é\ | q
c/ttfG
SVENSKA
RIKSDAGSAKTER
UNDER TIDEHVARFVET
1521—1718
TREDJE DELEN
1592—1597
SVENSKA
RIKSDAGSAKTER
JÄMTE
ANDRA HANDLINGAR
SOM HÖRA TILL
STATSFÖRFATTNINGENS HISTORIA
Sif' )
UNDER TIDEHV ARFVET
1521—1718
TREDJE DELEN
1592—1597
T
MED UNDERSTÖD AF STATSMEDEL UTGIFVEN
AF RIKSARKIVET
GENOM
EMIL HILDEBRAND
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1894—1910
Förord.
På sätt i förordet till andra delen af Svenska riksdags-
akter är angifvet, utkom redan 1894 ett första halfband af
tredje delen, omfattande åren 1593 och 1594. Sedan därefter
1899 andra delen blifvit fullbordad, utgafs år 1900 ett andra
häfte af tredje delen, omfattande hufvudsakligen året 1595.
Utgifvarens utnämning till riksarkivarie följande år hindrade
honom tillsvidare att ägna sig åt afslutningen af tredje delen,
som redan framskridit till sid. 700. Att under sådana förhål¬
landen öfverlämna densamma åt annan person ansågs mindre
lämpligt och i stället beslöts att under tiden påbörja en ny del.
Underhandlingar inleddes med dåvarande docenten V. Söder¬
berg om att börja en sådan del med Gustaf II Adolfs rege¬
ring, K. Maj:t gaf sitt medgifvande därtill 1903, åtskilliga för¬
arbeten gjordes och ett första ark kunde år 1905 i korrektur
uppsättas, då det befanns, att Söderbergs öfriga göromål ej
tilläto honom att ägna sig åt ett så tidsödande och föga lönande
företag som utgifningen af ett band Svenska riksdagsakter
från ifrågavarande tid. Samtidigt uppdrog riksarkivarien åt
dåvarande amanuensen i riksarkivet S. Clason att påbörja ut¬
gifningen af en fjärde del, sedan gränsen mellan densamma och
den ännu icke afslutade. tredje delen bestämts till maj 1597.
Redan följande år utnämndes emellertid Clason till professor
vid Lunds universitet. Riksarkivarien lämnade då detta samma
uppdrag åt e. o. amanuensen i riksarkivet T. Höjer. Denne
blef emellertid redan år 1906 utnämnd till andre arkivarie i
utrikesdepartementet och utträdde ur riksarkivets tjänst. För¬
arbetena hade likväl så långt framskridit, att han på riksarki-
variens uppmaning förband sig att utgifva åtminstone ett häfte
på fjärde delen. Häftet utkom också i början af år 1909, men
därefter måste denna Höjers verksamhet afbrytas. Oväntade
svårigheter lia sålunda ställt sig i vägen för fortsättningen af
den äldre serien af Svenska riksdagsakter. Oafslutade urkunds-
publikationer äro emellertid föga tilltalande, och så fann sig
riksarkivarien nödsakad att återupptaga arbetet med tredje
delens fullbordan. Härtill har emellertid måst användas se¬
mestern eller också tid utom den ordinarie arbetstiden och af-
slutningen har sålunda icke kunnat fortskrida så särdeles fort.
Nu föreligger emellertid tredje delen färdig.
Gränsen för densamma har, såsom nyss blifvit nämndt,
satts till maj 1597. På Arboga riksdag bestämdes bland annat,
att de frånvarande ständerna skulle inom sex veckor därefter
tillkännagifva, huruvida de ville göra ett med dem, som varit
med om beslutet, eller icke, eller hvilka skäliga gensagor de hade
att förebära däremot. Men då inom den fastställda tiden de
äskade förklaringarna endast till en mindre del inkommit och
de dittills förda förhandlingarna sålunda icke ledt till åsyftadt
resultat, medgafs genom ett öppet bref den 2 maj ett ytter¬
ligare uppskof på tre veckor, hvarpå nya förhandlingar vid-
togo och slutligen ett ständermöte i Stockholm sammankallades.
Det är med denna serie af förhandlingar, som det ansetts lämp¬
ligt att låta den fjärde delen börja.
Själfva mötes- och riksdagsbesluten äro från de få år, sorn
tredje delen omfattar, åtminstone till största delen bevarade i
original, men dessa befinna' sig icke alla i riksarkivet. Fler¬
talet bekräftelser på Uppsala mötes beslut förvaras nämligen
på andra orter, så särskildt i Uppsala universitetsbibliotek.
Med själfva riksdags- och mötesakterna och andra handlingar,
som med mötena stå i sammanhang, förhåller det sig annor¬
lunda. Visserligen förekomma åtskilliga handlingar, som man
har anledning antaga vara de ursprungliga, men för flertalet
har man alltjämt varit hänvisad till afskriften särskildt till
sådana, som härstamma från rådsherrarnes krets, men äfven
till andra. För tiden från Uppsala möte till och med synoden
i Uppsala 1595 har sålunda kyrkoherden i Vexiö Steno Magnis
i riksarkivet förvarade kopiebok varit en viktig och mycket
gifvande källa. Af rådsherrarne har det för denna tid isynner¬
het varit Hogenskild och I ure Bielke samt Jöran Posse,
som samlat eller låtit göra afskrifter. Till de två förstnämnde
låter med säkerhet hänföra sig en numera tydligen ganska
fragmentarisk samling af sådana, som i riksarkivet jämte andra
af numera obestämbart ursprung sammanförts i en bunt »Sam¬
tida afskriftssamlingar ang. händelser 1594—1598»- Särskildt
för förhandlingarna i sammanhang med Arboga riksdag bestå
de af ett antal lägg, som stundom börja midt i en mening.
I hvilket förhållande de en gång stått till hvarandra, kan nu
ej mera utredas. Jöran Posses kopiebok innehåller särskildt
afskrifter för året 1595.
i
V
Äfven andra afskrifter, härstammande från eller gjorda för
personer utom rådsherrekretsen, förvaras i riksarkivet. En
frälseman från Östergötland Ture Jakobsson Rosengren har
med en lätt igenkännlig handstil gjort en mängd afskrifter för
dessa år, af hvilka efter numreringen att döma numera endast
ett mindre antal är bevaradt. Därjämte träffar man en
under senare tider skingrad, men numera delvis hopförd serie
afskrifter, synnerligen dåliga men gjorda af samma skrifvare
och stundom ersättande ett original. Att döma af rättelser
gjorda med annan hand, som stundom förekomma, synas de
hafva tillhört Johan de Mornay — rättelserna äro med hans
handstil — och torde i så fall med Tidösamlingen kommit till
riksarkivet.
Af samlingar utom riksarkivet förtjäna ett par Skokloster-
handskrifter ett särskildt omnämnande. Volymen n. 177 i folio-
serien innehåller sålunda synnerligen värdefulla bidrag till riks-
dagsakterna alltifrån Uppsala möte och in på Arboga riksdag.
Att döma af adresser och befintliga påskrifter härstammar åt¬
minstone flertalet ur Ture Bielkes samlingar. Volymen har en
gång tillhört arkivsekreteraren och lagmannen friherre Gustaf
Ribbing. Hvar han har fått akterna ifrån kan numera ej kon¬
stateras. I den stora samlingen »Miscellanea ex manuscr.», som
en gång tillhört presidenten grefve C. G. Bielke, innehåller
volymen XIII en stor mängd slarfvigt gjorda men till innehållet
värdefulla afskrifter från de första månaderna på året 1597.
Det är i synnerhet rådsherrarnes brefväxling med anledning
af Arboga riksdag, som man här återfinner. Hvar originalen
en gång funnits och hvart de tagit vägen är åtminstone i när¬
varande stund icke bekant.
Som bihang och tillägg ha några aktstycken införts, som
dels vid tryckningen ej voro tillgängliga, dels sammanhänga
med ständermötet 1596 och Arboga riksdag.
En rådslängd har äfven i detta band införts. Någon för¬
teckning på frälsemän har däremot denna gång icke medde¬
lats. Visserligen uppträda en del nya namn, men å andra sidan
saknar man så fullständiga listor eller längder, som föreligga
för den långa perioden 1561 —1592. Först uti ett senare band
kan en sådan förteckning blifva af något större intresse.
I afseende på handlingarnas ätergifvande i tryck lia samma
grundsatser följts som i föregående band, och hänvisas sär¬
skildt till förordet i andra bandet. Vissa inkonsekvenser före¬
komma nog, men när det, såsom ofta varit förhållandet, gällt
£
VI
vårdslöst gjorda och sinsemellan i stafningen afvikande afskrifter,
har det ej ansetts löna mödan att strängt följdriktigt tillämpa
ett visst system, ännu mindre att återgifva en fullständigt oefter¬
rättlig stafning. I fråga åter om originalen eller när någon
gång, såsom fallet varit med ett par af J. Bureus nedskrifna
handlingar, en tydlig afsikt framträder att iakttaga en i någon
mån rationell stafning, har man åter sökt att följa densamma
endast med några få modifikationer. Det är isynnerhet i fråga
om dubbelskrifning af konsonanter och användande af bok-
stafven h, som skrifvarnes godtycke framträder. Särskildt be¬
träffande den grupp af afskrifter, som, enligt hvad ofvan an-
gifvits, torde ha gjorts för Johan de Mornays räkning, har det
varit omöjligt att följa afskrifvarens godtycke, och det har i
allmänhet icke ansetts behöfva anmärkas, när rättelse gjorts.
I afseende på hänvisningarna till handlingarnas plats i
riksarkivets samlingar må anmärkas, att förslagen till regerings-
ordning samt regeringsfullmakter och försäkringar 1594, för
hvilka Riksdagsakta citeras, numera flyttats till »Handlingar
angående Sigismunds första resa 1593—1594 samt regeringens
ordnande». Under året 1595 anföres under åtskilliga nummer
»Riksregistraturet»; det bör i analogi med hänvisningarna såväl
förut som efteråt hellre heta »Hertig Karls registratur», som
visserligen den tiden motsvarade riksregistraturet.
o o
Stockholm i november 1910.
Emil Hildebrand.
SVENSKA
RIKSDAGSAKTER
JÄMTE
ANDRA HANDLINGAR
SOM HÖRA TILL
STATSFÖRFATTNINGENS HISTORIA
UNDER TIDEHVARFVET
1521—1718
TREDJE DELEN
I
1593—1594
MED UNDERSTÖD AB' STATSMEDEL UTGIFVEN
AF KONGL. RIKSARKIVET
GENOM
EMIL HILDEBRAND
STOCKHOLM 1894
KUNGL. BOKTRYCKERIET, P. A. NORSTEDT &: SÖNER
1593
i
MÖTE I UPPSALA
1593 i februari och mars.
Förberedelser.
Möte i Stockholm 1592 dec.—1593 jan.
Johan III afled den 17 nov. 1592 och två dagar därefter befann sig
hertig Karl i Stockholm. Den 25 nov. underrättade han Sigismund om
dödsfallet och meddelade på samma gång att han jämte rådet öfvertagit
regeringen. Det gälde nu ett närmare ordnande af interimsstyrelsen, tills
man hunne inhämta den nye konungens mening; det fanns vigtiga ekono¬
miska angelägenheter att ordna, men därjämte trängde sig oafvisligt fram
krafvet på ett afgörande i fråga om de kyrkliga förhållandena, hvarvid såsom
enda lösningen snart framstod hvad man redan under konung Johans sista år
allt ifrigare börjat yrka på: »ett allmänneligt, kristligt och fritt möte» eller
»ett allmänneligt nationale concilium», hvarpå man ju äfven hade den aflidne
konungens löfte. Af de ständer, som samlades för att ledsaga Johan III:s
kvarlefvor till deras första hvilostad, slottskyrkan i Stockholm, behandlades
alla dessa frågor, mer och mindre i sammanhang, utan att den ena låter
skilja sig från den andra. Uti hufvudstaden hade efter hand infunnit sig
representanter för adeln, ett antal prestman1) — professorerna vid kollegiet
nämnas särskildt — och dessutom ombud från Stockholm samt andra »sjö-
och uppstäder», vare sig desse kommit för att öfvervara bisättningen eller
af annan anledning. 2)
Som vanligt, följdes sammanträdet i Stockholm af förhandlingar i lands¬
orten. Sådana hade redan egt rum i dec. 1592. Till Tomasmessomarknaden
utskickades rådsherrar och andra medlemmar af adeln för att underrätta
allmogen (närmast, synes det, i Mälarstäderna), att hertigen och rådet öfver¬
tagit regeringen, samt för att inhämta dess mening i afseende på myntets
kurs.3) Måhända var det närmast för sistnämnda fråga, som köpstads-
männen vid nyåret samlades i Stockholm.
Med Stockholms borgerskap hade hertigen meddelat sig den 17 decem¬
ber. Då voro borgmästare och råd samt menigheten uppkallade på slottet
i »store ryssesalen». Dit inträdde hertigen med några af riksens råd, herr
Erik Gostafsson, herr Claes Bielke, herr Benkt Ribbing, herr Göstaf Ga¬
brielsson, herr Göstaf Björnsson och herr Jören Posse, hvarpå hertigen i ett
’) Kallelsebref till biskop Olof i Vesterås är infördt i hertig Karls registratur 1592
fol. 278 v. under den oriktiga dateringen 2g dec.; tr. af Bergius bland bilagorna till
Carl IX:s Rimkrönika under den 9 dec.
2) Enligt ceremonielet vid Johan III:s bisättning (Riksarkivet) deltogo i »processen*
borgmästare och råd, om blott från Stockholm, nämnes icke.
3) Fullmakt för herr Gustaf Gabrielsson till Fiholm och Jören Posse till Gammels¬
torp till Enköpings marknad af den 19 dec. 1592. undertecknad af hertig Karl samt
Claus Bielke, Bänkt Ribbing, Gustaf Gabrielsson, Göstaf Björnsson och Jören Påse bl.
hertig Karls koncept. Till Vesterås och Nyköping utskickades också underhandlare.
Jfr äfven hertigens registratur för året.
Riksdagsakter lil. j
2
1593
tal underrättade de närvarande, att enär konungen vore frånvarande, hertig
Johan ett barn och »jagh den tridie efter arfsrätten» till regeringen, hade han
på konungens i Polen och »den yngre herrens» vägnar med rådets råd och
samtycke »tagit sig regementet opå», »och vill hålle eder vidh Gudz rene
ordh, lagh och rätt, framfarne Sverigis konungers gifne privilegier, och vill
näst Gudz tilhielp sampt de gode herrer riksens rådh rnedh migh och jagh
medh them regementet så förestå, som vi thed för Gudh alzmechtigh vele
antsvara, till thes k. V:de i Polen sielf um regementet bestellendes varder».
Han förmanade borgerskapet vidare att afställa alla oroligheter, tackade
dem i den aflidne konungens namn, att de varit honom trogne, och för¬
säkrade att denne varit »ved fullt uppsåt till sinnes att tala med dem samt
alla riksens ständer och sjelf bestält om riksens och sine egne ärender».
Och gaf på samma gång hertigen »handel och vandel fri» (Stockholms
stads tankebok 1592—97 fol. 56 i Rådhusarkivet).
Omedelbart efter sin ankomst till Stockholm väckte hertig Karl jämte
mycket annat fråga dels om ett prestmöte för att få den liturgiska striden
afgjord, dels om allmän riksdag. Det heter härom i några af hertigen till
riksråden framstälda punkter (hertig Karls registratur 1592 fol. 243 mellan
två skrifvelser daterade den 19 nov.):
Till thet förste at efter her til uti någre år häfver varit någen
skilachtighet uti religionen, synnerligen om then liturgia, som utgången
är, om icke rådeligit vore, at presterne måtte kalles tilhope och sig
ther om förene, at uti kirkerne både om lärdom och ceremonier motte
hålles enighet, dermed då betenkes kunde anten liturgien vore till at
gille och vedertage eller afstelle och nederleggie.
Til thet ottende. Om icke råd vore, at en almennelig riksdag
motte hålles, på hvad tid och stad thet skal beramet blifve?
Rådets betänkande finnes bevaradt i afskrift i Uppsala univ.-bibliotek
(Handl, till Sveriges polit. historia 1592—1600 ur Cederhjelmska sami.).
På förevarande punkter svarades följande:
Riksens rådz svar på the puncter som
den högborne furste och herre hertigh
Carl häfver them förestelle latid. Datum
den 21 novemb. år 1592.
Till den förste punct om religionen synes the gode herrer hans
f. N. gode rådh och välmeningh udi den måtte aldelis godh och nyttig
vare, att presterskaped motte komrne tilhope och sigh om den forene,
dogh att thett mätte ske framdelis, när lägligere tidh der till gifves
kan, än som nu är. Och synes them på h. f. N. högre betenkiende
och förbättringh, att ded samqvemd allerbest ske kunne, när kon. M:tz,
salig och höglofligh [i] åminnelse hos Gudh alzmechtig, begrafning ske
skall. Thess förinnen kan och då komme bref ifrån k. M:t i Pålandh,
ther af the tilleventyrs kunne få orsak till att tale sigh emellen om
fore:ne religion, effter då måste komme hit ther till både biskoper,
prelater och prester af alt riket; så äred och dem udi så måtte till
mindre omkostned och besväringh, och dessförinnen måge the mässe
1593
3
och predike och aldelis effter ded sätt, som udi saligh och högloflig
ihugkommelse konungh Gustaffs tidh varit häfver, såsom och högstbe:te
vår allernådigste konungh thett och nu för någon tidh seden bevilli-
gede, att ingen till den messeordningh och ceremonier skulle tvinged
blifve.
Om den almenlige riksdag, som af nöden synes vare att hålles
skall, såsom och när högbe:te salige k. M. jordfärd hålles schall, ther
om kunne de ännu icke något vist beslutte, för än som budh kommer
tilbake igen. ifrå k. M. udi Påland.
Den sista december egde konung Johans bisättning rum, och från de
två följande veckornas öfverläggningar eger man några handlingar kvar.
Presterskapets böneskrift till hertig Karl öfverlemnad 1593 den 3 1
januari.
Samtida afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med på¬
skriften: »Presterskapsens supplication till hertig Carl i Stocholm
öfverantvardat den 3 januarii 93».
Högborne furste, nådig:te herre, e. f. N. skall vår underdånige och
tropligtige tienest altid på thed ödmiukeligaste och rettrådeligaste vara
redebogen. Nådig:te furste, e. f. N. häfver uthan tvifvel nochsamligen
öfvervegit, huru mykit thet är af nöden, att then mykla split och
oenighet, som fast i long tid her i vårt kere fädernesland, thett Gud
bettre, om religionen varit häfver, samt the margfaldelige och stora
förargelser, som med uppenbara affall, ovisshet uti läran, ungdomsens
förförelse, capittels och scholers försvagande, gode mens förtryk, collegii
förstöring och församblingenes förnämbligaste friheters nederkufvande
sampt andre sådana ordninger, sig medeltid ther igenom hafva för¬
orsakat, motte igenom Gudz nådige hielp en sinnom afskafes och en
beständig och gudelig enighet igen uprettas. Och efther icke är till
förmodandes, att antingen thenna besveringer i sig sielf förfalla eller
fulkomligh enighet annorlunda än uti itt alment, christeligit och fritt
inrikes mothe lagligen kan åstadkommas, utan fast mere är till be-
frugtande, att om itt sådant mothe, imedan ännu tid och legenhet är,
icke blifver hollit, kunne i framtiden igenom infalna umstender sig
mykit verre och förargeligare tilldraga, än hertill skedt är; teslikes
efther thet att, såsom vi fattige men uppå vårt kals vegne för Gudz
namps aros, väre åhörares, sampt vår egen och vår eftherkommandes
evige salighetz och vårt käre fäderneslands gemene nyttos skull, kennom
oss pligtige vara, med Gudz nådige bistond, efther förmögenheten för¬
samblingenes brister hele, tillstundande farligheter förekomme och then
förra enigheten igen stadfesta; så äre vi och utaf hiertat, hvar i sin
4
1593
stad, till att oss uti thetta heliga, nyttiga och nödiga verket bruka
låthe på thet underdånigste, troligaste och rettrådeligaste vellvilligen
redebogne; och endtligen efther vi samptligen om e. f. N. icke allenast
äre uti en underdåningh (!) tillförsyn, utan och med mykin hugnat
hafva förnummit e. f. N. om thenna saken hafva ett högt, alvarligit
och gudeligit betenkiande och utaf infödd förstelig ynnest nådeligen
sielf vara bevågen till att thetta cristeliga verket fliteligen fordra, hvar¬
före äre vi, fattige men, på vår och gemene församblinghs vegnar till
e. f. N. på thet underdånigste och ödmiukeligaste bönfalne, att e. f. N.
theste ytterligare och mere, thes högre Gud then alzvoldigeste e. f.
N. satt och större magt och legenhet nu gifvidt häfver, värdes nåde¬
ligen förhielpa, att ett sådana christeligit mothe, ju förre, ju bettre, ther
beqvemligast kan falla, må varda beramat, och att vi fattige men, för
än vi åttskillies, mågom nogon förvissning om tiden och rummet be¬
komma. Sådane e. f. Nådz höge och gudelige vårdnat om Gudz för-
sambling varder Gud then alzmegtigeste e. f. N. vedergellendes, uti
hvilkens gudomlige beskerm e. f. N. sampt thet hele furstelige hus
och vårdnat vi fatige men underdånigen och ödmiukeligen velom
håfve befallet.
Beslutet om prestmötet hänföres af J. A. Messenius (Hist. om orsak,
tili oenigheten mellan k. Sigismund och hertig Karl) och efter honom af
Werving tvifvelsutan oriktigt till den 31 dec.’) och det tal de låta hertigen
vid detta tillfälle hålla till rådet är säkerligen diktadt. I sitt kalendarium för
1593 har hertigen under den 3 jan. antecknat: »talede jagh medh riksens rådh
åm ett mötte, såm ske skulle medh presterskappet åm enighett i religionen».
Hertig Karls och riksens råds förening om regeringen. Stockholm
1593 den 8 januari.
1.
2 Riksens råds försäkran.
Hert. Karls registratur 1593 P. III fol. 1 jämfördt med 1) en
samtida afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med påskrift
af Sten Baners hand: »viss copia af alles väre samptlige riksens
rådz försäkring moth h. f. N. hertig Carl, hvilken af h. f. N.
blef annamed och menige ridderskaped och adelen i Stokholm
föreläsen ten 8 januarii a:o 93» (här sign. B); 2) en afskrift i en
kopiebok fordom tillhörig Jören Posse till Hellekis (sign. C), nu i
Riksarkivet, med följande rubrik: »riksens rådz försäkring, som de
håfve gifvit- hertig Carl strax effter konung Jahans dödhelige af¬
gång. Datum Stockholm 9 januarii anno 1593» med tillägget
»änndogh de giorded nödigt och fast annorlunde än hertigen ded
') Sannolikt beror uppgiften på missuppfattning af ett uttryck i den af berättel-
serna om mötet, som Messenius närmast följt (jfr sid. 40).
1593
5
ville håfve». Försäkringen trycktes i skriften »Fulkommelige skal
och rättmätige orsaker» (1607). Afvikelserna äro, med undantag
af dateringen, obetydande, i det endast enstaka ord äro förbi¬
gångna.
Vi efterskrefne Sverigis rikes rådh gore härmedh vetterligit, at
effter Gud then alzmechtigeste af sin gudomlige försyn häfver genom
den lekamblige döden kallet af thenne jemmerdal, mödesamma och
sorgfulla verld then stormechtige etc. her Jahan then tridie, Sveriges
Göthes och Vendes fordom konnung, storfurste till Findland, Carelen,
Våzskipethin och Ingermanland i Ryssland och öfver the Ester i
Lifland [hertigh], vår allernådigste herre och konnung, hvars siäl Gud
värdiges evinnerligen hugsvale och medh alle cristrogne på then yterste
daghen kråppen till en hugneligh och ärefull upståndelse mildeligen
upväckie, och then stormechtige etc. her Sigismundus konnung i Pålen etc.
Sveriges rikes närmeste arffurste, hyllede och tilkommande konung,
icke är här sielf personligh tilstädes; derföre häfver then högborne
furste och herre her Carl Sveriges rikes arffurste, hertigh till Söder¬
manland etc., vår nådige herre, såsom den der i arfföreningen efter
k. Mari i Pålen och then konglige linie, så och then unge högborne
furste hertigh Jahan, näst är till regeringen, för thenne tidz lägenhet
skuld för nödigt och rådhsampt achtet sampt medh oss af riksens rådh
att taghe sigh före nu uthi högberie k. Mariz i Påland frånvare om
riksens högnödige och vichtige saker, högberie k. Mari och riket till
trohet, gagn och godhe, förordne och beställe: så lofve vi för den
skuld och härmedh tilsäije uthi thetta öpne brefs krafft, att lika som
högberie furste är riksens arffurste, alt så vele och vi uthi k. Mariz i
Påland frånvaru och den unge herres omyndighe år kenne h. f. N. för
den förnemste nu i regeringen här i riket, hvilken vi till högberie k.
Mariz och riksens gagn och bäste all tilbörlig trogen rättrådighet,
ödmiucht, äre, vyrdning och velvilligh tienst bevise vele, doch den
edh, trohet och lydno, som vi och alle ständer högstberie k. Mari uthi
Pålen såsom Sveriges arfkonung och den konglige linie äre medh
förbundne, oförkrencht. Så vele vi och nest och sampt medh högberie
f. N. hertigh Carl oss derom troligen beflithe riksens saker bådhe hvad
then rätte cristelige religion, effter den Ausburgiske confession, till adt
endrechteligen vidh macht holla, teslikest och hvad Sverigis lagh och
riksens friheter och privilegier fordre och kräfie medh sådane åhåge
och tilbörligh trohet effter vårt bäste och yterste förstånd förestå, som
vi kunne vetta och besinne h. k. Mari i Pålen nyttigt och till godhe,
så och vårt käre fädernesrike, dess stender och trogne undersåther till
velferd och bäste både i andelige och lekamlige motte lende kan, så¬
som vi först för Gudh, h. k. Mari och alle riksens stender medh Gudz
nådige tilhielp tryggeligen vele till svars vare. Och såsom h. f. N.
häfver lofvat och tilsagt uthi riksens saker eller thet som regerningen
6
1593
angå kan inthet vele företaghe eller af enskildt rådh besluthe, vårt
trogne rådh och samtyckie föruthan, såsom och at oss må vara frit
och tillåthet tale och rådhe uthan något mishagh thet som oss effter
vårt tilbetrodde kall och edh ägner och bör at gore: så håfve och vi
like så der emot lofvet och tilsagt, att vi uthi riksens vichtige saker
och thet som riket och regeringen kan angå inthet vele oss företage
eller af enskildt rådh besluthe, h. f. N. rådh, höghe betenkiande och
samptyckie föruthan. Hvad som och uthi h. k. Madz i Pålens fråvaru
nu uthi så motte medh högbe:te f. N. och vårt samptlige rådh och
frivillige beslut blifver samptycht och giordt, thet vele vi alle för en
och en för alle nu och i tilkommande tidher bestå och försvare, hvar
så kan fordredt och begäret blifve, effter som h. f. N. sigh emot oss
och vi uthi like motte oss härmedh förschrifvit och uthlofvet håfve,
dåch såsom förbe:t är, at alt skal högbe:te k. Ma:t i Pålen till trogen
hand och riket till gagn och godho hollet blifve. Att vi thette för-
be:te på vår side [troligen] och uthan all arghelist holle och effter-
komme vele, håfve vi thetta bref medh egne händer underskrifvidt och
förseglet. [Actum Stockholm den 8 januarii anno 93. «]
Nils Gyldenstiern Erich Göstafson Hogenskildt Bielke^
Gustaf Banner Erich Sparre Claes Bielke Sten Banner
Ture Bielke Erich Abrahamson Bencht Ribbing
Gustaff Gabrielson Giöstaff Biörnson Jören Påsse c
a) Tillagdt efter B. Registraturet har i rubriken: Datum Stocholm den 7 januarii
dr 1393. C har Actum Stockholm 9 januarii anno 1593. b) Hogenskild Bielkes namn
saknas i 1607 års tryck, c) B upptager icke namnen. Registraturet har dem i annan
ordning.
2.
3 Hertig Karls försäkring.
/
Hertig Karls registratur 1593 P. III fol. 2 med rubrikdateringen:
»Datum Stocholm den 8 jamsarii år 1593», jämfördt med registra¬
turet för samma år P. I fol. 5 (sign. B) samt en afskrift i Jören
Posses anförda kopiebok, som öfverensstämmer med registraturet
P. III, hvars text sålunda torde få anses som den definitiva.
Afvikelserna mellan de båda registraturtexterna anföras efteråt.
Vi Karl etc. gore vetterligit, at effter Gudh alzmechtig af sin
gudomligh försyn häfver egenom then lekamlige döden kalledt af
thenne jemmerdal den stormechtige etc. her Jahan then tridie Sverigis
Göthes och Vendes fordom konnung etc. vår elskeligh käre her broder,
hvars siäll Gudh värdigas innerligen hugsvale och medh alla christ-
trogne på then yterste daghen kroppen till en hugneligh och ärefull
upståndelse mildeligen upväckie; och konungsligidt Värde i Pålen, som
1593
7
efter arfföreningen then näste till cronan och regementeta icke är här
sielf tilstädes till at kunna bestella om the högnödighe och vårdande
riksens saker, som efter thenne tidz lägenhet förefalle; så är och then
högborne furste hertigh Jahan ännu ung och ett barn, som inthet för¬
stånd om någen regering hafva kan: derföre håfve vH såsom -then
efter arfföreningen, näst efter högbe:te konungligidt Värde i Pålen och
then unge herren, är[e] then förnemste och arftagne till regeringen b här
i riket, som och, Gudi thess lof, till ålder och förstånd kommin är,
tagit oss före sampt medh riksens rådh uthi högbe:te konungsk Värde
i Pålens frånvaru och then unge herres omyndige år om riksens hög¬
nödighe och vichtige saker högbe:te k. Värde och Sveriges rike e till
gagn och gode att förordne och bestelle och förthenskuld lofve och
tilsäije vi härmedh och uthi thetta vårt öpne brefs krafft att vi sampt
medh välbe:te herrer och gode män vele oss beflite, at hvar och en
skal först vidh Gudz rene och klare ordh effter d den Ausburgiske con-
fession, d så och Sveriges beskrifne lagh och riksens*; privilegier och
frihether hollén och försvaredt blifve, efter som hvar och en uthi
sitt stånd kan vara berättiget till/ teslikest riksens saker medh sådane
åhåge och flit medh/ sampt velbe:te riksens rådh/ förestå och regere,
som vi af bäste förstånd kunne vette och besinne k.g Värde i Pålen
nyttigt och til godhe och riksens ständer och undersåther til välferd
och bäste både uthi andeligh och lekamligh motto lende kan, såsom
vi för Gudh, högbe:te k. Värde och alle riksens stender vele nest Gudz
tilhielp tryggeligen till svars vara. Och såsom vi uthi riksens saker
inthet vele oss företage eller af enskildt rådh besluthe, medh mindre
riksens rådh skal derom veterligen vare och vi samptligen derom be-
sluthedt och samptycht håfve, så håfve och velbe:te herrer tilsagdt, at
the icke heller någre saker och handlingar, som riket angå, vele en¬
skildt^ företaghe, oss oveterligen och uthan vårt samptyckie och be-
villing, såsom* och at välbe:te godhe männ af rådedt skal vara frit
tillathet tale och rådhe uthan något mishagh thed som them till theras
tilbetrodde kall och edz vägne ägner och bör at gore. * Hvad som
och i så motto medh vårt och theras frivillige^ rådh blifver samptycht,
beslutedt och giordt, det vele vi och samptligen holle der öfvert både
nu/ och i tilkommande tider och ther näst alle för en och en för
alle bestå och försvare, hvar så kan framdeles fordredt och begäredt
blifve, efter» som vi här medh oss och välbe:te herrer sigh förskrifvit
och uthlofvet håfve. Doch såsom förbe:t är, at alt skal h. k. Värde i
Påland till trogen hand och riket til gagn och godhe hollet blifve.»
At vi på vår side thette så troligen efterkomme vele, håfve vi thette
bref medh eghen hand underskrifvidt och försegle låtidt. Gifvit och
skrifvit [Stockholm then 8 januarii år 93.»]
a) regeringen B. b) vi efter riksens rddz begären, såsom vi och efter arfförenin¬
gen näst högbe:te — — unge herre äre then — — till regementet B. c) och Sveriges
rike saknas B. d) efter — confession saknas B. e) och the privilegier och friheter
8
159.3
blifve, som hvar och en uthi sit stand efterlatne och bebrefvede äre och hvar och en kan
vare berättiget till B. f) medh—radh saknas B. g) högbe:te k. B. h) ennskildt saknas
B. i) såsom — gore saknas B. k) frivillige saknas B. /) uthöfver att stadigt och
oryggeligen skall hållit blifve både nu B. m) effter som valbe:te herrer emot oss sigh
förskrifvit och utlåfvet håfve B. n) Registraturet III har här endast orden ut supra.
Såväl Registraturet I som Posses kopiebok har dateringen 8 januari.
Den 6 januari hade hertigen påmint rådet om den förening, som skulle
göras mellan dem ( Alinneszedel för rådet» i hertig Karls registr. P. I fol. 3 v.).
Enligt sin almanacksanteckning talade hertigen den 7 jan. med riksens råd
om den förskrifning de skulle göra honom.
Af ingendera försäkringen kände Runell något original. I afseende på
riksens råds finnes följande supplik bevarad med påteckningen: »7 janu. a:o
93 in arce a nobis omnibus a consiliis» (Riksdagsakta i Riksarkivet):
Högborne furste nådige herre, nest vår ödmiuke och välvillige
tienst etc. sände vi nu e. f. N. hermed ödmiukeligen til honde den
förskrifning, som e. f. N. af os efter denne tidz lägenhet begäred
häfver, hvilken vi efter e. f. N. vilie lagad och fogad håfve, så mycked
os häfver vared mögeligit och os kan stå tilgörendes. Förse os för ten
skuldh ödmiukeligen såsom och på thet tienstligeste bidie, att e. f. N.
vil sig dette nådeligen behage lathe och håfve os i den sak med yter-
mere förändring förskoned, ty sådant kan ske e. f. N. sielf så väl som
os kan vare betenkeligit, och äre vi altidh e. f. N. med all tilbörlig väl¬
villig tienst och ödmiucht vederrede.
Det i registraturet P. I. införda formuläret af hertigens försäkran torde
få anses representera ett första utkast. Bland riksdagsakta (förr i Tidö-
samlingen) finnes en likalydande kopia med påskrift: »innlagt af h. Carl
Sture, Lubbert Kawer, Per Ryning, Sven Elefsonn och Michil Olofson de?i
y januarii år 1593.»
Ett tidigare förslag till försäkran för riksens råd finnes likaledes bland
Riksdagsakta i Riksarkivet i tvänne exemplar, det ena med ett par rättelser
af Hog. Bielke, i ena kanten skadadt, hvarföre det behöft i ett par fall
kompletteras efter det andra, en för öfrigt dålig afskrift, som tillhört Tidö-
samlingen och har en påskrift af Axel Oxenstiernas hand: »Riksens rådz.
bref, uthi hvilket the bekenne h. f. N:de för riksens regent i k. M:ts från-
vare. -An. 92 in decemb.» Förslaget innehåller följande afvikelser:
Vi efterschrefne — — Sigismundus konung til Polen etc. Sverikes
närmäste arffurste och tilkommende konung, v. a. n. h., som efther
arfföreningen then näste til cronon och regerningen, icke är här sielf
tilstädes till att kunne beställe om the högnödige och vårdende riksens
saker, som efther thenne tidz legenhet förefalle, så är och högbe:te
k. M:tz käre broder etc. hertig Jahan lithen och ung och ingen reger-
ning ännu förestå kan; derföre håfve vi för nödigt och rådsampt achtet,
såsom vi och ödmiukeligen begäredt håfve, att then högborne etc. här
Karl etc. v. n. f. och h. som then näst högbe:te k. M. i Pålen och
vår nåd. unge furste riksens arffurste och till regementedt här uthi
riket arftagin är, ville sampt med oss af riksens rådh tage sig rege¬
mentet till, anseendes att både arfföreningen sådant medgifver och thett
1593
9
tilförende skedt är, såsom then tidh sal. k. Erich hade achtedt sig ått
Engeland, då blef högbe:te sal. k. M:t förordnet till att förestå rikedt i
k. Erichs frånvare; teslikis förmäler och sal. k. M:tz testemente nu
nyligist i Gudi afsompned, att högbe:te hertig Carl bör näst kon. V.
i Polen vare förmyndere, hvilket allene icke bör förståes om then unge
furste, uthan och, ther legenheterne så fordrede, öfver helle riked, och
althenstund h. f. N. både schrifteligen så vell som mundtligen uttlofvet
häfver sådant uthi hög:te k. M:t i Pålens frånvare och then unge
herres omyndige år om riksens högnödige och vichtige saker, h. k. M:t
i Polen och rikedt til gagn och gode, med oss att förordne och beställe,
så lofve förthenskuld och härmed tilsäije vi uthi thette vårt öpne brefs
kraft vid vår christelig tro, äre och saningh, att vi udi h. k. M:tz i
Pålens frånvare velle hålle och bekenne h. f. N. för vår regent, h. f.
N. skade och förderf hielpe till att hindre och afvärie och oss i alle
måtte med rådh och gerninger så emot h. f. N. förhålle, som trogne,
uprichtige svenske män emot theres regent skyldige och plichtige äre,
och thär näst sampt med högbe:te h. f. N. oss om riksens saker tro¬
ligen beflithe, så att hvar och en må blifve vid Gudz rene, klare och
saliggörande ordh öfver hele riked, såsom thett udi v. a. n. frami,
konungs sal. h. faders k. Göstafs höglofl. i åminnelse sidste regements
tid udi riked häfver hållit varit, såsom och vid Sverigis beschrefne lag
och the privilegier, stadger och friheter holle och försvare, som hvar
och en udi sitt stand efftherlatid och bebrefved är, och vid thett hvar
och en kan vare berettigedt; theslikis rikens saker med sådana åhåga
och mögeligh flit efther vår ytterste och bäste förstånd före stå, som
vi kunne vette och besinne högbe:te k. M. i Polen nyttige och till
velbehag, så och vårt käre fädernäsrike, dess ständer och trogne under-
såter til välfärd och beste både i andelig och lekammelig måtte lende kan,
såsom vi först för Gud, högbe:te k. M. i Polen och alle rikens ständer
med Gudz tilhielp tryggeligen velle til svars vare. Och såsom h. f. N.
häfver lofvet och tilsagt uthi riksens vichtige saker inthet velle före¬
tage eller af endtskyldt rådh beslute, vårt trogne rådh och samptyckie
föruthan och oss ther om må vitterligit vare, så — — thett som rikedt
angår — — vitterligit vare. Hvad som och då udi så måthe medh
h. f. N. och vårt samptlige rådh blifver samtycht, besluthet och giort,
thett velle vi och alle för en och en för alle bestå och försvare, hvar
der på framdelis kan fordret och begäret blifve, efther som hög:te
h. f. N. sig emot oss och vi uthi like måtte oss i thette brefs krafft
emott h. f. N. förschrifvit och uthlofvet håfve. Doch hållit
blifve. At vi på vår side thette för:ne så troligen hålle och efter-
komme velle, håfve vi thette bref med egne händer underschrifvit och
försegledt. Gifvit på Stockholm etc.
Enligt en kalendarii-anteckning talade hertigen den 7 jan. med adeln,
»dogh blef upskuttet» till den 8:de.
IO
1593
4 Adelns utan råds svar på hertig Karls framställning. 1593 den 8
januari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med på¬
skriften: »Adelens svar opå vår n. furstes tael medh them 8
januarii 93.»
Högborne furste, nådige herre, uthaf e. f. N. håfve vi ödmiuke-
ligen förnummidt, för hvad orsaker e. f. N. sampt the gode herrer
riksens rådh håfve udi konung:e M:tz i Polens frånvaro, som Sveriges
rikes uthvalde konung är, så och udi högborne furstes hertig Jahans
unge och omyndige år taget sigh regeringen före udi thette vårt käre
fädernesland, och thernäst oss till vår edh och trohet emoth högbemelte
konung:e Ma:t i Polen förmant, der hos och uthlofvet att vende högste
flit före, att thette högloflige konungerike måtte blifve af thette möde-
same krigh förlåsset, så och videre tilkenne gifvet om thett präste-
möte, som nu i Upsala till then sidzte februarii beramedt är, och uth¬
lofvet styrkie och förhielpe, att Gudz rene ord effter thenn Ausburgiske
confession hos oss måtte blifve prediket, lärt och förkunnedt; så och
att hvart stånd ved Sveriges lagh, theres gamble privilegier, frihet
och frelse blifve måtte: för hvilket e. f. N. sampt the gode herres
trogne umsorg och vordnet e. f. N. vi ödmiukeligen och the gode
herrer venlig betacke och önske af Gudh then alzmechtigste, att han
genom sin helige ande them regere och theres hierta uplyse ville, som
till thet prästemöthe hällede varde, att der något fruchtsamt måtte
blifve uthrättet med enhelligt samtycke. Och hvad i så motte effter
then Ausburgiske confession der kan rättvisligen, läron och riket till
bistond, betenkt, samtyckt och gillet blifva, ville vi oss samptligen
vid hålla.
Hvad thett nådige lyffte om friden belanger, bidie vi samptligen
och önskie, att man the gode medel optenkie måtte, att vårt käre
fädernesland af thett longlige kriget uthan thess skada och för-
vitelse måtte förlåsset blifve. Den edh, hylning och trohet, såsom vi
kon. Ma:t i Polen, vår allernådigste herre och konung, så och Sveriges
rike svorit och lofvet håfve, vele vi, som trogne svenske män egner
och bör, så hålle, som vi för Gud, högbe:te kon. M:t, e. f. N. och
menige riksens stender ansvare vele.
Och effter e. f. N. näst konung:e M:t i Polen och hans k. M:tz
afföde så och then unge fursten till cronon näst äre, så bekenne vi
och e. f. N. för then förnämste udi then regeringen e. f. N. sigh medh
riksens rådh företagit håfve, låthe oss aldeles och der med nöije, ville
och rätte oss effter the bref och föreninger oss blefve föreläsne och
oss i ingen måtte der ifrån afsyndra uthan så emoth e. f. N. och the
gode herrer riksens rådh udi k. M:tz i Polens frånvaro och udi the
1593
saker, som kan lända hans kon. M:t och Sveriges rike till gagn och
gode, med all tilbörlig trogen rättrådighet, ödmiucht, äre, vyrdning
och velvillig tienst aldeles förholle som erlige svenske män, den edh
och trohet oförkrenkt, som vi kon. M:t i Polen med förbundne äre.
Och der något vrongvisligit af någre lättferdige om thenne regeringen
blifver uthsprit, vele vi ingen tro der till stella, uthan äre aldeles udi
den gode förhopning, att e. f. N. med riksens råd hielpe vid macht
hålle Sveriges lagh och hvart stånd ved theres privilegier, gamble
friheter och frelse. Der emoth vele vi så her effter som här till effter
ytterste förmögenhet afvärie Sveriges rike och thess höge öfverhetz
skade och förderf, ödmiukeligen bidiendes, att e. f. N. sampt the gode
herrer riksens rådh samfelt hvars och ens långlige och trogne tienst
betenkie ville, thett,vi e. f. N. ödmiukeligen ombetro, och bidie ödmiu¬
keligen at e. f. N. vill vare oss för en gunstig och nådig herre och
furste, latendes väre legenheter altid till thett bäste vare befaledt.
Menige Sveriges rikes adel och
ridderskap uthan rådz församblede
den 8 januarii anno 1593.
Adelns utan råds försäkran till hertig Karl. 5
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med på¬
skriften: »öfverantvardet af her Arfvid Gostafson».
Vi effterschrefne Sverigis rikis adel och ridderschap uthen rådz,
som nu thenne tidh her i Stockholm håfve församblede varit, gore her
medh allom kunnigt och vitterligit, ath efther Gudh thenn alzmech-
tigiste af sin guddommelige försyn häfver genom thenn lekammelige
dödhen kallet af thenne jemmerdal och sorgefulle verlden thenn stor-
mechtigiste högborne furste och herre her Johan thenn tridie Sveriges
Göthes och Venndes etc. fordom konung etc., hvars siel Gudh alzmech-
tig verdiges evinnerligen hugsvale och medh alle christrogne på thenn
ytterste dagen kroppen til en hugnelig och ärefull upstånndelse milde¬
ligen upvecke; och thenn stormechtigiste etc. her Sigismundus, konung
til Polen etc., Sverigis rikis arffurste, hyllede och tilkommende konung
vår nådigiste herre, icke är her i rikit sielf personligen tilstädis til att
regere och bestelle om the högnödige riksens ärender, som nu effter
thenne tidz lägenhet förefalle: derföre häfver thenn högborne furste
och herre her Carl Sverigis rikis arffurste hertig til Sudermannelandh,
Närickc och Vermelannd etc. vår nådige herre för nödigt och råd-
sampt achtedt sampt medh riksens rådh att tage sig före udi högstbe:te
kong:e Ma:tz i Polens fråvare om riksens vichtige saker, högstbe:te
kong:e Ma:t til trohet, gagn och gode, att fordre och bestelle. Och
meden h. f. N:de, näst kong:e Ma:t i Polen etc. och h. k. Madz af-
12
1593
födhe, så och thenn unge fursten, är thenn näste til cronon och rege¬
ringen her i rikit och h. f. Nide medh velbeite gode herrer häfver
utlofvet att vele styrke och förhielpe til, att vi först och fremst alle
skole vidh Gudz clare och rene ordh efther thenn Augsburgisk con-
fession, så och hvart stånnd vidh Sverigis lag, theris gamble privilegier
och friheter holdne och försvarede blifve, och elliest alle riksens saker
medh sådene åhoge och flit förestå, såsom h. f. N. kann besinne högst-
beite k. Mait i Polen nyttigt och vårt fädernes rike och alle dess stän¬
der och trogne unndersåther til velferd och bäste bådhe i andelighe
och lekammelige motte lännde kan, för hvilkit h. f. Nides och the
gode herrers trogne omsorg och vårdnet h. f. Nide vi ödmiukeligen
och velbeite gode herrer vennligen och fliteligen betacke; så lofve vi
förthenskuldh her medh och udi thette vårt öpne brefs krafft, att vi
vele bekenne hans f. Nide för thenn förnempste udi regeringen och
aldelis vel lathe åttnöije och rette efther thenn förening, som hans f.
Nide medh riksens rådh och velbeite gode herrer medh h. f. Nide
giort håfve, och oss udi ingen motte ther ifrå afsönndre, uthen så emott
h. f. Nide udhi kongie Maitz i Pålens fråvare och udi the saker, som
kann lenndhe högstbeite kongie Mait och Sverigis rike til gagn och
godhe, medh all ödmiukt, tilbörlig trogen rättrådighet, äre, vyrdning
och velvilligh tienst aldelis så förholle, som erlige svenske män ägner
och bör, denn edh och trohet oförkräncht, som vi kongie Mait i Pålen
medh förbundne äre. Hvad som udi kongie Maitz i Pålens fråvare
både i religions saker och [o:af?] menige presterskapet betenncht och
efifther Gudz rena ordh samptycht och gillet blifver och elliest i andre
motte medh högbeite hans f. Nides och velbeite gode herrers samptlige
besluth blifver samptycht och giort, som kommer öfver ens medh vårt
christelige samvet, edh och trohet, ther vele vi och blifve vedh och
hielpe til att försvare, ehvar så kan framdelis fordret och begäret blifve.
Att vi tet så på väre sidhe obrotzligen holle och efftherkomme vele,
håfve vi thette samptligen och hvar för sigh underskrifvit och förseglet.
Huruvida denna försäkran verkligen försetts med underskrifter och be¬
seglats, kan ej nu afgöras. Något original var ej kändt för Runell. Den
förefaller närmast blott som en omredigering af n. 4.
Den 9 jan. talade hertigen enligt anteckning i sitt kalendarium med köp-
stadsmännen: »blef och upskuttet till andre dagen».
1593
13
Köpstadsmännens framställning till hertig Karl och riksens råd 6
med anledning af deras spörsmål. 1593 den 10 januari.
Hertig Karls registratur 1593 P. III fol. 2 v. med följande
rubrik: »Städemes lykönskning och tacksäijelse till f. N. hertigh
Carl sampt riksens rådh för then faderlige omsorgh och åhåge,
som h. f. N. sampt theras viter hafva om Sveriges rikes och
cronones undersåther nu, emedhan h. k. Mit, som nermeste arf¬
konung är till Sveriges crono, sielf icke är här tilstädes, och
altidh haft hafva; item och om myntedt, huru ther om blifva
skall. Datum Stocholm den 10 januarii år 1593».
Stocholms borgers sampt the andre upstäders uthskickede
samfellige underdånige svar på the spörsmåll, som den hög-
borne furste hertigh Carl sampt the edle och välborne herrer
riksens rådh oss förestelt håfve.
Til thed förste hugne och tröste vi oss ther vedh, medhan hög¬
beite vår n. förste sampt riksens högvise rådh såsom riksens ledhe-
mother, edlinger och väre käre fäder håfve sigh efter thenna sorgelige
tidz lägenhet förenet och samsätt om regeringen, til dess then stor-
mechtigite konnung Sigismundus i Pålen, som efter arfföreningen är vår
rätte arfkonnung, um regementhet vidare bestellandes varder, och be-
tacke vi ödmiucheligen then alzvåldige Gud för sådane samdrechtigt
rådh och enighet. Förty vi hafvom af väre städers gamble handlingar
och förfarenhethen nogsampt förnummedt, huru väll Sverigis rike häfver
fordom varidt rägeret, när riksens rådh håfve sinne emilian så och
medh riksens konnungar eller föreståndare varidt endrechtig i rådh och
gerning, och huru farligit och skadeligit thef häfver varit, när the håfve
varidt skilachtige och stemplet then ene emot then andre för än lithen
värdzlige äre eller timelig nytte skuld, den doch snarliga försvinner.
Hvad den ordningen tilkommer, som nu medh myntet giordt är,
och huru hvart slags mynt, efter som thed är i sigh sielft gott till,
efter thenne tidz lägenhet skul [oiskall?] upbäres och uthgifves, ded
tyckes oss och nyttight och gott at vara, och vele vi, så mykit oss är
möieligit, beflite oss, at thed må hollet varde och den villo och oord¬
ning, som varedt häfver, motte komma i bettre lagh igen. Men uthi
framtiden, när Gud teckes riket kommer till fridh och bättre förmögen¬
het igen, vår nådige öfverhet teckes låthe förbättre mynthedt efter
ded korn och skrodh, som ded för otta eller tio år sedan, så och för
32 år sedhan var, stelle vi uthi öfverhethenes nådige högvise beten-
kiende och till sielfve tidhen. Förty ju bättre mynt, ju bättre köp,
efter som årsvexten och tilföringen kommer. Thed som i sigh sielft
godt är, thet sätter sigh sielft och thef elskar man. Så gör man medh
14
1593
den penningen, ther man i ålderdomen eller barnen, som efter lefve,
välnäs (!) kunne köpa brödh före.
Item om ordningen skal kunna hollas och komma till stadga igen
medh mynthed, så vill vara af nöden, at thed skaddige vexlerid af-
skafves, som häfver varidt en förderfveligh svepanoth och sopeqvast
öfver landet, förty genom ded skaddige medel, ther medh månge,
besynnerligen the enfallige, varde bedragne, så och myntz förändring
är Sveriges almoga på tiugu tu är två resor kommin på armodh, och
aller mest nu på tu år görandes, ther ingen köpman ehuru viseligen
han häfver sedt sigh före, häfver han licqväl blefvet bedragen och
kommet till achters. Ja månge äre kompne uthu all sin handel och
näring och lickvel varder oss fattige männ tilmätet, at vi äre vållandes
till dyr tidh och at mynthed häfver varidt förachtedt: der om låthe
vi Gudh alzmechtigh döme och måghe vexlerne och någre af them,
som om penningerne rådt håfve och viste, huru dhe uthi hvarie giut-
ning och smekning förvärredes, kennes där vedh, förty the håfve satt
oss köpet, och the håfve haft tilfälle at blifva rike, ja, medh menighe
mans skade. Doch ve varde de rikedomer, som genom sådane skade-
lige medel och monge tusende menniskiors skade och suckan samman¬
komma, the måste sådane träfnet håfve, såsom takgräset om hethe
sommaren förtvinner. Summa, godt är godt och förer godt medh sigh,
sölfver är sölfver och blifver vyrdt efter sitt värdh, käpper är käpper
och blifver achtedt i sitt värd, och är sådane myntsens förändring ett
land eller rike en skaddige pestilentzie, ther dyr tidh, oenighet, fattig¬
dom ja myckin oredhe afkommer, men godt mynt häfver medh sigh
[godh?] tidh, mykin tilföring och mykit annedt godt. Doch, Gud bättre,
ded longlige krigh kan och vare en orsack till detta skaddige företa¬
gande at mynthed blef så mykidt förvärredt. När godzet söker efter
penningen, ded är godt tekn, men ther penningen farer lätandes efter
godzet, ded är ondt tekn. Ach, herre Gud, hielp oss til fridh, om
sedan mynthed stöde stillet på någre år eller och myntes småt mynt
och godt mynt, at thenne store oordning motte komma i godt lagh
igen. Dedt är några af oss hendt på denne resen, tå vi begärede
härberge af bonden om qvellen eller någodt til köps, att han häfver
frågat, hvad mynt vi betale medh, antingen gammalt mynt eller Vellem
de Viks mynt, som de ded kallede: thed ville de icke håfve. Thetta
förbe:de begäre vi ödmjukeligen at thed må bothes, sammaledes att
vi måghe niuthe Sveriges lagh och väre privilegier och hvart stånd och
kall motte blifva innan för sin hegnet och sökie der hvar sin näring
och ingen förhindre annen sin bärning, såsom then osäden mykit op-
kommin är.
Alt thette vi fattige män på väre så och väre medbårgares vägne
ödmiukeligen och underdånligen begäre, och at e. f. N. sampt e. her-
lighether alle vele thetta vårt ringa betenkiande och svar låtha sigh
nådigst och gunsteligen behage, och at handel och vandel motte vara
1593
15
fri och uthan tvång, såsom en tidh long varit häfver, och så mykit
som efter thenne tidz lägenhet möijeligit är botha the brister och fel
som bothes kunne, att thet, så mykit i olagh kommet är, motte någor¬
ledes komma i godt lagh igen. Actum ut supra.
Redan den 21 dec. 1592 hade herr Erik Gostafsson och herr Claes Bielke
af rådet, hofmarsken Hans Åkesson, Axel Ryning samt sekreteraren Oluf Sver¬
kersson haft menigheten i Stockholm till tals på rådstugan, där herr Erik
Gostafsson fört ordet och underrättat, att hertig Karl med riksens råds råd
bestämt huru myntet skulle gälla man och man emellan, hvarå sedan ett
mandat skulle utgå (Stockholms stads tänkebok 1592—97 fol. 57 i Rådhus¬
arkivet).
Öppet bref om myntet utfärdadt af hertig Karl och riksens råd. 7
Stockholm 1593 den 12 januari.
Samtida tryck (patent) i Riksarkivet, jämfördt med en afskrift
i registraturet 1593 P. III fol. 7 v. (här sign. B). De flesta olik¬
heterna oväsentliga eller blott af ortografisk art.
Vi Carl medh Gudz nådhe Sverigis rikes arffurste hertigh til
Sudermannelandh, Närike och Vermelandh och vi eftherschrefne Sverigis
rikis rådh tilbiude edher oss elskelige, andelighe och världzlighe, ädle
och oädle, inländske, fremmende, borgere och köpmän, bönder och
gemene man vår synnerlighe benägenhet, venligh helsen och alt gott
tilförene medh Gudh alzmechtigh och vele edher alle sampt och synner-
lighen nådhelighen och venlighen icke förhålle, at efther som edher
väl vetterligit är, hvad oordning, som på någhen tidh varit häfver medh
myntet, så at bådhe uthi sälliende och köpende är then orede upkom-
men, at thet nu på sidhlychten är blefvet förachtet och hvar man
häfver såldt och köpt fyredubbelt dyrere och högre all ting, än thet
tilförene gullidt häfver, oachtede the monge åtskilelighe påbudz bref,
som ther om äre af prentet uthgångne, och ändoch uthi samme bref
giordes then förtröstning, at thet ringere myntet skulle framdeles in¬
löses igen för bättre mynt och för thet värde, som thet sembre myntet
först blef uthgifvit före, såsom thet och uthi cronones ingäld uthi skatt,
afredt, täll och andre uthlager blef för fult och gildt opburedt, så
håfve doch undersåterne thet icke velet achte, uthan thet sielfve van-
vyrdet, såsom förbemält är. Therföre på thet förbe:de oordning må
afskaffet varde och all ting komme i bättre skick och lagh igen, så
håfve vi samptlighen för nyttigt och rådhesampt achtet, såsom och
allrede af borgemester och rådh här i Stockholm sampt andre siö- och
upstädher, som nu här tilstädhes varit håfve, samtyckt och bejakedt är,
at uthi alt köp och skifte skal här efther således hålledt blifve, nempn-
ligen at ett treggie markestycke, som är slagidt anno etc. 90, skal
i6
1593
galle aderton öre gott mynt, och ett tveggie markestycke af samme
åretal tolf öre, och ett markestycke på samme år sex öre gott mynt;
sammeledes af the tveggie markestycker och halfve marker, som uthi
thette näst förledne år etc. 92 äre blefne slagne, skole tveggie marke-
stycken gå och gälle tolf öre och halfve marken tre öre, men af the
markestycker så och klippinger, som äre förmyntede på the forledne
år 91 och 92, skole hvar klipping eller markestycke uthgifves och
opbäres för två öre; uthi like måtte schole och the två öres stycker,
som blefve slagne på thet år etc. 91, gälle en godh half öre, och thesse
nye halförer, som nu nylighen äre myntede blefne, skole gälle en godh
gammel fyrick, och alt gammelt mynt alt intil anno etc. 90 gå och gälle
för fult, för thet värde, som thet blef slagidt opå, thet är fyre mark
på en daler, uthi alt köp och bythe. Men emot en slagen riksdaler
skal räknes af förbe:te gammelt mynt trettie sex öre och icke högre.
Uthi like måtte vele vi och här medh håfve lyst och stadget, at thet
gull, som nu uthi sidste åren myntet blef, skal gälle, som här efther
förmält är, nempnlighen ett stycke gull, som slagidt är på fyretie otte
mark, skal gälle trettie sex mark emot thet gamle och godhe myntet;
sammeledes ett stycke gull om tiugu fyre mark skal här efther gälle
aderton mark, och ett stycke gull om tolf mark skal gälle nie mark;
item ett stycke gull om sex mark skal gälle fyre och en half mark
och til thet sidste ett stycke gull om tre mark skal gälle aderton öre
emot thet gamble myntet räcknedt. Och ther emot igen skal all
handel och vandel efther laghen vare fri, och alt förköp såsom och
vexel, som här til bådhe af en och annen är mykit brukedt vordet,
aldeles vare aflyst och förbudet, och then ther medh beslagen blifver
håfve förbrutit godzet och penningerne och ther til bothe fyretie
mark, så ofte thet sker. Hvarföre vi här medh och uthi thette öpne
brefs kraft vele allom, uthi hvadh standh the vare kunne, högre eller
nidrigere, inländske och uthländske, som här uthi riket handle och
köpenskap drifve, nådhelighen, flitelighen och alfvarlighen, såsom och
venlighen förmanet och budit håfve, vidh then trohet som the k. M:t
etc. i Pålen, Sverigis rikes närmeste arfkonung, vår elskelighe käre her
brodher och vår allernådigeste konung, och nu uthi h. k. M:tz fråvare
oss på Sverigis crones vägne skyldige och plichtighe äre, at the anname
och opbäre förbe:de mynt uthi thet värde thet nu satt och förkunnet
är. Och allthenstund myntet nu således är jenkadt och läghet och
här efther blifve skal, så at thet blifver ostraffelighit, så skole och alle
vare förtenkte« at handle hvar medh then andre rättvisligen, rede-
lighen och tilbörlighen, så at både thet äldre och sidermere mynt
blifver vidh thes rätte värde, som thet här uthi thette öpne brefs kraft
påbudit är, bådhe i köpende och sälliende, uthi mark, öre och ortig,
såsom förre varit häfver, och varerne icke så stegres, såsom nu på
någhre få näst förledne äU skedt är, icke heller någhen fördriste sigh
at vedersake heller förskiute myntet hvart efther sitt värd, antingen i
1593
O
köp heller betalninger, uthan thet, som thet nu satt är, för fult hvar
af annen opbäre och annamme, så frampt hvar någher fördrister sigh
thet vanvyrde eller taghe mere på en daler^ än som förbe:t är, dhå
skal then samme förste rese håfve förbrutidt penningerne och godzet,
som han handler medh, och bothe 40 4, andre resen tveggie 40 4. och
tridie rese alt thet han ägherV Vele och förthenskuld håfve befaledt
alle befalningsmän, både på landzbygden och i städherne, såsom och
borgemester och rådh i köpstädherne, at the håfve grann och nöghe
opseende hvar i sin stadh, at thenne ordning måtte obråtzlighen hållen
och af ingen öfverträdt varde vidh thet straff, som förbe:t är. Thes-
likest skole förbe:te befalningsmän och serdeles alle tållnere på thet aller
fliteligeste opseende håfve uthi alle städher, at icke någhet mynt uth-
fördt varder af riket, anten hemlighen eller elliest, så frampt the vele
undvike tilbörlighit straff.« Så skal och här medh alfvarlighen vare
förbudet, at ingen, som icke häfver borgere rättighet, skal blifve
liggiendes vidh bergslagen til at prånge och mångle antingen i en eller
annen landzende, vidhere än som laghen och privilegierne eftherlate.
Hvem thet gör och blifver medh beslagen, håfve förbrutedt godzet,
som han handler medh. Hvar på alle the, som i befalningen äre, ett
tilbörlighit inseende håfve skole, så väl i thette som i alt thette för-
screfne. Ther hvar och en häfver sigh fulkomlighen at efther rätte.
Datum Stockholm then 12 januarii anno etc. 1593.
Under vårt furstlighe secret och våre insegel
CAROLUS
Niels Gyllenstierne Erich Gustafson Hogenschildt Bielke
Gustaf Banner Erich Sparre Claus Bielke
Sten Banner Ture Bielke Erich Abrahamsson
Benkt Ribbing Gustaf Gabrielsson Gustaf Biörnsson
Jören Pose
a) B tillägger sä väll bönder soni köpstadzmänn. b) B tillägger: och synnerligen i
the?ina vinther, sedan mynthcd blef lyst. c) B tillägger: eller och högre stegrar sina
var er. d) B tillägger: och ferde resan uthan alle näder till lifvet straffadt blifva,
é) B tillägger: och the som thed uttföre vele, icke allenast miste myntedt, uthan och allt
annadt godz, sorn the hafva medh färe.
Riksdagsakter III.
2
i8
1593
8 Biskopar, capitulares och prester kallas till ett möte i Uppsala.
Stockholm 1593 i januari.
Hertig Karls registratur 1593 P. I fol. 6 under rubriken: »Bref
til mester Jacob biscop uthi Skara at han på then tid, som
föresatt är, vil begifve sig till Upsala. Af Stocholm then 9
januarii», jämfördt med en vårdslös afskrift bland Riksdagsakta i
Riksarkivet (ursprungligen från Tidösamlingen och med påskrift
af Axel Oxenstierna, här sign. B), med en afskrift i registraturet
1593 P. III fol. 2 v. under rubriken: »Til biskoppeme i riket om
prästemöthet. Actum Stocholm den 10 januarii 93» (sign. C)
samt med en afskrift i en Linköpings stiftsbibliotek tillhörig hand¬
skrift i 4:0 (T. 136), förut tryckt i tysk öfversättning hos Nettel¬
bladt, Schwedische Bibliothec IV, s. 98 (sign. D).
Vår synnerlige gunst och nådige villie" med Gudh [tilförende^].
Ider är väl vitterligit, m. Jacob," hvadh skilachtighet, som opå någen
tidh häfver varit med lare och ceremonier uthi kyrkerne her i riket.
Så efter presterskapet, som her håfve varit tilstädes, när k. M:tz salig
och christelig i åminnelses vår elskelige käre her broders lik är burit
uthur thet rum, thet häfver stået, och nidh i slotzkyrkicn, d håfve
ödmiukeligen supliceret oss till och underdånligen begäret," at thet
motte komme till it frit samptael presterskapet emillen bådhe om
sådanne kyrkieseder och andre nödige saker, som i församblingene
kunne nyttige vare, til at öfverväge och betenkie; och meden oss
sampt medh the godhe herrer i riksens rådh häfver/ sådant syntz
nödigt och rådsampt vare, på thet at enighet bådhe i lärdom och
kyrkieseder öfver hele riket vare motte: derföre är nu af oss sampt
riksens radh/ och the af clerkeriet, som häfver her varit tilstädes, så
beslutet och samptyckt, at the förnempste och lärdeste af presterskapet
i riket skole komme tilsammen uthi Upsala then 25 februarii nest-
kommende,? och förnembligest sigh samptyckie [oisamsettie'''] och
förene om thesse efterme punchter, nembligen om lären. om ceremonier
i gemen, om godh ordning* och disciplin och om erchiebiscops och
lydhebiscopsval. Är fördenskuldh vår sampt riksens rådz nådige villie
och begeren, at I med capitulares och prousterne sampt någre prester
af hvart häret, efter som thet är stort til, och helst the lärdeste och
skickeligeste, begifve idher tiU för:de tidh til Upsala och förde saker
med the andre godhe män, som då tilstädes komme, at förhandle,
dermed görendes thet som then christelige försambling och vart fäder-
nesrike sker till nytto och välfärd och oss til synnerligit behagh. Gud
idher befalendes. Af Stocholm then 9 januarii år etc. 93.1
a) vår nådige gunst och synnerlige vilie B. b) Tillagdt efter B. C, D. c) Sa äfven
C; B bischop Niels. D NN. ' d) stadzkyrkion D (Nettelbladt: Stadtkirché). e)suppli¬
cera och ödmincheligen begärt B. C. /) häfver — radh saknas C. g) ncst till korn-
1593
19
mende B. h) Rättadt efter B, C, D. /) gerning C. k) mot B, C, D. /) Samma datum
har D; af Stocholm, ut supra C; Af Stockholm den 17 januarii anno iggS B. D-har föl¬
jande notis vidfogad: kommit ifra Mariesiadh then 7 februarii och uthsendt på samma
dagh ifra Karlstadh till Arfvika then g (/) februarii. — B har följande underskrifter:
Carolus, Clas Bielke (2 gånger), Erik Gostafsson, Honskill Bielke, Sten Baner, Ture
Bielke, Gostaf Baner, Erich Sparre, Bencht Ribbing, Gostaf Biörson, jorgen Posse.
Några till andra samhällsklasser stälda kallelsebref äro icke kända. —
Till detta »prestemöte» uppsköts bl. a. frågan om återbesättande af ett prest¬
gäll i Vestergötland, hvarom tvist hade uppkommit (hertig Karl till capitu¬
lares i Skara d. 10 jan. 1593, registr. 1593 P. I fol. 6 v.).
Om mötets organisation och uppgifter öfverlade rådet ytterligare med
hertigen. Den 13 jan. aflät sålunda det förra ett långt betänkande i många
punkter angående en mängd inre förhållanden. Främst bland dessa står
följande (Hog. Bielkes Sami. I fol. 51 i Uppsala univ.-bibliotek):
Nogre punchter hos denn högborne furste hertig Carl
att förspörie, om hvilke riksens rådz betenkende korteligen
forfatted äre på h. f. N. behag och förbettring. Actum 13
januarii år 1593.
Till dett förste belangende dett prestemöthe, som beramed är,
synes de gode herrer, att tre heller fyre af riksens rådh måtthe vare
der tilstädes. Flere kunne och föge behöfves, eij heller häfver tidh
der till. Af andre stand kann och vare onödigt, effther dett vill och
vare dem oläglig för denn store förtärning skull. Och effter kann ske
ibland presterskapedt finnes någre, som till eventyrs vele, ded mann
doch icke förhoppes, sträckie denn reformationn lengre änn skäliged
heller på denne tidh nyttigt vare kann, och alle förandringer, synnerlig
i religionen, äre farlige och förargelige, derföre nu vore rådeliged, att
denn [o:dem] i det nembste ett skäligt mål måtthe förestelt varde,
nemligen det som i konung Giöstaffs sidste och i konung Jahans förste
regementz tidh anno etc 72 häfver samtycht, vedertaget och brukliget
varedt, hvilket till att öfverträde dem icke heller lettelige skulle blifve
effterlatedt.
Hertigen svarade därpå den 14 jan. och i afseende på första punkten
följande (registraturet 1593 P. I fol. 12 v.):
Högborne forsris hertig Carls svar på thet som riksens
rådh håfve schrifteligen latidt hans f. N:d rådfråge om.
Actum Stokholm then 14 januarii år etc. 93.
Om prestemötet, i Upsala är beramat, är h. f. N:ds mening, at
icke allene the fyre af rådet, som the gode herrer nempdt håfve, utan
och så monge af rådet, som kunne förhanden vare, och elliest alle af
adel, som ther nest boendes äre, motte komme ther tilstädes. Men
at föresettie clerkeriedt mål, huru vidt the gå skole uti religionssaken,
det kan icke väl ske, så frampt thet skal vare it frit samptael, doch
at the blifve förmante, at alt sachtmodeligen och skickeligen motte tilgå.
20
1593
Mötets sammansättning kan härmed anses ha blifvit bestämd. Tanken
på en allmän riksdag hade fått förfalla, i fall meningen någonsin varit att
kombinera densamma med prestmötet. Förhandlingarna mellan hertigen och
rådet fortsattes i öfrigt till slutet af månaden i form af växlade skriftliga
betänkanden. Det gälde bland mycket annat äfven rättskipningens ordnande,
och ett första utkast gjordes till den stora rättegångsordinantian af den 20
mars. Denna första ordning är införd i hertig Karls registratur P. III. Det
är dock föga troligt, att densamma hunnit leda till någon påföljd, innan
det större mandatet utkom. Vidare öfverlades om konstitutionerna i Kalmar
1587 (»det latiniske bref i Calmar stelt var»), hvilka hertigen, ehuru de blifvit
»kasserade och ogillade», önskade att rådet skulle öfverse, för den händelse
de skulle innehålla något nyttigt och användbart.
Förhandlingar i landsorten.
För att underrätta allmogen om Stockholmsmötets resultat, uppmana
den till trohet mot konung Sigismund och hörsamhet mot den anordnade
interimsregeringen samt för att skipa rätt, om så behöfdes, affärdades några
af rådet och adeln till olika landsorter, och vintermarknaderna erbjödo dem
tillfälle att utföra dessa uppdrag. Viktigast var den förhandling hertig Karl
själf höll med den i Uppsala till distingen församlade menigheten. Vid den
tiden hade Sigismunds bref af den 17 dec. 1592 anländt, i hvilket han, innan
ännu underrättelsen om konung Johans död inlupit, för denna händelse bad
hertigen och rådet tillsvidare öfvertaga regeringen. Detta bref kunde sålunda
delgifvas folket åtminstone i Uppsala. ')
Den 11 jan. utfärdades fullmakt för herr Erik Abrahamsson 'Leijon¬
hufvud] till Ekeberga, herr Jören Posse till Hellekis och herr Erik Gabriels¬
son [Oxenstierna] till Eka att begifva sig i ofvannämnda syfte till tjugonde-
dagsmarknaden i Enköping; kreditivet (registraturet 1593 P. I fol. 8 v.) är
stäldt till »andelige och verldzlige, borgere och gemene almoge», som vid
nämnda tillfälle samlades. Till Henriksmessan i Örebro affärdades den 14
jan. herr Karl Sture och sekreteraren Nils Jönsson. Först den 15 febr.
fingo Jören Eriksson [Ulfsparre] till Öjerid, Anders Olufsson [Oxehufvud] till
Uddetorp och Arvid Svan till Kåltorp liknande uppdrag till borgerskapet i
Nylödöse. De hade dock möjligen tidigare utfört samma uppdrag annor¬
städes i Vestergötland. Enligt A. J. Messenius sändes herr Axel Bielke
och Ture Rosengren till Östergötland (Linköping och Norrköping), Christofer
Andersson [Gyllengrip] och Måns Eriksson [Ulfsparre] till Småland (Eksjö).
Werving upptager desamma med uteslutande af ombuden till Östergötland.
I registraturen upptagas de icke. Ett af dessa [P. II fol. 2] uppgifver där¬
emot, att Per Ribbing skulle underhandla med allmogen i Småland om
myntet och annat; hans uppdrag torde dock i sådant fall ha gällt Tiohärad.
I ett betänkande till rådet den 20 jan. (registr. 1593 P. I fol. 16 v.) talar
hertigen också om beskickningar »i alla landsändar», på samma gång han
föreslår, att dessa äfven skulle underhandla med allmogen om en hjelp i
penningar med afseende på den osäkra ställningen till Ryssland, hvilket dock
') Skrifvelsen hade enligt uppgift anländt den 31 jan. I skriften »Fulkommelige
skäl» står visserligen rj jan., men det är i ett Riksarkivets exemplar rättadt till den .?/
jan., hvilket också stämmer med hertigens uttryck i ett bref till konungen den 11 febr.,
att han »i dessa dagar» fått detsamma.
1593
21
rådet afstyrkte, isynnerhet emedan det var »första resan», efter konung Johans
död, som det skulle »handlas med menigheten och allmogen».
Instruktion för de till tjugondedagsmarknaden i Enköping utskickade. 9
Stockholm 1593 den 11 januari.
Hertig Karls registratur 1593 P. 1 fol. 9.
Minnes zedel för the edle velborne och välbördige her
Erich Abrahamson til Ekeberga, her Jören Posse till Hellekis
och her Erich Gabrielson till Eka, hvad the förnembligest i
Eneköpings marchnet nestkommende tiugunde dag förkunne
och förhandle skole. Actum Stocholm then 11 januarii 93.
Först at efter som tilförende i nest förlidne Tomesmesse marchnet
blef talet och förhandlet medh the godhe män, som då på then tid
der tilstädes vore, och begäret at the ville ihugkomme then trohet,
som the hvar i sin stadh äre k. M:t i Pålen medh förbundne, såsom
then efter arfföreningen nest och en hyllet konung är til thette rike,
så skole och velbe:te godhe herrer ännu i like måtho thet samma gore
medh flitig förmaning, at hvar i sin stadh sådant öfverväge och be-
tenkie vele med sådanna sät, som ther till tiäner.
Thernest efter k. M:t i Pålen sielf her i riket icke tilstädes är at
bestelle om the nödige saker, som nu på thenne tidh behöfves och
h. f. N:d hertig Carl etc. fördenskuld sampt med riksens råd håfve
tagit sigh regeringen före i h. k. M:tz fråvare och then unge herres
hertig Jahans omyndige år at bestelle; derföre skole och velberte godhe
herrer förmane samptlige menige man, som ther tilstädes komme, at
the bevise h. f. N:d hertig Carl och riksens radh hörsamhet och lydno
uthi hvad del, som the samptligen till k. M:tz i Pålens och menige
riksens beste biudendes och befalendes varder, såsom och ther hos
them förmane, at the icke vele stelle tro och låfven till någet lösachtigt
tael, som i landet kan utsprides anthen om h. f, N. eller velbe:te herrer
i riksens rådh eller elliest, uthi hurudane måtho som thet helst ske kan.
Till thet tridie tilsigie at hög:te h. f. N:d och riksens rådh vele
hälle hvar och en först vidh Gudz clare, rene och oförfalskede ordh
och seden vid sådanna friheter, som bådhe adel, prester, borgere, bön¬
der och menige almoghe bådhe efter Sverigis lagh och elliest efter
uthgifne privilegier bör försvarede blifve.
Till thet fjerde förmelle, at all handel och vandel både i köpende
och sebende skall vare fri, doch med then förmaningh, at althenstund
myntet nu efter menige köpstadzmäns åstunden och begären är satt
uthi thet värde, som thet gott är och gelle skall, efter gamble penin-
ger tilrechnendes, om hvilket värde thet prentede mandat ther skall
22
1593
oppenbarligen opläsit och förkunnet blifve, at hvar och en fördenskuld
skal vare förtenkt at handle och köpslage medh hvar annen redeligen
och tilbörligen och icke någen fördriste sigh upsettie sit godz, såsom
her till skedt är, dy hvilken som thet gör skall icke mindre sträf vare
undergifven än then. som icke vill opbäre myntet uthi thet värde och
för så fult, som thet nu satt och ordnet är.
Till thet fempte at om någre saker och klagemål förefalle kunne,
dä skole velbe:te godhe män them optage och hvar och en förhielpe
til thet, som lagh och rett kan vare. Datum ut supra.
Herr Karl Sture och sekreteraren Nils Jönsson, som den 14 januari
skickades »förnämligast» till Henriksmessan i Örebro, skulle följa samma
instruktion, med undantag däraf att början ändrades på följande sätt (anf.
st. fol. 9 v.):
Till thet förste efter k. M:t i Pålen, som then efter arfföreningen
then neste är til cronon och regeringen her i Sverige, icke är her sielf
tilstädes at bestelle om the nödige saker, som nu på thenne tidh be-
höfves, och f. N:d hertig Carl etc. fördenskuldh sampt med riksens
radh håfve tagit sigh regeringen före i h. k. M:tz frånvare och then
unge herres hertig Jahans omyndige år at bestelle; derföre skall vel-
be:te her Carl förmane samptlige menige man, som ther tilstädes
komme, at the bevise h. f. N:d hertig Carl och riksens rådh hörsam¬
het och lydne uti hvad del, som the samptligen til k. M:tz i Pålens
och menige riksens beste etc. (jfr sid. 21 r. 26).
10 Hertig Karls framställning vid distingsmarknaden i Uppsala. 1593
den 6 februari.
Hertig Karls registratur 1593 P. I fol. 27 v.
Thesse efter:ne punchter äre af högborne furste och herre
her Karl Sverigis rikis arffurste hertig till Sudermanneland,
Näriche och Vermeland etc. för almogen förkunnede i Distings
marknedt uthi Upsala then 6 februarii år 93.
Till thet förste at efter Gud alzmechtig af sin guddomlige försyn
häfver af thenne jemmerdal genuin döden kallat then stormechtige
högborne furste och herre her Jahan then tridie Sverigis, Göthis och
Vendis fordom konung, hvars siel Gud verdiges hos sig behålle, och
k. M:t i Pålen, som then neste är til riket, icke är nu her sielf til¬
städes, derföre häfver h. f. N:d hertig Carl etc. både efter k. M:t i
Pålens begären och såsom then elliest efter arfföreningen nest h. k. M.
och then unge herre hertig Jahan etc. är arftagin til cronon, tagit sig
före om riksens saker at bestelle, det h. f. N:d med all flit och åhåghe
gore vill, efter som h. f. Nid kan tänkie at thet kan lende Sverigis
rike, h. f. N:ds käre fädernesland till välfärd och godhe både i ande-
1593
23
lige och timelige måtho och såsom h. f. N:d thet för Gud och alle
riksens stender med trygdt samvett vil och kan vare til svars.
Thernest förman tes almogen til trohet emot k. M. i Pålen och
til hörsamhet och lydne emot h. f. N:d i k. M:tz i Pålens fråvare, och
ther med läses k. M:tz i Pålens bref till h. f. N:d, therutinnen af h. f.
N:d varder begäret, at h. f. N:d ville lathe sig värde om k. M:tz i
Pålens beste i h. k. M:tz fråvare.
Till thet tridie gafs tilkenne hvad flit, som uti sal. hög:te k. M:tz
lifstid giort är så vel i nest förlidne sommer som på åtskilielige tider
tilförende, at thet hade måt komme til frid med Ryssen, men så häfver
doch Ryssen altid med falskhet omgåt och all lidelig fridzmedel af-
slagit, såsom och i sommers skedde, ther Rydzen då med fager ord
oppehölt thett svenske krigsfolket och så på sidstone slogh all handel
uth, ändoch h. f. N:d häfver fåt then kundskap, at thet nu är på god
väg, at förmodeligit thet nest Gudz tillhielp kan komme til gott be-
sluth, och efter k. M. i Pålen häfver bedit och förmanet h. f. N:d at
gore sin flit, thet h. k. M. motte finne it fridsampt kongerike för sig,
när h. k. M. komme hem igen, så vill och h. f. N:d så her efter, som
h. f. N:d tilförende giort häfver, all mögelig flit tilvände, at frid och
enighet så väl her inrikis på alle sider som elliest med dhess fiender
blifve motte.
Till thet fierde tilsades, at hvar och en skulle blifve hållen vid
Gudz clare och rene ord, desslikis Sverigis lagh och gifne privilegier.
Till thet fempte efter opå någre år häfver någen skilachtighet
varit uti kyrkierne bådhe om lärdom och ceremonier, derföre lät h. f.
N:d förstå, at the förnempste af presterskapet uthaf alle stift öfver
hele riket vore til sammeli kallede till then 25 februarii nest stundende
at hålle it frit consilium her i Upsala til at samsettie och förene sig
bådhe om kyrkie seder och lärdom i alle troenes artickler, der vid
seden hvar och en motte vette sig med it frit samvett at hålle och
tänkie till at försvara.
Till thet siette blef förkunnet, at al handel och vandel skulle vara
fri med then förmaning ther hos, at hvar och en skulle tänkie til at
handle lagligen och redeligen med hvar annan.
Till thet siuende lät h. f. N:d och förstå, at alle köpsvenner, som
gifve skott i städerne och icke äre besitne borgere eller drage all
stadzens tunge som andre, skulle efter then dagh icke vare tillätet
at handle vid bergslagerne eller annerstedes videre än i then stad the
gore theris skott, vid tilbörligit sträf.
Till thet ottende efter the norlendske städer sker stor hinder i
theris handel för the landzköpmän, som her till håfve dragit omkring
hos almogen ther i landzänden och opköpt hvad varur, sorn hos them
häfver vankat, derföre blef förbudet at samme landz köpmän icke
mere skulle tilstädies drifve någen handel, uthan the som köpslage
ville skulle flöttie in i städerne.
24
1593
Till thet nionde så vardt och förbudit at ingen, thet vare sigh
adel eller oädel, skulle fördriste sig drifve någen handel vid bergslagerne
eller håfve ther någre drenger liggende, med mindre han vore besittin
borgere i någen stadh, och när the utsende sine drenger, skulle the
lathe them håfve bevis med sig under stadzens incigle, at the vore
visse i theris ärender, elliest kunde hende at mongen för någen lithen
vinst under sit nampn bekende then för sin tiänere, som doch icke vore.
Till thet tionde vardt och förbudet och tilsagdt, at ingen skulle
håfve sine drenger liggende i Norlanden at köpslage på landzbygden,
utan the som tit uth handle ville, skulle köpslage med Norlendske
städerne. Funnes någen, som handlede på landzbygden, den skulle Nor¬
lendske borgere håfve macht at qvarsettie med thet godz, han hade
med färe.
Till thet ellefte efter som allom väl häfver vitterligit varit, hvad
oordning, som på någen tidh varit häfver med myntet, sä at både uti
selliende och köpende är den orede opkommen, at thet nu på sid-
stone af alle riksens undersåter emot k. M:tz mandat och förbud är
blefvet förachtet, derföre häfver h. f. N:d med riksens råd varit för¬
orsakat at afsettie samme mynte och lathe thet slå i staden igen, som
bettre är, och på thet at hvar och en må vette, huru hvart slags
mynte för sig skall her efter gå och gelle, derföre är it opet prentet
mandat utgångit, som då på kyrkien och rådhuset opslagit blef, ther
efter hvar och en skulle vette sig efter rette.
Till thet sidste blef och tilsagt, at hvar någre klagemåls saker
kunne förhanden vare, då skulle der om gifves tilkenne, sä ville h. f.
N:d förordne någre herrer af riksens råd och andre gode män, som
der om skulle förhöre, och derföre motte the late sig finne på råd¬
huset morgonen der efter, sä skulle hvar och en vederfaras hvad lag
och ret kunne medgifve.
11 Fullmakt för Jören Eriksson till Öjerid m. fl. att underhandla med
allmogen i Lödöse. Väsby 1593 den 15 februari.
Hertig Karls registratur 1593 P. I fol. 39 under rubriken:
Öpet bref för Jören Erichson til Öijerid, Anders Olufson til
Uddetorp, Claes Anderson til Fröslunda och Arfvid Svan til
Kaltorp at handla med almogen ther nidre om hörsamhet och
lydne. Af Vesby then 15 [februarii 1593]».
Vi Karl etc. tilbiude ider trogne undersåter alle, borgmestere,
rådmän och menige borgerskap i Nylöse vår nådige villie med Gud
tilförende och lathe ider her med nådeligen förnimme, at efter thet
Gud alzmechtig af sin guddomlige försyn häfver kallat af thenne jem¬
merdal och sorgelige verlden k. M:t vår elskelige käre her broder,
1593
25
hvars siel Gud alzmechtig verdiges hos sig behålle och kroppen på
then ytterste dagen med alle christrogne mildeligen opveckie, och k.
M. i Pålen, som efter arfföreningen then neste är till cronon och rege¬
mentet her i riket, icke är her sielf tilstädes til at bestelle om riksens
högnödige och vårdande saker, som efter thenne tidz lägenhet förefalle
kunne; så är och then unge herre hertig Jahan etc. ännu it barn, der¬
före håfve vi både efter k. M:t i Pålens begären, såsom och then nest
h. k. M:t och h. k. M:tz broder arftagne äre til riket, tagit oss rege¬
ringen före i hög:te k. M:t i Pålens fråvare och then unge herres
omyndige år at förestå, om hvilken vi nest Gudz guddomlige tilhielp
vele oss med sådann flit och åhåge värde lathe, som vi kunne tänkie
vårt käre fädernesland må lende til välfärd och beste både i andelige
och lekamlighe måtho, och såsom vi thet för Gud och alle riksens
stender med it trygt samvett vele och kunne til svars vare.
Vele fördenskuld håfve ider, godhe män och trogne undersåther,
alle nådeligen förmanet, at I bevise oss i högbe:te k. M:tz i Pålens
fråvare all hörsamhet och lydne, såsom ärlige och oprichtige svenske
män ägner och boer i alle måtho, och hvad såsom oss elskelige edle
välborne och välbördige Jören Erichson til Öijerid, Anders Olufson til
Uddetorp, Claes Anderson til Fröslunda och Arfvid Svan til Kåltorp,
som öfver Vestergötland förordnede äre, efter var betalning och till
menige riksens gagn och beste med ider handlendes och befalendes
varder, at I ther till lathe ider välvillige och hörsamme befinne, såsom
och i like måtho emot idre förmän, borgmestere i staden, så at hvad
the efter befalningh och till menighetenes beste tilsigendes varde, det
vare sigh med kyrkiebygning eller annet, som staden till nytte och
gode lände kan, må och troligen och välvilligen efterkommit blifve och
elliest inbördes uti enighet lefve och ider förhålle, der med bevisendes
thet ider trohet och plicht kräfver och oss sker til behag, så och thet
ider sielfve kan lende till välfärd och beste i alle måtho. Gud ider
samptligen och synnerligen nådeligen befalendes. Af Vesby then 15
febr. år etc. 93.
Vid denna tidpunkt var det ock som sekreteraren Oluf Sverkersson
affärdades till Polen. Instruktionen för honom är daterad Uppsala den 10
febr. (Tr. i »Fullkommelige skäl och rättmätige orsaker») och ur densamma
må följande om mötet i Uppsala anföras:
Till thet ottende så skal för: de Oluf Sverkerson vette ödmiuke-
ligen gifve tilkenne, at efter riksens stenders almenne och enhellige
begären är them blefvet bevilget at hålle en synodum uti Upsala nu
om nestkommende fastelagen synnerligen til at samsettie sig om alle
religionssaker så och erchiebiscops och flere bispers val, förmodendes
h. k. M:t lather sig sådant behage och hvad då med enheligit röst och
rädh samptyckt blifver hans k. M:t thet och framdelis uti sin konung-
lige croning med segell och bref stadfester.
2 6
1593
Förhandlingar i Uppsala.
Ombuden för presterskapet samlades i Uppsala i slutet af februari.
Närvarande voro 4 biskopar, medlemmarne af Uppsala domkapitel och pro-
fessorerne samt ett stort antal prestmän. Redan den 26 febr. antecknades
de, som då hunnit anlända. Den officiella förteckningen på presterna, sådan
den är bevarad (se sid. 78), upptager 306 namn, biskoparnes inräknade,
men torde ej vara alldeles fullständig. ') I allmänhet hade utsetts capitu-
lares, prostar, stadspastorer, rektorer samt ett antal kyrkoherdar från landet.
Endast för Uppsala och Stockholm upptager listan ombud för det lägre prester¬
skapet. Stiften voro mycket ojämnt representerade: för Uppsala stift upp¬
tagas sålunda 154, för hertigdömet 51, för Vesterås stift 35, för Linköpings
29, för Skara 15, för Åbo 13, för Vexiö endast 9. Det antydes äfven (jfr
not. 1) närvaron af andra prester, hvilka dock icke torde fått taga del i
öfverläggning irna och besluten.
Af riksråden hade flertalet kommit, åtminstone 8 eller 9;2) de deltogo
i sammankomsterna. — Af adeln namngifvas i olika berättelser sammanlagdt
6 eller 7, men endast en af dem har undertecknat hufvudbrefvet. Det ha där¬
emot tre andra gjort, Karl Gustafsson [Stenbock], Per Jonsson [Lilliesparrej,
Jören Posse Nilsson. Af desse ankom Karl Gustafsson först den 13 mars från
Finland (anteckning af hertig Karl i kalendariet för 1593); om de två andra
har man inga upplysningar. En och annan af adeln uppträdde under mötets
sammankomster, och antagligen har antalet adelsmän varit något större. —
Hertig Karl själf ankom till Uppsala från Gripsholm den 27 febr.3)
Äfven från en och annan stad hade utskickade kommit, men såsom
ordinarie mötesdeltagare kunna dessa svårligen betraktas, och af dem, som
undertecknat hufvudbrefvet, kan ingen hänföras till denna klass.4) Däremot
torde köpstadsmän af speciella anledningar ha sändts till mötet. Hvad
Stockholm angår, bevisas detta af följande anteckning i stadens- tänkebok
för den 21 febr. 1593:
Den 21 februarii holtz menige mans rådstugedager och blef menig¬
heten förehållet um kyrkieherrevalet och at the schole nogra gode
mann settie i valet. Dhå folie mäste rösterne på m. Erich Olai Schipper,
der um videre blef skuttet til andeligh och verldzligh öfverhet, som
nu vid denna tiden i Upsala blifve församblade. 5)
') Den hos Nettelbladt, Schwedische Bibliotec, IV s. 98 ff., tryckta berättelsen
(jfr sid. 30) angifver 308 prester utom biskoparne, »dem undantagandes, som icke voro
kallade». Den hos Loenbom tryckta berättelsen om mötet låter 333 röster afgifvas på
m. Abraham — uppenbarligen ett skriffel. Enligt trovärdigare uppgifter afgåfvos vid
detta tillfälle tillsammans högst 300 röster.
2) Berättelserna hos Nettelbladt och Loenbom angifva 8 (se längre fram). Till
dessa torde få läggas en nionde, Gustaf Gabrielsson [Oxenstierna], som i den l.oen-
bomska berättelsen oriktigt hänföres till adeln. Den sistnämndes liksom Erik Gustafs¬
sons närvaro bestyrkes af ett rådslag för den 12 mars (Skoklosters arkiv vol 177 fol-).
14 riksråd ha undertecknat hufvudbrefvet. Af dem voro med säkerhet grefve Axel, Ture
Bielke och Jören Posse frånvarande; de två sistnämnde skrefvo under först den 13 juni.
3) Jfr berättelserna och hertig Karls anteckning i kalendariet 1593-
4) Utom hertigen, riksråden och de få adelsmännen har endast en lekman under-
skrifvit hufvudbrefvet, nämligen sekreteraren Olof Sverkersson, som gjorde det den 8
augusti.
8) Den 15 mars utfärdades fullmakt för Erik Skepperus på kyrkoherdeämbetet i
Slockholm (dock på »K. M:ts behag»).
1593
27
Samma dagh blefve nogra gode mann af rådet och menigheten
tilnempde, som skulle färe til Upsale och der för andeligh och verldz¬
ligh öfverhet lagsökie m. Per Pauli, som häfver varit Stokholms stadz
kyrkieherre, för månge ärerörige och försmädelige förvitelser, som hans
egne schriffter, som hann til sal. konungh Jahan supliceret hade, för-
mäle och udvise, hvilke schriffter och m. Pers egen handstil vore
honom ovitterlige på underliget säth kompne i borgmestere och rådz
hender. Och blefve til denna resen nempde Oleff Gregersonn och
Gynte Olsonn borgmestere, Niels Erichsonn, Mårten Andersonn råd-
männ, Hans Hansonn Bilefeldt stadzschrifvere, af menigheten Per Lar-
sonn och Hermen Schillingh: vore borte uthi jempne 3 vecker.
Stockholms utskickade torde sålunda lemnat Uppsala redan före mötets
slut. De hafva också hvarken underskrifvit eller beseglat hufvudbrefvet, men
Stockholms sigill kunde svårligen saknats därunder, ifall staden verkligen varit
representerad vid mötet. Äfven från Norrköping omtalas utskickade. ’)
Några utskickade från allmogen antydas ingenstädes.
Vid redigeringen af mötets beslut visade sig ett visst vacklande i fråga
om dem, i hvilkas namn det skulle utfärdas. Det första redaktionsförslaget
(presternas) uppräknar hertigen, rådet och flere af adeln, biskoparne, meniga
presterskapet samt borgmästare och rådmän i städerna, och i bekräftelse¬
formuläret: »vi alle samptligen och hvar för sig, som i detta samqväm för¬
samlade voro», adel och oädel, prester och lekmän, köpstadsmän, såväl som
»andra ordnar». Rådet i sin redaktionsförändring uppräknade bland utfär-
darne hertigen, riksens råd, biskopar samt »Sveriges ridderskap, menige adel
och presterskap», men ändrade icke slutet. Hertigen åter upptog i sitt för¬
slag utom sig själf endast riksens råd, biskopar och meniga presterskap samt
i bekräftelsen endast »vi Carl etc. och vi efter:ne Sveriges rikes råd och vi
efter:ne biskopar och professorer». Det slutade med att hufvudbrefvet ut¬
färdades i hertigens, rådets, biskoparnes och meniga presterskapets namn,
men i bekräftelsen tillädes »riddersman och adel» samt »köpstadsmän». 1 före¬
talet till 1614 års handbok anför Kenicius, hvilken i denna fråga bör ega
vitsord, såsom mötesdeltagare hertigen sampt medh riksens rådh och några
af ridderskapet och adeln såsom och the förnembligaste af prästerskapet
uthöfver hela riket.»
Under benämningen riksdag kan sålunda mötet i Uppsala icke hänföras,
men icke heller har det karakteren af ett kyrkomöte, sådant t. ex. som
1572 års »provinciale concilium». »Allmänneligt prestmöte» kallas det van¬
ligen i samtidens officiella handlingar, »en sammankommelse af the för¬
nämste ständer i riket, högre och nidrige, lärde och lekte», heter det i be¬
slutet, ehuru det tillfullo knappast motsvarar dessa ord, »concilium» kallas
det i de från presterskapet utgångna skrifterna, i hvilka de synas vilja lik¬
ställa detsamma med den äldsta kristna kyrkans concilier. I själfva verket
fick det af de undantagsförhållanden, under hvilka det framträdde, sin egen¬
domliga karakter, för hvilken den i Sverige häfdvunna terminologien ej har
något fullt motsvarande uttryck.2)
') Resol. för Norrköpings borgmästare och råd, hertig Karls registr. 1593 P. III f. 23 v.
2) Redan den äldre Messenius uttalar sig något sväfvande om mötets karakter och
sammansättning. Laurentius Raymundius (1638) och den yngre Messenius framställa
detsamma såsom en allmän riksdag. Ett visst stöd har denna uppfattning fått af det
sätt, hvarpå underskrifterna äro ordnade i 1594 års tryck, där ingen skilnad göres mellan
dem, som skrefvo under i Uppsala, och dem, sorn efteråt skrefvo under i landsorten.
28
1593
Mötet öppnades den i mars, men förberedande sammanträden höllos
de föregående dagarne ända sedan den 25 febr. under väntan på hertigen.
Den 3 mars hölls den första sessionen för behandling af de frågor, som
föranledt mötets sammankallande. Öfverläggningarna egde rum i det gamla
kollegiihuset söder om domkyrkan invid det n. v. Skytteanum. Den 19 mars
hemförlofvades större delen af presterskapet, sedan många på eget bevåg
lemnat Uppsala dagarna näst förut. Det var vid detta tillfälle hertigen med¬
delade de församlade konung Sigismunds kort förut — den 16 febr. —
ankomna öppna bref till ständerna af den 9 jan., hvari han bl. a. lofvade,
att »ingen för tron skull hvarken hata eller älska».1) Den 20 mars skedde
beseglingen och underskrifningen af hufvudbrefvet, ehuru ytterligare några
underskrifter senare tillkommo. Samma dag utfärdades interimsfullmakt för
mäster Nils Olai Bothniensis på ärkebiskopsämbetet, då mäster Abraham ej
var i riket.2) Efter mötets slut inhämtades mer eller mindre fullständigt och
regelmässigt bekräftelser utaf ständerna i alla landsorter.
Under tiden hade hertigen haft öfverläggningar med rådet. Rådslagen
af den 6 (10) och 12 mars finnas i en Skoklosterhandskrift (vol. 177 fol.).
De angingo konungens hemfärd, begrafningen och kröningen, krigsväsendet,
diplomatiska ärenden samt frågan om ett nytt rådsmöte. Den 20 mars ut¬
färdades från Uppsala det stora mandatet om rättskipningen, taverner m. m.
uti hertigens och rådets namn (Stiernman, Sami. af k. Bref I, s. 404).
Man finner ej att öfverläggningar härom förts med ständerna.
Handlingar från mötet äro endast i ringa antal bevarade. Däremot
upplysa åtskilliga berättelser om dess gång.3) I bref af den 10 april från
Gripsholm till mäster Nils [Bothniensis] infordrade hertigen mötets akter.
Skrifvelsen har följande lydelse (hert. Karls registr. 1593 P. I fol. 84):
Vår synnerlige nådige villie med Gud. Efter som vi i Upsala för
vårt afresende nu senest ther ifrå begärede, m. Niels, att oss motte
blifve tilstelt visse achter på thet som i sidste concilio förnembligest
blef handlat ifrå först och til sidst, serdelis i hvar session för sigh, så
är ännu vår nådige begären, at I med förste vele lathe oss dem til-
komme, efter som thet sig aldelis med tael och svar häfver tildragit,
der med görendes thet oss sker til behag, och vi äre ider med nåde
igen benegne. Gud befalendes.
Hvad verkan denna hertigens skrifvelse haft är ej bekant.4) Uti Riks¬
arkivet synas under 1600-talet två särskilda berättelser ha funnits. Om den
ena af dem, den som af adjutanten Ridderstjerna 1693 bekantgjordes, se
längre fram. Den andra berättelsen (här sign. B) afskrefs i Riksarkivet 1 689
') Den 16 febr. ankom enligt hertigens kalendarium de la Colle från Polen med
bref, bl. a. äfven del, hvari Sigismund förbjöd regeringen att göra några »nya stadgar»
honom oåtspord.
2) Hertigens registr. 1593 P. I, fol. 65 v. Fullmakten gällde, tills konung Sigis¬
mund kommit från Polen, »och hvilken som h. k. M. då af the för:de tre gode män
ther till synis samptyckie och stadfeste, thet stelles uthi h. k. M:tz eigil skön». Den 1
sept. samma år fick mäster Abraham interimsfullmakt på samma ämbete (ibid. fol. 194):
mäster Per och mäster Nils hade gifvit honom så många röster, som på dem fallne voro.
3) Jfr K. Hildebrand, Bidrag till Uppsala mötes historia, Hist. Tidskrift 1893.
4) Jfr hertigens betänkande den 28 febr. här längre fram.
159.3
29
(af Claes Örnhielm, kanske äfven af andra) och anföres såsom ett publicum
protocollum in regni Archivo. Då urskriften — den har uppenbarligen varit
svårläst, ty afskrifterna äro delvis felaktiga — numera ej finnes bevarad,
kan om dess yttre karakter ingenting sägas. I afseende på innehållet saknas
ett och annat, som bevisligen förekommit på mötet, men något protokoll
i vår tids mening får man ej vänta från 1590-talet. Betänkligare är att till
den 3 mars ett föredrag hänföres, som hölls den 5; denna anteckning kan
sålunda ej vara nedskrifven samma dag, ifall felet ej är afskrifvarens. An¬
teckningarna för de följande dagarna skulle visserligen till en god del kunnat
omedelbart nedskrifvas, dock är äfven slutet något förvirradt. — Jag har
sett tre afskrifter af detta »protokoll», en i Linköpings stiftsbibliotek vol. kh.
146, en i Rålambska sami. i k. Biblioteket (vol. 74 fol.), en i Engeströmska
sami. därstädes (Ecclesiastique Mss. I) och ha alla tre måst vid textens
återgifvande användas. En anteckning i den Rålambska handskriften synes
vilja tillskrifva denna berättelse Nicolaus Olai Bothniensis — med hvad rätt,
är ej kändt.1) — Berättelsen har användts af Arnold Johan Messenius,
som till större delen införlifvat densamma i sitt arbete om oenigheten mellan
Sigismund och hertig Karl, och från Messenius har den öfvergått till Wer¬
ving. Den förre har dock äfven användt andra källor.
Omsorgsfullare, utförligare och i det hela taget den bästa af berättel¬
serna samt mest liknande ett protokoll är den här nedan med A signerade.
Den är, så vidt jag vet, f. n. känd ur en enda handskrift, en kopiebok i
Riksarkivet, som sannolikt tillkommit under den närmaste tiden efter mötet,
numera defekt på slutet och möjligen äfven i början. Den innehåller för
öfrigt handlingar om den liturgiska striden, om tvisterna med Sigismund 1593
och 1594, om kyrkomötet i Upsala 1595 m. m. från samma tid och synes
hafva tillhört någon medlem af Vexiö domkapitel; boken innehåller bl. a.
koncept af Petrus Jonas, biskop i Vexiö sedan 1595, såsom rektor i Arboga
en af mötets mera betydande medlemmar. Själfva berättelsen förskrifver
sig uppenbarligen från Uppsala-professorernas krets, men att komma författa¬
ren närmare in på lifvet torde ej låta sig göra. Berättelsen ligger till grund
för Joh. Baazii skildring af mötet i »Inventarium eccl. Sveo-Gothor.» (1642).
För rätt stor fullständighet och noggranhet utmärker sig äfven en tredje
berättelse helt och hållet på latin (här sign. C), numera känd genom en
afskrift i Jöran Nordbergs samling af handlingar ang. kyrkan m. m. i
K. Biblioteket i Stockholm (»Kyrkiobalker i Sverike eller alla k. bref, reso¬
lutioner, mandater, förklaringar, stadgar och riksdagsbesluter, så ock deri
comitialis utgifna betänkande angående — — — ifrån begynnelsen af K.
Gustavi I. regering år 1521 til K. Friderici I. anträde til regementet år 1720
samlade af Jören A. Nordberg» vol. I, sid. 144 ff.). Det är den enda, för
hvilken författare med någon säkerhet kan uppgifvas. Det är nämligen
sannolikt kyrkoherden i Själevad i Ångermanland, Engelbertus Laurentii.2)
Berättelsen är, så vidt jag vet, ej för någon skildring af mötet begagnad.
Öfriga berättelser, som kommit till min kännedom, äro mera kortfattade
och ofullständiga. Märkligast i visst hänseende och mest spridd af alla
är den af Loenbom (1768) i Historiska Märkvärdigheter I, s. 131,
tryckta (här sign. D), för så vidt nämligen som författareskapet tillskrifvits
ingen mindre än mötets ordförande Nicolaus Olai Bothniensis. Om grund¬
lösheten af detta antagande och om berättelsens öden i öfrigt, se ofvan an-
') Både Rål. och Engestr. afskriften har titeln: Protocoll hållet öfver det, som skedde
uti Upsala, när anno ijgs in febr. och martio nationale concilium där hållet blef.
Den förra tillägger därefter med annan stil: »Af Nicol. Bothniensi».
2) Blef sedan kyrkoherde i Luleå; fader till Olof och Jonas Bure m. fl. barn.
30
1593
förda uppsats i Hist. Tidskr. Titeln lyder: »En kort underrättelse, besked
och undervisning om thet concilia, sorn förhandlades i Upsala år 1593 och
hvad som i synnerhet på hvar dag och uti hvar session talat, handlat och
skedt är.» Den har uppenbarligen begagnats af A. J. Messenius, antagligen
då funnits i Riksarkivet, och har sålunda icke först af Ridderstierna dragits
fram i ljuset. Senare har den begagnats för en Dissertatio historica de
concilio Upsaliensi (1724) af Arrhenius-Strandman, som af Stiernman
fått den upplysningen, att Nicolaus Olai Bothniensis vore författaren. Enligt
densamma bevistades mötet af 4 biskopar, 22 magistri både af städerna och
landsbygden, klerkeriet af alla landsorter i Sverige, Norrland och Finland,
professorerna Jacobus Erici, Ericus Skinnerus och Petrus Kenicius, riksråden
Nils Gyllenstierna, Erik Gustafsson, Hog. Bielke, Erik Sparre, Claes Bielke,
Gustaf Baner, Sten Baner och Bengt Ribbing, samt andra af adeln, såsom
»Gustaf Gabrielsson, Hans 'Åkesson, Karl Henriksson, Erik Stake».
I en handskrift i 4:0 i Linköpings stiftsbibliotek (T. 136) förekommer en
berättelse om mötet med följande långa titel och inledning:
Actiones synodales peractce in concilio Upsaliensi anno 1593 xxv
februarii preside mag. Nicolao Bothnensi I11 hoc conventu adcrat ill.
princeps ac dominus Carolus dux Sudermannice Nericia; et Vermelandicc,
se tiat ores regni octo, vid. d. Nicolaus Gyllenstierna d. Ericus G ost avi,
d. Hogenschildius Bielke, d. Gostavus Baner, d. Ericus Sparre, d.
Nicolaus Bielke, d. Steno Baner et d. Benedictus Ribbing, episcopi
quatuor, vid. Petrus Benedicti Lincopensis, magister Petrus Jonce Strcg-
nensis, Arosiensis et Aboensis. Multitudo autem deri 308, them unnan-
tagendes, som icke voro kallade.
Handskriften (här sign. E) innehåller i öfrigt mötets beslut, prester¬
skapets postulater samt åtskilliga handlingar angående den liturgiska striden
och är till större delen, de svenska aktstyckena i tysk öfversättning, aftryckt
hos Nettelbladt, »Schwedische Bibliotec» IV, s. 81 —121. Den inne¬
håller bl. a. ett själfständigt referat af professor Erik Skinneri tal den 27
febr., en utförligare framställning af Augsburgska bekännelsens behandling
med kort motivering för hvarje punkt, likaså en egen redogörelse för Petri
Pauli skrift om liturgien. Författaren har tillhört hertigdömets presterskap,
om själfve biskopen, mötets notarie Olaus Martini, eller någon annan, kan
ej afgöras. Det kan möjligen vara denna handskrift, som åberopas i
Arrhenii-Strandmans anf. disputation, sid. 38 såsom meddelad af pro¬
fessor Erik Benzelius. ’)
Uti Palmsköldska samlingen i Uppsala univ.-bibliotek vol. 31 förekommer
slutligen en kortare berättelse på latin (här sign. F), här och hvar inne¬
hållande uppgifter, som ej i de öfriga berättelserna återfinnas, eller ock en
bestämdare redaktion i ett eller annat hänseende. Den har första gången
användts af Bring-St ål hös i Dissertatio academica de concilio Upsaliensi
anni 1593» (Lund 1758) och sedan af A. M. Fant i »Historia concilii
Upsaliensis anno mdxciii habita» (Ups. 1792). Dess titel är Acta synodi
anno 1593 Upsalice celebratce. 2
') Uppgiften att clerus den 13 mars afbidade regeringens svar på postulaterna, den
enda, för hvilken Benzelii handskrift åberopas som stöd, åsyftas af anteckningen för
nämnda dag: »expectabantur postulata». Samma uppgift möter likväl i den Loen-
bomska berättelsen, och den Nettelbladtska synes ej för öfrigt hafva användts af Strandman.
2) Fant åberopar ock en »Relatio Ms. manca & mutila in Bibliotheca Cons. Eccles.»
i Uppsala funnen af notarien Schick. Af citatet (det enda som anföres) kan man ingen¬
ting döma, då samma uppgift äfven i en annan berättelse förekommer. — Vid jubel¬
festen 1693 uppläste Jesper Svedberg en skildring af mötet, som återfinnes i en och
annan handskriftsamling. Den är identisk med A. J. Messenii framställning.
1593
31
Hertig Karls almanacksanteckningar innehålla mycket litet om mötet.
Den 27 febr. besöktes han af Nils Gyllenstierna, den 28 af de andra utaf
rådet, Gustaf och Sten Baner, Claes Bielke, Erik Sparre. Samma dag voro
ock bisperna hos honom och någre af presterskapet och aldeles »vedersade
liturgia»; 15, t6, 17 mars »var mycke görre åm ceremonier». Det är allt.
I det följande meddelas dag för dag de tre första berättelsernas inne¬
håll samt i anmärkningar efteråt de tillägg eller afvikelser, de tre öfriga
kunna innehålla, äfvensom hvad Arnold Johan Messenius kan hafva att till-
lägga. Sistnämnde författare har utom de här ofvan nämnda handskrifterna
B och D, uppenbarligen användt Baazii kyrkohistoria, men äfven andra källor.
Någon nu okänd berättelse behöfver det dock icke ha varit. En del af
hans tillägg kunna på annat sätt förklaras, nämligen såsom af honom själf
författade, andra kunna återföras till kända källor, och det vore kanske ej
omöjligt att äfven för återstoden finna sådana.')
Berättelserna om mötet. 12—14
Den 25 februari.
A.
Acta concilii Upsalice congregati 1593 ad dominicarn estö
milli, quce ernt 23 februarii.
Then 25 febr. strax effther afiftonsången talade Joachimus Upsa¬
liensis pastor medh prästerskapet uthi Upsala sticht uthi bispens när¬
varo i Linköpungh sarnpt professorum uthi gambla capitelet om orsaken,
hvarföre synodus var indicerat etc., och badh them betenkia till mor¬
gonen de eligendo et nominando archiepiscopo.
C.
Protocollum concilii Upsaliensis anno mdxciii.
Ad. d. 25 februarii omnes ferme citati confluxere, quae tune
fuit dominica quinquagesima, ad vesperum eius diei. Post preces
vespertinas clerus collegii domum ingressus nonnullis verbis inter-
pellatus et admonitus fuit a pastore Upsal, de momento colloquii futuri
cum cohortatione ad temperantiam et remm praisentium piam per-
meditationem.
Enligt D samlades clerus (utan inskränkning) den 25 febr. in auditorio
magno. F uppgifver för denna och följande dag endast att biskoparne
och professorerna hade öfverläggningar om ärkebiskopsvalet.
') En numera obefintlig handskrift, som möjligen innehållit bidrag till mötets
historia, är den af Stiernman i företalet lill Wervings »K. Sigismunds och K. Carl IX:s
historier» anförda »Archiebiscopens m. Nicolai Olai Bothniensis Memorabilia sui seculi
pnesertim ecclesiastica. Mss.»
Then 26 fehr. talade biscopen uthi Vesterås medh gemene prä¬
sterskapet uthi collegio emellon 9 och 10, föregifvandes orsakerna,
hvarföre vår nådige furste sampt medh riksens rådh them hade til-
hopa kallat, nempligen 1) om lärdomen och en godh föreningh uthi
lärdomen till att handla; 2) de ritibus et ceremoniis; 3) att disciplina
ecclesiastica motthe blifva igen revoceradt och medh itt bettre och
flithigare inseande blifva vidh macht hållen; 4) de eligendo archiepiscopo
et nominando, betänkandes ther hos medh altsomstörsta flit och alfvar-
samhet, hvem the mente ther till kunna tiänligast vara antingen in¬
rikes eller uthrikes; förmanandes them ther brede vidh till flitighet uthi
bönen, att Gudh ville uthvisa then, som hans nampn kunne komma
till äro och pris och församblingen till nöttö och fromma. Thernäst
förmante han them till all skickelighet, till all vänlig och broderlig
kiärleck, så att hvar och en skulle thetta concilium bepryda concordia
et placido consensu, så att ingen then andra nogot förvita eller vräcka
skulle, uthan att sämia och enighet motte varda vidh mackt hållen.
Tilsade och Arosiensis episcopus prästerskapet totalem electionem ar-
chiepiscopi, så frampt illustrissimus princeps cura senatoribus regni ville
subiicere totalem confirmationem.
Samma dagen uptecknades allas theras nampn, som tå tilstädes voro
af hvart stickt för sig i synnerhet, hvilket blef m. Jacobo E. öfverant-
vardat hora 3, vidh hvilken tidh Strängnensis episcopus m. Petrus Jonae
korn till Upsala. Blef och tilsagt, att alle skulle komma tilstädes post
contionem sequentis diei till att höra declamationem latinam.
B.
Concilium proprie dejiniendo in ecclesia christiana est
coetus multorum vera pictate et doctrina prcestantium* qui
confessionem de stia in Ckristum fide et sententia scripturce
edunt et perspicuc ostendunt suam interpretationen et senten-
tiam in sacris literis fundatam esse et reiiciunt falsas inter-
pretationes et errores eosque perspicue cum textu verbi Dei
pugnare evincunt, atquc ita sno testimonio confirmant infir-
mos recte sentientes, impios autem et in errore perseverantes
\hcereticos pronunciant et anathemate feriunt\.a
Concilium Upsalense a:o 1593 d[ie] 26 febr. inchoatum. Nona
hora huius diei convenerunt episcopi Lincopensis et Arosiensis, profes-
sores cum toto dero in collegio. Ibi m. Olaus Stephani, episcopus
Arosiensis, ostendit causas, propter quas pastores erant congregati,
*
1593 33
nimirum propter schismata et dissensiones in nostris ecclesiis per mul-
tos annos, non sine Dei et multorum hominum offensione et animarum
jactura motas. Ut itaque uniformitas et concordia fieret in ecclesiis
nostrse patrias, visum fuit illustrissimo domino principi Carolo et pastori-
bus Stockholmiae congregatis pridie circumcisionis, ut praecipui ex dero
hoc tempore et loco comparerent.
In hoc concilio agenda sunt haec praecipua:
1) de doctrina christiana, eius auetoritate et consensu; 2) de cere¬
moniis; 3) de jurisdictione ecclesiastica; 4) de electione archiepiscopi
et aliorum episcoporum.
Postea adhortatus est clerum, ne alter alterum conviciis perscinderet,
sed amice et fraterne in vicem colloquerentur et conversarentur.
a) Efter Rål. och Eng. afskrifterna. B har i stället för de inklamrade orden:
anathemate pronunciant.
C.
Die seq. videl. 26 febr. hora matutina octava ad eandem collegii
domum vocati. Nihil präster privatas elocutiones et deliberationes
habitas effectum fuit, nisi quod episcopus Arosiensis eodem quo pastor
Ups. nos praeterita vesp. adhortationis genere adgressus ad pias invoca-
tionis et concordiae studium persuadens, mox ad prandium dimisit, prae-
stituta nobis hora pomeridiana, qua rursum conveniremus. Capita tamen
futuri colloquii brevissimis percensuit, videlicet nos de illustrissimi prin¬
cipis ducis Caroli voluntate senatorumque regni consensu collectos et
vocatos agere debere de purö consensu in doctrinae capitibus, de uni-
formitate ceremoniarum, de disciplinse gravitate et demum de archi-
prsesulis unanimi electione.
D omnämner korteligen Vesterås-biskopens tal. F nämner det i förbi¬
gående under den 25 febr.
Den 27 februari.
A.
Then 27 febr., strax effther sacellanus civitatis hade lycktat sin
predikan, blef tilsagt, att gemena prästerskapet skulle vara tilstädis
till att höra m. Erici Jacobi declamationem, hvilket [o:-en] ex maiori
cathedra ifrån 9 och nogot när in till 11 memoriter sine charta declame-
rat häfver. Declamationis propositio duplex fuit: I: pars minor dignitas
artium ad theologiae maiestatem, ubi diligentissime de artium neces-
sitate, utilitate et dignitate disseruit, ita tamen ut multö maiorem utili-
tatem theologiae et collectionis ecclesiae esse intelligeremus. II pars
fuit commemoratio restaurationis ecclesiae apud nos ab initio regni
Gostavi usque ad praesentia tempora, ubi ut elegantissima et pex-politis-
Riksdagsakter III. 3
34
1593
sima oratione, ita gravissima increpatione taxabat inconstantiam anti-
stitum ecclesias ante 15 annos huc usque ecclesiis praesidentium, ad-
hibita collatione imparium effectorum: illi errores pontificios summa
diligentia profligarunt; hi summa cura et sedulitate eosdem revocarunt
et propagarunt. Illi ad usum ecclesiarum ordinandos diligenter acriter-
que in doctrinse sacrae precipuis locis examinarunt; hi quarn plurimos
nulla cogente necessitate nullaque habita ratione profectus in artibus
et sacrosancta scriptura in symposiis asdibusque privatis dorophagia
misere offuscati non sine maximo ministerii contemptu sacris ordinibus
redimiverunt. Illi autoritatem suam defenderunt; hi iliam misere ami-
serunt ac secretariis, scribis, prefectibus etc. dederunt, quorum et facti
sunt clientes, eorum adventum ssepius ante ipsorum portas prestolantes.
Illi criminibus notoriis pollutos et contaminatos manifeste excommuni-
carunt; hi vero eiusmodi nebulones et sceleratos homines ad summa
fastigia eminenciamque summam evexerunt, ita ut, quo turpius eiusmodi
sceleribus conspurcatus fuerit, eo altius sit evectus, imo excommunicatio
illis tantum risus et jocus manserit. Illi in conciliis suis, quse annua
fuere, de doctrinse christiana locis precipuis disserebant; hi vero in
suis conventibus inquirebant, num liturgise subscripsere ita: subscrip-
sisti tu? Non sed meus vicinus subscripsit. Ego totam litur-
giam non teneo, sed ex parte tamen. Hsec omnia exemplis qui-
busdam declaravit et ab effectis liturgiae. Quidam non solum politici
verum etiam magni nominis ecclesiastici filios suos in jesuvitarum scho-
las abigerunt. Quidam liturgiam pub[lico] scripto declararunt, quse
est veluti anima et ipsissima medulla propugnaculumque omnium erro-
rum pontificiorum, in illa n[empe] sacrificium missas continetur, invo-
catio sanctorum, errores sacramentariorum et nescio quarn lervam ponti-
ficiam ibi non invenies. Exordium fuit excusatio sui a tenuitate ingenii
et facundise. Conclusionis fere talis fuit sententia: satis est me indi-
casse morbos ecclesias. Vestrum autem erit adhibere medicinarn. Num
illud remedium [quodr] mihi nunc temporis sum[m]opere videtur
necessarium, ut effusis lacrymis et gemitibus Deo cunctipotenti in univer¬
sum preces omnes exhibeamus, ipsum pro ecclesias veras in vera doctrinse
[o:doctrina?] defensione et pro errorum repurgatione sincera deprecantesr
Declamationi ex nobilibus interfuere Gustavus Baner, Carolus Henrici
et Thomas Bureus. Tum etiam primum Strengnensis episcopus m.
Petrus Jonss comparuit. Finita declamatione adhortatus est m. Olaus
Aros[iensis] episcopus clerum, ut moram hane boni consulerent et hora
tertia convenirent obviandi gracia illustrissimo principi et senatoribus
regni, qui circa horam quintam pomeridianam eiusdem diei cum sua
principissa Upsaliam venit. Eodem die circa horam septimam pomeri¬
dianam episcopus Aboensis Ericus cum suis eo accessit.
1593
35
B.
D[ie] 27 m[ensis] febr. convenerunt episcopi Lincopensis, Streg-
nensis et Arosiensis cum toto dero loco supra citato. Ibi in presentia
generosi domini Gustavi Baneri a Diursholm m. Ericus Jacobi, professor
academiae Upsalensis, piam, eruditam ac prolixam declamationem habuit
de artium liberalium cognitione necessaria ac utili generi humano.
Maxime autem necessaria est omnibus hominibus scriptura sacra ad aster-
nam salutem consequendam. Postea dixit, quantum sit Dei beneficium
pura religio sive purum verbum Dei et legitimus usus sacramentorum,
quse Deus omnipotens per d. Lutherum e tenebris papistarum innote-
scere^ fecit. Deinceps breviter attigit historiam, quomodo Deus nos
Svecos visitavit et per regem Gustavum pise memorise non solum a
tyrannide Christierni regis Danorum sed etiam a densissimis papista¬
rum tenebris liberavit. Deinceps instituit collationem de duplici statu
ecclesias et religionis nostrae: vero evangelico, tranquillo et salutari, et
liturgico perturbato — fere scriptum m. Abrahami de historia liturgica
imitatus est — liturgiam inquit esse metropolin et turrim regni Anti-
christi, praecipuos recitavit liturgiae errores, graviter etiam invectus in
Pctrum Pauli et reliquos liturgise promotores et defensores.
b) Link. handskriften har enotescere.
C.
Die 27 febr., quse Martis erat, nihil pertractabatur, praeterquam
quod m:r Ericus Skinnerus, prassentibus etiam baronibus Gustavo Banerio
et Carolo Henrici, publicam declamationem habuit de verbi Dei utili-
tate et ecclesiae diverso statu, qui jarn aliquot annis fuerat, ab illo qui
superioribus annis fuit sub r. Gustavo et archiepiscopo Laurentio seniore.
Ad vesperam huius diei Upsaliam venit illustriss. princeps Carolus.
Enligt D ankom hertigen när kl. var vid 2, enligt F a meridie.
E innehåller följande själfständiga referat af Erik Skinneri tal: 1. De digni-
tate artium a commendatione, necessitate et utilitate; 11) de collectione, con-
servatione et propagatione eeclesia a tempore Adami usque ad tempora nostra;
111) pro clausilia declamationis acriter et vehementer refutavit ab anno 27
usque in hoc concilium cum collatione temporum regis Gostavi Erici et Jo¬
hannis, seorsim vero damnabat Petrum Pauli, olini pastorem Stocholmensem
impudentissimum, illum nebulonem, fidei proditorem ac liturgice defensorem.
Theses comprehensce in eius scripto, quibus liturgiam defendit: duce sunt
necessarice ad salutem, vid. cceremonice et verbum. Juventus enini primo institu-
enda est cceremoniis, postea verbo.
Liturgistce fiabella diaboli. Liturgia monstrum et fundamentum totius
papatus. In liturgia continentur omnes papistici errores.
Konungen giorde ojfita sin edli, att han icke annat fordrede medh liturgia
Unn Gudz tira och menniskiones salighet. Her till tigde bisp erne och mänge
andre medh them. Therföre är icke konungen allena orsaken till liturgice
framgång.
36
1593
Dixit concilia et synodos hactenus nihil profulsse ecclesice, narn propter
subscriptionem liturgice ordinatce sunt. Beslutet på theras sammankomelse var
inthet annat: ati tu subscripsisti ? etiam tu ne? omnia, at tu r pauca. Dolén dum.
Den 28 februari.
A.
Den 28 emellan 9 och 10 voro bisperna m. Petrus Ben[edictiJ
Lincopensis, m. Petrus Jonse Strängnensis, m. Olaus Stephani Arosien-
sis, m. Ericus Erici Aboensis sampt medh dominis professoribus m.
Nicolao, m. Petro Choenicio, m. Jacobo Erici och m. Erico Sceppero
poenitentiario Holm[ensi] in presentia aliquorum ministrorum verbi för-
samblade i gamble scholemestare gården och consulterade de processu
concilii, antingen then skulle tilgå, såsom diplomata vore utgifne, nemp-
ligen först handla om lärdomen och ceremonierna och sedan de elec-
tione archiepiscopi eller och först de electione a[rchiepiscopi] och secfan
de repurgatione doctrinse et ceremoniarum. Bisperna alla vore vid thet
sinnet, at concilium skulle först gå an uthan archiebiscop, till hvilket
professores svarade sig ingalunda vilia vara in consessu concilii sine
aliquo preside. Hvarföre the och sade, att then the kiände godh före
at prsesidera concilio, honom sågo och the än före att vara godh till
erchebiscop, in quorum sententiam pastores diecsesis Upsalensis con-
spiravere, säijandes ther hos, att alle andre stickter hafva bispar, men
the här uthi Upland hafva ingen förman, hvar uthaf stor oordningh
sigh förorsaka kunne, så att ingen ville stiga fram och svara, uthan
svarade antingen alla tillika eller och medh alt som största oskickelig-
het skuto then ene till then andra. Hvilket professores så vidt drefvo,
att bisperna nödgades till att samtycka thet medh them. Oansedt
att Petrus Jonse Strängh[nensis] thet med altsom största mödosamhet
medgifva ville, så nödgades han dock för theras stora trägenhet skull.
Hora 10 gick m. Ericus Jac[obi] in collegium, ther prästerskapet
af Upsala stickt församblade vore, och förmanade them till thet samma,
nempliga att archebisp skulle först uthvälias och sedan acta blifva för¬
handlade, hvilket the alla samtyckte, säijandes ther hos: om the icke
fingo archebiscop, så ville the alle samptligen begifva sig hvar hem
till sitt. Uthvaldes och sex men af them, som gingo medh up till
fursten. När nu alt thetta så beslutit var, gingo bisperna sampt medh
the förnämpsta af prästerskapit till att förfråga sig hos h. f. N., hvilket
rådeligast vara kunne, antingen låta concilium gå fort för sig eller och
först uthvälia nogon till archiepiscopum. Gaf h. f. N. them gunstige
svar, säijandes sig vilia sampt medh riksens rådh hafva sådant i be¬
tänkande. Ibland alt annat, när the nu h. f. N. underdånligen betackat
hade, för thet h. f. N. sampt med rikesens rådh hade af gunst och
nåde beviliat, att thetta concilium ske skulle, stegh Lincopensis fram
1593
37
och deprecerade sin culpam, i thet han hade subscriberat liturgise,
säijandes sig sådant hafva giordt af räddoga och stor häpenhet för
onåde, hvilket the andre och giorde, till hvilket h. f. N. them väll och
gunsteliga svarade, säijandes sig gierna vilia gifva them till, allthen-
stund the sig af hiertat bekiände. Hora 3 gaf m. Olaus Gevaliensis
pastor them thenna beskedh, hvad h. f. N. them hade för svar gifvit
de deliberatione et consultatione, archiepiscopi nimirum, om hvilket och
graves dissentiones vore inter clerum, therföre then ena ville så, then
andre så.
B.
Die 28 mensis febr. gingo bisperne Lincopensis, Stregnensis,
Arosiensis och Aboensis til fursten på slåttet. Lincopensis m. Petrus
Benedich bekiände uppenbarligen för h. f. N., thet han hade syndat
emot Gud, thet han hade samtyckt liturgiam och underskrifvit, tyckte
thet af alt hierta illa vara och beddes nåd, både af Gudi och menni-
skior; bekiände at han både af räddhoga, så väl som genom the skien-
fagra förklarningar, som h. k. M. hade giordt, var bevecht att under¬
skrifva och gilla [then?] ogudachtige liturgiske handel. Ther uppå
svarade hans Nåd: effter Gud vil förlåta them, som sine synder ångra
och tro honom om nåd, them måste och menniskior förlåta.
Clerus Upsaliensis begärade, at m. Olaus Andreae pastor Gefflen-
sis, m. Olaus Andreae in Furedal,1) och d. Laurentius in Tierpen skulle
gå på slåttet och tala med hans f. N. på hela stichtens vägnar och
begiära, the måtte få lof uthvälia sig archiepiscopum. Ther til svarade
h. f. N., at han sigh ville betänkia och rådslå med riksens råd, så at
the skulle få svar derpå den andra dagen.
Hora secunda kommo the åter tilsammans. Tå bekiände förbermte
pastor Gefflensis sampt professores och någre andre för menige prester-
skapet, at the hade giordt orätt med liturgis samtyckiande, och rådde,
at alle andre liturgis assentatores skulle thet samma giöra, så frampt
the ville bekomma Gudz förlåtelse.
C.
Die 28 febr. nulla publice agebantur, sed varis consultationes inter
episcopos et omnes ordines habebantur de ordine et processu concilii.
D meddelar endast att biskoparne begåfvo sig till slottet för att med
hertigen rådgöra om concilii procession. Enligt D tilltalades samma dag
pastor Upsaliensis Joachimus hårdt in collegio för liturgiens skull. Uppgiften
synes bero på förväxling med hvad som skedde en följande dag. Ännu
mindre torde det ha skett af Nils Gyllenstierna, såsom utgifvare!! förmenar.2)
’) Uppenbarligen felskrifvet för Olaus Magni in Liusdal. Messenius, som här följer
denna berättelse, har ock Olaus Magni, men tillägger visserligen äfven in Furudal.
Afven Råi. och Engestr. afskrifterna ha Furudal.
2) Det är för denna uppgift A. M. Fant åberopar sin »relatio manca et mutila».
38
1593
Den i mars.
A.
Den i martii circa horam 3 pome[ridianam] församblade sig
bisperna medh thet gemena prästerskapet uthi collegio. Kommo och
samptligen riksens herrar dn. Nicolaus Guldenstiarna, dn. Gustafvus Ba¬
ner, dn. Nicolaus Bielke, dn. Steno Baner, dn. Benedictus Ribbingh til-
städes, och iblandh them stegh riksens canselär fram, dn. Nicolaus Gulden-
stiärna, och talade med gemena prästerskapet och tillböd them till thet
första på h. f. N. vägna sampt hela riksens rådh all ynnest, nåde, lycko
och välfärdh sampt all benägenhet uthi alla saker, gifvandes och före
h. f. N. svar, som h. f. N. gifvit hade uppå theras begäran, som the
i all underdånighet af h. f. N. äskat hade: först om orsaken, hvarföre
h. f. N. sampt med riksens rådh hade beviliat att thetta concilium ske
skulle, hvilken var att samdreckt och enighet skulle både i lärdom och
ceremonierna blifva vidh macht hållen och all tvist och oenighet afläggas,
på thet att här icke så skulle tilgå som i främmande landh skedt är,
nempliga uthi Frankeriket, hvilket för sådan oenighet skull i religionen
förderfvat är, hvilket doch var tilförena prestantissimum in tota Europa;
item i Nederlanden, ther alla städer förderfvade äro. Cavendum igitur
tempore, ne et nostrae primaria: [0:patris?] ob schismata in religione
idem eveniat. Gafs och tilkänna, hvem som beveckte h. f. N. sampt
medh ricksens rådh till att bevilia thetta concilium, nempligan pro-
fessores sampt medh prästerskapet, som tilstädis voro i Stockholm, här
vår salige framledne konungs lik blef nederburit i slotzkiörkion. Ther-
näst att prästerskapet skulle samsättia sigh och gifva tilkiänna, om the
nogot eller inthet ville hålla uthaf liturgien; och ther nogor fans, som
ville stiga fram och medh nögre sanfärdige argumentis försvare litur-
giam, thet skulle honom gierna blifva tillåtit och han skulle af allom
hörder blifva. Till thet tridie att the skulle stella en confessionem,
hvar vidh the sigh hålla ville i alla sina lifsdagar, frågandes och antingen
the ville blifva hos Augustanam confessionem eller och vidh gambla
erchiebisp Larses confession, till hvilket svarades, att the ville hålla sig
vidh them både två. Betygade och riksens canzelär mäd gråtande
tårar och en svoren edh sig vilia våga lif och blodh för then sanna
religionen skull och then försvara in till sin ythersta griftbacka, och
sade ther hos, euin aperuit nobis concilium, att alle skulle vara så enlige,
att alle samptligen skulle svara för en och en för alla. Till thet herde
gaf han tilkänna at, när nu all ting vore beslutne, skulle sedan blifva
handlat om archiepiscopo. Orsaken hvarföre att [icke?] archiebisp eller
nogon preses utvälias skulle var thenna, att bispen af Schara och bispen
af Vexiö vore icke tilstädes, uthan hade sändt sina capitulares och
giordt them fulmyndiga i sin stadh. Altså kan och Upsala stickt lata
1593
39
sig nöija medh professoribus och capitularibus ther samma städz, och
therföre var thet rådeligast att låta bestå med archiebisps valet.
När nu riksens cantzelär talat hade, stegh episcopus Lincopensis
fram och med all ödmiuckhet betackade h. f. N. sampt medh riksens
rådh för ett nådigt och gunstigt svar och begärade ther hos non sine
maxima sui ipsius confusione en skrift af riksens herrar, hvilken skulle
comprehendera modum et ordinem cessionis [o:sessionis], til hvilket
m. Ericus Jacobi sampt med m. Erico Skeppero svarade nej, säijandes,
att skulle the praescribere ordinem et modum, så blef ecclesia: libertas
nulla. Frågade och dn. Ericus Sparre ex instigatione Scepperi prester-
skapet i Upsala stickt till, om the ingalunda ville, att acta skulle gå
ann, för än såsom nogon praeses utvald var. Svarade the alle, quasi
uno ore, uthan han motte till thet aldra första uthvälias, till hvilket
them svarade Ericus Sparre, att han ville hans fursteliga Nadh ther
om tiltala, och the skulle ther på ett gunstigt svar med thet aldra
snaraste bekomma.
Inter 4 et 5 kallades prästerskapet på nyt igän tilsamman, och kom
riksens herre dn. Nicolaus Bielke och dn. Steno Baner med ett vist svai
ifrån h. f. N. om theras gemena begäran om praeside och samtyckte
med them, att the motte uthvälia sig en, som ther till tiänligast vara
kunne, och iblandh alt annat, som han uprepeterade af thet, som rik¬
sens canselär talat hade, erupit et in hane sententiam, att vår nådige
konungh nogot för h. k. N. aflidande hade icke allenast beviliat, att
ett sådant concilium ske skulle, uthan och h. k. N. hade sagt sig med
alt som största länktan hafva åstundat att vara tilstädes i samma con-
cilio. Sade han och theslikest, att h. k. N. formalia verba hade sådana
varit, att h. k. N. sade sig vilia venligen med prästerskapet om religions-
saker och ceremonier handla och tala.
När nu alt sådant förhandlat var, gick hvar hem till sitt.
Gaf och riksens kanselär dn. Nicolaus Guldenstiarna uthi thet samtal,
som han hade medh prästerskapet hora 3 huius diei, thetta tilkänna,
hvilket ingalunda synes vara värdt till att förgäta, att thet präster¬
skapet hade begiärat, att riksens rådh skulle vara tilstädis, svarade the
alle samptligen sig ther till vara aldeles obesvärade, fast prästerskapet
thet än inthet af them begiärat hade, säijandes ther hos then sanna
religionen sampt medh theras salighetz omsorgh vara them ju så mökit
nödig och kiärkommen, som them i thet andeliga ståndet stadde voro.
Circa vesperam huius diei Upsaliam accessit Hogenschilt Bielke.
B.
Den 1 martii, när the förbemtte 4 biskoparne med menige präster¬
skapet voro församblade, gingo desse herrar in collegium, af h. f. N.
förskickade, her Nils Gyldenstierna, her Gustav[us] Baner, her Bengt
Ribbing. Her Nils Gyldenstierna talade til bisperne och hela präster-
40 1593
skåpet således: vår nådige furste låter tilsäija menige prästerskapet all
gunst och nåde. Thet är allom väl vitterligit hvad skadelig oenighet
och tvist uti religionen både om läro och ceremonier i vårt fädernes¬
land i månge år varit häfver. På det sådant måtte blifva afskaffat och
åter komma til en god christelig enighet igen, häfver h. f. N. sampt
riksens råd och prästerskapet, som församblat var, när konungens lik
nedbärs i slåtzkyrkian om nyårs affton, syntz rådeligit och nödigt vara,
at thet måtte blifva generale concilium, ther alla åter måtte komma til
en christelig enighet både i then christeliga läran och ceremonier, ty
om thet icke skier, skole vi fruchta at thet varder gångandes så med
oss och vårt fädernesland, såsom med Frankrike, Hålland och Neder¬
land, ther the mächtige städer äre öde blefne igenom religions oenighet :
ty ther icke är endrächtighet uthi lära och religionen, ther kan aldrig
kiär lek och samdrächtighet vara uthi verdzliga saker, uthan tvist och
alt förderf. Then, som har något vist skiäl til försvara liturgiam med
then heliga skrifft, honom skal thet vara låfligit stiga fram, honom skal
och gifvas liud til at uthsäija sin mening. Hic est liberum concilium.
Confessio Augustana och then christeliga forma religionis in doc-
trina et ceremoniis, som archiepiscopus [Laurentius f] senior giorde,
förenom oss ther effter.
Sedan tilfrågade vår n. f. *) sampt the andra närvarande af riksens
rådh, om the, som frånvarande äro, villia vara en man med oss uthi
den christeliga tro? Eph. p Ther til jakade hela prästerskapet.
Om konungen uthi Påland kommer hit, effter han är uthvald til
Sveriges konung, skal han icke bli herra öfver vår tro och samvet,
uthan blifva vid then läros förening d, som nu besluten blifver. Hvad
som nu blir effter Gudz rena ord samtyckt, måste christeligen författat
blifva och af hvarjom och enom underskrifvit. På thet sidsta önskade
han, at then eviga Gud ville vara den högsta regent uthi detta concilio,
al ting regera, at thet måtte lända Gudi til lof och ära, oss och våra
efterkommande til ett godt bistånd och evigt siälagagn.
Dioecesis Upsaliensis begärade nu straxt låf at utvälia sig episco-
pum, men blef svarat, at h. f. N. och riksens rådz mening vara den:
först skulle förvara sig i lärdomen och kyrkio seder och sedan handla
om biskopvalet, men effter thet professores stöde hårdt uppå, at först
företoges, thet the måtte bekomma prassidem, så gingo her Claes
Bielke och her Sten Banera up til fursten och sade theras begiäran.
The kommo straxt tilbaka och sade, at vår f. N. tilsade them al gunst
och nåde; hvad the begärade om erkiebiskops valet, svarade h. f. N.,
at the måtte sättia 2 i valet; then som får mäste rösterna, then skal
blifva praéses huius concilii denna gången. Sedan thet är alt uthrättat,
skal om erkiebiskopsvalet handlat blifva. När the thetta sagt hade
och önskat, at Gud alzmechtig ville vara vår öfverste praeses, och vore
*) Hertig Karl var icke närvarande. Uttrycket torde sålunda vara felskrifvet och
syfta på Nils Gyllenstierna.
1593
4i
sin kos gångne, bad episcopus Lincopensis prästerskapet andra gången/
[o:dagen?] komma tilstädes effter predikan ad electionem praesidis.
c) Laurentius saknas i alla afskrifterna. d) Efter Rål. och Engestr. afskrifterna.
B har förmaning, é) Sten Bonde i Rål. och Engestr. afskrifterna, såsom ursprungligen
stått äfven i denna. /) Alla afskrifterna ha gången.
C.
Prima vero marti i, die Jovis, post meridiem senatores regni in
coetum venerunt, nempe Nicol. Gyllenstierna, Gust. Baner, Ericus Sparre,
Claudius Bielke, Steno Baner et Benedictus Ribbing. Orationem habuit
cancellarius regni Nicol. Gyllenstierna de ordine et processu futuri con¬
cilii. Ordinem vero talem demonstravit, ut electio a:episcopi omnium
postremo loco susciperetur, qui processus omnibus et singulis valde
displicebat. Communi voce per m. Ericum Scepperum interpellatus est
d. cancellarius et reliqui generosi domini, ut de sua et sereniss. principis
voluntate et admissione concederetur libera electio sive a:episcopi tum
desiderati, sive ad minimum praesidis electio. Cui petitioni domini
senatores assentientes illico ad clementissimum principem properabant.
Tandem sereniss. princeps intra horse spatium per nobiles dominos
Claud. Bielke et Stenonem Baner integram reddidit nobis actionem a
praesidis electione incipere.
Referaten i D, E, F innehålla ingenting upplysande. Hvad Messenius
(och Werving s. 141) berätta om hertigens svar återfinnes ej i någon af de
6 berättelserna och kan vara fritt diktadt. Hvad som där säges att ingen
biskop skulle få utses till preses, kan ej vara riktigt; jfr valförrättningen
den 2 mars. Därjämte har Messenius äfven notisen om Linköpingsbiskopens
tillrättavisning af Erik Skepperus m. fl., då han af regeringen begärde för¬
hållningsorder för mötet, hvilken eljest endast förekommer i A. Den kan
emellertid vara hämtad ur Baazii Inventarium eccl. Sveo-gothorum (1642).
Den 2 mars.
A.
Den 2 marti i. När nu alt så berammat och belefvat var af h.
f. N. sampt med riksens rådh, att acta skulle ingalunda gä an, för än
praeces [o:praeses] concilii utvaldt vardt, blef thet sedan sa samtyckt,
att then, som mäst suffragia bekom, han skulle ther till uthvälias.
Kallades therföre prästerskapet tilsammans hora 9 till att begynna
sådana vota till att uthgifva, m. Erico Jacobi et m. Olao Martini notariis,
hvilket varade alt ifrån 9 alt intill ett. När nu thet alt ännat var, gingo
m. Ericus Jacobi och m. Olaus Martini och m. Petrus Jonm Arbog[ensis]
rector sampt med nogra flere up till h. f. N. sampt riksens rådh
till att sådant låta h. f. N. sampt med riksens rådh öfverantvardat
blifva, hvilket h. f. N. sampt medh riksens rådh ganska väll behagade,
42
1593
och när the nu förnummo, att ni. Nicolaus Olai hade mäst suffragia
bekommit, ty han bekom 196, m. Petrus B[enedicti] Lincopensis episco-
pus 5, m. Petrus Jonae Streng[nensis] 36, Arosiensis episcopus o,
Aboensis saltem unum, confirmerade h. f. N. sampt med riksens rådh,
att then, som Gudh och hans hälga församblingh uthvaldt hade, motte
blifva constitutus in praesidem concilii.
Circa horam 5 kommo alla bisperna sampt medh prästerskapet
tilsammans och så stegh Lincopensis episcopus fram och gaf them
samptligen tilkiänna, hvem som mäst suffragia hade bekommit, gaf och
theslikest före, hvadh såsom i andre sådana conciliis hade brukeligit
varit, nempligen att then them bekommit hade skulle blifva uthvald,
frågandes them ther hos, om the alle samptligen vore vidh thet sinnet
sådant till att samtycka. Svarade the alle sammans, quasi uno ore:
Ja, ja. Vidare sade han them, att på thet theras begynnelse in con-
cilio skulle synas hafva nogot större autoritet, ville riksens härrar lata
sig finna obesvärade till att vara ther medh tilstädes. Sade han them
och hvadh först handlas skulle, nempligen de sacra scriptura, och sedan
ville the taga Augustanam confessionem för sigh och henne öfverse på
thet flitheligaste, alla locos i synnerhet för sigh. Excuserade m. Nico¬
laus sig pä thet aldra högsta, gifvandes före sin ungdom, oförfarenhet
och ringa förståndh, säijandes monga vara, som ther till bätter tiänte
både hvadh ållerdomen och förfarenhethen anlangade. Till hvilket
honom Lincopensis svarade, att vox populi var vox Dei. Strax ther
effther stegh m. Ericus Jacobi och gaf tilkänna, huru thet i andra sådana
ärliga, fria och lofliga samqvemder hade brukeligit varit, nämpligen att,
när nu preses uthvaldt var, skulle 12 andra beskedeliga men uthvälias,
the ther presidi biståndh och hielp giöra skulle. Frågade han them
ther hos, om the och icke så tilsinnes voro, att the och nogra uthvälia
ville. Svarade the alle sampteligen ja ther till. Blef för then skull
thetta arbete bisperna uppålagdt sampt med nogra andra, som ther
till tiänliga voro. *
B.
Die 2 mart i i kommo bisperne med menige prästerskapet tilsam-
man in collegium och när the hade sungit: veni sanete spiritus
med collecta, gick hvart biskops stifift fram ordine och hvar och en
gaf sine vota eller suffragia de futuro eius concilii praeside. M. Olaus
Martini räknade up hvar och en. M. Ericus Jacobi Schinnerus tog
suffragia af dem. När det var bestält, gick m. Ericus och bisperne til
her[tig] Carl och riksens råd; ther blefvo suffragia öfversedde och
talde. Och efter m. Nicolaus Bothniensis, professor Upsaliensis, bekom
mäste rösterna, så blef han af vår f. N., riksens råd, bisperne och
menige prästerskapet confirmerat, men han förvägrade sig storligen,
effter thet är, sade han, en hög sak, och jag är ung och oförsöckt,
1593
43
bad derföre at thet höga ärendet måtte icke läggias på honom, uthan
på någre af dhe höglärde förfarne gamble män. Men episcopi svarade:
effter så väl han som de andre hade storligen begärt praesidem con¬
cilii och sagt, then, som mäste rösterna får, skulle tå blifva, therföre
måste han och blifva ther vid, som han sampt med andra bevilliat hade.
M. Petrus Benedicti episcopus Lincopensis gaf prästerskapet til¬
kiänna at nästkommande mårgon skal concilium gå an hora 8 post
concionem et preces in templo. Tå skal handlas de sacra scriptura,
eius auetoritate et consensu, och ther med hafva confessionem Augu¬
stanam förhänder.
C.
Proxima igitur die 2 mart ii, quae tum fuit dies Veneris, posita
mensa in domo collegii et adhibitis juratis notariis publicis, nempe m:o
Erico Skinnero prof. Upsal, et m:o Olao Martini rect. Lincop. [o:Nycop.],
singularum dioecesium suffragia vel voces colligebantur hoc modo, ut
singuli pastores in catalogo descripti propria manu eligendum scriberent.
Providentia divina voces m:o Nicolao 01. Bothniensi tribuebantur,
m:o Petro Jonse episc. Stregn. 36 contingebant. Dabantur suffragia per
omnes et singulas dioeceses incipientibus ipsis episcopis, magistris atque
capitularibus. Tres episcopi, Lincop., Stregn. et Aros., sua vota per
proprias manus dederunt m:o Nicolao Olai. Solus fere episc. Aboens,
suffragium dedit m:o Erico Sceppero. Postquam singuli sua nomina
in certo catalogo scripserant, constituti sunt qui notarios supranomina-
tos ad illustriss. principem Carolum et regni senatores concomitarentur
illisque deferrent catalogum jarn memoratum. Hi deferentes cum notariis
erant: m:r Petrus Jonae rect. schöl. Arbog., Engelbertus Tau. [orLau.]
in Siälevad et Engelbertus Engelberti eccles. Stockh, concionator. Ad
regiam conscendentes arcern hora Ira pomeridiana, mox advenientibus
senatoribus regni, inprimis d:o cancellario Nicol. Gyllenstierna, negotium
sibi commissum aperuerunt eique catalogum tradiderunt, qui eundem
ipsi principi in manus dedit. Princeps vero, consilio cum senatoribus
communicato, nos omnes vocari jussit et coram qusesivit, quidnam com-
munis clerus per nos peteret ? Tunc m:r Ericus totius conventus seriem
[orseriam] atque unanimem voluntatem atque petitionem dixit, ut pro
jure ordinantiae ecclesiasticse a principe et senatoribus approbaretur et
confirmaretur ea persona, cui suffragia numerosissima contigerant. Qua
petione audita jussit princeps nos paululum secedere non tamen discedere,
donec propius sententiam suam cum senatoribus communicasset. Quo
facto mox revocatis dixit illustriss. princeps se propter jus et liberta tern
liberi concilii non posse illis denegare iliam personam, quin de suo et
senatorum consensu et approbatione praesidis nomen et officium obtine-
ret, qui prae aliis numero suffragiorum pollebat. Hortabatur denique,
ut summa fide et pietate pergerent in statuendis pro synodo regulis
44
1593
ac decretis tam circa doctrinam quarn circa ceremonias et disciplin*
ecclesiasticae constitutiones, Quibus in nomine Domini completis, dixit,
ante abitum ulterius et quidem plene transigi oportet de a:episcopi
electione et denominatione. M:r Ericus vero paucissimis petens, ut cum
illustr. principis et senatorum voluntate et adprobatione eligerentur
adhuc 12 doctissimi viri, qui cum 4 episcopis praesidi in concilii actio-
nibus auxilio essent assiderentque in (sic!) imo impetravit. Quibus finitis
et gratiis subiectissimis actis clementissimo responso dimissi sumus. H*c
omnia per principem et senatores concessa et confirmata circa horam
quartam, ad finem horae quint* in pr*sentia omnium in domo collegii
per episcopum Lincopensem proclamata sunt, quo momento etiam
doctissimus vir m:r Nicolaus Olai Bothn. communi voce et manuum
elevatione in concilii pr*sidem inauguratus proclamatusque est. Cui
negotio etsi honestissime modestissimeque contradicere conaretur, mul-
torum tamen sententi* cedere coactus est.
Enligt D sattes ock til tolf beskedelige män af prästerskapet, som äldst
voro, til prcBsidis assessores. F omnämner notariernas utseende och angifver
ordningen vid valförrättningen (först biskopar, så professorer, sedan stiften i
följande ordning: Uppsala, Linköping, Strängnäs, Vesterås, Skara, Vexiö och
Åbo), omtalar äfven Erici Jacobi »admonitio» örn assessorers utseende.
Den 3 mars.
A.
Prima sessio de doctrina.
Den 3 martii hora 9 finitis precibus conscendebat m. Nicolaus
preses cathedram et in presentia episcoporum, item senatorum regni
aliorumque nobilium, Caroli Hendrici, Axilli Bielke et Axilli (sic)
Achatii, brevi, licet perspicua, oratione ostendebat, qua ratione schis-
mata in religione orta e medio tolli queant, synodis nimirum et conciliis
congregatis. Ideo n[empe] et olim concilia congregavere(l), sicut con-
gregata est synodus Hierosolymitana tempore apostolorum, item Nic*na,
Constantinopolitana etc., ut exorti de pr*cipuis s[acr*] scriptur* locis
errores cum suis h*reticis et asseclis communi omnium voce et con-
sensu confutarentur. Cum autem et in nostro hoc regno de multis
doctrin* christian* articulis schismata haud minima per malos homines,
instigante sathana, introducta sint, qui nobis per reformationem cere-
moniarum, item restitutionem discipline et perfectioris ordinis in causis
ecclesiasticis, ut ipsi falso pretexunt, sub pretextu illo liturgico papis-
mum totum, quantum in prenominata liturgia fundatum, introducere
summa cura decrevere; idcirco meritis laudibus divinum et christianum
factum illustriss[imi] principis et senatorum regni, qui a quibusdam
viris doctis et piis sollicitati concilium hoc christianum et liberum con-
vocarunt, ab omnibus est persequendum. Ut autem certum esset ali-
1593
45
quod argumentum consensionis [d : confessionis ?] nostr* in articulis fidei,
ideo Augustan* confessionis, que symbolum est nostr* fidei, repetitio-
nem instituendam decrevimus, ut imperitiores simplicioresque pastores
et alii admonerentur brevi et perspicua explicatione singulorum articu-
lorum de vero doctrin* christian* capitum intellectu. Pro introitu
theses aliquas a clarissimo pr*side conscriptas de autore sacrosanct*
scriptur*, s[pirituj sancto nimirum, de eius certitudine, de perfectione,
quod in illa omnia ad salutem hominum necessaria continentur etc.,
deque autoritate patrum, quod illorum autoritas non sit ad*quanda
autoritati scriptur*, sed tanquam testes adhibeantur, non tanquam
judices etc. Egit etiam de obscuritate scriptur*, quod locus obscurior
illustriori sacr* scriptur* sententia et loco illustretur, et scriptura
scripturam explicet.
Hisce absolutis recitavit m. Olaus Martini nomina assessorum cum
thesibus prefatis a dn. preside explicatis. Och sedan begåfvo the sigh
till confessionem Augustanam, och hvar artikel, som notarius P.(?)
hade upläsit, uttolkade honom m. Nicolaus preses först på latin och
sedan för them, som enfåldige voro, på svensko och förmante them
ther hos på thet aldra flitheligaste att ther nogor fans, som hade ther
nogot motsäija eller ellies thet icke väll förstodh, han skulle komma
fram, så skulle han blifva väll och fulkommeligen undervist. Thes
emellan blef liturgian altid förbannat och kallat monstrum horrendum
sampt medh alla andres (!) papisters vilfarelse. Vardt ther hos och
högeligen förmant, att ther nogor var, som viste nogra argument, medh
hvilka han kunne bevisa liturgien vara god, han skulle komma ther
fram och låta sigh se. In prima igitur sessione explicati sunt quatuor
priores articuli.
Sessio secunda.
Finitis in templo precibus vespertinis, upläs[t]es och explicerades
S, 6, 7, 8, 9 articuli, presentibus regni senatoribus, och talade preses
specialiter till pastorem Upsaliensem Joachimum, frågandes honom hårde-
ligen, hvadh han mente medh thet applicatorio sacrificio, hvilket han
sade skulle uthi liturgien allena författas, till hvilket han aldeles inthet
hade till att svara.
B.
Die 3 martii, när alt prästerskapet församblat var, kommo alle
bisperne. Sedan inkommo thesse välbördige herrar, her Nils Gylden-
stierna, her Hogenschild Bielke, her Gustaf Baner, her Erich Sparre,
her Claes Bielke, her Sten Baner; sedan kommo Carl Hindrichson,
Erland Biörnson, item her Bengt Ribbing. När Nicolaus Bothniensis
pr*ses var upstigen in cathedram, blef sungit veni sanete spiritus
med collecta. Men när alle hade satt sig, läs[t]es upp nomina ad-
sessorum, som sampt förbe:te bisper skulle vara assessores pr*sidis:
4 6
1593
m. Olaus Petri senior, olim pastor Stockholmensis, m. Mathias Mariae-
stads pastor, m. Ericus Schepperus, m. Ericus Jacobi, m. Jacobus Erici,
m. Petrus Chemnitii, m. Ericus [o:Petrus] Melartopeus, d. Regenoldus
pastor Stregnensis, m. Petrus Jonae pastor Arbogensis, d. Johannes
Svenonis praepositus Vexionensis, m. Gregorius rector scholae Aboen-
sis, d. Gunnerus pastor Ludociensis.
Sedan hade praeses en orationem, som gick der på an: Thetta
concilium skulle nu hållas ex mandato illustrissimi domini principis et
consiliariorum regni, scilicet ad corrigendos errores in nostris ecclesiis
idque exemplo primitivae ecclesiae, utpote apostolorum et ortodoxorum
patrum, ac nonnulla recitavit concilia. Postea adiicit: non omnia concilia
fuisse Deo placita; oravit propterea, ut hoc flat cum gloria nominis divini.
När thet var giordt, upräknade m. Olaus Martini theses eller the-
mata disputationum.
De sacra scriptura sic sentimus et docemus.
1) Credimus et confitemur sacram scripturam veteris et novi testa-
menti a spiritu sancto profectam esse;
2) In qua omnia ea, quae homini christiano tam ad mores pie re-
gendos quarn ad dogmata salutis necessaria sunt, perfecte continentur.
3) Et quandoque multis in locis propter rerum, quas continet, maie-
statem difficilis intellectu est, in locis apertioribus ita temperabit eam
spiritus sanctus, ut quaecunque nobis ad salutem necessaria judicaverit
manifesta sunt et perspicua.
4) Quae vero per parabolas et obscure posita sunt, interpretanda
sunt secundum ea, quae apte [o:aperte] sunt posita, servata analogia fidei.
5) Sola haec scriptura veteris et novi testamenti est columna et
fundamentum fidei nostrae et norma ac regula judiciorum in omnibus
disputationibus et religionis controversiis, adeo ut quicquid cum hac
norma congruit certum, divinum, propheticum et apostolicum judicetur,
quicquid vero non quadrat, sed ab illa regula sive in excessu sive in
defectu exorbitat, ut supposititium, adulterinum et erroneum reiiciatur.
6) Patrum vero et seniorum scripta sacris literis minime aequi-
paranda, sed scripturae subiicienda esse censemus, ut testium loco tan-
tum habeantur, utpote qui testantur, quibus in locis post apostolorum
tempora doctrina prophetica et apostolica sit integre conservata.
7) Symbolum quoque Apostolicum, Nicenum, Athanasianum in pri¬
mitiva ecclesia contra haereticos et brevem et ortodoxum fidei christianse
consensum complectentia recipimus et agnoscimus.
Sedan blefvo articuli Augustana confessionis upläsne, then [o:them]
förklarade praeses korteligen och delte hvar articulum in certas theses,
och frågade så alle i gemen, om the them alle samtycka och gilla ville.
Articulum de coena domini1) förklarade m. Petrus Jonae episcopus
Stregnensis och af Sleidano förtalde historiam de origine erroris Cal-
‘) Tionde artikeln i Augsburgska bekännelsen handlar om nattvarden. Den före¬
kom först d. 5 mars.
1593
47
vinistarum de coena domini och giorde sig ther med fri för them, som
hade honom misstänkt, at han skulle hålla med Calvinistis in detri-
mentum ecclesiae et patria?, och opböd sig, om någon honom det
öfvertyga kunde, at han tå skulle framstiga.
C.
Die seq. 3 martii, quae Saturn! fuit, hora matutina octava toto
presbyterii coetu in domo collegii pro more congregato et quibuslibet
sedibus occupatis, episcopi cum praeside advenere et invocato s. s. Trini¬
tatis auxilio per cantionem ecclesiasticam veni sanete spiritus etc.,
episcopus Arosiensis collectam et benedictionis verba sonora voce reci¬
tavit. Interea cathedram sibi paratam praeses concilii conscendit et
declamatorio modo exordio facto a veteri modo ecclesiae, quae consue-
verat inde usque ab initio primi concilii Hierosolymitani per apostolos
celebrati omnes controversias in negotio religionis exortas per legitimos
conciliorum actus dirimere, conclusit praesentis concilii necessitatem
et utilitatem, et quo maiori perspicuitate omnia perciperentur, mox locos
percensuit in hac ipsa sessione, quae prima erat, examinandos et ex-
cutiendos: in primis de ipsius s. scripturae autoritate, firmitudine, per¬
spicuitate, interpretatione et plenaria potestate et facultate judiciaria
sine patrum testimoniis et citationibus, quos ecclesia pro testibus, nun-
quam vero pro interpretibus, multö minus pro judicibus controversiarum
adhibuit, jarn jarn agendum monuit. Quod ut maiori cum fruetu atque
commodo facere posset, theses suas de his praedictis paratas per nota-
rium mim Olaum Martini recitari fecit. Quibus thesibus justo ordine
examinatis et declaratis, ad confessionis Augustana; publicam declara-
tionem venit.
luter haec et nondum absoluta declaratione loci primi de scriptura
canonica plurimi ex senatoribus simul advenerunt, inter quos eminebant
Nicol. Gyllenstierna, Hogenschild. Bielke, Gust. Baner, Benedictus Rib¬
bing, Gust. Gabrielis, Axel. Bielke et Erlandus Beronis. Ad horum
adventum praeses concilii latine repetebat omnia, quae hactenus de s.
scripturae autoritate disseruerat. Postea juxta ordinem Aug. conf. arti-
culos continuabat eosque per superius dictum notarium recitari fecit,
nullo articulo praetergresso sine peculiari examine, adhibita etiam ad
finem declarationis publica provocatione: an quispiam in toto coetu
reperiretur, qui sibi non satisfactum existimaret vel contrariam senten-
tiam defendere cogitaret, illi se cum reverendiss. adsessoribus satisfac-
turum pr.omisit. In hac sessione perventum est ad articulum Aug. conf.
quintum exclusive. Inde ad prandium dimissi sumus.
Eodem die hora tertia pomeridiana post preces vespertinas, quae
confitentibus habentur, ad statutum locum convenimus et praelegebantur
nobis eadem ratione proxime sequentes articuli quinque et perventum
est usque ad articulum decimum. Sub hac sessione aspere et fere
48
1593
contentiose ex pulpito interpellatus est a praeside pastor Upsal. d:r
Joachimus, ut deposita sua mussitatione, quarn forte sub priori sessione
sparserat, de applicatorio missae sacrificio suam ingenue defendendam
susciperet sententiam. Fatebatur Joachimus se missam pro sacrificio
quodam habere. Quali, dixit prseses? Pro applicatorio et quidem per
fidem, inquit alter. Hane nactus occasionem prseses acerbius in illum
invehebatur, quod contra usum ecclesiae phrasin reiectam introduceret.
Hac violentia suffusus d:r Joachimus non ausus est suam ulterius prose-
qui sententiam in tanta hominum corona.
D: Den j martil blef prima sessia circa octavam tå blefvo
ock the 12 assessores utvalde, hvarefter desamma uppräknas som i B, utom
att i st. f. Ericus Jacobi och Jacobus Erici upptagas mag. Olof i Giäjle och
dn. Clemens i Vadstena. Messenius-Werving ha samma namn som D,
men dessutom Ericus Jacobi, sålunda 13 assessorer. Enligt D skulle vidare
biskopen i Strängnäs hjälpt till vid förklaringen af teserna samt på e. m.
talat myckit beskedeligen de ecclesia catholica. Episcopus Aboensis gaf ock sin
mening tilkänna. — E uppräknar de 7 teserna, hufvudsakligen på svenska,
och delvis i frågeform. Efter den 7:de tesen fortsättes: viii. Preter tria
etiam symbola confessionem Augustanam agnoscimus. Nona thesis est de-
claratio superiorum. Härefter vidtager den för E egendomliga delen eller
den korta utläggningen af Augsburgska bekännelsens artiklar. — F omnämner
redan under denna dag antagandet af Augsb. bekännelsen såsom symbolum
fidei et testimonium consensus cum rejormatis Germania ecclesiis, och hänför
oriktigt till samma dag den första behandlingen af Petri Pauli skrift samt de
yrkanden, som isynnerhet af Erik Skepperus den 5 mars på e. m. framstäldes.
Den 4 mars.
C.
Quarta die martii, die dominica, praesidi dabatur quies et publice
praeter ordinaria sacra nil pertractatum.
Enligt D höll denna dag dinus Joachimus missam ejter then gamla hand¬
boken; biskopen i Strängnäs hade concionem sub summa missa i hertig Karls när¬
varo; i aftonsången predikade dn. Ingebertus concionator Holmensis. —E hänför
oriktigt till denna dag den andra sessionen, som egde rum den 3 mars på e. m.
Den 5 mars.
A.
Tertia sessio die 5 martii.1) Quae duravit ab hora 7 in 11.
Upläs[t]es och explicerades 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19 articuli
cum recapitulatione priorum, och i midlar tidh blefvo 28 af the lärdaste
') Afskriften tillägger här qus erat dies D., hvilket är oriktigt, för så vidt D
skall beteckna dominica, då söndagen inföll d. 4 mars. Som endast D är utskrifvet,
har emellertid afskrifvare!! måhända märkt felet och hejdat sig.
1593
49
och förnämpligaste iblandh prästerskapet tilnämpde, som skulle sampt¬
ligen medh assessoribus granneligan öfverse apologiam pro defensione
liturgiae conscriptam a Petro Pauli och hora 12 skulle the alle sampt-
ligen komma tilstädis och uthleta the besynnerligeste argument ther
uth, medh hvilka han sin stora vilfarelse stadfästa ville. Mentionem
interea fecére episcoporum hactenus in cantzelia degentium. Liberavit
se m. Petrus P(!) episcopus Sch. [o: Str.] in loco de sacramento a suspi-
tione ipsi ob calvenismum inusta.')
Quarta sessio.
Hora 2 upräcknades och explicerades 20 et 21 articulus cum 7
articulis mutatis ad finem usque. Sedan lofvade alle samptligen, rik¬
sens härrar, bisperna och gemene prästar, tilfrågade af clariss[imo] dn.
preside, sigh blifva ville vidh alt thet, som författat är in confessione
Augustana, i alla sina lifsdager, och ther thet tränga skulle, besvore
sigh till att henne försvara vilia med lif och blodh in i döden. Item
lofvade och riksens härrar efther alles endräckteliga begäran sig vilia
hos hans fursteliga N. thet så begå att alla uppenbara papister, som
försmädeligen om vår religion nogot talade, skulle af riket uthrotade
varda, och ingen skulle hädan effther blifva präst eller scholemästare,
uthan han sig till Ausburgiske confession obligera ville. Begärade the
och alle samptligen att Vadzstena closter skulle förstördt varda och
the sumptus, som ther på ankostades, skulle blifva förordinerat till
studenter här inrikes och them som i främmande landh studera.
B.
5 martii lycktade the upläsa och [förklara?] articulos Augustana
confessionis och uthlofvade alle at the der vid i lif och död, ehvad
anstöt uppå kommer, blifva skulle.
Så tilsade och riksens rådh prästerskapet fulkomligen, at the med
them ville stå bi uthi denna bekiännelsen med lif och blod.
Så begiärede prästerskapet af riksens rådh, at the ville så begå
med fursten, at h. N. ville fördrifva the trospillare, som mångestädes
här och ther inkomne vore, både i Stockholm, Vadstena, Drottningholm
och annorstädes, och taga theras underhåld, besynnerliga theras i Vad¬
stena, och uppehålla studenterne ther med.
Item begärade och prästerskapet, at vår f. N. och riksens råd ville
afsättia them, som voro af en falsk religion, ehvar the vore antingen
i andeligit eller verdzligit kall. Item begiärade the och at them, som
uthländes vore på en falsk mening, skulle varda förbudit theras fädernes
land. Thetta lofvade riksens råd sig villia med flit giöra.
Item syntes och riksens råd medh prästerskapet rådeligit vara, at
ingen skulle komma til något embete, andeligit eller verldzligit, för än
*) Tillagdt i marginalen.
Riksdagsakter III.
4
1593
han häfver giordt sin tros bekiännelse och förpligtelse. Hertil sade
her Nils Gyllenstierna på hela riksens rådz vägnar, at med mindre så
ginge, som sagt är, skulle vara farligit om vårt regemente, och stälte
Frankrike och Nederland til ett exempel.
C.
Quinta die martii hora septima matutina dato signo omnes ad
solitum locum convenerunt, etiam ex senatoribus plurimi, ut ab initio
in prioribus sessionibus consueverant. Ex sequenti articulo, nempe
decimo, mox incoeptum est et perventum hac sessione ad articulum 20,
qui est de s. coena.') Eruditissimam tune instituit clariss. vir m:r Petrus
Jon® episc. Stregn. orationem de origine et progressu perniciosissim®
huius controversiae de vera et substantiali praesentia corporis et sanguinis
domini in sacra coena, quo modo et ordine tractata est in variis collo-
quiis et conventibus per totam Germaniam inde usque a temporibus
Andreae Carolostadii, qui odio Lutheri Vittenbergae a:o 1526 eam ex
instinctu Satanae ceperat. Ad finem orationis se et suos purgavit de
vana et iniuriis plenissima suspicione et traduetione, quod Calviniano-
rum partes fovere diceretur, et coram omnibus atque singulis in toto
conventu protestabatur de sua innocentia Deo modeste tamen relicta
vindicta, et cum necessaria severitate provocavit, si quisquam ex om¬
nibus mortalibus eum huius erroris reum justis rationibus convinceret,
judicii censuram et sententiam neutiquam detrectaret. Ad exitum
huius sessionis constituebantur et e catalogo recitabantur certi pastores,
e scholarum magistris, e capitularibus et aliis, qui hora subseq. 12 et
aliis subordinatis horis examinarent impurum illud scriptum, quod Petrus
Pauli eccl. Holm. pastor reiectus ediderat pro asserenda liturgia. Con-
stituti autem sunt 24 exceptis episcopis et plerisque ex adsessoribus.
Dati etiam sunt certi notarii, qui examini adessent et errata notarent,
videl. m:r Ericus rect. schöl. Geval. et Johannes Svenonis studiosus e
Finlandia oriundus. Absolutum est hoc examen sessionibus quatuor, pr®-
sidibus Erico Sceppero, Erico Skinnero, Jacobo Erici et Olao past. Geval.
Hora pomeridiana 2 eiusdem diei convenerunt omnes senatores,
episcopi et pastores atque recitationem confess. Augustan® absolverunt
ab articulo 20 usque ad 28 incl. Qua recitatione una cum praesidis et
episcopi Stregn. adiecta declaratione absoluta, cl[arissimus] et doct [issimus]
vir m. Petrus Jonae episcopus Stregn. coronidis loco mediocrem addidit
orationem, significans decretum esse sibi et caeteris episcopis, itemque
regni senatoribus et ipsi principi Carolo adeoque omnibus doctis, qui
huic concilio interfuere, nullam aliam formulam confessionis concipien-
dam esse sub nomine huius concilii, sed hane ipsam confessionem Au-
gustanam pro approbato symbolo habendam, eo quod nulla nova con-
fessio meditari vel conscribi possit, quae illi adaequaret. Ad cuius rei
’) Tionde artikeln nämligen.
1593
5t
evidentiam, contestationem et approbationem jussi sumus omnes et
singuli assurgere et dato pro more signo per manuum elevationem de
unanimi consensu testari. Quin etiam nobilissimi viri et senatores, qui
fere omnes assidebant, per cancellarium regni Nicolaum Gyllenstierna
suam fidem gravissimis verbis nobis dederunt se pro asserenda hac
religione et confessione strenue pugnaturos et omnia emolumenta huius
vitae eiusdem defensioni deposituros, quin etiam adfuturo regi Polono-
rum non nisi sub hac christianissima conditione coronam regni Sveciae
imponendam före.
Interea surgens e medio m:r Ericus Scepperus nomine omnium a
senatoribus tria petiit: 1) ut synagoga impurissimorum jesuitarurn, qu®
Holmi® confluere solet in ®dibus Tidemanni Cornelii, interdiceretur et
nebulones ipsi profligarentur, qui nidulum suum collocarunt in Drott¬
ningholm; 2) ne juvenes ad scholas jesuiticas emissi, quando in patriam
redeunt, ad publicum aliquod munus obeundum admitterentur, sive
politicum sive ecclesiasticum, omnium autem minime ad scholastic®
pubis informationem; 3) ut amplissimi sumtus, qui hactenus impendi
solent inertibus monialibus in monasterio Vadstenensi, rectius et melius
collocarentur in pios et optimos juvenes, qui studiorum gratia ad exteras
nationes transmittuntur vel in ipsa patria student et postea ecclesi® ac
reipublic® auxilio atque honori esse possunt. Hane honestissimam
petitionem pr®dicti domini barones et senatores benignissima pollicita-
tione dignabantur. Facta etiam est mentio vanissimarum minarum Jo¬
hannis Billonis et suorum complicum, qui jarn in Polonia degunt, quo-
modo in patriam reversi episcopatus et collegiatus inter se dividerent.
D redogör tämligen utförligt och i det hela öfverensstämmande med C
för biskopens i Strängnäs försvarstal med anledning af punkten om nattvarden;
har vidare en själfständig anteckning om den 14® artikeln de vocatione eccle-
siastica, hvarvid biskoparne skulle påmints af senaten och preses att ej
ordinera flere prester än som behöfdes, och den senare skulle anfört ord¬
språket: att när en slår på en buska en gång, tå skulle strax 10 präster
komma therut. För granskningen af Petri Pauli skrift om liturgien tillsattes
enligt D tolf personer. På e. m. skulle enligt D särskildt talats de libero
arbitrio, at alle skulle then lomm grant akta. D upprepar vidare, att biskopen
i Strängnäs hjälpte till att förklara teserna, samt uppgifver, att det var på
dennes fråga, som riksens råd och presterskapet stego upp och förklarade
sig vilja våga lif och blod för den antagna bekännelsen, samt anför slutligen,
ensam bland berättelserna, prseses’ ord: nu är Sverige blifvit en man och
alle håfve vi en herre och gud. D omtalar vidare som ett beslut att ingen
jesuit eller papist, calvinist eller anabaptist skulle hädanefter brukas hvarken
till skolemästare eller i cansliet, utan the skulle platt utrotas. — E hänför
eftermiddagens händelser denna dag oriktigt till den 6 mars och har följande
anteckning om beslutet: Sedhan alla thesse articklar vore öfver sedde och
upläsne, vore alle endrechteligha samptychte ath the ther vidh ville lefva och
dö. Vart och beslutat ath the, som här emoth lära, skola aldrig komma till
noget ministerium eller officium hvarken ecclesiasticum, scholasticum eller civile.
Ingen skal blifva betrodt till någet kall, för än han beplichter sigh ville
52
1593
blifva vidh confessionem Augustanam, hvilken vi hålle för et vithne eller
kiennemerkie, ther medh vi skilias ifrån andra saeter.
F hänför denna dagens händelser, såsom redan är nämndt, till den 3
mars och påstår att den 4 och 5 endast höllos privatce consultationes mellan
biskopar och professorer; anför emellertid under nämnda dag särskildt Nils
Gyllenstiernas försäkran att Sigismund ej skulle mottagas eller krönas, förr
än han bekräftat de fattade besluten; anför i fråga om Skepperi yrkande
att Vadstena klosters inkomster skulle anslås till utrikes studerande, att nihil
certe responsum, samt vidare att cautum fuit et a senatu regni confirmatum,
att de, som hyllade en falsk religion eller lefde vid jesuitakademier, ej skulle
befordras ad fwictiones ecclesiasticas sive politicas.
Den 6 mars.
A.
Quinta sessio die 6 martii de ceremoniis.
Hora 2 pom[eridiana] usque ad 6 giorde bisperna i synnerhet hvar
för sig och sitt stifft, elliest och capitulares af the stifft, som inga bispar
frånkomne vore, sin uppenbara bekiännelse för Gudh och Gudz för-
samblingh, att the hade ynkeligen syndat then eviga Gudh emot och
hans hälga församblingh förargat, i thet the hade bejakat och veder-
tagit liturgien, bidiandes ther hos ödmiukeligen af Gudh och Gudz för¬
samblingh, att sådant motte them förlåthet och tilgifvit varda, lofvan-
des sig ther hos henne aldrig mer vederkiännas vilia, uthan såsom thet
förgifteligasta ether fly och sky. Upnämde och dn. preses nogra vidh
nampn och framkallade, hvilka i förgången tidh högligen hade stått
medh liturgien och giordt androm stort öfvervåldh och orätt, elliest
bedragit monga andra medh sigh, hvilke alle skola giöra sin uppenbara
bekiännelse och stå ther och skemmas för Gudh och Gudz församb¬
lingh et merito. Blef och förlikningh giordt emellan prästerna i konge-
dömmet och them i furstendömmet om then förseglade och förgiftiga
skrifft, som the i kongadömmet emot them andre förseglat hade. Lof-
vade och riksens rådh, att thenne skrifthen så väll som alle andre
ogillade skulle blifva sampt med obligationibus ad liturgiam upsöckte,
ehvar the finnas kunne, och sedan upbrände både för oss och våre
efftherkommande skull, att sig ther uthaf icke nogor oenighet för¬
orsakas skulle.
B.
Den 6 martii inter 9 et 10 examinerades scripta Petri Pauli.
Effter middagen gingo episcopi cum praeside, assessoribus et toto dero,
theslikes förbenute välbördige herrar in collegium. Tå tog praeses fram
liturgiam och frågade: om någon ville henne försvara, then stige fram,
han skal blifva hörd, om han häfver probabiles rationes eam defendendi.
1593 53
M. Petrus Benedicti episcopus Lincopensis bekiände för sig och alt
prästerskapet uthi sitt sticht, at the med liturgia: bejakelse och under¬
skrifning hade syndat emot Gud och förargat hans heliga försambling,
och bad at the ville honom förlåta. Thet samma giorde Arosiensis
och Stregnensis,?■ [o:Aboensis].
Pastor Upsaliensis ville giöra en ambiguam confessionem och sade,
om alle andre ville öfvergifva liturgiam, så ville och han. Men praeses
sade: then confessio gillas icke. Frågade så honom, om honom tyckte,
thet han hade godt samvet eller ondt, at han hade hållit med oc för¬
svarat liturgiam. Han viste intet hvad han skulle svara, doch pa sid-
stone sade han sig villia öfvergifva liturgiam och blifva ens med the
andre. Sedan blefvo och andre promotores et defensores liturgis
framkallade, nembligen Christopherus pastor in Alunda, Benedictus in
Tingsta [o:Tensta], her Måns i Vallby,1) Haquinus in Öster Haninge.
The bekiände sig hafva illa giordt och önskade liturgiam i helfvetit.
Olaus Jacobi Scharensis bekiände för sin fader och sig och präster¬
skapet ther i stichtet, at the och med liturgis bejakelse hade grufve-
ligen försedt sig emot Gud och hans helga försambling, och beddes
vänskap. Vexionensis prspositus och dominus Steno giorde en up-
richtig bekännelse. Therföre tackade them prsses och alle andre sampt
riksens rådh.
Her Nils Gyllenstierna steg up och tackade m. Petro Jons episcopo
Stregnensi samt prästerskapet i thet stichtet, at the uthi rätta sannin¬
gen hade städt fasta och ther uthöfver mycket ondt lidit.
The, som hade underskrifva liturgiam, begärade af riksens rådh
at the måtte bekomma sina liturgicas obligationes igen och bränna
them up. Her Nils Gyllenstierna lofvade thet skulle skie, så snart
konung Sigismundus kommer i riket; för kan thet icke skie, förty straxt
konungen död var, blefvo alle cancelietz handlingar beseglade. Han
sade och propter posteros vara rådeligit, at sådana farliga förplichtelser
blefvo igenkallade, såsom thet och skiedde i konung Erichs tid, tå
vorde många ochristeliga förplichtelse giorde, the blefvo upbrände, et
hoc erat utile.
Her Hogenschild förmante prästerskapet, at the icke här effter
skulle så lättfärdeligen uthan ransakning strax gilla och underskrifva
hvad som påbiudas kan.
Vexionensis och Lincopensis tigde vänskap af prästerskapet i försten-
dömet, för thet the them med sin ogudachtiga förplichtelse fördömt
hade, och sade at the vore tvingade thertill; en part, som her Oloff i
Linkiöping sade, hade måst försegla oskrifvit paper, som Schvercherus
[o:Olof Sverkerson] och Hindrich Mattson lade fram för them. M.
Ericus Schepperus giorde och sin bekännelse uppenbarlig, at han med
sin vingar ville flyga och såg up i himmelen, men så länge han holt
*) Kyrkoherden i Vallby i Upland hette enligt förteckningen Laurentius, kyrkoherden
i Vallby i Södermanland Olaus. Troligen afses Magnus Oestonis i Vallbo i Gestrikland.
54
1593
ther uppå, hade han ingen ro, hvarken natt eller dag, för än m:r Ericus
Jacobi tog honom i kiortelen på gatan och bad honom betänkia, hvad
han giorde, ty i liturgien handlas intet de erroribus personarum sed
rerum, så begynte han komma sig ihog och tackade Gud at han blef
af med det oket.
Sedan frågade d. praeses, om the alle samptelige ville förkasta
liturgiam et eius requisita? Tå svarade alle: ja. Sedan tog han fram
liturgiam och begynte examinera henne och uthviste många vilfarelser,
som ther uthi vore: i) sacrificium missae, quod est blasphemum in
unicum illud sacrificium filii Dei; 2) de paramentis, quibus se faciunt
novos homines; 3) liturgia mutat verba sacramenti Christi.
Ther näst tog praeses fram suffragia quatuor praecipuarum acade-
miarum in Germania de liturgia. [Tå upplästes-&] Helmstadiensium.
g) Alla afskrifterna ha Stregnensis. h) Efter Rål. och Engestr. afskrifterna. B har
här utpote och orden då upplästes utstrukna.
C.
Sexta die martii, quae Martis erat, hora 7:ma concionem habuit
m:r Ericus Scepperus in templo cathedrali. Qua finita ii solummodo colle-
gium adierunt, qui destinati fuerant ad examinandum librum Petri Pauli.
Ipsi episcopi et regni senatores interea temporis deliberabant de cere¬
moniis reiiciendis vel assumendis.
Eiusdem diei hora 2:a pomeridiana unanimiter omnes convenerunt
nobiles, episcopi et communis clerus et coepta est tractatio de liturgia,
monente praeside, in publicum prodirent qui eidem in posterum ad-
haerere et eandem adserere et defendere cogitabant. Postquam vero omnes
una voce et clamore eam tollendam postularent, prodiit m:r Petrus
episcopus Lincop. in medium et facta publica confessione pro se et
suis pastoribus veniam suae imbecillitatis et erroris petiit a Deo, fratri-
bus et universa ecclesia, promittens in nomine Domini emendationem
in posterum. Post eum prodiit episcopus Aboensis, post hunc Aro-
siensis, qui simili modo confessionem suam ediderunt et perseverantiam in
veritate promiserunt. Postea ad capitulares Upsal, perventum est, inter
quos m:r Olaus pastor Gevaliensis primus suam confessionem edidit;
inde Joachimus pastor Upsal., cui multa et magna plaustra conviciorum
devoranda erant ob prseteritam petulantiam in liturgico fascino decla-
rando et adprobando. Facta autem solenni obtestatione de sua in
posterum emendatione in graham ab ecclesia receptus est. Inde certi
quidam in catalogo notati jussi sunt prodire ex variis dioecesibus et
confessionem suam edere. Ultimo proclamabantur turpissimi et mani-
festissimi errores, qui in liturgia fundati sunt, ac producebantur in
medium diplomata sive suffragia consignata, quae illustriss. princeps dux
Carolus procuraverat ex Germania, in quibus peritissimi theologi vari-
arum academiarum ingenue dederant suam de liturgia sententiam, ex
academia Helmstadiensi, Vittenbergensi, Lipsiensi et Francofordiensi.
1593
55
Helmstadiensium suffragium svetice redditum publice hac sessione recita-
batur. Postea venia dabatur, quia hora instabat sexta.
D omnämner Skepperi predikan de ecclesia och sätter till kl. 1 sexta
sessia, anför de afbedjande liturgisterna i följande ordning: 1) biskoparne i
Linköping, Vesterås och Åbo; 2) hvar stadsprest; 3) skolemästare och K.
M:ts hofprester; 4) hela presterskapet af konungadömet; omnämner utförligt
både »skällebrefvet, som utgafs på Bårsholmen» af Smålandspresterna, och under-
skrifningen på Stegeborg; tillskrifver Gustaf Baner förmaningstalet till clerus;
omnämner petitionen om »underskrifningarnes» sammanhämtande och uppbrän¬
nande samt uppgifver slutligen att denna dag »confessio Strengnensium» blef
uppläst til et beslut hvad såsom talat vardt i therina session. — E omtalar
liturgisternas afbön i följande ordning: 1) biskoparne i Linköping, Vesterås,
Åbo; 2) Joachimus pastor i Upsala, Olaus pastor Gevaliensis, Petrus Thomae
i Skefftuna, Henrikus in Alsekie, d. Christopherus, d. Michael i Bischkulla,
Magnus i Vall, Jon i Rasbo, Jon i Onsala, Lars i Grödinge, Håkon i Öster¬
haninge, Olaus i Larf; 3) Vexionenses; 4) Ericus Skepperus; omnämner vidare
liturgiens afsägelse, obligationernas förstöring, riksens råds förmaningar;
skällebrefvet mot fastores in ducatu och förklaringen af herr Olof poeniten-
tiarius I.incopensis och herr Håkon i Å, att de på Stegeborg nödgats under¬
skrifva blint papper, samt tillägger: »Arosiensis orsakade sigh, ath han aldrigh
ville samtyckie till thet skällebrefvet. Schaeperus berättade huru erchiepiscopus
Andreas togh saken an på Stegeborgh och huru Petrus Pauli gladdes ath
thet skällebrefvet».
F låter Vexionenses göra afbön för Sudermannenses admoniti af N.
Gyllenstierna, hvilken också eis impetravit veniam; låter N. Gyllenstierna
hålla förmaningstalet till presterskapet, hänför till denna dag beslutet om
hvilka helgdagar, som skulle hållas, eller dies dominica, pascha, pentecosten,
nativitatis, apostolorum och Maria utom assumptionis, nativitatis och concep-
tionis, samt att transfiguratio domini skulle firas på 7:de sond. efter trefal¬
dighet, äfvensom att denna dag upplästes de fyra tyska universitetens ut¬
låtande om liturgien.1) — Messenius-Werving låter både Gustaf Baner
och Hog. Bielke förmana presterskapet och anför presterskapets reflexioner
med afseende på den senares tal, hvilka alltför väl kunna vara af förf. hop-
diktade. Han har äfven (från Laurentius Raymundius) den bekanta anek¬
doten om Norrlandspresten.
Den 7 mars.
A.
Sexta sessio 7 martii. Hora 7 usque ad 1 blefve nogra suffragia
doctissimorum virorum upläsna om then svenska liturgiens vilfarelser,
hvilke vore hitskrefne til h. f. N. härtig Carl: 1) af academia Helm¬
stadiensi seu Julia, Tilemannia(l) Hesshusii, uthi hvilket archiebiskops
Lares P[etri] then yngres prefation in liturgia blef examineradt och
ynkeligen sampt med sin smed archebispen utskiemd och utfilsat; 2)
Selnecceri ex academia Lipsensi; 3) ex academia Vittenbergensi; 4)
ex academia Francofordiana ad Oderam; theslikest och confessio Suder-
mannorum, hvilke alle hade samptligen fördömt liturgien och ynkeligen
1 F har Rostochiensium i st. f. Lipsiensium.
56
1593
och högeligen [klagat?] öfver then stora blindhet, elendighet och jem¬
mer, här en tidh lång i Sverighe varit hade, i thet att man en sådana
stor vilfarelse, uthi hvilken astructio sacrificii missm hade sin grundh
och destructio sacrificii Christi ther af förorsakades, skulle inrymt varda
(sic!) och ther med öpna påfvanom både fönster, portar och dörar.
Sedan kom Petrus Pauli fram, och errores ex apologia eius collecti
blefvo upläsne, hvilken hans bok aldeles för then stora vilfarelses
skull, som uthi henne författat är, sampt med suo autore Petro P[auli]
blef af allom samptligen fördömd, ogillat, begabbat och bespottat.
Blef han om sider så vit drefven, att han medh gråtande tårar sin
galenskap bekiände, badh om vänskap och lofvade sig vilia vara medh
them enligh uthi läran och ceremonierna.
Errores aliqui ex apologia P. Pauli collecti. i) Ceremonierna
upvecka enom mera till gudachtighet än Gudz ande och ordh. Exempli
gratia: en bonde åker till skogs på sin kiälka och när han nu så
sitter, kommer honom i sinnet, huru härligen hans kiörkioherre stod
bepryd för altaret, blifver han ther uthaf upväckt till att fruckta Gudh
etc. et inde conclusi(l) tandem ceremonias esse res ad salutem necessa-
rias, quod est falsissimum. 2) Comprobavit duo esse ad salutem anime
necessaria, verbum Dei scilicet et ceremonias. 3) När man är ungh,
skall man lära af ceremonierna, och när man blifver gammal, skall man
först begynna lära af Gudz ordh. Item att ceremonierna vore lika
som en andeligh piga: förty lika som henne, när hon sätter sin hår¬
valk på, kommer strax i sinnet, huru Christo blef en törnekrona satt
på höfvodet, theslikest och när hon kläder på sig sina kläder, så be¬
gynner hon strax och tänkia huru Judenia afklädde Christo sina egna
kläder och klädde på honom en purpurmantel etc.; vidare när hon nu
går och sopar golfvet, så faller henne i sinnet, huru Christus sopat,
dragen och släpat vardt ifrån then ena orätfärdiga domaren till then
andra etc. och mökit annat vidskepeligit var i hans bok colligerat.
Alt så skulle thet sig och hafva medh ceremonierna, hvilka skulle up¬
vecka enom till gudachtigheten, när man allenast på them tänka ville,
quod est absurdissimum.
Septima sessio.
Quae duravit ab hora 3 in 6 usque. Först blefvo ther åther nogra
på nyt upnämde igiän, hvilke ännu för liturgien skull storligen mis-
tänkte voro, hvilke strax moste framstiga och giöra sin uppenbara be¬
kännelse för Gud och Gudz försambling, att hon aldeles var sådan,
som hon af concilio dömd var, nempligen falsk och vidskepeligh.
Iblandh them kom en fram, som heter Petrus Thoms i Schiftuna,
hvilken blef hårdeligen tiltalat och tilsagdt, att han sig uppenbarligen
bekiänna skulle. Så fördömde han liturgien med thetta argument:
astructio sacrificii misss est destructio sacrificii Christi.
Liturgia est sacrificii misss astructio; ergo est destructio
sacrificii Christi. Item quidquid destruit sacrificium Christi,
1593
57
illud e medio tollendum est. Liturgia hoc destruit, ergo e
medio tollenda est, lofvandes ther hos uppenbarligen sig aldrigh
henne nogon tid mer gilla eller vedertaga vilia. Sedan frågade han
them alla almenneligen, om the ville sampt med liturgien bortlägga alt
thet misbruk, som sig af hännäs inrymningh förorsakat hade. Svarade
the alle, quasi uno ore, Ja, ja. Hälgedagar skola inga flere hållas, än
som i ordinantian författat är. Roklin skall ingen bruka. Symbolum
må man siunga efther och för predikan efther en christelig frihet, doch
mädan thet i bruket kommet är här hos os och är älliest brukligit i
the evangeliske församblingar i Tysklandh, att thet siunges för predi¬
kan, må thet och så här ske. Lutheri symbolum i psalmeboken skall
ingalunda afläggas, på thet att then gemena man motte samptligen
siunga med. The psalmer, som äro vordne förandrade, skola på nyt
igän corrigeras. Then förfalskade litanien skall upbrännas. The onyttige
altaren i kyrkiorna skola nederrifvas och utkastas. The onyttiga ring¬
ningar, som är vårfru lof etc., skola och inthet mer ske. S. Erici skrin
i Upsala skall af vägen ställas, på thet att the thet icke för en Gudh
dyrka skola. Item onyttiga beläther, som rummet i kyrkiona bort¬
taga, skola afskaffas. Item the klocker, med hvilka klämptat blifver,
när uphöjes, skola nedertagas och af vägen skaffas, på thet att mis-
bruket kan theste bätter [afläggas?] och elliest, thet Gudh förbiudhe,
nogot igän påbudit vorde, icke så hastigt vedertagas kunne.
B.
[Die] 7 martii recitabantur reliqua suffragia, scilicet t Lipsiens.,
Vittebergens. et Francofurtanae de Odera; item confessio deri in ducatu
Carolino de liturgia.
[KL] 9 och 10 (sic!) komrno riksens råd in med Petro Pauli.
Ther frågade prseses, om han ville försvara apologiam liturgiae, som
han hade giordt. Hon blef och så upläsen, full med mycken vil¬
farelse och försmädelse emot Gud och menniskior.
Effter middagen blef Petrus Thomae in Scheptuna framhafd, litur-
gicus defensor, och handlades med honom.
Quaestio praesidis:
Effter man lägger bort liturgiam, skal man tå läggia bort liturgiae
requisita? Alt thet som har fölgt med liturgien?
R.: Ja.
Tå frågade han, hvilka the tå äro?
1) hesta superstitiosa, quae non habent certas historias propter abu-
sum abroganda sunt. M. Petrus episcopus Stregnensis hade en under¬
visning om de bortlagde helgedagar tempore reformatae religionis;
2) rocklin; 3) ornatus episcoporum; item at flera än en skola hålla
mässan; 4) litania pro defunctis rifvas uthur psalmböckerne och up¬
brännas; 5) ringning sub elevatione; 6) Marie lof; klämta affton och
58
1593
mårgon; men heligs mål må uplåtit blifva, at folket må veta vända
igen at arbeta; 7) at sacerstigan är mångestädes stält bak i kyrkian
propter adorationem sacramenti extra usum; 8) lotio manuum ad altare;
9) multa altaria abroganda och bränna up de bortlagde belätter; 10)
s. Erichs skrin.
t) Rål. och Engestr. afskrifterna ha i stället utpote.
C.
Septima die martii, quae Mercurii fuit, sessione facta, recita-
bantur reliquarum trium academiarum, Vittenb., Lips. et Francof. suffra-
gia svetice reddita; deinde scriptum Sudermannorum contra liturgiam.
Postea in praesentia omnium senatorum ad examen sistebatur Petrus
Pauli jussusque est rationem reddere insulsissimi sui scripti, quod arti-
culatim praelectum est a m:o Erico Schinnero. Multa pro se pertina-
citer effundebat. Adversa vero pars, in qua facile primus erat m:r
Ericus Scepperus, pari contentionis fervore ei contradixit. Ad extre-
num pudore suffusus et nobilissimorum virorum asperrimis verbis et
minitationibus mitigatus vel perterritus publice suam temeritatem agno-
vit veniamque petiit a Deo et eius ecclesia, quarn suo scripto laeserat.
Placuit vero omnibus ordinibus, ut scriptam daret confessionem de sua
renuntiatione et emendatione, quapropter tota actio vel absolutio in
diem sequentem suspensa est.
Hora tertia pomeridiana publice interrogavit praeses, an in aliis
dioecesibus aliqui invenirentur, qui protervius egerant in causa litur-
gica, de quorum fide et emendatione in posterum dubitari posset. Cita-
bantur nonnulli hine inde et post editam confessionem atque promissam
emendationem in gratiam recepti sunt. Inde actum est de quibusdam
concomitantiis sive requisitis liturgicis, quae unanimi voce abrogabantur,
nimirum omnia nova festa, approbatis solummodo iis, quae ordinantia
veteri proponuntur, alba vestis, quae räcklin vocatur, pulsus elevationis,
lotio manuum, nova altaria superflua, reliquiae sancti Erici, quae maximo
sumtu collocatae fuerunt ad magnum altare templi Upsal., ubi adorari
forte possent, itaque inde transferrentur et alibi seorsim reponerentur.
D förlägger till denna dag y.de sessio från kl. 6 till kl. 1; hänför till
densamma uppläsningen af de 4 universitetens utlåtanden; omnämner i kort¬
het Petri Pauli mål och dennes afsättning, som skedde 8 mars, samt från
e. m. besluten om helgdagarna, att bl. a. [dies] corporis Christi, crucis och
conceptionis Maries skulle afläggas. — E omtalar uppläsningen af de 4 univer¬
sitetens suffragia sampt tued Senexeri och Hemingii in Dania bref, inne-
hollandes orsakerna, hvarföre vi in ducatu medh skiäl håfve emotstät litur¬
giam, meddelar korta utdrag ur utlåtandena, omtalar uppläsningen af »con-
fessio Strengnensium» och har slutligen ett utförligare referat af Petri Pauli
skrift samt redogör för hans slutliga dom (från följande dag). — F om¬
nämner uppläsningen af »confessio Sudermannorum» och redogör för behand¬
lingen af Petri Pauli sak, sådan den skedde såväl denna dag som den 8
1593
59
mars, uppräknar anklagelsepunkterna, klagomålen af Erik Skepperus, borg¬
mästaren Olaus Gregorii och sacellanerna i Stockholm, samt uppgifver, att
det var på uppmaning af m. Olavus Gevaliensis som Petrus Pauli gjorde
sin afbön. — Messenius-YVerving har ett referat af Petri Pauli åsikter
och praeses' vederläggning däraf, som ej återfinnes i de sex berättelserna,
som här behandlas, *) samt följer B i afseende på de vidskepliga ceremonier,
som skulle afläggas, men har af n:o 7) följande afvikande lydelse: ciboria
eller helige lekamens hus fram i kyrkian, deruti sacramentet ännu mången¬
städes förvarades, skulle förstöras och igenmuras, eftersotn enfaldigt folk
kunde behålla den vantro, at någon brödets och vinets dyrkning vore nyttig
utom sielfva bruket.
Den 8 mars.
A.
Octava sessio die 8 martii, quae duravit ab 8 ad 2 usque.
Frågade clariss[imus] preses prästerskapet till, att all then stundh the
liturgiam medh alt hennäs misbruck aldeles förkastad, ogillat och veder-
sagt hade, hvadh the ville sig igän för en ordningh uthvälia, ther vidh
the sig hålla ville och efftherrätta? Svarade the alle sampligen sigh
vilia blifva vidh then gambla kyrkioordhningen anno 72 typis excussam
och vid then gambla handboken. Sedan begynte the henne att öfverse
och först de baptismo. Om exorcismo blef nogot vidlöfftigt handlat,
hvilken och så gillat blef, att vi honom i våra församblingar efther en
christen frihet bruka må, allenast om man the hårde ordh, som ther
författade äre, nogorlunda lindrar, nempligen att sättia i then staden
ther står jag besvär tigh etc.: jag biuder och befalar tigh etc.;
item för the orden far här uth: vik här ifrån, på thet att the enfål-
dighe sig ther öfver icke förskräcka skulle, menandes att nogon lekam-
ligh besättelse skulle ment varda. Doch skall ingen mena, at exorcis-
mus är de natura et substantia baptismi, att then förutan dopet icke
skulle vara lika kraftigh. Skall och heller ingen fördrista sigh till att
fördöma nogon församlingh, som exorcismo icke bruka vidh dopet.
Sedan begynte åther Petri P[auli] sak till att drifvas och effther
monge häfftighe och förfärlighe klagemåll och bevis, som Scheperus,
Schinnerus, i[temr] the, som i Stockholm (i) hans capellaner varit hade,
honom öfvertygade, hvilka med hans kall ingalunda öfverensstämpde;
item borgemästare och rådh ifrån Stockholm kommo och om sider
med förfärlige klagomål emot honom, med hvilka the honom ankla¬
gade, gifvandes före, huru han them för Belials män och förrädare
skält hade. Vidare vardt och honom efftherlåtit att läsa sin vitnes
bref up, hvilka han sielf ganska underligen componerat hade, efther
*) Baazius har en motsvarande redogörelse, ehuru ej ordagrant öfverensstämmande,
som måhända kan ha följts af Messenius. Det behöfver ej nödvändigt förutsätta en ny
berättelse. Handlingar om Uppsala möte ha fordom funnits i Riksarkivet, fast de numera
6o
1593
som honom sielf kunne tyckas för sigh bäst vara, hvilke alle komme
honom till mera fall, begabbelse, spott och spe än till nogot försvar,
hielp och undsätningh. Postremo las han och sin confession up, med
hvilken han sin syndh, skröplighet och stora högmod bekiänna skulle,
hvilken vardt funnen falsk, orät och skrymtachtigh. Hvarföre kunne
ther inthet annat af varda än herrarna, bisperna och thet gemena
prästerskap enhälleligen samtyckte att sådana hans slemma förehafvande
icke skulle gå honom af för nogot löije uthan motte straffad varda.
Tå stegh Lincopensis [fram?] och upreppeterade korteligen hans hela
handel och sade honom så ifrån sitt kall och embethe, till thes man
kunne förnimma en sanfärdig bot och bätringh hos honom. Sedan togo
riksens härrar lyffthe för honom, så att han skulle svara Stocholms
borgara för rätta medh sådan beskedh, att antingen han eller the skulle
mista ett stycke af äran och kanske alla sammans.
B.
8 mart ii. D. prseses straffade episcopos, at the slätt bortgifvit
sin jurisdiction in cancellarianH, och straffade cancellarios, som hade
tagit uppå sig biskopsembete.
Ther näst frågade han: efifter thet I håfven alle samptelige för¬
kastat liturgiam, hvad mässe bok ville I tå hafva igen? Svarade the
alle: Laurentii Upsaliensis senioris. Tå tog praeses fram handboken
och begynte upläsa och examinera henne.
i) De exorcismo: exorcismus est concio ad populum de conditione
infantis; far här uth: horribilia sunt verba, quae mittigari possunt
sic: vik här ifrån. Schelnecceri judicium de exorcismo recitatum est,
super (sic) examen Philippi. Approbatus est exorcismus.
Sedan blef åter Petrus Pauli examinerat. Han sade sig intet illa
hafva giordt; men månge upstode och betygade honom i mäng stycker
hafva misshandlat både i lärdom och lefverne. Schepperus, Ericus
Erici, Martinus Andreae Holmensis civis, the boro fram månge farlige
klagomål emot honom, som folie honom under ögonen. Han tog fram
någre falske vittnesbörd, som han sielf hade dichtat och tagit bönder-
nes bomerke i Solna och Harkestad [o: Hackestad] socknar, item och
vittnesbörd af papisterne. På sidstone blef han priverat officio propter
errores in doctrina et scandalosam vitam a m. Petro episcopo Lincopensi
cum consensu et petitione totius deri.
Efifter thet cives Holmenses vore af honom skiälte för oärlige
män, så begärade the honom för rätta och för verldzlig dom. Riksens
råd sade at han skulle ställa borgen för sig, men efifter fans ingen,
som ville vara god för honom, ledde prophossen honom i sitt herberge
och mante honom ther inne blifva, til des han vorde kallat för rätta.
k) B har i stället för canccllariam cansiliam; Eng. och Rål. afskr. cancellarium.
1593
6i
C.
Octava die martii, quae Jovis erat, hora consueta in templo
cathedrali concionem habuit m:r Casparus ecclesiae germ. Holm. publicus
concionator ediditque suam confessionem contra sacramentariorum dili-
rium, quod de sacra coena domini undiquaque hoc tempore exundat.
Qua hora octava Anita ad locum praestitum redibant omnes ordines,
nobiles, episcopi, magistri, capitulares et communis clerus, et post in-
vocationem Spiritus sancti, qua semper matutinis horis omnis conventus
inchoari solebat et vespertinis horis rursus finiri per cantionem da
pacem domine etc., solo episcopo Aros. collectam semper subiun-
gente, coetum paucissimis interpellavit praeses: quandoquidem hesterna
vespera et superioribus diebus ceremonite liturgicae renuntiatae sunt
unanimi omnium voce et ecclesia propter bonum ordinem ceremoniis
et certo modo actionis prorsus carere non potest in ministerii partibus
obeundis, quemnam igitur modum in posterum tutö existimarent appro-
bandum et imitandum? Respondebat clerus unanimiter: eum ipsum,
qui ab exordio restauratae doctrinae traditus est in priori et veteri
liturgia per m:m Olaum Holmensem eiusque fratrem m:m Laurentium
seniorem a:ep. Upsal. Hoc responso praeses facile acquievit. Et quo-
niam librum agendorum in manibus habebat, recensuit octo illa capita,
quae ibi continentur, quaesivitque ulterius, an quisquam in toto coetu
esset, qui aliquid haberet, quod ulla ratione culparet vel emendatum
cuperet in isthoc opere et actu? Cum omnes negarent et ille tamen
aliquorum tergiversationes cognitas haberet, percontando pergit: lubens
desidera quid aliqui statuant de prima huius libri parte ad baptismi
administrationem spectante et prsecipue de peccatis actualibus in in-
fantibus, ubi verba sonant the synder, som thet sielf gjordt
häfver etc. Quaestione haerente, ipse praeses: particula haec, inquit,
inde accessit, quod primis et sequentibus seculis baptismus non solum
infantibus, verum etiam adultis contingebat. Deinde non ita facile de-
cerni potest, quo tempore actualis culpa sese exserere incipit in infanti¬
bus, cum semper in illis videamus rebellionem et multa perversitatis
signa, ideo nec omnino ab actuali peccato excusari possunt. Hine quae-
situm fuit de exorcismo far här uth tu orene ande, an obsessos
putabimus infantes per malignum spiritum? Responsum est: non eo
modo obsessos, quo homines communiter obsessi dicuntur, sed tamen
certa ratione obsessos esse, nempe in diaboli captivitate detentos ma-
nere; igitur ad testificandam miseriam homini innatam ante gratiam
regenerationis et commemorandam eam gratiam, quae per baptismi
usum contingit ex promissione et institutione Christi non immerito reti-
nendum esse exorcismum. In huius sententiae adprobationem gravissimae
rationes recitabantur ex scriptis Nicolai Selnecceri.
His peractis in medium citatur Petrus Pauli rationem redditurus
sui scripti et suae temeritatis in defendenda liturgia. Simul aderant
62
1593
eius accusatores ex civitate Holmensi sex, duo consules et quatuor sena-
tores. Primum accusationis caput aperuit m:r Ericus Scepperus, qui
adductis testibus avaritiae et veneficae artis reum fedt. Postea sua testi-
monia recitari fecerunt cives Holmenses. Ille vero contentionis et per-
versitatis magis quarn veritatis studio contranitens ad ultimum provocavit
ad testimonia, quae singulari arte et fraude sibi comparaverat a paro-
chianis, quos olim habuerat, cum pastorem ageret in Hackestad et
prseterito anno in suburbana ecclesia Solna. Sed his testimoniis, quae
ipse dictitarat et per alium scribi fecerat, multö peius deformatus est
et omnibus suspectus redditus, narn et tale testimonium ab ecclesia
papistica, quae Holmiae apud Tidemannum Cornelii confluit, sibi dari
curaverat ab eo tempore, quo in societatem a nebulonibus istis acceptus
est. Ex sententia totius concilii et senatorum regni, postquam venia
revocandi et sese emendandi illi oblata erat, ille autem nonnisi sub
conditione et fraudulenta cavillatione suscipere vellet, ab officio sacro-
sancti ministerii solenni more eadem hora per episcopum Lincop. re-
motus est.
D omnämner den tyske predikantens predikan och (för andra gången)
slutet på Petri Pauli sak. —- E har en helt kort uppgift, att mötet ville
vidblifva ceremonierna i den gamla handboken och kyrkoordningen. —• F
omnämner i förbigående behandlingen af ceremonierna och exorcismen, quod
minimum in ecclesia retineri possit (sic!) — samt slutet på Petri Pauli sak;
sessionen hade räckt från 8—3. — Messenius har om Petrus Pauli några
ytterligare notiser, hans yttrande t. ex. om den aflidne Nils Hansson Brask,
att hans själ vore i paradiset, likaså vet han omtala, huru hans broder
Laurentius Paulinus stod i förstugan och grät, anför smädeverser öfver
Petrus o. s. v.
Den 9 mars.
A.
Sessio nona 9 die martii, quae ab 8 ad 12 usque continuavit.
När nu preses korteligen upreppeterat hade thef förnämpsta, som för¬
handlat var, nempligen att hvadh doctrinam anlangade, skulle vi blifva
vidh then Ausburgiska confession, och hvadh ceremonierna anlangar,
vidh then gambla kyrkioordningen, semper tamen auditoribus ingemi-
nandum ceremonias pro libertate christiana in ecclesiis retineri, tackan¬
des ther hos then eviga Gudh, att vi uthi the stycker, söm vår salighet
anginge, vore väll sammansatte och uthi then rätta christeliga troen
aldeles förenade; blefvo och theslikest nogre andre gamble supersti-
tiones aldeles aflagde och ogillade, som är viga lik, gå med liket om-
kringh kiörkion, bära fana för lik, tända lius, när evangelium siungs,
taga på liusestakan, när evangelium siunges, tända up lius", när thet
uphöjes, låta barnen kiössa altaret, pelegrims resor till Svinagarn och
annorstädes etc. Sedan blefvo åther på nyt igiän nogre upnempde,
1593
63
som för liturgien mistänkte voro, iblandh hvilka var besynnerligen
Thomas Aboensis pastor, hvilken en sådan långh nesa bekom, att han
motte fast häller varit med skammen hemma.
Sessio 10 de disciplina ecclesiastica.
A tertia in 6 blef af kiörkioordningen upläset, huru och vidh hvadh
sätt präster skola ordineras; item the, som sigh nogorlunda med nogon
grof last, som är hordom, mandråp etc. förse, huru the skulle straffade
blifva. Och gaf clariss[imus] preses tilkänna, at thet var disputerat
in coronatione regis Johannis III, att pastores adulteri skulle aldrig
komma till sitt kall och embethe igiän, om the af öfverheten till lifvet
benådde blifva.1)
Provocatus Andreas in Frödarid et de integro officio et beneficio
privatus cum revocatione satis austera literarum restitutionis, quas m.
Petrus Jonae Strengnensis episcopus nomine totius concilii improbavit.
Avide etiam presentiam episcopi Vexionensis affectavit dn. preses, quo
ipse indignum hoc facinus defendere debuerit et qua ratione potuerit,
quarn ipse subolfacere nequivit (sid).
B.
9 martii. Praeses: Vi hafvom nu tilförende samsat oss i våra
tros articklar in Augustana confessione, som hos oss skal vara orygge¬
lig, och rätta oss der effter i våra prädikningar, men effter ceremonier
skola dömas effter Gudz ord, therföre förkasta vi liturgiam och villia
blifva vid vår kyrkio ordning, och våra förra mässbok, then hålla vi
såsom fri ting, quae pro ratione temporis mutari possit.
Vi håfve väl något qvart af the gamble papistiske ceremonier, som
nu måste afläggias: 1) the långe bloss-stakar; 2) thet at kyrkio gångs
hustrur pläga taga och hålla them i händerna, skal nu hafvas fördrag;
3) straxt när kyrkiogångs hustrurne äre ledde in i kyrkian, skal hon
gå til offers; item faddrar, som barn bära til christendomen, samma¬
ledes; 4) kårs och fana, som bärs för lik; 5) vija lik hemma i huset, i
kyrkian eller vapnhuset, ty thet skier mäst propter quaestum: nullae
partes ministerii debent esse lucrosas; 6) vija grafven.
M. Petrus episcopus Stregnensis gaf tilkänna, hvadan then vid-
skieppelse och vantro är kommen, at the pläga uptända bloss-stakar,
när evangelium och icke när epistelen siunges, nembligen at textus
verborum historia evangelii skal vara mer än epistolse, Pauli verba et
aliorum apostolorum, och häfver ther med brukat stor vantro, at the
hafva burit under evangelii läxa siuk barn, kläden och annat, som skulle
vara läkedom emot siukdomar: papisticum.
Ther näst blefvo desse liturgister framkallade at giöra sin bekän¬
nelse: Petrus Tomae i Skäftuna, d. Anundus i Stockholm; d. Haquinus
ex ecclesica suburbana ingenue confessus est. Pastor Aboensis blef
!) Jfr Sv. Riksdagsakter II, s. 396.
64
1593
och framkallad. Carl Hindersson klagade öfver honom, at han fördref
en erlig man, m. Hendrick, som före honom var theras kyrkioherde,
therföre at han intet ville vedertaga liturgien: han hade och många af
prästerskapet med liturgia bedröfvat. Men huru han med penningar
hade skaffat sig gradum magisterii i Tydskland är bevisligit: om våren,
när ärtarna såddes, drog han in Germaniam, om hösten, när the up-
skores, kom han hem promotus magister. Men svarade Carl Hindrich¬
sen, som honom icke borde, doch måste han på sidstone bekänna sig
hafva mycket syndat med liturgia och begärade vänskap.
Effter middagen begynte handlas de disciplina ecclesiastica:
1) Att the, som skola lära, måste vara förfarne i then heliga skrifft
och skickeliga;
2) Att the lagligen komma til prediko embetet, vocentur, exami-
nentur et per manus impositionem commendetur iis ministerium;
3) Pastores skola blifva examinerade uthaf bisperne och capitulari-
bus, för än the skola komma til något giäld;
4) Ingen skal kiöpa, muta eller truga sig til gäld.
Tå blef upläsit uthur kyrkioordningen om prester och prediko-
embetet folio 62 in til 65;') ther effter thet som står folio 69: Ho
som hälst fördristar sig at bruka predikoembetet2) alt in til
ordning om årsvexten. Om en gammal prest förmå icke förestå
församblingen, blef frågat, om han häfver en son eller måg skickelig
och antvardar honom gäldet, om tå sonen eller mågen förachtar sin
gamble far, må icke tå fadren taga sitt giäld igen? Resp.: Syr. cap. 33.
C.
Nona martii, s. Veneris, conventus erat hora octava ante meri-
diem. In primis ex sententia praesidis et totius concilii removebantur
et pro abiectis habebantur candelabra, quae olim blos-stakar vocabantur,
item fanorna, sorn för lik plägade bäras, et monebantur praepositi, qui
in concilio per episcopum Stregn. dicebantur oculi episcoporum, quarn
diligentissime providerent, ne quis abusus per vetustas hasce res apud
imperitiores ulterius confirmaretur. Dein actum est de funeralibus et
variis ritibus deducendi funera, utpote de benedictione funerum per
prsedicationem in veteri liturgia: haec jarn prorsus prohibebatur, narn
sub initio repurgationis nostrarum ecclesiarum necessitate quadam prop-
ter infirmiores introdueta est; jarn vero postquam ad maturius judicium
plurimi pervenerunt, ignorantiae et negligentiae non amplius indulgen-
dum. Prohibebatur etiam circumductio funeris per quatuor latera templi.
Inde quaestio movebatur: an liceret ministro exsequias facere, ut mos est,
et preces in veteri liturgia positas recitare, quando funus ante dies 4, 5,
6, 8 terrae datum est? Responsum: non licere semel sepultum iterum
') Jfr »Kyrkoordningar och förslag dertill före 1686» I, sid. 124.
2) Därsammastädes, sid. 134.
1593
sepelire, ne videatur impiam opinionem in imperitioribus confirmare
velle, quasi preces ad sepulchrum adhibit* cederent mortuo in refri-
gerium, et pro regula datum est eiusmodi preces non propter mortuos,
sed propter vivos recitari talesque exsequias esse solummodo solatia
viventium, neutiquam vero subsidia mortuorum. Interdictus praeterea
est mos quorundam, qui ipsi sepulchro solent benedicere, cum ratione
creationis ex se benedictum sit, hoc est licitum et Deo acceptum juxta
illud psalmi: Domini est terra et omnis jolenitudo eius. Ultimo
interdicta sunt altaria superflua et severissime monitum, ut episcopi,
praepositi ac pastores diligentissimam haberent inspectionem, ne ulli
superstition! et idololatri* pateat accessus.
Hora pomeridiana secunda rursus conventum et actum est de
disciplina ecclesiastica, maxime autem de moribus et pietate ministrorum
verbi Dei. Recitabatur per notarium ea pars ordinantiae ecclesiasticae,
quae est ad finem capitis de ordinandis ministris. Ad singulos periodos
admonitio per praesidem et episcopos ad totum coetum directa est.
Enligt D hölls denna dag den io:de sessionen. F uppräknar under denna
dag alla de ceremonier, som borde afläggas i följande ordning: 1) cande¬
labra lignea in solennitatibus nuptialibus; 2) vexilla et campance pro def unctis;
3) funeris consecratio; 4) funeris circa templum circumgestatio; 5) sepulchri
consecratio; 6) sepultum a parocho iteratio; 7) dedicatio templi; 8) sonus
campance ad elevationem sacramenti; 9) alba thalaris räcklin; 10) sonus
campance in honorem s. Maria virginis; 11) mos tradendi sponsis et puerperis
lychnum sub evangelii recitatione; 12) celebratio missa absque communicante;
13) absolutio sub cantione symboli; 14) motio sive traduetio manualis ab uno
cornu alt aris ad alterwn.
Den 10 mars.
A.
Sessio 11 die 10 martii. Articklarnar om predikan och christe-
ligh läro blefvo af kyrkioordningen upläsne; item ordning med predi¬
kan, huru länge thet ske skulle och att the skulle väll disponera sina
predikningar och them sedan med thet kortaste öfverlöpa, icke länger
än som en tima, ne nimia in concionando prolixitas pariat auditoribus
fastidium et sic male audit verbum Dei, hvilket och Lutherus för[e]-
kastade, Joh[anni] Bugenhagio pom[erano] säijandes: viste jag, att tu
ville säija altsammans thet tu viste på en tidh i tin predikan, så ville
jag en annan tidh inthet söka tin predikan. Item clariss[imus] preses
förmanade them ännu på nyt igän, att the med altsom största flitighet
skulle studera till sina predikningar, icke som en part, quia absoluta
jarn concione ipsi horum in memoria nihil retinent, quae in concione ad
populum sunt proposita; imo nihil proposuerunt, mhil confirmarunt
nihil denique concluserunt, quod est absurdissimum. Jacobus in Ryd
blef för förräderi af episcopo Lincopensi priverat, hvilken hade uth-
Riksdagsakter III. 5
grafvit konungens secret och tryckt för ett bref och fick sedan giäldh,
doch inthet annat straff ther hos, än allenast subscripsit liturgiae, och
nu justo et merito officio et beneficio privatus.
B.
10 mar t ii blefvo the articklar i kyrkioordningen om prädikan och
christelig läro upläsne och förklarade af episcopo Stregnensi och preside
ymsom. Concionatorem oportet primum habere inventionem, deinde
dispositionem. Delectus est habendus inter postillas; man skal effter-
föllia Lutheri, Philippi och Brentii postillas, men Musasi kan icke hvar
och en effterfölia. Catechesis eller hustaflan skal offta predikas. Quia
minister gerit vicem Dei, ideo oportet eum pie vivere. Vardt klagat,
at månge prester äro gästebudz narrar. M. Petrus episcopus Stregnen-
sis frågade: effter kyrkioordningen innehåller om kyrkostraff, hvad
skal thet tå vara för straff? Ther til svarade riksens rådh, at the ther
om ville rådslå och besluta med vår nådige furste.
C.
Decima martii, s. Saturni, hora 8:a conventu facto in praesentia
senatorum regni recitabatur ea pars ordinantiae ecclesiasticae, quae hoc
ti tulo insignitur: Om predikoembetet och predikanen. Et monitum
est per episcopum Stregnensem, ut concionator duplicem curam ad-
hibeat: prima erit inventio rerum et materiarum; secunda dispositio
rerum inventarum. Oportet namque eum tenere res ipsas et delectum
aliquem habere in rebus eligendis et ad auditores suos accommodandis.
Commendabantur Loci communes Philippi et pro simplicioribus Mar¬
garita theologica svetice reddita per Ericum Falck episcopum Lincop.
non solum propter res ibi contentas sed etiam propter sanam verborum
formam. Titulus libelli est: Egenteligit sätt, huru man högvich-
tiga puncter och artiklar i församlingen framföra skall. Ad-
monebantur etiam ministri, ut postillatores eligerent, qui maxime con-
venirent cuiusvis ingenio, eum sparsim circumferantur variae variorum
postilla, exempl. gr. Musai et aliorum, qua non omnibus sed soler-
tioribus tantum et facundioribus competunt. Monitum praterea, quarn
maxime in hoc incumbant ministri, ut suas conciones applicent ad
prasentia tempora et contra enormia vitia, qua singulis temporibus
vigent in singulis statibus. Mandatum quoque, ut subinde e suggestu
recitetur Tabula domestica, qua exstat in parvo catechismo Lutheri, de
singulorum vocatione et officiis, ante omnia autem de catechismi pia et
sedula inculcatione. Heic vero multum pro et contra disputabatur de
commodissimo tempore, quando pradicatio catechismi instituenda et
prosequenda föret, atque conclusum, quod examen catechismi non debet
intermitti ullo anni tempore, quando ad privatam absolutionem acce-
1593
67
dunt auditores, qua absolutio propterea non debet dari sub missa
sed ante, neque multis simul, ut examinandi commodior sit opportu-
nitas. De mora concionis ab omnibus ordinibus, etiam senatoribus,
statutum, quod horam neutiquam excedere debeat propter legitimas et
gravissimas rationes, eum et ipse Lutherus nec diutius est concionatus
et sapius intra hora spatium desistere solitus. Hortabatur etiam episco¬
pus Stregn., ne tempus inaniter consumerent concionatores per longiora
exordia vel conclusiones sive epilogos prolixiores. Ad finem huius
sessionis mentio facta est rebellium. qui admonitionibus ministrorum
cedere nolunt, qua ratione igitur coercendi et sub obedientia detinendi
sunt, utpote ebrii, helluones et alii immorigeri, placuitque omnibus, ut
carceri intrudantur dicto tiufvekistan. Compellati etiam sunt senatores,
agerent quarn diligentissime apud supremum magistratum pro auxilio
ministris ferendo, pracipue pro restituenda autoritate ministrorum verbi,
qua jarn in nihilum pene redacta est et restitui non potest, nisi magi-
stratus quidquam decreverit de muleta et poena eiusmodi perversorum
hominum. Qua petitio benignissime accepta est a dominis senatoribus,
ut mandarent iliam et reliqua omnia postulata in certo memoriali notari,
id quod serenissimo principi offerre promiserunt. Ulterius nil horis
hisce pomeridianis actum est, nisi quod postulata totius deri in unum
collecta et collata ac per notarium annotata sunt.
D tillägger under denna dag, att det äfven ogillades, at månge personer
blifve förskrifna til bisperna utaf adelen til gäld,, och bestämdes att til at
utdela gälden skulle allenast stå uti bispens och capitlets råd. Ingen skulle
heller byta gäld eller komma til et annat gäld för ån han på nytt examine¬
rad är. — F har följande tillägg: De autoritate episcoporum conclusum fuit
a domino Nicolao de Aurea stella et reliquo regni senatu, ut illi potestatem
in posterum habeant constituendi pastores apud singulas ecclesias, aulicis in¬
terim cansas politicas relinquentes, samt omnämner äfven besvärens uppsättande.
Den 11 mars.
A.
Den 11 martii var silentium ob sacra peragenda.
B.
11 martii blefvo the articklar stälte af bisperne och the för-
nemste af presterskapet, som the begärade confirmation och stadfästelse
uppå af vår nådige furste och riksens råd.
C.
Undecima martii, s. die dominica, nulla sessio erat, sed tantum
deliberatum inter episcopos et capitulares, quaenam postulata et quo
68
1593
modo ac ordine offerrenda essent principi et senatoribus, ubi singulis
iniunctum, ut quisque suas necessitates et petita proferret et insinuaret.
D sammanför i några få ord händelserna den ii—13 mars: predikan
af Petrus Jonas 11 mars; ingen sessio 12 och 13 mars utan tå skrefs alt
rent hvad som handlat var, och clerus töfvade efter svar utaf fursten på the
postulata, som begärades. — E saknar anteckningar för 11 och 12 mars. —
F sammanfattar dagarne 11—15 mars med följande ord: a die 10 ad 16
martii varie disputatum fuit inter ecclesiasticos, illustr. principem et senatum
regni de ceremoniis quibusdam, sed privatim.
Den 12 mars.
A.
Sessio 12 die 12 martii. Hora 10 upläs[tjes alla postulata, som
sammanskrefne vore af m. Erico Jacobi och frågades ther hos, om con¬
cilium var ther med tilfridz. Svarade the allesammans fa, hvilke blefve
strax afskrefne af en uthi hvart och ett stickt, och sedan skulle the
öfverantvardas furstan och riksens rådh till att öfverses och sedan stad¬
fästas om mögeligit vara kunne.
Sessio 13. Hora 3 ad 6 blef inthet annat förhandlat än nogra
saker med the präster, som vore berycktade för nogra slemma och
grofva lastar och elliest hade bekommit got brödh, therföre att the
hade skrefvet under liturgien, oansedt att the ingen bot eller plickt
städt hade. I midlar tidh vore en stor part borte och skrefvo uth
the postulata, om hvilka förbemält är.
Här Anders i Pita kom fram och försvarade sig med vitne för
thet han skylter var, nemi. troldoms konst.
B.
12 martii blefvo the articklar upläsne för menige prästerskapet
och sedan någre exemplar uthskrefne til hvart stifft. När thet bestält
var, blefvo förbem:te artiklar antvardade riksens rådh; the skulle them
öfverläsa och antvarda fursten, hvilket och skiedde. Effter middagen
blefvo någre för hor berychtade af presterne framkallade, nembligen
her Joen i Rasbo, han friade sig någorledes; her Gottskalk i Uninge
blef priverat; her Joen i Onsala blef beklagat för mång ond stycke,
men han kom ther icke tilstädes, ty han låg siuk i sitt herberge. Tit
gingo capitulares af hvart stifft och förhörde honom. Men han tog
fram konung Sigismundi försvarelse bref, item papisternes vittnesbörd,
men honom blef öfvertygat, at han hade bedrifvit hor och bedrägeri
med sölfver, ty af koppar hade han giordt sölfvén
1593
69
C.
Duodecima martii hora io:a publice in auditorio recitabantur
postulata, quae articulatim numero 64 fuerunt, et denominati sunt aliqui
ex singulis dioecesibus, qui statim surgerent et calamo omnia exciperent,
ut omnibus in posterum innotesceret, an quidquam a principe et senatu
denegatum vel expunctum föret. Quoniam vero haec postulata tam
varia et multa erant, describi non potuerunt ante horam quintam po-
meridianam. Interea sessio erat hora tertia nec peculiare quidquam
effectum, nisi quod publice examinabantur quidam ob varia crimina et
facinora diffamati. Unus etiam Gottschalkus in Ununge ob adulterii
facinus officio et beneficio privabatur. Inquirebatur postea in Jonam
pastorem Rasboensem, cui varia obiiciebantur, sed per literas sui prae-
toris se aliquatenus excusavit.
Den 13 mars.
A (13 och 14 mars).
Den 13 och 14 martii institutae sunt deliberationes de eligendo
archiepiscopo; interea de ceremoniis disputatum. Sudermanni instigati
et freti principis jussu elevationem in momento ipso posse abrogari
affirmavere, excorcismum affatim improbavit princeps.
B.
13 martii blef intet handlat med presterskapet, uthan capitulares
Upsalienses och några af hvart stifft blefvo skickade til her Joen i
Onsala, ther han låg i sitt herberge, at förhöra hans sak.
Om afftonen emellan 9 och 10 afsomnade Skering til Sledhammar.
C.
Decima tertia martii, s. Martis, nec ante nec post meridiem
sessio erat, omnibus scilicet occupatis circa ea componenda et con-
scribenda, quae ab omnibus consignarentur. Fuit autem maxima deli-
beratio et nonnulla etiam disceptatio inter episcopos, professores et
principis commissarios de iis, quae inseri volebant formulae et declara-
tioni huius concilii publico suffragio confirmandi.
E har om den 13 mars endast orden: exspectabantur postulata.
Den 14 mars.
B.
14 martii lofvade[s] presterskapet svar på the articklar, the hade
stält til h. f. N. och riksens råd.
7 o
1593
C.
Decima quarta martii nulla sessio erat. Oblata enim sunt
omnia acta et postulata atque etiam praedicta concilii formula, desuper
principi et proceribus omnia sub deliberatione pendebant.
D hänför till denna dag ärkebiskopsvalet (mag. Abraham 333, mag.
Pet. Jonse 16, mag. Nicol. 38) och följes härvid af Messenius-Werving,
dock ej i fråga om röstsiffrorna (243, 16, 8!)
Den 15 mars.
A.
Sessio 14 [15 martii] hora 8 ad 11 de eligendo archiepiscopo.
Först sattes en tom ask fram, som hade ett hol mitt på loket. Sedan
gick hvar och en fram, effther som han upräcknat blef, af hvart stickt
i synnerhet för sigh, och kastade i asken giönom holet en zedel, uthi
hvilken han skrefvet hade hans nampn, som honom syntes likt vara
och tiänligast till att utvälia till archiebiscop.
Tå föll på m. Abrahamum 233 voces, på m. Pär Jonae 16, på m.
Nils Bothnensi 38, på m. Petrum Chen[icium] 3.
Sessio 15, hora 2 ad 5, de eligendis episcopis Scharensi, Vexio-
nensi. Först gingo the fram i Växiö stickt och lade sina suffragia
in i samma ask, som tilförena är omtalat, och sedan bisperna, profes-
sores, capitulares och andra the förnämpste i städerna, hvar effther
annan, som han framkallat blef. Vidh lika sätt gingo the till i Skara
stickt, först the, som af samma stickt voro, et sic consequenter.
B.
15 martii eligebatur archiepiscopus per totius deri suffragia.
Effter middagen uthvaldes bispen til Skara och Vexiö, först igenom
theras röster ther i stiflftet, sedan gåfvo ther til episcopi och capitulares
uthi the andra sticht sina suffragia. M. Abrahamus Andreae Anger-
mannus blef uthvald til erkiebiskop, m. Flendrich til Skara, m. Olaus
Martini til Vexiö.
C.
Postera die,
h. e. decima quinta martii, s. Jovis, illustriss. princeps ofiferri
fecit aliam confessionis formulam, quarn per suos curaverat componi, nec
in minimis illa discedebat a concilii intentione, praesertim quatenus ad
exorcismi et elevationis abrogationem spectabat. Multorum manibus
haec volvebatur unius atque dimidiae diei spatio. Diende coeptum est
1593
7i
agi de episcoporum electione et inauguratione. Conventu igitur facto
hora nona in domo collegii, more solito posita est mensa, cui arcula
tecta imponebatur inque huius superficie foramen erat, per quod singuli
pastores ex catalogo evocati schedulam intromitterent cum suo voto
de a:episcopi electione. Dederunt autem sua vota primo quatuor epi¬
scopi, Lincop., Stregn., Aros. et Aboensis, inde professores, magistri
et pastores dioeces. Upsal., postea capitulares, magistri et presbyteri
Lincop., mox Stregnenses, hine Arosienses, jarn Scarenses, tandem
Vexionenses et ultimo Aboenses. Divina providentia et voluntate con-
tigerunt in hac electione m:o Abrahamo And. Angermanno voces 233,
m:o Nicolao 01. Bothniensi 38, m:o Petro Jonae ep. Stregn. 16 et m:o
Petro Kenicio 1.
Eadem die hora pomeridiana secunda eligebantur duo episcopi,
nempe ad episcopatum Vexionensem et ad Scarensem. Electio facta est
per omnes episcopos, capitulares et magistros omnium dioecesium,
initio facto ab iis capitularibus, magis,tris et pastoribus, qui ex prsedictis
dioeces. erant. Ad dioecesin Vexionensem suffragia acceperunt m:r
Olaus Martini, rector scholae Nicop. 72, m:r Olaus Andreae pastor Geva-
liensis 8, m:r Nicol. Olai Bothn. 6, m:r Matthias Marci rector scholae
Stregn.’) 6, m:r Petrus Melartopaeus leet. theol. Stregn. 3, m:r Johannes
Salamontanus, qui apud exteros vivit, 2, m:r Olaus Liusdalensis 7, m:r
Petrus Kenicius 1, m:r Joachimus past. Upsal. 7.
Ad episcopatum Scarensem vota acceperunt m:r Flenricus Gado-
lenus Geval. 36, m:r Nicolaus Olai Bothn. 75, m:r Matthias Marci 7,
praspositus Scarensis 7, m:r Ericus Scepperus 7, m:r Petrus Melartopaeus 3.
D omnämner här biskopsvalen till Skara och Vexiö samt Viborgs stift
och låter endast magistri och pastores civitatum i de resp. stiften afgifva
sina röster. Till biskop i Viborg skulle utvalts mag. Melartopaus. — E
angifver resultatet af valen till ärkebiskop: mäster Abraham 243, mäster
Nicolaus Bothn. 38, m. Petrus Jon® 15, m. Petrus Kenicius 1; till Vexiö
Olaus Martini 12, Nicolaus Bothn. 6, Mathias Marci 5, Johannes Salemon-
tanus 2, Petrus Melartopaeus 6; till Skara Henricus Gadolenus 36, Nicolaus
Bothniensis 15, Mathias Marci 7, Petrus Kenicius 2, Ericus Skepperus 1,
Petrus Melartopaeus 4. — F har på sista sidan en anteckning om biskops¬
valen, till siffrorna öfverensstämmande med E.
Den 16 mars.
A.
Den 16 martii gingo bisperna sampt medh the förnämpsta af
prästerskapet up för furstan, när nio slogh, och voro ther alt in till ett.
Och ibland alt annat, som ther förhandlat blef, begiärade the att hans
') Matthias Marci var superintendent i Mariestad.
7 2
1593
fursteliga N. ville samptligen medh them bevilia och samtycka hvad
som in concilio förhandlat var. Hvar till han svarade sig ingalunda
vilia, uthan exorcismus skulle aldeles blifva i våra församblingar aflagd,
hvilket the sade sig ingalunda giöra kunne, hvarföre han ingalunda
theras samtyckta bekiännelse underskrifva ville. Så stälte h. f. N. them
en bekiännelse före af h. f. N. stålt, hvilke[n] circa horam 3 pom[eri-
dianam] blef upläsin, och frågade preses them ther hos, om the then
bekiennelse underskrifva ville, till hvilket the aldeles nekade, therföre
att exorcismus var uthelyckt. Så skrefs på en zedel åther up igiän
hvad in confessione concilii förandras skulle och blef dagen ther effther
upburen för h. f. N.
B (16—18 mars).
16 martii gingo riksens råd med praeside til fursten och läto
honom se hvad af presterskapet och them handlat och beslutit var.
När h. f. N. fick höra at riksens råd hade beslutit med presterskapet
honom oåthspordt, blef han misslynt och talade riksens råd hårt til,
hvarföre the ville uthsluta honom: I håfven åther något anrättat
på fatet, men täckefatet är ännu icke pålagt, ändoch bisperne
viste icke annars, at rådet hade ju gifvit fursten tilkiänna hvad hvar
dag blef handlat.
H. f. N. gillade och samtyckte alt hvad som handlat vardt, nemb-
ligen at [o:om?] then christeliga läro, hvilkens summa författat är in
Augustana confessione, in christiano catechismo et tribus symbolis;
thesslikest och thet som handlat blef de disciplina ecclesiastica, cere¬
moniis et electione episcoporum, men elevationem, exorcismum, saltet
och huset in baptismo, item flyttia boken i mässan från det ena hörnet
til det andra af altaret ville h. f. N. intet gilla och underskrifva, ty
the äro menniskiors stadgar, vidskeppelige.
Effter thet om the ceremonier var intet tilförende handlat, ty
riksens råd med någre af bisperne sade thet vara farligit något tala
om the ceremonier och ville fördenskul låta them blifva så här effter
som här till, gick praeses åter in collegium och berättade prästerskapet,
hvad h. f. N. hade svarat, och begynte så handla om desse ceremonier,
hvar til de dogde, och blef så beslutit, at med tiden, när missbruket
och vantroen, som meninge man häfver om the ceremonier, icke kunna
falla, ther folket är förmant och lärdt af Gudz ord, skole bortlagde
blifva, och thet skole bisperne giöra med någre förståndige män, när
the visitera; item exorcismus måste förvandlas: ther som står far här
uth, må lindras med thetta ord: vik här ifrå. Thetta samtyckte
h. f. N.
Sedan blef stält uthi någre articklar alt hvad ther handlat vardt
både om lärdom, ceremonier, kyrkodisciplin etc. Ther stod: vi anamme,
samtycke och gille den rätta christeliga läro uthi den Augustana con-
1593
73
fessione rätt och sann vara etc., och vedersaka all falsk lärdom och
falska lärare, såsom papister, sacramenterare, vederdöpare etc. och
liturgiam med alla sine puncter. Men någre, som hade prästerna i
furstendömet misstänkt för calvinister, sade at the skulle sättia ther in
calvinister och zvinglianer; mente, at the icke vore med insatte.
Praeses svarade them: under thet ordet sacramenterare, som är genus,
förstås alla calvinister och zvinglianer; men the ville icke låta sig ther
med nöija. Praeses sade sig yttermera icke kunna gå til fursten och
honom ther med bekymbra, effter thet var doch rät stält, och then, som
icke ville låta nöija sig ther med, han må hålla concilium för sig sielf.
Effter nu något fördrögdes med then handelen,
i två dagar, drogo en stor part sin kos olofvandes.
C.
Decima sexta martii, s. Veneris, ante meridiem nil publice
actum est. Post meridiem hora secunda in praesentia totius deri recita-
batur formula unionis, quae a praeside concilii, dn. episcopis et adsessori-
bus et toto denique coetu adprobata est, et requirebantur omnium
atque singulorum sententia; adprobatoriae vel apertse, si quae forent
obiectiones et recusationes.
Eadem hora concilio praelegebatur illa confessionis formula, quarn
per suos conscribi curaverat illustriss. princeps, in qua dissidebat a
nostris, quemadmodum superius dictum atque ex infra dicendis pate-
bit. Haesitabant omnes, neque enim tutö adprobare, neque in totum
contradicere potuerunt. Quia autem controversia haec inter principem
et eos, qui a partibus deri erant, per tres dies fere integros componi
non potuit, videl, de formula confessionis, quae ab omnibus ordinibus
totius regni subscriberetur, multi boni viri solliciti fluctuabant, annon
satius esset re infecta discedere sine actorum publica aliqua confirmatione.
I) omnämner i korthet uppvaktningen hos hertigen af biskoparne och
några af presterskapet och tvisten om ceremonierna. — E omnämner svaret
af hertigen »sampt riksens rådh», att de ville underskrifva och samtycka
hvad som beslutats, dock på vilkor att elevatio sampt exorcismus medh lius,
salt och annat mera skall afläggias. — F meddelar, att session hölls kl. 5,
då furstens och presternas förslag upplästes, däremot icke rådets, emedan
det cum ecclesiasticorum per otnnia conveniebat; angifver skiljaktigheterna samt
att mötet ej ville ändra ceremonierna nisl ecclesia de iis antea probe infor-
mata. ■— Messenius har en motivering för fasthållandet af exorcismen, som
ej återfinnes i B.
74
1593
Den 17 mars.
A.
Den 17 martii gingo bisperna åther medh prästaskapet up för
h. f. N. och vidare begiärade af h. f. N., att han ville samptligen medh
them underskrifva och bevilia, hvadh in concilio beviliat och samtyckt
var. Hvar till h. f. N. svarade sigh ingalunda thet giöra vilia, uthan
att the medh h. f. N. samtycka ville, att exorcismus kunne medh ett
gott samvet afläggas. Tå steg m. Ericus Jacobi afsides och hemligen
skref på en zedel, att exorcismus kunne medh ett gott samveth af¬
läggas och effther en christeligh frihet hållen varda, som andra christe-
liga ceremonier. Ther till svarade åther h. f. N. att exorcismus var
icke nogon ceremonia, uthan actio quaedam, och sade än tå vidare
att han ville skrifva till the lärdaste academier, som i Tysklandh finnas
kunne, och then besked skulle innan 6 eller 7 vekor til thet högsta
komma till baka igiän, och the skulle sättia en vaxnäso på Sveriges
prästerskap, som exorcismum försvara ville; item att ther nogor präst
kom, som ville bruka exorcismo hos h. f. N., så skulle han blifva
afdankat medh en el[d]gaffel. Svarade m. Nicolaus Both[niensis] och
sade, om the icke hafva nogon bätre besked än vi, så känne vi them
föge godh före att sättia nogon vaxnäsa på oss.
Tå stegh m. Ericus Schepperus [fram?] och sade h. f. N., huru
saken hade sigh, nempligen att hela concilium sig ther öfver mökit
besvärade, att then confession, som samtyckas skulle in concilio, skulle
blifva them förestält och föreskrefven uthaf hofvet, och kunne så icke
kallas liberum concilium. Begärade för then skull alle samptligen, att
unum tertium skulle ex duobus datis, s[cilicet] concilii et principis,
blifva componerat och sammanstält, hvilket och så skedde.
C (17—19 mars).
Hane ipsam ob causam ministri ecclesiarum septentrionalium pro-
vinciarum et inter hos praesertim ex Angermannia subordinati coepe-
runt ad vesperam meditari de quodam protestationis scripto pro sua
parte publice exhibendo. Id quod etiam unus illorum seq. die s. Sa-
turni, h. e. decima septima martii hora matut. 8:a ipsi praesidi in
cathedra sedenti publice obtulit. Quia vero scriptum illud paulo pro-
lixius videbatur et rumor alioquin subortus erat illustriss. principem
cedere velle de sua sententia et sententiae concilii sese conformare vel
saltem ad hane quarn proxime inclinare, protestatio illa Norlandensium
non recitabatur.
Decretum itaque est a praeside concilii, episcopis et assidentibus,
ut ea ipsa hora omnes simul cum nonnullis aliis bonis viris conscen-
1593
75
derent regiam arcem rogarentque illustriss. principem, ne permitteret
omnia concilii acta före irrita propter aliquas prseconceptas suas opinio-
nes circa hos vel illos ritus, quos volebat aboliri. Principis responsio
hac vice contentiosa erat et non nisi malum exitum promittebat a die
Saturni ad vesperam diei Luna.'
sive 19 martii, qua illustr. princeps dero universo in arcem vocato
omnia optima esse dixit et veniam cuilibet cum pace domum redeundi
dedit.
E: var giort tertium och upsendt igien, eftergifternas innehåll angifves
(exorcismen »med mjukare ord», undantag för höga personer; öfriga anmärkta
ceremonier med tiden »för missbruket skull» afläggas).
Den 18 mars.
A.
Den 18 martii finita concione blef afkunnat af predikostolen, att
prästerna skulle församblas, strax när mässan var uthe, in collegio, och
när the vore församblade, stegh preses in cathedram och injungerade
m. Erico Jacobi, att han skulle upläsa then sammanskrefna confessio-
nen, hvilken af the förra bådén colligerat var; så var tå aldeles inthet,
som felades; h. f. N. hade och samtyckt sig underskrifva vilia. Men
så vore ther åther en part, som mökit granlagda vore och sade sig
ingalunda kunna stella sig till fridz, medh mindre än the calvenister
blefvo ther upnäntpde, uthi hvilkes stadh generalius vocabulunt var
insatt, nempligen sacramentariorum. Så blef clarissimus preses höge¬
ligen förtörnat och sade sig af med cathedra och ville ingalunda hafva
medh henne mer till att beställa och sade till bisperna att, om the
viste nogon annan beskedh än att calvenister kunne contineras sub
vocabulo sacramentariorum, så motte the sielfva gå till h. f. N. och
ther om handla. Så stegh m. Ericus Jacobi fram och sade sig kunna
medh 40 eller 50 argument bevisa, att sacramentarius och calvenista
vore nästan unum et idem. Och blefvo m. Petrus Ch[enicius] och m.
Petrus Jona: Arbo[gensis] medh nogre andre utvalde till att gå up för
h. f. N. til att begära att the calvenister kunne och blifva insatte in
confessione. Så mötte them nogre af secretariis principis och afrådde
them, att the ingalunda skulle gå up för h. f. N. på then tiden, ty han
var svårligen förtörnat, och så blef ther inthet mer beslutat then dagen.
D omnämner endast Skering Erikssons begrafning. — E: att någre
pastores i konungadömet samt biskoparne i Vesterås och Åbo yrkade på
insättande af ordet »calvenister». — F: att ex tribus nominatis tina quarta
[1confessio] sammanskrefs och godkändes af fursten; omtalar tvisten om calvi-
nisterna och prteses’ afsägelse samt tillägger: Finitis precibus vespertinis
Lincopensis in absentia professorum et Aboensis episcopi olerum habuit inter-
rogatum num velit confessioni prius recitatce subscribere, qui unanimiter hoc
76
1593
ipsum affirmarunt. Ideoque illis iniunctum f ult seqventi die, ut freqzientes
convenirent et confessioni subscriberent. Verum professores constanter se hoc
facturos wfitias ibant, in eadem secum sententia senatum regni esse asserentes.
Den 19 mars.
A.
Den 19 martii circa 8 gingo m. Nicolaus up till h. f. N. sampt
medh nogre flere och bevekte h. f. N. till att insättia calvenister,
zvinglianer och andre, som medh then vilfarelsen enlige äro. Och sade
h. f. N. än tå yterligare, att the motte insättia Bucerum, Bexam och
alle the nogon tidh viste, som pro defensione erroris calvenistici nogot
skrefvit hade. Hora 9 kallades prästerskapet i hop och blef tå then
samtyckta confession af preside upläsen och frågade them preses ther
hos, om the ännu ville stella sig till fridz? Svarade the alle sammans,
quasi uno ore, Ja, ja. Sedan stegh Lincopensis up och gaf präster¬
skapet tilkiänna, att the effthermiddagen circa primam skulle vara til-
städes på slottet till att underdåneligen tacka h. f. N. för hans stora
benägenhet emot prästerskapet, i thet han theras confession under¬
skrifva och samtycka ville, och sedan skulle thet gemena prästerskapet
få söka hvar hem till sitt, men episcopi, capitulares och professores
skulle låta sig finna tilstädes till att försegla och underskrifva then
samtyckta confession.
Hora 1 kommo the tilstädis, som före sagt var, och så komme
h. f. N. sampt medh riksens rådh in i slotz kyrkion, ther prästerskapet
församblat var. Så förmante h. f. N. them till flitighet uthi theras
kall och embethe, att the icke så lätteligen läthe sig bedraga, ther
Gudh förbiude nogot igän påbudit vorde. Lofvade han sig att vilia
vara them biståndig i alla måtto och lät läsa up för them kongens
bref i Pålandh, af hvilket the förnimma kunne, att regementet var h.
f. N. sampt medh riksens rådh befalat i konglige Madz frånvaro i På¬
landh; item att studenter skulle blifva uthåldne af hvart och ett stickt,
efther som thet stort är, af riksens och cronones inkomst, doch med
then beskedd, att the skulle granneligen blifva examinerade och för¬
hörde af professoribus, både för än the begåfvo sig in Germaniam och
sedan the kommo tilbaka igän, på thet att thet motte kunnogt blifva,
hvad för progressum the in literis giordt hade. Och skulle the årligen
hafva sitt vissa underhåldh, ther medh the sig väll behielpa skulle. Och
när nu thetta medh mökit annat af h. f. N. berättat var, bodh h. f. N.
them väll fara, och så drogh hvar hem till sitt, undantagandes them
allena, som försegla och underskrifva skulle.
B.
19 martii tog m. Petrus Jonae episcopus Stregnensis episcopum
Lincopensem och praesidem med sig och gingo på slåttet til fursten
1593
77
och begärade uthi all underdånighet, at thenna orden calvinister och
zvinglianer måtte och ther uti insat blifva för theras skul, som hade
honom misstäncht för samma vilfarelsen. Tå svarade h. f. N.: gärna,
säijandes: setter in alla dem, som I vetten vara af det slaget
och fanen i helfvetit med, ty han är och min fiende. Ther
med gingo the glade til concilium och förtalde thet nådige svar försten
them gaf. Tå frågade åter praeses, om the nu ville låta sig nöija?
Resp. ja gärna.
Effter middagen kallade försten bisperne och hela presterskapet
til sig på slåttet i kyrkian. Tå inkom fursten och riksens råd med
honom. Hans Nåde försten talade presterskapet til och sade för hvad
orsak skull han them tilhopa kallat hade, och hvad the nu handlat
och beslutit hade om läran, ceremonier, kyrkiones disciplin, thet gillade
och holt h. f. N. rätt vara och ville det nu underskrifva och försegla
och ther vid lefva och dö, thet samma ville och riksens råd giöra,
item bisper, presterskapet och alla ständer i hela riket. Och uthlofvade
h. f. N., hvad ther nu handlat blef skulle med thet första komma på
tryck. The privilegier, som presterskapet begiärade, lofvade fursten
at bisperne skulle ther få svar och stadfästelse uppå.
Men om erkiebiskops och andra bispers val sade h. f. N., at de,
som mäst rösterna hafva fådt til hvart stifft, the skola bli confirmerade.
Til det yttersta gaf fursten dem tilkiänna, at konungen i Ryssland
var i hiälslagen af sitt eget folk, och ther vara nu 3, som stöde effter
regementet och stridde emot hvar annan, och at thet var giordt 2 års
stillestånd med honom.
På det sidsta lät försten upläsa konung Sigismundi bref i Påland,
hvilket lydde först om orsaken, hvarföre han var kommen til Påland;
2) at han häfver antvardat vår n. F. regementet; 3) att han änteligen
ville komma til Sverige och vederkiännas regementet, effter han til-
förende var hyllad til Sveriges konung; 4) att han ingen vil hielpa
eller stielpa för religionen skull, och at han aldrig vil tvinga oss Svenske
ifrån then läro, vi hade i salig kong Göstafs sidste regementz tid.
Hans furstlige Nåde befalte vi skulle bidia för honom, sedan be¬
faller han allom Gud alzmechtig och gaf them förlof at färdes hvar
hem til sitt.
Actum feliciter. Soli Deo gloria.
D antyder sammanjämkningen i fråga om ceremonierna och tillägger:
så skref tå hertig Carl under samt riksens råd och hela presterskapets) —
F omtalar den sista uppvaktningen hos hertigen och dennes svar: quod et
lubens concessit, mötets afslutning kl. 1 och hertigens tal, hvarur bl. a. fram-
hålles, att stiften skulle anslå stipendier ad alendos in academits exteris studio¬
sos, samt slutar: atque ha.c sunt qua: in concilio ordine acta sunt ponderis
et momenti aliquid habentia. ciu Heij öo^a.
78
1593
Den 20 mars.
A.
Den 20 martii blef then samtyckta confession af h. f. N., riksens
radh sampt biscopar, professoribus och capitularibus underskrefven och
försegladt, och sedan skildes the alle åt in nomine sanete Trinitatis
och hvar begaf sig hem till sitt igän.
f.ioviö tCi 9-eiö do^a.
❖ #
❖
15 Förteckning på närvarande prester. Uppsala 1593 i februari.
Samtida längd om 6 blad smal folio uti Skoklosters arkiv
vol. 177 fol. med följande rubricering på första bladet: »Nomina
episcoporum et presbyterorum, qui iam in conventu vel synodo
Upsaliensi fuere 1 martii anno 1593».
Catalogus verbi divini ministrorum in nationali synodo Upsalice
legittime congregatorum anno 1593 mensis februarii fine.
I.
Ex dioecesi Upsalensi.
Capitulares et viinistri Upsalensis [or-jc^]
D. Joachimus Olavi
M. Matthias Andrs
M. Nicolaus Olavi
M. Petrus Chaenicii
M. Ericus Jacobi
M. Jacobus Erici
M. Johannes Petri
M. Aron Synth
D. Andreas Petri oeconomus
templi
D. Andreas Erici concionator pau-
perum
D. Ericus Erici Parwen(?) sacellan.
D. Olaus Andrs sacellanus.
Ex urbe Stokholmensi
M. Olaus senior, antiquus Holmen-
si[um?] pastor
M. Casparus ex ecclesia Germanica
M. EricusSkeppertrs poenitentiarius
M. Laurentius Lslius rector schols
D. Amundus Beronis ex mona-
sterio
D. Haquinus ex ecclesia suburbana
D. Engelbertus Engel-I olini
berti / conciona-
D. Ericus Erici | tores
D. Canutus Martini ex ecclesia Fi-
nonica
1593
79
Ex urbe Gevaliensi
M. Olavus pastor M. Ericus Nicolai schols rector
Prcepositi et pastores Uplandenses
D. Laurentius Thoms in Danmark
D. Canutus in Lena
D. Olavus Michaelis in Börstell
D. Steno Mathei in Skuttunge
D. Laurentius Olavi in Tierp
D. Laurentius Andres in Hara
D. Ericus Matthei in Hageby
D. Michael in Biscopskulla
D. Johannes Erici in Torstuna
D. Petrus Benedicti in Vyckholm
D. Johannes in Håtuna
D. Olaus Jons in Vadsunda
D. Magnus Petri in Skånela
D. Petrus Olai in Färentuna
D. Paulus Erici in Östmo
D. Laurentius in Valentuna
D. Magnus Petri in Frötuna
D. Johannes Nicolai in Estuna
D. Petrus Erici in Almunge
D. Ericus Petri in Vermdö
D. Laurentius Esberni in Vaxala
D. Magnus in Gamble Upsala
D. Johannes Jons in Fundbo
D. Paulus Matthis in Erentuna
D. Benedictus in Tenstada
D. Johannes Jons in Börklinge
D. Nicolaus Jons in Vikstadh
D. Salomon Erici in Tuna
D. Christoph[o]rus Olavi in Adel-
lunda
D. Ericus in Ekeby
D. Michael in Hökhufvudh
D. Petrus Ragvaldi in Valö
D. Andreas Öregrundensis
D. Andreas Johannis in Harg
D. Petrus Magni in Löstad
D. Nicolaus Johannis in Vendel
D. Gudmundus in Tegelsmora
D. Mattias Laurenti coadjutor in
Våla
D. Olaus Laurenti in Nora
D. Johannes in Huddunge
D. Ericus in Skarplöstad
D. Enevaldus in Åkerby
D. Martinus Petri in Byrie
D. Petrus Erici in Venge
D. Johannes Erici'in Näs
D. Paulus in Aker
D. Olaus Beronis in Balingstad
D. Jonas in Tibbela
D. Laurentius in Jernlås
D. Sveno Petri in Girestadh
D. Ericus Erici in Fittia
D. Olaus Petri in Holm
D. Olaus Falk in Nysättra
D. Enoch in Långtora
D. Johannes in Lislena
D. Sveno Olai in Husby
D. Jonas in Vilberga
D. Halvardus in Lillekyrkia
D. Laurentius in Valby
D. Johannes in Hackestadh
D. Johannes in Tillinge
D. Brynolphus in Näs
D. Ericus in Teda
D. Andreas in Sparsätra
D. Jonas in Frösthult
D. Jonas Petri in Simptuna
D. Andreas Johannis in Norby
D. Petrus Jonas in Hvitinge
D. Johannes Rogg in Sko
D. Olaus in Eggeby
D. Petrus in Grän
D. Petrus in Calmar
D. Nicolaus Andrae in Bro
D. Andreas Olai in Rydh
8o
1593
D. Hindricus Caroli in Alzeke
D. Olaus Olai in Siggetuna
D. Sveno Buller (sic) in Näretuna
D. Petrus Johannis in Lagga
D. Ericus Sigvardi in Vidbo
D. Petrus Thomae in Skeftuna
D. Nicolaus Jonae in Markim
D. Jonas in Frösunda
D. Laurentius Olai in Täby
D. Johannes in Frestadh
D. Jonas in Ösby
D. Petrus in Vada
D. Jacobus Johannis in Ed
D. Johannes in Sponga
D. Nicolaus Johannis in Bromma
D. Jonas in Songa
D. Johannes Martinius Loföensis
D. Daniel in Äkerö
D. Amundus in Muntzö
D. Olaus in Alsnö
D. Jonas Nicolai in Sorunda
D. Haquinus Andrae in Österhan¬
ninge
D. Petrus Slatten(!) i Vesterhan¬
ninge
D. Laurentius in Grödinge
D. Olaus in Botekyrkia
D. Ericus in Huddinge
D. Israel Erici in Aker
D. Ericus Nicolai in Rydh
D. Olaus in Riala
D. Olaus in Lenna
D. Johannes Johannis Gris in Bro
D. Matthias in Vättö
D. Olaus in Väddö
D. Jacobus Andreae Lohäredh
D. Ericus in Husby Skedri
D. Nicolaus in Rimbo
D. Petrus in Fasta
D. Antonius Erici in Knuteby
D. Jonas Skalm in Edebo
D. Sveno Olai in Häfverö
Ex provinciis septentrionalibus
Ex Gestricia
D. Magnus Estonis in Valbo D. Laurentius Jonae in Ferenboda
D. Johannes Joachimi in Ham-
brunge
Ex Helsingia
M. Olaus Magni in Liusdall D. Andreas in Forsa
D. Marcus Nicolai in Bolnäs D. Olaus Andrae in Norbo
D. Laurentius Johannis in Järsö
Ex Medelpadia
D. Petrus Olavi in Niurunda D. Carolus in Tuna
Ex Angermannia
D. Engelbertus Engelberti') Siäle- D. Hindricus Engelberti Nordingrå
vadh D. Petrus in Tårsåker
D. Olaus in Sidensiö
') Felskrifvet för Engelbertus Laurentii.
1593
81
Ex Bottnia
D. Petrus Estonis in Löfånger D. Andreas in Pithå
D. Nicolaus in Bygde
II
Ex dioecesi Lincopensi
Ostrogothi
M. Petrus Benedich episcopus
D. Olaus Petri 1 T .
„ T 1 Lincopenses
D. Magnus Jonae)
D. Clemens Laurenti Vastenensis
D. Johannes Nicolai Sudercopensis
D. Johannes Canuti Scheningensis
D. Ingolphus in Rök
D. Johannes Haquini in Skepsås
D. Andreas in Skrukeby
D. Canutus in Skerken
D. Haquinus in A
D. Jacobus in Skedvi
D. Nicolaus in Gredeby
D. Haquinus in Gamble Kil
Smålandenses
D. Ericus Andrae Calmarnensis
D. Magnus Jonae Jenecopensis
D. Zacharias Ekesiöensis
D. Andreas in Grenna
D. Haquinus in Svarttorp
D. Olaus Jonae Hosbyensis
D. Petrus Jonae Abyensis
D. Escillus in Förlösa
D. Nicolaus in Edh
D. Johannes in Säby
D. Haquinus in Linderås
D. Nicolaus in Lönebergh
D. Johannes in Sundh
D. Petrus in Glöminge Olandensis
D. Olaus in Munsterås
III
Ex dioecesi Scharen si
D. Gunnarus Ludosiensis pastor D.
D. Olaus Laurenti praepositus Sehar. D.
D. Olaus Jacobi decanus Scharensis D.
D. Israel Gunnari pastor Sehar. D.
D. Paulus Pauli in Bruddetorp D.
D. Herlachus in Slotta D.
D. Torchillus in Dimbo D.
D. Torerus in Rångedal
IV
Brynolphus in Or [o:Ör]
Gunnarus in Asen
Petrus in Algutztorp
Petrus in Longim
Sveno in Möbekk
Jonas in Valora
Torstanus in Fesbergh
Ex dioecesi Stregnensi
M. Petrus Jonae episcopus
D. Regnoldus pastor Stregnensis
Riksdagsakte?' lil.
M. Petrus Melartopaeus
D. Gudmundus
82
1593
D. Ericus in Ofversela
D. David in Ytersela
D. Daniel in Aspö
D. Laurentius in Enhörningen
D. Matthias in Kärne [o:Gärne]
D. Paulus in Välinge
D. Canutus in Biörlund
D. Petrus in Gåsingh
D. Sigfridus in Trosa
D. Petrus in Mörkö
D. David in Bälingh
D. Petrus in Råby
D. pastor Nycopensis
Rector scholae Nycopensis
D. Christophrus in Tuna
D. Magnus in Stegtompta
D. Petrus in Floda
D. Tomas in Vingåker
D. Petrus in Österåker
D. Nicolaus in Skilling
D. Sveno in Blakstad
D. Jonas in Ordala
D. Girmundus in Husby
D. Abrahamus in Betna
D. Petrus in Dunker
D. Olaus in Valby
D. Olaus in Fors
D. Ericus in Jeder
D. Ericus in Torsillia
D. Siggo in Stenqvista
D. Laurentius in Cumbla
D. Birgerus in Gvidstad [o: Knista]
Andreas in Halma
D. Martinus in Svinevad
Pastor Örebroensis
D. Nicolaus in Itrelöse [o:Melöser]
D. Andreas in Ekeby
D. Hindricus in Skillersta
M. Matthias Marci in Mariestad
D. Benedictus in Frösberg
D. Jonas in Bärg
D. Magnus in Torö
D. Sigfridus in Carlstad
D. Andreas in Staffnäs
D. Erlandus in Visnum
D. Christophorus in Kila
D. Canutus in Arvika
V.
Ex dioecesi Arosiensi
Ex tractu cathedratis templi
M. Olaus Stephani episcopus
D. Jonas praepositus Arosiensis
D. Andreas pastor Aros.
D. Stephanus poenitentiarius
M. Johannes Benedich rector
D. Christophorus in Irestad
D. Magnus in Sala
D. Nicolaus in Björkestad
D. Benedictus in Rumförtuna
D. Vincentius in Balunda
D. Thomas in Munketorp
D. Andreas in Rytterna
D. Jonas in Kolbeck
D. Johannes in Lillehärede
D. Andreas in Kumbla
D. Isacus in Forneboda
D. Ingemarus in Folkerna
D. Jonas in Huseby
D. Olaus in Noreberga
D. Petrus in Grenge
ii. Ex tractu Arbogensi
M. Petrus Jonae rector schola; D. Michael in Köpingh
Arbogen. D. Johannes in Glanshammar
1593
83
D. Laurentius in Öia
D. Johannes in Himmetha
ni. Ex tractu
D. Engelbertus in Lixand
D. Olaus in Tuna
D. Johannes Cupremontanus
D. Ericus Svenonis rector scholae
D. Nicolaus in Fällansker [o:-bro]
D. Ericus in Norskoga
Edenemörensi
D. Ericus in Orsa
D. Ericus in Tårsånger
D. Olaus in Gagneff
D. Petrus in Näs [o:Nås]
VI.
Ex dioecesi Vexionensi
D. Johannes Svenonis praepositus
Petrus Laurenti rector scholae
Petrus Johannis Tolgensis
D. Christophorus Magni in Elghult
D. Jonas Andrae in Moada
D. Petrus Theodori in Agunnaryd
D. Christophorus Gudmundi in
Karstorp
D. Andreas Benedicti in Froaryd
D. Jonas Jonae in Tolfftaryd(l)
VII.
Ex dioecesi Aboen si
M. Ericus Erici episcopus
M.
M.
D.
Thomas pastor
Gregorius Marci rector scholae
Jacobus Småråd pastor Biöne-
burgensis
D. Henricus Vitica pastor Hel-
singforsensis
D. Simon Johannis in Kyra
D. Eschillus in Närpis
D. Liungo Thomae Kaloiocki
D. Henricus Andreae inRomethela
D. Simon in Bierno
D. Andreas in Ephrabåminne
D. Hemmingus in Maskå
D. Henricus Martini in Musor.
Förteckning på de närvarande uppgjordes enligt berättelsen A redan
den 26 febr. Den här tryckta torde, såsom redan är antydt, ej vara alldeles
fullständig. Sålunda saknas t. ex. namnet på pastorn i Vexiö Steno Magni,
hvilken dock, enligt en af berättelserna, var verksam såsom mötets medlem
och har undertecknat bufvudbrefvet. Enligt berättelsen E skulle antalet
presterliga medlemmar varit 312') (jfr ofvan sid. 26).
') De 22 •magistri», som Loenbom omtalar, böra naturligtvis inräknas i denna
summa.
84
1593
16 Hertig Karls betänkande i fråga om gången af mötets förhandlingar.
Uppsala 1593 den 28 februari.
Hertig Karls registratur 1593 P. I fol. 44.
F. N:ds hertig Carls etc. råd opå riksens rådz videre
betenkiende om thesse eftenne punchter icke berådslåes
motte, för än uthi thette samqvemd någet företagit blifver.
Actum Upsala then 28 feb. år etc. 93.
Först om icke presterskapet motte gifves tilkenne i alles så väl
rådzens som presterners och andres närvare, som tilstädes äre, at thette
mothe är så väl efter högre som nidrige andelige och verldzlige sten¬
ders begären och åstunden beramet blefvet.
Thernest hvem som talet före skall och på hvad sätt sigh best
skicke vill?
Till thet tridie efter skilachtighet häfver varit i någre år uti reli¬
gionen, är thette mothe förthenskuld beramat, at the sig nu ther-
uthinnen samsettie och förene skole och allene then bibliske och aposto-
liske schrift theruthinnen vare rette snöret. Så skall och hvar och en
vare frit at tale och svare sachtmodeligen och hvad talet och svaret
blifver varde retteligin optecknet och författet.
Till thet fierde at när som föreningen vore skedd uthi religionen,
at the då seden samhelleligen gore theris confession om alle troenes
artickler, såsom och om sacramentzens rette bruk och loflige och
christelige ceremonier i församblingen.
Til thet fempte om erchie- och andre biscopers val, som behöfves.
Till thett siette om disciplin, tucht och godhe seder i församblingen.
Till thet siuende synis och nödigt, at mått hålles bör med presters
ordinering, så at icke någre ofthere ordineres än som behöfves kunne,
heller och någen försambling sådant behöfver och begärer, och then
församblingh, som då någen fordrer, vare förplichtet honum at försehe
med tilbörligit underhåld, in till thess at han varder elliest egenum eigit
bröd tilbörligen försorgd.
17 Promemoria af riksens råd uppsatt till ledning för framställningen
till presterskapet. 1593 den 1 mars.
Samtida handskrift i vol. 177 fol. i Skoklosters arkiv med föl¬
jande anteckning: »Af riksens rådh stält och prästerskapedt in
auditorio först genom h. N. Gyllenstierne dem mundtlige före¬
hålled och sedan presentibus d. E. S., N. B. et S. B. föreläsed
vordet af Per Nillson ex cancelaria. Deropå begäredes af dem
1593
35
alle, att de måtte få presidera concilii, quod admittebatur illis
illa conditione, ut qui plurima suffragia haberet, constitueretur
preses».
Först gifves menige prästerskapet tillkänne, att efter nu på någen
näst förleden tidh häfver varit här i riket myket buller och split i
religions sakerne, derföre håfve the gode män af prästerskapet, som
vore i Stocholm, när vår salige framledne konunghs högloflig och salig
i hugkommelse lik nederbars, skrifteligen på sine och sine medbröders
vägne begäredt ett almänneligit samqvemd och präste mothe, hvilket
f. N. hertig Carl etc. sarnpt riksens rådh i like måtte håfve achted för
nyttigt och rådsampt, efter som thett och tilförende uthi vår salige
framledne konungs tidh häfver varit någre reser berådhslagit och h. k.
M:t nu senest någen tid för sitt aflidende sielf hade samtyckt och lofvadt.
Derföre är nu med enhelligt råd både af andelige och verdzlige
förmän samme prästemöthe i the helige Trefaldighetz nambn hit-
stemdt och förordnedt; den alzmechtigeste Gud värdiges der till gifve
sin helige ande, att dett måtte med frucht afgå, hans helige nambn
till pris och äre och thesse riks inbyggere till siälegagn och ett roligit
bestånd. Hvarföre vill man på k. M:tz i Pålens vägne och nu i h. k.
M:tz fråvare på h. f. N:d så och riksens rådz vägne nådeligen och
alvarligen håfve dem samptligen och synnerligen förmanedt, såsom
och budit och befaledt, att the dätte vyrdelige mothe gudfruchteligen
och christeligen begå och alle saker med sämie och kärlek företage,
och der någen brist hos någen af dem her till dags kunde sta till att
finne, den med sådanne sachmodig correction afställe och afhandle
lathe, såsom deres kall och embete i så måtte fordrer och kräfver,
och elliest denne högvärdige handel altid så begynne, fullfölie, uttföre
och besluthe, att the kunne lende till den helige kyrkes förmering och
upbyggelse och afskaffa all split, tvist och syndring.
Der nest syntes h. f. N. och the gode herrer af riksens rådh vele
tiäne, att prästerskapet nu samptligen aldeles samsättie sigh och be¬
sluthe, huruledes eller hvad de utaf denne liturgia, om hvilken här till
myket buller häfver varit, vele ved macht hålle, och der någre funnes,
som formente sigh sådant med skäl kunne försvare, the matte stige
fram, dem skall och vare fritt att gifve deres mening tillkenne, skole
och med tolemod hörde blifve; item att de sigh sedan om alle cere¬
monier uthi kyrketiensten endrechteligen ville samsättie till en likmätig¬
het öfver hele riket.
Yterligere, att the och ville gore deres gruntlige och fullkomlige
confession på alle nödtorftige troes artikler, ved hvilke de både nu
och altid in i döden tänke till att blifve.
När alt dätte således vore fulbordet, måtte the dä sädan träde
till erchebiskops och lydebiskopers val, förr synes h. f. N. att [o:och]
the gode herrer af riksens rådh icke väll vare tienligit. Förty thett
86
1593
de her uthi erchiestiktedt föregifve sigh vare uthan praesidem och der¬
före gerne såge att valedt måtte först gå för sigh. så är icke här till¬
städes någen biscop eller förman på Skara eller Vägsiö sticktz vägne,
uthan the håfve theres capitulares i så måtte att tillite: altså kunne
och de gode män i Upsala sticht håfve både de professores, som her
till håfve varit i Stockholm, med sampt deres capitulares like som the
andre; elliest så häfver varidt sed och bruk så väll i Sverige som i
andre konunge riker, att der som erchiebiskopen icke är, der häfver
den som honom i sessionen är nermest i alle vichtige handlinger pre-
sideret och synnerligen her i riket biskopen i Linköping, när han häfver
varit tilstädes.
Dett de och begäre någre af riksens rådh måtte vare der hos, när
de hålle deres samtal, dett kan och väll ske. Actum Upsala den i
martii år etc. 93.
Beslutet.
18 Förening om läran, ceremonier och kyrkotukt gjord på mötet i
Uppsala och daterad 1593 den 20 mars.
Original på ett pergamentsblad (66 X 41 cm.) i Riksarkivet,
jämfördt med en originalvidimation i Hog. Bielkes samlingar i
Uppsala univ.-bibliotek I fol. 32 (här sign. B) samt med trycket
i 1594 års upplaga af mötesbeslutet, Augsburgska bekännelsen
m. m. (sign. T).
Vi Carl medh Gudhz nådhe Sveriges rikes arffurste hertigh
till Sudermanland, Näricke och Värmeland, och vi efterskrifne
Sveriges rikes rådh, biscopar3 och menige prästerskap, som nu
här i Upsala till thette mothe håfve varidt församlade, gore
vitterligit och uppenbarligen bekenne så väl för oss närvarande
som them the frånvarande äro, at efter som allom nogsampt
kunnigt är hvadh tvist och oenighet som på näst förlidne år
här uti vårt fädernes land Sverige uti religions saker varidt häfver,
therigenom myckin split och förargelse sigh häfver i månge
motte förorsaket, och man både af exempel så väll som af
förfarenheten både uthi främmande land såsom eliest häfver
förnummit ingen ting skadeligere vara uthi något15 land och
konungeriket än tvist och oenighet och intet nyttigere och
gagneligere eller thett som mere förbinder hjerten tilsamman
än sämje och enighet, och serdeles i religionen; therföre på
thett att sådana enighet motte och så väl här i riket uthi
religionen uprättedt och förmeredt varda, som eliest V alla
1593
87
andre motto/ och thett icke annars3' häfver kunnedt ske änn
igenom ett christeligit, alment, fridt, inrikes mothe, efter som
ifrå apostlarnes* tidh och allt seden häfver brukligit varidt;
såsom och kong:e M. vår älskelige kare her broder/ och alles
vår nådig:e herre, christeligh och höglofligh i hughkommelse,
alrede för någre år seden och någodt för sitt christelige afli-
dende nådeligen sampttykte, att ett sådant mothe skulle hollidt
varda; är för then skull nu uthaf alles våres samdrächtige
åstundan och bevillielse beramadt blifvidt, att en samankom-
melse af the förnämste ständer här i riket högre och nidrigere,^
lärde och lekte, motte hollén blifve nu på närvarendes år efter
Christi börd 1593 på söndagen Estö milli,h som var then 25
februarii, här i Upsala till at göra en förening uthi then christe-
liga läro, såsom och kyrkesäder, församblingenes disciplin och
laglige archiebiscops och andre biscopars val medh flere nödige
puncter, som håfve syntz nyttige och rådelige vare; hvarföre
och nu i the helige Trefaldighetz nampn på för:ne dagh och
tidh, näst en innerligh åkallan till Gudh then alzmächtigeste,
efter en gudeligh, noga och flitigh öfvervägning af oss sampt-
ligen, frivilligen, onödgade och af välbetänkt och berådt mode
om thesse eftenne puncter så endrächteligen förendt och be-
slutedt är, som här efter fölier:
Först att vi alle vidh Gudz rene och saliggörende ord,
hvilket i the helige propheters, evangelisters och apostlars skrif-
velser författadt är, samholleligen blifve vele och att i väre
fÖrsamblingar skall lärdt, trodt och bekändt varda, att then
helga skrift af then helga anda sitt ursprung häfver och inne-
holler fulkomligen alt thett, som then christelige lärdom om
Gudh then alzvåldigeste och vår salighet, sampt gode gärninger
och dygder tillkommer, och är en grund och stödh till en rätt
christen tro och ett rättesnöre till att döma, åtskillia och före¬
komma all tvist uthi religionen och ingen förklaring af andre
behöfves, anten af the helige fäder eller andre, som af egen
godhtycke någodt ther' tillsatt hafva, thett icke är medh then
helge schrift, eho the och helst vare kunne, alldenstund ingen
menniskia efterlatidt är att tyde Gudz ordh efter eget sinne,
och theruthinnen skall ingen persons anseende, höghet eller
authoritet achtet eller gilledt varda, uthan then helga schrift
allene, som förbe:t är.
Thernäst bejake och vederkännes vi oss alldeles vele holle
vidh the Apostoliske, Niceniske och Athanasii symbola, såsom
och vidh then äldste, rätte och oförrandrede Ausburgiske con-
fession, hvilken som af chur-, furster och städer blef öfver-
antvardet käijser Carl then fempte på then store rikesdagh i
Ausburg år efter Christi börd 1530; thesslikest vidh then reli¬
88
1593
gion, som uthi saligh och höglofligh hos Gudi i åminnelse
konung Gustaffs sidzste regementz och saligh erchiebiscop Lars
Petri Nericiani then äldres lifstidh både i lärdom och kyrke-
säder här i riket hollidt och igenom then präntede kyrkeordning
i trycket uthgången anno 72 är samptyckt och bejaket blifven.
Men efter theruthinnen äre någre ceremonier beholne, som
både vidh döpelsen och Herrans Jesu Christi nattvard brukede
blifve, som är salt; ljus och uphöijelsen, item flyttie rnedh
messeboken ifrån thett ene hörnet intill thett andre på altaret,
item klämpe när uphöijes, hvilke och i meste parten af the
evangeliske församblinger allrede äre aflagde, efter the fast och
i ett stort missbruk komne äro, så att mere ondt uthaf miss¬
bruket, än godt af ceremonierne blifver förorsaket; therföre är
almänneligen och samdrächteligen ther till bejaket och bevil-
liedt, att sochne prästerne, så och bisperne i visiterningerne på
thett fhtigeste almogen här om läre, undervise och till att miss-
brukedt falle lathe troligen skole förmane. Och när the be¬
visligen och nogsambligen förnimme missbrukedt icke kunne
borttages, medh mindre att sielfve ceremonierne förfalla och
uthur ögonen förskaffes, måge bisperne medh någre af hvart
capitel i alle stifFt sampt andre the lärdeste af presterskapet
sammankomme och om fogeligeste medel och väger sigh be-
tänke, rådhslå och endräcteligen samsättie, huruledes thesse förrne
ceremonier medh tiden, dogh uthan någon förargelse och buller,
i stillhet kunne afläggies.
Ehvadh exorcismum anlanger, bekänne vi honom icke vara
så nödigh vidh dopet, att then föruthan dopet icke skulle vare
fulkomligit, uthan efter thenne ceremonien väl öfver ens stäm¬
mer medh dopsens handel, påminnendes icke barnedt uthan
them, som tilstädes äre, om alle menniskiors lägenhet, för än
the till dopet komme, och om dopsens kraft; therföre måge vi
then i väre församblinger efter en christen frihet väl bruka.
Men om the ord, som synes alt för hård vara, på thett att4"
icke någon sigh ther öfverk skulle förargha, menendes att någon
lekamligh besättelse theff medh skall ment varda/ håfve vi sampt-
ligen bevilliedt, att man the orden far här uth lindra må och
i then staden insättia vik här ifrå; dogh så att man här medh
icke thes heller fördömer the församblinger i främmande land
eller höge personer här inrikes, som thenne icke så bruka, uthan
sigh håfve then™ förbehollen och elliest medh oss äre ens i trona.
Om then liturgia som någre af presterskapet här i riket
vedertagedt håfve,” alldenstund hon är i sanning befunnen en
rot och orsak till mycken oro, som sigh uthi religions saker
här i riket häfver tildraget, och elliest medh schriftenes grund
bevist, att hon i alle motte är vidskäpeligh och i sielfve grunden
1593
89
aldeles likformigh then påfveske messa, hvilken är förargeligh
och aldeles gensträfver och förringer Christi vår Frälsares för¬
tjänst och såsom en port och ingång till all annen påfvens®
grufvelige vilfarelse; therföre håfve vi och samptligen-^ och i
synderhet förrne liturgia och allt bennes onde medhfölie i läro,
ceremonier och disciplin, ehvadh nampn thett och helst? håfve
kan, aldeles ogilledt och af christeligh alfvar, medh hierta och
mun vedersakedt och oss endtlighen'' ther till alfvarligen för-
plichtedt, att vi henne aldrigh mere anname, gilla eller bruka
vele, såsom icke heller någodt annedt af the påfveskes lärdom
eller villfarelse, ehvadh nampn the helst håfve kunne, någon
tidh gille eller vedertage, uthan then® aldeles förkasta såsom
menniskio stadgar för världzligh höghet, välde, macht och rike¬
domar uptänkte, igenom hvilket'' monge menniskior ofte äre
bedragne vordne." Theslikest och alldeles af säjoms vi alle
sacramenterers, zvinglianers, calvinisters2' vilfarelser, så och veder-
döpere och alle andre kättere, ehvadh nampn the helst håfve
kunne, någon tidh till att inryma, gilla eller samptycke.
Yterligere om disciplin och skäligh kyrkeaga håfve vi och
befunnidt att hon uthi vår förrne trychte kyrkeordning till
siälfve grunden mestedels är författedt, och efter hon nu* en
tidh long myckit försumedt är, häfver hvar efter sitt stånd och
värdighet lofvedt ther till förhielpe, att hon här efter må flite-
ligere varda efterkommen och troligere sampt alfvarsamligere
uthi värket stält. Och ther som sielfve saken så kräfver, må
thett som ytermere behöfves medh bispernes och capitlens
gemene samptyckie blifve tillagt och förmeredt.
Och ändoch then-’' icke borde leden-t eller efterlatidt varda
sigh här i riket nidsättie, som medh någon falsk lärdom umgå
och medh oss uthi lären2 icke ens äro, på thett the andre medh
sigh icke förföra motte; likväl efter sådan® för handel och van¬
del skull icke väl kan förhindredt varda, så är så vidt samp-
tykt, att the, som® någon kättersk lärdom hafva, icke skall®
tillstadt eller efterlatidt vara att hålla några uppenbara sam-
qvemder i hus eller annorstädes, så frampt, hvar någor® ther
medh befinnes eller the som elliestb försmädeligen tala om vår
religion, skola® tilbörligen straffade blifve.
Och på thett att allom må kunnigt och vetterligit varda,
hvadh vi yterligere uthi thenna samqvemd handlet och oss håfve
förenadt om uthi alle puncter och artikler, så skall sådant medh
förste uthaf trycket uthgå, medh hvilke så val som och thett^
her uthi författedt är vi igenom Gudz thens alrehögstes nådige
hielp och bistånd enholleligen® lofvedt, tillsagt och förplichtadt
håfve oss in i döden vele faste och ståndachtige blifve och
ther ifrå alldrigh någon tidh läcka, tvinge eller tränge lathe
90
1593
hvarken igenom gåfvor, gunst, venskap, måghsämie, hot, ogunst
eller undsäijelse, uthan oss och then saken Gudh then alzmäch-
tigeste^ i hender befale, hvilken hon och allena-?' tilhörer. Hans
guddomlige Maij:t varder7' och oss ther vidh7' nådeligen be-
hollendes och krafteligen försvarendes.
Till ytermere visso och stadfästelse, att allt thetta vidh ‘
then mening, som vidh hvar punct besluttidt är, ärligen, up-
richteligen och christeligen, fast, stadigt och oryggeligen må
holledt och efterkomit varda, och att thett ene ståndet till
thett andre icke annedt motte sigh håfve till att förse än trohet,
trygghet, rättrådighet, hielp och biståndighet uthi thenne samp-
tychte bekännelse, så håfve vi Garl medh Gudz nåde etc. och
vi under:ne^ Sveriges rikes rådh, biscopar, riddersmän och adel,
presterskapet7 och köpstadzmän så väl för oss som väre efter¬
kommande thette®' frivillieligen och af trofast hierta medh egne
hender underskrifvidt och vår secret och insigler här neden före
trycke låthe,® hvilket och" the, så väl andelige som världzlige/
som medh oss ens och nu icke närvarende äre, i like motto väl-
villieligen^ varde görende. Actum Upsaliae xx martii anno mdxciiiL
a) sampt biscopar B. b) någet konungerike T. c) i andre måtte T. d) icke elljest
T. e) apostlars B. f) käre broder T. g) nidrige T. h) dominica Estö mihi T. i) någet
thet T. k) att någen sig icke deröfver B. /) skal ther medh ment varde T. m) titan sig
dett håfve förbehållits, n) hade B. o) påvesk T. p) vi samptligen B. q) thet helst T; B.
r) endrächteligen T. s) them T. t) hvilke T. u) vårdne bedragne B. v) Zvinglianers
och Calvinisters T; B. x) nn saknas T. y) them icke borde lidhne T; dem iche borde
ledne B. z) lärdom B. å) sådant T. ä) them som T. ö) schal iche B. a) någre T.
b) elliest saknas B. c) the skole T. d) thet ock T. e) enhålleligen T. enhälleligen rättadt
från enhålleligen B. f) alzmächtige T. g) hon allene T. Ii) varder oss thervidh väl T.
i) med B. k) efter:ne B. /) prester schåp B, T. m) thenne bekännelse T. n) latidt T; låtid
B. o) och the andelige och B. p) som ock nu icke närvarende äre, medh oss ense v äl¬
vil leli gen T. q) thett 20 martii ar etc. IJ9S T; den 20 martii a:o ij<pj B.
Namnen nedanför texten, först hertigens ensamt, sedan i en rad rådet
och biskoparne, i en rad ofvanför uppvecket presterskapet (jämte Olof Sver¬
kersson); mellan de två raderna ha adelsmännen skrifvit sina namn; på själfva
uppvecket slutligen förekomma två namn. Sigillen vidfästa med pergaments¬
remsor, till antalet 40, i träkupor, med undantag af n. 31, som har koppar¬
kupa, stundom två på en remsa; n. 1 fragment, n. 4, 8, 12, 16, 19 tomma
kupor; n. 10 obegagnadt; n. 18, 38 borta.
CAROLUS
(Sig.)
Nicolavus Gyldens:na Aksell grefve Erich Göstaffsson
(Sig gvl frih til lvholm) til Rasborgh (Sig. E G S F)
(Sig.)
Hogenskildt Bielcke Gustaf Banner Erich Sparre
(Sig. H N) (Sig. GVSTAF BANNER RIDDER) (Sig. E S)
Claus Bielcke Sten Baner Thuro Bielke
(Sig. STEN BANNER) Nycopise 13 junii a:o 93
(Sig. THVRO BIELKE)
1593
91
Erick Abrahamsonn
(Sig. E A)
Gustaff Gabrielsonn
(Sig. G G)
Abrah. ’Andreae A.
Electus Upsal.
(Sig. A A A)
Olaus Steph.
Arosiensis
Carl Göstaffsånn
(Sig. carl gvstafson)
Pär J o n s å n
(Sig. PETER IONSON)
Jören Påsse
tenn 13 junii skrefvit
(Sig. IP)
Göstaff Biörns:
(Sig. GB)
Petrus Lincopensis
(Sig. P B)
Ericus Erici
Aboensis
(Sig. E E)
Bänckth Ribbingh
(Sig. B R)
Petrus Ionae
Strengnesis
(Sig- P 1)
Jörenn Påsse Nilson
Hans
med
Åchesonn
even hand
Olaus Andrea;
Ioachim Olavi
(Sig. hans Åkes)
Matthias Andrea;
Nicolaus Olai
Botniensis
(Sig. N O B)
Ericus Olai
Skepper:
(Sig. E O S)
Israel Gunnari
Sehar.
(Sig. I G L)
Mathias Marci
Mariestad.
(Sig. M M)
Steno Magni
Vexionensis
(Sig. SM)
Gregorius Martini
Aboen.
(Sig. G M T)
Olaus Potamander
Svercheri F.
8 Aug. 93 Stok.
(Sig. O S E)
Johannes Petri G.
(Sig. H P G)
Vidimeringsintyget i Hog. Bielkes Samlingar lyder: »At themia afschrift
aldeles ordh från ordh kommer öfverens medh sielfve underschrefne och
försäglede originalet vetne vi, hvilke som vårt nampn medh egen hand håfve
underschrifvidt» och är egenhändigt undertecknadt: Matth. Andrete poeni-
ten., Jacobus Erici Stoch., Ioachim Olavi, Petrus Kenicius
Bothniens., Nicolaus Olai Botniensis, Ericus Iacobi.1)
') Enligt en påteckning af Hog. Bielke, »alla thesse för:ne satte allenist deris hän-
gende insegel för thette brefvet på hele församlingenis vägne den 20 martii 1593 V skulle
Ericus Iacobi
Stokholmensis
(Sig. E I)
Petrus Kenicius
Bothniens.
Reinholdus Ragvaldi
Strengen.
Olaus Martini
Nycop.
Tho. Lau.
Aboensis
(Sig. T L)
Laurentius
Praetorius
Gevaliensis
Aaron Synt
Angerman.
Iacobus Erici
Stoch.
Paulus Pauli
Sehar.
Petrus Melartopseus
Petrus Laurentii
Vexion.
(Sig. P L)
Petrus Almung.
Johannes Olai
R. S. E:p:sis
92
1593
Afskrifterna af urkunden, som sedermera spriddes i landsorten för att
undertecknas, förete alla flere eller färre formella afvikelser, hvilka likväl ej
kunna anses vara af den ringaste vikt för innehållet. Märkligast är, att
några af dem hafva dateringen ig mars (se längre fram). Förhållandet
torde enklast kunna så förklaras, att dessa afskrifter tagits, innan hufvudbrefvet
utskrefs, och den 19 mars hade man ju kommit öfverens om urkundens
innehåll. Huru likgiltig man var för ett exakt återgifvande af verba for-
malia, framgår af den här ofvan gjorda jämförelsen mellan hufvudbrefvet,
vidimationen och 1594 års tryck.
Om de svårigheter, som mötte vid beslutets redigering, upplysa berättel¬
serna. I registraturet 1593 P. I fol. 56 v. finnas införda under den 10 mars
några spörsmål från hertigen till presterskapet, om hvilka dock är antecknadt:
»gick inthet ut», men hvilka sedermera kommo fram vid tvisten om redige¬
ringen. Innehållet är följande:
F. N:ds hertig Karls spörsmåll till clerkeriet, som nu her
i Upsala församblede äre, ther opå h. f. N:d begärer theris
schriftelige svar och förklaringh. Af Upsala then 10 martii
år etc. 93.
Först om then besvärilse, som sker hos döpelsen, ther satanas
varder uthmant af menlöse barn, like som the ther med lifligen besatte
vore, kan med it gott och christeligit samvett hålles, såsom och om
andre ceremonier, som hos döpelsen brukes med lius, salt och christ-
ninge klädhe, som thet kalles, äre nödige ther till eller och om the
äre fri och vilkorlige hålles eller lathas?
Thernest om uphöijelsen, som hålles med sacramentet, theregenum
monge tilbidie elementet, är och till at gille och kan med gott sam¬
vett hållet varde?
Till thet tridie om then tiänist, som ministranter gore till messen,
item then omskiftning med messeboken opå altaret, thesslikis messe-
kläder, lius och annet, som i messen brukes, så och thet korsende, som
presten gör, när välsignelsen sker, med gott samvet kunne hålles och
försvares ?
Till thet sidste, om the församblinger, som sådanne ceremonier
icke håfve eller bruke, skole der före vare at fördöme eller förkaster
beslutet då allena beseglats af Nicolaus Gyllenstierne, Erich Göstasson, Hogenskildt
Bielke, Gustaff Banner, Erich Sparre, Claus Bielke, Sten Banner, Gustaff Gabrielson,
Bencht Ribbing, Petrus Benedich Lincop., Petrus Jonse Streng., Olaus Stephani Arosi.,
Ericus Erici Aboens, samt hertigen. Härmed synes aktens rubrik stämma, hvilken dock till
följd af papperets skärning är ofullständig: »Viss copia (och underskrefven af Ch[apite-
let Merus?] och professores i Upsala) af then förseglade och föreningh som nu
skedde i Upsala örn och ceremonier, hvilken förseglides och underskrefs 20 martii
anno 1593». Det kan emellertid i så fall ej ha dröjt länge med de förstnämndes
underskrifter. Det har i hvarje fall skett före den 13 juni, då Ture Bielke och Jören
Posse skrefvo under och hade svårt, åtminstone den senare, alt finna plats för sitt namn,
likaså före mäster Abrahams ankomst, ty han har ej funnit plats i första raden, utan
skrifvit sitt namn ofvanför.
1593
93
Presterskapets ursprungliga förslag, rådets förändring af detsamma och
hertigens ursprungliga förslag äro kända ur Ho g. Bielkes Samlingar vol. I
fol. 35—41 i Uppsala univ.-bibliotek.’) Presterskapets har följande på¬
skrift af Hog. Bielke: »Clerkeriedtz ägen stälte confirmation på dett allmen-
lige prestemöted i Upsala, hvilket öfverantvardedes r:s rådh den 12 martii
etc. 93, och begerede der uti deris betenkende och samptycke, för än det
skulle presenteris fursten.» Rådets redaktionsförändring har följande anteck¬
ning: »Richsens råds förandringh på presternis stälte confirmation om reli¬
gionen och öfverantvardedes dem igen den 13 martii 93.» Presterskapets
förslag, hvarvid rådets ändringar i noter anföras, har följande lydelse:
Vi Carl medh Gudz nådhe Sverigis rikes arffurste etc. .sampt" her
Nils Gyllenstierne, richsens rådh, her Axil Bielke, Carl Hinrichsonn,
Axil Åkesonn och flere af adel, theslikest mag. Petrus Benedich i Lin-
kiöping, mag. Petrus Jonae i Strengnäs, m. Olavus Stephani i Vesterårs,
mag. Ericus Erici i Åbo, biscopar, sampt menige presterskapet och
borgmestere och rådmenn i städerne, hvilke som thenne förening
underskrifvit och försegledt hafvom, giöre vitterligit at efther i vårt
kiere fäderneslandh, thett Gudh bettre, nu fast i 17 år enn öfvermotte
stor split och oenighet i religionen varit häfver, uthaf hvilken för-
skreckelige monge menniskiers affall, lärones illfundige förkränkning,
ungdomsens jämmerlige förförning, förfärligit samvets qval, item capit-
lens försvagning, collegii och scholers förödning, lärde, gudfruchtige
och stadige mens förtryckning, olärde, ogudachtige sk rym t ares flitige
förfordran och uphögning, vårt kiere feder[nes]landz förtal sampt andre
oseielige och skaddige förargelser sigh margfalleligen håfve förursaket
och så tillvuxit, att om sådant iche genom Gudz thens alzmechtig:s
nådige tilhielp och bistondh medh tidige rådh och laglige meddel före-
komit, uthan, såsom ämnat vart, ythermere fortgång vunnit och tagit
öfverhanden, hade thet vårt kiere fäderneslandh, oss och väre efther-
kommande både i andelig och lekamlig motte blifvit til en obothelig
skade och förderf, hvilket h. k. M., högloflig i hugkommelse, hvilkens
siäl Gudh evinnerligen benåde, i längden någet för sin dödelige afgång
väll förnam och förthenskuldh nådeligen tilkienna gaf sig aldeles sinnet
och välbevågen vara" thenne store fel och brister, efther thett anners
näpligen än igenom ett christeligit, alment och frit ^ inrikes concilium
ske kunne, meden ännu tidh var, hela och en beständig enighet igenn i c
religionen upretta, såsom och monge bedröfvade och gudhfruchtige
hierther ther om ängxlas, qvidt, sucket och klaget håfve, åstundandes
och begierandes, att thett en simlom ther till motte komma, och efther
h. k. M. salige åminnelses lifstidh blef afkorthet, för än thette helige
verket kunne påbegynnes och sielfve saken icke uthan en merkelig
skada och viss fara någerledes stod lengre till att upsätties, besynner¬
ligen efther menige presterskapets med all alfvar och flit ther uppå
som oftest tilförene, så och på thenn tidh h. k. M. lik af salen in i
*) De två sistnämnda förekomma äfven i Skokloster-volymen 177 fol., men i sämre
afskrifter; Bielkes åter är genom för nära skärning delvis defekt.
slotzkyrkian nidersattes, både muntligh och skriftlig fordrede, att på
något lägligit runi med thett aldreförste ett sådant christeligit alment
frit inrikes mothe motte varde beramet, thett och them för sådan ne
vichtige saker skuldh icke rådeligit var till att vegra, uthan efter
theres underdånige ödhmiuke och idkne bön blef bevilliget att man
nervarande år efther Christi bördh 1593 på söndagen Estö mihi, som
var then 25 dag februarii, i Upsala skulle tilsammen komme til at oss
ther om thenn christelige laren, caeremonier, församlingenes disciplin
och lagligit erkiebisps val endrechteligen framsettia(l) och all split och
oenighet, vilfarelse och oordner afskaffa. Hvarföre vi och nu efther stemp-
ninge brefvens innehåldh^ i then hälge trefaldighetz nampn på sagdan
dag och.rum håfve [varit församblade och näst en innerlig åkallan till] /
Gudh then alzmechtigeste efther en gudelig, noge och flitig öfverväg-
ning och fulkomlig beslutning håfve vi oss af frit, onödgat, välbetencht
och berådde mode om thesse efther:ne punchter^- endrechteligen förenet
och samsatt
Först att vi uti Gudz rene och saliggiörande ordh, hvilket i the
hälge propheters, evangelisters och apostlers skrifvelser författat är, sam-
holleligen blifve vele och att i våre församblinger skall lärdt, trodt och
bekiendt varda, att then hälga skrift af thenn hälge ande sitt ursprung
häfver och inneholler fulkomligen alt thet som then christelige lärdom
om Gudh then alzvoldige och vår salighet sampt gode gierninger och
dygder tilkommer och är en grund och stödh til en rätt christen tro
och ett rettesnöre till att tvist uti religionen döma, åtskillia och före¬
komma.
Thernest bejakadom vi och aldeles gierna vederkiendes vidh thett
Apostoliske Niceniske och Athanasii symbola, theslikest och vidh thenn
äldzste rette och oförändrade Augsburgiske confession, hvilken som
uthaf chur förster och städer keiser Carl thenn fempte på thenn store
richsdagh i Augsburg år efter Christi bördh 1530 blef antvardet, hol-
landes egentlig henne med Gudz klara och rena ord öfverens stemma
och ingalunda tviflandes att hon för thett fierde Gudz hälge församb-
lings symbolum och sanningenes kennemerkie retteligen achtet och
rechnet varder, hvarföre och vi enholleligeiri och oryggeligen igenom
Gudz thens aldrehögstes nådige hielp och bistondh låfvedom, tilsadom
och förplichtadom, såsom och vi her medh lofve, tilsäie och förplichte
oss hervidh in i döden faste och stondachtige blifve villie och ther ifrå
aldrigh någen tidh locke, tvinge eller trengie lathe hvarken genom
gåfvor, gunst, venskap, mågsämia, hot, ogunst eller undsäielse, uthan
oss och then hele saken Gudh then alzmechtigite i hender befala, hvil¬
ken honn allene tilhörer. H. g:e M. varder och oss ther vidh väll
nådeligen behollandes och krafteligen försvarandes, k
Till thett tridie att efther liturgien är i sanning befunnin eiU för-
giftigh rödt och qvälliebrun, ursprung och uphof till alt thet mykla onda,
som i religions saker-' uti förlidne år sig her i riket häfver tildragit,
\
1593 95
och'» ögonskinligen medh fast skäll, nempligen af Gudz klare och rene
ord, thenn Augsburgiske confession, liturgiens med then påfviske messen
tilsamanholdningh och hennes somt illistige och spisfundige, somt grofve
och viderstyggelige förklaringar, ther till fyre förnemlige tydzske evan¬
geliske academiers vitthnesbyrdh och the förnemligste våre egne infödde
lärde gudfruchtige och rettrådige mens välgrundade skrifter och alles
våres högste och flitigeste betenkiende nogsamligen be vis t,m att honn
uti alle mötter vidskepeligh sampt i sielfve grunden och meningen
aldeles är likformigh med then påveske messen, hvilken» som hädisk
och försmädeligh är emott Christi Gudz elskelige sons hårde dödh och
ende saliggiörende offer, therutöfver är honn förargeligh och i otålige
mötter skadeligh: hvarföre» vi samptligen och i synderhet för:de liturgia
och alt hennes onde medföllie i läran, ceremonier [och disciplin, ehvad
nampn thet hafva kan, aldeles ogillade och af] 0 christeligit alfvar, medh
hierta och mun vidersadoms och endtlig oss ther till förplichtadom, att vi
henne/1 och hennes skaddige fölgeslager/ aller mere anamme, gille eller
bruke villiom. Och efter någre? i hvart stift i konungedömet? hade litur-
giam vidertagit och' somlige andre obrotzlige fördömt' somt af mis-
förstondh somt af svaghet, therföre bekiende the sigh therutinnen orett
och obetencht giordt hafva och begierde tilgift och förlåtilse af Gudi
och församblingene och utfeste bättring och större stadighet.
Till thett fierde achtades af oss allom för godt och rådeligist vara
att vi samptligen och endrechtligen öfver hele riket uti alle stifther
uti ceremonier och kyrkiones disciplin ens vore, ty endoch the cere¬
monier, som iche i sigh sielfve ogudachtige och viskepelige äre eller
misbruck medh sig hafva, äre uti församblingene fri till att holla och
iche holla; doch lichväll är uthan tvifvel tienligest och nyttigest, att
the, som en Gudh efther hans helige ordh uti en tros bekiennelse
retteligen dyrkia och ther till uti ett fäderneslandh och herskap lefve,
måge och i ceremonier och disciplinen vara likformige, besynnerligen
ther iche allenest allmene presterskapet uthan och sielfve öfverheten
och gemene richsens ständer sig ther till förene,-* bebinde och för-
skrifve. Hvarföre och alle samptligen bevilliade, att vi så heden ått,
som för än liturgien intrengdes, medh en christelig frihet vår gamble
trychte messebok och thenn kyrkieordning, som i tryck utgången och
anno 72 bevilliet är och i fast long tidh medh sielfve verket här i
bruket varit häfver, i församblingarna beholle och nyttie velie. Och
efther att bevisligit var, at emot thesse kyrkiestadgar väl meste delen
inge doch somligestädes mindre somligestädes mere igenlefde påviske
vidskepelser öfvas, som äre likvigningar, faner och klocker, som bäres
för the dödas lik, bära liken kring om kyrkian, åtskillielige grafvig-
ningar, bloss-staker medh intendt lius. när evangelium siunges, eller
elliest frambära, klempa vidh uphögningen sampt mer* sådanna flättia;^
derföre vart bevilliget, att när man folket om thesse nogre reser rätte¬
ligen undervist och lärdt och till att them afleggia förmant häfver, att
9 6
1593
thå medh almogens samtyckie thette nederläggies. Hvar någor ther
motstår, bör prosten» och contractisterne vare» hvar annen behielpelig
och synnerligen bispen i visiteringen thet utretta och fulända. Thes-
likest att efther någre ceremonier, som i sig sielfve vilkorlige äre och
väre förfäder alt her til lidit och brukat håfve, fast i ett stort misbruk
kompne äre, så att mere ondt uthaf misbruket än-» af ceremonierne
godt varder förursaket,^ besynnerligen uphöielsen vid natvarden, hvilken
och i mesteparthen af the evangeliske församblinger allerede är aflagd;
therföre är almenneligen och samdrechteligen ther till bevilliget och
jakat, at sochnepresterne så och bisperne uti visiteringerne på thet
flitelig:te almogen her um läre, undervise och til at misbruket falla låthe
troligen skolla förmana, och när the bevisligen och nogsamligen för¬
nimma misbruket iche kunna borttagas, med mindre at sielfve ceremo¬
nierne förfalla och utur ögonen förskaffes, gafs gemene samtychie, att
när bisperne medh någre af hvart capitteH sammankomme och om
fogligeste medel och vägar sig betenkie, rådslå och endrechteligen
samsettia, samptj' med h. f. N. hertig Carl och richsens rådh sig för¬
spörja och theres fulle tilståndh bekomma, måge ther thesse förde
ceremonier medh tiden uthan något buller och uplop i stilhet nider-
läggia.
Til thet ytersta om disciplin och skiälig kyrkieaga håfve vi och
befunnit, att honn uti vår trychte kyrkoordning til sielfve grunden
mästedeles är författet, och efter honn nu en tid longh mykit för-
sumet är, häfver hvar efter sitt stånd, kal och verdighet låfvet ther til
förhielpa, att honn hedenåtts må flitigere varda efterkommen och tro-
ligere sampt alfvarsamligere uti verket stelt, och ther som sielfve saken
så krefver, må thet som ytermere behöfves, medh bispernes och capit-
lers gemene samtychie och öfverhetenes tilstondh» blifve tillagdt och
förmeret.
Och på thett att alt thette vidh then mening, som vidh hvar
puncht besluttit är, ärligen, uprichteligen och christeligen, fast, stadigt
och oryggeligen må hollit och efterkomit varda och at thet ene ståndet
efter» thet andra icke annet motte sig hafva til at förse än trohet,
tryghet och bistondighet uti thenne samtychte bekiennelse, så håfve
vi alle samptligen och hvar för sig, som i» thette samqvemd församb-
lade vore, så väl högre som nidrige,» adel som oädel, prestmen som
lekmen, kiöpstadzmen som andre ordner, iche allenest för oss her äre
och som nu lefve utan och för^ them som herne vore och väre efter¬
kommande^ til ythermere försäkring thenne bekiennelse frivilligen och
välbetencht af trofast hierta medh ägne hender underskrifva och
en del med brukelige signeter försiglet. Actum Upsaliae 12 martii
anno 1593. ^
a) och vi ejfterme Sveriges rikes råd, som på then stormechtigste högborne
furstes och herres Sigisnnmdi Sveriges Giöthes och Vendis etc. arfkonung, storfurste till
Finland etc. så och korning till Påland, vegne nu pål denne tid till Sveriges rikes regiär-
iu
t
v<* 'HUV
- o4 j* 4~ *
£*,.4
v» - w-~ ty,,.,— --. ,, - - v t.-., T.Y>«TW)t **><*
4 <£U»Ä <>V, vv»t wC,fv tVw Q w*. {P, o 4 +töki
^ i1 i i’ . 1 i 1 r* •« -' ... o «_
«Hv UYOvjA
wwt— p~r*- ®4* «4 jvCwp ; • t^rM*. '
,{*$* w«)'W W^,v rjU p* /
J ‘-i a 0 .* ,-* I V - rt fr p: _*p*.-ö ^ p*\ .*4-** / <**4 vv4
«»-- i-~-rr j~
■yvAW
,***«\ -**v- WVtfW AVpVHjjr Vi^vr *V<*W WU»VV -v^Stb
tf\\K-J^ j (2*vkh*vC^wȣCa* *
11 fP ^ «v H—.. 1? <3Te.6ru.<irif 2yZ« ; ^Wtlftrfti yJX <h4 -*y«
^ ‘ J ’ . <» 4? - •*
^r~ey~ ^ Xwt, j*1^* '"Xy*"^ KW(e*$V/ yVtw -j»~* ’TV**V C*Y
►yH*** V-v^**>v / »vj %*.*%.CjX>
st
•j-ov jvH V 'i-vvj fv £»lv »-jf- •v«-P»P v-£\ ö^-v-* -v* j^v v»-vyj -^4- Vi i
1AV ' vtplvW^ I|0W *P *'i'i-'<~^'vv”r'/ ^■‘p- *4 Uif+V/ -vi«v %•<£»*. P’;jP, Pl Y"
C-..i.L*w( Dilciplin i «vg cW«4-^^-*jc‘>y^ c^g <s^w
£tWw^U (ifrv
£v~.wV p l f*j
o.-. Ls-fc c&J
t
^ 4v^V r^t^^V,V’ ^ (H ^
♦H V* 1^’ >I^1W
V W*VOy**A*
...... -- -*•—/ -»—■ • ^rr^
. . Wwfvr w*T"T +Vv iWpOj^S***
."04- ,.«£,. , *t*. *Vp 4^ T”* ??-^vV- f-* —
.^U-ÖeiP -4 -w - Ätit—-o®*-
4
pTfo^ .4 -WpP
Il «. „~ »CLfiC
/ w ^ v»w» • j »**3 -*|r -*o<vv’
H-j K*V^ f <*4 ^ ^j-WV- ^O-S^itrlH 44hCv+
^ ^ lH.4i r «>4 ----—
‘-''CW . I , I T, 1
"" . U* rt. . 3 •• N
O
^ ^ - ^ TS-4^6^»., j^vv-^f ^ ^ ^v , ...t, ^v
l.witVwi^ d £v£jpd, »v»»W" p «^r* i*r*£-ty' Vdv.~-x • •*• j -wC?pv« ^
4tvv.{^‘ -jid« ^(tWi/A^.jl^U p* -v<^J
idoht. (£{**•' •■•i ■ipf™1^ 4»»»* ■ftöfti’ wiH+*«- »<-S cAvv|i>tiv>v^ t|^f C oiv^#fion ^»-»a d vt„v^ if»»->^/4-•>•.■«• QC. iX n» 17 •■( ^
V* r*-
‘v ^ •»y*A-j -W'
fi v L * r 1
Ky** -C^fyr $ v'"w*y Y^»»v ■*» ■** r^v*^ ■v***,*'
P%-» C\»V*. p
—4^4 -v4?p«
nn oO "N . *Afc_ /
v^% f O j. o V V
1. CV^ 4"*1 ^ 'V'r^>i hA-^mS -v-v-i^-v*. y. ^• •v* -4" C.yvv**vvVy
/ f-H-W 4^1^V ^ ♦•‘V»^ 4>H^S tv|'4^vV tHJjV-H ' jv^*^.’»»/, <5^ l^VV-
v.^^s ^*Ji Åtfcindsy SymfoUr. *
f « o V V 4^C
^—■ <pwpp a-[Wv>v/ ^♦jaWp-w <<'<thuntet/<*.<&«(U y*CH w«^* „ '**'1^ 'Qr~&~lLg
ä- 4Äfi, -e .dvA,X^v Jn]^p^|tc GnWion r.^» 4 'W-, ^ ^CtoJ •/
' -7’i«a'>n o. »C fc '3 Ö V* ^4 •* A4 ' - • v-r^v-r»^-^ ttv+ 4 4.
^ vd (3^.- pr^T/ir^ö ^ v rr^ ,7p>-r—tj/**» ^c^^pc„T p,
7.5.. »« • '♦Wuw tp-N *VvvlJ’”'+" a.i7 f . ^ a
3UA«6 -«■ —Mp'ow
l_ , V
»g
5 H\'’ w-V^o-y^
ilr ^
• jv»|vr». - '» - - w- |,- ^,. . .
0irC»O,i®4> |*ew
~~ * .1 • Ix
V»4- . ■p^tyj y*
^ ' Jy jo^vv
T 1 t>^ v-4^|4'Jfo-r
^,vj <-ff^^)vvvv 7 v^u Qt+jtdrU ö-vj jCv*-w^»v£CiP^
,. . iv - - •/» A *\/^ ^ . rA /->7»
Jf ^AQ^l9^t
o ■ 00 - r\ ()
q ^2 2 «v*
^ pJ w <w
’/> » .r.. -
1 f'yPv~fP tp-yr i1^^ ^2
f—tvvÄw.y, §£~~» -
^ ,— . u
.'(Vrt^i.\v^ip4, G". £vL~.
-... no /O
y ^^>4
frv OvCv-vv-O H
loir /£>v-pT^ • ^r^Vw
■
'^t>crtnn^vwt 7
/1v. A A I1 ' . <11
»K
J T V-*,y vT’n^v "• -' •’ o V-r—|
' *T p-^^-rp **4 I»d&w:J; ptt|,.-. , —- -7V~J>3~ ' • /j/r/.////
”f^^T .Ad*”~-VA^. , Y Jv£. WVJ»V« ^AH. /,
AV ^ É, <Arp-»v>» V*01* Wv*V4*A ^Ivtvv^ S^flV 0^1 |« W ^yf A%. w 4vv^A». 7 it <H,* ^fc^yj
Vt. »tj4 «V*»V S{<t*V S <•>».’ tt'^ Ut.^VA Wv#V , OV^ -t 4-X^vWv l^fAvWV WV |4» W tA , %'Vm ^ IjAV . 'v’»3 ', f*^ ^
VmS *s«V^vrf V^vvv |»y* ^^olivvw y >“*^5 tjv "AVV t-Vt , ^vVV» .. 'V-^ 4
, V»V.14-VV'» |Ai^^V-/ V • v^^ivl- •tA|w««' £tSttV4V.^ »tJ^ .; 1 W-vig j- 4 V" V ^
' 9*o -rt» :*' a k *'f - ’ v^- . >•,■*■ tit 1 > C- ,iJf.'.jt, .
VKm-vv^-iv^ -W. W«"V ; | vv^4» ^^»fi*>vv*.|j / « -\ -| >>• •. •» -w* a-v ■ |- - ;-4- ♦lij 4 * fc-JJVVfct^. v%
HA j4v
ci Vvl-H-y O At»^^ 4-c
>^ ^Ls.: l p Lx t
vtvv-t*^. "V^j p “< "H j-öv ; G -v^»v
‘d1 af . iSjttw. £vyvv , »»oV?
W 4>Vp>V ' ^|''Vv ^•'"^
£>|^ • '— !VXb wj-" -tV’ vvvO^Y
t^C. fltwff Vwv*vtV»+ V4Al^v A / i. ... v
yzt
Lfw
(s__/«vw -"*'’¥ w
Vtvyttvvt>v
Pvi^ >^4VV H -f %V> *>%%« V
1 —vwv'»» ■♦>-»■% -V-C C 4- ö,*^f 0
f-«^v -<v>^yv
“VV V) -tpv* •vYOV^"* «“.->,»> /-^'fi«^V-
' i» v'^ M »v^i AV5 a-v
^ - • - Q -o '?/">
-%-%MCv -) <N. Jfy vi ^(A. ', fr’ *. “A
■**\ H
j^^vvv V-Vt-vj J —
l^yrtp 4—
1 : ,r -n
Pl
,-iv- o-v
»o
>p v-;
4-2^ -vvvviY . -
-V^V* °>'^ j A.. , . c
'j^^tv-vVivv WV 1^'vOWt-AV^t.^? *1<, p-WWv j^V-^pAW -»-V, ^Vw.,^
i^v "o 0 .f£, tJ>.. , -V«,$*• , (tv*tt'»t^v>r
..Vh-v^v» ♦« ^ • 1 ,; Of ' L. « /> .
*■' o v^ V‘ v«)\^ V.VMAA ♦VAV-wp-Vfc.-V-O^ ^ p -V-iCtV-V ^V4 V -l?-'^ ^Sp-gv^ <a ' ^«4<P
o -h* ■
Ok v - Ry' •dk^vifrr»
-•‘'STHT
* 0 ^—r o ' Xf'
^ . .J v,^,w*A»-5 V VWW^*»V^ ^Hr^e-.y-VAA p-H^HI. -vAUdr i A C^A-iX^^ . 1<V'*
.-^ ^u1/xC2 , ^<*va^4 v-hta^-v^ A-yv^» •W'vft>vw I ;V*pv%*< jcvw 4^Wvö7 w£Cv vv^-wv^jll^v^ *^*4
^ /VVvw^ t.^4. LvtÅv-i itw Jfe.. -v ... I- 4^w ijpv-V y£3z£v* Cv«V^A vtMWtV^1
. . -| . vt • -'S'? jO* ‘‘‘W VWWv. itjod» VW»A^ w4' A •'5 *^)vtlvV U väotttW +£,v>
■^73 P JJiWtfia !*«'*> -p wpjGpvJ-iwY vl 4*iv v-^'p, ^w-s
- .U *rpft ■ &*■ 4~+~ V *ft* v..»+)y' WV vvvVpv^ ; jVwCp--;' p
Ht V® ->*w*w ..v^4»^r ' 4 <14>VUW *»-*-][-**
>.- <? .-v. < . _v>- i?' ■ v'-wnlr-^"*• - ^ a.
t1» ;.', i".i(iT>i 7 a-vi
Pv^v , • - _ ,^;fti. pv
^ ^‘jV^\ s-'^>
7'r"’"’- v' 1 ■ 9 ! . 1 iL P- £i%~* /
5 v.v^-Y" '1"-^' ’ '•- p' ^ flÄ T' 1 '• ■ v- 'jfcry
‘W ^' *' ' 4^ - - - £.•■*>•. v
-v*HS%y
tJ. 7'>"1
A wvttV vf ViV"V | Wv
.•w-f'/ v' .-, ..vvtj1-, vttw*^.'** ' 7 "* ■ 4 V V y .N ^ J.f Vwt... f t v y- V- 'V-4 ''^5
. , _—y »y^A, 10#f~ -\v—■ ^po t> vti w . *4 «vtftS-r H? p> *'•'•*'
C wM *4 ’>»< v tv» -*,- • t-«v j»*v-u jitww».^ ,v^v • 'if txvPt<^c^CC Cvvv -tjiictpU'ti »t^ jiw&yj ^
' YvtA.'*» vvv» «4vt- ^♦'•frsv —-^4- ®—• / '^f4in-'—^ t. ■*'•: — -- ■ —4f‘l »-A- j-V V4 V tWvH^- 0*5 tvVAV^vf
-^» 9 ‘-n '— j a . »--"pt * ^ * “) i “M i L-
17^*^* i ,| ^ ^4f*-t»V'?' •- -V^P 4^1 ^4-^V *xxayj*^t* ^ ^ o ^'V»-^vV £• -^v>» - “
f! Pt- P «-£ . « : -ft . * ^
■j^päv- P^5 "K p ^ Y*
r T'! P 'P-Viiv A;vH4vS-7 *» ^ - *-^g
l^H**1* i‘a'"' p" ^-*vf;
-^'pf Pp ^ G ; pjpt^. , p. p— fpp pio—
-T G- VPA4vvrPrf / A*'fc- ,up <^«
A ,$~H. fpJW.GP Q»&iZj ^ ^ V
**t?-v P väv/w V.viii. J *♦ .*'/
./■> .1 A t-4 > w
^tv 4-vJy® i4ot> Vj-f
A v . - S
''vvtY wvvo , yt»a 4—^ Av
— J. .C. . A. TT v
p. ^
. --^5r^k ^p'Pf^MTPv. (, P 1»- ^ f44tp^t vV vWW£G< r *- r ^
a ^r r°v*rp:;iu-5.^^ n- «* ^ 4^
:p4p £P^ pa’ ^iUsl
rv 0 ./Tt.vi 1 ,il f
/' ti1*- UatAv.vrt • *- '■> i
tV«tt,V -J h I .v „.v .
-t*- ,rsf«... 1—, 4
pf ov fini-fif
jfvvr.- P
^ « '-^ tS.c yw-tAvvvY V ijVVAV «My«v V*jvw v*tv-o V) »t.p
K..„t vv,vvw ^ ^»xvv^Ctv^. t «V^ ojtf ^ttv^vtV j-0vvtwv».v4 »V Vf VV “-
v'^v 4*-H> ®4 *r«
'J ‘ 1 *4i ^ v*44vm-a 'Vw^^oviiiA-jr i '^ft^t>wv cjj^o^ vftjtvw j aJvaw / v*$
%
j*/«^
t tMAY^ww-vtw^ , 'j I " O ^1 l —^
>~*FH
*‘n P “' _ 0. P- f ^1a /■, ^aaN-** liPw-i* ♦■'tAVg ^-vo-iA.^vy“ Wäivh 40
I | V - >
,po *4 jXpXpptfHfc- ^ *vv*v^l
-V Avvvvfvf vvvvlM-V V vVvJ *4^ A+( «<v^
-»» ^ -A ««■•• i-Vcv^i..
■ ^ ,v> »• / ‘c^r.gryp;
. jv^«f- vnv-4- --X- *-f- vp
i-f!
.£vrp4W. övj W«V.w[i
v U I ! . *
|+4»-v‘-^0'vtt.vtw»lLv> v^rAW-f |-'yY 'v-*«'dv»- lv<
.< ’ a - - /A - - ;
C-^ v*»f ow-v-v* -n^r an
% * i. V
%7* -»^O^^AA-tvv-Cf V
<»44* \VA-( -»v*-;-Å£^V‘i' "W
? 'Sf* rf rO
r 4* . ;' . ‘ tv-vi -V -^vWv* 'Vvwl0v'\rp
°£vj _ 1“ y’
■vSv^ v ^ ,)vt( V» Vvvtrvvttivvv»- WT
• w.wv-vtVv 4- wv*V4v ^ Wy5 ^pv|wtA. *4V »Vtl yv j - - f
(gS-Jj, 0 V S "j^O Y V I a\v^ V’tt V WV v^ v. | Ov\^ A ^ V*’ . j^t,.Vt^V'.VV j£-- -'^* **Hi t;l« |» ■Wv-OVA* / j
"k ,1 t- t ->4v ldv'\V , it.-VY ».£$-*») «>»^ +i\v < 4 w* ^v),M ww^ttWv icw v-v £°)->* / i O
Vcv^1 VVH|'| v < I **“• v f
^ 0 VL 4 ‘ 'ii
<J j S£ ^(W% 4 / «v^ Vvv» If-^Y VA
\^jÅP,‘ ^ <y^' VA
»K V vig» <KvyXvv v v ^vvv /
..p
I
x .•>
Av / /* ^
/ ^*--4 < < v*
<3 *y (4
/
-p
V^o
Qitnffrfcr P"P/- w P^‘4 v
Cfåtejsi .&""^$
4A<~-
j ,x>:
—. ,« 4< ' p.
&’-'iti? ■ io^p £r/ttbu,
Jl T\ a*'l\( 0*4*.»*1. , >f 4V4.V,: c , , rp>T,^-
-'T /y
ip-i
#/* ?i t+H-
P?h£ rr 'p ./' -
>11 ■>vn(
J.,j !l *1 '• ' -
'tpvp «V-'/.,,, 4
;xu.£&£*jl
iU l
. 4 ' P 4*P;;
/ V ■• *'£’• ■ :‘- Jvpj
pi‘> .4tH<«
\
T >1*1 •/<*
7 v i
r(x’i"'*K
. vv
li fV r •: O
Tfr
kks
mf ttti-MvV -il
*
"S ynv*4-r»^v 4*^*»*»%
Ovk, -VV^ ^A>wv<5 wv
• 0 o 1
v#V^^Y* iS.\)V * / 6+0
*pii^v«fo 7Ulfui(te77atwt:, „ ,
^v„'i«i,T,.ti r«w Kt-.t h,« 1 >maUttlt tbettc^tbf burut nxmW t^awto^.XlVte od> urpmPax(tae« fcfett,
bmr^cm 9ve£W»ts >fe «*«« %««»,* «Weft(. ffti oc5 fowweffé f,j$ MW« n^e ‘
jf.-‘ * ilJti tfvVi' i ov»* -k i** -HH*ok 4<*v’ ’ wvf.Kv^l »ki 4- wavv-Vv. £--#rt "^N. tA i o" ' P 0
Uvr v« k'1* ” 1 n TOo- -! OC *r o ^CViA S • '!>■(' ■ P •• W? (v „ ,*> , ' 1 :^v1+ \~~Wr '""W» «'S
^ * --v- C .^PFl J 'S. (2~ a ^oww4 . vVv VV*V •H.Cjlv&J*)* £«**•*• , o ^ w»<W ^ t’ <Tc> 'C* (? ’ Ct C C *'C {0' C •
|.;..(..A>tf j> .(h$ -ii J • i r * *•-• •-*"> N a .. 7h '**nrov<w*~GH\4 -~S ,
»W i GUJU C™* *47 <U»*/ ~*H,‘ ^*rV^ . L <0 'V
Thfciplin / «4 C**,!» cVw^rv t-vjcoy* c%$ *v»C^vn* / W-A^ |A«X"V £
's C^ls £~ l*iHW • -f~ "■; (rV%»>-»-;*t. f£4»* 4~~^t«re>«
‘^'•ffc >»4 W>" "k ’***"* c,>> )'*kr»'«*k «'«Ä , *jv»Um ■» fv^yV
^' ,*-. V* r 1 . r 1‘!
'cv~v.- — 777 S«r-
r J • 1 » X).«n • „ 1
<År»V j*»^v k*^'"’^*’ ^*<1
k— jg~*« ^ ^ ‘L.kf ^;2+ k*
33 rw* CSaa^^ EstomAi s^ ;.<$>ff«U ^ V-
ifkjj ^ «4 ^''S'']' ' Ixvwl^r o^ -v.. ; ^T/._'4^'^->’ ,1A. \._ l1 ..f . V
*»4*V 1> 4*3
v*ow. „ec a*i , ^jle.v'e£^,r«4
y>0 <>> Cö'1'^
€-|k ^
,- _■ , ww^ i tji,' ■ ^)fl\A!) <*v^ . 'VvOvl 4"
iLLtLa^.X, - 9 > -
» if\ J
ivovr •
iJikc
/ <)<^ <^V -¥*♦*♦* OV$ QfW% ■'v'vöP vVvH ^
V»/ *** lyO 0^
<^vV »vvtti
4<^.li'4- •wv ^ «k fivitWv;»^ #v**4w -^4 k” ■/»,»<. -. v ta-vah^o^ ^»v -wffpvM M
•- 2 c' ,1 ^ jika H4^/’ k'*04’ *x>~!(LJU~ Of.o -n
4 kw- ^6[‘fr v-ih*-h** «•? j.k—W^v <-VM]äbnv4tjte ConWion
.. k' fv^4 ^,-ff pk |
.-- ^-»-,-fer'^ 73- ~ f-iH* c>”r:% öf2X' ^V f ”fr C e^rt„ „.,
^ ^WWV^*
1<W -»'=-•'-'0 -V*"* -yvy
Vill*, r.,« «w hi^+z^v**/ «-*s Vkk*‘T;***‘•(^*w iifw,Mr Vk>. viv-C ^.Ha;
■'',£h."£ £*ww (**/»*♦ Av.'- 9 Uv^^-wv. k-v-kw- 4.Vov-[9>.V .
^v. o— fcfyrrt / «■»!' -w2£ -ä44 yyJX4v^~)Ui? 4-^..*.a,,.., .£»&. ..^.£^ ^ "
« a J J1 v £*» -J ,n> \ PC cr.-i*v>,f* c Cv1 ., 9..- i ^
.9 *s
< •^'nv W ow <H
jvhwv^ • ^
2-i^C ^7 • v9,;r'
2 $p$- ftjw . ~, y»«,v v-/ **2
; ww j~Uv4- -v"j»
k',^v* I^f r Vw^-o 2'v|y’*vv”- **47 *^f ‘Gry**# -' p*~*y
991? f^^/n^T8 ^^:l' -7— ~f^Tv ~£*Jrastmim p.^
' 7V >1 p 1 -vw... v—0,-.»wv -W>Ä» «tv«v -«v*vw-4 •<+ "**V *y*^i 7r “t*"' ij.A-w^W , -«) <Wv, v—•Arwv-iJ-vwJ --kv ^AyvwwTil- ^.JLn*~. kJ?)'***»* /»Vw 1 :Pff A l~ V ^ ^ PO - ,0* 1 0.' ' /A 7”^ ’ "" ” 1“ ' ""
-.7 ^.Tkr^—ee^™ — £H7^4rL^:.!*b':; "if -»*-h£»?J?J£.
IV --V~AVA -<%^~
vN ^ -1
\V^V v
— -- A t» ^ *~
|9 -v ••v-vv0\,^pvy ^ v» «Mi' e^ -*^-<> «»> javv^i^v<^-v*^ 'j-in* Vv^v^v^wtt*^ ^l^TT-vJ^r ^^aw^vv^- vy»S
r» ^-v* '* -.iiVv^rj |4'*^9'^,v'^'vv4' i*#v-v\9v|^|+v ^Mh*^ -erx^
C^£'0C,$7'C?S/ ytilTH ev*+ S^wv^-vvv y *- —- -^'
A • )T) ° • •• (^ ■
'|^5^ •94-^v^* ♦‘-»v *i'-++*>£‘f‘&n’0 ->vy-xa. ^H' -vvw jr♦w»' 914-^
^ -v-v-o'WVo-v-^9 / vv^ ^-yVlA ":.^ Ov-’
-W^O^V
►> *W
/ 'STV-V)
•*fV 1 (^ O . ’ ^ Q ♦ o 'Ö t -
^, J^.w- ■v^^-v^v^-r 'v-**4i’v j »ö-*»- • /VV’> 4 v ^V -iyi», |I
<;?V ..vvlV-S V"- ovv-.o ; ipjj -W v. VUA^V-i
r
k •f('Jt: - . _
fjvWy vt».^ <V-T.^ V-^ v»- W»- y^-^HN-w -j^- ->VW vy. »rtivw^r •# V>^
v AV^S OvJtt*- Å,VW. wik O-- S - . . v-<-^ ^ 4-0 ^'v‘ 1 .':, l vvdHiilviAW
Vv 1 ■ P> " <
«> •• , w-i+ 0V-Ifv »
^, 0*.;-. o-*
tVyV> *•*•* 9*+ ''M!*1* -J» ... -^•Vfuj <*tsifl-1>*J^-T+
,4
^ - 1 — 4 ^»-V*'-»-'V+'V''Vl V » -r v ■ .
- •<’- -- ‘7 rrv a .- . ^
<*P& *v'' j i > > --' . - <^c
SL vwv Avi. W-A-. Hi AW.^v . :-»"~ t«t~~ • »^
>.«<TiwT7 ■*'4'^' vvv^’ *v ■ ,. :«# . - . -W :-«MK-J^ir-Jtf-T’;-j'-yv -' '-" -V-?—5~_^----- , . ^ X.. »
i Lr-.'2^K* ,<w-v..vsJL) •* M- —T^^Tl^L''''r9 — ^ ” - - ’ -•''« ^“-w .wÄ,n
«-w —,as lvu.—, P-T ,ufa /„, ,& iXL-. £ V “7.^» ^
*»—v - -i'< <^*4 "i— f-** V “~ '7'£~»*»* Tfr-C-v *77 ’ ^ —V-vu./f- —f-vp-e - - 7 ' '' *-•'“ .4-* f.~ - V,'«V3^:'r*^ ^ - ■.„ ,r -. ,
f v., c»-'--* ... —a-« tv.vui iuu ~a *— ^7l‘4ÄF.~iv r-t1”1*, *•* h-k- -tvukfkl "T77 "™«Xi‘f~~’} "P* ••? i'-rc,L~j +‘v%~7'?*.t*
1. Ofv* 1—,1 tv» ..,“VV- "S*v *vJt t-fv ilvtCv •<«» '^. #vft.v%<S— +.X. -WÄ- SLt.• (^f 0.»/,; r’’" 7l“" ,: ^ -UTAsJ/ r"»-~*-t-*«
f - * 1 ■■’>•» t......_ i ^ $—* ?~,\.l4J% .J -r: h^ mz.1 <\f~t f~^ ~~
•' v' J- -f-’! v^r -<.1* -«.< fevtÄ-' r* '<■ , r ,4”h -•* -*~~ --»“i
■- -V-WTU«>vi , f __ O 0 ~t
~ A » !\
r k
V-A v-^>\. —-'t' Aw\^ -V V^-vW i^ivii
-il-», a»£ *wk **4”4 ^k£»* ^r^t vrt^virciii^r^ vk^
~Öisug[yn *-9 f j
vdftvll.
»k
.... v. V j^vvv-vvp-vnk»-».,
j-CL . ..
»s^vivC*» > rklflP irff/1 ö, it1 p k * \ ^ *‘»',V'M' k»'** 7^”^ 7'^*v^ {7? '*^'^'
S» O vin-.’* r» . -. ^<H
}juJ .v-^cv,- ^',|rf: ,r* ^ ^ ^ ^ X“2k ’
tit .il» v^- *7 T’"J ^» • w-^} 4^ -—•-jH*- ^ ^ "■>'-*•**■ 7 7<7~/ .t^.t9~ •* ^Hh3~'fTfräar-ÖÄ»—* 4-4^ »$ ^~C^» * £^0 «»,
1 ,v.i ", . V-- ■ 4- ■.... (1^ . 4 .^.^^t-. vkttkk‘a~*+ iy*y*$£r wAk-w ‘:‘9S1C ^^ ^<5^% »<| »,,1^ "VwAvm^
N^ ^fr:/ ■> 9^ r_.. •_ * ‘: ‘ V *A*^;-
v l^v^v 9 v £^7 yvw -f VV (ivV
iwO^v ,/ji-?;. - p^vvi. v^ok Q^,^. ' i
a ? rt 0 . Oi '. ... i . 7. . . . -.0 _0 ■ J TI /Vivi-' . . » <
- wft’* X V-- * - *- I J ■ ‘ v ; . ,|t :’{\ / V- . / I
^ .:. '.jtj.y Å/V.-V. .■ V» V. 2«* pTi-V,. V>V^ -jkvAA-i Avv^fpv i? il^V''.' / kv-V- V y-VjM)C OvÖf'^V,W^^
1pH v^H <^44* ♦•*.•>*St ot^ v* t9*> vf-
ä vhwvv |cv4t ^-Ui -*oxty ^v^j-*H.Vf-^-S--f ov^,
.Vpc W 4k»55 A ^ ».*y / tvilvv -fvvOWWY». t O» 17 ^ TtoO-AvV-^VVvv ^
'77.-) ^'7[i «• <v4«?.»
-ke*»^-j}-rv4 »
t .)
? V K»vS 4H<Nm j
£*»£< wIv.vw.wt wrjtfo »'i 47 j • «v<^4- l^vU
cv%.^-^-»»»y* v^ljU» pv»vw^< 4“ wv^44v* j -v-»^
v. fo^ ^4‘ *k A«j,^AvSj-V*w»va / 7“ W*vC |»V- «|w / f
-4(VtJV-V^ / «v£,
/ i9
C^W 7
.-- ^ w. . 11'
lilo i 0«fl q . r Q 1 7 * •> J.
/ -4^, Vf *3 49^ I \ ^ 'V JvV tfv^vi* W(V |*J^V' %>(?
TT •HaH-* C^YV^vj ^ ^ !
&- -ww"- / -» -j?vviävr' -wvo44» w ^(v.. »i, v a i.o^v*vv wp avv . ci c v.-.N v-. Al farn ~^ffpsci !^t7l7 27>
i^owO
V-'
y
7/s//s :7%i6xciu.
•isy
f. w
/
.» -t V » » "V
'\V 1
4~ 6')
7 Nv
1 ”'fy v*15^ ,• t
-' .-
1 y ^ . a » t,7 /vt.4- fo
, OtlUi
Cvv^ta
‘-BtftädZ &
•»' Ä-V
t
’x\J, frA1
U< r-7_
V»'
7 -»O'.. - V
»Vrovw^ -/ ’-■, iV
’ih / /'//'
^-T>7 t:
Jr<*/1 - ^/vrA-» ^J’A ^*
^iff ™nt‘v<» frUjf/fatriU:-, r^vlyLis I0>ut. öL«fS*rfi' -
• - " - wfy~>*JiVr •,; '■ H' 4i'
-fi- 4? r»,.l—
I' ul*' i
/
pt*r
>*■ ^"7/7*^ ’
, —^yT»r
■|n , i - '
V<1U) c*^
' 3 * V1 M '
t;
\
»i'»/'-.-
.7 -, • -. . > f <. A«-7 f--
V, V
- ••« \ .>»)iv‘V‘S ;• <■
^)fa.i\f fij-itwi1in<itr
5»t<ycy(r( f
1 >
C ■ **-£< O i^y
ö f si
/S- s*y.
tl fV r-£ '->
S »s
-iti
»*>
* IrT-
.* •" i ••
* -i
1t* “-i
Q t Jl*'n ,
>*>U
£>t*i lif
JX ri CL y(CC
Hiytn f> tytj
Hh < frw.iti
UPPSALA
MOTES BESLUT DEN 20 MARS
(DET I RIKSARKIVET FÖRVARADE HUFVUDBREFVET).
V. v „y
' 'I?' t
Wui i 7
► )*i'f-f-
UHf«
(S f ^a*n , -gor^iSi^U
Hiytn V/ Mj.
/Tili rr!« .1*1
UPPSALA MÖTES BESLUT DEN 20 MARS 1593.
(DET I RIKSARKIVET FÖRVARADE HUFVUDBREFVET).
ning i hans k. M:tz frånnvare betrodde och för ordnade äre, Niels Gyllenstiärne, Erich
Göstaf sorni, Hogenskildt Bielke, Göstaf Baner, Erick Sparre, Claes Bielke, Slen Baner,
Bäncht Ribbing, Giöstaf Gabrielsonn, sa och vi effterme Petrus Benedicti etc,, deslikest
och vi effterme Sveriges ridderskap, menige adel och presterskap, giöre vitterligit, effter
nu på någre näst förlidne är her uthi värt fädernesland nägen tvist och oenighet uthi
religionssaker varit häfver, hvilket h. k. M:t häglof ige i hugkomelse, hvars siäl Gud
evinnerligen hugsvale, vel förnam, och förthenskuld nädeligen ollered? för någre är sedan
samtyckt, såsom och något för sitt aflidande gaf tilkiänna sig aldelis sinnet och vel
bevågen vare B. b) alment, frit B. c) enighet i B. d) på sine och sine medbrödcrs vägna
tillägger B. e) efther — innehåldh saknas B. f) Tillagdt efter B. g) om samma
punchter B. h) som effterfölier tillägger B. t) och enholligen B. k) förvarandes B. t) en
rot och orsak till mykin oro sorn i religions saker B. m) och nogsamligen med skriff-
tenes grund bevist B. n) hvilken är f örargelig och aldeles gensträfver Christi vår fräl¬
sares förtienst, hvarföre B. o) Tillagdt efter B. p) henne B. q) monga her i riket B.
r) och — fördömt saknas B. s) för ene saknas B. /) mere sådane förargelige ceremo¬
nier B. u) prosten och flere präster i prostadömed vare B. v) än got utaf ceremonien
blifver förorsakat B. x) capitel i alle sticht sampt andre lärdaste af presterskapet B.
y) måge the med öfrighetens sampt rigsens rådhs fulle tilstånd B. z) hcrefter B. å)
bistånd B. ä) till B. ö) som her i B. a) andelige och verdzlige tillägger B. b) för the
frånvarande och efterkommande B. c) Actum Upsa lia: B.')
Om hertigens förslag har Hog. Bielke gjort följande anteckning: »Fur-
stelig:e Nådes confirmation om religionen och ceremonier och blef her Erich
Sparre öfverantvardet af secre:n Michil Olson then 16 martii i Upsala anno
1593». Det meddelas här med uteslutande af de stycken, som oför¬
ändrade ingått i slutredaktionen, samt med angifvande af de ord, som blifvit
ändrade (genom kursivering) och de tillägg, som blifvit gjorda.2)
Vi Carl etc. och vi effterme Sveriges rikes rådh sampt biscoper
och menige presterskap, som nu på thette möted her i Upsala håfve
församblade varid, giöre vitterligit therigenom mykin split
och förargelse sig häfver i månge hände motto förorsaket, — — — än
genom ett christeligit, alment, frit inrikes mothe, efther som ilrå apost-
lernes tidh och alt seden häfver bevilget varit,3) er förthenskuld
hvarföre och nu i thette helge trefaldighetz nampn på förde rum och tid
•— förent och beslutet är, som her efter fölier.
Först att vi alle vidh Gudz rene och saliggiörande ordh — — —
tvist uthi religionen och ingen vidare förklarning af andre behöfves,
anthen af the helige fäder eller andre, som af godtyckie ther till något
satt håfve thet iche är med then helige skrift, eho the helst vara kunne
— — — then helige skrift alene, som föresagt är.
Ther nest bejake och vederkiennes vi oss aldeles vele holle vid
the apostoliske niceniske och Athanasii symbola — — — Men efther
ther uthinnen äre nogre ceremonier beholdne, som både vid döpelsen
och herrens Christi natvard brukede blifve, maden the efter thenne
ttdz lägenhet då iche alle uthen förargelse kunne aflagde blifve och
ibland them någre vilkorlige äre att holle och bortlcggie, derföre håfve
vi them ännu latit blifve oförandrede in til thes, att then menige
') I noterna är Skokloster-handskriftens stafning följd, liksom delvis i det följande.
) En del af olikheterna torde helt enkelt bero på felskrifning i afskriften. —
Presterskapets förslag med angifvande af rådets ändringar äfvensom hertigens förslag äro
torut i något moderniserad form tryckta af L. A. Anjou i ett rektorsprogram 1852 Om
* edaktionen af Upsala mötes beslut år 1593.
3) Här äro i den slutliga redaktionen inskjutna orden: såsom — hollidt varda.
R1 ksdagsa kier III. n
98
1593
man, sorn ther om någen vrång och falsk afgudisk mening håfve
kunne, måge blifve retteligen underviste och förmante; seden ef ther
the onödige äre, kunne the och då letteligen efter tidzens lägenhet af-
skaffede varde, hvilket och udi then pre?itedc kyrkieordning cfterlatidt
varder att ske må, när trogen förmaning icke hielpe vill; i nndler tid
skal ingen försambling, som anthen sådanne ceremonier icke bruke eller
håfve eller the, som them håfve och bruke hår i riket, derföre dömd
eller straffet vare. l)
Men then liturgia, som någre af presterskapet her i riket veder-
tagit hafva, althenstund hon är i sanning blefven en rot och orsak —
i lare, ceremonier och disciplin, ehvad nampn thet helst
icke heller något annat af the påveskes lärdom, ceremonier eller vil-
farelse — — — såsom meniske stadgar [för] verdzlige höghet, våld,
macht och rikedomar uptänchte, igenom hvilka monge menniskior ofthe
äre vordne bedragne. 2)
Och endoch them icke borde lidne eller efterlåthit vare
icke skal til stadt eller effterlåtit varde, att holla monga oppenbare sam-
quemder i hus eller annorstädes, så frampt hvar nogre ther medh be-
finnes eller the som elliest försmädeligen tale om vår religion, the
skola tilbörligen straffade blifve.
Och på thet att alloin må veterligen och kunnigt vare, —
vid hvilket, så väll som och thet lier uthi förfatadt [är], vi igenom
Gudz thens alzmechtiges nådige hielp —- — — locke, tvinge eller
trengie låthe,3) uthan oss och then saken Gud then alzmechtigeste i
hender befale, hvilken hon allena tilhörer. så håfve vi Carl med
gudz nåde etc. och vi efterskriffine Sveriges rikes rådh, och vi effterme
bisper och professores skole så väll för oss som vare efterkommande
thame bekiennelse frivilligen och af trofast hierte med egne hendel
underskrifvet och vårt secret och insegle her neden före tryckia låthet.
Besvären.
Af de postulater eller besvär, som presterskapet uppsatte och i hvilka
upptogos dels åtskilliga önskningsmål, som på olika dagar under mötet
framstälts och som icke kunde finna plats i beslutet, dels hvad de särskilda
stiftens ombud kunde ha att frambära, föreligga tvenne redaktioner, den ena
i 63 punkter, känd genom flerfaldiga afskrifter (i tysk öfversättning tr. hos
Nettelbladt, Schwed. Bibi. IV, s. 109—117), den andra i 51 punkterkänd
‘) Slutredaktionen har i stället för dessa ord följande: som är salt kunne
afläggies. Ehvadh exorcismum — — ens i trona.
2) Här tillägges i slutredaktionen: Theslikesl — samptycke samt hela stycket: Yter-
ligere — förmeredt.
:i) Slutredaktionen tillägger här orden: hvarken — undsäijelse.
1593
99
genom en afskrift i Hog. Bielkes anförda Samlingar vol. I fol. 42.') Den
senare har följande påskrift af Hog. Bielke: .Menige klärkeriedtz begeren,
51 artikler, som försten och richsens rådh skulle förfordre dem medh hos
k. M:t i Påland, öfverantvardet fursten annen gången den 17 martii 93 i
Upsala — hvilket blef alt upskuted till k. M:ts i Pålands ankomst och stad¬
fästelse». Afskriften åter af hertigens redaktionsförslag till mötesbeslut led¬
sagas af följande upplysning: »Hvad vidare är förfatadt uthi the skrifter h.
f. N. hertig Carl öfverandtvardade äre, synes f. N. rådeligit vare, att the
motte tagas i vidare betänkiande både utaf rigsens råd och the förnemste
af clerkerit, på thet thermed så motte handlat och beslutedt varda, att thet
kunne håfve bistånd med sig och lenda först Gudi till äre och pris, seden
thetta hele kungariket, både öfrighet och undersåter, till gagn upbyggelse och
förmering i alle mothe». Redaktionsförslaget är, såsom ofvan nämnts, af d.
16 mars. Berättelsen C slutligen upplyser, att den 12 mars besvären redi¬
gerades uti 64(0 punkter. Det framgår af det anförda, att de 51 punk¬
terna representera en senare redaktion.2) Här nedan meddelas de båda
redaktionerna sida vid sida.
Meniga presterskapets besvär framstälda på mötet i Uppsala 1593. 19
Afskrift i en kopiebok af kyrkligt innehåll i Riksarkivet fol. 38
(A) jämförd med en afskrift i Hog. Biélkes Samlingar i Uppsala
univ.-bibliotek I fol. 42 (B).
A.
Illustriss. principi Carolo et
magnificis atque generosis dominis
inclyti regni Sveciae senatoribus
humilima quaedam postulata epi-
scoporum et deri ex omnibus dioe-
cesibus Upsaliae in nationali con-
cilio anno 93 congregati summisse
exhibita.
B.
Illustrissimo principi Carolo
regni Sveciae heredi Sudermanniae
Nericiae Vermlandiae ducis(!) et
magnificis atque generosis dominis
regni senatoribus humilima quaedam
postulata episcoporum et universi
deri ex omnibus dioecesibus Up-
saliae jarn in nationali concilio anno
93 congregatis(l) summisse ex¬
hibita.
1.
Till thet förste är vår under¬
dånige och ödmiuke begär, att både
h. f. N. hertig Carl såsom vår nå¬
dige herre och the välborne herrer
i riksens råd såsom försambling-
1.
Til thett första är deres sampt-
lige hertig Carl och the väl¬
borne herrer för theres per¬
soner om lära beslutet
är och hvad i deres rättigheter och
') De 51 punkterna förekomma äfven i en yngre Linköpingscodex sign. H 71, men
deras källa är tvifvelsutan Hog. Bielkes afskrift, i det samma fel, som denna har, åter¬
komma där.
2) Jfr anförda uppsats i Hist. Tidskrift.
IOO
enes gunstige förfordrare för theres
höge personer ville vara obesväredt
thet som i thetta concilio om läran,
* ceremonier och församblingenes
disciplin christeligen och endrechte-
ligen beslutet är sampt hvad utaf
h. f. N. och E. H. efter vår under¬
dånige bonn uti församblingenes
rättigheter och friheter nådeligen
blifver effterlatidt, fulkomligen stad¬
festa och sielfve handlingen sampt
med presterskapet gunsteligen un¬
derskrifva och försegla ville, sä
och andra ständer, adelsmän, köp¬
män, befalningsmän ther till för¬
hålla, på thet at sådant må orygge-
ligen blifva efifterkommidt och alla
som en man sammanhålla och icke,
som skedt är, then ene sig ifrå
then andra afsyndra.
friheter skiäligen begiäret blifver
udi den stormechtig:te högborne
(sic!) Sigismundi frånvare och på
h. k. M. ytherligere ratification ful¬
komligen stadhfeste och sielfve
handlingen afsyndra (jfr i
öfrigt § /).
2.
At then stormechtige konung i
Påland, v. a. n. h., för än h. k. M.
till regementit tillätin och crönt
varder, må med sin konunglige ed
och bebrefning oss allom försäkra,
at vi och här vidh under h. k. M:tz
nådige beskydd utan någon hem¬
ligen eller uppenbarligen fara tryg¬
geligen, roligen och fridsameligen
lefva kunne.
3-
At hvar annars sker, thet man
doch icke förmoder, utan gerna
önskar och beder, at Gud then
alzmechtigste värdas sådant nåde¬
ligen afvenda, at tå icke en eller
någre få antages och vid saken
bindas; theslikes at icke igenom
2.
At then för än h. k. M.
krönt varder dem allom för¬
säkra at de och her lefva kunna.
At hvar annars sker, det man iche
förmoder att Gudh then alz-
voldigeste — — kommes tilväge,
att(!) sådant nu igenom al-
ment samdrechtighet(l) och gude-
lige så väll höge som nidrige
att thenne uprettede religions
enighet hollén och att them
— — i någon motto föregifva (!)
— — och förjagede blifve (jfr i
öfrigt §§ 2, j).
3-
Ath h. k. M:tz lifsarfvinger, som
til regeringen upfödes, må her i
landet straxt ifrånn barndomen vi¬
stes och blifve och utlii thenn rätte
evangeliske läron varda lärdt och
uptucktet.
1593
IOI
enslige och åtsyndrade bejachnin-
ger, som med vold, hotan, trug
eller lockan kommes till väge, alt
sådana må varda nederrifvit, som
nu igenom almenne samdrechtige
och gudelige bevilninger är up-
bygdt, utan at alle, så väll högre
som nidrige, ädle som oädle, lek¬
män som prester, samhålleligen ther
emot säie och ther till förhielpe,
at thenna uprättade enighet må
blifva vid macht hållen och them,
som sådant alfvarsamligen göra,
icke må varda tilmät, at the sig
therutinnan emot theras öfverhet
i någre motte förgripe eller något
förvärka, mykit mindre at the ifrån
theras kall och underhåld för then
skull afsatte, fengslade och förja¬
gade blifva.
4-
At h. k. M:tz svenske prester,
som af then påveske religionen äre,
icke måge vara flere än tre oc at
thesse, så väll som the utlendske
hofprester stadigt till hofva blifva
och icke annorstädes än för h. k.
M:t personlig oc them, som h. k.
M:t infolgdt, antingen på slott eller
gårdar, städer eller landzbygd, sit
embete bruka, såsom och ifrån vår
religions uppenbara fördömande
och förhädande sampt andres hem¬
liga förförande aldelis afstå, och
när h. k. M:t hädan förreser, äre
hofvet utu rikedt fölgachtige och
ingalunda långvarugt här qvarre
blifva.
5-
Konungens capell förutan må
icke någon papisk eller annor frem¬
mande religionssamqvemd, större
eller mindre, enstädes eller annor-
4-
At h. k. M:tz prester af thenn
påviske religionen med alt deres
parti iche måge vara flere änn tie
* och iche deriblandh någre jesuviter
för monge och vichtige orsaker
skuldh och at desse stadigt til
hofva blifva och iche annorstädes,
änn för h. k. M:t personligh och
dem af denn lärdom äre, antingen
på slott och gärder, steder eller
landzbygd heller elliest sitt äm-
bethe bruke, såsom och för¬
hädande muntligen eller skrifthe-
ligen, sampt igen fölgachtige
och iche her efter qvar blifve.
Sammalunda och at kongens
capel föruthan må iche någon pa¬
pist eller — — mykit mindre i
schöler — — tidegiärd holla.
Att ingen inländsk — — uthi
lärdomen, måga — — kall heller
embäte vare tillatne, iche heller
dem eller andra tilstädes att sträf-
102
1593
städes, mykit mindre schöler blifva
lidne, icke häller någrom af sådana
effterlåtis hemma i husedt tidegärd
hälla.
6.
At ingen inlendsk eller utlendsk,
som icke ens är med oss i lärdom,
må till något andeligit eller verdz-
ligit kall varda tillatin, såsom och
icke heller them varda tilstadt at
sig här betria eller till at bo neder-
setta, eij heller till att stå fadder
och vara förare i våra samqvem-
der, theslikest och icke efter theras
egit sät uppenbarliga begrafninger
begå eller klockor och diechnar
åtniuta, utan om the sig här bosat
hafva och icke omvenda vilia,
skulle the innan år och dag, sedan
the nogsamligen lärde, vardnade
och tilsagde äre, vara förtenkte
sig utur landet begifva.
7-
At icke må vara tillstat så jem¬
merligen föra ungdomen till jesui¬
tiske eller calvenistiske schöler och
at föräldrarna, som sina söner åstad
senda, måga tilbörligen varda straf¬
fade, och om en prestman ther med
befinnes, at han tå mister både
prest och gield; item när sådana
personer hemkomma, icke hos ade¬
len och andre til tienst antages,
mykit mindre till cantzelidt eller
camaren förfordras, icke heller them
och andra sådana vilfarande och
förförde tilstädias at straflöst om
vår religion hånligen tala eller
löst om vår religion hemligen att
tale eller skrifve och uti kyrkior
och schöler dem, som uti läre-
ämbetet äre, förhindra och otilbör-
ligen medh ord och gierningar öf¬
verfalla, såsom och iche tilstädies
till att drage kring um landet och
andra enfallighe förföra {jfr i
öfrigt §§ 4, J, 6, 7).
5-
Att iche må vara tilstadt före
ungdomen til jesuvitiske eller cal-
venitiska(l) schöler, och um en
prestmann ther med befinnes, som
med sin villia sender sina söner
dit, att hann då mister både prest
och giäldh (jfr § j)-
1593
i°3
schrifva och uti kyrkior och schö¬
ler them, som vid läroembetet
sittia, förhindra och otilbörligen
med ord och gerninger öfverfalla,
såsom och icke tilstädies til at
draga kring om landet och andra
enfalleliga med sig bedraga.
8.
At bisper måge icke blifva in-
trengde utan lagligen välies och
at med confirmationen icke må
öfver 3 månader blifva fördrögt.
9-
At kyrkiones förmän eller ordi¬
när» måge niuta, behålla och bruka
effter Sverigis beschrefna lag, Ve¬
sterås ordinantia och vår trychta
kyrkoordning sina tilbörlige ful-
macht, förnemligen, at the med
capitles goda råd och samtyckie
hvar uti sit sticht efifter laga för¬
hör och ransakning må insettia
tienlige och bruklige personer i
kyrkie- och scholeembeter i städer
och uti hvart gield på landzbyg-
den och the, som odoglige eller
förargelige äre, obehindrat afsettia
ifrån embete och gield, ther the
sig elliest icke bättra och rätta
låta, uppå församblingenes nyklar
och läroembete noga inseande haf¬
va, om echtenskaps saker förrätta,
visitera, prestemöter hålla, delning
emellan them, som af och till gäld
komma, rätvisligen åtskilia och
annat sådant, aldeles som then
tryckta kyrkioordningen innehåller
och utvisar, hvarföre och i Vester¬
götland icke annars härutinnan
med såddan åker och annat hålla
schole, och the [o:att] icke adelen
och bönderna sig vrångvisligen
settia emot then, som af biscopen
6.
Likalydande nied § 8.
7-
Att kyrkiones formann eller
ordinär» måge niutha, beholla och
bruka efter Sverigis beskrifna lagh
och denn trychte kyrkieordning
sine tilbörlige fulmacht och myn¬
dighet, förnemligen — — oduge-
lige och förargelige — — som af
giäld och till giäld — inneholler
och utviser, och att iche adel, kiöp-
stadzmänn eller bönder, videre än
som Sverigis lagh förmeller och
jus patronatus begriper, sig uthan
orsak genvördeligen settie emot
den, som af biscope och capitula-
res kann blifve förordnet til kyrko¬
herde, item at och adelens och
krigsprester måge vare förplichtede
til prestemöte att komma, när the
hällede blifve (Jfr i öfrigt § p).
104
1593
och capitulares till kyrkioherde kan
blifva förordnat.
10.
Item at ordinarii måge, när så
behöfves och ther som lägligast
falla kan, med någre af theras
capittel sammankomma, och om
nöden kräfver, må erchebispen
sampt med the andre bispers sam-
tyckie alment, christeligit och fridt
concilium sammankalla och fulända.
v
11.
Ther ordinarii eller theras offi-
cial håller laga husasyn i presta-
gårder uti städerne och på landz-
bygden, som sed häfver varidt,
motte ingen klerk varda tvingat
byggia mer än som tarfvän kräf¬
ver, och at sochnamän byggia och
vårda sin hus sielfve.
12.
At ingen motte viteslös i för-
samblingene, ther Gudz ord och
kyrkiotiensten hafs för hender, med
fåfengt tall, kyrkioglam eller och
andra oseder spilla kyrkioliud, och
på hvad sätt sådana skulle straffas
af öfverheten såsom och the, som i
ens annars gäld buller åstad komma?
13-
Huru man them rätta och nafsa
skall, som intet gå til kyrkio eller
och ganska sällan, hela Gudz för-
sambling till en obotelig förargelse ?
14.
Item at icke må varda effter-
latidt i Norlanden eller annorstädz
fougtenom emot Sverigis lag stella
sina tingstider in i adventet och
in till Tomesmesso, sammaledes
8.
Item att ordinarii — — må
erchiebispen och the andre bisper
med konungs, arffursternes och
richsens rådz samtyckie alment —
- och fulända (jfr i öfrigt § 10).
9-
Der ordinarii — — mere än
tarfven krefver, och sochnemänn
byggia och vårda sin hus sielfve
(jfr i öfrigt § //).
10.
Ath ingen motte vitheslös
för handen, med fåfengt kyrkio¬
glam — spilla kyrkioliudh, uthan
den dett gior skall blifve af öfver-
hethen tilbörligen straffet, såsom
och thenn i ens annors giäldh buller
åstad kommer. Så skolla och de,
som inthet gå til kyrkio för¬
argelse, straffes efter som Sverigis
lagh förmeller (jfr i öfrigt §§
12, 23).
11.
Att iche lendzmänn eller foug-
detienere, ja och sielfve fougden
eller någen annen, må någre eder
[och] store mundbruk medh ban¬
nande på kyrkiegårder om sön-
1593
105
in i långfaston eller dömmelvekur
[o:-vekun] eller uppå lögerdager,
genom hvilken oordning gudztien-
sten mykit blifver förhindrat.
15-
Att icke lendzmannen eller
fougtetienarenar, ja och icke sielfve
fougten, må någre eder och store
munbruk med banskap uppå kyrke-
gårder om söndager, som här til
dags skedt är, göra.
16.
At oeconomus templi cathedra-
lis må vara en prestman och af
biscopen sampt capitlet tilsetlias.
17-
Hvar och någor uppå någon
clerk, undantagen högmål, lifsaker,
jordskiffter och andra sådana tings-
ärander, häfver något till at klaga,
skal han i ringere saker först solda
landzprosten och sedan bispen och
capitlet ther i stichtet. Läter han
sig icke med theras dom nöija,
sökie tå thet mötet, som bisperna
tilhopa komma. Sammaledes vare
och om them, som något hafva
emot bispen och capitlet antingen
om gäld oretvisligen utdelte eller
annet, och om någor här emot
gör, skal han af öfverheten till
capitlet [blifva] igenvister och ther
han lekman är, effter lagen straffat.
Ar han prestman, miste embetit
dagen [göra], som här till dags
skiedt är, och snarest sagdt hafves
upseende, att eder och sveriende
allestädes hafves fördrag och näf-
ses, och at öll och brennevins
sälningh, som holles vid kyrkiorne
och på kyrkiovallerne, måtte alde¬
les vare förbudne, och den det
gior häfver förverket dett han i
så motto uttprånger. Finnes någon
prest, dett gior, miste presten (jfr
§ G>)-
12.
Att iche må varde eftherlatidt
någorstädes fougden ställe -— —
eller dumbelveken, genom hvilken
[o]ordning — — förhindret (jfr
i öfrigt § 14).
13-
Likalydande med § 16.
14.
Hvar och någor uppå någon
clerk undantagendes — — sökie
då dett almennelige mothe, när
som bisperne tilhopa komma. Sam¬
maledes vare om them, som håfve
[något] emot bisper schole-
tienst igen (jfr i öfrigt § 17).
Så skall och iche heller någon
prestmann vare förplichtet att sökie
någet ting, uthan hann sielfver vill
eller och elliest bör svara någon
lekman til rette i de saker, som
för verldzlige domere slithes bör.
io6
1593
så till tiden, sorn klagan tilsäger,
besynnerligen hvar någor antingen
til kyrkiotienst eller scholetienst
sig sålunda förmenar intrengia och
rumet tompt är. Er thet och be-
sittit, miste presten och komme
aldrig til någon kyrkio- eller schole¬
tienst igen.
18.
At bisperne sampt med capitlet
måge och myndige vara om the
personer, som någon falsk religion
öfva och försvara, fliteligen ran¬
saka, them för sig kalla, förhöra
och om the sig icke ville låta rätta,
effter nogsamlig förmaning ban-
lyse, och ther inthet bot fölier,
förvise.
19.
At om någor halsstyfver icke
hvad som christeligen och lagligen
af bisperna och capitlen, synner¬
ligen af alla bisperna samfälligt,
i the saker, som theras embete
egentligen angå, blifver beslutet,
lyda och sättia vill, at riksens råd
tå sådana värf hos öfverheten för¬
fordra och them göra bistånd til
at saken fulfölia, at icke kyrkio-
embetet må komma i föracht, utan
sin tilbörlige hörsle, lydno och
vyrdighett behålla.
20.
När bisperna för någre hög-
vichtige ärander skuld varde til
hopa1) kalledt, at icke tå en för
alla något til at bevilia må vara
förplichtadt, utan at the andre
bisperna måge samptligen blifva
kallade och icke emot theras vilie
IS-
Att bisperne religion lära
och uppenbarliga försvara,
rettha och efter nogsamlig förma¬
ning icke bot föllier, förvisa {jfr
i öf rigt § 18).
16.
Att um någon hörsamhet,
lydno och vyrdighet beholla (Jfr
i öfrigt § 19).
17-
När bisperna — — varde til
hofve kallat — förholles för
lenge — — bevägne äre (jfr i
öfrigt § 20).
*) Rättadt från hofva.
1593
107
och lägenheter för länge uppehål¬
las, theslikest och icke med them
handlas med någon, som är af
fremmande religion, utan igenom
them, som vår religion bevägne äre.
21.
At öfverhetenes högbetrodde
lagmän, häredzhöfdinger och foug-
ter på ting och stempna styrkia
almogen till vyrdelig reverentz, hör¬
samhet och lydno emot predico-
embetet och teras siälaherdar, så¬
som och af fult alfvar förmana
them, at the godvilieligen sina
kyrkioherdar gifva then del, som
the them efter lag, goda gambla
sedvenior skyldige äre, hvilket och
grund och betalning af then h.
schrifft medh sig häfver.
22.
At then säd, vid kyrkiorna på
landzbygden till vin och öffläte-
köp och kyrkiobygning förordnat
är, må stadigt utan något igen-
kalla[n]de ther till blifve, och ther
som thet antingen intet eller fast
ringa finnes, må epter gode mäns
ransakning igenom biscopen varda
tillagt och föröckt, att icke kyr-
kiorne måge förfalle och i vinlöse
ske messofal, eller siukom och
androm nödtorftigom sacramentidt
blifva förhållit.
23-
At vid capitlen och elliest i
städerne till kyrkiotienst och schö¬
ler motte lärde, skickelige och
brucklige personer förskaffas och
at endeligen vid hvart kall en sin-
nom en ärlig, viss och stadig under-
håldning må tilförordnedt, stadfest
och bebrefvet blifva, at när någon
18.
At riksens betrodde män, som
är lagmän, ståthollere, häredzhöf¬
dinger och fougter till vyrd-
ning, hörsamhet och lydno i ande-
lige saker emott siälaherdar,
såsom af den del, som dem
lagh och gode skyllige
äre — — medh sig häfver (jfr i
öfrigt § 21).
19-
At thenn säd kyrkiobyg¬
ning [förordnat är], må stadigt —
— föröcht och seden af öfverheten
stadfest, så att icke kyrkorne —
— blifver förhollit (jfr i öfrigt
§ 22).
20.
At till capitelen — — och i
schöler hvart kall en sinne
en årlig, viss och stadigh under-
holdningh af kyrkiotienden, som
dertill både efter Gudz och verldz-
lige stadgar bör uttdeles, må til-
förordnet, stadfest och bebrefvet
blifva, ehvadh förbudh, som och
io8
1593
person lagligen till någon tienst
kallat är. icke hädanåth som her
till årligen med sin egin skada och
förderf och högste förtret sampt
med tidens och sin tiensts för-
sumelse och sielfve kallens alsom-
störste vanvyrdning, theslikest sna¬
rest sagt med öfverhetenes ringe
eller ingen fördel och berömmelse,
doch fast idkne och förträtelige
öfverlop och bekymber nödges
träda hoftrapporna och vara ringa
och ovärdiga personer dörevach-
tare, allena för någre fås olaglige
och otilbörlige nytto skull; utan
at lönen må vara tilförordnadt när
kallet, och at bisperna sampt med
capitelen måge vara tilförtrodda
härom bestella och årligen lata i
cammaren räkenskap göra.
elliest kann uttgä, at när någon
person — — nödges träda hof-
trapperna allene för någre enskyl-
tes nytte skull, uthan att — —
rekenskap giöre (jfr i öfrigt § 2j).
24.
Effter thet att landzpresterna,
när the i visiteringer, prestemöter
och elliest förmante, förhörde och
straffade varda, med god skäl före¬
gifva, at the icke theres studerin-
ger och kall, som them borde,
achta kunne, så lenge the moste
vedertaga häredzgestning, stemp-
ning, munstring och andra sam-
qvemmer och anlägningsgästning
för utan annan oändelig tunga,
borgeläger, taxa, gärder och annat
sådant, hvilkit alt drager presten
ifrå boken och hans rätta embetis
värk, thet doch länder till Gudz
vanäro, församblingenes förderf och
them, som läroembetet föra, till
ett stort qväll, så at the suckandes
sin tienst i församblingene göra
moste, thet Gud högeligen för-
tryter: hvarföre äre the på thet
underdånligste och ödmiukeligste
bönfalne, at the hädanåt någon
21.
Efther thet att herredtz-
giestning, stempninge, mönstring
och andre samqvemder och um-
lägnings giästning — — annet
sådant, hvilkit alt sådant drager
— — dett doch vender till Gudz
vanära — — så att the suckandes
och en part medh stor fattigdom
sin tienst — — förtryter, at thå
[o:the] her efther något christe-
ligit och nödtorftig förskoningh
uppå the stora giärder och annet
förbe:te förnimma måge (jfr i
öfrigt § 24).
1593
109
christelig och nödtorftig försko¬
ning uppå the stomgårder och
annat förnimma måge.
25.
Besynnerligen at the måge
varda fri för then besvärlige gäst¬
ning, the hafva utaf borgeläger,
ifrån hvilkit, om the icke aldelis
kunna blifva förlossade, at tå blif-
ver en viss och skälig ordning
giord i penninger eller värde på
månaden, hvilken när the utgifva
them, som [till] borgeläger varda
förordnade, måge sedan ifrån the¬
rns hemvist frie och qvitte vara.
26.
Item at them icke må vara
uppå lagt flere uthgärdzkneckter
utgöra, eij heller the utgiorde med
kläder och spis yterligare försöria.
27.
Och än nu att presterna icke
må yterligare hafva till att klaga,
at fougterna hålla sina tingplasser
på sochnavallen och alla gästnin-
ger prestomen tillföra, af hvilkit
presten i sin kallelse mykit för-
hindres och olagligen betunges,
men af ländzmennerna upbära the
betalning för samma gästning, som
the skaffa in på presten.
28.
Yterligare at presterna almän t
måge niuta thet vilkor at, när uth-
schrifninger sker, finge obehindrat
behålla så monge tienstedrenger,
som the tolf edsvorne med them
22.
Besynnerliga att -— — ifrånn
hvilken, om the aldeles nu, meden
kriget varar, icke kunne ut¬
gifva thette [o:them], som til borge¬
läger — — qvitte varda, och när
Gudh vill, dett kunde komma till
fridh, sådanne pålager aldeles af-
skaffes, så och dess förinnen, när
konungen heller riket någon hielp
behöfver, att bisperne sampt capi-
telet och presterne i hvart sticht
måge öfverväge och jemke hvadh
hvar och enn af klerkerid kann
och förmå giöre konungen för und¬
sätta ingh (jfr i öfrigt § 25).
23-
Likalydande med § 26.
24.
Item at presterne preste-
nom tilfoga, af hvilka prester —
betungas; item at iche heller adels
personer eller andre måge gieste
presterne, medh mindre dem til-
börligen efther mandatet förnöijes
(Jfr i öfrigt § 27).
25.
Ytherligere utskrifningen
skier nödtorfteligen kunne
behöfva, hvilket under land-
zens fänike hafva, ofthe igenlöse.
1593
kunne vitna, at the nödtorfteligen
behöfva, hvilke the elliest med
stor åsacknadt moste umbära eller
genom månge skenker och mutor
af them, som uthschrifve och be-
fäledt under landsens fänicke äre,
offta igenlösa.
29.
Vidare at thet vederlag, som
sal. konung Göstaff, högloflig i
hogkommelse, gaf igen till hvart
prestebord, motte och ther vid
stadigt blifve, och the, som än
intet hafva bekommit, måge hä-
danåt ju något blifve ther af del-
achtige; synnerligen hafva the, som
grufvodelar och grufvohielp ut¬
göra, sig ther uthöfver beklagedt,
at nest i förledne år för:de veder¬
lag them mykit är afkortadt.
30.
Item at the prestmän, som uti
stor almenne väg sittia, motte ju
någor hielp bekomma. Andtlig
at the ägor, såsom hafva legadt
af ålder till presta-borden, motte
thervid oklandrade och otaxerade
blifva.
3'-
At presterskapet i Finland måge
niuta samma rättigheter af tionde
och annor ränta, såsom prester¬
skapet niuter i Sverige, och på
samma mått och sätt tiende göra,
och therföre säd till vin och öfflät
utaf the två delerna tagit varda.
32-
Begära och presterskapet ifra
Norlanden och Finland, at then
smörtienden igen må hel effter-
latin varda.
Ytherligere att thett vederlag och
uppehälle salig i hugkomelse
— — som grufvodeler sampt
grufvehielper utgiöre och the som
flere stompner ann enn håfve och
them inthet nutidt sampt veder¬
lag mist, sig derutöfver — — af-
korthet, och ändå stomrerne mist;
item att the äger såsom af ålder
hafva legat til prestebordet motte
dervidh oklandrede blifve och
otaxerede (jfr i 'öfrigt §§ 28,
29> Jo).
Saknas.
Saknas.
1593
33-
At the, som vid skärgården bo,
måga doch någon tiende fisk och
ströming om våren och somma¬
ren niuta, thet doch her till intet
skedt är.
34-
At prestmän måge och hafva
frihet til at handla med fremmande
i siöstäderne till theras hus nöd¬
torft.
35-
At uthgamble, utharbetade,
siuke och fattige prästmän måga
icke till spetalen förskutne varda,
utan elliest någon viss och täm¬
melig underhåld bekomme i theras
lifstid.
36.
At prestaenkior, emädan the
enslige sittia och sig erligen stella,
till sin och sin faderlöse barns nöd-
torftige uppehälle kunne någon
hielp bekomma, epter som hon
nödsteldt och trengd är.
37-
At prestehustrur och preste-
barn effter stadzlag ärfva måge.
38.
Item at prosteting hållas må
om nödtorftige saker och rät tien-
dens utgörande, och at honom för
sitt omak må prostetunnan vara
effterlatin och prestenom för sit
omack och flit schrifvare span.
39-
At prestmän i städerna och
scholemestare måge niuta friheter
för utlagor, afkortninger och an-
nadt, item the, som hafva något
gäld uth för staden, måge och,
26.
Att the måga någon
skedt är (jfr i öfrigt § jj).
27.
At prestmenn — — medh fre-
mende siöstäder — — nödtorft
(jfr i öfrigt § 34).
28.
Att gamble — ■— prester
viss och tienlig underhåldh
lifstidh (jfr i öfrigt § 33).
Saknas.
Saknas.
29.
Likalydande med § 38.
30.
Likalydande med § 39.
I 12
1593
efter sorn af ålder vant är, fri¬
heter ther uppå niuta.
40.
At domkyrkiones och andra
kyrkiors i städerne hus, gårder
och någre andra ägor med åker
och eng måge igen inlöste blifva,
besynnerligen så månge, som till
the personer, ther vid läroembetet
stadde äro, aldelis behöfves.
41.
At the, som i städerne under-
håld håfve, måge icke med orät
mått blifva försnellade, och at bön¬
derna måga vara förplichtade till
at underhållit framföre, allena at
man them öll och matt gifver till
nödtorft.
42.
At the fattige män, som för
litturgiens skuld ifrå theres gäld
och bröd afsatte äre, måge igen
till något bröd med första lägen-
hett förfordrade varda, och at the,
som igenom liturgien allena andra
uttrengt hafva och elliest med
månge svåre och förargelige syn¬
der beladde äre, måge ifrå theras
gäld blifva afsatte.
43-
At uti collegio och scholerna
må hållit varda med lexor och
annor öfning, aldelis som then or¬
den, nu kan här bevilias innehåller.
Hvem här emot gör, när en och
annan sin förmanadt är, skall set¬
tias af med embetit.
44.
At vid hvar domkyrkio en lec¬
tor theologiae tilförordnes, som
sampt med bispen häfver upseende
på alla schöler i stichtet.
3i-
Likalydande vied § 40.
32.
Att ingen må med orett mått
försnellet blifva och att bönderne
måge vara förplichtede underhållet
framföra — — til nödtorften (jfr
i öfrigt § 41).
Saknas.
33-
Att udi collegio och schöler
Hvar heremot gior, när han
— — embetet (jfr i öfrigt § 43.)
34-
At vidh hvar domkyrkio fram¬
deles en lector —- — i stichtet
(jfr i öfrigt § 44).
1593
113
45-
Utaf hvart sticht måga och
några personer, som stichtet är
till, med vist underhåld uti the
academier, som äre af then Aus-
burgiske confession, blifve under-
håldne.
46.
Ingen må till professor eller
scholemestare tilförordnes, med
mindre at han lagligen förhörd
och gillat är och vitne ther om
bekommer. Och ägnar schole-
mestaren med ett ärligit under¬
håld så varda försörgd, at han icke
nödgas till at taga någon sochn
med diechnar.
47-
At med Henemora schola motte
ske förändring och i samma sta¬
den allenast blifva en barnaschola
under stadzens cappelan, och the
sochner, som ther till hafva legat,
ungdomen till sielfsvåld, måtte
skifftas emellan Vesterås och Ar¬
boga scholar.
48.
At collegium motte blifva hållit
och at något vist må tilläggias,
ther med husen kunne blifva up-
bygdt och i lengden vid macht
hålles.
49.
Item at professores motte vara
tolf, effter the dubbelt så marge
finnas i the alra ringeste acade¬
mier utlendes och icke väll rin¬
gare [vara] kunna, om alt skal
väll och ordenteliga tillgå.
Riksdagsakter III.
35-
Likalydande med § 43.
36.
Ingen må till professor — —
Och äge alle scholemestere — —
arligit — — att the — — medh
diechnerne {jfr i öfrigt § 46).
Saknas.
37-
Att collegium hållit vidh
macht — — holles {jfr i öfrigt
§ 4#)-
38.
Item at professores måtte medh
tiden varda dubelt så monge
— — vara kunne, om skall
tilgå (jfr i öfrigt § 49).
s
H4
1593
5°.
At theres underhåld må för
theras idkne, flitige och förtretne
så väll som nöttige och nödige
arbete skuld vara så mykit, som
the professores, här tilförene vore,
årligen hade, effter man äntå noga
i themia besvärliga tiden och ru-
met skal sig kunna behielpa.
Si-
Yterligare at communitetet må
uprettas för fattige personer skuld,
som nimme sampt hog och vilia
hafva till att studera.
52.
Vidare at Upsala libri, som long
tid icke är inventerat, må them
blifva tilinventeradt och utaf libridt
i Stocholm varda förbättrat, effter
fast monge och nödige böker tädan
uttagne äre, och at en må för-
sörias, som them häfver i för-
varingh.
53-
Ytterst at collegium ju någre
lidelige privilegier kunne bekomma.
54-
Ingen må sin barn til frem¬
mande landz academier utsända,
för än han them uppå någre år
i Upsala collegio hållit häfver.
Hvem annars gör håfve icke någon
hielp af domkyrkian förmodha.
55-
The varur, som studenter till
underhåldning utskepas skall, må
vara tulfrit.
56.
Att trycket må till Upsala flytt
blifva och någon viss underhåld¬
ning tryckiarenom tilförordnes och
39-
Ath deres underhåldh må för-
ordnes för — — skull och vara
— — skall sig kunne dermedh
behielpe (jfr i öfrigt § 50).
40.
Ytherligere at communitet
som gått minne studera (jfr i
öfrigt § 5/).
41.
Videre at Upsala liberi, som i
long tidh iche är inventeret, och
uthaf librit i Stockholm kunne blifve
förbättret — — heden uttagne
— — i förvarningh (jfr i öfrigt
§ 52)-
42.
Ytherst att collegium — —
måtte bekomma och sedan vidh
macht hollas (jfr i öfrigt § jj).
Saknas.
43-
The varur, som studenterna
må allestädes vara obehin-
dret och tulfri (jfr i öfrigt § 55).
44.
Att trycket flyt varda
och all papistisk, calvenister, sacra-
mentereres — — må vara för
1593
US
alle papiske, sacramenterares och
andra sechters schriffter och han¬
del vara förbudne till att tryckia
och tillstadt at thet, såsom med
vår religion öfver ens stemmer och
i församblingerne och scholerne
nödtorftigt, må af trycket utgå,
och at capitlet och professores udi
Upsala måge ther uppå vara til-
synesmän.
57-
Om biblien till at tryckes i
Upsala.
58.
Om m. Olavi och Laurentii
Petri och Laurentii Andreae böker
[at] upsökias och tryckas.
59-
At then svenska spalmeboken
må öfverses och the sköne spal¬
mer, som utelåtne äre, igen in-
settias och andre, som nye äre
och föge dogse äre, uteslutes, och
hvar någre andre spalmer giorde
varda, icke måge i then förre
spalmeboken inmengias, utan sär-
delis tryckias.
60.
At then förfalskade litanien af-
skaffas.
61.
Om obligationes varda af eccle-
siasticis fordrade, at icke tå någor
fram för andra i synnerhet här
till bevilger eller sig förskrifver,
utan hvariom och enom må varda
uppenbart, hurulunda the sig obli¬
gera schola, och en gemene form,
som alment kan gillat varda, före¬
stält.
62.
At hans f. N. och the velborne
herrer ville ther till förhielpa, at
budne till att tryckie och lislet(r),
uthan alt dett tilsynesmänn
(jfr i öfrigt § j6.)
45-
Likalydande med § 57.
46.
Likalydande med § jS.
47-
At thenn svenske psalmeboken
— — och fögha duga, uthelåthas
särdeles tryckies (jfr i öfrigt
§ 59)•
48.
Likalydande med § 60.
49.
Om obligationes varda af eccle-
siasticis förfordrade — — her till
bevillia eller sig förskrifva
varda, förestelt (jfr i öfrigt § 61).
50.
Likalydande med j 62.
ii 6 1593
the obligationes, som här till ut-
gifne äre, måge igen lefreres och
förbrände varda.
63-
Om Vadzstena kloster, att nun-
nomen må en predicant varda till
förordnadt, som är af then Aus-
burgiske confession.
En interimsanordning på presterskapets underhåll i städerna, åtminstone
i en del stift, synes hafva gjorts på mötet enligt en handling i Riksarkivet
(bland Riksdagsakter) med titel: »Clerkeridz underhåld i städherne i Upsala
sticht, som blef bevilliedt och samptycht af högborne furste hertigh Carl
och riksens rådh uthi thett prestemöthe, som skedde i Upsala anno 1593
till k:e M:tz nådige stadhfästelse bref». Underhållslängden omfattar äfven
Vesterås stift. Som bekant, utfärdades den 1 aug. och 26 aug. bref om
»kollegiets» eller universitetets upprättande och om underhåll för kommuni-
tetet. (Annerstedt, Upsala univ. historia, Bihang I, s. 24, 25).
Förhandlingar i landsorten efter Uppsala möte.
I sina postulater hade presterskapet framställt den önskan och i sitt
afslutningstal hade hertigen försäkrat, att mötets beslut skulle bekräftas utaf
alla ständer. Hvad presterskapet angår synas biskoparne eller stiftsstyrel¬
serna tagit saken om hand. Redan den 25 april hade presterskapet i Lin¬
köpings stift hunnit samlas för att underteckna en bekräftelse; den 27 april
kallades presterskapet i Uppland till ett sammanträde för dylikt ändamål; i
juni voro Åbo, Vexiö och Strängnäs stifts prester samlade för att skrifva
under. När presterskapet i Vesterås stift sammanträdde är ej bekant. Något
ingripande från regeringens sida i afseende härpå är icke kändt. Också
finnas bekräftelseurkunder, undertecknade uteslutande af presterskapet, från
hertigdömet, Vesterås, Linköpings, Vexiö och Åbo stift. För nedre delen
af Uppsala stift (Uppland, Stockholm jämte en del af Södertörn) har där¬
emot på det dokument presterskapet undertecknade plats äfven beredts för
adeln och andra ständer. Hvem denna anordning berott på är ej närmare
bekant. Presterskapet var emellertid sammankalladt till eriksmessan, då
mycket folk plägade infinna sig.
Hvad öfriga ständer angår, tog hertig Karl initiativet. Han skrifver
därom till riksdrotsen Nils Gyllenstierna från Gripsholm den 12 april (hert.
Karls registratur 1593 P. I fol 85 v.):')
') Det är naturligtvis möjligt att liknande skrifvelser afgått till domkapitlet i Uppsala
och biskoparne i andra stift. Da sammanträdet i Linköping egde rum redan den 25 april,
synes emellertid där åtminstone tiden väl kort tilltagen, i fall det skulle sammanhängt
med en uppmaning från hertigens sida af den 12 april eller vid den tiden. Hertigen
talar heller aldrig om annat än adeln och städerna eller adeln, städerna och gemene
man i de skrifvelser, som angå detta ämne.
SI-
Likalydande med $ 6j.
Actnm ut supra.
1593
117
Vår etc. Efter som ider väl ihugkommer, her drotzet, at nu
senest i Upsala var så beslutet, at både adel, borgere i städerne, prest-
män och menige almoge, som icke tilstädes vore och underschrefve
thet som clerkeriedt senest samsatte och förente sig om i thet concilio
då hållit vardt, medh them skulle framdeles ther om handlat blifve, så
at the i like måtho, som vi och riksens rådh giort håfve, thet samme
medh bref och segel stadfeste och bekreftige motte, ther vid orygge-
ligen blifve och sådant hielpe at försvare: så synis oss nödigt vare, at
ther om måtte bestelt blifve med thet aller förste. Hvarföre vi och
håfve latidt stelle vid hvad meningh oss synis til adelen uthi hvar
landzände motte schrifvit blifve, såsom och vid thet samme til alle
städer, af hvilkit vi her innelycht sende ider copie, och ther ider och
the andre godhe herrer synis vid sådanne sätt tiänligit vare, då begäre
vi at I lathe oss ider mening ther om förnimme, så vele vi brefven
der opå med thet allerförste förfärdige lathe och the godhe män ther
till förordne, som sådant i hvar landzände bestelle skole.
Riksdrotsens svar är dateradt först den 25 april. Ur detsamma må
anföras följande (i hert. Karls registr. P. III. fol. 42):
Hvad the tvenne e. f. N. scrifvelser tilkommer, som migh Nils
Gyllenstierne äre af e. f. N. tilschickede — — —
Och om den försägli-ng, som e. f. N. schrifver om ath skulle for¬
dras af riksens adel, teslikest och af städerne i alle landzänder på
thet som blef af e. f. N. sampt riksens rådh och prästerskapet samp¬
tycht, underschrifvit och förseglat om religionen och ceremonierne, som
handlet blef i ded consilio, som senast holtz i Upsala, så synes oss för
våre personer thed vara fast rådeligit att sä ske måtte af them, som
då icke tilstädes voro, och ath vi vele gore ett i thenne högvichtige
sak och handel til att förekomma all yterligare oenighet och missför¬
stånd här i riket och att brefven medh thed förste motte them med-
gifves, som af e. f. N. dertil äre förordnede att påfordre, efter den
copies lydelse, sorn e. f. N. hidt sendt häfver, hvilken vi icke kunne i
någen motto förbettre.
Yterligare så kunne vi e. f. N. ödmiucheligen icke förholle, att vi
håfve förschickedt til de herrer af rådet, som i landzenderne äre för¬
ordnede att handle medh almogen, någre exemplar af the präntade
mandater, som bevilliede äre om rättegångssaker, klagemål, taverner
och annedt mere, och förse oss att e. f. N. thed och så för gådt anser,
förty thed vill vara af nöden att sådant blifver förkunnadt then menige
mann för rättvisan schuld.
Det framgår af riksdrotsens bref, att beskickningar redan då anordnats
till landsorterna. Det torde ha skett för delgifvande af Sigismunds öppna
1503
bref af den 9 jan., som redan upplästs i Uppsala. Också finns i samlingen
af hertig Karl koncept (och bref) för 1593 en originalskrifvelse af den 13
mars till Göstaf Gabrielsson och Erland Björnsson med ett dylikt uppdrag
till Uppland. A. J. Messenius uppgifver vidare, att Sten Baner och Claes
Bielke afsändts till Småland och till Vestergötland synas Erik Gustafsson
och Seved Ribbing redan vid denna tid fått en fullmakt. Emellertid hade,
innan Gyllenstiernas svar hunnit komma hertigen till handa, en ny skrifvelse
anländt (den 23 april) från konung Sigismund, hvari han bl. a. begärde att
riksrådet Ture Bielke skulle afsändas till Polen. Ett rådsmöte samman¬
kallades med anledning häraf till Nyköping och egde också rum i förra
hälften af maj månad. Sedan man här kommit öfverens om att instruk¬
tionen för Ture Bielke skulle uppsättas äfven i ständernas namn, blef det
nödvändigt att låta dessa få del af densamma med förklaring att tiden ej
medgifvit deras sammankallande, och nya beskickningar måste med anled¬
ning däraf anordnas. Åt dessa uppdrogs äfven att inhämta bekräftelse å
Uppsala mötes beslut utaf adel, borgare och gemene man enligt följande
tillägg (»sedel») till deras fullmakter (den 27 maj, registr. 1593 P. I fol. 127;
jfr II fol. 99):
Videre efifter i den samqvemd, som i förlidne vinter blef hållen i
Upsala, vart och samptyckt, när al ting om religions sakerne emillen
menige presterskapet och oss med riksens rådh var beslutet, at alle
riksens stender skulle blifve kunnigt och tilkenne gifvit, huruledes ther
om vore fulkombligen handlat, beslutedt och samptyckt; derföre sende
vi idher och nu her med samme förschrifning och föreningh så af-
schrefven, like lydendes ord frå ord, som hon då samholligen veder¬
tagen och af oss alle godvilligen underschrefven vart, och är vår nådige
begären, at I sampt med bisper och capitulares then vele lathe adelen,
borgerne och gemene man ther i landzänden föreläsa och förstå och
seden fogeligen med nödtorftig undervisning, om så behöfves, med
them handle, at the och godvilligen sampt med oss andre alle förene
och förbinde efter samme förschrifnings lydelse, som ider her hos til-
sendes, hvilken förschrifning I med adelens, borgernes, så och häredz
insigle på menige almogens vegne ville underschrifve och försigle lathe,
och seden oss och riksens råd med förste tilskicke. Ider om I således
troligen och fogeligen förhandle vele. Datum ut in literis.
Då i dessa tillägg ingenting nämnes om några tidigare bekräftelser på
Uppsala mötes beslut, ser det ut som om hertigens ord i brefvet till riks-
kansleren ännu ej ledt till någon påföljd. Det var antagligen med anled¬
ning af detta uppdrag, som nu med de utskickade sändes afskrifter af mötets
beslut i Uppsala med lika lydande bekräftelseformulär och med följande
rubriker för underskrifterna: 1) riddersman, adel och häradshöfding ar för
sig och menigheten på landsbygden; 2) borgmästare och rådmän för sig och
menigheten; 3) in civitatibus verbi divini ministri. l) Dessa formulär an¬
vändes också i Uppland, Östergötland, Vestergötland och Småland, men
') I det stora Upplandsdokumentet förekomma redan dessa rubriker, ehuru icke
anordnade pl samma sätt, men dessutom en fjärde rubrik Uplandenses prcepositi ct pa-
slores necnon sacellani samt dessutom en rubrik ex camera et cancellaria och en annan
fiir Knecht,piofvitzmän. Här finner man äfven samma bekräftelseformulär som nu an¬
vändes, så att Uppsaladokumentel i dessa fall fick tjäna som förebild.
1593
119
blefvo i de två första landsorterna endast ofullständigt begagnade. I Upp¬
land hade en stor del af adeln redan beseglat samma dokument som det
uppländska presterskapet och hvarken adelsmän eller stadsprester under¬
tecknade det nya. I Östergötland hade presterskapet redan så godt som
mangrannt undertecknat en bekräftelse, men några få prester (ett par från
landet) undertecknade äfven den nya jämte ett mindre antal adelsmän; där¬
emot försågos båda dessa dokument med sigill och underskrifter från städer
och härad. Fullständigast inhämtades underskrifter från Småland (närmast
Vexiö stift), dock uteblefvo stadspastorerna, hvilka i juni beseglade en sär¬
skild bekräftelse af samfälda presterskapet. I Skara stift åter användes ute¬
slutande detta formulär och bekräftelsen underskrefs bl. a. icke blott af
stads- utan äfven af landspresterna. Där hade man sålunda icke medhunnit
eller icke vidtagit några åtgärder för en särskild bekräftelse från prester¬
skapets sida. Från Vesterås stift är ingen bekräftelse af det här ofvan
nämnda slaget känd; i Norrland användes den icke, i Finland blott af adeln.
Bekräftelserna både af ena och andra slaget synas, åtminstone flertalet, ha
insändts till Uppsala domkapitel. Härifrån öfverlemnades likväl fyra stycken
till Riksarkivet på Karl XI:s befallning år 1693; l) de, som stannade kvar
i Uppsala ha sedan öfverlemnats till universitetsbiblioteket, så att de numera
äro fördelade på dessa tvänne förvaringsrum. Ett exemplar af presternas
bekräftelse från Vesterås stift finnes för öfrigt i Vesterås domkapitels arkiv,
ett af östgötapresternas i Linköpings stiftsarkiv, och slutligen finnas i Sträng¬
näs gymnasiibibliotek både presternas och adelns bekräftelser, af hvilka den
senare afgafs först 1594. Slutligen afgafs från Mariestad en bekräftelse men
först 1595. Den förvaras för närvarande i Uppsala. Från vissa landsorter
saknas sådana fullständigt. I allt finnas 16 bekräftelser från olika landsorter
på beslutet. En förteckning från 1663 på Uppsala domkapitels handlingar
upptager såsom då förvarade i Uppsala: 2 från Uppsala stifts södra del,
vidare från Skara stift (1), Vexiö stift (2 + ett duplettexemplar), Linköpings
stift (2), Gestrikland (1), Åbo stift (1), Vesterås stift (1), Mariestad (i).2)
Alla dessa äro i mer eller mindre godt skick bevarade. Härtill kommer
1) en bekräftelse från Vesterbotten (fragment i Uppsala), 2) en bekräftelse
från Ångermanland, 3) en sådan från adeln i Finland, båda i Riksarkivet,
hvars samlingar de alltid torde ha tillhört, samt 4, 5) de två bekräftelserna
i Strängnäs’ gymnasiibibliotek. Med de två duplettexemplaren, som förvaras
det ena i Linköping, det andra i Vesterås, och ett duplettexemplar af Små¬
lands presterskaps försäkran (i Uppsala) blir antalet 19.
Bekräftelser på Uppsala mötes beslut.
1) Uppsala stift.
Enligt Uppsala domkapitels protokoll skrefs den 27 april 1593 till pasto¬
rerna i Uppland att infinna sig till den 17 maj och underskrifva »acta con-
cilii generalis», hvilket också enligt en senare anteckning skedde å utsatt dag.
') Karl XI begärde egentligen endast två, men ärkebiskopen öfversände fyra. Af¬
skrifter af dessa skulle tillställas domkapitlet i Uppsala. De finnas också prydligt^ut-
skrifna på pergament och bundna i bia plyschband — uti Riksarkivet och innehålla
dessutom afskrifter såväl af själfva hufvudbrefvet, som af två i Riksarkivet förvarade be¬
kräftelser (från Ångermanland och Finska adeln).
2) Uppgift meddelad af hr C. Kellberg i Uppsala. Antalet är ej angifvet utom
för Uppsala stift, för hvilket de två exemplaren särskildt upptagas, men kan på annat
sätt kontrolleras.
120
1593
Litet längre fram i samma protokoll heter det: »sacellani in Uplandia idem
prestiterunt 27 maii anno 93 et simul nomina eorum annotata sunt in pecu-
liari catalogo».
I Stockholms stads tankebok heter det för den 9 juni, då menige mans
rådstuga hölls i närvaro af slottsfogden Nils Biugh samt borgmästare och råd:
Då kommo fram m. Niels af Upsala och m. Erich kyrkieherren i
Stokholm sampt alt presterskapet her i staden med consiliums beslut
och föreningh, som i Upsale af alle stender samtycht var, och begerede
at thet måtte för menigheten upläsen varde och medh stadzens secret
förseglet, hvilket ochså medh alles bejakende och samtyckie skedde.
Om tiden för underskrifternas insamlande från öfriga ständer i Uppland
har man sig intet bekant; möjligen skedde det, såsom ofvan antydts, vid
eriksmessan. Bekräftelseurkunder finnas två för det egentliga Uppland, en
för Gestrikland, en för Ångermanland och en för Vesterbotten. För Hel¬
singland och Medelpad saknas sådana.
Bekräftelser från Uppsala stift å Uppsala mötes beslut
A.
20 Orig. på perg. i Uppsala univ.-bibliotek (66 X 84 cm.) upp-
fordradt på väf och förvaradt under glas och ram med skriften
delvis utplånad.
Vi Carl Actum Upsaliae xx martii anno mdxciii.
Vi efterschrefne riddersmen och adhel sampt prästerskap, köp-
stadzmän och menigheten uthi Upsala stift gore vitterligt, att efter vi
fulkommelighen och välvilleligen jaka och samtycke then christelige
handel, som besluten vardt uthi thet frie och allmenne mothe i Upsala
holts anno 93 i februarii och martii månadher, och icke alle hade rum
eller tilfälle thet förseglade och underschrefne hufvudbrefvet, sorn thär
på giordes, försegle eller underskrifve, hvarföre håfve vi på Upsala
stichts vegna thenne afschrift, hvilken ord från ordh medh hufvudbrefvet
öfverensstämmer, medh egne hender underskrifvidt och medh städernes
sampt häreders och sokners signete låthet vitterlighen försegle, att thet
i samma kraft för oss och väre efterkommande som sielfve hufvud¬
brefvet vara och evärdelige blifva må.
Underskrifterna äro ordnade i 13 kolumner, och dessutom äro några
namn skrifna på uppvecket. För att gifva en föreställning örn anordningen
på denna den största af alla bekräftelseurkunderna har jag i det följande
aftrycket (sid. 121) bibehållit densamma.
Alla sigillen äro bortskurna, men 26 sigillremsor finnas kvar (vid en
stå bokstäfverna H P) och dessutom ett snitt för sigill.1)
') Enligt en omkring 1693 uppgjord förteckning i Uppsala domkapitel skulle da
funnits 19 sigill »dels uti bleck- dels kopparkupor». Meddelande af hr C. Kellberg.
Andreas Keith
Jöns Ulffson
Madz Larson
til Arby
Jöns lorenson
På uppvecket:
Riddersmän adel
och häredzhöfdinger
för sig och menig¬
heten på landzbyg-
den.
Gustaf Bra
Mag. Brae
Jahan Sparre
Erich Bielke
Svantho Bielke
Jahann. Gyllestier:
Niels Bielke
Arlandh Jahanson
Erich Gabrielsonn
Erich Ribbingh
Nils Clausonn
Achsell Påsse
T årsten Lindorm son
Nils Stake
Linndorm Påse
Jören Ulfson Sna-
chenbourg
Johan Karlson
Christiern Karlson
Åke Carlson
Töne Erichson
Arvidus Henrici
Oloff Erichson
Linnart Ribbing
Truls Palneson
Linnar Bengtson
Michel Jönson
Oloff Bossån
Lindorm Svensson
Oloff Svenson
Polycarpus Copp
till Skärvesta
Arfvidh Påsse
Erland Biörnsonn
Nills Bennctsonn
till Hornnby
Johan Benchtson
till Araebergh
Borgemestere och
rådmän nthi stä-
derne f ör sig och
menigheten.
Stokholms stadh.
Ivar Clemetsen
?Hans Clemetson
Hans Bilefelt
mäd egen handh
Matteus Schuberth
Ex camera et can-
cellaria.
Erich (?) son
Claes Philipson
Matz Bengtson
Ambrosius Palina
Per Erichsonn
Reinholdus Schultz
Hans Velderman
Erich Thomesonn
Johannes Thomé
Bureus
Niels Knutzsonn
Lars Jönson
Knut Pozse
Joenn Larsonn
Matz Månson
Joen Joensonn
Nils Larson Biugh
Matz Nilson
Eskild Jönson
Jören Andherson
Per Månsonn
Måns Nilsonn Su-
derman
Erich Larson
Donatus Deutsch-
man
Lasse Erson
Svartnacka
Magnus Svenonis
Stocholmensis
Anders Gunnerson
Knutt Nilsonn
Michil Hanson
skipishöfvidzman på
Élgborgsbarken
Libbe Sala
stadh
Joen Olson
drabante höfvitzman oc
Salomon Person
drabanteschrifvere
In civitatibus verbi
divini ministri.
Johannes
in Eneköpungh pastor
Ericus Olai Sk.
pastor Stockholmensis
Casparus Stapelius
Michael Keuler
Laurent Joha: Etelius
Ericus (?) Erici
Helsingius
Engelb. Engelberti
Stocholmensis
Amundus Beronis
concionator
Haquinus Olai
in suburbio pastor
Michael Laurentii
Steno Holgeri
Olaus Henrici
Stocholm: sacell.
Laurentius Andreae
concionator arcis
Canutus Martini
concionator Finnorum
Stocholmiae
Johannes Johannis
concionator pauper.
Nicolaus Phardonis
in suburbio sacellanus
Andreas Laurenti
Öregrund:
Johannes Laurentii
Adelundensis
Johannes Laurentii
Simon (?) Jonae
concionator reginse
Nicolaus (?) Geting
Erich Ingilsonn
understalmestare
Knechtehöfvitzmen.
Oloff Person
Knecthöfsman
Erich Humble
och Jon Katt
håpman
Sigul Anderson
Oluff Person
Lasse Bengtson
Ingel Anderson
Staffan Michelson
Erich Bengtson
Jören Larson
Sven Olson
Sven Ersons fenrich
Haqvinus Ericii
concionator ? aulicus
Erick Larson
knektehöfvitsman öfver
Dalaknechter
Uplandenses prcepo-
siti etpastores necnon
sacellani.
Michael
in Biscopkulla prepo-
situs
Enoch Laurentii
i Longetora
Olaus Falk
in Nysetra
Sveno Petri
i Girestadh
Ericus Ericius
in Fittia
Petrus Benedich
uthi Vekol praepositus
Joanes
in Hakesta
Laurentius Olai
in Valby
Halfvardus Gunnari
in Lillekyrke
Johannes Erici
in Litzlena
Sveno Olai
i Huseby
Andreas Hendrici
i Sparsätra
Ericus Andres
i Täda
Iohannes
Torgstunensis praepo-
situs
Andreas Caroli
in Norby
Andreas Jonae
in Simtuna sacellanus
Johannes Olai
in Simtuna
Johannes Petri
in Terna
Petrus Jonae
i Hvitting
Jonas Petri
in Frösthult
Ericus Johannis
in ? V Losta
Johannes Jacobi
in Huddungh
Ericus Matthei
in Hageby
Paulus Johannis
in Aker
Brynolphus Olai
in Näs
Erich Nilsson
Hans Stångh
Uplenske ryttmestare
Petrus Arvidi
prepositus Alandensis
Johannes Melchioris
in Tillinge
Jonas Nicolai
in Tible
Olaus Beronis
in Balinxta
Olaus Petri
i Holm
Steno Mathise
Schuttungensis pra: po -
situs.
Enevaldus Erici
in Åkerby
Matheus
i Byrge
Petrus Erici
in Venghe
Laurentius Beronis
in Arnebergh
Johannes Olai
i Näs
Olaus Lauren:
i Nora
Matthias Lau:
in Våla
Laurentius
in Tierp prrepositus
Nicolaus Johannis
in Vendel
Petrus Magni
Löstadensis pa:
Petrus Pauli
i Veslandh
Jonas
in Vilberga
Ericus
i Film
Gudmundus Olai
in Tegelsmora
Magnus Petri
in Danmora
Canutus Petri
in Lena
Nicolaus Jonae
in Vixta
Ioannes lonse
in Börklinge
Sveno Andreae
in Heffverö
Laurens Jonse
pastor i Unige
lonas Petri
i Rasbo
Laurentius Andre
in Hara
Hans Persson
uttsendt bodtscaff ifra
Narfve stadt försvenske
och finske bårgare
Laurentius Paulinus
Gothus
Olavus Michaelis
Börstillensis prepositus
Christophorus
in Alunda
Petrus Ravaldi
in Valö
Ericus Olai
in Echeby
Laurentius Petri
in Järlås
Salomon
in Tuna
Laurentius
in Danmark prsepositus
Laurentius
i Vaxala
Magnus Petri Vp.
in Gamble Upsala
Petrus Erici
Almungensis preposi¬
tus
Anthonius Erici
in Knutaby
Johannes Petri
in Fundbo
Johannes Nicolai
in Esterna
Jacobus Andreae
in Lohäredt
Petrus Olai
in Söderby
Johannes Johan:
in Bro
Jonas Petri
in Edhbo
Johannes
in Håtuna pastor
Petrus Andreae
pastor i Green
Gotscalcus? Step.
Olaus Olavi
in Veddö
Magnus Petri G.
i Frötuna
Olaus
i Riala praepositus
Ericus
in Husby Skädri
Olaus? —
Nicolaus
in Rimbo
Laurentius
in Täby prepositus
Israel Erici
in Aker skiplagh
Ericus Nicolai
in Ryd
Ericus Petri
in Vermdö
Laurentius
in Valentuna praeposi-
tus
Jacob. Johan:
in Edh
Johan. Jacobi
ejusdem ecchse commi¬
nister
Ioannes Andreae
i Frestadh
Nicolaus Johannis
Bromma
loanis Jonae
in Spånga
Paulus Erici
in Östmo praepositus
Laurentius Nicolai
in Grödinge
Ericus Olai
Huddinge
Haquinus Andreae
i Österhaning
Petrus Olavi
uthi Vesterhaninga
Olaus Laurentii
pastor in Botkirchia
lonas Nicolai
Sorundensis ecchie
minister
Paulus Matthiae
Erntunensis ecchse mi¬
nister
Petrus Olavi
in Färentuna praeposi¬
tus
Andreas Petri
pastor in Sånga
Daniel
in Åkerö
Anundus
in Mudzö
Johan. Martini
Loffö
Olaus Jone
in Alznö
Magnus
in Schånela praepositus
lonas
in Frösunda
Sveno Olavi
in Nertuna et Gotröre
lonas Laurentii
Garn
Nicolaus Jonae
i Marchem
Ericus Sigvardi
Viboensis
Petrus Thomae
in Schefftuna
Petrus Johannis
in Lagga
Matthias Nicolavi
in Vätö
Olaus
in Vasunda prepo:
Henricus
in Alzeke
Johans Erici
i Skog
Nicolaus Laurentii
in Onsala
Andreas Olai
in Rydh
Olaus Olai
in Siggetuna
Petrus Petri
pastor in Calmar
Nicolaus Andreae
in Bro
Ego Petrus Jonae
propria manu sub-
scripsi
Michael Erici
in Hochufvud
Olaus Erici
sacellanus ibidem
Olaus Nicolai
Eggeby
Ericus Jonae
i Holm sacellanus
Nicolaus Johannis
sacelanus i Håtuna
Johannes Erici
in Gran sacellanus
Olaus Salomonis
sacellanus Georgii
Ecchardi ab Ortala
J ohannes J onae
sacellanus in Vadsunda
Andreas Georgii
sacellanus in Lohä-
redh
Michael Nicolai
sacellanus in Frösunda
Ericus Johannis
sacellanus in Calmar
Ericus Erici
sacellanus in Bonde-
kyrkion
Torstanus Torberni
collega scholae Upsa-
lensis
Olaus And:
sacell: civit: Upls.
Olaus Erici
principis concionator in
Ekolsund
Andreas Johannis
s. subscripsi
Andreas Erici
pauperum concionator
Georgius Erici
ducis Gustavi concio¬
nator
Andreas Johannis
s: in Spånga
Johan: Pet:
apud ? Lagone
Abrahamus
collega scholae Upsal-
ensis
Laurentius Matt.
sacellanus in Almuge
Olaus Andreae
sacellanus in Knutby
Petrus Johannis
sacellanus in Vendel
And. And.
con. militum
Olaus Olai
sacelanus i Alzeke
Ericus Olai
concionator equitum
? Ups.
Georgius Nicolai
Upsalens. sacellanus in
Husby
Petrus Benedich
sacellanus in Frötuna
Gabriel Olai
Nicolaus Olai
sassellanus in Bot-
kyrkia
Petrus Olai
sacellanus in Lenna
Martinis Heningi
sacellanus in Neder-
tuna
Andreas Olai
in Sorundha S.
Ericus Thomae
in aula Vikiana Biel-
korum
Petrus Benedicti
in Schånella S.
Johannes Hendrici
sacella. in Llusby
Johannes Petri
sacellanus in Frösthult
Laurentius Magni
sacell. i Torstuna
Svartlötz
häredt
Färentune
häredt
Sotholms h.
Bro h.
Bälings h.
Johanes Olavi
in Ubboö
Jonas Nicolai
sacellanus in Rimbo
Jonas Unonis
sacellanus in Bäling
Ericus Olai
in Biscopskulla
Petrus Gun:
sacell. in Ekeb:
Olaus Andreae
sacellanus in Giristad
Nicolaus Pauli
sacellanus in Adelunda
Ericus Eschilli
concionator pauper.
Enecop.
Paulus Olai
sacellanus i Löstad
Johannes Erici
Simon Olai
in Rasbo sacellanus
Ericus Joha.
in Enecöping
Nicolaus Magni
in Lillekyrkio
Daniel Bened:
Ups: in Vechol
Petrus Elai
i Tuna sacellanus
Iohannes Petri
Uplandensis sacellanus
in Hackesta
Olaus Gregorii
schola: Enecop. collega
Laurentius Nico.
in Sparsätra
Ericus Nicolai
in Nysätra sacel.
Olaus lonas
in Täda
Abrahamus Andrae
in Bro sac.
Olaus Benedicti
in Fithia sacellanus
Christopherus Nico¬
lai
sacel. in Lohere
lonas Hal värdi
in Tibil
Canutus Olai
sacellanus in Långe-
tora
Magnus Erici
sacellanus in Danmark
Andraeas Petri
sacellanus in Rydh
Frödzåkers
herede
Joanes Martini
in Åkerby
Nicolaus Jonte
concionator comitissae
Petrus Erici
in Täby sacellanus
Joha. Lauren.
Salemontanus
Olaus Haghini
concionator d. Gostavi
Beronis
Ericus Stephani
sacellanus in Schep-
tuna
Petrus Laurentii
sacellanus in Börstil
Ericus Nicolai
sacellanus in Brenne-
kyrka
Sveno Erici
sa. in Hageby
Ericus Johannis
Tillingensis
Petrus Andreae
?Toliensis
Olaus Petri
Gestricius
Simon Olavi
sacellan. i Lagga
Martinus Petri
Arbogensis Erlandhi
sacellanus
Johannes Jonae
Angermannus sacel¬
lanus
Clemens Olai
Botniensis
Laurentius Jonae
Olaus Olai
Sockholmensis sere-
nissimse Annae infantis
Svetiae a concionibus
Reginse concionator
Johannes ....
Joannes Andreae
Gestritius
Johannes Laurentii
Upsaliensis
Andreas Johannis
Gris
Bothniensis
Uleråkers
h:
122
1593
B.
21 Orig. på perg. i Uppsala univ.-bibliotek (62X47 cm.), mycket
skadadt.
Vi Karl — —• — Actum Upsaliae then 20 martu år 93.
Vi effterme riddersmänn och adel sampt presterskap, köpstadzmän
och menighet udi Ubbesala stifft gore vetterligen att effter vi fulkom-
ligen och välvilligen gille, jake och samtycke denn christelige handel,
som besluten vardt udi thett fria och almenne mothe i Upsala höls
anno 1593 i februarii och martii månedh och icke alle hade rum och
tilfälle thett förseglede och underschrefne hufvudbrefvet, som der på
giordes, försegle eller underschrifve, hvarföre håfve vi på (tomrum)
stifftz vägne thenne afskrilft, hvilken ord ifrå ord rnedh hufvudbrefvet
öfverensstemmer medh egne hender underschrifvit och medh städernes
sampt hereders signeter lated vetterligen försigle, att thett i samme
krafft för oss och våre efterkommende som sielfve hufvubrefvet vara
och everdeligen blifve må.
Urkunden har de på detta slags bekräftelser vanliga tre rubrikerna:
Riddersman, adel och häredzhöfdinger för sigh och menigheten på landsbygden;
Borgmestere och radmann för sig och menigheten; In civitatibus verbi divini
ministri. Namnen äro ofullständigt skrifna på upp vecket, till en del ut¬
plånade. 2 sigill och 2 sigillfragment vidhänga, dessutom 37 sigillremsor
eller snitt för sådana.*)
NI Ubbes . . . Inekopingh Siggetuna Osthammar Erling-
Pfratres
hundrat Dannemora bergh Simtuna Olandhs Asunda
Bro skiplag (sig. fragm.) Håbo Vaxala Frötuna skiplag (sig.) Våla
Vermdö) Salltuna . . ad Valtuna . . dh Sämmingh ... t
Danary |
. . . Lagunda (sig.) Aker skiplag .... Siuhundra (sig. fragm.).
C.
22 Orig. på pergament (62X43,5 cm-) ' Riksarkivet (fordom i
Uppsala stiftsarkiv).
Vi Carl Actum Upsaliae anno 1593 die 19 martii
Thette förescrefne uthi alle sine puncter, effter som thett af then
högborne furste och herre her Carl Sverigis rikes arffurste och hertigh
till Södhermanlandh etc., theslikes Sverigis rikes rådh sampt bisperne,
ridderskap och adel och menighe presterskapet såväl som af kiöpstedz-
') Enligt nyss anförda förteckning skulle i slutet af 1600-lalet funnits 8 vaxkupor,
7 kopparkupor, 4 träkupor. Meddelande af hr C. Kellberg.
1593
123
män och flere andelighe och verldzlighe, som i Upsala uthi almenne-
lighe synodo tilstädes vore, samtyckt och beviliat är, lofve och vi
effterscrifne prester här i Gestrikelandh sampt borgerskapet i Geffle
stadh oryggelighen medh Gudz tilhielp hålle vele och till mere visse
medh egne händers underskrifningh och våre signeter jempte vidh
for:de stadz insegle thette stadfest och bekrafftighet.
Namnen alla skrifna på uppvecket mellan remsorna, Gefle pastors i
midten. 22 sigill i vaxkupor vidhänga med pergamentsremsor, mellerst
Gefle stads.
Comminister ecclesise
Tårgsag
Ego Gabriel Erici
sigillo et propria
manu consignavi
(Sig. G E)
Jöns Claesson
egen handh
(Sig- I C)
Comminister
ecclesias Ovansio
libenter manu
propria subscripsi
Joha: Erici
(Sig. I E)
Nils Biörson
Borgm. i Geffle
medh mitt signet
thette samtycker
(Sig. N B)
Johann Sanderson Sigfridh Henrichson
medh egen handh Sarfve
(Sig. I S) medh
egen hand
icke att här med något
förargeligit må stad¬
fest blifve uthan hvad
medh then christelige
tro . . . och cere¬
monier är enligit
(S H S)
. Ericus Andreae
pastor ecclesias
Odennsöensis manu
et sigillo confirmavi
(Sig. E A)
Ego Johannes
Joachimi
liambrungensis
p. m.
Magnus Atstini
pastor Vallbs:
Gestriciae propria
manu subscripsi
(Sig.)
Ego Sveno Ioannis
pastor Ugleboensis
propria manu
exaravi
(Sig. S H)
Willam Markuson
i Gäfle
egen håndh
(Sig. W M)
Lasse Person
egin hand 93
(Sig. L P)
Mårten Larson
medh mitt signet
thette stadhfester
(Sig. M L)
Olaus And.
Pastor Gef: pro: ma:
sub:
(Sig. O A)
Gefle stads
sig.
Bertil Larson
borgemester i Gäfle mez
agen hand underskr.
(Sig. fragm.)
Ericus Nicolai
Scholae rector
P. M.
consignavi
(Sig. E N)
Hisce ego Ericus
Johannis
Geval. sacellanus
assentior propria manu
subscribo et sigillum
subiungo
(Sig. E Hl
(Sig. H I)
0stenus Magni
sacellanus
Valboens,
p. m. subscripsit
Erich Petri
Hedesund.
p. m.
(Sig. E P)
Ego Nicolaus And:
Orsundensium
pastor ad unifor-
mem hane confessio-
nem p: m: et
sigillo me adiungo
(Sig. N A)
Ego Ericus Svenonis
pastor Torgs,
p. m. subscripsi
(Sig. E S E)
Ego Petrus Esberni
Ferneboensis
subscripsi
(Sig. P E)
Ivarus Matthiae
subscripsi propria manu
D.
Original på papper i Riksarkivet om 4 blad fol. (21X32 cm.). 23
Vi Carl etc. —
Actum Upsaliae then 20 martii år etc. 1593.
124 1593
Namn och sigill i tre rader på fjärde bladets första sida.
Ångermanlands Hernösand
sig. (bortfallet) (Sig. Sigill civitatis Hernösand 86
castor)
Henricus Engelberti Jonas Olai Petrus Austeni (Sig. IL) Johannes Jonte
(Sig. H S) (Sig. I O) (Sig. P A) (Sig. HI)
(Sig. H ?) (Sig. > PI) (Sig. LI)
Petrus Jonte Laurentius Jonse
(Sig. N I) (Sig. HK) (Sig.) _ (Sig. OM)
Nicolaus Jonae Johannes Clavidi Olaus ?Stenonis
E.
24
Orig. på papper i Uppsala univ.-bibliotek (20X32 cm.), af
hvilket dock endast sista bladet med beseglingen är bevaradt.
och fremiet: derföre förplichte vi oss så vell vi som tå vorom frå-
varande som närvarandes att vi vidh thett besluth och samtyckie, som
tå skedde, ville faste och in i döden ståndachtighe blifve och oss der-
ifrå aldrigh någon tidh locke trengha eller tvinghe låthe, derföre och
vi efftherskrifne thette frivilleligen och af trofast hierta medh äghna
hender underskrifva och med landzens almenneligha och vära besyn-
nerligha signeter försigla.
Andre.s Nicolai
.... prepo:
(Sig. AN)
Nicolaus Andreae
(Sig. N A)
Andreas Petri
Lulensis p:
(Sig. bortfallet)
Martinus Nicolai
(Sig. MN)
Birgerus Erici
Cali.
(Sig. BE)
Jonas Gullis
(Sig.)
Pite
sig.
Sven Person
underlagman
(Sig. S P)
Gerardus Jonte Nicolaus
Schelleptensis Jon*
(Sig. GI)
Pa bak¬
sidan
(Sig. ML) (Sig. MIA)
Skellefte sins
sig.
Sigvardus Sigvardi S.
Laurentius B: (bom.)
Simon Nicolai
Lule
sig.
Vesterbottens
sig.
Petrus /Estonis
Lefifangerensis p:
et praepositus
(Sig. P E)
Ericus A.
(Sig. EA)
Bygde s:ns
sig.
Kalis
sig.
Eschillus Andree
Tornensis
(Sig. EA)
Olaff Burman
(Sig. O A B)
lapfougte
(Sig. S N)
Torne
Mikael Olson
fendrick
(Sig. bortfallet)
Nicolaus Petri Ingemarus
pastor Bygd. Olavi
(Sig. NP) (Sig. I O)
Jonas ./Estonis
(Sig.)
Ume s:ns
sig.
1593
125
2) Hertigdömet.
Klerkeriets försäkran är daterad redan den 21 juni 1593. Med adelns
drog det längre om Den 16 december 1593 aflat hertigen följande skrif¬
velse därom, enligt anteckning ställd äfven till »andre af adel, som i Suder-
manneland boendes äre» (hertig Karls registr. 1593 P. I fol. 238 v.):
Vår etc. Efter thet Moritz Jörenson at uthi thet almennelige frie
samqvemd, som i vintres nestförledne blef hållit i Upsala, vardt så för¬
handlat at hvad som clerkeriedt, som då församblede vore, uthi reli¬
gions sakerne beslute, det skulle seden hos alle stender och i alle
landzänder både af adel och menige almoge med bref och segell be-
kreftigedt och stadfest blifve, at the thet så stadigt och fast hålle
ville, och meden nu samme handel moste i trycken utgå och alles
theres nampn förmelles, som för:de handel underschrifvit håfve: derföre
häfver clerkeriedt haft theris bud her och begäret ath then förschrif-
ning, som väre undersåter i förstendömet så väl som i andre landzänder
skedt är, motte och med thet förste blifve förferdiget. Ar fördenskuld
vår nådige begären, at I til torsdag nestkommende begifve ider hit,
til hvilken tid vi och håfve förschrifvit the andre af adel, som her i
Sudermanneland boendes äre, och då förene ider tilsammen hvad I uthi
den måthen äre förtenchte godvilleligen at gore. Gud etc. Nyköping
then 16 decembris.
Denna uppmaning synes emellertid ej haft någon verkan, ty den 10
juni 1594 heter det om saken i ett hertigens svar (dat. Nyköping) på »mäster
Abrahams och läsemästernes uthi Upsala schrifvelse» (hertig Karls registr.
1594 fol. 92), som ej kan åsyfta något annat:
Hvad den underschrifning tilkommer, som I begäre af väre under-
såther, både af adel och andre, her i vårt furstendöme, endoch oss
synes thet kunde föge behöfves, efther vi sielfve på alles theres vägne
thet giordt håfve, icke thes mindre håfve vi latidt schrifve m. Peder
biskop i Strengnäs till att han försänder om kring en prestman, som
sådane underschrifning optager, hvilken eder seden kan tillsend blifve.
Thet vi etc.
Bekräftelser från hertigdömet å Uppsala mötes beslut 1593—1595.
A.
Orig. på pergament i Strängnäs Gymnasiibibliotek (52X50,5 25
cm.), skänkt dit 1825 af lektorskan Haggrens sterbhus. Nedan¬
för namnen är dokumentet jämnt afskuret och ha samtliga si¬
gillen troligen då följt med.
Vi Carl Actum Upsaliae 19 martii anno etc. ut supra.
Vi efftenne presterskap i Strengnäs sticht gore vetterligit, at effter
vi fulkomligen och velvilieligen gille och samtyckie then christelige han-
12 6
1593
del, som beslutin vardt uthi thet frie och almennelige möte i Upsala
holts anno etc. 93 uthi februarii och martii månader och icke alla hade
rum eller tilfelle thet förseglede och undenne hofvudbrefvet, som ther
på giordes, försegla eller underscrifva, hvarföre håfve vi thenne af-
scrifft, hvilken ord ifrå ord medh hofvudbrefvet öfverensstemmer, medh
egne hender underscrifvit, at thet i samma krafft för oss och våra efter¬
kommande som sielfva hofvudbrefvet vara och everdeligen blifva må.
Actum Strengis 21 junii anno etc. 93.
Namnen ordnade i tio kolumner. Nedre delen med sigillen bortskuren.
Petrus Jonae
|
Gutmundus
|
Siggo
|
ep:us
|
P. in Aker
|
i Stenq:sta
|
Reinholdus
|
Salomon
|
Paulus
|
Strengn.
|
i Tårsend
|
in Neshulta
|
Petrus Melartopasus
|
David
|
Olaus
|
in Ytterselå
|
i Helgesta
|
Olaus Martini
|
Ericus Birg:
|
lohann
|
Nycop.
|
in Öffersela
|
i Melösa
|
Petrus
|
Daniel
|
Petrus i Flodha
|
penitentiarius
|
i Aspö
|
Thomas G.
|
Olaus Ni:
|
Olaus
|
i Vinåker
|
oecono:
|
i Valby
|
And. i Juleta
|
Tideman
|
Ericus i Jeder
|
Nicola:
|
in Fogdö
|
oiaus A. in Fors
|
i Skölling.
|
|
Ericus
|
Sveno
|
|
i Torselia
|
i Blachstad
|
|
Vilhelmus
|
lonas
|
|
i Gilberga
|
p. i Åredal a
|
|
Carolus
|
Petrus
|
Laurentius
|
in Husby
|
i Duncker.
|
|
i Helgona
|
|
|
Petrus in Råby
|
|
|
Petrus
|
|
Nicolaus
|
i Ripsa
|
Siffi: in Trosa
|
Jonas
Runtuna
|
Matthias
in Höle
|
in Mälösa
Esber.
|
Johannes
|
Michael
|
i Örebro
|
i Ludgo
|
in Vesterl.
|
Holger
|
Nych.
|
Petrus
|
i Asker
|
i Settestad
|
in Mörkö
|
And. i Ekeby
|
Christoph:
|
Laurent:
|
Birgerus
|
i Tuna
|
in Tel:
|
i Mosiö
|
Laurentius
|
Matthias
|
Johannes
|
i Börkevick
|
in Gerna
|
i Axberga
|
Ericus
|
Paulus
|
Laurent.
|
i Lunda
|
in Valing.
|
in Cumbla
|
Magnus
|
Joannes
|
Birger
|
i Sligetompta
|
i Turing
|
in Knista
|
Johannes
|
Andreas
|
Andreas
|
i Halla
|
i Enhörna
|
i Edzbergh
|
Germundus
in Huseby
Abram Pet:
in Bethna
Magnus
in Malm
Olaus
i Lerbo
Petrus
in Österåker
Canutus
in Biörn:
Petrus
i Gåsinge
Tomas i Frustu:
David i Grytt
David
in Beling.
Petrus
in Kriclinge
Olavus
in Hardemo
Jacobus
in Viby
Tomas
in Hammar
Ragvall
in Snaflund.
Henr. Hen.
in Askersund
Alid. in Kil
Olaus
in Vintråsa
1593
127
Sacellani
Tilo Martini Nicolaus Joh. Ericus Olai Olaus Petri Jonas Lau.
Jonas Nicol: Nicolaus Laurentii Andreas Jonte Olaus Andrea;
Petrus Bened: Olaus Pauli Petrus Jonse Jonas Erici Mi.
B.
Orig. på pergament i Strängnäs Gymnasiibibliotek (62,5 x45 26
cm.) med en något yngre påteckning: »Isti omnes ordines in
principatu Carolino sese obligarunt confoederati in concilium
Upsaliense sartum tectum servandum. Ita abominantur liturgiam
fermentum papale detestandum. Actum år 1594».
Vi underschrefne af ridderskapet och adlen sampth borgere och
menige almoge, som under denn högborne furste och herre her Carl
Sverigis rikis arffurste hertig till Sudermannelandh Neriche och Verme-
landh etc. boendes äre, gore hermedh allom kunnigt och vitterligit att
efther hog:te vår nådige furste och herre sampt medh Sverigis rikis
rådh opå menige presterskapes så väll som anndere stennders öfver
hele rikit endrechtige åstunden och flitige begeren läth holle ett alment
fridt mothe och concilium i fiordh uthi Upsala i februarii och martz
månader, uthi hvilket om en fri och endrechtig religion her uthi vårt
käre fädernesland besluttet och samptyckt blef, medh någre andre
punchter, som uthi försambli[n]gen nödtorftige håfve varit och äre,
där opå hans furstelige Nädh medh välbe:te gode herrer i richsens rådh
och the förnembste af presterskapet ett öpet föreningsbref giordt håfve
ordh ifrå ordh lydendes såsom her efifter föllier: Vi Carl med Gudz
nåde etc. — — Actum Upsala then tiugonde martii år ettusend fem-
hundrede nietietri.
Och althenstund vi förnimme att hvadh som i så måthe handlet
och beslutedt är kommer i alle måthe öfverens med Gudz klare och
helige ordh och the andre stender her i riket uthi hvar landzände ser¬
deles håfve och medh bref och segell sig ther till förbundet, så vele
och vi oss ifrå sådan christelig gemenskap icke afsyndret håfve uthen
såsom tilbörligen ther till förbundet och förenet håfve, både vi och
väre effterkommende, thervidh oryggeligen och stadeligen att blifve,
aldeles effter som sielfve föreningsbrefvet i bokstafven lyder och inne-
holler, oss så sant Gudh hiälpe. Och till yttermere visse och stad-
festelse håfve vi hvar serdeles och elliest medh städernes och häredz-
inzigle thette vårt bref bekrefftige lathet. Gifvit uthi augusti månedt
år effter Christi födelse ettusend femhundrede nietiefyre.
Namnen ofvan uppvecket skrifna vinkelrätt mot nedre kanten. 15 sigill
i yaxkupor vidhänga med pergamentsremsor; dessutom en tom kupa, 20
sigillremsor och 28 snitt för sådana.
Caril Sture
grefve till Stegholm Vester-
vick friherre till Hörnigs-
hålm och Tullegarnse
(Sig. CARL stvre)
Hans Erickson Ludb
til Broxvick
Axel Jahannsån
(Sig. axel .. han ...)
Måwrittz Jörensån
Hans Johanson
til Bo
Simon Erichson
(Sig.)
Måns Kruse
Moritz
grefve till Rasborgk
friherre till Greffs-
näs och Kiägleholm
Axell Ryningh
Jören Claesson
thil Biby
Kauer Hans von Massenbach her Knutth Lillia
Erich Rynning
(Sig. E R)
Knuth Jönsson
Jacob Koskull
Benct Stigsson
(Sig. B S)
Arenntt Benttsson
Östre Rekarna
Kumbla häredt
(Sig.)
Håkon Larson
Påvel Elfson
(Sig. PE)
Anders Nilsson
stallmes tare
Bengt Borgelsson
Lasse Vesgöthe
(Sig.)
Knutt Kill
Erick Kiörningh
(Sig. E K)
David Danielsonn
(Sig.)
George Blanck
(Sig. Georg Blanck)
Jurgen Ladaw
Nykopinngh stadh
Torssillia stadh
Örebro stadh
Oppunda heredt
Askers häredt Sköllersta häredt
Thelia stadh Öknebo häredt
Söffrin Jönson
Tönne Jörenson
(Sig. T I)
Nills Kijll
Samuell Nilson
Börie Jönsson
Martin Kerndner
Pål Ladove
(Sig. PL)
Strengenes stadh
Örebro häredt
(Sig.)
Edzbergs häredt
Bertill Hansson
(Sig.)
C.
Original på papper, 3 blad fol. + ett försatsblad (20X32 cm.)
i Uppsala univ.-bibliotek.
Vi Carl Actum Upsali» 19 martii anno ut supra.
Vi borgemestare och rådh sampt menige man, som boandes ära i
Mariestad uthi Vestergötlandh gore viterligit, at vi medh it frit hierta
och velbetencht modh samtyckia och gilla then förscrifne forenings-
handel uthi alla punctar, som anno 1593 genom Gudz nådege bistånd
af alle the förnämpste riksens ständer uthi Upsala concilio endrecteliga
giord är. Thess til visso stafeste vi thenne vår bekennelse medh
stadzens insegel, som vi her under trycht håfve. Datum Mariestad
19 januarii an: 1595.
Stadens sigill (Sigillum civitatis Mariepolita 85) påtryckt.
3) Vesterås stift.
Någon uppgift om tiden för bekräftelsernas afgifvande har ej anträffats;
i själfva urkunderna saknas hvarje bekräftelseformel.
Bekräftelseurkunden föreligger i två exemplar, ett på papper, numera i
Uppsala univ.-bibliotek, ett på pergament, förvaradt i Vesterås domkyrko-
1593
129
arkiv. Det förra är försedt med talrikare underskrifter och torde, såsom
insändt till Uppsala domkapitel, ehuru skrifvet på papper, få betraktas som
hufvudurkunden. Möjligen har meningen varit att utbyta densamma mot
pergamentsurkunden, i fall denna blifvit fullständigt beseglad. Någon be¬
kräftelse från ridderskapet eller öfriga ständer i Vesterås stift är ej känd.
Bekräftelse från Vesterås stift å Uppsala mötes beslut.
Original på papper, 5 blad fol. + tomt blad i början (21 x 33 28
cm.) i Uppsala univ.-biblioteket jämfördt med ett exemplar på
pergament (53X56 cm.) i Vesterås domkapitels arkiv (sig. P).
Vi Carl — — Actum Upsaliae.
fol.jv.(Sig. I A)
|
(Sig. A P)
|
(Sig.)
|
(Sig. H B)“
|
Jonas And."
|
Andreas pastor"
|
Stephanus "
|
|
preposit. generalis
|
Arosien:
|
poenitentiarius
|
|
(Sig. P I A)
|
(Sig. O K)
|
(Sig. MM)
|
(Sig.)
|
Petrus Jon»
|
Olaus Canuti
|
Michael M.
|
Johannes M:
|
Rector schö: Arbog:i
|
propositus i Tuna
|
i Sverdzö
|
vid Kopperbergit
|
(Sig. E E)
|
(Sig. HB)
|
(Sig. OK)'
|
|
Ericus Erici
|
Johannes Bergeri"
|
Olaus Petri
|
(Sig. L AK
|
in Torsäng
|
sacel: in Tuna
|
Tunensis
|
|
(Sig. C M)
|
(Sig. M O)
|
(Sig. GPI)
|
(Sig. E O)
|
Christopherus
|
Martinus "
|
Gabriel Johannis"
|
Ingebertus Olai
|
Magni
|
Olai
|
|
Lixensis
|
(Sig. O A)
|
(Sig. LB) _
|
, (Sig. E I)
|
(Sig. IE)
|
Olaus And.
|
Laur: Beronis
|
Ericus Ingevalli
|
Ingevallus "
|
in Mora
|
Elfdalinus
|
in Orsa
|
sacellan.
|
(Sig. A N)
|
(Sig. OL)
|
(Sig. EN)
|
(Sig. HM)
|
And: Nicolai
|
Olaus Laurentii
|
Ericus Nicolai"
|
Johan: Mattii"
|
in Retvik
|
in Gagneff
|
sacellanus in Lixandh
|
in Mora
|
(Sig DE)
|
(Sig. B H)
|
(Sig. O P)
|
(Sig. TL)
|
Daniel Ingeberti"
|
Bartollus Johannis"
|
Olaus Petrij"
|
Tho:s
|
in Lixandh
|
in Elfvedal
|
in Retvik
|
in Munchatorp
|
(Sig. A O)
|
(Sig.)
|
(Sig. E N)
|
(Sig.)
|
A: 0:d
|
lonas
|
Ericus ?R:ss
|
fol. 4. Bergh
|
Ritternensis
|
in Kolbech
|
|
Mag: in
|
(Sjg. E P)
|
(Sig. N E)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Dingtuna
|
Säby
|
Lau:
|
Joh.
|
Ericus in
|
Nico: in"
|
Bro
|
in Medåker
|
(Sig. 11)
|
(Sig. N S)
|
(Sig. MO)'
|
(Sig.)
|
[Jojnas Jon»
|
Nico:
|
Kiöpungh
|
Nicolaus
|
Lillahäredh
|
in Saby"
|
|
in Fellensbro
|
(Obegagnadt sig.)
|
_ (Sig-V
|
(Sig. LOK
|
(Sig. LB)*
|
|
Bierskogh
|
L. i Öija
|
L. i Torpa
|
(Sig. LB)
|
(Sig. M O)
|
(Sig. LNM)
|
(Sig NM)*
|
L. i Tumbo'
|
Matt:
|
Lams
|
Biörkesta
|
|
in Malung
|
in Skindskatteberg
|
|
(Sigle S)/
|
(Sig. A A)'»
|
(Sig. NM)«
|
(Sig. OSA)'
|
Irestad
|
Engsö
|
[Tjortuna
|
Hobo
|
130
1593
(Sig. T P)
|
(Sig. v? v*
|
(Sig.)«^
|
(Sig. SL)»-
|
Israel Niger
|
Balling
|
Konungsåra
|
Sevalla
|
in Kerbo
|
|
|
|
(Sig. P O)1
|
(Sig. P Ap
|
(Sig. HPp'
|
(Sig. HA)»
|
Nås
|
Grenge
|
Malung
|
Berke
|
Ericus Andreae fo-4v.Ericus Sven:
|
(Sig. IP)
|
Ingemarus
|
Nycopensis" Rect: scholae Hedemo
|
J önäs
|
i Folkerne
|
sascellanus Arbogen
|
|
in Huseby
|
|
Olaus
|
Laurent: N.
|
Martinus Petri
|
Ingolphus
|
in Noreberg "
|
sac. ibid.a
|
minister verbi Dei
|
in Ry
|
|
|
in Hedemora
|
|
Ericus Jonas
|
Johannes Joannis Laurentius Nicolai"
|
Isaac
|
Garpebergit
|
in Schedvi
|
sac. in Meaker
|
in Fernebo
|
Benedictus
|
Marcus
|
Matthias
|
Ericus
|
in Romferdthuna
|
i Skultuna
|
in Haraker
|
i Fletieboda
|
Myklita Kila Kumbla:
|
|
sacellani
|
|
Magnus
|
Christoferus
|
Laurentius Holgeri
|
Sveno
|
in Sala
|
in Odensvi
|
in Sala sacellanus"
|
in Munktorp"
|
Canutus Erici"
|
Andreas Petri
|
Petrus Olai
|
Olaus Mathile"
|
|
Ekeberg
|
i Rytherne"
|
Glanshammar
|
Ericus Martini"
|
Ericus Beronis
|
Sveno Olai
|
Petrus Matthiie
|
Arboga
|
manu propria
|
Fellesbro"
|
Regi 1132 vi dure
|
|
|
concionator"
|
Olaus Stephani
|
Ericus Petri
|
Halvardus Nicolai
|
Sveno Medinrivius
|
in Malungh "
|
in Nås"
|
in Berke"
|
olim RM concionator
|
Stephanus Thomte
|
Andreas Petri
|
Laurentius Johannis
|
Petrus Nicolai/"-J
|
Cup:"
|
ex schö. Hedemoren.n
|
in Rumphartun. sacell"
|
sacellanus in By
|
Petrus Petri
|
Ericus Johannis
|
Paulus Andreae
|
Andreas
|
sacellanus in Svedvi "
|
in B:kie:"
|
in Iresta"
|
in Huseby"
|
Nicolaus Svenonis
|
Nicolaus Petri
|
Thomas Henrici
|
Andreas Pauli
|
scholae Arosiensis
|
in Malma"
|
scholae Arosiensis
|
Ferneboensis"
|
collega "
|
|
collega"
|
|
|
Vesteros stads
|
|
|
sigill" (sigilvm
|
AROENSIS C I VITIS)
|
|
a) Saknas P. b) pastor Arb. P. c) Samma sigill som Olai Canuti i Tuna. d) An¬
dreas P. e) Michael Olavi P. /) Hemminghus P. g) Laurentius Olai P. h) Laurents
P. i) Laurentius P. k) Nicolaus P. /) Christophorus P. m) Andreas P. n) Mathias P.
Samma sig. som för Biörkesta. o) Olat/s P. p) Vincentius P. q) Jonas P. r) Salvidus
P. r) Petrus P. t) Petrus, u) Hermannus P. v) Ilinricus i Söderberke P.
Pappersurkunden låter underskrifterna börja på tredje bladets andra
sida och fortsätta till femte bladets början, på de två första sidorna under¬
skrifter och sigill, tredje och fjärde sidorna nästan endast underskrifter och sist
Vesterås’ stads sigill. Pergamentsurkunden har namnen skrifna på uppvecket
vinkelrätt mot underkanten. Sigillen i träkupor till antalet 30, omvex¬
lande 2 och 1 på remsan, 7 obegagnade, 4 f. n. tomma, 8 med sigillfrag¬
ment; en remsa. Pergamentsurkunden, som har 81 underskrifter, upptager
följande namn, som saknas i urkunden på papper: Johannes Svenonis i Him¬
meta, Johannes i Glandshammar, Stephanus i Skedvi, Ericus Petri i Norn¬
skog, Salomon i Linde, Abraham i Götlunda, Andreas i Tilberga, Benedictus
i Mycklita, Andreas i Kumbla, Petrus i Kila, Laurentius Olai Vallensis1)
') Har sist af alla underskrifvit.
1593
131
(»huic unioni piae et necessariae mente et manu subscribo»), Mathias Erici
(comminister), Benedictus Petri i Munktorp (sacellan), Johannes Johannis
sacell. episcopi, Atidreas Mathia i Svärdsjö, Zacharias i Hedemora, Ericus
Thoma i Dingtuna, Olaus i Skultuna, Paulus i Malung, Laurentius i Byrskog.
4) Linköpings stift.
Af presterskapets bekräftelse finnas två exemplar, det ena i Uppsala
univ.-bibliotek, det andra till formatet något mindre och omfattande 8 blad
folio (däraf tre blad text) i Linköpings stiftsarkiv. Bekräftelseformuläret
är detsamma och namnen förekomma med ett större och några smärre
undantag i samma ordning. Linköpingsurkunden har emellertid endast 269
underskrifter, medan Uppsalaurkunden har 280. Den förra har dock föl¬
jande namn, som på den senare saknas: Birgerus Petri Oelandensis, Lauren¬
tius Jona Smal., Petrus Jona Lyncop., Nicolaus Laurentii Smaalandius.
Öfriga olikheter anmärkas i noter efteråt.
Bekräftelser från Linköpings stift på Uppsala mötes beslut.
A. 29
Orig. på papper om 6 blad -f 1 försatsblad (27x40 cm.) i
Uppsala univ.-bibliotek, skadadt i öfre kanten, jämfördt med ett
original på papper i Linköpings stiftsarkiv (sign. L).
Vi Carl — — Actum Upsalise.
[Vi unjderscbrifne capitulares, proster, kyrkieherder och capelianer
i städer [och på] iandzbygden uthi Linköpings biskopssticht nu här i
Linkiöping i the helge trefallighetz nampn på then 25 aprilis försam¬
lade till att öfverse och med all flit betenkie och öfverväge thenne
föreme sanfärdige och christelige confession, som then högborne furste
her Karl Sveriges rikes arffurste hertig till Södermanland Närike och
Vermeland vår nådige herre sampt the ädle velborne herrer riksens
rådh biskoper och the förnemste af presteskapet i hele riket i thet
almenelige mothe, som hållet blef i Upsala then 25 februari näst för¬
liden, håfve schrifteligen författe låthed, gore vitterligit och uppenbarlige
bekenne, att efter vi efter vårt ytterste förstånd och noge ransakning
inthet annet uthi för:ne confession och alle hennes punchter befinne
kunne en thet som aldeles kommer öfver ens med Gudz rene klara och
saliggörande ordh såsom och i alle måtto efterlåter oss vår christelige
frihet, som vår käre herre Christus oss förvärfvat häfver, håfve vi för--
thenskull alle samptligen och endrechteligen samtyckt, gillat och be-
jaket och oss förplichtet vidh henne med Gudz hielp och bistånd en-
follelige faste och stadige in i döden blifve vele och oss ther ifrå
aldrigh någon tidh locka tvinga eller trenge låthe, hvarken genom
gåfvor, gunst, venskap, hot, ogunst eller undsägielse. Och på thet vi
Riksdagsakter III. 9
thetta obrotzligen hålle vele håfve vi thenne vår samhållige meningh
otvingade, onödde med betenkt och berådt modh velvilligen och af
alt hierta gerne med våra vederschrifninger och förseglinger stadfäst.
Actum loco anno et die ut supra.
Underskrifterna börja på andra textbladets baksida samt fylla 3, 4, 5
och en del af 6 bladets framsidor.
(Sig. P B)
Petrus Benedich
eps. Lincopen.
(Sig. P S)
Petrus Sven.
R. schola; Lincop.
(Sig. CL)
Clemens Lau.
Vadst, pastor
(Sig. M I)
Magnus Jonte
Joenecopensis
(Sig. CL G)
Christophorus
Rector scholae
Vadstenensis
(Sig. NT)
Nicolaus Torchilli
past. in Vardzb.
(Sig.)
Canutus
in Skark.
(Sig. HK)
Haquinus
in Gamle Kil
(Sig. P O)
Petrus
in Vetha
(Sig. O O)
Olaus
in Mörlunda
(Sig. P I)
Petrus
Gerslösensis
(Sig. PB)
Petrus
Abyensis
(Sig-)
Nicolaus
in Gredbo
(Sig. E A)
Elaus
in Harg
(Sig. O L)
Olaus
in Gylestada^
(Sig. O P)
Olaus Petri
Lincop.
(Sig. M I)
Mag. Ionse
oecon. L.
(Sig. KP)
Nicolaus Petri
poeniten.
(Sig. S L)
Sveno Laurentii
(Sig. AB) (Sig. E O)
Ambrosius Barthol. Erich Olai
schola: Suder. minister Norcopensis
(Sig. E A) (Sig. L A)
Ericus Andreae Laurentius Andreae
Calmarnensis Rector scholae
Calmariensis
(Sig. Z N) _ fo. 3 (obeg. sig.)
Zacharias Nicolai
pastor Echesiöensis
(Sig. S A)
Sveno
in Tornevalla
(Sig. HE)
Haquinus
in Å
(Sig. NH)
Nicolaus
in Klakerike
(Sig.)
Nicolaus
in Edh
(Sig. N I)
Nicolaus
Torpa
(Sig. P S)
Petrus
Glömingen.
(Sig. G I)
Gregorius lone
i Askeby
Sig. II)
Jonas
in Åtvidh
(Sig.)
Andreas
in Scrukaby
(Sig. M E)
Matthias
i Husby*
(Sig. LP)
Laurentius Petri15
vestervik.
(Sig. A L)
Arvidus
i Hellestada
(Sig. B P)
Birgerus
in V[r]etta*
(Sig. B I)
Botvidus
in Gladha.
(Sig. IP)
Johannes
in Hegersta
(Sig. ME)*
(Sig. MS)
Michael Svenonis
Öretompta
(Sig. A L)
Andreas
in Biörsäter
(Sig. TH)
Torstanus
Gålby
(Sig. M E)
Magnus
i Mogata
(Sig. I K T)
Johannes Canuti
dcecanus Lincop.
(Sig. I N P)
Johannes Nicolai
Prytz
Sudercopensis pastor
(Sig. I P)
Jonas Petri
Schaeningensis
(Sig. IE)
Johannes Erici
poenitentiarius
(Sig. II.)
Georg. Laur.a
Rector scholae
Norcopensis
(Sig. A H)
Andreas
in Skinbergha
(Sig. NN)
Nicolaus
in Dagsberga
(Sig. HL)
Haquinus
in Aby
(Sig. N A)
Nicolaus
in Vi
(Sig. I A)
Joh.
in Säby
(Sig. O I)
Olaus Ionae
Högby
(Sig. TS)
Torber,
in Svinsta
(Sig. N L)
Nicolaus
in Lille Kyrkia
(Sig. LI)
Laurentius
in Riud
(Sig. CD)
Canutus Danonis
in Drotten
1593
133
(Sig. PM)
|
(Sig. N S)
|
Petrus Magni
|
Nicolaus
|
Ringer.
|
in Skellevik
|
(Sig. A N)
|
(Sig. IP K)
|
Andreas
|
Jonas
|
in Husby
|
in Sten
|
(Sig. H I)
|
(Sig. PO)
|
Johanes Jone
|
Petrus Olai
|
in Ny kyrchia
|
|
(Sig. PE)
|
(Sig. L M)
|
Petrus
|
Laurentius
|
in Tingsta
|
in Qvillinge
|
(Sig. IM)
|
(Sig. LM)
|
I acobus
|
Laurentius
|
in Schedvi
|
in Regna
|
(Sig. AN)
|
(Sig. B I)
|
Andreas
|
Botvidus
|
in Kimsta
|
in Vånga
|
(Sig. S I)
|
(Sig. N H)
|
Sveno
|
Nicolaus Hemmingi
|
in Landa.
|
apud S. Laurentium
|
(Sig. ME)
|
(Sig. M O)
|
Matthias Erici
|
Matthias
|
sacellanus epis. apud
|
in Nye Kil
|
Kerna
|
|
(Sig. IH)
|
(Sig. AP)
|
Giorgius
|
Andreas
|
in Biorkeberg
|
in Liung.
|
(Sig. SH)
|
(Sig. IH)
|
Sigfridus
|
Johan.
|
in Fornåsa
|
in Skepsås
|
(Sig. ME)
|
(Sig. SI)
|
fol. 4 Matthias
|
Sivardus^
|
in Kelmo
|
in Hvarf
|
(Sig. O A)
|
(Sig. B S)
|
Olaus
|
Benedictus
|
in Vinnersta
|
in Hagaby
|
'(Sig. L 9)
|
(Sig. A M)
|
Laurentius
|
Andreas
|
in Rogslöse
|
in Örberga
|
(Sig. PB)
|
(Sig. IB)
|
Petrus Benedich
|
Ingolphus Bened.
|
in Svanshals
|
in Rök
|
(Sig. S L)
|
(Sig. PT)
|
Sveno
|
Petrus
|
in Åsbo
|
in Högby
|
(Sig. O I)
|
(Sig. I N)
|
Olaus
|
Johannes
|
in Möleby
|
in Normelösa
|
(Sig. IE)
|
(Sig. P I)
|
Jonas
|
Petrus
|
in Vestrelösa
|
in Hallingeberg
|
(Sig.)
|
(Sig. NH)
|
LauA
|
Nico.
|
i Dalhem
|
i Uchna
|
(Sig. P S)
|
(Sig. L I)
|
Petrus
|
Laurentius
|
in Gryth
|
in Herhamer
|
(Sig. EL)
|
(Sig. AI)
|
Ericus Laurentii
|
Andreas Jonte
|
in Tåby
|
in Kudby
|
(Sig. I O)
|
(Sig. B H)
|
Jonas
|
Bononius
|
in Styresta
|
i Furingsta
|
(Sig-)
|
(Sig. NT)
|
Nicolaus
|
Nicolaus
|
in Eneby
|
i Risinge
|
(Sig. N H)
|
(Sig. P N)
|
Nicolaus
|
Petrus
|
in Löt
|
in Borg
|
(Sig. PN)
|
(Sig. H M)
|
Petrus
|
Hendricus
|
in Kullesta
|
in Vist
|
(Sig. MM)
|
(Sig. NH)
|
Martinus Mathiae
|
Nicolaus
|
sacellan. in Slaku
|
in Scheda
|
(Sig. I I)
|
(Sig. NO)
|
Giorgius
|
Nicolaus
|
in Vikensta
|
in Rapsta
|
(Sig.)
|
(Sig. IE)
|
Stephanus
|
Jonas
|
in Vretha
|
in Egbyborna
|
(Sig.)
|
(Sig. AI)
|
Haraldus
|
Andreas 6
|
in Vallersta
|
in Krigsbergh ')
|
(Sig. I H)
|
(Sig. OP)
|
Jonas
|
Olaus
|
in Nykyrkio
|
in Motala
|
(Sig. M O)
|
(Sig. EA)
|
Matthias
|
Ericus
|
in Sten
|
in Godegårdh
|
(Sig. I L)
|
(Sig. EH)
|
Johannes
|
Enoch Haqvini
|
in Husberg
|
in Svanshals
|
(Sig. AN)
|
(Sig. A L)
|
Andreas
|
Andreas
|
in Tålsta
|
in Egbyrinna.?
|
(Sig. S P)
|
(Sig. IB)
|
Simon
|
Johannes Benedich
|
in Hof
|
in Vedersta
|
(Sig. II C)
|
(Sig. IH)
|
Hendricus
|
Johannes
|
in Tålsta
|
in Harg
|
(Sig. H N)
|
(Sig. PH)
|
Haquinus
|
Petrus
|
in Lodkonnevi
|
i Tisserum
|
(Sig. SL)
|
(Sig.)
|
Sveno
|
Bened.
|
i Gilisrum'
|
i Odensvi
|
’) På baksidan af första sigillbladet.
(Sig. PB)
|
(Sig. HM)
|
Petrus
|
Johais
|
i Hiortede
|
i Loffta
|
(Sig. LH)
|
(Sig.)
|
Lau.
|
Nico.
|
i Misterh.
|
in Tuna
|
(Sig. HE)
|
(Sig. AP)
|
Halvardus
|
Anbernus
|
i Romsek.
|
i Frödinge
|
(Sig. NM)
|
(Sig. EN)
|
Nico.
|
Ericus
|
in Luneberga
|
in Målilla
|
(Sig. MO)
|
(Sig. P I)
|
Magnus
|
Petrus
|
in Rydh
|
in Norra Vi
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Olaus
|
Magnus
|
in Horn
|
in Eneby
|
(Sig.)
|
(Sig. N P)
|
Johannes
|
Nicolaus
|
in Höreda
|
in Hult
|
(Sig. HA)
|
(Sig.)
|
Haquinus
|
Iacobus
|
in Linderås
|
Lomarydens.
|
(Sig. O I)
|
(Sig. M A)
|
Olaus
|
Magnus
|
in Viredha
|
in Adeleff
|
(Sig. A M)
|
(Sig.)
|
Andreas
|
Andreas
|
i Olrnsta
|
Visingsö
|
(Sig. O P)
|
(Sig. P A)
|
Olaus Petri
|
Petrus And.
|
in Jersnes
|
in Jerstorp
|
(Sig.)
|
(Sig. PM)
|
Sigfridus Petri
|
Petrus Magni
|
in Döderhult
|
Alemens.
|
(Sig. AI)
|
(Sig. I A)
|
Andreas
|
fo. j Jonas
|
in Moretorp
|
in Liungby
|
(Sig. MA)
|
(Sig. SN)
|
Matthias
|
Sveno
|
in Söderåker
|
in Torsås
|
(Sig.)
|
Sig. O O)
|
Eschillus
|
Olaus
|
in Förlösa
|
in Rydzby
|
(Sig.)
|
(Sig. I P)
|
Petrus
|
Johannes Petri
|
in Peesnäs
|
in Lött
|
(Sig. AI)
|
(Sig. I N)
|
Andreas Joannis
|
Johannes
|
in Runasten
|
in Longlött
|
(Sig.)
|
(Sig. PI)
|
Petrus
|
Petrus
|
in Veckleby
|
in Torslunda
|
(Sig. L I)
|
(Sig. I H)
|
Laurentius Jonte
|
Joannes
|
in Smedieby
|
in Ass:
|
(Sig.)
|
(Sig. S M)
|
Nico.
|
Sveno
|
i Tornisfal
|
i g. Vestervich
|
(Sig.)
|
(Sig. AP)
|
Nico.
|
Andreas
|
i Chrisdall
|
i Vimerby
|
(Sig.)
|
(Sig. C I)
|
Olaus
|
Clemens
|
i Hvena
|
in Viersrum
|
(Sig. AE)
|
(Sig. I H)
|
And.
|
Johannes
|
i Malixander
|
i Sundh
|
(Sig. M H)
|
(Sig. IN)
|
Magnus
|
Jonas
|
i Asby
|
i Torpa
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Ericus
|
Petrus
|
in Kalstad
|
in Vålnäs
|
(Sig. BI)
|
(Sig.)
|
Benedictus
|
Iohannes
|
in Flisby
|
i Ingatorp
|
(Sig. I B)
|
(Sig. LG)
|
Jonas
|
Laurentius
|
Ascaryd.
|
in Marbech
|
(Sig. AP)
|
(Sig.)
|
Andreas
|
Andreas
|
i Skerstada
|
i Grenna
|
(Sig. HH)
|
(Sig. LA)
|
Joha.
|
Laurentius
|
Rogbergha
|
Barcharydens.
|
(Sig. NP)
|
(Sig. OPC)
|
Nicolaus Petri
|
Olaus
|
in Hakatorp
|
p. Mölsteråss.
|
(Sig. P B)
|
(Sig. I L)
|
Petrus
|
Jacobus
|
in Fagerhult
|
in Fliseryd
|
(Sig.)
|
(Sig. OK)
|
Bero
|
Olaus
|
in Arby
|
in Håletorp
|
(Sig. 11)
|
(Sig. PN)
|
Jonas
|
Petrus
|
in Visefiera k
|
in Masiö
|
(Sig. EN)
|
(Sig. E L)
|
Elaus
|
Ericus
|
in Byda
|
in Högaby
|
(Sig. I G)
|
(Sig. NP)
|
Jonas
|
Nicolaus Pauli
|
Köping
|
in Replinge
|
(Sig. PI)
|
(Sig. N 0)
|
Petrus
|
Nicolaus
|
in Mökla:
|
in Sandby
|
(Sig. 1 A)
|
(Sig. L H)
|
Joha:s
|
Laurentius Johanis
|
in Resme
|
in Hultersta
|
(Sig. O O)
|
(Sig. N I)
|
Olaus Olai
|
Nicolaus Joannis
|
in Castralösa
|
in Gresgård
|
vm
135
(Sig- IS)
|
(Sig. A I)
|
Jonas Svenonis
|
Bondonius Nicolai
|
(Sig. P E)
|
(Sig.)
|
Pet. Erici'5
|
Iohannis Achonis
|
sacel. Line.
|
sacel. pauper.
apud. Line.
|
(Sig. O A)
|
(Sig. EO)
|
dns Olaus
|
Ericus Ottonis
|
.... sacel.
|
sacellanus apud
|
Vastenensis
|
Vadstenenses
|
(Sig. IIP)
|
(Sig. A O)
|
Joh. Pet/
|
And. Olai
|
informator pueror.
Scheningensis
|
sacell. Norcopensis
|
(Sig. T M)
|
(Sig. obeg.)
|
Teudorus
|
Petrus
|
in Sörby sacel.
|
in Ringarum.
|
(Sig. L L)
|
(Sig. PH)
|
laurentius
|
Pet.
|
in Mern
|
in Röne
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
. Ericus
|
Petrus
|
in Qvillinge sacell.
|
in Hellsta
|
(Sig. N P)
|
(Sig. I P)
|
Nicolaus
|
Jonas
|
in Egbyrinna
|
in Högby
|
(Sig. H P)
|
(Sig. A B)
|
Haquinus
|
Andreas
|
in Vetha
|
in Kallesta
|
(Sig. MK)
|
(Sig. I M)
|
Magnus 6
|
Jonas"5
|
in Rydh
|
in Egbyborna
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Joannes*5
|
Ravaldus b
|
in Jeneköpungh
|
in Jeneköpungh
|
(Sig.)
|
(Sig. BP)
|
Johan/
|
Botvidus Petri15
|
in N. Vi
|
in Scheda
|
(Sig. O I)
|
(Sig. OP)
|
Olaus Joa:s
|
Olaus Petri
|
ollega Sudxopensis
|
sacellanus in Broxvich
|
(Sig.)
|
(Sig. EN)
|
Ioannes P.
|
Erlandus Nicolai
|
sacel. in Svartorp
|
sacellanus in Roberga
et Gersnäs
|
(Sig. H S)
|
(Sig. HA)
|
Holgerus Sve.
|
Henric. And.
|
sacell. arcis Cal.
|
sacell. Cleck.
|
(Sig. HP)
|
(Sig.)
|
Joh. Petri
|
Jacobus
|
Sacell. in Pesnes
|
sacellanus in Barketorp
|
.(Sig. TH)
|
(Sig. EN) _
|
Pruillus Haquini
|
Elias Nicolai
|
Calmarnensis s
|
acellanus Gräsgårdensis
|
(Sig. H P)
|
(Sig. P N)
|
Johan: Pet: Goth.
|
Petrus Nicolai
|
sacell. apud Surcop.
|
sacel. Steg.
|
(Sig. I N)
|
(Sig. obeg.)
|
Joh.
|
Nicol.
|
collega Lincopensis
|
collega Lincop.
|
(obegagn. sig.)
|
(Sig. MAU)
|
Laurentius Uddo:
|
Magnus Ad:
|
in arce Vadstensi sacellanus Skeningensis
|
(Sig. S I)
|
(Sig.)
|
Sveno Ioh.
|
Arvid
|
instruetor pueror.
|
in Öretompta
|
Vestervic.
|
(Sig. A N)
|
(Sig. HL)
|
And.
|
Joh.
|
in Skellevik
|
in Hersamer
|
(Sig.)
|
(Sig. IP)
|
Christoph.
|
Jonas
|
in Konungsundh
|
in Daxbärgh sacell.
|
(Sig.)
|
(Sig. LN)
|
Petrus
|
Laurentius
|
in Börkebärgh
|
på Konungsbro
sacellanus
|
(Sig.)
|
(Sig. N S)
|
Petrus
|
Nicolaus
|
in Hogsta
|
in Hoff
|
(Sig. I P)
|
(Sig. N P)
|
Jonas Petri
|
Nicolaus b
|
in Mörlundha
|
in Ållenö
|
(Sig. H N)
|
(Sig.)
|
Haquinus 6
|
Ericus*5
|
in Linnerås
|
in Lommerydh
|
(Sig.)
|
(Sig. BP)
|
Matthias
|
Bened.6
|
Norcopensis
|
in Nesby
|
(Sig. M S)
|
(Sig. P O)
|
Matthias Simonis6
|
Petrus 01.
|
in officina m. Jacobi
|
sacellanus Benedich
|
in Tierebrukit in
|
Slatthe
|
Risinge
|
(Sig. B M)
|
(Sig.)
|
Birgerus Magni
|
Nicolaus Henri.
|
sacellanus in
|
sacellanus in Barnarp
|
Visenbårg
|
et Mansarp
|
(Sig. 11)
|
(Sig.)
|
fo. 6 lonas Ionte
|
Gudmund.
|
Ienecopensis
|
sacel. Cael.
|
(Sig. D N)
|
(Sig.)
|
Daniel
|
lonas Petri
|
sacellanus in Hyxby
|
sacella. in Liungby
|
(Sig. O P)
|
(Sig. l’N)
|
Ostanus Petri
|
Petrus Nicolai
|
sacellanus in Högby
|
sacellanus in Myck.
|
(Sig. MN)
|
(Sig. PP)
|
Matthias Nicolai
|
Petrus Petri
|
sacellanus in Resme
|
sacellanus in Fagerhult
|
136
1593
(Sig. L A) (Sig. A O) (Sig. 11)
Lau. Amberni Andreas Olai Israel Joan.
sacellanus sacellanus in coll. ap. Sud.
Vadstenensis Byrkievick
. (Sig E H)
Ericus Johannis
sacellanus in Loffta
(Sig.)
Olaus Erici
Sacell. Grensh.
<z) Georgius Lauren. Finlandius L. b) Saknas L. s) Vretta L. d) Gistada L.
e) V. Husaby L. f) Sevidus L. g) Andreas La. in Ekeby L. h) Laurentius Nico. L.
Hitintill ha namnen i de båda urkunderna följt nästan i samma ordning. Sedan följa
i L. Sveno i Torsås — lonas Pet. i Mörlun. i) yersrum L. k) Madasiö L. /) Ha¬
quinus Pet. L.
30 b.
Original på pergament (6o x 47 cm.), ganska skadadt, i Upp¬
sala univ.-bibliotek.
Vi Karl Actum Upsaliae den 20 martii anno 1593.
Vi effterschrifne riddersmän och adel sampt presterskap, köpstadz-
män och menighet udi Linköpings stifft gore vitterligen ath effter vi
fulkommeligen och välvilligen gille, jake och samtyckie then christe-
lige handel, som besluten vart uthi thett frie och almenne mothe i
Upsala höls anno 1593 i februarii och martii måneder, och icke alle
hade rum och tilfälle thet förseglede och underschrifne hufvudbrefvit,
som ther på giordes, försegle eller underschrifve, hvarföre håfve vi på
Linköpings stifftz vägne thenne afschrifft, hvilken ord ifrå ord medh
hufvudbrefvit öfverensstemmer, med egne hender underschrifvit och
med städernes sampt hereders sigheter latid vitterligen försigle, att thett
i samme krafft för oss och våre effterkommende som sielfve hufvud-
brefvet vara och everdeligen blifva må.
Underskrifterna ordnade under de på detta slags bekräftelser vanliga
tre hufvudrubrikerna delvis skrifna på remsorna. Af de vidfästa sigillen
kvarsitta 7 samt 4 obegagnade; dessutom finnas 21 sigillremsor eller snitt
för sådana, men remsorna ha varit afsedda för 2 sigill hvar.
Riddersmän adel och häredzhöfdinger f ör sigh och menigheten på landzbygden
Petrus Svenn Månnson Nils Nilssin Per Båge
ep:s Linco. till Säby
Claus Slatte Bengt Knudtson Sven Lillie Oloff Olsson
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
Bencht Jörenson Erich Jönsson1) Christoff Scheydingk1)
Bierkindz heretz Pär Erichson Oluff Erichson
signet!
') På remsa. — 2) Enligt redan nämnda förteckning i Uppsala från 1693 funnos
då »62 vaxkupor*.
1593
137
Borgmestere och rådmän för sigh och menigheten
[Erik? Knutsson Staflfven Jonnson
Bårgmester uthi) Hans Oluffsson aC [ Påll Lod
Sörköping | Anders Månnson
Pär Månsonn
Borgmestere och rådmen i Vastena i Lin-
1
Jöns Larson Oloff . . . Per . . .
(ett eller två oläsliga namn).
Hammerkindz Valckebo häradh •)
häradt
(Sig. O S)
Gulborgs häratz Sundbo heredh2)
singnet1)
(2 sig. O P, C L)
kiepung
Borgemester i j
Skänninge [
Lysings häradtz
singnett •)
{?
Arvedt Larson
as Hymb. . .
borgemestere
Jöns Larsson
Per Månsonn
Dals härads
singnett
Olaus Petri
(Sig. O P)
Iohannes
In civitatibus verbi divini ministri
Clemens Vadst.
(Sig. C L)
lonas
pastor Sudercopensis Scheningensis
Hacquinus
in Aby
Nicolaus Hacuini
prost i Klåkerike
Arvidus
in Hellestad
Hakon
i A proest
5) Skara stift.
Om tiden för det stora bekräftelsebrefvets undertecknande saknas under¬
rättelse. Måhända har det skett vid samma tid som presterskapet afgaf sin
trohetsförsäkran till konung Sigismund, d. v. s. den 29 maj (jfr längre fram).
Bekräftelse från Skara stift på Uppsala mötes beslut. 13
Original på pergament (63 X 46 cm.) i Riksarkivet (fordom i
Uppsala stiftsarkiv).
A.
Vi Karl Actum Upsalise denn 20 martii anno 1593-
Vi efftenne riddermän och adel sampt presterskap, köpstadzmän
och menighet uthi Sear a biscopsstift gore vetterligen, att efter vi ful¬
lkomligen och velvilligen gille, jake och samptyckie denn christelige
handel, som besluten vart uthi thed frie almenne mothe i Upsala höllis
anno 93 i februarii och martii måneder, och iche alle hade rum och
tilfälle thed förseglede och underschrifne hufvudtbrefvet, som ther på
giordes, försegle och underschrifve, hvarföre håfve vi — — —3) stiftz
') På remsa. — 2) På samma remsa som LIakan i A.
3) Tomrum lemnadt.
vegne thenne afschrift, hvilchen ord frå ord med hufvudbrefvet öfver-
ensstemmer, med egne hender underschrifvit och med ständernes (!)
sampt häreders signeter lated oss vetterligen försegle, att thed i samme
kraft för oss och väre effterkommende, som sielfve hufvudbrefvet, vare
och evärdeligen blifve må.
Underskrifterna ordnade i flere kolumner under de tre på detta slagets
bekräftelser förekommande hufvudrubrikerna så, att biskop, kapitulares och
några kyrkoherdar (särskildt stadsprester) skrifvit längst till höger i den
afdelning, som varit afsedd för borgmästare och rådmän, det öfriga prester-
skapet i 6 kolumner under rubriken: in civitatibus verbi divini magistri.
Sigillen i träkupor vidhänga med snören, vanligen 2 och 2 på samma
snöre, till ett antal af 219, af hvilka dock 29 äro obegagnade eller ha
endast kupan kvar. — 33 sigill ha varit afsedda för adeln, af dem äro dock
9 obegagnade eller tomma, 45 ha varit afsedda för städer eller härad, af
dem 20 obegagnade, dessutom några otydliga; 153 ofrälse sigill, några be¬
gagnade 2 gånger; att försöka identifiera dem torde dels ej löna mödan, dels
vara omöjligt. Af de adliga sigillen motsvaras följande ej af några under¬
skrifter (de angifvas med initialerna): A L (Lilliehöksvapnet); P B (Per
Benktsson); E O (en gren med blad); S H och ?I H (Sven och Jöns Hin¬
dersson Lilljebjelke); T G (Torkel Gris); A P (Lind); B L (Hierta; sig.
tycks förekomma 2 gånger); ett sigill med Forstena-ättens vapen; B S
(Benkt Svenske); H S (otydligt). Af städernas ha följande kunnat identifieras:
Lödöse, Skara, Lidköping, Hio, Falköping, Sköfde; af häradens: Vista,
Kolland, Sevedal, Mark, Kind, Ala, Vätle, Skåning, Bierke, Bållebygd,
Askim, Väne, Åse, Flundre.
Riddersman adel och häredhöfdinger f ör sigh och menigheten på landzbygden
Jören Ericksson
lagman pl Öland och
hereshöffding i Mark
(Sig.)
Jören Torstensonn
(Sig.)
Johann Annderson
(Sig.)
Arvedh Svahn
hereshöffding
i Vilska heret
(Sig.)
Torsten
Chrestoffersonn
heretzhöffdinghe
i Viste heret
(Sig.)
Erik Olson
(Sig.)
Åke Soop
(Sig.)
Thord Bonnde
Erich Akeson
häratzhöffding
i Gasene
(Sig.)
Anders Olsson
häradzhöffding
i Vättle häradh
(Sig.)
Karl Bencksonn
Anders Gudmunson
(Sig.)
Erek Hårdh
häreshöffdingh
i Laska häradh
(Sig.)
Clas Arvedsonn
Clas Anderson
häredzhöffig i Skå¬
nings heredt
(Sig.)
Håkonn Larson
Bårmestere och rådhmänn för sig och menigheten
Hinrick Scoppnick Hans skrifver
(Sig.)
Biörn Person (Sig.) Gunnar gulsmed
borghmestrere borgemestar
uthi Nylösse uthi Lidkiöpingh
Mons Haralson
bormester i Skara
Mathias Brun
Nicklas v. Wittenberg
knechte ? hoffesman
Iacobus
|
0. L.
|
Gun. Arneri
|
Olaus
|
episcopus
|
praep.
|
Nylos.
|
decanus
|
Israel Gunnari
|
Carilius Joh:s
|
Sveno Svenonis
|
1. A.
|
|
|
rector
|
Lidek.
|
H. I.
|
Christ.
|
Be:d. Gu.
|
Joh:s M
|
in Slota
|
in Fåglås
|
|
|
M. lone
|
Ma. Esb.
|
Trug. Christ.
|
Haq. Pe.
|
I11 civitatibus verbi divini ministri
Ni. Ni. P. A. H: l. Mag: Bero: Be. Joh. As: Ar: A. L. Jo. Olai Haq. And.
Nicol. Gun. Pet: And. And: Tor. Eri. Olai Joh: Olai Haq. Haq. Simon Thomé
He. Pe. Torb. Mag. Mag: Tor: Joha. Ni. Be. Aco. Bened. Sve: Gunarus Lau.
Matt: Petri Lau: Caroli Ola: Haq. Torber. Jone Bero i Lund: Joh. i Svetel.
Petrus Joh. Joh. Petri Bry: Haq. Pet. Hog. O. O. An. N: Ha. ?Arm. Eri: La.
Joh:s Jonse La. Joh. Ohus Ha: La. Ber. Torst: Erici Nico. An. G. N. Io. Pe.
Sve. Jo. Jo: Bened. Pe. Ing. Lau. Jonse Ben. Pet. Lau. Jonse B. S. Christo.Jo.
Jon. Svem. Haq. jonse P. N. A. Pet: S. E. Ud. Ma: A. C. ..Pauli Nico. Joha.
An. Mag. Jonas Olai Sve: Sve: Pe. Sve. Isr. Sve. And. Tho: Lau. Car. Joh.
Mag. Pet. Nico. Joh. And. Ericus Theo. Pet. Mag. B. Pet: La Petri E.Olai
Petrus Torberni Flricus Lau. Brynolp: Elai Ola. And. To. La. Ha. An. Ar. H.
Joha. Ulph. Ola. Bened. Jöran? Nico. And. Lau. And. And. Jo. Lau. Ar. Lau.
He. Sve- Asmu.P. And. As:
6) Vexiö stift.
Den 1 oktober 1593 skrifver Abraham Angermannus till domkapitlet i
Vexiö (Link. stiftsbibl. vol. T. 137):
Reverende dn: episcope reliquique dn: capitulares Vexionenses.
Edra försigling på Upsala concilii beslutet häfver jag bekommet och
ther med idra ursäkt gör, til thes I med första lägenhet en annor på
pergament afschrifven med hengiande cupor til insiglen, såsom alle
andre biscops sticht giordt hafva och såsom edhert bodskap vet att
vittna och berättha, och sedan hit skicken.
Det andra exemplaret inskickades verkligen och förvaras f. 11. i Riks¬
arkivet, under det att exemplaret på papper finnes i Uppsala univ.-bibliotek.
Presterskapets bekräftelse är daterad 20 juni; när adeln och öfriga ständer
beseglade är ej bekant. De sistnämndas (adelns, städernas, krigsbefälets,
häradenas) bekräftelse omfattar hela Småland.
140
1593
Bekräftelser från Vexiö stift på Uppsala mötes beslut.
A.
32 Original på perg. (50 X 36 cm.) i Riksarkivet (fordom i Upp¬
sala) jämfördt med ett originalexemplar på papper i Uppsala
univ.-bibliotek (sign. U).
Vi Carl Actum Upsalias 19 martii.
Vi underschrefne capitulares, proster, kyrkioherder och capellaner
i stadhen och på landzbygden uthi alt Vexio biscops stifft nu her i
Vexio i the helge trefoldighetz nampn på then 20 junii församblade till
att öfverse och medh flit betenkia och öfverväga thenne föreschrefne
samdrechtige oc christelige confession, som then högborne förste oc
herre hertigh Carl Sverges rikes arfiförste hertigh till Södermannaland
Närike och Vermelandh vår nådig:te herre sampt the edle velborne
herrer riksens rådh biscopar och the förnemste af presterskapedt i hela
rikedt i thet almenneliga mothe, som hollidt blef i Upsala then 25
februarii nest förleden, håfve schriffteligen författa låtidt, gore vitter-
ligit och uppenbarlige bekenne att efter vi efter vårt ytersta förstånd
oc noghe ransackningh inthet annadt uthi förnemde confession oc alle
hennes punctar befinna kunna än thett som aldeles komber öfverens
medh Gudz rene clare oc saliggörande ord, såsom och i alla motto
efterlåther oss vår christelige frihet, som vår käre herre Christus oss
förverfvadt häfver, håfve vi för then skuld alle samptligen och
endrechteligen samtycht, gillat och bejakadt oc oss beplichtadt vidh
henne medh Gudz hielp och bistånd medh all christeligh förfogen¬
het och uthan alt svermeri eller buller uthi Gudz svage och kär-
komue församblingh enfalleligh oc fast stadige in i dödhen blifva
vele oc oss ther ifrån aldrigh någen tidh locka tvinga eller trängia
åtha, hvarken genom gåfvor, gunst, venskap, hot, ogunst eller und-
säijelse och på thet vi obrotzligen holla vele, håfve vi thenne vår
samhollige meningh otvingadt och onödde medh betenkt och berådt
modh velvilleligen och af alt hierta gerna medh väre underschrifningar
och förseglingar stadfest. Actum loco, anno et die ut supra.
Underskrifterna, icke egenhändiga, ordnade dels under bekräftelse¬
formeln, dels på uppvecket. Namnen från Vesbo härad hafva (med annan
stil) måst införas mellan själfva bekräftelseorden och dateringen: Actum loco
anno et die ut supra. 123 sigill i träkupor vidhänga med pergamentsremsor,
vanligen 6 på hvar, flera kupor numera tomma, en och annan sannolikt
borta.
Nicolaus Stephani Johannes Svenäs Steno Magni Petrus Lau: Ericus Michaelis
episcopus Vexionen. praepositus pastor rector scholae oeconomus
1593
141
Benedictus Petri® Canutus Ionse'5 Magnus HaquinU Gutmundus Lau:15
lonas Blomme Petrus Magni" Petrus Petri'7
Johannes Boétii"
Norvidinga häradh Kinnevadz härad
Petrus
|
Birgerus Nicolai
|
Jonas
|
Tolgensis
|
Lind:
|
Nybelensis
|
Petrus
|
Petrus
|
Johannes
|
Bergensis
|
Bergunden:
|
Väkelsong:
|
Benedictus
|
Olaus
|
Haquinus
|
Ekesås:d
|
Urshulten:
|
Elmeboden:
|
Albo häradh
|
Ösbo häradh
|
Upvidinga härad
|
Jonas
|
Magnus
|
Christophorus
|
Moadensis
|
Rydeholm:
|
Elghultensis
|
Petrus
|
Petrus
|
Johannes
|
Slättensis
|
Vernamo:
|
Dädesiöensis
|
Petrus
|
Jonas
|
Benedictus
|
Skattelöffen:
|
Toffteryd:
|
Nötebecken:
|
Magnus
|
Haraldus
|
Sveno
|
Lekariden:
|
Akerensis
|
Lenhoffden:
|
Nicolaus
|
Jonas
|
Gerdhardus
|
Qvenaberg:
|
Fryriensis"
|
Algutz:
|
Andreas
|
Laurentius
|
Magnus
|
Vislanden:
|
Tierensis
|
Aseden:
|
Siggo
|
|
Nicolaus
|
Stenbrohult:
Magnus
Virestadens:
|
|
Siösåsen:
|
Vestra härad
|
Östra häradh
|
Vesbo
|
Petrus
|
Magnus Korsbergensis
|
Joannes
|
Hulsiöens:
|
Christophorus
|
Forsariden:
|
Gislo
|
Karstorpen:
|
Christophorus
|
Vrikstad:
|
Jonas Myresiöensis
|
Bolms:
|
Lau:
|
Ioannes
|
Jonas
|
Hielmsryd.
|
Alzedensis
|
Undariden:
|
Andreas
|
Östanus
|
Jonas
|
Froaryd.
|
Skiredensis
|
Longa:
|
Petrus
|
Martinus
|
Laurentius
|
Sandsiö:
|
Becksedensis
|
Vielsta:
|
Birgerus
|
Birgerus
|
Sveno
|
Målbeck:
|
Neshultensis
|
Refti:
|
Benedictus
|
Nicolaus
|
|
Bring.
|
Hvetelanden:
|
|
Magnus Nicolai15
Konga häradh
Jacobus
Liuderensis
Sveno
Hofmannatorp
Jonas
Linderydensis
Sunnerbo h.
Jonas Ljungen:
Petrus Markryd:
Petrus Agunna:
Girmundus
Götaryd:
Carolus
Ridzbyens.
Petrus Oensiö:
Georgius
Andersta:
Petrus
Angelsta:
Erlandus
Pjetaryd
Gutmundus
Hvitaryd
Olaus
Hallaryd15
Laurentius
Cultorp
Sveno
Asen:
Andreas
Hestr:
Hageus
Fems.
Jonas
Burs:
Petrus Jonte
ibid.t
Eschillus Nicolai Jonas Caroli15 Petrus Benedicti Lau: Petrib Petrus
Lau: Jonas Jone Matthias Petri'5 Jonas Olai Petrus Andre®15 Haquinus
Petri Arvidus Jon® Ingellus Petri Carolus Nicolai Hemmingius Petri
Benedictus Svenonis'5 Joannes Magni15 Gunnaros Joannis Jonas Gutmundi
Petrus Gutmundi'5 Sveno Nico:^ Jonas Benedicti Petrus Svenonis Andreas
Birgeri Andreas Johannis Michael Nicolai'5 Nicolaus Asveri Petrus Sveno:
Sveno Magni Andreas Jon® Birg: Slät: Paulus Erici Magnus Jacobi
Petrus Erlandi Magnus Canuti Jacobus Petri Haraldus Ion® Theodorus
142
1593
Petri Nico: Magni Jonas Jonte Canutus Jonte Andreas Johannis Nico¬
laus Haquini Acho Svenonis Jonas Nicolaib Petrus Benedich/
a) Benedictus Petrceus ecclesiastici ministerii antistes Corobergens. U. b) Saknas U.
c) collega scholce U- d) Gårdzbyensis U- e) Magnus Fryeledens U.
Exemplaret på papper omfattar 5 blad fol.; beseglingen börjar nederst
på tredje bladets baksida, namnen egenhändigt skrifna under sigillen, till
antalet 126. Följande saknas i pergamentsexemplaret: Michael Erici, And.
Bened., Birgerus Åsingen, Erlandus Svenonis, Petrus Petri, Ericus Benedich,
Petrus Byrgeri, Nicola. Nicolai, Michael Nicolai, Daniel Jonas, Andr. Petri,
Johannes Christophori, Nicolaus Jona.
33 b.
Original på perg. (64 x 50 cm.) i Riksarkivet (fordom i
Uppsala).
Vi Karl — — Actum Upsalise denn 20 martii anno 1593.
Vi effterscrifne riddersmänn och adel sampt presterskap, köpstäds-
männ och menighet udi Vexsiö stift gore vetterligid, att effter vi ful-
kommeligen och välvilligen gille, jake och samptycke thenn cristelige
handel, som besluten vart udi thed frie och allmennelige mothe, i Up¬
sala hols anno 1593 udi februarii och martii måneder, och icke alle
hade rum och tillfelle thed förseglede och underschrefne hufudhbref,
som thar på giordes, försegle eller unnderschrifve, hvarföre håfve vi
på för:de vårt stiftz vegne thenne afschrift, hvilchen ord ifrån ord medh
hufudbrefved öfver ens stemmer, medh egne hennder unnderschrifvid
och medh städernes sampt häreders signeter lathed vetterligen försegle,
att thed i samme krafft för oss och väre effterkommende som sielfve
hofvudbrefved vare oeh everdeligen blifve må.
Namnen äro skrifna vinkelrätt mot nedre kanten. Häradens namn äro
fördelade under de tre på detta slags bekräftelser förekommande hufvud-
rubrikerna; några prester finnas icke upptagna under den tredje.
Sigill i vaxkupor vidhänga med pergamentsremsor, 60 till antalet; dess¬
utom finnas 3 sigillremsor. Af de adliga sigillen motsvaras två ej af några
underskrifter, nämligen: P R (Ribbing), M E (Ulfsparre).
Riddersmänn adel och häredzhojdinger J'0r sigh och menigheten på landz-
bygden.
Per Månsonn Jören Månsonn Christoffer Anderson Arfvedh Månsonn
(Sig.) (Sig. C A) (Sig.)
Claes Joenson Oluff Arvidsson Ulf Päderson Peder Larson
(Sig. Cl) (Sig. O A) (Sig.WP) (Sig. PL)
löns Arfvidsson Hans Bröms Vestre härett Nils Bröms
(Sig. I A) (Sig. H B) (Sig. N B)
Pedher Nielsson Arfvedh Bröms Jöns Göstason
(Sig. P N) (Sig. A B)
1593
143
Borgemestere och rådhmänn Jör sigh och menigheten
|
Knuth Erich sonn
|
Vesbo
|
Nils Finne')
|
Lasse Rampsson (?)
|
(Sig. K E)
|
(Sig.)
|
(Sig. NN)
|
Jöns Mårtensson
|
Peder Ollson
|
Vegsiö stadz
|
Opvidinge häradh
|
(Sig. I M)
|
(Sig. P O)
|
incegel (Sig.)
|
(Sig.)
|
Konga härath
|
Södre Möre
|
Nårra Möre
|
Calmerstadh
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Västervich
|
Norra Vidbo
|
Södre Vidbo
|
Ekesiö
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig)
|
(Sig.)
|
Per Stolpe
|
|
Sönerbo
(Sig.)
|
In civitatibus verbi divini ministri
|
|
Östra härredh
|
Jönneköpingh
|
Tvetta häratt
|
Fulmo Hansson
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. F H)
|
Michel Siffredson
|
Jonns Boson
|
Joen Påvelsson
|
Nils Soneson
|
(Sig. M S)
|
(Sig. I B)
|
knechthöfvitzman
(Sig. IP)
|
(Sig. N S)
|
Joen Amundson
|
Vista häratt
|
Ösbo h.
|
Mo häratt
|
(Sig. I A)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Tiuste härred
|
Nils Päderson
|
Erich Andersonn
|
Läse Marchuson
|
(Sig.)
|
(Sig. N P)
|
(Sig. E A)
|
(Sig. L M)
|
Per Anderson
|
Nils Sonesons
|
Fulmo Hansons
|
Tuna län
|
(Sig. PA)
|
fenrick
(Sig. A N)
|
fändrick
(Sig. SG)
|
(Sig.)
|
Sefvede
|
Asbolandh
|
Andbyrdh
|
Strande häred
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Lasse Person
|
Hulterstade h.J
|
på hele Ölandz
|
Måns Person
|
(Sig.)
|
Åkerbo h. |
(2 sig.)
|
vegne
|
|
Norvedingej
Kinne vals > häreder
Albo
(3 sig-)
7) Åbo stift.
Bekräftelser från Abo stift å Uppsala mötes beslut.
34
A.
Original på papper om 6 blad fol. (22X35 cm-) i Uppsala
univ.-bibliotek. På bladen 4 och 5 äro nedre hörnen bortfrätta.
Vi efterschrifne menige presteskaped af Åbå stift, som håfve
varidt församblade här i Åbå stad nu s. Henrici tid anno etc. 1593,
') Namnet öfverstruket.
144
1953
håfve läsit och granneligen ofversedt then schriftelig bekennelse om
vår religion och den christelige läro, som är författad och stelt, be-
viliadt och samtyckt udi dett allmennelig mothe, som skedde udi Up¬
sala på dette närvarandes år denn 25 februarii, sosom här efter fölier
ord frå ord: Vi Carl etc. — Acturn Upsalice then ig martil anno etc. 93.
Och efter thet vi förnimme ad samme bekennelse och confession
aldeles kommer öfverens med den rätta och apostoliska läro, som för¬
fattad är udi then helge schrift, derföre håfve vi alle samdrächteligen
och villigen samme bekennelse udi alle sine puncter annammadt, veder-
tagit, gillat och samtyckt, sosom vi och här med ändrechteligen gille
och samtyckie och uthlofve adt vi dervid vele troligen, stadigd och
oryggeligen blifve udi alle våra lifsdagar och aldrigh någon tid derifrå
näst Gudz milda tilhielp vike. Och till ytermera stadfestelse adt vi
thetta stadigt och fast hålle vele, håfve vi med våre hender thetta
underschrifvid och med våre signeter förseglat. Datum Abo den 19
junii anno etc. 1593 -
Beseglingen börjar på 3:e bladets baksida och fortgår på ömse sidor
t. o. m. 6:e bladets framsida.
Henricus Canuti
|
Laurentius Petri
|
Tho: Lau:
|
Canutus Sigfridi
|
prepositus Aboensis
|
Lampensis
|
Hauho
|
Hattu:
|
et publicus poenitentiarius (Sig. L P)
|
(Sig. bortfallet)
|
(Sig. C S)
|
(Sig. HC)
|
|
|
|
Olavus Croock
|
Bertollus Iohannis
|
Nicolaus Matthis
|
Thomas Mathiae
|
Vorensis
|
Someroensis
|
Hollolensis
|
Padhaiokesis
|
(Sig. O M)
|
(Sig. B I)
|
(Sig. NM)
|
(Sig. bortfallet)
|
Ph. 'Eob.
|
Andreas Andre*
|
Thomas Olavi
|
Andreas Johannis
|
pastor Halicoensis
|
Kimettensis
|
Loijoensis
|
Siundoensis
|
(Sig. PH F)
|
(Sig. A A)
|
(Sig. TO)
|
(Sig. AH)
|
Andreas Petri
|
Olaus Stephani
|
Henricus Thomae
|
Henricus Iohannis
|
Kyrksletensis
|
Espoensis
|
Ingoensis
|
Tenalensis
|
(Sig.)
|
(Sig. 0 S)
|
(Sig. HT)
|
(Sig. H IO)
|
Urbanus Laurentii
|
Georgius Johan:
|
Henricus Mathei
|
Simon Erici
|
Poijoensis
|
pastor Kiscoensis
|
pastor Cariensis
|
Biornensis
|
(Sig. V L S)
|
(Sig. HT!)
|
(Sig. HM)
|
(Sig. bortfallet)
|
Nico: Erici
|
Georgius Martini
|
Olaus Laurentii
|
Simon Jacobi
|
Säxmäkensis
|
Tammelesis
|
Jämpsens.
|
pastor Borgensis
|
(Sig. N E)
|
(Sig. GM)
|
(Sig. OL)
|
(Sig. SI)
|
Olaus Georgii fo. 4 Canutus Joannis
|
Henricus Olai
|
Michael Stuth
|
Borgensis
|
Savens.
|
Pijkensis
|
Saltvik Alandie
|
(Sig. O I)
|
(Sig.)
|
(Sig. HO)
|
(Sig. M G)
|
Joanes Olai
|
Petrus Laurentii
|
Joannes Andreae
|
Johannes Thom*
|
Föglö
|
in Finström
|
in Cumbling.
|
sacellanus in Kimitto
|
(Sig.)
|
(Sig. bortfallet)
|
(Sig. HA)
|
(Sig. HT)
|
Mathias Olavi
|
Michael Andre*
|
Henricus Laurentii
|
Martinus Henrici
|
Biornoensis
|
Pernensis
|
Lapträskensis
|
Pyttensis
|
(Sig. MO)
|
(Sig. M A)
|
(Sig. HL)
|
(Sig. M H)
|
Ericus Erici
|
Petrus Thomte
|
Siffridus Petri
|
Henricus Marthini
|
Sibboensis
|
Hvittiensis
|
Victensis
|
sacellanus Pyttensis
|
(Sig. E E)
|
(Sig.)
|
(Sig. SP)
|
(Sig.)
|
Marthinus Simonis
|
Lau. Matth.
|
Georgius Olai
|
Staffanus Henrici
|
sacellanus Sibboensis
|
Tammelensis
|
pastor Virmoensium
|
Nousis
|
(Sig. MS)
|
(Sig. LM)
|
(Sig. G O)
|
(Sig. bortfallet)
|
1593
145
Olavus Jacobi
|
Hemmingius Henrici Olaus Eschill.
|
Henricus Andre*
|
pastor Lemuensis
|
pastor in Mascho
|
pastor in Resö
|
pastor in Rymmättelä
|
(Sig. OL)
|
(Sig. H H)
|
(Sig. OE)
|
(Sig. HA)
|
Bertollus Erici
|
Nicolaus Petri
|
Mathias Nicolai
|
Petrus Johannis
|
Lundensis
|
pastor in Pöitti
|
Nybyensis
|
Pargasensis
|
(Sig. B E)
|
(Sig. N P)
|
(Sig.)
|
(Sig. PI)
|
Georgius Sigfridi
|
Jacobus Erici
|
Iacobus Henrici
|
Matthaus Matthi*
|
ibidem
|
pastor Numensis licet Vemoensis
|
Karchusensis
|
(Sig. I S)
|
indignus
(Sig. IE)
|
(Sig. bortfallet)
|
(Sig. MM)
|
Iosephus Matthi*
|
Henricus Nicolai
|
Matthias Petri
|
Nicolau Erici
|
ibidem
|
Hvittensis
|
sub:
|
Niykiir.
|
(Sig. IM)
|
(Sig. bortfallet)
|
(Sig. bortfallet)
|
(Sig. N E)
|
Ieremias Agricola
|
Petrus Andrae
|
Laurentius Johannis
|
Gregorius Erici
|
pastor Töffsal
|
sacel. ibidem.
|
sacellanus Nybvensis
|
I.etalensis
|
(Sig. IEA)
|
(Sig. bortfallet)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
fo.4v. Iohannes loha.
|
Eschillus Hen.
|
Matthias Sigfridi
|
(Hörnet boria)
|
Lomioki
|
Nerpensium pastor
|
Raumo:
|
|
(Sig. bortfallet)
|
propria manu supscribsi
(Sig.)
|
(Sig. MS)
|
Thomas Iacobi
|
Andreas Petri
|
Nicolaus Erici
|
Ericus Lauren:
|
rector ibidem
|
Lempelensis
|
ibidem sacellanus
|
Ulsbyensis
|
(Sig. TI)
|
(Sig. AP)
|
(Sig. NE)
|
(Sig.)
|
Kiuloensis
|
Math. Laur:
|
Ericus Canuti
|
Hen: Olavi
|
Eschillus Clementis
|
in Lomiiocki sacel:
|
sacell. Efifra:
|
sacell. Effraominensis
|
(Sig. E C)
|
(Sig.)
|
(Sig. EK)
|
(Sig. HO)
|
Ericus Mathi*
|
Simon Hen:
|
Math. Olavi
|
Sigfridus Erici
|
sacell: Lundensis
|
past. Ianacalens.
|
sac. ibidem
|
pastor Pircalens.
|
(Sig. E M)
|
(Sig. S H)
|
(Sig.)
|
(Sig. SE)
|
Henr. Olavi
|
Laur. Erici
|
Olavus Jacobi
|
Marthi. Petri
|
sacell. ibidem
|
Orivesien:
|
sacell: ibid.
|
sacell: Mascoens.
|
(Sig. HO)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Stephan. Hen:
|
Ericus Hen.
|
Michael Iohannis
|
Henricus Martini
|
Vemoensis
|
sacellanus Lemoensis
|
sacellanus Pöyttensis
|
pastor Pemarensis
|
(Sig. S H)
|
(Sig. EH)
|
(Sig. M I)
|
(Sig. HM)
|
Simon Martini
|
Olaus Martini
|
Magnus Olai
|
Petrus Iohannis
|
sacellanus ibidem
|
sacellanus Nousis
|
pastor Vesilaaxensis
|
sac. Victensis
|
(Sig. SM)
|
(Sig.)
|
(Sig. MO)
|
(Sig. PI)
|
Iohannes Erasmi
|
Mich. Mich.
|
Ericus Math.
|
Sigfridus Thom.
|
sacellanus Rymmette-
|
(Sig. MM)
|
in Pikis
|
sacel: in Karis
|
lensis
|
|
(Sig. E M)
|
(Sig. ST)
|
(Sig.)
|
|
|
Martinus Simonis
|
Michael Laurentii
|
Marcus Eschilli
|
Georgius Simonis
|
sacella: Jumalensis
|
Raumens.
|
sacellanus Hollolensis
|
ibidem
|
(Bom.)
|
(Sig.)
|
(Sig. borta)
|
(Sig. IS)
|
Iohannes Iacobi
|
Thomas Mathi*
|
Andreas Henrici
|
Michael Erici
|
Hollandus
|
sacellanus Pernensis
|
sacellanus Borgensis s
|
;acellanus in Lapträsk
|
(Sig. H I)
|
(Sig. TM)
|
(Sig. A H) huic actioni subscribsit
|
fo-5Hen. Johan.
|
Iohan. Pauli
|
Matth. Lau.
|
Matth. Eschil.
|
sacellanus Ingoensis
|
sacellanus Biörnburg
|
sacellanus
|
sacellanus in Siundo
|
(Sig.)
|
(Sig. 11>)
|
Kirkslättesis
|
(Sig. ME)
|
|
|
(Sig. ML)
|
Ericus Petri
|
Tho. Lau.
|
Ericus Tho.
|
Jacobus Hen.
|
sacellanus in Tenaal
|
sacellanus in Lojo
|
sacellanus in Lojo
|
JPB
|
(Sig. E P)
|
(Sig. TL)
|
(Sig. ET)
|
(Sig. I H)
|
Henricus Olai
|
Phil. Lau.
|
Henricus Iacobi
|
Ambrosius Marci
|
pastor in Köro
|
sacell: in Köra
|
sacellanus ibidem
|
sacellanus ibidem
|
(Sig. HO)
|
(Sig. PL)
|
(Sig. H I)
|
(Sig. A M)
|
146
lacobus Marth.
pastor Vörensis
(Sig. IM)
Ericus Iohan,
past. Persörensis
(Sig. E I)
Chanutus Hen.
concionator Peders-
örensis
(Sig.)
Tho. Lau.
sacel. in Ilmola
(Sig. borta)
Henricus Marthi:
sacellanus Musorensium
(Sig. HM)
Olaus Simo.
in Padasjoki pastor
(Sig. O S)
Henricus Lau:tii
pastor Limingensis
(Sig. H L)
Jacobus Olai
pastor Joensium
(Sig. I O)
Hen. Matth.
sacel. in Lampis
(Sig. HMP)
Marthinus Mathaei
pastor ex Mustsar
(Sig. MM)
Karolus Erici
in Karleby pastor
(Sig. KE)
Eskillus Mathise
sacellanus
Haliccoensis
(Sig.)
lacobus Sigfridi
sacellanus Peders-
örensis
(Sig.)
Greg. Matth. fo-jv D. Iohannes
sacel. in Mustsaar pastor eccl:* Achais
Sigfridus Michaelis
pastor Helsingensis
(Sig. S M)
Tho. Andreae
sacel: in Hauho
(Sig. T A)
Georgius Henrici
Cangasalensis
(Sig. IH)
Sigfridi
(hörnet borta)
Georgius Mich.
choralis Aboen.
(Sig.)
Matth. Lau.
pastor Ilmolensis
(Sig.)
lacobus Eschilli
pastor in Lahial
(Sig. IE)
Math. Iacobi
sacellanus Vörensis
(Sig.)
Paulus Dionisii
sacella: in Karleby
(Sig. PD)
Simon Ioh.
past. in Kyrö
(Sig. S I)
Mart. Hen.
past. Lapoensis
(Sig. MH)
Ericus Iacobi
pastor in Lochta
(Sig.)
Mauritius Sim.
sacell. in Lochta
(Sig.)
(Sig. borta)
Josephus Iohan,
pastor in Pelkene
(Sig. 11)
loha. Marci
pastor in Salois
(Sig. IM)
Thomas Laurentii
pastor in Carlö
(Sig.)
Jaco. Sim.
sacel. in Vånö
(Sig. bortfallet)
Henricus Hen.
pastor Forsensis
(Sig. HH)
Matth. Phil.
sacel. in Hattula
(Sig. M P)
Iohannes Henrici
sacellanus Cangasalensis
(Sig. H H)
Andreas Tho.
ministereccl:* in Korpo
(Sig. AT)
Christofferus Sig:di
sacellanus Aboens.
(Sig.)
(Sig. SS)
Casparus Olai
pastor Calli olensis
(Sig. CO)
Liungo Thomte
pastor Calaiokiens.
(Sig.)
Johannes Henrici
sacellanus Limingen-
sium
(Sig. H H)
Tho. Simoni.
sacellanus in aula
Liuxala
(Sig.)
Barthollus Michaelis
rector schöl* Forsensis
(Sig. BMP)
Henricus Henrici
minister in aulaMälkilä
(Sig. HH)
Simon Tho.
Aboen.
(Sig. ST)
Georgius Eschilli
sacellanus in Korpo
(Sig. I E)
Martinus Martini
oeconomus Aboensis
eccl:*
(Sig. MM)
raden tom
Laurentius Olai
sacellanus ibidem
(Sig. L O)
Johannes Clementis
Pastor Pyhäiokiensium
(Sig. I C)
Jacobus Martii
sacellanus Saloensium
(Sig. IM)
Magnus Thomae
Rendemekiensis
(Sig. MT)
Canutus Pauli
sacel. in Hauho
(Sig. CP)
Iohannis Marthini
in Sahalax
(Sig. IM)
Georg. Marci
Aboensis
(Sig. bortfallet)
Melchior Eschilli/'’-
chora: Aboensis
(Sig. M E)
Georgius Hendrici
pastor in Lemland
Alandi*
(Sig.)
Ex Dioecesi Viburgensi
Johannes Olai Christianus Bartholdi
pastor Viburgensis rector schöl*
(Sig. I O W) Viburgensis
(Sig. C B)
Martinus Svenonis Johannes Johannis
iacellanus Viburgensis Berköensis pastor
(Sig. MS) (Sig.)
Canutus Nicolai
minister nosocomii
(Sig. K N)
Sigfridus Thomae
pastor Nykyrkensis
(Sig. S T)
Tomas Iohannis
sacellanus Viburgensis
(Sig. TI)
lacobus Pauli
pastor Lapvesensis
(Sig. IP)
1593
147
Martinus Henrici
pastor Egrepensis
(Sig. MH)
Petrus Laurentii
pastor Taipalensis
(Sig. P I)
Iohannes Michaelis
pastor Saulaxensis
(Sig. HM)
Georgius Marthini
pastor in Säckijärf
(Sig. GM)
Johan. Erici
minister verbi in arce
Viburgensi
(Sig. bortfallet)
Olavus Johannis Bartholdus Andreae
vice pastor Rokolaxensis Diaconus eccl:i*
Jäschis
(Sig. B A)
Mathias Georgii
Jacob. Laurentii
pastor in Veckelax
(Sig. IL)
Johan. And:
sacellanus in Pyttis
(Sig. I A)
sacellanum agens in Säckierf
(Sig. MG)
Thomas Andreae
minister sub signo
militari Viburgi*
(Sig. T AV)
Martinus Martini
past: Vederlaxensis
(Sig. MM)
Henricus Erici
sacellanus Borgensis
(Sig. H E)
B.
35
Orig. på pergament (54X36 cm.) i Riksarkivet.
Vi Carl Actum Upsaliae then 20 martii anno 1593.
Vi efterskrefne riddersmän och adel uthi Finland gore vitterligit
at efter vi fulkommeligen och välvilligen gille jake och samtycke then
christelige handel, som besluten vardt uthi thet frie och almänne möte
i Upsala holtz anno 93 i februarii och martii månedher, och icke alle
hade rum och tillfälle thett försiglade och underskrifne hufvudbrefvet,
som ther på gjordes, försigle och underskrifve: hvarföre vi på våre egne
vägne thenne afskrift, hvilken ord från ord rnedh hufvudbrefvet öfver
ens stämmer, medh egne hender underskrifvidt och medh våre vanlige
signeter lathit oss vetterligen försighle att thett i samma kraft för oss
och våre efterkommande som sielfve hufvudbrefvet vara och ävärde-
ligen blifva må.
Underskrifterna, de flesta under bekräftelsen, ett par på uppvecket. 15
sigill i bleckkupor vidhänga, 19 obegagnade snitt; i:a, 2:a, 4:e kuporna
obegagnade.
Carl Hindrikson
til Kankas
(Sig. C H)
B E (monogram)
(Sig. BE)
Erich Johanson
till Perno
(Sig. E I)
Jacob Clausson Nils Olsonn
12 Xbris A:o 93 till Mäldola
(Sig. IC) (Sig. NO)
Axel Korek Lars Flemingh Jörrenn Henrichson
till Anela til Vilnäs till Vorentach
(Sig. AK) (Sig. LF) (Sig. I H) .
Arfved Tönesonn Johann Morthenson Hindrick Jacobson
til Tiusterbi
(Sig. ARFVED TÖNESON)
Måns Nilssån
till Gambelbaka
(Sig. MN)
till Rettnem
(Sig. IM)
Johan Hinderson
till Porfvola
(Sig. IHS)
till Murla
(Sig. H I)
Riksdagsakter III.
148
1593
Det återstår att tillägga några ord om det äldsta trycket af mötets
beslut. Hertig Karl påminte därom mäster Nils, den »utvalde ärkebiskopen»,
i en skrifvelse dat. Nyköping den 8 juli (hertig Karls registr. 1593 P. I
fol. 157 v.):
Vår etc. Ider kommer väl ihug, m. Niels, hvad som vi senest
her i Nyköping talede med ider om thet i förledne vinter uthi Up¬
sala i religions sakerne förhandlet vart, at oss syntes rådeligit, thet
samme handlinger motte med förste komme på tryck både opå svenske
och latin, och efter vårt betenkende ännu således är, at thet vill
mykit vare af nödene, derföre är och nu som då vår nådige begären
och förmaning, at I med m. Abrahams och fleres gode rådh och til-
hielp förarbete ther opå, at ju thet svenske brefvet motte med aller-
förste tryckt blifve och thet latinische seden med snareste stelt i verket,
ju ändeligen förr än k. M. i Pålen kommer hit in, på thet at the Påler
och andre som moth thenne religion någet hade at tale motte och då
sehe hvadh som her på thenne side derom giordt och beslutet vore.
Herom I så med flit bestelle vele, görendes oss ther medh thet som
then christelige försambling lender till upbyggelse och förmering. Gudh
etc. Af Nyköping then 8 julii.
Tryckningen uppdrogs åt Johan Thomae Bureus enligt dennes egen
anteckning,1) och företalet är dateradt den 30 juni 1593, liksom titelbladet
har samma årtal. Konung Sigismunds ankomst afbröt emellertid densamma,
så att den ej kunde fullbordas förr än 1594 i juli, hvilket tryckår sista sidan
har. Särskildt märklig i denna publikation, som under titeln Con/essio fidei
utom mötesbeslutet innehåller de tre symbola, Augsburgska bekännelsen på
svenska, en epilog, Uppsala concilii beslut 1572 samt några bibelspråk för
att fylla en sida, är anordningen af underskrifterna. Här upptagas först
hertigarne Karl och Gustaf, riksens råd, biskoparne, ridderskapet och adeln,
k. och furstl. hofven, d. v. s. kansliets, kammarens och andra tjänstemän,
lagläsare och fogdar, krigsbefälet, presterskapet (både kyrkoherdar och ka-
pellaner), städerna (dessa liksom adel och presterskap ordnade stiftsvis),
samt landskap och härad. Antalet personer (några borgare angifvas icke)
uppgår till ej mindre än 1934. Det är, såsom redan nämnts, denna anord¬
ning, som underhållit föreställningen om Uppsala mötes karakter af allmän
riksdag. Det är emellertid ej nog med, att redaktören ordnat namnen på
angifvet sätt;2) antalet i trycket är ej obetydligt högre än de kända under¬
skrifterna på bekräftelseurkunderna, på samma gång som de senare ej finnas
fullständigt intagna i det förra. I afseende på förstnämnda förhållande må
erinras, att bekräftelser alldeles saknas från vissa landsorter, såsom Helsing¬
land, Medelpad och Vermland. Där de i det föregående omtalade perga¬
mentsformulären begagnats, har plats ej funnits för ett fullständigare under¬
tecknande; det kan förklara den stora skillnaden mellan antalet vestgöta-
prester trycket upptager — 213, och antalet af dem, som påtecknat
Jfr Samlaren IV sid. 13, 14.
2) Det har t. ex. medfört att adelsmän, som undertecknat bekräftelsen från hertig¬
döme!, återfinnas under Skara stift, Vesterås stift o. s. v.
1593
149
bekräftelseurkunden — no. Där återigen dokumentet tilltagits i nog stora
dimensioner, såsom fallet är med det första af Upplandsdokumenten, eller där
presterskapet utfärdat särskilda bekräftelser, är hvad detta sistnämnda stånd
angar skiljaktigheterna mera obetydliga, men fullständig är öfverensstäm-
m el sen aldrig. Man måste antaga, att mer eller mindre fullständiga listor,
ställts till redaktionens förfogande. Svårare blir att förklara, hvarföre som¬
liga namn uteslutits. En och annan har kanhända aflidit, men det kan
knappast gälla om alla. I ill en del har det måhända berott på förbiseende.
Någon annan förklaringsgrund kan jag ej f. n. anföra.
❖
1 il lägg. lill hvad sid. 28 är sagdt om »akterna» från Uppsala möte
kan läggas att hertig Karl den 2 juni i en skrifvelse till ståthållarne i Stock¬
holm (registr. 1593 P. I f0l. 138) begär, att de skulle förmana m. Erik
Jacobsson, efter denne »häfver the achter under händene, som senest i Upsala
uthi prestemöthet förhandlede blefve», att lämna dem ifrån sig till den, som
då på den tid hans medhielpare var», (på det att denne med första skulle
göra dem klara och öfverlemna dem åt hertigen). Det framgår af skrifvelsen
att det var meningen att m. Erik skulle följa Ture Bielke till Polen. I sitt
svar den 7 juni (registr. 1593 P. lil fol. 73) upplysa ståthållarne, att m.
Erik Jacobsson lemnat ifrån sig de nämnda akterna till sina »medbroder» och
befunne sig pa väg till hertigen. I Riksarkivet fanns ock före 1697 en
»knippa» med akter från Uppsala möte.
Den kopiebok, i hvilken berättelsen A finnes införd (jfr sid. 29) är
utan tvifvel densamma, som Baazius i sitt Invent. eccl. Sveo-goth. sid. 547
åsyftar. Den skulle sålunda hafva tillhört kyrkoherden i Vexiö Steno Magni
och kunna kallas Steno Magnis kopiebok.
Öfriga förhandlingar i landsorten.
Såsom ofvan nämnts (sid. 118), affärdades redan under mötet i Uppsala
sändebud till landsorten. Ändamålet framgår af följande instruktion.
Instruktion för herr Gustaf Gabrielsson och Erland Björnsson på 36
hvad de skulle förhandla med undersåtarne i Uppland. Uppsala
1593 i mars.
Original bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Undervisning för the edle och velborne her Göstaf Ga¬
brielson» till Fiholm sampt Ärland Biörsonn till Fituna
Sveriges rikes trogne männ, hvad the med undersåterne öfver
alt Uplannd, adel och oädel, andelige och världzlige, för-
handle skole.
Till thed förste att the lathe förrne undersåter adel och oädel
andelige och världzlige i städerne och på landzbygden förstå om rege-
1 ingen här i Sverige, att hög:te f. N. hertig Carl sampt med riksens
låd håfve taget sig denn opa att förordne och bestelle om alle nödige
1593
riksens saker och ärender, så att alt skall lände k. M:t i Pålend till
gagn, gode och behagh; sammeledes att holle hans k. M:t thette konung-
lige rike till trogen honnd och undersåterne ved Gudz rene och klare
ordh, Sveriges beskrifne lag och gifne previlegier, såsom the derom
för hög:te k. M:t i Pålend och alle riksens ständer vele til svars vare,
med förmaning, att undersåterne lathe sig finnes hörsamme och vell-
villige uthi thed, som på hög:te k. M:tz i Pålendz, och cronnens vegne
på budit och befallet blifver.
Dernäst förkunnes och opläses thed öpne bref hög:te k. M:t i
Pålend häfver lated skrifve menige riksens ständer till, effter som thet
lyder, och medh alfver stelles them thet till besinne och öfverväge,
som förmäles, att h. k. M:t vill hålle hvar och en vid Sveriges lag
och ingen der ifrå trennge, antingen yppere eller ringere, och att the
skole niuthe gamble och förre gifne previlegier och friheter, thesligest
hålle them vidh thenn rätte och rene religionn. Och effter denne puncht
i förnempde bref icke är så fulkommeligen uthtrycht, som denn borde
vare, derföre skall hann på thette sätt förklares, att ingen vill håfve
tvifvelsmåll derom, thed h. k. M:t ju hvar och en vidh denn rette
christelige läre, efter som nu af menige presterskapet besluthet är,
holle och menige riksens ständer uti sin k. croning med bref och segell
derom försäkre vill, för änn h. k. M:t cronon annammendes varder.
Till thed tridie. Att the styrkie och råde alle både adel och oädel,
hvar uthi sitt stånnd, till trohet, hörsamhet och lydne emot h. k. M:t i
Pålend, att the vele ihugkomme thenn ed, som the högloflig i hug-
kommelse k. M:t och hanns lifsarfvinger, så och särdeles hög:te k. M:t
i Pålend giort och svoret håfve, icke latendes sig ther ifrå vike eller
trengie, der någen af enskildt råd någet vill företage, och nu uthi
hög:te k. M:tz frånnvare bevise h. f. N. hertig Carl, så och riksens råd,
denn tilbörlige hörsamhet och lydne till h. k. M:tz och riksens gagn
och bedzste, effter som förd är och k. M:tz öpne bref i bokstafven
utviser.
Till thet fierde. Meden att hög:te k. M:t i Pålend kann vare fram
i sommeren hit inn i riket förmodendes, såsom hög:te k. M:tz bref för¬
mäler, derföre skole velbe:te gode herrer tillseije adelen, att the med
folk och hester rede sigh till, som thet bör, att komme op till begraf-
ningen och konung:e cröningen i tilkommende sommer, när tilsagt blif¬
ver, effter der emillen icke kann blifve någen lång tidh.
Till thet fempte. Att the late förstå huru med tillgiifter, klage-
måll, rättegånger och anndre ärender skall handlet blifve, och att ful-
machten och thet öpne bref härom, thesligest the manndater och bref
om förändringen på myntedt och eliest hvadh them befälet och med-
gifvit är måtte för thenn menige mann förkunnes och opläses.
CAROLUS
(Sig.)
Nils Gyllennsti[ern]e Gustaf Banner Göstaff Biörnsonn
1593
Instruktionen är odaterad, men kreditivet, som är i original bevaradt,
har datum d. 13 mars och är undertecknadt af samma personer. Liknande
kreditiv och instruktioner finnas i afskrift för herr Ture Bielke till Forssa,
samt lagmannen i Östergötland herr Axel Bielke till Häredsäter och Jöns
Ulfsson [Snakenborg] till Fyllingerum. ')
Konung Sigismunds bref af d. 9 januari har följande lydelse (original
i Riksarkivet):
Vi Sigismundus med Gudz näde Sverigis Göthes och Vendes etc.
arfkonung, storfurste til Finland, Carelen, Våtzskipetin och Ingerman¬
land i Ryssland och öfver the Ester i Lifland etc. hertig, så och konung
til Pålen, storfurste til Littoven, Ryssen, Pryssen, Masuren, Samogitien,
Kiovien, Volinien och Lifland etc. tilbiude alle våre och vårt käre
fädernes arfrikis Sverigis trogne undersåter och inbyggiare, andelige
och värdzlige, ädle och oädle, vår nådige helsen, besynnerligt! ynnest
och nåde medh Gud alzmechtig tilförende. Aldenstund, trogne män
och undersåter, vi udi thesse dager, Gud bätre, håfve förnummedt
sörgelige och bedröfvede tidender om k. Maij:t vår elskelige käre her
faders dödelige afgång, hvilket oss, som tilbörligit är, myckit trycker
och fast går til hiertedt, mest för vårt käre fädernes arfrike skuld, som
högbe:te h. k. Maij:t i desse farlige tider fast olägligit och skadeligit
är till at umbäre—-Gud alzmechtig, som h. k. Maij:t genom en christe-
lig afgång af denne jemmerdal häfver syntz ifrån oss kalle, gifve och
förläne h. Maij:t en lycksalig opståndelse med alle christrogne i det
evige riket; dernest efter vi väl kunne besinne, at månge kunne finnes
ibland eder, hvilke udi thette sörgelige och oförmodelige frånfal skulle
för thenne vår länglige frånvaren skull ifrån vårt fädernes rike kunne
til eventyrs vare i then mening, like som vi oss föge om Sverigis rikis
och thes inbyggieres gagn och bäste skulle beflite och omvårde late,
icke heller vele och förmå, när lägenheten så kräfver och rådeligit vara
kan, begifve oss hem igen;
Therföre håfve vi velet gifve eder tilkenne, hvad orsaken til thenne
vår långlige frånvaren varit häfver och hvad I eder til oss, både nu
och framdelis, skole förse, på thet att I ihugkommendes then trohet,
hvilken I efter eder edz plicht oss såsom närmeste arfkonung til Sverigis
crone och thes tilliggiende furstendöme svorit håfve och skyllige äre,
så här efter som här til skole håfve orsak then samma udi verket til
at bevisa. Och vele vi eder nådeligen icke förhålle, at vi för ingen
annen orsak skull annammede valet til dette vårt konungerike Pålen,
än at vi thermed kunde förhindre, at icke Ryssen heller och någen
annan k. Maij:tz vår elskelige käre her faders högloflig i hugkommelse
och Sverigis rikis fiende ther til komma skulle, therigenom seden värt
*) Afskriftcrna ha dateringen Upsala den 14 maij, hvilket måste vara felskrifning.
Anteckningarna äro gjorda af Ture Jakobsson [Rosengren], som i maj fick i uppdrag att
aflösa Ture Bielke på ifrågavarande landsortsbeskickning.
152
1593
käre fädernes arfrike Sverige och thes tilliggiende landskap kunne med
mere krig blifve besveret, än thef här til, Gud bätredt, varit häfver.
Hvilket oss, Gud thes lof, så myckit lyckas häfver, att Ryssens före-
hafvende och listige anslag icke allenest någre reser äre vordne för-
hindrede och til inthet giorde, utan vi håfve och efter lägenheten på
åtskillelige tider kommet krigsfolket til undsättning med penninger,
therigenom fienden är skedt skade och afbreck.
Thernest ändog vårt käre fädernes arfrikes nöttorft väl kunde håfve
kraft var närvarelse, dog aldenstund vi väl vete hvad stor omkostnet
til att oppehålle ett sådant krig behöfves och ther hos lätteligen kunne
tänkie hvad oförmögenhet hos meste delen utaf eder för dette lång¬
varige krig skul vara moste; therföre håfve vi heller velet förskona
eder med then omkostnet, som til vårt oppehälle i Sverige nöttorfte-
ligen hade most anvendes, än ytterligere besväre eder med mere på-
lager. Och aldenstund högbe:te k. Maij:t vår elskelige käre her fader
för sin dödelige afgång häfver tillatedt, at vi oss udi fredzförmedling
emellen h. k. Maij:t och storfursten i Muskoven måge inlate, ther om
vi vårt bud til samma storfurste altrede afferdiget håfve, vele och än
ytterligere vinleggie oss therom, at thette långvarige krig en gång
måtte komme til en god fred heller och långvarigt stillestånd; therföre
vele vi eder härmed, både ädle och oädle, andelige och värdzlige, alle
samptligen och synnerligen, håfve nådeligen och alvarligen förmant, att
I icke vele håfve någen annan mening om vår frånvarelse, än trogne
och villige undersåter om sin rätte öfverhet bör håfve, helst efter then
för ingen annen orsak än för edert eget gagn och bäste skul skedt är.
Och efter Sverigis rikis lägenhet och alles eder välfärd nu fordre vår
närvare, så måge I eder fulkomligen ther til förlate, at vi i tilkom-
mende sommer vele förfoge oss til Sverige igen. I skole och intet
tvifle, at vi altid vele vare redebogne til at hålle eder alle och hvar
och en för seg vedh Sverigis beskrefne lag och kunglige gifne previlegier
och friheter. I vele och icke heller håfve then mening om oss, at vi
skole vare til sinnes til at tvinga någen udi religions saken, utan vele
hålle och försvare hvar och en ved then tro, som någre år häfver
varit udi vårt fädernes arfrike Sverige, och ingen för tron skul hvarken
hate heller elske.
Efter och vår elskelige käre faderbroder högborne furste her Carl
Sverigis rikis arffurste hertig till Sudermanland, Näriche och Vermeland
med sampt vårt och Sverigis rikis råd häfver med vårt samtycke tagit
seg oppa til at udi var franvara och til thes Gudh alzmechtig värdiges
foge oss hem igen, förestå oftebe:te vårt käre fädernes arfrike, ther¬
före biude och befale vi eder härmed samptligen och hvar för sig
nådeligen, at hvad hans Kärd sampt med dem eder på väre vegne och
oss och riket til gode befalendes varder, att I thet välvilleligen och
hörsamligen efterkomme, ther til I alle måge eder fulkomligen efter
rätte, och äre vi eder alle samptligen med all konglig ynnest och nåde
1593
153
benägne. Gud eder befalendes. Datum YVarsow then g januarii anno
1593 udi vår regementz tidh här på thet siette.
Sigismundus. R.
(Sig.)
När sedermera konung Sigismunds bref om Ture Bielkes afsändande
till Polen anländt (med Henrik Nykirkie) den 23 april, sammankallades, så¬
som likaledes redan är nämndt, ett rådsmöte till Nyköping. Kallelsebref,
dateradt den 23 april, är infördt i hertig Karls registratur 1593 P. Iföl. 91 v.
Sådana ställdes enligt anteckning till Hogenskild och Claes Bielke, Gustaf och
Sten Baner, Benkt Ribbing, Jöran Posse och Gustaf Gabrielsson. I själfva
registraturets formulär, som är stäldt till Erik Sparre, liksom i ett bref af
samma dag till Nils Gyllenstierna, upptagas emellertid icke de tre sistnämnda,
men väl Ture Bielke, och att Hog. Bielke ej varit närvarande framgår af
ett bref till honom från hertigen, dat. 24 maj.1) Rådsherrarne skulle infinna
sig »allrasenast» om fjorton dagar.2) Den 24 april underrättades konung
Sigismund om hertigens åtgörande; det framgår af skrifvelsen, att meningen
varit att längre fram i Stockholm sammankalla ett allmänt rådsmöte för att
rådslå om samma ärende. Tanken härpå öfvergafs emellertid och det beslöts
att Ture Bielke skulle affärdas direkte från Nyköping, hvarföre hertigen i
bref den 14 maj infordrade yttranden dels af Nils Gyllenstierna dels af Erik
Gustafsson [Stenbock]. Dylika infordrades ytterligare den 24 maj från ståt-
hållarne i Stockholm och från Hog. Bielke; det hade uppstått olika menin¬
gar, huruvida legationen till Polen skulle ske på ständernas vägnar eller icke;
mot det senare anfördes, »att dem är ännu icke därom till känna gifvet.»
Frågan tyckes emellertid snart blifvit afgjord, ty redan den 26 maj är in¬
struktionen för Ture Bielke daterad och samma dag utfärdades fullmakter
för underhandlarne i landsorten. Huru härmed förenades underhandlingar
om bekräftelse på Uppsala mötes beslut, är förut anfördt.
Fullmakt för Ture Jakobsson [Rosengren] och Sven Månsson [Some] 37
att biträda herr Axel Bielke med underhandlingen i Östergöt¬
land. Nyköping 1593 den 16 maj.
Hertig Karls registratur 1593 P. II fol. 79 under dateringen
»den 16 maj».
Vår gunst och nådige villie tilförende etc. Effter thet, Ture Ja-
copsson och Sven Månsson, vi sampt richsens rådh håfve så besluted,
att oss elscheligh den edle välborne her Ture Bielke till Nynäs motte
med en legation begifve sigh till k. M:t i Polen vår elschelige käre
her broder; derföre medan thet vill falle oss elscheligh den edle väl¬
borne her Axel Bielke till Harsätter för svårt allene att handle och
') Jfr Boethius, Om den svenska högadeln under kon. Sigismund, Hist. Bibi. IV,
sid. 46 och följande. ,
2) Sekreteraren Nils Jönsson kallades af samma anledning till Nyköping (sknfv. af
24 april, anf. reg. fol. 93 v.).
154
1593
tale med almogen der i Östergötland om the ärender, som h. k. M:t i
Polen häfver begäred, sä är vår nådige villie, att I gore eder rede och
äre välbe:te her Axel Bielke fölgachtige och behielpelige udi the saker,
som välbe:te her Ture och honom vore pålagde, så lagendes att denne
vår villie må ske fyllest, der med görendes thet h. k. M:t och oss är
behageligit.
38 Instruktion för herr Ture Bielke på hvad han skulle andraga för
konung Sigismund på hertigens, riksens råds och ständers
vägnar. Nyköping 1593 den 26 maj.
Hertig Karls registratur 1593 P. I fol. 123 v.
Instruction och undervisning på the värf och ärender, som
hos then stormechtigste högborne furste och herre her Sigis-
mundus Sverigis Göthis och Vendis arfkonung, storfurste til
Finland, Carelen, Våtzskipetin och Ingermanneland uthi Rydz-
land och öfver the Ester i Lifland hertig, så och konungh
til Pålen, storfurste til Littoven, Ryssen, Pryssen, Masuren,
Samogitien, Kiovien, Volinien och Lifland, på then högborne
furstes her Carls Sverigis arffurste hertig til Sudermanne-
land, Näriche och Vermelandz etc. och Sverigis rikis trogne
män och rådh sampt menige stendernes vegne uthaf dess
fulmyndige sendebud den edle och välborne her Ture Bielke
til Nynäs Sverigis rikis tro mann och rådh skal blifve för¬
handlat. Actum Nyköping den 26 maji anno 1593.
Till thet förste skal velbe:te sendebudh tilbörligen med beste sätt
och ordelag, efter som tiänligit vare vil, tilbiude h. k. M. deres kärlige
ödmiuke och underdånige helsen, tilbörlig tiänist, trohet och tryghet
med al trogen och velment lyckönskningh till h. k. M:tz regemente,
at thet motte lende Gud til äre, h. k. M:t sielf til hugnet och beröm
och h. k. M:tz land och folk, serdeles thette h. k. M:tz loflige fädernes¬
land och arfrike och alle thess trogne inbyggere til gagn, godhe och
longvaricht bistånd.
Dhernest förmelle at, efter den stormechtigste etc. her Jahan den
tridie Sverigis etc. högloflig och salig ihugkommelse är för it halft år
seden i Gud afsompnedt, hvars siel Gud verdiges behålle til en gladh
och ärefull upståndelse på then yterste dagen, och nogsampt vitter-
ligit såsom och naturligit är, huru hårdt alle menneskier sådanne sorge-
lige lägenhet förefalle, kunne the och väl tänkie at h. k. M:t inthet
mindre häfver latidt sigh thet sorgelige frånfelle gå til hiertet; derföre
the och synnerligen i så måtho håfve haft it christeligit bekymber och
1593
155
medlidende och gerne sedt och önsket, at h. k. M:tz liftid hade mått
reckie någet lenger, men efter thet nu annerlunde häfver varit Gud
behageligit, hvilkens villie och försyn så väl konungers oell potentaters
som alle andre menniskiers vandel och lifstidh är undergifven, moste
man sådant och alt annat hans guddomlige och godhe behagh hem-
stelle; tvifle fördenskuld inthet at h. k. M:t ju varder samme kors och
vedermöde toleligen och christeligen bärendes, thet the och hvar i sin
stad gerne sehe och önske ske motte.
Yterligere efter thet är allom kunnigt och vitterligit, at h. k. M:t
efter riksens stadger och den konunglige arfförening nu är nermeste
arfherre til Sverigis crone, derföre häfver h. f. N:d sampt riksens råd
nu i h. k. M:tz fråvare icke heller stelt sådant i någen glömske uthan
beflitet sig om at hålle riket i rolighet och samdrecht h. k. M:t til
gode och trogen hand, vele och her efter, dessförinnen h. k. M:t sielf
kan komme tilstädes, gerne gore thet samme, thet meste mögeligit
vare kan, så man hoppes, thet h. k. M:t der till skal håfve it gott och
nådigt behagh. Men efter vår framledne [konung], högloflig och salig
i åminnelse, är nu med död[en] afgången och riket, som förbeit är,
h. k. M:t arfligen hemfallet, kräfver nödtorften, såsom och elliest rik¬
sens höghet och myndighet, thesligest h. k. M:tz salige her faders
jordefärd och annet sådant, at h. k. M:t sit fädernes rike igen besökier,
hvarföre är [h.] f. N. sampt riksens rådz och stendernes endrechtige
begären, at h. k. M:t nu, thet förste mögeligit vare kan, vil begifve sig
hem til Sverige igen, der h. k. M:t skall vare och blifve velkommen
och fegnet och nest Gudz hielp finne riket fridligit och roligit och dess
inbyggere och undersater synnerligen och samptligen sig med tilbörlig
tiänist, lydne och tryghet välvillige. H. k. M:t vil fördenskuld, thet
förste ske kan, stelle samme hemrese i värket. Der brede vid för-
hoppes man, såsom och troligen och ödmjukeligen förmaner och beder,
at h. k. M:t så vill förhandle och begå alle saker der borto, at icke
med h. k. M:tz hemrese någen ytermere ovenskap heller farlighet för
Sverigis rike eij heller för h. k. M. eigin kong:e person någen olempe
eller förtal föllie måtte, uthan at h. k. M. den kan med sit beröm
begynne. och fulände och riket icke allenest der af ingen åsacknedh
uthan af the Påler god och stadig gransemie håfve til ath förmode,
hvilkit h. k. M. dem igen på thette riksens vegne aldeles kan håfve
til at förtröste. Item efter h. k. M. uthan tvifvel af the förre bref så
och af Oluf Sverkerson häfver förnummit, at en ny handelsdag emillen
dette riket och Muschoviten är beramet til then 1 octobris nestkom-
mendes, derföre begäres, ,at h. k. M. her uthi sin nådige villie och be-
tenkende, hvad heller huruledes sakerne med them skole företages och
besluthes och på hvad vilkor och huru [o: hvem] h. k. M. synis til samme
rese vele bracke och vare tiänlige. Der brede vid vil h. k. M. och för
sin person vare påmint så och, om lägenheten medgifver, förhandle med
the Påler, at the vele beplichte oss at komme til en god och berömlig
156
1593
frid med Muschoviten heller och til så monge års stillestånd, som the
medh honum håfve. Och efter ännu intet fulkomligit förbund är be¬
sluthet emillen Sverige och Pålen, at the fördenskuld på sin sidhe vele
betenke lidelige och drägelige medel ther till, efter som the i Refle
håfve latet sig förnimme vare ther til benegne, så kan thet då fram-
delis med begge riksens fulmechtige blifve aldelis beslutedt, och ändoch
intet tvifvel är, at h. k. M:t uthaf sit eigit höghe förstånd så och sin
konunglige nådige benegenhet emot sit fädernesland och arfrike sådant
sielfkrafd nogsampt varder ihugkommendes, efter som h. k. M:t i sin
schrifvilse nu nyligen till h. f. N:de och riksens rådh klarligen häfver
betyget, likvel häfver man för den edh och trohet, som man h. k. M.
och riket med förbunden är, icke kunne latedt h. k. M. her om ath
opåminne, hvilkit h. k. M. nådeligen täckes i then beste måtho optage.
Till thet sidste, endoch man inthet tvifler at h. k. M. sig i alle
måtho och emot alle som en dygdelig christen Sverigis konungh efter
riksens lagh och gamble frihet varder förhållendes, icke dess mindre
efter thet i alle konungeriker, så väl arfrike som andre, pläger vare
både lofligit och sedvanligit at påminne theres tilstundende öfverhet
om riksens lag och privilegier, är h. f. N. sampt riksens rådh och
stender kerligen, ödmiukeligen och underdånligen begärendes, at h. k.
M. dem nådigst försäkrer at vele fulkomligen uthan någen förminskelse,
uthflucht eller hielperedhe och argelist hålle alle stender i riket höge
och låghe, andelige och verldzlige och hvar och en för sigh först och
frempst vidh deres religions frihet, efter som den i konung Gustafs
sidste och konung Jahans förste regements tidh och nu nyligest i
Upsala in generali synodo häfver varit samptyckt, bevilget och beslutet;
dernest och högborne furste etc. hertig Karl vid sin furstlige rettighet
och donation efter konung Gustafs testemente och riksens arfföreninger,
desligest och lathe then gamble och unge enkiedrotning och omyn¬
dige fursten hertig Jahan sigh til thet beste vare befaledt, så och stad-
feste f. N. hertig Karls furstinne och lille dotter på then del, som
dem tilförende föreschrifvit är, och elliest i alle måtho vette deres
beste; och hvad thet andelige stånd tillkommer, hålle kyrkiones förmän
och tiänere vid theris tilbörlige myndighet och skälige frihet; dernest
alle verldzlige, ädle och oädle, fattige och rike, vid Sverigis beschrefne
oförvanskede lagh och theres gamble urminnes rettighet, donationer
och gifne privilegier af konunger och regenter, efter som the med
godh skäl kunne bevise, och om der på någet fel eller brister finnes,
sådant nådigst bothe och afskaffe;
In summa alt thet låfve och hålle, sorn konungs edh uthi vår
lagbock liusligen innehåller och förmeller och under hvar artickel
retteligen och sanferdeligen boer förståes och begripes, hvaruthi man
förhoppes, at h. k. M. sig ingelunde varder förvägrendes, anseendes
först och frempst sielfve retvisen och hvad i alle christne konunge
riken, serdeles thette, lag och sed vare pläger, dernest den trohet och
1593
157
välvillighet, som samptlige stender emot thet konglige hus, efther så¬
som med arfföreningen skedt är, bevist håfve, för hvilket the nu af
arfkonunger yterligere och bettre vilkor med rette förmodhe än under
fremmende och uthlendske valkonunger varit häfver, anseendes thet
trogne biståndh, som högre och nidrige stender h. k. M:tz her fader
uthi h. k. M:tz förste regementz begynnelse troligen med lif och godz
opsettielse och alt seden uthi tiugu tri år giordt och bevist håfve, der
egenum the och uthi stor oförmögenhet kompne äre; och heropå skall
velbe:te sendebud på thet korteligeste, ödmiukeligeste och underdånligeste
begäre h. k. M:tz schriftelige försäkringh på thet sätt, som alle hvar
efter sit stånd, höge och läge, andelighe och verldzlige, nogsampt
kunne vare med försäkrede och belåtne, hvilket man förmodher h. k.
M:t godhvilligen nu först der borto och seden, när h. k. M:t kommer
i riket för sin kong:e chröning fulkomligen och yterligere efther riksens
stenders samptlige begären, såsom lagh och sedvane vare pläger, gören-
des varder. Der emoth igen vele the alle synnerligen och samptligen
finnes h. k. M:t och thet hele kong:e och furstelige hus aldelis efter
the oprettede arfföreninger hulle, trogne och rettrådige undersåther,
hvilke för h. k. M:t och fäderneslandzens gagn och beste vele håfve
lif och välfärd osparde och önske, at Gud alzmechtig ville snart med
heise och glädie foge h. k. M:t hem igen och gore samme hemrese
bådhe för h. k. M:t och Sverigis rike sampt alle dess trogne inbyggere
berömlig, hugnelig och gladeligh.
Hvar och så, thet Gud afvende, någet merkeligit förefölle, som
samme rese antingen syntes vele förhindre heller fördröije heller och
för Sverigis rike och h. k. M:t eigin kong:e person håfve någen färe
eller olägenhet med sigh, är alles theres begären, såsom och trogne
rådh och förmaning, på thet h. k. M:t kan deste mere vare sine
undersåther velkomen, at h. k. M:t ville gifve them tilkenne, på thet
at the theste bettre deris rådh i saken kunne meddele, thet the syn¬
nerligen och samptligen, efter som the plichtige äre, troligen och
gerne gore vele.
Elliest skal och velbe:te her Ture Bielke bidie och begäre, at
h. k. M:t icke vill komme starkere med folk hidt in i riket, än som
dess lägenhet nu kan lide, på thet almogen der egenum icke motte
betunget blifve.
Dhesse äre the värf och ärender, som oftebe:te sendebud till ath
uthrette är vordet ombetroedt, och ändoch tilbörligit hade varet at
alle riksens stender hade tilförende bordt varit tilkenne gifvit om denne
legation och kallende hit in i riket, men efter det för tidzens korthet
skuld icke häfver kunnet ske, så vill man med thet förste lathe them
sådant förnimme och förser man sigh, at the thet icke heller ogille,
efter alle riksens stender sigh hålle vid then arfförening, som med alles
godhe villie är samptyckt och seden någre reser repeteret och stadfest
är. Så är och her med obetaget hvad stenderne sigh och riket til tarf
1593
och godhe kunne håfve til ath frambere, när Gud vill h. k. M:t sielf
kommer nermere tilstädes.
Och när thet således vore afhandlat, skal oftebe:te sendebud för-
höre och seden gifve tilkenne hit in igen med it vist budh, näf h. k.
M:t vil håfve skipen emoth sigh, hvilke man i midler tidh vill lathe
tilflye, det beste man kan.
Föruthan thesse för:ne värf skall oftebe:te sendebud på h. f. N.
och riksens rådz vegne heise både den gamble så och then unghe
drotning och fröken Anna med h. f. N. kärlige helsen och välvillighet
och deres ödmiuke, villige och redebogne tiänist och der hos, der den
unge drotning vore förlåsset, gore den tilbörlige lyckönskning, som der
till tiänlig och höfvelig vare vill, med hvad mere som der til hörer.
39 Instruktion för herr Ture Bielke på hvad han skulle andraga för
Polens senat och ständer. Nyköping 1593 den 26 maj.
Hertig Karls registratur 1593 P. I fol. 125 v.
Instructio eorum quse nomine illustrissimi principis ac
domini d. Caroli regni Sveciae hmreditarii principis et Suder-
mannise, Nericia; Vermelandiaeque ducis regnique Svecia: con-
siliariorum et statuum reverendissimis illustrissimis reverendis
illustribus magnificis generosis et nobilibus regni Poloniae
senatoribus atque ordinibus referre generosus et nobilis domi¬
nus Thuro Bielke regni Sveciae consiliarius in mandatis habet.
Praemissa salutatione et significatione mutuae amicitiae benevolentiae
et officiorum, quibus duo haec regna Sveticum et Polonicum sibi in-
vicem devincta sunt, antenominatus legatus iisdem regni Poloniae prin-
cipibus et primatibus referat: posteaquam anno superiore defuncto in-
clytae memoriae Johanne tertio rege Sveciae etc. hoc regnum jure haere-
ditario et regni constitutionibus ad serenissimum principen: dominum
Sigismundum Poloniae regem devolutum sit, M:tis suae praesentiam in
hoc regno summopere esse necessariam ob sepulturam domini parentis
et sui inaugurationem ideoque ad accersendam regiam M:tam suam
mandatu commemorati ducis Caroli etc. et consiliariorum ordinumque
regni sese cum plena potestate esse ablegatum; sperare itaque proceres
et incolas regni Svetici primates Poloniae non modo non impedituros
ipsius regiae M:tis reditum in regnum haereditarium, sed potius suo con-
sensu et omni ope adiuturos esse intereaque temporis atque deinceps
perpetuo culturos et confirmaturos cam amicitiam et benevolentiam,
quae inter duo haec inclyta regna inita est, quod regni Sveciae proceres
de se praestare promittunt. Deinde si qua mentio Livoniae flat, re-
1593
159
spondeat idem legatus se de ea parte Livoniae, quarn Sveci possident,
quicquam agendi vel tractandi nihil in mandatis habere, utque secum
ipsi deliberent et etiam atque etiam cogitent et perpendant, quarn non
sit regi ipsi integrum sive licitum in iis locis quicquam ea in re decer-
nere et statuere, tum quod ipsius M:tas regno Sveciae nondum est
inaugurata, tum quod communis consensus ordinum Sveciae et eius partis
Livoniae ad hoc necessario requiratur. Si vero in opinione pertinacius
persistant, ultimo illis respondeatur ea de re alias commodiori tempore
cum statibus regni Sveciae tractari posse, siquidem illis insciis et in-
consultis regeque extra regnum commorante vel ante adeptum regnum
nihil concludi potest. Caeterum regnum hoc ad amicitiam mutuam
colendam semper före promptissimum. Actum Nicopiae 7 calend. Jun.
anno etc. 93.
Hertigen gaf för egen räkning herr Ture Bielke med sig en »minnes-
sedel», hvari bland annat följande punkt förekommer:
Til thet sidste efter uthi then samqvemd, som presterskapet i för-
lidne vinter holle i Upsala, blefve och någre godhe män i valet kåret
til erchiebiscopskallet i Upsala, ibland hvilke m. Abraham och m. Niels
Bothnensis håfve bekommit the meste röster, och lägenheten så tilsiger
at then, som thervidh blifve skall, moste med thet förste få ther bi¬
stånd om; derföre skal och velbe:te her Ture hos hög:te k. M. i Pålen
förfordre, at hvilken af the två, som kårede äre, h. k. M. synis thertil
bevilge, at then med förste måtte och få ther opå fulkomblig confir-
mation och fulmacht.
Ett ytterligare tillägg till Ture Bielkes instruktion är tryckt i Handl,
rör. Skand. hist. XVI, sid. 133. Hertigen begär däri bl. a. att få del af
vilkoren för k. Sigismunds hemresa från Polen.
Fullmakt för dem som skulle handla med allmogen i Östergötland. 40
Nyköping 1593 den 27 maj.
Hertig Karls registratur 1593 P. II fol. 97 v., under dateringen
»27 maii», jämfördt med en afskrift i registraturet för samma år
P. I fol. 127 v., stäld till Östergötland och dat. 26 maj.
Vi Karl etc. gore vitterligit, att vi med riksens rådz rådh och
samtyckie håfve afferdiget thesse oss elschelige edle välborne och vel-
bördige N. N. och dem i betalning gifvidt, att [the] schole före-
holle alle både andelige och verdzlige, edle och oädle, som i N. N~.
boendes äre, uthaf hvad stånd de hälst vare kunne, att vi effter denne
tidz lägenhet och k. M:t i Poland etc. vår elschelige käre här broders
begären håfve afferdiget oss elschelig Sveriges rikes tro man och råd
den edle och välborne her Ture Bielke till Nynäs att kalle hög:te k.
i6o
1593
M:t hem i riket igenn, och endogh vi gerne hade latidt dem almenne-
ligen om samme rese heller legation, såsom ded sigh borde, vette, för
än den blef stalt i värket, så häfver thett liqvell för tidzens korthet
schull icke sche kunned, och till att kalle alle landzenders fulmechtige
på et rum tilhope håfve vi dem sielfve till att undfly bekostned der
med veled förschoned. Icke dess mindre förse vi oss, atte alle och
hvar och en för sigh dette icke varde ogillendes, både fördy att hög:te
h. k. M:t effter arfiföreningerne är närmest till riket, så och effter vi
sampt riksens råd her närvarendes håfve udi den afsched, som välbe:te
her Ture Bielke är medgifven vorden, nödtorfteligen, effter som vi
håfve kunned ihugkomme, och så mykit denne tidz lägenhet kan med-
gifve, alle riksens trogne inbyggiere till gagn och godo, både hvad vår
christeligh religion såsom och Sveriges lagh, friheter och privilegier både
för höge och låge udi en summa ihugkommed och der på begäred h.
k. M:tz schriftelige svar och försäckring nu först der bårte och seden
framdeles, när han hit inkommendes varder för den tilstundende crö-
nings högtid, effter som the af den instruction, som vi välbe:te sende-
bud håfve medgifvidt, uthaf hvilken vi nu förskicke en copie dem att
föreläse, ytterligere kunne förnimme; tvifle och inthet att h. k. M:t sigh
i så motte godvillig och benägen lather befinne, der til vi för vår
person sampt riksens rådh framdeles, när Gud teckes foge h. k. M:t
hem i riket, gerne ytterligere fordre och hielpe vele. Förse oss förden-
schull, att alle stender udi för: ne landzende lathe sigh the värf och
ärender, som vi oftebe:te sendebud hos h. k. M:t till att uthrätte pålagt
och ombetrodt håfve, behage, hvilket dog liqväll med the förord schedt
är, att der the eller andre riksens stender och undersåther i andre landz-
ender något ytterligere, som the till richsens och deres nödtorft och
välferd effter lag eller rättighet eller och elliest effter denne tidz lägen¬
het schäligen kunne håfve till att förebäre eller begäre, så måge the
sigh der om betenkie och förene och seden, när kongen kommer i
riket, dett tilbörligen vette lathe, så schall sådant vare dem aldeles
frit och obetaged, och hvar vi sampt richsens rådh då som nu kunne
vette [och] rame deris bäste, vele vi oss benägne finne lathe, för-
manendes der hos alle synnerligen och samptligen, atte sigh emoth h. k.
M:t i Poland, oss och richsens råd i h. k. M:tz fråvare effter deres edh
och troschylde plicht vele förholle. Dette förde schole våre uthschic-
kede gode män på thett fogeligeste och bäste sätt, som de kunne,
allom förstå lathe.
Enligt registraturet 1593 P. II fol. 98 v. utfärdades dylika fullmakter
till Uppla7id för herr Gustaf Gabrielsson och Erland Björnsson; till Öster¬
götland för herr Axel Bielke, Sven Månsson och Ture Jakobsson; till Vester¬
götland för herr Erik Gostafsson, Jören Eriksson och Anders Gudmundsson;
till Kalmar län och Öland för Claes Jonsson, Christoffer Andersson och
Oluf Andersson; till Jönköpings och Kronobergs län för Per Ribbing och
Måns Eriksson; till Finland för Karl Henriksson, Mårten Boije, Axel Kurke
1593
161
och Hartvik Henriksson; till Norrland för Evert Hendersson, Anders Eriks¬
son och Peder Andersson. Registraturet 1593 P. I tillägger herr Benkt
Ribbing till Vestmanland.
Ett »missiv» afläts till de utskickade dat. d. 27 maj t593 af följande
innehåll (hert. Karls registr. 1593 P. II fol. 98 v.):
Vår besynnerlig gunst och nådige villie tilförende etc. Effter thett
är tilbörligit lathe alle riksens stender vette hvad värf och ärender vi
sampt riksens råd, som her vid hondén äre, håfve betrodt och pålagt
oss elschelig Sveriges rikes tro man och råd edle och välborne her
Ture Bielke till Nynäs, hvilken k. M:t i Polen etc. vår elschelige käre
her broder för et sendebud på våre och richsens vegne uth till sigh
kalled häfver, vill och der hos nogorlunde orsechtes, hvarföre man icke
häfver latidt dem der om något vette, för än välbe:te sendebud blifve
afferdiget, hvilket dogh effter denne tidz lägenhet för tidzens kårthet
iche häfver sche kunned;
Derföre sende vi Eder her med vår fulmacht, huruledes dette
förberte hos alle stender schall blifve förhandlet, och är vår villie och
begären sampt riksens rådz, atti eder der udi vele bruke lathe och
dem samptligen udi N. N. sådant på et beqvemmeligit rum, kallendes
dit någre the förnemste af adelen så och någre prästmän, item af
hvar köpstad tre rådmän, så och af krigs befäled någre effter lägen¬
heten och sex bönder af hvart häred, föreholle fogeligen och beskede-
ligen, effter som denne tilsende fulmacht lyder. Dette I således vele
effterkomme. Gud befalendes. Af Nyköping etc.
Det är detta missiv, som den sid. 118 tryckta »sedeln» angående be¬
kräftelsen på Uppsala mötes beslut är bifogad.
Om resultaten af dessa landsortsmöten under våren 1593 har man sig
ej mycket bekant. Att det antagligen var under dem, som en grupp af
bekräftelseurkunderna på Uppsala-beslutet beseglades, är redan framhållet. ')
Det finns i öfrigt kvar en trohetsförsäkran från Skara stifts presterskap, som
synes sammanhänga med den tidigare serien af beskickningar.
Trohetsförsäkran från Skara stifts presterskap till konung Sigis- 41
mund 1593 den 29 maj.
Orig. på pergament (74X40 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterscrifne Jacobus Johannis episcopus Scharensis, Olaus Lau¬
rentii Scharensis praepositus, Gunnarus Arneri pastor Ludosiensis, Olaus
Jacobi decanus Scharensis, Catillus Johannis notarius capituli, Israel
Gunnari pastor Scharensis, Jonas Arvidi pastor Lidecopensis, Sveno
Svenonis rector scholae Scharensis, capitulares ibidem; Herlacus in Slötha,
J) Till det egentliga Småland skickades Per Ribbing och Måns Eriksson. De hafva
först beseglat bekräftelseurkunden från Vexiö n. 33 (sid. 142), ehuru deras namn ej
förekomma bland underskrifterna.
IÖ2
1598
Benedictus in Falekiöpingh, Christophorus in Foglås, Andreas in Habo,
Petrus in Sandhem, Haquinus in Ylestad, Johannes in Hvalstad, Mag¬
nus in Hvarf, Torchillus in Dymbo, Magnus in Hangsdal, Engebertus
in Fröjered, Haquinus in Daretorp, Magnus in Asaka, Nicolaus in
Aklinga, Asmundus in Stengardshult, Bero in Botnared, Haquinus in
Svenljunga, Andreas in Kalf, Haquinus in Miöbeck, Ericus in Tranemo,
Petrus in Långhem, Simon in Sexdreg, Jonas in Gelstad, Johannes in
Dalstorp, Torstanus in Istorp, Magnus in Kongasether, Johannes in
Syrteby, Bero in Berghem, Benedictus in Seglora, xAndreas in Orby,
Johannes in Setilia, Johannes in Böne, Petrus in Höstna, Andreas in
Timelle, Jonas in Bogesund, Johannes in Blisberg, Andreas in Astorp,
Israel in Grolanda, Andreas in Kinneved, Laurentius in Börestig, Ericus
in Börke, Laurentius in Nårunga, Petrus in Od, Brynnolphus in Ericks¬
berg, Ericus in Alingsås, Ericus in Hol, Petrus in Algotztorp, Olaus in
Herliunga, Andreas in Bitterne, Nicolaus in Giöchem, Simon in Floby,
Petrus in Klefva, Petrus in Siogerstad, Sveno in Stenstorp, Paulus in
Bråddetorp, Uddo in Segerstad, Arvidus in Tunhem, Andorus in Schöd-
ved, Jonas in Valora, Arvidus in Kyrkefalla, Sveno in Gredbeck, Nico¬
laus in Huseby, Algothus in Klefva, Andreas in Härene, Jonas in Fors¬
hem, Haquinus in Göthene, Christophorus in Österuplanda, Petrus in
Råda, Laurentius in Syndersberg, Laurentius in Rackaby, Laurentius
in Tådene, Benedictus in Örslösa, Erlandus in Lefvene, Benedictus in
Hierpås, Johannes in Ving, Theodorus in Rangadal, Haquinus in Hel¬
stad, Arnerus in Fristad, Jonas in Tengene, Nicolaus in Väsenden,
Andreas in Tunhem, Gunnarus in Asen, Joannes in Tun, Sveno in
Särestad, Torstanus in Fäsberg, Lautentius in arce Elfsborg, Olaus in
arce Gulborg, Haquinus in Hisingen, Bero in Lunby, Petrus in Starker,
Johannes in Skiplanda, Petrus in Rommeled, Gunnarus in Ballebygh,
Matthias in Lanvetere, Olaus in Scharpstad, Andreas in Ryda, Jonas
in Leckåsa, Andreas in Melby, Jonas in Vanga, Haquinus in Jungh,
Brynnolphus in Or, Laurentius in Ed, Petrus in Högesether, Ericus in
Bölstad, Halvardus in Fergelanda, Laurentius in Steneby, Johannes in
Frendefors, Ericus in Edzleskogh, Olaus in Tyssöd pastores giöre vitter-
ligit at anno 1593 then 29 maji häfver then ädle och velborne herre
h. Erich Göstaffson friherre til Cronebeck och Örsten Sverigis rikes
rådh och then ädle och velbyrdigh man Seved Rybbing till Festeredh
effter then högborne furstes hertig Carls Sverigis rikes arffurste hertig
til Sudermanland, Närike och Vermeland etc. sampt the ädle velborne
herres Sverigis rikes rådhz nådige betalning och begäringh hållit oss
före och uppåmint thenn edh och trohet vi håfve varit skyldige och
plictige then stormectige högborne koning k. Johan fordom koningh i
Sverige, hvars siel Gudh alzmectigh mildeligha bevare och kroppen
till en ärefuldh och hugnelig upståndelse och thet eviga lifvet verdigas
upveckia, och ther hos påmint oss then trohett vi effter vår edz plicht
then stormectige högborne furste och herre koning Sigismundus Sverigis
1593
163
rikes och thes tilbehörande förstedöme nermeste arfkoningh och nu
regerande koningh i Pålandh, vår rette herre och tilkommande koningh
skyldige äre. Theslikes häfver och velb:te velborne godhe herre h.
Erich och velbyrdige godhe mann Sevedh Rybbing latit oss föreläsa
koning. M:tz i Pålandh vår aller nådigste konings och herris bref, oss
så vel som alle andhre menige Sverigis rikes stendher och inbyggiare
til scrifvet är, uthi hvilket bref hans k. M:t och påminner oss thenn
trohet och rettrådighet, vi hans k. M:t lofvat och svårit håfve, såsom
och nådigast förnimma Jäther, hvadh rettha orsaken häfver varit til
h. k. M:tz annammande till valet till konungarike i Pålandh, nemliga
at h. k. M:t häfver ther medh söcht Sverigis rikes gang och bestå och
velit förekomma ythermera krigh och oenighet emot Sverigis crona,
thet vi och i sanhet håfve förnummit; så låfvar och h. k. M:t uthi
samma h. k. M:tz kongeliga bref, att h. k. M:t vil hålla alle och hvar
och en för sigh vidh Sverigis bescrifna lagh, kongelige gifne privilegier
och frihether och ingen tvinga uthi religions saker, så och ingen hatha
eller elska för trones skyldh: therföre vi h. k. M:t på thet alrahögsta
ödmiukeligaste och underdåneligaste betacke och låfve her medh, att
vi aldeles obrotzlige och oruggelige vele hålla then edh och trohet, vi
h. k. M:t lofvat och svårit håfve, och uthi all then måthe, vi någon
tidh kunne, sökia och vetha h. k. M:tz gangn och bästa, vele och skole
vi oss ther om altidh trolige vindleggie och beflitha, skadhe, förtal och
nagdel i alle mathe effter vår ytersta macht och förmögenhet före¬
komma och i tidh vardna och tilkienna gifva och för h. k. M:tz skyldh
hafva ospart lif, godz och velferdh och ingen kenna för vår herra och
koningh uthan högstrte koning Sigismundum, then vi låfvat och svårit
håfve, så lenge h. k. M:tz lifstid varar, så sandt oss Gudh hielpe til
lif och siel, och til h. k. M:tz lyckelige hemkombst, then vi hogelige
af hiertat åstundhe snart och vel ske måtthe, vele vi effter h. k. M:tz
nadige vilie och befalningh uthi h. k. M:tz frånvaro vara högborne
furste hertigh Carl sampt rikesens rådh hörige och lydighe i alt thet,
som kan lendha hogbe:te k. M:t och Sverigis crono til gangn och godho.
Att vi thetta alt obrotzlige hålla vela håfve vi med våra hendher
underscrifvit oc signethe beseglt. Datum tidh och stadh ut supra.
Namnen skrifna på remsorna. Sigillen i träkupor fästa på ömse sidor
om pergamentsbladet.
Jacobus Sehar. (Sig.) Olaus Lauren, prrep. Sehar. (Sig.) Gunnarus
Arneri (Sig.) Olaus Iacobi Dec. (Sig.) Catill. Johannis (Sig. borta) Israel
Gunnari past. Sch. (Sig.) lonas Arvidi (Sig.) Sveno Svenonis (Sig.)
lonas And. (Sig.) Herlacus Joh:s (Sig.) Benedictus Gunnari (Sig.)
Christophorus in Fåglås (Sig. kupan tom) Andreas Laurentii (Sig.)
Petrus Andrae (Sig.) Haquinus Ionse (Sig.) Iohannes Magni (Sig.)
Magnus Ionse (Sig.) Trugillus Christ. (Sig.) Mag. Bero: (Sig.) Engel¬
bertus Erici (tom sig. kupa) Haquinus Petri (Sig.) ?Ionas Esb. (Sig.)
Nico: Nico: (tom kupa) Asmundus Andori (Sig.) Bero Johanis (Sig.)
Haquinus And. (Sig.) Andreas Tor st ani (Sig.) Ha q. in Miöbech (Sig.)
Riksdagsakter III. ii
1593
Ericus in Tranemo (Sig.) Petrus in Longhem (Sig.) Simon in Sexdräg
(Sig.) Jonas in Gelstad (Sig.) Joha: in Dalstorp (Sig.) Torstanus in Istorp
(Sig.) Hselias in To. (Sig.) Magnus Torstani (Sig.) Johars in Surteby
(Sig.) Bero in Berhem (Sig.) Bened, in Seglora (tom sig. kupa) Joha. in
Setelle (.tom sig. kupa) A: ?I. Örby (Sig.) Johanes i Böne (Sig.) Petrus
i Hösna (Sig.) Jonas in Bogsund (Sig.) Andreas Jo. Timelle (Sig.) Johrs
in Blisberg (Sig.) Andr. in Åstorp (tom sig. kup.) Obeg. sig. remsa And.
T. i Kynnevedh (Sig.) Israel in Grolanda (Sig.) Laur in Börestig (Sig.)
Ericus in Byrke (Sig.) Laur. in Nårunga (Sig.) Petrus in Odh (Sig.)
Bry. in Eriberg (Sig.) Ericus in Alinxås (tom sig. kupa) Tom sig. kupa
Ericus in Holl (Sig.) Petrus in Algustorp (Sig.) Olrs in Herljunga (tom
sig. kupa) Nicolaus in Giöchem (tom sig. kupa) And. in Bitterna (Sig.)
Petrus in Klefva (Sig.) Petrus in Sigerstad (Sig.) Sve. in Stenstorp (Sig.)
Simon in Floby (Sig.) Udo in Sigerstad (Sig.) Paulus i Broddetorp (Sig.)
Arvidus Gudhe:1) (Sig. borta) Andorus in Sködve (Sig.) Ericus i Esle-
skog (Sig.) Jonas in Valora (tom sig. kupa) Arvidus in Kyrkiofall (Sig.)
Sve. i Gredbech (Sig.) Nico: Husen: (Sig.) Alg. in Klefva (Sig.) Pet.
in ?Kielby (Sig.) An: E: in ?Herene (Sig.) Jonas i Forshem (tom sig. kupa)
Haqui. in M? (tom sig. kupa) Haq. i Götene (Sig.) Christo: Österupla:
(tom sig. kupa) Petrus i Råda (tom sig. kupa) Lau. i Sönnersberg (Sig.)
Lau: i Rakaby (Sig.) Laur. in Todene (Sig.) Bened: Petri Örslösa (Sig.)
Benedius in Jerpås (Sig.) Erlandus i Lefvene (Sig.) Joh:s in Ving (Sig.)
Tor Rångedal (Sig.) Haq. in Helstaa (Sig.) Arnerus in Fristad (Sig.)
Jonas in Tengene (tom sig. kupa) Nico: Vas (Sig.) And: in Tunhem
(Sig.) Haq. i ?Begene (Sig.) Gunnarus in Åsen (Sig.) Joh:s i Tun (Sig.)
Sven in Säristad (Sig.) Lau: in Elfsborg (Sig.) Ola. in Gulberg (Sig.)
Haq: in Hisinge (Sig.) Bero in Lundby (Sig.) Petrus i Sterskier (Sig.)
Petrus in Ro. (Sig.) Gunarus Bållebygd (Sig.) Matt. Lanve. (Sig.) Ola.
in Scharsta (Sig.) And. in Ryda (Sig.) Jonas in Leckåsa (Sig.) La: in
Steneby (Sig.) And: in Melby (tom sig. kupa) Jonas in Vånga (Sig.) Haq.
in Jung (Sig. borta) Bry: in Ör (Sig.) La. in Edh (Sig.) Petrus in Hö-
ghesetter (Sig.) Ericus Biorsta (Sig.) Hal: in Fergelanda (Sig.)
RIKSDAG I UPPSALA
1594 i februari.
Förberedelser.
Förhandlingar i Stockholm 1593 hösten 1594 januari.
Uti ett rådslag under Uppsala möte (Skoklosters arkiv vol. 177 fol.)
öfverlades bland annat äfven om förberedelser till konung Johans begrafning
och den unge konungens kröning. I afseende på dennes mottagande heter det:
Item des förinnen att man nu är konungen förmodendes, vill vare
förnöden, att adelen blifver tillsagt att vare vederrede med hester och
folk, så utredde som både till begrafninghs tiden och cröningen vill
l) I texten står orätt Tunhem.
1593
165
vare tienligidt. Och her om kunne de nu alle blifve förmante af alle
dem, som i landzänderne handle skole, hvilkedt igenom dem både tien-
ligere så och med bättre undervisning ske kan än som med bref eller
skrifvelser kunde uträttes.
En allmän kostgärd utskrefs ock öfver hela riket. Längd därå är in¬
förd i hert. Karls registratur 1593 P. III fol. 52 ff.
Finska adeln kallas till Stockholm att möta konung Sigismund. 42
Stockholm 1593 den 16 juli.
Hertig Karls registratur 1593 P. III fol. 98 under rubriken: »Till
adelen i Finlannd — Datum Stockholm denn 16 julii år 1593».
Vår gunst och nåde tilförende. Efter thet N. N. vi inthedt tvide
att k. M:t i Pålen vår elskelighe käre her broder varder medh thed
förste i tillkommande augusti månedh kommandes här inn till sitt fäder-
nes arfrike, der till vi af hiertedt önske lycke och velsignelse, så på
thed högbe:te k. M:t må finna här för sigh någre af adel, derföre håfve
vi låtedt förschrifve hit de förnempste af adelen, som äre i Lifland och
Finndland, och fördenschul här medh på h. k. M:tz vegne gunsteligen
begäre, att I och till denn siette dagh i augusti månedh förstkommandes
läte eder finne här tillstädes i Stocholm, så klädde och stofferede, som
der till [rhöfves och] h. k. M:t och oss är till nådigest behagh, och I
vele eder efter rätte.
Landtråden och ridderskapet i Estland kallas till Stockholm att 43
möta konung Sigismund samt öfvervara begrafningen och krö¬
ningen. Stockholm 1593 den 28 juli.
Tyskt registratur 1592—93 fol. 27 v. med följande adress: Den
edlen ehrnvesten undt manhafften unsern besondern zuvorsichtigen
gutten freunden den verordneten landträthen im fiirstentumb
Estland sampt undt sonderlich».
Unsern freundtlichen gruss tind alles guttes zuvor. Edle ernvehste
und manhaffte, zuvorsichtige gutte freunde, wir wollén euch nicht bergen,
das wir der k. M:t zu Polen etc. als dieser reiche erbkonigs unsers
allergnedigsten herren zukunft gewiss vorstendigt undt uns derselben
auf kunftigen monatt augusti vermittels gottlicher htilf gentzlich vor-
muthen, darzu dann der allmechtige gluck und segen vorleihen wolle.
Wann es sich aber gebueren will, das ihre k. Maj:t vonn den reichs-
stenden als dann mit unterthenigster ehrerbietung empfangen werde,
darzu dann die fiirnembsten von adel beydes in Schweden undt Fin-
landt verschrieben, so zweifeln wir nicht Ihr als der cron Schweden
i66
1593
mitt incorporirte untersassen, denen wegen Ihrer privilegien unndt
andem sachen selbsten nicht weinig hieran gelegen, euch der ge-
buer nach in diesem wol werdet zuvorhalten wissen. Wollén dem-
nach wegen hochstgedachter Ihrer k. May:t begehret undt fur unsere
personen euch freundlich ermahnet haben, Ihr nicht allein ftir eure
personen euch selbst alhier einstellen, sondera aueli die fiirnembsten
der ritterschaft im furstenthumb Ehstland mitt allem ernstlichem fleiss
dahin ermahnen unndt ihnen anmelden wollet, das sie sich sampt ihren
dienern aufs best einem jeden muglich und diese konnigliche actus er-
fordern, aueli damitt die k. May:t und cron Schweden ehre und sie
samptlichen rhum davon haben mugen, staffiret, nebenst euch auf das
allerlengst den 24 tag itzkunftigen monats augusti anhero vorftigen
undt kegen das ihre k. May:t von den reichsstenden gebuerlich emp-
fangen alhier zur stelle sein unndt der darauf folgenden begrebnus
undt crönung beywohnen sollet. Solches als es hochstgedachter ihrer
kon. May:t zu besondern gnedigem gefallen gereichet, so wirdt es
auch euch zu allem ersprieslichem gutten gedeyen und wir seindt es
umb euch mitt freundtlicher wilfahrung zuvorschulden erböttig. Welches
wir euch, die wir im schutz des allmechtigen empfehlen, nachrichtlichen
nicht verhalten wollén. Datum auf dem kon. schlosse Stockholm den
28 juli anno 1593.
Niels Guldenstern Erich Sparre Claus Bielke
Gustaf Gabrielson Gustaf Biörnson Jurgen Posse
Den 30 september anlände konung Sigismund till Stockholm och mot¬
togs af hertig Karl, riksens råd, ridderskapet och adeln samt representanter
för presterskapet från Stockholm samt Uppsala och Vesterås stift, företrädde
af utnämnde ärkebiskopen Abraham Angermannus. Hertigen helsade konungen
välkommen med en kort förmaning att så förestå sitt arfrike Sverige, som
han kunde med godt samvete vara sina undersåtare till svars. Afven ärke¬
biskopen vände sig i församlingens namn till konungen med en framställ¬
ning, hvarpå denne nådigt svarade och »om frihet i religionen och alla
nödiga kongl, befordring förtröstade.»1) Redan den 3 oktober framställde
konungen till rådet några »punkter», på hvilka han begärde dess betänkande
och svar. De angingo dels de rykten, som bland undersåtarne utspridts
om konungens resa från Polen och förhållandena till detta land, dels alle¬
handa angelägenheter i fråga om konungens hof, deras underhåll, som sam¬
lats att möta honom, begrafningen och kröningen, krigsväsendet, kronans
inkomster, myntväsendet, fredsunderhandlingen med Ryssland o. s. v. (pro¬
memoria bland Rådslag i Riksarkivet). Rådets svar afgafs den 16 oktober
enligt en gammal förteckning på konung Sigismunds akter i Riksarkivet, men
är icke bevaradt. Hertig Karl själf, som kort tid efter konungens ankomst
rest från Stockholm, där han dock kvarlämnade sina råd Axel Ryning, Jören
Clausson och Hans Eriksson att bevaka hans intressen, lät uppsätta ett för-
*) »Fulkommelige skäl och rättmätige orsaker»; Abraham Angermannus till biskop
Nicolaus Stephani i Vexiö i okt. 1593, Link. stiftsbibl. Teol. n. 137. — Enligt en anteck¬
ning i Runélis Förteckning höll äfven Erik Sparre på adelns och ständernas vägnar
en oration till konung Sigismund. På beskrifningen ser det nästan ut. som åsyftades
den bekanta orationen, med hvilken postulata nobilium inledes.
1593
167
slag till svar, som först den 23 oktober tillsändes rådet och sålunda icke
torde kunnat utöfva något inflytande.J) I afseende på den första punkten,
de gängse ryktena eller det »sällsynta tal», som blifvit spridt, tillstyrkte
hertigen, att konungen skulle utfärda ett öppet bref med förklaring, huru
han skilts ifrån Polen, hvad godt man kunde ha att vänta af föreningen med
detta rike, huru länge konungen kunde stanna i Sverige, huru ofta han
kunde komma åter o. s. v. Vidare heter det: »Till thet tridie, hure som
handles skall rnedh them, som kompne äre at mothe och undfå k. M:t,
synes vare bäst, at k. M:t med förste förklarer sigh om begrafningen och
cröningen, så kunde hvar få drage hem till sitt och rede sig i tidh till, så
at the på föresagd dag åther motte komme tilstädes. I medier tidh at ther
om gifs beskedh, vore gott, at the findske och liflendske, som långvägede
äre, motte tilbörligen underhåldne blifve». I afseende på tiden föreslås för
begrafningen kyndermessan, »efther then tidh gemenligen pläger vare bäste
åkeföre, och cröningen sedhan otte eller fiorton dager ther efther». I
afseende på ordningen vid sistnämnda högtidlighet föreslås, att därmed
skulle hållas efter det sätt, som skedde vid konung Johans kröning, och
tillägges: »med edh, som konungen då bör gore undersåtherne och under-
såtherne konungen igen, der om må holles som i lagboken uttrycbeligen
förmelles». I öfrigt hänvisas till de rådslag, som förliden vinter hållits i
afseende på anordningarna vid begrafningen och kröningen (jämför ofvan).
Samma dag, den 3 oktober, som konungens framställning är daterad,
afgåfvo emellertid hertigen och rådet å ständernas vägnar, ett betänkande
till den förre, som bildade uppslaget till höstens förhandlingar.
Punkter å ständernas vägnar framstälda till konung Sigismund af 44
hertig Karl och rådet. Stockholm 1593 den 3 oktober.
Steno Magni’s kopiebok i Riksarkivet fol. 59 med datum i
kanten: »3 octob. a:o 93» jämförd med hert. Karls registratur
1593 P. I fol. 2or (sign. R).
Uppå thessa effter:ne puncter är högborne förstes och herris
her Carls Sveriges2) rikes arffurstes hertigh till Sudermanne-
land, Närike och Vermelandh etc. och the ädle och velborne
herrers Sverigis rikes rådz broderlighe och underdånigha be¬
gäran på menighe riksens ständers vägne, at h. k. M:t til
Sverige och Polen etc. vill sig med thet förste nådeligen
uthi* förklara/'
Till thet förste, at ständernac måghe blifva försäkrade om religio¬
nen, privilegier och annat mere, som them bör vara förvissade om,
och sedhan på hvad tid k. M:tz kröningh ske skall, ther tå sådant
yterlighare stadfestas kan.
’) Det har varit inhäftadt i hertig Karls registratur 1593 P. I vid en skrifvelse till
konungen af den 22 december och folieradt 24.5^ 246.
2) Skrifves öfverallt Svirges.
168
1593
Till thet andra, att h. k. M. ville nådigest stadfesta then till erke-
biscop. som menigha clerkeridt hafva thertill utvaldt, så och then för¬
ening!), som i vintres skedde i Upsale, och om then academia at hållas
vidh macht. Theslikest at kirkioherden her i Stockholm motte och stad¬
festas med h. k. M:tz bref och om hans och the andres hans med-
tienares nödtorftighe uppehälle.d
Till thet tridie begäres veta, huru sakerna blifvec afhandlede i
Pålen och på hvad vilkor h. k. M. är skild tädan och hvad Sverigis
rike skall håfve sigh till them at förlåtha.
Till thet herde, när begrafningstiden skall berammas, på thet at
brefven uthi tidh uthskickas kunne uthi alle landzendar.
Till thet femte, om bref till storfursten och besked till thet möte
på grentzen nu then i octob. berammat är.
Till thet siette om k. M:tz secret, at thet alltid motte vara uthi
cantzcellerens förvaringh och han sedan hafva upseande medh secre-
tererne och cantzcelli personerne, at ther medh motte skickeligen til-
gå och alla riksens handlingar vara under hans förvaringh.
Till thet siunde at effter någre personer hafva flere förnemlige
ämbeter än it, at h. k. M. låter göra then förändring!), sä at ingen flere
sådane kall och ämbeten motte hafva än han kan vell förestå.^
Till thet sidsta, effter man förnimmer, at påvans legat skal vara
medh h. k. M:t i folie hit ut öfver, så begäras at h. k. M:t för sin egen
gode lempe skuld ville skynda honum sin vågh igen medh thet aldra
första,* men ther han nu för sidhösten icke kan komma till vägs/2 at
han tå, i medier tid han här blifver; slät2' inthet befattar sigh med
religionen.
a) om R. b) R. har Stocholm then g octobris år gj. c) i Sverige tillägger R.
d) försöries tillägger R. e) äre R. f ) I stället för punkten 7 har R. följande:
Till thet siuende, att någre till riksens skattmestere och cammerrådförordnes motte,
som kunne håfve riksens inkompst hender emillen och håfve it noge upseende tnedh alle
lefreringer och rekenskaper, så at inthet af samme rente motte blifve uthdelt ulan tjt
Sverigis rikis besle eller skatmesteren och cammerrådh cwetterligen, therfore the skole
gore Sverigis crono besked, när så kan fordres.
Till thett ottende, at en förrtemblig och beskedelig man motte blifve förordnct til
öfverste tygmestere, som der medh häfver flitigt inseende, at thet icke motte förryckt och
förderfvet blifve, uthan håfve thet i god acht tilstädes i förefallende nödh, när så om-
trenger, och inge utgifter theigaf håfve konungens och riksens rådz vetskap förn thån.
Till thet nionde, at efter någre personer håfve flere förnemblige embeten än itt,
at k. M:t lather gore den förordning, så at ingen sådanne kall och embeter motte håfve
än han kan väl förestå.
g) efter utan tvifvel mykit sclsampt tael varder utspridt i riket för hans närvarelse
skuld tillägger R. h) komme sin vågh R. ;) slät saknas R.
Texten i kopieboken torde förtjäna företräde både i fråga om datering
och innehåll. Under den 3 oktober åberopas dessa punkter i ett senare
utlåtande af riksens råd och konung Sigismunds här efteråt införda svar
rättar sig efter kopiebokens text.
1593
169
Konung Sigismunds svar å de af hertigen och rådet inlämnade 45
punkterna. Stockholm 1593 den 9 oktober.
Afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med påteckning af
Axel Oxenstiernas hand på sista sidan: »K. M. svar på the
articlar, som h. f. N. och riksens råd hade latit öfverantvarda
h. k. M. på menige stenders vegna, an. 93 den 9 octob.» och
med följande anteckning främst: »den 9 ochtober 93 öfver-
antvar[det]».
Kung. Maij:t till Svärige och Polandhs svar på the artick-
lar, som högbårne furste här Carl etc. sampt richsens rådh
håfve på menige ständers vägna lated h. k. Maij:t öfver-
antvarde.
Hvadh then försäkringh tilkommer, som begäres af h. k. Maij:t
på religionen, previlegier och annad mera för Sväriges rikes ständer,
så och äffter thet h. k. Maij:t är vedh den meningh, att cröningen
äffter någen stackot tidh kan bliva hållen, thär richsens ständer om alle
nödhtårfter, så väll andelige saker som värdzlighe, bör med segel och
bref så och muntlich edh blive försäkrade; därföre kan h. k. Maij:t icke
tänke hvadh orsak thär till vara kunne att udaf h. k. Maij:t enkanner-
lich vedh thenne tidh så månge åttskillige försäkringar om samma
ärendte krafde blive, hälst äffter thet h. k. Maij:t länge sedan tilförene
omsonst(r) och sielfvillich häfver med sine öpne underskrefne bref till
menige richsens ständer försäkrad them på allt thet nu begäres.
Till thet andra, den stadhfästelse berörandes för den, som ärke¬
biskop skall bliva, sammaledes för academien udi Upsale och then, som
här uti Stocholm till kyrkeherde satt är, och om hans och fleres under-
håldh förmenar h. k. M. sich icke minder macht och rätt hafva till
att sättia till biskop, hvem som h. k. M. tyckes, än som h. k. M. sal.
här fader hade, besynnerlich mädan och högbeite furste h. Carl etc.
häfver nu nylighen förårdhnad till biscop i Strägnäs hvem h. f. N.
täckts häfver, icke allenast utan andre biscopers samtycke, utan och
h. k. M. medt, som och borde thär om först vara åttsport, däruttinnan
myket är skett regalierne och kfonungens] enskylte rättichett för när,
och vill h. k. M. ändå väll veta så laga om fonte biscops insättielse,
att så väll församlingen siälf såsom andra varde sich thär medt väll
åttnöia late.
Hvadh academien tilkommer, förnimmer h. k. M. uti förlidne vintres
intet vara någed vist beslutet om, såsom icke häller någed thär om
beslutes borde uti h. k. M. fråvare häller h. k. M. ovetterliged, hälst
äffter thet h. k. M. alreda tilförene genom sine skrivelser häfver be¬
gärad, att icke någre nye årdningar utan h. k. M. vettskap och sam-
170
1593
tycke göres måtte. Doch icke thäs mindre vill h. k. M. thär om tala
med sine trogne män och rådh och sedan göra och laga, äffter som
då befinnes thenne tidhs och cronones lägenhetter medgifva och tilläte
kunne. När och h. k. M. om kyrkeherdens här uti staden beskeden-
hett uti sit kall och äliest trohett emott sich någed ytermera varder
förnimmandes, vill h. k. M. då förklare sich om stadhfästelsen och
alies om alles underhåld så årdhne late, att hvar och en sich ther med
nödhtårftelighen skall kunne behiälpe och väll åttnöie late.
Tredhie, huru som sakerne äre af handlade på näste richsdagh til-
förene udi Pålen, thet håfve utan tvifvel hög:te furste och richs rådh
af the bref väll förnumed, som Oloff Svärkelsonn med sich förde uti
nästförleden sommors, är och intet någed uttläfvad för h. k. M. resa
skuldh, thet tätta riket till thet minsta kan komma till skada äller af-
saknadh, vore och sältzynt, att thär ifrå någed annad förmode, än
vänskap och godh naborskap, hälst äffter thet h. k. Maij:t är thär en
regerande konungh, hvilken the all ära, trohett, tiänst och hörsamhett
gärna bekänne sich skyllige äre att bevisa, såsom af förskrefne bref
är noghsampt att förnimma.
Fiärde, om begrafningstiden vill k. M. veta richsens rådhs betän-
kiende, såsom och nu med thet samma kan och beslutes om crönings
tiden och thäs förinnan beställas om the saker, som thär till behöfves.
Om bref till storfursten, äffter thet thän i ochtobris nu är för¬
leden, sosom och h. k. M. väll tilförene thet besinne kunne, att samma
förstämde tidh ville falla för stackot, hvarföre och h. k. M. alreda för
nägen tidh sedan lott skriva till Jören Båie, att han skulle gifva stått-
hållaren på Ivanagrådh tilkänna, att samma handels dagh motte up-
sättias till fastelagen, på thet h. k. M. thäs förinnan kunde komma hitt
till riket och sedan någed vist kunde bliva besluted, och icke tårfves
upskiutas till h. k. M. vidare samtyke; därföre achtar h. k. M:t ännu
bliva vedh samma tidh, män om pärsonerne, som öfver handelen vara
skulle, och rumet, thär thän ske skall, såsom och om articlerne och
conditioner, som framsätties skole, förvänter h. k. M. richsens rådhs
betänkiände att få veta, på thet brefved till förte storförste ännu thär
om här ifrå kan uttgå.
Till thet siätte om secrett, vill h. k. M. handthafve och behålla
thän rättichett, som h. k. M. sal. och käre här fader hade, och råde
thär siälf före, doch thär cantzelern altidh motte vara tillstädes, som
här till uti riket icke skett är, kan icke vara otiänlighed, att han med
the älste secreterer håfve thet daglige secretet, såsom och richsens hand¬
linger uti förvaringh altidh här på Stocholms slått och inge ander-
städes, och när som cantzeleren drager här ifrå, late så väll secrett som
nyklarne till alle handlinger äffter sich. Vore och icke orådheliget, att
samme handlinger motte nu bliva inventerade, på thet vete mottes
hvadh thär tillstädes är och bliva bör, och thet uttaged är kunde in-
kräfvies igen.
1593
171
Att någre pärsoner håfve flera förnämblige ämbeter än ett och
thär om begäras göras årdningh, svaras: när h. k. M. bliver yterligare
tilkänna gifved, hvilke the pärsoner äre, som samma ämbeter hafva
och icke förestå kunne, vill h. k. M. thär om late lämpe och laga
äffter tiden och lägenheterne.
Till thet sista, att påvens legat skulle skyndas tilbaka häfver h.
k. M. stort betänkiände uti, icke allenäst för sitt eget utan och thätta
låfliga konunge rikes gode nampn och lämpe, mädan af sådanne til¬
baka skyndelse intet annad än förtal och föracht folia kunde. Så kommer
thet och h. k. M. sältsint före, thet h. k. M. bliver sådant tillmodad,
äffter thet samma legat icke är sänt till thätta riket utan såsom en
privat och för sin egen pärson velad bevisa högbe:te k. M. tiänst och
ära med sitt folie, så häfver och välbe:te legat intet någed befattad
sich äller talad om religionen, utan aldelis förholled sich stilla, thet
han och här äffter göra vill. Icke thäs mindre ropa prästerne här i
staden både af prädicestolen och älies på then catoliske religion och
them som thär af äre, hvilket här äffter motte bliva förskrefne präster
förbudet och alfvarlighen holles thärn före, att the blive någet roligere.
Vidare är icke häller nytt, att fremmande hitt komme, för dy månge
tilförene håfve kommed hitt i riket och ända med fri fordenskap
bleved beledhsagade genom riket, och än till the förnämligeste rum
och städer; är och blived tilstadt hedningar, tartarer och turker att
förhålla sich länge noch både här i Stocholm och flerestäds och thär
till ståttlige och väll blived undhfågne och trachterade. Högbe:te k.
M. kom thet och fast sältzint före, att m. Abraham, som uti h. k. M.
sal. käre h. faders onäde vared häfver, skulle nu på alle prästerskapets
vägna undhfå h. k. M., thär då biscopen i Västerås äller kyrkeherden
udti Upsale, hvilke till den tiden väll hade kunned hitt fårdras, thet
hade bort att göra, sosom och myket höfligare vared hade.
Något tvifvel om dateringen kan ej råda. I den redan anförda arkiv¬
förteckningen å konung Sigismunds akter angifves datum likaledes till den
9 oktober.
Riksens råd hade i senare hälften af oktober meddelat sig med hertigen
i afseende på åtskilliga särskildt ekonomiska angelägenheter. *) Ur hertigens
svar, som är infördt i hans registratur 1593 P. I fol. 207, må följande, som
rör de politiska förhållandena, anföras:
Videre så håfve vi öfversedt thet schriftelige svar, som k. M. vår
elskelige käre her broder häfver gifvit hér Ture Bielke på de ärender
honum voro betrodde hos k. M. at värfve och fordre beskedh opå i
Pålen, hvilke nu först i desse dager äre blefne beslutne ther i Stoc¬
holm. Dermed lathe vi för vår person oss nu thenne tid väl åthnöije,
och synes icke vare orådh, at efter menige riksens stender blef til-
kenne gifvit hvad ärender velbe:te her Ture medgifne vore på alles
*) Skrifvelser från rådet till hertigen upptagas både för ,5/,0 och 2n/10 1593 i an¬
förda arkivförteckning.
172
1593
vegne at uthrette, at them och motte med förste blifve kungiordt
hvad svar der opå gifne äre. ther efter seden hvar och en i sin stadh
kunde vette sig at rette. Thet vore och gott at aldenstund hög:te
k. M. uthlofver i fonte svar vele uti sin kong:e croning försäkre riksens
stender andelige och verldzlige, högre och lägre, om den del, som dem
bör vare förvissede om, och sådant då med bref och segel stadfeste,
at med samme handel motte och blifve stelt i verket med thet aller
förste, på thet man kunde selie, huru när man med handelen komme
til samman, at then icke motte gifve någen vidlyftighet, när cröningen
hålles skulle.
Vi sende ider viss copie tilbake af förde svar, men rette origina¬
let håfve vi ännu på någen tid velet hos oss behålle, och begäre vi
ännu som förre nådeligen at förnimme hvadh svar som gifne äre på
the punchter hög:te k. M. blefve öfverantvardede. Hvad vårt beten-
kende är, at nu i förstone kunne svares til the punchter h. k. M. läth
öfverandtvarde ider, hvar ther opå någen besked fordres, håfve vi
på idert videre gode rådh någet lathit stelle, dy ändoch sådant icke
häfver varit af oss begäret, likvel efter oss blef en afschrift deraf
medhdelet, håfve vi vår enfållige mening i saken ider icke velet oför¬
mält, det I hos ider videre betenkie och troligen behålle vele. Hvilket
etc. Af Nyköping then 23 octobris.
Sigismunds enligt denna skrifvelse antedaterade svar på Ture Bielkes
andragande förefinnes i afskrift bland Riksdagsakta utaf en den 18 oktober
1593 af Christiern Claeson, Axel Ryning, Sven Monsson, Moritz Jörensson
och Jören Monsson i Stockholm utstäld vidimation och har följande lydelse:
Thenn stormechtigste högborne furstes och herres her Sigismundi
med Gudz nåde Sverigis Göthes och Vendes etc. arfkonungh storfurste
till Finnland, Carelen, Votzkipethin och Ingermanland i Rydzland och
öfver the Ester uthi Lifland hertigh, så och konungh till Polen, stor¬
furste till Littoven, Ryssen, Prydzen, Masuren, Samogitien, Kiovien,
Volinien och Lifland herres svar upå de värf och ärender, som högbe:te
k. Maij:tz tro man och rådh den ädle och välborne her Ture Bielche
till Nynäs etc. på högborne furste her Carls Sverigis rikes arffurstes
hertigh till Sudermanland, Näriche och Värmeland sampt richsens rådz
och menige stenders vägne anvärfvet häfver. Actum uthi vår konung:e
stadh Dantzich den 18 augusti anno 1593.
Till thet förste lather h. k. Maij:t sigh välbehaghe den tilbörlige
helsningh, lyckeönsken sampt trohetz och tiänistz tilbiudelse, som väl-
be:te sändebudh på högbe:te furstes, riksens rådz och menige stenders
vägne giordt häfver. Förnimmer och h. k. M:t så väl deraf såsom och
uthaf thet medlidande, de samptligen och synnerligen med h. k. M:t
håfve för thet oförmodelige och sorgelige frånfall, hvilchet för någre
måneder sedhan igenom then stormechtige högborne furstes och herres,
her Jahan then tredie Sverigis, Göthes och Vendes fordom konungs
1593
173
h. k. M:tz elschelige käre her faders, saligh och höglofligh i hugkom-
melse, dödelighe afgångh händt är, alles theres trogne och rättrådige
vilie emoth sigh, för hvilchidt alt h. k. M:t sin käre fadherbrodher
högborne furste hertigh Carl etc. kärlighen och the andre hvar uthi
sin stadh gunsteligen och nådeligen betacke.
Till thed andre, att the samptlighen och synnerligen ihugkommen-
des then konungslige arfföreningh, som af menige Sverigis rikis stender
almenneligen och godvilligen är bevilliedt vorden, genom hvilchen h.
k. M:t efther sin salighe och elskelighe käre her faders dödh närmerst
til Sverigis rike arftaghen och rätte arfkonungh är, håfve beflitedt sig
om at holle rikedt h. k. M:t til troghen hand uthi rolighet och endrecht,
och nu så väl för them som eliest riksens höge nödtorfter skuld åstunde
och begäre h. k. M:tz hemkompst, ther the h. k. M:t såsom trogne och
rätrådige undersåther fägne och undfonge vele: sådant häfver h. k. M:t
af välbe:te sendebud aldeles gerne förnummidt, och såsom thet är h.
k. M:t myckit behageligit, säger och h. k. M:t högbe:te furste kärligen
och välbermte Sverigis rikis rådh nådeligh och tilbörligh tack. Så
häfver nu h. k. M:t beslutedt hos sigh om hemresen til Sverigie och
allerede den begynt, innerligen bediandes att Gudh alzmechtigh vil
värdiges gore h. k. M:tz hemrese lyckesam, sitt guddomlighe nampn
til pris och äre, h. k. M:t till myckidt beröm och undersåtherne til
gagn och godhe, och der hos således lagedt och bestäldt hos dette
rikes stender, att icke allenest någon olämpe eller förtal på h. k. M:t
heller och färe eller och ovänschap på Sverigis rikis vägne är till att
förmode, uthan h. k. Maij:t häfver här trogne, rättrådige och välvillige
undersåther, hvilche för h. k. M:tz välfärd, höghet och gode nampn
skuld intedt håfve ospart, såsom de det med then hielp de sig sielf
håfve pålagdt, håfve latidt påskine.
Till thet tredie, hvad then handel tilkommer, hvilchen på grentzen
med Muschoviten beramedt är til den förste octobris nästkommandes,
är k. M:tz nådige vilie och betenkiande, att efther nu tidhen faller
för kort och h. k. M:t uthi sådan hast icke kan uthvälie och nampn-
gifve the personer, som til samme handel kunne vare duglige, att han
då må blifva upskuthin till nästkommende fastelagen, pä thet sal. k.
M:tz i Sverigie jordefärd och h. k. M:tz lyckelige croning först nu vore
öfverstånden, att the medel thes förinnan blifve uptänkte, at samme
handel med h. k. M:tz och Sverigis beröm nu blifve företagen, och
undersåtherne en gong komme til lise och en god frid; hvarföre och
h. k. M:t nu häfver latidt schrifve Jören Boije till, att han dette
Rysserne, som på grentzhusen äre, kundgör, på thet the theres stor¬
furste här om i tidt måge gifva tilkenne, att icke någhon fåfäng sennd-
ning eller umkostnedt therföre göras motte. Therom förbe:te Jören
Boije uthan tvifvel bestellendes och med thet förste svar tilbaka schrif-
vandes varder.
174
1593
Till thet sidtste belangendes then försäkring, som högborne furste
hertigh Carl sampt riksens rådh på menige Sverigis stenders vegne
äre uthaf h. k. M:t begärendes, efther som välbe:te her Tures instruc-
tion therom vidare förmäler, så efther h. k. M:t häfver lenge tilförende
både medt Hans Kranck schriftelighen til menighe ricksens stender så
och sedhan med h. k. Maij:tz egidt sendebudh den edle välborne her
Gustaff Brae arfvinge til grefvedömet Visingsborgh friherre til Ridhbo-
holm och Sundeholm godvilligen och omant förklaret sigh vele holla
menige Sverigis rikes stender ved theres religions frihet och gifne
previlegier, derföre häfver h. k. M:t icke förmodedt at någhon yther-
mera försäkring skulle blifva af h. k. M:t begäredt, för än h. k. M:tz
lyckelighe croning stöde, acktendes hvad åthskildnat, som bör vara
emellan valkonungher, hvilke medhan the än uthrikes äre eller eliest,
för än valedt aldeles blifver stadfest och almenneligen gilledt, pläge
visse vilkor förestellas, och mellen arfkonungher, hvilke vid theres
cröningstidt alle stender och sedan hvart och et för sigh försäkring
om alle almennelige nödtorfther, lagh och rätt så och enskylte previle¬
gier och frihether pläge at göra, der ved h. k. M:t det och nu vill
blifve lathe och framdeles ved sin cröningstidt, den Gudh alzmechtigh
värdes ske lathe uthi en lycksaligh stund, alle Sverigis rikes stender
andelighe och verldzlighe, högre och lägre om theres religion, så och
Sverigis oförvanskede beschrefne lagh och gifne och förvärfvede ur¬
minnes previlegier, frihether och rättighether, oförkränkt then kong:e
och furstelige arfrät och succession, med hvad mere, som då vare bör,
med h. k. M:tz kongelige bref och segel vill stadfeste, ther thet och
då fast bätre och beqvemligere än nu på thenne tidt och hälst här
ske kan, och är h. k. M:t ther emoth uthi then kärlighe och nådighe
tilförsicht, att stenderne uthi Sverigie sigh här medt til för:ne tidt gerne
varde åthnöije låthe, och des förinnan h. k. M:t kommer udi rikedt
igen och sielf medt högbe:te sin elskelighe käre faderbrodher så och
välbe:te ricks rådh får om alle saker tala och berådslå, inge nyie stad-
ger göra eller bevilie, intedt tviflendes om h. k. M:tz kong:e gode
och nådighe benägenhet emoth sigh, den h. k. M:t uthi sin kong:e
närvarelse bäst kan och allom efther hvars och ens förtiänist och för-
skyllen, så och efther ricksens och sakernes lägenhet gerne vil påskine
lathe, thesförinnan såsom och altidt seden hvar och en ville blifve ved
then ed och trohet, som the h. k. M:t både efther för:ne arfföreningh
så och ofthe giorde löffte och tilsager, hvilke på almennelighe richs-
daghar skedde, äre h. k. M:t med bebundne och förplichtede.
Hvad eliest then unge enkiedrottninghen och h. k. M:tz käre broder
hertig Jahan så och faderbroder högborne furste hertig Carl tilkommer,
häfver h. k. M:t någre resor tilförende schrifteligen emoth them för¬
klaret sin meningh, förmodher och att the sigh till h. k. M:tz lyckelige
hemkompst ther med åthnöije lathe, och vill h. k. M:t nest Gudz
1593
175
hielp, så om alle saker lage och bestelle, att ingen sigh tilbörligen
der öfver skal håfve til att besväre.
Thetta är thet h. k. M:t häfver veledt gifve välbe:te sendebudh
på thenne tidt till svar uthi then kärlighe och nådighe tilförsicht, at
högbe:te furste hertigh Carl, Sverigis rikes rådh och stender flere uthi
bäste meningh vele uthtyde, att offthe:de sändebudh icke för är blefven
affärdet, mädan h. k. t M:t af sine egne saker och then tillstundende
rese myckidt är blefven förhindret. Actum ut supra.
Att thenne förbe:de afschreft är lika lydandes ord från ord med
sielfve originalet, som utaf h. k. Maij:t är nnderschrifvit och förseglet,
betyge vi eftherschrefne med väre egne händer här nnderschrifvit.
Actum Stockholm then 18 octobris år ijpj-
Christiern Axel Sven Moritz Jören
Claesonn Ryningh Monson Jörenson Monsonn
Samtliga adelns inlaga till riksens råd med dess fordringar, öfver- 46
lemnad 1593 den 30 oktober.
Handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med följande på¬
teckning af Hog. Bielke: »21 artickler, som adelen sampteligh
inlagde till richsens rådh, om hvadh the hegare atth blifve för-
sächrede uppå deris previlegier, och inlades den 30 octobris 1593».
1. Thette effthenne begärer adelen samptligen, som här försam-
lede äre, på dett underdånigiste, att kon. Ma:t vår nådige herre och
konung oss till väre förrige gamle adelige previlegier och friheters up-
rättilse igenn utaf kongeligh ynnest och nåde nådigest eftherlathe och
bevilge ville.
2. Att konung:e Ma:t ville efther sitt förre kongelige lyfte för-
sächre richsens stennder om religionen, som honn uti högloflig i åmin¬
nelse konung Göstaffs sidste och höglofligh i hugkommelse konung
Jahans förste regementz tid anno 1572 i bruch varidt häfver och åther
i dett almennelige prestemöted udi Upsale anno 1593 blef stadgat
och stadfest.
3- Att h. konung:e Ma:t och effther sine kongelige och nådige
tilseijelser ville hålle och beskydde både högre och nidrige stennder
vid Sverigis lagh och thess rätte bruch, thesligist ridderskaped och
adelen sampteligen vidh gamle previlegier och like friheter, doch denn
förste kongelige arfförening oförkrenngt, och att adelen med deris
bölinder motte niute kongelige saker.
4. Effther thet lagbökerne iche hålle eller äre alle like, derföre
begäres i unnderdånighet och att enn lagboch motte blifve samtyct
och derföre rätte lagsens mening förklaredt, och när honn enn gångh
vore samtyckt och gilledt, mann sigh der epter rätte kunne.
176
1593
5. Att h. k. Ma:t lather sigh crona af denn svennske erche bisko¬
pen, hvilchen mann förhoppes, att h. k. M. på stendernes begären der
till bevilliendes och stadfestendes varder.
6. Att stännderne iche tränngies till att vidtage nogre nye årdnin-
ger och stadgar, eij heller påleggies skattninger, borgelegre eller anndre
tunger, som äre utschrifninger, gestninger, skiudzfärder och daxverker,
emott lag och rätt och god villie thera, utan der som h. k. M. sigh
och riket till hielp nogedt begärendes varder, blifver årdenntligh i
richsens rådz och stenndernes samqvemd uti lanndzännderne, med
theris gode villie och effther som förmögenheten tilseije kann och lagh
förmeler. anammet och samtyct, så och när som adelen för sigh och
sine lanndbönder gierder eller pålager samtycht håfve, att the med
deris egne tiennere och tilförårdnede opkräfie lathe och dett seden
konungens befalningsmänn anntvardes och lefvereris.
7. Att med adelens rostiennst och när de till herrefärd färdes,
dett må ske epter lagen, thesligist må få tilbörligh skadestånnd och
vederlagh för dett mann på konungens tugh och reser förtärer heller
mister, och blifve fri håldne, hvar som h. k. M. dem på reser brucher
och förskicker.
8. Att richsens embeter och sådanne befalninger, som adeligit
ståndh egner och bör att betiene, iblannd them motte blifve utdelte,
och att inngen lagmann häfver häradzhöfdinge dom eller nogen annen
2 häradz rätter.
9. Att ingen af de personer, som iche äre öfver ens med oftaberte
religion, som samtycht och bruches, skole setties uti cantzeliedt eller
någre anndre förbe:te rigsens embeter.
10. Att secretet motte blifve uti cantzlärens värie och förvaring
och till secretere embitter och cantzeli saker brukes adels personer.
11. När nogen adelsmann tillmätes nogen sach, till hvilken hann
innthet vore lagvunnnen, att denn då iche emot lag, rettvise och dom
blifver fången eller vålförd, eij heller till heder eller äre försmedeligen
utropedt, eij heller oppenbarligen beskylledt, så och iche af godz eller
ägodeler nogedt ifrån tagidt igenom vrånge berättilser, antingen dett
är ärft eller för enn trogen tienst förlänndt, gifvit och förverfvedt, utan
att om saken och tilmåledt blifver af richsens rådh och af adelsmen
laglige ransaket och dömpt och icke af ringere personer.
12. Att gott mynt, effther som h. k. M. tilförene nådigist lofvedt
och tilsagt häfver, måtte her uti riket igenn blifva uprätted.
13. Att de två årlige hester, så och hvart tridie års konungs-
hester motte blifve afskafifede, hvilke öfver som til förene tilsagt och
bevilliat var allt här till håfve varidt.
14. Att innge cattolische prester heller jesuviter flere innföres här
i riket, eij heller her lennger blifve, heller mere vilkor innrymmes änn
som emillen höglofligh i hugkommelse h. k. M:tz här fader och h. k.
M. tilförene är blefvidt belefvedt och samtycht.
1593
177
15. Om nogre godz, gärder eller egendom kann finnes vara kom¬
men ifra adelen och under cronen, heller och af andre ifråhännde,
som de förmene sig håfve rätt och laglige skäll till, att dett mätte vara
dem fritt medh lag igenn bekomme, sammeledes de godz, som väre
föräldrer i förtiden till kyrkier och closter, seden konung Carls räfifst
blef hållin, bort gifvit hafva, måtte eftther Vesterårs recess genom
skäl och bevis komma till neste slecten och arfvinger igenn
få, och alle jorde bref, som håfve varidt uti closter och kyrkior gifne
till förvarning och seden deden tagne, motte och igenn gifves och fås
tilbake igenn till neste slechten.
16. Att stadfeste och innrymme denn svennske och finnske adel
deris förverfvede och förtiennte godz i Liflandh, heller hvar helst thet
vara kann, dem der vidli oryggeligen hålle och försvara vid hvad hvar
och enn kann håfve skäl och rett till.
17. Att alle the förseglinger, som adelen emott deris villie håfve
most utgifve och ifrånn sigh fädt heller och them ifrån tagne och
tvingne, motte lefvereres tilbake igenn.
18. Att morgon gåfver, som gifves uti fast jordegodz, motte
allenist niutas och behålles till lifstidh och seden gå till slecten igenn,
sa frampt de iche barn och lifsarfvinger håfve.
19. Att der som nogen häfver denn andre osanferdeligen och
orättvisligen angifvidt, att de sin emillen måtthe bruke lagh och rätt.
20. Att med dett förste måtte hålles konungs refifst och seden
framgient hvartt tridie år och hvart år lanndztingh.
21. Att utaf cronones rennta motte blifve hålne nogre unge adels
personer till studium, både här i riket och utan rikes, med hvilke
fädernis landet i framtiden motte blifve tiennt medh.
Inlagan åtföljes af en skrifvelse med följande påteckning af Hog. Bielke:
»Adelens samptlige författede skrifftlige meningh sorn i Stockholm forsamb-
lede vore lydendis till heller 0111 richsens rådh om theris previlegier atth
radhe och förfordre, hvilket öfverantvardedes rådet samptlige uppe i råd-
kammeren af her Erich Gabrielson, her Axel Bielke, Jacob Clausson, Axel
Åkeson, Christoffer Andherson och Maurius Jörenson then 30 octobris anno
etc. 1593 Och her hos nogre författede puncter om the previlegier som
the begere atth blifve försächrede om etc.»:
Effther thett att ett stort misförstånnd häfver varidt till richsens
radh, like som de iche skulle fordre alle richsens stennder uti deris
gamle frihether och häfver fast haft thett annseende här(r) till, like som
de allene ville se på deris egen välfärd, der igenom myken ovillie dage-
ligen vext häfver; dherföre att sådannt motte blifve afskaffet, bidie vi
alle kärligen och tiennstligen, att richsens rådh, som nest konungen
väre förmänn vare skole, ville vara ens med oss till att försvara vår
christelige religion, gamle previlegier och friheter, och effther fast få
äro, som nogen vettskap håfve om väre gamle friheter och vi för-
nimme utaf k. M:tz svar, att vi jempt vidh religionen skole blifve
1593
vidh adelige urminnes previlegier, bidie vi alle kärligen och tiennst-
ligen der om, att och richsens rådh ville gifve oss dett tilkenne hvad
dem der om vitterligit är, efther vi nogerlunde förnimme, att och väre
föräldrer håfve varit ett mykit fritt folch framför andre, dett nu, Gudh
bettre, fast förandret är. Och på dett att richsens råd må se, hvadh
vårt samtal varit häfver, håfve vi nogedt här optechnedt och bidie kär¬
ligen och tiennstligen der om, att de ville dem öfverse och hvad der
uti kann fela dett ther till öka och hvad der iche bör vara, dett uthe
lyckia, för innthet annedt sökie vi änn tienne vår herre och konung
i trohet med ett fritt samvet, förbehällendes dett att vi iche blifve
trengde ifrå vår rette Gudz tiennst och våre gamle adelige pre[vi]legier.
I slutet af oktober affärdade konung Sigismund sekreteraren Niklas
Rasch till hertig Karl (kred. 26 okt. enl. en förteckning på k. Sigismunds
bref). Han skulle inhämta dennes mening om tiden för begrafningen och
kröningen samt dessutom om åtskilliga andra ärenden, såsom fredsunder¬
handlingen med Ryssland, Narvas undsättning, handels- och myntväsendet,
hertigens förläning och arfskiftet m. m. Äfven från riksrådet medförde
Rasch en skrifvelse. Hertigen svarade med samma sändebud såväl konun¬
gen som rådet den 5 och 6 november (hert. Karls registratur 1593 P. I
fol. 211—218).
Konungen hade föreslagit den 5 januari för begrafningen och kröningen
till åtta dagar därefter, hvaremot hertigen ansåg att den förra borde upp¬
skjutas till kyndelmessan (2 febr.) och den senare följa 8 eller 10 dagar
därefter, liksom han yrkat på detsamma i sitt ofvan anförda utlåtande till
rådet den 23 oktober. I fråga om ceremonierna hänvisade han till förloppet
vid Johans och Eriks kröningar och lofvade att själf gifva tillkänna hvad
han kunde draga sig till minnes. Mot slutet heter det (fol. 215 v.):
Hvad the andre punchter belanger, som h. f. N:d sielf vidkomme,
både om religionen och annet, ther h. f. N. broderligen häfver begäret
k. M:tz förklaring och försäkring opå, hvilket h. k. M. någre gånger
både egenum schrifvilse såsom och med her Ture Bielke och nu sidst
med Nichlaes Rasch låfver och tilsiger i sin kong:e croning at
vele h. f. N:d tilbörligen med försäkre, så betacker, h. f. N. högberte
k. M. för sådanne broderlige tilsigelse Men efter h. k. M. väl vet,
at på cröningen vill falle monge vichtige riksens ärender före, med
hvilke man mer än nogh skall håfve at bestelle, begärer h. f. N:d för-
denskuld, at h. k. M. nu tilförende vill uttryckeligen förklare sigh emoth
h. f. N:d såsom och andre riksens ständer, hvar til the kunne håfve
sig at förlathe, dy h. k. M. väl sielf besinne kan, at alle saker skole
ju aldeles tilbörligen afhandlede vare emellen h. k. M. och ständerne,
för än någen croning kan för hender hafves.
I ett särskildt memorial gjorde hertigen med Rasch åtskilliga framställ¬
ningar till konungen, på hvilka han begärde svar. Det heter där bland annat:
Thernest begärer och h. f. N:d broderligen, at när Gud vill h. k.
M:tz konunglige croning hållas skall och menige riksens stender
då skole försäkre h. k. M. med theres trohet och tryghetz ed, at then
1593
179
arfförening, som är på åthskilielige tider uprettet om regeringen her i
rikit, motte blifve almenneligen förkunnet och af stenderne med bref
och segell på nytt stadfest och confirmeret, ther uthi h. f. N. och då
må inbegripen varda och försäkret för sigh och sine manserfvinger,
om Gud alzmechtig någre beskärendes varder, på sådanne fall som arf-
föreningen uttrycker, på thet h. f. N:d motte vette hvar til h. f. N.
kunde håfve sig at förlåte och the, som förr om sådanne arfförening
icke håfve vettet besked, måtte då blifve der om underviste och vette
at the nest h. k. M. och h. k. M:tz manlige lifserfvinger, så och then
unge herre hertig Jahan och hans manserfvinger, äre h. f. N. hertig
Carl med ed och trohet förbunden och äre plichtige bevise h. f. N:d
hörsamhet och trohet såsom alles theris naturlige rikis arffurste, then
ed doch oförkrencht, som the på cronones vägne äre k. M. med för¬
bundne, och skyllige till at värne och afvärie thet som h. f. N. kan
vare till skade och förderf.
Memorialet angick i öfrigt stadfästelse på furstendömet, hertiginnans
morgongåfvor, hertigens försträckningar till kronan m. m.
I en särskild »minnessedel» tillägges (fol. 218):
Först efter adelen her i rikit utan tvifvel väl är til sinnes lathe
fordre hos hög:te k. M:t om stadfestilse och ytermere förbettring på
theris privilegier, så synes h. f. N. för rådsampt vare att hög:te k. M.
ville med förste lathe fordre och begäre vette, hvad theris begären
kunde vare, på thet k. M:t kunde tage i nåd. betenkende, hvad h. k.
M. i then måtho täckes kunne efterlathe, och meden en part af adelen
berope sigh opå gamble urminnes privilegier af framfarne konunger
och regenter, så vore gott at hvad bevis the kunde håfve ther om
motte då framhafves, dy hvad som the kunde bevise at them efter-
lathet vore tilförende, thet synes icke anners vare än tilbörligen at them
sådant motte ännu undt och stadfest blifve.
I sitt svar af den 6 november på rådets skrifvelse, där detta försäkrat
sig vilja »råda och förhjälpa till» att konungen före sin kröning skulle tillbör¬
ligen försäkra såväl hertigen som ständerna, upprepar hertigen sin begäran
»at I förarbete der opå, at hvad som alle riksens stender behöfve vare för-
säkrede om, motte blifve stelt uti verket, och synnerligen at h. k. M. ut¬
tryckeligen förklare sig på the punchter, som vi samptligen lathe h. k. M.
öfverantvarde, med andre flere, som I vele betenkie at nödige ville vare, så
at al ting för cröningen motte andeligen och fulkomligen vare afhandlede».
Under loppet af november månad inträffade de bekanta uppträdena i
Riddarholmskyrkan, som skärpte fiendtligheten mellan de båda partierna och
påskyndade händelsernas utveckling.
Riksdagsakter lil.
12
i8o
1593
47 Riksens råd till k. Maj:t om det senare uppträdet i Riddarholms-
kyrkan. Stockholm 1593 den 21 november.
Samtida afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet (här sign. A)
med den senare tillskrifna oriktiga dateringen »Actum ten 3 no-
vembris 93» jämförd med en annan något yngre afskrift i samma
samling (sign. B) med rubrikdateringen: »inlagdt den 22 novemb.
år 1593». Originalet skulle enligt en anteckning på den först¬
nämnda afskriften kommit »ifrån Poln 1656», men är numera för¬
loradt. En tämligen dålig afskrift (sign. P) i den Palmcrantzska
sami. i Riksarkivet vol. 2 har slutligen rubriken: »rådslagh inlagt
anno 1593 d. 21 november, sedan k. Maj:t var kommen ifrå
Svartziö». Afvikelserna hos P äro endast i viktigare fall angifna.
Storm echtigste högborne konung aller nådigste herre, e. k. M. vår
hulle trogne och rättrådige tienst altidh hörsambligen bevisendes.
Nådigste konungh och herre, dett vi nu i desse 3 eller 4 dager näst-
förledne, seden e. k. M. kom ifrån Svartziö, icke håfve så ofte varit
oppe e. k. M. till ordz, såsom vi elliest gerne giordt hade, kan sompt
helgedagerne, n[empligen] " söndagen, som var för 3 dager seden, så
och s. Andre[as] högtidh, som e. k. M. i går begick, nogerlunde håfve
förhindret, men rätte orsaken är, att vi medh så monge riksens vor-
dende ärender blifve öfver faldne af allehande slags folk, som dage-
ligen trängie på sin afskedh, så3 och medh budh och bref3 ifrån alle
landzänder om store besveringer och oförmögenhet, hvilke till att bothe
hos oss nepligen nogre uthväger finnes, och vi nu således i går* som
hvar dagh, det Gudh skall vette, med en trogen flit och stort bekym-
ber håfve varit her på slottedt församlede och hade nu fuller haft
myket annedt medh e. k. M. att förhandle, är oss aldelis oförmodendes
af borgmesterne her i staden, hvilche medh stor hast och engslan i
fult lop komme op till oss, vettendes vordet om dett buller och öfver-
voldh, som sket är med vapn och väner i Gråmunche kyrkie, der man
medh voldh häfver upbrutidt och sönderslagit predichestolsdören och
elliest haft månge dragne sabler och uthskiftede'' blå och blodige sår
der inne, såsom en, den* och hade merchet med sigh,* hvilken blef
opförd, nogsampt bar vittnesbördh, så och der brede vidh varnede/
huruledes then menige man der utöfver är otålig blifven, hade begynt
att ruste sigh och fruchtede att de«" ville slå i storm klocken, vore och
allerede nogre på gatun medh deris fulle verier. Der på skyndede vi
dem straxh med ganske få ordh nidh igen* och förmante dem vidh
deres ed och trohet, att de schulle stille menigheten, dett vi och' för-
numme de gerne giorde, ändoch de endeles fruchtede, att dett näpligen
skulle lyckes, så är det om [D:nu]* likvell igenom Gudz så och deris
och ärlige mändz flit och trohet denne rese afstelt vordet — Gudh
lathe dett icke mer upväxse, eij heller dertill orsak gifves. Så' ändoch
1593
181
vi strax på timmen lathe i underdånighet gifve e. k. M. om samme
buller tilkenne igenom e. k. M. trogne män och cammerherrer, her
Gustaff Brae och Erich Bielke, efter vi sielfve vore förhindrede
der medh, huru samme buller skulle kunne blifve stillet, och der på
sådanne svar bekomme, som e. k. M. är vitterligit; icke des mindre
nödges vi her medh e. k. M. derom ytterligere att besökie, och efter
dett, n:ste konungh och herre, e. k. M. såsom en förstondigh' och af
Gudh högbegåfvet konungh och herre nogsampt kann besinne hvadh
färe sådant häfver medh sigh, e. k. M. drager och nådigest till minnes,
huru flitheligen, ödmiukelige och troligen vi senist, den tidh de förste
resen trängde sigh in på predicostolen, i en rättrådigh meningh e. k.
M. munteligen åthvarede, såsom och vi förhoppes, att dett icke med
e. k. M. vett eller villie hvarken då heller nu på dette sätt skedt är;
derföre hade vi visserlige förmodet, att e. k. M. såsom och vi skulle
ytterligere med sådanne oro blifvit förskonede, menn så är thett nu,
ty värr, myket häftigere än dett förre var. Vi förnimme och der hos,
att en part uthtyde saken således, att vi med synnerligh flit skynde
menigheten der till, och der vi icke vore, så skulle i så måtte icke vare
så stor motsegen af presterskapet eller den menige man, så och att
presterne prediche för myket skarpt och häftigt. Nogre giöre och
faran så ringe och säije dett häfver intet på sigh, lathe sigh och väll
höre, att hvar kyrkien icke medh godh villie kann blifve dem efter-
latid, så skall brukes voldh dertill, såsom och nogerlunde på synt är,
förty de äre medh berådde mode, medh ladde och spente bysser in-
gångne i kyrkian och håfve slagit på oväpnede/" heiducerne håfve och
mäst allesammen varit inkallede och elliest begynt röre trummen. Eli
part gifve och dett före, att e. k. M. här fader, höglofligh i hugkom-
melse, hade och bruket samme kyrkie till deris predicanter medh myket
annet, som man daglige hörer, hvilket her vore för longt att införe,
men med hvad såning eller betenkiende de af sådant sökie behielp, är
allom vitterligit.
Till dett förste måtte" och de samme, som giöre* farligheten så
ringe, nogsampt vette och^ öfverväge, huruledes des värr her till står
i riket för de monge och store besverlige lägenheter skull, som alment
finnes, och om man intet mer eller yttermere? kan håfve till att rädes
före, änn alene dett som her i staden scher. E. k. M. vet ju väll,
huru dett häfver sigh medh lägenheter * her i vårt fädernäslandh medh
alle stender, och om det änn fast icke hade her inrikes* nogen färe,
hvilken på sådant sätt visserligen är till att befruchte, så kan då ‘ hvar
och en förstondigh man klarligen merchie, att ner sådant buller och
missförstånd!! blifver landrychtet hos e. k. M. fiender och ovänner, att
vi då“ nepligen nå eller få nogen godh fridh" eller stilleståndh med
Rydzen, för uten annen skade, förtaell och olempe, sorn"* lätteligen
annerstädes der uthaf-1' kan förorsakes. E. k. M. verdiges och sielf
betenche, om och sådant her i e. k. M. regementz förste begynnelse
182
1593
kan vara tienligit eller nyttigt, om hvilket vore myket till att tale.
Hvad oss der brede vidh tilmätis, vet Gudh, sker medh orätte, fördy
vi så väll som sielfve presterne håfve fast mer, des vi kalle Gud till
vittne, beflited oss att hålle e. k. M. en trogen och välvilligh almoge
tilhande, vår religions frihet oförkrencht. ElliesD om presterne stun¬
dom äro noget häftige i deris predican, så förorsakes dett i like måtte
myket af deris vederparter, och blefve [o:blifver] ändochJ' altidh den
höge öfverheten orsechted. Doch kan man och medh saningen betyge,
att deris ordh esomoftest blifve annerledes framförde, än de tales af
predicestolen, om hvilket vi och månge andre ärlige män, som medh
rätte i så måtte bör gifves mere vidzord, än andre ringe och lätt¬
färdige, kunne bäre vittnesbördh.
Hvad nu elliest tilförene med Gråmunkie kyrkie [såsom och i annen
måthe kan skedt vare, låther man blifve i sitt värde],2 doch är allom
vitterligit, att först den m:r Lars, hvilken de seden kallede closter Lasse,
sattes dith, sades han vare likformigh i vår religion, såsom och h. k.
M. höglofligh i hugkommelse sielf nogre reser om honom oppenbar-
lige betygede, torde och icke heller förbe:te mäster Lars i långh tidh
der efter, undentagendes, när dett stundom så hende, lathe sigh nogedt
annedt förnimme, och då nödgedes han en rese eller två, dett nogre
af oss är vitterligit, försvare och orsechte sigh för erchebischopen som
då var. Des föruthen häfver och h. k. M. salige i" hugkommelse sielf,"
den tidh dett påviske sendebudh var til förhör i Räfle, orsechted sigh
icke håfve den religion i sinnedt, var och på synt2 der uthaf, att så
väll Posevinus, såsom och förbe:te mäster Lars longt tilförende vore
af skaffede, och kyrkien vore svenske predicanter igen inrymd; vi"
hade och icke heller förmodet, att noget annet nu på denne tidh skulle
tilbiudes af nogen,6 annseendes de nådige lyfte, såsom e. k. M. både
medh sinne bref och sendebudh åthskillelige reser giordt häfver på
vår religions bruch och frihet, såsom den i konungh Giöstaffs sidste
och konung Jahans förste regementztidh var, och är bevisligit, [att?]2
då trängdes inngen annen in i kyrkerne, såsom ochd för Gudh och
saningen under fonte löfte och tilseijelse sådanne introngh fulkomme-
ligen är och bör förbetinget vare, och gifves hvar erligh man till att
betenke om och religions friheten kan rechnes vare hollén, när man
antingen på ett sett eller annedt och serdelis medh sår och blodvitte,
som nu medh månges sorgh och veklagen skedt är, medh voldh intage
predichestolen, och hoppes oss att lyfte och tilseijelse icke så skole
blifve förståndne och uttydde.
Hvad begrafningen tilkommer, der om täler man intet; doch att
der medh hölles efter [sorn]2 personerne vore verdige till, allden¬
stund der-^ både konunger så och herrer och månge andre myndige
män-f ligge begrafne, bådek e. k. M. egne och våre föräldrer; så är
och icke heller sanchte Clare kyrkie gård så stygger, att den icke
skulle vare dem godh noch till lägerstadh eller begrafning!!, som dem
1593
183
är tilbuden; der ligger och myndigere både adel och andre, änn de
som änn af de fremmende äro döde blifne. Derföre bidie vi e. k. M. på
dett ödmiukeligeste, att e. k. M. för sinn kongelige dygd, tillseije[lse ?] ‘
och lyfte, på hvilket vi alle vår välferdh satt och den e. k. M. till
yttermere beröm och säkerhet öfver hele riket uthbredt håfve, såsom
och troligen och underdånligen råde och förmane, ville * nådigst håfve
her uthi ett innseende och lathe sådanne öfvervoldh, af hvem dett och
kann skedt vara, tilbörligen strafet blifve och att her efter motte hafves
fördragh der medh. Hvadh kan och vare större voldz verke änn dett,
att mann icke må niuthe kyrkiofriden, hvilken af alder häfver varit
myket achted så väll i Sverige som allestedes? Är oclV uttryckeligen i
lagen i konungs edh beschrifven, att han äger styrke tings fridh, kyrkio
fridh. Hvarföre verdiges'” e. k. M. för Gudz så och för sinn och
menige riksens tryghet och rolighet" skuldh sådant afskaffe och bota,
så frampt alle saker skole kunne gå lyckelige och väll för sigh. Men
hvar dett och icke sker, uthan att vår trogne, ödmiuke, trägne och
flitige rådh och förmaningh i så måtte blifver föge eller ringe achtet,
och seden der uthaf till eventyrs nogen ytterligere farlighet kunne för
orsakes, som hvarken vi eller andre, uthen stor lifsfare och kanske
med mongen ärligh mandz liflett, dett Gudh nådd afvende, stille eller
förtage kunnde, vele vi her medh både för Gudh, e. k. M. och hele
världen och alle Sverigis rikes ständer dett uthbetinget håfve, att vi
sådant efter vårt edh och ämbete i tidh varned och afrådt håfve, och
så myket oss häfver ståedt tilgörendes gierne velit förekomme. Och
der hos efter vi giörligen se och förmerchie, att vi ju2 skole håfve
otack allestädes, på den ene side beskyller man oss, att vi äre de som
framägge presterne och menigheten och arbete der opå att komme oss
i e. k. M. misshagh och otycke, på den andre side beskylles vi af
riksens undersåtter, like som vi väll kunde sådant hos e. k. M. förtage:
derföre medh mindre e. k. M. vill lathe råde och seije sigh i sådanne
högvichtighe saker, som komme e. k. M. sielf och dette vårt fattige
fädernäslandh till gagn-** och [gode], vete vi icke, huru vi rättelige
kunne giöre vårt rådz embete fyllest. Vore fördenskuld bettre, såsom
vi och då heller såge, der dett måtte ske uthan e. k. Maij:tz mishagh
och förtörnilse, att vi der medh motte blifve förskonedeV Och ändoch
vi för våre personer ringe kunne utträtte, så skiute vi oss doch lickväl
till Gudh och hans höghe sanningh på den ytterste dagen, att vi af
hiertens grundh e. k. M. troligen ment håfve, vilie dett och ännu her-
efter altidh gierne gore, så lenge vi lefve, i alt dett och [o:oss] bör
och mögeligit är, och förvente och bidie på dett underdånigste e. k. M.
nådige svar och förklarningh, sådan som vi af e. k. M. förmode och
höge nödtorften fordrer och kräfver, och att e. k. M. vill vare och
blifve oss en nådigh herre och konungh och tage denne vår under¬
dånige, trogne åtvarningh och förmaningh nådigst tilgode, såsom denn
icke för annen orsak än af sielfve höge nöden skedt är. Gudh styre
184
1593
och regere e. k. M. till alt dett, som e. k. M. är berömligit och Sveriges
rike och alle des trogne inbyggiere gagneligit och nyttigt.?
a) nempligen B. b) så medh badh, så medh bref B. c) i dagk B; i går P. d)
utskijftet B, P. e) den der merket medh sigh B. f ) varnede saknas B, P. g) fruchtede
att de saknas B. h) nedh strax få ordh B. i) och fuller B. k) nu B. /) Så
effter, nådig:te konung och herre e. k. M:t såsom en förståndigh B. m) obeväpnede B.
n) monde É. o) achte B. p) eller B, som har ordningen mellan orden i det följande
omkastad, q) ytterligere B. r) alle lägenheter B. s) innan rikes B. t) dock B. u)
dock B. v) någen fredk B, som i öfrigt har ett par ord felskrifna. x) som der utaf B.
y) och om än sttmdom blifver något häfftigt talet, så blifver dock likväl B, hvilket ock
synes gifva bättre mening; P = A. a) Tillagdt efter B, P. å) nogre resor saknas B. ä)
i — sielf saknas B. ö) påsyn B. a) vi saknas B. b) af nogen saknas B. c) Tillagdt
efter B. d) och saknas B. e) Tillagdt efter B. f ) medan i samme kyrkie B. g) herrar
och män B, P. K) både äre der B. i) tillsage B. k) ville saknas B. I) och saknas B.
m) verdiges saknas B. n) och rolighet saknas B. o) nu B. p) gagn och gode, nödges
vi på thet underdån:te, doch uthan e. k. M:tz misshagh och förtörnelse bidie, att e. k.
M. ville oss medh det iillbetrodde rådz ämbete nådigst håfve förskonadt B; P — A. q) Aclum
ten s novembris 1593 tillagdt hos A med annan stil; B odaterad. — Datum Stockholm
den 21 novembris år IS9S t. k. M:tz troplichtige rådzpersoner h. Nils Gyllenstierne
Hogenskild Bielke, Gustaf Ba. Erich Sparre Claes Bielke Turo Bielke Lars Bielke(l)
Sten Baner Gustaf Gabriel: Bengt Ribbingh P.
Datum bestämmes af uppgifterna i början på betänkandet, »söndagen, sorn
var för tre dagar sedan» och Andreas’ dag (nya stilen), som inträffade »i
går», d. v. s. den 20/30 november.
48 Hertig Karl till konung Sigismund om begrafningen och kröningen
samt förklaring på de ingifna punkterna. Nyköping 1593 den
21 november (jfr n. 44).
Hertig Karls registratur 1593 P. I fol. 227 under rubriken: »Till
k. Maij:t Af Nyköping then 21 novembris».
Stormechtig:te etc. och vele e. k. M. vi hermed broderligen och
kerligen icke förhålla, at efter vi bekenne oss skyllige och plichtige
vare at råde och styrkie e. k. M:t til thet vi kunne besinne e. k. M:t
nyttigt och gagneligit och vårt käre fädernesland til välfärd och long-
ligit bistånd lände kan, derföre håfve vi icke kunnet gå förbi e. k. M.
her med broderligen at besökie, uthan e. k. M. broderligen opåminne,
at efter oss synes mykit longsampt fördröijes, på hvad tidh salig och
högloflig i åminnelses e. k. M:tz käre her faders begrafningh och seden
e. k. M. konung:e cröningh, then vi önske at ske uthi en lyckesalig
stund, förehafves motte, och tiden och lägenheten så tilsigie, at ther
om motte nu med förste beslutet blifve, på thet om andre riksens högh-
vichtige ärender företages kunde, at e. k. M. ville fördenskuld med sit
elskelige rikis råd tage saken i sådanne nödtorftigt betenkende, efter
som sakens och tidzens lägenhet thet högeligen synes fordre och krefvie,
och för allting begäre vi såsom och broderligen och troligen råde, at
e. k. M. vil med thet förste förklare sigh på the punchter, som e. k. M.
för någre veker seden i Stocholm öfverantvardede blefve, och elliest
1593
om al annen del, som e. k. M. med oss och andre riksens stender bör
vare förenet och hvar och en försäkret med, så at ther om motte
aldelis för cröningen beslutet, afhandlat och klart vare, och e. k. M.
dess troligere af oss och alle andre riksens stender således igen för¬
säkret, som thet sig boer, at och, när cröningstiden kommer, alting
motte då dess beqvemligere uthan någen vidlyftighet fulfolgt blifve,
hvilkit vi e. k. M. uthi en broderligh trogen välmening icke håfve
kunnet förhålle, och försehe oss, at e. k. M. thet icke heller annerledes
än broderligen och väl förstå och uptage ville. I all the måtho vi
vette til ath bevise e. k. M. broderlig tiänist och välvillighet, gore vi
thet altid broderligen och gerne och befale etc.
Hertig Karl till riksens råd om påskyndande af konungens försäkran 49
m m. Nyköping 1593 den 21 november.
Hertig Karls registratur 1593 P. I f. 226 underrubriken: »Til
riksens råd Nyköping then 21 novembris».
Vår etc. Vi vele ider, käre gode män, nådeligen icke förhålle, at
efter som vi tilförende någre reser håfve gifvit ider vår mening til-
kenne, thet oss syntes rådeligit vare at alle saker, som riksens stender
högre och nidrige böre vare försäkrede om, serdelis om the punchter,
som vi samptligen lothe k. M. vår elskelige käre her broder för vårt
afresende sist i frå Stocholm öfveranthvarde, motte Andeligen för crö¬
ningen vare afhandlede, och vi förnimme, at ther med fast longsampt
tilgår, så at hög:te k. M. sig ännu icke uttryckeligen ther om förklaret
häfver, uthan synes vele upskiuthe med all handel til cröningstiden,
derföre håfve vi för den trohet vi äre h. k. M. med förbundne, synner¬
ligen at styrkie till thet h. k. M. kan komme til välferd och beste
och thet vårt käre fädernesland til lägligit bestånd lende må, icke
kunnet håfve fördrag med vår schrifvilse at påminne h. k. M. der om,
såsom vi broderligen och troligen rädt håfve, at h. k. M. then saken
ville tage i sådanne nödtorftigt betenkende, efter som sakenis och
tidzens lägenhet thet fordrer och krefver, såsom I videre håfve af med-
föliende copie till at förnimma, hvad som vi i så måtho schrifvit håfve.
Och ändoch vi inthet tvifle, at I och på idre sidhe rådhe och styrkie
i saken hvad som nyttigest synes vare och högfte k. M. och thette
konungerike till gagn och gode komme kan, likvel vele vi håfve ider
ännu som förr nådeligen opåmint, såsom vi och gunsteligen begäre, at
I med flit hos h. k. M. ther opå förarbete vele, at alle saker emillen
h. k. M. och stenderne, både the som blefve h. k. M. öfverantvardede
och elliest annet mere, motte för all ting med thet förste och ju ande¬
ligen för cröningen fulkomligen afhandlede och beslutne vare, och seden
i86
1593
med begrafningen och cröningen för hender håfve med thef förste, pä
thef at om andre riksens högvichtige och nödige saker motte seden
thess better företagit och bestelt varde, hvilkit vi ider nådeligen icke
håfve velet förhålle och befale etc.
Den 24 november öfverlämnade Stockholms borgerskap till konungen
en allvarsam klagoskrift öfver de senaste våldsamma uppträdena med yrkande
pa att anstiftarne måtte »androm till sky och varnagle» blifva tillbörligen
straffade samt med begäran att konungen och riksens råd ville så ordna
främlingarnes begrafning, att sämjan och enigheten ej måtte störas; »förty
blifver den menige man retad till vrede, kan vara värre stille». Skrifvelsen
(Uppsala univ.-bibl., Handl. rör. Sveriges polit. hist. 1592—1600) åtföljes
af ett slags vittnesförhör angående uppträdena.1) Enligt A. J. Messenius
skulle äfven ridderskapet och adeln sammanträdt på slottet och inlämnat en
böneskrift med begäran om straff på våldsverkarne.
50 Riksens råd till konung Sigismund om ständernas yrkanden m. m.
Stockholm 1593 den 26 november.
Arkivafskrift från 1600-talet bland Riksdagsakta i Riksarkivet
med Runells påteckning »collat. medh originali» och en annan
anteckning »originalet finnes ibland k. Carls ankomne bref», jäm¬
förd med en samtida afskrift i Steno Magni’s kopiebok fol. 69—
71 (här sign. B) med den oriktiga dateringen 20 nov., hvilken
af Baazius följes i hans latinska referat i Inv. eccl. Sveo.-
gothor. s. 541.
Riksens rådh, som här tillstädes äre, håfve för någen tidh seden
medh tillbörligh vyrdningh undfånget och läset ded svar, som k. Maij:t
vår nådigeste konung och herre på the få punchter, som af högborne
furste hertig Carl sampt välbe:te godhe herrer på deris och menige
ständers vegne äre blefne h. k. Maij:t ödmjukeligen öfverandvardede
then 3 octob. strax effter h. k. Maijrtz ankompst hit till Stockholm,
och ändogh de inthet tvifvel för deres personer haft håfve, att h. k.
Maij:t sigh ännu, dess förinnen den kongelige croning går för sigh, om
dhe samme ärender nådigst better varder förklarendes, såsom the och
her till mundtligen någre resor, effter som lägenheten häfver medgifvit,
sådant hos h. k. Maij:t ödmiukeligen håfve ihugkommit, icke dess mindre,
effter ded de nu på nytt af högborne furste hertig Carl etc. der om
äre blefne tillskrefne, och särdeles för den edh och trohet, som de h.
k. Maij:t och fädernes riket medh förplichtede äre och af hiertet gärne
och troligen bevise vele, nödges de högbe:te h. k. Maij:t om samme
’) Stockholms stads tänkebok innehåller ingenting härom. Däremot heter det under
den 20 nov., att då upplästes för menigheten alla de besvärspunkter, borgmästare och
råd låtit skriftligen affatta om stadens förfall, privilegiernas bekräftelse o. s. v., och det
blef då allmänt samtyckt, att dessa skulle öfverlämnäs till konungen.
1593
187
gifne svar, ded de ännu här till ingen håfve velet meddele, någet
ytterligere i underdånighet och trohet skriffteligen att påminne, ödmiuke¬
ligen bidiendes, att h. k. Maij:t ded i den bäste måtte och såsom ded
för Gudh och sanningen h. k. Maij:t sielf och riket till gode ment är,
nådigst förstå och optage vill och ännu samme svar till förbättring
förandre, hvilket icke allenest är i sigh sielft rättvist, utan och" effter
denne tidzens lägenhet högeligen förnöden.
Till det första belangandes den försäkring på religionen, Sverigis
lagh, friheter och privilegier, som uthaf h. k. Maij:t både i Polen så
och nu seden här är begäred vorded så väl för den högborne furste
hertig Carl etc. såsom och elliest alle andre riksens ständer bådhe
andelige och världzlige, är icke skedt för then skull, att man om h. k.
Maij:tz ynnest och nådige benägenhet i så måtte någet tvifvel hade,
eij heller att man h. k. Maij:t i någen måtte öfver det, som rätt och
tillbörligit är och deres föräldrer fordom skäligen nutit håfve, förknippe
och försnille ville, mycket mindre att någon rättighet, som en lag-
kalled arfkonung effter frivillige laga stadgar tillyder, i någen måtte
skulle förtages, såsom kan ske* en part medh ringe grund ded förstå
och uthtyde vele, uthan mere för ded att man gärne såge ded h. k.
Maij:t alle samptlige undersåteres hierta och ynnest deste mer till sigh
vinna och binde mätte* och dem, som af ded tunge och orolige rege¬
mente, både för långvarigt krig skull och elliest, som nu i tri och
trettije år, Gudh bätträt, här i riket varit häfver, nu fast ömme och
trötte äre vordne, medh sådanne kongelige nådige löfifte och förtröst-
ninger någerlunde hugne och vederqveckie, hvilketd så mycket högre
och nödigere vore till att achte, som de sielfkrafde och för än de på
cröningsdagen, kan ske, då medh större trägenhet kunde påäskes, blifve
effterlåtne. Vore fördenskull nyttigt och nödtorftigt, effter som och
högbe:te furste tvenne reser begäred häfver, på ded icke i sielfve crö¬
ningen der igenom någon vidlöftighet heller drögsmål skulle infälle,
at sådant nu medh ded förste måste'’ ställes i värket, det vi och tro¬
ligen råde, såsom och ödmiukeligen bidie och begäre. Elliest häfver
man ju ingen tvifvelsmål haft, eij heller ännu häfver, att h. k. Maij:t
ju alt sådant aldeles ovägred varder nådigst efifterkommandes, ther på
h. k. Maij:t och för sitt bortresende af riket medh sine kongelige krafif-
tige oryggende underskrefne försäkrings bref och segell, såsom bok-
stafven ded nogsampt uthvisar, en godh begynnelse giordt häfver,
hvilket yttermere till att fullborde man ännu så mycket mere ödmiuke¬
ligen otviflendes vill förhoppes, effter h. k. Maij:t, Gudh thess lof, till
mångnere(l) ålder och högre kongeligit förstånd kommen är, och at
h. k. Maij:t förthenskuldh ju ingelunde vill låthe sitt arfrike, deden den
kongelige linie sitt ursprungh af urminnes tidh haft, i så måtte ringere
och mindre achtat vare än andre loflige kongerike, anseendes den
trygghet och trohet, som h. k. Maij:t utaf desse rikes undersåter pröf-
vedt häfver, så och elliest ded myckle godhe, som den konglige slächt
188
1593
af dette riket vederfaret är och ännu här effter, när det rätt och till-
börligit blifver förestått och bruket, till everdeligh tidh ske kan.
Man förnimmer och, att en part håfve berättet-^ h. k. Maij:t om
den samqvemd, som adelen, här till städes varit håfve, sin emillen nu
nyligest hållet häfver, och thet till thet värste uthtydt, like som ded
skulle i någen vrångh mening h. k. Maij:t till gensträfvenhet, olydne
heller orättrådighet skedt vare. Så håfve de godhe herrer inthet för¬
nummet at thet i sådanne acht skedt är, effter som the och siälfve
mundtligen h. k. Maij:t thet då straxt håfve ursechtet, uthan att h. k.
Maij:t näst Gudz hiälp otviflendes häfver trogne och rättrådige under-
såter i alt det dem bör at gore, både för Gudh och mannom/ Men
thet the i deres skälige och ärlige'4 nödtorfter komme tillhope och tales
vedh, förser man sigh, må icke i någen måtte blifve dem till onde
uthtydt, och så mycket mindre, meden thet på h. k. Maij:tz eget slott
skedt är, der dören häfver varet öpen för allom, och borde medh rätte
sådanne lättfärdige människior, som alting vrångviseligen framföre, till¬
börligen blifve afviste, anseendes att then, som icke är sine medbroder
och egen näste slächt i christelige och ärlige saker trygger och rätt-
rådigh, han sviker och fuller öfverheten, och kan ske, när mäst om¬
tränger, dess man väl finnér exempel.
Där nest, ded h. k. Maij:t synes vare besvärliget att stadfäste den
till erchiebiskop, som nu sidst uthi dett almennelige prestemöte valder
vart, bidie de godhe herrer såsom och på det underdånigste råde, at
h. k. Maij:t sigh ännu här uthi annerlunde vill betenkie och nådigest
öfverväge, icke så mycket hvadh vår salige framlidne konungh saligh
i åminnelse häfver velet haft sigh förbehollet, såsom hvadh till förene
sedvanligit och christeligit bruk varit häfver, och allermäst hvadh
Sveriges lagh, deres gamble privilegier och friheter medgifve. Så är
och allom nogsampt vetterligit, at högbe:te framlidne k. M:t icke häfver
tillskrifvet heller taget sigh den rättighet att vällie biskoper, uthan
allenest at stadfäste den [o:dem],' såsom är görligen att märchie uthaf
then förste election medh erchiebispen som skedde, seden h. k. M:t
var kommen till regementet, så och medh'4 bispen af Linköping och
Västerårs, hvilke alle blifve* af capitteled och stifftet valde och seden
af konungen ovägerligen’" stadfäste. Är och bevisligit, at dem i så
måtte inthet intrångh" ske bör, både af den confirmation, som högberte
k. Maij:t salig" hos Gudh dem lofvedt och bebrefvet häfver anno etc.
72, så och af den försegling, som skedde i Vadstena anno etc. 87,
hvilken högloflige framledne k. Maij:t, så och k. Maij:t sielf närvaren-
des, såsom och f. N. hertigh Carl etc. medh förseglet håfve. Elliest
till at fortage dem deres frie val vore tvärt emot lagen och klerkeridts
frihet, hvilke icke heller effter Västerårs recess och ordinantier, både
den förste och sidste/ eij heller i någen arfföreningh finnes vare dem
förtagen, oansedt? att alle för:ne stadger på den Ausburgiske confession
grundede är. Hvarföre beder man och råder ödmiukeligen och under-
dånligen, att h. k. Maij:t nådigesV stadfäster förbe:de m. Abraham, som
i ded laglige kor och prestemöthe häfver varet nampngifven, hvilken
och the andre, som i valet vore, ändogh der [o:de]" vore få, sine
vota godvilleligen gifvedt håfve. Ty hvar anners sker, är inthet tvifvel,
att ther uthaf förorsakes myken ovillie och oro ibland klerkeridt öfver
menige rikedt. Så kan och förbemelte m. Abraham väl vare h. k.
Maij:t i den måtte* så mycket till nöije som en annen, häfver och icke
heller för sin person trengt sigh der till, uthan är, honom ovitterligit
och uthländes till medh, der till ärnädt och kallet vården.
Hvadh kyxxhioherden här i staden tillkommer, effter han och både
uthi det almennelige prestemöthe, så och af stadzens förmänd och
inbyggiare der till valder är, hvilke" af urminnes tidh af konunger
och regenter der på medh stådtlige" bref och segell äre privilegerade,
förser man sigh, såsom och underdånligen begärer, at dem emot sådanne
deres friheter och privilegier icke någet förfång ske måtte, uthan at*
h. k. Maij:t samme laghvalde kyrchieherder [oi-herde]^ nådigest" stad¬
fäste ville, bidie och ther hos ödmiukeligen, at h. k. Maij:t nådigst
icke vill ställe tro och lofven till hvadh esomofftest både om förbe:te
m. Abraham så väl som m. Erich och andre vrångvisligen berättet
blifver, hvilket medh månge erlige män annerlunde kan bevises.
Hvadh sielfve prestemötet tillkommer, ändog en part förevende
like som det h. k. Maij:t till prseiudicium heller förklenring4 skulle
skedt vare, så skall ded i sanning aldrig bevises. Och tager man Gudh
till vittnes, at thet samme prestemötet är effterlåtet vordet för månge
höge och vichtige orsaker, h. k. Maij:t sielf till gagn och gode, såsom
nogsampt kan bevises. Der till medh så kan ded icke heller* räknes
öfverheten till förfång skedt vara, aldenstund salig k. Maij:t hade sielf
tillförende bevilligedt et almenneliget prestemöthe tvenne reser, först i
Vadstena anno etc. 87, hvilken beviligingh och finnes af h. k. Maij:t
närvarandes vare underskrefven, annen resen någet för h. k. Maij:tz
dödelige aflidande, den tidh Smålenningarne och Västerårs stifft hade
afsagdt sigh den nye messeordning, hvarföre effter så är och" i samme
samqvemd inthet annedt är blefvedt samtycht heller beslutet, än det
som denne rikes religion effter den Ausburgiske confession kräfver,
hvilken uthan stor orolighet och färe icke står i någen måtte att* för-
kränke, beder och råder man underdånligen, at h. k. Maij:t nådigst
samma besluth, hvilket aldeles kommer1* öfverens medh ded, som både
i konung Göstaffs sidste och konung Johans förste regementz tidh
stadiget och hollet var, stadfäste ville, fördy hvar ded icke sker, är
otviflendes, at mycken oro der udaf förorsakes, aldenstund ded af alle
ständer i rikedt ved" siäl och salighet, äre och redelighet är stadfästet
vordet, och man ju*' visserlige förhoppes, at h. k. Maij:t sielf icke gärne
skall se, at någen oro heller farlighet här udi riket för religionen skulle
begynnes. Ded och någen skulle håfve varit till samme underskrif-
vande tvinget," heller och at f. N. hertig Carl etc. icke skall håfve det
190
1593
underskrifvet, förr än k. Maij:t kan [o:kom] i skånegården, effter som
man sennist af h. k. M:t förnummit vare berättat, ded skall aldrigh
medh sanningh be vises; allenest at någre få ensky lte prester blefve
för deres skalkhet och orolighet någet hårdt tilltalde: hvarföre begäres-^
at h. k. Maij:t sådanne tijendebärare ingen tro eller lofven gifve ville.
Om academien i Upsala hoppas man såsom och underdånligen
beder, effter det icke är någen nystadget ting, uthan hafveri varit för
lång tidh seden funderet och privilegeredt och i h. k. Maij:tz her faders
tidh någre år ved macht hollén, såsom och någet för h. k. Maij:tz
dödelige aflidende tillsagt at uprättes, och the professores, som der nu
äre, blifve igen dit viste och underhåld tillsagt, at h. k. M:t och icke
heller nu i sin lycklige regementz tidh vill låthe henne ödeleggies och
förgå, uthan heller oprätte med skickelige föreståndere7* effter dette
rikes lägenhet medh deres tillbörlige uppehälle, såsom och elliest uth-
lendes låte uppehälle någre unge personer af vår religion, effter som
h. k. Maij:t för sin bortfärdh af riket och7 skrifteligen försächrät häfver,
på thet här och måtte finnes skickelige och lärde personer, som rikedt
kunde håfve äre och tienst uthaf, på hvilke h. k. Maij:t sielf nu för¬
nimmer vare stor åsaknedt. Hans kongl. Maij:t värdes och i like
måtte nådigest låthe försörie cleriker och andelige personer, effter som
rätt och tillbörligit är, medh deres nödtorftige underhåld, som inthet
väl kan vare ringere, än som ded till förende i h. k. Maij:tz her faders
förste regementz tidh var, hvilken ordning i h. k. M:tz fråvare på
h. k. M:tz nådige behagh blef dem och tillsagt, och at the ther på nu
öfvertöfvet* någen besked bekomme måtte, meden störste delen af dem
lide stor nödh och fattigdom.
Ytterligere belangendes dem, som håfve flere höge embeter på
sigh än brukeligit, heller och7 kanske nyttigt är, vet h. k. Maij:t väl
siälf, hvilke dhe äre, och at så månge åthskillelige embeter icke kunne
af en man betienes; dogh om så ske kunde, så bör ded dogh likväl
både för riksens äre och nödtorft skull vare förandret. Ded h. k. Maij:t
nådigest häfver samtyckt, at secretet så och riksens handlinger skole
vare i cantzlerens och i hans frånvare then eldste secretererens för¬
varing, när han är tillstädes, derföre låthe de h. k. Maij:t underdånligen
betacke, begäre och ödmiukeligen, at det och således måtte ställes i
värket. H. k. Maij:t skall näst Gudz hielp i alle måtte finne trohet
och rättrådighet.
Hvadh pavens legat tillkommer, hade väl varet bettre, at han hade
inthet kommet här in för månge orsaker skull, effter som h. k. M:t
ther om uthaf någre af oss i Dantzig ödmiukeligen blef påmint, för
närvarandes riksens lägenhet. H. k. Maij:t värdiges ihugkomme, at h.
k. Maij:tz salige her fader gick ännu”* så lempelige och varlige om
medh then saken, at h. k. Maij:t hade försyn, at Posevinus, när han
kom här in, skulle bekenne sigh vare pavens legat, uthan sade sigh
vare keysarinnens" sendebudh. Hvadh tal och ovillighet ther effter
1593
191
vankede är h. k. Maij:t sielP vitterligit, hvilket icke ännu aldeles är
förgätet vordet. At förmane våre prester till sachtmodighet och at
håfve fördragh med hädende och fördömmende är allerede skedt, så
vilD man ded och änmU ytterligare gore, inthet tviflendes at the sigh
ju ther effter, så mycket dem mäst mögeliget är, rättandes varde.
Hvilket och fuller borde vare i like måtte afskaffet på then andre siden,
serdeles hos någre af? dhe svenske af samme religion,? som mycket
practicere och låte sigh höre ded som h. k. Maij:t effter denne riks
lägenhet inthet mycket är nyttigt, och borde förtages dem i tidh; elliest
kan till eventyrs der udaf förorsakes mycken farlighet, som kan ske
seden inthet lättelig står till att stille.
Dettr h. k. Maij:t och häfver haft mishagh, att m. Abraham, sorn
i salige kongl, (sic!)* onåde varit hade, häfver undfått h. k. Maij:t på
menige presterskapsens vegne, ded hade de godhe herrer icke för-
hoppedz, effter icke månge finnes, som ded better gore kunde än för-
be:de m. Abraham. Så är han och electus, der till med kunde man
icke tenkie, at h. k. Maij:t skulle håfve mere mishag till honom i så
måtte än till andre, som h. k. Maij:t både uthrikes så och här hemme
effter h. k. Maij:tz egen befallning och förordning fägnät och undfångit
håfve, hvilke7 och tillförende håfve varit i onåde, och nästen alt för"
månge, både andelige och värdzlige.
I like måtte råde och bidie de gode herrer underdånligen, att
trycket måtte vare* lösgifved, anseendes at ded h. k. Maij:t i så måtte
förbiuder tryckie, * blifver likväl der igenom inthed förhindred, förty
ded kan tryckies månge annerstädhs, uthan h. k. Maij:t bekommer
allenast olempe, ovillighet och kan ske uppenbare gensager i månge
måtte, hvar uthaf seden kan förorsakes vidlyftighet och oro, som sedeny
icke letteligen kan vare till at stille.
För uthan dette, såsom offte tillförende häfver varid taled medh
h. k. M:t, at dette kriges befälled, som nu tränger på deres lön och
besoldning, både Svenske, Tyske och Skotter, så och fotfolket till
med, måtte blifve undsatte, så och om den undsettning, som nu stor¬
ligen behöfves till Narfven; altså vele de godhe herrer och här medh
i underdånighet håfve giordt ded samme, och ändogh de vette att
sådant alt borde afläggies af denne riks opbördh och ränte, och at h.
k. Maij:t häfver funnet i så måtto litet heller alz intet för sigh, sä och
at h. k. M:t icke heller sielf vet någre uthväger till penninger af sitt
eget, effter som h. k. M:t medh Oluf Sverkelsson häfver låtit gifve
tillkenne, icke des mindre vet Gudh, at ehuru de nogh håfve efftertenkt
och låtet ransake och lete allestädz, så kunne dogh de, effter som nu
tillstår i riket, till en sådan stor och dråpelig summa inge medel eller
uthvägar finne, och än icke till någen ringe försträckning, än sädan
mer. Derföre meden förbe:te krigsfolch äre mycket trängde och så
högeligen nödstälte, berope sigh och mycket på ded löffte och till¬
sägelse, som h. k. M:t både medh sine bref och sändebudh dem giort
192
1593
häfver, bidie de godhe herrer ännu ödmiukeligen, at h. k. M:t sigh
fulkommeligen vill förklare, huruledes eller på hvadh sätt man medh
dette krigsfolket kan komme till någen afhandlingh, och icke här effter
så vises till riksens rådh, som dogh ingen opbörd håfve haft i händer,
eij heller ännu håfve.
Hans2 k. M:t häfver och medh Oluf Sverkelson låtit tillsäije de
gode herrer, att effter ded buller nu således medh vapen och värier,
som vitterligit är, häfver vared i Gråmunkekyrkie, at the skole gifve
deres betenkiende tillkenne, huruledes medh begrafningen hålles skall,
der någen af de fremmende her effter afsomnede; så kunne'1 de sigh
der på icke"8 annerlunde förklare än som tillförende skedt är, at om
det vore någen förnem eller af adel, måtte honom här i stadhen Grå-
munkekyrkia, * dem androm och ringare s. Klara" kyrkiegård vare efter¬
låten, dogh att de inthet befatte sigh medh predikestolen eller predike
i kyrkione, såsom eij heller medh högkoren och sakerstijan.
Till ded sidste bidie de* h. k. Maij:t ödmiukeligen och under-
dånligen at, medan h. k. M:t täckes bruke dem uthi sitt rådh, att h.
k. M:t deres rådh tryggeligen bruke vill och sin kongelige meningh
såsom för sine trogne rådz personer optäckie, effter dy sådanne för¬
trogne15 communicatio consiliorum i denne riksens besvärlige lägenheter
storlige äre förnöden, på det at dette fattige folket någen svar och
godh beskedh bekomme måtte, vill och icke" heller fatte någet mis-
hagh, när dhe h. k. M:t effter deres bäste förstånd sitt trogne rådh
meddele, hvilket, der ded än stundom kunde mishage h. k. M:t, så
skall dogh"5 med sielfve uthgången bevises at håfve varit väl och tro¬
ligen ment. Gudh gifve at ded elliest i rätten tidh måtte anammed
blifve, och at h. k. M:t icke vill på sine side läte opväxe emot sine
trogne män innen eller uthen rådz någre mistankar eller mistroende,
hvilket uthi regementet pläger vare en orsak och begynnelse till allt
ondt, thet af ögenskinlige exempel är nogsampt at bevise, uthan at
h. k. Maij:t förser sigh all trygghet och trohet till dhem, ded de och
troligen uthi alt" det, som dem bör och mögeligit är, bevisendes varde,
i ded förhopp at h. k. M:t sigh en trogen, trygg och mildh herre
och konungh låther befinne och sigh således emot dem alle varder för-
hollendes, at the fattige Svenske, hvilke nu endels äre alles föracht
och åtlöije, icke mäge^ håfve orsak at ångre och qvide, ded de sigh
till arfherrer förbundet håfve, för hvilket dem deste better borde blifve
belönte och deste better vilkor niutha, såsom och fuller häfver vared
låfvedt och tillsagdt, och bidie på det underdånligeste, at h. k. M:t oss
på thesse förbe:te punchter, såsom och ded vi udi den förre nyligeste
inlagde skrifft för h. k. Maij:t egen välfärdh och riksens tarf ödmiuke¬
ligen begäred håfve, nådige och godhe svar oförtöfved vill bekomme
låthe. Actum Stockholm dhen 26 novembris» anno etc. 93.
1593
193
Nicolaus Gyldenstierna Hogenskildt Bielke
Gustaff Baner Erich Sparre Claus Bielke
Sten Baner Turo Bielke* Bengt Ribbing
Gustaff Gabrielson
a) och saknas B. b) kanske saknas B. c) moste B. d) hvilke B. e) matte B.
f) begär at af B. g) menniskior B. h) årliga B. i) them B. k) medh saknas B. /) blifve
saknas B. m) oryggeliga B. n) them som i så måtto intrångh B felskrifvet. o) salig
saknas B. p) then sidsta B. q) them vara förtagen ansedt B felskrifvet. r) nådige st
saknas B. s) the B. t) i så måtto B. u) hvilkit B. v) stadighe B. x) at saknas B.
y) kyrkiolierde B. z) nådigest saknas B. å) förklar ningh B felskrifvet. a) heller saknas
B. o) ätli B. a) til ath B. b) stemmer B. c) her i rikit medh B. d) må B. e) trugat
B. f) begärar man B. g) häfver saknas B. h) personer och föreståndere B. i) och
saknas B. k) oförtöfvat B. /) och saknas B. m) ännu saknas B. n) kiesarens B. o)
vel B. p) vill thet ännu B. q) af the svenske affeldiger- B. r) Thet och B. .y) konun¬
gen B. t) hvilken B. u) nest alt för B. v) moste varda B. x) tryckit B. y) sådana
B. z) Hvad hans B. å) kunde the gode herr er sigh icke B. a) i gråmunka kyrkio B.
ö) i s:ta Clara B. a) the godhe herr er B. b) förtrogne saknas B. c) icke saknas B.
d) thå B. é) alt saknas B. f) måge saknas B. g) then 20 novembris B. h) Ture
Bielke saknas B.
Det var väl denna skrift, som framlämnades af riksråden Sten Baner,
Bengt Ribbing och Gustaf Gabrielsson, hvilka enligt A. J. Messenius vid
denna tid å rådets vägnar skulle kräft besked af konungen »på någre punkter
anrörande riksens förnämligeste nödtorfter».
Konung Sigismund hade under tiden utfärdat ett öppet bref till lands¬
orterna för att lugna sinnesstämningen och vederlägga de utspridda ryktena.
Diariet på Sigismunds bref upptager under den 19—23 november1) ett antal
»mandater», hvilka då beseglades, jämte missiv om deras förkunnande i olika
landsorter (Nils Andersson, Clas Arfvedsson, Clas Andersson och Arved Svan
i Vestergötland, Jöns Ulfsson och Tyke Larssou i Östergötland, Tönne Eriks¬
son och Johan Bagge i Uppland, Erland Björnsson i Vestmanland, Måns
Eriksson, Oluf Arvidsson, Per Ribbing i Småland). Afskrifter af patentet,
ställdt dels till Valkebo m. fl. härad, dels till Sundbo härad samt Hällestad,
Vånga, Godegårds och Tiellmo socknar i Östergötland, finnas i Riksarkivet.
Det förra har följande lydelse:
Vi Sigismundus med Gudz nådhe Sveriges etc. konung tillbiude
eder trogne undersåtare, andelige och världzlige, edle och oedle, fri-
borne och frälses män sampt präster, krigsmän, köpstadzmän, borgare,
bönder och bo män alle, sorn uti Valkebo, Hankinds, Åkerbo och
Bankekindz härader och Linköpings stadh bygge och boandes äro,
vår nådige helsan, besynnerlig benägenhet, ynnest och nådhe till¬
förende och läte eder här medh sampt och synnerligen nådeligen för¬
nimma, att såsom vi tillförende, så snart oss något visst blef kunnigt
om den stormechtige högborne furstes och herres h. Johan, högloflig
etc. dödelige afgång ifrån denne världen, strax låthe eder tillskrifva
och gifva tillkenna, det vi vore tillsinnes så laga våre saker, att vi
medh första möijelighet ville komma hit till vårt fädernes rike Sverie,
som oss tå arfligen var tillfallit; förmante eder och der hos, att I dess
förinnan ville medh tålamodh förbida vår tillkompst, blifvandes faste
’) Enligt en anteckning i en afskrift i Palmcrantzska sami. i Riksarkivet skulle
detta patent finnas under datum 2g oktober i ett Sigismunds registratur, som 1656 kom
från Polen.
194
1593
vedh den trohet, som I oss efter arfiföreningen skyldige och plichtige
voro att hålla och elliest på äthskillige riksdagar oss offta godvilligen
lofvet, svorit och tillsagt hafva; så håfve vi och samme vår tillsage
velat fullkomna och derföre för några vekor sedan oss samma hemresa
företagit och uthi den h. trefaldighets nampn begifvit oss ifrån vår
stadh Dantzik till siös, der oss intet litet stormväder mött häfver, genom
hvilken storm vår skepsflotta, som medh oss var, myckit blef förstörd
och förskingrat. Dock tacke vi Gudh alzmechtig, som oss medh vår
elskelige kära husfru och drottning, så och vår kära syster nådeligen
bevarade och halp oss in i Stockholms skiärgårdh, som var den 17 uthi
nästförledne septemb. månadt, och sedan som vi där uthi skärgården
effter vårt föllie uthi någre dagar förbidt hade, begofve vi oss hit in
på Stockholm den 30, som var den sidste uthi samme månadt. Gudh
alzmechtig låthe thet nu vara skedt uthi en godh och lycksaligh stundh,
hans gudomelige nampn till pris och ära, vårt arfrike Sverie och alle
dess trogne inbyggiare, som oss näst Gudz hielp förhoppas, till gagn,
goda, longlig välfärdh, fridh och rolighet, oss sampt vår k. slecht och
afföda till ära och berömmelse. Vi tvifle och intet att I samptlige
varde nu glädie eder uthaf denne tiender och vår tilkompst gerne höre
och förnimme, tackandes Gudh alzmechtigh derföre innerligen, som oss
väl framhulpit häfver. Och effter som gemenligit är, att ibland månge
gode finnes och offta orolige menniskior, så förnimme vi att det sigh
och uthi förledne tidh nogorledes häfver tilldraget, att iblandh många
ärlige uprichtige män, som deris äre hafva achtat och deris edh, löfte
och tillseijelse gerna velet fullgiöra, häfver och funnetz några letferdige
personer, som håfve uthspridt iblandh undersåterne allehanda otillbör-
ligit tal om oss således: en part hafva velat öfvertala undersåterne, att
vi vele föra dem en och annan fremmande religion och gudztienst
uppå; en part häfver uthtydt till det värsta, det vi för några år sedan
begåfve oss af riket, och icke achtade det der hos, att sådant skedde
medh vår sal. käre her fadhers rådh och samtycke, menige riket till
gagn och godhe och icke för någon vår enskylt vällust; en part hafva
sagt oss icke kunna, en part icke heller vele komma hit till riket igen,
för uthan många andra otillbörliga ord, som en part löse menniskior
hafva spridt kring riket och nu äre förtretelige att förtellie, doch att
vi här medh icke beskylla väre trogne undersåtare, uthan någre få
orolige menniskior, som sigh medh sådane lättfärdige ordh hafva för¬
nimma låtit. Men så betacke vi först och frempst vår elskelige käre
fadher brodher, högborne furste hertig Carl etc. broderligen och kiär-
ligen, så och dhe edle, välborne och välbördige herrar uthi riksens
rådh nådeligen, som både för rettvisones skull, så och effter arfföre-
ningen och offta tillförende giorde edh, löffte och tillseijelser håfve
hållit oss vårt arfrike till trogen handh, att och I trogne män och
undersåtare hvar udi sin stadh, andelige och verldzlige, edle och oedle,
hafva låtid eder råde och regere till vårt och cronones gagn och bästa
1593
*95
af högbe:te vår käre fadherbrodher och välberte riksens rådh, såsom
och efter högbe:te furstes och välbe:te riksens rådz begäran på väre
vägne hafva godvilleligen samtycht till att uthgöra oss och cronan till
bestå den kostgärdh nu nyligen är blefven pålagd: det är oss till syn-
nerligit nådigt välbehagh, och såsom I altidh hafva varit vår elskelige
k. herfadher, högloflig i åminnelse, trogne och rättrådige, så och nu
sedan uthi vår frånvaro hafva bevist eder trohet emoth oss, tvifle vi
intet, att I än yttermera her effter, thet vi oss till eder nådeligen förse,
det samme gärna göra, och der någen vore, som något otillbörligit om
oss dierfves att tala, I tå icke vele stella ther till någon tro eller lofven,
uthan heller gifva väre befalningsmän der om tilkenne och sielfve
hielpe sådant till att straffe och afskaffe. Vi vele deremoth igen så
laga och stella väre saker, att I näst Gudz hielp af vår tillkommelse
skole håfve hugnadh och alt godt till förmoda. Och besynnerligen
måge I der om vara fullvisse och fullkombligen försäkrade, att vi vele
hålle eder och alla Sv. r. undersåtare och inbyggiare vedh eder faste
religion, effter som väre förre öpne bref förmält håfve; ther näst vele
vi och hålle eder och alle S. rikes inbyggiare vedh Sveriges gamble
oförvanskade beskrefne lagh och gifne förvärfvade urminnes privilegier,
fri- och rättigheter, hvar effter sitt ståndh och lägenhet, sammaledes
till högsta beflita oss, det meste möijeligit är, der om, det I till en
godh stadigh fredh på alla sidor komma måge. Hvarföre vi och medh
förste vele skrifve storfursten i Ryssland derom till och förmoda, att
han varder achtandes sin egen fara och olägenhet, så och där emoth
igen den macht och myndighet, som Gudh alzmechtig oss gifvit häfver,
uthi det att vi nu äre regerandes uthi tu mächtige konge riker, hvilke
medh sine grentzor innesluter hans landh på två sidor, hvilket till¬
förende aldrig någon svensk konung för oss händt är. Hvarföre och
näst Gudz hielp förbemelde storförste väl kan nödgas att giöra fridh
medh oss på lidelige vilkor och medel, hvilke vi på vår sida icke vele
uthslå, att där igenom sedan alle ovanlige pålagor och tunga medh
dhe stora kostgärder och elliest kunna afkomma och all oordning blifve
afskaffat, först medh det ringa myntet, som uthi dhe näst förledne
åren är slaget vordet, der medh sedan dhen skadelige vexel och förkiöp
är blefvet drefvet mäst öfver alt riket, där af oköp och dyr tidh fölgt
häfver, menige undersåterne till största skada, hvilket icke kan före-
kommas, medh mindre att myntet åther blifver förbättrat igen och det
ringa myntet af vägen skaffat, der om vi oss beflita vele, att det medh
det första ske måtte. Vi vele och elliest uthi all möijeligh måtto så
bevisa oss emoth eder, att I medh gerningen skole se och förnimma
oss vara eder och allom dem, som sigh emoth oss troligen och väl
förhålla, för en nådigh konung och öfverhet, effter som vi vele sådant
framdeles för vår kongl, cröningh medh bref och segell och sedan
ytterligare medh vår kongl, edh stadfesta och eder försäkra vele, så
att hvar och en ärligh sigh der medh väl kan låtha åthnöija. Och till
Riksdagsakter III. j -?
196
1593
besluth där som någre blandh eder anten thess förinnan eller sedan
vore förorsakade att besolda oss om några enskylte eller almennelige
ärender, som icke på häradz eller lagmans tingh hafva kunnat slettas,
eller elliest för deras nödh och trångmål skull, dhe samme måge dhet
nu väl giöra, doch att the hafva häradzhöfdingens och andre trovärdige
mäns skrifftelige bevis medh sigh, efifter som det prentade mandatet
lydt häfver, som högbe:te vår käre fadherbroder, välbe:te r. r. i för-
ledne vinter på våra vägna låthe uthgå och vi sedan medh väre öpne
bref stadfeste, på dhet dhe icke måtte giöra någon förfång (!) eller för-
geflig resö. Hvadh elliest mera vore till att låta eder förstå, både om
vår sal. h. faders liks begrafning och sedan vår kongl, croning, det
skall eder framdeles, när så tidh är, väl blifva kunnigt. Och befalle
eder nu härmed etc. Skrifvit på vårt kongl, slott Stockholm den 22
novemb. anno 1593.
51 Hertig Karl till konung Sigismund angående tiden för begrafningen
och kröningen, konungens försäkran m. m. Nyköping 1593
den 1 december.
Hertig Karls registratur P. I fol. 232.
Stormechtig:e etc. Elskelige käre her broder, e. k. M:tz broderlige
schrifvilse håfve vi med e. k. M:tz tiänere broderligen och kerligen
undfångit, uthi hvilken e. k. M. lather förnimme sin endelige meningh
vare at hålle e. k. M:tz käre her faders högloflig i åminnelses begraf-
ningh på then fempte och sin konung:e cröningh på den trettonde
januarii förstkommendes; så ändoch sådant synes besvärligit kunne ske
på then tiden för de förfall, som vi tilförende håfve gifvit tilkenne, så
lathe vi doch e. k. M:tz behagelige meningh i den måtho så god vare
och önske e. k. M:t till sådanne e. k. M:tz konunglige croning Gudz
nåde och välsignelse, och såsom e. k. M. nu så väl som ofte tilförende
förtröster at vele broderligen och tilbörligen förklare sigh på the punch-
ter, som vi e. k. M:t tilsendt håfve, när e. k. M. sig der opå videre
betencht häfver, och elliest tilbiuder alt thet, som til broderlig kärleck,
godh villie och vänskap tiäne kan, så betacke vi e. k. M. der före
broderligen och kerligen och gore oss icke heller der om någen tvifvels-
måll ath sådant ju väll sker; doch begäre vi ännu som förre broder¬
ligen och kerligen, at e. k. M. ville med thet förste om alle saker
uttryckeligen sigh förklare, på thet at handelen motte en gång begynt
blifve, anseendes thet Sverigis lagh förmå, ath then försäkringh,
som konungen äger gore undersåterne och undersåterne honum igen,
bör alt vare klart giordt för cron ingen; så är thet och skedt uthi e. k.
M:tz salige her faders högloflig i åminnelses tidh, dy alt thet som skulle
1593
197
afhandles emillen salige h. k. M:t och oss, thet var klart giordt longt
för h. k. M. cröningh, såsom och confirmationen på vårt furstendöme
oss vidh 9 viker för cröningen öfverantvardat. Så vet e. k. M. och
väll, at emillen e. k. M. och stenderne här i riket är skilachtighet i
religionen, derföre hvar och en förnembligest i then så väll sorn andre
måtho gerne så vil vare försäkret, som thet sigh boer. När nu alt
sådant kan afhandlat blifve, vele vi begifve oss til then tid e. k. M.
begärer til Stocholm, ändoch thet vill falle oss någerledes besvärligit
för vår elschelige käre husfrues svage lägenhet at draga ifrå hennes
K:t, för än Gud vill hennes K:t kan komme til fulkomlig styrkie igen,
hvarföre vår broderlige och kerlige begären är, at hvar e. k. M. någer¬
ledes kunde göret, e. k. M. ville då för sådanne vår legenhet med
begrafningen upsettie till fiorton dager lenger fram. Vi äre altid öfver-
bödige både på e. k. M:tz sal. käre her faders begrafningh och e. k.
M:tz konunglige croning så väl som elliest at bevise alt thet e. k. M.
til äre, tiänist och välbehag vare må, hvilket vi e. k. M. broderligen
och kerligen icke håfve velet förhålle och befale etc. Nyköpingh den
1 decembris år 94 [0:93].
I öfverensstämmelse härmed uppfordrade hertigen den 3 dec. »sina
trogna undersåtar och tjänare af adel» i hertigdömet att göra sig i ordning
med tjänare och hästar, kläder och »annan del» och vara hertigen följaktige
till begrafningen och kröningen, så att denne däraf kunde hafva ära och
beröm (hert. Karls registr. 1593 P. I fol. 233 v.).
Det i Stockholm församlade presterskapet till konung Sigismund 52
med sina postulater. Stockholm 1593 den 1 december (jfr n. 19).
Koncept i Biskop Laurelii Acter, en handskriftsamling i Uppsala
univ.-bibliotek (sign. K 70), af hvilken dock slutet fattas (här sign.
A) jämfördt 1) med en ungefär samtida tämligen vårdslös afskrift
af själfva postulaterna (ej den föregående långa motiveringen) i
en numera söndertagen kopiebok bland Riksdagsakta i Riks¬
arkivet (sign. B), ur hvilken slutet är hämtadt, samt 2) med en
öfversättning till latin (sign. L) i nyssnämnda samling, som har
följande påteckning: »Die erste schrift A der predicanten an Ihr
May:t den 11 december iibergeben, darauff Ihr May:t den 3
januarii antwort geben, Ihr May:t wolle die sach mit den reichs-
räthen berathschlagen».
Stormechtigeste konung, högborne furste, allernådigeste herre, e.
k. M:t kunne vi underdånligen iche förhålle oss pä menige riksens
presterschaps vegne till e. k. M:t vare komne, att vi iche allenest e. k.
M:t mykin lycko önske till e. k. M:tz arfrikes regemente och vår under¬
dånige sampt troplichtige tienstvillighet på dett ödmiucheligeste och
rättrådeligeste late uppåskine, utan och när e. k. M:t på dett fliteligeste
198
1593
och troligeste anhålle och begäre, såsom vi och här med vele således
håfve anhållit och begäredt, att e. k. M:t för sin lycksamblige croning
oss jemväll vid andre riksens stender med sitt konglige fulfaste och
oryggelige bref om vår christelige religions och kals tilbörlige friheter
sampt någre olidelige besvärningers afskaffande nådeligest vele försäkre.
Ty endoch någrom kan synes selsamt och obrukeligit, att man utaf
e. k. M:t, som riksens infödde och högtbegåfvede arfkonung är, sådane
försäkring begärer och icke vid dett löftet, i sielfve cröningen pläger
ske, sig låter åthnöije, dock lickvell äre högvichtige och nödige orsaker,
som oss beveke, att vi denne vår underdånige anholning iche håfve
kunned låtet blifved tillbaka, så och fulkomligen förmode, att e. k. M:t
vår begär till att efterkomme sig iche varder vägrende.
Till dett förste, såsom vi uti väre församblinger både til läran och
lefvernet allene oss rätte efter Gudz klara, rene och saliggörende ord
och i synderhet hålla öfverheten för Gudz egen, gode, nyttige och
nödige orden och förtenchte äre e. k. M:t såsom vår högste öfverhet
all tilbörlig lydno, hörsamhet, underdånighet och äre bevise, gemene
bäste fordra och all skada och farlighet troligen varna och efter mach-
ten förekomma; altså ägner e. k. M:t Gudz ord främia, kyrkiones rättig¬
heter styrkia, låre embetet ved macht hålla, alle onde ämnen til inbör¬
des misstanka, argvån, hat, split, buller, uplåp, förfölielse och blodz-
uthgiutelser nådeligen afväria. Och efter e. k. M:t först sielf uti reli¬
gionen ifrån undersåterne är mykit afsyndrat, sedan och iche är okunnigt,
huru besvärligen desse åthskillige religioner sämies och huru månge-
städes påvedömedt nyligen antingen igenom illist sig igen häfver in-'
stungit eller igenom väld och blodzuttgiutelsea intrengdt, efter vår veder¬
part emot vår religion och hennes medhållere öfverhetene upäggia,
föregifvendes oss ketterske vara och ingen vara plichtig oss något löfte
hålla, utan mykit mera allom frit och lofligit med ed och sacramente
besvike och med mord och brand förhäria; och att påven macht häfver
alt sådant uplöse, lagliget gore, bettre och bota, hvarigenom förskräcke-
lige förfärlige och grufvelige fall förnemligen i desse väre tider sig i
fremmende land och högbegåfvat folk hafva tildragit och ännu dage-
ligen tildraga; komme och der brede vidh ihug, dett enom kunne hända
hvad enom androm är vederfarit, och hvad alrede i nästförledne aderton
år sig här i landet häfver yppat; derutöfver när e. k. M:t är vorden
besöcht på menige riksens stenders vegne, att e. k. M:t sådane farlig¬
heter till att afvende för sin konglige tilkomst riket schulle försäkre,
häfver e. k. M:t saken upskutit, icke utan stor misstanka, besynnerligen
efter man befinner uti e. k. M:tz folge någre sådane, som ondt och
aldrig gått i denne saken plage tilleggia, och hvilken (!) iche mykit står
til troende, såsom den påvesche legaten och någre här infödde, hvilke
äre affalne ifrå vår religion och nu uppenbarligen på hennes nederfall
sampt deras religions uprättelse på dett heftigeste och illistigeste för¬
arbeta, såsom the och alrede iche ringe förargelse, vold, buller och
1593
199
upror3 uti våre kyrkior och församblinger håfve åstadkommidt, hvar
utafc öfver hele landet en fruchtan och hiertans kålnadh udi under-
såternes hierten sig häfver förorsaked.c
Och hvad cröningen tillanger, kan man väll tenkie att mykit vil
på en tid förefalla och att alt i sådan bråräfst iche kan, som dett bör,
bestelles och är til befruchtende att hvad i denne saken för cröningen
iche varder uthrättat, schal besvärligen efter cröningen väll kunne
bestelles; hvarföre och alle riksens stender, doch förnemligen vi, som
till församblingenes herder, vächtere och föremänn äre tilbetrodde, på
vårt kals vegne drage en hiertens sorg, bekymmer, fruchtan och fara
och iche förgefves igenom e. k. M:tz oryggelige bref för e. k. M:tz
lycksamlige croning begäre blifve förvarede, så frampt att vi iche schole
finnes legeherdar, stumma hundar och otrogne förståndare, förmoden-
des och aldeles visserligen, att e. k. M:t sig härutinnen iche varder
besvärende, utan mykit heller igenom sin konungslige försäkring all
misstanka och argvån, der utaf mykit ondt kan sig tildraga, tideligen
afstellandes, att både e. k. M:t må tryggeligen sig kunna undersåterne
tilbetro och the till e. k. M:t alt gått håfve tilförse.
Till dett ahdra, såsom vi den högste och beste trösten hafva i
Gud den alzvåldigeste, honom kunne och vele våre församblinger, så¬
som en del utaf den helige almenne apostolische kyrkian, efter sitt
guddomlige behag uti all nöd och farlighet vid macht hålla och för¬
svara, och att konungens hierta är i Gudz hand, hvilken dett förandrar,
när och såsom honom synes; så håfve vi inge ordentelige och laglige
medel försumat, derigenom vore hiordar och vi kunne vare försäkrede
och vår vederparts onde förehafvande i tid förhindres. Men uti vår
enfallighet kunnom vi iche se något bettre eller högre sätt, derigenom
vi måge varda styrkte och våre motståndare afskräckte, än sådan e. k.
M:tz bebrefning. Hvarföre och vi nogsamligen äre förorsakade sådane
försäkring till att begäre och kunne iche tvifle, att der e. k. M:t sinnet
är med sielfve värked vår religion här i riket fordra och andre religio¬
ner förhindre, varder och sitt konunglige bevis der uppå nådeligen
meddelendes.
Till dett tridie, såsom rättrådige undersåter til deres höge öfverhets
skriftlige och muntlige tilseijelser bör ställa all tro och lofven, så frampt
de iche uti onåde och sträf skulle förfalle; så ägner och all from öfver¬
het hvad de rättmätigt och anläget deres undersåter tilseija utan all
genseijelse och ursächt troligen efterkomma, så frampt de gått sam vet,
ärligit nampn och sine undersåters lydno, trohet och hulschap vele
behålla. Nu vete vi med mykin tröst och tacksamhet ihugkomma, att
e. k. M:tz salige lier fader, högloflig i hugkommelse, uppå några herre¬
dagar häfver giordt riksens stender tilsegning, att e. k. M:t dem nog-
sambligen schulle om deres religion försäkre, e. k. M:t häfver och
igenom sin konglige underschrifvelse, bref, sendebud, skriftlige och
mundtlige svar sig dett gore vilia nådeligen låtit förnimma; then hög-
200
1593
borne furste hertig Carl såsom och de velborne herrer i riksens råd
hafva och på e. k. M:tz vegna här om giort landet stor förtröstning;
och vi hvar uti sin stad håfve både oss och väre åhörere här med til-
fridz stält, vetendes att alle^ tilsegningar, som både på arflinien och i
synderhet pä e. k. M:tz succession skedde äre, på denne religions frihet
hengie, och såsom sielfve saken till att efterkomme är rättmätig, så
är hon och högvichtig, på hvilken hele riksens siels salighets [o:-het?]'
timelige och evige, lekammelige och andelige välferd henger; hvarföre
kunne och vi med al christelig skäl utaf e. k. M:t försäkring om reli¬
gionen begäre och til e. k. M:t kunne vi ingelunde anners oss tilförse,
än att e. k. M:t mykit heller henne varder oss välvilieligen meddelen-
des, än att e. k. M:t derutöfver antingen sitt samvet schulle besvära
eller sitt kongslige nampn och höge rychte förolempe eller sine under-
såter til olydno och tröghet^ förorsake eller tilväge kommende, att
menigheten till h. f. N. hertig Carl och riksens råd såsom och clerkerid
yttermere iche någon tro och lofven sättie kunne.
Till dett herde, efter e. k. M:t är riksens infödde arfkonung och
sig i margfallelig måtto nådeligen häfver låtit förnimma hiK in i riket
trengta, kunne vi iche anners der af taga utan att fe. k. M:t sitt fä¬
dernesland mykit kärt häfver. Nu är inted högre, inted vichtigere, hvar-
utinnen e. k. M:t sin konungslige gunst, ynnest, nåde och kärlige väl¬
mening sitt fädernesland kan bevisa, än att e. k. M:t dett om sin chri-
stelige religion nogsambligen försäkrer, hvarföre kunne vi sådane e. k.
M:tz bebrefning iche allenest ödmiucheiigen begäre, utan och fulkom-
ligen förmode och förvänte, efter den som snarligen gifver, gifver tve-
dubbelt.h
Videre, efter här i riket, des Gudi ske lof, för e. k. M:tz lyck-
samme tilkomst ett christeligit alment och fridt inrikes concilium, hvil-
chet' och att ett sådant concilium selie måtte häfver e. k. M:tz her fader
salig i åminnelse, e. k. M:t sielf, h. f. N. hertig Carl och riksens råd
uti Vadstena herredag anno 87 samtycht och beslutit och med under-
schrifning och försegling stadfest och bevilied,1 uti hvilchet'1' all tvist
om religionen aldeles är afskaffat och alle riksens stender till en viss
religion, hvilken tilförene almenneligen häfver varit antagen, sig väl¬
vilieligen och ouplösligen hafva tilsaman bundit, och man iche tviflar
att högre och nedrige stender hafva e. k. M:t om dette concilii besluts
försäkring endel besöcht och endel besökiende varda; hvarföre håfve
och vi vår samdrechtighet inbördes uti klerkeri och med andre riksens
stender velet låtet uppåskine och kunne iche anners tenkie, utan att
denne riksens samhällighet varder och e. k. M:t mykit bevekande till
att oss om religionen försäkre.
Theruthöfver styrker och oss e. k. M:tz höge förstånd samt stadige,
milde och nådige sinne, hvarigenom oss förmodes, att e. k. M:t iche
varder någre onde och vrånge tilskyndere settiendes, utan mykit heller
både sielf öfvervägende, hvad sielfve saken sampt e. k. M:tz höge
1593
201
person och embete kräfver, så och infödde herrers välmente rådh och
alle stenders samdrechtige begären nådeligen hörendes.
Ytterligere, efter inted är Gudi behagligere, inted mere konungs-
ligit, inted christeligere1 än att efterfölia alle gudfruchtige konungars
fotspor och vare deres medbroder, som håfve varit församblingenes
fosterfäder, henne fordrat, främiat, försvarat, såsom tvert om inted
Gudi mishaghligere, inted tyrannischligere, än att vare deres”* med-
hjelpere och” medbroder, som hafva församblingene förtrycht och för-
folgt, hvarföre förmode vi, att e. k. M:t efter detta höge lofvet varder
strefvende, och på dett att andre iche måge sig tilmäta, hvad e. k. M:t
härutinnen varder berömeligen görénde, utan dett må vara och blifva
e. k. M:tz ensligit lof, förse vi oss att e. k. M:t yttermere och snarare,
än vår vederpart gerne såge, ” varder dette helige verket efterkommende,
såsom tvert om för dett andre misfälledt til vara tagende.
Oss tvifler och inted, att e. k. M:t sinned är efterfölia frome
konungars exempel, iche allene deres, som med öfverflödige privilegier
och ägodeler håfve församblingen fordom begåfvat, utan förnemligen
deres, som i denne verldzens sidste tid och klare evangelii lius håfve
regerat, utaf hvilke somblige äre blefne med församblingene ense udi
läran, under hvilkom man visserligen dett häfver til att beröme, som
Chrysostomus om sin tid seger: Nu bor Gudz ord öfverflödeligen ibland
oss med al visshet och höres och läres utan all fara, ty gudfruchtige
regenter tage både evangeli lärare och åhörare uti försvar. Sombjige,
endoch de iche til den enigheten äre komne, håfve doch väre församb-
linger deres religion och nödtorftige friheter nådeligen efterlåtit och
både sig sielfvom och deres undersåter til gode tient, der andre tvert
om igenom religions förfölielse både sig och undersåterne i grund håfve
förhäried och förderfved, för hvilkes ofärd Gud den alzmechtigeste e.
k. M:t och oss allom nådeligen ville bevare.
Till dett ytterste, efter mäst alle konungar och regenter udi Sverige,
ifron konung Jahan unges tid anno;4 1219 in til denna tiden, såsom
gam bie schrifter uthvisa/ clerkerid med schöne och höge privilegier
och friheter håfve? begåfvad och dett som till andelige personers under-
håldning häfver varit tillagt, hvilket här i landet mer än uti något land
i christenheten til annor verldzlig bruk och egen nytto vendt är, dem”
nådigest efterlåtit och förbettrad” och man allenest der af till att niuta
begärer de privilegier och friheter, som egendtligen presteembeten angå
och i all annor land utaf all christen öfverhet äre clerkeri efter låttne,
deslikes iche sökie nägen verldzligh höghet, pracht, öfverflödighet, utan
ett ärligit och tilbörligit undexhäld, hvarföre vi och visserligen förmode,
att e. k. M:t härudinnen sig iche någedt schall håfve til att besväre.
Och efter e. k. M:tz höge stånd,1 vårt kall och embete, tidzens
farlige lägenhet, sielfve saken, margfallige lyften, e. k. M:tz ynnest til
sitt fädernesland, höge*' förstånd och konungslige sinned, vår begärans
egenschap oss beveker, håfve vi udi en underdånig och viss tilförsicht
202
1593
veledt e. k. M:t på dett underdånligste och ödmiucheligeste besökie, be-
gärendes att e. k. M:t med sitt konungslige fulfaste bref nu för sin
lycksamblige croning oss om vår religions och kals friheter sampt otil-
börlige besväringers afleggiende nådeligen ville försäkre och i sielfve
cröningen med sin konungslige ed yttermere stadfeste och sedan altid
obrotzligen hälla och efterkomma. Vi vele der emoth e. k. M:t all
trohet, rättrådighet, hulschap och manschap på dett ödmiucheligeste och
underdånligeste altid bevise. Men hvar e. k. M:t härutinnan sig för¬
vägrar, och igenom denne farlige lägenhet någon oredhe" sig varder
tildragende, hvilket Gud doch nådeligen värdes afvende, vele vi både
in för Gud, e. k. M:t och menige riksens stender vara ursechte, att vi
der till iche äre vållende, utan håfve e. k. M:t uthi tid varnad och till
dett beste styrkt, så mykit oss häfver varit mögligidt. Doch förmoder
man utaf e. k. M:t alt dett beste. Och på dett att e. k. M:t må för¬
nimma hvar om förnemligen man begärer vara försäkrat, håfve vi här
efter någre puncter författat, hvilke att e. k. M:t nådeligen ville läte
öfverläse och ett gunstigt svar der på gifve, bidie vi på dett öd-
miucheligste.
Den förste puncten.
Till dett förste, att e. k. M:t, efter såsom e. k. M:tz faderfaders
salig i Gudi konung Göstafs testamente innehåller, hvilket® hans arf¬
vingar och efterkommende konger vid deres siels salighet förplichter,
att the schole elsche Gud och hans helge ord och låte det här i rike[t]
blifve prediket och uthbredt, nemligen dett samme ord och rene evan-
gelii lare, hvilken e. k. M:t genom Gudz tilhielp här i rike[t] häfver
låtit upretta,® hvilket e. k. M:tz her fader konung Jahan högloflig i
åminnelse både tilförene så och i synderhet något för sin dödelig af¬
färd häfver gillad, stadfest och samtycht, jernvall såsom andra riksens
stender ville och så nådigest taga kyrkiones förmän, menige clerkeri
samt deres hustrur, barn, ägodelar, rörlige och orörlige, udi sin konungs¬
lige hegn, värn, fred, försvar, beskydd och förfordran, och att prester-
schapet deres kall och embete obehindrat, tryggeligen, roligen och
fridsamligen utan någon hemlig eller uppenbarlig fara, förtryck och för¬
följelse måge bruke udi den christelige religion, hvilkens summa är
författat udi den oförändrade Ausburgische confession, hvilken både till
läran så och ceremonier och kyrkeordningen i salig konung Göstafs
senaste och salig konung Jahans förste regements tid alment här i riket
gengse häfver varit och til hvilken alle riksens stender, högre och
nedrigere, andelige och verldzlige, udi Upsale concilio i detta närvarende
år 93 välvilleligen och oryggeligen sig håfve bebundet och förschrefvedt.
2.
Dernest att e. k. M:tz lifsarfvinger, som til Sveriges rikes rege¬
mente upfödes, måge här i landet strax ifron barndomen vistas och
blifve och uti denne samme religionen varda lärd och uptuchted.
1593
203
3-
Till dett tridie, att iche förutan denne allene^ någen annen*' religion,
ehvad nampn hon helst hafva kan, uti någet samqvemd, större eller
ringere, innen riksens grentzer, antingen i städerne, slott, gårdar eller
landzbygd, må inrymas eller lidin varda, mykit mindre udi kyrkior,
klöster och scholar med våld, trug, hot, undseijelse, blodzuthgiutelse,
såsom nu nyligen skedt är med^ hele församblingenes alsomstörste
förargelse/ intrengies heller genom gunst, venschap, förläninger, gåfvor
inlockas utan att e. k. M:t igenom sitt konungsligit välde sådant ville
förekomma och afvärja; item och att nunnorne i Vastene klöster må
iche hafva någon predikant utan den, som är af den Ausburgische be-
kennelse, efter* som e. k. M. salige her fader uti Stocholms convent
anno 75 häfver beslutit och samtycht.*
4-
Till dett herde, meden e. k. M:t här inrikes täckes blifva, att e.
k. M:tz prester, som äro‘s af den påvesche religionen, med* alt deres
parti* iche måge vare flere än tie, efter® såsom e. k. M. in constitu-
tionibus Calmarnensibus häfver uthlofvad/ och iche der ibland någre
jesuviter heller svensche affällinger för månge och vichtige orsaker schuld,
och att desse stadigt til hofved blifve och iche annorstädes än för e.
k. M:t personligh och e. k. M:tz medfölie antingen på slott eller går¬
dar, städer eller landzbygd eller eliest sitt embete bruka, såsom och
ifrå vår religions uppenbara fördömende och förföliende mundtligen
eller skriftligen sampt andres hemlige förförende aldeles* afstå, och
när e. k. M:t lieden'4 reser, äre'4 hofved utur riket fölgachtige och iche
här efter qvar blifve.
5-
Till dett fempte, att ingen inlensk eller uthlensch, som iche ens
med oss är i lärona/ må til någet andeligit eller verldzligit kal eller
embete varda tillåten, såsom och eliest iche här sig nedsettia; icke
heller dem tilstedies straflöst om vår religion hånligen tala eller schrifva
och uti kyrkior och schöler dem, som uti läroembetet äre, förhindra"4
eller med ord och gerningar öfverfalla, såsom"4 och iche tilstedies att
draga kring om landet och andra enfalliga® förföra eller sig udi väre
dops, echtenschaps och begrafningers ceremonier inmengie eller deres
egne ceremonier hemligen eller uppenbarligen bruka, lik såsom-^ oss
alt sådant hos dem iche är efterlåtit;^ item, att iche dem eller någrom
androm må varda tilstadt utan högste vite och näpst föra eller uth-
skicka ungdomen til jesuvitische eller calvinische schöler.
6.
Till dett siette, att bisperne iche måge blifve intrengde, utan lag¬
ligen efter kyrkeordningen välies, och att med e. k. M:tz confirmation
204
1593
iche må öfver tre måneder fördröies, deslikes att den hederlige, lärde
och gudfruchtige man, som af menige riksens stender till archebiscop
korad är och på e. k. M:tz confirmation af h. f. N. hertig Carl och de
velborne herrer riksens råd til embetet insatt, må nu för e. k. M:tz
croning blifve gillad och stadfest och e. k. M:t utaf honom crönt.
7-
Till dett siunde, att bisperne/ kyrkiones förmän eller ordinarii
måge niute, behälle och bruke efter Gudz ord, Sveriges beschrefne;‘
lag och alle christelige kyrke ' ordningar sin tilbörlige fulmacht och
myndighet i alt dett, som egendtligen deres embete angår, efterkom-
mendes den svensche trychte kyrkeordningen, som af h. k. M:t hög¬
loflig ihugkommelse anno 72 blef gilladt; förnemligen att de med capi-
tels godhe rådh och samtyckie, hvar udi sitt stifft, måge håfve inseende
medh läroembeted och efter laga förhör och ransakning måge insettia
tienlige och bruklige personer i kyrkie och schole embeter i städer
och i hvart gäll på landzbygden och de, som odoglige och förargelige''1'
äre, obehindrat afsettia ifrå embetet och gäll, der the sig elies1 iche
bettra och rätta låta; och att iche adel, köpstadzmän eller bönder videre
än som Sveriges lag förmäler och jus patronatus begriper, sig gen-
vördeligen settia emot dem, som af biscop och capitularibus kan til
kyrkeherde blifve förordnat, mykit mindre tilstädias, att församblingenes
embeten och gäll måge im hofved blifve uthdelte, efter dett är emot
al kyrkiones rättigheter och all christelige skäl och ordningar och der
af fölier bispernes och capitlers yterste föracht, församblingernes embe-
ters fördömelige marknader och simonia, ovärdige, olärde och oskicke-
lige personers förfordring til höge kall och huffud gäll, item lärde och
skickelige personers förringning medh” församblingenes alsomstörste
förargelse och skada; hvarföre och e. k. M:t iche sielf ville något colla-
tions bref uppå ett eller annad gäll läte uthgifve, och de, som e. k.
M:t ovitterligen i" håfved hedanåt prestegäll köpa eller sälia, måge
tilbörligen blifve straffede; dernest att kyrkiones förmän på församb¬
lingenes nyklar och echtenschaps saker måge få håfve noga och fridt
inseende och den myndighet sampt fulla tilstånd, att de så väl dem
uti högre stånd och värde äre, son/ the nedrige/ när saken så kräfver
och the derth bryte, i synderhet dem, som någon falsk lära uppen¬
barligen försvara och andra med sig förföra, måge för sig kalla, brått
deres höra, dem kyrkiestraf uppåleggia och der de ogudachtiga och
obotfärdige äre banlyse; item förbodna echtenschapsleder aldeles allom
vägra och förhindra och? detta altsamans förhandla, efter som vår
trychte kyrkieordning förmäler;? så och att iche någon straflöst må i
desse saker utaf egen” motvilja” gore dem emotstånd och deres kall
förachta eller i* hofved sökia försvar, utan mykit heller utaf e. k. M:t
igenom riksens råd och e. k. M:tz stådthållere och befallningsmän der
till blifve förholdne, att de läroembetet deres tilbörlige hörsamhet, lydno
1593
205
och vyrdighet bevise; videre att bisperne sampt med deres capittel
och lärdeste i stiftet, när saken så krefver, må hvar tridie eller fierde
år tilsamans komma och om religions sakerna förhandle; item när
bisperne för någre högvichtige ärender schull varda til hofvet kallede,
att iche tå en för alla någet til att bevilia må varda förplichtade, utan
att bisperne måge samptligen blifve kallade och iche emot deres vilie
och lägenhet förhållas, iche heller med dem handles igenom någon,
som iche är af vår religion.
8.
Till dett ottende, effter dett h. k. M:t salig och högloflig i hug-
kommelse något för sin dödelig afgång häfver för gått, nyttigt och
nödigt anset och aldeles beviliat att uprätta ett collegium uti Upsala
och fördenschuld med sitt konglige bref dit sendt de professores, som
tilförene i Stockholm varit hade, och lofvede flere dit förskicka, om
Gud hade täcks h. k. M:t lifvet lengre unna, såsom och h. k. M:t på
någre år tilförene, när h. k. M:t der om är vorden besöcht och för¬
nummit, att förnemligen och mästedelen af dem, som studera, äre uth-
fatige personer och uti Upsala iche en måltid mat vete förgäfves til
att bekomma, och h. k. M:t iche häfver varit okunnogt, att iche dett
ringeste förstendöme är uthlendes, uti hvilket iche en academia och
der jempte ett communitet uppehållit varder, häfver h. k. M:t nåde¬
ligen låtit tilseija sigh uti Upsala der til någon viss inkomst vilie för¬
läna, der med och en oeconomia för fattige studenter kunne uprättes,
och fördenschuld häfver och h. f. N. hertig Carl sampt de velborne
herrer riksens råd både*1 på professorum underholning så och oecono-
mien * efter menige riksens åstundan och begäran der om giort en för¬
ordning på e. k. M:tz ratification: hvilken att e. k. M. nådeligen ville
efterkomma och med några nödtorftige privilegier förbettra; item, att
trycket må til Upsala flyttied” blifve, och1' tryckiaren sampt correctori
någen viss underhåldning tilförordnes/ och alle papistische, calvinisti-
sche, sacramentereres och andre secters schrifter och handel vare för-
budne til att tryckia, och tilstadt att dett som med vår religion-” öfver¬
ens kommer? och i församblingene och scholerne nödtorfteligit är må
af trycket uthgå, besynnerligen2 at then svenske biblien måtte med
thett förste tryckies i Upsale2 och att capitlet och professores der-
samastedz'5 måge der opå vare tilsynesmän.
9-
Till dett nionde, att utaf hvart stift måga och någre personer,
efter” som stiftet är till, med ett viss underhåld uti the uthlendsche
academier, som äre af den Ausburgische confession, blifve underhåldna,
och att de varur, som studenterne til underholdning uthskipes, må alle¬
städes vara tullfri.
206
1593
10.
Till dett tionde, efter uti städerne vid kyrkio och scholetienster på
någre år emot al tilbörlighet, rättviso och uprächtighet en oviss, ostadig
och fast ringe underholdning varit häfver, så att på samma tider vid
jemlike kall och på åthskillige tider vid samma kall den enom mere,
den androm mindre och sombligom inted" är" vordet tildelt;" item
understundom alt tilbaka kallat [och] h årligen något af kortat, derigenom
så väl församblingenes förmän som deres medhielpere hafva nödgas
årligen träda hoftrapporne och sittia för dörernar, tiena, bidia, knichta,
muta, och dett iche allenest med deres egen möda, förtret, skada och
nesa, sampt tidzens och sins tiensts försumelse, utan och med sielfve
kallens alsomstörste vanvördning och föracht, deslikes med öfverhetens
sampt velborne herrers platt ingen fordel eller berömelse, doch fast
idkne och förträtelige öfverlop och bekymmer, deruthöfver med åhörer-
ners i kyrkiorne och ungdomsens i schöler store förargelse och oup-
rättelig schada och endtlig med underhollens alsom ojemneste" och
orättviseste uthskiftning, medan dett iche efter tiensten och arbetet,
utan tvert om efter hofgunsten"’ och trägenhetend är blifvit uthdelet
allene för någres enslige nytto och vinning schull, hvarföre är til e. k.
M:t vår underdånige begären, att i städerne vid hvar kyrkio och schole-
tienst må en ärlig/ viss, stadig sampt för alle afkortningar och åter-
kallelser frikallat underholning, efterf såsom udi alla christne konunga-
riker ordnat och lagat är,^ utaf kyrketienden, som der til både efter
Gudz lag och verldzlig stadgar bör uthdeles, en sinnom bebrefves och
stadfestes och lönen när kallet tilförordnes och til hvart kall må visse
sochner varda tildelte och bönderne måge vara förplichtade rätt tiende-?
i kyrkieherberge inlefverere och på rättan tid utan förlikning dett uth-
föra, allene dem gifs mat och öl efter nödtorften och gammel sedvane,
och att fougderne här med inted schola hafva til att skaffa eller be¬
ställa, utan att bisperne sampt med capitlen, hvilke som bäst kunne
om hvars och ens flit vittnesbörd bära, måge efter alla gambla rättig¬
heter och privilegier blifve tilförtrodde'4 om desse underhold håfve in¬
seende, och när the enom til kallet settia, måge och deslikes vara ful-
mechtige honom upå underhållet försäkre och emilian den, som ifrån
träder, och den, som biträder, jenka och laga, och de iche behöfva sig
til hofva yttermera begifva, doch att bisperne för alle mistanker och
åtal schuld årligen låte i cammaren rekenschap göra.
11.
Till dett ellefte, att i städerne domkyrkiors och andre kyrkiors
hus, gårdar och andre ägor med åker och eng måge inlöste blifve, be¬
synnerligen så månge som til the personer, der' vid läreembete stadde
äre, aldeles behöfves, och efter' domkyrkietunnan till kyrkian och
kyrkiones hus bygning icke tillräcker, att e. k. M:t nådigest ville af
tienden något der til förläna; item, att den säd vid kyrkerne på landz-
1593
207
bygden till vin och öflete köp, vax'1’ och kyrkebygning efterlåten är,
må stadigt utan någon igenkallende och afkortning der til blifve, och
der som dett antingen inted heller fast ringa finnes, må efter gode
mäns ransakning igenom bispen varda föröcht och sedan af e. k. M.
stadfest, att iche kyrkiorne må förfalle och i vinlöse sche messefall
eller siukom och androm nödtorftigom sacramentet blifver förhållet;
item att de ägor, som af ålder håfve legat til prestebolen, måtte der
vid blifve oklandrede, och dett vederlag, som salig konung Göstaf hög¬
loflig i hugkommelse lade til hvart prestebol för^ kyrkegodzen, h. k.
M:t vederkendes,1 måtte och der ved stadigt blifve, och the som än nu'"
inted håfve bekommit ju hedenåth måtte någet der af blifve delachtige.
Synnerlig håfve de, som grufvedeler eller grufvehielp uthgöre, hvilchet"
nyligen är upfunnid," och the, som flere stommar hafva än en, sig der¬
uthöfver beklaga[t], att i nästförledne åren förberde vederlag dem
mykit är afkortat, och endoch mist stommerne.
12.
Till dett tolfte, efter landzpresterne, när de i visiterninger, preste-
möthe och elliest förmante, förhörde och straffade varda, med god
skäl föregifva, att de iche deres studerningar och kall, som dem borde,
achte kunne, så lenge de måste vedertage häredzgestning, stemning,
mynstring och andre samqvemmer och omlegningsgestning och annan
oändelig tunga, borgelege, tax, gärder och anned sådant, item 0 tings-
reser, hvilket altsamans en snöplig träldom är" och drager presten ifrån
boken och hans rätte embetes verk, dett doch lender til Gudz vanäre,
församblingenes förderf och dem som läroembetet föra til et stort
qval, så att de suckandes och en part med stor fatigdom sin tienst i
församblingene gore måste, dett i anner land under christne regenter
ohört och obrukeligit är, hvilket och Gudh högeligen-** förtryter; (item)
att de här effther någhon christeligh och nödtorftigh förskoningh uppå
de stora gärder och annat, som förbemält är, förnimma rnåghe, be¬
synnerligen att de måghe varda fri för den besvärliga giestningh de
hafva uthaf borgläge, ifrån hvilken, om de icke aldeles blifva nu, medan
kriget varar, förskonte, att dogh blifver en viss och skäligh ordningh
giort i peninger eller värdhe på månader, hvilkit, när the utgifve dem,
som till borglege varda förordnade, måge sedan ifrå theras hemvist frie
och qvitte vare, och när Gudh vill, att dett kunne komme till fridh,
sådane pålager aldeles afskaffes. Så och desförinnen när konungen
eller rikit någon hielp behöfve, att bisperneq sampt capitulares och
presterne i hvart stifft? måghe öfverväge och jenke hvad hvar och en
af clerkerit kan och förmå göra konungenom och rikit för undsettningh,
effther som Sveries lagh förmäler, och icke uthi kamaren eller cantzli
derom skall ordineres. Item att dem icke må varda uppå lagt flere
utgärdesknechter utgöra, eij heller de utgiorda medh kläder och spis
ytterligare försöria.
208
1593
13-
Att utarbetade gamla män, siuke och fattige prestman måghe icke
till spetallen förskutna varda, uthan ellest någhon viss underhöll be¬
komma i theres lifstidh. Item att prästeänkor, de som synnerlige nöd-
stellte äre, mädan the enlige sittia och sigh ärligen stella, till sitt och
sine faderlöse barns nödtorftige uppehälle kunne nogen hielp bekomma.
14.
Effther våra vederparther oss altidh orettvisligen beskylla och be¬
klaga och således reta och ägga öfverheten emoth oss, och när nogre
prästmän hos e. k. M. eller hos e. k. M. högbetrodde män således
angifne varda, motte thå icke ohörd uthi någon onåde tagas, myckit
mindre ifrå sitt kall och embete settias eller i någet fengelse kastas,
uthan att bispen och capitulares, såsom vår kyrkioordningh förmeler,
om han skyldigh är eller eij, må derom ransaka och förhöra, och der
saken så kräfver, motte han få svara till lagh och tingh. Item att
riksens betrodde män, som äre gubernatores, lagmen, ståthållare, herrez-
höffdinger, fogder och andra, på itt rum eller annat clerkerit icke föro-
lempa uthan heller styrkia allmogen till hörsamhet och lydno emott
predikoembetet [och] deres sieloherdar, såsom och förmana them, att
the gifve then del, som the effther skrifftenes grundh, Svergis lagh
och gode gamle sedvane [äro] predikoembetet skyldige.
IS-
Till thett ytterste, om någhen [af] e. k. M. undersåtter, antingen
innan rådh eller uthan, ehvadh [o: i hvad] standh och verdighet han hälst
kunne vara, blefve där mädh beslagen, att han antingen orettrådeligen
uttydde och uttålkade vår religions och kals försekringh eller och rådde
och skyndade ther till, att hon skulle ryggas och inthet efftherkommen
varda, må icke allena uthaf sitt kall och embethe förskutin varda, uthan
och som en riks fiende tilbörlig näffst och straffvat, såsom och icke
någor fremandes tillskyndan, eho han vara kan, må här utinnan hörd
och liden varda, på thett att sämie och enighet, som landh och rike
förbettra och vidh macht holla, må styrkis och mistrecht [o:tved.rekt?]
och oenighet, som uppenbara landz och rikes förderf äre, må afvend
och förtagit blifva.
Desse punkter håfve vi på menige riksens presterskaps vegna uthi
all trohet och rettrådighet e. k. M. på thett underdånligste velet öfver¬
antvarda, och effther menighe clerkeri öfver hele rikit sampt vi hög¬
ligen trenkte och åstunde såsom och visserligen förventa och förmode
af e. k. M. om denne vår religion, på hvilken alles vår siels salighet
[och] menighe velfärd hänge, i tidh varda förvissade och försäckrade,
derföre är till e. k. M. vår och alles deres ödmiuke begärningh, att
e. k. M. nu ville oss en önskandes och godh svar nådigst gifva och medh
1593
209
sin konglige fulfaste och oryggelige bref om thesse punkter försekre,
såsom och i sielfve cröningen dem medh sin konungslige edh stadfeste
och sedan altidh obrottzligen holle och effterkomme, på thett att prester-
skapet som och andre riksens ständer velvilleligen och utan skelige
besverningh e. k. M. lyckosamme kroningh och andre höge samqvem
måge besöcke och thes tryggare theres hulskaps edh gore, och befallom
e. k. M. den alzmecktige och evige Gudh till ett longhvaraktigt, lyck-
sampt och roligit regemente.
E. k. Ma:tz
troplichtige och ödmiuke
undersåther och Cristi tienare
i evangelio
Capitulum Upsalense, Arosiense et Stock-
holmense suo et reliquorum capitulorum, quae prop-
ter itineris difficultatem comparere non potuerunt, et
confratrum et deri totius regni mandato.
a) De två sista orden öfver raden med annan stil. b) Ursprungligen har slått för¬
argelse och buller. c) hvarutaf — för orsaked tillskrifvet i kanten och insigneradt.
d) vare följer öfverstruket. e) De två sista orden, tillagda öfver raden, böra måhända
utgå. Den latinska texten har: utpote ex qua tota salus temporalis et esterna totius
regni dependet. f) Rättadt från affall; L tarditatem. g) Tillskrifvet öfver raden. Ii)
A har härefter följande öfverstrukna stycke, som också saknas i L: Theslikest efter e.
k. M:t uti sitt valrike Påland så månge åthskillige religioner linder sin kongslig hägn
lidit häfver, håfve vi ju mykit mer till att förhoppas, att e. k. M:t denne ene religionen
uti sitt arfrike varder försäkrande, i) Orden hvilchet — bevilied tillagda i kanten
inom parentes, k) De två sista orden tillskrifna öfver raden. /) Rättadt från berömligere;
nihil christianius L. m) deres insatt i st. f. Satans och hans anhangs, som saknas i L.
n) deres följer öfverstruket. 0) Orden eller någre af oss hade kunnet för v ente följa
öfverstrukna. p) Orden anno — uthvisa tillagda inom parentes, q) Tillagdt öfver raden.
r) Ursprungligen har stått: håfve de dem nådigest undt och efterlatit. j) Ursprungligen
har stått: e. k. M:tz sampt vårt kall. i) Ursprungligen: sampt höge. u) Ursprungligen
har stått: något ondi; aliquid sinistri L. v) hvilket — upretta tillskrifvet i marginalen.
x) allene — annen saknas B. y) med — förargelse tillagdt i marginalen. 2) efter —
samtyckt tillagdt i marginalen, å) De två sista orden tillskrifna öfver raden, ä) med
sitt parti B. ö) efter — uthlofvad tillskrifvet i marginalen, a) aldeles saknas B. b) hädan-
fer dandes äre mågo och B. c) Ursprungligen har stått: lärdomen; doctrina L. d) förhindra
— såsom saknas B. é) menlösa B. f) lik såsom — efterlåtit tillskrifvet i marginalen.
g) Tillskrifvet öfver raden, h) för skr ef ne B. i) Tillskrifvet öfver raden, k) förachtlige
B. /) elies saknas B. ni) Rättadt från til. n) Rättadt från och; ecclesiceque L. 0)
Rättadt från til. p) som — nedrige saknas B. q) och—förmäler tillagdt i marginalen.
r) egen villia B. s) Rättadt från till. t) både — oeconomien tillagdt i marginalen, u)
Rättadt från flytt, v) Rättadt från: och någen viss underholdning tryckiaren til för or d-
nes; impressori et correctori L. x) religions articklar B. y) Rättadt från stemmer, z) be¬
synnerligen — Upsale tillagdt i marginalen, å) Rättadt från udi Upsala, a) Tillagdt
öfver raden, ö) Orden sonibligom litet, nu här, nu ther följa öfverstrukna. a) är tillagt
B. b) Tillagdt efter B. c) armaste B d) Ursprungligen har stått: hofgunsten, trägen¬
heten och handfyllen, é) en viss årlig B. /) efter — är tillagdt i marginalen, g) Rättadt
från mått. h) til fordrade B. i) Orden der — efter förbigångna B. k) Tillskrifvet öfver
raden. /) för — vederkendes tillskrifvet i marginalen, ni) nu öfver raden, n) hvilket —
upfunnid tillskrifvet i marginalen, o) I stället för orden item — är har ursprungligen
stått: hvilket alt. p) Här slutar A; det följande efter B. q) episcopi et capitulares L.
Någon tidigare skriftlig inlaga synes ej presterskapet hafva afgifvit.
Norlins uppgift i »Svenska kyrkans historia efter reformationen» sid. 31 beror
måhända på någon missuppfattning af Baazii generella ordalag, Invent. eccl.
210
1593
Sv.-gothor. s. 532. Den framställning, som gjordes till konungen vid dennes
ankomst till Stockholm utaf ärkebiskopen, var uppenbarligen endast muntlig.
Den latinska texten, ursprungligen ur Oxenstiernska samlingen, tillhör
en liten serie dylika öfversättningar signerade A—D, utaf hvilka dock B
numera saknas. C är en öfversättning af rådets förslag till privilegier för
presterskapet, D af adelns postulater.
A. J. Messenius slutar sitt referat af inledningen till denna skrift med
följande tidsuppgift: Datum den 2 decembris år 1593. Ett extrakt i en E
signerad kopiebok för åren 1593—98 i Riksarkivet har rubriken: »Articul
so k. M:t den 1 tag Christmonats im namen der ganzen clerisey in Schweden
ubergeben worden», hvaraf framgår att vid den latinska öfversättningens
datering nya stilen följts.
I en skrifvelse till rådet af den 2 december, som eljest rör andra ämnen,
yttrar sig hertigen äfven öfver den politiska ställningen (hert. Karls registr.
1593 P. I fol. 232 v.):
Vår etc. Vi håfve, k. h. och godhe män, bekommit ider schrif-
vilse och förnummit at ännu inthet synnerligit är beslutet om the saker
oss häfver synts at för k. M:tz v. e. k. h. b. cröningh motte afhand-
lede vare, och meden sådant ändeligen vill vare af nöden at ske motte,
derföre begäre vi ännu som förr nådeligen, at I al mögelig flit ther til
vändhe, at sådant motte ändeligen blifve stelt i värket med thet förste,
uthan videre drögsmåll och upskof, och håfve vi h. k. M:t ännu genum
vår schrifvilse derom opåmint, efter som I af medfölliende copie (jfr n. 51)
håfve til at förnimme, dy för än alle saker kunne väl afhandlede blifve,
håfve vi betenkende någen croning at besökie.
Följande postskriptum är ock tillagdt:
Videre såsom I och förmelle, at efter k. M. v. e. k. h. b. häfver
för någen kort tidh seden begäredt nyckelen till det rum, som rega-
lierne inne lagde äre, derföre håfve I sådant icke kunnet förvägre: så
ändoch väl tilbörligit är, at h. k. M. må vette, hvar the uthi förvaring
äre, så synes oss likvell håfve bordt ath och någre utaf ider i rådet
sampt med h. k. M. hade mått håfve nyckelen i förvaring, til thess
h. k. M. croning vore öfverstånden så väl som och seden, dy at hvar
the förnempste i riket iche skulle vette, hvar riksens regalia i förvaring
vore och huru med them handledes, det kunne vi icke besinne, huru
thet sig ville skicke.
Yterligere efter oss är någerledes förekommit, hvad buller, som
alrede en gång eller två häfver varit i Stocholm egenum the påveskes
tilskynden, och meden the ännu med monge grofve ordh lathe sigh
höre, befruchte vi at therutaf någet ytterligere upror och obestånd för-
orsakes motte, dertill både den påveske legat och dess anhang uthan
tvifvel mykit styrkie och tilskynde, hvarföre vårt trogne rådh och för-
maningh är, at I hos k. M. och elliest hielpe til at sådant motte för¬
hindret och förekommit blifve, som vi väl förhoppes, at I uthan vår
förmaning görendes varde — — —
1593
211
Det i Stockholm församlade presterskapets besvärs- och böneskrift 53
till hertig Karl. Stockholm 1593 den 4 december.
Afskrift i Steno Magni's kopiebok i Riksarkivet fol. 67 med
adressen: »Then högbörne furste och herre her Carl — — —
vår nådigste furste och herre underdånligen til handa»; en annan
förekommer fol. 89. Jfr Baazius, Inventarium s. 542.
Gudz nådh, all lycksalig välmåge genom Christiina frelsaren eders
högborne furstelige Nådh vi fattige prästmän underdånligen önske och
vår tro lydne gerne bevise.
Högborne furste nådigste herre, om thett kyrkiebuller nyligen här
i Stockholm hendt är kan e. f. N. utan tvifvel vare förekomme|~t],
men all then stund våra religions vedersakare serdeles the svenske
afifällinger, som förnämligast spelet drifve, falske berättelser ther om
utspride, lika som nogre på vår sidho hade orsak til gifvit, häfver oss
ringe kyrkiotienare, som nu ifrån Upsala och Vesterås capitel och
stichter her i Stokholm församlade äre, uthi unnerdånnighet dömdt til¬
börligit vara genom våre vissa bodskapers förkunnelser låthe e. f. N.
förstå, hureledes sådant rätteligen är tilgängit och huru än nu ther med
står till, och håfve för then skull affärdigat tesse två våre medbroder
N och N, till hvilkes berättelse ther uthinnen e. f. N. gunsteligen
ville lofven ställa och medföliande vår underdånige, högnödige begäran
nådeligen bönhöra. Men med få ordh om saken til talande: När then
förre pålackeska begrafningen med paveske proces, kors, farm, vigt vatn
och jesuviteske prädican uthi clostret hållen var, giordes strax messefal
til nogre dagar uthi alla stadzkyrkiorna församlingena til varning och
upveckelse om närvarande farlighet. Sedan togs åter tiensten up igen,
men med uppenbarligen giorda protestation in til k. M:t, in til e. f. N.
och riksens ständer, at slik ogudachtig dierfhet icke viteslöst och yter-
mere ske skulle, och var så ther med stilla. Men otta dager ther
efter, när the än itt theres lik begrafve ville, blef them af riksens rådh
och af stadzens förmän och capitel endrecteligen then svar och beskied
gifven, at the antigen af s. Clare kyrkiogård på Norremalm eller vid
capellet på Södremalm en platz velie måtthe ther uthi theres dödhe at
begrafve, men utan process och med så velkor, the Svenske skulle
niuthe samme lägenhet igen i Pålen. Men förberörde våre jesuviters
hotefulle trägenhet, som allstädz öfverhetenes befalning förevender, än
thenne gången clösterbegrafningen nogrom afträngde, tit the och med
liket omsider komme, men alle med värior, rör och sabler väpnede ifrå
then minste til then störste oc [en] ganske hop heducker, som på kyrke¬
gården holle, the och otilbörligen med tucht the dödas ben vanärade.
Sedan när nu theras präst sampt med heduckarnes tromslagare trädde
til och med väld begynte opslita prädicostolen, som läster var, och
Riksdagsakier lil. 14
212
1593
froikenes caplan, som i poenitentiarii stadh tit skickat var af pastore
m. Erick till at se, om prädicostolen måtthe blifve obeträd af them,
som stodh hart när ther hos, honom med venlig, beskiedelig ord för¬
mante, han skulle hafvet fördrag, ryckte strax en svensk jesuvit ut sina
värio och vrok till honom, och i thet han undvek stungen, slog en
Pålack honom öfver halsen med itt rör, at han föll framstupe och med
stor lifsfare undslap. Men jesuviteske prästen med rör förväpnat gaf
lösn med en hvisl, så at alle Poler tillike til värjor toghe, them väre
öfverfölle, somlige med svåre torrhugh, somlige med skarp ägh, så¬
som enom fattigom diechne hufvudskålen sönderhuggen och monge illa
trampades, ther the i flyctene hvar öfver annen folie, och Timan Cor¬
nelius ropade, som man och ville säije om en svensk jesuvit: Sint ihr
nicht kriegeslude, slae dodt, slae dodt die Sweden, men the
Svenske med mycken hug oc smälech undkomme. För slikt oproriskt
mordiskt buller skull häfver man sedan all kyrkiotienst i clostret för¬
hållet med openbara protestation, at öfverheten ville utöfver vår kyrko¬
ordning hålla och sådant blodtörstigt företagande tilbörligen låtha straffa,
hvilket icke än skedt är, ändoch man förhoppes thet icke aldeles må
utheblifve. Och ändoch församlingen ther af icke ringe åsacknat häfver,
tyckes oss likväll, vi icke lätteliga nogon tienst ther göra kunne, för
än man åth minsten ju nogen förtröstning om theres sträf förnumme.
Ty theres dierfhet och hädelser vexer utan all försyn, the alla väre
predicor förvende ■ och oss opå thet argeste hos k. M:t angifve oc til
lifvet undsäija, som en i horten dager med itt spent rör häfver gått
efter m. Erici Skeppers lif, med hvilken flere äre i conspiration, såsom
och påveske legatens bittra klagomål emoth electum Upsaliensem nock
utviser, ther samme paveske nu kaller sig publicam personam, som vår
landz och folks gagn tyckes sökia, och är lickväll almenligen bevisligit
slikt kastande och skiutande, ther om hans klagemål förmälder, vara
skied utur hans hus. Men at thet skal sagdt vara, nemlige honom
äggiet håfve andre til for:de buller, ther bruker han sin romare sanning.
Utan så sades, dess vi mestedels ärom vitne med hele församlingen,
at han föge mishag skulle ther til kunne håfve, efter han strax annen
dagen hade samme blodgirige präster och våra affällinger til gäst. Men
ther på varder honom väll svarat.
Til thet andre är ännu nogut, som förträtzligare är, nemligen at
utaf them thett förgiftige tal är utspredt och dagligen utsprides, med
e. f. N:dz gunstige förlof till berättande, thett e. f. N. skal slät håfve
förkastet Upsala förenings beslutet och angre sig ther med håfve
skaffa, hota och med e. f. N. såsom med then, som med androm väl
itt göra skall och oss öfver stol före, oc således e. f. N. höge furstlige
christelige och godha berömmelige natnpn opå thet högste förolämpe
och uthi vanryckte komma vele.
Til thet tridie håfve the i konungens nampn förbudet prentet,
ändoch rik[s]e[n]s rädh tilbörligen ther emoth protestere, oc all then
1593
213
stund, hög:te n. F., concilii besluth med Augsburgiske bekenn[elsenj
äre ful tröckte oc intet mer feler än underscrifningen theres i Vester¬
götland], tidt vi nu en therefter skicke, teslikest adelens och häraders
uthi e. f. N. furstendömme, bidie vi underdånligen, thet e. f. N. gunste-
ligen så behagar, atthe utan long fördröielse måtthe sändes hit til
prentet, opå thet arbetet kunne blifve fulbordat i tid och nu til begraf-
ningen, som fast nalkes, och vi ännu inga beskied håfve.
Till thet herde är thenne orsaken, hvarföre vi tilsammens komne
äre, at vi på väre som och the andre sticters och menige presterskapes
vegne, som för menföret skull icke tilstädes komma kunne, underdån¬
ligen af k. M. vårom allernådigste herre oc konungh ville begära ful-
komligen varda försäckrade om religionen och Upsala concilii beslut,
hvilket en part nu endeligen vilia om inthet gore, såsom medföliande
copier (A) betyger, och häfver för then skul vår supplication ther om
som ock om läroembetets skälige frihet kongte M. vårom allernådigste
herre och konung nästan som i brårepst most öfverantvårde, efter vi
se och förfare, huru våre vedersakere sig ställe, håfve och teslikest
uthi unnerdånnighet velet e. f. N. en afscrift ther af her med til-
skicka. Och ändock vi all godh tilförsickt oc förhopning håfve, thet
h. k. M:t nådeligen varder vår christelige begär beviliandes och stad¬
fästandes, lickväl för våre vedersakeres skul, som oss alstädz ligia til
feltes och alt til ondo tyda och vrengie, är oss och hele församlingene
e. f. N:z christelige fasthet och befordring allstädz mycket trösteligit
och betackom e. f. N. uthi all underdånighet opå thet ödmiukeligeste
för then store hugnälse oc förvisning vi och nu i thenne dag om e. f.
N:z allsom christeligeste beständighet förkomma [o:bekomme?J utaf
then vördelige herres biscop Peders i Strengenäs flitige scrifvelse, så¬
som och vi ter opå fulvisse äre, thet e. f. N. för Gudz äre skul, för
samvetens beständige glädhe och sin inföde furstelige godhet skul, för
then herlige berömmelses delacktighet, som e. f. N. med al gudfrucktig
öfverhet gemen häfver bådhe her och på ärones dag för kyrkiones och
hele riksens välstånd och väre efterkommanders som och våre egnes
evige välferd skull ovikelige blifver vid thet helige trones och bekännel¬
sens värk, som e. f. N. förmedelst Gudz andes regerelse och försam-
lingenes höggeligh åstundan och frögdelige bifall så christeliga och
helsosamliga opräcknat [d: oprättat?] häfver. Hvarföre vi uthi al under¬
dånighet ödmiuckeligen bidie, thet e. f. N. gunsteligen ville alstädz låtha
sig thenne gemene församlingenes sak och religions omvårdnat vara
befalat och genom all foglig medel och legenhet til then försäckring
vi efterstå styrke, som och presteståndet utur then odreggelige be-
sväring, som thet i manna minne kommet är, nådeligen til skelige
frihet igen förhielpe, såsom e. f. N. sig och gunsteliga benegen ther
til altid och uthi concilio bevisat häfver, e. f. N. til evig berömelse.
Vi vele ther emoth vår underdånighet, christelige lydno och rätrådighet
med all ve[n]ligh ödmiuck tienst, ärevyrdning och hiertelig kerleck
214
1593
e. f. N. stadigt bevisa och i väre daglige bonner til Gud e. f. N. med
sit hele furstelige hus och christelige regerung troliga ihugkomma,
thet sielfver Gud henne, uthi hvilkens gudomlige beskydh vi e. f. N.
underdånligen befale til alla välferd och salighet. Datum Stokholmise
4 decembris anno etc. 93.
N. f. N:des
underdånige tienere uthi Christi evangelio
Upsalense
Arosiense > capitulum
Stokholmense I
una cum congregatis presbyteris-
En anteckning upplyser om skrifvelsens afsändande: »sed transmissum
per nostros nuncios 8 decembris et scriptum Scarensibus cum nostro tabel-
lario.» Enligt A. J. Messenius öfverlemnades skrifvelsen till hertigen af
kyrkoherden i Täby Lars Olai och Stockholms stads predikant Oluf Henrici.
Med den i skrifvelsen åberopade bilagan åsyftas utan tvifvel följande
från Claes Fleming till mäster Abraham Angermannus framstälda spörsmål,
som finnas införda i Steno Magni’s kopiebok fol. 91 v. (efter en afskrift af
hertig Karls svar):
Bekennes jagh Johannes Laurentii Gestrit. overdigh och ringa Gudz
ordz tienare migh afferdigat vara anno 93 16 IX:bris utaf edle och
velborne herra h. Clas Flemmingh thesse effthenne puncter och quae-
stiones hederligh och uthi Gudz ordh höglärd man m. Abrahamo An-
germanno muntligh föregifva och ther uppå svar begära:
1. Effther ty att kon. Maid oss efTterlåtit häfver efifther vår egen
begäringh thes religions privilegia och ceremoniar, som var uthi sal.
kon. Göstaffs sista regementz tidh och uthi sal. kon. Johans ingångs
tidh, hvarföre the uthi thetta nye och senaste concilio Upsaliensi uthan
alla stenders samtycke och närvarelse thet förringat håfve?
2. Theslikest och så för än någor konungh kront är eller och
archiepiscopus vigder, är thet så dristeligen och obetencht på trycked
gifvit.
3. Hvarföre then gamble, godhe och iblandh alla kyrkiones cere¬
moniar then aldra bestå, nemligen uphögelse, uthan skiäl och rättho
niderläggias skall församlingen till förargelse?
4. Efifther thet in concilio Upsaliensi celebrato anno etc. 93 alle
onyttige ceremonier äro niderlagde, hvarföre the tå uthi thet bref, som
om samma concilio lyder och nu på prent gifves, kyrkiones förståndare
och lärare effterlåtit är effther tidzens lägenhet andre nye discipliner
införa, hvilka inthet nampn hafva och är allenast en ingångh och stor
tilfelle till monga förargelser?
1593
215
Hertig Karls svar på presterskapets skrifvelse. Nyköping 1593 den 54
13 december.
Steno Magni’s kopiebok i Riksarkivet fol. 91, äfven infördt
fol. 77; jfr Baazius, Invent. sid. 544.
Karl med Gudz nåde Sverigis rikes arffurste hertig- till
Sudermannaland, Närike och Vermeland.
Vår synnerlige nådige benägenhet med Gudh alzmechtigh til-
förende. Vi håfve, käre godhe men, bekommit idher schrifvelse med
thesse edhre utskickade, och såsom I bland annet gifve tilkenne om
någre puncter, som I håfve latid öfverantvarde k. M. vår elskelige käre
her brodher och begäret h. k. Madz försäkringh oppå, af hvilket I
håfve oss en copie tilskicket, och begäre, att vi så vel ther uthi som
eliest vele vare edher befordelige, att the motte stadfeste blifva, så
vele vi idher her med till svar nådeligen icke förholle, att hvad samme
puncter tilkomber, them håfve vi öfversedt och synes att en del af
them äre vel sådane, som nödige vele vara att högde k. M. stadfeste
motte, men någre äre ther och ibland, som man nu thenne gångh vel
hade mott haft fördragh med, til thes the hade blifvit öfversedde och
vidare betenkte. Dogh äre vi icke obenägne hos k. M. hielpe och be-
fordre så mykit i then motte tilbörligit vare kan, ther till vi och förse
oss att h. k. M. vel sielf skal finnas benägen.
Hvad thet tilkomber, som är om oss utsprit, att vi skole håfve
vedersaket then föreningh, som uthi Upsala i förledne vinters giord
blef, så är sådant en uppenbare dichtet lögn och öfver oss med ingen
sanningh sagdt och utfördt, ty vi håfve altidt, så mykit oss häfver
möijeligit varit, gärne beflithet att holle och fulborde thet vi uthi verldz-
lige saker lofvadt och tilsagdt håfve, mykit mer tenkie vi till att gore
uthi thet vår siel salighet och evige velferd vidkommer, och thet vi
vette öfverens komme med Gudz helige och sanferdige ordh tenkie
vi aldrig att läte oss ifrå trengie, fast mindre vettandes och viliandes
neke och vedersake. I vele för then skull icke håfve then mistanke om
oss, att vi skulle finnas så lätferdige, eller och stelle någon tro eller
lofven till them, eho the och vare kunne, som sådant om oss utföre
vele, uthan mere vare uthi then tilförsicht till oss, att vi efter sådane
vår lyfte och förschrifningh vele vare idher biståndighe, såsom vi och
icke heller äre tilsinnes idher uthi sådanne och andre tilbörlige motto
att unfalla.
Vi håfve och af samma idher schrifvelse förståndet om thet buller,
som sigh ther i closterkyrkian af någre papister tildraget häfver för
the begrafninger, som the ther håfve vele. Så håfve vi och thet
samma tilförende förnummit, och ändogh begrafningen icke kan nekas,
216
151)3
ehvar then och begäres, för upståndelsen skuld, then vi alle förvente
och ske moste anten till lifvet eller fördömelse, men att the skulle
tilstädies med sådana vidskepelse, som the papister ther hos bruke
med theres ceremonier och annat, thet vill vare att betenkie, synner¬
ligen och efter them Svenske icke blifver någon begrafning tilstad i
Polen.
Hvad thet tilkomber som her Claes Flemmingh föregifvit häfver,
thet häfver man fögo att achte, ty såsom han är mannen till, så
handlar han så vel i thet som annet, men vi vele förse oss, att så vel
hans som andres upsåt och förehafvande i then motte genom Gudz
tilhielp vel kan förhindrat varde. Vi för vår person äre altid öfver-
bödige att hielpe och styrke till alt thet vi vette och besinne kunne
vårt käre fädernesland och thes trogne inbyggiare kan lenda till vel-
ferd och beste både i andelige och lekamlige motte, derföre vi och
vele ospart håfve all vår förmögenhet. The förschrifninger, som I be-
gäre af adeleti och häraden her i vårt förstedöme, vele vi med förste
lathe fordre och edher sedan tilskicke. Hvilket vi idher til nådigt svar
icke håfve velet förholle och befale idher samptligen Gudh alzmechtigh.
Af Nyköpingh then 13 decembris anno 1593.
55 Konung Sigismunds svar på riksens råds betänkande af den 26
november. Stockholm 1593 den 5 december (jfr n. 50).
Steno Magni's kopiebok i Riksarkivet fol. 59 v.; jfr Baazius,
Invent. sid. 546.
Svar, som then stormectigeste högborne furste och herre
her Sigismundus Sveriges Göthes och Vendes arfkonungh,
storförste till Finland, Carelen, Votzschi Petin och Ingerman-
landh i Rysslandh och öfver the Ester i Liffland hertigh,
så och konungh i Pålen, storförste till Littoven, Ryssen, Prys-
sen, Masuren, Samogitien, Kiovien, Volinien och Liffland
herre, häfver låthit gifva på the scriffter, som the ädle vel-
borne herrar riksens rådh hafva nu nylighen hans kong:e
Maid öfverantvardat. Actum Stockholm then 5 decembris
anno 1593.
L Till thet första at the godhe herrer icke ännu hafva velet gifva
then högborne förste her Carl Sveriges rikes arffurste hertig till Söder-
manlandh Närike och Vermeland något tilkenna om thet svar, som
h. k. M:t på the förste inlagde articler gifvit häfver, kan h. k. M:t
icke veta fulla skäll och orsak till, helst medan icke finnes samme
svar vara uthi någon måtto otilbörligit. Men är och orsaken, at ther
utinnan något blifver rördt om m. Abraham, så häfver h. k. M:t ther
1593
217
till sin skäll, såsom h. k. Maid och achter förträda then konungs rät
och myndighet, som h. kong:e Maidz förfäder Sveriges rikes konungar
hafva haft och hafva bör at stadfesta andeligha förmån, helst medan
h. k. Md under samma myndighet icke vill stadfesta ther till någre
andre personer än the som äro medh the flere uthi riket om religionen.
II. Hvad elliest flere stadfestelser och försäkringar tilkommer för
andra personer, besynnerligh för högbede förste hertig Carl, så och
riksens rådh och ridderskap och ständer flere, häfver h. k. Md både
om andelighe och verldzlige saker så vilet them försäkra, at the näst
Gudz hielp sigh ther med vell kunna och vela åtnöia låtha.
III. Hvad presterskapetz underhäldh tilkommer, häfver h. k. Md
och then rätt och myndighet, såsom andre konungar tilförende här
uthi Sverighe, at uthdela och uthskiffta låta ibland them, effter som
hvar och en med theras skickelighet, flit och actsamhet uthi theras
kall och ämbete, så och med theras trohett och rätrådighett emot
h. k. Md kunna förtiena, hafva then åtskilnat emellan them, som orolighe
äre och upäggia undersåterna till motvillighet och obeståndh emot
h. k. Md, och them, som omgå med beskedelighet och sactmodighet
och icke thes mindre effter theras religions inneholdh achta theres kall
ju så flitelighen som the andre och kanske än bätre.
lill. Vidare effter och velbemelte gode herrer uthi riksens rådh
icke än nu fulkomligen hafva förklarat sigh, huru som kan hollit blifva
0111 the fremmandes begrafningh, så vel framdeles uthi Upsala, såsom
här uthi Stockholm, at the ännu något vist in specie therom besluta vile.
V. Yterligare så kan velbemelte herrar icke vara oviterligit 0111
then scrifft, som presterskapet hafva för några daghar sedan öfverant¬
vardat h. k. Md, hvilkens inneholdh, medan thet är them icke okunnigt,
begäres at the sit betenkiande ther utinnan h. k. Md vele förstå låta,
synnerligen hvad som the achta vara rät och tilbörligit, at förbenämde
presterskapet må blifva effterlåtit och hvad som ther ibland synes vara
konungs jurisdiction och myndighet förnär och therföre alla konungar
bör vara förbehållit.
VI. Till thet siette, såsom högbede k. Md tilförende häfver låtidt
gifva velbede herrar riksens rådh tilkenna, at h. k. Md icke är på
themia tid lägligit at förstreckia någon summa penninger af sina egna
till krigsfolksens behof, emedan hvad peninger som h. k. Md uthi så
måtto häfver fört med sigh, äre för the fremmandes afbetalningh: ther-
förc begäres än nu af velbemelte riksens rådh at the finna andre rådh
ther till.
När nu k. Md något af tiletta rikes rente bekommer, vill h. k. Md
thet bland krigsfolket uthdela låtha, så vidt thet förslå kan och til-
fellet medgifver.
VII. Hvad then försäkringh om religionen tilkommer, som nu
fordras på, hade högbede k. Md vel förlengest sedan gifvit sädane
försäkringh ifrä sigh, hvar h. k. Md icke förmerkte sigh ther uthinnan
2IÖ
1593
blifva mera anmodat än h. k M. förfädher, uthi så måtto at then för-
säkringh, som Sveriges konungar hafva giort på theras kröningstidh,
then blifver nu framföre äth begärat af h. k. M:t endeles mera med
trugh än elliest på thet sätt som thet ske borde. Så häfver och för¬
orsakat h. k. M:t til at fördröie med samma försäkring, at alle må
veta skilningh vara emellen arfrike och valrike och therföre icke häfver
velet låta sigh uthi(r) förtidh någre vilkor förestellas. Och medan
the gode herrer uthi riksens rådh, så vel som flere, fordra på föride
försäkringh, derföre begärer h. k. M:t at velbemelte herrer ville låtha
stella en form, pä hvad sätt the mena samma försäkringh blifva skall.
Enligt A. J. Messenius bekommo riksens råd från konungen med
sekreteraren Oluf Sverkersson »en liten zedel derom, att de skulle ställe
samptelige ständernes andelige privilegier». Hans uttryck i öfrigt visa, att
det är den här ofvan meddelade akt, som åsyftas.
56 Konung Sigismund till fogden på Väsby gård och i Sala bergslag
att låta allmogen utse fullmäktige till kröningen. Stockholm
1593 den 5 december.
Original bland Riksdagsakta i Riksarkivet, skadadt i kanten,
med adressen: »Till vår tro tienere och befalningsmann på Väsby
gård och öfver Sala bärgslagen Lasse Andersonn Rålamb».
Sigismundus med Gudz nåde Sveriges Götes och
Vendes arfkonung storfurste till Finland Carelen
Våtzki Petin och Ingermanland i Rydzland och öfver
the Edster uti Lifland hertig, så och konung uti
Polen storfurste till Littoven Rydzen Prydsen Masu¬
ren Kiovien Volhinien och Lifland herre.
Vår nåde tilförrende. Vi vele tig, Lasse Anndersonn, [icke]
förhålle, att vi med vårt elschelige riks råd, som på thenne tid
håfve vared oss när stadde, håfve besluted att vår konung:e
croning schall stå udi Upsala på den trettonde januarii först¬
kommande eller tiugonde dag jul, Gud alzmektig värdes för-
[läne] dertill sin helige nåde och välsignelse, att thett måtte
ske [uthi en] lyksalig stund Gudz helige nampn till pris och
äre, Sveriges [rike] och alle thes trogne inbyggere till gagn,
gode och långlig väl[färd] och oss sielfve sampt väre efter-
kommende till hugned, glädie [och] berömmelse. Och efter
thet vi vele, såsom och behöfves, att någ[re] beschedelige män
utaf hvart häred öfver alt riket fulmekt[ige] på menighetenes
vegne måtte komma till för:ne Upsala till cröningen och ther,
1593
219
när vi alla ständer med vår konung:e edh, efter som lag och
sedvanne kräfver, försäckre vele, att då de [uppå] almogens
vegne af hvardt häred för sigh, som the äre aff[erdige] utaf,
gore oss theres liflige trohedz edh, som the efter Sveriges]
lagh och arfloreningen äre theres rätte konung och öfverhet
plichtige, hvilken de seden med deres häredz insegler stadfäste
skole; derföre är härmed vår endelige och alfvarlige villie och
befalning, attu, strax dette bref kommer tig tilhande, häfver
våra undersåter den menige man tilhope udi hvart häred för
sigh i dinn befalning, gifvandes dem der om denne vår endelige
villie tilkenne, och sedan så förhandler med dem, atte sieQfve]
ut nämpne och med deres heredz bref fulmecktige gö[re no]gre
beskedelige män af hvardt häred, hvilke gore sig med [förjste
till rede och begifve sig till förrne Upsala, så lagandes deres
saker, att the endeligen måtte vara der tilstedes alle senast på
then elfte januarii eller den 18 dag juel. Her om du endeligen
utan någen försummelse så beställe skalk och tig aldeles her
efter rätte. Schrifvit på vårt konung:e slott Stockholm den
fämpte decemb. anno 1593.
Enligt diariet öfver konung Sigismunds bref aflätos skrifvelser den 5
december »till fougderne uthi Norlanden, att the tillseija the förnämste af
hvart tinglag att begifve sigh till Upsala till cröningen». Tiden för den¬
samma uppsköts emellertid ganska snart.
Ombud från Arboga kallas till begrafningen och kröningen. Stock 57
holm 1593 den 16 december.
Original i Arboga rådhusarkiv.
Sigismundus med Gudz nåde Sveriges Götes och
Vendes arfkonung, storfurste till Finland Carelen
Våtzski Pethin och Ingermanland i Rydzland och
öfver the Ester i Liflannd hertig, så och konung till
Pålen storfurste till Littoven Rydzen Prydzen Masu¬
ren Samogitien Kiovien Vålhinien och Liflannd herre.
Vår ynnest och nåde till förende etc. Vi vele eder,
trogne undersåter, nådeligen icke förholle, att vi med vårt
ellskelig riks råd, som på thenne tid håfve varit hos oss till¬
städes, håfve så beslutidt, att höglåflig udi åminnelse den stor-
mechtige högborne furste och herre her Jahan Sverigis Göthes
och Vendes fordom konung vår ellskelige käre her fader schall
ske denn ytterste tienest, som vi h. kong. Mait bevise kunne
220
1593
och nu på then nittonde januarii först kommendes udi Upsala
domkyrke lathe komme h. kong. Ma:tz lekamen till sinn läger-
stadh, Gudh allzmechtig värdes h. kong. Ma:t evinnerligen hug-
svale och en frögdefull upståndelse medh alle uttvalde chris-
trogne mildeligen gifve och förlänne. Sammaledes är och be-
slutidt vårdet, att vår konung:e croning strax der efter, som
är den tiugusiunde dagh i samme månedt, schall hollén blifve.
Gud allzmechtig värdes förläne ther till sin helige välsignelse,
att thett måtte ske udi en lyksalig stund, Gudz helige nampn
till pris och äre, Sveriges rike oell thes trogne innbyggare till
gagn, gode och långligh vällfärdh, oss sielfve sampt vår effter-
kommende till hugnedt, glädie och berömmelse. Och effter
thed vi andeligen vele, såsom och altid till förende sedhvan-
ligit varit häfver, att någre beskedlige männ af hvar stadh måtte
komme till hög:te vår salige käre her faders begrafning, så väl
sorn till vår kong:e crönning, ther the, såsom af the flere med
segell och bref fullmächtige giorde, när vi håfve med vår
konung:e edh försäkred alle ständer, som lag och sedhvane
kräfver, att, the då på theres vägne, som them håfve affärded,
gore oss theres liflige trohetz edh, som the efter Sveriges lag
och arfföreningen äre theres rätte konung och öfverhet plichtige,
hvilchen the seden med theres stadz insigle stadfäste schole;
dhärföre är här med vår ändelige och alfvarlige villie och be-
falning, att I, strax thette bref kommer eder tilhonde, håfve
borgerskapet tillhope, gifvendes them om thenne vår ändelige
villie tillkenne, och seden tilsäije två af borgmesterne, två rådh-
män, sampt med stadz schrifvaren och af menige borgerskapet
fyre, att the medh förste gore sigh till rede och begifve sigh till
för:ne Upsala så lagendes theres saker, att the ändeligen måtte
vare ther tilstädes innen förme tidh; the skole och håfve stadzens
insigle med sigh. Här om I så ändeligen uthen någen försum¬
melse beställe schole och eder här aldeles effterrette. Schrifvit
på vårt konung:e slott Stokholm denn 16 decembris anno 1593.
Enligt kon. Sigismunds diarium skrefs den 11 december »till alle städer
i Finland om begrafnings- och cröningstiden; till bispen i Åbo om thet
samma; item till Mårten Boije och Bertil Ifvarson om thet samme». Den
14 dec. skrefs till fogdarne i Norrland »örn begrafnings- och cröningstiden,
som nu opsatt är». Samma dag sändes »begrafningsbrefven» till Småland,
Öland, Östergötland och Vestergötland, »item någre till Södermanland». Den
18 aflätos bref om begrafningen till Vestmanland och Dalarne, likaså till
adeln i Uppland och Södermanland.
Anledningen till den snara ändringen af kröningstiden angifves icke i
kallelsen till Arboga och något bref om uppskofvet har jag icke sett.
Ändringen var åtminstone besluten den 14, troligen redan den 11 dec.
Mellan den 5 och 11 faller rådets utlåtande om presterskapets privilegier.
Möjligen har tvisten härom föranledt uppskofvet.
1593
221
Riksens råd till konung Sigismund med motiveradt förslag till för- 5g
säkring för presterskapet. Stockholm 1593 den 7 (?) december.
Samtida illa medfaren handskrift bland Riksdagsakta i Riks¬
arkivet sign. E (öfriga nummer i serien saknas) med påteckning
af Hog. Bielke: »Om den confirmation och försächringh, som
richsens rådh hade författed effter k. M:tz befallningh för prester¬
skapet och de skäl som ther med fölger, och sendis ett like-
lydendis vedh thette concept till fursten med secretereren Hen¬
rich Henrichson den 7 decembris 9(73] (här sign. A), jämförd med
en öfversättning till latin i samma samling med påskriften: »C.
Das dritte schreiben, als Ihr M:t den predicanten nichts bewil-
ligen wollén, haben Ihr M:t den senatoribus regni der predican¬
ten supplication zu berathschlagen ubergeben, weliche darauff Ihr
M:t ein formulär, wie und was den predicanten solte zugelassen
werden, gestellet, aber Ihr M:t habens nit bewilliget» (här sign.
B). B har en påbörjad, men icke afslutad numrering af para¬
graferna.
På dette efftherskrefne sätt blef effther k. M. befalningh
utaf richsens rådh stellt en försächringh på presterskapsens
begären och postulata, som de hos h. k. M. i underdånighet
hade innlagdt, och der hos kortelige förtechnedt, med hvad
skäl och för hvad orsach the gode herrer synntes på samme
ärende således, doch på h. k. M:s nådige videre och högre
förbetringh, svares borde, menn dett samma var h. k. Ma:t
iche behageligit, utan svarades seden på förbemelte ann-
verfningh således, som copian af konungens svar,1) thett och
här efther finnes förtechnedt, videre utviser och förmeler.
Vi Sigismundus medh Gudz näde Sverigis Göthes och Vändes etc.
arfkonungh storfurste till Finndlannd, Carelen, Våtzski Pethin och Inger-
mannelannd i Rydzlannd och öfver the Ester uti Liflanndh etc. giöre
vitterligit, att änndoch vi för nogen tidh seden utaf menige richsens
stennder ändelige och värdzlige äro ödmiucheligen besöchte vordne om
stadfestilse opå deris frie religion sampt anndre laglige previlegier och
rättigheter här uti riket, ther opå vi oss och nogerlunde både muntligh
och schriftligh förklaredt,'1 iche dess mindre meden clercheriedt, bis-
perne och presterskapedt der om på nytt nu hos oss fordret och
annhållidt, och vi altid håfve haft och ännu håfve denn benegenhet och
omvårdnedt till dette vårt käre fädernis lannd och serdeles meden thet
är vårt arfrike, att både thett anndelige och värdzlige regemennte uti
innbördes semie för all religions tvist och all annen oenighet, hvar
igenom månge härlige lannd och kongeriker och ann i vår tid äro
blifne förderfvede och om innthet, må i fridh och rolighet blifve rege-
redt, derföre håfve vi menige riket och dess stender på deris religionns
') Denna kopia medföljer icke.
222
1593
frihet, såsom och hvad annedt mere, som dess anndelige ståndz tilbör-
lige frihet och rettighet fordrer och kräfver, såsom här efther folier,
velit försächre. Lofve fördennskuldh och här med tilseije:
1.
Först och fremst3 att lathe alle stennder uti riket, höge och låge,
aldelis fritt och obehinndret niute deris religionn och dess frihet, efther
som denn oförvanndlede Ausburgisce confession, hvilchen keijser Carl
denn fempte opå richsdagen uti Ausburg anno 1530 är öfverantvordet,
förmeler, och såsom uti vår faderfaders och här faders höglofligh i
hugkommelse konung Göstafs sidste och konungh Jahans förste rege-
menntz tidh häfver varidt gilledt, anammedt och vedertagen, såsom och
nu senist uti Upsale anno 1593 in martio utaf alle stennder här i
riket almenneligen samtycht och bejaket, och (iche) der emot innthet
hinnder eller förfånngh uti någen måtte giöre eller giöre lathe.
2.c
Item icke heller elliest någen annen religionn eller kyrchiotiennst
nogenstädz här i riket i deris församlinger och kyrchior på någrehande
sätt med onnde eller gode inntrännge eller inntrännge lathe.
3-
Item iche heller tilstedie nogen att drage omkrinng lanndet och
der eller i städerne nogre ifrå deris religion förföre eller sigh med
deris kyrchior, skoler eller ceremonier nogedt att befatte.
4-rf
Item iche nogen af annen religion uti desse rikes andelige eller
värdzlige kall eller embete innsettie eller förårdne. Item iche heller
tilstedie nogen annen församlingh, som med dem iche är likformig,
antingen i städer eller på lanndzbygden, unndentagendes vår egen
kyrkie eller capell, hvilchen iche mere änn enn vara skall och inngen
annorstedz änn der som vi sielfve kunne stadde vara på våre slott
eller gärder, och när dett hennder, att vi drage utaf riket, skole de
prester af vår religion äre då vara oss alle håden fölgachtige.
5-e
Item skole och nunnerne i Vadstena håfve sinn formann och predi-
cant af denne richs religion, like som dett uti höglofligh konung Göstafs
sidste och vår käre här faders förste regementz tidh förårdnedt var.
6.
När nogen biskop affaller, skall clercheriedt med capittlet och stiftet
håfve macht att vellie enn annen der till skickelig!! och tiennligh igenn.
1593
223
Denn samme vele vi utan noget drögsmåll stadfeste, såsom och nu
innen vår kongelige cröningh denn utkorede erchebiskop i like måtte
stadfeste och oss af honom crone late.
7-
Så skole och bisperne och församlingernes förmän niute och be-
hålle deris tilbörlige mynndighet uti alle de saker, som deris embete
egentligen vidkommer, synnerligen att håfve innseende med lare embe-
ted, och håfve macht efther denn förre gillede och stadfeste kyrche
ordningh innsettie tiennlige och skickelige personer, så väll skoler som
kyrchier, både i steder och på lanndzbygden, doch oförkrenngt Sveriges
lagh och jus patronatus, och afsettie dem, som odugse och förargelige
äro. Och på dett vi måge vare försächrede, att der med motte rätt¬
visligen tilgå och iche af veld eller hat, så skole bisperne sådannt
giöre med hele capittels vettskap och samtycke och iche igenom nogedt
annedt medel eller befordring!!. Befindz och då annorledes änn som
borde vara omgåedt ther med, heller och elliest nogedt annedt för-
argeligidt uti läro eller lefverne sigh innträngie kann, skall sådannt med
en almenligh mynndigh visitation öfver hele riket af erchebiskopen och
academien i Upsale retted och afskaffedt varde, när saken och legen¬
heten så kräfver, närvarendes på våre vegne lagmann och landzhöf-
dingen. Doch vele vi och håfve oss förbehålledt att förhielpe nogre
personer i hvart sticht till prestegäll, när de af bischopen, der de äre
ordinerede, först blifve commenderede och doch äro ens med dem
uti religionen och der hos skickelige och tienlige.
8.
Item eftherlate vi och förbemelte bischoper, skole och håfve macht
att håfve innseende med församlingenes nykier, så och echteskaps
saker och them, som bryte emot kyrchiones stadgar och årdningh,
såsom och elliest h[em]ligen-/’ eller oppenbarligen brache och försvare
nogen annen [änn]y denne almennelige öfver hele riket samtychte
religion och i så [mätte]^ komme nogedt buller eller oro tilväge, ehvilche
de och vare kunne, kyrke straff och pen förestelle.
9-
Item skall och erchebiskopen behålle iblannd clericheriedt, så väll
lyde bisperne som anndre, sitt tilbörlige annseende.
10.
Item skall och iche heller erchebispen heller nogen af de anndre
bisper, när de till håfvedt kalles, vare mechtige nogedt att samtycke
heller beslute ulan med samtlige hele clercheriedz rådh och bevilning>
och der annorledes skedde, skall dett vara ogilt och kraftlöst.
224
1593
11.
Sammeledes lofve och tilseije vi här med att vele hålle denn aca-
demia uti Upsale efther denne richs almennelige religion vid macht
och ther till innen vår konungslige cröningh förårdne late nödtorftigt
underhold både för läse mestere och studennter, såsom och der hos
ett comunitet med skälige och tilbörlige vilchor och oppehälle.
12.
I liche måtte vele vi försörie både professores, så och elliest
anndre, som i embeted äre, med nödtorftige hus och huserum och ser-
delis af de hus och gårder, som för håfve legedt till kyrchiorne; item^
der nogre äger äro kompne unden prestebolen på lanndzbygden, skole
efther nödtorften och legenheten legges der till igenn, helst der som
nogedt kann vare olagligen der ifrånn kommidt.
Item så skall och prennted blifve i Upsale och boche trychieren
tilbörligh lönn eftherlatin.
13-
Hvad biskopens, capittels personners, kyrche herders, skolemeste-
res, lanndz presters och anndre flere, som uti anndeligit kall äro, item
hospitalers, siuchestugers, kyrchiers och elliest anndre torftige menni-
skiors unnderhåld och uppehälle tilkommer, vele vi med vårt elskelige
richs rådh der om berådslå, och efther som dett med skäl profves, att
hvar och ens nödtorft efther hvart lanndskaps och biskopsstifftz tilfälle
kann fordre och kräfie, der om bisperne sielfve bör gifve vitnesbörd och
betännkende, och seden oförtöfvedt innen dette och vår tilstundende
crönings tidh, hvilchen Gud alzmechtigh lathe ske uti en lychsalig
stund, visse ordninger der om giöre lathe, hvilchet altid seden vid
alle embeter och gield oryggeligen blifve skall, och dett med väre bref
och segell stadfeste efther richsens rådz sampt bispernes och capittels
i hvart stift råd och betennchende, som förbemält är, och efther som
nödtorftigt och skäligit vara kann.
14.
Om öflet, vin och vax kiöp vid hvar kyrchio skole bisperne håfve
macht at förordne, doch att der opå gifves clare besked i vår konge-
lige rechne cammer.
iS-
Item hvad som af tienden blifver presterskapedt eftherlatid skall
almogen dem utan nogen synnerligh lönn eller lege framföre. Så skole
och prosterne öfver hele riket hålle prostetinng hvar uti sitt prosteri
och håfve macht der opå, att rätt tiende motte giord blifve, therföre
the prostetynnen i hvart kyrche herberge behålle och bekomme skole.
1593
225
16.
Item domkyrchetynnen skall och blifve oförrycht till kyrchiones
bygningh, och vele vi elliest lathe försörie syslomannen med tilbörligit
underhåld.
17-
Ytterligere efther presterskaped för denne lånngvarige feygde skuldh
med åtskillelige pålager håfve varidt betungede, såsom är gierder, myken
giestningh, borgleije, utgierdz knechter och annedt sådannt, derföre vele
vi nu nådigest håfve dem med sådanne nye pålager och besveringer
här efther aldelis fridkallede och förskonnede. Doch der vi utaf dem
till richsens höge tarf och försvar nogen hielp framdelis kunne be-
höfvis [o:-ve] eller på eske, tå skall först med dem, som uti hvarie
lagsagu boendes äro, tilbörligen der om blifve förhanndlet och inngen
ny tunga, för änn de godvilleligen der till, som lagh seger, håfve sam-
tycht, blifve pålagdt.
OchÄ vele vi nu här med till dett förste håfve tagidt dem aldelis
fri att de här efther innge utgierdz knechter mere utgiöre schole eller
dem med dede eller föde nogedt unnderhålle, som förr af dem utgiorde
äro, menn der och framdelis för richsens höge tarf och legenhet skuldh
nogedt borgleije dem kunne blifve förårdnedt, då må dem vara efther¬
latid dett efther enn skäligh verderingh att löse med peninger, så vidt
som deres årlige taxse, denn utaf ålder varidt häfver, sigh kann strächie
och belöpe.
18.
Så ‘ skole och iche heller presterne vara förplichtede att sökie
heredztinngh heller och ner fougderne sammen kalle almogen, med
mindre änn de sielfve håfve till att klage heller härendén att svara.
19.
Till dett sidste vele vi här med håfve tagidt och anammedt alle
desse richsens anndelige personner och clericheri med allt thett dem
tilhörer i vårt kongelige hägn, försvar, frid, värn till lagh och rätte, så
att de tryggeligen och fridsammeligen uthen nogen fara må bruche
deris kall och embete, och der nogen häfver dem att beskylle, ehvem
dett helst vare kann, inngen unndentagendes, då skall dett ske för
bischopen och deris förmänn eller capittel, såsom och i anndre värdzlige
måtte för lagh och rätt, och denne vår kongelige nådige previlegier,
af hvem dett och helst vare kann, att vederfares, myket mindre sielfve
tilfoge eller och nogen tilstede att giöre, utan dett tilbörligen straffa lathe.
Der emot igenn håfve de lofvedt oss och väre eftherkommende
mandz afföde deris hullskap, troskap och manndskap rettrådeligen, så
lennge de lefve, troligen att bevise och der brede vidh att vinndlegge
sigh om att hålle oss i hvart stift enn trogen välvilligh och rettrådigh
almoge, så myket dem mest kann stå til görendes, antingen vi äre
226
1593
altid här innrikes stadde eller iche, efther som deris schriftlige edh och
refversaler utviser. Och till större försächring, att väre trogne unnder-
såther alle, så anndelige som värdzlige, högre och legre, edle som
oädle, måge håfve sigh fullkommeligh här till att förlate, håfve vi dette
bref med egen hannd unnderschrifvit och vårt kongelige insegel här
unnder trycke latid, som gifvidt är etc.
Thesse efftherschrefne skäl och bevis äro så korteligen för-
fattede på h. k. M. nådige behagh och förbetringh, af hvilche
är till att se, för hvad orsach schuld richsens råd således
och vid thenn mening, som h. k. Mait dem för nogre dager
seden befalte schriftligen författe, det de och doch fast heller
gåedt förbi, såsom de och inn för h. k. M. sielf sigh orsech-
tede, på de innlagde punchter, som klercheriedt h. k. M.
senist i unnderdånighet öfveranntvardede, doch allt stelles
ödmiucheligen till högbemelte k. Madz högre och videre
betennkende.
i.
Dette är af konungh Göstaff, konung Erich och konung Jahan
samt menige richsens stennder lofvedt och stadget vordet, såsom alle
recesser utvise.
2. 3, 4, S
Dette kräfver denn religions frihet och bruch, häfver och så varidt
hålledt i konungh Göstafifs sidste och konungh Jahans förste regementz
tid och är i Calmerne af både konungerne samtycht och bebrefvedt
vordet.
6.
Dette kann iche heller annorlunde vara, så frampt dett skall blifve
hållidt, såsom dett var i konungh Göstafs sidste och konung Jahans
förste regementz tid, hvilket allerede lofved och tilsagt är.
7 och 8.
Dette är deris urminnes rettighet, så väll här som i alle lanndh
och rike, ehvad religion de äre utaf, häfver och iche varidt them i
Vesterårs ordinantie förbehållidt, iche heller seden i nogen afhandling
förkortedt, är och så hålledt vordet både i konungh Göstafs, konungh
Erichs och konungh Jahans förste regemenntz tidh, finnes och vare
dem i kyrche ordningen förbehållidt och elliest af högbemelte konungh
Jahan stadfest. Hvad cröningen tilkommer, så är der om och i Cal-
fnarne bebrefvedt vordet, blef och sammeledes med h. k. M. fru moder
höglofligh i hugkomelse hållidt.
1593
227
9-
Dett kräfver deris rettighet, är och både i Vesterårs ordinantie,
så och i förre kyrcheordningen och elliest af konung Jahan dem efther-
latid och förbehålledt.
10.
Dett kräfver Sverigis lagh.'1’
11.'
Är högeligen förnöden, häfver och så tilförene hållidt och til-
sagdt varidtÄ
12.
Kräfver Sveriges lagh och konungs edh.'"
13, 14.
Dett häfver varidt af ålder, så och elliest i konung Jahans förste
regemendtz tidh, och bör ju enndeligen vara."
15-
Kräfver Sverigis lagh, kann och elliest better ske af dem änn
nogen annen, meden de vette allt mantal i sochnerne.'’
16.
Kräfver sielfve nödtorften, att iche bygningerne förfallet
17-
Kräfver både Sverigis lagh och all skäl och rettviso.?
18.
Befinnes efther lagen och richsens gamle sedvane."
19.
Gifver Sverigis lagh medh och konungens edh.1
a) B har här, tvifvelsutan oriktigt, primo, b) 2:0 B. c) Paragrafen 2 följer i A efter
paragr. 3. B har få 2 och 3 i ett enda stycke numreradt 3. d) 4 B. é) 3 B, som sedan
saknar numrering, men har få 5, 6 i samma stycke, f) Ett stycke af papperet borta A.
g) B börjar nytt stycke vid Item. K) I samma stycke som föregående B. i) I samma
stycke som föregående B. k) Till och med 9) har B samma motivering som A, men
har nu: 10. Pertinet ad episcoporum offitium. I) 11. Requirit offitium illorum B. m)
B har en öfversättning af denna motivering, n) 13, 14. Hoc fuit ab antiquo et postea
regis Joannis primi temporibus B. 0) 13. Requirunt leges Sveticce B. p) 16. Utilius est
Upsalice quarn Stokkolmice B. Jfr slutet af g 12 i A, hvilket innehar samma plats i B.
q) ij. Requirit tam lex quarn ratio quod etiam tempore Gustavi, Erici Joaitnis regum
in usu erat B. r) 18. Melius ab illis quarn aliis prestari potest, quandoquidem numerum
hominum in parochiis novunt. Jfr motiveringen till § 15 A. s) B har här en öfversätt¬
ning af motiveringen i A för § 18 samt fortsätter: 20. Requirit necessitas regni ideoque
oportet fieri (jfr motiv, till § 16 A). 21. Permittunt leges sveticce (jfr motiv, till $ 10 A).
22. Hoc etiam est secundum leges statuta et consuetudinem regni (jfr motiv, till £ 18 A).
23. Continent leges sveticce et juramentum regium (jfr motiv, till § 19 A).
Riksdagsakter III.
228
1593
Mellan själfva texten till försäkran och motiveringen har Hog. Bielke
gjort följande anteckning:
Utelatid och förgätid:
Item om studenter utenlands;
Item deris varur tullfri;
Item om kirkehus och äger i städerne och skolehus;
Item om byggningh ibidem loci ubi;
Item de vinö et oblatis;
Item ath fouterne med presternis underhåldh inthet håfve till ath
skaffa, uthen allenist förmane bönderne att framföret.
Datum är ej bestämdt angifvet, då 7 december närmast syftar på kon¬
ceptets öfversändande till hertigen. Enligt A. J. Messenius hade Erik Sparre
uppsatt utlåtandet.
Vid samma tid öfverlade rådet äfven om adelns privilegier. En hand¬
skrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet, som fordom varit i Hog. Bielkes
händer, har på sista sidan följande anteckning af denne: »Extract och register
på vore previlegier, som stält er ath fordris skall, uthskrifvet den 7 decem-
bris om aften, seden den hele handelen var läsén för åss, förste resen seden
det stältis, i rådkammeren.» Extraktet innehåller tillsammans 43 punkter;
som de i allt väsentligt öfverensstämma med de fordringar, som adeln senare
öfverlämnade till konungen, torde det vara lämpligast att spara redogörelsen
till den afdelning längre fram, där den adliga privilegiefrågan i ett samman¬
hang kommer att behandlas.
59 Hertig Karls svar på riksens råds skrifvelse. Nyköping 1593 den
17 december.
Hertig Karls registratur 1593 P. I fol. 240.
Vår synnerlige nådige villie etc. Vi håfve bekommit ider schrif-
vilse, käre herrer och gode män, och ther hos någre copier af the
handlinger, som emillen kon. M:t vår elschelighe käre her broder och
ider häfver gaet schrifteligen, seden vi ther ifrå förreste äre, uthaf
hvilke vi håfve förståedt hvad svar som hög:te k. M:t häfver latidt
gifve på the punchter, vi samptligen lathe h. k. M:t öfverandtvarde
strax efter h. k. M:t var till Stocholm ankommen, theslikis hvad I
h. k. M:t svaredt, rädt och bedhet håfve. Så althenstund vi nest hög:te
k. M:t äre then förnempste ledemoth här i riket, så väl som och riksens
råd, hade vi väl förmodet at, meden vi med ider förxle punchter öfver-
antvardede, det h. k. M:t skulle så väl oss som idher håfve latidt för-
nimme the svar h. k. M:t då syntes der opå gifve, endoch vi af dem
oss föge kunne hugne. Vi håfve och icke förmodet, at vi som then
förnempste så lenge uthan nägen svar, anthen ond eller godh, in till
thenne dag skulle håfve blifvit uppehåldne, dy hvar desse handlinger
1593
229
icke hade kommit oss tilhande, som I oss nu tilskicket håfve, derföre
vi ider nådeligen betacke, då hade vi slett inthet vist, huru h. k. M:tz
meningh hade varit; doch håfve vi väl kunnet tänkie, at efter long för-
dröijelse föge better svar falle skulle, kunne doch icke nogsampt för¬
undre, at ther opå äre faldne sådanne köld svar, som vi förnimme, helst
efter h. k. M:t häfver doch altid giordt oss så god förtröstningh, at
h. k. M:t ville både oss och andre riksens stender i alle måtho så
försäkre, at vi aldelis skole vare der med belathne. Män ther nu then
sidermere försäkring icke skulle blifve bettre än then som her till är
tilbuden, thet Gud förbiude och vi icke vele förhoppes, då håfve vi
giordt oss fåfäng förhopningh och kunne icke sehe her opå någen god
ände. Vi hade och gerne sedt, at oss hade blifvit sådanne besked förr
och då strax tilskicket, som dem blef til svar gifvit, at vi der efter
hade kunnet betenkie hvad yterligere hade i sakerne mott företages,
och althenstund vi väl förnimme, at I och på ider sidhe håfve giordt
nogh til saken både med råd och förmaningh, derföre förmode vi at
h. k. M:t tager sakerne i videre och bettre betenkende, försehe oss
och till ider, at I ännu her efter såsom tilförende med all flit styrkie
och rådhe h. k. M:t till thet som h. k. M:t sielf så väl som alles väre
käre fädernesland och oss alle kan lände til välfärd och beste, och ju
ändeligen at alle saker både om religionen och elliest annet motte för
cröningen af handlat vare, kunne och icke heller tänkie, at hvar anner-
ledes tilbiudes, som vi doch icke vele förmode, at I då skulle idert
samptyckie ther til gifve. För vår person äre vi inthet tilsinnes någen
begrafning eller croning besökie, för än alt är bejaket, förendt, samp-
tycht och beslutet, hvad som boer emillen h. k. M:t, oss och stenderne
afhandlet vare, och ändoch väl åtskildnat kan vare emillen arf- och
valkonunger, såsom och förebärs, så boer thet likvell icke så förståes,
at en arfkonungh icke skulle så väl vare förplichtet at försäkre sine
undersåter om tryghet i alle måtho, så ath the måtte vette hvad the
sig till honum kunne håfve at förlathe, så väl som en valkonung thet
gore moste.
Thet varder och uthi thet förste k. M:tz innelagde svar på
punchterne förmelt, at vi skulle håfve then förordnet till biscop i
Strängnäs, som oss häfver tyckts, uthan andre biscopers samptykie.
Så tvifle vi inthet, at ider väl är vitterligit, thet han af menige clär-
keriet af hele stichtet alrede för någre år seden ther till kåret och
vald blef, hvilken och senest i Upsala af the andre biscoper och för¬
nempste prästmän är gillet vorden, försehe oss och ath han uthi thet
kallet både till lärdom och i andre måtho skickelig nogh vare skall.
Vi förnimme och ther hos af samme h. k. M:tz svar, at h. k. M:t icke
vill uttryckeligen lathe förnimme, huru som sakerne på sidste riksdagh
i Pålen äre blefne afhandlede, och efter h. k. M:t är en regerende
konungh öfver desse både riken, bör oss ju til thet ringeste vette, hvad
ther är handlet, så myckit dette rikit vidkommer, på thet vi kunne
230
1593
vette hvad hielp och tröst vi kunne der af håfve, at h. k. M:t är en
konungh öfver begge konungeriken.
Videre vele vi ider nådeligen icke förhålle, at the prestman, som
nu thenne tid i Stocholm församblede äre, håfve haft theris bud här
hos oss och ödmjukeligen begäret, at vi hos hög:te k. M:t vele vare
förhielpelige, at the måtte bekomme h. k. M:tz stadfestelse både om
religionen och andre punchter, som the hafva lathit öfverantvarda. Så
efter the utan tvifvel håfve latidt ider derom förnimme, tvifle vi inthet
at I varde förhielpendes, så mykit ider står til at gore, uthi thet ider
synes thenne tidh efter lägenheten ske kann, dy oss tycker väl någet
vare ther ibland, som ännu kunne hafves fördragh, till thes ther blefve
vidare om betänkt, men hvad religionen tilkommer, der med vill för
ingen del långer dröijes eller upsetties.
Yterligere efter vi och af för:de prästmäns uthskickede håfve för¬
nummet, at en öfverdådig skalk skall i någre dager håfve gåedt efter
kyrkieherden ther i Stocholm med en spent bysse at vele skiute honum
ihiäl, hvilken och nu der före är i fängsle insatt blifven, så är vår
nådige begären och förmaning, at I för ingen del tilstädie ätli han
motte uthslippe ostraffet, dy hvar så skedde, skulle tiläfventyrs hvarken
vi eller I, som thet parti vette sig til hinder, än förbenempde kirkie-
herde, vare säkre på vårt lif. Så borde honum och med alfvar hålles
ther till, at hann bekenner och uppenbarer them som hafva med honum
der om i råd och anslagh varit, hvilke icke heller seden skulle gå om
ände ostraffet, androm till varnagel. Thette vi ider her med til svar
och elliest nådeligen icke håfve velet förhålle. Och befale ider etc.
Af Nyköping then 17 decembris år 1593.’)
Samma dag svarade hertigen på en konungens skrifvelse, där denne
begärde hans råd i några punkter, tämligen snäft (anf. registr. fol. 23g v.):
— men efter e. k. M. icke ännu häfver förklaret sigh om the saker,
som emillen e. k. M. och oss böre vare afhandlede, at vi måge vette
hvad vi oss i sådanne måtho til e. k. M. skole håfve til at försehe,
derföre kunne vi föge udi någre saker rådhe, för än der om någet
fulkomligit kan beslutet blifve
Nagra dagar senare, den 22 dec., besvarade hertigen konungens med¬
delande om att begrafningen och kröningen blifvit uppskjutna. Hertigen
upprepade sitt föregående yrkande, att konungen skulle förklara sig om de
saker, som före kröningen borde vara afhandlade mellan honom och stän¬
derna, och fortsätter: »och äre vi öfverbödige, när alt sådant väl kan af-
handlet blifve, ath vare vederrede, på hvad tid e. k. M. då synes förde
begrafning och croning at halle, och bevise hvad vi e. k. M. til äre, tiänist
och broderlig behag gore kunne» (anf. registr. fol. 244 v.).
') I registraturet står felskrifvet 94. Skrifvelsen ledsagas af ett långt postskriptum
angående Narvas fästning och det ryska krigsväsendet.
1593
231
Konung Sigismunds till riksens råd stälda svar på de punkter som 60
presterskapet öfverlemnat. Stockholm 1593 den 24 december.
Steno Magnis kopiebok fol. 56.
Kong:e Mai:tz till Sverighe" och Pålen svar på the punc-
ter, som klerkeridt och presterskapet hafva h. k. Makt öfver¬
gifva och ther om genom riksens rådh ödmiukeligha svar
fordra låtit.
Efifter thet uthi presternes scrifift, som the kong:e Maid hafva öfver¬
gifva, monghe högha och victighe puncter påfordrade blifva, hvilke
icke allenest ländha till h. k. Mai:tz arfrett, regalier och egna rettigheter,
utan och angå hela Sveriges rikes ständher, hvilke h. k. Maid fram för
andre ståndli enskyldte(?) [?vill] vidh macht hålla och om theras velferdh
omsorgh draga; derföre så häfver h. k. Maijd sadana theras framsät-
ningher och begäre till alla riksens ständers sammankompst och närvaro
upskutit, besynnerliga effter några af the förnämste icke äre här til-
städes, och vill med them berådslå såsom och genom itt velbegrundat
betenkiande öfver vägha, hvad man uthi förbde saker, utan h. k. Maidz
samvetz förkrenkelse, så och utan arfrättens och religionens afsaknad
och utan höglofligh i hugkomelse h. k. Maidz salighe her fadhers, så
och h. k. Maidz egit berömlighe rychte och godha nampns förkleningh,
rätteligen gore och skäligit vara kan, och måghe vell i medier tid
presterskapet låta sigh åtnöia medh the tilseijelser och godhe löfifte,
sorn k. Maid them bådhe scrifftlighen och muntligen tilförene om
religionen giort häfver, helst medan h. k. Maid icke är till sinnes an¬
tingen dem eller andra Sveriges rikes inbyggiare ifrån theras religion
nödge, tvinghe eller trängha läte.
a) Handskriften har Svirighe.
I afseende på dateringen jfr A. J. Messenius hos Werving, I, sid. 204.
Riksens råds gensvar på konungens skrifvelse. Stockholm 1593 61
den 25 december.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med på-
teckmngen: »Tillsänt af riksens rådh kong:e Md tilhande medh
Jöns Tidichsonn i Stocholm then 4 januarii a:o 94 stylo novo»,
jämförd med en afskrift i Steno Magni’s kopiebok fol. 63 (äfven
fol. 83, 92) med inledningen: »Thette svarades der uppå strax
utaf samptlighe riksens rådh samme affton och sendes för:de Jöns
Tidekesonn at frambäre». Skilnaderna mellan de olika hand¬
skrifterna oväsentliga.
Allernådigeste konung och herre, vi håfve öfverläsct dhed schrift-
lige ounderschrifne svar, som eders kong:e Maijd oss medh vår med-
232
1593
broder den velborne her Gustaf Baner tilsändt, och dher brede vidh
befälet oss att öfverantvarde presterskaped. Och efter ingelunde för
monge höghvichtige orsaker skuldh synes vare rådeligit dem efter så
stor förhopningh och långt drögsmåll medh den besked att afferdige,
bidie eders lcong:e Maij:t vi på thed underdånigeste, att dhed icke så¬
ledes blifver dhem till hände stålt, medh mindre eders kong:e Maij:t
täckes denn till förbätringh skäligen förandre lathe, till hvilked vi eders
kong:e Maij:t ödmiucheligen rådhe och förmane vele och dher hos
troligen värne, såsom och oss derföre orsächted håfve, om dher utaf
någon annen vidlöfftighet, denn Gudh nådeligen afvände, kunde föror-
sakes, hvarföre står oss icke till görandes dem samme svar att lefrere,
utan bidie nu som för på dhed allerödmiucheligeste, att e. k. Maij:t sigh
här udi bätter vill betänkie och dette vårt trogne och, dett Gudh kenne,
vällmente rådh hos sigh något gielle lathe, helst meden thed icke
utan skäll utaf oss sker, och äre visse opå, att thed länder e. k. Maij:t
sielf teslikest och vårt fäderneslandh till gagn och bäste, i like motte
tage denne vår trogne varningh till gode, hvilken vi efter denne tidz
lägenhet för denn edh och trohet, som vi e. k. Maij:t och Sveriges
rike plichtige äre, icke håfve kunnet förbigå, och vele altidh efter vår
högste och yterste förmögen vare och blifve e. k. Maij:tz hulle trogne
och rättrådige undersåter, så länge vi lefve. “
Eders kong:e Maij:tz
trogne undersåtere
Sveriges rikes rådh,
som här nu tilstädes äre.
a) Tillskrifvet med annan stil: 94 den 4 janna.
Konungen sände samma dag, den 25 dec. (»juledagen efter aftensongen»),
med Jöns Tidekesson följande skriftliga genmäle till Gustaf Baner (Steno
Magni’s kopiebok fol. 83 v., 92 v.):
Juledag efter aftensongen blef thetta lefreredt her Göstaf
Baner af Jöns Tidekeson.
H. k. M. kan sig nogsampt icke förundre, at the ädle och vel¬
borne herrar h. k. M. skrifftelige svar icke håfve veledt öfverandtvarde,
uthen ensky Ilat sig att de det icke gore kunne, såsom och der brede
vidh lathe sig merkie, at hvar iche en skälig förändring blifver giordt
på samme svar, som de gode herrer presterskapedt är befaledt lefrere,
då kan sig der utaf förorsakes nogen vidlöftighet, för hvilken de vele
vare förorsechtede; så begärer h. k. M. att sådant må klarere uttydes,
effter h. k. M. icke kan tänkie hvad der med menes och befaler der
hos nådeligen att de gode herrer for:ne skrifftelige svar på h. k. M.
vägna presterskapedt öfverandtvarde vele.
Rådet vägrade fortfarande att framlämna akten och det slutade, be¬
rättar Arnold Johan Messenius, därmed att den kungliga skrifvelsen fjärde
1593 233
dag jul (den 28 dec.) tillställdes mäster Abraham Angermannus genom en
kansliskrifvare.
Presterskapet till konung Sigismund med äskande af svar på sina 62
postulater och om sin afsikt att resa hem. Stockholm 1593
den 28 december.
Steno Magni’s kopiebok fol. 93. En annan i allt väsentligt
öfverensstämmande afskrift förekommer fol. 62. Jfr Baazius,
Inv. eccl. Sveo.-Gothor. sid. 548.
Stormechtigste konungh högborne förste allernådigeste herre, e. k.
M. schal vår underdånige retrådige och tilbörlige tienstvillighet vara
redebogen. Allernådigeste konungh, effter thet att vi förlengest hafva
på vår och menige församblingenes vegne e. k. M. öfvergifvit vår
ödmiuke begär, hvilke uthi sigh sielfve äre christelige, gudelige, laglige,
rätmätige och lätte, teslikes till läroembetet aldeles högnödige, så och
e. k. M. vel altidh, dogh synnerligen i thelina farliga tiden, till att stad¬
festa berömlige och tienlige sampt til att mykin argvån, mistanka och
oro förekomma och afschaffa och undersåternes hierta till e. k. M. be-
binde fast nyttige och gagnelige: therföre hade vi och uthi all under¬
dånighet oss till e. k. M. visserligen och fulkomligen tilförset, att e. k.
M. heruthinnan icke skulle sigh hafva til att besvära, uthan mykit heller
af konungsligh ynnest sådant nådeligen och tideligen fulkomne, besyn¬
nerligen efter e. k. M. vel förnimmer, att thet christeliga förbund, som
alla riksens ständer segh emilian uthi religions saken lagligen och til-
börligen giordt håfve, blifver igenom Gudz nådhige tilhielp väl ouplös-
ligit, ehvad vår vederpart ther emot varda görande, och för then skull
mykit heller borde hele riksens ständers samdrächtige och flitige an-
hollen nådiglig bönhöre än någre affellingars stemplinger sättie. Men
efter vi oförmodt fast länge icke utan stor besväringh hafva fördrögt
och dagh frå dagh äre uppeholne och äntligh til ingen afsched komne,
uthan förnimme e. k. M:t sigh gore herutinnan månge insager och
saken vidare upskiutha, dogh medeltidh igenom tinchtan lathe landet
upfylla medt tvifvelachtige meningers och ordz förclaringer och löfthen,
befinna och i lengden att oss, som på församblingenes och vår kals
vegna thenna saken alvarligen drifva, gifs ringa eller ingen tröst och
vår vederpartz modh, hotan och förhädelser dagligen tilvexer icke uthan
stor förargelse, siälevåder och annan fara; hvarföre håfve vi än nu till
öfverlöps e. k. M. velet på thet alvarsamligste och fliteligste förmana,
såsom och underdänligen och ödmiuckligen bidie, att e. k. M. för Gudz
nampns äros, monge otålige sielers salighets, e. k. M:tz konunglige läf
och berömelses sampt e. k. M:tz fäderneslandz och arfrikes anliggende
nödz och margfallige nyttes skul och til att mykin hädelse, förargelser,
234
1593
förförelser, sieleförtapninger, argvån, mistankar, förtal, buller och oro
afverie vele sigh ännu grundeligen besinne och oss ett gunstigt och
nådige svar meddele. Hvilket om icke scher, såsom vi dogh thet beste
förmode, vele vi her med in för Gudh then alzvoldigeste och menige
riksens stender högre och nidrige hafva oss beropet och fulkomligen
protesteret, att oss och församblingen scher heruthinnan högste otil-
börlighet och orät emot arfföreningen, sal. konungh Göstaffs testamente,
sal. konungh Johans höglofligh i hugkomelses sampt e. k. M. månge
schrifftelige och muntlige löfthen och tilsegninger, theslikest emot the
velborne herrers riksens radz runde och hugnelige förtröstningar och
vår egen fulle tilförsicht. Och hvad andelig eller verldzlig schada och
förderf sigh her effter lönligen eller uppenbarligen förursaker, vele vi
vårt samvet och vårt nampn och rychte hafva friat, att vi aldrig i
någor matte vele eller schole till sådana oförrätter eller thes medfölie
samtyckie eller gilla, uthan såsom vårt embete kräfver her emot säije
och drifva, sa mykit Gudh nadhen varder förlänandes, och förmälandes
sampt schullen leggiandes uppå them, som i enn måtte eller andra på
våra församblingers verste sigh bruke låthe, och entligh lier med oför¬
töfvadt äre förtenkte hvar och en hem till sin församblingh sigh be¬
gifva til bestemde h. k. M. höglofligh åminnelses begrafnings tid, tes-
förinnan och sädan uthi en christeligh stadighet, tolamodh och god
förhopningh förventandes hvad effter Gudz nådige vilie kan efterfölie.
Befale e. k. M:t sampt thet hele konungslige huset Gudi then alzmech-
tigste och begäre än nu ett christeligit, mildt, rätvist och hugneligit
svar. Stockholmise 28 decembris anno post natum Christum 1593.
E. k. M.
tienst villighe och rätrådige undersåter
Bisperne och presterskapet nu her
i Stocholm församblade.
63 Presterskapets protest till riksens råd, innan de skulle lämna
Stockholm, mot den oförrätt, som tillfogades dem och försam¬
lingen utaf konungen. Stockholm 1593 den 30 december.
Steno Magnis kopiebok fol. 48 med rubriken efterst: »protesta-
tio ad senatores regni Sverige-».
Ädle och velborne herrar, vår ödmiuka och velvilligha tiänst e. H.
altid tilförene. V. H., såsom vi offta och högeligen pä vår och för-
samblingenes vegna hafva oss ther om besväradt, at riksens närmeste
arffurste och tilstundande konungh emot arfföreningen, konungh Gö¬
staffs höglofligh ihogkommelses testamente, sal. konungh Johans förste
1593
235
bevilninghar och emot riksens ständers vilia och samtycke blef uthi
then påveske religion upfödd, sedan och, menige riksens ständer otil-
frågat, till ett konungha rike, ther the mäste och högste äre påviske,
uthur landet vardt afferdigat och förfordrat och entligh uthan någon
riksens sammankallelse och allmänt samtycke förr in uthi landet kallat
och instadder är, än man någon fulkomligh försäkringh om religionen
och hvars och et ståndz vilkor hadom bekommedt; sä håfve vi nu, thet
Gudh bätre, än yterlighare ursak oss här utöfver till at besvära, ja
sorgeligen och ynkeligen till at beklagha, ty vi håfve icke allenest bade
utaf monghe skreckelighe och förfärlighe uthlänske exempel lärdt och
förnummit, så och utaf någen egen förfarenhet blifvit varse, huru illa,
oskickeligha och otilbörligha i landet tilgår, ther öfverheten icke är
ense med undersåterna uthi läran, och förnemligen huru besvärligen
papisterna någorstädes, ther the äre öfvermectighe eller få tilfälle och
lägenhet, kunna sigh förhålla, med mindre at the förargelser, förföliel-
ser, split, oenighet, buller, uplop och blodzutgiutelser åstadhkomma,
uthan och then högste tröst och styrkian, som vi här emot, näst Gud
then alzvoldigste, hafva fattat och ther med vi oss sielfvom och vårom
åhörarom håfve tryggat och tilfridz stält, låther sigh nu fast selsamt
anse, nemligen at ther vi icke allenast utaf andra tilsägningar och
scrifvelser, uthan förnemligen af e. H. monghe, höghe och store löfften
i Upsala mötet och annorstädz skedde, ther e. H. beropandes sigh pa
mykin skäl vidh högh vilkorningh för full visso och sanningh uthfäste,
at h. k. Maij:t icke någerlundha skulle tilbiudha någen påvisk låre eller
vidskipelse införa, utan för sin kongliga cröningh velvilleligen och ful-
komlighen Upsala concilii beslut stadfesta och icke för än thet skedt
är Sverges rikes crona bekomma, hvilket altsamans nu fast annars rönes
och i verket stelles, effter at vi uthi så longligh tid uppå menigha
clerkeridz och församblingenes vägna här legat håfve och om sidher
med snupligen svar afviste, oansedt at man icke häfver annadt be-
gärat än thet, som i sigh sielft gudeligit, christeligit, lagligit och rät-
mätigt och på ämbetzens vägna höghnödigt och h. k. Maij:t lofligit,
berömeligit, höffligit, tiänligit och i ingen måtto förnär, theslikest hela
vårt fäderneslandh gagneligit och nyttigt och till at monga farligheter
afvända och förekomma nödigt; och icke allenast vi om it gunstigt
och nådigt svar med all alfvar och flit på thet underdänigeste och
ödmiukeligeste fordrat och drifvit, uthan och kunne e. H. it sanfärdigt
vitnesbyrdh bära, såsom vi och thett tacksamlighen och velvilleligen
göra viliom, at e. H. alfvarlighen, fliteligen, trolighen och rätrådeligen
håfve förhulpit och ingen mödho eller omak haft ospart, at hugne-
lighare svar hade kunnet falla. Men effter att sådant icke är skedt,
såsom man hade förmodat och thet med retta borde, utan thet ondha
parti, som med inslikit är, påvens legat och våra affällinghar, hos h.
k. Maij:t, som ellies godh, from och en önskedt konungh vore, tiletta
heligha verket förhindra, ther igenom undersåternes hiertan emot h.
236
1593
k. M. förkolne, vår vederpartz modh, hotan, förargelser och förhädelser
tilvexa och oförtöfvat sigh mykit ondt kan förursaka; hvarföre håfve
vi till e. H. såsom Sverges rikes och thett christeligha religions för-
bundz, som i Upsala på thetta närvarande år uprettades, höge och
förnemme ledhamoter, veledt, för än vi hädan skildes, oss fulkomlighen
hafva beropat och protesteret om then oförrät församblingene och oss
vederfars, och om någen andeligh eller verldzligh skadhe, then Gudh
doch nådeligen verdes afvända, sigh här utaf kunne tildragha, oss icke
ther till vara vållandes, utan aldeles ursechtat, såsom och vårt samvet,
nampn och goda ryckte försvaret, at vi till sådana vår vederpartz
förehafvande aldrigh vele eller skole vårt samtycke gifva, utan medh
all christeligh alfvar, stadighet och frimodighet uthi vårt kall ther
emotstå och förventa både Gudz sampt e. H. och andra riksens stän¬
ders högre och nidrigare trogne och rätrådigha biståndh, som sielfva
saken och vår samdrechtigha förplictelse kräfver. Befale e. H. sampt
e. H. höghe vårdnadt och thenna hela saken Gudh then alzvoldigste,
hvilken och hela handelen varder lyckosamligen uthförandes, ther vi
hvar effter sit ståndh varde vår flit tilgörande. Stockholmia; 30 de-
cembris A. R. O. 1593.
E. H.
ödmiuke och villighe
Bisperne och presterskapet
på församblingenes och meniga clerkeridz
vägna i Stockholm församblade.
64 Kreditiv till hertig Karl för ett par utskickade från det i Stock¬
holm församlade presterskapet. Stockholm 1593 den 30 de¬
cember.
Steno Magnfs kopiebok i Riksarkivet fol. 94, jämförd med en
afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med påskriften: >;copie
af thett bref menige clercheriedt schrefve f. N. hertigh Carl till
om de svar, som dem af konungen på deris postulata gifne blefve
och vardt oss denn 2 januarii a:o 94 i Stocholm öfverantvardet»,
hvilken sålunda synes hafva tillställts rådet (här sign. B).
Högborne förste, nådigeste herre, e. f. N. schal vår underdånige
troplichtige och välvillige tiänst ödmiukeligen vara redebogen. Nådigeste
förste, e. f. N. vette vi samptligen och i synnerhett" på ted under-
dånigeste och ödmiukeligeste til att betacka för then christelige och
hugnelige svar e. f. N. os medh väre aflerdige nådeligen lett bekomma.
Ty endogh e. f. N. ther1* utinnan förmäler någet uthi vår underdånige
1593
2 37
och til h. k. M. inlagde begär finnes, hvilket ytermere betenkende hade
kunnet behöfva, dog liqvel efter man, thet Gudh kenne, här medh icke
någres höghet häfver tenkt göra för när, icke heller någen större myn
dighett, frihett eller underhåld åstunde, än som församblingenes förmän
och lärere under alla christna konungar, förster och herrer niute och
som sielfve ämbeted, ärligheten, nödtorften och thenne onde tiden
kräfta, förutan hvilke vilkor och sielfve läran näppeligen under then
öfverhet, som medh undersåterne i tronne ense är, kan tilbörligen och
långvarigt varda" vidh macht hållin, myckit mindre i sådan farligh lägen-
hett, som nu här, thet Gudh bättre, förefaller; uthan är uthi fulla vissa,
att om ämbetzens myndughet och nödtorftige underhåkH antingen för-
tages ellerd til håfva ställes, varder ehen vidh2 port öpned til att vår
religion utöda och chetU annor, som öfverheten behagar, insätie; hvar¬
före är til e. f. N. vår underdånige tilförsicht såsom och ödmiuke bön,
att e. f. N. och-? the puncter, som läroämbetes tilbörlige myndighet och
ärlige uppehälle anröre, ville hielpa, fordra och fremie, såsomh och
e. f. N. sigh gore vilie hvad härutinnan är tilbörligit nådeligen både
tilförene så och uthi sin förstlige schrifvelse häfver lofvat och tilsagt.7'
Hvad vår vederpartz falskeligen updichtade rychte anlanger, häfver
e. f. N. sigh så fulkomligen och nådeligen förclaradt, att endogh vi
i synnerhet7 och samtligen om e. f. N. christelige stadighet sampt
höge och trogne förfordran och biståndhk väre tilförene nogsamligen
försäkrede, håfve dogh här igenom ehen synnerligh stadfestelse be¬
kommit, vidh hvilken vi näst Gudh thenn alzvoldigeste oss tilförlite,
hålle och styrke vele, såsom och vår trohet och hulskap på tedh
underdånigeste, ödmiukeligeste och rätrådeligeste e. f. N. och7 thenne
saken altidh bevisa. Och efter vi uthi thenne långlige tiden icke håfve
kunnet komma til någon önsched afsched,’" och liqvel kennom os
plichtige e. f. N. såsom tetta christelige förbundz” högste och förnemste
ledamot underdånligen låthe förnimma hvad sigh nu medeltid kan här-
utinnen" håfve tildragit, behöfva och, att vi på thed ödmiukeligeste
begäre förstå-'* e. f. N. höge betenkende, hurulunde man sigh här¬
utinnan? rätteligen och ostraffeligen må ställe, hvarföre håfve vi thesse
medföliende brefvisere, väre mädbröder, ther til kommit, att ther på
vår och menige prästerskapes vägne hafva e. f. N. besökt/ ödmiuke¬
ligen bidiendes, att e. f. N. them fulkommen tro och låfven vele
tilställe, hvad the uthi1 thenne församblingenes sak-' varda berättande,
så och att e. f. N. verdes7 medh them os e. f. N. gode och först¬
lige7 rådh och betenkende" sampt ett" schrifteligit svar vele mäd-
dele, och såsom e. f. N. väl" häfver begynt, nådeligen" förhielpe
thenna saken-" till enn god ände uthföre/ Sådana e. f. N. trogne
vårdnad om Gudz försambling i tenna farliga tiden varder Gudh then
alzvoldigeste e. f. N. medh andeligh och lekamlig välsignelse rundeligen
vedergellandes, uthi hvilkens gudomelige bescherm vi e. f. N. sampt
e. f. N. högborne förstinne, elschelige frökener och höge vårdnad velom2
238
1593
evinnerligen hafva befaledt på tedh underdånigeste och ödmiukeligeste.
Stokholmiae 30 decembris A. R. O. 1593.
E. f. N.
underdånige och välvillige
Bisper och presterskapet
på sinn och menige clerkeridz vegne
församblade i Stokholm.
a) samptligen — synnerhet saknas B. b) här B. c) vara B, d) underhåld för¬
läges och B. e) thenn tid felskrifvet B. /) thenn tid B. g) och saknas B. h) såsom och
e. f. AT. thet tilbörligit är nådeligen både tilforene så och uti thenne sin furstlige schrif-
velse hofver lofvedt och tilsagt B. i) synnerligen B. k) bistånd och förfordren B. /) i B.
ni) ehuru fliteligen man derpå häfver drifvit tillägger B. n) religions förbundz B. o)
i denne saken kann B. f) första saknas B. q) härutinnan saknas B. r) att the e. f.
N. underdanligen pa vare och gemene clercheriedz vegne besöke. s) på menige läro-
embetes vegne B. t) med them nådeligen värdes os sitt gode furstlige radh. u) i saken
tillägger B. v) Saknas B. x) henne B. y) at före B. z) velom håfve befaledt på thet
ödmiucheligste och underdånligste B.
65 Instruktion för presterskapets utskickade till hertig Karl. Stock
holm 1593 den 31 december.
Aktstycke med egenhändiga underskrifter i Steno Magnis kopie-
bok i Riksarkivet fol. 6r; jfr Baazii Invent. sid. 548.
Tesse eftende puncter äre uthi Stokholms samqvemdh
beslutne att presterskapetz affärdige (siel) hos h. f. N. her-
tigh Carl v. n. h. håfve til at uträtte på ted underdånigeste
och ödmiukeligeste.
1. Först att the på alles vårs vägne underdånligen och ödmjuke¬
ligen heise och h. f. N. betacke för then christelige, höge och trogne
biståndh h. f. N. häfver Gudz församblingh bevist i tenna farlige tiden
och ther jämte ödmiukeligen bidie och begäre, att h. f. N. icke tär
vidh ville ledes eller trötne uthan för Gudz nampns äros och sin f. N.
sampt alles vares och var efterkommandes andelige och timmelige väl-
färdz schul verdes framhärde och thenne gudelige och christelige reli¬
gions saken förhielpe til ehen godh ände uthföre.
2. Til ted andra i synnerhet att the til h. f. N. äre bönfalne att
h. f. N. icke tilstäder att thed archebiskopsval, som utaf menige riksens
ständer är samtykt och hvilket h. f. N. sampt the velborne herrer
riksens rådh håfve stadfäst, må blifve ryggat, efter att ther utaf myckit
oseieligit ondt folie kan, för hvilket Gudh then alzvoldigeste os nåde¬
ligen bevare.
3. Efter vi fattige män i så långh tidh äre här uppehålne och
omsider medh snöppelige svar afviste, att här om hos h. f. N. må
mundtligen dogh alvarligen blifva protesteredt och tilkenne gifvit, att
1593
239
man nu schrifteligen icke til h. f. N. häfver sigh velet härutinnan
beropa, uthan såsom then högste och yterste värdzligh tröst thed sigh
förbehållit.
4. Att the ju alvarligen ther på drifve, att h. f. N. os sitt först-
lige höge och trogne rådh ville mäddele, hurulunde man framdeles sigh
härutinnan christeligen och tilbörligen må ställe, att Gudz församblingh
icke må varda förrådd uthan någen styrke bekomma, efter vår veder-
partz modh och hädelse dageligen tilvexer, och hvar ted icke före-
kommes, mere ondt än man nu eftertenke eller förmäle kan, sigh
therutaf varder förursakande. Datum Stokholm then yterste decembris
anno 1593.
Abrah, electus Upsaliensis Petrus episcopus Lincopensis
Olaus Stephani Arosiensis
Iacobus Erici Stokholmensis Petrus Chenicii Ericus Iacobi
Det är sannolikt på denna beskickning från presterskapet till hertigen,
som följande odaterade anteckningar i Steno Magni’s kopiebok fol. 58
hänsyfta:
Svaret sorn m. Nils och vi finge första gång till afsked.*)
1. Religionen moste h. k. M:t oss fri behålla låta och thet som
ther till hörer stadfesta, för än han kronen bekommer.
2. Ingen annan biscop skal kröna honom än then, som är af then
Ausburgeske confession.
3. Endoch jagh icke vet, om man konungen så hårdt ther till binda
kan, at han then entliga confirmera skal, som electus är af presterna,
så vill jagh likvel för min person, så nu som för, thet gilla som giort
är och förmana konungen till thet högsta at han honum confirmera vill.
4. Presternes underhåld så vel som the andre ständers vil jagh
med riksens rådh så handla om med konungen, at the skola orsak
hafva till at tacka ther före.
5. Om gärder och andra pålagher behöfde man intet bidia för-
skoningh på, ty han är effter laghen plictigh hafva them med sådant
förskonta, utan Upsale öde bygges skulle, som lagen utviser.
6. Administratio ecclesiastica skal sådan vara, at presterna skola
välia biscop, item geldh gifva, men konungen skal thet confirmera.
Thet vill och jagh migh förbehållet hafva, sade han.
Furstens svar andra dagen till in. Nilses tal, sorn sådant var:
I två puncter fattar man thet, som af iders f. N. begäret blifver.
1) Att vi vår retta christna och fria religion af Upsale concilii
beslut behålla måge;
2) och sedan uthi ämbetet christeliga med nödtorftigt uppehälle
försörgde blifva eller huru och vid hvad sät ordet må behållas.
') Förekommer på andra sidan af bladet, under det att »furstens svar andra dagen»
står på den första.
»Hvad religionen tilkommer vill jag, at thet skal fast blifva, som
giort är i Upsala concilio, men ther är så mykit inmängt, som icke
kommer presterna allena till, utan och the andre ständer och borde
icke nu så blandas, men först sökas thet allena, som religionen angår.
Ricksens rådh kommer thett och till, att the skola thet uthretta.
»Idert ärende är en half inqvisition: ider kommer iche så myket
till. Jagh är så gammal, att jagh veth och hvadh jagh skall göra».
När vi bodhe honom vara oss bistondhigh, sade han: Gudh häfver
satt migh itt måll före, thett bör migh inthet öfver gå; när jagh mitt
förstendömme försvarar, så kan jagh hafva itt gott samvett.
Svarade Nils Jönson: Iders N. är en arffurste öfver hele Svergis
rike, iche alenest öfver e f. N. furstendömme.
När h. f. N. lenge talat hade här om, sade han: varer till fridz,
jagh vill inthet sicilia migh ifrån idher. Hvad som beslutet är in con¬
cilio Upsalensi thett skall h. k. M:t samtyckia och edh sväria, för en
han får kronan på hufvudhet.
Jagh häfver ther till mishagh at Oluff Svercheri, Rasken och
Brasken etc. underscrifvit hafva. När m. Nils sade thet vara got, at han
underscrifvit hade, på thet man må se, huru offta han en menedare
är vorden, svarade fursten: nu, thet är han.
En fri religion är, må ske, sådan som then liturgiska varidt häfver,
scilicet en half papistisk. Ja, sade försten, thet är en ful papistisk.
Beder Gudh, jagh vill intet undfalla ider.
* #
*
Januari månad 1594 upptogs af beskickningar mellan hertig Karl å ena
sidan, konungen samt rådet och ständerna å den andra, hvarjämte konung
Sigismund på de stora marknaderna genom utskickade meddelade sig med
den församlade allmogen. Redan den 2 jan. (anteckn. i hert. Karls kalenda-
rium) ankom till hertigen den unga drottningens kansler Stanislaus Fo-
gelfeder af Bobolize på en förtrolig beskickning i afsikt att vinna honom
för konungen, dels genom löften dels genom att utså misstankar mot rådet.
Underhandlingen gällde hufvudsakligen hertigens enskilda rättigheter och för¬
måner, men i det latinska svar, hvarmed den polska kansleren affardades
den 5 januari (hert. Karls bref och koncept i Riksarkivet), berördes äfven
de allmänna förhållandena på följande sätt:
Quod regia Mai:tas illustr:mo principi in memoriam revocat quot
modis nonnulli inter defunctum dominum fratrem ipsius regem Joannem
etc. inclytae memoriae et eius Celsitudinem discordias et dissensiones
seminare moliti sint et quodammodo aliquid effecerint et ii hoc etiam
tempore idipsum studeant, existimat illustrissimus princeps huiusmodi
inquieta ingenia non minus hodie quarn olim inveniri. Quare si regia
M:tas aliquid explorare poterit, sperat ipsius Celsit:do reg. M:tem omnem
viani inventuram qua illorum machinationes irritse fiant. Quod ad cel-
situd:nem ipsius attinet ea se erga reg. M:tem ita gestura est, ut natura-
lis coniunctio et amicitise ratio exigit et habebit regia M:tas ipsius
Cels:nem in omnibus justis causis paratissimam.
1594
241
Quod ad postulata ministrorum et consiliariorum attinet, existimat
illustr:mus princeps multa in illis contineri, quse hoc tempore praeterire
potuissent. At ut senmus rex non tam dero quarn omnibus aliis regni
ordinibus de religione idonee et sufficienter caveat, ill:mi principis fidele
consilium est, qui etiam ut id flat officiose rogat et hortatur.
Den 4 jan. ankom grefve Erik Brahe för att å konungaparets vägnar
öfvervara hertigens nyfödda dotters dop (Kristina f 2ä/5 1594) och reste den
9. Den 17 ankom från konungen Lindorm Nilsson [Lilliehök] och åter¬
vände ännu en gång den 23 eller 24. Under tiden hade hertigens tjänare
Henrik Henriksson kommit från rådet bl. a. med ett vidlyftigt rådslag, som
hertigen besvarade den 12, hvarpå han sedermera (alltifrån den 17) trädde
i förbindelse med rådet genom Erik Stake. I slutet af månaden, då stän¬
derna återigen fruktlöst vändt sig till konungen om dennes försäkran, sökte
såväl råd som ständer slutligen hertigens bistånd och bemedling. De här
efteråt införda aktstyckena upplysa om dessa förhandlingar, för så vidt de
icke uteslutande rörde hertigens rättigheter i furstendömet och familje¬
förhållanden.
Hertig Karls svar på de ärenden grefve Erik Brahe å konung Sigis 66
munds vägnar andragit. Nyköping 1594 den 9 januari.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 4.
Svar på the ärender, som then stormechtigste etc. her
Sigismundus Sverigis, Göthis och Vendis arfkonungh etc.
häfver medhgifvidt then edle och velborne her Erich Brahe,
grefve till Visingsborgh, friherre till Ridboholm och Lind¬
holm, till then högborne furste och herre her Carl Sverigis
rikis arffurste etc. Actum Nyköpingh den 9 januarii år 1594.
Till thet förste betacker h. f. N:de h. k. M:t sin elschelige käre
hcrbroder på thet broderligeste och kärligeste för then kärlige hells-
ningh, som h. k. M:t på sin och sin elschelige käre drottnings vägne
häfver latidt gore h. f. N:d och h. f. N. elschelige furstinne, och önsker
h. f. N:d hög:te k. M:t sampt h. k. M:tz högborne elschelige drottningh
all lyckesaligh vellmåge, långvarigdt christeligidt och fridsampt rege¬
mente.
Thernest så vill h. f. N:d och på thet broderligeste och kärligeste
håfve hög:te k. M:t betacket för thet h. k. M:t på sin och sin elsche¬
lige käre drottnings vägne häfver affärdet välbemälte grefve Erich,
endoch h. f. N:d aldrehällst hade sehedt, att hvar lägenheten så hade
kunnedt vara, att theres M:ter hade sielf måt komrne till then ringe
välplägningh h. f. N:d deres M:ter hade bevise kunnedt, men efther
icke annedt häfver kunnedt vara, häfver h. f. N. thet ställt theres M:ter
och sielfve lägenheten hem.
242
1594
Till thet tridie, hvadh the artickler tilkomme, som presterskapet
håfve framsatt och föreställt hög:te k. M:t, them h. k. M:t synes olide-
lige och otilbörlige vare, och fördenskuldh lather hos h. f. N:d rådh-
fråge hvadh i så måtte rätteligen bör företagis; så aldenstundh h. f. N:d
om theres privat och enskylth saker icke häfver vettet eller varit rådh-
fråget, såsom och ther iblandh nogre kunne vara, the och icke heller
alle h. f. N:d behager, veth h. f. N:d och thertill inthet att seigie, uthan
steller sådant i h. k. M:tz eigidt skön. Men hvadh religionen tillkom¬
mer förseher h. f. N:d sigh, att h. k. M:t efther sin monge lyfthe och
förtröstninger, som skedde äre, icke vägrer sigh them, så väll som alle
andre, att försäkre och ther vidh holle och försvare.
Till thet herde förmäles om the Svenske, sorn äre af then romer¬
ske catholiske religion, hvilke presterskapet vele uthsluthe af Sverige:
efther sådant bör stelles till menige riksens stender, hvadh heller the
här lidhes skole eller eij, derföre kan h. f. N:d i then saken inthet
om förmäle.
Till thet fempte, att alt thet som tilbiudes af presterskapedt, thet
beropes uppå h. f. N:d skall håfve samptyckt, rädt och bevilligedt:
ther opå är h. f. N:s svar, att h. f. N:d vedt sigh inthet anthen them
\ eller andre håfve rådt eller samptyckt, thet h. k. M:t skulle i någre
måthe vara förnär, men om sådant kunne vara ment om religionen,
ther förseher h. f. N:d sigh att k. M:t h. f. N:d icke förtenker, att h.
f. N., så mykit christeligidt och tilbörligidt är, them förhielper. Elliest
må h. k. M:t hafva then broderlige tilförsicht till h. f. N:d, att h. f.
N:d allt annedt hvadh h. k. M:t kan vare emoth, vill vare benägen
hielpe till att straffe och afskaffe.
Till thet siette betacker h. f. N:d hög:te k. M:t broderligen och
kärligen för then broderlige förtröstningh, som h. k. M:t så väll nu
som tilförende häfver latidt gore h. f. N:d på then del h. f. N:d be¬
gärer och bör vare försäkredt om, och förseher sigh broderligen, att
h. k. M:t sigh therom medh allerförste videre och uthtryckeligen för-
klare ville och sådant i värket stelle.
Till thet sidzste så håfve och vekte sendebudh öfverantvardet h.
f. N:d en copie af then försäkringh hög:te k. M:t häfver giordt the
polniske stender opå sidzste holdne riksdagh, och efther ther uthinnan
varder nogedt förmällt, thet h. f. N:d icke endeles kann förstå, ser¬
deles om then fulgörelse, som h. k. M:t them förtröster uthi sin til-
kornpst tidt i riket igen, derföre begärer h. f. N:d, att hög:te k. M:t
ville sigh derom uthtryckeligen förklare, anthen thet äre the pacta
conventa, som på valdagen uthlofvede blefve, eller nogre andre, dy
hvadh samme pacta tillkommer, äre ännu af Sverigis rikis stender icke
samptyckte eller gillade.
1594
243
Hertigens svar på riksens råds memorial med Henrik Henriksson. 67
Nyköping 1594 den 12 januari.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 12 v.
Högborne furstes och herres her Karls etc. svar på rik¬
sens rådz memorial medgifvidt h. f. N:ds tienere Hendrich
Hendrichson h. f. N:d att berätte. Af Nyköpingh den 12
januarii år etc. 94.
Till thet förste lather h. f. N:d betacke them för theres hellsningh
och then lyckeönskningh the h. f. N:d lathe gore och tilbiuder h. f. N:d
them sin nådige benägenhet och aldt godt igen och häfver nådigest
uptagidt then urseckt the giordt håfve, att the icke äre komne till h.
f. N:ds barnsöl, endoch h. f. N:d theres närvarelse hvar icke alle doch
nogre gerne hade sehedt för andre saker, som h. f. N:d hade kunnedt
med them berådslå, efther som the väll sielfve kunne tenkie hvadh
macht ther opå ligger.
Then orseckt the godhe herrer thernest gore, att the icke så ofthe
som väll behöfves håfve h. f. N:d med budh och bref besöckt, så lather
h. f. N:d thet i sitt värde blifva och steller thet tidhen och lägenheten
hem, när sådant behöfves och ske kan. Then latiniske försäkringh
emellan k. M:t och the Poler häfver h. f. N:d öfversedt och befinner
ther med vare mykidt lofvet, som Sverigis rikis stender ännu aldrigh
samptyckt håfve heller och nogen tidh holles kunne. The andre
punchter the begäre h. f. N:ds rådh och betenkiende uthi, vill h. f.
N:d öfverväga hvadh h. f. N:d kan synes therutinnen nyttigdt och
rådeligidt vare.
Om the värf, som drottningens secreterer Fugleväder och grefve
Erich håfve haft till h. f. N:d, håfve förnembligest gåedt opå om reli¬
gionen, så och theres personer, hvilkedt framdeles och i lägligh tidh
kan blifva them kunnigdt. Så veth och h. f. N:ds tienere Hendrich
Hendrichson them nogerledes ther om berätte, hvilkedt the så hos
sigh beholle vele.
Såsom the ödmiukeligen begäre vete, om h. f. N:d kan vare för-
ventendis till begrafningen eller cröningen, så häfver h. f. N:d latidt
them sin meningh ther om tillförende nogsampt förnimme, att så frampt
h. f. N:d icke varder om .alle deler nogsampt försäkret, är h. f. N:d
icke tillsinnes anthen begrafningh eller cröningh att besökie, såsom
thet och nu till then tidh, som beramat är, icke heller ske kan, och
vill h. f. N:d icke söndre sigh ifrå the andre riksens stender eller nogen
försäkringh vedertage, för än the och i like måthe tilbörligen för-
säkrede blifve.
Riksdagscikter lil. 16
244
1594
Hvadh thet ordet fri religion tilkommer, som vår vederparth
uthtyde, kan i mongehande mathe förståes, doch synes theres meningh
vare, att then måtte vara så fri för them som för oss.
Om uthväger till krigsfolksens betaelningh veth h. f. N:d nu pä
thenne tidh inge andre eller bättre medel än h. f. N:d tillförende häfver
gifvit tilkenne.
Undsettningh till Narfven: häfver h. f. N:d i sin schrifvelse till
rådet gifvit sin meningh tilkenne, andre medel synes på thenne tidhen
icke förhanden vare.
Om fridzhandel med Muskoviten häfver h. f. N:d latidt k. Maij:t
sitt betenkiende förstå med Nichlaes Rasch. Och ther handelen skulle
gå för sigh om fastelagen tilkommende, som sagdt är, då vill af nödhen
vare, att ther om med förste motte st elles i verket. Och ther, Gudh
förbiude, then handelen om fastelagen ofruchtsambligen afginge, att thet
hvarken komme till fridh eller stilleståndh, då synes h. f. N:d råde-
ligidt vare, att sendebudhen förhandle, thet än itt mothe framdeles i
höst måtte beramet blifve, efther som tillförende aftaelat är, och hvar
då noget för fridhen skuldh bortgifvas moste, så vore thet då tidh nogh.
Att h. f. N:d vill råde och förmane, att påvens legat måtte affär-
des af rikedt, thet häfver h. f. N:d tilförende råedt, vill och ännu sampt
med them thet same gore, såsom och förhielpe till, att then k. M:t
synes stadfeste till erchiebiskop af the tre, som i valedt vore, motte
ändeligen för h. k. M:tz cröningh confirmeret blifve.
Till the andelige personers tilbörlige och nödtorftige underholdh
vill h. f. N:d och gerne förhielpe, så mykidt h. f. N:d ståer tilgörendis,
att the bekomme och beholle måge.
Såsom fråges om icke erchiebiskopen bör crone konungen och
med the ceremonier smöries och crönes, som med h. k. M:tz her fader,
faderbroder och farfader skedt är, thet synes h. f. N:d att sigh således
skicke vill aldrabest, anseendes att Sverigis lagh förmå, att konungen
bör crönes helst af erchiebiskopen, som orden lyde. Likprediken att
holle vill best skicke sigh att en af bisperne holle motte, den k. M:t
synes thet lathe befale.
Att h. f. N:d vill hielpe Sverigis adelståndh til godhe, såsom och
alle andre stenders försäkringh lathe sigh till thet beste vare befaledt,
ther till är h. f. N:d alltidh öfverbödigh och benägen, så mykit h. f. N:d
kan stå til görendes och tilbörligen vare kan. Och efther h. f. N:d icke
vedt hvadh adelen begärer vare försäkrede om, så begärer h. f. N:d
sådant blifve förstendigat.
Thet som begäres, att h. f. N:d icke vill stelle nogen tro till dem,
som the godhe herrer hos h. f. N:d ville förföre, så kan h. f. N:d icke
tenkie, att the godhe herrer vele håfve the tanker eller tilförsicht till
h. f. N:d, dy h.- f. N:d är, Gudh dess lof, vidh thet förståndh och be¬
skedenhet, att h. f. N:d veth hvadh han skall tro eller eij, häfver och
altidh haft thet ene öret förvaredt för svaranden så väll som för talanden.
1594
245
Att h. f. N:d vill tillathe thet öpne bref, the håfve förverfvedt sigh
till theres heders försvar, måtte här i furstendömet opläset blifva, så
efther h. f. N:d synes, att thet icke hade giordz behof begäres, är
k. M:t saligh i hughkommelse ther till myket förnär, derföre häfver h.
f. N:d i betenkiende sådant att tillathe.
Hvadh h. Claes Flemingh tilkommer, att han motte tilbörligen
tiltaelet blifve för någre ärerörige ordh, som han haft häfver, thet synes
h. f. N:d väll må ske, såsom h. f. N:d och i like måthe vill, att han
så väll som grefve Axel skole stå h. f. N:d till svars om then del h.
f. N:d kan håfve them att tilltaele.
Om the bönders klagemåll ifrå Finlandh, borde leggias bothe opå,
endoch att icke allene är klagen hos them uthan och väll flerestädes
hos almogen öfver hele rikedt.
Till besluth, efther the gode herrer begäre h. f. N:ds rådh och
biståndh i monge saker och h. f. N:d gerne är benägen them sitt be¬
tenkiende meddele, derföre vill h. f. N:d vette, om the vele gore itt
med h. f. N:d icke till att förbinde sigh i nogre måthe emoth k. M:t,
uthan till the saker, som riksens allmennelige vällferdh angeller, så att
h. f. N:d allene icke må för alt blifve tagin, som mest här till skedt
är, och hvar the thet äre tillsinnes, vill h. f. N:d them i alle christelige
och tillbörlige måthe bistå och icke unfalle.
Henrik Henriksson medförde rådets lyckönskningar till »barnsölet» och
dessutom »nogre copier af the handlinger, som nyligest förlopne äre, medh
andres, som I begäre vårt rådh och betenkende om». Bland dessa hand¬
lingar var äfven ett utdrag och öfversättning (eller bearbetning) af de latin¬
ska konstitutionerna i Kalmar af den 5 sept. 1587, som Erik Sparre upp¬
satt och som sålunda torde få anses vittna om den ståndpunkt rådet denna
tid intog i de konstitutionella frågorna. Utdraget, som har följande påskrift:
»Puncter utdragne af the latinske constitutioner och blef f. N. hertig Carls
secreterer Hindrich Hindrichson ten 7 januarii anno 94 i Stokholm öfver-
antvardede högbe:te furste att presentere» meddelas efter Erik Sparres eget
koncept (äfven ett par andra exemplar finnas bland Riksdagsakta, ett hän-
föres i ryggpåskriften af Hog. Bielke felaktigt till den 7 jan.
Desse eftenne artickler äre utdragne af de latinesche
constitutioner, som giordes i Vadstene och Calmerne, och
häfver h. k. M:t dem lofved och bebrefved, för än h. k. M.
drog af riked, och är samme förschrifning af h. k. M. her
fader påäsked, deslikest och af både konungerne underschref-
ven vorden vid stort och högt vite, som derudi förmälles,
hvarföre begäres i underdånighet att the och aldeles måge
helhåldne blifve och nu efter legenheten med samptlige
stenders samtyckie, efter som samme kungelige försäkring
lyder, heller blifve förbättrede än förminskede. Så är och
med samme förschrifning icke häller något nytt eller ohört,
fördy en förschrifning fast ved samme sätted häfver konung
246
1594
Erich gifved konung Giöstaf, den han och sielf äskede den
tid konung Erich skulle drage till Ängeland.
Först och fremst att h. k. M:t vill styrkie och ved macht hålle den
evangeliska religion och låre, som här udi riked i rätt bruk varet och
såsom nu senest udi ded almenlige prestemöte, hvilked man till att
förekomme tvist och oro måste tilstäde, hafva varet samtycht och
bevilliget.
Item att h. k. M:t vill latha uprätta Upsala collegium och ded ved
macht hålla med nödtorftelige och tienlige personer till ett vist tal
udaf den religion, som för omtalt är, och gifve dem deres tilbörlige
uppehelle och frihet, sosom och försörie med nödtorftelige hus. H. k.
M:t ville och udaf riksens inkompst lathe hålle till studeringh uttlendes
någre af adelen så och två andra af hvart biskopssticht, doch af vår
religion, hvilke sädan kunne blifve riked i andelige och verdzlige saker
tienlige.
Item lathe bisper och andelige personer niute deres tilbörlige oppe-
helle, så och hospitaler.
Ytterligere efter här udi riked intet är högre än religions frihet och
rolighet, att h. k. M:t udaf den åttskillelige religion icke öfver tie
prester ville hafva hit in med sig och icke heller deribland någre
jesuviter, och att de samme icke häller någor annerstäds oppehålle
någon guds tienst uthan i konungens eged cappel heller kyrkio och
eliest hvarken på landzbygden eller städer i kyrker eller hus, eij heller
på slott eller gårder, eij heller på adelsgårder eller i andres hus seden
sådant tilstädie, sosom och icke häller uprätte någon barneskole, icke
heller eliest inmenge sig udi någre Svenskes religions eller regemens
saker, eij heller med ordh försmäde, häde och fördöma dem, som icke
äre af deres religion.
Item att dem icke heller någre våninger heller huserum antingen
i skoler, collegier häller closter blifve inrymde, och när konungen
drager uttrikes, att de då äre h. M:t fölgachtige.
Item att h. k. M:t icke udi någre riksens embeter antingen i
cantzeli heller eliest bruke de personer, som icke är ens med denna
almenliga religion, som nu udi riked brukes.
Att h. k. M:t af den svenske erchebiskopen, den h. k. M:t stad-
festendes varder, efter som h. M:tz fru moder skedde, sig crone läther.
Att icke allenest crone, spire och sådanne regalier, uthan och mer,
som är sölfsmide, rustning, tapeteri, fattebur och annedt sådant in¬
rymme, som [rlyder] till kongelige palatz prydning, icke föres af riked.
Cammerråded och skattmesteren och andre, som achte riksens in¬
kompst, skole hvart år giöre rekenskap, om än konungen är stadd i
Påland, både af inkompst och uttgift, och skall samme rekenskap ingen
annen uptaga än infödde svenske men, som icke med någon edh äre
de Påler förplichtede, och ingen fremmede her till af konungen för-
ordnes. Rekenskaper skole icke heller föres af riked, icke heller vises
1594
247
heller antvardes någon Påle heller fremmede till att se heller gömme,
men om summan skall gifvas h. M:t igiönom svenske men tilkenne,
och skole alle både cantzeli och cammersaker blifve grannelige och
väll öfversedde och registrerede och sädan i någre säkre rum förvares.
Om någre af dem förnemste och öfverste, som någed befell håfve
udi riked, blifve döde, så skall udi hans eller theres rum udaf de
Svenske, som med oss äre ens i religionen och der till äre skickelige
och verdige, antingen de då äre udi Påland eller Sverige, uttvelies
någre af riked och setties uti de framlednes stadh igen, uthaf hvilke
konungen en skall stadfeste, innan året går till ände.
Uthi Lifland skole inge komme udi befälled uthan the som äre
Sverigis rike besvorne, doch ingen af dem, som äre de Päler med
skylskap eller svågerskap förbundne, och synnerlige på Räfle slott,
Narfven, Hvitensten och Hopsal, ther skole svenske infödde håfve be-
falningen. Then ed, som de Liflenske, som äre under Sverige, konun¬
gen och riked giort håfve, skall så förstås så myked som både konungs
person och riked tilhope vederkommer och icke Påland. Ty om oenig¬
het komme emellen både riken, thed Gud förbiude, skole the hålle
sig till Sverige, hvilked them bör tacksamme vare, att the ifrån riksens
[a:? Rydsens] tyranni frelste äre.
The Liflender, som lyde under Sverige, om the vele kasta vadh,
skall thed ske till Sverige till riksens rådh och konungen sielf, efter
som lag förmeller.
Om h. k. M:t är udi Påland och vill personlige något handle med
råded i Sverige, skall han först igiönom sine bref lathe dem ded förstå,
att the sedan kunne udaf sin hop uttvälie två, som på riksens täring
drage till Påland, och hvad the samme ther besluthe skall så vidt vare
kraftigt, så frampt ded blifver seden af de andre, som i Sverige äre,
stadfest, och der h. M:t någodt vill förhandle i svenske saker, som
riken almenneligen vederkommer, att h. k. M:t läther ded först i alle
landsänder och lagsägur och sadan med de förnemste förhandla och
sadan efter som alment samtycht blifver beslute.
Item at h. k. M:t icke häller kaller flere eller alt räded dit, sosom
och icke häller ståtthållere heller befalningsmen på slott udi Lifland i
sender udaf riked. Skall och inthe heller insättie någre Påler heller
fremmede på samme slott.
Om någre saker infölle, som lende till bägge riksens gagn, eller
om någon oenighet infölle, ded till att åttskilia, skole legater af både
riksens rådh setties, hvilke skole like månge och starke komme till
grentzen och der till sådant afhandle.
Att alle landzänder udi riked blifve förståndne af adelsmen och
vyrdelige infödde landshöfdinger heller ståtthållere.
Item riksens höge embeter, som är drotzet, canceller, marsk och
admirael, skole besetties af riksens infödde ädlinger, som dertill äre
tienlige och skickelige.
Item lagmand i hvar lagsagu efter lagen förordnes och med deres
vanlige ränte och opbörd.
Att h. k. M. icke förhandler någre svenske saker eller the som
komme någon landsände vedh, som lyder under Sverigie, heller frem-
mede konunger och furster, uthan dett skier med riksens stenders, som
ted bör att vethe, betenkiende och samtyckie.
Item mandatt. förbudh, almenlig stadge, som blifve giorde, skole
icke vederbiude the Svenske, uthan the blifve skeppede med riksens
stenders fri vilie och samtyckie.
Promemoria från hertig Karl för Erik Stake till riksens råd med
anledning af en ny beskickning från konung Sigismund. Ny¬
köping 1594 den 17 januari.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 7.
Minnes zedel, som högborne furste och herre her Karl
etc. häfver befaledt sin tro man och tienere Erich Stake,
hos Sverigis rikis rådh att andrage. Actum Nyköpingh den
17 januarii år 94.
Till thet förste på h. f. N:ds vägne tilbörligen hellse velb:te godhe
herrer och tilbiude them h. f. Nlds nådige benägenhet och alt godt.
Thernest förmelle, att endoch k. M:t, h. f. N:ds elschelige her
broder, häfver pä åthskilielige tidher broderligen tilbudet att vele för¬
säkre h. f. N:d om then del, som h. f. N:d både om religionen och i
andre måthe för sigh, sine tienere och undersåther nogsampt kan vare
belathen medh, derföre h. f. N:d hög:te k. M:t på thet broderligeste
och kärligeste betacker, men aldenstundh h. f. N:d icke häfver velet
söndre sigh ifrå riksens rådh eller the andre riksens stender, häfver
h. f. N:d sin eigin lägenhet i så måthe sätt tilbake och ingen försäk-
ringh än här till velet vedertage, förr än the andre riksens stender och
måtte tilbörligen varde försäkrede, serdeles om religionen, som för-
nembligest åliggiende är. Och efther h. f. N:d icke lenger vill med
sine saker vare uppehollen och icke veth, huru the väkte herrer riksens
rådh kunne vare tillsinnes, om the vele gore itt medh h. f. N:d uthi
thet hög:te k. M:t och menige riksens vellfärdh angeller eller huru
theres meningh kan vare, derföre begärer h. f. N:d att the sigh nu
medh för:te Erich Stake ther om uttryckeligen förklare vele, på thet
h. f. N:d må vette sine lägenheter ther efther rätte.
Tenkie zedel för Erich Stake såsom af sigh sielf att tale
med riksens rådh.
Först förmäle att han häfver så mykidt af h. f. N:d hertigh Karl
förnummedt, att h. f. N:d är tillsinnes uppeholle Lindorm Nielson, som
1594
249
till h. f. N:de kommen är, medh beskedh, till thes h. f. N:d bekommer
svar ifrå riksens rådh, hvadh the äre tillsinnes att gore, och derföre
begäre strax blifve affärdiget tilbake igen.
Thernest efther thet äre vichtige saker, som h. f. N:d äre blefne
anmodede, som synnerligen gä ther opå att gore skilachtighet emellan
h. f. N:d, rådet och riksens stender, derföre vore h. f. N:d icke obe¬
nägen att begifve sigh nogedt närmere Stocholm anthen till Tellie eller
annorstädes, ther riksens rådh kunne komma till h. f. N:d och då be¬
rådslå hvadh som nyttigest och best ville vare i sakerne att företage.
Hertig Karls svar på konung Sigismunds bref med Lindorm Nilsson. 69
Nyköping 1594 den 18 januari.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 7 v. under rubriken: »Svar
på k. Maij:tz bref ankommidt medh Linder Claeson» (sic).
Stormechtigeste etc. elschelige käre her broder, vi håfve i thenne
afthon bekommidt tvenne e. k. M:tz schrifvelser medh en e. k. Maij:tz
tienere Linder Claeson (sic!), then förste dateret then 9 i thenne när-
varendes månedt, uthi hvilken e. k. M:t läther förmäle på hvadh tidh
e. k. M:t achter lathe holle e. k. M:tz salige her faders begrafningh,
nembligen på then 24 nestkommende, och e. k. M:tz konunglige crö-
ningh der efther på then 3 februarii, then andre dateret then 14 nest-
förlidne, therutinnen e. k. M:t broderligen begärer värt betenkiende om
mynthet och the rydzske saker, som medh förste förhandles skole.
Så kunne vi e. k. M:t till svar broderligen och kärligen icke förholle
att hvadh fönde begrafningh tilkommer bekenne vi oss skyllige att
bevise e. k. M:tz salige her fader vår elschelige käre her broder then
ytterste tienist, som vi h. k. M:t her i verlden gore kunne, och elliest
på e. k. M:tz konunglige cröningh, then Gudh verdiges lathe ske uthi
en lyckesam stundh, hvadh e. k. M:t till äre, tienst och vällbehagh
vare må. Men efther nu så sendt der om tillsagdt är och elliest äre
ännu alle saker både emellen oss och stenderne aldeles oafhandlede,
allene hvadh e. k. M:t nu till en begynnelse häfver medgifvit sin cam-
merjunkere Lindorm Nielson medh oss att förhandle, derföre kunne
vi till den tidh, som e. k. M:t förmält häfver, icke komme tillstädes,
ehure gerne vi thet och gore ville, dy huru lägligidt thet ville falle
oss innan så kort tidh att vare der med thet föllie vi då behöfve, e. k.
M:t till äre, thet gifve vi e. k. M:t att betenkie; försehe oss och att,
medhan än nu ingen tingh hvarken medh oss eller flere stender är
klart och förenet, att e. k. Maij:t icke tager nogen begrafningh eller
cröningh före, för än alle saker väll och aldeles kunne afhandlade vare.
Elliest kan e. k. M:t väll sielf betenkie hvadh vidlöftighet ther uthaf
250
1594
förorsakes kunde. Men ther så är, att medh begrafningen och crönin-
gen kan blifve opsatt nogre vekor tenger fram och alle saker innen
dess måge så blifve klare och förente på alle sidher, som thet sigh
bör, då äre vi öfverbödige bådhe i den och andre måthe, att gore thet
e. k. M:t till äre och tienist vare kan. Elliest hvar thet icke sker,
uthan att e. k. M:t vill ändeligen på förde tidh ther med förehafve
lathe, begäre vi broderligen, att e. k. M:t ville håfve oss entskyldiget,
att vi dä icke komme kunne. Hvadh de andre saker tilkomme, som
e. k. Mrt begäre vårt betenkiende uthi, äre vi benägne att meddele
e. k. M:t vårt broderlige trogne rådh, der på vi och vele e. k. M:t
innen få dager vår meningh förnimme lathe, och gore elliest altidh
gerne thet e. k. M:t må lende till äre och vällferdh i alle måthe.
Befale e. k. Maij:t etc. Af Nyköpingh den 18 januarii år 1594.
70 Hertig Karls betänkande med anledning af det memorial Lindorm
Nilsson medfört. Nyköping 1594 den 19 januari.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 8.
Svar pä the värf och ärender, som then stormechtig:te
etc. her Sigismundus Sverigis, Göthis och Vendis etc. arf-
konungh, storfurste etc. häfver medgifvit sin camerjunkere
then edle och velbördige Lindorm Nielson hos den hög-
borne furste och herre her Karl Sverigis rikis arffurste etc.
till att förhandle. Actum Nyköpingh then 19 januarii år 94.
Till thet förste betacker h. f. N:d högrte k. M:t på thet broder-
ligeste och kärligeste för then broderlige kärlige hellsen och benägenhet,
som hög:te k. M:t häfver latidt h. f. N:d sampt h. f. N:ds furstinne
och lifserfvinger tilbiude, och såsom högrte k. M:t gerne önsker om
h. f. Nrds velmåge och lyckesamblige tilståndh att förnimme, så är
thet och i like måthe h. f. N:d af hiertat kärt, att högrte k. Mrt medh
dess elschelige husfru och drottningh alltidh motte vare vidh godh
hellsen och vellmåge, them h. f. Nrd och ther hos önsker itt lycke-
sampt, långvarigdt och fridsampt regemente och all annen andeligh
och timeligh Gudz vellsignelse.
Thernest lather h. f. Nrd och broderligen betacke högrte k. Mrt
för then broderlige stadfestelse, som h. k. Mrt så 1111 som tillförende
häfver h. f. Nrd förtröstet på sitt furstendöme, för hvilken broderlige
benägenhet h. f. Nrd tilbiuder sigh broderligen och kerligen med all
tienstvillighet emoth h. k. Mrt igen att befinne lathe. Och medhan
h. f. Nrd synes, att nogedt uthtryckeligere motte förmellis om thet
h. f. Nrd bör vare försäkredt för sigh och sine eftherkommende, häfver
1594
251
h. f. Nrd latidt förandre then copie, som hith send är, vidh thett sätt,
som h. f. Nrd thet begärer, doch inthet annedt insättie latidt, än thet
som uthi h. f. Nrds salige her faders testamente och läns bref så och
sal. k. Mrtz confirmation finnes förmällt och ther medh likmätige vare.
Förseher sigh fördenskuldh broderligen, att h. k. Mrt ther vidh lather
blifve oförandret. Hvadh then trohetz förplichtelse tilkommer, som
h. k. Mrt begärer af h. f. Nrd igen vidh then meningh, som h. f. Nrd
then skall håfve giordt i sal. k. Mrtz tidh, för än h. f. Nrd bekom
stadfestelse på sitt furstendöme, veth h. f. Nrd sigh icke nogen syn
nerligh håfve giordt annen än then som skedde anno 69 then 26
januarii, när then allmennelige riksdagh holtz i Stocholm, hvilke för-
nembligest gå ther opå, att h. f. Nrd så väll som andre riksens stender
afsade konungh Erich och hans afföde för hans tyranniske regemente
och efther arfföreningen förbunde sigh till sal. k. Mrt och sal. k. Mrtz
lifservinger. Så endoch h. f. Nrd förseher sigh att högrte k. Mrt icke
häfver nogen tvifvelsmål om h. f. Nrds trohet och benägenhet emoth
sigh, then h. f. Nrd doch alltidh bevist häfver och än her efther bevisa
vill, så häfver h. f. Nrd lickvell icke velet vägredt sigh vidh samme
sätt att försäkre h. k. Mrt, som h. f. Nrd thet igen begärer. Der opå
h. f. Nrd nu sender h. k. Mrt en copie.
Till thet tridie, såsom förmäles att h. k. Mrt häfver latidt författe
om religionen uthi samme stadfestelse på furstendömet, så betacker
h. f. Nrd högrte k. Mrt derföre broderligen och kärligen. Och endoch
h. f. Nrd om försäkringh på sine vägne häfver broderligen varidt be-
gärendes, så häfver h. f. Nrd doch alltidh ihughkommidt och påmint
h. k. Mrt om then del, som the andre riksens stender böre försäkrede
vare, serdeles om religionen, ifrå hvilke h. f. Nrd sigh icke häfver
kunnedt eller velet i then måthe afsöndre, på thet att enighet stenderne
emellen her i rikedt motte blifva vidh macht hollén. Tvifler förden¬
skuldh h. f. Nrd inthet, att h. k. Mrt varder sigh i then måthe väll
betenkiendis och oförvägret försäkre riksens stender med thet förste,
som ofthe tillförende med budh och bref lofvedt och tillsagdt är. Hvadh
Upsala concilium tilkommer, finnes icke nogedt uthi, som h. k. Mrtz
her faders eller och h. k. Mrtz godhe nampn kan vare förnär i nogre
måthe, uthan ther är allene handlet och tracteret om en fri religion,
ther till h. f. Nrd sigh så väll som andre riksens stender förbundit
häfver. Och efther 1111 så mykit hastes med begrafningen och crönin-
gen, som h. f. Nrd förnimmer, kan h. k. Mrt tiläfventyrs håfve i sinnedt
att lathe ther med fullföllie på hvadh sätt h. k. Mrt synes, såsom och
h. k. Mrtz uthsende her Fogleväder endeles gaf tillkenne, att h. k. Mrt
icke vill lathe sigh crone af then som till erchiebiskop valder är, uthan
anmodede att h. f. Nrd skulle thet gore, och medhan h. f. Nrd då
vägrede sådant på sigh tage, riksens stender ovitterligidt, alldenstundh
thet häfver obrukeligidt varidt synnerligen här i thette konungerike,
kan h. k. Mrt tiläfventyrs nu håfve satt sigh i sinnedt lathe crone anthen
252
1594
af then påveske legat eller nogen annen af samme religion; så endoch
h. f. N:d medh förde Fogleväder tilbödh sigh uthi alt thet h. k. M:t
kunde vare till äre och tienist, såsom och thet samme sigh ännu vill
tilbudit håfve, lickväl vill h. f. N:d hög:te k. M:t troligen rädt, bedit
och förmant, att h. k. M:t ifrå riksens gamble sedvane och bruk icke
träde ville och ju ingelunde anthen med begrafningen eller cröningen
någedt förehafve lathe h. f. Nlds och riksens rådz samptyckie, föreningh
och bevillingh föruthan och för än all tingh kunne väll afhandlede
blifve, så frampt hvar thet icke sker och nogedt obeståndh, thet Gudh
förbiude, theruthaf förorsakes kunne, då vill h. f. N:d för Gudh och
hele verlden aldeles vare ursecktet, att h. f. N:d sådant i tidh värnet
och med trogidt rådh häfver velet förekomme. Såsom och i like måthe
begäres för k. M:tz person och alle h. k. M:tz tienere och undersåther
her i rikedt, som med h. k. M:t i religionen ense äre, en fri religions
öfningh, ther om veth h. k. M:t väll huru tilförende afhandlet är, att
bådhe i h. k. M:tz närvare her i rikedt och fråvare skulle hollit varde,
som doch skedde h. f. N:d ovetterligidt. Men hvar thet icke skulle
blifva ther vidh, uthan nogedt ytterligere der om tilbiudes, då moste
sådant medh menige riksens stender tillförende afhandlat blifve.
Till thet herde, tilbiuder h. k. M:t vele lathe öfverantvarde stad-
festelsen på morgongåfverne för h. f. N:ds elschelige furstinne och hus¬
fru, när h. f. N:d tidt till begrafningen varder kommandes. Så betacker
h. f. N:d och therföre högite k. Maijit broderligen och kärligen och
begärer ther hos så nu som tillförende, att h. k. M:t vill och h. f. N:ds
käre döttrer på all fall försäkre. The andre punchter både om rech-
ningh och betaelningh för thet h. f. N:d häfver försträckt till riksens
bäste, så och på then panth h. f. N:d häfver och annedt, som h. f. N:d
häfver och begäredt h. k. M:tz försäkringh opå, förseher h. f. N:d att
h. k. M:t med förste sigh broderligen varder förklarandes
Ett par dagar senare hade Erik Stake återvändt med svar från riksens
råd (enligt en brefförteckning dat. 19 jan.). Hertigen å sin sida svarade
därå i en skrifvelse af den 21 jan. (anf. registr. fol. 9), där det bland
annat heter:
Så hade vi väll förmodet, att I eder uthtryckeligere skulle håfve
förklaret om thet vi medh förbe:te vår utskickede och elliest tilförende
medh vår tienere Hendrich Hendrichson lothe hos ider befråge —
Hade och icke troedt, att I skulle håfve velet råedt eller tillstädie,
mykit mindre vare fölgaftige anten till begrafningh eller cröningh, för
än alle saker hade fulkombligen varidt afhandlede — —
Hertigen föreslog därpå begrafningen till den 3 och kröningen tillden
10 februari och skulle försöka vid den tiden komma till Uppsala, om alla
saker dessförinnan vore »någorledes» afhandlade.
1594
253
Konung Sigismund till hertig Karl om tiden för begrafningen och 71
kröningen. Stockholm 1594 den 22 januari.
Konung Sigismunds registratur 1594 fol. 12 under dateringen
»Stocholm then 22 januarii år 94».
Vi Sigismundus etc. tilbiudhe den högborne furste her Carl etc.
vår elskelige käre fadher brodher vår brodherlige kärlige helsen etc.
Högborne furste elskelige käre fadherbrodher, vi håfve bekommit
e. Kitz skrifvelse medh vår tienere Linder Claesson, ther uthi förmäles
svar pä tvenne väre bref, så att effter thett tidhen faller e. K:t för
stackot, kan e. K:t icke innen dess gore sigh till redhe att besökie
höghlofligh i hugkommelse vår salige käre her fadhers begrafning eller
och vår kongelige croning, uthan begärer ännu att bådhe begrafnings
så och vår kongeligh crönings tidh måtte på någre veckor upsättias,
hälst på thett att alle saker, som kunne ännu vare oss och e. K:t så¬
som och riksens ständer emillen, måtte blifve uthi medier tidh afhand¬
let och beslutet; så kunne vi e. K:t ther opå brodherligen och kärligen
icke förhålla, att ändogh vi nogsampt uthi förstene lothe fordre ther
opå, att bådhe föride begrafning så och kröning motte förlängest hafva
stått, hvilket och öfver (?) vårt elskelige riks rådhz och Heres rådh ifrån
then ene till then andre tidhen är blefvit opskutit, så blef och om vår
vilie icke heller e. K:t okunnigt, finge dogh på sistone then svar, att
e. K:t begärede att vi den skulle opsättie på fiorton dagar til görendes,
hvilket vi och e. K:t till kärligit behagh giorde och derföre fulkomligh
trodde, att e. K:t skulle ju till den tidhen vara väghfärdigh. Men att
thett nu annorlunda är, hälst för den orsak som e. K:t föregifver, att
alle saker icke äre afhandlede, lathe vi ther opå e. K:t brodherligen
och kärligen förnimme, att inge saker, nu obestelte, äre sådane, som
icke kunne blifve afhandlede, helst den tidhen öfver, som blifver emilian
begrafningen och cröningen, mädhen vi icke achte att vägre riksens
ständer theris frie religion, men thett att vi icke late them af präster¬
skapet, som för någon tidh sädhan vore här i Stocholm, få sådane
svar, som the begäre, mere medh affoge, än som någon beskedelighet,
dertill vore vi nogsampt förorsakede, och icke dess mindre väll achtet
gore i den saken, såsom riksens ständers tilbörlige begären och åstun¬
den varit häfver, ther på vi och begofve oss hit till vårt arfrike. Hvadh
och e. Kitz enskilde saker tilkommer, synnerligen dhem som för crö¬
nings tidhen bör vara af oss stadhfäste, bafve vi och icke heller vägret
oss uthi och ther opå sändt e. K:t concepterne tillhånde, men om the
andre articler håfve vi talet medh vårt elskelige riksrådh, hvilke mene
att them icke väl står til görendes något ther uthi att beslute, flere
af ständerne oåtsport.
254
1594
Vi för vår person håfve icke varit, eij heller äre så hårt deremot,
att vi icke skulle vara benägne att bevillige till alt thett, som bådhe
lagh och rätt, så och sielfve rettvisen och billigheten älsker och kräfver,
thertill e. K:t så nu som för altidh må håfve sigh tilförlate. Thernäst
så gifve vi och e. K:t till att betänkie, huru lägligit thett vill falle rik¬
sens ledemoter, som alredhe äre tilstädes kompne en part och än
dagligh tilkomme, att förbidhe öfver den tidh, som de äre stämde till;
undersåterne så väl här vidh Stocholm, såsom och uthi och kring
Upsala, ville icke heller falle finger milian den store gästning och be¬
tunge (!), hvar den uthi flere vekor påstå skulle.1) Förmodhe derföre
såsom och hermedh brodherligen och kärligen begäre e. K:t ville sigh
annorledes betänkie och efifter vår förre begären och e.K:tz godhe tilsagor
med(?) e. K:tz närvarelse beprydhe förme bådhe samqvemder, hvilke
ändog vi icke väll uthan vår olägenhet och undersåternes store tunge
och bekostnet länge opsättie kunne, så håfve vi dogh nu e. K:t till
brodherligit behagh opsatt tidhen på någre dagar långer fram bättre,
sä att vi icke för än then 29 januarii achte ryckie op och drage här
ifrån, att begrafningen då kan ske den siste i samme månet och vår
kongelige croning then 10 februarii, och för åkeföret skull, som fast
ostadigt är, så och fasten, som tilstunder, kan e. K:t väl besinne, att
vi icke kunne tidhen längre opsättie, är och uthi thenne endelige(?) så
och brodherlige kärlige tilförsicht, såsom vi och nu som förre brodher¬
ligen och kärligen begäre e. K:t häruthi icke vill håfve någre vidhere
insagor, uthan någre daghar tilförende medh sitt furstlige folie och
hof komme här tilstädhes. Vi gore gerne ther emot thett e. K:t kan
vare bådhe till äre och velbehagh och förvänte häropå e. K:tz til-
förlåtelige behagelige brodherlige svar.
Häraf föranleddes nu en skriftväxling mellan hertigen samt konungen
och rådet, som slutade med att den förstnämnde förklarade sig ej kunna
på utsatt dag komma till Stockholm, utan skulle i stället möta konungen
vid Uppsala.
72 Riksens råds och de i Stockholm församlade ständernas böne¬
skrift till konung Sigismund om svar på deras yrkanden innan
likfärden ägde rum. Stockholm 1594 den 26 januari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Stormechtigste högborne konung allernådigste herre, e. k. M. vår
underdånige hulle troplichtige tienst altid hörsamligen bevisendes.
Nådigste konung och herre, endog vi väll ödmiukeligen hade för¬
modet, att e. k. M. nådigrt hade i denne förledne tidh velet försäkre alle
') Registraturets text synes här vara korrumperad.
1594
255
riksens ständer både högre och lägre, andelige och värdzlige, på den del,
som dem samtligen och synnerligen efter Sverigis lag, riksens frihet
och loflig vane borde vare förvissede om, efter som e. k. M. dett både
med sine konunglige bref och mandatt, så och med sitt egit, deslikest
och riksens sändebud häfver nådigst lofvat och förtrösted, att sådant
strax efter e. k. M:z hemkomst ske skulle, och ju till dett minste hade
vi icke hoppatz, att någen croning skulle ställes i värket, för än dett
altsammans vore, så möket rätt och tilbörligit är, afhandlet, särdelis
hvad denna riks allmennelige christelige religion och des oförhindrede,
oförkränkte och obemängde frihet och vilchor tillkommer: så är dog
likvell emot alles deres ödmiuke förhåpning dett icke ännu skedt,
oachted att sådant icke allenast af oss både andelige och verdzlige,
som här äre, utan och i like måtte af högborne furste hertig Carl etc.,
nu sedan e. k. M. är hemkommen, flitigt och på ättskillelige tider
häfver varit tienstligen och underdånligen fordradt och hegardt. Der¬
före medan denne konglige jordefärd nu innan få dager tillstunder,
bidie vi ännu på dett allerunderdånligeste och flitigste, att e. k. M.
anseendes sitt konung:e gode nampn och rychte, så och sielfve rett-
visan, deslikest och sitt arfrikes rolighet och bestånd, sig ännu här
udi nådigst betänkie ville och oss nu utan vidare åpskuf och fördröielse
någre fulkomlige och gode svar, särdelis hvad vår religions i alle måtte
oförkränchte frihet, så och des tiäneres och personers tilbörlige vilchor
till lyder, efter som tilförene skäligen är begärdt vordet, med sådanne
försäkring, som dett sig bör, allernådigste bekomma lathe, för än e.
k. M. sin föresatte rese videre företager, på dett vi der igenom deste
bätter kunne beveke högbemälte hertig Carl, hvilken såsom riksens
arffurste och näst e. k. M. nu den förnembste ledemot her i riket vi
e. k. M:z svar och besked i så måtte icke kunne förhålle, medan vi
förnimme, att h. f. N. för sådanne förhåldne försäkring med sin til-
kommelse fördröier, att h. f. N. i like mätte till den tillstundende be¬
grafning och crönings högtidh ville vare fölgachtig, utan hvilkens när-
vare sådant både snöplige och till eventyrs icke nogsamt fruchtsam-
ligen kan fulbordes. Bidie för den skull nu som för underdånligen,
att e. k. M. utan någet drögsmåll, som sagt är, oss nu tröste och
hugsvale ville, hvilken försäkring, der e. k. M. eliest täckes, snart kan
ställes i värket.
Elliest så begäre vi ödmiukeligen och i underdånighet förbetinge,
att den tillstundende likefärd icke med någre andre ceremonier, än
som vår religion kan medgifve, eij heller cröningen på annad sätt eller
af andre, än som med e. k. M:z her fader och faderbroder skedt är,
må hafves förhänder eller begången varde, och att e. k. M., till att
förekomme allehande tal och vittlöftighet, och lathe den påfveske
legaten, såsom den der rede möken oro och stor förargelse här i vårt
fädernes rike häfver förorsaket och åstadkommet, blifva her qvar efter
sig. Hvilket vi e. k. M. i en trogen och rättrådig meningh under-
1594
dånligen håfve velet påmint och ödmjukeligen ombedet sä väll dett
ene som dett andre, och länder e. k. M. sielf till beröm, gagn och
godo, och vi vele sedan altid, såsom oss ägner och bör att gore, finnes
e. k. M. hulle, lydige och rättrådige undersåter till e. k. M. och riksens
gagn och bäste i alle väre lifsdager, befallendes e. k. M. samt vår n.
fru och dråtning och bägges e. M:z höge och kärkomne vårdnet här
med Gudh den alzmechtigste till ett långvarigt och lyckesamt rege-
mänte troligen och underdånligen.
E. k. M.
underdånige troplichtige
tiänere och undersåter
Sverigis rikes rådh, ridderskap och adel sampt
prästerskapet, borgerskapet och krigs befäll,
som nu her i Stokholm församblede äre, på sine egne och
sine medbröders vägne.
Skrifvelsen är odaterad, men har sedan gammalt haft den falska tids¬
bestämningen 16 januari. Att det bör vara den 26 framgår af de följande
aktstyckena (jfr n. 77). Den öfverlämnades enligt A. J. Messenius, som
redan hänför den till den 16 jan., till Sigismund af en deputation, bestående
af riksråden Sten Baner och Benkt Ribbing, 4 adelsmän, 2 prester, 2 borg¬
mästare och 5 knektehöfvitsmän.
73 Konung Sigismunds svar på ständernas böneskrift. Stockholm 1594
den 27 (28?) januari.
Konung Sigismunds registratur 1594 fol. 14 v. (sign. A) jämfördt
med och delvis rättadt efter en afskrift i Steno Magni’s kopiebok i
Riksarkivet fol. 63 (här sign. B).
Svar, som then stormechtige etc. her Sigismundus etc.
häfver latit gifve på the suplicatz, som någre af h. k. M:tz
riks rådh och flere af ridderskapet och adelen samt präster¬
skapet, borgerskapet och krigsbefälet" h. k. M:t öfverant-
vardet på menige Sverigis rikes ständers vägne then 27
[26?] januarii år 1594.b
Till thett förste, thett the skrifve uthi samme suplicatz sigh icke
hafva förmodat, att medh then försäkring, som the förmene sigh borde
vara förvissede om, så länge skulle hafva blefvet fördrögdt effter h. k.
M:tz tilkommelse hit till riket, och åth thett minste förhoppedes, att
cröningen icke skulle stelles i värket, för än altsammans hade varit af-
handlet, särdeles hvadh religionen och des ohindrade, oförkränkte och
obemängde frihet tilkommer: svarer h. k. M:t så till att hvadh religions
frihet är berörendes, then håfve the ju altidh nutit, och såsom h. k.
1594
25 7
M:t tilförende bådhe genom budh och bref häfver alle ständer ther
medh förtröstet, att the och framgent fri och ohindret niute skole
theris religion, effter som them var uthi höglofligh i hughkommelse
konung Gustafs sidzste och konung Jahans förste regementz tidh, så
lofver och tilsägher h. k. M:t them ännu thett samma, dogh häfver
h. k. M:t icke vettet afc någet riksens sändebudh/ som till h. k. M:t
är blefvit förskicket. Men att medh försäkringen är fördrögdt blefvet
är orsaken, att och cröningen så länge är blefven opsatt, vidh hvilken
tidh h. k. M:t förnimmer sigh^ först bör gifve försäkring ifrån sigh,
effter som h. k. M:tz svar mest altidh tilförende varit häfver, när ther
på är blefvit fordret. Och på thett att, när den tidhen kom, thåc icke
något skulle dröijas medh samma försäkring, är af h. k. M:t någre
resor blefvet befälet riksens rådh, bland hvilke och riksens cantzelerer
äre, att the ther opå någet-^ stella och h. k. M:t sädan vise ville, hvilket
ännu härtill icke skett är. Men thett the skrifve sig intet håfve hoppes,
att någon croning skulle ställes i värket för än alt hade varit afhandlet,
kommer h. k. M:t någet sälsamt-? före, like som them och hälst af
riksens rådh, ridderskap och adel, som här hafva* varit all thenne
förlidne tidh tilstädes, häfver kunnet vare ovetterligit hvadh som till
cröningen är bestelt blefvit och den tidh cröningen häfver blefvit' satt
opå, hvilken någre resor och än effter någre* af theris rådh och på-
fordren är blefven opsatt.
Thett och begäres, att the samme försäkring, helst om religionen
och thes tieneres tilbörligit vilkor, bekomme måtte, nu för h. k. M:tz
rese här ifrån företages, så svares der till, att hvadh kyrkie personer
tilkommer, vill h. k. M:t unne them sådana vilkor, som the uthi h. k.
M:tz salige käre her fadhers tidh hade, och så snart h. k. M:t får se
den försäkring, som välb:te riks rådh uthi så måtto håfve ställe latit,
såsom och får förnimme, på hvadh sätt theremot igen h. k. M:tz
tienere och undersåther, hvilke äre af thenn catholiske religion, blifve
försäkrede här uthi riket, så vill h. k. M:t effter theris begären lathe
gore ther en ende medh, hvadh heller thett då kan ske här, som
dogh nu synes fast olägligit för tidhsens stackothet skuld, eller och på
Upsala. Men effter the väll kunne besinne, att h. k. M:t uthan sitt
samvetz förkränkelse står icke så att stadfäste någon annen religion,
att den religion, som h. k. M:t sielf är uthaf, skulle förgätas eller sätties
tilbaka, hälst1 effter och någre så väll uthi högbemelte konung Gustafs
så och framlidne konung Erich och nu sädan uthi höglofligh i hugh¬
kommelse h. k. M:tz regementz tidh, som häfver varit af thenn catto-
liske religionen, äre blefne ledne här i riket, hvilket icke nu(?) mindre
bör ske uthi h. k. M:tz regementz tidh/ derföre’" begärer h. k. M:t nu
strax, för än h. k. M:t oprycker härifrån, vette”’ hvadh theris mening
här uthinnan är och [vedh] hvadh sätt" och huru vidt the alle catho¬
liske här uthi Sverike om religionen försäkre vele, ther om thett [o:the?]
sigh uthan tvifvel förlengst nogsampt betänkt håfve.
258
1594
Hvad then begären tilkommer, att icke någre andre ceremonier
uthi likfärden brukes måtte, än som theris religion medhgifver, att och
cröningen icke på annet sätt eller af andre hafves förhänder, än som
med h. k. M:tz käre och salige her fadher, höglofligh i hughkommelse
så och konung Erich skedt är, svares att h. k. M:t häfver icke latit
them anten påbiudhe eller föreställe någre ceremonier om likfärden,
synnerligh hvadh siungende och begrafningen tilkommer, kunne der¬
före sigh der uthöfver icke besväre, endogh thett väl hade bort blifve
h. k. M:t vetterligit huru och medh hvadh ceremonier the mene eller
vele likfärden och begrafningen skal företagas och ändes. Om crö-
nings ceremonierne är icke häller ännu någet synnerligit talet, kan
dogh väl ther om lages, när begrafningen först är öfverstånden.
Att thenn påveske legaten endeligen skulle blifve här qvar, ser
h. k. M:t icke så enkannerligh orsak till, hälst efifter han icke för thette
riket och des saker och handlinger, uthan för h. k. M:tz egen konung-
lige person är hit kommen, såsom och nogh bevisligit och the personer
icke okunnigt är, hvadh flit, som han ther i Pålen giorde och fordrede
på h. k. M:tz rese hit till Sverike, hvar egenom välbe:te legat hade
fast mere förtient annen tack, än att honom skulle tilmätes thett han
häfver kommit någon oredhe här i riket tilväge. Men ther och någre
hade thenn mening om honom, synes vare rätvisligit, att honom måtte
der om blifve tiltalet, för än han oppenbarligen blifver beskylt. Så
håfve the icke befruchte, att välbe:te legat sigh någet anten medh
begrafningen eller cröningen bevärer och medh thes ceremonier sigh
befater. Dogh häfver h. k. M:t likväll theris ödhmiuke underdånige
påminnelse så härom såsom the förre saker och ärender uthi nädhe
optaget och förståndet, är dem och alle och hvar och en efifter hvar
och ens lägenhet medh konungligh ynnest och nådhe benägen. Actum
Stocholm then 27" januarii anno 1594.
a) krigsfolket B. b) 26 jan. nest förleden på Stockholms slott B. c) att någet
rikes sändebudh A. d) mente sigh B. e) dogh A. f) någe A. g) selsynt B. h) hade A.
i) varidt B. k) någon A. /) hälst — tidh saknas B. ni) Therföre h. k. M. — vill
veta B. n) och hvadh sätt A. o) 28 B.
Enligt en skrifvelse till konungen af den 30 jan. öfverlämnades detta
konungens svar till ständerna först »i aftes>, d. v. s. den 29 januari,
således efter Seved Ribbings och Axel Kurcks affärdande till hertigen
(jfr n. 74, 78).
1594
259
Memorial för rådets och adelns utskickade till hertig Karl. Stock 74
holm 1594 den 28 januari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med påskrift
af Hog. Bielke: »Copia af thed memorial, som gafs Sifvedh Ribbing
och Axel Kurke till f. N. hertig Carl, scriptum 28 januarii 94;.
Memorial.
Först att de tilbörligen heise fursten på rådsens och menige adelens
vegne etc.; desligest ödmiuchligen tacke h. f. N. för all nådig be¬
negenhet och omvårdnedt och synnerligen för de nådige förtröstninger,
att h. f. N. iche häfver velit anamme nogen ennskyld försächring, med
mindre alle^anndre richsens stennder och tilbörligen blifve på denn del
dem med rätte bör förvissede.
Item lathe h. f. N. förstå ödmiuchligen, att vi ännu uthi religions
försächring innthet äre videre kompne, ann som h. f. N. är tilförene
tilkenne gifvidt, och fördennschuld nu ödmiuchligen begäre h. f. N.
betännkende och gode rådh, huru mann sigh ytterligere här uti förhålle
skall. Och hade mann väll haft i sinnedt, såsom alles väre tarf väll
vore, att annhålle och fordre hos h. k. M:t om väre previlegier och
friheter, menn på dett vi iche skole synes att sättie vår egen nytte
fram för menige richsens stennders välfärd, så håfve vi der med velit
haft fördragh och först velidt fordre på denn del vår evige siels väl¬
färd vederkomber, och seden kunne thet anndre kornme till tide. Så
häfver mann och här till dags förmodet h. f. N:s tilkomst, hvilchen
vi förhoppedz oss enn godh mächlere uthi vår sach vare ville, desligist
flere utaf richsens rådh och adel, synnerligen utaf h. f. N:s hof och
furstendömme, hvars råd och betennkende vi iche håfve kunnidt, eij
heller velit gå förbi och förthennschuld ther med velidt haft fördragh.
Item om der efter spordt blifver, hvad adelen begärer för vilchor
och previlegier, må der opå svares, att mann inthet annedt åstunder
eller begärer änn hvad som lagligidt, skäligidt och tilbörligidt vare
kann, dher till vi innthed tvifle, såsom och ödmiuchligen bidie h. f. N.
vill oss efther samme förre nådige löfte och tilseijelse gunstligen be-
befordre och förhielpe, och synnerlige om vår rätte christelige religion,
så att iche nogen annen der brede vid må blifve innförd, der utaf
myken olegenhet här uti vårt fattige fädernis rike framdelis kunne
förorsakes, utan att vi fullkomligen och aldelis måge blifve vid denn
christelige och frivillige förening, som i Upsale i fiord utaf h. f. N.
och menige richsens stennder anndelige och värdzlige blef samtycht,
giordt och besluted, ved hvilchen vi alle såsom ärlige och stadige männ
fast och oryggeligen blifve vele. Datum Stocholm 28 januarii anno 94.
Dette är alles väre så väll innen som utan rådz utaf adel
villie och begeren, att the ädle och välbördige Sefvid Ribbing
och Axel Kurche hos högbörne furste hertig Carl ihug-
komme och ödmiuchligen annverfve vele. Datum ut supra.
Riksdagsakter lil. j y
2ÖO
1594
75 Hertig Karl till konung Sigismund med anledning af de från rådet,
adeln och presterskapet ankomna budskapen. Gripsholm 1594
den 29 januari.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 11 med rubriken: »Till k.
Maij:t om riksens rådz, ridderskapes och adelens sampt prester-
skapes schrifvelse send till h. f. N:d med Sefvedh Ribbingh och
Axel Korek. Af Gripsholm den 29 januarii år 94.»
Stormechtigiste etc. elschelige käre her broder, e. k. M:t vele vi
broderligen och kärligen icke förhollet håfve, att Sverigis rikis rådh,
ridderskap och adel sampt presterskapet, som nu i Stocholm församb-
lede äre, håfve haft theres uthskickede budh her hos oss och ödmiuke-
ligen begäredt, att efther e. k. M:t sigh ännu icke häfver velet förklare
om then försäkringh, som alle riksens stender högre och lägre ande-
lige och verldzlige sampt och synnerligen efther Sverigis lagh och
riksens loflige sedhvane borde vare förvissede om, efther som the e.
k.. M:t ofthe besöckt håfve; att vi fördenskuldh på thet broderligeste
ville hos e. k. M:t medh rådh och förmaningh förhielpe, att e. k. M:t
sigh ännu ville i then måthe betenkie. Så håfve vi sådane deres flitige
begäran icke velet them förneke, hvarföre vi och nu som ofthe till-
förende broderligen och kärligen bidie och begäre, såsom och ther hos
troligen rådhe och förmane, att e. k. M:t ville tage saken uthi itt
sådant betenkiende, efther som dess vichtighet och nödtorft kräfver,
och nu uthan lenger uppeholdningh och fördröielse, och för än e. k. M:t
nogen rese företager anthen till begrafningh eller cröningh eller och
ju ändeligen för cröningen, oss så väll som andre riksens stender ande-
lige och verldzlige högre och lägre tilbörligen försäkre, synnerligen
hvadh thenne riks almennelige christelige religion tilkommer och dess
oförhindrede, oförkränchte och obemängde frihet och vilkor, såsom och
hvadh annedt efther Sverigis lagh ske bör, anseendes att e. k. M:t sådant
på åthskilielige tidher bådhe genom bref och budh riksens stender till-
sagdt och förtröstet häfver. Dy hvar sådant nu i tidh icke sker, då
befruchte vi att theruthaf mykit ondt förorsakes kan, thet vi i så måthe
med vårt broderlige trogne rådh gerne förekomme ville, och häfver e.
k. M:t thette uthi en broderligh trogen meningh icke velet förholle.
Befale e. k. M:t etc.
Z e d e 1.
Och på thet e. k. M:t icke motte fatte nogen annen meningh om
thet riksens rådh och ridderskap oss tillschrifvidt håfve, så sende vi
e. k. M:t här hos copie der af. Dat. ut in literis.
Presterskapet omnämnes icke in. 74, men väl här och in. 76.
1594
261
Hertig Karls svar på den med Axel Korek och Seved Ribbing an- 76
komna skrifvelsen. Gripsholm 1594 den 29 januari.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 11 v. under rubriken: »Svar
på riksens rådz sampt menige presterskapes schrifvelse medh
Axel Korek och Sefvedh Ribbingh. Af Gripsholm den 29 januarii
år 1594.»
Vår synnerlige benägenhet och nådige villie etc. Vi håfve, käre
herrer och godhe män, bekommidt ider schrifvelse medh desse edle
och velbördige Sefvedh Ribbingh till Fästeredh och Axel Korek till
Annula, hvilke och håfve oss berättat om the saker I them medgifvit
håfve hos oss att anvärfve, och vele ider ther opå till nådigt svar icke
förholle, att såsom I håfve läthidt begäre, att vi vele vare ider biston-
dige uthi the saker ider och alles våre käre fäderneslandz vällferdh
angeller, så håfve vi oss ther opå tillförende nogsampt förklaret, att
vi uthi alle tilbörlige måthe vele vare ider befordelige, så myket oss
står tilgörendes, och uthi alle christelige saker och thet alles våre väl-
färdh angeller ider icke unfalle, hvarföre vi och håfve satt våre eisme
o
saker tillbake, på thet uthi riksens saker nogedt fruchtsambligen hade
kunnedt uthrättet blifve. Och thet vi håfve vägret oss att komme till
begrafningen, thet håfve vi icke giordt för våre eigne privat saker, som
vi ännu icke håfve bekommidt någen fulkomblig beskedh opå, dy vi
hade altidh gerne sehedt att begrafningen hade långe sedhan måth varit
öfverstånden, hvar elliest alle saker hade varidt väll afhandlede, uthan
som fört är för menige riksens vällferdh skuldh. Och ther I lenge
sedhan hade velet i then måthe giordt itt med oss, som vår meningh
alltidh häfver varidt, och uthtryckeligere gifvidt h. k. M:t tilkenne, hvar
opå sakerne hade ståedt, då hade ther med tilläfventyrs nu thenne tidh
all tingh varidt beslutne och till en godh ende och hvar nu herne till
sitt lenge. Icke dess mindre håfve vi efther ider begären än nu latidt
h. k. M:t tillschrifve, ther med vi h. k. M:t troligen rädt, bidit och
förmanet håfve, att h. k. M:t än nu ville sigh i saken vell betenkie
och uthan lengre fördröielse försäkre menige riksens stender högre och
nidrige andelige och verldzlige både om religionen och hvadh som
elliest efther Sverigis lagh ske bör, endoch vi befruchte att efther thet
tilförende icke skedt är, oansedt att vi så ofthe och flitheligen h. k. M:t
ther om opåmint och förmant håfve, att thet nu näpligen på sidzste
dagen, h. k. M:t achter oprycke, ske kan, medhan h. k. M:t tiläfventyrs
kan vare till vägs ifrå Stocholm, för än same vårt bref ther heden
kommer. Hvadh andre saker tillkomme, som I håfve begäredt vårt
rådh och betenkiende uthi, håfve vi mundtligen gifvit fonte gode män
vår meningh tilkenne, them the vette ider igen att berätte, och äre
ider elliest med all nåde och godt alltidh bevågne. Gudh etc.
262
1594
77 Hertig Karl till riksens råd med anledning af konung Sigismunds
svar på ständernas senaste inlaga (jfr n. 73). Gripsholm 1594
den 30 januari.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 12 underrubriken: »Svarpå
riksens rådz schrifvelse, sendes medh en hinstridere Tomas Pe¬
derson benemd. Af Gripsholm den 30 januarii år 94.»
Vår synnerlige benägenhet och nådige villie etc. Vi håfve nu i
dagh bekommidt ider schrifvelse, käre herrer och gode män, ther hos
I håfve sendt copie af thet svar, som k. M:t vår elschelige käre her
broder häfver latidt gifve på thet suplicatz, som I nu sidzst i förlrdne
lögerdags håfve latidt h. k. M:t öfverantvarde, och begäre ther hos
ödmiukeligen, att vi vele meddele ider vårt rådh och godhe betenkiende
i saken. Der opå kunne vi ider till svar nådeligen icke förholle, att
vi icke hade förmodet, thet på ider begären skulle så stackot och kort
beskedh hafva blifvet gifvit, endoch I nogsampt tilförende häfver varidt
der om af oss varnede, att I föge annen beskedh skulle håfve haft till
att förvente, synnerligen om religionen, hvilket der af kommidt är, att
med sakerne till sidzste dagerne är fördrögt bléfvet. Och förundrer oss
såsom och [?k. M:t] att I icke håfve latidt stelle på the försäkringer,
som riksens stender både om religionen och elliest borde vare förvissede
om, theslikes om the ceremonier vidh begrafningen och cröningen holles
skulle, meden hög:te k. M:t uthi sitt svar förmeller sigh nogre reser
håfve ider der om befaledt och i velkor stellt, hureledes ider meningh
kunde vare, och (att) I ville ther med skulle företagis och endis, hvilket
tilbörligidt hade varidt att lenge sedan hade måth berådslåes om. Hvadh
the saker tilkomme, som I begäre vårt betenkiende om, thet vill nu
falle för sendt så hastigdt thenne gångh nogedt rådslagh opå gore,
uthan när Gudh vill vi komme till Upsala, ther alle riksens stender
komme tillsammen och vi få förnimme hvadh både ider och deres
samptlige meningh vare kan, då vele vi gerne meddele vårt trogne
rådh i saken till alt thet, som vi kunne tenkie hög:te k. M:t, vårt käre
fäderneslandh och dess trogne inbyggiere kan lende till välferdh och
longligidt gådt beståndh, efther then gåfve, som Gudh oss förlänt häfver.
Gudh alzmechtigh, af hvilkom all godh rådh kommer, förläne att både
vi och I motte finne på the rådh, som kunne lende hans guddomelige
nampn först och frempst till pris och äre, hög:te k. M:t, vårt käre
fäderneslandh, oss och alle dess trogne inbyggiere till välferdh och
longligidt beståndh bådhe i andelige och lekamblige mathe, och att
sådane rådh motte blifve så uptagne, som the på alle sidher kunne
troligen och väll mente vare. Hvilket vi ider samptligen icke håfve
velet till svar förholle ctc.
1594
263
De i Stockholm församlade ständerna till konung Sigismund, att 78
de ej kunde deltaga i någon kröningshögtid, om icke konungens
försäkran afgifvits förut, m. m. Stockholm 1594 den 30 januari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med på-
teckningen: »Protestation emot chröningen öfverantvardedt k. M:t
af riksens radh, ridderskapped, presterskapped, borgerskapped
och krigsbefeledt i Stockholm den sidste (sic) januarii ato 94,
dagen när ded kongelige lik blef deden fört. Öfverantvardet min
n. furste den 3 februarii år 94» (sista punkten med annan, i
hertig Karls kansli förekommande stil).
Stormechtigste högborne konung, allernådigste herre, e. k. M.
vår underdånige hulle troplichtige tienst altidh hörsambligen bevisendes.
Allernåd:ste konung och herre, vi håfve nu i aftes bekommedt dett
schriftelige svar, som oss i e. k. M. nampn, doch under ingens under-
schrift, på dett som vi samptligen för fyre dager seden medh vår
ödmiuke schrift underdånligen begärede och påminte. Och ändoch vi
synnerligen och samptligen hade förmodet, att e. k. M. nu för denne
närvarendes hedanfärdh oss någod annerlunde hade velet hugne och
tröste, änn vi nu af samme gifne svar förnimme, icke des mindre moste
vi nu lathe dett blifve i sitt värde, förhåppes doch likvell ännu, såsom
och underdånigligen bidie, att e. k. M:t oss bettre och hugneligere
svar nådigst gifve ville, efter som både lagh och rättvise, så och dette
riks välfärdh och biståndh fordrer och kräfver och såsom tilförende
nogsampt häfver lofvet och förtrösted vardet [o:varedt]. Och såsom
udi dett svar, som oss i aftes blef öfverantvordet, förmälles, att någre
af oss iblandh riksens rådh och serdeles dem, som cancelerer äre,
hvilke doch esom oftest mindst är vitterligit hvadh som schrifves, skall
vare tilsagdt och befaledt att ställe och förfathe sådanne försäkringer
och att dett icke ännu schedt vore, like som hvadh der udi vore ogiordt
schulle igenom vår försummelse heller ohörsamhet mere än äliest för¬
drögt vare; så vele e. k. M. vi, som dett vederkomme, håfve e. k. M.
i underdånighet på mint, att den tidh e. k. M. för fem heller sex veker
på lade oss att ställe samme försäkringh, att vi, såsom tilbörligit, oss
der udi vägrede, närvarendes e. k. M. i egen person, in till des e. k.
M:t oss alvarligen både sielf, så och med Oluf Sverkelsonn dett loth
på nyt, kan ske icke uthan nogre vithe, tillsäije och befale, der efter
vi oss seden hörsambligen rättede och förfatede en sådan försäkring,
såsom oss då syntes denne riks almennelige religion fordre och kräfvie
och aldeles såsom tilförende både i konung Giöstafs sidste och konungh
Jahans förste regementz tidh och som nu seden af menige ständer i
Upsala pä nytt stadhfäst varet häfver: hvilket e. k. M. sielf alt her
till dags medh sine sendebref, budh och mandat häfver lofvet och stadh-
264
1591
fäst. Eliest hade vi och der brede vidh till hvar artickel infördt
sådane skäl och bevis, så att vi för Gudh och sanningen icke bettre
håfve kunnedt förstå saken. Men att sådant icke är blefvet gillet heller
annammet, och hvadh vi till saken giordt och rädt håfve, dett uttviser
samme vårt concept, så och den schriftelige afsked, som der på folgt
är. Bidie för[then]schull underdånligen, att e. k. M:t oss ovärdige
rådz personer icke någedt i så måtte vithe vill, till hvilket vi inted
äre vålendes.
Hvadh nu eliest oss samptlige her underschrefne vederkommer,
bidie vi än nu underdånligen, att e. k. M:t udi sådane rättmätige för¬
säkringer sigh nu inted lenger förvägre vill, uthan allernådigst sins
fädernes arfrikes gagn och beste håfve sig befälet. Och efter den
kongelige jordefärdh nu til stunder, såsom vi förnimme inted lenger
kan blifve opsatt, dett vi doch likvel nepligen förmodet hade, uthan
nogen fulkommligh förtröstning för oss och menige ständer skedt vare,
serdeles medhen e. k. M. nu någen tidh her hos oss varet häfver och
der om ofte anhålledt vordet; så vele vi nu fuller vare samme kongelige
lik fölgachtighe till att bevise e. k. M:t såsom vår rätte härre och arf¬
konung vår tilbörlige hörsamhet och lydne, sä och vår salige framlidne
konungs och herres lik den sidste äre och tienst, såsom undersåter bör
heller kunne gore, men seden någet videre heller ytterligere att inlathe
oss till någen crönings högtidh heller ceremonier, medh mindre än
sådane laglige begärede försäkringer vore föregångne och särdeles frän-
varendes högborne furste hertigh Carl, efter som vi förr berört håfve,
der uthi verdiges e. k. Mait allernådigst håfve oss undskyldhiget, såsom
vi dett och her medh vele förorded och förbetinget håfve, bidiendes
att e. k. M:t dette nådigst och i den beste måtte, hvilket vi för högste
nödhtorfter icke kunne omgå, nådigst ville förstå och optage. Vi vele,
så myket oss någen tidh kan stå till görendes, finnes e. k. M. hulle,
trogne och rättrådige undersåtter i alle våre lifsdager, befallendes e. k.
M. sampt des elskelige käre husfru vår nådigste drottningh och begges
e. M:t höge och kärkompne vårdnet Gudh den alsmechtigeste till ett
lycksampt och longvarigt regemente troligen och underdänigligen etc.
E. k. M.
underdånige och troplichtige
tienere och undersåther
Sveriges rikes rådh, ridderskap, presterskap,
borgerskap och krigsbefäli, som nu her i Stock¬
holm församblede äre.
Härpå svarade konungen först efter ankomsten till Uppsala (se n. 86).
Ständernas skrift skulle enligt svaret öfverlemnats »i onsdags nest förliden»,
d. v. s. den 30 januari, hvilket emellertid stämmer med den i handlingens
rubrik lemnade andra tidsuppgiften, »dagen när det kungliga liket däden
1594
265
fördes», hvilket skedde just den 30. Man torde sålunda få anse att »den
sidste januarii» i rubriken beror på någon misskrifning. Handskriften själf
har vid textens slut den senare tillskrifna felaktiga dateringen Q4 1 januarii.
Förhandlingar i landsorten.
Under början af år 1594 hade konung Sigismund genom underhandlingar
i landsorten åtminstone närmast hufvudstaden sökt bearbeta stämningen hos
allmogen. Instruktioner uppsattes i sådant syfte afsedda dels för tjugondedags-
marknaden i Enköping, dels för distingen i Uppsala. På det senare stället
användes Claes Fleming. Hans verksamhet borde då sammanfallit med själfva
riksdagen i Uppsala och det finnes också, frånsedt A. J. Messenii berättelse,
notiser om försök å Flemings sida att söndra särskildt bönderna från
presterskapet (jfr längre fram Berättelserna om riksdagen).
Instruktion för herr Jören Posse till tjugondedagsmarknaden i En- 79
köping. Stockholm 1594 den 9 januari.
Konung Sigismunds registratur 1594 fol. 7 under rubriken: »In-
struc.tion för her Jören Påsse att handle medh almogen i tiugunde-
dagsmarknaden i Eneköpingh. Datum Stocholm den 9 januarii 94».
Till thett förste skal välbette her Jören Posse förkunne them alle
sampt och synnerligh vår benägenhet, ynnest och nåde och ther hos
gifve them tilkenne, att hvadh som vi them medh våre öpne bref
håfve lofvet och tilsagdt, ther till måge the sigh fast hälle och förlate,
att thett skal them fast och oryggeligen hållit blifve. Ehvadh och andre
löngnere af bittert hat och onsko emot oss så och af theris orolige och
bullersamme hierte kunne them inblåse och ingifve vele, effter som vi
och förnimme fast månge drage kring landet och före myckin löngn
och sqvaller att komme oro och buller uthi riket tilväge; the ther
medh rette skulle blifve tagne vidh halsen eller eliest göres nampn-
kunnige, att the theris tilbörligit sträf bekomme kunne.
Till thett andre. Ther och någre kunne genom thett tilfälle, att
något buller skedde här i klösterkyrken, uthspride någre löngner, att
religionen och gudztiensten här uthi riket skulle blifve förhindret, så
må välbe:te her Jören Posse vette gifve tilkenne, att sådant skedde oss
ovetterligen af en hop lätfärdige skalker på både sidor, hvilke, när de
medh sanfärdige vitnesbörd och skäl blefve öfvertygede, skole tilbör-
ligen varde straffede.
Till thett tridie. Om och någre kunne uthtyde thett oss till verste,
at någre af prästerskapet, som hit til Sverike (sic!) kompne vore, icke
finge sådane svar som de begärede, må välbeite lier Jören Posse late
2 66
151)4
them förstå, att thett icke skedde therföre att vi icke vele stadfäste vare
trogne undersåter alle här uthi riket theris religion, förty vi håfve thett
tilförende lofvat och tilsagt, men derföre att under religionen blef mycket
af oss begäret, som var vår kongelige höghet alt förnär och oss icke
bör samtyckie till, och synnerligh för än alle ständer och än the för-
nemste här uthi riket blifve tilsporde. Så ståltes oss och samme be¬
gären före, icke på thett sätt som höfligit och tilbörligit är, uthan mere
medh undsäijelse och hot, effter som ther om riksens ständer framdelis
väl skal blifve oppenbaret och kunnogt.
Fierde, skal och gifves undersåterne tilkenne, att såsom vi uthi
alle måtto gerne ville sökie alle theris och menige riksens gagn och
bäste och långlige välfärd, så vele vi och ibland annat beflite oss om,
att thett kunne komme til fridh medh Muschoviten. Derföre vi och
medh förste vele affärde vårt sändebudh till then xysske gränsen, som
medh flere väre gode trogne män, som ther alrede äre, skole begifve
sigh til handels om fridh medh storfursten uthi Rydzlandz sändebudh.
Gudh alzmechtigh förläne ther godh lycke och velsignelse till, att
dett till en godh ände och gott beslut för oss Svenske komme måtte.
Hvadh eliest väre grannar och omliggiande kongeriker, furstendömer
och städer tilkommer, vette vi oss hos them välförvarede, en godh
naboskap, fridh och venskap.
Fempte, effter thett att stor oordning, Gudh bättre, är opkom-
men här uthi riket för then långsamme feigde skull, therigenom thett
ringe mynt ähr blefvet slaget och sädan deraf dyr tidh och oköp fölgt
häfver; så skal offtebe:de her Jören Posse late undersåterne förstå, att
vi nu late förbättre myntet och slå thett så gått, som thett var uthi
vår salige käre fader fadhers konung Gustafs tidh och något litet
bätre, än thett blef slaget på thett år 75, 76 och till thett år 90 uthi
vår elskeligh käre och salige her fadhers regementz tidh, höglofligh i
hughkommelse, effter såsom them alle ther om framdelis uthi distings
marknadh skal blifve videre tilkenne gifvit. Välbe:te her Jören Posse
må och ru strax gore en alfvarsam förmaning till undersåterne, att
meden myntet nu blifver så gått, som thett är bäst hos alle väre när
omgränsede granner, Dantzske och Tyske, att the då sielfve thett icke
vanvyrde uthan fast heller hielpe till att oprope och nampngifve them,
som thett förachte, på thett att sådane mätte få theris tilbörligit sträf,
andre se ther vidh och then ordning, som blifver giordt, obrotzligen
motte blifve hällen, undersåterne sielfve till gagn och godhe.
Siette och yterste, lathe förstå, att vi och framdelis vele, thett
mäste oss står till att gore, att komme all ytermere oordning af vägen
och så laget, att hvar och en, både krigsfolket och andre, kunne blifve
til fridz stälte, effter som tidhen och tilfälle och dette rikes lägenheter
mäst kan tilsäije och medgifve, ther till the sigh fast förlate vele, blif-
vendes vidh den trohet, som the oss effter arfföreningen äre förplichtede,
och ther emot af oss förvänte all ynnest och nåde.
1594
267
Instruktion för herr Claes Fleming friherre till Vik m. m. till 80
distingsmarknaden. Stockholm 1594 den 23 januari.
Konung Sigismunds registratur 1594 fol. 49.
Undervisning pä the värf och ärender, som vi Sigismun-
dus etc. håfve opå lagt oss elskeligh vår tro man rådh riks¬
marsk krigsöfverste och riksens öfverste admiral den edle
velborne her Claes Flemming friherre till Vik etc. på väre
vegne att tale och förhandle medh väre trogne undersåter
alle, andelige och verdzlige, som nu uthi tilstundende distings
marknadh i Upsala komma tilstädes. Actum Stocholm then
23 januarii år 1594.
Till thett förste, mädhan vi väl kunne tenke att almogen är något
otäligh, att medh begrafningen och cröningen så offte blifver opskutit,
sä må välbe:te her Claes gifve tilkenne, att något häfver väl vållit, att
åkeföret är så sent kommit, och vi therföre håfve velet achte theres
lägenhet, som långvägade äre och komme ifrån the nedre landzänder,
ther vintren altidh senare kommer än uthi Norlanden. Så håfve vi
och velet achte någre höge och förnemlige personers lägenhet, på thett
alle saker än tå thes bättre måtte begynnes och afgå.
Till thett andre, effter thett vi förnimme mycket selsynt tal och
rychte uthsprides uthi riket, så skal välbe:te her Claes Flemming för¬
kunna för:de väre undersåter alle, att hvadh religionen här uthi riket
tillkommer, then vele vi hålle them aldeles fri och obehindret, effter
som then var uthi höglofligh i hugkommelse vår elskelege käre och
salige hos Gudh fadher fadhers sidste och lier faders förste regementz
tidh, effter som vi och thett samme bädhe genom budh och bref til¬
förende håfve latit gifve tilkenne och undersåterne medh försäkret, för-
manendes derföre them alle, att de och hålle sigh dervidh och icke
stelle någon tro till dem, som annet om oss berette.
Till thett tridie, hvar thett synes behöfves, doch icke eliest, att
något skal förmäles om thett buller, som skedde uthi closter kyrkian
här i Stocholm, må då välbe:te her Claes gifve tilkenne, att oss var
therom aldeles ovetterligit, uthan någre lättferdige menniskior på både
sidhor håfve gifvit ther orsak till, och håfve vi förlängst befälet derom
att ransakes här på Stocholms rådhus, hvilket och begynt är. När
nu saken kan lagligen profves och dom faller, skal thett och blifve
öfver straffet.
Fierde, om välbe:te her Claes förnimmer oss blifver uthtytt till
onde, att the af presterskapet, som näst tilförende vore hit komne,
icke finge den svar, som de då begärede, må välbe:te her Claes läte
268
1591
förstå, thett icke skedde therföre, att vi icke vele stadfäste väre trogne
undersåter alle här uthi riket theres frie religion, hvilket vi them til-
förende lofvat och tillsagt håfve, men derföre att jemte religionen blef
mycket af oss begärat, som är vår kongelige höghet förnär och oss
icke uthan flere ständers samtycke bör effterlate och bejake.
Fempte, skal och gifves undersåterne tilkenne, att såsom vi uthi
alle måtte gerne vele sökie alles theris och menige riksens bäste och
långlige välferd, så vele vi och bland annet beflite oss om, att thett
kunne komme till en godh fridh medh Ryssen, derföre vi och alrede
håfve stalt vårt fulmachtz bref åstadh till någre väre trogne men, som
sigh på samme fridzhandel skole bruke lathe, vele och än yterligere
afferde till samme handel af vår rådh, som sådane beskedh medh sigh
håfve skal, som till godhe saker kunne tiene, theruthinnan och menige
riksens stenders vetskap och samtyckie endeligen vill behöfves.
Siette, effter thett stor oordning är opkommen, Gudh bättre, uthi
riket för den långvarigh feigd skull, ther egenom thett ringe myntet
är blefvet slagit, ther af dyr tidh och oköp fölgt häfver, så skal välbe:te
her Claes Flemming late undersåterne förstå, att vi nu late förbättre
myntet och slätt så gått, som thett var uthi vår salige käre her
fadherfadhers konung Gustafs tidh, och aldeles så gott som thett blef
slaget på the år 75, 76 och till thett år 90 uthi vår elskelige käre och
salige her fadhers höglofligh i hughkommelse regementz tidh. Välbe:te
her Claes Flämming må och då strax gore en alfvarsam förmaning till
undersåterne att, mädhan myntet nu blifver så gått som thett är bäst
hos alle Sverigis rikes omliggende och omgräntzede kongeriker, fursten-
dömer och städher, att the då sielfve thett icke vanvyrde, uthan fast
heller hielpe till att oprope och nampngifve them, som the förnimme
thett förachte, på thett att sådane måtte bekomme theres tilbörligit
straff, andre se ther vidh och den ordning, som giort blifver, obrätz-
ligen hålles, undersåterne sielfve till gagn och godhe.
Siuende och yterste, late förstå att vi och framdeles gerne vele,
thett meste oss står till görendes, att komme all ytermere oordning
af väge och så laget att alle, både krigsfolk och andre, kunne blifve
tilfridz stäldte, effter som tidhen och thette riks lägenhet mest kan
tilsäije och medhgifve, ther till the sigh fast förlate måge, blifvendes
vidh den trohet, som the äre oss effter arfföreningen medh förplichtede,
och ther emot af oss förvente all ynnest och nåde.
* *
1594
269
Förhandlingar i Uppsala.
Den 30 jan. på e. m. kunde omsider konung Johans lik föras ut från
Stockholm och den 1 febr. tågade processionen in i Uppsala, sedan hertig Karl
stött till densamma på Kungsängen. Samma dag ägde begrafningen rum.
I Uppsala hade också ständerna samlats: utom hertig Karl och riksens
råd ridderskapet och adeln samt ombud för presterskap, borgerskap och
bönder i Sverige och Finland (några bönder från sistnämnda landsdel an-
gifvas dock icke); därjämte omtalas särskildt krigsbefälet.
Någon förteckning på adeln för denna riksdag har jag ej sett; dess
hyllningsed är endast ofullständigt undertecknad och beseglad. På prester,
borgare och bönder uppgifvas namnen, antagligen något så när noggrannt,
i deras respektive hyllningseder d. 19—23 februari (se längre fram). De
utskickade medförde, åtminstone från vissa landsorter, fullmakter affaltade
i form af instruktioner.
I Stockholm hade enligt stadens Tankebok 1592—97 riksdagsmanna-
valet ägt rum den 9 jan. 1594 på menige mans rådstugudag i närvaro af
slottsfogden samt borgmästare och råd. Det valdes tillsammans 15 personer,
nämligen 3 borgmästare, 5 rådmän, stadsskrifvaren och 6 af menigheten.
Hyllningseden uppräknar 14; de äro desamma som i Tänkebokens anteck¬
ning med undantag däraf att, en rådman Hans Anderson saknas; därjämte
upptager hyllningseden en Lasse Pedersson som rådman i st. f. Jakob
Eriksson, som hänföres till menighetens ombud, och bland dessa senare
upptages icke en Henrik Tomeson, som Tankeboken nämner.
Åt de »långvägade» bland bönderna utdelades penningar till hjälp. *)
Det skedde enligt Räntekammarboken 1594 den 14 och 15 febr. pä föl¬
jande sätt:
Af Oster- och Vester-Dalerna... 24
Helsingeland 9
Mälpa . 5
Ängermanneland 30
Vestergötland 38
Småland... 36
Östergötland 42
Vesterbotnen 6
TT , , |Af Gestringeland 8|
Hvar 1 daler { , . , O man
( » 9 sochner 1 Karebergslagen 16)
Summa 214 mann
håfve bekommit
Nytt och gammelt mynt i8oV2 daler
Klippinger 7,152 st:r___ 167 daler 2,/2 4. set— iS
Hvar 2 daler
man
Summa 348 dal. 4 öre
d:r
’) Äfven till höfvitsmännen som voro i Uppsala vid kröningen utdelades penningar,
till 23 stycken med deras följe eller tillsamman 70 personer. Man återfinner på listan
flere af dem, som undertecknat bekräftelserna på Uppsala mötes beslut.
270
1594
Äfven den svenska Östersjöprovinsen hade ombud vid kröningen. Den
22 april gåfvos resolutioner på det estländska ridderskapets och staden Revals
besvär.1) Ridderskapets utskickade voro: Dieterich Strich, Evert v. Delwig,
Tonnies May dell, Dieterich Farensbach och Johan v. Rosen; staden Revals
borgmästarne Peter Muller och Mauritz Bredtholdt, rådmännen Johan Korp-
macher och Henrik v. Löhn samt sekreteraren Johan Hunnerjeger (k. Sigism.
tyska registr. 1594). I början på maj fingo städerna Narva, Hapsal och
Wesenberg privilegier. Deras ombud åberopas, men namngifvas icke. De
kunna dock ha kommit senare, efter kröningen.
Den 4 febr. började de egentliga öfverläggningarna, som vanligen höllos
»in collegio», någon gång på andra orter, t. ex. »bondekyrkan»; allmogen
samlades ett par gånger under bar himmel. Den 16 febr. hade konung
Sigismund gifvit efter i de viktigaste punkterna, den 19 afgaf han sin för¬
säkran och kröntes, den 21 skedde ständernas hyllning, den 26 lämnade
konungen Uppsala och den 28 var han åter i Stockholm.
Hit följde honom en del af ständerna. Allt hvad som angick deras
särskilda privilegier och försäkringar hade blifvit uppskjutet, och i Stock¬
holm underhandlades om sådana både för hertigen, adeln och presterskapet.
Det sistnämndas önskningar och anspråk bevakades af ärkebiskopen samt
professorerna Ericus Jacobi, Petrus Chenicii och Jacobus Erici (ant. i Uppsala
domkapitels protokoll). Hvad städernas privilegier angick, uppsköts frågan
därom till ett möte, som skulle hållas på sommaren. Slutligen hade frågan
örn regeringens ordnande under Sigismunds frånvaro äfven berörts i Uppsala
och kräfde långvariga förhandlingar närmast med hertig Karl och riksens
råd, tills efter Sigismunds afresa på ett stäudermöte en interimsanordning
kunde träffas.
& #
De skriftligen uppsatta riksdagsakterna synas vara ganska fullständigt
bevarade. Några föreligga till och med i sina olika redaktioner. För detta
gynnsamma förhållande har man till en del Hog. Bielkes samlingsnit att
tacka. Vissa af aktstyckena synas nämligen ha varit i hans ego; han har
åtminstone försett flere med anteckningar, som stundom äro ganska upp¬
lysande.
Om det närmare förloppet af händelserna vid riksdagen upplysa där¬
jämte berättelser. En af dem har länge varit känd genom ett tämligen
nöjaktigt aftryck i Handl. rör. Skandin. Hist. I (1816), sid. 47—64. Dess
titel är: Acta politica et ecclesiastica apud Svecos och den är hämtad ur
den Engeströmska samlingen.
Det finns därjämte några andra skildringar, hvilka bilda så att säga en
grupp för sig. Man kan nämligen för dem uppvisa en och samma stomme,
sorn för de första dagarna är ungefär likartad för alla; för de sista dagarna
åter föreligga tämligen afvikande redaktioner. En af dessa skildringar har
äfven författarenamn. Den föreligger i en något yngre handskrift i Riks¬
arkivet och har titeln: Prcecipua acta in comitiis, ad quce amnes ordines
universi regni Svecice convocati(r)'-) fuerunt, prce.terea supplicationes et re-
sponsiones inter S. R. M. et ordines regni conscriptce. A d. Christophoro
Laurentii Goto* Upsalice anno mdxciv anotatce. Första bladet af densamma
är emellertid bortrifvet.
') Redan d. 13 mars hade hertig Karl supplicerat därom.
2) Ordet utplånadt.
3) Författaren är utan tvifvel rektorn i Vadstena med detta namn, som öfvervar
kröningen (han har i sitt sigill CLG).
1594
271
I Hog. Bielkes af skriftsamlingar i Uppsala univ.-bibliotek vol. I fol.
54—58 finnes en annan redaktion, som i det hela öfverensstämmer med
nyssnämnda så långt som t. o. ni. den 13 februari, men sedan blir af
afvikande lydelse. Den har titeln: Acta inexpectatce prolongationis dierum
a defuncti regis Johannis III sepultura ad Sigismundi regis deputatam in-
augurationem et coronationem.
Uti Stockholms Magazin II (1780) sid. 760—771 är en berättelse om
riksdagen tryckt under titeln: Diarium hållit ut hi konung Sigismundi croning
år 15Q4. Texten är dålig, stundom till obegriplighet förderfvad ■— det har
tydligen förelegat ett svårläst original — och förefaller stundom öfverarbetad.
Den öfverensstämmer nästan ord för ord dels med en afskrift i Palm-
sköldska sami. i Uppsala univ.-bibl. n. 181 (N:r XI Historica. Tom. VI
Hist. Svee. P. V) dels med en handskrift i Riksarkivet från 1600-talet, af
hvilka sålunda endera (sannolikt den Palmsköldska) torde ha förelegat utg.
af Stockholms Magazin. Med denna redaktion öfverensstämmer i det hela
en handskrift i Riksarkivet med titeln: Kort relation hvadh effter k. Johans
begrafning uthi k. Sigismundi croning 15Q4 passerade, som är fragmentarisk,
men dock, så långt den räcker, till formen bättre. Denna Stockholms
Magazins redaktion, såsom den kunde kallas, innehåller åtskilliga tillägg till
eller förändringar af den andra, med hvilken den eljest i mycket öfverens¬
stämmer, har en afvikande och förvirrad redogörelse för en del af händel¬
serna den 11 febr. och slutligen för ett par af de sista dagarna, den 18 och
19 febr., en egen redigering.1)
I det följande meddelas dag för dag under signeringen A och B dels
Acta politica et ecclesiastica (efter en handskrift i Linköpings stiftsbibliotek
Kh. 146, jfd med trycket i Hist. Handl. I, sign. H), dels Hog. Bielkes redaktion,
då den äfven i början är fullständig; A har en från de andra skildringarna
delvis afvikande tidsföljd. Under C meddelas Christophorus Laurentias
text för de dagar, för hvilka den har sin egen redaktion; smärre afvikelse!
anföras i noter efter B. Slutligen, under D, meddelas de stycken af be¬
rättelsen i Stockholms Magazin (SM) och dess källor eller Kort relation
(sign. E), där afvikelserna äro af någon större betydelse. Mindre viktiga
olikheter anföras i noterna.2)
A. J. Messenius har kändt och användt både A och C, men har
äfven begagnat andra källor.
Riksdagen sysselsatte som bekant äfven den katolska världen och har
framkallat skildringar från olika håll. Uti Sigismunds svenska resor (1884)
ger H. Hiärne en öfversikt af den äldre, utländska litteraturen och med¬
delar nya bidrag till riksdagens historia ur polska skrifter och arkiv.3) En
handskrift ur Vatik. arkivet (genom d:r B. Lundstedts försorg afskrifven
1893): »Dallo stato spirituali et politico del regno di Svetia» innehåller
vidare en kortare skildring af riksdagen, dock utan närmare tidsuppgifter. —
Om österrikiska sändebudet Georg Kahls relation örn sin vistelse i Sverige
1593—94 får man någon föreställning genom B [uren stam] s Förteckning på
Handskrifter rör. Sveriges historia befintl. i kejserl. Haus- Hof- und
Staats-Archiveti i Wien.
') En bearbetning och modernisering af denna föreligger i en annan handskrift i
Riksarkivet från midten af 1600-talet, som inledes med beskrifningen på Tohan III:s
likfärd.
2) Några kortare notiser om kröningen förekomma äfven i den otryckta delen af
»Knut Perssons Handlingar» uti Riksarkivet (jfr Handl. rör. Skand. Hist. X).
3) Den under n:r V meddelade bilagan föreligger numera äfven i afskrift från Vati-
kanska arkivet, fragmentarisk äfven den.
2J2
1594
81 84 Berättelserna om riksdagen.
Den i februari.
A.
Acta ecclesiastica et politica apud Svecos. Anno 1594.
1 februari i blef den högmechtige konung k. Johan III Sveriges
rikes [o:Götes] och Vändes etc. konung begrafven i Upsala i sin faders
sal. kong Gustafs graf. M. Abrahamus electus archiepiscopus hade lik¬
predikan, Job 19: scio quod redemptor meus etc. Typotius hade
narrationem historicam på latin. Thetta blef alt ändat, när klockan var
emellan 7 och 8 om aftonen.
B.
Acta inexpectatce prolongationis dierum a defuncti regis
Johannis lil sepultura ad Sigismundi regis deputatam
inaugurationem et coronationem.
1 februarii, när klockan slog fyra om aftonen, fördes konun¬
gens lik i Upsala til sin begrafning, och hertig Carl* mäd uthrusted
krigsmacht till någre fäniker knechter och ryttere kom der till mäd.*
Öfver konungens begrafning skedde try märkelige ärender: först att
päväns legat, som var på vägen till domkyrkian och ville bete sigh
till konungens begrafning, vardt af någrom afvist och tilbaka drifven
till sitt herberghe; 2) att Claus Fleming icke motte blifve betrodd bäre
något ex regalibus för konungenom; 3) att d. electus archiepiscopus
m. Abrahamus giorde likpredican öfver konungen, den honom förfölgde
in i döden, hvilket syntes fast otroligit och sälsynnt. Hanns text var
ex Hiob, 19: scio quod redemptor meus vivit etc. Typotius up-
hof sin oration efter predican i högkoren.
a) hertig Carl med ulmstedt krigsfolk kom och tilsliides med några fenith er
knechter och ryttere koni och der till medh Explica D.
D namngifver den påfliga legaten och fortsätter om honom: var af
sina egna tilbaka drefven och afvist sampt mäd sine jesuiter, förty hade de
dittkomit, så hade de aldrig/i lefvandes komit deruth, samt tillägger om Claes
Fleming: och dett förmenade hertigh Carj men den 7 febr. bekotti han
venskap af hertigen, efter han föll til bönen och badh h. f. N. högmcchtig-
het skulde f örlåta honom hans brott, och om sådana skulle mere befinnes mäd
honom efter den daghen, så skall den förre saken vara öpen. Detta tillägg
saknas dock i E.
1594
273
% Den 2 februari.
A.
2 febr. blef intet handlat.
B (2 och 3 febr.).
Den 2 och 3 februarii för högtidens dagerne skuldh vart innge
ärender förhandlede.
Den 3 februari.
A.
3 febr., som var söndagen, predikade m. Petrus episcopus Stregn.
om then /phanda slags säden.
Blef fursten til konungens måltid kallat.
A. J. Messenius har ock berättelsen om gästabudet hos konungen, där
hertig Karl var närvarande, som omtalas äfven i de utländska skildringarna.
Den 4 februari.
A.
4 febr. blef menige presterskapet tilhopa kallat i collegio. Ther
gaf electus archiepiscopus them tilkiänna k. Sigismundi begiäran, nentbl.
at hans catoliske lärare skulle uplåtas någre kyrkior här i riket, ther
the fritt och obehindrat måtte bruka sin papistiske religion. Ther til
svarade the med enom mun: Ingalunda.
B.
Den 4 februarii församblede sigh riksens rådh, ridderschapet
sampt mäd presteschapet in för hertig Carl och begynnte mäd alfvar
värfva om crönings högtiden. Ibland all annor rådslag gaf hertig Carl
på en försöckning'5 dette förslagh, så lydendes: om vi gåfve samp-
tyckie till att papisterne håfve en kyrkia och inge flere här i lanndet,
nemligen på Södermalm i Stockholm, att konungen confirmerer con¬
cilium Upsaliense, archiebiscopen och hvad annet som der till hörer,
på thet man till et entligit gott beslut komme kunne, ty bland tvänne
onde vilkor måste man thet ringeste uthvälia?* Här på svarade alle
samptligen mäd enom munn: neij, thet må inted efterlåtes, ty
thet är emott Gudh och vårt concilium. Plär Nils Gyllenstierne
syntes jenke*’ sigh til den meningen att så ske skulle. Doch sändes her
274
1594
Erich Sparre, här Sten Baner, her Carl Sture och her Maurusf Stenson
till konungen att begäre entlig stadfestelse på concilium i alle punch-
ter och förnemligest i religionen och archiebiscops valedt och ändlich
hollendes sigh fast ther vidh, inted eftergifvendes, att the papister någet
tempel inrymes skulle. Videre förtröstede och fursten-^ seijendes: jagh
vill inted söndre mig ifrå eder. Konungen måste oss alt
thette försäkre, om han vill blifve konung.
b) försäkring D. c) iblandh tvenne cndhe saker minus eligendum D. d) länkia
D. é) Magnis, Magnus D. Magnus SM. f ) almogen tillägger D.
Skiljaktigheterna mellan A och B börja med denna dag. Messenius
sammanför här utan vidare bådas uppgifter. I) har en ganska felaktig text.
Den 5 februari.
A.
5 febr. för middagen kommo riksens råd med ridderskapet och
hela adelen tilsammans uthi capitels huset och handlade sig emellan.
M. Olaus Martini predikade psalm zjj: ecce quarn bonum et
quarn jucundum" etc.
Effter middagen gingo alle borgare och bönder tilsammans i bonde¬
by rkian och begynte ställa the articklar til konungen, som sedan af
adelen och presterskapet -blefvo förbättrede och konungenom öfver-
antvardade til at them alle samtycka, så frampt han ville bekomma
cronan på sitt hufvud.
a) Tillagdt efter II. A har blott quarn.
B.
Den 5 februarii om aftonen, när klockan var fyre, insteltes alle
stendernes instruction i en schrifift förfated och sammendragen af Hanns
Bilfält stadzschrifveren i Stockholm i collegio udi presterschapsens,
borgerschapsens och böndernes närvaring. Der emott protesterede pre-
sterschapet, att derutinnen syntes af nöden något öfverse och förbetre.
Messenius angifver som författare till borgarnes och böndernas skrift
borgmästaren i Uppsala Benkt Håkansson och stadsskrifvaren i Stockholm.
Den 6 februari.
A.
6 febr. predikade d. Olaus Simonis, fröken Annas predikant, de
zizaniis, Math. ij. Sedan kommo och riksens rådh och adelen tilstädz
in collegio, när 8 slog.
1594
275
B.
Denn 6 februarii, när klockan var otteA församblede sigh åter
menigheten i collegio och blef opläset för dem både thett förre af
Bilfält .sammensatt så och thett som förbätredes, och hele menigheten
föll endrechteligen till thet som var förbätredt, samptyckte och att thet
schulle betesÄ konungenom. Samme dagh effter middagen sändes två
biscoper, Arosiensis och Aboensis, Claus Bielke och grefve Axel och
säden två af hvart stånnd till konungenom med * stendernes gemene
samptyckte supplicatz/ der på konungen svarede: hvad eder lyck-
önsken till vår tilstundende crönings högtidh tilkommer,
betacke vi eder; säden hvad thet tilkommer, att I begäre
svar på eder inlagde värf, ändog tiden är kårt,"4 vill man
doch tilse, att man mäd thet snareste låter eder här öfver
förstå vår meningh.
g) om mårgonen vedh kl. 8 D. h) bäras till D. i) med suplicasen genom stän-
dernes gemene samtyckie D. k) är (doch tiden är kort) D.
D, sorn flerestädes har en dålig text, uppgifver att den »förbättrade»
skriften eller inlagan från ständerna hade m. Erik Skinnare till redaktör,
hvilken notis Messenius tagit upp. Enligt M. skulle vidare adeln denna
dag öfverlämnat Erik Sparres »svenska oration om riksens frihet».
Den 7 februari.
A.
7 febr. blefvo alle artiklar fulkomnade, som adelen, prästerna,
borgare, krigsbefäl oc bönderna tilhopa stält hade, och när the vore
uti collegio, när 8 slog, för menige ständer upläsne och af allom sampte-
lige gillade, blefvo the konungenom öfverantvardade på slottet af bisp
Oloff i Vesterås.
B.
Den 7 februarii för middag lop Hendrich Matzson och Per
Rasmusson kring om staden att sänke bönderne in opå slottedt till
Flemingen och således afsöndrede1 dhem ifrån the andre stenderne,
hade och nogre bönder i sine hus och fylte dhem mäd vin, öfvertalte
dhem, att nogre Claus Flemings bönder stelte sigh in för konungen
udi hans cammer och kastede all schullen in opå presterne. Efter
middag drogh hertig Carl mäd alt sitt håf op til konungen och alle
hanns krigsknechter för honom uthrustedc"2 emellen slottedt och gamble
gården, så och ricksens rådh och ridderschapet för honom in i konun¬
gens mak'" och begärde hertig Carl på menige stendernes vägne, att
the icke långer måtte blifve oppeholdne och förhälede, och än mäd
Riksdagsakter III. 18
276
1594
thet ordesättedt:* e. k. Maij:t må thet vete. att hele menig-
hetenes sinne är, om e. k. Maij:t icke bevillier thett schrifte-
lige theres värf i alle punchter, så tänkie the icke ens" at
samtyckia til någon cröningh. Skött sigh och till stännderne,
om ded icke var theres samdrechtige mening; tå svarade the alle mäd
en mun Ja. När och hertigen kom neder ifrå slotted, tå stelte sigh
hele menigheten för honom in opå gamble gården, och fursten svarade
utur fenstret, att konungen begärede den natten betenkie sigh, lofvede
och fursten sigh villia ingen flit eller omack spara hvarutinnen [o:här-
utinnen]^ och att the sigh skulle förse hos h. f. N. att han ville altidh
vara et medh them.
/) villa syndra D. ni) de stöde milian — gården. Fölgde och — efter fursten in
i konungens mak D. n) orsättet, örsattet D. 0) icke heller D. p) häruthinnan C, D.
Förmiddagens händelser (enligt B) hänföras af D till den 6 februari
och Messenius gör på samma sätt. I öfrigt företer D smärre formella
olikheter eller felaktigheter. C börjar på slutet af denna dags händelser.
Den 8 februari.
A.
8 febr. ville konungens sälskap, her Claes Flemming och Petrus
Erasmi etc., söndra borgare och bönder ifrån presterskapet, men thet
blef afstält.
Om afftonen drog vår nådige furste på slottet med riksens rådh
och handlade med konungen på alla ständers vägnar om vår christeliga
religions frihet. När kl. var vid 5 om afftonen, kom h. f. N. ned och
talade med almogen och tilsade them al sin flit om menige mans väl¬
stånd och att the skulle förmoda gunstigt svar af konungen. Thet
samma lofvade och her Hogenskild på riksens rådz vägnar. V. f. N.
sade, at konungen lofvade sig villia svara på det menige riksens stän¬
der af honom begärade nästkommande morgon.
B.
Den 8 februarii om fredagen vart intet förhandlet.
Den 9 februari.
A.
9 febr. talade fursten med menige man, doch synnerligen med
sin egen bönder, som vore af förstendömet, at the skulle vara ett med
alla andra ständer öfver hela riket, at alla måtte såsom en kiädia til-
hopa hängia och samhellelige vara. Om afftonen talade åter h. f. N.
1594
2 77
med alle ständer och bad them icke vara otolige, at thet något länge
drögde. Tå talade en man, ländzman i g[amla]<s Upsala h. f. N. till
och bad på alles vägnar, at han ville vara vår nådige konung, efter
han och var ett konunga barn."
b) Utfyldt efter H. c) H har på slutet en litet olika redigering.
B.
Den 9 februarii för middag, när klockan [var?] 8,? drogh hertig
Carl op till konungen sampt ricksens rådh och värfvede yterligare
om gemene ständernes inlagde ärender, besynnerligen om religionen,
och fördrögde in till 2 efter middag, så att han vart förhindret af
trägit värfvende ifrå middags måltidh.
Dessförinnen mädan almogen långledze efter hertigens betalning
förtöfvede, sände hertig Carl och ricksens rådh Carl Hendrichsonn och
Erlannd Biörnson till almogen och samkede den i collegio, och* var
hertigens sampt ricksens rådz värf mäd dem,r att almogen ville hafva
tolamodh och något förtöfva.
Der utöfver förbittrede sigh almogen, och ibland alle andre månge
besväringer schälte1 dhe Claus Fleming för riksens och menighetens
förrädere, den der lägger sigh emellen" konungen och riksens ärender
att förhindre/ så och bär ogrundede insagur emott thet almenlige
bevilliede concilium. 2)u Sade almogen och befalte Carl Hendrichsson
frambäre samme relation: om h. k. Maij:t icke ville mäd hast förklara
sigh utan långledze förhålet videre, som skedt är, så vele the förse
sigh en annen konung. Denne relation giorde Carl Hendrichson strax
i stundene konungenom ordh ifrå ordh, såsom honom befalt var, och
till Claus Fleming i konungens närvare: digh,* sade han, skäller
almogen för ricksens förrädere. Svarede Flemingen: hvad skäl
är der till? Sade Carl Hendrichson: der må du fråga almogen
till om. Videre, när nu hertig Carl* hade omsider utträttedt sigh
sampt mäd riksens råd utur för:de samtal mäd konungenom och’' kom
utur konungens mak [d: förmak], stod Per Rasmuson för härtigen.
Honom undfick hertigen mäd förbittret modh. schälte och förvitte
honom, huru han lop om kring i staden att söndra bönderne ifrå the
andre stenderne och- knytte darten till honom," hotade och honom,
att han innen kort tidh ville se sin lust opå honom.4
q) 6 hora förmiddag C; ved kl. 6 D. r) och ther hertigens och riksens rådz verf
medh them förhandlede C; med hertigens varfs sampt ricksens rådz rådh, så lydandes 1).
s) skylte C, D. i) emilian konungen och richsens rådz ärender att förhindre dett D.
k) II) Befalte almogen C; två af almogen begynte tala säijandes D. v) eder D. x)
hertig Carl sampt richsens rådh hade endat samtalet och uträttat det ärendet D. y) stegh
härtigen med thet samma in i konungens förmak och P. P. råka med dhet samma möta
honom dett han icke gärna hade sett D; förmak C. z) som förbe.t är och knytte der åt
honom D. å) dett ock med tiden kan hända honom och hans bröder tillägger D.
Texten hos D är delvis korrumperad. Uttrycket t. ex. Två af al¬
mogen begynte tala säijandes o. s. v. beror tydligen på missförstånd
278
1594
af afdelningsnumret II (2), som i handskrifterna förekommer. Messenius
omnämner äfven planen att göra hertig Johan till konung (jfr skriften »Ful-
kommelig skäl» etc.). Den 9 skulle hertigen och riksens råd enligt samma
förf. förhandlat med konungen dels om freden med Ryssland, dels om »stän¬
dernas verldsliga privilegier, särdeles den förbättring som adeln och präster¬
skapet begärte». Äfven M. har för öfrigt uppgiften att »två bönder i hopen»
började tala, alldeles som D.
Den 10 februari.
A.
10 febr. var h. f. N. med riksens råd åter på slättet hos konun¬
gen och talade med honom om menige riksens begäran. Tå svarade
konungen sig villia ther om vidare betänkia. Medan försten var på
slåttet, talade Carl Hindrichson och Erland Biörson med almogen om
et godt tålamod. Tå svarade menige man, at thet blifver aldrig godt
beslut på denna handelen, så länge påfvens legat Antonius de Mala
Spina och her Claes Flemming vore i kongens råd. Tå hade menig¬
heten så när dräpit en bonde, som lade sig i försvar för them, säijandes,
at the vore gode och ärlige män. När h. f. N. kom ifrån konungen,
talade han åter med menigheten och tröstade them, att man skulle
förvänta en god utgång på samma handelen.
B.
Benn 10 februarii, som var dominica estö mihi, gick Olaus
Svercheri och Sigfrid Hendrichsonn till d. electum archiepiscopum" och
begärede, att talet på presterne och almogen här tilstädes motte dhem
gifves, förebärendes, att konungen hade i sinnet uthdele penninger
ibland dhem/ som långvägede vore och besvärede sigh, att the hade
inted underholle sig med. Säden vart för rådh acted och gillat, att
inted nampn skulle optecknes, inyket minder öfverantvardes, fruchten-
des att ther var skalkhet" under.
ä) till m. Abrahamus D. ö) almoghen D. a) falskhet D.
Den 1 1 februari.
A.
11 febr. talade her Nils Gyllenstierna med menige man, at the
skulle hafva tålamod, och föregaf orsakerna til then långa fördröijelsen,
nembligen the högvichtige saker, som vore til at handla om på riksens
vägnar, at alting kunde komma uthi godt lag igen. Han tilsade och
menigheten sin trohet och flit at uthi al måtto förfodra menige mans
bästa och lofvade them långvägadom någre penningar ^ til hielp.
1594
279
Effter middagen emellan 12 och ett gingo konungen och hertig
Carl genom staden och tilbaka genom then andra slåtzporten. Thes
för innan kommo tilhopa i collegio riksens råd, ridderskapet, adelen,
bisperne/ presterskapet, borgare, bergsmän, krigsbefäl! (sic!) och bönder.
Tå handlade electus archiepiscopus med alle förbenr.te ständer, at the
skulle ther giöra sin uppenbara bekännelse om vår christeliga läro och
then förening, som för ett år sedan giordes a:o 93, om the ville
ther vid faste och ovikeliga blifva och ther uthi lefva och dö? Han
sade: hvart stånd för sig rådslå ther om och skicke någre, som komma
här fram och förklara sin mening på the andres vägnar.
Prester och borgare giorde sin bekännelse först, at the aldrig ville
ther ifrån vika, uthan våga ther öfver lif och blod. Sedan gingo bön¬
derna tilsammans och när the ther om rådslagit hade, bestälte the 4
beskedeliga män, hvilka gingo in collegium in til stolen, ther electus
stod, och ther giorde the sin bekännelse på sin och alle ständers väg¬
nar, at the tackade Gud för then rena evangelii sanning och at the
ther ifrån aldrig vika ville. Ytterligare talade electus adelen och ridder¬
skapet ganska vördeligen til, at the och ville förklara sin mening för
menigheten. Tå gingo the uth och sig här om betänkte och sände
her Carl Sture med någre andre in collegium at uthsäija alles theras
mening. Tå talade förb:te her Carl Sture och säde, at the vore alle
vid det sinnet, at the ville med lif och blod försvara den rätta och
sanskyldiga evangelii sanning, som i sidsta konung Gustafs och konung
Johans första regementz tid var här i riket, som i then Augsburgiske
confession författad är och i Upsala concilio för et år sedan anno 1593
af alle ständer samtyckt är, och lade det vite der vid, at hvar någre
af adelen viker här ifrån thenne vår christeliga läro och thes renhet,
han skal hafva förbrutit alt sitt arfvegodz under näste arfvingar, och
ther någor af theras barn thet gior, skola the blifva arfvelösa och
theras godz under nästa arfvingar.
Sedan talade ridderskapet och adelen til borgerskapet, som hade
hus och grund i städerne, at hvar theras barn afvika, kunna the giöra
en stor skada och slikt måtte eij byggia sins faders hus/ Ther til
svarade borgerskapet sig sammalunda villia sine affällige barn giöra
arflöse. Sammalunda sade och bönderna. Electus archiepiscopus lade
och thet vite vid-5* prästerskapet, at hvilken af them, som sig höra eller
märkia låter med ord eller gärningar eller i någon måtto låter sig för¬
nimma, at han icke är ens med oss uthi Gudz heliga/ rena-och klara
ord, han skal i alla menniskiors åsyn afklädd varda sine prestekläder och
aldrig mer komma til thet embete, eij heller heta en christen broder,
utan en fördömd Judas och affälling.
Vidare begärade ridderskapet och adelen af alle ständer, at the
kunna förse sig til den tro och enighet, så at the kunde tryggeligen
vända den [o:dem]' ryggen til såsom trogne svänske män. Electus
frågade ok ther om vidare.
28o
1594
Ther til svarade alle ständer, at the ville här på upsäija [o:up-
sättia]'6 med them lif och blod, at ingen skulle undfalla then andra.
Så förmante electus i gemen alle, at the skulle vara konungenom hulle
och trogne, såsom redelige svenske män. Ther til svarade alle Ja.
Ther effter talade Carl Hindersson och begärade the ville stå sin
ord til, som hr Claes Flemming för en skälm uthropat hade, effter
thet, sade han, jag har sagt kongen edert begär, at han skulle drifva
förbe:te Claes Flemming uthur sitt råd. Tå ropade menige man sig
villia det fritt bestå och bode honom sielf komma tilstädes, the ville
honom månge skälmstycke öfvertyga.
Tå blef och ther upläsit konungens bref, uthi hvilket han svarade
til thet menige riksens ständer af honom begärade. Ther uthi1 be¬
gärade konungen rum här i riket för sina papister.1 Ther til nekade
alle ständer, att them icke skal blifva effterlåtit til deres läros öfning
en fotz mån, undantagandes konungens egit capell. På det sidsta
sendes til försten två af bisperne, Stregnensis och Arosiensis, m. Nico¬
laus Bothniensis och m. Petrus Chemnicii, 4 bönder och någre af borger-
skapet, hvilka kungiorde h. f. N. hvad menige ständer sig emellan
handlat hade. När alt thetta ändat var, föllo the alle på knä och bådo
Gud. Electus las en bön på svenska.
d) Sanningar feltryckt H. é) bisperne saknas H. f) slikt måtte upbyggia sine fäders
hus felaktigt H. g) vid saknas H. h) heliga saknas H. i) Rättadt efter H. k) Rättadt
efter H. /) Theruthi — papister saknas H.
B.
Den 1 1 februarii, när klockan 9 för middagh/ kallede här Nils
Gyllenstierne och her Erich Gustafsonn almogen tilsammen på skol-
stugu platzen och talede mäd dhem. 1) Prisede och rosede her Nils
Gyllenstierne konungen af monge dygder, synnerligen af mildhet och
barmhertighet. 2)c Dhe ville hafva tolamodh; dett dhe icke här till
svar och beskedh bekommit hafva, är orsaken, att vichtige och hög¬
nödige ricksens ärender förefalle, såsom om fred^ mäd Muschoviten
och annet, der utur man så hastigt icke kann uthrede sigh. 3)* Dem
långvägedom lofvedes penninger att lise och underholle dem mäd, att
the mäd bätter tolamod thess länger kunne töfve.
Dessförinnen thesse handlede mäd almogen, vare riksens rådh,
ridderschapet och adelen, bisperne, Strengnensis och Aboensis, madh
m. Nicolao inne hos fursten och rådsloge sigh emellen. Tå förekom
dem hvad konungen hade i acht att försäkre menige riksens ständer
öfver theres innelagde schriftelige enhällige begären. Däd leth hertig
Carl opläse, och synntes konungen endeligen [o: endelsTg eftergifve
allt thet vi fordre. Dog vart inted röxtg om erkiebiscopens confirmation.
Emott denne försäkring begärde konungen, att vi [o:motte]h gifve
honom effter et hus här i landet för sine papistiske tienere der inne
öfva sin gudztiennst.
1594
281
Deropå ville h. f. N. hertig Carl icke gifva sinn enskilte meningh
utan befalte, att alle ständerne måtte kalles till sammen och thet gifves
them tilkenne, och hvart stånndt för sigh gofve sitt uthtryckelige svar
här om. Ded och skedde.
Samme dagh, när klockan var et, gafs signum och menigheten
kom till sammen i collegio, först2 ridderskapet, adelen, prester-
schapet, borgare, bergsmän och bönderne, och för desse samptligen
vart et förslag på äventyr stält af hertig Carl, innehollendes förbe:de
konungens begären, upläsin, och gafs menighetene till att betenkie, om
hon ville enhelleligen samtyckie der till, att papisterne måtte et hus
innrymes. Deröfver vart och concilii beslut öfver liud opläsit för menige
man. Ibland annor articklar var och denne, att inge fremmende reli¬
gioner,'4 ehvad nampn the hafva kunne, skal in om riksens grentzer
liden blifve, eij kyrkior, schöler, eij heller hus dem uplåtas. Till dette
concilii beslut folie alle ständerne och samhälleligen förbunde sigh, att
the icke ville låthe sigh ther ifrå vike: hvad ene rese är beslutedt,
må vare beslutet.
Säden gaf erchiebiscopen teckn, 1 att hvart stånnd ville särdeles
för sigh träde lited af och göra nogre, 3 eller 4, uth, som uthtalede
theres betenkiende om innelagde konungens begären.
I. Trädde bönderne afsides och rådsloge och skickede 4 länndz-
män"2 inn. Dhe sade uti alle the andres nampn, atte oryggeligen och
ovikligen ville blifva vidh concilium och icke läte trängie sigh derifrå,
antingen thett skulle gella lifvedt eller döden; 2) begärede dhe att the
andre ständerne icke ville undfalle them; 3) att the icke vare tilsinnes
opläte papisterne så myken jordh, som the kunne sättie sinn fot opå,
till att öfva sin gudztienst.
II. Ginge'2 och borgerne afsides” och giorde nogre männ in, de
der förde samme ord och endtskilt/ att the icke ville inryme papi¬
sterne, Closter Lasses diekner, något hus.
III. Ginge och presterne afsides och öfver alle the andres förre
innelagde svar lade the och thet till om erkiebiscopens confirmation;
der till gofve the och alle samtyckie; item att inga affellinger eller
af den papistische religion måtte blifve satte öfver befalninger antingen
höge eller nidrige.
IV. Omsider^ ginge ridderskapet mäd gemene adelen afsides/
kom och der till mäd riksens råd, och sadan dhe ärendet fliteligen
öfvervägat hade, trädde dhe samptligen inn och här Carl Sture förde
ordet i alles theres nampn och förklarede sigh att ridderschapet äre
aldeles enige mäd the förre stänndernes innlagde betenkiende både om
erkebiscopens confirmation, att the kennde denne, som mäste rösten
bekommit häfver, för erkiebiscop och ingen annen; item att ingelunda
något hus, icke et rum, skall papisterne innrymes, item icke blifve
betrodde udi befalninger. Och öfver alt thette förberörde lade dhe
dette till, att om någon af ridderskapet afvicke eller styrkte och holle
282
1594
sin barn till papisteri, honom ville the aldrigh hälsa7 för ärlig, utan
att han och skall stiga ifrå sin arfsrätt och lefva den nästa arfvingen.
Denne poene och vite behagede dhe andre ständerne hierteligen
väll, och the efter ridderschapsens exempel lade och dette vithe öfver
alle the anndre sine förre betenkiende: i) presterne, att hvilken ibland
dhem som afträder eller holler sin barn der till,r han skal afkläde sin
prest och uthvises af embetet och aldrigh blifve helsedt för någen
ärlig mann, häfver och förvärket sin arfsrätt, der till skulle alle the
andre förhielpe; 2)* så och borgerne sigh emellen förplichtede sigh
gore sine barn arflöse, om the afträdde; så och bönderne. Carl ‘ Hen-
drichson stod up och frågede, om almogen ville bestå dhe ordh, som
the hade haft om Flemingen. Då svarade the mäd en mun JaJ
När nu alt thette vart afhandlet, nempndes nogre af hvart stånnd,
att the gå skulle till hertig Carl och riksens råd och opteckie" dem
menighetenes enhellige betenkiende om inlagde värf och ärender och"
the ville thet kungöre konungenom och förschaffe menighetene der
opå svar igen. Derth® svarade hertig Carl, att man skulle alt thette
betenkiende opschrifve läte för orsaker skull. Thet och skedde.*
b) g hora för middagk C. c) II C. d) som är med krigen C. é) lil C. f) endels
C. g) nempdt C. h) tillagdt efter C. i) för B. k) ingen fremande religion C. I) be-
falningh uth C. m) landzmen C. n) Gingo och borgerskapet uth C. o) och enskilt sak¬
nas C. p) Gingo och ridderskapet uth medh gemene adlen C. q) holla eller helsa C. r)
barn till papistiske schöler C. s) II C. t) Carl — ja saknas C. u) uptekna C. v) och
att h. N. ville thet kungöra konungenom. Thå C. x) C tillägger här: Carolus Hindrici
de Flemingio publice qucesivit, num vellent suas voces prius editas probare. R.vulgo: fa.
D, E.
Dhen 11 febr. när kl. var ved 9 f. m., vart allmogen samman¬
kallat, och gafs teckn med then stora klockan, som för hängde up i
Tre cronor i Stockholm, och tå talade her Nils Gyllenstierne och her
Erich Giöstafson med allmogen på skolstuguplatzen, beprisade och
rosade h. k. M:t af menige(!) och merkelige dygder — — Dernäst
begärede h. h. d.(!) på thet fliteligeste af menige man, att dhe ville —-
— hafva, gifvandes denne orsaken före, nemligen Muskovitens saker
och annad mer, deruthinnan uthreda. När kl. var 3 om aftonen
(siel), lofvades dem långvägadom penningar. Dhå ropade en bonde:
herre, hvad mynt skole vi få? Svarade herr Erich Göstaffson:
bida, danneman, så länge du får se hvad mynt du får. Det
löffte giordes, på thet dhe med större tålamod skulle tiden fördröija.
Desse förbe:te herrer förhandlede herutinnan med allmogen. Men
riksens rådh, ridderskapet voro inne hos fursten emilian. Dhå
förekom effter theres innehold och skriffteliga begäran, och lätt h.
Carl opläse det för dem, och syntes konungen heruthinnan endels effter-
gifva det som fordrades. Doch confirmation och den försäkring
begiärade konungen derhos, att honom skulle efftergifvas ett hus här i
riket, derudi dhe som var af den papistiske religion motte befordras
1594
283
att derinne hafva sitt uppehälle och derinne öfva sin gudztienst. Därpå
ville sin enskyliige mening och samtyckie uthan befalte skedde.
När kl. var vidh 1 — — och menige man — först trädde ridder¬
skapet med gemene adelen, seden presterskapet med borgarne och bergs¬
männen och bönderne och för allom thessom därtill samtyckie gifva
att — inrymas. Derutöfver — ingen fremmande religion — liden blifva,
eij kyrkior, eij kloster eller annat hus dem uplåtas. Till hele(!) con-
cilii ständerne i riket och samhälleligen med gudzfruchtighets krafft
sig förbunde — till det ringeste ville — vike, skulle dhe än derigenom
miste bådhe lif och godz. Hvad — — beslutet.
Säden begärade m. Abrahamus att ett uthskuf motte göras af
hvart stondt efter annet och bönderna ville för sig sielfva trädha lithet
af utaf colegio i dett andra huset och rådhslå om dett de hört hade
och seden efter theras betenkande gore 3 eller 4 utt, som sigh i alle
ständernas nervare förklare kunne. Dett de och så giorde, rådhsloge
sin emilian och skichede inn fyra lendzmän, hvilka yperligen udi alle
de andres nampn sig förklarede och lofvede sigh oryggeligen vele blifva
vidh consilii beslutt, som året tilförene här i Upsala vart samptycht.
Med de svar droge de upp till konungen och gofvo honom det till-
kienna, som rådslagit och samptyckt var. Men hvad orsaken häfver
varit, att det så länge drögdes, var af Henrich Matsons c.ch hans med¬
broder sampt och Clas Flemmings onde rådz ingifvelse i k. Mai:tz
hierta, der de försäkrede h. k. M:t, att dhe ville så lagat, att bönderna
skole syndra sig ifrån prästerskapet, det med Gudz nådige til hielp vart
afväriat(l) Men när Flemmingen såg, att det icke ville lychtas för
honom, så föll han strax till föga, som förmält och förberört är. Hvad
som deremillen handlades var det, att konungen stog så hårdt effter, att
han kunne få sä mycket till papisternas behof, därpå the kunne sättia
sin fot och hafva sin gudztienst.
D fortsätter nu, tydligen alldeles korrumperadt: »Men på then 13
februarii» (jfr vidare Stockholms Magazin, II, s. 768). Däremot vidtager
fragmentet af E här på följande sätt:
så mykin jord, som de kunde sättie sin fott oppå til att öfva
sinn gudztienst.
Therefter ginge och borgerskapet af städerne uth i andra huset
och efter deres försichtiga betenkiende giorde någre af de visaste och
förnempste ind? för ridderskapedt (siel), the och visligen och välbetänkt
föregåfvo samma mening och att de icke heller inryma ville papisterne,
Clösterlasses diekner, någet hus.
Näst dem andre gick hele presterskapet efter archielecti begäran,
och öfver alle de förre inlagde svar lade de och dertill om erkebisko-
pens confirmation, dertill de och alle endrechteligen samtyckie gåfvo;
item att ingen affelling, som af jesuviternes flaska druckedt håfve, måtte
blifve satt öfver någen befalning här i riket antingen högre eller nedrige.
284
1591
Omsider uttredde ochså ridderskapet med den gemene adel, kom
och der till medh någre af riksens råd, och seden de ärendet att
[o: och] hele handelen grundeligen öfvervägedt hade, trädde the sampt-
ligen ned i collegium och förde her Carl Sture ordet för alle ständer
i alles the andres nampn, förklarendes sigh med vidlyfTtige beprydelige
ord, att ridderskapet och gemene adel äre aldeles enige med de förre
ständers förklarede inlagde betänkiande både om erkebispens confirma-
tion, i så måtte att de leende den aldeles god för archebiskop, som
meste rösten in concilio af menige presterskapet bekommit hade, och
ingen annen. Icke ville de heller, at något papistisk hus här i riket
inrymes skulle, mykit mindre någon af de affellinger blifve betrodt til
någet ämbete förestå antingen andeligh eller verlzligit och öfver alt
detta fornempda, allom aldeles otrodt och obetäncht, lade de till thetta
för:da, at om någon af ridderskapet afvike ifrån denna vår retta och i
den helige skrifift grundade religion eller framdeles sielf eller hans
barn afvika ville till den papistiske läran, henne styrkia eller sin barn
dertill holla, den ville de icke allenast aldrig helsa eller hålle för en
erlig person, uthan och derutöfver tvinga ifrån sin arfsrätt och lefva
den näste erfvinger.“
a) E slutar här. D fortsätter: Det och syntes vara en orsak hvarföre Flemmingen
bevächte sig.
Den 12 februari.
A.
12 febr. blef intet förhandlat, utan thet concept, som giordt var,
blef skriffteligen författat och sändt til adelen med bispen i Vesterås.
Denna dag var för tisdag [0:fettisdag], och var hertigen hos konun¬
gen til middags måltid och om afftonen speletes en comoedia.
B.
Denn 12 februarii vart schriften öfvergifven f. N. hertig Carl
och samme dagh betedde sigh krigsbefälet in för m. Abraham erkie-
bispen och förklarede sigh, att the ville samptligen blifve vidh thet
dhe andre ständerne dagen tilförende beslute och qvidde deröfver, att
the ingen kundschap derom bekome, när the andre ständerne samkede
sigh tilhopa.-’'
Upå denne tisdag gaf konungen sigh tid att se et commediae
löije, ageret af the Välsche.
y) Dogh ville the väll then tidhen thett samma göra och effiherkomma tillägger C,
sorn däremot saknar notisen om comoedien.
D saknar anteckningar.
1594
285
Den 13 februari.
A.
13 febr., när kl. var emellan 7 och 8, församblades alle ständer
i collegio. Tå vardt thet concept, som om föreningen giordt var, upläst
i alla ständers åhöra, til hvilket menige man svarade, at thet var väl
författat, stält och skrifvit, och sade sig ther vid gärna villia både dö
och lefva.
Sedan var krigsbefället sammankallat, som tilförende icke hade
med varit, när bekiännelsen giordes. Och electus frågade them, om
the och ville giöra sin bekännelse. Tå svarade the sig villia samhelle-
liga med andra ständer samtyckia vår christeliga läros enighet och sig
ther ifrån hvarken tvinga”' eller läcka låta, uthan heller såsom en
hägnad om herrans vingård med lif och blod henne försvara. När thet
var skiedt, vorde någre uthvalde, som samma concept til fursten och
riksens råd bära skulle, hvilket och så skiedde.
Effter middagen talade her Claes Bielke, her Carl Sture, her Gustaf
Gabrielsson med menigheten på furstens och riksens rådz vägnar och
sade, at h. f. N. och riksens råd läto sig väl behaga then förening,
som alla ständer sig emellan giordt hafva, aldenstund thet intet olide-
ligit ther uthi insatt är, och gåfvo sitt råd ther på, at thet med aldra
första skulle öfverantvardas konungenom. Tå vorde the och tilsagde som
thet göra skulle. Samma dag emot afftonen vore alle ständer för-
samblade i collegio. Tå vart förbemite concept upläsit; tå utvaldes någre
män af alla stånd, som samma concept skulle upbära til konungen.
Men för än förbe:te män upkommo til konungen, förr vore någre af
menigheten på slottet och begärade tala med konungen. Tå kom
konungen oförtänkt uth til dem och talade them til, säijandes: Gudz
frid, gode män, villie I mig något? Svarade menige man, at the
begärade en ända på deras ärende. Tå låfvade han them svar med
thet första och frågade them til, om de ville vara honom hulde och
trogne: ther til svarade någre Ja. Effter och tå var aske onsdag,
sades at hans papistiske prester hade 3 resor askat honom den dagen.
m) truga H.
B.
Den 13 februarii om morgonen klockan siu2 gafs signum och
alle ständerne komme tilhope udi collegio, sannkede dit och2 krigs¬
befälet, och tå vart schriften öfver alles theres betenkiende den förre
dagen upläst, och säden dhe alle gillede och samptychte schriftene,
kalledes krigsbefälet att träde fram för ridderschapet och the andre
stenderne effter theres exempel^ och gifve sitt betenkiende om ärendet
medh uthtrychelige ordh, ded och skedde, att the lofvede sigh vele
286
1594
lefve och dö medh thef som beslutet vart och icke läte pocka sigh
därifrå: thet skulle alle stenderne förse sigh till them.'8
När thet nu var afhandlet, vart för rådh achtet och gillet, att hele
menigheten skulle stelle sigh på gamble gården, hvar i sin ordning,
och af hvart stånd uthnempnes dhe, som schrifften och alles gemene
värf h. f. N. hertig Carl öfvergifve skulle, ded och skedde; the andre
förtöfvede nedre på gården. Omsider komme the uthskickede ifrå
hertigen och sade att hertigen ville gifve svar [ifrå] sigh efter middag.
Om erchiebiscopen udi samtalet ful hertigens svar: mäden k. Maij:t icke
ville gifve sin stempne öfver honom, kann man icke för en person
schuld nederslå hele ärendet.
Efter middag klockan 7® kom här Claus Bielke, här Carl Sture
mäd någre flere af adelen neder ifrå hertigen och talede mäd almogen
på schole platzen, nemligen att fursten och riksens rådh låter sigh den
inlagde schrifften aldeles väl behaghe och håfve inga besväringer der
emott, män theres mening var, att uthnempde tilförende af alle sten¬
derne ville sielfve stige op till konungen och presentere honom schrif-
tene och fordra svar tilbaka igenn. Tå ropade almogen, att om thet
schulle så ske, måtte icke riksens rådh drage sigh unnden utan [under-]
skrifve" schrifften och nogre af them stige op till konungen mäd the
andre stenderne, det och så skedde. Män almogen leth sigh der
mäd icke åttnöije, att theres nempnde och uttskickede ginge up® til
konungen, utan dhe samptligen tredde mäd up och betedde sigh för
konungenom. När och konungen blef påmint att almogen var för¬
handen, kom han uth och talede med them, och'* i ded hann skulle
begynne taled/ öfverantvarde biscopen i Linköping konungen schrifif-
ten." Konungens ordh till almogen var: Gudz fredh, håfve I något
värf till migh? Tå svarede almogen, att konungen ville nädigst
svare till theres innlagde gemene begären och icke dröije dermäd.
Sade konungen: jagh häfver lofvet tilförende och lofver ännu,
att jag vill holle eder vidh Gudz ordh och denn religionn,
som var udi min fader faders sidzste och min salige faders
förste regementz tidh och der hos bevise eder all konglig
ynnest och nåde. Villie I och vare migh hulle och tro, och
räckte mäd thett samme sin hand up, hvad®' seije I gode männi
Tå upreckte nogred af almogen sin hannd up. Här Lars i Tierpen,
ropede mäd höge röst: nådige härre och konung, vi begäre under-
dånligen att e. k. Maij:t ville för Gudz äres schuld och edert
konglige evige berömmelses nampn tillåte oss denn, som af
alle icke allenast högre utan och niddrige stenders endrech-
tige röst till erkiepiscop korat är. Der till konungen svarade:
när jagh häfver läsit denne schrifft, som migh nu öfverant-
vardet är, den jagh i 2 eller 3 dager förväntet häfver, så
skole I få svar der opå. Klagede och bönnderne om sin nödh,
denn de lide. Tå svarede konungen sigh förlenngst hafva befälet uth-
1594 287
dele" hielpe peninger. Svarede nogre: penninger ne doge intet
och vi få inted för dhem. Då lofvede konungen, att the skulle för-
vännte gått mynnt, så gott som konung Gustafs mynnt och änn bättre.
Enndtligen sade konungen: I håfve nu tolamod till morgonen,
sä skole I bekomma svar på thet I värfve/
z) 7 hora — — att alla — — samlade sigh och thit krigsfolket C. å) exempel
gofve — ord att the lofvade — dö, ther skola alla stenderna — them C. ä) i hora C.
6) Rättadt efter C. a) att theres upnempde ginge up C. b) Lithet för än han utgick C.
c) honom skriftena. Thermed konungen strax utgick C. d) hvad sege I. Thå rekte
monga C. I det följande äro några ord i C öfverhoppade, e) tilldela them C. f) på
eders värf C.
Den 14 februari.
A.
14 febr. hade electus almogen församblat in collegio och sade,
att konungen förvägrade sig på den dagen kunna gifva them svar, ty
han holt S. Mathise dag effter thet nya papistiske calendarium. Ther
af förargades många. Om afftonen gingo the till fursten; han låfvade
them svar på näst tilkommande mårgon, ther effter the sig skulle
kunna rätta.
B.
Denn 14 februarii vidh 2 effter middag gafs signum och ridder-
schapet sampt med menigheten kom till hopa i collegio, och der vart
et nytt upskof [o:utskof?] af alle stenderne giort till konungen, att
ännu fordra svar uppå gemene stendernes innlagde värf. Desse uth-
nempnde betedde sigh först för hertig Carl, och hann rådde, att the
skulle hafva fördragh till morgonen. Deröfver hade han och et samtal
mäd the uthnempnde effter dette sättet: Hvad thet tilkommer att
konungen försäkrer oss blifve vidh denn religionn, som var
udi konung Gustafs sidzste och konung Jahans förste rege¬
mentz tidh är svikligit och gör icke fyllest, ty tå var och
innmängdt mycket mäd ceremoffier och annet, som intedt
dogde. Männ på en försöckning, går upp i morgon och be¬
gärer svar på [eder?] gemene inlagde schrifft, antingen thet
blifver ja eller nej. Få I gode och önnskende svar, ser jagh
thett gerne af hiertedt. Hvar och icke, sä vill jag gå up i
morgon och I uthskickede mädh hele menigheten folie migh,
och jag vill före ordet i min och alles eders nampn och vete
et endtligit beskedh, först beprise Sverigis rikes under-
såther, huru troi i git bistonnd the min här fader konung Gu¬
staf bevisat håfve och alt säden och hvad dhe mäd min
härre broder konung Jahan upsatt håfve, håfve och tilbudit
och ännu tilbiude Sigismundum konungslige crone och äre,
288 1594
läte och al ting der till torftige och tienlige bereda, mäd
sådanne velkor, att om hann vill holle oss mäd dhe inlagde
gemene värf, religionen obemengd, Sverigis beschrifne lagh
och eliest privilegier, hvar efter sitt stånnd, så må hann
komma dert[ill]. Vill hann och icke mäd denne vilkor, så tennke
vi icke ens att samtyckia till hanns croning. Och om han
icke förklarer sigh till denne tilkommende söndag och crö-
ningen icke då blifver bevillied, så sker honn aldrigh. Ded
faller menigheten för svårt lännger dröije, och jagh och icke
heller lenger förtöfve mäd denn almoge, som med migh är,
hade och icke heller förmodet, att så lånngledze skulle håfve
blifvit upskofvedt.
C.
14 feb. blifvo efther middagen stenderne församlade i collegio.
Thå [lastade?] m. Abraham thet att menigheten lath icke blifvat vidh
thett utskoff, som skedde dagen tillförna om att fördra upskrifften
och menige stendernas begäran, uthan lopo och strax titt med sielfva,
gönom hvilket tillsökande k. M. vart förhindrat, att han inthet öfver-
sågh then inlagde skrifften, uthan gaf sig nider att tala med almogen,
som förberettat är, ther medh the utskickade män af stenderne motte
gå af till vidare beskedh. Icke thes mindre uthskickades ther åther
igen, att hvar uti sitt standh skulle förbida svar och holla sigh stilla.
D saknar anteckningar för d. 14 t. o. m. d. 17 febr. — Messenius
omnämner under denna dag, huru hertigen mönstrade sina trupper »i skogen
emellan Näs socken och Upsala».
Den 15 februari.
A.
15 febr. fick h. f. N. ingen svar af konungen uthan sade menige
man, att om han ingen svar kunde bekomma af konungen innan annan
mårgon, när 7 slår, ville han tå gifva them alla hemlof. H. f. N:de
ville och icke heller sielf ther längre förtöfva.
Tå protesterade riksens råd emot Pålandz rådh.
B.
Denn 15 februarii ginge dhe uthnempnde af stenderne up till
konungen eller 6 och 7 och stöde för honom, när han nu ville gå till
sin messe. Aboensis episcopus förde ordet, att stenderne måtte be-
komme et nådigt svar på theres innlagde gemene schriftelige värf.
Der till svarede konungen inted mere [än], att vi i dagh efter måltidh
skole få svar. Dette gafs strax furstenom tilkenne, der till h. f. N.
1594
289
svarede: ded är plåt inted annet utan förhalende och upskof.
Vi moste för middag håfve endtligit svar. Der han oss icke
fulkomligen försäkrer på alle inlagde punchter, skall han
inted få cronen denne gongen. Och sände fursten Axel Kurck
och Carl Hendrichsson till riksens råd att påminne dhem, ded dhe
ändeligen fordre svar och uthtryckeligit besked af konungenom för
middag. Hvar och icke, så ville h. f. N. sielf stige up och fordre
enntligit svar, antingen ja eller neij.
C.
15 feb. motte predickan ske i bönda kyrkion, thy ther bygdes
palatzet i domkyrkion till kröningen. Fordrades för then skull medh
allo flit hos k. M. itt nådigt svar. Dogh effther the longlige töfvade
på slotet och ingen beskedh gafs, gick almogen ängslig af och till.
Hvilken thå ville fråga then andra till hvad tidest var, viste ingen under¬
visa then andra. Thå gick mot afftonen mykit af stenderne up för her¬
tigens fenster med qvido och gny i kölden. Thå läth h. f. N. up fön¬
stret och tröstade almogen, effther han icke heller hade fåt nogon svar,
att the skulle gifva sigh till fridz till andra dagen mot 8 slår. Hvar
thå icke nogot vist beskedh kommer nider ifrå k. M., skulle hvar få
försekringh draga hem, effther han och hade i sinnet ryckia upp.
Den 16 februari.
A.
16 febr. fingo the först then svar af konungen, at han ville väl alt
samtycka hvad menige ständer af honom begärade, så frampt h. k.
Maij:t blir förbehållit i längden, at han må handla med riksens råd
och andra ständer, at han måtte bekomma lideligare och bättre vilkor
för them, som äre af hans religion. Ther svarade alle ständer kort
neij til.
H. f. N. lät kalla up i sin sal i gambla gården riksens råd, ridder-
skapet och hela adelen sampt och någre af the andre ständer och bad
them rådslå, huru man skulle saken företaga. Tå svarade alle sampte-
lige, at the icke uthan sin tros, äres och redelighetz förkränkelse och
edz brytelse kunna efterlåta konungen then punchten vara förbehållen,
at han med tiden skulle få bättre vilkor til sina jesuiter och theres
falske läro at inrymma och inträngia. Neij, vi hafva en gång oss alle
sampteligen samsät och nekat ther til. Thet skal bli ther vid, ther
ma man vara viss pa. Och hvar han intet vil then puncten utplåna
och samtyckia och stadfästa hvad vi af honom sampteligen" begärt
håfve, kunne vi honom ingen ed giöra. Tå lät fursten upläsa formam
juramenti, 1. e." then ed kongen giöra skulle, och var mycket väl stält.
Ther uthi var författat vår christeliga läro.
290
1594
Tå sändes ännu någre af rådet til h. k. Maij:t och begärade at
[han] then förbehåldne puncten ville utplåna och alt vår begär sam¬
tycka och försegla, hvilket h. k. Maij:t tå bejakade. När rådet med
thet svaret kom til fursten, förtalde h. f. N. thet för menige man och
lofvade sin furstliga flit om alle riksens gagn och välfärd och bad
almogen icke draga sin kos, för än cröningen stånden^ var, som tå
innan få dagar stå skulle, och sade, huru farligit thet var draga hem
på en oviss handel, men efter al ting nu kommo til ett godt beslut,
skulle vi förmoda thet bästa. Försten förmante alle man til tacksam¬
het emot Gud, synnerligen presterna, at the förmana skulle folket til
tacksägelse för thet hugneliga svar och beslut vi fåt hafva.
n) alle samteligen H. o) Efter H. A har 0:. p) öfverstånden H.
B.
Denn 16 februarii gaf hertig Carl udi riksens rådz närvara
almogen denn förtröstning, att h. k. Maij:t häfver nådigst bevillied oss
religionen obemengd och icke qvälie denne riksens försambling videre
till att innryma papisterne kyrkior, scholor, eij häller ens något rum i
landet, item att the papister icke schole blifve satte öfver befalninger,
andelige eller lekamlige.
C.
16 feb. 9 hora kom k. M. försekringh medh riksens rådh in till
h. Carl. Thä var nrykit af stenderne tillstädes och mer och mer til-
kommo. Thå läth h. f. N. förstå hvad svar på ferde var. Dogh var
stendernes begäringh sä vitt efftherlåthit som thett, att the af hans
religion kunde medh tiden få her nogot inryme, fast thett icke [nu?] ske
kunde, thett k. M. dog förmodde(r) menige stenderne skulle bevekas till.
Thå sporde hertig Carl: Hvadh synes eder om thenne puncten?
Velen I icke tiletta samtyckie? Thå ropade alle: Ingalunda må
thett ske för våra efftherkommande skull. Svarade hertigen:
Varer dogh stilla och häfver tolamodh högst en tima. Man
vill upskicka idert svar i gen. Hvilket och skedde. En tima
thereffter kom riksens rådh nidh, kallade biskoperna till sigh, lathandes
them se, att allt var af k. M. bejakat efifther allas endrecktiga begär,
så när som archiebiskopens confirmation, hvilkit och h. Carl läth almogen
förstå af sitt fönster, ther hvar man gladdes vider.
Den 17 februari.
A.
17 febr., som var dominica invocavit, predikade m. Abrahamus
electus och förmante på thet sidsta hela församblingen til tacksamhet
1594
291
emot Gud för then christeliga förening och förbund, som alle ständer
öfver hela riket, både högre och lägre, hade giordt sig emellan om
vår christeliga läro och at konungen sielf hade nu lofvat sig ther öfver
hand hålla villia.
Sedan begynte electus Te deum laudamus etc. at siunga. Om
middagen, när folket kom uthur kyrkian, lät h. k. M:t genom sine
härhålder uthropa på alle gåtur i staden, at h. k. M:tz kröning skulle
stå nästkommande tisdag, som var den 19 februarii.
Effter middagen kommo tilstädes ridderskapet, adelen och prester-
skapet in collegio och förskickade någre til konungen, at han ville med
sin kongl, myndighet stadfästa m. Abraham til erkiebiskop. Ther til
svarade han sig villia gifva svar nästkommande mårgon.
B.
[Den] 17 [februarii] dominica invocavit uthropade härhålden crö-
ningsdagen och uthnempndes nogre af ricksens stender till k. Maij:t
att värfve om erkebiscopen, af alle riksens ständer enholleligen uth-
korat; item att h. k. Maij:t ville för sin konglige croning förklare sigh
särdeles och enschylt, stadfestandes dhem dheres
afftonen öfvergofve dhe konungen schriftelige
emoth hvart stånd
privilegier. Emott
supplicas.
C.
17 feb., som var dominica invocavit, predikade m. Abraham och
efifther predikan konungens benägenhet emot oss ytterligare kund-
giorde och förmanade alla till tackseielse för thet Gudh hade hört våra
bön och konungens hierta til ynnest oss bevekt, thett monge icke gärna
sett hade. När dogh predikan och bön endat var, begynte m. Abra¬
ham thenna lofsongh: O Gudh, vi lofve tigh.
Thå folket gick af kyrkön, slogs om i tromor och blåstes i
basuner. Sa utropade[s] i konungens nampn tackseielse och ynnest till
menige stender, för thett the hade hörige och tolmodelige varit, och
förmante att ingen skulle draga af uthan förbida till nästa tisdag. Thå
skulle konungens cröningh stå. Blef och efifther middagh upläsit ett
supplicas i collegio och sedan upstelt(?) med någre af hvart ståndli til
k. M. till erchiebiskop (siel), efifther han var lagliga vald, för en han
inkom i rikit och icke häfver ther efiftherståt eller intrengt sigh.
Den 18 februari.
18r febr. gingo the åter til konungen om mårgon; tå fingo the
ingen annan svar, än at h. k. M:t ville sättia 3 i valet efter lag, sade
hail, at lian ville gilla then honom syntes. Men om afftonen sent har
Riksdagsakter III. ig
;«!
292
1594
han confirmerat förbem:te m. Abrahamum til erkiebiskop, ändoch
nödigt, och sände Oloff Sverkelsson neder1 til bisperne, hvilken them
kungiorde k. M:tz confirmation, på thet alle om arkiebiskop begärat
hafva. *
r) A har felskrifvet 19. s) under H. t) hade II.
B.
Denn 18 februarii vänntede dhe uthskickede hele dagen in till
aftonen uten för konungens dör och finge inge svar. Effter 7 om
afftonen, säden alle förskingredes, sände Olaus Svercheri bådh till m.
Abraham lydendes, att konungen hade förklaret sigh emott honom
och bevillied honom till erkebiscop.
C.
18 feb. var h. Carl sampt riksens rådh på slottet och handlade
mykit både om förlikningar (?) så och att fordra svar om erkiebiskopens
confirmation. Tå slogs om medh trommor att 1 hora skulle the för¬
samlas på scholeplatzen, ther skole thå blifva samtal med almogen och
adlen, men ther kom ingen som handlade medh them. Dogh effther
ltt gräseligit oveder kom itt hugneligit solskin och gott svar om archie-
piscopo, thy vid pass 11 om natten blef thett beslutit, ther åth monge
ioo(?) gladdes vidh. Olaus Svercheri stegh fram, när h. Carl medh rik¬
sens rådh fordrade svar här på, föregifvandes hvad k. M. underskrifvit
hade i Vadstena, att iblandh annat var thett han effther sin faders
dödh aldrig skulle inryma nogon till erkebiskop, mindre än then honom
behagade. Men h. Carl lofvade Olao itt ont gestebodh, så att han
skulle vetha att han var k. Göstaffs son, rett inne för konungens ögon.
D.
Då handlades om archiepiskopens confirmation. I en summa:
konungen ville icke betenkia(l) sig till den meningh, uthan skött altidh
på biskopen i Linkopingh, att han skulle [blifva] dertill satt, hvilkit
var fast omögheligit, ty det var emot richsens ständers samtyckie.
Den 19 februari.
A.
19 febr. om mårgonen, när kl. var vid 8, blef m. Abrahamus
Andreae Angermannus vigd til erkiebiskop af Petro Benedicti episcopo
Lincopensi, Petro Jona; Stregnensi, Olao Stephani Arosiensi, Erico
Aboensi utan smörjelse, biskophatt, kryckio” och annat påfvens larfver,
effter det sätt som uti vår kyrkio ordning författat är. Ther vid
gladdes alle gudfruchtige af hiertat, men alle papister sörgde af hiertat.
1594
293
Sedan var1' uthropat, att hela ridderskapet och adelen skulle vara
uppå slottet, när kl. var vid 10. Thet skiedde så.
Ther näst stältes alt krigsfolket, både ryttare och knechter, emellan
domkyrkian och slottet på både sidor om vägen och hade uthslagne
fanor, trumpeter, pipor och trummor.
Om Kröningen.
När kl. var vid 2 effter middagen, gick konungen neder af slåttet
til kyrkian, aldrafrämst för honom adelen och ridderskapet, en lång
rad, ther näst riksens råd. När kongen kom til kyrkiodören, gingo
alle fem bisperne emot honom klädde i mässekläder och sade thenna
ord til kongen:
Herren Gud bevare tin ingång och gifve e. k. Maij:t nådena nu
så taga vid detta regementet och förestå, at thet kan lända Gudi til
pris och ära, Sverigis rike til hugnad och glädie. The hade och någre
sententier af then heliga skrifft. Sammaledes sades til drotningen.
Herr Erich Sparre bar äpplet, effter honom herr Hogenskild, som
bar spiran, sedan herr Nils Gyllenstierna med cronan, näst för konun¬
gen gick Flemmingen. Öfver kongen bars en himmel. Näst effter
honom gick hertig Carl.
Sedan komma 2 ledandes med drotningen; öfver* henne bars och
en himmel. Ther näst enkiedrotningen,* sedan furstinnorne af Saxen,
Mechlenburg, Sudermanland, sedan grefvinnorna, fruer och jungfruer,
en ganska lång rad.
När the kommo in i choren, lade förbem:te herrer alle regalia på
högaltaret, och konungen gick in i konungs stolen, hvilken öfvertächt
var, och klädde på sig konungs [d: krönings]-»' kläderna. Så begynte
archiebiskopen predikan / Tini. 2: Man skal bidia för öfver¬
het etc.
Sedan gick konungen til altaret och föll ther på knä och hade
sin beskrefne ed i vänstra handen. Tå steg herr Erich Sparre fram til
kongen och frågade, om h. k. M:t ville sväria sin ed vid Gud och sin
salighet. Respondebat rex Ja, holt sine finger upp, och när herr Erich
Sparre begynte stafva eden för honom, lät kongen falla handen något
nid. Tå steg hertigen til honom och befalte att han skulle hålla sina
finger upp til alle puncter, hvilket han och giorde. Och til det yttersta
svor han säijandes: Alt thetta vil jag obrotzliga hålla, så sant mig
Gud hielpe til lif och siäl både i detta och det tilkommande lifvet.
När thet var skiedt, tog m. Peder [episcopus] Stregnensis olian af altaret
och smorde konungen i ännet och på händerna; ther til las archie-
piscopus en bön.
2) Tog episcopus Stregnensis lille sverdet af altaret och satte thet
vid kongens sida; så gingo herr Erich Gustafson och Gustaf Baner
och bundo thet vid.
294
1594
3) Herr Hogenschild tog spiran af altaret och fick m. Peder Streg-
nensi; han fick kongen then i högra handen.
4) Herr Erich Sparre tog äpplet af altaret och fich m. Peder Streg-
nensi; och han fich det konungenom.
5; Herr Nils Gyllenstierna tog cronan äf altaret och m. Per Streg-
nensis satte henne på konungens hufvud.
6) M. Peder Stregnensis tog thet stora sverdet af altaret och fick
det konungenom.
Men til hvart stycke, som kongen fick, las m. Abraham en bön.
Sedan skuto the af alla stycken. Item ryttare och krigsknechter
skuto af sina bössor.
Så kom drotningen fram och cröntes, och när thet var skiedt, gick
kongen uppå then höga stolen, och der sattes han och drotningen
brede vid. Tå ropte härholden: Nu är Sigismundus Sveriges etc.
konung, och ropte: vivat rex! vivat rex in aeternum!
Til det yttersta gingo fursten och r[iksens] herrar fram til kongen,
ther han satt på stolen, och giorde honom sin förplichtelse.
Tå sungo discantatores, spelades i orgor och trumpeter, at thet
var lust at höra.
Sedan gingo the af kyrkian effter then process, som uthi. Men
kongen hade cronan på hufvudet och äplet i vänstra handen och spiran
1 högra handen.
Sammaledes och drotningen, men näst effter gick hertig Carl och
hade en yppen crona på sin hatt.
För kongen utkastades penningar, V2 mark* godt mynt.
Sedan ståtelig pancquet, til 2 slog om natten.
u) kyrkio H. v) v ar dt H. x) öfver — enkiedrottningen saknas H. y) Rättadt
efter H. 2) mark H. Förkortningstecknet i A är något otydligt.
B.
Denn 19 februarii om morgonen klockan 9 vigdes m. Abraham
till erkiebiscop af Petro Benedich Lincopensi episcopo mädh the anndre
biscoper, Strengnensi, Arosiensi och Aboensi. Om afftonen klockan
2 kom konungen i kyrkian och erkebiscopen giorde en sermon af pre-
dicostolen om öfverhetenes embethe. Säden crönntes hann ståndendes
på knä in för höge alteret. Her Erich Sparre stafvede honom först
eden, säden öfverantvardede[s?] honom i hännder regalia.
C.
19 feb. circa 9 blef m. Abraham ordinerat till archiebiskop. Thå
voro allenast bisperne kledde. Lincop. ordinerade honom, Stregnensis,
Arosiensis och Aboensis tiente ther till. Thå vart ingen predikan uthan
discantores figurerade iblandh.
Effther middaghen imellan itt och tu kom kollingen med drott-
ningene i kyrkön til cröningen. När the kommo til dören, mötte them
1594
295
episcopi klädde. Thå las m. Abrahamus en bön allenast. Så gingo the
in under hvar sin himel, som bars öfver them. Näst före gick här
Nils Gyllenstierna medh cronon, för honom her Hogenskäl medh
spiran, her Erick Sparre ther före med äplet och fremst Clas Flemingh
med sverdet. Mädan the gingo fram, siungo discantores. Sedan
stegh m. Abrah, i predikestolen förklarandes thenne text 1 Tim. 2:
uthi all tingh häfver böner och förböner. Sedan giorde k. sin
edh. H. Erik Sparre uptalde edens punkter. Rex holt eden i then
ena handen och holt up tu finger med then andra, svarande ja till
hvar punkts upstafvelse. Så smorde m. Pet. Jonae honom och fick
honom regalia. Sedan satte han cronon på honom; dogh emellan hvart
las m. Abraham en bön.
Strax cronorna voro på them både satte, blåstes om i trometer
och lossades skytten af på slottet. Så var och 3 omgånger satte runt
om kyrkion. The skuto och hvar sin omgongh effther annan, thett
kyrkan skungade vidh. Strax thett var skett, begynte m. Abraham:
O Gud vi lofve etc. Så stegh k. M. up på palatzet sittiandes på
stolen. Thå stegh hertig Carl och riksens rådh up hvar effther annan.
Hertigen föll först nedh och giorde sin edh, så och riksens rådh. När
thetta var allt bestelit, gingo the uth hvar under sin himel, men effter
drotningen var hafvande, ok hon på slottet och k. gick up under sin
himel och cronon på hufvudet.
D.
Om morgonen, när klockan var vedh 6 dhen 19 februarii, gick
gemene presteskapet up till konungen och bodhe, h. k. M. ville
gifva ett gunstigt svar på deres värf. Dett och Gudh alzmechtigh
lagade, så och bevächte k. M. hierta, att han begynte besinna sig och
svarade dem, att det han hade missunt dem bådhe dem som udi
andeliget och värdzligit kall vore och helst m. Abraham, dett han så
svårligen emotstått hade, att han icke motte blifva satt till erchie-
biscob, ville nu platt bortglöma och aldrig komma ihug något mera
hvarken emot religionen eller dem som udi andelig stånd våre, uthan
ville vara dem en gunstig och nådig konung och försvara dem för
alle deres vederparter. Dertill sade h. k. M. ja, att m. Abraham
skulle blifva erkiebiskop. Med thet samma gingo the tillbaka med den
svar och genast till m. Abraham udi hans hus och folde honom till
kirkio att vias. Det skedde emilian kl. 8 och 9. Dernäst folgde dhe
honom hem igen. Så hielper Gud sina.
Fortsättningen på D, som innehåller en detaljerad beskrifning på hertig
Karls dräkt och i öfrigt den felaktiga uppgiften, att m. Abraham satte
kronan på konungens hufvud, kan läsas i Stockholms Magasin anf. st.
296
155)4
Den 20 februari.
A.
20 febr. holt kongen brölopp åth Per Joenson och jungfru Anna
Larsdotter. Erkiebiskopen gaf them tillropa.
Tå fick prästerna i förstendömet draga hem.
C.
20 fe b. holtz brolop medh förra koningens stalmestare och en
jungfru, hvilke vigdes uthi kyrkön medh stort proces, som folge honom
nidh och up på slottet. M. Abraham vigde them och holt predikan.
Discan. figurerade. På samma dagh skiottz och glafven uth.
Den 21 februari.
A.
21 febr. hade h. k. M:t samtal med menige riksens ständer.
C.
21 feb. fördes palatzet af kyrkön på borgergården, hvilket ther
blef förklädd. Sedan blåstes om och utropades medh 3 tromoslagare
och tre trumeter, att alle man skulle församlas på slottet circa prinram.
Som the mäst församlade voro, kom h. Carl medh sitt ridderskap.
Thå töfvade icke lenge, för en kollingen medh hertigen och riksens
rådh komo nidh. Så steltes en himel på palatzet, under hvilken konun¬
gen och hertigen sampt h. Nils Gyllenstierna stodo, män ther om kringh
riksens rådh. I) helsade konungen gemena man medh Gudz fridh;
II) tackade för hörsamhet och lydno bådhe till begrafningen och crönin-
gen bevist; III) att the intet skulle tvifla om then edh han hade giort
them, att så mykit honom står till görandes, vill han huldeliga effther-
komma. Thå sade h. Carl: effther I dannemend icke alla kunde
hafva hört eden, synnes Ider icke gott vara att han upläses?
Svarade alle: Ja. Thå uplas her Erik Sparre eden. lill) så begärade
konungen i lika motto förvissas både medh edh och teckn. H. Erik
Sparre förtalde eden fram i bokstafven, then menige stender göra skulle.
Thå sade h. Carl: hvadh synnes eder om thelina eden? Svarades:
vi finnom inthet annat än thett som rät och trofast fo:trohet?]
kräfve. Sade konungen: er thett idert alfvar, så recker up
handen, medan eden förtelies; thett och så skedde. Alla sade
medh upreckta handh effther som föreläs. K. sade: jagh skall vara
ider huldh och gunstigh konungh, så lenge jagh lefver. Thå
tackades på båda sidor.
1594
297
Hertig Karls Almanacksanteckningar innehålla ingenting upplysande örn
riksdagen, Abraham Brahes Tidebok (tr. hos Loenbom, Anecd. örn namn-
kunn. sv. män III, s. 1100. f.) lika litet; enda anmärkningsvärda är anteck¬
ningen för den 14 febr. att riksens råd då talade »ensligen» med konungen
och för den 16 att »alla riksens ständer» då voro hos hertigen i gamla
kungsgården.
* *
Hi
Fullmakt för herredagsbönderna till konung Sigismunds kröning. 85
K. Sigismunds registratur 1594 fol. 28 v. under titeln »fulmachtz
concept (i öfrigt sorn ofvanstående rubrik) och följande tillägg:
»Datum then . . . feb. 1594».
Vi menige man, som bygge och boendes äre uthi N., bekenne
oss bekommit hafva k. M:tz bref, uthi hvilket af oss fordres någre
beskedelige men till h. k. M:tz croning, the ther på alles väre vägne
måtte sverie h. k. M:t theres trygge edh och thenn medh sochnenes(l)
signeter försegle; hvarföre vi thenne två godhe men N. N. på alles
våre vägne sampt med andre riksens ständer till förde h. k. M:tz cro¬
ning affärdige håfve och them aldeles fulmyndige och fulmechtige
giordt att på alles våre vegne sampt med andre riksens stender svärie
h. k. M:t vår trygge edh effter gammel pleghsedh och vane och then
försegle, dogh så att the icke framför andre ständer något gore ensligen
anten genom trugen eller lockan, nöchter eller i druckenskap, uthan
när något varder framsatt och af them begäret, att the då må bafve
tidh sigh att betenkie och sampt medh prästerskapet, borgare, krigs¬
män och andre bönder rädhslå och sädhan samptligen svar och bejak-
ninger från sigh gifve och synnerligen att the icke någon edh gore
eller något försegle, för än h. k. M:t oss medh andre ständer fulkom-
ligen häfver försäkret om thesse efftenne punchter:
1) Att vi så väl som andre ständer under h. k. M:tz hegn trygge
och obehindrede måge blifve vidh then christelige religion, till hvilken
vi så väl som andre ständer effter Upsala mötes beslut, som skedde
anno 93, oss håfve bebundit, och att icke någon annan religion, hvadh
nampn han hafva kan, ther jempte på ett rum eller annat må lidin
varda.
2) Att h. k. M:t ville antingen långvarendes här i landet blifva
eller sin konunglige igenkompst och vistning landet tilsäija.
3) Att h. k. M:t närvarandes och frånvarandes oss under ett lag-
ligit och christeligit regemente hålla vill, och icke någon, som medh
oss i trone äre oense, papist eller annen, till landzherre, befalningsmän,
fougter eller häredzdomare öfver oss sättier.
298
ir>i)4
4) Att vi måtte effter lagh niute almänning och skatte jempning,
theslikest att h. k. M:t oss medh olaglige pålagor, ytermere uthskrif-
ninger, olagligh gästning, borgläger, skiutz reser uthan betalning och
annen odrägeligh tunge nådeligen förskone ville, och att vi på årligh
uthgift en viss summe och ordning vetta måtte, effter som vi uthi
saligh och höglofligh i hughkommelse konung Göstafs tidh vane vore
och eliest i Sverikie af ålder varit häfver.
5) Vi begäre och att fridh medh Ryssen måtte uprättes och för
thett onde och skaddige myntet och store okiöp måtte gått mynt och
bättre kiöp igen förskaffes.
Hvar nu thette af h. k. M:t fulkomligen oss försäkres, oryggeligen
och obrotzligen varder hållit, vele och vi hvadh som af thesse väre
uthskickede effter thenne fulmacht varder svoret och förseglet stade-
ligen och troligen hålle och effter arfföreningen h. k. M:t sampt thett
hele konungslige huset all underdånigh och rettrådigh hulskap, trohet
och manskap bevise. Men hvar för:de väre uthskickede här uthöfver
handle och något inryme eller tilseije, vele vi thett hålle för olagligit
och ogilt. Actum ut supra.
I ständernas stora supplik af den 6 febr. åberopas för däri innehållna
yrkanden deras beseglade fullmakter »isynnerhet af hvar stad och lagsaga».
De i »fullmaktskonceptet» intagna yrkandena ha verkligen mer eller mindre
fullständigt sin motsvarighet i suppliken. Man kunde eljest med afseende
både på dess titel och dess förekomst hysa tvekan om, huruvida det verk¬
ligen begagnats. Städernas och allmogens ombud medförde stundom äfven
särskilda besvär. I någon större omfattning synes dock detta ej ha skett.
86 Konung Sigismunds svar på ständernas framställning af den 30
januari. Uppsala 1594 den 5 februari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet, sannolikt
ur hertig Karls kansli, jämförd med en, särskildt till formen, af-
vikande afskrift i k. Sigismunds registratur 1594 fol. 29 v.
Svar, som then stormechtigste högborne furste och
herre her Sigismundus medh Gudz nåde Sveriges Gö-
thes och Vendes arfkonungh storfurste till Finland,
Carelen, Våtzski Pethin och Ingermanneland i Ryss¬
land och öfver the Ester uthi Lifland hertig, så och
konung till Pålen, storfurste till Littoven, Ryssen,
' Pr yssen, Masuren, Samogitien, Kiovien, Volinien och
Lifland herre, häfver latidt gifve på then skrift, som
h. k. M. i onsdags nest förliden, är blefven öfver-
andtvardet udi riksens rådz, ridderskap, presterskap,
1594
299
borgerskap och krigsbefälledz nampn. Actum Upsala
then 5 februarii anno etc. 1594.
Meden"1 dhe gode herrer i riksens rådh icke"5 håfve både
thenne sidzste såsom och thenn förre och nogre flere theris
skrifter, h. k. M:t öfverandtvardede, theris egne nampn under-
skrifvidt/ så håfve" the icke heller annerledes haft förvente" af
h. k. M:t, hade och sådent väl kunnedt blifve oförmält.
Dhenn"7 försäkring, som påfordres, vethe the, synnerligen
the gode herrer, väl sielfve så enkannerligen icke"* borde ske
för likfärden. Men att the gore theris orsächt, icke håfve
varedt them befaledt" att ställe på försäkringen,^ seden som the
gåfve frå sigh-8' theris rådzslagh eller svar på presterskapets be¬
gären, kommer h. k. M. sig fast annerledes ihug. Skall7" och
thed, som i så motte öfverandtvardedt blef, holles för en al-
mennelig försäkring, då äre7‘ ther udi månge ständer förgäthne.
Skall thett och gå" på presterskapets allene, så blifver derud-
innen myket författedt, som mere kommer världzlig öfverhet
vidli än presterskapet, effter7 som therudinnen är handledt vor-
dedt icke allenest her uthi riket uthi någre år öfver sextije,
uthen och flerestädz, ther den religion är uthi bruk.7 Men'"
ted h. k. M:t häfver pålagt the gode herrer att ställe på
nägen sådenne försäkring, menar h. k. M. sig thed medh skäl
och foge håfve kunnedt gore,'" medan ibland them äre cant-
zelererne, som thett att gore väll vethe och kunne. Så" gäller
och saken them sielfve på, som" bäst bör vethe, huruledes och
hvadh religions form the vele vare försäkrede otn; doch" her
med så handles såsom rådz personer, the ther och så laget," att
thenn konunglige höghet och myndighet^ icke motte mera för
h. k. M. blifve förminskedt/ änn som denn för h. k. M:tz
elskelige käre fader fader, så och lier fader, högloflig i hug-
kommelse, varit häfver. Och aldenstundhr nu fast lider till
crönings tiden, begärer h. k. M. ännu som för, så och them
nådeligen förmaner, att the gode herrer" gifve svar ifrå sig om
försäkringen1 för h. k. M. undersåther och tienere, som äre af
then catholiske religion, på7 thet att och andre saker seden med
Hit företages kunne och udi tidh uthrättede, att lier egenom icke
någon drögsmål medh cröningen ske motte. Actum ut supra.7
a) Till thett förste att medhen börjar R. b) icke håfve velet bade thenne, sa och
~ underskrifve R. c) häfver them och — någet a?inet bordt förvänte R. d) Om för¬
säkringen — vette the godhe herrer synnerligen väl sielfve, att denn icke så enkannerlige?i.
R. e) något befälet R. f) stelle ther på R. g) som the stälte R. h) Men skal thett och
kalles en almänneligh försäkring, så äre R. i) hetes gå R. k) religionen R. /) effter
som theres religions form och sätt medhgifver, hvilket af thett som sker uthi flere land,
ther denn brukes såväl som här — ?iu någre — häfver varit vanligit, är till att för¬
nimma R. m) Så mener och h. k. M:t sigh sådant medh — kunnet the godhe herrer
paläggie R. n) synnerligen meden och saken går — och R. o) Dogh såsom rådzpersoner
ther hos achte R. p) rättighet R. q) och af skoren tillägger R. r) Hvarföre och h. k. M.
300
1594
äjinu såsom förre, mcdhen lidhén fast lidher att cröningen skal stå, vill håfve the godhe
herrer förmanet att the R. s) then begären om försäkring R. i) Hvadh then andre
försäkring til kommer, vill h. k. M:t ther om medh en arlickel bland andre privilegier
förfate latlie, så att the sigh ther med väl skole åtnöije lathe R.
87 Konung Sigismunds förslag till försäkran om religionen för stän¬
derna och särskildt för prästerskapet. Uppsala 1594 den 5
februari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med föl¬
jande påteckning af Hog. Bielke: »Copia af then försächringh,
sorn k. M:t till Sverige och Pålandh hade latid författa för alle
richsens ständer så och alt klerkeriet om vår frie religion, ther
emoth papisterne skulle och mute fritt vilkår, och sendis ås medh
her Gustaff Brae den 6 februarii etc. 94».
Vi Sigismundus etc. giöre vitterligit, att efther the menige richsens
sten lider här uti vårt arfrike Sverige håfve enndrechteligen af os be-
gäredt, att vi iblannd anndre previlegier och skälige friheter ville stad-
feste dem theris religion och gudz tiennst, såsom denn nu här till uti
riket är brucheligh, att få niuthe och behålle, så håfve vi oss der uth-
innen, såsom och elliest uti alle anridre måtte, som vi kunne vette att
lennde till alle theris lånngvarige välfärd, icke velit vegre, utan här
med uti dette vårt kongelige brefs kraft aldelis lofve och fullkomligen
tilseije förbe:de Sverigis stennder, så högre som legre, anndelige och
värdzlige, inngen undentagendes, att the måge få niute, brache och
behålle deris religion och gudz tiennst fri och obehinndredt, efther som
denn här uthi Sverige uti vår elskelige käre och salige förfäders hög¬
loflig i hugkommelse både vår fader faders konung Göstafs sidste, sä
och vår faders förste regementz tid var hällen och öfver alt riket
bruket, och ingen der ifrå uti nogen måtte truge, tvinge eller tränngie
vele. Och samme religion till större hielp och befordring vele vi och
med nödtorftige underhåld och uppehälle försörie de personer, som uti
kyrchio embeted stadde äre, efther som dette rikes legenhet kann med-
gifve och hvars och ens underhåld uti högbe:te vår käre och salige
här faders tidh varidt häfver. Der som och nogen af förbe:de kyrchio-
nes personer annthen blifve nödstelte eller och elliest med nogen theris
synnerlige trohet mot os thet så förtienne, vele vi dem samme unnder-
håld efther richsens så och hvars och ens legenhet föröke och för¬
bettre. Och såsom vi nu här med håfve försächred förbe:de Sverigis
stennder om deris religion, att them deruthinnen iche nogedt intrånng
ske skall, så vele vi och här med håfve förbehålledt, att alle våre
tiennere och undersåther, som äre af thenn catolisce religionen, måge
och skole vare uti like måtte på deris side försächrede och fritt och
utan nogedt qväll få niute, bruke och behålle samme theris religion
1594
301
och der emot iche nogedt inntrånng i nogen måtte vederfares, thes-
ligest niuthe Sverigis lagh sampt alle andre gifne previlegier och rättig¬
heter, like med anndre Sverigis rikes innbyggere, efther hvars och ens
stånnd, kall och vilchor. Thette för:ne alt vele vi så stadigt, fast och
oryggeligen hålle vid vår kongelige tro och sanning och till större för-
varingh håfve vi dette bref med egen kongeligh hamid underschrifvidt
och vårt kongelige innsegel här under tryckie latid. Gifvidt och schrifvit
på vårt slott Upsale thenn 5 februarii anno etc. 1594.
Enligt Hog. Bielkes anteckning öfverlämnades förslaget till riksens råd.
Huruvida det någonsin blifvit föredraget för ständerna må lämnas därhän.
Det kan icke vara på detta den 6 febr. öfverlämnade förslag, som hän-
syftas i anteckningen för den 4 febr. i berättelsen A.
Det första förslaget till ständernas supplik till konungen. Uppsala 88
1594 i februari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med an¬
teckning af skrifvaren: »Thenn 6 februarii öfverantvardet först
hertigh Carl och riksens rådh til at öfverse och förbättre, för än
thet blifver k. M:t öfverantvardet», jämförd med 1) ett annat
exemplar, skrifvet af densamme som skrifvit n:r 1, med anteck¬
ning af okänd hand: »Thetta til at stelle och hugge af grofveste
spenerne blefve af alle stenderne beden och forordnet 5 män,
som var Bencht Håkonson borgmester i Upsale och stadzschrif-
veren ibidem, item stadschrifveren i Vesterårs, Vastena och Stok¬
holm, men thet arbetet vart ille taget af thet andelige ståndet,
förthy the uttydde thet, som fanen han uttydde skrifften»; samt
2) med en tredje likaledes samtida handskrift med påteckning af
Hog. Bielke: »Städernis författede supplicatz till k. M:t om hvad
puncter och artickler som de sampt krigsbefäll, bärgsmen och
menige allmoge begärede vare försächrede om, men seden för-
andrede klerkeriet thette noget skarpare, hvilkit seden ath [o:afl
them samptligen blef bevilget och öfverantvardedes, endogh thette
er fogeligere stält och blef dågh inthet öfverantvardet h. k. M:t
lithen thet andre den 6 februarii anno 1593» samt med upplys¬
ningen : »Thenn 6 februarii öfverantvardet först hertig Carl och
richsens råd till att öfverse». Sistnämnda redaktion företer några
formella afvikelser, hvilka dock icke behöfva anföras.
Denn stormechtigste högborne fursten her Sigismundo Sveriges
rikes arfkonungh, så och konungh udi Pålen etc., vår aldernådigste
herre önske vi menige man och almoga, köpstädzmän, krigsbefelet,
bärgsmän och bönder på themia tidh udi Upsala församblede Gudz
velsignelse, myken lycko och velmåge, så och tilbiude vår underdånige
tilbörlige tienstvillighet, lydna och hörsamhet.
Aldernådigste konungh, meden e. k. M:t effter Gudz försyn och
then arfförening!!, som blef i Vesterårs anno Christi 1544 af menige
302
1594
riksens ständer uprettet och besluttet, är närmest til thenn kongelige
regeringh i vårt käre fädernes rike Sverige, och e. k. M:tz crönings
högtid nu tilstunder, Gudh läte thet ske udi en lyksaligh stundh, ther-
före begere vi, som effter e. k. M:tz bref och befalningh til thenna
rikes dagh kallede, udsende och hidt kompne äre, udi all underdånighet
ödmiukeligen, at vi fattige undersåtter måge af e. k. M:t för än crö-
ningen sker, blifve förvissede och försäkrede på thesse effterschrefne
puncter, opå thet vi theste tryggiare kunde göra e. k. M:t vår til-
börlige edh, som lagh säija.
1) Til thet första, at e. k. M:t låter oss obehindret och oqvald
beholla Gudz klare och rene ordh, medh the ceremonier och sacra-
mentzens rätte bruk, effter then Augsbursche confession, som udi
saligh högloflighe konungh Gustaffs sidzste, så och udi salig konungh
Johans förste regementz tidh varit häfver och nu för et år sedan udi
Upsala in consilio generali af alle riksens stender samtyckt och för-
seglede äre, i alle puncter såsom then förseglede original vidlyfftigt
udtrycker, ther uthi vi alle vele lefve och dö; at och intet annat in¬
föres, som är emot vår christelige religions frihet.
2) Item at ingen annan religion eller Gudz dyrkan, kyrkior, skole-
stuger eller skolemestere her i riket antingia i städerne eller på landz-
bygden måge brukas, uthan then som samfeller sigh medh vår almenne-
lige vedertagne religion, opå thet at semia och endrecht må theste
starkare blifve hållen vedh macht; at och kyrkiones personer måge
blifve försörgde medh et stadugt och nödtorftigt underhåldh; at e. k.
M. vele nådigst stadfeste thet erchebiscops valet, som för et är sedan
her i Upsala blef almennelige samtyckt.
3) At e. k. M:t vele stadfesta oss vidh Sveriges oförvanskade be-
schrefne lagh, gamble statuter, erlige vedertagne sedvänier, urminnes
häfdt, privilegier, friheter, segel och bref, som af framfarne Sveriges
konunger, riksens förståndere, rådh och väre förfäder udgifne voro, them
och så medh sine kongelige bref bekräfte, förmere och förbättre.
4) Vi begere och ödmiukeligen, at e. k. M:t vele öfverväge och
betenkie thenn stora skada och förderf, oköp och orede, såsom thet
förderfvelige skaddige vexleri och vanvyrdelige svage myntet häfver
udi thesse 3 eller 4 år åstad kommit, ther egenom mången man är
försvagat blifven til sin näring, ther til mongh faderlöse och moder¬
löse barn äre skilde vedh sit arf och så gott som arfvelös blifven.
Bidiom för then skuldh at e. k. M:t vele her uthi beramma riksens bästa
och tänkie på lidelige och nyttige meddel och vägher, at vi måtte
komma til et gott mynt igen: så förhoppes oss, at köpet skal nogra-
ledes settie sigh sielf och komma i bättre lagh igenn.
5) Item begäre vi och udi all underdånighet, at e. k. M:t vele
beflitte sigh, att vi kunde komme till en godh beståndigh och long-
varigh fridh medh Muschoviten, opå thet at the månge och svåra på¬
lagor motte minskas och at vi måge blifva vidh våra ärliga utlagor
1594
303
och icke blifve så besvärede medh gärder, gestninger och olagliga
pålagor, medh mindre nöden höglige tränger och e. k. M:t vedertarf
i the fal, som lagh säija: dhå vele vi gierna hielpe e. k. M:t sä myket
vår förmögenhet tilsäije kann.
6) Vi begere och ödmiukeligen, at e. k. M:t vele, om thet kunne
nograledes möieliget vara, blifva her i riket hos oss, hvad thet icke
är e. k. M:tz höge myndighet förnär och riksens grendtzer til nogon
fara, eller nogon skadelig osemia ther af kunne förorsakes. Hvar
och så ingelunde ske kan, at e. k. M:t tå vele förordne oss thenn
högborne furste och herre, hertigh Carl sampt riksens trogne rådh
och infödde herrer, the som enige äre och almogan vel vele, at the
samptlige riket regere e. k. M:t til trogen hand, och at e. k. M:t icke
vele lenge vara ifrån oss, uthan medh förste legenhet begifve sigh hid
in i riket igen, oss fattige undersåtter til hugnat och tröst.
7) Vi begäre och ödmiukeligen, at meden e. k. M:t vistes i Pålen,
at Sveriges rikes dresel motte her i riket blifva, opå thet at riksens
gäldh matte blifva betalet, och icke af landet blifva bortfördt, såsom
och the svenska regalia, archeli och annat nödtorftigt motte och blifva
her i riket förvarat.
8) At vi fattige svenske män motte blifva af våre svenske infödde
män regerade och icke af fremmande eller andre onyttighe personer,
som icke äre ens medh oss i religionen.
Och bedie vi ödmiukeligen, at e. k. M:t vele thenna vår enfoldige
begären effter thenna tidz legenhet udi beste meningen nådigst uptage
och altidh vare oss en gunstigh och nådigh konungh, forty hvat udi
thessa för:ne puncter är författet, thett är alles våre så och våre
medbröders samfellige meningh, som hemma sittia.
E. k. M:tz
troplichtige undersåtter
Köpstadzmän
Krigsbefel
Bärgsmän
och bönder på thenna tidh
i Upsala församblede.
3°4
1594
89 Ständernas böneskrift till konung Sigismund. Uppsala 1594 den
6 februari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet, utan
datum (sign. A), med senare arkivpåteckning: »Kom 1656 ifrån
Poln» jämförd med ett par andra afskrifter i samma samling
den ena daterad, den andra odaterad samt med en daterad af¬
skrift i Steno Magni’s kopiebok fol. 80. Det är väl icke omöjligt,
att A är just det exemplar, som öfverlämnades till Sigismund,
ehuru det är något vårdslöst skrifvet och försedt med ändringar.
Stormechtigeste konungh, högborne förste, allernådigeste
herre. E. k. M. skall vår underdånige och retrådige tienst-
villighet på thet ödmiukeligeste vara redebogen.
Allernådigeste konungh, e. k. Ma:t kunne vi på thet under-
dånigeste ike förhålle oss såsom lydige och hörsamme under-
såter effter e. k. Mait nådige skrifvelse til e. k. Mait konunglige
cröningh komne vara, fulmyndige och mechtige giorde at alla
våra medbrödher, som hemma äre, först och fremst at vi på
allas våras vegne e. k. Mait til thetta sitt arfrikes vedertagande
och regeringh underdånligen och ödmiukeligen önske mykin
lyko och velsignelse, hvilket vi och här medh af hiertet gerne
gore; sädhan och at vi e. k. Mait effter lagh vår trygge edh
svärie, bebrefve och försegle. Doch för tnargfallige och hög-
vichtige orsaker skull håfve väre förbemelde medbrödher sampt
medh oss endregteligen för gott och nödigt ansett, såsom väre
förseglade fulmachter isynnerhet af hvar stadh och lagsagu för
sigh utvisa, at vi samhålleligen medh andra ständer uthaf e. k.
Mait fordre och begäre skole, såsom och e. k. Mait under¬
dånligen och ödmiukeligen ther om bidhie, at e. k. Mait för
sin konungslige cröningh så väl oss som andre riksens inbyggiare
om thesse effterföliande punchter nådeligen och fulkomligen
vele försäkre. Och effter punchter[ne] i sigh sielf christelige,
lagmätige och til menige riksens andelige och lekamlige väl¬
färd nyttige och nödige äre sampt e. k. Mait til at effter-
komma berömlige, gänglige och inthet besvärlige; theslikest oss
och ike är okunnogt, at bådhe then högborne fursten och
herren hertigh Karl, såsom en from christen arffurste egner och
bör, så och andre riksens ständer hafva e. k. Mait om thet
som menige betste angår förlengest besökt; hvarföre förse vi
oss uthi all underdånighet, at e. k. Mait såsom en infödd arf-
konungh, then sitt fädhernesland och menige riksens välfärd
kär häfver, varder sigh här utinnan inthet vegrande, uthan effter
tidhen fast sigh förlöper, mykid mera medh all konungsligh
ynnest och nådhe oförtöfvat fulbordande och hvadh nu här
1594 305
förvissas sedhan altidh uthan nogen enskyllan och föregifvande
obrotzligen och oryggeligen hållandes, hvilket, hvar så sker,
såsom vi fulkomligen förmodha, vele och vi sampthgen och i
synnerhet e. k. Mait och thet hele konungslige huset all rät-
rådigh lydno, hörsamhet, hulskap och manskap på thet under-
dånligeste och ödmiukeligeste altidh bevise. Men ther e. k.
Mait antingen nu sigh här utinnan besvärer eller förmenar
lengre här medh upsättia, kunne vi e. k. Mait ödmiukeligen
ike förhålle, att vi uthaf väre medbrödher ingen tilstånd håfve
e. k. Mait någen edh svärie eller bebrefve, såsom och hvar
thet nu utfeste i framtidhen varder villeligen och skadeligen
brutid och öfverträd, vele vår medbrödher sampt medh oss
effter all skäll och lagh och e. k. Mait egen löffte och för-
skrifningh vara uthaf väre löfften friade. Och på thet e. k.
Mait må thess lättare förnimma, hvar om man begärar för-
nemligen vara förvissade och försäkrade, håfve vi låtit någre
fa punchter uthaf alle våra fulmachter korteligen sammandraga
och her under antekna, begärandes och bidhiandes så nu som
tilförene, att e. k. Mait för Gudz nampns ares, sielfve ret-
visones och sitt kare fädherneslandz och arfrikes menige betstes
skull och til att mykid ondt förekomma och afväria samt sinn
konungslige berömelses och egne gangs skull värdes vår ödmiuke
bön och begäran höra och oss jämpte andre riksens ständer
för sin lykosamma cröningh medh sitt konungslige fulfaste bref
här om försäkre.
1 hil thet förste äre vi på thet underdånigeste och ödmiuke¬
ligeste begäre[ndes], at e. k. Mait oss jemväl vidht andre rik¬
sens ständer under sin konungslige beskerm och försvar nåde¬
ligen hålle vele uthi then christelige religion, som efter Gudz
saliggörende ord uthi then eldste och oförändrade Ausburske
bekennelsen är författat och uthi salig och höglofligh ihug-
kommelses konungh Göstafs sidste och "konungh "johans förste
regementz tidh här i riket varit häfver och hvilken nestförlidne
år effter Upsala concilii beslut uthaf alla riksens ständer bådhe
til läran, caeremonien och kyrkieagan är välvilleligen och sam¬
hålleligen samptykt och förseglat, uthi hvilken vi alle samman
velom, näst Gudz nådige tilhielp, bådhe lefve och dö.
2) Item är vår ödmiuke begär, att icke någen annan religion,
ehvad nampn hon helst hafva kan, innan riksens grentzor på
itt turn eller annat, för uthan uthi e. k. Mait egit capell och
thet allenast, när e. k. Mait här stadder är, må öfvat eller
brukad varda, mykid mindre uthi kyrkior eller scholar antingen
intrengias eller inlåkas.
3) Item at e. k. Mait nådeligen vele uthi embetet stad-
feste then gudfruchtige och vellärde mannen, som af menige
30 6
159+
clerkerid samdregteligen och lagligen til archiebiscop uthvald
och jämväl af alla riksens ständer gillad och samtykt är.
4) Item att församblingenes förmän, scholemestare och
menige presterskaped vidt sin tilbörlige myndighet och privi¬
legier, som theres embete kräfver, måge håldne varda och med
itt ärligit, nödtorftigt, vist och stadigt underhåld blifva försorgde.
5) Item at e. k. Mart nådeligen bådhe andre scholar i riket
så och collegium i Upsala vele låta vidht macht hålla och
bådhe the, som ungdomen läre och undervise skole, måge til-
börligen vara underhåldne, så och här sammastädes itt com-
munitet för fattige personer varda uprättadt, och någre uthaf
hvart sticht hielp bekomma til att sigh uthi uthlendske acade-
mier, som äre af vår religion, försökie och studere.
6) Item at spettaler fordras och hvad til kyrkie tienst til¬
lagt är.a
7) Item at ike någen, som oense är medh oss i läran, må
til noget andeligit eller verldzligit kall och til högre eller
nedrige befalningh blifva tillåtin eller domare embete besittie,
uthan at befalningsmän och domare tilförordnes, som äre uthaf
vår religion och ellies äre här infödde och til kalled skikelige
och tienlige.
8) Item at e. k. Ma:t ville stadfeste oss vidht Sverigis oför¬
vanskade bescrefne lagh, gamble statuter, ärlige vedertagne
sedvaner, urminnes häfd, almenningar, privilegier, friheter, segell
och bref, som af framfarne Sverigis konungar, riksens förstån¬
dare, rådh och vare förfädher utgifne, them och så med sine
konungslige bref bekräffte och af konungsligh ynnest förmere
och förbättre.
9) Item begäre vi ödmjukeligen at e. k. Ma:t ville öfver¬
väga och betenkia then store skadha och förderf, oköp och
oredhe, som thet skadelige och förderfvelige vexlari och van-
vyrdelige svage myntet häfver uthi thessa try eller fyre år åstad¬
kommit, ther igenom mången man, som tilförene satt i godh
förmögenhet är försvaget blifvin til sin näringh, och ehen del
högre gelbundne än the sigh nogrelunde vette til att löse, ther
til monge fadherlöse och moderlöse barn äre skilde vidt sitt
arf och hafvande ägor, och ännu ser man lier på ingen enda.
Bidiom för then skull, at e. k. Ma:t vele här utinnan berame
riksens gangn och betste och effter sitt konungslige höge för¬
stånd uptenkie lidelige och nyttige medel och vägar, ther igenom
vi motte komma til gått mynt igen, effter hvilket köped var¬
der sigh vel sielf settiandes.
10) Item begäre vi och uthi all underdånighet, att vi för¬
medels e. k. Ma:t kunne komma til en godh, beståndigh och
longvarigh fridh med Muscoviten, uppå thet at the monge och
159+
307
svåre pålager måtte blifva afskaffad och vi motte blifva vidt
våra årliga utlagor och icke blifva så tungade medh ohägde-
liga och oendeliga gerder, odreglige gestningar, förslor, skiutz-
resor och andre olaglige besvärningar, uthan hvar nödhen hög-
lige trenger och e. k. Mart och cronan vedertorfver, thå vele
vi i the fall som lagh säger och effter allas ständers samtyke
och bejakningh tilhielpa, så mykid vår ytersta macht och för¬
mögenhet tilsäija kan.
11) Item begäre vi på thet ödmiukeligeste och underdån-
ligeste, såsom och af hiertat önske, at e. k. Mart undersåterne
til styrkio och landet, som el liest försmechtad är, til lisa, vele
stadigh och longvarigt hoss os blifva och medh så mykid frem¬
mande folk landet förskone.
12) Men om thet ingelunda kan ske, såsom vi doch thet
gerna sågom, uthan e. k. Mart för högvichtige och nödige
orsaker skull kunne sigh hädhan begifva, at e. k. Mart då ville
medh riket ense vara om en viss tidh, på hvilken man e. k.
Mart igen kan i sanningh förvente, och sedhan här när oss vistas.
13) Theslikest at e. k. Mart i sin konunglige frånvaro ville
tilförordna och laga, att then högborne furste och herre hertigh
Karl sampt med the välborne herrer i riksens rådh, som riket
troligen och vel mena, rätvisona kär hafva och til at landet
förestå beqvemlige och nyttige vara kunne, må e. k. Mart til
trogen hand regere och icke almogen trengas til at sin öfver¬
het utländes sökie.
14) Item begäre vi samptligen, at Sverigis rikes dressel,
regalier, arkeli och alt annad nödtorftigt motte här i riket
blifva och ike af landet varda utfört, och at Sverige ike uthi
nogen motte blifver Påland undergifvit eller tildregtigt, såsom
ike heller noget ifrå Sverigis crono afsyndras och til Påland
tilleggies, uthan at riksens gäld må af riksens dressel varda
betaladt.6
15) hem begäre krigsbefellet i synderhet til thet under-
dånigeste på sine och menige krigsfolks vegna, at the theras
väl förtiente lönn och klädningar, som them för longan tidh
återstå, måga bekomma, och at e. k. Mart theras farlige, möde
samme, longé och trogne tienst, som the e. k. Mart högloflige
i hogkommelse her fadher och theras kåre fädhernesland bafve
bevist, medh konungsligh ynnest och nådhe vele betenkia.
16) Entligh effter och hvar landzende för sigh ju nogre vich-
tige besvärningar och klagemåll håfve frambäre, är vår under¬
dånige begär, ther e. k. Mart ike sielf personligh alle höre och
öfverväge kan för tidzens korthet skull, e. k. Mart ville doch
nådeligen någre visse tilförordne, som förrde klagemåll uptage
och ifrå e. k. Mart oss ett hugnelighit svar igen förskaffe.
Riksdcigsakter lil. 2o
3°8
1594
Hvilket alt hvar e. k. Ma:t effter vår underdånige tilför-
sicht och ödmiuke bön varder i verket stellande och ful bör¬
dande, vele vi, så lenge Gudit oss lifvet unnar, för e. k. Mart
och thet hele konungslige huset håfve gotz och äger, lif och
blodh ospart. Befalle e. k. Mart samt e. k. Mart elskelige
drotningh och unge fröken sampt thet hele konungslige huset
Gudh then alzmechtigeste på thet underdånligeste och ödmiuke- *
ligeste och förvente med thet förste itt gunstigt och nådigt svar.'
E. k. Martz
underdånige och ödmiuke
troplichtige tienere
Sverigis rikes ridderskap
och menige adel,
bisp erne, p reste rskap et, köp stad z
män, krigsbefell, bergsmän och
bönder i Upsala församblade/
a) Denna punkt ar tillskrifven i A med annat bläck. De öfriga handskrifterna,
äfven kopieboken, sakna densamma, b) Sista meningen uthan — betaladt tillskrifven i
A. c) Kopieboken och en af afskrifterna har Datum Upsala then 6 februarii anno
1594. d) Underskrifterna med annat bläck, möjligen och annan hand.
90 Konung Sigismunds svar på ständernas samfällda böneskrift.
Uppsala 1594 i februari.
Samtida handskrift med ändringar och tillägg bland Riksdagsakta
i Riksarkivet jämförd med en afskrift i k. Sigismunds registr. 1594
fol. 30, som i allmänhet öfverensstämmer med den ursprungliga
formuleringen. För de paragrafer, som ändrats, aftryckas de olika
redaktionerna på spalt (den senare redaktionen sign. B, den äldre A).
Svar, som thenn stormechtige högborne furste och
herre her Sigismundus med Gudz näde Sveriges Götes
och Vendes arfkonung, storfurste till Finland Carelen
Våtzske Pethin och Ingermanland i Ryssland och
öfver the Ester uthi Liffannd hertig, så och konung
till Polen, storfurste till Littoven, Ryssen, Pryssen,
Masuren, Samogitien, Kiovien, Volhinien och Lifland
herre häfver latid gifve på denn skrift, som h. k. Ma:t
uthi ridderskapes, adelens, presterskapetz, köpstadz-
männs, krigsbefels, bärgsmäns och böndernes nampn
ät öfverandtvardet blefvedt thenn 6 februarii anno
etc. 94 här på Upsala.
Hvad alles theris tillkompst hidt till Upsala efter h. k. Ma-.tz
bref och befalning är berörendes, såsom och thenn lyckönsk¬
ning, som the på sine egne så och theris medbröders vegne
1594
309
gore, häfver h. k. Man gärne förnumidt och uthi nåder op-
tagedt. Men hvad the vilkor och fast horde vithe tillkommer,
som seden ther på folie, meden h. k. Ma:t inted tvifler therpå,
att mestedelen af undersåterne och ju någre af hvart stånnd
för sig häfver therom varit ovetterligit, Jäther h. k. Ma:t thenne
rese blifve osvaret till och blifve udi sitt värde och ovärdhe,
androm ther om videre att döme, hvad therudinnen höffligit
eller iche skrifvidt är, häfver och störste delen af undersåterne
derudinnen undskylledt.
A.
Till then förste articulen
förste regementztid, dertill the sig
fast och aldelis måge förlathe.
Hvad Upsala concilium tilkom-
mer, ther som thed uthi alle motte
kommer öfver ens med then reli¬
gion och gudztienst, som uthi hög-
be:te konungers tider häfver varit
här uti riket bruklig, synes icke
behöfves thed här förmelle eller
enkannerligen stadfäste. Men är
och uthi samme Upsala concilio
någet mere anten tillsatt eller bort-
lagdt, änn som thed var uthi hög-
be:te k. Gustafs sidzste och k.Jahans
förste regementztid, begärer h. k.
M. först få förnimme hvad ther
uthi är förandret, för änn h. k. M:t
dertill kan bejake.
A.
Thed andre — — motte och
blifve försäkrede om theris religion,
så och att the måge — kall
och villkor.
B.
Till thenn förste articulen om
religionen svarer h. k. Ma:t så till,
att religions friheten iche häfver
varit them någen tid här till för-
neket eller vägret; uthen såsom
h. k. Ma:t tillförende både genum
budh och bref häfver ther om för-
säkret alle Sveriges rikes stender,
sa lafver h. k. Ma:t änn härmed
och fulkomligen tillsäger sig vele
holle them alle vidh thenn religion,
som här udi rikit var brukelig
både uthi h. k. Ma:t salige käre
fader faders höglåflig ihugkom-
melse konung Gustafs sidzste så
och h. k. Madz elskelige käre och
salige her faders förste regementz
tid och nu senest udi förgångne
år 93 almenneligen blef samptyckt
och beslutedt, dertill the sig fast
och aldelis måge förlathe.
B.
Thed anndre, att icke nogen
anneli religion innen riksens grent-
zer anten i kyrkier eller schöler
motte intrenges eller inlåckes, uthen
i h. k. Madz egit capelle och egen
nervarelse här i rikit: svares att
h k. Mad iche häfver begäret
någre kyrkier eller schöler, uthen
såsom the sielfve håfve begäret
blifve försäkrede om theris reli¬
gion, then the vele att skole blifve
3io
1594
A.
Tridie — doch så att then skall
der till samme kall blifve stadfäst,
som med them udi lärone är ense.
A.
Fierde — — såsom the udi
h. k. Ma:tz salige her faders tid
hade, försörgde blifve.
A.
Fempte, att schöler udi rikit
motte vidh macht holles — efter
fri och ingen therifrå tvinges, så
åstunder och begärer h. k. Matt
att och the personer, h. k. Matt
tienere och undersåter här i rikedt,
som äre af thenu catholiske reli¬
gionen, motte och blifve försäkrede
om theris religion för sigh allenest
och icke videre, så och att the
måge like med andre Sveriges
rikes inbyggere niuthe Sveriges
lagh, privilegier och rättigheter,
efter hvars och ens stånnd, kall
och villkor.
B.
Tridie, hvad archiebiscopen till¬
kommer, vill h. k. Matt derudinnen
ordne och lage, som rätt och rett-
vist är, efter som och h. k. Mattz
konungslige myndighet till säger,
doch så, att en som i valet varit
häfver skall ther till stadhfäst blifve.
B.
Fierde, att församblingenes för¬
män, scholmestere och presterskap
vidh theris myndighet och privi¬
legier motte holdne blifve, thed
kann och väll blifve tillatid, när
the iche videre samme myndighet
sträcke vele, änn tilbörligit är, så
att och konungens authoritet ther-
hos motte achted blifve. Så skole
och the personer, som theris kall
och embete fliteligen achte och sig
therhos trogne, rettrådige och ro¬
lige förholle, altid med nödtorftigt
underhold, såsom the udi h. k.
Ma:tz salige her faders tid hade,
försörgde blifve och eliest efter
theris trolige förhold ther medh
förbättrede.
B.
Fempte, att schöler udi rikit
och collegium här udi Upsala motte
1594
som riksens tillfälle och lägenhet vidh macht holles, thet häfver h. k.
kann till seije. Ma:t bejaket till, vele ther vidh
så lathe blifved, som thed häfver
varit udi h. k. M:tz salige käre
her faders tid, och efter som rik¬
sens tillfälle och lägenhet kann
till seije, medh lute h. k. M:tz fader
broders och riksens rådh videre
betenkende ther om någet vist
stadge och lage.
Siette, om hospittaler vill h. k. Mart väll lathe gore så-
denne förordning, att the personer, ther udi vistes och allmo-
sehion äre, skole bekomme theris nödtorftige oppehälle.
Siunde, att andre, som med them äre oense udi laron, iche
motte blifve brukede uthi någre kall och embeter, är svaret
till uthi denn andre puncten, och vill h. k. Mart der udinnen
väll vette lage och skicke, såsom lag medgifver och rett och
tilbörligit vare kann. Bör och h. k. Mart icke mere änn andre
konunger och furster föreskrifves, hvad tienere h. k. Mart
bruke skall.
Ottonde, att h. k. Mart vill stadfäste them vidh Sveriges
oförvanskede beschrefne lag, gamble statuter med mere therhos
förmälles, svares att h. k. Mart sådent tillförende utlåfvedt
häfver och på sinn kongre crönings tid achter i så motte
fyllest gore, hvad udi lagboken derom schrifvet är, och sådent
med sin konunglige liflige ed stadfäste.
Nijende, att vexsel och thet vanvyrdelige svage mynte
motte afskaffes och gott mynte komme i staden igen: ther om
häfver h. k. Mart alrede haft omsorg, är och någet begynnt
och ställt udi värket, allenest att the sielfve moste holle ther-
öfver, att samme gode mynte, som nu blifver slagit, motte
seden blifve achted och hollit udi sitt rette värde, mere änn
som tillförende skedt är, så frampt nogen god ordning skall
blifve stondende, efter som the videre h. k. Martz mening af
thed prentede mandat eller påbudz bref, som allmenneligen
skall blifve ther om med förste förkunnedt, varde förnimmende.
Tiende, så häfver h. k. Mart och alrede haft omsorg om
frid medh Muschoviten och derföre affärdet sitt fulmachtzbref
till någre h. k. Martz förtrogne mann, som derom med Ryssen
handle schole, vill och iche des mindre ännu affärde ther haden
någre sine trogne männ, så snart h. k. Mart någet videre om
fridz medelen med h. k. Martz elschelige käre faderbroder hög-
borne furste hertig Carl etc. och riksens förnemligste stender
berådslagit häfver," och när nu Gudh allzmechtig förläner fri-
312
1594
den, så kunne och undersåterne alle med månge utlager blifve
lisade, som the härtill dags utgiordt håfve. Vill och iche des
mindre h. k. M. them thes förinnen både med gärder, förzler
och annedt sådent mere förskone, thet meste mögeligit, så att
the schole ther af håfve till förnimme h. k. Ma:tz nådige be¬
nägenhet emot sigh och eliest lise udi månge motte.
A. B.
Elfte, att the hegare h. k. Ma:tz
städes närvarelse här udi rikit: för¬
nimmer h. k. Ma:t theris trogne
underdånige välmening emoth sigh.
men att öfver thed fremmende
folket blifver klaget, som h. k.
Mait häfver hos sig, vet h. k. Mait
iche hvad orsak the dertill håfve
kunne, alldenstunnd inted annam-
mes af cronones till theris oppe-
hälle, uthen the förtäre sine pen¬
ninger både gull och daler, ther
af månge af undersåterne sigh
myckit håfve förkofredt, betale
ändå hvad the bekomme mere än
tvedubbelt.
Tolfte, om en viss tid föreställes, på hvilchen h. k. Mait
achter komme tilbake igen och seden härstädes vistes: kan h.
k. Mait nu inted gore, meden ther om så vell med thet ene
såsom thed andre rikets stender moste blifve handlet, doch
måge the inted tvifvelsmål! håfve, att ther om ju väll kan så
blifve laged, att the Svenske väll kunne håfve h. k. Maitz
igenkomst visserligen till förmode.
Trettonde, huru som med regerningen skall blifve hollit
här i Sverige udi h. k. Maitz fråvare, vill h. k. Mait handle
och någet vist besluthe med högbeite furste hertig Carl etc.
så och riksens rädh, att näst Gudz hielp alle saker skole så
blifve ordinerte, att undersåterne, som rolige och fridellschende
vare vele, schole sig dermed väll åthnöije lathe, och när Gud
vill förläne friden, förmodes så månge klagemåll iche vanke
schole, som här till, uten the, som vidh lage ting och stempne
bör blifve slithne och uträttede.
Fiortende/ hvad riksens dressel, regalier, archeli och anndet
mere tillkommer, derom vill h. k. Mait väll vette till att lage
med högite furstes och riksens rådz vetthskap, efter som rik¬
sens gagn och beste, äre och lempe ther egenum så väll inn-
Elfte — — uthen the förtäre
sine penninger både gull och daler,
betale ändå hvad the bekomme
mere än tvedubbelt.
1594
313
rikes som utlendes kan mest blifve achtedt och fordret och
sakerne kräffie och behöfve.
Femptonde, hvad krigsfolksens lönn sä och underholdning
för theris beviste tienst tillkommer, är h. k. Mait väll sielf-
mandt till, häfver och med them alle et nådigt medlidende,
att the iche förre äre betalte vordne. Men att h. k. Mait
ann her till iche häfver någed derudinnen gore kunnedt, är
orsaken, att h. k. Mait ännu af thette riksens rente fast ringe
och föge bättre ann intedt bekommit häfver, meden h. k. Mait
nafver funnidt allt tompt för sigh både till penninger och
varur. Är doch iche des mindre benägen them med förste
betenke och en sådenne ordning för them alle gore lathe, att
the årligen måge vette, hvarest och när the theris lönn så och
betalning bekomme schole.
Till thed sextonde och sidzste, att k. Mait ville anthen
sielf höre deris endskillte klagemåll eller och förordne andre
ther till: svares att h. k. Mait väll hade ment, thed h. k. Mait
udi förlidne tid h. k. Mait häfver varit här udi rikit och
synnerligen udi thesse dager, seden h. k. Mait kom hit till
Upsala, schulle håfve mere blefvet udi så motte besökt af all¬
mogen, änn skedt är, och derföre häfver latid gifve acht der-
opå, om någre med ärender eller klagemåll håfve varit till¬
städes, men så är inge eller och fast få således kompne, der¬
öfver h. k. Mait någet förundrer och sig tanker giordt häfver.
Är doch h. k. Mait iche des mindre ännu benägen sielf höre
klagemåll, när någre h. k. Mait med deris ärender och värf
besökie vele.
Och är thette thed h. k. Mait udi thenne stackottede tiden
på öfvergifne schrift, hårde vithe och vilkor så och begäres
puncter häfver svare velet. Är och derhos them alle och
hvar och en för sigh efter theris trolige förhålld och förtienst
med ynnest och nåde benägne. Actum Upsala thenn . . fe¬
bruarii anno etc. ut supra.
a) Här slutar texten i Reg. b) Reg. har följande dåliga formulering: Fiortonde, att
riksens dressel, regalier, archeli och amiet icke måtte blifve fört af riket, icke heller
Sverike Pålen undergifvin och någet ifrån Sverigis crone blifve afsyndret: svares sa till,
att efter dett Sverike medh alle thes tillydende furstendöme}’ och landskaper Jire h. k.
M:tz arfverike, så vill h. k. M:t uthi alle måtto, såsom och tilbörligit, väll så dem så¬
som uthi alle andre måtte menige riksens och alle des inbyggeres långlige välferd, gagn
och bäste. Hvarföre och ingen till att fruchte ther för e, thett h. k. M:t skulle samme
sitt arfverike uthi någon måtto fö7'minske, hvilket h. k. M:t som mest achter och göra
vill, f öröke och förmere.
Man har ansett, att den äldre redaktionen varit den, som delgifvits
ständerna. Det torde snarare varit den yngre. Det var först den 11. febr.
ständerna fingo del af konungens svar. Enligt berättelserna B och C hade
konungen »endels», såsom det utan tvifvel bör heta, gått in på hvad stän¬
derna fordrade, dock med undantag af ärkebiskopens konfirmation, hvaremot
han äskade fri gudstjänst i enskildt hus för sina katolska tjänare eller under¬
3M
1594
såtar. Det är ej gärna möjligt att berättaren, som ju var närvarande, kunnat
yttra sig så, om konungens svar innehållit det tvetydiga och sväfvande
yttrandet i fråga om Uppsala mötes beslut, som den äldre redaktionen har.
Icke heller göres någon antydan därpå i ständernas skrifvelse af den 13 febr.,
som framkallades just af detta konungens svar. Huru eller genom hvem
förändringen kom till stånd kan däremot ej afgöras, men hertigen och rådet
hade ju öfverläggningar med konungen under de föregående dagarna, och
det sena företeendet af dennes svar inför ständerna tyder ju också på att
det tvistats om dess redaktion. Registraturets formulering kan i och för sig
ej anses afgörande, ty detta är för 1594 på mer än ett ställe bevisligen
felaktigt.
Förslag till ständernas försäkran för katolikerna i Sverige uppsatta
under riksdagen i Uppsala 1594.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med en
samtida rubrik: »Efter kong. M:ts begeran et concept doch icke
besluted utan på menige stenders behag och samtickie befaled»1)
jämförd med en afskrift i Steno Magni’s kopiebok fol. 73 med
en likalydande rubrik (med undantag af att i st. f. befaled står
författedt).
Vi Carl med Gudz nåde etc. och vi efterschrefne Sveriges rikes
rådh, ridderskap, adel, så och bisper, prelater och presterskap, item
borgerschap, befäl, krigsfolk och den menige mand, som till denne
konungslige chrönings högtid på samptlige menige stenders så och våre
egne vägne nu her i Upsale församblede äre, gore her med vitterligit
för oss såsom och alle andre franvarendes, att efter ded den stormech-
tigste etc. Sigismundus etc. häfver försäkred oss och menige riked på
vår religion och des tilbörlige frihet, efter som högstbemelte h. k. M:ts
etc. försäkrings bref i bokstafven lyder, så och yterligere lofved och
tilsagt att vele hålle oss synnerligen och samptligen ved Sveriges be-
schrefne lagh, så och våra så nu som tilförende välfångne och för-
verfvede friheter och privilegier i alle sine puncter, hvarföre ändoch
ded både af den stormechtige etc. konung Johan, så och högstbemelte
kong. M:t nu närvarendes tilförende, såsom udi Vattstene och Calmerne
a:o 1587 bebrefved och beschrefved, såsom och den almennelige reli¬
gions reformation, som skedde i Vesterars a:o 1527, så och ded, som
för ett år sedan her i Upsala a:o 93, enhelleligen besluted och stadfest
[blef], icke heller någon annen religion tilstädier [o: tilstädia?]; icke des
mindre efter högstbemelte h. k. M:t oss såden nådig försäkring på vår
') En senare påteckning: »Ständernes försäkring af konungen opsatt som vardt
improbera!» är vilseledande.
1594
315
religion och annen tilbörlig frihet och rättighet giort häfver och sådant
fulkommeligen och obrotzligen till att hålle [lofvat och tilsagt häfver?];
derföre håfve vi h. k. M:t till nådigt välbehag och på ded h. k. M:t
vår kiärlige ödmiuke och underdånige benägenhet emot sigh förnimme
må, samptligen och synnerligen med enhelligt rådh af godan vilie och
frit betenkiende efterlated, att h. k. M:ts her infödde tiänere af h. k.
M:ts religion måge i h. k. Mits frånvare, til des Gud föger h. k. M:t
åter med helsen hitt in i riked igen, vare trygge och säkre i alle måtte
och niute Sveriges lagh, så de som alle andre riksens inbyggiere, doch
icke i riksens ämbete högre heller nidrige att blifve tagne heller brukede,
efter som tilförende af h. k. M:t i Vattstena och Calmarne häfver vared
lofved och förschrefved. Der bredevid är och efterlated, att de enstedes
her udi riked, nembligen N., håfve ett rum, doch icke någon kirkie
heller skole, uten udi ett hus, derudi de deres gudz tiänst begå kunne,
och en prest, men icke af jesuiter orden, och eliest de gamble nunner,
som nu är i Vattstena closter samme frihet, så lenge de lefve, doch
dem som af vår religion vare vele deres religion oförkrencht, och med
den besched att de sigh roligen och stille förhålle och icke med någon
disputering heller eliest någod buller heller oro komme tillväge, eij
heller någon ung heller gammel med hot, trug heller lockande till
deres religion afvende. Att vi dette h. k. M. till nådige vilie och ära
och vårt käre fädernesland till gangn, ro och tryghet, således som före-
schrifved står, bevilget håfve och obrotzligen, efter som vi och her emott
igen fulkommeligen oss tilförlate, att h. k. M. hvad lofved och tilsagt
är varder efterkommendes, holla vele, trycke vi vår secret och in¬
segel neden.
2.
92
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet numrerad
2 med samtida påteckning på baksidan: »K. M:tz föranndringh
aldelis ogilledt af allom», öfverensstämmande med n. 1 med undan¬
tag af här efteråt anförda förändringar:
Vi Carl punchter; hvarföre och såsom denn allmennelige
vedertagne religions reformation som skedde — — — till att hålle
lofvedt och tilsagt häfver, derföre håfve vi — — eftherlatid, att h. k.
M:tz tiennere och undersåther af h. k. M:tz religion måge i h. k. M:tz
fråvare vara trygge och sechre i alle måtte och niute Sverigis lagh, så
de som alle anndre richsens innbyggere. Derbrede vidh är och efther-
latidt att de måge håfve, niuthe och bruche deris frie religion och
gudz tiennst här uti riket, så och elliest de gamle nunner, som nu äre
i Vadstene closter, samme frihet, så lennge de lefve, doch dem som af
vår religion vare vele, deris — — och allt med denn besked
afvende. Att vi dette — och äro, således som — innsegle neden före.
316
1594
Båda dessa aktstycken äro odaterade, och det är ej så lätt att för dem
fastställa tidpunkten. N. i öfverensstämmer till innehållet något så när med
det referat af en skrift, som hertig Karl en gång skulle öfverlämnat till konun¬
gen, som göres i ett bref från en polack till den påfliga nuntien (jfr Hjärne,
Sigismunds svenska resor, sid. 47 och bil. V, 3), men detta bref är dess
värre odateradt och på slutet till meningen något dunkelt. Det kan ej vara
detta förslag, som »på en försökning» framställdes till ständerna den 4 febr.
(berättelsen B), ty då talades om en kyrka och icke om ett enskildt hus.
Däremot liknar det mera den framställning, som »på ett äfventyr» skriftligen
gjordes af hertigen den 11 febr. (berättelserna B, C) och då förkastades;
att det verkligen blifvit framställdt för ständerna, blir troligt däraf, att det
är infördt i Steno Magni’s kopiebok.
Att förslaget n. 2 är uppgjordt på grund af n. 1 och icke tvärtom, blir
troligt dels af dess ordningsnummer, ehuru n. 1, som är skrifvet med en
helt annan stil, icke har någon sifferbeteckning och de två exemplaren så¬
lunda icke hört till samma serie, dels af rubriceringen k. M:tz förändring.
Efter den 11 febr. kan dock en dylik förändring svårligen ha skett; det
kunde då ej längre på allvar blifva fråga om fri gudstjänst utan vidare för
katoliker. Förslaget bör sålunda hänföras till ett något tidigare skede af
förhandlingarna. Aktstycket n. 1 behöfver ju ej vara uppsatt först den 11
febr. utan kan något förut vara meddeladt konungen, t. ex. under dagarna
den 6 till 10 febr. Det nyss åberopade polska brefvet synes och antyda,
att den senare förkastat förslaget och framställt något nytt. Detta återigen
behöfver ej ha kommit utom den trängre kretsen af hertigen, rådet och de
förnämsta af prästerskapet, hvilka kunna utan vidare ha förkastat detsamma;
det är ej heller infördt i Steno Magni’s kopiebok och i berättelserna B, C
heter det om konungens yrkande, att det gällde »ett hus» för hans tros-
förvanter, ej fri gudstjänst i allmänhet. Dock må erinras, att den framställ¬
ning ärkebiskopen enligt berättelsen A gjort till prästerskapet den 4 febr.,
om uppgiften annars är riktig, i sin generella formulering låter förena sig
med innehållet in. 2. 1 sådant fall skulle emellertid förslagen ryckas till¬
baka till ett vida tidigare skede af förhandlingarna, hvilket väl icke i och
för sig vore otänkbart men icke heller stödes af några andra skäl. Det
skulle i sådant fall vara ett redan något gammalt förslag, som hertigen den
11 febr. »på ett äfventyr» framlade. Berättelsen i A kan emellertid också
endast ha afseende på k. Sigismunds svar till ständerna den 27 eller 28 jan.
(här ofvan n. 73).
93 Ständernas senare framställning till konungen. Uppsala 1594 den
13 februari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet jämförd
med en afskrift i Steno Magni’s kopiebok fol. 73 v.
Stormechtigeste konung, högborne förste, allernådigeste
herre, e. k. Ma:t schal vår underdånige och troplichtige tienst
på ted ödmiukeligeste vara redebogen. Allernådigeste konungh,
e. k. Mait kunne vi underdånligen icke förhålla, att then hög-
1594
317
borne förste och herre hertig Carl sampt the välborne herrer
nksens rådh hafva, 1 then staden ther vi visserligen fulkomligh
försäkringh uppå väre inlagde christelige begär förventede, os
schrifteligen tilstält, huru vidt e. k. Mait begärer, att the som
utaf e. k. Maitz religion äre, schulle försäkres, för än e. k Mait
förmenar sigh os om vår christelige religion, privilegier och
tilbörhge friheter vil förvisse. Och endogh vi kunne sanferde-
ligen kalla Gudh then alzvoldigeste til vitne os uthi alt thed,
som mögeligit är, af alt hierta på ted underdånigeste och vel-
villigeste gerne söke och gore ted, som e. k. Mait kan vara
behageligit, liuft och tekt, och ingalunda sinnade äre e. k. Mait
til någet mishagh eller ovilie förursaka, myckit mindre til e. k.
Maitz crönings högtidz upsettielse medh alles våres högste be-
sväringh, bekymmer och åsaknadh brodzlige finnas: dog lickvel
i tenna samvetzsaken, hvilken angår Gudz nampns äro och vår
sampt väre efterkommendes andelige och lekamlige välfärdh,
häfver man udi enn flitigh, trogen, rätrådigh, underdånigh och
christeligh öfvervägningh och betraktningh icke videre med
tenna saken kunnit komma, uthan vethe än nu e. k. Mait
thenna underdånige och ödmiuke svar, att vi såväl hvart ståndli
i synnerhet, såsom och samtligen, endrechteligen och orygge-
ligen, jämväl nu som tilförene vidh ett frivilligt och högt Vithe
och pen, nemligen arfrätz och embetes förspillelse både för os
sielfve så och väre barn och efterkommande hafva bebundit
til att in i döden vele ståndachtige blifva vidh then christeliga
läron, ceremonien och kyrkeordnmgen, til hvilken vi uthi för-
ledne åi 1593 efter Upsala concilii beslut, på the helige prophe-
ters, evangelisters och apostlers schrifvelser grundade och i then
älste och oförändrade Ausburgische bekennelsen innehålles, os
uthi Herranom enholleligen hafva förschrifvit och försegladt.
Och efter therutinnan, för högvichtige och aldeles nödige ursaker
skill, är uttryckehgen författat, att icke någen annans religions
samqvemd må här inrikes på ett rum eller annadt föruthan uthi
e. k. Mitz egit capell, ther e. k. Mait stadder är, må lidin eller
inrymd varda: hvarföre och kunne vi, uthan vårt samvetz, äre
och , redelighetz förkrenkelse ingelunde ther til samtyckie och
bevillige, att antingen e. k. Mitz eller någen annan religions
samqvemdh, som medh os icke är ense, må här utöfver varda
tillåtin, såsom och icke ther til bejaka, uthan heller e. k. Mait
underdånligen afbidia att the, som medh os uthi läran äre
oense, icke til någet andeligit eller verdzligit, högre eller
nedrigere kall må blifva tilbetrodde. Dogh e. k. Mait til
nådigt välbehagh tilbiude vi os synnerligen och samptligen ther
til, hvar efter sitt stånd, vele förhjelpa, att icke alenest frem¬
mande uthan och väre infödde, som alrede uthi e. k. Maitz
318 1594
religion stadde äre, besynnerligen e. k. Mitz tienere, i medel
tidh e. k. Ma:t här inrikes til håller, hvilket vi både önske och
förhåppes att blifva longvarigt, måge så väl the som vi under
e. k. Ma:tz bescherm tryggeligen och obehindrat vistes, til att
theres värf uträtta förrese, lagh och rätt niute, såsom och e. k.
Ma:t cappel och tidegerder obehindradt och uthan nogen för-
olempen besöke; teslikest och hvar e. k. Ma:t hedan förreser,
them icke vara vägradt här någedt dröija theres nödige verf til
att bestyra, dogh förordat att the icke äre jesuiter eller prester,
och att the sigh fridsamligen anställe och ifrån disputeringer,
andres förförelser och vår religions fördömande och hädande
aldeles afstå.
Yterligere är och til e. k. Ma:t vår underdånige och ödmiuke
bonn och begär, att e. k. Ma:t icke sigh vil förvägre til att
stadfeste then hederlige och vällerde man, som icke alenast
lagligen efter then kyrkeordningen, vidh hvilken vi os hafva
förenat, medh samhåfligh stemme är til archebiskop uthvald
och af h. f. N. hertigh Carl sampt riksens rådh medh theres
bref uppå e. k. Ma:tz nådige ratification är gillad och uthi
ämbeted insatt, efter vi icke kunne medh skäl någen annan för
archebiskop gilla och tryggeligen vetha e. k. Mait godh ther-
före seie, att personen til ted ämbeted tienligh och skickelig
är och uthi alla sina lifsdagar schal e. k. Mait al rätrådigh
underdånighet bevisa. Hvilket så är, vele vi e. k. Mait på ted
underdånigeste och ödmiukeligeste hafva bidin, att e. k. Mait
medh konnungsligh ynnest och nåde thenne vår rätrådige, väl-
mente och underdånige svar ville betenkie och öfverväge och
icke efter utlenskes eller andres obetenkte orådh för någre fås
skul, hvilke icke uthi e. k. Mitz religion utaf barndomen äre
upfödde, uthan för egen nyttes och höghetz skul ifrån vår
religionn äre affalne, låtha sinn konnungsligh cröningh komma i
drögsel och så månge e. k. Maitz trogne och uprichtige under-
såter blifve uppehålne icke uthan theres störste bekymmer och
besväringh, att icke theres hierta uthan theres vilie och upsått
må emott e. k. Mait förkälne och annat obeståndh sigh ther-
utaf förorsaka, uthan att e. k. Mait fast mere efter sine förre
bevilningar och förschrifningar sampt h. f.fN. hertigh Carls och
the välborne herrers riksens rådh grundelige betenkningh och
trogne varningh, teslikest menige e. k. Maitz arfrikes och fä-
dernäslandz ständers underdånige och flitige begäre sampt e. k.
Maitz så väl som alles våres bäste skul, värdes här på gore
ehen godh ände och uthan någen videre upsetielse eller insagor
os om vår christelige religionn sampt tilbörlige privilegier och
friheter försäkre och förvisse. Sådana e. k. Maitz konungslige
och låfverdige välgerningh varder Gudh then alzvoldigeste
1594
319
e. k. M. öfverflödeligen medh al velsignelse vedergellandes och
vi hvar efter sitt ståndh medh al underdånigh och rätrådigh
hörsamhet, lydno, hulskap och manskap på ted välvilligeste
och ödmiukeligeste förtienandes. Befala e. k. Mait sampt e. k.
Maitz högborne drotningh och ted hela konnungslige huset
Gudi then alzmechtigste och förventom en sinnom ett hugne-
ligit och önskedt svar.
E. k. Maits
underdånige rätrådige och
troplichtige tienere
Sveriges rikes ridderskap och adel,
bisper och presterskap, köpstadzmän,
krigsmän, bergsmän, bönder och
menigheten uthi Upsala församblade.
Det var måhända nu i sammanhang med detta svar,J) som ständerna
till hertig Karl afläto följande odaterade böneskrift, som med den samtida
anteckningen: »Stendernes suplicatz till h. f. N. som i Upsala vore församb-
lede», finnes bland Riksdagsakta i Riksarkivet:
Högborne förste nådigeste herre, e. f. N. schal vår underdånige
och troplichtige tienstvillighet ödmiukeligen och välvilleligén vara rede¬
bogen.
Nådigeste förste, e. f. N. vethe vi samtligen och i synnerhet på
ted ödmiukeligeste til att betacke för then höge arfförstlige och fader-
lige omvårdnadh, hegn, försvar och förfordran, som e. f. N. til all(?)
tenna Gudz nampns aros och vår sampt vare efterkommendes evige
och timmelige andelige och lekamlige välfärdz sak när h. k. Maijit på
menige riksens stender (sic!) häfver betedt. Och efter man väl förnimmer,
att tenne handelen förmedels Gudh then alzvoldigite antingen igenom
e. f. N. trogne och nådige tilhielp eller aldrigh vinner någen godh ände,
terföre är til e. f. N. alles vår underdånige begär, att e. f. N. icke
vidh tenne svåre, förtretelige och farlige moden tröttes eller upgefves,
uthan än nu tenna vår stälte svar sielf nådeligen öfverseher, och som
både e. f. N. egne löfte och förschrifning, så och e. f. N. infödde
godhett och rätte christelige nit och kerlighet til att sanningene fremie
och hvad henne schade kan förhindre, teslikest såsom sielfve saken
och vår underdånige tilförsicht til e. f. N. fordrar och kräfver, nåde¬
ligen vele tetta vårt ringe dogh välmente och uppå väre christne och
samdrechtige löften grundede svar låthe sigh behaga och til att gude-
ligen och nytteligen utföra sin höge förstlige flit anvende. Vi vele
') Jämf. berättelsen B för den 13 februari här ofvan sid. 286/
320
1594
ther emott medh väre idkne böner til Gudh then alzvoldigeste under¬
lätte och al christen och uprichtigh stadighett sampt trogne rätrådig-
hett och välvilligh underdånighett och ödmiukt e. f. N. sampt e. f. N.
förstlige höge vårdnad igen bevise. Befala e. f. N., e. f. N. högborne
förstinne och elschelige frökener här medh Gudi then alzvoldigeste på
ted underdånigeste och ödmiukeligaste
E. f. N.
underdånige och ödmiuke
Sverigis rikes ridderskap och
adel, bisper och presterskap,
köpstadzmän, bergsmän och
bönder i Upsala församblade.
94 Svenska rådets, ridderskapets och ständernas protest till de polska
rådsherrarne mot uppskofvet med riksdagsärendenas afgörande.
Uppsala 1594 den 15 februari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med adres¬
sen: »Reverendiss. illustr. et magnificis dominis regni Polonise
etc. senatoribus hic jarn praesentibus, d. amicis observand.» och föl¬
jande anteckning af Hog. Bielke: »Copia af den protestation, som
richsens rådh och adel giorde till de polniske rådzherrer, som
vore i Upsala, seden alle saker ginge så besvärlige och drög-
samlige till. Öfverantvardet till den polniske cantzeler och her
Laski den 15 febr. anno 1594 med herr Christer Clauson och
Svante Bielke». Ett annat exemplar finnes i samma samling och
en afskrift förekommer äfven i den lilla samling sådana, som
åtföljt Christophori Laurentii Goti riksdagsberättelse.
Reverendi illustres et magnifici domini, v. re. illust.
et mag. dominationibus studia nostra commendatiss:a
esse cupimus.
Accidit präster nostram expectationem ut, quorum adventus
nobis [omnibus] esset gratissimus cum per se tum maxime, quod
regem nostrum haereditarium miro desiderio expectatum, quem-
que communem esse cuperemus, ad nos deducerent, cum iis,
rebus nunc minime ex voto succedentibus, molestiam ac iniqui-
tatem huius temporis communicaremus. Intellexerunt enim
D. R. 111. et M. V. non ita pridem nos ab eo tempore, quo
serenissimus rex noster primum in regnum appelleret, in eo
praesertim laborasse, ut relligionem, jura, privilegia ac leges
patriae pro ratione huius regni, nullis obtrusis contra statuta
1594
321
atque promissa conditionibus, sua M. confirmaret. Ad hunc
locum et tempus coronationis, quorum consiliis vel quo jure
jani non ambigimus, provocatum est. Huc cum ante quatuor-
decim dies ventum sit, nihil tamen magis quarn antea, imo
minus et quidem quod initio tractaiionis inauditum esset, omni¬
bus regni statibus quarn humillime sollicitantibus impetratum
est, ita ut conventum coronationis re infecta dilabi videamus
et nos omnes, Deus M:tem Reg. servet, summum discrimen inci-
dere. Quamobrem cum V. D. rerum expertiss. satis constet,
qua ratione regna adeunda et gubernanda sint, petimus, sua-
demus atque hortamur etiam atque etiam pro sua in nos et
regnum hoc agquitate, tum potissimum fidelitate in ipsam Reg.
M., si aliquid apud suam M. vel auctoritate vel consilio
possunt, quod nobis persuasum habemus, velint, omnibus aliis
nostratibus vel quibuscunque rem perturbantibus explosis, suam
M. ad salutaria consilia iterum revocare, ut sua M. et jarn jarn
quidem se tempori accomodet neque id auspiciis regni sui ten-
tet quod nulli aliquot annis in sobo confirmato absque periculo
succederet. Huic vestro consilio suam M:tem locum daturam
speramus et nos summi beneficii loco et ipsamet M. aliquando
habitura est. Sin minus, unde fortassis gravius aliquid posset
imminere, quod Deus clementer avertat, nos coram omnibus
christiani orbis regibus atque principibus denique universo homi-
nurn genere tam nostro quarn omnium regni huius statuum
nomine solenniter ac omni meliori modo et forma protestamur
et protestabimur nos in tempore prasmonuisse et avertere vo-
luisse, prout planum faciemus ex actis, transactionibus, juribus
ac legibus non abrogatis regni huius simul ac transactionibus
antehac, cum inquam sereniss. rex noster patria potestate per
electionem regni Polonia; 2i:m primum annum suae astatis agens
liberatus esset, quarum exemplar nunc mittimus. Itaque nos
huius rei in perpetuum excusatos esse volumus et merito de-
bemus. Sanctissimam Trinitatem, tum quoque V. R. et 111. I).
testes huius nostrae protestationis per hoc scriptum nostrum
compellamus. Quod reliquum est D. Vestris studia et officia
nostra paratiss:a pro posse deferimus. Dat. Upsalias 15 febr.
a:o 1594.
Senat o res, equ estris ordo,
nec non omnes regni Svedas status,
qui ad comitia coronationis jarn Upsalias congregati sunt,
suo ac absentium confratrum nomine.
322
1594
Förslag till redigering af ständernas förening om religionen upp¬
gjorda i Uppsala 1594 den 16—25 februari.
95 i-
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med an¬
märkningar af Hög. Bielke och en af honom tillskrifven rubrik:
i) thet förste concept, sorn bisperne och adelen hade förf atled den
16 februarii etc. 94 om en ny föreningh och sammenbindelse vedh
olagligit vite och blef först presenter et och åplest för rådet den
22 februarii, och samme aften stälte vi et annet noget lideligere
efter vårt betenkende och fichs bisperne igen om margenen tidhligh
der efter, jämförd med en afskrift af den ursprungliga redaktio¬
nen i samma samling (här sign. B). Det är denna senare text
som är tryckt hos Stiernman, I, sid. 400.
Vi effterschrefne Sveriges rikes rådh, bisper, ridderskap och adel,
presterskap, kiöpstadzmän, krigsbefell, bergsmän, bönder och menige
man, som nu i Upsala till den stormechtigeste konung och herres
konung Sigismundi etc. v. a. n. herres crönings högtidh vore församb-
lede och os schrifftlich vart instält, huru vidt h. k. M. ville att Sveriges
rikes ständer skulle försäkre them, som uthaf then påveske religionen
vore, förre än h. k. M. väre förtänkt os om vår religion, privilegier
och tilbörlighe friheter förvisse: hvarföre och vi samdrechteligen til-
samman komme och efter en flitig och nogha betänkning, som hvart
ständ i sönderhet afträdendes för sig giorde och uppenbarligen för allom
framsatte, håfve vi samptligen oss förenat och samsatt att, endoch vi
h. k. M. gerne all tilbörlig och rättrådig underdånighet, ödmiukt, trohet,
hulskap och manskap vele bevise, doch lickväll uthi thenne samvetz
saken velle eller kunne vi ingelunde öfverträde thet christelige beslut,
som uppå® vår christelige religion och hennes frihett" efter Upsala
consilio näst förledne år uthaf alle riksens ständer samholleligen är
gillade, underskrefne och förseglade, uthan vele ther vedh in i döden
blifve ståndachtighe; i sönderhet at vi icke någerlunda hemligen eller
oppenbarligen samtyckie velom, at jämpte thenne vår christelige och
rätte religion någen annen religions öfning, ehvad nampn hon helst
håfve kan, udi större eller mindre samqvemder innan riksens grentzer
på ett rum eller annat må inrymd eller lidin varda, föruthan h. k. M.
egit capell, ther h. k. M. kan stadder vara, såsom och aldrig bevillie,
att någhen som med oss udi lären är oense eller sigh förvägrer med
os samptligen förb:de Upsala beslut underschrifve och ther emoth legger,
må till någet andeligit eller verdzligit kall tillåthin varda, uthan ther
emot seije och protestere, emedhan Gudh then alzvoldigeste os lifvet
varder fönnman des/
Och på thet at thetta så väll för os närvarande som them frå-
varandom och jemväl för allis vår vårdnad och efterkommande må
1594
323
obrodzligen hollit varda, håfve vi i sönderhet och samdrechteligen, högre
och nederige, sielfvilligen, onödghade och otrengde, af välbetänkt och
berådne modhe os ther till på christelig sanning, äre och redhelighet
förplichtad, att eho som helst thet vara kan, som ifrån thenne när¬
varande dagh ifrå thenne vår christelige, endrechtelige och samhollige
förening antingen sielf affaller eller och sine barn, son eller dotter, med
villie uthi någen annan religion låther upfödhe innanlandz eller uthan-
landz, skall ther med uthan någen änskyllan eller genseijelse sit til-
fallende arf, ett och annadt, rörligit och orörligit, så vel för sigh som
sine effterkommende til sine näste arfvingar, h vilke * af thenne förbe:te
vår vedertagne religion äre, aldeles havé förvärket och förbrutedt, thes-
likest icke heller nogen kirketienst, en eller annen, utaf vore predican-
ter niute, och om han noget kall eller embete besitter, ther ifrå varda
afsatter.c Hvar och någers sonn eller dotter emot eller uthan sine
föräldrers villie her ifrå varder affallande, skolle föräldrerne vare för-
plichtede them arflösa gore, och när thet arfvet faller, falle thå till
andre näst arfvinger, som äre af vår religion/ Thes till yttermere
visso att thetta må af os allom fast och stadigt hollit varda, så väll
uthaf oss, som närvarande, som the frånvarande äre, och alles vår nu
lefvande sampt effterkommande vårdnadh, håfve vi thenne vår beplich-
telse endell med egne hender underschrifvit och med väre brukelige
signeter förseglat, endel städers och häreder signeter vetterligen och
vellvillighen låthit undertryckie. Datum Upsala then 16 februarii anm
R. O. 1594.
<2) Thette tillöchtes enl. H. B.; som efter Upsala concilio B. b) B fortsätter här
med följande öfverstrukna stycke: theslikes att vi och icke någen annen henne vele för
thenne och niist fölgende tiders ärchebischop uthan thenn vyrdighe, gudhfruchtige och
höglärde man mester Abraham, hvilken laglighen efter kyrkieordningen ther till är utvald
och icke allenest uthaf andre riksens ständer är gilladh och samtycht, uthan och på h.
k. M:tz ratification uthaf h. f. N. hertig Carl sampt riksens råd uthi kallet är insatt.
Stycket saknas hos Stiernman, c) Detta stycke lydde enl. H. B. ursprungligen: sorn äre
uthaf för:de vår rätte religion, aldeles håfve förverkat och förbrtitit, och om han någet
kall eller embethe besitter, ther ifrån varda af satter, d) af vår för:ne religion öfver-
skrifvet af H. B.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med föl¬
jande påskrift af Hog. Bielke: thet andre concept, sorn richsens
rådh stälte om den förskrifningh och föreningh på nytt om reli-
gionen her i kröningen, och antvardedes presterskapet deti 23 fe¬
bruarii bittide etc. 94.
Vi effterschrefne N. N. gore vetterligit att efter nu, Gudh ske lof,
alle saker så vidt äre afhandlade, at k. Ma:t i Sverige och Påland etc.
vår a. n. konung och herre häfver udi denne sin kong:e croning både
schriffteligen och muntligen försäkrat menige riksens ständer, andelige
och verldzlige, på vår christelige religion efter then Augsburgiske con-
Riksdagsakter III. 2i
324
1594
fession, och såsom vi synnerligen och samptligen, så väll the nu här
äre som frånvarandes, os i hord här i Upsala förent håfve, at oss ther
emot intet intrång antingen genom schöler eller kyrkior, som äre af
någon annen läre, ske skall, för hvilket vi h. k. M. underdånligen be-
tacke, och på thet at sådant, som af allom endrechteligen giort och
samtyckt och af sielfve öfverheten kraffteligen stadfäst är, för os och
väre effterkommande må obrotzligen hållet blifve, lofve vi nu på nytt
sielfvilliandes, onödde och otréngde, af velbetänkt och berådde mode,
at vi hvad som i Upsala consilio a:o etc. 93 och nu yttermere almenne-
ligen är samtyckt vordet, troligen i alle väre lifsdage obrotzligen hålle
vele. Och efther thet at den, som sådana löffte och försäkring, som i
så motte giorde äre, bryter och förkrenker, både för Gudh och verlden
[är?] en osanningsman och effter Sverigis beschrefne lagh icke må
vara tings eller vittnesför, derföre håfve vi os nu så förenet, at der
någon ibland os, som dette föreschrefne almenlige beslut, som nu
tvenne resor här i Upsala giorde och gillade äre, blifver befunnen at
han derifrån affaller antingen till den papist., calvinist., vedderdöp. eller
någon annen biläre eller och elliest i någen motte lönligen eller uppen¬
barligen gör, handler eller sigh bruka later, någen af desse förenämde
vilfarande secter tilfaller eller förkofring gör eller och medh sit vett
och vilie son eller dotter i någon annor religion, än som nu i thette
bref enhelläligen gillat eller vedertagen är, upfödher, den vele vi sampt¬
ligen udi dette vårt brefs krafft för en otro och ordzlös man hålla och
achta, såsom och här brede vedh lofve och tilsäie, at ingen af os vil
eller skal för väld eller rädhåga antingen emot denne vår religions
förening eller elliest emot hvar annan inbyrdes, vidare än Sverigis lagh
uthtryckeligen kan medgifve, sigh i någon måtte bruke läte, dogh elliest
i alle rättvise och tilbörlige saker bevise vår nådige herre och konungh
vår ödhmiuke hörsamme troplichtige tienst, såsom ärlige svenske män
och trogne undersater i alle motte ägner och bör at gore. Des til
ytermere visse at dette stadigt och fast vidh vår christelige sanning,
äre och redelighet uthaf os, som här nedan under nempnes, skal i alla
våra lifsdager och i alle sine puncter hållet blifva, late vi vetterligen
trycke väre signeter här nedan under och håfve medh egne händer
underschrifvit. Datum Ubbosalia then 22 februarii anno 1594.
97 3-
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med på¬
skrift af Hog. Bielke: thet tridie concept som bisper och capitu-
lares seden annen gången stälte efter deris vilie och blef richsens
radh antvardet den 2p februarii etc. 94.
Vi efthenne Sverigis rikes råd, bisper, ridderskap och adel, prester¬
skap, kiöpstedzmenn, krigsmänn, bergsmänn, bölinder och menigheten
1594
325
uti Upsale församlede, giöre vitterligit, att meden nu, thes Gudi ske
lof, alle saker så vidt äro afhanndlede, att h. k. M. i Sverige och
Pålend etc. vår aller nådigste konungh och herre uti denne sinn konge-
lige croning efther vår unnderdånige, trogne och samdrechtige begär
och annhåldning både schriftligen och muntligen menige richsens
stennder, anndelige och verdzlige, häfver kraftligen försächred, icke
allenist att vi vår christelige religion och des frihet aldelis fritt och
obehindret mägom niute, efther som denn oförandrede Ausburgische
confession förmeler och såsom epter Upsale consilii beslut nestförlidne
år utaf alle richsens stennder almenneligen är samtycht och bejaket,
os der vid beskydde och försvare, utan och att iche der emot antin¬
gen med skoler eller kyrchior nogerstädz här i riket med gott eller
onndt att inntränngie eller nogedt hinnder eller förfånngh giöre eller
giöre lathe, såsom och iche heller uti richsens anndelige eller värdz-
lige embeter brache nogre de personer, som iche äro utaf förberörde
vår almennelige religionn, hvarföre och vi h. k. M. underdånnligen
betacke. Och på thett alt thette så väll för oss närvarande som them
frånnvarandom och jemvell för alles vår vårdned och eftherkommen-
dom må obrotzligen hållidt varde och der igennom Gudz nampns äro
och denn rätte religions enighet fremiet sampt all split och all falsk
läro förekommen och afvardt, håfve vi på nytt synnerligen och sampt¬
ligen, högre och nidrige, anndelige och verdzlige, sielfvillelige, onödgede
och otrenngde af välbetenncht och berådde mode os förenedt och
samsat, såsom vi och här med på christelig saningh, äre och redelighet
velom os håfve förplechted, att eho som helst denn vara kann Sverigis
rikes innbyggere, qvinne eller mann, innfödde eller utlenndske, som
håden åt ifrå dette brefs dato blifver i sanning befunnen sielf vare
affallen ifrå vår christelige och enhällelige religion till denn påveske,
calveniske, vederdöperes eller nogen annen biläro eller och elliest uti
någen måtte lönnligen eller oppenbarligen gior, handler eller sigh brache
lather till desse och anndre vilfarende lärdommers förkofringh, i synner¬
het der till jaker, samtycker och förhielper, att antingen nogedt annedt
ann förbemelde vår religions bruch uti nogen samqvemd större eller
mindre på ett rum eller annedt för utan h. k. Maij:tz egidt capell, del¬
li. k. Maij:t kann vare stadder, må vare lidit eller innrymdt, eller och
att de, som med os udi laron äro oennse och sigh förberörde Upsale
concilii beslut och thenne vår förening förvegrer till att unnderschrifve,
till nogidt anndeligit eller värdzligit kall innsetties, såsom och thenn
sinn barn, sonn eller dotter, med vett och villie antingen innlenndes
eller utlenndes uti nogen annen änn förbemelte vår vedertagne religion
lather upföde, denn samme oansedt uti hvad verdighet hann vare kann,
skall igenom thette brefs kraft utan nogen genseijelse eller unndskyllen
sinn arfsrätt, ett och annedt, rörligit och orörligit, så väll för sigh som
sine eftherkommende till sine neste arfvinger, som af thenne förbemelte
vår anntagne religion äro, aldelis håfve förverket och förbrutid; thes-
326
1594
ligest iche heller nogen kyrchio tiennst eller vilchor, enn eller annen,
utaf väre predicannter och uti väre församlinger niute, och om hann
nogedt kall eller embete besitter, der ifrå varde afsatter. Hvar och
nogens sonn eller dotter emot eller utan sine föräldrers villie här ifrå
vara [o:vore] affallende, schole föräldrerne vare förplichtede them arf-
löse att giöre, och ner dett arfvedt faller, falle thå till neste arfvinger,
som äro utaf vår förberörde religion. Thes till yttermere visso att
dette utaf oss, som närvarende som the frånnvarende äro, och alles
vår nu lefvende sampt tilkommende vårdnedt (sic), håfve vi samptligen
både utaf denn högborne furstenn och herren hertig Carl Sverigis rikes
arffurste hertig till Sudermannelannd, Näriche och Vermelandh under-
dånligen begäredt, att h. f. N. denne vår förplichtilse gille, samtycke
och med sin furstlige försegling och underschrifningh nådeligen vele
stadfeste, så och sielfve endel med väre bruchelige signeter henne för¬
seglet och med egne hännder underschrifvidt, endel städers och hereders
signete vitterligen och välvilleligen latid unndertrycke. Datum Upsale
thenn 25 februarii anno etc. 1594.
Till något resultat ledde veterligen icke dessa förslag.
98 Samtliga ständernas skrifvelse till konungen om bekräftelse på
ärkebiskopsvalet och om ceremonierna vid kröningen m. m.
Uppsala 1594 den 17 februari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet.1)
Stormechtigeste konungh aller nådigeste herre, e. k. M. vår
underdånige troplichtige tiennst altidh på dett troligeste hör-
samligen hevisendes. Aller nådigeste konung och herre, vi
håfve med stor hugnedt förnumidt de nådige svar, som e. k. M.
oss i går belanngendes vår christelige religion och dess frihet
nådigst gifvidt häfver, och tacke Gud denn alzmechtigeste, som
e. k. M. hierte i så måtte regeredt häfver, så och e. k. M.
underdånligen, att e. k. M., anseendes dette vårt fädermslanndz
frid och välfärd, sigh der till nådigest häfver beveke latidt.
Bedie och der hos på dett aller ödmiucheligeste, att e. k. M.
till oss synnerligen och samptligen iche nogen ovidie eller mis-
hag för dett vi i så måtte så trägne varidt håfve, fåhe [3;fatte?]
vill, efther oss iche annedt häfver städt tilgörendes, hvilched
Gud skall vette, iche af nogen gensträfvighet emot e. k. M.
skedt är utan till att förekomme vår fädernislanndz anndelige
*) I fråga om datum, se Berättelserna under den 17 febr.
1594
327
och timmelige förderf och unndergäng. Dhernest, nådigeste
konungh och herre, meden dett ännu fattes till vår religions
förfordringh och med rätte för e. k. M. kongelige crönings dagh
ske bör, bedie vi alle synnerligen och samptligen på dett under-
dånigeste och aller flitheligeste att, like som e. k. M. sigh nu
uti dett högste och förnemste häfver latid beveke, altså verdiges
och e. k. M. sigh iche förvegre till att stadfeste vår lagvalde
och utkorede erchebiskop, och änndoch samme val uti e. k.
M. fråvare skedt är, såsom och hann sielf iche häfver varidt
tilstädes eller i nogen måtte tränngt sigh der till, så är hann
doch lichvell lagligen och efther vår af sielfve öfrighetten stad¬
feste kyrchestadge laglige valder vordin; förse oss fördennskuld
såsom och högeligen och unnderdånligen bidie, att e. k. M.
sigh emot dett, som lagh, sedvenio och richsens almennelige
kyrcheordning, som e. k. M. egen här fader höglofligh i hug-
kommelse stadfest häfver, medgifver, [icke?] vill besverlig finne
lathe eller i nogen måtte förkrenke, utan oss trogne unnder-
såther af sinn kongelige dygd och mildhet allernådigest bön-
höre. Vi vele samptligen och kunne e. k. M. i sanningh ther
på förvisse, att hann skall vara och blifve e. k. M. enn trygg,
trogen och rättrådigh unndersåthe, såsom e. k. M. honom efther
denne richs legenhet best och tiennligest till dett embete finne
kann. Bidie förthennskuldh nu som förr e. k. M. här opå oss
god och hugnelig svar vill bekomme lathe, ty nogen annen
der till att anamme och samtycke befinne vi oss till dett
högste der uti besverede, såsom och iche heller nogen annen
al bischoperne eller clercheridt sigh tilstår dett att vedertage.
Ytterligere, aller nådigste konung och herre, meden nogedt
om sielfve crönings ceremonierne är förspordt och taledt vor¬
den, förhoppes vi såsom och på dett ödmiukeligeste och
unnderdånigeste bedie och begäre, att e. k. M. emot Sverigis
lagh och richsens ordningh iche der uti nogen föranndringh
giöre vill, utan hålle oss så i denn artickel som alt annedt, i
vår beschrefne lagh författedt är, aldelis trygge och oförvan-
skedt. Dette vele vi e. k. M. troligen och ödmiuchligen på
dett högste och fiiteligeste ombedit håfve, såsom och der till
med hvad som ytterligere kann behöfvis i verdzlige måtte att
försächre och ännu kan vare ogiordt och synnerligen hvardt
stånnd för sigh vid deris skälige och laglige frihet och pre-
vilegier, att e. k. M. och sådannt aller nådigest nu för sinn
kongelige cröningh vill lathe stelle i verkedt, efther e. k. M.
nådige löfthe och förtröstningh, dett vi hvar och enn otviflendes
förmode. Vi vele der emot i alle väre lifsdager finnes e. k. M.
så frånvarendes som närvarendes hulle, trogne och rättrådige
unndersåther och önnske e. k. M. till dess konglige croning
328 1594
och regemente utaf Gud denn alzmechtigeste myken lycke och
välsignelse.
E. k. M:s
trogne undersåther och
troplichtige tiennere
Sverigis tikes rådh, ridderskap,
adel, clercheridt och samptlige stennder.
99 Konung Sigismunds försäkran afgifven i Uppsala 1594 den 19
februari.
Original på pergament (47 X 18 cm.) i Riksarkivet, förut för-
varadt i Uppsala domkapitel.
Vi Sigismundus medh Gudz nådhe Sverigis Göthes och
Vendes arfkonung, storfurste till Finland, Carelen, Våtzske
Pethin och Ingermanland i Ryssland och öfver tile Ester uthi
Lifland hertig etc., så och konung till Pålend, storfurste till
Littoven, Ryssen, Pryssen, Masuren, Samogitien, Kiovien,
Volhinien och Lifland herre, gore vetterligit att efter vi igenum
Gudz denn alzmechtiges milde försynn och efter denn arfrätt,
som oss efter samptlige riksens stenders hyllning och försegling
tillfallen är, till Sverigis rikis crone och regemente med alles
gode villie och samptycke lagligen komne äre; derföre lafve
vi härmed och tillseije alle väre unndersåter till nåde och kärlek
igenn, först och frempst att vi vele holle them alle, höge och
lage, anndelige och världzlige, ädle och oädle, ved deris religions
frihet, så att the denn aldelis frit och obehindret niuthe skole,
efter som denn Ausburgiske confession, hvilken keyser Carl
thenu fempte på riksdagen uthi Ausburg anno etc. 1530 är
öfverandtvardet, förmäller och såsom i vår fader faders sidzste
och vår käre her faders höglåflig i hugkommelse förste rege-
mentz tid och nu senest anno etc. 1593 in martio utaf alle
stennder här i rikit almenneligen samptyckt och bejakit, och
dem der vid beskydde och försvare och icke deremot antingen
med schöler eller kirkior någerstedes här i rikit med gode eller
onde att intrengie, någet hinder eller förfång i någen motte
gore eller gore lathe. Eij heller vele vi uthi riksens andelige
eller världzlige embeter bruke någre the personer, som icke
äre af denne rikis almennelige religion, som här förbemelt är.
Elliest meden the sig roligen och stille förholle, måge the
niuthe Sveriges lagh, privilegier och friheter like med anndre
Sveriges unndersåter, efter hvars och ens stånnd och vilkor.
1594
329
Dernäst att vi vele elske vårt käre fädernesland Sverige
och troligen vette och söke alle des trogne innbyggäres väll-
färd, gagn och bäste, all rättvise styrke och all riksens lede-
moter, så väll högre som nidrigere, andelige som världzlige,
ädle och oädle, fattige och rike, hvar efter sitt stånd uthi til-
börlig äre och vyrdning, så och deris tilbörlige rättigheter och
vilkor vid macht hålle.
Tesiigest vele vi och hålle vid macht Sveriges lag uthi
alle sine articler och rätte förstånnd, undentagendes denn arfs¬
rätt, som är af enhälligt råd godvilligen samptykt och veder¬
tagen; sammeledes alle privilegier och friheter, som the af
framfarne konunger och regenter haft och nutid håfve, efter
som väre bref, dem vi strax efter vår konunglige croning, hvart
stånd för sig nådeligen gifve vele, vidare skole innehålle, och
in summa vare en trogen och trygg Sveriges konung och
styrke Sveriges lag och rätt i alle motte så för högre som för
lägre, fattige som rike, okäre som käre, all vårngvise(l) och orätt
afskaffe och nedertrycke.
Och till thed sidzste vele vi här med håfve taged och
annammedt alle Sveriges rikes stender andelige och världzlige,
edle och oädle, fattige och rike, med allt thed dem med rette
tillhörer, uthi vårt konunglig hägn, värn, frid och försvar till
lag och rätte.
Dher emot igenn håfve velbe:te ri[k]sens stender alle nu när-
varendes så och frånnvarendes för sig och deris efterkommende
lofved oss, ehvad vi äre inrikis eller uttrikis, så och väre efter¬
kommende mandz arfvinger deris hullskap, troskap och man¬
skap rattrådeligen, så lennge the lefve, troligen att bevise, effter
som theris skriftelige ed och reversal uttviser.
Och till större försäkring, att fönde väre undersåter alle
måge håfve sig fullkomligen härtill förlathe, att vi alle thesse
förtalde artickler troligen och obråtzlighen hålle vele vidh vår
christelig tro, konunglige äre och sanning, så lennge vi lefve,
håfve vi thette med egen hånnd unnderskrifvidt och vårt
konunglige insigell här unnder trycke latid. Gifvidt och skrif-
vidt på vårt slott Upsala thenn 19 februarii anno ettusend
femhundrede nyttie fyre.
SIGISMUNDUS R.
Sigill i en träkupa vidhänger med en pergamentsremsa.
Det uppgifves i berättelsen C, att konungen den 16 febr. öfversände
sin »försäkring» till hertig Karl och att där ett förbehåll var inryckt för
konungen att i framtiden få söka bereda sina trosförvanter bättre villkor.
Ett dylikt förbehåll (»dock härmed oss obetaget, hvar så kan hända, att vi
framdeles med samtlige riksens ständers frivillige och enhällige gode vilje
330
1594
och samtycke några lidligare villkor, än nu skett är, för dem som af vår
religion äre nå kunna») finnes verkligen inrymdt i en under riksdagen uppsatt
skriftlig »försäkring om religionen», som i början gäller alla riksens ständer
och hvars viktigaste del är införd i den slutliga försäkringen, men sedan
hänför sig till prästerskapet allena och finnes afskrifven såväl i Steno Magni’s
kopiebok som i Sigismunds registratur 1594 (i båda med enstaka fel). Enär
akten hufvudsakligen angår prästerskapets postulater, behandlas den längre
fram. Ur något annat förslag är f. n. ej nämnda förbehåll kändt. Det vill
sålunda synas, som om meningen ursprungligen varit att sammanföra den
allmänna försäkran om religionen för samtliga ständerna och den enskilda
för prästerskapet uti en och samma urkund och som motståndet mot för¬
behållet den 16 febr. omintetgjort denna plan. Någon antydan därom göres
dock icke i berättelserna.
Uti konung Sigismunds registratur 1594 är nu fol. 41 v. införd en »bé-
pliktelse» till menige riksens ständer i afseende på regeringen, som hänvisar
i fråga om religionen till en särskild »förskrifning». I samma registratur (fol.
33 v.) finner man ock den ofvan anförda försäkringen om religionen, ehuru de
båda icke omedelbart följa på hvarandra. De ha sålunda måhända haft ett
visst sammanhang eller afsetts att komplettera hvarandra. Å andra sidan
har denna »verldsliga» bepliktelse ännu tydligare öfverensstämmelser med den
omsider definitivt fastställda försäkringen, som tyda på ett visst samband
mellan texterna. Den förtjänar sålunda att anföras. Af samma »bepliktelse»
finnes äfven en dålig afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet, som emel¬
lertid har en eller annan afvikelse, hvarföre de viktigare olikheterna anföras
i noter efteråt. Innehållet följer:
Konung Sigismundi beplichtelse, som han menige Sverigis
ständer giort häfver att han dem en huld och retrådigh
konung vara vill, gifvin i Upsala uthi h. k. M:tz croning.
Vi Sigismundus etc. gore vetterligit, att vi egenom Gudz den
alzmechtiges milde försyn och elfter den arfsrätt, som os effter sampt-
lige riksens ständers hyldningh och försegling tilfallen är, till Sverigis
rikes crone och regemente medh alles godhe vilie och samtyckio lag¬
ligen kompne äre. Derföre lofve vi her medh och tilsäije alle väre
undersåter till nåde och kärlek igen:
Först och främst att vi vele hålle dem alle* höge och låge, ande-
lige och verdzlige, ädle och oädle" medhb deres religions bruk och
frihet i alle måtto, aldeles såsom vår förskrifning serdeles derpå uth-
gifvin uthviser och i bokstaven förmäler;
Dernäst att vi vele elske vårt käre fädhernesland Sverikie och
troligen vette och sökie alle des trogne inbyggiares välferd, gagn och
bäste, all retviso styrkia och alla riksens ledamöter så väl högre som
nidrigare, andeligen som verdzlige, ädle och oädle, fattige och rike/
uthi tilbörligh äre och vyrdning så^ och teres tilbörlige rättigheter
och vilkord vidh macht hålla; deslikiest och hålle Sveriges lagh och
gode christelige gamble sedvänier vidh macht och dem der uthöfver
uthan deres gode vilie och samtyckio icke något intrång gore,"'undan¬
tagandes den arfsrätt, som är af enhelligt rådh godvilleligen samtygt
och vedertagen;
1594
33i
I like måtto och styrkie och vidh macht hålla alle privilegier och
friheter, sorn* de af framfarne Sverigis konunger och regenter haft och
nutit håfve/ så och de som dem nu-^ af os kunne blifve gifne,^
elfter som vårt serdeles derpå gifne bref i bokstafven uthviser;
Item regere riket medh högborne furstes hertigh Carls och rik¬
sens rådz rådh och ingen fremmende eller uthlänsk heller någre ringere
obördige, uthan svenske infödde ädlinger uthi riksens embete bruke
eller insättie;
Item intet krigh eller örligh, icke heller något stillestånd, fridh
eller förbund begynne eller beslute, eij heller någet annet uthi riksens
vichtige saker uthan samptlige ständers vilie och samtyckio företage;
Eij heller någen olagligh tunge på någet stånd i någre andre måtto
åläggia videre än i de fall, som lagen förmäler, och dogh medh godan
vilie och samtyckie deres som vederbör effter lagen, uthan all olagligh
tunge och besvering, i hvarie handa måtto den och kan vare påkom¬
men, aldeles bote och afskaffe, dett meste mögligit vara kan.
Yterligere effter Gudh os ett fremmende kongerike beskärt häfver,
lofve vi att vi os på dett högste och flitigeste ville vinläggie, att
bådhe desse loflige kongeriker uthi vilie och vettskap [0:venskap?] och
enighet blifve må, och dersammestädes aldrigh någet samtyckie eller
bevilie, som emot Sverigis rike och thes nu underliggiende land och
folk vare må, eij heller något af dett, som nu under Sverigis crone
lyder, medh vårt vett eller vilie late derifrån komme lönligen eller
oppenbarligen, eij heller någon handling dette riket och des under-
liggiandes folk omrörandes företage eller beslute dette riksens rådh
och ständer ovelt (sic!) eller ovetterligit, såsom och icke heller något,
ehvadh dett och helst vare kan, uthan deres samtyckie håden af riket
bortföre. Eliest och så länge vi en konung öfver både riken äre, skal
om denne riks regering i vår frånvaru så hållet varda, effter som vi
os medh denn högborne furste hertigh Carl etc. och vårt elskelige riks
rådh på menige ständers vegne varde förenendes och beslutendes och
såsom der på skrifteligh ordning och försäkring giöres skal nu medh
dett förste.
I en summa att vi vele vare en trogen och trygg Sverigis konung
och styrkie Sverigis lagh och rätt i alle måtto, så för höge som för
lägre, fattige som rike, okäre som käre, all vrångvise och orätt af-
skafife och nedertryckie. Actum ut supra.
a) Saknas B. b) vidh B. c) I stället för dessa ord inskjuter B följande, som ej
ger mening: så och alle riksens förnemlige ämbete med schickelige och tienlige adels¬
personer besättie och fortsätter: hvar efter sitt ståndli udi etc. d) B har texten här
korrumperad, e) som de tilförende haft håfve B. f) lofvede och tilsagd äre B.
Det är dessa två försäkringar, som Werving (efter A. J. Messenius)
omnämner under den 21 febr. Här nedan meddelas för jämförelses skull själfva
ingressen till den längre försäkringen om religionen och för prästerskapet:
332
1594
Vi Sigismundus etc. gore vetterligit att ändogh vi för någon tidh
sädhan utaf menige richsens stender — — äre ödmiukeligen besökte
vordne om stadhfästelse på theres religion här uthi riket, derpå vi oss
och någerlunde både muntligen och skriftligen förklaret, icke des mindre
medhen alle riksens ständer derom hos oss till thett yterste tilbörligen
sökt och begäret håfve och vi altidh och ännu håfve denn benägenhet
och omvårdnet till thette vårt käre fädhernesland och serdeles medhen
thett är vårt arfrike, att bådhe thett andelige och verdzlige regementet
uthi inbördes sämie för all religions tvist och all annen oenighet, hvar-
egenom månge herlige land och konungeriker och än i vår tidh äre
blefne förderfvede och om intet, må i fridh och rolighet blifve regeret;
derföre håfve vi menige riket på theres religions frihet, såsom här
effter fölier, velet försäkre: lofve fördenskuld och her med tilsäije först
och främst att lathe alle ständer uthi riket höge och låghe aldeles fritt
och obehindret niute theres religion och des frihet, effter som i den
oförvandlade Augsburgiske confession, hvilken keiser Carl then 5 opå
riksdaghen uthi Augsburg anno 1530 är öfverantvardet, förmäles och
såsom i vår fadher fadhers sidste och vår käre her fadhers höglofligh i
hughkommelse förste regementz tidh och nu senest anno 1593 in martio
uthaf alle ständerne här i riket almenneligen samtygt och bejaket, och
dem dervidh beskydde och försvare och icke theremot antingen med
skoler eller kyrkier någorstädes här i riket medh godhe eller onde att
intränge, näget hinder eller förfång uthi någon måtto gore eller gore
lathe. Eij heller vele vi uthi andelige eller verdzlige embeter bruke
någre the personer, som icke äre af thenne rikes almennelige religion,
som här förbemält är. Dogh hermed oss obetaget, hvar så kan hända,
att vi framdeles medh samptlige rikes ständers frivillige och enhellige
gode vilie och samtyckie någre lideligere vilkor än nu skett är för
dem, som af vår religion äre, nå kunne.
100 Utrop om kröningen i Uppsala 1594 den 17 februari.
Samtida koncept af Erik Sparres hand bland Riksdagsakta i
Riksarkivet med påskrift af Hog. Bielke: »Copia af den utrop-
ning, som herolderne giorde i Upsala till kongens cröningh den
17 februarii etc. 94 i Upsala».
Sosom eder allom är vitterliged, att den kongelige crönings hög¬
tid her i Upsala efter Sveriges beschrefne lag och riksens lofiige sed-
vane är beramed vorden, så later man till ded förste eder derföre
betacke, att I den håfve veled besökie, och derhos eder förstå att,
ded dermed nogre dager öfver den bestemde tidh är fördrögt vorden,
är skett för märkelige och vichtige ärender skull, hvilke för den
kongelige croning bör vare afhandlede. Men efter nu igenom Gudz
1594
333
den alsmechtiges nådige tilhielp ded förnemste är öfvertaled, särdeles
hvad denne riks allmennelige religion tilkommer, hvad anned i verdz¬
lige måtte för alle ständer, der häfver man icke heller nogod tvifvel
på: derföre begäres, att I med dette drögsmål, som infalled är, vele
håfve tolamod, och gifves eder nu derhos tillkenne, att den kongelige
crönings dag med den stormechtigiste högborne furste och herre her
Sigismundus Sveriges, Götes och Vendes arfkonung etc. är i de helige
Trefaldighets nampn satt och belefved vorden på nestkom mandes tisdag.
Denn alsmechtigeste Gudh late den ske i en god och lycksalig tidh
Gudh till äre, högstbe:te vår herre och arfkonung och Sverigis rike
sampt alle dess trogne inbyggiere till gagn och gode. I vele förden¬
skull, så månge som hit kallede och af alle landzänder utsände äre,
vare till förbe:te tidh her tillstedes att bevise eder tienst och lydne,
sosom vederbör.
Konungaeden.
Konung Sigismunds ed, sådan den aflades i Uppsala 1594 den 19 101
februari.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet (sign. A) med
rubriken: »Konung Sigismundi edh, denn hann personligen giorde
i sinn kongelige croning stånndendes på knä för höge altared i
Upsale domkyrchie denn 2o(!) februarii anno 1594 och vardt
honom samme ed förestafved af cantzleren’) så lydendes»; och
med påskrift af Hog. Bielke på sista sidan: »Konung Sigismundi
edh, som stafvedis för honum in för höge altaret i domkirken
udi h. kongelige kröning den 19 februarii etc. 1594», jämförd
1) med en afskrift i konung Sigismunds registratur 1594 fol. 37 v.
(sign. B), som icke är uppställd i frågeform; 2) med en i Steno
Magnis kopiebok fol. 86 v. i frågeform införd afskrift (sign. C)
samt 3) med det samtida trycket i »Acta coronationis», där eden
i direkt löftesform är införd med en liten ingress snarlik den
som föregår här aftryckta text (jämför ofvan).
Lofve I och tilseije att vele här uti edert arfkonungerike
Sverige hålle alle des rikes stennder och inn-byggere höge och
nidrige andelige och verdzlige vidh" deris religion och des
frihet, aldelis efther som denn [3:eder] schriftlige försächring
serdelis der på gifvin klarligen utviserr
Ja.
Vele1* I all rättviso och sanning styrchie, elske och gömma
och alle vrångviso och osaning och allen orätt nidertryckia
med rätt och konungsliga välde edre?
Ja.
') Her Erich Sparre tillägges i Steno Magni’s kopiebok fol: 86 v.
334
1594
Vele I och vara trygger och trogen allan Sverigis almoga,
så att [I] ingen fattigan eller rikan, högh eller lägh, förderfve
eller skade giöre skall å lif eller lem, utan han år lagvunnen
och dömder efther Sverigis beschrefne lagh, eij heller noger-
ledes nogedt godz fast eller löst af nogrom tage eller afhännde
lathe, utan efther lagh och laga dommom?
Ja.
Vele I och med högborne furste och herre hertig Carls
etc. och Sverigis rikes rådz råd edert rike Sverige styra och
råde med innföddom svenskom mannom och eij utlennskom
och inngen utfödden mann i råd edert i Sverige tage och eij
late husom eller lanndom eller Opsale öde råde och sa gamle
cronene godz, att inngen minnes eller af samma [o: sanne]'5 sagu
vet, huru sådannt först unnder cronen kom?
Ja.
Vele I och gömme hus och lannd med årlig inngield och
skatt och landemärom varia efther macht eder, så att innthet
af dett Sverigis crone nu innehafver förminskes skall för edre
eftherkommende i ene måtte eller anndre, utan thef med menige
Sverigis stennders god villie och samtycke ske kann, elliest
håfve denn som efther kommer våld thett med rätte åthertage,
ann hann gitter?
Ja.
Vele I och hålle [eder och] edert håf med Upsale öde och
cronones årlige lage utskyllder och inngen nyan tunga eller
ålagu å lannd edert legge, utan med så skäl tränngia kann:
(»‘
Först att utlendsker här heden eller christen vill lannd
edert heria eller nogen innlensker upsetter sigh i riket eller
sonn eller dotter å gipto går eller till eder erichsgatu nogen
del behöfvis kann eller och I tarfva vid hus eller Upsale öde
bygge: när så behöfvis, då skall lagmann i hvarie lagsagu med
sex håfmenn och sex af almogen thett emillen sin väge och
betennkie, hvad hielp almogen må och kann drägligest utgiöre,
och der utöfver skole I inngen tvinge eller besvere i nogen
måtte?
Ja.
Vele I och förster, grefver, friherrer, riddere och svener,
bischoper och prelater och allen almoge, andelig och verdzligh,
och alles deris hioen och godz allt gammelt frelse, frihet och
1594
335
previlegier, som af edre förfäder gifne och bebrefvede äro,
hålde och Sverigis lagh, denn the med god villie vedertagidt
håfve, styrchie och värie, så att ingen olagh gånnger öfver
rätt lagh, serdelis inngen utlenndsker rätt eller lag drage här
inn almogen till tunga och* inngen ny lagh påbiude almogen,,/
utan thenn med ja och god villie af them vedertagen varder,
så och allen almoge fride och frelse, serdelis them spakom,
som med specht och lagh lefve vill la, så väll för ostyrhgom
som [3;och] vrånngvisom innlenndskom som for utlenndskom,
och besynnerligh håfve i åminnelse att styrchie kyrchiofrid, tings¬
frid, qvinnofrid och hemfridh och all frid föröke och ofrid
nidertryckie och förhinndre, så mycket migh [o:eder] möijeligit
vara kann, så och almogens klagemåll sielf höra och ransake
etther lagh och all saningh, när så behöfvis och begäres?
Ja.
Eden.
Thenne ed lofver jagh af trygge tro att hålda aller almoge
minn, ungom och gamlom, ofödden som födden, okären som
käran, frånvarende som närvarende, och i inngen måtte bryta
thenne minn edh, utan hellre med alle gode öke och serdelis
med konungsligh kerlech minom. Så vare mig Gud hull till
lif och siell, som jagh dette troligen håller.
a) vidh deres religion och gudztienst såsom den nu är brukeligh här uthi riket B.
b) Så alla afskrifter. c) C saknar detta svar och sammanför texten före och efter i ett
stycke, d) och — almogen saknas B; A har opbiude.
Äfven af konungaeden finnas olika redaktioner. Den första framställdes
redan så tidigt som i september i^gj utaf hertig Karl enligt följande an¬
teckning af Hog. Bielke på en af honom själf gjord afskrift af densamma:
»Copia af thenn edh, som hertigh Carl loth författe genom Nils Jonson
secretereren och han skulle utdrage af lagboken, hvilken konungen gore
skulle udi sin kröningh, och blef öfverantvardet rådet sanete Michels dagh,
så ath vi 'skulle strax läsén i store salen för menige ridderskapet, then tidh
de andre puncter blefve thero föreläsne, som konungen skulle förklare sigh
uppå. Men thenne eden blef dågh inthet opläsen för thöm, och strax om
märgenen ther efifter fordrede Michel Olson f:s secreterer like lydendis ved
thette concept igen. Scriptum Michaelis dagh om aftenen vedh lius etc.
93»; Ett annat exemplar har påskriften: »juramentum regis a duce C. com-
positum» samt med H. Bielkes hand »tempore Michaelis anno 1593». Den
16 febr. 1594 föredrogs en förändrad redaktion för konung Sigismund (jämf.
ber. A) enligt en anteckning å exemplaret af Hog. Bielke: »konung Sigis-
mundi edh, som honum blef förestält och föreläsin af richsens rådh sampt
med fursten samme dagh som vart beslutted om religionen och kröningen
ath skulle ske 3:ie dagen derefter och skedde thette then 1 [6] februarii anno
T594». De båda förslagen, för så vidt de afvika från den definitiva formu¬
leringen, meddelas här efteråt, signerade den förra A, den .senare B.
336
1594
A.
B.
Jagh Sigismundus medh Gudz
nåde etc. låfver och tillsäger, att
jagh vill hålle then christeligekyrke
vedh Gudhs klare och rene ordh,
som är författed uthi propheternis
och apostlernis skrififter och i then
rätte Augsburgiske bekennelsen,
allom ther vid styrkie och hålle
och ingen ther ifrå tvinge eller
trängie, eij heller med licken eller
gåfver någen ther ifrå beveke låthe.
Thernest vill jagh och skall —
— välde mino.
Till thet tridie vill och skall
jagh — — uthan han är lagliga
förvunnen — -— laga dom.
Till thet herde vill jagh och
skall medh Sverigis rikis rådh mitt
rike Sverige styre och råde och
ingen uthföddan man eller nogon
thenn, som är i en annen änn i
then rätte Augsburgiske religion
och läre tuchted och åpfödd, i
rådh mitt i Sverige tage och eij late
husom och landom rådhe, eij heller
någre sådanne anthen i cantzeliet
eller andre embeter bruke, uthan
ther till betro och bruke trogne
och rättrådige infödde Svänske och
inge andre.
Till thet fämpte vill jagh och
gömma innehafver anthen i
Liflandh, Rydzlandh eller äliest
förminskas skall för mine — —
godhvillia och samptyckio ske kan.
Till thet siätte vill jagh och
hålle migh och mitt håf — — in¬
ländsker åpsätter sigh i riket medh
Jagh Sigismundus medh Gudz
nåde etc. lofver och tilseiger att
jagh vill her udhi mitt arfkonunge-
rike Sverige holle vid deres
religion och gudztienest, effter som
den är författet udi propheternes
och apostlernes schriffter och i den
rätte Ausburgiske bekennelse och
dem thervid styrkie och holle och
ingen ther ifrån tvinge eller trängie,
eij heller med låcken eller gåfve
någen ther ifrån beveke lathe, effter
som den schrifftelige försäkring,
som vi serdeles derpå gifvit håfve,
klarligen uttviser.
Thernest vill jagh och schall
alla rättviso — — välde mino.
Till thet tridie vill och skall
jagh — — laga dom, såsom eij
heller någen med våld androm
till förtret emott lagh och rätt
försvara.
Till thet herde vill och skall
jagh med mitt rike Sverige
styra — — i råd mitt cro-
non kom.
Till thet fempte vill jagh och
göma — — effter macht mina —
— innehafver anten i Lifland, Ryss¬
land eller eliest förminskes skall
för mine — — än han gitter.
Till thet siette vill jagh och
hålle mig och mitt hof — —
trängia kan: Först att — — land
1594
337
oskäl eller sån — — drägligist
vara ath utgöra, och therutöfver
—- — måtha.
Till thet siuende vill och skall
jagh — — riddere och sväner
och alles theres hion och gods
— hålda och almogen andeligh och
världzligh vidh Sverigis lagh, then
the medh godh villia vedertagit
hafva, styrkia och väria på-
biuda allmogen — — så vill jagh
och skall allan almogen fridha
mitt häria eller till min erichs-
gata eller och at jagh tarfver
— — therutöfver skall jag ingen
tunga eller besvära i någre måthe.
Till thet siuende vill och skall
jagh — — som af mine förfäder
— påbiude almogen — — så vill
jagh och skall allan almogan frida
— — och vrångvisom — — och
begäres.
och vrångvisom
och begäres.
Och thenne edh — hålder och
her emoth skall ingen aflösningh
för migh gälde, om jagh lier ud-
innen noget bryther.
Och thenne ed håller, och
lier emott skall ingen aflösning för
migh gälde, så och om jag heruth-
innen någedt bryther och migh
icke vill undervise och råde lathe,
då skall then ed lös vara, som
alle riksens undersåter högre och
nidrige migh giordt håfve.
Under 1607 års kröningsriksdag påstod Karl IX, att i »åttonde') punkten
af Sigismunds kröningsed orden bisper och prelater svikligen insatts, när eden
trycktes, för hvilket han gaf Erik Sparre skulden, och åberopade vittnen,
att, när konungens ed blef honom och riksens råd föreläst »i gamle gården
på Upsala», han aldrig således lydde, »så att k. Sigismund aldrig sin ed
således svor för altaret i Upsala». Med undantag af hertigens eget förslag
innehålla emellertid alla afskrifter de nämnda orden.
Ständernas hyllningseder och försäkringar.
1) Hertig Karls.
Hertig Karls trohetsed till konung Sigismund vid kröningen i 102
Uppsala 1594 den 19 februari.
Handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet, till tiden något
yngre, under hufvudrubriken: »Ex actis coronationis» jämförd med
trycket i »Acta coronationis mdxciv».
Stormechtigste konung, ellschelige käre her broder, efter
e. k. Mait häfver låfvedt och förschrifvidt sig vele försäkre
mig och alle minne efterkommende mans arfvinger och minne
undersåter i mitt hele furstendöme att blifve vidh Gudz klare
338
1594
och rene ord och denn rätte oförvandlede Augsburgiske be-
kennelse, desligest att vele stadfeste med sitt konungslige bref
minn salighe her faders testamente så och lanns bref uthi alle
sine puncter uthen nägen vrång uthtydning och förbehollen:
derföre låfver jag på minn christlige tro, furstlige äre och
sanning e. k. Mart så och [e.] k. Martz manlige ächte lifs
arfvinger och efterkommende hulschap, troskap och mannschap,
rettrådighet, hörsamhet och lydne till e. k. Martz och Sverigis
rikes vällfärdh, gagn och bäste och [at] fulkomligen [3:fulkomne]
thenn förschrifning, som jag e. k. Mart görendes och gifvendes
varder, efter minn ytterste förmögenhet, så sant migh Gudh
hielpe till siäll och lif.
I själfva handskriften föregås eden af följande historiska inledning:
Den tid konung Sigismundus denn 19 februarii anno 1594 var
chrönt i Upsala domkyrkie och hade giordt sin ed, gick hann op på
thronen, som bygd var mitt i choren. Der bar her Jören Pose till
Hällekis en af riksens radh fram riksens hufvudbanner, der alle landz-
änders vapn vore påmålede. Ded tog konungen sittiendes i handen.
Då steg hertig Carl, som då var klädd i en lång fiolbrun sammes
kiortel med hermelins dulslag och en hatt af samme slag, fodred med
hermelin, och derpå en furstlig chrone af gull, opp till att anamme
läned, steg så fram till kongen, för hvilchen var en sammets dyne lagd,
att hertigen skulle der på knäfalle. Men när hann kom fram, ville
han ded inted gore. Då sade konungen till honum, att ded ju borde
ske. Han svarede, han hade thed icke giordt hans her fader, hvilched
svar konungen inted heller myket behagede. Med ded samme tog
hertigen på staken och satte sin hatt med den furstlige chrone på dynen,
ned för konungen fötter, hvilked och kunnde nogerlunde räknes för
itt signum subiectionis, och giorde med ded samme sin ed, med tu
oprächte finger, hvilken honum blef af canceleren förestafved, så lyden-
des: — den unge och omyndige hertig Jahan holt och på staken med
ded samme.
2) Riksens råd och adeln.
Enligt berättelserna aflade riksens råd (»riksens herrar» enligt A) sin
ed vid själfva kröningen. Rådets ed är också tryckt i »Acta coronationis»,
dock utan uttryckligt angifvande att det var denna form, som på själfva
kröningsdagen begagnades. Enligt uppgift af Hog. Bielke aflade emellertid
tio riksens råd sin ed till konungen i »haris egen kammare» den 21 mars
och en af de nästföljande dagarna efter ett formulär, som på ett par for¬
mella olikheter när öfverensstämmer med det tryckta. Under sådana omstän¬
digheter torde det vara riktigare att införa rådseden längre fram i samman¬
hang med de förhandlingar, som efter riksdagen i Uppsala ägde rum med
rådet och adeln, hvilken senare först vid samma tidpunkt likaledes aflade
sin ed.
1594
339
3) Biskopar, stadsprester m. fl.
Biskopars, stadspresters och skolmästares trohetsed till konung 103
Sigismund. Uppsala 1594 den 19 februari.
Original på pergament (53X26 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrifhe Abrahamus Andreae Upsalensis, Petrus
Benedicti Lincopensis, Olaus Stephani Arosiensis, Ericus Erici
Aboensis, biscoper; Nicolaus Olai praepositus, Ericus Jacobi
rector collegii, Petrus Choenicii poenitentiarius, Jacobus Erici
decanus, Johannes Petri professor physices, Laurentius Pauli
professor mathematices, Joachimus Olavi pastor, Matthias Andreae
olim poenitentiarius, Aron Eberhardi rector scholae, Ericus
Nicolai oeconomus templi, alle Upsalenses; Ericus Olai S.
pastor, Amundus Beronis concionator, Haquinus Andreae pastor
suburbii, alle Stocholmenses; Olaus Andre* pastor, Ericus Nicolai
rector scholae, både Gevalienses; Johannes Stephani pastor,
Johannes Olavi rector scholae, både Enecopenses; Olavus
Olavi pastor Sichtunensis, Andreas Laurentii pastor Oregrun-
densis; Johannes Canuti pastor, Petrus Svenonis rector scholae,
både Lincopenses; Clemens Laurentii pastor, Christophorus Lau¬
rentii rector scholae, både Vastenienses; Johannes pastor Suder-
copensis, Ericus p. Norkopensis, Magnus p. Jenekopensis, Petrus
Andre*, rector Jenekopensis, Jonas pastor Scheningensis, Lau¬
rentius Calmarensis; Olaus Laurentii praepositus, Olaus Jacobi
decanus, Sveno Svenonis rector scholm, alle Scharenses; Gunna-
rus pastor Elfburgensis; Jonas Andreae praepositus, Johannes
Benedicti rector scholae, både Arosienses; Petrus Jonae pastor
Arbogensis, Michael Olai p. Kopingensis, Ericus Svenonis Hene-
morensis; Johannes Svenonis praep., Steno Magni p., både
Vexionenses; Thomas Laurentii pastor Aboensis, Petrus in Ju¬
mala, Jacobus Henrici p. Biörnburgensis, Mathias Sigfridi Rau-
mensis, praelater, kyrkeherder och scholmestere, som till thenne
konunglige croning håfve varit fullmechtige giorde och eliest
hidt förschickede, gore vetterligit så väll för oss sielfve som för
våre frånvarendes medbroder att efter denn stormechtigste hög-
borne furste och herre her Sigismundus Sveriges Götes och
Vendes konung storfurste till Finland, Carelen, Våtzske Petin
och Ingermanlannd i Ryslannd och Öfver the Ester uthi Liflannd
hertig, hvilken till Sveriges cronne efter denn allmennelige och
frivillige riksens arfförening och efter sinn ellskelige käre her
fader denn och stormechtigste högborne furste och herre her
Jahan then tridie Sveriges Götes och Vendes fordom konung
Riksdagsakter III. 22
340
1594
storfurste till Finlannd, Carelen, Våtzske Pethin och Ingerman-
lannd i Ryslannd, och öfver the Ester uthi Liflannd hertig,
höglåflig i hugkommelse är rette arfkonung och närmeste arf¬
vinge och nu till cronon och regemented lagligen kommen,
häfver och der brede vidh giordt alle stender i rikit sin
tilbörlige ed och försäkring att holle alle samptligen och
hvar och en synnerligen vid vår christelige religion och derin
förening, som der på giord är, så och Sveriges beskrifne lag
och väre af fordom konunger och regenter förvärfvede och
vällfogne urminnes privilegier och friheter i alle motte; dher-
före låfve vi ther emot igenn så väll för oss sielfve som för
väre frånnvarendes medbroder vid högste tro och sanning först
och frempst, att vi vele holle h. k. M:t och alle h. k. M:tz
konunglige mannlige afföde, jernvall och ded konngl. och furst¬
lige hus denn arfrätt med all denn rättighet och rättrådighet,
som i sielfve arfföreningen i bokstafven uttviser, denn såm af
menige riksens stender med godh och fri villie och samptycke
föreschrifven och bebrefvedt är uthi Vesterås anno 1544, alldelis
oförkränncht för oss och väre efferkommende, såsom hvars och
ens succession och tilträd ibland thed konunglige och furstlige
hus efter förbe:de arfförening fordrer och kräfver. Dhernäst
vele vi hÖgbe:te h. k. M:t för konung håfve, vällde hanns och
allan konungsligen rätt styrkie. Tridie vele och skole vi h. k.
M:t rätte lydno holle och bud hanns fullkompne i allo thy
som svarligit är både för Gudhi och mannom honum att biude
och oss att gore, allan rätt håldnom hanns och vårom. Fierde,
att vi skole honum hulle och trogne tiennstmänn vare, särlige
i härfärd till landamäres, rike och lannd med honum värie.
Fämpte, att vi som skattskillige äre skole alle årlige uttskylder
h. k. M:t med god villie och uthen tredske uttgöre, flyttie och
före efter h. k. M:tz villie och vår rätt. Dette [oiSiette] vele vi
bådhe i h. k. Ma:tz fråvare och närvare vare och blifve h. k.
M a:t och h. k. Ma:tz konunglige manndz afföde hulle trogne
och rättrådige, h. k. Ma:tz skade och fördärf i alle motte värie,
afskaffe och värne och för h. k. M:tz och vårt fädernäslandz
gagn och bäste lif och vällfärd, när umtrengier och nöden
fordrer, håfve ospart och allt thed gore och lathe, som ärlige,
trogne, rättrådige unndersåter i alle motte på lagh och laglige
stadgers vegne ägner och bör att gore. Vi låfve och härmed
och fullkomligen tillseije, att vi altid vele troligen förmane
väre ohörere till hörsamhet, trohet, väll villighet och lydne emoth
hög:te k. Ma:t så väll fråvarendes som närvarendes och så
mykit oss mögeligit är och står till att gore med störste flit
förekomme allt buller och oro och förtage all lögn och sqvaller,
som om h. k. Mait udi rikit här efter kann uttsprides och oss
1594
34i
olliver vetterngit om. Att vi alle desse förschrifne articulos
och hvadh derunnder rätteligen förståes och begripes kann på
väre egne såsom och alle väre medbröders vegne, som hemme
äre, troligen och obråtzligen, såsom vi och vele h. k. Mait oss
gore skall, holle i alle sine puncter, låfve vi vidh vår christe¬
lige tro, siels salighet, högste sanning äre och redelighet. Till
visse håfve vi förschrifne biscoper och prestmänn dette unnder-
skrifvidt och med väre egne signeter här unndertryckt, som
skedt är uthi Upsala thenn nyttonde februarii anno ettusend
femhundrede nyttie fyre.
Namnen skrifna på uppvecket vinkelrätt emot nedre kanten. Sigillen,
50 till antalet, stundom 2 pa samma remsa, i kupor af järnbleck vidfästa
med pergamentsremsor.
Abrah. A.
|
Petrus
|
Olaus Stephani
|
Ericus E.
|
Archiepisc. Upsalensis
|
Linco.
|
(Sig.)
|
Aboen.
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
(Sig.)
|
Sigillum capituli
|
Nicolaus Olai
|
Petrus Kenicius
|
Ericus Iacobi
|
Upsaliensis
|
Botniensis
|
Bothniens.
|
Stokholm.
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
lacobus Erici
|
Johannes Petri
|
Ericus Olavi
|
Math. And.
|
Stoch.
|
G.
|
Skep.
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
Aaron Synt
|
Ioachim Olai
|
Olaus And.
|
Ericus Nicolai
|
(Sig. fragm.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Iohannes Bellinus
|
Iohannes Olai
|
Sig. capituli
|
Iohannes Canuti
|
(Sig. IS B)
|
(Sig)
|
Lincopensis
(Sig.)
|
(Sig. I K T)
|
Petrus
|
Clemens
|
Christopherus
|
|
Svenonis
|
Laurentii
|
Laurentii
|
En obegagnad remsa.
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
Johannes
|
Ericus
|
Skara kapitels
|
Laurentius
|
Nicolai
|
oeconomus
|
sigill
|
Paulinus Gothus
|
(Sig. I N P)
|
Upsaliensis
(Sig. E N)
|
|
(Sig. LP G)
|
Haquinus
|
Andreas
|
Ericus
|
|
Olavi
Angerman.
|
Laurentii
Öreg.
|
Norcop.
(Sig. E O)
|
En obegagnad kupa.
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
|
Sig. capit.
|
Magnus Ionae
|
Petrus Andreae
|
Jonas Petri
|
Arosiensis
(Sig.)
Laurentius Andraee
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Olaus Laurentii
|
Olaus Iacobi
|
Sveno Svenonis
|
Calm.
(Sig.)
Gunnarus Arneri
|
(Sig. O L B)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Johannes Bened.
|
lonas And.
|
Petrus Ionae
|
(Sig.)
|
Arosiensis
|
Arosiensis
|
(Sig. P I A)
|
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Michael Olai
|
Ericus Sven.
|
Steno Magni
|
Ioannes Svenonius
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Petrus Arvidi
|
Tho. Lau.
|
lacob. Henrici
|
Math. Sigfridi
|
(S‘g)
|
(Sig. T L)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
342
1594
4) Landspresterna och allmogen.
104 Trohetsed af presterskap och allmoge i södra delen af Uppsala
stift 1594 den 22 februari.
Original på pergament (59 X 38 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrifne prestman af Tierps häredh Laurentius
Olai i Tierp, Nicolaus Johannis i Vendel, Petrus Magni i Lö¬
stad, Petrus Olavi i Holnäs, Petrus Pauli i Vesland, Ericus
Laurentii i Film, Magnus Petri i Danemor, Gudmundus Olavi
i Tegelsmora; af Seminge hundretz hered Magnus Petri i
Skonella, Nicolaus Jonae i Markim, Jonas i Frösunda, Sveno
Olai i Närtuna, Petrus Thomas i Skeptuna, Ericus Sigvard! i
Vidbo, Petrus Johannis i Lagga; af Färentuna häred Andreas
Petri i Sånnga, Petrus Olavi i Färentuna, Olaus Jonae i Alsn-
önn, Amundus i Mundzö, Daniel i Åkerö [3;Åkerö], Johannis
Martini i Löffö; af Erlinge hundretz häred Olaus Jonae i
Vadsända, Olaus Olavi i Sichtuna, Nicolaus Laurenti i Oden¬
sala, Johannes Erici i Sko, .Henricus Caroli i Alseke; af När¬
dinge hundretz häred Petrus Erici i Allmunge praspositus,
Antonius i Knutheby, Laurentius Jonm i Neringe, Jonas Skalm
i Edbo, Sveno Olavi i Hefveren; af Sotholms härede Paulus
Erici i Östmo, Jonas Nicolai i Sorunda, Petrus Olavi i Vester¬
hanninge, Haquinus Andrae i Österhanninge, Olaus Laurentii i
Botekyrke, Laurentius Nicholai i Grödinge, Ericus Nicolai i
Huddinge; af Våla häred Olaus Laurentii i Nora, Laurentius
Andrae i Hara, Johannes Jacobi i Huddinge; af Frödzåkers
och Olandz häreder Olaus Michaelis i Börstil], Andreas Jo¬
hannis i Harg, Andreas Laurentii i Öregrund, Petrus Ragvaldi
i Valö, Christophorus Olavi i Adelunde, Salmon Erici i Tuna,
Ericus Olavi i Ekeby; af Lyhundretz häreder Johannes
Nicolavi i Estuna, Jacobus Andrae i Lohäred, Petrus Olavi i
Söderby, Johannes Johannis i Bro, Mathias Nicolavi i Väthö,
Olaus Olavi i Väddö; af Torstuna och Simtuna häreder
Johannes Erici i Torstuna, Jonas Petri i Frösthult, Andreas
Jonae i Simtuna, Johannes Petri i Terna, Andreas Caroli i Norby,
Ericus Johannis i Löfstad, Petrus Jonae i Hutinge; af Hagunde
häred Ericus Mathaei i Hageby, Paulus Johannis i Åker, Olaus
Beronis i Belingsstad, Jonas Nicolavi i Tybila, Laurentius Petri
i Järelås; af Lagunde härede Michael Sigfri di i Biscopskulla,
Sveno Petri i Harestad, Ericus Erici i Fittia, Olaus Falck i
Nysättra, Enoch Laurentii i Långetora, Olaus Petri i Holm;
1594 343
af Trögde häred Petrus Benedicti i Vekolm, Johannes i Hacke-
stad, Jonas Johannis i Vilbärga, Johannes i Lislena, Sveno Olavi
i Husby, Halvardus Jonae i Lillekyrke, Laurentius Olavi in
Valby, Laurentius Jonge i Arnö; af Bellinge häred Steno
Mathias i Skutinge, Johannes Jonae sacellanus i Bellinge, Ene-
valdus Erici i Åkerby; af Ullåkers härede Marthinus Petri i
Börie, Petrus Erici i Vängie, Johannes Erici i Näs, Laurentius
Olai i Tåby, Israel Erici i Åker och Ericus i Värmdö; och
vi effterskrefne bomänn: af Tierpen Anders Jönsonn i Yfrid,
Per Larsonn i Bäckekläs Kälvest, Erichsonn i Huseby, Henrich
Anndersonn i Munga, Jacob Oluffsonn i Hals; af Vendell
Hans Larson i Öster Ekeby, Håken i Sävetabod, Oloff Larsonn
i Ål, Matz Olsonn i Buringe, Bengdt i Österväge; af Veslannd
Anders Jönson i Vadh, Erich Olufsonn i Stad; af Lösta
Anders Olufsonn i Österänge, Oluf Erichsonn i Åkerby; af
Hollenäs Nils Hansonn i Slada; af Tegelsmora Simon Olsonn
i Giörleby, Anders Göstafsonn i Giorteby, Erich Oluffsonn i
Oknerby, Anders Jönsonn i Sibo; af Lunda sochn Erich i
Ängeby, Henrich i Söderby, Annders i -Upänge i Vidbo, Erich
Hansonn i Rostad, Anders Olsonn i Skiörstad, Erich Ander¬
soon i Skäggestad, Erich Amundsonn i Alsekebynn, Erich
Jacobsonn i Löstad i Allmunge, Anders i Grenstad i Knuteby,
Erich Personn i Ösby i Färinge, Lass Personn i Marbärga i
Häfveren, Lasse Eskillsonn i Järinge i Edbo; af Färentuna
Månns i Lenda, Bengdt i Bona i Mundzö, Erich Lässman (!) i
Sko udi Edby, Nils Olufsonn i Lännåker i Österhaninge, Oluf
Staffanson i Fårs i Vesterhanninge, Michil Olufsonn i Valla i
Östmo, Michil Matzsonn i Frölunda, Erich Nilsonn i Glasby
i Grödinge, Johan i Hundhambra i Botekyrkie, Jöns Larssonn
tulli Öfverbo uthi Våla, Anders Larsonn i Norsälia i Hara, Per
Jönsonn i Ekelunda, Hanns Anderson i Östhammar, Oluf Larsonn
i Nuti, Lasse Trulsonn i Östhammarsby, Lasse Larsonn i Löd¬
hammar i Harg, Per Erichsonn i Jöninge i Staby, Oluff Han¬
sonn i Vittia i Tuna, Per Bengdtzon i Årsunda i Adelunda,
Per Michilsonn i Hadebärga, Erich Nilsonn i Sandby i Hök¬
hufvud, Matz Jacobsonn i Rislingeby, Knut i Nyckelby i Lo
häred, Erich Olsonn i Råby, Per Andersonn i Rapstad i Bro,
Erich Bengdsonn i Råstad, Nils Olsonn i Semmetzby, Hans
Olsonn i Högstena i Torstuna, Erich Påvelsonn i Kättebod i
H vitinge, Matz Personn i Ävelbeck i Simtuna, Matz Erichsonn
i Söderby i Norby, Per Matzsonn i Foxstad i Hageby, Anders
Nilsonn i Visgell i Ramstad, Matz Nilsonn i Reijsellingie i
Balingstad, Lenardt i Ärnestad i Åker, Erich Jönsonn i Bruma
i Dalby, Erich Personn i Stjerneholm i Kulla, Per Michilsonn i
Torslunda, Månns Olsonn i Ryda i Nysätra, Erich Nilsonn
344
1594
i Valby t Långetora, Per Nilsonn i Sundby i Vekol, Olof
Erichsonn i Österstad i Lislena, Morten Andersonn i Sylta,
Oluff Andersonn länsman, Michil Erichsonn i Skuttinge, Öluff
Jönsonn, Jöns Personn, Jacob Mortensonn, Oluff Mortensonn
i Valskog, Erich Erichsson i Fittie, Per Jacobson i Lötinge,
Rasmus i Rindö; af Norre Ron Nils Hansonn i Hållenäs
sochn i Sleda, Matz Pållsonn i Stunnelboda i Vali sochn,
Anders Jönsonn i Vad i Veslandz sochn, Anders Olsonn i
Österänge i Löstad sochn, som af menige presterskap och
allmoge väre medbroder uthi Uplannd till denne konunglige
croning håfve varit fullmechtige uttskickede, gore vetterligit
etc. Se biskoparnes trohetsed på lagh och laglige stad-
gers vegne ägner och bör att gore. Att vi alle thesse för-
schrefne articulos och hvad der unnder rätteligen förståes och
begripes kann på väre egne såsom och alle väre medbröders
vägne, som hemme are, troligen och obråtzligen, såsom vi och
vele h. k. Ma:t oss gore skall, holle i alle sine puncter, låfve
vi vidh vår christelig tro, siels salighet, högste sanning, äre
och redelighet. Till visse håfve vi förrne prestmänn ded under-
schrifvidt och med vår egne signeter her unnder tryckt, såsom
och uthi like motte vi förme bomänn håfve väre häridz signe¬
ter her under trycke latid, som skedt är uthi Upsala denn 22
februarii anno ettusend femhundred nitiefem(l)
Presternas underskrifter dels på uppvecket, dels på remsorna. 99 sig.
samt ett obegagnadt, vidfästa med pergamentsremsor.
(På uppvecket:) Petrus Petri
i Kalmare sochn
(Sig.)
Petrus Thom®
i Schefftuna
(Sig.)
Ericus Olavi
i Huseby Skädri
(Sig)
Ericus Sigvardi
Vidboensis
(Sig.)
Paulus
i Erntuna
(Sig.)
Andreas Johannis
in Hargh
(På remsor:) Israel Erici
i Aker
(Sig.)
Jonas Laurentii
i Garn
Petrus Erici
Almung.
(Sig.)
Olaus Jone
i Vassunda
(Sig.)
Nicolaus Johannis
in Vendel
Johannes
i Håtuna
(Sig.)
(Sig.)
Jöns Jone
(Sig.)
Laurentius Olai
i Tierp
(Sig.)
Sveno Olavi
(Sig.)
Paulus Johannis
i Aker sokn
(Sig.)
Petrus Olai
i Färentuna
(Sig)
Petrus
in Lagga
(Sig.)
Petrus Ravaldi
(Sig.)
Petrus Magni
i Losta
(Sig.)
Magnus Petri G.
i Frötuna
(Sig)
Ericus Matthei
in Hageby
(Sig.)
Johannes Nicolai
i Estuna
(Sig.)
Canutus
i Lena
(Sig.)
Joannes lönne
(Sig.)
1594
345
Laurentius Erici
|
Nicolaus
|
Amundus
|
Olaus
|
(Sig.)
|
i Bromma
|
in Munsö
|
in Alzö
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Magnus Joha:
(Sig.)
|
Andreas
|
Jacobus Andras
|
Johannes Olavi
|
in Sån^a
(Sig.)
|
(Sig.)
|
i Näs
(Sig. I O R)
|
Christophorus
|
(Sig. KF) Nicolaus Nicolaus
|
Ericus Olai
|
i Adelunda
|
in Riala in Bro
|
i Echeby
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Jonas
|
Jonas Nicolai
|
Andreas Caroli
|
Ericus Petri
|
in Frösunda
|
in Tyb.
|
i Norby
|
Huddunge
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Michael
|
Johannes Erici
|
Johannes Jacobi
|
Olaus Falk
|
in Bischopskulla
|
in Torgtuna
|
(Sig.)
|
(Sig-)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
|
iohannes Johannis
|
Petrus Benedicti
|
Jonas Petri
|
Olaus Laurentii
|
i Bro
|
i Vekol uthi Trögd
|
in Frösthult
|
i Bott:
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Petrus Pauli
|
Johannes Petri
|
Ericus Olavi
|
Jonas Nicolai
|
in Vesland
|
Tensta
|
(Sig.)
|
Sorundensis
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
(Sig.)
|
Andreas Henrici
|
Lau: Thomae
|
Johannes
|
Petrus Andre
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
I.offö
|
(Sig.)
|
|
(Sig. I M S)
|
|
Paulus Erici
|
Laurentius Nicol.
|
Olaus Nicolai
|
Jonas Petri
|
Osmoénsis
|
Grodensis
|
(tom kupa)
|
Rasboensis
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. I P G)
|
Haquinus
|
Ericus Andre Johannes Melchioris
|
i Österhaninge (Sig.)
|
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
|
|
Olaus Michaelis
|
Laurentius
|
Steno Matiae
|
|
(Sig.)
|
in Hara
|
Bellogensis
|
|
(Sig. fragm.)
|
(Sig. S M G)
|
|
Sotholm
|
Rasbo
|
Frösåker
|
Torstuna
|
(Sig.)
|
(Sig-)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Tjurbo
|
Vendel
|
Lyhundra
|
Bro härad
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Våla
|
Håbo
|
Sollentuna
|
Frötuna
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Färentuna
|
Svartlösa
|
Danderyd
|
Vallentuna
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Vaxala
|
Erlinghundra
|
Sjuhundra
|
Hagunda
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Bälinge
|
Simtuna
|
Oland
|
Lagunda
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Asunda
|
Trögd
|
Långhundra
|
Vermdö
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Ulleråker
|
Norunda
|
N ärdinghundra
|
Bro skeppslag
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.) '
|
(Sig.)
|
Tierp
|
På Elf karbys vegna
|
|
|
(Sig.)
|
(Sig. I O)
|
|
|
346
1594
105 Trohetsed af presterskap och allmogen i Norrland. 1594 den 23
februari.
Original på pergament (56 x28 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrifne prestmen Sveno Joannis in Uglebo, Ericus
Svenonis in Tårgåker, Petrus Esberni in Fernebo, af Gestri ke¬
land; Olaus Magni in Liusdael praepositus, Marcus Nicolai in
Bollenäs, Michael Jonae in Mo, Jonas Olai in Norala, Ericus
Magni in Bergsö, Olaus Andreas in Nårbo, Jonas Petri in Dils-
bo, af Hellsingeland; Jonas Olai in Nätra prepositus, Engel¬
bertus Laurentii in Siälevadh, Johannes Clavidi in Ramsell,
Nicolaus Laurentii i Gudmundrådh, af Angermanlannd;
Martinus Laurentii in Torp, Olaus Olai in Liusetorp, af Med el 1-
pad; Andreas Petri in Lula praspositus, Gerardus Jonas in
Schällefta, af Vesterbotnen; och vi efter:ne bomen Lasse Nill-
sonn i Plemlingeby, Lasse Anderson i Ålebo, Åche Matzson i
Hambla, Per Larson i Ho, Oluf Anderson i Berg, Oluf
Matzson i Ösby, Anders Nillson i Åby, Per Nillson i Testebo,
af Gestrikeland; Anders Erichson underlagman, Oluf Jönson
i Hollsta i Tuna, Lasse Person i Iggesund, Oluf Svenson i Å
i Norala, Oluf Erichson i Vickellsta i Fårsa, Oluf Simonson i
H vena i Dilsbo, Per Joenson i Åker i Liusdael, Oluf Joenson
i Vexiö i Bolnäs, Per Gudmundson i Buråker, af Hellsinge-
lannd; Allgut Tönison i Lefvar i Nordmaling, Nils Anderson
i Husom i Grundsunda, Jöns Olson i Klinga i Arnes, Jöns
Källson i Högeland ibidem, Joen Jönson i Vestansiö, i Siela-
vadh, Rafvall Olson i Näs i Nätra, Jören Nillson i Svidia
ibidem, Per Olson i Nyland i Seijensiö, Per Pålson i Ösbyn i
Anundsiö, Oluf Domnikson i LifbÖle, Oluf Nillson i Umna i
Nordingrad, Per Henndrichson i Eska ibidem, Jon Erichson i
Berga ibidem, Hendrich Nillson i Svinda i Nora, Rafvald Nilson
i Fallka ibidem, Måns Olson i Rösvik i Nora, Michil Erichson
i Bånsiö i Sebrad, Abraham Erichson i Godha ibidem, Abra¬
ham Erichson i Gonsvik ibidem, Per Person i Felia i Gud¬
mundrådh, Påfvel Olson ibidem, Plåkan Larson i Vik i Torgs¬
åker, Per Michilson i Jerungstad ibidem, Evert Henrickson
underlagman, Israel Siulson i Sunnerstad i Bote, Påfvel .Olson
i Solleta, Erich Person i Resell, Oluf Östenson i Ramsell, af
Ångermanland; Israeli Eskillson i Tornö, Per Sigfridson i
Pitha, Nils Annderson af Schellefta, Jacob Anderson af Umå,
Carl Anderson ibidem, Vernick Joenson ibidem, af Vester¬
botnen, som af menige presterskapedt och allmoge väre medh-
1594 347
bröder udi Norlanden till denne konunglige croning håfve
varit fullmechtige uthskickede, gore vitterligit etc. Se trohets¬
eden från Uppland.
1 ill visse håfve vi förschrifne prästmän etc. som skedt är i
Upsala den 23 februari år 1594.
Namnen på uppvecket vinkelrätt mot nedre kanten. 24 sigill, 3 obe¬
gagnade, de flesta i bleckkupor, ett i träkupa, vidfästa med pergamentsremsor.
Sveno Johannis
|
Sub sigillo filii
|
Petrus Esberni
|
Olaus Magni
|
(Sig.)
|
patre absente
|
(Sig.)
|
(Sig. O M II)
|
|
(Sig. G E)
|
Marcus Nicolai
|
Michael Jona;
|
Jonas Olai
|
Ericus Magni
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. I O H)
|
(Sig.)
|
Olaus Andreae
|
lonas Petri
|
Jonas Olai
|
Engelbertus Laur:
|
Norbo
|
in Dilsbo
|
in Nätra
|
in Siäla
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. E N L A)
|
Nicolaus Laurentii
|
(Sig. H K)
|
Martinus Laurentii
|
Olaus Olavi
|
manu propria pro
|
in Torp
|
in Liustorp
|
sigillo
|
|
(Sig.)
|
manus pro sigillo
(Sig. obeg.)
|
Johannes Clavidi
|
Andreas Petri
|
Gerardus Jonae
|
|
(Sig. obeg.)
|
i Lula
(Sig.)
|
i Skelletå
(Sig.)
|
|
Gestrikelandh
|
Helsingelandh
|
Ångermanland
|
Mälpadh
|
(Sig)
|
(Sig. i träkupa)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Vestrebotnen
|
|
|
|
(Sig.)
|
|
|
|
Trohetsed af presterskap och allmoge i Vesterås stift 1594 den 20
februari.
Original på pergament (57X31 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterskrifne prästmän Ingelbertus i Lexsand, Olaus
Canuti i Tuna, Isacus i Ferneboda, Petrus i Nås, Magnus i
Sala, Nicolaus i Biörkesta, Christophorus i Iresta, Vincentius i
Balungh, Petrus i Kila, Benedictus i Romfertuna, Ingolphus
i By, Ingemarus i Folkerna, Jonas i Huseby, Ericus i Tors-
anger, Johannes i Kopperbärgh, Christopherus i Vika, Olaus i
Gangnäff, Andreas i Rättvik, Olaus i Mora, Laurentius i Elf¬
dalen, Petrus i Grängie, Hendricus i Berke, Olaus i Norebergh,
Andreas i Ryttaren, Jonas i Kollbäck, Magnus i Bärgh, Johan¬
nes i x), Nicolaus i Fellesbro; och vi efftenne homann
') Tomrum för namnet.
348
1594
af Kopperbärgs sochn Christoffer Olssonn, Erich Anderssonn,
Hans Jonssonn; af Lexsanda sochn, Anders Perssonn i Bärgs-
ängh, Bencht Erichsonn i Hiorthenäs, Oluff Larssonn i Roma,
Oluff Jonssonn i Gärdhe; af Mora sochn Jonn Anderssonn
på Sol, Anders Hanssonn i Nora, Erick Nilssonn i Hemulls,
Erick Perssonn i Vika, Joen Perssonn i Elfvedalen, Knuth
Perssonn i Vomnäs; af Orsa sochn Hendrich Erichssonn i
Digerbärgh, Lasse Perssonn i Handesiö; af Rättvik sochn Oluff
Larssonn" i Biörkan, Mattz Olssonn i Södherås, Joen Anders¬
sonn i Gärdhe; af Gangnäff sochn Jöns Olsson udhi Löfverås,
Jon Personn i Myckelffell, Michel Erichssonn i Ål; af Malunghe
sochn Erech Törellssonn, Lasse Perssonn i Bischopsby; af Näs
sochn Biörn Rafvallssonn i Svedhen; af Grengie sochn Jörren
Olssonn i Kyrkiebynn; af Norebärgh sochn Hindtze i Ingolfs-
boninghe, Lasse Pärssonn på Skinschatebärgh; af Tuna sochn
Jörren Bondhe, Per Nilssonn, Anders Jonssonn, Lasse Knutz-
sonn, Hendrich Mattzsonn, Hans Erichssonn; af Torsånger
sochn Oluff Anderssonn; af Vika sochn Anders Olssonn; [af]
Sverdtzsiö sochn Hans Jonssonn, Per Mattzsonn; af Skedvi
sochn Hans Simonssonn; af Huseby sochn Lasse Jonssonn; af
Henemora sochn Anders Erichssonn i Vibberbodha; af Folkerne
sochn Jöns Anderssonnn; By sochn Per Olssonn; af Norbo
häredt Fletiebo sochn Lasse Erichssonn; Romfertuna sochn Hans
Olssonn i Frendesta; af Tiurbo häredt Sala sochn Per Olssonn i
Brånsta; Bierkesta sochn Jöns Olssonn i Tompta; af Si en de häredt
Iresta s:n Jöns i Klinta, Balunghe s:n Per Larson i Longetibbele;
af Tuhundretz häredt Dingtuna s:n Nils Siugelssonn i Fellevi,
Oluff i Biärby; af Snäfvings häredt Munketorps sochn Jonn
i Lundby, Oluff Jönnsson i Skälby; af Åkerbo häredt Lasse
Erichsonn i Södherby, Jöns Anderssonn i Ledhby, Oluff Lars¬
sonn i Viby; af Fellingsbro sochn Nils Larssonn i Högsta;
af Glanshammers häredt Jonn Nilssonn i Tegeby; af Nore-
skogha sochn Nils Perssonn i Kåfalle, Erich Nilssonn i Kyrkie¬
bynn; af Lindesbärg!! sochn Erick Perssonn pä Garpehyttan,
Nils Larsson på Åsen, som af menighe prästerschap och allmoghe
väre medbrödher i Vässmannelandh, Östre och Västre Dalerne
till dhenne kong:e cröningh håfve varidt fullmechtighe utskich-
kede, gore vetterligit sä väll för oss sielfve etc. Se trohets¬
eden från Uppland. Thess till visse etc. såsom och udi like
motthe vi fönne bomänn håfve väre landtzschaps och häredt/.
signeter här under trycke latidt, som schedt är udi Upsala
thenn 20 februarii anno 1594-
Namnen på uppvecket vinkelrätt mot nedre kanten. Sigill, 41 till
antalet, i bleckkupor, vidfästa med pergamentsremsor, ett borta.
1594
349
Engelbertus Olai
|
Olaus Andreas
|
Olaus Canuti
|
Isaac Olai
|
in Lixand
|
in Mora
|
in Thuna
|
in Fernebo
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Petrus Olai
|
Magnus
|
Nicolaus Matt.
|
Christopherus
|
in Nås
|
i Sala
|
i Biörkesta
|
in Irestad
|
(Sig.)
|
(Sig. M H)
|
(Sig-)
|
(Sig. C S)
|
Vincentius
|
Benedictus
|
Ingolphus
|
Ingemarus
|
i Badelung
|
i Romferdtuna
|
in By
|
in Folcherna
|
(Sig. V P)
|
(Sig. B I)
|
(Sig. I S)
|
(Sig. I O)
|
Petrus
|
Ericus Erici
|
Johannes Michaelis
|
Christopherus
|
i Kila
|
in Torsangh
|
cuprimontanus
|
in Vicha
|
(Sig. P N)
|
(Sig.)
|
(Sig. H M)
|
(Sig. C M)
|
Jonas Sigfridi
|
Andreas Olai
|
Magnus Johannis
|
Olaus Laurentii
|
i Kolbech
|
i Rytterne
|
i Bärgh
|
in Gangnefif
|
(Sig.)
|
(Sig. O A)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Andreas Nicolai
|
Laurentius Beronis
|
|
Henricus Andr.
|
in Rettvick
|
in Elfvedal
|
(Sig. P A)
|
in Berke
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
(Sig.)
|
Olaus Matthie
|
Nicolaus
|
Petrus Olai
|
Laurentius Olai
|
in Noreberg
|
in Fellensbro
|
in Nås
|
(Sig.)
|
(Sig. borta)
|
(Sig. N I)
|
(Sig.)')
|
|
Johannes
|
Dalarnes sig.
|
Jernbergets sig.
|
Kopparbergets sig.
|
i Himmeta
|
|
(S’CONVIVlI SANCTE
|
(SIGILLVM VNIVERSI
|
(Sig. H S P)
|
MARIE IN MONTE FERRt)
|
CVPRIMONT.)
|
Betzbergs sig.
|
Lindzberg
|
Noraskoga
|
Åkerbo härads
|
(Sig. BETZ BERGHA LAG)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
sig.
|
Vesterrekarnes
|
Snäfvings härads
|
Glanshammars härads
|
sig.
|
Sig. (SANCTE DAVIDH)
|
sig.
|
|
Siende härads
|
Tuhundra härads
|
Norbo härads
|
|
sig.
|
sig.
|
sig.
|
|
Trohetsed af presterskap och allmoge i Östergötland 1594 den 22 107
februari.
Original på pergament (61x31cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrifne prästmen Joannes i Huseberg, Benedictus
in Hagebyhöga, Enock in Svanshals, Joannes in Vädersta,
Haralldus in Vallersta, Petrus in Byrkieberg, Petrus in Veta,
Henricus in Tollsta, Nicolaus in Rappesta, Sveno in Torne¬
valla, Torbernus in Svinsta, Johannes in Ascheby, Olaus in
Gistad, Canutus in Ringerum, Andreas in Österhusby, Johannes
in H ershamer, Nicolaus in Dagsbärgh, Laurentius in Qvilhnghe,
Botvidus in Vånga; och vi eftenne boman af Lysings häredh,
M ånns i Hasta, Per i Åby; af Aselia och Dals häredh Per
i Långeröd, Joen 1 Ulstorp, Håken 1 Valla, Torsten i Kinde-
') Samma sig. som n. 5, men annan stil.
350
1594
vad, Oluf i Elgesiö; af Göstrings häred Niels i Hänesta,
Oluf i Vistenna; af Bobergs häred Ingeval i Örbech, Niels i
Anseboda; af Vifolka häred Per i Hadele; Gulbergs häredh
Lasse i Högesäter, Oluf i Torp; af Valkebo häred och Hane-
kindz Knut i Åsorp, Knut i Skränge, Lasse i Slätback, Anders
i Ås; af Bankekindz häred Joen i Aschesäter, Joen i Öreby;
af Åcherbo häred Joen i Togetorp, Månns i Lundby; af
Skärkindz häred Anders i Brånnsta, Joen i Kärkind; af Ilaiu-
merkindz häred Joen i Tälle, Niels i Nafvestad, Lasse i Ando;
af Öskindz häred Anders i Tveggesta, Toris i Säby; af Bierke-
kindz häred Jonns i Bärga, Per ibidem; af Memings häred
Hans i Valby, Lasse i Tångesta; Brobo häred Anders i Stöd-
höga, Joen i Hagaby; af Lödznings häred Harall i Brånesta,
Hans i Kolsta; af Ösgöte bergslagen Lasse i Restad, Erich
i Lydersboda, Anders i Vashålma, Niels i Dalen, Jonns i
Läggesta; af Sundbo häred Niels i Anseboda och af Kind och
Ydere Per i Boda, Östen i Ösnäs och Måns i Biursbergh,
som af menige prästerskap och almoge vare medbroder i Öster¬
göte lagh sagu till denn konunglige cröningh håfve varit ful-
mechtige utskickede, giöre vetterliget etc. Se trohetseden från
Uppland. Til visso håfve vi etc. som sket är uti Upsala thenn
22 februarii anno 1594.
Namnen dels på uppvecket, dels på remsorna. Sigillen i bleckkupor, 42
till antalet, ett par obegagnade, vidfästa med pergamentsremsor; några borta.
Benedictus
|
Joh.
|
Johan. Benedich
|
Enoch Haquini
|
in Hagab:
|
in Huseberg
|
in Vedersta
|
in Svanshals
|
(Sig.)
|
(Sig. IL)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Haraldus Petri
|
Henricus
|
Nicolaus
|
Petrus
|
in Val:
|
in Tolsta
|
i Rapsta
|
in Vetha
|
(Sig.)
|
(Sig. H C)
|
(Sig. N O)
|
(Sig. P O)
|
T orbernus
|
Hans Petri
|
Nicolaus
|
Sveno
|
in Svinsta
|
i Askaby
|
in Dagsberg
|
i Törnavalla
|
(Sig. T S)
|
(Sig.)
|
(Sig. N N)
|
(Sig. 11)
|
Petrus
|
Olaus
|
Laurentius
|
Botvidus
|
i Byrkeberg
|
i Gista:
|
i Qvillinge
|
i Vånga
|
(Sig. P I)
|
(Sig. O L)
|
(Sig. L M)
|
(Sig. B 11
|
Andreas
|
Andreas
|
Olaus
|
|
i Österhusby
|
i Malesander
|
i Horn
|
|
(Sig. A N)
|
(Sig. A E)
|
(Sig. O B H)
|
|
Lysings häredh
|
Göstrings häred
|
Aska här.
|
Dals häredh
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. borta)
|
(Sig. borta)
|
Hamerkindz h:
|
Valkebo häredh
|
Hanakindz häredh
|
Bankekindz
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
häredh
(Sig.)
|
Åkerbo häredh
|
Skerkindz
|
Gulbergs häredh
|
Ostkindz häredh
|
(Sig.)
|
häredh
(Sig-)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
1594
35i
Lösnings häredh Memings häredh Bobergs häred Vifolka häred
(siS-) (Sig) (Sig.) (Sig.)
Brobo häredh Bierkindz h: Vånga bergslagh Hellesta bergslag
(Sig. borta) (Sig. borta) (Sig.) (Sig.)
Godegårds bergh Sundbo häredh Kind och Ydre
(Sig.) (Sig.) (2 sig.)
Trohetsed af presterskap och allmoge i östra Småland och på
Öland 1594 den 22 februari.
Original på pergament (58 X 27 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrefne prästmän af Vist och Tvethe häreder
Andreas i Skersta; af Norre och Södre Vedbo Jacobus in
Lomeridt, Laurentius in Marberch(l), Johannes in Hörede; af
Tvuist(I) och Tuna län Sveno in Gieltzrum, Laurentius in
Loffta, Haquinus in Lochnevi; af Se vede och Aspeland Olaus
in Hvena, Clemens in Viersrum; af Ambyrd och Strande
häreder Olaus in Mönsterås, Jacobus in Fliserud; af Norre och
Södre Möre Olaus in Rysby, Johannes in Döderby, Andreas
in Moretorp: och vi efterskrefne bo7nän af Vist och Tvethe
häreder Lasse i Vist, Bengt i Rydh; af Norre och Södre
Vidbo Erich i Äplerödh, Måns i Sötheåse, Jon i Årredom,
Niels i Södre Vidbo; af Tiust och Tuna län Månns Bencht-
son i Bekalla, Niels Hanson i Blachsta, Oluf Boch i Skrike¬
rum, Månns i Broboda; af Sevede och Aspelannd Benngt i
Ragelstorp, Oluf Carlson i Måsebo; af Ambyrd och Strande
häreder Hemmingh i Solengh, Annders i Kragstorp; af Norre
och Södre Möre /Abraham Kåre, Jöns i Vemerby, Folke i
Bokalla; af Ölannd Per Claeson i Ralla, Erie i Giölberge,
som af menige presterskap och allmoge väre medbroder i
Smålanndh och på Ölannd till denne kongelige cröningh håfve
varidt fullmechtige uttskickede, giöre vetterligit etc. Se trohets¬
eden från Uppland.
Till visse håfve vi etc. som skedt är udi Upsala thenn 22
februarii anno 1594.
Namnen på uppvecket, ungefär hälften vinkelrätt mot nedre kanten.
Häradsnamn på remsorna. Sigillen, 23 till antalet, i bleckkupor, några
tomma, vidfästa med pergamentsremsor.
Andreas Petri
|
Larentius
|
Joannes
|
Jacobus
|
Skerstd: subscripsit
|
in Marbech
|
in Höreda
|
i Lommerydh
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. I H)
|
Laurentius
|
Haquinus
|
Clemens
|
Olaus Nicolai
|
Lofta
|
in Lokenvi
|
i Viersr:
|
in Hvena
|
(tom kupa)
|
(tom kupa)
|
(Sig.)
|
|
108
352
1594
Olaus Jacobus
Mölstad Fliseryd
Tiust häred
(Sig.)
S. Vedbo
(Sig.)
Norra Möre
(Sig.)
Olaus i Rysby
(Sig. O O)
Viste häred
(Sig.)
(tom kupa)
(tom kupa)
Joannis Erici
Döderby
Tveta h.
(Sig.)
Ambyrds häredh
(Sig. fragm.)
Norre Mothe
(Sig. fragm.)
Andreas Jone
Mortorp (Sig.)
N. Vedbo
(Sig.)
Stranda härad
(Sig.)
Södre Mothe
på Öland
(Hulterstad hals sig.)
109 Trohetsed af presterskap och allmoge i Tiohärad 1594 den 22
februari.
Original på pergament (54 x24 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrefne präst meri Benedictus Joannis i Ekesås,
Sveno Torchilli i HofFmannetorp, Sveno Petri i Räftelle,
Petrus Magni i Ångelstade, Benedictus Petri på Cronebergh,
Nicolaus Theodori i Hvetelanda, Nicolaus Nicolai studiosus
pastorum vice, Gudmundus Laurentii; och vi efterskrefne homann
af Upvidinge häredt Gisel Nilsson i Lenhofda; af Kinnevals
häredt Svenn Korpe i Däningelannde; af Albo häredt Gunne
Holme i Ör; af Nårvidinga häret Måns Annderssonn i Tofta;
af Västra häredt Måns Åkessonn i Fröarydh, Svenn Perssonn i
Dräckre; af Östra häradt Bryniell Nilsonn i Nyby, Karl i
Sverdie; af Väsbo häredt Erich . . . *) sonn i Heshult, Joen
—J) i Gafle; af Konnga häredt Tofve Gunnarsonn i
Lyndarydh; af Sunnerbo häredt Laurenns Ingemarsonn i Bäsna,
Anders Jörensonn i Torgh; af Ösbo häret Nils ')
som af menige prästerskapet och allmogen uthi Ti häred/,
lagh uthi Smålanndh till denne konunglige cröningh håfve
varidt fullmechtige uttschikade, gore vetterligidt etc. Se trohets¬
eden från Uppland.
Till visso håfve vi etc. såm sket är uthi Upsala denn 22
februarii anno 1 594.
Namnen på uppvecket, vinkelrätt mot nedre kanten. Sigillen i bleck¬
kupor, 18 till antalet, vidhänga med pergamentsremsor.
Benedictus
Joannis E.
(Sig. B I)
Benedictus Petri
(Sig.)
Sveno Torchilli
(Sig.)
Nicolaus Nicolai
(Sig.)1)
Sveno Petri
(Sig. H P)
Nicolaus
Theodori
(Sig. N H)
Petrus Magni
(Sig.)
Gudmundus
Lauren:
(Sig. G L S)
*) Tomrum för namnet.
2) Samma sig. som föregående.
1594
353
Östra härads Vestra härads Uppvidinge härads Konga härads
sig. sig. sig. sig.
Albo härads Kinnevals härads Norrvidinge härads Östbo härads
sig. sig. sig. sig'
Vestbo härads Sunnerbo härads
sig. sig.
Trohetsed af presterskap och allmoge i Västergötland 1594 den 22 110
februari.
Original på pergament (54X27,5 cm.) i Riksarkivet.
Vi eflterschrifne prestman Ericus i Alinxås, Torstanus i
Fäsberg, Jonas i Leckåsa, Nicolaus i Huseby, Andreas i Härene,
Bero i Lundby, Haqvinus i Ylestadh, Engelbertus i Freyeridh,
Andreas i Kalf, Petrus i Odh, Ericus i Byrkö, Ericus i Idol,
Gabriel i Grolunda, Nicolaus i Aklunga, Petrus i Siögerstadh,
Magnus i Flåby, Haquinus i Vingh, Simon i Sexdregh, Andreas
i Mälby, Andreas i Tengene, Bero i Bothneridh, Sveno i Bredarid,
Laurentius i Todene, Benedictus i Örlösa, Johannes i Timälle,
Andreas i Tonhem, Uddo i Sägerstadh, Olaus Erici; och vi
eftherschrifne bomän af Vartofta häred Erich på Höga, Erich
i Syntack; af Gudems häred Lars Jönson i Siögerstadh, Måns
Helsing i Kagstorp; af Redvegs häred Per i Vidåsla, Hans i
Höstna; af Frökens häred Bengt Larson i Slatorp; af Vilska
häred Anders Larson i Sörby; af Skånings häred Göstaf i
LI erie vadit; af Barna häred Torsten i Svenstorp; af Laska
häred Anders Torbiörson i Edom; af Mark Sven Helieson i
Amundegärde, Lars i Senås; af Kind Lars i Gevarp, Per i
Månstadh; af Kolins häred Lars Bengtson, Olaf Anderson; af
Bierke häred Mårthen i Knutztorp; af Van(!) häred Jöns Hel¬
geson i Segelstorp; af Bållebygd häred Ambiörn Jonson i
Torp; af Gä se ne häred Sven i Måttorp, Biörn i Sibbarp; af
Åsa häred Per Nilson i Kila; af Kållen Sven Vesmanson; af
Kinna häred Jon Olson i Mederplanda; af Kokind Ambiörn
Svenson i Henene, Töris i Säbrata; af Askims häred Sven
Rytter i Eklanda; af Sefvedals häredh Olef Nilson i Partille;
af Vetle häred Sven Toreson i Gambleboda, Simon i Rorsö;
af Väne häred Måns i Stalbacka, Anders 1 Ranhem; af Ale
häred Anders i Stekier, Sven Brynolfson; af Flundra häred
Oluf Esbjörnson; ^ af Vista häred — — —;J) af Mo häredh
— — —;') af Åsa häred Erich Bengtson i Sylvarp, som af
menige presterskap och almoge väre medbroder i Vestergöt-
lannd till denne konunglige cröningh håfve varit fulmächtige
uthskickede, gore vitterligit etc. Se trohetseden fran Uppland.
*) Tomrum för namnet.
354 1594
Till visse håfve vi etc. som skedt är udi Upsala den zz
februarii anno 1594.
Namnen på uppvecket vinkelrätt mot nedre kanten. Sigillen i bleck¬
kupor, 57 till antalet, vidfästa med pergamentsremsor.
Christophorus
|
Ericus
|
lonas
|
T orstanus
|
i Fåglås
|
i Alinxås
|
in Lecliåsa
|
i Fesberg
|
ISig.)
|
(Sig. E O)
|
(Sig. I M)
|
(Sig. T E)
|
Nico:
|
Andreas
|
Bero
|
Haqvinus
|
i Huseby
|
i Herene
|
i Lundby
|
i Yllestad h
|
(Sig. N I)
|
(Sig. A T)
|
(Sig. BO)
|
(Sig. H I)
|
Engebertus Erici
|
Andreas
|
Pet:
|
Ericus
|
i Fröierid
|
i Kalf
|
i Odh
|
i Byrke
|
(Sig. E E)
|
(Sig. AT)
|
(Sig. P M)
|
(Sig-)
|
Ericus
|
Gabriel
|
Nicolaus
|
Petrus
|
i Hol
|
i Grolanda
|
i Aglunda
|
i Siogiestad
|
(Sig. E O)
|
(Sig.)
|
(Sig. N N)
|
(Sig. P M)
|
Magnus
|
Haquinus
|
Simon
|
Andreas
|
in Floby
|
in Veng
|
i Sexdrä
|
i Melby
|
(Sig. M G)
|
(Sig. H B)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
And:s
|
Bero
|
Sveno
|
Jonas
|
i Tengene
|
in Bot:
|
i Bredare
|
oeconomus templi
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig)
|
Scharensis (Sig.)
|
And:
|
And:s
|
Uddo
|
Olaus Erici
|
i Timmelle
|
i Tonhem
|
i Segerstad
|
Saleby
|
(Sig. A A)
|
(Sig. A M)
|
(Sig. V M)
|
(Sig.)
|
Johan: Jonas
|
lonas
|
Benedictus
|
Andorus
|
i Surteby
|
Lidecopensis
|
i — *—-
|
i Schödve
|
(Sig.)
|
(Sig. I A)
|
(Sig. B G)
|
(Sig. A M)
|
Vartofta härads
|
Gudhems (Gudums)
|
Redvägs härads
|
Frökinds härads
|
sig.
|
härads sig.
|
sig.
|
sig.
|
Vilske härads
|
Barna härads
|
Skånings härads
|
Laske härads
|
sig.
|
sig.
|
sig.
|
sig.
|
Marks härads
|
Kinds härads
|
Kullings härads
|
Bierke härads
|
sig.
|
sig.
|
sig.
|
sig.
|
Bållebygd härads
|
Vedens härads
|
Gesene härads
|
A se härads
|
sig.
|
sig.
|
Sig.
|
sig.
|
Kållands härads
|
Kinde härads
|
Mo härads
|
Kåkinds härads
|
sig.
|
sig.
|
sig.
|
sig.
|
Askims h:ds 1
|
äevedal h:ds Ala
|
h:ds Flundre h:ds Ås h:ds
|
sig.
|
sig. sig. sig.
|
sig.
|
lil Trohetsed af presterskap och allmoge 1 Finland 1594 den 23
februari.
Original på pergament (56 x27 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrefne prestman Thomas i Loijo, Andreas i Siu-
endo, Andreas i Kyrkeslätt, Andreas i Kimitto, Simon i Biernå,
1594
355
Petrus i Pargas, Laurentius i Nagu, Henricus i Pyckis, Matthias
i Nyby, Jacobus i Nummis, Matthias i Nykyrke, Henricus i
Rymitto, Jeremias i Tofvesall, Matthias i Offra, Georgius i
Virmå, Hemingius i Masko, Nicolaus i Pöyttis, Joannes i Loi-
mioki, Matthias i Karku, Georgius i Cangasalo, Laurentius i
Orivesi, Andreas i Lempelä, Josephus i Pelkenä, Johannes i Akas,
Olaus i Jämpse, Ericus i Hammerlandh, Petrus i Finström och
Bero i Geta, som af menige presterskap och almoge väre med¬
broder i Finlannd till denne konnglige crönningh håfve varit
fulmechtige uthskickede, gore vetterligit etc. Se trohetseden
f rå n Upp land.
Till visso håfve vi förschrefne thette medh väre insigle
undertrycke latid, som sket är i Upsala then 2,3 februarii år
efter Christi börd 1594.
Namnen på sigillremsornas öfra del. Sigillen i bleckkupor, 26 till
antalet, vidhänga med pergamentsremsor; ett borta.
Thomas Olson
|
Andreas Petri
|
Andreas Johannis
|
Laurentius Canuti
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Petrus Johannis
|
Georgius Olavi
|
Mathias Nicolai
|
Iacobus Erici
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Matthias Petri
|
Henricus Andreae
|
Henricus Olai
|
Matthaeus Nicolai
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. M N B)
|
Ieremias Eliae Agri.
|
Hemmingius
|
Nicolaus Petri
|
Iohannes Ioh.
|
(Sig. I E A)
|
Henrici
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
(Sig.)
|
|
|
Matthaus Matthise
|
Georgius Henrici
|
Andreas Petri
|
Iosephus Iohannis
|
(Sig.)
|
(Sig. I H)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Ioannes Stephani
|
Laurentius Erici
|
Olavus Laurentii
|
Andreas
|
(Sig. borta)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Kimettensis
|
|
|
|
(Sig. A A)
|
Ericus Olai
|
Petrus Laurentii
|
Simon Erici
|
|
Hammard:
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
|
(Sig.)
|
|
|
|
|
5) Borge
|
rskapet.
|
|
Trohetsed af borgerskapet i Stockholm samt Upplands och Norr- 112
lands städer 1594 den 23 februari.
Original på pergament (57 x20 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrifne af Stockholm Oluf Gregerson, Lasse
Erichson, Gynte Olufson bårgemästere, Hans Bilefelt stadz-
schrifver, Morten Olufson, Urban Mickilson, Erich Biörson,
Lasse Pederson rådhmen, Påfvel Sasse, Blasius Dundi, Henrich
Riksdagsakter III. 23
356 1594
Husman, Jacob Erichson, Matz Knuthson, Henrich målere
bårgere; af Upsala Bengt Håkenson, Christoffer Skotte, Matz
Erichson, Per Anderson bårgemestere, Erich Jönson, Morthen
smedh rådhmen; af Eneköping Simon Matzson, Monns Jönn¬
son, Lasse Person, Morthen Larson, Axel Annderson; afSich-
tuna Tonis gullsmed, Lasse Marcuson, Oluf Göstafsonn;
Öregrund Oluf Anderson, Jacob Marcuson, Lasse Annderson,
Oluf Sivardson, Erich slotzschrifvere; Gäffle Bertil Larsonn,
Vellem Markuson, Jacob Gregerson, Anders Erichson, Chri¬
stoffer Person, Jöns Nillsonn, Daniel Kröger, Jonns Clason
underlagman; Hudhvichsvalld Hans Biugg, Lasse Larson,
Lasse Olson, Per Larson, Hans Stighson, Anders Torstenson,
Anders Erichson, Monns Ravaldsonn, Erich Mortenson, som
af menige borgerskapedt väre medhbröder och köpstedzmend
till denne konunglige croning håfve varit fullmechtige uth-
skickede, gore vitterligit etc. Se trohetseden från Upplands
presterskap.
Till visso håfve vi förschrifne dette medh väre stadz insegle
undertryckie latidt, som skedt är i Upsala denn 23 februarii
år efter Christi börd 1594.
Städernas namn med samma stil skrifna på uppvecket. Sigillen i bleck¬
kupor, 8 till antalet, vidhänga med pergamentsremsor.
Stockholms stad
|
Upsala stad
|
Eneköping
|
Sichtuna
|
(Sig. SIGILLUM CIVI-
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
TATIS STOKHOLMENSIS
|
|
|
|
IN SVECIA)
|
|
|
|
Örgrund
|
Gäffle
|
Hudvichsvald
|
Hernösandz stadh
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Trohetsed af borgerskapet i Vestmanlands och Dalarnes städer
1594 den 22 februari.
Original på pergament (57 x25 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrefne borgere af Västerås stadh Hans Olufson,
Nils Ulfson borgmestere, Sebastian stadzskrifvere, Hans Bry-
nielsonn, Matz Hanson, Joen skomakare, Hans Jörenson och
Mårten Erichson; af Arboga stadh Oluf Pålson borgmestere,
Erich Hendrichson, Michil Christiernson och Lasse Olufsonn;
af Köpings stadh Hans Erichsonn borgmestere, Tomas Per-
sonn; af Henemora stadh Lasse Hansonn borgmestere, Anders
Knuttsonn, Daniel Personn, som af menige borgerskapet väre
1594
357
medbroder och köpstadzmänn uthi Väsmanlannd till thenne
konunglige crönning bafve varidt fullmechtige uttschickede, gore
vetterliget etc. Se trohetseden från Upplands presterskap.
Till visso håfve vi för:de borgere dette unndersch:t och
med våre stadz signer tbet undertryckie latidt, som skedt är
uthi Upsala thenn 22 februarii anno 1594.
Namnen, med samma stil, på uppvecket. Sigillen, 4 till antalet, i
bleckkupor.
Vesterås stadh Arboga stad Köpings stad Hedemora stadh
(Sig-) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Trohetsed af borgerskapet i Östergötlands städer 1594 den 22 114
februari.
Original på pergament (56 x26 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrifne Niels Jonson, Per Erichson, Arfvidt Larson,
Hans stadzskrifver i Linköpingh, Erich Cnutzon, Everdt Holm,
Gärdt Larson, Eschil Larson, Calmer Joen, Hans Holmson
stadzscrifver 1 Suderköpingh, Hendrich Larson, mester Påf¬
vel, Hans Erichson i Nörrköpingh, Mårthen Ulfson, Lasse
Udtson, Oluf Siggison, Lasse Joenson, Simon Aronson stadtz-
schrifver i Vadstena, Axill — J) Jöns Larson i Skän¬
ninge, som af menige borgerschapet våre medhbröder och köp-
städersmän udi Östergöttlandh till denne conunglige cröningh
håfve varidt fulmechtige uttskickede, gore vitterligit etc. Se
trohetseden från Upplands presterskap.
Till visse håfve vi för:de borgare dette underschrifvit och
medh våre stadz signet thet undertryckie latidt, som skedt är
udi Upsala then 22 februarii anno 1594.
Namnen, med samma stil, skrifna på uppvecket. Sigillen, 5 till antalet,
i bleckkupor.
Linköping Suderköping Norköping Vastena
(Sig) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Skeninge
(Sig.)
') Tomrum synes vara lämnadt för fortsättningen.
358
1594
115 Trohetsed af borgerskapet i Smålands städer 1594 den 22 februari.
Original på pergament (55 x25 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrefne af Calmar Jöns Mårthenson, Niels Birge-
son, Niels Person, Folche Birgeson, Per Andersonn; af Växsio
Niels Svenson; af Jöneköping Niels Jönson, Niels Svenson,
Gundmundh Svenson; af Vestervik Lasse Marcuson, Jöns
Henndrichson; af Ekiesiö Måns Jönnson, Hans Olufson, som
af menige borgerskapet väre medhbröder och köpstädzmän udi
Smålannd till denne konunglige croning håfve varit fullmech-
tige uttskickede, gore vetterligidt så väll för os sielfve som
för väre fråvarendes etc. Se trohetseden från Upplands
prästerskap.
Thess till visse håfve vi förschme dette med väre stadz
insegle unndertryckie latit, som skedt är udi Upsala den 22
februarii anno 1594.
Namnen på uppvecket. Sigillen, fem till antalet, i bleckkupor.
Calmar Vexö Jöneköping Vestervik Ekesö
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
116 Trohetsed af borgerskapet i Vestergötlands städer 1594 den 22
februari.
Original på pergament (60 x22 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrifne borgare af Nylöse stadh Henrich Schö-
pingh, Biörn Person, Hans Birgerson, Per Arfvidson, Erich
Andersonn, Erich Månsonn; af Lideköpingh Gunne guld-
smidh, Håkon skräddere; af Schara Måns Haraldsonn, Viliam
?Tiffnigh; af Faleköpingh Joen Kätilsonn; af Schödve Jöns
Personn; af Hio Jöns Andersonn; af Bogesund Anders Ander¬
sonn; af Gamlelöse Anders Beck; af Brätte ’), som
af menige borgerskapet väre medhbröder och köpstädzmänn
udi Vestergöthlandh till denne konunglige cröningh håfve varit
fulmechtige uthskickede, gore vetterligidt etc. Se trohetseden
från Upplands prästerskap.
Till visso håfve vi vetterligen latidt hengie väre stadz
insigler här neden före dette bref, som gifvit och schrifvidt är
*) Tomrum för namnet.
1594
359
i Upsala denn 22 februarii år efter Christi födelse ettusend
femhundrede nietije på thed fierde.
Namnen på uppvecket. Sigillen i bleckkupor, sju till antalet jämte ett
obegagnadt, ett borta.
Nyelödesiö
(Sig.)
Sködve
(Sig. saknas)
Brätte
(obegagn. sig.)
Lideköpungh
(Sig)
Jöns Larson
af Hio
(Stadens sig. 1557)
Skaral)
(Sig.)
Bogesundh
(Sig.)
F aleköpingh
(Sig.)
Gamble Löse
håfve borgerne förseglet
(2 sig. A B, K D i
den stora för ett
stadssigill afsedda
vaxskifvan)
Trohetsed af borgerskapet i Finlands städer 1594 den 22 februari. 117
Original på pergament (57 X 23 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterschrefne af Åbo Niels Torkilson borgmerstere, Eskil
Simonsonn, Thornes Matzsonn, Lasse Jacobsonn, Knut Per¬
son; af Biörnbårgh Joen Eleffsson, Lasse Larsonn; af
Raumå Per Hindersonn, Sigfrid Olson; Nådendal Michil
Henrichsonn; af Ekenäs Erich Mårtenson, som af menige
borgerskapet väre medbroder och köpstädersmän udi Finland
till denne konglige croning håfve varid fulmächtige uth¬
skickede, gore vetterligit etc. Se trohetseden från Upplands
prästerskap.
Till visse håfve vi för:ne dette medh väre stadz insigle
undertrycke lathit, som sket är i Upsala thenn 22 februarii
år 1594.
Namnen på uppvecket. Sigillen, fem till antalet, i bleckkupor.
Abo stad Biörneborg Raumå Nådendal Ekenäs
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Några smärre formella afvikelser, i det att några ord stundom äro
utelämnade, förekomma i utskrifterna af de många trohetsederna. De äro
icke af någon betydelse. Egendomligt nog ha alla på ett ställe Dette i st. f.
Siette (jfr sid. 340 r. 31), såsom det tvifvels utan bör heta och också står
i några samtida afskrifter i Riksarkivet.
$ rf:
*
Enskilda städer och härad, så t. ex. Uppsala och Memings h:d i Öster¬
götland, inlemnade vid riksdagen sina besvär.
') Skårås och Lidköpings sigill hafva bytt plats.
1594
118 Konung Sigismund till Jönköpings borgare angående riksdagen och
uppskofvet med deras privilegiers bekräftande. Uppsala 1594
den 26 februari.
Original i Jönköpings Rådhusarkiv.
Sigismundus medh Gudz nåde Sveriges, Göthes och Venndes etc.
konungh etc. Vår ynnest och nåde tilförende etc. Vi lathe eder,
trogne undersåter, här medh förstå att eder uthskickede till vår kongl,
crönings höghtidh håfve varit här och fulkompnedt medh edli och för-
seglingh hvad denne tidz lägenhet krefde, så och håfve förnumit hvad
här är blefvet förhandlet och talet, thed the vete eder igen berätte.
Menn hvadh tilkommer dhe friheter och velkor I här till haft och
nuttidt håfve och skulle håfve bekommit stadfestelse opå, är upskuttedt
till framdeles i sommar på någon läglig tidh, att städerne då skole
komme tilhope och holle samptall, efter the nu udi allt icke vore ense,
och hvadh då blifver beslutedt vele vi medh väre bref och segell
stadfäste, tesligest af ynnest och nåde förbettre, efter som hvars och
ens lägenhet kann fordre. Thed vi och nu thenne rese eder, väre
trogne undersåter, till svar nådeligen icke håfve velet förholle. Gudh
befallendes. Skrifvidt på vårt slott Upsala denn 26 februarii år etc. 94.
Samma formulär finnes infördt i k. Sigismunds registr. 1594 fol. 43 v.
under rubriken: »Till hele menigheten belangande the friheter och privilegier,
som the tilförende haft håfve, på hvilke the nu inge stadfästelser bekomma
kunne, för än framdeles i sommar». Den enda men visserligen väsentliga
afvikelsen är den att det (r. 13) står ständerne i st. f. städerne. Ombud
för köpstäderna kallades verkligen till ett möte fram mot sommaren.. För¬
handlingarna med adeln och presterskapet fortsattes däremot omedelbarligen,
och om någon ständernas sammankomst till sommaren kan det sålunda nu
svårligen varit tal.
Liknande skrifvelser torde aflåtits med de öfriga städernas representanter.
Några privilegier fingo, såsom af det föregående framgår, presterskapet
lika litet som de öfriga ständerna i Uppsala. Dock utfärdades en anordning
på presternas underhåll att döma af en skrifvelse för biskopen i Linköping
af den 26 febr. (koncept i Riksarkivet), där det i inledningen heter:
endogh vi för någen tidh lothe sättie alt spannemåls underhold och
förläninger udi qvarstadh, så håfve vi dogh nu nådeligen undt och
efterlatidt presterskapet öfver hele riket måge niuthe, beholle och be-
komme thet underholdh, förläningh och vederlagh, som the hade udi
vår salige käre her faders etc. siste regementz tidh.
Till sist må följande skrifvelse af ärkebiskopen till Vexiö domkapitel
anföras såsom upplysande i fråga om presterskapets underhåll vid riksdagen
(Steno Magnfs kopiebok fol. 75):
Venerabiles et ornatissimi viri, anrid colendissimi. För myken
äro, som I medh sampt edra forsamligar samtligen och hvar for sigh
1594
361
bevist och migh betedt håfve, betackar jagh edher opå thett vinlig:te
och skall af godh hierligh(!; välvillighet beflita migh om tacksamhet
emot edher igen. Men opå thenna tidh är min trogna påminnelse och
förmaning til edher, thett I ville af brodeligh kerleck och för rättvisan
skull så mykin contribution velvilligh göra til theras täring och be-
kostning, som opå allas edhers vägne håfve i thenna framledne vinter
hit op varit sende, begynnandes af then frome her Sten och dom¬
prosten, som forst kome, och lycktendes opå her Gudmund och Nico-
laum studiosum vestrum alumnum, cuius asgestatem et studiosam
promotionem vobis quantum possim diligentissime commendo, så at
the någerledes måthe theres skada efterkoma och icke allena slik
stor täringh ungella, ehuru och icke alla vara gemena värf hafva kunnat
komma til önskeligh beslut och utgång, thet man dog hopes litet bätter
framdeles lyckligare ske skola, ther igen the som tå kunde til eventyrs
utskickade vardha måghe lika hielp och bistandh niuta. Och tviflar
jagh intet om edra välvilliga godhet och skälighet här uthinnan och
edher Gudi befaler til alla välferd och salighet. Datum i Stockholm
then 27 marth anno 94
edher välvilligh
Abrahamus A: Upsalensis
Förhandlingar med enskilda ständer under och efter
riksdagen i Uppsala.
1) Hertig Karl.
Konung Sigismunds försäkran att med snaraste meddela hertig 119
Karl bekräftelse på hans furstendöme. Uppsala 1594 den 18
februari.
Arkivafskrift från senare delen af 1600-talet i en afskriftsamling
i 4:0 »Heyrathscontract, förläningar etc. ang. furstliga personer»
i Riksarkivet, enligt påskrift af Runell kollationerad. Originalet
fanns ännu i slutet af 1600-talet.
Vi Sigismundus med Gudz nåde Sveriges, Göthes och Vendes etc.
arfkonung etc. gore vetterligit, att effter thet then confirmation och
stadfestelse för vår elskelige käre faderbroder högborne furste her Carl
Sveriges rikes arffurste etc. opå h. K:tz furstendöme med annet mere,
som h. K:t bör vara försäkrat om, icke håfve nu för tidzens korthet
för vår k. crönings tid kunnat beslutedt och förfärdiget blifve, som
thet sig doch hade bordt; derföre lofve och tillsäije vi her medh, att
3Ö2
1594
vi strax effter var k. croning vele uthan någon genseijelse och uppe-
håldning försäkre h. K:t på all den del, som h. K:t efifter k. Gustaffs
salig och höglofligh i åminnelses vår käre faderfaders länsbref och
testamentz ordningh aldeles (sic!) och icke med någon annan uthtydning
och exception, än som sielfve bokstafven lyder, och elliest thet h. K:t
i alle andre måtte kan vare till berättiget och sådant icke uthi någre
måtto förvägre. Att vi thet sa fulborde vele håfve vi dette med egen
handh underskrifvit och vårt k. insigle här före trycke låthit. Gifvit
och skrifvit på vårt slott Upsala den 18 februarii år 1594.
Sigismundus R.
(L. S.)
120 Konung Sigismunds bekräftelse på hertig Karls furstendöme, daterad
Uppsala 1594 den 23 februari.
Arkivafskrift från senare hälften af 1600-talet i en afskrift-
samling i 4:0 »Heyrathscontract, förläningar etc. ang. furstliga
personer» i Riksarkivet, enligt påskrift af Runell kollationerad,
jämförd med en samtida handskrift bland »Handl. ang. hertig Karls
furstendöme» i Riksarkivet med påskrift af Hog. Bielke: »Copia
af den underskrefne och förseglede försächring, som konungh
Sigismundus loth författa i Upsala för hertigh Carl. Datum 22
februarii 94» (sign. B). Viktigare afvikelser anföras i noter.
Vi Sigismundus medh Gudz nåde Sveriges Göthes och
Vendes konungh, etc. gore här medh kunnigt och vetterliget,
at efter thet vi af Gudz alzmechtiges försyn och skickelse^ så
och etter den succession och arfsrät, som vi håfve til Sveriges
crone efter then stormächtigeste högborne furstes och herres
her Johan then tredie, Sveriges etc. konung, storfurste til Fin¬
land etc. vår elskelige och salige käre her faders dödelige af-
gångh af thenne sårgefulle verlden, hvilken Gudh alzmächtigh
en evigh glädie och salighet verdes förläne, äre inträdde uthi
det konungslige sätet och regemente här i Sveriges rike, vårt
käre fädernesland, derföre vi Gudh alzmechtigh ödmiukeligen
och innerligen af hiertadt betacke, och vi alt ifrå vår barndom
altidh håfve förnummet at vår elskelige käre faderbroder hög¬
borne furste her Carl Sveriges rikes arffurste etc. et brode°-
liget troget hierta medh al kärligh benägenhet fiirst emot
högbeite vår salige käre her fader, hvilken högbe:te vår käre
faderbroder uthi det christelige och rätfärdige företagande
emot konung Erich häfver fram för alle andre riksens ständer
giordt et broderliget troget bistånd och seden uthi h. k. M:tz
1594
363
hele lifstidh thet samma bevist häfver, så och uthi like motto
emot oss; serdeles nu sedan Gudh alzmechtigh kallade af thenne
verlden högbeite vår salige käre her fader, häfver h. K:t det
samme uthi vår frånvarelse yttermere bevist och påskine låtet,
i det at h. K:t sampt medh riksens rådh efter vår begäran
häfver hollet oss detta vårt fädernes arfrike Sverige och thes
trogne inbyggiare väre trogne undersåter til tro hand uthi ro
och enighet, derföre vi h. K:t broderligen och kärligen betacke;
häfver och ännu låfvadt och tilsagdt oss huldskap, troskap och
manskap, hörsamhet, broderligh välvillighet och lydno, såsom
h. Kitz skreftelige författade och förseglade försäkringh“ vidare
uthtrycker och förmäler, och h. K:t nu ytterligare i vår konungs¬
lige croning medh tilbörlig reverentz sin liflige edh oss giordt
häfver; så håfve vi ther emot igen velat sådant tacknembligen
ihugkomma och låfve fördenskul här medh til thett förste, at
vi efter arfföreningen vele näst oss och väre echta mans-
erfvinger, så och vår käre broder then högborne furste her
Johan Sveriges rikes arffurste och h. K:tz ächte manserfvinger
bekänne högbeite vår käre faderbroder och h. Kitz ächta mans¬
erfvinger för the förnembste ledemoter här i riket, them älske,
äre och efter theres ståndh i vyrdning holle och uthan theres,
som till laga ålder kompne äre, vetskap, rådh och samtyckie,
såsom och the heller icke utan vårt och väre efterkommande
manserfvingers Sveriges rikes konungers vetskap, rådh och sam¬
tyckie, någet handle eller beslute uthi någre riksens vårdande
saker, efter som vår salige faderfaders och h. Kitz her faders
testamente innehåller och förmäler.
Thernäst håfve vi af broderligh godh vilie och kärlig be¬
nägenhet contirmeret och stadfäst, som vi och nu uthi detta
vårt Öpne brefs kraft både för oss och väre efterkommande
manserfvinger Sveriges konunger uthi alle sine articler och inne-
håldh confirmere och stadfäste vår salige högloflige i åminnelse
käre faderfaders testamentz ordningh, så och thet läns bref, som
högbeite vår käre faderbroder af högbeite vår käre faderfader
på sitt furstendöme bekommet häfver, theslikest och thet läns
bref, som högbeite vår salige kere her fader h. K:t på Vasbo
och Valla herader uthi Vestergöthlandh af broderlig kärlig be¬
nägenhet h. Kitz furstendöme medh förbättradt häfver, så at
högbeite vår käre faderbroder sampt h. Kitz rätte furstelige
manserfvinger ifrå erfvinge til erfvinge samme furstendöme medh
förbättringen, som är förbeide Vasbo och Valla herader, medh
alle furstelige friheter och egendom och alle deres underlig-
giande landh, folk, adel, klerkeri, bårgare, bönder, skat, afradt,
ränter, toller, sakörer och andre opbörder och in summa medh
alle deres tilhöringer och nyttigheter, aldeles lika som högbeite
364
1594
vår salige kere faderfader them på cronones vegna sielf inne¬
hade och efter1* som förbe:de både gåfvebrefvet och testamentz
ordningen uthi sielfve orden uthi bokstafven lyde och innehålle,
såc och efter Sveriges lagh til at regera/ niute och till everde-
ligh egendom behålla måge. Och på thet at icke någen oenighet
och missförstånd emellan thet konglige och furstelige ståndet
förorsakas måtte, skole alle stadger, både the som uthi konung
Erichs tidh och eliest giorde äre eller här efter göres kunne,
som h. K:t i sine furstlige rättigheter efter testamentet och
donationen kan vara emot, vare ogillade och kraftlöse, och h.
K:t eller h. K:tz efterkommande^ manserfvinger, om Gudh
någre beskärandes varder, af oss eller väre efterkommande mans¬
erfvinger eller någen annen aldrigh någen tidh mere tilbudne
nu eller i framtiden, och h. K:t fulmacht håfve uthi sitt fursten¬
döme til at råde, biude och stadfäste öfver slot, fäste, landh,
län och alle dess inbyggiere, andelige och verldzlige, synnerlige
hvadh cronones årlige renta och uthskylder belangar, sigh sielfve
och menige riket till nytta, gagn och bästa.
Vi håfve och ther hos confirmeret och stadfäst, at högbe:te
vår käre faderbroder må och skal frit vara för sigh och sine
efterkommande at håfve och bruke i sit hele furstendöme then
rätte rene Augsburgiske bekännelse, som keis. Carl then fempte
af chur furster och städer anno 30 öfverantvardat blef, deremot
vi ingen af h. K:tz tienare eller undersåter, eij heller andre,
andelige eller verldzlige, locke, truge, tvinge eller trängie vele,
uthan hvar och en vidh förbe:de Augsburgiske confession
ohindrade blifve låte, eij ^ heller någen biläres öfningh ther brede
vidh medh gode eller onde innan h. Kutz land och fursten-
dömes grenzeU tilbiude.
Biude fördenskul och här medh alfvarligen befale eder, både
andelige och verldzlige ständer, edle och oädle, yppare och
ringare, som uthi högbe:te vår käre faderbroders furstendöme
bygge och bo, at I bevise h. K:t all lydno och hörsamhet
såsom rätrådige undersåter ägner och bör at bevise deres herre
och öfverhet, och såsom I för Gudh och alle menniskior vele
vara til svars medh, doch så at then lydno medh huldskap,
troskap och manskap, sorn alle Sveriges rikes inbyggiere oss på
Sveriges cronos vegna til at afväria menige riks skade och för¬
derf medh plichtige och skyldige äre, icke der medh uthlyckes
eller förkortes. Förmane och therhos alle friborne och frelses
män, andelige och verldzlige, att I låte eder finne väl villige och
underdånige7 til h. K:tz gagn och häste och eliest uthi alle måtte
h. K:tz skade och förderf, så mycket eder mögeliget vare kan,
hielpa tiF at hindre, afvärie och i alle måtte så förholle emot
h. K:t såsom eder rätte landzherre och en rät arffurste efter arf-
1594
föreningens lydelse, til Sveriges crone^ at holla så mycket krigsfolk
til häst och fot til at afvärie menige riksens skade och förderf,
när behof görs, som högbe:te vår käre faderbroder hvariom i
synnerhet efter privilegierne päläggiendes och tilsäijendes varder,
och när högste nödh tränger, the så väl som h. K:t efter
theres ytterste förmögenhet och som the för Gudh och alt
christeligit folk vele till svars vara. H. K:t häfver och låfvat
och tilsagdt at vele uthi alle motte holle the gode män af
adel och alle andre h. K:tz undersåter, andelige och verldzlige,
som uthi h. K:tz furstendöme boendes äre, såsom och the sin
godz ther liggiandes håfve, vidh Sveriges beskrefne lagh och
the privilegier, som Sveriges rikes ridderskap gifne äre, och vi
them medh h. K:tz samtyckie kunne blifva til sinnes at för¬
bättra. Dher hvar och en må vette sigh fulkommeligen efter-
rätta. Och thess til yttermere visso låte vi vetterligen hengia
vårt konungslige secret här nedan före och medh egen handh
underskrifvet. Gifvet på vårt slot Ubsala dhen 23 februarii
år 1594.
SIGISMUNDUS REX.
a) forschrifning B. b) aldelis efther B. c) sä och Sverigis lag förmeler. d) efter-
kommende aldrigh mer B. e) och ingen ny biläres öfningh tilbiade in?ien h. K:tz fursten¬
döme nu eller framdelis B. f) redebogne B. g) Orden lil — crone saknas B.
Rune lis förteckning på viktigare handlingar i Riksarkivet upptager
under 1594 äfven konung Sigismunds »confirmation på furstendömet och den
Augsburgiska bekännelsen-) såsom original och med dateringen 2j februari.
Bekräftelsen har då blifvit antedaterad; den öfverlämnades nämligen först i
juli månad till hertigen. I dennes svar den 15 juli (hertig Karls registratur
1594 fol. 111) på konungens andragande med Erik Gustafsson [Stenbock]
heter det bland annat:
Thernest så häfver velbe:te her Erich öfverantvardet then stad-
festelse, som högbe:te k. M:t häfver latidt förfärdige på h. f. N:ds
hertig Carls furstendöme, och efther h. f. N:d häfver förnummet, att
then är blefven vidh thet sätt, som af h. f. N:d begäredt och i Upsala
stellt och samptyckt vardt, häfver h. f. N:d then gerne vedertagidt och
vill hög:te k. M:t både för sådane och annen broderlig benägenhet —
håfve betacket. Der emoth h. f. N:d och häfver lefveredt then schrif-
thelige försäkring, som h. f. N:d är skyldig på cronenes vägne att
gore h. k. M:t igen vidh then meningh, som den och då i förde Upsala
begäredt vardt. Der medh h. f. N:d förseher sigh at h. k. M:t sigh
behage lather.
Enligt anteckningar af Hog. Bielke -inlade) hertig Karl den 23 febr.
åtskilliga punkter, på hvilka han begärde att försäkras. Först bland dem
förekom yrkandet att bekomma försäkringen på furstendömet. Punkterna
inlades på nytt i rådet den 2 mars i Stockholm och hänskötos till detsamma
af konungen den 6 mars att däröfver afgifva betänkande.
366 1594
Ett projekt till förening mellan konung Sigismund och hertig Karl,
upprättadt i bådas namn och analogt med motsvarande akt från 1590 (mellan
konung Johan och hertig Karl), finnes äfven bland »Handl. ang. hertig Karl
och hans furstendöme».
121 Hertig Karls försäkran till konung Sigismund daterad 1594 den 23
februari.
Samtida handskrift bland »Handl. äng. hertig Karls fursten-
dömen i Riksarkivet med påskrift af Hog. Bielke: »Copia af den
andre försächringh för hertigh Carl, som k. M:t vill håfve af h.
f. N. Acturn 23 februarii 94», jämförd med en annan redaktion
i samma samling likaledes med påskrift af Hog. Bielke: »Copia
af then försächringh, som f. N. hertigh Carl loth sielf författe,
huruledis han vill försächre och förskrifve sigh emoth k. M:t igen.
Actum Upsala den 21 februarii 94» (sign. B).
Vi Carl medh Gudz nåde Sveriges rikes arffurste etc. gore vetter-
ligit och medh thette vårt öpne bref både nu och i framtiden ful-
kombligen tilstå, att efter Gudh alzmechtig häfver af sin nådige försyn
för någen tidh seden genom then lekammelige döden kallet af then
sorgefulle verlden, then stormechtige högborne furste och herre her
Johan then tridie etc. vår elskelige käre her broder, salig och christelig
hos Gudh i åminnelse, och then stormechtige högborne furste och herre
herr Sigismundus Sveriges, Göthes och Vendes konung etc. vår elske¬
lige käre broderson är nu efter then arfföreningh, som anno 44 af
menige riksens stender blef giordt och uprettedt i Vestrårs och någre
resor seden förnyet är, som then näste till cronen intredd udi thet
konglige såthe och regemente här i Sverigis rike vårt käre fädernes-
landh, och h. k. M:t nu til thet förste häfver lofvet och försäkret oss
så vell på våre egne som alle väre tienere och undersåthers vägne at
hålle vidh Gudz clare och rene ordh efter then Augsburgiske bekennelse,
som keyser Carl den fempte af chur furster och städer anno 30 öfver-
antvardet blef, och ingen af våre tienere och undersåther ther ifrå
låcke, truge, tvinge eller trengie lathe, eij heller någen biläres öfningh
tilbiude innen vårt furstendöme; thernäst häfver h. k. M:t efter arf-
föreningen och vår salige käre her faders konung Gustafs testamentz
ordningh lofvedt och tillsagdt at vele nest sigh och sine mandz arfvinger,
så och h. k. M:tz käre her broder then högborne furste och herre
her Johan Sveriges rikes arffurste och h. K:tz ächte mandz afföde,
bekenne os och våre lifs mandz ärfvinger, om Gudh os någre be¬
skärendes varder, för the förnembste ledemot här i riket, os och then
konunglige familia älske, äre och effter hvars och ens ståndli i vyrdning
hålle och uthen vår och våre efterkommendes vettskap, rådh och sam-
tyckie intet handle eller beslute udi någre saker, som oss eller riket
1594
367
angelie; theslikest och lofvet och tilsagdt, at alle the statuter och för¬
seglinger, som giorde äre både i konungh Erichs tidh och nu seden,
som os i våre furstelige rättigheter efter testamente och donation kan
vare emoth, skole vare ogille och krafftlöse och os eller våre efterkom-
mende mandz arfvinger [icke ?] någen tidh mere tilbudne nu eller i fram¬
tiden, och att vi vårt hele furstendöme med alle furstelige friheter“
och egendom och medh deris underliggende landh, folk, adel, klerkeri,
borgere, bönder, skatt, afradt, renter, toller, sakörer och andre opbörder
och in summa medh alle theris tilbehöringer och nyttigheter, aldeles
like som högbe:te vår salige käre her fader them på cronones vegne
sielf innehade, såsom förbe:de både gafve brefven och testamentz ord¬
ninger udi sielfve orden udi bochstafven lyde och inneholle, så och
Sverigis lagh förmäller,3 för os [och] våre mändzerfvinger til everdeligh
ägendom niuthe och behålle måge/ inthet undentagendes, efter som
h. k. M:tz öpne skriftelige stadfestelse bref os der opå gifvit videre
uttrycker och förmäller, hvilket h. k. M:t os medh sin liflige edh i
sin kongl, cröningh stadfäst och bekrefftiged häfver:
För hvilket alt vi h. k. M:t på thet broderligeste och kärligeste
betacke och lofve fördenskuld här emot igen på vår furstelige äre och
sanningh, at vi udi vårec lifsdager vele hålle och bekenne h. k. M:t
för Sveriges rikes och vår rätte herre och konung och ingen annen,
så lenge h. k. M:tz lifstidh varer, h. k. M:tz och Sverigis rikes gagn
och bäste altidh fordre och främie, så vell fråvarendes som närvarendes,
skade och förderf udi tidh afvärie och för h. k. M:t och Sveriges
rikes skuld, när h. k. M:tz och riksens anliggiende nödtorfter thet
fordre, lif och lefverne, godz och ägedeler upsättie och ospart håfve,
ehvar som hälst så omtränger, och ther Gudh alzmechtig h. k. M:t
någre mandz erfvinger beskärendes varder, då lofve vi vele medh rik¬
sens rådh os beflite, att the måge medh then Alzmechtigestes tilhielp
uthirf alle motte christeligen och väll udi gode lärdommer och furst¬
lige dygder ^ blifve lärde och uptuchtede, at the till Gudz äre och till
Sveriges rikes regeringh skickelige och tienlige blifve måge, och the
som efter arfföreningen till then konunglige regering här i Sverige icke
komme kunne, vele vi medh riksens rådz rådh och samtyckie hielpe
til at betenkie the medel, huruledes the måge til theres uppehälle
fursteligen och tilbörligen försörgde blifve efter riksens lägenhet och
ämpne, och eliest i alle motte os emot h. k. M:t så befinne lathe, som
en trogen faderbroder ägner och bör. Hvarc och så hende, thet Gudh
then alzmechtigeste nådeligen afvende, att högbemelte k. M:t vår elskelig
käre her brodher uthan mandz arfvinger dödeligen afginge och nu
[o:vi] på successionens vegne af Gudh then alz:te til then konunglige
regeringh här uthi Sveriges rike försedde blefve, så låfve och tilseije
vi här medh, att h. k. M. elskelige käre dotter högborne furstinne
fröken Anna och så månge qvinköns arfvinger, som Gudh alzmechtig
h. k. M:t medh högbe:te sin käre husfru och drotning gifvendes varder,
368
1594
skole efter högbemelte kong: M:tz dödelige afgång, såsom konge barn
ägner och bör, aldeles fursteligen ärligen och icke ringare än h. k. M.
them sielf opfödt hade, uthaf os och cronen försorgde och opeholdne
och synnerligh med furstligh brudskatt, som är etthundrede tusende
daler försörgde blifve. Vi vele och till thet högste beflite os, att the
i alle motte så kunne opfödes, at thet kunne vare Sveriges rike och
thes trogne inbyggare til äre, hielp, tröst och glädie. Sammeledes
lofve och tilseije vi här medh, att h. k. M. elskelige käre furstinne och
drotning icke allenest uthen alle forhindringer och insagher skal be-
komme, niuthe och behålle the mårgongafver och thet underhold, som
h. k. M:t h. K:t medh vårt och riksens stenders samptykie gifvendes
varder, hvadh thet thå blifver thet samme, som h. k. M:tz salige, käre
och höglåfligh i hugkommelse, fru moder var bebrefvedt eller någet
annedt, uten at vi vele och der hos såsom en trogen broder hielpe,
försvare, beskydde och elliest udi alle motte h. K:t till thet bäste för-
fordre, äre, elske och i den vyrdning holle, som en sådan högboren
furstinne och drottningh medh rätte ägner och bör hollén blifve.e
Vi lofve och her hos at vele i alle motte holle the gode män af
adel och alle andre väre undersåther, andelige och verldzlige, som udi
vårt furstendöme boendes äre, såsom och the sine godz ther liggiendes
håfve, vidh Sverigis beschrifne lagh och the privilegier, som Sverigis
rikes ridderschap gifne äre och h. k. M:t dem medh vårdt samptyckie
kan blifve till sinnes at förbättre J
Alt thette förskrifne lofve och tilsäije vi Carl medh Gudz nåde
Sveriges rikis arffurste, hertig til Sudermanlandh, Näriche och Verme-
landh på Gud alzmechtig, hans helige ord och evangelium, så och vår
christelige tro, furstelige äre och redelighet aldeles obrotzligen uthan
argelist altidt stadigt at hålle vele, os så sant Gudh hielpe, efter som
vi thet och i högberte k. M:tz konunglige croning medh väre furstelige
liflige edh stadfäst och bekrefftigedt håfve. Och dette till yttermere
stadfestelse lathe vi tryckie vårt secret här neden före och medh egen
hand underskrifva. Gifvit etc.
a) I st. för friheter — förmäller har B endast friheter, så och alle rettigheter,
andelige och värdzlige. b) sorn högbe:ie vår kere her fader thett i sinn lifstid på cronenes
veg?ie sielf innehaft häfver tillägger B. c) alle våre B. d) uti alle måtte sa kunne
uti Gudz fruchten och thenn rätte christelige lare sampt med andre gode lärdomer och
dygder B. e) Stycket Hvar — blifve saknas B. /) förläne B.
Enligt nyss anförda registraturutdrag utväxlades i juli konung Sigismunds
bekräftelse på furstendömet mot hertigens skriftliga försäkran »vid den mening
som den då i Upsala begärd vardt». R un elis register upptager ock en
hertig Karls försäkran dat. Uppsala den 23 febr. 1594 såsom »orig.» — i
sådant fall antagligen hemförd från Polen 1656. Någon afskrift af denna
beseglade definitiva försäkran har jag ej lyckats få se, och själfva slutredaktio¬
nen kan sålunda vara oviss. *)
’) Ett fragment af en försäkran till konung Sigismund af helt afvikande lydelse
finnes äfven, men synes vara uppsatt före kröningen.
1594
369
2) Rådet och adeln.
Muntlig rådsed aflagd i konungens egen kammare 1594 den 21 och 122
27 mars.
Samtida handskrift bland Rådslag i Riksarkivet med påskrift
af Hog. Bielke: »Richsens rådz edh, som de giorde lifligen i
konungens ägen kammer den 21 martii 94» jämförd med det
samtida trycket i »Acta Coronationis» (sign. B) och en annan
handskrift (sign. C) med anteckning af Hog. Bielke: »myndtlige
och skriftlige rådzedh, som ståltes i cantzliet och öfverant-
vardedes åss den 19 martii 94 i Stocholm af secretereren, O. S.,
der af man ser deris gode meningh emott adelen».
Jagh N. N. lofver, tilseger och svär vid Gud denn alz-
mechtigeste, hanns'1 helige ordh och evangelium,0 så och minn
christelige tro, adeligh äro och sanningh, att jagh uti alle mine
lifsdager vill och skall vara och blifve e. k. M., så och e. k.
M:s elskelige käre husfru och drottningh sampt e. k. M. til-
stundende manndzarfvinger ocl/ Sverigis rike15 huld, trogen och
rättrådig, e. k. M:s och deris gagn, beste och lånnglig välfärd
fordre, styrkie och försvara, så" och, hvar omtrenger, upsettie
lif och välfärd/ e. k. M:s och deris skade, förderf och ölycke
uthi tidh värne, tilkenne gifve och hielpe till med alle macht
och ytterste förmögenhet att förhinndre och afverie. Hvad och
mitt tilbetrodde kall och embete tilkommer, så vill och skall
jagh altid råde e. k. M. till allt thett, som jagh efter mitt
ytterste och beste förstånnd vid Gud och mit samvette vet
christeligit, ärligit, rätt och rättvist vara och e. k. M. sampt
e. k. M:s tilstundende manndzarfvinger, Sverigis rike och alle
dess trogne innbyggere kunne vara till nytte, gagn, tröst och
lånngligit bistånnd och der utinnen iche håfve försyen för
reddoga, villia, vennskap, hat eller afvund, ensrf eller annens,
hvem dett helst vara kann/ sammeledes uti rättgånnger och
dommare saker" efther beste förstånnd och samvette mino rann-
sake, höra och dömma och iche der utinnen achte egen nytto,
hat eller våld, fiendskap eller vännskap, mågsemio eller frennd-
skap. Vill jagh och troligen-7 och fliteligen achte richsens hög-
vichtige saker, hvad mitt embete tilkommer, så myket mig kann
stå til görendes/ såsom och alt dett lönnligit hålle, som e. k.
M. vill lönnligen och fördolt håfve/ dett som e. k. M. och
Sverigis rike kann komma till skadhe, och dett för inngen
oppenbara/ för änn e. k. M. dett vill uppenbart håfve. Alt
dette förtalde lofver och beplichter jagh migh vid Gud, minn
christelige tro, adelige äro och sanningh obrottzligen vele och
370
1594
skole hålle, så lennge jagh lefver. Migh så sannt Gud hielpe
till siell och lif.
a) hans helge evangelium B. b) och — rike saknas C. c) och ther före opsettie godz
och ägedeler, sä och, hvar omtränger, lif och lefverne och al min förmögenhet C. d)
eller elliest för en eller annen udi någen mätte C. e) domsaker B, domaresaker C. f)
Vil och troligen och fliteligen achte e. k. M:tz och riksens — til görendes B; Thesligest
skall jagh och troligen achte e. k. M:tz och riksens högvichtige saker och them icke näger-
ledes försume eller af oachtsamhet tilbake lathe C. g) håfve och thet för ingen oppen-
bare, som e. k. Af. och Sveriges rike kan komme til skade B; håfve och thet för ingen
upfenbare C.
Ganska afvikande var den redigering af eden, som Erik Sparre, enligt
anteckning af Hog. Bielke, uppsatte och som af den senare något ändrades
den 16 mars. Den lyder på följande sätt (handskrift i Riksarkivet med
anteckningar af Hog. Bielke):
Jagh . . gör her medh kunnigt och vitterligit att efter then stor-
mechtigste etc. her Sigismundus Sverigis etc. era nu efter arfsrätten
och menige Sverigis rikis ständers endrechtige samptycke lagligen
krönt och stadfäst till Sverigis konungh och h. M:t nodigst haver
synts ath anamme och bruke migh udi sitt rådh,* så lofvet"* jagh her-
medh och svär på Gudh alzmechtigh, hans helige ord och evangelium,
at jagh uthi alle mine lifsdager vil och schal vare och blifve h. k. M:t
så och h. k. M:tz elskelige käre husfru och drotning, theslikest h. k. M.
tilstundende mansärfvinger udi alle måtte huld, trogen och rättrådigh,
aldeles efter som then frivillige samtychte arfförening anno 1544 så
och dernest anno 69, seden konung Erich sin arfsrätt och riket för-
bruted hade, inneholler, och för h. k. M:tz och theris sampt Sverigis
rikes velferd opsettie lif och lefverne/ hvar så omtrenger, h. k. M:tz
och theris sampt Sverigis rikes skade och förderf uthi tidh värne, til-
kenne gifve och hielpe till at afverie efter min yterste macht och för¬
mögenhet och hvadh mitt kall och embete tilkommer, så vill jagh
altidh rådhe h. k. M:t thet som jagh veth för Gudh h. k. M. och h.
k. M. arfrike Sverige vare till nytte och gangn och thet icke lathe för
veldh, räddhoga/ frändsemie, måghsemio eller vennskap skuld; samma¬
ledes och styrkie h. k. M:t til riksens rätt effter alla mina macht, att
h. k. M. må alle the eder holde, som h. k. M:t häfver rikeno svoridt
och almogen vill* h. k. M:t ded samma til at hålde; theslikest och
alt thet lönligidt holde, som h. k. M:t vill lönligidt håfve och ingen
upenbare thedt, som h. k. M:t eller Sverigis rike kan håfve skadhe
uthaf; sammeledes udi rättegånger eller domsaker efter beste förstånd
och samvete mino ransake, höre och döme och icke therutinnen achte
eigen nytto, hat eller veldh, reddhogha, fiendskap eller venskap, mågh-
semie eller freundskap. Alt thette förschrifne lofver jagh vidh Gudh,
min christeligh tro, adeligh äre och sanningh altidh obråtzligen vele
och skole holde, så lenge jagh lefver. Migh så Gudh hielpe till siäll
och lif.
a) Detta stycke är tillagdt af Hog. och Ture Bielke enligt den förres anteckning.
Ursprungligen stod: häfver tagidl och anamedt migh uthi sitt radh. b) godz och äghe-
1594
37i
deler följer öfverstruket. c) Tillagdt af Hog. Bielke, d) vill tillskrifvet af Hog. Bielke.
Ursprungligen: och ahnogen h. k. M:t väl ded samma.
Förslaget till skriftlig rådsed öfverensstämmer i början med det i Svenska
Riksdagsakter II, s. 404 införda formuläret men får sedan en afvikande
lydelse1) (samma handskrift som innehåller det här ofvan under n. 122 med
C signerade formuläret till rådsed; jfr anteckningen därstädes):
Jagh — her Sigismundus h. k. M:t och h. k. M:tz
elskelige käre husfru och drotning sampt h. k. M:tz tilstundende mans
erfvinger huld, trogen och rättrådig och för h. k. M:tz och theres väl¬
färd opsättie godz och ägedeler och hvar så omtränger lif och lefverne,
h. k. M:tz och theres skade och förderf uthi tidh värne och tilkenne
gifve, så och efter ytterste macht och förmögenhet hielpe til at afvärie,
efter som min liflige och muntelige edh, then jag h. k. M:t nu giordt
häfver, och elliest min och menige ridderskaps skrififtelige edh och
försäkring videre uthi sine articler inneholler och förmäller, såsom jag
och icke annet vil råde högbe:te k. M:t än thet, som jag efter mitt
ytterste förstånd och bäste samvete kan tenkie christeligidt, ärligidt,
rät och rätvist kan vare, och hvad som jag kan vette och förstå hög-
be:te k. M:t sampt h. k. M. tilstundende mans erfvinger, Sverigis rike
och thes trogne inbyggiere kunne vare till gagn, tröst och långlig väl¬
färd, och icke ther uthinnen håfve försyn anthen för en eller annen
uthi någen motte; sammeledes uthi rättegånger eller domere saker effter
bäste förstånd och samvete mino ransake, höre och döme och icke der
uthinnen achte egen nytte, hat eller veld, fienskap eller venskap, måg-
sämie eller frändskap; vil och icke heller högbe:te k. M:tz och riksens
högvichtige saker någerledes försumme eller genom oachtsamhet til¬
bake lathe; theslikest hvad högbe:te k. M:t vill lönligidt håfve hollidt,
skall jag ingen menniskie oppenbare, så lenge h. k. M:t thet vill för¬
dolt håfve. Alt thette etc.
Enligt anteckning af Hog. Bielke på n. 122 aflades rådseden efter detta
formulär den 21 mars af följande rådsherrar »på en tidh»: herr Nils
Gyllenstjerna, herr Erik Gostafsson, herr Hogenskild Bielke, grefve
Axel, herr Erik Sparre, herr Claus Bielke, herr Ture Bielke och
herr Bengt Ribbing; vidare den 27 mars af herr Claus Fleming »allena»,
»dågh effter som secretereren hade stält eden (= handskr. C ?). Samme
stundh giorde seden her Gustaf Banner och sin rådz edh serdelis, dågh
like som her udi er författed och vi tillförene giorde samptligh fast».
*) Fran samma .tid tinnes äfven en uppteckning dels af »rådseden efter lagen», dels
af »rådseden efter gammal sed».
Riksdagsakter lil.
24
372
1594
123 Ridderskapets och adelns ed till konung Sigismund 1594.
Samtida tryck i »Acta Coronationis — — Anno mdxciv».
Jagh N. lofver, tilsägher och svär vidh Gudh alzmechtigh,
hans helige ord och evangelium så och min christelige tro,
adelige äre och sanning, at jagh uthi alle mine lifsdager vil
och skal vare och blifve e. k. M. så och e. k. M:ts elskelige
käre husfru och drottning sampt e. k. M:ts tilstundende rnans-
arfvinger efter arfföreningen huldh, trogen och rättrådigh, e. k.
M:ts och theres gagn, bäste och långlig välferdh fordre, styrkie
och försvare och therföre opsättie godz och äghedeler och
hvar omtränger lif och lefverne, e. k. M. och theres skade
förderf och ölycke uthi tidh värne, tilkenne gifve och hielpe
til medh alle macht och förmögenhet at förhindre och afvärie.
Ther som jagh och til någet kall och ämbete af e. k. M. satt
eller ombetrodt blifver och jagh ther vidh tagher, så vil och
skal jagh theruthinnen såsom och elliest uthi alle måtte efter
mitt ytterste och bäste förståndh vidh Gudh och mitt samvete
troligen achte och sökie e. k. M:ts och högbe:te min nådige
drottnings sampt e. k. M:ts rnansarfvingers nytte, gagn och
bäste, så mykit migh mest kan stå til görendes, såsom och
efter Sveriges lagh och privilegierne hålle min tilbörlige vapne-
tienst, enär then af migh såväl som annen Sveriges adel fordret
och krafd blifver. Alt thette förtalde lofver och beplichter
jagh migh vidh Gudh, min christelige tro, adelige äre och
sanningh obråtzligen vele och skole hålle, så länge jagh lefver.
Migh så sant Gudh hielpe til siel och lif.
Någon adelns ed vid själfva kröningen omtalas icke. Hog. Bielke
uppgifver i sina anteckningar på sista sidan af n. 122 under den 27 mars
(efter anteckningen om Claes Fleming): »Seden efter middagen samme dagh
giorde richsens adel theris edh udi konungens agen närvare I Abraham
Brahes Tidebok uppgifves åter att »en part af adelen» gjorde konungen sin
ed den 22 mars.
124 Adelns skriftliga trohetsförsäkran till konung Sigismund. Stock¬
holm 1594 i mars.
Original på pergament, ofullständigt underskrifvet och besegladt
samt utan dagbeteckning, i Riksarkivet.
Vi effterschrefne Sverigis rikes ridderskap, friborne och frälsesmän,
som nu på thenne tidh äre här uthi Stockolm tilstädes, gore här med
1594
373
kunnigt och vetterligidt för allom, som nu lefve, så och väre efter-
kommandom, att efter dett then stormechtigeste högborne furste och
herre her Sigismundus Sverigis Göthes och Vendes konung storfurste
till Finland etc. är genom Gudz thenn alzmechtiges synnerlige försyn
och schikelse sä och thenn ordentelige successions och arfsrätt kommen
till thet konunglige regemänte här uthi Sverigis rike, häfver och med
sinn liflige edh, så och schrifteligen oss försächret på all denn del,
som vi efter Sverigis lagh af h. k. Maid håfve haft till att fordre opå;
sä lofve vi nu här emoth igenn och fullkomligen vid vår christelige
tro, adelige äre, redelighet och sanning tilsäije för oss och våre efter-
kommandom, att vi ingen annen än h. k. M:t så väll frånvarendes som
närvarendes vele holle och bekenne för vår och Sverigis rikes rätte
regerende konung och herre, så lännge h. k. M:tz lifstid varer; thes-
likest och h. k. M:tz elskelige käre husfru denn stormechtigeste hög¬
borne furstinne och fru fru Anna Sverigis Göthes och Venndes drott-
ningh, storfurstinne till Finland, Carelen, Votzki Pethin och Ingerman¬
land i Ryssland och öfver the Ester uthi Lifland hertiginne, så och
drottning uthi Polen, storfurstinne till Littoven, Ryssen, Pryssen, Ma¬
suren, Samogitien, Kiovien, Volhinien och Lifland fru, boren arche
hertiginne af Österrike och Styrmark, för vår och Sverigis rikes drott¬
ning, sä lenge h. k. M:tz lifstidh varer, och ther Gud alzmechtig
mildeligen varde förlänendes theres M:ter någen mans erfvinge, för-
plichte vi oss uthi like motte att vele och skole holle och bekenne
thenn samme för Sverigis rikes närmeste arffurste, denn der efifter h.
k. M:tz lifstidh, hvilken Gudh värdes lännge oppeholle, till Sverigis
rikes crone och regemente bör inträde, och seden fram gent förholle
oss uthi denn motte, aldelis efifter som arfföreningen för thett kong:e
och furstlige hus år 44 opprättet och allmenneligen vidtagen och samp-
tyckt, inneholler, och ther ifrå aldrig till thet minste träde eller vike
vele, så lenge någen mans erfvinge af samme konnglige och furstlige
blodh förhon den vore, icke ther emott sökiendes någen uttflucht, anthen
för skillachtighet uthi religionen eller elliest.
Vi förplichte oss och her medh att vele och skole h. k. M:t rette
lydno holle, h. k. M:tz bud fullkomne uthi alle ty, som h. k. M:t
oss skäligen biuder, både för Gudh och mannom, h. k. M:t vår rette,
tilbörlige och skyllige tienst altid troligen och rättrådeligen, såsom
trogne, ärlige svenske männ ägner och bör, bevise uthi alle motte, som
kann lände h. k. M:t så och Sverigis rike till gagn och gode; h. k. M:t
så och h. k. M:tz ellskelige käre husfru, vår allernådig:te fru och drott¬
ning, så och theres M:ters tilstundende mans erfvingers välfärd, gagn
och bäste och longlig bistånnd altid efifter ytterste macht och för¬
mögenhet fordre och främie och, hvar omtränger, therföre opsättie lif
och lefverne, godz och ägodeler, theres M:ters sä och mans erfvingers
skade och förderf värne, tilkenne gifve och elliest efifter ytterste macht
och förmögenhet afvärie.
374
1594
Sammaledes lofve vi och här medh tilsäije oss vele uthi rettan
tidh, och när h. k. M:t ther på fordrer eller elliest riksens lägenhet
kräfver, vare tilrede medh vår tilbörlige vapnetienst, efter som Sverigis
lag och våre förvärfvede privilegier inneholle, såsom och uthi thenn
och all annen motte oss förholle, såsom ärlige svenske männ af adel
ägner och bör och oss uthi alle motte skall vare oförviteligidt.
Alt dette förde lofve och svärie vi på Gudh alzmechtigh, hans
helige ordh och evangelium, så och på vår christelige tro och sanningh,
adelige äre och redelighet alldelis obråtzligen uthan all exeption och
argelist altid stadigt att holle vele, så sannt oss Gud hielpe både till
lif och siäl. Och thes till yttermere stadfästelse tryckie vi våre signeter
här neden före och med egne hender unnderschrifve. Datum Stock¬
holm thenn — — —J) martii anno ettusend femhundrede nietije på
thett fiärde.
Ett och annat namn, de flesta på remsorna, de två sista på uppvecket.
37 sigillvax i bleckkupor, de flesta obegagnade, ett par borta. Några remsor
afslitna.
Nio tomma
sigillkupor
Arfvedh Månson
(Sig. borta)
Sju lomma
sigillkupor
Håkan I.arsonn
(Sig. borta)
Den 30 oktober hade adelen till riksens råd uti Stockholm öfverlämnat
sina postulater (jfr n. 46). Vid samma tid, i början på december, som rådet
behandlade prästerskapets fordringar, förehade det äfven frågan om adelns
privilegier (jfr sid. 228). Sina yrkanden sammanfattade rådet i ett antal
punkter, hvilka försågos med bevis ur landslagen och urkunder från medel¬
tiden. Erik Sparre och Hog. Bielke torde ha lagt sista hand vid denna
framställning. Den förre utarbetade som inledning till dessa postulata nobilium
en vidlyftig oration, som trycktes samma år uti Stockholm. När denna fram¬
ställning öfverlämnades till konungen är ej fullt klart. Man har antagit, att
det skulle skett redan vid Sigismunds öfverkomst till Sverige. Detta torde
dock bero på ett missförstånd af titeln, som i det tryckta exemplaret ut¬
tryckligen slutar med orden: i>Öfverantvardet anno ek. IS94- Såsom
redan är nämndt, var det ock först den 7 december, som postulaterna före-
hades i rådet. Uti den otryckta delen af Knut Perssons anteckningar
heter det nu under den 12 januari: »öfverantvardade richsens rådh h. k. M.
uthi punctevis riksens urminnes previlegier och begerade uthi underdånighett
att h. k. M. dem stadfeste ville. Gofve och k. M. ödmjukeligen till känna
genom för:ne oration om riksens önkelige tilståndh, som nu var, ernott dett
för varit häfver». Det är dock möjligt att jatntari är en felskrifning, ty saken
omtalas efter en anteckning om Johan III:s likfärd. I memorialet för adelns
utskickade till hertig Karl den 28 jan. (n. 74) heter det, att man väl hade
A 7 0 0 7
Måwrittz Jörensån
(Sig. MI)
Per Stolpe
(Sig. P S)
Benndt Larsonn
(Sig. B L)
Tre tomma
sigillkupor
Tio obegagnade
sigillkupor
Två tomma
sigillkupor
Jören Månson
(Sig. IÖREN MANSON)
Nils Olufsonn
(Sig. NO)
Benngt Nilsonn
(Sig. B N)
') Tomrum för datum.
1594
375
haft i sinnet att »fordre» på sina privilegier men t. v. därmed »haft fördrag».
Det tyder på att någon framställning ännu ej blifvit gjord, äfven om det
icke alldeles utesluter möjligheten af orationens och postulaternas öfverläm-
nande. Enligt A. J. Messenius åter skulle konungen först den 6 februari
blifvit af adeln »anmodad» om några dess »saker» och då äfven bekommit
»om riksens frihet en svensk oration ifrån Erik Sparre», hvarpå särskildt den 9
februari skulle förhandlats med konungen om ständernas »värdzlige privile¬
gier», särdeles den förbättring, som adelen och prästerskapet begärte».J) Af
Hog. Bielkes anteckning på ett utskrifvet förslag till adliga privilegier i
konungens namn framgår, att ett dylikt blef »stalt» den 9 och sedermera af
Bielke förändradt den 11 februari i Uppsala men angifver ej någon tid¬
punkt för öfverlämnandet till konungen.
Riksens råds, ridderskapets och menige adelns oration och skrift- 125
liga begäran till konung Sigismund. Stockholm 1594 på nyåret.
Samtida tryck i k. Biblioteket i Stockholm jämfördt med hand¬
skrifter i Riksarkivet, hvilka i allt väsentligt äro öfverensstäm¬
mande.
Riksens rådz, ridderskaps och menighe adels oration och
underdånighe schrijftelighe begären til then stormechtigeste
liögborne förste och herre lier Sigismundum Sveriges Göthes
och Vendes etc. arfkonung, storförste til Findland, Carelen,
Våtzski Petin och Ingermanland i Ryssland och öfver the
Ester i Lifland hertigh etc., så och konung til Påland, stor¬
forste til Littaven, Ryssen, Pryssen, Massovien, Samaiten,
Volhinien, Podlachien och herre til Lifland etc., then tidh
h. k. M. var kommen til Sverige at annannne sins fädher-
nes arfrikes crone och regemente anno etc. iy 9 7 then sidste
septembris, at niute theres gam b le urminnes frihet och pri¬
vilegier, såsom och alle andre riksens ständer i like måtte.
Ofverantvardet then — — anno etc. IJ94.
Stormechtigeste konung allernådigeste herre, hvadh vi synnerlighen
och samptligen esomofftest åstundet håfve, at e. k. M. medh heise och
glädhe hem til sitt arfrike och thes besittning komme mätte, thet håfve
vi nu för någhen tidh sedhan medh hughnet och fägnet set och för-
nummid. Och ändogh e. k. M:s bortfärd och fråvarelse af riket i
thesse nästförledne sex år icke häfver varidt allom nyttigh eller hughne-
ligh och kan ske eij heller synts vare nödhtorftig, så häfver man dogh
likvel most lathe sigh nöije medh thet som Gudh i så måtte e. k. M.
häfver uthförset. Ther brede vidh är ock icke nekendes, serdeles af
') I en skrifvelse till hertig Karl af den 9 mars ang. adelsprivilegierna omnämner
konungen endast »huru fliteligen ridderskapet och adeln uthi Upsala fordrede på teres
privilegiers förbättring».
376
1594
them, som saken rättviselighen betenkie vele, at thet ju häfver varit
thette vårt fädhernesland mere til fromme än til skade, Gudh lathe
thet så här effter blifve. Elliest ther thet kongelige såthe, som e. k. M.
nu igenom Gudz nådhe och försyn uthrikes beklädher, hade blefvet af
någhen annen besatt heller förekommet, hade kan ske Sveriges rike
myken farlighet therigenom varit til at befruchte. Hvarföre effter Gudh
alzvoldigh, hvilken allene insätter och förordnerer konunger och regenter,
häfver så täckts, är och någherlunde Sveriges rike til tryghet och
säkerhet i thesse förledne krigstidher, så och then konungslige ätt och
familia til ytermere beröm och förmering skedt, at e. k. M. i sine unge
år medh ett väldigt uthländes konungerike medh månge andres harm
och nese föråret och begåfvet, häfver man honom therföre til at tacke,
serdeles at hans alzmechtighet e. k. M. i the herre främmande land i
thesse nästförlopne år vidh sundhet och velmåghe emot månges vilie
och unnende bevaret häfver och ther til medh e. k. M. sins arfrikes
besittning i thesse farlighe och besverlighe tidher inbördes rolighen för¬
behållet och nu foget e. k. M. medh helsen hit hem igen, förmeret
medh thes uthländske kongerikes häfifd och besittning, hvilke tvenne
rike, ther the således medh sämie och fridh kunne blifve under e. k.
M:s lyckelighe regemente skälighen och tilbörlighen föreståndne och
tilhopehåldne, såsom offte tilförende och ännu i dagh åthskyllighe och
långtfierre konungerike under en konung regerede varde, kan räknes
ibland the väldigeste regemente, som någhen christen konung nu på
thenne tidh är undergifvit, hvars grentzer och råmerke kringhverfve
störste delen af Ostersiön, föruthan ändå the långe och vidfärighe begge
rikers landemäre, hvilke räcke och röre mångehande slags folk och
nationer, bådhe christne och hedninger. Gudh then alzmechtigeste lathe
sådanne e. k. M:s förmering och hemkomst vare sked i en godh lyck-
saligh tidh hans guddomlighe nampn til äre, e. k. M. til beröm och
salighet och thes tilbetrodde land och folk, serdeles thette vårt uth-
mächtede fädhernesland til gagn och vederqveckelse.
Och är, nådigeste konung och herre, intet ibland menniskiors kall
och ämbete på jorden yppere, herlighere och myndighere än konungs-
liget nampn och värdighet, ty the stå i Gudz stadh, varde och endels
medh öfvermenskeligh äre af undersåterne vyrdede, så at Gudh sielf
synes håfve medhdelt them icke litet af sin uthvertes macht och
välde på jorden. The äre serdeles med äretitler och andre synlighe
kennemärke och vartekn fram för andre menniskior beprydde och uth-
märkte, såsom then konungslighe propheten David sielf sägher i psalmen:
Herre, tine vener äre högt achtede hvilke tu häfver satt til förster på
jordene. The krones medh guldkrone och ädle stena, the smöries, the
häre spire och svärd och annet sådant, hvilket ibland annet är en
undervisning för menigheten om theres höghe och af Gudh tilbetrodde
ämbete och them sielf en påmindelse, medhan the stå i Gudz stadh,
at the ock beflite sigh at gore sådanne högh betalning fyllest och
1594
377
icke tenkie, at the ther til blifve upsatte enkannerlighen therföre at the
thes vilkor och vellust nyttie och bruke skole, uthan allermest för thet,
at the effter Gudz lagh och ordning skole tiene thet hele menniske-
lighe slächte til godhe, hålle fridh, lagh och rättvise vidh macht på
jorden, effter som Gudh sielf alfvarlighen biudher och betaler. Thet
håfve ock hedningerne vist at berope sigh på, såsom Hesiodus sägher,
at konunger therföre äre af ålder kesede och korade vordne, at the
skulle skaffe them betrycktom rätt och förtaghe alt thet orättvist är,
såsom then gamble versen lydher: Hoc uno reges olim sunt fine
creati, dicere jus laesis iniustaque tollere facta. Them bör näst
Gudz dyrkan om ingen ting större vårdnat håfve än om undersåternes
gagn och velfärd, icke settie theres egit behagh heller vellust fram för
thet i någhen måtte, eij heller egen vilie och godhtyckie för lagh och
rättvise, såsom Nero säde:1) jagh allene är gudhernes sendebudh,
hos migh står machten til at förordne om hvars och ens lif
och vilkor, såsom hans ord i historierne lydhe, uthan thet betenkie,
såsom Seneca ther emot sade: tu skalt vethe undersåterne icke
vare tigh antvardet til någhen träldom uthan til beskydd
och menigheten icke höre tigh til uthan tu henne. Sådane
regenter häfver Moses och Samuel varit, såsom scrifften sägher: then
ene ville medh sitt förderf och undergång frelse folket, then andre
bodh sigh til rätte in för sielfven Gudh, om han hade giordt orätt emot
någhen. Ty emellan en godh konung och kär fadher bör ingen åt-
skildnet vare, uthan som fadhren söker barnsens bäste, altså bör then
andre undersåternes: skiffte lagh, rättvise, danneshet och mildhet, icke
neffse effter våld heller vredhe i obetenkiende, hastighet, hemdgirughet
heller annet sådant uthan medh sachtmodighet, ther brått finnes, dogh
medh måtte och effter lagh och laghadomom, vare fierran ifrån alt thet
som sker af hat heller afvund såsom ock thet, medh hvilket folier mere
våld än rätt, och icke misbruke sin store macht och välde, uthan thet
ihughkomme: ju mere man förmår, ju mindre bör man vele och bruke
thet sorn väldsampt är. Man ser på the små och ringe creatur, som
är bi, the håfve såsom naturen och förfarenheten underviser, theres
regemente och konung; then häfver menigt ingen gadd som the andre,
och om thet än stundom befinnes, så är dogh likvel af förfarenheten
bevislighit at han then aldrigh bruker heller stinger ther medh. Altså
bör och alle them, som i öfrighetz stånd stadde äre, bruke rättvisen,
sachtmodighet och barmhertighet, serdeles i thet som emot them bry-
thes, men misgerninger emot Gudz lagh och budh medh alfvar straffe,
ändogh, thes värr, offta sker tvert emot och snarare förlätes och til-
gifves thet Gudh är emot brutet, än thet them sielfve til förtrett kan
skedt vare. Rättvisen är then förnemste grundvall til alle christelige
regemente, hon bör uthan all väld skifftes, dogh medh oförargeliget
!) Den tryckta upplagan har i marginalen motsvarande citat på latin.
378
1594
medhlidende och varkunsamhet. Thet krafvel' Gudh sielf. säijendes:
jagh är Herren, som gör barmhertighet, rätt och rättfärdig¬
het på jorden, ty sådant behagher migh, säger Herren. In
summa konunger och regenter bör, sä myket menniskeliget och möghe-
ligit, vinleggie sigh at vare fulkommelighe i alle christelighe dygder,
hvilket och medh theres konungslige prydning varder beteknet, såsom
är medh cronen af guld, hvilket är thet ädleste, klareste och vichtigeste
metall, förståes at konungen uthi alle konungslighe dygder bör hålle
vichten och skine för alle andre och icke ther uthi hos honom vare
någhet äfatt. Och like som gullet i elden altidh blifver rent och ovanske-
liget, altså bör then höge öfrighet i thet store menighe regementz be-
kymber sin dygd, sin mildhet och rättvise late vare fulkommeligh och
ovanskeligh. Medh smörielsen betydhes then fulmacht och velsignelse,
som the af Gudhi bekomme, hvarigenom the kalles Herrens smorde
och undfå Gudz nådhe, såsom hende medh Saul i begynnelsen: då han
af Samuel smord var, fick han en prophetes ande, then han dogh
sedhan för sitt onde och otilbörlighe regemente miste och vardt af
Gudh förkastedt. Medh spiren beteknes theres välde, land, folk och
thet christelighe och milde rådhende och biudhande, som them bör
håfve öfver undersåterne. Svärdet betekner rättvisen, ondom til näffst,
godhom til försvar, och sådant mer. The ädle stenar uthi cronen, så
och äplet och klädhebonaden, håfve ock hvar sin serdeles merkelse och
påminnelse til alle godhe dygder. The regenter, som nu såledhes
prydde äre, måghe medh rätte kalles patres patrice, fädher ått foster-
lande och en synnerligh Gudz gåfve, hvilkom ock alle undersåter
gladhelighen och godhvillighen tienst, trohet och lydhno bevise. Såsom
ock apostlen sägher, Timoth. j: the som vel förestå, äre dubbel
hedher värde. Theres land och folk måghe vel kalles lycksalighe och
the sielfve medh, förty the blifve af Gudh medh velsignelse, lycke och
framgång här i verlden, så ock medh en christeligh och godh ändelycht
begåfvede, i theres lifstidh af alle dygdtlighe menniskior vyrdede och
älskede, effter dödhen saknede, sörgde och begråtne och sedhan, så
länge thette timelighe väsende och regemente varer, högheligen be¬
römde och androm til exempel och effterdöme förestelte och på then
ytterste daghen medh then evighe lifsens crone prydde och förärede.
Och effter thet, allernådigeste konung och herre, vi aldeles för-
modhe at e. k. M. fulkommeligen vidh thet sinnet är och näst Gudz
hielp dagheligen åstunder theruthi at formeres och tilväxe, ther til man
och af hiertet e. k. M. lycke önsker, är ock så myket mindre tviflendes,
althenstund vi vete e. k. M:s dygdelighe natur och uptuchten och at
e. k. M. thet tilbetrodde valrike nu öfver sex år christelighen och be-
römlighen regered och förestådt häfver, och såledhes rättelighen begynt
at bruke then nådh och infödde ungdoms dygder, som Gudh e. k. M.
gifvit häfver, hvilket ock uthan tvifvel näst hans försyn kan håfve
varit then rätte och förnämste orsak til thet frivillige val, som på e.
1594
379
k. M. öfver thet uthländske konungerike drabbet är, och nu här effter
igenom Gudz bistånd medh theste mere frucht och ymnighet til vårt
fädhernesland sigh sträckendes varder; therföre vele vi nu icke leggie
flere ord ther på, hvadh ett skälighit och christelighit regemente så
vel för öfrighet som undersåter i alle velordnede politier, land och
kongeriker fordrer och kräfver, uthan såsom bådhe brukelighit och
lofhghit vare plägher i alle christne kongerike, altså ock här, thes-
förinnen at then kongeligh croning nu tilredhes, hvar til Gudh värdighes
gifve lycke och velsignelse, thenne riksens och thes inbyggieres när-
varende lägenhet tilkenne gifve och ther hos e. k. M. ödmiukelighen
påminne om thet som samptlighe och synnerlighe undersåterne uthaf e.
k. M. medh lagh och skäl bör at vare och blifve försäkrede, förse oss
förthenskuld, såsom på thet underdånigeste bidie, at e. k. M. värdighes
sådant medh tålemodh höre och icke ther uthaf någhen vedervilie heller
mishagh fatte, uthan oss hughnelighe och nådighe svar förnimme lathe
och sedhan altidh medh sielfve värket allernådigest så rönes, såsom
vi visserlighen hvar och en af e. k. M. medh rätte kunne hoppes
och förmodhe.
Til thet förste, nådigeste konung och herre, ändogh vi af hiertet
önskede, at e. k. M., medhan e. k. M. nu hit kommen och här stadd
är, måtte vare med myket omak och bekymber förskonet, så är doch
likvel thette rikes lägenhet och tilstånd nu så skicket, at här intet
annet vanker än vedermödhe och stort bekymber så vel för öfrigheten
som undersåterne, och ther finnes icke ringe uthan månge och store
orsaker, som sigh nu föghe långer än i manneminne — man lather
blifve oförmält hvadh någhet långer tilbake skedt är — häfver tildraghit
och sammensanket, och vet man, at synden, som är orsaken til all
vedermödhe och ölycke, som menniskien händer, häfver ock til alt thette
varit vållende, först thet store våldzvärke och tyranni, som riket var
undergifvit i then omilde konung Christierns tidh, hvilken icke allenest
medh härskrafft, rof och brand nödgede sigh in i riket emot all lagh
och rätt, uthan loth ock til medh emot löffte, edh, bref och segel uthan
skuld och brått, uthan lagh och dom, uthan föregångne skäl och
scrifftermål så jämmerlighen och ynkelighen aflifve en stor del af the
förnämste riksens rådh och infödde ädlinger, andelighe och världzlighe,
så ock borgerskap, krigsmän, befalningsmän och af then menighe almoghe
til medh, så at mest alle rännestenar i Stockholm runne fulle af manne
blodh, på thet han, sedan meste parten af the förnämste andelige och
världzlige således vore taghne af våghen, ju skulle gore och lathe i riket
hvadh honom syntes, ändogh thet sedhan begynte mest at gå emot
hans vilie, såsom menigt ske plägher medh alle tyranner, som igenom
sådanne medhel sökie sitt sjelfsvåld heller ock säkerhet: igenom hvilket
tyranni och öfvervåld alle riksens män och inbyggiere så ille blefve
uthödde och förhäriede och regementet satt i sådanne färe, at intet
annet var för öghon än en ändeligh undergång eller en evigh träldom
38°
1594
under främmandes ok och tyranni. Så halp dogh Gudh omsidher, at
then tyrannen igenom konung Göstaffs höghlofligh i hughkommelse
och andre ärlighe svenske mäns mandom och hielp vardt afdrefven. Men
then skadhe och förderf han påförde riket stodh i månge år ther effter
intet til at glömme heller förvinne, föruthan ändå thet mykne ädle och
oädle oskyldighe blodh, som uthgutit blef, så at ock hele stämmer
och vapen vorde aldeles nedherlagde, hvilket, såsom thet häfver varit
omenskelighit och obotelighit, så är thet ock mykit mindre til at för-
gäte. Sedhan höghbemälte konung Göstafif effter Gudz nådige försyn
medh svenske manna hielp och samtyckie och för sin dygd och man¬
dom til riket kommen var, påkom then feigde medh the Lybske, hvilke
på then tidh myket förmåtte och hade stort anhang; icke långt ther
effter thet krigh i Danmark emot the grefver af Oldenborgh och någhre
förster, uthaf hvilket konung Göstaff nödhgedes bådhe för förbund och
svegerskap gore sigh delachtigh, hvilkens undsettning, ther medh thet
svenske krigsfolk på eghen omkost intoghe mest Halland, Skåne och
Bornholm och lefvererede konung Christian then tridie tilhande och
näst Gudz hielp så mykit uthrättede, at han behölt Dannemarks crone
och ännu i dagh hans arfvinger effter honom. Strax ther effter yppedes
Dackefeigden, hvilken ringere än på tu års tidh icke stod til at stille;
thernäst och elliest annen inrikes orolighet. Sedhan begyntes then förre
Rysse feigde icke uthan dråpeligh omkost och olägenhet för riket.
Elliest är icke heller ovetterlighit at then engelske rese kostede til
någhre tynner guld och alt fåfängdt.
Effter konung Göstaffs saligh i hughkommelse dödhelig afgång
begyntes then Utländske feigde medh konungen i Påland och medh
thet samme thet skadelighe danske krigh, hvilket medh stor penninge
spille, myket blodh och mannestvrtning varede uthan daghtingen och
stillestånd i siu år. Och var icke ändå nogh ther uthaf, uthan at
man ock ther bredhe vidh skulle håfve inbördes tvist och oenighet.
Konung Erich loth bekrighe och gripe sin eghen brodher uthan rätt-
mätigh och noghsam orsak, hållendes honom och hans förstinne i trångt
fängelse i fem år, och ther til medh, oanset at han var then förste arf¬
konung, kunne han icke thes heller sielf håfve fördragh at sole sine
händer i thet svenske oskyldighe blodh, loth våldföre, fängsle, ille trac-
tere och omsidher aldeles förmörde någhre af riksens förnämste rådh
och ädlinger uthan lag och laghe dom obråtzligen, och ther ibland sin
eghen näste slächt och skyldeman, the som honom och fädhernes-
landet ärligen och troligen tient och ment hade. Thet samme hade
han ock i sinnet medh månge andre flere och än sine egne brödher til
medh. Uthaf thette förorsakedes någhen tidh ther effter mere farlighet
och oro medh inbördes krigh och oenighet. Riket vardt tvedrächtigt
och konung Erich omsidher för sitt omilde regemente afsatt medh
krigsmacht, påståndende ändå then danske feigde, hvilken effter någhre
mänedhers stillestånd hefftigere på nytt igen uptändes och varede åter
1594
38i
tu år. Thesförinnen at then var förlikt, yppedesThen skadelighe, lång¬
varige och förtrettelige’ Rysse feigde, som nu sedhan i 24 år räckt
häfver medh osäijeligh omkost och otaligit mannefall på bådhe sidher,
på hvilken vi icke ännu vete någen ände och uthgång.
Alt thette håfve svenske män och undersåter uthstått medh eghen
kost, medh eghne penninger, medh eghet folk och förmåghe och ändå
behållet riket oförsatt och fremmandom oförpantet. Man vise eller
nämpne then uthländske herre heller potentat, som oss i alle thesse
uptalde krigh och motgång medh penninger, folk heller victualia
hulpet heller undsatt häfver, annorlunde än för then dyreste pennings
betalning. Ther finnes ingen. The äre fast flere, som väre fiender
stärkt och hulpet håfve. Konung Christiern then tyrannen, om hvilken
förberört är, hade påven på sin sidhe, hvilken medh olaglighit bann
förfölgde thette riket, allerede för än någhen reformation skedde i
religionen, och skyndede konung Christiern til at bedrifve thet mord
och dråp, som han giorde. Thesföruthan hade han ock keyser Carl
then femte til svåger och bistånd bredhvidh månge tydske förster
och städher, hvilke ock, sedhan förbemälte konung Christiern var af¬
drefven och hade röfvet och bortfördt medh sigh then svenske konge
crone, giorde mykit ther om at settie honom medh våld här in igen,
ändogh thet intet lyckedes. Så är ock allom vetterlighit hvadh anhang
och bistånd then sal. framledne konung Friderich i Dannemark hade i
then sidste danske feigde, vandt dogh icke thes heller myket. Then
höghfärdige och stålte Muscoviter, för hvilken alle hans näste granner
bore frucht och färe, then håfve the Svenske igenom Gudz tilhielp
någherlunde giordt fyllest, såledhes at han föruthan annet, som han
ännu, så länge Gudh vil, unbär, häfver most afstå then landzände
Lifland, om hvilken han så månge år kriget häfver. Och ändogh at
andre kunne ock håfve giordt någhet til saken, thet man lather blifve
i sitt värde och ingen sitt tilbörlighe beröm förtaghet, så är dogh
likvel icke nekendes, at om the Svenske icke så länge hade hållet och
härdet uth medh honom, såsom skedt är, skulle man neplige så snart
håfve skildt honom vidh then landzände, effter som thet sigh af the
förre förlupne krigh och theres uthgång häfver latet se och påkenne.
Altså häfver ock Muscovitern intet heller at rose af, oansedt at han af
månge land och städhér, som i så måtte vårt fördärf gerne se, stor
undsettning och tilförning haft häfver. Hvarföre ock månge äre blefne
väre fiender, Ängelske, Frantzoser och Lybske, håfve giordt admiral-
skafift, taghet och slaget på oss. In summa thette rikes ölycke och
motgång häfver varit så stor, öfver alt thet onde, som sigh här inrikes
medh månges skadhe och olägenhet häfver förlupet, bådhe i religion
saker och elliest, såsom förbemält, och hvar ock en är vetterlighit, at
vi när omkring oss inge granner håfve, som icke håfve varet våre
fiender och velet här försöke theres lycke. Af andre fierre land håfve
the ock hatet och förfölgdt oss och dogh mest uthan redeligh gifven
382
1594
orsak och mestedelen lönt gott medh ondt, och likvel är riket ännu
til thenne tidh igenom Gudz milde tilhielp behållet, medh sine råmerke
och grentzer mere förvidhget än förminsket.
Theruthaf är noghsamt påtaghe hvadh thette riket förmått häfver
nu uthi vår tidh, föruthan the store och manlige gerninger som fordom
bedrefne äre af Göthar, hvilke störste delen af verlden öfverfaret och
bekriget håfve. Hädhen håfve the theres ursprung, såsom alle trovär-
dighe historier bäre vitnesbörd om, så ock vår Sveriges lagh, hvilken
för månge hundrede år sedhan giord är, så lydendes: Svea kalles
nordenskogh och Götha sunnenskog. Eij finnes Götha i flerom landom
fast ståndende, hvilkes inbyggiere ock af thet äldste folk effter synd-
flodhen nemlighen the Schytas, hos hvilke Nohe ark effter flodhen är
blefven beståndende på thet berget Ocilia, icke långt ifrån then ström¬
men Araxis, kompne äre, så at Svea och Götha rike är medh the
äldste konungerike i christenheten. På myndighet heller förmöghen häfver
heller intet fattadz, om hvilket the näst omliggende land och kongerike,
som esomofftest af ålder medh thette riket kriget håfve, kunne bäre
vitnesbyrd och sielfve historierne uthvise. Män så är thet ock nu, ty
värr, sä af sigh kommet som aldrigh tilförrene, hvilket, ehuru man och
nödigt ville uppenbarlighen förmälle, dogh medhan thet är allom kunnigt
och går nu syn för sägn, nödhges man thet gore, vet Gudh icke uthan
hiertens suckende och ånger, när man betrachter thet som förr och
fördom varet häfver emot thet som nu är tidt och närvarandes. Hvar
är nu then ansenlighe drässel, hvilken vel kunde skattes til månge
milioner, som för handen var then tidh konung Göstaff höghlofligh
ihughkommendes afsompnade? Then är all åttgången. Hvar är nu then
förmöghne och ansenlighe ridderskap och adel riksens prydningh och
äre, som tilförrene kunde ridhe i hundrede tal til hofe, konungen och
riket til tienst och äre? The synes nu intet heller: en stor del äre
faldne för svärdz ägg nu i så mångh år och emot så månge åttskille-
lighe flender; en part håfve förbe:te tyranniske öffrighet sielf förfölgdt
och umbracht och the som nu igen lefve äre oförmöghne. Man täler
nu intet om thet menighe och godhe krigsfolk, som thesförinnen, som-
lighe för svärd, the andre i vatn och eldh, en stor del af hunger, frost
och kåldh, såsom i en sådan långvarigh och trägin lcrigh neplighen
annerlunde ske kati, ynkelighe til månge tusende tal falne äre. Hvar
är nu then store rikedom och förmåghe heller then ymnoghet på alt
thet menniskior kunne vedhertarfve, som fans i riket hos alle under-
såter? Thet är alt upödt och försvunnet, och the nu ther emot igen
af stor bekostnet, store gierder, item sölf och penningeskatter til then
långvarighe och oändelige krigsomkost och andre nödhtorfter, hvilke
icke så snarlighen äre til at upräkne, uthmächtede och mykit förarmede.
Hvar äre nu the sköne och månge skinvarer af allehande slag, som
här i riket vanke plägher, icke allenest effter thenne rikes vedhertarft
uthan ock så til öfverflödh, at man andre omliggende land theruthaf
1594
383
häfver haft til at medhdele? Hvar är nu thet sölfver och godhe mynt,
så ock thet osäijelige godhe köp, som i thette riket — thes inbyggiere än
icke länge sedhan håfve thet achtet vare spottlighit at taghe penninger
för mat heller öl — fram för i all andre land i christenheten på all ting
och alle varer varet häfver, uthaf hvilket Lybeck och andre siöstädher
myket äre bygde och förbättrede? Thet är icke allenest blefvet stägret,
uthan sölfver sampt alt thet godhe mynt är platt kommet af väghen,
och ändå thet som värre är, ringe, vanvyrdelighit mynt igen, genom
någhre lättferdighe, orolighe menniskiors tilskynnen — hvilke medh
sådanne theres illistighe och skadelighe påfund intet medh rette borde
hörde varde — tvenne reser upkommet, hvilket icke allenest häfver
giordt ett sådant skadeligit oköp i riket, såsom neppelighen någhet
sinn är hördt vordet, ja ock förtaghet all skäligh tilförning, handel och
vandel, uthan häfver ock så uthsuget cronen och drässeln sampt alle
andre riksens undersåter och inbyggiere och krigsfolket til medh, så
at the samptlighen och synnerlighen theruthaf större skadhe haft håfve,
än af någhre års krigh heller andre uthlagher och besväringer, äre ock
therigenom och serdeles af then skadeligh växel och monopolia, som
i riket på sölf och elliest andre varer drefven är, så vordne förblottede,
at the nu håfve få varer och ändå mindre penninger, som någhet dughe.
Är ock mere under at ännu någhet finnes, ther folk kan färe vel uthaf,
effter så margfaldelighe och långvarighe krigh, så ock annen oro och
oordning, som här i riket varit häfver, föruthan ändå månge store
bygninger bådhe til vatn och land, på hvilke i alle thesse näst för-
ledne är bredhe vidh krighen — thet dogh then helghe schrifft endels
håller omöghelighit vare bådhe at byggie och före krigh, såsom är til
at se af then 5. Konungeboken — mykit kostet och vendt är. Monne
ock någhen nu medh skäl kunne förarghe sigh öfver thette närvarendes
riksens bistånd? Må ock någhen medh rätte förtale, förachte, at thette
rike är armt, är fattigt, häfver oköp, häfver dyr tidh, häfver afsaknet
på mykin och förmöghen adel och undersåter? Neij, i sanhet, uthan
när han ser til thesse uptalde orsaker och kan ske fuller flere, ther
man vil noghe lete, är fast mere sielsynt, at här ännu finnes så mykit
til effterlefver. Alt såsom förbemält är, häfver thet sigh nu här i
riket, altså är ther medh handlet vordet, hvilket oss myket går til
sinnet, bådhe at vi e. k. M. och thes medhfölie icke medh sådan vel-
pläghning undfå och tractere kunne, som vilien är och embnen fuller
tilförrene varit håfve och än vare borde; serdeles ock thet, at e. k. M.
til så stort bekymber och besväring kommen är, medh hvilket vi icke
kunne hafva e. k. M. förskonet. Sker dogh icke thes heller i then
acht, thes Gudh til vitne, at vi vele gore e. k. M. någhen lede heller
mishagh til thette sitt arfrike uthan at sielfve nödhen och tarfven
drifver oss ther til, så frampt til sådanne brister någhen rådh heller
both finnes skal. Förty like som ingen läkiere vel heller lätteligen
kan hele någhen skadhe medh mindre han grannelighen orsaken uth-
384
1594
leter och huru han häfver sigh i grunden, altså ock medh mindre e.
k. M. om riksens besvärlighe tilstånd och thes orsaker rättelighen blifver
berättet, kan ock icke heller e. k. M. någhet medhel heller läkiedom
finne heller tilbiudhe. Och effter thet e. k. M. sådant, så myket til-
börlighit och möghelighit är, på sitt höghe kall och ämbetes vägne
bör at bothe och bättre, tvifle och intet, at e. k. M. i then acht och
mening hit til oss kommen är, effter hvilkens komme Gudh vet vi
synnerlighen och samptlighen längtet och trängtet håfve: bidie e. k. M.
vi på thet högste och underdånigeste, at e. k. M. ville lathe sigh sådant
til thet bäste vare befälet och nådigst fruchtsamlighen hvadh til thes
undersåters gagn och bäste lände kan, stelle i värket, så är intet
tvifvel, näst Gudz hielp, när saken tilbörlighen och medh tidigt rådh
theres som vederbör varder företaghen, at ju fuller finnes skälighe och
tilbörlighe medhel och uthvägher någherlunde at hielpe thette besvärede
rike til rätte igen. Men huruledhes thet nu skal kunne ske, häfver
e. k. M. af sitt höghbegåfvede förstånd noghsampt at betenkie, nem-
lighen at vi til en godh, stadigh och oförviteligh fridh medh alle uth-
ländske komme måtte, hvilket förmedhelst Gudz hielp och e. k. M:s
flit nu kan stå til at förmodhe; thernäst at ett christelighit och mildt
regemente medh lagh och tilbörligh frihet blifver igen uprättet och at
medh ett sådant öfvermåtten besväret rike och folk handles mildelighen
och sachtmodhelighen och tenkies til at läkie och lene thet som för
skarpt varit häfver, hvilket förnämlighen står ther uthi at e. k. M.
förlosser them af alt thet som tungt, odräghelighit heller olaghelighit
vare kan, och uprätter igen lagh, skälighe och tilbörlighe vilkor och
friheter, som hvar och en effter sitt stånd och värde niute bör. Och
såsom Claudianus sägher til keyser Honorium: ah herre, rådh tu och
hielp alle, var tu både fader och medborgere, *) på thet samme sätt
sade ock e. k. M:s förfadher och slächtman, then berömde konung
Alphonsus af Arragonien, ther han loth måle en pelican och ther under
sitt rim pro lege et grege, thet är för laghen och undersåterne. Vi
begäre intet annet än ett tilbörlighit, mildt och christelighit regemente
effter fädherneslandsens lagh och lagha stadger och hvadh som ther
emot — dogh icke här medh förståendes then arfförening, som god¬
villighet! häfver varit samtyckt och vedertaghen — kan infördt heller
påträngt vare, aldeles at afskaffes, så är förmodhendes at riket medh
Gudz nådighe tilhielp kommer sigh före igen och til sin äre, myndighet
och förmöghen, och e. k. M. varder medh tack och beröm rolighen
och fridhsammelighen regerendes och undersåterne theres lydhne och
tilbörlighe plicht af kärlek och godhan villie uthan tvångh och reddogha
bevisendes, ther til Gudh värdighes gifve bådhe e. k. M. och oss lycke
och velsignelse. Thet vare nu så sagdt om thenne riksens närvarende
nödhstelte lägenhet och i thet närmeste hvadhan then sigh häfver för-
J) Den tryckta upplagan har i marginalen citat på latin.
1594
385
orsaket och sedhan kortelighen, huruledhes then igenom Gudz milde
tilhielp kan stå til at bothe och bättre.
Nu vele vi komme medh störste ödmiukt til thet som riksens
ständer synnerligen och samptlighen mene sigh håfve rätt medh effter
lagh och skäl för then nu tilstundende crönings höghtidh, hvilken Gudh
värdighes lathe ske i en godh lyckesam stund, ödmiukeligen begäre at
vare af e. k. M. om förvissede. Och effter thet är allom kunnigt och
vetterlighit huru godhvillelighen thette riks ständer för någhre år sedhan
håfve updraghet höghbeite konung Göstaff och hans manlighe affödhe
arfsrätten til cronen, så är ju intet tvifvel at e. k. M., hvilken riket
effter förbe:te arfsrätt nu är tilfallet, bådhe therföre så ock medhan
alle thette rikes inbyggiere uthi e. k. M:s fråvare håfve så ärlighen och
trolighen hållet e. k. M. thette riket til godhe och troghen hand effter
theres edz plicht, så myket mer är benäghen at lathe alle riksens
inbyggere niute hvar effter sitt stånd theres tilbörlighe vilkor, lagh och
frihet, och ändogh kan ske vel någhre finnes, som såledhes vele förstå
saken, at effter riket är vordet ett arfrike, så häfver man icke skäl at
fordre heller betinge någhen edh heller löffte af konungen, så vil man
på sådhan theres ogrundede mening korteligen ther til svare och först
om thet som här i riket af ålder och hädenhös, såsom the uthgamble
monumenta, More sten, ther kongerne plägede kåres, bäre vitnesbyrd,
häfver varit, nambngifne, ty då är bevisligit häfver riket haft sitt frie
val och kan ske så vel reguleret som i någhet annet kongerike, och
ther hos alt framgent så förbetinget, såsom vår laghbok uthviser, så
at ändogh the håfve menigt blefvet vidh theres konunge söner, när
them häfver synts och the håfve varet til regementet tienlighe, häfver
likvel ingen konung ther til någhen arfsrätt nå kunnet, för än högbe:te
konung Göstaff effter Gudz försyn thet medh dygd och lycke för
värfvede, oanset at månge potentater och konunger medh store tilbudh
altidh effter thette riket och thes evärdelighe besittning myket trachtet
håfve. Är nu then blotte tittel, som the uthan tvifvel för månge store
och godhe vilkor, effter som i sådanne fall ske plägher, sökt håfve,
them icke effterlaten vorden, huru myket mindre, när samme tittel
omsidher är blefven inrymdt, håfve the ther bredhe vidh velet begifve
sigh alle sine velfångne friheter och vilkor, som the tilförrene haft hade?
Altså ser man icke medh hvadh skäl sådant kan förevendes. Och
gifves hvar ärligh, förståndigh och rättvis man til at betenkie, ther
man än ingen rättelse hade, hvilken dogh likvel finnes, om thet ock
är likt heller trolighit at, när the håfve updraghet arfsrätten til cronen,
så skulle the ther medh vele förminske theres eghen frihet och rättighet
i alle andre måtte. Är sådant ock trolighit? Är thet ock förnufftet
likmätigt? Är thet ock berömlighit för then hele kongelige ätt och
affödhe at en hop ögnetienere och smeklere lathe sigh sådant höre,
like som sielfve herrerne icke skulle håfve ett bättre betenkiende, än
386
1594
belöne en sådan velgerning, som igenom arfsrätten them vedherfaren
är, emot hvilken icke skal vare bevislighit någen ärligh svensk man
sedhan handlet häfver, medh otacksamhet, hvilken ville vare alt för
stor, när thet så tales och förståes skulle, at effter thet riket var blefvet
the kongesöner och mans affödhe til arfs, så skulle alle andre ständers
vilkor och friheter vare ringere och om intet? Thet vore ju oskäl
bådhe för Gudh och menniskior. Är ock icke heller trolighit, myket
mindre bevislighit, at när höghbe:te konung Göstaff häfver handlet om
arfsrätten, skulle han thet håfve låtidt sigh förnimme, at alle andre
sedhan theres tilbörlighe frihet och vilkor miste och umbäre skulle.
Öfver alt thet, så skal i ingen laghligh arfförening heller arfhandling
finnes thet mindste skäl heller vissord, at ständerne sigh någet sådant
håfve afsagdt. Gifves ock hvar och en at betenkie, om höghbe:te
konung Göstaff uthan theres fulkommelige samtyckie och jaord någhet
borde heller kunde i så måtte förandre, och hvadh krafft thet medh
rätte håfve kunde. Dogh är thet nu icke thes heller skedt i någhen
måtte, undentaghendes then ene artikel om arfsrätten, uthan än så
långt ther ifrån, at icke allenest ständerne uthan ock konung Göstaff
sielf uthtryckelighen förmäler arfföreningen therföre vare stadhget och
samtyckt, at alle ständer i riket til theres fulkomlighe frihet och rättighet
komme och them i alle måtte tilbörlighen niute skulle. Hvilket, om
thet än icke såledhes hade varit förbehålledt, så kräfver ju likvel bådhe
Gudz eghen så ock then naturlighe rättvise at för thet the them til
riksens arfherrer onödde och otvingede keset och uthvaidt håfve, theste
bätter vilkor och belöning skulle the medh rätte håfve och niute och
icke ther igenom miste thet the tilförrene haft hade, anseendes then
höghet, myndighet och mykne land och folk, som them igenom samme
arfförening til evärdeligh tidh är vordet underdånigt. Så kan ock i
regementet vel vare så nyttigt och säkert at håfve godhe och fromme
arfherrer och serdeles, när the regere laghlighen och mildelighen, som
medh otidighe och vådelighe val offte vare bekaijet.
Elliest hvadh thet ordelagh at arfkonunger absolnte bör regere
tillkommer, ther om är i Sverige icke myket hördt vordet tilförrene.
Borde eij heller så förståes, som the thet uthtyde vele, uthan vore fast
bättre, at the såsom rättrådighe, troghne tienere rådde öfverheten ther
til, effter såsom en låfligh konung, then tidh han til konung blef vald,
sielf sade: se velle regem esse non pictum neque fictum sed
legibus addictum, thet var icke effter egen vilie vele regere uthan
så vidt som laghen och rättvisan kunne medhgifve, hvilket var honom
ett berömlighit ord och alle konunger ännu i dagh, som sigh ther vidh
hålle och theres regemente ther effter anstelle. Man finner ock icke
heller uthaf Gudh vare någhen åttskilnet giordt emellan arfkonunger
och valkonunger, hvadh ett christelighit regemente tillkommer, uthan
snarere thet, at them som arfherrer äre bör vare så mykit mildere än
the som valde blifve, och hålles then åttskildned emellan them, som
1594
387
emellan rätte herder och the som legde äre. Ther är ingen, som
sträfver emot at them icke bör rådhe och regere medh all then macht
och myndighet som christne och laghkallede konunger ägner och bör.
Men på thet sättet som thet ordet absolute lyder, thet är aldeles fri
och icke vare vidh någhen lagh heller vilkor bunden, såsom man kan
lathe undervise sigh af alle lärde mäns böker och schriffter hvad samme
ord häfver innebäre, thet häfver ännu aldrigh i thette heller andre
christne kongerike gillet heller annammet varit, eij heller i någhen
riksens laghlighc arfförening til thet mindste ihugkommet. Ty hoppes
man ock så myket mere, at våre arfkonunger och herrer intet sådant
sielfve begäre heller gille vele, är ock ther medh noghsampt påsyndt
at, när konung Erich trädde af väghen och giorde thet ondt och orätt
var, blef han tilbörlighen afsatt, hvilket elliest intet medh någhen rätt
hade kunned ske, myket mindre, om han hade således varit fri för alle
vilkor, han heller hans arfvinger säijes ifrån theres arfsrätt, såsom dogh
likvel skedde, hvilket straff i sa måtte endels är höghre för härrer och
potentater än för andre privat personer, ty när the sielfve til theres
person för dråp, våldzvärke och annet sådant blifve straffede, kunne
the icke förvärke theres godz för effterkommendom. Thes föruthan
om än arfkonunger för alt vilkor och förbetingende. som på riksens
läghs och frihets vägne tilbörlighen ske borde, frije vore, hvilket här
i riket aldrigh häfver varit, eij heller medh rätte hvarken här heller
annerstädhes ibland the christne kan tilbiudhes, häfver ock ingen skäl
heller grund medh sig, så kunne the ju likvel icke draghe sigh unden
Gudz almennelighe påbudh och förestelte vilkor, ther han så sägher:
tu skalt icke begäre. Hvadh ther under begripes är noghsampt
vetterlighit, nemlighen icke stå effter en amiens skadhe, betryck heller
förderf uthan lathe hvar ock en vedherfares thet honom bör, och
synnerlighen troghne och tienstachtighe undersåter, som håfve betrodt
sigh och alt thet the äghe under öfverhetens hägn, nådhe och försvar,
the ther ock, när omtränger, för hennes velfärd håfve lif och blodh
ospart. Och sträcker sigh thette ordet tu skall icke begäre icke
allenest på lif och heise, uthan at regenterne ock i alle andre måtte
icke medh någhen orätt heller oskäligh påträngd ålage betunge under-
säterne heller ock förväghre them thet sorn them medh lagh och rätt
skälighen niute bör: thet är ock under samme ordet förbudet, länder
ock icke allenest Gudhi til behagh uthan ock regenterne sielfve til gagn
och godhe, förty när the uthmächte och förarme undersåterne, händer
medh them, såsom i then menniskelige lekamen medh miälten: när
han sveller och tilväxer, uthmächtes och förmindskes alle andre lemmer
och blifver sa omsider hele kräppen medh sielfve miälten om intet, och
är i then måtten ingen åttskilnet på val heller arfherrer: them bör alle
vare medh skälige, tilbörlige och laghlige vilkor kringhvarfde.
Man se pa Frankrike, Engeland, Skottland, Behmen: the äre ock
arfriker, likvel häfver man icke annet förnummit, såsom ock historierne,
Riksdagsakter III. 2r
388
1594
förfarenheten och theres gamble monumenta betyghe, än at the ju äre
bundne vidh theres rikers lagh och privilegier, them konungerne uthan
ständernes veth och fulle saintyckie icke måghe förandre. Hvad händer
medh keysern sielf? Alt förty at Österrik, Slesien och Mehren äre hans
arfland, så blifver dogh likvel i alle omskifftelser theres privilegier och
landzfriheter förbetingede, them han icke heller må öfverträdhe. Hvad
är i Frankrike höghre och myndigere än theres conventus trium regni
Ordinum, thet är the treggie ständers sammenkomst, som är thet
andelighe, ridderskapet och menigheten, föruthan hvilke konungen icke
må begynne krigh, gore fridh heller lagge någhen skattning heller
ålagher på riket heller annet sådant, hvilket ock i like måtte finnes
såledhes i vår svenske laghbok vare förbetinget. Men hvadh the sampt-
lighen beslute och samtyckie, thet häfver lagha krafft medh sigh. Thes-
föruthan så moste ju alle konunger ther sammestädz sverie på theres
lagh och privilegier och serdeles på legem salicam, som the henne
thär kalle, ther uthi begripes, at intet qvinkön må komme til cronen,
och konungerne förplichte sigh aldrigh skole sådant tilbiudhe heller
handle ther på, såsom thär thet skedt är, stor krigh och blodzuthgiutelse
thär i riket effterfolgd är, besynnerligen emellan Philippum Valesium
och Caroli pulchri dotterson konung Edvard then tridie af Engeland.
Elliest är ock bevislighit, at än i thet som mindre vårder, blifver riket
och thes ständer och ämbeter sitt anseende, myndighet och rättighet
förbehållen, så at ingen konung i Frankrike heller Engeland tilstädhies
at håfve någhre af riksens regalia, tappeceri heller annet sådant i sin
värie heller förvarning uthan skattemesteren, riksens bref, handlinger
och monumenta cantzlern, och annet sådant effter riksens tarf och
värdighet, hvilke icke heller måghe någhet uthtaghe af enskylt rådh
heller vilie. Kan ske, hade thet så här i Sverige hålledt varit i thesse
förledne tidher, hade e. k. M. icke funnet så månge tome hus för sigh,
som, ty värr, skedt är. Vi vele ock ingelunde förhoppes, at arfsrätten
skal håfve thet medh sigh heller folie then träldom ther medh, at
hvadh man tilförrene af urminnes tidh nutidt och bruket hade, för hvilket
så vel e. k. M. eghne som väre föräldrer offte manlighen stridt håfve,
thet skal man igenom arfföreningen säije håfve förvärket, heller elliest
i sielfve värket miste och umbäre. Thet ville vare en otienligh grundval
för alle konunger och förster, at ju bätter vilkor the finge, ju värre
skulle thet blifve för undersåterne. Hvadh ville ock thet vare för be¬
röm och tryghet, at när valrike vore under mildt, under laghlighit,
under önskende regemente, i frihet, i glädie, vyrdning och all tilväxt,
ther skulle arfrike vare under strängt, under våldsampt, under klaghe-
lighit regemente, i betryck, vanvyrdning, oförmögenhet och reddogher
Bort thet. Reddoghan är en ond gömmare öfver thet som man vil
håfve långvarigt, hvilket ock igenom våld neplighen ske kan, skulle
ock eij heller i andre land och konungerike lyckes för någhen potentat
at handle om arfsrätten på thet sättet. Öfver alt thette så befinnes
1594
389
ock klarlighe af the orsaker, som konung Jahan loth uthgå af trycket,
för hvilke konung Erich vardt afsagd ifrån riket, huru vidt arfsrätten
förståes bör.
Hvarföre medhan alle konunger äre til lagh och rättvisen för¬
bundne och ju arfkonunger så mykit mere, som the större velgerning
undfå och niute, synnerligen ther intet annet häfver varit än medh
godh vilie och alles samtyckie förordet, så kunne vi icke besinne medh
hvadh skäl sådant förevendes heller ock medh hvadh rätt andre i
främmende land må heller kunne föreskrifve oss någhen arfförening här
i Sverige, heller ock uthtydhe huru then förståes skal, annerlunde än
som sielfve beseglede handlingerne uthvise och bäre vitnesbyrd om,
heller medh hvadh skäl man skal thet vele påträngie, som icke af
någhen laghligh och frivilligh arfförening skälighen och klarlighen är
förbetinget. Gifves ock hvar och en oväld och rättsköniende man til
at betenkie, när valkonunger för en ringe tidh skul, hvilke allenest på
theres lifstidh, then dogh så vel för konunger och potentater som för
alle andre menniskier är oviss, uthdele och gifve månge godhe vilkor
och privilegier, om sådant icke fast mere och ymnighere borde ske af
them, som til evärdeligh tidh, födde och ofödde, keste och vedertagne
äre. Thet samme häfver e. k. M:s förfadher konung Ludvich i Påland,
när thet var ett arfrike, giordt: at för thet arfsrätten var bebrefvet
honom och hans affödhe, för sådanne velvillighet gifver och inrymmer
han yttermere frihet än tilförrene varit hade. Skulle nu här hos oss,
thet vi dogh icke vele förhoppes, ske tvert emot, thet vare Gudh
klaghet. Therföre förse vi oss synnerlighen och samptlighen, såsom
ock ödmiukelighen bidie, at vi heller väre efterkommande icke måghe
niute thet til onde heller håfve orsak at klaghe och qvidhe, thet väre
föräldrer och än i mannaminne then konglighe ätt ett sådant kongerike
til arfs updraghit håfve, uthan mere til thet bäste therföre blifve be-
tenkte. Vi vele intet annet än at konungens höghet och myndighet
skal i alle måtte vare så krafftig och helhållen, som thet sigh bör.
För oss synnerlighen och samptlighen begäre vi intet annet än thet
Sveriges beskrefne lagh och riksens gamble frihet medhgifver. Vi be¬
gäre thet som Israels barn af Rehabeam, ett christelighit mildh och
dräghelighit regemente effter fädherneslandsens beskrefne lagh och
lagha stadhger och hoppes at vi thet både för Gudh och menniskior
uthan någhre onådher gore måghe, förvänte ock ther på bättre svar
än the finge. Förty hvar thet sker, ther äre sielfve regenterne lyck-
saligh, ther stå land och rike vel, thet är then rätte grund, som alle
faste och långvarige regemente kunne byggies på och thesföruthan är
alt tungt, är alt besvärlighit, är alt fult medh frucht och färe, fult medh
mishagh, vedherville och mistanker, hvilket altidh häfver förderfvet
och om intet giordt alle velordnede regemente, land och konungerike.
Vi hade vel, nådigste herre och konung, förmodhet, at e. k. M.
allerede för thette nådigst hade velet giordt then försäkring, som vi
390
1594
genom riksens sendebudh af e. k. M. underdånigest håfve begäret, tacke
dogh e. k. M. för then förtröstning, som skedd är, såsom ock elliest
thesföruthan konunge ord bör vare så sanne och oryggelige som bref
och segel, och theres löffte och tilsagher menigt tydes til thet som rätt
och fulkommeligit är, thes man häfver månge exempel af framfarne
låflighe konunger. Icke thes mindre, medhan ju effter lagh och sedvänie
ytterlighere vel behöfves, bidie vi ödmiukelighen at nu icke långer ther
medh fördröijes måtte, och håfve visserligen thet förtroende, at e. k.
M. ju nådigst gerne skal vele hielpe oss. Hvadh vore e. k. M. be-
römligere än uprätte thette fattighe betryckte riket til fridh, til värdig¬
het, til lagh och rätt igen? Man häfver ock sport at någre håfve
kommet oss såledhes i hugh, at vi stå effter andre uthländske, store
och otilbörlighe vilkor, och at här i riket inge privilegier heller friheter
för konung Göstaffs tidh varit håfve; håfve än satt thet til medh, här
vore inge ständer, uthan thet the nu så myket blifve nämpnde, vore
någhet nytt, thet man tilförrene icke hördt hade; håfve ock uthtydt
til thet värste, at någhre af oss ibland ridderskapet och adel håfve
hållet någhre reser samqvemder och gått tilhope. Skal ock nu thet
vare förbudhet, at ärlighe män i uprichtighe saker icke må gå tilhope
och tales vidh, eij heller klage theres nödh heller begäre, thet the
lathe sigh tyckie håfve rätt och skäl medh, så må Gudh förbarme sigh
ther öfver. Elliest är här ju ock ständer i riket, heller nionde här ock
inge håfve varit, när the giorde och samtyckte arfsrätten? Huru ville
thet elliest gå till? Här äre ju förster, här är ju ridderskap och adel,
ändogh få och oförmöghne, men af urminnes ätt och härkomst, så ock
fordomdags medh myndighet och förmöghen, andre uthländske i hvar
stadh til at vedherlikne. Här äre ju biscoper och präster, dogh icke
nu vidh thet anseende och myndighet, som the tilförrene hade, hvilket
theres ämbete icke heller kräfver, såsom Christus sielf sade: värdlz-
lige herrer regere och the kalles nådighe herrer, men I icke
så, allenest at the tilbörligh myndighet och uppehälle niute måghe.
Här är ju ett stort och ansentlighit tal krigsfolk, ändogh igenom then
långvarighe ohyggelighe krighen ille medhfaret, här äre ju borgere,
bergsmän och bönder, hvilke ännu i mannaminne och serdeles fordom¬
dags håfve här i riket varit mere förmöghne än i någhet annet land
heller konungerike och endels mere än bönder achtendes. Altså är ju
icke nekendes, at här finnes ju ständer, ändogh the äre icke nu vidh
thet anseende eller förmögen, som, kan ske, thet sigh borde, hvilke
man nu visserligen förmodher e. k. M. nådigst igen varder til theres
laghlighe och skälighe vilkor uprättendes. Hvadh thet tilkommer, sorn
säijes, at här i riket tilförrene inge privilegier håfve varit: ah! nådigste
konung och herre, ther nu så vore, ville vi visserlighen förmodhe, at
vi them nu ytterlighere bekomme skulle än väre gamble föräldrer
håfve kunne förhoppedz. The håfve hafdt medh valkonunger, hvilke
riket, såsom medh län och legha ske plägher, brukede och besote; vi
1594
391
medh arfkonunger, hvilkom om riket såsom theres eghit stor kärlek,
tryghet och omvårdnet medh rätte åligger. The håfve hafdt medh
frätnmende, farende och kommende til at gore; vi medh väre egne
infödde, som icke allenest medh uthländske keysere, konunger och
förster besvägrede och i blodhet skylle äre, uthan ock uthaf the rätte
svenske konunger och regenter och thet ädleste blodh i thette rik
ursprungne och födde äre, här af ålder rotade och plantede. Skulle
man förty icke kunne hoppes på frihet och vilkor, om aldrigh til¬
förrene någhre varit hade, anseendes then ödmiuke välvillighet, som
medh arfföreninger skedt är, så ock then tienst, tryghet och trohet,
som alle thesse rikes undersåter och inbyggiere then konungelige ätt
och affödhe i thesse förledne 30 besvärlighe år bevist häfver Medh
hvadh skäl skal tå sådant förbråes — hvilket dogh likvel icke sker
uthan förvitelse, serdeles för them, som intet om riksens lägenhet är
vetterlighit?
Ther finnes ock någhre, som man daghlige hörer, the som säije,
at e. k. M. skal försvare then myndighet, rättighet och bruk, like som
e. k. M:s her fadher, höghlåfligh i hughkommelse, i alle saker bådhe
andelighe och världzlige häfver veled hafdt sigh förbehållne. Här borde
sådanne medh rätte ihughkomme hvadh åttskilnet som är och vare
bör emellan then hörsamhet och lydhne, som vi then öfverste Herren
först, sedhan ock vår världzligh öfifrighet skyldighe och plichtighe äre,
så kunne the annorlunde och rättere om saken dömme, thet vi ock
förmodhe e. k. M. såsom en christen mildh och förståndigh konung
görendes varder, och skulle icke sä myket achtes, hvadh här i så måtte
tilförrene kunne skedt vare, som thet här ske borde. Elliest är icke
mindre än at e. k. M. ju i alle mätte thet bör niute såsom en christe-
ligh och laghgilled arfkonung, theslikest ock alt thet som högbe:te e.
k. M. her fadher medh lagh och skäl borde. Men om någhet annet
tungt, olaghlighit heller besvärlighit tilförrene hade varet begynt och
undersåterne uppäkommet, borde icke någen konung effterfölie, uthan
fast heller aldeles afskaffe, såsom vi ock e. k. M. ödmiukelighen och
fulkommelighen tilbetro och pä thet underdånigste om bidie, hvilket
Sveriges lagh i åttskillelige rum uthtryckelighen förorder, serdeles ther
sä säijes: aller almoge i Svärige äger konungen rätte lydno
hålla, bud hans stånda i allo ty som svarliged är både
för Gudhi och mannom honom at binda och oss at göra,
allan rätt haldnom hans och vårom. Like sä sade then berömlige
keyseren: thet är ett värdigt ordelagh för thens regerendes
maiestet, at han bekenner sigh vare en förste laghom vedher-
bunden. Altså henger vårt anseende af laghsens myndig¬
het.1) På samme sättet svarede konung Antigonus en sin ögne-
tienere, som sade, at konungen hade all macht at gore och late.
') Den tryckta upplagan har i marginalen citat på latin.
392
1594
Sannerlighen, sade han, the barbariske, men migh är intet loflighit
uthan thet som rättvist är och thet må jagh gore, som jagh medh
laghom kan. Hvad nu uthländske friheter tilkomme, äre oss föghe
kunnighe, famie ock intet ther eflfter, uthan hvadh som här varit häfver.
Ändogh hvadh är thet vi begäre, som medh rätte kan vare e. k. M.
besvärlighet? Ah, nådigste konung, thet är för Gudh en ringe ting och
ingelunde then mödhen värdt, at e. k. M. sigh ther uthi länge skal
betenkie heller vare tvehogse, kan ock icke vare ringere, så frampt
thet låflighe adelsstånd skal här i riket blifve vidh macht hållet och
länder dogh altsammens e. k. M. och thes alifödhe til anseende, til
myndighet, til tryghet, til tienst, til förmerelse och thette e. k. M. arf¬
rike til långvarigt bestånd. Och på thet e. k. M. thet klarlighen må
se och förnimme, vele vi hvadh vår samptlighe ödmiuke begären är
in specie uptekne och ther bredhe vidh medh hvadh lagh heller skäl
vi sådant åstunde. Måghe ock skälighen för alle bevise at vi inge
främmende vilkor, uthan hvadh väre föräldrer för oss af alle låflige
konunger och regenter velvilligen häfver varit effterlatet, begäre til
at niute, dogh then konglighe frivillige arfförening oförkränkt. Och
effter sådant är någhet vidtlöfftigt författet, bidie vi likvel at thet icke
i någhen måtte tyckes e. k. M. vare förtrettelighit, förty vi håfve ther
til alt för store orsaker, såsom här tilförrene någherlunde rört är, så
ock ther medh til at betyghe thette rikes vilkor och myndighet af
urminnes tidh. Bidie ock e. k. M. ther hos på thet underdånigste, så
ock edher andre thette rikes förster och arfherrer ödmiukelighen, at I
för Gudz och rättvisen skul, för edher eghen dygdt, äre och beröm,
för alt thet godhe I och edhre föräldrer håfve hafdt och I och edher
effterkommende kunne och måghe håfve af Sverige och för then vedher-
gäldning, som I uthaf Gudh vele håfve til at förvente, lathe oss fattighe
och troghne uthmächtede undersåter, bådhe andelighe och världzlighe,
yppere och ringere, niute Sveriges beskrefne lagh och velfångne privi¬
legier och friheter. Vi vele i alle våre lifsdagher och effterkommende
effter oss finnes edher hulle, troghne och rättrådighe undersåter och
tienere i alle måtte til edhert och riksens gagn och bäste, effter som
the uprättede frivillighe laghlighe hyllinger och arfföreninger innehålle
och förmäle, och såsom vi effter Sveriges lagh, riksens frihet och
låflighe sedvane skyldighe och plichtighe äre, thes vi kalle Gudh til
vitne, hvilken värdighes at håfve e. M:t och f. N:r sarnpt oss alle
under sitt guddomlighe beskydd til all andeligh och långvarigh time-
ligh velfärdh. Amen.
1594
393
Postulata nobilium uppsatta i adelns namn 1594 i början på året. 126
Samtida handskrift i Nordinska samlingen n. 180 fol. i Uppsala
Univ.-bibliotek (sign. A) jämförd med i) en annan yngre hand¬
skrift i samma volym, försedd med underskrifter (sign. B); 2) en
mycket begagnad och skadad samtida handskrift (utan bevisen)
bland Acta ang. Ridderskapet och Adeln i Riksarkivet (sign. C);
3) ett af Erik Sparre egenhändigt rättadt koncept i samma sam¬
ling i Riksarkivet (sign. S), samt 4), 5) med tvenne andra något
yngre handskrifter i samma samling (sign. D, E).
Hvadh ridderskapet och adelen tilkommer begäres under-
dånligen till thed förste, att h. k. M:t i like måtte håller
them hvad som tilförende" på Sveriges stenders vegna [uth-
lofvet är]# belangendes vår riks almenelige religion efter
then Auspurgsche confession och såsom then i k. Giöstafs
sidzste och k. Jahans höglåfligh i åminnelse förste regementz
tidh varid häfver och ännu senest udi Upsala anno 1593 af
alle riksens stender almenelig samtyckt och vedertagen är
och seden i verdzlige mätthe lathe them" fulkomligen niuthe
theres tilbörlige gamble privilegier och frihet, hvilke uthi
dette effther:ne i ded närmeste blifve begripne, så och ther
hos medh noghsam skäll beviste.
a) hvadh som tillför ende om religion begäred är i alle matte obrotzlighen, sä och
läther thon S. b) Tillagdt efter D.
I.
Att h. k. M. först" gior alle stender sin ed och seden the honom
på alt ded som dhe på bådhe sidher bör vare försäkrede om och efter
som den för beggie parterne i lagboken beskrefven, dogh"' såsom denne
vår religion nu fordrer och kräfverrf och thes föruthen ingen medh
någre nye eder heller förplichtelser i någen måtte platze" eller bemödhe,
uthan hålle them vidh Sverigis beskrefne-^ lagh i alle sine puncter, efter
som the rätteste och bäste laghböker betyge, på hvilke alle konunger
svoredt håfve och än giöre bör, oförkrencht then frivillige arfföreningh.
c) Thernäst att h. k. M. elliest C. d) dogh — kräfver saknas S. 'Hog. Bielke har
där tillskrifvit: dag efter thette richedz religion, e) Rättadt fran plage, möjligen af H..
Bielke; platze S, C; öfr. handskr. plage, f) oförvanskede tillägger S, C.
Bevis: Kon. balken 2 och j cap. (cit.).
Hvad stadfestelse v är laghbok häfver är till att se af k. Birgers och k. Magnuses
och af k. Christoffers för spräck och stadfestelser.
n.
Att h. k. M. styrer och regerer riket med riksens rådz rådh och
iche tilfoger them någen onåde heller förfölielse för ded dhe rådzvis
394
1594
troligen råde och värne, alt fördy ded stundom är mishageligit, ty
ded bör dem att gore på theres embetes och edz^ vegne, [såsom
konungsbalken i dhet 8 cap. förmäler: konunger skall medh sine råds
råde i Sverige rike sitt Sverige styra och radha].'4
Bevis: Kon. balk. 8 cap. (om rådet).
Elliest att alle vichtige saker bör medh riksens rådz betenkende och samtyckie
beslutes, är till att se af k. Af agnus Ladulås landtstadga år 1285; item af k.
Birger Magnusons stadfestelse öfver laghboken år I2q6; item af k. Magnus
Erichsons stadf estelse öfver laghboken a:o 1346 [0:1327.-]; item af dr. Margretes
försäkring anno 1388 (Had., Rim kr. Ms. 31); item af k. Albrechtz förskrifning
a:o 1371 dat. i Stockholm (cit.) »lofvom vi vider sanning—att riksens rådh them
vetha skule», (Had., Rimkr. II, s. 36); item af samme k. Albrecht a:o 1383 på
Gripsholm {cit.: *så förlathom vi oss — högst bestånda*, Hod. Rimkr. II, s. 39);
item af k. Erich af Pommerns förskrifning i denn 1 art. anno 1394 (unions-
pr oj. 1436, Had., Rimkr, II, s. 118); af k. Christoffers anno 1444 [0:1441] den
1 art.1; af k. Hanses a. 1483; af k. Christierns a. 1320.
g) och edz tillskrifvet S, möjl. af H. Bielke, h) Tillagdt efter B. Förekommer
bland »bevisen» i andra handskrifter, i) af k. Christiern I a:o 1437 tillägger S.
III.
Att lathe riksens råd, adel och ridderskap niute theres tilbörlige
anseende och vyrdningh* och them riksens embeter och befalninger,
sådene som adelsstånd ägner och bör, både [i]/ domere embeted så
och landregering, deslikest och i cantzli och krigs regemente, dem som
dertill finnes duglige, med riksens rådz rådh tilbetro och icke i sä
måtte sättie them någre uthläninger eller vanbyrdige öfver hufvudet;
deslikest och riksens höge embetzmen, som är dråtzet, marsk,'" canzler,
och alle andre måge vare vidh theres tilbörlige myndighet och an¬
seende och riksens cantzler håfve konungens och riksens insigle i sin
förvaringh; och ther bredevidh försörie rådet och ridderskapet, som
någen tienst kunne giöre konungen och cronen, med tilbörligit uppehälle,
med land, slott och län, såsom af ålder sedh varit häfver, hvilket nu
så mycket mere ske borde för then velvillighet, som the först" med
arfhylningen och nu seden i så månge samfelte års krigh och besvä-
ringer bevist håfve, sä och anseendes hvad ränte och beneficia, som
the här i riket omborit håfve, uthaf hvilket theres föräldrer fordom¬
dags stor förfordring haft håfve, såsom är biscops stift, prebender.
canikedöme, closter och annet sådent, föruthen ändå deres" arf och
egit, som under kirker och closter är them ifrå kommit; och att det
som blifver gode män, velförtiente^ och riket trogne och nyttige per¬
soner-^ förlänt icke må them ifrå tages, med mindre the hade thet för¬
brutit och blifve ther till lagvundne, dogh konungen icke förtagedt
att giöre med sådanne län omskiftelse dem till förbättringh, såsom en
gammel riksens sed och rätt varit häfver både i det verslige och ande-
lige ståndet, udi hvilket det ännu vidh macht hålles, så att ändogh
bispen råder omskiffte prester, så bör dette dogh lichvell ske them til
1594
395
förbätringh och elliest icke. Like så häfver ded och med ded verdz-
lige hållet varedt. Kan thet nu icke vara så mycket heller så ymnigt,
som fordom varit häfver, att det ju? måtte i det nermeste vara så
mycket, som the kunne hielpe sigh medh och kunne tiene uthan sin
skade och riksens vanäre."
k) myndighet S, liksom öfriga handskrifter. /) Tillagdt efter S och C. m) och admiral
C, tillagdt i S, saknas i öfriga hss. n) Orden först samt och nu seden — håfve saknas
S. H. B. har i kanten satt ett NB. o) Rättadt från ded af H. B. i S. p) velförtiente —
personer saknas S. q) A har så. r) De tre sista orden senare tillskrifna S.
Bevis: Kon. balk. 4 cap. 4 art. (cit.);
Af k. Erichs union a:o 1394 (unionsproj. 143b, Had., Rimkr. II, s. 118, 119
om drots, marsk och kansler);
item af k. Erichs försäkringh a:o 1433 (Had., Rimkr. II, s. 97 § j-),-
att tiletta och sa af alder häfver hållet varidt och när annorlunde är skedt,
konungen häfver då giordt emott sitt löffte är af dette efterföliende till att för-
nimme:
Riksens rads bref till k. Erik jan. 1436 (Had., Rimkr. II, s. 103); Riksens
råds öppna bref emot k. Erik 1434 $ 4 (Had. II, sid. 79); Kon. balk. 4 cap.
art. 3; af förlikmngsbref emellan k. Birger och hans bröder, datum Örebro anno
t3°8 (Sv. Dipl. II, s. 324: sastringimus — convicth),* k. Christoffers försäkring
a. 1444 \p\144j\ den 2 och 3 art. (jfr Rydberg, Sv. Trakt. III, s. 192); k.
Hanses försäkringh i Calmar a:o 1483 (§§ 3, 23, Had. II, s. 320, 326); k. Jahans
III edh 3 och 7 ari. (Sv. Riksdagsakler II, s. 399, 400).
lill.
Att lagmen och häredzhöfdinger uthaf adel, om' the i härede
finnes, vällies och stadfestes effter Sveriges lagh och riksens frihet och
niuthe theres tilbörlige vanlige vilkor och rättighet både medh ‘ häredz-
höfdingeränte och saköre, och häredzinbyggiere niuthe och beholle sin
tvedel af almeningsuttskyller och konungen en [o: sin] tridiung, och niuthe
seden hvar så mycket i allmeningh, som han i sochn heller häredh är
ägende, och icke räcknes lagmans heller häredzhöfdingeränte för någen
förläning eller underhold, såsom det icke heller är och af k. Erich och
i k. Jahans förste regementz tidh. gamble förlänningsregister så och
af ded som i k. Giöstafs tid varit häfver, står till att bevise, mycket
mindre läggie thet till andre bruk heller befårdringer. såsom fuller nu
nyligen skedt är, och ingen håfve tvenne häredzretter, eij heller någen
lagman häredzdom i sin egen lagsagu, och" att häredzhöfdingerente
måtte i alle landzender i det nermeste vare like och icke ther på sa
stor åthskilned, som här till varidt häfver."
s) Rätladl från och; ther C; som i härede boendes ä're S, men öfverstrukei. I) med
underhold, såsom ded icke heller af gamble färläningsregister så och af ded
sorn i k. Giöstafs tid vared häfver står till att bevise, myged mindre — såsom fuller
til förande skedt år tillskrifvet S, som urspr. haft bådhe saköre och allmanning såväl för
häredzhöfdinger såsom sielfve häredzborne; med — såsom thet icke heller af gamble för-
läningsregister så och af thet som i k. Göstaffs, k. Erichs och k. Jahans förste rege¬
mente tidh varid häfver står till att bevise — befordringh, och ingen C; med — i k.
Erichs — andre bruk, och ingen håfve B. u) och — häfver tillskrifvet C, saknas S.
396
1594
Bevis: Tingmålabalk. i cap. (lagmansval), ibidem i det 2 cap. {cit.); ibidem i det 4 cap.
(eit.),- k. Erichs för sakringsbref a:o 1433 (Had., Rimkr. II, s. 97 § j); k. Christoffers
bref a:o 1444 {Had. Bih. till Biörköars. 49),' k. Carls häredzhöfdingebref 1437
dom. palm.; Gamble h. Sten Stures häredzhöfdingebref a:o 1490 in festo conv. s.
Pauli; item k. Giöstafs laghmansbref för Jöns Knutzen till Laukiö; k. Erichs
I4:de svar om den renten anno 1361 i Jönköping {Sv. Riksdagsakt. II, n. 268 §4).
v.
Att med adelens rostienst och opfordring må ske efifter lagen och
eij tenger heller videre; deslikest få och tilbörlig skadestånd och veder-
lagh för thet the uppå riksens uttfärder miste heller och elliest i konun¬
gens rese förtäre, och när the således brukede blifve, fri och nödtårftigt
uppehälle och förfordring medh så mycket folk och hester, som lagen
tilldeler hvar och en effter sin lägenhet, och att ofrälsismän, som dög-
lige äre och1' sådant ärligen och manligen mot riksens fiender förtiene
kanK och förmå frelst uppeholle, icke sönies frelse af konungen; och-*
att visse munsterherrer, som håfve upseende med all krigh [o:tingh],
som theres embete krefver, måge i hvar landzende blifve tillsatt och
förordnede efter lagen. * Ellisf' begäres och, att like som frälsed må
och kan komme under skatt, alt så och skatt under frälse.^
v) och — kan, tillskrifvet S; C fortsätter efter kan: eller och förtient häfver, x)
och — lagen tillskrifvet S. y) Elliest — frälse ytterligare tillskrifvet S, saknas C.
Bevis: Kon. balk. 30 cap.;
riksens stadga i Jöneköpingh a:o 1332 {Had., Bih. till B.R., s. 22 under ar
1360, de 2 f örsta punkterna).
VI.
När någen adelsman blifver beskylt för2 hvarje hända sak det
helst är,2 till hvilken han icke är laghvunnen, att den då, ehuru man
ellist kunde håfve vredhe och mishag till honom, icke des heller blifver
fången heller våldförder, eij* heller bestricket eller inmant, uthan niuthe
borgen och lyfthe,"5 eij* heller till heder eller äre försmädeligh uth-
roped heller beskyldt,* eij heller honom någet godz löst eller fast,
antingen ded han sielf ärft eller ärligen förtient häfver, ifråtages, för
än han af riksens rådh heller och andre sine vederliker, som dertill
ovälde och laghförfarne reknes kunne, i en frivilligh och laghligh rätte¬
gång varder medh lagen öfvervunnen, och att konungen icke skall tro
någen sägen eij heller någet försmädeligh tal på någen, särdeles riksens
rådh, och der någen för någen grof gierning beskyldt blifver, att
honom må gifves leigde till och* ifrå att svare till* rätte effter lagen;
och ther som någen häfver den andre angifvit, att the sin emillen
uthan öfrighetenes mishagh måge bruke retten, såsom både lagen och
thet ärlige ridderskaps stånd fordrer och kräfver, och att ingen, eho
1594
39 7
han helst vare kan, försvare heller hägner den andres hion heller
tienere, som med ominne bortlöper.
z) får en sak urspr. S. a) ey — löfte tillagdt S. ii) ey — beskyldt saknas C. Ö)
och — till tillagdt S.
Bevis: Kost. balk. 4 cap. 3 art.; g cap.; edzöresbalk., ig, 26, 31 cap.; tingsmålab.,
ig, 20, 21 cap.; dråp:balk. 12 cap.; k. Birgers förlikningsbref med sina bröder
a:o 1308 {Sv. Dipl. II, s. 324 •sastringimus — convicth); k. Hanses försäkring
i Calmare a:o 1483 § g, vTeslikis —- edh och äret, § 42, tThesligest — annor-
stedest, § 10, 11 hesse— vårt radh:, {Had., Rimkr. II, s. 323, 331, 323, 324).
VII.
Om någre godz, gärder heller ägendom kan finnes vare kommen
ifrån adelen och under cronen, som dhe mene sigh håfve rätt till, att
the uthan onåde och mishag dhet laghlige klandre och åtale måge* och
dem seden vederfares hvad Sveriges lagh medgifver — det samme
vilkor var them i k. Erichs förste regementz år effterlathet och då
mycket godz igen byrdet — så och att h. k. M:t stadfesterb och inrymer
den svenske och finske adel deres förvärfvade godz både i Sverige,
Finlandh och Liflandh och dem der vid oryggeligen håller och för¬
svarer hvad hvar och en kan håfve rätt till och icke finnes laghligen
vara förbrutid.
a) såsom och om hvadh annedt som de håfve skiäl medh tillagdt C. b) C tillägger
här: hvadh som gr efver, friherr er och andre inf ödde väll förtiente personer häfver
gifvidt varit, deslikest.
VIII.
Sammaledes the godz, som adelen i förtidhen till kirkier och closter
gifvidt häfver, meden the nu icke till thed, som the gifne och ärnede
vore, brukede blifve, särdeles hvad som effter konung Carls räfst
bårtkommedt är, måtte effter skäligh bevis komma till slechten och
arfvinger igen. Elliest borde och med rätte holles med closter och
clostergodzet, efter som i Vesterårs anno 27 häfver varit bevilliget,
hvilke så väll som andre kirke och prebende godz blefve samtyckte
cronen allene til hielp och förbättringh och'5 closteren adelen till att
besittie i förläninge vis'5, såsom denne effterfölliende constitution uttviser,
och'5 att adelen niuther jus patronatus till the kyrkier, som the i så
måtte kunne vare till berättigede, och atte och sochnemen håfve theres
frie kyrkieherdeval, som lagh säger'5.
b) Tillagdt S.
Bevis: Kyrkiebalk. 3 cap.
Vesterås’ recess 1327 {*Till att botha then andre — gior han konungen tienst
ut haff, Sv. Riksdagsakter I, s. 84, 83).
IX.
Att lagen och laglige stadgar icke vrångvisligen uthi någet stycke
uttydes måtte, som här till dags myckit sket är, först om målsägende
39§
1594
retten med fridh bönen ‘ och sårabothen i edzöret; item i dråpmålet
och andre flerestedes, der målsegende saker i lagen klarligen förmelles,
hvilke här till bådhe af fougder och oförfarne häredzhöfdinger häfver
mykit varit förtagne, så och i det som en part vrångligen tydhe, der
som laghen säger rå till sima jaga1), tydes rå till sina jaga och
annet sådent, dernest att lagha syner [ey]d tillstädes mot urminnes-
häfd och att vare aldeles obehindret på alla deras äger, så väll afvels-
gårda som bondhe godz bådhe i våthe och torre, och af ingen fikes
heller åverkes, eij heller i någen måtte göres onyttigt/
c) Ordet felskrifvet A. Hela paragrafen är härifrån af Sparre redigerad med en
mängd insigneringar och tillägg, d) inge syner tillstädies C, S; lagha syner eij B. é)
Hvad målsägande rätten är finnes i lagen tillägger C, S.
Bevis: Jordhabalk. i cap.; Edzörebalk. 20—2g cap.; Dråpm. balk., 7, 8, ij cap.; Kon.
balk., 28 cap.; Jordhabalk18, ig cap.
Huru högt k. Göstaf häfver achtet målsägende retten är af dette effter:ne h. k.
M:z bref till att för nimme, hvilket han en fatigh ofrälst qvinne vid/i Saleberget så
lydendes häfver tilskrifvit: {K. Gustaf I:s Reg. VII, s. 17g).
X.
Kxf och en part der med för när skedt, at när frälsis mö heller
enkie häfver lathed lägre sigh, håfve dhe råcknet godzet förfallit under
cronen emott Sveriges lagh, förty i ded capittel, som the taga til hielp,
står det: dhe håfve förgiort dette frelse, nemligen om hvilket
som tilförende berört, och icke deres frälse2), som en part vrängvis-
ligen håfve förstådt och i någre laghböker inskrifve lathed emott then
rätt, som målsägendom i alle saker, som mere är än dette, nemligen
sår, dråp, hemgångh och annat sådant, är förbehollet. Dette står medh
dhe äldste-? och bäste laghböker till att bevise.
f) C har början något olika redigerad, g) fläste S.
Bevis: Kon. balk. 22 cap.; ibidem: »vill fader och moder förlåte, tage arf» {jfr G. B.,
j kap.); item k. Birgers lagh (d. v. s. Upl. L.): »fader och moder heller sy skiö n vare
nåde mänd henne*.
XI.
Dernest4 är och adelen förnär sket emot then Calmare reces, som
giordes år 1474, först i ded atte tvä foderhester och hvart tridie är
konungs hester, som blefve bevilligede allenest till en lithen tidh, då'
ingen konung var i riket, till then som länet innehade, effter i riket
var pä thenn tidh stor oro och feigde medh dhe Danske,2 till des riket
kunne komme till bättre stadga, är icke än vårdne afskaffede, oanset
att riket seden i k. Giöstafs tidh var i stor förmögenhet, och icke thes
') Jfr Kr. LL. Byggn. B. XXIII.
3) Jfr Kr. LL. Kon. B. XXII.
1594
399
mindre the samme foderhester på kräfne vårdne och giort en årlige
renthe therutaf. Dernest så förbiudes och i samme Calmare recess
tage lösen för samme foderhester, hvilket icke heller är blefvet effter-
kommedt, förty ther är icke allenest peninger upborne före, utan esom-
åftest spannemåll, körsler och annet, som häfver varedt them besvär-
ligit. Så4 vore och då strax i Calmare dhe landbönder,4 som liggie
under adelens sätegårder heller giöre theres dagsvärker dit, undentagne
och uttryckligen förbetinget att konungs foderhester endtskylt till skatt
och crone, så och bondhe landbo läggias skulle, hvilket seden är icke
heller effterlatedt vordit, ehuru1 åfta man i underdånighet derom bidit
och påmint häfver/ Dogh lather man allt sådant framfarit blifva i sitt
värde och begäres nu allenest, att samme hester såsom’" och all fougde
giestning, ehvar then kan vara upkommen,’" måtte afskaffes, anseendes
att thed är [0: nu] öfver hundrede år dogh esomåftest derpå klandret
varit häfver, hvilket aliene till en ringa tidh var samtyckt och bevilliget,
effter som medh thenne recess står till att bevise:
h) C har början något olika redigerad, i) då — Danske tillagdt i S. k) Så —
landbönder ändradt S. /) ehuru — häfver tillagdt S. m) såsom — upkommen tillagdt S.
Bevis: Kalmar Recess 1474 §§ 2, 6 (Had., Bill. till B.R., s. gö);
desföruthan så är och samme reces seden itåget ther efther förklaret vården i
Tälie a:o i4gi [o: 14gf\ så lydendes: (Tälie stadgan §§ 14, ig, ibid. s. 6g).
XII.
Om malmbergh, der de finnes på adelens äger heller grund, att
the them sielfve bruke måge och ther uthaf gore riket medh hester
och folk sådanne tienst som af annen rentha, afkortendes omkåstned.
Så" vore och inge bergsverk på adelens äger tagne under cronen för
än effter år 1530."
a) Så — rjjo saknas C; D, tvifvelsutan oriktigt, 1370.
Bevis: Riksens råås bref om malmberg 1483 (Had., Bih. till fl.R., sid. 63).
XIII.
Endogh" att adelén af ålder häfver hafdt sådane vilkor, som dette
efftenne bref uttviser, der som mindre skattejordh finnes innen med
frälse, så lather man ded då blifve i sitt värde och begäres nu allenäst
att, meden fougderne stundom med våld och trug frälses hemmen till
åsaknet vele uttbythe, heller der dett icke sker, förföllier them medh
stor gästning och strängt uttkräfviende för det af samme jordh uttgöres
bör; derföre begäres att här medh måtte hålles effter Sveriges lagh
och stadger, att samme uttjorder icke uttbythes sielfve odelshemmenet
till åsacknet uthan jordägandes gode villie och samtyckie, effter cronen
och ligger macht upå att frälset icke heller blifver förlagd; och att
400
1594
adelsbönder icke stempnes heller tvinges till att rödie väger heller broer
videre utthäredz heller annorlunde än som lagh förmeller, ey heller att
före tiende uthan laghsagu, och tvärtepper och olaga demning i strö¬
mer och åär afskaffes effter lagen.
o) S har en olika redigering af denna item efter sombligestedes finnes vare
skatte heller och crone utjorder inne med frälsed, hvilken fougderne stundom med våld
och trug frelseshemmaned — Sveriges lag och ridderskapsens gamble frihet, so som dette
ejfter:ne klarlige betyger, och att adelsbönder icke stempnes heller tvinges till att rödie —
videre heller anner lunde — efter lagen; item att adelen må håfve sine hus och gårder i
städerne frie, om der inne icke brukes borgare näring och köpenskap, och att adelens
tienere, som sittie på deres hemmen och håfve frihet af sielfve he7'rerne och ho sbönder ne,
icke måge för någen konungens pålage kräfde blifve. C förbigår några meningar, utan
tvifvel af vårdslöshet, men har slutet som S, liksom öfriga handskrifter.
Bevis: Stadgan i Telge 1380 inledn. och § 1 {Had., Bih. till B.R., s. 30). Byggn,
balk. 34 cap.
XIIII.
Att frälsis bönder blifve fri för utskrifning, skiutzfärder, dagsverke
och giestning och att the icke heller tvinges och sakfelles till att sökie
häredzting, med mindre the håfve till att klaga heller svare någen, och
att them icke må vara förbudit i bergslagen heller på bygden att
skifte och bythe sine varur, bonde med bonde heller bergsmän, såsom
lag och sedh varit häfver, oct/ icke tydhe landzkiöp videre än lagh
förmeller/
p) och —förmeller tillagdt S.
Bevis: Stadgan i Telge 1380 §i> 3, 3 {Had. anf. arb. s. 31).
XV.
Begärer och adelen att niuthe the gårdzrätter, som tilförende af
riksens konunger och regenter lagligen håfve skippede och stadgede
vared, efter som det i sielfve gårdzrätten blifver them klarligen för-
behollidt, så? att ridderskapet och adelen måge med theres tienere och
gårdzhion niuthe och bruke samme gårdzrätter.?
q) så — gårdzrätter tillagdt S.
XVI.
Att icke heller någre gärder store eller små heller annen hielp
med’' bergsbruk, ehvad slagh det och helst vare kan/ påleggies adelens
landbönder, med mindre thet blifver ordentligh i landzenderne, efter
som lagh säger, förhandled och deres herrer och husbönder gifve godh-
villeligen deres samtycke dertill, och dogh icke i någre andre fall, än
som lagen klarligen uttrycker, och’’ när något lagligen och ordentligen
blifver, som förb:t är, bevilliget, att då adelens bönder i konungens
uttgärder måge räcknes för hele heller halfve garder och torpere, like
1594
401
som the i theres herrers och hosbönders-1 syskene skifte äre lagde
blefne, och när någen hielp af adelens bönder blifver samtyckt och
krig är, att adelen der brede vidh icke nödgas draga på uttfärder och
landtbönderne giöre gärdh, uthan adelen antingen må blifve fri för
uttfärder heller bonden för ledungslämmen, heller och behålle samme
giärdh till deres egedt oppehälle, när“ the uttdraga. *
Att adelen, såsom fördom af ålder varit häfver, må niuthe alle
konungs saker medh theres landbönder, dogh att saken först på häredz-
tingh häfver vared skäligen skärskodad och laghligen dömpd, och vare
all adel högre och lägre uthan och innan rådz under ett vilkor, och att
sielfve bönderne icke heller af någen annen fengsles heller leggies i
hächtelse, som” här till dags myckit emott lagen sket är,” medh mindre
the vore tagne på någen uppenbara ogierningh, uthan niutha borgen
och lyfthe till lagh och rätt och lägde till och ifrå.
7') med— kan tillagdt S. j) herr ers och hosbönders saknas C och öfr. hss. t) och
— uttdraga tillagdt S. u) när — utdraga saknas C. v) som — är saknas C.
Bevis: Kon. balk. q. cap. 6 art.;
k. Magniis Ladelås landtstadga; k. Albrecht; k. Erich; k. Christoffer; k. Chri¬
stiern I och flere.
Anno 1437 {k. Kristierns försäkran § 4, Had. Rimkr. II, s. 198); arnio 1483
(.Kalmar Rcc. §§ 12, 21, Had., Rimkr. II, s. 324, 326); k. Magnus privilegia
för clerkeridt 1281; k. Birger Magnus ons d:o 1304; dem est af k. Magnus Ladelås
stadga år 1283 (»Elliest meden — ehvem the tiene helsta, Sv. Dipl. I, s. 633);
k. Birger Magnus ons bref gifvidt i Örebro år 1308 {»item in vi eiusdem sacra-
rnenti — aliquatenus onerare», Sv. Dipl. II, s. 323); k. Albrechtz 1378 {Had. Rimkr.
II, s. 37); item k. Albrechtz 1383 [0:1373'] {ibid. s. 40); item dr. Mar gr et es dat.
Suderköping a:o 1389{!) § 1 {ibid. s. 33); k. Erich af Pomern 1433 {»och vi k. Erich
— af rätto att niuthe», ibid. s. 96); item af ett annet f örlikelsebref medh k. Erich
a:o 1438 [3:143(*°ch skall för:de vår nåd. herre — i allom sinom articklom»,
ibid. s. m); k. Christoffer 1444 [0:1441] § / början; k. Kristierns 1437 {»lofve
vi pa vore äre — medh alle gode», ibid. s. 193); item k. Christiernis I {tredie f örs.
1437 § 4; ibid. s. 198); k. Hanses dat. 1483 {Kalmar Rec. § 2, ibid. s. 320);
k. Gustafs dat. Vats tena 1326 {Sv. Riksdagsakt. I, s. 42); k. Jahans den tridies
liflige edli {»alle previlegier — macht holle», Sv. Riksdagsakt. II, s.399);
af alt thetta förrne är nu till att merkle, att det icke är någen ny dicht, kan
och af dessa copier bevises: Sv. Dipl. III, n. 2.199; riksens råds försäkran på
presterskapets privilegier Söderköping 1436.
Till beslutt så finnes i laghböker icke allenest skäll och bevis att sådant häfver
varidt, utan och till medh att dett af alle konunger bör blifve stadfäst och besvorit:
Kon. balk. 2 cap.; item kon. balk. 3 cap. 7 art.
På detta samma häfver k. Göstaf och k. Erich svoridt, item k. Jahan III så
lydendes: »att jagh skall hålla — arfsrätten»; »alla privilegier — hålla»; »jagh
beder mig/i — hielpe» {Sv. Riksdagsakt. II, s. 399).
Att sådanne previlegier och friheter, som här tilförende uprächnede och beviste
äre, icke kunne, myckit mindre borde igenom arfföreningen förbrytes heller för¬
kortes, gifver förnuft och ali rättvise medh skäll och icke heller uthi någen arf-
hyldning be finnes, såsom af dette efter skr ejne klarligen är till att bevise:
af Vesterås almenelige arf hyllning anno 1344 »att [<w] såsom thette alles
våres fädernesrikes — tilbake hollit» {Sv. Riksdagsakt. I, s. 380); »och ändogh the
samme land—beholdne vordet» {ibid. s. 381); »så håfve vi och nu for then-
402
1594
skuld—vägne ägner och bör» (ibid. s. 381); »tinderdånige och rättradige—gore
och fulkomne» (ibid. s. 384); »med gärninger ne gore — ägner och bör» (ibid. s. 387);
af k. Giöstafs testamente: »uthan ther til täncht — restitueret» (ibid. s. 676,
677); >och hans upsät och tyranniske — at underkufva» (z^zz/. j-. (57<5).
Att och igenom arfföreningen riksens frihet och rättighet icke är förtagen be¬
vis es af k. Erichs skrifvelse, den k. Giöstaf af honom äskede och ann amme de, then
tidh han skulle draga till Engelandt, der orden sa lydhc:
»såsom vi lofve och tilseije för oss» etc. (jfr Sv. Riksdagsakt. I, s. 776, där
citatet dock ej fullt öfver ens stämmer); af k. Jahan Ilis privilegiebref för riksens
adel anno 136g: -»och synnerligen effther — undentagendes k. Erich och hans afföda
(Sv. Riksdagsakt. II, s. 37g, 380); af then arfhyldningh och försäckring, som k.
Jahan af riksens radh och ständer bekom i Stockholm år 136g: »och efter the
adelige friheter — k. M:t til att tacken (Sv. Riksdagsakt. II. s. 2gf).
[XVII],
Uthaf thette för:ne är nu till att se, med hvadh grund det sagdt
är, att adel och andre stender icke af alder hafva haft privilegier, så
och om dhe i arfföreningerne äre giorde till inthet och om man står
efifter någre fremmende heller uttlendske friheter. Och effter inthet
annet bårdtlåfvedt och bebrefvedt är än sielfve arfsrätten heller succes¬
sion till cronen, så förser man sigh att icke någet annet påtränges
skall, hvilket vore uttryckeligen emott Sveriges lagh och alle konun¬
gers edh och lyfte, som så lydhe:
att konungen skall frälse, frihet och privilegia holla och Sverigis lagh, som
almogen medh godh villia och samty ckie häfver v eder tagit, och särdeles att ingen
utlendsk rätter dr ages in i riket almogen till tunga och ingen nyan lagh
gifves almoganom uthan ja och godh villia ther a fångnom. Här bredevidh må
läses ded som k. Jahan häglof, ihugk. så och hertig Carl sampt riksens råd/t och
stender håfve af pr entet bådhe på svenske och tyske lathet uttgå, förmelendes dhe
orsaker, för hvilke k. Erich, som var then förste arfkonung, vart satt ifrå rege¬
mentet a:o 136g; k. Jahans edh 4 art. (Sv. Riksdagsakt. II, s. 3gg).
Hvarföre begäres, att icke någre andre stadgar heller ordninger på-
biudes än the, som medh alle stenders endrächtige, onödde och frie villie
husliga och klarliga hafva varit förhandlede, samtychte och vedertagne
och tilbörligen i hvar landzände förhandlede eller beslutede. Och hvar
icke således skedde eller sket vore, antingen i så måtte eller elliest,
andre olaglige befalninger hålles1' ogilt och kraftlös och att alle af-
trängde förskrifninger1 emott godhén villie och sielfvilliendes beten-
kende måtte lefreres tilbake, och-’' profves bådhe af dette föregångende
såsom af detta nästfölliende hvad der till behöfves, för än någen tingh
kan komma till lagha krafft och stadga, och hvad betenkiende ther till
behöfves att umskifte heller skipa någen ny lagh heller stadga:^
K. Birgers stadfästelse på Upplandslagen; prologen till Söder mannalagen.2
Så finnes och i Veslerås ordinantia a:o 27, deslikest i Veslerås arförening/i
desse rrdh: medh menige Sveriges rikes rådh, ridderskap, bisper, prelater, stännder,
1594 403
städer och den menige man, item alle lagsagur och landzänders fullmechtige
sändebud.
X) hålles — förskrifninger saknas C. y) och — stadgar saknas C. z) Förekom¬
mer ej i alla hss.
[XVIII.]
\ terligere begäres att, när allmennelige, laglige förbudh för riksens
tarf på uthförning eller någedt annedt ske måste, att thed då måtte
gelle öfver allt. Hvar och icke, att thet då må så väl för demi ene
som denn andre vare löst och oförbudit.
[XVIIII.]
Till thet sidste begäres underdånl. att denn försegling, som både
konungerne giorde och stadgede sin emellen i Kallmar, måtte alldeles
hollén blifve i alle sine punkter effter f. N. hertig Karl och menige
rikesens stenders rådh, samptycke och förbättring, såsom och fonte
försegling i bokstafven lyder, serdeles att ingen som är afdenpåveske
eller någen annen åtskilleligh religion måtte i någedt embete här i
rikedt brukede blifve, och att h. k. M:t stadfester denn uthvalde erke¬
biskop och lather sigh af honom crönneA
å) serdeles — crönne äro öfverstrukna i A, saknas E. Hela den sista paragrafen
saknas i S. D är ofullbordad på slutet.
Handskriften B, hvilken, såsom ofvan anmärkts, i texten har en större
lucka och i öfrigt är rätt felaktig, tillägger emellertid följande underskrifter:
Nicolaus Gyllenstierna
Hogenschild Bielke
Erick Sparre
Erik Abrahamson
Claes Bielke
Jöran Posse
Erick Gabrielson
Gustavus comes
Christer Clason
Svante Bielke
Jacob Claeson
Erich Ryning
Hans Axelson
Axel Kurck
Mauritz Jöranson
Axel Akeson
Erick Jonson
Erick Soop
Riksdagsakter III.
Eric Gustafsson
Axel g. af Raseborg
Gustaf Baner
Sten Baner
Gustaff Biörson
Erick Gustaffson
Magnus Brahe
Erik Bielke
Abraham Bielke(!)
Nicolaus Bielke
Carl Biorson
Nils Larson
Lars Flemming
Nils Nilson
Erich Bielke
Sven Månson
Johan Sparre
26
404
1594
Jöran Manson Jöran Ulfson
Erick Johanson Claes Slatte
Arved Månson Torsten Christopher.
Tönne Erickson Erik Tott
Anders Oloffson Anders Svenson
Tord Bonde Johan Bagge
Claes Jonson Torsten Lindormson
Lindorm Posse Axel Posse
Erland Johanson Nils Claeson
Johan Sanderson Jöran Posse
Sven Lillie Erik Hård
Johan Luchuson Axel Posse
Aron Carlson Arfved Tönneson
Harald Erikson Arvid Posse
Arvid Person
Den fortsätter därpå med följande ord: »Thetta effterskrefne var och
här ibland insatt, men dhet blef uthtaget effter någres råd och betänkiande»,
med hänvisning till ett signum i texten, som emellertid förefunnits i den af¬
delning, som nu fattas. Af Sparres koncept framgår, att stycket varit in-
fogadt omedelbart efter rad. 34 sid. 401 samt att i omedelbart sammanhang
därmed följt orden: »Och är af alt dette, som her är infördt, nogsampt till
att merkie» etc., så att det följande stycket blifvit något omstiliseradt. Det
uteslutna lyder:
Att nu sielfve hufvudbrefven eller originalia icke finnas tillstädes,
uthan allenast theraf vissa afskriften är icke till att undra, uthan fast
mera sällsynt, att så myken rättelse är effterlåten vorden, när man vill
se, huru thetta riket är förestådt vordet, der fordom fremmande konun¬
gar och regenter hafva myket bårtfört och afhänt riket, hvilket och
riksens råd och ständer, den tiden dhe upsade k. Erik af Pommern,
ibland annat klagade, dher orden så lyda: häfver han förarmat riket
med oplicktiga skatter och träldom, lika vist som dhe vore kiöpte och
förvundne trälar, och häfver han all riksens ingiäld, privilegier och
bref fört bärt här af riket uthländes.
Eliest så häfver riksens handlingar mäst varet tillhope hällne och
förvarade uthi Strängnäs och bispen dersammastädes varet cantzler.
Dock intet dess mindre, när våld gick för rätt, hafva dhe förbe:de
konungar och regenter mycket afhändt, både förbe:de k. Erick, k.
Christopher, k. Hans, k. Christiern, hvilka, såsom de icke unte dhe Svenske
lifvet, myket mindre låto dhe dem till lagh och privilegier oskiöflade.
Biskop Svinfot så och biskop Brask häfver och uthan tvifvel bårtfört
något med. Så är och bevisliget, att dhen tidh k. Christiern I skulle
komma till en herredag i Calmare år 1400 [siel], blef en bark1) borta
emellan Stockholm och ded, och deruthi vore månge riksens bref och
handlingar.
*) B har en hoop (= håp?)
1594
405
Derförinnen är och nu sedan cantzliet intet blifvet rätt förestådt.
I k. Gustaffs tidh var Conrad v. Py, en uthlenning, öfverste
riks cantzler, hvilken emot lag och frihet sattes öfver alle infödde i
riket och hade i så måtto alt våld och rådande, styrkte och till många¬
handa emot lag och rättvisa, kom nya eder och edzeeremonier till¬
väga, såsom skiedde i Örebro, der dhe hafva svorit på bart svärd med
sacramentz anammande, hvilket uthi alla land och konungariken är ohördt,
understodh sig [och at giöre] en ny lag och landzstadga bredevid och
endels emot Sveriges beskrefne lag, såsom en benämbd Norman, hvilken
ville att adelen skulle anamma deras godz länsvis efter tysk ordning, och
annat sådant, ändock k. Gustaff högloft, i åminnelse, när han omsider
förnam kans orättradighet, lät honom afsettias och tilbörligen straffas.
Uthi k. Eriks tidh, som var den förste arfkonung, var Jöran Persson.
Huru rättrådig han var är allom vetterliget. I sal. k. Johans tid var Johan
Hindrickson i många år betrodd om alt sammans. Hvad det och var
för en man, är icke heller okunnigt. Och imedlertid rikscantzler och
vice cantzler eij alltinges till några nycklar eller secret betrodde eller
brukade och alle adelsmän i så måtte platt af cantzliet uthstängde. Om
nu riket pä sådant sätt i längden kan blifva förvarat, får man finna.
Äfven detta ger en viss auktoritet åt handskriften, om hvars ursprung
för öfrigt ingenting finnes antecknadt. Sparres text är i det hela lika, dock
ej alldeles. Några rättelser äro gjorda efter densamma. Den åtföljes af för¬
teckningar dels på länen 1485, dels på förläningar under k. Gustafs tid.
Fryxell (Berättelser, IV, s. 180) uppgifver, att postulaterna varit under¬
tecknade af 11 rådsherrar, desamma som i handskr. B, men nämner ingen¬
ting om adelsmännen, hvilka emellertid alla tillhöra denna tid. Den hand¬
skrift han begagnat, ur D’Albedylska samlingen, har jag ej sett. I delvis
förkortad form och utan bevisen återfinnas postulaterna under Lit. D äfven
i den lilla serie latinska öfver sättningar, som redan anförts (ofvan sid. 210),
med påskriften: Der Herrn des Reichs Supplication an Ihr May:/ die Reli¬
gion tind Freiheit betreffent; haben aber nit erhalten ivas sie hegert. Man
torde häraf kunna sluta, att postulaterna äfven i denna form verkligen kom¬
mit konungen i handom, icke endast såsom utarbetad privilegiiurkund.
Ett sådant förslag utarbetades nämligen inom rådskretsen. En utskrift
(af Sparre?) föreligger, med talrika korrigeringar af Ho g. Bielke och med
påskrift af honom: »Om adelens försächringh på deris previlegier stält den 9
och af rnigh förandredis den 11 februarii 94 i Uppsala. Besynnerligt nog
— ifall utskriften verkligen blef ställd den dagen — har det dateringen
»dagen^ för var kong. kröningshögtid — den 9 dag i febr. månad», ehuru
man da naturligtvis visste, att kröningen ej kunde äga rum den 10. Det af
Hog. Bielke korrigerade utkastet renskrefs, hvarvid dock ett eller annat
tillägg gjordes, och försågs med ytterligare ändringar och tillägg, gjorda till
någon mindre del af Hog. Bielkes, hufvudsakligen af Ture Bielkes hand,
och är dateradt den 18 febr. En renskrift af denna sista redaktion före¬
ligger äfven.
406
1594
127 Förslag till adelsprivilegier uppsatta under kröningsriksdagen i
Uppsala 1594.
Samtida handskrifter bland Acta äng. Ridderskapet och adeln
i Riksarkivet med ändringar och tillägg dels af Hog. dels af Ture
Bielke daterade den ena den 9 febr. (sign. A), den andra den
18 febr. (sign. B). De af Hog. Bielke i A gjorda ändringarna
äro utmärkta med kursiv stil. Det är handskriften A, som är
tryckt hos Stiernman, Alla riksdagars och mötens besluth I,
sid. 394.
A.
Vi Sigismundus medGudz nåde(!)
gore vitterligit med dette vårt öpne
bref att efter dett vi igenom Godz
dens alzmechtiges försyn så och
efter den rätte succession och arfs-
rät, som [vi] håfve till Sverigis
chrono, deslikest genom menige
Sverigis rikes ständers åstunden
och begeren äre komne till dett
konglige regemente her uthi Sveri¬
gis rike, för hvilket vi Gud then
alzmechtigeste innerligen betacke,
och vi gierne se och åstunde att
dette loflige konge rike till frid
och rolighet komme motte och
ifrå all farlighet blifve beskyddet
och beskermat och att alle Sveriges
rikes trogne inbyggiere både högre
och nidrige ständer motte tilbör-
ligen blifve vid macht håldne; der¬
före på ded väre trogne mänd af
ridderskap och adelen motte så nu
som fordom till deres privilegier
och annen underhåldning tilbör-
ligen blifve ihugkomne och på ded
förnuft, adelige dygder, skickelig-
het och trohet, hvilket så vell her
i riket som annorstedes uthan tvif¬
vel till adels stånd af begynnelsen
förnembste orsaken varidt häfver
och vare bör, motte icke alenest
belönt blifve utan och derigenom
B.
Vi Sigismundus — ■— arfsrätt,
hvilken vi igenom thenn samhellige
bevilning, såm menige Sveriges
rikes ständer vår sal. faderfader k.
Gustaf höghl. i hugkommelse till
en velvillig ödmiuk taksamhet för
tet han them genom Gudz thens
alzm:s sosom och monge ärlige
svensche mens bistånd och tillhielp
ifrån then omilde och ordlöse k.
Christierns grymme tyranni hade
förlåssat, håfve till Sveriges crone,
och efter theres egen åstundan och
begeren nu äre kombne till thenne
kongelige regering her uthi Sverige,
för hvilket vi Gudh then alzm:ste
innerligen såsom och them alla
nådeligen betacke, och vi nu för
thenn skull gerne se högre
och nedrige, hvar efter sitt stånd
till deres privilegier och annen
rettigheter och på dett ade¬
lige dygd, skickelighet, mandom
och trohet stånd begynnel¬
sen och förnemste orsaken
sigh om alle adelige dygder
undt och bevilget öpne brefs
kraft för oss och våre efterkom-
mende konunger nådel. stadfäste
och efterlathe — — thesse efter-
schrefne theris gamle privilegier
— — som her efter föllier.
1594
407
deste flere håfve orsak sigh om
alle erlige dygder deste mere vin-
leggie och beflithe; så och efter
det Sveriges rikes riderskap och
adel sigh emott vår kere her fader
och faderfader och sitt federnes
rikea altid troligen och erligen be-
vist och förhållet, så och serdeles
derföre att de och theris fäder,
jemvell andre riksens ständer så
godvilligen arfsrätten på den kong¬
lige och furstlige mandz afiföde
samtycht och bebrefvet håfve; der¬
före håfve vi af synnerlig ynest
och nådigh benegenhet undt och
efterlåtet, såsom vi och nu med
dette vårt öpne bref för oss och
våre efterkommande nådeligen
unne och gifve velbemelte Sverigis
rikes adel thesse effter:ne previ-
legier och adelige vilkor, som her
efter föllier.
Till ded förste vele vi hålle
Sverigis rikes rådh, ridderskap och
adel högre och lägre uthi tilb örlig
äre och vördning och altidh vid
macht hålle riksens höge ämbether
och der till bruke in föd de adels
personer, dem som der ibland
skickelige och tienlige äre, både i
cantzeli, domare embethe, landz-
regering och krigsregimente och
dem deres tilbörlighe skälige myn¬
dighet och rättighet niuthe låthe
och i så motto ingen främmed
heller ringe och obördige män sättie
öfver eller framför dem; så och
med riksens rådz råde, deres som
af oss efter samptlige richsens rådz
medbetänkiende der till kallede
blifve, regere riket och för ded att
de undertiden troligen och såsom
deres ed kräfver efter deres bäste
förstånd råde och förmané, icke
till dem någon onådhe eller mis-
Till dett förste vyrdning
och till riksens höge och förnem-
lige ämbeter bruke infödde adels¬
personer, de som skickelige och
tienlige äre, både till landzrege-
ringh, dommere ämbete, krigsrege-
mente och i cantzlisaker och dem
tillbörlige myndighet, vilkår
och — — obördige män settie i
någet ämbete öfver heller bredevidh
dem regere riket, och när
de troligen och såsom deris edh
kräfver efter deris beste förstånd
oss till menige richsens gagn och
beste råde och förmane, icke till
dem någen onåde eller mishagh
therföre fatta.
408
1594
hagh fatte, eij heller almennelige
och vichtige riksens saker uthan
deres och samptlige ständers heller
ju till ded minste de förnembstes
rådh och samtycke något besluthe
eller företage.
Så skole och lagmän icke för-
ordnes uthan efter ett fritt vall i
hvar lagsagu, som lagboken seger
öfver (siel) sådane personer, innan
eller uthan rådz, som der till
skickelige och lagfarne äre, [och
de seden] af oss stadfästes, och
häredzhöfdinger i like motto, och
begge parterne niute sin vanlige
ränthe och rättighet i alle motte
efter lagen och riksens skälige vane
och icke heller låthe räkne domare
rättighet för någon synnerligh be¬
soldning eller underhåld till att
giöre der vapn eller hoftienst före,
uthen skolle troligen med lagh och
rett bevise menigheten deres til-
borlige dommere tienst. Så vele
vi och icke heller förårdne och
stadfeste någre andre häredzhöf¬
dinger än dem som äre af inf ödde
adelstånd,b som der till tienlige och
förfarne äre, ochc synnerligen, om
der finnes de, sorn boendes ere i
samme häredh, hvilke och böre
sielfve, när de äre förfalle löse,
sittie för rätte, och ingen skallc
håfve tvä häredz rätter, eij heller
lagman havé någen häredz dom i
sin egen lagsagu.d
Så skole och icke heller väre
och cronones embetz heller befal-
ningsmän videre befatte sigh med
häredz almening än som lagboken
uttviser om kornings tridinngh.
Dågh skall vare åss förbehollit,
ther sorn tilfälle kan vare, att
bygge och förbettre på cronenes
anpart i almenningher, som icke
Så skole och lagmän — —
doch sådanne — och de seden — i
like måtte, hvilke af infödde adels¬
män välies skole och sielfve, när
de äre laga förfallelös, sittie för
rätte. Och niute både lagmänd
och häredzhöfdinger theres tilbör-
lige ränte, saköre och rättighet,
som her till varit häfver. Icke skall
heller domare rättighet rächnes för
någen besoldningh eller underhåldh
till att gore der antingen hof eller
annen tienst före, meden dett icke
är cronenes ränte, uthan äre plich-
tige derföre troligen medh lagh
och rätt domare tienst. Och
ingen håfve två — •— lagsagu.
Och pä dett lagen icke skall i
någen måtte försummes heller ne-
derleggies, vele vi och her efter
icke late legge någen domare ränte
till någet annet bruk heller för-
fordringh, än som förbemält är.
Så skolle icke heller — —
att late bygge och förbättre cro¬
nones anpart i almeningen, der som
det och skall efter lagligh
syn sådant ske, sä myket som sigh
derpå kan belöpe. I like måtte
niute och adelen i byer, soch-
ner och häredt, och hvar byggie
och rödie obehindret på sin anpart.
1594
409
blifver odel byer och förre besittne
hemmen tilförf angli: då skall efter
lagligh syen sådant ske. Och ther
emoth niute och adelen så myket
i allmenningh och uthmarch, så¬
som the åge besittne garder i neste
sochner och häredh till sådane
alltnenninger och obehindret bygge
och rydie på deris anpart. Och
på ded lagen icke skall i nogen
måtte försumes eller nederleggies,
vele vi här efter icke låthe läggie
någon domare ränthe till något
annedt bruk eller befordring.
Hvad vapnetiensten tilkommer,
håfve vi nådigest efterlåted, att de
hvar för sigh skole i ofredlige
tider hålle oss och cronan af hvario
400 mark ortuger, som de håfve
till upbörd af deres arfve godz,
deres hus, såthe och afvels gärder
oräknendes, en varachtig och väll-
rustet karl till häst efter denne
efter.ne värdering nemligen, en t me
spannemållfiorton öre/ ett L® smör
tolf öre, ett fatt jern sex march
och en fodrings häst tre öre, men
i ofridlige tider innan Sveriges
landmäre på fyre monadz tid/
Hvad öfver är skall blifve för be¬
soldning, sådan som ded svensche
krigsfolk bekommer.
Hvar och någon finnes, som
icke häfver 400 4. ränthe, så skall
han likvel hålle af ded han häfver
en varachtig häst och karl. Trän¬
ger honom och att sällie godzet,
skall han likvell beholle skiölde-
märket och håfve macht, när han
seden förmå, att löse godzet igen,
ehvem ded hälst häfver, med min¬
dre ann ther er lage fångh och
fäste på gifvit. Så skall och den
unge adel, som till studering och
Finnes och någen af adel heller
cronones befalningsmän mere häf¬
ver intaget af almeningh än han
häfver lagh medh, så skall dett
rättes och botes efter lagen, och
då välie halfve nämd hvardere, som
lagh säger.
Hvadh vapnetiensten or-
tugers ränte — — fatt jern sex
mark — — men i fridhlige tider
gore halfparten mindre vapentienst,
doch så att de vette hvar de sitt
folk medh rustning och värier till
fyllest taga kunne, när så behöfves,
och dett af dem, som vapne synn
sköde, skole årligen pröfve late,
och ther emott deres tienere, som
på adelsgodz boendes äre och
håfve frihet på alle årlige uthlager
af sine herrer och husbönder, skole
derpå niute af cronen sådane frihet,
like som väre egne skytte håfmen.
Och skall samme råstienst hålles
innen Sveriges landemäre på fyre
månetz tidh. Hvad öfver är —
såsom bekommer.
Hvar och någen finnes — —
karl, medh mindre han niuter af
oss någet serdeles nådigt medel i
så måtte. Tränger — — igen af
hvem opå gifvit. Så skall
och den unge adel, meden de uth-
rikes äre stadde antingen til stude-
ringh heller och annen förfarenhet,
vare så länge fri för vapnetiensten;
så och de unge, som inrikes äre,
intill des de äre 20 år gatnble,
hvilke och desförinnen icke skolla
4io
1591
annen förfarenhet utanlandz är,
vare fri för vapnetiensten.
Och like som frelse kan ärfves
i skatt, när neste arfvinger är
ofrälst, altså må och skatt komma
under frelset, som lagh seger. Skall
och vapentienst icke upbiudes
annorlunde än som lagh seger och
icke påäskes någon annan lösen
eller värdöre derföre. Item vele
vi och, der någon på riksens rese
eller uttfärder skade lider, honom
derföre tilbörligen, aldeles efter som
lagboken lyder och såsom skäligen
och bevisligen vare kan, vedergiälle
låthe. Och när adelen skall giöre
rås tiensten, schole de ris land¬
bönder vare frie för gierder och
ledungs lamma, heller och de sielf-
ve, som på resen stadde äre, be¬
kommas fri underholdning like
med konungens ägit krigsf ölch.g
I like motte skall förordnes
munsterhärrer af adel i hvar lag-
sagu till deres fulkommelige embe-
the och myndighet, aldeles såsom
lagen förmäler. Och der någen
ofrels man ded erligen emoth rik¬
sens fiender förtiene kan eller för-
tient häfver och kan förmå frelse
uppehälle, vele vi honom då efter
lagen der med nådigest betänkie.
I like motte håfve vi af synner¬
lig ynest och nåde undt och efter-
låtet ridderskapet och adelen, man¬
kön och qvinkön, synnerligen och
samptligen, högre och lägre, så och
allom dem, som ded af oss, som
förb:t är, manligen förvärfve kunne,
alle konglige saker med deres land¬
bönder, undentagandes dulge dråp
och dana arf, hvilke konungens
ensak äre efter lagen; doch sä att
må vara deres egne målsmän, all
thenn stund the sigh sielfve, förr
än the till fonte år kombne äre,
neppeligen väl förestå kunne.
Och like som seger. Item
skall och vapnetienst lagh
förmäler landamäre att värie och
ey yttermere medh härfärd betun¬
ges, och icke heller påäskes
derföre. Item vele vi och
landbönder antingen vare frie för
gierder, ledungslämma och skip-
vist heller och stadde äre,
lite der till like medh vårt egit
krigsfolk.
Så skolle och förordnes mun-
sterherrer då efter lagen det
icke vägre.
Videre håfve vi och af synner-
ligh — — som dett af oss och
riket landbönder och theris
hion, doch så att saken sampt
medh vårt elskelighe riksrådh för-
behållendes husbonden. Men
ther emoth skolle ey heller the
håfve macht till ath fridkalle theris
landhbönder härepther(?) för hä-
redzhöfdinge heller laghmandz sak
eller rente uten holles thermedh
1594
411
saken först på häredz eller lag¬
mansting, efter som legenheten kan
tilsäije, blifve skäligen skärskodet
och lagligen dömbd, såsom och
oss med väre elskelige riksrådh
förebehålledt i alle saker, som
blifve lagvadde, sanning att utt-
letha, men sielfve bothen behålle
herrerne och hosbonden. Så skole
och adelen niuthe jus patronatus
och de sampt med sochnemännen
deres frie kyrkeherde vall efter
lagen. I like motte och niuthe de
lagskipade gårdzrätter, som af våre
förfäder, konunger och regenter,
lagligen håfve stadgede vared, doch
målsägende rätten i alle saker och
tilmäle så väll för oss som alle
andre aldeles oförkräncht efter
Sveriges beschrefne lagh. Der nest
efterlathe vi och nådeligen, så
snart Gud vill dett kommer till
frid med Rydsen, hvilket vi med
ded förste förmodhe, att sampt¬
ligen adelens landbönder skole
vare och blifve förskonede med
de två årlige hus häster och hvar-
tridie års konungs häster, som de
her till dags efter den Calmerne
reces uttgiort håfve, efter det
var på den tidh allenist bevilget
til en tidh.
I like motte efterlathe vi och,
att de malmberg, ehvad slagh ded
och hälst vare kunne, som finnes
på adelens grund eller äger, att
de dem sigh till gode måge bruke
och andre bruke låthe och der
utaf giöre oss och riket helften
ringereh tienst med häster och folk
änn som'4 af annan deres visse
ränthe, doch af kortendes först om¬
kosten, som der på gången är.
Videre skole och icke her efter
adelens bönder blifve besverede
här efter som hertil sedvant varit
häfver. Så skole och adelen niuthe
efter lagen. I like måtte
stadgade varit och af ås nu yter-
ligere är stadfäst och förbättred
vordne, dågh målsägende till¬
mäle aldelis allom oförkrencht
lagh. Men de högmäles saker, medh
hvilke lif och jordegodz kan för-
brytes, blifve ås allene förbehällne.
Och på tet icke sådane borgeret-
tar måge blifve misb nikadé heller
någen, som saken angeller, förfeng-
lige, så skall altidh halfve nemb-
den vara af andra erlige och för¬
ståndige hofman, såm icke samma
herre heller husbonden äre medh
någen tienst förplichtade, utan so-
som ovelde rättvisligen åm saken
döme kunne. Dernäst efterlate —
— att så snart det kommer
hvilket vi näst Gudz hielp medh
förste förmode, så skole samptlige
adelens landbönder vara och blifve
frie för de två bevillgede hus hester
och hvar tridie års hester sorn —
— serdeles efter dett var
allenest medh godh villie samtycht
till en tidh.
I like måtte efterlate vi och
att der malmbergh — — finnes
— — gången är.
Videre skole och icke herefter
adelens bönder, ehvar de helst äre
412
1594
eller betungede medh nogre gär¬
der, store eller små, heller någon
annan hielp till någrehande slags
bruk eller bygning, med mindre
ded först blifver förhandlet, be¬
slutet och samptycht i landzänderne
och lagsagur, efter som lagboken
lyder och i de fall, som derudi
klarligen förmäles, eij heller med
uttschrifning, dagsverke, giestning,
tingsökning, vägerödning, skiutz-
ferder yterligere än som lagen och
deres privilegier uttvise, och då
skole altid två hellbesittne land¬
bönder rechnis emott en skatte¬
bonde men1 halfve bo och tår¬
pare rechnis så mykit ringe re efter
deris ordningh1 och skole alle
landbönder i cronones uttgierder
räknes för hele, halfve och torp
efter som de i adelens skiptes
låtter lagde äre. Icke skall heller
uttjorder, som ligger inne med
adels godz, blifve uttbruttne sielfve
odelhemmanen till förfång, uthan
jordegendens gode villie, och icke
olagligen betungis för samme ut-
jordher mere än ther på belöpe
kan, doch att cronan till sin skatt
och uttlagor icke blifver försnellet.
Item alle tvärteppor i strömmer
och är, sorn emott lagen upbygde
äre, skall efter lagligh syn åp-
rifves och rättes igen, och välie
halfve nämd hvardere, sorn lagh
säster. Så skole och icke heller
o
landbönderne före deres tiende
uthan lagsagu. Icke heller vare
dem förbudet att fara till bergs
och bythe och handle med bergs-
mend och bönder med ded som
eij äre köpmans varur, efter som
lagh seger.
Så skole och adelens landbön¬
der icke af någon vår befallnings-
beliggendes, blifve — — annen
körsle och hielp — — uthschrif-
ningh, borgelege, daxverke — —
onödigh tinghsökning, vägerödning
deres gamble privilegier uth-
vise, och när någen hielp till crone-
nes tarf blifver pålagt, då skole al-
tidh en fullsätis skattebonde,
men två halfve bor och fire torpere
rächnes emott ett helt frelsis bo,
och skolle alle landbönder
iche i någen måtte blifver för¬
snellet. Och skall på ingen side
någen syn heller åverken tillstädies
emoth urminnes oklandret häfd.
Item alle tvärtäpper — -— op-
bygde äre, sosom och sqvaltar,
tlie thär äre gamble tållqvarnar
till mens, skole efter laghligh syn
oprifves och aflegges och råde
halfve som lagh säger, och
konungs åder vare fri efter lagen.
Så skole och icke heller efter
som lagen säger.
Så skolle och adelens land¬
bönder icke af någen vår heller
1594
413
man fängsles, våldföres eller leggies
i hechtelse, med mindre de äre på
någon oppenbare ogerning tagne,
uthen altid niuthe bårgen och
löfte till lagh och rätte, ner som
nogen blifver beskyldt. Hvilken
och på adels godz boandes är och
häfver frihet på alle årlige ntt-
lager af sin herre och husbonde,
den skall och vare fri för alle cro¬
nones uttgerder, like som väre ägne
skytte håffmen ninte.
Yterligere efterlathe vi och att
hvadh godz, som är gifvid under
kyrker och closter, seden k. Carls
refst var, och med skäll bevises
kan, må af bördemän lagligen
åtales och återigenbördes efter
Vesterås recessens innehåldh.
Såsom vi och her med vele
stadfeste grefver och friherrer, så
och den svensche och finsche adelk
deres gifne och förverfvede godz
både i Sverige, Finland och Lif
land, så skall och vara adelen fritt
och efterlåtet till deres egne nöd¬
torfter handle och köpslage med
främmande och uttlensche köpmän.
Sammaledes måghe de och låthe
uttskipe de varor, som de håfve
uthi upbörd af deres egne arfve-
godz och förläninger, så och trä¬
andres befalningsman blifver
beskylt.
Item efter i Vesterårs reces
uttryckeligen förmäles, att hvadh
godz och gärder, såm efter k. Carls
räfst äre gifne under kirkier och
klåster, måge af bördemännen lag¬
ligen åtalas och, så frambt ther
gode schäl och bevis finnes, bördes
under slächten igen, så efterlate
vi och her medh och tillstädie att
dåm sådant ännu må vara fritt och
öpet, heller och vi vele i den
staden late oprätte en adels skole
innen try års dagh medh tilbörligt
oppehälle her i riket och elliest
hälle utländes, dock icke i annen
academia änn ther såm then rätta
Ausbursche confession är i bruk,
någre unge personer af adel, som
vi och riket kunne framdelis håfve
tienst utaf.
Vi velle och hermedh håfve
stadfäst — — godz och serdeles
gifne rettigheter — — köpmän,
efter såm och altidh tillförende
vant är och varit häfver; samma¬
ledes och late till väge, så¬
som och hvadh de igen till deres
eget behof och nödhtorft inköpe
tull- och acsis fri. Doch skall
förfångh, hvilket icke heller videre
förstås eller uttydes skall
borgere näringh, doch icke heller
videre än andre betunges, änn som
414
1594
verkie och anned, som de af deres
egen skogh kunne komme till
väghe. Doch skall her med vare
förbudet alt landzkiöp, som stä-
derne och deres privilegier kan vara
till men och förfång. Så skall och
icke heller landzkiöp videre för¬
stås eller uttydes, än som Sveriges
lagh och gamle recesser förmäler.
Elliest skole och adels hus och
gärder i städerne vare frie för
stadzsens tunge, med mindre de der
inne boandes äre bruke borgere
näring. Svare då till stadsens
tunge, efter som deris köpmanne
näring kan tillsäije. Elliest när
någåt almenneligit påbud om utt-
förning samty elit1 och påbudit blif-
ver, då1 skall ded gielle öfver alt
såväll för öfverheten som under-
såterne; dess emellan vare ded oför¬
budet såväll för en som för den
andre. Så skall och icke heller
någre almennelige stadger heller
ordninger ske utan alle manna ja
och samtycke, som lagh förmeller.
Yterligere vele vi och efterlåthe
de gode herrer udi vårt rikes råd
och andre af adelen, som i riksens
tienst brukede blifve, nödtorftigt
och tilbörligit underhåld, efter som
de kunne giöra tiensten till, i land
och län efter riksens lagh och sed-
venio och deres privilegier och så¬
som ded udi vår farfaders och
her faders höghlofiig ihugkommelses
tidh varidt häfver, och dem rik¬
sens slott och fäste tilbetro och
med nödtorftigh underhåld för-
sörie, så och uthi våre och riksens
reser, tienst och upfordring dem
tillbörligen och fritt förfordra låthe
med så månge häster och folk, som
lagen för hvar och en förmeler.
deres handel kan tillsäije. När
näget almenneligit förbud om uth-
förningh för riksens tarf och nytte
skäligen samtycht blifver så
väll för höge som låghe —
ordninger göres uthan alle manne
gode vilie, ja och samtycke
förmäler.
Ytterligere — — underhåld i
land och län, efter sorn de kunne
gore tiensten till och riksens lagh
och sedvänio och deres förverfvede
privilegier uthvise och såsom
tilbetro, såsom och att håfve op-
seende medh fougderne och hålle ås
och riket samme slätt och län medh
villige och trogen allmoge i landz-
änderne till trogen håndh så vell
i vår från som i vårnervare; item
och dem, som i riksens reser, tienst
och opfordringh brukes, tilbörligen
och fritt — -— lagen för hvar och
en efter sitt stånd och värde förmä¬
ler, och like så månge vagner om
såmmaren heller släder om vinteren
till förfordringh, när the ere till
herrefärdh åpfordret. Men haver
1594
4iS
Icke skole vi heller tage för¬
läning heller underhåld ifrå någon,
med mindre han ded lagligen häf¬
ver förvärket och dömbder vore.
Doch oss her med oförtaget att
giöre omskifte med förläninger, när
oss synes, de andre uthan skade
och vanäre.
Der och någon adelsman blif¬
ver beskylt, som icke på oppen-
bara ogerning tagen är, då skall
han niuthe bårgen och löfte till
rätte och hvarken inmanes eller
nogen tingh för honom qvar-
sätties, sa lenge han biuder sigh
till ath svare för rette, eij eller
skall något godz löst eller fast
honom ifrån tages, för än han lag¬
lige af sine vederliker ovelde och
lagfarne dömbder vore. Och like
som vi icke vele ställe tro till
någon segn, med mindre ded skä-
lige profves, altså och der som
någor af adel förförer den andre,
må dem vare fritt att bruke rätten
emott hvar annan. Så skall och
ingen, eho han helst är, försvare
den andres hion eller tienere, som
med ominne viker eller rymmer
sin tienst, utcn hvar må, som lagh
förmeller, tage sådane sine stadde
hion, ehvar han dem finner.
Till ded siste vele vi håfve oss
velb:te vårt elskelighe riks rådh,
ridderskap och adel till all konglig
ynest, näde och försvar befälet;
lofve och der bredevidh och her¬
med tilsäije att hålle dem vid
nogen flere ther udtöfver behof,
då betale för peninger, der de
förrese, efter ordningen.
Icke skole vi heller tage domare
ämbete och förläningh ifrån
dem uthan skade och vanäre. Så
efterlate vi och af ynnest och nåde,
att när någre våre gode mänd,
som i vår och cronones tienst sigh
troligen håfve bruke latet, genom
döden affalle, att då deres efter-
latne husfruer måge behålle hvadh
förläningh och underhåld, som
deres män haft håfve, på et års
tidh till det minsta."'
Der och någen — — veder¬
liker och dåm, som äre ovälde och
laghfarne någon af adel eller
andre förförer den annen — —
hvarannen sin emillen, och vele vi
icke heller sielfve i så måtte någen
derföre fridhkalle, ey heller vi,
mycket mindre nogen annen, eho
han helst är, försvare tienere
emot lagen, som tage sådane
sine tienere heller stadde hion
igen, ehvar finner. Doch bör
dåm eij heller någen tvinga till
att tiena sigh långer änn theres
stadga år äre ute, medh mindre
the medh tienaren ther åm blifve
sambset.
Till dett sidste fulkomme-
ligen tilsäije — — gamble privi¬
legier — — regenter och riksens
gode — — bevises, så och de
privilegier, som vi udi dette vårt
öpne bref uttryckeligen efterlatet
416
1594
håfve, doch hermedh aldeles oför-
krencht — — arfförening, såm i
Vestrårs anno 1544 skedde, på
hvilken the sambtligh ås och våre
efterkommande mansarfvinger för¬
visset och theres tryghetzedh giort
håfve.
Att vi — — underschrifvit.
Datum — — den 180 februarii
anno 1594.
Sverigis beschrefne lagh och deres
urminnes privilegier och friheter
gifne af konunger och regenter
uthi alle motte och riksens gode
gamble och christelige sedvenior,
efter som de lagligen och skäligen
kunne bevises, dågh oförkrencht
den laglige arfförening på den
kongelige mands afföde sorn skedde
anno 1544.
Att vi dette altsammans således
obråttzligen fast och oryggeligen
för äss och vår kongelige affödhe
i alle sine punchter hålle vele, lofve
vi vid vår christelige tro, konglige
äre och sanning och dess till visso
håfve vi her under vårt konglige
insigle trycke låtet och med vår
egen hand underschrifvit. Datum
Upsala dagen för vår konglige
chrönings högtidh anno 1594 den
9 dagh i feb. månedh.
a) Rättadt från land. b) ovi eliesl så månge finnes struket, c) Urspr. och sorn sielfve
— vele — ingen att. d) En punkt om häradsrätter konungen förbehöll sig, men icke
utförd, struken, e) Urspr. en span säd/i 7 öre. Siffrorna sedan utskrifna med bokstäfver.
f) men öfver grentzen icke langer än 14 dager öfverstruket. g) Ursprungl. behallc dem
sigh till hielp. Ii) Urspr. sådan — sorn. i) Urspr. och 4 torpare emott e?i skattebonde, k)
theslikest the som bo under Sveriges crone i Estlandh tillagdt af H. B., men struket.
I) Urspr. eller elliest ske moste. m) Urspr. tilgörendes. o) Rättadt från //.
Om adelsprivilegierna brefväxlade sedermera konungen med hertig Karl
under mars och april månader.') Hertigen svarade åtminstone i början något
undvikande (jfr hertig Karls registr. 1594 fol. 36). Det finnes emellertid
bland Acta ang. Ridd. och Adeln ett odateradt koncept ur hertig Karls
kansli, som innehåller ett betänkande rörande adelns äskade privilegier och
utan tvifvel hör till denna tid. Det refererar sig nämligen punkt för punkt
till det under Hog. Bielkes inseende utarbetade privilegiiförslaget, tydligen i
dess sista redaktion, och är i de viktigare punkterna afstyrkande.2)
Om de slutligen utfärdade privilegierna och det egendomliga sätt hvarpå
de kommo vederbörande till handa, har Hog. Bielke följande anteckning på
en mycket begagnad och söndertrasad afskrift af desamma:
[Privilegier för] Sveriges adel och ridderskap, som k. Sigismundus
underskref och förseglede och [läth] lägget i sitt cantzli, så det inthet
öfverantvardedis richsens rådh och ridderskapet, [eftherf] her udi allenist
') Enligt skrifvelsen den 13 mars hade konungen »latit något författe på samme
privilegier», hvilket han öfversände. Jfr Boethius, Om svenska högadeln, Hist. Bibi.
IV, sid. 102, not. 5.
2) Jfr Boethius, anf. st. sid. 103, not. 2.
1594
417
förmälles om kongke saker medh deris landhbor. Men alt annet, som
udi cröninghen var författed udi deres inlagde postulata: der uppå
svares heller effterlates her inthet, endugh thet alt haver varit våre
gamle föräldrers urminnes rette frihet och previlegier. Och fands thette
bref i cantzliet, seden konungen var dragen af riket igen till Pålandh,
anno 1594 om hösten.
Konung Sigismunds adelsprivilegier. Stockholm 1594 den 10 juli. 128
Original på ett pergamentsblad (55X47 cm.) i Riddarhusarkivet,
dit det 1828 lämnades ur Tidö-arkivet af grefve C. Ridderstolpe,
jämfördt med en samtida afskrift bland Acta ang. Ridd. och
Adeln i Riksarkivet med den anförda anteckningen af Hog. Bielke
samt med Johan III:s adelsprivilegier den 9 juli 1569 (Sv. Riks-
dagsakter II, sid. 379) och äro endast afvikelserna från de senare
anförda, då de i de flesta fall ord för ord öfverensstämma.
[V]i“ Sigismundus medh Gudz nåde Sverigis Göthes oc
Vendes etc. konung, storfurste till Finland, Carelen, Våtzsche-
petin och Ingermanland i Ryssland och öfver the Ester uti
Lifland hertig, så och konung till Pålen, storfurste till Littoven,
Ryssen, Pryssen, Masuren, Samogitien, Kiovien, Volhinien och
Lifland herre gore vitterligit att, efter som den stormechtig:te
furste och herre lier Göstaf fordom Sverigis Götes och Vendes
konung vår älschelige käre fader fader, höglåflig i hugkommelse,
häfver med sitt lifs och vällfärdz vågende hulpit Sverigis rikes
ridderschap och adel så väll som andre ständer här i rikit,
andelige och världzlige, utaf ded betryckt(!), som de utaf frem-
mende konunger underkomne vore, och till deris privilegier och
friheter igen och än med yttermere benådet; så häfver och
seden vår älschelige käre och salige her fäder, höglåflig i hug¬
kommelse, icke allenist sådenne privilegier conflrmeret och stad¬
fäst, uten och väll förbemelte ridderschap och adel hvar efter
sitt stånd med yttermere friheter eller pri vi legia föröket och
förmeret, så att the håfve orsak sådent at beröme och hos deris
efterkommende thed med tacksamhet och underdånig benegän-
het at ihugkomme, och meden de och alle ständer här i rikit
sådent icke förgätid håfve uten och nu som någre reser till-
förende stadfäst och sig håfve förbundit till den arfförening,
som udi högbemelte vår käre salige fader faders tid oprätted
och af alle ständer godvilligen samptyckt blef, der med the
håfve bekendt och annammet oss och våre manlige lifsarfvinge^
så lenge the till äre, till Sverigis rikes konunger och regenter,
efter som samme arfförening inneholler och förmäller; derföre
41B
1594
håfve och vi sådenne theris vellvillighet med nåde igen velet
betänke och nu här med confirmere och stadfäste the privi¬
legier, som väll och förbemelte väre gode mann ridderschap
och adel af hög:te vår käre fader fader nuttid och seden udi
bokstafven af höglåflig i åminnelse vår salige käre her fader
bekommit håfve, hvilke uthgifne äre på thed år 69, och äre
således udi sielfve brefvet författede, sosom här effter fölier.
Till ded förste schole alle grefver och theris efterkom mende
— — — — — — till lifvedt benåde eller försvare. Hvar
sådene ogerningsman af oss — — bothes och uthgifves.
Udi like måtte vele vi här med både för oss och väre
efterkommende nådeligen — — — — — — alle konung:e
saker med theris egne bönder, som deris och deris husfruers
arf och ägit är, doch så att samme saker icke annorledes dömde
och uthkrafde varde, änn som Sverigis lag förmäller. Hvad som
vi och väre effterkommende — — — — — — och så hanns
affode effter honum.
Sammeledes vele vi och, att alle andre väre trogne männ
af adelen, — — — — — — sådenne vilkor som förbemelt
är —• — — — med mindre the håfve någen häredzrätt af
oss i förläning.
Och såsom vi nu håfve i så måtte nådeligen försörgd —
— — — — så väll med frälsis, skatte som crone bönder.
Doch vele vi — — — — och andre grofve misgerninger,
såsom förbemält är.
Så vele vi och icke att här efter schole någre andre blifve
förordnede till häredzhöfdinger och domare —
efter uthi the landzänder äre inge adelsmän boendes.
Dhernäst skole och icke adelens landzbönder blifve be-
svärede och betungede med någre olage skiutzreser — — —
-—• -— — Skole och icke adelens landbönder med månge andre
gärder i the fall blifve betunge[de] än förmält är (siel).
Sammeledis när vi för väre och richsens högvichtige nöd¬
torfter anten till Danmark eller andre fremmende land lathe
affärdige någre väre sändebudh och brefdragere, sonff här i rikit
sådenne friheter håfve bör, att icke heller adelen eller
theris tienere schole håfve macht och våld att tage någre skiutz¬
reser (sic!) af väre och cronones undersåter
vare och blifve aldelis vid macht och oförkränkte.
Och ändog väre gode männs af adelens egne landbönder
— — — — — — så håfve vi doch nådeligen — —
— — deris egne herrer och husbönder. Sammeledes — — —
när theris egne skattegårderc [o:säthegårder] — — än som
hvart hemmen kan nödtorfteligen blifve besatt med och oppe-
hollit.
1594
419
När någed tug sker emot henderne — — — -
nemligen enn ryttere enär som helst umträngier och till-
sagdt blifver, vid straff, som Sverigis lag förmäller.
Hvar och någre adelsmän vore — — — — — — under
rätt adelschap och frälse och skole då icke thess
heller — — — —• um deris förmöge så kan vare.
När och vår och riksens lägenheter så fordre —
— — thermed de och aldelis skole late sig benöije.
Hvar och någen adelsman blifver angifvin — — —
— — ägner och bör att vare än ded rätt och
hans förmöge vare kan.
Hvar och någen af adelen hade lust -— —
oss synes och efter som vi förnimme hvar kan gore tienst före.
Vi håfve och nådeligen efterlatid till förfång
och fördärf vare kan.
Videre på thed väll och förbemelte Sverigis rikes ridder¬
skap och adel så och deris efterkommende sig efter deres löffte
och tillseijelse dess troligere emot oss och väre mans arfvinger
och effterkommende och denn hele konunglige och furstlige
familie bevise och förhålle måge, såsom och eliest förnimme
vår nådige benägenhet emoth sigh, håfve vi fördenskuld vel-
bemelte ridderskap och adel udi vårt kong:e arfrike Sverige
med thesse efterskrifne privilegie och frihet förmeret och för-
bättredt, nemligen att ändog grefver, friherrer och eliest rodz
personer håfve allene här till haft och nutidt alle konung:e
saker med deris landbönder och de andre af adelen allenest
halt häredzhöfdinge saken, så håfve vi dog nu nådeligen undt,
förlänt och efterlatid, att alle friborne och frälsismän måge
och skole härefter niute och beholle konungs saken med deris
landbönder like med velbemelte grefver, friherrer och rådz-
personer och udi denn staden afträde häredzhöfdinge saken, så
frampt de sielfve icke äre häredzhöfdinger. Dog skole alle
ärender rätt skärskodes, ransakes och dömes på häredzting och
häredzdom derpå gifves. Ther som och högmäles saker före-
falle, vele vi håfve oss them förbeholdne till att benåde eller
straffe late, således att, der som de med böter skole försones,
måge då adelen beholle hvad som för konungs saken uttfäst
blifver.
Och skall dette förskrifne så vare förståedt —
i krigssaker af nåde och benägenhet eller eliest — —
— — niuthe och beholle, förbiudendes fördenskuld här medh
alle, som för väre skuld vele eller skole gore eller late, att
tilfoge velbemelte ridderskap anten nu eller i framtiden någet
hinder, men eller förfångh. Och thess till yttermere visse, att
vi alt dette förskrifne aldelis fast orygeligen vele vid macht
Riksdagsakter III. 27
420
1594
hålle, lathe vi vitterligen tryckie vårt konglige insigle her neden
för, hvilkit vi och med egen hond underschrifvit håfve.
Gifvit och schrifvit på vårt konungre slott Stockholm den
tionde julii anno etc. 1594 uthi vårt regementz tid i Sverige
på ded förste och i Pålen ded siunde.
SIGISMUNDUS REX.
(Sig. i ekkupa)
a) Det dubbla w är ej utfördt i texten, b) Här äro uppenbarligen följande ord i
Johan lilis adelsprivilegier förbigångna: hastigdi skole blifve förf ordf ede, eller när någre
fremmende senningebudh och brefdragere, som. Afskriften har samma lucka, c) Afskrif¬
ten har säthegårder.
3) Presterskapet.
Den 1 mars reste, enligt Uppsala domkapitels protokoll, ärkebiskopen
och mäster Ericus Jacobi till Stockholm, några dagar senare kommo dels
m. Petrus Kenicii, dels m. Jacobus Erici, och att döma af ett par härefter
meddelade aktstycken skulle äfven de andra stiften varit representerade.
Ändamålet var att yrka på den försäkring om presterskapets underhåll och
privilegier samt särskildt om »kollegiet», hvarom så länge och senast i Uppsala
varit tal.1) Underhandlingarna drogo ut på tiden. Under den 1 april före¬
kommer i nyssnämnda protokoll följande anteckning: »satte dn. archiepiscopus
ett spörsmål fram, om man icke genom schrifvelse skulle besökia h. f. N.
hertigh Carl om collegio och annedt mere, som presterskapet tilkommer, att
h. f. N. ville vara oss behielpelig, att alt thette måtte medh thett förste
blifva stelt i verket. Ther till blef samtycht, at thett skulle medh thett
snareste fulbordes». En sådan framställning gjordes också till hertigen (af
ärkebiskopen och »läsemästarne» i Uppsala), ehuru den närmare tidpunkten
ej är känd. Hertigens svar är dateradt först den 10 juni 1594 (hertig Karls
reg. 1594 fol. 92) och har följande innehåll:
Vår etc. Vi håfve bekommit ider schrifvelse, godhe män, uthi
hvilken I ödmiukeligen begäre, att vi vele förhielpe och befordre, att
the saker, som ännu outhrättede och obesluthne äre, både om collegio
och then inkomst ther till behöfves, så och elliest hvad som läre-
embetens och religionens vällståndh kräfver och angår, måtte för k.
M:tz vår elschelige käre her broders afresende af landet komme till
itt ändtligit besluth. Så tvide vi inthet, att I om vår benägenhet ther
till väll håfve nogsampt förnummet; vele och ännu ytterligere så mykit
oss står tillgörendes gerne hielpe och befordre både i then och andre
måthe hvad som vi vete må lende Gudh till äre, then christelige för¬
samling till upbyggelse och förmering och vårt käre fäderneslandh
till äre, gagn och longligit beståndh.-)
*) För en del af öfverläggningarna i Stockholm hänvisas till en »capituli Stock¬
hol mensis tänkiebok», som numera är förlorad.
2) Slutet af skrifvelsen är anfördt här ofvan sid. 125.
1594
421
Under Linköpings riksdag år 1600 afgaf presterskapet den 13 mars
ett betänkande om den fara religionen här i Sverige skulle råkat i, om Sigis¬
mund segrat år 1598. Betänkandet går därvid tillbaka ända till kröningen,
omtalar de »undsägelsebref» biskopen i Linköping och kyrkoherden i Vadstena
mottagit af konungen och fortsätter: »såsom och hände medh presterskapet
i Stockholm, hvilke ifrå Upsala på gemene clerkeridz vägna sände vore, att
the icke allenest intet blifva tilstadde att tala medh h. k. M:t, ändoch the
ther en hel måned näst för h. k. M:tz afresande ther på fordrade, uthan
och blifve alle daghar unsagde, så att the icke vore säkre på sitt lif, och
när the ther om sigh beklaghade, finge the ringe hughsvalelse och måste
på sidstone skynda sigh tädhan icke uthan stor färe och foch intet beskedh
af h. k. M:t kunde bekomma» (Riksdagsakta i Riksarkivet). När prester¬
skapet lämnade Stockholm, uppgifves ej bestämdt (jfr ärkebiskopens bref
till Växjö domkapitel här förut sid. 360).
Det är häraf uppenbart, att den försäkring för presterskapet, som under
den 16 mars är tryckt af Stiernman, I sid. 417, och stundom i afskrifter
förekommer under samma datering, lika litet som den ursprungligen i Uppsala
uppsatta försäkringen, någonsin kommit öfver förslagets stadium. Den 30
maj yrkade också rådet i en inlaga till k. Sigismund på bekräftelse af alla
ständers privilegier — utan undantag — att k. Maj:t därigenom under sin
frånvaro kunde lämna efter sig »glada, välvilliga, trygge och trogna under¬
såtar». Konungen svarade den 6 juni undvikande härpå, att han ej vägrat
något stand en sadan bekräftelse, »efter som de dem haft och njutit» under
hans faders tid., och yttrar sig sedan endast om adelns privilegier. Och när
presterskapet 1607 i sina postulater bl. a. yrkade, att med biskopars val och
presters kallelse skulle hållas efter kyrkoordningen utan att antyda dessa
privilegier, är det ett nytt bevis för samma sak.
Suppliker från biskopar, professorer och capitulares till konung
Sigismund om nådigt svar på presterskapets ansökan om privi¬
legier, öfverlämnade i Stockholm 1594 på våren.
Steno Magni’s kopiebok fol. 84, 85 i Riksarkivet.
1 129
Stormechtigeste högborne furste och herre, allernådigiste konung,
e. k. M. skal vår underdånige och troplichtige tienstvillighet på thet
ödmiukeligiste och rätrådigiste vara redebogen. Allernådigiste konungh,
e. k. M. vete vi samptligen och i synnerhet pä thet underdånigiste till
at betacka för then christelige, rätmätige och hugnelig försäkring,
hvilken e. k. M. för sin konungslige och lyckosamme croning alla rik¬
sens ständer, högre och nidrige, andelige och verdzlige, uppå vår religions
obemengde frihet och e. k. M. laglige och milde regemente sampt
hvart och et stånds tilbörlige privilegier och friheter vilkor (siel) effter
e. k. M. croning i synnerhet til at stadfesta och förbättra nådeligen
häfver låthet bekomma. Och effter vi så vell som andre riksens stän¬
der håfve til e. k. M. then underdånige och fulkomlige tilförsicht, at
e. k. M. sig icke varder förvägrande uthan mykit heller utaf konungs-
422
1594
lige ynnest velvillig låthe befinna till at sådana sin konungslige löffte
och försäkring med sielfve verket effterkomme; therföre håfve vi på
menige presterskapes vegna velet e. k. M. underdänligen besöke, til
thet ödmiukeligiste och fliteligiste bidiandes, at e. k. M. med sin
konungsk tilsegning och öpne bref nådeligen ville oss förvisse icke
allenast om Upsala collegii årlige, visse, stadige och oryggelige uppe¬
hälle både til läsemestarnar, fattige studenter och nödtörftige byggnin-
ger och om thes tilbörlige friheter och privilegier, utan och om för-
samblingenes förmäns och the som uthi städerna vid kyrkio och schole-
tienster sittia, skäliga och vid vissa sochner stadeligen tildelde under-
håld, så och om thet som eliest till läroembethet nödtorfteligen behöfves
och uthi presterskapes allmennelige och ödmiuke begär, som e. k. M.
förlenges öfvergifvit, någorlunda är författat. Tvifle och inthet at
e. k. M. herutinnan af konungslige bevågenhet till boklige konsters,
nödige tungemåls (?) och läroembetes befordring och then margfallige
nyttes skuld, som til e. k. M. arfrike och fädernesland är här utaf
förventande, varder yterligere sin berömmelige mildhet och nåd lathe
uppå skina, än som nogre vårt kals misundare gerna till thenna saken
varda tilleggiandes. Sådana e. k. M. christelige, rätmätige, milda,
nådige, lofverdige och rät konungslige vellgerninger varder Gud then
allzmechtigiste e. k. M. öfverflödeligen vedergellandes och vi skriffte-
ligen och mundtligen berömmandes och andra både inlendes och ut-
lendes till at utsprida och berömma upveckandes, såsom och effter vår
ed och förseglade reversal e. k. M. både udi vårt kall och eliest all
underdånig, ödmiuk, trogen och rätrådigh tienst, så lenge vi lefve, be¬
visandes. Befale här med både e. k. M. och e. k. M. högborne och
elskelige drottning och afföde sampt thet hela konungslige husedt Gudi
then alzvoldigeste på thet ödmiukeligeste och underdånigste, och för¬
vänte et oförtöfvadt önskat och nådigt afskiedh.
E. k. M.
troplichtige ödmiuke
undersåther
Bisperne, professores oc capitulares
uthi Stockholm församblade utaf alla stifft.
130 2.
Stormechtigeste högborne furste och herre allernådigeste konung,
e. k. M. skall vär underdånige och rettrådige tienstvillighet altid, så
lenge vi lefve, på thet ödmiukeligeste vara redebogen. Allernådigeste
konung, såsom vi pä e. k. M. nådige löfften hit komne äro och för
någre dager igenom vår underdånige supplicering håfve e. k. M.
ödmjukeligen låtit besökia, bidiandes och begärandes, at e. k. M. både
om collegii årlige och måttelige uppehelle till lärerna, fattige studenter
och nödtörftige bygninger, så och om andre kyrkio och schole tiensters
1594
423
udi städerna stadige och vid visse sochner tildelte underhåld sampt
hvad e. k. M. af konungslige ynnest kan synes utaf presterskapens
underdånige och förlengest inlagde begär yterligere nådeligen till at
bevillia, med sit konungslige öpne bref fö^ hvar stifft vele förvissa; så
äre vi ännu ytermera på thet underdånigeste och ödmiukeligaste till
e. k. M. bönfalne, at e. k. M. för sin infödde godhetz, sielfve rettvisones
och vore höge trångmåls skulld nådeligen ville oss bönhöra och sin
konungslige gode bevågenhet antingen personlig oss tilkenna gifve
eller igenom nogor the velborne herrar i riksens råd eller andre e. k.
M. trogne män nådeligen ville låtha uthan videre drögsmäll önskat
svar bekomma, efifter at tiden sig fast belöper(!) och en högh helg til-
stunder, så och säden här effter lätteligen förderfves och icke uthan
stor besvering nogodt långt hädan åt kan nogorstädes föres, och vi
fattige män, det Gud kenner, hvad oss varder effterlåtet håfve förtient
och ther till vär geld, för hvilken vi dagligen blifve manade, aflegge,
oss sampt vår fattige förblåttade vårdnat kläde och i denne dyre och
besverlige tiden försörie storligen behöfve. Vi vele ther emot e. k. M.
all underdånig, ödmiucke och rätrådige tienstvillighet, trohet, huldskap
och manskap uthi vårt kall och eliest altid bevise. Och effter oss är
i sanning förekommit, at någre utaf oss om otilbörlige tal och gerninger
utaf vår vederpart när e. k. M. vara angifne och dagligen håfve til at
befruchta til at videre angifves, ehvad vi tale eller tije, och vi Gud
den allzvolldigeste och vårt samvett kunne till vitne kalla, oss ther
utinnan vara obrotzlige och til e. k. Af. såsom vår högste ordentelige
verdzligh öfverhet hafva ett underdånigt, ödmiuckt, trogedt och rätt¬
rådigt hierta och om e. k. M. icke annars, än sådhana undersåter egner
och bör, antingen hemligen eller uppenbarligen tale eller skrifva:
Hvarföre är och vår underdånige och ödmiuke bön till e. k. M.
verdes (sic!) till sådana förförere och angifvere ingen tro eller lofven stelle
eller till någrom någon onåde therföre fatta uthan mykit heller till sin
konungslige person fri tillgångh nådeligen effterlatha eller och saken
stelle till lagligit förhör och then, som brotzlig finnes effter lag, låthe
blifva straffat. Sådana e. k. M. rättvise varder Gud then allzvolldigiste
e. k. M. rikeligen vedergellandes och e. k. M. höge person varder med
mykit dagligit öfverlop och vrongvise angifninger förskonadt sampt
monges förföreres mun tilstoppadt och the som oskylldige äre frikallade.
Befale här med e. k. M. sampt e. k. M. högborne drotning och unge
fröcken och hela thet konungslige husedt Gudi then allzvolldigiste på
thet underdånigiste och ödmiukeligiste.
E. k. Maij:tz
troplichtige ödmiuke undersåther
bisperne professores och capitulares
uthi Stockholm församblede utaf alla stifft.
Påsken inträffade 31 mars, pingst 19 maj. Hvilkendera som åsyftas
med orden »högh helg» är svårt att afgöra.
424
1594
131 Förslag till försäkran för presterskapet på dess och universitetets
privilegier, uppgjordt i Uppsala 1594 i februari.
Samtida odaterad handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet
med påskrift af Hog. Bielke: »K. Metz mestedels bevilgede för-
sächringh för klärkeriedt och om religionen her udi riket alldelis
fri. Uthskrefs den 14. februarii anno g4 och samme dag för¬
mantes kongen högeligen ath inthet videre åpskuf nu gore medh
saken vedh sin och alles vore vellfiirdfo, jämförd med afskrifter
1) i k. Sigismunds registratur 1594 fol. 33 dat. then febr. 1594
(sign. B); 2) i Steno Magni’s kopiebok fol. 72 (sign. C); 3) i bila¬
gorna till Christophorus Laurentii Gotus’ berättelse om krönings-
riksdagen med den vilseledande öfverskriften: »Svar som vi först
bekome af k. M., sedan vi kome till Upsala» (sign D); 4) bland
Riksdagsakta i Riksarkivet (fragment) med påskrift: »Copie af k.
M:tz försäkring för presterskapet» och af annan hand tillagdt:
*A:o g4 den 16 martil N:o 6» (sign. E); 5) i Nordinska samlingen
vol. 180 fol. i Uppsala univ.-bibliotek (sign. F); samt 6) trycket
hos Stiernman, I sid. 417 (sig. S). Oväsentliga afvikelser äro
ej angifna.
Vi Sigismundus etc. giöre vitterligit, att enndoch vi för nogen tid
seden utaf menige richsens stennder, både högre och nidrige, anndelige
och värlzlige, äro ödmiuchligen besöcht vordne om stadfestilse pä theris
religion här uti riket, der på vi os och någerlunde både muntligen
och schriftligen förklaredt; icke des minder meden alle richsens stenn¬
der der om hos os till dett ytterste tilbörligen söcht och begäredt
håfve och vi altid håfve haft och ännu håfve denn benegenhet och
omvårdnedt till dette vårt käre fädernislannd och serdelis meden thet
är vårt arfriche, att både thett anndelige och värdzlige regemente uti
innbördes sämie för all religions tvist och all annen oenighet, hvar
igenom månge herlige lannd och konungeriker och änn i vår tid äro
blefne förderfvede och om inthed, må i frid och rolighet blifve regeredt;
derföre håfve vi menige riket på theris religions frihet, såsom här
efther folier, velit försächre.
Lofve fördenschuld och här med tilseije först och främst att lathe
alle stennder uti riket höge och låghe aldelis fritt och obehinndret
niute deris religion och des frihet, efther som dhenn oförvanndlede
Ausburgische confession, hvilchen keyser Carl denn fempte opå richs-
dagen uti Ausburgh anno 1530 är öfverantvardet, förmeler och såsom
i vår faderfaders sidste och vår käre här faders högloflig ihugkom-
melse förste regementz tidh och nu senist anno 1593 in martio utaf
alle stennder här i riket almennelige samtycht och bejakedt, och dem
der vid beskydde och försvara och" iche der emot nogedt hinnder eller
förfånng i någen måtte giöre eller giöre lathe. Så vele vi iche heller
i nogre thette rikes och des tillydende furstendömmers anndelige
1594
42S
eller värdzlige embeter bruche nogre de personer, som iche äre af denne
richs almennelige religion."
När någen bischop affaller, skall clercheriedt med capittled och
stichted håfve macht att settie tre i valedt der till skickelige och os
trogne och rättrådige. Der af vele vi stadfeste en, som os behager
och synes der till best vara fallen.
Så skole bisperne och församlingenes förmänn niute och behålle
theris tilbörlige mynndighet uti alle saker, som theris embete egennt-
lige vederkommer, synnerligen att håfve macht efther denn förre gillede
och stadfestede och anno 71 prenntede kyrchioårdhningh och Vesterårs
årdinantie innsättie tiennlige och skickelige personner så väll till skoler
som till kyrchior både i städer och på lanndzbygden, doch oförkränncht
Sverigis lagh och jus patronatus, och afsettie dem, som odugse och
förargelige äro. Och på dett vi måge vara försächrede att der med
motte rättvisligen tilgä och iche af veld eller hat, så skole bisperne
thett giöre med hele capittels vettskap och samtycke och iche genom
nogedt annedt medel eller befordring. Befinnes och annerledes, änn sigh
borde, vare omgåedt eller hanndlet dermed eller och elliest nogedt
annedt förargeligidt uti läro eller lefverne blannd theris religions prester
sig inntrennge kann, skall sådannt enn almenneligh mynndig visitation
öfver hele riket af erchebischopen och hvart bischops stift capittels
personer för sigh rättedt och afskaftedt varde, när saken och legen¬
heten så kräfver, närvarendes på våre vegne lagmänn, stådthållere eller
anndre våre der till förårdnede gode männ; doch der med iche efther-
latidt att hålle nogedt almennt consilium eller samqvemd utan vårt
vettskap, villie och samtycke. [Vi* vele och håfve os förbehållet att
stadfäste dem, som medh sochnenes samtyckie eftter* lagen] af bischo-
pen till regalia beneficia'7 förårdnes, såsom och kyrcheherde uti städerne,
seden the äro af bischoperne och menigheten der sammestedz der till
utkorede.
Item eftherlathe vi och för:ne bischoper skole och håfve macht
till att sättie dem i bannd, som sigh ochristelige och obotferdelige för-
hälle, inn till des de sigh bättre igen, och der de inngen bettring
förnimme, då skole de gifve os sådannt tilkenne, att vi då bruche vår
kongelige mynndighet och tage dem i tilbörlig straff efther lagen.
Item skall och ärchebischopen varde hållen för denn mynndigeste
iblannd allt clericheri och hann såsom anndre bischoper elliest niute
sitt tilbörlige anseende öfver hele riket på sitt embetes vegne.
Item skall och iche erchebischopen eller nogen af de anndre bischo¬
per, när de till hofvedt kalles, vare mechtige nogedt att samtycke eller
beslute af enskylte rådh, de anndre bischopers så väll som menige
richsens stennders enhellige rådh och samtycke för utan, och der
annorledes skedde, skall dett vare ogilt och kraftlöst.
Sammeledes lofve och tilseije vi här med att vele hålle academien
här uti Upsale efther denne richs almennelige religion vid macht med
426
159 i
nödtorftige unnderhåld både för läsemestere och studennter, såsom och
der hos ett comunitet med tilbörlige och skickelige vilchor och oppe-
hälle, efther som vi med vår elskelige käre faderbroder högborne furste
hertig Carl etc. så och vårt elskelige richs rådz rådd vele dherom enn
viss ordning giöre lathe.
I like måtte vele vi och lathe försörie både professores sä och
elliest anndre, som i embeted äro, med nödtorftige hus och huserum
och serdelis af de hus och gårder, som förre håfve legedt till dom-
kyrcherne.
Item der nogre äger äro kompne unden prestebolen i städerne
och på lanndzbygden, seden reformationen skedde, skole efther nödtorf¬
ten och legenheten legges der till igenn, helst der som nogedt kann
vara olagligen der ifrå kommidt.
Så skole och presterne vara förplichtede att hålle de hus vid macht
både i prestegårderne och dem de elliest i städerne besittie med tach
och annen bygningh, efther som Sverigis lagh förmeler, med hvilche
och laglige husesyen hålles skall hvart siette år och serdelis när nogen
affaller och anndre blifve förårdnede i staden igenn, och hvad som då
finnes igenom dean anndres försummelse förderfvedt vare, dett skall
af denn dödes godz utaf obytten del vederlegges.
Hvad bischopers, capittils personers], kyrcheherders, skolemesteres,
lanndzpresters och anndre flere, som uti anndelige kall äro, item hospita¬
lers, siuchstugers, kyrkiors och elliest torftige menniskiors unnderhåld
och oppehälle tilkommer, vele vi med högbe:te vår elskelige käre fader¬
broders så och richsens rådz och bischopernes betennchende der om
berådslå och efther som dett med skäl pröfvis och hvar och ens
nödhtorft kräfver och efther som de uti vår salige kere här faders
och faderfaders tidh håfve försedde varidt, tilbörligen försörje.
Vi vele och förårdne lathe nödtorftigt unnderhåld till vin, vax och
oblater till hvar kyrche, som der till stadigt blifve skall, och seden
må bischoperne håfve opseende der med, att dett blifver väll förestådt
och redeligen hanndlet medh.
Videre efther som här till uti riket häfver brucheligit varidt, att
presterne håfve behålledt tridingen af tienden, så skall dett och här
efther blifve, och presterne i hvart gieldh håfve flitigt opseende, att
the två delerne, som i kyrcheherbergedt inngiöres, måge blifve i tid
och rättvisligen inngiorde, och på dett att med samme tiende iche
motte otroligen hanndlet blifve, så skall hvar prestmann vare förplich-
ted att lefverere visse register på denn tridings tiende, som hann be¬
kommer, så väll som pä the två deler i kyrcheherbergedt inngiordt
blifver. Menn der som och nogre prestegield af framfarne Sverigis
konunger vore previlegerede med halfve eller tvedels tiende, skole och
the dem niute och iche des mindre lefverere ifrå sig visse lenngder
på tienden, som förbe:t står.
1594
427
När och så behöfvis, så skall och probeste tinngh hålles i häradz
höfdings och fougdernes närvaro, der då både om tiende, kyrche
bygningh och annedt mere, som Vesterårs ordinantie utviser, kann
rannsaket blifve, och probesterne behålle proeste tunnerne. Item dom-
kyrche tunnen skall och blifva oförrycht till kyrkiornes bygningh, och
vele vi elliest lathe försörge syslomannen med tilbörligh unnderhåldh.
Ytherligere efther presterskaped för denne lånngvarige feygdhe
skuld med åtskillige pålager håfve varidt betungede, såsom gierder,
giestninger och annedt sådannt, derföre vele vi sä lage, att de här efther
skole vare förskonede, så myket som tiden och legenheten mest med-
gifve kann, doch der så är att vi för richsens tarf och nödtorft be-
höfve nogen hielp af dem, i de fall som lagh förmå, då skall der om
i lanndzänderne så väll med dem som anndre stennder hanndlet blifve
hvad de efther afhanndlingh och god villie samtycke utgiöre skole.
I like måtte skole och the blifve förskonede med de utgierdz
knechter, som the förre giordt håfve, med mindre ann richsens höge
nödtorft och legenhet så krefde och, Gud förbiude, så umtränngie kunne,
och då skole the så väll som anndre förplichtede vare att hielpe både
der med och elliest efther deris ytterste förmögenhet och efther som
med dem kann handlet blifve och the godvilleligen samtyckendes varde.
Vi håfve och nådigest eftherlatid att, ner presterskapedt för rich¬
sens tarf och höge legenhet skuld nogedt borgelege till dem kunne
blifve förårdnedt, dhå skole de med taxsén förskonede blifve, efther
som af ålder varidt häfver, och löse borgeleger med peninger, der
om enn viss ordningh giöres skall.
Så skole och presterne iche vara förplichtede att söchie heredz-
tinngh, med mindre änn nogre almennelige richsens saker på tinngedt
förhanndlede blifve, som riket anngår, eller och elliest om hielp med
dem hanndles skall; thesligest och då nogre håfve dem om nogen del
i världzlige saker att tiltale. Då skole de vare förplichtede att svare
dem först för häradzhöfdinge, seden för lagmannen och så inn för
richsens råd, till dett sidste för konungen, om sä behöfvis; menn i
anndelige saker inn för bischopen och capitledt i dett sticht, som de
boendes äro.
Till dett sidste vele vi och här med håfve tagidt och anammedt
alle thette richsens anndelige personer och clerickeri med alt thett dem
med rätte tillhörer i vårt kongelige hägn, värn, frid och försvar till
lagh och rätte och att the tryggeligen och fridsammeligen, doch os
iche till nogen otrohet, vedervillie eller olydne i värdzlige måtte, uten
nogen fara måge bruche theris kall och embete och emot vår konung-
lige previlegier af hvem det och helst vara kann icke nogedt vederfaris
eller och nogen tilstädie att giöre utan thett tilbörligen straffe lathe.
Dher emot igenn håfve för:ne clercheri, yppere och rinngere, när-
varendes för sigh så och för dem alle som frånnvarendes äro och deris
successores och eftherkommennde lofvedt os och väre eftherkommende
428
1504
manndz afföde deris hulschap, manschap och troskap rättrådeligen, så
lennge the lefve, troligen att bevise och der brede vidh att vinndlegge
sigh om att hålle os i hvart stift och sochn enn trogen, välvilligh och
rättrådig almoge, så myket dem mest står til görendes, anntingen vi
äro här hinrikes eller iche, efther som deris schriftlige edh och rever¬
sal utviser.
Och till större försächringh att väre unndersåther alle, så anndelige
som värdzlige, högre och legre, ädle och oädle, må håfve sigh ful-
kommeligen här till att förlåte, håfve vi dette med egen hannd unnder-
schrifvidt och vårt kongelige insegle här ulinder trycke latid, som*
gifvidt och schrifvidt etc.'
a) A ursprungl. och — i någen måtte giöre lathe videre ann som denn reversal eller
försächring af stender ne gifvin lyder och innehåller. Så vele — religion. Så äfven D,
som dock har gore eller gore låihe, och S, som har ut hi någen måtte giöra eller
göra låta vidare — innehåller, men utesluter sista punkten; samma formulering har F;
och icke theremot antingen medh skoler eller kyrkier någorstädes här i riket medh godhe
eller onde att intränge, någet hinder eller förfång uthi någon måtto gore eller gore
lathe. Eij heller vele vi uthi andelige eller verdzlige embeter bruke någre the personer,
sorn icke äre af thenne rikes almennelige religion, som här förbe?nält är. Doch her-
medh oss obetaget, hvar så kan hända, att vi framdeles medh samptlige rikes ständers
frivillige och enhellige gode vilie och samiyckie någre lideligere vilkor än nu skett är
för dem., som af vår religion äre, nå kunne B, C. b) Vi — efter tillagdt efter B. De
öfriga texterna lika med B med smärre formella afvikelser, t. ex. soknemäns samptyckie
efter lagen; godh mäns samtykie heller lagligen, c) som af ålder varet häfver tillägger
B, C. d) vårt elskelige riksrådh öfr. hss. e) Actum ut supra B; som gifvit och scrifvit
C; som gifvit och skrifvit är D; som gifvit och schrifvit etc. (med annan stil) 16 Mart.
94 E; som gifvit och skrifvit etc. 16 Martii 1594. F; som gifvit och skrifvit etc. den
16 martii 1594 S.
4) Köpstadsmänlien.
I den skrifvelse, med hvilken borgerskapets sändebud affärdades från
Uppsala (se ofvan n. 11 g), antydes planen att till sommaren sammankalla
ett möte af städernas utskickade, särskildt af den anledningen, att de i
Uppsala icke kunnat komma öfverens. Ett sådant möte hölls verkligen i
juni månad i Stockholm.
132 Fullmäktige från städerna kallas till ett möte i Stockholm fjorton
dagar efter pingst. Stockholm 1594 den 3 maj.
K. Sigismunds registratur 1594 fol. 119 under rubriken: »Till
alle städer kring om Mälaren, deslikest de Norle ndske städer, att
de äre tilstädes här i Stocholm fiorton dagher effter pingesdagh
till att förlike sigh medh hvarandre, the som håfve sigh något
emellan, för än k. M:t afreser. Datum Stocholm then 3 maji
år 1594».
Vår etc. Effter thett, trogne undersåter, att I till äfventyrs kunne
håfve uthstäendes medh Stocholms borgerne eller något tiltall emot
them eller och de mot edher, och vi endeligen vele att I skole komme
1594
429
tilhope och förlikes medh hvarandre om alle saker, som I äre skilach-
tige om, för än som vi härifrån förrese, derföre är hermedh vår alfvar-
lige vilie och befalning, att I ther uthaf N. stadh skole sende edhers
fulmechtige hit till dett förste, så att de fiorton daghar effter pingesdagen
ändeligen kunne vare här tilstädes. Der medh sker thett oss behage-
ligit är och I håfve edher effter rette.
Afven enligt k. Sigismunds diarium afgingo den 3 maj kallelsebref till
städerna omkring Mälaren och dessutom till Gäfle, Hudiksvall och Hernösand
med förbud för dem på all seglats, »till dess de äro förlikte». Af hand¬
lingarna framgår emellertid, att fullmäktige infunnit sig äfven från städer i
Götaland, och i förslaget till privilegier beröras äfven de finska städerna.
Hvad städerna i Södermanland angår, skref hertig Karl den 24 maj till
riksens råd (registr. fol. 78), att han förnummit att några borgare från hvarje
stad kallats till Stockholm; själf hade han dock icke blifvit tillspord, utan
honom ovetterligt hans undersåtar i Strängnäs och Torsilia ditstämts, hvar¬
före han befallt dem att ingenstädes draga, förrän han fått veta hvad ända¬
målet vore.
I juli månad kommo till hertig Karl fullmäktige från Söder- och Norr¬
köping, som varit kallade till Stockholm och där »några veckor» väntat be¬
sked på de ärender dem varit betrodda å deras städers vägnar men ej före
konungens afresa fått något afsked, som de kunde rätta sig efter eller vara
belåtna med. De bådo hertigen att veta dem »någon tröst och hugsvalan».
Den 21 juli svarade denne (registr. fol. 117), att han vore beredd att hjälpa
dem, särskildt i hvad menige man kunde vara till välfärd och godo, men
att han aldrig blifvit tillfrågad, innan borgerskapet blef sammankalladt, lika
litet fått veta, hvarföre sådant skedde, mycket mindre hvad de sinsemellan
förhandlat eller beslutat. Han kunde därföre ingenting göra åt saken men
skulle framdeles, när han fått öfverlägga med riksens råd, söka befordra
dem »i allt lagligt och beständigt», som kunde lända såväl dem som andra
till välfärd och bästa (jfr ock hertigens svar d. 19 aug. på riksrådets långa
promemoria, registr. fol. 134).
Betänkande af riksens råd på städernas inbördes rättigheter och
friheter, dateradt Stockholm 1594 den 21 juni, med tillägg af
punkter, om hvilka städerna sinsemellan förenats.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet (sign. A),
jämförd med en något afvikande samtida handskrift i Uppsala
Rådhusarkiv (sign. B). Viktigare olikheter anföras i noter efteråt.
Riksens'1 rädz betänkiende effter Sverigis lagh och gamble
laggifne privilegier och friheter pä städerne och dess utt-
skickede fulmyndige till svar, som på thenne tidh i Stokholm
församblede äre, den 21 junii är etc. 1594.“
Upstäderne i Mäleren måge segle medh theres skip genom Södre¬
ström uttrikis, hvar the villia, doch förbudit att öfverskipe någedt godz
vidh Södretellie, och skole the här i Stokholm icke blifve förhindrede
430
1594
eller platzede. Ther och så kunde hende, att her vore såden uttflodh
eller lithet vatn i Mäleren, att theres skip icke kunne flythe genom
strömen, uthan ther ståndande/ thå skall them vare obehindret efter-
lathit att uttskipe två," try eller fy re" lester, till thess skipet sigh lätter
och flyter genom strömen, doch thett förbehollit, att the håfve theres
städers bref, att thett är väget, bräntd och merkt. Seden qvellie dett
ingen i Stokholm.
Item the måge och så hemme i sine städer af kopper och jern
skälige bro perlinger af andre städers borgere upbäre, som ther sådene
godz uttskipe marknedt emilian, och the Stokholms borgere, som håfve
hus, gårder eller ägendom i upstäderne, the skole deraf gore den rättig¬
het som tillbör eller settie den ther in, som gör der af rättighet och
andre uttlager, som efter tidzens lägenhet kan varda pålagt. Så*
skole och icke heller Stokholms boer eller någre andre i upstädernes
fri markneder köpe någen lest jern, uthan allenest skippundh och
fatetaels.*
Till the gamble lage hampner måge alle städers borgere segle,
som af ålder varit häfver, som är Törnå, Kimå, Ijå och Ulå. På thett
almogen i Norlanden måge bekomme theres nödtorft, som the behöfve,
är tillathit, att the måge sökie någre andre hampner i Norlanden, som
äre Södre och Norre hampner och Hudviksvald i Helsingeland, Härnö¬
sand och Nordmalingh i Angermannelandh, Skiön sochen i Medelpa
och Mestasar i Osterbotn. Så äre och thesse frihampner i Upland
Norretellie, Harbovik och Åkerså,-^ som skäriebönder medh skutor och
båther måge tillände och handle medh bönder på landzbygden.
Hedemore stadh, som är landet och andre städer och theres gamble
marchneder skadeligh, leggies af och liggie under landzlagh och bergs¬
mäns rätt, som tilförende varit häfver, doch efter theres gamble sedh
en marknedt om året och inthet nederlagd, men Päls messe mark¬
nedt afleggies.
Att Gefle borgere skole handle i bergslagen vidh Torsåker, Betz-
bergh och Kopperberget, och måge the bruke seglatz medh allehande
varur, som icke förbudne äre, medh skip; men äthende varur skola the
före till Stokholm och inthet uttrikes. Så skole och inge fremmende
segle till Giefle. Så skole her effter Gefieboer och theres drengier icke
färe hos bönderne i Upland, Upsala, Eneköpingh och Vesterårs till
hinder, att köpa spannemåll eller förbythe köpmanne varur medh prester
eller bönder, efter så att handle är fult landzköp. Men ther bönder
eller andre före spannemålen eller annedt till theres stadh, då köpe,
som stadzlagen förmäler. Men the nye hampner, som äre uthi Lösta
sochn och Hollenäs, ther måge inge Norlenninger liggie Gefle stadh till
hinders, uthan drage till Gäfle.
Item then hampn, som Gäfle boer håfve haft på någre år i
Nora sochen i Seliestadh, leggies af, så att the her efter skole ingen
kiöpenskap håfve ther mere.
1594
431
Öregrund segle medh tu skip till Tydskland, doch alle ätende
varur förbudne, och the föres till Stokholm. The skole och icke heller
färe medh sine släder opå landet, som her till skiedt är, att gore landz¬
köp ther medh, uthan hvadh bonden förer in opå theres torgh, thett
betale bonden och vänie bonden in till sigh. Så blifver landzköp ther
medh förtagit.
Hudviksvaldh och Härnösand skole ingen seglatz bruke, hvarken
uttrikes eller annorstädes, än till Stokholm, och inge fremmende skole
handle ther, men vill någen ther blifve boande och bruka sådane
handel, som landzkiöpmän ther i landet tilförene håfve haft, thett måge
the gore. Men hvadh så är, att ibland them finnes någen, som vill
bruke seglatz uttrikes, thå må han boföre till the svenske siöstäder, som
af ålder håfve seglatz bruket och Sverigis lagh medgifver. Och theres
marchnedztider skole the holle i Hudviksvald om 15 dagh juli och
Härnösand om korsmesse om hösten.
Om Norre och Södre hampner i Helsingeland: brukes som af ålder
varit häfver. Om the och vele sökie till the fyre lagkallede hampner
i Norrebotn, så är dett them och frit.
Östgiöte siöstäderne, som äre Suderköpungh och Norrköpings
borgere, skole bruke theris seglatz fri innan och uthanrikes och handle
allene medh-f fremmende i theres [städer] och icke upstäders borgere.s
Sammaledes skole och Söder- och Norköpings borgere icke uth-
borge theris godz opå landzbygden i stora summor (sic!) uthan i fri-
markneder och hvadh som the i frimarkneder uttborge, skole the och
i neste markneder her efter inmane och icke marknedt emillen, antingen
the sielfve eller theres drengier fara i landet och mane theres skuld.
Och* skole bönderne, som drage till siöstäderne medh gäld och
andre sine årlige uttskylder, vare frit att köpa eller borga hem medh
sigh fisk eller salt effter sin nödtorft, doch borgerne icke lofligit inmana
samma gield uthan i frimarkneder, som förberört är.;'
Item alle olage hampner vidh Östgöte siösiden skole' och her medh
alldeles förbudne vare, och i siöstäderne skall holles then kiöpslagen,
som lagh seiger och skieriekerena håfve godh förvaret fisk inpacket
och gille trä medh theres och stadzens merkie påsatt.'
Tesse fonte upstäders borgere måge och segle medh theres eigne
skip ifrå för:de siöstäder, om the thett förmå. Förmå the och ickie,
då frachte deres godz pä inlenske skip; äre och the icke till, thå måge
the frachte sigh på the fremmende. Sammaledes måge the bruke frie
hampne fiskie medh theres eigne skiöter, om the villie.
Inge fremmende vare lofligit att före theres godz till upstäderne
eller opå bygden4 och eij heller att the inmane giäld uthan städernes
förlof medh theres pass och bevis, efter som föreningen ther opå giord
är förmeller.
Vestervik blifver vidh macht och des marknedt blifver i Gamble
byen, och Vimmerby marchnedt afskaffes.
432
1594
Jöneköpings bor skippe theres godz utt antingen vid Lödsiö eller
Suderköping och afskaffe alle theres landzköpmän.
Ekesiö segle inthet uthrikes uthan till Calmarne och Vestervik och
ther sallie theres godz och afskaffe alle theres landzköpmän och holle
theres marchnedt tempore d. Scholasticse/
134 2.
Item om alle punchter, som städerne sin emellen äre
venligen förente och her effter städerne emellen för en viss
stadga holles skall.
Till thett första att egenom Stokholms ström skall her efter inge
sleppes up egenom udi Mäleren, andre än the som äre rätt skiäriekarler
och öijeboer, thy then, som sår 8, io eller 12 t:or, then kan icke hete
skäriekar.
Item att borgerskapet i Stokholm och upstäderne måge obehindret
sökie Findlandz och Nylandz fiskieri, som af ålder varit häfver, doch
Abo stadz privilegie oförkrencht. Sammaledes till the 4 lage hampner
i Norlanden, som äre Torne, Kimå, Uleå och Ijå. Item the [nyie]’"
Uma, Skelleffta och Lula sochn.
Item att ingen kiöpsven skall få af sin husbonde vederlagh eller
någen hielp, för än han udi 6 år häfver redeligen tient för drengh.
Blifver och tillathit att köpsvenner skole segle uttrikes och gore
tilföringh, så och måge the bruke ryssehandelen, och dess emilian
kiöpslage i then stadh the håfve sin hemvist och gore sitt skott, och
icke bruke frimarkneder, bergslagerne eller segle till Norlanden, uthan
then näring måge besittne borgere håfve och niuthe, och ingen kiöp¬
sven niuthe fulkomlig borgere rätt, för än han är gifft och sitter bolfast
i någon stadh och häfver giordt sin borgere edh och upholler all borgere
rätt jempte sine vederliker.
Alle köpsvenner och borgere drenger så väl som borgerne sielfve
skole tage pass af borgmesterne och rådet, ther the boendes äre eller
sin hemvist håfve, hvilke bäst kenna folket, som någen rättighet gore,
och icke tage pass af andre befalningsmän, förty ther medh sker
mycket landzköp och annen oredeligh handel af landzstrykerne och
andre, som ingestädes gore någen rättighet.
Item inge Stokholms borgere sende sine drengier markneder emel¬
len at mane uttborget gield, uthan thett som i marchnedztiden eller
elliest dess emillen tags af dem till borgens, schall i marchnedztiden
inmanes och betales, opä thett att landzkiöp, så mycket mögieligit är,
kan varde förhindret.
Item jernfaten i upstäderne schole göres till vicht 2 IS och väges,
meden the äre tome" och merkies som lagh seigie, såsom af ålder
häfver seden varit. Sammeledes göres smör tynnor till vicht 2 lil.
1594
433
Item att inthet jern skall i preste eller fougdte gårder eller anner-
städes på bygden fates, uthan i kiöpstäderne och ther medh stadzens
merkie brendes.
Upsala stadz tynne skall holle 52 kannor.
Och Stokholms stadz tynne ther emott 50 kannor.
En tynna packet miöl skall holle 14 1®.
Item Hedemora skall her efter vare, som af ålder varit häfver,
under landzlagh och bergzmäns rättighet och then skadeligh marknedt,
som ther en tidh longh varit häfver, aldeles afleggies. Så skall ther
och her effter inge kiöpsvenner vistas, uthan theres eigne infödde sörrner.
Så skall och Hedemora vicht holla 1 1® starkere opå skippundet
än som Vesterårs vicht, för den store fordon£’ och annen omkostnedt
ther opå går.
Alle städer skole holle sine vichter medh vågh, pyndere och bismer
redeliga, så att thet ene medh thet andre förlikes, såsom af ålder
varit häfver och hvar och en stad och landz lägenhet tilseiger.
Bergsmennerne skole blifve ther till holdne, att lothe slå stonge
jernedt redeligen —• 41 , allen longdt, så att på skippundet skall gå nije
och tije stenger och ickie under otte stenger.
I like måthe hugge osmundz jern smått effter den ordningh, som
ther opå i k. Giöstafs tidh giordt blef, och icke så grofft och ille smidt,
som the nu i någre år håfve giordt, ther af man lider skade uthlendes
och jernet vanvördes.
Item medh kopperen motte och i like måthe umgåes redeligen
och rent slåes.
a) Riksens radz — pål stadzens nthskickede fullmyndige ransakning, som — anno
Q4 B. b) stadna B. c) j eller 4 B. d) bevar et A. e) Så — fatetaels saknas B. /)
Akens å A. g) medh fremmende heller i theres städer och icke uthborge theres godz på
bygde ne Vestanstong uthan i — landet, medh mindre thet varder them af upstäders
borgare i Linköpungh, Vastena och Skeninge effterlatidt B. h) Och — är saknas B.
i) vare och her medh för budi t, uthan i städerne skall holles som lagh selger och skärie¬
kar ler ne håfve godh forvarcdt fisk, vell packat och gille trä B. k) uth på landzbygden
B. I) som är then 10 februarii tillägger B. m) Tillagdt efter B. n) torre A. o)
foderlön A.
I Stiernmans Samling af k. bref etc. ang. Sveriges rikes commerce
I, sid. 417 är tryckt en »Ordinantia om kiöphandelem i form af ett
kungligt bref, som åberopar städernas öfverenskommelse och skulle vara
besegladt af konungen, hertigen och riksens råd. Det har dock ingen
fullständig datering (»Datum år 1594»). Det ofvan anförda uttalandet från
borgarne i Norr- och Söderköping visar redan, att man åtminstone i vissa
punkter ej kunnat komma öfverens. Det finns därjämte ett betänkande af
hertig Karl af den 1 mars 1595 om städernas handel och vandel (Rådslag
i Riksarkivet), där bl. a. beröres den tvist Stockholmsborna alltjämt hade
med de Norrländska städerna liksom med uppstäderna och där hertigen
äfven yttrar sig örn Östgötastädernas handel. Själfva brefvet saknas också
både i registraturet och diariet. Däremot föreligger det i koncept i Riks¬
arkivets samling af koncept och k. bref uti tvenne redaktioner. Den första
är åtminstone delvis (på slutet) skrifven af Erik Sparres hand, men med
mycket betydliga ändringar af Hog. Bielke. Den andra redaktionen är en
434
155)4
135
utskrift af den första med ytterligare gjorda ändringar hufvudsakligen af Hog.
Bielke och har följande påteckning: sConcept om städernas pr evile gier anno
etc. 94, endogh thet blef inthet hervedh». Det är denna senare redaktion,
som är tryckt hos Stiernman och som här nedan meddelas.
Förslag till städernas privilegier uppsatt år 1594.
Koncept i Riksarkivet med ändringar hufvudsakligen af Hog.
Bielke, jämfördt med ett annat med ändringar af densamme och
af E. Sparre, som själf skrifvit en del (sign. A). Hog. Bielkes
ändringar i båda handskrifterna äro kursiverade. I ett eller annat
fall anmärkes den ursprungliga lydelsen.
Vi Sigismundus etc. gore vitterligit för allom them som nu lefve och
efterkomma kunne, att efter thet vi hafva förnummit några merchelige
brister vare opkompne i kiöphandelen, hvarigenom städer och borger-
skaped blifva förderfvade och okiöp tager öfverhanden i riched, så
hafva sielfve städerne och sinn emellan her til haft stor tvist och be¬
svaring emot hvar annan; derföre håfve vi sampt med vår elskelige
käre faderbroder högborne furste hertig Carl etc. och vårt elskelige
richsråd tagit thetta i nödtårftigt betenchiande och oss och menige
richet sampt alle thes trogne inbyggiare till gagn och gode således
som her epter fölier ther om besluthet, såmpt håfve de och sin emellan
sig godhvilligen förehenet, hvilchet och evärdeligen hållas skall.
Till thet förste skola upstäderne i Mälerne fritt segle med theris
egen skip igennom Södreström uttriches hvart the velle och iche i Stoc¬
holm blifve hinndrade eller platzade. Menn ther så hennde att vid
Stocholm väre sådanne utflod eller lithet vatn, att skipen eij kunnde
flyte gennom strömen uthan ther stadnede, då skall thet obehinndrad
vara them epterlathet att opskipe 2, 3 eller 4 lester, till thes skiped
sig lätter och flyther gennom strömen, och om högste nöden så trängde,
då måge de lagge igennom Norre ström, dog thet förbehållit, att the
ther så väll som ved Södre ström skolle gifve staden strömpeningar
och att the skolle hafva theris bevis och stadz bref, att thet är ther
tilförne väget, och när the skolle igennom strömen, skolle the gifva
af lesten hvar gång antingen op eller ut tre öre lesten och af hvart
skippund koppar 2 öre, efter det kåster dem mykit ätli de hålle vinde-
bron, spcll och trådzser vedh macht. Ther emott igenn skolle Stoc¬
holms bor och andre, som ifrå Bergslagen allenist sielf lathe något
jern eller kopper uttföre, gifve opstäders bor af hvart skip:d fyre öre,
af hvar lest åsmundzjern 12 öre och af ett skip:d stånngjern 11 2 öre,
och måge the obehindret i frimarchnader köpe jern udi punde och
hundrade tal, doch iche lenngre ann i the tre rette marchnatzdagar
och innthet kiöp gore, för änn marchnaden lyst blifver. The skolle
1594
435
och hålle teras vicht, pynnder, våg och bysmar så väll i bergslagen
som i städerne aldelis oförfalskad, efter som af ålder varit häfver.
Och ther som något fel ther udi finnes, skall thet pröfvas och rättes i
Stocholm, hvilche och skolle håfve rett vicht och måt. Så skall och
all plåte kåper, som utsenndes, märchis, på thet hann iche skall vara
förfalskat. Skall och ingen antingen Stocholms bor eller åpstädher öfver-
före eller opskippe theres godz vid Södre Tälie, såsom Stokholms
stadz privilegier inneholle.
Gäfflebor skolle obehindrat hanndla i Bergslagen vid Tårsåkers,
Betzbärg och Koperbärget och måge the brucha segelatz utriches med
theris skipp'1 medh oförbudne var er, hvad som the kunne åstadkomma,
dog medh ingen ätande varur. Iche skolle heller någre fremmande
segle till Gäffle efter denne dag. Så skolle och iche heller the sielfve
eller theras drenngier her efter vancha på landzbygden i Opland heller
Väsmanneland — Stocholm, Upsalla, Enneköping eller Vesterås till
hinder — anten att kiöpe spannmåll eller förbyte kiöpmanne varur med
prester eller bölinder, efter sådant är fult lanndzkiöp. Och the nye
hampner, som äre udi Löstad och Hållenäs sochner, ther måge innge
Norläningar liggie lier efter Gäfle stad till hinnder, uthan drage till
Gäfle med theris båter och skuter. Menn Elfkarleby allene niute deris
gamble marchnader obehindret efter deris förre previlegier. Menn
thenn hampn, som Gäfle borne håfve haft opå någre år i Nora sochn
i Säliestad, legges nu af, så att the her epter ingen köpenskatt(l) ther
håfve skolle.
Oregrund må och segle med tu skipp uttriches, dog med ingen
ätande varur annerstädes änn till Stocholm; skole och iche her epter
färe litt med sina slädor på landet och gore landzkiöp ther med, såsom
her till skett är.
Hudichsvåld och Härnösand, som nu nyligen f ör någre år seden
först funderade och bygde äre till kiöpstäder, skole her efter ingen
seglatz bruche hvarken utriches eller annerstädes söder om Stocholm,
och inge fremande skole och må h andie ther ef ther thenne dag. Menn
vill någor ther blifve boendes och bruche sådanne hanndel, som de
förre lanndzköpmänn ther i landet tilförene haft och nuthid håfve af
ålder, thet måge the gore, doch iche yterligare änn som i f örtiden
der i Norlanden sed och bruch varidt häfver. Och hvar så är, att
iblannd them finnes nogon som vill bruche segelatz utriches, då må
hann boföre till the svenske siöstäder, som af ålder hafva seglatz
bruchat och Sveriges lag medgifver. Menn fri marchnatztidh skall
hållas i Hudvichsvall om femptonde dag juli och i Härnösand om
kårsmässan om hösten, ditt Stocholms bor och andre väre undersåter
på demi tiden frit söchie måge.
Hedemora stad, som och nu nyligen bygdt är, hvilchen alle andre
städer så och Bärgslagen besväre sig högdt utöfver att vare landet
och de andre städer och theres gamble marchnader skadelig, skall
Riksdagsakter III. 28
436
1594
legges af her efter och blifve under lanndzlag liggiandes och bergs-
mandzrett, som tilförene varidt häfver. Dog epter theres gamble sed
hålles enn marknad om åredt för them sielfve, och icke någre af
andre städer skolle håfve ther ätli kiöpslaga och intedt nederlag brnchas
der, och ingen fremmande håfve låf att söchie samme marclmat.
Till thesse efterme gamble lage hampnar i Nårra båtn måge alle
inlendske städers borgare segla, som af ålder varit häfver, som är
Törnå, Kimå, Ijå och Ulå. Och opå thet almogen i Västre Norlanden
måge och bekomme teres nödtårft, som the behöfva, är tillathet att
the af Stocholm, Gäfle och Örgrund måge söchie någre andre hampnar
der i Norlanden, som äre Södre och Norale hampnar och Hudvigsvall
i Helsingeland, Skön sochn i Mellpada och Härnösand och Normaling
i Ångermanland; item Umå, Skällitå och Lulå i Vesterbotnen och
Mustesari i Österbotnen, dog icke att drifve någen landzköp oppe i
landet vidare änn udi sielfva hampnarne.
Så skolle och thesse epterme vare frihampnar i Upland, nemlig
Nårre Tälie, Harbovich och Åkers å, liche sorn af ålder varidt häfver.
Der måga skärribönnder med skutår och båtar till lännde och handle
och förbyte med bönderne på landzbygdene, dåg inthet vidare att
drifve något landzkiöp.
Item måge och borgerskapet i Stocholm och andre upstäder obe¬
hindrat söchie Findlandz och Nylandz fiskerid, så vidt som af ålder varit
häfver, dog Åbo stadz previlegier oförkrencht. Elliest skole alle nye
hampnar, som iche her nempnas och privilegieres, vare förbudne. ^ Och
ändog att adelen är frit att bruke skip och seglatts, lichvell skall ingen
antingen i Finndland heller Sverige utföra af richet noget videre än
sorn theris previlegier medgifver. Iche skolle heller nogra släppas med
salt fisk up igennom strömen in i Mäleren, uthan thet är rette skäri-
karlar och öijebor, the som iche så öfver 8, io eller 12 spann, thy the,
som mere uthsäde håfve, måge eij kallas skärekarla. Doch skall adelon
iche förmenas att före fisk till deris ägne gärder.
Så skulle iche heller sådanne skärie bönnder städies igennom
strömen mer änn en gång om året, nemligen om hösten, iche heller
mer änn en båth heller skuta af hvar gård. De skole doch, när de
slippe i gennom strömen, vare förplichtad att först söchie till opstä-
derne och inge andra olaga hampnar vedh skate, båt hens heller godz
förtappelse och skolle de först biude dem deres godz op för skiälligit
kiöp, efter som de kunne något när bekomma af bönderne på landz-
bygden Vill borgerskaped då behållit, så skole de kiöpslå med dem
innan 8 dagar. Hvar och iche, så håfve de seden frit att leggie af
med deris skuter igen och till andre hampnar på landzbygden, som
ther nest kan belegit vare, atil förbyte deris fisk i spanmåll och iche
i andre varer.
Helsingfors skall blifve vidh macht och håfve fri seglatz utrikes,
dag iche med någon ätande heller förbudne varur, men Borgå afskaffes,
1594
437
dåg att Borgå häfver sinn marchnatz tid om året, nempligen N., så¬
som af ålder varidt häfver. Item Ramö och Biörnborg skolla iche
heller utskipec nogot annat änn trävärche och ingeledes ätande varur,
ej heller trånn, huder, skin eller smör. Och skall i Ramö hålles march-
nat denn N. och i Biörnborg den N. och skolle innge främmande segle
antingen till Ramö, Biörnborg heller Bårgå, eij heller skolla the sielfve
segla utlenndis vidare än som nu förbe-.t är.
Så skall och vare förbudet, att ingen borgare heller kiöpstadzman,
ehvar han bor, heller deris tienare skall vara liggiende i Norlanden
heller Bergslagen om vinter tid heller hele året, hvilchen är en olaglig
handel och alle städer till en stor afsachnad, ther om the sig och nu
alle samsatt och förenet håfve.
Östgöte siöstäder, som äre Söderköping och Norköpings borgare,
skole brache deris segelatzer fri innan och uthan riches och handle
med fremmande hemme i teres städer. Ther emott skolle the iche
uthborga theris godz på bygden, synnerligen västanstånng, uthan thet
sker i fri marchnader, och hvad som the i fri marchnader uttborga,
skola the i the näste marchnader ther efter inmana och iche march¬
nader emellan, anten the sielfve eller theres drenger fara i landet och
mana, med mindre thet varder them af våra opstäders borgare i Lin¬
köping, Vastena och Skeninge särdelis eftherlathet med deres öpne
bref. Och efter i Söderköping och Kalmarna iche her till häfver
varidt någon fri marchnat, sorn åpstäderne och menige man kunne havé
tilfelle till att byte sigh nogen fisk och andre nödtorftige varer till,
derföre skall her epter nu hållas ther årligen ifrån Larsmässo och in
till Bartolomei både för fremmande och inlendske, ther både upstäder
och menige man så väll sorn adelen och klercherid måge då håfve
deris frie handling med, efter som och fordomdags och för vår käre
her faders och farfaders höglåflig ihugkomelses regementes tider häfver
varidt stadgat och liche som nu i vår stad Nylöse hålled varder. ld
Norköping skall och holles en fri marknadh ifrå Mattesmessa och til
Mickelsmessa. Nylöse holle och en fri marknad ifrå Olofsmessa til
Bartholomei.rf
Item alle olaga hampnar i Bråvichen och annarstädz vid Ösgöta
siösiden skall och vare her med förbudne och skall i städerne handlas,
som lag säger, och ther håfve theres vinterligiare. Item skärekarrerne
bör hafva förvarat fisk, väll pachat och i gille trä, såsom och lathe
thet förhöge pachat och zirchlat, för än thet foris op i landet till
andre marchnader, på dett väre undersåter iche blifve bedragne med
något flärd och ovarachtigt godz heller falska tynner, half t:or och
fierdinger, som här till skedt är och mykit för oss häfver klagat
varidt.
Thesse fönde Osgöte upstäders borgare måge fritt segle med theris
egne skep ifrån fönde siö städer, om the thet förmå, men förmå the
och iche sielfve hålle så månge egne skipp, thå frachte theres godz
43»
1594
på inledske skipp. Äre the och iche till fångs, thå måga the obehindrat
frachte samme godz på fremmande skip. Sammeledes måga the och
brache frit hampne fische med theres egne sköter, om the vilia.
Inge fremmende vara låfgifvidt att före deres godz till opstäderne
heller uth på bygden och iche heller inmana gäld uthan städernes för¬
lof och med theris pass och bevis, efter som alle städer sig der om
förennedt håfve.
Nye Vestervich skall blifve vid macht och holle sin marchnat i
Gamble byn udi tre dager, sorn af ålder sed varidt häfver, menn1
den nye mar knat i Vimmerby skall her epther vare aflagdt.
Jöneköpings bor måge fritt utskippe deris godz antingen vid
Nylöse eller vid Suderköping, och Vexsiö stad vid Calmarne, liche
som i högbe:te vår s. farfaders tid hållit blef. Men finnes thet och
att dhe före deres godz annorstädes öfver grentzen, då skolle dhe
derföre tilbörligen straffas.
Ekiesiö boer skolle inthet segle utriches uthan före deris gods till
Calmar och Vestervich och ther salie theres godz med borgarne i
stade?i och skolle hålle allenist deris marchnade om d. Scholasticas,
som är then io februarii, och inthet landzkiöp drifve sockn frå sockn,
som her till skedt är.
Alle olaglige marchnatz platzer i Småland, som är Fyllinge udi
Väsbo, Blädinge i Albo häred, Horn i Sunnerbo, item Hvethelande^ och
två nyia marchnader i Sefvede, item Frölunda i Kindh skole aldelis
afskaffas och vara förbudne; thesligest och alle olaga hampnar uth med
Smålandz sidan, som är S. Sigfridz vich, item Berchqvara hampn, item
Härse skiär i Södre Möra heller annerstädz. Allenist Mölstad ås
marchnat må blifve, som den af ålder varit häfver, och der emott
igen skall hollas en almennelig fri marchnat i Calmarne ifrån vårfru
dagk dyree och till Bartolomei, som förbe:t är.
Öleninger skola inthet segla uttlendis med nogon boskap, fisch,
smör eller andre ätande varur, doch de som synnerlige gamble previle-
gier därupå håfve, särdelis på norra udden, måga utskippa sten och
trävärche och stundom nogra få och små hestar, hvilcha af våra be-
falingsmän skola först beses och förpassbordas. Iche skolle heller
någre fremmande måge söchie nogra hampnar hos dem eller elliest
annerstädes på Oland nogod handla, byta heller kiöpslaga ved deres
godz förlust. Så skall och lier epter vara allesteds öfver alt riket
förbudit att uttföre någre hester, oxer, får eller andra ätande varur
öfver grentzen, ther af her til mykin dyr tid förorsachat är, ther opå
väre befalnings männ och fougt er ett flitigt inseende håfve skolle vedh
högste onåde.
Vidare på thet att uthi all ktöphandel deste bätre och lagligare
måtte tilgå, skall således her epter hållit blifve.
1594
439
Att ingen kiöpsven skall få af sin hosbonde vederlag eller någon
hielp, för än han i 6 år redeligen tient häfver för en dreng, och förr bör
them och iche heller nogot kiöpslaga heller gore skått i någre städer.
Blifver och tillåthet, att kiöpsvennerne måge segle uthriches och
gore tilföring, så och måge the brache Rydze handelen, like med
andre inlenske bårgare, och thes emellan kiöpslage i then stad the
håfve sin hem vist och gore sitt skott, men iche att bruche fri mark¬
nader i Bergslagen eller segle till Norlanden, uthan then näring måge
besittne borgare allena håfve och niute. Och ingen kiöpsven niute
fulkomlig borgare rett, för än han är gift och sitter bofast i någon
stad och häfver giordt sin borgare ed och uppehåller all borgare rätt
jempte sine vederlichar och häfver bevis, hvar lian född är och hos
hvem han tilförene redeligen tient häfver.
Item inge borgare, utaf hvad städer ded helst vare kan, måge
her epter sielfve drage heller och sende sinne drengier byer, sochner
och häreder emellan att gore och drifve landzkiöp, eij heller de i siö¬
städer förskiche sine drenger marchnaderne emellan att mana uttborgat
gäld upp i landet, uthan thet som i marchnatztider heller elliest thes
emellan af them tages til borgens, skall och i marchnatz tider inmanas
och betales, uppå thet att landzköp, så mykit mögeligit är, kan varde
förhindrat. Och när någre kiöpsvenner heller borgare drenger skole
drage sine ärander, skole de först håfve bevis af stadsens förmänn, der
dhe äre besittne heller gore deris skätt. Och seden måge dhå väre
befalningsmen gifve dem deres passbord och väge bref der opå och
elliest iche, på dett all oårdning, som af sådant landzstrychende her
till varit häfver, måtte thes bätre blifve aflagd. Och väre undersåter
i städerne ther emott igen skolle thes mere beflithe sig om att vänie
allmogen med lidheligit köp och handel till att draga i tårghdagar
till kiöpstäderne och socke marchnatz platzar, sorn af ålder tilförene
sed varit häfver.
Så skall och her med vare förbudet, att ingen af adel heller
ridderskapet må drifve någon kiöpslagan heller handel, som är borger-
skapet och kiöpstäderne förnär eller till förfång, yterligare än som theris
ägne privilegier förmäller och gamble frihet medgifver. The skolle
och iche heller sielfve förbiude deres bölinder att sälie borgare och
kiöpstadzmän deres varer, som de håfve till att aflata, så frampt som
landbon icke står tilbake med noget af sine årlige uttlager och ther-
före noget sådant förbudh ske måste. Så skall och her med stränge¬
ligen och vid högste sträf vara förbudet, att inge prester heller bönder
skole i någon måtte handle heller kiöpslage, eij heller kiöpe heller
sälie något till prång uthan allenest hvad dhe af deres egen afvel
kunne komma till väga att sälie och förvände till deris nödtorft och
hushold igen.
Item skolle dhe i alle städer hålle rett vicht och mått. Item jern-
fathen i upstäderne och ehvar jern fath skolle göras, då bör them vare
440
1594
till vicht om 2 1?E och vägas, medan dhe äre tomma, och märchias,
som lag segier, såsom af ålder häfver seder varit. Sammeledes göres
smör tunnan till vicht om 2 1® och märkias och brennes, för än smör
pachas der udi.
Item inthet jern skall hos adelen heller i preste och fougtegårder
heller annerstädes på bygdene fates uthan i kiöpstäderne och thet med
stadzens marche brännas. Dog ther någer af adelen later före sit
järn af radh ifra deris ägne landhbor till deris gårdher, då skolle
the bränne theres vapn på faten, förr än järnet fates, på det, om
noget flärdh finnes seden, då bör han svare der till. Så måghe och
alle the som vele (alle som vele) lathe göra jernfath, vare thet frit,
allenist dhe före dem till städerne och lathe der märche dem och
ther infatha jerned.
Så skole och alle tunnor i Nordlanden, Finlandh, Nårrebåtten
och annersteds vare laggille och märchte med hvar och ens ägit bo¬
rner che för flärd skyld. The slikest äre och städerne her i Up landh
sins emellen så förente, att Upsala, Vesterås och Eneköpings stadz
tunne skall hålle 52 kannor och Stocholms stadz tunne der emott 50
kannor. En tunne miöll pachat skall hålle 14 lt* för uthan trädh.
Bergsmännerne skolle blifve ther till håldne, att the lathe slå
stångejernet redeligen och till dett minste 4% alin långt och att på
skipundet skall gå 9 eller 10 stenger och iche ther under. I liche
måtte hugge osmundz jernet smått efther then ordning, som ther på i
sal. k. Göstafs tid blef giordt, och iche så groft och ille smidt, som the
nu i några år hafva giordt, ther af man lider skade uthlendes och
jernet vanvyrdes. Så skall och her epther vare aldelis förbudet, att
inge fremmande heller utlendske skole kiöpslå, vanche heller vistas i
bergslagen antingen till kopperberg heller jernberg.
Vidare epter thet att månge, bode prester, fougter och borgare i
andre städer, hafva hus och gärder i kiöpstäderne, så skole dhe som
det håfve der af gore denn rettighet, som tilbör, heller och sättie dem
der in, som dett gore skole. Af dhe hus och gårdar, som väre egne
tienare, desligist och adelen tilhöre, och ner de besettias af them, som
bruche borgare näring, dhå skola the och uttgöre borgare rettighet,
epther som the håfve handelen till. Men dhe som ingen handel bruche
i adelens hus blifve okrafde, efther som adelens gamble previlegier lydhe.
Och epther thet månge städer byggas och förbättras af mykit
ämbetz folch och handvärcher, derföre skole och alle städher sig der
om beflithe, epter som hvars och ens tilfälle och lägenhet kan tilsäije,
hvilche och skolle blifve vidh macht håldne vidh deres rätte ämbetes
skrä(!) och håfve deres ålderman, sorn i lagen förmälles, efter sorn i
förtiden v arid t häfver.
Dette äre de punchter, som vi med högbe:te vår faderbroder och
vårt elskelige richs råd nu på denne tid besluthet håfve richet till tarf
och gode, och vill dett vare iblannd ded förnempnste, hvilchet och
1594 441
förberört är, att borgare och kiöpstadz mend handla och kiöpslage
redeligen i deris kiöpstäder på rette tårgh dagar och marchnatztider
och ingelunde de sielfve heller deres drenger i hvad landzände her i
richet dett och helst vare kan, vanke heller fara om kring på landz-
bygden heller strächie landet igenom, uthan lathe almogen och bön-
derne besöchie kiöpstäderne och der köpe och sälie. Blifver någon
annerlunde beslagen, håfve förbruthet både godzÄ och der till po 4.. Och
ingen fremmande liggie öfver 6 vichor i städerne, som lag och gamble
sed varidt häfver. Elliest der och någen i andre måtte öfverträder
dette vårt mandatt och laglige giorde ordning, skall vare författad
under straff till *) 4. sölf konungs ensach. Och att vi dette
så enneligen samptycht och besluthet häfver, betyge vi med dette vårt
kong:e öpne bref, städiom och stadfestom dette till everdelig tidh vidh
plicht och straff, som före skrifvit står. Dess till visse under vårt
kongelige insegel. Så häfver och högbe:te vår faderbroder sidt secrett
sampt väre gode män och rådh deres signeter her nedan under trychie
lathet. Datum — —
a) Med sex skep ursprungl. b) Ett förbud för finnarne att segla utrikes med annat
än trävirke är uteslutet, c) Urspr. vara annat än marknadzplatzer. d) Tillagdt med
annan stil. e) Urspr. och Vimmerby afegges. f) Vimmerby utstrucket. g) Urspr. Lars-
messe. Ji) Urspr. bade lif och godz.
HERREDAG I STOCKHOLM
1594 i september.
Förberedelser.
Förhandlingar i landsorten.
När tiden för k. Sigismunds afresa nalkades och förberedelser begynte
göras, var det hertig Karl, som började yrka på ständernas sammankallande.
I en skrifvelse till konungen den 23 april (registr. 1594 fol. 56 v.) till¬
styrkte han att, om konungen verkligen måste resa, ständerna borde samman¬
kallas för att därom underrättas och för att öfverlägga om huru regeringen
skulle föras under konungens frånvaro. Dessutom borde konungen på heder¬
ligt sätt affärdas från riket, och ständerna kunde därföre också öfverlägga
om den hjälp, som till resan borde göras. Samma dag skref han till riks¬
rådet i liknande syfte (ibid. fol. 57): konungen borde ej draga hädan ur
riket utan »ständernas samtycke», och tillägger på slutet:
') Tomrum i handskriften.
442
1594
Thet vill och vara rådeligen och af nödhen, att högbe:te k. M:t
för sitt afresende försäkrer riket om theil del, som stenderne senest i
Upsala begärede, både om riksens regalia såsom och tapitzeri, rust¬
ninger, theslikes schip, schytt och annen del, efther the punchters
lydelse, som oss då blefve öfverantvardede och nogedt steltes opå, thet
ider sedan igen lefreredt vardt (Jfr n. IJ7).
På hertigens bref svarade Sigismund den 13 maj (registr. 1594 fol. 129
v.) att, efter i kröningen ständerna underrättats om konungens förestående
bortresa och med hänsyftning därpå i sin hyllningsed lofvat att vara konun¬
gen »så frånvarandes som närvarandes» trogna, ansåg han icke, att någon
riksdag behöfde sammankallas »undersåterna till tunga»; »allenest, hvar thett
så behöfdes, att sådana saker förhandledes oss sampt e. K:t och riksens råd
emilian». Vore det af nöden att underrätta den menige man, kunde det
bättre ske genom några »gode män», som i hvar landsände kunde under¬
handla med undersåtarne. Någon hjälp till resan af sina svenska undersåtar
ville konungen icke begära.
Sådana landsortsförhandlingar synas redan tidigare ha varit påtänkta.
I sin promemoria om regeringsordningen af den 20 mars (se n. 138) hade rådet
yrkat, att densamma borde delgifvas »alla ständer i riket». Under den 1 maj
finnes också i konung Sigismunds registratur införd en instruktion för dem,
som skulle underhandla med de olika landsändarne (fol. 115 v.) och längre
fram under den 8 maj (fol. 122 v.) fullmakter för underhandlarne. Ända¬
målet med beskickningen var bl. a. att kräfva trohetsed af undersåtarne samt
att lugna dem med afseende på konungens förestående hemresa. Konungen
hade redan låtit författa en »regementsordning». Sändebuden skulle därföre
förhandla med undersåtarne, »att de till samma regementsordning bevillige
och oss därom muntligen och skriftligen försäkra, att de alla samtligen och
synnerligen uti vår frånvarelse därvid blifva och däröfver hålla vele».
Ifrågavarande beskickning blef tillsvidare inställd. I sitt svar af den 24
maj på konungens bref af den 13'förklarade hertig Karl (registr. fol. 78 v.),
att da konungen föredroge att låta underhandla i landsorterna med sina
undersåtar, sa kunde denna k. Maj:ts mening »väl god vara», men i tid
mäste betänkas hvad som skulle handlas med allmogen och så beställas, att
någon oro eller något obestånd ej uppstode i konungens frånvaro. Samma
dag svarade hertigen på en skrifvelse af rådet (fol. 79 v.), som försport sig
hos honom, huruvida några borde utskickas till hvar landsända att låta
allmogen första om konungens afresa eller om »några af hvart stånd» borde
sammankallas till Stockholm, att han visserligen ansåge det senare bättre,
men då konungen föredroge det förra, så hade han ingenting att invända
däremot; man borde blott noga besinna hvad som skulle meddelas under¬
såtarne och genom hvilka personer det skulle ske.
I början pa juni hade hertigen fått del af den instruktion, som ställts
för dem, som skulle handla i landsändarne och underrätta om konungens
bortresa, och den 5 juni aflät han ett betänkande »på k. M:ts och riksens
rads förbättring» om åtskilliga ärenden, bl. a. om instruktionen. Det heter
därom (fol. 89):
Först om then instruction för dem, som skole i landzenderne uth-
sendes att gifve tillkenne om k. M:tz uthrese heden af rikit, är h. f.
N:ds betenkiende således, att man först och förnembligest medh allre-
1594
443
bäste fogelighet som ske kan, tilkenne gifver för hvadh orsak som h.
k. M:t denne tidh moste begifve sigh heden af rikit, nembligen till thet
förste att efther h. k. M:t häfver lofvet och tillsagdt uthi Polen, för än
h. k. M:t begaf sigh theden och her in, att h. k. M:t i thenne sommer
åther ville besökie samme konungerike igen; derföre vill h. k. M:t sin
lyfthe och tillseigielse eftherkomme och fulborde.
Dernest sker och sådant för den orsak, fördy hvar h. k. M:t i
denne sommer icke komme therheden, så kunne the Poler få orsak att
gå till annedt konungeval igen, och blefve då i så måthe om inthet
den godhe begynnelse om enighet och förbundh, som desse loflige
konungeriker emellen uprettet är, deraf seden vore till befruchte, att
vi ther medh rete oss flere ovenner öfver holvudh, riket i så måthe
till förderf och undergång.
Till thet tridie, derföre att, när storfursten i Lifland förnimmer
h. k. M:t vare en regerende konung öfver desse tu mechtige konunge¬
riker, så kan han genom sådane k. M:tz myndighet blifve förmanedt
och dess förre bevekt att gore en sådane fridh medh oss Svenske, som
vi kunne vare belathne medh, hvilket h. k. M:t och förtröstet och till¬
sagdt häfver medh all flit att gore och tillväge komme vele. Så häfver
h. k. M:t och derhos lofvet, att när riksens lägenhet her i Sverige så
tillseiger, vill h. k. M:t och dette sitt käre fäderneslandh åther igen
besökie och elliest så frånvarendes som närvarendes thette rikis vell-
ferd och longlige beståndh så vete achte och betenkie, att under-
såtherne i så måthe ingen afsaknet af h. k. M:tz frånvare befinne skole.
Uthöfver thet så häfver h. k. M:t betroedt i sin fråvare N. N.
sampt medh riksens rådh att stå regeringen före her i rikit både till
att holle alle riksens stender högre och nidrige, andelige och verldzlige,
vidh Gudz klare och rene ordh efther den Augsburgiske bekennelse,
så vidh Sverigis beschrifne lagh och gifne privilegier, allom ther vidh
holle och beskydde och ifra öfvervåldh och orett fridhe och försvare
och elliest i alle måthe så stå regementet och dess undersåther före,
som hon thet för Gudh och hvar christen man vill och kan tillsvars
vare, hvarföre undersåterne måtte blifve förmanede att bevise honom
medh riksens rådh hörsamhet och lydno uthi k. M:tz fråvare, såsom
h. k. M:t sielf tillstädes vore. Men att noget videre skulle röres om
regementz ordningen, som stellt är, det synes h. f. N:d icke behöfves,
efther then ännu icke är fullkombligen besluthen eller vidh sådane sätt
synes tienlig vare att blifve eller förkunne lathe.
Then edli och försäkring, som förmälles, att medh thet samme
både af adelen, clerkeri, borgerskap och allmogen skall fordret blifve,
tycker h. f. N:d och nu thenne gång icke vele behöfves, efther h. f. N:d
icke anners veth, än att the fullmechtige, som i nästförledne vinter till
Upsale af alle landzende uthsende vore, håfve thet samme då giordt.
Och hvar man åther nu theruthöfver ytterligere skole trengie ther opå,
då blefve thet achtedt, like som tillförende skedt är, att en förschrif-
444
1594
ning var icke förre giord är en annen åther blef fordret igen, och ju
flere edher och förschrifninger, ju mindre tro och lofven.
Om riksens gield och annen besvärlighet, som nu i rikit är, synes
icke heller vare rådh hos den gemene man att tillkenne gifve, hvilket
seden hos fremende om sådane vår olägenhet kunde uthspridt varde,
efther eloch, des vere, allom nogsampt tillförende therom kunnigt är.
Thet och noget skulle förmelles om mynthet, videre än som thet
prentede mandat uthtrycker, tyckes icke heller vare rådeligit, serdeles
efther ännu inthet synnerligit af thet andre bättre, som man beroper
sigh opå, är uthi landet uthkommit.
Om skiutzferder och andre saker, som i samme instruetion för¬
melles, kan och vell ordnes, efther som tilbörligen vill vare, sådan
almennelig förkunning föruthan.
I fortsättningen berörde hertigen särskildt frågan om regeringsordningen
(se därom längre fram).
Betänkandet åtföljdes af följande d. 4 juni daterade missiv (fol. 87):
Vår etc. Vi håfve bekommit ider schrifvelse, käre herrer och
godhe män, och derhos nogre copier, först af den instruetion, som är
stellt för dem som i landzenderne skole handle och förkunne om k.
M:tz . . . bortrese heden uthur rikit, theslikis vidh hvad mening Ider synes
rnedh the Danske motte blifve handlet på grendzen. Uthi like måthe
håfve I och sendt oss författedt tvenne regementzordninger, vid hvad
sätt regementet uthi hög:te k. M:tz fråvare her i rikit skulle föreståndet
blifve, så och en copie af thet betenkiende, som I för nogre dager
seden hög:te k. M:t håfve latidt öfverantvarde. Och efther I håfve
begäret vårt rådh och betenkiende derom att vete, så håfve vi latidt
schrifteligen författe vår mening och betenkiende, efther som oss synes
rådeligen och rikit kunne nyttigt vare. Försehe oss, att sådant icke
annerledes må optagit och uthtydt varde, än som vi thet i så måthe
troligen ment håfve. Hvilket vi Ider nådeligen icke håfve velet förholle.
Den 11 juni (registr. 1594 fol. 93) skref hertig Karl ytterligare till
konungen om dennes resa — det var i svaret på de ärenden sekreteraren
Olof Sverkersson haft att andraga. Måste det äntligen ske, hette det här,
vore det bättre, om det skedde »nu med det första», än att därmed för¬
dröjdes »in på sidhösten». Men efter sådan resa icke väl kunde ske, förrän
ständerna underrättats därom och deras hjälp förutan, förnyade hertigen sitt
råd, att dem i tid borde tillkännagifvas därom »och med foglighet hos dem
handlas hvad som de efter den förmögenhet, nu på denna tid kan hos dem
vara, vela och kunna till h. k. M:ts utfärd förhjelpa».
Om regeringsordningen erinrade hertigen endast, att han ingenting kunde
svara, »förr än ständerna är därom tillkännagifvet och de hafva samtyckt,
hvem de till regeringen vedertaga vele och under hvad ordning de vele
regerade blifva».
Konung Sigismunds registratur för 1594 är nu tämligen otillförlitligt, men
i diariet för samma år under den 10 juni upptagas instruktion, fullmakter
och »edsformer» för utskickade, som skulle underhandla i landsorterna, näm¬
1594
445
ligen Per Ribbing och Arved Månsson i Tiohäradslag, Erland Johansson
och Jakob Bagge i Uppland, Erland Björsson och Christer Karsson i Vest¬
manland, Anders Olufsson till Uddetorp och Seved Ribbing i Vestergöt¬
land. Bland Riksdagsakta i Riksarkivet finnes vidare i afskrift en instruk¬
tion för Arvid Gostafsson, Axel Bielke och Sven Månsson till Östergötland.')
Huru dessa beskickningar aflupit, därom känner man i det närmaste
ingenting. Werving (I, sid. 248) anför visserligen ett edsformulär, som
skulle begagnats, och omnämner sändebuden till Vestergötland men med¬
delar inga andra uppgifter. Steno Magni’s kopiebok har emellertid fol.
88 v. följande anteckning (på samma blad förekommer en afskrift af under-
såtarnes ed vid kröningen):
Eden som fordrat och giord vardt i Vegsio anno etc. 94 24 julii.
Så fierran som thet är och blifver i alla sine puncter hållet, som
h. k. M:t alle riksens ständer andeligha och verldzligha lofvat och
svoret häfver, så tilsäger jagh vidh Gudh alzmechtigh, hans helighe
ord och evangelium, at jagh alt thetta förescrifna ärligen och obrotzligen
hålla vill, så lenghe jagh lefver. Så hielpe migh Gud till lif och siel.
Under sådana förhållanden ser det sålunda ut, som hade beskicknin¬
garna verkligen blifvit af. Hertig Karl påminner väl än en gång i ett bref af
den 26 juni (registr. fol. 102) konung Sigismund om att undersåtarne borde
underrättas om konungens resa och äfven gifva sitt samtycke därtill samt
andra riksens vårdande saker bort blifva bättre »ställda i lag», men det är ej
sagdt, att han då varit närmare underrättad om dessa för öfrigt skäligen be¬
tydelselösa beskickningar eller att de ännu försiggått.
Instruktion för dem, som skulle underhandla med undersåtarne i
Östergötland. Stockholm 1594 den 10 juni.
Samtida afskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Instructio eller undervisning, som denn stormechtigste
högborne furste och herre her Sigismundus Sverigis Göthes
och Vändis konung etc. (sic!) för de edle och velbyrdighe her
Arfvid Gostaffson till Bockshålm, her Axel Bielche till Häre-
säter och Svenn Månson till Västerby på de verf och saker,
som de hos undersåtherne, edle och oedle, andelige och
verdzlige uthi Östregötland handle och uthrette skole. Actum
Stochålm den 10 junii anno 94.
Till thet förste, att epther alle Sverigis inbyggiare äre skyldige
och plichtige att gore theras tryggia edh, på thet att h. k. M. om
theris trohett må vare thess mere och bättre förvisset och försäkred;
derföre skole för:ne gode män hände denn liflige ed af alle undersåter
uthi Ostregöthland, så vel edle som oedle, andelige och verdzlige, som
äre adelen, friborne och frelsismänn, praelater och prestmänn, krigs-
') Fullmakterna af den 8 maj gälla samma personer utom att Gustaf Gabrielsson
intager Erland Johanssons plats i Uppland, men upptaga därjämte Claes Jönsson till
Barkestorp och Jöns Arvedsson till Lestad för Småland.
136
446
1594
män, borgare och menige almoge på landzbygden och efther som then
skriftelige försäkring af clerkeri, borgerskap och menigheten, som
allerede giord är; så skole de eske af ridderskaped effter den forme
och sätt, som vi håfve lated för:ne väre uthsände tillskicke, aldelis like
lydendes med den ed och försäkring, som skedde i Upsale i vår
kong. croning.
Ther näst, efther thet högstbe:te k. M:t för store och vichtige
orsaker skull achtar med förste uthi denne närvarande sommer begifve
sig till sitt valrike Påland igenn, såsom allerede vid thenn k. crönings-
tid ther om någreledes blef undersåterne kungiort; derföre skole för:ne
uthsende om samme h. k. M:tz förresende hädan af riked något vid-
lyftigere tale med undersåtherne, vettandes gifve dem tillkenne de
störste orsaker til samme bortfärdh, som är till thet förste, att efther
h. k. M:t häfver lofvat och tilsagt uthi Påland, för än h. k. M:t begaf
sig täden och här in, att h. k. M:t i denne sommar åther ville besöke
samme kongerike igen; derföre vill h. k. M:t sin lyfthe och tillsägelse
eftherkomma och fulborde. Der näst sker och sådant för the orsak,
för ty om h. k. M:t i denne sommar icke komme ther häden, så kunna
the Pålar få orsak att gå till annat konge val igien, och blifve thå i
så måtto om inthet then gode begynnelse om enighett och förbund,
som thesse loflige kongeriker emellen uprättat är. Der af vore sedan
till att befruckte, att vi ther med rete oss flere ovänner öfver hufvudh,
riked i så måtto till förderf och undergång. Till thet tridie, att när
fienden Ryssen ser och förnimer uthi sanningh, att h. k. M:t är rege¬
rande konung och herre öfver både kongerikerne Sverige och Påland,
thet han fast ogärna hört häfver och therföre sådant här till icke
häfver veled tro, skall han näst Gudz hielp gifva bättre köp och blifve
till friden thes benägnere med sådane vilkor, som lidelige vare kunne.
Så gifs och h. k. M:t icke lited tilfälle, när h. k. M:t uthi Påland
stadder är, både med bud och bref att förmane för:ne fiende till att
anamme emot freden, så framt han icke vill lata sig flere fiender öfver
hufvud. Men der han och vore förnimendes, att h. k. M:t ju uthi
retten tid, som förelagt är, icke komme tillbaker igien till Påland, är
inthet vissere än att han till ingen fred varder samtyckiandes. Till
thet fierde, så kann och riked med månge uthgiffter blifve skoned och
lisat, medan h. k. M:t sig på någen tid i Pålen förhålle, hvilked sedan
i andre måtte kann komma riked till tarf och gode.
Och ändoch h. k. M:t achter förrese här ifrån, så vill h. k. M:t
doch uthi alle måtte med högborne furstis hertig Carls och riksens
rådz råd så bestella om regeringen här i riked i h. k. M:tz frånvare,
att ingen del skall blifve förgätin, som till riksens och undersåthernes
almennelige gagn och nytto kann lände, och i medlertid h. k. M:t
uthan rikes är, vill h. k. M:t icke eller förgäta thette sitt arfrikes gagn
och beste, uthan så vell frånvarandes som närvarandes late thes velferd
och långlig bistånd vare h. k. M:t uthi alle måtte til thed troligeste
1594
447
befaled, thed fordre och fremie, thet meste h. k. M:t kan vare möge-
ligid, så att undersåtherne sielfve skole framdelis förnimme thet vare
h. k. M:t och tette h. k. M:tz arfrike nyttig och gagneligit, att h. k.
M:t ett annat fremmande kongerike häfver och till att regere. Och
när som tillfället thet så kan medgifve eller tätta riksens lägenhet thet
så fordrer och kräfver, vill h. k. M:t åther begifve sig hit igen, ther
till undersåtherne alle sig fast och fulkommeligen förlåta måge.
Vidare att efther mångestedes uthi riked mycked sqvaller och
månge lögner blifve uthspridde, så skole och offte:te uthsände alfvar-
ligen förmane undersåterne, att the icke allenest sielfve ställa någon
tro eller lofven till hvad som lögnachtige om k. M:t och elies kan
blifve uthspritt, uthan och så lage, att de som färe med sådant måtte
blifve tagne vid halsen eller elies nampnkunnoge giorde, på thet the
theris tilbörlige och förtiente straff bekomma måtte. För:ne uthsende
skole och ther hos förmane undersåtherne på thet fliteligeste till trohett,
hörsamhett och lydno emot h. k. M:t, förvissandes them ther emoth
igen om h. k. M:tz kongl, ynnest och nåde.
Sammaledes medan och uppenbart är, hvad för stor skade thet
vanvyrdelige mynted häfver giort dette rikes undersåther, så och hvad
ordning ther af fölgdt häfver både i köpende och säliande, så häfver
h. k. M:t ther på giöre låttit en förändring effter thet sätt, som uthi
the prentede mandater ther om förmeles. Derföre skole för:ne uth¬
sände opå thet fliteligaste och alfvarligen förmane undersåterne, att
the nu rätte sig efther för:ne mandat och ther uthöfver hålle, helst
mädan thet nyie mynted, som nu slaged blifver, är aldelis like gott
med danskt och tyskt mynt och derföre ingeledes mere till förachte
eller och vanvyrde.
Item effter thet undersåtherne blifve mycked öfver lag betungede
med skiutzferder, så vill h. k. M:t uthi denne som alle andre måtte
vette deris gagn och bäste, att the theruthinnen till någen lise komme
kunde. Hvarföre h. k. M:t och nu achtar med förste låte af prented
uthgå ett alfvarsampt mandat eller påbudz bref, ther uthi förmält
blifver, hvilke som til fri fordenskap och hvilke som til skälig betalning
skole blifve befordrede. Så skole och offtebe:te uthsände nu med thet
samme förhandle, att tafverne och rettare effter lagen uthi alla häreder
helst vid alle allmenne vägar, ther thet alle rede icke skett är, måtte
blifve tillsatte, och skiutzrättere inthet här effter nempne til fri forden¬
skap uthan then ther till beskedd är.
Ytherligare effter thet hordoms last, theslikes och förgierning, dråp
och mord, ty verr, nu mycked blifver gement uthi riked, hvilked och
sig ther af förordsaker, att sådane ogiernings folk äre vane att slippa
med böter, så skall nu undersåterne gifves till kenne, att the som med
sådanne synd här effter blifve befundne skole till lifvet blifve straffede
och icke uthi pungen, som här till skett är, på thet att hvar må vette
tage sig vare her effter.
44«
1594
Till thet siste skall alfvarligen förbiudas, att ingen, anten bönder
eller kneckter, fördriste sig att fälla höghdiur, eij heller hugge ek eller
andre bärande trä vid straff, som lag förmeler, och thet uthan allt
skonemål och än tå bote fyretijo marc för konungs förbudh.
Desse äre de verf, som fönde gode män nu på denne tid skole
med undersåterne och almogen förhandle på thet sätt, som tienligest
och bäst vare kan. Actum ut supra.
Instruktionen af den i maj upptager samma punkter som denna (med
undantag af den sista), ehuru i annan ordning. Viktigaste olikheten är, att
sändebuden, enligt den förra, såsom redan är antydt, skulle meddela under-
såtarne konungens skriftligen affattade regementsordning och äska deras
skriftliga samtycke till densamma. Därom nämnes icke ett ord i den senare
instruktionen. Motiven för konungens afresa äro vidare i densamma utförli¬
gare angifna i öfverensstämmelse med hertigens förslag.
I Stockholm hade borgerskapet redan den 8 april aflagt trohetsed till
konung Sigismund. Formuläret, som begagnades, är infördt i stadens Tänke-
bok. Det öfverensstämmer med det, som begagnades af adeln (jfr n. 123),
med uteslutande af punkten: »Ther som jagh och till någet kall och ämbete»
o. s. v. och i öfrigt mutatis mutandis. Där förekommer äfven i början
tillägget: »så väll udi h. k. M:tz fråvare som närvare». Det korta referat
Werving gör af eden (anf. arb. s. 248) öfverensstämmer med de ofrälse
ståndens skriftliga försäkringar i Uppsala. Det tillägg, som blifvit gjordt i
Vexiö, om uppgiften annars är tillförlitlig, har naturligtvis tillkommit på
undersåtarnes eget initiativ. Den 12 juni skickades riksrådet Sten Baner och
Christer Clausson till Åminne till Estland för att der taga trohetsed af
undersåtarne (afskr. bl. k. Sigismunds bref och köne. i Riksarkivet). Det
dröjde dock länge med resan.
Förhandlingar om regeringsordningen.
137 Hertig Karls förslag till regeringsordning framställdt under riks¬
dagen i Uppsala 1594.
Afskrift af Erik Sparres hand bland Riksdagsakta i Riksarkivet
med påskriften: hertigh Carls författede regeringsordningh och
försäkringh af k. M:t, ner h. k. M:t drager af riket. Actum
Upsala in februario 94 jämförd med och kompletterad efter fyra
andra afskrifter i Riksarkivet, af hvilka en (sign. B) har några
randglossor af Hog. Bielke. Två af afskrifterna ha snarlika på¬
skrifter som den ofvan anförda. Enligt en af dem (af Hog.
Bielke) lämnades förslaget »nogre af rådet till ath se i Upsala».
Tr. hos Stiernman I, s. 411.
Vi Sigismundus etc. giöre vitterligit, att efter then högborne furste
och herre her Carl etc. sampt rikesens rådh, ridderskap och adel,
clerkeri, kiöpstads män och menige almoge, som nu på thenne tidh här
i Upsala församblede äre, håfve nu sosom någre resor tilförende gilledt
och bekreftiget den arfförening, som udi salige etc. k. Giöstafs tidh
anno etc. 44 udi Vesterårs uprätted blef, och aldenstund vi efter samme
1594
449
arfförening äre den närmeste till regeringen här i riked, och nu sam-
tycht är, att vår k:ge cröningh hällas skall på then plas och rum,
som sedvanligen varit häfver, att Sverigis konunger pleger crönes, der¬
före håfve vi och efter Sverigis lag och loflige bruk först försäkredt
alle Sverigis trogne undersåter, andelige och verdzlige, högre och nidrige
ständer, med vår kung:e edh, lifligen och schriftligen, den vi giönom
Guds milde tilhielp tänkie obrättzligen till att hålle och efterkomma;
der emot stenderne i like måtte theres trohets och tryghets edh oss
nogsampt försäkredt håfve, med annedt mere som oss och stenderne
emellan till riksens gagn och bäste nu besluted och afhandlet är, sosom
the bref, allerede ther upå giorde äre och här efter giöres kunne,
utvise och förmälle; så efter vi egenum Guds dens alsmechtiges tilhielp
och försyn äre och föruthen thenne kung:e regering här i vårt käre
fäderneslandh Sverige kompne till ett annedt mechtigt kungerike nemi.
Påland och vi der håfve giort för:de polniske ständer lyfte och til-
säijelse, att vi udi tilkommande sommer och innan nestkommande höst
skole begifve oss till för:de kongerike tilbake igen, hvilken tilsäijelse
vi, sosom tilbörligit är, efterkomme och fulborde vele; är nu förden-
skuld igiönom endrechtigh afhandling och bevilning af högbe:te vår
käre farbroder, riksens rådh och ständer så samtycht och efterlatid,
att vi samme rese framdeles i sommer i the helige trefaldighets nampn
företage måge, och på thet väre trogne undersåter här i vårt käre
fäderneslandh Sverigie måge vare förvissede om vår tillkomst hit i riked
igen och eliest om all annen del fulkomligen försäkrede;
Derföre lofve och tilsäije vi, att thet förste oss kan mögeligit vare,
vele vi, om Gudh oss helsen och lifvet förläner, åther igen besökie
vårt käre fädernes arfrike och, i medlertidh vi oss udi vårt kungerike
Pålen förhålle, altidh sökie och vethe vårt käre fäderneslands Sverigis
gagn och beste, des skade och förderf, så myket oss mögeligit är,
med vår ytterste macht hielpe till att afverie och förhindre och der
till altidh hielpe och styrkie, att godh vilie och tilförlatlig venskap må
desse loflige kungerike emellan oprättet och altidh vedh macht hållen
blifve. Der och sådenne laglige förfal kunde hindre, att vi icke så
ofte, som vi gärna vele, kunne besökie vårt käre fädernes arfrike, så
vele vi doch altidh i rättan tidh lathe menige Sveriges rikes ständer
vår laglige förfall tilkenne gifve, och om någon hanndel förefölle, medan
vi utrikes äre, som thette riket pågeller, då vele vi inge ärender der-
uthe handle eller beslute, uthan thette [rikes] menige stenders fulkom-
lig ja och sam ty elde.
Dernest efter thette vårt käre fädernes arfrike Sverige icke uthan
regent och regering udi vår frånvare vare kan, derföre är nu både af
oss och menige ständerne begäredt och bedit, så och bevilliget och
samtycht, att högbe:te vår elskelige käre faderbroder hertig Carl etc.,
som till ålder och år kommen är och jemvel arftagen till vårt kung:e
arfrike, skall udi vår frånvare med vår elskelige Sverigis [rikes] räds
450
1594
rådh regemented förestå efter Sverigis lag och eliest till att giöre och
lathe, efter som den fulmacht uttviser vi h. K:t på regeringen här i
riket gifvit håfve.
Vi lofve och tilsäije der hos, att ändoch någedt är blefvit uttlofvet
på valdagen i Pålen i the pacta conventa, som då förfatede blefve,
sosom om Lifland, krigsfolk att hålle, slott att byggie, skips uttredning
och annedt sådant, så skall doch likvel aldrich sådant påkraft eller
Sverigis rike till förbundet vare att hålle, uthan derföre aldeles frie
och löse vare och blifve och icke någon tidh af oss anmodede blifve.
Ytterligere lofve [vi] och tilsäije här med, att icke allenest Sverigis
rikes crone, spira och sådenne regalia uthan och annedt mere, som är
selfsmide, rustninger, tapetteri och annen indöme, som till kung:e
palatz prydning behöfves, skola blifve tillstädes ved körninge sättedt
och icke blifva der ifrå förde, myked mindre gå i något arf eller skifte.
Och på ded att sådant icke må förrycht eller afhändt varde, så vele
vi förordne en af riksens rådh till riksens skattmestere, hvilken sampt
med två andre af rådet och någre andre våre svorne tienere skole
håfve sådant i andtvarning och ther öfver lås och nyckler, sosom och
öfver annen riksens skatt och ränte, till hvilkes förökning en viss ränte
och upbörd årligen skall förordnet blifva. Så skall och för:de skatt-
cammer årligen inventeredt blifve, och när så behöfves att vi om sådanne
förråd och annen riksens ränte och upbörd vele vethe beskedh, mädan
vi uttlendes äre, då skall sådant förtroligen gifves oss tilkenne.
Effter stor orede finnes udi cantzeliet med riksens bref och hand¬
linger, derföre skole the med förste öfversedde blifve, inventerede och
registrerede och sädan ordenteligen nederlagde, ther till och ett vist
rum förordnes skall, der de altidh uthan någen rumsens förändring och
omskiftelse skole förvarede blifve, öfver hvilke öfverste canceleren med
två andre af riksens rådh och våre egne svenske secreterere, som ther
[till] skickelige och äre af then rätte Ausburgiske läre, skole håfve lås
och nykier, af hvilket rum vi inge handlinger vele uttage lathe, uthan
så kan behöfves. Och då vele vi först gefve riksens rådh tilkenne,
hvarföre thet sker, och om vi uttrikes äre, then som regemented före¬
står i vår frånvare; doch inge handlinger lathe af landet före uthan
lefverere tilstädes igen. Icke skall heller någen anten af riksens rådh
eller våre egne tienere enslige gå i samme rum någet att uttage, uthan
när så behöfves, då skall thet ske i Heres närvare.
Uti intet kall och embete, anten vårt rådh här i Sverige, cancelej,
rächninge cammer, befalninger pä landet eller annorstädes här i riked,
vele vi bruke någre, som äre af then catoliske påviske religion, uthan
the som äre af then Ausburgiske bekennelse.a
Riksens höge embeter, som är riks drottzet, marsk och admirael,
vele vi med ärlige uprichtige [svenske]'* män besättie och bruke en
till hvart kall, efter en man mer än ett embete icke väll beträde eller
förestå kan.
1594
451
Vi vele och förordne två af riksens rådh till cammerrådh, som
all riksens upbörd i andtvardning håfve skole, hvilke och sampt med
riksens cammererere skole giöre rede och rekenskap för all riksens ränte.
Och på thett the måge vethe besked, hvad som riksens upbörd för-
meres eller förminskes, så skall intet uthan theres samptlige vetskap
bortgifves eller förlänt blifve. The skole och håfve acht opå om dulga¬
dråp, dana arf och andre konungens ensaker, som lagh förmå; teslikes
när någet eliest bryttes under cronen, att oss och cronen therupå icke
för kort sker.*
Om någor af de förnemste, som någet embete håfve, blifve döde
udi vår frånvare, då skall den, som riked förestår, sampt med riksens
rådh förordne dem, som de kunne tenkie i kallet tienlige vare.
Item vi vele och förordne en beskedelig af adel, som öfverste
tygmestere öfver all skytt och krigsmunitioner vare skall, och lathe
förordne visse rum, ther sådant skall förvaret blifve. Och then som
ther öfver betrodd varder skall der af intet förskingre lathe, oss och
riksens rådh ovitterligen. Så vele vi och förordne en viss summe af
kopper- och jernbruken årligen, ther med förbe:te archeli årligen skall
föröket och förbättret blifve, och skall sådanne archeli hvart år i alle
landsänder inventeret varde, att man må vethe hvadh som feles eller
förbättres kan.
Item vele vi och med vårt elskelige riks rådh förordne visse
munsterherrer i hvar landsände, the som förstånd håfve att sköde hvars
och ens vapn och värie, efter som lag förmeller. Och när samme
vapnesyn hålles, då skall der ingen fridkalles före, innan eller uthan
råds, som sitt godz vill frelst håfve, såsom och ingens person anses
eller giöres till vilie för venskap, svågerskap eller någon väld skuld.d
Item vele vi och så förordne, att räfst skall blifve hållit med förste
i alle landsänder* och ther till bruke förståndige ovelde men, som
uthan någors anseende rätt handle i alle saker.
Vi vele och så lage, att then gäld, som till riksens beste giort
är, må med förste afbetalet blifve, och Sverigis rike icke vare för-
plichted att svare till någon skuld, som vi håfve giort eller giörendes
varde, mädan vi äre udi Pålen och thette riket icke kommer tillgode.
Men hvad som till thes beste sker efter riksens råds [och] stenders
egen begären, som föregå skall, ther skole the till förplichtede vare
och icke eliest.
Ytterligere vele vi och så förordne, att till alle embeter, så väll
höge som låge, skole underhåld-^ blifve, och the råds personer, som i
störste bruk och omak äre och dagligen [moste vare vidh håfvedt,
skole blifve med kost tilbörligen] underhåldne på så månge personer,
som lag säger, emädan the i våre och riksens saker brukede blifve.
Och efter the försumme myket theres egedt, mädan the således skole
stadigt tilstädes vare,'? derföre vele vi nådigest betenkie dem med sådant
Riksdagsaktir lil. 29
452
1594
underhåld derföre, att the uthan theres skade sig skole kunne behielpe
och efter som vi förnimma personens skickelighet till.
Efter fast olägligit vill falle, hvar the saker, som skiutes eller
vedies under oss, skole sökies oss, medan vi äre uthi Pålen, derföre
är så [bevilgedt], att den vi udi vår stad här udi riked regeringen
betrodt håfve, må sådanne saker slite och åttskillie, och hvad i så
måtto sker vele vi så kraftigt achte och gille, som ded af oss sielf
skedt är.*
Inge herredager skole oftere förschrifves eller hålles, uthan riksens
höge och anliggiande saker och lägenheter thet så fordre, och då
skole the stelles på the lägligeste rum och tider om året, som ske
kan. hvilke icke öfver sex veckor vare skole, men ringere, om så möge-
ligit vare kan.
Efter som vi udi vår kungelige edli oss förplichted håfve intet
till att förminske af cronones ränte och ingeld, så lofve vi och tillsäie
här medh att vi intet af cronones skatt och upbörd vele bortgifve till
evärdelig äger, så att cronen må altidh håfve hopp, att thett kan
komme ther till igen. Men ther så är, att någre af väre och Sveriges
rikes trogne men och tienere igiönom välvillig trogen tienst någet kunne
förskylle och förtiene, då vele vi [icke]' annorledes än udi lifstiden och
länsvis någet bortbrefve* och med sådan besked att, så ofthe förändring
skedde i regemented, då skulle altid om stadfestelse hos den konung,
tilkommer, till en vederkennelse sökt och begäret blifve. Icke vele vi
heller någen förläning utdele af Sverigis rikes ränte, mäden vi udi
Pålen äre.
Vi lofve och så här hos, att vi uthan någedt hinder eller gen-
seijelse vele sende de skip och skytt med all tillbehör igen, som oss
här af rikedt blifve fölgachtige uttöfver till Dantzik, och der af icke
till det ringeste någet afhende lathe.
a) I brädden har H. Bielke tillagdt domere. b) svenske saknas B, som tillägger
canseler, men förekommer i öfriga afskrifter. Sparres text har marskalk; ändradt i
B till marsk, c) I brädden: allt förardnc fouter och befallningsmen. H. B. d) I
brädden: om utskrifningh och förlåf af tienslen H. B. é) så snart freden blifve kan
till. H. B. f) tilldell till. H. B. g) och havé dagligh umsargh och omak för vårt och
riksens vellford skyldh till. B. h) vore ett par hss. i) icke tillagdt efter B, som har ordet
öfver raden tillskrifvet af H. B.; saknas äfven i två andra hss. k) bortgifve B.
I en skrifvelse af d. 8 aug. 1595 till k. Sigismund åberopade hertig
Karl de yrkanden i »18 punkter», som öfverlemnats till konungen i Uppsala
året förut, bl. a. att rikets regalier ej skulle föras ur riket. Härmed syfta¬
des utan tvifvel på denna akt. Indelningen i 18 punkter svarar mot hand¬
skrifternas (jfr Boethius, Hist. Tidskr. 1884, s. 19).
1594
453
Riksens råds första förslag till regeringsordning dateradt Stock- 138
holm 1594 den 20 mars.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet (här sign.
A) med påskrift af Hog. Bielke: »Om regements ordning her i
riket udi konungens frånvare stält af Sparre och fichs rnigh den
26 marth 94 i Stockholm och er skrifven efter den som corri-
geredis», jämförd med och till stafning delvis rättad efter 1) E.
Sparres korrigerade koncept i samma samling (sign. S); 2) en
annan delvis rätt afvikande utskrift i samma samling (sign. B);
3) en afskrift i samma samling (sig. C) samt 4) med en afskrift
i Jöran Posses kopiebok i Riksarkivet (sign. P) närmast öfverens¬
stämmande med A.
Således, som här efther fölier, synes vara tienligit och
tarfveligit, att regemented blifver bestelt och förestådt, ser-
delis i konungens fråvaro, den man doch elliest nödigt ser,
doch på högbe:te h. k. Madz nådige behagh och förbettringh.
Actum 20 martii år 94.
Först att den högborne furste hertigh Carl etc. med sampt Hell¬
séns rådh blifve betrodde om hele richsens och alle dess underliggende
landzänders och folchs regeringh, den i konungens frånvaro att förestå
efther högbe:te k. Madz edli, Sverigis lagh, friheter och privilegier och
der på uprättes bref och segell på både sidor, och skall deris fullmacht
lyda till att troligen och fliteligen achte konungens och richsens gagn
och beste, hålle inbyrdes fridh, lagh och rätt vid macht i riket medh
hvad mere der till lyder.
Item vara fulmechtige att tage och anamme alle de bref och
legationer, som till dette riket i konungens frånvaro kunne tilkomme,
och der till efther legenheten svara, doch icke i nogen måtte det, som
h. k. Mad kan vara till förfångh; thesligest gifve besked på hvadh
andre dagelige och gemene" ärender, som kunne förefalle, både om
handteringh, kiöpenskap, gield, rettegånger och annedt sädant, såsom
och att styrke och vidh macht hålle de oprättede fridzfördragh och
fulbordede afhandlinger med konunger, furster, landh och steder, så
och bote och desligest tvert emot igen på Sverigis rikes vegne åtale
och klandre hvad brister och besveringer, som der emot äro opkompne,
men elliest icke eftherlatidt till* att ingå nogre nya contracter heller
handlinger, myket mindre fridh, förbundh, krigh eller annedt med någen,
såsom icke heller nogre stadgar eller nye mandat eller [o:och] ord¬
ninger skipa eller påbiude utan konungens veth och villia.c
Item skaffa lagh och rett i riket, almogen och undersåtherne udi
ingen måtte med nye pålager betunga, håfve konungs dom öfver all
mål och ärende, doch att det sker af ovelde domare och aldelis efther
Sverigis beschrefne lagh. Men der och nogen vill vedie under konun-
454
1594
gen, dhå skall det vare dem eftherlatid i de saker, som nogedt hög-
vichtige reknes kunne, såd och elliest mer än 500 daler värde äroA
Doch skole samme vadde saker seden icke dess mindre här inrikes
dömas och åtskillias af den/ som konungen der till förordnendes
varder. Och skall konungens försvarelse bref för alle, eho det helst
vara kan, giälla både för-^ lif och godz, like som i konungens närvaro,
i allt det som icke sträfver emot Sverigis lagh, konungens edh och
försäkringh.
Item de samptlige håfve iblandh alle ständer tilbörligh hörsamhet
och lydno så väll innen rådz som utan, ädle som oädle, både till vatn
och landh, till konungens och cronones gagn och beste, och alle slott
och feste innen richsens grennser, meden de i den tilbetrodde rege-
ringh äro, vara dem öpne, när^ så hände kan, att the dem stundom
motte besökia;^ doch ingelunde der utaf skytt, munition heller annedt
bort föra heller annerstedes fördele; icke heller afsettie dem, som af
konungen der på förårdnede äro, medh mindre det skäligen profves,
att de sigh otilbörligen förhålle/ icke heller till att hålle nogen syn-
nerligh förtärningh på slotten heller annorstedes, videre än som dem
nödtorfteligen kan tilförårdnes, hvar efther sitt ståndh.h Elliest när
richsens ärender skole bestelles, skall samqvemden ske två gånger om
åredt, en om vinteren, annen om sommeren i Arboga, Söderköpingh
eller Norköpingh/
Item hafva upseende med richsens rente, opbördh, utgift, reken-
skap och hvad mere sådant aldelis efther then årdningh, instruction
och besked, som skattemestere/ cammerådh och cammerereH gifvin
varder/ hvilken der på lende skall, att richsens gieldh kunne blifve
betalte och undersåtherne för ovanlighm tunga förskonede och icke”
der emot i nogen måtte [någedt] påbiude.
Item skole de ingen handel/ vächsel eller landzkiöp drifva/ eij
heller de eller deris tienere undersåtherne i landet med otilbörlige
skiudzfärder eller forsler i nogen måtte betunga, och der nogen häfver
antingen en eller flere af dem [någed] med rätte till att tale, dä skall
det vara dem eftherlatid under sådane domare, som sakens vichtighet
kan kräfie, de som ovelde äro och ingen försyen i så måtto håfve, och
gånge seden der om hvadh rätt är. [Der och seden någen parten sigh
icke låther nöije, kaste vad som för bemält är./*
Item skole och hälle den? gamle och unge enche drottningen, så
förstinnen af Saxsen och fröken Anna? vidh de vilkor, som beslutid
blifver; elliest ingen förläningh eller underhåld, videre än som konun¬
gen häfver eftherlatidt/ utdele, med* mindre det synnerligen behöfdes,
antingen rätt torftigom eller elliest förtiente personer, * eij heller nogrom
utan lagligh orsak och föregången dom och lagskilu ifrån taga.
In summa: de skole i alle måtte, hvilke in specie omöijeligen är
till att opräkne, achte konungens och richsens gagn och beste, oskaddan
konungsligan‘ rätt och aller almogens, och det skall så väll i desse
1594
455
uptalde ärende, som de andre onempde blifve af konungen gillat och
stadfest, doch så att det af allom af frivilligt betenkende och samtycke
sker. Elliest hvad af en eller flere, och icke störste hopen, som till
regeringen betrodde blifve, i” vichtige saker" giörs, vare ogilt och
kraftlöst. Och om denne regerings ordningh skall alle stender i riket
vara vitherligit.” De skole och tvenne reser om åredt1' lathe konungen
veta all besked om richsens legenhet. Der och så hende att fursten
och de andre af regerings rådet i nogen vichtigh sak icke kunde
komme öfver ens om besluted, så skole de andre richsens förnemlige
embitzmän der till kalles och åtspöries. Kan dem ändå icke semies,
då nogre flere af ridderskaped och adelen och om sider alle de för-
nemste stender, om så behof giörs. Och”' skall nu, som förbe:t är, med
regeringen i alle måtte achtes konungens och richsens gagn och beste
och hålle h.- k. M. och om, Gudh förbiudhe, h. M:t nogedt dödeligit
vederkomme, h. M:s manlige lifsarfvinger riket till gode och trogen
handh, och nest dem den unge fursten hertigh Jahan, in till dess han
till sin mogne år kommendes vorde, under denne förbe:te regementz
ordningh A
Dernest vill vare förnöden, att alle richsens embeter
nödtorfteligen blifve försörgde och besatte, och ner nogen
affaller/ att då konungen sielf innen är och dagh2 förårdner
eller med sitt bref ti lsetter en annen tienligh i hans stadh,
doch af vår religion, och äre desse embeterne:
Drotzeten, hvars embete är förnemst i riket, nest det förstlige
ståndh, och efther som tilförene om drottzeten är förmelt vordet i de
documenta, som ridderskaped om deris previlegier håfve inlagt, och”
synes fuller vara tienligest, att drotzeten” motte altidh blifve här på
Stocholm, om hans legenhet och förmåge så tilsade. Doch om så vara
skulle, efther den gode herre är nogedt ålderstigen och siukligh” och
motte med omak och bekymber vara förskonedt, att brede vidh honom
en eller två motte medh förårdnes, de som det omak och arbete, som
här faller, retteligen och tilbörligen kunde förestå, och dem ett vist
tal både på folk och hester, så och förtärnings ordningh tildelis.
Marskens embete är synnerligen att vara ridderskapsens och adelens
förstyre, tale och svare” för dem, hvilken de och till konungens och
richsens gagn och beste bör bevise välvillighet och skäligh lydno. Han
äger och att före dem och alt richsens krigsfolk i marken och vare
generael heller feltöfverste. Men aldenstundh den1* gode herre, som nu
är richsens marsk/ häfver ingen ynnest hvarken iblandt ridderskapedt
eller krigsfolkedt — hvadh han kan håfve der till brutidt, måge de
sielfve vete — så att de oppenbarligen håfve honom det tilsagt och
ännu dagligen late sigh det höra, att de aldrigh nogen tidh vele kenne
honom godh för krigsöfverste heller vare honom fölgachtigh; är der
utaf nogsampt till att förnimme, att utaf sådane tvedrecht icke nogen
framgångh, utan fast mere skade och förderf i krigssakerne är till be-
456
1591
fruchtendes. Derföre kräfver höge nödtorften, att en annen feltöfverste,
meden här Claesc giörs och nu nogedt gammelt och tungh och kan
ske ledze vidh det långvarige krigsbekymber och oro, motte blifve
förordnet och tilsatt.c
Cantzelärens embete är att tage och gifve all skriftligh beskedh,
som behöfves, item01 och attrf förestå richsens skriftlige handlinger,
bref och monumenta, och bör förårdnes honom till hielp förfarne och
trogne secreterere, så och elliest andre cantzlipersoner, så månge som
behöfves. Och efther riket är myket forblottedt på sådane personer,
som nogedt om cantzeli handlinger heller elliest andre richsens vichtige
saker är vitterligit, så att, der nogre få personer så väll iblandh rådet
som secretererne nu affölle, skal här neplige nogre af adel eller elliest
finnes, som i richsens högvichtige vårdende och besverlige legationer
med* de Danske eller andre vichtige saker,* dem man nu inthet så
kan förebetenke eller utgrunde, kunde vara brukelige, att derföre nogre
unge af adel motte till cantzli handlinger kalles och förårdnes och med
tilbörligit underhåldh försöries, hvilke der till kunde vara tienlige. Så
bör och cantzleren håfve nycklerne till richsens cantzli, doch^ att det
motte vare deste säkrere, med två andre af richsens rådh till det
cantzli, som menigt står igänläst, hvilke icke heller skole i nogen
måtte nogedt-^ uttage eller afhände eller afhände lathe, efther som
hans gifne instruction och reversal utvisar. Och efther alle tingh ligger
nu så omstört och oskickeligit i cantzeliedt, skall cantzleren det nu
med nogre förtrogne och besvorne cantzli personer inventere och re-
gistrere lathe. Skall och icke helier cantzleren der enskildt ingå heller
nogedt uttage, utan nogre af rådet eller secretererne närvarendis, och
att inge handlinger sendes utrikes.
Admiralens bör håfve rådende och biudende öfver all richsens
skipsflotte, skipp, galleijer, jachter eller [a:och] hvadh nampn det helst
håfve kan, med all den redskap och tilbehör, som der till lyder, doch
icke till att förbyte, sellie eller föryttra utan regeringens rådh och
samtycke. Och efther med skipsbygningen här till dags häfver olyke-
ligen tilgåedt, så att skippen äro endelis vordne halfrottne, för än de
äro blifne färdige, derföre skall om skipsbygningh, item hampekiöp-
ningh, så och skips föryttringh och hvadh mere der till lyder, blifve
således handlet [o:hollet]/i! och bestelt, såsom den instruction och
undervisningh der på giordt förmeler. Så skall och nu ett vist inven¬
tarium hålles öfver hele riket på alle skipp och hvadh annedt mer,
som till skipsgården lyder, och admiralen öfverantvardes och der efther
kräfies rede och rechenskap, såsom2 och ransakes efther de skip och
redskap, som i desse nestförlidne år äro bortkompne/
Skattmesterens och carnrnerrådz embethe är, att de skole håfve
opseende med all richsens rente och utgift och på cammerererne och
alle rechenskaper,1 att med alt sådant motte lagligen och tilbörligen
tilgå, så och att”* cronenes rente, jordh och ägendom icke förminskes
1594
457
eller af nogen högh eller lägh olagligen inkrächtes eller förkortes. De
skole och håfve richsens regalia, som är spire, crone, scepter och
hvadh der till lyder, så och hvadh i dresselen komme” kan, till hvilkens
förökning en viss ränte och opbörd årligen skall förårdnet blifve af all
sölflefvereringh,* så och hvadh prophit mynted kan gifve, hvilked och
bör af skattemestere och cammerråd regeris och förfordris/ desligest
[och] af tullen eller annedt.? Vore och icke [heller] orådh att en part
af de gamle bergverk af allehande slagh, sä och andre nye och ofundne
motte utlegges [o: uttleges]’' och previlegeris på tiende afgift och för-
kiöp, såsom brukeligt är, och om til efventyrs i like måtte icke torde
vara så nyttigt att utstedie Kopperberget, der nogre förmögne frem-
mende, som kan ske med mere konst och mindre omkost kunne fordre
bruket, och cronen håfve mere gagn der utaf ännu och peninger och
handel vänies [o: vändes]* in i riket, undersåtherne inthet betungas, utan
mere förbettras. Doch'' skulle man och finne der medel till/ att
kopperen så och jernedt motte här i riket blifve omsatt och icke så
grof och oförarbeted, som här till skedt är.u Så skall och skatt-
mesteren och cammerråd håfve den kongelige fatebur och huspryd-
ningh under sine lås och nyckler efther ett nogsampt och fullkomme-
ligit inventario, hvilket och dess förutan årlige ske skall, doch icke
der utaf nogedt uten konungens samt regeringens och richsens stenders
samtycke till att uttage, utan sigh der med således förhålle, såsom
deris instruction varder utvisendes. Det vill och fuller vara förnöden
att all richsens gield må, för än h. k. Ma:t bortdrager, blifve öfversedt
[och] liqvideredD och seden det som först bör2' och hvart efther annedt
betalt och aflagt, och att inge peninger eller annedt bortföres af riket.
Elliest stelles och konungen sampt fursten till att betänkie, om icke
vore nyttigt, att nogedt förarrendereD Sä syntes och fuller vara
tienligit, att skattmesteren och cammerråd motte, [meden] de dess
förutan esomoftest moste vare här i Stocholm, vare-1' med förård-
nede i slottzlofven och ju altidh en utaf (Jern vara drotzseten och
hvem här med honom blifver förårdnedt till hielp.
Lagmänz i Uplandh, Vestergötlandh, Vesrnanlandh, Tiheredzlagh,
Vårend, Södre Finland, Norre Finland.z
Deris embete är att skaffa almogen lagh och rätt utan all försyen,
väld och egen nytte, aldelis efther som lagboken utviser, och dem bör
vara sådane, som undersåtherne kunne vara belåtne medh, nemligen
lagfarne, rättvise, spake, sachtmodige och icke ginge eller egen nyttige.
De äge hälle i hvarie lagsagu två gånger landztingh om året och lag¬
mans tingh hvart tridie år och late sigh nöije med deris vanlige lag¬
mans gierdh och rente och der utöfver icke i nogen motte betunge
almogen med gestning, hestelop, skiudzfärder heller olaglige försle/
Blifver dett klagedt och i sanningh befunnidt förste och annedt sinne
och der icke legges böter opå, håfve förverkat sitt lagmans döme,®
och vare vad ifrån dem under regeringen. Der och nogen af dem affaller,
458
1594
då setties tre i valet efther lagboken, der utaf stadfeste konungen en,
hvem honom synes." Om almogens klagemäl till håfvedt, så och om
tilgift, när det stundom behöfvis, hålles den årdningh och förnyes, som
anno 93 ifrå Upsale in martio utgick.15
Ståthållere eller landshöfdinger i Uplandh, Vestergötlandk,
Östergdtlandh, Smålandk, Vessmannelandk, Finlandh, Liflandh.
Dem bör och vara rettvise, förståndige, sachtmodige, icke heller
girige.** Deris embete är att håfve opseende med fougderne på slott,
gårder och på landet, att the uti deris tilbetrodde befalninger handle
troligen och rättvisligen, och att almogen och undersåtherne icke nogen
orätt vederfares af en eller annen,antingen af dem, som i landet
hos dem boendes äro, heller af krigsfolket heller [och] andre väg¬
farande och kommende med otilbörligh gestningh och skiudzfärder.'
Han skall och håfve opseende att icke nogen våld eller ågång sker
på cronenes eger och egendom, att medh konungens ensaker, dulga¬
dråp och dana arf tilbörligen handles;-^ item och tilse att bygningerne
och husen på slott och gärder icke förfalle och att hvad mynthet och
annedt mer, som af öfrigheten ärdentligen och lagligen påbiudes, måtte
tilbörligen blifve hålledt och eftherkommidt och lagh och skäligh handel
och vandel brukes. Han skall och icke heller sielf annedt giöre, eij
med otilbörlige skiudzfärder eller forsler undersåtherne i nogen måtte
besvere, eij heller nogedt af slott eller gårder i ett eller annet af-
hendhe eller afhendhe lathe. Der han det gior eller nogen häfver
honom det till att tale, då skall han svara för regeringen och sådant
af dem och*? hvem de der brede vidh förårdne efther lagen dömes
och rettes. Så skole och alle slott och [o:i] landzenderneh stå dem
öpne, doch att de icke giöre der nogen förtärningh, videre än som
dem till deris underhåld efther denne tidz legenhet nödtorfteligen kan
blifve eftherlatidt. Så skall och, om nogedt hastigt kan påkomme, för
än fursten [och regeringen heller krigsöfversten]* kunne blifve der om
tilkenne gifvidt och han eller* leutenanten heller nogen annen af befälet
icke vore sielf så när tilstädes, krigsfolket brede vidh sielfve almogen
bevise förbe:te stådthållere hörsamhet och lydno till konungens och
richsens gagn och beste, när han dem opbiudendes varder, desligest
och adelen i like måtte, efther som hans instruction utviser.
Krigsöfver stens feltmarskalk, öfverste leutenandt, knechte öfverste,
knechte leutenant.k
Deris embete är, att de skole håfve opseende, att ett vist tal gott
och varaftigt krigsfolk är förhanden, och fordre på deris tilbörlige lön
och underhåld efther ordningen, desligest och hålle dem i tilbörligh
aga och icke tilstedie att giöre nogedt våldh eller orätt, utan skäligen
sigh förhålle efther deris gifne ordningh och vara medh dem vederrede
till konungens och richsens gagn, värn och försvar och icke elliest
dem i nogen måtte misbruke, utan sigh aldelis efther sin instruction,
som der på giöres skall, förhålle.
1594
459
Munsterherrer.1
Så vill och vara munsterherrer i hvar landzende årligen till att
hålle vapnesyen, som lagh förmeler, på det man kan vete hvadh folk
konungen och riket kan håfve till att lita opå, och finnes deris embete
beskrefvidt i lagboken, och när samme vapnesyen hålles, skall der
ingen fridkalles före, innen eller utan rådz, som sitt godz vill frelst
håfve, såsom och ingens person i den måtte anses eller giöres till villie
för venskap, svågerskap eller nogen veldh skuldh.
Slottsherrer på Upsale”1 Stegeborgh 1 Adelpersoncr Viborgh
Stockholm Cronebergh I t,!l ^oufdf1 Räfvel
Calmare Vesterårs [ "Ylottzlofven Narfven
Elfsborgh Abo I på desse 4. Vittensten och
Vadstena Hapsalm
Deris" embethe är i de län, som slotten liggie och de håfve be-
falningen, like som stådthållernes öfver hele landz enden, och bör ju
altidh en och vidh grentze husen två vara tilstedes. De skole och
late bygge och förbettre befestningerne och håfve både krut [och] lodh
och all krigs munition i godh acht och icke der utaf nogedt förfare,
desligest och lathe nöije sigh med måtheligit underhåld och icke vare
tre eller 4 till full månedtkost om åredt igenom, som här till skedt
är, antingen de håfve varidt vidh slotten eller hemma, utan allenist
fri täringh, när de äro på slotten, förutan deris lön och förläningh, som
konungen dem nådigest täckes att unne."
Ofverste tygmestere.0
Det vill vare en förnemd [o: förnämb]^ af adel. Hans embete är
att tage i sin antvardning efther ett fullkommeligit inventarium allt
richsens archeli; item bysser och värior, krut och lodh med alt som
der till hörer, ehvar det och finnes kan i riket eller nogen dess under-
liggende slott eller landzände, och icke der utaf nogedt förskingre,
bortläne eller föryttra antingen till en eller annen, högh eller lägh,
utan sigh efther sin instruction förhålle, och skall han håfve under-
tygmestere [och alle de andre archeli mestere och rottmestere]?
sigh till hielp, item faktorer och embetzmän under sin handh;
bör och vinlegge sig om saltpetter konsten och late giöre krut, giute
lodh och alt annedt bestelle, som archeliedt kräfver. Så skall och allt
archelied och munition årligen inventeres, att man må vette hvadh som
felis eller förbettris kan och årligen der till föröke en viss summer af
kopper och jernbruk, der med förbe:te archeli kan blifve föröket och
förbettredt. Vill och fuller vara af nöden att lathe bygge här i Stoc¬
holm ett nytt tyghus. Han skall och håfve macht att ransake efther
alle de skytt, som nu på nogre nestförlidne år äre vordne afhendige
med lönn [o:län?] eller elliest.
Under admirael.
Hans embete är att vara i admiraels stad, der han icke är sielf
tilstädes, och elliest, när han är tillstedes, vara honom till hielp.
460
1594
En förtrogen regeringssecreterere, en latinisk secreterere, en tysk
secreterere, referendarius.
Hans1 embete är8 att tiena regeringen så troligen til godhe, som
konungen sielf, till konungens och richsens gagn och beste, och honom
bör håfve nogre gode cantzli personer under sigh; item en secreterere
till latinske saker och sigh till hielp en godh substitut; item den tydske
secretereren sielf herde, efter alle de tydske handlinger vele öfverses
och registreris och elliest dageligen myket förefaller i tydske saker
både från Liflandh och elliest; item en referendarius medh två cantzli
personer sigh till hielp.*
Stallmestere. ‘
Hans embete vill vara att håfve opseende, att de unge hester,
som årligen falle både i Sverige och Finlandh," motte komme till nytte
och dem icke lathe förderfve eller elliest afhendes; doch icke dess
heller till att behålle flere än efther den legenheten kan behöfvis; de
andre efter regerings radh och befalningh föryttre konungen och cronen
till gagn och fördel, det beste man kan; item håfve upseende med hö
och heste foder och hvadh icke behöfves lathe i retten tidh föryttra.
Till alle desse förbe:te embeter vill behöfvis, att vist underhåld
blifver tildelt, efther som embeterne äre till," hvilket underhåld och
altidh seden måtte föllie embeterne, på det konungen icke så ofte medh
otidigh anfordringh skall blifve bekymbret, der igenom stundom hender,
att den får minst, som meste omaket häfver. Och der h. k. Ma:t
synes, endoch det til förene fuller häfver varidt annorlunde och
fast ymnigere; doch lichvell, till dess riket kunde komme sigh före
igen, kan skiptes först på en rådz person1' förläning efther denne ut-
räkningh, nemligen underhåld opå \2X personer efther lagen, rechnen-
des på hvar tienere en godh daler om veken och!' der till hans peninge
lön och två cledninger/ som de nu menigt håfve. Hvadh h. k. M.
seden täckes lathe redine på herrens egidt bordh och förtäringh, så
och elliest för hans omak, desligest och för hans försummelse, skade
och åsaknedt, som han lider på sine egne hemsaker och husbestel-
ninger, kan och efther konungens [nådige] behagh blifve nödtorfte¬
ligen förslagit och öfver rechnedt. Der brede vidh och hvadh h. k.
M. vill mere eftherlate bådhe till mantal och elliest på de höge embe¬
ter och dess personer, serdelisz regerings rådet, med hvilke och
fuller borde föllie nogedt mere mantal och anseende, de der och större
omak och bekostnedt håfve [och]z moste mest altidh vara tilstedes,
steller man i konungens egen nådige skön och behagh. Och efther
dette sätt och ordningh kunne förläninger och underhåld blifve för¬
slagne. Den, som seden ville hälle mere folk och giöre större om-
kostned, tage det af sitt egidt. Seden'8 tildelis alle de andre adels
personer och alle" andre efther denne samme ordningh, hvar efther
sitt stånd och legenhet, och" efther som konungen kan vara behage-
ligit." Och på det att icke uti sådane förläninger och underhåld nogen
1594
förandringh ske skall i konungens frånvaro, eij heller de, som nogen
tienst håfve giordt eller giöre skole, håfve orsak sigh till att beklage
och seden konungen" ovitterligen“ sökie hielp och undsettningh;
derföre motte vara der på en viss ordningh och beskedh giordt/ som
de skäligen kunne lathe sigh med åtnöije, för än konungen bort får."
Sä bör och dem, som i nogedt embete brukede blifve, vare flitige
och rättvise och regeringen hvart" annedt eller hvart tridie år refste
efther dem," huru de teris embete förestådt håfve, och der store fel
finnes förste och annen gångh och ingen förmaning hielper, setties,
doch efther föregången ransakningh och laga dom, ifrån embete och
underhåld. Vore och icke heller orätt, att efther de, som här till
[någre] höge embeter betient håfve, skäligh ransakning ske motte, och
der otilbörligen der med handlet vore, borded de seden efther lagen
derföre blifve tilbörligen nefste, på det att icke andre måtte af sådant
beskyllende blifve delachtige, der de inthet håfve brutidt.
Så vill och giöres en viss ordningh om de skiudzfärder, att icke
almogen måtte der medh sä öfvermåtton blifve besveredt. Och syntes"
vara likest, att rådz personer/ när de droge genom landet genist till
eller ifrån håfvet, der the deres tilbörlige tienst giöre skole, motte
håfve förfördringh till 12 sine egne hester och 12 skiudzhester, och så
mycket, som de håfve mindre af sine egne hester, som här förbe:t är,
så månge [flere] skiudzhester dem eftherlathes på lage skipte sochner^
emillen. Ville de håfve flere, så betale efther ordningen. Mantalet'8
på alle andre, som skole brukes i richsens saker, kan och giöres samme
förårdningh, efther som hvars och ens embete, stånd och legenhet kan
tilseije, när de opkalles till tienst eller der ifrån förlofvis/
Elliest' vill och [ärligen] hålles en session i Stocholm om midsom-
mers tidh för de Lifländere, som hit ärender och skotzmål håfve.
Item vill förårdnes de, som brede vidh den unge enkedrottningh
äro hertig Jahans målsmän, så och honom en godh man till hofmestere
och en preceptor.
Item till fröken Anna en god hofmester/
Item commissarier till Lifland både för krigsfolksens munstring
och elliest.
Så vill och endelig för månge orsaker skuldh vara förnöden, att
en eller två skickelige svenske blifve liggende i Pålandh för senninge-
budh. Der de icke strax kunde folie konungen, sä motte de komme
våren der nest efther; doch moste det endelige vara/
Item senningebudh till Danmarch. att stadfeste den Stetiniske fridh,
så och [om] den compromiss handel, och det vill ske med förste gräsvext.’"
Item om Suneborgh."
Om" underskriflten och regerings insegel."
Till" minnes om de påbegynte kyrkebygninger;" item-'* om Jöne-
köpings befästningh/
Om" en förståndere för bergsverken."
Om" öfverste proviantmestere."
462 1594
a) menige B. b) efiherlatidt till saknas B. c) med mindre höge nödtorften, som
vore konungen och riket till gagn och gode och icke kunde lide naget drögsmåll, ded
synnerligen fordrer till. B. d) sä — äro saknas B. e) dhem S,C: denn A; den B, P. f) öfver
B. g) när — besökia tillskrifvet i S; när — stundom fä någre fä dager tilgörendes —
besökia B. h) dock konungen först der om tilkennegifvil till. B. Det följande icke
heller — ständh saknas B. i) dock icke vare öfver 4 eller 6 vikur och icke betunge
landet med monge och besvärlige skiutzfarder. Doch skall ingen altnenneligh riksdagh
uthan konungens veth och vilie berames till. B. k) skattmestere struket B. I) deslikest
och kiöpmannen alrede gifven är heller förordnet varder B. m) ovichelig B. n) ingen
B. 0) handel, landz eller f örköp drifve B. /) Tillägget förekommer både i S, B, C och
P. q) de furstlige personer här i riket B. r) varder efterlatendes B. s) Tillagdt af
Erik Sparre i S. /) konungs B. u) Tillagdt S. v) vetterligit och af them allom annamet
och vedertagen. Dhe skole och esomoftest efter lägenheten och när sä behöfves med eget
visse budh B. x) Och — ordningh tillagdt S; efter regementzordningh tillägger B: efter
ar föreningen, y) antingen af regeringsrådet eller andre till. B. z) innen sex mäneder
B. ä) och saknas B. ä) han B. ö) svag B. a) försvare A, B. b) her Claes Härning
B. c) meden marsken — tillsatt S, P; meden her Claes icke kan sä mänge embethe före¬
stå., sker och icke heller med riksens gagn och värdighet, att en man sä monge embether
betiäne skall, blifver tilsatt B. d) och ibland annet håfve der medh opseendc, att icke
någre bref förnerfves eller uthskrifves, som sträfve emoth Sverigis lagh eller konungens
ed, icke heller gifves bref emoth bref, hvaregenom den kong:e myndighet kan blifve van-
vyrdet. Han skall och B. e) med uthländzske när eller fierren i vichtige saker B. f) doch
icke näget i nägen motte att B. g) Admiral B, C, S, P. h) hollit S, P, B, C. i) såsom saknas
B. k) och sådant lefreres tilbake igen till. B. /) deslikest och med köpmannen och hans
handel till. B. m) så att B. n) framdelis, när Gud vill frid blifver, komme B. o) af
sölf och kåpperlefrering B. p) och myntemesteren dem undergifven till. B. q) särdeles
när riket kunde komme till stadge och ro igen till. B. r) uthlägges B; uttleges S, C; op-
letes P. s) vändes B, S, P. t) så kunde och till efventyrs finnes der medel till B. u)
uthföres till. B. v) klart giordt och ded som först bör och seden B. x) för arendere
eller pä en viss stadge och summa att förläne och uthstädie, om nägen funnes sorn sig
dett ville på taga till. B. y) atte vore S, P, C. z) Lagmen förordnes i alle lagsagur
B. ä) fördzler B. ö) som lag förmäller till. B. a) och dertill tienligh är till. B.
b) hvilket h. k. M:t sielf med sine egne mandater in i riket häfver stadfäst, och hvad
således icke kan slithes i landzenderne af lagman, städthollere, befalningsmän, häredz-
höfdinger, dett skiuthes op till för:ne samqvämdztider till. B. <r) och sädane, som riket
vare förvaret med och undersåterne icke kunne håfve nägen skälig insage emoth till. B.
d) af dem eller andre B. e) heller elliest i andre motte till. B. /) och icke någre gräfve
saker och misgerninger dölies eller nedertystes af foitgder eller andre; item med diure-
skiulning, ekefällende och annet sådant; item håfve acht ath fougderne och skrifverne
i relten tid gore sin rekenskap och insände tiende register till. B. g) eller C. Ii) de landz-
ender, som the äre stådthållere B. i) Så S, B, P; för än fursten och regeringen kunne
blifve derom iilkennegifvit och kan ske krigsöfversten heller B. k) Denna rubrik är
uteglömd B. /) Saknas B. m) Så S, C; A felaktig; och Hapsal af Bielke till. i A och
S, saknas B; P. har efter 4: Calmar, Elfsborg, Stockholm, Räfvel. — B har som gemen¬
sam titel: höfvidzmän, befalningsmän eller fougder och har innanför adelspersoner dertill
förordnes utsträckt till alla slotten. «) B har följande redigering, hvarvid början må¬
hända är uteglömd: dem bör ju alltid en vare tilstädes. De skole och lathe bygge —
att unne. Skall och icke heller holles sä mykit mantall och stor förtäring, som härtill
skedt är. Doch vill ändelige så förordnes att slotten motte alltid nödtorfteligen på alle-
hande folk vare bespisede, om hvilket städlhållerne bör håfve opseende. 0) saknas B. p) för¬
nämd "S; förnämpd B; förnämb P. q) Tillagdt efter S, C, P. r) framdeles i\\\. B. s)
Hans embethe är att achte cantzeli saker med trohet och flit och icke gifve nägen afsked
uthan regerings och cantzelerens tilstånd, vet och vilia. Honom — sigh till hielp B. t)
Saknas B; tt) så och elliest andre hester och stod till. B. u) och personerne kunne
gore fyllest före till. B. v) skiptes pä en rådsperson, som elliest inthet embethe häfver,
förläning B. x) 12 saknas B. y) och till hans tillbörligt lön för cliide och peninger
B. s) serdelis— och tillagdt S; B har: såsom lagh förmäller i st. f. orden: ser delis
regeringsrådet, a) Seden — bortfar tillagdt S. a) alle saknas B. ö) och efter som hans
embethe tilsäger och han bruket blifver och kan gore tienist före B. a) i konungens
fränvare med otidigt kraf och begärende B. b) för alle till. B. c) efter lägenheten
räfste efter them B. d) Saknas B, C, S, P. e) synes B.^ /) som icke äre i riksens höge
embether till. B. g) ländzmän B; sockner C, S, P. b) Så skall och för alle andre, som
skole brukes i riksens saker, giöres samme förordning — förlofves B. i) Hela stycket
saknas B. k) och tilbörligit fursteligit uppehelle till. B. /) och om theres skäligt och
tilbörlige förtäring till. B. m) Här slutar B. n) Här slutar C, P. 0) Öfverstruket S.
p) saknas S.
mm
1594 463
K. Sigismunds första förslag till regeringsordning öfverlemnadt till 139
riksråden i Stockholm 1594 den 30 april.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med föl¬
jande påteckning af Hog. Bielke: »Viss copia af then regerings
ordningh, som k. M:t till Sverige och Pålandh haver latid ställe
och förandre emoth den, som richsens rådh lote författe efter
h. k. M:tz begeren, endogh her udi er seden mykit förandret,
och öfverantvardedis af h. k. M:t sielf till her Erich Sparre den
siste aprilis, ner 4 slogh om middagh, anno 1594 i Stockholma,
jämförd med och till stafningen rättad efter en annan afskrift i
samma samlihg (här sign. B), som har en del af texten i form
af tillägg i marginalen, hvarföre den tyckes ha karakteren af
koncept, äfvensom med rådets första förslag (n. 138). En tredje
afskrift finnes ock bland Riksdagsakta.
Vi Sigismundus etc. giöre här med kunnigt och vitterligit, att efther
dett Gudh alzmechtigh häfver nu beskerdt och försörgt oss med tvenne
mechtige kongeriker, som är vårt käre fädernis arfrike Sverige med
alle dess unnderliggende furstendömer och lanndskaper, thesligest och
dett kongerike Pålen med storfurstendömet Littoven och lanndskaper
flere, som med denn Polniske crone äro incorporerede; så bör och oss
håfve omsorgh och åhuge, huru som hvart konge rike för sigh och
serdelis dette vårt arfrike Sverige motte tilbörligen och rettvisligen
blifve förestådt så väll uti vår frå som närvaro. Och enndoch vi nu
för höge och merchelige orsaker skuld achte uti denne sommer begifve
oss till Pålen igenn, så skall doch ingen fatte denn meningh, att vi
anthen iche vele eller och framdelis väll kunne komme tilbake hit till
riket igenn, utan håfve denn fullkommelige tro om oss, att vi vele
beflite oss till dett högste derom, att med vår igenn komst iche för
lennge skall fördrögt blifve, och eij dess mindre dess förinnen håfve
omvårdnedt om dette rikes lånngvarige välfärd, gagn och beste. Hvar¬
före vi och nu allerede håfve berådslagidt om alle richsens vårdende
saker med vår elskelige käre fader broder etc. här Carl etc. så och
med vårt elskelige richs.rädh och befunnidt godt och rådsampt vara
uti vår närvare här i Sverige och för vårt bortresende att giöre en
viss ordningh, såsom vi och nu här med ordne, stadge * och lage, der
efther hvar och en, så väll de som nogedt skole håfve på väre vegner
uti richsens saker att bestelle, såsom och the, der skole sigh regere
lathe, måge vette sigh att förhålle.
Och till dett förste sä håfve vi tilbetrodt — — — — —*) att
blifve uti regeringen här uti Sverige uti vår frånnvare och på väre
vegne och oss till gagn och gode håfve högste rådendet, efther som
vårt serdelis fulmachtz bref der om videre förmeler, så och denn schrift-
ligh edh och förplichtelse de oss der emot gifvit håfve, och i alle
') Tomrum i handskr.
464
1594
måtte hålle undersåtherne, denn fattige som demi rike, vidh lagh och
rätt, förhielpendes hvar och en till dett hann finnes vara rettigedt till
och derföre förmane alle lagmän, häredzhöfdinger, borgemestere och
rådhmänn i städerne, så och anndre, som domare kall håfve, att de
styrke och hanndt håfve rätt och rettviso och iche försumme deris
embete, utan hålle laga ting uti rättan tidh och å laga timma, åtskiliendes
dem, som trättande äro, och gifve der på deris schriftlige domar eller
bevis, på thett att dem, som lagvädie, må då gifves dess better viss¬
ord, och ärenden dess förr blifve sliten. Voredt och så, att nogre
saker iche änndå kunde der med blifve åtskilde, vele vi då framdelis
uti egen kong. person och närvarelse sielfve der om rannsake och
döme eller och änn förr, ehvar så behöfvis, förårdne nogre gode mann,
som konungs räfst uti lanndzänderne hålle skole.
Sammeledes så skole och de i regeringen äre håfve fullmacht att
gore skonemål med de fattige undersåther och der efther unne dem
tillgift, som bevisligit finnes af heredz och beskedelige männdz vittnes-
bördh theris trånngmåll och nödh vara stor till, såsom och elliest uti
alle måtte troligen och fliteligen achte vårt och richsens gagn och beste;
thesligest och gifve besked på hvadh anndre dagelige och menige
ärender, som kunne förefalle, både om handteringh, kiöpenskap, gieldh,
rettegånger och annedt sådannt, såsom och att styrke och vidh macht
hålle de oprättede fridz fördragh och fulbordede afhandlinger med konun¬
ger, furster, lanndh och steder, så och bothe, desligest och tvert om
igenn på Sverigis rikes vegne åtale och klanndre hvad brister och be-
sveringer, som der emott äre utkompne, menn elliest iche att inngå
nogre nye contrachter eller hanndlinger, myket mindre frid, förbundh,
krigh eller annedt med nogen, såsom iche heller nogre stadger eller
nye manndater eller ordninger'* uti andelige eller värdzlige måtte skipe,
påbiude eller tilstädie'* utan vårt vett och villie. Så schole de och iche
heller uti nogen måtte betunge almogen och unndersåtherne med nye
pålagur. Och enndoch the schole håfve konungs dom öfver all måll
och ärender, vår'- kongl, ensach undentagendes," doch att dett sker
utaf ovelde domere och aldelis efther Sverigis beschrefne lagh, så skall
doch lichvell vara eftherlatid dem, som villie, vädie unnder oss i de
saker, som nogedt högvichtige rechnes kunne. Dher och så råkede
hände, att vi meddelede nogre våre unndersåther eller tienere väre
försvarelse bref, då skole de galle för alle, eho de helst vare kunne,
öfver lif och godz like som i vår närvare; hvarföre" skole de, som i
regeringen äre, så och stådthållere, befalningsmänn och alle anndre
försvare och fride then, som sådanne bref bekommidt håfve utan nogen
åtskilnedh på personerne, stånndh eller kallelse och hielpe till att straffe
dem, som der emot gore."
Videre, samptlige, som i regeringen äre, skole håfve i blandh
cronones gagn och beste. (SV rådets förslag, n. 138, s. 434, r. p—//).
1594
465
När som och noget uti Uplanndh vore om regerings saker att
bestelle, såsom distings eller erichsmesse tidh, måge och då the, som
i regeringen äro och dit komme, vistes på slottedt och denn tiden
öfver lefve all [o:af]rf slottzsens innkomst, hvilket uti deris tilldelningh
kann blifve qvitted och afkortedt, och kunne då alle Norlanndz saker
der uti Upsale förhörde och alle deris ärender aflagde blifve.
Dhett samme må och ske uti Vesterås om mårmesse eller anndre
tider om åredt, hvar så enkannerligen behöfvis, doch af dett slottzläns
rennte spardt dett meste möijeligit för bergsbruchens befordringh skull,
hvarföre och alle Dalekarlers och bergsmendz ärender uti fönne
Vesterås kunne förhöres, att iche dett, som till bergsbruken blifver
förårdnedt, motte annorledes förtärdt blifve, allenist, när så behöfvis,
att nogen af cammerrådet för synnerligh orsaker skuldh moste drage
dit op och se om vårt och cronenes gagn och beste.
När och nogre saker äre till att uträtte uti the andre lanndzännder,
måge thå de i regeringen äro, håfve deris tilhåld på Linnköpings hus,
synnerligh om permesse tidh, och der bekomme deris underhåldningh,
dit och alle saker och ärender kunne blifve stempde, som Smålenninger
och Öleninger, sammeledes Väsgöter och Dalbor the håfve."
Så skole och de, som i regeringen blifve, hålle de furstelige per¬
soner här i riket vid de vilchor, som beslutid blifver, elliest ingen för-
läningh eller underhåld utdele eller förbettre, videre änn som vi dett
uti vår närvare håfve hvar och en unndt och eftherlatidt; eij heller
nogrom utan lagligh orsach och föregångende dom och lagskilu nogedt
ifrånn tage, utan" vår uttryckelige villie och betalning" (jfr rådets för¬
slag n. 138, s. 454, r. g—4 nedifr).
Sammeledes skole the iche heller afsättie them, som vi anthen till
stådthållere, befalningsmänn, fougder eller domere förårdnedt håfve,
med mindre dett skäligen pröfvis, att the otilbörligen och otroligen
sigh" emott oss" förhålle, doch att oss tilförene motte der om blifve
tillkennegifvidt, på" thet att vi anndre tiennlige uti deris stelle måge
förårdne lathe."
Dher som och nogen lagmann eller häradzhöfdinge död blifve,
då skall iche nogen uti deris stad förårdnis, för änn vi der om äro
blefne besöchte och gifve vårt ja och samtycke der till. Hvarföre och
ingen uti de fall eller elliest uti" nödtorftige saker" skall blifve förment
anthen sielf eller igennom budh och schrifvelse att besökie oss.
Thesligest skole the och håfve innseende med richsens rennte,
opbördh, utgift, rechenskaper och annedt sådannt, aldelis efther denn
ordningh och unndervisningh, som vi för vårt cammerråd håfve här
efther förtechne latidt, hvilken der på lännder, att befestningerne motte
blifve med alle nödtorfter försörgde, krigsfolchet tilfridzstellt och rich¬
sens gäld betaledt, så och unndersåtherne för ovanligh tunge för-
skonede, och ingen der emott uti nogen måtte nogedt påbiude (jfr
rådets förslag n. 138, .v. 434, r. 23—28).
466
1594
Videre skole de, som i regeringen äro, myketf mindre anndre, eho
de helst vare kunnec, iche drifve hanndel, lanndz eller förkiöp emot
lagh och steders previlegier, eij heller the eller deris tiennere betunge
unndersåtherne i lanndet med otilbörlige skiudzfärder eller forsler i
nogen måtte, såsomc och iche tilstädie att mynthed blifver vanvyrdet
i landet, heller att dett med förbudne varur, såsom spannemåll och
elliest, riket till skade och elliest må blifve utskipedt och utfördt, utan
med så skäl att richsens gäld der med betales^ (jfr rådets förslag
n. 138, s. 454, r. 2g /.).
Och der nogen hade en eller flere af dem nogedt med rätte til-
tale, då schall dett vara honom fritt eftherlatid, unnder sådanne dom-
ere, som sakens vichtighet kann kräfie, de som ovelde äre, och ingen
försyen i så måtte håfve, och gånnge seden der om hvad rätt är. Der
och seden nogen parten sigh iche lather nöije, kaste vad, som förbemelt
är. Och skall, som förb:t är, med regeringen i alle måtte achtes vårt
och richsens gagn och beste och hålle oss och väre mannlige lifs-
arfvinger och nest oss och dem vår unge broder högborne furste hertig
Jahan, in till dess hann till sinn myndige år kommendes varder, aldelis
efther arfföreningen (jfr n. 138, s. 454, r. 13 f. nedifr., s. 4.55 r. 12 f).
Och enndoch vi iche vette oss nogen fiendskap med nogre våre
granner, Muskoviten undentagen, med hvilken vi doch förmode, att
nogen god stadigh fridh med förste kann blifve besluten, doch lichvell
efther dett altid rådeligit och tryggest är att håfve sakerne uti god
och noge acht, så vele vi nu här med tilbetro —') att de uti
vår fråvarelse skole på våre vegne håfve högste rådendet här uti
Sverige, således att der nogedt fienntligit påkomme, dett vi doch iche
förmodhe ochc Gud alzmechtigh nådeligen värdes afvänndee, då gifve vi
här medh — — —*) uti fulmacht efther lägenheten och tilfället up-
biude krigsöfversten med krigsfolchet till att besettie och försvare
grännserne, beflitendes sigh till dett högste om att afvärie richsens
och unndersåthernes skade och förderf, dett meste möijeligit står till
att giöre, och eij dess mindre lathe oss strax oförsumligen örn alle
sådanne händelser förnimme, att vi på vår side kunne tänke till de
medel, som tiene till anthen strax afskaffe örligit eller och giöre fien-
derne tilbörligit motståndh och vårt arfrike uti alle måtte hielp och
unndsättningh.
Och på alle sådanne händelser achte vi för rådsampt, att hvar
dett ännu kunde komme till fridh, som vi förhoppes, då skall iche dess
mindre hvar fane hofmän blifve till ') hundret man stark oclV
hvar fane landzknechter ') hundret man starkc, såsom och alle
de samptligh uti hvar landzände för sigh hålles uti vardtgield efther
denne årdning, nemligen till dett unnderhåld eller förläningh, som hvar
för sigh blifver eftherlatidt, skall ridtmesteren bekomme om åredt på
*) Tomrum i handskr.
1594 467
sitt egidt lif — >) daler, desligest på hvar sin egen hest, hvilke
iche öfver — —’) vare skole — — ■—-1) daler, ridtmesterens lyde-
nant och fendriken, hvardere på sitt egidt lif om åredt *) daler
och pa hvar deris hest, hvilke icke öfver — — — *) vare skole
— ') daler, fendrichs lydenant på sitt lif >) daler; forrereren
') daler, hvar qvarters mester ') daler om åredt,
prophossen ') daler och hvar gemen hofman daler
eller dess värde, af nogen rente. Så skole och inge utan befäledt och
elliest betiente personer håfve under fanerne flere än en hest, med så
förord, att de alle skole vara förplichtede att sättie dubbelt så månge
till, när omtränger. Än skall hvar knechte höfvidzman bekomme om
åredt •) daler, höfvidzmannens lydenant och fänriken hvardere
') daler och på en munster drengh *) 4, fendrichs
lydenant i) 4., hvar qvarters mester — — — ^) 4. forrereren
- ') prophosen ') 4, och hvar gemen landzknecht
4 om åredt anthen i peninger eller annen ränte. Men nu,
meden örligit varer och de (iche) elliest brukede blifve, såsom och hvar
de framdelis sigh emot fienden schole bruke lathe, skall då för dem
en annen och bettre ordningh giord blifve.
Så skall och krigsöfversten vara förplichted ärligen fordre der opå,
att förme våre tienere, menige krigsfolkedt, samme deris vartgäld uti
rätten tid af den rente, der till ärnedt är, bekomme motte och elliest
hålle dem villige, att the iche motte håfve orsak ther om sigh beklage.
Videre hvad richsens ränte och opbörd tilkommer, på thett att
der med motte väll och rettvisligen blifve handlet, så håfve vi nu för-
årdnedt till cammerråd oss elskeligh vår tro man och råd *)
och them befaledt att the alle tider om åredt. när nogen lefvereringh
bör ske på nogen del, fordre derom besked af fougderne sampt andre,
som nogen vår och cronones opbördh håfve att svare till, och der hos
lagedt och bestelledt, att all spannemåll, desligest smör, kopper, jern,
trän, speck, tiäru och andra varur flere motte af hvart landskap för
sigh införes uti visse varelius, och fougderne ingeledes håfve tilstånndh
nogedt der af förskingre. Seden när varurne således uti hvart varelius
för sigh äro inkompné, schole the då till befestningernes bespisning,
thesligest löninger, betalninger och elliest blifve af välbe:te cammerråd
utdelte efther dhen ordningh, som der på giord blifver. Men all peninge
ränte öfver hele Sverige skall årligen uti rätten tidh till Stocholm för-
be:te cammerråd tilhande blifve Iefvereredt, så frampt iche behöfvis
att nogedt af samme peninger strax uti sielfve landzänderne till lönin¬
ger moste beskedes och dett thå med mindre möde och omak ske kan.
För- och välbe:te cammerråd schole och håfve synnerligh åhuge
och omsorgh om våre och cronones bergsbruk [att de] blifve försörgde
och derföre håfve fulmacht der till tage och anvende den ränte, sorn
nermest är belägen, och undersatherne till minste tunge framkomme lathe.
') Tomrum i handskr.
Riksdagsakter III. -Q
468
1594
Så skole och förbe:te cammerråd årligen, efther dett förslagh och
denn årdningh der på giord är, för än nogen tildelning sker till giäldz
betalninger, först aflegge af slottzlänedtz ränte, hvadh till slotten be-
höfves uti alle partzeler till alle dem, som der opå brukede blifve,
hvilken rente seden våre stådthållere eller befalningsmän der samme-
städz skall blifve öfverantvardet och thenn efther nödtorften ibland
slottzens folk och våre tiennere utdele lathe, så väll hvad lön uti
peninger och cläde, såsom sielfve utspisningen tilkommer. Recker thett
då seden inthet till, så svare de sielfve.
Sammeledes skall dernest aftages af opbörden hvadh som uti hvar
landzände till krigsfolksens lön tildelt blifver, men elliest hvadh deris
åtherståndende lön, så väll sorn fleres betalninger tilkommer, derom
skole förbemelte cammerråd efther hvart års opbörd och rente vette
till att lage, då [o:dock] så att krigsfolket först få dett them ärnedt
är och seden betales på all annen gieldh, hvart efther som årdningen
giord blifver, och ingeledes sättie dem främst, som sidst bör betaledt
blifve, med mindre dett kann ske med nogen sådan afhandling, som
oss och cronen är nogedt väll tient med. Så schall och granneligen
achtes, hvad gield, som betalt blifver, att der iblandh iche nogre ovisse
summer och oviss gammel och tvifvelachtigh gield motte införes, såsom
och granneligen rannsakes om dem, som kiöpe sigh gäld till för en ringe
ting, anten af kiöpmän eller krigsfolket, och kräfie seden fulle betal-
ningh ut igen.
Doch på dett att vi motte vette hvad oss och cronen enskilt kan
blifve årligen till gode lagt, så vele vi håfve oss förbehålledt allt dett
sölf och all denn kopper, som blifver efther våre bärgs verk-'" eller vi
elliest håfve till opbörd, der af inthet skall gifves^ oss oåtspordt och
för än vi gifve dher samtycke till, och der som nogedt af sölfredt skall
lefvereres in på mynthet, skall då för peningerne, som der efther blifver,
giöres oss synnerligh rede och rechenskap. Desligest vele vi och håfve
oss förbehålledt alle toller och steders taxer öfver allt riket, så och
alle vildvarur, som här uti riket falle kunne.
Uti like måtte, der som vi uti vår fråvare i Pålandh eller Littoven
behöfde nogre Svenske hos oss, synnerligen en eller två af rådet, der
till secreterere eller andre tiennere, som£ vi kunne skicke af och till uti
richsens anliggendc ärender*, så är och tilbörligit att de af thenne richs
rente motte blifve der underhåldne, efther som dett och sker med de
pålniske, när vi här uti Sverige stadde äro; hvarföre skall och årligen
der till anvendes nogen viss opbörd, anthen jern eller annedt, och
synnerligen de vildvarur, som för oss sielfve och vår elskelige käre
husfru drottningen iche äre tienlige, och när personerne äro förårdnede,
kan då dem giöres lönen och underhålledt, efther som hvar person
synes behöfve och deris stånd kräfver.
Med befestningerne skall uti vår fråvare således blifve hållit, att
de, som nu af oss till stådthållere, slottzlofven, befalningsmän uti vår
1594
469
närvaro blifve förårdnede, de schole och framgent blifve uti samme
kall och embete och icke blifve der ifrå satte af nogen, med mindre
än vichtige orsaker vore mot nogen på färde, och då schall oss der
om först blifve tilkenne gifvit, efther* som tilförene sagt är.* Så skole
och stådthållerne med slottzlofvenh håfve nycklerne eller slottzlofven
uti deris vald och alle saker så achte, efther som deris synnerlige ed
och schriftlige förplichtelse oss gifven lyder och innehåller, såsom* och
underhålle sigh af deris tildelte bestelning och icke af slottsens ränte.* Och
besynnerligh skole de, som på Calmare, Borgholm, Cronebergh, Elfs-
borgh, Vadstena och Stägeborgh blifve beskedde, inge släppe der in,
utan slottzens folk alene och dem, som dit blifve till vacht förårdnede.
Här oppå Stocholms slott hålles och efther samme sätt. Doch så ofte
som regerings rådet äro här tilstädes, måge de på slotted håfve deris
vist och hvad som till deris underhåldningh beskedt blifver, der af
kunne the da lefve, slotsens enskilte rente och tildelning undentagen.
Videre så skall och riksens admirael med under admiralen håfve
omvärdnedt om skipsgården, hvilken här uti Stocholm eller* efther legen¬
heten annorstedes vidh siösiden* blifve skall, så att altidh nogre skipp
motte hålles färdige och, när så behöfvis, segelrede. Och på dett skips-
folket motte och nödtorfteligen blifve underhållit och för matlöse eller
elliest icke håfve orsak förlöpe, så skole de hereder med ränten altid
lyde och ligge till skipsgården, som vi nu der till förårdnedt håfve.
Voredt och så, att nogre skipp kunne hvart år för sigh blifve utflyede
till Hispanien eller annorstädz med trävirke, då schole samme admira-
ler sigh till dett högste der om beflite, så kunde då der af fönne
skipsfolk dess better bekomme deris tildelte och nödtorftige lön, och
de sielfve dess mer blifve brukede till siös och skippen hålles derföre
dess färdigere, doch der med altidh förbehållidt, att icke noget af
vårt kopperskytt motte der igenom förkomme och förrycht blifve.
Med richsens archeli vele vi så håfve hålledt, att tygmesteren thet
efther nyligest hafde inventering skall hålle tilstädes oförrycht vidh alle
befestninger och inthed der af anthen sällies, lanes eller utgifves pä
nogedt sätt, annedt än som richsens tarfver kunne tilseije, att dett till
land eller vatn skall blifve brukedt; såsom och hvad som 1111 är be-
funnidt vara tagidt der af till läns eller elliest, dett skall tygmesteren
igen kräfie och till den stad igen lefverere, som dett blef uttagidt.
Men de, som här efther nogedt skytt utfå, de skole icke allenest
vara förplichtede att förskaffedt så gott och oförderfvet igen, utan
och blifve achtede för vårt kong:e förbudz öfverträdere.
5 ttermere pa dett att deste större semie och enighet uti vår frå-
varo här i riket vara må, derföre så skall och ingen fördriste sigh till
att inlate eller mengie sigh uti en anneus kall och embete, utan lathe
hvar och en der vid sigh förhålle, efther som vi dem håfve latidt för-
årdne, men der nogen rättmätigh orsak vore nogen att tiltale, då
schall dett ske efther dett sätt, som förbe:t är.
470 1594
a) Rättadt till stadfäste B. b) ordninger skipe eller päbiudc B. c) Tillagdt B. d)
Rättadt efter B. e) B har nu följande stycke med ant. utke låten: Elliest skole och the
som i regeringen äre, håfve theris underholldningh, hvar som the i riksens ärender
vistes uthi riket, men the flere af rådet icke Sftere ann som the tillhope kallede blifve,
men laghmenncn, när the holle landz- eller laghmänsting udi theris eigne laghsagur
eller andre på theris vegne, måge the af lagmannsrenten och gärdhen sig sielfve under-
hollde. /) bergsbruk B. g) uthgifves B. h) Rättadt till befalningsmännen B.
Ett förslag till regeringsordning i det mesta öfverensstämmande med
detta, men med punkternas ordning omkastad och åtskilliga tillägg, finnes
äfven. Det saknar alla anteckningar.
I det stora rådslaget af den 30 maj (orig. i Riksarkivet), där med an¬
ledning af konungens snart förestående resa rådet i fyra hufvudpunkter
sammanfattade hvad sorn dessförinnan framför allt borde afgöras, nämligen
1) om fred eller stillestånd; 2) krigsfolkets och andra kronans fordrings¬
ägares tillfredsställande; 3) ständernas privilegier och 4) »huru regemented
udi e. k. M:tz frånvare ordenteligen, lagligen och skieligen skulle blifve achted
och förestådt», heter det i fråga om fjärde punkten:
Dernest efter e. k. M:t så hastigt achter begifve sigh till vägs,
synes vare af nöden, att regements ordningen med dett förste måtte
blifve besluten och alle stender derom såsom och sielfve utresen til-
kenne gifven, efter som vi tilförende i underdånighet rädt håfve. Hvar¬
före medan behöfves fast större betenkiende och omsårg, huru riked i
e. k. M. frånvare skeligen och tilbörligen kan regeres än när e. k. M.
sielf i egen kong:e person vore här inrikes til stedes, den man altidh
kunde håfve till att rådfråge; derföre kunne vi på vårt tilbetrodde
embetes vägne icke underlate e. k. M. ödmiukeligen påminne, att e.
k. M. i tid, förr än den tilstundende reses förhinder och bestelning
infaller, vill tage dette riks regementzsaker och andre högvardende
bestelninger udi nöttårftigt betenkiende och sådant fulkomeligen med
sin faderbroder så och samptlige riksens råd och någre andre af de
förnembste stender, medan vi till sådant äre för få och omächtige,
öfverväge och beslute; fördy ändoch e. k. M. någed häfver latted
derpå författe och os öfverantvarde, så håfve och vi udi like måtte
i förståne efter e. k. M:tz betalning giordt någed lited till saken
på vår side; så kan dogh likväll lätteligen hände, att någed theruti
nödtårfteligen till förbettrings kunde förandres, när dett af flere, som
dett vederbör, och serdeles efter föregångende skielige tall och svar
blifve betenkt och öfvervägedt, hvilkied ju ändeligen vill vare af nöden,
på dett att sådant, som sålunde lagligen görs, deste större kraft och
anseende i e. k. M. fråvare håfve måtte och undersåterne icke allenest
mindre orsak sigh deröfver att besväre, utan deste större villie och
laga tvång der effter rätte och lydno hålle. E. k. M. vill fördenskull,
efter som vi tilförende rädt håfve, förbe:te regements ordning högb:ne
furste hertig Carl meddele late, dett vi och på vår side gore våle.
') Undertecknadt af Nils Gyllenstierna, Erik Gostafsson [Stenbock], Hogenskild
Bielke, Axel grefve till Raseborg, Erik Sparre, Sten Baner, Gustaf Baner, Benkt Ribbing
och Gustaf Gabrielsson [Oxenstierna].
1594
47i
Rådet yrkade i sammanhang därmed, att alla rikets ämbeten nu strax
besattes med lämpliga personer »både i Iandsändarne och eljest», så att de,
medan konungen ännu vore i landet, kunde tillträda dem och kunde få
besked af honom, i fall de å ämbetes vägnar hade något att fråga om; det
hade varit bättre, menade riksråden, om detta skett genast efter kröningen.
Äfven påmintes om nödvändigheten att tillsäga dem, hvilka skulle brukas
som »liggande sändebud» i Polen, och berördes åtskilliga andra ämnen.
Sigismund svarade härpå tämligen snäft d. 6 juni (k. Sigism. registr.
1594 fol. 149 v.):
Fierde, huru regementet här i riket i h. k. M:tz frånvaru ordente-
ligen, lagligen och skäligen skulle blifve achtet och förestådd, svares
att velbe:te herrer riksens rådh vette sigh väl i hugkomme, huru ofte
h. k. M:t förmante dem alrede för någre månader sädhan, dett de
skulle ställe en regeringsordningh. Huru droghsamligen dermedh til-
gick, kan them icke heller vara förgätit. Hvadh och h. k. M:t lätt
och derom skriftligen författe, håfve the gode herrer och sedt. Och
mädhan nu äre färn eller sex vikor förlidne, sädhan som samme rege¬
ringsordning blef them öfver andtvardet, hade de gode herrer väl för-
längst kunnet gifve om hvar artikel för sigh deres betänkiende, på thett
att hvadh som theruthinnen skäligen var till att förandre, hade då väll
länge sädhan ske kunnet. Men så vet h. k. M:t ännu uthi denne stund
icke hvadh de gode herrers mening och betänkiande deruthinnan vara
kan. Begärer derföre ännu hermedh nådeligen och ändeligen, att de
godhe herrer deres mening uthtryckeligen derom medh förste förklare.
Sädhan vill h. k. M:t sigh videre medh sin elsk:e käre faderbroder etc.
hertigh Carl rådhföre. Män att kalle flere ständer tilhope för den orsaken
än hög:te furste och riksens rådh är h. k. M:t fast betänkeligit.
Hvad ämbetenas besättande angick, menade konungen att, om herrarne
i regeringen aktade på sitt kall, behöfdes »icke så enkannerligen» ståthållare
förordnas i landsorterna; visade sig detta i de mera aflägsna vara af nöden,
kunde det nog medhinnas. Några liggande sändebud» i Polen behöfdes
icke heller, om två eller flera gånger örn året vissa personer sändes rikena
emellan i vårdande ärenden; eljest kunde äfven bref skickas till Dantzig
för att därifrån vidare fortskaffas.
Vid samma tid hade riksråden äfven satt sig i förbindelse med hertig
Karl. Enligt en skrifvelse från denne, dat. Nyköping d. 4 juni (jfr ofvan
s. 444), hade han mottagit två »regementsordningar», afsedda att gälla under
konungens frånvaro, äfvensom deras sista betänkande till konungen (råd¬
slaget af d. 30 maj). I sitt särskilda utlåtande (jfr ofvan s. 442), »stäldt på
k. M:ts och riksens råds förbättring», yttrade han sig om regeringsordningen
på följande sätt:
Hvad regeringsordningen tilkommer, derom är h. f. N:ds beten¬
kiende således, att then vidh ingen vissere regie kan stelles och ordnes
än then, som konungen sielf moste gore sin edh opå efther Sverigis
beschrifne lagh tili att holle alle riksens undersåther vidh Gudz klare
och rene ordh, så och vid lagh och privilegier, them ther vidh fride
och beskydde och för all orett och öfvervåld fridkalle och försvare;
472 1591
så och elliest alle saker till menige riksens bäste medh sins rådz radh
så företage och bestelle, som han thet för Gudh alzmechtig och hvar
christen man vill och kan till svars vare, efther som tillförende font
är. Hvilken som k. M:t nu synes till regeringen betro i sin fråvare
medh dess stenders vettskap, rådh och samptyckie och vill sådane edh
och försäkring gore konungen och dess undersåther, då görs then andre
vidlöftigheten slett inthet behof. Kan och nepligen all fall så noge
betenkies och uthi viss ordning begripes, som riksens lägenheter under
tidhen vell annerledes tillseigie kunne och bestelles moste. Så vill thet
och gifves then att betenkie, som regementet betroedt varder, ath han
och vill vidh sådane ordning vedertage och ther hos riksens stender,
som ther under skole regerede blifve, om the och ther till bejake och
samptycke vele.
Hvadh the embether tilkommer, som uthi regeringsordningen för-
mellte äre, förser h. f. N:d sigh, att när beskedelige män blifve ther
till förord nede, the då vell sielfve skole vette hvadh theres kall och
embethe kräfver och icke hafves behof att schrifve them sådant före.
Han afstyrkte därjämte numera att vid de förestående förhandlingarna
i landsorten något närmare inlåta sig på »regementsordningen», då ingenting
i afseende på densamma var beslutadt (se s. 443). Både konungen och
hertigen hade sålunda satt sig däremot, och såsom redan är nämndt, berördes
ej heller denna fråga i instruktionen för landsortssändebuden.
Äfven Sigismund meddelade genom Olof Sverkersson hertigen sitt för¬
slag till regeringsordning. I sin svarsskrifvelse af d. n juni (ibid. fol. 94)
åberopade denne endast sitt nyssnämnda utlåtande, som han bilade, och till
detsamma hänvisade han i en ny skrifvelse till riksrådet d. 28 juni (ibid.
fol. 104), som framkallats af Ture Bielkes och Benkt Ribbings sändning
till hertigen.1)
140 Riksens råds andra förslag till regeringsordning 1594 i början
af juli.
Samtida handskrift i Riksarkivet under rubriken: »Dette är nu
på k. M:tz vår n:te herres sampt den högborne furstes hertig
Carls nådige behagh, förbättring och samptlige beslut och for-
eningh så kårteligen författet», hvartill med annan stil är lagdt
dat. den 7 julii Q4 (troligen från hertigens kansli), jämförd med
två andra handskrifter i samma samling, den ena ett koncept med
ändringar, sannolikt af E. Sparre (sign. B), den andra en utskrift
af Sparres hand med en af Ture Bielke skrifven rubrik, mot¬
svarande den här ofvan anförda (men utan datering); samt med
en odaterad afskrift i Jöran Posses kopiebok fol. 26 i Riksarkivet
med tillägg i rubr.: »dervidh k. M. henne någed när samptychte».
Vi Sigismundus etc. gore her med kunnigt och vitterligit, att efther
thett Gud alzmechtig häfver nu beskärt och försörgt oss med tvenne
’) Jfr Hjärne, Sigism. sv. resor, s. 75 ff. och Boéthius, Om den sv. högadeln,
Hist. Bibi. IV, s. 122.
1594
473
mächtige konunge rike, som är vårt käre fädernes arfrike Sverige med
all thess underliggiende furstendömer och landskaper, deslikest och
thett konge rike Polen med thess tilbehörende underliggiende land och
grentzer, så bör oss och på vårt höge och tilbetrodde kall och embetes
vegne håfve omsårgh och åhåga, huru såsom hvart konunge rike för
sig och serdeles dette vårt arfrike Sverige motte tilbörligen och rätt¬
visligen blifve förestådt så väll i vår frånvare, som när vi sielfve her
tillstädes vare kunne, och efther thett att vår egen närvarelse för
begge rikernes tarf och lägenhet skull under tiden moste ymses och
vi stundom behöfve att vare udi thet ena och stundom udi thett andra
kongerike; derföre medan vi för höge och merkelige orsaker skull
achte nu begifve oss till Polen igen, efther som vi håfve lofvet och
tilsagt, hvilket och tilbörligen bör blifve fulbordet och eftherkommit;
så skall dågh ingen fatte den mening, att vi ju icke med förste lägen¬
het och thett snareste som mögeligit kan vare, om Gud oss helsen
och lifvet förläner, åther igen vele begifve oss till dette vårt konunge
rike igen, och i medlertid vi oss udi Polen förhålle, altid sökie och vette
vårt käre fädernes landz Sveriges gagn och bäste, dess skade och för¬
derf, så myket oss mögeligit är, med vår ytterste macht hielpe till att
afvärie och förhindre och der till altid råde och styrkie, att god villie
och tilförlateligh venskap må thesse loflige konunge riker emellen op-
rättet och stadigt vid macht hållen blifve. Der och sådane laglige
förfall kunne förorsake, att vi icke så ofthe. som vi gerne vele, kunne
besökie vårt käre fädernes arfrike Sverige, så vele vi dogh altid i rättan
tidh lathe menige Sveriges rikes stender vår laglige förfall tilkenne
gifve. Och efther thett vi, som förbemält är, gerne se, att dette vårt
arfrike Sverige, tilbörligen, skäligen och väll må i vår frånvare före¬
stådt och regeret blifve, derföre håfve vi med vår käre faderbroder
högborne furste her Carl etc. sampt vår elskelige riks rådh, som på
thenne tid varit her stadde, för gått och rådsampt befunnit, att nu,
medan vi sielfve tilstedes äre, gore en viss ordning till thet närmeste
och i en summe, huruledes der om vår villie är, der efther hvar och
en, så väll the, som något håfve på våre vegne att råde och biude,
såsom och the ther skole sigh regere lathe, måge vette sigh förhålle
och efther rätte.
Och till thet första så håfve vi tilbetrodt och förordned, som vi
och her med i dette värt k. brefs kraft tilbetro och fulmacht gifve
högbe:te vår elskelige käre faderbroder högborne furste her Carl etc.
så och velbemälte vårt elskelige riks råd samptligen att förestå rege¬
ringen her udi Sverige i vår fråvaro och på våre vegne och oss til
gagn och gode håfve högste rådende, efther som vi dem her med
gifve bistånd och fulkomiigh befalning, ther emoth the sigh christelige
håfve förplichtet att vele i alle måtte holle oss och våre tilstundende
mansarfvinger, dem Gud teckes förläne, och näst oss och dem vår käre
unge broder högborne furste hertig Jahan, till thess han till sine myn¬
474
1594
dige år kommendes varder, thette vårt arfrike Sverige med all thess
tillydende furstendöme^ landskaper och rättigheter till trogen hond
aldeles efther arfföreningen anno etc. 44 och udi alle måtte achte vårt
och riksens sampt thess menige inbyggieres gagn och beste, förhielpen-
des förberde väre undersåther, den fatige som den rike, till lagh och
rätt, och håfve opseende med alle andre i riket, som någon betalning
eller domare embethe håfve, att thet samme gore uthan al veld,* ven¬
skap eller anseende till personen i någon* måtte, och efther som Sveriges
lagh uthtryckeligen och klarligen förmäller, dogh oss förbehållit, der
så behöfves, ded laga vad, som bör ske under konungen, item skrock
sochner och konungs dom antingen af oss sielfve, när vi her tilstädes
äre, eller på almenneligh räfstetingh heller elliest igenom väre tilför-
ordnede gode män och konungs nemd, som lagh förmäller.
Högbemälte furste och velbemelte gode herrer samptligen i rege-
ringh skole och beflite sigh om att styrke och vid macht hålle the
oprättede fridz fördragh och fulbordede afhandlingar med konunger,
furster, land och städer, så och bothe och theslikest tvert om igen på
våre och Sveriges rikes vägne åtale och klandre hvad brister och be-
sväringer, som der emoth äre opkomne.
Item gifve besked på köpenskap och handlingh och alle andre
daglige ärende, men elliest icke ingå någre nye contracter eller hand¬
linger, myket mindre frid, förbund, krigh eller annet med någon, såsom
icke heller någre stadgar heller nye mandater, privilegier, friheter och
ordninger skipa eller påbiude oss ovitterligit eller uthan vårt samtycke
och villie, eij heller udi någon måtte besväre^ almogen och under-
såtharne med nye tungor och pålagor, icke heller elliest vara dem
förnär i någon måtte/ antingen att drifve något landzköp, förköp, eij
uthföre almennelige förbudne varer eller annet sådent heller betunge
dem med olaglige och oskälige körsler, forsler eller schiutzferder, uthan
vid macht holle både lagen, skälige stadger och mandat, som ded
sampt eke fellende, diurskiutningh och annet sådant förbinder. Elliest
skole the håfve macht att gore skonemål med the fattige och nöd-
stelte sä och, der sä storlige eller hastigt behöfdes, förtiente personer
skäligen med underhåld betenkie, dogh på vårt behagh och ythermere
stadfestelse.
Item hålle myntet vid macht vid then prägh och skråd, som vi
nu sist förordned håfve, och den i ingen måtte förandre, eij heller til-
städie att samme mynt i någon måtte vanvyrdes.
Item efther vi endels håfve och än vele förordne tienlige personer
till alle embether, sådanne som efther denne riksens lägenhet vederbör
och vi förmode att riket skall vare belåtet med, så skole och the i
regeringen dem icke heller afsettie, eij heller förläning eller underhold
dem eller någon afhende uthan föregångende dom och laghskilu af
ovelde personer efther lagen, dogh ther brede vid gifve oss der om
tilkenne och hvad brätt som med dem finnes, uthan lathe dem blifve
1594
475
vid theres embete och thett förestå och fulfölie, såsom den instruction
och undervisning, som vi för hvart och ett embete efther dette riketz
lagh och sedvane giort håfve, förmäller; skole och icke heller tilstädie,
att någon udi sitt tilbetrodde embete antingen af en eller annen för-
hindred blifver; dogh icke thes mindre håfve tilbörligh acht och op¬
seende med alle riksens embetzmän, både högre och ringere, atte theres
tilbörlige kall tilbörligen förestå.
Der och någre af riksens förnemlige embetzmän affalle, då skole
ther inge andre tilsetties än dem, som vi dem efther dette riks lägen¬
het och stadger varde förordnendes, såsom vi och i like måtte vele
håfve oss förbehållit att stadfeste lagmän och häredzhöfdinger och uth-
gifve våre försvarelse bref, dem som vedertarfve efther lagen, och icke
heller vare någrom förment oss med bud och bref efther hvars och
ens lägenhet att besökie.
I like motte skall och högh och velbemälte regering hålle the
furstlige personer, som her i riket blifvendes varde, vid thett under¬
håld och velkor, som vi dem synnerligen och serdeles med högbe:te
vår faderbroders och richsens ständers samtycke tildelt håfve, sä och
den academien i Upsala och thess personer och prästerskap vid dett
som vi dem udi Upsala i vår kong:e croning tilsagt håfve.c
Dernäst efther krigsfolket häfver merkelige summer till att kräfvie,
deslikest och någre af vår salige lier faders tienere, derföre skall högh
och velbemälte regeringh sigh på thett flitigeste vinläggie, atte med
thett allerförste motte blifve förnögde efther den ordning, som vi der
om för vårt cammerråd och tilförordnede krigs commissarier håfve
gore latid.
Och efther thett vi icke ännu äre kompne till frid med Ryssen,
ded vi dogh näst Gudz hielp förmode och oss der om pä thett högste
beflite vele, heller och, det Gud förbiude, elliest något kunne påkomme,
då gifve vi her med högh och velbe:te regeringh fullkomligt! macht
och tilstånd oss och riket till gagn och gode att opbiude krigsöfversten
med krigsfolket, hvilke och elliest, när the stille äre, skole bevise rege¬
ringen på våre vegne deres hörsamhet och lydno, sä the, som alle
andre riksens inbyggere, så mykit som efther lägenheten kan behöfves,
der med att afvärie vår och Sveriges rikes skade och förderf med, så
och i tid oss der om värne och tillkenne gifve.
I like motte efther månge köpmän finnes, som mykit håfve till
att kräfvie, att regeringen sigh der om beflither, atte efther lägenheten
måtte blifve tilfridz stälte, den först som först bör och seden hvar
efther annen på viss tid och termin.
Der och behöfves att samptligen regerings rådet en eller två reser
om året skole komme tilsammen för merkelige richsens ärender skull,
då kan ded ske i Arboga, Enköping, Söderköpingh, Norköpingh eller
Linköping, med mindre att högbe:te vår käre faderbroder täckes att kalle
dem till sigh in i furstendömet. Elliest skall landztingh årligen hålles
476
1594
i the städer, som lagh förmeller. Och på thett all ting deste bättre
och skickeligere må tilgå, skole altid till thett minste två af riksens
råd vare hos högbe:te vår faderbroder tilstädes, ehvar h. K:t kan stadd
vare, och cancelleren med väre och riksens besvorne secreterere altid
öfverse the bref, som i regerings nampn uthgifves, och der udaf hålle
visse copier och protocolon; skole och elliest efther deres af oss före-
stälte instruction sigh förhålle.
Dette är så korteligen summan, huruledes vi med regementet her
i riket vele hollit håfve. Och efther icke mögeliget är att kunne uth-
grunde eller förbetenkie alt dett, som lägenheten och nödtorften kan
fordre, derföre skole högh och velbe:te regeringh i alle måtte vette
vårt och riksens gagn och bäste, såsom the för Gud, oss och allt
ärligit folk vele ansvare och som theres edh kräfver och vi dem om-
betrodt håfve. Och medan vi inthet annet, än thett som lagligit, til-
börligit och'5 vårt kong:e lyffte likmätight15 är, antingen udi dette vårt
bref eller elliest vele påbiude, så bör och der emoth högh och velbe:te
regering, \b ded them är tilbetrodt/ sampt alle andre riksens undersåther,
högre och nidrige, som them på väre vegne trohet, tilbörligh lydno
och tryghet äge att bevise, sigh her efther rätted och sigh i alle måtte
till att förhålle.d Det vi dem och her med alle samptligen och hvar
och en för sigh, både högre och nidrige, andelige och verdzlige, ädle
och oädle, som under samme crone bygge och bo, her med af vår
kong:e macht vele budet och befälet håfve, atte i så måtto, som för¬
bemält är, högh och velbe:te furste och riks råd tilbörligh äre, hör¬
samhet och lydne bevise, och hvad som högh och velbe:te regering i
så måtto och efther denne vår laglige och skälige förordningh med
enhelligt och frivilligt råd oss och riket, som förbemält är, till gagn
och gode — såsom och hvar och en skall aldeles vare fritt och oförtaget
uthan vrede och mishagh att råde och seije sin meningh efther sitt
förstånd och betenkiende — varde samtyckiendes och beslutendes, och"
icke den ene parthen den andre ovitterligh eller uthan dess samtyckie
udi vichtige saker, thett vele vi" holle gilt och kraftigt, vår kong:e
rättighet efther lagen och lage stadger aldeles oförkrencht.
Till thett sidste skall högh och velbe:te regering synnerligen vin-
leggie sigh att hålle inbördes frid och enighet vid macht bland alle
riksens stender och regere alle både högre och ringere med sacht-
modighet och späckt, icke något öfver lagh och rätt någon tilfoge, eij
heller elliest med ord heller gerninger, uden den brotzlig befinnes, otil-
börligen öfverfälle, uthan ther the håfve någon att tiltale, då sökie och
uthföre saken laghligen för ovelde domere efther Sveriges beskrifne
lagh. Ded samme skall och vare androm eftherlatit, som kunne håfve
tiltal till någon af dem i regeringen. Att vi alt dette fönne med
högbe:te vår faderbroders och vårt elskelige riks rådz råd, såsom för-
be:t står, förordnet och beslutedt håfve aldeles fulkommeligen i vår
frånvare att vid macht hålles, thett the och med deres skriftelige
1594
477
reversal oss håfve försäkred, trycke vi vårt konglige insigle för dette
bref och med egen hond underskrifvit.
a) Urspr. all veld eller vettskap i alle. Rättadt i B. 6) Tillagdt B. e) Ett stycke
följer här i konceptet, sorn är utstruket och infördt något längre fram. d) Ändradt i B,
som har tilbörligen vette till att fårkolle, liksom öfr. hss. e) Ändradt och tillökt i B.
Äfven detta förslag delgafs hertig Karl att döma af hans svar d. 13
juli (registr. 1594 fol. 110). Han hade fått riksrådens meddelande, att
konungen ännu icke förklarat sig om regeringen under hans frånvaro och
hvarken velat antaga »then lengre eller stekre ordning, som I stellt håfve».
Hertigen hade ytterligare påmint Sigismund att före sin afresa gifva besked
om styrelsen och kunde ingenting vidare göra åt saken. Brefvet till konun¬
gen af samma dag (ibid. fol. 110 v.) var helt kort och slutade: »allene
thetta vele vi håfve e. k. M:t opåmint, att e. k. M:t vill lathe oss förnimme,
hure och egenom hvem thette loflige konungerike till dess vellferd i e. k. M:tz
fråvare skall regeredt blifve».
Konung Sigismunds regeringsordning, daterad Stockholm 1594 i 141
förra hälften af juli.
Utskrift, undertecknad och beseglad, bland Riksdagsakta i Riks¬
arkivet med månadsdagen (/o) senare ifylld och anteckning på
omslaget: »Regementzordningen kom ifrån Warsow medh flere
acter 1656» samt dagen felaktigt angifven till 16 juli, jämförd med
ett utkast till densamma i nämnda samling med signeringar i
kanten, afseende ändringar (sign. B), samt en afskrift af samma
utkast i Jöran Posses kopiebok fol. 30 (sign. P), där ändrin¬
garna äro efteråt angifna, med följande rubrik: Vidh denne
mening, som effter folger, blef regeritigsordningen af k. M:t
under sohr ifven, allenest ded tillsatt, för andr ed och uthelycht, som
i bredderne ititekned är och, seden denne ordning är uthschrifven,
vidh änden förmält är. Datum Stockholm den 12 julii anno 1594;
äfvensom med k. Sigismunds första förslag till regeringsordning
(här ofvan n. 139). Olikheterna mellan utkastet och den slutliga
redigeringen äro angifna i noterna efteråt. I ett par fall äro
de båda redaktionerna tryckta bredvid hvarandra på spalt, den
definitiva sign. A, utkastet sign. B. Bland Riksdagsakta finnas
för öfrigt följande utskrifter af denna urkund: 2) ett under-
tecknadt och besegladt exemplar utan månadsdag (sign. C); 3)
en afskrift utan månadsdag med beteckningen: »Regeringsordning
för alle riksens ämbetzmänn» och tillägg af Hog. Bielke: »och
först och främst för fursten och samptligh richsens rådh. Dat.
och underskrifvit in julio 1594 ; 4) en afskrift dat. 12 juli; 5)
en afskrift dat. samma dag och åtföljd af k. Sigismunds bref af
d. 28 juli till Erik Skeppere; 6) en afskrift dat. 12 juli, åtföljd
af en skrifvelse till grefve Erik Brahe dat. Krakou 8 mars 1596;
7) en afskrift dat. 16 juli med anteckningen (af Erik Sparres hand):
K. M:tz regeringsordning bekommed med Las Anderson in fe¬
bruario a:o 9J och upplysningen: like lydendes med de/m, som h.
k. M. gaf i Stokholm för sin bortfärd. Slutligen finns i k.
478
1591
Sigismunds registr. 1594 fol. 73 v. en afskrift, införd under date¬
ringen jo mars. I Nordinska sami. i Upps. univ.-bibl. vol. 180
fol. finnes en odaterad afskrift och i Hog. Bielkes sami. vol.
I fol. 48 därsammastädes en (för öfrigt ofullständig) afskrift dat.
12 juli. Tryckt hos Stiernman I, s. 423, sannolikt efter samma
text, som här följes.
Vi Sigismundus etc. — — — vårdende saker medh vårt elschelige
riks radh, som på thenne tidh här tilstädes håfve stadde varit, och
befunnet ordne, stadfäste och lage att förholle (se i öfr.
Sigism. forsta förslag n. 139 s. j.63 r. 13—38).
Och till thet förste så håfve vi tilbetrodt vår elschelige käre
faderbroder högborne furste her Carl etc. så och velbemelte vårt elsche¬
lige riks rådli samptligen att blifve udi regeringen — gifvit håfve
(se i öfr. n. 139 s. j.63 r. 6 f. nedifr.) och i alle måtte holle oss och
vår tilstundende mandzarfvinger och nest oss [och dem]a vår käre unge
broder högborne furste hertigh Jahan, till thes hann till sin myndige
är kommendes varder, thette vårt arfrike Sverige medh alle thes til-
lydende furstendömet-, landschaper och rättigheter sampt alle thes in-
byggere, väre undersåther, till trö handh, aldelis efter arfföreningen,
så och udi alle måtte achte vårt och riksens sampt menige under-
säthers gagn och beste, förhielpendes förbe:de väre undersåther, den
fattige som den rike, till lagh och rätt, och derföre förmane alle lagh-
männ, häredzhöfdinger, borgermestere och rådmenn i städerne, så och
andre som domere kall bafve, att the styrke och handhafve rätt och
rättvise och icke försume deres embete, uthan holle lage tingh udi
rättan tidh och å laga tima, åtschiliendes them, som trättende äro, och
gifve ther på theres schriftelige domer eller bevis, på thett att the,
som laghvedie, må då gifves des bättre vissord och ärenden förre
blifve slitne. Hvarföre och hög och välbe:te samptligh regeringh schall
håfve blannd alle stennder, andelige och värlzlige, högre och nidrige,
ädle och oädle/ både till lanndh och vatn, på våre vegne tilbörligh
hörsamhet och lydno. Och änndoch högh- och förbe:te regeringh schole
håfve konungs dom öfver ali mål och ärender aldeles efter Sveriges
beschrefne lagh, vele vi dogh likvell ått minnste hvar tridie år, anten
vi sielfve udi konglig person äre tilstädes eller iche, [lathe förordne
någre gode männ, som konungsräfst i alle landzender holle skole]T
Ther och någen af undersåtherne hade en eller flere af de gode
herrer, som i regeringen äre, någet medh rätte tiltale, då schall vare
honum frit efterlåtidt dett att gore för dhe andre, som i regeringen
och ovälde äre, och ingen försyn i så motte håfve, och gånnge så seden
ther öfver hvadh rätt är. Udi like måtte schall och sche, dher någre af
regeringen någet kunde håfve emot hvar annan. Ther och seden
någen^ parthen medh theres dom iche lather sigh nöije och sakens
vichtighet thet sä kann kräfie, då schall dett vare frit efterlåtidt att
vedie under oss såsom högste domere.
1594
479
Ther och så råkede hände, att vi meddelte någre våre undersåther
och tienere våre försvarelse bref öfver lif eller godz, då schole de gelle
för alle, eho the helst vare kunne, så vel i vår frå- som närvara.
Hvarföre schole de som i regeringen äre, så och stadhollere, befal-
ningsmenn och alle andre försvare och fride dem, som sådanne breU
bekommit håfve, uthan-7' någre åthschilneder på personerne, stånd eller
kallelse,-^ och hielpe till att straffe, som der emot gore.
Högbe:te furste och velbe:te gode herrer samptligh regeringh schole
och beflite sigh om att styrkie och vidh macht holle the på
våre och Sveriges rikes — mandater och ordninger schipe eller
påbiude, oss ovetterligit eller uthan vårt samtycke och vilie, eij heller
udi någen måtte betunge almogen medh nye tunnge och pålager (se
i öfr. n. 139 s. j6j r. 22—31).
Sammaledes så schall och högh och välbe:te regeringh håfve ful-
macht att gore skonemåll medh the fattige undersåther efter vårt utt-
gågne öpne och prenntede brefs lydelse, och^ hvadh bref, som rege¬
ringen i så motto, såsom och eliest udi andre riksens saker, uttgifve
eller uthgå lathe, them schall cantzeleren ändeligen öfverse och sampt
medh regeringen underschrifve eller udi cantzlerens fråvarelse vår och
riksens besvorne secreterer/ theslikest gifve beschedh på hvadh andre
ärender, som kunne förefalle, både om hanndteringh, köpenschap, klage-
mål, gäld, rättgånger och annedt sådant mere.
A. B.
Och der någedt sådant eller
andre saker, sorn regeringen vidh-
kommer, vore till att bestelle i
Uplandz laghsagu, då skall ded
ske udi Eneköping, hvad som udi
Väsmanna laghsagu vore till att
bestelle, skall ded ske udi Arboga.
Vore och någed sådant att be¬
stelle udi Östergötland och Små¬
land, kann och ded best ske udi
Söderköping och Linköping, så¬
som och, der och någed sådant
vore till att bestelle udi Väster¬
götland, kann och ded best ske
udi Skara.
Så schole och the, som i regeringen äre, holle enkie drotningerne
sampt furstlige personer här i riket vidh the vilkor, som beslutet är;
eliest ingen förläningh eller underholdh någrom uttdele — uthan
vår uttryckelige vilie och befalning (se i öfr. n. 1^9 s. 465 r. 20—26).
Men* vore och någre förtiente personer, som någen hielp eller
förbättring!! på underhold eller förläningh behöfde, då schall oss ther
Och ther någet sådant eller
andre saker, som regeringen ved-
kommer, vore till att bestelle, då
schall dett sche udi Eneköpingh,
Arboga, Suderköpingh. Linköpingh
och Skara.
480
1594
om blifve af regeringen tilkenne gifvit. Seden vele vi ther om befale,
efter som vi förnimme lägenheterne tilsäije.A
Sammaledis schall regeringen iche eller afsättie — — emot oss
eller riket — — förordne lathe (se i öfr. n. 139 s. 465 r. 27—;2).
Ther som och någen lagman eller schrifvelse oss besökie
(se i öfr. n. 139 s. 4.65 r. 33—37).
Och enndogh vi icke vethe oss någon fiendskap medh någre våre
granner, Muschoviten undentagendes, med hhvilken vi doch förmode
att någen stadigh fredh medh förste kan blifve besluten, likväll efter
thet altidh rådeligit och tryggest är att håfve sakerne udi gode och
nöije acht, så vele vi nu här medh tilbetro hög och välbe:te regeringh,
att the udi vår fråvarelse schole på våre vegne håfve högste rådendet
här i Sverige, således att ther någet fiendligit påkommer, thet vi doch
icke förmode och Gudh alzmechtigh verdes afvennde, då gifve här
medh högh och välbe:te regeringh udi fulmacht efter lägenheten och
tilfellet opbiude oss elscheligh vår tro mann och rådh denn edle och
välborne — — —-1), hvilken vi till krigsöfverste här i riket bruke
vele, hvilken' efther thet fulmachts bref honom af oss gifvit är, medh
krigs folket' schall besättie och försvare gräntzerne, beflitendes sigh till
thet högste att afvende riksens och undersåthernes schade och för¬
därf thet meste mögeligit står till att gore, såsom och eliest udi alle
måtte förholle sigh efter förbe:de fulmachts lydelse. Hög och välbe:te
regering schole och strax oförsumeligen, ther någet sådant råkede
hennde, lathe oss ther om förnimme, att vi på våre side kunnde tenkie
till the medel, som tiene till anten strax afschaffe örligit eller och gore
fienderne tilbörligh motstånd och vårt arfrike i alle måtte hielp och
undsätningh.
A. B.
Våre tilförordnede krigscom- Och på alle sådane hendelser
missarier schole och håfve i be- — — efter denn ordningh deropå
falningh efter vår fulmachts lydelse framdeles giord och af oss samp-
att fordre hos cammerrådet krigs- tycht blifver. Så skall och krigs-
folksens lön och besoldningh. Hvar- öfversten — — dertill ärned är
före vi och här medh broderligen, — — beklage (se i öfr. n. 139
kärligen och nådeligen begäre, att s. 466 r. 8—2 nedifr., s. 467
hög och välbe:te regeringh ville r. 20—23).
therudinnen vare förbe:te com-
missarier behielpelige, att the then
del årligen motte uttbekomme,
som dher till ärnet är, achtendes
then trogne tienst, som samme
vårt krigsfolk udi thesse förlidne
år Sveriges crone välvilligen och
rättrådeligen bevist häfver.
*) Tomrum i handskrifterna.
1594
481
Hög och velbe:te regeringh schole och håfve inseende medh rik¬
sens rente, opbördh och uttgift, rekenschaper och annedt sådant mere,
att dher medh motte blifve handlet efter denn ordningh och undervis-
ningh, som vi för oss elschelig våre trogne menn och rådh dhe edle
och välbördige — —'), hvilke vi till cammerrådh håfve förordnet, håfve
stelle latidt, hvilken mest ther opå lennder, att riksens ränte motte
rättvisligen opbäres och uttdeles, befestningerne medh alle nödtorfter
försörgde, krigsfolket till fridz stelte och riksens gäld betalet; så och
undersåtherne för ovanligh tunnge förskonede och ingen dher öfver i
någen måtte någet påbiude.
B och P fortsätta här med följande stycken, sorn enligt anteck¬
ning i P uteslutits:
Och på ded thette f'ör:ne thes bättre ske kunne, så skole förde
cammerråd alle tider 0111 året, när någen lefrening bör ske på någen
del, fordre ther om besked af fougdterne samt andre, som någen vår
och cronones opbörd håfve att svare till, och derhos andeligen så laget
och bestället, att alle varter, ehvad nampn the och håfve kunne, vild-
varurne undentagne, them vi oss synnerligen vele håfve förbekoldne,
måtte af hvart landzskap för sigh införes ut hi visse varuhus: nemlig
af Uplannd, Väsmanneland, Bärgslagen och Dalerne, thesligest hele
Norlanden, Osterbotnen, Öfre och Nedre Sathegunden, som icke komme
vår käre systers enkedrottningens mårgengåfve vidh, föres hidt till
Stockholms varuhus; af furstendömet ut hi Östergöttland till Nor¬
köpings varuhus; af then andre delen af Östergöttland, thesligest af
Jöneköpings län, Norre och Södre Vidbo, Hust, Kinden och Ydre till
Söderköpings varuhus; af then andre delen af Småland alle varur
föres till varuhuset uthi Calmer och af Vestergötland föres vamme till
varuhuset uthi Elfsborg; alle varur af Abo län, Hattida häredt,
Säxmäki, Nyslotz län och Rasborgs län föres till varuhuset vidh Abo
slott; vamme af Borgo län, Hållela och Öfre häreder, item Kymne-
gårdz län, Lappvesi, Jäskis och Eurepä föres till varuhuset uthi
Viborgh, och fougt erne ingeledes håfve tillstond någet ther af att för-
skingre. Men all peninge rente öfver hele Sverige skall årligen till
Stockholm här förbe:te vårt cammerråd blifve lefreret, Finland unden¬
tagendes, ther af peninge renten af halfve landet skall föres till Abo
slott och den andre halfve till Viborgh, doch ther af icke uthdeles
uthen förbe:te cammarrådz tillstond och vethskapp. När nu vamme
således hvart för sigh udi varuhusen äre inkompne, skole the då [ till]
befestningernes bespisning, thesligest löninger, betalninger och eliest
efter den ordning ther på giord blifver af för:de cammerråd uthdeles.
Förbe:te cammerrådh — — att de blifve försörgde —- —- tage och
anamme — — framkomme lathe (se för öfrigt n. 139 s. 467 r. 41).
Så skole — — slotzlänetz ränte — — uthspisningen til kommer
(se för öfrigt n. 139 s. 468 r. 1—8).
Sammeledes bethalning uth igen (se för öfrigt s. 468 r.io — 23).
’) Tomrum i handskrifterna.
4&2
1594
Dher som vi udi vår frånvaru i Polen eller Littoven behöfde nå^re
O
Svenske hos oss, då schole dhe af dette riks rente blifve lönte och
underholdne, efter som personerne äre till och theres stannd kräfver.
Medh'6 befästningerne schall udi vår frånvare blifve bollet efter
thenn fulmachtz lydelse, som vi hvar stadthollere eller befalningsmenn
för sigh håfve gifvit och att [the,] som vi nu till stadhollere, slotzlofven
eller befalningsmenn udi vår närvare håfve förordnet, the schole och
framgent blifve udi samme kall och embethe och icke der ifrå sätties af
någen, medh mindre enn vichtige orsacher vore mot någen på färde.
Doch schall oss derom först blifve tilkenne gifvit, efter som tilförende
sagt är.
Så schole och stadhollere medh befalningsmennen håfve slotzlofven
udi deris valdh och alle saker sä achte, efter som deris synnerlige edh
och schrifteligh förplichtelse oss gifvin lyder och inneholler/
Videre så schall och riksens admirall medh underadmiralen håfve
omvårdnet om skipsgården, hvilken ther [o:här] vedh Stockholm eller’"
udi Finnlannd blifve schall,’" så att altidh någre skipp motte holles
färdige och, när så behöfves, segel rede, efter" thenn fulmachtz lydelse
vi them på theres embethe gifvit håfve." Och på thet skipsfolket
förordnet håfve (se i öfrigt n. 139 s. 4.69 r. 19—22).
Medh'’ riksens archli vele vi, att tygemesteren schall förholle sigh
efter thenn fulmacht vi honum gifvit håfve och ändeligen så laget, att
all skep [d: skytt] och thes tilbehöer efter nyligest hafde inventering
schall holles tilstädes oförrycht vidh alle befestninger uthan ändå
blifve achtende för vårt k. förbudz öfverträdere (se i öfrigt n. 139
s. 469 r. 32—39).
Videre schole icke de som i regeringen äre, mykit mindre andre,
eho the helst vare kunne, drifve handel, landzköp eller förköp moth
lagh och städers privilegier, eij eller the eller theres tienere betunge
undersåtherne i landet medh otilbörligh skiutzfärder eller forsler i
någen måtte, såsom icke tilstädie, att mynthet blifver vanvyrdet i landet
eller att thet medh förbudne varer, såsom spannemåll och eliest, riket
till schade motte blifve uttskepet och uttfördt, uthan medh schäll att
riksens gäldh ther medh betales.
Såsom och hög och välberte regeringh schole holle medh störste
alfvar ther öfver, att så väl väre, såsom vår s. käre her faders påbudz
och förbudz bref om skiutzfärder, ekeskogh, hiort och rådiur sampt
annet mere motte vidh macht holles.
OclV meden vi hvart kall och embethe för sigh håfve gifvit theres
synnerlige fulmachter och instructioner, så begäre vi här medh kärligen
och nådeligen, att högh och välbe:te regeringh ville till thet högste sigh
beflite, att samme väre fulmachts bref och instructioner motte blifve
fulkomnede och iche tilstadt någre ther emot någet att hanndle
eller gore.
1594
483
Yttermere — — förbe:t är (se n. 139 sista stycket). Actum på
vårt kong:e slott Stocholm denn 1 julii anno etc. 94.
SIGISMUNDUS REX
(L. S.)
a) Tillagdt efter B, C och P. b) adel och oädel P. c) Tillagdt efter B, P; saknas
i alla andra handskrifter, äfven i Reg. d) någondere P. e) vare försvarelsebref P. f)
Saknas P. g) och — secreterer saknas B, anmärkt som tillägg P. h) Men — tilsäije
saknas B, till. P. i) deslikest hvilken med krigsfolked B, P; ej rättadt i P. k) Detta
stycke hade urspr. samma lydelse som motsvarande ställe i n. 139 s. 468, 469). I) B
och P fortsätta: såsom och under holle sigh af theris tilldelte beställning och icke af slot-
zens rente. ni) Ursprungligen B, P: heller efter lägenheten annorstädes vidh siösiden
blifve skall. Rättadt P. n) Ej ursprungl. B, P men ej anmärkt i P. o) B, P ha äfven
början öfverensstämmande med motsvarande ställe i n. 139, men P har intet angifvande
af någon ändring, p) Detta stycke saknades urspr. Tillagdt i P. q) Urspr. tomrum i
handskr. Senare tillskrifvet: 10.
Huruvida urkunden ursprungligen varit fullständigt daterad, måste anses
tvifvelaktigt. I den ofvan följda handskriften är dagbeteckningen (io) uppen¬
barligen senare tillskrifven. Genom förbindelse med öfre strecket i J uti
Julii kan den emellertid i en hastig vändning läsas 16. Måhända härstammar
därifrån denna datering i exemplaret n. 7, som först 1597 sändes till Sverige
från Polen, där nyssnämnda beseglade utskrift då ännu fanns och först då
kanske fick dagbeteckningen tillskrifven, hvilken därefter blef missläst. I ett
bref till hertigen af den 15 juli yttrade riksråden: »hvad regeringen och
thess ordningh tilkommer, äre vi ännu intet länger thermedh kompne än
som e. f. N. af vår medhbrodher her Erich Gostafsson nu sedhan kan håfve
förnummet». Det är tämligen sväfvande. Ett orig.-exemplar, som Hog. Bielke
låtit afskrifva, synes varit undertecknadt men icke besegladt; i Sigismunds
diarium är regeringsordningen icke omnämnd och i registraturet är den, så¬
som nämndt, införd under 30 mars.
Jöran Posses kopiebok har emellertid, såsom ofvan angifvits, datum
angifvet till 12 juli och likaså flera afskrifter. I fall icke denna datering
hos J. Posse blott betecknar tidpunkten, då regeringsordningen öfverlämnades
till rådet, kan det sålunda icke anses otänkbart, att något originalexemplar
haft en sådan datering. Man tyckes i Sigismunds kansli ej varit så noga
eller konsekvent i dylika fall.
Det torde varit på denna redaktion af regeringsordningen, som följande
odaterade fragment af ett rådslag i Riksarkivet syftar:
The godhe herrers riksens rådz underdånige svar medh
få ordh författedt.
Hvadh regementz ordningen tilkommer, håfve the tilförende för
otte dager seden latidt förtekne theris betenkende; förnimme nu någet
ther efter här och ther vare förandret, dogh icke alt. Och efter thet
nu tiden för k. M:tz hastige rese icke vill lide att ther om någet lenge
kan blifve handlet, så och endogh udi samme regerings ordningh väll
myckit insatt är om månge saker och fall in specie, så kan dogh icke
så alt och helst om alle hendelser blifve ther inne författedt, ehuru
gerne man thet och gore ville; theslikest meden f. N. hertigh Carl
icke häfver än velet samptycke ther till, och ofte sende här emellen
och handle medh h. f. N. ther om vill icke heller tiden tilstädie, der-
Riksdagsakter III. 31
484
1594
före och icke heller udi samme regementz ordningh kan förmälles om
regeringen vare bestält medh h. f. N. samptycke: är förthenskuldh
the godhe herrers betenkende, att en fulmacht allenest motte ställes
för regeringen, som grundedes ther på, att regeringen skulle håfve ful¬
macht att gore och beställe udi alle saker efter Sveriges lagh och gifne
privilegier, h:te k. M:tz edh, h:te h. k. M:t till gagn och godhe och
rikit till bestondh, såsom holle h. k. M:t rikit och undersåterne till tro
handh och holle ther öfver, att alle the, som till någre embeter vore
förordnede, motte sådent efter theris fulmachtz lydelse efterkomme;
item att endeligen personer motte nampngifves till alle embeter, högre
och nidrige.
Äfven riksråden hade sålunda måst uppgifva tanken på en regerings-
ordning, på hvilken de dock nedlagt så mycken möda. Det återstod att
söka få en tillfredsställande regeringsfullmakt och motsvarande reversal af
regeringsmedlemmarne. Ett försök gjordes under tiden att på annat sätt
sörja för styrelsens gång under konungens frånvaro eller genom en särskild
instruktion för de viktigaste ämbetena. En sådan Ordning och undervisning
för de förnämlige riksens ämbeter föreligger under följande datering (i rubri¬
ken): »Actum Stockholm them 22 julii anno 94». Den är byggd på mot¬
svarande partier i riksrådens förslag af d. 20 mars, ehuru omarbetad, möjligen
uppgjord i sammanhang med deras andra förslag, där dessa stycken saknas,
men är ofullbordad (slutar med »stallmästarens» ämbete). Ur denna utbröts
omsider den afdelning, som gällde finansförvaltningen, och utfärdades som en
särskild Ordning och undervisning för Kammarråden, under datering Elfs¬
nabben den 2g juli 1594 ’) (tr. i Sami. af instruktioner för den civila förvaltn.
i Sverige och Finland, s. 18). Att densamma verkligen blifvit utfärdad visar
följande anteckning af Hog. Bielke på en afskrift i Riksarkivet:
Ordning och undervisning för her Gustaff Gabrielsson och her
Jören Påse, som skole blifve cammerrådh, och underskrefs i Elgsnabben
och sendis dem, så ath intet taledis med dem derom, och blef först
läsén i rådet den 23 septembris etc. 94.
Därjämte tillsattes af Sigismund i midten af juli ståthållare i särskilda
landsorter. Enligt diariet underskrefs den 14 juli sådana fullmakter för
Erik Sparre på Vestmanland och Dalarne, för grefve Erik [Brahe] på Stock¬
holm, för Nils Gyllenstierna på Småland och för Erik Gustafsson [Stenbock]
på Vestergötland.2)
*) Den är, mutatis mutandis, ord för ord lika med motsvarade stycken i den mera
omfattande, »undervisningen».
2) Diariet upptager ingen fullmakt för Arvid Gustafsson på Östergötland men
under 24/8 ett underhållsbref för Gustaf Brahe, så länge han brukades i slottslofven på
Stockholm.
* *•
$
1594
485
I midten af juli afsände k. Sigismund omsider Erik Gustafsson [Sten¬
bock] till hertig Karl med anmodan bl. a., att han skulle jämte rådet förestå
regeringen under konungens frånvaro. Därpå svarade hertigen (registr. 1594
fol. iii v.):
Till thef tridie häfver h. k. M. genom velb:te sendebudh latidt
broderligen och kerligen begäre, att h. f. N. vill tage sigh thet omack
opå med riksens rådh att förestå rikit uthi h. k. M:tz fråvarelse. Så gör
h. f. N. gerne hvad h. f. N. veth både i then och andre måthe komme
k. M. och Sverigis rike sitt käre fäderneslandh till tienist och godhe,
endoch thet vill vare h. f. N. besvärligen både för sin eigin svaghet
så vell som för armen besvärlighet, som nu i rikit är, både med then
store oförmögenhet så och svåre och store geldh, som rikit nu är uthi,
föruthan then oppenbare feigde. som rikit häfver med Rydzen, om
hvilken ännu ovist är, när then till nogen godh ende komme kan, med
mykin annen orede, som thenne tidh på färde är. Befruchter och ther
hos att riksens opbördh och ränthe så är på nogen tidh förminsket,
att ringe kan vare igen till att bothe och förbättre sädane brister med.
Gifver fördenskuld h. k. M. sielf att betenkie hure besvärligen thet är
att tage sädane regering opå sigh. Doch efther h. f. N. bekenner sigh
skyldigh såsom then förnembste i k. M:tz fråvare att stå regeringen
före her i rikit h. k. M. och sitt käre fädernesland till vellferd och bäste,
häfver h. f. N. fördenskuldh hög:te k. M:tz broderlige villie och be¬
gären i then måthe icke kunnedt sigh uthi förvägre. Vill och nest
Gudz tillhielp och efther then nådh och förstånd, som Gudh alzmechtig
h. f. N. gifvet häfver, thet med riksens rådz rådh så vette förestå, som
h. f. N. thet för Gudh, h. k. M. och riksens stender vill till svars vare.
Och begärer h. f. N. fördenskuld på samme regering en sådane full-
macht, som h. f. N. häfver latidt författe och velb:te sendebudh copie
medgifve. Der emoth häfver h. f. N. försäkret hög:te k. M. igen om
sin trohet och rettrådighet i then måthe, såsom thet öpne bref lydendes
är, h. f. N. velb:te sendebudh ther hos öfverantvardet häfver.
Hertig Karls förslag till regeringsfullmakt dateradt Nyköping 1594 142
den 15 juli.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 113 v. under dateringen
»Nyköping d. 15 julii år 94».
Vi Sigismundus etc. gore vitterligit, att efther vår lägenhet så
tillseiger både för thet löfthe och tillseigielse, som vi uthi Polen håfve
giordt för vår hemrese hitli i vårt arfrike Sverige, och andre hög-
vichtige orsaker och kan ske för hele christenhetenes vellferd skuld,
achte nu medh vår käre faderbroders högborne furstes her Carls etc.
486
1594
riksens rådz och flere stenders i Sverige frivillige samptyckie att be-
gifve oss till Polen igen, äre doch lickväll förtenkte, ther Gudh teckes
unne oss hellsen och lifvet, att begifve oss hitli till vårt arfrike igen, det
förste sådant behöfves och lägenheten thet fordrer och elliest möieligit
vare kan; derföre medhen oss och bör håfve omvårdnet, att dette
vårt fädernesland motte i vår fråvare tilbörligen, lagligen och skäligen
blifve regeret och föreståedt, håfve vi begäret, tilbetroedt och förordnet,
såsom och nu hermedh tilbetro, förordne och fullmacht gifve hög-
borne furste etc. såsom en förman och den förnembste regent her uthi
Sverige uthi vår fråvare, ath h. K:t sampt medh riksens rådh thet
regere och förestå skall, doch först alltidh och för allting uthan nogre
gensager holle oss och vår manlige afiföde, den Gudh teckes förläne, för
Sverigis rikis rätte konunger och rette arfherrer, och ther the icke till
äre, vår unge broder hertig Jahan etc. rikit till godhe och trogen handh,
efther som den frivillige arfförening anno etc. 44 förmeller; therhos
alltidh sökie, fordre och fremie vårt och riksens gagn och beste, skade
och förderf förekomme och afverie och elliest alle saker medh vel-
be:te riksens rådh så förestå och regere oss och Sverigis rike till gagn
och godhe, aldeles såsom then edz lydelse inneholler, vi uthi vår
konglige croning i Upsala väre undersåther lifligen giordt håfve och
som Sverigis lagh förmå, efther som h. K:t serdeles och velbe:te vårt
riks rådz i like måthe schrifthelige reversal, the oss heremoth giordt
håfve, i bokstafven uthviser och förmeller. Och der medh skall h. K:t
såsom en rett föreståndare, hvilken titel h. K:t och före må, håfve
macht att rådhe, biude och befale öfver alle dess landh och län, som
under Sverigis crone lyde, aldeles som vi thet sielfve på cronones
vägne efther Sverigis lagh må och gore kunne, och hvad som h. K:t
medh riksens rådz samptyckie och frivillie och tidigt velbetänkt rådh
till vårt och menige riksens gagn och beste och efther Sverigis lagh
beslute och förordne, det vele vi så gilt och kraftigt holle, som vi thet
sielfve giorde och ordnede. Hvarföre biude och befale vi alle, både
andelige och verldzlige, edle och oedle, höge och läge, så monge som
under Sverigis crone och innen dess grentzer besittne och boendes äre,
att the opå väre vägne och till vårt och riksens gagn och beste bevise
h. K:t hörsamhet och lydne medh all vyrdning, tryghet och rettrådighet
och velbe:te riksens rådh i like måthe efter hvars och ens ståndh och
vyrdighet, emoth hvilke ingen skall fördriste sigh opleggie i nogre
måthe medh ordh eller gerninger, så frampt vi thet icke^achte och
holle vele, som thet emoth vår eigin höghet och myndighet skedt
vore. Dess till visse etc.
1594
487
Hertig Karls förslag till försäkran såsom förman i regeringen 143
dateradt Nyköping 1594 den 15 juli.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 113 under dateringen »Ny¬
köping den 15 julii år 94».
Vi Carl etc. gore vitterligit att, efther then stormechtigeste etc.
her Sigismundus etc. för sin lägenhet, både thet löfthe h. k. M. i Polen
giordt häfver för sin hemrese hith i sitt arfrike Sverige, och andre
högvichtige orsaker skuldh, som kan ske hele christenhetenes vellferdh
vidkomme, achter. nu medh förste begifve sigh uth till Polen, vill doch
lickväll medh förste möijeligit och sådant behöfves kan, begifve sigh
hith till sitt arfrike Sverige igen; häfver fördenskuld af oss begäret,
att vi uthi h. k. M:tz fråvare vele tage oss regeringen opå her uthi
rikit, hvilket vi efther h. k. M:tz broderlige och fleres endrechtige be¬
gären icke håfve kunnedt oss förvägre uthi, helst efther vi, som en
riks arffurste och nu den nemeste, som till ålder och år kommen är,
att stå regeringen före her uthi rikit, bekenne oss skyllige vare för
vårt käre fädernesland ospart håfve hvad vi både medh rådh och dådh
efther vår förmögenhet åstadkomme kunne, der opå h. k. M:t oss sin
öpne schrifthelige fullmacht gifvit häfver och ther medh tilbetroedt att vi
såsom en förman och den förnembste och högste rådande i regeringen
blifve skole, efther som samme fullmacht i bokstafven uthviser och
förmeller; så på thet h. k. M:t om then trohet, som vi tillförende h.
k. M:t lofvet och svorit, och then tilbetrodde befallning, som h. k. M:t
oss nu således om regeringen gifvit häfver, må ther emoth igen af
oss nogsampt vare försäkret, så lofve och tillseigie vi her medh på vår
christelige tro och sanning, att vi alltidh uthan nogre gensager vele
holle h. k. M:t och h. k. M:tz manlige afföde, om Gud teckes nogre
förläne, för Sverigis rikis rätte konunger och neste arfherrer och, ther
the icke till äre, h. k. M:tz unge broder vår käre broderson högborne
furste hertig Jahan etc. Sverigis rike till trogen handh, efther som den
frivillige arfförening, som anno etc. 44 uprättet blef, uthtrycker och
förmeller, h. k. M:tz och riksens gagn och beste altidh sökie, fordre
och fremie, schade och förderf efther vår ytterste förmögenhet före¬
komme och afverie och elliest Sverigis rike och hvad dess saker och
handlinger vidkommer medh riksens rådz rådh styre, regere och för-
handle aldeles och i alle måthe efther den edz lydelse, som h. k. M:t
i sin k:ge croning uthi Upsala sine undersåther lifligen giordt häfver,
och såsom Sverigis lagh förmeller, och theruthi inthet brythe, uthan
i alle måthe beflithe till att eftherkomme och fulborde, oss så sant
Gudh hielpe till lif och siell. Och till yttermere visse etc.
488
1594
144 Hertig Karl till riksens råd angående öfvertagandet af regeringen.
Nyköping 1594 den 18 juli.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 115 v. under dateringen »Ny¬
köping den 18 julii år 94». Tr. i »Fulkommelige skäl och rätt¬
mätige orsaker».
Vår etc. Vi håfve bekommit ider schrifvelse, käre herrer och
godhe män, ther medh I gifve tilkenne, att k. M:t vår elschelige käre
her broder är allerede i förledne söndags stighen till schips och be-
gifvet sigh opå resen.') — — — — Och såsom 1 therhos förmelle,
att the saker, som för h. k. M:tz afiferd hade bordt varit afhandlede,
äre ännu obeslutne, hvarföre I ödmiukeligen begäre, att vi vele oss
om riksens höghvichtige saker värde lathe; så endoch vi bekenne oss
skyllige att vette och befordre vårt käre fäderneslandz bäste uthi hvad
måthe vi kunne; men efther h. k. M:t ingen rättilse i så måthe häfver
latidt efther sigh om regeringen, så är och ondt then att vedertage,
helst såsom nu riksens lägenheter förevette, både för then store oför¬
mögenhet och myckne geldh, som thet nu är uthi, och ther till medh
att thet nu står uthi oppenbare feigde med Rydzen och ovist är, när
then kan komme till nogen ände. Sä kan och tilläventyrs cronones
ränthe så vare förminsket, then ringe(?) tidh h. k. M:t häfver her i rikit
varit, att ther opå ingen ringe afsaknet vare skall.
Doch lickväll, efther vi äre then nermeste till att stå regeringen
före, som till ålder och år kommen är, kunne vi icke så lathe vårt
käre fäderneslandh aldeles tröstlöst, uthan vele, så mykit oss står till
att gore, dess brister och fel både medh rådh och dådh hielpe till att
bättre och bothe. Begäre allene till att vette, om I som riksens rådh
och förnembste ledemoth her i rikit vele gore medh oss itt till k. M:tz
och riksens gagn och bäste och bevise oss hörsamhet och lydne i thet
vi till konungens och riksens bäste kunne biude och befale. Och efther
thet monge högvichtige saker äre af nödhen, som medh thet förste be-
höfves berådslå, så begäre vi nådeligen att I icke vele skillies åth, för
än berådslagit är, hure sakerne bäst kunne företagne blifve. Så äre vi
och tillsinnes att begifve oss tit till Stocholm, om I thet så begäre.
Hure eder mening her om kan vare, begäre vi medh thet förste blifve
förstendiget. Thet vi ider etc. Och befale etc.
') Rådets bref af den 15 juli, hvari de underrättade om konungens afresa »i aftons»,
d. v. s. kvällen förut, beklagade, att så mycket ännu var oafgjordl, underrättade om
grefve Eriks utnämnande till ståthållare på Stockholms slott och deras föreställningar
däremot och uttryckte sitt hopp, alt hertigen ville låta sig vårda om »riksens högvårdande
ärender», är tryckt i »Fulkommelige skäl och rättmätige orsaker».
1594
489
Konung Sigismunda regeringsfullmakt daterad Stockholm 1594 den 145
11 juli.1)
Undertecknadt och besegladt exemplar bland Riksdagsakter i
Riksarkivet.
Vi Sigismundus medh Gudz nådhe etc. gore vetterligit, att effter
vi för månge vichtige orsaker schuldh håfve achtedt udi de helige
Trefaldighetz nampn att begifve oss her ifrån till vårt valrike Polen
igen, der vi vedh den tiden håfve uttlofvet vele tilstädes vare; derföre
på thet att udi vår frånvaru vår käre fädernes arf rike Sverigie må
blifve tilbörligen och schickeligen föreståndet, till tes framdeles, vill
Gudh, oss kan vare lägligit, att vi förfoge oss hitt igen, derföre så
håfve vi tilbetroedt och förordnet, såsom vi och udi thette vårt öpne
brefs krafft tillbetro och förordne denn högborne furste och herre her
Carl etc., vår elschelige käre faderbroder, sampt vår elschelige rikes
råedh udi vår frånvaru att förestå för:de vårt arfkonungerike Sverigie
medh tes underliggiende landschaper, inbyggiere och undersåther, hvilket
högbe:te h. K:t sampt de håfve lofvet rättvisligen och skäligen gore
vele, såsom och holle oss sampt vår elschelige käre husfru och til-
komende mans arfvinger riket till trogen handh, effter som högbe:te
furstes och velbe:te rikes rådz försäkringh, der opå giordt, videre inne-
holler och uttviser. Biude fördenschuldh och her medh af k. macht
befalle alle väre trogne männ och undersåther, höge och läge, andelige
och verldzlige, adel och oädel, ingen undentagendes, som under Sverigis
rikes crone byggie och boendes äro och oss medh hörsamhet och
lydno förplichtade äre och för våre schuldh vele och schole gore och
låthe, att the udi vår frånvaru annamme och bekenne högbe:te vår
elschelige käre faderbroder och velbertc riks råedh för deres ordentelige
föreständere, troligen och velvilligen effterkomendes, hvadh h. K:t och
dhe them pä våre vegne och efther vår befaldningh oss och riket till
gagn och godo befallendes och påbiudendes varde. Der medh scher
thet oss är behagligit och hvar och en må och schall vette sigh effter
rätte. Skrifvit på vårt k. slott Stokholm thenn ii julii anno 94.
SIGISMUNDUS REN
(L. S.)
’) En annan fullmaktsredaktion, hänförd till d. n juli, förekommer i afskrift (uppen¬
barligen ur Sigismunds kansli). Den är olika stiliserad i början men i själfva hufvud-
punkten öfverensstämmande med den ofvan tryckta.
490
1594
146
Konung Sigismunds förslag till försäkran för regeringens med
lemmar.
i.
För hertigen.
Samtida afskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Vi Carl etc. giöre härmed vitterligit och kunnogt, att efifter thet then
stormechtigste etc. här Sigismundus etc. för månge och vårdande orsaker
skulld häfver achtadt udi hellige Trefalldighetz nampn att begifve sigh
her ifrån till h. k. M. valrike Påland, efifter som h. k. M. thet utlofvat
häfver att velle ved denne tiden vare ther i riket, och opå thet thette
h. k. M. arfrike Sverige motte udi h. k. M. fråvare blifve tilbörligen
och rettvisligen förestondet och regeret, till tes h. k. M. framdeles
medh Gudz hiellp kan blifva lägligit att förfoga sigh hit igen; så
häfver h. k. M. tilbetrott oss såsom riksens arffurste och udi h. k. M.
fråvare then förnemste her i riket medh samptlige riksens rådh att
förestå h. k. M. arfrike Sverighe med tes tillydendes och underliggen-
des landhskaper och inbyggiare, efter som h. k. M. fulmachtz bref oss
gifvit vidare inneholler och förmeler. Lofve vi fördenskull ther ernott
igenn och härmedh udi thette vårt brefs kraft på vår christelighe tro
och sanningh fulkommeligen till seije, att vi nu och alltid uthan någen
genmäle vele holle h. k. M. och h. k. M. manlige lifsarfvinger, der
Gudh någre förlänendes varder, för vår konungh och närmeste arf¬
herre, efifter som then frivillige arfiföreningh, som skedde i Vesterås på
thet äret 44, klarlige utviser, och nu udi h. k. M. frånvarelse holle h.
k. M., ener h. k. M. kan synnes komma hit till riket igenn, och på
dödzfall, thet Gud nådigst afvende, h. k. M. mans arfvinger riket med
alle tess inbyggiare, andelige och värdzlige, ädle och oädle, yppare och
ringare till gode och trogen händ; altidh söke, fordre och fremie h.
k. M. och riksens gagn och beste, h. k. M. och richsens skade och
förderf förekomma, afvärie och i tidh värne och tilkenne gefve; och så
frånvarandes som närvarandes vare och blifve h. k. M. huld, trogen
och rättrådigh. Vi skolle och regere riket skäligen och tilbörligen med
lagh, rättvise och sagtmodighet och pläga allom hvad rätt är, efifter
som Sverigis lagh kräffie; teslikest achte att riksens renthe och op-
bördh blifver rätt utkrafd och efifter giorde ordningh och till h. k. M.
och riksens gagn och bestå uthdelt, och vi velle sielfve holle skäligh
förterningh på cronones umkostningh; item holle alle riksens befallnings-
men högre och nedrige vedh theres tilbörlige anseende och tilbetrodde
kall och embete, så och låtandes hvar och enn blifve vedh deris af
k. M. tildelte underhold och uppehelle, och undersäterne icke i någen
mothe medh någre nye pålager betunge; sammaledes och h. k. M.
1594
491
konunglige myndighet och rettighet holle oförkrenkt; icke där emott
någet gore, handle, förretage och tillstädie och udi alle vichtige och
vårdande riksens saker icke serdeles eller enskylt uthen medh samtlige
riksens rådz enhellige rådh och fri villie samtycke och besluthe, doch
icke någre allmennlige riksdagher eller samqvemder holle, icke heller
någre nye stadger och ordninger giöre, h. k. M. ovitterlig eller utan
h. k. M. villie och samtyckie. Alt tetta förberörde lofve och tillseije
vi troligen, erligen och rättrådeligen, uthan all argelist och hielperede,
såsom vi therom för Gudh, h. k. M. och hvar christen, erligh man
innrikis och utrikis kunne till svars vare, obråtzligen holle vele vedh
vår siels salighet, christelige tro, furstelighe äre och såning. Tess till
yttermere visse etc.
2.
För riksens råd.
147
Samtida afskrift i Ture Bielkes afskriftsamling, Acta Historica
i Riksarkivet.
Vi effterskrefnc samptlige Sveriges rikes råd giöre hermed kunnigt
— — så häfver h. k. M. tilbetrodt den högborne furste hertigh Carl
såsom riksens arffurste och udi h. k. M. frånvare den förnemligeste
her i riket och oss samptligen Sveriges rikes råd och udi alle
vichtige och vårdende riksens saker icke serdelis eller enskyldt uthan
med högbe:te furstes och alles väre enhellige råd och fri vilie noget
samtyckie och besluthe, doch icke vid vår siels salighet, christe¬
lige tro, adelige äre försegle lathet. Datum etc.
Denna rådets försäkran har i ofvannämnda afskriftsamling följande
rubrik: »Copia af denn förskrifning och försäkring, som k. M. lätt stella
riksens råd före» —- — ankom den 30 julii anno etc. Q4-- Da denna redak¬
tion, mutatis mutandis, öfverensstämmer med den för hertigen (n. 146), torde
däraf framgå, att äfven den senare bör hänföras till samma tid.
Med detta förslag till försäkran stå ett par andra akter i sammanhang.
Det förekommer sålunda ett förslag till samfäld försäkran för hertigen och
rådet, uti en påteckning hänfördt till den 18 febr., hvilket tämligen nära
öfverensstämmer med det här ofvan tryckta. Där saknas dock förbudet
mot hållande af allmänna riksdagar och utfärdande af nya stadgar utan
konungens vetskap och samtycke. Man har vidare ett förslag sa väl till
regeringsfallmakt som till samfäld försäkran för hertigen och rådet, som
också tillhör denna grupp. F.tt exemplar af fullmakten är skrifvet med Erik
Sparres hand; den liknar till ingressen hertig Karls fullmaktsförslag men
talar naturligtvis endast om att hertigen och rådet »samtlige» skulle förestå
regeringen. Försäkran åter börjar utan inledning med löftena. I den detal¬
jerade formuleringen af vilkoren likna nu dessa förslag Sigismunds men äro
ännu utförligare. Karakteriskt för dem båda är löftespunkten att vara konun-
gen hulda och trogna och »bud hans stånda i allo ty svarligit är både för
492
1594
Gudi och mannom honom (oss) att bjuda och oss (dem) att göra allan rätt
holdnom hans och varom» (vår och deres), som icke förekommer i de öfriga
förslagen. Förbudet mot allmänna riksdagar och nya stadgar förekommer
icke men väl (i reversalet) förbehållet om »enhälligt råd och frivilligt sam¬
tycke», förstärkt med ett annat att »hvar och en skall vara fritt och efterlåtet
sitt råd och betänkande utan misshag att framsäga». De båda sistnämnda
förslagen hänföras i en påteckning till j (6) julii. Deras rätta plats bland
de öfriga kan jag ej bestämdt afgöra.
148 Hertig Karl till k. Sigismund om den regeringsfullmakt han mottagit
med hofjunkaren Claes Slatte. Nyköping 1594 den 25 juli.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 120 v. under dateringen
»Nyköping den 25 julii år 94».
Stormechtigeste etc. Vi håfve bekommit e. k. M:tz schrifvelse
med e. k. M:tz hofjunkere velbördig Claes Slatte och ther hos en full-
macht, som e. k. M. häfver latidt författe och oss tillsende om rege¬
ringen her uthi rikit i e. k. M:tz fråvare, såsom och en copie vidh
hvad sätt e. k. M. begärer af oss vare försäkredt igen; deropå vele vi
e. k. M. till svar broderligen och kerligen icke förholle, att vi äre
öfverbödige och benägne altidh gerne gore thet e. k. M. till tienist och
värt käre fädernesland till vellferdh lcnde kan. Och endoch regeringen
besvärlig är till att vidertage för the olägenheter, som nu opå thenne
tidh her uthi rikit äre; likväll efther vi äre en riks arffurste och her i rikit
then förnemste, som nu till ålder och år kommen är, att stå regeringen
före her uthi rikit i e. k. M. fråvare, så kunne vi oss theruthinnen icke
vägre. Men vidh sådana fullmacht, som e. k. M. oss nu häfver till-
sendt, kunne vi thet icke gore, så frampt och nogedt godt i riksens
saker e. k. M. och rikit till gagn och bäste skall kunne beställt och
uthrettet blifve; förse oss fördenskuld att e. k. M. lather samme full¬
macht om regeringen blifve vidh thet sätt, som e. k. M. är copie till-
sendt; hvar opa vi och håfve e. k. M. ther emoth igen nogsampt för-
säkret med then revers, som vi e. k. M. och med thet samme undcr-
schrifven och förseglet tilskickede. Hvar e. k. M. icke synes lathe
blifvet ther vidh, då stelle vi thet till menige riksens stender, af hvem
och hureledes de udi e. k. M. fråvare vele regerede vare. Vi för vår
person vele altidh finnes e. k. M. en trogen faderbroder och så vell i
dess fråvare som närvare troligen holle, hvad som vi e. k. M. uthi
dess konunglige croning her uthi rikit lifligen lofvet och svorit håfve
och nu seden med e. k. M. tro man och rådh her Erich Göstafson
sende e. k. M. vår schriftlige försäkring opå, och vele oss till e. k. M.
visserligen förlathe, att e. k. M. obrotzligen och uthi alle sine artikler
holler oss och alle andre e. k. M. undersåter hvad som e. k. M. med
1594
493
sin liflige edh uthi sin k. croningh lofvet och svorit häfver och sitt
fädernes rikis longlige vellferdh aldrig bortglömer. Och vele nu lier
med etc.
Zedel.
Videre — — efther vi befruchte, att riksens ränthe och opbördh,
som i thette år fallen är och ännu bör uthgå, skall så vare partet och
delet, att ringe kan vare att tillgå; derföre gifve vi e. k. M. att be-
tenkie, att hvar Gudh förbiude thet nu icke kommer till nogen stadig
fridh med Muschoviten, hvar med då krighet skulle kunne yttermere
fullfölgdt blifve, och synnerligen hvar uthaf befestningerne skulle nu
i förstone kunne undsatte blifve till itt gott förrådh på spisning; thes-
likest hvar med krigsfolket, både thet som i befestningerne behöfves
och elliest i marken skulle bruket blifve, skall kunne göres villigt att
lathe sigh bruke, så och att underhollet med, för uthan mykit annedt,
som nödtorften både i then och andre måthe kräfver? Och aldenstund
sådant med tome hender icke kan bestellt och uthrettet blifve, så
kan e. k. M. och nogsampt besinne hvad besväringer nu i rikit före-
falle, och hure drägligit thet vill vare then, som sådane regering vider¬
tage skall, att kunne riksens saker bestelle, ther inthet förrådh för¬
handen är, serdeles och efther e. k. M. så ringe afskedh efther sigh
latidt häfver; derföre hvar nogedt oförmodeligen hende kunde, thet
doch Gudh nådeligen afvende, för än som rikit nogerledes kunne komme
i stadge och rettelse igen och sådane farlighet, som nu sigh lather
anse, kunde vare till att förebyggie, då vele vi för Gudh, e. k. M. och
menige riksens stender vare ursechtede. E. k. M. vill fördenskuld lathe
sigh sådant gå till hiertet. Och efther riksens högvårdande ärender och
saker ingen lång drögsmåll lide kunne, och e. k. M. begärer, att vi med
riksens rådh vele oss opå tage der om att bestelle, derföre begäre vi
broderligen, att e. k. M. vill förmane riksens rådh, att the icke vele
skillies ifrå hvar andre, för än vi med them och the med oss håfve
berådslagit, hure riksens saker efther thenne tidz lägenhet bäst kunne
företagne blifve, så vele vi för vår person ingen flit eller omak ospart
håfve att meddele thertill vårt trogne rådh och betänkiende, efther
som sakens vichtighet thet samme kräfver. E. k. M. vill och befale
att the finlendske och liflendske befallningsmän, som nu hos e. k. M.
äre, vele begifve sigh in till Stocholm och ther tage fulkommelig afskedh
om then del, som the till befestningerne behöfve kunne, hvilket vi
e. k. M. etc. Datum ut in literis.
Dagen efter underrättade hertigen riksråden om det svar han gifvit
konungen, upprepade, att han ej kunde mottaga regeringen efter en sådan
fullmakt och i det hela ej godkänna någon annan än den han öfversändt
med herr Erik Gustafsson. Han begärde äfven få del af den förordning på
riksens uppbörd, som konungen skulle ha gjort (hertig Karls registr. 1594
fol. 122).
494
1594
Härpå svarade riksens råd d. 29 juli bl. a., att hvad hertigens vägran
att »vedertaga» fullmakten angick, så kunde han »väl håfve skäl därtill»,
och i afseende på förordningen på rikets uppbörd hade de sig icke något
bekant (afskr. i T. Bielkes afskriftssaml.).
149 Konung Sigismunds andra regeringsfullmakt daterad Elfsnabben
1594 den 28 juli.
Undertecknade och beseglade exemplar samt afskrifter bland
Riksdagsakta i Riksarkivet. Ett exemplar är dateradt d. 23 juli.
Tr. i lat. öfvers, i Ausa illustr. etc. Caroli Sudermannia. etc.
ducis, s. 72.
Vi Sigismundus etc. gore vitterligidt att vi, som vår lägenhet nu
tillsäger, både för thet löfte och tillseijelse, som vi udi Polen håfve
giordt, så och andre högvichtige orsaker, achte nu medh vår käre
faderbroders etc. her Carl etc. sampt riksens rådz och flere stenders
här i Sverigie frivillige samtyckie att begifve oss till Polen igen, äre
doch likvel förtänchte ther Gudh teckes unne oss lifvedt och helsen,
att förfoge oss hitt till vårt arfrike igen, thet förste sådent behöfves
och vår lägenhet kann medngifve; så på thet att thette vårt fädhernes
arfrike Sverigie, om hvilket oss bör håfve omvårdnet, måtte udi vår
frånvare tillbörligen, lagligen och skäligen blifve regeredt och förestån-
det; derföre håfve vi tillbetrodt såsom och nu hermed tillbetro hög-
be:te etc. hertig Carl etc. såsom en Sverigis rikes arffurste och udi
vår frånvare denn förnembste här i rikedt, och derhos förordnet väre
trogne männ oss ellskelige samptlige riks rådh och them samptligen
vår fullmacht gifvit att regere och förestå thette vårt arfrike Sverigie
och först och för allting uthen någre insager holle oss och våre manns-
erfvinger, de Gudh teckes nådeligen förläne, för Sverigis rikes rätte
konunger och arfherrer och näst them vår käre unnge broder hög-
borne furste hertig Jahan rikedt till gode och trogen hond, efter som
arfföreningen förmäler; therhos alltidh sökie, fordre och fremie vårt och
riksens gagn och beste, skade och förderf förekomme och afverie och
elliest alle saker medh välbe:te riks rådh och alles theris samptlige
villie, tidige, välbetänkte och enhällige rådh och samtyckie så förestå
och regere, att det kann lände oss och Sverigis rike till gagn och
godhe, alldeles som Sverigis lagh förmå; doch icke någre allmennelige
riksdager eller samqvembder hollde, icke heller någre nye stadger och
ordninger gore, oss oveterligen och vår villie och samtyckie föruthen,
efter som h. K:tz serdeles så och välbe:te vårt riks rådz i like måtte
schriftelige reversal oss heremoth gifvidt uthi bokstafven uthviser och
förmäler, och therupå biude och befale vi alle våre trogne undersåter,
andelige och verdzlige, edle och oedle, höge och läge, så månge som
1594
495
under Sverigis crone äre besittne och boendes och oss medh trohet,
hörsamhet och lydne förplichtede, atte bevise högbe:te vår käre fader¬
broder, såsom udi regeringen thenn förnembste, teslikest och samtlige
vårt ellskelige riks rådh efter hvars och enns stonnd och vyrdighet
tilbörlig vyrdning, trygghet, hörsamhet och lydne uthi allt thet the
them på våre vegne till vårt och Sverigis rikes gagn och bäste biuden-
des och befalendes varde. Derutinnen sker thet vår alfvarlige villie
är och hvar och en häfver sigh effter rätte. Gifvit och schrifvit udi
Elfsnabben den 28 julii anno etc. 1594-
SIGISMUNDUS REX
(L. S.)
Ett utkast till fullmakten, där punkten om allmänna riksdagar och nya
stadgar är tillskrifven i kanten, finnes äfven; där åberopas, likaledes i ett
tillägg, konungens ed i Uppsala såsom rättesnöre för regeringen, ehuru
detta icke inflöt i slutredaktionen.
Den 6 augusti underrättade hertigen riksens råd, att han för några
dagar sedan mottagit ännu en fullmakt från konungen, »noget annerledes
författet än then förre oss tillskicket var», men att han icke heller kunnat
nöjas med den, hvarom han velat underrätta konungen med sin sekreterare
Mikel Olofsson; innan denne hann fram, hade emellertid konungen redan
afseglat, hvarföre hertigen med ett annat bud skickat brefvet till Polen
(registr. fol. 130).
Den ofvan angifna ordningsföljden mellan fullmakterna synes vara den
enda med handlingarna förenliga: d. v. s., att hertigen den 15 juli med
Erik Stenbock öfversände sitt fullmaktsförslag, samt att Sigismund med Claes
Slatte öfversände fullmakten af d. 11 juli1) och först när denna förkastats,
fullmakten af d. 28 (23). A. J. Messenius (efter honom Werving och senare
författare) uppgifver visserligen, att Erik Stenbock på sin beskickning medfört
både fullmakt och regeringsordning, men ingendera delen beröres i hertigens
svar (jfr s. 485), och det är ej heller sannolikt att så skett. Jämför man det
här ofvan (n. 146, 147) tryckta förslaget till regeringens försäkran, om hvilket
uppgifves, att det först i slutet af juli kom rådet till handa, med fullmakten
af d. 11 juli, framgå tydligt likheter i formulering, som göra det antagligt
att dessa aktstycken höra ihop. Jämför man åter hertigens fullmaktsförslag
af d. 15 juli med fullmakten af d. 28, finner man att den senare är stilise¬
rad efter den förra. Det hade naturligtvis kunnat medhinnas före d. 24
juli, då enligt hertigens almanacksanteckningar Claes Slatte ankom till Ny¬
köping och denne skulle sålunda ha medfört fullmakten af d. 23 juli. Det är
emellertid sannolikare att denna enastående datering beror på någon annan
anledning och att det var fullmakten af d. 11 jämte försäkringen n. 146,
som öfverbragtes af Slatte. Fullmakterna af d. 23 och 28 juli äro nämligen
så godt som ord för ord identiska med hvarandra, och hertigens uttryck i
brefvet af d. 6 aug. blifva i sådant fall obegripliga.
') Den finnes i afskrift med anteckningar, som bruka förekomma på akter, som
tillhört hertigens kansli.
49Ö
1594
Förhandlingar i Stockholm i augusti och september.
Den 14 juli hade Sigismund rest från Stockholm, och d. 4 augusti
lämnade han omsider de svenska skären. Redan den 15 juli i svaret på
hvad Erik Gustafsson å rådets vägnar andragit yttrade hertigen som sin
mening, att icke blott han själf och riksråden utan äfven »flere ständer» borde
komma till sammans för att få veta »hurusom regeringen i h. k. M:tz från¬
varo må företaget och eljest andre riksens saker beställda blifve» (hertig
Karls registr. 1594 fol. 112 v.). Den 18 juli hade hertigen, sedan han
underrättats om konungens resa från Stockholm, föreslagit riksens råd en
närmare förening och uppmanat dem att icke åtskiljas (ofvan n. 144). Härpå
svarade rådet d. 20 juli, försäkrande hertigen om hörsamhet och lydnad i allt
som kunde lända konungen och fäderneslandet till båtnad, bedjande honom
att »bemöda sig» till Stockholm och lofvande att »alle af rådet», så snart de
kommit tillbaka från konungen, skulle invänta hertigens ankomst (tr. i »Ful-
kommelige skäl och rätmätige orsaker»). I brefvet till Sigismund d. 26 juli
hade hertigen bedt denne uppmana riksråden att ej åtskiljas, förrän hertigen
fått rådgöra med dem (ofvan n. 148). Med samma bref till de senare af den
26 juli, hvari han underrättade dem om sitt svar till konungen, följde äfven
en afskrift af brefvet till denne. I sitt svar af d. 29 juli försäkrade riksråden
ånyo om sin beredvillighet att göra allt som kunde vara konung och fädernes¬
land till gagn och att afbida hertigens ankomst. Men som en del af dem
mera än ett helt år, andra mindre, legat i Stockholm »på stor förtäring och
bekostning», bådo de hertigen, att han med det första ville förfoga sig dit
(afskr. i Ture Bielkes samlingar). Härmed dröjde det dock ännu mera än
fjorton dagar. I det anförda brefvet af d. 6 aug. begärde hertigen endast
få veta hvad besked konungen lämnat efter sig och huru riksråden kunde
vara till sinnes att taga sakerna före, så att allting utan dröjsmål kunde ställas
i verket. Rådet svarade d. 9 aug., påyrkande hertigens snara ankomst, men
ännu i brefvet af d. 12 aug. gjorde denne svårigheter. Han ville först ha
reda på det »yttersta afsked», som konungen lämnat efter sig, innan han
reste.1) Slutligen den 15 augusti ankom hertig Karl till .Stockholm och
trädde genast i lifliga förhandlingar med de 6 eller 7 riksråd, som där in¬
funnit sig, så väl om en mängd frågor af olika slag som speciellt angående
regeringens ordnande. Förslag till föreningsakter växlades mellan de båda
parterna, liksom både muntliga och skriftliga framställningar, och båda måste
något jämka med sig. I Stockholm befunno sig äfven några andra ständer,
en del af adeln och presterskapet: hvilka de voro angifves icke närmare
och några kallelsebref känner man ej. För dem, äfvensom för Stockholms
borgerskap, tillkännagafs den slutligen ingångna föreningen och de gåfvo
därtill sitt samtycke.2) Det upprepades sålunda åtminstone i det yttre
samma förlopp som i början på 1593.
') Om hertigens och rådets förhandlingar jfr Boethius, Hist. Bibi. IV, s. 131.
Rådets bref förekomma i afskrift i Palmcranlzska Sami. i Riksarkivet.
2) Enligt Abraham Brahes Tankebok skulle ridderskapet d. 30 aug. varit samladt
på slottet »för en underskrifning skuld, som hertigen begärde».
1594
497
Riksens råds »förmaningsskrift» till hertig Karl angående regements- 150
föreningen. Stockholm 1594 den 28 augusti.
Jöran Posses kopiebok i Riksarkivet fol. 41 v. under angifna
datum.
Högborne furste, nådige herre, såsom e. f. N. någre dagar för
sin tillkommelse schriffteligen och nu seden munteligen begärede af oss
en förening och försäkring på vår trygghet och vällvillighet emot e. f.
N. till k. M:tz vår nåd:ste konungs och herres och riksens gagn och
bäste i then tilstundende regering; så ändoch samme försäkring til-
förende nödtorfteligen sket är och på thet fall, när konungen är från-
varendes, icke är oplöst eller om inthet giort vorden med någen veder¬
tagen ordning heller stadga af h. k. M:t sielf närvarendes, och ann så
mycket mer att e. f. N., seden h. k. M:t var kommen i riket, på samme
förening såsom oryggelig sig sielf i sin schrifvelse beroper; derföre så
kunde sådant och nu så myket mindre behöfves. Doch likvell håfve
vi oss först schriffteligen förklaret, at vi det ännu gore vele vidh samme
sätt som tilförende, håfve och för then skuldh och för tre dagar seden
latit e. f. N. den tiänstligen tilställe i det ödmiuke förhop, att e. f. N.
sig ther medh så nu som tilförende nådeligen ville benöije, hvilket
icke sket är, eij heller med den andre förändring, som der opå giort
är. Hvarföre håfve vi ännu e. f. N. till nådig villie och välbehag,
ändoch, Gudh skall vette, endelis videre än som vi efter vårt förstånd
kunne se behöfves heller vare säkert för oss, samme försäkring för-
bättret, bidiendes på thet högste och fliteligste ödmiukeligen, e. f. N.
vill achte och anse vår käre fäderneslandz närvarende besvärlige lägen¬
het och icke längre fördröije den till att bote och bättre, så myket
menneskeligit och mögeligit vara kan, mer än någre få ordh, som e.
f. N. uthi samme vår försäkring sakne kan, hvilke oss såsom en
annen herres tienere och svorne män icke uthan hans vett och villie
kan stå till att uthdele och om vi dett än obetänkt gore ville, e. f. N.
af sitt högbegåfvede förstånd väll kan besinne, medh hvadh beröm det
skedde icke allenest för oss uthan och tilläfventyrs e. f. N. och sielfve
konungen till medh, och hvadh kraft ther medh emot en född, crönt
och besvoren arfkonung och [om?] furster i like vilkor stadde sådant
gärne skulle vele gille heller anamme. ■)
Hvarföre bidie vi nu som tilförende ödmiukeligen och tienstligen,
att e. f. N. medh det som oss drägeligit och svarligit vara kan så nu,
seden högstbe:te k. M. chronan lagligen bekommit häfver, såsom för
än det skedde, nådeligen vill lathe benöije och hålle det visserlige der¬
före, att der vi förnimme sådant vare högstbe:te k. M. behageligit, vi
!) Det sista ger ej rätt god mening.
498
1594
oss och der uthi icke till det ringeste vägre ville, förty ändå the fä
ordh icke ther uthi finnes, så är doch likvell ingen af oss som håller
någen här i riket e. f. N. i så måtte jämpnlik, uthan äre fast mere
alle e. f. N. till ödmiuk tiänstachtighet och lydno till konungens och
riksens gagn och bäste vederrede, så väll vi som andre, och än så vidt
att om sådanna försäkring aldrig skedde eller påäskades, så ville vi
ändå, såsom tilbörligit, oss så emot e. f. N. förhålle och andre i like
måtte der till råde och styrkie, så att e. f. N. näst Gudz hielp icke
skulle medh rätte håfve orsak sig öfver oss i någen måtte att besväre.
Begäre för then skuldh nu som för ödmjukeligen, att e. f. N. vill lathe
then saken med denne vår sedermere förändring, hvilken vi nu till thet
sidste och ytterste, efter som vår lägenhet tilsäger, håfve gore kunnet,
vare afhandlet och uthan någet längre drögsmål, efter Gudh vet vi
äre uttärde och håfve inge medel långer än sådanna omkost i thenne
dyre tid att uthstå, gripe till riksens höge och nödtorftige bestellnin-
ger. Vi för väre personer, ändoch en part af oss både förmögen¬
heten och helsen i riksens besvärlige tiänst myket förnött håfve [och?]
fast bättre höfdes vare här ifrån förlosset, vele icke dess mindre, der
e. f. N. befinner vårt arbete och tienst kunne vara k. M. vår aller-
nåd:ste konung och herre och riket nyttig sä och e. f. N. till nöije och
nådigt behag, gärne finnes vederrede till att gore e. f. N. dett ödmiuke
och trogne bistånd efter vår ytterste macht och förmåge till k. M:tz
och fäderneslandsens gagn och bäste, som vi både för Gudh, h. k. M.,
e. f. N. och hvar ärlig man vele vare till svars medh, och önske e. f.
N. till thenne företagne och titstundende regering af Gudh alzmechtig
myken lycke och välfärdh. Datum etc.
Hertig Karls och riksens råds förening om regeringen. Stockholm
1594 den 2 och 3 september.
i.
151 Riksens råds försäkran.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 142 under dateringen j
september (sign. A) jämförd med riksrådens första förslag (sign.
B) i Jöran Posses kopiebok fol. 40 under rubriken: Riksens rådz
förste reversalsform på föreningen om regeringen öfverantvarda
thenn 22 äng. anno 1594 samt med en med A nära öfverens¬
stämmande afskrift (sign. C) dat. 27 augusti, som varit i Hog.
Bielkes händer. Dessutom finnas afskrifter i Riksarkivet, bl. a.
en på tyska. Afvikelserna angifvas i noter.
Vi efftenne Sverigis rikis rådh gore vitterligit medh thette vårt
öpne bref, att efther then stormechtigeste etc. her Sigismundus Sverigis
1594
499
etc. konung, storfurste etc. vår allernådigste konung och herre häfver
nu för sin lägenhet skuldh, efther som thet och häfver varit förordet
och" af h. k. M. sielf i Polen uthlofvet och tillsagt är, för än h. k. M:t
begaf sigh theden," begifvet sigh herifrån till h. k. M:tz valrike Polen
igen och i h. k. M:tz frånvare begäret och15 tilbetroedt then högborne
furste och herre her Carl, Sverigis rikis arffurste etc. vår nådige herre
såsom then förnembste och Sverigis rikis arffurste, then nu till ålder
och förståndh kommen är, riksens regering att förestå" och therhos
förordnet oss högbe:te h. f. N:d till hielp och biståndh om alle riksens
högnödige och vichtige saker högbe:te k. M:t och rikit till gagn och
godhe bestelle och uthrätte; ocbV såsomd vi tillförende, seden h. k.
M:t menige rikit i sin croning sin konung:e edh, bref och segell gifvit
hade, medh vår trygge och trogne rådzedh försäkret håfve, altså lofve
vi och uthi dette vårt brefs krafth, att" vi altid vidh samme löfthe och
tillseigielse oryggeligen och faste blifve vele, såsom vi och therhos
fulkombligen tillseigie, att vi nu och altidh" vele holle h. k. M:t och
h. k. M:tz manlige lifserfvinger, dem Gudh förlänendes varder, för vår
konung och nermeste arfherre [och der de icke till vore, h. k. M:tz
yngre broder den högborne furste hertig Jahan],^ efther som then
frivillige arfförening, som skedde i Vesterårs på thet år etc. 1544, klar¬
ligen uthviser, och nu uthi h. k. M:tz frånvare holle h. k. M:t, enär
h. k. M:t kan synes komme hit till sitt arfrike-? igen, och på dödzfall,
thet Gudh nådeligen lenge afvende och fördröije, h. k. M:tz manz-
arfvinger riket medh alle thess inbyggiere till gode och trogen handh,
altidh sökie, fordre och fremie h. k. M:tz och riksens gagn och bäste,
skade och förderf förekomme och afverie och i tidh värne och til-
kenne gifve efther vårt ytterste förståndh och förmåge och så från-
varendes som närvarendes vare och blifve h. k. M:t hulle, trogne och
rettrådige, otviflandes,4 att h. k. M:t obrotzligen holler hvadh h. k. M:t
Sverigis rikis stender i sin kong:e croning deremoth lofvat och till-
sagdt häfver.4
Vi' lofve och så och hermedh tillseigie att vele uthi högbe:te vår
nådigste konungs frånvare och på h. k. M:tz yttermere förklaring, efther
h. k. M:t then icke så uthtryckeligen för sitt afresende giordt häfver, holle
och bekenne h. f. N. hertig Carl för vår förman och riksens förestån-
dere, så och vare h. f. N:d till h. k. M:tz och riksens gagn och bäste
hulle, trogne och rettrådige och h. f. N. all tillbörlig lydne, äre, vyrd-
ning och vellvillig tienist bevise och oss emoth h. f. N. såsom Sverigis
rikis arffurste och then förnembligeste her i rikit i högbe:te k. M:tz
frånvare så i alle måthe tryggeligen förholle, såsom vi för Gudh och
alle vele och kunne till svars vare, h. f. N:s schade och förderf, der
vi ded förnimme, i tidh värne och, sä rnykit oss kan stå tilgörendes,
hielpe till att förekomme, doch den edli/ trohet och lydne, som vi och
alle stender h:te k. M:t såsom vår och Sverigis rikis crönte och laggilde
konung och then kong:e linie lofvet och svorit, theslikest efther förde
Riksdagsakter lil. 32
soo
159+
arfförening äre medh förbundne, aldeles oförkrencht; sammeledes nest
och medh h. f. N. hertig Carl oss therom troligen beflite riksens saker,
både hvad vår christelige religion, Sverigis lagh och riksens friheter
och privilegier fordre och krefie, efther then Augsburgiske confession,
Upsala förening anno etc. 93, högbe:te k. M:tz mundtlige edh och
schrifthelige försäkring, i h. k. M:tz croning gifven är, till att endrechte-
ligen vidh macht holle och medh sådane åhoge och tilbörlig trohet
efther vårt bäste och ytterste förståndh förestå, som vi kunne vette
och besinne h. k. M:t efther thette riks lägenhet nyttigt och till gode,
vårt käre fädernesrike och dess stender och trogne undersåther till
velferd och bäste både i andelig och lekamblig måthe lende kan.
Och såsom h. f. N. häfver lofvedt och tillsagt uthi riksens saker,
andelige eller verldzlige, inthet vele företage eller af endtskylt rådh be-
sluthe väre trogne rådh och samptycke föruthan, och att oss må vare
frit och tillathit taele och råde uthan noget misshag, thet som oss efther
vårt tilbetrodde kall och edh egner och bör att gore; så håfve och
vi like deremoth lofvet och tillsagdt att vi uthi riksens vichtige saker
och thet som rikit och regeringen kan angå inthet vele oss företage
eller af endtskyldt rådh besluthe h. f. N:s rådh, höge betenkiende och
samtyckie föruthan. Hvad som och uthi sä måthe nu uthi h. k. M:tz
frånvare medh h. f. N:s och värt samptyckie, rådh och frivillige be-
sluth blifver bevilliget och giordt, thet vele vi alle för en och en för
alle nu och i tilkommende tider bestå och försvare, hvar så kan for-
dret och begäret blifve, efther som h. f. N. sigh emoth oss och vi
uthi like måthe oss* emoth h. f. N. hermedh förschrifvit och uthlofvet
håfve; doch, som förbemält är, att allt skall högbe:te k. M:t i Sverige
och Polen, vår nådigste konung och herre [till gode och trogen hand]1
och thess trogne inbyggiere och undersåther till vellferd och bäste i
alle måthe regeredt, bestellt och föreståedt varde, h. k. M:tz höghet och
rettighet, efther som Sveriges lagh fordrer och kräfver, och vår eigen
edh förbehollen och oförkrencht.* Att vi dette förbe:te på vår side
troligen och uthan all argelist holle och eftherkomme vele, håfve vi
dette bref medh eigne hender underschrifvit och försegledt. Actum
Stockholm then 3 [?2] september”' år 1594.
a) och — theden saknas B. b) begäret och saknas B. c) att förestå saknas B. d)
Derföre likesom B. e) först och främst och fulkomligen tilsäije att vi nn och altid B.
f) Orden inom klammer saknas i B, likaså i A och C men förekomma i de tre öfriga
afskrifterna i Riksarkivet, äfvensom i den lyska öfversättningen. g) hit till riket B. h)
otviflandes — häfver saknas B. i) Dernäst lofve vi och här medh att vele uthi högstbe:te
var n:te kornings franvare känne h:te h. f N. för then förnämste i regeringen här i
riket och till h. k. M:tz och riksens gagn och bäste h. f. N. all tilbörlig lydno, vyrdning
och välvillig tienst bevise, then edh B. k) oss här medh förschrefvedt och utlofvet håfve.
Doch k. M:t i Sverige och Polen till trogen hand och riket till gagn och gode hållit
blifve, h. k. M:tz höghet — — och vår edh oförkränkt B. I) Orden inom klammer
saknas A, C, men förekomma i de öfriga afskrifterna. ni) De flesta öfriga afskrif¬
terna ha 2 september.
1594
501
2.
Hertig Karls försäkran.
152
Hertig Karls registratur 1594 fol. 140 v. införd under d. 2
sept., jämfördt med en afskrift i J. Posses kopiebok fol. 44 v. (sign.
B) och en afskrift bland Riksdagsakta (sign. C) under samma
dag samt med hertig Karls ursprungliga förslag (sign. D), som
förekommer dels i en utskrift med ändringar af Erik Sparre med
påteckning: F. N. hertig Carls revcrsalsform på föreningen örn
regeringen öfverandtvarded den 21 augusti, dels i J. Posses kopie¬
bok fol. 39 under rubriken: Furstl. N. hertigh Carls förste
reversalsform på föreningen om regeringen öfverantvardet den 20
aug. är 1594. Olikheterna anföras efteråt.
Vi Carl etc. gore vitterligit, att efther then stormechtigste etc.
her Sigismundus Sverigis Göthis och Vendis etc. konung, storfurste
till Finlandh etc. för sin lägenhet, både för thet löfthe h. k. M:t i Polen
giordt häfver för sin hemrese hith i sitt arfrike Sverige och andre
högvichtige orsaker skuldh, är nu nyligen förrest uth till Polen igen
och h. k. M:t för sitt afresende häfver sielf af oss broderligen begäret,
såsom och nu sedhen the gode herrer i riksens rådh och andre stender
ödmiukeligen bedit, att vi uthi högbe:te k. M:tz fråvare vele tage oss
regeringen opå her i rikit; så endoch vi sielfve håfve landh och under¬
såther att förestå och regere och eigne saker att bestelle, såsom och be¬
svärligen vill vare att tage vidh regeringen, såsom riksens lägenheter
nu [på thenne tidh]" förevette, likväll håfve vi efther h. k. M:tz broder-
lige och fleres endrechtige begären icke kunnedt oss vägre samme
regering att vedertage, helst efther vi som en riks arffurste och nu
den nemeste, som till ålder och år kommen är, att kunne stå rege¬
ringen före her i rikit, bekenne oss skyldige vare för vårt käre fädernes-
landh ospart hafva hvad vi både medh rådh och dådh efther vår för¬
mögenhet åstadkomme kunne. Och aldenstundh velbe:te godhe herrer i
riksens rådh sampt medh the audre stender, som her nu tillstädes äre,
håfve sigh emoth oss förschrifvit, ther medh the lofvet och tillsagdt
håfve att vele uthi lute k. M:tz fråvare kenne* oss på högbe:te k. M:tz
ytterligere förklaring, efther h. k. M:t för sitt afresendfe thet icke så
uttryckeligen giordt häfver, för theres förman och riksens föreståndere*
och på h. k. M:tz vägne och till h. k. M:tz och riksens gagn och
bäste bevise oss all tilbörlig lydno,e äre, rettrådighet och vellvillig
trogen tienist och oss för vår skade värne och hielpe till att före¬
kommer efther som deres serdeles förschrifning oss der opå gifven
uthviser och förmeller; så lofve och tillseigie vi fördenskuld her medh
och uthi thette vårt öpne brefs kraft der emoth igen, att vi vele oss
beflite, thet hvar och en skall först vidh Gudz klare och rene ord, efther
502 1594
den Augsburgiske bekennelse och then förening i fiordh uthi Upsala
giord och oprettet blef, så och Sverigis beschrefne lagh och the privi¬
legierf och friheter [hollén och försvaret blifve],som hvar och en
efther? sitt ståndh af framfarne konunger och regenter haft och skäligen
bekommit häfver och'? han kan vare berättiget till, och elliest Sverigis
rike och hvad dess saker och handlinger vidkommer medh riksens rådz
rådh styre, regere och handle aldeles och i alle måthe efther then edz
lydelse, som h. k. M:t i sin konung:e croning uthi Upsala sine under-
såther lifligen giordt7* och schriftligen medh försäkret häfver och vi af
bästeÄ förståndh kunne vette och besinne h:te k. M:t nyttigt och till
godhe och riksens stender och undersåther till vellferd och bäste både
i andelig och lekamelig måthe lende kan, efther som vi thet och för
Gudh, h:te k. M:t och riksens stender vele nest Gudz hielp tryggeligen till
svars vare. Hvad som och medh vårt och riksens* rådz frivillige rådh,
ded dem uthan noget mishag skall vare frit och eftherlatit att meddele,
blifver samptycht,7 besluthet och giordt, såsomk vi och i vichtige saker
och thet som rikit och regeringen kan angå desföruthan inthet vele
företage,k det vele vi och samptligen holle uthöfver, att stadigt och
tryggeligen skall hollit blifve både nu och i tilkommende tider, och
dernest alle för en och en för alle bestå och försvare, ehvar så fram¬
deles kan fordret och begäret blifve. Att vi på vår sidhe dette så
troligen eftherkomme och holle vele håfve vi thette bref medh eigen
handh underschrifvit och försigle latidt.7 [Actum Stocholm den 2 sep¬
tembris”* år 1594].
a) Tillagdt efter B, C. b) bckenne oss för theres hufvudh och regent her i riket
D. Ändradt af E. Sparre, som ej strukit her i riket, c) all lydne D; tilbörlig till-
skrifvet af Sparre, d) förekomme och afverie D; och afverie struket af E. S. e) privi¬
legier och friheter A, D; skälige valf angne privilegier och friheter rättadt af E. S. f)
Tillagdt efter B, C. g) uthi sitt stånnd skäligen och tilbörligen ejfterlalne och bebrefvede
äre och vidh thett hvar och en D. Ändringen ej fullständigt utförd af E. S. K) giordt
häfver och vi af bäste D. Ändringen gjord af E. S. i) riksens rådz rådh blifver sam¬
tyckt D. Ändringen utförd af E. S. k) såsom — företage saknas D. Ändringen gjord
af E. S. /) Gifvil uthi Stokholm ut supra B. m) Den af Sparre begagnade texten
har haft 22 aug., där emellertid 22 rättats till 20. B, C 3 septembris.
Hvad dateringen angår ha två samtida afskrifter af rådets försäkran
i Riksarkivet (den ena »korn ifrån Polen 1656»), liksom Posses kopiebok 2
september, ett exemplar är odateradt, en öfversättning till tyska åter (senare
tillskrifvet) j september; en afskrift af hertigens försäkran, liksom Posses
kopiebok, j september. Hertigens registratur har motsatta tidsuppgifter. I
skriften Ausa etc. Caroli äro båda daterade j september. Handskriften C af
riksrådens försäkran, som har d. 27 aug., betecknar måhända den »sista
och yttersta» förändring, som antydes i rådets bref n. 150, hvilken hertigen
sålunda skulle nöjts med.
1594
503
Utrop om den mellan hertigen och riksråden ingångna föreningen. 153
Stockholm 1594 den 3 (4?) september.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 143 med rubriken: Vidh
dette sättet uthropedes i Stocholm att allmogen skulle försambles
på slottet. Stocholm den 4 septembris år Q4, jämfördt med en
afskrift i J. Posses kopiebok fol. 45 v. med rubriken: Det som blef
utropat, när föreningen emellan f. N. hertig Carl och riksens
radh leffreredes. Datum then j septembris år ifQ4 (sign. B).
Ider allom skall thet vitterligit vare, att efther then högborne
furste och herre her Carl Sverigis rikis arffurste etc. häfver tagit sigh
regeringen opå her i rikit uthi k. M:tz vår allernåd:te herres fråvare
och h. f. N. fördenskuld medh sampt the godhe herrer i riksens rådh
häfver noget taele och handle medh the stender som her nu i Stocholm
församblede och stadde äre; derföre later h. f. N. nådeligen tillseigie
och begäre, att både adel och ridderskapet så och prestmen sampt
borgemestere och rådh och andre," som her i stadhen tillstädes äre,
vele i morgon kl. vidh otte för middagen lathe ider*5 finne her på
slottet. Der*7 skall ider videre h. f. N:s villie blifve tilkenne gifvit.*7
a) och borgerskapet B. b) sig B. c) Dem skall videre blifve tilkenne gifvil hvadh
h. f. N. villie vare kan. Här efter hvar och en sig rätte vill B.
Dateringen 3 september förefaller sannolikare, då utskriften af prester¬
skapets försäkring är daterad 4 september.
Ridderskapets och adelns samt presterskapets försäkran. Stock- 154
holm 1594 den 4 (3?) september.
Samtida afskrifter bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Vi efftenne Sveriges rikes ridderskap och adel, som nu på thenne
tid i Stocholm församblede äre, gore vitterligit med thette vårt öpne
bref, att efther then stormechtigste etc. lier Sigismundus, Sverigis etc.
vår allernådigeste konungh och herre häfver nu för sin lägenhet skuld,
efther som thet och häfver varit förordet och af h. k. M:t sielf i Polen
uthlofvet och tilsagt, för än h. k. M:t begaf sigh theden, begifvit sigh
her ifrå till h. k. M:tz valrike Polen igen och i h. k. M:tz frånvarende
begäret och tilbetrodt den högborne furste och herre her Carl Sverigis
rikes arffurste etc. vår nådige herre, såsom then förnemste och Sveriges
rikes arffurste, then nu till ålder och förstånd kommen är, riksens regeringh
her i Sverige; så endoch h. f. N. vell kunde håfve haft betenkiende
att tage vid regeringen för the besvärlige lägenheter, som nu riket
504
1594
är uthi, likvell häfver h. f. N. sådent icke veled achtet eller ansedt,
uthan för högbe:te vår nådigeste konungs och herres, så och riksens
rådz, sampt vår, flere riksens stender, endrächtige begären samme rege¬
ring vedertaget, anseendes och, att h. f. N nu på thenne tidh then
närmeste ther till är att kunne stå regeringen före, för hvilket vi alle
h. f. N. ödmjukeligen vele betacke. Och efther h. f. N. för alles väre
velferd en sådane möde och omsorgh opå sigh taget häfver och ther
hos lofvet och tilsagt att vele holle oss hvar och en först vid Gudz
klare och rene ord, efther then Ausburgiske bekennelse och then
förening i fiord uthi Upsala giord och oprettet blef, så och Sveriges
beschrifne lagh och the privilegier och friheter, som hvar och en
efther sitt stondh af framfarne konunger och regenter haft och skeligen
bekommit häfver, och vidh thet hvar och en kan vare berättiget till,
och elliest Sveriges rike och hvad thess förnemlige saker och hand¬
linger vidkommer medh riksens rådz rådh styre, regere och förhandle,
aldeles och i alle måtte efther then edz lydelse, som högstbe:te k. M:t
vår nådigeste herre i sin konung:e croning uthi Upsala oss och alle sine
undersåter her i riket lifligen giordt och skriffteligen med försäkred
häfver, sa att thet till alles väre bäste både i andelig och lekammelige
måthe lende kan; derföre lafve vi och så ther emoth igen och her medh
fulkommeligen tilseije att vele udi högstbe:te vår nådigste konungs
franvare och pa h. k. M:tz yttermere förklaring holle och bekenne h.
f. N. hertigh Carl etc. för vår förman och riksens föreståndere, så och
vare h. f. N. till högbe:te k. M:tz och riksens gagn och bäste hulle,
trogne och rättradige och h. f. N. all tilbörligh lydne, äre, vyrdning och
välvillig trogen tienist bevise och oss emoth h. f. N. såsom Sverigis
rikes arffurste och den förnemligeste her i riket i h. k. M:tz fråvare
så i alle måthe tryggeligen förholle, såsom vi för Gudh och alle vele
och kunne till svars vare, h. f. N. gagn och bäste vethe och befordrc,
schade och förderf, ehvar vi sådant förnimme hemligen eller oppen-
barligen, i tid värne och efther vår förmögenhet, thett meste oss kan
stå til görendes, hielpe till att afvärie och förekomme, dogh tlfen edh,
trohet och lydno, som vi och alle stender högbe:te k. M. såsom
vår och Sverigis rikis crönte och laggilde konung och then k. linie
lofvet och svorit och efther arfföreningen äre medh förbundne, aldeles
oförkräncht. Hvad vi och lier medh lofvet och tilsagt håfve, thet vele
vi alle för en, och en för alle bestå och försvare både nu och fram¬
deles, ehvar sådent kan fordret och begäret blifve, oss så sant Gudh
hielpe. Til yttermere vithnesbördh håfve vi thette bref medh egne
hender underschrifvit och förseglet. Actum Stocholm den 3 septembris
anno 94.
Presterskapets försäkran var, mutatis mutandis (» Vi effter:ne biskoper och
prestman,), af samma innehåll, men är daterad 4 septembris. Runells Kronob
register upptager endast presterskapets försäkring i afskrift. Huruvida de
formligen underskrifvits, är väl något ovisst (jfr anm. sid. 12).
1594
505
Under vistelsen i Stockholm förehades äfven andra öfverläggningar mellan
hertigen och riksråden. En promemoria på ärenden, som med snaraste
borde beställas, är införd i hertig Karls registratur 1594 fol. 145. Den 5
sept. gaf hertigen enligt samma registratur (fol. 144 v.) grefve Erik Brahe
en särskild försäkran att hålla honom som »en af de förnämsta ständer här
i riket och i det kall och dess värde blifva låta, som honom af högbe:te
k. M:t ombetrodt är, till dess h. k. M. sig förklarar på det, som h. k. M.
om sin eds fullbordan tillskrifvet varder». Hertigen åberopade i öfrigt så väl
grefve Eriks som riksens råds och flera i Stockholm församlade ständers
»förskrifning», att i konungens frånvaro hålla hertigen för Sveriges rikes
hufvud och gubernator (jfr ofvan) och visa honom all tillbörlig lydnad och
tjänst, samt lofvade att efter konungaeden vid kröningen hålla alla vid
Sveriges lag och gifna privilegier.
Hertig Karl till k. Sigismund om den mellan honom och rådet in- 155
gångna föreningen. Stockholm 1594 den 17 september.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 175 under dat. »den 17
septembris år 94». Tr. i lat. öfvers, i Ausa etc. Caroli, sid. 77.
Stormechtigste etc. e. k. M. vele vi broderligen och kerligen icke
förholle, att nogre dager för än e. k. M. heden af rikit förreste, då
bekomme vi e. k. M:tz schrifvelse medh e. k. M:tz hofjunkere Jahan
Mårthenson och der hos en fullmacht, som e. k. M. oss tillsendt hade
opå regeringen i e. k. M:tz frånvare, der opå vi och strax lothe schrifve
e. k. M. till svar igen, men förre än vår tienere, som vi der medh
åstadhsende, framkom, då var e. k. M. allrede under segel, att samme
vår schrifvelse icke kom e. k. M. tillhonde. Derföre håfve vi nu icke
kunnet lathe tilbake e. k. M. medh dette budh broderligen att besökie
och vår mening att lathe förnimme, nembligen att aldenstundh den
fullmacht, som e. k. M. oss då tillsende, icke var så stellt, att vi rege¬
ringen på sådane velkor vedertage kunde; derföre hade vi betenkiende
att tage oss någre saker före att bestelle. Doch efther thet monge
riksens högnödige och vårdende ärender vore her efther e. k. M:tz
afresende obestellte, derföre medhen the inge drögsmåll eller upskuf
lide ville och riksens rådh medh andre stender, som her i Stockholm
vore efther e. k. M., ödmiukeligen begärede, att vi ville begifve oss
hith och tage oss opå om sådane och andre riksens saker att bestelle,
så äre vi först efther e. k. M:tz broderlige begären så och för:de sten¬
ders flithige anhollende kompne hith till Stockholm och hade vi vell
haft orsak att förvägre oss någen regering vedertage, såsom riksens
saker nu pä thenne tidh förevette, både derföre att rikit än nu ståer
i uppenbare feigde medh Ryssen, att ovist är, om thet till någen stadig
fridh eller stilleståndh komme kan, så och then store oförmögenhet,
som nu i rikit är, tesslikest then mykne gieldh, som dagligen både
506
1591
af krigsfolket och andre påkräfves, ther ganske ringe af riksens up-
bördh finnes sadant att betaele medh för den store förminskelse på
dess inkomst, som både everdeligen bortgifvit och elliest förlänt är så
vel förr som medhan e. k. M. nu her i rikit varit häfver, föruthan
annen oordning, som rikit är kommit uthi, att sådant allt uthan stor
mödhe, omsårgh och bekymber icke vedertages och föreståes kan.
Och för sådane mödhe och omak är oss icke thet ringeste betenkt
blefvit, att vi kunne vete hvad vi der före skulle håfve att förventhe.
Uttöfver thet så är oss eij eller sådane fullmacht på regeringen meddelt,
att vi medh then macht och myndighet råde och biude måge i e. k.
M:tz fråvare till e. k. M:tz och riksens gagn och bäste, som thet sigh
medh rätte bör, uthan och andre både innen och uthan rådz äre brede
vidh oss fullmachter och bestellninger tillsendt så vell her i Sverige
som Finlandh och annerstädes, hvilke oss doch än nu till thenne dagh
okunnige äre, hure the lyde eller hvar opå the lände. Lickväll, efther
vi som en riks arffurste och den förnembste, som nu till ålder och år
kommen är, bekenne oss skyldige för vårt käre fädernes landh håfve
ospart hvad vi både medh rådh och dådh till dess vellferdh och bäste
kunne tenkie nyttigt och gagneligit vare och att ingen för oss her i
rikit bör till regeringen betrodd blifve, derföre håfve vi icke kunnet
neke oss den i e. k. M:tz frånvare opåtage, opå thet att riksens saker
icke motte alldeles tilbake, försumede och nederlagde blifve. Och håfve
fördenskuldh oss således medh riksens rådh om regeringen förenedt,
efther som e. k. M. af medfölliende copier broderligen häfver till att
förnimme. Doch medhen sådant på e. k. M:tz videre förklaring skedt
är, derföre häfver oss syntz vare förnödhen e. k. M. medh thenne vår
schrifvelse att besökie och begäre her medh broderligen att é. k. M.
vill oss medh förste en fulkomblig fullmacht tillsende i e. k. M:tz frå¬
vare till att råde, biude och befale, efther som vi kunne tenkie och
besinne, att e. k. M. och rikit kan lende till vellferdh och bäste i alle
måthe, aldeles som e. k. M. sielf pä cronones väghne macht håfve må
och kan och såsom then copie utviser, vi e. k. M. tillförende-tillsendt
håfve. Elliest pä annedt sätt kunne eller vele vi ingelunde någen full¬
macht eller regering vedertage, och så frampt thet icke således sker,
då vete vi och inthet ytterligere gore der till, uthan vele thet hemstelle
riksens stender till att betenkie af hvem och hure the uthi e. k. RJ:tz
fråvare vele regerede vare, efther som vi e. k. M. tillförende vår
mening der om således håfve förnimme lathit. Vi för vår person vele
alltidh och i alle måthe så frånvarendes som närvarendes e. k. M:t
en trogen faderbroder altidh finnes och blifve och både medh rådh och
dådh hielpe till alt thet e. k. M. och vårt käre fäderneslandh kan
lende till vellferdh och bäste i alle måthe, efther som den schriftelige
försäkring vi e. k. M. tillsendt håfve utviser och förmeller, och förse
oss broderligen att e. k. M. på sin sidhe thette sitt arf rikis bäste
alltidh lathe sigh vare befaledt och så i fråvare som närvare stadigt
1594
507
ihughkommer och befordrer och aldrigh förglömmer, hvilket vi e. k. M.
broderligen och kerligen icke håfve velet förholle och begäre her opå
e. k. M:tz svar med thet aller förste. Befale etc.
Riksråden underrättade likaledes konung Sigismund om den öfverens¬
kommelse, som träffats i Stockholm. Skrifvelsen, daterad i oktober 1594, är
i sin helhet tryckt af E. W. Bergman i »Handlingar rörande söndringen
mellan hertig Carl och rådsherrarne», Hist. Bibliotek II, s. 259 ff. Här
återgifves endast den del, som angår regeringens ordnande.
Stormechtigeste etc. Vi håfve med hugnedt förnummit att e. k.
M:t med sitt konunglige medfölie äre med ett gott handligit veder
öfver komne, tess Gudi ske lof. Han verdes och her efter bevare e.
k. M:t ifrån all skade och farlighet både till vatn och land och gifve
longvarigh helsa, lycke och framgångh. Allernådigste konungh och
herre, thet vi esomoftast, medan e. k. M:t her personlig stadd vore,
rådde och förmante, att nogen viss ordningh och stadge med then
högborne furste hertigh Carls sampt Heres råd och betenkiande giöres
och vedertagas motte både om ett och annet, serdelis huru med rege¬
ringen i e. k. M:tz frånvare holles motte; thet håfve vi nu sedan be¬
funnit håfve varit storligen af nöden, förty nu högbe:te h. f. N. är i
denn acht och meningh till att bestelle om regementz sakerna efter e.
k. M:tz begieran hit kommen, häfver h. f. N. i så motte sig icke noget
synnerligit velet upåtaga, för än denn fulmacht, som h. f. N. der opå
gifven var, blefve nogorlunda förklarat och vi med h. f. N. i så motto
förenadt. Och efter vi vell vete hvad macht heller myndighet vi så¬
som unndersåter håfve sådant till att giöra e. k. M:t ovettandes, hade
och inngen tingh heller åstundat och önskadt, änn att sådant för e.
k. M:tz bortferd hade tilbörligen varit afhandlet, icke dess mindre
efter riksens högvårdende ärender, som stor förfordringh kräfve, inthet
lennger drögsmål lide kunne, och vi uthan h. f. N:s hielp och bistånd
föge eller alzinthet utretta kunne för desse store utgiffter, som nu äre
udi riket, helst efter vi ännu inngen frid håfve, äre och ovisse hvad i
så motte ske kan; derföre medan h. f. N. thess föruthan icke häfver
velet sigh med regeringen noget befatte, håfve vi på e. k. M:tz nådige
ytterligere förklaringh för höge nödtorften skuld med h. f. N. en rege¬
rings föreningh att ingå icke kunnet undvika vid thet sätt, som e.
k. M:t af thesse tvenne medföliande copier, denn ene i h. f. N:s, den
andre i vårdt nampn utgifven, nådigst häfver till att förnimma, och
förse oss, såsom och underdånligen bidie, att e. k. M:t icke låther sigh
thet mishaga, alldenstund vi förhåppes, att thet icke skall vara emot
e. k. M:tz höghet, eij heller udi förme föreningh denn ed och trohet,
som vi jembväll alle riksens stender e. k. M:t äre med förbunndne i
ingen motto förgietidt eller tilbaka satt, den vi nest Gudz hielp, så
lennge lifvedt räcker, ärligen och obråtzligen efter vår macht och
förmågo holle vele. Hvarföre verdes e. k. M:t ännu thet som till
508 159+
samma regerings fulmacht efFter riksens och thenne tidz legenhet fattas
nädigst med sitt kong:e bref fullkommeligen förklare och stadfeste.
Förhandlingar i landsorten.
156 Instruktion för dem, som skulle förhandla med den i Vesterås vid
mormessan församlade menigheten. Stockholm 1594 den 4
september.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 143 v.
Instruction och undervisning hvad som the edle, velborne
och velbördige N. N. medh menige man, som nu om marie-
messe marchned i Vesterårs församblede blifve, förhandle
skole. Actum Stocholm den 4 septembris år 94.
Till thet förste lathe menige man förnimme om k. M:tz rese heden
af rikit, att efther h. k. M:t både för thet löfthe h. k. M:t häfver giordt
i Polen, för än h. k. M:t begaf sigh hith in uthi sitt arfrike Sverige,
ther medh h. k. M:t hade uthlofvet innen år och dagh vele vare ther
uthe igen, så vell som annen sin lägenhet häfver nu begifvit sigh her
ifrå och till sitt valrike Polen igen och för sitt hastige afresende heden
icke så kunnedt om alle riksens saker bestelle, som thet sigh häfver
bordt och lägenheterne krafdt och tillsagdt håfve; derföre häfver h.
k. M:t betroedt och begäret, att högborne furste hertig Carl etc., så¬
som then förnembste her i rikit, som nu till ålder och år kommen är
att kunne stå regeringen före, ville sådant opå sigh tage, hvilket h. f.
N:d och så för riksens högnödige lägenheter giordt häfver.
Thernest lathe förstå, hureledes som nu om regeringen bestelit
är medh riksens rådz och andres samptyckie, som her håfve tillstädes
varit, och om så behöfves lathe them föreläse, hureledes sorn h. f. N:d
medh riksens rådh och flere, som lier håfve tillstädes varit, sigh förenet
håfve, förmanendes menige man, att the vele bevise h. f. N:d såsom
riksens föreståndere i k. M:tz fråvare och till h. k. M:tz och riksens
bäste all trohet och rettrådighet så vell som och riksens rådh tilbörlig
äre och vyrdning.
Till thet tridie gifve menige man tilkenne, att k. M:t för sitt af¬
resende medh h. f. Nlds hertig Carls och riksens rådz samptyckie håfve
latidt afiferde sine sendebudh på then rydske grendze att handle om
en stadig fridh, såsom och hög:te h. f. N:d medh velbe:te godhe
herrer sedhen ytterligere beskedh ther om gifvit håfve medh the tilbudh
och velkor, som tillförende icke håfve föreslagne varit, så att man nest
1594
509
Gudz hielp förmoder, att om mögeligit är thet ju till en godh och
bestondig fridh eller rumbt stilleständh komme kan, och på thet att
Ryssen kan blifva der till bevegt och må se att man icke häfver allt
modh latidt falle på thenne tidh [o:sidhe?], så är för gott ansedt att en
hop krigsfolk motte i thenne höst blifve öfverskicket till Viborg på all
försårg, att om Gudh förbiude thet icke kunne komma till fridh eller
stilleståndh, som man doch vill förhoppes, att the då Sverigis grendzer
försvare kunde, om han i thenne vinter noget infall tilbiude ville. Och
aldenstundh till sådane och annedt fremande krigsfolks underholdning,
som och i like måthe på all äventyr i Lifland och på befestningerne
holles moste, vill behöfves, att riksens undersåther ther till hielpe moste
medh hvad del som kan af nödhen vare; derföre skole velbe:te godhe
men fogeligen handle medh menige man att the ville thenne gång
gore theres fäderneslandh i så måthe hielp och biståndh, förmodendes
att the hvar i sin stadh lathe sigh ther till godvillige befinne, efther
thet lender till alles theres vellferd och bäste.
Instruktion för dem, som skulle förhandla med den i Telje vid 157
mikelsmessan församlade menigheten. Stockholm 1594 den 26
september.
Hertig Karls registratur 1594 fol. 169 jämfördt med instruk¬
tionen af d. 4 sept., ibidem fol 143 v. Endast afvikelserna äro
här anförda.
Instruction och undervisning, hvad den högbörne furste
och herre her Carl Sverigis rikis arffurste etc. häfver be¬
troedt och i fulmacht gifvit sine gode män och rådh, the
edle välborne her Moritz Stensson grefve och ervinge till
Razeborg och friherre till Grefsnäs och Kegleholnt, Jörgen
Claesson till Biby och Niels Jönsson secreterer att lathe
menige man förstå, som nu i tilkommende michielsmesso
marchnedt i Tellie tilstädes komme. Actum Stokholm den
26 septembris år 1594.
Till thett förste — — saker och lägenheter giordt häfver.
Thernest lathe förstå — — tilbörligh äre och vyrdning.
Till thett tridie — •— tilbiude ville. Och aldenstund till sådane
krigsfolks underholdning, som på all eventyr både i Findland och
Lifland holle motte så väl på befestningerne som elliest, väl behöfves,
att riksens undersåter ther till hielpe moste medh hvad del, som kan
af nöden vare, derföre skole välbe:te godhe män fogeligen handle medh
menige man, synnerligen h. f. N:ds eigne undersåter, som ther komme,
att the och så väl som andre vele thenne gång gore theres fädernes-
Sio
1594
land i så måthe hielp och bistånd, effter som i hvart häredt medh
them ther om serdeles skall förhandles, förmodendes att the hvar i sin
stad lathe sigh ther till godvillige befinne, efter thett lender till alles
theres välferd och bäste.
Till thet herde schole och välbe:te gode män förholle almogen,
att efter man förnimmer mycken klage komme, som väl kan slites
medh mindre, än 'almogen besökier öfverheten ther om, att the förden-
skuldh hvar i sin stadh vele rätte sig efter thett prentede mandat, som
f. N. hertig Karl etc. och riksens råd i hord för k. Ma:tz hemkompst
lathet uthgå, hvilket h. k. M. seden medh sitt öpne bref stadfest häfver,
så att alle saker först ransakes, effter som lag förmå, in för häredz-
höfdingen, seden lagmannen, och hvar då någen synes videre vele
skiuthe sin sak, så vill då h. f. N:de såsom riksens förestondere i k.
M:tz stad och fråvare medh riksens rådh saken förhöre och sanningen
uthlethe, som lagh seiger.
Till thet fempte förtröste menige man, att efter monge tvistige
saker i landet kunne finnes, som medh mindre icke kunne rättes eller
slites, än att konungs räfst ther öfver holles moste, så skall förden-
skuld medh förste lägenhet förordnes gode män i alle landzänder, som
alle saker rättviseligen förhöre och rätte skole.
Till thet sidste, om någre saker kunne ther förefalle lagligen att
förhöre, då schole velbe:te gode män vare deruthöfver medh och hielpe
till att the rättviseligen slites motte. Datum ut supra.
Om utgången eller resultatet af dessa landsortsunderhandlingar har jag
ej funnit några upplysningar.
INNEHÅLL.
Sid.
Möte i Uppsala 1593 i febr. och mars (s. i —164).
Förberedelser.
Möte i Stockholm 1592 dec.—1593 jan 1.
Förhandlingar i landsorten 20.
Förhandlingar i Uppsala 26.
Förhandlingar i landsorten efter Uppsala möte 116.
Bekräftelser på Uppsala mötes beslut 119.
Öfriga förhandlingar i landsorten . 149.
Riksdag i Uppsala 1594 i februari (s. 164—441).
Förberedelser.
Förhandlingar i Stockholm 1593 hösten—1594 jan. 164.
Förhandlingar i landsorten 265.
Förhandlingar i Uppsala 269.
Förhandlingar med enskilda ständer under och efter riksdagen i
Uppsala 361.
1) Hertig Karl. — 361.
2) Rådet och adeln — 369.
3) Presterskapet 420.
4) Köpstadsmännen 428.
Herredag i Stockholm 1594 i september (s. 441—510).
Förberedelser.
Förhandlingar i landsorten 441.
Förhandlingar, om regeringsordningen 448.
Förhandlingar i Stockholm i aug. och sept 496.
Förhandlingar i landsorten 508.