edle och välb. h. Erich Sparre, den
nu hos oss tilstedes är, håfve berådfråget, att effter i alle landzender
för vist tael uthspritt är, thet k. M. v. elsk. k. h. b. är til sinnes i
thenne tilkommende sommer att begifve sig hitli hem i riket igen,
hvilken h. k. M:tz rese vi önske udi en lyckesaligh tidh ske måtte sigh
sielf och dess undersåthere till gode och välfärdh uthi alle måtte, om
fördenskuldh icke rådeligen vore, att riksens rådh samptlige medh någre
förnemblige af ridderskapet uthaf hvar landzende motte på en behage-
ligh tidh och stadh komme tilsammen till att öfverväge och berådslå
bådhe om then del som emoth h. k. M:tz hemkompst behöfves kunde,
1596
705
så och andre riksens vårdende saker, som och tilförende böre betenkte
vare, och aldenstundh the håfve för rådhsampt achtet, att thet endel,
vill af nöden och ju förre thet ske kunde ju bettre thet vare skulle,
och att icke allene the gode herrer af rådhet uthan och någre för¬
nemblige af adel uthaf hvar landzende motte och på samme tidh til¬
sammen komme, så håfve vi fördenskuldh beramet och med välbe:te
gode herrers samptycke betenkt, att sådanne tilsammenkommelse icke
lenger skulle upskiutes än till Philippi Jacobi nestkommendes; hvarföre
v. n. villie och begeren är, att hvar ider legenhet någorledes så tilseije
kan, att I vele och då på samme tidh tilstedes komme och meddele
idert godhe rådh och betenkende i the saker, som lute k. M. och feder-
neslandet kunne lende till välfärdh och gode. Hvar Gudh alzm. helsen
och lifvet förläner, achte vi och på samme tidh att vare der tilstedes.
Vi håfve och låtit till then tidhen kalle af hvar landzende till fyre heller
sex af ridderskapet, der om vi ett öppet bref till dem i alle landzender
håfve uthgä låtidt, hvilket vi begere att I vele låthe förkunne och någre
förnemblige och the som ther till tienlige kunne vare tilseije, som sigh
till f:te tidh endel, begifve therheden och dä tilstedes finne låthe, der¬
till vi förmode, att the sigh icke varde förvegrendes, helst ner the för¬
nimme the gode herrer af rådhet tilstedes vare. Hvilket vi eder nådel.
etc. Af Örebro then 4 aprilis år 1596.
CAROLUS.
Hertig Karl till herr Erik Gustafsson om det beramade mötet, till 273
hvilket han själf kallas, m. m. Orebro 1596 den 4 april.
Riksregistraturet 1596 I fol. 146 v. under dateringen »Af Öre¬
bro den 4 aprilis år etc. 1596».
Vår etc. Vi håfve för någre veker seden bekommit idert schriffte-
lige svar, h. Erich Göstafson, om the ärender, som vi hos ider medh
någre gode män af adel late befråge, uthi hvilke blandh andre I gore
ider ursecht medh stor vidtlyfftighet, ther opå vi nu denne gångh icke
alz svare vele, och iblandh annet håfve I haft the ordh, att ider som
then älste i rådet hade bort tilförende blifve tilkenne gifvit, hvadh på
riksdagen handles skulle, men I skole icke håfve fåt thet vethe, för än
riksdagen var öfverstånden. Så tro vi icke, att I kunne neke, thet ider
ju i tidh och först som riksdagen blef uthschrifven vardt tilkenne gifvit,
att then för riksens högnödige tarf berammet var, hvarföre och ider
som en medh the älste i rådet hade bort både thertil hulpit och medh
the förste tilstädes varit, meden sådant angik hele riksens välferdh och
til att oppehålle fridh och enighet i riket tienligit var. Men then end-
schyldingh och ursecht I håfve giordt ther emoth, then lathe vi blifve
i sit värde, och effter I therhos tilseie ider vele framdeles jempte the
706
159(5
andre g. h. af rådet försegle och underschrifve thet som besluthet är,
när Gudh teckes I tilstädes komme kunne, så lathe vi oss thet behage
och önske att I vele vare [mere?] benägne att hålle öfver thet som
besluthet är, än som I håfve varit villige thet att underschrifve och
idert rådh i saken meddele.
Och aldenstundh att oss medh någre af rådet, som nest her hos
varit och vi oss medh berådfräget håfve, synes högeligen af nöden vare
att samptl. riksens rådh medh någre förnemblige af ridderschapet uthaf
hvar landzände måtte medh förste på en beläglig stadh och tit til-
sammens komme om någre riksens vårdende saker att betenkie och
berådhslå, så håfve vi fördenschuldh betäncht att ju för thet ske kunde,
ju bättre ju nyttigere thet vare skulle, hvarföre vi håfve beramet och
medh velbe:te gode herres samptycke betäncht, att sådanne tilsammen-
kommelse icke lenger skulle upskiutes än til Philippi Jacobi nestkomm.,
til hvilken tidh vi velb. gode herrer i rådet såsom och någre af ridder¬
schapet och adelen af hvar landzände håfve kalle och förschrifve lathit,
att the ändel. då vele lathe sigh finne i Stockholm. Derföre och v. n.
begären är, att I som en medh the älste i rådet vele och då uthan
någen endtschyldningh komme ther tilstädes att gifve idert rådh och
betenkiende uthi the saker som då behöfves til att berådslå, k. M. etc.
och riket til beste, och i så måtte effterkomme ider rådz edh och then
plicht [I] k. M. och fäderneslandet skyllige äre. I vele och medh thet
förste lathe förkunne thet öpne bref, som vi til ridderschapet ther i
landzänden håfve uthgå lathit, hvilket vi ider her medh tilsende, och
thertil förhielpe att the som therheden ifrå kunne förordnede blifve,
måtte til föresagde tidh tilstädes vare, att vi, som då achte therheden
komme, om Gudh teckes lifvedt och helsen förläne, icke skole ther
effter them och andre vänte och förtöfve, som tilförende någre resor
sket är. Thette I etc.
274 Några punkter, på hvilka hertigen begärde rådets betänkande. Öre¬
bro 1596 den 4 april.
Registraturet 1596 I fol. 146; äfven i afskrift bland Rådslag.
Någre punchter, som h. f. N. begerer riksens rådz be¬
tenkiende uthi. Af Orebro den 4 aprilis år etc. 1596.
1. Om k. M:tz hemrese hit i riket går för sigh i denne tilstun-
dende sommer, som rychtet går, huru då sakerne företages skole h. k.
M. och riket til beste?
2. Hvadh som synes att til storfursten svares skal på thet nu
sidst är kommit ifrå honom, anthen vidh then meningh h. f. N. häfver
lathit författe eller någen annen?
1596
707
3. Om rådeligen synes någen legation lathe uthgå til Danmark
om the ärender, som tilförende håfve betenchte varit, eller eij och hvilke
thertil brukes kunde?
4. Om h. Claes Flemingh, huru sakerne emot honom företages skole?
5. Om Liflandz försvar och des undersåthers hengn, effter ändel.
vil af nöden vare att befästningerne i Liflandh både medh folk så och
mat och lön til krigsfolket måtte försorgde blifve, att derföre måtte
betencht varde, hvadh rådh och uthväger ther til finnes kunne.
6. Effter then hielp, som sidst i Suderkiöpingh opå holdne riks-
dagh samptycht blef, för undersåthernes oförmögenhet icke uthkomme
kan, och ther än samme hielp än til fyllest blifver uthgiord, vil thet
ändå ringe förslå til att betale af then gäldh, som riket nu uthi kom¬
men är och dagel. mant och krafdt varder, och fördenschuldh betenkies
motte hvadh rådh ther til blifver och hvilken gäldh som beståes kan
eller eij, så och först skal afleggies och hvilken sidmere och hvaruthaf
then kan betalt blifve.
7. Aldenstundh och opå för:de riksdagh förtröstet vart, att någre
gode män skulle blifve i alle landzänder förordnede til att hålle refst
om alle saker, så och jordesyn och skattelegningh, ther sådant behöfde,
att och betenkes måtte hvilke personer ther til skulle brukede blifve.
8. Huru som bestelles skal om the skip i Dalerne (!) ligge rede
och tilladde (?), om the uthsendes skole eller eij och medh hvilken och
hvartuth?
Ridderskapet och adeln i Finland uppmanas att välja ett utskott 275
till det beramade mötet. Örebro 1596 den 9 april.
Riksregistraturet 1596 I fol. 153 under adressen: »Til ridder¬
schapet och adelen i Findlandh. Af Örebro den 9 aprilis år
etc. 1596».
Vår etc. Endoch vi hade förmodat, g. m., att I så väl som andre
riksens stender her i Sverige skulle håfve oförvägret besöcht den riks¬
dagh, som nu sidst i Suderkiöpingh hollén och Gudh dess lof väl öfver-
ändet blefven, til hvilken I uthi godh tidh kallade blefve, och ther
medh andre riksens stender ider samsatt och förenet om the saker,
som då til k. M. i Sverige och Pålens etc. och riksens beste och väl-
ferdh förhandlede blefve, för hvilket fide riksdagh förnembl. berammet
var; men aldenstundh thet då icke skedde, som doch tilbörl. hade varit,
eij heller förnumme vi, huruledes I håfve ider förklaredt på the ärender,
som vi medh riksens rådh lathe gifve the edle, velborne och velbörd.
Sverigis t. m. Karl Hindrichsson til Kankas, Sven Månsson til Österby
och Erich Ribbingh hos ider til att förhandle, och vi för någre riksens
nödige och vårdende saker, som medh förste behöfves til att berådslåes,
äre til sinnes sampt medh riksens rådh att begifve oss til Stockholm
708
15%
vidh Philippi Jacobi nestkommende: derföre effter af nöden vil vare, att
någre g. m. af ridderschapet och adelen måtte och vare ther hos att
gifve theres betänkiende i the saker, som h:te k. M. och fäderneslandet
kan lände til välferdh och gode, så håfve vi fördenschuldh lathit kalle
och förschrifve af alle landzänder någre uthaf adelen, hvarföre och v. n.
vilie och begären är att I ider emillen vele gore ett uthschott på sex
eller otte af idert medel, som ther til kunne skickelige vare, och så
lage att the vidh f:de tidh, om möieligit vare kunde, komme til Stock¬
holm eller och allersenest erichsmesse ther nest effter. Dertil vi förse
oss att I lathe ider välvillige och hörsamme befinne, som vi och inthet
tvide, effter och ther medh sker thet tute k. M. lender til tienst och
välbehagh och riksens tarf och legenhet fordrer och kräfver, såsom och
thet ider sielfve til gagn och gode komme kan, hvilken etc.
276 Hertig Karl till herr Nils Gyllenstierna om mötet i Stockholm, den
småländska adelns kallelse dit och hans egen närvaro. Ny¬
köping 1596 den 17 april.
Riksregistraturet 1596 1 fol. 157 under dateringen »Af Ny-
kiöpingh den 17 aprilis år etc. 1596».
Vår etc. Endoch, h. Nils Gyllenstierne, någerledes försedt är medh
the öpne bref, som vi til adelen uthi Smålandh hafva lathit uthgå, att
the icke äre ider tilsende, att I ther om hade kunnedt uthrätte och be¬
ställe, uthan Peder Ribbingh tilskickede them att förkunne, thet the
til nestkommende Philippi Jacobi vele finnes obesvärede att komme
tilsammen uthi Stockholm, förse oss doch likväl nådel., att han therom
uthan försummelse ju skal bestält håfve, effter som vi honom therom
håfve tilskrifve lathit, att the til fide tidh sigh ther tilstädes skole finne
lathe; begäre och uthi like måtte af ider att I vele än ytterligere lathe
tilsegie adelen, att the sigh effter samme befalningh rätte vele. Så är och
her medh nu såsom tilförende v. n. begären, att så frampt I uthaf lifs-
svaghet icke äre förhindrede, thet I då såsom en af de förnembste och
älste sampt medh flere gode herrer och män vele finnes obesvärede ider
til fide tidh therheden att begifve och tilstädes komme och hielpe til att
gifve idert betenkende uthi the saker, som ther förefalle kunne, effter
såsom k. M. etc., Sverigis rike etc. och oss allom til välfärdh vare kan etc.
Hog. Bielke synes ofördröjligen ha svarat, att han icke kunde infinna
sig till utsatt tid, och den 22 april förklarade riksråden i Östergötland
(Gustaf och Sten Baner samt Ture Bielke) likaledes, att det var dem omöj¬
ligt att infinna sig i Stockholm till början af maj, och örn adeln yttrade de sig:
Eij heller kunne the adelspersoner, som e. f. N. opfordrat häfver,
som vi förnimme, så hastigt blifve tillredz, ty dhe nu först skole för-
samblas i hvar landzände och förena sigh om utskåthet, hvilke personer
1596
7 09
skole och vele dertill brukede blifve och förr än the therom äre sam¬
satte och sedan kunne blifva vägrede, så kräfves ded och tidh.»
Därjämte utläto de sig öfver de af hertigen framställda punkterna.
Riksdrotsen Nils Gyllenstierna underrättade i en skrifvelse af den 26
april sina medbroder i Östergötland (Sten Baner, Gustaf Baner och Ture
Bielke), att han för sin del på grund af ålderdomssvaghet ej kunde komma
till Stockholm, och gjorde äfven inför hertigen sin ursäkt: »Vet Gud», skrif¬
ver han till medbröderna, »att jag härtill mera har låtit mig bruka i alla
samkväm och möten än såsom min förmögenhet och helsa kunnat lida och
har alltid varit den förste och icke den siste, hvilket efter denna dag vill
falla omöjligt både för min ålderdoms och svaghets skull.» Emellertid bref-
växlade denne med riksråden i Östergötland om de ärenden, som skulle
förekomma på herredagen, samt särskildt om den skrifvelse, som skulle afgå
till konung Sigismund med anledning af dennes väntade hemresa till Sverige
under sommaren, om stämningsbrefvet till Claes Fleming och den finska
adeln med anledning af det svar, som hertigens utskickade medfört, på
underrättelsen om Söderköpings riksdag, samt om en skrifvelse till det finska
krigsfolket med anledning af allmogens behandling.1)
Därjämte kallades den 5 maj från Österbotten ombud för allmogen till
mötet i Stockholm vid pingst eller något därefter; Persöre liksom de andra
socknarne skulle »utgöra ett utskott» på tre eller fyra beskedliga goda män,
som skulle medföra deras besvär (riksregistr. 1596 I fol. 169).
Då mötet sålunda måste uppskjutas, afbröt hertigen förhandlingarna i
slutet af maj.
Hertig Karl till riksråden i Östergötland om nytt uppskof med herre- 277
dagen m. m. Örebro 1596 den 29 maj.
Riksregistraturet 1596 I fol. 184 under dateringen »Af Örebro
den 29 maji år etc. 96».
Vår etc. Oss är för någre dager seden, g. h., ider schrifvelser til-
hande komne til svar opå tvenne våre skrifvelser, som vi nu sidst lathe
til ider uthgå, uthi hvilke I til thet förste ödmiukl. förmelle, att I til
pingesdage tidh icke kunne komme til Stokholm, ehuru gerne I thet
och gore vele, och ded för den schuldh att somblige af ider ringe heise
her til haft håfve, eij heller änu håfve, så och för andre förfal schuldh,
men så snart mögeligit kunne vare, vele I begifve ider på resen dit
opåth. Deropå vi ider til svar nådel. icke vele förhålle, att hvadh
samme endschyllen anlanger, lathe vi den blifve i sitt värde, och än-
doch oss synes fast af nöden vare för riksens höge tarf och åliggende
nödtorfter skuldh, att samptl. riksens rådh måtte medh förste komme
tilsammen, så stelle vi thet doch uthi idert eget schön och vele vi icke
begifve oss til Stokholm, för än vi förnimme, att I der samptl. för-
samblede äre.
x) En volym i Skokloslersamlingen, n:r 177 folio, innehåller en tämligen fullständig
samling i afskrift af de mellan riksråden i Östergötland och hertigen växlade brefven.
710
159(5
Dernäst gifve I ödmiukl. tilkenne, att I den stempningh, som vi
håfve achtet lathe uthgå til h. Claes Flemingh och hans medhällere,
håfve gönomsedt, och förmelle I, att han sigh föge der effter rättandes
varder. Så vette vi väl tilförende, att han sigh lithet ther effter rätter,
skedde icke heller annorledes, hvar vi honom tilschrifve lathe, effter
som ider meningh förr häfver varit och I tilkenne gifve i ider skrif¬
velse, dat. den 9 aprilis, deropå vi då lathe svare, att hvar I brede
vidh oss ville schrifve honom til, då vore vi öfverbödige än ene rese
försökie, om thet någet kunne hielpe i saken. Men vi håfve seden ider
meningh inthet videre förnummet; derföre håfve vi thenne stempningh
lathit författe, den vi förse oss är lagligen. Och effter dem bör vette
sex veker för än såsom the stempde varde, begäre vi fördenschuldh
vette ider fullkombl. meningh om samme stempningh skal gå för sigh
heller icke. Om och ider synes, att her kan folie någet gagn medh i
lengden, att h. Claus så skal regere, som han sielf vil, och uthan all
skäl sondre sigh ifrå riksens almennlige förening, stelle vi til idert be-
tenkende. Och ändoch vi väl vätte, att hvarken medh bref, som ider
meningh varit häfver, eller medh stempningh någet geller eller kan
varde uthrättet hos f:de h. Claus heller hans medhhållere, så vele vi lik¬
väl [icke] hålle honom til gode, det han oss beskyller att i Suderkiöpingh
skulle varit någet handlet, som k. M. etc. vore förnär, hvilket han och
hans medhållere oss och andre flere, som der vore, på dichter och
liughe. Vele I och andre flere, som der håfve varit, medh stilletigende
intörke thet och således lathe gå förbi och inthet svare ther til, der
måge I råde före. Men vi vele hålle oss vidh Suderkiöpings afskedh
och icke lathe h. Claes lage och råde alt såsom han vil. Det är och
i f:de Suderkiöpingh inthet annet handlet och besluthet, såsom allom
är nogsampt vitterligit, uthan hvadh som h. k. M. och h. k. M:tz lifs-
arfvinger och fäderneslandzens gagn och välfärdh håfve kraft, så och
konungens edh och lyfte likmätigt. Hure h. Claes handler medh then
findske opbördh och huru cronones gäldh på thet sättet kunne varde
aflagde och betalte, när all renten blifver parteret och förskingret,
hvilket alt är ider väl vitterligit och lender icke allenest k. M. til skade
uthan och undersåtherne måste fördenskuldh utgöre then ene skatten
effter then andre, men hvar ränthen blefve rät förestånden, då kunde
hon vendes til, såsom henne borde, och någet varde af gälden aflagdt,
det nu för denne fantasten och onde menniskies skuldh blifver tilbake
och förhindret.
Hvadh öfvervåldh och oret ther i Findlandh förhänder hafves är
ider nogsampt och väl kunnogt, och hvar tvenne regeringer skulle her
i riket vare och kan ske väl flere hades på banen, såsom lenge häfver
varit på färde, då behöfves icke att vi oss der medh bekymbre och
fåfängt utarbete, der vi väl desföruthan kunne håfve bättre dager.
Skulle vi och blifve vidh regeringen, såsom vi äre af ider och menige
riksens stender någre reser der til bedne, vele vi, som förre är sagdt,
1596
711
hålle oss vidh Suderkiöpings afskedh och äre inthet tilsinnes sådanne
findske handlinger, högmoth och förtret lenger att lidhé, dertil ider
borde både medh rådh och dådh vare oss biståndige effter ider revers
lydelse i alt thet som kan försvarligit vare; annat vele vi ider eij heller
anmode.
Videre gifve I och tilkenne, att I det bref, som ider häfver syntz
rådeligit vare måtte til k. M. etc. uthgå, hade sendt til h. Niels Gyllen-
stierne drotzeten och nu nyligen svar tilbake bekommit, att honom
synes betänkeligit sende ett sådant bref åstadh, helst meden thet är för
hart och skarpt stält, hvarföre I och inthet videre kunne thertil gore,
uthan thet opskiuthe til samptl. riksens rådz sammenkommelse, så måge
1 gore ther uthi hvadh som helst ider synes rådeligist. Gudh etc.
Brefvet var enligt den anförda Skoklosterhandskriften stäldt till Hogen¬
skild Bielke, Gustaf Baner, Sten Baner samt Ture Bielke och kom fram den
2 maj [o: juni]. Ett postskriptum förekommer i nämnda handskrift, hand¬
lande bland annat om den väntade polska legationen.
% *
%
I början på juli hade omsider några riksråd samlats i Stockholm.
Grefve Axel var den 20 juni i Nyköping, men ämnade sig då ofördröjligen
till hufvudstaden, hvilken han emellertid efter ett par veckor åter för en tid
lämnade. Den 21 juni befann sig Ture Bielke på Åkerö i Södermanland
men på väg till Stockholm, där Erik Sparre och Gustaf Baner redan torde
befunnit sig. Flera än dessa tre synas ej ha varit där i midten af juli, då
en liflig brefväxling med hertigen uppstod. Efter hand inställde sig äfven
Claes Bielke, Jöran Posse och till sist äfven Nils Gyllenstierna. Däremot
lyckades icke hertigen förmå Erik Gustafsson att infinna sig, ehuru en sär¬
skild beskickning till honom affärdades. I midten på augusti afbrötos åter
förhandlingarna för några veckor. I ett, såsom det synes, numera förloradt
bref yttrade sig de närvarande riksråden i slutet af juni eller början af juli
om stämningen till finnarne. Hertigen svarade till en början i korthet den
3 juli (riksregistr. 1596 II fol. 1), och därmed var uppslaget gifvet till som¬
marens förhandlingar.
Hertig Karl till rikets råd om stämningsbrefvet till Finland. Ny- 278
köping 1596 den 6 juli.
Riksregistraturet 1596 II fol. 2 v. under rubriken; »Till riksens
rådh om stempningen, som till Findland schall uthgå. Af Ny-
köpingh den 6 julii år etc. 1596».
Vår etc. Vi vele ider, k. h. och g. m., nåd. icke förholle, att oss
ider schrifvelse för någre dager seden tilhonde kommen är, uthi hvilken
I gifve idert rådh och betänkiende om then stempningh, som vi till
Findland hade achtedt lathe uthgå. Så lathe vi oss samme ider me¬
ningh nåd. behage, håfve och lathit stelle ett bref vidh then meningh,
712
1596
såsom edert betänkiende häfver varit, hvilkedt bref vi eder her medh
tilsende och begäre vette om eder synes någedt deruthi schulle för¬
andres, endoch vi väl vette, att samme bref platt inthet hos dem varder
achtet och efterkommet. Och efter vi håfve udhi thenne nestförledne
dager bekommet k. M:tz etc. schrifvelse medh vår tienere Martinus
Kerndner, hvaruthaf vi eder copie tilskicke, och efter udhi samme
schrifvelse varder tilkenne gifvit, att h. k. M. vill sielf annorledes lage
om regeringen lier i riket och aldeles ogiller, hvad såsom i Söder-
köpingh häfver handlet varet, vele vi stenderne her i riket sådent vette
lathe och kunne föge her efter befatte oss ytterligere medh någen rege-
ring, efter vi icke mere gott derföre schulle håfve att förvente. Gudh
her medh etc.
Zedell.
Vi sende eder en copie af ded fridzbref, såsom oss synes vore
rådeligit af Rysserne schulle begäres, nåd. begärendes her medh I vélen
thett öfverse och hvadh som behöfves kan ther uthi förandre, och om
thet schall astadsendes eller icke. Vi håfve och begäret af h. Ture
Bielke, att han schall berätte ider om någre saker, der opå vi vele för¬
vente edert svar: för äre vi inthet tillsinnes att drage her ifrån. Datum
ut in literis.
Zedell.
Videre, efter vi väl vette medh thet bref till the Finsche föge
varder uthrättet, medh mindre thet scher pä ett annedt sätt, derföre
sende vi än en gongh vårt betänkiende tilhonde. På hvilkedt dere
sättet ider nu synes, kunne [I] lathe oss ider meningh förnimme Datum
ut in literis.
Altera.
Ytterligere lathe vi ider förnimme, att Otte Yxkell häfver budet till¬
köps Fikell en polnisch herre, och Gerd Dönhoff medh flit anholler
att lathe förläne sigh medh Hapsall. Hvadh i lengden Sverigis crone
kan [håfve] för nytte ther uthaf, varder tiden medgifvende. Niels Rasch
drager och nu till Liflandh och är gåedt förhopp, att han någedt synner-
liget till sin nytte uthrättendes varder, vi schulle väl håfve ment Sve¬
rigis crones och k. M:z, men thet kommer efter ådt. Datum ut in
literis.
279 Hertig Karl till Nils Gyllenstierna om mötet och adelns kallande
till detsamma. Nyköping 1596 den 9 juli.
Riksregistraturet 1596 II fol. 6 under dateringen »Af Nyköpingh
den 9 julii år etc. 96».
Vår etc. Ider kommer väl ihug, h. drotzet, att vi för någen tidh
seden lothe ider tilschrifve och ther bredevidh tilsende itt öpet bref till
1596
70
adelen der i Smålandh, lydendes att the sigh till thett mothe, som vi
medh riksens rådz samptycke håfve till Stokholm förschrifve lathit,
begifve ville, hvilkedt bref vi begärede, att I ville them förkunne lathe.
Men aldenstund vi än nu inthet håfve förnummedt, om I thett bref
håfve för them lathit opläse eller hvadh the thertill håfve svaredt, är
fördenskuldh v. n. begären, att I oss medh thette budh lathe tilkenne
gifve, hure I der om bestält håfve och om någre af adel hit op till
Stokholm, dit och vi nu achte medh förste oss begifve, förventendes
äre, och om I vele holle eder alldeles der ifrån.
Vi sende ider och her medh copie af thett bref, som vi k. M. etc.
medh vår tienere Mårthen Kerndtner tilschrefve i nest förlidne höst
anlangende riksdagen i Söderköpingh och hvadh svar h. k. M. oss
och riksens rådh der opå gifvet häfver, hvilkedt vi etc.
Ett bref af samma innehåll afgick till Peder Ribbing och beträffande
östgötaadeln till herr Hogenskild Bielke. Skrifvelsen till den sistnämnde
(riksregistr. a. st. fol. 7 v.) slutar:
Begäre och therhos nådel. att I och medh thett samme oss för¬
nimme lathe, om I tilsinnes äre ider therheden förfoge, efter vi för¬
nimme att the andre g. h. i riksens rådh nu schole ther församblede
vare. Uthi like måthe begäre vi och att vette, om I vedh thett Söder¬
köpings afskedh blifve vele eller huru I der om tilsinnes äre.
I en skrifvelse af den 13 juli (riksregistr. 1596 II fol. 12) yrkade her¬
tigen med anledning af nyss inlupna underrättelser om Flemings och krigs¬
folkets framfart i Finland ännu en gång på riksrådens uttryckliga mening,
huru »sakerna mot herr Claus bäst företagas måtte».
Riksrådens svar på hertigens bref af den 6 och 13 juli. Stockholm 280
1596 den 16 juli.
Koncept i handskriften n. 177 (folio) fol. 9 i Skoklosters arkiv
med rättelser och tillägg hufvudsakligen af Ture Bielke. Date¬
ringen skrifven på baksidan.
H:ne f. n. h., e. f. N. schrifvelse datered Nyköping etc. håfve vi
bekommed och begäre till ded förste ödm. att e. f. N. icke vill tage
ded till nogod misshag, att vi icke förr dette budh håfve affärdiged,
hvilked drögsmål derföre skett är, att vi daglige hade förmoded nogre
flere väre medbröders närvare, hvilke dess heller icke ännu kompne
äre utan och grefve Axel, som för få dager seden her var, drager
häden igen, ded vi fast ogerne sedt hade ocha nogsamt vinlade åss
åm till att förekomme, anseendes att med sä fås nervarel[se], såm her
qvarr blefve heller nu brått kunne vara förmodendes, föge ting kunne
utraettas utan gifver åpskuf och fördröielse i alla handlingera.
714
1596
Belangendes de saker, som e. f. N. oss häfver om tillschrefved,
först ded bref till Findland: synes oss nu som tillförende efter vårt
ringe betenkende en nådig förmanings och kallelse schrift uten stemp-
ning heller skarpe nu denne gång kunde utsändes nogod när vid ded
kårtere sätt som e. f. N. häfver lated förfate, hvilked vi nogre få stedes
på e. f. N. nådige behag medled håfve i ded förhop att ded icke skall
vare e. f. N. misshageliged, sosom vi och ödm. och tienstl. bidie icke
heller ske må, alldenstund vi efter e. f. N. begären och dess Gudh till
vittne sådent i en god och rättrådig mening giort håfve serdeles6 för de
orsaker, som i vår förre schrifvilse förmelles^. Dessförinnen kunne till
äventyrs de sändebudh framkomme, som lenge häfver vared omtaled
och* vi i vårt förre bref sammaledes åm berörtc, hvilkes tilkomst kan
och giöre derudi nogon förändring.
Belangendes ded som e. f. N. mig Ture Bielke hade pålagt de
andre mine medbroder haer att berette, ded är och så efterkommet, på
hvilked e. f. N. vi ödm. till svar icke kunne förhålle, först hvad h. Claes
Flemming tilkommer, att efter ded han är den förnemste, som häfver
för sin egen säkerhet och myndighet förnemligen kommed denne oreden
tillväge, derföre häfver ded och icke vared en ibland de ringeste or¬
saker, hvarföre der skulle giöres en åtskildned, sosomoch i sanning
ser ett stort skilfongrf emellen honom och de andre, ibland hvilke uten
tvifvel väl månge vore vid ett anned sinne, om de tordes, och förden¬
skull med gode komme dem på rätte vägen igen, om mögliged vore.
Men emot honom nu till ded förste, efter han både e. f. N., oss och
mången ärlig mand uten all foge och orsak dagligen förolemper/ so¬
som d och genom sine egne schrifvelser möket viter och tillegger, tet
han aldrigh medh någen sanning heller skael kunne bevised, vore vår
mening, aldenstund sådent intet kan stå till att lide heller intorke, att
nu med ded förste både i E. f. N. serdeles, sosom och i vårt och flere
af ridderskapsens-^ nampn en openbare orsecht och försvarelse schrift
utginge och den kunde man late öfver alt blifve kunnig, och om så
behöfdes af trycked utgå. Så kunde till en begynnelse vårt gode
nampn och lämpe nogorledes blifve försvared och de andre se hvad
skilfång emellen honom och dem giort vore, hvilke till eventyrs för hans
obetenchte ord, schrifvelse och företagende seden deste förr skulle skilie
sig ifrån honom och*' han sedan deste mindre håfve tillfelle till att full-
fölie sine obetenkte handlinger han segh företaget häfver, och håfve vi
på e. f. N. nåd. behagh och högre förbetring, sosom och the andre
våre medbrödres både innan och utan rådz vidare betenkende, kårte-
ligen författat vedh hvadh mening samma försvarelse schrift lyde
skulle, hvilken vi e. f. N. hermedh tienstl. tillsende denn till att förandra
efter e. f. N. godh tycke och högre förbetring, doch icke her medh
förtaget, hvadh the andra både utan och innan rådz, såm font aer,
kann synes i themia saken nyttigst vara till att besluta, ty medh alla
att platt tige stille till sådana otilbörlige vitninger och aererörige till-
1596
715
maele kann ingen erlig förståndigh man döme vara rådeliget, eij heller
ske bör.*
Om h. Erich Gösteson kunne vi intet anned förmode än att han
blifver vidh ded som i Suderköping är vorded besluted, efter han med
sine egne underschrefne bref och segell så väl till e. f. N. sosom oss
sådent häfver lofved och tillsagt.'4
Ded bref till Rydsland, som e. f. N. häfver lated förfate, är och
nödtorfteligen och välbetäncht, kan och emot Kexholms afträdning intet
ringere vare. Nogre få ord håfve vi och på e. f. N. nådige behag till¬
satt. Och' vore nyttigt, att samma bref, sosom och tet till Findlandh
förskickes skall, oförsumeligen måtte blifve åstadh saent, så att man medh
tet förste någre fullkommelige svar ther på kann hafva till att förmoda,
efter hvilke mann sedan alle sakar vidare kann hafva till att netta.'
Den copie, som e. f. N. oss tillsänder både af k. M. fullmacht so¬
som och e. f. N. revers, håfve vi bekommed, och finne icke i den co-
pien e. f. N. sig håfve förschrefved nogen samqvemd [icke?] att hålle.
Hvad Otte Yxkull och Denhoff tilkommer, att den ene vill indrage
Pålacker så sachteligen, den andre vill håfve Hopsall i förläning, är
väl troliged, ded häfver man väl länge seden buret fara före. Gudh
gifve ded tager icke änn mere öfverhånden, heller kommer der till, som
en part seijes sagt håfve, att de vele lefve så lenge, att der skall vare
så få Svenske i Lifland, att de alle väl skole kunne rymme sig vid en
tynne bottn. Gudh värdiges alt sådant och' annat mera, såm thetta v. k.
federnesrike kan vara till afsaknat och skada, mildeligen' förekomme.
Dette håfve e. f. N. vi fä, som her nu tillstädes äre, för våre per¬
soner ödm. och tienstl. till svar icke kunned förhålle, bidiendes i like
måtte, att e. f. N. ded till nåde och välmening vill optage, befalendes
e. f. N. her med sampt dess älskelige högborne furstinne och lifs¬
arfvinge- etc.
a) Tillagdt af T. Bielke. />) Tillagdt, c) Tillagdt af T. B. d) Tillagdt af T. B.
e) Följande ord äro ulstrukna: ändock han efter sin höflighet vill håfve e. f N. doch
på ohörliged sätt undentagen. f) och stendernes struket, g) Tillagdt af T. B. h) Föl¬
jande ord strukna: der och så vore, ded vi aldrig icke koppes, att han heller andre (urspr.
her Arfved) nogod anned giöre vele heller nogon oro begynne, så äre de väl så när be si line
och på alle sider med trogne och rättrådige inbyggiere kringvärfde, att dem sadene deres
företagende kan med Gudz hielp förment blifve. i) Tillagdt af T. B.
Enligt anteckning på baksidan var brefvet undertecknadt af Gustaf
Baner, Erik Sparre och Ture Bielke.
Hertig Karls svar till riksråden på skrifvelsen af den 16 juli. Grips¬
holm 1596 den 17 juli.
Riksregistraturet 1596 II fol. 14 v. under rubriken: »Till riksens
radh ... Af Gripsholm den 17 julii år etc. 1596».
Vår etc. Vi vele ider, k. g. h., nåd. icke förholle, att vi nu på
timen håfve bekommit ider schrifvelse och der brede vidh en copie, af
281
hvilken vi förnimme, att I håfve i sinnedt lathe uthgå en undtskyllen
emoth Flemmingen. Så lathe vi oss den behage och föge vette theruti
att förandre, men att then schulle hielpe någedt i saken eller före-
komrne den ölycke, som v. k. fäderneslandh synes vele komme uthi
egenom denne Flemmingens begynnelse, hvilken doch icke är allene,
och blifver spelet man der begynt, schole I väl förnimme, att dantzen
innen kort tidh kommer her i Sverige på fullen gångh, Gudh afvendet
och lathe icke onde menniskior fremie deres opsätt, dem sielf till
skadhe och hele fäderneslandet till undergång. Och om I än fast vele
ursechte ider emoth Flemmingen, så beskyller då konungen eder sielfver,
att I håfve icke rätt handlet. Hvadh kan då eder ursécht håfve opå
sigh? Der till medh lofver konungen honom och alle the andre, att
the håfve rätt handlet och efter h. k. M:z villie, såsom the h. k. M.
troligen och väl mene. Der hos förmaner h. k. M. them i Finland,
att the ingelunde samptyckie till thett i Söderköpingh handledt är, för-
mener sigh i för:de Söderköpingh vare schedt mycket förnär, såsom I
kunne sehe af en copie vi ider her medh tilsende, endoch thett giordes
föghe behof sende ider den; I förstå väl meningen af h. k. M:z eiget
bref ider tilschrifvit. Derföre vore fogeligest och, såsom oss synes,
rådeligest I först begäre af konungen, att h. k. M. sigh better betänkie
vill och mere komme sin edh, lyfifte och tilseigelser ihugh, än her till
schedt är, af onde menniskior tilschyndet, och i midlertidh holle sigh
vidh Söderköpings afskedh. Hvar ded skedde, vorde I förnimmende,
att saken finge en bätter uthgångh, än dröige ifrån den ene tidh till
den andre, hvar egenom inthet annedt förorsakes, än elden blifver
dageligen större.
De bref till Finland kunne och vare rådeligh, såsom vi. och her
medh sende ider them tilhonde, men att ded schulle hielpe någedt i
saken, är inthet värdt, och I schole thett i sanningh förnimme.
Hvadh the bref till Ryssen vidkommer och ider synes rådeligit att
medh förste schulle åstadsendes, giorde vi gerne efter idert betänkiende
och radh; men efter Flemmingen häfver anhollit vår tienere Lorens
Taube och hans rese förhindret, så att han än nu är i Viborgh an-
hollen; om han häfver tagit brefven ifrån honom och them opbrutit
eller hvadh han häfver giordt af karl eller bref, är oss ovetterligit,
men lensmän och andre, som honom förslet och förfordret håfve, dem
häfver han fengslet och ille medfarit. Hvadh för befalningh han nu
för fiorthon dager seden häfver lathit uthgå om vår tienere, thett håfve
I att sehe af en zedell oss tilschrifven af en vår tienere, den vi till
Liflandh håfve afferdiget. Han sterker sigh i Findland bådhe till hest
och foth. Emoth hvem han vill före krigh, må Gudh vette, fördy
medh Rysserne äre vi förlikte; medh Pålackerne vette vi icke heller
annedt, än sakerne än äre temmelige och kunne vare till att förvente
bättre, hvar om Lifland vore afhandlet, derföre motte krigedt som han
förehafver, gelle emoth oss, efter väre tienere varde bandlyste. Och
15%
717
vele nu inthet lenger oppeholle ider medh vår schrifvelse, uthan begäre
af ider vare förständiget, om I vele blifve vidh Söderköpings förening,
konungens edh, löffte och tilseielser eller icke. Men hvar I thett vele
gore, såsom vi och oss visserligen till ider förse, då schall väl blifve
rådh i saken och allom varde kunnogdt, hure Flemmingen häfver
handledt och flere medh honom, men hvar I nu lenger vele dröige medh
saken och ider icke fulkommeligen förklare, moste vi lathe menige
riksens stender her om varde vetterligit och anthen kalle dem samman
eller egenom väre bref tilkenne gifve, hure sakerne förevette, och seden
någedt ytterligere befatte oss medh någen regeringh, på sådent sätt
som thett nu en tidh long häfver tilgåedt och än tillgåer, äre vi inthet
tilsinnes, efter konungen i sitt bref thet icke heller håfve vill, uthan
seiger sigh sielf anthen vele komme hit i riket eller gore den förord-
ningh, hure thett schall regeret varde. Den ordning h. k. M:t anthen
sielf i regeringen vill företage eller egenom andre förordne lathe, måge
undersåterne sehe sigh före, om den kan vare dem dräglig. Hvar sehe
sigh före, vi vele se oss före, Gudh för oss alle. Och håfve ider dette
till svar efter nödtorften icke kunnedt förholle. Gudh etc.
Zedel.
Vi lathe ider än ytterligere förnimme, att om I än giorde ider
endtskyllen, som vi lathe oss behage, hvar thet kunne hielpe, uthan
ider allenest någerledes der medh unskylle, men hvem är der medh
hulpen uthan I allene, så vitt thett då kunde förslå, och är seden även
thett samme som för. Andre som för schaden och i nöden sittie, tacke
ider der inthet före. Vore fördenschuldh vårt rådh thette, efter thett
tydske ordspråk: Man huthe sich för de dach, der lugen wirdt wol
rhadt, dett vi ider i en godh meningh icke håfve veledt förholle. Datum
ut in literis.
Än en zedel.
Videre lathe vi oss behage, hvad I uthi thet bref, som till adelen
i Finland schulle uthgå, förandret håfve, men efter ider brede vidh
thett brefvedt vart tilsendt en copia om ett bref vi achtede lathe uthgå
medh och brede vidh thett andre sampt itt bref till Flemmingen, och
I inthet ther till svaret håfve, icke heller sendt copien tilbake igen, be¬
gäre vi fördenskuldh ider meningh ytterligere förnimme. Datum ut in
literis.
I ett följande bref af den 18 juli (riksregistr. 1596 II fol. 16 v.) sände
hertigen till riksråden »copier af tu eller tri bref», som samma dag ankom¬
mit, af hvilka de kunde se, »att the orolige ledemother sigh uthi sitt före-
hafvende inthet försumme», med uppmaning att »en gångh se op medh ögo¬
nen och lathe icke alt medh säkerhet och genom försummelse förbi gå».
Riksdagsaktcr lil. 46
7i8
1596
282 Riksrådens svar på hertigens bref af den 17 och 18 juli. Stockholm
1596 den 20 juli.
Afskrift i Skoklostershandskriften n. 177 (fol.) fol. 11 med
påteckning: »Riksens rådz svar på tvenne f. N. hertigh Carls
schrifvelser, ded ene ankomidt den 18 och thet andre den 20
julii medh Dafvid Danielson anno etc. 96».
H:ne f. n. h., e. f. N. schrifvelse håfve vi den 18 julii medh e. f. N.
tienere och enspennere Petter Holst bekommit och der af förnumit, att
e. f. N. lather sigh någerlunde behage thet som till adelen i Finlandh
författedt är, som och vår orsecht emot Flemmingens beskyllende, och
dogh lickväl icke dess minder mener, att thet föge skall kunne uth-
rette antingen på den ene eller andre side för the orsaker, som e. f. N.
i sin schrifvelse förmäler. Så ändogh vi för våre få personer väl håfve
haft like betänkiende och måste rädes thet samme, icke dess mindre
kan e. f. N. af sitt högbegåfvede förstånd väl besinne, att vi på vår
side icke väl kunne gå thet förbi, befinne och thet af e. f. N. vare väl
och nödtorftigt betänkt, att man och k. M. sielf om thenne vidtlöfftig-
het måtte tillskrifve; häfver och således varit vår meningh tillförende.
Dogh att inthet derom änn rört eller giordt är, häfver varit orsaken
både thet att vi äre här få tillstädes, såsom och dageligen förmoda de
sendebudh, som nu någen tidh häfver vared omtaledt, hvilke ändogh
the till äfventyrs föge kunne håfve att medh färe, som oss kan hugne,
icke dess mindre kan och samme legation alldrigh vare så slätt, att
man icke skall kunne effter anvärfvende, tal och svar i ded närmeste
få förnimme, hvad rätte grunden i thenne hele handelen vare vill.
Fördy ändogh man väl hörer och förnimmer nogh om Flemmingens
uprustningh och otilbörlige företagende, så synes thet dogh lickväll
effter vårt ringe förståndh icke likt, att k. M. skulle på denne side
sände sändebudh och på then andre side gifve honom fulmacht heller
befalningh någedt våldsambligen att begynne, medh mindre han medh
sin hop först blefve angrepen, ded doch ingen häfver varedt till sinnes,
eij heller gifvidt orsak till, att han der borte i så stor uprustningh vara
skulle, theruthaf icke allenest myckit rychte, tal och rop förorsakes,
uthen och länder riket till en stor odrägeligh umkåst, then man nu
medh rätte, seden vi Gudh thess lof freden medh Ryssen nått håfve,
borde gå förbi, och om en sådant ther bårte, thet man dogh ingelunde
vill förhoppes, såsom eij heller rättmätigh orsak der till gifvin är, vore
besluthet, så behöfdes icke sändebudh, skulle och näpligen någen finnes,
som på denn skäl ville tage denn legation opå sigh. Är fördenskuld
icke otroligidt, att h. Claes Flemmingh thet mer för sin egen säkerhet
häfver kommedt tillväge, effter han seijes tillage sigh visse och faste
platzer, like som han der sammestedz ståndh gripe ville. Om han och
först någedt virkeligt för sin person och efter sit ensinte hufvut ville
begynne, så kan han och väl så blifve med Gudz hielp fäghnedt, som
dhet sigh bör och såsom offte tillförende, när sådant medh mer macht
häfver varit tilbudedt, skedt är, hvilkedt och dhå både för Gudh och
menniskior är så myckit mer lofligidt och berömbligidt och effter all
lagh lof gifvidt.
Den elden e. f. N. här inrikes i sådanne måtte befruchter, håfve
vi ännu icke till thet ringeste förnummidt, hoppes och näst Gudz hielp,
att thet ingen färe håfve schall, fördy ändogh der äre någre, som icke
alldeles äre ens medh alle andre, så kunne vi dogh icke befinne, att
dhe få, hvilke dogh mäst allestädes äre medh månge rättrådige svenske
männ omkringh verfde och thess föruthan kan ske håfve liten ynnest,
sigh någedt sådant skulle kunne heller vele företage, och dogh lickväl,
om dhet sker, lätteligen medh Gudz hielp blifve förhindrede.
Dogh vill vare af nöden, att thet krigsfolkedt, serdeles dhe som
mäst äre nödstälte och nu störste armodh lidhé, någen hielp och hug-
nedt bekomme måge, på thet the sigh deste välvilligere udi konungens
och riksens tienst medh all rättrådighet måge befinne lathe.
Den copie af k. M:tz sedermere schrifvelse till Finland, om hvilken
e. f. N:s bref förmeler, är oss nu inthedt tilhande kommen, eij heller
den zedel, som e. f. N. af en dess tiänere skall vare tilskrifvin; kunne
fördenskuldh icke vette huru thet häfver sigh medh Lorentz Taubes
anholdningh; dogh om så vore, så tvifle vi ju inthedt, att dhet är h.
Claes Flemmings egen dicht och inthet af konungen honom vordedt be-
falledt. Dogh ehuru thet och är, så finner han inthedt dhet han söker.
Thet bref till den finske adel, som e. f. N. lather sigh behage och
oss nu underskrifvidt tillsänder, håfve vi för våre personer sammaledes
våre nampn underförteknat, dogh i then acht och meningh, mäden vi
äre få tillstädes, att sigh och flere och snarest sagt alle våre medh-
bröder, all then stundh vi icke vele förmode the någre synnerlige in-
sager här emoth hafvendes varda, sigh i like motte underskrifve. Elliest
vill dhet vare fast betenkeligidt, icke för någen vår olempe heller miss¬
tänka skuld, hvilken kan ske allrede, dogh Gudh thess lof oförskyldt,
är så stor, att icke myckidt kan påökies, uthen allenest för desse höge
och vichtige orsaker skuld: först derföre att ther samme bref så skulle
uthgå och icke mer änn af 3 eller 4 underskrifvidt, hvilke dessföruthan
hos Flemmingen värst stå uthmåledt, så skulle thet till äfventyrs här
hemme blifve oss hos de andre våre medhbröder och flere uthen rådz
till något förfångh, dernest och der borte gore dem så myckedt större
modh, när dhe såge att icke flere uthan vi få hade dhet underskrifvidt,
hvarutaf the uthen tvifvel den meningh fatte skulle, att allerede en
syndringh iblandh oss i rikedt skedt vore: huru nyttigt och tienliged
ded vill vare, gifve e. f. N. vi sielf till att betänkie. Bidie fördenschuld
tjenstligen att ded icke förr heller annerlunde, än som vi nu begäredt
håfve, nembl. att och andra sättie theres nampn jempte våre ther under,
må blifve åstadh sendt.
720
1596
Ytherligere såsom e. f. N. begärer vette, om vi vele blifve vidh
Söderköpings föreningh, konungens edh, löffte och tillsägelse eller icke,
så vele vi förmode, att e. f. N. icke vill håfve någen annen meningh
om oss, änn thet som erlige och rättrådige svenske män väl anstår, och
håfve icke allenest hugh och villie att blifve vidh then edh och löffte
h. k. M. såsom then höge öfrighet oss och flere sine undersåther och
vi h. k. M. igen giordt håfve, uthen vi, jembväl alle svenske mann och
inbyggere, äre offtebe:te vår edh och Sveriges laghbok der till för-
plichtede, hvarföre efter vi inthet vette oss någedt i Suderköpingh
handlet eller besluthit håfve, som sådant förkrenker heller och man
effter thenne tidz lägenhet och omständigheter hade kunnet gått förbi,
håfve vi icke tenkt, eij heller änn äre tillsinnes, annedt än att thet ju
på vår side obrotzligen hålles skall. Vette oss icke heller till sådent
tvifvelachtigt spörsmål i någen måtte håfve gifvidt orsak, förse oss och
att andre ärlige mann, både yppere och ringere, som af en fri vilie
samme besluth håfve ingångit, varde sigh efter theres löffte förhållendes,
hvilke och, i thet som Suderköping[s] afhandlingh allmenneligen kräfver,
bör gifve theris samptlige rådh och betänkiende, efter som sielfve af-
skeden i bokstafven förmäler.
Ded och e. f. N. förmäler vele se sigh före, andre skole gore dhet
samme, så vette vi väl dhet, ehuru och altingh komme kan, att e. f. N.
ther till häfver better medel och uthväger än någen annen, hoppes
dogh lickväl till Gudh, att dhet icke ännu är der till kommidt, att thet,
som efter både lagh, edh och stadger är giort och beslutidt, skall så¬
ledes enskildt slites och åthskilies, om än fast verre ämbne, änn nu är,
på färde vore.
Hvad regeringen tillkommer, der e. f. N. heller vill vare medh för-
schonedt, änn på sådant sätt långer drages der medh, vet Gudh, håfve
vi på vår side fast större orsak till, måste dhet likväl befalle Gudh och
tiden, serdeles till dhess vi få förnimme, på hvad sätt h. k. M. vill håfve
denne regering bestelt och förordnedt, ded vi ännu för våre personer
icke nogsampt kunne besinne, hvilket dogh nu medh förste kan vare
till att förnimme, efter man nu häfver visse tidender, att dhe sende-
buden för få dager seden håfve varit i Dantzich segelrede. Gudh
värdes gifve dhe bäste rådh och medel, den och vi like som e. f. N.
önske att vare och blifve för oss alle, och honom e. f. N. medh sampt
dhes hög:a furstinne befale etc.
Sedell.
Vidare, n. f. och h., dhet andre öpne bref, som e. f. N. hade lathid
författe till samptl. stender i Finlandh, om hvilkidt e. f. N. nu gör på¬
minnelse, sände vi tienstl. e. f. N. tilhande, achte dhet och eliest nu
onödigt, meden e. f. N. vill att dhet andre skall gå för sigh. Thet bref
till h. Claes Flemmingh i e. f. N. nampn vette vi för våre personer
inthed synnerligen att råde till, effter sådant än här till dags lithed hos
1596
721
honom är achtedt vordedt, sände och e. f. N. här medh samme concept
tilhande, brede vidh k. M:tz bref, som e. f. N. oss nu senest oopbrutne
tilsände, tiänstl. begärendes, att vi både tetta så och de andre k. M:tz
bref, som vi e. f. N. medh Anders dem (?) tilsende, hvilke Mårten Ker¬
ner hade haft medh sigh, måtte medh thette budh igen bekomme.
Hvad dhet bref till Ryssen tillkommer, synes oss vare nyttigt, att
dhet ännu medh dhet förste på en annen vågh, ther dhet väl framkomme
kunne, måtte blifve åstad sendt, ther medh förmodendes till att före-
komme Ryssens beslutningh imoth oss om Kexholms igen lefvereringh,
effter rågångerne nu äre beslutne.
Thili thet sidste, efter vi få nu på e. f. N. begären oss hit begifvit
håfve och en part af oss nu ringe medel håfve oss här länge oppeholle,
äre och endeles ovisse på, huru snart våre medhbröder, hvilkes när¬
varelse så väl som vår behöfdes, kunne vare hit förmodendes, therföre
begäre vi ödm. och tienstl., att e. f. N. täckes lathe oss vette, huru
e. f. N. medh sin rese hit kan vare tillsinnes, ty elliest den och våre
medhbröders närvare föruthen kunne och vi för våre få personer i denne
besvärlige saker föge uthrätte och håfve orsak mere en nogh oss vel
häruthinnen till att betenkie, anseendes, att ehuru väl och troligen en
tingh kan vare ment och giort, så kan hon ändå letteligen af dhe från-
varendes blifve annerlunda tydd och optagen, särdeles ther uthgången
icke svarer [mot?] rådslagen, hvilkedt och som offtest the förnämbste
och visaste i värden häfver felet; förmode fördenskuld som förb:t e. f. N.
nådige förklaringh här på medh thet förste. Datum ut in litteris.
Sedell.
H:ne f. n. h., seden dette medhföliende bref var färdigt och skulle
åstadsendes, finge vi e. f. N. schrifvelse dat. dhen 18 julii på Gripsholm,
sampt de copier som der medh folgde, och håfve derutaf, såsom och
elliest af dageliged rychte förnummidt, huru h. Claes Flemmingh och
de flere vele håfve sakerne bestält på den siden, och kunne e. f. N.
der på till svar tienstl. icke förhälle, att vi för våre personer altidh
efter vårt ytterste förståndh och förmögenhet till ded trolig:te håfve
latedt oss värde om riksens gagn och bäste och icke igenum vår säker¬
het någed försummet heller gått förbi, som h. k. M. heller fädernes¬
landed till någen skade komme kunde, vele och här effter gärne gore
ded samme. Hvad Flemmingens företagne vidtlöftighet tillkommer,
håfve vi medh vårt ringe råd igenum sådanne medel, som oss dhen (?)
her till efter vårt förståndh häfver synts tiänlige, giärne veled förekomme
och ännu der till förhielpe, så mygged oss kan stå tillgörendes, efter
som vi och nu för få dager seden vårt ringe betänkiende håfve med-
deledt. Hvad och videre kan vare af nöden, ändogh vi icke dess heller
retteligen vette, huru e. f. N:s egen meningh i den motte vare kan,
efter ded ingenstädes fulkomligen uthtryckes, lickväl meden vi äre her
7 22
1596
ganske få tillstädes, så kan vårt beslut derudi föge utrette, medh mindre
än flere, hvilke så väl som vi äre hit kallede och ännu förmodes, hvil-
kes rådh och betenkiende efter lagh och föreningh derudi tillkräfies,
deres mening der om ville vette lathe, hvilked vi inthet tvifle, att e. f.
N. ju sielf icke vill gå förbi. Hvad oss tillkommer vele vi gärne håfve
den acht, flit och trohet till k. M. och fäderneslandzens välfärdh, rolig¬
het och beståndh ospart, som oss på vår ed och ämbetes vegne bör
att gore, och icke någed gå förbi, som der till kan vare tienliged.
Hoppes och att Gudh varder gifvendes i en rätt och ärligh sak de
bäste rådh och medel, när nu e. f. N. och flere varde kommendes till¬
städes, hoppes och att Flemmingen dess förinnen later blifve Sverige
obekriged. Dette etc.
Under tiden hade Hog. Bielke besvarat hertigens bref (svaret ankom
den 22 juli) och upplyst, att han hade skickat kallelsebrefvet till adeln i
Östergötland till sina medbroder att ombestyra, »efter all adelen är boendes
östen om Linköping». Hertigen underrättade riksråden i Stockholm om herr
Hogenskilds svar, anmärkte att han ej hört några vara komne eller redo att
begifva sig till mötet, ehuru adeln, om den i tid fått veta därom, nog skulle
hörsammat kallelsen, samt tilläde på slutet missmodigt: »vette fördenskuldh
icke hvadh vi skole tenkie heller uthrede oss i saken, när alt går så tvert
före och kommer till ingen ände».
283 Hertig Karl till rikets råd med svar på deras senaste skrifvelse.
Gripsholm 1596 den 24 juli.
Riksregistraturet 1596 II fol. 20 v. under dateringen »Af Grips¬
holm den 22 augusti (!) år etc. 96», men infördt mellan två bref
af den 22 juli. Tvänne samtida afskrifter, dels i Skoklosters-
handskriften n. 177, dels i samlingen Rådslag i Riksarkivet ha
hvar för sig dateringen 24 juli.
Vår etc. Vi håfve ider schrifvelse, g. h., bekommit och ider me¬
ning ther uthaf förnummet, att I vele först förnimme hvadh the uth-
skickede polnische sendebudh kunne håfve att föregifve och seden idert
rådslagh der efter rätte; deslikes mene att Flemmingens handel och
andres fleres, som kunne vare vidh hans mening, schall icke mycket
håfve på sigh eller någen synnerligh färe medh sigh och att hvadh
han häfver kommit till väge, thett sker mere för hans säkerhet schuldh
och till att försvare sigh, om han medh sin hop blefve först angrippen,
än för sin person någedt merkeligen begynne, och till thett sidste, att
I vele blifve vidh Söderköpings afskedh, konungens edh, lyffte och til-
seielser.
Så vette vi inthet synnerligen att svare ider ther till, aldenstundh
I endeles gifve Flemmingen rätt, så att hvadh han häfver förhender,
1596
723
thett gör han sigh till försvar och sker ingen ther medh förnär, eij
heller kan någen skade föllie der af, och lickväl vele blifve vidh Söder¬
köpings afskedh, hvilket är tvert emoth hvart annedt, thy Söderköpings
afskedh lyder, att the, som sigh ifrån samme besluth afsyndre, skulle
holles för riksens orolige lemmer, och att I vele hielpe till att minske
och förkorte theres välde och myndighet. Men nu låthe I them håfve
sin fri villie och tänkie icke ens till the medel, egenom hvilke theres
regemente motte afskaffes, uthan seije att the gore sigh sådent till försvar.
Och schall sådent varde hvariom och enom efterlatit, att han må gore
hvadh han vill och bruke ther till konungens och riksens omkostnedt,
församble folk, när honom synes, och tage sigh sådent före, såsom oppen-
bare fiender gore pläger, ther igenom landet utharmes och förderfves,
föregångne handlingar förachtes uthan all skäl och rättmätige insager,
och seden hetes, att thett sker dem till säkerhet och försvar, som sigh
ställe like som oproriske; thå är thett nytt sätt att bruke uthi en ondh
sak och mechte misstänkt hos allom them, som ordh, lyffte och til-
seijelse [mere] tänke att holle och efterkomme, än sådene ordesätt att
bruke. Hade fördenskuldh icke förmodet sådene ursecht, om någen
toge sigh sådene saker före, som Flemmingen gör. Vi kunne och icke
se, hure ded kommer öfver ens med Söderköpings afskedh, uthan lathe
ider sielfve der om döme, och vele förthenschuldh medh vexleschriffter
her efter håfve fördragh och icke ider oftere her medh bemöde.
Thett bref, som I mene schole åstadsendes till Finland, doch först
underschrifves af the andre godhe herrer riksens rådh, thett sende vi
ider igen tilhonde, I måge thett förvare thett bäste I vele.
Hvadh thett belanger I begäre vette, när vi vele komme thit till
Stokholm, ther håfve vi inthet betänkt oss opå, vele och icke begifve
oss therheden på sådent beskedh, som nu går till. Vi håfve och icke
opå sådene vilkor tagedt vidh regeringen i Söderköping, uthan ther är
fast annorlunda uthlofvedt. Therföre må I ther beställe hure ider
sielf synes.
Hvadh krigsfolksens löning tilkommer I schrifve om, såge vi gerne,
att the motte någedt bekomme. I vele förthenschuldh nampngifve och
ther till hielpe, hvar uthaf thett schall tages, så vele vi inthet förhindre
them theres lön, uthan förhielpe them heller ther till, så mycket oss
kan stå tilgörendes, som vi och thett samme her till dax giort håfve,
så att thett lille the håfve bekommit, thett håfve the fåedt uthaf oss,
ändoch thett icke lithet är för oss, som håfve vårt i så longh tidh mist
och therföre dagelige blifve krafde och öfverlupne och vårt godhe
nampn theregenom myckedt förkrencht hos andre, som vi therföre
skyllige äre. Och hade bådhe krigsfolksens och andres dagelige klagen
och öfverlop, som sker för theres betalning schuldh, väl kunnedt före¬
kommet varde, hvar h. Claes Flemmings och flere medhielperes oord-
ningh icke hade varit och kommit pä banen och Suderköpings besluth
efterkommit. Thy då hade riksens ränte, ändoch hon ringe är, varit
1596
tilstädes och theruthaf bådhe vi, krigsfolkedt och andre flere, sorn
någedt håfve till att kräfvie, någerledes kunnedt tilfridz stälte varde.
Hade thett icke varit alt, så hade thett varit någedt. Men nu är thett
alt egenom sådene oordning förhindret, och riksens ränte förrycht och
dageligen förryckies. Undersåterne håfve och tagit tilfelle att holle
till båke medh then hielp the uthlofvede i Söderköping, så att, hvar
the än någedt håfve haft till att uthleggie, så häfver doch villien icke
varit ther hos, ändoch, Gudh bettre, hos störste parten finnes stor
fattigdom. Och schulle ider medh rätte beveke, hvar inthet annedt
gofve orsak ther till, then store älendighet, jämmer och ynke, som
igenom thenne handel är kommen öfver thett älendige och fattige
folket i Finlandh, ther monge hundrede äre svultne ihiäl bådhe medh
hustro och barn, och nu hos oss äre öfver trettije personer stadde ifrån
sex sochner i Österbottnen, efter som vi och senest ider der om til-
schrefve, hvilke rope hemd i himmelen öfver thett tyranni them veder¬
fares och tilbiude sigh vele lif och godz upsettie, så frampt the motte
blifve af medh Flemmingens och hans medhielperes omenniskielige
regemente. Hvadh hugsvalan the nu bekomme, efter alt nu skiutes
åter på longé banen och the ingen ende se på theres ölycke, thett
låthe vi ider som förståndige herrer betänkie. Eder borde och be-
tänkie riksens gieldh, hvilkes betalningh igenom sådene innerligh tvist
och opror varder förhindret och dageligen förökt. Thy på sådent sätt
kommer rikedt sigh aldrigh före eller uthaf sin gieldh, och under-
satterne aldrigh blifve medh the store och svåre beskattninger, som
nu i 27 år varet håfve, förskonede, när såden inbyrdes oenighet och
snarere till att seige oppenbare feigde innen lands, såsom der i Find¬
land nu begynt är och flerestädes snart uthbrister, sin framgång häfver.
Hvadh thett bref tilkommer, som till Rydzen schulle sendes och
I rådhe, att vi thett en annen vågh skulle sende, sä är oss then vägen
okunnigh. Vi vette ingen annen vägh ådt Rysslandh än egenom Fin¬
landh, äre och inthet tilsinnes att sende någedt bref therheden på thett
skäledt som nu står till. Om riket tager ther någen skadhe uthaf, då
vele vi inthet svare der till, uthan thett måge I gore, som gifve Flem-
mingen och andre orolige menniskier tilfället, att sådene orede schall i
landet opkomme, k. M. och hele rikedt till oboteligh skade; och hvar
vi än vele sende brefvedt åstadh och thett komme Rysserne tilhonde,
och Rysserne medh tilbörligedt svar sigh förnimme lethe; så kunne
än då hende, att Flemmingen och hans medhollere torde lickväll för-
holle Rysserne Kexholm, och blefve vi seden achtede för den, som
medh ingen sanningh omginge. Derföre är vår förmaningh än nu till
ider, att I sakerne betänkie och ded hielpe afskaffe, såsom rikedt vill
i lengden komme på högste förderf, och blifve vidh ordh, lyffte och
tilseielse, hvilkedt icke är giordt af en eller två, icke heller genom
trugh och reddoghe, uthan almenneligit och frivilligt besluth. Dette
vi ider till svar icke håfve veledt förholle. Gudh etc.
1596
725
Enligt kopiorna skulle skrifvelsen åtföljts af följande »sedel»:
Medh thett pålliske sendingebudz tillkompst kan ännu dröijes och
seijes the först skola förrätte sin legation i Danmark. Men det må
vara derom huru det kan, så är och Carl Gödstafson lickvell medh
värf och ärander dittsendt uthan tvifvel till att befordre riksens gang
och beste och serdeles uthskrike vårt gode rychte och nampn medh
stor skäll och sanningh. Datum ut in litteris.
Bref i hertigens rådspersoners namn till riksråden, att de skulle 284
begifva sig till hertigen. Gripsholm 1596 den 24 juli.
Riksregistraturet 1596 II fol. 24 v. under rubriken: »I h. f. N:s
rådzpersoners nampn till riksens rådh, att the vele begifve sigh
till h. f. N. Af Gripsholm den 24 julii år etc. 1596».
Vår etc.
Edle välborne herrer, käre svägrer, bröder och besynnerlige godhe
venner, vi kunne ider her medh broderi, och veni. icke förholle, att vi
någerledes håfve förnummet, ded v. n. f. och h. icke aldeles lather
sigh behage thett svar, som senest ifrå ider, g. h., till h. f. N. är uth-
gongit, helst fördenschuldh, att h. f. N. icke synes stelles i värket, ded
som Söderköpings afskedh och beslutt inneholler och förmeller. Hvar¬
före om thett ider, g. h., så kan vare lägligit, tyckes oss efter vårt
ringe betänkiende icke orådsampt vore, att I på en dagh eller två til-
görende ville ider hit till h. f. N. begifve, aldenstund man mere mundt-
ligen kan i saken uthrätte, än elliest medh bref och schrifter. Tvifle
inthet, att I, g. h., ju äre altidh h. f. N. välkompne. Dette vi så uthi
en trogen välmeningh icke håfve kunnedt förbigå, otviflendes att I,
g. h., sielfve saken efter dess vichtighet bättre öfverväge och betänkie,
än som vi der om schrifve kunne, och I thenne vår välmeningh i then
bäste måtte förstå och optage vele. Gudh alzmechtigh etc.
Eder k. g. h. till tienest och villie altidt
Carl grefve. Mauritz grefve. Jörgen Clausson.
Per Ryningh.
Kreditiv för ärkebiskopen m. fl. till rikets råd. Gripsholm 1596 28 j
den 29 juli.
Riksregistraturet 1596 II fol. 30 v. under dateringen: »Af Grips¬
holm den 29 julii år etc. 96».
Vår etc. Vi håfve för någre dager seden lathit ider, k. h. och
g. m., tilschrifve, der af I vår mening väl förnummedt håfve, så att vi
medh vexleschrifter ider oftere icke ville bemödhe. Men efter vi nu
726
1596
dageligen bådhe af borgere och bönder varde öfverlopne och om be-
skedh krafde och I af f:de vår förre schrifvelse väl håfve förståedt, att
vi på sådent sätt, som nu tilgår, ingen beskedh i riksens saker her
efter tenkie till att gifve; derföre håfve vi varit förorsakede att afferdige
till eder desse oss elsch. vördelige och vällärde m. Abraham Andreae
erchiebiskop i Upsala, m. Peder Jonae bischop i Strägnäs och m. Olof
Stephani, så och the edle och välbörd. v. t. m. Niels Posse till Gedde¬
holm och Erich Stake till Hönsesätter att lathe honom [o: eder ?] vår
ytterste och eigentlige meningh förnimme, och är v. nåd. begären, att
I vele stelle tro och lofven till thett, som the ider efter vår medgifne
instruction berättendes och tilkenne gifvendes varde, och oss der opå ider
fulkommelige svar medh välb:te g. m. förnimme lathe. Gudh ider etc.
286 Instruktion för ärkebiskopen m. fl. utskickade till rikets råd. Grips¬
holm 1596 den 29 juli.
Riksregistraturet 1596 II fol. 30 v. Afskriften i Skoklosters-
handskriften är daterad 29 juli.
Instruction och undervisning på the värf och ärender, som
hine f. och h. h. Carl, Sverigis rikis arfförste och föreståndere
etc. häfver pålagdt och befaledt the vördelige och vällärde
m. Peder Jona; bischop uthi Strägnäs, m. Olof Stephani bi¬
schop i Vesterårs, så och välbördige Erich Stake till Hönse¬
sätter och Niels Posse till Geddeholm att uthrätte hos vör-
deligh och höglärd m. Abraham Andreae erchiebischop uthi
Upsala, och att han samme värf bredhe vidh v:te g. m. vill
lathe förnimme the godhe herrer riksens rådh, som nu uthi
Stockholm församblede äre, och af them begäres, att the sigh
seden medh uttryckeligh svar vele ther opå förklare. Actum
Gripsholm den 9 [0:29] julii år etc. 1596.
horst, att efter the g. h. i riksens rådh så väl som menige riksens
ständer är kunnigt och vetterligit, att k. M. h. f. N:ds k. h. b. häfver
lofvedt och tilsagdt, att den christelige och evangelische religion och
dess exercitium schall holles uthi thette v. k. fäderneslandh, uthan alle
andre bilärer; derföre begärer h. f. N. att riksens rådh vele påminne
h. k. M. om sin edh och lyffte, att h. k. M. sådent obrotzl. vill efter-
komme, och hvar någedt i then och andre måthe vore schedt emoth
konungens edh, lyffte och tilseielse, att sådent her efter motte skaffes
bother opå.
Dernest, att efter the g. h. uthi riksens radh är nogsampt vetter¬
ligit, hvadh uthi Söderköping är afhandledt och almenneligit besluth
opa giordt, att the fördenschuldh vele holle uthöfver, att sådent her
efter medh mere alfvare holles motte, än her till dax skedt är, så att
1596
727
the icke allenest sielfve vidh f:te Söderköpings afskedh blifve vele,
uthan och hielpe ther till, att the som uthan skäl sig ther emoth op-
läggie, motte efter afskedzens lydelse, varde straffede och theres myndig¬
het förkortedt, anseendes hvar thett icke sker, då gifs stor orsak, att
någedt ställes uthi värket, som k. M. och hele riket i lengden vill vare
schadeligit, religionen till förkrenkielse och inbyrdes tvist och oenighet
till opväckielse, theregenom landh och konungeriker pläge komme på
ytterste förderf och undergång.
Till thet tridie, hvar, öfver tilförsicht, riksens rådh medh alfvare
thette icke vele ställe uthi värket, som först förmaning till konungen
om k. M:tz edh och lyffte, thernest afskaffe the orolige personer, så
att thett som nu begynt är i Findland och sigh annorstädes i riket
yppar, må varde stillet, uthan att k. M. h. f. N:s k. h. b. ther medh
tager tilfälle egenom påvens och andres tilschynden att trädhe ifrån
sin förre edh, löfthe och tilseielse och kan ske seden tager sin vägh
genom Liflandh till Findland och så seden hit till Sverige, som tiden-
derne lydhe, och då någedt medh voldh företage, tvert emoth alle före-
gongne handlinger och kan ske till h. k. M:tz skadhe och hele landzens
förderf, hvilket doch nu i tidh kunne lätteligen förebygdt varde, då
vill h. f. N. för sådene farlige lägenheter schuldh, såsom hele fädernes¬
landet synes vele komme uthi, heller i tidh sådent förekomme — en-
doch h. f. N. tager Gudh till vittne, att h. f. N. sådent icke gerne gör,
uthan högste nöden trenger h. f. N. ther till, att h. f. N. thett gore
moste, efter h. f. N. förnimmer så lithet alfvar vare ther medh, hvadh
som handles och beslutes, och schall lickväl all schuldén hengie h. f. N.
öfver hufvudet — och sigh sielf, h. f. N:s husfru och barn till välferdh,
efter icke annars vare kan och undersåterne så håfve vele, förene sigh
medh k. M. h. f. N:s her broder om religionen och then h. k. M. fri
efterlate. Doch vill h. f. N. för sin person medh sitt förstelige hoff,
landh och undersåter, efter konungens eigedt bref och segell, sigh
förbeholle theruthinnen icke någen förändring att gore.
Och ändoch h. f. N. väl vet, att sådent medh rätte icke borde
sche, eller thett medh någet gott samvett gore kan, att h. f. N. schulle
sådent emot besluth och förening tillathe, uthan mere holle sigh vidh
edh, löffte och tilseielse, så kan h. f. N. doch för den ostadighet, som
finnes her uthi riket i alle ständer, icke settie sigh allene medh hustro
och barn i ytterste och högste färe och vare i ett oändeligit kif och
broderträtte medh sin k. h. broder, ded h. f. N. her egenom lätteligen
kan vare föruthan och sådent her medh förekomma, fördy h. f. N.
häfver försöcht i 26 år eller mere, hvadh lust medh sådene bröders-
trätte föllier, och vill nu fördenschuldh opå sin anstigende ålder ther
medh gerne vare förschonedt, och tager h. f. N. Gudh till vittne, att
ingen kättie eller vällust drifver h. f. N. ther till, att han moste stige
ifrån almenneligit besluth, uthan högste nöden. Och hvar så skulle
ställes uthi värket, vill h. f. N. vare unskyllet för Gudh och menige
728
1596
riksens ständer, hvilke h. f. N. vill först her om vette lathe, och seden
hele verlden sin oskyldighet kunnigh och oppenbar gore, att h. f. N.
opå ett annedt sätt gerne hade veledt förekomme, hvar h. f. N. hade
haft hielp och biståndh, såsom thett sigh hade bort. The gode herrer
vele än nu fördenskuldh tage sakerne uthi ett nödigt betänkiende, på
ded h. f. N. icke må håfve orsak att gripe till desse medel, som för-
be:te äre, och sigh medh tilförlateligh svar emoth h. f. N. och f:te
uthskickede g. m. förnimme lathe, der efter h. f. N. sine saker må
vette till att lage och skicke. Och hvar the vele blifve stadige uthi
theres sinne och bevise h. f. N. rättrådighet, hörsamhet och lydno och
itt troget biståndh, som en riks regent och föreståndere ske bör, så
och efter then förening, som i Söderköping giord är, förhielpe till att
alle the, som ifrå f:te Söderköpings besluth sigh afsöndret håfve och her
efter ifräskillie vele, måge och efter samme beskedh och som förbe:t är
bådhe ifrån theres embete och myndighet afsatte och såsom k. M:tz
orättrådige och riksens oproriske och otrogne män och fäderneslandzens
förderfvere holdne och förfolgde blifve, då skole the på li. f. N:s sidhe
inthet fel eller någen ostadighet finne, uthan then, som altidt styrkie
vill till att konungens edh och försäkring, almenneligit besluth och af-
handlinger schole holdne och efterkompne varde, och hvadh ther emoth
kan vare ingelunde lidet eller tilstadt blifve, ehure stor färe thett och
kunne vare eller föllie medh, såsom h. f. N. veth sigh och derföre
moste uthstå.
Till thet sidste, hvar nu så kunde hende, ded h. f. N. doch icke
vill förmodhe, att the g. h. riksens rådh medh tilförlatelig svar emoth
h. f. N. sigh icke vele lathe förnimme, då vill h. f. N. och ther brede
vidh them håfve vette lathit, att h. f. N. medh regeringen lenger än
till Michielsmesse sigh inthet ytterligere bekymbre vill, såsom h. f. N.
ded icke heller medh någet samvett gore kan, efter att månge för
ingen annen orsak schuldh komme om theres lif och välferdh, än för
thett att the sökie i theres nödh och trångh till h. f. N. om hielp och
beskedh, och när the h. f. N. försvarelse bref till rätte att svare be-
komme, så att the icke allenest inthet niuthe brefven till godhe, uthan
mere till onde, och äre någre för h. f. N:s försvarelse bref tagne af
dage och lagde på stegel och hiul, drefne ifrån theres hus och hem,
uthan någen föregången ransakning, rätt, skäl och dom, än nu dage-
ligen tages, hvar h. Claes Flemming och hans medhielpere dem kan
öfverkomme, h. f. N. till ingen ringe förtret och vanäre, uthan mere
rättvisen och lagen till förkrenkelse och Sverigis rikis urminnes rättighet
till all som storste förminskelse. Hvar der opå icke må bother leggies,
då vill h. f. N. medh sine öpne bref menige riksens ständer lathe för¬
stå, hvarföre h. f. N. vill håfve sigh medh regeringen afsagdt, ded
h. f. N. i tidh vill håfve the g. h. tilkenne gifvit, på thett the måge
vette hure om regeringen her efter schall bestält och hollit varde, efter
riket ju moste regering håfve; fördy till ett fremmende konungerike
1596
729
att sökie beskedh, faller them vägen alt för longh och besvärlig, och
moste ju undersåterne vette, hos hvem the theres klagen och brister
schole gifve tilkenne. Datum ut supra.
Enligt en anteckning i Skoklostershandskriften öfverlämnades denna in¬
struktion den 2 augusti.
Riksrådens svar på ärkebiskopens m. fl. beskickning. Stockholm 287
1596 den 3 augusti.
Original i Samlingen Rådslag m. m. i Riksarkivet. Afskrift
bl. a. i den anförda Skoklostershandskriften.
Svar och minnes schrift på de värf och ärender, som h:ne
f. och h. h. Carl, Sveriges rikes arffurste och föreståndare
etc., med de vördigeste vördige edle velbördige herrer och
gode männ m. Abraham Andree, erchiebiscop uthi Upsala,
m. Petrus Jonae, biscop uthi Strängnes, m. Olof Stephani
biscop uthi Vesterås, Erich Stake till Hönsetter och Nils Påse
till Geddeholm, såsom och eliest med h. f. N:ds nyligest
föregången schrifvelse till riksens råd, som nu uthi Stockholm
församblede äre, häfver schrifvit och värfve lated, tilbetrodt
och pålagdt brede vidh velbemelte utskickede de edle vel-
borne Sveriges rikes råd h. Claes Bielke, herre till Vik, och
h. Jören Påse till Hellekis på sine och sine samptlige medh-
bröders vegne tienstl. att framföre och berätte. Actum
Stockholm then 3 augusti anno etc. 1596.
Änndog välbe:te herrer i riksens rådh håfve för någre dager seden
sig emot lute furstes trogne män och rådz personer schrifteligen för-
klaredt, att the efter deres råd och betenkiende nogre af deres medel
till h. f. N. sände ville, alt fördy the icke af h. f. N. sielf nogen annen-
stedes änn hit håfve varit hällede, hvar de och h. f. N:ds tillkompst
dagligen håfve förvented; icke des mindre efter thenne myndige lega¬
tion af andelige och värdzlige är nu kommen här emillen, hade hvad
desse förnembligeste puncter belangandes (sic!) ded egenum dem väll
kunnat blifve svared; dochlickvell efter dessföruten äre någre andre
riksens höghvichtige ärender med h. f. N. till att förhandle, håfve velbe:te
herrer af riksens rådh sielfve nu med thet samme veled begifve sigh
dit, efter som för någre få dager seden schrefvedt vart.
Till ded förste tacke vekte herrer af riksens råd synnerl. och
samptl. h. f. N. tienstl. för den nåd. helsingh, ynnest och nåde, som
h. f. N. dem häfver lated förmälle. Tilbiude deremot igen h. f. N. all
ödmiuck och vällvillig tienst med en flitig och trogen lyckönschning,
att h. f. N. med all samptlig vårdnet måtte vare och blifve af Gud
730
159(5
thenn alsm. med längvarachtig heise, lyckelig tillstånd och vellmåge
begafvet och oppehallen, hvilket alltidh vore deni synnerl. och samptl.
kärt att höre och förnimme.
Dhernäst tienstl. gifve tillkenne, att såsom h. f. N. för nogen tid
seden häfver lated förschrifve samptl. riksens rådli hit till Stockholm, så
håfve de hvar i sin stadh sigh der hörsambligen velet efterrette, sä
myked them häfver varit mögeliged, och någre derpå i retten tid varit
tillstedes och nu sedhen lenge här förtöfved. Dhe andre, som sedher-
mere och en part ännu icke framkomme, håfve och icke varit drög-
samme af nogen ohörsamhet heller oskötzle till riksens gagn och be-
stellninger, uthen eliest af lage förfall och siukdom, som och en part
ännu drages med, derom de hvar i sin stad nogsampt håfve gifvit
h. f. N. sin rättmechtige ursecht tillkenne, förse sig fördenschuld, såsom
och ödm. och tienstl. begäre, att h. f. N. ded them icke heller i någen
annen måtte vill tilrächne.
Videre, efter the gode herrer först och frempst nödigt achte noged
lithet them till rättmätigt ursecht att svare till h. f. N:s sidste schrif-
velse, bidie the tienstl., att h. f. N. ded i then beste mening nåd. vill
förstå och uptage.
I ill ded förste. Såsom h. f. N. i sinn schrifvelse berörer, like som
riksens råd schall tyckie heller håfve lated sigh förmärke, att Flemingens
orolige handel icke skulle håfve myked på sigh heller nogen synnerlig
färe med sigh och att the endeles vele gifve honum rätt, sä att hvad
han häfver förhänder sker ingen med förnär, eij heller kann folie nogen
skade deraf, och der riket tager nogen skade, då vill h. f. N. inthet
svare dertill, uten thet må riksens råd gore, som gifve Flemingen och
andre orolige menniskior tillfälle, att sådane orede i landed opkommer,
k. M. och hele riked till obothelig skade; och att the i like måtte icke
heller håfve hållit heller efterkommedt hvad nu senest i Söderköping
är samptykt och besluted, och att h. f. N. icke är till sinnes pä sådcnne
besked, som nu tillgår, att begifve sigh hit till Stockholm, cij heller
häfver taged vidh regeringen på sådane vilkor, uten att ded är fast
annorlunde utlåfved vorded; och ded de håfve schrifved, att hvad f:te
kleming häfver taged sigh före, sker allcnest honnum till försvar och
säkerhet och icke för ded han noged värkeliged schulle vele begynne,
är ett nytt sätt att bruke i en ond sak och mechtigt misstenkt hos
allom them, som ord, lyffte och tilseijelse mere tänke att hålle och
efterkomme änn sådent ordesätt att bruke, och annet mere, både om
krigsfolksens lön, riksens gäld och oförmögenhet sampt hielpe skatter
och gärder, som der utaf förorsakes; item then store hunger, nödh,
öfvervåld och orätt, som undersåterne i Finland nu lide, och hvad
ytterligere som h. f. N:s schrifvelse förmäller, hvilked allt synes ther
hän lände, like som riksens råd antingen dertill vore vållendes heller
dcd och icke nogsampt ville betänkie och förekomme, efter som sielfve
orden utvise.
1596
73i
Her opå svares tienstl., att v:te herrer af riksens råd icke hade
förmoded, ded h. f. N. noged sådent missförstånd fatte heller them
vite ville, alldenstund de vete sig der udi aldelis obråtzlige, fördy hvad
h. Claes Flemings företagende tillkommer, vete de för deres personer
icke håfve latid sig höre, eij heller schrefved, att ded så aldelis är färe
föruten, myked mindre, att the skole håfve gifvit honum rätt dermed,
heller de till sådenne orede vore vållendes, och kunne de icke befinne,
att honum gifves rätt till sitt företagende der med, att de håfve schref¬
ved, ded han sådent buller mere för sin egen säkerhet och försvar, än
eliest af konungen befaled, begynt häfver, såsom de ded och icke heller
till ded ringste annorlunde ment håfve, uten tvert emot hålle ded der¬
före, att han mere med ded ordesätt beskylles änn orsechtes. För dy
thet kan icke tydes honum heller nogen, som sådent vill håfve för¬
händer, till undskyllning, när man säger att dhe för deres egen säker¬
het, uten nogen befalning och noged riksens gagn och beste, vele be¬
gynne buller i riked, som eliest dess för uten är fridliged och sin rette
herre och konung efter lagh och edh hörigt och vederrede, uten ded
pläger fast mer och menigt så hände, att den, som vrångvisligen hand-
ler, han rädes, och derföre söker han sin egen säkerhet och försvar,
fölier fördenskuld icke derutaf, att man gifver den som ded gör nogen
rätt, uten snarere den som sådent häfver fördrag och söker sin säker¬
het och försvar af lagen och sin egen oskyldighet och icke af vapn
och värie; så bevises och eliest, om de håfve gifvit honum nogen rätt
heller hvad behagh de håfve till hans handel, af ded som de k. M.
tvenne heller trenne reser såsom och honum sielf håfve tilschrifvit.
Begäres förthenskuld ödm. och tienstl., att deres svar och bref icke
videre, änn som de sielfve schrifvit håfve, må sträckies heller uttydes,
och endoch myked mere, att dem icke skall tilmätes, like som de
icke nogsampt ville late sig beveke af de fattige undersåteres i Finland
och Österbotnen jämmer och nödh heller hielpe dem, såsom och annet
mere, både den store riksens gäld, gärder och annet sådent, till hvilked
de doch för deres personer aldrig noged behag haft håfve —• hade
eliest riksens lägenhet så tillsagt, att undersåterne ther med hade mott
vared förskoned — efter deres macht och förmöge att bothe och af-
skaffe. De kalle Gudh till vittnes, att de sådent alltid gerne giort
håfve, så myked dem på deres edz och ämbetes vegne häfver stået
tillgörendes, hoppes och att h. f. N. sielf, så lenge de med h. f. N. i
denne besvärlige regementz saker börden burit håfve, varder gifvendes
samme vitnesbördh.
Belangendes de gode herrers och mändz, som nu denne rese håfve
varit hit sände, pålagde värf och ärender, hvilke de fliteligen och tro¬
ligen efter deres instruction håfve uträtted: först att påminne k. M. etc.
om sin ed och lyffte, om vår rätte religion och dess frihet och rätte
bruk uten all annen biläre att holles obråtzligen, och hvad deremot
kunnde skedt vare skaffe bother opå: sä kan h. f. N. sielf nåd. drage
732
1596
till minnes, att vel:te riks rådh ded tillförenne giort håfve åthskillige
reser, efter som bref och handlinger nogsampt skole uttvise, äre och
icke obenägne med sampt h. f. N. ännu att gore ded samme, såsom
eij heller mindre vare vill, änn att man ju medh thet förste måste
schrifve h. k. M. ödm. svar till på thet bref vi senest ifrån h. k. M.
bekommed häfver.
Ytterligere såsom förmälles och begäres, att herefter, mer än her
till dags skedt är, måtte holles utöfver Söderköpings afsked, icke alle-
nest af riksens rådh sielf, uthen och att the der till hielpe, att de, som
uthen skäl sig deremot upläggie, måtte efter afskedens lydelse varde
straffede, eliest gifs orsak att noged ställes i värked som k. M. och
hele riked i längden vill vare skadeliged, religionen till förkränkelse
och inbördes tvist och oenighet till upväkelse; hvarföre om riksens
rådh öfver tillförsicht med alfvar icke vele ställe i värked först den
förmaning till konungen, som sagdt är, dernest afskafife de orolige per¬
soner, så att ded som nu i Finland begynt är och sigh annorstedes
här i riked ypper, må varde stillet och h. k. M. seden der utaf kan
tage tillfälle noged med våld företage emot föregångne handlinger och
lyffte; och hvar de icke vele blifve stadige udi deres sinne och bevise
h. f. N. rättrådig hörsamhet och lydne och et troged bistånd, som en
riks regent och föreståndere ske bör, då vill h. f. N. till att förekomme
tvist och farlighet förenes med h. k. M. om religionen och h. k. M:t
den fri efterlathe, allenest den sigh i sitt förstendöme förbehollen; der
brede vidh och med regeringen nu om nästkommende Michaelis afstå,
och att h. f. N, efter som h. f. N:s sidste schrifvelse lyder, icke är till
sinnes på sådene besked som nu tillgår att begifve sig hit till Stock¬
holm, eij heller håfve taged vidh regeringen på sådene vilkor, uten att
ded fast annorlunde häfver varit utlofvet.
Häropå gifve vekte riks rådh ödm. och tienstl. till svar, att the
för deres personer sig till nogen sådene vidhlöftighet icke vete håfve
gifvit orsak, önske och af Gudh alsmechtig, att han värdiges alle far¬
lige och skaddige anslag mildeligen förtage.
Hvad i Söderköping enhälleligen samptycht och bevilliged och der
sammestedz utlåfved vardt, är allom klart och kunnigt af ded aftryck,
som utgånged är, ded de och icke heller vete sigh i någen måtte håfve
bruted heller öfverträdt, myked mindre gifvit orsak, att h. f. N. sig
ifrån regerings bestellningerne i denne besvärlige tid så hasteligen
skulle vele afhålle. Att andre sig ifrå Söderköpings besluth håfve af-
syndret emot alles deres villie, rådh och förmaning, förse de sigh, att
h. f. N. icke vill dem ded vräke heller till onde åthniute lathe, allden¬
stund de inthed äre der udi vållendes, uten håfve med sampt h. f. N.
så myked dem häfver stået tillgörendes, vinlagdt sigh sådent att före¬
komme. Begäre förthennskuld nu som tillförende ödm. och tienstl.,
att h. f. N. dem medh sådenne mistanker och tillmälle icke vill be-
sväre, uten nåd. håfve förskonedt. Hvad de, såsom fördt, håfve lofved
1596
733
och tillsagdt och hvad dem på deres edz och embets vegne k. M.,
ded hele kong:e och fursti. hus, fäderneslanded och dess rolighet till
gagn och gode bör, ded vele de hälle och gore som erlige männ efter
deres macht och förmöge.
Belangendes h. Claes Flemings orolige handel, hvilken borde blifve
stillet och afskafifed, ändoch h. f. N. icke heller derom sin mening ful-
komligen emott velb:te riks rådh, huru thet skulle tillgå, förklaret häfver,
och dochlickvell icke dessmindre, som mann förnimmer, är h. f. N. ju
tillsinnes med ded förste att vele ställe sådent i värkedt, på hvad sätt
ded och ske kann; så endoch the af råded uthi tvenne deres schrif-
velser, som nu nyligest till h. f. N. äre utgångne, nogerlunde håfve
lated sigh förnimme hvad deres meningh och betenkiende nu på denne
tid i den sak vare kunde, icke dessmindre, efter h. f. N. derutaf för-
nemligen häfver fatted ded misshag, om hvilked h. f. N:s gode männ
och råd schrefvet häfver, kan ske like som the antingen af ostadighet
ville falle ifrån ded, dem på deres edz och embetes vegne borde styrkie
och handthafve, heller och eliest sådent gore h. f. N. enkanneligen
till oskälig och ogrunded motsägen; derföre äre de förorsakede deres
ringe doch trogne betenkiende ytterligere och dess orsaker, som the
betenkie kunne, h. f. N. med desse förb:te gode herrer och männ tienstl.
att gifve tilkenne, bidiendes ödm., att ded dem både efter regerings
och Söderköpings beslutt må uten all onåde och misshag vare efter-
lated.
Och är till thet förste ingen så fåkunnigh, som icke ser sådene
hans handel vare skadeligh och en grundvall till myked ondt, om den
efter hans villie skulle håfve framgång, och fördennskuld inthet tvifvel,
att alle ärlige svenske män ju gerne skulle se, att ded måtte blifve af-
skaffed. Men efter ded icke är troliged, att han skall gore ded förste
angrep, är och för svagh dertill, och månge kunne mene, att hans före-
tagnc buller nu på denne tid icke väll uten vapn och värie stilles kann,
meden han uten tvifvel egenum myken vrång berättelse och månge
andres olämpe sig ded ryggestöded förvärfvet, som han nu häfver, är
ded förnembste spörsmåll, om saken på noged våldsamliged sätt skall
emott honom företages, icke för den försynn heller kerlek, som man kan
heller med rätte bör håfve till hans person, uten allenest för sielfve
sakens vichtighet skull, hvilken man på ded tienstligste beder h. f. N.
som en fridelskende furste och af Gud med högt förstånd begåfved
nogsampt och nödtorfteligen ded ene emot ded andre vill betrachte
och öfverväge. Och endoch på den ene siden är till att betenkie udi
denne Flemingens orolige företagende, först den syndring som sker,
af hvilked riked tager stor skade och den allmennelige landzfreden för-
kränkes; dernest, den fara, oro och skadhe, som medh hans före¬
tagende kan vare till att befruchte, för uten ändå ded, der andre oro¬
lige kunde tage sigh af sådene hans sielfsvåld exempel; tridie att,
Riksdagsak/er III. 47
734
15%
såsom seijes pläger, icke säkert heller rådeliged är att vänte förste
kinpusten; herde, och ded som mest bör beveke, den store öfvervåld,
skattende och häriende, som sker på de fattige undersåter i Finland:
thette synes vare skälige orsaker, hvarföre hans myndighet borde til-
börligen blifve förkorted, om mann än skulle läggie henderne dertill,
hvar ded eliest icke ske kunde, såsom ded nu endeles lather sigh anse.
Men deremot igen, när man vill tillse then olägenhet och färe, som del¬
af folie kan, är ded fast betänkliged. Fördy ändoch den syndring, som
Flemingen och flere särdeles på denn side giort håfve, är riked myked
skadeliged och den allmennelige inbördes rolighet och landzfred i
oträngde måle myked till hinder och förkränkelse; icke dess mindre,
der thet till krigh heller handgrep komme skulle, så ville dermed folie
fast en större oenighet och syndringh, hvilken alrede med Finland och
Lifland begynt är, som seden aldrigh uten stor krigh kan kommes till
rette och tillhope igen, särdeles efter man väll förnimmer, att konungen
uten tvifvel vill håfve honum för våld försvared och rekner ded sigh
till, hvad honum vederfares, och skulle seden hetes vare begynt ernott
konungen, och allt vore sant, som både h. Claes och tilleventyrs flere
om oss håfve utspritt, att Söderköpings samqvemd och beslutt derföre
häfver giort varit, att man sigh i alle måtte emot konungen vill op-
läggie, hvilked ingen erlig mann bör heller häfver haft i sinnet, såsom
och ded samme udi f:te Söderköpings beslutt nogsampt är blefvet
förbehållet. Dernäst hvad fara, oro och onde exempel af h. Clases
företaeende tillkommer, är sant att sådent allt är till att befruchte.
Doch är then färe och oro fast större till att rädes, som af inbördes
vapneskifte (siel), särdeles när riksens eigne arfherrer, sielfve konungen,
som riked besvored, pä en side och fursten, som ded att regere tilbetrodt
är, på den andre siden, vill och kanske, när ded först begynt är, måste
söre sieh delachtige. Hvadh der vill folie för oro och färe, medgifves
0 o o °
h. f. N. sielf till att betenkie. Och ändoch att saken och begynnelsen
emot Flemmingen kan synes ringe och lätt att gore, doch lickvell, like
som den färe och skade, som f:te Flemings företagende häfver med
sigh, icke är till att vanvyrde, alltså är den andre, hvar svenske hender
inbördes svärd emott hvar annen drage och före skulle, fast mere och
myked mere till att achte, ehuru ringe begynnelsen vare kann, allden¬
stund esomäftest och helst i sådenne fall en stor eld af en lithen gniste
pläger uptändes, och seden är ingen skade till att vederlikne emot den,
som med inbördes krigh och oro föliendes varder.
Till thed tridie, att segeren altid schall kunne hände den, som först
griper till svärdz, är ganske ovist, fördy i sådene handel bör icke så
myked achtes tillfälle, sorn sielfve orsaken, och allremest hvad som
kann efterfölie, särdeles i inbördes krigh och oro, hvilke alle menniskior
egenum alle mögelige sätt och medel bör undvike och förekomme.
Till thed fierde. Belangendes undersåternes nödh och bedröfvelse
1 Finland, vett Gudli, att oftebe:te riks råd håfve dher udöfver et til-
1596 735
börliged och christeliged medlidende och vele för deres personer, så
myked mögeliged, gerne hielpe sådent till att bothe och bättre. Men
om dem med vapn och värie schall kunne hulped blifve, sä är inthet
vissere, att i den stadh mann vill oprette och undsättie skulle deres
jämmer och nöd blifve förmered, och endoch ded som värre är et al-
ment pa bade sider vald, skinnende, sköflende, dråp och manslag, kan
ske med eld och brand, vele räkie till fast flere och änn till långvarig¬
het, them som änn här till der af inted smaked håfve.
Dette och myked annet mere, som här till kunne införes och nu
väll vore för långt och vidhlöftigt, särdeles om dödzmåll, ded Gudh
fördröije, hände kunde, huru h. f. N:s och fleres efterkommende sampt
hele riked vore utsatt, hvilked allt f:te riksens råd inthet tvifle, att lute
furste efter sitt högbegåfvede förstånd fast better och ytterligere, än
de schrifve kunne, vill betenke och dem denne ringe och vällmente på¬
minnelse nåd. hålle tillgode, bidiendes derhos ödrn. såsom och tienstl.
och efter gifven försegling troligen och opå deres edz och embetes
vegne rådendes och förmanendes, att h. f. N. icke så myked vill lothe
gå sigh till hierted Flemingens obetenkte handel, höghfärd och förtret,
att nogen oro her innen rikes der utaf skulle förorsakes, hvilked af en
ringe begynnelse ske kann, uten att h. f. N. vill mere anse riksens när-
varende nödstelte och oförmögne lägenhet, dyr tid, hvilken ännu ytter¬
ligere för den sorgelig väderlek synes tillstunde, item myken gäld,
ovillighet både hos krigsfolk och andre för fattigdom och åtherstån-
dende lönn och betalning, och öfver allt den länge och besvärlige feigdc,
som riked nu i 34 år fört häfver, hvar egenum thet är platt af sigh
kommed och nu omögeliged nogen krigs vidlöftighet med beröm att
kunne utstå, och fördenskuld icke lathe sigh af oftebe:te Fleming till
nogen vidhlöftighet att begynne rete, alldenstund velbe: herrer efter
deres förstånd icke annedt kunnet befinne, änn att man skall kunne gå
ded förbi. Först för ded att the icke vete, eij heller kunne förmode,
att k. M. schall håfve gifvit Flemingen nogen fulmacht heller tillståndh
att före noged krigh här inn på riked, ded mann och icke heller i nogen
måtte, Gudh dess låf, förtient häfver. Dernäst att, der och Flemingen
ded gore ville, då är han med ded folk han änn häfver fast för svag
dertill, sa att han näst Gudz hielp, om han ded vill tilbiude, föge kan
uthrette; är och inthet tvifvel, att på den siden finnes mången erlig
mann, som till hans företagende inthet behag häfver och emot fädernes-
landed och dess lag och frihet ingelunde, när ded till handgrep komme
skulle, sigh bruke later, hvilke, ändoch the nu uthen tvifvel gärne säge,
att Flemmingens handel måtte afskaffes, och dertill hielpe och biståndh
meddele, så skall doch lickvell näplige någre finnes ibland them som
snällest äre och saken rätt och nödtorfteligen besinne vele, som till
noged fiendtliged företagende styrkie heller rådhe vele. Hvarföre råde
och bidie de så nu som förr, att icke heden efter nogen värkelig
begynnelse ske motte och att h. f. N. för sådenne deres rädh och be-
736
1590
tänkiende, hvilkcd the icke bafve kunnet gå förbi, dem icke nogen
onäde heller annea skyld vill tillvände, like som the dermedh schulle
håfve bruted heller öfverträdt hvad i Söderköping besluted var, på
hvilked h. f. N. sigh beroper med thesse ordh, att the, som sigh ifrå
samme besluth afsyndre, skulle holles för riksens orolige och afsyndrede
lemmer, och att the vele hielpe till att mindske och förkorte deres
välde och myndighet. Ded är sant, desse ord finnes deruthi, doch
dermed ibland insatte: deres välde och myndighet lagligen och
tilbörligen hielpe till att mindske och förkorte. Hvad kraft
lagen kan håfve, seden ded är kommit till händerne, ded doch Gud
mildeligen afvände och man icke vill förhoppes, kan h. f. N. sielf best
betänkie. Dessföruten så fölier och besluted i samme punct, der så
seijes: hielpe till att mindske och förkorte, efter som vi sampt-
ligen finne tilbörliged och skäliged vare. Herutaf är ju till att
se, om velbe:te riksråd håfve bruted heller öfverträdt Söderköpings
beslutt dermed, att dem icke synes vare rådliged med våld angripe
Flemingen.
Först är dem ju fridt och låfgifvit på edz och embetes vegne,
jämvcll och efter sielfve regerings föreningen och Söderköpings beslutt,
att råde hvad dem efter deres förstånd synes nyttigest att vare, ded
the och vidh Gud efter deres trohet och beste samvet giort hade.
Dhernäst om nu änn kunde andre synes vare nyttigt och rådeliged
att företage fite vidhlöftighet, så är doch lickvell klari, af fite Söder¬
köpings beslutt till att se, att riksens rådh icke äre dess mechtige, efter
sädent vederkommer de samptlige, som samme beslutt bevilliged håfve
och som de finne tilbörliged och skäligt vare; är och änn så myked
mere, att om än sådent i fite beslutt icke vore förbetinged, så kann
heller bör ändå riksens rådz enskilte råd och betenkiende icke äskes,
eij heller till nogen fulborden annammes heller vare byndigt i sådene
vichtige och allmennelige saker, som hele riked och dess inbyggierc
och kan ske alle deres efterkommende i lången tid vill åröre och vidh-
komme. Eliest vill ded på all fall och hendelser och när mest om-
trängier, vare en kraftlös grund att byggie på, och kan ske på sid-
lychtene mere split heller mothstånd med alle, änn hielp heller bistånd,
när sådent uten deres vett heller samptykie vore företaged. Bidie förthen-
skuld vekte herrer ännu tienstl., att h. f. N. dem inted sådent vill til-
mäthe, i hvilked dhe äre aldelis obråtzlige, och der h. f. N. techtes
derbredevidh att lathe blifve aldelis oförmärkt om någen sådene split
emillen h. f. N. och riksens rådh — ändoch på de få, som nu äre til-
stedes, kann föge macht ligge — så schulle h. f. N. likvell befinne, att
ded vore fast mere nyttigt och tienliged, särdeles efter man dertill ingen
orsak gifvit håfve.
Hvad nu eliest Flemingens handel tilkommer, vore deres enfaldige
rådh och betenkiende, att både h. f. N. på sin sidhe såsom och riksens
råd lothe med bref heller budli besväre sigh in för konungen öfver
737
Flemingen och begäre, att li. k. M. vill tillstädie, att han måtte stå
tillrette, icke för ded enkanneligen, att han sig i Sudcrköpings beslutt
häfver förvägredt, uten för hvad annet, som man kan håfve honum
med rätte att tilltale, hvilked man väll kunde lide att ded skedde i
konungens närvare heller och andres förståndiges och oveldes, som
h. k. M. i sin stad till den saken techtes och borde förordne, med de
skäl som der till hörde, och i medlertid leggie ned all krigsrustning,
såsom och heden tillseijes, att honum inthet öfvervåld skulle tillfoges,
så vore förmodendes att h. k. M. icke skulle vele, såsom eij heller
borde sådent förvägre. Dhessföruten är inted tvifvel, att de sändebudh,
som seijes skole komme, varde gifvendes orsak, hvarutaf seden kann
folie sätt och medel dertill, såsom och då ytterligere kann förnimmes
konungens mening om regeringen, såsom h. k. M. sielf schrefvet häfver,
efter hvilked kann ske alle rådhslag nödtorfteligen kunna blifve för-
andrede. Der brede vidh synes och rådeliged, att h. f. N. sampt rik¬
sens råd schrefve et bref till adelen och krigsfolked i Finland, allt annet
utelatendes och allenest ded, att efter mann förnimmer, ded de äre i
uprustning och gore sådene krigstillredning, der man doch nu inge
uttlendske fiender vet, att man fördenskuld begärer vete, hvart de håfve
achted sig dermed, heller om vi på denne siden skole håfve noged för
dem att befruchte, att the då, som sed och bruk, gore den redelige
åthvarning, heller om dhe äre tillsinnes att före noged krigh för h.
Claes Flemi[n]gs skuld och för ded som i Söderköping giord är, efter
dhed häfver varit fite h. Claes synnerligen misshageliged, den ded och
fast värre, änn med skäll heller sanningh ske kan, mången erligh mandz
gode nampn och rychte till förkränkelse uttydt och hos konungen,
then the ju så troligen tient och ment håfve och ännu gore, som han
heller någen annen, hvad nampn han hälst håfve kan, angifvit häfver,
och att the uttryckeligen förklare sigh, om de icke vele blifve vidh
konungens ed och försäkring, som i chröningen häfver varit låfvedt och
afhandlet, och om de sig deremot i konungens från heller närvare ville
bruke lathe, och om de i allt annedt, Söderköpings afsked oförmält,
icke vele vare h. f. N. och riksens rådz regering till k. M. och riksens
gagn och beste, i allt ded lagliged och tilbörliged är, undergifne heller
Flemingen allene, med annet mere som h. f. N. syntes gott vare. Till
Lifland i like måtte.
Dhernest i medlertid att dette bestältes, måtte man så herefter som
hertill nödtorfteligen förordne om regementz och riksens saker, efter
alles vår edli och trohet, så myked mögeliged vare kunde; och när
sakerne således bestelte blifve, är visserligen till att förmode, att Fle¬
mingens orolige företagende, som han nu så högt spent häfver, måtte
omsider falle och blifve till inthet, såsom och icke heller troliged är,
att han ded på ded sätt i den landzende lenge kan uthföre. Så varder
och uten allt hinder den venskap, som emillen honum och flere på
then side kann giord vare, med tidzens förlöpende väll förkolne, och
73§
1596
de, sorn nu hans böste venner äre, ledes vidh honum och hans obc-
skedelige orolige handel och företagcnde, och han sielf förorsake sitt
eged fördärf, efter uten tvifvel Gud sådent våldzvärke och öfvervåld,
som han i den landzänden kommer tillväge, öfver hvilked mången
menniskie qvider och röper hämd i himmelen, icke vill håfve ostraffed.
Dette häfver oftebc: herrer af riksens råd, som nu i Stockholm äre,
h. f. N. efter thenne närvarcndes tidz lägenhet tienstl. veled gifve til-
kenne, bidie nu som tillförende ödm., att h. f. N. ded icke annorlunde,
änn som de ded ment håfve, både k. M., h. f. N. och fäderneslanded
till gagn, gode och långligit bestånd, vill optage; och derhos att de
med sådene tillmäle och olämpe måtte blifve förskonede, såsom h. f. N:s
schrifvelse nogerlunde utviser, nemligen att de schole svare till all den
olyke, som både af Flemingens heller andres olaglige företagende kan
hende heller förorsakes, like som de till allt ded schulle håfve gifvit
orsak och vared vållende. De förhoppes, hvadh flit och trohet till¬
kommer, den håfve de efter deres förmögen aldrigh haft ospart och att
de efter deres ytterste snille och som de sakerne håfve kunnedt förstå,
skäligen rädt håfve, såsom erlige och trogne rådgifvere häfver bort att
gore och deres ed och embete fordrer, efter som deres handlinger och
rådslag skole uttvise, men att utgången altid skall svare rådslagen,
thet äre the såsom alle andre ovisse opå, och är Gud allenest kunnigt,
hvilken foger alle sakers ende efter sinn guddomelige villie. Vill nu
h. f. N. på sin side hängie dem den olämpe och tillstundende fara pä
och på. den andre siden sker dem udi like måtte, så att h. k. M. är i
denn mening, att hvad h. k. M. sker till misshag, ded skulle de fä
personer i riksens råd antingen aldeles vålle heller och lätteligen kunne
förekomme; lier Claes Fleming på sitt sätt utroper dem obeskedeligen
och otilbörligen och gore ändå taled stäckre änn som ded är, endoch
de äre dess föruten allt för få till sådenne besvärlige och vichtige riks
saker, och seger att de icke äre öfver fyre heller fem, som all orede
komme tillväge, dem han och beskyller för allt ded i Söderköping
giort är, undentagendes både fursten och alle andre sampt de menige
stender till med, efter som hans bref utviser: skall ded nu lenger håfve
denn mening, så nödges dhe, hvilked de och af k. M. sielf både mundt-
ligen och schrifteligen begäret håfve, ifrån ded tunge och ille uttmålede
rådzembetc att afsta och lickvcll icke dess mindre blifve trogne och
rettrådige svensk menn och k. M., h. f. N. sampt riked till allt ded
som låfvct och bebrefvet är och deres ed äskcr efter deres förmögen
vederrede, tienstl. begärendes, att h. f. N. dem dette deres nödtorftige
och ödmiucke svar till nade vill optage och vare och blifve dem en
nådig furste och herre. Förse sigh, att h. f. N. icke nu lenger uthen
sin närvaro vill håfve dem här i Stockholm oppehåldne, uten sig med
ded förste hit begifve till att förordne och lage om riksens vårdende
ärender och beställninger, hvilke denne tidz lägenhet nu högeligen
brafver, och önske att Gud vill gifve lyckesamme och god råd, som
1596 739
kunne först vare Gud behagelige, ded konunglige och furstlige hus
sampt hele v. k. fädernesland och alle de ded vellmene till gagn, gode
och långlig bestånd.
Nils Gyllcnst:a. Gustaf Banner. Erich Sparre.
Sten Baner. Thuro Bielke.
Hertig Karl till rikets råd med anledning af deras svar af den 3 288
augusti. Gripsholm 1596 den 7 augusti.
Riksregistraturet 1596 II fol. 47 v.
Then h:ne f. och h. h. Carls etc. Sverigis rikis arfförstes
och förestånderes hertigh etc. svar opå the värf och ärender,
som the edle välbrne herrer Sverigis rikis rädh, som nu uthi
Stokholm tilstädes äre, håfve schriffteligen medgifvit sine
medbroder dhe edle och välbrne h. Claes Bielke till Vik och
h. Jören Posse till Hellekis hos h. f. N. att värfve och an-
drage, så och till svar på thett h. f. N. hos the g. h. genom
the vördigest vördige, edle och välbördige herrer och godhe
män, m. Abraham Andreae erchiebischop uthi Upsala, m.
Peder Jonae bischop uthi Strägnäs, m. Olof Stephani bischop
uthi Vesterårs, Erich Stake till Hönsesätter och Niels Posse
till Geddeholm, håfve lathit the g. h. riksens radh förnimme.
Actum Gripsholm den 7 aug. år etc. 1596.
Till thet förste betacker h. f. N. the g. h. sampt och synnerligen
nådel. för then helsning och lyckönschen, som the h. f. N. och dess
vårdncder giort håfve, och önsker h. f. N. dem i like måthe all lyck¬
sam välferdh igen.
Thernest gore the g. h. theres endtskyllingher, att the icke sä
håfve ment thett, som i theres schrifvelse, h. f. N. nest tilförende til-
kommen, häfver förmelt varit, som h. f. N. thett förståedt häfver. Be-
gäre fördenschuldh ödm., att sådent icke videre sträckies eller uthtydes
motte, än som the schrifvit håfve, efter som theres förklaringh vidlöfte-
ligen förbe:t är. Der opå är h. f. N:s svar, att h. f. N. ingen annen
uthtydningh på theres schrifvelse giort häfver, än som sielfve orden
lydhe och dess förståndh medgifver. Om the annorledes nu håfve thett
ment, thett är them sielfvom best vetterligit.
Till thet tridie, hvadh h. Claes Flemmings handlinger tilkommer
och hure thett schulle förhindret varde, der om the pro et contra dis¬
putera och ther hos förmelle, att hvar medh krigh och handtgrep något
emoth honom företages schole, thå ville then färe ther medh föllie,
först att oenighet och söndring i riket skedde, som nepligen sedhen
uthan stort krigh schulle komme tilhope igen; derncst att konungen
740
1596
schulle rechne sigh till, hvadh emott Flemmingen företagit blifvcr, så
och ther medh kunne förorsakes oenighet k. M. och h. f. N. emellen,
medh andre omstendigheter, sorn the vidlöfftigere ther om i theres
schrifTt förmelt håfve, så synes h. f. N. att sådent af the godhe herrer
visligen och väl öfverväget och betänkt är. Men h. f. N. gifver them
ther hos att besinne, att om h. Claes Flemmings handlinger schulle sä
håfve sin framgång, som nu begynt är, och om thette eftenne icke
föllie ville:
Först, att efter Rydzen icke än nu efter fridzfördraget häfver be¬
kommit Kexholm igen, och för thett buller h. Claes ther i landet be¬
gynt häfver gifs icke lägenhet att lathe handle medh Rydzen, efter
ingen säker må komme ther egenom landzänden, så kunne han tilefven-
tyrs opseige then fridh, som emellen honom och thette riket är op-
rättet, som visserligen är till att befruchte, om han icke bekommer f:de
Kexholm igen, och begynner så åther en openbare feigde her in på
riket. Hure drägeligit thett ville falle oss någet krigh medh honom
uthstå, som lägenheterne nu uthi riket förevette, thett kunne the godhe
herrer väl besinne. Schulle man och lathe Ryssen bekomme Kexholm
igen, förre än riket vore better försäkret, då kunne thett vare riket
bådhe schadeligit och skammeligit; der och medh sådene försäkring
förbidhes schulle till k. M. igenkompst hit i riket, hvilken ännu oviss
är, när then sker, då kunde och i midler tidh någet och i then saken
förefalle, som och icke nyttigt vore; så är man och icke viss, om Rydzen
medh Kexholms igen lefreringh så lenge förbidhe ville, och för att lathe
honom thett igen bekomme, än att Sverigis rike better på fridhen för¬
säkret vore, som förbe:t är, ded kan h. f. N. icke sehe rådeligen vare.
Till thett andre, om h. Claes handlinger schole håfve sin framgång,
då blefve landet ther egenom förderfvet och slett öde, den rente som der
i landet folie förminsket och förskingret, och cronones geldh theregenom
föröket, efter ingen opbördh vore, ther medh sådent betales kunde.
Till thett tridie, blefve h. f. N:s och the godhe herrers nampn och
godhe rychte förolempet, som håfve gifvit theres försäkringer uth på
store summor, them riket skyldigh är, att betale, såsom medh then Hans
Blum i Holsten opå the 30,000 daler, som han försträcht häfver, hvilken
h. f. N. nu i thesse dagar medh sin schrifvelse om sin betalning be-
söcht, och monge köpmän, som och dageligen mane opå then del,
som cronen them skyldigh är.
Till thett herde, att när the fattige män, som cronon håfve giordt
unsetning, icke bekomme then del, som them tilbake står, då komme
och the theregenom på ytterste förderf och undergongh, der af riket
stort spott och förtael håfve kunde.
Till thett fempte, så kommer och regementet theregenom uthi
stort föracht, efter som alrede schedt är, att hvar och en söker om
sine saker till Polen efther beskedh och blifver dhå i så måthe Söder¬
köpings afskedh aldeles om inthet.
loirn
741
Till thett siettc, så blifvcr och riksens urminnes och ålders hcfdhe,
rätt och myndighet theregenom förkräncht, att om thette rikes saker
uthi ett annedt fremmende kongerike schulle söcht varde.
Till thett siuende, är och then faren icke heller then ringeste, att
egenom then tvist och skilachtighet i riket är opkommen, då kunde
någre landzorter ifrån Sverige schilde blifve, som nu endeles medh
P'indlandh och Liflandh schedt är, som nepligen någen tidh kunde
komme ther till igen, dy Liflandh och Finlandh är the Poler så när
belägit som Sverige.
Till thett ottonde, så varder och egenom sådene oenighet the
påveskes vilfarende läre styrcht och förhulpen, och hvar thett icke
varder genom tilbörligh medel i tidh förekommit, då blifver thett rätte
vegen till krigh och örligh; dy den handelen i Finlandh är för inge
andre orsaker schuldh begynt och företagen uthan medh macht och
voldh till att settie den påveske religion och dess frie exercitium her
i rikit, och till mere styrkie och framgångh sådent öfver hele riket
till att fulborde synes väl af ded h. Erich Göstafson medh Elfsborgh,
h. Arfvedh medh Vastene och h. Carl medh Calmerne uthi sinnedt
håfve.
Till thett nijende. stelles och uthi the godhe herrers betänkiende,
om Flemmingens väldes förminskelse kunne förorsake konungen mere
till vrede, än thett man i Söderköping efter k. M:z edh och försäkringh
häfver skildt sigh vidh alle prester och nunnor, som af then påviske
läre varit håfve, och efter h. k. M. för den orsak häfver fåedt mis-
tyckie till h. f. N. så väl som riksens rådh, thett man lather blifve i
sitt värde, så kan den icke blifve större för h. Claes Flemmings och
andre hans medhielperes schuldh, som mindre är, än h. k. M. är blef¬
ven förtörnet för religionen, som mer är. Schulle man och för någedt
dere träde ifrån Söderköpings afskedh och settie riket i färe och öpne
således vägen till alt thett, som man rädes före, som förnembligest är
then vilfarende påvische läres framgångh och förmeringh och konun¬
gens vrede, unseielse och förtryk, som egenom f:de oro styrkt och
befordret blifve, då vore och lithet till achtende alt thett som i f:te
Söderköpingh handlet och beslutet vore, hvilket alt väl kunne varde i
acht hollit och hvadh ther emoth han dies förekommit, om man medh
alfvare vill holle öfver f:te afskedh och stadigt blifve bådhe ther vidh,
så och konungens edh och försäkringh; dy när h. k. M. förnumme
thett, vorde h. k. M. sigh väl betänkiendes någedt till att begynne eller
företage, som h. k. M:z arfkonunge rike kunde komme i oro och dess
undersåter i förderf. Och när så skedde, då kunde bådhe thette buller
i Finlandh, så väl som annen orede, öfver hele riket är opkommen,
väl förhindret varde. Och sådent synes h. f. N. på inthet fogeligere
eller bettre sätt ske kunne än således, att någre af the g. h. i riksens
rådh, så monge som them synes att behöfves motte, begifve sigh uth-
öfver till Finlandh, serdeles till Abo, till hvilken rese h. f. N. them
742
1590
skip och folk vill bekomme lathe, efter som h. f. N. och alrede folk ther
till bestält häfver, och när the öfverkomme, bruke då den myndighet,
som ther till tiener, och besynnerl. kunne the lathe förschrifve sten-
derne ther i landzänden och förmane them, att the besinne hvadh the
företagit håfve. Men elliest någedt annedt bref her ifrå lathe till dem
schrifve, som the godhe herrers meningh är, schall föge mere kunne
hielpe, än hvadh som tilförende är schedt, och efter thett väl är tro¬
ligen, som the g. h. och förbe:t håfve, att månge ther i landzänden
icke schole håfve behagh till h. Clauses förehafvende, så kunde och
uthan tvifvel fast flere slå sigh ifrån honom, när the förnimme the g. h.
öfverkomme, och i så måthe förhoppes h. f. N., att thett buller ther
opkommit är väl schulle förhindret och afschaffet varde uthan schverdz-
slagh, hvilkedt h. f. N. aldrigh häfver tencht eller tenker i then saken
att begynne, hvarföre h. f. N. och förundrer, att the g. h. schrifve
sigh sådent håfve förnummedt, såsom och thett, att k. M. enkanner¬
ligen någedt krigh schulle vele företage emoth h. f. N., som the för¬
bed håfve, aldenstundh thett h. f. N:s eigen och enskilte sak icke vid¬
kommer.
Hvadh h. Erich, h. Arfvedh, h. Carl Göstafson och grefve Erich
och flere på thenne sidhe tilkommer, kunde i like måthe som f:t är
sakerne emoth them företages, dy när the förnimme i så måthe folgde
alfvar medh thett som beslutet vore, så schulle the och väl få ett annedt
sinne och medh theres företagende afstå; icke thess mindre kunde och
the g. h. medh theres schrifvelse besökie k. M., som theres meningh
är, bådhe till svar opå h. k. M:z schrifvelse nu sidst bekomme[n] och
andre saker, som förnöden äre, och blandh annedt om h. Claes Flem-
mingh vidh then meningh, som the förd håfve.
Hvadh för värf the sendebudh håfve, som seiges på vägen vare
ifrån Polen, kunne och väl förhörd varde, och schulle the än sökie till
Finlandh, ther riksens rådh då kunne tilstädes vare. Men hvar nu
the g. h. på thett sättet icke vele tage sakerne före, då achter h. f. N.
icke begifve sigh till Stokholm eller och vill håfve medh regeringen
lenger att beställe än till Michaelis, som h. f. N. the g. h. häfver til¬
förende förstå latit, och vill så förste (!) låthe uthgå sine öpne bref öfver
hele riket, vidh then meningh h. f. N. sender them copie, ther medh
att låthe förstå, hvadh h. f. N. förorsaket häfver sådent att gore, och
stenderne måge så vidh then tidhen låthe h. f. N. förnimme, hure the
vidcre ther efter vele regerede och föreståndne varde.
Till thett sidste, efter man väll förnimmer, att then störste oredhe,
som i riket opkommen är, förorsaker sigh mest der af, att lide k. M.
icke må håfve religionen så frit lier i riket, som h. k. M. gerne ville,
derföre synes h. f. N., att 0111 thett blefve h. k. M. frit efterlatit, sä
vorde då snart alt buller och orede stillet och afstält. Men [medh]
hvadh gott samvethe man thett gore kan och hvadh gott ther medh
föllie ville eller hvadh beständh thett i lengden håfve kunde, i så måthe
15%
743
att trädhe ifrån föregongtie beslutne handlinger, thett gifver h. f. N.
the godhe herrer till att öfverväge och besinne.
Den klagen och besväringh, som en hop bönder och andre håfve
lier hos h. f. N. haft, bådhe ifrån Finland, Östrebottnen och andre
landzorther, begärer h. f. N. att the g. h. vele tage i betänkiende,
hvadh svar them kan gifvit varde, så att the felige måge komme hem
till sitt igen och ther oanfechtede blifve, efter the her till h. f. N:s för-
svarelse bref inthet håfve till godhe nuthit, så är h. f. N. och icke
lägligit, att holle them lenger på sin omkostnedt som her till schedt
är. Actum ut supra.
Ett slags kreditiv för Claes Bielke och Jöran Posse till deras medbroder
utfärdades samma dag (riksregistr. 1596 II fol. 52).
I en »minnessedel», som medsändes de båda riksråden, yttrade sig her¬
tigen äfven om Erik Skepper, kyrkoherden i Stockholm, hvilken han för¬
bjudit all befattning med kyrkotjänsten men som det oaktadt sades ha fått
beträda predikstolen, och slutade: »Och ther h. f. N:ds myndighet uthi re¬
geringen icke mere schall blifve uthi acht hollén, tycker h. f. N. icke gott
vare någet regemente förestå.»
Riksrådens svar på hertigens skrifvelse af den 7 augusti. Stock- 289
holm 1596 den 13 augusti.
Samtida afskrift i samlingen Rådslag i Riksarkivet med an¬
teckning af Hog. Bielke: »Riksens rådz skriftl. svar igen. Datum
13 aug. Ifrå Stocholm.» Äfven i Skoklostershandskriften.
H:ne f. n. h. E. f. N. skrifvelse och mundtlige svar på någre näst
förgongne värf och ärander igenom t[ven]ne af vårt medel håfve vi
bekommit och der uthaf ibland alt annat förnummit e. f. N. förklaringdi
belangandes dett rychte, som både [härj och doch mäst i Finlandh
för mykit uthspridd är, om den krigsmacht som hädan effter moth h.
Claes Flemingh och dett folk han hos sigh haft försambladt skulle före¬
tagas, att e. f. N. sådant inthet häfver haft i sinnet; dett vi och på
väre sider inthet tvifle håfve, hälst effter vi dett [0: vell] vethe e. f. N.,
som medh så högt förståndh begåfvad är, nogsampt kunne betenkie
hvadh inbördes oro häfver innebära och fördenskull den gerne und¬
viker, såsom och alt dett som till sådant orsak och tilfelle gifve kan.
Bidie förthenskull tienstl. att e. f. N. v. ödm. förre påminnelse i den
måtten, hvilken vi effter sådant starkt rychte icke kunne gå förbi,
nådel. ville hålla tillgodo.
Hvadh nu sielfve Flemmingens orolige handel tilkommer, uthaf
hvilken, så frampt dett icke blifver afskaffadt, är till att befruchta
mykin orede och olägenhet, hvarföre e. f. N. synes rådeligit vara, effter
e. f. N. icke förmodar, att hos honom något medh bref eller skrifvelse
skall vara till att uthrätta, att någre uthaf vårt medel medh thet folk
och folie, som e. f. N. för[mäler] sigh allredo dertill bestelt häfver och
744
159(5
till samme rese vill bekomma latha, skulle begifva sigh elit uthöfver och
handla medh undersåterna af alla ständer der i landzenden, så kunne
e. f. N. derpå till svar vi ödm. och tienstl. icke förholle, att vi för
väre ringe personer altidh äre vällvillige och redebogne till alt dett som
k. M., e. f. N. och v. k. fäderneslandh kan lende till gagn och gode
och nåd. behagh effter vår ytterste macht och förmögen. Doch likväll
gifve e. f. N. vi tienstl. till att betenkia om på dett sätt något frucht-
samligit skall vara der medh till att uthrätta för desse orsaker skull,
effter som vi dem kunne besinne.
Emädan the i Finland, som kunskaperne lyde, äre i uprustningh
och, som talet och rychtet går hos dem, att the ännu seije sigh vente
k. M:tz hemkompst, vethe och dessföruthan, att sendebudh äre hit in
i rikedt förordnat, derföre skole the uthi midlertidh uthan tvifvel vele
undvika all forhandlingh och trac[ta]tion ifrån denne siden.
Dernest så förnimmer man och nu i sanningh, att h. Claes Fle-
mingh nu nyligen häfver begifvit sigh medh sitt folie, skytt och feta-
lie till Abo. Skulle man då icke städies der in, som inthet tvifvel är,
så vill vara olägligit och mykit besvärligit att förholle sigh annor¬
städes och hälst uthi thett landh, som är uthödt och förtärdt, vore och
föge bevent, der man än ville handle medh allmogen uthan adel och
krigsfolk, hvilke till eventyrs igenom h. Clas Flemings tilskyndan torde
förvägre sigh att komma till handels medh them, som hädan ifrån kunne
uthsende blifva. Så är och icke heller troligit att innan skipbord heller
i hampner något nyttigt i så måtto medh handel skall kunne uthrättes.
Ofver alt thett, huru man och inthet annet än vänligh handel hade i
sinnet, då skulle dett doch likvell till fast annat uthtydes, der man
medh folk och skip således komme, som både säkerheten och anseendet
krafde. Häfver man, som allom är kunnigt, så vrånghvisligen uttydt
Suderköpings handel och besluth, huru mykit värre skulle dett thå ske
medh dette, medh hvilket en sådan tillredningh nödtorfteligen folie
måtte!
Till dett sidste och dett som förnämbligest är, att om man än i
gott och vänligit upsått och tämeligit folie ditt komme, så kunde lätte¬
ligen, ther man om taledt icke så sembdes, hände, att man blefve öfver¬
hallen och således en stor ölycke deraf förorsakes heller och, der man
vore så medh folk och nödtorft försorgd, som till sådant höffdes, och
man för then skull ingen spott eller förtret, hvilke Flemingen lätteligen
kan komma till väga och till eventyrs der på begynt är, ville eij heller
borde lide, så kunne thett lätteligen komma till uppenbara handgrep
och således, i den stadh man ville undvika inbördes oenighet, skulle
man först hufvudhstupe komma der obetenkt udi och göra en sådan
begynnelse, som ingen hade förmodet och till en fast tvifvelachtigh
uthgångh lände kunne.
Derföre är nu som för vår tienstl. begäran, att e. f. N. ville tage
denne saken i gott betenkiande och nödtorftigt öfvervägande, således
1596
745
till thes, att man kan förnimme hvadh de förmodandes k:ge sendebudh
håfve att medhfare, hvilkes legation och värf kan gifva uthan tvifvel
någon effterrettelse bådhe på den besväringh och annat mere. Ther
och the samma sedan skulle sökia till Finlandh, efftersom e. f. N. uthi
sin skrifvelse berörer, då ville thet icke allenast falla besvärligit uthan
vore och endeles snöppeligit, ty vi väll kunne besinne, att the till e. f. N.
såsom den förnembste särdeles så väll som till samptl. riksens rådh äre
affärdige vordne, och då vele vi, effter som e. f. N. och allom samptl.
effter tidigt rådh och betänkiande kan lagligit och tillbörligen synes,
såsom Söderköpings afsked lyder, gerne effter vår trohetz edh hafva
all flit, mödo och arbete ospardt till alt dett, som k. M. och riket kan
lenda till rolighet, gagn och godo, effter vår macht och förmögen.
Dessförinnen, om e. f. N. så täckes, vele vi näst e. f. N. lathe väre
bref öfversende till ridderskapedt och adelen sampt krigsfolket i Fin¬
landh vidh denne meningh, som dette medföliande concept uthvisar:
derpå måste de ju något svara och, som man vill förmode, tilbörligen.
Vidare såsom e. f. N. förmäler vele lathe uthgå sin ursecht till
alla stender vidh then meningh, som den tillsende copie uthviser, så
effter vi [icke] kunne besinne, att sådant något skall behöfves, eij heller
vore e. f. N. sielf nyttigt uthan gifve mer orsak till allehanda tal, skild-
nad och syndringh ther och hvar i riket, om hvilket, der e. f. N. så
täckes, skulle vara fast rådeligare inthet att beröra, alldenstundh den
icke så stor är, undantagandes hvadh någre få personer tilkommer,
hvilke man thes föruthan förmodar kunne komma till rätta igen. Der
till medh så kunne vi och under den beskyldningh, som ther uthi
androm vithes, förstås, der doch e. f. N. sielf och vi vidh Gudh och
all sanningh vethe oss oskyllige. Vi håfve ju bevist e. f. N. den til-
börlige lydno, vällvillighet och biståndh i riksens erender och bestel-
ninger, som oss på vår edh och embetz vägne och effter then giorde
föreningh alldeles häfver bort att gore; håfve och eij heller dragit oss
undan till att försvare dett som vi af frian vilia medh e. f. N. samp-
tycht och besluthet håfve, mykit mindre att vi på något sätt skulle
hafva gifvit orsak antingen fridz stadfestelsen skulle blifva förhiudradt,
hvilken doch, på hvad sätt hon ske skall, finnes i sielfve fredzbrefvet
och medh thett första för riksens höge tarf skull effter sielfve och klare
afhandlingh bör och måste stelles i värket. Bidie för then skull ödm.
och tienstl. att e. f. N. medh samma skrifftz publication nåd. ville hafva
fördragh både för sin egen skuldh, såsom e. f. N. varder i lengden för¬
nimmandes, så och thett vi fattige män icke hos andre mätte komma i
oförtient olempe, för hvilket vi med et gott samvett vethe oss aldeles
oskyllige och dett för Gudh alzm. och alle erlige män, om endeligen
så behöfves, både nu och i tillkommande tider medh et gott samvett
vele och kunne betyge; äre och aldrigh tilsinnes emoth vår edh, lyffte,
bref och segell något att företaga heller e. f. N. heller någon erligh
man, i dett oss bör gore och fäderneslandzens välfärdh kräfver, att und-
746
falle uthan oss i alle mätte, såsom erlige, stadige och rättrådige svenske
män egner och bör, förhålle.
Dette håfve e. f. N. vi till et ödm. svar tienstl. icke kunnet för-
holle och bidie ödm., att e. f. N. dett icke till onåde vill uptage uthan
vare och blifve v. n. furste och herre och derhos, så frampt e. f. N.
icke sielf achter att begifve sigh hit, nåd. håfve oss förskonadt lenger
fäfengt här att liggia på stor bekostningh i denne dyre tidh, till hvil¬
ket en part af oss, som längst håfve varit tilstädes, ringe radh och
legenhet håfve, och äre elliest alle synnerl. och samptl. oförtråtne och
redebogne till alt dett oss bör och e. f. N. kan lände till nåd. vilie och
behag och fädernesriket till rolighet och longligit beståndh.
Sedel: H:ne f. n. h., belangandes m. Erich Skipper, som nu ny¬
ligen är kommen till predikestolen igen, och kommer e. f. N. sigh uthan
tvifvel väll i hugh, att någre uthaf oss e. f. N. senest, huru samma sak
emellan f:de m. Erich och Erich Erichson här på rådstugun var af-
handlet, ödm. tilskrifve, derpå vi och e. f. N. svar tienstl. förventedt:
mer är uthaf oss till saken inthet giordt. Men hvadh erkebispen och
hele cappitlet skedt är tvifle vi inthet, att the sigh hos e. f. N. i den
måtto tilbörl. varde förklarandes.
Ytterligare, n. f. och h., effter vi håfve förnummit, att alt skatte-
smör, kött och fläsk mest af alle fougdter i Upland och Vesmanelandh
skall vara hit förordnat till Stocholm, så effter der iblandh är all den
lefrering, som i sädanna partzeler både till copper och jernbruk förord-
net är, föruthan endå hvadh som slott och gårdar skole uppehållas
medh, vele e. f. N. vidare hafva ödm. påmint, att bergsbruken ingen
förkortningh således ske måtte, elliest blifve the platt odhe riket till en
oboteligh skade. Datum ut in literis.
290 Hertig Karls ytterligare svar till riksråden. Gripsholm 1596 den
17 augusti.
Riksregistraturet 1596 II fol. 62 v. under dateringen »Af Grips¬
holm den 17 aug. år etc. 96».
Vår etc. Vi håfve bekommit ider schrifvelse, k. h. och g. m., och
förnimme så väl theraf som tilförende, att I icke vele then vägen uth,
som oss häfver synts rådeligen vare, eij heller förmelle I någre bättre
uthväger och medel i saken, som någedt synes skaffe kunne, än them
vi föregifvit och betänkt håfve. Derföre vette vi ider inthet videre
ther opå att svare och till beskedh gifve uthan att vi tenkie blifve
vidh then meningh, som vi sidst idre uthskickede medbroder uttryckiel.
förstå lothe, så att vi icke äre til sinnes lenger att bemöde oss medh
regementet pä thette sättet, som nu tilgår, uthan vele lathe kalle riksens
stender tilsammen och gifve them tilkenne hvadh oss dertill nogsambl.
1596
747
förorsaket häfver. Vele the komme eller eij, thett stelle vi uthi theres
skön. Men hvar thett icke sker, så vele vi lathe uthgå väre bref i alle
landzänder och ther medh vår ursecht förnimme lathe. Förser oss, att
vi thermedh skole nogsampt vare enskyllede. Och ångrer oss icke
lithet, att vi thett besluth uthi Söderköpingh schedt är schulle under-
schrifvit och försigledt håfve, efter man icke medh mere alfvare tänker
att holle deröfver än som nu sker. Doch förmode vi, att mongen
erligh man, som thet samtyckt och försiglet häfver, schall förtryte thett
sorn i så måthe ther emoth handlet varder. Sä är och icke lithet till
att undre, att man schall lathe en sådene fantast, som her Claus är, så
regere som han sielf vill och så spotteligen, osanferdel. och försmädel.
folk uthföre, som han bådhe oss, ider och mongen erligh man giordt
häfver, såsom vi af the bref sedt håfve, som I oss håfve tilskicke lathit.
Men hvad I på ider sidhe tänkie till att gore, ded stelle vi till ider
sielfve. Vi för vår person äre thett ingelunde tilsinnes lenger att lidhé,
ehvadh medel vi ther till finne kunne. Hvilket vi ider till svar etc.
* %
%
Förnyad kallelse till adeln i Götaland att uppsända ett utskott till
mötet i Stockholm. Gripsholm 1596 den 16 augusti.
Riksregistraturet 1596 II fol. 59 v. under rubriken: »Till adelen
i Smålandh, Öster och Vestergötland!) att the schole gore ett
uthskott af theres medel till 3 eller 4 personer — . Af Grips¬
holm den 16 aug. år etc. 96».
Vår etc. Vi håfve alrede i förledne vår lathit ider, g. m., tilschrifve,
att efter någre riksens nödige och värdende ärender vore till att öfver-
väge och betänkie, att I fördenschuldh ville gore ett uthskott af ider
medel vidh hel trefaldighets tidh eller någedt der efter, men seden
håfve vi ingen beskedh ifrån ider förnummedt, anthen I nägen åstad-
sende vele eller eij. Och efter nu mestedeles riksens rådh nu i Stok¬
holm tilstädes äre till att öfverväge the riksens saker, som förefalne
äre och än nu tilfalle kunne, derföre är än som förr v. n. villie och
förmaningh, att I uthan lengre dröxmål vele them opsende, som I achte
af idert medel der om betro, till att gifve theres betänkiende i saken,
så frampt, hvar thett icke sker, att I då icke sielfve vele vare schyldige
till, hvar, Gudh förbiude, någen ölycke opåkomme kunde. Ded vi
håfve veledt ider i tidh värnet och tilkenne gifvit. Gudh etc.
Enligt anteckning i riksregistraturet skulle i skrifveisen till Västergötland
efter orden »helige trefaldighets tidh eller någet ther efter» införas:
Och endoch I hade opskicket för någre vekor seden till oss erl.
och välbördigh Hans Akeson till Biurum att förnimme videre beskedh
af oss om fide sammenkallelse, hvilken vi och strax afferdede till ider
igen, men seden
291
748
15%
292 Ytterligare skrifvelse till ridderskapet och adeln i Småland om
mötet i Stockholm. Gripsholm 1596 den 18 augusti.
Riksregistraturet 1596 II fol. 64 v. under rubriken: »Till sten-
derne i Smålandh om sammenkonnnelsen i Stokholm. Af Grips¬
holm den 18 aug. år etc. 1596».
Vi Carl etc. tilbiudhe ider oss elschelige edle välborne och väl¬
bördige g. m. af ridderschapet och adelen, som uthi Smålandh boendes
äre, vår nådige etc. och vele ider sampt och synnerl. nådel. icke för-
holle, att oss tvifler inthet, att thett öpne bref, som vi alrede i vintres
uthi aprili månedt lothe till ider uthgå, der medh vi lothe ider förstå,
att någre riksens nödige och vårdende ärender vore till att öfverväge
och betänkie, som uthan någre riksens förnembl. stender icke kunne
besluthne blifve, att I fördenschuldh ville gore ett uthschott af ider
medel till tre eller fyre personer, them I op till Stokholm förskicke
ville vidh hel. trefaldighets tidh eller någedt ther efter. Och endoch
vi lothe samme bref förskicke till den edle och välbörd. Peder Ribbingh
till N, att han sådent schulle ider förkunne lathe, så kunne vi icke
vette om sådent schedt är eller eij, althenstundh vi seden ingen be-
schedh ifrån ider förnummet håfve, anthen I någre åstadsende vele
eller eij, och efter nu mestedeles riksens rådh i Stokholm tilstädes äre
till att öfverväge the riksens saker, som förefalne äre och än nu til-
falle kunne, derföre är än nu som förr v. n. villie och förmaningh, att I
uthan lengre dröxmål vele them opsende, som I achte af idert medel
ther om betro, till att gifve theres betenkiende i the saker, som före-
falle kunne, hureledes I kunne herom filsinnes vare. Begäre vi ider
meningh medh thet aller snareste att förnimme. Gudh etc.
Efter hand samlades i Stockholm ett antal af rikets ständer, de redan
nämnda riksråden Nils Gyllenstierna, Gustaf och Sten Baner, Erik Sparre,
Axel Leijonhufvud, Jöran Posse m. fl., ett antal af adeln från landsorterna,
obekant huru stort, ärkebiskopen och några af prästerskapet, kanske endast
från Stockholm och Uppsala; därjämte deltogo några ombud från hufvudstaden
i öfverläggningarna. Huruvida andra städer varit representerade är icke bekant.
Den 15 september reste hertigen till Stockholm, de egentliga öfverlägg¬
ningarna med ständerna ägde rum i oktober. Den andra november höll
han personligen ett möte med dem och lämnade Stockholm följande dag.
Jämsides med dessa ständerförhandlingar gingo förhandlingarna med de
båda beskickningarna, sorn Sigismund afsändt, bestående, den polska af Sta¬
nislaus Dzialinsky, Stanislaus Czykovski och Nicolaus Sapieha, och den sven¬
ska af Erik Brahe och Arvid Gustafsson. Sändebudens hufvudandraganden
samt hertigens och rådets svar äro 1596 tryckta under titeln »Mandata sere-
nissimi potentissimique principis domini Sigismundi etc. necnon dominorum
senatorum etc. Polonia magnique ducatus Lithuaniae etc. ad illustrissimum
principem dominum Carolinn etc. exposita per etc. et responsum ab ante
nominato principe Carolo regnique Sueciae senatoribus et ordinibus iisdem
oratoribus Polonis datum» etc.
15%
749
Punkter af hertig Karl framställda till de närvarande af rådet och 293
ständerna. Stockholm 1596 den 4 oktober.
Riksregistraturet 1596 II fol. 106 jämfördt med en afskrift
bland Riksdagsakta i Riksarkivet med påteckning: »F. N. hertig
Carls inlagde puncter till riksens råd och ridderskap leffrerade
den 4 oct. anno 1596».
Desse punchter begärer f. N. hertigh Carl att riksens rådh
vele öfverväge och gore en gongh besluth opå medh flere
ständer, som her nu kunne tilstädes vare, hvilke thett och
angår. Actum Stokholm den 4 oct. år etc. 1596.
1) Om h. f. N. schall blifve vidh regeringen eller icke, efter thet
är k. M. så högeligen emoth, och hvadh skadhe eller gagn der kunne
föllie medh, om h. f. N. blifver ther vidh eller och träder der ifrån;
2) Sendebudzens afferdningh, och om thet är nyttigt, att the her
lenge oppeholles eller och icke, och om grefve Erich och h. Arfvidh
Göstafson ickie bör medh förste legges deres legation uthaf;
3) Om riket kan vare drägeligit och gagneligit eller skadeligit, att
medh then ryske handelen och Kexholms igenlefreringh så lenge för-
dröges, och hvadh förvisningh riket bör håfve igen på den evighvarende
fridh, när Kexholm schall igen lefreres.
På thesse punchter henger på thenne tidh hele riksens välferdh
och görs behof, att the i förstone väl öfverväges och betenkies. Sedhen
föllie ådtskillielige flere, som dernest bör öfverväges och betänkte
blifve och hernest kunne nampngifves.
Punkterna öfverlämnades enligt en anteckning i registraturet af Johan
Sparre till rikets råd.
Rikets råds svar på hertigens punkter, öfverlämnadt den 7 oktober. 294
Original bland Rådslag i Riksarkivet jämfördt med en afskrift
bland Riksdagsakta med påteckning: »Copie af ricksens rådz svar
på någre puncter, som h. f. N. them then 4 oct. förestelte och
nu den 7 blef h. f. N. leffrerad».
Riksens rådz svar på någre få puncter, som h:ne f. hertig
Carl dem häfver lated förestelle den 4 oct. år etc. 1596.
Först såsom förmälles om h. f. N. skall blifve vidh regeringen
heller icke, efter thed är k. M. sä högeligen emot, och hvad skade
Svenska Riksdagsakter lil. 48
750
1596
heller gagn der kunde folie med, om h. f. N. blifver dervidh heller
och träder derifrån?
Derpå är deres ödm. svar, att de väll vete sigh ihugkomme hvad
i den måtten tvenne reser, först i regeringsföreningen emillen h. f. N.
och dem, seden och annen gång i Suderkepingk är vorded afhandlet.
Derföre såsom och allermest efter k. M. sielf med sin gifne fulmacht
i sin bortfärd häfver dertill förordnet h. f. N. såsom den förnembste,
hvilken fulmacht de icke heller vette vare återkalled heller på ded sätt
som ske borde nogen annen igen dertill förordnet, såsom ei heller kunne
besinne hvem sigh thet, h. f. N. förutan, påtage ville; derföre synes
de gode herrer vare nyttigt, att h. f. N., serdelis till h. k. M. hem-
kompst heller och elliest skälige och laghlige förordningh efter then
k:ge försäkring, Sveriges lagh och lägenhet blifver vidh regeringen och
derom med riksens rådz rådh och samtyckie, efter som k. M. edh och
Sveriges lagh i bokstaven uthviser, konungen och riket till gagn och
gode förordner och beställer. Så förhoppes man, när således, som tor¬
berndt är, sker, kan h. k. M. då icke håfve orsak sigh deröfver medh
någen skäll att besväre, när man inted annet gör och företager än ded
som kommer öfver ens med h. k. M. och undersåternes edh och derhos
hafves h. k. M. höghet och k:ge myndighet, så vidt som ded med-
gifver, i tillbörlig acht och anseende och icke för en ringe tingh gifves
tillfälle till nogen vidlöftighet.
Om desse tvenne sendebudh, som här äre, kan vare best, efter
man förnimmer, att de nu deres värf håfve aflagdt, att de och med
ded förste blifve tilbörl. affärdigede.
Om den handel med Rydzen och visord emott Kexholms lefreringh
är best, att ded bref till storfursten oförtöfved måtte uthsändes. Seden
när der kommer svar på, blifver videre till att betänkie hvadh då vill
vare tillgörendes.
Dette håfve vekte riks rådh enfaldel. till desse fonte puncter svare
velet, tienstl. bidiendes, att ded i den bäste meningh må blifve optaget.
E. f. N:des
ödhmiuke och tienstvillige
Nils Gyllenstrna A Gustaf Banner
grefve til Rasborg
Erich Sparre Claus Bielke Sten Baner
Thuro Bielke Erick Abrahamsonn
Gustaff Gabrielson Jören Påsse
1596
75i
Hertig Karls svar på riksrådens den 7 oktober öfverlämnade skrif- 295
velse. Stockholm 1596 den 8 oktober.
Riksregistraturet 1596 II fol. 128 med den oriktiga dateringen
»Af Stokholm den 24 nov. år etc. 96», jämfördt med en samtida
afskrift bland Riksdagsakta med följande påteckning»Copie af
f. N. svar på ricksens rådz betenke (?), hvilke the ingofve på the
puncter, som h. f. N. them then 4 oct. förestelte, hvilket them
then 8 oct. igenom Lasse Christiernson blef tillsent och nu then
10 oct. öfverantvardet riksens stender, som här i Stocholm för-
samblade är, igenom h. Carl Sture och Jören Clason».
F. N:s hertigh Karls svar opä riksens rådz innelagde zedel
och schriftelige svar på the punchter h. f. N. them för någre
dager sedhen låth öfverantvarde.
Först, såsom the g. h. förmelle, att efter tvenne reser, först i rege¬
rings föreningen emellen h. f. N. och them och sedhen annen gongen
i Söderköpingh, är vordet afhandlet, deslikes af [0: och ?] den fulmacht,
som k. M. häfver gifvit h. f. N. på regeringen, förmeller, att h. f. N.
thette riksens saker medh riksens [rådz] rådh och samptyckie efter k.
M:tz edh och Sveriges lagh förordne och beställe skall, såsom eij heller
kunne besinne hvem h. f. N. föruthan sigh thett opåtage ville, derföre
synes the g. h., att h. f. N. till lute k. M:tz hemkompst ville der om
förordne och beställe: der till är h. f. N:s svar, först att h. f. N. väl
hade förmodet, att brede vidh the g. h. riksens rådh skulle och the
andre ständer, som her tilstädes äre, håfve sagdt theres meningh. Men
efter thett icke skedt är, vill h. f. N. fördenschuldh sigh ther opå emoth
välbe:te g. h. således förklaret håfve, att hvadh regeringen tilkommer,
kunne the som förståndige män väl besinne, hure drägeligit thett vill
vare h. f. N. att blifve ther vidh her efter, aldenstundh h. f. N. i månge
mathe beskylles håfve orättvisligen handlet bådhe emoth k. M. och
ständerne, såsom och konungens cigne legater thett oppenbarl. håfve
bekendt gifvit och tagit h. f. N. allene för alt thett som kan handlet
vare, endoch h. f. N. förser sigh, att hvadh som handlet är, hvar thett
än vore af h. f. N. enskildt giordt, som doch icke skedt är, att thett
likväl kan för alle erlige män försvarligit vare, som thett rätt öfverväge
och betänkie vele; derföre vill h. f. N. ingelunde lier efter emoth
k. M:tz villie, och förr än h. f. N:s rättmätige ursecht är giord för
menige riksens ständer, för thet h. f. N. förvit och tilmätit blifver, medh
regeringen sigh befatte, såsom och ther brede vidh begärer vare för-
ständigedt uthaf riksens rådh och ständer, om the h. f. N. för sådane
tillmäle och beskylninger frie och ursechte vele, hvilket h. f. N. och
sigh till them visserligen förser, efter them h. f. N:s oskyldighet nogli-
sampt kunnigt och oppenbart är. Och hvar nu så är, att riksens rådh
752
159G
296
och ständer vele h. f. N. orsechte och försvare, i thet h. f. N. kan
vare oskyldigh, och thett enhelleligen lathe allom kunnigt varde och
sedhen ändeligen sä hegare och håfve vele, att h. f. N. sigh then be¬
synnerlige [d: bekymberlige] regeringen opå tage skall — der före h. f. N.
doch bedher för sin välmåge, så och andre lägenheter, som h. f. N.
dageligen anliggiende äre uthi sitt eiget förstendöme att beställe, der
medh att vare förskonedt och att riksens radh vele tänkie till andre
medel, hure riket i k. M:tz frånvare tilbörligen kunde föreståndit varde
—, så vill h. f. N. doch lickväl, så vidt h. f. N. någen sin mögeligit
kan vare och h. f. N:ds lifsstyrkie medgifver, sitt fäderneslandz bäste
altidt gerne sökie och befordre och i regeringen så mycket hielp och
biståndh gore, som konungens edh och försäkringh, så och Sverigis
lagh likmätigt vare kan. Doch [vill] h. f. N. först om någre punchter
förevette sigh hos riksens rådh och stender, förr än h. f. N. sigh någedt
videre lier effter medh then besverlige riksens regeringh bekymbre
eller befatte vill. Dette häfver h. f. N. the g. h. thenne gong till svar
igen gifve velet, der af the godhe herrer h. f. N. meningh förnime
kuné, och begärer her örn theres svar medh förste att vette. Datum
ut supra.
Bilaga.
Riksregistraturet 1596 II fol. 109 v. efter en anteckning för
den 8 oktober. Jämför slutet af föregående nummer.
Opå thette efftersknne begärer h. f. N. hertigh Karl af
riksens rådh och ständer, som her tilstädes äre, att vare för-
säkredt, om h. f. N. vidh regeringen blifve schall.
Till thet förste. Effter h. f. N. bådhe till att uthschrifve then riks-
dagh i Söderköpingh är hollén, så väl som alle riksens vårdende saker,
som k. M. och fäderneslandet häfver ländet till bäste och bestälte äre,
inthet häfver företagit och beslutet the gode herrers rådh och betän-
kiende föruthan, om the fördenskuldh kunne och vele försvare h. f. N.
för alle the beskylninger, som lute k. M. h. f. N. nu förviter, och elliest
hvar k. M. emoth h. f. N. någedt våldsambligen, thett h. f. N. doch
icke förmoder eller sigh till h. k. M. någen sin vill försehe, företage
ville, att the då sådent medh rådh och dådh ville förekomme, och hvar
thett då icke hielpe vill, thett doch Gudh nådel. afvende, att the h. f. N.
lagligen vele hielpe försvare och h. f. N. i någen måthe icke uthi thett
rättvist kunne vare förlåthe; så och på all dödzfall h. f. N. elsch. husfru
och lifserfvinger hielpe för all oförrätt att beskydde och försvare, att
them efter h. f. N. dödh efter k:ge testamente och länsbref, så väl
som s. k. Johans så och k. Sigismundi confirmationsbref inthet må i
någre måthe tilfogedt blifve, hvilket h. f. N. icke heller vill förhoppes
efter h. f. N:s dödh skulle tilbudet varde;
15%
753
Dernest holle medh alfvar uthöfver, att Söderköpings afskedh al¬
deles och i alle sine punchter må fulkoml. efterkommit varde och hielpe
till att afskaffe hvadh ther medh (!) handledt är och icke anse någen
person efter riksens rådz edz lydelse;
Till thet tridie att alle befalninger, som skole uthgå hit i riket,
motte h. f. N. och riksens rådh varde tilkenne gifne och ingen annen
efter Suderköpings afskedz lydelse och seden berådslagit, hure the till
k. M:tz och riksens bäste skole företagne varde;
Till thett fempte att h. Erich Göstafson, grefve Erich och h. Arf-
vedh, som sigh thenne legation opåtagit håfve, motte blifve holdne till
att gore theres förklaringh puncht ifrån puncht, uthi hvadh måthe the
bevise kunne att f:de Söderköpings besluth i någre måthe kan vare
k. M:tz myndighet, edh och försäkringh emoth, och hvar the thett
medh skäl icke bevise kunne, såsom the nest Gudz hielp icke gore
skole, att the motte derom tilbörl. tiltaelede blifve och fråges, hvarföre
the hermedh sådan oro uthi riket opväkt håfve, att efter the inthet
kunne straffe i Söderköpings afskedh, hvarföre the icke som andre erlige
män thett lenge sedhen håfve samptycht och bevilligedt, så hade h. f. N.
och riksens rådh varit medh thenne mödesamme legation förskonedt;
Till thett siette, att h. Claes Flemmingh och hans medhielpere motte
afskaffes efter Söderköpings besluts lydelse och the godhe herrer be-
tenkie the beqvemelige medel, genom hvilke sådent bäst ske kunne;
Till thett siuende, att Finlandh och Liflandh motte blifve tilholdne
att regere sigh efter then regerings ordning, som her i Sverige görs,
och att riksens rådh vele betänkie the medel och sätt, hureledes f:de
landzänder till sädén rättmätigh hörsamhet komme skulle och på hvadh
sätt the ther till schole förmante varde, efter the sigh aldeles ifrån
Sverigis crone afsöndret håfve eller kunnedt til sinnes vare;
Till thet ottende, att inge befalningsmän motte förordnes och til-
setties uthan h. f. N:s vetschap och villie;
Till thet nijende, att inge bref eller befalninger till fougdter eller
andre motte gelle, uthan the som af h. f. N. efter riksens rådz sam-
hellige besluth uthgå;
Till thett tijende, att efter någre grofve misgerningsmän, som äre
i openbare rychte kompne, en part någen tidh varit uthi bestrikningh
och hechtilse, en part på frie fötter, motte lagligen förhöres och ran-
sakes, dhe brotslige efter lagen straffes och landet ifrån sådene renses,
på ded att Gudz vrede icke må öfver oss allom förorsakedt varde och
the oskyldige seden motte håfve att frögde sigh, att rätt och rättvise
pläget varder.
Rådets svar på hertigens skrifvelse och särskilda punkter återfinnes icke
bland akterna i riksarkivet. Enligt följande handling öfverlämnades det den
14 oktober.
754
1596
297 Hertig Karls svar på de af riksråden den 14 oktober öfverlämnade
svarspunkterna. Stockholm 1596 den 14 oktober.
Riksregistraturet 1596 II fol. nov.
F. N:s hertigh Carls svar på the punchter, som af the
godhe herrer Sverigis rikis radh är gifvit och öfverantvardedt
den 14 octobris till svar opå then schrift h. f. N. tilförende
hos dem inlagdt häfver. Actum eodem die anno etc. 96.
Såsom the v:te g. h. uthi theres schriftelige svar förmelle, först
att the på sin sidhe i någre måthe icke vele hveke eller vike ifrån thett
som [the?] medh h. f. N. efter den bevilligede regerings föreningh en-
helleligen samptycht, beslutet och giordt håfve, uthan theruthi h. f. N. så
väl som sigh sielfve ursechte och medh godh skäl försvare, och begäre
fördenschuldh thernest, att h. f. N. vidh regeringen till k. M:tz hem-
kompst blifve ville, der hos the g. h. tilbiudhe och uthlofve, att hvadh
som medh samhelligt rådh konungen till tryghet och fädernesrike till
välferdh giordt och beslutet varder, thett vele the och hielpe till att
ursechte och tilbörligen försvare; der opå vill h. f. N. the g. h. till
svar nåd. gifvit håfve, att hvadh theres tilbudh om ursechten och för¬
svar belanger, som the så väl för h. f. N. som sigh sielfve gore vele,
der betacker h. f. N. the g. h. nåd. före, vill och dem eij heller uthi
någre tilbörlige måthe unfalle, uthan gerne beständigh vare. Men att
h. f. N. lenger schulle blifve vidh riksens regeringh, som alle saker nu
förevette i riket och monge andre lägenheter, ded förser h. f. N. sigh,
att the g. h. eller andre erlige män h. f. N. icke anmode vele, uthan
tilbörl. håfve ursechtedt och medh förskonedt, såsom h. f. N. icke
heller thett tilsinnes är eller gore kan eller vill, för än den oårdningh
i riket är opkommen varder aldeles afskaffet, der till the g. h. vele
theres trogne och rådsamme betänkiende i saken gifve, på hvadh sätt
thett fogeligest och bäst ske kan. När sådent är stält i verket och
riket i better lagh och ordningh kommit, så vill h. f. N. gerne öfver-
bödigh vare att gore biståndh i regeringen, så mycket h. f. N. möge-
ligit är och h. f. N. kan tänkie h:te k. M. och fäderneslandet till väl¬
ferdh och bäste lände kan. Imedlertidh är h. f. N. tilsinnes på sine
eigne vägne att lathe gore the svenskes, såsom och the uthskickede
polniske legaters afferdingh rede, så att the medh allerförste theres af-
skedh bekomme måge, och sedhen achter h. f. N. att begifve sigh her
ifrån igen om sine eigne saker, som h. f. N. i longh tidh häfver lathit
niderliggie och försume, att uthrätte och beställe. Hvadh besväringh
h. f. N. kan håfve om the punchter att beställe, som the g. h. i theres
schrifft förmält håfve att medh förste nödige äre, vill h. f. N. väl lathe
the g. h. hernest korteligen förnimme och häfver nu dette icke velet
dem oförmält och till svar förhollit håfve etc.
1596
755
Hertig Karls ursäkt och besvär i fråga om regeringen. Stockholm 298
1596 den 14 oktober.
Riksregistraturet 1596 II fol. 111.
Högborne förstes her Carls hertigh till Södermannelandh
etc., rättmätige ursecht och besväringh, att h. f. N. om rik¬
sens regeringh eller the ärender icke kan beställe, som the
g. h. Sverigis rikis rådh uthi theres schrifft förmält håfve,
öfverantvardet den 14 octobris åhr etc. 1596.
Till thett förste, att the bref om Kexholms igenlefreringh motte
medh thett förste blifve uthsende: så ändoch h. f. N., som the g. h.
sielfve vetterligit är, häfver esomoftest haft sådent på tael och gerne
såge, att ther medh kunnedt ställes uthi värket, såsom h. f. N. och
häfver lathit förferdige the bref till samme afskedh behöfdes och hele
sommeren håfve leget ferdige; men så kan h. f. N. icke någedt videre
ther om beställe för desse skälige insagor: först då häfver k. M. än nu
slett ingen beskedh lathit gifve anthen till h. f. N. eller elliest, hure om
Kexholms lefreringh beställes skall, såsom man och väl af h:te k. M:tz
öpne bref, som i landzänderne uthgångne äre, kan förnimme, att h. k. M.
sigh ovetterligen inthet vill derom förordnedt håfve. Der nu h. f. N.
ville någedt om dess igenlefrering beställe lathe, så kunde h. k. M.
sådent tage till mistyckie och förmene thett vare sigh till förtret skedt.
Till thett andre, så vette the. g. h. väl hvadh regemente, som h.
Claes förehafver uthi Findlandh, att hvar än h. f. N. någre g. m. ville
förordne uthöfver till att lefrere ded igen, så vet h. f. N. doch icke
hvem thett gore ville; kunde och uthan tvifvel h. Claes anthen oppen-
barl. settie sigh der emoth till att förhindret eller och håfve annen be-
falningh af h:te k. M. der om, som h. f. N. ovetterligen är, och der
då h. f. N. kunde någre bref der att lathe uthgå(sicl) och the sedhen
icke blifve efterkompne, vore thett då h. f. N. till stort förtael och
achtedes som then ther medh ingen sanningh medfore.
Dernest, att till Narfven, som högeligen nödstält är, motte komme
unsetningh af den ränte, som the g. h. tilförende håfve ment eller och
någedt annedt i peninger, efter ingen victualie eller spannedl hedhen
ombäres kan: ther häfver h. f. N. såden besväringh uthi, att alden-
stundh den rente i Findlandh, som närmere är förhanden, der samme
befestningh altidt pläger och borde blifve unsatt uthaf och medh min¬
dre färe kunde sändes uthöfver än någedt her ifrån, är uthaf h. Claes
Flemmingh och hans anhangh förrycht och förskingredt, och then un¬
setningh, the g. h. håfve föreslagit uthaf sölfbruket annammes motte,
är och fast ringe och ther till nesten thett ende man häfver tage till
på thenne sidhe till the månge nödige uthgifter, som ther dagel. före-
756
1596
falle, så väl till köpmäns afbetaelningh som elliest, och uthaf årlige
opbörden som her faller, är och Gudh bettredt ringe att förvänte;
derföre veth h. f. N. icke hvadh uthväger till dess unsetningh finnes
kan. Så häfver h. f. N. och en stor summe af cronen till att kräfvie,
och så frampt h. f. N. icke nu annammer der före sin betaelningh, kunde
h. f. N. till efventyrs den blifve förneket, när h. k. M. kommer i
riket igen.
Till thett tridie, att efter then unge margrefve skall vare förtröstet
om bröllopet nu om nestkommende Martini och fördenschuldh medh
förste kan vare förventendes her i rikit, att h. f. N. fördenschuldh ville
besluthe om en viss bröllopstidh och sedhen ther efter gore budh emoth
brudgummen: der om häfver h. f. N. sådene besväringh, att såsom the
g. h. vetterligit är om the bref k. M. i alle landzänder häfver lathit
uthgå, der medh h. k. M. förbiuder almogen någen hielp att uthgöre
och gör dem aldeles fri för all tunge, och på then årlige opbördh som
falle kan häfver h. k. M. gifvit andre fulmachter att håfve befalningh
uthöfver, så att h. f. N. inthet må håfve der öfver att rådhe och biudhe,
och h:te margrefve att lathe kalle, såsom och f:te bröllopshögtidh att
lathe holle, vill icke uthan stor omkostnedt afgå, icke allene hvadh kost
och spisningh tilkommer, uthan och medh h:te frökens uthredelse till
brudschatt, kläder, smyckier, sölfversmidhe och mycket annedt; derföre
kan h. f. N. och der om icke beställe, ehure gerne h. f. N. thett och
gore vill, efter som the g. h. sådent sielf öfverväge och betänkie kunne,
veth icke heller för f:de orsak någre uthväger och medel till den del
lute fröken till sin nödtorftige lägenhet behöfver och fordrer.
Hvadh till thett sidste the godhe herrers rådh och begären är, att
h. f. N. alt mishagh vill lathe falle, som synes emellen h. f. N. och
clerceriedt opkommen vare, der opå [ärr] h. f. N:s svar således, att
h. f. N. icke veth sigh någedt mishagh till någen uthan skäligh orsak
fattet håfve, dy hvadh m. Erich Skepper tilkommer, håfve the g. h.
uthan tvifvel väl förståedt hvadh besväringh h. f. N. emoth honom
häfver, bådhe om thett han häfver h. f. N. beskylt och myckedt annedt,
och efter han icke ens häfver sådent medh tilbörligh ödmiukt velet af-
bedie och på tilbörligit sätt gore h. f. N. rättmätigh orsäkt, häfver
h. f. N. fördenschuldh skäligh och nogsam orsak till thett mishagh
emoth honom kan fatedt vare. Hvar thet och är ment erchiebispen
medh, vette the g. h. väl, hvadh orsak der till vare kan, nembl. för
den obeskedenhet h. f. N. häfver förståedt uthi hans visiteringh sked
vare, dy endoch h.. f. N. låth meddele honom sin fulmacht att holle
en general visiteringh i landzänderne, så häfver h. f. N. doch icke til-
staedt honom den att holle på thett sättet, som h. f. N. förnimmer
skedt vare. Och oansedt h. f. N. någre reser häfver begäret en schrif-
teligh berättelse, hure han samme visiteringh hollit häfver, så häfver
h. f. N. doch icke någen beskedh ther om bekomme kunnedt. Hvadh
buller och oredhe sådhene hans handel i landzänderne yppet och för-
15%
757
orsakedt häfver, ded tvifler h. f. N. inthet, att the g. h. väl förståedt
håfve. Der man nu till alt sådent skulle tighe stille och tage sigh sak
opå, ther ingen skuldh är, thett kunne the g. h. och väl tänkie, att
h. f. N. icke gore kan.
Uthöfver alt thette, häfver h. f. N. och then besväringh, att h. f. N.
motte höre och sehe opå undersåternes store klagen och besväringh
som them öfvergår, der nesten ett stenhierte motte håfve medynken
öfver och sigh förbarme, hvilket h. f. N. doch icke förekomme och
bättre kan, ehure gerne h. f. N. thett och gore ville.
Till thett sidste, så är h. f. N. besvärligit, att tage vidh någen
regeringh, sosom thett och aldeles neker her efter gore vele, alden-
stundh andre setties bredhe vidh h. f. N. i regeringen, och sådent
varder them alt efterlathit, såsom h. Claes Flemmingh i Findlandh, h.
Erich Göstafson i Vestergötlandh, h. Arfvedh Göstafson i Ostergöt-
landh, Carl Göstafson i Smålandh och andre flere befalninger, hvar-
egenom Söderköpings afskedh aldeles bruthet och om inthet varder.
Datum ut supra.
Hertig Karls förslag till ett öppet mandat öfver hela riket. Stock- 299
holm 1596 den 19 oktober.
Samtida afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med på¬
teckning: »Copie af f. N. inlagde skrefft till ricksens stender den
19 octo. 96» samt på ett annat ställe: »Vid thenne mening är
f. N. hertig Carl tilsinnes lätte ett öpped mandat öfver helle
riket utgå.»
Vi Carl etc. tillbiude oss elskelige edle velborne och velbördige
Sverigis trogne men och undersåtter, adel, friborne frelsesmen, prestmen
borgare och kiöpsstadzmen sampt cronones skatskyllige bönder och
menige almoge, som under Sverigis crone boendes äre, vår etc. och
vele eder sampt och synderligen nåd. icke förhålle, att efter som I alle
vell förståt håfve, huruledes vi oss för menige ricksens stender, som
på sistehåldne ricksdag i Suderkiepung tilstädes vore och theres ut-
skikade fulmectige ther tilstädes hade, högeligen besvärade, såsom vi
thet samma och tilförende giort hade, att vi icke lenger uthi k. M. etc.
frånvare kunne förestå thetta rickes regering för några merkelige brister
skulld, som vi både då och elliest förre hade tilkenne gifvit, men al-
denstund menige ricksens stender då samhelleligen, flitteligen och under-
dånligen af oss begärade, att vi ricksens regering uti h:te k. M. från¬
vare oss uppå tage ville den att förestå, efter som h. k. M. thet samma
och tilförende före sit afressande utaf ricket af oss bedit och ombetrot
hade, endoch fulmacten, som oss af lute k. M. ther uppå tilskikad
vart, icke så fulkommeligen är, som den vara borde, der om vi och
758
1596
h. k. M. strax hon af [honom?] oss tilskikad vardt, påminte hvad fell vi
der utinan förnimme, och då i f:te Suderkiepung alle innan och utan
rådz, andelige och värdzlige, edle och oedle, yppare och ringare, utlofvade
att vele uti h:te k. M. fränvare bevisse oss all tilbörlig lydna, retrådig-
het, trohet och velvillig tienst, derföre samptyckte vi då för stendernes
ydmiucke begären och tilsagde lyffte att velle blifve vid regeringen på
the velkor, som uti f:te beslut författade blefve och ther utinan ut-
tryckeligen förmälles, hvilken regering oss förhoppes, att vi så vell
sedan som och tilförende med then aldrehögstes guddomelige tilhielp,
sampt med ricksens rådz råd och bistånd med sådana flit, trohet, möda
och bekymber föreståt hafva, som vi först för Gud alzmectig, lute
k. M. och Sveriges rickes trogne inbyggiare, så och hvar erlig man
trygeligen och sanferdeligen velle til svars vara, efter som velbe:te g. h.
ricksens råd och flere erlige svenske men, som sådant vettärligit är, oss
ett sanferdigt vitnesbörd ther uppå gifve kunne. Men efter thet att
f:te Suderkiepungs beslut nestan uti ingen måtte efterkomedt varder,
så mycked regeringen tilkommer, som ther hos uttryckeligen skall för-
melt och bevist varda, såsom först ther uti, att såsom utlofves, thet oss
skall bevisses hörsamhet och lydna till lute k. M. och ricksens gagn
och bestå, der handles aldelis tvert emott, dy hvad vi anten med bref
eller elliest biude och befalle fram och velle till lute k. M. och ricksens
gagn och bestå bestelt och förordnad håfve, thet förbiude andre och
giöre tilbacka tvert emot vår befalning, efter som eder alle vell veter¬
ligen är hvad h. Claes Fläming i Findland, h. Erick Göstaffson i Vester¬
götland, h. Arfved i Östergötland och h. Carl i Småland, och andre
theres medhielpare flere sig flerestädes företaga, hvilke icke allenast
berope sig vppå stora fulmacter och befalninger, som the sig ifrån
Pålan förverfvad håfve, och thermed understå sig vele råde icke allenest
licke brede vid oss, utan endels mere en vi, och giöre hvad them sielf
synes tvert emott vår befalning och lätte icke blifve ther vid utan både
med föracteliget tall och bref här och ther i landzenderne emot oss
sig förnima lätte, både the och genom andre theres hielpaues hielper
flere.
Till thett andre varder och emot f:te Suderkiöpungs beslut handlad,
der som förmclles, att till alla ricksens embeter, ner så behöfves, skole
vi med ricksens råd och flere the förnemste stender förordne them,
som undersåtterne kunne tienlige och nyttige vara, der om och under-
såtterne i landzenderne, ther sådana embeter behöfdes, skulle tilkenne
gifves och the håfve ther på theres frie vall. Nu varder icke allenast
befalningsmen tilsatte och fulmacter utdeltc uti förnemblige embeter,
utan månge drage och till Pålan och förskaffe sig befallning både till
fogter, domare och andre kall och embeter, ther igienom the söckie
theres egen fordell och bestå, och varde sådane ther till befordrede,
oansett hvad heller de skickelige, tienlige och undersäterne nyttige äre
eller eij.
1596
759
Till det treddie handles och emott f:te beslut i then måtte, att ther
som förbiudes thet ingen skall söckie och krefvie besked i Pålan, thet
är nu så gemen blifvit hvariom och enom att draga der hädan om
klagamåll, att icke allena om någre synderlige och förnemlige såcker,
the doch här i ricket kunde och borde lagligen utrettade och bestelte
varda och inge andrestädes, varde ther söchte serdeles af the personer,
som här i ricket hvarken till lag eller rett svara vele, therföre the och
igiönom falsk berettelse förfordra sig försvarelse bref, att the för ingen
svara skole uthan konungen sielf, såsom bevisliget är, att någre sig
sådana bref förverfvet håfve, det som doch är emot allag och rett, dy
Sveriges lag förmå ju thet, att gierningen bör ransackas, ther hon är
giord, och är sådant icke allene emott Suderkiepungs beslut och af¬
handling, utan och emott thetta rickes urminnes och af ålders hafde
rett och myndighet, såsom af månge framfarne handlinger och recesser
är till att förnimma, det dette ricke sig sådanne rettighet altid häfver
haft förbehållet, ner konunger icke innan rickes varid häfver; så häfver
och h. Claus Fläming sampt med någre hans medhållare, både i Find¬
land och här, sig icke allenast afsyndrad ifrån f:de Suderkiepungs för¬
ening och enhellige beslut, utan h. Claus häfver och uppenbarl. och
med väpnad hand satt sig ther emot och latted icke blifve ther vid,
uthan både han och hans medhållare och hielpare beskylle oss och ther
hos, att vi uti f:te Suderkiöpung med the stender, ther församblade
vore, skole håfve ther handlad thet h:te k. M. höghet och myndighet
skall vara förner och thermed förgätted then hulskap, trohet och ret-
rådighet, som vi h. k. M. med förbundne äre, thet som oss och velbe:te
ricksråd och stender aldeles är förner sagt och derföre ingelunde bör
lätte vare osvarad utan vele thed håfve sagt och betygat, att f:te Flä¬
ming och hans medhållare oss sådant med osaning öfverdictad och lugit
håfve och aldrig bevisse skole att uti f:te Suderkiöpung något annat
handlad är, en thet som arfföreningen, konungens testamente, lute k. M.
ed och försäckring och Sveriges lag lickmettigt är, effter som thet på
tryck på try tungemåll utgånget är thet klarligen bevisser. Men thet
är till att bevisse, att f:te Fläming och hans medhållare i den landz-
enden så betunge och plåge des fattige vndersåtter med borgeläge,
gestning och annan tunga, att månge hundrade både med hustru och
barn äre alrede igenom hunger och svelt döde blifne, att ther i landz-
enden nu så jemerligen tilstår, som thet nestan i någre ioo år til¬
förende icke varid häfver, så att ted för Gud högeligen är till att be¬
klaga och ynke till att höre och förtellie, synderl. och att honom skall
tilstädt varda sådana jämmer och ölycke ther i landet att bedrifve,
hvilked alt emot Suderkiöpungs afskied, ther som varder förmält med
desse ord, att hvar någen vore, som icke ville giöre ett med oss i thet
som är vordet beslutted till k. M. och fäderneslandzens menige gagn
och velferdt, som f:t är, hvar om effter thenne riksdag them bör til-
börligen uti alle landzender blifve tilkenne gifvit, och ner the effter
15%
föregångande undervisning och förmaning icke håfve retmettig skiell
här emot att förebära, hvilked them och skall vara frit och effterlatid,
så vele vi håfve oss ifrån them afsagde och hålle them för ricksens
orolige och afsyndrade lemmar och för them, som thet giöre och rick¬
sens höge embetter betiene, theres välde och myndighet lagligen och
tilbörligen hielpe till att minske och förkårte, effter som vi sampligen
finne tilbörliget och skäliget vara, på thet icke ricket ytterligare skade
af sådane oenighet taga skall, och alle the, som ifrån thenne vår al-
mennelige frivillige förening afifallendes varde, antingen för herre gunst,
egen nytto eller andre orsaker, ehvad nampn thed och helst håfve kan,
heller och sig ther till lätte bruke att här emott eller och emott thet,
som h. k. M. ricked försäkrad häfver, på hvilket thenne vår förening
grundat är, någet volsamligen, af hvem och ded helst skie och tillbiudes
kunne, skulle företages, lönligen eller uppenbarligen, them velle vi acta
och halle för k. M. oretrådige och ricksens uproriske och otrogne men
och fädernes landzens förderfvare och hielpe them till att emot stå och
förföllie; derföre och tilbörligen vore att f:te h. Clases och flere hans
medhielpares välde motte förkortad varde, hvilked vi gerne giorde och
hans upror förhindrade, hvar vi af ricksens stender ther till hielp och
bistånd hade.
Till thet fierde så varder och ricksens rente, som skulle behalles
och förvendes till des gieldz aflegning och andre nödtörfter, både af
h. Claus Flätning i Findland, så och andres fleres befalninger, annor¬
städes parterat och förskingrat, att man icke vett hvart then kommer,
ther egienom ricksens gäld föröckas och formerade varda, förorsackandes
och ther af, att beskatninger och andre pålager almogen till tunga
moste pålagt och begärat varda, med hvilked the vell kunne förskonade
blifve, der som med ricksens rente retvisligen handlad vorde
Till thet 5 är och igienom någre orolige meniskiors tilskyndan lute
k. M. öpne bref utgångne här i ricket, med hvilke h. k. M. tilsäger
dem gunst och alt gott och tager dem i konung:t hegn och försvar,
som till fine Suderköpings beslut icke samptykt eller beiakat håfve,
såsom och alle them, som ther ifrån afifalne äre och afifallendes varde,
där igenom stor split och oenighet sig udi ricked förorsaket häfver och
en dageligen mer och mer förorsake kan; der hos tage the svenske af-
fellinger tilfelle emot fite Suderkiepungs afsked att drage omkring i
landet och myken osanning i landet utspride. Så aldenstund thet, som
nu är formellt blefvit, gifver stor split, oro och oenighet i riket, att vi
eller andre icke vette hvad vi företage skole, heller hvad vi skole håfve
till att förvente, gott eller ont, dy att alt det vi gore eller bestelle,
thet varder alt anderledes och till thed verste uttyt, och effter allt
thette fine synes vele lende till merkelig tvist och tvedreckt här udi
riked, som fit är, och i lengden vare hele ricksens ytterste skade och
förderf, derföre på det att skullden icke skall varde oss tilrecknad, att
vi icke i tid håfve menige ricksens stender här om vette latted, och
att sådane orede för vår skull förorsakes skulle, så kunne eller vele vi
för sådane och månge andre orsaker skull på thet setted, som nu till¬
går, icke vidare eller lengre bekymbre oss med dette rickes regering,
med mindre en ther skaffes bot uppå, utan förse oss till eder alle, att
ner I fine lägenheter och brister öfverväge och betenke vele, att I icke
kunne förundre eller förtenke oss, att vi regeringen således vedersake
och upsäie. Doch effter I så vell oss, som vi eder med lofven och
tilsäielse förenede och förbunne äre, såsom fite beslut förmäler, derföre
håfve vi sådant icke velet gore, för en vi håfve velad latted eder allom
sådant kunnigt varde, hvad oss ther till nogsampt förorsakat häfver,
såsom I af thett för:vit är vell kunne förnimma, och är fördenskyll
v. nåd. villie, begären och förmaning, att I med thet förste velle be¬
tenke och öfverväge, huruledes sådane buller och oro, som upkomen
är här uti ricked, kunne stillad och förhindrad varde, och der hos med
råd och dåd hielpe till fine brister att bötte och bettre, så frampt, hvar
thed snar[-lige?] med tidigt råd icke för[e]kommet och förtaget varder,
då är inted vissare att förmoda än att ther igienom sådan rede [o: orede?]
upkommer, som befrucktandes är kunne lenda till hela ricksens skada
och yttersta förderf, som fit är, fördy hvad fruckt, som inbördes oenig¬
het skaffer och serdeles i thette ricked så vell som i annor land utt-
rettad häfver, det häfver man både af våre egne så vell som frem¬
mande historier nogsampt till att förnime. Derföre hvar, Gud förbiude,
att igenom thetta buller, som upkommet är, någen ytterligare farlighet
på ricket sig förorsake kunne, som vist befrucktandes är, då velle vi
för Gud och alle verlden vara ursecktade, att vi ju sådant i tid varnad
och tilkenne gifvit håfve. I velle fördenskyll taga thet i nödtorftigt
betenkende, som fivit är, och med eder utskikade fulmectige två eller
tre af hvart stånd i hvar landzende, så och någre af hvart härad, effter-
som the kunne vara till, lätte oss eder uttryckelige mening här om
förnimme, så och hureledes I här effter velle regerade och förestån-
dande (!) varda, och så lage att samma edre fulmectige .... hvilked vi
eder effter thenne tidz lägenhet icke håfve velet heller kunnet nådeligen
förholle och befalle eder sampt och synderligen
Och*) effter nu högeligen är för nöden om Käcksholms igen-
lefrering, så och försäckring på then evigvarande freden, som emellen
Sverige och Rysland beslutad är, och vi nu icke vidare vele bekymbre
oss med regeringen, hvarföre then handelen kunne varda tilbacke satt
och icke stelt i verked, såsom nu mer en hög tid är att ske borde,
och ricked någen skade ther af taga kunne i gienom then split och
oenighet, som i ricked upkomen är, så vell som thed drögsmåll, som
på alle såcker dagligen sker, då velle vi vare ursäktat att vi hvarken
thet håfve velad eller gifvet orsack till uthan helle sommeren ricksens
x) Följande stycke är i afskriften genom en linie skildt från det föregående.
762
15%
råd ther om påmint och thet samma i 5 vekor, mädan vi här varid
håfve, dageligen giort, hvilked doch ennu in till denne tid icke kunnad
komma till någet beslut, nödgas vi fördenskull att begifve oss hädan,
efifter vi här platt inted till riksens bestå håfve kunnat utrette, och med
alle såcker lätte bestå, intilltes menige ricksens stender kunne förenne
sig ehvad vidare kan vare till k. M. och ricksens beste att företaga, dy
Jenger oss på sådant sätt med regeringen att bekymbre, hvilked hvarken
k. M. eller och ricket gangneliget är, utan oss till alsom största olägen¬
het och besvär, äre vi icke till sinnes. Dette begäre vi att the g. m. som
här till städes äre både alf ridderskapet och adellen och andre erlige
men flere velle öfverväge och betänke och i beste mening uptage.
300 Riksrådens svar på hertigens muntliga framställning den 16 oktober.
Stockholm 1596 den 19 oktober.
Original bland Rådslag i Riksarkivet jämfördt med en samtida
afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med påteckning: »Rick¬
sens rådz svar på f. N. hertig Carls puncter, sorn h. f. N. fram¬
satte dem muntligen den 16 octo. anno 96. Vidh denne för:ne
svar häfver och ricksens ridderskap och adel blifve veled och
inge andre gifvit». Vid tryckningen är afskriftens stafning följd
utom i fråga om underskrifterna. Äfven i Jöran Posses kopiebok
finns en afskrift.
Riksens rådz svar på någre puncter, som h:ne f. hertig
Carl etc. nest förledne lögerdag för them, som då till städes
vore, framsatte och då någerlunde strax till svared, doch,
meden de icke alle vore tilstädes, omsider till ytterligit sampt-
ligit beslut upskuttid. Actum Stocholm den 19 oct. 96.
Först om h. f. N. skall blifve vid regeringen och om thet är nyttigt
eller icke: derpå är riksens rådz ödm. svar, att hvad nyttighetten eller
skadan tilkommer, som theraf föllie kunne, der h. f. N. thet giörandes
eller lättandes vorde, thet kunne the såsom meniskor icke vetta, efifter
sådant är Gud allena bekändt och som offtast hender, att efter ett vel-
ment rådslag en ömblig utgång föllier. Elliest för theres personer, så-
vidt the med theres förstånd, efifter som nu alle lägenheter förevette,
räckie kunne, synes them icke vara nyttigt att h. f. N. thet nu öfver-
gifver utan blifver ther vid, k. M. etc. till tryghet och fädernes riket
sampt des trogne inbyggiere till gagn och gode, efifter som i fiord
så års besluttid var, serdeles och mädan thet h. f. N. af desse ner-
varande sendebud icke är upsagt vordet, eij heller, thet them är vitter-
liget, af konungen någen annen förändring giordt eller androm någen
fulmackt gifven. De för deres personer vele bevisse h. f. N. then tryg¬
het och bistånd, som föreningen innehåller och de sig uti nestförgängne
inlagde skrefif[t] ytterligare förklarad håfve.
De åttskillelige regeringsordningnr, som upkomne [äre], serdeles i
Findland, att afskaffe achte de icke mindre vara rådeliget en h. f. N. på
sin sida. Doch synes dem efifter denne nuvarendes tidz [och] omstenders
lägenhet först vara tienligt en ydmiuk, trogen och alvarsam bön, råd,
varning och förmaning til! k. M. att h. k. M. anseendes sit k:ge af
Gudi tilbetrodde höge embete, varkunsamhet, christeligit samvett och
medlidande öfver then finske almoge sådant vill afskaffa och derhos
förmane desse svenske sendebud, att the nu strax oförtöfvet gore thet
samma till konungen, jemvell och der bredevid skrifve derom på det
flitigaste till Findland, och kunne dertill förordnes två beskedelige af
adelen, doch med inted annad föllie en theres nödtörftige tienare, droge
der öfver med den besked. De samma skulle och bredevid två förneme
af Findland, på thed folked motte någerlunda vänias tilhoppa igen, håfve
fulmacht att updraga Rydzen Kexholm och sedan vetta besked tilbacka
igen och om alle desse finske klagomåll vetta sanferdig berettelse tilbacka
igen. Igienom detta medel kan utan tvifvel mycket gott blifva utrettad.
Hvad h. Erich Gustaffson tilkommer, vele the g. h. inted annad
förmode, än att han ju efifter sine egne brefs lydelse varder giörandes et
med them till konungens och ricksens bestå och sig i sit tilbetrodde
embete så förholler, såsom honom i alle motte egner och giöre bör.
Men om h. Carl Gustaffson, hvilken man och förnimmer tager sig
mycket före i Småland, bör vettas med hvad grund eller skiell sådant
skier. Hvarföre effter man ifrå honom ingen beskied bekommet eller
hvad fulmacht han utaf k. M. häfver, ey heller af k. M. bref eller
sendebud till thet minsta noget om honom förnummet: derföre synes
de g. h. best vara att han blifver hit upkallad att bete the fulmacter
och besked, som han af k. M. bekommed häfver, och i medlertid blifve
undersåtterne i fine landzende under the befalningsmennen, som the härtill
varit håfve, ty man icke häfver förnummet någen skälig och retmettig
orsack, hvarföre the afsatte skole blifve och någen annan i theres stad
igen förordnas. Således förhoppes man, kan thet blifve stillad.
Belangendes thet svar, som h. f. N. häfver latted författa för the
svenska sendebud och nedersent velbe:te herrar till att öfverse och
deres betenkende meddele, så håfve the thet öfverlässet och finne thet
vidlyfiftigt och med månge skiell vara författad. Icke des mindre, der
h. f. N., såsom the inted tvifle, häfver på sin sida största behag till
semie och enighet emellen thed k:ge och furstl. hus, hvilket är theras
eget, såsom och sielfve ricksens högste velferdt, så synes them, att
samma svar efifter h. f. N:s högbegafvede förstånd vill vare till att för-
ändre, serdeles i alt som på någerdere sidan kan föda vedervillie, mis-
hag eller olempe af sig och doch lickvell af thet som till ricksens rettig-
het eller h. f. N. sanferdige oskyllighetz försvar lyder inted att efifter-
late eller bortgifve: sådant förmode the skall vara och blifve nyttigt
och lende både de höge hus och fäderneslandet till gagn, rolighet och
longvarigt bestånd.
76 4
1596
Dette håfve velbe:te herrer till desse f:ne pungter velmenandes,
körtel, och skrifftel., effter som begärad vart, svare velled, och begäre
tienstk, att thet i then beste måtte af h. f. N. må blifve uptaget, jem-
vell och att h. f. N. dem med någre ytterligere spörsmåll, serdeles hvad
the trenne förste puncter belanger, nådel. ville håfve förskonad, alden-
stund the sig i then måtton nu inted annorlunde vette till att förklare,
äre och, hvar thet vidlyfftigare eller på annat sett ske skulle, icke heller
fulmectade uthan velle thet samptl. stenders beslut, såsom Suder-
köpings afsked i bokstafven lyder, hemstelt håfve och för Gud och
världen vele håfve sig förbeholled, att the på sin side i alle måtte
håfve giordt thet som erlege och rettrådige rådzpersoner effter theres
beste förstånd håfve bort och städt tilgiörendes, och hvar theres vel-
mente råd icke således, som thet troligen af tern ment är, uptaget
blifver och rum finner, thet the doch icke annat förmode, nödgas the
omsider sig ifrån desse besverlige handlinger, till hvilke the finne sig fast
svage och uttröttade, aldeles att afsäije och doch icke des mindre vara
och blifve trogne ärlige svenske men, den stund Gud täckes lifved förläne.
Nils Gyllenst:e Gustaf Banner
Erich Sparre Claus Bielke Sten Baner
Thuro Bielke Erick Abrahamsonn Gustaff Gabrielsonn.
Jören Påsse
301 Hertig Karls ytterligare svar till riksråden. Stockholm 1596 den
21 oktober.
Riksregistraturet 1596 II fol. 1x3.
H:ne f. och h. h. Carls, Sverigis rikis arfförstes och före-
stånderes svar opä riksens rådz betänkiende, hvilket the gif-
vit håfve opå the punchter, som h. f. N. uthi theres närvaru
den 16 octobris mundtligen framsatte och till hvilke the then
20 schriffteligen svarede. Actum Stokholm den 21 octobris
åhr etc. 1596.
Rådet öfverantvardet af Lars Christianson.
Till thett förste, hvadh brefvet tilkommer, som till konungen schulle
uthgå, thet lather h. f. N. sigh behage och ser gerne, att thett medh
thett förste motte stelles i verkedt, men att undersåterne i midler tidh
schulle bekomme någen lise eller skonsmål, thett kan h. f. N. icke tro.
Så befruchter och h. f. N. sigh, att medh samme bref varder föge uth-
rettet, efter man förnimmer att hvadh h. Claes förhender häfver, thet
sker medh h. k. M:tz samptyckie, efter som och the copier han af
k. M:tz bref och fulmachter hit häfver sendt klarligen uthvise och af
the uthskickede svenske sendebudz antvardede zedel är till att se, ther-
uthi nogsampt tilkenne gifs, att h. k. M. inthet ogillendes varder, hvadh
h. Claes efter k. M:tz fulmacht häfver företagit.
1596
765
Till thett andre, att två uthaf adel skulle sendes hedhen att lefrere
Kexholm igen, thett latter h. f. N. sigh behage, endoch h. f. N. holler
thett för ovist, att h. Claes Flemmingh varder tilstädiendes, att någen,
som hedhen sändes, skulle tage sigh någet före ther om att beställe,
medh mindre han vore uthi dess större anseende; der till, så är och
ovist, hvadh befalningh h. Claes af k. M. kan gifven vare, aldenstundh
h. k. M. icke medh thet ringeste ordh häfver förstå lathit, såsom icke
heller the uthskickede sendebudh, som her äre, någen beskedh vist,
hure medh Kexholms lefreringh holles schall.
Till thett tridie, belangendes h. Erich Göstafson, att han skulle
vare medh the g. h. ens uthi saken, thett synes icke vare likt för månge
omstendigheter skuldh, som onödigt är her att oprechne, hvilke och
the godhe herrer äre nogsampt vetterlige.
Till thett herde, belangende att h. Carl Göstafson skulle kalles
hit op, tvifler h. f. N. om han sigh efter någen stempningh rettendes
varder. Och efter af f:te svar, som h. f. N. nu gifne äre, h. f. N. nog¬
sampt förståer, hvart uth riksens rådh the skiuthe, nembl. att the icke
vele afskaffe h. Claes Flemmings regemente i Finlandh, h. Erich Göstaf¬
son i Vestergötlandh, h. Carl uthi Smålandh, och uthan tvifvel att efter -
lathe h. Arfved regementet uthi Östergötlandh, af hvilket och icke
blint är till att tage opå, att hvadh h. Claes Flemmingh sigh företaget
häfver, är them icke ovetterligen skedt, uthan än hedhen efter ther till
styrkte vordne; derföre vill h. f. N. sigh ytterligere medh regeringen
inthet befatte, uthan riksens ständer lathe her om vetterligit vare, hvar¬
före h. f. N. häfver most then vedersake, hvilke h. f. N. och horten
dager effter tiugunde dagen uthi Arboge achter tilsammen kalle lathe
och i midler tidh sigh medh regeringen inthet befatte, uthan, så snart
vederleken sigh någet förandrer, her ifrå begifve. Men hvar riket ther-
egenom någen skadhe tager, antingen i ene måthe eller andre, tå vill
h. f. N. håfve protesteret sigh icke håfve gifvit någen orsak ther till.
Hertig Karls sista skriftliga framställning till ständerna. Stockholm 302
1596 den 29 oktober.
Hertig Karls registratur 1596 II fol. 117 v. med anteckning: »och
blef erchiebiscopen öfverantvardet af Michiel Olofson secreterer den
29 oct. år etc. 96», jämfördt med en afskrift bland Riksdagsakta
i Riksarkivet med påteckning: »Copie af f. N. hertig Carls in¬
lagde skrefft den 29 oct. 96», hvars stafning kommit att följas.
F. N:de hertig Carl låter heise adelen clerkerid borgemester
och råd som här i Stocholm nu tilstädes äre en lycksalig
god dag
och later them här med sampt och synnerligen nådeligen förnime,
att såsom them allom vitterliget är, att h. f. N. [nu] i samfelte 7 vekur
Svenska Riksdagsakter III. 49
766
1596
här förtöfvet häfver och för then skull i then mening hit kommen att
h. f. N. sampt med ricksens råd om ricksens nödige och vårdende
saker beställe ville, så och till att förnimma the värf som the sendebud
haft håfve, om hvilke lenge häfver talad varid, så häfver h. f. N. doch
i medlertid ringe eller alzintet kunnet utrette, uthan then tid h. f. N.
här häfver varid, häfver h. f. N. most höre en hop beskylninger så vell
af the svenske som pålniske utskickade sendebud, doch synderligen af
de svenske, som håfve förvidt h. f. N. att uti then herredag nu sidst
i Suderkiepung är hållen vorden, ther skulle någet vara .handlat som
h. k. M:tz myndighet skulle vara emot med andre beskyllninger flere,
och för alt sådant taget h. f. N. allene för andre, endoch h. f. N. med
f:te herredag icke mer häfver haft till att bestelle en att h. f. N. för
ricksens höge tarf och lägenhet skuldh häfver låtted honom utskrifva,
såsom them och flere vitterligit är; ‘hade förthenskull förmodat att f:ne
sendebud skulle hafva någre andre såcker medfara och the ärender att
förretta, som ricked på thenne tid hade nödige och nyttige varit, och
förnembligen, huru om Kexholms igenlefrering och nogsam försäck-
ring på den evigvarande frid, som besluten är, hade kunnat bestelt
blifva; sedan att then oordning, som i alle landzender här i ricket up-
kommen är, hade kunnet varda afskaffadt; theslikest att h. f. N. med
regeringen hade kuned blifva förskonad, såsom h:te k. M. thed tilförende
i gienom sin skrifvelse till h. f. N. förmält häfver, och elliest om rege¬
ringen förordnad och bestält, efter som thes lägenhet nu fordrar och
krefver och uti ett velbestelt regemente- vell behöfds hade, in till thes
k. M. sielf kunde vara lägliget att komma hit hem i ricked igen, så
och att samme sendebud skulle håfve haft någen besked om ricksens
gieldz aflegning och betalning och annat mer, som ricked nyttigt och
gangneligit varit hade. Men öfver all tilförsicht håfve de om sådant
ingen besked eller rättelse med sig haft, utan som förd är en hop
osanferdige beskylninger h. f. N. förvitt, och uthi then staden the skulle
håfve kommet ricked till ro och enighet, häfver the kommid villa och
obestånd tilväga, såsom skedt är med de fulipacter h. Erick Gustaffson
och hans bröder h. Arfvit och h. Carl så vell som andre flere bekom¬
met håfve, med hvilke them tilstånd blifver gifvet mere att råda och
biuda uti landzenderna en h. f. N. Så håfve the och en hop bref här
och ther uti alle landzender instunget och utsprida låted både till att
förbiude och förhindre then hielp, som till ricksens gieis afbetalning
häfver bevilliget varit, oanset huru benegne som undersåtterna der till
varid håfve then efter förmögenheten att utgiöre, der igenom att up-
rete undersåttarna till motvillighet, med månge andre flere bref och
mycken annan orede, som the till väga kommit hafva och för långt
vore nu att upreckna; så endoch h. f. N. på the beskyllinger f:te sende¬
bud håfve haft medfara häfver giordt sin retmetige och skriftelige
orsäkt, efter som allom skall kunnigt och uppenbart varde, hvilked h.
f. N. förser sig att ingen erlig man, som sanningen elska vill, skall
1596
767
ogilla kunna, så hade doch sådana orsäckt föge giordz behof, efter
elliest Gud thes lof allom kunigt och uppenbart är, att h. f. N. sig
emot h. k. M. och sitt fädernesland icke annars förhållet häfver en som
en svensk furste häfver agned och bort. Doch icke des minder häfver
h. f. N. efter sendebudens begären thed icke annars giöra kunnadt en
samma legation med f:te svar aflagt och förser h. f. N. sig att k. M.
medh sådan retmettig unskylling sig broderlige benöge latter.
Efter nu f:ne sendebud om ingen ricksens vårdende saker håfve
haft till att bestelle, så häfver h. f. N. för then skull varid förorsakad
att lätte ricksens råd förnime någre resser, medan h. f. N. thenne tid
häfver här till städes varid, såsom mest hele somaren tilförende skedt
är, hvad nödige ricksens såcker som endtligen öfvervägas och be¬
ställes moste, så frampt ricket ther utaf icke kunde komma på alsom-
störste skada och yttersta förderf, som är först om Käxholms igen
lefrering, der hos h. f. N. häfver föreslaget och förmanedt att någre af
ricksens råd ville taga sig samma ressa uppå och med deres råd och
nervarelse på then side der till förhielpe att ricket på then evigvarande
freden nogsampt kunde försäkrat blifva, såsom och med thed samma
afskaffe then jemmer och önke som i Findland förhanden är, både med
thett odrägelige borgeläge, som krigsfolket med våld uttage, och mycket
annat; häfver och h. f. N. tilbudit sig sielf, att hvar the gode herrer
ricksens råd hade ther betenkende uti, så att thed kunne vara them
besvärligit, då vill h. f. N. taga sig thet omack uppå att draga utöfver
ther om att bestella, på thet sätt h. f. N. kunne tenke rådsammest och
nyttigest vara, der till h. f. N. och i tid häfver latted tilrede skep och
annan dell, som till then ressen behöftz hade; derhos häfver h. f. N.
och begärat af velbe:te gode herrar ricksens råd, sedan h. f. N. är hit
kornen, att the ville gifva deres rådsamme betenkende, huru the oord¬
ninger som i landzenderna äre upkomne genom the fulmacter, som f:de
h. Erich, h. Arfvit, och h. Carl och andre flere bekomet håfve, skulle
fogeligast och best varda afskaffede och förekombne ricket till ro och
stilhet igen, och hvar ther på icke motte böter skaffas, häfver h. f. N.
som oftast lated them uttryckeligen förnime, att h. f. N. ville lätte me¬
nige ricksens stender blifve kunigt, hvar före h. f. N. var förorsakad
att afsäge sig med thenne ricksens mödesamme regering. Så efter
h. f. N. en här till icke häfver bekommet ther upå sådana uttryckelig
svar och förklaring att h. f. N. sig kan medh benöge och vette efter
rette, derföre vill h. f. N. nu här med hafva giord sin orseckt, att hvar
någen färe igienom thetta drögsmåll, synderligen med Kexholms igen
lefrering, hende kunne, då vill h. f. N. der utinan unskylligedt vara
att thet genom h. f. N:s villie eller vållande icke skedt är, som ther
om nogsampt i tid påmint och tilkenne gifvit häfver, utan för the or-
sacker nu äre förbemelte, och är nu för then skull icke lengre tilsinnes
här att förtöfva, aldenstund h. f. N. sine egne såcker försumar och uti
ricksens ärender inted utretta kan, utan vill i morgon eller öfvermorgon
768
1596
begifve sig här ifrån och sedan med första lätte förskrifve till Arboga
till 14 daga efter tiugunde dagen någre gode men af hvar landzende,
der h. f. N. då sig aldeles ifrå regeringen vill afsagt håfve, ty menige
ricksens stenders vetskap och villie för uthan kan h. f. N. thett icke
giöre, hvilked h. f. N. the stender samptligen, som här nu tilstädes är,
icke häfver velet oförmeldt lathe.
303 Ständernas svar genom rikets råd. Stockholm 1596 den 2 november.
Samtida afskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet, den ena
med påteckning: »V. n. f. öfverandtvardet af her Skench medh
någre af stenderne i h. f. N. egen cammer 3 no vembris», den
andra med påteckning: »Ricksens rådz sampt stendernes svar,
som tilstädes vore i Stocholm på (!) f. N. hertig Carls upsagde
Sverigis regering den 2 no v. anno 96».
H:ne f. n. h., e. f. N. v. ödm. och villige tienest etc.
N. f. och h., vi håfve förnummit hvad e. f. N. i eigen furstl. per¬
son oss i denne dag häfver förehollit, nemi. att efter k. M. etc. hade i
sin bortferd betrot och öfverantvardet e. f. N. med sampt oss af riksens
råd denne rikes regering och doch likevel icke meddelet e. f. N. en
såden fullmacht, som e. f. N. efter sitt stond och värdighet så och rik¬
sens tarf, rätt och myndighet kunde late sigh tilbörl. medh benöije,
och endoch h. k. M. om tillbörlig förändring i denne måtte åthäkilelige
reser af e. f. N. såsom och oss af rådet derom häfver varit bedin och
påmint, så är det doch likevel icke skedt, hvarföre häfver e. f. N. varit
förorsakedt att late förschrifve denne samquembd, som i hord i Söder¬
köping af alle stender är besöcht vorden, der som då är vordet enhelle-
ligen beslutedt, huruledes medh regeringen och riksens nödtorftige be-
stellninger i h. k. M:tz frånvare holles skulle, hvilket efter det i alle
måtte samfeller sigh medh konungens edh, Sverigis lagh och lage stad-
ger, hade e. f. N. förmodet, att h. k. M. skulle icke så högeligen lotidt
sigh det misshage, mykit mindre medh the åtskilelige senndebud, både
svendske och pollnische, som her nu varit håfve, så monge beskyll¬
ninger vithe och föreleggie, der e. f. N. vel hade förmodet, atte skulle
håfve haft någre anndre nyttige rikes saker att medfare; men efter det
icke skedt är och e. f. N. af allt sädent förnimmer, att h. k. M. är
misshageligidt, det e. f. N. vidh regeringen blifve skulle, såsom och
elliest alle beskyllninger, serdeles af dhe svendzske sendebudh, lende
till e. f. N., så att e. f. N. blifver allene tagen för alltsammen; derföre
såsom och serdelis för den store oordning och sindring, som i riket
sker, både i Finland och flerestedes, der anndre håfve bekommit hitt
in i rikedt like fullmacht medh e. f. N. och kanske yterligere, och en
part uthlenndes sigh sådennt förverfvet, genum hvilket splith och oord¬
ning synes vele tillstunde, en merkelig skade och farlighet för rikedt,
1596
769
meden sådent, ehuru vel e. f. N. esomåftest therpå fordret häfver, icke
är vordet afskafifedt och Söderköpings besluth således icke efterkommit,
derföre på det e. f. N. vill vare orsechtedt, ehvad färe och olägenhet,
som rikedt af såden villsam och oordentligit regemente tage kunnde,
häfver e. f. N. sigh ifrå regeringen velet afseije ock det änn yterligere
framdeles för flere af stenderne, som nu icke tillstedes äre, gore vele
och begerer att vi sambtl. stender vele håfve e. f. N. till det beste or¬
sechtedt, om icke alle saker så väl i denne förlidne tidh håfve bestellte
varit, såsom e. f. N. det elliest för sin person gerne sedt hade, derhos
och att vi sambtl. vele schrifve h. k. M. till, att h. k. M. vill medh
det förste sielf komme hit i riket tillstedes, efter rikedt icke kann vare
konungen heller regent föruthen, det till att förestå och regere, eller
och eliest om regeringen tillbörligen och lagligen förordne lathe, all-
denstunnd e. f. N. på thet sätt, som nu tillgår, icke vill håfve dermed
till att bestelle, tillbiudendes sigh icke des mindre att vele bevise hvar
och en af riksens trogne menn och undersåter sin furstl. ynnest och
benägenhet och allt gått, efter som e. f. N. ord vitlöftigen varidt håfve.
Och endoch, h:ne och n. f., vi, som nu her äre stadde, till sådene
renuntiation icke äre i någen måtte fullmechtige till att svare, doch
vele vi för våre personer, efter det e. f. N. så hastigt togh sitt afträdh,
att icke der strax någedt mundtligen till svares kunnde, håfve vi medh
.denne schrift derpå korteligen svare veledt, anndre våre frånvarendes
medbroder utan förfong, och hoppes såsom och tienstl. begäre, att e.
f. N. det i den beste måtte nådel. vill optage, och hade icke förmodet,
att e. f. N. sigh således, som skedt är, skulle håfve ifrå regeringen af¬
sagt, alldenstund vi på våre side synnerl. heller sambtl. icke vette oss
thertill håfve gifvit orsak, fördy hvad denn fullmacht tillkommer, som
k. M. e. f. N. på regeringen gifvit häfver i sin bortferd, hade vi synnerl.
och samptl. gerne sedt, att den hade varit såden, sosom hon både för
konungen, e. f. N. och hele rikedt hade höfftz och varidt tarfvelig, så¬
som och vi af rådet någre reser hos h. k. M. therom håfve annhollit;
menn efter det nu icke skedde, hade vi förmodet, att e. f. N., annseendes
hvad i Söderköping allmenneligen af alle stender i tiord är vordet be-
brefvet och samtycht, ville blifve vidh regeringen efter det besluth och
ordning, som skedde, till tute k. M:tz hemkomst, efter som vi samptl.
oss, seden e. f. N. är hit kommen, både schriftel. och mundtl. för-
klaredt håfve, helst efter de k. sendebudh, som her varit håfve, icke
heller håfve e. f. N. någedt annedt anmodet eij heller någen annen
ordning heller fullmacht för någen annen medh sigh haft.
Hvad den sindring och åtskilelige regeringer tillkommer, både i
Finland och flerestedes, efter den till att afskaffe vi af rådet serdeles
och mer änn andre äre der om vordne tillsporde, håfve vi efter vårt
beste förstånnd i en trogen rättrådig mening vårt betenkiende med¬
delet, först hvad Finland tillkommer, att efter vi icke håfve funnedt
vare rådsampt efter vårt förstånnd att drage der öfver medh skip, skytt
770
1596
och krigsfollk, alldenstund till venlig handel var sädén tillredning miss-
tencht och kunde af en ringe orsak på den ene heller den andre side,
nemi. dett den ene parten i en godh mening efter riksens höge tarf
ville radhe och lage, som honum licht syntes, och den andre ville icke
det tillstedie, komma till handgrep och således thet begynnes, som ingen
erlig svensk mann gerne skulle se, och seden neppligen i väre eller
väre efterkommendes dager stilles; elliest om det skulle håfve varit till
venlig handel, så hade det med mindre föllge ske kunnet; derföre håfve
vi tillbiudet oss att schrifve k. M. till derom, efter som vi och thess-
föruten fliteligen medh senndebuden, som och siellfve den klagen och
orätten hördt, derom hanndlet håfve, och förhoppes, att h. k. M. skall
late sigh det gå till hiertedt och sielf sådent afskaffe.
Hvad h. Erich Göstafson tillkommer, häfver varit vår mening,
nemi. att, efter han häfver schrifvit både e. f. N. och oss till, att hann
vill gore ett medh oss samptlige till k. M:tz och riksens gagn och
beste, förmode vi ännu, att hann thet görendes varder, derom vi oss
håfve tillbudet att vele honum tillschrifve, att hann sigh fullkomligen
förklarer.
Her Arfvet är ju allrede skilld vidh sin befallning och häfver latidt
sigh höre, att hann icke heller vill håfve medh någen befallning att
gore uthan achter begifve sigh till konungen.
Om h. Carl håfve vi i like måtte tillbudet oss att tillschrifve k. M.
och begäre, att han måtte blifve afskaffet, och i midlertidh medh sampt
e. f. N. schrifve honum sielf till, att hann sigh medh ingen befallning
befatter, häfver och hans eigen broder förtröstedt att schrifve honum
till vidh samme mening, och således håfve vi af rådet förmodet, att
det skulle håfve skaffet någen frucht och best och fogeligest uthan
bullder kunde blifve afskaffet, hoppes och att sådent icke skall i någen
måtte sträfve emoth Söderköpings afsked, den vi synnerligen heller
samptl. icke vette oss i någen mätte, efter som sielfve bokstafven be¬
tyger, håfve öfverträtt, och fördenskulld medh rätte kunne vare or-
sechtedt för alle olyckesamme hendelser, dem Gudh värdiges nådel. af-
vende. Och endoch vi ingelunde, såsom för:t, hade förmodet, att e.
f. N. så snarligen skulle håfve velet skillie sigh ifra regeringen, allden¬
stund vi få personer af riksens rådh finne oss dertill alldeles svage och
ofullmechtede, så att vi udi denne besverlige och mödesamme tiden
inthet i så måtte kunne uthrette; doch efter nu så skedt är, måste vi
det befale Gudh och tiden, och tacke e. f. N. för denn omvårdnet och
omack, som e. f. N. her till dags för k. M. och fäderneslandzsens vell-
ferd haft håfve. Bidie derhos ödm. och tienstl., att e. f. N. ville, sosom
en innfödd svensk arffurste, icke des mindre lothe sigh vare konungens,
fäderneslandzsens och alles våres gagn och vellferd till det beste befälet
och blifve oss synnerl. och sambtl. för en nådig furste och herre, thet vi
hvar och en ödmiukel. och flitel. vele vinnleggie oss tillbörl. att förtiene,
therhos af hiertedt önskendes, att Gudh allzmechtig verdiges foge alle
1596
771
saker till enn sädén ennde, att det må lende hanns hellge nampn till
pris och äre, fädernes rikedt och thes trogne inbyggiere till innbördes
fridh, rolighet och lånngligidt bestannd.
Sveriges rikes rådh, ridderskap och adel
sampt klärkeri, borgmestere och rådh på menighetenes
vegne och för theres personer, som nu här tilstädes äre.
Beträffande andra akter i sammanhang med hertigens afsägelse se
Bihanget.
RIKSDAG I ARBOGA
1597 i februari och mars.
Förberedelser och kallelser.
Ett af konung Sigismund den 30 juli 1596 utfärdadt öppet bref med
vederläggning af falska rykten eller påståenden och indirekte riktadt mot
hertig Karl spriddes under senhösten 1596 i olika landsorter och framkallade
motåtgärder å hertigens sida. Motskrifter uppsattes och landsortsmöten
höllos eller marknaderna begagnades, landskapen fingo brefväxla med hvar¬
andra. Under tiden utfärdades den 18 december den formliga riksdags¬
kallelsen. Såväl den stundande riksdagen som de mot hertigen utspridda
beskyllningarna berördes i brefväxlingen mellan landskapsmenigheterna, medan
själfva riksdagskallelsen föranledde en rätt liflig sådan mellan hertigen, åt¬
skilliga enskilda personer, orter eller ständer. För öfversiktlighetens skull
behandlas de handlingar, som sammanhänga med landsortsmötena, i en grupp
för sig, riksdagskallelsen och den däraf föranledda brefväxlingen i en annan.
1) Förberedande möten.
Enligt hertig Karls almanacksanteckningar samtalade han den 3 dec. 1596
med allmogen på Österrekarne och den 4 med bönderna från Åkerbo härad
och Västerrekarne. Den 8 dec. kom han till Västerås och möttes där af
Magnus Brahe, biskopen och prästerskapet samt borgmästare och råd; äfven
några dalkarlar kommo till honom. Den 7 jan. 1597 besökte han Salberget
och återvände den 11 till Västerås, reste med sin gemål den 12 till En¬
köping, den 17 tillbaka till Västerås, den 21 till Uppsala, där han den 22
talade med ärkebiskopen och professorerna och den 23 med allmogen. Den
29 jan. reste han åter till Västerås, besökte den 11 febr. Strängnäs marknad,
var den 13 i Köping och kom slutligen den 17 till Arboga.
7/2
1596
304 Hertig Karls öppna bref till invånarne i Arboga och Köping samt
Åkerbo härad och Västra Rekarne angående de mot honom af
konung Sigismund framställda beskyllningarna. Eskilstuna 1596
den 4 december.
Samtida defekt afskrift bland »Handlingar ang. politiska för¬
hållanden 1595—-1598» i Riksarkivet, stundom rättad efter en
afskrift, som varit i Hog. Bielkes ägo, med följande påskrift af
honom: »Furstens utgångne öpne bref till Väsmannelandh emoth
thet kongl, öpne bref, som blef opläset i Åplandh om hösten
anno etc. 96». Afskrifter under annan datum och med en och
annan redaktionell förändring, ställda till annan landsort, före¬
komma äfven.
Vi Carl etc. tilbiude ider elskelige cronones trogne undersåther och
dannemän alle, som i Arboga och Köpings städer sampt Åkerbo häradt
och Västre Rekarne boendes äro, vår etc. och vele eder, erlige danne¬
män, her medh nådel. icke förhålle, at efter vi håfve förnummit, thet
Johan Bagge och Nils Benchtzonn hafva dragit omkring i landet och
utspridt en hop osanferdige dichter och lögner, så och lätid upläsa k.
M:z til Svärige och Polen etc. bref, hvilke vi dogh icke h:te k. M:z
bref tilräckne, efter h. k. M., af falsk och osanfärdigh berättelse beveckt,
häfver thet uthgå låtid, der uti oss särdeles månge beskyldninger varde
tillagde, för hvilke vi dogh, Gudh thess låf, oss aldeles vete fri vara;
derföre på det I, dannemän alle, måge sielfve sanningen vete och huru
myckit vitzordh ider ställe bör til deres osanferdige berättelse och för¬
tal, så håfve vi ider på denne tidh hit til oss fordre låtid, nådel. be-
gärendes, I icke vele ställe någen låfven til sådane orolige och osan¬
ferdige menniskiors angifvande, för än I vårt rätmetighe svar håfve
förnummit, det vi nu her på thet korteste hafva förfatha låtid och vele
her nest videre i tryck allom låthe kunnogt varda.
Och så myckit thet första belanger, at ider är tilsport medh hvem
I hålla vele, antingen medh h. k. M. eller oss: så hade sådane spörs¬
mål intet giordtz behof, förty vi vete icke annorlunde, än vi håfve
hållit och än hålle medh k. M. etc., såsom är Sväriges rikes krönte ko-
nungh, then vi medh edh och plicht förbundne äre i alt thet som för-
svarligit är både för Gudi och mannom och then edh, som vi på både
sidor hvar annan giort håfve, likmätigh är. Borde förtenskuldh sådane
onde och ärelöse menniskior, som hvarken hålle ord, löfte, bref eller
segel och sådane oträngde spörsmål för almogen framsätia, medh rätta
tilbörl. blifva tiltalde och såsom fädernes landzens fördärfvare straffade,
förty thet är klart och uppenbart, at sådane onde menniskior medh
theres tal, som the uti månge år uti k. M:z s. her faders tidh christe-
lige etc. och jämväl sedan håfve bruket, intet annat ther medh sökie
utan theres egin fördel medh menige ricksens fördärf och store skade.
Och efter h. k. M. så väl som vi ther egenom varde förde på stort
1596
773
förtal, like som vi på bägge sider skole håfve förgätid al inplanterad
kärlek och hvadh vi hvar annan på blodz och skyldskapsens vägne efter
Gudz ordningh och skickelse och sielfve naturen plichtige äre, så vet
Gudh at oss är [gör?] ondt, det vi sådant moste höre, och hoppes oss at
Sväriges rikes trogne inbyggiare skole ther medhlidande öfver håfve och
ther til förhielpe, at sådane lögnachtige munner måtte engångh tilbörl.
derföre straffade varda och egenom eders trogne bistånd så varde en¬
gångh tilståppade, at andre måge håfve en varnagel der af och icke
sä utan beskedh och sanningh sådane updichtan iblandh almogen uth-
före och så dristigh handle både medh bref och segel, äre och redlig¬
het som nu af desse och någre flere skedt är, och är lätteligen til at
märkie utaf deres ostadighet och äreförgätne sinne, huru troligen the
skole vele hielpe och styrkie richsens undersåther til trohet emot k. M.
etc. alles vår hyllade och svorne konungh, när the sielfve gifve orsak
at gore om intet then edh, som konungen på sin k. kröningh almogen
sin svorit och tilsagdt häfver, hvilket the nu igenom sina lögner hafva
för händer. Så är och det klart uppå taga, at efter thet the icke vele at
konungen skal hålla them, hvadh h. k. M. låfvadt häfver, så varde the
myckit mindre achtandes theres edh, äre och redlighet, som the h. k.
M. medh bebundne äre, hvar them tillfälle och lägenhet eliest gifves
kunne. Och derföre vele vi håfve alle ärlige svänske män för sådane
personer och landzfördärfvare fliteligen varnat och medh höge alfvar
förmanet, at I tage eder för sådane tilvare och hålla them för sådana
män, som hvarken äre eller redlighet achte, såsom och nådel. bidie, at
the vele komma ihugh, uti hvad jämmer, nödh och älende, som thette
konungeriket kommit var, den tidh det under främmande härskap så
ynkeligen var til rofs gifvit, sädan svänske män theres infödde herre
mist hade, hvilket varade vidh pass 200 år ifrån k. Magnus Erichsons
tidh och in til k. Christiern then omilde, der då svänske män för deres
långlige osämio in til roten vorde jämmerl. fördärfvade, thet som och
nu egenom desse hafs för händer, hvilket sädan genom v. s. k. h. fader
etc. och andre erlige svänske män då åter vart förhulpit på fotterna
igen och särdeles af the ärlige och manhaftige bärgsmän och dale-
karlers tilhielp, som sådana theres fäderneslandz nödh och ynke och
v. s. h. faders förmaningh lothe gå sigh til hiertad, der egenom riket
är igen kommit til någon lisa. Och endogh thet egenom menniskiors
tilskyndan då så väl som nu sädan åter igen vart stad uti stor färe,
doglickväl häfver lute v. s. k. h. fader igenom Gudz gudomelige försyn
alt igenom gåt och til beslut, när Gudh h. k. M. af thenne jämmerdal
kallade, lefft thetta konungerike efter sigh uti fridh och rolighet och
stor ympnoghet, til alt hvilket orsaken var, nest Gudz thens alzmech-
tigstes välsignelse och gåfver, at riksens undersåther i längden väl för-
nummo, hvadh inbördes tretta och oenighet och månge regeringer hade
innebäre, och derföre en [0: om?] samdrechtighet och inbördes fridh och
rolighet så och en regent och regering sigh beflitade. Och sädan hvadh
774
1596
samdrechtighet häfver uthrättad her i riket, thet görs icke behof at
lagge mångh ordh uppå, utan sielfve förfarenheten viser thet nogh uth,
så at Sväriges rike häfver ther egenom månge mechtige fiender uti
36 år motståndh giort och är än her til, Gud thess låf, vidh ett täm-
ligit väsende och utan thes ovänners förminskelse vidh macht behållet
vordet, hvilket borde alle svänske män gifve orsak, at the effter fridh
och enighet så och en regeringh trachte och alles theres upsåt för¬
hindra, som oordningh, split och oenighet i riked vele åstadh komme,
hvilket altidh häfver varit thette konunge rikes fördärf.
Videre hvadh the beskyldninger vidkommer, som i k. M:z bref
författade äre, efter som the säije, endogh vi väl kunne tänkie, at the
egenom en hop orolige menniskior äre tilsamman satte och updichtade,
h. k. M. aldeles ovitterligen, så varder oss i förståne tillagdt, at vi
håfve eder medh fast större skatninger, skiutzfärder och annen ovanlige
tunge mere besvärade, än i sielfve feigden skedde. Ther til vi vele
vårt rätmetige svar gifvit håfve, at fast änn vi oss sielfve icke undskylle
vele, så varde I oss visserligen derföre ursächtandes. Ty eder är allom
nogsampt kunnigt, medh hvadh åhågha och stor mödho vi håfve oss
der om vinlagdt, at the månge beskatninger och skiutzfärder, ther medh
I håfve varit en tidh långh her medh betungede, måtte varde afskaffade,
efter som eder väl vitterligit är hvadh för ordningh vi medh påstvapner
hafva göra låtid, der I tilförende håfve most skiutze hvar och en liu-
gare, som i landet hafva framdragit, så at I nu hos eder sielfve terföre
stor lise förnimme. Och hvadh then hielp vidkommer, som uti Söder-
köpingh af menige richsens ständer til richsens gäldz afbetalningh be-
viliat blef, så är hon icke af oss, efter som eder sielfve väl vitterligit
är, pålagd, såsom vi icke heller den ringeste penningh der af oss til
nytto håfve lagdt, utan är af ider samptl. uthskickede godvilleligen
samtyckt och beiakat, så at I ther til icke äre tvingade utan eder ther
til efter lagen skyldige bekendt, endogh störste delen der af hos under-
såterna är blifvin okrafd för deres oförmöghenhet skuld. Så är och
thenna skatningh icke af katie pålagdt utan uti the fall, som lagh medh-
gifver, och för h. k. M. och hele richsens egit gagn och välferdh skuld.
Ty först var riket egenom then långvarachtige feigden, som nu i 36 år
varit häfver, kommet på store gäldh, hvilke om the icke skulle betalte
blifve, ville thet lända h. k. M. si eif och hele riket til (som) störste för¬
tal och skadha. Til thenna orsaken häfver och myckit then oordningh
hulpit, som nu en långh tidh varit häfver uti riket och [o: att?] hvar
häfver tagit til af richsens upbördh, som honom sielf häfver syntz, och
minste parten kommer til konungens och riksens bäste. Så häfver
och til samma gäldh thet icke varit en ringe orsak eller och än är, at
konungen icke sielf häfver varit inrikes, utan most igenom svenske mäns
tilhielp flytties och föres land emellen, der på ingen ring[e] umkostnad
häfver gångit och ännu gå vil, endogh Svärige hade väl kunnadt föde
sin konung och medh sådan umkostnadh varit ftfrskonedt, til hvilket
1596
775
the måge svara, som ther til hulpit och rådgifvit håfve allenest för then
tränchten och begären skuld som de håfve haft til at regere och ther på
giort et särdeles besluth, richsens ständer aldeles ovitterligit, så at the
skole vara i konungens frånvare siu, som landet och konungeriket styra
skulle, det som nu och är och kommer i sielfve värket och ännu dag-
lige stämples. Män hvadh gagn der effter vii folie i längden, thet
varder richsens undersåther medh tiden förnimmandes, förty ju flere
kocker, ju mindre i grythen, som man pläger säija. Öfver alt thetta,
så vore månge höge personer och konunge döttrer, som theres brud-
skat her af riket krafde och än kräfvie, hvilket man them icke hvarken
efter lagh, tästamente och arfföreningh neka kunne. Therföre vore ju
orsaker nog på färde, hvarföre man moste besökia undersåtherne om
hielp och biståndh, efter inge andre uthväger för handen vore, och är
thenne skatt fast ringa emot the månge och store beskattninger och
finantzer, som i thenna åren vankat håfve eder och hele richsens under¬
såther til märkeligh tungo och besväringh, som håfve varit the olaglige
gärder, gårdeköp och annat mere, som vore förlängt at upräkne, ther
egenom en hop partiske menniskior håfve söcht sin egin nytte och
fordel och store ägedelar samman lagdt, så at en part af dem nu sittie
och håfve af almogens mod[z] och blodz uthsugelse jul och gode dagar,
och är icke den ringeste penningh af en sådana dråpeligh summo til
richsens nytto användt eller någen sinn derföre räkenskap giordt, ther
dogh af thenne ringe hielpe skatt månge richsens gäldh äre betalte
vordne och månge der medh til fridz stälte af thet, som nu uthkommit är.
Hvadh the runda löfte och tilsäijelse tilkommer, som uti för:ne bref
författade äre, så ändogh vi intet tvifle, at k. M. på sin side fliteligen
der öfver varder hållandes, at I icke med någen o[lag]ligh tunge skole
besvärade varde, medh mindre riksens lägenhet annorlunde tilsäije kan,
så ligger dogh haren icke der, utan thet är allenast ett grep af then
orolige påveske hopen uptäncht til att komma split och oenighet her
i riket, på thet the deste bätre må främia theres upsåt och vilie medh
deres falske religion. Förty the kunne [väl] markie, at hvar the skole
håfve sin framgångh, tå kan thet icke ske mädan richsens inbyggiare
enige och ens til sinnes äre utan moste först jämmerligh krigh och
blodzuthgiutelse varda fört på banen, efter som the thet spelet mester-
ligen uti Frankrike och Niderlandh någre år drifvit håfve och än för
händer hafs i Pålandh, hvar theras anslagh finge hafva sin framgångh.
Män der, Gudh förbiude, att the finge öfverhanden, då skulle I först
förnimma, huru stor lisan ville vara för almogen, thy då moste de
först vara förtänchte at byggia up alle förfalne och niderbrutne closter,
sädan ville icke en ringe penninge summa behöfves til at köpa hälge-
domer i Rom och andre främmande orter och låta them hit i landet
[föra?], efter the helgedomer, som her tilförende varit håfve och store
summe penninge kosted, medh klöstern plåt förskingrade äre. Thess-
likes vorde och s. Peders penningh intet förgätin och thet till et sträf
1596
för theres synder, efter the ifrån then romerske kyrkio äre afvekne.
Och til thet sidste så kom me aflatz kram medh sådana myckenhet, at
the skola neppeligen hafva så många kalfve huder, som ville behöfves
at skrifve aflatz bref på, hvilke the sådan skole köpe både för sigh
och sine hustru och barn och derföre uthgifve gul, penninger, silfver, så
och thet endesta the äga, både hus, jordh och grundh, efter som til-
förende her uti riket häfver tilgåt, som allom är kunnogt och vitter-
ligit. Och när som alt omkringh gingo, så kunne ändå ske, at brefvet
vore orät skrifvit och blefve så snart et passebordh åth hälfvetid än åt
himmelriket, efter som thet och troligast vara kunne, efter thet är
Christe förskyllan, hvar igenom menniskiorne allene varde salige, til
stor försmädelse. För sådant alt gifs ider de fagre ordh, medh hvilke
the påveske trachte effter at fånge eder, lika som man plägar fånga
foglar i snarur och fiskar i nät, ty I kunne sielfve besinna, huru omöije-
ligit thet är, at richsens gäldh skulde utan eder hielp blifve afbetalte,
så och slått och befästninger bespisade och h. k. M:z hof försörgt, när
h. k. M. kommer i landet igen, thet vi önske och begäre at uti en
lycksam stundh och medh thet förste ske måtte, efter richsens upbördh
all förlänt är och landzenderna emellen thesse nyie befalningzmän så
parterade, at cronen minste delen behåller. Så kunne I af samme bref
strax förnimma at thet lyfte kan icke hållit blifva, ty ther uti varde I
förmante, at I skolén tänkia til then högbårne frökens fröken Annes
brudskat, så at han är tilrede, när ther på varder kraft. Nu är her
flere konungedötrar, som på samme värf med lika rättighet tale, hvilke
I och medh en erligh hemgift efter lagen at förse plichtige äre.
Oss är och egenom några edre uthskickade och andre trovärdige
menniskiors berättelse tilkenna gifvit, at Nils Benchtsonn och Jahan
Bagge håfve låtid sigh ther strax höra, at the ville sticke elden på
Arboge stadh, efter the icke bekomme så myckit hö til sine häster,
som the begärade, thet dogh, Gudh bätre, fast ringa her i landet i
thetta år blifvit är. Så varder och beklaget, det Uplandz rytterne
håfve dragit omkringh både i Upland och Fiedrundelandh och tvingat
almogen at utgöra osedvanligit och odrägeligit borgläger, så och myckin
annen motvilighet bedrifvit, oansedt at vi medh deres besåldningh och
uppehälle en sådan ordningh hafva göra låtid, ther medh the sigh, mädan
friden är, väl kunne behielpa. Ther af kunne I väl förnimma, huru
stor lisa framdeles vara vil, ther riket utan något vist hufvudh vara
skall, och hvar framgent så regera i landet, som honom synes och nu
begynt är. Ty der af vil sig på denne siden thet samma förorsakas,
som nu i Finlandh på fullan gångh är, ther almogen hvarken hus eller
hemfredh niuter utan krigsfolket tager thet endesta bonden äger, så at
månge hundrade äre af hungers nödh döde vordne. Terföre är vår
trogne rådh och förmaningh, at I eder af sådane söthe ordh icke läte
beveke, efter thet I medh händer ther upå taga kunne, at sådan lyfte icke
kunne holles och länder allena til siels och godz fördärf och undergångh.
1596
777
Yterligare hvadh the ceremonier tilkommer, hvilke eder andelige
förmän aflagt hafva, så tvifle vi intet, at the ju ther til godh skäl och
grundh håfve och vete thet väl til att försvara, när så behof göres
kan, och äre samme ceremonier icke annet än en aflefve af de påveskes
afguderi, medh hvilke the stå väl, som the för theres runde löfte sökie
lägenhet at klängie ider griman öfver hufvudh och komma en vilfarande
meningh, som the om mässeoffer och thess tilbidielse fatted hafva, her
i riket igen på banen och så egenom sine månge siälemesser skilie
eder vid all eder förmögenhet, efter som fordom häfver alment tilgåt.
Ty samma aflagde kyrkiostadgar äre icke uti Gudz ordh grundade
heller af Christo och hans apostlar insatte, utan af påven och hans
anhangh någre hundrede år effter Christi bördh til at försambla godz
och ägodelar uptänchte och sädan af theras mässeböker uti vår kyrkie-
ordningh införde. Hvarföre och vår kyrkieordningh uthtryckeligen
effterlåther, at man them afläggie må. Therföre så fatter icke then
meningen, at elter thesse ceremonier nu äre aflagde, så häfver Gudh
oss straffat medh thenne onaturlige väderleken och svage årsväxt, som
nu i thetta år varit häfver, efter som våre papister falskeligen hos the
oförståndiga föregifve. Ty alt sådant sker för våre synder skuldh,
hvilke daglige mer och mer tilväxe, ther egenom vi Gudz vrede öfver
oss upvächt håfve. Och ther samme ceremonier skulle då vare rätte
orsaken til, då ville der af folie at uti Polen och Italien och andre
landzender, ther som påvedömet är, stor ympnighet finnes [skulle], efter
ther samme ceremonier i dagligit bruk äre. Män nu är vist och sant,
at ther är en dyrare tidh än her, och Gudh nådeligen afvende och
låthe aldrigh then tiden komma hit til oss, så at en tunna rogh häfver
i Frankrike och Italien såsom och flerestädes gullit öfver io slagne daler
och än gäller. The håfve icke heller mindre varit medh rägn och vatu-
flodh förskonade än her skedt är, som allom är kunnogt och vitterligit.
Til thet tridie gifs oss skuldh, thet vi håfve oss allena then äre
tillagt, at vi riket fridh och rolighet förskaffat håfve, thet dogh aldrigh
skall bevisas, ty vi vete väl, at Gud är then samme som alle potenta-
ternes hierta uti sin hand häfver och them til fridh och sämio beveker
och icke någen menniskia. Och såsom vi icke neke ther til, at ko¬
nungen allena tilhörer krigh begynne medh sin rådz rådhe, när han
inländes är, så bekenne vi och medh all kärligh tacksamhet, at h. k.
M. häfver sigh som en christen och mildh konungh ther om vinlagdt,
at thette konunge rike måtte komma til fridh och ro igen. Icke dess
mindre så håfve vi och för vår person haft al flit mödo och omak
ospart, utan beröm til säije, at ther medh måtte komma til en godh
och önskande fridh, efter som alle erlige svänske män och särdeles
the, såsom uti Sväriges rikes rådslagh och handlinger håfve varit bru¬
ket, vette ther om oss vitnesbyrdh gifve, hvadh umsårgh vi derföre
dragit håfve och huru höijeligin vi håfve oss beflitad, at riket icke
ytermera i någen feigde skulle varda satt.
77 8
15%
Efter nu, ärlige danneman, sådane osanfärdige beskyldninger utan
någon skäl och grund och, såsom oss hoppes, k. M. aldeles ovitterligen
om oss i landet varde utspridde, ther egenom vårt gode furstelige
nampn varder förklenedt och stor oordningh i landet dagligen mer
och mer tilväxe och öfver handen tage, therföre vil vara af nöden, at
menige Sväriges rikes ständer k. M. medh budh och bref besökie och
af h. k. M. ödm. och flitel. begäre, såsom och alfvarligen råde och för-
mane, thet vi brede vidh them gore vele, at h. k. M. ville sielf begifve
sigh hit inn i riket igen och thet efter sin edz lydelse regere och förestå,
at skulden icke måtte skiutas på oss, som nu och esomoftast sket är.
Förty Gudh vet, och den tage vi til vitne, at medh vår vilie och sam-
tyckie sker thet intet, at richsens.undersåtere i någen måtte skole varda
besvärade och sigh der öfver hafva at beklagha. Gudh alzmechtigh
gifve h. k. M. medh sin nervarelse kunne finne på andre medel och
andre uthväger, då önske vi det af hiertad gärne. För hvilken orsak
skuldh vi och förnämbligen håfve latid achtad en härredagh uthskrifva
till Arboga, på thet ständerna sigh ther samsätie måge, ved hvad sät
h. k. M. måtte medh thet fogligaste och förste komma in i riket igen.
Ty ther riket icke skall någen viss regent och hufvudh hafva, utan så
egenom thenne månge regeringer blifve parteredt och til rof och sköf-
lings gifvit, som nu begynt är, då kan riket aldrigh komma på fotter
igen, eij heller almogen någen lisa förvänta, utan kronen måste altidh
behålle tome taskan och andre penningerne, ther egenom riket varder
sat uti högste fara och på sidstone kommer på ytersta fördärf och
under ett främmande härskap, som fordom häfver varit sket, förty så
månge regenter hafva fordom intet sampt sigh om regeringen, så sker
thet icke heller ännu. Hvarföre håfve vi och most uti Stockholm för
denne brist skuldh afsäije oss medh regeringen, efter vi medh seendes
ögon nogh märkie kunne, at intet gåt i längden af den regerings forme,
som nu upkommen är, kan sigh förorsake. Och hvar vi icke mere
tack hade vist oss skulle förtiena, än nu skedt är, både hos en och
annan, då hade vi medh denne mödesamme och fåfänge regeringh väl
måtte vare förskonedt och icke sä ofta der til kallet, som skedt är, ty
vi hade väl uti den staden medh annan åhåga och tankar giort oss och
våre efterkommande mere gagn, thet vi nu alt heregenom håfve för-
sumet. Dette vi eder danneman alle på denne tidh efter högste nöd-
tårften samptligen och nådeligen icke håfve vele förhållit. Och befale
eder samptligen och nådeligen Gudh alzmechtigste. Af Eskilstuna then
4 decembris år g6.
Det bref af konung Sigismund, som härmed åsyftades, var af den 30
juli 1596 och hade (enligt ett exemplar) följande lydelse:
Vi Sigismundus etc. tilbiude eder, v. t. m. och u., adel och oädel,
andelige och värlzlige, köpstadzmän, krigsfålk och bönder, som boandes
äre udi Gästrikeland, vår etc. och gifve eder, t. m. och u., nåd. til-
15%
779
kenne, att såsom vi näst Gudz alzmechtiges pris och äres förmerelse,
så och näst vår egen och Sverigis rikes välfärdh inthet heller öndske,
se och begäre, en att alle saker udi vårt arfkonungerike Sverige således
måtte tilgå, lages, ordnes och vidh macht holles, att I, som udi denne
monge och mödesamme feigde åren stor tunge och börde udi monge-
hande måtte dragit, borit, och undergifne varidt håfve, måtte uthi thesse
påbegynte lycklige fridz år till någen öndskelig stadge, ro och lise
komme, der egenom I eder då någerledes kunne vederqvicke och uthur
den fattigdom och oförmögenhet, I äre komne udi, uprette och pä något
sätt förkofra och förbätre, helst meden Gudh alzm. oss en evigvarende
fredh medh v. och Sverigis rikes fiender mildeligen förlännt häfver,
för hvilket hans gudd. M:t vare priset och äret evinnerligen;
så håfve vi och medh synnerlig ähuge och flit så väll medh den
christelige och rättvise regerings ordningh, den vi efter oss lothe, när
vi förreste ifrån v. k. arfrike Sverige, som elliest seden åfte medh våre
skrifvelser så väll h:ne f. hertig Carl etc., som dhe edle och velborne
oss elskelige v. g. m. och riksrådh, som vi regeringen håfve ombetrodt
uthi öfvervägende och godh acht håfve, kärl. bidie, nåd. förmandt och
befalat, att the sigh och om eders och flere våre undersäters gagn och
bäste till ded högste skulle värde lathe.
Icke thes mindre, ehuru vi thed fliteligen eder tilgode och udi en
och andre mätte förordnedt, laget och befälet håfve, förnimme vi lel
icke uthan störste vårt mishag och christeligh medhönken, den vi som
eder ende rette och svorne konungh och öfverhet till eder drage, atti
den fredh, som vi eder efter ytterste macht gärne håfve tilförhulpet
och en yttermere gärne unne, intedt håfve nutidt tilgode, uthan medh
fast större skattninger och pålagur, forsler, skiutzfärder och annen
ovanligh och olaglig tunge, en i sielfve feigden skedde, emot vår vilie,
förbudh och all rätt daglige besvärede, betrychte och betungede blifve,
hvilket vi dogh icke hade försedt oss hvarken till h:te v. k. fader¬
broder heller regärings rådh eder hända heller vederfara skulle, synner-
ligh och särdeles medh den store och ohörde pålagu, som senest udi
den olaglige Suderköpings samqvembd, emott vår vilie och förbudh
hållen blef, eder till att uthgöre är påbuden och opålagt vorden. Så
på thed, t. m. och u., atti så väll om fide skattningh och pålagu, så¬
som och om dhe aflagde kyrkie seder och allt annet, som en part
ther i Sverige oss tilmäthe, falskeligen och osanfärdeligen föregifvendes,
att sådant efter vår betalning och samptyckie päfordres, måge vethe
sielfve sanningen och rätteligen förnimme vår vilie och meningh der
om; så gifve vi eder till ded förste nåd. tilkenne, att vi om fide olag¬
lige pålagu icke ens till ded minste äre åthsporde vordne, myckit min¬
dre der till håfve samptycht eller befalningh gifvidt, uthan såsom fide
Suderköpings samqvembd aldelis emot vår villie och uthtryckelige för¬
budh hollén blef, så är och fide olaglige skattningh emott vår vilie
och befalningh opålagd. Hvarföre, like såsom vi fide samqvembd al-
780
1590
deles vele håfve rygget, ogillet och om intet giort, så vele vi och
udi like måtte håfve eder för samma olaglige skattningh och pålagu
aldeles frie giorde och nåd. medh förskoned, dogh undentagendes och
icke ment den brudeskatt, som eder för v. k. syster, h:ne furstinne och
kongedotter fröken Anna efter Sverigis lag bör uthgöre, der om vi
och eder allrede håfve latidt tilskrifve, hvilken vi förse oss, atti obe-
svärligen och välvilligen uthgörendes varde, ded vi och eder här medh
nåd. befale, och på thed samme brudhskatt icke motte blifve försking-
ret eller till andre uthgifter förrycht, såsom åfte tilförende skedt är, så
vele vi atti håfve honom rede och inne medh eder, till thes vi någre
våre trogne men förordne, som f:de brudeskat af eder annammandes
varde. Men hvadh udöfver f:de brudeskatt uthi någor måtte fordres
heller pålegges kan, skole I ingeledis uthgöre, och der I alrede något
hade uthgiordt, skole I håfve macht att fordre thed tilbake igen af
them, som thed upburit håfve, thed vare sigh litedt heller mykit. Hvar¬
före vi och eder här medh nåd. vele håfve vardnedt och förbudit, atti
efter denne tidh ingen skattning, gärd heller ovanligh och ny pålagu
uthgöre skole, uthan I håfve der om våre egne kon:ge underskrefne
och förseglade bref och befalning för eder, oansedt hvem ded vare kan,
högh heller lågh, som der opå medh ondo heller godo fordrendes var¬
der, såsom vi och vele håfve eder, t. m. och u., nåd. betacket, atti
icke så lättfärdeligen håfve velet begifve eder till f:de mothe i Suder-
köpingh, uthan blifvidt deden och icke heller velet beiake hvarken till
thed, som mott vår komge höghet der är besluted, icke heller till denne
olage hielp och pålagu. Udi like måtte skole I och vethe, t. u., att
vi och här efter vele håfve eder fridkallede och nåd. förskonede för
alle kostgärder, ehvem ded och vare kan, som eder den ville pålägge,
medh mindre vi lathe eder der om tillskrifve, ty thed är oss ännu icke
förgäted, hvad eder så väll som flere v. t. undersåter i Sverige skedde,
strax samme hösten vi droge af riket, medh den svore gärd riket blef
pålagt emot vår vilie, löfte och tilsäijelse och förrychtes och försking-
redes, att hon kom hvarken vårt krigsfålk eller befästninger tilgode,
hvarföre och våre och riksens gräntze befästninger nu på alle nöd¬
torfter så äre förblottede, att ther slätt inthet finnes i förrådh.
Till thed anndre, hvad och edre vanlige kyrkie seder tilkommer,
som är ophögelsen i messen, salt, lius vidh dopet heller anndre christe-
lige ceremonier, bruk och öfninger och kyrkieprydninger, söm udaf
eder andelige förmän äre aflagde och en part gifve oss skulden före,
skole I förvisso vethe, att vi sådant eller eder christelige tro och van¬
lige gudztienst aldrigh håfve hvarken förbudet eij heller befälet att
förandre. Hvarföre ther någre finnes kunne, som oss för sådant be-
skylH heller beskylt håfve, såsom dhe och mykit annadt falskt och
osant tael om oss uthspridt håfve och en dagelige uthspride, så för-
mane vi eder, atti ther till ingen tro sättie vele uthan förvisso hollet,
att dhe håfve giordt oss orätt och seije sin egen vilie der udi, söke
1596
781
och intet annedt der medh en att afvende eder hierte ifrån oss såsom
från eder rätte konung och öfverhet, den I medh edh och trohet allene
förplichtede äre, hvilken vi dogh icke kunne förmode, att I för någen
lättfärdighet eller osanningh förgätendes eller eder der ifrå afsyndrendes
varde.
Till thed tridie, hvad den evigvarende fred tilkommer medh Rys¬
sen, som tilförende omrört är, skole I och vethe, t. m. och u., att
näst Gudh alzm. äre vi den samme, som ären och tacken derföre håfve
bör, och ingen annen; vele och icke tilstädie, att någon skall tage oss
den ären ifrån och tilägne henne sigh, såsom och oss på Sverigis rikes
vägne bör samme fredh medh korskyssningen och annedt der till hörer
stadfäste och bekräftige och ingen annen; eij häfver heller någor uthan
konunger macht i något konungerike krigh begynne eller fredh gore
uthan konungens befalning och fulle macht: ho ded gör, håfve engen
krafft.
Hvarföre I och, t. m. och u., ingen tro skole gifve dem, som der
om annet uthspride i landet, ty ther medh att the udi thed Suder-
köpings besluted och elliest, när som dhe beröre om freden, icke ens
håfve nempt vårt nampn, håfve dhe icke velet unne eller gifve oss den
ären, som Gudh häfver gifvidt oss, uthan dölie ded för eder, g. m.
och u. flere, till att komme oss i glömske och föracht, der dem som
t. u. borde medh all tacksamhet och äre komme oss ihug.
Till thed fierde, efter som vi nu medh fide olaglige Suderköpings
pålagu nåd. håfve eder förskonedt, så vele vi icke heller, atti udi
andre motte skole vare udi denne vår frånvare besvärede anten med
dhe monge körsler, förtzler, gästninger, dagsvärkier och skiutzfärder,
der egenom I medh dhe ny opfundne påstvapner som åftest olagligen
betungede blifve, eller någet annet, som eder till tunge dagligen op-
tenkes, besynnerl. af dhe nys tilsatte förläningsherrer, hvilke eder efter
vår bortfärdh aldeles emot vår vethskap och vilie, rättighet och lag
påträngde och tildelte äre, hvilke I såsom i förläningsvis undergifne
vare moste; hvarföre vi eder och här medh för allt sådant nåd. befrie,
efter vi aldrig håfve varidt tilsinnes lathe eder eller någre v. t. u. vidh
thed sätted blifve regerede, hvilket medh vår efterlefde regerings ord-
ningh nochsampt är till bevise.
Och såsom vi både för vår affardh af riket thesslikest och seden
håfve på thed fliteligeste förmanedt och af konungligh macht budit och
befälet välb:te v. elsk. regerings rådh, att the eder och alle riksens
ständer vidh fide laglige regerings ordning holle skule, särdeles till att
pläge och skepe eder lag och rätt och försvare eder vidh the rättig¬
heter och friheter, som hvar och en efter sitt ståndh är berättiget till
och väll bekommit häfver, thed vi och sielfve giort håfve och en här
efter, när vi komme in i riket igen — hvilket genom Gudz nåd. tilhielp
medh förste lägenhet ske skall —, gärne äre tilsinnes att gore; sä för-
mane vi eder och här medh alle sampl. synnerl. nåd., atti udi midler
Riksdagsakter III. 50
782
159(5
tidh och lathe eder finnes emot oss eder rette konungh och öfverhet,
så och vår elskelige käre drottning och högborne käre mansarfvinge,
den Gud oss gifvit häfver, trogne, villige och rättrådige, efter som I
oss thed lofvet, svoret och tilsagt håfve, och icke lathe eder af någen
förföre ifrån then edh och trohetsplicht I oss skyllige äre. Vi vele
deremot vare eder för en nådig herre och konung och gärne rame
edert gagn och bäste udi alle måtte, vi kunne tänkie eder kan lände till
nytto och välfärd, såsom och sådan eder stadighet, välvillighet och tro¬
het emot hvariom och enom af eder efter sitt ståndh synnerligen och
särdeles medh konunglig ynnest och nåde vele vethe att betänkie och
belöne.
Thette vi eder nådeligen icke håfve kunnet förholle, äre och eder
elliest etc. Schrifvit i Warsav den 30 julii anno etc. 1596, udi vår
regementztid i Sverige på thed tridie och här i Polen thed nionde.
SIGISMUNDUS REX
(Sig.)
Hertigens öppna bref framkallade en vederläggning, af hvilken ett par
afskrifter, daterade Västerås 13 (15) december 1596, finnas i Riksarkivet
(Handl. ang. polit. förhållanden 1595—1598).
305 Svar af prästerskapet, borgmästare och menigheten i Västerås på
hertig Karls framställning angående mötet i Arboga. Västerås
1596 den 12 december.
Afskrift i samlingen »Samtida afskriftssamlingar angående hän¬
delser 1594—1598» i Riksarkivet med påteckning: »Prester-
skapsens sampt bårgmester och rådz och hele menighetens schrif-
velse till f. N. hertig Carl ifrån Vestrås stadh thenn 12 dec. a:o
etc. 96».
H:ne furste, n. h., sosom e. f. N. uppå slåtted udi egen person och
jemväll sedhan udi rådstufven häfver både muntl. och schriftel. lated
oss e. f. N. välmening förnimme om k. M. och v. k. fäderneslandz gagn
och beste, för hvilked e. f. N. vårdnet och christelig omsorgh vi e. f. N.
på thed ödm:ste betacke; och hvad sig belanger om thenn herredagh
och allmennelig mothe, som e. f. N. förmener sigh berame och hålle
vill nu i vinter udi Arboga, vår mening ther om förnimme och vette,
om vi villiom till samme herredags mothe komme heller icke, så foge
vi e. f. N. udi all underdånighet vår ringe och enfallige betenkiende
ganske ödm. till att förstå och förnimme, at thed e. f. N. sigh för-
spörier hos oss i thenne staden och försambling om nogon herredag
till att berame och hålle, vill vare oss fattige ringe män alt för högt
och myket till att svare heller nogod bejake, och alldenstund e. f. N.
häfver riksens råd och andre stender högre, sosom e. f. N- sig bettre
och ympnigere kan håfve berådslå med. Doch hvad vår enfallige och
/
1597
783
ringe mening uthi thenne saken må vare, gifve Gudh at the måtte
vare then högste herranom, som är i himmelen, så och v. a. n. h. och
k. Sigismundo till Sverige och Pålen etc., så och e. f. N. till villie och
behagh, och hvad i så måttå men. riksens stender, högre och lägre,
flere för gåt synes samme herredagh till at samtyckie och tilhope komme
alle samptl. med e. f. N. till at schrifve och ödm. begäre, at k. M. a.
v. n. h. ville sigh med thed förste förfoge till oss fattige svenske män
udi sitt rette arfrike och k. fädernesland, så vele vi oss uthi thenne
försambling här uthinnan [icke] mere förvegre änn andre om nogon
herredagh till att hålle heller tid at komme, hvar riksens rådh och
andre stender flere sådant bejake till att komme dit. Thette håfve vi
e. f. N. udi und. ödm. till svar velet gifve och befale etc.
Invånarnes i Västerås senare svar och förening att besöka mötet i 306
Arboga. Västerås 1596 den 18 december.
Samtida handskrift, möjligen original, bland Riksdagsakta i
Riksarkivet, »Förberedande möten före Arboga riksdag dec. 1596
—febr. 1597» med påskrift på sista sidan: »Vesterårs sidermere
svar om herredagen».
K. M:tz und. och troplichtige undersåttere uthi Vesterås stad, ande-
lige och värdzlige, gore vitterligin, att vi hafva oss förent ville uthi
underdånughet besöckie den herredag, som beramet är att holles uthi
Arbogha, och ther opteckia och ytterligare förklara vår kärlek emot
k. M. v. n. k. och ther hos bevise vår trogne och välmente lydno
emot v. n. h. och landzfurste, som altid socker Gudz äre och k. M:tz
höge myndighet till styrkio, ja helle Sveriges rikes gagn och bestå,
och befalle h. f. N. sampt h. N:s furstinna och h:ne lifsarfvinger sampt
thet hella furstl. hus uthi Gudz den alzm. beskyd och beskermn till
andelig och lekamelig välfärd troligen.
Actum Arosite den 18 dec. a:o 96.
Domkapitlet i Vexiö till hertig Karl dels om ryktet att han skulle 307
nedlägga regeringen dels med begäran om råd, huru man skulle
ställa sig i de farliga tiderna. Vexiö 1596 den 20 december.
Afskrift i samlingen »Samtida afskriftssamlingar ang. händel¬
ser 1594—1598» i Riksarkivet med påskrift: »Bref till hertig
Carl etc. af capitularibus i Vexiö sticht. Datum 20 dec. anno 96»,
jämförd med och delvis rättad efter en annan samtida afskrift
(Handl. ang. Sveriges polit. förhållanden 1594—98).
A. n. f. och h., vi fattige män udi Vexiö capittel på hele Vexio
stichtz presteskaps vegna tacke e. f. N. på thed allerödm. för all furst.
784
159?
mildhet, gunst och nåde, som e. f. N. oss udi alle måtte troligen bevist
häfver, synnerligen för then christeliga låfliga och prisliga vårdned e.
f. N. nyligen och långligen om dette evangelische religions uprettende
haft häfver, genom hvilket näst Gudz thens aldrahögstes macht och
bistånd Sverigis rike uthur thet nya Babiloniska mörkret till sanna
liuset kommet är, hvilken e. f. N. omhåga, ehuru hafsens vågh bulrar
och slår, then mildrika Gudh, som alle christelige regenter med frögd
bekröner, visseligen belönandes varder, ther om vi med hele Sveriges
försambling troligen bidie skola.
Gifve vi e. f. N. und. tilkenna, at vi fattige män i preste ämbeted
sosom och udi alle andre ämbeter sampt gemene man med alsom
största sorg och ängslan och bekymber, hvilket icke annars vare kann,
förnummit om thed misshagh, som v. a. n. konung och herre om Söder-
kiöpings beslut, thed vi icke merkie kunne at vare hans k. höghet för¬
när, fattet häfver; item om den regering, som ther emot stelles i
verket, derhos the månge copier, som upläses i landet, och särdeles
om thed rychted som går, at e. f. N. skall sigh ifrån regeringen sagdt
håfve, then e. f. N. Sveriges riket till andelig och lekamlig välmoge,
v. a. n. konung till behagh, udi h. k. M. frånvare effter alle stenders
enhellige begären på sig taged häfver. Och effter vi fattige männ fast
oförmögne äre at besökie h. k. M. i fremmande land och der vi än så
förmögne vore sådanne resår at utstå, så håfve vi ther ingen i k. M.
håf — h. k. M., then både af kon. mildhet och barmhertighet oss be-
svoren är, undantagandes — som oss till h. k. M. fordrer, fast mindre
till thed beste förhielper för then åtskilnen skull, som är i religionen,
then the påviska så högt achta, at the uthan försyn evangeliska för-
achta, förtryckie och dödha; så är a. v. ödm. begäran, at e. f. N.
sampt the välb. herrer riksens rådh ville uthan drögsmåll saken hos
h. k. M. så begå, at h. k. M. ville nåd. sin misshagh falla låtha och
Sveriges allmoge thenn christeliga regering, som e. f. N. med the
gode herrer i k. M. frånvaru effter alle Sveriges rikes enhellige be¬
gären på sig tagit häfver, nåd. niutha låtha, ju så lenge till thes
h. k. M. personliga kommer i riket. Vi förhåppes visserliga at k. M.
af kon:e höge förstånd, vishet och medfödde mildhet större tro till
e. f. N. och the välb. herrer riksens rådh, som udi alle tidher konun¬
gens och riksens välfärdh troligen söcht håfve, stellandes varder, än
till åtskilliga budbärares berettelse; vi begäre och på thed und:ste att
e. f. N. ville nåd. oss fattige sårgbundne män, sosom hele landsens be-
dröfvede och rådvilla försambling goda och nödtårftiga råd meddela,
huru vi oss udi thesse farlige tider stella skole, och them med thenne
vår utskickede medbroder m. Johanne oss till tröst och rettelse medh
thed förste nåd. bekomma låthe. Dette, a. n. f. och h., håfve vi effter
then legenhet, som för hender synes vara, icke kunned e. f. N. förhålle,
uthan på thed und:ste och enfalligste tilkenne gifve, förhåppendes att
159?
785
e. f. N. vår enfallige doch välbemente schrifvelse till thed beste up-
taeandes varder. Och befale e. f. N. härmed etc.
o
Redan den 4 dec. hade ärkebiskopen och capitulares i Uppsala till-
skrifvit hertigen ett långt bref beklagande det »senaste afskedet och skill¬
naden» i Stockholm och förmanande till enighet, så att upprättade föreningar
både mellan konungen och riket och mellan hertigen, »de välborna herrarne»
och ständerna måtte hållas.
Hertig Karl till städerna i Östergötland med sitt gensvar mot ko- 308
nungens öppna bref och befallning att uppläsa detsamma på
rådhusen. 1596 i december.
Afskrift i samlingen »Samtida afskriftssamlingar ang. händel¬
ser 1594—98» i Riksarkivet med öfverskrift »Hertigens bref
till alle städer i Östergiötlandh om k. M. bref, som upläsne äre
then 22 december».
Karl etc. Vår etc. Vi kunne eder, g. m., nåd. icke förhålle, at
vi håfve förnummit huruledes Svenn Månssonn, Claes Slatte och Nils
Nilsson på Säby håfve nyligen draged omkring ther i landzendan, so¬
som och ther i städerne lated upläsa k. Mai:tz till Sverigie etc. och
Pålen etc. bref, udi hvilke oss månge osanfärdige beskyldninger varde
tillvite, för hvilket vi — thed Gudi ske låf — vete oss aldeles oskyl¬
dige. Hvarföre vi och nu håfve varit förorsakade at lathe ther emot
gore vår sanfärdige orsecht och enskyllan och them i alle landzender
allmenneligen och uppenbarligen förkunna lated.
Är förthenskull v. n. begären, at I vele lathe samme vårt bref up-
läse och på rådhuset för menigheten förkunne, deraf hvar man med
rätmätig skäl och af gensvar (sic!) förnimmer emoth alt thed oss af för:ne
personer osanfärdeligen är upå fört och tillacht vårdet, sosom och vi
förhåppes, at I så väll som alle andre, som sanningen bekenne vele,
skole vete och betyge, at vi i så måttå, som vi håfve förmäle lated,
aldeles orsechtade äre, och förthennskull oss therutinnan et sanfärdigt
vitnesbördh gifve. Här med I gore thet oss sker till nådigt behagh.
Och befale etc.
Skrifvelse från Dalarne till invånarne i Götaland med vederläggning 309
af de mot hertig Karl utspridda beskyllningarna, om Arboga
riksdag m. m. Tuna 1597 den 9 januari.
Original bland Riksdagsakta i Riksarkivet, »Förberedande möten
före Arboga riksdag dec. 1596—febr. 1597».
Vi effterme k. M:tz undersåter, som bygge och bo i alt Dalarna
ofvan Brunebächs färge, helsar eder dannemänn alle, som bygge och
786
1597
bo i Småland, Vestergötland och Östergötlandh kärl. med Gudi och
alt gott och latne ider her med kärl. och vänl. förnimme, att her hos
oss nu nyligen håfve varit någre k. M:tz v. k. n. h. och konungs ut¬
skickade männ, som med oss om någre vichtige saker håfve handlat,
der utaf vi i månge handa måtte förnummit håfve h. k. M:tz ynnest,
store lyffter och tilsager, för hvilke vi h. k. M:t underd. och ödm. som
trogne undersåter betacke, viliom och oss beflite att bevise h. k. M.
ther emot igenn all rättrådig lydno och hörsamhet, såsom trogne och
räträdige undersåter ägner och bör, i alt thet svarligit är både för Gudi
[och] mannom, och alrigh vika ifrån thet som samtyckt var i Upsala,
som skedde i k. M:tz croning.
Dhernäst late vi eder kärl. vetta, att brede vidh sådanne lyffte
och tilseigelser, för hvilke vi h. k. M. ödm. betacke, äre och någre
beskylningar oprächnade, som denn h:ne f. hertug Carl v. n. k. och
h. k. faderbroder varda tillagde, hvilke han oss skulle hafva emott h.
k. M:tz v. k. n. h. och konungs villie udi h. k. M:tz frånvaru tilfögat(?)
och opåtruget, och serdeles är till oss giort ett spörsmåll med hvem
vi vele holle, anthen med v. k. edsvorne h. och k. heller h. f. N. hertug
Carl etc. v. n. h. och regent i k. M:tz fråvaru, hvilken vi nest h. k.
M. v. n. k. h. och k. såsom den nermeste och vår rette och edsvorne
crönte konung, så och k. M:tz manlige lifarfvinger och unge broder,
både med edh, lyffte och tilseigelser, så och effter arfsrätten och linien
såsom och Sveriges lag äre tilbundne och förplictade.
Och till thet sidste, så blef och utaf samme utskickade oss före-
läsit k. M:tz v. k. n. h. bref, therutinnen h:te v. n. h. och regent månge
beskylningar vordo tillagde och förvitte, som är först, att han skall
hafva oss med stor tunge, beskatningar, skiutzfärder, gestningar och
annedt mer, än som i sielfve feigde tiden skedde, besväredt; dhernäst
att han häfver vora sedvanlige kyrcheseder förvandlat och sig then
åren tillagdt, att han häfver Sverigis rike fridh förskaffat.
Så vele vi ider her medh kärl. vetta låta, att oss inthet annedt häf¬
ver stått till gore, än förspöre oss hos lute v. k. n. h. och regent hertug
Carl etc., hvad vi till samme ärander svare skulle, och förtenskuldh
utsändt någre vore gode männ till lute h. f. N., hos hvilken oss bör
sökie rådh och tröst, och särdeles medan v. k. n. h. och k. icke i
landet äre. Och effter vi utaf h. f. N. svar, såsom oss igenn tilschrifvit
är, förnummit hafva, att h. f. N. för sådanne beskyllningar aldelis fri
är, effter som vi och sielfve kunne honom der om vitnesbörd gifve,
och icke annars i någon måtto förstått, än att h. f. N. k. M. etc.,
hvilken h. k. M. icke herran skylder är, troligen och väl menar, dher-
före kunne vi icke annedt opå f:de utskickade sendebudh till oss varf (!)
svare eller samtyckie (?), än som her effter fölier:
Först, att effter vi icke annedt håfve förnummit, än lute v. n. f.
häfver vinlagt sig i konungens v. k. n. h. fråvaru, att h. k. M. och
hele richsens välfärd skulle söckt och fremiat varda och uti ingen
1597
7 87
måtto något påbudit, thet som vår rätte nåd. h. och k. i någre måtto
skulle vara förnär eller emot dhe lyffter och tilsegelser, såsom v. k.
n. h. och k. oss giort häfver och vi honom igen; dherföre velle vi oss
ifrån lute h. f. N. icke att skillie, utan vele holle oss till h. f. N. och
ospart håfve alt thet vi förmoge med h. f. N. till k. M:tz v. k. n. h.
och k. och alles vore beste att opsättie, så lenge vi inthet annat för¬
nimme, än thet som her till dax till riksens gagn och bäste är före¬
tagit. Och vele vi i midlertidh, medan k. M. v. k. n. h. och k. utrikes
är, ingen kenne för vår förman hufvudt och regent, än lute v. k. n. h.
hertug Carl etc., hvilken oss ther emot igenn all tryghet och trohet
lofvat och tilsagt häfver, effter then föreningh, som menige richsens
ständer udi Suderkopung bebrefvat och förseglat hafva, och der ifrå
oss aldrig beveke lathe, ehvad på färde komma kan, Och late vi eder
kärl. vetta, att vi icke viliom någrom lydno eller hörsamhet bevise eller
flere regenter håfve, än som uti vår lagbok varder förmält, ther så
står: öfver alt Sverige äger eij konunger vara [mer] än en. Och
effter konungen sielf icke inrikes är och hans son och broder ofver-
mager och icke till ålders och år komne är, så kun nom vi icke, eij
heller viliom vi kenne någon annan i Sverige, som Sveriges rike styre
och regere skall med Sveriges rikes rådhs rådh, än lute v. k. n. h.
och regent hertig Carl etc., dhen och effter lagboken dhen rättaste
är, som thet gore bör, och håfve förthenskuldh samsatt oss med h. f.
N. att besökie itt almennelig möte uti Arboga och ther samsettie oss
om ett fastare och stadigare regemente, än her till dax varit häfver,
så och k. M. v. k. n. h. med bud och bref besökie och förmane, att
h. k. M. vill begifve sig hit i riket igenn och thet regere och förestå
effter sin edhs lydelse, som vi h. k. M. und. och ödm. om betro. Och
thette haffve vi så svarat till theras beskyllningar, dher vid vi och
villiom blifve. Och effter vi kunne förnime och görligen tage opå, att
hvar v. n. h. och k. icke sielf kommer snart uti landet igenn och vi
skulle skillias(!) oss ifrån lute v. n. f. hertug Karl etc., dhå vill thet vara
alles vore förderf och håfve der af inthet annat att vente än skilactig-
het, opror och tvedrächt her udi riket, såsom vi förnimme alreda på-
begynt är i Findland och någre flere landzändar her i riket; vi förmane
ider förthenskuld kärl. med Gudh, att I villien med oss gore itt i saken
till a. v. k. n. h. och konungs beste och vårt egit sielfve gagn och
kome ihug hvad oro och olygko vi alle håfve varit uti i thesse fram-
ledne feigde år. Skulle vi nu opväckie inbyrdes oenighet, så vill oss
sådant vara till obotelig skada och hele landzens förderf, dy I kunne
och ve[te] och komma ihug både af segen och sagur, som vore för¬
äldrar hvar effter annan sagt hafva, hvad olycko vi håfve varit komne
uti tilförene, när såsom inbördes trätte häfver varit opvächt i landet,
att vi håfve förtenskuld orsach nog att taga oss för sådant tilfelle till
vara. Dhett vi ider kärligen håfve velat tilkenne gifve, Gud till all
velfärd befalandes, och bediom kärl., att I thenne sak i gott betenkiande
788
1597
tage vill ien och med thet förste iders tilförlatelige svar med thesse
utskickade igenn bekoma lata etc. Datum Tuna thenn 9 jan. år 97.
Dalarnes sigill.
310 Hertig Karls befallning till vederbörande att låta förkunna Dalarnes
skrifvelse i Götaland. Enköping 1597 den 16 januari.
Hertig Karls registratur 1597 I fol. 14 v. under dateringen: »Af
Eneköping den 16 jan. år etc. 97».
Vår etc. Vi vele ider, trogne tienere, nåd. icke förholla, att me¬
nige man uthi Kopperbergslagen och Dalerne håfve latidt uthgå theres
bref till menige man bådhe uthi Östergötlandh, Smålandh och Vester-
götlandh, theruthinnen the begäre, troligen rådhe och förmane, att the
så vell af samme landzenden som andre vele besökie then riksdag, som
vi till then 18 nestkommendes håfve latidt förskrifve till Arboga, att
the med andre riksens stender motte sig förene och berådslå om the
nödige saker, som thenne tidz besvärlige legenhet fordrer och kräfver,
och k. M. till Sverige och Polen etc. och a. v. k. fäderneslandh kunde
lendhe till velferdh och beste. Så på thet att samme bref icke motte
af någre, som sigh uthan tvifvel beflite sådant att förhindre, unden-
stungne blifve, så är fördenskuldh v. n. villie och betalning, att I uthi
the uthskickedes nervare lathe samme bref uthöfver alt Vestergötlandh
almenneligen förkunnede blifve, och ther hos för alltingh så lage och
bestelle, att the, som medh f:de bref uthsende äre, icke motte någen
oförrätt tilfogedt vardhe uthan heller till thet beste befordrede. Der
medh sker thett som thenne tidz legenhet fordrer och kräfver etc.
Enligt samma formulär skrefs till Hans Eriksson Ulfsparre på Broxvik
afseende på Småland och till grefve Axel.
311 De till Enköpings marknad församlade ständerna till ständerna i
Östergötland om det samtal hertig Karl haft med den till mark¬
naden komna allmogen och om de svar, som gifvits på hans
frågor. Enköping 1597 den 13 januari.
Original bland Riksdagsakta i Riksarkivet, »Förberedande möten
före Arboga riksdag dec. 1596—febr. 1597».
Eder alle christrogne gode män och venner, ädle och oädle, lärde
och lechte) chrigsmän och menige almoge, som bygge och bo udi hele
Ostörgöthland etc., önske vi eftenne få riks ständers personer, som nu
anno etc. 97 om tiugunde dags tidh till Eneköpinghs marknedt komne
1597
789
äre, Gudz nådh och thens helige Andes kraftige beständighet udi kända
evangelii sanningh sampt all lyckeligh velmågo och evige salighet kärl.
och broderi, i Christo.
Christrogne gode män, vänner och bröder, vi kunne eder vänl.
icke förholle, att vi udi dette marknads samqvembd, som här udi f:ne
Eneköpingh församblad var nu om f:de tiugunde dags tid, håfve varid
tilstädes, när then h:ne f. och h. h. Carl, Sväriges rikes arffurste och
föreståndare etc., hade ett almenneligit samptall medh gemene almoge,
som till f:de marknad kommen var, der h. f. N. desse eftenne punch-
ter udi frågevis framstälte.
Först om vi alle samman voro till sinnes att blifve vidh then chri-
stelige enighet både udi andelige och verldzlige saker, som udi Upsala
och Söderköpingh uprättadt och besluten är och sigh på konungens
edh och försäkringh grunder? Sedhan, om och rådeligen kunde synas,
att efter nu fast sälsynt udi regementet tilstår och oårdningh stor up-
kommen är, der af myckid obestånd förorsakad är, man då motte af-
färde någhre fulmyndige af rikedt medh bref och budh till den storm.
etc. h. Sigismundum etc., en regerande herre udi Svärige och Pålen etc.
v. a. n. k., och h. k. M. ödhmiukeligen bedie läte, att h. k. M. vele
doch icke långer vara ifrå sitt k. fädernesland och arfkonunge rike
Svärige, uthan med dett förste sigh hit begifve, på thedt all oenighet
och buller, som sigh igenom monge orolige menniskior här yppedt
häfver, måtte afskaffedt blifve och riksens välferd styrkt och förmeradt
varda? Och der sådane legation vore riksens inbyggiere gangneligh
och behageligh, att de då vele sigh till dette mothe begifve, som udi
Arboge den 18 febr. i dette år för den skull beramet är, der att be¬
rådslå om alt dett till en sådane legation kunde behöfves.
Till thedt yterste frågade h. f. N. om vi och vele med vår skrif¬
velse förmane väre bröder, som udi de andre landsender boendes äre,
besynnerl. the som kunne i nogodt misförstånd här om af andre förde
vara, att the och ens med os tillsinnes blifve vele, och för then skuld
sigh till f:de möte begifve, att the och der till medh deres trogne rådh
motte förhiälpe, att v. a. n. k. vele för alles våre ödmiuke och und.
bön och tränchtan, den alle efter h. k. M:tz lyckelige hemkomst drage,
med thedt förste till sitt arfrike komme och sine trogne undersåters
gagn och bäste nåd. styrkie och i alla motto förfordre.
Och medan h:ne f. häfver på f:ne punchter gunstel. begäredt, att
vi och vårdt betenkiande gifve ville; så endoch vi icke för den skull
äre hit till denne marknan komne, att vi mente om riksens saker nogodt
berådslås skulle, uthan hvar och en laghl. sine värf och ärender, efter
som vanl. ske pleghar, motte att beställe; doch likvell, all den stund
vi icke annedt kunne förmoda, än att efter Söderköpings beslutt the
vällbörne herrer riksens rådh sampt med furst. N. i samma mothe til¬
städes äre och samptl. all helsosam rådh styrkia, såsom vi och dett
hos h. f. N. ödm. håfve begäredt låtedt, håfve vi efter denne tidhs
7 90
1597
kordthet sådana v. n. f. framstälté punchter öfvervägadt och dem efter
h. f. N. muntelige förklarningh och höghe betygelse, såsom the här til-
förende förtalde äre, samtyckt, såsom vi och för väre personer lofve
och tillsäije os vela ther med Gudz hielp till städes att komma; och
äre aldeles udi den förhopningh att och the andre ständer udi riket,
när dem här om kunnigt blifver, det samme görandes varde. Ty vi
kunne icke förnimme, att nogot uthi f:de punchter författes, thedt vår
christelige religion och eds förplichtelse kan hinder gore eller v. a. n.
h. och konungs k:ge höghet och rättighet förringe, hälst medan vi vår
christelige förbunds enighet och v. a. n. konungs lyckelige hemkomst
här medh allena vele åstunda och sökia. Så fordrer och vår trohet af
oss, den vi h. k. M. skyllige äre, att vi sådana h. f. N. framstälté frå-
gher skole rum gifve, efter vi icke än en rese håfve med riksens ful-
myndighe sänningebud besöcht v. a. n. k. efter h. k. M:tz afresande
hädan af rikedt, såsom och icke eller und. tilkenna gifvidt, huru oskicke-
ligen, oordenteligen och farligen här udi h. k. M:tz arfrike i h:te k.
M:tz fråvare tillgår, huru mykid för den skull af nöden är att h. k. M.
vele sielf udi sitt k. fädernes rike inkomma och de monge oordninghar,
som daghi, förökes, nådel. afskaffa, så frampt vårdt fädernesland pä
obestånd och yterste förderf icke komma skall. Hvarföre medhan rik¬
sens åliggiande nödh och monge höghe besverningar fordre v. a. n. k.
och h. hit in i riket, achta vi för den skull rådsampt och nödtorftigt
vara att komma till f:de mothe, der med the andre af ständerne os
samsättie om samma nödige legation. Ther I, ädle vällbördige för-
ståndighe godhe män sådant i lika motto göra ville, åstunde och be-
gäre vi ganske gärne, på thedt vi alle för en och en för alla motte
kunne svara hvadh ther om sådana legation framsatt och beslutedt
varder.
Gud eder här med befallandes samptl. och vänlighen. Och medan
vi våre signeter nu icke med os håfve, begäre vi af the godhe ärlige
män borgmestare och rådhmän i denne staden Eneköpingh, att the vele
denne vår skrifvelse med deras stads signete försegle och bekräfte, så¬
som vi och thedt samma med våra signeter och underskrifningar be-
tyghe. Datum i Eneköpings marknadt anno ut supra.
(Sig. borta) Enekiöpings stadz intssegel.
Abrah: A. Petrus Jonae Olaus Stephani
Upsalen. ep:s ep:us Streng:sis ep:us Arosiensis
(Sig)
Utaf Uplans ryter
Åke Bengtsonn Birije Erson Joen Anderson Matz Bertilson
Lasse Jonson Torbiorn Anderson Bencht Jönson Birije Person
Gamble Hans Person Nils Gulsmedh Per Jonson Sven Erson
Påvel Jönson Christoffer Masson Bencht Jonson
1597
791
Borgmestere och råd Borgmestere och råd
ifrå Stocholm ifrå Upsala
Borgmestere och råd
ifrå Vestrårs
Sex sigill med bomärken, ett sigill urfallet, ett ritadt monogram. De
flesta underskrifterna med samma hand.
Enligt Warmholtz (n:o 3270) var exemplaret till Västergötland date-
radt den 14 januari; afskrift finnes i Uppsala univ. bibliotek vol. E 329,
likaså i Skoklostervolymen »Miscellanea in manuscript», T. XIII fol. 39 (Väster¬
götland och Småland).
Till riksråden afläts en skrifvelse från hertigens råd, daterad Enköping.
Se längre fram.
Svar från Hammarkinds härad på skrifvelsen från Dalarne af den 312
9 januari. Skinberga 1597 den 23 januari.
Original bland Riksdagsakta i Riksarkivet, »Förberedande möten
före Arboga riksdag dec. 1596—febr. 1597.»
Then h:ne f. och h. v. a. n. f. häfver utskichat någhre betrodde
män af adelen till att förhandla medh menige man här uthi Östergöt¬
land, och i bland annat, som förhandlat blef, lästes up ett bref, som
Dalekarlane hitt förskichat håfve, så lydhandes, att the begärat af oss
Ösgötha, att vi med them ville stå ved then contract och enighet, som
uthi k. M:tz croning af alla rigsesens ständer andlighen och verlslighen
höghere och nederighe blef bevillighet och samtycht vith(?) hela rigsens
välfärd skull obrotzligen hållen blifva, bådhe om religionen, så och om
regerningen här i v. k. fädernesland, nämpl. att i k. M:tz fråvaru häf¬
ver h. k. M. sielf beviligat såsom och then menighe mann begärat
häfver, att the ingen ville känna god för sin regent än v. n. f. lr.ne h.
hertig Karl Sverigis rikes arf förste och föreståndare etc. i konungens
stad i h. k. M:tz fråvaro, och ther någhre skolle vara i landzenderna
h. f. N. till lisa och bistånd, skolle vara the som ens äre medh oss
i religionen och uthi thet beslutt, som skedde i k. M:tz etc. cröninge
i Upsala och sedhan uthi Söderkiöpingh af alle rikesens ständer blef
enhelleligen samtycht och stadfäst, och ther någre orolighe personer
finnes, som ville k. M:tz edh och menighe rikesens ständer[s] rådh, sam-
tyche och högnödighe begäran till inthet göra, om them ville vi uthi be-
ramrpade och tillstundande herredagh i Arboga oss med h:ne f. hertig
Carl samsättia och så k. M. bådhe om them och annat som af nödhen
är tillskrifve och und. begäre att k. M. vill sielf in i richet komma
och sådanne personer afsättia, på thet att opror och oenighet icke
här inriches blifva må, så och the svenska affeligha, som här till en
rote varidt hafva, måtte effter Upsala och Suderkiöpings föreningh
79 2
1597
komma hedhan af landet, ty the äre the som thette spele be-
drifve, och att vi her i Hammarkinn hiärdh(!) iche äre annars till
sinnes, än som beslutit var i Upsala och i Suderkiöpingh, nempl.
then trohet, hulskap, manskap vi vår lagcrönte konung tillsagdt och
svårit håfve tryggel. och obrotzl hålla ville, thet vi och förmodha
h. k. M. oss tillsagdt och efter Svergis lag oss sina undersåtare i
genom sin k:ge edh, tro och lofven svorit häfver, thet och hål¬
landes varder, och att thetta är alles våras mening här kortelighan
författ, så att h:te k. M. så och v. n. h:ne f. måghe sig tryggel. till-
förlåtha, och ther någhre orolighe personer högre eller nederlighe stän¬
der här ville emot gore, ville vi hielpa till at fördrifva och theras op-
sått till inthet göra: att så i saningh under vårt heredes signett.
Schrifvit vedh Skinbergha then 23 jan. år 1597.
Clercherid sampt gemene man uthi Hamar-
kings hårdh.
På andra sidan-, häradssigillet.
313 Gemene man, borgerskap, klerkeri, krigsmän och allmoge i Öster¬
götland östanstång till invånarne i Uppland, Dalarne och Bergs¬
lagen med svar på skrifvelsen af den 9 januari. Norrköping
1597 den 25 januari.
Original bland Riksdagsakta i Riksarkivet, »Förberedande möten
före riksdagen i Arboga dec. 1596—febr. 1597.»
K. M. till Sverige och Pålandz etc. a. v. n. k. och h. troplichtige
undersåter vi gemene mann, som uthi Östergöthland östan Stång bo¬
andes äre, bådhe af Suder och Norkiöpings borgerskap, clercheri,
krigsmenn sampt gemene almoghe uthi f:ne landzort heise eder danne-
men alle, som bygge och bo i Uplandh, Dalerne och hele Bergslagen,
kieri, medh Gudhi vårom herra. Vi kunne eder her medh kieri, icke
förholle, att vi håfve bekommit dänn h:ne f. hertigh Carels etc. sampt
och eders schrifvelser, uthi påvelsmesse marchnadt här församblade i
Norkiöpingh, uthi hvilke I begieren vethe vår mening och entlighe
svar om the saker I oss tillschrifvit håfve, som är till thet förste, att
I schrifven till edher vara kompne någre af v. n. h. och konungs uth-
schickade män, som medh eder om någre vichtige saker handlade ge¬
nom k. M:tz bref, som för eder blefve upläsne, af hvilke I förstodhe
h. k. M:tz gunst, stora lyffter och tillsagor, thet som af h. k. M:tz
undersåther bör med all underd. och ödm. trohet att betackas; sådana
schrifvelser äro och oss tillhanda kompne genom h. k. M:tz uthskickade
männ, hvilke schrifvelser hafva oss samma gunst och lyffter tillsagdt,
som eder och giort äre.
Dernest låthe I oss broderi, vetha, att bredhevedh samma konung-
lige tilseijelser finnes någre beschyldninger, the ther tillmätes h. f. Nåd.,
hertig Carl etc. Sådana beskyldninger äre och oss förestälte, doch
vete vi h. f. N. icke uthi någon tingh af sådant schylligh vara, och
hvadh belangar till thänn beskylningh om kyrkiosedernes förandringer,
thet håfve vi tilförene uthi Upsala föreningh beviliat samptl. att skie
måtte; theslikiest tilmätes h. f. N., att hann skall hafva lagdt sigh then
äran till, att han fredhen emilian Ryssen giort häfver: sådant håfve vi
eij hört eller förstått, vi kunne och till alt sådant eij annat svara bådhe
edher och androm, höga och lågha, änn thet samma, som I svaradt
håfve, att h. f. N. häfver vinlagdt sigh med all som störste flith och
åhågha i konungens v. k. n. h. fråvaru, att h. k. M. och hele riksens
välfärdh skulle fremiadt och söcht varda. Och thet I schrifve eder
villia vara vedh ingen annan regent, hufvudt och formann änn h. f. N.
uthi konungens frånvaru, thet är och så så väll vår mening och begier
som edher, och bediom thär om fast och mykit, att h. f. N. icke ville
sådant låtha sigh för tungdt och besverligit vara, medhan h. f. N. uthi
konungens cröningh thär om af konungen sielf, såsom af gemene stän¬
der, beden och betrodder vardt medh riksens rådz rådh regera och uthi
Suderkiöpinghs föreningh af h. f. N. bevilliadt och bejakadt vardt, vedh
hvilken föreningh vi viborn fast stå och blifva och thänn änn ytterligare
uthi thet tilstundande möthet, som nu uthi Arboga berammat blifva
skall, stadfesta, dit vi lofva oss medh Gudz hielp vilia finnes tilstädes
och oss samsettia om itt fastare och stadigare regemente, än här till
dags varit häfver. Och thär någre skole vara i landzändärna h. f. N.
till lisa och biståndh, skola vara the personer som ens äre medh oss i
religionen och uthi thet beslut som skiedde i k. M:tz etc. cröningh i Up¬
sala och sedan uthi Suderkiöpingh af alle riksens ständer blef enhelle-
ligen samtyckt och stadfest. Men the personer höge och nidrige, som
icke äre ens medh oss i religionen och andra saker, igenom hvilke kan
förorsakes tvist och oenighet iblandh undersåterne och gemene mann i
riket, thärn vele vi hielpa till att afskaffa, epter som Upsala och Su-
derkiöpings besluth inneholler, uppå thet att upror och oenighet icke
här inrikis blifva må. Och vele vi att the svenske affellingar, som till
alt ondt en rot varit håfve och änn äre, måtte efifter Upsala och Suder-
kiöpings föreningh hedan af landet komma. Och achte vi nu uppå
tilstundande herredag i Arbogha besökia k. M. etc. medh bref och
schrifvelser bådhe om thesse orolighe personer och att riksens regeringh
måtte så varda stelt, som h. k. M. uthi sins edz lydelse lofvat och
sv[urit] häfver.
Thätta är thet vi edher till itt vännligit svar gifvit håfve, och
skolén I finne oss redebogne vare uthi thet I af oss begieren, till att
gore ett med edher i saken uthi thet som konungen och riket skall
vara till styrkielse och biståndh; och befale edher her medh samptl.
794
1597
Gudh almechtigh till all velfärdh. Datum Norkiöpingh påvelsmesse
dagh anno 1597.
Clercherid, borgmester och rå[dh] sampt
gemene mann uthi Suder- och Norkiöpings
städher, theslikiest Bencht Månsonn knecht
höfvidzmann medh sitt befäll och menige almoge
östan Stång uthi Östergöthlandh.
Suderkiöpings
stadz signete
Norkiöpings
stadz signete
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
Brobo häradz
|
Memming häradz
|
Vånga bergslags
|
Lösings häradz
|
signete
|
signete
|
signete
|
signete
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.).
|
(Sig.)
|
Åkerbo häradz
|
Skerkim häradz
|
Bankekindz heredz
|
Oskindz häradz
|
signet
|
signet
|
signett
|
segnett
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Matthias Nicolaus Jonas
|
Ericus Olavi Niels Svenn
|
Petri in Daxbergha in Styresta
till Vestre Husby (Sig-) (Sig)
(Sig.)
Norcapensis Gregerson Tidichesson
pastor
(Sig.)
(Sig.)
(Sig.)
Bencht Månsson
för sitt hele befell knecht höfvidzraan
(Sig.)
314 Öppet bref från de till marknaden i Uppsala församlade ständerna
till Götaland, Finland och Norrland om ett samtal hertig Karl
haft med dem, om riksdagen i Arboga m. m. Uppsala 1597
den 27 januari.
Samtida, dåliga afskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet, »För¬
beredande möten före riksdagen i Arboga dec. 1596—febr.
i597b af hvilka en har undertecknarne, såsom de här efteråt
återgifvas.
Velborne, velbyrdige, vyrdige, hederlig[e], manhafiftige, velvise,
ärlige, rättrådige, trogne och gudelige män, venner och bröder, som
byggis och bo uthi Östergöttland, Vestergöttland, Småland, Findland,
och Norlanden, ädle och oädele, andelige och verdslige, eder allom samptl.
och synnerl. önskom vi, som af hvario ricksens stånde her i Upsala till
närvarandes distings marknet tillkomone äre, teslikes professores, capitu-
1597
795
lares sampt borgemestere och rådh ther samme stedtz boendes Gudz
then altzm. ynnest, nåde och frid i Herrenom Jesu Christo sampt en
christen alfvarsam beständighet och framhärden i uprättade andelige
och verdzlige föreningar, sä och tilbiude eder vår hele och rättrådige
samdrechtighet broderi., veni., kerl., och velvilleligen. Gore och her med
således eder vetterliget, att såsom then h. f. och h. hertig Carl Sveri¬
ges rikes arffurste och föreståndare etc. sig till Enkiöpings marknader
gunstel. häfver bemödt och ther med marknades almogen om riksens
anliggende saker personligen talet, som eder alle redo utan tvifvel nog-
sampt är kunnogt, alt så häfver h. f. N. sig nådel. hit begifvet och i
egen förstlig person med os, till marknaden kompne voro, gunsteligen
förhandlat, först och frempst förklarandes, att h. f. N. icke af käti och
vellust sig tenne marknads besökende hade företaget, mycket mindre
till att nogon buller i landet antingen emot h. k. M. etc. eller eliest
inbördes åstadkomma, uthan fast heller till att h. k. M. och men. rik¬
sens beste främie, och till att mycken stor färdighet, som riket var nu
uthi stadd, egenom Gudtz nåd. tilhielp i tid afvende och om så ske
kan fast heller i beeken än i åhen stemma, ty h. f. N. sade sig icke håfve
förgätit, utan vette sig vell ihugkomma, att h. f. N. med ed var h. k.
M. tilbunden, och såsom h. f. N. sigh till h. k. M. kerl. tillförsåge, att h.
k. M. varder sin k:ge ed betractande, alt så vill h. f. N. sin förstelig ed
obrotzl. hålla, tviflande och inthet, att hvar och en erlig svensk man
varder thet samma görande.
Ther nest är och h. k. M. och h. f. N. så när blodzförvante, att
h. f. N. förmodde, att thet på ingen siden skulle blifve förgätted. ther
på och h. f. N. nest Gud och sitt samvet sig till hvar och en trogen
svensk man beropade, att h. f. N. icke nogon tid hade med ord eller
gerninger giordt h. k. M. undersåtter afspennige uthan tvert om hade
h. f. N. för h. k. M:s lyckesamme igenkompst riket till h. k. M:s trogne
hand förhållit och uthi h. k. M:s croning och eliest sig såsom en trogen
faderbroder och svensk infödde arffurste borde emot h. k. M. så och
emot sitt k. federnesland och men. riksens stender förhållet, thesliges
och, efter uti h. k. M. kongl, ed uttryckeligen förmäles, att h. k. M.
Sveriges rike med h. f. N. sampt riksens rådz råd skulle regera, såsom
och h. k. M. sielf häfver h. f. N. om regemente uti sin M:tz frånvaro
kerl. tilbetrodt och endteligen men. Sveriges rikes ständer ättskillige
resor hafva h. f. N. ödm. och und. ther om bidit, att h. f. N. uthi h.
k. M. frånvaru regerede, och h. f. N. vell sielf kunde besinna, att riket
hvarken kunde eller borde vara utan visse regent och att effter lag,
arfföreningen, skäl och nogre riksens förefalne bruk, ther konungen är
af riket dragen, vore i thenne riksens närvarande lägenhet ingen när¬
mare till att vid tenne regeringen tage, än h. f. N., hvarföre hade
och h. f. N. kendz ved tenne regeringen, oansedt att h. f. N, vell
kunne besinna thet ville falla h. f. N. mödesampt och besverligt, h. f.
N. förmente och nådeligen sig och thet sålunda håfve förestått, att
796
159?
h. f. N. thet för Gudi, h. k. M., Sveriges rikes stender och alle ovälde
domare kan tryggeligen till svars vara, ty hvad Söderköpings herre¬
dag anlangar, var then lagh tillsamman kallat och ther intet beslutet,
hvilket h. k. M. höghet skulle vara för när heller riket till skade och
tunge, uthan tvert om thet som h. k. M. höghet och arfföreningen vore
till styrkie sampt menige riket till gagn och gode och för then skull
svarligit och loffligit.
Hvad andre beskylningar angår, blefve the och uthaf h. f. N.
grundeligen förlagde, besynneri. hvad förargelige ceremoniers af-
skaffande angår, sampt then velvilige hielp, som till riksens höge
nödtorft uthi Söderkiöping uttlofvades, såsom och annor landtzens
betungende, att h. f. N. ther till iche våre vållande. Män efter
h. f. N. hade förmercht, att öfver h. f. N. visse tilförsicht heller för-
skyllen hade icke alenest h. k. M. af omilde berättelser sig emot
h. f. N. om regeringen till att besväre, uthan att så månge andre
oreder och hinder sig yppade, att h. f. N. häfver nödges regeringen ifrå
sig seije, till tes att h. f. N. menige riksens stender kunde her om nådel.
tillkenne gifve, och epter tesse oordninger så dageligen tillvexe, att om
icke tidige bother genom Gudz nåd. tilhielp varda fundne, står hele
riksens andelige och lekamlige skada och yttersta förderf att befara,
effter icke alenest monge, hvilket i sig sielfve är emot ed och lofven
och landet odrägeligit, uthan monge odugse och med riket uti reli¬
gionen oense setties till regenter, somblige bemanna och sterkie sig ved
then ene grentzen, somblige vid then andre, och anstelle sig såsom the
nogot fiendtligit vore fortenkte till att företaga och påbegynna, ther
religionen icke ringa alrede antastas både egenom aflagde ceremoniers
igenkallande med hot, trug, undsegelser och underhållens ifråntagelse,
så och genom vår vederpartz och affellingers styrkelse sampt teres
sinagogers uprättande upenbara våldtzvärkan skamlösligen och straff-
lösligen drifves, ther fattige blifve lag och rätt löse, hat, nit, afvund,
tiltage, landet åttsyndres, uppenbara buller, uplop och blodtz uttgiut-
telse förorsakes, såsom Gud bettre alle redo uthi nogre landtzänder är
påbegynt och än yttermere kan sig tilldraga;
thetta onde till att afvende föregaf h. f. N. sig icke se bättre
råd och medel, än att Sveriges rikes stender med und. enhällige bön
och begär föllo till h. k. M. att h. k. M. nåd. i egen k. person ville sig
oförsumeligen hit i sitt k. federnesland begifve och sielf effter sin k. ed,
försäckring och beskrefven lag till att riket förestå och regera, eller ther
så icke stadigt ske kan, dog lickvel thet till en god ordningh, stadga,
och velstond igen förhielpa, hvilket och h. f. N. på sin side tillsade sig
troligen och kerligen göra ville; och effter till att sådan h. f. N. och
stendernes värf förferdighe, såsom och i medeltid gemene riksens skada
afvända, alldeles nödigt vore, att riksens stender samman kommo ther
om till att berådslå och sig samsettie, hade h. f. N. berammet ett möte
uthi Arboga, om hvilket h. f. N. häfver låttit kallelse bref gunstel.
1597
7S7
uttgå; hvarföre h. f. N. sig och nådl. befrågade, om vi på vår persons
vegne sinnade voro till thette möte komma eller icke, tesliges, ther vi
sielfve vorom förtencte titt komma, hvar vi och icke actadom rådeliget,
att vi och eder såsom våre tillförlåttelige vänner och bröder her om
ville tillskrifva, af eder broderi., kerl. och veni. begärendes, såsom och
således eder styrkiendes och förmanendes, att I h. f. N. kallelse settie
och med os samptl. och endrectl. till thetta möte eder vill förfoga.
Ther upå h. f. N. fullkommeligen svar uttaf os gunstel. eskade.
Och ändog vi icke till nogot alment möte hit stempde vore, icke
heller nogon fullmagt hadom af våre medbroder, som hemme vore, om
sådane saker att förhandla, uthan allena till att våre egne privat saker
förrätta hit vorom förreste, och os intet tviflar, att I såsom trogne rätt¬
rådige, velbetenchte svenske män vore sielfmante till att her uttinnan
göra hvad h. f. N. och menige ricksens beste kräfver, att vår bön och
förmaning ringe eller inthet kunne behöfves; dog lickvel, effter vi icke
annars med vårt tidige betenkiende och öfvervägen kunde besinna, uthan
att hele h. f. N. nåd. berättande, såsom och tesse h. f. N. stempning
och nåd. begär både h. k. M. och hele riket till godo länder och hög-
nödigt är att i verket stelles, och vi oss broderi., veni. och gandske
kerl. till eder tillförsåge, att I vår begeren och styrken vorde till godo
uptagandes, såsom och vi i like måtte gerne velom eder begär och
styrken broderi, och kerl. annamma; vi hafvom förnumet, att våre med¬
broder effter h. f. N. begär hade ifrå Eneköping eder her om broderi,
och veni. tillskrifvet och i tenna rättmätige saken viste vi oss icke emot h.
f. N. till att vägre, hvarföre vi och på våre personers vägne lofvadom
och tillsadom oss till f:de Arboga möte velvilligen viliom komma, så
monge som uttaf oss kunne ter till blifve förordnede, och eder samptl.
och synnerl. häfver man her med velet broderi., sampt gandska venligen
och kerligen hafva bedit, att I, såsom trogne hulle undersåtter egner,
äre h. f. N. såsom riksens föreståndares och regents laga kallelse såvel
som vi hörige, och af hvars eder medel efter kallelsen beskedelige
och förståndige män afferdiga, hvilke såsom rättrådige tillförlottne brö¬
der och venner med oss samptl. ther öfverväge och beslutte, hvad som
till h. k. M. och hele riksens longvarige vellstond kan vare nyttigest
sampt till menige landtz skade och förderf afvände tienligest, i synder-
het att h. k. M. om sin k. lycksame hemkompst i riket motte tillbörl.
blifva besögt och riket till en önskat stadga förhulpit, till hvilket
Gud etc. verdes sin gudomelige nåd förläne, uthi hvilkens faderlige
beskerm vi eder allesamman och hele eder vårdnader velom her med
håfve befallet broderi., veni. och kerl. Och till yttermere visso, efter
vi icke alle kunne försegla, håfve vi begeret, att capitelet i Upsalla,
sampt borgemestere och råd ther samestedtz med capittels och stadtzens
indsegle thenne vår skrifvelse håfve förseglet. Och nogre håfve för
oss allom, oss vetterligen och effter vår begär, underskrifvit. Da¬
tum Upsala then 27 jan. a:o 1597.
Riksdagsakter lil. . 51
798
1597
Edher välbyrdighets, vyrdighets, välachtade och
vällvises vänner och bröder
Ädle och oädle andelige och värdslige som
nu i Upsala markned församblede äre.
Om marknadsmötet i Uppsala meddelar Erik Bielke den 27 januari i
ett bref till Gustaf Baner följande underrättelser (afskrift i handskriftbandet
»Miscellanea in manuscript.» T. XIII fol. 37 i Skoklostersamlingen under ru¬
briken: »Herr Erich Bielkes bref till herr Gustaf Baner»:
Välborne herre, k. b. etc., gifver jag eder kärl. tilkänna, att jag i
går bekom m. b. skrifvelse, deruti broder begiärer veta, huru sakerne
här förevetter; så kan jag bror härmed vänligen icke förholle, den tid
jag drog til min svåger til Vickhus, kom bref ifrån försten til honom
och meg, deruti häfver [o:h. furstl.] N. på k. M:ts vegne befalte, at vi
til denne marknad skulle draga hit, och efter herr Claes Flemming,
som lagmansdömet häfver, icke allenast icke tillstädes är, utan och i den
sedan [o:stad?] han andre til rätta hielpa borde, dem största orätten
tilfogar, att siije [o:sitie?] för rätte med någre flere, som dertill för¬
ordnade vore, hvilket jag nu för denne min lägenhet skull häfver måst
efterkomma. I söndags talade h. f. N. med allmogen och siunger alt
en visa med spörsmål, om de ville i kongens frånvaro vara mera än
ett hufvud eller regent undergifvit eller eij, sedan om h. Claes Flem¬
ming, h. Erik, h. Arfved och h. Carl. Dertill alle svarade: skrap bort
sådane, hugg af halsen. I måndags lätt hertigen läsa opp et bref
för erkebiskopen och clerke[r]i, i går för adelen, som h. f. N. häfver
skrifvit k. M. til, hvilket så stålt är, at jag fruchtar der svaras så till,
som man ropar i skogen. Strax efter kom m. Erich Skinnere ju med
ett bref, som clerkerid och allmogen hafva skrifvit ständerne till i
Östergötland, Vestergötland, Småland och Finnland, deruti de förmane,
råde och bedie de andre, at de ju ville besöka den herredagen i Ar¬
boga, och spordes om adelen samme bref med dem ville underskrifva.
Medan härom talades, sände försten bud efter dem och sporde, om
och de vore till sinnes att besöka den förbrde herredag, och om de
med p[r]ästerskapet ville skrifva de förb:de andre landsändar till, derpå
adelen begärade att de måtte taget i betänkande til i dag; derpå h. f.
N. svarade: komme hvem som vill, jag skall komma der och
lycka råke man(?) sedan, få han skam som verst far. I dag feck
hertigen svar af adelen, att de för deres personer väl kunne bestelle
det mötet, men til at skrifva någre ständer till stöde dem intet til at
giöra. Dertill svarades, att han föga sköter derom, anting[en] de skrif¬
va eller icke; han får väl dem, som skrifva kunna adelen förutan. De
hisce satis. Så snart hertigen drager hädan, vill jag besöka broderen.
Vale, saluta conjugem et liberos meo nomine. Dat. Upsala den 27
jan. anno 1597.
Erich Bielke.
1597
799
Hertig Karl till den vid Mariestads marknad församlade menigheten 315
med fullmakt för Jacob Kouskild att uppläsa dels hertigens
vederläggning af de falska ryktena, dels mandatet om riksdagen
i Arboga m. m. Västerås 1597 den 31 januari.
Hertig Karls registratur 1597 I fol. 33 under dateringen: »Af
Vesterårs den 31 jan. år etc. 97».
Vi Karl etc. tilbiudhe ider, andel, och verldzl., ädle och oädle, bor¬
gare och menige almoge, som Mariestadz marknedh nu tilstundhende
kyndermesse besökiendes vardhe, vår etc. och vele ider nåd. icke för-
holla att efther vi håfve förnummit thet en hop orolige menniskier
skulle håfve uthspridt uthi landet om oss myckit osanferdigt tael, som
v. furst, äre och godhe nampn mykit är för när, ther vi vette, Gudh
thes lof, oss aldelis fri och oskyldige före, hvarföre oss icke heller står
thet till att lidhé eller dertill tige; derföre håfve vi vår rättmetige ursäckt
och enskyllen lathidt uthgå och fördenskuldh uthi fulmacht och be¬
talning gifvit thenne v. t. tienere etc. Jacob Kouskildh samme vår
rättmetige endskyllen att lathe förkunne, såsom och therhos lathe up-
läse thett mandat, som vi om then riksdagh, hvilken uthi Arboga be-
ramet den 18 febr., håfve uthgå latidt, deslikes och någre andre bref
ifrå thesse landzender och till them uthi Vestergötlandh skrefne om för¬
maning att the och till riksdagen komme vele. Begäre fördenskuldh
hermed nåd. att I sådant medh tolamodh höre vele och sedhen ider
therefter rätte. Gudh etc.
Hertig Karl till ständerna i Småland om de falska ryktena och 316
deras vederläggning, riksdagen i Arboga m. m. Västerås 1597
den 2 februari.
Hertig Karls registratur 1597 I fol. 37 v. under dateringen:
»Af Vesterårs den 2 febr. år etc. 1597.»
Vi Carl etc. tilbiudhe ider, andelige och verldzlige, ädle och oädle,
borgere och menige almoge, som uthi Smålandh boendes äre, vår etc.
och vele ider nåd. icke förholle, att efther vi håfve latidt uthskrifve en
herredagh uthi Arboga att holles den 18 febr. förstkommendes, efther
såsom edher tilförende egenom v. ö. bref är vårdet tilkennegifvit, och
vi förnimme att någre orolige menniskier så vel ther i Smålandh som
annorstedes, som all ville och oredhe uthi rikit åstundhe, skole sig ther-
om beflite, att then ene landzenden mothe sig söndre ifrå then andre
och till samme herredagh icke komme, så på thet I måge vette huru
stenderne uthi the öfre landzender äre tilsinnes om samme herredag och
8oo
1597
huru rådsampt the achte att then uthaf alle landzender her i rikit ege¬
nom theres fulmechtige motte besöckt vardhe; derföre håfve vi med-
gifvet thenne oss elsk. v. t. tienere och hofjunker Niels Joenson någre
copier af theres bref ider och andre landzender tilskrifne, theraf I theres
mening håfve till att förnimme. Begäre fördenskuldh, att I dertill tro
och lofven stelle och itt medh them i saken gore och icke ifrå them
söndre lathe, betänkiendes hvad skadhe och förderf af sådanne oenig¬
het och söndringh, som nu på någen tidh häfver sigh yppedt, fram-
delis föllie vill, hvar den icke i tidh förekommen varder. Begäre och
af k. M:tz etc. befalningsmän, fougdter, lendz- och fierdingsmän, att
the äre f:ne v. tienere medh öl, mat och skiutzhester uthan uppeholdning
beforderlige. Görendes etc.
317 Menige man i Reftile socken (och Vestbo härad) i Småland med svar
angående riksdagen i Arboga m. m. 1597 i februari (sannolikt).1
Original bland Riksdagsakta i Riksarkivet, »Förberedande möten
före Arboga riksdag dec. 1596—febr. 1597.»
Bekennes vi efftenne men. man, som boandes äre i Refftiles
prestagell, at hafva inbördes rådsläget om then til stundande herre¬
dag, som berämmat är uthi Arboga then .18 febr. närvarandes år 97
och hvadt vi genom våra utskieckade til the punter, som ther effter
mandatit förhandla skulle, ther svarra ville; så kunne vi intet annat
merkia en samme herredagh högligan af nödene vara, på thet at then
stora olöcka, som oss fatiga men fram för alla andra i Svierige före¬
står för then stora oenighet, split och tvedräckt, som thet Gud bätre
upkommet är uthi v. k. fädernesland emellen h. f. N. hertigh Carl
och nogra mönnige riksens herrer, möste genom christeligit betenki-
ande och alla ständers tidia rådslagh förekommat och af skaffas, ty
hvar then oenigheten lenge vara skulle, håfve vi inthet annat förmoda,
en at vi, fatige men, som lenge i ofred och feyd lefvat håfve, kunne
komma på ytersta fördreff till lekamligh och til eventyrdt i ånnerlige
måthe, effterkommandom till stord jemmer, v. n. k. och riket till obo-
terligh skada:
Hvadt thet svar anlonger, som ther gifvas skall, äre vi und. be¬
gärandes för vara personers enfolliga betenkiande, at med flit vårder
v. a. n. k. tillskrifvit, på thet h. k. M. sigh hit i sit arfva rike igen
begifva ville, sina trodna och sorgbundna undersåthare uturd then
tilstundande farlighet, som i verkiät synes stellas, förhielpe och genom
Gudz thens högstes bistånd och sin högga k. vishet sakana så lagga,
1 Handskriften har den senare påteckningen »18 febr. 1597.» Detta beror emel¬
lertid på en förväxling med den för Arboga riksdag angifna terminen, som i skrifvelsens
början anföres.
1597 801
at vi fatige men, som uti then longi, feijda tiden gruveliga betungge
håfve varit, icke på nyt skulle komma under krigh eller then odrädliga
börde, som the förtröckte men i Findland faldne äre, ty oss är omög-
ligit at söckia h. k. M. i Påland, om oss hög förtröckelse til föggat vår¬
der. Och hvar h. k. M. för högga orsaker skull icke kunne komma
uthi näst tilkommandes sommer, äre vi på thet und. begärandes, at h.
k. M. ville h. f. N. hertigh Carl, then, så möckit oss veterligit är, uthi
alla måthe h. k. M., kronan och fäderneslanddet en rätt råddigh och
trogen Sväriges arfförste alltid vari häfver, regeninggen betro ville;
och the andre velbördige herrer, som h. k. M. teckes i regeninggen
brucka, måste giöra et med h. f. N. och all olöcka och fördreff, som
ellies förorsakas kunne, måtthe afskaffas, och enhelleliga v. fädernes¬
land, om utlensker härd, thet Gud förbiud, komma kunne, försvara.
Hvadt v. christ, religeon belonger, så tacke vi h. k. M. på thet
underdånligasta, som oss i sin k. croningh genom sin försägkring och
k. ed löfvat häfver then religeon beholla, som af alla rizsens ständer
a:o 93 vårt samtöck, både til lärdom, så och ceremonier, ther med vi
aldeles til fress äre, och und. begäre, at vårt prestaskap må ther ved
uthan förfölgelse och förtöckelse blifva; effter vi förhöppes them inthet
annat beråmma, en thet som för Gudi och hela verdene försvarligt är.
Men hvar värsliga personer skulla om religeons sakar förhandla med
prestaskapens förtröckelse, äre vi inthet annat förmodandes en sielia
våda oss och våra effterkommandom, som gement sked pläger:
Uthi then evangeliske religeon, som vi genom Gudz nåd uthi Up¬
sala beslut förbundne och inträdde till, äre vi ett med våra lärefädder
in i döden, till hvilket oss Gudh sin nåd förläne.
At thetta så enhelleliga af oss, såsom af andra sochner i härradet
är bevilliat, låtthe vi skrifva vår bomerkie her under
Lasse i Hölthe Lasse i Nennismo Arvid i Galtås
(Born.) (Bom.) (Bom.)
Knut Nilsson Ölmestada Jons i Nennismo Håkon i Reff:
(Born.) (Bom.) (Bom.)
Anders i Löffås Bengt i Segerstada
(Born.) (Bom.)
Peder i Stebrohult Jons i Togarop Borie i Hult
(Born.) (Bom.) (Bom.)
Anders i Törås
(Born.)
Andra skrifvelser från Götaland äro icke för närvarande kända.
802
1597
2) Kallelser och däraf föranledd brefväxling (utom med
riksråden).
318 Hertig Karls öppna bref med kallelse till riksdagen i Arboga.
Västerås 1596 den 18 december.
Tryckt patent bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Vi Carl medh Gudz nåde Sveriges rikes arffurste och
föreståndere, hertig til Sudermanland, Nerike och Vermland
etc. tilbiude edher, alle menige Sveriges rikes trogne inbyg-
gere, edle, välborne, välbyrdige, höglärde, försichtige, vise och
erlige dannemän, vår etc. och läte edher här medh nåd. för-
nimme, at effter som allom noghsamt kunnigt och vetterligit
är, huruledes k. M. til Sverige och Polen etc. v. e. k. h. b.,
för sitt afresende här af riket, häfver låtet af oss begäre, at
vi uthi h. k. M:z fråvare Sveriges rikes ständer regere och
förestå ville, och ther upå medh h. Erich Göstafson oss en
fullmacht tillskicket, hvilken fullmacht icke så fullkomligen var
stält och författet, som väl behöfds hade och till ett välbestelt
regemente hade tienligen varit; var och icke heller förb:de
fullmacht effter h. k. M:tz edz lydelse medh vårt och riksens
rådz rådh författet och sammensatt mykit mindre bevilliget och
samtyckt, effter som hade bort ske, medan h. k. M. ville sigh
af riket begifve, på thet at all ting hade mått så varit förr
lagade och skicket, at h. k. M:tz land och konungerike icke
hade kunnet tage någen skade i h. k. M:tz fråvare, såsom
nu ty verr skedt är och man häfver handom rön; ther af
görligen kan ses, at hvar ther i tidh icke skaffes böter upå,
vil thet vare Sveriges rike odrägeligit och på sidlychtone till
ytterste förderf; och håfve vi oss sampt medh riksens rådh
någre resor ther om besväret, såsom och medh budh och
bref besökt h. k. M. och fliteligen begäret, at regementet så
måtte varde bestält och företagit, at thet kunde vare h. k. M.
och hele fädherneslandet gagneligit, och låtet h. k. M. ther hos
förstå, hvar sådant öfver tilförsicht icke skedde, vorde vi för-
orsakede at gifve menige riksens ständer ther om tillkenne,
effter som af the bref är till at se, som både vi och riksens
rådh läte h. k. M. tvenne resor, som var then 17 septemb.
åhr 94 och then 6 martii år 95 ifrå Stockholm tilskrifve, uthi
hvilke the sidhermere vi gofve h. k. M. tilkenne om the punc-
ter som vore förnöden på en allmenneligh herredagh och
samqvembd at förhandle. Så effter riket icke uthan regent
och regering vare kunne, så frampt thet icke elliest upå en
1597
803
obåtelig skade komme skulle, som förb:t är, och vi upå sådane
bref aldeles blefve osvarede och icke någen besked bekomme,
therföre vorde vi förorsakede thenne mödhesamme regering
medh riksens rådz rådh upå oss tage, såsom och late uth-
skrifve en allmenneligh herredagh och samqvembd till Suder-
köping, tit och the förnämbste riksens ständer sigh begofve,
medh sampt någre uthskickede ifrå alle landzänder, ther tå på
samme tidh ett allmenneligit beslut giordt vardt till h. k. M.
och h. k. M:z effterkommende sampt hele riksens gagn och
bäste, bådhe uthi vår christelige religion och andre verldzlige
nyttige saker, som thette konungeriket och thes välferd vid-
komme. Och ibland annet vardt thet och enhelleligen be¬
gäret, bejaket och samtyckt, at vi regementet, hvilket vi oss
egenom riksens rådz rådh och the ständers, som effter h. k.
M:tz afresende i Stockholm vore, enhellelige bön tillförende
upå tagit hade, uthi konungens fråvare skulle förestå och
medh riksens rådz rådh styre och regere, h. k. M. och fädher¬
neslandet til gagn och gode, effter som then artiklen i sielfve
bokstafven uthi f:de beslut, som på tri tungemål af trycket
uthgick, är till at se och förnimme. Och ändoch oss var be-
svärligit medh någet ytermere regemente at befatte, och ser¬
deles medan h. k. M. platt intet till vår och riksens rådz scrif-
velse svare vil, effter edher väl vetterligit är, hvadh besvärin-
ger vi tå ther framsatte; doch likväl kunde vi icke på edher
idkesamme begären thet vedersake, helst medan thet oss sielfve
o 7
näst h. k. M. til störste afsaknet lände, hvar riket ther af
någen skade toge, at intet vist regemente vore, effter som eij
annorledes ske kunne, än at thet tage moste, hvilket oss icke
stodh tillgörende, at vi skole se på the handlinger som hele
fäderneslandet hade varit skaddige, hvilkens välferd oss såsom
en född svensk förste altidh bör fordre och sökie, så mykit
oss kan stå tillgörende. Och effter vi nu bådhe för then flitige
begären så och lute k. M:z, vår och hele riksens välferd skuld
håfve tagit oss then mödhesamme regering upå, så förhåppes
vi, ändoch oss häfver varit af en hop orolige menniskior både
stock och sten alt förmykit i vägen kastet, medh Gudz alz-
mechtig:tes gudomlige tilhielp så håfve henne medh riksens
rådz rådh till h. k. M:z och riksens gagn och bäste förestådt,
sedan vi oss then upåtagit håfve, at ingen ärligh man, som
sanningen bekenne och vidh bref, lyfte och tillsägelse blifve
vil, skal oss i någen måtte kunne håfve medh skäl at be¬
skylle. Hvar och någen öfver tilförsicht vore, thet vi doch
icke vele förhåppes, som annet föregifve ville och oss tilleggie,
at vi till någet annet skole håfve orsak gifvit, tå äre vi öfver-
bödige sådant för menige Sveriges rikes ständer at gore rede
804
1597
före och svare till. Och ändoch vi tvenne resor håfve under-
såterne tillsagdt at vi regeringen ville vedertage och förestå
till K. M:z lyckelige ankomst i riket igen, så befinne vi doch
på alle sidhor sådanne besvärligheter, farlige och skaddige
stemplinger, at vi theres begären och vår tillsägelse icke effter-
komme kunne. Ty först så förnimme vi, at h. k. M. sigh
högheligen besvärer öfver f:de Suderköpings afskedh, bådhe
uthi sin uthgångne scrifvelse till oss så och egenom sine uth-
skickede sendebudh bådhe svenske och polniske, like som ther
skulle vare någet handlet, som lute k. M:z höghet och myn¬
dighet vore förnär, ändoch uppenbart och bevisligit är både
af sielfve beslutet och våre rettmätige undskyllinger och svar
upå f:te uthskickede sendebudz legation, hvilke brede vidh
theres verf och ärender medh thet förste skole af trycket uth-
gå, at ther intet annet häfver förhender hafds, än thet som h.
k. M:z edh och försäkring kräfver och tillsäger och andre före¬
gångne handlinger, Sveriges lagh och välfångne privilegier lik¬
mätigt är, som sielfve trycket noghsampt uthviser. Så låter
och h. k. M. månge andre besväringer och beskyllninger emot
oss bådhe egenom budh och skrifvelser här och thär i landz-
änderne uthgå, af hvilket vi förstå kunne oss för vår umsorgh,
mödhe, arbete och månge nattvakninger intet håfve annet at
förvente än beskyllninger och otack, hvilket vi doch icke h. k.
M. tillmäte, ändoch h. k. M:z nampn varder ther till bruket,
uthan någre orolige personer här innan rikes, som sigh ifrå
konungens edh, riksens allmennelige beslut och vår christelige
religion afsöndret håfve.
Till thet andre så varder och icke then afskedh, som i
Söderköping giord är, tillbörligen fulbordet och effterkommen,
synnerligen uthi then punct, ther som varder förmällt, at alle
the, som icke vele gore ett medh riksens ständer uthi thet
som upå f:de riksdagh beslutet vardt, heller och ther ifrå af-
fallendes varde, antingen för herre gunst, egen nytte heller
andre orsaker, ehvadh nampn the och helst håfve kunne, heller
och sigh ther till bruke läte at antingen ther emot heller emot
thet som lute k. M. riket försäkret häfver, någet våldsambli¬
gen kunde tilbiudes, ifrå them ville man sigh håfve afsagt och
them achte och hålle för h. k. M:z orettrådige och riksens up-
roriske och otrogne män och fäderneslandsens förderfvere och
hielpe them emotstå och förfölie, hvilket här till dags icke
skedt och effterkommit är, oanset huru fliteligen vi på åtskillige
cidher medh riksens rådh ther om handlet och talet håfve.
Och effter thet at f:de Suderköpings beslut icke är effterkom¬
mit och the personer afskaffade, såsom uthan skäl och någen
sanning sigh ther emot uplagdt håfve, uthan the, som medh
1597
805
oss uthi regeringen ett gore skulle och hielpe till, at Suder¬
köpings afskedh vorde vidh macht hållet, håfve vårt rätt¬
mätige upsåt och företagende förhindret; så är ther af föror-
saket uppenbart krigh och örligh uthi Findland, som then oro¬
lige och obeskedelige menniskian h. Claus Flemming och hans
medhielpere företagit håfve, theregenom then landzänden i
grund är uthödd och förderfvet, och än fast mere än någen
sinn af henderne uthi thenne långsamme feigde häfver ske
kunnet, ty the håfve tagit och än tage thet endeste bonden
häfver ådt, effter som altidh är blefvet klaget och än klages,
at thet samme daghligen sker, theregenom månge hundrade,
bådhe män, qvinnor och barn, äre jämmerligen dödhe och om
halsen kompne, effter som syn för sägn går. Så häfver och
thet fattige folket måst för hungers nödh och fattigdom skuld
sigh ifrå hus och hem begifve, ändoch thet icke heller varder
them efterlåtit uthan af h. Claus Flemming förhindret, så at
hvar f:te h. Claus kunne thet gore, såge han heller, att the
skulle dö och störte af hunger, än at the måtte få drage hit
och klage theres nödh heller och elliest söke theres födho och
näring annorstädes, och är bevisligit af mångom, som tädhen
kompne äre, at the intet annet håfve till födho än kålstocker
och rofver; månge håfve och bekent sigh hele och halfve å-
ret ingen annen födho håfve haft heller någet brödh fådt till
at smake. Ther till medh så varde våre försvarelse bref, som
vi till rätte uthi then landzände uthgifve, icke allenest förach-
tede uthan och alle the, som sådanne bref håfve bekommit,
förfölgde och förjagede bådhe ifrå hus och hem, en part lagde
på stegel och hiul, som bevisligit är, at then orettrådige och
riksens uproriske och fäderneslandsens förderfvere h. Claus
Flemming giordt häfver, som thär än nu regementet förer, och
äre nu på thenne tidh här tillstädes öfver hundrede personer,
som nästen hele sommeren håfve här varit, hvilke således håfve
måst dragit bådhe ifrå hus och hem medh hustro och barn
och icke nu dierfves draghe hem till sitt igen för thet ochris-
telige regemente, som h. Claus thär förehafver.
I il thet tridie så är h. k. M:z befalninger och fullmachter
egenom någre orolige menniskiors tilskynden, hvilke samme
spell och här i riket gerne vele på banen komme, effter som
allerede begynt är, i alle landzänder uthgångne, at vi oss medh
riksens upbörd och rente intet befatte skole, uthan the allene,
som h. k. M. i landzänderne hvar serdeles insatt häfver, there¬
genom månge åtskillige regeringer och oordninger äre up-
kompne och oss all macht emot Suderköpings afskedh varder
förtagen, så at vi i regeringen intet kunne uthrette uthan varde
uthi alt thet, som vi til fäderneslandsens välferd företage,
8o 6
1507
egenom f:de fullmachter och nye befalningsmän förhindrede, så
at riket på sådant sätt aldrig kommer till någet förrådh igen,
såsom icke heller någen geldh aflagde, riket til merkelig skade
och förtal; och ther til medh, hvar någet fiendtligit riket på-
komme, thet Gudh nåd. afvende, tå finnes intet i förrådh, thet
man til riksens försvar bruke kunne, effter som och riksens
inkomst mestedels i thenne tu år, medan h. k. M. häfver uth-
ländes varit, egenom stor oordning, effter hvar häfver tagit till,
som honom sielf häfver behaget, litet heller fast intet achten-
des, hvadh vi ther emot håfve sagdt heller förbudit, at nu
uthi cronones dräzel fast ringe finnes, hvilket alt länder h. k.
M. sielf och hele riket till alsomstörste skade och förderf, ther-
egenom och riket varder satt uthi högste och störste färe.
Och äre af fite h. k. M:z ståthållere, som uthi landzänderne
förordnede äre at stå regeringen före, icke en, som häfver
velet samtyckt till thet som uthi Suderköping enhelleligen och
medh tidigt rådh häfver varit bevilliget och beslutet, uthan sigh
aldeles både lönligen och uppenbarligen ther emot uplagdt,
som är h. Erich Göstafson, hvilken befalningen är gifven uthi
Vestergötland, h. Arfvidh Göstafson i Östergötland, Carl Göstaf¬
son i Småland och h. Claus i Findland, then finske almogen
till litet gagn, och kan ske, hvar en part icke hade haft nå¬
gen färe och försyn för oss, tå hade allehande kunnet sigh
yppa här på thenne sidhon uthi riket, som skadeligere varit
hade, effter förmodeligit är, at så månge befalningsmän sigh
neppeligen hade kunnet förlike, ändoch the nu alle väl synes
vare ens, doch litet till thet gemene bäste, såsom nu är upå-
synt och än i längden yterligere varder befunnet, hvar theres
handlinger få mere framgång, thet doch Gudh nådigest afvende,
effter thet synes vele lände til fäderneslandsens förderf och
skade. Öfver alt thette så äre och någre öpne bref här och
thär i landzänderne instungne, theruthinnan oss beskylles, at
vi skole håfve lagdt almogen beskattninger och annen tunga
på, och allthenstund edher allom väl vetterligit är, at vi mere
håfve beflitet oss, then stackote tidh vi håfve regeringen före¬
ståt, at afskafife all olagligh tunga och besväring, som allmo¬
gen här till förmyckit häfver varit upålagdt och betunget medh,
än at vi någen del skulle upåleggie, som undersåterne till be¬
sväring vare skulle; therföre förse vi oss til edher alle och
hvar i sin stadh, at I uthi then måtte vette oss til at ursechte
och försvare. Hvad och then hielp tilkommer, som til riksens
geldz afbetalning bevilliget vardt i Suderköping, then håfve vi
icke upåbudit, eij heller haft ther lust heller behag till, myckit
mindre nutet ther en penning uthaf till gode, utan så myckit
som utaf undersåterne uthgiordt och oss till hände kommit är,
1597
807
thet håfve vi till riksens geldz afbetalning anvendt, som vi öf-
verbödige äre för konungen och riksens ständer at gore räkenskap.
Och ändoch vi hade sådant heller haft fördrag-, än at Sveriges
O ' o
rikes undersåter skulle medh någen beskattning varde besvä-
rede, så häfver likväl effter thet långvarige kriget annorledes
icke ske kunnet, effter såsom edher nogsampt allom vetter¬
ligit och kunnogt är, så är och ännu i månge landzänder fast
ringe uthgiordt och mestedels tilbake blefvet.
Till thet sidste, så befinne vi och icke then hielp och bi¬
stånd uthaf them, som medh oss uthi regeringen skulle enige
vare, som thet sigh med rette borde. Och effter nu af för-
talde orsaker oss icke drägeligit uthan aldeles omögeligit är
här effter på sådant sätt ytermere medh regeringen befatte,
medh mindre upå sådanne fel och brister må skafifes böter,
och thette låflige konungeriket icke uthan regent och regering
vare kan heller af månge, som nu begynt är, regeret blifve,
med mindre thet upå yterste förderf komme vil, som förb:t är;
ty hvadh skade månges regering medh sig häfver, thet gifve
andre landz ynkelige undergång tilkänne, och är thet ett all-
ment ordspråk, at hvadh månge tillkommer, thet varder ge¬
menligen förgätit; så kunne vi och oss icke uthan edhers vett¬
skap ifrå regeringen aldeles säije, effter vi på edhers enhellige
bön och begären then vedertaget håfve; therföre håfve vi låtit
beramme ett mothe i Arboga then 18 febr., tit vi begäre, at
I tilstädes komme vele, först och främst riksens rådh, thernäst
af ridderskapet och adelen, så månge som till laga ålder och
år kompne äre, erchebiscopen medh fyre af capitularibus,
bisperne medh tre af capitelet och en prest af hvart häredt,
effter som the äre store til, ridemestere och knechtehöfvidz-
män af hvar fenicke medh tre af befälet och gemene hofmän
och knechter fyre, en bårgmestere medh två af rådhet och
fyre af menigheten, tre bönder af hvart häredt heller flere,
efther som häreden äre store til, och thär edher samsättie och
medh edher budh och skrifvelse låte k. M. etc., ödm. förnimme,
hvad fel och brister, som nu uthi riket på färde är, och ther
hos h. k. M. ödmjukeligen och fliteligen förmane, thet vi och
för vår person brede vidh edher troligen gore vele, at h. k.
M. medh thet allerförste sielf ville begifve sigh hit i sitt arf-
konungerike igen och effter sin edz lydelse thet regere och
förestå heller och en viss regeringsordning författe låte, huru
h. k. M. vil håfve regementet uthi sin fråvare regeret och
föreståt, effter som h. k. M. kan tenkie riket vare gagneligit
och sin konunglige edh, försäkring och Sveriges lagh likmätigt,
såsom och uthi betenkiende tage och öfverväge, huru i medier
tidh then oordning, som i riket upkommen är, måtte afskafifet
8o8
1597
blifve och then dristighet, som månge sigh nu håfve företaget
at gore Söderköpings beslut till intet och sigh ther emot up-
leggie, måtte efifter afskedens innehåld varde stillet och theres
myndighet förkortet. Ty ther h. k. M. icke kommer sielf
medh thet förste hit i riket igen, ther om h. k. M. troligen
och fliteligen skal varde beden och förmanet, och öfver Söder¬
köpings beslut, konungens edh, Sveriges lagh och arfföreningen,
ther upå samme beslut grundet är, icke varder hållet, vil ther
af visserligen folie riksens visse undergång och alles edher
skade och förderf, som ofte bernalt är, effter I intet hufvudh
håfve, ther I edhre klagen kunne gifve tillkenne och någen
tröst finne, uthan moste färe som vatn om stenar ifrå then
ene till then andre, och när som alt omkring går, vare ändå
hielp och tröst like när. Så är och thet hele riket till förtal
och eder sielfve til nese, theslikes emot all lagh och rätt, så och
Suderköpings afskedh, at I af sådanne menniskior som sigh ifrå
riksens allmennelige förening och konungens edh afsöndret
håfve, och än en part uthaf them berychtede personer, skole
regerede varde, medan någen af thenne familie, som till ålder
och år kommen vore, lefde, til hvilken I utaf en fri vilie och
samptlig förening icke en uthan någre resor arfsretten och re¬
geringen tillagdt håfve och eder förbundit, för hvilken orsak
skuld oss och icke står till att lidhé, at regeringen någen
brede vidh oss må heller bör efterlåten varde, medan konun¬
gen uthländes är och hans broder öfvermaga. Begäre förthen-
skuld nu som tilförende nåd. såsom och alfvar!, biude och
förmane, at I som trogne svenske män, the sin rätte herre
och konung så och sitt fädernesland troligen och väl mene
och af hiertet gått unne, medh tidigt betenkiende och i tidh
saken företage vele och enhelleligen samme herredagh besöke,
så och thär edher endeligen samsettie och h. k. M. medh budh
och bref alfvarligen förmane, at h. k. M. ändeligen medh thet
allerförste måtte komme hit i riket igen, som förb:t är, och
at h. k. M:z edh och Suderköpings afskedh i midler tidh måtte
vidh macht hålles: elliest kunne vi icke se huru thenne oord¬
ning, som nu uthi riket upkommen är, kan blifve stillet och
riksens förderf afvendt. Men hvar någen vore, som icke til
thenne herredagh komme ville och ther til förhielpe, at k. M.
medh thet förste här i riket igen inkomme måtte och sitt fädher-
nesland och arfkonungerike uthi bättre stånd lage och skicke,
än som thet nu är, efther h. k. M. för sitt hastige afresende
stor orede efter sigh lefde, then sedan dagh ifrå dagh sigh
häfver förmeret, såsom allom klart och uppenbart är för ögho-
nen, then vele vi achte och hålle för k. M. orettrådige och
otrogne man så och riksens och fädherneslandsens förderfvere,
1597
809
så och then, hvilken sin rätte konungs närvare icke gerne ser
och sitt fädherneslands välferd intet troligen mener. Thet skal
och här medh ment vare icke the allenest, som här til dags
till Suderköpings beslut icke håfve samtyckt, uthan menige
riksens ständer, ehvadh nampn och hvadh religion the helst
håfve kunne, upå thet at ingen skal kunne säije, at honom
icke varder effterlåtit sin mening tillkenne gifve och hvadh
han medh skäl häfver frambäre, som kan lände till k. M:z och
fädherneslandsens välferd. Hvar och någen funnes, som anten
för oss heller hvem thet helst vare kunne någet hade sigh at
befare, then vele vi vår frie leigde och säkerhet håfve tillsagdt,
så att han för intet ondt skal håfve sigh för oss heller någen,
then oss medh hörsamhet förplichtet är och vi håfve uthöfver
at rådhe och biude, till at befruchte, uthan honom skal effter¬
låtit varde fri och feligh tädhen och tit förrese.
Hvilket vi edher alle nåd. icke håfve velet förhålle, och
äre altidh öfverbödige at håfve ospart för v. k. fädherneslandz
välferd och bäste alt hvadh i vår förmögenhet vare kan, såsom
och benägne at bevise hvar och en effter sitt stånd v. n. be¬
nägenhet, gunst och alt gott. Gudh edher samptligen och
synnerligen nådeligen befalendes. Af Vesterårs then 18 de-
cembris år etc. 1596.
(Sig-)
Till Jönköping sändes med mandatet följande missiv (original i Jön¬
köpings rådhusarkiv):
Carl etc. Vår etc. Vi vele ider, g. m., nåd. icke förhålle, att
effter månge riksens nödige saker nu på thenne tid förefalle, som uthan
menige riksens vettskap och betänk ende så och hiälp och bistånd i
saken icke kunne förrättede blifve; derföre håfve vi varit förorsakede
kalle riksens ständer tillsammen att gifva dem om sådenne annliggende
saker tilkenne. Och håfve vi fördenskuid lathet uthgå vårt öpne bref
till ständerne i alle landzänder och begäret att the vele låthe sig finne
then 18 febr. i Arboga, ditt vi då, hvar Gud täckes hälsen och lifvet
förläne, achte oss att begifve. Och är här medh v. n. begären att I
vele låthe thet öpne bref, som vi ider her medh tilsende, för menige
borgerskapit uthi ider stad förkunne och samme herredag egiönom idre
fulmechtige besökie och så månge ther heden af idert medel förordne,
som för:de vårt öpne bref uthviser. Her medh I så beställe vele. Af
Vesterås then 26 dec. år 1596.
Liknande missiv ha måhända afgått äfven till andra städer. — I fråga
om kallelserna till riksråden se här nedan under n. 320 c) och i öfrigt
längre fram.
Sio
159?
319 Hertig Karl till borgmästare och råd i Stockholm med redogörelse
för den politiska ställningen, underrättelse om riksdagen i Ar¬
boga och uppmaning att besöka densamma. Västerås 1596
den 23 december.
»Samtida afskriftssamlingar ang. händelser 1594—1598» i
Riksarkivet i ett lägg omfattande ,a/i*—23A* 1596 och under
rubriken: »Hertig Karls bref till bårgmester och rådh i Stockholm.
Datum thenn 23 decemb. år 96».
Vi Karl etc. tilbiude eder, bårgmester och rådh så och menige
bårgerskapet, som udi Stockholm boandes äre, vår etc. och vele eder
nåd. icke förhålle, effter som eder sielfve väll vetterligit är, huru hö¬
geligen vi oss udi Stockholm besvärade öfver thenn oordning och the
månge regeringer, som emot k. M. egen edh och Suderkiöpings afsked
i riket upkompne äre, af hvilke vi vorde förorsakede at seije oss ifrån
regeringen, till thes menige riksens ständer vorde tilsamman kallade
och öfverväged hade, egenom hvad medel och sätt mätte skaffes bother
upå the fel och brister, som i riket funnes, till hvilket oss thå inted
blef muntligen svaret uthan allenest på sidztåne udi menige stenders
nampn, som ther församblade vore, en skrifft öfvergifven efter riksens
rådz, doch icke alles, ingifvende, till hvilket och en part uthaf eder,
som stadzens formann vore, förhulpå hvad I kunne, och vart med
samme skrifft tilkenne gifvit, at inted vore till at befare antingen i en
heller andre måtte. Ty hvad Flämmingen och the Göstaffssöner vid-
komme, öfver hvilke vi oss udi Stockholm och eliest hele året öfver
tilförene besväret hade, de der sigh så skensligen både med ord och
schrifvelser så vell emoth oss sosom emoth Suderkiöpings afskedh uthan
all skäll och rettviso uplagdt håfve och icke allenest oss månge be-
skyldninger tillagdt, uthan och jernvall falskeligen föregifvit och ut-
spridt, at medh Suderkiöpings afsked skulle vare handlet emoth then
edh och plicht, sosom både I och flere, som thed underschrifvit håfve,
k. M. etc. svuret håfve, der eder med rette så vell som alle andre
stender, som ett ärligit nampn bäre ville, både [0: borde?] svare till
och icke stoppe thed i barmen med stilla tigende som nu denne gången
sket är; så svarade r. rådh, at h. Erich giorde medh them et i saken,
h. Arfve ville sig med ingen regering befatte, uthan stille hemme pä
sin gårdh förhålle, h. Carl skulle sig lätteligen genom theres bref, för¬
maning och undervisning rette låthe, om Flämmingens handell ville
the först lathe ransake, effter förmodeligit vore, at skullen icke så stor
funnes, som alment vardt klaged, och sedhen ville the skrifve konun¬
gen till, at h. k. M. Flämmingens regering afskafifede, ändoch sådant
är några gånger tilförene sket och häfver doch inted hulpit. Så än-
159?
811
doch vi väll hade förmodet, at sådanne theres löfte skulle hade [o: haf¬
va] blifvit effterkommit, och för:de Göstaffs söner effter theres tilseijel-
ser sigh stille förhållit, särdeles till k. M. till Sverigie och Pålen etc.
hade den afsked bekommit, som vi de svenske och påleske sendebudh
håfve gifve lated, och sigh ther upå förklared, särdeles och den herre-
dagh som vi till Arboga håfve achted att förskrifve kunne vare öfver-
stånden; så lather doch saken sig nu fast annårledes upåskina, så at
hvarken thed, som thå heller tillförene blef utlåfved, är hållit vårded.
Ty h. Carl Giöstafssonn häfver nyligen låted för b iu de, att ingen skole
fördriste sigh opbäre k. M. och cronones mynte, som nu slagit varder,
högre än halfparten emot thess rette värde, och åther sedhan nogod
derefter påbudit, at thed för fult skulle upburit varde, ther egenom
han häfver kommit stor oredha och ville tilväga emellan bårgerskapet
och thenn menige allmoge, at the icke håfve vetted hvar effter the
sigh rette skulle, och endels upvecht en stor buller undersåtherne
emellan, der af man väll kann förnimme hvad frucht sådanne nye re¬
geringer med sigh håfve. Fler Arfve häfver intagid Vastena slåt och
hyller sigh allmogen ther i landzenden till, tager krigsfålk an, låther
införe på befästningen spannemåll, fetalie, saltpeter, lodh och kruth
och anned hvad som till krigsrustning behöfves kan, ther af lätteligen
är at förnimme, at han inted gåt häfver i sinned. H. Erich och fonte
h. Carl gore och thed samme udi sine ombetrodde landzender och
stelle sig så, lika som the ville nogod fien[dt]ligit begynna. Emoth
hvem sådan uthrustningh geller, kunne vi icke tenkie, ty ther k. M.
varder ther med ment, då bör oss alle samptl. der till förhielpa, at
sådant blifver i tidh förekommit. Geller thed emoth oss, som troligest
är, effter vi allene för alt varde tagne och beskylte, då måste vi tillse
at vi håfve våre saker i acht, och förse oss at alle ärlige svenske män
oss icke unfallandes varde, effter vi sådant för fäderneslandzens väl-
färdh och then umvårdnet, som vi ther om håfve haft, lide måste. Men
geller thed nogon annan an, så bör thed icke med vapen att värie
uthan lagligen slithes och utrettes. Och effter thed nu alment föregif-
ves, att sådant alt sker efter k. M. betalning och k. M. till beste, så
at landh och falk skole h. k. M. till trogen hand hållit varda egenom
thesse mäns besynnerlige tröghet, så vele vi gerne vete, hvar egenom
oss kann nogod tillagdt varde, at vi h. k. M. icke troligen och väll
skulle ment håfve, hvilken h. k. M. äre och der till med edz plicht
förbundne, hvilken vi ärl. och obråtzl. här till dags hållit håfve och
än hålle vele. Deremoth vi och förse oss at icke heller varder till¬
baka satt, hvad oss ther emoth låfvet och tilsagdt är. Mann vi för¬
nimme väll att under thesse mäns prachtiker och Flämmingens udi
Finlandz handell och hans medhielpares ligger et annet fördålt, nemi.
effter som the och sielfve icke håfve försynn att utspride, at h. k. M.
skall i tilkommande sommar varde förventande här i riket med sådanne
krigsmacht, at the alle, som sig håfve låted vare alfvare, at h. k. M.
812
1597
edh, lyfte och tilseijer, särdeles om vår christelige och frie religion,
måtte fullkomligen varda efterkommen, skole förnimme, at them inted
gåt brygt är heller står i fatted, ther till the så väll som påven h. k.
M. illisteligen eggandes och skyndandes varde. Så effter thed at, hvar
så hände, at theres anslag skulle håfve sin framgång och k. M. skulle
varda bevecht på sådant sätt komma till sine undersåther och med
våldh nogod företaga, thed vi doch lik väll icke vele förmode och h.
k. M. troligen derföre värne, då vill thed först vare h. k. M. skade-
ligit och hele riket odrägeligit och på sidståne Sverigis rikes ytterste
förderf och undergång.
Derföre på thed at sådan olycka i tidh måtte varde förekommin,
så håfve vi lated berame et mothe i Arboga thenn 18 febr., ther alle-
nest för stendernes skuld proponeret och framsat varder, huru then
ville och oredhe, som nu i riket upkommen är, kunde varda med gåt
och tidigt rådh stillet och förekommen, och k. M. måtte med ded
förste komme hit i riket igen sosom en mild trygger och trogen ko¬
nung och icke med nogon här eller krigsmacht antingen af utlendske
heller inlendske sitt fädernesland till besväring. Der emoth förse vi
oss till alle ärlige svenske män, at the h. k. M. som theres rette crönte
och hyllade konung med all tilbörlighet undfångandes varde, där till
vi för väre person och sosom en trogen faderbroder förhielpe vele och
thed samme giöre, och förmane vi eder alfvarligen ati tage saken i et
gåt betenkiende och samme herredagh besökie och der brede vid the
andre Sverigis rikes trogne inbyggiere idert betenkiende i saken gifve.
Dy ther Gud förbiude at sigh nogon ölycke tildroge, då går hon så
väll öfver högh som lågh, hvilken sigh till eder och kann streckie, och
anses inted i stadzmurar. Och måge I thed visserligen vete, at vi
icke vele tilstädie, at nogon, ehvem thed helst vare kann, framföre
heller brede vid oss skall till regeringen satt varde, så lenge konungen
icke inrikes är, medhan vi både lagh, konungens edh och fulmacht så
och arfföreningen med oss hafva, uthan vele venner och vens venner
bruke, at theres myndighet, som sigh sådant företage, skall förkårted
och afskaffed varde. Det vi eder nådeligen icke håfve velet förhålle.
Gudh befalandes. Af Vestrås etc.
320 Hertig Karl till herr Arvid, herr Karl och herr Erik Gustafsson
[Stenbock] om Arboga riksdag, till hvilken de kallas m. m.
a) till herr Arvid Gustafsson.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 2 under dateringen
»Af Vesterårs denn 3 januarii anno etc. 97».
Ider kommer vell ihugh, Arfvedh Göstaffson, hvadh värf och ären-
der, som I uthaf k. M. till Sverige och Polen etc. hade ider opåtagidt
1597
813
till oss uthi thenne förledne sommer, medh hvilke I månge beskyld-
ninger oss tilläde och serdelis allene tilvitte om thet, som opå sidste
håldne riksdag i Suderköping af menige riksens stender handlet och
beslutidt vart och riksens rådh och stender aldelis otiltalet, det ider
doch icke hade bort gore, effter I vidh thet förståndh äre, om I
thet elliest rätt bruke vele, att I sakerne fast bättre vette, än som
I föregifvit håfve, och serdelis att vi inge thette rikis saker håfve
allene för oss sielfve beslutedt, riksens rådh ovitterligen och uthan
theres rådh och förbetänkiende, opå hvilke värf vi lothe gifve ider
till svar och beskedh vår rättmätige ursäkt och endskyllen, så att
oss förhoppes h:te k. M. sig ther medh skall benöije lathe. Och
efther vi gerne vele foge h. k. M. uthi alle saker, så myckit tillbör¬
ligen och mögeligit vare kann, och så lage, att h. k. M. någerledes
må fyllest ske, så håfve vi förthenskuldh varit förorsakede att låthe
förskrifve en riksdagh uthi Arboga till thenn 18 febr. nestkommendes,
af hvilke uthskrifningsbref vi ider itt her hos tilskicke, ther vi för-
nembligen vele, att icke allene the som äre medh oss ens uthi religio
nen uthan alle andre, som sig emot Suderköpings besluth och af
skedh uplagdt håfve heller och föregifvit theruthinnen annet vare handlet,
än thet som medh Sverigis lagh, arfföreningen, k. M:tz edh och för-
säkringh och andre föregångne handlinger öfver ens kommer, må thet
då uthtryckeligen säije och medh skäl bevise, såsom och hvaruthinnen
elliest är handlet, medhen h. k. M. häfver uthan rikis varit, thet lute
k. M. uthi någre mothe skall vare emoth, deslikes och på samme
riksdagh medh menige riksens stender förhandle, thet lute k. M.
medh förste legenhet motte komme hit hem till sitt arfkonunge-
rike igen, ther till vi gerne förhielpe vele, på thet h. k. M. sielf kunde
afskaffe the oordninger, som i rikit opkompne äre, och är hermed vår
begären, att I och till fonte tidh begifve ider therheden.
Enligt anteckning i registraturet skrefs »samme mening till grefve Erich».
b) till herr Karl Gustafsson.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 1 v. under dateringen:
»Af Vesterårs denn 3 januarii anno etc. 1597».
Karl etc. Effter thet, her Carl Göstaffsonn, I håfve någre uthaf
adel ther nidre i Smålanndh uthskicket, som äre omkringh landet
dragne ther i landzenden och håfve latidt upläse k. M:tz till Sverige
och Polens etc. bref, ther uthi Söderköpings besluth, ifrånn hvilkit I
ider tilförende afsöndret håfve, varder till intet giordt och oss månge
beskyldninger tillagde, för hvilke vi doch vette oss, Gudh dess lof, al¬
delis fri och uthsächtedt vare, såsom och visserligen tro, att endoch
brefven äre uthi h. k. M:tz nampn opläsne, så är doch h k. M. ther
Riksdagsakter III. 52
814
1597
om icke vitterligit eller och ther till igenom idre och andres osanfer-
dige angifvende betänkt, och endoch vi bådhe till thenne och andre
beskyldninger medh sådanne skäl och bevis medh the pålenske och
svenske sendhebudh håfve försvaret, som vi förse oss att k. M. broderi,
och kiärl. lather sigh medh benögie; doch likvell effter vi gerne vele
foge h. k. M. uthi alle saker, så myckit tilbörligit och mögeligen vare
kann, och så lage att h. k. M. någerledes må fyllest ske, så håfve vi
fördenskuldh varit förorsakede att lathe förskrifve en riksdagh uti Ar¬
boga till then 18 febr. nestkommendes, af hvilke uthskrifningsbref vi
ider itt her hos tilskicke etc. (se vidare under a).
c) till herr Erik Gustafsson.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 2 v. under dateringen:
»Af Vesterårs den 3 januarii år etc. 97».
Karl etc. Effter thet, h. Erich Göstafson, I håfve någre uthaf
adel ther nidre i Vestergötland uthskicket, som äre o[m]kring dragne
ther i landzenden och håfve förkunnet k. M:tz etc. bref, ther uthi Su-
derköpings beslut, ifrån hvilkit I ider tilforende afsyndret håfve, var¬
der till inthet giordt och oss månge beskyldninger tillagde, för hvilke
vi doch vette oss, Gudh dess lof, aldelis fri och ursäcktet vare; så är
och idert nampn medh insatt uthi thenn instruction, som grefve Erich
och ider broder h. Arfvedh häfver varit gifven pä the värf och ären-
der, som the på h:te k. M:tz vegne med oss handle skulle, uthi hvil¬
ken oss serdelis allene månge beskylninger varde tilvitte, efter som
och theras oration till oss allene häfver vordet stelt, endoch the sakerne
fast bättre viste än the föregåfve, och serdelis att vi inge thette rikis
saker håfve för oss allene beslutedt riksens rådh oveterligen och uthan
theres rådh och förbetänkiende, och endoch vi då håfve lathet gifve
them til svar och beskedh vår rättmetige ursäckt och endskyllen, så
att oss förhoppes lute k. M. sigh ther medh skall benöije lathe; doch
lickvel effter vi gerne vele foge h. k. M. uthi alle saker, så myckit
tilbörligit och mögeligen vare kann, och så lage att h. k. M. någer¬
ledes må fyllest ske; så håfve vi förthenskuldh varit förorsakede att
lathe förskrifve en riksdag uthi Arboga till denn 18 febr. nestkom¬
mendes, af hvilke uthskrifningsbref vi ider itt her hos tilskicke etc. (se
vidare under a).
1597
Hertig Karl till adeln i Västergötland med förmaning att infinna 321
• sig vid riksdagen. Västerås 1597 den 14 januari.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 12 v. under dateringen:
»Af Vesterårs den 14 januarii anno etc. 97».
Vår etc. Vi vele ider, g. m. samptligen och synnerl., nåd. icke
förholle, att endoch vi för någen tidh sedhen lothe genom vårt öpne
prentede mandat så väl ther i landzenden som annorstedes öfver hele
rikit förkunne, för hvadh legenheter vi vore förorsakede att sammen-
kalle riksens stender till Arboga till then 18 febr. nestkommendes, så
förnimme vi doch. lickvel, att någre uthaf riksens rådh, som icke håf¬
ve hollit heller tenkie att holle hvadh som uthi k. M:z till Sverige
och Polens etc. croning i Upsale eller opå sidstholdne riksdagh i Su-
derköpingh lofvet och tilsagdt är, skole rådhe och styrkie ider, att I
samme herredagh till Arboge icke besökie skole. Männ aldenstundh
I af thet mandat, som vi ther om håfve uthgå latidt, vel förståedt
håfve, för hvadh orsaker vi sådanne riksdagh håfve förskrifve latidt,
så att oss förhoppes sådant lender ju lute k. M. så vell som hele fä¬
derneslandet till velferdh och beste; derföre vele vi håfve ider nåd.
och troi. rädt och förmanedt vidh then tro, som I uthi ider christelige
dop uthlofvet, så och thenn edh I k. M. giordt och idert fäderneslandh
skyllige och plichtige äre och vidh ider äre och redelighet, att I för
ingen del lathe ider ther ifrån vendhe och afrådhe, uthan sampt the
andre stender begifve ider therhedhen och gifve idert rådsamme be-
tänkiende uthi the saker, som h:te k. M. och fäderneslandet kunne
lendhe till velferdh och beste, så frampt hvar sådant nu i tidh icke
sker, då är befruchtendes, att thette rike, a. v. k. fäderneslandh, kom¬
mer på ytterste skadhe och förderf. Hvilkit vi håfve velet gifve ider
att öfvervege och betänkie och tvifle inthet att I såsom trogne och
rättrådige svenske männ så vell i thenne som andre mothe ider be-
finne lathe.
Konung Sigismunds öppna bref med förbud att besöka riksdagen i 322
Arboga m. m. Varschava 1597 den 16 januari.
Original med undertryckt sigill bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
I original föreligger äfven ett exemplar till Västmanland, Dalarne
och Bergslagen, i afskrift exemplar till Östergötland samt Småland
och Öland, dessa senare bland »Handl. ang. polit. förhållanden
1594—98». Ett koncept i Nord. sami. i Uppsala univ. bibliotek,
vol. 180.
Vi Sigismundus medh Gudz nåde Sverigis Göthes och
Vendes etc. konungh, storfurste till Finland etc. tilbiude eder
8i6
1597
v. t. u. alle, andelige och världzlige, ädle och oädle, krigsmen
och köpstadzmen och menige almoge som bygge och bo udi
Vestergötland, vår etc. och vele eder härmedh nåd. icke för-
holle, att seden vi för ett år förledet håfve förnummit om
thett samqvembd, som i Suderköpingh på samme tidh emot
vår vilie och befalningh är hollet vordet, håfve vi oss ther
utöfver både medh bref såsom och väre fulmyndige sendebudh
till v. k. faderbroder etc., hertig Carl etc. besväredt, att sådant
i vår frånvare oss schulle vederfares, aldenstund ther mykit är
schedt emot vår konglige höghet och myndighet, och hade
fördenschuld förmodet på samme väre besväringer någre andre
svar, en som vi förnimme välb:te väre svenske sendebudh på
väre vegne håfve bekommit, lathe ted doch blifve i sitt värde
och holle eder sampt alle andre v. t. men och u., som sådant,
kan ske, heller hade gått förbi, för denne gångh nåd. ur-
sächtede. Och efter vi håfve förnummit, att seden väre sende¬
budh hade bekommit deris afskedh och vore afdragne, häfver
h:te v. faderbroder, oanseendes att välbe:te sendebudh på väre
vegne icke hade h. K. någet sådant anmodet, kallet af alle
stender, så monge i Stockholm vore tilhope, och dher oppen-
barligen sagt sigh af medh regeringen, som h. K. sampt rik¬
sens rådh här till dags af oss häfver varidt ombetrodd, och
dher brede vidh latidt förnimme, att h. K. horton dager effter
tiugunde dagh juli vill förschrifve åther på nyt igen allmen-
neligh samqvembd i Arboga och sigh dher i like måtte ifrå
regeringen afsäije och dher brede vidh, såsom oss är blefvet
berättet, sigh medh undersåtherne, som tilleventyrs dit kom-
mendes varde, förspörie på hvadh sätt heller af hvem dhe
vele regerede varde; så efter vi icke hade förmodet, att emot
sådanne vår förmaningh och protestation både medh väre bref
och sendebudh oss sådant änn en gångh schulle tilbiudes uthan
vår vilie och vetschap holle allmenneligit samqvembd emot
lagh, vår konunglige myndighet och rättighet, hvilke derut¬
öfver äre undersåtherne till tunge och besvärningh i denne
dyre tidh, såsom nogsampt schedde medh den store gästningh
och skiutzfärdh, som almogen hade af ted olaglige Suderkö-
pings möthet, som icke heller annerlunde i sådanne fall ske
kan; håfve fördenschuld schrifvit lute v. faderbroder till, för-
manedt och begäret, att h. K. ville håfve fördrag medh sam¬
me föresatte mothe, förmode att ted hos h. K. någen frucht
schaffe schall.
Hyar och icke uthan h. K. tileventyrs allerede kan håfve
latidt någre af eder kalle eller förschrifve, effter vi, såsom I til-
förende nogsampt håfve förnummit, icke bestå lute furste heller
vårt regerings rådh uthan vårt samtyckie någen riksdagh i
1597
817
vår frånvaru, mykit mindre i vår närvaru att förschrifve heller
holle; vele vi här medh håfve eder alle samptl. och synnerl.
förmanede och på vår k:ge macht och myndighetz vegne för-
biude, att ingen af eder något samqvembd antingen i Arboga
eller annerstädz understår sigh sielfve eller medh edre fulmech-
tige till att besökie. Och meden vi i så måtte intet annedt
befale, enn det som svarligit är både för Gudh och menniskior
oss att biude och eder till att gore, varde I, så frampt I vele
hetes håfve giort thet som hörsame undersåther ägner och bör
att gore och håfve och beholle vår ynnest och nåde, eder al¬
delis här effter rättendes.
Och effter oss är blifvit tilkenne gifvit, att lute v. fader¬
broder särdelis förevender sigh vara till samma mothe föror¬
saked theraf [att] riksens ledemoter schole vara syndrede och åt¬
skilde, såsom h. K. föregifver medh Finland, Liflandh och
någre andre landzender, öfver hvilke vi särdelis stadhollere och
befalningsmen tilförordnedt håfve, schedt vare, täden h. K. be-
klager sig icke håfve sådan lydno och hörsamhet bekommit,
som h. K. gerne hafva ville, och thes föruthan kan tileventyrs
mykit annedt uptenkias och förevendas, under hvilket sken
man tenker till att smycka och göra troligit, hvad i så måtte
kan förebäras; så vele vi håfve eder alle samptl. och hvar
för sigh synnerl. nåd. och altvarl. förmanedt, atti icke udi nå¬
gen måtte stelle ther tro och lofven till, att vi schole vele
syndre eller åtschilie riket, uthan then syndring i Finland,
som lute furste så mykit täler om, kan ske häfver h. K.
sielf förorsaked, särdeles efter ted h. K. häfver velet krigs¬
folket förvägre hvad vi them för vår bortfärdh till lön och
oppehälle nåd. hade efterlatidt, såsom och varit orsak och
vållendes, att vi udi någre vare landzender brede vidh vårt
regerings rådh någre v. t. men förordnet och tilbetrodt håfve,
som uthan all vanvyrdningh, motvilie och tredzkhet vår ko-
nunglige vilie, bref, budh och befalninger schole troligen, lag¬
ligen och tilbörligen effterkomma och fulborda. Är oss för¬
denschuld besvärligit, att någen then tanka om oss hafva
schulle, aldenstund vi äre sielfve af ted svenske konunglige
blodh och stamme och vele näst Gudz hielp vara vårt arfrike
en trygg och rättrådigh konungh och ted heller hielpa tillhope
holle och förmere enn åtschilie och förminsche. Eij heller kun¬
ne vi besinne, huruledis dette schulle vare orsak nogh, att lute
v. faderbroder vill holla samme mothe och kanske seden sökie
videre och våldsamme medel, effter som rychtedt ther om va¬
rit häfver, emot the Finske eller andre väre trogne undersåther
i väre landzender att företage. Derföre på thet I schole för¬
nimme, att vi inthet heller se enn inbördes fredh och enighet
818
1597
i vårt arfrike, vele vi håfve alfvarligen förmanet och aldelis
förbudit eder och alle väre undersåther Sveriges rikes in¬
byggare, svenske och finske, ehvadh ståndli the helst vare
kunne, att the sigh i så måtte medh någet våldsamligit in¬
bördes och emot hvar annen icke bruke lathe, effter thet v.
k. fädernesrike här till, Gudh bättret, alt för mykit udi krigh
och oro sväfvat häfver, uthan i alle måtte vare hvar annen
trygge och rättrådige till vårt och riksens gagn och beste
efter eders edz och trohetz plicht. När Gudh vill foge oss
hem i riket igen, så vele vi, såsom vårt konunglige embethe
kräfver, gerne lathe hvariom och enom vederfares lagh och
rätt. Och ther h. Claes Flemming eller någen annan högh
eller lägh häfver sigh i sitt tillbetrodde embethe såsom och
eliest annerledis än tilbörligit är förhollet, då schall han och
andre både höge och läge, fattige och rike, som i så måtte
kunne beschylte blifve, stelles för oss sielfve till svars, när vi,
som sagt är, tilstädes kommandes varde, så att icke schall för-
denschuld behöfves nu någen inbördes vidlöfftighet att begynne,
hvilken vill lende eder sielfve och menige riket till schade och
fördärf, ded vi, så mykit oss står tilgörendes, gerne vele före-
komme.
Hvad regeringen tilkommer, endoch vi väll hade varit til-
fridz, att lute v. faderbroder hade blefvet der vedh till vår
hemkompst, dogh medh riksens rådh, såsom vår fulmacht lyder,
doch likvell efter ted lute v. k. faderbroder egenom åthschillige
schrifvelser någre resor häfver af oss begäret, att han dher
medh må blifve förskoned, kunne vi och icke heller h. K. der
om ytterligere bidie eller bemöde uthan vele lage väre saker
dher efter, att vi näst Gudz hielp sielfve i egen kongligh per¬
son medh thet förste komme i riket tilstädes och seden om
alle saker lagligen och skäligen förordne. I midlertidh förse
vi oss, att alle väre och riksens t. m. och u., höge och
läge lathe sigh vår och riksens välfärdh till ted beste vare
befälet och I alle synnerl. och samptl. eder i den tilbörlige
lydno och rättrådighet emot oss och väre mansarfvinger varde
förhollendes, som I oss låfvet, svoridt och tilsagt håfve, hvilket
vi efter hvars och ens trogne förhold medh konungligh ynnest
och nåde vele betenkie och belöne.
Hvadh andre saker tilkommer emellen oss och lute v.
faderbroder, såsom kan vare vårt arfskiffte, på hvilket vi för-
nimme h. K. schall håfve vederkendz öfver tutusendh gårder,
medh hvad schäl och rätt ded nu sker i vår frånvare af dem,
som vi vårt hele fädernesrike betrodt håfve, lathe vi alle
ovälde och rättvise döme om; der ibland mykit ifrå adelen
och ridderschapet, hvilke vi doch här medh gifve tilstånd att
1597
819
blifve vedh deres godz och häfd, till thes thet är them medh
lagh och dom ifrå vunnit, såsom vi och. befale vårt elschelige
regerings rådh sampt alle väre befalningsmen, att the samme
hemmen på väre och cronones vägne under samme lydno och
vilkor, som dhe tilförende under oss eller adelen varit håfve,
beholle och väre och cronones undersåther, som samme godz
besittie, dem på väre vegne att lyde och theres uthskylder
oss och them uthgöre; item om reckningh på cronones
vägne och annedt mere, hvadh helst ded är, som oss och
lute furste kan vare emellen, hvilket icke är religions saker,
såsom altidh pläger föregifvas: att alt sådant icke heller schall
förorsake någen oenighet ther inrikes och doch likvell så väll
oss såsom lute furste vederfares hvadh rätt är, derföre vele
vi håfve alt samman hemstält i sinom tidh Sveriges rikes ständer
till att utransake, döme och afsäije hvadh dem synes rätt och
rättvist vare, medh hvilked vi på vår side vele lathe oss benöije,
såsom och v. faderbroder på sin side gore bör, efftersom v.
faderfaders högh etc. testamente i bokstafven klari, inneholler.
Till ted ytterste, effter ted att lute v. faderbroder häfver,
som sagt är, aldelis frivilligen och uppenbarligen sagt sigh ifrå
then regeringh, som h. K. medh vårt elschelige riks rådh af
oss var ombetrodd, så att lute furste nu i så motte häfver
inted öfver eder att råde, biude eller befale, uthan välb:te
vårt riksrådh blifve allena på väre vegner vidh samma rege¬
ringh effter den ordningh, som vi för vår konunglige bort-
färdh ther i riket effter oss left håfve, till thes vi sielfve i
kongligh person tilstädes komme och om alle saker lagligen
och skäligen förordne kunne, hvilket näst Gudz nåd. tilhielp medh
thet förste sche schall, vele vi eder, t. u., härmedh nåd. håfve
budit och befälet, att I välb:te vårt riks rådh på väre vegne
all vällvilligh hörsamhet och lydno udi alle de saker bevise
skolén, som the eder på väre vegne biudendes och befalendes
varde och oss sampt Sveriges rike kan lände till gagn och
gode, såsom och dher hos lute v. faderbroder then äre och
vyrdningh välvilligen bevise, som h. K. på hans furstlige och
höge ståndz vegne egner och bör.
Thette håfve vi eder, t. m. och u. synnerl. och samptl.
nådel. icke kunnedt förholle, och I håfve eder att effterrätte,
på ted I måge se och förnimme, att vi så väl i vår fråvare
som närvare vele håfve fredh och enighet i riket, såsom och
eliest udi all annen motte vethe eder långvarige välfärdh, gagn
och beste, dher till I eder fult och fast förlåthe måge, icke
lathendes eder ther ifrå anthen medh onde eller gode att
vende, görendes der udinnen thet i sigh rätt och rättvist är,
eder edh och trohetz plicht uthaf eder fordrer och kräfver,
820
1597
Jender och eder sielfve till gagn och gode och vi af eder
aldelis förmode, så och medh konungligh ynnest och nåde
vele vedergelle, och befale eder här medh Gudh alzmechtigh
samptligen synnerligen nådeligen. Schrifvit i Varsav den 16
jan. anno etc. 1597 udi vår regementz tidh i Sverige på thett
herde, och här i Påland på thet tionde.
SIGISMUNDUS REX.
(Sig.)
Liknande skrifvelser afsändes sålunda till olika landskap; de fördes
öfver af Lars Andersson [Rålamb], som äfven medförde en fullmakt för re¬
geringsråden, och spriddes redan i början af februari.
Den åberopade skrifvelsen till hertig Karl meddelas i Bihanget.
323 Hertig Karl till biskopen i Skara stift angående dennes och präs¬
terskapets i stiftet afsikt att besöka riksdagen. Västerås 1597
den 9 februari.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 43 v. under dateringen:
»Af Vesterårs den 9 febr. år etc. 97».
Vi håfve bekommit ider skrifvelse, biscop Pedher, uthi hvilken I
lathe förstå att I efter vår begären håfve bädhe i Schara stadh och
vidh alle kyrkier ther i idert biscopsdöme latidt upläse the öpne trychte
mandat, som vi håfve latidt uthgå om then herredag vi för riksens
legenheter håfve varit förorsakede att förskrifve till thenu 18 i thenne
mänedt att holles i Arboga och therhos tilsagdt att I sampt medh
presterskapet ther af landzendhen till f:de tidh vele tilstedes komme.
Så är thet oss behageligit och håfve I uthi then mothe giordt thet
som riksens tarf och legenhet fordret och tilsagdt häfver, såsom vi
och förse oss att I vidh sådanne mening blifve vele och ider icke af-
rådhe lathe thet I samme herredagh försittie.
Resten af skrifvelsen handlar örn prästerskapets underhåll.
324 Herti9 Karl t'11 ärkebiskopen och capitulares i Uppsala att icke
försumma riksdagen. Västerås 1597 den 9 februari.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 41 underrubriken: »Til
erchiebiscopen och capitulares i Upsala Af Ves¬
terårs denn 9 febr. år 97».
Efthersom I, g. m., vel förnumme, när vi sidst [i] Upsala stadde
vore, för hvadh orsaker vi hade lothet förskrifve then herredag till
I
Arboga, som i thenne månedt skall hollén blifve,' och I då lothe förstå
att I den och så vell som andre stender besökie ville; så endoch vi
håfve förståedt, att riksens rådh skole håfve samsatt sigh, att the then
icke besökie vele, såsom och nu nyligen bref inkompne äre ifrå k. M.
till Sverige och Polen etc., till adel och andre, ther medh them var¬
der förbudit till att begifve sigh therhedhen, der om vi och bref be¬
kommit håfve, af hvilkit vi ider her hos copie tilsende; så kunne vi
lickvel icke tänkie, att I ider der ifrå afrådhe lathe anten egenom så¬
danne bref heller och för:de riksens rådh, hvilke vi befruchte medh
någre hemlige stemplinger umgå, the som rikit och alles väre velferdh
lendhe till förderf, om the i tidh icke förekompne blifve. Ar och till
befruchte, att hvar then oredhe, som i rikit opkommen är, icke varder
medh tidigt rådh förekommen, att thet ville framdelis lende rikit till
al som störste och ytterste skadhe och förderf, hvilket vi förmodhe,
att I som trogne, rättrådige, sä och förståndige svenske män öfver-
vegendes och betänkiendes vardhe och fördenskuldh, så mykit möge-
ligit och ider kan stå tilgörendes, medh rådh och dådh hielpe till att
afskaffe och förekomme, görendes ther med thett v. k. fäderneslandz
legenhet kräfver och tilsäger och oss sker till behag.
«
Stockholms magistrat och borgerskap bedja hertig Karl, med anled- 325
ning af Sigismunds förbudsbref, att blifva förskonade med den
påbudna herredagsresan. Stockholm 1597 den 9 februari.
»Samtida afskriftssamlingar ang. händelser 1594—1598» i Riks¬
arkivet i ett fragmentariskt lägg omfattande afskrifter a5/8 1594
—*9U 1597 med rubrik: »Borgmästare och rådz samt menige bor-
gerskaps bref till hertigen. Af Stockholm den 9 febr. a:o 97».
Vi håfve af e. f. N. trykte mandat, så och thet bref, som e. f. N.
för någon tidh sedan häfver låtet oss tillskrifva, e. f. N:s nåd. villie för¬
nummit om then herredag och samqvemb, som e. f. N. häfver lattet
tillhopa kalla uthi Arboga, deropå vi då gåfvo till und. svar, att vi
uthi denna staden velle göra såsom alle andra riksens ständer och icke
syndre oss ifrå stenderne, såsom thet och icke ville oss välstå eller
tillbörligt vore, at vi någet annet göra eller enskylt oss någet företaga
skulle. Medh hvilke svar e. f. N., som vi förnummit hafva, icke häf¬
ver varit aldeles till fridz, uthan uthi Enekiöpings marknaden begeret
af några våra förmän, att the skulle runt uth säija antingen ja eller
neij, om the till Arboga komma ville eller icke, dertill the tå för the-
ras personer hafva svarat, att the vilde komma. Nu är sedan k. M:tz
till Sverige och Polen etc. bref hit kommen, dermed oss varder al-
varligen förbudit, at vi uthi h. k. M:tz frånvara ingalunda skole be-
sökia någon herredag antingen i Arboga eller annerstädz, der vi e. f.
N. här innelycht en viss afskrift senda. Nu vet Gudh, at vi äre intet
822
1597
väll vidkommen: k. Maj:t etc., hvilkens undersåter vi äre, den vi och
effter lagen och vår eds plicht hörsamhet och lydno uthi alle tillbör-
lige verldzlige saker kennes skyldige och plichtige vara, förbiuder oss
draga till herredag och e. f. N. biuder oss draga. Derföre är vår öd-
miuke och und. bön och begäran, att e. f. N. ville nåd., om möieliget
vore, hafva denna stadzens inbyggare medh samma herredagsresa för¬
skonat. Är och vår ödm. bön, att e. f. N. thenne ringe skrifvelse oss
icke till något misshag tager och begäre ödm. e. f. N. nåd. och
gunst. svar.
Om magistratens bekymmer och öfverläggningar innehåller Stockholms
stads Tankebok 1592—97 fol. 356 v., 357 följande anteckningar:
Den 8 febr. vore borgmästere och rådh sampt the 48 männ kalledt
på rådstugen och thä blefve k. M:tz etc. bref upläsit, som Lars Andersonn
förde hid fränn Polen, dateret i Varsov denn 1 febr.,1 udi hvilket bref
h:te k. M. högeligen vidh störste onåde förbödh drage til Arboge
härredagh, theremot v. n. f. hertig Carl hade alfvarl. påbudet, at mann
skulde besökie samma härredagh til thenna tilstundende 18 febr.
Och tå blef samtycht af alle, som tilstädes vore, at mann skuide
skrifva til h. f. N. och ödm. bidie, at h. f. N. vele nåd. håfve oss medh
thenna härredagsresen förskonet, och blef samtycht, at Nils Erichson
och Hans Werner skulde drage medh brefvet til v. n. f. och håfve
medh sigh lute k. M:tz förbudzbref.
Item blef och samtycht, om the komme tilbake medh sådane
svar, att Stockholms männ skulle ändelige besökie samme härremöte,
så skole thesse gode männ tidt drage: Olof Gregersonn, Gynte Olsonn,
borgmästere, Mårten Olsonn, Lars Pärsonn, rådmänn, Gregers Jönsonn,
Hinrich Målere, Dirich Schekermann, Bencht Larsonn, Christoffer Bagge,
Hans Hansonn Bilefeldt.
Den 9 febr. holtz menige mans rådstugedager.
På denne dagh blef k. M:tz bref upläsit för menigheten, theslikes
thet bref, som Nils Erichson och Hans Wärner skole före til v. n. f.,
und. begärendes, at the medh thenn resen til Arboge härredagh må
blifve förskonet, mäden k. M. thet sä högeligen förbiuder, hvilket bref
och sändes med Nils Erichson til h. f. N. och ther jämpte en viss
copiae och afschrift.
1 Sigismunds förbudsbref var dateradt den 16 jan.
1597
823
Hertig Karls svar på ofvan meddelade skrifvelse från Stockholm. 326
Västerås 1597 den 11 februari.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 48 under rubriken:
»Svar opå borgmestere och rådz skrifvelse i Stocholm .
Af Vesterårs den 11 febr. år etc. 97».
Vår etc. Vi håfve ider skrifvelse, g. m., bekommit, theruthinnen
I ödm. begäre blifve förskonede att komme till then riksdagh, som
uthi Arboga then 18 uthi thenne månedt beramedt är. Så hade vi
icke förmodet, att 1 uthaf thet bref skulle håfve latidt omvent ider att
komme therheden, helst effter I tilförende bejaket och samptyckt håfve
then att besökie, håfve och elliest vel förståedt att ther inthet annedt
skal förhandlet eller berådslagit vardhe, än thet som lute k. M. och
hele fäderneslandet lender till velferdh och beste, och endoch I vel
blifve berömbde att I skole mene lute k. M. medh all trohet och rätt¬
rådighet, ther om vi inthet tvifle, thett samme håfve vi ider altidh
förmant, att I vidh samme mening blifve skulle. Vi hoppes doch ther
bredhe vidh, att vi icke heller annedt giordt håfve och medh f:de
herredag skall kunne förståndit varde, än thet som lute k. M. och hele
rikit skall lendhe till velferdh och beste. Derföre vele vi ider ther
opå sådanne svar gifvet håfve, att der I icke vele komme till samme
riksdag, då må I uthi then mothe gore hvad ider synes, men hvadh,
som andre riksens stender, som ther hedhen kommendes vardhe, ther
om sägie och beslute vele, måge I tilse och sedhen håfve till att för¬
vente hvadh ther effter föllie vill. Vår mening håfve I nogsampt för¬
ståt och är ider nogsampt kunnigt. Dette vi ider till svar håfve vele
gifve latidt.
Hertig Karl till de ständer, som skulle samlas till samtingsmark- 327
naden i Strängnäs, med uppmaning att besöka riksdagen. Vä¬
sterås 1597 den 10 februari.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 45 v. under dateringen:
»Af Vesterårs den 10 febr. år etc. 97».
Vi Karl etc. tilbiudhe ider, andelige och verldzlige, adel, borgere
och menige almoge, cronones så vel som väre eigne undersåther, som
till samtings marknedt i Stregnes kommendes vardhe, vår gunst etc.
och vele ider, g. m. alle sampt och synnerligen, nåd. icke förholla,
att endoch vi icke anners kunne tänkie, än att I, g. m. alle, uthi hvar
landzendhe för sigh håfve förståedt egenom thet öpne prentede man¬
dat, som vi håfve uthgå latidt, för hvadh riksens legenheter vi håfve
varit förorsakede att förskrifve den riksdagh, som vi till Arboge håfve
824
1579
latidt berame, i thenne månedt hålles skall, hvilken herredag!: vi och
håfve förståedt, att I uthi alle landzender håfve bejaket och samptyckt
att besökie vele. Men efifter vi nu sedhen håfve förnummit, att k.
M. till Sverige och Polen etc. skall håfve latidt uthgå bref i alle landz¬
ender, ther medh h. k. M. förbiuder, att ingen skall fördriste sig sam¬
me riksdagh att besökie, hvaregenom månge kunne blifve bevekte, att
the tage sådant uthi betänkiende eller och tilefventyrs medh alle til-
bake blifve och then försittie; derföre, på thet att the rikis saker, som
ther skole förhandlede blifve, som i fonte mandat äre förmelte, icke
motte försummede vardhe, medhen hele riksens velferdh ther opå an-
liggiende är, sä är fördenskuldh ännu som tilförende vår nåd. förma-
ningh, att I ider egenom h:te k. M:tz bref icke lathe afskreckie eller
af någen beveke, eho then och helst vare kunne, samme herredag att
försittie, uthan lathe ider till f:de tidh uthi Arboge tilstedes finne, som
fine riksdag beramedt är, och såsom uprichtige erlige svenske män
gifven ider betänkiende uthi the högnödige saker, som ther vele före-
falle och h. k. M. och a. v. k. fäderneslandh till velferdh lendher.
Görendes ther medh thet oss sker till behagh och höge nödhen för-
drer och kräfver.
3) Förhandlingar med riksråden och deras öfverlägg-
ningar inbördes före riksdagen.
Rådsherrarne underrättades utan vidare om riksdagen genom att få sig
tillsändt det tryckta mandatet af den 18 december, hvilket tillvägagående
högeligen förtröt dem. Med två bland denna krets, Hog. Bielke och Nils
Gyllenstierna, kom emellertid hertigen att inlåta sig i direkt brefväxling.
328 Riksråden Nils Gyllenstierna, Gustaf Baner och Erik Sparre till
riksråden Gustaf Gabrielsson och Jöran Posse om ett samman¬
träde i Stockholm i slutet af året. Stockholm 1596 den 22
december.
Original bland bref till Gustaf Gabrielsson Oxenstierna i Riks¬
arkivet, bilagdt ett bref från Jöran Posse. Afskrift bland »Sam¬
tida afskriftssamlingar ang. händelser 1594—98» därsammastädes
under rubriken: »I dråtzetens, h. Gustaf Baners och cantzlerns
nampn till the andre af riksens rådh».
Var etc. K. g. h. svägrer, bröder och synnerl. gode venner, vi
schrifve eder till för otte dager seden och begärede icke uthen märke-
lige orsaker, att I udi nästkommande jule helgedager ville lathe finne
eder i Stockholm. Så ändogh vi udi dette menföre giärne hade både
eder såsom och en part af oss sielfve medh denne rese förskonede,
icke dess mindre äre vi ännu ytterligere af åthskillelige bref och hand-
I
1597
825
linger, som oss nu i desse dager äre kompne til hände, förorsakede att
påminne eder om ded samme och fördenskull nu här medh som till-
förende veni. begäre, att I om tridie heller allesenest fiärde dagh jul
nästkommendes vele komme till Stockholm, dit vi och erchiebispen
medh någre af capitularibus förmode, såsom och elliest vår medhbroder
her Claes Bielke, på ded vi måtte få tales vidh om ded som riksens
nödtorftige närvarencles lägenhet och vårt embete fordrer och kräfver,
och förse oss, att I ju visserl. kommendes varde, efifter som mackt på
ligger, alldenstund!» vi tvä heller tre, som nu här tillstädes äre, oss uthan
eder närvare inthet kunne heller vette derom att bekymbre och hoppes
i sä måtte hos alle tilbörl. vare orsechtede. Dette håfve vi eder i en
hast veni. icke kunnat förhålle. Befale etc. Hastigt af Stockholm 22
dec. år etc. 96.
E: G: V:
Nils Gyllenst. Gustaf Baner Erich Sparre
R. Dzt
Brefvet öfversändes af Jöran Posse annandag jul från Hamerskog till
herr Gustaf Gabrielsson med uppmaning att infinna sig. Hvilka underrättel¬
ser rådet kunde ha fått och hvilken dess mening var, därom visste han ej
mer än hvad brefvet innehöll men antog att det gällde viktiga frågor (se
ett bref från Jöran Posse annandag jul 1596 bland skrifvelser till Gustaf
Gabrielsson Oxenstierna).
Några riksråd till ärkebiskopen och kapitlet i Uppsala att infinna 329
sig till ett hemligt sammanträde i Stockholm i slutet af året.
Stockholm 1596 den 23 december.
Dålig afskrift ur Oxenstiernska samlingen (sannolikt ur Johan
de Mornays papper) nu bland »Handl. ang. riksråden 1596—1605»
i Riksarkivet under rubriken: »Riksens råd till erchiebispen och
cappiteled».
Vår etc. Värdigeste, värdige, höge och vällerde gode männ, vi
håfve i förgår, som var thenn 20 dec. (siel), bekommet eder skrifvelse,
dateret i Upsale thenn 4 i samme månet och theraf förnumet eder vel-
mening, rådh och förmaning i godh grundh och råde skall1 till inbör¬
des sämie och enighet, hvilket och är thet herligeste och nyttigeste
här i värdene både till Gudz äre, så och itt tilbörligit och christeligit
regementz bestånd och förmering. Sä vett Gudh, at vi oss derom på
thet högste och flitigeste håfve vinlacht och aldrigh till någet annet
gifvet orsak, när man thenne näst förlupne tidh, thes handlinger och
rådhslagh rättmeteligen väll öfverveget häfver, och nu sedan tune f. her-
1 Korrumperadt ställe; några ord sannolikt förbigångna.
826
1597
tig Carl drogh ifrånn Stockholm ingenting oss företaget, som någen
ovillie eller oenighet till thet ringeste kann förorsake. Hvat i Stock¬
holm förlop i rådslag och skriffter, medhan h. f. N. der stad var, är
eder utan tvifvel synnerl. och samptl. nogsampt vitterligit och hvad
h. f. N. på den tidh till thet siste svaret vart, hvilkit icke mindre i
eders ordens förvantes (sic!) och flere stenders, som ther tilstedes vare,
ann medh vårt samtycke skedde, så att vi på vår sida ingen dell håfve
lathet tilbake, som vårt embete krefver och oss häfver städ till gören-
des; ville thet och hereffter, såvit vi kunne vare betrodde, gierne gore
och oss om riksens vällfärdh, för hvilken vi härtill håfve haft möde,
arbete och omak nqg och, som vi förnyme, liten tak, oss altidh troli¬
gen värde läte, Gudz alzm. verdiges gifve dertill lycka och framgång.
Och effter thette ärended så väll som thet andre krefver någet
mer betenkende en som mann i en hast, och helst meden vi nu äre
ättskilde, kann skrifve, derföre begäre vi här medh veni., at I, k. h.
erkebiskop med någre få af capiteled, så månge eder synnes, ville
tridie dag juli nästkommendes, dog oförmerkt och likesom för andre
ärender kallede och utan något rop eller rykte förfoge eder till Stock¬
holm, så ville vi och tå med sampt flere af väre medhbröder, som nå¬
get när vidh händen äre och vi till samme tidh förmode, låthe oss
ther finnes och tå sielfve beqvemligere tales vidh änn vi nu skrifve
kunne både om thet och annet mere, såsom och om backtryskaren, [o:
boktryckaren?] om hvilken I, k. h. erkebiskop, serdeles skrefvet håfve.
Thesförinnen sende vi eder nu här bredevidh tvenne h. f. N. hertig
Carls mandat, hvilke vi af trychte exemplar håfve förtroligen lathit
afskrifve. Begäre förthenskull, at thet ibland eder nu hemligen hållet
vårder, till thes thet med alle kommer i huset, hvilket mann nu dag¬
ligen förmoder ske skall och, som vi kunne förnimme, och med flit
stellet i verket på tryck,1 änndåg at fine samqvem skall vare någet
nyttigt kunne vi effter vårt ringe förstånd intit besinna, är och itt nytt
och obrukeliget och om mann måtte seije magnae in (!) conseqventie
och ohört sätt att förskrifve riksdager. Håfve för then skull för vårt(!)
person intet kunnet dertill samtyckt(l), eij heller gore ville, förenn vi
få talles vedh, och förse oss at I till försagdan tidh vist ville komme
tillstedes, befäl landes eder etc. Datum Stockholm thenn 23 dec.
anno 96.
Någon anledning att betvifla afskriftens äkthet synes ej föreligga. Bref-
skrifvarne torde varit desamma som till n. 328.
Sammanträdet synes ha ägt rum på utsatt tid. Huru länge det påstod
är icke bekant. I slutet af januari hade i hvarje fall en af deltagarne, riks-
drotsen Nils Gyllenstierna, återvändt till sin gård Fogelvik. Hvilka råds¬
herrar som varit tillstädes är ej fullt klart. Med säkerhet torde man kunna
1 Sista orden förefalla korrumperade.
angifva Nils Gyllenstierna, Gustaf Baner, Erik Sparre och Jöran Posse (jämf.
här nedan). Afven ärkebiskopen och några capitulares från Uppsala torde
ha infunnit sig (jämf. likaledes här efteråt).
I handskriftsbandet »Miscellanea in manuscript.» Tom. XIII i Skokloster¬
samlingen, som i afskrift innehåller en mängd handlingar rörande riksrå¬
dens förhållanden år 1597, förekommer fol. 54 en odaterad, delvis svår-
tydd anteckning, som möjligen hänför sig till detta sammanträde. Enligt
denna skulle föremål för en öfverläggning blifva: 1) om bref till hertigen
eller hans råd; 2) om riksdagen och dess orsaker och att man icke brutit
Söderköpings beslut; 3) om trygghet och undsättning, i händelse öfver¬
våld tillbjödes; 4) att ståthållame gjorde ett med rikets råd och icke
samtyckte till något, som stod i strid med konungens ed samt fädernes¬
landets lag och frihet; 7) om protestatio sollennis contra comitia» m. m.
Mom. 5 innehåller endast ordet »Råd»; mom. 6 namnen: Sten Baner,
Göstaf Brahe, Johan Sparre, gref Axel, Hans Strang. Under- punkterna
har afskriften namnen: Nils Gyllenstierna, Gustaf Baner, Erik Sparre och
Jöran Posse.
Som resultat af sammanträdet kan till en början betraktas affärdandet
af en budbärare, Hans Bremer, till konung Sigismund med uppdrag att re¬
dogöra för ställningen i landet. Ett kreditiv för honom på svenska, under-
tecknadt af N. Gyllentierna, G. Baner, E. Sparre och J. Posse, är infördt i
den nämnda Skoklostervolymen, Miscellanea T. XIII, fol. 6. En delvis fel¬
aktigt återgifven kortfattad skrifvelse på latin af samma datum, innehållande
en uppmaning till Sigismund att »primo vere» återvända till Sverige, är in¬
förd i samma handskriftsband fol. 5 och skulle utom af de ofvannämnda
varit undertecknad af Hog. Bielke, Claes Bielke, Sten Baner och Ture Bielke.
Angående Sigismunds svar på framställningen genom Hans Bremer se Bi-
hanget.
I Jöran Posses kopiebok fol. 118 i riksarkivet är införd en skrifvelse från
riksråden till hertig Karls råd med afstyrkande af mötet i Arboga. Den är
daterad januari med tomrum för månadsdagen och undertecknad af sju riks¬
råd. Troligen har den aldrig afgått och förekoms måhända af den här
efteråt införda i Enköping daterade skrifvelse!! från hertigens råd, på hvilken
ett annorlunda stiliseradt svar afgafs. Innehållet är följande:
Vår etc. Endoch vi för en tämmelig tidh seden håfve hört, att
h:ne f. hartig Carl etc. var till sinnes att hålle ett allmenneligit möte
uthi Arboga i nästkommende februarii månadt, så hade vi doch lik-
vell förmodet, att h. f. N. sigh annorlunda skulle i saken vele betänkie.
Mann effter vi nu förnimme, att h. f. N. nu ändeligen vill stället i
värket, ehuru väll h. f. N. vårt föge och ringe betänkiande i så måtto
inthet äskat häfver, och icke allenest dett, uthan håfve och elliest för¬
nummit både mäden h. f. N. var här och nu seden allehande obehagh och
misstroende, som h. f. N. häfver till oss, väre bref och rådslagh, thett
Gudh vet vi icke kunne besinne skäligen håfve förorsaket, hvarföre vi
och nödgas håfve försyn h. f. N. sielf med väre bref att bekymbre och
för then skuldh icke kunnat [undgå] eder vår trogne och rättrådige
mening att gifve tilkänne, anseendes vårt embete och edh, som vi k.
M. etc. och fäderneslandet äre med förbundne och tage Gudh alzm.
till vittne, att vi sådant icke för något vårt egit endskilt gagn eller
828
1597
nytte skuldh gore, uthan såsom vi fullkoml. tro för inte k. M:tz och
h. f. N. sampt menige riksens välfärdh, bistånd, fridh och rolighet.
Till dett första är eder nogsampt vitterligit, att thett icke är mere
ann på annat år seden en allmennelig riksdag är hållen vorden, hvadh
och riksens tarf och nödtorfter krafde effter thenne närvarandes tidz
lägenhet och konungens frånvare vart och ther sammestadz nogsampt
och frivilligen beslutit, hvilket vi för väre personer icke vette oss i nå-
gen måtte håfve förbrutit eller öfverträdt; hade förthenskuldh inthet
häller sett, effter som vi, mäden h. f. N. nu senest var i Stockholm,
oss der på åtskillelige resor förklarat, än att h. f. N. uthan den renun-
tiation, som h. f. N. nu senest giorde här i Stockholm, dermedh hade velet
låtit blifvet. Och ther vårt betänkiande i somlige saker, och särdelis
hvadh then resan åt Finlandh tilkommer, var annorlunda änn h. f. N:s,
så vet Gudh, att thett icke skedde af någen gensträfvenhet emot h. f.
N. uthan rättrådeligen effter thet betänkiande och förståndh, som Gudh
oss i saken gifvit hade. Giorde dett för h. f. N. icke fyllest, så kunne
vi doch likvell inthet videre trängias, myket mindre falla i h. f. N:s
misshag för thet vi effter vårt förståndh rådt hade, alldenstund alle råd¬
slag, som äre fiärran ilrån orätrådighet, som Gudh till vittne det varit
häfver, bör vare fri för them, som rådzpersoner kalles, hvilket h. f. N. och
i regeringsföreningen och i Suderköpings beslut häfver lofvat och tilsagt,
effter som och alle christne nationers lag och loflige sedvane fordrer och
kräfver. Fanns ther någet uthi Suderköpings afskedh, som h. f. N.
annorlunda och vi effter vårt ringa förstånd annorlunda kunne förstå,
så vette I, g. h. och g. m., väll sielfve, att thet icke stodh oss allene
till att uttyde eller förklare och hade förty icke förmodet, att h. f. N.
för then orsak skull hade velet afsäije sig regeringen, endoch h. f. N.
hade det och i lika måtte tillförende giort med sinn schrifvelse till h.
k. M. Hvarföre effter nu så nyligen ett allmenneligit möte, såsom
förb:t, häfver varit hållit, se vi icke hvad nödh till dette. nu beram-
mede mothe är eller hvad gagn der medföllie kan, uthan ther mann
alle lägenheter och omständigheter, som nu på färde äre, vill anse och
rätteligen öfverväge, fastmere skade och farlighet och orede vore till
att befruchte, thet I, g. h. och g. m., effter edert välbegäfvede förstånd
sielfve nogsampt kunne betrachte och Gudh värdiges nädel. afvende.
Vi gifve eder och sielfve till att betänkie om och thet kallelse mandat
är och så lagligit och skäligit, att thet för h. f. N. sielf nu heller i tilkom-
mande tider kan vara berömmeligit. Dernäst vele I och ihugkomma,
huru högeligen k. M. etc. sig besväret häfver om then härredag, som
i Suderköping emot h. k. M:tz villie hållin var. Och ändoch, Gudh
thess lof, dersammestedz intet är beslutit vordet, som man icke både
medh edh och lagh kan försvare och h. k. M. förty så myket mindre
orsak sig theröfver skäligen till att besväre; doch likvell så är sädanna
härrers och potentaters förbudh och besvärning icke aldelis så mycket
till att vanvyrda, och när mann hade nödträngt giort dem ett förtrett,
\
1597
829
effter som h. k. M. det optagit häfver, alt förty thet kunde synnes föllie
skäl medh, att man, för än the näppeligen om det förste hade bekom¬
mit beskedh och förklara ing, skulle tilfoge them thet andre ther ofvan
opå: ther pläger menigt föllie myket ondt effter.
Hvarföre, effter vi, så frampt dette f:de möte hållas skall och så¬
ledes gä för sig, inthet annat kunne se än en stor oändelig vedervillie
och missförstånd emellan konungen och fursten vill förorsakas och till
äfventyrs ett odödeligit hat och krigsvidlyftighet emellan them och
theres efterkommande, till hvilken mången fattig oskyllig svensk man
måste läna håret; dertill med och riksens store och märkelige synd-
ring, såsom endelis nu alfrede sket är med Finland och Liflandh, hvilke
och aldrig på thette sätt och under h. f. N:s och riksens rädz lydno
åther kommandes varde, effter som the och sielfve h. f. N. uttryckeli-
gen hafva tilschrifvit, och huru mögeligit och likt det är för riket uthi
theres store påståndandes oförmögenhet och split med våld att under-
kufve eller tvinge dem till lydno och i så måtto utstå någen vidlyft¬
ighet eller krigshandel, som der till villde vara af nöden, antingen
utländes eller inländes, hvilket blefve så myket värre och odrägeligere,
der väre egne infödde arfhärrer skulle blifve med delachtigede och
svenske män, som des förutan, Gudh bättre, håfve haft krig och ölycke
nog, skulle inbördes förföllie och dräpe hvarannan, thet gifve vi eder
såsom välförfarne sielfve till att besinne.
Derföre råde vi och troligen förmane, att I alt thette och annat
mere, såsom eder uthan vår påminnelse väll kan ihogkomma, nödtorf-
tel. öfvervägandes, både på eder, väre och månge andres vägne vele
såsom ärlige infödde svenske männ, hvilkom dette tiläfventyrs icke
mindre kan vidkomma än oss, lute f. N. ödm. bidie, tiänstl. råde och
troi. förmane, att h. f. N. nådel. vill hafva fördrag med f:de samqvemd,
hvilket doch omsider vill lände till deres så väll som menige riksens
obeståndh och förderf, thet Gudh värdiges nådel. afvende. Hvad elliest
än här till dags varit häfver, förse vi oss kan väll komma emellan
konungen och h. f. N. till sämie och enighet igen. Så förmode vi och
icke annat än, när h. k. M. nu varder förnimmandes både af bref och
sändebudh h. f. N:s och alles väre rättmätige svar om alt thet, som
är vordet i Söderköping förhandlat, så och hvad brister uthi regerin¬
gen äre infallne, varder h. k. M. väll skaffandes böter ther opå och
således om regeringen förordne late, efftersom h. k. M. och riket är
gagneligit, så och lagligit och skäligit vara kan.
Thette håfve vi eder, k. g. h. och g. m.. effter högste nödtorften
icke kunnat förhålla och förse oss att i I thet i then bäste måtte vele
optage och hos h. f. N. till thet bäste uttyde och flitel. förhandle,
effter som störste machten opåligger och I sampt vi och alle ärlige
svenske männ med hugnat kunne håfve till att åtniute, och ther hos
bidie h. f. N. på väre vägne, att h. f. N. oss icke någen oförtiänt miss¬
tanke, vrede eller onåde vill tillvände. Vi håfve det giort effter vårt
Riksdags akter lil. 53
830
1597
förstånd och förmåge som ärlige svenske män ägner och bör och vi
tryggel. både för Gudh, alle ärlige och ovälde förståndige inlendske
och utländske medh ett gott samvet tryggel. kunna försvare, det vi
och in i döden gore vele, ehuru vi och af en part kunna vara miss¬
trodde och illa utmålade, doch Gudh ske lof uthan brott och förskyl¬
lan. Och befale etc. Datum den jan. anno etc. 1597.
Nils Gyldenstierne Gustaf Baner Erich Sparre Claus Bielke
Sten Baner Thure Bielke Jören Påsse.
Såsom ett resultat af sammanträdet lärer äfven få betraktas den skrif¬
velse som i riksrådens namn afläts till ständerna i Arboga.
Om ärkebiskopens förhållande vid denna tid uppgåfvo professorerna i Upp¬
sala år 1606 vid den rannsakning, som då anställdes, bland annat, att han
efter herredagen i Stockholm hösten 1596 börjat »slå sig till riksens råd»,
att han för capitulares lät uppläsa de »vexleskrifter», som utbyttes mellan
hertigen och riksråden; att han persvaderade capitulares att skrifva till kon.
Sigismund och samtycka till den regementsordning, som konungen insändt,
hvilket han själf skulle ha gjort och »hans bref utviser, hvilket h. k. M. nu
regerendes något derefter korn tilhanda», något som emellertid capitulares
ogillade, på samma gång som de tyckte illa vara, att han dem oåtspord
skrifvit konungen till; att han, sedan kon. Sigismunds förbud mot Arboga
riksdag ankommit, afrådde några af prästerskapet både på landsbygden och i
Stockholm att besöka mötet, hvaremot Nicolaus Botniensis, Jacobus Erici och
Paulinus rädt tvärt emot; att M. Nicolaus och M. Paulinus, när de kommo
tillbaka till Uppsala, med anledning däraf hårdt tilltalat ärkebiskopen, hvilken
emellertid till sist tycktes komma på andra tankar, efter hvad han visade, när
han besökte tjugondedagsmarknaden i Enköping (jämf. professorernas be¬
rättelse den 8 aug. 1606, bland »Handlingar ang. ärkebiskopens och pro¬
fessorernas förhållande 1597, 1598» i Riksarkivet i sami. »Handlingar ang.
politiska förhållanden 1595—1598».)1
330 Hertig Karl till riksdrotsen Nils Gyllenstierna om riksdagen i Ar¬
boga m. m. Västerås 1597 den 14 januari.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 11 under rubriken: »Svar
opå drotzetens her Niels Gyldenstiernes skrifvelse. Af Vesterårs
den 14 januarii år etc. 97», jämfördt med originalet i N. Gyllen-
stiernas brefsamling i K. biblioteket
Karl etc. Vår etc. Vi håfve bekommit ider skrifvelse, her drot-
zet, uthi hvilken I underdånl. begäre, att effter idre sönner står någen
del tilbake på theres förtiente lön och besåldningh, der opå I håfve
sendt register, hure myckit thet sig belöper, att vi vele gore thenn
' E. M. Fant uppger i en »Dissertalio de vita Abrahami Angermann! archiepiscopi
Upsaliensis» (1802), sid. 5, att ärkebiskopen jämte biskopen i Strängnäs Petrus Jonae och
biskopen i Västerås Olaus Stephani Bellinus afgifvit en protest mot riksdagen i Arboga
och citerar »in Ausis Caroli, p. 21*. I skriften »Ausa illustriss principis domini Caroli
Sudermannise etc. ducis» (1598) Jiar det ej lyckats upptäcka någonting därom.
1597
831
förordningh hos vår tienere Hindrich Hinderson, thet I uthaf myntet
till 2 eller 3 hundrede daler bekomme motte, ther medh I någedt på
theres geldh betale kunde. Der opå vele vi ider till nådigt svar icke
förholla, att endoch vi icke äre obenägne att fordre och hielpe ider och
idre sönner till thet I kunne berättigedt vare, så förundrer oss doch
icke nogsampt, hvarföre I oss der om besökie lathe, aldenstundh I vel
vette, hvadh bref och befalninger k. M. till Sverige och Polen etc. i
landzenderne häfver latidt uthgå, såsom och hvadh macht them är gif¬
ven, som i landzenderne förordnede äre, så att the öfver all opbördh
skole håfve till att rådhe och biudhe och vi medh ingen del oss be-
fatte, der medh oss all macht och myndighet förkortet och förtagen
är bådhe till regere och om en del och annen biudhe och befale, för
hvilken orsak vi nödgedes till att sägie oss ifrå regeringen, som i Stoc¬
holm skedde dagen förr än vi nu sidst thedhen förreste, in till dess
denn riksdagh kunde öfverstånden blifve, som vi för sådanne lägen¬
heter vore förorsakede att lathe uthskrifve till Arboge, effter som vi
då någre reser lothe ider och samptl. [rådet] vår mening uttryckel. för-
nimme, på thet riksens stender då på samme riksdagh öfvervege och
betänkie kunde, huruledes the [o]ordninger, mest i alle landzender öfver
hele rikit opkompne äre, motte best och fogeligest afskaffede och för¬
tagne blifve, att rikit theregenom icke på ytterste skadhe och förderf
komme motte; och hade förthenskuldh vell förmodet, att I först skulle
håfve ider medh dhe andre godhe herrer förklaret, att I samme herre-
dagh besökie ville, eller hvadh betänkiende som I theruthinnen håfve
kunde. Männ effter sådant icke skedt är och I än ytterligere vell
håfve förståedt af thett prentede mandat, som vi om samme herredagh
håfve uthgå latidt, hvilkit vi ider medh the andre skicket håfve,
hvadh som der förnembligest skall berådslagit och förhandlet blifve,
dett vi förhoppes lendhe h:te k. M. och federneslandet till velferd och
beste; derföre är ännu vår nådige begären, att I medh thet förste vele
lathe oss förnimme, om ider legenhet så kan vara, att I samme herre¬
dag besökie kunne, eller, hvar thet för ider svaghetz skuld icke kunne
ske, att I då ville lathe oss idert rådsamme betänkiende förstå, huru
alle saker, serdelis om thenn oårdning i landzenderne upkompne äre,
så och om k. M:tz hemrese hit till sitt arfkonungerike igenn, kunne
best och rådsambligest bestelt och företagne varde, h:te k. M. och ri¬
kit till nytte, velferdh och beste, så att h. k. M. motte komme till sitt
arfkonungerike som en trygger och trogin konung och icke, som nu
gement uthspridt varder, med krigsmacht sitt konungerike till skadhe
och yttersta förderf. Dy huru drägeligit thet ville vara Sverigis rike,
att h. k. M. således hit komme ville, thet vette I så vell som andre
förståndige vell öfvervege och betänkie. Kunne förthenskuldh icke be-
sinne, hvarföre riksens rådh sig om sådanne rådslagh ifrån the andre
meste riksens stender söndre velie, eller ther I och the andre godhe
herrer viste på någedt annedt sätt ther om ^berådslå och the upkomp-
832
1597
ne oårdninger i rikit afskaffe, att I då ville idert radh och betänkiende
ther om uttryckeligen förnimme och meddele lathe. Hvadh idre sön-
ners besåldning tilkommer, som I begäre, vele vi vel lathe meddele
ider vårt bref till Hindrich Hindersonn, om I thet begäre. Män effter
hann inthet häfver hender emillen, ther han någedt kann gifve uthaf,
så är ther och inthet till att förvente. Männ till Claes Philipsonn
tolskrifvere sendhe vi ider her hos vår bref på tuhundrede daler; om
han sig någedt ther effter rätte vill varde I förnimmendes. Och ther
I än icke elliest någedt kunne bekomme, och alle saker motte komme
till godt lagh igen, då vele vi än aff vårt eigidt gore ider hvad und¬
sättning I behöfve kunde, förr än I på ider ålderdom någen nödh
lidhé skulle. Hvilket vi ider till nådigt svar icke håfve velet lörhällc.
Och begäre nådeligen, att I oss her opå ider meningh och betänkiende
med förste vele förnimme lathe.
331 Riksdrotsen Nils Gyllenstierna till hertig Karl. Fogelvik 1597 den
1 februari.
Original bland bref till hertig Karl i Riksarkivet. En afskrift före¬
kommer i »Miscellanea in Manuscript.» T. XIII fol. 43 i Sko¬
klostersamlingen.
Högbårne furste etc. Och kan e. f. N. härmedh ödm. icke håfve
förhållet, att jag för två dager seden är medh ringe heise och stor
besväring kommen hem til mitt igän och vare Gudh tackat, att jag
uthi thenne min ålderdom och svaghett medh lifvet är kommen til
min stufve bänk. Hans gudomlighet lage nu medh mig, såsom honom
synes och täckies och skilie meg ved thenne bullersamme och onde
värden, thenn jag nogh häfver försökt uthi mine lifstidh.
Tärnäst, n. h., efter jag senest i Stocholm ödm. lått e. f. N. för¬
stå, att jag yterligere efter e. f. N:s begären ville gifve mitt ringe be¬
tänkiende e. f. N. tilkenne om den oordning här är i riket, så och hvadh
rådeligit ville vara att taga sig före, om k. M. til Svergie och Pålend
etc. ville framdelis komma hit in til sitt fädernäs arfrike mädh någet
fremmande krigsfolk; så vet Gudh, n. h., att jag bekänner, såsom jag
tilförrene häfver låtit e. f. N. ödm. förnimme, meg vara thärtill för
svag uthi thenne min ålderdom och enslighett att gifve något fulkom-
ligit rådzslag tärom tillkenne, helst efter thett kommer menige riksens
ständer, både högere och nedere, almenneligen vedh, och icke meg
allena, som nu för min svaghett och ålderdom skul föge kann betän,
kie hvad som uthi sådane vichtige saker bäst och rådeligest är att
företaga. Begärer förthenskull ödm., att e. f. N. ville härutinnan icke
förtänkie meg, uthan håfve meg nådigst enskylliget, och gifve Gud,
korteligen til att säie, att alie ville rätte seg efter Svergies lagh och
1597
833
hvar och en blifve uthi sitt kall och embete och gore en ann en thett,
såsom han siälfve hafva ville, så blefve väl all oordning tilbaka, ändoch
then häfver varit och blifver, så länge värden står, så väl här som
annerstädz.
Till beslut, n. h., efter jag är fast svagh och häfver nu nåt mitt
hus och hem mäd lifvit, Gudh ske låf, här jag nu måste blifve och
förvänte af Gudh min skapere och återlösere min förlåsning frå denne
arge värden, den jag dageligen åstunder; begärer förthenskul ödm.,
att e. f. N. ville hafva meg nådigst orsekted och icke tage meg til
ogunst, att jag til Arboges riksdag icke förmå eller kan komma. Jag
förser meg och att menige riksens ständer thett samma görendes varde,
som vete hvad omach jagh häfver haft uthi månge år, bådhe utrikes
och inrikes, för Svergies rikes bästa skul, ansendes min ålderdom och
svaghett, och vill här med håfve e. f. N. etc. Datum Fuglevik thenn 1
febr. anno 97.
E. F. N.
tiänstvillighe
Nils Gyllenst:ne
R:dzt:
Hertig Karl till riksdrotsen Nils Gyllenstierna med anledning af 332
konung Sigismunds förbudsbref mot riksdagen i Arboga. Väster¬
ås 1597 den 9 februari.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 40 v. under dateringen:
»Af Vesterårs den 9 febr. år etc. 97».
Vår etc. Vi vele ider, her drotzet, nåd. icke förholla, att vi håfve
förståedt, thet k. M. till Sverige och Polen etc. häfver nyligen latidt
uthgå bref till adelen och andre i landzenderne och förbudet them att
besökie thenn herredagh, som vi för riksens legenheter till Arboga
håfve förskrifve latidt; derom vi och håfve förnummit att någre af
riksens rådh dess föruthan håfve samsatt. sigh att the ther hedhen
icke komme vele, såsom the och elliest uthan tvifvel medh andre
stemplinger umgå, såsom the tilförende giordt håfve. Men alden-
stundh vi af ider icke annedt förnummit håfve, än att I gerne till
ro och enighet rådt och styrkt håfve, och ider nogsampt vitter-
ligit är, huru riksens saker nu förevette, så att hvar sådant medh
tidigt rådh icke förekommit varder, kan sigh mykit obeståndh ther-
utaf förorsake, rikit till alsomstörste skadhe och förderf; derföre
förse vi oss till ider, såsom och nåd. begäre, att hvar ider förmö¬
genhet så kunne tilsägie och I elliest uthan laga förfall äre oförhin-
drede, att I då ändeligen vele begifve ider therhedhen och sampt medh
§34
1597
the andre riksens stender, som ther tilstedes komme, gifve idert råd-
samme betänkiende uthi the saker, som då behöfves och öfvervegede
blifve. Der medh I gore thet v. k. fäderneslandz velferdh fordrer och
kräfver och oss sker till behagh.
I en skrifvelse af den io februari gjorde sig prinsessan Anna besvär att
underrätta riksdrotsen både om konung Sigismunds regeringsfullmakt för riks¬
råden med anledning af hertig Karls afsägelse och hans mandat med förbud
att besöka Arboga riksdag (Handl. ang. riksråden 1596—1605).
333 Hogenskild Bielke till hertig Karl med anledning af riksdagskal¬
lelsen den 18 december. Ulfåsa 1597 den 19 januari.
»Samtida afskriftssamlingar ang. händelser 1594—1598» i Riks¬
arkivet i ett lägg 1597 I9/i—ls/3 (fragment) med rättelser af
Hog. Bielke samt under rubriken: »Copia af dät förste undskyllens
bref, som sändis till Vesterås till h. f. N. med en tienare be-
nemd Erich Libbertzson. Datum Ulfås den 19 jan. anno etc.
97». En annan afskrift bland »Handlingar ang. riksråden 1596
—1605».
Högborne furste n. h., e. f. N. gifver jagh tienstl. tilkenne, at e.
f. N:s bref kom migh tilhande nu seden nyåret medh en bonde här
när boendes, där upå utskriften lydde till migh, men inne uthi brefvet var
intet schrifvidt, allenest var där itt trycht mandat inlagdt lydendes til
alle ständerne i rikedt, innehållendes för hvad orsaker e. f. N. nu häf¬
ver förskrifvidt en richsdagh till Arboghe såsom till den 18 februarii,
dit alle stender sigh då begifve skulle, förmälendes och förnämbligen
om tvenne punchter, såsom der förhandles skulle, nembl. om de ville
blifve vidh Söderköpings förseglede afskedh och kenne e. f. N. för
richsens föreståndere i k. M:tz etc. fränvare at förestå regeringen sampt
medh richsens rådh heller och lyde någon annen efter, och till det
andre at alle ständer i riket ännu måtte sampt medh e. f. N. skrifve
högbe:te k. M:t till och ödm. förmane och bidie att h. k. M:t ville
komme hit i sine arfriker igen, heller och med sådan ordning lage och
skicke om alle ting här i rikedt, som långvarigit bestånd till h. k. M:tz
och hele richsens välfärd lände kunde. Så efter det, n. furste, at jagh
häfver denne hele sommer och höst altidh hållidt vidh sängen icke
allenest af svår värk i lederne, utan medh andre åtskillige siukdommer
och varidt besväredt, hvilchet ännu pläger migh så, att jagh icke är
mechtigh at komme uth om min kammerdör, än seden at färdes nå¬
gon längre vägh, medh mindre än det någet bettre medh migh blifve
kann, som alt det fålch vitne skole, som migh omgådt håfve, och
står till Gudh, om jagh denne siukdom någon tidh väl förvinne kann;
derföre beder e. f. N. jag ödmjukeligen såsom och tienstligen för-
håppis, at e. f. N. och de andre g. h., som dit kommendes varde,
1597
835
ville håfve migh till thet beste undtskylledt, effter jagh häfver alt
för laga förfall, dät migh Gudh bättre, som nu et helt år snart der
medh dragits häfver.
Men hvad för:de 2 punchter belanger, så vet jagh migh aldelis
fri före, at jagh emot för:de Suderköpings afskedh vet migh slätt intet
handlet håfve, utan achter ännu som tilförene hålle den obråtzligh
och gärne vill bevise e. f. N, upå högbe:te k. M:tz vägne och till h. k.
M:tz och fädernes rikes gagn och bäste, effter min svage förmögenhet,
all ödmiuk hörsamhet, efter som uthi Söderköpings förseglede besluth
uttryckeligen förmäles. Och hvad den andre punchten tilkommer, så
tror jagh icke at någon af alle h. k. M:tz trogne undersåter skulle
kunne förvägre sigh icke allenest på det underdånigt at bidie och
besökie hög:te k. M:t, utan och gärne åstunde och ödm. af hiertedt
önske, at h. k. M:t hit till sidt arfrike för en mild och nådigh konung
snart komme måtte, derföre jagh och för min ringe person thet och
gärne och troligen gore vill, när det af migh kan fordret blifve, hvil¬
chet e. f. N. jagh till ödmiukt svar i denne min svage lägenhet häfver
strax i tidh velet tienstligen tilkenne gifve, på thet at migh icke nå¬
gon ohörsamhet tilmätes skulle, för dät at jagh nu för min svage lä¬
genhet icke förmå någorstädz at färdes. Och tror jagh icke annedt,
än där som e. f. N. med samme mandat hade strax begäredt skrifte-
ligidt svar af alle stenderne om dätte för:de, då hade det utan någon
mödosam richsdagh i denne dyre tiden väll ske kunnidt, hälst effter
här i landzänden finnes dågh ingen som anners än väl till samme e. f.
N:s bref svaredt häfver, så vidt som jagh häfver hört och migh vitter-
ligidt är, och säije sig obrotzligen ville blifve vid de velkor om rege¬
ringen, som i Suderköping var beslutedt, och derföre ville uti konun¬
gens frånvare ingen annen regenter vare undergifven, än e. f. N. och
richsens rådh till högbe:te k. M:tz och richsens gagn och bäste, hvil¬
chet de på någre sambqvembder, där e. f. N:s bref äre blefne opläsne,
alle sambdrechteligen såledis svaret håfve, dertill jagh och för min
person styrcht och rådt häfver med dem som jagh häfver fått tale
vidh. Och vill jagh nu härmedh etc. Datum Ulfås den 19 januari
anno 97.
Ett postskriptum rör några lägenheter, som en hertigens landbofogde
låtit vederkänna från herr Hogenskild.
Något svar på detta bref synes icke hafva kommit, och den 12 febru¬
ari skref Hog. Bielke åter till hertigen, denna gång med sin sockenpräst,
herr Jon i Egbyborna, som var förordnad att draga till riksdagen (afskrift i
ofvan anförda lägg). Han åberopade sitt bref af den 19 januari, redogjorde
för sin oförmögenhet att resa någonstädes men bedyrade sin afsikt att »blif¬
va vid den förseglade afsked, som skedde i Söderköping», ehuru han icke
kunde personligen infinna sig, och förklarade sig »öfverbödig» att när som
helst jämte flere af rikets råd och ständer skrifva till konungen och bedja
honom med allraförsta besöka riket.
836
159?
Nu svarade hertigen den 22 februari, uttryckte något tvifvel om hans
sjuklighet men medgaf, att han hade laga förfall, om det verkligen förhölle
sig på angifvet sätt. Därefter heter det med hänsyn till en betraktelse i
Hog. Bielkes första bref:
Men ther 1 uthi edet; förre bref schrifve, at the ärender, som uthi
v. ö. trychte mandat förmäles, hade väl kunnit uthan någen mödesam
richsdag uträttedz, hvilket nu fast besvärligidt faller för den dyre tidh,
som på denne tidh på färde är; så bekenne vi väl sielfve, at thet elliest
väl hade kunnit förekommit vårdet, så som hade skedt, hvar richsens
rådh, som sidst i Stocholm hos oss stadde vore, hade velet vare
enighe medh oss till att hålle och fulborde hvad som i Söderköpingh
både af dem och andre samptl. förhandledt och beslutidt var, och velit
samdrechtige varit till att förekomme och afskaffe hvad sig emot f:de
beslut och offte tilförene yppedt och tildragidt häfver i riket, såväl
i Findland som annorstädis. Men aldenstundh de i Stocholm håfve
söndret sig ifrån oss och Suderköpings afskedh sampt andre föregångne
handlinger i månge måto öfverträdt; derföre håfve vi varit förorsakede
sådane samqvembder at förschrifve låthe, att icke större orede i rikedt
opkomme måtte än som Gudh bättre skedt är och man nu häfver i
handen rön, ty på hvad sätt k. M:tz och richsens skadhe elliest skulle
förekommin varde, såsom och öfvervägedt om k. M:tz hemrese hit i
sit rike igen, dät kunne vi för vår person icke vethe eller besinne,
och hade väl höfdz, att richsens rådh, som helsen hade haft, hade
giort theris embete fyllest och icke styrkt ifrån thette möte, som rich¬
sens almenlige välfärdh angår, som nu för myket genom en part
skedt är
Resten af skrifvelsen handlar om de gods, som hertigen låtit veder¬
kännas från herr Hogenskild.
I étt postskriptum tillägges:
Seden dätte vårt bref var beslutidt, äro hit till Arboge bref
kombne ifrå richsens rådh till alle ständer hvar serdelis, som på thenne
tidh församblede äre, af hvilke vi eder här hos copie tilskicke, uthi
hvilke oss månge beskylninger tillagde blifve, där till och i sinom
tidh tilbörlighen skall blifve svaredt, och är v. n. begären at vethe, om
eder om samme schrifvelse vitterligidt är och håfve eder samptyckio
därtill gifvidt, det vi dågh icke tro eller tänkie kunne, aldenstundh
I uthi edert sidste bref till oss förmäle att, hvar I med siukdom
icke vore förhindrede, ville I för eder person sielfve komme tilstädes.
Så sende vi eder och herhos en afskrift uthaf thet, som än härtill är
handlet blefvedt.
På detta bref svarade Hog. Bielke den 26 februari. Efter att ha be¬
rört sin sjuklighet och hertigens obefogade misstro fortsätter han:
159?
837
Thernäst beröris i samma e. f. N. bref, att e. f. N. icke hade ve¬
let förskrifve denne richsdag till Arboge, som nu skedt är, hvar richsens
rådh, som i Stocholm medh e. f. N. församlede vore, icke hade sön¬
dret sigh ifrå e. f. N. och afträdt ifrå Suderköpings förseglede afskedh
och annen föregången handel mere, och ther hos sender e. f. N. migh
en copie af theris bref, som nyligen är förskrifven til richsens ständer,
som där i Arboge nu åter församlede äre, och nåd. begärer at vethe,
om jagh något af samme bref vist häfver eller ther til mit samtycke
gifvit. Så vet Gudh, at sådan söndringh och oenighet, som för my¬
ket häfver varit tal och rychte om här i denne landzenden tilförene,
häfver gått migh fast till hiertedt och ännu är thäröfver myket be¬
kymret, och häfver fördenskull med alle them jagh häfver fåt tale
medh i denne min svaghet, både medh lecht och lärde, till det högste
rädt och förmanedt, att alle skulle därtill styrkie och råde att enighet
och godh tilförsicht måtte altidh vare och blifve emellen k. M. etc.
och e. f. N. sampt thet hele k:ge och f:ge hus och i tidh afråde och
troligen förekomme alt hvad som theremot kan förorsakes; deslikest
och at en godh och fulkombligh enighet måtte altidh vare emellen e.
f. N. och richsens rådh sampt alle ständer i riket, både i andelige och
värdzlige mäte, effter Upsale och Suderköpings förseglede afhandlingh
och afskedh, thertil jagh och migh sielf altidh tilbudit att vele obråtz-
ligen hålle. Ty igenom oenighet och inbördes tvedrecht pläge land
och rike komme på ytterste förderf, theremot freden medh godh enig¬
het och godhe nyttige ordninger uprätter och upbygger land och stä¬
der — — — — Therföre är högeligen af nöden och til önskendes, at
sådhan, tyvärr, nu begynt syndringh måtte här i thette loflige fäder-
nesrike afskaffet varde — . Och såsom e. f. N. beskyller velbe:te
richsens rådh, at de skole i månge mäte håfve afträdt ifrån den Su¬
derköpings afskedh, så vet jagh icke aldeles, huru alle saker sigh der
i Stocholm förlupidt häfver och hvarigenom thet kan vare föror-
sakedt, men thet må och kan jagh vedh min högste edh och medh
sanningh betyge, at jagh aldrigh häfver vist och förnummidt, at de
gode herrer någen tidh af berådt mod skole vele träde ifrå de förre
förseglede handlinger, uthen håfve ju altid sagt sigh vele them hålle
obråtzl., såsom och seden någre af dem äre kombne hit till denne landz¬
enden nu nyligen, icke håfve i någen måte enten stemplet, handlet eller
företagidt, thet som kunne vare emot deris trygghetz edh, eij heller
någet thet som e. f. N. och alle richsens stender skulle vare emot och
till någon förhindringh, såvidt som jagh i någon måto häfver kunnit
derom förnimme, utan förnimmer dem intet annet åstunde än alt det,
som kan lände h:te k. M. och fädernesriket till gagn och godhe och
fulkombligh enighet i alle tilbörlighe saker och förhålle sigh alldelis
roligen och stille.
Men om thet brefvet the håfve skrifvit och förskicket till Arboge
och e. f. N. nu sender migh en copie af, därom häfver jagh intet kunnit
838
1597
vara medh dem delachtigh, aldenstundh jag icke var medh them uti
the förra handlinger i Stocholm och ingen af them häfver heller varit
här hos migh, utan nu nyligen, seden samme bref var utsendt, häfver
mine bröder allenest migh besökt för min svaghe lägenhet. Dågh
ehuru om alle sådane handlinger kunne vare, sä bedher och råder jagh
för min person ödm. och troi. att e. f. N. ville förstå och uptage
alle ting i dän bäste måton — — — — Hastigdt af Ulfås den 26
febr. 97.
De senast refererade brefven äro införda i samma afskriftslägg som n. 333.
334 Hertig Karls gode män och råd till rådsherrarne med uppmaning
att infinna sig till riksdagen i Arboga. Enköping 1597 den 15
januari.
Samtida afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med samma
stil som n. 335.
Vår flitige veni. helsen sampt hvadh gott vi förmå medh Gudh
allzm. tilförende. Edle velborne herrer, bröder och synnerl. godhe
venner, näst välfärdz lyckönsken och flitig tackseijelse för alt gott, det
vi effter vår förmöghe venligen och gerne förskylle, vele vi idher k.
h. och g. m. veni. icke förhålle, att effter som I samptel. vell förstodhe,
af den h:ne f. etc. hertig Carl etc., den tidh h. f. N. sidst i Stockholm
stad var, för hvadh legenheter skull h. f. N. var förorsaket att låthe
samme[n]kalle riksens ständer, så häfver nu h. f. N. för kort tidh
sedhan genom itt prentet mandat låtidt der om i alle landzändar för-
kunne, der om vi inthet tvifle, att idher och sådant tillkenne gifvit
är; och såsom I af f:de mandat vell förnimme, för hvadh orsaker sam¬
me riksdagh nödigh och nyttigt är att hålles motte, k. M. till Sverige
och Pålen etc. och v. k. fädherneslandh till velfärdh och beste, så tvifle
vi och inthet, att I, g. h. öfvervägrade(l) tilstädhes komme, helst effter
vi förnimme, att så väll the ständer, som i thenne markned och sampt-
qvemd af alle landzendar håfve tilstädes varidt, såsom och andre sam¬
ma riksdag åstunde och villigen besökie vele; dogh kunne vi edher, g.
h. veni. icke förhålle, att vi någorledes hafva förstådt, thet I icke skule
vara tilsinnes att komme therhedhan, hvilket vi dogh icke kunne stelle
någer tro till. Men ther så väre I hade edher sådant her till före¬
satt, då vele vi håfve edher veni. bedit, såsom och flitel. och troi. rådt
och förmanet, att I för ingen del förhålle idher ther ifrå och i så
måtte söndre idher ifrå the meste rikes ständer, utan I, som pä idher
kall och embetes vegne näst höghe öfverheten the förnembste ständer
är, så vell som andre samme riksdagh besökie och då(?) sampthelle-
ligen idher rådsamme betänkiande meddele, huru the oårdninger i
1597
339
rike[t] upkomne äre, kunne fogeligst(?) afskaffade varde, att riket theri-
genom icke på yterste obestånd komme måtte, såsom och på hvadh
sätt k. M:t etc. kunde blifve fordrat hit i sitt arfkonungrike igen, att
thet måtte vare h. k. M. sielf och thette riket drägeliget och beröme-
ligit, med andre flere nödighe och nödhtörftige saker, som då före-
falle kunne att berädtslå om, h. k. M. och fädherneslandet till vel¬
färdh och beste. Och begäre veni, att I, g. h., vele taghe thenne
vår ringe dogh trogne påminnelse och förmaning till beste, effter vi
vell bekenne att I, g. h., sådane beter och vidare betänkie, än vi
skrifve kunne. Befale idher, g. h., her medh och altid till all sund¬
het och velfärd Gudh alzmechtigh. Af Eneköping then 15 jan. år
etc. 97.
Nils Gyllenstierna, Gustaf Baner, Erik Sparre och Claes Bielke till 335
hertig Karls råd med svar på deras skrifvelse af den 15 januari.
1597 den 21 januari.
Samtida afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med på¬
teckning: »Copie af riksens rådz bref till min n. herres radh
skrifvits.
Vår etc. Käre herrer, godh männ, svägrer, bröder och synnerlige
godhe venner, vi håfve ådtskilleligen bekommit ider skrifvelse, dateret
Eneköping denn 15 januarii nestförleden, uthi hvilken I förmelle om
the mothe uthi Arboga tilstundende februarii beramet är, och effter
ider någerlunda är förekommit, att vi oss skole håfve föresatt att blifve
dhedhen, bidie I, rådhe och förmane, att vi vele komma titt tilstedes
och oss för ingen del der ifrå förholle eller ifrå de meste riksens sten¬
der afsyndre, uthan med andre, som f:te samqvembd åstunde och vel-
villeligen vele besökie, lathe finne oss der tilstedes och på väre kall
och embetes vegne vårt rådsamme betänkiende meddele, effter som
ider skrifvelse videre förmeller. Så vele vi, k. b. och g. v., till den
samqvembd lycke och godh uthgång öndsked håfve, ehuru vell denn
icke på thet sätt, som her eller i andre kongerike skäligit och sedvan-
ligit är, häfver varit uthskrifven. Det I. sielfve, så vell som vi, nog-
sampt hos ider sielf kunne besinne, hvilket vi doch nu, medhen denn
alredhe påbuden är, lathe blifve i sitt verdhe.
Hvadh oss tilkommer, som nu minste parten äre her tilstedes och
vore ändå ådtskilde, förr än idert bref kom oss tilhondhe, vet Gudh
hvadh vi svare, gore eller företage skole, förty ändå vi äre svenske
och i riket besitne och ju så mycket som andre åstundhe riksens vel-
ferdh och rolighet, håfve och effter vårt förståndh thet rådt och giort,
som erlige männ egner och bör och vi för Gudh och alle ärlige ovälde
tryggeligen och med ären kunne vare tilsvars medh; så blifver thet
doch emot all tilförsicht till onådhe och olempe uptagedt och uthtydt
840
1597
och esomofftest få tilvidt, thet månge andre samptligen giordt håfve,
och icke allenest thet, uthan, såsom nu rychtet går, med smädelige
ordh ihugkomne, så och till lif och velferdh undsagde, till hvilket vi
vidh Gudh och vårt samvet ingen orsak gifvit håfve och nest Gudz
hielp medh lagh och skäl icke ske skall. Dessföruthen så kunne vi
icke heller besinne, att h. f. N. så mycket vårt rådh eller närvare är til-
görendes, när I vele sielfve komme ihugh, hvadh tael och afskedh der
vankede för oss, när h. f. N. nu senest drog ifrån Stocholm, såsom
och thet. vi håfve bekommit ett bref uthan opå medh den vanlige öf¬
verskrift och in uthi intet skrifvit och der uthi stempningsbrefvet inne-
lucht, och icke dess mindre höres thet af alment rychte, om vi icke
vele komme, skole vi blifve hemptede, och thet skall blifve ett blodh-
badh. Schall man således blifve förd till frivilligt samqvemd? Vi äre
icke longt bort och frilige (sic!) männ och snart hemptede. Vi kunne
och vele vell komme, der som vi någedt gott för konungen och fäder¬
neslandet kunne uthrätte. Gudh gifve, att våre medbroder, dem vi nu
derom håfve latedt besökie, så och alle ville stelle sig in. Vell kunne
vi komme och medh fast mindre undsägelse, än som oss berättes
skedt vare. hvilket vi befalle Gudh och tidhen; han varder uthan tvif¬
vel seendes till thenne vår oförskylt vedermödhe. Vi håfve och oss
emot v. n. konungh etc., federneslandet, h. f. N., så och lag och af-
handlinger så förhollet som erlige och trygge männ egner och bör,
vele thet och gerne gore och bevise h. f. N. effter vår förmågen all
tilbörlig tienist, ödmiukt och trygghet, Gudh gifve thet må vare till
tacke, och ider i like mothe effter vår förmågen all villie, venskap och
alt gott. Dette håfve vi för våre personer ider till svar venligen icke
kunnedt förholle, begärendes atti thet til godhe vele förstå och hos
h:te h. f. N. till thet beste, såsom och våre personer, ihugkomme, det
vi gerne vele förskylle. Och befale etc. Datum den 21 januarii år
etc. 97.
E. A. V.
Nils Gyldenstierna Gustaff Erich Claus
Baner Sparre Bielke
Med anledning af detta svar, som af hertigen öppnades, aflat denne
till Karl Sture följande kraftiga protest (original i Riksarkivet, ur den Tessinska
samlingen, f. n. lagdt till n. 334 och 335) :
Karl etc. Vår etc. Vi bekomme i dagh riksens rådz skrifvelse,
som the till svar opå idert sampt väre andre godhe männs och rådz bref
ifra Eneköpingh them tilskrefvet håfve gifve lathet. Och effter ingen af
ider tilstedes var, så håfve vi upbrutet brefvet och oss thet föreläse
lathedt, ther af vi förnimme, att the oss beskylle thet vi skole håfve i
sinnet medh valdh lathe hempte them till herredagen och vele åstad-
komme ett blohdbadh her i rikit, det hvarken de eller någen erligh
1597
841
mann skall oss öfvertyge. Ty vi håfve ännu ingen emoth lagh och
rätt vålfördt, eij heller äre vi någen tyrann, som the oss osanferdeligen
af ett löst rychte tilleggie, uthan en christen herre och furste, hvilken
om theres närvare eller från va re icke så mycken omsårgh håfve, att
vi therföre vele medh them handle emoth lagh och rätt och sättie v.
k. fäderneslannd uthi någen oro och färe. Och kann sådant mere för-
ståes om them, som medh mångehande prachtiker umgå, thermedh
the effter thenne families argeste och skade trachte och vele sättie sigh
fram för then, som rätte arfsherre är till rikit och regeringen, och för
then begären skuldh, som the thertill håfve, öfvertrede väl och medh
tidigdt rådh uprättede föreninger och besluth. Hvilket vi ider etc. Af
Vesterårs denn 13 februarii anno etc. 1597.
Erik Gustafsson [Stenbock] till adeln (?) i Västergötland med af- 336
rådande från att besöka riksdagen i Arboga. Älfsborg 1597
den 12 februari.
Egenhändig skrifvelse, något skadad i kanten, med åtskilliga
öfverstrykningar utan adress bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Minn venlige hillsen etc. Godhe mend och tilförlåttne [gode] ven¬
ner. Äffter såssom edher vetterliget är och vette ihog[kom]me, att
somlige af rederskappet våre församlede i Bog[e]söndh till att sam-
settie os om dhenn opfordring till dett samqvem, som h:ne f. hertig
Karl häfver beslutted i Arboge ske skolle och vi dhå dher om inted
konde beslutte, äffter störste parten af rederskappet iche våre dit chom-
men utten blef opskoffet till ett andhet mötte i Skarre. Utti medhel
tidh kom k. M. v. a. n. k. bref och allvarlige förbodh, att inngen
skolle fördriste sig till att drage till f:de Arboge mötte eller näget
andet samqvem, iche heller förskiche dhitt deres fuldmyndige, och äffter
sådanne h. k. M. alvarlige förbodh konnde mand iche drage till f:de
Skarre mötte utten jagh strax förskichede koppier af h. k. M. bref till
Skarre och fogederne att de skolle förchonde h. k. M. n. villie och
befallningh. Derföre är till edher samt[l]igen och synnerligen minn
venlige begeren, att ingen ville haffe denn tanche om mig, att jag i
någen måtte vell synndre mig ifrå edher antingen i råd eli (!) dått i
dett som kann lendhe h. k. M. och federnes landet till gagn och
godhe.
K. g. mennd och godhe venner, på dhett I dhes större och mere
tro skolle settie till dhe föne choppier, som uttsende ärre, förskicher jag
edher her medh siellve k. M. bref till hände, der uttåf I vidhere vardhe
förnimmendis h. k. M. alvarlige villie och befalningh. Och äffter I
af same k. M. bref vardhe förnimmendes, att h. k. M. siellf häfver skriffet
h:ne f. hertig Karl till och förmant h. f. N. med sådanne mötte ville
S42
1597
haff(!) fördrag, ty kand mand iche andet förmodhe änd att h. f. N.
vardher samme mötte förandrendis och h. f. N. sig äffter h. k. M. för-
manningh och begeren lempendis och lagendis vardher. Derföre vill
jag och håfve edher samtl. och synnerl. bådhe bedhet och förmannet,
att I emoth sådane h. k. M. alvarligen förbodh ingen vart ville giffe
edher, uppå dett mand iche retter konningen till någet mishag emott
os, utten hvar och enn ville hielpe dhertill att h. k. M. måtte chomme
hitt, ner h. k. M. best tid och legendhett är och sielf synnes, os enn
tryg och mildh honning, denn h. k. M. ju visseligen är. Och k. g.
mennd, hvad minn mening belånger om Sörchiöpings beslutt, dher
vill jag stadigt och fast bliffe vid, mennd någet videre der offer sam-
tyche kannd jag för minn personn ingelonde görre, såsom jag vidare
der om och andet häfver begeret h. k. M. tro mand, ädhelle och velbyr-
dige Karl Benchzonn ville edher bbrett och vill nu her med haffe edher
samtl. och synnerl. Gud etc. Skriffet på Älzborg denn 12 febr.
anno 97.
E. G. V.
Erich Giöstaffsonn.
337 Erik Gustafsson[Stenbocks] promemoria för en budbärare på hvad
han skulle andraga för ärkebiskopen, biskoparne och andra rikets
ständer. Torpa 1597 den 7 februari.
Skrifvelse, egenhändigt underskrifven, sannolikt uppsnappad,
bland Riksdagsakta i Riksarkivet med påteckning (i hertig Karls
kansli) på sista sidan: »Minnesschrift för Peder Sigfridsson i her
Erich Göstaffsons nampn till bisperne».
Minnisskrift för Peder Sigfridzson till att presentere hög-
vördige erchebiskopen och the andre godhe herrer bisperne
och flere god män riksens ständer.
Att berette och gifve tillkenne, der så behöfves eller kann blifve
omtalet om Suderköpings beslutt, då är minn fulkomelige och stadige
meningh, att jag ingelunde häfver eller vill vike der ifrånn, uten heller
hielpe der till så mykit meg står tillgörendes, at hvadt om religionen
i Upsala blef samtyckt och i Suderköpiqg beslutet måtte stadigt och
fast blifve hållet, thet jag och tilförende skrifteligen ifrånn mig gifvit
häfver, så och sielf talet med erchebiskopen, at then gode herre min
meningh nogsampt ther om förnummit häfver.
Hvatt belanger thet Arboge mötet, achter man onödigt, alden-
stundh at sådant aldelis är emot k. M:tz etc. protestation och högelige
förbud. Ther och något videre skolie samptyckes konungen ovitterligit
eller oåtsport, vore mere rådeligit att afstille och afbidie, ann at styrkie
1597
843
till något, derigenom konungen kunne blifve rethet till misshag, uten
alle böre hielpe och råde der till at h. k. M. måtte komme hit oss en
trygger och mild konungh, såsom h. k. M. och visseligen är, men at
setie h. k. M. någon tid före till at kome her inn till sit fädernes arf¬
rike, bör icke vare; uthen ner så är h. k. M:tz beste tid och legenhet,
är otviflendes att h:te k. M. ju efterkomer sitt k:ge lyfte och tillseielse
till att kome hitt i rikit igen omant. Udi medlertid hoppes mann h.
k. M. häfver her rettrådige och trogne undersåter, them h. k. M. och
her för sig finendes varder.
Hvat och furstens utgångne prentede bref belanger, att stenderne
skolle samtycke at setie meg ifrånn mitt betrode kall och embete, ther
appellerer jagh emot, att sådant icke bör eller må ske, efter jag thet
udi ingen måtte häfver missbruket eller förbrutit, är och der till lag¬
ligen satt och icke heller nyligen tillkallet; är och emot Suderköpings
beslutt att them konungen häfver till befalninger tillsatt, meden h. k.
M. var her i rikit stadd, skolle stadige ther vid blifve, till tess h. k.
M. korner i riket igenn. Och ther någon kan håfve mig något till at
tale, tilbiuder jag mig at stå hvar och en för h:te k. M. och riksens
stender till svars och till rette, i medier tidh hoppes megh icke bör
afseties. Ther meg nu något der öfver skolle hende eller tillfoges på
minn ålderdom och gamble dager, vill jag först håfve thet Gud alzm.,
h:te k. M. och riksens ständer klaget som best vete huru jag mig för
mitt fäderneslandz gangn och beste troligen vinlagt och beflitet häfver
och tient thet troligen och för tess velferdt haft lif och lefverne
ospart.
Ther megh något kunne beskylles, att jag icke häfver velet komet
tillstedis till samqvemdher och möte, thett häfver intit felt på vilien
uthen är skett af mine store siukdoms och laglige förfall, som mången
erlig mann och gått falk nogsampt vitterligit är.
Och efter jag tillförende häfver tilbudit mig att velle begifve mig
till K. M. etc., at beflite mig om till att afstelle hvatt oenighet och
misstanker, som kann vare komit emillen h:te k. M. och h:ne f. hertig
Carl och riksens råd, så vill jag och ennu håfve mig tilbudit minn
högste flit therudi gore, ther sådant kan behages och begäret blifve,
förhopes och nest Gudz hiellp så troligen _ velle förhandlet, att k. M.
och h. f. N. skolle håfve therudi ett nådigt behag. Skrefvit på Tårpa
thenn 7 febr. anno 1597.
Eriich Göstaffssonn.
844
1507
338 Riksrådens bref till ständerna i Arboga med motivering för sitt
uteblifvande från riksdagen. 1597 i februari.
Två samtida afskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet, den
ena daterad men utan underskrift, den andra utan datum men
med underskrift, jämförda med en afskrift i vol. »Miscellanea», T.
XIII, fol. 47 i Skoklostersamlingen, som likaledes har under¬
skriften.
Vår venlige helsen sampt enti trogen och flitig välfärdz lyckönsk¬
ning till fäderneslandzens och alle des trogne inbyggeres långvarige
välfärd, frid, rolighett, semie och enighet med annat mere gått nu och
altid med Gud alzm. tilförene. Värdig:te värdige, vyrdelige, hederlige,
gudfruchtige, välvise, erlige och förstånndige gode menn och venner.
Oss är icke ovitterligit om thet möte, som h:ne f. hertig Karl nu vid
denne tidh till Arboga häfver låtit utschrifve, till hvilket, kann ske, I
och flere vår närvare gierna såge; så vele vi till f:de möte håfve önskad
lycke och' velsignelse, att alle saker der sammestädes måtte således
företages och beslutas, att dett måtte lännde Gud till äre, vårt fattige
bedröfvede fäderneslannd till gagn, inbördes sämmie och rolighet, och
alt thet som något annet kann förorsake i tid måtte blifve afrådt,
förtaget och afskaffat.
Hvad f:te möte tilkommer, endoch vi i alle måtte gerne vele lage
och lempe oss efter h:te f. N. villie och begären, icke des mindre håfve
vi måst tage samme rese i stort betenkiende, och som vi förhoppes
icke uthan skälige och tilbörlige orsaker, såsom är till dett förste, at
om f:te sammankallelse icke är till dett ringaste vordet berådslaget
eller riksens rådz betenkende der till fordret, hvilket doch likvell efter
Sverigis beskrefne lag och Suderköpings beslutt med rette ske borde.
Dernest så är samme utskrifning icke skedt efter dette och andre ko-
nungerikes loflige bruk och sedvane, dett eder sielf väll är vitterligit,
och af h:te furste, sedan h. f. N. sig regeringen uppenbarl. i Stoc¬
holm afsagdt hade och konungen sielf der om med h. k. M:tz egne
utskickede bud och cammertienere, velbyrdig Lindorm Nilsonn, vete
latit, och sedan af enskylte personer, som intet håfve varit till någon
almennelig handel eller beslutt fulmechtige heller kallede uthan till
marknader församblede, omsider samtycht vordet. Desförutan så finnes
och i f:te sammankallelse et tungdt och besvärligit vilkor, at denn,
som icke dit kommer, skall vare achtat och hållen för konungens
oretrådighe och otrogne mann och fäderneslandzens förderfvare, och
fördenskull de, som icke vele komma, skole blifve hemptede, oansedt
at h. f. N. sielf[i]egen personn i Stocholm sade, at de måtte komma
som ville, efther som h. f. N. skriftelige afsked till oss ifrå Gripsholm
nest förledne höst det samme klarligen utviser. Så endoch konunger
1597
845
och de, som i deres stad förordnede äre, håfve macht och myndighet,
när så behof görs och för riksens tarf icke annars vara kann, at ut-
skrifve riksdagar, så bör dett doch likvell ske med tidigt råd och för-
betenkiende, lagligen och skäligen, och då äge undersåterne komme
tilstädes så månge och hvilke de sielfve sinn emellan tilförordne, och
lika som almennelige beslut icke bör ske af tvång eller redhoge, altså
bör icke heller någon tvinges almennelige frie samqvemder at besökié,
mykit mindre hotes och undsäijes. Hvad oss tilkommer, så äre vi och
icke heller till f:te möte kallade vordne på dett sätt, som med rådz
personer så väll här som i andre konungeriker plägar vara brukligit,
eij heller oss itt ord om denn samqvemd af h. f. N. vordet tilskrifvit,
uthan allene sielfve stern pnings brefvit med en blåt öfverskrift tilskicket.
Och kunne nogsampt både der af såsom och elliest afhent [0: af annat]
förnimme, att h. f. N. föge eller intet är om vårt råd tilgörendes så¬
som h. f. N. sielf lätt sig höre denn tidh h. f. N. senest drog ifrånn
Stocholm, vitendes oss iblanndt annat, att vi icke stå vid förening och
afhandling, der vi doch, Gud des lof, vete oss aldeles fri före.
Des förutan förnimme vi och at månge bruke sinn otilbörlige mun
på oss och legge oss månge lythe till: vi stå efter regementet och
vele håfve enn konung i hvar landzende och annat sådannt. Hvad
riksens regering tilkommer, vet Gud at vi denn aldrig håfve efterståt,
uthan fast heller varit der med förskonede, såsom vi det både af ko¬
nungen och h. f. N. sielf håfve begäret, och i konungens frånvaro hållet
och achtet h. f. N. såsom denn förnemste och i konungens stad och i
riksens vichtige saker uthan h. f. N. vett och villie icke något företaget
eller med riksens rente och opbörd oss befattet, såsom alle handlinger
kunne bäre vitnesbörd, och håfve oss med ingen regering ytterligere
befattat, änn om konungen vore sielf i riket och såsom i k. Jahans etc.
tid skedt är, kunne och icke heller annat besinne, änn at om uthi et
sådannt vidt och stort konungarike skall väll och skickeligen tilgå,
så bör ju alle riksens embeter vare vid macht, efter som skäligit, til-
börligit och sedvanligit är, och i konungens och cronones tienst, efter
som Suderköpings beslut lyder, brukes konungens tienere, och på dett
sätt kunde h. f. N. sielf och riket håfve mere äre och myndighet och
mindre omak, efther som i alle andre konungeriker ske pläger, när
konungar äre uthrikes heller öfvermage. Och endoch k. M. etc. häfver
nu oss aldeles oförmodendes skrifvit här inn och lagt oss regeringen
opå, hvar uthi vi finne oss efter denne tidz lägenhet icke ringe besvä-
rede, hade och för våre personer gierne sedt, at h. f. N., såsom i
Stocholm skedde, icke hade denn afsagdt, mykit mindre förmodet, se¬
den h. f. N. dett emot vårt och fleres råd giort hade, at vi skulle hos
h. f. N. komme i så stort mishag, för det vi intet kunne välde; vi
håfve således giordt vårt rådz embete fyllest, som vi för Gud och hvar
erlig mann tryggeligen kunne stå till svars med, och föreninger och
afhandlinger obrotzligen hållit, så at vi på vår side icke håfve gifvit h.
Riksdagsakter III. 54
846
1597
f. N. någon orsak. Fördy der vårt betenkiende i sotnblige saker, och
serdeles hvad denn resen åt Findlannd tilkommer, var annorlunde än
h. f. N:s, så vet Gud at dett icke skedde af någon gensträfvighet emot
h. f. N. uthan rettrådeligen efter dett betenkiende och förstånd, som
Gud oss i saken gifvit hade; giorde dett för h. f. N. icke tilfyllest, så
kunne vi doch likvell intet videre trenges, mykit mindre förorsakes
h. f. N. mishag, för thet vi efter vårt förstånnd rädt hade, aldenstund
alle rådslag, som äre herran ifrånn oretrådighet, som Gud till vitne
thet varit häfver, bör vara fri för dem, som rådz personer kalles, hvil¬
ket h. f. N. och i regerings föreningen och i Suderköpings beslutt ut-
tryckeligen häfver lofvat och tilsagdt, efter som och alle christne na¬
tioners lag och loflige sedvane fordrer och kräfver. Fans der något
udi Suderköpings afsked, som h. f. N. annorlunde än vi efter vårt
rume betenkiende kunde förstå, så vete I väll sielfve, at dett icke stod
oss allene till at uthtyde eller förklare, hade fördenskull icke kunnet
förmode h. f. N. ogunst derföre, såsom vi nu sedan förnimme, och
icke allenest det uthan hvad h. f. N. mishagar och flere så väll som
vi samtycke och bevillie, der skole vi allene bäre skyld före, såsom
skedde med dett skriftelige svar som gafs h. f. N. i Stocholm, tå h.
f. N. regeringen afsade, hvilket för Gud och all såning icke var vårt
allene, uthan alle stenders, som då vore der tilstädes, hoppes och at
icke heller der uthi något otilbörligen finnes skall. Hvarföre mädan
vi hos h. f. N. och kanske flere med på denne sidan skole bära skullen,
hos konungen i lika måtto på denn andra sidan för det som skedde
i Suderköpingh, efther som h. k. M. eget bref, det h. f. N. väll sielf
sedt häfver, nogsampt uthviser; derföre äre vi högeligen förorsakede
at hålle oss ifrånn fite möte, såsom och serdeles för dett, mädan samma
möte på et obrukligit sätt, som f:t är, är vordet påbudet, at vi icke
skole synes med god villie håfve efterlåtit det frie vilkor och sam¬
tycke för väre efterkommende, som våre föräldrer för oss i sådane
vichtige saker haft håfve och svorne rådz personer efter lag och sed¬
vane ägner och bör. Skole vi blifve nödde och tvingede, det vi icke
vele förhoppes, eij heller förtiennt håfve, så moste vi det befalle Gud
och äre doch så mykit mere för hele verden ursakade. Så håfve vi
och der hos haft i betenkiende, at der mann på dette sätt skole be-
sökie möte, vill på enn annan tid visserligenn föllie, at sielfve konun-
gerne, när dem synes något at stelle i verket antingen i andelige eller
verdzlige saker, tage de af denne ordning och process tillfelle och
efterdöme. Hvad sedan der af vill föllie, kann hvar förstånndig mann
väl besinne. Dette förtalde häfver varit orsaker till vårt betenkiende.
Här förinnan så är och nu i desse dagar konungens strenge för-
budz bref kommit, så nu som för, at man sig ved h. k. M:tz högste
vrede och onåde ifrå fite samqvemd skall förhållet så efter vi äre
plichtige efter Sverigis beschrefne lag och edh h. k. M. retta lydno
hålla och bud hanns stånnda i alt dett svarligit är, såsom h. k. M:tz
1597 847
bref sig och der upå beroper, derföre kunne vi såsom undersåter och
edsvorne oss der emot till at gore intet fördriste, bidie fördenskul, k.
g. h. och m., at I vele hos h:te furste och eder sielfve sampt alle andre
håfve oss till dett beste ursakede. Hvad denn syndring tilkommer,
som är med någre här i riket, vet Gud ligger oss så högt pä sinnet
som någon annan, håfve och, så mykit oss häfver stått tilgörendes,
denn gierne velet afskaffet, doch icke genom våldsamme medel, hvilket
kann synes lätt at begynne, menn långvarigt till at utföre, och kann
ske räcker icke allenest til oss uthan till våre efterkommende och ut¬
gången endoch vore oviss; derföre synes icke vare råd för 3 eller fyra
personer skull någon sådan vidlöftighet at begynna uthan heller bruka
bud och handling hos konungen och förmode hanns tilkomst. Sker
det annorlunde, så kunne vi intet annet se änn en stor oendlig veder-
villie och misförstånnd emellan konungen och fursten och tilleventyrs
et odödeligit hat och krigs vidlöftighet emellan dem och deres efter¬
kommende, till hvilken mången fattig oskyldig svensk mann moste läne
håret, dett Gud mildeligen afvennde, der till med och riksens store
och merkelige syndring, såsom endels nu allerede dy verr skedt är
med Findlannd och Liflannd, hvilke neppeligen på dett sätt uthan ko¬
nungens egen godvillie och samtycke under h. f. N. och riksens rådz
lydno åter kommande varde, efter som de och sielfve h. f. N. ut-
tryckeligen håfve tillschrifvit, och huru mögeligit eller licht det är för
riket udi denne store påstundende oförmögenhet och split med våld at
underkufve eller tvinge dem till lydno, det gifve vi eder såsom vel-
förfarne och reträdige svenske menn sielfve at besinne; hvilket blefve
och så mykit verre och odrägeligere, der våre egne infödde arfherrar
skulle blifve med delachtige, och svennske männ, som des föruthan,
Gud bettret, håfve haft krig och ölycke nogh, inbördes förföllie hvar
annan. Förse oss fördenskull, såsom och venligen begäre, råde och
förmane, at I gode männ sampt andre flere, som nu opå fite möte
stadde äre, alle sådane rådslagh och beslutt, som förorsake någon vid¬
löftighet och oro här i v. k. fäderneslannd, vele undvike. Hvar annor¬
lunde sker, det vi icke vele förhoppes, vele vi håfve der emot protes-
teret och för Gud och hele verden vare ursechtede för all den ölycke
som der kann efterföllie, ty om denn söndring, som sked är, icke blif-
ver med lempe och underhandling aflagd, med våld kann intet gått
uthrettas, der blifver enn större söndring af och riket förmå dett intet
uthstå, som nu des förutan häfver stor fattigdom och dyr tid. Vi
tage denn högste Gud till vitnes, at vi intet annat sökie änn ro och
enighet i riket, vi äre inge uthlänningar uthan svenske infödde männ
af ärlige och urminnes frie föräldrer, och vele ju så gierne fädernes-
landzens velfärd, som någon annan, efter vi och icke heller håfve någor
annorstädes at til lita änn vår tienst i de af konungen tilbetrodde rådz
embeter med deres tilbörlige laglige vanlige och af h:te k. M. efter-
låtne velchor behagelige. Så vele vi, endoch vi äre få, enn part ålder-
848 1597
stegne, siuklige och oförmögne, efter vårt förstånnd och förmågen låte
finne oss så här efter som här till vederrede. Hvar och konungen och
samptlige riksens ständer annorlunde behager, sä vele vi gierne afstå
och blifve vid vårt egit roligen och stille, som andre reträdige svenske
männ, och begäre allenest, at vi må niuta Sverigis lag och välfångne
privilegier sampt hus och hemfrid öfver oss och alt det oss tilhörer.
Vi vele oss förhålle efter ed, lag och laga stadgar, och der vår herre
och konung kommer i riket, det vi så gierne se och önske som alle
andre, så vele vi icke des mindre, h. k. M. sä närvarandes som från¬
varandes, hålle öfver h. k. M:tz ed och Sverigis lag och brede vid
alle andre trogne och retrådige Svenske håfve lif och förmögen till
fäderneslandzens välfärd ospart.
Dette håfve vi eder, k. g. m., på vår edz och embetes vegna efter
vår höge tarf icke kunnet förhålle, och vele gierna finnas velvilige at
bevise h. f. N. all tilbörlig tienst, ödmiukt och tryghet, så mykit oss
står tilgörendes. Gud gifve dett må elliest vare till tacke tagit och
eder all villie och venskap och alt gått, och begäre at I dette till
godo hålle vele och förstå och hos lute h. f. N. till det beste såsom
och väre personer ihugkomme. Synnerligen och serdeles begäre vi
at oss frånvarandes i denn försambling icke någon oförskylt beskyld-
ning, som vårt gode nampn och rychte, hvilket vi achte like med
lifvet, i någon måtte kann förkrenkie, må tilvites, aldenstund vi vid
vår siäls salighet intet vete oss något sådant förtiennt, uthan det giordt
och rädt håfve, som trogne och retrådige svenske menn och rådz per¬
soner ägner och bör, des vi kalle Gud till vitne. Han verdes gifve på
dette möte enn god och lycksalig utgånng riket till godo och inbör¬
des frid och rolighet. Och befalle eder etc.
Sveriges rikis rådh, som nu för laglige och skälige
orsaker till dett påbudne mothe i Arboga den 18 febr. icke
håfve kunned komme tilstädes.
Den ena handskriften har, såsom redan nämnts, datering, nämligen:
»Datum thenn 14 febr. år etc. 1597». Afskriften i Miscellanea, T. XIII saknar på
slutet datering men inledes med följande ord: »K. Maij:tz till Sverige och Pålen
etc. trogne män och undersåtare, Sveriges vördige, värdige, vyrdelige, heder¬
lige gudfruchtige, ärlige, välvise, och förståndige ärkiebiskop och lydebisper
samt probster och menige präster, desslikest ock borgmästare, råd och me¬
nige borgerskap af alle landzänder, som nu på det möte i Arboga tilstädes
äre, väre gode vänner, detta tilhanda, nembl. den 13 febr. anno etc. 97»
Ur riksrådens brefväxling inbördes må följande anföras (jämf. äfven
längre fram efter riksdagen):
1597
849
1.
Erik Gustafsson[Stenbock~\ till Hog. Bielke. Bogesund 1597 den
26 jan. (orig. i Hog. Bielkes samling i Riksarkivet; enligt påteckning
mottaget den 31 jan.).
Velborne k. b. etc. Häfver jag för någor dager seden bekomet
m. k. b. skrifvelse, theropå jag inden få dager vill skrifve m. k. b. svar.
Alenest later jag nu m. b. förnime, at hit nedh är komet furstens
prentede mandat lydendes om det Arboge samqvem h. f. N. häfver
förskrefvit, derföre adelen och riderskapet håfve her varit församblede,
menn efter de icke alle kome hitt, kunde the her derom inthet beslute
uthen håfve opskofvedt vårt möte till Skara till denn 8 febr. Der
achte vi fulkomeligit beslut giöre, och förnimer mann, att the icke
alle drage op uthen giöre nåkre fullmyndige. Men ther de förnime,
at rådet icke komme, drager ingen fram. Ther m. k. b. häfver för-
numit, om rådet drage thit, begerer jag att m. k. b. med thette
eller et annedt vist budh ville lote meg lote therom förnime. Och är
her beretet att fursten skolle velle förskiute same samqvemd ifrån Ar¬
boge och till Stokholm. Om m. b. derom något häfver förnumit,
begerer jag broderi, vete och vill nu her medh etc. Datum Bogesund
thenn 26 jan. etc. 97.
M. K. B. T. B.
Eriich Göstafifsson.
Denne brefvisere häfver videre någed muntl. till adh berätte min
broder. Han vill till honnom tro settie.
2.
Erik Gustaf sson[Stenbock] till riksråden i Östergötland. Torpa
1597 den 10 febr. (Miscellanea T. XIII, fol. 43 (bis) i Skokloster-
saml.).
Min vänlige etc. Välborne herrar, k. b., eder gode herrars hälsa
och stadiga välmågo är mig altid kärt til at höra och förnimma, och
är mig eder, g. h., skrifvelse tillhanda kommit, uti hvilket I låte mig
förnimma, för hvad orsak skull at oss en tid long icke är gånget bud
och bref emellan och blifvit om lägenheterne förständiget. Så, k. g.
h., hvad de[t]belangar, äre I, g. h., i den måtton hos mig aldeles väl
undskylliget. Och ändock jag måste bekänna, att jag icke så ofta
häfver skrifvit eder, g. h., till, som mig bort häfver, så häfver jag lik¬
väl icke alt stält uti förgätenhet, utan någre resor skrifvit eder, g. h.,
til, och som jag förnummet häfver, äre brefven i Nyköping och annor-
1597
städes optagne, det icke hade bordt vara. Där mine långsamme och
besvärlige siukdom icke hade varet, skole [o: skulle] jag väl hafva be-
gifvit mig til eder, g. h., och efter mitt ringa förstånd varit eder, g.
h., til hielp och styrkio i den store bördo, som I, g. h., i denne be¬
svärlige tiden hafva varit med beladde. Jag häfver och förnummet af
eder, g. h., skrifvelse, huru h:ne f. hertig Carl uti Stockholm för någon
tid sedan häfver opsagt sig ifrån regleringen. Så kunne man väl
tänkia, at efter sadant skiedde med undsäijelse och hotan på någre
personer, skole det på annat sätt utgå, som man nu förnimmer af h.
f. N. uprättade och utgångne bref, som h. f. N. tienare i alle lands¬
ändar färe, bullre och bytes med och opväkie oro i riket, det man
motte låta vår Gud alsmäktig, k. M. och tiden hemställa. Och efter
jag i alla motte vet, at I, g. h., intet annat sökia än [o: och] mene än
det, som ärlige svänske män och rättrådige rådspersoner ägnar och
bör at giöra och det som länder k. M. och fäderneslandet til gode efter
lag och ed och til inbördes ro, frid och enighet, så beder jag eder,
g. h., icke ville hafva någon tanka och mening om mig, att jag i
någon måtto häfver eller vill afsöndra mig ifrån eder, g. h., eller
med min mening och betänkande ifrån eder, g. h., afskilder [o: -ia],
och såsom jag mig ofta tilförene någre åtskillige resor derom för¬
klarat häfver, sä vill jag och ännu vid samma samhällighet och enighet
mig stadigt befinna läte, derom I, g. h., ingen tvifvel draga vele
eller något fel hos mig finna skole. Gud alsmäktig gifve, at I, g. h.,
kunne finna något sätt eller medel til at bedia och afråde, at h:ne
f. hertig Carl ville afstå med det Arboga möte och blifva vid den
enighet, som först i Stockholm med rådet giordes och sedan uti
Söderköping beslutet, at h. f. N. skulle med riksens råd vara i
regieringen och intet mer efterstå at tränga sig vidare inn, ty at med
samma Arboga möte skier intet annat än at rätha (siel) k. M. til
yttermera mishag och mistankar, och utan tvifvel någre oskyllige
måtte sättia [d: sittia?] emilian. Och der fursten i så måtte ville
late sig afråda och icke vidare tränga sig uti konungens regalier
och myndighet, då tilbiuder jag mig, där så begäret blifver, at vela
begifva mig ut til h:te k. M. etc. och näst Guds hjelp beflita mig om
at afställa hvad oenighet som på färde vara kan, så at h. k. M. skal
komma hit en trygg, säker och from konung, den h. k. M. och visser¬
ligen är, så at h. f. N. och I, g. h., skola förnimma, at jag deruti häf¬
ver giort det konungen och fäderneslandet kan komma till gode. Och,
k. g. h., håfve I nogsamt förnummet af furstens utgångne bref, at h.
f. N. häfver aktat uti Arboga möte besluta, att jag skal afsättias ifrån
mitt kall och embete, det jag icke kan tro, at I, g. h., eller någre
andre af de förnämste ständerne deruti någet samtycke eller bevilje
vele, efter sådant är emot Söderköpings beslut. Der det bevilliges, så
må alt annat i Söderköpings beslut blifva om intet och vara ogilt,
och jag ännu dock protesterar deremot, efter jag är lagligen och rätt
1597
851
dertil kommen och det i ingen måtto misbrukat eller förbrutit häfver.
Der någon kan hafva mig något til at tale, då vill jag för k. M. och
riksens ständer stå honom til svars, när h. k. M. kommer i riket igen,
men nu at låta sättia mig derifrån, är jag intet till sinnes at låta skie,
förän jag derom bekommer beskied ifrån k. M., m. a. n. k., som mig
lagligen och rätt dertill satt häfver.
Jag förnimmer och af eder, g. h:s, skrifvelse, det I håfve der oppe
låtit förordnat och bestält hielp til h:ne furstinna, fröken Anna, Sveri¬
ges rikes princessa och konunga dotters bröllops högtid, och förmäles
i samme eder g. h:s bref, at I förskicka mig ordningen deruti inne¬
lagd at jag derefter och skole beställa i denne landsänden Vestergötland.
Så vet jag icke, om det kan vara försätt i cancelliet, efter der häfver
ingen ordning innelegat eller fölt med samme eder g. h. bref. När jag
nu bekommer någon ordning ifrån eder, g. h., vil jag derom beställa det
bästa möijeligit är och jag kan tänkia k. M. kan vara behageligit och vill
nu härmed hafva eder, g. h. etc. Skrifvit på 1 arpa den 10 februarii
anno 1597.
Eder gode herrars
v. v. t. b.
Erik Göstafson.
[P. S.]
K. g. h., jag kan eder icke förholla, at såsom jag häfver skrifvit
om furstens tienare, som här hafva förkunnat h. f. N. bref om det sam¬
qväm til Arboga förskrifvit är, så hafva de haft med sig någre per¬
soner i dalekarlars kläde. Om det häfver varit dalekarlar, vet jag icke.
Dock hafva de i någre härader begärat bref, som I, g. h., af desse in-
nelagde copier förnimmandes varde, hvilke endels vare för när gångit.
Hvad ände det vill taga, får man se. Gud vände allting til det bästa.
Jag kan eder, g. h., och icke förhålla, at adelen och ridderskapet
här i landsänden hade aktat sig at komma tillhopa i Skara till at be¬
sluta om deras fullmyndige at opskicka till herredagen, så och gifva
svar på furstens bref, men sedan k. M. bref och förbud är kommit,
draga de intet til något möte, utan akta framdeles innan en kort tid
skrifva h. f. N. till och derhos låte förnimma, at de stadigt vele blifva
vid Söderköpings beslut och intet vidare inrymma eller besluta.
3-
Riksrådens i Östergötland svarsskrifvelse till Erik Gustafsson.
Bro 1597 den 26 februari (Miscellanea T. XIII, fol. 78 i Skokloster-
saml. under rubriken: »Riksens rådz svar till her Erich Göstafson».)
Ädle, välborne herre, synnerlige gode vän, svåger och broder.
Vi håfve för tie eller 12 dagar sedan bekommit eder skrifvelse, uti
852
1597
hvilken till det första I gifve tilkiänna orsaker, hvarföre I icke så ofta
håfve skrifvit oss till, såsom I eliest gierna giort hade, efterty edre
bref i furstendömet der och hvar äre vordne optagne, derhos och för-
mäle om eder besvärlige långvarige siukdomb, at hvar den icke hade
förhindrat, hade I väl veled begifve eder til oss och vare oss till hielp
och styrkio i den stora byrda, som vi i denne besvärlige tiden äre med
beladde, och begiäre att vi icke vele hafva den tanka om eder, at I
eder från oss vele afsöndra eller med eder mening och betänkiande
vare ifrån oss afskild, utan like som I tilförende eder åtskillige resor
håfve förklarad, altsa vele I och ännu eder med samme enighet och
samhällighet utan all tvifvels mål och fel stadigt blifve läte. Så kunne
vi ider til svar vänligen icke förhålla, hvad bref och skrifvelse tilkom-
me oss emellan, at det icke är så ofta skiedt af eder, såsom och kan
skie på vår sida i lika måtto, måste man denne tidz närvarande olägen¬
het tilskrifva och icke någon glömska eller förgiätenhet; hvarföre like
som vi icke tvifle, at I håfve oss i den måtte ursächtat, altså vi och
eder. Eder sjukdom och svaghet håfve vi för någon lång tid sedan
förnummit, dock fast ogierne, eljest hade vi icke annat kunnat för¬
mode än som I sielfve skrifve, att I med eder närvare, råd och be¬
tänkiande oss i denne besvärlige tid på edert ämbetes vägna skulle
hafva biplichtat; önske att Gud alsmächtig värdiges hielpa eder till
hälse och sundhet igen och vele intet tvifle, att I eder uti alle måtte
efter edert gode tillbud varde förhållandes; vi vele och näst Guds
hielp intet annat råde, giöre och företage, än det som oss på edh och
embetes vägna egner och bör.
Hvad det Arboga möte tillkommer håfve vi nogsamt giort vårt
dertill på allehande sätt och det gierne velad i tid afråde och före-
komme, men det häfver nu intet kunnat hielpa, utan är nu i näst för¬
leden tisdag med den församling, som der varit häfver, begynt vordet,
och saken på det sätt framsatt, som denne innelychte skrift, den vi
aftons sent bekommit, utvisar, på hvilket ständerne sig i onsdags och
torsdags skriftelige skole förklara, derom vi ännu ingen beskied håfve,
men om upsåtet af begynnelsen så häfver varit heller och aldeles der¬
vid blifvit, äre vi icke visse på, och efter oss icke häfver ståt tilgiöran-
des at besökie samme möte, derföre håfve vi skrifvit till för:ne Arboga
vår rätmätige ursäkt till alle ständer med fyre bref, ett till grefve
Axel, med furstens råd, 2 till ridderskapet, adlen och krigsfolket, 3:0
til bisperne, clerkeriet och borgerskap, fjerde till menige man, så ly¬
dandes som denne copia förmäler, ändock som oss är berättad, at
ingen häfver bekommit sitt bref utan borgerskapet; de andre häfver
h. f. N. låtit optaga, dock låtet opläse ett för adelen. Så ändock vi
icke för tidsens korthet skull håfve kunnat förnimma edert och h.
Jöran Påsses betänkiande hvad dit skrifvas skulle, icke dess mindre
medan oss synes högeligen vara af nöden at icke aldeles tiged stille
til, vele vi förse oss, att I detta värt utgångne bref under en allmän
1597
853
underskrift och eljest icke af någon särdeles underskrifven med oss
samtyckiandes och gillandes varde, hvilket vi och väl kunne lida, för
alles väre torf skul, må blifva hos alle utspridt.
Att adelen i Västergiötland, eftersom edert bref förmäler, icke äre
till samma möte opdragne; dertill håfve de så väl som vi nogsamt
skiäl och orsak. Af denne landzända äre icke heller mere opdragne
än Thure Jacobson, Per Bagge och Torsten Christophersson, såsom
rittmäster för Ostergiöte fanan, och efter de af adelen i Västergiötland,
så väl som och här, icke håfve skrifvit eller sänt bud dit, för än han¬
delen begynnes, så synes oss icke vare råd, at de det härefter giöre
skulle, utan förvänte hvad rådslag och betänkande, som tiden, så och
sielfve handeln i Arboga kan medgifva. Hvad oss tilkommer, så
måste vi och giöra det samma.
Och ändock kongl. Maij:t etc. häfver tilbetrod samtelige riksens
råd regeringen, sedan fursten häfver den sielfvilliandes opsagt, efter
som I det af denne tute k. Maij:ts fulmachtz copia kunne förnimme,
sä se vi dock likväl icke hvad vi i den måttan kunne uträtte, så länge
så tilgår och som sakerne nu företagne blifva, hvilke nogsamt utvise,
att h. f. N. intet så vill vara skilt dervid, ändock den regeringsord-
ningen, som h. k. M. oss häfver tilsänt, som är aldeles ord frå ord,
såsom den h. k. M. lefde här efter sig, kunde och borde väl vare nå¬
got annorlunda och fast stäckre, och giorde nog fyllest ett ord, fyra
eller sex för altsammans, nembl. att man skulle regera riket efter kon¬
gens edh och försäkring och Sveriges beskrefne lag och hvars och
ens välfångne privilegier. Håfve fördenskull skrifvit h. k. M. vår ur¬
säkt til efter denne närvarande tidz lägenhet, utaf hvilket vi eder här¬
med en copia tilsände, vele dock likväl icke dess mindre, så mycket
oss kan vare mögeligit och stå tilgiörandes, gierne giöre hvad h. k.
M. och fädernesriket kan vara tient med, efter som vår eds plicht det
samma och kräfver. Belangandes det I eder tilbiude, så framt det
blifver begiärat, at begifva eder till k. M. och på den sidan hielpe till
at afskaffa all oreda och oenighet, och at hans k. M. måtte komma en
mild och trygger konung och at alting i riket måtte blifva frideligit
och roligit; så medan vi förnimme af den beskied vi ifrå Arboga håfve
bekommit, at till äfventyrs sådant tor blifve begiärt, önske vi dertill
af Gud tilbörlig framgång och lycka.
Hvad den hielp tilkommer om frökens brölop, om hvilken i alle
landzändar skulle förhandles, synes oss icke nu på denne tid efter
denne närvarandes lägenhet skie kunne för månge värkelige, vichtige
orsaker skull, som I väl sielf kunna besinna, och ändock vi nu på nyt
håfve bekommit k. M:ts bref om sådane förstelige brölopshögtid til att
hållas nästkommande 24 aprilis, så håfve vi dock likväl för månge
olägenheter skull, såsom och elljest vår nådige frökens egen begiäran,
efter h. N. till någon den del som hennes f. N. hafva borde och k.
M:t befallad, nu icke häfver kunnat bekomma, samme brölops högtid
854
1597
på den oläglige tid måst hos h. k. M:t afråda, såsom denne copia ut¬
visar; förse oss att I dette vårt betänkiande icke kunna eller vele
ogilla. Detta håfve vi eder till ett vänligit svar denne gäng icke velad
förhål le.
Kan och något annat vårdande förefalla, så vele vi eder det och
härnäst med vist bud förnimma låta, förmode och det samma igen, at
I läte oss vete huruledes sakerne der hos eder i landzänden förevette.
Och befale eder etc. Datum Bro d. 26 febru. anno etc. 1597.
Gustaf Baner Erich Sparre Sten Baner Thure Bielke.
4-
Hog. Bielke till grefve Axel[Leijonhufvud]. Ulfåsa fijffdeti 24.
februari (afskrift i det under n. 333 anförda afskriftslägget bland »Sam¬
tida afskriftssamlingar ang. händelser 1594—1598 »i Riksarkivet med
adressen: »K. M:tz till Sverige och Pålandh v. a. n. konungs troman
och rådh den välb. herre h. Axel Leijenhufvedt grefve till Rasborgh
och friherre till Grefsnäs, min k. broder och tilförlåtelige gode vän
thette broderi, och vänl.»).
Velborne k. broder, nest minn broderlige villige tienst och kärlige
helsen sampt flitige välfärdtz lychönsken etc. kan jagh icke under-
låthe at skrifve min k. broder medh någre få ord till, efter migh
staddes nu et vist budh till min k. broder till Arboge medh denne
brefvisere, som är min sån her Axel Bielches tienere, och skall strax
drage hit tilbake igen. Så beder jagh broderligen och venligen, såsom
jagh i förledne veke medh tvenne mine schrifvelse honom och min
käre svåger her Carl Sture besökt häfver, thenn ene medh mester Hans
byggemester och den andre medh Per Månzon knechtehöfvidzman, [att
han?] ville nu för alle ting råde och förhielpe till enighet och venskap
emellen k. M. och f. N., så och enighet och godh tilförsicht emel-
len h. f. N., richsens rådh och alle ständer i rikedt, och denn ene landz¬
änden medh den andre vare tryg och trogen till k. M:tz och richsens
gagn och bäste. Så låter jagh nu kärligen förstå, at min broder her
Claus Bielche kom hit i går till at besökie migh som nu på annedt
år inthet häfver fädt taletz vidh, och förnimmer jagh både af honom
och min broder Turo, ath hvarken de eller någon af de andre i rich¬
sens rådh sökie annedt heller någon ting företage, utan äre stille här
på deris gärder, änn thet som kann komme öfverens medh Upsale och
Söderköpings beseglede afskedh, beklagende at denne richsdagh är
nämbd och förskrifven emodt deris rådh och samptyche, såsom och
seden h. f. N. upsade regeringen, hvilket och skedde emot alles deris
rådh och förmaning. Och är i så måtto icke handlet medh samfält
rådh effter Söderköpings afskedh. Så är och nu h. k. M:tz etc. bref
1597
855
kombne, som högeligen förbiuder dem at besökie förbe:de möte. Icke
äre de heller därom vordne tilskrifne af h. f. N., allenest tilskickede
en prentedt stämpning, like som till menige mann i landzänderne. Så¬
dant kom och allenest migh tilhånde, endågh min svage förmögenhet
migh nogsampt undskyller någonstädz ath drage, och häfver, ty vär,
alt för lage förfall. Broderen och de andre gode herrer och trogne
män, som där församblede äre, ville fördenskyld förhielpe ännu af-
skaffe all orolighet och vidhlöfftighet. Och till eventyrs, där richsens
rådh blefve ännu besökte medh h. f. N:s bref, theslikest och alle sten-
dernes, och försäkrendes nogsampt och tilbörligen, så och tilsades at
inthet vele begäre något annedt af däm, änn som de förre för¬
seglinger uthvise och högbe:te k. M:t och fädernesriket kunna lände till
trohet, gagn och gode, så kunne ännu någre af rådedt väl komme oför-
summeligen dit till Arboge, på det att enighet och godh tilförsicht
måtte därigenom oprättes och vidh macht hålles. Ty migh synes vare
omögeligidt, at annorledis kan här i riket i h. k. M:tz frånvare regeris
roligen och väl, änn at(!) h. f. N. sampt medh richsens rådz samptlige
regering och gode tidige betänkiende, effter som h. k. M:t hade och
förr sielf förårdnedt, och de andre förseglinger alle lände upå. Och
bekänner jagh vidh Gudh och min salighet at medh midt vetskap vet
jagh ingen i richsens rådh vare, som åstunder att håfve någon rege¬
ring i riket, helst i denne besvärlige tiden, medh mindre än thet måtte
ske medh samptelig förening, ty elliest hade thet och liten framgång
och bestånd. Och häfver h. f. N. och I andre icke behof at tänkie,
at någon af rådet skulle stämple här i landzänden heller annorstädz,
emot thet sorn kan lände till fredh och enighet, uthan thet alle heller
af hiertet önske och åstunde, thet jagh och troligen här hos mine med¬
broder råde och styrkie vill, endågh the äre min förmaning föruten
därtill sielfve villige och benägne. Dem borde och ingeledis vare så
förbigågne och emodt deris rådh om någon herredagh hålle, som nu
skedt och handledt är. Jagh beder broderligen och venligen att min k.
broder ville uptaga denne min hastige välmente schrifvelse till det
bäste och ingen flere se låte, utan vare och blifve min hulle trogne
broder och vänn, som jagh honom ombetror. Och vill nu härmed
håfve min k. b. och flere gode vänner där stadde äre Gudh alzmech-
tigh till all välfärdh venligen befalledt, han verdes nu afvände all olycko
och gifve nåden till at alle saker medh godh långvarigh fredh, sämie
och enighet nu så förenis och fulländes kunne, att Gudh sker därigenom
tilbörligh pris och äre och alles vår nådig:e konung till trohet och
hele fädernesrikedt till nytte, rolighet och gode. Snarligh af Ulfås
den 24 februari anno etc. 97.
Hogenskildt Bielche.
856
1597
I samma afskriftslägg är infördt ett bref från Hog. Bielke till grefve
Axel och herr Carl Sture om tillståndet i Östergötland, Arvid Gustafssons
»uppryckning» från Vadstena, misshushållningen där m. m. Brefvet afsän-
des med knektehöfvitsmannen Per Månsson, som af herr Hogenskild rådts
att »genom dag och natt» begifva sig till Arboga för att aflägga berättelse
om slottets lägenhet.
Förhandlingar med ständerna i Arboga.
Den 17 februari ankom hertig Karl till Arboga (se ofvan sid. 771)
och enligt en samtidig berättelse samlades ständerna under de närmaste da¬
garna. Den 18 och 20 antecknades herredagsmännens namn dels i kungsgården,
dels uti stadskyrkan (se nedan). Några sådana förteckningar äro emellertid
icke bevarade. Om de närvarande saknas i själfva verket alla närmare upp¬
gifter; endast så mycket kan konstateras, att stånden varit fåtaligt repre¬
senterade. Flertalet torde tillhört de ofrälse ständerna, men äfven bland dem
hade åtskilliga uteblifvit; från Kalmar t. ex. hade inga ombud infunnit sig,
väl däremot fran Stockholm (jämf. ofvan sid. 822). Enligt riksdagsbeslutet
skulle visserligen de närvarande besegla och underskrifva detsamma och stä¬
ders och härads sigill vidhängas. Det senare har emellertid aldrig skett och
med undantag af en eller annan utaf krigsbefälet, hvilka dock snarare torde
böra räknas till adeln, ha utaf de ofrälse endast sex präster och en super¬
intendent underskrifvit och beseglat. Beslutet eller föreningen har visser¬
ligen försetts med 135 begagnade sigill tillhörande adel och (några få) krigs¬
befäl men det är så godt som säkert, att detta åtminstone delvis ej
skett under själfva riksdagen utan först efteråt. Västgötaadeln är sålunda
talrikt representerad enligt underskrifter och sigill, men åtskilliga torde be¬
seglat först efter hertigens ankomst till Västergötland efter riksdagen. En¬
ligt sina här längre fram anförda almanacksanteckningar sammanträffade han
där med åtskilliga frälsemän, hvilkas namn och sigill återfinnas bland de
sista (jämf. längre fram anmärkningarna rörande beseglingen). Att döma
efter underskrifterna och sigillen har i öfrigt, såsom ock var att förvänta,
adeln fram Mälarlandskapen och hertigens egna män varit rätt talrikt represen¬
terade, Östergötland däremot ytterst fåtaligt och så äfven, ehuru icke i fullt
samma grad, Småland.
Af riksråden infann sig, som bekant, endast grefve Axel. Märkvärdigt
nog förekommer emellertid bland de beseglande äfven Erik Abrahamsson
[Leijonhufvud]. Hogenskild Bielke var, såsom redan är anfördt, sängliggande
sjuk. Åtminstone några af de öfriga synas på ett sätt, som väckt uppseende,
smugit sig undan ned åt landet, när sammanträdet nalkades. Härom upp¬
lyser i någon mån ett bref från någon tjänare eller förtrogen till Erik Sparre,
som torde förtjäna anföras (Erik Sparres samling i riksarkivet):
Edle välborne her cantzler, E. Herd min ödmiuke etc. Välb:ne
herre, seden jag i lögerdags om aftonen var kommen till Grödinge
sochn med min siuke och trötte häst, fick jag vette, att välb:ne herre
h. Gustaf Banner var där framdragen och achtede sig till Östergötland.
Derföre sende jag hans Herd brefved, som jag förde med mig, me¬
den mig icke var lägligit draga tilbaka. Denn dagen jag kom till Ny¬
köping blef mig tillfråget, om jag hade förnummed hvart riksens rådh
hade sig achted, efter dhe, som i Upland vore, hade så hastigt skyn-
1597
857
det sig ned i landet, om dhe ville göra h. Arfved på Vastena bistånd
eller om dhe ville draga utaf riket; derpå dhe finge skäligit och tilbör-
ligit svar, så att näsan blef temlig lång. Spordes och hvarföre att
riksens rådh icke ville blifva på Stockholms slott, efter som k. M. etc.
begäret häfver, och om de g. h. ville till Arboga. Derpå gaf jag denn
svar, att hvad befalningen och regeringen vedkom, derom viste dhe
g. h. uthan någon deres undervisning nogsampt nödtorfteligen betenke
och öfverväge. Om resan till Arboga viste jag dem ingen besked.
Dog sade jag, att på den besked, som änn härtill vanket häfver, huru
h. f. N. ville bada dem i blod och fara med dem som hunden med
haran, om dhe icke komma dit, tvifler jag, om dhe gode herrer begifve
sig någon vart. <
Seden jag kom till Stockholm är migh beretted, att h. f. N. häf¬
ver illa undfånget Lars Andersen, särdeles för ded bref, som han häf¬
ver fört med sig om h. Anders Keit, och häfver h. f. N. någre reser
lated honom lufta på rapers udden, så och kallet honom tiuf, skälm,
förräder och mammeluck, och som jag förnummed häfver, så slipper
fide Lasse Anderson inted hedan, förr änn herredagen är framfaren,
hvilken synes vele fördröie, helst för denn orsak skull att allmogen
blifver tvehogs och vill och icke vill till Arboga. Om nu E. Herd
synes tala medh dhe g. h. riksens rådh, att k. M. motte om dhenne
handel blifve tilkenne gifved, efter som jag senest på Tureforsa talede
med E. Herd, steller jag ded i E. H. gode behag.
Denne staden är fast bedröfved, att riksens råd håfve draget heden,
och en part, som nylig äre kompne ifrån Vesterårs, vette seije, at h.
f. N. häfver talat myket illa derom och utlofved på Arboga herredag
förkunna sådant för menigheten. Nils Bengtson till Hornby är fången.
Han häfver vared till vägs åt Finneland och set sig illa och ovisligen
före, är fördenskull båstad och bunden förder till Vestrårs.
Ifrån denne staden håfve borgemesterne skrifved h. f. N. till, att
dhe håfve bekommed hde k. Mdz bref, dermed h. k. M. förbiuder, att
dhe icke skole drage till Arboga herremöthe, och fördenskull befråget
sigh med h. f. N., om dhe skole gore h. f. N. villie fyllest eller icke.
Nu äre de tillsinnes att drage därheden, nemligh dhesse effter:ne, Olof
Grelson, Gynter Olofson, Nils Erichson, Urban Mickilson, Hans Wärner,
Christoffer Bagge, Lasse Person, Bengt Nilson, Henrich Målare, Dirich
Skekerman — — — —
Datum Stockholm 14 febr. anno etc. 97.
E. H:tz
ödmiuke tienere
Erich Erichson.
858
1597
Om rådsherrarnes förhållande under och efter riksdagen se i öfrigt
längre fram.
Om förhandlingarna dag för dag upplyser dels en skrifvelse, sannolikt
ställd till riksråden i Östergötland, som sträcker sig till och med den 26
februari och i främsta rummet rör adeln, dels en berättelse, som torde här¬
leda sig från någon prästman och som går ända till och med den 7 mars.
Den 22 februari ägde det första allmänna sammanträdet rum, den 5
mars är beslutet och föreningen daterad men ännu den 7 voro hertigen och
några af ständerna kvar. Följande dag reste emellertid den förre till Örebro.
* *
*
339 Berättelse om riksdagen i Arboga februari—mars 1597.
Två samtida handskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet, den
ena koncept med många rättelser af obekant men sannolikt präster¬
ligt ursprung, den andra (sign. A) en renskrift. För aftrycket är
renskriften närmast lagd till grund. Rättelserna i konceptet an¬
förda i noter.
Acta conventus, qui Arbogice coactus fuit in februario a:o
1597-
Den 17 februari i komme vi till Arboga.
Den 20 febr. klåckan emellan 9 och 10 lät fursten slå i trummor,
att alle herredagsmän skulle vara tillstädes uthi stadzkyrkian effter mid¬
dagen klackan emilian 1 och 2 och där låta sine nampn optekna,
hvilket skedde af secreteraren Michel Olufson och de andre secrete-
rerne, närvarande någre furstens hoftiänare af adel, men andre edle män
af landzänderne vore inge ändå till Arboga kombne, eij heller någon
af riksens rad, föruthan grefve Axel allene. Denne dag var archie-
piscopus medh sampt m:ro Nicolao och m:ro Erico Laurentii [o: Jacobi?]
dit kommen.
Den 21 febr. kom episcopus Scarensis, så och Vexionensis dit.
Samme dag sent om afftonen ankom en skrifvare ifrån riksens
råd uthur Östergötland, vidh nampn Jöran Larsson, utskickad medh
deres bref till alle ständer, andelige och verldzlige, såsom och till-
furstens råd och grefve Axel, uthi hvilke de gjorde deres ursächt, hvar¬
före de icke kunde komma till detta mothe. Furstens tiänare secrete¬
raren Michel Olufsson, secreteraren Per Nilsson och Erich Jöransson
vorde strax skrifvaren varse och fördenskull om morgonen den 22
febr. lote achta vidh alle kyrkiedörerne effter honom, medan han var
i predikan, och på sidlychtene finge de honom fatt, släppandes honom
sedan icke, förr än såsom han måtte utvisa brefven, hvilka de ifrån
honom togo och medh dem tillika uphämptade honom till fursten.
Den 22 febr. klåckan emellan 11 och 12 trädde fursten på borgen,
som bygd var på torget vidh stenhuset, och medh h. f. N. tillika grefve
1597
859
Axel, så och någre adelsmän och furstens egne tiänare, och deribland
var Erland Johansson så och erkiebiskopen sampt de andre biskopar
alle föruthan biskopen i Abo, den icke var tillstädes kommen på mö¬
thet. Der talade fursten* sachtmodeligen till allmogen, och hvadh h.
f. N. talade, thet lät han skriffteligen författa uthi siu puncter. Den
förste liudde om religionen, den andre om konungens ed, den tredie
om Suderköpings beslut skulle gillas heller ogillas, den fierde om en
ar.senligh legation till konungen, den femte om regeringen i konungens
frånvaro, den siette om Flemmingen och det buller i Finland, den
siunde om postvapner och skiutzningar. Ibland annat, som f. N:de
den gång förmälte, ihugkom f. N:de konungens bref, hvilke i riket in-
komme, och om dem sade han, att de en stor del eij först annat varit
hade än såsom en hop blanquetter, underskrefne medh konungens blotte
nampn, och sedan var här hemma i landet der ofvanföre skrefvit vor¬
det mycket, som aldrigh konungen var vetterligit, och det utsändes
ibland4 allmogen4- Samma dag sent på afftonen framhades riksens rådz
bref och blefve upläsne i bondekyrkian af m:ro Erico Jacobi* i bispernas
närvaro, så och någras af borgerskapet och allmogen.
Den 23 febr. komme ständerne, de få som på möthet tillstädes
vore, tillsammans i stadzkyrkian, och der vorde åter på nytt riksens
rådz bref och skrifftelige ursächtningar upläsne af m. Erico Laurentii
[o: Jacobi?], och ifrån den tiden vorde någre copier af samma riksens
rådz bref utskrefne och utdelte. Dereffter stämbde deruthinnan mäste
prästerskapet och de som köpstadzmän vore öfverens medh hvarandra,
att rådsampt vore, att h. f. N. ville förena sigh medh de välborne
herrar riksens rådh och dem ingalunda utsluta ifrån regeringen sampt
att hvadh missfel vore inkommit fursten och dem emilian, h. f. N. alt¬
sammans ville falla låta. Så aldenstundh fursten fordrade flux på all-
männeliget svar, komme ständerne effter middagen klåckan 3 tillhopa
i bondekyrkian, och der läth hvart stånd för sigh sine skrifftelige svar
och betänkiande på h. f. N:s öfverantvardade puncter öfverliudt upläsas.
Prästerskapsens och borgerskapetz svar droge, såsom förbit är, öfver¬
ens, men allmogens skilde något derifrån. Sidst vart beslutit, att man
skulle hålla ytterligare betänkiande och sigh förena om alla puncter.
Den 24 febr., aldenstundh thet var s. Matthia; dag, komme stän¬
derne icke förr än såsom effter middagen, när klåckan var ett, till¬
samman i bondekyrkian och då öfversåge de inbördes hvarandres punc¬
ter och handlade sigh emellan om ett endrächtigt svar, det de sedan
hertigen i händer lefverera ville. Samme aftonen, förr än allmogen
skildes ifrån hvarandre, kom episcopus Arosiensis medh professoribus
uthi Upsala ifrån fursten till dem medh den begäran, att de'4 ville väl
betänkia sigh om svaret och dermedh skynda. Ytterligare lät och
f. N. säija dem att, der utfördt vara kunde, att h. f. N. något fiendt-
ligit i sinnet hade till att företaga emoth riksens råd, så vore det al¬
deles osant, uthan h. f. N. var gärna benägen till enighet och sämia
S6o
1597
medh dem; och då närvarande ständer hade gifvit deres svar, ville h.
f. N. det sända till riksens råd och dem gifva sex vekor dag sigh der¬
på att betänkia, sa att de tid nogh hafva skulle det att rama, som ko¬
nungen kunde nyttigt blifva, både hvadh legationen belangade uth till
k. M., så och hvadh regeringen beträffade intill den tidh, att k. M.
sielf i riket inkomme.
Den 25 febr., då ständerne för middagen tillhopa uthi bonde-
kyrkian församblade vore, kom furstens tiänare Erich Jöransson medh
bud och berättelse, att h. f. N. ville låta ställa tal till gemene allmogen
allena, och i medlertidh skulle prästerskapet och borgerskapet vika uth-
ur kyrkian. Sedan komme dit någre furstens adelstiänare medh secre-
terarne och ibland dem Erich Stake. Han förde ordet: nembl. att på
de ärender, som bönderne hade värfvat hos fursten några dagar till-
förende, var nu af h. f. N. författad ett skrifteligit svar. Det blef då
upläsit i almogens åhöro och dem lefvererat i händerne, underskrifvit
medh h. f. N:s egen hand, hvar landzände till att låta afskrifva. Sedan
blef framhafd in uppå altaret uthi bede furstens utskickade mäns när¬
varo en prestman ifrån Österbotn, benämbd lier Liung i Kalajoki sokn,
och honom vart tillstadt att för menige allmogen tillkänna gifva Clase
Flemings hårde regemente öfvei böndernee i ÖsterbotiK. Lades altså
af honom all skullden på Flemmingen och finske krigsfolket.
Den 26 febr., emedan ständerne icke kunde samsättia sigh om
ett-'' enhälligt svar/r på f. N:des puncter, ändoch dem emilian var
föga annan åtskillnat än allenast att den ene parten hade stält sitt
svar något vidlyfftigare än den andre, derföre gofve de hvart sitt sär¬
skildt ifrån' sigh och det lothe lefverera f. N:de tillhanda. Sedan åt¬
skildes de. Samme dag middagstid komme någre bönder ifrån Öster¬
botn och förde Abraham Melchersson fången och bunden medh sigh
till furstl. N. Om afftonen vart medh trummeter tillkänna gifvit, att
fursten ville tillkommande måndag gifva svar på ständernes inlagde
skriffter.
Den 28 febr. blef borgen äter beklädd, och när klåckan var 10
för middagen, kom fursten och talade till allmogen, gifvandes tillkänna,
att alles deres skriffter vore öfversedde och hade h.'f. N. af dem till¬
hopa et helt värk sammanfatta låtit, det han då lät opläsa af secrete-
raren Michel Olufsson och lofvade lefverera hvart stånd en copia
deraf. Sedan skulle de låta h. f. N. igen förnimma, hvad de finna,
som them tychte skola förandras. När det kom till den artikeln om
regeringen, blottade fursten sitt hufvud och svor säijandes: migh så
sandt Gud hielpe till lif och siäl, som jagh vill hvar och en af eder
handhafva vidh lag och rätt. Dernäst när det kom till den artikelen
om skiutzfärder och postvapnar, vorde af landzknechtar i allmogens
åsyn framförde in under borgen desse adelsmän, Knut Bengtsson, Nils
Bengtsson och Alfve Erichsson. Fursten besvärade sigh öfver dem, att
de hade i landet skamligen berychtat honom och då samme tid illa
1597
betungat allmogen medh skiutzfärder. Tillfrågade-?' så ständerne^ om
medh deras tal och rychte om honom hade varet sanning? Herr Omnesh
svarade: de hade lugit. Dernäst frågade fursten: om de ville hielpa
till att låta straffa dem? Herr Oninesk ropade medh ett liud, ja, ja, ja.
Fursten sade ytterligare: hvad k. M:tz bref, som de upläsa låtit, vid¬
kommer, läte vi dem blifva uthi sitt värde, men lögnare och äreför-
gätare hafva igenom osanfärdigh berättelse förorsakat, att sådana äre
skrefne vordne. Ofvanbe:te tre adelspersoner stöde imedlertid på knä
vidh borgen. Fursten frågade ständerne, för hvadh män de achtas
borde, som den ene dagen hade andre ord, än såsom den andre? Till-
sporde och tillika tångarne, om de icke hade underskrifvit Suderköpings
beslut? Det nekade de icke. Fursten sade: I håfve hållit edert löffte
som äreförgätare. Herr Omne sk ropade: de äre skälmar och förrädare.
Framträdde sä her Liung i Kalajoki och anklagade Knut Bengtsson,
att han dagen tillförende hade förvarnat honom, säijandes: en dag varder
tu ståendes på knä för alt det, som du här bestält häfver. Sedan ro¬
pades åter af almogen, att Knut Bengtsson skulle aflifvas*. Andre
ypperlige^ män^ ymkade honom och sade: bättre Gud den, som kom¬
mer för allmogens domb. Ytterligare, när det kom till den artikeln
om de 6 vekor, hvilke förunnas skulle dem, som till detta mothe eij
tillstädes kombne vore, sigh att betänkia hvadh heller de ville förena
sigh heller icke medh närvarande riksens ständer öfver det, som här
var blefvet af handlat, då ropade almogen: inge sex vekor skole för¬
unnas dem, ty det är en för långan dag; de kunna väl innan en
kortare tidh besinna sigh. Dernäst vardt upläsin forma legationis in
Poloniam och det varade nästan en hel timma. Aldrasidst las secre-
teraren Per Nilsson effter furstens befalning beskrifningen om up-
hofvet till den feigd, som kommen var emilian Flemmingen och all¬
mogen uthi Österbotn. Fursten tillsporde dereffter ständerne, om the
ville, att Abraham Melchersson, sonF Flämmingens medhållare varit
hade/ skulle straffas till lifvet. Det begärades af allom. Fursten låf-
vade fördenskull, att han andra dagen ville låta hafva honom för en
rätt, och der medh bodh han ständerne den gäng fara väl.
Den 1 mart i i lefvererades uthur furstens cantzli ständerne till¬
handa riksdagsbeslutet, såsom h. f. N. det dä hade förfärdiga lätet.
Den 2 martii komme de förnämbste af hvart stånd tillsammans i
kyrkioherdens gård, der som bisperne gäste. Och effter de hade furstens
tillstädielse, att de uthi beslutet alt det förandra mätte, som dem tych-
tes skäligt och nödigt vara, derföre författade de alle sine insager dere-
moth skriffteligen. Och detsamme blef sedan om afftonen klåckan fem
på rådhuset upläset i alle ständernes närvaro och altså beslutit, att
man det fursten tillhanda lefverera skulh . Sielfve insagorne voro desse:
1) att hertigen skulle låta sättia sitt nampn främst i beslutet, medan af
h. f. N. ständerne till dette mothe hade varit öfvertalte och h. f. N.
sielf artiklarne stält hade; 2) om det eliest skulle komma till någon
Riksdagsakter. III. 55
862 1597
rätt förlikning och endrächtighet, sä vore af nöden att h. f. N. utslute
alle beskyllningar emoth riksens rädh"'; 3) att om regeringen skulle medh
lika forma och ordesätt blifva förmält, såsom Suderköpings besluth der
om lydde, och eij ett ord vidare dertill läggias, sampt skulle de många
argumenter och vidlyfftigheter i detta beslut tilbaka sättias; 4) att den
punct om de 6 vekors tid, efifter hvilken de, som till dette besluth eij
samtyckt hade, skulle förfölias, måtte blifva utsluten heller förandras
efifter Suderköpings beslutz lydelse.
Den 3 martii vorde ofvanbe:te insagor fursten öfverantvardade.
Då förandrade h. f. N. derefifter utlii beslutet något, men eij alt. Efifter
middagen, när bönderne långleddes och trängtade effter en ändskap på
herredagen och fördenskull komme in på konungsgården, kom hertigen
uth till dem, och viste dem ifrån sigh till erkiebiskopen, den han be-
skylte att hålla medh» riksens råd och deruthinnan göra» ett medh
borgarne ifrån Stockholms stadh, hade och skrifvit ett falskt bref till
konungen medh Lindorm Bonde, dädan ifrån han nu igen hade fått
nyligen svar. Altsä sköt hertigen all skullden om drögsmälet ifrån sigh
in uppå honom, som af listighet eij hade gifvet snarare sitt svar ifrån
sigh. Alle herredagsmän af allmogen blefve fördenskull på erkiebisko¬
pen mycket förbittrade och honom och presterskapet strax medh häde-
lige ord öfverfölle. Deremoth endskyllade erkiebiskopen sigh thet bäste
han kunde, föregifvandes, att orsaken till denne långsamhet kom icke
af honom, uthan af den rättegång, som ständerne nu i dagh på råd¬
huset förehade emoth Abraham Melchersson och fördenskull om be¬
slutet icke kunde komma tillhopa. Men bönderna luppe, sedan han
dem medh stor sorg och möda sluppit hade, in upå konungsgården igen,
der hertigen vidstades, och utgiorde två af sitt medel till h. f. N., hvilka
berätta skulle, hvadh af erkiebiskopen dem var svarat. Hertigen ut¬
kom medh be:te två bönder i svalan till dem och sade: I håfve, gode
män, låtit migh förstå eder begäran och vilie. Så vill jagh åter låta
eder förstå igen min vilia. Och altså hade han en af de två bönderne
fram till att tala uthaf svalan neder till allmogen. Denne sade: I gode
män, h. f. N:des upsåth är, att han vill låta rentskrifva beslutet och
det sedan i morgon sielf underskrifva och besegla, hvilket skall och
eder tillstädias. Dernäst talade fursten sielf till dem och sade: thet
skall så ske, dannemän, som denne sagt häfver. Och då skole I
få se hvilke som hålla medh konungen och migh heller medh adelen
och biskoparne. Ty få adelen väldet och biskoparne råda, så skole I
förnimma/ hvilket blodbadh de skole reda eder. Almogen ropade medh
ett högt liud och begärte, att h. f. N. ville taga dem i hägn och för¬
svar. Fursten sade: ville I stå bi medh migh? Bönderna svarade, ja,
ja, ja, räckiandes dermedh hvar upp sin hand. Hertigen sade ytter¬
ligare: Efifter I, gode män, töfve denne natt för min skuld, sä vill jagh
gifva eder tärepenningar, ther I skole hålle eder medh till morgonen.
Och viste dem så till sin räntemästare. Han gaf dem hvardere 6 öre.
1597
863
Den 4 martii vart medh stor möde, prästerskapet? och Stock¬
holms stadz borgare? till vilie för deres flitige bön skull, ännu något
mera förandrat uthi beslutet, men de 6 vekor förmåtte de icke där ut-
bidia. Till hvilket grefve Axel mycket halp, som denne tid var herti¬
gens synnerlige medhållare. Och altså, ehvadh det var biskoperne'- och
någre andre af ständerner vidare liufift eller eij, lät fursten skrifva beslutet
på pergament och efifter middag blef det i samptelige biskopernes närvaro
och mestadels prästerskapetz uthi erkiebiskopens härberge opläsit, och
sades dem, att fursten härefifter mera intet tänkte till att förandra. Sä
lät fursten tryckia sitt signete nedan före, och det tillika underskref.
Den 5 martii kom äter fursten på borgen och talte medh stän¬
derne. Samme gång lästes beslutet opp för menige allmogen, hvilket
dem väl behagade, och upräkte alla sine händer medh den tillsägelse,
att hvar och en ville halla sigh dervidh, sa länge bloden vore varm i
them. Sedan begynte hertigen tala om religionen uthi landzändarne, -
huru såsom medh den var svikligen tillgänget och än framdeles tillgå
kunde, och förmältes af h. f. N. om en papist, Gabriel Trälodh, hvil¬
ken fordom grefve Abraham Brahes preceptor varit hade, huru han
hade fullugit en enfaldigh hustru och sagt sig vara s:te Per och så¬
lunda skaffat sigh mat af henne. Hustrun hade sagt sigh hafva in¬
gen mat, men s:te Per svarade: jo, gack i din brunn der finner du
färske fiskar. Sade hustrun, där vore aldrigh färske fiskar. Hustrun
gick så likväl åstad, tagandes håfven1 medh sigh, och fick 6 fiskar
uthur brunnen. Dem kokade hon för s:te Per. Nu skall tu gifva migh
öl, sade s:te Per. Hustrun svarade: jagh häfver intet öl. Jo, häfver
tu så, sade s:te Per, gack fördenskull uthi din cammar och tappa af
den öltunna, som der ligger. Hustrun svarade: der häfver inthet öl
varit i mången godh dagh i tunnan. Hustrun gick så ästad, och efifter
hon bekom öl uthaf tunnan, sade hon till s:te Per: I åren en mächta
man, att I så kunnen få mat och öl.
Den 7 martii lät hertigen slå om medh trummor, att de, som
qvarre vore af borgare och krigsfolket, skulle eftter middagen, när
klåckan var tu, församblas i bondekyrkian, och der taltes om det krigs¬
folk, som hertigen ville hafva medh sigh till Finland emoth Flämin-
gen. Derefifter drogh hvar herredagsman hem till sitt.
^ a) Urspr. i konceptet: hertigen liksom på andra ställen, b) Urspr.: omkringh landet,
c) Urspr.: Laurentii, d) Urspr.: ständerne. e) Urspr. i konceptet: orsaken och tillfället
till den feigde emellan Claes Flemming och bönderna i Österbotn. f) Urspr. i köne. svaret,
g) Rättadt i köne. från: appelerade så till ständerna, h) Öfverskrifvet Bönderna i konceptet
men det andra ordet ej struket: pa samma sätt i det följande. Bönderna omnes A eller på
senare ställen H. bönderna omnes. i) Urspr.: ihjälslås. k) Urspr.: förståndige. I) Urspr:.
som bönderne i den landsorten förfölgdt hade och illa med farit, m) I köne. följer denna
utstrukna punkt 3) att thet ordet i beslutet om försternas manlige lifsarfvingers rätt motte
forandres, hvarefter numreringen å följande punkt är ändrad: förandres är därjämte rättadt
till: medh klare ord uttryckies, men äfven detta är struket. I marginalen står N. B. och
med en stil som liknar A; denne punkt var ?nörk och oviss att läsa in contextu. n) Urspr.:
att han hemligen holt med. o) Urspr. giorde. p) Urspr.: få se. q) Urspr.: ständerne.
r) Urspr.: ständerne. s) Urspr.: håfvet; så äfven renskriften.
864 1597
Uti den berättelse, som capitulares i Uppsala på Karl IX:s befallning
1606 afgåfvo »om the saker, som sig uthi then bullersamma tiden emellan
h. k. M. och k. Sigismundum uthi Ubsala och eliest tildragedt hafva», före¬
kommer örn riksdagen i Arboga ett stycke af följande lydelse:
När så vidt kom, att stenderne voro församblade uthi Arboga,
kom ibland alt annat, som då var på färde, itt bref ifrån rådzperso-
nerne alle biscoperne samptl. tilskrifvidt och blef af dem upläsedt efter
h. k. M:s betalning uthi tvende secretereres och presterskaps närvarelse^
thes innehold h. k. M. uthan tvifvel nogsampt vitterligit är. Berettede
och oss m. Nicolaus och m. Schinnerus efter deres hemkomst ifrån
Arboga, att med beslutet opå samma riksdagh vardt förneml. för
erchiebiscopens schuld fördrögdt, till thes hann på sidstone nödgades
för allmogens öfverfallande och den fara, då var på färde, göra itt
med the andre.
340 Berättelse om händelserna 17—26 februari i form af bref sannolikt
till rådsherrarne i Östergötland.
Afskrifter dels bland »Samtida afskriftssamlingar ang. händelser
1594—1598» i Riksarkivet, i ett lägg omfattande a4/»—a/3 1597,
dels i Skoklostervolymen Miscellanea in manuscr. T. XIII, fol. 98.
Edle, velborne och gunstige herrar, min underd., ödm.,
hulle och rettrådige tienst altid bevisendes, så lenge jag
lefver.
Gunstige herrer, jag kan väll förnimme, e. H:r voret myked medh
(siel) vette om denne handel, nu förhanden är her i Arboga, och gifver
e. H:r på thed ödm.:ste tilkenne:
Till thed förste, att then 17 febr. thå kom h. f. N. med sin h:ne
furstinne till Arboga, lustigh och glad, doch iche med någed stort
tael folk, uthen med sine eigne håfjunkare och herremän och the kunde
vare alle till tuhundrede, föruthen drabanter och andre. Eij är heller
ännu här någed krigsfolk, uthen någre k. M:tz knechter sampt h. f.
N:s, som nätter och dager achte sin vacht.
Then 18 febr. let h. f. N. omslå, att alle stender af landzenderne
skole komme i Arboga kyrkie tillhope och ther sin nampn lothe op-
teckne, hvilche thå ther tilstedes vore, och thå frågedes fliteligen om
theres fullmyndighet och häredzsigneter.
Then 19 febr. let h. f. N. stöte i trommeter, att h. f. N. ville på
nestkommende måndag, som är then 21 febr., sielf tale med allmogen,
thed doch inted skedde, och häfver man än inted annet förnummidt af
h. f. N. uthen thed gått häfver varit.
1597
865
Samme dag kom Jören Larsson och Sven Erichson till Arboga
medh riksens rådz bref, men huru therom ståltes, kan jag iche fulkom-
ligen vete, men likvell blef alle riksens rådz bref för Jören Larsson af
furstens parti ifrån tagne och h. f. N. öfverandtvardede, doch stenderne
ovitterligen.
Then 20 febr., när tu slogh efter middagen, loth h. f. N. tillseije,
att all then adel, som thå försambled var, skulle lathe sigh finne på
konungsgården och sigh upschrifve late. Samme dagh om afftonen
kom den edle välborne h. Christer Claesson, h. Erich Bielke och Svante
Bielke och häfver man icke annedt af h. f. N. förnummidt änn all
gunst.
Then 21 febr. kalledes åther på nytt adelen tillhope på konungs¬
gården, när 9 var om mårgonen, och thå talede h. f. N. medh them
och thå vart ett riksrådhz bref till adelen och krigsbefäled upläsit, ther-
af the ingen ringe glädie bekommit håfve, och häfver mann änn thå af
h. f. N. inted uthen allt godt förnummit till riksens rådh.
Samme dag om afftonen kom gref Axil med sin fru till Arboga.
Inkom och visse tidender, att h. Arfvet Göstaffson var dragen ifrå
Vadzstena till Calmar. Samme dag uptogs h. Carl Göstafssons bref
till den velb. herre h. Erich Sparre och någre ifrån Lifland.
Then 22 febr. talede h. f. N. sielf förste gång af platzen med
alle stender och them betackede för hörsamhet och lydne the bevist
hade, i thed störste parten af stenderne våre ther församblede, och
sade sigh inted annet med them företage vele uthen ded Gudh kan
lände till äre och pris, dernest konungen och riked till gagn och gode;
att endoch h. f. N. sade sig i Stockholm af med regeringen, iche i den
mening att h. f. N. slätt och aldelis inted ville håfve med riked be¬
ställe, uthen therum skulle blifve opskutjdt till thet allmennelige mothe,
uthen efter h. f. N. är den näste arffurste och nernst regeringen i ko¬
nungens fråvare, kan h. f. N. ingelunde s[t]å till att lide, att någre
regere bredhe vidh honum: dertill den grå hopen häfver roped ja, ja.
Vart och samme stundh i förstens närvare och alle stenders the
puncter [upläsne?] h. f. N. i medier tidh begärede svaret opå, doch
schriffteligen, och när thet var besluted, ville h. f. N. på nytt tale med
them och them iche lenge oppehålle, eij heller på den tidh loth sigh
omild finnas medh tal eller ordh emot riksens rådh, uthen hvadh sket
är i Finland och annorstedz, att the, som orsaken äre till sådent buller,
var tilbörligit att the straffede blefve.
Samme dag vore stenderne i kyrkien församblede att berådhslå
med hvarannen om svar på fide puncter.
Samme tidh vart och ett riksens rådz bref upläsit, thed alle man,
som någed förståndh hade, väl behagede.
Then 23 febr. vore ständerne tilhope i kyrkien till att betenche
svar på fite puncter h. f. N. hade förestält och var bispernes mening
opskiute med någed svar, in till thess h. f. N. vill håfve budh efter
866
1597
riksens rådh och the tilstedes komme, thertill the andre stender sade
neij emoth, therefter iche velle förbide. Vardt och åther tridie gång
ett riksens rådz bref upläsit.
Samme dag och tidh var all adelen på rådhusedt att berådhslå om
f:te puncter.
Samme dag efter middagen, när 3 var slagit, väre åther stenderne
tillhope att berådhslå om svar på the förestälte puncter. Thå vart
enhelleligen af stenderne besluted sigh villie blifve vidh Gudz ord, som
i förste puncten röres och i the consilio i Upsala och i Söderköping
besluted är; men hvad regeringen tillkommer, äre de på ded ödmiuke-
ligste begärendes, att h. f. N. ville med riksens rådz råde så her efter
som tillförende medh them stå regeringen före, och med then beskedh
åstadsendes bispen i Vesterås med någre beskedelige mann till h. f. N.
och af borgerskaped. Thertill häfver h. f. N. allt gott svaredt; sade
sigh och ingen ovenskap håfve medh riksens rådh, uthen vill vare them
till alt gott benägen och förser sigh ded samme till dem med, hvilched
svar bispen och hans medföllie upenbarligen för allom i kyrkien för-
kunnede efter h. f. N. befallning.
Then 24 fe b. vore åther stenderne tilhope och alle väll öfverens
komme föruthen bönderne, the ännu stå på sin ondzsko, men them blif-
ver inted theres ovislige betenkiende efterlatid, uthen äre nu någre af-
viste af h. f. N.
Then 25 feb. häfver åther adelen varit tilhope på rådhstufven att
besluthe om svar; doch komme alle stender väll öfverens föruthen
bönderne.
Then 26 feb. om mårgonen var adelen på rådhusedt försambledt
sampt stenderne att förene sin mening och då äre [de], des Gudh låf,
kompne till gott beslut, och schall samme beslut i dagh öfverandtvardes
h. f. N. och förmodher man, att allting skall blifve vell beställt och
allom till hugnet och glädie, thet ännu ingen annet häfver hört
eller vet.
Hvadh mere her beställes och afhandles skall e. H. med thet
alreförste förnimme.
Bland hertig Karls almanacksanteckningar förekomma endast ett par
mycket kortfattade och intresselösa notiser för den 22 februari och den 5
mars.
* *
*
341 Hertig Karls spörsmål till ständerna i Arboga upplästa 1597 den
22 februari
Hertig Karls registratur P. I fol. 56/57 v., under den felaktiga
dateringen »af Arboga den 15 febr. år etc. 97», jämfördt med
ett antal afskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet. En af dem,
1597
867
sorn tillhört Hog. Bielkes papper, har af hans hand den tydligen
oriktiga uppgiften, att punkterna förkunnades på rådhuset af grefve
Axel den 23 februari. En afskrift, uppenbarligen skrifven af Johan
Bureus, som vid riksdagen var närvarande, har vid tryckningen
närmast följts. En afskrift i Skoklostervolymen Miscellanea F. XIII,
fol. 74 har till den odaterade rubriken tillägget: »Bekommet d.
25 febr. a:o 97», som sannolikt är hämtadt från en afskrift nu¬
mera bland Riksdagsakta i Riksarkivet, på hvilken Hog. Bielke
skrifvit: »ankom med Fallentin enspänner den 25 feb. etc. 97».
H:ne f. hertigh Carls Sveriges rikes arfförstes och
föreståndares etc. spörsmål til the riksens ständer, som
här i Arbogha församlade äro:
Att endogh någodt spörsmål ike giordes behof i thesse
eftenne puncter, efter h. f. N. väl vet alles rättrådighet, först
i thet the håfve lofvet och tilsagt theras salighgiörare och åter¬
lösare i dopet, dernäst then trygghet och trohet, som the
håfve tilsagt k. M. h. f. N. k. h. broder och then hele konungs¬
lige slächt, farn ilise och affödhe, at sådant obrotzligen och
utan all arghelist hollit och efterkomit varder; så häfver h. f.
N. dogh likväl syntz rådeligen, serdeles för thenne tidz lägen¬
het och samqvämd skull, therifrån sigh månge söndret hafva,
som dogh medh retta ike hade bort ske, och på thet at h. f.
N. vil late förnimma sin rätrådhighet först emot Gudz ord och
thes förfordring, thernäst emot k. M. etc., såsom och sin rätt¬
rådighet mot sit k:e fädernesland, hvarföre h. f. N. sådana puncter
häfver författa låtidt, therutinnan dogh inthet nyt, utan allena
en påminnelse är, hvadh som tilförende är afhandlat. lofvadt
och tilsagt varit, och för then skuld nåd. begäret, at the
ädle välborne välbördige vyrdighe vällärde vise och förstån¬
dige riksens ständer, alle som här församlade äro, vele sigh
uppå förklara.
Som är til thet första, at h. f. N. nådhigest begärer och
sigh förvetta vil, om Sveriges rikes ständer, hvar efter sit stånd,
vele blifva vidh theres christelige och i Gudz ord grundade
religion, som igenom Gudz gudhdomlige försyn ike utan stor
lifsfara igenom h. f. N. sal. k. h. fader etc., af Gudhi it syn-
nerligit utkorat redhskap, planterat och uprättat här i Sverige
och sedhan för fyre år förlidhne i Upsala i thet fria concilio
tå holtz på nyt igen stadhfäst blef och derefter uti k. M:tz h.
f. N. k. h. b. nu regerendes croning confirmerat och bekräf-
tigat och på then herredagh i Södherköpung vidhare förklarat.
Til thet andra är h. f. N. förmaning och begärning, at
the oryggeligen vele blifva vidh then hulskap, troskap och man¬
skap, som the h. k. M. etc. lofvat och tilsagt hafva, deruppå
868
1597
h. f. N. ingen tvifvelsmål bär, och sedhan efter arfföreningen
then hele konungslige familise, slecht och affödho.
Til thet tridie, om Södherköpings beslut må eller kan
ryggias och om the ther til vele samtykkia eller ikke.
Til thet herde, om icke nödhigt är at en myndigh och
anseende legation til k. M. etc. måtte åstadhsendas medh then
begären, h. k. M. måtte medh thet första komma hit i riket
igen, och hvilke puncter och ärender, som hos h. k. M. så väl som
och hos the pålniske ständer förhandlas skole, och ther stän-
derne synes rådheligit at samma legation skal gå för sigh,
at the då vele namngifva hvilke som ther til skole brukade
blifva och berådslå om theras täring.
Til thet femte, efter k. M. häfver sagt h. f. N. ifrå all
regering och betrodt then riksens rådh, somh. k. M. thet medh
sit egit bref til h. f. N. häfver förstå låtidt, thet samma hade
och the svenske sendebudh, grefve Erich och hans medhför-
ordnade, i befalning at afsäja h. f. N., hvar h. f. N. ike ville
taga vidh the olidhelige velkor, som i theras instruction vorde
förmälte, then the dogh för h. f. N. fördålde, oanset at h. f.
N. af them begärade, at h. f. N, måtte samma instruction
bekomma, och dogh sedhan ibland almoghen i landet utspriddes,
hvilken riksens ständer vele bevisa hörsamhet och lydhno,
in til thes at h. k. M. kan vara lägligit at komma in i riket
igen? Och endogh ingen bör efter arfföreningen för h. f. N.
uti regeringen blifva satt, efter h. f. N. then äldste arfförste
nu i riket är, så vil h. f. N. dogh likväl utan menige riksens
ständers vettskap och villie hvarken hafva sigh therifrå afsagt,
ej heller tilträngt, utan för then skuld i Stokholm thet upskuttit
til thetta almänneliga samqvämd.
Til thet sjette begärer h. f. N. at riksens ständer vele öf¬
verväga och betänkia, igenom hvadh medhel thet buller i Fin¬
land opkomit är, fogeligast och best kunne stillat varda.
I il thet sjunde, efter stort misbruk sker medh postvapner,
sa at hvar later göra sigh postvapner som honom sielf synes:
om ike rådeligit väre, at h. f. N. vidh hvar postvapn låter
gifva sit pass.
På desse puncter går hele handelen och är thenne sam¬
qvämd beramat, therupa h. f. N. begärar theras endtlige svar
och mening at förnimma. Hvadh vidhare kunne vara at öfver¬
väga och betänkja, thet som kunde lända k. M. och fädernes¬
landet til" välfärd och bästa [och] til ro och enighet i riket
nyttigt och tienligit, thet begärer h. f. N. at ständerne sjelfve
vele betänkia och gifva theras goda rådh i sakene tilkiänna.
1597
869
I en skrifvelse af den 24 februari underrättade den vid riksdagen när¬
varande adelsmannen Erik Turesson Bielke de frånvarande riksråden Gustaf
Baner och Claes Bielke om förhandlingen den 22 februari m. m. i en skrif¬
velse af följande innehåll (»Samtida afskriftssamlingar ang. händelser 1594—
1598» i Riksarkivet).
Velborne etc. Gifver jag eder veni. tilkenne, att edert bref tilt
adelen och krigsbefäled blef oss af h. f. N. hertig Carl den 21 febr.
lefreredt och begärede h. f. N. att när vi ded läsit hade, ville gifve
h. f. N. om dess innehold tilkenne. Blef derföre jag strax sändt af
ridderskaped, som här äre, till h. f. N. till att gore eder g. herres af
riksens rådh rättmätige ursächt, att I iche håfve besökt dette mothe,
sä och påminne och rådhe h. f. N., att edert gode nampn och lämpe
iche i någen måthe måtte blifva förklenedt eller förnär taled. Dertill
h. f. N. svarede, att han gerna och för nödigt hade sedt eder närva¬
relse, men efter ded nu iche är sket, vill h. f. N. sende eder hvadh här
besluted blifver och derhos berådhslå när och på hvad rum I kunne
komme till h. f. N. att berådhslå om konungens och riksens gagn och
beste. Hvadh edert gode nampn tilkommer, vill h. f. N. så myked ho-
num tilstår i alle måtte gerne försvare och i ingen måtte förklenre.
Den 22 febr. talede försten med stenderne. Hvadh puncter her
schulle förhandles sender jag eder härmed. Hvadh den osäkerheten til¬
kommer, är, Gudi dess låf, ingen liknelse, att någen färe skall vare på
färde. Hans guddomelighet och nådigst förläne, att här måtte nu för¬
handles ded som kunde lände v. k. fädernesland till nytte och enig¬
het, der vi få, som här äre, efter vår ytterste förmögenhet oss altid
beflithe skole. Veth och nu etc. Datum Arboga then 24 febr. anno 97.
Ständerna kunde icke förena sig om något gemensamt svar utan öfver-
lämnade hvar för sig sitt, af hvilka prästerskapets vid beslutets redigering huf¬
vudsakligen användes. Dessförinnan hade emellertid allmogen vändt sig till
hertigen med en framställning dels om hans beskydd, dels med åtskilliga
önskemål. Denna framställning är icke bevarad, men dess innehåll framgår
af hertigens svar, som finnes i afskrift dels bland Riksdagsakta i Riksarkivet,
dels i Skoklostervolymen Miscellanea XIII. Enligt berättelsen n. 339 höllö nå¬
gra hertigens tjänare den 25 februari ett enskildt samtal med bönderna och
uppläste då ett »skriftligt svar» på de ärender, som bönderne några dagar
förut »värfvat» hos hertigen, hvilket svar därefter lämnades allmogen i hän¬
derna för att låta afskrifva, ett exemplar för hvar landsända. Det ligger
nära till hands att identifiera här nedan meddelade svar af hertigen med just
detta den 25 februari meddelade. I sådant fall är emellertid den uppgift ett
par af afskrifterna, möjligen dock endast genom felskrifning, ha, att svaret
öfverlämnades den 23 februari, oriktig.
870
1597
342 Hertig Karls svar på en af allmogen gjord framställning, möjligen
öfverlämnadt den 25 februari.
Tvenne mer och mindre bristfälliga afskrifter bland Riksdags-
akta i Riksarkivet, af hvilka den ena (sign. A) har påteckningen »F.
N. hertigh Carls svar på the puncter, som stenderne h. f. N.
öfverantvardet håfve på Arboga herredagh 23 feb. 97», men i
rubriken synes hänföra datum till svarets öfverlämnande, och den
andra (sign. B) påskriften: »H. f. N. svar opå the puncter gemene
almogen häfver andtvardet f. N. hertigh Carl», men i rubriken hänför
datum (23 februari) till allmogens inlaga, jämförda med en af¬
skrift i Skoklostervolymen Miscellanea T. XIII fol. 70 (sign. C), som
i fråga om rubriken öfverensstämmer med A.
Then h:ne f. och h. hertig Carls, Sverigies etc. svar
på the puncter, som the fulmektige på allmogens
vegne af alle landzender hit" till Arboga herredag,
h. f. N. öfverantvardet^ den 23 febr. anno etc. 97.
Såsom the till thet förste ödm. begäre, att h. f. N. vill
nåd. tage them alle udi hegn och försvar för all öfvervålldh
och orätt: så aldenstund k. M. häfver udi sin konungelig edh
svorit och tillsagt, att k. M. ville allan allmoge sin freda och
frelsa, serdeles them spaka, som med specht lefve vele, så för
ostyrligom och vrångom inlendskom, som uthlendschom, och
vi nu på k. M:tz vegne thette riks regering efter h. k. M:tz
edh och försäkring förestå, som menige richsens stender både
nu och tillförene h. f. N. therom fliteligen bedit och betrodt
håfve, så krefver och lagh och rättvise, att hvar må niuthe
lagh och fridh, therföre vill h. f. N. upå h. k. M:tz vegne tage
them i hegn, fridh och försvar och theröfver medh all flit och
allfvar holle, att ingen någet öfver lagh och thet rättvist vare
kan, vederfares skall.
Till thet andre begäres och, att h. f. N. icke ville sindre
sigh ifrån them uthan vare them bistondig uthi all rättvis måtte,
efter sådent i sigh sielft rättvist är.
Så vill h. f. N. håfve lofvet och tillsagt, att h. f. N. them
udi all tillbörlig måtte icke förlåte eller undfalle vill, uthan
sampt medh them holle medh allfvar uthöfver, att hvad som
både i cröningen af k. M. är lofvet och tillsagt, så och thett,
som i Söderköping är beslutedt blefvet, må udi alle sine punc¬
ter obråtzligen hollit och fullbordet varde, och hvilken sigh
udi någre måtte theremoth uplägger, them vill h. f. N. medh
theris och flere erlige mens tillhielp efter samme beslutz lydelse
emothstå och förföllie.
1597
871
Till thet tridie begäre the att, hvar någre landzliugere be-
finnes, som drage omkring i landet och Huge allmogen före,
förachteligen talendes emoth Upsala, Söderköpings och then
förening här kan giord och besluten varde, atte måtte sådene
antaste: så aldenstund igienum sådene liugere och landzstry-
kiere^ mykit buller och orede sigh förorsaker, derföre synes
h. f. N. atte sådent som erlige men betencht håfve, och måge
förtenskull håfve ther lof till; vill och h. f. N. sielf hielpe till,
att sådene tillbörl. straffade varda. Doch skall medh sådent
antastende beskedeligen tillgå, att then, som oskylldig är, icke
blifver någen orätt tillfoget, icke heller någen medh hugg och
slagh öfverfallen, uthan ther han finnes brotzlig, skall han, vel
förvaret, till h. f. N. förd varde.
Till thet fierde begäres, att h. f. N. vill förhiellpe hos h.
k. M. thet mykna, som af cronone förlänt är, theraf cronones
upbörd och inkomst mykit förkortedt är, måtte blifve kallet
tillbake igen, efter the, som nu under cronen lyda, blifve thes
mere betungede, meden thet andre borto är.
Så vill h. f. N. i then måtte hos h. k. M. förarbete, att
hvad som the kunne håfve förverfvet sigh af cronone, som
riket ingen tienest giort häfver eller och icke thess verde äre,
så och te, som genum lögn och bedrägeri håfve förskaffet sigh
län och underhold, thett sådent måtte under cronen igen veder-
kent varde, men vellförtiente personer och the, som cronone
tienest gore eller troligen giort håfve, sådene kan man väl
unna, att the thet niutha. Hvad som och befinnes cronan kan
svikliga vare försnellet genum byte och elliest, thet kan och
blifve kallet tillbake igen, ty all bythe bör ske redeligen, then
ene parten icke mere till förfong och skade än then andre.
Till thet fempte beklage the sigh, att en part af adelen
och theres tienere färe kring landet medh selsamme"' bref och
stemplinger, thermed the upveckie mykin split och oenighet
ibland almogen, hvilke the måste flyttie och före af och till,
begäre fördenskulld att såden oenighet måtte komma i bettre
lagh igen.
Therpå h. f. N. svar är således, atte som icke håfve godh
beskedh och bevis, therpå en viss ordning skall göres, huru
man thet vette skall, them skall allmogen inthet plichtige vare
till fordenskap, anten till schiutzhester eller eliest, men then,
som beskedh häfver, och andre erlige men, som theres verf i
landzenderne drage, skall man i theres rätte rese inthet hinder
gore uthan för redelig betalning hos gestgifvaren och andre
theres fordenskap bekomme.
Till det siette önske the, att alle the, som håfve sindret
sigh ifrån all riksens christelige och allmennelige föreningh
\
872
1597
och icke nu sielfve allene håfve hollit sigh ifrån thett[e] mothe,
utan och unsagt allmogen, som thed besöcht häfver, till lif
stegel och hiul, måtte bekomma tillbörligit straff.
Så är nu therpå h. f. N. svar, atte, som både nu håfve
hollit sigh ifrån thett mothe, och the. som ännu till Söder¬
köpings besluth och föregångne richsens handlinger icke sam-
tycht håfve, skole blifve förmante gore ett medh andre sten¬
der, men hvar the innen sex veke tidh icke villie [sig] medh
the andre stender samsettie, då skall medh them blifve handlet
efter för: de beslutz lydelse. The, som nu håfve lier varit, skole
bekomma bref och segell om försvar, att them ingen öfver¬
våld skall tillfoget blifve, och vill h. f. N. icke mindre them
för all öfvervälld försvare än sigh sielf, alldenstund inthet annet
handlet och beslutedt är, än som försvarligit är både för Gudh
och mannom, och h. k. M. uthi ingen måtte medh skäl kan
håfve sigh uthöfver att beklage och besväre, uthen lender
fäderneslandet till beste.
Till thet siunde förmäla the sigh icke mene them af ade¬
len eller andre, som medh andre stender i läro och religion
så och andre beslutne handlinger enige äre, någet annet än
äre och gått och vele them elske och väl unne.
Therutinnen håfve the saken rätt betencht, som tillbörli¬
git är, att emillen gode och onde må en åtskilldnet varde
giord. The som sigh anners än redeligen förholle, them förser
man sigh, att hvar erligh man hielper till att straffa, uthaf
hvadh stånd han då vare kan, thetsamme och h. f. N. gore
vill, och the andre är hvar och en skylldig att beskydde och
försvare.
CAROLUS'
a) her A; hit B,C. b) Så B; af h. f N. öfverantvardet A; så äfven C. c) så B och
C; landzryckkiere A. d) Så B och C; sielf arne A. e) Tillagdt efter B.
343 Ridderskapets och krigsbefälets svar på hertig Karls spörsmål, öf-
verlämnadt 1597 den 26 februari.
Afskrift i Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII, fol. 265.
Ridderskapets och krigsbefäletz svar uppå f. N.
puncter.
Enfallige svar på de framsättningar, som lv.ne f. och h.
h. Carl etc. häfver menige riksens ständer föreställe låtit, dock
på andre förståndige personers vidare bättre betänkande.
1597
873
Först hvad religionen belangar, vil man blifva vid hvad
som allmennelige blef i Upsala concilio anno etc. 93 och se¬
dan af nu regerandes kongl. Maij:t i h. k. M:ts croning anno
94 confirmerat och stadfäst, sedan återigen anno 95 i Suderkiöping
på denne allmännelige och frie riksdag enhelleligen och frivilligen
beslutet vart. Och der någon emot sådana allmännelig bevillning
och sin egen handz underskrifning och besegling hemligen eller
uppenbarligen öfverträde eller handle ville heller och styrkia
andra till affall, de samma vil man achta för orättrådige män,
de der hand och sigill icke hålla ville, och för rådane personer
hvar redelig och ärlig man bör och må taga sig til vara.
Hvad den trygghet och trohet belangar, som vi h. k. M.
och h. f. N. samt den konungslige familie tilstår(!) bundne äre,
vill man blifva vid arfföreningen, testamentet och den sidste
riksdag [af?] salig högloft, konung Göstaf i Stockholm hålne anno
etc. 60, desslikest på konung Sigismundi kröning och för et
år förledet i Suderkiöping blef stadfäst. Man tviflar och intet
at k. M. samt h. f. N. och den hele kongl, familie varder och
hållandes, som de oss deremot med ord, edh och löfte låfvat
och tilsagt håfve.
Denne frågan, om Suderkiöpings afskied må eller kan
ryggias, deruppå svares, at der til kan man ingen skiäl finne,
huru det ryggas skulle.
Den legation, som skulle sändas til Pålen at fordre k. M.
hit in i riket, den achtar man för nyttig och nödig vara, at
med aldra förste skie måtte, på det h. k. M. måtte derigenom
blifva [bevekt?] deste för sig hit in til at begifva för de höge och
vårdnade ärender, som h. k. M. egen k:ge närvaru oppå
denne tid kräfver. Der och så hände h. k. M. igenom vich-
tige orsaker blifve förhindrat, det man icke förhoppas, så be¬
der man ödm. och und., det k. M. tå ville förordna sådane
regering, som kunde vara efter arfföreningen, testamentet,
Sveriges lag, konungs ed, försäkring, så och Suderkiöpings
afskied, at derigenom det buller och oenighet i landzänderne
kunne blifve afskaffat och ståles som opkommit är, och ju för,
ju bätter, på det h. k. M. egit och hele riksens gagn och väl¬
färd deste bätter kunne sökt och befordrat blifve. Hvilke per¬
soner till samma legation skulle brukade blifve, synes oss at
det måste vara af riksens rådz medel, men hvad deres ärender
mera skulle blifva, varder h. f. N. och riksens råd och de der¬
till brukade blifve emellan sig väl öfvervägande och betänkiande,
så och om deres nödtorftig täring af cronones ingiald.
Om regeringen i k. M:ts frånvaro vet man intet annat at
svare till, efter det nogsamt i Suderkiöpings afskied beslutet
är, dervid man och blifve vill, och beche h. f. N. med riksens
874
1597
rådz råd icke ville läte sig vare för tungt och besvärligit at
blifva vid samma riksens regering, efter fäderneslandsens nöd¬
torft och närvarandes tilstånd det så högeligen kräfver til k.
M:ts lyckelige hemkomst.
Huru det buller i Finland fogeligast kunne afskaffas, ser
man intet lyckeligare än igenom h. k. M:ts hemkomst eller
och en sådana regering, som bem:t är, och likväl medlertid
ginge h. k. M:ts bref, såsom och nu högborne furstes v. n. h.
samt riksens rådz med det aldraförste til dem, som betrodde
äre om befallningen, så väl som undersåterne i Finland, at de
sig fridsamligen hålle på alle sidor.
Om påstvapner tyckes oss, at h. f. N. och riksens råd
bäst derom förordne kunna. Derhos begiäre alle, som kallade
och brukade blifve til hufvud [^: hofvet?] eller andre riksens
ärender, det de måtte nödtorfteligen blifve förfordrade af
och till.
Detta är ridderskapetz och krigsbefälets, som här i Ar¬
boga nu på denne herredag församlade äre, enfallelige mening
och svar på framsatte puncter och bedie ödm., at det en-
fall[ig]e och välmente svar måtte blifva i den bäste måtte op-
taget och förståndet.
Svaret saknar tidsbestämning; innehållet hänför det emellertid till denna
riksdag och enligt berättelsen n:r 339 öfverlämnades ständernas svar, hvart
för sig, den 26 februari.
344 Prästerskapets svar på hertig Karls spörsmål, öfverlämnadt 1597
den 26 februari.
Samtida handskrift med Johan Burei stil samt med rättelser,
som göra densamma till ett koncept, bland Riksdagsakta i Riks¬
arkivet. Ett par andra afskrifter finnas bland samma Riksdags¬
akta, så äfven i Skoklostervolymerna n. 177 (folioserien) fol. 19
och »Miscellanea» T. XIII, fol. 61 v.
Bispernas och presternas tind. svar på then h:ne f.
och h. hertigh Carls Sveriges rikes arfförstes och
förestånderes etc. nåd. tal och skriftelige puncter, öf-
vergifne then 22 febr. anno 1597 uthi mötet i Ar-
bogha, instelt thenn 25 febr.
Såsom vi efter h. f. N. kallelse til at riksens margfallige
och höge påbegynte och tilstundande skadhar och fördärf ige¬
nom Gudz nåd. tilhielp och tidhige rådh förekomma och af¬
vända hafvom oss hit til thetta mötet begifvit, altså hadom vi
1597
875
samtl. och synnerl. gärna sedt, såsom och visserl. förmodat och
förventat, at förnämligen the välb. herrer riksens rådh, såsom
och^ andre, ädhle och oädhle, af alla landzänder kallade och
tilförordnade, hade sigh och samtl. hit förfogat; ty ther om
menige riksens anliggiande verf något fulkomligit, gildt och
stadhigt rådhslås och beslutas skall, ther ägnade af alla stän¬
der, förnäml. riksens rådh, tilstädhes vara. Men efter thett
nu ikke skedt är, utan mest alle utaf riksens rådh äro ike
allena ute blefne, utan om thetta mötet til at besökia sigh
hafva besvärad, theslikest mest adhelen och krigsbefälet utaf
Vester- och Östergötland och Småland håfve sig förutan någon
föregifvin enskyllan hädhan förhållit; terföre låter man thet
uti sit värde och tvifle intet at, såsom them synes hafva ther-
til skjäl, at the sigh ike hafva hit begifvit, altså, när man
nogha tilser, varder man väl befinnande at goda och fulle" skäl
äro, hvilke som oss håfve beväget til at här til städhes vara.
Och efter riksens anliggjande nödh och närvarande samt til¬
stundande skadhar eller hvars och ens lägenhet och vilkor ike
tilstädhie, at man efter någre långt frånvarandes ovisses til-
komst här skulle förvänta, mykit mindre att man, saken out-
rettat, hädhan skulle åtskillias, utan fast mere af nödhene är
at, medhan vi hit komne ärom, som rättrådhighe svenske män
och trogne hulle undersåter gifva vårt ringa, dogh tidigha,
flitige och välmente betänkjande tilkänna; hvarföre, at ike
sigh någon härutöfver skall hafva til at besvära eller någor
argha mening antingen om h. f. N. eller och andra, som här
tilstädhes äro, fatta, utan alt tilbörl. och skjäligen tilgå, vil
man här medh hafva oss förklaradt och förbehollit, först at
oss ikke något thet ringaste är anmodhat, ike heller äre vi
tilbetänchte någod förhandla, som vår christeligh religion, vår
trohet emot k. M. kan vara emot eller v. k. fädhernesland til
någon skadha, fast mindre thet, som någon oenighet eller in¬
bördes uplop, blodzutgjutelse kunne af sigh födha, utan mykit
heller äre vi sinnade thet til at handla, som Gudz ära, then
sanna religionen samt vår rätrådighet emot öfverhetene styrkia
och förmera kan. Äre och uti then vissa tilförsicht, at för¬
medelst Gudz nådh. tilhielp och en trogen flitigh och rättrådhigh
underhandling afskaffas kan hvadh misförstånd, som kan om
regeringsordningen eller eliest vara infallen, så och påbegynte
oordninger hindras och upvächte buller stillas och en önskad
samdrächt och enighet emilian h. k. M., h. f. N. och alla rik¬
sens ständer blifva uprättadt.
Thernäst . äre vi icke förtänkte til at något nytt i thetta
möthet til at bevilja eller besluta, utan thet som the uteblefne
samtl. tilförende medh oss och vi medh them håfve beslutit,
S76
1597
underskrifva och försighlat, hvilket och bör obrotzl. hållas och
efterkommas, så framt at ord och ära, bref* och segel, edh
och lyften någodt när oss gälla skulle och så framt man sinnat
är Gudz ära''' och then sanna gudztiensten samt lagh och rett
och menige riksens bästa fordra och hvar i sit stånd tilbörlige
vilkor, ett ärligit namn och ett godt samvett här i verlden njuta
och sedhan evinnerl. salighe blifva, såsom och tvert emot, om
man sinnat är Gudz vanära, alla falska biläror, våld, oför¬
rätter och menige riksens närvarande och tilstundande skadhar
afvärja och hvar i sit stånd olidhelige ok och träldom samt
vårt godhe namns och samvetz förkränkning, vår själs evige
förtappelse och helvetes qval undvika. Therutöfver^ efter man,
som för:t är, inthet nytt besluttit häfver, vil man visserl. sigh
tilförse och förmodhe, at the, som hedhan blefne äre, högre eller
nidhrigere, varda ike medh skäl sigh här öfver kunne besvära,
utan heller/ när the här om blifva tilbörl. besökte, varda vårt
ringa doch goda betänkjande i beste måtton uptagande och
itt medh oss härutinnan görande. Och efter the punchter, som
h. f. N. bådhe mundi, och skriftl. häfver framsatt, inthet annat
innehålla än thet som här til förnäml. länder och högnödhigt
är, hvarföre häfver man i f:de acht och mening til hvar punct
velat underdånl. vår ringa betänkning på det troligaste och
rättrådheligaste tilkäna gifvit, som här efterföljer, bidhiandes
och begärandes af h. f. N. underd. och af the andre närv.
ständer ödhmiuk., veni. och brodherl., at then i beste motton
blifver uptagen.
Til thet första hvad vår christeliga religion anlangar, är
v. und. och alfvarlige svar at, efter thet til hvars och ens
christelige, gudhelige lefverne, evige välfärd och själs salighet
visserl. hörer en sann religions obeskrymtat bekännelse och
alla falska lärors veclhersakande och inthet tvifvel är, att alle be¬
mängde religioner äre Gudhi misshagelige och til månges siele-
vådhar och förförelser samt inbördes agg och oenighet skadhe-
lige, besynnerligh at then påveske religionen, hvar hon får it
hårsmon, lätteligen sig utvidhgar bådhe genom illist, smekjande,
lokkande, mutor, skänker, välde och äre bifogande, så och ge¬
nom hotande, trugande, mördande, sänkjande och brennande,
och här i v. k. fädhernesland, thes Gudhi evinnerl. ske lof och
pris, förmedelst sal. etc. k. Göstaffs höga umvårdnat och gudhe¬
lige samt höghbegåvade andelige och verldzlige väre fädhers
osparde flit then påveske villan är vorden utrotat och en san
christeligh religion är uprättat, såsom och, när then papistiske
surdeghen häfver begynt sigh instinga, är förnäml. igenom h.
f. N. hertigh Carls höge förfordring för fy re år förlidhen uti
Upsala concilio ett christeligit förbund uprättat om then sanne
1597
877
obemängde religionens främjande och alle falska lärors afstäl-
lande, hvilket förbund af alle riksens ständer, någre få orolige
personer undantagne, välvilligen är samtykt, underskrifvit och
förseghlat och sedhan uti h. k. M:tz etc. kröning igenom h. f.
N:s samt alla riksens ständers berömlige samdrächt och enig¬
het af h. k. M. fulkoml. är vordet försäkrat och endtligh uti
Söderköpings beslut tilbörl. är vårdet förklarat; hvarföre äre
vi til förtänkte, näst Gudz nådh. tilhielp, vidh thenne saligh-
görande religionen til at blifva och ike bevillia eller tilstädhja,
at ther jämte vidh någon annan religions öfning förutan i h. k.
M:tz kapell må inrymas, til hvilket man sigh och underd.
tilförser och ödmj. beder, att h. f. N. på sin höga arfförstl.
person och kals vägna så hedhan åt som här til nådhel. ville
förhjelpa.
Til thet andra, hvadh anlangar h. f. N. trogne förmaning
och begär, at man oryggel. ville blifva vidh then hulskap, tro-
skap och manskap, som vi h. k. M. svorit håfve och sedhan
then k:ge slächten efter arfföreningen, ther upå är vår und.
svar, at vi e. f. N. för sådana trogne förmaning, åtskillige
tidher skriffteligen och mundligen skedde, underd. betakke och
e. f. N. kärlige rättrådhighet til k. M. häraf spörje. Men hvad
oss samtl. och synnerl. tilkommer, vete vi oss ike ifrån then
edh, vi h. k. M. i h. k. M:tz k:ge kröning svorit hafva, i någor
måtto vara afvikne, utan som Gudz vilie och vårt samvet och
ärligheten kräfja altidh thervidh troligen blifvit och andra thet
samma til at göra medh ord och förmaninger hafva rädt och
styrkt och än yterligere velom thervidh oryggeligen blifva.
Theremot förse vi oss til h. k. M. underd., at h. k. M. obrotzl.
varder hållandes thet h. k. M. medh sin M:tz liflige edh och
fulkomlige försäkring i sin k:ge kröning bådhe h. f. N. så och
menighe riket förvissat och tilsagdt häfver. Men ther, öfver
tilförsicht, något kan här emot tilbjudhes, velom vi thet aldrigh
bevillja eller samtykkia utan theremot lagligen och tilbörl. säje
och gore som trogne rättrådhige svenske män ägner och bör.
I il thet tridhie om Södherköpings beslut svarar man un¬
derd., at vi för högnödhigt anse, at thett uti alle sine puncteU
blifver oryggel. hållit och efterkomit och at ike bör vara vil-
korligit någrom högre eller nidhrigere sig ther ifrån til at syndra,
utan hvar och en vidh sin edhz och äros plicht vara tilbunden
ther öfver fast och stadhigt til at hålla, ty vi kunne inted ther-
utinan befinna, hvilket h. k. M:tz höghet skulle vara förnär
eller i sigh sielft olagligit eller rikena skadheligit, utan tvert
om vette til at besinna, at Söderköpings beslut på h. k. M:tz
k:ge edh och försäkring samt andre föregångne afhandlingar
grundad är och är såsom en förklaring och ingång til at i
Riksdagsakter. III. c 5
878
1597
verket ställa hvadh medh edli och löften samt bref och sighell
utfäst är, hvilket bådhe til k. M:tz rolige samvet och k:ge
höge berömelse behålla samt mykin lisa uti regeringen njuta
mykit är tienligit och til Sveriges rikes välfärd aldeles hög-
nödhigt. Och ändogh man förnummit häfver, at h. k. M. ther-
öfver sigh häfver besvärad, dogh likväl förmodher oss af h. f.
N. samt riksens rådh samtl. så vara svaradt och ther h. f. N.
så kan synes, än yterligare på menige Sveriges rikes ständer
(sic!) svaras kan, at h. k. M. sigh nådhel. ther vidh låter benöja.
Men' efter Söderköpings beslut fordrar at' riksens rådh medh
h. f. N. igen varda förenade, therföre är v. und. och ödhm.
bön och begär, at h. f. N. för Gudz namns äros skull och
för menige Sveriges rikes och sit egit beste skull ville sigh til
therina föreningen ike låta finna obenägen, såsom man och sigh
förser, at riksens rådh ther til skulle vara välvillige, hvilket
och at en lykligh utgång vinna må tilbiudha sigh, så mykit
vi hafva förnummit, hvart stånd til at hafva all christeligh flit
och omak ospart.
Til thet fierde, hvadh legation angår, anse vi och för
nyttigt och mykit nödhigt, att en fulmyndigh legation til
h. k. M. afifärdiges, men hvadh puncter i synnerhet när
h. k. M. och the pålniske ständer skulle förhandlas förse vi
oss, att h. f. N. bäst sielf kan berama, i synnerhet ther
emilian h. f. N. och riksens rådh må ske förening och
the samtligh sigh härom •berådslå och samtykke. Allenast
kunne vi thet ike oförmält låta, at efter emilian h. k.
M. och f. N. samt andre riksens ständer något mishagh
komit är, synes förnäml. af nödhen, at thet må blifva afskaffat
och h. k. M. til Södherköpings beslut samtykke och hvadh
ther mot upkomit och företagit är må varda afstält, i synner¬
het the like öfverregenter, som äro nye olaga tilförorclnade,
måge antingen afsättias eller/ til tilbörligh enighet medh sten-
derne förhålles/ och regeringen i h. k. M:tz fråvara blifva h.
f. N. tilbetrodt medh riksens rådh til at regera och h. k. M.
ju förre ju bettre må in i riket komma en milder och trygger
konung eller, hvar thet ike så hastigt ske kan, thet oss dogh
ike förmodher, at h. k. M. then regeringsform, som h. k. M:tz
k:ge edli och försäkring samt Sveriges lagh, Södherköpings
beslut likmätigh är, nådheligen låter uprätta. Om personerne
och täringen varder h. f. N. väl thet tiänligest och nyttigst
är beramande. För vårt medhel synes oss rådeligest at til
minste en utaf riksens rådh och en utaf h. f. N. rådh tilför-
ordnes och af riksens inkomst täring them tildelas.
Til thet femte, om regeringen, är v. und. svar, at vi åstun-
dom och begärom, at riket såväl i h. k. M:tz närvaru som
1597
879
frånvaru efter h. k. M. liflige edh och k:ge försäkring samt och
Södherköpings beslut må varda regeredt, och efter therutinnan
varder förmäldt, at h. k. M. Sveriges rike medh h. f. N. och
riksens rådz rådh regere skall och?' icke okunnogt, att h. k. M.
sielf af h. f. N. begäret att h. f. N. regeringen vidtoge/ och
i Söderköpings beslut är uttrykkeligen förmälat, at riksens sten¬
der vele känna h. f. N. för riksens föreståndare i h. k. M:tz
frånvaru, hvilket7' och menige riksens ständer samhålleligen och
ödmiuk. af h. f. N. begärat, at h. f. N. vidh fine regering blifva
ville såsom riksens arfförste och til regeringen utaf then k:ge
familie alene til år och regeringsförstånd vore kommin,7' och
endtligh h. f. N. sigh nådhel. förklarar och betygher, at h. f.
N. i Stokholm sigh ike ifrån' regeringen afsagt häfver, som
dogh blifver h. fi N. uppå sagt, utan h. f. N. allena förnekat
sigh medh the närvarande velkor vele vidh regeringen blifva
och til riksens ständers sammankomelse saken upsatt, hvarföre
achte vi k. M:tz edh och Södherköpings beslut samt menige
riksens ständers begär likmätigt vara, at h. f. N. vidh rege¬
ringen blifver, och tänkiom här emot sträfva, om månge jäm-
regerende eller öfverregerende landz regenter skulle tilsättias,
dogh at h. f. N. är tilbetänkt efter fite beslut medh riks rådhz
rådh regere och efter h. k. M. edh och försäkring samt Sve¬
riges lagh och alles v. und. och visse tilförsicht ett christelighit,
lagligit och mildt regement före och hvadh brister, som men-
niskeligha hafva kunnit här til infalla, rätta och bättra.
Til thett siette, hvadh angår thet buller i Finland afställe,
kalle vi Gudh til vittne, att thett oss til hiertat går, att ike
allenast Upsala concilium och thett christelige förbund och
Södherköpings beslut ther omkring störtes, utan och väre medh-
brödher medh inbyrdes krigh och blodzutgjutelse sigh sielfva
förhärja, se dogh på thenna tidhen thetta til at afvärja ike
bättre väghar än at e. fi N. medh fulkomlige afskikkade til-
biudher begge parterna til at ståles och thett sendebudh, som
h. k. M. besöker, här om i befalning hafva medh h. k. M.
und. och fliteligen til at förhandla, men om h. f. N. af san-
lärdigh viss berättelse kan förnima, at medheltidh thetta up-
vechta buller ike återvender uthaii^ tilvexer och rådh och förma¬
ning intet hielpa/ är v. und. betänkiande, at man vidh konungens
edh och Södherköp: beslut i thenne saken blifver, therigenom the
fattige våre medhbrödher må blifva undsatte och hulpne.
Til thett ytersta, om pass vidh postvapn, vette vi ihug-
komma christeligit och lagligit vara och höge öfrigheten för
menighetenes ynkelige klaghen skull häfver ofta härom vårdit
bekymrad, at olaga skiutzresor måtte afskaffas, hvilket i thenna
besvärliga dyra tidhen mykit är nödhigt; ställe dogh settet i
88o
1597
h. f. N. höga betänkjande och begäre und. och ödhm. att h. r.
N. thenna vår ringe dogh välmente svar nådh. ville uptagha/
o) Urspr.: höge och vichtige. b) Tillagdt i marg. c) Urspr.: Therutöfver velom vi och
hafva oss förbehållit, at vi uti thet som här beslutes ingaledhes velom hafva oss ifrån them,
som hädhan blefne äro, högre eller nidhrigare, härutinnan afsyndrade eller them uteslutne
utan heller hvadh här förhandlas hemställa i thenne ytermere betänkning och öfverväghning
och förmodhe at the välb. herrer och andre ädhle och oädhle, som til thetta mötet icke
komne äre. d) Orden medh thes rette förstånd strukna, e) Urspr.: Men —• — beslut ike
kan igen uprättes eller vidh macht hålles, medh mindre at. f) eller — förhålles tillagdt,
som det synes med annan stil. g) Tillagdt med samma stil som i not f. h) hvilket —
kommer tillagdt, i) Urspr.: aldeles från. k) uthan — hielpa tillagdt med samma stil som
i not f. I) Följande slutord utstrukna: såsom och af the andre stender ödhm., veni. och
brodherl., att the vår enfaldige mening sigh ike låta mishaga.
Enligt rubriken blef detta svar »inställdt» den 25 februari och samma
tidsuppgift ha öfriga afskrifter. Enligt berättelsen n. 339 öfverlämnades
emellertid svaren först den 26.
345 Borgerskapets svar på hertig Karls spörsmål öfverlämnadt 1597 den
26 februari.
Samtida afskrift i följd med afskriften af n. 344, på midten
sönderbiten af råttor, i Skoklostervolymen n. 177 (folioserien), fol.
18, jämförd med och kompletterad efter dels en dålig afskrift
bland Riksdagsakta i Riksarkivet, dels en afskrift i Skokloster¬
volymen »Miscellanea» T. XIII, fol. 58.
Stedernes und. och enfallige svar, som nu här i
Arboga til dette mötet församblade äro, opå the
punchter, som then h:ne f. och h. her Carl, Sverigis rikes
arffurste och föreståndare etc. häfver almenneligen
riksens stender öfvergifvit och framställa latid then
22 febr. a:o 1597.
Till dett förste, thet h. f. N. begärar sig nådigst förvette
vele om Sveriges rikes stender hvar efifter sitt stånd ville blifva
vid theres christelige och i Gudz ord grundade religion:
thertill svarom vi aldeles inted annat än såsom thette, att
vi begäre näst Gudz nåd. tilhielp blifve* vid den rene oförfal¬
skade augsburgiske confession, såsom Upsala concilium en-
helleligen stadfäst, sedan och h. k. M. v. a. n. h. udi sin k:ge
croning oss med sin liflige ed försäkrat och confirmeret, så och
thet ytterligare Suderköpingske afhandlings beslutt uttryckeligen
therom förmäler, therhos vi velom blifve stadugt och fast.
Till dett andra, ther som h. f. N. förmaning och begäran
är, om vi vele blifve vid den huldskap, troskap och manskap,
som vi h. k. M. lofvad och tilsagt håfve:
thertill svarom vi altid oryggeligen vele blifva vid then
huldskap, troskap och manskap, som alle Sveriges rikes stender
1597
synnerl., samptl. och endrächtel. h. k. M. udi hans kon. croning
i Upsala lofvad och svorit hafva och arfsföreningen derom
vidare förmäler, h. k. M:tz rätte mans lifsarfvingar, sedan then
hele k:ge familise, slecht och affödo; förmode der emott i all
und. och icke tvide h. k. M. oss thet samma, som han i sin
k:ge kröning nåd. lofvat och tilsagt, oryggeligen och obråtz-
ligen varder hållandes.
Till thet tridie, om Suderköpings beslut må eller kan
rygges och om the ther till ville samptycke eller intet:
thertill svarom vi, att vi ingalunda kunne eller vele rygga
thet alle Sveriges rikes stender med tidigt råd samptyckt hafva,
uthan derved blifva och vara ville.
Till dett herde, om den legation, som h. f. N. påminner
och achtar nödig vare till att förskicke til h. k. M. til Pålan
med denne begäran, att h. k. M. måtte med thet aldraförsta
komma hit i sitt arfverike igen:
thertill svarom vi, att vi icke allenast achte sådanne lega¬
tion högelige och ganske nödtårftigen vare, men ochså i al
ödmiukhet und. åstunde och begäre, att h. f. N. ville nåd.
medh riksens råd så laga, att samme legation med thet aldre-
o 7 o
förste kunne blifva i värkedt stält och the personer, som ther-
til dugelige vore, af h. f. N. sielf och riksens rådz råde utvalde
och förordinerede, effter h. f. N. och riksens råd vette sielfve
bäst, hvilke man dertil bruke kan och tienlige äro; samme-
ledes h. f. N. och riksens rådzherrar ochså mykit bettre vette
och förstå, hvilke ärander, som riket aldramäst ligger macht
oppå til att omskrifve och h. k. M. tilkenne gifve, än såsom
vi thet besinne och betenke kunne, hvilket vi aldelis ställe til
h. f. N. nåd. vilie och behag. Men hvad theres tärepenninger
anlangar, sågom vi gärna, att til denna legation, såsom altid til-
förene i riksens högvichtige saker häfver varit vant, att man
dertill toge af cronones ränta och drätzl, än undersåtterne skulle
blifve beskattade riket till stort förtal, såsom cronon aldelis så
svag och oförmögen vara skulle-
Till dett fempte, efifter h. f. N. igenom k. M. bref och
skrifvelser, såsom vi förnummit, är af regemented kallad och
riksens råd samme regemente opdragit att förestå udi k. M.
frånvare, så kunne vi intet annadt thertill svara än effter thet
h. k. M. v. a. n. h. sielf personligen oppå sin k:ge croning
udi Upsala häfver betrodt h. f. N. sampt riksens rådh rege¬
mented förestå i h. k. M. frånvaru, såsom och i Suderköping
enhelleligen af alle stenderne samptyckt och beslutet, derföre
ärom vi uthi then und. tilförsicht och nåd. förhåpning, såsom
[och] härmed und. åstunde och begäre, att h. f. N. värdigas
nu som [3; så] häreffter som tilförene thenne mödesamme re¬
882
1597
geringen sampt medh riksens rådz råde opå sigh tage och före¬
stå ville, intil des Gudh then alz:ste varder hielpe v. a. n. k.
och h. hit hem til sitt arfrike igen.
Till dett siette, begärar h. f. N., att riksens stender vele
öfverväge och betenke, igenom hvad medel thet buller i Fin-
O 7 O
land opkommit är fogeligast och bäst kan stillad varda:
thertil är vår svar, så frampt thenne legation skall gå för
sigh, ärom vi bönfallande und. och flitel. med al ödmiukt be¬
gärande, att h. f. N. sampt riksens råd opå thet alrabeste och
fogeligaste thenne punchten udi samme legations ärander ville
inställe låthe, derhos flitteligen hos h. k. M. varda anhållit, så
och h. k. M. ödmiukel. bidie, medan här ligger riket alsom-
största macht oppå, att h. k. M. allernåd. för Gudz skuld så¬
dant stort buller och oro ther sammastädes opkommit med
fogeligeste och beste medel afskaffe vele, och i medier tid be-
o o 7
gäre vi af h. f. N. und., att h. f. N. nåd. ville med samptl.
riksens rådz råde och menige riksens stenders alfvarlige schrif-
velse med thet aldraförsta besökia och förmana the orolige på
både parterne, så väl h. Claus Flemmingh, adelen och krigs-
fålket, som och bönderne i Finland och Österbåtten, att the
afstå med sitt onda företagande och sig i sakene roligen och
stille förhålle ville med all lydno til en rätt, hvilket vi und. för¬
modoms h. f. N. sampt med riksens rådh ingen flit häruthin-
nen sparandes varder, att landet ther sammestedes kunne komme
till ro och enighet igenn, såsom them sielfve och hele riket
macht oppå ligger.
Till dett siunde, om the påstvåpnar(l), som h. f. N. be¬
gärar vårt enfallige betenkende udi, effter stort misbruck ther
igenom opkommit är, är vårt ringe betenkiande och svar, att
vi ställe thet til h. f. N. sielf, och synes oss vara rådeligit och
nyttigt, att bredevid påstvåpnar h. f. N. pass måtte bruked
blifva.
Till dett ytterste, h:ne f. och n. h., effter thet e. f. N.
nåd. oss förmanar att öfverväge och betenkie thet som kunne
lända h. k. M. v. a. n. h. och fäderneslandet, Sveriges rike
till välfärd och bäste, hvilket riket till rätt och enighet nyttigt
och tienligit vare kunne; så kunne vi, fattige män, e. f. N.
und. icke tilfyllest tacke för den store nåd. omvårdnat, som e.
f. N. v. k. fädernesland, Sveriges rike, med bevågne äre. För-
denskuld är alles vår ödm. bön och flittige begäran, thet e. f.
N. nåd. för alles vår åstundan alle fattade meningar, som thenne
tidz lägenhet kräfver, emilian e. f. N. och riksens råd sig kan
håfve förorsakat, ville falla latha, opå thet v. k. fädernesland
sampt menige stenderne thes bettre kunne komma till ro och
enighet igenn, hvilket sedan länder Gud then alz:ste till alsom-
1597
883
störste äro, v. a. n. h. och k. til mykin behagh, sedan e. f.
N. till berömligit nampn och fäderneslandet till långligit bistånd,
hvilket vi troligen af Gudi önske: han värdigas gifve och för-
läne en god uttgång och endrächt emilian e. f. N. och the
gode herrar.
Thesse vår enfallige svar håfve vi fattige män, städernes
utskickade, som nu här tilstädes äro, såsom och för them oss
utskickad håfve, opå e. f. N. framstälte punchter udi und. veled
svara, ödm. bidiandes, att e. f- N. nåd- oss thenne vår enfallige
mening och svar icke till onåde och mishag tager. Thet Gud
förläne, hvilken vi här med alle samptl. e. f. N. i al ödm. und.
och ganske troligen befale. Arboga then 26 febr. anno etc. 97.
Böndernas i Östergötland och Småland svar på hertig Karls spörs- 346
mål, öfverlämnadt 1597 den 26 februari.
Samtida afskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet, delvis från
hvarandra afvikande, den ena (sign. A) med påskriften: »Stendernes
(sic!) svar på de puncter f. N. hertig Carl häfver framsatt på herre¬
dagen i Arbogas, den andra, med Ture Jakobsson Rosengrens
stil (sign. B), med påskriften »Almogans svar på f. N. hertig Carls
spörsmåll och puncter, som i Arboga förhandlad är den . . feb.
anno 97»; afvikelserna anföras i noter efter texten. En tredje af¬
skrift, närmast liknande A (här sign. C) förekommer i Skokloster¬
volymen »Miscellanea» T. XIII fol. 56.
Svar af bönderne som bo i Östergötland och Små¬
land på the puncter och spörsmål, som h. f. N. häfver
i Arboga framsatt.
Till then förste puncten, som är om theres religion, svare
the sigh villie blifve stadeliga0 och aldrig ifrån Gudz ordh
vika.
Till thett andre svarede the och alle j’a, oryggeligen hol-
lendes all manskap och hulldskap som the h. k- M. håfve till¬
sagt, så frampt h. k. M. them och sin edh holler, som h. k.
M. them häfver lofvet och svorit.
Till thett tridie svare the och så, att effter Söderköpings
besluth kommer öfverens medh hela Upsala consilio, så och
then afskedh som skedde i k. M:tz croning, villia the gerne
gilla och jaka/
Till thett fierde att the alle gerne se/ att theres konung
måtte varde igenum ett myndigt sendebudh inkallet i riket,
menrf sielfve cronen till then förtäring hiellpe/ men hvilke per¬
soner, som thertill best tienlige äre, thet hemstellt [t>: hem-
8S4
1597
stelle the] h. f. N. till att betenkie. Hvad som kommer till
the puncter och ärender, som hos the pollniske stender för-
handles skole, förse the sigh h. f. N. icke efterlater samme
sendebudh någedt annet handle och rådslå medh förbide sten¬
der, än thet sorn anlanger Sverigis rike till gagn och gode.
Till* thet fempte vart svaredt, att effter konungen häfver
samtycht udi sin edh' till alle riksens stender, att h. f. N. medh
riksens radh skulle udi h. k. M:tz frånvare stå regeringen före,
terföre vele the och h. f. N. skall förestå/ till thes k. M.
kommer sielf personlig i rikedt igen, och ingen annan vele the
lyde eller hegare till riksens föreståndere uthan allena h. f. Nff
Bidie förthenskulld h. f. N. upå det ödrmste, att h. f. N. ville
samme omak till riksens vellferd i k. M:tz frånvare upå sigh
tage och regeringen behollde.
Till then siette puncten svarede the så, att thett buller i
Finland kan7' icke för stillet varde,7' än när them som orsaken
äre till sådene buller varde efter Sverigis lagh straffedt, men
hvad honum skall öfvergå stelle the i h. f. N. gode betenkiende.
Till den siunde puncten är svaredt att h. f. N. häfver
vell betencht, i thet h. f. N. vill medh påstvapen gifve sitt
eigit pass; begäre och på det ödm. therhos, att alle lendzmen
måtte bekomma ett försvarelsebref emoth alle skallker, som
sigh villie schiutzhester tilltrufve och elliest andre befordringer.
Item2' begäre the, att h. f. N. ville betenkie Sverigis rikes
vellferd och bestånd.2' Så gifve the thetta uthi all und. h. f. N.
tillkenne, att them synes vare rådeligit igenkalle the store för-
läninger, som richsens adel och andre håfve, och att samme
förläninger måtte leggies till cronen igen, sosom thett udi
sal. k. Göstafs sidzte regements tidh och k. Jahans förste
skedde. Item bidie vi h. f. N. ville af gunst och nåde medh-
dele oss ett försvarelse bref emoth alle the, som ogille theres
rese moth herredagen.
Item bidie vi, att h. f. N. ville theris klagemåll i sunder-
het höre och uptage.
a) standactige B. l>) B fortsätter: Men hvad anlangar cm then skatten, sorn thåpå¬
lades, stölé the sig theruppå, att somlige håfve utlagt och somlige icke; sage the förthen-
skull gierna. att effter k. Af. häfver nåd. giort them fri för samma skatt, undantagandes
brudeskatten, molte bekomma sil igen och Sveriges rickes gäld blifva betalt med thet som
fbriant är ifrån cronan. c) Till then ferde punckt blef sa svarad, att the af hiertad gerne
se B-, sa ungefär äfven C. d) och thertill villie the effter sin lägenhet hiclpa, om cronan
icke sielf förmå all täring uthstå B. e) Till thett g vardt svarat, att effter k. M. sielf uti.
cröningen häfver samtyckt gienom sin edh B. /) regeringen förestå och behålle B. g) B fort¬
sätter: så frampt thet skall gå vell till i vårt fädernesland och icke så oskikeligen, som
nu på en lithen tid är skedt, sedan någre håfve sig till regeringen uti åttskillige landsendt-
intrengt uthan Sveriges rickes sienders vetskap, hvilket the ingelunda kunde lida. Il) kan
aldrig bätter blifva stillad B. i) Till thett sista och 8. Effter h. f. N. begärer videre
theres betenkende om Sveriges rickes velferdt och bestånd B.
1597 885
Någon uppteckning af allmogens svar från andra landsändar synes icke
vara bevarad.
För ständerna föredrogs vidare enligt riksdagsberättelsen och riksdags¬
beslutet en projekterad instruktion för de tillämnade sändebuden till konung
Sigismund. Uppläsningen drog nästan en timmes tid enligt berättelsen (n.
339). Själfva detta aktstycke har icke påträffats — hvad syftet angår torde
man kunna jämföra memorialet för Peder Brask den 15 mars 1597 i hertig
Karls registratur P. I fol. 99 — men punkterna delgåfvos i sammandrag
ett par af rådsherrarne och detta sammandrag torde lämpligen i stället kunna
meddelas.
Referat i nio punkter af en längre framställning på riksdagen i 347
Arboga angående de ämnen, som den föreslagna beskickningen
skulle hos konung Sigismund förhandla.
Afskrift bland »Samtida afskriftsamlingar ang. händelser 1594
-—1598» i Riksarkivet i ett lägg omfattande tiden 1597 6/3— U,
jämförd med två samtida kopior bland Riksdagsakta i Riksarkivet,
den ena med påskriften: »The puncter, som the svenske sende-
bud skulle förhandle hos K. M.», den andra med påskriften: »The
puncter, som skulle förhandles hos k. M., som Per Brask hade
ut med sig».
Thesse eftenne puncter synes h:ne f. hertig Carl etc. vare
rådligit och högeligen af nödhen att hos k. M. skulle för¬
handles.
I. Schall hos k. M. någed vidare, ann udi Stockholm skedde med
the svar, som the polniske och svenske sendebudh (sic!), förklares och
förleggies, att med Söderköpings beslutt i ingen mätte är handlet emot
h. k. M. höghet och rettighet, såsom och göres h. f. N:s undschyllen
emot the månge andre beskyllninger, som under h. k. M:ts nampn af
en hop orolige menniskior både innen och uthen rikes äre uthspridde.
II. Synes vare rådhligit, att af h. k. M. schall begeres, ded h. k.
M. ville afskaffe the månge befalningsmän, som h. k. M. både tillförende
och nu nyligen i alle landzender tillsatt häfver.
III. Vill och vare af nöden, ded hos h. k. M. varder afhandlet,
thed h. k. M. vill af macht och myndighet afskaffe thed oproer, som
i Finland upkommit är, och then förordning giöre, att krigsfolked ther
i landzänden med the olage och odrägelige borgleger, som the före¬
tage, måtte afstå.
lill. Schall och af h. k. M. begäres, att herefter måtte hafves för¬
drag med the månge bref och befalninger, som i alle landzender uthgå
f. N. hertig Carl etc. och riksens rädh oåtspordt.
V. Såsom the skäl och insagor, såsom kunne förevendes emot
Söderköpings afsked, skole förleggies, så vil och vare af nöden, att af
886
1597
h. k. M. begäres, ded h. k. M. iche vil lothe sigh mishage then herre
dag, som nu i Arboga hållen är, såsom och hvadh ther är bevilliged och
samptyckt, uthen af konung:e macht och myndighet bekräfte och stad-
feste.
VI. Efter dette rikes legenhet iche så tillsäger, att h. k. M. lenge
herifrä blifve kann, derföre skall hos h. k. M. förhandles, att h. k. M.
vill för allting derupå hos de Påler förarbete, att thed löfte, som
h. k. M. för sinn rese hit till Sverige giordt häfver, thed h. k. M.
ville altid blifve hos the Påler, måtte kraftlös göres, såsom och hvadh
h. k. M. them eliest om Lifland tilsagt häfver, såsom och af nöden
vore att af h. k. M. varder begäredt, för änn h. k. M. begifver sigh
theden ifrå Pålen, thet h. k. M. med the Påler så förhandler, ded begge
rikes fullmyndige sendebudh måtte uppå viss tidh och rum tillsammen
komme att förhandle om Lifland och andre saker, på thed begge ri-
kerne emillen theste visser tillförsicht vare må.
VII. Synes och vare rådheligit, att h. k. M. varder upåmint, thed
h. k. M. iche vill begäre skip, skytt eller någen riksens drätzel her
utaf riked, som någre reser allrede sket är.
VIII. Vill och vare af nöden, att af h. k. M. begäres, thet h. k.
M. med thet alleförste vill begifve sig hit till sitt arfkonungerike och
förnime lathe hvilken vägen h. k. M. vill tage sigh före, anten till land
eller vatn, och att h. k. M. vill komme som en trygger och trogen
konung.
IX. Efter nu tiden fast begynner att lide, att med the Danske
skall förhandles om the tre chronor och i like måtte vill vare af nöden,
att med them afhandlet blifver om seglatien och köphandelen med
Ryssen, såsom och then köphandel, som the Danske drifve her i riked
på landed och vidh bergslagen, och om thed öfvervåld, som Lapperne
af the Norske blifver tillfoged, sampt om Sonneborgh; therföre väre
rådhligit att hos h. k. M. derom måtte varde tilkenne gifvit och seden
upåfordret, att h. k. M. sin mening ville lathe förnimme, huru thermed
handles skall och huru vidt the, som till samme handel förordnede
blifve, sigh inlathe skole.
Konung Sigismunds utskickade Lars Andersson [Rålamb] infann sig
äfven i Arboga och har om ett samtal med hertig Karl uppsatt en relation,
som i afskrift är bevarad i Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII fol. 263
och i detta sammanhang må meddelas:
Lars Anderssons relation på mundtelige befallningen.
Den 1 martii blef jag upfordrad uti h. f. N. cammar i Arboga,
der h. f. N. gaf mig min afskied och först befalte mig tillbiuda k. M.
sin broderlige kärlige benägenhet, derhos bedie k. M. ville härefter
hafva fördrag med de hårde skrifvelser, som skie igienom onde menni-
1597
887
skiors tillskyndan; h. f. N. häfver ingen någon orätt tilfogat, är eij
heller således sinnad emot h. k. M., som honom skull gifves.
2. Att k. M. ville med det första komma i riket igen och komma
det i god ordning.
3. Afvände och stille den blodsutgjutelse i Finnland skier.
4. Ändock k. M. häfver betrodt r.råd om regieringen och gått
honom förbi, så är han likväl en arfförste i riket och kan derföre [icke?]
på sitt stånds vegna väl fördraga eller tillstädia, att någon, konungen
undantagandes, skal regiera riket och vara för honom uti konungens
från vara.
5. K. M. ville och icke holla det onödige krigsfolket i Finnland
heller, der de ju skulle blifva beholdne, at dem då gåfves det under¬
håll, som fås här i Sverie; de Svänske hafva sa mycket opsat för Finn¬
land och Liffland som någon tid de Finske. Uti hvad mening k. M.
håller det krigsfolket, det är klart och oppenbart, hvilket de Pålänske
och läte höra, at det skier af Polernes tillskyndan; mener h. k. M. at
tvinga mig dermed, det häfver jag intet förskylt; hvad k. M. häfver
mig tilltala, dertil vill jag svara efter kong Göstafs testamente inför
riksens ständer, såsom och giöra klar räkenskap för det jag häfver op-
buret; de andre giöre och rede för sig. Och der k. M. icke ville holla
dem dertill, så nödgas jag fordra räkenskap af dem, som äre uti
landsändarne förordnade. Menar k. M. riket med krigsfolket, det
hafva de intet at förse sig til h. k. M. Menas religionen dermed,
så kan h. k. M. igienom påvens tilskyndan så snart mista Sverige,
som konungen i Hispanien Nederland; huru han vil få det igen, må
de veta, som gifva råd til sådant. Der hans k. M. ändtekn ville hafva
sin religion främjad, så må h. k. M. handla med mig och skrifva mig
til derom; jag ville väl råda k. M. at hielpa i den måttan på annat
sätt och icke på detta. Religionen undantagande vill jag alt giöra det
k. M. begiärer; jag är af hans eget blod, vill mitt eget blod intet ondt.
K. M. häfver betrodt r. r. om regieringen. De äre de, som ko¬
nung Göstafs barn och släkt af begynnelsen intet godt häfver undt,
hvilket de låto påskina, när de fogade k. M. hädan af riket, och
sedan låto de höra sig det vara väl bestält: de hade då icke så
många herrar i landet, giordes icke så stor omkostnad behof på
hofhållningen och at de finge deste bättre späkia deras böke, som
sägs [o: sågs?] på den lilla tiden de regierade i Stockholm. När jag
sade mig af med regeringen, dä slet och ref hvar och en till sig hvad
der var af förrådet ved Stockholms slott, så der blef intet qvart. De
mena intet konungen utan hans pung. Der k. M. ville betro mig, jag
ville troligen förestå riket och regiera landet i h. k. M:ts frånvaro och
hvad h. k. M. ville hafva bestält, derom ville k. M:t skrifva mig til;
jag skal det så väl och troligen efterkomma, som det af k. M:ts rin¬
gaste tienare skiedt någon tid kunde giöra (siel) och lyda h. k. M:ts bud
och befallning i all värdslige beställningar. Der h. k. M. icke kunde
888
1597
sielf komma, så skulle jag fritt säga h. k. M:t at h. f. N. rätt intet
vill riksens råds regiering i riket i k. M:ts frånvaro, och det skulle jag
rätt säija, at h. f. N. intet vele lida eller tillstädia, det ginge til på
hvad sätt det gå kunde, och der h. k. M. icke komme innan S. Jo¬
hannis tid, skulle h. k. M. skrifva h. f. N. till om fröken Annas
bröllop, så ville h. f. N. alt väl beställa derom.
Enligt berättelsen n. 339 bereddes en finsk prästman, herr Liung i.
Kalajoki socken tillfälle att den 25 februari för allmogen skildra Claes Fle-
mings hårda framfart mot bönderna i Österbotten. En berättelse äf herr
Liung »Om orsakerne hvarföre thet upproret och tvedrechten emellan thet
finske krigsfolket och the österbåtniske bönder upkomit är» är tryckt efter
en handskrift i Riksarkivet (Handlingar ang. förhållanden i Finland 1593 —
1597) h°s Grönblad, Handlingar rörande Klubbekriget, första häftet sid. 10.
Enligt samma berättelse delgafs den 1 mars åt ständerna det i hertigens
kansli redigerade riksdagsbeslutet med rätt för dem att vid detsamma göra
sina erinringar, hvarefter också dagen därpå några »insagor» skriftligen upp¬
sattes, för hvilka berättelsen redogör och som den 3 mars tillställdes hertigen.
Bland Riksdagsakta i Riksarkivet förekommer en handskrift under hufvud-
rubriken »Insager» mot redigeringen af beslutet, men det kan icke gärna ha
varit denna skrift, som öfverlämnades den 3 mars. Handskriften är icke blott
ett flerstädes rättadt och illa skrifvet koncept, utan därjämte icke slutbehandlad;
innehållet öfverenstämmer endast delvis med de fyra punkter, som i berättel¬
sen anföras, och det förefaller mindre sannolikt, att en i så pass afvisande
form uppsatt gensaga verkligen blifvit framlämnad. Hvarifrån handskriften
härstammar, kan numera icke upplysas. Då det sålunda måste anses ovisst,
huruvida detta aktstycke någonsin kommit inför hertigens ögon eller utöfver
projektets stadium, meddelas det här efteråt utan att intagas i nummer¬
följden:
Insager emott thed beslut som utaf hvario ståndz serskillige
inlagde betenkningar äre sammandragit uthi Arboga möte
anno 1597.
1. Efter ted att the beslut, som uthi menige riksens saker
ske, egne af alla riksens ständer och landskaper beslutes och
icke någet ståndh eller landzskap vara utheslutedt, så framt att
ted stadigt och fast blifva skall, besynnerl. the samsetninger, som
emott högste öfrighetenes alfvarlige förbudh till att riksens rättigheter
och menige bäste försvara i verket stelles, egner riksens rådh framför
andra och icke andra för them, sädan och ridderskap och krigsbefäl
thertil bejaka och samtycke och them föruthan icke någet almänt be¬
slut uprättas: men nu är kunnogt, att myckit i tetta besluted til att
riksens välstandh frenne emott h. k. M:tz strenge befalningh före-
hafves och att utaf riksens rådh alene ehen tilstädes är, ridderskapet,
adelen och krigsbefälet äre och utaf någre landzskap aldeles utheblefne,
såsom och månge i tesse landzändar äre blefne hemma besetne och
någre af the, som hit håfve sigh begifne(l), äre medh tesses ominne
hit förreste; hvarföre actar man icke hvarkin rätmätigt eller nyttigt,
1597
889
att här någet alment beslut schulle underschrifvas och förseglas, uthan
heller att then underschrifningen och förseglingen spares, til tes att enighet
emellan stenderne igen förnyes och the samptl. måge underschrifva och
försegla, thertil the, som af hvart ståndh här nu tilstädes äre, lofva sigh
vele läte finne välbenegne. Och på thed att h. f. N. icke skal härom
hafva til at tvifla, tilbiuder hvart ståndh sigh vele underschrifva och
försegla theres schriftelige betenkninger, som the hafva h. f. N. ödm.
öfvergifvidt.
2. Hvar h. f. N. enkannerligen ther på trenger, att the, som här.
til mötet komne äre, ett beslut samtl. skulle underskrifva och försegla,
häfver man i betenkende först att i sådana möter, ther lagligen pläger
tilgå, häfver altidh vandt brukeligidt, att riksens rådh pläga menige
riksens stenders schriftelige öfvervägande uptaga och så väl af theres
egit som andra stenders mogne rådh ett af alles göra och icke öfrig-
hetene öfvergifvas, förre än ted af stendernes samhållige meningh gilladt
och samtyckt är. Nu är i tetta möted icke så skett, uthan för infalne
åtskillighett häfver hvart stånd i synnerhet öfrighetene schrifteligen sin
meningh öfverantvardat och ingen af them, som borde hafva sigh un¬
derståt ett häraf göra, uthan sielfve beslutet är af androm författat,
therigenom sigh är tildragit, att i tetta beslutet myckit finnes, hvilket
mesta delen af stenderne icke vederkennes; hvarföre man och sigh ödm.
tilförseher att i bäste måtten varder uptagit, att man sigh härutöfver
häfver til att besväre, och und. sampt endrechtel. begäre, att the medh
tetta almenne beslut måge blifva förschonede eller, om någet beslut
skal underschrifvas, att the samma, som förnemligen i brefsens begyn¬
nelse äre förmelde, måge sielfve läte beslutet författa och sielf vara
theres egne ordz uttydare.
3. Hvar h. f. N. icke vil tilstedie, att stenderne sielfve theras be¬
slut sammandraga, uthan tet som författat är behålla, så är til at före¬
gifva, att man efter h. f. N. egit mandat och någre mundtlige tilseg-
ningar til ehen fri herredagh komne äre och therföre egnede them fri¬
heten behålla, som i sådana möte vanlige äre. Och ther att man fine
beslut underschrifva skulle, voro tesse efide puncter visserligen til att
utheslutas och förandras:
forst at beskylninger aldeles utheslutas, ty efter ebland the för-
nemligeste ursaker, som os hafva bevägat til tetta mötet komma, är
tenna, att efter så väl til v. k. fäderneslandz som til andre konunge-
rikers andelige och lekamlige välstånd är intet tienligere än alle sten¬
ders semie och endrekt, såsom tvert om inted skadeligere än osemie
och oenigheten, och icke är okunnogt, att alt berömligit och nyttigt,
som v. k. federneslandh longligen och nyligen är vederfaridt, är näst
Gudh af enigheten ursprungit och alla landzförderf och merkelige skadar,
som tetta riket ytermere än andra riker häfver utstått, är utaf inbyrdes
oenighet utflogne; i synnerhet vet man medh al tilbörligh tacksamhet
ihugkomna att ted myckla önskade godo, som i nästförledne 4 är sigh
890
1597
när os är begifvedt, nemi. thed christelige berömlige högnödige för-
bundh, som både om religionen och regeringen äre upprettede, teslikest
h. k. M:tz nåd. försäkringh, lycksamma krönings fulbordan, konunglige
edh och utlendes fredh, alla stenders samdrechtighet och ett temeligit(?)
vesende uthi hvart ståndh, academiens och scholers uprettelse och
annadt sådant mer häfver sigh näst Gudz nåd. tilhielp igenom h. f. N.
och the velb. herrers enighet tilväga kommidt; och såsom man then
förutan ingeledes tetta målet hadom(!) kunnet nå, altså hafvom nu til
att förmode att, så länge tenne h. f. N. och riksens rådz enighet varer,
varder man och f:te goda mutande, sä och til att befara att, om then syn-
dres, varder man drygeste delen bortmistende och ehen andeligh och
lekamligh träldom underkufvade.
Men efter man icke uthan stor hiertans sorgh hadom(!) i sanningh
förnummidt, att, Gudh bättre, icke [endast?] emellan h. f. N. och rik¬
sens rådh uthan emellan h. k. M. och h. f. N. myckin ovilie och mis-
hagh var upkommidt, och man hade ehen viss tillförsicht, att förmedels
riksens stender flitige och trogne underhandlingh skulle emellan h. f.
N. och riksens rådh ske försoning och ther efter folie icke alene alle
stendernes förre samdrecht uthan och medh samholligh rådh emellan h.
k. M. och h. f. N. blifve öfvertalat, att h. k. M. sitt arfrike roligen
för sigh finna kunne och icke hafva ursack annars än ehen mildh och
trygger konnung sigh hit begifva: hvar nu tetta må i verket stelles Och
vinne ehen lycksam utgång, häfva vi väl sammankommit, men ted
Gudh nåd. afvende, att annars ske skulle, äre vi illa hit dragne och
väre medbroder, som hemma äre, varda intet[?] os til gode eller gilt
hållande hvad vi här varda beviliende.
Men efter vårt noga betenkende finner man, att uthi tetta fram-
stelte beslut fattas1 (siel) någre sådana beskylningar, som till tenna
enigheten igen uprätta inted tiäna uthan fast mere til syndringh äre
skadeliga'; ty uthi förtalet varda riksens rådh beskylta, att the icke hit
komne äre och att the mot theres kall, edh och trohet giordt hafva;
item them androm, som sigh hädan hafva förhållit, tilmätes samma-
städs, att the tet uthan rätmetigh orsak giordt hafva, såsom och vid
endelychten på then yterste puncten, att tet icke hade bort af them
ske; uthi then tridie puncten kan förstås att the Söderköpings beslut
vrongeligen hafva uttydt, theregenom myckin split och oenighet sigh
skal hafva förorsakat; therutöfver varder upreknadt, huruledes krigs¬
folket i Finland sigh hafva förhållit, om hvilket endoch oss inted tviflar,
doch[li]qvel är ännu saken oförhörd och the icke laga tilvunna, hvilket
om vi än retvisligen döme,a så äre vi doch icke rettvise.
Icke heller aete vi för rätmätigt, att vi äre domare i vår egen sak
eller att vi 3
1 Ordet finnes öfverstruket.
2 En annan stil vidtager härifrån (med undantag af nästföljande ofullbordade mening).
3 'i illskrifveD ofullbordad mening öfverst på sista sidan.
1597
Så tiäner det och icke til enighetz uprättelse at bruka hot och
undsäijelse, som plägar gifva mong ond ämne til vidlöftighet, hastig
uplop, mangfallige rustningar oc annat, som inbördes krig oc blodz
utgiutelse kan förursaka, med hvilka Sveriges rikes oförvinneliga skada
oc yttersta fördärf folia vill.
Till thet yttersta, endoc vi alle af hiertat gerna se, at h. f. N. vid
regeringen blifver, oc för väre personer icke vete h. f. N. at beskylla,
doc likväl synes icke fast grund til h. f. N regering vara, at h. f. N.
(then) efter vår begäran, som her hafva varit, then häfver på nytt
uppå sig. tagit, uthan heller at h. f. N. efter fide skäl vid regeringen
häfver blifvit, oc at vi, som til thetta möthet vore komne, håfve thesse
föregående handlinger och uprettade regeringsordning samtycht och
beviliat, ödm. begärandes h. f. N. uti h. k. M:tz frånvaru it mildt re¬
gemente föra ville, oc hvad brister tilforne kunna vara infalne ville
gunstel. rätta och bätra, effter thetta fast bättre och tiänligare är till
ett godt förtroende.
Hvad själfva riksdagsbeslutet angår föreligger bland Riksdagsakta i Riks¬
arkivet uti afskrift tre något så när öfverensstammande men i öfrigt mer och
mindre bristfälliga exemplar af ett tidigare redaktionsförslag. Eit af exem¬
plaren, tillhörande den grupp af dåliga afskrifter, som åtminstone delvis be¬
funnit sig i Johan de Mornays händer, börjar: »Vi effterskrefne Sverigis rikis
ständer» och slutar med en begäran, att hertigen ville själf underteckna och
besegla beslutet; de båda andra, af oviss härkomst, sluta på samma sätt,
men börja sällsamt nog: »Carl medh Gudz nåde» etc. eller »Vi Karl medh
Gudz nåde» etc. Detsamma gäller om en annan, likaledes dålig afskrift i
Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII. fol. 84 med rubriken: »Thet förste
beslut i Arboga anno 1597, som icke blef förseglat utan häruti något för¬
ändrat och corrigerat, februarii». Nu gick enligt den otta anförda berättelsen
det första af ständernas yrkanden ut på, att hertigen skulle låta sätta sitt
namn främst i beslutet. Är detta riktigt, så hir det från hertigens kansli
den 1 mars lämnade exemplaret icke kunnat börja med hertigens namn; möj¬
ligen skulle det däremot kunnat sluta med en begäran af ständerna om her¬
tigens underskrift och besegling och n an skulle då för konsekvensens skull
ha yrkat, att hertigens namn sattes främst. Emellertid framgår af den ofta
anförda berättelsen, att försöken att få beslutet ändradt fortyingo ännu den
4 mars; det läte väl också tänka sig, att ifrågavarande redaktionsförslag vore
att betrakta som en första bearbetning af det ursprungliga.
Hvad olikheterna vidkommer mellan detta förslag och det definitiva be¬
slutet, finner man, att åtskilliga äro af rent formell natur, delvis framkallade
däraf, att hertigen i början insatts såsom medutfärdare jämte ständerna, stun¬
dom äfven beroende därpå, att det sistnämnda är en ganska vårdslös ren¬
skrift. Andra ändringar, såväl i början som i slutet, afse tydligen att något
mildra uttrycken om de frånvarande, rådsherrarne såväl som andra, och
deras behandling. De ha alltså sin motsvarighet i punkten 2 af yrkandena
den 2 mars. Hvad som åsyftats med det i konceptet öfverstrukna yrkandet,
att »försternas- manlige lifsarfvingars rätt» målte förändras eller med klara ord
uttryckas är ej godt att säga. Någon motsvarighet därtill i den andra huf-
vudpunkten af beslutet enligt förslaget (»Dernest uppå thet att h. k. M. icke
må någon tvifvelsmål fatte» etc.) finnes åtminstone icke uti de bland Riks¬
dagsakta förvarade afskrifterna; i Skoklosterafskriften åter förekommer här
892
1597
i stället för orden »och elliest efter arfföreningen den hele k:ge familie för-
plichtede och förbundne äre» uttrycket »och elliest efter arfföreningen den k:ge
och furstel. arfrätt med förplichtede äre». Skulle det kunna vara härpå eller
på något liknande uttryck, ty något fel i afskriften föreligger möjligen, som
anmärkningen syftar?
Här efteråt meddelas denna tidigare redaktion i de delar, i hvilka den
afviker från den slutliga formuleringen, hvarvid de bland Riksdagsakta för¬
varade afskrifterna måst läggas till grund, enär Skoklosterafskriften i det hela
befunnits alltför bristfällig.
Vi effter:ne Sveriges rikes ständer der nu allenest enn
deraf dette möthet besöcht häfver, och såsom the på theras embetz
vegne äre medh the förnemste riksens ledemot och på edh och kall
skyllige k. M. och riksens gagn och beste att råde, styrkie och be-
fordre, så hade de och bort varit the förste, som her skulle tilstädes
kommit såvell som och andre, edle och oedle, af alle landzender. Ty
der som skall om menige richsens anliggiende värf uthan sigh
deröfver besveret, såsom och mänge andre derifrån styrcht och afrådt;
deslikest häfver och någre af adelen och krigsbefälet af Vestergötlandh
och Smålandh uthan någon retmätig orsak herifrän sigh förhollet, och
tvifler intet fördenskull förmere kann.
Dernest — — — som herépter föllier.
Till thet förste — — — sielevåde och förförelse osparde
flit all vilfarende låre är vordet utrotet hvilket och sedan
igenom — — — bör och må taga sigh till vare.
Dernest uppå thet — — och eliest effter arfföreningen den hele
k:ge familie förplichtade och förbundne äre1 — ifrå dätt som
uthi arfföreningen — medh ordh, edh och lyffte lofvat och för-
sechradt håfve.
Till thett 3:ie tilforende är utlofvat blifvet, länder och
— — — och andre riksens dreglige medel2 i dän staden opfundne
såväl — -— — som någet medh rette her af riket håfve till att kreffie.
Till thet 4:de sådane legation och verf uppå hos h. k.
M. att förrätte, hvarföre och alles vår vänl., trogne och flitige rådh
och förmaningh icke håfve her noget medh rette emot att
förebäre — —- — så frampt de för riksens ständer [kunne] och måge
ursechtade vare.
Till thet 5:te — — — och den förnempste her i riket uthaf den
k:ge familie, som till ålder och är kornen är — — — såsom h. f. N.
och epter arfföreningen dertill den nempste är uppå sin k:ge
cröningh i Upsala lofvet sigh — och månge regeringer siellan
lyckias upå f:te holdne riksdagh i Suderköpingh ödm. både
begärade och betrodde h. f. N. — så bör eij heller flere än [en]3
1 Afskriften i Miscellanea T. XIII har i stället: »och eljest efter afföreningen den
konunglige och furstelige arfrätt med förplichtede och förbundne äre».
Nyssnämnda afskrift tillägger: »med riksens rådz råde och ständernes samtycke.»
3 Samma afskrift tillägger: »med riksens rådz råde», som möjligen är ett tillägg, gjordt
af någon annan.
1597
893
i konungens stadh regeringen förestå. Håfve fördenskull vi, som
nu på thenne tidh håfve her tilstädes varit det h. f. N. och
hertill troligen giort häfver effterkomme, och skall fördenskull
ingens befalningh i riket gelle heller achtadt blifve uthan h. f. N.
samptyckt, såsom nest konungen dän förnempste och en rikes arffurste.
Till thet öde — — —■ itt broderligit medlidande — — — tilbör-
ligen att afskaffe.
Till thet ytterste — — — derföre är nu så afsagdt och samtycht,
att med postvapner som hvar och en på postvapner anama
skall, och hvilken sig fördrister flere hester att anama — uthan
beskedh bekome låthe.
Så efter vi nu — — — dät medh rätte doch hade bort skie, rädt
och förmanet — — — om de dertill samtycke vele eller eij, såsom
och icke derutöfver hollit, så och icke till denne holdne riksdagh kompne
äre, måge och fäderneslandzens bäste länder, både thet som
nu på thenne tidt och eliest tilförene uthi Suderköpingh enhelleligen
och frivilligen giort, samtycht och beslutet är, och sigh deruppå innan
f:de 6 vekor tidh [icke] förklaradt medh sådana skäl, som til saken
fyllest gore, dem vele vi efter f:te Suderköpings beslut hvilke
och lute v. n. f. hertigh Carl efter nogsam undervisningh och för¬
maningh medh riksens ständers tillhjelp macht håfve skall anten
för herregunst — — — icke achtandes i hvadh ståndh heller lägenhet
the vare kunne, dän heller gore någen förbindelse emot then
trohet och rättrådighet — oryggeligen hollit och fulbordet varde.
Att vi thenne föreningh — — — onödde och otrengde — -— —
samtycht håfve — — — så och fäderneslandet till gagn och gode
— — — så och städers och herades insigle her under försegle[t] och
underschrefvet, deruppå vi och ödm. begiere att, såsom tute v. n. f.
hertigh Carl sigh medh oss i så motte förenet och thertill samtycht
häfver, att h. f. N. vill och thenne vår föreningh medh egen hand
underschrifve och medh sitt secret [jempte] väre signeter försegle låthe.
Beslut.
Hertig Karls och rikets ständers förening om religionen, trohet mot 348
konungen, rikets styrelse under dennes frånvaro m. m. Arboga
1597 den 5 mars.
Original på pergament (60 X 45 cm.) bland Riksdagsakta i
Riksarkivet, flerstädes felskrifvet, dessutom skadadt af fukt och
delvis rättadt efter de ofvan anförda redaktionsförslagen.
Vi Karl medh Gudz nåde Sverigis rikis arffurste och före-
ståndere etc. och vi effterschrefne Sverigis rikis ständer, grefver,
Riksdagsakter lil. c.
894
1597
friherrer, biscoper, adel, friborne frelsismän, clerkeri, krigsbe-
falningsmän af ryttere och knechter, borgerskap, menige krigs¬
folk och almoge, som i denne riksdagh her i Arbogha håfve
varit församblede, bådhe fulmechtige af alle landzänder, såsom
och elliest på väre eigne vägne, gore vetterligit och hermedh
för allom bekenne, att ändoch den stormechtige etc. h. Sigis-
mundus, konungh till Sverige och Polen etc., vår elsch. k. h. b.
och a. n. k. och h., häfver egenom sine konunglige bref, som
till alle ständer i landzänderne her i riket utgongne äre, lathit
alfvarligen förbiude, att man thenne herredagh och samqvembd
icke besökie skulle, förmenendes sådant skulle ske lute k. M:tz
höghet och myndighet för när, medhan h. k. M. til eventyrs
häfver varit i then meningh, att her någedt annedt skulle
handlet blifve, än thett h. k. M. skulle lände till välferdh och
godhe; men aldenstundh riksens höge tarf och lägenhet för
månge vichtige orsaker kraft och tilsagdt häfver riksens mång-
fallige och höge påbegynte och tillstundende skade och för¬
derf egenom Gudz nåd. tilhielp medh tidige rådh till att före-
komme och afvende och Sverigis rike, a. v. k. fäderneslandh,
häfver utaf ålder haft then urminnes rättighet och herlighet
förbehollit, att the, som i konungens stadh håfve satte och
förordnede varit, håfve haft macht och myndighet, när så
häfver behof giordts och för riksens tarf icke anners häfver ske
kunnedt, till att holle herredagh och kallet [°: kalle] menige
ständerne tilsammen, eftersom nogsampt bevises kan på åt¬
skilige tidher her i riket skedt vare; derföre håfve vi samtl.
ständer varit förorsakede efter lute förstes v. n. h. begären
och förmaningh dette samqvemd att besökie, helst uthi förbe:te
utschrifningh till thette mothe klarligen häfver varit tilkenne
gifvit hvadh h. f. N. thertill förorsaket häfver. Doch håfve
vi icke sådant giordt i then meningh att vi thermedh ville
opväckie h. k. M. till någen vredhe, hvilket och therföre icke
rättmätligen ske kan, uthan h. k. M:tz och riksens bäste i så
måthe till att öfverväge och betänkie, som förbemält är.
Och såsom vi nu för väre personer håfve oss hit till thet[te]
mothe begifvet, så hade vi och sampt och synnerl. gerne sedt
såsom och visserligen förmodet och förventet, att flere uthaf
riksens rådh mått komme her tilstädes, der nu allenest en af
dem thette mothe besökt häfver, dy der som skall om riksens
anliggiende tarf någedt fulkomligit, gilt och stadigt rådslåes
och beslutes, ther äge af alle ständer och ju förnembl. riksens
rådh tilstädes vare. Men efter thet nu icke skedt är, uthan
mäst alle af them håfve icke allene thette mothe intet besökt,
uthan sigh deröfver besväret — medh hvad rättmätigh orsak
må af them bevist varde; och tvifler man intet, att såsom
1597
895
them synes håfve ther skäl till, att the icke håfve sigh hit be¬
gifvet, altså, när man noge anser riksens nödige tarf och lägen¬
het, varder man väl befinnende, att godhe och fulkomplige
skäl äre, hvilke oss håfve beväget till att hit tilstädes komme.
Och efter riksens anliggiende nödh och närvarendes sampt
tilstundende skader eller och hvars och ens lägenhet och vil¬
kor icke tilstädie, att man efter dem longt ifrånvarendes och
tvifvelachtige tilkompst her skulle förvenle, mycket mindre att
man, saken outrättet, hedhen skulle åtskillies, uthan fast heller
af nöden är att, medhen vi nu hitkompne äre, som rättrådige
svenske män och trogne hulle undersåther gifve vårt ringe
doch tidige flitige och välmente betänkiende i riksens an¬
liggiende saker tilkenne och på ded att icke sigh någen heruth-
öfver skall håfve att beklage eller någen argh meningh om
någen af oss, som her tilstädes äre, fatte, uthan alt lagligen och
tilbörl. tilgå, vill man hermedh håfve oss förklarat och för¬
behollit, att vi icke någet tänkie att förhandle, som vår christe-
lige relligion, vår trohet emot k. M. kan vare emot eller vårt
fäderneslandh till någen skadha, fast mindre thet, som oenig¬
het eller inbördes oplop och blodzutgiutelse kunne af sigh
födhe, uthan mycket heller äre vi tilsinnes thet till att för¬
handle, som Gudz äre, then sanne religionen sampt vår rätt¬
rådighet emot lute k. M. etc. styrkie och förmere kan.
Thernest äre vi icke förtenkte någet nytt i thette mothe
bevillige och besluthe, uthan thet, som the, nu her frånvarendes
äre, tilförende samptl. medh oss och vi medh them beslutet,
underschrefvit och försigledt håfve, hvilket och bör obrotsligen
holles och efterkommes, så frampt att ord och äre, bref och
segell, edh och löfte gäfle och achtade vare skole och så frampt
man tilsinnes är Gudz äre och then sanne gudztiensten sampt
lagh och rätt och menige riksens bäste främie och befordre och
hvar i sitt ståndli tilbörlige vilkor, ett erligit nampn och ett
gott samvet lier i verlden niuthe och beholle vill. Håfve för-
denschuldh oss om effterfölliende punchter på thenne tidh så¬
ledes samsatt och förenet, som her efter föllier.
lill thet förste, efter intet tvifvel är, att alle bemängde
religioner äre Gudh misshagelige och till månges siälevådhe och
törföllielse [3: förförelse], inbördes agg och oenighet skaddige,
och her i v. k. fäderneslandh, des Gudhi ske lof, förmedelst
säl. etc. k. Göstafs höge och gudhlige omvårdnet, så väl som
v. k. fäders osparde flit och (siel) afl vilfarende läre är uth-
rotet och en san christeligh och i Gudz ordli grunded religion
är egenom [^: igen] oprättet vorden, som medh then rene och
oförfalskade Augsburgiske confession öfverenskommer, hvilket
(sic!) och sedhan egenom then lute h:ne f. och h. h. Carls Sve¬
896
1597
riges rikis arfförste och föreståndare etc. höge förfordring för
fyre år förlidne uthi Upsala concilio ett christeligit förbundh
oprättet, hvilket af alle riksens ständer, någre få orolige per¬
soner undentagendes, välvilligen är samptycht, underschrefvet
och försiglet och sedhen uthi lute k. M:tz etc. cröningh för-
nembligest egenom h. f. N. så och andre riksens ständers be-
römmelige samdrecht och enighet och [3; af] h. k. M. fulkom-
ligen är vordet försäkret och på ded sidste uthi Söderköpings
besluth tilbörligen är vordet förklaret; derföre lofve och til-
seige vi alle samptl. så nu som tilförende, att vi nest Gudz
tilhielp stadeligen och ovikeligen vele blifve vedh samme samp-
tyckie [3: samtyckte] rene låre och icke efterlathe och tilstädie,
att ther jempte vedh någon annan religionsöfningh, undan¬
tagandes, när h. k. M. etc. inrikes är, uthi h. k. M.-tz eigit
capell, må her i riket inrymbdt och tilstadd blifve, oansedt
hvadh deremot eller fördenskuldh tilbiudes kan. Och ther
någon emot sådana bevilningh och sin eigen handz under-
schrifningh och försegling hemligen eller uppenbarligen öfver-
trädhe eller förhandle [3: hanche] ville eller och styrkie andre
till att affalle, the samme vill man achte för orätrådige män,
the ther handh och sigell icke holle vele, för hvilke personer
hvar redeligh och erlig man bör och må tage sigh till vare.
Ther nest opå thett att h. k. M. etc- icke må någon tvifvels¬
mål fatte om then tryghet och trohet, som vi samptl. riksens
ständer h. k. M. uthi sin koinge cröningh lofvet och til-
sagdt håfve, och elliest effter arfföreningen the konunglige
och förstelige arfsherrer [medh] förplichtede och förbundne
äre, såsom vi väl förnimme uthaf en part orolige menniskior
och landzförderfvere hos h. k. M. etc. om oss kan medh oskäl
opåfördt vare; derföre vele vi och nu hermedh som förr lofvet
och oss förplichtet håfve, att såsom vi hertill, näst Gudz gu-
dommelige tilhielp, håfve obrotzligen hållit then edh och til-
seigelse, som vi h. k. M. lofvet och tilsagdt håfve, så vele vi
och herefter stadeligen och faste blifve thervidh och icke trädhe
eller vike ifrån thet, som vi (sic!) uthi arfföreningen, s. och
högloft, k. Göstafs testamente och then sidste riksdagh k.
Göstaf holt i Stockholm anno 60 och för itt år förlidne uthi
Söderköpingh stadfest och besluthet blef, otviflendes att h. k.
M. theremot varder hollandes hvadh h. k. M. oss [och] alle
riksens ständer uthi sin k:ge cröningh medh ordh, edh och löfte
lofvet och försäkret häfver.
Till thet tridie, så håfve vi och öfverväget och be-
täncht, att efter man förnimmer, thet Söderköpings besluth
i månge måthe öfverträt varder och af en part fast ringe
hollit, månge äre och, som thet ännu icke samptycht håfve
1597
897
eller och medh oss och the andre ständer theruthinnen håfve
velet ens varit, en part thet och vrångvisligen uttydt, there-
genom mycken split och oenighet sigh i riket förorsaket
häfver, så förnimmer man och, att lute k. M. fast mishager
hvadh sorn ther är handlet och beslutet; men aldenstundh vi
intet kunne theruthinnen befinne, som på k. M:tz edh och
försäkring sampt andre föregongne handlinger icke grundet
är och är som en förklaringh och ingångh att ställe i verket
hvad som medh edh och lyfte, bref och sigell tilförende är
uthlofvet och belefvet, länder och till lute k. M:tz rolige sam¬
vet och kon:ge höge berömmelse sampt mycken lise uthi re¬
geringen, [är] och till Sverigis rikis välferdh aldeles högnö¬
dig; hvarföre efter sådant af alle Sverigis rikis ständer medh
tidige rådh samptycht är och medh föregongne handlinger
öfverens kommer, som för:t är, så lofve vi fördenskuldh, att
vi samme besluth i alle sine punchter gille och thervidh stade¬
ligen blifve och therifrån ingelunde afvike vele, oanset hvem
theremot protestere eller seige vill, och samhelleligen hielpe
till att thet schall oryggieligen hollit och efterkommet varde.
Och om then hielp, som i f:de Söderköpingh bejaket var till
riksens geldz afbetalningh, hvilken en part uthgiordt och en
del hertill för theres oförmögenhet icke håfve haft rådh till. är nu
således samptycht och bejaket, att efter k. M. uthi sine kon:ge
bref till alle landzänder nåd. begärer, att ständerne vele hielpe
till then h:ne fröken Annes brudschatt her af riket, att för¬
denskuldh the, som icke ännu håfve uthgiort så mycket, som i
fale Söderköping samptycht blef, måge ännu, när the håfve
ther rådh och ämpne till, then uthgöre och the andre, som
theres uthgifvet håfve, blifve herefter för samme hielp till brud-
schatten frie och förskonede och andre riksens drägelige medel
medh riksens rådz rådh och ständernes samptyckie i den sta-
dhen opfundne såväl till samme brudschatt som till flere förste¬
lige personer, som någedt medh rätte her af riket håfve att
kräfvie.
Till thet fierde, efter k. M:tz etc. närvarelse her i riket
pä thenne ticlh synnerligen och storligen behöfves bådhe till
att stille och förekomme then oredhe i riket opkommen är
och elliest thette sitt arfkonungerike medh sin k:ge närvare
efter sin edh och försäkrings lydelse sielf att regere och före¬
stå; derföre häfver oss synts af nödhen vare, att en myndig
och anseende legation motte medh thet förste till h. k- M.
afferdiget blifve medh then ödm. och und. begären, att h. k.
M. ju förr ju better och thet snareste h. k. M. mögeligit
och lägligit kan vare ville begifve sigh hit till sitt arf¬
konungerike igen en mildh och trygger konungh, såsom h.
898
1597
k. M. i sin kornge edh låfved och tilsagdt häfver och h.
k. M:tz trogne undersåther alle sigh till h. k. M. visserligen
förse och förlåthe vele, dermedh dhå dhe, som till h:te k. M.
etc. afferdede blifve, kunne håfve i befalningh om the ärender
hos h. k. M. att förhandle, som här äre författede och oss
föreläsne blefne, och efter the godhe herrar riksens rådh alre-
bäst om riksens handlinger vetterligit är, så häfver oss alle
synts rådeligit och nyttigt vare, att någre af theres medel
motte tage sigh sådane legation och värf opå hos h. k. M.
att förrätte; hvarföre och vår nådige begären och alles väre
venlige trogne och flitige rådh och förmaning är att, alden-
stundh medh sådane rese och värf ingen lång dröxmål vare
vill, thet the fördenskulld medh thet aldreförste och ju aldre
senest innen sex veker tidh herefter vele antingen person¬
ligen besökie h. f. N. hertigh Carl eller och schrifteligen
gifve theres meningh och förklaringh tilkenne, om the emot
thet som beslutet är rfågre skälige insager håfve kunne
heller eij, och hvar the, som oss förhoppes, icke håfve ther
någet emot att förebäre, att the då bådhe hos h. f. N. och
andre riksens ständer uttryckeligen sig förklare och förene
vele, förnembl. medh h. f. N. sigh samsettie om thenne lega¬
tion, som förbemält är att till k. M. etc. i Polen skall af-
ferdet blifve; så måge the och sielfve förene sigh, hvilke af
theres medel, som them synes till samme legation tienligest
vare att bruke, en eller flere, den riksens saker bäst vet och
uträtte kan, och hvadh som rådeligit synes hos lute k. M. att
förhandle yttermere än uthi then instruction, oss är föreläsen
blefven, författet är, therom måge the sigh och medh h. f. N.
förene, så och elliest sampsettie och medh rådh och dådh till
lute k. M:tz och fäderneslandzens bäste herefter biståndige vare,
att riksens saker egenom theres vollende icke måge försum-
mede eller tilbake satte varde, så frampt the för riksens stän¬
der kunne och moge ursechtede vare.
Till thet fempte, så häfver lute f. och h. hertigh Carl så
nu som tillförende latet bestå [3: förstå] den besväringh h. f.
N. häfver att stå thenne riks regeringh före i h. k. M:tz etc.
fråvare, serdeles för the oårdninger mest i alle landzänder her
i riket opkomne äre, hvarföre h. f. N. uthi sidst förlidne octo-
bris månadt i Stocholm för riksens rådh och the ständer ther
thå tilstädes vore häfver thet opskutet till thet samqvembd,
som her nu kunne församblede blifve; så förnimme vi af lute
k. M:tz etc. bref, som her i riket i alle landzänder uthgogne
äre, att lute k. M. häfver betroedt riksens rådh om thenne rikis
regeringh. Men aldenstundh h. f. N. hertigh Karl v. n. h. är
en rikis arfförste och then förnembste her i riket uthaf then
1597 899
koiuge slecht, som till år och förståndh kommen är att kunne
stå riksens regeringh före, hvilken och riksens bäste vette och
värde bör, såsom h. f. N. och efter arfföreningen thertill then
förnembste är i h. k. M:tz etc. unge barns och broders omyn¬
dige år; uthöfver thette så häfver lute k. M. sielf personligen
på sin kornge cröningh i Upsala lofvet och tilsagdt sigh vele
medh h. f. N:s och riksens rådz rådh thenne riksens regeringh
förestå; så bör och ingen hvarken för eller bredhe vidh h. f.
N. thertill satt och betrodd varde; eij heller vele vi kenne
någen godh, som thertill för h. f. N. framhafves schall uthi
konungens frånvare, den vi någen hörsamhet bevise vele eller
kunne; dertill medh pläger och mångens [°: månges] regeringh
sellen lyckes eller lenge beståndigh och enigh vare, såsom bådhe
väre egne cröniker och fremmende historier såväl som
dageligh förfarenhet thet nogsampt uthviser, hvarföre och me¬
nige riksens ständer på förre holdne riksdagh uthi Söderköpingh
ödm. bodhe och [3: bådhe?] begärede och betrodde h. f. N.
för riksens föreståndere til regeringen i lute k. M:tz frånvare;
dy såsom Sveriges lagh förmå, att eij flere än en konungh
må i Sverige regere, så bör eij flere än en i konungens stadh
regeringen medh riksens rådz rådh effter Sveriges lagh och
k. M:tz edh och försäkringh förestå. Håfve fördenskuldh vi,
som nu på thenne här riksdagh håfve tilstädes varit, samhelle-
ligen begäredt, att h. f. N. ville så herefter som tilförende
blifve thervidh, till dess lute k. M. kunne vare lägligit sielf
att komme hit i riket igen, hvilket [b; hvilken] och nu på vår
endrechlige flitige begäran thet lofvet och tilsagt häfver medh
sådane flit och åhuge gore vele medh riksens rådz rådh lute
k. M. och riket till gagn och godhe, thet h. f. N. och her¬
till, så myckit vetterligit är, troligen giort häfver, som h. f. N.
thet för Gudh alzm. och sedhen hvar erligh man tryggieligen
till svars vare kan, ther vi h. f. N. ödm. före betacke, och
lofve fördenskuldh deremot, att vi uthi lute k. M:tz fråvare
och till h. k. M:tz gagn och bäste vele bevise h. f. N. all til-
börligh lydno, rättrådighet och trohet och välvilligh tienest och
h. f. N. budh och befalningh til h. k. M:tz och fädernes¬
landzens gagn och bäste hörsambl. och troligen effterkomme.
Hvarföre schall och alt thet, som regementssakerne vidhkom-
mer och merkeligit är och h. k. M. vill håfve beställt och ut-
rättet her i Sverige lute h. f. N. medh riksens rådh att be¬
ställe framför någon annan tilschrifves; doch der annorlunde
skedde, håfve ingen macht, eho then helst är, som sådane be¬
falningh bekommer, af enskylt betänkiende någedt therom att
beställe, förän han sigh hos lute f. N. försport häfver.
<jOO
1597
Till thett siette, efter vi, Gudh bättre, förnummit håfve
om thet buller och opror, som sigh i Finland yppet häfver
emellen krigsfolket och then menige almoge, hvilket sigh ther-
utaf häfver förorsaket, att undersåterne egenom thet store och
odrägelige borgeläger, gerder, gästningh och annedt, som h.
Claes Flemming them upålagdt häfver, äre så utharmede blefne,
att the slätt intet håfve haft igen; ty krigsfolket håfve icke
allene tagit ko och so och hvadh bonden skulle håfve till sigh
och sin hustru och barn till oppehälle, uthan kläden af kroppen
och thet ende bonden häfver ådt, at månge håfve gådt medh
käp och staf att tigge sigh til födho, månge hundrede äre och
therföre egenom hunger och svult döde blefne; hvarföre the
nödträngde håfve varit att frie sigh för våldh och orätt, när
the af krigsfolket för sådane pålager äre blefne öfverfalne,
hvilken väre medhbröders jemmer oss fast häfver gådt till
hiertet, att the medh inbördes krigh och blodz utgiutelse sigh
sielfve förhänge skole; derföre vi och ett tillbörligit medlidende
medh them håfve och se fördenskuldh på thenne tidh sådant
till att afvärie icke bättre uthväger och medel än at någre
gode män måtte ditöfver affärdede blifve, som med alfvar biudhe
och tilseige heggie parterne att leggie nidh vapn och värior
och sigh fridligen förholle, och hvar någen parten häfver sigh
emot then andre att beklage, så kan alltingh laghligen them
emellan slitet och åtskildt blifve. Kunne och the sendebudh,
som til lute k. M. varde förskickede, ibland annedt håfve i
befalningh medh lute k. M. und. och fliteligen till att förhandle,
att h. k. M. sådane oredhe och landzförderf uthaf kon:ge macht
afskaffe ville. Men om man af sanferdigh viss berättelse kan
förnimme, att thet opvechte buller i medlertidh och icke åter¬
vänder uthan mer och mer tilvexer och rådh och förmaningh
intet hielpe kan, att dhå efter konungens edh och Söderköpings
beslut i then saken må handlet blifve, dertill vi samptl. för-
hielpe vele efter vår ytterste förmögenhet sådant tilbörligen
att afskaffe.
Till thet ytterste, ändoch v. n. f. och h. hertigh Carl
häfver betäncht the medel att, på thet menige almogen måtte
blifve lisade och förskonede för the månge skiutzferder, som
the tilförende håfve varit betungede medh och mäst uthaf them,
som ingen beskedh håfve någen fordenskap att bekomme, att
the fördenskuldh, som uthi riksens och andre nödige saker
förskickede blifve, måtte håfve visse postvapner på så månge
hester, som the behöfve kunne; men aldenstundh samme post¬
vapner äre mycket blefne misbrukede i så måthe, att månge
håfve sielfve lathit gore sigh sådana postvapner, som the sielfve
håfve veledt; derföre så är nu af h. f. N. samptycht, att medh
1597
901
postvapnerne skall och gifves h. f. N. pass, uthi hvilket schall
förmält varde, hure månge hester, som hvar och en på post-
vapnedt anamma schall, intill thess ett allmenneligit besluth af
h. f. N. och riksens ständer varder betänkt, hure skickeligest
och lägligest her i thette loflige konungerike må tilgå, [såväl]
som i andre välbestälte land och konungeriker, så att under¬
såterne måge befinne, att theres och menige bäste sökt varder,
och hvilken som fördrister sigh flere hestar att anamme, än
han häfver beskedh opå, den schall och tilbörligen straffet
varde. Och skole fördenskuld lendzmän och fierdingsmän be¬
komme försvarelsebref, att ingen schall fördriste sigh att truge
och tvinge sigh någre hester till, och om någen sådant krefvie
vill, schole the icke vare förplichtede någen fordenskap uthan
beskedh bekomme låthe.
Så efter vi nu, som förre tilkennegifvet är, heruthinnen
intet nytt beslutet håfve, så att the, som nu frånvarende äre,
kunne någet medh skäl häremot seige heller håfve till att fram-
bäre, som oss förhoppes; derföre vele vi håfve them, som hic
icke kompne äre, thet medh rätte doch hade bort ske, nådel.
rädt och förmant så och flitel., veni. och tienstl. bedet och be¬
gäret, att the sigh ifrån thenne föreningh icke söndre och af-
skillie uthan sampt medh oss theruthinnan enige och samhellige
blifve. Doch på thet att icke någon må håfve till att före-
bäre, thet honom icke må vare frit efterlathit sine skälige in-
sager tilkenne gifve, så håfve vi hermedh så varit öfverens, att
alle the, som Söderköpings beslut ännu icke samtycht håfve
eller sigh förklaret, om the thertill samtyckie vele eller eij,
uthan en part handle emot thet, som tilförende medh tidigt
rådh häfver samptycht och beslutet varit, såsom och icke der¬
öfver hollit, icke heller till thenne holne riksdagh komne äre,
måge hos lute v. n. h. hertig Carl sigh förklare medh thet
allerförste eller allersenest innen sex veker efter thenne tidh,
hvad heller the medh oss uthi thet som nu beslutet är vele
gore itt eller eij, eller hvadh skälige gensagor the håfve her-
emot att förebäre.
Vi håfve och så hermedh beslutet, att hvar någre finnes
som icke vele gore ett medh oss uthi thet, som till lute k. M.
och fäderneslandzens bäste länder, bådhe thet, som uthi Söder¬
köping enhelligen och frivilligen samptycht och beslutet är och
nu på thenne tidh her opreppet är, och sigh theropå innen
lör:de sex vekers tidh icke förklare, undentagendes the landz-
änder, som så långt aflegne äre, att the thet innen för.de tidh
icke gore kunne, hvilke doch seden medh förste lägenhet thet
gore måge medh sådane skäl, som till saken fyllest gore, them
vele vi efter f:te Söderköpings beslut achte och holle för rik-
902
1597
sens orolige och afsöndrede lem mer, hvilke och h:te f. hertigh
Carl medh riksens rådz rådh och menige ständers tilhielp efter
nogsam undervisning!! och förmaningh macht håfve schall til-
börligen att straffe lathe, på thet att riket icke ytterligare skade
af sådane oenighet tage skall, och alle the, som therifrån af-
fallendes eller och dertill icke samtyckiendes varde uthan [O;
anthen?] för herregunst, svågerskap, frendskap, villie eller ven¬
skap eller andre orsaker, ehvad nampn thet helst håfve, eller
och sigh dertill bruke lathe heremot att handle eller gore, hem¬
ligen eller uppenbarligen, icke achtendes, ehvad [o: i hvad]
ståndh eller lägenhet [the] vare kunne, den [o; dem] vele vi
efter vår ytterste förmögenhet hielpe till att förföllie.
Ther och någre kunne finnes, högre eller lägre, som villie
uthi någre måthe förhate eller förföllie någon af oss, som
thenne samqvembd besökt och then bevilget och samtycht håfve
eller samtyckiendes varde, då vele vi oss samhelligen förenet
och förbundet håfve, att vi, alle för en och en för alle, sådant
bådhe nu och i tilkommende tidher försvare vele och icke til-
städie, att någrom våldh eller förföllielse deremot skal tillfoget
varde, uthan medh hvar andre opsatt håfve lif och all vår för¬
mögenhet, dock icke hermedh conspirere eller gore någen för¬
bindelse emot then trohet, som vi samptl. bekenne oss emot
vår höge öfverhet skyllige och plichtige vare, eller den enig¬
het vi hvarandre på lag och rättvisens vägne medh förbundne
[äre], uthan på ded att hvadh som medh samhelligt och tidigt
rådh och förbetenkiende samsatt och beslutet är må fast och
oryggieligen hollet och fulbordet varde.
Att vi thenne föreningh och annedt mere, som för:t är, fri¬
villigen, onödde och otvingede giort och samptycht håfve k. M. etc.
så och fäderneslandet och dess trogne undersåter till gagn och
godhe, välferdh och bäste och den sampt Söderköpings beslut
uthi alle sine punchter, som the uthi bokstafven och orden lyde,
uthan någen glosse och vrång uttydningh, obrotzligen holle
och fulborde vele, håfve [vi] samptligen medh väre eigne
så och ständers [3; städers] och heredz insigle henander
försiglet och underschrifvit. Beslutet Arbogha den 5 martii
år etc. 1597.
Hertig Karls namn står midt under texten, öfriga namn på sigillrem¬
sorna. 143 begagnade sigill (ett pär äro bortrifna) vidhänga, ordnade på
följande sätt. Den öfversta raden synes till en början ha varit reserverad
för de förnämligare bland de närvarande adelsmännen; vid hvart sigill är
vidare medels remsor fästade två par sigill, de flesta begagnade. Därefter
följa de sju biskoparnes sigill (superintendentens i Mariestad inbegripet), lika¬
1597
903
ledes med vidfästade remsor. Slutligen följer en rad enkla sigill. Det är
dessa som antagligen vid något senare tillfälle blifvit vidhängda.
CAROLUS
(Sig.)
Aksel L:t 4 °begag- Erik Abra- 2 obegag- Christoff Obegagnad Moritz
grefve till nade hatnson nade (Sig.) vaxkupa grefve till
Rasborg vaxkupor (gig £ A) vaxkupor Rasborg
(Sig.) (Obegagnad
vaxkupa)
Carli Sture
|
Christer Klason
|
Jahan Gabrielson
|
Axell Ryningh
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. AXELL RYNING)
|
Jören Classon
|
Hans Erickson
|
Per Ryningh
|
L. Kauer
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
Jören Erichson
|
Anders Olofson
|
|
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
Axel Johanson
|
[Tönne] Erickson
|
Lars Jacobson Anders Svensson
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. L 1)
|
(Sig. A s)
|
Arfvid Persson
|
Mattz Beck
|
Truls Person
|
Jören Sefredson
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. TRVLS KOS)
|
(Sig.)
|
Clas Knuttson
|
Pär Arfvidson
|
Tönie Jörenson
|
Nils Siöblad
|
(Sig. c k)
|
(Sig. TRVLS KOS)
|
(Sig.)
|
(Sig. NILS SIÖBLAD)
|
Lasse Olofsson
|
Obegagnad vaxkupa
|
|
|
(Sig.)
|
|
|
|
Börie Jönson
|
Karll Person
|
Anders Stråle(?)
|
Bencht Stigson
|
(Sig. B 1)
|
(Sig. K p)
|
(Sig. A s.)
|
(Sig. B s)
|
Torsten Cristofer-
|
■ Börie Pederson
|
|
|
son
|
(Sig.)
|
|
|
(Sig.)
|
|
|
|
Axeli Soop
|
Daniel
|
Peder Christerson
|
Ifver Cristerson
|
(Sig. a s)
|
(Sig. borta)
|
(Sig. p c)
|
(Sig. 1 c s)
|
Måns Olufson
|
Nills Person
|
Christer Person
|
Beryell Person
|
(Sig. MÅNS olson)
|
(Sig. N p)
|
(Sig.)
|
(Sig. B p)
|
Jahan Andersson
|
Niels Posse
|
Ärland Jahanson
|
Tufve Biörnson
|
(Sig.)
|
(Sig. N P)
|
(Sig.)
|
(Sig. TB)
|
Lars Soop
|
Måns Larson
|
Olof Nielson
|
Christiern Hender¬
|
(Sig. L s)
|
(Sig. M L)
|
(Sig. 0 N)
|
son
|
|
|
|
(Sig. c h)
|
Bencht Brönthe-
|
(Sig.)
|
Bencht Duse(?)
|
Niels Rasmusson
|
son
|
|
(Sig. b d)
|
(Sig. N r)
|
(Endast vaxkupa)
|
|
|
|
904 1597
Thomas Burreus
|
Pär Larson
|
Hans Hanson
|
Hans Stuart
|
(Sig. T B)
|
(Sig. P L)
|
(Sig.)
|
(Sig. H S)
|
Bo Ribbing
|
H. Franklin
|
Oluff Hårdh
|
Bencht Nielson
|
(Sig. B r)
|
(Sig. H F)
|
(Sig.)
|
(Sig. B n)
|
Oluff Christåpher-
|
Erick Christåffer
|
Nils Kil
|
David Danielson
|
son
|
son
|
(Sig. NILS KIL. 90)
|
(Sig)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
|
ArfvidhBenchtson Scipio de Palma
|
Sevedh Ribbing
|
Josua Arenson
|
(Sig.).
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. IOSVA ARONSON
|
|
|
|
GYLLENHORN)
|
Anders Gudmun¬
|
Lasse Jonson
|
Anders Linarson
|
Nils Arfvidson
|
son
|
(Sig.)
|
(Sig. A 1.)
|
(Sig. N a)
|
(Sig.)
|
|
|
|
Måns Kruse(?)
|
Obegagnad vaxkupa
|
Knut Kil
|
Obegagnad vaxkupa
|
(Sig.)
|
|
till ,
|
|
|
|
(Sig. KNVDT KIL)
|
|
Peer Bagge
|
Jöns Lillie
|
Erich Ribbing
|
Obegagnad vaxkupa
|
(Sig.)
|
(Sig. 1 l)
|
(Sig. E R)
|
|
Hans Klasån
|
Obegagnad vaxkupa Torsten Linderson Obegagnad vaxkupa
|
(Sig.)
|
|
(Sig.)
|
|
Hans Joenson
|
Niels Hanson
|
Måns Erichson Jöns Hindrichsonn
|
(Sig. H 1)
|
(Sig. n h)
|
(Obegagnad vaxkupa)
|
(Sig. 1 H)
|
Jahan Sanderson
|
Nils Jonson
|
Erich Kiörning
|
Michiell Jönson
|
(Sig. 1 s)
|
Rosenquist
|
(Sig.)
|
till Näsby(?)
|
|
(Sig. N 1 r)
|
|
(Sig. m 1)
|
Abram
|
Petrus Bened.
|
Petrus Jonze
|
Olaus Steph.
|
A. Upsalensis
|
Eps Lincopensis
|
Strengisis
|
Arosiensis
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Petrus Kenicius
|
Petrus Jonze
|
Matthias Marci
|
|
Eps Scharensis
|
Vex.
|
Mariestadiensis
|
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
Anders Mårthen-
|
Göstaff Jonson
|
Niels Kafle
|
Peder Birgeson
|
son
|
(Sig. G 1)
|
(Sig. A l)
|
(Sig.)
|
(Sig. A M)
|
|
|
|
Caril Gyllenstern
|
Anders Pederson
|
Obegagnad
|
vaxkupa
|
(Sig.)
|
(Sig. A p)
|
|
|
Gustaf Kafle
|
Håkon Larsson
|
Erich Pederson Bryniell Mänsson
|
(Sig, G 0)
|
(Sig. H L)
|
(Sig.)
|
(Sig. B M)
|
Erich Hårdh
|
Obegagnad vaxkupa
|
Bencht Karlson
|
Joen Svenson
|
(Sig. E h)
|
|
(Sig. b k)
|
(Sig. 1 s)
|
Bencht Knutson Christopher Jören-
|
Michiel Arfvedson
|
Hans Månsson
|
(Sig.)
|
son
|
(Sig. MICKIEL ARWES-
|
(Sig. H M)
|
|
(Sig.)
|
son)
|
|
1597
9o5
Bencht Larson
|
Christopher Måns¬
|
Mårthen Grijs
|
Erich Olofson
|
(Sig.)
|
son
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
(Sig. c m)
|
|
|
Lindorm Posse
|
Claes Arfvedson
|
Anders Jönsson
|
Påfvel Elfsson
|
(Sig. L 1)
|
(Sig. CLAS arwedson)
|
(Sig.)
|
(Sig. P e)
|
Erland Biörnsson Lasse Vestöghte(l)
|
Erich Pederson
|
Erich Stake
|
(Sig-)
|
(Sig.)
|
(Sig. e p)
|
(Sig. E s)
|
Erich Ryning
|
Erich Bielke
|
Svante Bielke
|
Nihls Bielcke
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Per Hansson
|
Claes Andersson
|
Tordh Bonde
|
Jören Posse
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. 1 p)
|
Erlandh Kafle
|
Hans Åkeson
|
Arfvedh Svan
|
Axill Posse
|
(Sig. A l)
|
(Sig. hans åkes)
|
(Sig.)
|
(Sig. 1 p)
|
Erich Åkeson
|
Niels Larsson
|
Anders Nielsson
|
Åke Åkeson
|
(Sig. E s)
|
till Frödzåker
|
(Sig.)
|
(Sig. HANS ÅKES)
|
|
(Sig.)
|
|
|
|
Nils Andersson
|
Linder Stake
|
|
|
(Sig. N a)
|
(Sig. l s)
|
|
Särskilda förhandlingar med krigsbefäl och allmoge.
Resultaten af dessa föreligga i några skrifvelser.
Upprop af krigsfolk och bönder på riksdagen till deras ståndsbröder. 349
Arboga 1597 den 2 mars.
Afskrift bland »Samtida afskriftssamlingar ang. händelser 1594
•—1598» i Riksarkivet i ett lägg omfattande 1597Z4/a—2/3- Andra
afskrifter, mer och mindre bristfälliga, finnas bland Riksdagsakta
i Riksarkivet, likaså i Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII
fol. 102.
Förbund emillen krigsfolked och bönderne i Arboga.
Erlige, manatftige krigsmän sampt alle ärlige schattskyllige danne-
männ, som her udi Arboga mothe församblede äre af alle landzender
här udi Sverige för herredagsmän att ens vare om christelig förening,
så veth Gudh, när vi så opå en annen tid tilsammen komme: hermed
är ment knechter och bönder. Och efter ded, dannemän, som man
seije pleger, man dageligen hörer och förnummidt häfver af Finland,
huru thed fattige landed och folked egenum tyransk handel och blodz-
utgiutelse regeres och nu i Småland, Östergötland och Vestergötland
på banen är; kanske Upland, Vesmanneland och Dalerne hade så vell
go6
1507
med them sket, hvar the them sådent inryma ville, ty the orolige och
afsyndrede lemmer, som vachte efter stor myndighet och herregunst
och iche anse edh, segell och bref och förbundh, uthen syndre sig deri-
frå, så är til befruchtende, att the skaddige svenske mammelucker och
afifellinger med deres anhang vele komme buller åstad, mere än the
daglige stemple[t] och giordt håfve, eller förschafife sigh falske full-
machter till att syndre landen ifrä hvarandre, som sket är. Men erlige
dannemän, krigsmän och bönder, hafvom vore saker i godh acht och
förbindom vore landzskap tilhope, ded ene landed komme ded andre
till undsettning, der som omtrengier, och ingelunde lathe oss herefter
bedrage med söte och smickrende ordh. Hvar så hende, ded Gudh
nådel. afvende, någed våldsambliged buller sigh i någen landskap op-
hofve, udi hvilchen landzort thet först begynnes, så stom hvarandrom
bi som trogne svenske männ, fast hollendes oss i konungens fråvare
till v. n. furste och till hvar annen inbördes, och alle the, som värior
kunne bära, gore sigh dageligen redebogne, och hvilchen landzende thå
thed bullred [? nermest] är, seije then andre till och så allt Sverige
uthöfver, och att vi seden ingelunde lathe syndre oss uthan stäm hvar¬
androm bi in i döden. Hervidh vele vi alle blifve. Eder alle Gudh
befalendes. Datum Arboga then 2 martii anno etc. 97.
350 Det i Arboga närvarande krigsbefälet till sina ståndsbröder i Små¬
land och Västergötland. Arboga 1597 den 4 mars.
Bristfällig afskrift bland »Samtida afskriftssamlingar ang. hän¬
delser 1594—1598» i Riksarkivet i ett defekt lägg börjande med
slutet på det tidigare redaktionsförslaget till riksdagsbeslutet, jäm-
fördt med och någon gång fullständigadt efter en i öfrigt dålig
afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med den sannolikt fel-
skrifna dateringen 22 februari och i öfrigt något olika redigerad.
En tredje afskrift i allt, äfven i felen, öfverensstämmande med den
först anförda förekommer i Skoklostervolymen »Miscellanea» T.
XIII, fol. 104.
Erlige och välförståndige gode krigsmän och mädhbröder, som
boandes äre uthi Småland och Västergöttland vår etc. K. g. v. och
medhbröder, endoch eder nogsampt uthan tvifvel väl vitterligit är och
ihugkommer then ed, jurament, hulschap, troschap och manschap, som
vi alle k. M. v. a. n. h. [uthi h. k. M:tz kröningh uthi Upsala både
muntl. och skriftel. lofvade och tilsade och] uthi h. k. M. frånvaro dän
h:ne f. och h. h. Carl Sverigis rikis arffurste och föreståndare etc. schole
aldelis [af] oss allom oryggeligh och uthan all argelist hållit och äpther-
komit varde och såsom I vidare uthi Suderköping nu för ett år sedan
vidare mädh bref och segill bekräftade, hvilken furstelig person alle
richsens ständer uthi konungs frånvaro schulle bevise all ödmiuk til-
1597
907
plicht, tro tienist, hörsamhet och lydno, såsom alle erlige, uprächtige
krigsmän ägnar och bör at göra; så äpther dät, k. g. m., vi förnime,
huru I håfve eder ifrån thetta almennelige samqvemd förhållit, ändoch
eder sådant icke hade bort göra; endoch oss förhoppas intet annat
schal vara handladt och stält än thet Gudh alzmechtig, k. M. och me¬
nige rikidt schal vara til nytto och gagn, såsom och thenne h. f. N.
förestälte punchter vidare förmäler, och I då mäd oss schulle håfve
berådslagit och på dät allerund:ste och ödm:ste begärat, at h. k. M.
[nådigst täckes, med dät första h. k. M.] kunne lägligast vara, at
komma hit in i rikidt igen, såsom och stor macht på ligger, och h. k.
M. i midler tidh i [d: medhr] Gudz gudomlige försyn och h. k. M.
[0: h. f. N?] tilhielp nådigst täckes förekomma dät buller, krig
och oenighet nu i Findland upkomit är, at then ene brödren then
andre myrdar, dräper och mäd mord och brand jemmerlige för-
härier, ther Gud sig öfver mildeligen förbarme, at oss dät samme
hände ville, som nu och synis vara förhanden, män nu ifrån sådane
beslut och afhandlinger synis vike och kanske mer samtycke thet
andre eder föreställer och befalle än h. f. N. hertig Carl på h. k. M.
[vägne] eder biuder och befaler. Så vele vi härmädh eder alfvarl.,
broderi, så och vänl. håfve rådt och förmanat, at I sielfve rätte eder
i saken icke gifvandes h. f. N. någon orsak till någon ogunst mot
edher och sedan mere orätt ville mädfölie, som rikit kunne vara till
alsomstörste fördärf och schade; eij heller känne vi nogon godh för
h. k. M. landet at förestå och regere än h. f. N. uthi k. M. frånvare,
såsom och nu dän eldste arffursten i rikidt är. Och hvar så är, att
någre illistige och ilfundige människior ider håfve föresagdt, at h. f. N.
schulle håfve sig afsagdt med regeringen, så kunne I väl tänkie, at thet
måtte ske lagligen, epther h. f. N. then mödesamme besväring häfver
tagit sig opå uthi alle ständers närvaro. Hvarföre råde vi eder broderi.,
at I ännu vedh h. f. N. ogunst tillgörandes begifve eder till h. f. N.,
där h. f. N. då nådigst täckis lathe eder förnimma, huru monge per¬
soner af hvar fänicke schal förordnas mot h. k. M. hemkomst och
elliest hvad annat h. f. N. eder varder berättandes.
Thetta vi eder alle samptl. och synnerl. och särdelis råde och
alfvarl. förmane, at I alt thetta betänkie vele och I eder sielfve ihog-
komme, så frampt att I h. f. N. hämdt och vrede vele undvike, och
befale eder etc. Datum Arboga then 4 martii anno etc. 1597.
V. n. f. knichtehöfvidzmän K. M. knechtehöfvidzmän
Martin Buller Måns Gudmunson
Per Jönsson Mårtin Person
Lasse Olson Peder Olson
Per Olson Lasse Jörensson
Staffen Michilson
go8
155)7
Erich Larson
Bencht Månson
Per Månson
Oluff Jonsson
Håkon Amundsson
Per Staffanson, Jon Amundsons lytenant
Knut Arfvedson, Knut Krabbes lytenant
Torbiorn Torkilson, Anders Jönsons fendrik
Anders Brynielson, Lasse Olsons lytenant.
Afskriften bland Riksdagsakta, hvars redaktionella afvikelser i öfrigt icke
ansetts förtjäna anföras, slutar
E. a. t. v.
Knichte höfvismend, krigsbefelle, meninge knichter som her i
Arboga hafva församlat
hvarefter de flerstädes felskrifna namnen följa med tillägg af ett par namn i
kolumnen för hertig Karls krigsbefäl.
351 »Lutinanten* under Knut Krabbes fana Knut Arfvidssons supplik i
landsknektarnes namn till hertig Karl. Arboga 1597 den 2 mars.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Högmectige högbrne f. a. n. f. och h., minn ödm. und. och tro-
plictige tienst jagh e. f. N. gerna bevisa vill och skall, thet jagh och
plictigh är, så lenge jagh fatige tienare lefve.
A. n. f. och h., lather jagh e. f. N. ödm. förnimma, att jagh
häfver efther e. f. N:s nåd. schrifvelse fogat migh hitt till thette
samqvem sampt medh någre flere af befället med alles knictes villie
och vettskap att lathe e. f. N. ödm. förnimma, att vi alle samptl. aete
och hålle e. f. N. för ricksens rätte föreståndere uti k. M:tz frånvaro
och ingen annan, vari ho han kan, och vele gerne håfve ospart för e. f.
N. både lif och all velferdh, hvar omtränge kunde, och efther jagh och
vi flere her nu tillstädes äre blifve unsagde af the personer, som sigh
här ifrå håfve syndrat, derföre är jagh i thet alle ödm:te begärendes
e. f. N:s gunstige och nådige beskärmelses bref.
Thernest, a. n. f. och h., äre och the fatige landzknicter i thet alle
ödm:te begärendes, att e. f. N. nåd. nu tectis håfve dem i ett gunstigt
betenkiande om theris lön, thy thet är 4 år siden de någen peninge
lön bekomme och 6 år siden de någen kläde lön bekomme: derföre
a. n. f. verdigis för Gudz skuldh håfve them nu dermed betäncte.
1597
909
Till thet tridie, a. n. f. och h., äre och the fatige tienere och be-
fälspersoner under fäniken ödm. begärandes, att e. f. N. i like måtte
täctis håfve them i ett gunstigit och nådigt betänkiande om theris
borgeleije för thette tilstundende år och derhos en viss ordningh opå
hvar person, efther som befället är till, ther vi fatige tienere håfve oss
att eftherrätte. Uti hvad måte jagh någen tidh kan och förmå e. f. N.
nåd. vilie att efterkomma, vill jagh migh på thet alle flitigeste der om
beflita, så lenge jagh fatige tienere lefver, så sant migh Gudh hielpe,
then jagh e. f. N. till ett långt lif och roligit regemente i thet alle
ödm:te vill håfve önskat och befallat. Medh all hast af Arboga 2
martii år 1597.
E. f. N.
underdånige och troplictige tienere och
lutinant under Knutt Krabbes fane
Knutt Arfvidsson.
•
Hertig Karls skyddsbref för dem, som besökt Arboga riksdag. Ar- 352
boga 1597 den 4 mars.
Samtida afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Vi Carl etc. Sverigis rikis arffurste och föreståndare etc. gore
vitterligit, att effter dy vi uthi sanningh förnummit håfve, att någre,
som thenne riksdagh icke besöcht håfve, skole håfve lathet sigh höre
att vele förhielpe förföre [o: förfölge?] them hitt till städis kompne äre;
så alldenstund her inthet annet handlet och trachteret är, än thett som
länder k. M. till Sverige och Påland etc. och vårt k. fäderneslandh
till välferd och beste, effter som sielfve handlingerne och besluthet nog¬
samt] bevise; derföre hvar någre kunne finnas, högre eller lägre, som
vele uthi någre måtte förachte eller förfölge them, som till denne
samptqvembd besöcht och then samptycht och bevilliget håfve eller
och samtyckandes varde, eller och them någen öfvervåld och orätt til-
foge; så är uthi fide besluth, som her giord är, så samhelligen förent
och bevilliget, att hvar med annen skall hafva upsatt lif och all sin
förmögenhet. Vele fördenskull på v. furst, regerandes kall och em-
betes vegne hafva tagit och anammat, som vi och nu her med tage
och anamme alle them som thenne herradagh besöcht håfve och ther
till samtyckiandes varde, thet vare sigh, adel, prester, krigsbefäll, bor-
gere, bönder heller andre, ehvar the kunne boandes vare, uthi v. furst,
hägn, fridh och försvar, serdeles att frede och försvare them för all
öfvervåld och orätt till lagh och rätte, dermed vi och vele tilsagt håfve,
och [o: att] hvar någrom her emot någon voldh eller förfölgelse tillfoget
Riksdagsakter III. 5®
9io
1597
eller tilbudit varder, då vele vi them således håfve fredet och försvaret,
såsom thet oss siälf hende och vederfarit vore. Förbiude fördenskull
alle, serdeles the som för vore skull vele och skole giöre och låthe,
att tilfoge någen her emot hinder eller förfångh i någre måtto vid vår
onåde, hembdt och tilbörligit straff. Der hvar i sin stadh må vette
sigh fullkompligen effter rätte. Af Arboga thenn 4 martii år 1597.
CAROLUS.
Måhända var det af den under n. 351 införda suppliken som detta
skyddsbref framkallades, om det än gäller samtlige deltagare i riksdagen och
icke endast krigsbefälet.
Rättegångssaker.
Enligt berättelsen n. 339 hölls den 28 februari vid »borgens ett slags
rättegång med någre adelsmän, Knut Bengtsson, Nils Bengtsson och Alf Eriks¬
son, som »beryktat» hertigen kringom landet och utspridt konung Sigismunds
bref. Bland »Samtida afskriftssamlingar ang. händelser 1594—1598» finns
i ett lägg a4/»—2/3 1597 några »besväringspunkter» mot Nils Bengtsson for¬
dom fogde på Västerås slott jämte hans svar. Innehållet rör sig emellertid
ytterst obetydligt om de politiska förhållandena och har därföre icke ansetts
behöfva tryckas.
Bland »Vittnesmål och förhör ang. lasteligt tal» i bunten »Handlingar
ang. politiska förhållanden 1595—1598» förekommer ett odateradt vittnes¬
mål af en borgare i Hudiksvall, Clas Högier, angående Knut Bengtsson.
Denne hade blifvit »lagd till gäst» hos honom och vid ett tillfälle frågat
med hvem de holle där i staden, konungen eller hans furstl. Nåde, och
fått till svar att de ville hålla sig vid Söderköpings beslut och erkänna
hertigen som riksföreståndare till konungens hemkomst. Vidare hade han
frågat Clas Högier, om de ville besöka Arboga herredag, och denne
hade svarat ja, hvarpå Knut Bengtsson sagt: »om I besöke Arboge herre¬
dag, då skole I miste then seglas I håfve, men vele I gifve migh 100
daler och sende en karl med migh till Polen, så skole I beholle ider seglas
fri och jagh vill förskaffe eder k. M:tz bref therupå». Knut hade ytterligare
vägrat att dricka hertigens skål m. m.
På denna rättegång syftar följande aktstycke.
353 Hertig Karls försvar mot några beskyllningar af ridderskapet och
adeln. Arboga 1597 den 7 mars.
Hertig Karls registratur P. I fol. 83 under dateringen »af
Arboga den 7 martii år etc. 1597».
Om någre hårde ordh h. f. N. häfver förnummit, att någre
af ridderskapet och adelen skole håfve latidt falle emoth
h. f. N.
Efther f. N. hertigh Carl etc. häfver förnummit, att ridderskapet
och adelen, som i går uppe på rådstugun håfve församblede varit, skole
1597
911
håfve haft om h. f. N. någre hårdhe ordh, i thet att the håfve sagdt,
att h. f. N. icke borde lathe bönder döme öfver någre adels personer,
som skulle vare skedt medh them h. f. N. lett stelle fram för menig¬
heten, the ther hade dragit omkring i landzenderne till att gore Suder-
köpings besluth om inthet och månge andre beskyldninger h. f. N.
tillagdt, hvilket beslut the och sielfve både underskrifvit och försegledt
håfve, så är h. f. N. i så mothe förnär sagdt, dy h. f. N. häfver icke
latidt ther någen dom afsägie, uthan efther Suderköpings besluth äre
the nogsampt dömpde, ty ther varder uttryckeligen förmelt, att the,
som ifrå samme almennelige frivillige föreningh affallandes vardhe, an¬
tingen för herregunst, eigen nytte eller andre orsaker, ehvadh nampn
thet helst håfve kan, dem ville man håfve sig ifrå sagdt och holle
them för riksens orolige och afsöndrede lemmer, så och k. M:tz orätt¬
rådige och riksens oproriske och [o]trogne men och federneslandzens
förderfvere och hielpe them emot stå och förföllie. Män för hvadh
men the nu vele them achte, som håfve handlet emot thet, som the
tilförende lofvet, samptyckt och försegledt håfve, det vill h. f. N. dem
hemstelt håfve. Och ändoch her i rikit icke brukeligit är, att bön-
derne någen adelsman döme skole; doch lickvel efther Suderköpings
beslut så vell af bönder som adelsmen oprättet och stadfest är och
uthi samme beslut uttryckeligen varder förmelt, att the samptligen vele
hielpe them att förföllie, som sig ther emot opleggie och en för alle
och alle för en svare, såsom och då strax så vel bönderne om adelen
som adelen om bönderne denn dom fellte, för hvadh men the achtes
skole, som ifrå samme beslut affölle eller sig ther emot oplade; der¬
före så håfve bönderne uthi sådane menige riksens stenders förbindelse
och sammenknippelse så stor rättighet öfver adelen, som adelen öfver
bönderne. Ty thet som är medh gemene samptyckie oprättet, thet kan
icke uthan gemene samptyckie omkull slåes.
En den 7 mars daterad obligation af de tre frälsemännen föreligger i
afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet; de erkänna sig ha handlat af »obe¬
tänkt mod och missförstånd» men ha »genom ridderskapsens förbön» fått
hertigens tillgift.
Med den finske fogden Abraham Melchersson, som varit en af Claes
Flemings medhållare, anställdes vidare på rådhuset en formlig rättegång.
I sin vid ett senare tillfälle afgifna protestation (tryckt hos Grönblad, Hand¬
lingar angående klubbekriget, första häftet, sid. 27) anför han om domstolens
sammansättning, att den bestod af »sex och trettio välbårne adelsmän föruthan
krigsbefelle, borgmester och rådh, som af städerne voro tid förschrifne, som
och på samme tidh voro tilstädes». Protesten afgafs i slutet af året »emot
borgerschapet här upå Stockholms rådhus, att the icke schulle stadhfäste
thenn dom, som blef afsagdt udi Arbogha utan någon vidare randsachning»,
mot hvilken dom han hade appellerat.
Den 6 mars utfärdade hertig Karl från Arboga till såväl krigsfolk som
allmoge i Finland ett förmaningsbref att nedlägga vapnen, tills konungen
912
1597
kunde komma in i riket eller gifva svar till den föreslagna beskickningen (hertig
Karls registr. 1597 P. I, fol. 75).
* *
*
Ständernas besvär.
Uti hertig Karls registratur 1597 finnas införda åtskilliga resolutioner på
ständernas enskilda besvär, så för menige man i Helsingland (3 mars), för
Västerås’ borgare (6 mars), knektehöfvitsmännen och befälet i Norrbotten
angående deras underhåll (6 mars), för Gefle borgare (7 mars).
Förhandlingar i landsorten
(utom med riksråden).
1) Adel och allmoge i Västergötland.
354 Fullmakt för Erik Stake till Hönssäter, Anders Lindersson till Säby
och Anders Gudmundsson till Hedåker att i Västergötland för¬
kunna Arboga riksdagsbeslut för dem, som ej infunnit sig på
mötet. Örebro 1597 den 11 mars.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 88 v. under dateringen:
»af Örebro denn 11 marth år 1597» med följande anteckning
efter afskriften: »samme mening för Peder Joenson på Vester -
gårdh, Arfved Månson till Svansholm, Måns Olofson till Graby
att förkunne uthi Småland» (jfr här nedan).
Vi Karl etc. gore vitterligit, att efther månge uthaf adel bådhe
innen rådz och uthan, så vell som af krigsbefehelet för ryttere och
knechter uthi Vestergötlandh, håfve sig ifrå then herredagh förhollit,
som vi till Arboge för riksens legenhet skuldh hade uthskrifve latidt
och nu egenom Gudz hielp öfverstånden är; så på thett the måge vette
hvadh opå fonte herredag att [o: af] the stender, som titt äre tilstedes
kompne, är beslutet vordit och sig med them therom förene och ther-
opå med thet förste förklare måge; derföre håfve vi afferdigedt desse
våre trogne män oss elschelige edle och velbördige Erich Stake til
Hönsesätter, Anders Linderson till Säby och Anders Gudmundson till
Hedåker och them uthi fulmacht och betalning gifvet att förkunne
samme beslut för dem, som icke till fonte herredag kompne äre. Be-
gäre fördenskuldh af them synnerligen samptligen och nådeligen, att
the vele tilsammen komme och vår villie, sampt hvadh som i Arboga
beslutet är af vårt bref och thet beslut som them medgifvet förnimme
och sig theropå egenom theres fulmyndige uthskickede fulkombligen
innen then tidh som uthi beslutedt förestemd är förklare. Dermedh
sker thet oss är till nådigt behagh och them sielfve lender till velferdh
och beste.
1597
913
Om ett särskildt uppdrag, som Erik Stake jämte Knut Kil fick till Erik
Gustafsson Stenbock, se nästa afdelning.
Hertig Karl begaf sig inom kort ned till Västergötland, därmed öfver-
raskande motpartiet, och tog själf, åtminstone delvis, örn hand underhand¬
lingen med västgötaadeln. Enligt hans almanacksanteckningar kom han den
16 mars till Bodarne på Tiveden och följandé dag till Marieholm. Den 18
kommo Anders Gudmundsson och Anders Lindersson till honom; samma
dag sändes Erik Stake och Knut Kil till herr Erik Gustafsson. Den 21 var
han i Lidköping; där mötte honom »en hel hop» af västgötaadeln, Clas An¬
dersson, Arved Svan, Tord Bonde, Hans Akesson med flere. Den 24 var
hertigen i Gamla Lödöse; dit återkommo Erik Stake och Knut Kil från herr
Erik Gustafsson; den 25 var han i Nylödöse, den 28 på Älfsborg, den 30
tillbaka i Nylödöse och den 2 april på Gräfsnäs; där träffade han Erik och
Svante Bielke. Den 5 april kom han till Skara, där han träffade herr Erik
Abrahamsson — hans sigill är verkligen vidfäst riksdagsbeslutet — och föl¬
jande dag talade han med västgötaadeln på rådstugan. Ett par dagar senare
bröt han upp och befann sig den 12 april åter i Örebro.
Sannolikt var det under denna hans resa, som en del af västgötaadeln
beseglade och undertecknade riksdagsbeslutet.
Tolf män af Marks härad kallas att möta hertig Karl på Älfsborg, 355
medförande sitt häradssigill, för att förena sig om Arboga riks¬
dagsbeslut. Marieholm 1597 den 18 mars.
Hertig Karls registratur P. I fol. 111 under dateringen: »af
Marieholm den 18 martii år etc. 97.»
Vi Karl etc. tilbiude ider, dannemän alle, som uthi Mark boen¬
des äre, vår gunst etc. Vi håfve förnummit, g. m., att h. Erich Göstaff-
son eblandh annedt, som han medh föge beskedh sig företagit häfver,
förbudit och ider förhindret, thet I den herredag, som vi för riksens
anliggiende tarf och ärender skuldh för någen tidh sedhen lathe till
Arboge egenom värt öpne prentede mandat tilsammen kalle och nu
egenom Gudz nåd. tilhielp af the stender, som ther tilstedes äre kompne,
hollén är, icke håfve kunnedt besökie. Derföre håfve vi varit föror-
sakede begifve oss hit nider i landzenden, på thet vi ider sampt andres
mening, som till samme herredag icke kompne äre, om samme herre¬
dags beslut förnimme motte och ider klagen och besvering optage och
förhöre, såsom och elliest örn riksens nödige och vårdande saker att
bestelle, efther k. M. etc. oss regementet uthi sinn frånvare betrodt
häfver och alle riksens ständer oss bådhe nu på thenne sidstholdne
herredagh och eliest på ådtskillelige tider tilförende therom offte bedit
och betrodt håfve. Begere fördenskuldh af ider samptl. synnerligen
nådeligen, I vele afferdige tolf fulmechtige af ider thäredt, som herredz-
signeter medh sigh håfve, hvilke till oss uthi Elfsborgh den N. N.
komme vele, ther vi dä vele tilstedes vare och uthi eigen person dem
vår meningh vele tilkenne gifve och ider klagemål optage och förhöre
och ther opå effther legenheten fulkomligit svar gifve. Dermedh I gore
914
1597
thet h:te k. M., hele riket och ider sielfve till velferdh och heste lender
och oss är till nådigt behagh.
Hvad resultatet blef af detta möte är icke kändt. Några häradssigill
äro, såsom redan nämnts, icke vidfästa riksdagsbeslutet och någon särskild
bekräftelse af allmogen är icke bevarad.
356 Jöran Posse Nilsson kallas till Marieholm för att förklara sig med
afseende på Arboga riksdagsbeslut. Marieholm 1597 den 18
mars.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 107 v. under rubriken:
»Till Jörgen Posse Nielsonn af Marieholm denn 18 martii
år etc. 1597».
Vår etc. Ider är vell vitterligit, Jören Posse, att vi för någen tidh
sedhen lathe kalle ider sampt alle riksens stender till thet möte, som
vi för riksens anliggiende tarf och legenhet skuldh till Arboge hade
förskrifve latit och nu egenom Gudz nåd. tilhielp öfverstånden är.
Och endoch vi vel hade förmodet, att I vårt budh hörsambl. schulle
håfve effterkommit, efftersom I sampt alle riksens stender oss uthi
Söderköping all lydne och hörsamhet tilsade att bevise vele, medhen
h. k. M. etc. utrikis vore, och fördenskuldh ider icke ifra thenne herre¬
dag förhollet, uthan ther tilstedes kommet och idert tidige rådh och
betänkiende brede vidh the andre riksens stender, som ther håfve för-
samblede varit, gifvet uthi the saker, som h:te k. M. och hele rikit
hade tilgode lendhe kunnedt; så förnimme vi doch likvel, att I mot
all tilförsicht håfve försuttit: för hvad orsak skuldh kunne vi icke vette.
Och efter på samme herredagh af the stender, som ther tilstedes
kompne äro, så bevilligedt och samptyckt är, att the, som sig therifrå
håfve förhollit, skole sig medh allerförste och allersenest innen sex
veke tidh hos oss förklare, hvadh heller the medh them uthi thet, som
på f:de herredag beslutet är, vele gore ett eller icke, heller hvadh
skälige gensager the kunne håfve theremot att förebäre, och att the
vele achte och holle alie the, som medh them icke vele gore ett uthi
thet, som beslutedt är och innen stempden tidh sig theropä förklare,
för riksens orolige och afsöndrede lemmer, hvilke till att straffe medh
riksens rådz rådh och menige stenders tilhielp efter nogsam under¬
visning och förmaning the oss håfve macht gifvet och theres hielp til-
sagdt; derföre håfve vi varit förorsakede att begifve oss hit nidher till
landzenderne att förnimme hvar och ens mening om samme herredags
beslut. Begere fördenskuldh nåd. såsom och alfvarl. förmane, att I
begifve Ider hit till oss till Marieholm, ändel. så lagendes, att I i
morgon till thet sidste her hos tilstedes äre. Dermedh etc.
Jöran Posses sigill förekommer under riksdagsbeslutet.
1597
915
Västgötaadeln uppmanas att inom utsatt tid förklara sig i fråga om 357
Arboga riksdagsbeslut. Nylödöse 1597 den 27 mars.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 116 v. under rubriken:
»Till adelen uthi, Vestergötland . . af Nylöse den 2 7 martii år
etc. 1597».
Vår etc. Eder är vel vitterligit, godhe män, att vi för någen tidh
sedhen lothe ider tilskrifve medh oss elsk. och velbördige v. t. tienere
Anders Linderson till Säby och Anders Gudmundson till Hedåker
och af ider begerede, rådde och förmante, att I egenom sex the eldste
och förnempste af idert medel ville gifve ider fulkomblige meningh
tilkenne om thet beslut, som nu på sidst holdne riksdagh i Arboge
giordt blef, och ider icke therifrå afsöndre. Och efther the sex veker,
som i beslutet förmelles, snart äre förlopne, uthi hvilke hvar i sin stadh
uthan någedt lengre opskof sigh skulle hos oss förklare, om han vidh
samme beslut blifve ville eller hvadh retmetige skäl och insager han
theremot hade att förebäre; therföre är ännu som förr v. n. vilie och
förmaningh, att I ider medh sådanne skäl, som till saken fyllest gore,
innen bestembden tidh theropå egenom idre uthskickede hos oss för¬
klare och ifrå the andre stender icke afsöndre, så frampt I k. M:tz och
federneslandzens, så väl som ider eigen velferdh sökie vele. Der I
vette ider efiftherrette.
Instruktion för Anders Lindersson till Säby och Anders Gudmunds- 358
son till Hedåker att förhandla med adeln i Västergötland på
Stora Vånga. Nylödöse 1597 den 28 mars.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 117.
Memoriale på verf och ärender, som h:ne f. och h. h.
Carl etc. Sverigis rikis arffurste och föreståndere etc. häf¬
ver opålagt och betrodt sine trogne tienere edle och vel¬
bördige Anders Linderson till Säby' och Anders Gudmund¬
son till Hedåker hos ridderskapet och adelen, som på Store
Vånge her uthi Vestergötland tilsammen komme, att för-
rette. Actum Nylöse den 28 martii år etc. 1597.
Först schole the gifve them tilkenne om her Erich Göstafsonns
handel, huru han häfver dragit ifrå k. M:tz slott och hus in uthi Dan¬
mark ther till att tage skydd och beskerm och låthet them stå så got
som odhe och öpne uthan någen mat och förrådh, så att, ther Gudh
förbiudhe, någen färe hade varet på ferde, då hade the kunnedt blifve
Sverigis rike uthan någet hinder och motståndh afhendt. Och efther
förfarenheten och väre historier uthvise, att theruthaf intet gott föllie
pleger, ner svenske män så begynne sökie beskerm och tilflycht uthi
fremmende konungerike och så flyttie och drage landh emillen; der-
gi6
1597
före begerer h. f. N. theres mening och betänkiende om her Erichs
handel att förnimme, såsom och hvadh tilförsicht rikit till honom och
andre sådane håfve skall.
Thernest, efther her Erich sig icke allenest thermedh otilbörligen
förhollit häfver, att han så skamligen häfver öfvergifvit k. M:tz befest-
ninger uthan någen nödh och färe, uthan och bådhe emot konungens
edh och Suderköpings beslut i månge mothe handlet, oansedt att han
thet sielf samptyckt, bevilligedt och underschrifvit häfver och elliest
månge gånger lofvet, att han deröfver hålle vill; derföre vill h. f. N.
sig hos dem förvettet håfve, om them synes rett vare och Sverigis lagh
sampt Suderköpings beslut likmetigt, att han om någen befalningh
hereffther skall betrodd vardhe, så och om the vele bekenne honom
för lagman her i landzenden.
Till thett tridie, såsom h. f. N. egenom tvenne sine schrifvelser
häfver them förmanet, att the sigh opå thet beslut, som på sidstholdne
riksdag i Arboge giordt blef, medh thet förste förklare skulle med
sådanne skäl, som till saken fyllest gore; så är ännu h. f. N:s nådige
begeren så och trogne rädh och förmaning, att the så bestelle vele,
och ther the inge skälige insager theremot håfve, att the då velle
samme beslut efther then copie, som thenne h. f. N:s uthskickede
medgifven är, medh eigen handh och signeter stadfeste och confirmere,
såsom och elliest efther legenheten och tilfället sielfve besluthet, och
endoch icke des mindre hos h. f. N. egenom sex the eldste och för-
nempste af theres medel muntligen förklare.
359 Formulär till bekräftelse af Arboga riksdagsbeslut för adeln i
Västergötland.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 119 under rubriken:
»Adelens förskrifningh uthi Vestergötlandh att förena sigh om
Arboga beslut medh the andre stender. Af Nylöse den 27 martii
år 1597».
Vi efftherskrifne af ridderskapet och adelen, som uthi Vestergöt-
lanndh boendes äre och her uthi Store Vånge håfve församblede varit,
gore vitterligit, att then h:ne f. och h. h. Carl Sverigis rikis arffurste
/och förståndere etc. häfver af os samptligen egenom sine uthskickede
godhe män och bref hegerdt, att vi oss förklare skulle, om vi medh
the andre stender, som på then riksdagh nu sidst uthi Arboge hollén
är håfve tilstedes varet, thett beslut som ther är giordt och oprettet
[d: holle vele]. Så aldenstundh vi icke besinne någhédt uthi samme
beslut vare författet, som icke försvarligit är bådhe för Gudi och
mannom, och med k. M:tz etc. edh, Sverigis lagh, arfföreningen, k.
Göstaffs testemente och andre föregångne handlinger öfverens kommer
och till k. M:tz och federneslandzens velferdh nyttigt är; derföre håfve
1597
917
vi oss theruthinnen ifrå the andre stender icke syndre kunnet eller
velet. Lofve fördenskuldh hermedh vidh vår christelige tro, adelige äre
och sanningh, att vi samme beslut icke allenest för väre personer
obrotzligen i alle sine punchter holle och gille vele, uthan och andre,
som ther till ännu icke samptyckt håfve, rådhe och förmane, att the
sigh therifrå icke afsöndre, uthan medh oss och the andre riksens stender
förene vele. Der och någen funnes, som efter nogsamp undervisningh
sig icke uthi samme beslut medh oss och the andre riksens stender
förene ville eller sådane skäl frambäre, som till saken fyllest gore,
hvarföre han thet icke gore kan, dem vele vi achte och holle för riksens
orolige och afsöndrede lemmer, hvilke till att strafte vi var hielp och
bistondh h. f. N. vele her medh håfve lofvet och tilsagdt. Till ytter-
mere visse håfve vi förskrifne väre nampn herunder medh eigen handh
skrifvet och väre sedvanlige signeter förseglet.
Huruvida någon sådan bekräftelse verkligen blifvit utfärdad är obekant.
Om resultatet om hertigens egna förhandlingar med västgötaadeln med¬
delar han följande upplysningar i ett bref till grefve Axel från Örebro den
23 april (hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 159 v.).
Såsom vi ider, grefve Axil, tilförende lofvet håfve, att vi skulle
lathe ider förnimme hvadh som adelen i Vestergötlandh häfver svaredt
till thet beslut, som uthi Arboga giordt blef, så hade vi vell strax ifrå
Schara velet ider thet förstå lathe, män sä kunne vi för thet store öf-
verlop och bekymber, som vi der då hade, icke komme thet tilvege.
Vele fördenskuldh nu lathe ider therom förnimme, nembl. att the först
håfve, som theres gamble vane häfver varit, skutet och ropet sig opå
riksens rådh och andre stender. Andre dagen efther vi vore kompne
till f:de Schara, håfve the trängtz och lupet hvar om annen och be-
geret och tilbudit sigh godhvillel. f:de beslut att besegle, endoch vi
dem hvarken dit kallet eller therom bedit eller förmanet hade. Hure
lenge eller med hvad alfvar the nu theröfver holle vele, varder tidhen
medgifvendes. — — —
2) Adel och krigsbefäl i Östergötland.
Hertig Karl uppfordrar adeln och krigsbefälet i Östergötland att 360
inom viss tid förklara sig i fråga om Arboga riksdagsbeslut.
Arboga 1597 den 6 mars.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 77 v. under dateringen:
»af Arboga den 6 martii år etc. 97». En afskrift under dateringen
8 mars förekommer bland Ture Jakobsson Rosengrens kopior.
Vi Karl etc. Tilbiudhe ider oss elskelige edle velborne velbördige
manhaftige godhe men af adel sampt krigsbefäl öfver ryttere och
918
1597
knechter, som uthi Östergötland boendes äre, vår etc. Vi vele ider,
godhe men, nåd. icke förholla, efter som ider sielfve vell vitterligit är,
thet vi för någen tidh sedhen lathe ider så vell som alle andre riksens
stender egenom vårt öpne prentede mandat kalle till then riksdagh,
som vi då för riksens anliggiende tarf och legenhet skuldh hade hit till
Arboga förskrifve latidt och nu egenom Gudz nådige tilhielp öfver-
stånden är, och endoch vi vel hade förmodet, att I vårt budh hörsambl.
skulle håfve efterkommidt, efter som 1 sampt alle riksens stender oss
uthi Suderköping all lydne och hörsamhet tilsade att bevise vele,
medhen k. M. etc. uthrikis vore, och fördenskuldh ider icke ifrå thenne
herredag förholle uthan ther tilstedes kommidt och ider tidige rådh
och betänkiende bredhe vidh the andre riksens stender, som her håfve
församblede varit, gifvet uthi the saker som k. M. och federneslandet
hade till godhe och velferdh lendhe kunnedt; så förnimme vi doch
lickvel, att I vårt budh emot all tilförsicht och idert eigidt lyffte håfve
försetedt, och endoch h:te k. M:tz förbudz bref imedlertidh vore kom¬
mit, ther medh h. k. M. af kon. macht och myndighet förbudit häfver,
att ingen af ider antingen sielfve heller egenom idre fulmechtige
samme mothe skulle besökie, doch lickvel hade ider icke bort ther-
opå så mycket sehe, att I ider therföre skulle håfve ifrå samme mothe
förhollit, ty ther är ingen tvifvelsmål, thy [o: att?] ther h. k. M. hade vist
hvadh nödh som på ferdhe är, efther som I sielfve sehe för ögonen
och thenne riksdagh förorsaket häfver, såsom och hvadh ther skulle
förhandlet vardhe, då hade h. k. M. visserligen icke allenest för:de her-
redagh inthet förbudit uthan och medh sine konunglige bref opåbudit
och sammenkalle latidt, efther ther intet annedt handlet är, än thet
som lender k. M. sielf, h. k. M:tz eftherkommende och hele rikit till
velferdh och beste och i ingen mothe strefver emot h. k. M:tz höghet och
myndighet, som uthi f:de bref föregifves. Dernest så häfver h. k. M.
myckit hårdere protesteret och sig besveredt öfver then herredag, som
senest i Suderköping holts, och är doch samme protestation och för-
budh af alle riksens stender så väl som ider sielfve ofulkombligen
achtet. Hvarföre synes oss fast underligit, att I theraf nu lathe ider
så högeligen beveke, helst medhen I tilförende sådanne bref ofulkomblige
achtedt håfve och sielfve samptyckt, att inge saker skulle till Polendh
skiuthes heller någedt förbudzbref gelle, som thedhen efther komme.
Och efther her nu på thenne tidh intet är beslutedt, såsom eij
heller uthi Suderköping tilförende, än thet som k. M. och rikit gagne-
ligit är och till velferdh och bistondh lender och med k. M:tz eigen
edh, Sverigis lag och andre föregångne handlinger öfverenskommer,
efther som af sielfve beslutedt är till att sehe, therföre håfve riksens
stender, som her till thette mothe håfve församblede varit, sig så sam¬
satt och förenedt, att alle the som icke vele gore ett medh them uthi
thet som nu på thenne tidh och elliest tilförende i Suderköping hafve[r]
frivilligen giordt, samptyckt och beslutedt varit och theropå medh thet
1597
919
förste och innen sex veke dagh sigh hos oss förklare, them vele the
achte och holle för riksens orolige och afsöndrede lerner, hvilke till att
straffe the oss medh riksens rådz rådh håfve macht gifvet och all theres
hielp tilsagdt. Vele fördenskuldh håfve af ider samptl. synnerl. och
nådel. begeredt, såsom och troligen och alfvarligen rädt och förmanedt,
att I ider ifrå thenne riksens stenders förening icke afsöndre uthan
medh them samhellige och enige blifve och oss egenom fyre eller sex
[the] förnempste och eldste af idert medel ider mening om samme be¬
slut, af hvilkit vi ider en copie tilsendhe, såsom och hvadh I äre til-
sinnes att gore medh thet förste och innen bestempd tidh förnimme
lathe. Der medh sker thet som lender till k. M:z, hele riksens och
ider eigen velferdh och oss är till nådigt behag. Eder etc.
En odaterad skrifvelse af ungefär likartadt innehåll utan adressat och
uppsatt i ständernas namn föreligger i afskrift bland Riksdagsakta i Riks¬
arkivet.
Hertig Karl uppfordrar Tyke Larsson Gyllencreutz och Ture Jakobs- 361
son Rosengren att förklara sig i fråga om Arboga riksdags¬
beslut. Örebro 1597 den 13 mars.
Hertig Karls registratur 1597 P I fol. 91 v. under rubriken:
»Till Tyke l.arsson och Ture Jakobsson .... af Örebro den 13
martii år etc. 97».
Vår etc. Endoch vi vel hade förmodet, g. m., att I så vel som
andre af adel ther i landzenden skulle thett mothe hörsambligen håfve
besöckt, som vi för någen tidh sedhen egenom vår öpne prentede
mandat lothe för riksens tarf och legenhet skuldh till Arboge förskrifve;
doch lickvel, effter thet icke är skedt, så på thet att I sampt the andre
af adel ther i landzenden måge vette hvadh ther är förhandlet och af
the ste[n]der, som ther tilstedes kompne äre, beslutedt; därföre sendhe
vi ider en copie af samme beslut sampt ett bref till all adelen ther i
landzenden bådhe innen rådz och uthan, nåd. begerendes, så och flite-
ligen rådendes och förmanendes, att I vele lathe the andre af adel
tilsammen kalle och them samme beslut och bref föreläse och ider
samptlige hos oss innen sex veker dagh egenom idre fulmechtige ful-
kombligen theropå förklare. Dermed I gore, det k. M., hele rikit och
ider sielfve är till velferdh och beste.
Om resultatet af förhandlingarna med adeln i Östergötland se Svenska
Riksdagsakter IV, sid. 28.
920
159?
3) Adel och krigsbefäl i Småland samt Kalmar stad.
362 Fullmakt för Per Jonsson Lilliesparre till Västergård, Arvid Måns¬
son till Stensholm och Måns Olofsson till Graby att i Småland
förkunna Arboga riksdagsbeslut för dem, som ej infunnit sig
på riksdagen. Örebro 1597 den 11 mars.
Skoklostervolymen n. 177 (folioserien) fol. 36 med påteckning
(af Sten Baner): »Copia af hertig Carls fulmacht för Per Jonson,
Arved Månson och Måns Olofson att handla med adelen och
krigsfolked i Smålandb om Arboga beslut till att samtyckia: then
tö martii a:o 97 med f:de Måns Q. bekommed.»
Vi Karl etc. (mutat is mutandis = n. JJ4-)
Ett öppet bref till adel och krigsbefäl i Småland, dateradt Arboga den
8 mars, af samma innehåll som n. 360 förekommer i Skoklostervolymen n.
177i fol. 35.
3g3 Smålandsadelns första svar angående Arboga riksdagsbeslut. Eksjö
1597 den 9 april.
Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII fol. 156 underrubriken:
»Småläningarnes af adel svar till försten om Arboga beslut och
de 6 veckor dag. Dat. Ekesiö d. 9 april anno 1597».
H:ne furste, a. n. h., e. f. N. etc.
A. n. f. och h., gifve vi e. f. N. ödm. och. und. tilkiänna, att vi
håfve bekommit e. f. N. bref, som Peder Jonson til Västregård, Arfved
Månson till Svansholm, Måns Olson till Graby håfve låtit oss förkunne
och tilkiänna gifve, hvilket lyder, att så månge som icke vore vid den
herredagh i Arboga skulle sig förklara på de puncter, som der blefve
beslutne och samtyckte utaf dem, som der tillstädes vore, och om vi
vele giöra ett med dem. A. n. f. och h., på hvilke f:ne puncter vi nu
fulkommeligen icke kunne gifva e. f. N. svar, efter vi nu här så få af
adelen församlade äre, synnerligen håfve de älste icke kunnat komma
tilstädes för den oläglige tid och oföre skul, som nu äre. Derföre äre
vi samtekn och ödm. bönfallandes, att e. f. N. ville värdes af furstelige
nåde och gunst hafva tålamod och ännu gifve oss dag och respit, till
dess att Gud vill vägarne kunne blifva torre och gräs kommer på
marken och lägligit blifver, att de gode herrar riksens råd och vi alle
samteligen både af adelen och krigsbefäl, som icke vore i Arboga,
kunne komma tilstädes och samtekn gifva e. f. N. en ödm. svar på
samma föreskrefne puncter. Men hvad det förbund och beslut [an-
1597
921
langer?], som uti Upsala och Söderkiöping giort är, det [der?] vele vi
blifva vid och ingalunda gå derifrån.
Vidare n. f. och h., hvad k. M. v. a. n. konungs förmodande
lyckelige hemkomst tilkommer, den äre vi alle högeligen åstundandes
och önskande, bedie fördenskull ödm., att e. f. N. ville med riksens
rådz gode betänkande och samtycke tilförende och (siel) bruka någre
gode män uti legation till h. k. M. med e. f. N. bref, fliteligen begiäre,
at h:te k. M. ville med allerförsta, efter som nöden kräfver, begifva
sig hit till Sverige och när h. k. M. kan komma hit in i riket, då ville
[vi] vist förmode, såsom och fliteligen och ödm. önske och bede utaf
den alsmächtige evige Gud, att h:te k. M. sig med e. f. N. och riksens
råd så uti regeringen förenandes och samsättiandes varde, att det med
Gudz nådige tilhielp kan lända h. k. M., e. f. N. och alla ständerna i
vårt fattige fädernesland til mycken välfärd, långvarig fridsämja och
enighet.
Desslikest a. n. f. och h., der som någre kunno finnas, som håfve
fört någet ondt emellan h. k. M. och e. f. N., så förse vi oss ödm.
till h. k. M. och e. f. N., att sådant icke måtte oss tillräknes. Samma¬
ledes der som någre håfve berättet för e. f. N., att någon uti denne
landzänden Småland skulle hafva tagit sig något före, anten med ord
eller gierningar, det som skulle vara emot h. k. M. och e. f. N., så
skal det med Gudz tilhielp aldrig befinnes. Och fördenskull förse vi
oss, at e. f. N. icke den tankan om oss håfve ville, utan vi begiäre
ödm., at e. f. N. ville värdes till att vara oss för en gunstig och nådig
förste och herre och uptaga denne vår ringa dock velmente mening
till gode. Uti hvad måtte som vi kunne och förmåge vara e. f. N.
till ödmiuk[t] och tienstvillighet skal e. f. N. oss dertill altid finna väl¬
villig, det Gud kiänne, han är och den, som vi e. f. N. samt e. f. N.
högborne furstinna och lifsarfvingar till ett lyckesamt och roligit rege¬
mente ganska ödm. vele hafva befallad. Datum Ekesiö d. 9 april
anno 1597.
Hertig Karls svar med anledning af Smålandsadelns skrifvelse. 354
Nyköping 1597 den 29 april.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 162 v. underrubriken:
»Till gemene ridderskapet och adelen i Smålandh samt krigsbe-
felet öfver ryttere och knechter thersammestedes belangande Ar¬
boga beslut. Af Nyköpingh den 29 aprilis år etc. 1597».
Vår etc. Vi håfve för någre dager sedhen bekommit ider schrif-
velse, godhe män, medh idre uthskickede g. m. edle och velbördigh
Per Joenson stalmester och Joen Arfvedson knechtehöfvidzman, uthi
hvilken I lathe förstå, att I icke ännu kunne förklare ider på then af-
handlingh och beslut, som nu sidst i Arboga af the meste riks stender,
922
1597
som ther då tilstedes vore, giordt och samptyckt vart, uthan hegare
videre dag ider derom att betenkie och sampsättie. Deropå vele vi
ider nåd. icke förholle, att aldenstundh I någre veker, för än samme
riksdagh hollén vart, vel förnumme af the öpne tryckte mandat, som
vi derom så vell till ider som öfver hele rikit lothe uthgå, hvadh som
opå f:te riksdagh skulle förhandlet blifve, hvilkit förnembligen gick
theropå: till att betenkie om k. M:tz etc. hemrese hit i rikit, hureledes
then fogeligest och medh förste ske motte, så och att hvadh som til-
förende uthi cröningen i Upsala och sedhen i Suderköpingh afhandlet
och beslutet vart skulle videre stadfest och i sielfve verket stelt blifve,
på thett thenn oredhe, som i hele rikit opkommen är, kunde afskaffet
och förtagen vardhe; derföre hade vi vel förmodet, såsom tjlbörligen
hade varit, att I så vel som flere bort hade, att I skulle komme ther
tilstedes och medh the andre riksens stendher gifvit idert betänkiende
i saken tilkenne eller och nu sedhen innen then tidhen, som f:de Ar¬
boga beslut inneholler, gifvet idert uttryckelige svar och förklaringh
theropå, hvadh heller I vore tilsinnes gore medh the andre stender
ett uthi thet som ther afhandlet var eller hvadh skälige insager I kunde
håfve theremot att förebäre, aldenstundh riksens höge tarf och legen¬
het och att förekomme all olycko, som syntes vele tilstundhe både
öfver ider och idre hustrer och barn, och in summe hele riksens för¬
derf så krafde. Män efther thet ännu icke skedt är, uthan att I först
uthan tvifvel egenom ondhe menniskiors tilskyndhen håfve hollit ider
therifrån och än hertill ifrå the andre stender afsyndret och icke velet
hielpe till thett, som i f:te Arboga beslutedt är och sig förnembligest
grunder opå, att h:te k. M. motte medh förste legenhet komme hem i
rikit igen eller och en bättre ordningh och regeringh uthi rikit före-
tagin vardhe, så och medh mere alfvar vordit fulbordat hvadh som
bådhe i Upsala och Suderköpingh [beslutit vardt?], på hvilket I ider
berope, än som hertill skedt är; derföre tänkie vi inthet videre
ider therom opåminne uthan vele rette oss efther the beslut, som
giorde äre, som är konungens edh och försäkringh, Sverigis lag, arf¬
förening, Suderköpings afskedh och endtlige Arboga beslut, försehe
oss att mången erligh svensk mann oss theruthinnen gör ett trogidt
bistondh och serdelis, när the vele öfvervege hvadh nödh och älend-
het thette v. k. federnesland nu är kommit uthi och mere anse sådane
skälige och laglige föregångne handlinger, än hvadh som någre orolige
menniskier innen och uthan rådz dem svikligen inblåse och förföre
vele, allenest för then trengtan och lengdtan skuldh, att the måge re-
gere och handle uthi rikit, riksens rente partere och bythe sigh emillen,
efther som them sielfvom synis, såsom uthi mång år häfver för hender
hafts, rikit till alsomstörste och merkeligeste skadhe och uthmergelse,
ther [utöfver] nu mången klager och varder [theregenom] tillbake satt
för thet han troligen förtient häfver, efter riksens oförmögenhet icke
tilseger them tilbörligen vedergelningh bekomme lathe, som thet tro-
1597
923
ligen och erligen förtient häfver, för förtalde orsaker skuldh, och borde
medh rette the personer, som k. M. etc. uthaf landet förhulpe uthan
vårt och meninge riksens stenders vetskap och villie, lathe sigh mere
alfvar vare om hiertet och hielpe h. k. M. åther hit hem igen, än som
nu sker, så kunde thet gå bätter och skickeligere till i rikit. Män thet
är klart och vel till att merkie, att störste omsorgen är hureledes att
någre af rådet motte få håfve theres regemente som the ville, thet gä
sedhen om konungen och federneslandet huru thet kann; att h. k. M.
kommer hit sendt eller aldrigh thet geller them alt like. Thette håfve
vi velet ider till svar igen gifve latidt och vele vi, som f:t är, rette oss
efther f:te beslut och therifrå icke trädhe eller them i någre mothe för-
andre lathe. I måge pä ider side gore hvadh ider synes och stå hvadh
fara som eftherföllie vill. Gudh ider befallendes.
Om de fortsatta förhandlingarna med Smålandsadeln se Svenska Riks-
dagsakter IV, sid. 33.
Hertig Karl uppfordrar borgmästare och råd samt menigheten i 365
Kalmar att förklara sig ifråga om Arboga riksdagsbeslut. Ore¬
bro 1597 den 13 mars.
Hertig Karls registratur 1597 P. Iföl. 92 underrubriken: »Till
borgmestere och rådh samt menigheten i Calmerne stadh belan-
gende den herredag, som i Arboge hollén och öfverstanden är.
Af Örebro den 13 martii år etc. 97».
Vår etc. Vi vele ider, godhe männ, nåd. icke förholle, efther som
ider sielfve vel vitterligit är, thett vi för någen tidh lothe ider så vel
som alle andre riksens stender igenom vårt öpne prentede mandat
kalle till thenn riksdagh, som vi då för riksens anliggiende tarf och
legenhet skuldh hade till Arboge förskrifve låtidt och nu egenom Gudz
nådige tilhielp öfverstånden är, och endoch vi vel hade förmodet, thett
I vårt budh hörsambl. skulle håfve eltherkommit, efther som 1 sampt
alle riksens stender oss uthi Suderköping all lydne och hörsamhet
tilsade att bevise vele, medhen k. M. etc. uthan rikis stadder vore, och
fördenskuldh ider icke ifrå then herredagh förhållit uthan ther tilstedes
kommit och idert rådsamme betänkiande bredhe vidh the andre riksens
stender, som the[r] håfve församblede varit, gifvet uthi the saker, som lute
k. M. och rikit hade till velferdh och godhe lendhe kunnedt; så förnimme
vi doch lickvel att I vårt budh emot all tilförsicht håfve försutit, hvilket vi
ider ke så mycket tilreckne som then orolige menniskien Carl Göstaffson,
hvilken så väl i thenne motte som elliest häfver beflitedt sig att förhindre
k. M:tz och riksens velferdh och beste och ider sampt mången erlig man
ther i landzenden medh voldh, hot, truf och undsägelse ifra samme
mothe afskrekit och therifrå förhållet. Så på thet I måge vette hvadh
924
1597
ther är af the stender, som titt äre tilstedes kompne, afhandlet och
beslutedt vordet, derföre sendhe vi nu ider hermedh en copie af samme
beslut, nåd. begärendes, såsom och troligen rådendes och förmanendes,
att I ider ifrå samme riksens stenders föreningh icke afsöndr? uthan
medh them samhellige och enighe blifve och oss medh thenne vår uth-
skickede ider meningh om samme beslut, såsom och hvadh I äre til-
sinnes att gore medh thet förste förnimme lathe, så frampt, att hvar
thet icke sker, så håfve riksens stender, som till thetta mothe håfve
församblede varit, sig så sampsatt och förenedt, att alle the, som icke
vele gore ett medh them uthi thet som nu på thenne tidh och elliest
tilförende i Suderköping häfver frivilligen giordt, samptyckt och
beslutedt varit och theropå medh förste sig hos oss förklare, them
vele the achte och holle för riksens orolige och afsöndrede lem-
mer, hvilke till att straffe the oss medh riksens rådh och stendernes
radh håfve macht gifvet och theres hielp tilsagt. Rådhe ider förden-
skuldh ännu som tilförende, att I ider sielfve i saken rätte och medh
the andre stender heruthinnen ett gore. Dermedh sker thet som len-
der till k. M:tz, hele riksens och ider egen velferdh och oss är till
nådigt behagh etc.
Ett postskriptum handlar om Karl Gustafsson.
En tidigare skrifvelse till desamme, daterad Arboga den 2 mars, är in¬
förd i hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 67 v. Det är emellertid sanno¬
likt, att brefvet är feldateradt; det talas i detsamma om de sex veckornas
tid till förklarings afgifvande och den 2 mars hade ju intet definitivt beslut
i det afseendet fattats. — Att ofvan införda skrifvelse af magistraten besva¬
rats framgår af följande nummer, men svaret synes icke längre vara bevaradt
ens i afskrift.
366 Hertig Karls svar med anledning af magistratens i Kalmar skrifvelse.
Nyköping 1597 den 29 april.
Hertig Karls registratur P. I fol. 163 v. under dateringen: >af
Nyköpingh denn 29 aprilis år etc. 1597».
Vår etc. Vi håfve bekommit ider schrifvelse, godhe män, till svar
och [o: om?] then afhandlingh och beslut, som sidst i Arboga giord
blef; så hade vi vel förmodet, att I ider annorledes theropå skulle för-
klaret håfve. Och endoch I förevende thet förbudz bref, som I af
k. M. etc. bekommit håfve, lickvel aldenstundh I, någre veker förr än
samme riksdag hollén vart, vel förnumme, hvadh som ther skulle för-
handlet blifve, nembl. till att beslute om k. M:tz etc. hemrese hit i
rikit, hureledes thet fogeligest och medh förste ske motte, på thet h.
k. M. sielf kunde afskaffe och förtage then orede, som her i rikit op-
1597
925
kommen är, så och att stadfeste och stelle i verket hvadh som til¬
förende afhandlet och beslutet vart; derföre hade thet varit tilbörligen,
såsom I och hade skyldige varit så vell som andre riksens stender latit
samme mothe medh idre fulmechtige besökie till att gifve idert betän-
kiende i saken medh the andre stender tilkenne eller och att I nu
hade ider ther opå nogsampt och uttryckeligen förklaredt, hvadh heller
I äre tilsinnes gore medh the andre stender ett uthi thett som ther
afhandlet var eller hvadh skälige insager I kunne håfve theremot att
förebäre, anseendes riksens höge tarf och legenhet och till att före-
komme all ölycke, som synes tilstunde vele bådhe öfver ider och idre
hustror och barn och in summa hele riksens förderf. Män efter thet
icke skedt är etc. (i allt väsentligt lika med n. 364).
Om den slutliga uppgörelsen med staden Kalmar se Svenska Riksdags-
akter IV, sid. 35.
Förhandlingar med några af riksråden.
a) Hertig Karls försvarsskrift.
Hertig Karls vederläggning af de beskyllningar, som några af riks- 357
råden i sina skrifvelser till ständerna i Arboga mot honom
framställt. Arboga 1597 den 4 mars:
Samtida afskrift, stundom ända till meningslöshet fördärfvad,
bland Riksdagsakta i Riksarkivet, jämförd med en likaledes dålig
afskrift i Arboga stadsarkiv, som dock på några ställen möjlig¬
gjort rättelser. Förbättringar, tillägg, äfvensom ord hämtade från
sistnämnda afskrift satta inom klammer.
Denn h:ne förstes och herres h. Carolus Sverigis etc. rettme-
tige svar på de ogrundede beskylninger, som någre af riksens
rådh i theres skrifvelser till [riksens] ständer, i Arboga hafva
församblede- varit, h. f. N. tillagdt hafva.
Först beskyller riksens rådh, at h. f. N. häfver handlet emot Sve¬
rigis lag och Suderköpings afskedh, i thet h. f. N. häfver utan theres
rådh och betenkende låtet beramme then herredag, som her nu hollén
är, för hvilken orsak skull the och icke håfve velet then besökia. Dertill
er h. f. N. rettmätige svar, at h. f. N. icke litet förundrar, thet the
dierfves [före fram?], at theres betenkiande icke är thertill fordrat
heller dem et ordh om samme möte tilskrifvet, hvilket de dock sielfve
vete [och med?] theres f:de skrifvelse bekenne, at li. f. N. uti Stock¬
holm i egen person om samme möte med them talet häfver och ifrån
Gripsholm, fören h. f. N. begaf sig till Stockholm, therom skrifvit them
till. Så er och then handel icke någen privat sak, uthan kommer menige
riksens ständer vedh, hvarföre icke häfver giordtz behof till någen
Riksdagsakter III. 59
g2ö
1597
serdeles therom skrifve, utan var aldeles nogh, att menige riksens
ständer egenom et egit mandat samptlige vordo kallade, uti hvilket a£
riksens rådh uttryckeligen vardt begeret, att the för the orsaker skull,
som ther förtalde äre, ville tilstädes komma; och effter theraf er nu
klart, at them [therom er?] i tidh lagligen tillkenne gifvit, så håfve the
sielfve emot Sverigis lag, Söderköpings beslut och förening handlet, i
thet the icke håfve h. f. N. therifrän rådt, om the hade achtet thet
vare k. M., h. f. N. och [riket?] skadeligit, heller thertill styrkt och
thet sielfve besöcht, om thet hade varit gagneliget.
Till thet andra beskylles h. f. N., at h. f. N. med samme herre¬
dags utskrifning häfver handlet emot thette och alle andre konunge-
rikes loflige bruk, effter thet är [af] h. f. N. [på]budit, seden h. f. N.
regeringen i Stockholm afsagd hade och k. M. sielf therom medh k.
M:tz utskickede budh och kammarjunker velbördig Lindorm Nielson
[vete låtit], hvilket seden [af enskylte] personer, som icke håfve varit
till någen almenlig handel eller beslut fulmechtige heller kallade utan
till [marknader] församblade, bevilliget och samptycht är. Thertill [er]
h. f. N. retmetige svar, thet riksens rådh hade bort bevise, at med
samme riksdags utskrifning vore handlat emot thette och alle andre
konungerikers loflige bruk och icke tillagt h. f. N. en sådan grof be-
skyllningh utan bevis. Ty först [så] berömme the sielfve, at the, som
i konungs stadh förordnede äre, håfve macht och myndighet att ut-
skrifve riksdag, när så behof göres och [för riksens tarf] icke [annars
vara] kan, och endoch h. f. N. sade sig af med regeringen uti Stock¬
holm, såsom [och] therom skref h. k. M. till, så är thet doch skedt
med thet velkor, om icke stenderne ville hielpe till att afskaffe den
ville och orede, som uti regeringen uppkommen är, till thenne herre¬
dag, som nu hållen är, vore öfverstånden, på hvilken h. f. N. ville
gifve ständerna tillkänne om then store oordning, som uthi riket op-
kommen var, och theres rådh och betenkiende förnimma, om the ville ther
hielpa till att afstelle, och ther h. f. N. hade sig med regeringen ful-
kommeligen afsagdt, sä hade h. f. N. sig dog [förbe]hållet uti samme
sin [upsägning?] såsom uti sin skrifvelse till h. k. M. om f:de riksdag;
så håfve vi och exempel både uti väre och fremmande historier nogh,
at privatpersoner håfve sig mycket mere företagit, ther riksens rådh
icke håfve sig så myket fäderneslandzens velfärdh vårde låthet, som
thet sig med rätte borde, uthan för gunst och nåde till riksens store
skade och förderf skrymtet, hvilken theres gerningh och företagende
än her till dags ingen erlig svensk man häfver kunnet straffe eller ogille
— doch hvad Engebret, Karl Knutsson och h. Christiern Nilsson håfve
giordt och utrettet, thet vise någre [o: väre?] historier nogsampt ut.
Ther riksens rådh och vele sig rätt betänkie och läte icke anner
trenchten blinde theres [ögon], så tror h. f. N. visserl., at hvarken the
eller någen annen, som sitt federnesland gott unner, skall kunne neke,
at h. f. N. ju till samme möte häfver haft orsak nogh och at thet
1597
927
göres behof, meden så stor syndringh, örligh och krigh i alle landz-
ender uti riket opkommit äre och landzens ytterste förderf synnes
velle åstunde, hvilket the och uti sin skrifvelse bekenne, ther the kalle
thette riket ett fattigt och bedröfvet rike, till hvilket the sielfve fast
håfve hulpit. Men ther thet skall hetes vare giordt emot thette och
andre landz loflige bruk, at h. f. N. häfver i samme mandat låtet settie
någre vilkor, doch icke, som riksens rådh skrifve, tunge och besverlige
utan the, som med sielfve handelen aldeles öfverens komme och theraf
rätteligen föllie, som är, at the, som samme möte icke besökie ville
och hielpe till, att k. M. motte komme i riket igen och then ölycke
och landzens förderf, som synes visserl. villie tilstunde, hielpe till at
förekomme och afverie, the skola achtes för sådanne män, som sin
rätte konungs närvare icke gerne såge och sitt fäderneslandh icke vell
mene;1 thet och riksens rådh håfve tillagt till samme mandat, att the,
som icke vele komme, skole blifve hemptede, therutinnen håfve the
giordt h. f. N. stor orätt och h. f. N. en osanferdigh beskylningh för-
vitt, ty h. f. N. är ingen tyrann utan en christen förste, then hvarken
mot them eller någen annen emot lag och rätt ville heller häfver handle
låtidt heller någen voldföre, utan häfver berammet effter andre landz
loflige bruk et frit mothe, till hvilket hvar motte komme, som komme
ville, och vare therifrån, som icke vele tilstädes komma, uti hvilket
hvariom och enom häfver frit varit seije sin meningh. Doch kann
man deruppå märke, huru troligen de sitt fäderneslandh mene, som
uti sådane landzens ynkeliga tilståndh icke håfve veladt komme til-
stedes och sitt gode rådh uti sådane vichtige och anliggiende saker
meddele, thet doch theres edh krefver, och endoch k. M;tz strenge
förbudz bref var kommit, att alle stender sig ifrå samme möte vidh
h. k. M:tz störste vrede och onåde skulle hålle, så bör doch thet icke
så myket gäfle, at samme förskrifningh skulle achtes therföre olaglig
eller af riksens rådh blifva försitten, ty först så är ingen tvifvelsmål at,
[ther] h. k. M. hade vist hvadh nödh, som uppå ferde varit och thenne
riksdag förorsaket, såsom och hvadh thär skulle förhandles, då hade
h. k. M. [icke] allenest den icke förbudit utan med sin k. bref påbudit,
effter högste nöden så häfver krefvet och h. k. M:tz höghet och [myn¬
dighet] icke i någen måtte är förnär skedt. Thernest är man icke
plichtig k:ge budh vidare stånde enn som försvarliget kan vare både
för Gud och mannom, och effter högviktige orsaker håfve nu varit
för handen, hvilke h. k. M. och hele riksens velfärdh håfve angullit,
therföre bör thet mere achtes än någet förbudh. Till thet tridie så
häfver ock h. k. M. mycket hårdare protesteret och sig besveret,
när Söderköpings herredag holtz, och är doch samme protestation och
förbudh af riksens rådh sielfve ofulkommelig achtet. Hvi skulle doch
thet nu icke vare rättvist, som då syntes dem sielfve fri(!) oryggcligit?2
1 Satsbyggnaden är korrumperad, men var så måhända redan i originalet.
2 De två sista orden tydligen felskrifna.
928
1597
Till thet fierde så kan man theraf merkia theras stadighet, om någet
emot föregångne föreninger påbudes, allthenstundh the late sig af ett
slätt bref afskreckie. Är fördenskull klart, at samma utskrifningh icke
är osedvanligh heller samme möte på thet sätt företagit och påbudit,1
och therföre intet är till att befruchte at efterkommande skulle bruke
samma exempel. Ty såsom thet nu lagligen sker, så må thet och
herefter, när behöfves, hållet varde och ingelunde samme rettigheter
för des efterkommande regent och Sveriges förste förminskes.
Till thet tridie beskylle the h. f. N., at h. f. N. föge heller alz
intet är om theres rådh till görende såsom och icke heller häfver följt
theres rådh. Dertill är h. f. N. svar, at h. f. N. häfver följt theres
rådh i alt thet, som h. f. N. häfver kunnet besinne ville lände h. f. N.
och [riket?] till gode och velferdh, men ther theres rådslag håfve an¬
norledes varit, effter som understundom är skedt, så häfver h. f. N.
them för vichtige orsaker skull icke kunnat gilla, och häfver aldrig
några rådzpersoner uti någet rike och landh funnits, hvilkes rådh och
anslagh häfver altidt kunnet blifvit gillade, utan er myket af kongar
och försterne sielfve, så och understundom menigheten och privatper¬
soner betenkt, som helsosamme[re] och rådhsamme[re] varit häfver,
[såsom man ?] icke kann med rätte gilla desse rådzpersoners betänkiende,
i thet the håfve låtit h. k. M. upfödes i den villfarende påveske religion,
theraf alt thet buller, som nu uti riket är, sig förorsaker, och håfve
icke allenest thertill samtyckt, at h. k. M. uti f:te religion er uptuchtet)
utan och en part af them sielfve på thet papistiske settet begått
Herrens nattvardh och anammet sakramentet af en jesuvit [Herbeste]
benempd uti Johannes secreterens hus i Stockholm, effter thet som vell
bevises kann; så och then tidh liturgien, hvilken är en ingång till påfve-
dömet, blef påbuden, [droge] her och ther omkring i landzänderne och
både [medh] trug och gode ordh tvinget henne presterskapet och al¬
mogen uppå emot theris villie, theraf sig all then oenighet, emellan h.
f. N:s k. h. broder och h. f. N. en tid långh sväfvade, sig [och] för-
orsakede, effter h. f. N. samme mässebok uti sitt förstendöme icke
vedertaga ville. The håfve och skyndet h. k. M. heden af riket och
kommit h. k. M. till att tage ved ett fremmande konungerike med
thette rikes alsomskadeligeste vilkor och bortgifvet utan h. f. N. och
menige stenders vetskap och villie och emot Sverigis lag, theris egen
edh och medgifne instruction Estland, som Sverigis rike så merkelig
omkostnad städt häfver förutan så mången erlig svensk man, som
therför stört häfver. Hvem kan och gille theris rådslag om then
finske handel, theraf thet upror och landzförderf sig förorsaket häfver,
hvilket, om the h. f. N. rådh hade fölgdt och öfver Suderköpings be-
slutt hollet, som thet sig med rätte hade bordt och sielfve beslutet
kräfde, lätteligen hade varit förekommit och förhindret? Men effter
1 Några ord saknas möjligen.
1597
929
bönderne hade ingen hugsvalen bekommit på theres klagen, derföre
håfve the, af högste nöden tvungne, så frampt the af hunger icke störte
skulle, effter krigsfolket hade alt förtärdt och borttagit, sig emot krigs¬
folket uplagdt och krigsfolket emot them igen. Och endoch riksens
rådh gierne velle sig ursächte och skärskode(?), at the thertill icke
vållande äre, så kann f. N. doch lätteligen bevise, at the håfve sagt,
när bönderne uti Stockholm på någen hugsvalen kvidde(?), at thet
väre tidh nog gifve bönderne svar, dy de vorde thet sielfve i lengdene
icke lidhé kunne eller utstå och therföre emot krigsfolket med våld
sig upleggiande, och kann theraf vell förstås, at the till Flemmingens
handel håfve haft mere lust än obehagh, effter the håfve sändt Flem-
mingen budh, at han icke skulle skälle uppå them: the ville snart gore
ett med honom, såsom och uti sin skrifvelse till h. f. N. ursechtede
Flemmingen och sagt, att hvad han gör, thet gör han dispensive
[o: defensive?] och icke mantive1 [o: mandative?]. The håfve och lös-
gifvit utan h. f. N. vettskap och villie en fånge ifrå Österbotnen, be-
nämpd Erich Olson, som h. f. N. hade latidt hempte ifrå Österbotnen,
för thet han effter Flemmingens befalningh hade svårligen plågat bön¬
derne och them med falsk vikt och mål så och annen oförrätt mykit
försnillat, therutöfver then fattige almogen ynkeligen både med bref
och budh håfve klaget och [doch] ingen tröst bekommit, och effter
the så nu utan alt straff emot lag och rätt äre löse gifne, så håfve the
mere ondt sedan än för bönderne tillfoget och någre af them ifrå lifvet
olagligen dömdt, hvilket en stor orsak till alt thet buller, som ther i
landzenden upkommit är, varit häfver, effter bönderne sådan öfverdådig¬
het länger icke häfver städt till att lide och the sig icke till rätte håfve
klaget kunna.
Till thet fierde beskylles h. f. N., at h. f. N. ibland annet häfver
them förvitet, när h. f. N. drog ifrå Stockholm, at the icke äre blefne
vedh föreninger och afhandlinger, såsom och månge bruket [håfve] sin
otilbörlige munn pä them och them tillagt, att the stå effter rege¬
ringen och vele håfve en konungh i hvar landzände och annet sådant,
ändoch the säije sig afhandlinger obrotzl. håfve hollet och icke effter
någen regering trachtet, utan fast heller varit thermed förskonte. Der¬
till är h. f. N. rättmetige svar at, endoch h. f. N. gerne hade gått så¬
dan vidlöfftig disputas förbi, doch likvell effter the vele thet sä ende-
ligen håfve och icke drage nogen försyn at med månge beskylninger
förolempe(?) h. f. N. gode nampn; therföre vill h. f. N. korteligen late
förnimma, att [neppeligen] en punct finnes uti Söderköpings beslut,
theremot the icke håfve handlat, dy först så håfve the emot hele be¬
slutet och förneml. then artikeln i samme beslut anlangende religionen
handlet, i thet the håfve Upsale stadh [och?] universitet, så och hele
Upland en skrift föresteldt, som the om samme herredag försegla
1 Så båda handskrifterna.
930
1597
skulle, theruti the håfve sagt, at samma beslut icke lenger gella skall
än till k. M:tz ankomst i riget igen,1 — Till thet andra så är och
then puncten uti samma afsked [icke] af them hållen, ther utlofves, at
alle för en och en för alle svare skulle. Ty när h. f. N. uti Stockholm
af the svenske sendebudh vart beskylter för alt hvad uti Söderköping
handlet blef, såsom och elliest uti regeringen med theres rådh och
samtycke är besteldt, ther svarede the icke ett ordh till, oansedt att
h. f. N. begärede icke en utan någre reser, att de då strax uti sände¬
budens närvaro ett sanferdigt vittnesbördh gifve skulle. The håfve
och uti sine svar, som gifne äre the Polenske sendebudh, icke allenest
om samme herredagh h. f. N. intet undskyllet utan och uttryckeligen
sagt, at h. f. N. then allene häfver utskrifvet, ther doch the sampt med
h. f. N. håfve honom sammenkallet och mandaterne, som derom äre
utgongne, underskrifvet. Så håfve the och förmanet them, som k.
M. bref uti landzenderna förkunne skulle, at the then puncten ceremo-
nierne belangende aldeles förbigå skulle eller och till thet minste en
godh och lindh(?) uttydningh theruppå gore, men the andre puncter,
som angå h. f. N. egen person och riksdagen, som uti Söderköping
hållen blef, therom håfve the icke thet ringeste ord talat, så at theraf
[klarligen] är till att förnimma, at the vell kunna lide och gerne se, at
samme herredagsbeslut varder till intet giordt och all skulden henger
h. f. N. allena öfver hufvudet. — Till thet tridie så håfve the och
icke velet hielpe till effter afskedens lydelse at afskaffe the personer,
som sig emot beslutet både heml. och uppenbarl. håfve uplagt, utan
när h. f. N. häfver velet theres myndighet effter afskedens innehold
förkorte och theres regemente afskaffe, då håfve the h. f. N. rettme-
tige upsåt förhindrat, theraf månge, som aldrig till Söderköpings be¬
slut håfve velet samtyckia, håfve tagit sig före bredevidh h. f. N. at
regera, som en arfförste och riksens föreståndare är, hvilket sträfver
emot then 3:e artikeln i samma beslut, såsom och månge affellinger,
beryktade och odugse personer the [förnembste] embeter, landzender
och befestninger her i riket besatt och intagit, hvilket er emot then 2
puncten i Suderköpings beslut, effter [ther] förmelles, at ingen, som
icke vore af vår almennelige religion heller till sådane embeter dugse,
skulle till någet embete här i riket satt varda; är och bevisligit nog,
at när som them synes, så settia the them till och, när them icke be¬
hagar, så [kalle] the them therifrän. — Till thet fierde så håfve the
sig icke ifrån dem afsagt, som till Suderköpings beslut icke håfve velet
samtyckie, utan them för sine beste venner och bröder hållet, med them
ätit och drucket och sina rådslag — — —2 haft och än håfve,
såsom och them med ordh och bref förtröstet, at the ville gore et
med them, och är klari, till att se af et bref, som h. Carl Göstafson
häfver skrifvet h. Erich Sparre till, at samme rådzpersoner med them
1 Jämf. här ofvan sid. 672.
2 Ett par meningslösa ord: ränter och drager; Arbogaafskriften likaså.
1597
93i
gore et, thy theruti kaller h. Carl h. Erich sin broder och seger sig
altidh vele vare med honom ens, till hvilket h. Erich Sparre honom
igenom sin skrifvelse förmanet [häfver], — Till thet fämte på thet at
Söderköpings afskedh icke skulle blifve uti alle sine puncter efterkom¬
mit, då håfve de en synnerlig uttydning giort uppå samma beslut
och velet förståt med the orden, at theres veide och tilbörligen
blifve förkortet, thet h. f. N. sampt med them skulle skrifve ko¬
nungen till och sig utöfver Flemmingens och andres regemente hos
h. k. M. beklage och h. k. M. kärl. och troi. förmane, at h. k. M. ville
sådant afskaffe, med hvilken theres glosse the i then måtte emot samme
beslut håfve handlat, oansedt at samme theres uttydning er någre gån¬
ger effterkommit och doch likvell thermed intet uträtted utan håfve
varit sådana änn [sorn?] för. Dy först så varder thermed handlet
emot then fierde punct i samme beslut, som förmäler, at man hereffter
skall håfve fördrag at sökie och kräfvie beskedh ifrå Pålen om svenske
saker. — Till thet andra så är thet emot sielfve pacten(?), som uti samma
beslut begrepen är; vidare varder intet annet sätt förestält än at de skulle
blifve underviste och förmante, och om the icke håfve rättmetig skäl there-
mot at förklare och effter nogsam förmaning sig icke rätte vele, då
skall sententien och domen deruppå folia, at the skulle achtes och holles
för riksens orolige och afsöndrede lemmer och effter samme dom setties
ifrå theres embete och miste deres veide och myndighet, hvilket är
lagliget, thet är lagen likmätigt och i sig sjelf tilbörligit, effter intet
är uti samme beslut begripit än det, som med konungens edh och för¬
säkring, Sverigis lag och arfföreningen öfverenskommer. Och ther
samma beslut skulle annorledes förstås än som sagt är och thet i bok-
stafven lyder och som f:te rådzpersoner föregifve, nempl. at h. k. M.
skulle med bref och budh blifve [besökt?], at h. k. M. sådant afskaffe
ville, hvad hade då giortz behof förestelle någen viss process, huru med
sådane personer hålles skulle? Ty att beslute någen viss process, dom
och execution, den doch seden uti en annans skön moste sätties, med
hvilket varder tillkenne gifvit, att man thertill ingen macht häfver haft,
thet kommer icke öfverens med hvartannet och rimmer sig icke vell
tillsammen. — Till thet tridie så sträfver samme uttydning mot sielfve
[skrifne?] orsaken, then så lyder: på thet at k. M. [d: rikit?] icke
ytterligere skade af sådane oenighet taga skall; ty thet var rik¬
sens rådh icke okunnigt, at sielfve riksdagen och alt thet, som ther
beslutet blef, var h. k. M. alldeles emot och till alsomstörsta misshag,
så at och h. k. M. hade them alle uti sin [egen] hegn och försvar
anammet, som sig deremot uplade, så at h. k. M. ville thet [som them
vorde tilfoget?] achte och hålle, likesom thet vore h. k. M. sielf veder¬
farit, hvarföre ■ och der(?) än någet gått
med sådane företagende hade utrettes kunnet, så hade thet likvell icke
så hasteligit sket, som sielfve beslutet med thet andra(?) ytterligere
1 Följande rad i afskrifterna meningslös. Några ord förmodligen förbigångna.
932
1597
fordrar, eij heller then fattige almogen uti Findland någen lisa imedler¬
tid förnummit, såsom icke heller sket är. Och hvad vill man myket
om samme uttydning seije? Vi hafvom ju nu i handom rön hvad
frucht samme glossa häfver skaffet och huru vell all. oenighet och obe¬
stånd thermed er stillet, så at, ther man tilförene häfver beflitet sig med
samme beskedh förekomme all yttermere oenighet, theraf riket [skade?]
tage kunde, ther är nu skiliaktighet och syndring uti alle orter och på
alle sider riksens högsta skada [och] yttersta förderf förhanden, theraf
väll förstås kann, at sama glosa på ingen skäll grundat är, eij heller
Suderköpings beslutz rätte förståndh likmetig, utan allene af them up-
tänkt at gore Suderköpings beslut om intet och komme all skulden
ifrå sig in uppå h. k. M. [o: h. f. N. ?], på det h. k. M. yttermere mis-
hagh till h. f. N. fatte må och [h. f. N.?] och h. k. M. afföda(r) kom¬
me i håret tilhope, hvilket man än ytterligere deraf förnimme kan, at
h. f. N. varder aldeles derifrå satter, dy ther the icke hade stigit ifrå
Söderköpings beslut utan hållit theröfver såväll som h. f. N., då hade
de icke mere tack förtienet, eij heller om regeringen mer vordet betrodde.
— Till thet siette så håfve de och emot f:de beslut såsom och emot
then förening, som h. f. N. och them emellen uprättet är, i så måtte
handlet, at the icke håfve beviset h. f. N. all tillbörlig lydna, rättrådig¬
het, trohet och all vällvillig tienst uti thet h. f. N. till k. M. och riksens
bäste häfver budit, uthan håfve någre h. f. N. budh för långsamme(?)
försuttit, then tidh h. f. N. låtet them kalle till Stockholm, derigenom
månge riksens vårdend e saker äre förhindrede och tillbake satte såvell
om h. Claus Flemmings regemente i Finland som och andre. Samme
föreninger lydde och, at the skulle vara h. f. N. med råd och dåd
biståndige i alle saker och ärender att berädslå. Deremot håfve the
sakerne annorledes företagit, så att the thermed antingen till ingen
ende ere kompne heller sådane svar ifrå sig gifvit, som intet till sielfve
handeln håfve tient, heller så mörke och tvekachtige varit, at h. f. N.
deraf ingen mening häfver fatte kunnet, efftersom nu senest i Stockholm
skedde, ther the på h. f. N. fråge om Flemmingens handel så och
riksdagen, som nu till Arboga förskrefven är, icke ett ord fulkomligen
svaret håfve, uthan holle h. f. N. uppe hele 7 vekor, så att h. f. N.
nödgedes på sidstone med oförrettede saker begifve sig therifrå, effter
h. f. N. [förnam intet] uti riksens saker för deres drögsmål skuldh och
för ohörsamhet(?) skull kunne blifve uträtted. Heraf kan nu hvar ärlig
man märkia, huru the öfver Suderköpings beslut håfve hållet, så at
icke en artikel uti samme beslut finnes, theremot the icke handlat
håfve. Och öfver alt dette så håfve the och icke allenest i så måtte,
som nu bemält är, handlet emot fide beslut utan och thertill hulpit,
at samme beslut skulle till intet göres. Ty när the uthi Stockholm af
them, som k. M:tz bref, thermed Suderköpings beslut varder casseret,
uti alle landzänder förkunne skulle, blefve frågede, om the och effter
k. M:tz befalning samma bref förkunne skulle heller eij, då håfve the
1597
933
gifvit sådane svar, om de ville dett förkunne, då måtte de thet gore,
ther them doch hade bort både pä deres edh och embetes vegna och
effter afskedens innehåld sådant förekommit och stillet och icke tilstatt,
at therigenom sådan ville och orede skulle uppkomme i landet, som
nu sig af samma bref förorsakat häfver, hvilket lätteligen hade kunnet
ske, ther the allene hade sagt at, hvar samme tilförordnede personer
sådant giorde, då ville de effter afskedens lydelse videre hielpe till at
straffe them therföre. Men effter ingen var, som them förböd heller
derifrå afskräckte, då håfve de effterkommit den befalning dem gifven
var. Hvad gagn konungen och riket theraf haft häfver, ther må hvar
förståndig man döma om.
Hvad regeringen tilkommer, så kunne the icke neka, at the ju thereffter
trängtet håfve och än trängte och satt sig framför them, som rätte arfherrer
till riket äre. Ty [de sig?] friligen vinlagt håfve, thet the, som rätte arf¬
herrer till riket äre, motte igenom [thette rikes?] olidelige vilkor komme
till annet land och konungerikes regering och öfvergifve sitt rätte
fädernesland och arfföreningen . . . -,1 som skedde först med k. Jahan
etc. år 76, när det kongelige regemente uti Polen blef h. k. M. tilbudit.
Ty då rådde en part af dem icke en rese theremot, såsom theres edh
och trohet krafde, utan fast heller såge, at h. k. M. med samme tillfelle
hade kommit af riket; läte sig och fliteligen dertill bruke, at samme
resa hade ju endeliga mått gå för sig, på thet the sedan hade fått
biude och råde, som the sielfve ville, och endels komme regementet
under sig, efftersom k. Jahans beskyllninger utvisa, som utgångne äre
år 92. När the nu förnumme, att theres anslag med fadern icke kunde
håfve sin framgång, då håfve de vent sitt sinne till sonen och med råd
och dåd och endeles hot och trug dertill förhielpt, at k. M. utan h. f. N.
och menige ständers vetskap och villie häfver begifvit sig af riket och
taget ved det valkonungeriket Pålen med dette riksens alsomskadeli-
geste vilkor. Och när k. M. gaf sig år 89 utöfver till Räffle till at
tale med sin son k. Sigismundus nu regerende till Sverige och Pålen
både om freden imellen Sverige och Ryssland så och the olidelige vil¬
kor, som h. Erich Sparre och grefve Erich då med de Påler hade in¬
gått, hvilke h. k. M. hade i sinnet antingen afskaffe eller och tage sin
son med sig tillbake igen till Sverige heller till thet ringeste at för¬
vente sig om någen hielp och förbund heller någen annen del emot
samme löffte igen, på thet at thet [ena riket] måtte vare like med thet
andre, tå håfve fite rådzpersoner nogsampt låtit förnimma, at the icke
gärne såge, at k. M. nu regerende hade kommit i riket igen, på thet
the deste bettre hade kunnet drifve sitt spell och förehafvende med
regeringen, effter hvilken the alltid tilförende hade trachtat, och derföre
icke allenest the för theres egne personer sig emot tute k. Jahan up-
lade, utan och handlede med adelen och krigsfolket uti kyrkior och
1 Orden Rike Sverige följa.
934
1597
annerstedes och them förmante at holle med sig och komma dem så¬
ledes at sette sig up emot k. M., theraf seden thet upror och buller,
som ther i Räfle samme rese skedde, sig förorsakede, igenom hvilken
all handel både om fred och the ölidelige vilkor, som h. Erich Sparre
och grefve Erich Brae hade utlofvet, blef förhindret i rikit(?) igen. Så
blef icke allenest therigenom sådane riksens vårdande och vichtige
saker försummade och tilbake satte, utan Sverigis crone miste och
thermed land och folk, som tilförende med alsomstörste omkostnad och
månge mens Utlåtande under Sverige vårdne(?) vore, såsom och then
fredzhandel seden skedde icke ringe deraf förhindrat blef. — Till
thet andre så håfve och samme rådzpersoner år 87 utan h. f. N. och
riksens ständers vetskap giordt några stadgar i Calmarne, thermed the
håfve utslutit h. f. N. ifrå regeringen och förmynderskapet, om k. M.
etc. hade någet dödeliget vidkommet uti h. k. M. nu regerendes från-
vare, och satt sig sielfve i staden, ther doch h. f. N. både på blodz-
skyldskapens vegne, så och efter Sveriges lag och arfföreningen såsom
den skylleste och elste, helst å fäderne, borde vare föreståndere och
förmyndare. — Till thet tridie så håfve the och uti Stockholm icke
velet någet uttryckeliget svar gifve, när the blefve frågede, om thet
gagneligit vore, at h. f. N. ved regeringen blifve skulle, såsom och
icke hielpe till at afskaffe the månge regenter, som i alle landzänder
upkomne vore, utan och derofvenuppå läte gifve sig fulmachter at stå
regeringen före och h. f. N. derifrå aldeles stängdt och utslutet. Men
the ville sig thermed orsächte, at the icke håfve ståt effter regeringen,
effter the sig icke med riksens ugbyrd håfve befattet. Så ändå sådan
bevis och skäl i sig sielf fast ringe är, doch likevell, när thet blifver
och omvänt [o: använt?], så skader thet mera theres sak och enskyllen
än thet hielper. Ty om thet skall vare ett vist bevis, at the icke effter
regeringen trachtet, som sig med riksens opbyrd intet befatta, doch(!)
håfve the visserl. åstundet regeringen, effter the håfve ibland köpmän
och konungens tienare utdelt en stor del af riksens upbyrd, h. f. N.
oätsport, sa som tilskrifvit fougterne i alle landzänder, huru the sig
med opbörden förhålle skulle och en thet som mere är, the håfve och
emot sin edh, thermed utlofves, at the skole fordra konungens och cro-
nones bäste, icke allenest uti k. Jahans tidh förskingrat och förtärt
cronones inkomst och ränte och under sig dragit cronones skattskyllige
jord, utan och nu för någre få måneder seden hulpet h. Skenk, at han
någre tusen stiger kol, som til h. k. M:tz bergsbruk håfve förordnade
varit, skulle bekomme, som doch icke annet än oviss skuld af cronone
häfver till att kreffie, och ändoch the håfve föregifvit, at samme kol
til bergsbruket icke hade behöfts, så beviser doch handelen annet ut,
at thet icke så månge kol funnes, som till f:de tidh behöfves kunde.
Och ther the än icke till bruket i år hade behöfts, som nu föregifves
och da annorlunda bevist är, så [borde det icke utgifves för en hop
1597
935
oviss skulld].1 The håfve och giordt en hop köpmän store invisninger
på cronones ränte och opbörd, hvilke doch ingen viss skuld hos cro¬
none håfve till att krefvie, utan allenest köpt sig en hop restesedler,
på hvilke de sådane summer fordre. — Och till thet siste, så är och
h. Erich Göstafsons tenkezedel i thenne dager h. f. N. tilhande kom¬
men, therutinnan han nogsampt gifver till at förstå, at han för sin per¬
son icke gerne ser, thet h. k. M. kommer i riket igen, på thet at
han uti sin landzende deste bättre effter sin egen villie regere må,
eftersom han nu en tidh giordt häfver. Så häfver och h. Carl Göstaffson
låtet sig emot någre höre, att ther h. k. M. icke komme i landet igen, då
ville han utvelie sig en annen konung, hvilket doch h. Carl skrifver, at
någre af riksens råd med honom ere ense och them sine bröder kaller.
Till thet fämpte beskylles h. f. N., at h. f. N. effter Suderköpings
beslut häfver uti konungens och cronones tienst icke bruket cronones
tienare. Thertill er h. f. N. svar, att the tienere, som håfve varit ens
med riksens ständer uthi theres christelige religion och then afhand-
lings beslut, som uti Suderköping skedde, hvilket upå k. M:tz edh och
Sveriges beskrefne lag begrundet är, såsom och elliest varit almogen
gagneligit, och till sådane embeter tienlige, them häfver h. f. N. icke af¬
satt, utan them i theres embete stadfäst. Och effter h. k. M. af h. f.
JM. rede och rekenskap för cronones ränte och inkomst krefver, ther-
före, på thet h. f. N. måtte vete, hvar cronones ränte tager vegen och
att alt måtte troligen och skickeligen tillgå, så häfver h. f. N. varit för-
orsaket at förordne någre af sine tienare ther bredevidh, hvilke h. k.
M. såvell som h. f. N. sielf edsvorne ere, hvilke bredevidh h. k,
M:tz tienere et troget och flitigt inseende på alle ting håfve skulle,
doch af cronon icke en penning till betalning håfve bekommit utan
äre lönte utaf h. f. N. Men hvilke konungens och cronones tienere,
som icke håfve velet holle öfver konungens edh, Sveriges lag och Su¬
derköpings beslut eller och sig elliest [icke?] troligen förhållet, them
häfver h. f. N. ifrå theres embeter skilt och i så måtte sig fast vedh
föregångne handlinger hollit, therifrå då riksens rådh håfve steget och
en hop affellinger och odugse och beryktede personer hulpit till the
förnempste embeter här i riket och icke velet effter afskedens lydelse
theres velle och myndighet för[korte].
Till thet siette beskylls h. f. N., at skulden blifver allenest skuten
in på dem för alt hvadh som varder handlat. Dertill är h. f. N. rätt-
metige svar at, ehuru skulden blifver skuten in pa dem, doch är thet
nu klart och uppenbart nog att pläger seije bere hundehufvudet,2 och
häfver h. k. M. med sine utskickede sendebudh icke till thet ringeste
beskylt riksens rådh eller låtet h. f. N. förstå, at h. k. M. till them
någen vrede eller onåde hade fattet, men h. f. N. häfver most kläde
skott både för Svensker och Pålacker, och hvad vele the mycket seije,
1 Försök att förbättra texten med ledning af Arbogahandskriften.
2 Stället tyckes vara korrumperadt.
936
1597
at the moste bäre skulden hos h. k. M.? Der h. k. M. h. f. N. icke
mere beskylte än them och till h. f. N. mere mishagh hade fattit än
till them onade, sa hade h. k. M. icke dem allene om regeringen be¬
trott och slutet h. f. N. alldeles therifrå, och ther än at h. k. M. till
them nogen onåde hade fattet, doch skulle the likvell gore hvad rett
och försvarligit vore och seden tröste sig medh gät samvet och ther-
före icke afskreckias af(!) riksens velfärd och omvårdende saker, som
nu sker.
Till thet ytterste berömme f:te rådzpersoner sig, att the intet
annet håfve sagt [o: sökt?] och ännu seije [o: sökie?] än ro och enig¬
het och vele altid velvillige befinnes bevise h. f. N. all velvillig tienst,
ödmiukt [och] trygghet. Dertill er h. f. N. svar at, ändoch egit lof
fast är mishageligit, så är thet doch myket förtreteligere, när sielfve
handlingerne annorlunde utvise, såsom her sker. Dy först är dem
sielfve vell kunnigt hvad buller och oenighed icke allenest theres an¬
hang utan och the sielfve håfve altid [beflitet] sig at komme åstad
emellan the konungl. och furstel. familier her i riket, såsom skedde
strax effter k. Göstaffs död imellen k. Erich och hans bröder, ther the
hulpe och styrkte till the olaglige stadgar, som k. Erich lät uprätte emot
sine bröder i Arboga år etc. 61, hvilken var then förnempste orsak
till thet obestandh, som thereffter fölgde. Detsamme håfve the unge
af the gamble vell nummit(l), så at the icke heller håfve någet för¬
gätet, som häfver tient till at stemple oenighet emellen sal. k. Jahan
etc. och h. f. N., thertill the yrkeligen [o: ytterligere?] och på åtskillige
sätt håfve hulpet, updiktendes mycken osanning, som her vore för
långt at upräkne, och ibland annet håfve the föregifvit, at vi emot lute
v. k. h. broder anners skulle vare till sinnes, än det sig borde, och at
vi skulle vele förminske någet af thet, som h. k. M. tillhörde vedh
grentzen i förstendömit och oss tillägnet h. k. M. rättighet, deraf den
herredag i Stockholm then 27 jan. år 82 hollén blef är förorsaket, ther
h. f. N. då utropet blef liksom then, ther ville sig förgripe uthi h. k.
M. regalia och rättighet, som konungen enskylt tillhörde, ändoch h. k.
M. sielf h. f. N. derföre orsechtede och fri giorde. Öfver detsamme
hulle än the och på vedh Stegborg, när h. f. N. sine tienere utskicked hade
om någet misförständ, som emellen h. k. M. etc. och h. f. N. svävede(?)
och afhandlade[s]. Sammeledes skedde och i Vadstena, der alles deres
anslag och på en hop olaglige stadger gingo, som the h. f. N. påtrenge
vele, med hvilke the då såväll som i k. Erichs tidh beflitede sig at
komme oenighet astad emellen k. M. och h. f. N., och på thet att
intet, till at upveckia oenighet kunne tiene, skulle tillbakesatt varde, så
håfve the beklaget sig för lute k. M., h. f. N. k. h. broder, at h. f. N.
emot lag och rätt afhendt them thet som [them] med rätte tillförende
uti jord och egendom tillhört häfver, såsom och i Vastena stellde en
skrifft uti h. f. N. tieneres nampn, dem aldeles ovitterligen, likesom
the hade sig öfver h. f. N. till at besväre. Item komme till vege, at
1597
937
borgeskapet her i riket håfve sig beklaget öfver någre marknades städer,
som h. f. N. i sitt förstendöme hade förordne låtet, endoch the af
h. f. N. icke håfve varit satte, utan af ålder brukade och på andre
städer och seden allene af h. f. N. på beqvemlige tider och rum för-
ordnede riket till gagn och gode. Och när the såge, at h. k. M. etc.
icke vele sakena emot h. f. N. företage, som de åstundade, då sloge
the på en annen bogh och försökte, om the icke kunne [förmå] h. f.
N. till at gore förste angrepet emot h. k. M. etc. Therföre stelte the
et bref i Räffle till h. f. N., thermed the ville komme h. f. N. på sin
side emot h. f. N. k. h. broder, ändoch någre them seden förhindrade,
at thet icke gick för sig. Deslikest så sende the en kopie af theres
förvitelse skrift till h. f. N. med framledne h. Bengt Gabrielson, ther¬
med the ville beveke h. f. N. at gore et med them uthi thet, som h.
k. M. kunne vare emot; lote och med h. Carl Sture begere af h. f. N.,
at h. f. N. vele tage [och] anamme them i hägn och försvar emot h.
k. M., hvilket var rette grepet at komme oenighet och osämie åstad
emellen h. k. M. och h. f. N. Detsamme och f:te rådzpersoner, alt
seden Gud h. f. N. k. h. broder af denne verden kallade, emellen nu
regerende k. Sigismundus etc. som och h. f. N. förhender haft. Och så¬
som the altid uthi h. f. N. framledne h. broders tider håfve bruket thet
grepet med olaglige stadgar och stundom sig på then ene siden och
stundom på then andre slaget, när the håfve vellet komme osämie
åstad, altså bruke the samme grep, dy h. f. N. förnimmer af den in¬
struktion, sorn the svenske sendebudh var medgifven, at han mästedels
af samme stadgar, som h. f. N. i Vastene förestelt blefve, er utdragen,
och therföre fast likt synes, at the, som samme stadger författet håfve,
och rätte mesteren äre till samme instruction, hvilket och des troligere
är, effter och en part af theres medel håfve velet sig uti samme lega¬
tion bruke läte, och the andre rådzpersoner håfve uttryckeligen bekent,
at the, som samme legation håfve på sig taget, vore med them ens
i saken.
Thette häfver h. f. N. på thenne tidh till en part af riksens rådz
ogrundade beskyllningar velet svare, med hvilke h. f. N. förser sig, at
alle ovelde domare läte sig med benöije och ju bekenne h. f. N oskyllig
för alt thet riksens rådh h. f. N. [i] förbemelte theres skrifvelse tillvitt
håfve. Och endoch h. f. N. med sådane [vidlöftighet] gerne hade gått
förbi och them effter theres egen begären frånvarendes i thenne för-
sambling hermed förskonet och intet heller set än at enighet på alle
sider hade blefvit vedh macht hållen såvell ibland höge som nedrige
stenders personer; doch likvell effter the hade h. f. N. gode n[ampn]
först oförskyldt hos alle stender,1 så var [h. f. N.?] visserl. förolempet
och theres sak smycket och klar giort, therföre på thet h. f. N. med stille-
1 Några ord fattas sannolikt.
938
1597
tigende icke skulle synes drage någen skull på sig och bekenne sig
skyllig uthi thette, h. f. N. vet sig, Gudi des lof, aldeles fri vare; så
häfver h. f. N. icke utan sin furstl. äres förkränkelse kunnet gå förbi,
med mindre h. f. N. ju måtte herpå sanferdeligen svare, begerer för¬
denskull af alle stender, som her tillstedes äre, samptl. och nådel., at
the samme h. f. N. trogne undskyllen till godo tage och then i
bäste måtte uttyde vele. Och ther samme rådzpersoner sig icke ennu
besinne och både med sådana beskyllninger såsom och elliest annen
otilbörlig handel, som the sig företagit håfve, [inne holla?] och emot
[o: med?] andre riksens stender och inbyggere till k. M. och federnes-
landzens velfärdt gore ett, vill h. f. N. någre andre besveringer emot
them författe läte, med hvilke h. f. N. vill theres handlinger ifrå förste
begynnelse och till ändelychten allom oppenbara och kungöre. Och
beder h. f. N., at menige riksens stender icke vele fatte thenne mening
om h. f. N. at, efifter h. f. N. thenne sin rättmetige [endskyllen] häfver
giöre most, h. f. N. skulle håfve thermed i sinnet at upvecke(?) någet i
riket, som till tvist och oenighet kunne lende, utan h. f. N. häfver
allenest thette till sin nödträngde och rättmetige entskyllen författe
låtet. Actum Arboge then 4 martii anno 97.
Att denna digra vederläggning, sorn äfven synes i Arboga ha delgifvits
några af ständerna, verkligen kommit riksråden till handa framgår af ett
längre ned meddeladt bref från riksråden i Östergötland till Nils Gyllen¬
stierna och af dennes svar, i hvilket en och annan punkt ur densamma
anföres.
b) Biskopens i Vexiö beskickning.
3gg Grefve Axels skrifvelse till riksråden i Östergötland. Arboga 1597
den 8 mars.
Samtida afskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet, den ena
med rubriken: »Gref Axels bref till riksens rådh», den andra med
adressen: »De ädle velbårne och velbördige gode herrer af richsens
rådh, såm til tänne herredagh udi Arboga icke komne äre,
mine bröder och gode venner dette till hände venligen» och en
påskrift af Sten Baners hand: »Copia af grefve Axels bref RR.
tilskrifvid. Bekome på Forsa ten 16 martii a:o 97 med biskopen
i Växiö.»
Min venlige helsen etc. Käre gode herrer och venner, jag häfver
här i Arboga bekommit tvenne [edre] skrifvelser, det ene mig ends-
ligen tillskrifvit och af någre [af] eder underskrifvit, dock ställe och
rum, hvar thet skett är, odaterat, innehållandes, att I, g. h., migh
förmane och påminne, att jagh såsom K. M. trogne och enskilte
edhsvorne man och enslige rådzperson, som thenne be[rammede]
1597
939
herredag här i Arboga besöckt häfver, vill hafva i acht [och] vara ett
ringa medel och instrument till, att alle saker måtte således här före-
tagne, handlede och beslutne varda, att thet måtte lända Gudh till äre,
konungen och federneslandet till goda och inbördes frid och rolighet,
med hvad mere der fölier; det andra h:ne f. hertig Carls trogne
menn och rådh medh sampt migh tillsammen tillskrifvit, doch aldeles
odaterat, så och icke af någen undertechnet uthan en general och
[ovanlig] underskrifft deri författat, innehållandes någet vidlyftigt the
orsaker och omstendigheter, såsom I, g. h., förmene till eder ursecht
nogsampt vara, för hvi I eder hädan förhållit håfven; så ehuru väll jag
platt intet förmodet migh så endsligen uthaf mitt medel skulle här be¬
funnit hafva, så är migh doch fast okärare till att förnime denn vidh-
lyftighet I, g. h., täckes häruthinnan företaga, hvilken jag förmener
lätteligen hade varit till att gå förbi. Och nu vet Gudh, att jagh för
min person alt disputaz gärna föröfver ginge, menn alldenstund migh
icke minder står till att göra, än och venligen på sådane eder, g. h.,
skrifvelser till att svara, förnämligest till then ene, uthi hvilken I ider
ursecht gore medh [o: moth] denne berammede och nu mera, Gudh
thess låf, väll öfverstånden herredagh, therutinnen fast föghe annat är
än en [temmeligh] beskyldningh begrepen öfver alle them [den] besöckt
håfve; derföre till det förste vänligen vill hafva svarat, att jagh, näst
Gudz hielp, förhoppes aldrigh annat håfve giort heller viliandes är till att
göra och samtyckia än det, som kann lände till Gudz ära och en er-
ligh trogen svoren tienare sin herra och öfverhet i [laglig] fall till väl-
behagh och goda ägner bevisa, sampt federneslandet till frid och ro¬
lighet [tiena] kan, men till någet synnerligit instrument och medel
migh att bruka låtha, bekenner jagh migh vell både svagh och ringa
till. Doch vet jagh i sanhet, Gud des lof, intet förhanden varit, som
migh thertill nödtorftig gore kunde, alldenstund ingen finnes, som annat
söker och begärer; doch i the fall, der sådant behöfdes, hade thå fog¬
ligast varit, I, g. h., eder sielfve dertill täcktes bruke lathe, som ålderen
och förfarenheten någet gått till att uthretta mera håfven, än hos
migh finnes.
Eliest, hvad eder, g. h., enskyllan belangar och the omstendig¬
heter I förmäle, som eder lagligen förhindrat eder hit till att förfoga,
sä vele vi lickvell icke hållat therföre, att jagh och flere erlige herrer
och gode men, som thet giort håfve, så slätt obetenchte thet företa¬
git, uthan och [förmene] på vår sida inge mindre laglige och högnöd-
torftige skäl kunne förevände, som oss dertill kan bevecht och föror¬
sakat håfve; vill doch sådant med vidare förklaringh för denne gång
gerna bestå latha. Men som sacht är, efter thet eder, g. h., argument
och beslut någerledes på våras beskylning uthgår, kan jagh och thetta
kårteligen thertill att svara iche förbigå:
att såsom I gören eder urseckt och entskyllan, förnemligast det
föregifvandes, att I till fine möte icke äre på thet sätt kallade vordne
940
1597
som med rådzpersoner så väll här som i annor konungeriken pläger
vara brukeligit, icke heller att ider itt ordh om samme samqvemd
skall vara tillskrifvit, medh flere gensager som I tillkännegifvit håfve;
deropå jagh eder igen venligen icke kunnat förhålla, att sådana eder
ursäckt synes mig i thenn måtton icke fyllest göra, ty hvad kallandet
tillkommer, så varde så väll I för idre personer som flere stender ut-
tryckeligen nempde och bidne udi thet prentade mandat, som f. N.
hertigh Carl [om] thenne samqvemd häfver uthgå låthet, och annen
särdeles kallelse häfver icke jagh mere än I uthi någen måtto bekom¬
mit, likvell för min person icke vist eller kunnet thet för migh ring-
verdigare achta att efterkomma, än andra ärlige men i riket, hälst jagh
nogh viste h. f. N. det ingen till föracht eller förklening giort. Utöfver
det så förnimmer jagh utaf idert egit bref, att I then h:te furste v. n. h.
meningh der om förstått håfve ifrån Gripsholm, för än h. f. N. sist drog
till Stocholm, så är thet och skett der i Stocholm, som I bekänne i idert
bref för h. f. N. afresende derifrån, och sedan derefter kommer ider och
vell ihugh, h. f. N. sende och eder budh therom medh migh, när jagh hade
fölgt h. f. N. till Drottningholm och kom thit till Stocholm tillbaka igen,
och jagh eder samma h. f. N. meningh först i mitt egit herbärge i h. Sten
Baners, h. Claes Bielkes, mins mig rett, och h. Jöran Påsses närvare
förebrachte, sedan äther [eder] alle i hop i h. Claes Bielkes hus, då
jagh och icke heller af eder förnam, att I sådant samqvemd plåt af-
sloge till att besökie vele uthan eder vell besvärade öfver thet miss-
tyckie h. f. N. sigh i sitt afresande mot eder med förnimma lätt, hvil¬
ket jag och h. f. N. igen skrifteligen tillkenna gaf. Och efter I på
edz och embetz vegne så väll som jagh äre med de förnembste [rik¬
sens] ledamöter och skyllige k. M. etc. och v. k. federneslandz bestå
att råda och befordra, hade jagh icke kunnet förmoda, I eder thet så
högt skulle hafva [irre] lathe[t] och denne försambling derför försittia
eller ider ifrån the mäste stender söndra, uthan heller thet I och skulle
håfve varit medh the förste och icke medh the siste thet att besökia,
hvar än så hade varit, thet I icke hade kallede blifvit, förnämligest
efter I vell förnummo både af för:ne kallelsebref så vell som eliest, att
här intet annet skulle handlat eller tracterat varda, än thet som h:te
k. M. och federneslandet till vellferd och beste lända skulle och i alla
måtto Söderköpings föreningh och beslut likmätigt vara, och derföre
icke kunne tänkia I något strängt förbud deremot achta eller anse
skulle, hälst och thå fåfengt varit med så stor alfvar och flit samma
artickel mot k. M:tz sendebud senest i Stocholm till att ursächta, för-
fächta och förläggia, som af eder alla skedde, hvilket jagh doch för
min person achtar tillbörligen och högnödtorfteligen skett vara, som
den del jag icke annat förstår än riksens högsta åldrige rettighet och
alles våres ärlige [o: laglige?] påfödda frihet intet litet på hänger.
Hvarföre, ändåch I nu icke ären tillstädes komne [och] riksens
tarf och lägenhet så tillsagt häfver, att [vi] på thenne tid om thess
1597
941
velferd och beste håfve most berådslå och besluta, så håfve vi sampt-
ligen [fördenschulld] med h. f. N. hertig Carls [rådh] oss om någre punc-
ter samhålligen förenat och beslutet, dem jagh förhoppas h. k. M. och
riket till välferd och bestå komma skall, efter som sielfve handlingerne
skole uthvisa. Och på thet likvell icke skall hetas, thet [vi] näget
ville besluta i riksens saker eder alldeles ovitterligen eller och slett
ider therifrån afskilt, derföre sende vi eder härmed, hvad som här på
thenne tid är handlat och samptyckt blifvit, och är derhos min venlige
begäran så och trogne råd och förmaning, att I efter samme beslutz
lydelse vele med det första begifva eder till h. f. N. och med h. f. N-
eder samsättia och förena både om then legation, som till h. k. M.
skall förskickat varda och här nu författat är, så och hvad annat, som
här är samptyckt och beslutat blifvit, k. M. och riket till bestå. När
så sker och I uthi alle saker vele vara h. f. N. med råd och dådh
biståndige, som det sigh med retta bör, dertill jag eder troligen råder,
[så och venligen och fliteligen förmane vill, dä förhoppes mig] att
allting, som nu uthi oreda kompne äre her i riket, kann då näst Gudz
hielp komma till bettre lagh igen. Detta jag eder, k. g. h. och v.,
till ett venligit svar icke kunnet förhålla och befaller eder hermed
Gudh alzmechtig. Datum Arboga then 8 martii anno 97.
Axel grefve
till Rasborgh.
Grefve Axels bref kom enligt n. 370 till Hogenskild Bielke genom en
hertigens budbärare men bragtes i afskrift af biskopen i Vexiö och hans
kolleger till de andra riksråden.
Prästerskapets och borgerskapets skrifvelse till riksråden i Oster- 369
götland. Arboga 1597 den 6 mars.
Samtida afskrift med rubriken: »Bispernes, capitulares och
menige presterscbaps, item borgmestere och rådz sampt menige
borgerskaps udi Arboga församblede bref till riksens rådh» bland
»Samtida afskriftssamlingar äng; händelser 1594—1598» i Riks¬
arkivet i ett lägg 6/3—11 /3 1597, jämförd med och rättad efter en
afskrift i Skoklostervolymen n. 177 (folioserien) fol. 22 med på¬
skrift af Ture Bielke: »Copia af clerkeries och borgeskaps schrif-
velse till richsens rådh medh biscopen i Vexö och kirkieherren i
Linköping. Bekommet denn — —■ martii a:o 97.»
Edle och velborne herrer, e. H. schall vår ödmiuke helsen och vell-
villig tienst vare tillförene.
Velborne herrer, e. H:s schrifvelse på ovist [rum] then 13 febr.
schrifvit, håfve vi her i Arboga den 20 bekommit, och är med then
hine f. hertig Carls tilstånd menige presterskaped och borgerskaped
Riksdagsakter. III. 60
942
1597
uppenbarligen blefvet föreläsidt, och efter både e. H:rs och vårt så
och menige riksens beste icke tillstädie oss förbi gå, med mindre
att man e. H:r någed dertil svarer; hvarföre vill man hermed veni.
och tienstl. håfve e. H:r vårt ringe, doch velmente betenkiende tilkenne
gifvit, visserligen förhåppendes, såsom och veni. och tienstl. bidiendes,
att e. Hrr thed i beste måtte optage.
Till thed förste, att e. Hrr till thette möte önske lycke och vel-
signelse, gore e. Hrr thed som och vi samptl. gore och alle rettrådige
Svenske ägner och bör. E. H. håfve icke heller orsak till att tvifle,
att hvar erlig svensker mann, som till dette möte vore komne, ju
gerne sedt hade, att e. Hrr hade varit her tillstedes, efter e. H:r icke
är okunnigt och man väll både elliest sä och i thette mothe håfve för¬
nummit, att i sådene samqvemd der behöfves, att riksens rådh skulle
närvare, när riksens saker schulle berådslåes och betenkte var[d]e,
och såsom vi inted tvifle att e. Hrr och andre, som ifrå thenne sam¬
qvemd sigh håfve förhollit, synes håfve skäl till, hvarföre I icke hit kompne
ären, altså när man vill anse riksens nödige tarf och lägenhet, finnes väll
så gode och fullkomlige skäl, som oss håfve bevåged hit begifve, them
man väll vill lathe i liused komma, hvar så behöfves kan.
Hvad sielfve afhandlingen angar, uptage vi gerne i beste måtte
e. Hrrs betenkiende till att afställe och fly alle våldsamme företagende
emot thenne syndring, som sked är, förhoppoms oss, att sielfve acterne
uthvise skule, att man häfver varit dertill sielfmant, och att man thed
giort häfver, så myked som häfver varit mögeligit; doch ville e. Hrr
efter e. Hrrs höge förstånd therjemte betenkie, att icke allene tre eller
fyre personer äre afsyndrede, som e. Hrr schrifve, uthen fast flere,
hvilkes anhang e. Hrr nogsambligen se så dageligen tillväxe och
sådana riksens lägenhet närvare, att myked vill falle missligit till att
på föregifne medel lita. Ty ändoch man icke till h. k. M. annet än
[till gåt] sig tillförser och visserl. förmoder, att h. k. M. sitt fädernes-
landz beste sökier, är tilbetenkendes doch lickväll, meden h. k. M.
icke ännu till Söderköpings beslutt häfver bevilliged, uthen sigh there-
mot besväret och än besvärer, kunne vi efter vår enfaldighet icke se,
huru Söderköpings beslutz fulbordan till h. k. Mrtz besökning eller
lyckesamme hemkomsts förventande rätteligen kan vendes, uthen som
vi gerne bekenne, att ther h. k. M. etc. till Söderköpings beslutt nådel.
häfver [o: hade] bevilliged, hvilked och för längst hade skedt och än
snarligen ske kunde, önskom vi af hierted gerne; thå kunne h. k. Mrtz
besökiende och lyckelige hemkomst förventende vare retteste medel
till att thenne syndring afställe. Så [häfver] man och till att befare,
att för än thette h. k. Mrz misshag till Söderköpings beslut afskaffed
varder egenum föregifne medel, förberte syndring förökte och icke
minskade, hvilked e. Hrr af föregångne handlinger yttermere vete till att
döme, än man här antingen vill eller kan förmäle, och hvar vår veder¬
part icke håfve sigh förgätid, meden en önskat enighet häfver varit
1597
943
emellen h. f. N. och e. Hrr sampt menige riksens stender, hvadh kan
man tenkie the varde görende, om the finne för sigh en sådanne synd¬
ring, som nu är påbegynt? Och efter h. k. M. är kort tillförventende,
hvilked och att snarligen sche kunde och att h. k. M. måtte komme
en trygger och milder konung, önsche vi af hierted gerne, kunne vi
icke anners efter vårt ringe förstånd förnimme uthen högnödigt vill
vare till att bevillia the uthlofvede laglige och tillbörlige medel i verked
ställe, att påbegynte riksens syndring i tidh förekommes och riked
till förre enighet igen förhielpes, hvarföre man och till the artickler,
som e. H:r utaf sielfve besluted håfve till att se, nu her sampt medh
h. f. N. och andre förnemste stender bevilliged och samptykt, hvilka
oss förmoder vare skälige och rättmätige, så och Söderköpings beslut
likmätige; äre och i then venlige och tienstlige tillförsicht, såsom och
således af e. H:r hermed viborn håfve bedit och begäredt, att e. H:r
förnemligen, så och andre ädle och oädle, sorn ifrå thette mothe äre
utheblefne, sigh icke vele herifrån afsyndre, uthen fast mere både sielfve
till thette förenings medel samptykie och andre dertill fliteligen rådhe
och styrkie, dertill vi inted tvifle, att e. H:r sig godvilligen befinne
lathe, hvilked och till enighet tienligit och myken vidhlöftighet att
förekomma nyttigt och gagneligit är; hvar annet [o: annars] sker, vele
och kunne(?) [vi] herudinnen för Gudi och mannom vare ursächtade.
Befäle e. Hrr samptl. och synnerl. Gudh then alsmrste veni. och tienstl.
Datum Arboga then 6 martii anno etc. 97.
Och med alles vores vett är thette med någre verdiges [o: tro-
verdige] insegler förseglat.
E. Hrr
venlige och ödmiucke
Bisperne, capitulares och menige prester¬
skap sampt borgmestere och rådhmen och
borgerschap i Arboga församblede.
Biskopen i Vexiö till ärkebiskopen och professorerna i Uppsala om 370
sin samt några andra prästmäns beskickning till Hogenskild
Bielke och de andra riksråden i Östergötland. Vist 1597
den 17 mars.
Samtida afskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet, den ena
med påskriften: »Bispen i Vexios bref till erkebispen om ri[k]sens
rådz svar», den andra med påskriften: »Bispens bref i Vexiö
till erchiebispen och professores om richs rådz svar om Arboge
afhandling».
Förthänne tidzens lägenhet, reverende domine pater, msecenas debito
pietatis cultu colende, amplissimi viri domini professores, amici et fratres
semper amandi, läther jagh all tacksägelse bestå och gifver E. E. och
944
1597
nu vanni, tillkänne, att jagh medh decano Vexionense besöchte thänne
edle och vällborne herre, h. Hogenskildt Bielke, hvilkens H:d. vi funne
på Ulfås, och när jagh min värf på ständernes väghna hade pä thet
flitigste tillkänne gifvidt och alla athandlinger vore upläsne och h. H:d.
meningh thäruppå gifvin, thän väll behagade, kom v. n. f. enspennere
Fallentin v. Linneborgh och hade till h. Herredome v. n. f. bref med
the punchter, som sändebudh i befallningh till v. a. n. konung håfve
skolle, såsom och grefve Axels till riksens rådh, af hvilko sampt h. Ho-
genskildz svar till h. f. N. medh thette bref E. V. copier ifrå Linköpingh
sändes, thäraf h. Hogenskildz meningh om Arboga afskedh förstås kann.
Och effter h. H. fast thärtill rådde och förmante, att episcopus Linco-
pensis och jagh the andre godhe härrer af riksens rådh, som i Öster-
götlandh stadde vore, besöckie skulle, thet jagh medh pastore Linco-
pense, episcopo adversa valetudine laborante, domino decano et domino
Henrico in Vist uthi samme dagar giorde, och funne vi the välb. herrer,
h. Gustaf Baner. h. Clas Bielke, h. Sten Baner, h. Ture Bielke på
Turesår [o: Turefors?], till hvilke vi copier af all af handlinger ifrå h.
Hogenskild förde medh thens godhe h. bref, uthi hvilkedt h. H. vid-
löftigen thärtill rådde, att the g. h. ville tidzens farlighet anse och sigh
uthan drögsmåll genom skrifvelse hos h. f. N. förldare och thäregenom
kunde gifvas tillfälle till vidare samtal; så håfve the g. h. sigh om
samme beslutet intet synnerl. besväret, uthan om theras kallelse i
samma möthet, om thänn korta tidh, som möthet innehåller, om oföret
på samma årstidh och allmogens oförmögenhet, att the andre medh-
bröder intet besöckia kunne och sigh samptl. samsättia. Doch var
summan af theres svar thenne:
först att the intet hafva vikidt ifrån Suderköpings beslut, eij heller
vika ville. Till thet andre veila the sigh medh förste lägenhet och så
snart möijeligit vore samptl. samsättie och sådanne svar gifve, som
rättrådige svenske rådzpersoner och att ständerne skolla förnimma
sådanna theras svar lände till enighet och sigh intet tillfälle till någedt
buller gifve.
Thette är summan på thet svar vi bekomme, thänn man udi hastig¬
het håfve E. V. villedt tillkänne gifvidt, såsåm och the välb. herrer
begära, att borgerskapedt thet och förnimma måtte. Och befalle etc.
Af Vist thänn 17 martii anno g7.
Eders E. och V. alltid tienstvill.
Petrus Jonas
Vex.
1597
945
c) Beskickningen till herr Erik Gustafsson.
Instruktion för Erik Stake till Hönssäter och Knut Kil på deras 371
beskickning till herr Erik Gustafsson. Marieholm 1597 den
18 mars.
Hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 108.
Tänkiezedel af h:ne f. och h. h. Carl etc. h. f. N:ds trogne
tienere de edle och velbördige Erich Stake till Hönsesätter
och Knut Kil till N: hos her Erich Göstaffson friherre
till Torpe att förrätte. Actum Marieholm den 18 martii
år etc. 97.
Till thett första skole the lathe h. Erich förnimma, att h. f. N.
kommer hans handlinger seldsampt och underligit före, i det att honom
icke är okunnigt, hvadh för itt är sedhen sigh häfver förluppet och hure
offta h. f. N. då lätt förde h. Erich tilfräge och medh ådtskillelige budh
besökie, och begerede h. f. N. då på denn tidhen att vette, hure h.
Erich var tilsinnes om det mothe och herredagh, såsom då kort tidh
tilförende var öfverstånden och hollén i Suderköping, deropå offte:te
h. Erich lätt sigh förnimme samme beslut, hvilkit i Suderköping giordt
var, ingalundhe viste att ogille, lofvede och sigh vele samme beslut
och förening medh försegle och underschrifve, aldenstundh han vel såg
och förnam, att uthi för:de Suderköping intet annedt var handlet eller
beslutedt, än thet såsom kommer öfverens medh Sverigis lagh, arf-
föreningen, konung Göstaffs testement och k. M:tz nu regerende eigen
edh och konunglige försäkringer. Likvel är her Erich icke ovitterligit,
att han medh grefve Erich Bragde och hans broder h. Arfvedh Göstaff¬
son håfve sigh opåtagidt en legation offte:te Suderköpings afsked att
cassere och gore till intet, förmenendes att samme beslut skulle vare
emot k. M. h. f. N:s k. h. broders konunglige höghet, det doch medh
ingen skäl kan sagdt vardhe, och hvar så hade varet, såsom doch icke
sket är, uthan af mången erlig mann, såsom samme Suderköpings be¬
slut bevilligedt och samptyckt håfve, vell och nogsampt betänkt och öf-
vervegedt, hvadh konungens myndighet och konunglige höghet veder-
kommer, då skulle oftebe:te h. Erich effter sin edh och plicht sådant
beslut icke håfve gillet heller samptyckt, medhen hann viste att thet
var emot h:te k. M:tz höghet och myndighet, det han doch likvel
giort häfver och ännu dageligen gior, såsom är till att förnimme af
den zedel erchiebispen nu i Arboge tilsendt, deruthi han förplichter
sigh och uthlofver såsom en erlig mann att vele holle och effterkom-
me hvadh i Suderköping [bejvilligedt och samptyckt är af menige Sve¬
rigis rikis stender innen och uthan rådhz tvert emot hanns medgifne
946
1597
instruction och påtagne legation, och öfver alt dette, att när samme
hanns legation häfver varet tilbörligen svaredt till och klarligen bevist
att i ofifte:te Suderköping intet häfver varet handlet [annet?] än thett,
såsom erligen, redeligen och försvarligen häfver varit och än är, dess
Gudi ske tack och lof, och aldrig anners af h. Erich och hanns med-
hielpere skall kunne bevist varde, häfver offte:te h. Erich lathe[t] uth-
spride en hop bref, såsom han och med hans broders tilhielp och flere
deres medhielpere och effter theres osanferdelige schrifvelser och munte-
lige berättelse häfver k. M. h. f. N:ds k. h. b. sveckligen och falske¬
ligen gifvit tilkenne, uthi hvilke bref mest varder förmelt om Suder-
köpings beslut, att sådant skulle vare olagligen giordt och ingen krafft
heller bestond håfve. I like mothe varder i samme bref månge be-
skyldninger h. f. N. tillagde, för hvilke h. f. N. vet sigh, Gudh dess
lof, aldelis oskyldigh, och mången erlig man kann gore h. f. N:ds rätt-
metige undskyllen. Her Erich häfver och lofvet uthi en zedel, h. f.
N:ds enspennere öfverandtvardet, såsom bref till h. Erich1 den till
[o: tidh?] h. f. N. lått kalle honom medh ett serdelis bref till thenne,
nu Gudh dess lof, vel öfverstondne herredagh, att hann ville vare der
tilstedes, så frampt siukdom honom icke förhindrede. Hure han samme
sitt lyffthe häfver effterkommit, är klart och uppenbart [deraf?], att
han hvarken sielf är ditkommen, såsom och [af?] ingen siukdom förhindret,
uthan förbudit och förhindret andre, såsom samme mothe håfve velet
besökie till k. M., h. f. N. och hele federneslandzens beste, ja och enn
dertillmedh medh hot och trug undsagdt alle dem, såsom samme herre¬
dagh håfve besökie velet, och sielf begifvet sigh till Elfsborgh, opfor-
dret ryttere och knechter till för:de Elfsborgh, like som fiender hade
varit på ferdhe. Hvadh f^n dermedh i sinnedt häfver och hvadh färe
han venter, i thet han häfver giordt en sådan opfordring medh folk,
h. f. N. aldelis ovitterligit, som rikit förestår i k. M:tz h. f. N:ds k. h. b.
fråvare och bör vete hvadh på ferdhe kunnde vare; är doch likväl h.
f. N. icke det minste ordh derom tilkenne gifvet. Effter h. f. N. uthaf
alt thette förtalde görligen kann förnimme, att h. Erich, hans broder
och flere deres medhielpere håfve någedt i sinnedt, såsom k. M. h. f.
N. k. h. b. och snarest sagdt hele federneslandet kan vare skadeligit,
bör h. f. N. sådant i tidh, så mykit h. f. N. kan stå tilgörendes, före-
komme, hvilket h. f. N. och gerne gör; häfver och fördenskuld thenne
herredagh till Arboge uthskrifve låtidt. Och effter i för:de Arboge
åther på nyt någre saker äre blefve beslutne, såsom k. M. h. f. N:ds
k. h. b. och dette loflige konungerike kann lendhe till velferdh och beste,
häfver h. f. N. fördenskuldh afferdiget desse h. f. N:ds godhe menn
till förrde h. Erich till att förnimme hvadh han till samma Arboge
beslut svare vill och om honom synes redeligen håfve handlet medh
thet, såsom i Suderköping häfver beslutedt varet. Heropå begerer h.
f. N. h. Erichs muntlige och schriftelige svar.
1 Tydligen felskrifvet.
1597
947
Herr Erik Gustafssons svar till hertig Karl. Älfsborg 1597 den 372
22 mars.
Afskrift i Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII fol. 130
under rubriken: »Copia af herr Erich Gustafsons skriftelige svar
till fursten om det memorial, som Erich Stake och Knut Kil
hade till honom på Älfsborgs slott. Datum den ?2 martii
anno 1597».
En ödmiuk berättelse pä den tänkiezedel om de värf och ärender,
som den h:ne f. och h. hertig Carl Sveriges rikes arffurste och före¬
ståndare etc. nådigst häfver befallat h. f. N:s tienare de ädle och väl¬
bördige Erich Stake til Hönsesätter och Knut Kil til Apelnäs att för¬
rätta hos mig, Erich Göstafson.
Först at ärindra mig om hvad som i Suderköping för et år sedan
afhandlat och beslutet blef, deruppå jag och strax derefter mig för¬
klarade at gilla och blifva vid, och h. f. N. kommer mine handlingar
sällsynt och underlige före, at jag med grefve Erich och min broder
h. Arfved skola taga oss en legation uppå, dermed Suderköpings afsked
cassere och om intet giöre: så är deruppå mitt ödmiuke svar, at hvad
Suderköpings beslut belanger, är nu som tillförene min fullkomlige
mening, at jag aldeles dervid stadig blifva vill, efter jag icke annat
deraf sedt och kunnat förstådt, än at det kommer öfverens med Sveri¬
ges lag, konungens ed och försäkring, är och i alla puncter med tidigt
råd och betänkiande giort och beslutet. Och är det väl sant, at jag
bekom k. M:ts etc. bref, at jag skulle med f:te gode herrar giöra mig
rede til samma legation och begifva mig til Stockholm, der till at
förbida h. k. M:ts vidare beskied och fullmakt, och der jag icke hade
blifvit efter Guds vilja illa siuk och sängledes, hade jag då likväl icke
kunnat så hastigt tagit mig sådan befallning uppå, förän jag hade sedt
instructionen och vidare fullmakt för mig, och kan icke heller tro, at
de andre gode herrar samme befallning hade fulländat, hvar de icke
skulle hafva efterkommet k. M:ts alfvarlige vilja och befallning. Om
sielfva värfvet var mig intet vitterligit, icke heller ännu vet af instruc¬
tionen eller hvad svar derpå gifvit blef. Ty förhoppas mig, at h. f.
N. nådigst icke vill holla det derföre, at jag det gierna hade velat taga
mig uppå eller ville hielpa dertill at cassera f:de Suderköpings beslut.
Hvad skiäl konungen sielf vet och vilt bruka dertill, är mig intet vitter¬
ligit, utan står til h. k. M. sielf til att förklara.
Hvad den zedel tillkommer, som jag häfver tillskrifvit erchiebispen,
hoppas mig at han intet annorlunda kan förstås, än som han ment är,
att jag då som nu ville låta veta, at jag gierna ser, det Söderköpings
beslut i alla sine puncter må blifva vid makt hollén, der jag efter mitt
ringa förstånd och förmögenhet vill hielpa dertill. Det och i samma
zedel til erchiebispen förmäles, at det icke skulle sättias konungen för
94§
1597
kort tid före at komma hit i riket, skulle så blifva uttydt, at jag icke
gierna ville se h. k. M. hemresa, deruti skier mig orätt; om ärkebispen
eller andre det giöra ville, förhoppas mig at h. f. N. mig deruti nådi¬
gast försvara vill, effter jag som en enfaldig rådsperson häfver synts råde-
ligit vara, at icke skulle sättias h. k. M. någon tid före, på det at onde
uttydare icke skulle vändat til det värsta. Den alsmäktige Gud läte
h. k. M. så vist och snart komma med hälsan väl hit hem igien, som
jag det af hiertat önskar, åstundar och begärer, det mig och intet
tviflar at hvar ärlig tro svensk man det samma och begärer.
Det mig förholles, at jag med mine bröder och flere medhielpare
skulle komma tillväga de bref som hit insände äre, det nekar jag för
min person aldeles til, hoppas och, när Gud fogar lute k. M. hit igen,
varder h. k. M. mig deruti nådigst enskyllandes. Der någre andre
sådant håfve giort, hoppas mig at h. f. N. icke bör låte mig niuta det
till ondo. Så häfver jag och icke eller låtit fara så fort med de bref,
som komne äre, som befalt häfver varit, de der icke blefve läsne, förän
jag skref riksén råd til derom och begärade, at de ville låta h. f. N.
derom förnimma; voro samma bref i Upland och andre landsänder alle¬
städes, förän de blefve här förkunnade; dermed begyntes och icke
heller här, förän h. f. N. sig uti Stockholm ifrån regieringen afsade.
Det jag icke är kommen til Arboga, är icke af motvillighet skiedt,
utan Gud, som mig häfver makt til at kränkia och plåga med siuk-
dom, vet det bäst, så och finnes, hvart jag af min egen styrkia ännu
förmå komma. Dertill med kom och k. Maij:ts etc. häftige och starke
förbudsbref, derom h. f. N. och sielf blef tillskrifvet, det mig hoppas
icke bör niuta til ondo, at jag som andre min herre och konungs bref
och bud bör lydig vara.
Det mig af h. f. N. tillmätt är, det jag skulle hafva förbudet och
förhindrat dem, som Arboga möte besökia ville, det är icke af mig,
utan af konungens egne bref skiedt. Det jag och är angifven, at jag
skulle hafva unsagt, hotat och trugat alla dem, som herredagen hafva
besöka velat, det beder jag h. f. N. nådigast ville sanfärdeligen låta ran¬
saka efter; skall då finnas at mig deruti är orätt skiedt.
Hvad den opfordring med rytter och knekter belangar, h. f. N.
förekommet är, hit til befästningen, det är icke skiedt icke till en ringa
hofman eller knekt, der ryttmästerne och knektehöfvidsmännerne sielfve
kunna bära vittne om, utan allenast de knekter, som beskiedde äre till
huset och vane äre at vakt holla, de blefve hit kallade til at låta ut¬
taga någre ogiffte karlar och deremot förlofva gamle, siuke, förlamade
och giffte karlar, som hafva hustruer och monge barn, och intet hafva
til at föda dem med, de der bättre tiente at vara uti spetalen och eljest,
der de kunna hafva födan för Guds skuld, än at bevaka desse gräntze-
befästningar. Men efter knekterne icke ville låta mönstra någre ifrå
feniken, utan ville heller blifva tillhopa på befästningen, den dock icke
öfver halft annat hundrat stark är; der eller [siel] är här, Gudi bättre,
1597
949
icke så mycket i förråd at holla det ringa mantal här är, att sedan
taga dem alle in, som det sielfve begärade. Endock flere nödigt be-
höfdes än här nu äre och en tid long varit hafva, blef likväl icke en
person ifrå feniken tagen, än sedan mer, utan lätt dem gå hvar hem
till sitt igen, til des jag kunne gifva h. f. N. om denne lägenhet och
brist tillkänna. Det jag häfver begifvit mig hit in på Elfsborg, som
k. M. mig ombetrodt och befalt häfver, det häfver jag måst giort efter
min nådige herres och konungs befallning, att jag skulle vara på be¬
fästningen stadigt; sä häfver jag och desförutan haft dertill stor orsak,
nemi. att jag intet annat häfver än en öppen gård, som skalkaktige
personer väl kunna komma till at sticka elden både på gård och egen¬
dom, som tillförene tillbudet är, och nu lätteligen kunne fördrista sig
sig till af det buller och tal, som nu af lättfärdige menniskior mycket
skier, ty häfver jag, som font är, efter k. M:ts befallning måst begifvet
mig hit, här jag i min siukdom med min siuka hustru kunne vara i
frid för rof, mord och brand af lättfärdigt parti.
Det h. f. N. skulle hafva någon tanka om mig, at jag med mine
bröder och flere medhielpare skulle hafva något i sinnet, som h:te k.
M. och hele fäderneslandet kan vara skadeligit, det bör mig med rätta
vara skonat med, skall och vara longt ifrå mig, utan jag i alla måtto
vill och skal holla mig som en ärlig, trogen svänsk man ägnar och
bör, och såsom jag härtill ärligen och troligen häfver tient mitt fäder¬
nesland, så vill jag och härefter giöra och aldrig annat skal befinnas
än den ed och trohet jag häfver svoret min rätta herre och konung,
den vill jag och holla i döden, icke heller vet af någon ond medhiel¬
pare, hvarken när eller fierran skyld. Der någon annan finnes
[som annat?] än rättrådighet kan hafva i sinnet, den må svara sin sak
ensamen; förhoppas h. f. N. icke låter mig niuta någon annan till ondo,
utan ödm. begärer h. f. N. ville förskona mig med sådane tankar och
ord, ty det är hårdt och tungt på gamla dagar sådant förnimma, och
i den staden ödm. beder h. f. N. ville meddela mig h. f. N:s beskär-
melsebref för mig, min hustru, barn och folk, at mig icke må tillfogas
någon öfvervåld och orätt, och niuta hus och hemfrid, lag och rätt,
hälst efter h. f. N. häfver taget sig opå at förestå oss alla, som ko¬
nungen^] ed och Sveriges lag förmäler. Uti hvad måtto jag kan be¬
visa h. f. N. på konungens vägne all hörsamhet och lydno fädernes¬
landet til styrkio och godo, vill jag mig efter min yttersta förmögen¬
het flitig och trogen befinna låta, ödm. beder och förmanar, troligen
råder at h. f. N. icke ville söndra sig ifrån riksens råd utan med deras
råd förestå regieringen i konungens frånvaro, så nu härefter som till¬
förene, på det Suderköpings beslut i alla pun[c]ter må blifva stadigt
vidmakthollet. Och förhoppas h. f. N. denne min ödm. berättelse och
undskyllan sig nådigt låter med benöija.
Hvad det Arboga beslut belangar och de puncter der äre för¬
handlade, är mitt svar och enfaldige trogne råd, at h. f. N. nådigast
950
1597
ville förskrifva samtelige rådet til sig eller nådigast befalla dem, at de
sielfve stämma sig tillhopa och derom samsättia sig och gifva h. f. N.
deras beslut deruppå och icke någre enslige för sig sielfve deruti något
skole giöra, ty det skulle hetas vara, at de dertill blifva nödde eller
tvungne, efter sådant beslut bör vara frivilligt och samhälligt, intet
tviflandes, at de gode herrar varda görandes i saken hvad tillbörligit
och svarligit vara kan, konungen, h. f. N. och fäderneslandet till godo
och behag lända kan, dervid jag mig och fliteligen och troligen vill
befinna låta.
Til det sidsta vil jag nu som tilförene hafva h. f. N. ödm. och
tienstl. bedet, at h. f. N. ville en gång låta falla den stora onåde och
vrede h. f. N. häfver tagit til mig. Gud vet, at jag med ett godt
samvet icke vet, at jag sådane hastige skrifvelser, hårde ord och vrede
aldrig förtjent eller förskylt häfver, och icke heller kan tro at h. f. N.
til sådane onåde vore bevågen, hvar min afvundzmän och missunnare
det icke hade kommet tillväga. Jag vill deremot finnas h. f. N. en
ödmiuk tienare i alt det jag h. f. N. til behag, gode och tienst vara
kan. Skrifvit i Elfsborg den 22 martii år 1597.
373 Hertig Karls svar till herr Erik Gustafsson. Nylödöse 1597 den
26 mars.
Hertig Karls registratur P. I fol. 115 under rubriken: »Svar
opå her Erich Göstafsons schrifvelse belangende k. M:tz befest-
ning, som han förrympt häfver. Af Nylöse den 26 martii år
etc. 1597.»
Veter, lier Erich Göstaffson, att vi håfve idre schrifftelige svar
bekommit på the verf och ärender, som vi v. t. tienere etc. Erich Stake
till Hönsesätter och Knut Kil till Appelnäs för någre dager sedhen
uthi befalning gofve hos ider att förrette, theruthinnen I ider onde sak
medh en hop lögner blommere, såsom I altidh håfve giordt tilförende.
Ty hvar I hade i sinnedt att handle oprichteligen, ärligen och försvar¬
ligen, borde ider icke så tage saken före, som I nu håfve giordt och
alltidh tilförende äre vane att gore. Så är thet och görligen att för-
nimme, att I gå med skalkhet och svek om; I håfve flyt unden för oss
såsom för ider fiende, hvilket visserligen icke hade skedt, ther ider
onde samvet ider icke hade egget, aldenstundh ingen häfver jagedt
ider, eij heller någen färe varit på ferdhe. Och endoch vi vel
kunne tänkie, att I så vel som andre idre medhielpere ider ther
medh gerne ursechte vele, att I håfve buret färe för oss, såsom
och elliest hos h. k. M. och annedt erligit folk uthfördt, att vi
ider ifrå befalningen drifvet håfve; sä skall doch sådanne ider ogrun-
dede ursecht sä vel för ider som the andre af ider parti lithet hielpe,
1597
951
efther ther är ingen skäl medh. Ty först såsom vi ingen tyran,
uthan en christen furste äre, så håfve vi icke heller antingen emot
ider eller någen annen emot lagh och rett handlet, eij heller någen
ifrå sin befalningh sagt, som honom af k. M. häfver varet betrodd,
medh mindre emot honom häfver funnetz sådane skäl, som uthi ko¬
nungens edh, Suderköpings beslut och Sverigis beskrefne lagh äre för-
fattede. Dernest så äre vi och then, som uthi konungens frånvare och
medhen h. k. M:tz son och broder öfvermagi äre, må allene stå rege¬
ringen före och h. k. M:tz och riksens velferd sökie bör, thet vi och
alltidh troligen och flitheligen håfve giordt, som vi för Gudh och hvar
erlig man tryggeligen vele tilsvars vare, och oss icke emot h. k. M.
någensin anners förhollet, än som en hull och trogen faderbroder häfver
ägnet och höfts, för hvilken orsak skuld ider icke hade bort, medhen
I låthes ider vare h. k. M:tz trogne man, syndret ider ifrå oss, mykit
mindre för vår ankompst rymbdt ifrå h. k. M:tz hus och befestning
och låthet then så gott som öde, öpen och en stor del niderfalen och
förderfvet och uthan mat och någedt förrådh, så att, ther Gudh för-
biudhe, någen färe hade på ferde varit, då hade thet kunnet blifve
Sverigis rike lätteligen afhendt, uthan heller på ider edh och embetes
vegne blefvet tilstedes och hulpet till sampt medh oss att iorfordre k.
M:tz och riksens gagn och beste, såsom och dess skadhe och förderf
i tidh förekomme och afverie, thet I doch hertill icke håfve gore velet,
oansedt att I icke en uthan någre gånger håfve varit kallede, och lick-
vel ider för siukdomer altidh endskyllet, som ider häfver förhindret,
thermedh doch ingen sanningh häfver varet, efther som vi nu oppen-
barligen kunne se, att I vel äre blefne tilpass, medhen I vele undrage
ider. Och hvar I än hade vist, att vi h. k. M. anners än vel och tro¬
ligen skole håfve ment, thet doch medh Gudz hielp om oss aldrigh
skall bevises, ehure I och the andre idre bröder och medhielpere om
oss sådant bådhe hos k. M:t och andre falskeligen uthspridhe; då håfve
I ider icke redeligen och såsom en edhsvorin tienere och trogen svensk
man emot h. k. M. förhollit, i thet att I håfve så skamligen flyt och
rympdt ifrå befestningerne, som I skrifve ider af k. M. etc., håfve varit
betrodt och befälet, och latidt them stå oss öpne tilhonde. Och en¬
doch oss icke borde spörie hvadh vi skole förvente uthaf ider, uthan
kunne görligen se, att I håfve mere ondt i sinnedt än godt, efther I
håfve så uthan någen nödh och färe förlupet befestningerne och be-
gifvet ider uthaf landet uthi ett fremmende konungerike, lickvel är vår
alfvarlige villie och förmaning, att I medh dette budh lathe oss för-
nimme, hvadh tilförsicht rikit till ider håfve skall, så och hvadh I håfve
i sinnedt och om I icke ännu vele betänkie ider i saken, såsom och
ider förklare på thet som uthi Suderköping och Arboge handlet är,
effther nu sex veker äre snart förbi, så frampt att hvar I thet icke
gore, dä varde vi förorsakede lathe handle medh ider som begge be-
sluthen uthvise. Der retter ider effther.
952
1597
d) Hertig Karls brefväxling med Hogenskild Bielke.
374 Hertig Karl till herr Hogenskild Bielke med uppmaning att jämte
andra rådsherrar förklara sig i afseende på Arboga riksdags¬
beslut. Arboga 1597 den 6 mars.
Afskrift bland »Handlingar ang. riksråden 1596—1600» i Riks¬
arkivet, jämförd med och rättad efter hertig Karls registratur 1597
P. I fol. 82, där ett bref af motsvarande lydelse till Nils Gyllen¬
stierna är infördt under dateringen 7 mars.
Karl etc. Vår etc. Vi vele eder h. Hogenskildt nåd. icke förhålle,
at såsom I tilförende vell håfve förnummit, för hvad nödige och an-
liggiende riksens saker vi håfve förorsakede varit at förskrifve och hålla
thenne riksdag, som nu her öfverstunden är, så hade vi vell förmodet,
at riksens rådh, som genom lage förfall icke vore förhindrede — som
vi förnimme med eder vare — hade mott komme her tilstädes och
gifve theres rådsamme betenkiande i riksens anliggiande saker tillkenne,
men så förnimme vi, at the icke allene håfve thenne samqvemd för-
sutit utan och sig fast besveret, hvarföre the thet icke gore kunde,
såsom och elliest månge prachtiker brukes af en och annen, hvilket
dägh alt skall hetes vare sökt k. M:tz etc. beste medh, ändoch vi be-
fruchte at någet annet kan vare therunder fördåldt, thet som lute k.
M. och rikit kan mere lende till skade och förderf ann till velfärdt
och beste. Och alldenstundh riksens lägenheter så tilsagt häfver, at vi
med riksens ständer, som lier på thenne tidh håfve tilstedes varit, håfve
most om någre riksens anliggiende saker berådhslå och beslute, ther-
före sende vi eder deraf en copia tilhånde, och såsom vi förhåppes
hermed intet annet handlat vare, enn thet som medh lute k. M. edh
och försäkringh och föregångne handlinger öfverens kommer, så förse
vi oss och at the g. h. icke kunne håfve någre skielige gensager ther-
emott att förebäre, hvarföre och v. n. begären är, at I velle hielpe,
råde och förmane the andre, at the sig theropå med förste förklare
vele, om the äre tillsinnes at samsettia sig med the andre ständer her
håfve till stedes varit uti thet som her er beslutet blifvet, eller hvad
skälige gensager the håfve theremot att förebäre. Och såsom iblandt
annet beslutet är, at en anseende legation motte med thet förste till
Pålen afferdet blifve, både till at begere, at h. k. M. ville med thet
snareste begifve sig hit i riket igen, och andre riksens nödige och
vårdnede saker hos h. k. M. at förrätte, af hvilke verf vi eder korte¬
ligen någre puncter tillskicke, som oss synnes ther att förhandla läte;
I vele för den skull sampt med the andre g. m. idert rådsamme be-
1597 953
tenkiende i saken gifve och meddele med thet allerförste. Gudh etc.
Af Arboga then siette martn anno 97.
Afskriften åtföljes af »de 9 puncter, som till Påland förskickes och hos
h. k. M. anmodes skall»; se ofvan sid. 885.
Hogenskild Bielkes svar till hertig Karl. Ulfåsa 1597 den 15 mars. 375
Afskrift i ett lägg omfattande aa/»—IS/3 1597 bland »Samtida
afskriftssamlingar ang. händelser 1594—1598» i Riksarkivet med
anteckning af Hog. Bielke: »Copia af det fiärde bref och svar
till h. f. N. upå f:de bref, som ankom til Ulfås den 15 martii
och afferdedis samme dagh till h. f. N. igen; dagh sade han sigh
först skole drage till Foglevich med h. f. N:s bref. A:o 97».
Högborne furste etc. och gifver e. f. N. tienstl. tilkenne, at e. f.
N:s schrifvelse jagh medh tilbörlig ödmiukt undfångit häfver nu i dagh
medh e. f. N:s enspenner Fallentin v. Lyneborgh, dat. Arboga den 6
martii, däruthi e. f. N. låther nådel. förnimme hvad som nu i den richs-
dagh i Arboghe häfver varit handlet och skriftl. beslutidt, deraf e. f. N.
förskicker migh en copie och nådel. begärer, at jagh ville råde och
förmane thé gode herrer i richsens rådh äre, mine medbroder, som nu
samme mothe intet besökt håfve, at de sigh därupå förklare vele och
om de äre tilsinnes at samsättie sigh medh e. f. N. och de andre
richsens ständer eller om de någon skälige insager håfve theremot att
förebäre, såsom och at gifve theris betänkiende om den legationen til
k. M. etc. afferdis skulle med det förste medh någre förnämblige e. f.
N:s och hele richsens värf och ärender, af hvilke värf e. f. N. sänder
någre punchter författedt, som e. f. N. synes där förhandles skulle;
därupå e. f. N. nådel. begärer och mitt ringe rådh och betänkiende
sampt medh välb:te g. herrars mening at förnimme.
Härupå jagh till et ödmiukt svar tienstl. icke förhålle kan at, så
myket som jagh uthi en hast häfver kunnit öfverse samme beslut,
som nu i f:de Arboge häfver varit försegledt och afhandlet, så kommer
det endelis öfverens med de förre athandlede richsens beslut, som giorde
äre både uthi Upsale och Söderköpingh, therifrän jagh aldrigh förnumidt
häfver, at de g. h. vike eller affalle vele, och fördenskull intet tvifler,
at de varde sigh med förste ödm. skrifftligh förklarendes och deris be¬
tänkiende både härom, såsom och om f:de legation gefvendis varder,
therom jagh och strax i dagh vill de välbe:te mine medbroder låthe
förnimme, som här i landzänderne äre, och därhos effter min svage
förmögen styrkie och råde till alt thet, som godh enighet kan förmere
och uppehälle, och synnerl. till at vare ens medh e. f. N. till alt det,
som kan lände h:te k. M. och vårt fädernesrike till nytte och långligidt
beståndh, till hvilket jagh nogsampt vet, at de, min ringe påminnelse
954
1597
förutan, äre altidh villighe och benägne. Och när som jagh framdelis
kan förnimme deris meningh, vill jagh och ytterligere skrifve e. f. N.
mitt ringe betänkiende till, hälst effter dätte budh nu tränger upå svar
och afskedh, föregifvendes sigh at skole och iligidt drage till drotzäten,
den välb. h. Nils Gyllenstierne.
Hvad lägenheterne här i landzänden tilkommer, så är här, Gud
dess låf, alt roligidt och stille, allenest stor fattigdom och boskapsstört-
ningh finnes, tyvärr, ibland almogen, däröfver de myket qvide och fast
olåtige, motvillige och endelis förtviflede äre, effter som denne e. f. N:s
tro tienere kan veta derom videre i und. att berätte, som och beklager
at [han] måst gå alt till fot emellan Örebro och här, effter böndernes
hester slätt intet förmå utan alt störte bort, utan tvifvel af denn store
väte, som var i sommers och i höstis, och det onde rotne hö, som då
inbärgdes, theröfver månge hemen och åkrer blifve osådde i vår. Gudh
alzmechtigh värdes etc. Snarlig af Ulfås den 15 martii år 97.
376 Hertig Karls svar på Hogenskild Bielkes skrifvelse af den 15 mars
Örebro 1597 den 20 april.
Afskrift i Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII fol. 184
under rubriken: »Copia af förstens bref och sedlar til her Hogen-
skil Bielke d. 26 [d: 20] april anno 1597», jämförd med och
rättad efter hertig Karls registratur 1597 P. I fol. 149 v. under
dateringen: »af Örebro den 20 aprilis år etc. 97».
Vår etc. Eder skrifvelse är oss för någon tid sedhen, h. Hogen-
skilt Bielke, tilhanda kommen uti Skara d. 5 aprilis, derutinnan I gifve
oss svar på vår skrifvelse, såsom vi läte till eder utgå daterat i Örebro
d. 17 (!) martii med vår enspännare Falentin von Lyneborgh, och gifve I
uti samma skrifvelse tilkiänna etc. (referat af brefvet n. 375).
Derpå vele vi eder till svar icke förhålle, att det är eder nogsamt
vitterligen, att de 6 vecker dag, såsom Arboga beslut och afhandling
håfve alle ständer förelagt så väl innan som utan rådz, andelige och
världzlige, ingen undantagandes, äre nu framfarne och förlopne; hade
fördenskull förmodat, att riksens råd, hvilka i Arboga icke tilstädes
vore, hvilket med rätte hade skie bort, nu i medlertid skulle hafva sig
förklarat och gifvit tilkiänna hvad skiälige insagor de kunne hafva att
frambära emot fite Arboga afhandlings beslut, det dock likväl än här
til dags icke skiet är. Och ehuru I håfve skrifvit och förmanad dem
till enighet, så synes oss eder förmaning häfver litet hulpit, förty en
part utaf riksens råd äre utan skiäl och orsak afvekne utaf landet, en
part af ridderskapet och adelen öfvergifvit konungens befästningar och
låtit ståt dem tomma och öde utan fetalie och någet förråd, all konun¬
gens ränta och opbörd förskingrat och sedan sielf begifvit sig utaf lan¬
det, somlige till Danske, somlige åt Danmark, så att vi se icke någon
1597
955
liknelse til, att de äre vid det sinnet at vela hielpa dertill, att sämja
och enighet, frid och rolighet måtte hållas vid macht uti vårt kiära
fädernesland, mycket mindre dertil gifva deras råd och betänkiande,
huruledes h:te k. M. etc. med det förste och fögeligeste måtte komma
hit uti sitt arfkonungarike igen och således komma, at det kunne vara
h. k. M. berömmeligit och hela fäderneslandet drägeligit och gagneligit.
Begiere fördenskull af eder at veta med detta bud eder uttrychte me¬
ning, huru I för eder person äre till sinnes i de saker, som hafva varit
förhandlat både i Upsala, Söderkiöping och nu sidst uti Arboga, och
om I äre till sinnes med andre ärlige svenske män flere med något
större alfvar vårt fäderneslandz nöd och älendighet läte gå till hiertat,
än som här till dags skedt är; hvilket vi eder nådeligen icke håfve
velat förhålle. Gud eder befallandes. Af Örebro d. 20 april år etc. 1597.
Ett första postskriptum handlar om tillståndet i Finland, angående hvil¬
ket några bref öfversändas; ett andra om ryktet att Erik Sparre skulle fört
med sig till Danmark rikets regalier, om de bekännelser hans tjänare af¬
lagt m. m.
Hogenskild Bielkes svar på hertig Karls skrifvelse af den 20 april. 377
Ulfåsa 1597 den 28 april.
Afskrift i Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII fol. 189
under rubriken: »Copia utaf mitt nyare bref till h. f. N. hertig
Carl. Dat. Ulfås den 28 april anno 1597».
H:ne furste, nådige herre etc. och gifver tienstligen tillkänna, at
e. f. N:s skrifvelse med denne e. f. N:s laqueij Olof Jacobson kom hit
i föraftes och bekom derhos en hop copier både ifrån Finnland och
om h. Erik Göstafsons och h. Erich Sparres afvikning af riket och
annat mere, med hvilket jag all gårdagen hade nog at giöra efter min
svage lägenhet at kunna öfverläset alt, ty min långsamme plåga och
siukdom sig dageligen formerar och icke förminskar, så at jag liten
sömn och ro häfver och icke förmå at sittia uppe af sängen, än sedan
stiga på min ben, ty det häfver nu slagit sig i handleden så väl som
i benen med större värk och vechedagar(l) än jag omskrifva kan, och
häfver nu i 10 månader måst hållit stadigt vid sängen, som hvar med
mig umgått häfver sanfärdeligen vittna skole, så jag befruchtar någon
tid at kunna komma til någen fullkomlig hälsa och förmögen igen.
Beder fördenskull ödm., at e. f. N. värdes detta mitt enfaldige svar til
det bästa nådeligen uptaga, efter jag illa förmå at taga någon penna i
hand och för värk skull förgäter hvad som öfvervägas och betänkas
skulle.
Nådigste furste, såsom e. f. N. berörer at min ringa skrifvelse och
svar på e. f. N:s förre skrifvelse med Fallentin v. Lunenborg kom e.
956
159?
f. N. icke förre tilhanda än den 5 aprilis i Schara, likväl bekom han
samme dag, som han hit kom, sitt afskied, det han sielf icke neka kan,
nemi. den 15 martii, men hvar han sedan så länge fördrögdt hade, mä
han veta giöra beskied före, ty efter förb:te mitt ringa svar blef han
intet uppehållen och förhindrat, och deruti lät jag strax förnimma mitt
välmente trogne svar, at jag aldrig vet mig hafva handlet emot de
förre förseglade afskieder, som giorde äre, eij heller ännu är tillsinnes
at giöra annat, utan vill gierna efter min ringa [och?] svaga förmögen
vara e. f. N. til ödmiukt bistånd uti alt det min a. n. konung och
herre och fädernesriket kan vara til nytto och långligit bistånd, efter
som samme min förre ödmiuke skrifvelse vidare förmälte, och hade
tienstl. förmodat at e. f. N. sig dermed åtnöija skulle och icke håfve
någon tvifvelsmål om min ringa person och ännu begäre at jag mig
deruppå ytterligare förklara skulle. Ty en ärlig ordhållig man aktar
fast mera sitt först giorde löfte än ofta det förnya och förandra; det
samme skal e. f. N. ock näst Gudz hielp befinna obråttsligen hos mig.
Men det e. f. N. berörer om h. Erich Göstafson och h. Erich
Sparre, som äre vekne af riket, derom häfver mig slätt intet varit vitterligit,
och de måge sielfve veta och försvara för hvad orsak de det giort
hafva; eij heller viste jag at så var skiedt, förän h. Jöran Posse, som
kom hit iffå Vadstena för 14 dagar sedan, allenast på en natt till-
giörandes, han viste derom berätta, hvilken och strax drog til de andre
af riksens råd här i landsänden til at samsättia sig om svar til h. f. N.
Och efter e. f. N. befallning skref jag och, strax f:te Fallentin en¬
spänner var dragen härifrå, til mine medbroder, som här i landsänden
stadde voro, och sände dem samme copien af Arboga beslut, som e. f.
N. mig tilsände; så drog och biskopen i Vexiö till dem, den de sin mening
och strax förklarade, och han lofvade derom tillkänna gifva, men til de
andre af rådet, som i Vestergötland stadde voro, kunne jag på samme tid
intet hafva tillfälle at skrifva til, ty mine och Anders [o: andres?] tienare
få ingen förfordring, fast om de än biude penningar ut. Sä bekom jag och
svar för någre dagar sedan ifrån riksens råd samtlig, som här i landsänden
äre, uppå f:te mitt bref, som tå sändes til dem, hvilket bref jag här med-
följandes förskickat e. f. N. ödm. tillhanda, och hade jag gierna strax
sändt en min tienare gångandes med samme bref til e. f. N., der jag
hade fullkomligen vist, at e. f. N. hade så länge blifvit i Örebro, ty
här i landsänden spriddes för tiender, at e. f. N. ville allenast blifva 3
nätter i Örebro och sedan draga åt Nyköping; derföre viste jag ingen
viss beskied derom, förän nu med denne brefvisare, deraf e. f. N. vi¬
dare iörnimmer deras undskyllan och ödmiuke tillbud, och häfver jag
intet annat förnummet af de gode herrar, som här i landsänden stadde
äre, än at de ju hafva hållit sig aldeles stilla och roligen hemme på
deras egne gårdar och sig med slätt ingen ting med fogder eller andre
velat befatta, sedan de hit komne äre, ehuruväl de hade bekommit h:te
k. M:ts underskrefne bref om regleringen här i riket i h. k. M:ts från-
1597
957
vara at förestå, derifrå de sig och strax skriftlig ursäktade, uppå det
at dem ingen skuld tillmätas skall, at de stå efter någon regiering, så¬
som och dem om någet regemente i någen landsände icke häfver varit
tilbetrodt och de det icke heller åstundat håfve. Och efter de slätt
intet bref ifrå e. f. N. dem särdeles tillskrifvit bekommit håfve, alt
sedan i höstas e. f. N. drog ifrå Stockholm, derföre förnimmer jag
deras mening vara at dem är ondt något vidare för deras person allena
kunne svara eller befatta sig med någre riksens saker, förän de må i
så måtto veta af e. f. N:s egen skrifvelse till dem, om e. f. N. deras
ringa råd och bistånd någet täckes till at bruka.
Men som e. f. N. låter förstå hvad som nu h. Erich Sparres tienare
skall hafva berättat om hvad rådslag och stämpling, som de samtlig
skola hafva haft på Bro i fastes, så skall e. f. N. i sanning befinna, at
han sådant sitt tal aldrig bevisar händt vara, ty hade de haft sådant i
sinnet, då hade de icke så länge suttit här stilla, som nu skiedt är, och
är fast för mycket sagt och tillmät ärlige män, ty jag kan hålla vid min
högsta ed, at jag af sådane otillbörlige stämplingar hvarken hördt, mycket
mindre vist och förnummet häfver. Så häfver han och ingen sanning der¬
med, at de skole varit der tillhopa i sex dagar, ty min broder Clas Bielke
var på samma tid här hos mig och var då i samma dagar nyss kommen ifrå
Upland och drog genast hit, såsom e. f. N. tienare och enspännare då sielf
och talade med honom här, så at han icke, det jag vet af, skulle varit
der en natt, medan h. Erik Sparre var där, än sedan uti sex, som han
sagt hade. Men h. Gustaf och Thuro Bielke hade han skrifvit til och
begärt, at de ville komma dit til honom, och måtte så talas ved, förän
han droge här af landsänden, ty han nödgades begifva sig härifrå, efter
han hade här sielf intet at tillita med hustru och barn, folk och månge
hästar och hälst för det store fodertrång, som i detta år varit häfver.
Tå blef mig berättat, at de hade allenast besökt h. Sten och honom
på 2 nätter tillgörandes: deraf kan e. f. N. förnimma hvad sanning med
samme hans tienares tal följa kan, ty såsom han berättar osant i det
ene, sä skier det i det andre. Dock icke dess mindre vill jag dem
härom tillskrifva och förstå låta, så tviflar jag intet, at de sin undskyllan
väl vidare sielfve giörandes varde, såsom dem och makt uppå ligger.
Hvad och de tiender belangar, som e. f. N:s tienare häfver be¬
rättat ifrå Danmark komne äre, så vet jag vist, at om riksens regalier,
som h. Erich Sparre skulle fördt med sig af riket, det finnes aldrig i
sanning, ty så mycket mig vitterligit är, då blefve de, som mig strax
berättades, insatte uti ett hvälft rum på Stockholms slott samme dag
som k. M. min n. k. och h. steg der till skieps, och strax kistan och
doren med h. k. M:ts egit secret förseglat i någre af riksens råds när¬
varo, de och deras signeter derföre tryckt hafva; derföre vet jag, at
han i samme rum aldrig sedan varit häfver, mycket mindre haft riksens
regalier i sine enskylte värie och dem utfördt af landet.
Riksdag sakter. III. 61
958
1597
Det han och skulle haft sådant fåviskt tal der i Danmark och sig~
deraf berömdt, såsom och så otillbörligen talat om h. f. N., der håller
jag honom alt för vis til, och tror icke, at sådant lättfärdigt tal kan
bevisas honom utöfver, ehuru han eljest kan försvara, det han är så
dragen här af riket. Gud förbiude, at alt det tal och sqvaller, som nu
föres alt för mycket öfver hele riket, skulle så vara i sanning, så funnes
icke månge ärlige männ till, hvarken fattige eller rike, och vore myc¬
ket nyttigt, at sådant afskaffas måtte, och någre derföre tillbörligen
straffade, så at andre måtte der se vid.
Men hvad de onde och bedröfvade tiender om det ymkelige till¬
stånd i Finnland belangar, derom månge copier utvisa, som mig nu
tillsändes, så vet Gud, at det går mig fast hårdt til hiertat, at der icke
bättre tillgå skulle, hvilket och fast emot e. f. N:s och riksens råds
ofta [giorde?] varning och förmaning och månge skrifvelser händt och
skiedt är. Gud alsmäktig giör[e] dermed en god utgång. Och för¬
hoppas jag at, efter e. f. N. samt rådet och andre flere hafva strax i>
höstas, så och nu sedan någre gånger i vinter flitigt derom skrifvit h.
k. M. til, at h. k. M. sielf finner det medel at fordra och sättia de
orolige menniskior derifrån, som största uphofvet och roten är til
sådant oskyldigt blods utgiutelse, och låter dem deröfver tillbörligen
och lagligen straffade blifva, hälst när h. k. M. häfver nu förnummidt,
huru ymkeligen der är tillgångit i förledne tid, så och at de hafva för¬
summat om Kexholms lefverering, som h. k. M. dock sielf gaf skrift¬
lig befallning om i förledne vinter; men det jag skulle förnummidt, at
Flemmingen någen stämpling skulle hafva med dem, som innan råds
äre, eller någre hemlige skrifvelser gå dem emellan, det vill jag med
min ed betyga at jag slätt intet vist och förstådt häfver. Ty jag intet
bref sedan ifrå honom sedt häfver, sedan som det bref Sven Månsson
och Erich Ribbing hade med sig för ett år sedan och e. f. N. sände
hit i landsänden ifrå Örebro, och beder fördenskull ödm. och tienstl.
at e. f. N. någon mistanka icke till mig hafva vill, at jag någet annat
än det som ärligen och upriktigt är styrka och handhafva vill, utan
gierna vill och skall efter min svaga förmögenhet hafva hug, vilja och
sinne til alt det, som kan lända h:te min n. k. och h. och fädernes-
riket, theslikest det hele konungl. och furstl. huset till god enighet och
långligit bestånd, nytta och gagn vara och blifva skall.
Och hvad den legation til h. k. M. vidkommer och de articlar,
som e. f. N. mig förre resan nådigt tillsände, som der förhandlas skulle,
så synes mig det och nödigt vore, at så skie måtte, som e. f. N. samt
med riksens ständer derom handlat häfver. Gud alsmäktig förläne
medel och sätt til at h. k. M. måtte [med?] tilönskande och behållen
lyckosam resa väll komma i denne sommar hit til sine arfriker igien,
ehuruväl här nu är en svår, dyr och hård tid at tillbörligen undfängna
och pläga h. k. M. med. Dock efter e. f. N. häfver allaredo affärdat
Per Brasch, som mig är berättat, med fullmakt och instruction til h:te
1597
959
k. M., såsom och skrifvit h. k. M. til med Lars Andersson, och med
dem låtet förstå om alle desse lägenheter här i riket, så tviflar jag
intet, at e. f. N. nu, medan siörent är, varder med första bekommandes
någon viss svar och skriftlig beskied ifrån h. k. M. igien och deraf
förnimma, huru snart h. k. M. nådigt gifver förtröstning att kunna
komma hit inn heller och fordrar någon skiepp emot sig; derefter kan
då ställas om för:ne legation, efter som då nyttigt och rådeligit vara
kan. Dock ställer jag ödm. alt detta til e. f. N:s högre bättre be¬
tänkande och nådige förbättring och häfver detta till ödmiukt svar
tienstl. icke velat förhålla, och är nu på det ödm. bediandes, at e. f.
N. värdes optaga mitt ringa svar och betänkande til nådigt behag och
trogen välmening, som jag nu med största besväring häfver kunnat
skrifva och betänka i denne min af Gud pålagde värk och vedermöde,
den han värdes snart giöra en nådig förändring med, uti hvilkens gud-
domlige, nådige beskydd etc. Dat. Ulfås den 28 aprilis år 1597.
Hogenschylt Bielke.
Beträffande Hog. Bielkes slutliga förklaring på Arboga riksdagsbeslut
se Svenska Riksdagsakter IV, sid. 54.
e) Hertig Karls brefväxling med Nils Gyllenstierna.
Hertig Karl till riksdrotsen herr Nils Gyllenstierna med uppmaning 378
att jämte andra rådsherrar förklara sig i afseende på Arboga
riksdagsbeslut. Arboga 1597 den 7 mars.
Original i Nils Gyllenstiernas brefsamling i k. Biblioteket. Af-
skrifter i Hertig Karls registratur P. I fol. 92, liksom i Skokloster¬
volymen »Miscellanea» T. XIII fol. 120 med dateringen »den 17
marth» i rubriken.
Karl etc. Vår etc. (se brefvet till Hog. Bielke n. 374).
Innehållet är detsamma med undantag däraf att efter orden »fast be¬
svärat, hvarföre de det icke giöra kunne» tillägges: »dertil de och eder be¬
vekt håfve at giöra det samma, det vi doch icke förmodet hade».
Nils Gyllenstiernas svar till hertig Karl. Fogelvik 1597 den 18 379
mars.
Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII fol. 124.
Högborne furste, n. h. etc. och kan e. f. N. ödm. icke hafva för¬
hållit at jag häfver bekommit e. f. N. skrifvelse den 17 martii i denne
960
159?
månad samt en copia på det som förhandlat och beslutit är uti Arboga
riksdag, så och någre puncter, såsom e. f. N. för rådsamt aktar at
förhandlas skole med k. M. til Sverige och Polen igienom någre full¬
myndige sändebud, sorn til lute h. k. M. med första lägenhet förskickas
skulle. Derpå gifver jag e. f. N. detta til et ödmiukt svar, at hvad
som til det första är anrörandes de besväringar och ursäkter, som h.
f. N. om förmäler, som de gode herrar af rådet håfve skrifvit til stän¬
derna i den riksdagen, som i Arboga häfver varit hollén, at de icke
dit komma kunne för särdeles orsaker skull, derhos och låter e. f. N.
förstå, att e. f. N. icke hade förmodat, at jag samma bref skulle hafva
försegla läte, så må jag väl bekänna sanningen, nådigste förste, at jag
det nödigt giorde, efter brefven voro tillförene stälte och skrefne och
mig så hastigt tillskickade, så at jag näppeligen fick betänkia mig der¬
uti, och begiärer fördenskull ödm. e. f. N. ville hafva mig nådigst der¬
utinnan enskylligat, och önskade jag gerna, at jag med sådane viktige
handlingar nu uti denne min ålderdom och svaghet måtte blifva för¬
skonat, förty i sanning är, at jag nu är för svag til at låta mig bruka
i höge saker; jag häfver och nog giort mit till, så länge jag häfver
förmått något.
Hvad såsom nu är omrörandes de puncter, såsom handlade äro på
framlidne riksdag, och at jag ville förmana de gode herrar, at de med
det första ville förklara sig, om de äro til sinnes at samsättia sig med
de andre ständer, som tillstädes hafva varit eller icke, och hvad skälige
orsaker de hafva kunne deremot at frambära, så vill jag, nådigste förste,
skrifva dem derom till, som tillstädes kunna vara i Östergötland, än¬
dock de äre väl så til ålders komne, at de väl vetta hvad de giöra och
låta skole uti sådane vicktige saker mitt ringa betänkande förutan, så¬
som de och härtil giort (?) håfve. De puncter som med lute h. k. M.
förhandlas skole vill jag förskicka dem tillhanda samt och hvad be¬
slutet är på riksdagen i Arboga, ändock jag förser mig, at de dem
allaredo hafva bekommit igienom h. Hogenskell, och vill giärna giöra
mit til saken om deras förklaring uti denne min store oförmögenhet,
ändock jag icke kan tänkia, at de gode herrar kunna gifva något full-
komligit svar ifrån sig innan förskrifven tid och förän de kunna komma
tillhopa i Sörköping med öppet vattn, efter en part af dem äre långt
nedre i Småland stadde, som jag häfver hördt. Hvad oförmögenhet
här finnes nu på landet til at resa, det är e. f. N. icke ovetterligit, och
begärer til beslut så nu som tillförene ödm. at e. f. N. uti denna min
ålderdom och svaghet nådigt ville hafva mig förskonat med någre
enslige svar och betänkande, förty Gud vet, at mit hufvud räcker der
icke til, som nu i så många år häfver varit brukat både inrikes och
utrikes, så at både förståndet förminskas och kroppen tröttnas. Dock
uti hvad måtto jag kan och förmå att hielpa mit fädernes rike med
råd och dåd och e. f. N. min ödmiuke tienst bevisa til et långligt be¬
stånd, det gior jag altid giärna, så länge den alsmäktigaste täckes mig
1597
at släpa den gamle kroppen, uti hvilkens milde beskydd och beskärm
jag e. f. N. samt e. f. N. högborne furstinna och lifsarfvingar nu och
altid til all långvarig regering och lifssundhet troligen befallad vill
hafva. Datum Fuglevik den 18 marth anno 1597-
Hertig Karl till Nils Gyllenstierna med anledning af dennes bref 380
den 18 mars. Orebro 1597 den 20 april.
Original i Nils Gyllenstien!as brefsamling i k. Biblioteket.
Karl etc. Vår etc. Idher schrifvelse är oss, h. drotzet, thenn 5
aprilis udi Skara til handha kommen, deruthinnen I giefve oss svar
opå vår schrifvelse, såsom vi låthe til idher utgå dateret Örebro den
17 (!) marth med vår tienare Falentin van Luneborgh, och giefve I udi
samme idher schrifvelse tilkienne, etc. (referat af Nils Gyllenstiernas
bref den 18 mars n. 379).
Så vele vi idher til svar icke förholle att, ändoch I önske idher
vare opå idher ålderdoms dager med vichtiga saker förskonade, thett
samma såghe vi och för vår person gerne och ville nödigt besväre
idher öfver idher förmågha; så äre I doch, Gudh thes ske lof, med
sådan förnuft, vedt och skäl begofvede, att I idhert rådsamme beten-
kende udi saken ju gifve kunne, och hade vi väl förmodet, at I anner-
lunda deropå svare schulle och idher förklare, än sorn nu sket är, helst
medhen I udi rådit högste nampnit bäre och af them then förnemste,
och stöde thet väl en gamel man opå sine ålderdoms dager icke vike
ifrå edh och löfte, ord, äre, bref och sägel, uthan beflite sigh dervidh
standachtigh at blifve, hvilket vi och oss till idher vele visserlighen
förse, såsom och andre thertil råde och förmane, at the thet samme
giöre vele. Och efter idher väl är viterligit, at udi Arbogha beslut
varder förmelt att hvem som kuné håfve någre skälige insager emodt
fide beslut, den skule thett låthe förnime innen sex viker eller varda
hollén för den man, som bådhe Arbogha och Söderkiöpings beslut ut-
viser, så vel inen som uthan rådz, andeligom och verdzligom, ingen
undentagendes, och efther fide sex vekor äre nu framfarne och för-
lopne, hade fördenskuld förmodet, etc. (se brefvet till Hog. Bielke n.
376 endast med oväsentliga afvikelser), så at vi icke se någen liknelse
til, att the äre vedt thet sinnet at vele hielpe dertill, at föregongne
handlinger och beslut skole vedh macht holles, uthan heller med störste
flit hielpe dertil, att alt måthe giöres til intet hvad som häfver varit
tilförende handlet bådhe i Upsala och Söderkiöpingh och nu sist i
Arbogha, myket mindre dertil giefve theres råd och betenkende, hu¬
ruledes k. M:t etc. med thet förste etc. (se brefvet till Hog. Bielke
n. 376). Begiäre förthenskuld af ider att vethe med thette bodh
idher uttryckelige meningh, huru I med idhers sönner äre tilsinnes och
962
1597
hvad vi hos idher och them skole hafva til att förmodha i de saker,
som häfver varit förhandlede etc. (se brefvet till Hog. Bielke n. 376).
Af Örebro den 20 aprilis år etc. 97.
CAROLUS.
Tvenne postskripta af hufvudsakligen samma innehåll som i skrifvelsen
till Hog. Bielke medfölja. I det förra kallas emellertid riksdrotsen att den
15 maj infinna sig i Stockholm för att jämte några hertigens råd inventera
regalierna.
381 Nils Gyllenstiernas svar på hertig Karls senare skrifvelse. Fogel¬
vik 1597 den 5 maj.
Original bland bref till hertig Karl i Riksarkivet med påteck¬
ning: »Ankommit den 8 maji Nyköp: rnedh hans egen denar».
Högborne f., nåd:ste h. etc. och kan e. f. N. ödm. icke håfve för-
hollit, att jag häfver bekommit e. f. N. schrifvelse then 2 maji sampt
tvä inlagde sedler udi brefvet, så och enn hop copier af h. Claes Flem-
mings, h. Erich Göstafsons, så och andres skrifter och e. f. N. svar
therpå.
Hvad som nu min endskyllen är belangendes om thet brefvet jag
hade försegledt till stenderne, som i Arboga håfve varidt församblede,
sammeledes och min ödm. begären, såsom och ännu är, att jag udi
thenne min ålderdom och svaghet måtte blifve förskonedt med sådane
vichtige saker, och förser mig ödm. att e. f. N. nåd. varder uptage
thet i thenn bäste meningh, förty jag måste nu bekenne sanningen, att
mitt förståndh icke nu sä vil recke till härefter, som thet här till giordt
häfver, för min svaghetz skull.
Hvad som nu then Arbogeske handels beslutt är anrörendes, så
häfver jag thenn förskicket til the herrer af rådet, som här i Öster-
göttlandh stadde äre, någre dager effter jag then bekom, såsom och
the punchter e. f. N. sende mig, men the håfve icke ännu förklaredt
sig, hvad deres meningh kan vare och hvad insagher the kunne håfve,
och är jag icke vollendes, att the så länge ther med fördrogt håfve,
förty the godhe herrer mig föruthen väl kunne betenke, hvad them
står til att gore och lathe, vele och sielfve i sådane saker råde och
håfve deres frie vilkor och insager.
Thett e. f. N. berörer udi sinn skrifvälse, att thet står enn gammel
man väl an, att han icke viker ifrå sinn edh och lyffte, uthen them holler,
så förhoppes mig, att jagh thet troligen giordt häfver udi fyre ko¬
nungers tider i alt [thet], som jag häfver lofvet och svoredt them, så
myket mig meniskeligit och mögeligit varedt häfver, och vill thet ännu
gärne gore, sä länge min stackote lifstid vare kann. Thett nu the
1597
963
andre herrer och männ, som icke håfve varedt udi Arboga, icke
håfve innen sex viker dag förklaredt sig, om de håfve någre insager
deremott eller icke, så kan jag thet icke bettre, förty mitt ansende
är icke så stort, att jag någen dertill tvinge kann, ty hvar och enn,
så väl innen rådz som uthen rådz, vill håfve sinn frie röst och stymme
i sådane höge saker, såsom thet skedde udi Upsala och Söderköpings
beslutt.
Thett och e. f. N. förmälder, att enn part af rådet, ridderskapet och
adelen äre vekne af landet och öfvergifvit cronones befästninger, som
them håfve varit tilbetrodde, och äre dragne terifrå utrikes,
så tager jag Gudh til vetne, att thet är och häfver varedt mig aldeles
ovetterligit och emot; icke skulle the heller sielfve säije, att thet är
skett med mit rådh och min villie, uthen hade fast heller sedt, atte
hade blefvet til städes och giordt theres ombetrodde kall och embette
fyllest och hulpet både med råd och dådh, huru thette fattige riket
kunde komme i gått lagh och stadga igenn, såsom och gifvit theres
betenkende tilkenne, huruledes k. M:t etc., som nu med thet förste
hitt förmodendes är, måtte komme hitt in till sitt arfrike igenn med
beröm och alles våres fädernesrike till gagn och gode, therutinnen mit
enslige betenkende föge kann gore til saken, förty mit förstånd recker
der ecke till, effter som jag ödm. tilförende therom häfver e. f. N.
förstå lathet.
Ytterligere, såsom e. f. N. begärer att vette uttryckeligen, hvad e.
f. N. kann håfve sigh till mig att förse, så häfver jag intet förandret
min mening, uthan vill bevise e. f. N. minn ödm. tienst så här effter
som här til udi alt thet v. k. fädernes rike kann komme til gagn, gode
och långligit beståndh. Hvad mine sönner äre anrörendes, så är tre
af them utrikes, som nu äre til manne komne, och skole väl vette seg
med all trohet emott sitt fädernes rike att förholle. Then, som här
inrikes är, skall och bevise e. f. N. al ödm. tienst så väl som jag.
Hvad som thet Upsala och Söderköpings beslutt belanger, therom
häfver jag mig tilförende hos e. f. N. förklaret, att jag them holle vill,
så mykit mig mögeligit; min son Jahan häfver och både handlingerne
förseglet, som af thenn religionen är.
Hvad som nu thenn arbogeske handelen tilkommer, så ändoch jag
intet annet befinner therudi vare författet, änn thet som kommer öfver¬
ens med thenn upsaliske och Söderköpings beslutt, sa att jag för min
pärsonn häfver therudi föge insager, helst effter udi samme handling
beröres om thenn edh, trohet och hulskap, som e. f. N. sa väl såsom
menige riksens stender giorde h. k. M:t udi sinn k:ge cröningh, och
blifver therudi ytterligere bekreftiget och stadfest, som sielfve orden 1
bockstaven lyde; så förmå jag lichvel icke enslig gifve e. f. N. derupå
mitt fulkomlige svar, uthen så snart jag får besked af de andre herrer
i rådet, så vele vi samptl. gifve enhelligt svar ifrå oss, såsom thet al¬
deles bör vare. Och såsom e. f. N. förmaner mig derhos, att jag vart
964
1597
fädernesrikes nödh och älendighet ville mig late gå till hiertet, så vet
Gudh, att jag thet gör mere ann min förmögenhet tilsäije kann, så att
jag häfver satt helsen til udi thenne bedröfvede tidh och måste ther-
före dageligen förvänte min förlösning, then Gudh mildel. mig
förläne.
Hvad som min trogne välmening var, ner jag senest talede med
e. f. N. udi Stocholm på slottet, thet kommer e. f. N. väl i hugh,
såm var, att man på alle sider skulle gripe til enn vänlig förlikning
och förening och således förholle sig, såsom salig etc. k. Göstafs etc.
testementz lydelse inneholler, ther blifver jag ännu vedh. —
Af Fuglevik denn 5 maji år 1597.
E. f. N.
tienstvillige
Nils Gyllenst:e
R. D:z:t.
Resten af skrifvelsen handlar örn Erik Sparre, särskildt örn det rykte,
sorn kommit till hertigens öron, att denne vid sin resa ur landet skulle tagit
med sig rikets regalier, samt om Claes Fleming, hvilka ämnen hertigen i
sitt bref berört. Beträffande Nils Gyllenstiernas slutliga förklaring se Sv.
Riksdagsakter IV, sid. 50.
* #
#
Både under och efter riksdagen fördes mellan rådsherrarne en liflig
brefväxling om rätta sättet för deras uppträdande. Flera af handlingarna
äro fullständigt eller i utdrag medelade af Bergman i Hist. Bibliotek II,
Handlingar ang. söndringen mellan hertig Carl och rådsherrarne 1594—1600.
Se i öfrigt här ofvan sid. 849.
I.
Sten Baner till Hogenskild Bielke. Bro 1597 den 18 februari
(original bland bref till Hog. Bielke i Riksarkivet).
Välborne k. broder h. Hogenschilt etc. Later jag min k. b. ven-
ligen förnimma att, när jag i odensdags kom hit hem frå Forsa, fan
jag Svante Bielke för migh, hvilken i går drogh heden ifrå och op ath
landet, sade sigh moste besökie greffinnan för sin handel skull. Äliest
hade han intet ärende op tenne resen, men efter han kommer så när
op emot Arbogha, tvifler jag intet, att han väl drager dit. Terföre
gaf jag honom om vår ursächt att göra all ten undervisning, som jag
kunde ihugh komma och för os ville tiäna, thet han lofvede vele late
sig til thet bäste vare befaled.
Frå Småland hade han samme tidender om böndernes ondska,
som tilförende häfver vared berätted och ännu dageligen höres här hos
1597
965
våre Ösgöter. Gudh afvende theres farlige opsåt och late thet icke
få framgong. Men ved Svante ännu var qvar, komme hit til migh
Måns Olofson på Grabby och knechtehöfvidzmannen i Kinde och Ydre
härreder Jon Amundson och viste berätte, huruledes adelen, krigsfolked
både ryter och knechter sampt menige man håfve i Växsiö förbundet
sigh tilhopa att vele blifve ved Rrådh och frå dem intet vike, begären-
des och terhos att, om dem trängde och te någod fientligid af the
öfre landzänder skulle håfve til att förmode, att RR. ville komma ned
til dem: the ville opsätia lif och blodh med dem och ville mötha te
andra på halfva vägen; te tängte intet til att lathe lära sig utaf dem
heller vare teres underdåner. Teruppå häfver adelen och krigsbefäled
sendt f:de Måns O. och en qvartersmestere under Jon Påvelsons fenika
op til möted i Arboga på alles teres vägna. Håfve och terhos skrifvid
försten til och utan på brefved utelated förestondere titelen. Huru
thet nu tager lagh, varder tiden gifvendes. Menige almoge häfver och
sendt op herredagskarlar i den mening at afråde, om någed optog
vore på färde, thet de för ingen del tilstädie ville utan begäre ro och
enighet i riked. Om och någod misförstondh vore emellen försten och
RR., vele the bidie sådant måtte nederläggies och afskaffas; item ten
ed och trohet the äre kongen med förbundne vele the ärligen och
troligen holle och ingen annen öfverhet vethe. Tätte f:de berättede
te både, tilsade och terhos, at om os i någon måtte trängde och vi
ville sökie och lite til dem, te ville heller skulle os aldrigh undfalla.
Gudh late icke trängia. — — — —1 Datum Bro ten 18 feb. a:o 97.
D. V. t. B. A.
Sten Baner.
2.
Gustaf Baner till Hogenskild Bielke. Ekenäs 1597 den 22 fe¬
bruari (original bland bref till Hog. Bielke i Riksarkivet, mottaget
den 24 febr.).
Velborne k. broder h. Hogenschildt Min svåger h.
Carl schref mig till och råder fast till att komma till Arboga och ju
helst alle hans svägre, menendes thet vel kunne vara för oss svarligid,
medhen thett mothe oss ovetterligen eller orådfråget sammankalled är,
men vi håfve oss nu annerlunda betencht, ehvad ther och säden kan
efterföllie. Måge vi niuthe fredh her hem till vårt, thå veth Gudh, att
jag för min person inted anned ättrår. Att hielpe förestå nogen re¬
gering veth Gudh, i högdene boher, jag aldrig efterstådt, eij heller ännu
åstunder, uthen fast heller ro och lise, ty ehuruvel att åldern intet är
1 Det följande rör icke riksdagen i Arboga; jämf. Hist. Bibi. II., sid. 301.
966
159?
stor, så kenner jag ligvel förmågen intet vara sådane, som hon var
för 8 eller io år seden; hugen och sinned er och fast mer beneged
till enslighet än till then vidlöftighet, sådane kall kräfver; jag vill enthå
intet röre om faran och osekerheten therhos föllier, then icke heller
then minste; efter min enfoldighet tycker mig, ehvart the vende leken
tamen temper agitur de nostro corio; så är och mögligid, att brende
barn redes elden, serdelis ner om alle omstendigheter rett betenkes,
huru med allting i riked tilstär. Therföre borde vi med rätte för-
schones med sådane tilmäle, som vi utropes före, att vi vele bythe och
parte riked oss emellen, eftersom vi förr oförschylt beschylte vordne.
Men vi moste nu venthe efter the tidender ifrån Arboga komna, Gudh
gifve rolige, godhe och federneslandet nyttige och oss, som synes vara
alla i vegen, oschadelige, endoch både schole vi venthe, hvar man
schall döme efter the handlinger, som föregongne ere och dageligen
uthsprides alle landzender omkring. Och meden nu ligger macht upå
vethe hvad thedenefter spöries, begierer jag broderi, och k. min k. b.
oförtöfvet vill mig therom tilkenne gifve. — — — — — — —
Af Ekenes then 22 feb. a:o etc. 97.1
M. k. b.
v. v. t. b. a.
Gustaf B.
Om sammanträdet på Bro den 26 februari mellan Gustaf och Sten
Baner, Erik Sparre och Ture Bielke se Bergman, anf. st. sid. 315 ff. Deras
bref till Erik Gustafsson är tryckt här ofvan s. 851. Sammanträdet synes ej
ha ledt till något definitivt resultat. Erik Sparre begaf sig genom Östergötland och
Småland till Västergötland, där han sammanträffade med Jöran Posse, från
hvilken han dock snart synes ha skilts, men där hans planer i öfrigt korsa¬
des genom hertigens oväntade ankomst. Hans bref till Sten Baner den 2
mars, dennes defekta bref till de öfriga riksråden i Östergötland den 5 mars
och Sparres senare bref till Sten Baner den 8 mars (det sistnämnda i ut¬
drag) äro meddelade hos Bergman, anf. st., sid. 318 ff.
3-
Gustaf Baner, Claes Bielke, Sten Baner och Ture Bielke till
Nils Gyllenstierna. Forsa /jpy den 16 mars (afskrift i Skokloster¬
volymen »Miscellanea» T. XIII, fol. 110 under dateringen 16 mars).
Vår etc. Ädle och välborne herre, k. h. drotzet, eder lifssund-
het och lyckesamma välmågo är oss altid kiär till att förnimme,
dem vi och af hiertad önske långvarig vara och blifva må, och
kunne eder, k. h. drotzet, härmed vänligen icke oförmält låte oss i
går hafva bekommit väre bud och utskickade igen ifrån Arboga,
hvilke håfve vist til at berätte, huru sakerne der äre blefne förhandlade
1 Återstoden af brefvet berör ej riksdagen. Jämf. Hist. Bibi. II, sid. 303.
159?
967
och på sidolycktone beslutne vordne, såsom och haft copier med sig
utaf f:te saker, hvilke vi eder härmed tilsände, deraf nogsamt är till
att se, på hvad sätt och igenom hvad medel alle ärender der äro blefne
stälte uti värket. Och aldenstund vi förnimme, at oss icke mera än
sex vekors dag äre blefne förestälte, i hvilke vi oss betänkie och ful-
komlig besluta måge, om vi med de ständerna, der församlade håfve
varit, vele giöre ett heller eij i den föreningen och beslut, som de sig
emellan nu der håfve giort, om hvilken desse, som dädan komne äro,
berätte, att somlige af ständerna skole hafva oss tilskrifvit, ändock vi
samme bref ännu intet bekommit, förmene och att h. f. N. hertig Carl
skal vara til sinnes oss derom att tilskrifva och alfvarligen trängie på
fulkomlig svar och förklaring ifrån oss innan f:te tid; så efter vi äre
nu något herran åtskilde ifrå hvarannan, somme mere och somme
mindre, derföre är vår vänlige begiäran, at I edert gode betänkande,
hvad oss i den besvärlige saken kan stå til giörandes, vele meddele.
För väre personer synes oss att, när sådane bref komme oss til banda,
hvilket til äfventyrs innan någre få dagar tor hända, så kunne vi icke
mindre giöre än först utaf h. f. N. ödm. begäre, at oss må blifva
efterlåtit tid och tilfälle framdeles, när vägarne kunne blifva något
bättre och man någon fordenskap efter nödtorften till oss och vårt
följe bekomma kan, och [o: att?] komma fälige och aldeles både på fram
och återfärd obehindrade på någon läglig platz tilhopa och tå sam-
hälligen på sådane högvichtige spörsmål gifva våre skiälige och nöd-
torftige svar, och icke allenast det för våre få personer, som då til
äfventyrs kunna komma tillhopa, utan efter mästa parten af ridder-
skapet och adelen, desslikest krigsfolket och andre flere, såväl i denne
landzändan, som i Västergiötland och Småland, ju så väl som oss om
detta ärende bör vara åtsporde, hvilke och denne förleden riksdag
intet mere besökt än vi, så synes oss ingalunda rådeligit, at man deras be¬
tänkande går förbi, utan att vi samhälleligen med dem och de med oss,
så vidt som oss bör och med ett godt samvet står tilgiörandes, härpå
förklare och i medlertid begiäre, att vi stilla och i rolighet må vara
hemma til vårt, der vi oss således vele förhålla, at ingen oss med
någon skiäl skal kunna vita, att vi på vår sida till någon vitlöftighet
och fäderneslandsens oro, den Gud värdigas mildeligen afvända, håfve
gifvit orsak.
Men hvad eder, k. h. drotzet, synes om rum och platz, der vi
hade beqvämligast kunnat lage f:te möte, derom begiäre vi edert be¬
tänkande med allerförsta, och äre vi gierne på vår sida öfverbödige,
så mycket oss står tilgiörandes, at beqväma oss efter eder, k. h. drotzetz,
och de älste gode herrars våre medbröders tilfälle och lägenhet. Och
vill man ingalunda förhoppas, att h. f. N. oss det skal vele förmene,
aldenstund vi med all rätt och skiäl derpå fordre måge, såsom oss ej
heller mögeligit är förr at gifva någre fulkomlige svar ifrån oss, förän
vi med de flde, som sagt är, hade varit tilhopa och genom samhälligt
968
1597
råd och beslut det sedan giöre kunne. En part håfve för oss berättat,
at h. f. N. skal vara til sinnes först vele begifve sig ned åt Väster-
giötland och sedan tilbaka igen åt Jönekiöping och så åt Vadstena,
men hvad i sanning kan vara vete vi icke, utan det vete vi väl, at
våre vilkor i detta fall, när man alla omständigheter rätt vil betänke,
är fast tungt orch besvärligit. Gud, som den rätte fredförsten är, vär¬
digas afvända all oro och- alle de tilfälle, som til någon oenighet
kunna gifva orsak. Honom vele vi eder, k. h. drotzet, härmed etc.
Datum Forsa d. 16 martii anno 1597.
Sedel.
Vidare, k. h. drotzet, kunne vi eder icke oförmält låte, at sedan
detta vårt bref var skrifvit, kom biskopen i Växiö och kyrkioherden i
Linkiöping, utaf Linkiöpings biskopone utskickat, hit til oss och sade
sig utaf all clerkeried och borgerskapet, så som i Arboga håfve varit
församlade, varit utsände till att bedie, råde och förmane oss, at vi
oss ifrån de andre riksens ständer och hvad som i Arboga nu af dem
samtelige häfver varit beslutad, icke afsyndra ville, utan med h. f. N.
hertig Carl och dem alle giöre ett i saken til att fullborda hvad som
Söderkiöpings beslut innehölt med androm flere ord, som alle härtill
att repetere vi för onödigt achte. Derpå vi dem til svar gofve, att
hvad nu detta framledna Arboga möte belangar, så hade vi samtligen
skrifvit ständerna till, både andelige och verldzlige, som der nu för¬
samlade håfve varit, vår rättmätige ursäkt, hvarföre vi oss ifrån f:te
möte hade förhållit, hvilke vore — — — —1 skiäl vi försågo
oss til, de icke med någon rätt skole kunna ogilla. Men om Suder-
kiöpings beslut gafs dem det til svar, at vi för våre personer aldrig
hade trätt derifrån, utan, så mycket oss hade ståt till giörandes, hållit
derutöfver efter bokstafvens lydelse, hade icke häller i någon måtto
syndrat oss ifrån h. f. N. hertig Carl, utan gierne med h. f. N. om re¬
geringen i k. M:ts frånvaro på vår edh och ämbetes vägna efter före¬
ningens lydelse, som emellan h. f. N. och oss straxt efter lute k. M:ts
bårtfärd för 3 år sedan varit uprättat, velet beställa, der h. f. N. så¬
dant hade varit täckt och behageligit, men hvad vi i sommars som var
icke kunne gifve vårt samtycke dertill, att man med vapn och värja
skulle draga öfver til Finland och tvinga den landzänden til samhällig¬
het med oss, der hade vi fullgode skiäl till, kunne icke heller för våre
personer se, att Söderkiöpings beslut skulle sträckia sig så vidt, att
man sådant till att giöre skulle vara förplichtat, aldenstund de orden
uttryckeligen annat utvisa, at hvad som i så måtto skulle skie, så
skulle det vare lagligen, skiäligen, tilbörligen och med samfält råd.
Synes dem nu det illa utaf oss varit, at man sådant, som stor vitlöf-
1 Oläsligt ord.
1597
969
tighet kunne förorsaka, afråd hade, det gåfve man dem och hvar ärlig
svensk man til at besinna. Dertill de svarade sig icke neka kunne,
utan det var ju troligen och väl råt, tackade och Gud derföre, at det
icke vart i värket stält; dock både de efter deras förre mening, at vi
ingalunda ville nu syndra oss ifrån h. f. N., utan oss med det förste
på det senaste Arboge beslut förklare, på det mycken vitlöftighet deri¬
genom måtte blifva förtagen. På hvilken deras begiäran vi då till be¬
slut gåfve sådane svar att, efter vi samtelig utaf rådet, som oftab:te
Arboga möte icke hade besökt, hade enhälleligen skrifvit dem till och
oss ursäktad, så borde oss icke i denne förklaring och svar gå hvar
annars råd och betänkiande förbi, utan samhälligt, efter saken ginge
oss alla an, gifve der svar uppå. Derföre, medan de sex veckors
termin var oss för kort satt och årsens tid, onde vägar, ingen befor¬
dring och vår egen oförmögenhet icke kunne medgifva, at vi så hastigt
någonstädes kunne komma tilhopa och fullkomlig svar ifrån oss gifva,
så begiärade vi, at de sådane vår rättmätige ursäkt de andre deras
medbroder, som dem utsänt hade, tilskrifva ville och våre laga förfall
förstå låta, på det oss icke f:te kårta tid till något förfång vara måtte,
hvilket de ock utlofvade sig på det flitigeste giöre vele, såsom och för
deras personer håfve oss nogsamt ursäktade, och dermed skildes de
hädan ifrån oss i går. Men hvad oss nu yttermera om f:te hastige oss
påträngde förklaring kan blifva anmodat, kunne vi icke än till visse
veta; dock der så hände, att man förorsakades h. f. N. hertig Carl
sielf at tilskrifva, så begiäre vi gierne till att vetta edert, k. h. drotzetz,
gode betänkiande om titelen, huru man sig dermed förhålla skal, ty
det häfver på begge sidor, antingen han gifs heller ieke, sine bindige
och store orsaker, heller och om etc. etc. etc. skal giöre kunne fyllest.
Härom begiäre vi edert gode svar med det aldraförsta, på det vi här¬
om i saken som och alt annat måge vara ens och icke den ene giöre
mere än den andre häruti, hvilket sedan somlige kunne vare til för¬
fång.
Vi förskicke eder och härmed de puncter, som h. f. N. skal vare
till sinnes at låta förhandle hos h. k. M:t i Påland med den legation,
sorn nu omtales åstad sändas skal, i hvilken väl något är til att achta,
och utan [tvifvel] blilver ändå fulle mycket mera tilsatt. Gud gifve
v. n. konung måtte genom sin tidige närvarelse här i v. k. fädernes-
rike Sverige som en trygger infödd svensk konung sådan legation före¬
komma, så blefve både omkostnan och deras omak, som dermed skulle
hafva til att skaffa, så och mycken annan vitlöftighet tilbaka och för¬
tagen; och att I med det förste ville gifva oss härpå edert vänlige
svar såsom och låte förstå hvad tidender hos eder vanka, begiäre vi
på det flitigste.
Till beslut, k. h. drotzet, hvad och pä hvad sätt ofta och h:te
furste hertig Carl etc. på vår samtelige skrifvelse til de ständer uti
Arboga varit, med hvilken vi oss skiäligen och lagligen ursäktad, sva¬
97°
1597
ret, sin förklaring skrifteligen författe och somme af ständerna, deraf
vi eder härmed en copia tilsända, föreläse låtid, oss och nu tilhanda
kommit, men huru vi samtlig deruti til vårt gode namn och rychte,
heder och ära emot all förtjenst eller gifven orsak blefve angrepne och
icke heller vi, utan och de gamle framledne herrar och väre slächt och
vänner alt ifrän konung Gustaf in til denne närvarandes tid samt med
oss beskylles, håfve I derutaf nogsamt att förnimma. Hvad oss nu
häruti efter denne tid[s] lägenhet är till att giöre och huru vi oss på
sådant sätt nu i riksens saker med h. f. N. skole kunne åter inlåte,
gifve vi eder, synnerligen såsom ibland oss alle den elste och mäst uti
sakerne förfaren och brukad varit, nödtorfteligen till att betänke och
förmode deropå edert svar tilbaka igen med det förste.
Vi håfve och, k. h. drotzet, i desse dagar förnummit, at en lute
furstes tienare med h. f. N:s bref til eder skal vara dragen, begiäre
fördenskull härmed vänligen det I efter god tilförsicht ville vara obe¬
svärat om hvad som något Sveriges vårdande (siel), så och edert svar
och betänkande vänligen meddele och förstå läte, det vi och hvad som
oss vidare kan tilkomma uti lika måtto gierne giöre vele.
Ett bref af samma innehåll afläts enligt anteckning framför afskriften
den 15 mars till Erik Gustafsson, Erik Sparre, Erik Abrahamsson och Jöran
Posse.
4-
Erik Sparre och Jöran Posse till Gustaf Baner, Claes Bielke,
Sten Baner och Ture Bielke. Vädersholm den 18 mars 1597 (afskrift i
Skoklostervolymen n. 177, fol. 39; jämf. n. 8).
Vår etc. Velborne herrer, g. v. och b. Vi håfve nu i går be¬
kommet thet beslut, som i Arboga giordt är, och efter vi inted tvide,
att I och, förän dette bref framkommer, håfve samme besked, sende
vi eder ingen schrift, ändogh thet nu lyder fast annorlunda, än som
vi hade kunnet förmode och som förtröstningen lydde först ifrån Ar¬
boga. Och effter thed nu vill till en ny förklaringh af oss flere, som
ved samme mothe icke vared håfve, och oss såvell som flere så långt
fierran och åtskilde i dette före så tid om året tiden alt för kort setties,
med mindre än hvar och en för sigh sielf särdelis och enskylt svara
skall, hvilket till eventyrs dermed sökies; merkie och thed therhos, att
[om?] vi till sådanne hastige förklaringh icke finnes vederrede, uthan
begere lengre opskuf dermed, till gräs kann blifve eller elliest, och
andre mere vilkor derhos, effter som senest omtaled var, så skall thet
nepligen blifve effterlåted. Derföre så begäre vi med vist bud att veta,
om eder synes vare rådeliged eller säkert, att vi nogenstedz komme
tilhopa. Der ded skulle ske, så synes oss, att thed motte vare antingen
1597
971
i Hio eller ved Hestholmen heller och på Visingsö; der är hvarken
värd eller verdinna hemma, om man ellest för sådene mistankar skulle
håfve nogen försyn, och då motte ded ske allesenest flörten dager
effter påska.
Hertigen är nu sielf kommen hit till Mariestad, för hvad orsak
heller hvart videre, thed är oss ovitterliged; seijes och vele drage till
Östergötland. Anders Gudmunson och Anders Linderson äre förord-
nede at fordre adelen her i landet till mothe, hvilked de gärne vele
skall gå för sigh fempte dag påske. Om de nu komme eller hvad de
vele samptyckie står till Gud, endogh man i så motte häfver allehanda
att befruchta. Skulle thed ske, så hade vared better och försvarligere
att komme till Arboga och göret ther. Skall och then höge öfrighet
och the, som i des stadh är, på thed sätt kunne komme till theras
vilie och beslut i thed the åtrå och efftertrachte, så kan man nu heller
framdeles föge hielp eller beskydd håfve af lagh eller privilegier. Vi
tvifle inted att i Östergötland och Småland blifver handlet på samme
sätted och som vi förnimme vid samme tidh. Gud, som alt tingh
förmår, vende alltingh till en god ende. Honom vi eder etc. Hastigt
af Vädersholm den 18 martii anno etc. 97.
E T G V och B
Erich Sparre Jöran Pose
K. b. görer vell och lather oss strax bekomma ett vist svar til¬
baka igen, effter tiden är stackedt, på thed vi elliest therigenom icke
skole komme till yttermere qväll, der vi då seden håfve oss till att
effterrette.
5-
Nils Gyllenstierna till de ofvannämnda riksråden. Fogelvik 1597
den 18 mars (afskrift i Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII, fol.
122 under rubriken: »Copia af h. Nils Gyllenstiernas bref till oss
samtlig»).
Min etc. Käre gode herrar och vänner, eder lifssundhet etc. och
kan eder derhos vänligen icke hafva förhollit, at jag i går, som var
den 17 i denne månadt martii, bekom den h:ne f. hertig Carls skrifvelse
samt en copia af det, som är förhandlet blefvet i Arboga riksdag, sam¬
maledes och någre puncter stälte, såsom h. f. N. aktar för rådsamt at
igienom ett sändebud skole förhandlas med k. M. till Sverje och Polen
etc., och förskickar jag eder tillhanda en copia af brefvet, så och en
afskreft på puncterna, sammaledes och sielfve handlingen och beslutet,
som giordes i Arboga af riksens ständer, som der församlade voro.
Hvad nu eder, k. g. h., derom synes och hvad svaras skal, det varde
972
1597
I väl tage uti godt och tidigt betänkiande; jag för min person uti
denne min ålderdom och svaghet kan föga öfverväga hvad rådeligast
vill vara at giöra och låta uti denne svårlige och bedröfvade lägenhet,
som vårf käre fädernesrike är nu stadd uti. I, g. h., som nu äre uti
edert bästa skiede och med ett godt förstånd begåfvade, varde väl
giöra det bästa uti alt det, såsom vårt fädernesrike i längden kan kom¬
ma til gagn och gode, förty jag häfver nu varit i mång år mycket
brukat både inrikes och utrikes, såsom eder väl vitterligit är, så at
mitt förstånd vill icke nu räckia til, at ålderdomen och siukdomen
häfver det mycket försvagat, så väl hos mig såsom hos andre, som
til den ålder kommen är. Icke desto mindre, så häfver jag mundtligen
gifvit denne brefvisare Johan Knutson, en cantzliperson, mitt ringa be¬
tänkiande om alle puncter tillkänna, hvilket han eder, k. h. Göstaf,
troligen och tienstligen varder berättandes. I vele sedan de andre
gode herrar af rådet mitt ringa betänkiande låta förstå. Jag förnimmer
och at h. f. N. är illa till freds, at jag häfver förseglat det brefvet til
ständerna, men så är det nu giort och häfver ingen vänning. Detta
jag eder på denne tid häfver vänligen velat tillkänna gifvit och vill
oder härmed samtligen etc. Datum Foglevik den 18 martii år 1597.
Nils Gyllenstierna.
6.
Sten Baner, Gustaf Baner och Ture Bielke till Nils Gyllenstierna.
Ekenäs 1597 den 22 mars (afskrift i Skoklostervolymen »Miscellanea»
T. XIII, fol. 126 under rubriken: »Copia af vårt svar till h. Nils Gyllen¬
stierna», jämförd med en annan afskrift fol. 136, som angifver brefskrif-
varne, och en tredje under samma rubrik som den första i Skoklos¬
tervolymen n. 177, fol. 37).
Vår etc. Välborne k. h. drotzet, vi kunne eder härmed vänligen
icke förhålla oss i går eder skrifvelse, såsom och copier af medföljande
handlingar, med denne cantzliperson Johan Knutson bekommet håfve,
för hvilke vi eder på det flitigeste vele betackat hafva, och ändock
oss Arboga afskied, såsom och de andre puncterna, som med den
Polänske legationen hos vår n:ste herre och konung förhandlas skulle,
tillförene vore tillhanda komne, eftersom vi eder, k. h. drotzet, all be-
skied derom med annat’ mer, som sig i Arboga nu senest hade före-
lupet, med Anders Svenson tilsende, deruppå vi ännu edert gode be¬
tänkiande och vänlige svar förmode, icke des mindre var oss kärt, at
I på eder sida hvad eder var kunnigt vordet och särdeles copia af det
h. f. N. hertig Carl eder hade tillskrifvit meddela ville, deraf vi först
eder vänlige benägenhet emot oss nogsamt kunne skönja, såsom och
derhos hvad höge misstankar den gode törsten häfver fattat emot oss,
•endock, Gud vare lof, aldeles oförskylt, och vore til at önska, at så¬
dana nu med tiden motte hafva en ända, det vi och visserligen hade
1597
973
förmodat, aldenstund man de förledne åren dermed så länge häfver
umgåts och dock, ty bättre, ingen orsak, skiäl eller bevis dertill funnit,
som eij heller härefter, des vi tacke Gud, finnas skal.
Hvad nu sielfva puncterna, som i Polen förhandlas skulle, tillkom¬
mer, så häfver h. f. N. oss hvarken derom eller något annat tillskrif¬
vit, mycket mindre begärt vårt betänkande derpå, men der man rådz-
vis skulle säija sin mening derom, så torde der väl finnas mycket, som
krafde ett tidigt och noga betänkiande, eftersom vi och någorlunda
förnimme eder mening i lika måtto vara, och der hon således skulle
gå för sig, så kunne til äfventyrs det falla honom, som sig en sådan
resa påtaga skulle, icke litet besvärliget, hvilket tiden, när så när kom¬
mer, väl kan utvisa, och der Gud så täckes, at hans kongl. Maij:t med
sin tidige hemkomst hit til sitt käre fädernesarfrike sådane legation
måtte förekomma, då vore det mycket nyttigare för oss, medan vi
icke annat vele förhoppas, än at h. k. M. såsom en trygger, trogen,
mild och infödd konung til sine trogne och rättrådige undersåtare
kommandes varder och med sin kongliga närvarelse mycken oreda och
vidlyftighet, som nu, ty värr, synes vara upkommen, lagligen och skä¬
ligen afskaffandes.
Hvad belangar det h. f. N. sig häfver låtet mishaga det bref, som
vi samtlige ständerna, som i Arboga församlade vore, tillskrifva, så
förhoppas man näst Guds hielp, at der intet mera skall vara skrifvet,
än det som til vår rättmätige ursäkt, hvarföre vi f:te möte icke håfve
kunnat besökia, häfver varit af nöden, och, om rätt må vara rätt, väl
kan stå till at försvara. Men efter oss nu samtlig både innan råds och
utan, som til ofta bemelte Arboga samqväm icke kommit, blifver [anmodt]
at vi på det beslut der giort är oss fullkommeligen förklara skole och
det innan så stackot tid, som förenämnes, nemi. 6 veckor omöijeligit
är skie kan, derom vi, som senast skrefs, hos dem, som til oss ut¬
skickade vore, tillbörl. oss ursäktade, så vill likväl vara af nöden, at
vi med första öppet vattn någonstäds, hvar som lägenheten kan med¬
gifva, måge komma tillhopa och oss med samtelige råd, konungen til
tryghet och fäderneslandet til gagn och rolighet, på sådane spörsmål
skiäligen förklara, hvilket och näst Guds hielp väl kan skie på det
sättet, at hvarken h. f. N. eller någon af de andre ständerna, med nå¬
gon rätt skole hafva sig deröfver til at besvära, och nu allenast fattas
om tiden och rummet, hvar det beqvämligast skie kunne oss til at
samsättia, så synes oss för väre personer den platzen, som denne eder
utskickade häfver munteliga namngifvit, icke vara otjenlig, särdeles på
det I, k. h. drotzet, måge hafva tillfälle med båt att kunna komma dit,
ty vi edert råd, såsom ibland vår medel den förnämstas, i sådane hög¬
viktige saker ingalunda vele gå förbi. Och äre fördenskull giärna öf-
verbödige på vår sida at vele komma der med tillstädes, när man
allenast om tiden, på hvilken det bäst skie kan, må varda förvissat.
Och vele vi med första tillfälle våre andre medbroder, som i Vester-
Riksdagsakter. III. 62
974
1597
götland stadde äre, härom skrifteliga läte förstå, på det de, såsom och
adelen, ridderskapet och andre flere der neder stadde äre, med det
första hvad deras betänkiande häruti vara kan läte förnimma, och så
kan man då härmed komma til en fullkomlig förening, hvilken synes
mycket af nödene vele vara, ty söndring föder sällan något godt utaf
sig. Detta håfve vi eder, k. h. dr., på eder skrifvelse til vänligit svar
icke velat förholla, och önske etc. Af Ekenäs den 22 martii anno
1597-
7-
Nils Gyllenstierna till riksråden i Östergötland jämte ett »me¬
morial» från honom. Fogelvik 1597 den 23 mars (afskrift i Sko¬
klostervolymen »Miscellanea» T. XIII, fol. 140 under rubriken »H. Nils
Gyllenstiernas bref till r:s rådh i Östergiötland»; nedanför afskriften är
antecknadt: »den 26 martii anno 1597 på Bro bekommet med Anders
Svenson»).
Min etc. Käre, gode herrar, jag häfver bekommit eder skrifvelse
med eder utskickade, denne brefvisare Anders Svenson, sammaledes
och h:ne f. hertig Carls etc. vidlöftige svar på det bref, som ständerne
der i Arboga varit hafva på riksdagen af eder, g. h., är tillskrifvit och
af mig i otid och så hastigt är blefvet förseglat, deruti mig borde väl
hafva haft tidigare betänkiande; sammaledes och copie af eder, g. h.,
bref til k. M. etc.1 och en copia af de puncter, som skole förhandlas
med h. k. M. igienom fullmyndige sändebud, item copia af beslutet på
Arboga mötet, så och af bispernes och capitulares samt borgemäster
och rådmäns bref til eder, g. h., item copien af h:ne hertig Carls full¬
makt till Småland. Så häfver jag en part af dem hastigt låtit mig
föreläsa, och låter mig aldeles väl åtnöija med det bref, såsom I, g. h.,
hafva skrifvit h:te h. k. M. til, Gud gifve at det måtte med det första
komma h:te h. k. M. tillhanda, uti lika måtto det svar, såsom I håfve
gifvit biskopen och hans medfölje på deras bref til eder, gode herrar.
Hvad som nu är anrörandes h:te h. f. N. svar i månge puncter
stälte, och de till det högsta besvärlige, att I, g. h. af rådet, blifva så
högeligen beskylte och jag til äfventyrs med, efter häruti beröres om
många farliga handlingar, som skola vara företagne både emot salig
etc. k. Johan, h. f. N. och det hele konungslige huset, sä och v. k.
fädernesrike til föga ro och bestånd, både i Stockholm, Räfle, Calmare
och Vadstena och annorstädes, så vet Gud, at jag med ett godt sam¬
vet kan väl betyga, at sådane handlingar hafva varit mig aldeles ovit-
terlige och okunnige, om det sig så kan hafva, som eder, g. h., tyckes,
förty jag för min person häfver nog lagt mig emilian de höge per¬
soner och rädt til sämie och enighet, som de sielfve väl skole bära
1 Se Bihanget.
1597
975
mig vittnesbörd; häfver och aldrig tillförene förstådt, at det Polniske
riket skulle hafva varit salig etc. k. Johan updragit. Hvad i Arboga
och blef beslutet af k. Erik och rådet, som då väre, var mig icke
heller vitterligit, ty jag var då i Ängelland stadd; at jag skulle och
hafva varit tillspord, om rådeligit vore lute k. M:ts bref skulle blifva
opläsit i landsänderne, som välbördig Lindorm Nielsson hade med sig,
det är icke heller skiedt. Hvad I, g. h., håfve giort, det kan vara
eder vitterligit, förty brefven blefve i landsänderne opläsne, förän jag
något viste deraf, så och hvad med bisperne och clerkeriet skall vara
förhandlat om de ceremonier, efter såsom h. f. N. rådet beskyller och
viter, och annat mere, som uti samma svar författat är, det är mig
och ovitterligit, hvilket mig nu på mine gamle dagar fast bedröfvar,
att eder, g. h., och mig til äfventyrs med uti denne min ålderdoms
tid skall sådant tillvitas, om jag elljest uti alt blifver och med beskyllat,
förty jag häfver alt intil denne dag, des Gudi lof, kunnat frija mig för
sådane beskyllningar och snarast sagt vedermöda.
Dernäst, såsom I, g. h., läte förstå, at I vele begiära förlängning
på tiden at förklara eder, om I vele blifva vid det Arbogiske beslut
eller icke, samt ständerne i Småland och Vestergötland, som och på
samme riksdag icke varit håfve, så väl som I, så ville fuller det vara
för nöden, efter som jag uti mitt svar til lute furste häfver förstå låtit,
efter som I af copien väl varde förnimme[nde?], häfver och deruti
staden och platzen namngifvit, som är Söderköping. Om jag kan
komma dit, står uti Guds alsmäktigestes händer och blifva bekymrat1
uti denna min ålderdom och svaghet, som nu ro och lisa borde hafva,
i monga riksens saker härefter, derom jag och häfver giordt min rätt¬
mätige enskyllan och ursäkt uti min skrifvelse til eder, g. h., med Jo¬
han Knutson, gifvit honom och mundtlig tillkänna hvad mitt betän¬
kande är om det, som förhandlat är i Arboga riksdag, det dock lide-
ligit är, efter derom tillförene både i Upsala concilium så och i Sö¬
derköping förhandlat är, så mycket som jag kan förstå, ändock nog
förvites oss, att vi Söderköpings afskied icke hafva hollit och blifva
alt för mycket beskylte, det Gud vare hemstält, och begärer nu til
beslut vänl. och kärligen, såsom ofta tillförende, att I, g. h., vele hafva
mig förskonat härefter med monge riksens ärender och låta mig
nu hafva ro och hvila uti denne min ålderdoms svage oförmögenhet,
och är jag, såsom I skrifve, k. g. h., den äldste, som jag är, så borde
mig vara förskonadt och niute min ålderdom det til godo, sorn andre
är medfarit, förty jag vet nu mindre än I, gode herrar. För mit höge
kall skull häfver jag icke heller tillägnat mig någon synnerlig prerogativ(?)
utan hvad som I, g. h., håfve beslutet, det häfver [jag] samtyckt och
och för godt aktat, så at jag uti intet rådslag häfver giort någet före¬
träd för eder, utan holler eder like med mig, såsom nogsamt bevist är
1 Några ord synas fattas i det följande.
976
1597
skiedde i Söderköping, der hvarken min ålderdom eller och höge kall
mera vardt ansedt än ett af eder, gode herrars, och vill härmed hafva
eder etc. Datum Fuglevik den 23 martii anno 1597.
Nils Gyllenstierna.
Memorial.
1. Skola de goda herrar hälsas först med all lyckönskning.
2. Item gifves tillkänna, at jag såge gerna, at jag det bref til
ständerne icke så hastigt förseglat hade, och hade varit godt, at de
besväringar emot fursten hade blifvit utlåtne och allenast giort en ent-
skyllan och ursäkt för hvad [o: att?] rådet icke komme til Arboga
riksdag, förty man kunde väl tänkia, at h. f. N. skulle repetera gamle
handlingar, sed preterita magis reprehendi possunt quarn corrigi. Hvad
nu till sådane beskyllningar kan svaras, dertil förläne Gud gode råd
framdeles, och kommer jag, fattig gamle man, i detta buldret oförmo¬
dandes med min försegling.
3. Item huru de andre ständer skole förskrifvas till Söderköping
ifrå Vestergötland och Småland och på hvad sätt, vet jag slätt intet,
efter h. f. N. häfver sitt egit bud tit heller och vill igienom dem, som
til äfventyrs i samme landsände boendes äre, läte med dem förhandle
om det, som beslutet är i Arboga.
4. Item at h. f. N. svar måtte förskickas til herr Erich Sparre och
flere af rådet. På mig håfve I, g. h., ingen lit, förty jag förmå intet
härefter taga mig sådane saker före, icke häfver jag heller förstånd
dertill uti denne min ålderdom.
5. Item kunne h. f. N:s råd något svar bekomma med det första
på den Arbogiske handel, på det h. f. N. kunne någorledes blifva till-
fridsstälter, efter de der varit hafva trängie så hårdt deruppå, til des
man någet fullkomligit kunne svara h. f. N. sielf, förty fördröija något
längre dermed och intil des at någre af ständerne kunne komma till¬
hopa, så vet man intet hvad h. f. N. vill taga sig före. Uti medlertid
kunne man och snarligen igienom något vist bud til Småland och
Vestergötland förfara deras mening, så vore det och godt, efter h. Erik
Sparre är nedre i Småland och h. Erich Göstafson i Vestergötland,
endock Gud vet, huru man bäst skal bära sig åt uti denne besvärlige
lägenhet, det I, g. h., dock likväl varde berådslå.
6. Item skall vara vitterligit, efter h. f. N., tilviter hele rådet, at
jag de Polänskes sänningebuds afskied icke sedt hade, förän de dem
bekomme, utan sedan, när de voro förreste, blef den mig föreläsen
och blef om ingen punct derom tillförene tillspordt.
Item den skrift, som öfverantvardades h. f. N. såg jag och viste
icke heller der någet utaf, huru den var stält, icke heller vardt mitt
betänkande derutinnan begäredt, fick icke heller se samme skrift, förän
h. f. N. var förrest. Detta och annat mera, som utan mitt vetskap
1597
977
häfver sig tilldragit,1 och begärer, at I, g. h., icke ville förtänkia mig,
at jag sådant låter eder förstå, förty jag aktar at försvara mig, min
lämpe och adelig härkomst uti alt det som jag vet mig oskyldig vara,
dock eder, g. h., altid beplichtandes uti alla riksens nödtorftige saker,
som mig möijeligit vara kan och står till giörandes. Datum Foglevik
den 23 martii anno 1597.
Nils Gyllenstierna.
8.
De fyra riksråden i Östergötland till Erik Sparre och Jöran
Posse. Forsa 1597 den 2g mars (afskrift i Skoklostervolymen n. 177»
fol. 39 v. med ett egenhändigt postskriptum af Ture Bielke).
Vår etc. Velb. herrer, g. v. och bröder. Vi håfve i går bekom-
med eder skrifvelse daterat Vädersholm, innehollandes att I håfve be-
kommed Arboga beslut och handel, hvilken ibland myket annat, som
therudi förmäles, etc. (referat af brefvet den 18 mars sid. 970). Therpå
kunne vi eder till svar veni. icke förholla, att vi för nogre dager sedan
om f:te Arbogiske handel, hvad vår meningh i thed nempsta var, så¬
som och hvad vi k. M. etc. tilskrifved, med hvad annat mer derhos
fölgde med Lars Anderson och Jöran Larson låthe eder förstå, inted
tviflandes I sådant alt bekommed håfve, och förvente nu derpå dage-
ligen svar. Men nu sende vi eder the schrifter, som ifrån h. Niels
Gyllenstierne äre oss tillkompne, theribland mest ded som föge duger,
så och hvad vi honom theropå svared, men thed svar på furstens se¬
neste bref håfve vi inted bekommed, utan Johan Knutzson berettede
inted varedt, än att han inted viste nu i sin ålderdoms svaghet att råde
oss; vi vorde vell sielf öfverväge och betänke hvad oss borde gore och k.
M. och fäderneslandet såvell som oss sielfve ville vare gagneliged och
rådeligedt. The punchter till Påland viste han heller icke myket till
att gille, serdelis thed fursten begärer af sändebuden hos k. M. ur-
sechtes, som äre konungens egne män, och k. M. sedan med sine bref
ursächte honom her öfver alt riket; thernest att k. M. skulle stadfeste
Suderköpings och Arboga beslut; men om möted sade han drotzetens
mening, hvar thed beqvemligest kunne ske i Suderköping, dit han och
sielf, om helsan tå är, tillstedes komme vill, och thet kann och oss
alle liggie macht opå, att vi om svaren äre samhellige och vell ense(?),
ehuru vell ännu som förr anned tillbiudes, ther dogh, hvar så skedde, thed
Gud förbiude och man inted vill förmoda, ville(?) folie stor orede effter.
Och mädan man förnimmer handelen nu först vele begynnes med
Vestgöterne; endogh, som vi senest gåfve eder tillkenne, buden om
thedsamme allerede väre till Småland — hit är thed och Thuro Jacob¬
son och Tyke Larson tillskrefvedt och befalledt med Ösgötarne, som i
1 Några ord torde fattas.
973
1597
Arboga icke varedt, att handle; men man förnimmer, att the sigh ur-
sechte såsom konungens edsvorne undersåther thed icke kunne eller
vele gore. Tor hende thed sker af Per Jonson och hans medförord-
nede i Småland sammeledes, ty therpå gick Måns Olsons tael senest
på Forsa, att ville the andre göred, han var thes inted till sinnes, et
sic forte plures. Och maden man häfver skäl nogh och lagh med sigh
att hegare tidzens förlengningh, såsom och årsens tid hastig försam¬
ling inted tillsteder, man tiger äntå om then armod, Gudh bettredt, i
landet både för födan och creaturen att ferdes med; så vill man för¬
mode, att Vestgöterne åt minste till begynnelsen kunne nå tidzens för¬
lengningh, therpå the och med alle endeligen moste stå. Men hvar
then och, thed man icke vill förmode, aldelis blifver afslagen, så moste
tänkes till andre medel, som bäst tienlige vele vara och nu och i fram¬
tiden kunne vara svårligen både för konungen och fäderneslandet gagne-
lige och vår trohetz plicht likmätige, och herpå begere vi edert gode betän-
kiende och svar med thed snareste, mädan I nu nempst ved handen
och best kunne förfare, huru saken ther begynnes och afhandles, på
thed vi måge vare samläs(!) om saken och then ene icke gör then
andre noged oåtspordt, medan syndring ingelunde tiener, utan stor vid¬
lyftighet kunne af förorsakes.
Videre kunne vi eder icke håfve förholledt, att Per Brask drog i
förgår från Linköpingh, af fursten afferdigedt med creditif och instruc-
tion, kanske vidlyfftigh nogh, och om noged är glömt, nepligen tror
man then punchten i drotzetens bref är förgäten, endogh, Gudh thes
lof, thed är oförtjent, och vele hoppes then, som en annen hemligen
stinger, han sarger sigh sielf, ty Herren är retferdigh oell elsker sanningen.
Ifrån Finland höres her än inted vist man kan skrifve om. H.
Hogenskild häfver åter af holl vared ille betagen och är ded ännu al¬
delis icke(?) qvitt. Gudh hielpe honom och oss alle udi denne buller¬
samme och farlige tiden, udi hvilkens etc. Af Forsa den 25 martii
anno etc. 97.
E. T. B. O. G. V.
Gustaf Baner Claus Bielke Sten Baner Thuro Bielke.
P. S. af Ture Bielke egenhändigt.
Vidare, k. b., late vi tern hermedh veni. förnimme att, sedan tetta
bref var förferdighet, bekomme vi ifrån dråtzeten svar på vår schrifvelse
vi honom medh Anders Svenson tillsende åm Arboga afhandling och
hvadh mere copier ter medh folde och sender åss nu först en afschrift
medh att [o: af] sett svar till försten på h. f. N. siste schrifvelse till ho¬
nom, hvilken vi förnimme vara fast annorlunda än vi någen tidh hade
förmodat, och är terutaf noghsambt till att se hvadh klåckan häfver slaget
på den siden. Gudh förlate tenn gode herren; måtte teråm håfve latet
1597
979
förstå sin mening förr: efterrådh är så gått såm intet rådh. Doch vare
Gudh låfvat, vi vete åss intet hafva schrefvet utan tet såm till vår rätt-
metige ursech häfver varet af nöden, och endoch ingen termed hvarken
till heder heller äre angrepet, må vi eliest niute så möket såm rätt är.
Hvadh nu sielfve hans svar både till försten och åss, sosom och ett
beschedeliget memorial åss tillsänt, inneholler, varde bröderne af med-
föliende copier, hvilke vi tern hermedh tillsende, vidare förnimmandes.
Terpå vi begere brödrenes betenkiende medh tet förste, sosom och
serdeles hvar mötet åss imellom skall kunne blifve beramet, heller åm
tet blifver åss förment, hvadh meddel vi då tryggest och säkerst skole
kunne' bruke, på tet vi medh samhelligt rådh må gore tet som ko¬
nungen, federnesriket och åss alle kann vara nyttigst och i lengden
gagneliget. Responsum petimus quarn celerrimum.
9-
Gustaf Baner till Hogenskild Bielke. Vrå 1597 den 2g mars
(original bland bref till Hog. Bielke i Riksarkivet, mottaget »påskedagh
med Fallentin»).
S. P. Velborne kere broder herr Hogenschildt, nest all velferdz
lyckönschen och k. takseijelse, er mig i förgår, tha jag ville till hvilo,
min k. b. schrifvelse, oss samptligen hith söder uth boendes tilschref-
ven, af Valentin öfverandtvardet, och tacker för min person k. för
samme bref såsom och medelte tidender, hvilke vi med Peder Brask,
som i Linköping vared, uthi like måtte bekomme, eftersom b. her
Claes uthen tvifvel vist berette. Men thet min k. broder i så long
tidh ingen schrifvelse ifrån oss bekommed er icke försumelsens eller
glömskens schull, uthan mere att tiden opå alle orther att schrifve
ifrån oss the godhe tidender dene 14 dager vanked, såsom och att af-
ferdige L. Rhålamb till k. M:t och gifve andre beschedh, som dagelige
kommed, och anned mere, efter som min k. b. om alt sådent medh
min b. her Claes nogsampt häfver förnummed, till hvilkens afferd vi,
meden budet vissest, alt spart håfve; förser mig förthenschull min k.
broder häfver oss endschylliged.
Belangende biscopen i Vexiös ärende, veth Gudh, kommer oss
fast besverligit före, ty endogh besluted i Arboga er giordt refererer
sigh in på föregongne handlinger, så feles dogligvel theruthi det för-
nemste, ty jag veth mig alldrig medh then grund eller besched håfve
försegled Söderköpings besluth, att saken therhen schulle tydes eller
förståes, att man medh vold schulle tvinge alle dem, som icke vele
vara med oss ense, och således settie Svenske emoth Svensche i här1
tilhopa, efter som nu i Arboga förafschedet, och thet mere er, det in-
1 Skrifves: haer.
980
1597
rympt fursten, som konungen medh hans edh förbiudes, medh anned
mere vår lagh förmå, endogh jag theruthi lited förfaren. Hade man
så veled förstå saken, hvad giordes thå behof afråde then findske resen
i förleden sommer var ärned, thet doch alle, så ner som de uproriske
i Österbottnen och flere sådane, bekenne vara troligen och vel rädt.
Thertill setties oss en sådan termin på såden årstidh, att ther vel er
allehonde att tenke om. Huru vi på sådant sådant sätt schole kunne
blifve i riked ense gifver jag förstondigere till betenkie. Att vi schulle
schrifve fursten till och åther träde i skeped tilhope, vill b. besinne
medh hvad legenhet och huru thet står oss tilgörendes. Sin minus,
kan man vel nogerlunde besinne icke alenest rop och rychte therom
uthsprides uthan och faran medh therhos föllier, men vi håfve ett måel,
ther få vi intet schride öfver, ehvad man och seden moste, doch Gudh
thes lof oförtient, uthstå. Våre vilkor er onde på alle sider. Men så
er tryggest föllie Pauli läre, lidhé men icke för misgerninger, ther icke
anners kan vara.
Hvad besched biscopen och hans medföllie gafs häfver brodern vel
förstådt. Anned kunne vi nu, så vith som jag förstår handelen, till be¬
gynnelse i saken intet gore, ty hvem vill tage sigh upå att svara på
alles theres vegne, them ovetterligen som i Arboga icke varedt. Att
och hvar schulle svara enslige för sigh, hvilked nogh sökes och kansche
nu först i Vestergötlandt, thet kan b. vel besinne, huru det vill taga
lagh och hvad ther vill föllie efter medh tiden, och håfve derföre, så¬
som och sielfve årsens tidh thet biuder, begered förlengning på tiden,
thes man kan komma tilhopa och enhelligt berådslå saken och seden
gifve sådane svar, som man nu och frambdelis kan stå till svars medh
och konungen och fäderneslandet kunne vare gangnelige. Uthi medler-
tidh vele vi holla oss rolige och stille och så mykid oss står tilgören¬
des hielpe till att styrke till enighet, så att rolighet må blifve i riked,
så vith man förmå och kan, endogh menigheten nu er så oprörd, att
hon, ther mere tillfelle gifves, intet schall vara godh att stille, sed
attamen patientia. Jag menar Per Braskes instruction hon lerer oss att
vara i handel medh den herren, såsom och thet her Nils Gyllenstierne
af fursten nu tilschrifvit er, hvilked brodern hermedh tilsendes. Jag
tror icke rättere: vi kommes ju ihugh; veth then godhe herren eller
nogen nogot sådent, thå er ille giordt så lenge att tiged. Men man
moste ju nogod smykie bruden medh, ehuru seden kråppen er: ca-
lumniare audacter. Salomon säger: then hemlige stinger, han sarger
sigh sielf: sperandum.
K. b., jag ser icke medh hvad föge eller lempe vi kunne nu schrifve
h. f. N. till, förr än dette er föregångit, om den nya förklaringen man
begerer på Arboga afsked af alle them, som ther icke vared häfver.
Eller hvem häfver satt sig före gä ifrån Upsala concilium eller konun¬
gens edh eller Söderköpings besluth emoth handled, mere än thet man
tyder på dett, att den finsche resen afråddes? Är nu Söderköpings be-
1597
sluth kraftigere giordt uthi Arboga än thet var? Vix. Gifve Gudh
vi dragha icke religionen så longt fram, att Sveriges lagh kommer
och gör inkast uthi alt samman, så er vel bestelt. Hvadh intrång er
oss theruthi nu på 2 år schedt? Icke veth jag af noget, som merke-
ligit kan reknes. Att bere fara derföre, thet moste vi altid, men icke
fördenschull begynne nogod, mykid mindre samptycke thertill, som så¬
dan af kan förursakes. Narn de futuris conti[n]gentibus non judicat
philosophus. Jag tror vist den herren, som oss ordet gifvit, han er
mectig att bevaradt, honom vele vi och therom bidie.
Dette häfver jagh korteligen uthi en hast min k. broder icke
kunned efter mitt föge betenkende denne rese förholla, men, vill Gud,
strax påschedagen er framfaren och helsen vill vara, vill jag gerne
sielf besöke min k. b., ty Gudh veth, det gör mig ondt nogh, att jag
i så longh tidh, meden jag her vared, icke hafdt tilfelle komma til ho¬
nom; så får man thå thes bettre tilfelle och legenhet tales vidh, än
mögligid er uthi en hast att schrifve.
Uthi Arboga beschedh föres förnemste ursaken in medh det
förste att besöke fursten: legationen till Pålen. Ner man nu ser på
Braskens afsked, jag mener sendebuden schole komma till måtthe,
eller hvad schole sendebuden bäre mere fram en honom alrede er be-
faled, uthen the värf, som kunne snärie them och flere och gifve ur¬
sak till mere vithlöftighet? Her Nils loth seije befructed then instruc-
tionen blifve ursak till mere ondt, thet och punchterne alrede endelis
uthvise, och hvad hielper råde på den staden, meden bud alrede åstad-
sendt er? Jag giller vist broderens mening, att thet kunne medh bref
af alle stender vel utrettes, men under legationen vill jag schrifve, som
oss tilmäthes, tor [o: tor] ligge anned: Gud vara oss nådig.
Thet uthi her Nilses bref förmäles mundligen berette var intet
anned, än att han intet giller the puncter alle, som till Polen schole
verfves, först att konungens men schole gore furstens ursecht och be-
gere af k. M:t yterligere att gören her; item att k. M:t schulle samp¬
tycke Söderköpings och Arboge besluth, quod vix fiet; item att vi
schole möthes åth i Söderköping, thit vill han komma med, om styr¬
ken er, men om tiden intet vist. Hvad honom nu svares, ser brodern
af medfölliende copie, såsom och hvad Sparren och Påssen oss til-
schrifve och them svares, hvilke icke liker alt vel, serdelis furstens
kornen till Mariestadh. Gud bevare nu för syndring, then myked
synes drifves allestedz.
Thet bref till Svanto Bielke vill jag medh förste visse budh sende
honom tilhonde; hade det vared her i tisdags, thå drogh mitt egit
selskap tit opp. Hans Hanson häfver fursten sendt till Österbottnen;
mig er berätted, att han häfver i Arboga lated sig höre tröste lefrere
fursten her Claes Flothmun: jag vill icke tro honom på sådant vara
uthsendt uthen att medh Carl Raff att stille the oprorische, endog i
Arboga ere de intet så nembde vordne. Än häfver jag intet glömbdt
982
1597
s. her Bencht Gyltes vise. Peder Hansons bref sender jag brodern
igen. Och vill nu och altidh hermed etc. Ade. Ex Vrå den 25
martii anno etc. 97.
M. K. B.
V. v. t. b. a.
Gustaf Banner.
10.
Nils Gyllenstierna till riksråden i Östergötland. Fogelvik 1597
den 6 april (original i Riksarkivet, »Handlingar ang. riksråden 1596—
1605», med adressen: »K. M:tz till Sverighe och Polen v. a. n. h. och
k. trogne män och riksrådh the edle välborne och välbyrdige herrer,
som udi Östergötlandh boendes äre samptl. synnerl. veni. och kärl.
til honde»; ankom enligt påteckning till Ekenäs den 10 april).
Min etc. Käre gode herrer, eder heise och lifzundhet, sampt edre
käre husfruers och lifserfvingers, är mig städes kär att höre och för-
nimme vill och eder samptligen all välferd åf thenn alzmechtigeste
altid håfve önsket, och såsom I lathe mig förstå, att I med Jahan
Knutson håfve bekommit min skrifvelse, så och enn copie åf thenn h:ne
f. hertig Carls bref till megh, och hvad som förhandlet och beslutet
är i Arboga riksdagh åf riksens stender, som ther varedt håfve, och
betacke mig, att jagh sådane handlinger häfver veledt eder tilhonde för-
skicke, så hade thet icke giordtz behof, förty jag häfver udi ingen
motto hertill velet åfsyndre mig ifrånn eder, uthen altid häfver bi-
plichtedt eder både med rådh och dådh uthi allt thett, såsom häfver
kunnet komme v. k. fädernesrike til gagn och gode, ehuru min svag¬
het uti thenne min ålderdom varidt häfver och är, och eder udi ingen
motto undfallet, hvad lägenhet med eder undertiden häfver varit pä
färde, och thett herefifter gärne gore vill, så mykit mig mögeliget.
Hvad nu eder skrifvelse och andre handlinger är anrörendes, som eder
utskickede Anders Svenson hade til megh thenn 24 martii, så häfver
jagh gifvit eder, g. h., therpå mitt svar och ringe betenkende, och be¬
gärer vänligen, att I, g. h., vele uptage thett i thenn bäste meningh,
förty Gudh vett, jag blifver nu fast obrukelig udi vichtige saker, effter
som jag någre reser eder therom tilförende häfver tilkenne gifvet och
giordt minn endskyllan. Och såsom I, g. h., beröre udi eder skrifvelse,
att I ingen bref håfve bekommit ifra h. f. N., så vore jag vel tilfridz,
att h. f. N. ville håfve mig förskonedt med sinn skrifvelse och lathe
mig blifve [obejkymbret udi thenne min allerdom och svaghet, effter
såsom jag ödm. åf h. f. N. thett häfver begäret.
Hvad thett svar och the beskylninger äre anrörendes, såsom then
h:te f. tilmäter oss endeles alle udi rådet, så vett Gudh, att the gå
1597
983
mig fast tilsinnes, som jag och eder therom tilförende häfver första
latedt, och hade väl önsket, ther som Gudh sa hade täcktz, att jag
thenne tidh icke hade öfverlefvet, förty alt seden salig och högloflig
konung Göstaf? afsomnade, så häfver jag såväl som alle andre föge ro
och hvile haft, thenn nu min ålderdom fast kräfver.
Hvad thenn legation till Polen är anrörendes, så kann jag väl tänke,
att icke någen utaf vårt medel kann lathe sig thertil bruke, som nu
så beskylte äre, och önsker förthenskull af Gudh thenn alzm., att k.
M. til Sverige och Polen etc., måtte med thett förste komme hitt in i
riket igenn, och såsom vi alle förhoppes, enn tryg och trogen konung.
Om thenn termin, som h.. f. N. setter oss före, att vi skole för-
klare oss, om vi vele gore ett med de andre, som håfve varedt i Ar¬
boga tilstädes, så häfver jag gifvet eder, g. h., tilförende min mening
therom tilkenne med förb:de Anders Svensonn. Huru nu I, g. h. af
rådet, kunne samsättie eder therom, thett steller jag udi edert höge
betänkende. Jag för min pärson vett snart sagt icke, huru udi thenne
besvärlige lägenhet alle saker skole företages, förty tempora solent
mutare consilia et actiones, såsom I sielfve väl vette, och önsker för¬
thenskull åf thenn allre högste, att hans gudomlighet ville mildeligen
anse dette v. k. fädernesrike och gifve gode rådh till att förekomme
all ölycke och obeståndh. Och hade jag väll för gifvit eder svar på
eder skrifvelse, men orsaken häfver varedt, att jag thermed häfver
fördrögt, att jag hade förmodet thern h:ne furstinnes fröken Annes
tienere, som i thesse dager är kommen ifra Polen, skulle håfve haft
någre visse tiender om h:te k. M:tz tilkompst hit inn i riket. Sa häf¬
ver hann berettet, som min sån skrifver mig till, att hann icke häfver
sett någen synnerlig preparation thertil. Hvadh nu framdeles ske kann,
thet varder v a 1 tiden med gifve; är och eder, g. h , therom naget yt-
terligere vetterliget, så begärer jag vänligen, att I vele mig thet förstå
lathe, sammeledes och hvadh svar I håfve bekommit ifrann vare med¬
broder och andre af adelen udi Vestergötland och Småland om thenn
Arbogeske handelen, endoch jag kann väl tänke, att h:te furste häfver
väl handlet therom med menige man i Vestergötland och i andre landz-
ender, therigenum h. f. N. häfver dragit. Thesligest beder jag, att I,
g. h., vele holle then copie hemlige hos eder åf h:te furstes bref til
megh, förty får h. f. N. thett vetta, så blifver thett migh intet väl
uptaget, thett vett jag visserligh. Och vill hermedh etc. AfFuglevick
denn 6 aprilis år etc. 1597-
eder altid
til vilie
Nicolaus Gyldenst.
R: D:
984
1597
ii.
Erik Sparre till riksråden i Östergötland. Halmstad 1597 den
5 april (afskrift i Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII, f. 152 under
rubriken: »Copia af h. Erich Sparres bref til riksens radh i Östergöt¬
land då stadde»).
Min etc. Välborne herrar, k. b., eders skrifvelse h. Erich Göstaf-
son, h. Erich Abramson, h. Jöran Posse och mig tilskrifvit häfver jag
för två dagar sedan bekommit, uti hvilke I gifve tilkiänne, huru lägen¬
heten häfver sig på denne tid hos eder och at I icke annat venta, än
att fursten utan någon drögsmål skal vela fordra eder samtycke eller
förklaring på det beslut, som i nästhåldne Arboga mötet giort är,
hvarföre I begäre välb:te gode herrar[s] och mitt ringa betänkande,
huruledes och hvar eller på hvad tid I kunne komma tilhopa och oss
derom samsättia, såsom och hvad titul man fursten gifva skal, med
annat mere, som eders skrifvelse förmäler. Så kan jag eder deropå
till svar vänligen icke förhålla, at jag vet mig väl ihogkomma senast
vi vore tilhopa var det oss emellan så talad, att vi på läglige tid och
rum skulle komma tillhopa och oss derom, såsom tilbörligit, förena;
häfver och sedan i dymelveckan skrifvit eder till om detsamma, att
mig tå syn[t]es, det hade kunnat skie med förste gräs, antingen i Hio,
Vadstena eller på Visingsö, så framt tillbörligt säkerhet dermed följa
mätte; förser mig att samma mitt bref är kommit eder till handa. Jag
låte eder deruti förnimma, att jag vil[le] draga til Elfsborg helgeda-
garne öfver, sedan strax tilbaka igen, men sedan jag förnam försten
var kommen till Västergötland och jag fruchtade att blifva förskrifven
till honom, der jag utan vårt samtlige för[e]gångne beslut heller flere
mine medbröders närvarelse intet ville vara, ej heller der viste något
att uträtta och dock likväl icke des mindre komma till den mötesplatz,
som I vore föreläggiandes, effter som för:ne min skrifvelse utvisar. När
jag nu kom hart när in emot Elfsborg, så var h. Erich Göstafson afdragen
och hertigen derifrån icke långt för handen; derföre drog jag nu öfver
gräntzen, aldenstund eder icke är ovitterligit om det stora hot, som i detta
år är emot oss hört vordet, och serdeles mäst emot min person, det jag
dock icke vett någon af oss förskylt häfver och mig icke mer än någon
annan, och ändock jag enskylt skref gref Axel och någre andre gode män
till, att de mig hos h. f. N. tilbörligen ville ursäckta, allareda för än jag
kom i Västergiötland, så häfver jag dock likväl icke fåt den minsta titul
deropå till svar, förutan ändock att bref, mig tilskrefne, äre vordne
uptagne och mig aldeles förhåldne. Och är jag nu kommen hit till Halm¬
stad och hade achtat mig hedan och op i riket igen, derförinnan är
mig tilhanda kommen en hel hop beskylningsarticklar, med hvilke
fursten nu såsom tilförene oss til det högste angriper, för hvilke, Gudi
1597
985
des lof, vi oss för alle ovälde, förståndige och laggilde domare med
ära och sanning kunne vetta till att försvara, så att vi för all orätt¬
rådighet skulle finnas frie och obråtzlige; hotas och oss derhos, der
annat [0: en och annan?] till äfventyrs nu på denne tid något ville
svara för sig, at han vill bära mera fram oss till att olämpe och för¬
smäda, ändock man fruchtar der intet före, vet och icke det ringaste,
som vår ära och rättrådighet i någon måtto skal vara förnär; derföre,
k. g. h. och b., såsom och fite hot och undsäjelse ändock derhos en
part skal hete intet skiedt vara, det man dock låter blifva i sitt värde,
kan jag på denne tryghet eller säkerhet, som jag nu vet utaf, icke
begifva mig så straxt in i riket igen, som jag eljest gierna giort hade
eder till bistånd och samhällighet uti den tilstundande förklaring på
Arboga beslut. Förser mig fördenskull, såsom och vänligen begiärar,
at I vill[e] i denna måtto effter denna tids lägenhet håfve mig ursäk¬
tad, och önskar, att Gud alsmächtig, ville vette [o: vare?] eder och
alles väre rådz förare bistånd och försvar, och att I måge, såsom till-
börligit är, håfve och niute eder frivillige betänkande, så vil jag icke
gierne vara ifrån eder afsyndrat, och der någon lidelig handel och
vilkor drabbes kan, beder jag ganska vänl. och broderi., att I vele
håfve mig till det bäste ihogkommen.
Sådant och alt annat eder goda benägenhet vil jag altid effter min
macht och förmögenhet förskylle och förtiene och befaller eder etc.
Datum Halmstad d. 5 april anno 1597.
Erich Sparre.
12.
»
Gustaf Baner, Sten Baner och Ture Bielke till Nils Gyllenstierna.
Forsa IC07 den 10 april (afskrift i Skoklostervolymen »Miscellanea»
T. XIII fol. 158).
Vår etc. Välborne k. h. drotzet, eder skrifvelse daterat den 6
aprilis håfve vi i går bekommit, såsom och för 14 dagar sedan det
förre edert bref med Anders Svenson den 25 martii, på hvilket vi [eij]
ännu, efter här intet vist bud häfver stads emilian, håfve gifvit något
svar, det I oss icke vele förtänka. Och såsom I deruti namngifve, at
eder ångrer och tycker illa vara, at I det undskyllningsbrefvet til
ständerne, som nu i Arboga hafva varit församlade, med förseglat håfve,
så kunne vi icke vete eller besinna något deruti vara skrefvet, som til
vår rättmätige ursäkt, hvarföre vi oss ifrå fite mötet förhållit, icke häf¬
ver varit af nöden, och dock ingen dermed beskylt, utan h. f. N:s hög¬
het och myndighet förbehållit i alla måtto, efter som sielfve orden,
när de icke annorlunda än de utaf oss samtligen hafva varit skrefne
och mente, måge blifva uttydde, nogsamt i sielfve bokstafven skole
uthvisa. Men det I uti memorialen beröre om, at I äre til sinnes at
986
1597
vela försvara eder lämpe och adelig härkomst, så hålle vi det derföre,
at ingen är ibland våre medel, som icke är til sinnes att giöra det¬
samma, tacke och gierna Gud för ett godt och fritt samvet, vete och
oss i ingen måtto til sådane höge beskyllningar hafva gifvit orsak,
skall och aldrig med någon sanning bevisas, at vi antingen i gamle
eller nye handlingar hafva varit med till at handla, göra eller stämpla
annat än det, som konungarne efter vår eds plikt häfver ländat til tro¬
het och fädernesriket til välfärd. Om herregunsten icke altid häfver
fölgt dermed, det måste man befalla och hemställa Gud och ändå
tacka honom, som förr är sagt, för ett godt och fritt samvet.
Hvad nu denne eder skrifvelse tillkommer, k. h. drotzet, uti hvil¬
ken förmäles, at I gierna såge, at I med h. f. N:s bref måtte blifva
förskonade, så kan man väl besinna hvad under sådane bref sökes,
men om syndring skall efter denne tids lägenhet vara oss nyttig, rebus
accurate consideratis, det gifve vi eder sielfve, som den der saken
fast bättre, änn vi något omskrifva kunna, förstår, vänligen til at be-
tänkia. Dock skal ingen mena oss tala om någon annan samhällighet,
utan den, som är christelig, skälig, rättvis och tillbörlig, särdeles i det
at icke en eller någre få, androm och flestom til förfång, gifva svar
och sig förklara i det, som med samhälligt råd och föregående be¬
tänkande med rätta skie borde, om hvilket vi och våre medbroder,
som i Vestergötland stadde äre, tillskrefvet håfve. Men hvar dem kan
vara lägligit vi kunne nogorstäds komma tillhopa och derom ställa uti
värket, derom håfve vi ännu inge visse svar ifrån dem bekommet. Så
snart Gud täckes det skier, skal det utan drögsmål eder, k. h. drotzet,
tillkänna gifvit varda.
Om h. f. N:s hertig Carls resa til Vestergötland håfve vi icke
annat förstådt, än at h. f. N. dymmelveckan är dragen derigenom och
skall långefredag, som talet går, vara kommen til Nylöse. Men hvad
sedan sig der kan hafva tilldragit, håfve vi ännu ingen besked derom
bekommet, utan vänte den nu dagligen, Gud gifve den som god må
vara och fädernesriket samt des trogne inbyggare må lända til rolig¬
het och välfärd.
De tiender, I oss meddela ifrån Påland, betacke vi eder vänligen
före, och ändock de oss föga hugna, så förhoppas man likväl, at sedan
den tiden, ändock vi icke veta huru länge den gode frökens tienare
häfver varit på vägen, kan mycket vara förandrat. Gud gifve h. k.
M. måtte med det första såsom en infödd svänsk, trygg och mild ko¬
nung komma hit inn och med sin kongl, närvarelse mycken vidlöftig-
het, som nu synes vara påbegynt, lagligen och skäligen förekomma.
Om den copie I begäre icke utspridas skulle, så håfve vi den ingen
utan för vårt medel meddelt, derföre kan det ock väl vara utan fara.
Och til beslut kunne vi eder icke hafva förhollit at nu i dag bekom
en af oss bref innehållandes, at h. Arved Göstafson skal tredie dag
påska vara aflupen til siöss ifrå Calmar til Dantzig, och som de mene
1597
987
i två dagar, eftersom börén då fogade, vara öfverkommen. Gud gifve
både han och flere nu ville råda h. k. M. til det, som fäderneslandet
kan lända till fred och rolighet. Förmäles och i samma zedel om Cal-
mare stads borgare, huruledes de sig på Arboga beslut förklarat håfve.
Så på det eder må vara vetterlig samme zedels innehåld, så sändes
eder här med innelyckt en copie deraf tillhanda, men om altså i san¬
ning kan vara, vete vi icke till visse. Och vele nu härmed etc. Datum
Forsa den 10 aprilis anno 1597.
E. a. t. v.
Sten Baner Gustaf Baner Thure Bielke.
13-
Desamma jämte Claes Baner och Jöran Posse, till Hogenskild
Bielke. Forsa 1597 den 13 april (afskrift i Skoklostervolymen »Miscel¬
lanea» T. XIII, fol. 164, jämförd med en samtida dålig afskrift bland
»Handlingar ang. riksråden 1596—1605» i Riksarkivet).
Vår etc. Ädle, välborne, k. b. h. Hogenskildt Bielke, näst en
flitig välmågens önskan kunne vi honom härmed vänl. icke förhålla en
part af oss för någre veckor sedan hans skrifvelse, såsom och copia
af h:ne f. hertig Carls etc. v. n. f. bref til broderen om det hällne möte
i Arboga och hvad der är beslutit vordet, desslikest hvad svar han h. f. N.
gifvit, bekommit håfve, och såsom brödren begierer till att vetta vårt
betänkande och huruledes vi oss på förbe:te Arboga beslut förklara
ville, antingen vi det gille eller hvad insagor vi deremot hafva kunne,
så hade vi väl då strax achtad att skrifva v. k. b. till, men efter vi
icke alle i sender på en tid håfve varit tilhopa, så är dermed något för-
drögt vordet, serdeles medan vi och gierne andras betänkande utan
rådz, som saken så väl som oss angår, med vetta ville, hvilke sig ej
heller ännu alle, det oss är vitterligit, deropå förklarat. Dock medan
tiden nu fast lider och de 6 veckor, på hvilke Arboga förening lyder,
att de, som frånvarandes håfve varit, sig innan desse om svar deropå
förene skole, så häfver oss icke syntz för våra personer vara rådsamt
dermed längre att fördröje, utan vår mening någorlunda härmed v. k.
b. förstå läte, såsom vi och det samme giorde, då biskopen af Växiö
och hans medfölje hos oss vore, begiärandes derhos förlängning på
tiden, efter man för det stora menföret skuld, som nu häfver varit och
ännu är, icke hade tilfalle så hastigt komma tilhopa och med sam¬
hälligt betänkande oss förklara, deropå han och lofvade att vele för¬
skaffa oss svar, men så håfve vi derom härtil än intet förnummit.
Derföre är korteligen detta vår mening, nembl. til det första, att så¬
som uti samme beslut namngifves, at der intet skulle blifva samsatt
heller samtyckt, utan hvad såsom förr i Upsala consilio, k. M. v. a.
988
1597
n. h. och k. croning och nu i den siste hällne riksdag i Söderkiöping
är afhandlat, så skal Gud vetta, att vi för väre personer icke vete oss i
någon måtto hvarken hvad vår christelige religion eller de andre punc-
terne vidkommer, deremot hemligen eller uppenbarligen handlat håfve
eller derifrå afträtt och syndrat eller än giöre vele, utan som ärlige
män hållit ord och äre, bref och segel, edh och löfte, både emot v.
n. k. och h. och det hela konungsk och furstl. hus efter arfföreningen
och sedan v. k. fädernesrike. Men om någon ville förevände, att vi
icke håfve efterkommit Söderkiöpings förening, i det vi nu i sommars
som var hade afråt den finske resan med någre tusend man till att
fullborda, så måge vi väl bekiänna, att vi icke håfve förståt för:ne Sö¬
derkiöpings afhandling sträcke sig så vidt, medan tå til befruchtandes
var, att der ett sådant antal folk hade blifvit åstad sänt, så hade det
lätteligen kunnat komma till inbördes handgrep svänska män emellan,
hvilket Gud värdigas mildeligen afvände; utan som vi håfve förståt
saken, skulle all oreda, som opkommen vore, skiäligen, tilbörligen och
lagligen afskaffas, eftersom och sielfva orden i bokstafven lyde. Håfve
vi nu icke rätt förståt saken eller väl deruti rädt, det gifve vi hvar
ärlig svensk man, som saken och dess omständighet rätt öfverväge
vill, till att besinne, och kunne icke vetta hvad dem derom kan synes,
men det vette vi till visse, att vi det icke annorlunda än troligen och
fädernesriket till välfärd ment håfve, des vi kalle den högste Herren,
för hvilkom ingen ting är fördolt, till vittne, och är ingalunda skiedt
h. f. N. till förtret eller gensträfvenhet, utan allenast för de orsaker
skuld som förbemält är.
Hvad legationen till Pålen, v. n. k. och h. tilbörl. hit in i sitt arf-
konungarike att fordre, vidkommer, så synes oss det icke vara oråde-
ligit, önske och såsom och otviflandes förhoppas, att h. k. M., såsom
en infödd svensk, trygg, mild och trogen konung, med hälsa och sund¬
het och utan någon lång fördröjelse hit inkomma och genom sin ko¬
nungslige närvarelse all oordning och annan vidlöftighet, som, Gud
bettred, undersåterne emellan, särdeles i Finland, opkommen är, efter
föregående ransakning och förhör tilbörl. och skiäligen afskaffa och
dem, som til sådane fäderneslandsens oro och store olycka en orsak
varit håfve, efter Sveriges beskrefne lag straffa låta, androm, som i
fred, rolighet och speckt icke lefva vele, til varnagel.
Vidare hvad sielfva regeringen, hvilken alle ständerne nu i Arboga
h. f. N. uti k. M:ts v. n. h. frånvaro till att förestå håfve samtyckt och
bevilliget, är anlangandes, så se vi för våra personer det gierna, håfve
och icke med vårt vett gifvit orsak dertill, att h. f. N. sig derifrån
afsäje skulle, utan ju altid bevist h. f. N. all tilbörlig lydna och öd-
miuk tienst i alt det oss häfver ståt tilgiörandes och efter föreningarnes
lydelse, som oss emellan för 3 år sedan oprättat vart. Allenast att
vi nu denne Arboga samqväm icke håfve besökt, det synes oss efter
vårt förstånd håfve haft skiälige betänkande uti, eftersom vi och nå-
1597
989
görlunda vår ursächt til de ständer, i Arboga voro, giort håfve, dock
ingalunda h. f. N. höghet och myndighet dermed förnär sagt eller
ment, utan allenast att vi såväl hos h. f. N. såsom och de andre af
ständerne måtte tilbörl. vara undskylligede, och der väre ord icke annor¬
lunda än vi dem ment uttydes, så förhoppas vi till(!), at h. f. N. icke
skal hafva någon orsak til någon så häftig vrede emot oss, som vi,
ty värr, förnimme h. f. N. emot oss fattad häfver, och oss deremot så
höge beskylningar, det Gud vet, oss mycket och högt går till hiertat,
uttyder (siel). Men så kalle vi så nu som förr den högste Gud till
vittne, att vi icke allenast för gierningarna, utan och för tankarne i så
måtto vette oss aldeles fri och den samme Herren kalle vi till vittne
häruti, den vele vi och kalla till en domare derutöfver på den yttersta
dagen, at vi deruti äre obrotzlige. Vele fördenskull förhoppas, såsom
och ödm. bedie, att h. f. N. oss med sådane höge tilmäle vil hafva
förskonat, och aldenstund vi giörligen förnimme, att h. f. N. til vår
ringe dock välmente rådslag icke häfver behag, så begiäre vi icke
heller i någon måtte att intränge oss deruti, såsom till äfventyrs en
part om oss kunde mena, utan fast heller att vi måge sittie stille hem
til vårt, och icke dess mindre vare och blifva trogne svänske män. be¬
visandes h. f. N. vår ödm. tienst i alt det som kan lända v. n. k. til
trygghet och fäderneslandet til gagn och välfärd; skal icke heller be¬
finnas at vi någon orsak til någon oro eller annan olägenhet här uti
v. k. fädernesrike gifva vele, utan fast mera väl åstunda och af alt
hierta önske och begiäre, at Gud den alsmächtigste, som är fridsens
herre, vilie hålla sin mächtiga hand utöfver oss alla och mildeligen af¬
vände alt det, såsom oss och Sveriges rikes trogne inbyggare kan
lända till skada, förderf och undergång. Detta håfve vi v. k. b. på
samme sin skrifvelse till svar vänligen icke kunnad förhållit. Och vele
nu och altid hafva broderen och alle hans kiäre vårdnader etc.
Gustaf Baner Claes Bielke Sten Baner
Ture Bielke Jöran Posse
Afskriften inledes med följande anteckning: »Copia af riksens rådz
svar til h. Hogenskilt Bielke belangandes Arboga beslut, af Forsa d. 13
april anno 1597, medan det drögdes med andre af ständernes svar och de
sex veckor voro nästan förlupne; deruti förmäles om legationen till Påland
samt om oproret i Finland. Häruppå svarades intet, utan ett förstens öppet
bref blef läset öfver alt landen af Mauritz Jöranson, Per Bagge och Per
Christenson på Flettna här i Östergiötland, och Mauritz tillsade r. råd ente-
ligen ingen vetter(!) besöke fursten i Nykiöping». Samma anteckning så när
som på den sista punkten har äfven den andra afskriften.
Riksdagsakter III.
63
990
159?
14.
Nils Gyllenstierna till riksråden i Östergötland. Fogelvik iycjj
den 18 april (afskrift i Skoklostervolymen »Miscellanea* T. XIII
fol. 168 under rubriken: »h. Nils Gyllenstiernas bref till R:s rådh
som uti Östergöttland boendes och stadde are»).
Min etc. K. g. h., jag kan eder icke förholla, at jag häfver be¬
kommit eder svar på min skrifvelse den 14 i denne närvarande måned
aprilis, och såsom I gore eder ursäkt, at I icke härtil håfve svarat på
de bref, som Anders Svenson hade til eder den 25 marth, så låter jag
det blifva derved. Men hvad såsom är anrörandes detta eder svar, at
I namngifva, at jag skulle ångra mig och tycka illa vara, at jag det
bref til ständerne, som i Arboga hafva varit församlade, häfver med
eder förseglat, så kommer mig icke ihug, at jag samme ord häfver
brukat, icke skal heller finnas uti mine copier af brefven, utan orden
lyda så, at jag såge gierna, at jag så hastigt icke hade samme bref
förseglat, utan borde hafva haft ett tidigare betänkande derutinnan,
efter jag tillförene intet viste af samma bref, icke hade jag dem heller
öfverläset och gifvit mitt betänkande deruti tillkänna, såsom hade bordt
skie, och hade det tillförende en dag eller två varet mig tillskickat, så kan
skie, at jag uti denne min ålderdom och svaghet deruti någet hade
förandrat, som eder icke skulle hafva mishagat och til äfventyrs för¬
taget mycken vidlöftighet, som sig nu tilldraget häfver. Och efter I,
g. h., låte förstå, att I icke kunna besinna något deruti vara skrifvit,
som icke til rättmätig ursäkt häfver varet af nöden, så låter jag det
uti sine värde blifva. Det jag uti min memorialszedel förmäler, at det
hade varet godt, at de beskyllningar hade blifvit ute och giort slett en
ursäkt, hvarföre vi hafva hollit oss ifrån den herredag, så få I, g. h.,
hålla mig det til goda, efter hvar och en i rådet bör hafva sin fria
röst och insager i alla saker och förän man något förseglar. Jag för¬
nimmer och, at de herrar och gode männ, som i Arboga hafva varit
församlade, hafva icke heller haft något behag til de beskyllningar,
om de skulle elljest så nämnas och kallas, som eder, k. h., icke synes
eller kunna tänkia utan vara en rättmätig ursäkt. Gud gifve, at det
så hade kunnadt blifva förstådt och uptaget, det man nu fast annor¬
ledes förnimmer. Det jag och skrifver, at jag vill försvara min adelige
lämpa och härkomst, så kunne jag derbredevid väl tänkia, at I vele
och det samme giöra uti alt det som försvarligit är. Hvad edert fria
och goda samvete i alla saker belangar, så förser jag mig, at I, g. h.,
intet häfver handlat, vare sig på hvad stad det hälst vara kann, så väl som
vi andre flere i rådet, en såsom man kan med Guds hielp väl försvara.
Hvad som tillkommer den h:ne f. hertig Carl skrifvelse til mig
och den copie jag bekom af den Arbogiske handelen. som jag för¬
skickade eder med Johan Knutson tillhanda, så häfver jag gifvit h. fi
1597
991
N. de svar, at jag intet kan gifva mitt ensliga betänkande derom till¬
känna och begiärade fördenskull ödm., at h. f. N. ville hafva mig der¬
utinnan enskylligat, eftersom copien af mitt bref til h. f. N., som An¬
ders Svenson hade med sig til eder, det väl utvisar, och skall icke
bevisas, at jag utan samhälligt råd och föregångende betänkande ens¬
ligen häfver gifvit någet svar ifrån mig uti någon viktig handel; den
det giordt häfver, så må han svara dertill. Hvad som nu samma h.
f. N. skrifvelse tillkommer, så förser jag mig, att h. f. N. intet annat
menar, utan hvar och en må niuta sin oskyld och svara sin egen sak.
Jag vill för min person näst Guds hielp mig så förholla eder till styr-
kio och hielp uti alt det som vårt fädernesrike kan komma til gagn
och godo, så mycket mig möijeligit kan vara uti denne min ålderdom
och svaghet, såsom en trogen rådsperson ägnar och bör at giöra, som
jag och härtill giordt häfver, så at jag tryggeligen vil stå til svars för
Gud och hvar och en; vet af ingen flestom(?) eller förfång, utan up-
riktigt häfver jag handlat och vill det och giöra, så länge min stacketa
lifstid vara kan, förhoppas och at jag bär det namnet både inrikes och
utrikes utan runn [o: rum?] sagt.
Det I och låte förstå, at I inge tiender håfve bekommit ifrå de
gode herrar i Vestergötland, icke heller veta om någet vist möte til
at berama, så kan man väl tänkia orsaken, förty de der äre och i
Småland hafva utan tvifvel väl förfald, at de så hastigt icke kunna förklara
sig uti denna besvärliga lägenhet, som v. k. fädernesrike nu är stadd uti.
Det I och beröre, at h. Arfved skulle hafva begifvit sig ifrå Cal¬
mar och til Polen, så berättar min tienare, som för 3 dagar sedan
kom ifrå Calmare, at han lopp ut fierde dag påska och til södre udden
på Öland och låg der i 8 dagar uti Kyrkohamn, oanseendes at [han]
hade god vind, och mene de fördenskull der i staden, at han skal vara
lupen til Finland. De der i staden hafva icke ännu förseglat den Ar¬
bogiske handelen, icke var der heller någre visse tidender om k. M:ts
til Sverje och Polen, etc. tillkomst, utan h. Carl Göstafson skall holla
sä hus der i staden och på Öland, så at de besvära sig fast.
Frökens tienare, som nyligen är kommen ifrå Finnland, berättar
at h. Clas Flemming häfver någre hundrade bönder låtit ihielslä och
at Tavasteland skal mäste parten liggia i aska. Hvad härom kan sant
vara, det varder tiden ty värr väl utvisandes. Min tienare berättar
och, at herr Erich Göstafsons pinke ligger der nedre vid Calmar, och
at de förvänta honom och grefve Erich dit neder. Huru nu härom
vara kan, vet jag icke, utan önsker af Gud den alsmäktigeste, at hans
guddomlighet ville mildeligen anse detta vårt fädernesrikes lägenhet
och gifve oss en gång ro och hvila här inrikes och meddela oss alle
ett godt och troget råd til at förekomma all olycka och obestånd uti
detta vårt fattige fädernesrike, den jag eder härmedh etc. Af Fugle-
vik den 18 aprilis anno 1597.
Nils Gyllenstierna.
i
992
1597
I5-
Nils Gyllenstierna till riksråden i Östergötland. Fogelvik iggj
den 5 maj (afskrift i Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII, fol. 205
med rubriken: »Copia af h. Nils Gyllenstiernas bref til riksens råd i
Östergötland* etc. och anteckning: »Bekommit den 12 maji uti Lin¬
köping». En annan afskrift bland »Handlingar ang. riksråden 1596—
1605» i Riksarkivet).
Min etc. K. g. h., eder hälsa och lifssundhet är mig städes kiär
at höra och förnimma, och kan eder här [med] icke hafva förhållit, at
jag den 2 maji bekom h:ne f. hertig Carls etc. skrifvelse samt och en
hop copier af h. Claes Flemmings, h. Erich Göstafsons och andras
skrififter, och är h. f. N. illa dermed tillfreds, at de sådane bref hade
låtit utgå, sammaledes och besvärer sig nog, at vi icke ännu håfve för¬
klarat oss om den Arbogiske handelen och låtit förstå hvad insagor
vi kunna hafva deruti, aldenstund de 6 vecker äre nu förlupne, och
expostulerar h. f. N. nog med mig derom, likavis som jag hade makt
råde och biuda öfver eder, g. h., at giöra och låta, hvad jag ville, och
andre flere derhos, och låtet förstå, at en part af rådet och riddare^
skåpet hafva öfvergifvit cronones befästningar, som dem hafva varet
ombetrodde, och äre dragne utrikes, en part til Danmark och en part
til Pålen, derom h. f. N. sig til det högsta besvärar, som hade bort
blefvet inrikes och hulpet deras fädernesrike både med råd och dåd
til det bästa uti denne besvärlige lägenhet, såsom h. f. N. vid-
löftigt nog uti sin skrifvelse sig derom beklagar. H. Erik Sparre, som
är dragen til Dannemark, skulle hafva haft nogon försmädelig ord om
h. f. N., det jag dock icke kan tro, och at h. f. N. är förekommet,
at välb:te h. Erich skal hafva berömdt sig, at han häfver regalierne
med sig, det mig fast sällsamt förekommer, efter jag häfver nycklarne
och häfver dem ingen människia meddelt, icke eller häfver han begärat
dem af mig. H. f. N. skrifver och, at han setter icke heller någon
viss tro dertill, dock likväl expostulerar han fast med mig, som nyck¬
larne häfver, och begärer at jag ville begifva mig dit op til Stock¬
holm och ransaka derom i andre gode mäns närvaro, såsom h. f. N.
vill dit förordna. Huru härom i fulle sanning vara kan, så kan jag
icke heller förmå at förresa någon väg uti denne min ålderdom och
svaghet och giöre något til saken, förän jag får veta någon vissare
beskied härom. Äre de der uttagne, det jag icke kan tro, så är det
skiedt med våld och välle, utan mitt vettskap.
Och efter jag allena blifver så molesterat om den Arbogiske han¬
delen, sä begärer jag vänligen att vetta eder mening härutinnan, om I
på k. Mits behag ville den gilla eller icke; jag efter mitt ringa förstånd
finner der föga uti annat än det, som tillförene är handlat och beslutet,
1597
993
både i Upsala och Söderköping. Den ed och löfte, som h. f. N. så¬
väl som menige riksens ständer giorde uti h. k. M:ts croning i Up¬
sala, blifver uti samma handel bekräftigat och stadfäst, men det är det
högsta at betänka, at k. M:t häfver oss förbudit at draga dit, mycket
mindre til at samtyckia det, som der beslutet är. Men hvad eder, g.
h., härom synes, begärer jag vänligen at vetta och hvad rådeligast kan
vara, at vi skulle taga oss före uti denne besvärlige lägenhet. Jag
häfver svarat h. f. N., att jag icke ensligen kan gifva något fullkom-
ligit svar ifrån mig, förän jag får veta eder betänkande. Min begäran
är och at vetta, om I, g. h., vele draga dit opp, eller hvad I ville taga
eder före. Jag uti detta buller vet snart hvarken råd eller dåd eller
hvad jag skal taga mig före och önskade af Gud, at jag måtte blifva
förskonat med h. f. N. skrifvelser och obekymrat, förty ålderdomen
och svagheten kan det icke långer draga eller lida, såsom jag ödmiu-
keligen sielf häfver h. f. N. förstå låtit, och begärer til beslut, at I, g.
h., på denne min skrifvelse ville gifva mig svar med denne brefvisere,
och vill härmed och altid hafva eder samteligen etc. Af Fuglevik den
5 maji år etc. 1597.
Gud den aldrahögste förläne sine nåder, at vi med det första måtte
få vår allernådigste herre och konung hit in i rikit igien.
Eder altid til vilje
Nils Gyllenstierna.
BIHANG.
RIKSDAGEN I UPPSALA 159 4.
(Jämf. sid. 328, 329.)
Konung Sigismunds protest mot de honom på riksdagen i Uppsala 381
aftvungna löftena. Uppsala 1594 den l8/28 februari.
Afskrift, meddelad af lektor H. Huldt, efter det i Vatikanska
arkivet, Bibi. Borghese III 91 B, förvarade originalet.
Sigismundus Dei gratia Suecorum etc. significamus universis et
singulis, ad quos hae nostrae litterse pervenerint quod, cum nihil charius,
nihil antiquius unquam habuerimus quarn matris ecclesiae spirituales
fines proferre, cum alibi, tum praecipue in patria nostra, quarn ob rem
etiam tam difficile iter ac periculosum maris traiectum iniquissimo anni
tempore suscepimus; nihilominus tamen, cum subditorum conjuratio,
perfidorum quorundam constans maritia ac omnium metuenda rebellio
sic conatus nostros remorarentur, ut non solummodo de tantarum rerum
felici progressu, sed ne de imperio quidem et vita valde securi essemus,
prassertim ob paucitatem fidelium servitorum et militum, quorum auxilio
contra ingruentem vim uti possemus, servire itaque tempori cogebamur
iisque annuere, quae proposito nostro ex diametro erant contraria. Quae
cum tanto sint indigniora, quanto a subditis rebellibus nobis maxime
invitis extorta sciunter, protestaii contra hase solenniter voluimus, prout
hisce protestamur coram Deo, angelis, sede apostolica summoque ponti-
fice, sanctissimo domino nostro Clemente octavo, ac omnibus tam
spiritualibus quarn saecularibus catholicis, superioris ac inferioris status,
cuiuscunque dignitatis vel eminentiae fuerint, nos nihil in praeiuditium
ecclesia: catholicas aut subditorum catholicorum facere aut voluisse aut
consensisse, sed commisisse haec omnia praspotenti Deo ac in eum
statum imperii nostri rem totam rejecisse, quo meliori modo et occasione
oportunum remedium hisce omnibus afferri possit. Promittimus igitur
atque sanete recipimus nos, quarn primum ad plenum imperium vene-
rimus ac res nostrae [in?] meliori statu fuerint, conaturos atque effec-
turos, ut publicum catholicae relligionis exercitium, si non ubique, ta¬
men aliquam in regni partem introducatur. Tum etiam iis, qui dome-
stici(r) sunt fidei, ita providebimus, ut nihil sibi ad convenientem vitae
998
Tillägg och Bihang 1594, 1596
sustentationem deesse intelligant, quo tanto ardentiori conatu rem catho-
licam defendere, promovere ac procurare valeant. In cuius rei fidem
hisce manu nostra subscripsimus ac sigillo nostro communiri man-
davimus. Datum Upsaliae in comitiis coronationis 28 februarii anno
MDLXXXXII1I0.
SIGISMUNDUS REX.
(Sig.)
Handlingar rörande hertig Karls afsägelse af regeringen
och Arboga riksdag.
382 Hertig Karl till konung Sigismund om sin afsägelse, sin afsikt att
sammankalla ständerna till Arboga m. m. 1596 den 3 no¬
vember.
Hertig Karls registratur 1596 P. II f. 134 v. under rubriken:
»Till konungen uthi Polen. Uthgick rnedh Lindorm Nielson Bonde
den 3 nov. år etc. 96».
Stormechtigeste etc. E. k. M. vele vi broderi, och kerl. icke för-
holle, att såsom e. k. M. egenom sin schrifvelse till oss för någen tidh
sedhen medh v. tienere Mårthen Kerner broderi, lätt förnimme, att
e. k. M. inthet ville besväre oss medh riksens regeringh uthan ville
anten sielf komme hit i riket och derom förordne och lage eller och
lathe tilschrifve riksens undersåter på hvadh sätt e. k. M. ville till sin
lyckelige hemkompst regeringen håfve föreständen; så hade vi väl för¬
modet att e. k. M. nu medh sine uthskickede sendebudh skulle derom
håfve velet förordne och beställe lathit, hvilket doch nu icke skedt är,
uthan medh samme sendebudh är oss öfver tilförsicht månge beskyl-
ninger förvitte och tillagde, för hvilke vi, Gudh dess lof, aldeles frie
och oskyldige äre, eftersom e. k. M. utaf väre rättmätige svar sådent
varder förnimmendes, hvilket vi broderi, förse oss, att e. k. M. i bäste
mathe vill förstå och uptage och oss icke förtenkie, att vi thet så ut-
tryckel. giordt håfve, ded vi doch icke anners håfve kunnedt gore.
Och efter e. k. M. ingen förordningh om regeringen giordt häfver
uthan egenom sine fulmachter förordnet andre uthi landzänderne, som
bredhevidh oss regere skole, hvilke och mere än vi skole håfve till att
rådhe och biudhe bådhe öfver opbördh och annen del, dermedh vi och
aldeles ifrå regeringen satte äre, och icke dess mindre lather e. k. M.
sine bref till oss uthgå om thet som e. k. M. vill bestält håfve, ehure
besvär!igit ded och kan vare; derföre håfve vi icke lenger e. k. M.
till mishagh velet befatte oss medh riksens regeringh, uthan håfve oss
nu för the stender, pä thenne tidh her häfver tilstädes varit, therifrån
Tillägg och Bihang 1596
999
afsagdt och therhos varit förorsakede att kalle riksens stender tillsamen
till Arboga till fiorton dager efter 20 dagh jul, der vi då för dem samptel.
oss aldeles ifrån regeringen afseige vele, och the måge då betänkie,
hureledes the till e. k. M:tz lyckelige hemkompst vele förståndne och
regerede vare, dy medh the regeringer, som e. k. M. nu förordnet
häfver, dem vi hvarken laste eller lofve vele, lathe sigh riksens stender
ingelunde medh benöige, såsom vi eij heller kunne sehe och besinne,
att thett e. k. M. och riket skall nyttigt och gagneligit vare. Hvar¬
före vår broderi, trogne rådh och förmaningh är, att e. k. M. ville,
medh förste möigeligit och e. k. M. kunde lägligit vare, begifve sigh
hit hem till sitt arfkonungerike och efter sin edh och försäkrings ly¬
delse sielf regere och förestå, aldenstundh thet uthan konungh och re¬
gent icke vare kan, sä frampt elliest skickeligen och väl tilgå skall.
Uthi hvadh måthe vi kunne bevise e. k. M. broderi, tienst och väl¬
villighet äre vi thertill altidt öfverbödige och benägne.
Vidare efter som vi tilförende håfve broderi, begäret, att vi motte
bekomme vår betalningh för den del, som vi uthi någre förledne är till
e. k. M:tz och riksens bäste unsatt och förstrecht håfve, aldenstundh
vi icke lenger kunne miste och umbäre vart, så varde vi och fast
mante och krafde af dem vi den del håfve optagit, som vi håfve un-
sadt riket medh, så vele vi oss till e. k. M. broderi, förse, att e. k. M.
icke förtenker oss, att vi vår betalningh derföre uttage och synnerl. af
den del, som vidh Kopperbergit falle kan, efter annen opbördh i landz¬
änderne mest förrycht och förskingredt är. Hvilket vi etc.
Borgmästare och råd i Stockholm till konung Sigismund om herti- 383
gens afsägelse af regeringen m. m. Stockholm 1596 den 4
november.
Afskrift bland »Samtida afskriftssamlingar ang. politiska hän¬
delser 1594—1598» i Riksarkivet i ett lägg innehållande bref-
växling mellan konung Sigismund, hertig Karl samt borgmästare
och råd i Stockholm 2% 1595—I4A 1598 under rubriken: »Borge-
mästare och rådz bref till k. M. Datum Stockholm 4 nov. anno
etc. 96.»
Stormechtigste etc. Allernådigeste konungh, e. k. M. betacke vi
uthi all und. för all konungh ynnest, åhåge, umvårdnet och gunstige be¬
nägenhet, som e. k. M. frånvarendes till sine fattige undersåther lier i
sitt arfrike Sverigie och besynnerl. till oss, denne stadzsens inbyggiere
häfver, såsom vi udi und. håfve förnummidt af e. k. M. nåd. och gunst,
schrifvelse den 18 julii i Varsov dateret och medh den edle och vellb.
Lindorm Bonde bekommit håfve, dermedh vi och menigheten, då vi
thet på rådhstufven lothe upläse, oss hugnede och tröstede, och vele
vi nest Gudz tillhielp deremot igen, såsom trogne undersåter ägner och
IOOO
Tillägg oell Bihang 1596, 1597
bör, bevise e. k. M. den tillbörlige und. trohet, lydne och hörsamhet, som
vi e. k. M., som är vär rätte öfverhet, efter vår edz plicht skyllige äre.
Allernäd. konungh, e. k. M. kunne vi und. icke förholle, att nu
för två dager seden, som var den 2 nov., på store salen på Stockholms
slott afsade f. N. hertigh Carl etc. efter ett långt föregående tael sigh
ifrån regeringen och dagen derefter, som var den 3 nov., drogh h. f. N.
heden och ibland annat tael förmanede oss, att vi skulle e. k. M. uthan
all försumelse derom tillschrifve, att e. k. M. sielf medh det förste
kunde komma hem och sielf regere sitt arfkonungerike, såsom riksens
tarf det nu högeligen fordrer och kräfver, derom vi för våre personer
ödhm. bidie och begäre, att sådent medh det aldresnareste ske måtte,
såsom e. k. M. sjelfver kan tenkie sielfve saken det nu kräfver och
e. k. M. såväl som hele richsens inbyggiere macht påligger, och befale etc.
E. k. M.
fattige undersåter
borgemester och rådh
i Stockholm.
384 Konung Sigismunds fullmakt för riksråden att utöfva regeringen i
Sverige. Varschava 1597 den 13 januari.
Original, men delvis mycket skadadt, bland »Handlingar ang.
riksråden 1596—1605» i Riksarkivet, kompletteradt efter en af¬
skrift i Skoklostervolymen Miscellanea T. XIII fol. 7.
Vi Sigismundus etc. gore vitterligit, att efter vi håfve förnummit,
att h:ne f. och h. h. Carl etc. häfver icke allenest fast annorlunde för-
klared sigh pä den legation vi hade till h. K:t affärdiged än vi hade
förmoded, uthan och aldeles afsagdt sig ifrå den regering, såm vi h.
K:t sampt vår elskelige riksråd för vår affärd ifrån vår arfkonungerike
Sverige ombetrodt hade; derföre på thed vårt arfrike och käre fäder¬
nesland icke thes mindre motte udi vår fråvare rättvisligen bl ifve styrt
och regered på våre vägne, efter vi både för den kärlek och benägen¬
het, såm vi alt ifrå vår barndom håfve draged och än håfve till v. k.
fädernesland och svenske män, så och för vårt kon:ge embetes skull,
meden Gudh den allerhögste häfver syntz oss till en herre och regent
förordne öfver tu mechtige konungeriker Sverige och Polen, i[ngen] större
ähåge, omsårg eller bekymmer achte oss vare [mere?] höfligh eller nödtårf-
tig än vårt fädernesrikes och unde[rsåters] velfard och förkåfring; håfve
för den skull förordned, [til]betrodt och befaled, såsåm vi och nu här¬
med uthaf konglig macht och myndighet förordne, tilbetro och befale,
att välb:te vårt elskelige riksrådh i Sverige samptl. skole uthi vår stadh
Tillägg och Bihang 1597
1001
håfve öfverste befalningen och regeringen udi Sverige, till thes vi i
egen person med thed förste genom Gudh den alzmechtiges nådige
tilhielp sielfve komme hem till vårt arfrike och käre fädernesland igen.
Och skole velbemelte vårt regeringsråd mestedeles förholle sig uthi vår
k:ge hufvudh stadh Stocholm, och hvar så hände kan, att någre at
them för laglige förfall skull heller andre sine anliggiende nödtorfter
understundom begifve sig derifrå, så ställe vi velbemelte g. h. riksens
rådh sielfve i skön, huru månge dem synes sin emillen förordne och
lage, såm der tillstädes skole blifve, hvilke dogh till thed aller minste
tre vare skole, till thes de andre tillstädes komme, och skole de gode
herrer, såm på våre vägne vidh regeringen äre, uthrätte hvad såm rik¬
sens och våre trogne undersåters [tarf] och nödtårfter kräfie och fordre,
både med klagemåll att höre, lagh och rätt hvar och en att pläge och
förskaffe och elliest allting udi regeringssakerne, ehvadh på färde falle
kan, så beställe och förordne, att riked och undersåterne först och främst
blifve udi den ed och trohet styrkte och stadfäste, såm de oss och våre
mansarfvinger med förbundne och de oss låfved och svorit håfve; seden
att de för alt våld och ofredh af inländzske såm fremmende motte
blifve vidh lagh och rätt försvarede, desligest obehindredt niuthe och
bruke deres vellfångne privilegier och friheter hvar efter sitt stånd,
förhollendes sigh med hvar andre i inbördes sämie och enighet, lydno
och hörsamhet mott oss såsåm deres ende och rätte laglige konung
och svorne öfverhet, in summa om alle saker sigh så beflitendes, att
thed kunne lände Gud alzmechtig till pris och äre, oss till behagh och
menige riksens ständer, andelige och värdzlige, yppere och ringere,
fattige och rike, till velfärd och långligid bestånd. Och efther tute v.
k. faderbroder häfver såm förberördt är aldeles sielfvilligen och oppen-
barligen i otrengde måle sagdt sigh ifrå regeringen i Sverige, derföre
skole velbe:te vårt regeringsrådh på våre vägne inted bemöde eller be-
kymbre tute vår faderbroder med regeringssakerne, utan the sielfve
dem förestå och så uthrätte, att de vele och kunne vare der till svars
med för Gudh, oss och hvar ärlig man. Män pä thed velbe:te gode
herrer udi regeringen måge fulkomligen vethe vår villie, huru vi om
samme regering till vår lycklige hemkomst, den vi förmode med thed
förste ske skall, alfvarl. vele håfve bestält, så skole de i midler tidh
aldeles bruke och rätte sig efter förbenempde regeringsordning,
såm vi lefde efter oss, när vi sist droge uthur vårt arfrike och käre
fädernesland, allenest undentagendes then höghet och myndighet, såm
vi Inte vår faderbroder udi samme regering enskildt öfver the gode
herrer riksens rådh med hade föräredt och tillsatt, hvilken h. K:t här¬
efter skall vara medh förskoned och obemödd, meden h. K:t häfver
åftebemelte regeringsordning sielf förachtedt och öfverträdt, såsåm och,
strax efter vi vore dragne uthur riket, velet aldeles ogilla, vedersaka
och förkasta. Dogh skall med denne vår k:ge gifne fulmacht icke nå-
ged vålsamt eller misbruk, hvad nampn thed helst håfve kan, vare
1002
Tillägg oell Bihang 1597
eller blifve försvared, hvarken på fattigh eller rik, serdeles på väre t.
m. och stådthållare i lanzänderne eller vidh befästningerne, innen rådz
eller uthan, så lenge de sigh tillbörligen och efter vår villie och betal¬
ning, skriflftelig eller mundtligh, förhålle, uthan der någen vore, anten
lute vår faderbroder herti gil Carl etc. eller andre, Ville gore [våld] och
förb:te våre stådthollere och öfverste befalningsmän i landzänderne öf¬
vervåld eller förhindring till att bestelle hvad vi dem till vårt och
riksens gagn befaled [håfve] eller befallendes varde, då skole velbe-
melte vårt [re]geringsrädh håfve macht och myndighet sådant hin-
[dre] och afvärie, på hvad sätt nödtårften kräfver, och dem [är]
mögeligid på våre vägne, bevisendes sine medbroder och andre, sam
väre befalninger förestå, trogen hielp, försvar och medhåld i alt dem
star till görendes. Biude fördenskull och alfvarligen på vårt k:ge
embetes vägne befale, råde och förmane alle v. t. u. [öfver he]le
Sveriges rike, uthi hvad höghet eller [stånd de hälst stad]de äre,
andelige och värdzlige, ingen und[antagandes, som oss m]ed lydne och
hörsamhet förplichtede [äre, och för vår skul] vele och skole någed
gore eller lathe, [at the hvar uti sin stad]h äre velb:te gode herrer och
[regeringsråd på väre] vägne, säsåm dem vi till [högste regeringen uti
vår stad] håfve förordned, hörige och lydige udi alt thed, säm oss och
v. k. fädernesland till gagn och gode lände kan, och de hvar och en
tilsäijendes, biudendes och befalendes varde efter f:te regeringsordninghs
innehåld och säm deres gifne reversal i sunderhet skall förmäle, des-
ligest efter såm svarligidt vara kan dem på våre vägne att biude och
våre trogne undersåtere att gore. Hvem sigh fördrister anten af eget
upsåth eller genom andres tillskynden och äggelse, anten att sättie
sig emot ded, säm velberte vårt regeringsråd till vårt och riksens vel-
färd biude och befale eller och elliest någed företage, såm länder till
osämie, upror eller oenighet i riked, lönligen eller uppenbarligen, eller
och udi någen motte beviser välbemelte vårt regeringsrädh mothstånd,
olydne, spått eller föracht, då skall ded achtes like såm ded oss i egen
person skedt vore, ded vi och vele aldeles straffe och vedergöre lathe,
efter var ytterste konunglige macht och välde och såm Sveriges lagh i
sunderhet om hvart fall förmäller. Tvert om igen, dhe sigh hörsamme
och trogne lathe befinne, dem vele vi med all konunglig ynnest, näde
och velgerninger efter hvars och ens ständ, flit och trohet samptl. och
synnerl. betenkie, ihugkomme och belöne, det hvar och en häfver sigh
effter rette. Schrifvit i var [stadh] Varsav den 13 januarii anno 1597
udi vår regementz tidh i Sverige på thed herde och här i Polen på
tiende.
SIGISMUNDUS REX.
(L. S.)
Tillägg och Bihang 1597
1003
Konung Sigismund till hertig Karl med svar på hans skrifvelse den 385
3 november 1596. Varschava 1597 den 16 januari.
Afskrift i Skoklostervolymen Miscellanea T. XIII fol. 11.
Vi Sigismundus etc. Högborne furste, elskelige käre faderbroder,
vi håfve med vår tro cammarjunkar, edle och välborne Lindorm Nils¬
son, för någre dagar sedan bekommet e. Kds skrifvelse, med hvilken
e. K. i förstone låter oss vetta, at e. K. häfver afsagt sig med regier-
ningen, sedan säger sig och hafva sammankallat en ny samqväm i
Arboga 14 dagar efter 2o:de dag, berörer och något om det bref vi
e. K. häfver tillsänt med Mårten Kerner, på hvilket e. K. menar sig
fullkomelige svar hafva gifvit, förmanar oss deslikes om vår hemresa
och til det sidsta påminner oss om betalningen för det e. K. häfver
försträkt til riksens behof. Så hvad det första belangar, at e. K. häfver
sagt sig ifrån regeringen, dertil äre vi slätt intet vallandes heller skyllige,
som e. K. föregifver, utan e. K. det sielf, som oss med sine åtskillige
bref, besynnerlig med det bref, som Mårten Kerner oss tillförde, derom
häfver besökt, hvarföre icke(!) e. K. nu sielf häfver stält det i värket
och aldeles häfver upsagt regleringen;1 så kunne vi väl lida, at det
må väl blifva dervid, som e. K. det giort häfver, ville och icke ytter¬
ligare besvära e. K. dermed med förmälte regiering e. K. härtill al¬
deles för tungt och besvärligit fallit häfver. Dock pä det v. k. fäder¬
nesland och arfkonungarike Sverige fördenskull uti denne vår från-
vara icke skall vara oförsörgdt och förblottat med nödtorftig regiering,
så håfve vi ombetrodt och pålagt oss elskelige v. t. män och riksråd,
at de til vår hemkomst, den vi hoppas snart skie skal, samtelige på
våre vägnar riket regiera och styra skola efter Sveriges lag och den
fullmakt, vi dem [der?] uppå tillförskickadt håfve. Vi begäre förden-
skul broderi, och kärl., at e. K. välb:te g. h. häruti icke något hinder
eller intrång giöre vele utan låta dervid blifva, som vi och för denne
tids lägenhet förordnat håfve, såsom och med det första läte kalla
samme [o: sine?] tienare ifrån de befallninger e. K. häfver dem insatt
och låta våra edsvorne tienare, som tillbörligt är, f:te ämbeter och be¬
fallninger utbiuda och besittia, på det vi dess bättre mage veta af hvem
vi rede och räkenskap på vår och riksens inkomst framdeles kunna
hafva til at fordra.
Till det 2:dra, at e. K. häfver på nytt låtit utropa en samqväm i
Arboga gifver oss icke litet under, at e. K. häfver understatt sig at
giöra, medan sådant är emot Sveriges lag, så at den enskylte konungs¬
lige rättighet, som oss allena pä vår k:ge embetes vägnar oförkränkt
1 Korrumperadt ställe.
1004 Tillägg och Bihang 1597
bör att utbiuda1, men så kunne vi icke annat tänkia, än att e. K. ju
änteligen vill giöra oss till harm och förtret och uti så måtto förakta
oss, det och tillförende skiedt är, hvilken [o:-ket?] vi Gud vele håfve
hemstält och befalled. Dock hade vi likväl förmodat, att e. K., som
är vår faderbroder, skulle vara den, som vårt k:ge välde ville hielpa
vid makt hålla, formera och styrkia, hvar andre deremot sträfde, och
icke förminske, som nu med sådant väsende altför mycket skier och
tillförende skiedt är. \ i förmane e. K. ännu broderi, kärl., om vår
förmaning elljest hos e. K. något rum ännu hafva kan, at e. K. ville
rätta sig sielf i sakena och f:te möte samt alt annat, som missförstånd,
osämia och oenighet kan åstadkomma, våll hafva fördrag, och i den
staden tänkia til de medel som v. k. fädernesland, oss, e. K. sielf och
begge vårs höge afiföde och lifsarfvingar kunne lända til äre, nytte,
välfärd och långlige bistånd. Vi på vår sida äre dertil altid redebogne.
och benägne.
Vidare hvad det svar vidkommer, som e. K. häfver skrifteligen
latit författa på det bref, vi e. K. med Mårten Kerner utsände, uti
hvilket e. K. med synnerlig flit synes vilja lära och mästra oss, sä vele
vi framdeles e. K. deruppå fullkommeligen och rättvisligen svara, ju
så uttryckligen, som e. K. menar sig det giort hafva, dock med mindre
•ord och mere skiäl, och vore det icke godt för e. K. och e. K:tz af-
föde, än alle skulle oryggeligen biudet(?) och beslutet, som e. K. med
sine argomenter synes det biuda och besluta ville. Men det må vara
och blifva uti sitt värde, synes oss fast onödigt på denne tid dertil
mera svara.
Om vår hemresa, til hvilken e. K. oss förmanar, ville vi oss med
första vinläggia, at hon med det första skie skall, och helst efter vi
förnimme, at v. fäderneslands tarf och anliggiande nödtorfter det så
änteligen fordrar. Och hvad den betalning tillkommer, som e. K. be¬
gärar för den del e. K. häfver forsträkt til cronones behof, kunne vi
ännnu [ingen] synnerlig förvissning gifva, aldenstund vi icke vete, hvart
riksens ränte härtill är tagen vägen eller om e. K. allerede uppå be¬
talning häfver anammat; sa är icke heller ännu med e. K., det vi vete
utaf, någon viss afräkning giord, hvilket likväl med rätta skie borde,
förän betalningen fordres. Men då såge vi fast gärna, att e. K. f:te
försträckning matte blifva betalte, hvar riksens lägenhet och förmögen¬
het sa ville tilsäija. Det vi e. K. broderi, och kerl. icke håfve velat
förhalla, befallandes härmed e. K. Gud etc. Skrifvit i Varsou den 16
januarii anno 1597.
1 Ivorrumperadt ställe.
Tillägg oell Bihang 1597
Konung Sigismund till Claes Slatte och Sven Månsson att i Öster- 386
götland låta förkunna hans öppna bref med förbud mot riks¬
dagen i Arboga m. m. Varschava 1597 den 16 januari.
Afskrift i Skoklostervolymen Miscellanea T. XIII fol. 19.
Sigismundus etc. Vår etc. Effter, [sorn?] eder, Sven Månsson och Claes
Slatte, vitterligit är, h:ne f. vår elskelige käre faderbroder hertig Carl
nu nylin häfver sig afsagdt ifrån den regiering vi h. K. hade ombe-
trodt, hvarutaf vi och äre förorsakade om regierningen annorledes
ordna och laga och ombetro den(?) til vår hemkomst oss elskelig v.
t. m. och riksråd, hvilke mäste parten städs sig förhålla skulle i Stock¬
holm; så efter vi ville, at v. t. undersåtere gemena man öfver hela
Sveriges rike derom vätte skulle, såsom och ingeledes ville tilstädie,
at de sig skulle begifva til det möte, som h:te furste emot lag och al
skäl emot vår vilje och rättighet häfver låtit utropa och vill hälla i vår
stad Arboga nu på näst kommande februarii månadt; derföre är här¬
med vår allmänneligen) vilja och befallning, at I med det aldra första
kalla v. t. undersåter tillhopa der i Östergiötland och föreläsa dem
detta vårt öpne bref vi eder härmed tillsände, der de skulle sig efter-
rätta, förmanandes dem fliteligen til den hulskap, manskap och trohet
de oss plicktige äro [samt?] lofva[t och] svorit hafva, deslikes at de
välb:te vårt riksråd, imedlertid vi äre utrikes stadde, på väre vägnar
lydno och hörsamhet gifva med [o: uti?] det som oss, v. k. fädernes-
rike kan lända til gagn och godo; och derhos förbiude dem på väre
vägnar at begifva sig til f:te möte, intet heller uti någon måtto bevisa
h. K. någon hörsamhet och lydno, undantagandes den äre och vyrdno,
som h. K. på sitt höga förstelige stånds vägnar hafva bör, hvarom I
så flitekn beställa ville. Dermed skier det oss behageligit [är?]. Skrifvit
i vår stad Varsou den 16 januarii 1597-
Arvid Gustafsson till borgmästare och råd i Söderköping med an- 337
maning att infinna sig vid ett möte i Linköping för att höra
konung Sigismunds mandat uppläsas. Vadstena 1597 den 3
februari.
Original i Söderköpings stadsarkiv med utanskriften: »Erlige
och välförnumstige mann borgermestere och råd i Surköping
samptl.»
Min etc. Jagh kann eder, g. m., icke förholle, att k. M. etc. bref
och mandat är i näst förlidne dager hit ankommidt, såsom och i alle
landzännder här i rikit, hvilkit här i Östergötlandh nu nästkommendes
Riksdagsakter III. 6a
iooö
Tillägg oell ilihang 1597
torsdagh, som är then io febr., uthi Linköping för menighe man up-
läses och förkunnes skall. Hvarföre är opå h:te k. M:tz vägne minn
alfvarlige förmaning och befallningh att I med sampt 4 af rådit i eder
stadh begifve edher till fine Linköping på fide dagh, ther I thå videre
varde förnimmendes hite k. M:tz nåd. och alfvarl. villie. Heruthi I ingen
försummelse eller entskyllen förevende, så frampt I icke vele vare
achtede och holdne för h. k. M. olydige underså ther och seden fram-
delis svare inför h. k. M. til alt thet som genom eder frånvarelse kan
sigh förorsake. Imedlertidn skole the herred[agsmän], som till Arboga
mothe af eder stadh kunne v[are förordi]nerede att updrage, aldelis
håfve samme r[ese fördra]gh, tilthes the förnummidt håfve hvadh h. k. M.
bref och mandat, som förbit är, therom inneholler och förmäler. Gudh
edher befallandes. Af Vastena thenn 3 febr. anno 97.
Arfvidh
Giöstaffsonn.
388 Riksråden i Östergötland till konung Sigismund med anledning af
den dem tillhandakomna regeringsfullmakten. Bro 1597 den
26 februari.
Samtida afskrift, sannolikt gjord för Hog. Bielkes räkning bland
»Handlingar ang. riksråden 1596—1605» i Riksarkivet med på¬
skriften: »Copia af någre i ricbsens rådz bref till k. M. om den til-
betrodde regerningen den 26 febr. anno etc. 97. Af Bro utgångit
medh . . . tienere h. Gustaf Banerr h. Erich Sparre, h. Sten Baner,
h. Thure Bielke;. Andra afskrifter dels bland »Samtida afskrifts-
samlingar ang. händelser 1594—1598» i Riksarkivet i ett lägg
*4/a—*/3 1597, dels i Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII
fol. 76.
Stormächtigite etc. a. n. k. och h., e. k. Mitz åthskillige bref sampt
den regeringsfulmacht, som e. k. M. oss medh välbördigh Lars An¬
dersson tilsände, håfve vi medh tilbörligh vyrdningh undfångit, seden
vi ifra hvarannen vore åtskilde och mäste parten här nedre i landet
stadde, och kunne e. k. M. till ödmiukt svar und. icke förhålle, hvad
regeringen tilkommer, hvilken, effter hine f. hertig Carl häfver sigh
sielfviUiendes afsagt och upskrifvit, e. k. M. oss befaller och nåd.
tilbetror, så tacke e. k. M. vi på thet und., att e. k. M. häfver den
nådige meningh och tilförsicht till oss, att e. k. M. oss sådant vill til-
betro. Till hvilkit vi nu som tilförrene finne oss svage och oförmögne,
och endågh vi bekenne oss vare plichtige e. k. Mitz budh och befal-
ningh såsom rättrådige rådzpersoner att efterkomme i allt thet oss möije-
ligit är och kan stå tilgörendes, och vele altid därtill icke finnes mindre
välvillige än plichtige; så befinne vi dågh lich väl icke, att vi nu på
Tillägg oell Bihang 1597
denne tidh, så länge hite furste på dätt sätt, som nu sker, tager sigh
sakerne före, i den måton något fruchtsambligen kunne uträtte. Bedie
förthenskull på thet und. at e. k. M., thet vi e. k. Mitz villie och befal-
ningh, således såsom e. k. M. kunne vare behageligit och med rätte ske
borde, icke kunne efterkomme, nåd. ville håfve oss i dätte närvarendes
richsens tillstånd orsächtede. Men där hite furste icke ville gore der
något hinder uti, utan elliest sigh i rolighet stille förhålle, vele vi så¬
som lydige och rättrådighe undersåter och tienere e. k. M:tz budh och
befalningh effterkomme, sä mycket vårt förstånd och förmögen tilsäiger
och vi på vår edz och embetis vägne skyllige och plichtige äre, dågh
bidie ödm. såsom och råde och förmane troligen, att e. k. M. så ville
lage sine saker, att e. k. M. vill oförtöfvedt och utan något drögsmål
i egen person komme i riket igen. Dässförinnen vele vi uthi thet, som
e. k. M. oss tilförrene ombetrodt och förordnet häfver och [0: oss?]
såsom trogne och rättrådige rådzpersoner, så vidt thet kan blifve til¬
låtit, bruke läte. Den alzmechtigite Gudh afskaffe all ölycke och far¬
lighet på alle sidor. Och befalle etc.
Riksråden i Östergötland till konung Sigismund om riksdagen i 389
Arboga och den politiska ställningen. Forsa 1597 den 16
mars.
Skoklostervolymen »Miscellanea» T. XIII fol. 116 under ru¬
briken: »Copia af riksens rådz bref, som på Forsa vore tilhopa,
til k. M. med Lars Andersson, dat. d. 16 martii anno 15 9 7-
Stormächtigste etc. Högborne konung, a. n. h., e. k. M. kunne
vi, såsom nu här stadde äre, und. icke hafva förhållit at, såsom vi samtl.,
som senest på Bro i Kinden tilhopa vore, e. k. M. om det möte, som
hine f. hertig Carl etc. uti Arboga med riksens ständer at hålle beramet,
och hvad til den tiden och oss tå vitterligit var förhandlat, ödmiuke-
ligast läte förstå; så är nu samme handel d. 5 uti denne månad der¬
sammastädes, ehuruväl vi hos alle dem som tidt vore komne solenniter
deremot protesteret, beslutit vorden och i desse dagar handlingarne,
som sig der förlupit, någorlunda oss tilkomne; fördenskull oss åter här
församlat e. k. M. ödm. derom at förnimme låte. Uti medlertid kom
i aftons sendt biskopen af Växsiö och kyrkoherden i Linkiöping på
biskopens vägne dersammastädes hit til oss af hele clerkeriet och bor-
gerskapet, som der uti Arboga församlade varit, fullmyndige giorde,
oss om den hele Arbogiske handelens beslut och afskied att förstän¬
dige och derhos råde, bidie och förmane den att samtyckia och oss
med dem förene och sedan strax oss til f. N. hertig Carl förfoge, medan
de h. f. N. nu åter till regeringen uti e. k. M. frånvaro bevilliget håfve,
der om riksens vårdande saker att berädslå och sedan med h. f. N.
ioo8
Tillägg och Bihang 1597
öfver det beslut, de oss oveterligen nu i Arboga giort håfve, uti varhet
ställe, med annat mere, som medföljande copier oss nu äre öfverant-
vardade utvise, och e. k. M:t meningen deraf, såsom och hvad vi väre
medbroder i de andre landzänderne stadde härom tilskrifvit och hvad
vi f:de utsende nu till svar gifvit, ytterligare nådigast håfve at förnimme.
Men aldenstund, n. k. och h., der nu h. f. N. allena riket åter
igen, som förberört är, att förestå samtyckt, så se vi icke, efter som
sakerne nu här, Gud bättre, förevette, huru vi ringe och fä män på
denne tid uti e. k. M:ts långa frånvaro någon förändring deruti giöre
kunna, utan måste, der de sex veckers dag framlupne äre, oss såsom
och alla de andra, som i Arboga icke varit, derpå vi dock likväl nu
strax til begynnelsen af ständerne tidsens förlängning begiärat, såsom
vi bäst kunne och med sådane förord, som det sig bör, förklara, ty
oss icke lägligit är allena sådane handel, förän det af de andre, som
och derifrå varit och saken såväl som oss angår, öfvervägat och be¬
rådslagit, något fulkomligit dertill att svare; men hvad fara med hot
och, det oss mäst går till sinnes, med undsäjelse till väre äre och gode
namns förkränkelse och annan olägenhet vi dageligen här bredevid
oförskylt måste utstå, det kiänne Gud. Oss faller öfver alle måtto
tungt och besvärligit, vele dock icke dess mindre, näst Gudz hielp,
ehuruväl sådant vådeligit är att utstå, vare och blifva e. k. M. som
vår rätte konung och herre och fäderneslandet efter vår ed och trohetz
plicht hulle, trogne och rättrådige, som oss i allo måtto ägnar och bör,
och särdeles, så mycket oss möjeligit och står till giörandes, derom
beflita att riket uti e. k. M:ts frånvaro uti rolighet må stilla blifva.
Men efter vi icke kunne tänkie, huru riket efter denne tidz lägenhet
och farlige tilstånd utan e. k. M. egen konungslige närvaro skal kunna
komma till enighet och välstånd igen; derföre bedie e. k. M. vi på det
und:ste, såsom och pä vårt tilbetrodde kall och embetes vägna ödm.,
troligen råda och förmana, e. k. M. värdiges, efter som nu störste
rnacht påligger, alle saker och lägenheter så lage, at e. k. M. ju förre
dess bättre måtte såsom en goder och trygger konung, derpå vi och
intet tvifvelsmål håfve, komma hit in i sitt kiära fädernes arfkonunga-
rike igen, der e. k. M otviflande trogne, hörsamme och rätrådige un-
dersåter til att giöre alt det dem på lag och eds vägna ägnar och bör,
så att alle saker till långvarigt bistånd och god utgång igen måge up-
rättade varda, finne och hafva skal.
Vidare kunne e. k. M. vi ännu underdånligen icke förhålla, at den
uproriske handel, som uti Osterbotnen först begynt häfver och sig se¬
dan, ty värr, alt för mycket, efter som rychtet går, i Finland vidged,
e. k. M. och cronan icke till ringa skada, hela landet och dem sielfve
till störste förderf; men efter utaf sådant mycken och allehanda olycko
kan sig lätteligen vide[re] förorsaka och ty al som störste macht på¬
ligger, att sådane oenighet och tvist emellan undersäterna uti tid må
blifva afskaffat och der med mere oro, der den menige och oförståndige
Tillägg och Bihang 1597
1009
hopen, Gud bättret, nu synes vare alt för mycket tilbenägen, före¬
kommen, synes oss efter vårt ringe dock ödmiuke trogne betänkande
rådeligast, att e. k. M. oförsummeligen ville läte skrifve tidt och alf-
varligen befalle på både sidor att hålle stilla med vapn och värie til
e. k. M:ts, Gud gifve, lyckelige hemkomst, så ville e. k. M. läte saken
förhöre och hvarjom och enom ingen undantagande lag och rätt läte
vederfaras, och att den fattige allmogen, helst nu uti denne hårde och
dyre tiden, hvilken jemmerligare är än man omskrifve kan, med det
store borgelägred, så mycket möjeligit är, måtte blifve förskonet, ty
här är utsprit en hop hofmän nyligen vore antagne, utaf hvilke dette
oplop, medan de uti denne ryssefeigde intet skole håfve brukade varit
och icke dess mindre deras fulle tildelning utaf den fattige bonden,
som dess förutan intet hade till att föde hustru och barn med, så godt
som med våld uttaget, sig först förorsakat, öfver hvilke de sig och
allermäst besväret, men på det de kunne någorlunde lise förnimma
och sedan desto bätter sig til fridz ställe, vore nyttigt, at samma ny
antagne bönder (siel) heller hofmän icke allenast blefve afskaffade, utan
och de, som efter laga ransakning med skiäl och vittne kunne bindes
til något våldzvärke, måtte tilbörligen androm til varnagel derföre
blifve straffade, och när ryhet [o: rychtet?] derom, huru e. k. M:t
med dem der efter lagen achte,1 hit komme, så kunne och den menige
hopen här pä denne side deste bättre vara [att?] hålla [i?] specht. Dette
håfve e. k. M:t vi uti en underdånig trogen välmening efter denne
tidz lägenhet på det ödmiukeligaste velet förstå låte, befallandes etc.
Datum Forsa den 16 martii anno Christi 1597.
Eders kongl. Maj:ts
trogne och rättrådige
undersåter och tienere
Gustaf Claes Sten Ture
Baner Bielke Baner Bielke.
1 Stället är i afskriften korruraperadt.
Tillägg och Bihang 1596
RADS OCH STÄNDERMÖTE I STOCKHOLM
sommaren och hösten 1596.
(Jämf. sid. 771.)
En senare funnen, illa medfaren, samtida afskrift af ständernas svar till
hertig Karl den 2 november (n. 303) har på sista sidan följande anteckning:
Copia af then skrift, som blef f. N. hertigh Carl etc. öfverant-
varded på. r. rådz och ständernes vägna i Stocholm then 3 nov.
a:o 1596 af thesse eftenne:
Christoffer Schenk
Erlandh Jahanson
Hans Akeson
Moritz Jörenson
Arvedh Svan
Af clerkerid:
Af borgerskapedt:
Orden »genom rikets råd» i rubriken bör följaktligen utgå.
Förteckning öfver handlingarna i tidsföljd.
] förteckningen upptagas dels de handlingar (berättelser eller anteckningar), som äro
numrerade eller fullständigt tryckta, dels de, af hvilka något längre eller kortare utdrag
särskildt införes eller referat lämnas, men däremot icke sådana, som endast citeras med
eller utan anförande af enstaka uttryck.
* betecknar att handlingen är införd i utdrag, med referat eller endast såsom rubrik.
Sid.
1592 nov. 19. * Punkter af hertig Karl framställda till riksråden — 2.
> nov. 21. * Riksrådens svar på hertigens punkter 2.
> dec. * Förslag till försäkran af rikets råd
1593 jan. 3. Prästerskapets böneskrift till hertig Karl 3
» jan. 6. * Hertig Karls minnessedel till rikets råd 8
> jan. 7. Rikets råds supplik till hertig Karl — - 8
» jan. 8. Rikets råds försäkran till hertigen beträffande regeringen . 4
> jan. 8. Hertig Karls motsvarande försäkran till rikets råd 6
> jan. 8. Adelns utan råds svar på hertig Karls framställning xo
> jan. Adelns utan råds försäkran till hertig Karl - 11
> jan. 9. K. Sigismunds bref till Sveriges rikes ständer 151
> jan. 10. Köpstadsmännens framställning till hertig Karl och rikets råd 13
> jan. 10 (9). Kallelsebref till ett möte i Uppsala till biskoparne m. fl. präst¬
män - -
> jan. 11. Instruktion för de till tjugondedagsmarknaden i Enköping ut¬
skickade - 21
> jan. 12. Öppet bref om myntet - 15
5 jan. 13. * Betänkande af rikets råd till hertig Karl 19
» jan. 14. * Hertigens svar på nämnda betänkande 19
> jan. 14. * Instruktion för Karl Sture och sekreteraren Nils Jönsson till Hen-
riksmässan i Örebro 22
» febr. 6. Hertig Karls framställning till distingsmarknaden i Uppsala 22
> febr. 10. * Instruktion för sekreteraren Olof Sverkersson till k. Sigismund 25
j febr. 15. Fullmakt för Jören Eriksson m. fl. att underhandla med allmogen
i Lödöse 2'
» febr. 21. Anteckning i Stockholms stads tänkebok om kyrkoherdevalet m. m. 26
> febr. —mars. Acta concilii Upsaliae congregati 31
» febr. — mars. Protokoll vid mötet i Uppsala 32
» febr.—mars. Protocollum concilii Upsaliensis - - - 31
» febr. Förteckning på de vid Uppsala möte närvarande prästerna ... 78
IQI2
Sid.
1593 febr. 28. Hertig Karls betänkande i fråga om mötets förhandlingar 84.
> mars I. Promemoria af rikets råd rörande framställningen till prästerskapet 84.
» mars 10. Hertig Karls spörsmål till prästerskapet 92.
> mars 12, 16. Meniga prästerskapets besvär gg.
» mars 12, 13. Prästerskapets redaktionsförslag till mötesbeslut med rådets
ändringar g^
» mars. Hertig Karls redaktionsförslag till mötesbeslut 97.
> mars (13)- Instruktion för Gustaf Gabrielsson och Erland Björnsson på hvad
de skulle förhandla med undersåtarne i Uppland 149.
> mars (13). * Instruktion för Ture Bielke m. fl. till Östergötland 151.
> mars 20. Uppsala mötes beslut
» mars * Rådslag örn Johan Illa begrafning och k. Sigismunds kröning 164.
> april 10. Hertig Karls bref till mäster Nils med infordrande af mötets
akter j _ 2g
» april 12. * Hertig Karls bref till Nils Gyllenstierna angående adelns be¬
kräftelse af Uppsala mötes beslut u,
> april 25. * Nils Gyllenstiernas svar på nämnda bref 117.
' april 25. Bekräftelse på Uppsala mötes beslut af prästerskapet i Linkö¬
pings stift ,2j
> maj. Bekräftelse på Uppsala mötes beslut af präster m. fl. uti Uppland 120.
> maj 16. Fullmakt för Ture Jakobsson och Sven Månsson att biträda vid un¬
derhandlingen i Östergötland
> maj 26. Instruktion för Ture Bielke på beskickningen till k. Sigismund 154.
» maj 26. Instruktion för densamme på hvad han skulle andraga för Polens
senat och ständer
> maj 26. Minnessedel för densamme !j9#
> mfaj 27. Fullmakt för underhandlare med allmogen i Östergötland 159.
» maj 27. »Missiv» till desamme jfij.
» maj 27. »Sedel» till desamme att inhämta bekräftelse på Uppsala mötes
beslut jjg
» maj 29. Trohetsförsäkran från Skara prästerskap till k. Sigismund 161.
» maj ?. Bekräftelse af ständerna i Skara stift på Uppsala mötes beslut 137.
» juni 9* Anteckning om Stockholms stads bekräftelse på Uppsala mötes be-
s*ut 120.
> juni 19. Bekräftelse af Åbo stifts prästerskap på Uppsala mötes beslut 143.
» juni 20. Bekräftelse af prästerskapet i Vexiö stift på Uppsala mötes beslut 140.
> juni 21. Bekräftelse af prästerskapet i Strängnäs stift på Uppsala mötes
beslut I2j
> juni (?). Bekräftelse fran vissa städer och härad i Uppland på Uppsala mö¬
tes beslut ]22
» Bekräftelse af prästerskap och borgerskap i Gästrikland på Upp¬
sala mötes beslut. I22
Bekräftelse af prästerskap och borgerskap i Ångermanland på Upp¬
sala mötes beslut I2j
Bekräftelse af prästerskap och allmoge i Västerbotten på Uppsala
mötes beslut 124.
» Bekräftelse af prästerskap och borgerskap m. fl. i Västerås stift på
Uppsala mötes beslut 129
Bekräftelse af ridderskap m. fl. ständer i Linköpings stift på Upp¬
sala mötes beslut 135
Bekräftelse af ridderskap m. fl. ständer i Vexiö stift på Uppsala
mötes beslut ,42
Bekräftelse af ridderskapet i Finland på Uppsala mötes beslut 147.
1013
Sid.
1593 juli 8. Hertig Karls bref till mäster Nils (Botniensis) om tryckningen af
Uppsala mötes beslut ---- 148-
> juli 16. Kallelsebref till finska adeln att möta k. Sigismund. 165.
» juli 28. Kallelsebref till landtråd och ridderskap i Estland att möta k. Sigismund 165.
1 augusti 18. K. Sigismunds svar på Ture Bielkes andragande 172.
> okt. 1. Ärkebiskopens bref till domkapitlet i Vexiö ang. dess bekräftelse på
Uppsala mötes beslut - 139-
> okt. 3. * Punkter af k. Sigismund framställda till rådet i66#
» okt. 3. Ständernas punkter till k.-Sigismund 167.
-> okt. 9. K. Sigismunds svar på samma punkter 169.
> okt. 23. * Hertig Karls svar på en framställning af rikets råd 171.
» okt. 26. * K. Sigismunds kreditiv för Niklas Rasch till hertig Karl 178.
> okt. 30. Adelns inlaga till rikets råd med dess fordringar 175.
> okt. Bihang till samma inlaga 177-
> nov. 5. * Hertig Karls svar på N. Raschs beskickning 178.
» nov. 6. * Hertig Karls svar på en framställning af rikets råd 179.
1 nov. 16. Claes Flemings spörsmål till mäster Abraham 214.
> nov. 21. Rikets råd till k. Sigismund om det senaste uppträdet i Riddar-
holmskyrkan 180.
» nov. 21. Hertig Karls bref till k. Sigismund om begrafningen och krönin¬
gen m. m 184
> nov. 21. Hertig Karls bref till rikets råd om påskyndande af konungens för¬
säkran m.
> nov. 22. Öppet bref af k. Sigismund till landsorterna 193.
> nov. 24. * Stockholms borgerskaps klagoskrift till k. Sigismund 186.
» nov. 26. Rikets råds framställning till k. Sigismund om ständernas yrkan¬
den m. m - 186.
> dec. 1. Hertig Karls bref till k. Sigismund om tiden för begrafningen och
kröningen, konungens försäkran 111. m 196.
> dec. 1. Prästerskapets framställning till k. Sigismund med sina postulater... 197.
> dec. 2. * Hertig Karls skrifvelse till rikets råd om den politiska ställningen m. m. 210.
» dec. 4. Prästerskapets besvärs- och böneskrift till hertig Karl 211.
» dec. 5. K. Sigismunds svar på rikets råds betänkande af den 26 nov 216.
» dec. 5. K. Sigismunds skrifvelse till fogdarne om herredagsmäns utseende... 218.
> dec. 7 (?). Rikets råds framställning till k. Sigismund med motiveradt för¬
slag till försäkring för prästerskapet 221.
> dec. 13. Hertig Karls svar på prästerskapets skrift af den 4 dec 215.
s dec. 16. Uppfordran till adeln i furstendömet att underskrifva Uppsala mötes
beslut 125.
» dec. 16. Kallelsebref till begrafningen och kröningen 219.
> dec. 17. Hertig Karls svar på en rikets råds skrifvelse 228.
» dec. 17. * Hertig Karls svar på en konungens skrifvelse 230.
> dec. 22. * Hertig Karls svar på konungens meddelande om uppskof med
begrafningen och kröningen 230.
» dec. 24. K. Sigismunds till rikets råd ställda svar på de punkter, som präster¬
skapet öfverlämnat - 231.
» dec. 25. Rikets råds gensvar till konungen - 231.
» dec. 25. K. Sigismunds genmäle med anledning däraf 232.
» dec. 28. Prästerskapets skrifvelse till konungen med äskande af svar på
dess postulater och om dess afsikt att resa hem 233.
> dec. 30. Prästerskapets protest till rikets råd, innan det lämnade Stockholm 234.
> dec. 30. Kreditiv till hertig Karl för ett par utskickade från prästerskapet 236.
» dec. 31. Instruktion för prästerskapets utskickade till hertig Karl 238.
ioi4
Sid.
1594 jan. ?. Anteckningar om hertig Karls svar till prästerskapets utskickade ... 239.
» jan. 5. Hertig Karls svar till konungen med den polske kanslern 240.
» jan. 9. Hertig Karls svar på de ärenden grefve Erik Brahe andragit 241.
» jan. 9. Instruktion för Jöran Posse till tjugondedagsmarknaden i Enköping 265.
» jan. 12. Hertig Karls svar på rikets råds memorial med Henrik Henriksson 243.
» (jan.). Utdrag af konstitutionerna i Kalmar den 5 sept. 1587 245.
* jan. 17. Hertig Karls promemoria för Erik Stake till rikets råd 248.
* jan 18. Hertig Karls svar på konungens bref med Lindorm Nilsson 249.
» jan. 19. Hertig Karls betänkande med anledning af Lindorm Nilssons me¬
morial 250.
» jan. 21. * Hertig Karls svar till rikets råd med anledning af Erik Stäkes
uppdrag 252.
> jan. 22. K. Sigismunds bref till hertig Karl om tiden för begrafningen och
kröningen 253.
y jan. 23. Instruktion för Claes Heming till distingsmarknaden 267.
» jan. 26. Rikets råds och ständernas böneskrift till konungen om svar på deras
yrkanden 254.
> jan. 27 (?). K. Sigismunds svar på ständernas böneskrift 256.
> jan. 28. Memorial för rådets och adelns utskickade till hertig Karl 259.
> jan. 29. Hertig Karls skrifvelse till konungen med anledning af de från rå¬
det, adeln och prästerskapet komna budskapen 260.
» jan. 29. Hertig Karls svar på den med Seved Ribbing och Axel Korek komna
skrifvelsen 261.
» jan. 30. Hertig Karls skrifvelse till rikets råd med anledning af konungens
svar på ständernas senaste inlaga 262.
> jan. 30. De i Stockholm samlade ständernas protest till konungen mot krö¬
ningen m. m 263.
> jan. (?). Rikets råds, ridderskapets och adelns oration och skriftliga begäran
till k. .Sigismund 375.
> jan. (?). Postulata nobilium 393.
» febr. Acta politica et ecclesiastica apud Svecos och andra berättelser om k.
Sigsmunds kröningsriksdag 272.
» febr. Fullmakt för herredagsbönderna 297.
> febr. 5. K. Sigismunds svar på ständernas framställning af den 30 jan 298.
» febr. 5. K. Sigismunds förslag till försäkran om religionen 300.
» febr. Första förslaget till ständernas supplik till konungen 301.
» febr. 6. Ständernas böneskrift till konungen 304.
> febr. K. Sigismunds svar på. ständernas samfällda böneskrift 308.
» febr. Förslag till ständernas försäkran för katolikerna i Sverige 314. 315.
» febr. 9 (18). Förslag till adelsprivilegier 406.
> febr. 13. Ständernas senare framställning till konungen 316.
> febr. Ständernas böneskrift till hertig Karl 319.
> febr. 15. Rikets råds och ständernas protest till de polska rådsherrarne mot
uppskofvet med riksdagsärendenas afgörande 320.
» febr. 16—25. Förslag till ständernas förening örn religionen i tre redak¬
tioner 322.
> febr. 17. Samtliga ständernas skrifvelse till konungen om bekräftelse på ärke-
biskopsvalet och om ceremonierna vid kröningen 326.
> febr. 17. Utrop om kröningen 332.
> febr. 18 (28). K. Sigismunds protest mot sin försäkran. 997.
t febr. 18. K. Sigismunds försäkran att med snaraste meddela hertig Karl be¬
kräftelse på hans furstendöme 361.
* febr. 19. K. Sigismunds försäkran 328.
IOI5
Sid.
1594 febr. Redaktionsförslag till konungens försäkran 330. 332.
> febr. 19. Konung Sigismunds ed — 333-
» febr. Förslag till redigering af konungaeden - 336-
> febr. 19. Hertig Karls trohetsed till konungen 337*
» febr. 19. Biskopars, stadsprästers och skolmästares trohetsed ,. 339-
» febr. 20. »Trohetsed af prästerskap och allmoge i Västerås stift 347-
y febr. 22. Trohetsed af prästerskap och allmoge i södra delen af Uppsala
stift - 342
» febr. 22. Trohetsed af prästerskap och allmoge i Östergötland 349.
» febr. 22. Trohetsed af prästerskap och allmoge i östra Småland och på
Öland - • 35 *-
> febr. 22. Trohetsed af prästerskap och allmoge i Tiohärad _ 352.
> febr. 22. Trohetsed af prästerskap och allmoge i Västergötland 353.
» febr. 22. Trohetsed af borgerskapet i Västmanlands och Dalarnes städer ... 356.
y- febr. 22. Trohetsed af borgerskapet i Östergötlands städer 357-
■» febr. 22. Trohetsed af borgerskapet i Smålands städer 358.
> febr. 22. Trohetsed af borgerskapet i Västergötlands städer 358.
» febr. 22. Trohetsed af borgerskapet i Finlands städer 359-
y febr. 23. Trohetsed af prästerskap och allmoge i Norrland 346.
» febr. 23. Trohetsed af prästerskap och allmoge i Finland 354.
> febr. 23. Trohetsed af borgerskapet i Stockholm samt Upplands och Norr¬
lands städer - 355*
» febr. 23. K. Sigismunds bekräftelse på hertig Karls furstendöme 362.
> febr. 23. Hertig Karls försäkran till k. Sigismund — 366.
febr. 26. K. Sigismunds skrifvelse till Jönköpings borgare angående riksda¬
gen och uppskofvet med deras privilegiers bekräftande 360*
» febr. 26. * K. Sigismunds bref till biskopen i Linköping angående präster¬
skapets underhåll 3^0-
» febr. Hertig Karls förslag till regeringsordning 448.
> febr. Förslag till försäkran för prästerskapet på dess och universitetets pri¬
vilegier — 424-
y mars. Ridderskapets och adelns ed till k. Sigismund 372.
» mars. Adelns skriftliga trohetsförsäkran till k. Sigismund 372
* mars 20. Rikets råds första förslag till regeringsordning 453.
» mars. Förslag till muntlig och skriftlig rådsed 370-
» mars 21, 27. Muntlig rådsed, aflagd i konungens egen kammare 369.
> mars 27. Ärkebiskopens bref till biskopen i Vexiö om prästerskapets under¬
håll vid riksdagen 3^0.
y mars ? Suppliker från biskopar, professorer och capitulares till konungen om
svar på prästerskapets ansökan om privilegier -42I> 422-
> april 8. * Borgerskapets trohetsed i Stockholm 448.
> april 23. * Hertig Karls bref till rikets råd angående konungens afresa 441.
» april 30. K. Sigismunds första förslag till regeringsordning 463.
* maj 3. Fullmäktige från städerna kallas till ett möte i Stockholm fjorton
dagar efter pingst — 42$-
> maj 13. * K. Sigismunds bref till hertig Karl med anledning af den förres
stundande afresa 442-
> maj 30. * Rådslag angående bl. a. regeringen under konungens frånvaro ... 470.
> juni 4, 5. * Hertig Karls betänkande på k. Maj:ts och rikets råds för¬
bättring jämte missiv 442? 471 -
y juni 6. * K. Sigismunds svar med anledning af rådslaget den 30 maj 47i*
> juni 10. Instruktion för dem, som skulle underhandla med undersåtarne i
Östergötland - 445-
ioi6
Sid
1594 juni 10. Hertig Karls svar till ärkebiskopen och professorerna på deras be¬
gäran örn understöd m. m 125, 420
> juni 21. Betänkande af rikets råd 0111 städernas inbördes rättigheter och fri¬
heter 429, 432
juni ? Förslag till städernas privilegier 434
juli. Rikets råds andra förslag till regeringsordning : 472
juli 10? K. Sigismunds regeringsordning 477
juli. Betänkande af rikets råd om regeringsordningen 483
juli 10. K. Sigismunds adelsprivilegier 417
juli 11. K. Sigismunds regeringsfullmakt 489
juli 15. * Hertig Karls svar på konungens framställning genom Erik Gustafs¬
son 365, 485
juli 15. Hertig Karls förslag till regeringsfullmakt 485
juli 15. Hertig Karls förslag till försäkran såsom förman i regeringen 487
juli 18. * Hertig Karls skrifvelse till rikets råd angående öfvertagandet af
regeringen 488
juli. K. Sigismunds förslag till försäkran för regeringens medlemmar 490, 491
juli 24. Eden, som aflades i Vexiö 445
juli 25. Hertig Karls skrifvelse till konungen angående den mottagna rege-
ringsfullmakten 492
juli 28. K. Sigismunds andra regeringsfullmakt 494
juli 29. * Ordning och undervisning för kammarråden 484
aug. Bekräftelse af adel, borgare och allmoge i hertigdömet på Uppsala
mötes beslut 127
aug. 28. Rikets råds förmaningsskrift till hertig Karl angående regerings-
föreningen ... 497
sept. 2, 3. Hertig Karls och rikets råds förening om regeringen 498, 501
sept. 3 (?). Utrop om den mellan hertigen och riksråden ingångna före¬
ningen 503
sept. 4. Adelns och prästerskapets försäkran 503
sept. 4. Instruktion för de utskickade till mormässan i Västerås 508
sept. 17. Hertig Karls skrifvelse till konungen om den mellan honom och
rådet ingångna föreningen 505
sept. 26. Instruktion för de utskickade till mikelsmässan i Telje 509
okt. * Rikets råds bref till konungen angående öfverenskommelsen om rege¬
ringen 507
> dec. 16. Domkapitlets i Linköping cirkulär med anledning af den till Upp¬
sala utlysta sammankomsten 511
1595 jan. 19. Bekräftelse på Uppsala mötes beslut från Mariestad 128
> febr. 5. Hertig Karls skrifvelse till ärkebiskopen om det till Uppsala utlysta
mötets kompetens 512
febr. Anteckningar örn mötets sammanträden i Uppsala 513, 514
febr. Biskopars, capitulares’ och professorers förening, böneskrift till hertig
Karl samt postulater och motivering för desamma 517
febr. Hertig Karls betänkande med anledning af Uppsalamötets förening
och postulater 528
mars (?). Hertig Karls och rikets råds betänkande om de af ärkebiskopen,
professorerna m. 11. framställda punkterna 534
febr eller mars. Prästerskapets betänkande öfver vissa punkter 537
mars 16. Yrkanden af hertig Karl framställda till professorerna och klerke-
riet 538
juli 13. Punkter af hertig Karl framställda för rikets råd 539
IOI7
Sid
1595 juli 14. Rikets råds svar på hertig Karls besvär angående regeringen ... 541
> juli 17. Hertig Karls förklaring att han ej vidare ville befatta sig med re¬
geringen 542
> juli 21. Rikets råds svar på hertigens skrifvelse 544
> juli 24. Hertig Karls svar till rikets råd 547
> juli 29. Hertig Karls skrifvelse till k. Sigismund om den till Söderköping
utlysta riksdagen - 549
» juli 30. Rikets råds skrifvelse till k. Sigismund örn densamma 551
■> juli. Punkter, som skulle förhandlas på riksdagen (bilaga till föregående)... 553
3* aug. Öppet bref om riksdagen i Söderköping 560
» aug. Omredigering af punkterna, som skulle förhandlas på riksdagen 563
> aug. 13. Hertig Karls skrifvelse till Erik Gustafsson att i Västergötland
kungöra brefvet om riksdagen 111. m 564
> sept. 8. Riksdagsfullmakt från Kullings härad 565
» sept. 18. * Försäkran från Gillbergs härad att samtycka till hvad dess om¬
bud bejakade $66
> sept. 22. Anteckning om riksdagsmannavalet i Stockholm 565
sept. 28. K. Sigismunds svar på rådets bref med underrättelse om riksdagen 558
> sept. 30. Riksdagsfullmakt från Sköfde 566
> okt. 4. Punkter, som skulle meddelas rådet och ständerna 568
» okt. 7. Hertig Karls punkter till rådet och ständerna angående regeringen 577
> okt. 7. Hertig Karls framställning till städernas utskickade 632
> okt. 10. Hertig Karls första proposition 578
» okt. 10. Hertig Karls biproposition till ständerna 582
» okt. Ridderskapets och adelns (samt krigsbefälets) svar (fyra redaktioner)... 583
» okt. Prästerskapets svar 589
* okt. Städernas svar med undantag af Stockholm och hertigdömet 591
> okt. 14. Stockholms utskickades särskilda svar 593
» okt. Städernas i hertigdömet svar 595
> okt. Menige mans från Uppland och Norrland svar 595
> okt. Menige mans från alla landsorter svar 596
> okt. Rådets och ständernas samfällda svar 597
» okt. 16. Hertig Karls andra proposition 608
» okt. Hertig Karls gensvar på ständernas samfällda förklaring 610
> okt. 21. Ständernas förening om religionsutöfningen 621
> okt. 22. Söderköpings riksdagsbeslut 613
> Knut Perssons berättelse om beslutets bekräftande 624
> okt. Förteckning på dem, som skulle sitta för rätta 635
> okt. 24. Hertig Karls följebref för landsortsombuden 626
okt. 24. Hertig Karls besvär mot Arvid Gustafsson 637
okt. 27. Hertig Karls spörsmål till Stockholms stads utskickade 633
okt. 28. Anordningsbref på underhåll åt krigsbefälet 567
okt. 29. Arvid Gustafssons svar på hertig Karls beskyllningar 638
okt. Hertig Karls betänkande örn adliga släkters vidmakthållande 628
» okt. (?). Ridderskapets och adelns önskningar framställda till hertig Karl... 631
» okt. 30. Instruktion för landsortsunderhandlarne i Sverige 655
» okt. Ordning för hjälpskatten 659
> nov. 3. Fullmakt för landsortsunderhandlare i Östergötland Västanstång ... 653
» nov. 3(7?). Instruktion för sändebuden till Finland 693
* nov. 4. Hertig Karls svar och ytterligare spörsmål till Arvid Gustafsson ... 643
> nov. 6. Berättelse örn en muntlig förhandling med Arvid Gustafsson 643
> nov. 6. Rikets råds, ridderskaps och adels skrifvelse till k. Sigismund 626
ioi8
Sid.
1595 nov. 6. Erik Gustafssons bref till riksråden om sin anslutning till Söder¬
köpings beslut m. m 664.
» nov. 7. Fullmakt för sändebuden till Finland 691.
» nov. 7. * Hertig Karls bref till Claes Fleming om sändebudens affär-
dande m. m - 698.
> nov. 7. Öppet bref till krigsfolket i Finland att förena sig med ständerna i
Sverige - 697.
> nov. 17. Anteckning om uppläsning på Stockholms rådhus af handlingarna
i Söderköping 635.
5 nov. 30. Hertig Karls punkter till riksråden uti Vadstena 645.
> dec. 2. De närvarande riksrådens svar - 646.
» dec. 4. Hertig Karls gensvar 647.
> dec. 9. De närvarande riksrådens svar på hertig Karls gensvar 648.
» dec. 11. Hertig Karls ytterligare svar 649.
» dec. 13. De närvarande riksrådens skrifvelse till de frånvarande 651.
1596 jan. 2. Hertig Karls bref till grefve Axel om mötet i Jönköping 666.
> jan. 13—mars 16. Bekräftelser på Söderköpings beslut från Västmanland,
Bergslagen och Dalarne 675—679.
> jan. 20. Anslutning af adel i Västergötland och Småland till Söderköpings
beslut 666.
> jan. —febr. 6. Bekräftelser på Söderköpings beslut från Västergötland ...686—689.
» jan. Anteckning om den finska adelns möte i Abo 698.
5 febr. 3. Finska adelns octy krigsbefälets svar med afseende på Söderköpings
förening 699.
; febr. 9—22. Bekräftelser på Söderköpings beslut från en del af Uppland 669—673.
» febr. 11 —mars 20. Anteckningar om behandlingen af frågan om hjälp¬
skatten i Stockholm 663.
> febr. 12. Bekräftelser på Söderköpings beslut från en annan del af Upp¬
land och Sotholms härad 673—675.
mars 5—31. Bekräftelser på Söderköpings beslut från Norrland 680—683.
mars 27. * Bref från hertig Karl till riksråden ang. Claes Fleming m. m. 702.
> mars 28. * Hertig Karls svar på Stockholms stads supplik angående försko¬
ning från en del af hjälpskatten 663.
Bekräftelser på Söderköpings beslut från Östergötland 684—686.
Bekräftelser på Söderköpings beslut från Småland 690—691.
t mars 29. * Riksråden Sten Baners, Gustaf Baners och Ture Bielkes bref till
hertig Karl angående ett ständermöte 7or-
» april 3. Hertig Karls bref till adeln att välja utskott till ett möte i Stock¬
holm 7°2-
> april 3. * Hertig Karls bref till riksråden i Östergötland örn det blifvande
mötet m. m 7°3-
> april 4. Hertig Karls bref till riksrådet Gustaf Gabrielsson med kallelse till
mötet 7°4-
april 4. Hertig Karls bref till riksrådet Erik Gustafsson om det blifvande
mötet m. 7°5-
april 4. Punkter, på hvilka hertigen begärde rådets betänkande 706.
> april 9. Hertig Karls bref till adeln i Finland att välja ett utskott till mötet 707.
» april 17. Hertig Karls bref till riksdrotsen Nils Gyllenstierna örn mötet m. m. 708.
» april 22. * Riksrådens i Östergötland bref till hertig Karl örn omöjligheten
att komma till mötet 7°8-
> april 26. * Riksdrotsen Nils Gyllenstiernas bref till medbröderna i Öster¬
götland 0111 omöjligheten för honom att komma till mötet 7°9-
IOI9
Sid
1596 maj 5. * Kallelsebref för allmogen i Österbotten till mötet 709
> maj 29. Hertig Karls bref till riksråden i Östergötland örn uppskof med mötet 709
» juli 6. Hertig Karls bref till rikets råd om stämningsbrefvet till Finland ... 711
f juli 9. Hertig Karls bref till Nils Gyllenstierna m. fl. örn mötet m. m 712
» juli 13. * Hertig Karls bref till riksråden om Flemings framfart i Finland 713
* juli 16. Riksrådens svar på hertig Karls bref af den 6 och 13 juli 713
> juli 17. Hertig Karls svar på riksrådens skrifvelse den 16 juli 715
* juli 18. * Hertig Karls bref till riksråden med ytterligare underrättelser från
Finland - - 717
> juli 20. Riksrådens svar på hertigens bref af den 17 och 18 juli 718
> juli 24. Hertig Karls svar på riksrådens senaste skrifvelse 722
» juli 24. Bref i hertigens rådspersoners namn till riksråden att infinna sig
hos honom - 725
» juli 29. Kreditiv för ärkebiskopen m. fl. till rikets råd 725
> juli 29. Instruktion för ärkebiskopen m. fl. utskickade till rikets råd 726
* juli 30. K. Sigismunds öppna bref till olika landsändar i Sverige 778
» aug. 3. Riksrådens svar på ärkebiskopens m. fl. beskickning 729
> aug. 7. Hertig Karls skrifvelse till rikets råd med anledning af deras svar
den 3 aug 739
» aug. 13. Riksrådens svar på hertigens skrifvelse den 7 aug 743
» aug. 16. Förnyad kallelse till adeln i Götaland att uppsända ett utskott till
mötet 747
» aug. 17. Hertig Karls ytterligare svar till riksråden 746
* aug. 18. Ytterligare skrifvelse till adeln i Smaland om mötet i Stockholm 748
» okt. 4. Punkter af hertig Karl framställda till rådet och ständerna 749
> okt. 7. Rikets råds svar på hertigens punkter 749
» okt. 8. Hertig Karls svar på riksrådens skrifvelse af den 7 okt 751
;• okt. 8. Villkoren för hertig Karls bibehållande af regeringen (bilaga till
föregående) v 752
i okt. 14. Hertig Karls svar på riksrådens den 14 okt. öfverlämnade fram¬
ställning 754
» okt. 14. Hertig Karls ursäkt och besvär i fråga om regeringen 755
» okt. 19. Hertig Karls förslag till ett öppet mandat öfver hela riket 757
> okt. 19. Riksrådens svar på hertigens muntliga framställning den 16 okt 762
> okt. 21. Hertig Karls ytterligare svar till riksråden 764
9 okt. 29. Hertig Karls sista skriftliga framställning till ständerna 765
nov. 2. Ständernas svar 768
» nov. 3. . Hertig Karls bref till k. Sigismund med underrättelse om sin afsägelse 998
» nov. 4. Borgmästare och råds i Stockholm bref till k. Sigismund med under¬
rättelse örn hertigens afsägelse 999
» dec. 4. Hertig Karls öppna bref ang. de mot honom af k. Sigismund fram¬
ställda beskyllningarna 772
» dec. 12. Svar af prästerskap, borgmästare och menighet i Västerås på hertig
Karls framställning ang. mötet i Arboga 782
» dec. 18. Invånarnes i Västerås senare svar ang. mötet i Arboga 783
dec. 18. Hertig Karls öppna bref med kallelse till mötet i Arboga 802
» dec. 20. Domkapitlets i Vexiö bref till hertig Karl om ryktet, att han skulle
nedlägga regeringen m. m. ... . 7^3
» dec. 22. Bref från Nils Gyllenstierna, Gustaf Baner och Erik Sparre till
Gustaf Gabrielsson och Jöran Posse om ett möte mot slutet af året 824
» dec. 23. Bref från några riksråd till ärkebiskopen och kapitlet i Uppsala om
ett hemligt sammanträde i slutet af året 825
1020
Sid
1596 dec. 23. Hertig Karls bref till borgmästare och råd i Stockholm med upp¬
maning att besöka riksdagen i Arboga . 810
> dec. 26. Missiv till magistraten i Jönköping med riksdagskallelsen 809
* dec. Hertig Karls bref till städerna i Östergötland med sitt gensvar mot
konungens öppna bref 785
1597 jan. 3. Hertig Karls bref till Arvid, Karl och Erik Gustafsson om Arboga
riksdag m. m 812, 813, 814
» jan. 9. Skrifvelse från Dalarne till invånarne i Götaland om de mot hertig
Karl utspridda beskyllningarna, Arboga riksdag m. m 785
> jan. 13. De till Enköpings marknad församlade ständernas bref till ständerna
i Östergötland om deras samtal med hertig Karl m. m 788
» jan. 13. Konung Sigismunds fullmakt för sitt regeringsråd i Sverige 1000
> jan. 14. Hertig Karls uppmaning till adeln i Västergötland att infinna sig
vid riksdagen 815
> jan. 14. Hertig Karls bref till Nils Gyllenstierna om riksdagen 830
» jan. 15. Bref från hertig Karls gode män och råd till riksråden med upp¬
maning att infinna sig vid riksdagen 838
> jan. 16. K. Sigismunds öppna bref med förbud att besöka riksdagen i Ar¬
boga 815
» jan. 16. K. Sigismunds bref till hertig Karl om hans afsägelse, riksdagen i
Arboga m. m 1003
-* jan. 16. K. Sigismunds bref till Claes Slatte och Sven Månsson 1005
* jan. 16. Hertig Karls befallning att låta förkunna Dalarnes skrifvelse i
Götaland 788
» jan. 19. * Hog. Bielkes bref till hertig Karl med anledning af riksdags¬
kallelsen 834
> jan. 21. Nils Gyllenstiernas och tre andra riksråds svar till hertig Karls råd 839
> jan. Förslag till skrifvelse från riksråden till hertig Karls råd 827
> jan. 23. Svar från. Hammarkinds härad på skrifvelsen från Dalarne af den
9 ian 791
j jan. 25. Svar från gemene man, borgerskap, klerkeri 111. fl. i Östergötland
Östanstång till invånarne i Dalarne m. fl. landsändar på deras skrifvelse
af den 9 jan 792
•> jan. 26. Bref från Erik Gustafsson till Hog. Bielke 849
> jan. 27. Öppet bref från de till marknaden i Uppsala församlade ständerna
till Götaland, Finland och Norrland om ett samtal med hertig Karl, Ar¬
boga riksdag m. m 794
» jan. 27. Bref från Erik Bielke till Gustaf Baner om. marknadsmötet i Upp¬
sala 798
> jan. 31. Hertig Karls bref till marknadsfolket i Mariestad ang. de falska
ryktena, riksdagen i Arboga m. m . 799
febr. 1. Nils Gyllenstiernas bref till hertig Karl 832
> febr. 2. Hertig Karls bref till ständerna i Småland om de falska ryktena,
riksdagen i Arboga m. m 799
> febr. (?). .Svar från menige man i Reftile socken (och Västbo härad) ang.
riksdagen i Arboga m. m 800
> febr. 3. Arvid Gustafssons bref till magistraten i Söderköping om ett möte
i Linköping för att åhöra k. Sigismunds förbudsbref. 1005
' s> febr. 7. Erik Gustafssons promemoria för en budbärare till ärkebiskopen,
biskoparne och andra ständer 842
> febr. 8, 9. Anteckningar i Stockholms stads tänkebok om en öfverläggning
med anledning af k. Sigismunds förbud mot riksdagen 822
102 I
Sid.
1597 febr. 9. Stockholms magistrats och borgerskaps bref till hertig Karl med
begäran att förskonas från herredagsresan 821.
» febr. 9. * Hertig Karls bref till biskopen i Skara om dennes och präster¬
skapets i stiftet afsikt att besöka riksdagen 820.
» febr. 9. Hertig Karls bref till ärkebiskopen och capitulares i Uppsala att icke
försumma riksdagen S20.
febr. 9. Hertig Karls bref till Nils Gyllenstierna med anledning af konun¬
gens förbudsbref mot riksdagen 833.
» febr. 10. Hertig Karls bref till ständerna vid samtingsmarknaden i Sträng¬
näs med uppmaning att besöka riksdagen 823.
» febr. 10. Erik Gustafssons bref till riksråden i Östergötland 849.
> febr. 11. Hertig Karls svar på skrifvelsen från Stockholm af den 9 febr. ... 823.
> febr. 12. Erik Gustafssons bref till adeln (?) i Västergötland med afrådande
från att besöka riksdagen 841.
» febr. 13. Hertig Karls protest till Karl Sture med anledning af riksrådens
bref den 21 jan 840.
> febr. 14. Bref till Erik Sparre om den politiska ställningen 856.
» febr.—mars. Berättelse om riksdagen i Arboga 858.
» febr. Berättelse örn händelserna 17—26 febr. till riksråden 864.
» febr. 18 (?). Riksrådens bref till ständerna i Arboga med motivering för
sitt uteblifvande 844.
» febr 18. * Bref från Sten Baner lill Hog. Bielke 964.
» febr. 22. * Bref från hertig Karl till Hog. Bielke 836.
» febr. 22. * Bref från Gustaf Baner till Hog. Bielke 965.
> febr. 22. Hertig Karls spörsmål till ständerna i Arboga 866.
» febr. 24. Bref från Hog. Bielke till grefve Axel 854.
» febr. 24. Bref från Erik Bielke till Gustaf Baner och Claes Bielke 869.
> febr. 25 (?). Hertig Karls svar på en af allmogen gjord framställning 870.
» febr. 26. * Bref från Hog. Bielke till hertig Karl 837.
» febr. 26. Riksrådens i Östergötland svarsskrifvelse till Erik Gustafsson 851.
» febr. 26. Riksrådens i Östergötland bref till k. Sigismund om regeringen... 1006.
» febr. 26. Ridderskapets och krigsbefälets svar på hertig Karls spörsmål 872.
» febr. 26. Prästerskapets svar 874.
> febr. 26. Borgerskapets svar 880.
* febr. 26. Böndernas i Östergötland och Småland svar 883.
> febr. Referat i nio punkter af en framställning på riksdagen ang. de ämnen,
som en beskickning till k. Sigismund skulle förhandla 885.
> febr. Lars Anderssons relation om ett samtal med hertig Karl 886.
» febr. »Insagor» mot det af hertig Karl uppsatta beslutet 888.
> mars 2. Upprop af krigsfolk och bönder på riksdagen till deras stånds¬
bröder 9°5-
» mars 2. Knut Arfvidssons supplik i landsknektarnes namn till hertig
Karl 908.
» mars 4. Det i Arboga närvarande krigsbefälet till sina ståndsbröder i Små¬
land och Västergötland 9°6-
> mars 4. Hertig Karls skyddsbref för dem, som besökt Arboga riksdag 909.
y mars 4. Hertig Karls vederläggning af de beskyllningar, som några af riks¬
råden i sina skrifvelser till ständerna i Arboga framställt 925.
» mars (?). Tidigare redaktion af riksdagsbeslutet 892.
> mars 5. Arboga riksdags beslut 893.
> mars 6. Prästerskapets och borgerskapets skrifvelse till riksråden i Östergötland 941.
> mars 6. Hertig Karls uppfordran till adel och krigsbefäl i Östergötland att
inom viss tid förklara sig i fråga om Arboga riksdagsbeslut 917*
Riksdagsaktcr IIL 6$
1022
Sid.
1597 mars 6. Hertig Karls bref till Hog. Bielke med uppmaning att förklara sig
i fråga om Arboga riksdagsbeslut 952
» mars 7. * Tre på riksdagen anklagade frälsemäns obligation 911
> mars 7- Hertig Karls försvar mot några beskyllningar af ridderskapet och adeln 910
» mars 7* * Hertig Karls bref till Nils Gyllenstierna med uppmaning att
förklara sig i fråga om Arboga riksdagsbeslut 959
» mars 8. Grefve Axels bref till riksråden i Östergötland 938
» mars II. Fullmakt för Erik Stake, Anders Lindersson och Anders Gudmunds¬
son att i Västergötland förkunna Arboga riksdagsbeslut 912
> mars II. Fullmakt för Per Jonsson, Arvid Månsson och Måns Olofsson att
i Småland förkunna Arboga riksdagsbeslut 920
> mars 13. Hertig Karls uppfordran till Tyke Larsson och Ture Jakobsson att
förklara sig i fråga om Arboga riksdagsbeslut 919
> mars 13. Hertig Karls uppfordran till borgmästare och råd samt menigheten
i Kalmar att förklara sig i fråga om Arboga riksdagsbeslut 923
» mars 15. Hog. Bielkes svar till hertig Karl . 953
> mars 16. Bref från Gustaf Baner, Claes Bielke, Sten Baner och Ture Bielke
till Nils Gyllenstierna 966
> mars 16. Riksrådens i Östergötland bref till k. Sigismund 1007
> mars 17» Biskopens i Vexiö bref till ärkebiskopen och professorerna i Upp¬
sala om beskickningen till Hog. Bielke och de andra riksråden i Öster-
götland 943.
» mars 18. Kallelsebref till tolf män af Marks härad att möta hertig Karl på
Älfsborg 913.
» mars 18. Kallelsebref till Jöran Posse Nilsson till Marieholm att förklara sig
i fråga om Arboga riksdagsbeslut 914.
» mars 18. Instruktion för Erik Stake och Knut Kil på deras beskickning till
Erik Gustafsson 945.
> mars 18. Nils Gyllenstiernas svar till hertig Karl 959.
> mars 18. Bref från Erik Sparre och Jöran Posse till Gustaf Baner, Claes
Bielke, Sten Baner och Ture Bielke 970.
> mars 18. Bref från Nils Gyllenstierna till riksråden i Östergötland 971.
* mars 22. Bref från Sten Baner, Gustaf Baner och Ture Bielke till Nils
Gyllenstierna 972.
» mars 22. Erik Gustafssons svar till hertig Karl 947.
> mars 23. Bref från Nils Gyllenstierna till riksråden i Östergötland 974.
> mars 25. Bref från de fyra riksråden i Östergötland till Erik Sparre och
Jöran Posse 977.
» mars 25. Bref från Gustaf Baner till Hog. Bielke 979.
» mars 26. Hertig Karls svar till Erik Gustafsson 950.
» mars 27. Uppfordran till Västgötaadeln att inom utsatt tid förklara sig i
fråga om Arboga riksdagsbeslut 915.
» mars 27. Formulär till bekräftelse af Arboga riksdagsbeslut för adeln i
Västergötland 916.
> mars 28. Instruktion för Anders Lindersson och Anders Gudmundsson att
förhandla med adeln i Västergötland på Stora Vånga 915.
» april 5. Bref från Erik Sparre till riksråden i Östergötland 984.
> april 6. Bref från Nils Gyllenstierna till riksråden i Östergötland 982.
» april 9. Smålandsadelns första svar ang. Arboga riksdagsbeslut 920.
> april 10. Bref från Gustaf Baner, Sten Baner och Ture Bielke till Nils Gyl¬
lenstierna 985.
» april 13. Bref från desamme jämte Claes Bielke och Jöran Posse till Hog. Bielke 987.
> april 18. Nils Gyllenstiernas svar till riksråden i Östergötland 990.
Sid.
april 20. * Hertig Karls svar på Hog. Bielkes skrifvelse af den 15 mars ... 954.
april 20. * Hertig Karls svar till Nils Gyllenstierna på dennes bref af den
18 mars 961.
april 23. * Hertig Karls bref till grefve Axel om resultatet af förhandlin¬
garna med Västgötaadeln 917.
april 28. Hog. Bielkes svar på hertig Karls bref af den 20 april 955.
april 29. Hertig Karls svar med anledning af Smålandsadelns skrifvelse ... 921.
april 29. Hertig Karls svar med anledning af magistratens i Kalmar skrif¬
velse 924.
maj 5. * Nils Gyllenstiernas svar på hertig Karls senaste skrifvelse 962.
maj 5. Nils Gyllenstiernas bref till riksråden i Östergötland 992.
r
1024
Förteckning på mötena ordnade efter orter.
Endast de möten upptagna, från hvilka någon eller några handlingar föreligga. Förbi¬
gångna äro äfven med något enstaka undantag de många småmötena för bekräftelse dels
af Uppsala mötes beslut dels af Söderköpings riksdagsbeslut.
Arboga riksdag 1597-
Eksjö möte af smålandsadel 1597*
Enköping marknadsmöte 1597.
Jönköping adelsmöte 1595.
Norrköping ofrälse ständermöte för Öster¬
götland östanstång 1597*
Reftele
möte för Västbo härad 1597-
Skinberga ofrälse ständermöte för
Hammarkinds härad 1597-
Stockholm ständermöte 1592, 1593.
ständermöte 1593/1594.
särskilda ståndsmöten 1594.
herredag 1594.
råds- och ständermöte 1596.
Söderköping riksdag 1595.
Tuna möte för Dalarne 1597.
Uppsala möte 1593.
riksdag 1594.
synod 1595.
marknadsmöte 1597.
Vadstena rådsmöte 1595*
Åbo ständermöte 1596.
IO25
Förteckning pä arkiv och samlingar, ur hvilka de i denna
del tryckta numrerade handlingarna äro hämtade.
Parentes om numren betecknar, att angifven handskrift i detta fall vid tryckningen
blifvit använd för jämförelse.
Riksarkivet, Originalurkunder: n. iS, 22, 23, 31—33, 35, 41, 99, 103—117, 124, 141, 149,
199, 222—265, 3°9, 311—313, 317, 348.
Registratur (hertig Karls, konung Sigismunds, tyskt 1592—93): n. 2, 3, 6, S—II, 16,
37—40, 42. 43, (44), 48, 49. 51. 59. 66—71, 73, 75—77, 79. 80, 85, (86), (90), (101),
(131), 132, (141), 142—144, 148, 151—153, 155—157, (159), (l65), 168, (169),
(171), 173, 174, 178, 179, 182—185, 197, (198), 201, 205, 206, 208, 210, (218), 219,
266—26S, 270, 273—279, 281, 283—286, 288, 290—293, 295—298, 301, 302,
310, 315, 316, 320, 321, 323, 324, 326, 327, 330, 332, 341, 353, 354—361, 364
—366, 371, 373, (374), (376), (378), 382-
Rådslagssamlingen, original eller afskrifter: n. 122, 166, 212—217, 221, 271, (274),
(283), 287, 289, 294, 300.
Originalfullmakter, öppna bref, instruktioner, originalbref bland Riksdagsakta: n. 36,
56, 159, (178), 180, 181, 211, 218, 272, 322, 336, 337.
Samtida handskrifter, möjligen de ursprungliga, bland Riksdagsakta: n. 4, 5, 61, 72,
78, 86, 88—92, 98, 154, 165, 167, (184), 195, 196, 203, 207, 220, 306, 334,
335. 339, 344, 35'•
Samtida eller nära samtida afskrifter af olika ursprung (däribland äfven Rosengrens,
och Mornays) biand Riksdagsakta: n. (8), 45, 4-7, (52), (58), 61, (64), (72), 83,
(89), (94), (95), 102, 133, 136, 200. 202, 229, 294, (295), 299, 300, (302), 303,
314, 338, (341), 342, (344), 345, 346, (347), 349, (35o), 352, 367, (368), 370-
Afskrifter ur Hog. Bielkes och andra riksråds samlingar bland Riksdagsakta: n. I, (2),
46, 58, 74, 87, (88), 93, 94—97, 100, 101, 131, 135, (15O, («52), 186—192,
137, 139, 198, 204, (341), 368.
Samtida handskrifter, delvis ur Hog. Bielkes och Erik Sparres samlingar, bland
»Handlingar ang. Sigismunds första resa 1593—*594 samt regeringens ordnande»:
n. 137—141, 145, 146, 149.
Samtida original eller afskrifter bland »Handlingar ang. riksråden 1596—1605»: n.
329, (333), 374, 384, 388.
Samtida afskrift bland »Handlingar ang. politiska förhållanden 1595—1598»: n. 304.
Samtida handskrifter bland »Acta ang. ridderskapet och adeln»: n. (126), 127, (128),
(204).
Samtida handskrifter bland »Handlingar ang. hertig Karls furstendöme»; n. (120), 121.
Arkivafskrifter från 1600-talet (dels bland Riksdagsakta, dels bland »Heyratliscontract,
föriäningar etc. ang. furstliga personer»): n. 50, (52), 119, 120 ■
Bref i original till hertig Karl: n. 331, 3S1.
Hog. Bielkes brefväxling: n. 209.
Gustaf Gabrielsson Oxenstiernas brefväxling: n. 328, (jfr n. 36, 272).
1026
Steno Magnis kopiebok: n. 12, 19, 44, (50), 53—55, 60, (61), 62—65, (73), (89),
(91), (93), (I01), 129, 130, (130, 162—164.
Jöran Bosses kopiebok: n. (2), (3), (138), (140), (14I), 150, (r5i—153), 175—177,
(1S4), 193, 194, (196), (198), (300).
Samtida afskriftssamlingar ang. politiska förhållanden 1594—1598 (hufvudsakligen ur
Ture Bielkes och Hog. Bielkes samlingar): n. 147, 169, 170—172, (185), (196)
305, 307, 308, 319, 325, 333, 340, 347, 349, 350, 369, 375, 383, (388).
Palmcrantzska samlingen: n. (47).
Riddarhus arkiv et: n. 128.
K. Biblioteket, Engeströmska samlingen: n. (13), (81).
N. Gyllenstiernas brefväxling: n. 330, 378, 380.
J. Nordbergs samling af handlingar ang. kyrkan m. m.: n. 14.
Rålambska samlingen: n. (13).
Uppsala domkapitelsarkiv: n. 160, 161.
Uppsala radhusarkiv (landsarkivet): n. (133).
Uppsala universitets bibliotek, originalurkunder: n. 20, 21, 24, 27—30, (32), 34.
Hog. Bielkes samlingar: n. 19, 82, (141).
Handskriften E. 329: n. (204).
Biskop Laurelii samling (K. 70): n. 52.
Nordinska samlingen: n: 126, (131), (141).
Palmsköldska samlingen: n. 84.
Linköpings domkapitelsarkiv: n. (29), 158.
Linköpings stiftsbibliotek: n. (8), 13, 81.
Strängnäs gymnasicbibliotek: n. 25, 26.
Västerås domkapitelsarkiv: n. (28).
Arboga stadsarkiv: n. 57, (367).
Jönkopings stadsarkiv: n. 118.
Söderköpings stadsarkiv: n. 387.
Skoklosters handskriftssamling: n. 177 folio: n. 15, 17, 177, 269, 280, 282, (283), (286),
(287), (289), (344), 345,362, (369).
Miscellanea in manuscr. T. XIII: n. (331), (338), (340), (341), (342), 343, (344—346), (349),
(350), 363, 372, 376, 377, 379, 385, 386, (388), 389, (dessutom flertalet nummer
af rådsherrarnes brefväxling inbördes sid. 849 f., sid. 964 f.)
Samtida tryck: n. 7, (101), (102), (122), 123, 125, 318.
Vatikanska arkivet: n. 381.
1027
Rådslängd 1592—1597 maj.
Af Johan III:s rådsuppsättning hade Claes Åkesson [Tott] aflidit redan
1590 och Christer Gabrielsson [Oxenstierna] den 20 febr. 1592 (Anrep),
sålunda flera månader före konungen. Åt de anklagade rådsherrarne hade
Johan lil på dödsbädden återskänkt sin nåd, förlikning ingicks mellan dem
och hertig Karl, och flertalet af den gamla rådspersonalen samlades efter
hand i Stockholm för att jämte hertigen ordna interimsregeringen under
väntan på den nye konungens återkomst.
Några nya riksråd intogos icke af konung Sigismund.
Axel Leijonhufvud, grefve till Ro¬
seborg m. m. —1597.
Flydde till Polen efter Johan
III:s död efter ett misslyckadt för¬
sök till resning i Västergötland.
o 00
Återvände 1593 men deltog tills
vidare ej i rådets förhandlingar.
Aliade rådsed till k. Sigismund den
21 mars 1594 (sid. 371).
Benkt Ribbing till Främmestad.
1592—1594.
Närvarande vid rådets rekonsti-
tuering efter Johan lilis död. Af-
lade rådsed till k. Sigismund den
21 mars 1594 (sid. 371). f 1594.
C, se K.
Erik Abrahamsson [Leijonhuf¬
vud] till Ekeberg. 1592—1597.
Närvarande vid rådets rekonsti-
tuering efter Johan III:s död.
[Erik Brahe.
Deltog ej i riksrådens förhand¬
lingar efter Johan lilis död.]
Erik Gustafsson [Stenbock],
friherre till Kronobäck och Öre¬
sten. 1592—1597.
Närvarande vid rådets rekonsti=
tuering efter Johan III:s död. Af-
lade rådsed till k. Sigismund den
21 mars 1594 (sid. 371). Läm¬
nade Sverige i mars 1597.
Erik Sparre till Sundby. 1592—
1597-
Närvarande vid rådets rekonsti-
tuering efter Tohan lilis död. Af-
lade rådsed till k. Sigismund den
21 mars 1594 (sid. 371). Läm¬
nade Sverige i mars 1597.
Gustaf Baner till Djursholm. 1592
— 1597-
Närvarande vid rådets rekon-
stituering efter Johans lilis död.
Aflade rådsed den 27 mars 1594
(sid. 371).
Gustaf Björnsson [Bååt] till Foll¬
näs. 1592—1594.
Närvarande vid rådets rekon-
stituering efter Johan lilis död.
t 1594-
Gustaf Gabrielsson [Oxenstierna]
till Fiholm. 1592—1597.
Närvarande vid rådets rekon-
stituering efter Johan lilis död.
t 1597 l8/i-
1028
Göran, se Jöran.
Hogenskild Bielke, friherre till
Leckö. 1592—1597.
Närvarande vid rådets rekon-
stituering efter Johan lilis död.
Aflade rådsed till k. Sigismund den
21 mars 1594 (sid. 371).
Jöran Posse [Knutsson] till Helle¬
kis. 1592—1597.
Närvarande vid rådets rekonsti-
tnering efter Johan lilis död.
Claes Bielke till Vik. 1592 —1597.
Närvarande vid rådets rekon-
stituering efter Johan lilis död.
Aflade rådsed till k. Sigismund den
21 mars 1594 (sid. 371).
Claes Fleming, friherre till Vik,
öfversteamiral, riksmarsk. 1592
—1597-
Aflade rådsed till k. Sigismund
den 27 mars 1594 (sid. 371).
t 15 9 7 I3A.
[Knut Posse till Såtenäs.
Förekommer ej vid rådssam¬
manträdena efter Johan lilis död.
Enligt Anrep död 1595.]
Nils Jöransson Gyllenstierna,
friherre till Lundholm och Fogel¬
vik, riksdrots och rikskansler. 1592
—1597-
Närvarande vid rådets rekon-
stituering efter Johan lilis död.
Aflade rådsed till k. Sigismund den
21 mars 1594 (sid. 371).
Sten Baner till Hendelö. 1592—
I597'
Närvarande vid rådets rekon-
stituering efter Johan lilis död.
Ture Bielke Nilsson till Forsa.
i592—1597-
Närvarande vid rådets rekon-
stituering efter Johan lilis död.
Aflade rådsed till k. Sigismund den
21 mars 1594 (sid. 371).
Släktnamn.
Baner, se Gustaf Baner, Sten Baner.
Bielke, se Hogenskild Bielke, Claes
Bielke, Ture Nilsson Bielke.
Brahe, se Erik Brahe.
Bååt, se Gustaf Björnsson.
Fleming, se Claes Fleming.
Gyllenstierna, se Nils Jöransson.
Leijonhufvud, se Axel Leijonhufvud,
Erik Abrahamsson.
Oxenstierna, se Gustaf Gabrielsson.
Posse, se Jöran Posse, Knut Posse.
Ribbing, se Benkt Ribbing.
Sparre, se Erik Sparre.
Stenbock, se Erik Gustafsson.
1029
Landsorter, sorn uppträdt med egna sigill vid sidan af
häraden på de allmänna mötena.1
Betsberg (Betzbergha lag).
Bro skeppslag.
Dalarne.
Gästrikland.
Godegårds bergslag.
Hellesta bergslag.
Hälsingland.
Järnberget (S. convivii sanete Marie
in monte ferri).
Kopparberget (Sigillum vniversi cupri-
mont.)
Lindesberg.
Medelpad.
Noraskoga.
Vånga bergslag.
Västerbotten.
Ångermanland.
Ölands norra mot.
Ölands södra mot (Hulterstads härads
sig.).
1 Det är endast i$94 års riksdag, som erbjuder tillfälle till sådana iakttagelser.
Riksdagsakler III.
66
VI
vårdslöst gjorda och sinsemellan i stafningen afvikande afskriften
har det ej ansetts löna mödan att strängt följdriktigt tillämpa
ett visst system, ännu mindre att återgifva en fullständigt oefter¬
rättlig stafning. I fråga åter om originalen eller när någon
gång, såsom fallet varit med ett par af J. Bureus nedskrifna
handlingar, en tydlig afsikt framträder att iakttaga en i någon
mån rationell stafning, har man åter sökt att följa densamma
endast med några få modifikationer. Det är isynnerhet i fråga
om dubbelskrifning af konsonanter och användande af bok-
stafven h, som skrifvarnes godtycke framträder. Särskildt be¬
träffande den grupp af afskrifter, som, enligt hvad ofvan an-
gifyits, torde ha gjorts för Johan de Mornays räkning, har det
varit omöjligt att följa afskrifvarens godtycke, och det har i
allmänhet icke ansetts behöfva anmärkas, när rättelse gjorts.
I afseende på hänvisningarna till handlingarnas plats i
riksarkivets samlingar må anmärkas, att förslagen till regerings-
ordning samt regeringsfullmakter och försäkringar 1594, för
hvilka Riksdagsakta citeras, numera flyttats till »Handlingar
angående Sigismunds första resa 1593—1594 samt regeringens
ordnande». Under året 1595 anföres under åtskilliga nummer
»Riksregistraturet»; det bör i analogi med hänvisningarna såväl
förut som efteråt hellre heta »Hertig Karls registratur», som
visserligen den tiden motsvarade riksregistraturet.
Stockholm i november 1910.
Emil Hildebrand.
INNEHÅLL.
Sid.
Förord.
Möte i Uppsala 1593 i februari och mars (n. 1—41).1 m.
Förberedelser.
Möte i Stockholm 1592 dec.—1593 jan 1.
Prästerskapets böneskrift till hertig Karl 3.
Hertig Karls och riksrådens förening om regeringen 4.
Adelns svar och försäkran 10.
Köpstadsmännens framställning 13.
Öppet bref om myntet •_ 15.
Kallelsebref till mötet i Uppsala 18.
Förhandlingar i landsorten 20.
Förhandlingar i Uppsala
Inledning 26.
Berättelserna om mötet. 31.
Förteckning på närvarande präster 78.
Betänkanden rörande mötets förhandlingar 84.
Beslut (med afbildn.) jämte redaktionsförslag. 86.
Prästerskapets besvär 99.
Förhandlingar i landsorten efter Uppsala möte 116.
Bekräftelser på Uppsala mötes beslut 119.
Öfriga förhandlingar i landsorten 149.
Instruktion för sändebuden till konung Sigismund 154.
Trohetsförsäkran från Skara stifts prästerskap 161.
Riksdag i Uppsala 1594 i februari (n. 42—135).
Förberedelser.
Förhandlingar i Stockholm 1593 hösten—1594 januari 164.
Kallelsebref.... 165.
Ständernas första punkter och konung Sigismunds svar 167.
Adelns inlaga till rikets råd 175.
Skrifvelser växlade mellan hertig Karl, rikets råd och
konung Sigismund 180.
Prästerskapets postulater med följdskrifter 197.
1 Siffrorna inom parentes syfta på akternas nummer.
Sid
Konung Sigismunds svar till rikets råd 216
Kallelsebref till begrafningen och kröningen 218
Skriftväxling mellan rikets råd, ständerna, hertig Karl
och konung Sigismund 1593 dec.—1594 jan 221
Förhandlingar i landsorten 265
Förhandlingar i Uppsala 269
Inledning 269
Berättelserna om riksdagen 272
Fullmakt för herredagsbönderna 297
Ständernas framställningar och konung Sigismunds svar 298
Konung Sigismunds försäkran 328
Konungaeden 333
Ständernas hyllningseder och försäkringar 337
Förhandlingar med enskilda ständer under och efter riksdagen i
Uppsala
1) Hertig Karl 361.
2) Rådet och adeln.. 369.
Rikets råds, ridderskapets och meniga adelns oration
och begäran 37c.
Postulata nobilium 393.
P'örslag till adelsprivilegier 406.
Konung Sigismunds adelsprivilegier 417.
3) Prästerskapet 420.
4) Köpstadsmännen 428.
Herredag i Stockholm 1594 i september (n. 136—157).
Förberedelser 44,.
Förhandlingar i landsorten 44!.
Förhandlingar om regeringsordningen 448.
Hertig Karls förslag till regeringsordning 448.
Rikets råds första förslag till regeringsordning 453.
Konung Sigismunds första förslag till regeringsordning... 463.
Rikets råds andra förslag till regeringsordning 472.
Konung Sigismunds regeringsordning 477.
Förslagen till regeringsfullmakt och försäkran för rege¬
ringen 485.
Förhandlingar i Stockholm i augusti och september.
Inledning 496.
Hertig Karls och rikets råds förening om regeringen 498.
Adelns och prästerskapets försäkran 503.
Förhandlingar i landsorten 508.
Synod i Uppsala 1595 i februari (n. 158—168).
Inledning 31T.
Anteckningar om mötets sammanträden 513.
Sid.
Biskopars, capitulares’ och professorers förening, böneskrift och
postulater — - - 5G-
Hertig Karls och rikets råds betänkanden m. m — 528.
Riksdag i Söderköping 1595 i oktober (n. 169—269).
Förberedelser - 539-
Rådsmöte i Stockholm juli, augusti — 539-
Brefväxling med konung Sigismund om riksdagen... 549.
Öppet bref om riksdagen i Söderköping och riksdagsfull-
makter 56°-
Förhandlingar med samtliga ständerna i Söderköping
Inledning — 566.
Punkter, som skulle meddelas rådet och ständerna 568.
Hertig Karls propositioner och ständernas svar 578.
Beslut: Hertig Karls samt rikets råds och ständernas förening
om rikets styrelse i konungens frånvaro, religionen m. m.
(med afbildn.) — 613.
Ständernas förening om religionen 621.
Knut Perssons berättelse - 624.
Rikets råds och adelns bref till konung Sigismund om riks¬
dagen 626.
Förhandlingar med särskilda stånd under riksdagen
1) Med adeln - 628.
2) Med prästerskapet 632.
3) Med borgerskapet - 632.
Rättegångssaker - - 635.
Förhandlingar med några af rikets råd i Vadstena
Hertig Karls punkter och riksrådens svar 645.
Förhandlingar i särskilda landsorter... 653.
Fullmakt och instruktion för landsortsunderhandlare 653.
Ordning för hjälpskatten 659.
1) Adeln i Västergötland och Småland. — 664.
2) Ständerna i Svealand och Norrland 668.
3) Ständerna i Götaland 683.
4) Ständerna i Finland. 691.
Möte i Åbo 1596 i januari och februari 698.
Råds- och ständermöte i Stockholm sommaren och hösten 1596 (n.
270—303).
Inledning 7OI>
Handlingar rörande ett beramadt ständermöte i Stockholm och
dess uppskof - 7°2-
Förhandlingar mellan hertig Karl och rikets råd på sommaren— 711.
Ständermöte i Stockholm på hösten 747-
4
Sid.
Skriftväxling mellan hertigen och rikets råd 749.
Den sista skriftväxlingen mellan hertigen samt rådet och stän¬
derna; hertigens afsägelse och vädjan till en riksdag i
Arboga 764.
Riksdag i Arboga 1597 i februari och mars (n. 304—381).
Förberedelser och kallelser 77x
1) Förberedande möten 77x
2) Kallelser och däraf föranledd brefväxling (utom med riks¬
råden) 802
3) Förhandlingar med riksråden och deras öfverläggningar in¬
bördes före riksdagen 824
Ur riksrådens brefväxling inbördes 849
Förhandlingar med ständerna i Arboga.
Inledning 856
Berättelser om riksdagen i Arboga 858
Hertig Karls spörsmål och ständernas svar__ 866
Beslut 893
Särskilda förhandlingar med krigsbefäl och allmoge 905
Rättegångssaker 910
Ständernas besvär 912
Förhandlingar i landsorten (utom med riksråden).
1) Adel och allmoge i Västergötland 912
2) Adel och krigsbefäl j Östergötland 917
3) Adel och krigsbefäl i Småland samt Kalmar stad 920
Förhandlingar med några af riksråden.
a) Hertig Karls försvarsskrift 925
b) Biskopens i Växjö beskickning 938
c) Beskickningen till herr Erik Gustafsson 945
d) Hertig Karls brefväxling med Hogenskild Bielke 952
e) Hertig Karls brefväxling med Nils Gyllenstierna 959
Ur riksrådens brefväxling inbördes 964
Tillägg (och Bihang) (n. 382—389).
K. Sigismunds protest mot de honom på riksdagen i Uppsala af-
tvungna löftena 997,
Hertig Karls bref till k. Sigismund om sin afsägelse af regerin¬
gen m. m 998.
Borgmästares och råds i Stockholm bref till k. Sigismund om
hertigens afsägelse 999.
K. Sigismunds regeringsfullmakt för riksråden 1000.
K. Sigismunds svar på hertig Karls ofvan anförda bref. 1003.
Sid.
K. Sigismunds uppdrag att låta förkunna hans öppna bref med
förbud mot riksdagen i Arboga 1005.
Arvid Gustafssons anmaning till magistraten i Söderköping att in¬
finna sig i Linköping för att höra nämnda förbudsbref upp¬
läsas — 1005.
Riksrådens i Östergötland bref till k. Sigismund med anledning
af regeringsfullmakten 1006.
Riksrådens i Östergötland bref till k. Sigismund örn den politiska
ställningen i mars 1597 - - 1007.
Råds- och ständermötet i Stockholm 1596 1010.
Register.
Förteckning på handlingarna i tidsföljd ion.
Förteckning på mötena ordnade efter orter 1024.
Förteckning på använda arkiv och samlingar 1025.
Rådslängd 1592 —1597 - - 1027.
Landsorter, som uppträdt med egna sigill vid sidan af häraden
på de allmänna mötena 1029.
Rättelser.
4 rad
|
20
|
|
läs:
|
A. J. Messenius
|
20 >
|
18
|
nedifr. tillägg: Clas Andersson [Ekeblad] till Fröslunda
|
48 »
|
14
|
|
läs:
|
Jacobus Erici
|
83 >
|
14
|
nedifr.
|
>
|
M. Gregorius Marci [0: Martini]
|
99 »
|
19
|
|
|
Afskrift i Steno MagnVs kopiebok
|
137 >
|
14
|
>
|
|
3i
|
343 »
|
10
|
|
|
Kälvest Erichsonn
|
393 »
|
4
|
|
>
|
handskrift i samma volym med en hicka i Bevisen till § XVI
|
398 >
|
1
|
nedifr.
|
|
2)
|
403 »
|
3
|
|
>
|
och — stadga
|
428 »
|
15
|
nedifr.
|
|
n. 118
|
597 >
|
12
|
nedifr.
|
>
|
på sista sidan
|
683 >
|
9
|
»
|
»
|
3) Ständerna i Götaland
|
691 >
|
8
|
>
|
>
|
4) Ständerna i Finland
|
783 >
|
3
|
>
|
|
(Handl. ang. Sveriges polit. förhållanden 1393—98).
|
987 >
|
12
|
|
|
Claes Bielke.
|