SVENSKA
RIKSDAG SAKTER
UNDER TI DEHVARFVET
1521—1718
andra delen
1561—1592
SVENSKA
RIKSDAGSAKTER
JÄMTE
ANDRA HANDLINGAR
SOM HÖRA TILL
STATSFÖRFATTNINGENS HISTORIA
UNDER TI D E H VARFVET
1521—1718
ANDRA DELEN
1561—1592
MED UNDERSTÖD AF STATSMEDEL UTGIFVEN
AF KONGL. RIKSARKIVET
GENOM
EMIL HILDEBRAND
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
I899
- O
y
jg /p
Förord.
Första och andra häftena på andra bandet af Svenska'■
Riksdagsakter utkommo redan 1889 och 1891. Med anled¬
ning af 1893 års jubelfest ansågs det emellertid lämpligt att
tillsvidare afbryta tryckningen af nämnda band och i stället ut¬
gifva första hälften på det tredje, omfattande de händelserika åren
1593 och 1594. Detta halfband utkom också 1894, sedan
Handlingarna från Uppsala möte gjorts tillgängliga i ett mindre
antal exemplar redan 1893. En följd häraf blef, utom att
det andra bandets fullbordande framsköts i tiden, att dess om¬
fång blef på förhand bestämdt; det måste nämligen sträcka
sig till och med 1592. Materialet visade sig emellertid rikare
än utgifvaren hade beräknat, och bandet har därföre fått den
något oproportionerliga vidden af mer än 1100 sidor. Genom
insättande af ett särskildt titelblad framför sid. 509 kan det
emellertid delas i två något så när motsvariga halfband.
Äfven andra omständigheter ha inverkat fördröjande och
särskildt handskriftsmaterialets beskaffenhet. Riksdags- och
möteshandlingarna från de sista åren af Johan III:s regering,
1586, 1587, 1589, 1*590, voro å ena sidan jämförelsevis tal¬
rika, å den andra så godt som oordnade och följaktligen också
af vetenskapen obearbetade. Som aktstyckena ofta voro oda¬
terade och stundom förelågo i flera redaktioner, kräfde tids¬
följdens bestämmande och handlingarnas klassifiering en rund¬
lig tid. Innan man kunde skrida till utgifning, måste allt det
arbete göras, som behöfdes för en historiskt-vetenskaplig be¬
arbetning. För de tidigare åren åter beredde handskriftsmateria¬
lets knapphet svårigheter af annan art, och dess komplettering
verkade dröjsmål.
II
Själfva riksdagshandlingarna äro för större delen af perio¬
den endast ofullständigt bevarade; för somliga riksdagar så väl
under Eriks som Johans tid finnes så godt som ingenting ur
det gamla kansliets samlingar kvar. Det är först för riksdagarna
1587, närmast med afseende på tvisten med hertig Karl, och
1590, som samlingen är större och kan betecknas såsom något
så när fullständig. Luckorna fyllas i någon mån af de redan
i första bandet omnämnda Runellska och Hadorphska af-
skriftssamlingarna i Riksarkivet och på K. Biblioteket (hvad
urkunderna angår), äfvensom genom de afskrifter, som de poli¬
tiskt intresserade rådsherrarne Erik Sparre samt Hogenskild
och Ture Bielke läto taga. Där så kunnat ske, ha dessa senare
införlifvats med Riksarkivets samling af riksdagsakta, som där¬
igenom fått ett mindre torftigt innehåll. För åren 1589 och
1590 har särskildt Erik Sparres Minnesbok (i Riksarkivet och
Uppsala univ. bibliotek) varit af betydelse.
Det har sålunda fortfarande varit nödvändigt att från olika
håll sammanleta tipplysningar om de flesta mötena, och i det
afseendet är det alltför möjligt, att en efterskörd ännu skulle
kunna göras. Några efter respektive arks tryckning påträf¬
fade eller närmare bestämda möteshandlingar ha införts i ett
Tillägg.
Några riksdagsbeslut i form af en sammanfattande upp¬
räkning af alla på mötet afgjorda frågor förekommo som be¬
kant icke denna tid. Det var endast i viktigare fall, som stän¬
dernas särskilda bref och beseglingar äskades. Tydligen har
mer än en riksdag skilts åt utan att ha lemnat någon sådan
urkund efter sig. Hvad dessa ständerbeseglingar angår, äro
originalen för Erik XIV:s tid numera utan undantag förlorade;
man har att hjälpa sig fram med afskrifter. För Johan III:s
tid åter äro originalurkunderna i allmänhet bevarade. Det är
egentligen endast de liturgiska riksdagarna, som i det afseendet
förete undantag. De äldsta originalen af dessa ständerbeseg¬
lingar förskrifva sig från 1569, och af dem har rikets råds bref
på arftoreningens förändring till Johan 111:s och hans ätts för¬
mån afbildats i ljustryck. En dylik ljustrycksafbildning af en
utaf 1590 års många originalurkunder har likaledes bifogats,
närmast för att visa metoden vid underskrifningen.
lil
I synnerhet Johan III:s regering genomkorsas af landsorts-
förhandlingar, framkallade hufvudsakligen af det ständigt åter¬
kommande behofvet att af undersåtarne äska gärder af alla
möjliga slag. Brefven härom liksom de motsvarande fogde¬
räkenskaperna äro naturligtvis af största intresse för tidehvarfvets
finanshistoria och belysande för sättet att behandla beskatt-
ningsfrågor. Så snart dessa landsortsförhandlingar ej anknutit
sig till ett mera centralt möte eller icke lemnat vittnesbörd om
sina resultat i skriftliga svar, ha de här förbigåtts. Det hade
varit ett synnerligt tidsödande arbete att samla alla uppgifterna
örn dem, deras meddelande skulle ej obetydligt vidgat bandets
omfång och hade ändock lämnat föga bidrag till belysning af
hufvudföremålet för denna publikation eller utvecklingen af de
representativa formerna, så länge man ej i handlingarna kan
följa själfva organisationen af dessa landsortsmöten.
De handlingar, som beröra möten i hertigdömet, vare sig
allmännare ständermöten eller prästmöten, ha likaledes i regeln
uteslutits, sålunda äfven för de eljest betydelsefulla stiftsmötena
i Strängnäs 1586 och 1587.
Samma svårighet som för Gustaf I:s tid har förefunnits
att skilja mellan rådsmöten och verkliga ständermöten. Af
rådslag ha upptagits sådana, som antingen tjänat som inled¬
ning till ett allmännare ständermöte eller sammanhängt med
landsortsförhandlingar eller härflutit från ett talrikare besökt
möte, t. ex. af rådet och adeln, rådet och några präster o. s. v.,
äfven om de afgifvits af rådet ensamt. Andra rådslag, här¬
rörande från ett mindre antal rådspersoner, ha däremot förbi¬
gåtts. Härvid må erinras, att rådslaget från herredagen i Kalmar
1572 måhända hade bort medtagas, hvilket dock närmast af
utrym messkäl icke skett. Däremot ha handlingarna från mötet
i Reval 1589, ehuru icke något ständermöte i egentlig mening,
upptagits på grund af deras nära sammanhang med riksdagen
1590. Detsamma har skett med handlingarna angående Kalmare-
stadgar 1587, ehuru dessa icke vidtogos på ett verkligt ständer¬
möte eller i den på ett sådant vanliga ordningen.
I Bihanget lia upptagits dels, liksom i första bandet, ett
antal urkunder angående konungahuset, dels några sådana an¬
IV
gående adeln. I afseende på den förra samlingen må erinras,
att akterna om förhandlingarna mellan konung Johan och hertig
Karl ej kunnat fullständigt meddelas. Det har skett, endast när
de anslutit sig till ett allmännare möte, såsom 1580, 1582 och
1587, eller när de antagit formen af en verklig urkund. Där¬
jämte ha intagits förslagen till en ny uppgörelse mellan konun¬
gen och hertigen från 1586 (troligen) och 1590, af hvilka det
senare hittills gällt som autentiskt, samt hertigens bevis på
andlig och värdslig rättighet i sitt furstendöme. Af akter angå¬
ende adeln ha upptagits typer för grefve- och friherrebref, Erik
XIV:s föreslagna privilegietillägg 1567 samt den 1590 projek¬
terade ordningen vid tillämpningen af adelns privilegier. I
hufvudafdelningen ingå naturligtvis sådana akter angående adeln,
som anknyta sig till ett möte. Ett par odaterade framställ¬
ningar af adeln, som ej för närvarande kunnat hänföras till ett
bestämdt möte eller år, ha uteslutits.
Liksom i första bandet har jag äfven i detta upptagit en
rådslängd, i afseende på hvilken hänvisas till de inledande
orden framför densamma. Någon förteckning öfver rådslag har
jag däremot icke ansett behöfva intagas, då de i Meddelanden
från svenska Riksarkivet tryckta förteckningarna, om icke
alldeles fullständiga, dock gifva en något så när korrekt före¬
ställning om deras innehåll för Erik XIV:s och Johan III:s tid.
Jag har därjämte tillagt en förteckning öfver frälsemän,
närmast sådana som deltagit i möten eller afgifvit beseglade
försäkringar. Adeln utgjorde ju ännu det offentliga ståndet
par préférence, och då det vid underskrifternas anförande hvar¬
ken lämpat sig att angifva släkter eller meddela sigillbeskrif-
ningar, har denna åtgärd synts ändamålsenlig. Därvid må
erinras, att afsikten ej varit att hänvisa till hvarje sida, där en
frälseman nämnes, icke heller att i hvarje fall försöka utröna
hvilken Nils, Jon eller Karl o. s. v. det kan ha varit, som i
förbigående nämnes såsom uppdragsmottagare eller dylikt. Min
tanke hade ursprungligen varit att meddela vapenbilder för
dem, som ej blifvit introducerade eller icke förekomma i Kling¬
spon Vapenbok eller fört afvikande vapenbilder mot de där
upptagna. Jag har afstått från denna plan, i förhoppning att
v
det därmed åsyftade ändamålet på ett annat sätt och i ett
annat sammanhang kan vinnas.
Samma intresse som vid frälsemannaförteckningen har ej
synts mig vara fäst vid en förteckning på i delen förekommande
prästmän, ännu mindre vid där uppräknade borgare eller bönder.
Sådana ha därför icke heller upptagits i registren. Däremot
har jag meddelat en lista på de med härad likställda territori¬
ella områden, som afsändt ombud till riksdagarna eller beseglat
besluten. Deras antal är ännu icke så stort, men det växer
under de följande åren.
I afseende på handskrifternas återgifvande i tryck har i allt
väsentligt samma grundsatser följts som i första bandet. Att
tillämpa något konsekvent genomfördt system vare sig i fråga om
stafning eller sammansatta ords hop- eller särskrifning har ej varit
möjligt. Man kan som regel antaga, att under den tid, som detta
band omfattar, två afskrifter af samma aktstycke aldrig till staf¬
ängen öfverensstämma; de egenheter, som utmärka den ena,
saknas hos den andra och tvärtom. Under sådana förhållanden
torde det stundom händt, att vid handskrifternas jämförande
med hvarandra texten ej alltid bokstafsrätt öfverensstämmer
med den handling, som lagts till grund för tryckningen. Det
skulle varit ett utan tvifvel ändamålslöst besvär att söka åstad¬
komma en detaljerad likformighet, och af samma anledning
har vid tryckningen under jämförelse med originalen en felande
öfverflödig bokstaf ej alltid blifvit införd. — Vissa ständigt
återkommande fraser, såsom vår aller nådigste konung och
herre, vår käre herr broder o. s. v., ha återgifvits endast
med initialerna (v. a. n. k. och h., v. k. h. b.) o. s. v. De
ständigt återkommande titlarna, liksom andra stereotypa fraser,
ha uteslutits och betecknas endast med etc., hvilket, när det
är kursiveradt, utmärker en sådan vid redigeringen gjord åtgärd.
De anmärkta tryckfelen torde iakttagas vid begagnandet.
Stockholm i mars 1899.
Emil Hildebrand.
Rättelser och anmärkningar.
26
|
rad 12
|
Datum ijöi den ij april har bortfallit.
|
122
|
» 9
|
läs väl vitterligit
|
174
|
> 20
|
» utöfver(!) Gudz lag
|
175
|
> 7 nedifr.
|
> B börjar sin fragmentariska text
|
2O4
|
> 6 >
|
> 6 augusti.
|
217
|
> 15
|
> Tomas (TM) i Åkerby
|
250
|
» 13, 9)
|
Sigillet synes vara Per Baners; han själf var som
|
3°7
|
» 14 nedifr.
|
läs 4) Borgerskapets.
|
444
|
> 10
|
» Erasmus
|
5°3
|
» 17
|
» göres skall,
|
563
|
» 7
|
» alius actio [o: alio]
|
566
|
» 10
|
Datum Stockholm ijyy den i maj har bortfallit
|
591
|
1 9
|
läs 480
|
672
|
’ 3U35
|
> Jahan Bos, Joen Torilson
|
716
|
• 13
|
> Fästerydh [o: Hästeryd);’t]
|
732
|
» 18, 19
|
Tankstrecken utgå
|
736
|
* >5
|
läs uthlenskom gifne
|
755
|
> 22
|
> doghh
|
760
|
00
|
> the flere uthan furstendömet äre udi
|
802
|
» 6
|
» skade och förderf;
|
809
|
> 5
|
» kan behöfves: vele
|
818
|
> 25
|
» Någon fullmakt för dem själfva är ej känd;
|
834
|
> 10 nedifr.
|
» Jahan Booss
|
841
|
» 3 »
|
t igenne
|
881
|
sp. 2, r. 26
|
» Henrik Olufs.
|
886
|
OO
CO
|
» Alef Erichson (Sig.)
|
888
|
r. 11 nedifr.
|
* fol. 37-
|
93°
|
sp. 3 r. 15
|
> (KL)
|
93i
|
» 1 > 5
|
» för en Wlfsson
|
1007
|
r. 19
|
» Svedäng (!)
|
1561
i
R I KSDAG I ARBOGA
1561 i april.
Kallelser.
Gustaf Finke får i uppdrag att tillsäga adeln, sockenpresterna och
8 bönder i hvar fogdes befallning att senast inom fem veckor
infinna sig i Arboga. Svartsjö 1561 den 9 mars.
Samtida afskrift i G. Finkes kopiebok fol. 4 i Uppsala univer¬
sitetsbibliotek (Nordinska sami. n. 164).
Vår synnärligh gunst tilförende. Skule 1 vete, Gustaff
Finke, att vi för nogre väre och ricksens vichtige och anlig-
gende nödtorfter skul håfve för gåt anset samenkalle late me¬
nige ständerne, så väl adelan, prester, köpstädzmän, som bön-
dher, utöfver hele riket, att the skule möte oss uti vår köp-
stadh Arboge uti nestkommandes aprilis monat. Så äffter stor
macht opå ligger, att the gode män, som uti Nyslotz län bo¬
endes och besitiendes äre, och så titt tilstädis komme motte,
är förthenskuldh vår alfvarlige vilie och befalningh, att I til-
säije all adelän sampt presterne vidh hvar socknekirkie, så vidt
som Nyslotz län sigh sträcker, täsligiste otte af the förnämpste
böndher, undher hvars ridhfougtes befalningh [thel] äre, att
the aller senest innan färn vekur dagh, som är then 13 aprilis,
äffter thette brefs datum äre tilstädis uti förbe:de Arboga, ther
vi them videre vår vilie och meningh tilkänne gifvandes varde,
och tliet vidh vår högste straff och ogunst, hvar nogon utan
lagligh förfall dristede sigh til sodane vår stämpningh gänom
törsumelse försitie. Vetendes edher fulkommeligh äffter rätte.
Datum Svartesiö then 9 martii anno etc. 61.
Uti hertig Eriks diarium 1558—1561 förekommer för den 9 mars
t561 följande anteckning: »Till fougderne tillseia adhelen, presterne och 8
bönder uthi deres befallning förfogha sigh till herdaghen uthi Arboga till
13 aprilis», samt för den 18 mars: »Till Hindrich Claesson och Nils Boije
förfogha sigh medh adhelen af hertig Johans furstendöme till riksdaghen,
som uthi Arbogha then 13 aprilis hålles skall». Några kallelser till städerna
äro icke kända.
254
Riksdagsakter II.
1
1561
Under senare delen af mars månad vistades konung Erik på Ulfve¬
sund; bref dateras därstädes ännu den 9 april. Vid utsatt tid var konungen
uti Arboga, där, såsom af handlingarna framgår, representanter för de fyra
stånden infunnit sig. Uti adelns beslut den 15 april uppräknas 195 utaf
rådet och adeln, hvilka dock bevisligen icke varit alla närvarande. Konun¬
gen sjelf befaller i ett bref af den 7 april Gabriel Kristersson [Oxenstierna!
att jämte Lars Fleming qvarstanna i Stockholm (orig. i Riksarkivet bland
Erik XIV:s bref och koncept):
Andoch, käre Gabriel, vi tillförende hade thett så betencht och
för gått ansedt, att I edher till thett herremöthe, sorn udi Arboghe
schall sche, begifve schulle, så kunne vi väll tenkie, att udi Stocholm
vill nu blifve mycket till att gore, som för nödhen vare vill att be-
stelles schall. Är förthenschuldh vår gunstighe villie och begären,
att I sampt medt Lars Flämingh ville ther qvar förtöfve, achtendes
på vårt gagn och bäste, effther som I kunne tenkie macht på ligger
och nödtorfthen kräfver. Ther I vetthe edher effter rätthe.
Måns Svensson [till Vesterby], som jämte de två ofvan nämda äfven
uppräknas i beslutet, har särskildt anmält sin »endskyllan och förfall», att
han icke kunnat komma vare sig till konungens begrafning eller till »herre-
mötet» (hertig Eriks diarium för den 16 april 1561, under hvilken dag ett
svar på sagda ursäkt upptages). — Antalet af prester, köpstadsmän och
bönder är okändt.
Sjelfva förhandlingarna i Arboga räckte ej mer än tre eller fyra dagar
från och med söndagen den 131). Redan den 17 april dateras de kung¬
liga brefven åter Ulfvesund, och i slutet af månaden är konungen i Stock¬
holm.
Förhandlingfar med ständerna.
Om riksdagens förhandlingar har Tegel, Konung Erics then XIV:des
historia s. 12—30, en utförlig berättelse, hvars uppgifter delvis bestyrkas
af ännu bevarade handlingar, delvis torde stödja sig på numera förlorade
uppteckningar eller berättelser, äfven om ett eller annat misstag kan påvisas.
Mårten Helsing fick 1561 enligt egen anteckning (i Riksarkivet) upp¬
drag af konung Erik att »in ordinem aliquem redigere quae gesta sunt a
die, quo rex Gustavus piae memorise regni status convocari fecit Holmiam
anno etc. 60, usque ad tempus coronationis regise Maiestatis». Ordalagen
tyckas syfta på en framställning i berättelseform; någon sådan har det emel¬
lertid icke lyckats mig att nu uppdaga. — Messenius (Scond. Illustr. VI
s. 2) redogör i korthet för hvad som vid riksdagen passerat, hufvudsakligen
i öfverensstämmelse med Tegel. Därjämte förekommer, spridd i många
afskrifter, en berättelse om öfverläggningarna på samma riksdag med pre-
sterskapet, hvilken äfven innehåller några andra upplysningar, och sådana
‘) Enligt Joen Erikssons utgiftsbok för k. Räntekammaren uti Kammararkivet upp¬
bar konungen åtskilliga penningebelopp uti Arboga dagarne den 13—16 april.
1561
3
finnér man ock i den på Skokloster förvarade, under 1600-talet skrifna hi¬
storiken öfver grefliga Braheätten, hvarur ett utdrag med afseende på denna
riksdag i afskrift förekommer bl. a. i Riksarkivet; härmed öfverensstämmer
i det väsentliga den i flerfaldiga afskrifter från 1600-talet förekommande
berättelsen om »grefveståndets» inrättande genom konung Erik.
Tegel fortsätter, efter att ha omnämnt förlikningen med hertigarne och
Arboga artiklar, hvilka han inför i sin helhet, på följande sätt (s. 27):
Och uti detta herremöte uti Arboga månde först herr Per Brahe
på den 14 dagen aprilis handla med den menige man uti herr Svante
Stures, herr Gustaf Johanssons, Nils Krummes, Carl Holgerssons, Erich
Gustafssons och månge andres af adelens närvaro om den konungs¬
liga arfsrätt, at den måtte insättas i Sveriges lag, och at förstarne
måtte komma in i riksens råd, det den gemene man gerna samtyckte,
och der om hade herr Per Brahe samma dag en oration, och sedan
han ute var, blefvo månge artiklar af en secreterare upläsne om samma
handel, som herr Per Brahe hvar för sig uttydde och utaf Sveriges
lag och andre gode skiäl och exempel förklarade och beviste.
Sedan uppå den andra dagen, nemligen den 15 aprilis, blef den
menige man församlad på torget, där konung Eric då i egen person
handlade med ständerne om sit giftermål, han acktade fullfölja i Enge¬
land, och utlade det så, at den handel om et christeligit äcktenskap
var Gudi behageligit, och beviste han många nyttigheter, som riket
och hvart stånd för sig kunde af samma hans giftermål hafva; dock
stälte han det til alles deras betänkande och goda råd och begärade,
at hvar dem icke syntes detsamma giftermål nyttigt vara, och han
skulle taga någon här inrikes, det han då mätte hafva valet och koret
såväl ibland det ringa som det förnämsta ståndet; til hvilket månge
[o: menige?] riksens ständer svarade, at de gillade det engelske gifter¬
målet och önskade honom dertil lycka, så at det måtte komma honom
och hela riket til glädie och godo.
Derefter blef förkunnat,' at kon. Eric ville förordna någre gode
män til ståthållare i hvar landsände med någre af cantzeliet, som i
konungens frånvaru, medan han vore uppå den engelske resan, skulle
ackta hans och riksens saker, gagn och bästa och icke låta under-
såtarne vända sig ifrå konungen, hvilka ständerne lofvade uppå hans
vägnar vara hörige och lydige; deslikest at konungen ville förordna
och tilsätta någre gode och förståndige män uti konungs nämd, som
skulle, när så behöfdes, fara i hvar landsände, när marknad vore eller
landsting hölles, och förhöra och åtskilja alla högmålssaker, efter deras
bästa förstånd och vett; men hälften af samma nämd skulle altid
blifva i Stockholm, med mindre det var dess mera af nöden.
Uti detta herremöte blefvo och taverner uppålyste på alla vä¬
gar, och at alle man skulle gifva penningar både för fordenskap och
förtäring. Och på det denne ordning måtte des bättre hållas vid
mackt, ville konungen sielf gifva sina bud tärepenningar, och uti den
4
1501
staden allmogen vore fri, skulle hvar skattebonde tilhielpa sex öre
och hvar landbo tre öre om året, hvilket skulle begynnas at hållas
om erichsmässan då nästkommandes, och hvad som upbäres af de
förlänte härader, det skulle de behålla, som länen hade, til at för¬
sörja sina bud med. Detta skulle nu först försökas på detta året til-
görandes, på det man måtte få se, huru konungen kunde komma der
med til och hvad gagn det kunde skalfa.
Deslikest blef ock om någre artiklar förhandlat uti religions-
saker, nemligen om sacramentens uphöjelse och tilbedning, så ock
beläter, altare, lius och mässekläder.
Den samma tid uti Arboga lät konung Eric med sin härhåld
och trumpetare omblåsa och utropa, at han ville gifva herr Svante
Sture, herr Peder Brahe och herr Gustaf Johansson i sin tilkommande
kröning grefve namn och stånd, hvilket också skedde.
Frågan om den kungliga arfsrätten behandlas i Arboga artiklar och
beröres i beslutet om det engelska giftermålet1). I projektet till förlikning
med hertig» Johan den io jan. 1568 åberopas i afseende på arfsrätten utom
arfföreningen i Vesterås bland annat stadfästelserna i Arboga 1561 och i
Stockholm 1566. Vid sistnämnda tillfälle åtminstone var det fråga om arfs-
rättens insättande i lagen och fattades beslut därom. — Hvad hertigarnes
intagande i rådet angår, kan endast anföras, att hertig Karl mot slutet af
konung Eriks regering synes ha tillhört rådet, liksom han, då Johan lil
1569 tog sitt råd, nämnes först bland de utsedda.
Lydnad mot de gode män, konungen kunde komma att förordna i
hvarje landsända, utlofvas i beslutet af den 15 april, och frågan har så¬
lunda varit på tal. — Om nämndens konstituerande har jag ej funnit
några samtida uppgifter. Att den varit i verksamhet före riksdagen fram¬
går af ännu bevarade domar2). Enligt en arkivanteckning har den beseglat
ett af exemplaren utaf Arboga artiklar.
I afseende på tavernerne skref konungen den 27 juni från Flott¬
sund till fogden Johan Siggesson i Möre, att »menige man lofvadt sig vele
gifve oss till att holla våra bud och brefdragare med, hvar skattebonde 6
öre och landbo 3 öre» (Kammararkivet), och i det tryckta patentet dat. Elfs¬
borg den 31 augusti 1561 heter det:
— — Och håfve vi tvenne reser um sådane tavernere och
gesthus latit tilscrifva alle väre fougder öfver hele riket, såsom vi
ock uthi eghen konglige persone uthi thet herremöte och sam-
qvemb, som uthi Arbogha senest vardt berammet och hållet, menige
rikesens ständer vår velmening her uthinnan förstå lote; så se vi än
nu gerne, at sådant måtte stelles uthi verket, effter Sveriges lagh
uthviser och förmäler, at taverne allestädz her i riket legges
skole
]) Jämf. äfven beslutet i Stockholm 1560, Sv. Riksdagsakter I s. 722.
2) Ett dombref af 7 personer »af k. M:tz nempd», utfärdadt den 12 mars 1561,
finnes i den uti Riksarkivet deponerade Arstasamlingen.
1561
5
Den 1 och 3 oktober skrifver konungen från Orreholm angående
uppbörden af tavernepenningarne (riksregistraturet 1561 II fol. 1, 1 v.):
1.
Effther vi icke vethe N. N., um her Sten tilstädes är, vele vi,
att thu förhandler medh the andre her Stens fougdter ther udi Jöne-
köpings län, att the äre alfvarligen förtenchte att upbäre the gest-
gifvere peninger, som oss udaf menige man tilsagdt är och blef udi
vår stadh Arboge för then schiudtzfärdz frihet, som vi them gifvidt
och belefvedt håfve, så att the måtte medh thett aller förste blifve
upborne, och seden gifve sigh till oss och lefrerendes them udi vår
kong:e camer, tagendes här ingen försumelse före, och äre vi ende-
lige til sinnes att lathc upbäre af Jöneköpungs län, som oss elsche-
ligh her Sten häfver i förläningh, the taverne peninger, som hvar
och en fougdte udi sin befalningh bör gore rede före. Är förthen-
schuldh vår alfvarligh vilie och befalningh, attu lather tilseije alle the
fougdter, som äre udi her Stens förläningh, att the lathe komme samme
peninger udi vår renthecamer.
2.
— Thett tu och begärer vethe beschedh, huru vi äre til-
sinnes um the tarverne peninger, som bönderne oss utgöre schole,
så häfver tu tilförene väll förnumedt, att vi icke kunne lathe them
sådenne friheter effther, medh mindre vi måtte håfve ther någedt
emott igen. Vile förthenschuldh, att ther sorn tu eliest häfver så
besteldt thett udi tin befalningh, att sådenne gästhus äre uprättede
och kompne på gång, effther som vi håfve tigh befalidt, att tu samme
peninger schall upbäre1).
Mes sen i i framställning öfverensstämmer i det hela, såsom redan är
nämndt, med Tegels, ehuru punkterna icke anföras i alldeles samma ord¬
ning, men han vet därjämte berätta, dels att konungen här skulle utsatt
sin kröning till den 29 juni i Uppsala, dels att Liflands eröfring på riks¬
dagen blifvit föremål för öfverläggning och godkännande (»Livoniae subactio
in his ponderata approbataque comitiis»). Att något tillkännagifvande om
kröningen egt rum, är antagligt, men uppgiften om dagen torde bero på
ett misstag. Ännu den 5 maj talas om eriksmessan såsom tid för krö¬
ningen och fjorton dagar senare kan tiden ej bestämdt angifvas (se längre
fram). — Hvad »Lifland» åter angår, har jag ej funnit något, som bestyrker,
att frågan om dess, eller Estlands, besittningstagande förevarit här i
Arboga.
') Äfven i städerna uppburos skjutsfärdspenningar 1561; så uti Vesterås en mark
af hvar man enligt uppgift i »Clagemålsregister» på frälset, fogdar m. fl. uti Erik XIV:s
tid (Kammararkivet).
6
1561
255
Konung Eriks punkter förestälda presterskapet.
»Herredagsacta i Arboga a:o 1561», afskrift af Elias Palm¬
sköld i Palrnsköldska sami. Hist. regis Erici XIV T. 1 fol. 89
i Uppsala universitetsbibliotek.
A:o 1561 om våren strax näst elifter påska stod herredag i
Arboga och grefve h. Per Bragde och grefve h. Svante förhandlade
förste dagen rnedh alla ständher på klösterkyrkiogården i för:ne Ar¬
boga k. M:tz villia och mening om sine herre brödher.
Tisdagen talade han sielf med allmogen på torget vidh h[elge:’]-
a[nds?]stenhuset’).
Sedan sände han skriffteliga till bisperne the förnembligaste
punchter, som han lät antechna, om hvilket the hederlige och vär¬
dige godhe män bisperna och ordinarii, som till samma samtal och
mothe kompne voro, berådslogo och egenteliga sigh emellan be¬
sluto och gåfvo högbe:te k. M:t en skrifftelig declaration, hvad som
dheras fullkommeliga mening om hvart och itt stycke för sig vara
kunde.
1. Hvadh som the hålla af sacramentzens uphöijelse och till-
bedelse, om the sådane måtte afläggia uthi församlingen eller ej?
2. Hvad theras betänkiande är om kyrkiones ceremonier, som
är beläter, altare, messeklädhe och lius uptändelse, om sådant är af
nödhen dhem bortläggia eller ej?
3. Efifter månge onyttige punchter finnes i kyrkiobalken i Sve¬
riges lag, som äro grundade pä papistiske läro: derföre vore väl af
nödene, att dhe godhe män och bisperne togo sådant i betänkiande,
gifvandes tillkänna hvad stycken, som onyttige äre, att the måtte uth-
letas och förandras.
4. Är för nödene, att man måtte göra en förklaring för then
menige man, huru vidt och sidt thet blifver effterlåtet gifva sig i
echtenskap, som äre hvars annars blodzförvandter.
*) K. Gustaf anslog den 2 april 1531 »helgeandskyrkan» vid stora torget i Arboga
till rådhus (Gustaf I:s registr. VII, s. 307), ehuru det dröjde med förändringen ända
till 1634. Till en'början lärer kyrkan, som under beteckningen »stenhuset» skildes från
den närbelägna kungsgården af trä, användts som bostad för kungliga personer. Jfr
Lohman, Arboga Känning s. 124, 128, och Styffe, Skandinavien under unionstiden
s. 249.
1561
7
Presterskapets svar.
Afskrift, troligen från 1500-talet, i den Hadorphska samlingen
i k. Biblioteket i Stockholm, jämförd med ofvan vid n. 255 an¬
förda afskrift ur Palrnsköldska samlingen, från hvilken öfverskrif-
ten är tagen.
Svar uppå the puncter och articlar, som stormächtige
högborne furste och herre h. Erick dhen i4:de Sveriges
Göthes och Vändes konung vår allernådigste herre häfver
gunsteligen låtet sitt klärkeri föreställa, till hvilket the uthi
underdånighet så svarat håfve:
Först om sacramentzens uphöijelse och tilbedelse.
Sacramentzens uphöij[e]lse seije vi vara en velkorligh cere¬
monia eller medeltingh, then frit kan antingen hållas eller afieggias,
doch så at thet sker uthan förargelse. Men sacramentzens tilbidiande
hålle vi vara af nödhene, therföre at ther är san Christi lekamen
och blodh, som all äro och vördningh verdh är.
Thet andra om beläter.
Hafva beläter, när man ellies tagher sigh vara för misbruk och
vantro, är ingen syndh i sigh sielft, men at Gudh i schrifften häfver
förbudit beläter, är förthenskuldh skedt, at man icke skulle tilbidia
them *).
Altare behöfva icke vara i kyrkione flere, än it, ther man hand¬
lar sacramentet uppå. Messeklädher och vaxlius hålle vi och för
velkorligh tingh, them hvar och en församblingh kan behålla eller
icke, efifter som hennes lägenhet tillsägher.
Thet tridie om kyrkebalken.
Uthi kyrkebalken äro mong stycker, som behöfva förandras,
till hvilket behöfves tidh och stundher.
Thet fierde om förbodna ledher i echtenskapshandel.
Ändoch then h. scrififtz förbudh icke sigh så vidt uthsträcker,
lickvel synes nyttigt och höfveligit vara, at echtenskap icke tillätes
närmer än till fempte ledh på en thera sidhon:
’) I afseende på »beläter» i kyrkan jämför öfverläggningarna med presterskapet i
Stockholm 1562 här längre fram.
256
8
1561
Först för then orsak, at hvar thet blifver tillåtit i herde eller
tridie, så hende, att monge ville thet företaga i the ledher, som än
tå närmer voro;
Ther näst, at Sverigis lagh synes thet och mena uthi then ar-
ticlen: fempte man äger icke arf tagha, hvilkit then menige man
oflfte bekenner ther medh, at the vederstyggias then person till echta
tagha, hvilken the effter thes dödh erfva kunna.
257 Berättelse om Arboga herredag, särskildt med afseende på till-
kännagifvandet om grefvevärdighetens införande.
Afskrift i Riksarkivet bland Riksdagsakta, hämtad ur »Uttåg
af K. Archivi i Stockholm sampt Visingsborgs Cancellies Acter,
documenter och MSS historicis om then loflige och beröm-
lige grefvelige Braheätt på någre hundrade år tillbaka in till
närvarande tid», en bl. a. i Skoklosters bibliotek befintlig hand¬
skrift, jämförd med en annan handskrift i Riksarkivet i samma
samling, kallad »Kort berättelse om grefveståndet, hurulunda thet
af konungh Erick then fiortonde är först här i riket infört, af
ständerne bevilliat» etc. (sign. B). Denna har en något olika in¬
gress och angifver sedermera oriktigt, att sjelfva utropandet
skett i Vesterås under ett möte. I afseende på ordalagen före¬
komma några afvikelser, som efteråt anföras.
Ved första möten, som konung Erich holt effter konung Gu¬
stafs död, blef ständerna föredragit, at hans kongl. Ma:t ville åter
bringa grefveståndet i riket, som fordom kallades jarl, och blef af
alla ständerna för gådt funnit och bevilliat.
Tå förde och her Pehr Brahe ä konung Erichs vägnar ordet
samt förmåtte förstarna at skrifva under then förening, som konun¬
gen sig och them emellan lät uprätta.
Han förhölt och menige stenderna om arfföreningen, att the
sig thervid hälla skulle och at the ord »konungen är ey välliandes
utan ärfvandes» borde i lagboken införas, samt elliest hvad i gamble
lagen hade skien af påfviske religionen alt sådant skulle utslutas
och rättas. Så lät och vid den herredag i Arboga kong Erich med
trumpeter och härpukor upblåsa om grefveståndets inrättande vid
sin kröning och las härholden up thesse ord:
Effter ty Svea rikes thron och konungssäte under ärftelig rätt
och rättighet stadgat är, så vore höfliget^ at ärftelige härligheter
också måge vid kongeke håfvet införas: ty är hans kongeke Maj:t^
till sinnes grefveståndet r inrätta och thet med särskilt förmån för
the andra stånd i riket bepryda, hvartill kongel. Maj:t har tänkt
herr Svante Sture till Hörningsholm, herr Per Bragde till Ridbo-
holm, her Gustaf Johansson till Haga uphöija och them under sin
kröning med grefvelige skiöldemärken begåfva. Thet gifve Gud god
lycko till
1561
9
a) lofligit B. b) Konungen B. c) B tillägger här sorn i forna tider värdi jarl
kallat, d) Slutet lyder i B: the som konungen hade tänkt medh grefveligh herlighet
och sköldemärken förläna vore thesse efterföliande k. Maj:tz och riketz trognt män och
radh — — — och skulle the under konungens kröningh samma herlighet af konungens
handh undfå. Ther gifvi Gudh godh lycko till.
Arboga artiklar.
Förening mellan konung Erik och hans bröder i afseende på de
furstliga rättigheterna, af ständerna stadfäst i Arboga 1561
den 14 april.
Afskrift från senare hälften af iöoo-talet bland Riksdagsakta
i 4:0 i Riksarkivet (sign. A), enligt påteckning »collat. effter ori¬
ginal.», jämförd med en samtida, dock mindre vårdad och i mid¬
ten defekt afskrift i Gustaf Finkes kopiebok fol. 9 i Uppsala uni¬
versitetsbibliotek (Nordinska samlingen n. 164, här sign. F), samt
med den samma år tryckta texten efter ett exemplar i k. Biblio¬
teket i Stockholm (T). Sistnämnda text, som åtföljes af furstar-
nes vid kröningen afgifna »lifliga ed» och Sveriges rikes ständers
»general jurament», har undergått några formella förändringar vid
tryckningen, som visa att densamma skett efter kröningen, och
har därjämte försetts med en historisk inledning, som härefter
meddelas. I afseende på stafningen är handskriften A något
jämkad efter F och T. De vigtigare afvikelserna anföras i noter
efteråt. Titeln är tagen från det tryckta exemplaret.
Statuter ock articler emellen then stormectigeste hdgborne
furste och herre her Erich then fiortende Sverigis, Götis, Ven¬
dis etc. konung och hans konunglige Maiestatz käre bröder
the högborne furster och herrer, lier Johan hertugh udi Fin¬
land och her Magnus hertugh udi Östergötland, stadgede, be-
villigede och oryggelighen til evigh tidh bekrejftigede udi thet
herremöthe, sorn senest var berammedt och hålledt udi Ar-
boghe then fiortende daghen aprilis anno tusende femhundrade
sextije ett.
1. Um then konungslige arfsrätt skall thet så stadigt och
fast altid blifve, så att när konungen häfver effter sigh latidt
flere sönner än en, skall dhå then äldste inträde udi thet ko¬
nungslige regemente effter sin faders dödhelige aflidende, seden
effter honom hans son och ther effter hans mandzafföde, så
lenge någen mandzpersone varer af then äldstes blodh, stam
och linie. Doch um“ någre qvinserfvinger äre, skole the, effter
som testementzordningen och Sverigis lagh förmälder, blifve
medh en ansentlig och stådtlig brudskatt försörgde. När nu
258
IO
1561
ingen'5 mandzpersone öfver är, skall thet dhå" sedhan falle til
then andre af thet konungslige blodh, som näst then äldste
är, och sedhan udi like måtte, som förschrifvit står, skall thet
och gå och deriveres til hans mandzafiöde e och e, så lenge
någen af samme blodh och^ linie igen öfver blifvin är. Och
såsom then andre och näst then äldste icke skal inträde för
then äldstes och förstes mandzaffode, ehuru longt thet kan
vare kommit ifrå rette'1 stammen, så skall ickef heller then
tridie gore thet för then andre eller någen mandzpersone, som
är udaf then äldstes blodh, stam och linie. Thet skall udU
like måtte, som förschrifvit står, vare medh then tridie, herde,
fempte, och ehure månge grener the vare kunne.
2. Effter all christeligh och naturliglU lagh medgifve, tesli-
geste och' udi Sverigis beschrefne lagh förmäles, att ingen må
sigh til arfs dräpe, hvarföre skal ock vare här med förbehållet,
att hvar så vore, thet Gudh afvende och man aldrig förmoder,
någen tid tro eller tenkie'* kan, thet fursterne eller theres eff-
terkommende medlU någre hemlige och undersätne stämplin-
ger emot konungen eller hans effterkommende/ anten egenom
malehtia och förgerninger eller udi någen annen måtte vele
konungens eller hans effterkommendes lifs välfärd!) eller rege¬
mente effterstå, ändoch ther ingen skade affolger, uthan nog-
sampt och fulkomligen bevises och betyges kan, thet udhi för¬
sått varit håfve, skal dhå ifrå them, som sådant stemple eller
stemple lathe'", och alle theres effterkommende then jurisdic-
tion, som the håfve til Sverigis rike, förfallen och förbruten
vare, tesliges then possession the håfve udhi furstendömen.
3. När någen förändring sker udi regementet, skole fursterne
medh all tilbörlig reverentz, solempnitet, vyrdning och edz
förplichtelse uthaf konungen anname och undfånge thet län
och furstendöme, såsom them af Sverigis rikes" crone är effter-
latit, och thet effter sådane sätt, ceremonier och edz förplich¬
telse, såsom thet sker" udi then stormechtigste högborne fur¬
stes och herres her Erichs etcT croning, hvilket och udi te-
stamentzordningen förmäles. Hvar någen af fursterne thet icke
gore ville, skall han dhå? achtedt vare like såsom then, som
sigh ifrå riket häfver afsyndret, och icke samme furstendöme
niute, til tlies han thet medh sådane tilbörlighet annamet
häfver.
4. Skall och alle andre fursternes" tienare och undhersåter,
ingen undentagendes, udi furstendömen varde förehållet, att
the skole vare fursterne hörige och lydighe, synnerligen hvadt
theres skatt och ärlige uthskyller Selånger och elliest til fur-
sternes nytte och gagn vare kan, doch icke udi thet, som
konungen är i någen måtte emot och under ögenen. The
1561
skole och vare undergifne then general edz förplichtelse, som
menige riksens stender nu giordt hafvet och ingen annen edli
gore, undentagendes the, som icke af adel äre och likväl udi
fursternes dagelige hoftienst brukede blifve, som äre cantzeli-
förvandter och andre. Men the, som håfve sine godz och gär¬
der under Sverigis crone, skole alle, som förschnt står, vare
konungen beedigedefi Hvilken som annorledes svär, än som
förberördt är, straffes til lif och godz.
5. Skall och then hulskap, hörsamhet och lydne, som alle
Sverigis" inbyggiere äre konungen förplichtige, videre udi så måtte
vare förclaret, så vel i furstendömen som annorstädz öfver
hele riket, både um adel, frelsesmän, prester och clerkeridt,
borgere och köpmän, ämbetzmen", bönder och alle andre, att
hvar en, flere eller herre, lathe sigh någhet formerke, thet konun¬
gen vore emot och under ögonen, anten lönligen eller uppen¬
barligen, dhå skole fursterne them ifrå sig öfverantvarde lathe
udi konungens eller hans befalningsmändz vold och hender,
så frampt att konungen eller hans befalningsmän icke då strax
schall* håfve tullmachU uthen alt videre emotstånd och upskuf
en sådane antaste, ehvar som helst han kunde då stadd vare.
6. Utaf thet län3, som fursterne håfve, skole the hvar hålle
t lier af" konungen til tienst årligen så mykit dugeligit krigsfolk
til hest, så månge — — — — — — — — —ä
sampt" alle nödtorfter och deler, som udi så måtte ther til
behöfves kunne, och ther medh oförsumeligen och uthen all
igensäijelse" och upskuf vare färdige och vederrede, enäU som
helst af konungen kan tilsagt och upålagt varde, anten innen
landz eller uthan, både til landh och vatn, så frampt hvar thet
är någet tugh, ther fiender äre förhanden, och the anten ege¬
nom försumelse eller uthaf någen" argwon thet lathe tilbake,
och icke igenom Gudz förhindringh eller medh the lage för¬
fall behefftigede vore, såsom gifves udi Sverigis lagh uttrycke-
ligen"' tilkenne udi konungsbalken i thet 18 [o: 16]" cap., dhå skole
the vare förfalne under thet straff, som Sverigis lagh förmäle
um then, som sigh löner unden konungs och rikesens tienist.
Och måghe the medh sådane theris egen personsf förfall icke
håfve theris folk, thet the konungen til tienist holle, endtskyl-
liget, uthen lathe thet komme til then ort konungen thet for-
drer eller fordre lather, vedh sådane straff, som udi samme
capiteU, som näst förberört är, uthtryckeligen förmäles. Sker
thet och udi fredlige tidher, då skole fursterne thet upfylle
medh så stor summe penninger, som kunde sigh belöpe til at
besolde så mykit folk medh, som dhå udi thet tal fattas, the
konungen til tienist holle skole, upå hvar hest och karl så
högdt räknadt, som udi thenne artikel förmälles.
12
1561
7. Skole fursterne och alt thet krigsfolk, som the konungen
udi så måtte til tienst hålle, lathe tilsammens årligen komme
på then städ och ort, udi hvar landzende lägligest vare kunne
och Sverigis beschrefne lagh thet uthvise, och å vapnesyn medh
theres hester, verier och dugelighe karer sigh finne och af
konungens musterherrer mustre late.
8. Skole7' the gode män, som af konungen til musterherrer
förordnes, vell och medh alle nödtorfter på konungens vägne
udi furstendömen, ther the framdrage, blifve förfordrede.
9. Enär som helst' konungens anliggiande nödtorfter och
store farligheter thet fordre, skole dhå fursterne och theres
effterkommende all theres förmoge håfve ospar til at troligen
upsettie medh konungen heller konungens ächte mansaffode
både lif*, godz och alt annet mere, som kan tienligit vare til
att afvärie konungens och hans effterkommendes skade och
förderf medh, och lathe sigh udi så måtte och altidh, enär
som helst konungen ther opå fordrer eller fordre lather, innen
rikes eller uthen rikes7, sampt then del them tilkommer, rede-
bogne och velvil 1 ige befinnes til att bruke lathe, emot hvem
som helst thet vare eller företages kunde, uthen all igenseijelse
och förbetingen, så frampt the vele undvike thet offtebemelte
straff, som Sverigis beschrefne lagh medgifve um then sorn'"
sigh löner unden konungs och riksens tieniste. Hvar samme
krig nogedt" longligen fördröijes ville, och fursterne blefve så
på barskat förblottede, att the sådane krigsfolk icke lengre
kunne underholle, thet och af them medh godh skäl skall be-
vises och the medh theres furstelige edli skole håfve förbehol-
led, dhå" må konungen eller hans effterkommende lathe an-
namme samme krigsfolk udi sin edli, tienist och besoldning,
uthen all igensäijelse och förbetingen, och fursterne vare icke
förfalne under samme straff, som föreskrifva^ står, för then
skull att the icke videre måge sådane folk uppeholle?.
10. När man til falder eller til siös emot henderne drage
skall, dhå måtte alt krigsfolket, så vel thet som fursterne åstad 7
komme och uthskickendes varde, som thet konungen sielf til¬
kommer, håfve och hålle them för öfverster och fäldtherrer,
som konungen ther til vardher förordnendes, resliges vare
samme öfverster och fäldtherrer hörige och velvillige, udi alt
thet the them på konungens vegne och til hans gagn och beste
varde befalendes.
11. The artikler och then krigsrett, som af konungen stäfie
blifve, skole och så vel af fursternes krigsfolk, som thet folk
under konungens besoldning är, holles och handhafves vedh
thet straff, som dhå hos hvar och en artikel udi synnerhet de-
fineret och uttryckt är.
1561
13
12. När som helst fursterne drage til konungens hof, skole
the dhå icke starkere medh folk, anten til fot eller ryttere,
komme, än hundret stark, fruentimber undentagendes, medh
mindre konungen fursterne synnerligen thet tilbiudhendes7 var¬
der, på thet att landet och then menighe man medh svåre
gestninger, skiutzreser och andre pålager icke måtte betungede
blifve, så frampt, hvar fursterne starkere komme, än som för-
bemelt är, att konungens hofmester icke dhå skall håfve macht
strax förvise så monge, som öfver för:ne" tal äre. Hvar the
icke medh godhe vele undvike, uthen emotstå konungens hof-
mesters eller then befalningen häfver1' tillatilse och ther emot
gore, skole* the undergå thet straff, som konungens gårdzrett
och hofartickler förmäle. Udi medier tidh att fursterne äre
stadde udi konungens hof, skole dhå alle fursternes tienere vare
under samme hofrett och artickleH', som konungens eigne tie¬
nere äre undergifne.
13. Skal ingen af fursterne på en tidh tilhope kalle eller för-
samble lathe then menige man uthöfver hele sitt furstendöme,
medh mindre än konungen thet häfver bevilliget och sam¬
tyckt eller och thet kunde ske udi sådane fall, att konungens
nödtorft thet fordre och konungen icke hade® lägenhet eller
til felle fursterne ther 11m förståndige eller tilkenne gifve.
14. Sarnmeledes skole fursterne icke någet krigh, fredestånd,
förbund!), tractater heller någre riksens högvichtige handlinger
medh fremmende herrer, furster eller potentater, föruthen
konungens rådh och samtycke företage. Hoch skall her medh
giffftermåls- och hvadh anlanger fursternes eigne saker, the ther
doch icke äre konungen emoth eller under ögenen, icke för-
budit vare.
15. När konungen anthen för krigsfarligheter skull, eller när
han vill byggie lathe" sine eller cronones slot och fäster, eller
och för hans synnerlige och andre anliggiande" nödhtorfter
skuld, såsom och udi Sverigis lagh förmäles i kon. balken udi
thet 4 cap.: Um uthlendsker här, heden eller christen,
vele landh hans harie, eller" uthländsker [o: inländsker]1)
sätter sigh emot konungen, och han gitter ey androm
lundom värt sigh, heller barn sitt, son eller dotter,
giffte, eller konunger skal crones, eller erichsgathu
sine rida, eller konung torfver hus sin eller Upsala
odhe byggia: i tolkom fallom heller androm, tå skal
') Såväl det samtida trycket, där de spärrade orden stå med gröfre stil, som de
båda handskrifterna ha här uthländsker. Tegel har, såsom Landslagen, nogor inländis.
Slutet af citatet (från »i tolkom fallom och androm») öfverensstämmer icke med hufvud-
handskrifterna af KKLL, men återfinnes i andra yngre lagtexter (se Schlyters edit. s.
17 not 100).
14
1561
aller almoge i Sverige sinom konunge lydig vare och
i allo thy, som honom kan komme til gode, och ingen
driste sig ther emot att sättie, anten medh rådh heller
dådh etc.; dhå" skole fursterne icke håfve macht att befrie
theres undersåther ther före, som udi theres län och fursten¬
döme boendes äre, uthen the skole alle samptligen ther til
hielpe, så vel adelen, prestman och köpstadzmän, som bönder15,
effter som the andre konungens undersåther öfver hele riket,
så frampt att then ther emot står icke skall håfve förverket
lifvet och sitt godz under cronen, såsom förmäles, udi hög-
målsbalken udi thet 9 cap.; doch så att fursternes undersåter
udi samme gerd icke måtte mere vare opålagt än konungens
cigne undersåther. Skole icke heller fursterne, konungen oåt-
sport, pålegge theres undersåter någre nye och synnerlige skat¬
ter eller uthlager", hvilket och udi testementzordningen ut-
tryckeligen förmäles.
16. När konungen lather öfver menige"' riket någre andre
mandater uthgå, anten then christelige religion belangendes
eller elliest til thet gemene beste, som är til^ åkerbrukning,
seglation, köpenskap heller udi hvadh måtte thet helst ske
kunde, dhå/ skole fursternes undersåther ther under samme-
ledes gifne vare, lika som konungens landzsåter annerstädz öf¬
ver^ hele riket, vedh straff, att hvar thenne artikel, teslikes
then näst föreskrefne icke varder aldeles obrutzligen hollén,
såsom the hvar för sigh synnerligen udi theres meningh och
bokstaf7' förmälde, uthen til eventyrs af fursternes fougter
och befalningsmän egenom försumelse eller' elliest tilbake
blifve, då vare thet konungen frit och öpet lathe sådane oly¬
dige antaste och straffe, anten the äre- fursternes befalningsmän
eller andre, the ther sigh udi så måtte ovillige lathe befinnes,
ehvar the helst kunne stadde vare.
17. Effter som 11m konungen udi konungsbalken förmäles, att
ingen må förminske^ för androm, som effterkommer, teslikes7
är thet och udi testementz ordningen förbehållet, att fursterne
icke skole mechtige vare til att gifve eller förläne någen in-
lendsk eller uthländsk til evärdelige äge af thet, som them af
cronen undt och förlänt är; så skole fursterne icke heller för-
minske någet af thet, som* the af cronone" undfångit håfve,
icke heller gifve bönder eller annet" ofrelst folk någet af skat¬
ten effter til evärdelige äge, så frampt att thet, som någrom i
så måtte af fursterne gifvit varder, icke skal då strax under
cronen af konungen^ igen kalles och ifra furstendömet för¬
fallet [vare]?.
18. Håfve icke heller fursterne macht och vold til att för¬
läne, effterlathe och inryme fremmende och uthlendske nå-
1561
iS
get, anten höge ämbeter, slott, län eller anneclt, annerledes än
som Sverigis lagh förmäle udi konungsbalken i thet 4 cap.
Sammalunde'' skole icke heller fursterne lathe någen frem¬
mende få vetta* konungens och riksens secrete och högvich-
tige saker, medh mindre nogsampt kan profves, att han är
konungen och Sverigis rike tro och konungen achter honom
ther före.
19. Skole icke7 fursterne uthen konungens godvillie" och
samtycke laggie, köpe eller sigh tilbyte någre skatte-, crone-,
kyrkie-, clösters, biscops- och'' prebende hemen under arfve-
godzen, som them äre tilfalne, icke heller gore ther med någet
skiffte eller bythe, uthen konungens vetskap och villie, hvar¬
ken udi furstendömen eller annerstädz här i riket. Hvar the
thet gore, skall dhå dubbelt så mycket leggies af theres arf
och eigit under cronen igen, som thet kan sigh förslå och be-
löpe, såsom the i så måtte anthen genom bythe eller elliest
håfve cronen af hendt. Men medh theres arf och eiget måge
fursterne handle, effter som them sielfve synes, doch så att
Sverigis lagh varder ther uthinnen oförkrenkt och invioleret.
20. Effter thet att alle Sverigis rikes-*' konungar bafve af
ålder haft then eigen regalie och herlighet, att the måge gifve
bonde frihet och frelse, så skal och här effter konungenom vare^1’
fritt och öpet att alle the skattegodz, som han medh lage köp
eller annet lagefångh varder bekommendes, så vel i fursten-
dömen som annerstädz öfver hele riket, them sig sielf fritt och
frelst gore, doch så att fursternes årlige rente icke ther igenom
förminskes. Och hvar någhor skattehemen läge udi furste-
dömet, the fursterne vore belägligit att lathe bygge slott, pa-
latzer eller säthegårder [opå]2, dhå måge fursterne sig samme
hemen til bythe för så mykit vederlagh igen, på thet att skat¬
ten icke udi någen del måtte förminsket blifve. Och hvar
fursterne gifve ther före igen" af sitt arf och eiget, dhå skal
thet annet, thet fursterne håfve igen bekommit, och så reknes
för theres" arf och egit. Men är thet bytt för clösters, kyrkie-,
eller prebendegodz, då skal och thet annet, som fursterne igen
håfve bekommit, reknes för clösters, kyrke- och prebendegodz
och vare under cronen och icke under theres arf och egit.
21. Skole alle kyrke-, clösters och prebendegodz, tesliges
crone- och skattegodz, leggies til cronen igen, som til arf och
egit håfve lagde varit; thesliges adelen bekomme the godz
igen, som man lagligen icke försvare kan.
22. Håfve icke heller fursterne macht och voldh til att gifve
någen frelse, skiöld och hielm, uthen then herlighet skal konun¬
gen sig sielf håfve förbehållet", thesliges um konungen vil
förläne sine" godhe män, rådh, adel eller andre sine tienere
i6
1561
någre friheter och privilegier, skal thet och vare konungen så
vel i furstendömen som annorstädz i hele riket fritt och obe-
hindret, doch så att fursternes årlige rente icke ther igenom
förminskes.
23. Um fursterne någre gemene privilegier någrom udi theres
furstendöme gifvendes varde, anthen borgere, embetzmän eller
andre, dhå skole the krafftlöse vare och intet galle, rnedh
mindre att konungen them sielf varder stadfestendes och be-
villigendes.
24. Alt falskt mynt skal vara förbudet, så vel i furstendömen
som annorstädz öfver hele riket, och udi riksens drätzel för¬
fallet. Skal icke heller någen furste håfve vold eller macht
til at lathe uprette eller uthgå'5 någet mynt, anten bättre eller
sämbre i korn och skrodningh, än thet är, som konungen later
mynte, och skal thet på then ene sidhe, til en tilbörlig veder-
kennelse, medh konungens afconterfeining och bildnus vare
preiet. Hvar annerledes någet mynt uthgår, skal thet, som
förskrifvit står', udi riksens drätzel förfallet vare, och then
furste, som sådent mynt lather mynte, så och hans effterkom-
mende erfvinger, aldrigh håfve voldh och macht någet mynt
lathe uthgå, medh mindre än thetrf honom och hans effter-
kommende thet af synnerligh gunst och nåde af konungen var¬
der effterlathit.
25. Hvadh tull, som faller udi furstendömen, skole fursterne
sig til gode behålle, doch skal sådane tull udi furstendömen
icke annerledes hvarken högre eller ringere pålagdt blifve, än the
andre konungens undersåther öfver hele riket äre undergifne.
26. Alle bärgverk, som udd furstendömen fundne eller
ofundne äre, skole höre fursterne til och theres effterkommende
erfvinger.
27. Alle fougdter udi furstendömen skole gore fursterne redhe
och rekenskap för theres/ skatt och årlighe uthskyller, doch
så at thet må konungen heller hans cammerrådh vitterligit
vare, hvadh cronenes rente^ årligen förbättres och riket förmå,
och at konungen må thet ransake lathe hvart siuende år.
28. Skole icke fursterne håfve macht til att förordne bisper
eller ordinarios udi religions saker udi theres län och fur¬
stendöme.
29. Til at uppehälle bisper och ordinarios medh skal konun¬
gen behålle så vel then kyrkiotiende*, som udi furstendömen
faller, som annerstädz öfver hele riket, synnerligen effter' Hen¬
den är först til sådane bruk förordnet och tilskicket, och icke
är någen årligh rente, medh mindre än konungen synes then
gunsteligen någrom effterlathe. Men taxen af furstendömen
skole fursterne behålle.
1561
30. Effter thet at bisper och ordinarii blifve för then skull
förordnede och tilsatte, at the skole håfve upseende medh re¬
ligions saker och them til presteembete settie, som medh en
oförfalsket lärdom kunne förestå och medh godh exempel och
ett cristeligit lefverne föregå then försambling, som them är
umbetrodt; skole för then skull fursterne sigh ther medh in-
tliet befatte, uthen allenest the hufvudgäldh udi furstendömen,
som man beneficia regalia pläger kalle, är fursterne effterlatit
att förläne och conferere theres eigne capellaner.
31. Fursterne skole icke heller håfve voldh och macht til-
skicke eller förordne lagmän udi furstendömen. Men att sättie
heredzhöfdinger är them effterlatit, hvilke them synes, doch
så, att en icke mere än ett heredzhöfdingedöme håfve skall,
som Sverigis lagh ther um förmäle.
32. Um appellationen skall thet så vell udi furstendömen som
annerstädz öfver hele riket holles, ther med hvar och en skall
lathe sigh benöije, nembligen ifrå häredzhöfdingen til* lag¬
mannen heller til fursten, doch så at thet, som är först vor¬
det appelleret til lagmannen icke skall seden appelleres til fur¬
sten, uthen til konungs nempd heller konungen sielf, och vare
thet konungen fritt och öpet anthen sådane sak udi eigen
kongelig persone förhöre eller icke. Thet skal icke heller ap-
peleres ifrå fursten under lagmannen, uthen til konungen eller
konungs nempd.
33. Skole icke heller fursterne förmene, förtage, förhindre
eller förhindre lathe någre, anten theres eigne undersåther, som
udi theres län och furstendöme boendes äre, eller andre, at
besökie konungen um theres klage, anten emot fursterne eller
theres fougder och befalningsmän l, uthen heller, när the konun¬
gens forskrifft anten til fursterne eller theres fougder och be¬
falningsmän bekommit håfve, lathe them sådent til thet heste
åthniute, så frampt at the icke äre uppenbare tiufver, man-
dropere, horkarler och kättere"', hvilke man icke kan endtledige
theres fängelse, uthen tilbörligen straffe lathe.
34. Alle konungslige sakorer, som fålle udi furstendömen,
skole höre fursterne til, och skole fursterne ther opå acht
håfve, at the skiäligen och effter Sverigis beskrefne lagh" och
icke annerledes skole ransakede, dömde och seden uptagne"
varde; doch skal vare undentaget och uthslutet, hvadh som
belanger then pen och thet straff, som förverkes/ emot alle
thesse statuter och artikler, theslikes crimen laesae maiestatis,
thet är förgärningh å konunge eller hans tilforordnede befal-
nings- och embetzmän, hvilke sakfall för konungs en och eigen
sak vare skole. Sammelunde och hvadh som förfaller under
cronen udi furstendömen, anten egenom sakfall eller annerledz,
Riksdagsakter II. 2
i8
1561
skall icke gå eller komme udi arf effter fursterne, uthen sadent
vare och tilhöre under cronen til at niuthe och behålle.
35. Thet skall och? ene rese hvart tridie år konungs räffst
holles öfver hele riket. Skole och fursterne då lathe så för-
skaffet, at the gode män, som til theres län och furstendöme
kommendes varde'', medh alle skälige nödtorfter skole väl på
konungens vegne tracterede och förfordrede* blifve, och inge
saker medh fursternes vetskap och vilie ‘ them undenstungne
eller bortdolde varde, som them ägner förhöre och ransake.
36. När konungen för hans eigne lägenheter skuld vil draghe
igenom fursternes län och furstendöme, dhå skole fursterne så
laget, at konungen medh sitt medfölliande" hof och folk
både medh gärder*', skiutzreser och andre nödtorfter skal vel
blifve försorgd och förfordret.
37. Um konungen elliest thes emellen affärdiger sin budh
eller tienere igenom fursternes län och furstendöme*, då skole
fursterne them medh skiutzreser och andre skälige nödtorfter,
som the til konungens gagn och heste behöfve kunne, anten
til landh heller vatn, lathe til gode fordre och främie, teslikes
när konungens gode män, rådh och adel til honom kallede
blifve, skole the icke allenest obehindrede, uthen och medh
alle skälige nödtorfter egenom furstendömen blifve förfordrede.
38. Ther som fursterne någre slott och fäster udi theres fur¬
stendöme vele eller kunne lathe upbyggie, måge the thet gore,
på hvadt ort them helst synes och belägligit kunde vare, riket
til gagn, nytte och förmering, undersåterne, adelen och andre,
uthen skadhe och betryck.
39. När som helst konungen för sine-’' eller riksens anliggiende
nödtorfter anten udi eigen konung:e2 persone sielf kommer til
fursternes län och furstendöme, eller andre på konungens
vegne och med hans fulmacht och befalning kommendes varde,
dhå skole alle slott och fäster udi furstendömen stå honom
och them obehindrede före och öpne, medh huru mykit folk
thet helst ske kunde; doch skal samme folk på konungens
umkost hållet varde. Heller och hvar så vore, at konungen
eller hans folk vore för henderne stadde udi marken och til
eventyrs, thet Gudh förbiude, så trengde af henderne, at the
tå vele tage uthryme och fordel emot henderne til fursternes
slott och städer eller fäster, [dhå] skole the konungenom eller
hans folk stå frie före och öpne'*, like som alle andre slott och
fäster öfver hele riket.
40. Um slotzlofven skal thet och såö altidh städes och
obrutzligen hålles, att fursterne måge förordne och udi slotzlof¬
ven tilsättie hvilke them synes, doch icke emot Sverigis lagh,
heller then, som icke häfver giort konungenom then general
1561
19
edh, som menige riksens ständer nu giordt håfve, och skole
the ther hos synnerligen svärie och lofve, at the samme slott
och fäster icke vele hålle konungenom och hans fulmyndige
emot och under ögenen.
41. Håfve icke heller fursterne macht och voldh til at hin-
dre, förtage eller förmene någen adelsman eller andre, som udi
theres län och furstendöme boendes äre och sig under konun¬
gen sättie eller til hans tienst begifve vele.
42. Icke skole heller fursterne sig någen jurisdiction tilägne
öfver the gode män af adelen, som udi furstendömen äre be-
sittne och udi konungens rådh äre, eller och elliest udi secrete
och högvichtige saker hos konungen brukede blifve.
43. Skole icke heller" fursterne uppehälle, försvare eller udi
theres furstendöme lide then, som någen oärlig handel häf¬
ver haft för hender, anten emot konungen eller hans under¬
såker, eller och uthen förlof och minne är dragen ifrå"
konungens tienst.
44. Ytterligere skole och fursterne alle samptligen och hvar
synnerligen, like som the af Sverigis infödde ledemöther, sampt
theres effterkommende och erfvinger konungenom och hans
eftterkommende och affode medh all tilbörlig äre, kärligh, re-
verentz och hörsamhet och så udi alle måtte sigh håfve hem-
stelt och förplichtet, at the'5 udi alle the saker och ärender,
som icke udi thesse articler äre uttryckte, sammeledes udi then
förbemelte testementzordningh och donationsbref explicite för-
melde, skole medh Sverigis beskrefne lagh, like som andre
svenske oell infödde, benöije lathe och ingen annerstädz sökie,
anten medh klaghen eller appellation, uthen til Sverigis rikes
konunghb
a) Så A och F. T endast Um. b) ingen annen T. c) dhå saknas T. d) eller
T. e) then rette T. f) och icke A. g) Thette skal T; Thet skall och udi F. Ii) och
natur ligh saknas T. 1) och saknas T. k) tänkias A. /) Orden medh—effterkommende
saknas T. m) stemplet håfve T. n) Sverigis T. 0) skedt är T. p) Erich then fior-
tende Sverigis Göthis Vendis etc. konungs T. q) skal tå then T. r) Skal alle fur¬
sternes T. i1) T tillägger här: och udi änden i thenne constitution udi bokstafven för-
meldes. t) I T lyder sista stycket sålunda: undentagendes fursternes daglige hoftie-
nere, som äre cantzeliförvanter och andre, men the, som äre utaf adel eller håfve
theres godz och garder under cronen, skole allenest konungen beedigede vare. u) Sverigis
rikis T. v) Så A, F; saknas T. x) skole T. y) mact F. z) T tillägger och furstendöme,
å) theraf saknas T. ä) så månge saknas T. I öfrigt ha alla handskrifterna tomrum här
för summan, ö) sampt med F (med öfverskrifvet). a) gensägelse T. b) när A. c)
uthaf någen saknas T. d) som uthtryckeligen gifves udi Sverigis lagh T. e) iy A. f)
theris eigene persoens T. g") som udi samme capitel förbigånget F. K) Skole och T. i)
helst förbigånget A. k) ächte affödhe lif T. /) rikes saknas T. m) lagh förmelle um
then sigh T. n) nogedt förbigånget A. b) så A. p) beschrifvit F. q) måghe sådane
folk videre underholle T. r) fälde är i F rättadt till lande, s) afstäda T. t) biu-
dhendes T. u) förnemde T. v) ihens som befalningen häfver T. x) då skole T. y)
och artickler saknas T. z) at konungen thet häfver samty elit och bevilliget — — —
— — — udi sådane fall at konungen icke hade lägenhet T. a) byggie T. a) och
saknas F; anliggiande saknas T. 0) eller när A. a) så T. b) the'skole samptligen
ther i/l hielpe, såvel adelens landbönder, prester och köpstädzmän, som andre bönder
20
1561
T. c) pålager T. d) hele T. e) um T. f) sa A. g) kring om T. h) F och T ha
endast udi theres bokstaf, i) eller ock T. k) minske T. /) En större lucka vidtager
här i F. m) som saknas T. n) chronon A. o) någhet annedt T. p) af konungen
saknas T. q) vare tillagdt efter T. r) än som i konungsbalken förmäldes i thet 4 cap.
Sa?nmaledhes T. j) veta om T. /) icke heller T. u) godhe vilie T. v) eller T. x)
rikes saknas T. y) härmedh vare konungenom T. 2) opa tillagdt efter T. a) igen
saknas T. ä) theres saknas T. ö) behållen T. a) någre sine T. b) late uthgå T. c)
Ilär börjar åter F. d) vold eller macht någhet mynt therejfter late uthgå medh min-
dre a t T. e) nu uthi A. f) all T. g) Så F, T; län A- h) tyende T. 1) effter thet
A. k) och til T. /) furstcrne, theres befalnings?nän eller fougder T. m) eller kättere
T. n) Sverigis lagh T. 0) uttagne A. /) verkes T. q) och saknas F, T. r) Så F,
T; förordnandes varde A. s) befor dr ede A. /) och vilie saknas T. u) medfölliande
saknas F, T. v) och tillägger T, F. x) och furstendöme saknas T. y) sine (igne T.
z) konung:e saknas T. å) slott, städher eller fäster, tå skole the stå konungen frie före
och öpne T; så äfven F, ehuru före saknas; dhå saknas i A, men står i T och F. a)
thet så T, F. o) och icke T. a) af T. b) at T. c) Sist i T. står Tryckt i Stocholm.
Sjelfva den tryckta redogörelsen för statuternas antagande lyder på
följande sätt:
Thesse statuter och articler häfver then stormechtigeste hög-
borne furste och herre her Erich then fiortonde med Gudz nåde Sve¬
rigis Göthis Vendis etc. konung samt hans konungslige Maiestatz käre
brödere högborne furste och herre her Johan Sverigis arffurste och
hertug udi Finland och her Magnus hertugh udi Östergötland sigh
emellen förenedt, samtyckt och beslutet, hvilke ock rikesens rådh och
the förnemste menighe rikesens ständer icke allenest gillet och be-
villiget håfve, uthen och på thet flitigeste varit begärendes, at the
stelles och publiceres så ock scriffteligen författes måtte, och äre nu
udi the helige trefaldighetz nampn i thet herremöte och then sam-
qvemd, i Arboge beramet var, almenneligen upläste och förkunnede
vordne åren effter Christi födhelses tidh 1561 then fiortende daghen
aprilis och egentligen af höxtbemelte kong. M. och hans kong. M.
käre brödere beslutne, med eigene händer underscrefne och med the¬
res furstlige nåders signeter bekrefftigede, thet och rikesens rådh och
the förnemste rikesens ständer udi like måtte giordt håfve, så at the
af alle höxtbemelte kong. M. och theres furstlige N. så vel effter-
kommende som the nu äre i lifve obrotzligen skole hålles och aldrigh
ryggies eller tilbake kalles etc. Skal ock framdeles then högborne
furste och herre her Karl hertug udi Södermanneland, när hans furst¬
lige N. varder til sine laghe år kommendis, vare förplichtet alle thesse
effterscrifne och the samme artikler ingå, them beslute och stadighe
gore, like som the nu här i bokstafven äre författade och här effter
förmäldis.
Den med originalet kollationerade afskriften i Riksarkivet har följande
öfverskrift: Konungh Erichs stadga emellan konungen och fursterne evärdeligen
att hållas af Sveriges rikes stender bevilliat och förseglat arnio 1561 14 april.
Denna torde dock vara af afskrifvaren tillsatt, liksom fallet tydligen är med
öfriga i denna serie förekommande afskrifter. I sådant fall skulle original¬
akten varit odaterad. I ett inventarium 1553—1625 i Riksarkivet upptages
1561
21
ock bland handlingar daterade 1561 »K. Eriks stadgar förseglade af k. Erik,
hertig Magnus samt rikets råd och adel; inthet dateret», hvilken rubrik
synes syfta på Arboga artiklar. Andra inventarier upptaga »Statuter giorde
af kon. Erich hertigerne och honom emellan uthi Arboga herredag anno
1561» utan angifvande af dag. Titularregistret 1200—1686 och Runells
Förteckning upptaga visserligen fullständig datering, men kunna ha gjort
detta efter det tryckta exemplaret. Måhända ha några bekräftelseord af
dem, som beseglat akten, förekommit, och datering där varit inrymd.
Enligt senast anförda register funnos »7 instrumenter, ett af konungen,
ett af fursterne, och dhe andre förseglade af ständerne». I inventarierna
upptagas däremot endast »6 bref». Enligt en här nedan anförd anteckning
har konungens nämnd underskrifvit ett af instrumenten.
Äfven i det tryckta exemplaret är vapentjenstens storlek ej införd.
Härom fördes särskilda underhandlingar med hertigarne på hösten 1561
och en uppgörelse måste då hafva träffats. Hvad hertig Johan angår, kän¬
ner man inga detaljer; han försökte emellertid få en ändring till stånd
ganska snart'). Med hertig Magnus upptogs underhandlingen åter på våren
1562, då Ture Bielke, Jakob Tursson till Grensholm och Abel Palm för
detta ändamål affärdades till honom. Han skulle i december 1561, då
han i Linköping var stadd »till ord och samtal» med konungen, ha lofvat
200 hästar i freds-, 400 i krigstid. Slutligen bestämdes hans tjenst till
150 hästar i fredstid, 300 i krigstid (riksregistr. ijöj d. 20 juni, men bör
antagligen vara 1562) i öfverensstämmelse med hvad hertigen den 31 maj
1562 uti Norrköping erbjudit den ofvannämnda beskickningen2).
Med båda hertigarne hade under några veckor före riksdagen i Ar¬
boga lifliga underhandlingar förts med afseende på de blifvande konstitu¬
tionerna, hvarvid konung Eriks talan fördes af Svante Sture, Per Brahe,
Lars Fleming, Karl Holgersson, Jöran Pederson och kammarrådet Erik
Mattsson. Ännu den 9 april ber konungen dem affärda hans sändebud
med fullständigt besked, så att de kunde vara tillbaka hos konungen innan
lördagen den 12 april3) (riksregistraturet 1561 för 19, 22 och 28 mars
samt 9 april). Det vill häraf synas, som hade hertigarne sjelfve ej infunnit
sig i Arboga4).
Frågan om ett närmare reglerande af hertigarnes makt har dock varit
upptagen redan under Gustaf I:s tid. Bland Riksarkivets handlingar finnes
en akt med följande öfverskrift: Någre artickler ställe upå konige Mattz be¬
hag och förbättring emellen hans koinge Ma:tz effterkommende och lifserfvin-
ger. De anförda ordalagen antyda, att densamma är uppsatt ännu under
Gustaf I:s lifstid. Måhända är det denna akt, som åsyftas i den i Svenska
Riksdagsakter 1 s. 698 not anförda anteckningen af Runell »Någre puncter
stelte på k. M:tz behagh, som k. M:tz söner skole tage i acht om furste-
ligh rättighet uthi furstendöme!!». Förslaget föreligger i två exemplar, i ett
') Riksregistraturet 1561 d. 11 nov., 1562 d. 28 april.
2) Instruktionen för Ture Bielke m. fl. d. 4 maj 1562 och hertigens svar d. 31
maj finnas bland Handlingar ang. hertig Magnus i Riksarkivet.
*) I brefvet slår »nästkommendes lögerdagh, som är thenn 13 aprilis».
4) Se om dessa underhandlingar C. Annerstedt, »Grundläggningen af svenska
väldet i Livland 1558—1563* s. 47 och bil. I, II, samt A. Nilsson, »Den svenska riks¬
dagen under Erik XIV:s regering», s. 10, 11. Den hos Annerstedt tryckta handlingen
»hertig Johans fordringar af konung Erik» är utan tvifvel uppsatt före antagandet af
Arboga artiklar, men utskrifven med ett par ändringar efter detsamma. Akten består
nämligen af ett koncept och en beseglad utskrift. I konceptet talas det om, ner hans
furstl. Nåde har förseglat artiklarna, och om den »lag och statut», som han försegla
vill. Samma ord ha stått i utskriften, men ner är ändradt till effter och vill till
häfver.
22
1561
pär fall från hvarandra afvikande'). Stilen i det ena något skadade exem¬
plaret (sign. B) påminner om den, som 1558 användes i konung Eriks kansli,
ur hvilket förslaget sålunda måhända har framgått. Innehållet meddelas i
det följande, hvarvid afvikelserna mellan de båda texterna anföras efteråt.
Någre artickler stälte upå komge Madz behag och förbätt¬
ring emellen hans kon:ge Madz effterkomniende och lifserf-
vinger.
Efifther som kon:ge Mad häfver bevilliget, motthe lagmän för-
ordnes öfver hele riket af then, som thet kongelige regemente i be-
falningh häfver, och häredzhöfdingerne blifve tilskickede af fursterne
udi theris furstendöme, och blifve seden medh appellationen, efifther
som kon:ge Mad häfver föregifvit, ifrå häredzhöfdingen till lagman¬
nen, ifrå lagmannen till hertigen, ifrå hertigen till konungen, och them
som han medh af rigsens rådh therutöfver håfve vill.
Alle kongelige sakörer, som falle udi furstendömen och lagligen
tildömde varde, motthe fursterne niuthe och beholle, efifther som
kon:ge Mad them efifterlatid häfver.
Till att holle konungs räfTst motthe någre godhe män af konun¬
gen förordnes en gongh hvart år om kring hele riket, efifther sorn
Sverigis lagh förmäldher.
Alle fougter udi furstendömen schole förplichtige vare att gore
fursterne regenskap för skatt och skuldh och ingen annen, doch så
att thet må vitterligit vare hvadh cronones län förbättres och rikit
förmå, och må konungen thet sielf lathe ransake hvart tiende åra.
Effther som kon:ge Mad häfver ordnet, motthe alle biscops, clö-
sters, kyrkie och prebende landboer, tesligiste alle tiende udi furster-
nes län lyde till them, som furstendömen håfve, och fursterne schole
seden therutaf holle bisperne, presterne, scholestufver och hospitall
hvar udi sitt furstendöme.
Så måtte och alle bisper eller ordinarii sätties utaf then, som
konungslige regeringh häfver, the ther och seden kunne håfve up-
seende medh presterne och elliest på religionen, och upå thet att the
motthe vette theris underholdh, kan thet utaf fursterne upå en tidh
blifve förordnet, hvadh the till underhold håfve schole, ther medh
hvar efifther then annen sich seden må lathe nöije. Doch måge fur¬
sterne förläne theris capellaner hvadh geldh them synes.
Hvar furste udi sitt furstendöme må håfve macht att forläne
län och gifve underholdh svenske och infödde män, hvem honum
synes, them utlänske och, efifther som Sverigis lagh förmäldher, doch
till en behageligh tidh bäggie partherne och icke till evärdelighe äghe.
‘) Det ena har på sista sidan påskriften Någre puttcler stälte för kong:e effter-
komande mansarfvinger. — Th. Annerstedt har förut tryckt akten i sin skrift »Res¬
ningen 1568» och påpekat förhållandet i afseende på tiden.
1561
23
När någet mandat sker af then, som thet kon:ge regemente häf¬
ver anthen i thet then christelige religion anlanger och^ till thet rne-
nighe bäste udi acherbruckningh, köpenskap heller elliest, så motthe
thet af alle rigsens ständer så väll i furstendömen som annerstedz^
hollit blifve.
Effther som kon:ge Mattz förlänings bref inneholler, schule alle
furstendömes undersåther, både herremän, prestemän, köpmän, bön-
dher och andre, vare förplichtige att vare theris furste hörige och
lydige och gore hvad han them befaler, doch^ så, att then hulskap
och manskap, som the konungen plictige är, icke blifver förminskedto'.
Att then gärdh, som i förläningsbrefved uthtryckes, motthe gå
så väll udöfver borgere som bönder.
Scholee och fursterne icke håfve någen rådh och macht att
gifve hvarken borgere, handverkere eller embetzmen udi theris fur¬
stendöme någre previlegier och friheter till everdelige äge, medh min¬
dre konungen framdelis gifver ther opå någre nye previlegier.
Schall och fursterne frit och obehindret effterlatid vare att be¬
fäste theris slotth och städer, så mykit them mäst synes, och tes¬
ligiste upbygge nye befestninger och städer på hvadh orth them är
belägligit i theris furstendöme.
När någen nödh är för hondhen, heller krigsfarlighet, så att
man befruchter, att slotthen heller fästerne schole blifve anfechtede,
och the icke elliest af landzfursten nogsampt besete vore, schal then,
som thet kon:ge regemente häfver, um thet så kornge Ma:t behager,
vare förplichtigh att komme them till undsethning och håfve macht
att besättie och bemänne slotten, så att the icke förvarlössede blifve
motthe.
Ingen furste schall företage någet krigh och fredeståndh, för-
bundh, trachtater heller någre andre rigsens högvichtige handlinger,
uthan konungens rådh och samtycke; doch schal herudinnen giffter-
måels saker icke förbudne vare.
Hvad bärgvärk, som finnes kunne i fursternes län, schole höre
thern allene till, och hvad som udi the andre län finnes then, som
cronen häfver i värie, effther som komge Ma:t förordnet häfver.
Alle the godz, som effther lagen blifve förbrotne under cronen,
måge fursterne vedherkennes udi theris furstendöme.
Om komge Ma:t sä synes, thå schulle fursterne icke håfve
macht att bringe the schatte hemmen och crone hemmen, som under
theris furstendöme ligge, under sitt arf, uthan thens samtyckie, som
cronone foreståer.
Item schal ingen furste håfve macht att minska för androm,
effter som i konungs balken um konungen uttryckt är, icke heller
gifve böndher eller någre andre någet af skatthen/ till evärdelighe
äge effter.
24
1561
När,r fursterne någet mynt uprätte vele, motthe thet vare under
samme korn och skredningh, som thet konungen mynte lather.
När någen frelsisman schal undfå skiöldh och hielm, thå skall
thet ske af konungen.
Hvilken adelsman udi fursternes län som häfver lust att tiene
konungen, honum schal thet oförhindret vare, sammeledis och udi the
län, som konungen häfver, om ther någen vill tiäne fursterne, schal
thet och tillätes.
Then, som någen oärligh handel häfver haft förhender och
uthan förlof heller minne drager utaf konungens tiänist, och ther
medh är i ogunst, han skal icke af någen furste försvared heller uppe-
holden blifve. Sammeledis schal och them af konungen vederfares
thet samme-k
När man till fäldhe drager, schal alt både fursternes och konun¬
gens krigsfolk vare undher ennehonde artickeler och en krigsrätt, och
holle them för öfverste och fältherre, som konungen thertill förordnen-
des vardher.
Alt anned, som udi thesse artickler, i förlänings brefved heller
testemented, icke uttryckt är, schole förhandles, effther som Sverigis
lagh förmäldher.
a) Hvart siette är B. 6) annat there till gudfruchtighet B. c) hvar kon:ge Ma\t
thett sä behager tillägges B. d) Orden Dock—förminskedt saknas B. e) Punkten har
i B följande lydelse: \The\ köpmän eller b or gere, som under fursterne besitne äre,
mage håfve the samme privilegier och friheter som the, som undher konungen äre soon-
hafftigc, och icke v ide re. Sammeledes och medh embetsman och hantvärkere. f) böndher
eller näget skatth B. g) Stycket lyder i B: När—vele, motthe thet ske medh konungens
samtyckie och motthe vare under samme korn och skrodhningh, som thett andre i riket
gångbart är. h) thett som rätt är B.
Hertigarne bekräftade Arboga artiklar med en skriftlig ed. Titular-
registret 1200—1686 har fol. 97 v. följande anteckning Fursternes edh om
deres trohet emoth konung Erich och att Arboga constitution skall hållin
blifva. Denne edh finnes ut hi Arboge stadge effter st införd i det instrument,
sorn konungens nembd häfver underskrifva. Denna ed upprepades sedan vid
kröningen. Uti Hog. Bielkes afskriftsamling i Uppsala univ.-bibliotek före¬
kommer en odaterad försäkran i hertig Magni namn, i hvilken konstitu¬
tionerna i Arboga bekräftas och ny stadfästelse utlofvas vid kröningen. Den
slutar Actum Holmia. I afseende härpå må påminnas om hvad som ofvan
antyddes, att de båda hertigarne ej torde ha varit närvarande i Arboga och
sålunda på annan ort kunnat afgifva sin förbindelse. I afskriftsamlingen
är den införd omedelbart efter konung Eriks stadfästelse å Magni fursten¬
döme, gifven i Linköping den 7 augusti 1561, men är, såsom ordalagen
gifva vid handen, utstäld före kröningen. Måhända är det emellertid endast
ett koncept eller projekt, som förelegat Hog. Bielke.
1561
25
Hertig Magnus försäkran om trohet mot konungen och löfte att
hålla den mellan konungen och hertigarne upprättade kon¬
stitutionen.
Hog. Bielkes afskriftsamlingar i Uppsala universitetsbibliotek vol.
II fol. 280.
Vi Magnus med Gudz nåde hertigh udi Östergötland [gore vit-
terliget] och med thette vårt öpne bref oppenbarligen bekenne att,
effter thenn stormechtig:te högborne furste och herre her Erich thenn
fiortende Sverigis Götis och Venndis etc. konungh, vår elskelige käre
här broder, utaf Gudz thenn eviges och alzttes försynn effter vår
elskelige käre här faders salige afgongh af thenne världene är innträdt
udi thet konungslige regementhe till Sverigis rikis cronne och herlig-
het, hvilket såsom vi och menige [Sverigis] rikes stännder och inn-
byggere nu och offte tilförende välvilligen samptycht och bevilliget
håfve, therföre lofve vi här med och beplichte, att vi aldeles vele
holle och bekenne högbe:te kong:e Ma:t vår käre her broder, så länge
hanns kong:e Ma:tz lifstid varer, thenn Gud alzmechtig:te värdis länge
fördröije, för vår rätte hufvud, öfverhet, herre och regerende konungh
och ingen annen. Vi lofve och härmed hanns kong:e Matt hulskap,
troskap och mannskap, hörsamhet och lydne, hanns k. M:tz gagn och
beste altid vele fordre och fremie, schade och nådel udi tid effter
vår högste macht och förmögenhet förekomme och afvärie, för hanns
kongte Mattz skuld, när hanns kongte Mattz annliggende nödtorfter
thet fordre, håfve ospart både lif och lefverne, godz och ägedeler,
enär som helst omtränger, udi motgongh som medgångh, så fråvaren-
des som närvarendes, och thär vi varde förnimmendes någen vele sigh
unn[der]ståe, thet Gud förbiude, annten med hemlige prachtiker och
stemplinger, oppenbare ord och gerninger företage eller gore, thet
hanns kongte Matt vore emot och unnder ögenen, dhå vele vi thet
förekomme, udi tid värne och tilkenne gifve. Udi liche motte lofve
vi alle thesse punchter och artichler vele stadigt holle hanns kongte
Ma:tz rätte manndz afföde effter hanns kongte Mattz dödelige af¬
gongh af thenne världen och eliest udi alle motte sökie och vitte all
hanns kongte Mattz affödis gagn, beste och bistond. Vi lofve och
härmed och fulkombligen bekräfftige för oss och våre effterkommende,
så och för allom them, som oss eller them kunne tilhöre, att thenn
constitution, som nu är uprättidt emellen högbemelte kongte Matt
vår käre här broder och oss, aldrigh skall tilbake kalles, utan städis
udi alle sine limiterede punchter oryggeligen fast och stanndafftigt
blifve. Alt thetta förtne lofve och tilsäije vi på vår christelige tro
och sanningh, furstelige äre och redelighet aldelis oförkräncht och
259
2 6
1501
obrotzligen holle och effterkomme, sä sannt oss Gud hielpe och hanns
helige ord och evangelium. Och håfve vi thenne vår ed med vår
egen hand underschrifvit och vårt secret unndertrycht, hvilken vi och
framdelis med sådanne äre och reverentz, som oss förestält vardher,
udi högbe:te kong:e Ma:tz vår käre här broders cröningh hanns kong:e
Mait med vår liflige och furstelige ed bekrefftige vele. Actum
Holmiae.
Beslut.
260 Adelns förnyelse af sitt samtycke till det engelska giftermålet,
t trohetsförsäkran till konung Erik och hans arfvingar samt
löfte att vara dem lydige, som under konungens frånvaro i
landsorterna skulle fora regeringen.
»Kollationerad» afskrift i Riksarkivet från senare hälften af
1600-talet bland Riksdagsakta i 4:0.
Vi effterskrefne Gustaff’ Olson till Torpa, Svante Sture
till Hörningsholm, Peder Brae till Ribboholm, GöstafF Johans¬
son till Haga, Sten Erichsson til Gräfsnäs, Birge Nilsson till
Vienäs, riddare, Gabriel Christersson till Möreby, Thure Peders¬
son till Salstad, Jöran Erichsson till Fuglevik, Nils Krumme
till Örboholm, Johan Pedersson till Fituna, Biörn Pedersson
till Fållenäs, Larentz Flemming till Sundholm, Carl Holgers¬
son till Biörkevik, Jören Holgersson till Ölo [o: Ollo], Clas
Christersson till Åminne, Clas Åkesson till Byestadh, Hans
Claesson till Edby, Bengt Gylte till Påtorp, Knut Haraldsson
till Frötuna, Jacob Thursson till Grensholmen, Hans Kyle till
Erstavik, Arfved Trolle till Berqvara, Jacob [o: Jören] Finke
till Per[n]å, Jöns Bonde till Stensholm, Nils Jöransson till N.,
Erich Jöransson till N., Knut Knutsson till Ökne, Erich
Göstaffsson, Claes Jörensson till Nyenäs, Sigge Larsson till
Rossvik, Jöran Larsson till Hambra, Johan Åkesson till Göks¬
holm, Erich Carlsson till Vinstorp, Johan Axelsson till Häred-
sätter, Knut Posse^ till S[a]tanäs, Nils Posse till N., Hogen¬
skild Nilsson till Åkerö, Peder Kil till Apallenäs, Lage Posse
till N., Sven Ribbing till Fästeryd, Nils Ribbing till Svans-
ryd, Erich Månsson till Bro, Erich Månsson till Broxvik, Lars
Pedersson till Segerstadh, Nils Boije till Gennäs, Hans Björs¬
son till Lepas, Anund Stensson till StefFle, Jochim Flemming
till Ovidie, Clas Flemming till Norby, Herman Flemming till
Lanusare, GöstafF Finke till Porkale, Åke Bengtsson till Biörnö,
Jöran Trolle till N., Måns Persson till Eskilstorp, unge Nils
Krumme till Gästerby, Nils Ryning till Thöresö, Oloff Peders¬
son till Kolletorp, Måns Ifvarsson till Edby, Ifvar Ifvarsson,
Nils Karsson, Christoffer Ribbing, Jacob Henrichsson till Gärke-
näs, Lasse Knutsson till Åboö, Nils Jespersson till Häsleby,
Värner Slatte till Högsrum, Måns Svensson till Västerby, Isach
Nilsson till Rungarne, Jöran Trulsson till Rafvenäs, Jöran
Matzson till Brännebode, Ifvar Månsson, Erich Knutsson till
Torp, Broder Erichsson till Risa, Åke Haraldsson till Biurum,
Lasse Bröms till Borretorp, Nils Pedersson till Råda, Jöns
Bosson till Elmestade, Birge Andersson till Ängeryd, Henrich
Svenske, Oloff Arfve[d]sson till Torp, Nils Göstaffsson, Abram
Germundsson, Nils Pedersson, Erich Pedersson, Truls Peders¬
son, Oloff' Göstaffsson, Erich Pedersson till Tråva [d], Lasse
Thorstensson till BrÖdtorp, Anders Bagge till Skällesnäs, Bengt
Bagge till Berga, Bröms Bagge, Anders Andersson till Velande,
Anders Krabbe till Ekeby, Nils Bagge till Elm[t]eryd, Peder
Arfve[d]sson till Öijehult, Lasse Månsson till Marbäck, Jöran
Thorstensson till Fröstuna [0: Forstena], Knut Håkensson till
Attorp, Anders Bengtsson till Siletorp, Hans Thorstensson till
Lunden, Peder Andersson till Brandztorp, Anders Persson till
Fårdal, Halvard Knutsson till Thoresboda, Nils Pedersson till
Gäleryd, Brunthe Pedersson, Oloff Stake till Hönsätter, Mau¬
ritz Stake till Berg, Sifvard Kruse, Måns Knutsson till Blome-
berg, Peder Andersson till Dyngevik, Peder Larsson till Bro,
Jacob på Enåsa, Carl Thor[d]sson till Thoretorp, Thure
[0: Tuve] Birelsson till Kålbäck, Sven Jönsson till Vånga,
Jören Trullsson [o: Tuvesson] till Halla, Erich Kagge, Lindorm
Ribbing, Claes Andersson till Stola, Gudmund Andersson,
Lindorm Thorstensson till Forstena, Anders Bosson till Säby,
Knut Persson till Vi, Christopher Thorstensson till Bryggiom,
Knut Ribbing, Arfved Håkensson, Sven Anderson till Söderby,
Brynte Persson, Krabbe Persson till Hof, Nils Larsson, Torkil
Gris till Vånga, Sven Kart till Vara, Erich Göstaffsson till
Hielmsätter, Ulf Henrichsson till Fyllingerum, Erich Jonsson
till Bolgårdh, Arfved Biörsson till Tisnehult, Erich Pedersson
till Malma, Nils Slatte till Slattefors, Nils Hogenskäl till
Hulta, Christier Larsson till Forssa, Knut Jönsson till Gladem,
Axel Joensson till Löfstadh, Johan Gudmundson till Skarf-
stadh [o: Skraff-], Jören Bonde till Hesteryd, Pedher Bagge
till Söderby, Jöns i Haleby, Hans Persson till Yxstad, Per
Larsson till Hambra, Bengt Nilsson till Arneberg, Matz Kör¬
ning till Almby, Lasse Jespersson till Yttergård, Nils Larsson
till Jerla, Nils Olsson [o: Ulfsson] till Botlina, Erich Tornus¬
son till Benhammar, Thure Olsson [o: Tore Ulfsson] till Norre-
garn, Jören Andersson till lestade. Christopher Persson till
28
1561
FolÖkne, Karl Nilsson till Hånby, Peder Bertilsson [o: Biries-
son] till Skåninge [o: Skä-], Lasse Erichsson till Skälby, Carl
Bengtsson till Seglinge, Joen i Hallestad, Jören Hansson [o:
Johans-] till Torp, Måns Persson till Hakunge, Jören Knuts¬
son till Diula, Oloff Jonson till Hakestade, Oloff Henrichsson
till Brunsholm, unge Sten Erichsson till Stensholm [d: Stens¬
näs?], Nils Olsson till Hemseberg [o: Hintze-], Bengt Arnsson
till Granhammar, Per Svensson till Sladen[o: Gladö], Jöns
Olsson till Siösa, Jöns Ingemarsson till Ornäs, Nils Ottesson
till Holm, Matz Kagge till Kättilstorp, Erich Joensson till
Borby, Knut Bengtsson, Jöns Jönsson till Ingelstade, Lindorm
Persson till Oseby, Per Duse, Christer Persson till Hattestorp
[o: -sahult] Knut Bengtsson till Ikornetorp, Per Christersson
till Hinsekind, Nils Persson till Holma, Joen Olsson till Åsa,
Jören Olsson till Håkonetorp, Joen Skrifvare till Barkestorp,
Henrich Jönsson till Fylleryd, Lars Flemming till Friskele [o:
-ale], Henrich Flemming, Måns Torstensson, Erich Olson till
Kiala, Erich Spåre till He[i]kela, Jöran Erichson till Kerkes,
och Erich Håkensson till Biurela bekännes och gore vitterligit
uthi thetta vårt brefs krafft och mackt för oss och väre effter-
kommande erfvinger, att then stormechtigste högborne furste
och herre her Erich then fiortonde med Gudz nåde Sveriges,
Göthes och Vendes etc. konung vår allernådigste herre uthi
thet herremöthe och then samqvämbd, som var berammat uthi
Arboga åren effter Christi födelses tidh 1561 then 15 dag
aprilis, så väl då som uthi h. k. M:tz käre her faders salig
och högloflig i hugkommelses tidh i Stockholm anno 1560
then 11 dag julii, hade oss nådigst förstå låthit och tillkänna
gifvit, thet hans k. M:t uthi thet helge Trefaldighetz nampn
hade uthi sinnet fulborda then christelige gifftermåls handel,
som uthi Engeland är opåbegynt och förhandlat vorden, hvar
oss el liest synes, at thet kunde komma hans k. M:t och riket
till nytta och förmering, hvilket h. k. M:t nådigst stäke till
vårt och menige riksens ständers underdånigste betänkiande,
hvar vi och the thet uthi ödmiukhet bevillige och samtycke
ville, eller och om vi något bätter rådh viste, att vi då thet
h. k. M:t uthi ödmiukhet ville tillkänna gifva: så håfve vi
till sådane h. k. M:tz nådigste mening uthi all ödmiuk under¬
dånighet icke annorledes svara kunnat, uthan uthaf hiertat
gerne se och önske hans k. M:t uthi thetta och alt annat h.
k. M:tz förehafvande en godh lyckesalig framgång och begär¬
lig ände.
Och effter thet vi förnimme och nogsampt kunne förstå
och betänkie, att h. k. M:t så väl uthi thenne sak, som uthi
alt annat, såsom en högförståndigh oell rikeligen af Gudh alz-
1561
29
mechtigste begåfvat konungh, tractar och söker effter thet,
som christeligit är, af Gudi stichtat och ordnat, thessligeste
thet, som rätt, rättvist och tilbörligit är, så och hvad som
både nu och i framtiden Sveriges rike, oss och alle andre h.
k. Ma:tz undersåter, Sveriges rikes inbyggiare, kan komma till
förmering, nytta och fordel, håfve vi förthenskuld icke allenast,
såsom trogne undersåther ägner och böre, thet bevilliget och
samtyckt, uthan och så här medh lofve och tillseije att vele
komma h. k. M:t effter vår högste macht och ytterste för¬
mögenhet i sådane saks ytterligere befordring till hielp och
biståndh.
Vi lofve och så här medh och beplichte, at vi så väl
uthi h. k. M:tz förresande och ifrånvarelse, som närvaro vele
håfve, hålle och bekånne h. k. M:t för vårt rätte hufvud,
öfverhet och regerande konung och ingen annan, så länge h.
k. M:tz lifstidh varar, hållandes hans kongl. Maij:t then huld¬
skap, troskap och manskap, hörsamhet och lydno, såsom vi
och thet tillförende medh vår liflige edh h. k. M:t lofvat,
svoret och tillsagdt håfve, h. k. M:tz gagn och bästa fordre
och främie, skada och nachdel uthi tidh effter vår ytterste
macht och förmögenhet förekomme och afvärie, och för h. k.
M:tz skuld all vår välfärdh, lif, lefverne, godz och ägodelar,
när som hälst omtränger, opsättie och ospart håfve, thet vare
sig anthen inrikes eller uthrikes, till land eller vatn, emot hvem
som hälst thet vara kunde. Thessligeste hvar vi varde för¬
nimmandes anthen uthi h. k M:tz frånvaro eller närvaro nå¬
gon vele sigh understå, thet Gudh förbiude, anthen med
hemblige practiker och stämplinger, uppenbare ord eller ger-
ninger, företage eller gore, thet h. k. M:t vore emot och un¬
der ögonen, då vele vi thet uthi tidh varna och tillkänna
gifve.
Vi beplichte oss och på Gudh och hans helige ordh, att
vi effter högb:te kongl. Maij:tz aflidande af denne verld, thet
doch Gudh ville lenge fördröije och afvände, vele hålle och
bekenne h. k. M:tz ächta mans affödhe, then Gudh alzmech-
tigste h. k. M:t gifvandes varder, för Sveriges rikes och vår
rätte öfverhet, herre och regerande konungh, hållandes them
aldeles obrotzligen alle the puncter och artickler, som förbe¬
rört är. Thessligeste vele vi och på.h. k. M:tz vägne vara
the godhe män hörige och lydige, som h. k. M:t varder för¬
ordnandes och tillbetroendes uthi h. k. M:tz frånvaro i- hvar
landzände upseende och acht håfve, välvilligen görandes alt
thet the oss på h. k. M:tz vägne och till h. k. M:tz gagn
och bästa biudandes och befallandes varde. Och hvar så
hände, thet Gud förbiudhe, något missförstånd!!, oppror, tvist,
30
1561
tvedräckt och oenighet upkomme, förorsakes eller växe kunde,
då lofve vi sådant effter vår ytterste inacht och förmögenhet
troligen vele förekomme och afskaffe och ther öfver till att
sådant afställe håfve ospart för hans kongl. Maij:tz skuldh oell
effter hans kongl. Maij:tz aflidande, thet Gudh ville lenge
friste och afvärie, för h. k. M:tz ächta mans affödes skuldh
lif och lefverne, godz och ägodelar, och elliest uthi alle måtto
städes och altidh vethe, sÖkie och fordre all hans kongl.
Maij:tz affödes gagn, bästa och biståndh. Att vi thesse för:de
puncter och artickler aldeles obråtzligen hålle vele, lofve vi
på vår christelige tro, äre, redelighet och sanning, oss så sandt
Gudh hielpe till lif och siäl. Actum die et loco ut supra.
Af ständernas beslut i giftermålsfrågan har enligt Titularregistret 1200—
t 686 funnits »3 instrumenter», enligt Runells Förteckning »tvenne», hvilket
lätt kan vara felskrifning för »trenne». En något oklar anteckning i ett af
Riksarkivets äldre inventarier antyder likaledes tre exemplar, nämligen ett
af rådet och adeln, ett af presterskapet och ett af borgerskapet.
* #
*
Under den 16 april och följande dagar ha enligt hertig Eriks diarium
resolutioner utfärdats med anledning af bönders och borgares besvär och
sådana anträffas ock i Kammararkivet bland landskapens handlingar. Den
14 april gafs ett skyddsbref för Jönköping och den 28 april utfärdades i
Stockholm en resolution med anledning af Jönköpings borgares besvär.
KRÖNINGSDAG I UPPSALA
1561 i juni.
261 Konung Eriks öppna bref om en gärd till sin kröning och eriks¬
gata. Ulfvesund 1561 den 25 mars.
Riksregistraturet 1561 I fol. 72 v. under rubriken: »öpet bref
till thenn menige mann utöfver hele rikedt um thenn kostgärdh,
som the till cröningen utgöre schole. Datum Ulfvesundh thenn
25 martii anno etc. 61».
Vi Erich thenn fiortonde etc. tilbiudhe eder oss älskelighe
trogne undersåther och danneman alle menighe almoghe så väll
1561
3i
prester och köpstadzmänn som böndher, the ther boendes och be-
sittiendes äre udi Södermannelandh, vår gunst'och nådigh villie till-
förende och gifve edher här medh gunstelighen tilkänne, att, effther
vi utaf thenn alzmechtig:te Gudz försyn och schickelse, så och me¬
nighe Sverigis rikes ständers flitige begären och åstundhen ther till
kallede och uttförsedde äre, att vi thet kong:e regemente effter vår
salighe käre her fadher höglofligh i hugkommelse nu inträedt och
anammedt håfve här i Sverige; förthenschuldh achte vi udi thett
helighe trefallighetz nampn nu nästkommendes erichsmesse udi vår
köpstadh Upsale holle vår kongelighe cröningh, ther till vi och
håfve budet här inn i riket enn hop främmende herrer, hvilke vi
dhå gärne vele tilbörlighen trachtere lathe menighe Sverigis rike till
äre och bistånd: hvarföre äre vi gunstelighen begärendes, att I käre
dannemänn vele opå thenne tidh komme oss till undsättningh medh
någhen passeligh hielpegärdh, effther som thenne oss elskeligh vår
tro mann Hans Claesson till Edby, vår uttschickedt, vardher edher
ther um videre gifvendes tilkänne, anseendes att thett häfver varidt
enn godh gammel sedh och bruk utaf heden hös och åldher, att
när konungh tradher inn i regementedt, så plägher menighe Sverigis
almoghe vare honum behielpeligh medt enn gärdh bådhe till hans
erichsgathu och cröningh, hvilket och så Sverigis beschrifne lagh
medtgifve och effterlathe. Så äre vi nu inthet mere begärendes
uthen enn hielp tilhope både för cröninghen och vår erichsgathu,
hvadt som helst I kunne åstadkomme, och förhåppes, att thett icke
schall vare edher till någhen synnerligh tunghe. Vi hade nödigt,
käre dannemänn, besväredt edher medt någre pålagher, hvar vi icke
hade varidt ther till förursakede, män effther vår käre her fadher sa-
ligh och höglofligh i hugkommelse årligen holt udi rigesens tienist
mycket folk, bådhe svensche och tysche, hvilke håfve leget opå
slotthen och gårderne, ther af the nu äre så förblottede, att vi inghen
undsättningh håfve dädhen att förmodhe, therföre nödges vi nu så-
danne hielp utaf edher, trogne undersåther, opå thenne tidh fordre
lathe. Och all thenn stundh thett icke mere i sådanne måtte scher
udi vår lifstidh, förse vi oss, att I icke schole vare ther till obe¬
nägne, synnerlighen mädhen vi icke högre läggie edher henne opå,
änn som vi kunne tenkie eder schall väll vare drägeligit. I vele för-
thennschuldh, käre dannemänn, gore härudinnen, såsom vår tro och
lit står till edher. Udhi hvadt måtthe vi kunne bevise edher vår
gunst och nådigh villie ther emott igen, thett gore vi altidh gärne
och befale edher Gudh alzmechtigeste.
I början af maj (den 5 maj) afiäts från Vaxholm bref till inbyggarne
i hertig Johans furstendöme om samma gärd och uppdrogs åt befallnings-
mannen öfver Nyslotts län Gustaf Finke till Porkale och konungens kam¬
marjunkare Erik Gustafsson [Stenbock] att uppbära densamma, på samma
gång de mottogo invånarnes trohetsed till konungen på grund af öfverens-
32
1561
kommelsen med hertig Johan uti Arboga (jfr G. Finkes kopiebok i Upp
sala univ.-bibliotek f. 6 och 7). Till öfriga delar af Finland hade skrif¬
vits på samma gång som till meniga riket (nyss anf. kopiebok fol. 4 v., 5).
— Hvad sjelfva beloppet angår, beräknades 16 hela bönder i gärden, och
utgjordes i hvar gärd 1 oxe, 4 Lft kött, 4 Lft fläsk eller motsvarande i fisk
eller andra persedlar. Presterna räknades 4 i hvar gärd. • Enligt en upp¬
gift i G. Finkes ofta anförda kopiebok utgjorde borgarne i finska sjöstä¬
derna sin gärd i öl och bröd, och landsköpmän af hvar hundrade mark,
»de handla», 10 öre.
Enligt hertig Eriks diarium afläts från Stockholm den 25 april 1561
en skrifvelse till »her Pedher» [sannolikt biskop Peder Svart i Vesterås] att
»påminna erchibiskopen m. Lars han medh andre biskopar och ordinarier
berådslår om the chrönings ceremonier i kyrkian skall förhänder hafves».
Frukten af detta samråd torde man ha att se i en uppsats om de ceremo¬
nier, som vid kröningen borde iakttagas, som finnes i Benzeliska samlingen
vol. XXXIV i Linköpings stiftsbibliotek och i hvilken det talas om krönin¬
gen såsom ännu förestående. Att detta förslag vid kröningen följdes, fram¬
går af berättelserna om densamma.
262 Öppet bref till meniga adeln att med första infinna sig för att
öfvervara konungens förestående kröning. Stockholm 1561
i maj.
Riksregistraturet 1561 I fol. 134 v. under dateringen »Stoc¬
holm — maji anno etc. 61», infördt före ett bref, dateradt den
19 maj.
Vetter N. N., ändoch vi achte udi thett helghe trefollighetz
nampn medt thett aller förste holle vår kongelighe crönungh udi
vår köpstadh Upsale, så äre vi likeväll icke aldelis visse, på hvadt
ticih samme crönungh holles schall, eftther vi fulleligen icke vetthe,
hure som alle tingh kunne blifve tilrede, som till samme solempnitet
behöfve[s]. Så opä thett att adelen ther nedre i then landzende
måtthe någerledis vetthe, hvar cfifther the sigh ratthe schole, ther-
före är vår gunstighe villie och begären, att I vele medh thett förste
tillseije them allesammens, att the uten all skottzmåll skynde sigh
hit upp medh thett allerförste, opå thett, hvar the noget för fram-
komme, änn som samme solempnitet anginge, kunde the thå teste
bättre öfve sigh medh theris heste och vare schickeligere, när the
sigh bruke schole. Vi se och gärne, att the fruer och jomfruer udi
thenn landzendhe, som thett kann vare lägligit, att the sigh upp till
oss till förberörde solempnitet begifve vele.
Kallelsebref till andra ständer äro icke kända. Om frälsets förplik¬
telse att infinna sig vittna de rättegångar, som senare anstäldes med en¬
skilda af dess medlemmar med anledning af deras uteblifvande från krönin¬
gen (jfr Konung Erik XIV:s nämnds dombok s. 21 o. f.).
1561
33
Kröningen egde, som bekant, rum i Uppsala den 29 juni 1561. Man
eger om densamma en kortare berättelse, slutande med riddareslaget uti
domkyrkan och tryckt af Stiernman som bilaga till Tegels historia om
Konung Erik XIV (s. 325—332), samt en utförligare, tillskrifven Laurentius
Petri Gothus, som skildrar alla kröningshögtidligheterna t. o. m. den 13 juli
efter återkomsten till Stockholm (tryckt 1781 i Stockholms Magazin III, sid.
74 — 110). En skildring af högtidligheterna finnes äfven af det pommerska
sändebudet Henrik Normans sekreterare Fischer; den är i öfversättning och
något sammandragen form meddelad i Hist. Tidskrift 1885 s. 259 o. f.
1 afseende på de kyrkliga ceremonierna öfverensstämma i det hela de
svenska berättelserna. Innan sjelfva smörjelsen försiggick, aflade konungen
sin ed, hvarom följande berättas.
Konungaeden.
Berättelse om den ed konung Erik aflade vid sin kröning.
Berättelse om ceremonierna vid Erik XIV.s kröning i två
exemplar uti Riksarkivet, båda förskrifvande sig från slutet af
1500-talet (sign. A och B), jämförda med aftrycken hos Stiernman
(S) och i Stockholms Magazin (M).
Sadan frågade archiepiscopus K. M. om edhen säjandes:
Vill tu fructa och älska Gudh, alfidh sÖkia hans gudom¬
liga pris0 och äro, styrkia, försvara och vid mact hålla rätta
religion, Gudz rena ordh och christna tro och tvert om för-
tryckia, förläggia [och] afskaffa all falsk lära, kätteri, uppen¬
bara lögn och Gudz försmädelse?
Svar: Ja.
Vill tu och hafva och hålla'5 uti tin konglige hängn* och
beskerm kyrkiones och tliens helge evangelii ämbete sampt
medh the personer, som ther uti stadde äro och tiena skulle?
Sv.: Ja.
Vill tu älska"’ och ära tina undersåter så väl fattige som
rike och hålla them vidh skälig tilbörligheU och rät lans lagh/,
beskydda och beskerma för allehanda öfvervåld och orät alla
them, som väl lefva och fromme äro^, och tvert emot näffsa
och straffa alla them, som illa göra och sigh förbryta?
Sv.: Ja*.
Sädan giorde K. M. sin edh, reciterandes, och flies för¬
innan hållandes handena på evangeliibokena och medh eden i
en summa så lydandes':
Jagh beder migh så Gudh til hielp, hans heliga ordh och
evangelium, som i thenna bok författadt är, at jagh vil och
skall alla förtalda och upnämbda artikler troliga och obråtz-
liga hålla effter mit ytersta förståndh och samvet*.
Riksdagsakter II. 3
263
34
1561
264
a) hr af t M. b) och hålla saknas B. c) handh M. d) Så A, M. B tillägger här
Gudh. e) skäl och tilbörlighet S. f) Sverigis lagh B, M, S. g) och styrkte alle til
lagh och rätt tillägger B, S, M. h) ret som en christen herre tillägger B. i) Sedan
giorde tå Konung. Maj:t sin kanungsliga edli, som erchebispen oftalde, lade henderne
på evangelii bok och sade M; Sedan gior K M. sin edli läsandes honom af en bok B.
k) Amen. Ytterligare sade Konung. Maj:t sielf: Jag vill med Gudz hielp alt tiletta
hålla tillägger M.
Konungen sjelf säger sig längre fram (i instruktionen af den 13 juni
1563 för sändebuden till hertig Johan) väl minnas hvad han i sin kröning
lofvat och svurit, »så atth hanns kong. Ma:t thet som sant och rättvist är
styrkie skall och ingen till lif eller lem förderfve lathe, uthen han kan lag¬
ligen blifve förvunnen». Dessa ord öfverensstämma mera med landslagens
konungaed. Huruvida denna verkligen äfven användts, eller densamma
snarare ansetts inbegripen under den allmänna försäkran att hålla under-
såtarne vid rätt landslag, kan sålunda ifrågasättas (jfr längre fram under
Johan III:s kröning).
Ständernas hyllningsed.
Ed, som af hertigarne m. fl. aflades vid kröningen.
Samtida tryck i sammanhang med Arboga artiklar i K. Biblio¬
teket under titeln: »Then edh och thet general Iurament såsom
alle Sverigis rikers ständer och inbyggere högxbemelte kong. M.
giordt håfve».
Jagh N. N. lofver och svär på Gudh alzmechtigiste, hans
helige ord och evangelium och beplichter migh bådhe på thet
timlige och thet evighe gode, sorn migh någhen ticlli skal
vederfares, at jagh udi alle mine lifsdagher vil hålle och be-
kenne then stormechtigiste höghborne furste och herre lier
Erich then fiortende, Sverigis, Göthis och Vendis etc. konung,
för Sverigis rikis och min rette öfverhet, herre och regerende
konung och ingen annen, så lenge hans Kong. M. lifstidh
varer. Jagh lofver ock här medt hans kong. M. huldskap,
troskap och mandskap, hörsamhet och lydne, beplichter migh
ock hans kong. M. gagn och beste fordre och fremie, skadhe
och nachdel udhi tidli, effter min ytterste macht och förmö¬
genhet, förekomme och afvärie och för hans kong. M. skuld
all min välferd, lif och lefverne, godz och äghedeler, närsom-
helst umtrenger, upsättie och ospardt håfve, thet vare sigh an¬
then inrikes eller uthrikes, til land eller vatn, emot hvem som
helst thet vare kunde. Tesligeste hvar jagh varder förnimmen-
des någhre vele sigh understå, thet Gudh förbiude, anten med
hemlige practiker och stemplinger, uppenbare ord eller ger-
ninger företaghe eller gore, thet hans kong. M. vore emot
och under öghenen, då vil jagh thet udi tidh värne och til-
1561
35
kenne gifve. Jagh lofver och udi like måtte och svär på
Gudh och hans helige ord migh effter höxtbem. kong. M.
dödelige afgång vele håfve och hålle hans kong. M. rätte
mandz affödhe, then Gudh alzmechtigh hans kong. M. gif-
vandes varder, för Sverigis rikis och min rätte öfverhet, herre
och regerende konung, hollendes them huldskap, troskap,
mandskap, hörsamhet och lydhne, gagn och bäste altidt vele
förfordra, skadhe och förderf effter min ytterste macht och
förmögenhet afställe och afvärie, och therföre håfve ospart all
min välfärd, godz och äghedeler, så vel udi motgång som
medgång, så fråvarendes som närvarendes. Och hvar så vore,
thet Gudh afvende, anten en eller flere, högre eller nidrigere
ständer ville sigh företaghe, anten lönligen eller uppenbarligen,
thet, som them vore emot och under öghenen, då vil jagh
och thet tilkenne gifve och ospart håfve lif, godz och äge-
deler ther uthöfver sådent til at förekomme, och udi alle måtte
söke och vete alle hans kong. M. affödes gagn, bäste och
bistånd. At jagh thesse förberörde puncter aldeles obrotzligen
hålle vil, lofver jagh på min christelige tro, äre, redelighet
och sanning, migh så sant Gudh hielpe til siäl och lif. Amen.
Enligt den i Stockholms Magazin a. st. tryckta berättelsen aflades
vid kröningen denna ed af hertigarne, grefvarne och friherrarne. Den öfver-
ensstämmer nied den trohetsed, som tidigare affbrdrats inbyggarne i olika
landsändar, så t. ex. den, som nyårsdagen 1561 aflagts på Porkala af adeln
och meniga ständer i Finland utom hertigdömet och sedermera i maj må¬
nad inom hertigdömet skulle afläggas (jfr G, Finkes kopiebok fol. 2, 6 v.).
Utom denna ed ha hertigarne äfven fått vid kröningen förnya be¬
kräftelsen på Arboga artiklar. I det tryckta exemplaret af dessa statuter
förekommer efteråt:
Then liflige edh, hvilken the högbemelte furster högxbemelte kong.
Ma. etc. theres käre her broder udi hans kong. Ma. etc. kong. chröning,
hvar för sig udi synderhet, med hand och mun solenniter lofvet, giordt och
svoret, så ock medh bref och segel bekräfftigedt håfve.
Denna tryckta försäkran öfverensstämmer med den här förut med¬
delade (sid. 25) sånär som på några formella skiljaktigheter samt följande
större afvikelser:
i stället för orden thenu constitution — — anelien (s. 25, r. 6, 5
nedifr.) heter det här:
then constitution, sorn anno etc. 61 then 14 aprilis udi Arboghe är up-
rättet anelien etc.;
och sista punkten lyder:
Och håfve vi hvar för sigh udhi sunderhet thenne vår edh medt vår
eigen hand underscrifvit och vårt secret undertryckt,
hvarpå underskrifterna Iohannes, Magnus följa.
36
1561
HERREDAG I JÖNKÖPING
1561 i oktober.
Konung Erik lemnade i senare hälften af juli Stockholm för att före¬
taga resan till England och befann sig i Elfsborg i midten af augusti
1561. Det är bekant, att sjöresan afbröts af motvind och att konungen
sedermera ämnade taga vägen genom Danmark och Tyskland, men slutli¬
gen bestämde sig för att stanna öfver vintern i Sverige. Första tillkänna-
gifvandet om uppskof med resan synes ha gjorts från Orreholmen den 4
oktober till befälhafvarne på flottan Lasse Pedersson, Jacob Bagge och
Kruse (riksregistraturet 1561 II fol. 2). Till Orreholmen hade konungen
ock stämt sig till mötes inom den 16 september för att hålla mönstring
»menige riksens adel» med de hästar, de voro skyldiga att hålla både af
frälset »och eliest» (kallelsebref af den t2 sept.; riksregistr. 1561 I fol.
212 v.). Kallelsen synes dock närmast hafva galt adeln i Götaland. Redan
ett par dagar efteråt skref konungen till Sten Eriksson, grefve Svante och
grefve Göstaf att tillsäga adeln i Jönköpings och Läckö län att dröja vid
Orreholmen, tills de finge vidare besked, emedan konungen ej ämnade in¬
vänta dem, utan aktade begifva sig till Kroneberg (Torpa den 14 sept.;
riksregistr. a. st. fol. 213 v.). På Torpa stannade emellertid konungen till den
26 september, var på Orreholmen från den 27 september till den 8 okto¬
ber och reste därefter öfver Falköping till Jönköping, där han befann sig
den 14 oktober och qvarstannade ända till månadens slut. Här samlades
en del af rådet och adeln, enligt en uppgift från Småland, Vestergötland
och Östergötland, och höllos öfverläggningar bland annat om adelns vapen-
tjenst.
Af konungens framställningar känner man endast en till rådet, som
är införd i registraturet, men så godt som uteslutande berör den utrikes
politiken. Något direkt svar på densamma finnes ej. Däremot har med
Hog. Bielkes papper till Riksarkivet kommit afskrifter utaf tvänne rådets
framställningar, hufvudsakligen angående vapentjensten, äfvensom några an¬
teckningar om förhandlingarnas förlopp, hvarjämte Gustaf Finkes kopiebok
och en samtida uppteckning äfven lemna några upplysningar.
265 Propositioner å konungens vägnar till rådet. Jönköping 1561 den
18 oktober.
Riksregistraturet 1561 II fol. 24 v.
Then stormechtig:te högborne furste och herre her Erich
then fiortende Sverigis Göthis och Vendis etc. konungh
häfver befaledt, att thesse effther:ne ärender schole blifve
framsatte för the ärlige herrer och gode män, högstbe:te
hans k. Ma:tz radh, som nu på thenne tidh äre församblede
1561
37
udi Jöneköpungh till att beväge och berådslå effther nöd¬
torften och ther opå seden gifve h. k. Ma:t theris gode
rådh och betenkiende tilkenne. Actum Jöneköpungh 18
octob. anno etc. 61.
Till thett förste är högstbe:te kong:e Madz befalningh, att rådet
vele tage sigh the förbundz articler före, som emillen Sverige, Dan¬
mark och Norige håfve giorde varit, öfvervägendis, um rådeligit är
att blifve vidh samme förbundh, effther som thet nu i alle sine punch-
ter författcdt är, heller och therudinnen begäre någen förandringh,
och gifve tilkenne, udi hvilke artickler förändringen helst sche
schulle.
Till thett andre schole the och öfverväge, hvilkit h. k. M:t och
Sverigis rike kan nyttigere vare: att blifve udi så mätte i förbundh
medh the Dansche, effther som thet här till varit häfver, till then
bestempde tidh, heller och gore på nytt et annedt förbundh heller
och en fridh och anståndh medh them på någre år tilgörendes och
i hurudanne måtte?
Till thet tridie. Effther the Dansche på thenne tidh håfve be-
villigit till et års anstånd och fridh medh högstbe:te kong:e Ma:t,
är bevägendis, um rådeligit är att latidt så slett ther vidh blifvet och
inthet mere ther till gore pä thenne tidh, heller och sä förhandlet,
att samme anståndh blifve förlängit, heller um man schulle förbide
lägenheterne, som sigh framdeles herudinnen medh tiden begifve
kunne?
Till thet herde. När besluttedt varder, hvilke af thesse för:ne
meninger i thenne handel är best och rådeligest att blifve vidh, och
thet kan så varde för gott ansedt, att här um en legation till kon-
gen i Danmark förschickendes är, schole dhå rådet gifve theris be-
tenkende tilkenne, huru lenge ther medh dröges schall, till thess
sådenne legation schall afferdiges och hvilke personer ther till bru-
kede blifve schole.
Videre effther högstbe:te kong:e Ma:tz sendebudh, som nu till
Rydzlandh varit håfve, äre medh sådenne beschedh tilbake kompne,
att storfursten vill hålle fridh medh h. k. Ma:t, så myckit som Sve¬
rige och Finlandh belanger, och thet är ännu icke fulkomligen af-
handlet eller besluttedt medh honom, hure um the landzorther i
Liflandh, som högstbe:te kong:e Ma:t häfver ther latidt intage och
sigh elliest under hans kong:e Ma:t begifvidt, schall varde förhålledt,
är af nöden till att berådslå, hvadh videre ther till göres schall?
Och effther i Muschofven blef tillsagdt, att thet rydzsche sende¬
budh, som hit schall komme till fridzens ytermere stadfästelse emil¬
len Sverige och Rydzlandh, schulle och dhå håfve i befalningh vi¬
dere förhandle medh hans kong:e Ma:t, sä mycket Liflandh och the
orther belanger, är behof att betenkes, hvadh man sigh ther till kan
33
1561
förlathe och hvadh man till then sak mere gore schall, så att schantzen
i then måtte icke blifve försumedt eller förvarlöset, och när thet
rydzsche sendebudh hit kömer och tileventyrs intedt håfve i befal-
ningh eller vill handle um förbe:te orther i Liflandh, hvadh thå ther
till görendes vare kan, som beständh kan medh folie, och synes
högstbeite k. Mait för sin kong:e person icke urådh vare, att thet
måtte nu medh thet förste schrifves in till Rydzlandh um then han¬
del vidh then meningh, som h. k. Mait ther um häfver latidt schriff-
teligen författe, att rådet vilde och thet ofver se och gifve theris be-
tenkiende ther udinnen tilkenne.
Item the vele och beväge, hvilkit rådeligist kan vare: att sende
mere krigsfolk ännu i thenne höst öfver till Liflandh heller um man
kan betro Rydzen för fiendtligit angrip i thenne vinther, så att icke
behof väre att förtunge then landzände i så måtte medh mere krigs¬
folk, än behof gfordes?
Ytterligere är och myckit behof till att öfverväges och beråd¬
slås, att effther sakerne ännu så tvifvelachtige stå medh Rydzelandh
och besynerligen så myckit the förme landzänder belanger i Lif¬
landh, och man är thesligest kornen i någen tvist medh kongen i
Pålen för förme orther schull: måtte therföre beväges, hure man
sigh best ther udinnen schicke schall och sakerne företage medh
Pålen, som nyttigest och gagneligest kunde vare, och förthenschull
icke någen legation sendes schall till att förhandle um venschap och
föreningh emillen Sverige och Pålandh och i hure danne måtte och
vidh hvadh sätt, heller och um man ther medh så lenge schall för-
töfve, att thet rydzsche sendebudh hit komme och man finge för-
nimme att thet kunde sigh väll förenes medh högstbeite kongie Mait
och Rydzen um the landzänder i Liflandh?
Till thet sidzste begärer högstbeite kongie Mait af sitt rådh,
att the vele komme h. k. Mait till undsätningh medh theris gode
betenkende i then företagne engelschc handel: hvadh ther udinnen
videre rådheligest till att gore eller lathe vare kan, och um them
kan synes thenne handel icke vare rådeligen, hvadh theris rådh och
betenkende dhå är, att man ther till videre gore schall, och um
någre andre orther schole besökes um giffthermåls handlinger och
hvilke them synes vare h. kongie Mait bäst till att företage?
Thette är nu thet högstbeite kongie Mait på thenne tidh achter
i så måtte sitt rådh att lathe förehälle och vill sigh nådigst förse, att
the effther then edh, som the hans kongie Mait svorit håfve och
effther som menige riket och them sielfve ligger macht uppå, varde
therudinnen betrachtendes h. k. Maitz och rigsens välfärd.
1561
39
Rådets första framställning i Jönköping till konungen i afseende
på vapentjensten m. m.
Afskrift från senare hälften af 1500-talet, med följande anteck¬
ning af Hog. Bielke »Copia af then förste supplicatz, som nogre
af richsens rådh stälte till K. Mit konung Erich i Junäköpung
anno 1561 om hösten», bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Stormectigite högbårne furste nådigite herre och konung.
Nest vår skyllige tro tienniste och upå dhenn edh vi e. konung.
Mit låfvadt och svoredt håfve, äre vi förorsachade att gifve e.
konung. Mit dhenne vår trogne och unnderdånigste mening tilkenne,
bidiendes fördenskuld e. kon. Mait vill värdiges dett iche anner-
lunde af oss håfve förstånndet, utan vi upå vår äre och edz vegne
dett troligen menne och iche her unnder annedt söchie utan eders
kon. Mitz höge välfärd och lämpe, så sannt oss dhenn evige Gudh
hielpe:
som först är, att vi se och förnimme e. kon. Mait vare med
fast höge och vichtige sacher bekymbredt, ja och daglige fast flere
förefalle, dett vi bekenne måtte, i denn tidh vi håfve varidt bruchade
i e. konungie Maitz salige framledne her faders tidh, aldrig befun-
nidt dem vichtigere, och e. kon. Mait enndels så stordt arbete och
bekymber opå hännger, dett vi befruchte e. k. Mait och menige
Sveriges riche tager der, i lenngden, enn dropelig schade igenum,
efther vi se e. k. Mait förres udi enn svår umkåst, och upå ingen
sidhe är e. k. Mait nogsampt försächredt, anthen med Ryssen eller
våre umliggiande granner, hvilchedt icke är uthan orsach, att hvar
förhaler med sachen och ville först se, hvardt utt denne handel vill
enndas, som företaged [o: -en] är i Lifland och flerrestedz. Derföre,
aller nådigite herre och konung, förorsacher oss af denn skyllig edz
plicht, vi äre e. kon. Mait och vårdt käre fädernislannd skyllige, tro¬
ligen erinnere, upå dett att alle sacher, både utan lanndz och inn-
riches, måtte med ett godt och tidigt rådh så företages, att dett
kunne komme e. kon. Mait och dett menige riche till godhe, efther
e. k. Mait, Gudh dess låf, är denn herre och konung, som är be-
gåfvadt med högdt konungsligidt förstånnd och väll vedt, huru e.
kon. Mait sig i alle sacher förhålle schall, vårdt rinnge betennchiande
föruthan; så bevägher oss dog, dett vi tilförende hos e. k. Maitz
salige her fader, höglåflig i hugkommelse, hördt och lärdt håfve,
att mann schall se och achte på denne inriches lägenheter och för¬
mögenhet; så förnimme vi, som och i sanningen är, dhette lannd iche
förmå någen stor tunnga i länngden att fördrage hos dhe menige
266
40
1561
stännder, som mann nu hörer och förmärcher af dhe tog och gärder,
som nu på enn tid lånng skedde äre, att denn menige mann fast
gifve sig vidh, mere ann e. kon. Mait tro kann, änndåg dhe sig i så
måtte iche för e. k. Ma:t eller dhe som hos e. kon. Ma:t någedt
annsennde håfve oppenbarligen förmerchie late, som vi och e. kon.
Ma:t i enn trogen mening iche kunne förhälle, effther vi för väre
rinnge personner gerne såge och ville tilhielpe, att e. k. Mait måtte
håfve villige och hörsamme unndersåther; så förnimme vi dåg, att
dhe alle befruchte sig, att tunngan och tiennisten schall dagligen
föröchas, mere ann honn någen tidh varidt häfver, som dhe godhe
mann af ridderschapedt och adelen beclage sig, att dhe iche tröste
heller kunne förmå att giöre e. kon. Mait denn råstienst af deris
arfve godz efther denn värdering, som dem är föregifven af camma-
ren. Menn der e. kon. Mait vill verdiges lätte dem och oss niuthe
denn frihet, att vår årlige rennte i alle visse partzeler måtte lideligen
värderis, iche allenist som honn nu går och gäldcr, utan som honn
kann blifve beståendes framdelis, effter all tinng öfver sitt värde nu
upstegne äre, så vele vi, aller nådigite herre och konung, vare för-
plichtade att giöre e. kon. Mit och vårdt käre fädernes lannd all
denn trogne tieniste, som rätte adelsmänn egner och bör, att håfve
vårdt lif blodh ospardt för e. k. Maitz välfärd och gannske unnder-
dånigest bidiendes nu som tilförende, e. kon. Mait vill verdiges vare
och blifve vår nådigite herre och konung, och der emoth äre vi och
altidh blifve vele e. kon. Maitz retrådige, hörsamme och trogne unn-
dersåter, så sant oss Gudh hielpe till lif och siell.
E. kongie Maitz
unnderdänigste
trogne
tiennare
Svante Sture Stenn Erichsonn
Birge Nielsonn Jöran Erichsonn
Nils Birgesonn
*
Hog. Bielkes kopia fortsätter därefter:
Her på senndes secreteraren Jören Person till oss igenn om
någre dager der efther och begärade på h. k. Maitz vegne, att vi
oss ytterligare uppå de förine punchter udi denne förine vår öd-
miuche suplicatz och trogne vällmcning förklare schulle. Dherföre
steltes seden annen gång denne efterine suplicatzionn till enn under¬
dånig trogen videre förklaring.
1561
Rådets andra framställning i Jönköping till konungen.
Afskrift från senare hälften af 1500-talet, med följande anteck¬
ning af Hog. Bielke »Richsens rådz andre supplicatz i Junä-
köping om hösten anno etc. 1561 om theris vällmente beten-
kiende», bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Stormecktigite, högbårne furste, aller nådigite herre och konung.
Nest vår schyllige tilplichtige hulle tro tiänst foge vi e. kon. Mait
unnderdåni[g]st att vette, dett oss är ju alle nogsampt vitterligidt
um, dett e. k. Mait um Sverigis riches och dess innvåneres bäste
och förbättring ingen flidt och omach udi någen måtte spardt häf¬
ver, utan som enn gudfruchtig, christeligen, trogen svensk regennt
sitt konungeriche och käre fädernes lannd med al som störste um-
sårg och flit förestånnder och regerer, dherföre vi och alle äre och
velle vare Gudh alzmectig och eders kon. Mait tachsamme, och dett
med all tro, hörsamhedt och rett lydno, som vi oss och plichtige be-
kennes dett med lif och blodh att förtienne, så lennge vi lefve.
Aller nådigite konung och herre, som vi udi unnderdånighet
anntvardede e. k. Mait enn supplicatzion udi desse dager, hvilchedt
Gudh alzmectigste är vårdt vithne, atth vi dett udi enn trogen un¬
derdånig mening e. k. Mait till tienniste och bäste håfve ställe latidt,
dett vi och på dett unnderdänigste och ödmiucheligste bidie e. k.
Mait värdiges ville och dett så nådelige af oss, e. kon. Maitz trogne
unnderdånige tiennare, förstånndet håfve, och häfver vår trogne me¬
ning iche annerledis varidt um dett bekymber och arbete, e. k.
Mait på ligger, utan vår tilbudne plichtige tro tiennst, dher vi e.
k. Mait udi sådannt e. k. Maitz store omach och arbete med någens
vår schyllige tiennist och ennfållige rådhe, anthen her inrikes heller
utanlanndz, kunne vare e. k. Mait udi någen måtte till hielp och
unnderdånige tieniste, dett vi gannsche välvillieligen och gerne giöre
velle, och gerne såge, att flere af e. k. Maitz råd och adel måtte
och så dher till hielpe, så mychidt mögeligidt väre, att e. k. Mait
någedt bekymber och arbete aftage, och ordineres hvar till dett em-
bethe hann tiemelig våre, ner e. k. M. dem behöfde.
Aller nådigite herre, var och vår unnderdånige mening um e.
k. Maitz unndersåter af dhe nedrige stennder iche kunne udi länng-
den förmå att drage nogen stor tunnge, der före vi unnderdånigest
på e. k. Maitz nådige behag rådeligidt synntes, atth efther de Ly-
bische och flere städer nu befruchte sig för kongen i Dannmarch,
derföre dhe uthan tvifvel e. k. Mait iche gerne til fiennde hade, utan
mere e. k. Maitz gunnst och nåde begärade, dett vi iche annedt tro
267
42
1561
kunne, synntes oss nu rett tid vare, att e. k. M. läte hanndle med
dem, att de nu snarare schulle innryme e. k. M:t dhe partzeler e.
k. M:t tiemelige väre, och synnerlige um tilförning med fetalie och
anndre krigs nödtorfter, emoth hvem af e. k. Madz fiennder dett
helst vare kunne, dett de på enn annen tidh iche så gerne bevillige
schulle, och der med blifve e. k. Madz slotth och fester och unn-
dersåter um fetalie mychidt förschonnedt, och de Lybische och flere
städer i så måtte med för:ne partzeler sig förplichtade e. k. [Mad]
atth försträchie udi krig på enn termin till ett hundrade tusend
daher eller mere, när så behöfdes, att dhe och der emoth ansåge
e. k. Madz gunstige och nådige vilie, bådhe de äre tulfrie till enn
behagelig tid, så lennge att dhe e. k. Mad till vilie och tiennist vele
vare; dhe håfve och mychidt annedt godt här af e. k. M. lannd och
richer.
Aller nådigde herre och konung, um denn verdering adelen
sig um besvärer schulle dem för högdt rechnedt blifve udi e. k.
Madz cammar, sampt med de ovisse partzeler, der udi e. k. M. dem
snarlige kann lathe till ödmiuch tachsamhet til fridz ställe, der e. k.
Mad um värderingen att förmedle lathe på deris arfvegodz. Menn
um e. k. Madz och cronnones länn kunne vi innthedt värdere, uthan
ställe dett, som och alt, udi e. k. Madz gunnstige och nådige behag,
i dett unnderdånige förhop e. k. M. varder dem nådeligen med gunnst
och nåde betennchiandes, som hvar och enn dett hos e. k. Mad tro¬
ligen förtienne kann, som e. k. M. dett och nådigest här till rike-
ligen med all gunnst och nåde nådeligen betedt häfver, derföre vi
e. k. M. och på dett aller unnderdånigste och ödmiucheligste be-
tache, och vele dett med lif och blodh och med alt dett vi förmåge
troligen hos e. k. M. atth förtienne och upsettie. Aller nådigde
herre, um denn värderingen håfve vi och stelt på e. k. Madz nådige
behag, med ödmiuch och unnderdånig bonn, e. k. M. ville värdes
vette alles väre bäste her udi, och der e. k. Mad nådigest teches
att lathe dett så nådelige her udi förmedhle, och der på seden lathe
fordre ett vist register öfver alt richedt, dett e. k. Mad då clarligen
viste, hvad e. k. Madz adel af deris arfvegodz förmåtte att hålle.
Så kunne vi e. k. Mad och udi unnderdånighet iche förhålle,
att då denn stormectige furste och herre lier Göstaf, Sveriges, Göt-
tis och Venndis etc. konungh, salig och höglåflig i hugkommelse,
e. k. Madz käre her fadher v. a. n. h., på dett heftigeste begärade
att vette, hvad adelen ville till dett troligeste och ytterligeste gore
hans kon. Mad till tiennst; der opå gåfve vi efter:ne Svannte Sture,
Stenn Erichspnn, Birie Nielsonn och Jören Erichsonn för väre per-
sonner udi unnderdånighet för svar, att för all gunnst och nåde hans
kon. Mad oss betedt häfver, dett oss och förhoppes hans kon. Mad
oss och dem, hans kon. Mad med all trohedt tient håfve och yter-
ligare troligen tienne vele, så lennge de lefve, och med all gunnst
1561
43
och nåde betennchiandes varder, att vi vele till dett förste håfve,
som trogne tiennare [bör] att håfve (?), för h. kon. Mad och h. k. Ma:z
arfherrer vårdt lif och blodh ospardt, och der nöden dett så fordrade,
dett h. kon. Mad nödgades af sinn störste schätt för h. kon. Madz
och richsens bäste schuld att förskinngre och uttgifve, då vele vi
och, vedh denn ed vi h. k. Mad svoredt håfve, alt dett vi förmoge
udi guld, sölf och peningar att upsettie och ospardt håfve, sampt
vårt egidt lif och blod, hans kon. Mad sielfve att anntvarde, eller
dem hans kon. M. dett befale techies, som samme vårdt bref der
um ytermere förmäller, som vi väll tenchie kunne udi e. k. Madz
canntzelie finnandes varder1), hvilchen förplichtelse vi för:ne e. k.
Mad och som e. k. Madz trogne och vällvillige unnderdånige tien¬
nare oss förplichte att hålle velle, och bidie e. k. M. ville verdiges
vare oss enn gunstig och nådig herre och konung att ramme vårdt
bäste, der um vi e. k. M. och fulkomligen umbetro och betache
eders k. M. .på dett aller underdånigste för all denn kongelige
gunnst och nådhe, e. k. M. oss både samptligen och synnerligen
giordt och betedt håfve, dett vi som e. k. Madz trogne och öd-
miuche tiennare med tro och ödmiuch hierte förtienne ville, så lennge
vi lefve, så sannt oss Gudh alzmectig hielpe, denn vi e. k. Mad till
ett lychsaligt, lånngvaridt, roligidt regementhe altidh ödmiucheligen
befalle. Datum Stocholm [siel],
E. k. Madz
unnderdånige
Svannte Sture Stenn Erichsonn
Birie Nielsonn Jören Erichsonn
Öfverenskommelse träffad med adeln i afseende på dess vapen 268
tjenst. Jönköping 1561 den 23 oktober.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet med an¬
märkningar af Sten Eriksson [Leijonhufvud]. Bland Hog. Bielkes
kopior förekommer en sämre afskrift med en särskild inledning
samt några tillagda uppgifter (jfr efter akten). En tredje, nära
samtida, afskrift har Sten Erikssons anmärkningar med undan¬
tag af den tredje inryckta i texten.
i. Först äfftherlather kon.
Mad nådigst sin adel, besynner-
Her opa begerer adelen un- lige [the] såm herne sitthie, adt
derdanigst en nådig verdering. tiänne hans kon. Mad mädt en
') Se Sv. Riksdagsakter I s. 62g, 630 de af Sten Eriksson, Svante Sture och Jören
Eriksson samt Peder Brahe, Abram Eriksson och Birge Nilsson undertecknade brefven.
44
1561
välgerust kar och häst för hvar
300 4. ränthe. Thän, såm och
myndre ränthe häfver än 300 4.,
giöre dog likavell ecke thäss
mindre tiännist för sit frälse,
äffter som Sveriges lagh förmäl¬
der, mädt en välgerust häst.
2. The såm hans kon. Madz kungelige håf äfftherfölgie, häller
äliest udi hans Madz värf och befalninger äre, the scholle hålle en
välgerust kar och häst för hvar 400 4» ortuger.
3. Af högbede hans kon.
Hure vitt then tienst sig Madz län scholle the hålle en
forstrecke skall utan landtz heller välgerust häst af hvar 200 4».
i fegde[?] The, såm udi håfvedt äre, hålle
enn gerust af 300 4 ränthe.
4. Af lagmans och härädzhöfdinge ränter begerer hog. kon.
Mad eke<* mere tiännist, än then, som the äre mäd rätte pligtigh
bönderne^.
5. När the äre uthan richis stadde mäd högbede kon. Mad
pä någon rese, äffther som och nu sennest agtad vart, vill hans
kon. Mad lathe underhålle them mäd en redlig förtäringh.
6. Hvem mäd ytermere flit och trohet sig vardher bevisendes,
vill h. kon. Mad och synnerlig videre rnädh gunst betenchie. Alle
andre nödtårfther til kläder och annad, måge the siälfve försorgie
sigh [med].
7. När krig förrefaller äller äliest tilsigies, scholle the innen-
richis altide vare färdige och vederrede och mothe oppå thän ort, såm
kon. Mad lather tilsigie.
8. När krig foris och lägen¬
heten begifver, adt dhe draghe
uthan richis, scholle the mäd
för:ne rustninger vare pligtige
TT , .. , r r 1 • adh tiänne för theris frälse udi
Hure högt af forlenmger , ,
. . 1 nm 3 manader. bidén om kon. Mad
tiemst gores skall ? •?
them langer behofver, vill h. kon.
Mad lathe gifve them sådenne
underhåll mädh besåldning, som
h. kon. Mad lather underhålle
sinne schytterec.
9. Ittem äffther högde kon. Mad för thänne ubekvemmelige
höst tidh och andre vigtige orsacher schyll agter adt förtöfve här
1561
45
udi richit thänne vinter öfver, så vill hans kon. Mad, adh all thän
adel, såm äre tilsagde adt folie högbede kon. Mad, scholle vare
udi Elfsburgh mäd theris häster och rustninger udi then förste
martii, förskaffandes sig peninger, thär the kunne klädhe sigh mädh,
äffter såm thå tiden och nödtorften kräfver, tit the kommendes
varder. Får h. kon. Mad någet annad betenchiende udi sachen, så
vill h. kon. Mad nådigst lathe gifve them thäd udi tid tilkenne.
10. The, som folie kon. Mad uthan richis, scholle vare fri för
richsens tiännist.
a) eke tillagdt af Sten Eriksson, b) bönderne tillagdt af densamme, c) Ilar föl¬
jer 6 raders tomrum.
Den samtida handskriften har på sista sidan följande anteckning af
Sten Eriksson:
Anno 61 then . . . ochtober häfver ko:e Mad i egen person
tillsagt sin adel tysse fortecknede punchter. Actum Jenekoping.
Att Sten Erikssons anmärkningar icke böra inryckas i texten, framgår
däraf, att de i dem berörda punkterna följande år blefvo föremål för sär¬
skilda underhandlingar, hvarförutan de illa passa i sammanhanget, om de
skulle tillhöra nämnda text.
Hog. Bielkes kopia åter inledes med följande ord:
Uppå högbede konung. Madz nådige förbättring är dhette
vårt unnderdånige trogne betennchiande om adelens råstiennst och
hvadh vilchor, som mann ödmiucheligen begärer, hvilchedt vi och
dhe alle med all unnderdånigh trogen rettrådig tieniste ödmiucheligen
förtienne velle. Actum Jönneköping denn 20 octobris anno 1561;
och slutar:
Dhette förschrefne blef nådigest bevilligedt och samptycht af
konung. Mad denn 23 octobris på Jönneköpings slått anno etc.
1561.
Seden blef dhå lier Carl Holgersonn afferdigedt ifra Jönne¬
köping till menige adelen i Smålandh med sådann schrifthelig be-
sched och instruction, såsom her efther fölier.
Någon sådan instruktion, hvilken alltså skulle vara utfärdad från
Jönköping, har jag ej påträffat, däremot finnes i Riksarkivets samling af
Riksdagsakta i 4:0 ett »Extract af h. Carl Holgerssons Geras gubernatorns
i Småland relation öfver sitt förrätta[n]de hos ständerne i Smålandh. Dat.
20 feb. 1562». Extraktet innehåller emellertid endast en framställning an¬
gående religionen.
46
1561
Utgångna skrifvelser.
269 Konung Erik till Gustaf Finke angående adelns vapentjenst i Fin¬
land samt med uppgift om svenska adelns bevillning äfvensom
persedelvärdering. Linköping 1561 den 28 november.
G. Finkes kopiebok fol. 22 i Uppsala universitetsbibliotek.
Erick thenn fiortonde medh Gudz nåde Sverigis Göthis
ock Vändis etc. konung.
Vår synnerlig gunst ock nåde tilförende. Vi kunne eder icke
förhålle, käre här Göstaff Finke, att vi håfve förhandlet med våre
trogne undersåther udi Uplannd, Södermanneland, Västergöttland,
Småland ock här udi Östergötland um then tienist, såsåm the af sitt
alf ock eigit, så ock af the förläninger, såm vi them gunsteligen
håfve effterlatidt, oss ock våre riker äre plichtige hålle ock årlighen
uthgöre, therudinnen the håfve bevilliget, äffter såsom I af thette
inneluchte register håfve till adt förnimme. Så opå thet vi mätte
ock få vethe hvad tienist, såsom våre trogne undersåther then me¬
nige adel i Finland åss ock våre riker årligen gore skåle, är vår
gunstelige vilie ock befålning, adt I vele udi like måtte förhandle
med adelen ther same stedz, gifvendes them tillkänne, hvad the andre
våre undersåther håfve bevilliget, ock upå våre vegne befale ock
them tillseije, adt the ock äre förtenkte gore oss sådane tienist både
udof theris frälse, så ock förläninger. Befale edher ock här med
gunstelighen, att I lathe berame en allmännelig musterplatz udi Fin¬
land opå kyndelsmesse dag näst kåmmende, lathendes then menige
adel tillhope kämme, och vele vi någre förtrogne våre fullmyndige
ther hedan förskicke, såsåm them opå våre vegne mustre skåle. Vi
förskicke eder ock verdering på alle partzelar, såsåm vi them udi
thette är [d: är] vele såldt håfve, ock förse oss adt inge partzeler äre
höger förslagne ann lideliget är. Ther hos är ock anteknet, hvad rust¬
ninger vi vele, adt adelen oss ock våre riker till tienist hålle skåle, syn¬
nerligen uthaf thetta [o: theres?] ärf ock eigit ock alle förläninger.
I vele förthenskulld så laget, adt the udi tid mätthe här um blifve
förstendigere [d: -gede] ock tillstedis kåmme på then tid ock termin, såm
här är förberört.
The skyttere, såsom vi nu udi Finland håfve ock ther nu till-
städis äre, skåle ock på samme tid af same våre musterherrer mu-
strede blifve, hvilket I ock vele them till känne gifve, adt the ock
vethe sig ther hedan förfoge, ock förse oss adt I herum varde be-
1561
47
stellendes, effter såsåm vi eder håfve umbetrodt och I vår vilie här
udinnen förstått håfve. Gud eder befallandes. Datum Linköping then
28 novembris anno etc. 61.
Vi såge ock gärne, käre her Göstaff Finke, är också vår änn-
delige befålning, att I vele så beställe, thet I på samma mustrings
tid förskaffe oss ett vist ock dart register på alle the förläninger,
såsåm både ädle ock oädle håfve udi hele Finland, thet vare sig
anten hele häreder heller halfve, sochner, konungs byer, godz ock
gärder, lagmandz ock häretzhöfdingedömmer, tiende spannemål ock
hvad elliest såsom förlänt är, anten the hafva vår kere her faders
höglåflig ock salig i hogkåmmelse förläningsbref therupå heller våre.
Thette I ingelunde försume vele, så frampt I gore thet oss behage-
ligit är. Datum ut in litteris.
Undervisning om den i Jönköping den 23 oktober 1561 träffade
öfverenskommelsen angående adelns vapentjenst (Bilaga till
föregående skrifvelse).
G. Finkes kopiebok fol. 22 v. i Uppsala universitetsbibliotek.
Undervisning för her Göstaff Finke, huru thett udhi Jene-
köping i Småland anno etc. 61 then 23 octobris af adelen,
the ther af Småland, Vestergöthland ock Östergöthland til-
städes våre, blef bevilligedt um then tiänist, the äre plich¬
tige hålle ock gore then stormecktigiste högborne furste ock
herre her Erich then fiortende Sverigis Göthis ock Venndis
etc. konung v. a. n. herre ock konung af theris frelse ock
förläninger.
Then ther sitt godtz vill frit ock frelst håfve skal udaf hvarie
trihundrede 4. ortig:r ränte en välrustet häst ock karl och ther till
duglige värier ärligen [o:årl-] håfve och hålle högbeite konung:e Ma:t
till tiänist.
Thärnäst häfver högbe:te konung:e Mait af synnerlig gunst ock
nåde effterlatedt, adt then, såsåm städes ock altid lather sig väl-
vellig befinnes adt bruke udi hanns kongie Maitz hof, må utaf hvart
fyrehundret 4* ortigir ränte hålle en välrustet häst ock karl. Dog
skal här med icke förstås, adt then, såsåm dagligen icke tilstädes
ock altid är ved händen, skal sådane gunstige medel åthniuthe, ock
vill hans kongie Mait lathe med sitt öpne konungie bref declarere,
hvilkc med sådane frihet skole blifve befriede.
Hvilken adelsman, såm icke häfver så mykin upbyrd häller
ränte, adt thet sig till förme summe kan förslå och belöpe, skal
270
48
1501
han dog ligväl vare förtenkt hålle en häst ock karl välrustet, sä
frampt han vill sitt godz frit ock frälst håfve, hvilket ock Sverigis
lag förmälle.
Utaf förläningerne.
Schall hvar ock en, then någet länn häfver af högbe:te konung:e
Mart, hålle hans k. Mart ärligen [d: årl-] till tienist utaf hvarie tvegge
hundrede ortiger ränte ock opbyrd en välrustet häst ock karl.
Thenn, såsom dagligen ock städes, såsom förrvit står, effter-
fölger högberte konungre Martz hof, må af hans konungre Martz syn¬
nerlig gunst ock nåde åthniuthe, adt han utaf hvarie trihundrede
ortiger ränte skall hålle årligen en välrust häst ock karl, ock vill h.
kongre Mart udi like måtte, sam förscrifvit står, lathe thet egenum
hans kongre Martz öpne bref tillkänne gifve, hvilke sådane gunst skole
åthniuthe.
Lagmandz ock häredzhöfdinge dömmer äre under sådane tienist,
såm förscrifvit står, ecke författede, uthan the, såsom sådane för-
läninger håfve, schole therföre vell förstå theris ämbether, latendes
hvariom ock enom vederfares hvad lag ock rätt är.
Utaf förläningerne ock för adelens frelse skall hålles af förrne
summe alleneste
drabtyg, ryg ock kräfvet schåtfrit, en läderbarst till hästen, ett glaf-
ven, ett rör. The, såm ecke håfve fläckrer under armen, schole
håfve schiörthe ock flanker.
Värderingen udi thette närvarendes år på alle landgillis och
afradtz partzelar.
Peninger
lodet
|
2
|
Sölf
|
|
..
|
Gås
Hönns
|
|
|
Korn
|
std...
|
V2 öre
|
|
|
Malt
|
std
|
4 f
|
Svin
|
|
|
Hvete
|
std
|
|
Egg
|
spannen
|
9 öre
|
Rog
|
LU
|
|
(Flesk
|
|
|
Rogmiöl
|
|
Kiött
|
|
|
Biugmiöl
|
tinan
|
14 f
|
Salt lax
|
|
|
Hafre
|
tinan
|
18 f
|
Salt åll
|
spannen
|
(Erther
12 ore <
|
|
Ströming
|
IBönor
|
tinan
|
6J.ort:r
|
Tårsk ock
|
Lft
|
18 öre
|
Smör
|
allehande
|
LU
|
10 öre
|
Ost
|
|
|
saltfisk
|
st:t
|
12 ^ ort:i
|
Oxer
|
std.
|
|
Spikelax
|
std
|
6 ort:i
|
Kör
|
L&
|
10 öre
|
Tårr ål
|
std
|
----- 1 *
|
Får
|
IM
|
1 *
|
Allehande
|
std
|
V. f
|
Lamb
|
|
|
tårrfisk
|
1561
49
fatedt
|
10 ^
|
Osmundz
|
lassel
|
2
|
öre
|
|
|
jarn
|
std
|
. 2
|
öre
|
skippid
|
16 ^
|
Stångejärn
|
std
|
1
|
öre
|
hundret
|
2 öre
|
Näfver
|
std
|
2
|
öre
|
L& -
|
2 öre
|
Bast
|
hesten
|
3
|
öre
|
kringlen
|
1 öre
|
Tåt
|
lasset
|
2
|
4“
|
Ved
Ståcker
Bräder
Dagsvärke
Fodring
Hö.
Med anledning af detta uppdrag hölls mönstring i Tavastehus den 6
februari 1562, och Gustaf Finke insände ett register på adelns gods och
gårdar i Finland m. m., hvaraf ett samtida exemplar (koncept eller kopia)
med Kankas-samlingen kommit till Riksarkivet.
Den 17 mars 1562 underrättades Gustaf Finke om konungens afsigt
att hålla en allmän mönstring såväl med »förster, grefver, friherrer och frälses-
männ såsom med väre skyttere och alle andre, the sosom äre förplictede
hålle ock gore oss theris rosstienist både af theris land och länn, förlänin-
ger, frälse, så ock besålninger», öfver hela Sveriges rike s. Jörens dag, »som
är then 24 aprilis» och fick i uppdrag att anställa en sådan för Finland
uti Åbo vid samma tid. Konungen fortsätter i brefvet (G. Finkes kopiebok
fol. 30):
Vi vele ock adt the, såsom utaf theris arf ock eigedt, theslikes
the såsom väre ock cronones länn håfve, theris tienist äre plictige
adt gore, skole hålle oss therutaf sådane rustninger, såsom then con-
stitution förmäller, hvilken vardt uprätted udhi Jeneköping anno etc.
61 then 23 octobris, udaf hvilken vi sände eder här innelucht en
copie, thesligist ther hos anntechnes, huru the medt harnisk ock
värier schole vare rustede. Vi förskicke eder ock här med värderin¬
gen opå alle partzeler, äffter såsom the udi vår konung:e camrner äre
förslagne, theräffter både I ock the sig håfve till adt rätte. Vi soge
ock gärne, adt vi nu måtte bekåmme dart register ock viss lengd
både på adelens godtz, så ock alle förläninger, ther um vi ock til-
förende håfve eder tilscrifvit.
Åtminstone hvad Finland angår ändrades sedermera tiden från sankt
Jörgens dag till sankt Eriks dag (18 maj) (k. Erik till Gustaf Finke den 4
april; Finkes kopiebok fol. 32), och af bref från Gustaf Finke den 1 juni
framgår, att mönstringen icke heller vid eriksmessan blifvit af (anf. st. fol.
37). — En samtida instruktion, på k. Maj:ts »förbättring», för mönsterher-
rarne till »s. Jörens dagh» 1562 finnes bevarad i Riksarkivet (Acta ang. Rid-
dersk. och Ädeln). Några utdrag ur densamma anföras här efteråt för att
ytterligare belysa det stadium, hvari förhandlingarna om adelns vapentjenst
oirv \rå»*/ar» t r? £\0
Instruction stält opå thenn stormechtigiste högborne fur¬
stes och herres her Erich thenn fiortende Sverigis Göthis
och Venndis etc. konungh, min allernåd:te herres gunstige
') Att mönstring hållits 1562 framgår af de Hist. Handlingar III s. 30—60 in¬
förda registren, och att det åtminstone delvis skett redan på våren finner man af åt¬
skilliga handlingar och uppgifter i Kammararkivet.
Riksdagsakter II. 4
50 1501
och nådige förbätringh för the ädele herrer och gode
mann, såsom schole vare musterherrer udi hvar landzännde
öfver hele Sverigis rike. Actum Holmia; 3 aprilis anno etc.
LXII.
2. Seden schall them varde förehollet, som udaf högbe:te
kong:e Ma:t någre förläninger håfve, hvilket them och mänge reser
til förende är vordet förehollet, att the upå allt thett, the håfve till
att upbäre, schole ifrånn sigh lefrere enn viss länngd opå alle partze-
ler, så och ett dart och oförfalsket manntalsregister udi hvart häredt
och sochn för sigh —- — — — — — — — — — — —
3. Ther effter schall mann förslå all ränte, så att alle the, så¬
som cronenes länn och förläninger håfve, schole holle utaf hvarie
tvegge hundrede mark ört:r upbyrd enn hest, karl och rustningh med
sådanne tygh, såsom her effter förmäldis.
4. Udaf förläningerne och adelens frälse schall hvar adels-
mann håfve på sitt egit lif ett helt kyritz med enn bardt, skåttfrit
före och bak, ther till enn stålen bars på hästen, skåttfrit frammen
till pä bristet och med enn skåttfri stierne, menn theris tiänere
schole håfve drabtygh, rygh och kräfvet skåttfrit, enn läder bars til
hesten, ett glafven, ett rör; the, som icke håfve fläckrer under ar-
mene, schole håfve skiorte och flanker, och ther med på samme
tid sigh mustre lathe och elliest seden vare till vederrede, lattendis
sigh troligen och vellvilligen befinnes, enär som helst behof giörs
heller opå högbe:te kong:e Ma:tz vägne och till hanns kong:e Ma:tz
gagn och bäste budet och befälet varder.
5. Hvar och någen är, thenn som cronenes länn häfver och
lather sigh dageligen och städes hele året egönum udi högbe:te
kong:e M:tz hof trogen och velvilligen brukes och befinnes, må af
högbeite kong:e M:tz synnerlige gunst thenn nåd att niute, att hann
utaf hvarie tryhundrede mark ortiger enn så vell rustedt karl och
hest, som förbemält är, hålle schall. Doch schall thenn frihet sigh
inngen tilägne, medt mindre hann ther opå är förvisset medt hög-
be:te kong:e Ma:tz öpne bref.
7. Lagmänn och häredtzhöfdinger schole vare udi thenn måtte
befriede medt thenn tiänist the äre plichtige till att gore theris em¬
bete fyllest med lagh och rätte udi sådanne theris lagmandz och
häredtzhöfdingedömmer.
Um adelens arf och eigit.
8. Udi like måtte, såsom her till förende någet berördt
är um thenn, såsom cronenes länn häfver, schole och musterherrerne
1561
5i
fordre och begäre af adelen, att the schole ifrå sigh lefrere enn
viss, clar och oförfalsket länngd opå alle theris godz och gärder
9. Seden schall mann förslå all rännten, så att hvar och enn
adelsmann, såsom sit godz vill frit och frälst håfve, schall holle
högbe:te kong:e Ma:t til tiänist utaf hvarie tryhundrede mark örtiger
rännte en hest, karl och rustningh med sådanne tygh, som her effter
förmäldis.
10. Udaf förläningerne etc. (= § 4).
11. Hvar och någen är, såsom dageligen och hele året egö¬
num lather sigh etc. — (= § 5) att hann utaf hvarie fyre-
hundrede mark örtiger rännte enn så vell rustedt hest och karl etc.
(= § s)-
13. Schall och inghen sådanne meningh her af tage, att thenn,
såsom til efventyrs icke så månge godtz, heller så stor rännte häf¬
ver, att thett sigh annthen till try heller fyre hundrede mark rännte
och upbyrd belöpe kann, schall ther med för sådanne tiänist varde
befriet, uthen therudinnen schall hvar sigh rätte, effter såsom udi
Sverigis lagh förmälles i konungsbalken udi thett 11 cap., att hvar
och enn, såsom sitt godz frälst vill håfve, thet vare sigh anten rid-
dere eller svenn, thenn schall holle af sine godtze enn vellrustedt
hest och karl medt fullo vapn å lekamen och på benen, effter ty enn
goder man må sigh med verie, och schall icke her effter, såsom ett
stort misbruk her till dags varit häfver, varde effterlattidt, att två,
tre, flere eller fiärre frälsismänn schole vare um enn karl annthen
till häst eller fot att utgöre och till rigsens tiänist holle. Icke heller
schall någet fotfolk her effter holles hvarken af arf och egit eller
förläninger.
14. Thette gunstige och nådige medel häfver högbe:te kong:e
Ma:t af synnerlig gunst och nåde effterlattedt, att thenn sättisgård,
såsom hvar frälsismänn besitter, schall icke udi samme summe inn-
räknes, uthen hvar och enn thenn uten sådane tiänist och taxa be-
holle. Doch schall icke her med mennes, att mann så månnge afvels-
gårder oräknede och otaxerede må beholle, såsom hvar häfver heller
uprätte kann, uthen alleneste thenn hvar och enn besitter och lather
kalle sigh utaf, och icke flere. Icke heller schall her medt menes,
att thenn, ther icke mere ann enn gård häfver, schall ther med
varde befriet, förty thett är emott Sverigis beschrefne lagh.
15. Musterherrerne schole och granneligen förfare, um icke
någre äre, såsom theris frälse och adels herkumpst icke kunne be-
vise, uthen bruke theris godz unnder frälse, annthen på theris hu-
stroers heller mödernes vägne. The samme, såsom med sådannt
kunne beslås, schole granneligen uptecknes och seden högbe:te kong:e
Ma:t tilkenne gifves.
1561, 1562
Um them, såsom tiäne för besoldning!!.
Verderungen udi thette närvarendis år på alle partzeler,
såsom upbäres af cronenes länn.
(= Värderingen sid. 48, 49.)
Upå verderingen på the partzeler, såsom adelen upbär utaf
theris egne lanndbönnder, schole the medt thett aller förste bekomme
besched utaf högbe:te konungre Madz rännte cammer.
RIKSDAG I (Strängnäs och) STOCKHOLM
1562 i juni och juli.
Kallelser och förberedelser.
271 Konungens råd Benkt Gylta kallas till ett »allmänneligt möte» i
Strängnäs vid Pedermässan (slutet af juni). Stockholm 1562
den 23 maj.
Original bland k. Eriks bref och koncept i Riksarkivet, for¬
dom tilhörigt Hornska samlingen på Fogelvik. Adressen lyder:
»Till oss elskeligh vår tro mann och rådh her Benncht Gyllte til
Påtorp etc. gunsteligen».
Erich then fiortende med Gudz nåde Sverigis Göthis
och Vendis etc. konung.
Vår synnerligh gunst tilförende. Effter thet, her Bencht,
vi för någre riksens vichtige och annliggende nödtorfther äre
förorsackede till att holle et almennligit mothe udi Strengnäs
um näst kommendes Pedermesse, tit vi håfve latidt förschrifve
störste parthen af vår elskelig riksens rådh, tesliges och the
förnemste af adeln, sampt prester, köpstadzmänn som bönder,
pä thet vi vele udi egen kongliche personn hanndle och tale
med them; therföre är vår gunstige vilie och begären, att I
1562
53
och schole förfoge eder tit, så att I aller senest på thenn 30
dag i junii månedt eller och för motthe vare ther tilstädes.
Härudinnen I ingen försummelse tagendes varde vid vår
ogunst. Datum Stocholm thenn 23 maji anno etc. 62.
Instruktion för konungens råd Gabriel Kristersson friherre till 272
Mörby och Ture Bielke till Salesta att rätta sig efter vid för¬
handlingen med ständerna i Strängnäs. Stockholm 1562 den
22 juni.
Riksregistraturet 1562 fol. 114.
Instruction och befalningh, som vi Erich then i4:de
håfve medgifvidt oss elschelige väre trogne män och
rådh her Gabriel Christerson, friherre till Mörby, och
Ture Bielke till Salesta, riddere, på thett the schole
’ förhandle och beställe upå vare vägne nu udi thett
mothe, som i Strängnäs beramedt är. Actum Stocholm
thenn 22 junii anno etc. 62.
Till thett förste schole the, när the komme till Peders-
mässe markneden i Strängnäs, lathe kalle menige almogen til-
liope och them vårt öpne bref föreläse, som vi them medgif¬
vidt håfve, görendes ther hos medh bädzste lämpe och schic-
kelighet vår endschyllingh, att vi icke sielfve till samme mothe
komme kunne för the margfallige vichtige riksens ärender
schuldh, som här nu på färde äre, både medh rydzsche sende-
budh, hit ankommit är och medh thett förste måtte afferdi-
ges tilbake igen, så och för månge anndre vårdende och an-
liggendes saker schuldh, som inthet förtugh lide kunne, uthen
medh thett snareste beställes och i verkit komme, så frampt
thenn gode tidh och lägenhet schall icke försumes, som nu
är på färdhe. Iblandh hvilke är thette och så en, ther um
vi väre trogne undersåter icke håfve veledt förhålle, att än-
doch kongen i Pålen för hermesterens schuldh, som var i Lyff-
landh, achtede gore oss udi vårt rättmectige förehafvende my-
kit hinder och förfångh udhi Lyfflandh, så häfver Gudh alz-
mectigh thett så foget och här effther, medh hans nådige til-
hielp, thett och så lagendes varder, ath hann icke alleneste
inthet häfver kunnedt eller här effther varder beschaffendes och
uthrättendes, uthen, thess Gudh selie pris, han måste och så
tillathe, att vi ett gott stycke lanndh medh Pernow slott och
stadh nu nyligen håfve medh vårt krigsfolk som är i Lyff-
lanndh latidt intage och bekräfftige, som thenn afvekne orät-
färdighe hermesteren tilförene tillydde, menige Sverigis rike
til förmeringh, förökelse och förbätringh. För then schuldh
54
1562
såge vi och gärne, att menige undersåterne vele sampt tnedh
oss vare Gudh then alzmectigeste tachsamme för sådanne lycke
och framgång och honum therföre högeligen prise och lofve
medh enn ödmiuk och innerligh bonn til honom, att hann oss
och menighe Sverigis rikes trogne inbyggere och unndersåthe
både i thett högre och nidre ståndh ville vare nådigh och bi-
ståndigh udi alle väre saker och förehafvande, förlänendes oss
fridh och rolighet, hvar så mögeligit kunne selie, hans helige
ordh och nampn till mere förkofringh och uthspridelse, honom
till evinnerligh tachseijelse och oss alle till salighet.
Och schole för:ne väre gode mann och rådh udi sunder-
het förmane bisperne, som tit varde kommendes, att the
medh klerkerid och presterne thett så beställe, ath hvar udi
sinn stadh udi alle köpstäder och sochne kyrker schole för-
ordne någre synnerlige dager, ther folkit schall komme til-
hope och um thesse vårdende saker håfve till Gudh tach-
seijelser, böner och undfly svalgh och dryckenschap, item
slagsmåll, banner och eder och annedt sådent, så att hvilken
medh sådent upå thenn tidh synnerligen varder befunnen och
beslagen, thett schall alt rächnet varde i tvebÖther, hvadh hann
dhå misshandler.
Vi såge och så gärne, att förbemelte gode män bisperne
sampt andre vällärde, som till samme församblingh komme
kunne, måtte sigh förene effther Gudz ordh och thenn helge
l schrifft um the tvistige meninger och articler, som them emel-
len finnes och vare kunne, och besynnerlighen um sacrament-
zens bruk och the ceremonier, ther hos hafves schole, så ath
thenn menige simple allmoge måtte icke blifve udi någen
måtto therudinnen förförd eller förarget. Um hvilkit alt the
oss doch först schole lathe förstå, för ann någet therudinnen
statueret eller besluthet varder.
Till thett andre, effther thenn lägenhet, som nu i Lyff-
landh på färde är, och vi ther en hop krigsfolk och krigs-
munition håfve, ther till mykit annedt och så behöfves vill,
så schole väre uthschickede förmane thenn menige mann, att
the lathe sigh helinne godvillige till thett vi them lathe
befale och tillseije, besynnerligen um thett folk, vi håfve af
alle landzender uthschrifvit. När Gudh alzmectigh täckes,
att thett kann komme till fridh och förlikningh medh kongen
i Pålen på hermesterens vägne, like som thett nu, thess Gudh
sche pris, medh thenn rydzsche keysere schedt är, thett oss
och förhåppes snarligen varde kann, så schall samme folk be-
komme förlof och seden vare, hvar the gärne sielf vele. Doch
är altidh rådeligit och storligen af nöden håfve alle saker udi
godh acht och upseende, så att man måtte finnes färdigh och
1562
55
vederredhe, ehvadh på färde komme kan, fördy ingen kan
länger niuthe fridh, än Gudh täckes och hans granne vill.
Och effther vi nu håfve, riket till styrkie, försvår och
förbeträngh, latidt tilpynte enn svår munetion och krigstilbe-
höringh, både medh schytt, vågenbärget och annedt, mere än
thett lier till någen tidh varit häfver, så vill och ther till be¬
höfves, när thett schall bruket varde, enn stor hop clippere
och hester. Och ändoch vi icke gärne ville i någen måtto
besväre och förtunge väre trogne undersåter, som vi thett icke
heller här till giort håfve, doch effther the oss inthet medh
någen del håfve ännu kommit till undsätningh, seden vi
komme till regementhet, och för:ne häster på thenne tidh stor¬
ligen af nöden äre, så begäre vi, att *) bönder måtte utgÖre
enn godh häst, och äre gunsteligen til fridz, att två landbön¬
der måge blifve rächnede emoth enn schattebonde, och schole
— — —*) präster vare um enn hest. Item the uthschickede
schole och förhandle medh köpstadzmennerne, att the komme
oss till undsätningh medh någre schip, till att lathe före
samme hester, fetalie och annen del utöfver medh till Lyff-
lanndh. Och ändoch vi äre til sinnes att lathe betale borgerne
meste delen hvadh the i så måtto öfverföre, så schall doch
medh them förhan dies, hure månge schip och hure store hvar
stadh vill hielpe oss medh, uthen betalningh och på theris
eigen umbekostnedt.
Och schole väre gubernatores i alle landzennder förordne
ther till någre beschedelige och trogne, som samme hester up-
bäre och i befalningh håfve, vettendes therföre seden gore
redhe och rekenschap.
Till thett tridie, effther vi och achte lathe tilrede thenn
högborne furstinnersp] vår elschelige käre systers fröveken Ceci-
lies [o: Annes?] bröllops kost i thenne sommer, så schole väre
utskickede medt bädzste fog, som sådent ske kann, förhandle
medh thenn menige almoge, så väll prästmän, köpstadzmän
som bönndher, att the hvar udi sinn stadh gore ther någen
hielp och undsätningh till, effther som och Sverigis lagh
medhgifver, att i sådane fall är almogen thett schylligh och
plichtigh. Och håfve vi effther vårt elschelige rådz rådh sedt
för gott ann, att — — —*) präster schole utgöre en oxe
och fyre får, item — ’) bönder, två landboer rechnen-
des emoth enn schattebonde, um enn oxe och fyre får. Menn
hvadh köpstadzmennerne ther till gore schole, och vidh hvadh
sätt och skeck, ther um måghe väre uthschickede medh them
förhandle udi Strängnäs, så att hvar köpstadh blifver till enn
') Någon siffra är ej utsatt.
56
1562
summe penninger taxeret. ther man kan köpe vin och andre
drycker före, item krydder och anndre nödtorfther.
Till thett herde, effther vi i sanningh förnimme, att vi
icke kunne komme till medh the penninger till att lege schiutz-
hester före och hålle taverne vidh macht, som almogen nu
senest uthlade, och ther medh lathe före och förtzle väre
sendebudh, brefdragere och andre väre tiänere, som vi till rik¬
sens behof måste bruke och uthschicke, så schole väre gode
män och ther um förhandle medh almogen, anthen the vele
samme schiutz- och taverne peninger förfoge, nämpligen —
— —*) af hvar bonnde, eller och att thett schall vare både
medh skiutzfärder och gästninger, som thett häfver tilförene
varit. Men för vår person syntes oss likest vare, att taverne
måtte vidh macht hållis, som i gammel tidh varit häfver, eff¬
ther som lagen ther um och förmälder och medgifver, doch
så ath thett måtte vare oss och cronon uthen schade för thenn
store bekostnedt schuldh, som ther uppå göres vill.
Till thett fämpte så håfve vi befaledt the gode män, som
vår nämpd äre, ath the och schole sigh till samme mothe be-
gifve och ther förhöre och åthschilie på väre vägne, hvadh
clagemåll och ärender, ther kunne på färde vare, som för
herreshöfdingerne eller lagmännerne icke kunne åthschilde och
slitne vardhe, ther um the uthschickede schole lathe almogen
förstå och sådent förkunnige.
Till thett sidzste schole the och granneligen förfare och
förhöre, hvadh besväringher eller brister almogen elliest håfve
kunne, och oss ther um förståndige[!], them och så medh flit
förmanendes, att the vele komme i hugh och sigh ther ifrå
icke vike eller vände lathe, hvadh the oss lofvedt, svårit och
tilsagdt håfve medt huldschap, troskap och manschap. Och
um någer, anthen uthländzsk eller inlendzsk, vilde medh någre
falske och hemlige prachtiker och stemplinger umgå, som oss
emoth kunne vare och til schade eller nachdell komme måtte,
effther som, Gudh bättret, tilförende här i rikit väll offthe
skedt är, att the då ther till ingen tro eller lofven sättie vele,
uthen [h]eller sådent uppenbare och tilkenne gifve och icke
lathe sigh af någen beveke emoth oss, anthen en eller annen,
uthen blifve hos oss stadige och faste, som trogne undersåter
ägner och bör att gore. Vi vele ther emoth achte och sökie
alles theris och menige riksens välferdh, thett bädzste Gudh
gifver oss nåden till, så att vi och ther utöfver vårt eigit lif
vele icke förschone, uthen ospart håfve. Ther till the sigh
håfve full[el]igen att förlathe. Datum ut supra.
’) Siffran är ej utsatt.
1562
57
Förhandlingar med ständerna.
Af nyss införda instruktion finner man, att konungen sjelf ej ämnade
begifva sig till Strängnäs. Det är i det hela ovisst, huruvida något möte
alls där blifvit hållet. I de sedermera utfärdade talrika skrifvelserna såväl
angående utgärdshästar sorn skjutsfärdspenningar, två ämnen, som i instruk¬
tionen utförligt beröras, omnämnes endast ett möte i Stockholm, och i Stock¬
holm är ock en framställning från konungen till presterskapet i juli månad
daterad. Utom i kallelsebrefvet till Benkt Gylta och instruktionen för de
två rådsherrarne är det, så vidt jag kunnat finna, endast i en skrifvelse till
konungen af Danmark från slutet af juni, som Strängnäsmötet omtalas. Det
heter där:
Så håfve vi nu udi thett mothe, som är hållidt i vår köpstadh
Strängnäs, iblandh annedt gifvidt vårt elschelige riksens rådh herum
tilkenne och latidt them berådzslå, hvadh svar vi ther upå schole
gifve e. K:t — — och oss therudinnen så besluthet, att vi achte medh
thett förste afferdighe någre väre förtrogne etc.
Skrifvelse!! är i 1562 års riksregistratur införd under den 28 juni.
Sjelfva rubriken »Svar till» o. s. v.) är visserligen öfverstruken, men brefvet
torde ändock hafva afgått, ty i Danska riksarkivet finnes en samtida af¬
skrift af ifrågavarande konung Eriks bref, dateradt Stockholm den 27
juni 1562, hvari samma uttryck om mötet i Strängnäs förekomma, som i
registraturetJ). Något rådslag i Strängnäs — och mera är det icke, som
skrifvelsen egentligen omtalar — angående beskickningen till Danmark är
emellertid icke kändt, liksom under hela juni månad inga kungliga skrifvel-
ser finnas daterade Strängnäs, och först den 10 juli utfärdades kreditiv för
sändebuden, som skulle afgå till Danmark (riksregistr. a. st. fol. 131 v.)2).
Någon förhandling med ständerna om brudskatt synes icke heller vid detta
tillfälle hafva egt rum, utan först längre fram på året, då det skedde för
prinsessan Annas och icke för Cecilias räkning. Instruktionen har också i
fråga om densamma, liksom i fråga om öfriga gärder, tomrum för beloppen.
Det återstår då endast att antaga, antingen att i nyss anförda bref en fel-
skrifning föreligger, eller att ständerna ganska snart förflyttat sig till Stock¬
holm och där fortsatt öfverläggningar, som måhända i Strängnäs tagit sin
början.
') Upplysning benäget lemnad af herr arkivar C. F. B rick a. i Köpenhamn. Af¬
skriften är dock på danska.
2) Tegel (a. st. sid. 61) uppgifver att »den 16 juni» en herredag hölls i Stock¬
holm och att där beslöts bl. a. att konungen ännu en gång skulle skicka sändebud
till England i giftermålssaken. Nils Gyllenstierna och Benkt Gylta fingo visserligen den
22 juli instruktion till England, men några uppgifter om öfverläggningar därom finnas
ej och Tegels egen uppgift om den 16 juni såsom riksdagens början är tydligen all¬
deles oriktig. Messenius åter uppgifver att rådet (»optimates») den 16 juni skulle sam¬
tyckt lill konungens plan att ännu en gång söka vinna drottning Elisabets hand, efter
att förut hafva afhandlat den danska tvistefrågan. Att någon rådsöfverläggning egt
rum efter Nils Gyllenstiernas hemkomst från England är ju mycket möjligt. Hvarje
upplysning därom saknas emellertid, såsom redan nämnts.
53
1562
Att representanter för adel, prester, köpstadsmän och allmoge varit
närvarande, framgår af handlingarna, men några närmare uppgifter om del-
tagarne i mötet eger man icke. Något allmänt riksdagsbeslut synes ej ha
blifvit utfärdadt och det är i kungliga skrifvelser, man får upplysningar om
mötets resultat’). I afseende på öfverläggningarna om adelns vapentjenst
och det beslut, som i fråga därom fattades, hänvisas till Herredagen i
Uppsala 1562 här efter.
273 Framställning i konungens namn genom sekreteraren m:r Martin
Helsing till biskoparne och det öfriga presterskapet afgifven
i Stockholm 1562 den 7 juli.
Latinskt Registratur i Riksarkivet 1561/62 fol. 59.
Quae ex regite M:tis mandato episcopis ac caeteris ex
ordine ecclesiastico Stocholmiae 7 julii anno Christi
1562 congregatis a Martino Helsingö proponebantur.
Primum cum de articulo coene Domini diversum aliqui
a caeteris sentire et docere nonnunquam audiantur, unde scan-
dalum in ecclesia exortum est non exiguum, quocirca ut et
veritas ipsa omnibus adhuc innotescat, gloria etiam Dei, ac
conscientiae ne turbentur vel publica regni tranquillitas non
laedatur; siquidem non ignotum est, quot ex dissentione in re-
ligione istiusmodi mala semper ubique exorta sunt, petit cle-
menter serioque mandat rex noster clementissimus, ut doctrina
et eruditione viri prestantes de hac re placide ac modeste collo-
quantur et ab ipsis dissentientes non gravatim audiatis verita-
temque, qua ipsos decebit diligentia et lide, nullius personae
habito respectu, inquirant posteaque unanimi consensu certi
quid definiant, statuant ac concludant de mysterio illo sanc-
tissimo, quid vere ac pie sentiendum [et] docendum sit, eamque
conclusionem omnes postea firmiter retineant populoque pro-
ponant et nullo pacto patiantur quovis vento agitari ac cir-
cumferri. Et quidem vel inprimis mandat regia inclytae men-
tionis M:tas, ut reverendus huius loci iam ordinarius suam
ipsis reliquis confessionem de hoc articulo scripto conprehen-
sam cedat. Narn is aliquoties de illo scripturae minus consen-
tanea docuisse atque multorum ita pias conscientias offendisse
ac turbasse visus est.
') Runells Förteckning på vigtigare handlingar anför på grund af åtskilliga ur
registraturet åberopade bref, »att en riksdagh eller mothe om sommaren i Stockholm
är hållit, hvaruthi gäst- och skiutzferdzpenningerne, såsom och uthgärdzhestar, äre blefne
bevilliade, men intet instrument derom, af ständerne uthgifvit, finnes i archivo».
1562
59
Secundo reperiuntur etiam aliqui de dispositione decalogi
qui contentiones movent, conantur probare prioris tabulae quatuor
non tria precepta esse debere atque ita secundum in ordine de
sculptilibus non faciendis omissum esse: quas igitur ipsi ad hec
nunc habeant rationes, cupit dicta inclytae mentionis regia
M:tas diligenter ab illis, quibus tale munus concreditum est,
cognoscatur et quod veritati consentaneum est concludatur, ne
vel regia ipsius M:tas vel alius quisqiam in posterum ob id
molestetur, turbeturve, sed omnes unum et idem sentiant ac
doceant.
Huc accedit quod non solum de rebus istiusmodi gravi-
bus et omnium conscientias merito concernentibus, sed et de
aliis nonnullis, quas res hactenus medias seu indifferentes voca-
runt, controversiae nunc saepe moveantur eaque vel ab iis pre-
cipue, qui tanta dexteritate et circumspecte adeo materias ilias
ex officio tractare tenerentur, ne quis ob eas scrupulus aliquorum
conscientiis injiceretur, ut sunt de sacramenti elevatione deque
eiusdem adoratione, item de exorsismo et sale, quas in bab-
tismo adhihentur, similiter de vestitu in sacramentorum admi-
nistratione hactenus usitato deque aliis casremoniis et ritibus.
Haec omnia et si quas sunt preterea hactenus controversa, vult
regia M:tas diligenter examinari ac discuti, ne conscientiam
posthac ullius laeclant vel excrucient.
Redogörelse för presterskapets (biskoparnes) förhandlingar på mötet 274
i Stockholm 1562 i närvaro af m:r Martin Helsing.
Afskrift från 1600-talet i Hadorphska samlingen i K. Biblio¬
teket.
Utlii Stockholms herredagh anno 1562 regis Erici
14 blef thetta effterskrefne handlet in theologia af do¬
mino archiepiscopo och in prassentia m. Martini Hel-
singii sampt medh alle andre christelige bisper, som
till samma mothe och samtal kompne voro, hvilket
skedde och stod och hölltz i Stockholm anno etc. 62
tempore Petri.
1. Principio om altarens sacrament, huruledes thet brukas
skall och uthskiptas.
Ingen kyrkioherde eller sochne präster skall hålla messo,
med mindre att han vet, att ther komma tillstädes communi-
canter.
6o
1562
H var man håller mässo, och ingen af allmogen vill gå
till sacramentet, missbrukar han the ordh, som Christus säger:
accipite, commedite, hoc est corpus meum, hvilke ordh man
förstår, att Gudz son icke talar till kyrkoherden allenast, ty
han talar här in plurali numero. Så är thet myckit bättre,
ther som communicantes icke äre, att man håller ingen mässa,
ty tå ingen är tillstädes, som äta vill, så görs icke behof att
låta pynta och reda mat till; hvarföre lika som then hungroge
kan icke ther af mätt blifva, att han ser maten och icke åter,
så kan och menniskian aldrigh salig varda ther igenom, att
hon ser sacramentet och icke annammar thet, och ther man
vet sigh ingen, som vill gå till sacramentet, må hållas Gudz
tidegärdh vidh thet sättet, att man siunger en psalm eller
två och håller så ceremonien [o: concionemr] och så effter con-
cionem litanias etc.
2. Secundo gafs tillkenna om elevatione af högloflige k.
M:t och bisperne, att vi må hålla elevationem till en tidh,
doch så, att man fliteligen predikar och förmanar folket ther
till, att the kunna lära besinna, att thet är icke af nödene,
att man skall så uphöijat eller lyftat öfver hufvudet. Ty
Christus häfver thet intet befallat, uthan thetta sagdt: accipite,
commedite. Non dixit accipite et elevate. Non est sacramen-
tum a Christo ita institutum, ut pro vivorum et mortuorum
peccatis a ministro ofFeratur, ut papist* cogitant et faciunt.
Eij heller skall göras itt häfoffer ther af, som the handlade
medh sitt offer i gambla testamentet.
3. Skall man och veta, att thet är icke lofhgit, att
man brukar till messone miödh, kirsedrank eller vatn. Ty
när herren Christus häfver thet sielf sticktat i vin, så må och
ingen hans ordh ryggia vidh sins siäls salighet till görande.
Och ther nöden så kunde handha, att man icke bekomma
kunde vin, så måste man låta blifva omässat. Och om så
kan hända, thet Gud nådeligen afvende, att någon then tidhen
vordo krank eller siuk och så åstundar sacramentet, så skall
man trösta honom medh Gudz ordh, att han sätter sina fulla
tro och lit till Gudh, och gifva honom före, att thet är icke
verum sacramentum, medh mindre thet sker i vin iuxta insti-
tutionem Christi. Non licet pura aqua, cerevisia, mulsa, aut
alio quovis liquore praeterquam vini in coena uti.
4. Quarto. The som villia gå till sacramentet och icke
kunna vara till fredz medh then almennelige skriftermål, som
förhandlas på predikestolen, then skall man icke privatam aut
auralem confessionem förvägra.
5. Så skola prästerne ingen tillstädia gå till sacramentet,
medh mindre personen till thet minsta kan läsa tio Gudz
1562
61
budh, trones articklar medh sampt bönen Faclher vår, som äst
i himblom.
6. Sexto. The, som liggia i uppenbare synder, som är
medh afguderi, dråp, tiufnat, horeri och boleri och andre höge
laster, them skall man icke effterlåta komma till sacramentet.
7. Septimo. Blef och alfvarligen tillsagdt, att man skall
ingen belåten lida i kyrkiorne, uthan crucifixet och taflan på
höge altaret. Om samma beläter att uthrotas var tillsagdt anno
61, tå herremötet stod i Arboga, och somblige af presterne
hafva intet achtat samma budh och mandat. Och hvar prest¬
man samptligen medh sine sochne män ville icke än nu samma
trästocka, beläte och afguderi uthrota, så skulle the förmodha
sig k. M:tz vrede, och bisperne hafva fullmechtig befallning
att hårdeliga straffa them, sorn sådant afguderi i sine församb-
ling lidha och endeles samtyckia.
8. Octavo. Icke bör heller vara mer än ett altare i
kyrkior, ther som sacramentet handlas och tracteras opå. The
flere altare lida till afguderi och skole emot all genseijelse
uthrifvas.
9. Nono. Om the onyttighe helgedagar, som länge
sedhan hafva varit aflyste och ingen grund i then helge skrifft
hafva: the som effter thenna dagh sådana förargelse dagar
hålla och icke tiena Gudi, cronan eller sig, ja hvarken lif eller
siäl till godhe, them skole the upskrifva och så gifva fougten
tillkänna, och han skall straffa them, lika som man plägar
straffa ohörsamme personer, som sig upsättia emot Gudz ord-
ningh och sin rätta öfverhet.
10. Decimo. Ther så illa händer, att någon kommer i
skada för sitt egit barn, så att the liggia them i hiäl eller
igenom andre försumelser komma them om halsen, tå skola
föräldrarna hårdeligh medh kyrkios straff straffade blifva och
sedhan böta k. M:t ena vådabot n. 9 4. örtuger, ty effter syn¬
den öfvas grufveligen i verldene, så måtte och straffet Ökias
medh, hellst effter thet att månge ogudachtige menniskior och
löskonor äre så till sinnes, att the hålla thett för större syndh
och skam slå en hundh ihiäl, än fördärfva sitt egit kiött och
blodh, såsom man ser, när man skall absolvera them, att the
tå mere le än gråta.
11. Undecimo. Så häfver och högloflig k. M:t sampt
medh bisperne låtit sig vårda om thet ochristeliga lefverne och
oskickeliga väsende, som vankar här i Uplandh medh then
svåra dryck och svalgh, som sker örn söndags nätterne och
mäst uthi the otilbörlige brudframme öl, som plägar altidh
ske om söndagsnätterne, ther the rida och ränna, sväria och
bannas och stundom slå hvar annan i hiäl. Sådana gästebudh
62
1562
och olofhgit väsende skola prästerne öfver hela Sverigies rike
hvar i sin sochn platt aflysa och hårdeligh rnedh Gudz ordh
straffa. Och hvar prästerna förnimma, att sochnemännerna
icke vele sådant affäggia, uthan kom me druckne till kyrkian
medh brudh och brudgumme, som här till dags skedt är, så
skole presterna ingen tienst then dagen göra them, uthan låta
them fara så godhe tädhan, som the kommo tit, och the som
medh äre och så hafva sig olydeligen skickat och stält hela
söndags natten öfver, them skall man bannlysa och hålla them
för hedningar, så länge the uthlofva bot och bättringh.
12. Duodecimo et ultimo articulo. Hvar någon präst
kan finnas, som icke vill sådana laster straffa, som nu sagt är,
uthan håller medh bönderna och far uthi theres brudhframme
öl och möijeqväller och dricka sig full drucken om söndags-
nätterne, så väl han som bönderne göra, och går så till sitt
prästeämbete om söndagsmorgonen, then prest, som medh så¬
dana laster beslagen varder, them häfver archiepiscopus befall¬
ning Öfver, att honom privera ab officio et beneficio.
Såsom man finner, upptager denna redogörelse icke svar på alla de
punkter, som i n:r 273 innehållas, men går i stället in på andra ämnen,
som i nämnda framställning icke beröras. Hvad tidsuppgiften angår, tem¬
pore Petri, syftar den tvifvelsutan på den för Strängnäsmötet utsatta ter¬
minen eller slutet af juni; öfverläggningarna åter hänföras till mötet i Stock¬
holm. Sjelfva öfverskriften, i viss mån motsägande, häntyder sålunda äfven
den på en förflyttning från Strängnäs till Stockholm. I sin skrift mot
Dionysius Beurreus daterad Uppsala den 20 jan. 1563 talar ock Laurentius
Petri om »novissimis comitiis anno 1562 Stokholmise celebratis», i samman¬
hang hvarmed han säger sig hafva till konungen öfverlemnat ett förslag till
kyrkoordning (»tradita quoque et suse Maiestati priore formula per me revisa
et locupletata»; se Baazii Inventarium eccl. Sveogothor. s. 302).
Utgångna skrifvelser och förhandlingar i landsorten.
1) Om tavernepenningar.
275 Konung Erik till fogdarne i flere landskap angående det på mötet
i Stockholm fattade beslutet i afseende på tavernepenningar.
Stockholm 1562 den 8 september.
Riksregistraturet 1562 fol. 213 v. under följande rubrik: »Till
alle foudter udöfver hele Upland//, Söderm a n ne lan d/i, Vesmanne-
landh, G estr ingelandh, Näricke, Östergötland/i, Vestergötlandh
och Småland/i um tavernepeninger. Datum Stocholm then 8
septembris anno etc. 62».
Tigh är uthen tvifvel väll vitterligit N. N., huru såsom vi udi
thenn herredagh, som senest stod här i Stocholm, på nytt lothe
1562
63
förhandle medh then menige almoge, så väll köpstäders män som
bönder, udaf hvar landzende, som then tidh här vore församblede,
um the taverne, som vi hele riket udöfver vele håfve uprättede, der
till the allesammens lothe sigh finnes välvillige och tilsade oss hvar
skattebonnde två march ortiger hvar för sigh årligen till att uthgifve
och hvar frälsis landbo enn march, thesligist kyrkie-, closters, pre¬
bende, så och crone landbönder 1 march, menn hvar torpere V2
march, på thett the medh then olaglige gästningh och skiutzfärdher,
ther udöfver the sigh så offte håfve besväredt, måtte blifve förscho-
nede: hvarföre vele vi, att tu medh thett allerförste schalt udi tin
befalningh sådanne peninger af bönderne upbäre, effter som för¬
berört är, sampt hvadh för restantier, som tu inne medh tigh häfver,
och hvadh såsom tu ther af häfver uthlagdt till vårt gagn och bädz-
ste, vile vi ändeligen och befale, att thett måtte hit medh thett aller¬
förste lefreret blifve innen nästkommendes Michaelis, och må tu
thett så förschaffe, att ther kunde blifve taverne tilschickede udi
tin befalningh, like som thett annerstädes är här i riket, hvar tu
ther um tilförene icke bestält häfver, tagendes härudinnen ingen för-
sumelse, så frampt tu vilt gore thett oss är behageligit. Och på
thett tu vethe må, huru vidt the ther emott igen schole blifve för-
schonede, äre vi så öfverens kompne medh them, att våre bref-
dragere, som dagligen af och till medh våre och riksens värf och
ärender blifve förskickede, schole sökie till gestgifverne och ther
betale för sigh både öll, mat och fordenschap, effther thett mandatz
innehåldh, som vi ther på tilförende håfve latidt utgå, menn så offte
som vi anthen sielfve medh vårt hoffolk någen vart varde förresen-
des, heller och någen almenneligh mustringh schall hålles, thesligest
så offthe riksens nödtorfter thett så fordre, att vi måste late sammeli-
kalle eller förschrifve enn hop krigsfolk tilsammens tit oss hälst
synes, thå schole [the] icke vare befriede, uthen hielpe ther till både
medh öll, mat och all annen nödtorftigh fordenschap, effther som
the och alle samptligen ther till bevilliget och sampttyckt håfve.
Och effter thett kyrkie- closters, prebende- och crone landbönder
äre under like velkor medh frälsis bönderne, therföre schole the
vare plichtige till att gore oss like skiutzfärder, såsom the andre
gore theris husbönder medh förtzler och annedt mere, som oss sielfvom
kommer till gode. Här rätte tigh effter.
Till fogden i Gestrikland Peder Abjörnsson skrefs redan den 20
juli (riksregistr. 1562 fol. 156 v.; jfr fol. 174 för den 19 aug.):
Hvadh the skiutzhestepenninger belanger tu begärer vethe,
hure ther um schall her effther hållidt vardhe, så är tigh väll kun-
nigdt, huru thett nu i Stocholm udi thenn sidtzste herredagh blef
64
1562
ther um förhandlet och beslutidt, nämpligen att hvar skattebonndhe
schall årligen ther till uthgöre 2 march och enn landbondhe en march
ortiger, ther effther tu tigh och häfver till att rätte, och må tu thett
så förschaffe, att ther kunde blifve tafverne tilschickede udi tili be-
falningh, like som thett och andhre städes är här i riket.
Om städernas tavernepenningar skrefs åter den 20 oktober 1562 »till
alle fougter udöfver städerne» (riksregistr. 1562 fol. 263):
Tigh är uthen tvifvel väll vitterligit N. N., huru såsom udi thett
mothe, som senest stoed här i Stocholm, blef udaf then menige
man bevilget um the tafvernepeninger, som the udaf hvar landzände
udöfver menige riket lofvede sigh vele utgore, på thett the medh
then olagligh gästningh och skiutzfärder schulle blifve förschonede,
och tilsade the oss af städerne, thett hvar borgere ville årligen ut-
göre 2 march ortiger, när som ther på fordret blifver. Therföre är
vår vilie och befalningh, attu samme peninger schall medh thett
förste upkräfve för thette 62 år och them seden in i vår kong:e cam-
mer lefrere uthen all försumelse.
Några särskilda underhandlingar med landsorterna i det egentliga
Sverige om tavernepenningar förutsattes sålunda ej såsom nödiga, men vis¬
serligen blef det på grund af allmogens motstånd fråga om dem såväl vid
den konungsräfst, som kort efteråt hölls i vissa delar af riket, som vid
andra tillfällen. Hvad Dalarne och Bergslagen angår, hade allmogen redan
tidigt på hösten genom utskickade begärt att blifva förskonad för denna
skatt mot att i stället »förfordra» kronans bergsbrukning, och träffades en
öfverenskommelse på sådana grunder (k. bref till fogden Michel Helsing
den 29 okt. 1562; riksregistr. anf. st. fol. 266). Om de svårigheter,
allmogen i vissa härad i Småland gjorde, upplyser bl. a. den af Jacob Teijt
med anledning af en i Småland hållen räfst uppsatta relationen1), dat.
Kroneberg den 4 febr. 1563 (inbunden i ett »Clagemålsregister» öfver fog¬
dar m. fl. under k. Eriks tid i Kammararkivet), likaså hvad som 1563 den
30 april skrefs till Karl Gera, Erik Månsson [Ulfsparre] och Abel Palm,
hvilka särskildt hade underhandlat om brudskatten (riksregistr. 1563 supplera,
fol. 127 v.):
’) Måhända sammanhänger härmed en odaterad promemoria öfver några ar¬
tiklar, som skulle ransakas i Småland och hvarå svar skulle ingifvas senast »8 dager
epter juli». Punkterna äro följande: i) inhämta frälsets, klerkerits och menige mans
mening om konungens företag i Lifland; 2) »um kon:ge Ma:tz nempd, om the henne
gille eller ogille eller om the förmene sig någon nytte eller gangn ther af håfve»; 3)
om taverner: om de vilja hålla dem vid makt; 4) om hvad allmogen säger därom, att
konungen icke i egen person förhör alla klagomål och mottager alla suppliker och,
såsom konungens fader gjorde, icke i egen person svarar därpå, utan sköter detta genom
Mons Jönsson; 5) om brudskatten, som blifvit pålagd. — I fråga om bönderna i Sun¬
nerbo och Vestbo härad, som vägrat utgifva tavernepenningar »anten på thette när-
varende år heller här effther, hvilke the dåch liche såsom andre riksens inbyggere oss
frivilligen uthlofvet och tillsagdt håfve», se k. bref till herr Gustaf Olsson d. 26 febr.
1563 (riksregistr. 1563 I fol. 59 v.). Se äfven k. brefvet till Lasse Topperid den 12
juni 1563 (riksregistr. 1563 I fol. 230 v.) om den förmedling på tavernepenningarne,
som för detta år medgifvits menige man i Småland.
1562
65
Videre berätte I och, att bönderne sigh allermest um the taverne
schole besväre, som ther nidre äre opålagde: så ändog vi icke gärne
vilde gore ther någon förandringh opå, för änn menige rigsens stän¬
der motte komme tilhope och vi medh them kunde handle lathe,
anthen thett schall blifve, som thett nu är förordnet belangendes
samme taverne penninger eller och efTter thett sätth hollit varde, som
thett var tilförene; dogh äre vi til fridz, atth mann nu i midler tid
förschoner them i så måtte, att the uthgöre tre [o: sex?] öre hvar
mann, like som thett och skedde tilförende, thet the och väll kunne
åstadh komme och sigh icke therudinnen till atth vägre håfve.
Männ atth gifve thett så platth löst och gore thett um intet, som
tilförene förhandlet och bevilligedt är, thett kunne vi icke gore på
thenne tid.
Uti Finland hade ännu i början af 1564 inga tavernepenningar ut¬
gjorts enligt Gustaf Finkes uppgift i ett bref till konungen 1564 den 22
jan. (G. Finkes kopiebok fol. 56). För den 4 febr. 1363 finnes i riks-
registraturet (1563 suppl. fol. 43) införd en fullmakt för herr Claes Åkes¬
son [Tott] och Oluf Henriksson till Brunsholm att underhandla med all¬
mogen i Finland såväl om brudskatten som om tavernepenningar, på samma
gång som de enligt ett öppet bref till menige man i Finland af samma
dag (anf. st. fol. 42) där skulle hålla konungsräfst, men enligt en anteck¬
ning gick ej nyssnämnda fullmakt ut »vid thenne mening». De synas i
stället enligt ett bref af den 8 april hafva underhandlat om en hjelpgärd
till Lifland jämte brudskatten (Handl, till upplysn. af Finl. Häfder X sid. 71).
2) Om utgärdshästar.
Redan den 26 april 1562, sålunda före riksdagen i Stockholm, hade
konungen skrifvit till Gustaf Finke om en gärd af »värkeklippere» ifrån Fin¬
land, åberopande för beslutet »sitt älskelige råds råd» (G. Finkes kopiebok,
fol. 33) och enligt öppna brefvet af den 24 april till prestmän, köpstads-
män och bönder (anf. st. fol. 33 v.) skulle fyra prestmän, åtta köpstads-
män och tjugo bönder eller landbönder förena sig om att utgöra hvar sin
häst. — I Sverige dröjde det, innan någon allmän skrifvelse utfärdades, in
på följande år.
Konung Erik till alla fogdar om utgärdshästarne. Stockholm 1563 276
den 29 april.
Riksregistraturet 1563 I fol. 189 under rubriken: »Till alle
fougter belangendes um uthgärdzhäster. Datum Stocholm thenu
29 aprilis».
Tigh är väll vitterligit N. N. um the utgärdzhäster, sorn thenn
menige mann udöfver hele riket lofvede och tillsade oss sig välvil-
Riksdagsakter II. 5
66
1562
ligen vile utgöre udi thenn herredagh, som i sommers nästförleden
blef hollén här i Stocholm, nempligen af hvarie fyre prestmänn enn
god stark hest, af hvarie otte köpstädzmänn en och af hvarie
tiugu väre och cronenes skattskyllighe bönder en. Så effther vi oss
förse, ath väre undersåther, som udi tinn befalningh äre, håfve rät¬
tet sigh här effther, therföre är vår alfvarlige vilie, attu här um så
bestelle skalt, thel samme häster måtte vare tilstädz och vederrede,
när vi them behöfve och på fordret blifver. Och på thet tu må
vethe vår vilie, huru här um videre beställes skall, late vi tigh för¬
stå, ath vi håfve förordnet oss elskelig her Knut Knutssonn ther till,
ath han halfparthen af samme hester, som udöfver hele riket i så
måtte uthgöres, i antvardning håfve skall, them vi allenest till ryt¬
teri med lätte rustninger bruke kunne, när som så bchöfves, och
förthenskull vile, ath the, som bäst och starkest äre, ther till utvälies
schole. Så är nu vår befalningh, attu förskaffer ther så monge kar¬
ler till, som mann samme haster med kann besättie, både af våre
tienere, som tigh effther folie och till rytteri tienlige äre, thesligest
och udaf the knecter, som äre udi tinn befalningh, så ath hesterne
motte blifve til fyllest bemannede, hvilche ther tilstädz blifve schole,
och så snarth tu bekommer bod ifrå förberte her Knut här um, attu
då förskicker then tid, som han them fordrer, tillike både hester och
karler; men then andre halfpart skalt tu beholle tilstädz till videre
besched, effther vi äre tillsinnes ath bruche them till andre våre och
rigsens nödtorfther. Tu här um sa bestelle skalt, effther som oss
och riket ther ingen ringe macht på ligger.
Redan flere månader förut hade emellertid till vissa landsorter bref
aflåtits om utgörande af oxar i stället för hästar utaf bönderne (två oxar
för hvar och en häst). En sådan skrifvelse afgick till herr Gustaf Olsson
den 7 okt. 1562 (riksregistraturet anf. st. fol. 252) med afseende på Vester¬
götland, Vermland och Dal. I afseende på presternas gärd tillädes här:
Hvadh thenn hielp belanger, som presterne håfve lofvedt uth-
göre, vele vi thett lathe bestå till enn annen tidh och eder ther um
tilkenne gifve, huru vi therum tilsinnes vare kunne.
Till Joen Karlsson i Kalmar skrefs den 9 okt. (riksregistr. a. st. fol.
253) att tillsäga fogdarne i Kalmar län och på Öland att underhandla med
bönderna om oxar i stället för hästar, och skulle Erik Månsson [Ulfsparre]
på Broxvik underhandla med fogdar och menige man i Kronobergs och
Jönköpings län om detsamma. Inom sex veckor skulle oxarne lefvereras i
Stockholm. — Till Claes Åkesson [Tott] skrefs slutligen om detsamma
med afseende på Närike; såsom motiv anföres här fröken Annas bröllop
den 6 december, då slagtboskap behöfdes. Uti alla skrifvelserna åberopas
det herremöte, »som senast stod här i Stockholm».
Till fogden Anders Nilsson i Helsingland skrefs däremot den 20 jan.
1563 (riksregistr. 1563 I fol. 17) att allmogen därstädes ej kunde få lösa
1562
67
utgärdshästarne för penningar, såsom de begärt, utan att de under vintern
skulle utgöra dem1)
Den 23 november 1563 begärdes helt enkelt i ett öppet mandat, att
folket skulle komma konungen till hjelp med »en hop gode rytlinger», 30
bönder om en häst, 8 prester om en och 12 borgare om en (Mandat till
menige rikets ständer från Orreholmen; riksregistr. 1563 II fol. 259 o. f.).
# &
*
Om brudskatten för prinsessan Annas giftermål afläts först den 16
oktober 1562 ett öppet bref till prester, köpstadsmän och bönder, utan att
däri åberopas någon förhandling på mötet i Stockholm. Däremot var
saken föremål för mångfaldiga skrifvelser och underhandlingar i lands¬
orterna långt in på följande året. I det öppna brefvet åberopas endast
konungabalken i landslagen samt hvad rådet »beslutat och för nyttigt
ansett».
HERREDAG I UPPSALA
1562 i augusti.
Med adeln särskildt fördes i Stockholm underhandlingar 0111 dess
vapentjenst, hvilka i midten af juli hade framskridit så långt, att en kon¬
stitution blef uppsatt. Svårigheter mötte dock vid den slutliga redigeringen
af ett par punkter, och underhandlingarna återupptogos i Uppsala, där de
omsider i början af augusti bragtes till slut. Öfverläggningarna i Uppsala
synas ha varit stormiga. Anklagelseskriften 1568 mot Christer Persson till
Hattsjöhult öppnas med följande beskyllningar (Handlingar ang. revolutionen
1568, 1569 i Riksarkivet):
Först om then besvärlige constitution belangendes adelens ros-
tienist, at han icke alleneste ther til halp och gaf råd och samp-
tycke, uten ther utöfver skyndede til medt, at the gode herrer och
förnämligeste rigsens råd, som i underdånighet suplicerede til koning
Erich om för:ne rosstienist, at sådant blef ilde uttydt och förståndet,
så at koning Erich i Upsale hade achted på samme tid gå nid i
byn til them och bringe them om halsen, hvar her Carolus de
Mornay och nogre andre thet icke förtagit hade, men så mykit för:ne
Christer Person tilkom, hade han thet gerne sedt och för then skuld
*) På Åland hade allmogen 1562 utgjort penningar i st. f. »klippere». Sedan de
följande år verkligen utgjort hästar, skulle de få penningarne tillbaka (k. bref till fog¬
den Joen Larsson den 9 okt. 1563; riksregistr. a. st. II sid. 140 v.).
68
1562
bestälte både om knechter, hängstridere och annet selskap, som medt
skulle gå, tesligeste sielf förskaffede och bar up til koning Erich
en hop rör, upå thet at samme mishandel hade skolet tess bättre
gå för sich. Och effter thet icke kunde ske, som han gerne sedt hade,
gaf han koning Erich .thet råd, at the skulle sätties fänglige, doch åt¬
skilde hvar på sit rum. Så var på samme tid grefve Per och grefve
Göstaf dhå ther icke tilstädes. Therföre sade Christer Person och gaf
thet så före, at the väre ute til at rese landit emot koning Erich.
Mer eller mindre utförligt uppgifves detsamma i öfriga anklagelse¬
skrifter mot konung Erik, af hvilka en talar om den tid, då den »olyck¬
liga konstitutionen om rosstjensten» gjordes i Uppsala. De handlingar,
som finnas bevarade från 1562, äro återigen icke många.
277 Framställning af adelns önskningar i afseende på vapentjensten.
Samtida handskrift, med egenhändiga rättelser och tillägg
af Sten Eriksson [Leijonhufvud] samt på ett ställe af Hog.
Bielke, sammanförd af tvänne fragment, det ena bland Acta ang.
Ridderskapet och adeln1), det andra, i kanten något skadadt,
bland Acta Historica i Riksarkivet, numera förvarad bland Riks-
dagsakta därsammastädes. De spärrade orden äro af Sten Eriks¬
sons eller Hog. Bielkes hand.
Item« om then handel och then tienest, som i Jönekiöping
blef beslutet, att holle af hvare 3OO mark en rustning och siden i
Stokholm er verderingen bevilget och samtyckt:
Först att iblant de rustninger, som holles skolle, motte vare
tredingen skytter med gode starke hester for then orsack, att
man någen hade, som både med forrering och eliens ens nottorf
fordre kuné, ther tog for handen ere.
Item hvad sethegorderne belange, äre vi hans koinge Ma:tz
trogne adelsmend på thett underdånigste bcgierendes, att vi them i
sodane motte kuné frie niute, som vi them af kon:ge Ma:t saligh
och högloflig i hugkommelse tilförrende haft håfve och samelunde
vore foreldre för os, doch ther igonum ecke krones tienst
skall forminskes, utan opa thet att hvar må tess better
håfve rad till att holle ope then tienst, han plichtig er.
Item the fatige af adelen, som ickie formåge effter sin rente
holle mere en en hest, att the då åf kon:ge Ma:tz nådige gunst motte
före ett draftig tyg^ dem till medel.
Item hvad kronenes län belanger står i ko:e Ma:tz nadige
gunst, hvem thet hos hans ko:e Ma:t underdanigst for-
verfve kane
') Det är detta fragment, som omnämnes i Forssells Sveriges Inre Historia
sid. 87 och not ')•
1562
69
Item hvad then tienest belanger, som vi hans kon:ge Mart
håfve underdanigst tilsagdt af vor arfve godtz, begiere vi ganskie
underdåneligen samptligen, att vi både med tienesten och så med
verderingen motte blifve ved then nådige och gunstige tilsegn, som
os kon:ge Ma:t uthi egen kongeligh person nådigest lofvet häfver,
så tienisten och verderingen motte vere i hans kon:ge Mattz rege-
mentztid.
Item then artickelen om registeren på vår arlige rente och
upbyrd af vårt arf och eget, som vi lefrere skolle, ville vi på thet
underdånigste her strax lefrere och then, dem ickie häfver, skall inden
sex veckier lathe komme them ind i kontge Mattz kärner. Dogh be¬
giere vi, att the motte blifve på de perzeler, som kontge Matt os
dem effter verderingen nådigest tilsagdt häfver, som är peninger,
spannemål, smör, jern och giestningh, och siden orlige, når mun-
stringen står, då ville vi lathe dem, som kontge Mattz fortrogne mun-
sterherrer äre, förstå hvad vor rente, anten till heller fränn, giönnom
arf heller annen medel kan formeres heller forminskes, ther hvar
skall vare forplicktet ved sin svorne ed att bekreffte och
tiensten ther effter holle.
Item hvad thenn munstringh belanger, som kontge Matt till thett
nådigeste förregifver, ere vi plicktige till att vara, hvar och når hans
kontge Matt thett begierer. Dogh alenne begiere vi på dett alder
underdåneligste, att vi motte i tiltog och åftog niute then medel
med landred till vor nöttorft, som vi uthi kontge Mattz salige och
högloflige hugkommelses tid giort håfve, effter som bönderne nu»'
senast bevilgede her i Stockholm.
Item hvad the tre månetz tienist belanger uthan landtz, ther
kote Matt drager till krix, vill hvar och en efterkomma, men
om någen väre, som ickie förmåtte samme tre månetz tienest ful-
borde igonum sin uformogenhett och thet med sin ed holle kuné,
att vore tienare thå motte blifve ved kontge Mattz nådige tilsagn
och gå under den besolningh, som kontge Matt sine skytter nådigst
gifver. Hvadh hans kongl. Maytt nodigist teckis atth gifve
[oss] oppo vårt egit lif, stelle vi underdanligen uthi hans
kongl. [Mayttz] nodigste behaglig Och begiere, att thett
mo[tte] så förstås, att Sverigis rikis grenser och strömer äre de, som
salige och högloflige kontge Matt dem i sitt kongelige vold haft
häfver. Dogh icke så förståndendes, att vi ville her med utte-
slutte och eke bekenne thet for kote Mattz och Sveriges
ledemott, the land och orter, som hans kote Matt nu häf¬
ver lathet intage i Liffland, heller och igonum Gudtz
nadige tillhielp her efter bekomme må, utan allenst att
vi mage blifve ved the grenser, som forberort er, med vor
tienst, ther ville vi vare kontge Matt giönom vår svoren ed inden
landtz och uthan landtz for rätrådige trogne adelsmend och os
7 o
1562
278
bruke lathe mott hans kon:ge Ma:tz och riksens fiender med lif och
blod, thett yterst Gud gifver os nåden tyll.
ci) Första stycket är öfverstruket. b) I handlingen har stått skytte tyg. c) I
stället för Sten Erikssons ord har det stått: är inthet nödigdt att sette her induthen
de thett åf nåder ville håfve, ?någet hos kon:ge Ma:t på thett ödmiukeligeste för for dr a.
d) I stället för nu har stått eders kon:ge Mait på thett underdåneligeste. e) Detta till-
lägg härrör uppenbarligen från Hog. Bielke.
Aktstycket är odateradt, men synes förskrifva sig från mötet i Stock¬
holm 1562.
Konung Erik till Jöran Pedersson om förhandlingarna med adeln
och de svårigheter, som dessa mötte. Uppsala 1562 den 24
juli.
Riksregistraturet 1562 fol. 151.
Vi förnimme Jören Pederssonn, att adel schall åther håfve ett
nytt betänkiende udi thenn hanndel belangendes thenn tiäniste, som
the oss och cronon af theris arfvegodz till att utgöre plichtige äre,
och vele nu icke vare tilfridz medh thett, som senest igenum her
Göstaff och her Byrge vart förhanndledt och bevillget uppå Svartziö.
Så vele vi, att tu schalt i sunderliet handle medh hvar och enn och
förnimme hvadh som hvar gore vill och till beseglingen later sigh
godvilligh befinne, och inthet hart ther opå trånge, vettendes oss
seden ther um gifve tilkenne, och um the thenn sidzste artichler
icke vele ingå och bevillige, dhå må tu bruke thenn creditive tu
häfver medh tigh, så att vi och vele hele handelen therföre sluthe
lathe, till thess att the ther emoth schole oss inrymme hvadh för-
andringh vi vele gore um värderingen, thesligest um the 3 måneder.
Ther tu vest tigh effther rätte.
Några förhandlingar på Svartsjö om vapentjensten äro i öfrigt icke
kända. I det stora mandatet till adeln om dess rosstjenst af den 24 april
1565 nämnes endast om, att konungen förhandlat med adeln »uti Junekiö-
pungh, Stocholm och Upsale och altidh samme tiänist latedt förringet, så
att the nu icke mere schole hålle af arfvegodtzen änn enn hest af hvarie
tryhundrede march, änndog alle varer dubbelt rinngere förslagne äre, änn
som the nu gälle».
1562
7i
Ordning för vapentjensten af adeln antagen uti Uppsala 1562 den
3 augusti.
Afskrift i 4:0 från 1600-talet, enligt påskrift »Collat.» och
försedd med anteckningar af Runell-Palmsköld, i ett afskrifts-
band i Riksarkivet med titeln »Resolutioner och Kongabref ifrån
år 1357 til och med 1669» (angående adeln) och med ett gam¬
malt signum T (här sign. A.), jämförd med och i stafningen stun¬
dom rättad efter en afskrift i 4:0 ur Hadorphska samlingen på
k. Biblioteket med påskriften »Ex orig.» och försedd med smärre
ändringar (sign. B), samt med en afskrift i fol. från 1600-talet
bland Riksdagsakta i Riksarkivet (sign. C). Underskrifterna äro
tagna från bandskr. B. Dessutom äro jämförda tvänne extrakt
från 1500-talet, bland Acta ang. Ridderskapet och Adeln, unge¬
fär samtida, för mönsterherrarnes räkning, af hvilka en förut
varit inbunden i riksregistraturet för 1562 (sign. D och E), samt
en afskrift af rosstjenstordningen från 1500-talet (med en på¬
skrift som synes härröra från Ture Jakobsson Rosengren), mycket
dålig, men i redaktionen flerestädes afvikande och synbarligen ett
projekt (sign. F). Vigtigare olikheter anföras i noter efteråt.
Vi efftherschrefne — — — — —a gore här medh kun¬
nigt och vitterligit ^ för oss och väre effterkommande och ärf-
vinger, att effter thet then stormechtigste högborne furste och
herre her Erich then fiortonde Sveriges Göthis och Vendes
etc. konung, vår allernådigste herre, är af Gudh then alz-
mechtigstes nådige försyn och ordning, så och medh vår och
menige Sveriges rikis adels icke allenast frivillig bevillung,
uthan och medh alsom största önsken och underdånig begären
och effter all naturlig lag och succession kommen till Sveriges
rikis crone och ärflig regerung; hvarföre lofve vi här medh,
såsom vi tillförende medh vår liflig ed hvar uthi sunderliet
lofvat och svoret håfve, och beplichte vele vare hans kongl.
Maij:t hulde, trogne och uthi alla måtto rättrådige och ther-
näst betacke högstbe:te kongl. Maij:t på thet aller underdånig-
ste för all konunglig gunst och nåde, såsom oss uthi tnånge
hände måtto af h. k. M:t nådigst vederfaren är, så och för
then höge och store kongl, umsorgh och möde hans k. M:t
häfver för väre och menige Sveriges rike och alle thess trogne
inbyggiares gagn, bäste och välfärd skuld, synnerligen och ser¬
deles uthi thet, att högstbe:te kongl. Maij:t af konungl. gunst
och nådig Obenägenhet häfver af ett nödtorftigt betänkiande
och timelig bevåg för Sveriges rikis och thess inbyggiares gagn
och välfärd skuld thenne effterskrefne handel' för them alle,
såsom hans k. M:tz och cronones län, så och theris jordegodz
279
72
1562
håfve under Sveriges crone, oppa then rosstiänist, hvar ther af
at årligen hålle och gore förplichtet vare skal, stalie lathit,
hvilken ordning"' först uthi Jeneköpung then 23 octob. anno
etc. 1561 vart uthaf oss och the förnämste ständer af Sveriges
rikis adel bevilliget och nu här uthi Stockholm [o: Upsala]'"
åren effter Christi födelse tidt 1562 thenn 14 julii [d: 3 augu¬
sti]'’ annen rese samtyckt och endtligen beslutedt, then och
stadigh, fast och aldeles obrutzligen af oss och/ väre effter-
kommende/ vidh thesse effterskrefne limiterede puncter hålles
skal, doch icke så förståendes, at här med något skall rygges,
krafftlöst varde giort, heller uthi någon måtto remitteres uthi
then general ed och thet liflige jurament, såsom vi och alle
Sveriges rikis inbyggiare, högre och nidrige ständer, högst-
be:te kongl. Maijrt giordt, lofvat, tillsagt och svorit håfve,
lithen heller i alle sine puncter och meninger aldeles fast och
obrutzligen effterkommes^. Och äre thesse effterskrefne artik-
ler, såsom uthi så måtto, som föreskrifvit står, äre bevilligede
och samtyckte, som är till thet förste:7'
Att hvar och en adelsman, såsom sitt godz vill fritt och
frelst håfve, skal hålle högstbe:te kongl. M:t och cronan till
tienist utaf hvarie tryhundrade mark ortigers ränte en väll-
rustet duglig karl medt drabtyg, häst, [väner]' och alle tilbe-
hörmger oell ther medt både på tug och årligen på munstringer
vare tillrede, enär som hälst tillsagt varder.
Thärnäst är och af högstbeite kongl. M:t oss och Sveri¬
ges rikes adel, hans kongl. M:tz undersåther, then gunst och
nåde effterlatedt, at then säthesgård, som hvar frelsesman be¬
sitter, skal icke uthi samma summa inräknes, uthan then
hvar och en uthan sådane tienist och taxering behålle. Doch
skal icke här med menes, at man må så månge afvels- och
säthegårder oräknedt behålle, såsom hvar häfver eller oprätte
kan, uthan at en frelsesman eller en riddere må håfve en
gårdh oräknedt uthi samme summe, en friherre två gärder, en
grefve tre garder och icke flere, och må hvar frelsesman, then
ther elliest flere gärder häfver, än han under samme säthes-
gårdh lägge vill heller kan, håfve och lägge en landbogårdh
under sin säthegård, then ther säthegården närmest är belägen,
hvar han elliest then jord all kan sielf lathe fike och färe.
Hvar7, och så är, at någen anten grefve, friherre, riddere eller
någon adelsman ville hvar för sig uptage någre flere afvels
heller säthegårder, än såsom här med nu nådigst varder effter-
latit, dä må hvar thet gore, doch så at riksens tienist icke uthi
någen måtte ther medt vorde afkortet, uthan gore sådane
rosstienist therföre, såsom for ali annen upbördlU. Icke skal
heller her med vare förstådt, att then, såsom tdl efventyrs icke
1562
73
så månge godz eller så stor ränte häfver, at thet sig till try¬
hundrade mark ortigers ränta belöpe kan, skal therföre med
sådane tienist vara befriet, uthan ther uthinnan skal hvar sig
rätte, effter såsom förmäles uthi Sveriges lag i kon. balken
uthi thett 11 cap., att hvar och en, som sitt godz vill fritt
och frelst hafva, thet vare sigh anthen riddere eller sven, then
skal hålla af sino godze en väl rustat karl och häst med fulle
vapne både å lekame och på benom, ingo undantagne, effter
thy en goder man må sig medh värie. Är doch af högstbe:te
kongl. M:t nådigst effterlatit, at then frelsesman, som icke flere
godz eller gårder häfver än tre, skal theraf och therföre hålle
ett godt drabtyg med alle tilbehöringer. Skal icke heller här
effter, såsom härtill ett stort missbruk och emot Sveriges be-
skrefne lagh varit häfver, varde effterlatit, at två, tre, flere
heller herre frelsesmän skole vara um en karl, anthen till häst
eller fot, uthgöre och till riksens tiänist hålle, uthan varde
theruthinnan handlet, effter såsom Sveriges lag förmäler örn
then, såsom icke kan frelse uppehälle.
Uthaf högstbe:te kongl. M:tz och cronones län och for-
läninger skal af hvarie tveggehundrade/ mark ortigers ränte
hålles en sådane karl och häst med alle tilbehöringer uth-
rustedt, såsom här tillförende förmält är och än här effter
ytterligere tillkänna gifvas skall, och ther medh både på tugh
och årligen på munstringer vare tillrede, enär som hälst till-
sagdt varder.
Thesse"' effterskrme pertzeler häfver högstbe:te kongl.
Mart oss nådigst effterlatet, att vi och all Sveriges rikes adel
uthi then summe, thär effter rosstienisten förslåes skal, oräk-
nede behålle måge, nemblighen får, lamb, gäss, höns, egg,
svin, erter, böner, näfver, bast, tået, ved, ståckar, bräder, dags¬
verken, hö, städzleören och the fodernöth, såsom aflas på ade¬
lens egne gårder, heller the någen del therföre af qvittere
medt landbönderne för någre andre pertzeler. Doch skal
icke medh thenne remission och gunstige tillgifft opå dags¬
verken varde förståt heller ment, at väre heller the andre af
adelens landbönder skole vara befriade medh then hielp och
■dagsverken, såsom göres skole till cronones befästninger, them
till at uppehälle och bygge, uthan handles theruthinnen effter
Sveriges beskrefne lagw.
Men uthaf thesse efftherskme pertzeler, så och the, hvilke
årlige och viss ränte äre, anthen” the 1111 äre, heller här effter
påläggies kunne”, skal hvar och en frelsesman gore uthaf sitt
arf och eigit, n[embligen] af" hvarie tregge hundrade 3- ortiger
ränte en välrustet karl och häst med drabtyg, och skole thesse
effterskrne här nampngifne pertzeler förslås effter thenne vär¬
74
1562
dering, som ärG penninger vare uthi theres värde; ett pund
smör 12 öre, ett fat jern sex mark, all spannemål 7 öre span¬
nen, [fodringh]? och gästning effter som hon går och alment
gäller, och skal thette, synnerligen hvadh såsom näst förskme
pertzeler och theres verderingh delånger, så blifve uthi högst-
be:te kongl. M:tz regementz tid beständigt, then Gudh alz-
mechtig verdiges länge fördröije. Hvar'’ och så vore, at nå-
gen frelsesman sigh emot thenne gunstige effrerlatilse uthi
någen måtto förbruthe, skal då then samme sådant nådigt me¬
del förverket hafva, medt mindre högstbe:te kongl. M:t af
synnerlig gunst och nåde thet nådigst vorde effterlatendes.
Uthaf högstbe:te kongl. Ma:tz och cronones län häfver
h. k. M:t nådigst effterlatedt thette nådige medel, som är, att
effter thet pertzelerne icke äre årligen uthi lika pris och värde,
uthan under tiden afslå och under tiden upstige igen: hvarföre
skal värderingen och ther effter förslås på alle pertzeler och
såsom icke effter thet högste, så och icke heller på thet rin-
geste, uthan effter thet värde uthi then närmeste kiöpstadh
uthi hvar landzände emellan inlendske är gångebarligit, såsom
uthi Upland, Södermanneland och the ther näst omliggiendes
landzorter rätte sig effter thet värde uthi Stockholm är, uthaf
Östergötland i Suderköping, uthaf Västergötland i Elfsborg,
utaf Småland i Calmare, uthaf NörrebottnJ i Gäfle, uthaf Fin¬
land och Bothnen i Viborg och Åbo gement är, rätte skole.
Men uthi thette närvarandes år skal verderingen så varde för¬
slagen, såsom här effter förmäles b penninger äre uthi theres
värde, ett lod sölf 2 f, en span korn, malt, hvete, rog, rog-
miöl, biugmiöl och hafra 9 öre, en span erter och böner 12
öre, ett Ltt smör 18 öre, ett Lil ost 10 öre, en oxe 12 f, en
ko 6 4, ett får 1 4, ett lamb 1/t 4, en gås 3 öre, ett höns
Vä öre, ett egg en' d[enning]e, ett svin 4 4, kött och fläsk Lft
10 öre, strömming, tårsk och allehanda saltfisk tunnan 6 4,
spikelax stycket 6 öre, torr ål La 10 öre, allehanda torrfisk La
1 4, ett fat osmundzjern 10 f, ett skeppund stångjärn 16 4,
100 näfver 2 öre, ett La bast 2 öre, en kringle tået 1 öre, ett
lass ved 2 öre, en stock 2 öre, ett bräde 1 öre, dagsverket 2
öre, fodring hästen 3 Öre, ett lass hö 2 4.
Itterligere" skal hvar frelsesman och all Sveriges rikes
adel, så väl högre som nedrigere ständer, opå cronones län
och alle thess pertzeler ther afgå ett visst och oförfalsket regi¬
ster the munsterherrer, såsom ther till varde förordnade, på
hvar munstring årligen lefverere, män uppå arf och eigit skal
nu innan 6V veke dagh hvar för sig lefrere en viss och klar
längd både på godzén, så och alle the pertzeler, ther årligen
afgå, och elliest årligen på munstringer skal uthi synnerhet
1562
75
lefreres munsterherrerne ett klart och oförfalskat register på alt
thet hvars och ens godz årligen egenom arf, kiöp heller annet
fall anthen förökes eller förminskes kunne-*, så frampt at then,
ther vardher beslagen, såsom thet anthen af försumelse heller
motvillighet lather tilbake heller theruthinnan någet förfalsker,
icke skal y håfve förverket then ränte, som borde förmäles, och
ther öfver 40 4 ortiger.
Munstringh skal årligen hålles på the städer och orther,
såsom Sveriges lag uthviser, och skole då vi och alle the, som
rosstienist af theres arf och eigit gore skole, så och the, såsom
högstbe:te kongl. Maij:tz och cronones län håfve, komme til-
städes, enär som hälst ther uppå fordres, medh karlar, hästar,
rustninger och alle tilbehöringer, som här effter förmäles, som
är: en adelsman, så och then cronones län häfver, ett helt
kyritz på sitt eigit lif eller® på en duglig varhafftig karl-, the
andre rustninger, anthen then håller då flere eller fiärre, alle
drabtyg, och skal icke så förmenes medt the årlige munstrin¬
ger och munsterplatzer, at sådane munstring allenest en tid
om året ske skal och på en platz, såsom uthi Sveriges lag
förmäles, och icke annerstädts, uthan hvar som hälst högst-
be:te kongl. M:tz lägenheter thet fordre anthen af en landz¬
ände, två, tre eller öfver hele riket opå en platz, och när så¬
som behof görs och af högstbe:te kongl. M:t eller^ på h. k.
M:tz vägne tillsagt varder, skole the tilhopa komme*.
E när som hälst något fiendtligt, thet Gudh törbiude,
på komme, då skole vi och alle Sveriges rikes adel, så väl
såsom alle andre Sveriges rikes inbyggiere ther till plichtige
äre, vara vederrede inom och uthan landz, oss och the sigh
vällvilligen för fienderne och elliest lathe bruke och befinnes,
och betacke vi alle förskme samptligen och hvar för sig syn¬
nerligen® högstbe:te kongl. M:t, såsom thet medel oss nådigst
häfver effterlatit, at när någet tugh hände uthan rikes före¬
tages, thet vi och alle andre frelses män uthi Sveriges rike
då uthi tre samfällelige månader skole på vår och theres egen
umkost hålle och° för fienderne bruke lathe"' thet tolk, såsom
oss och them bör både af frelse och förläningerne, och sedan,
när the tre måneder äre uthe, och® vi oss uthan landz för
fienderne håfve bruka lathit®, häfver högstbe:te kongl. Ma:t
nådigst tillsagdt vele lathe gifve oss en sådane besoldning, så¬
som" andre svenske skyttere bekomme, såÄ länge såsom vi uthi
samme feijgde uthan landz effter högstbe:te kongl. M:tz heller
öfverstens och the höfvidzmän, såsom ther till skickade äre,
befalningh och tilseijelse för fienderne varde brukedeÄ, thermedt
vi oss och the sig skola lathe benöije och ingen sig ther ifrå
draghe, så frampt att then thet gör icke skäl straftes, såsom
76
1562
then, sorn'' rymmer unden konungs baner. Hvar och så ar,
thet någen så oförmögen vore, at han icke på sin egen om¬
kost uthi samme 3 måneder uthärde kan, med mindre han
skal sine jordegodz förpante och uthsättie, hvilket hvar skal
sig håfve medt sin ed förbehollet, då år af högstbe:te kongl.
M:t nådigst bevilliget, at han skal bekomme sådane besold¬
ning, såsom andre hans k. M:tz svenske skyttere. Then sig
och theruthinnen menedig svär, straffas, såsom en menedig ägner
och bör.
Innan landz skole vi och the sig lathe bruka alt på vår
och theres egen*7 umkost medt alt thet folk, såsom både af
frelset och förläningerne bör hållas, och kallas innan landz
vara alt thet, som nu lyder under Sveriges crone1 heller
och här effter under Sveriges crone medh rätt och foge
komme kan.
Vi/ håfve och för oss frivilligen bevilliget och på thet
underdånigste tilbudit, hvilket och then general ed, såsom hvar
för sigh högstbe:te kongl. Maij:t giordt häfver, innehåller, at
hvar så vore, thet Gudli afvände, thet högstbe:te kongl. M:t
vorde någet afhändt uthaf the landtzorter, slott, städer eller
fäster högstbe:te kongl. M:tz sal. christlige och högloflig i
hugkommelse käre lier fäder inne och uthi besätt haft häfver*';
då skole vi och all Sveriges rikes adel, högre och nidrigere
ständer, icke allenest tilsättie all lösören, uthan och ospart håfve
godz och gärder, arf och eigit, så väl såsom lif och lefverne,
ther öfver sådant till at hämpnes, försvare och hielpe igen
intage thet, såsom bortkommit vore, så myket oss någen tidh
möijeligit kan vare.
Till besluth lofve vi alle förskme och förbe:te för oss och
väre effterkommande och 'arfvinge^, att alt thette förskme
uthaf oss och them obrutzligen hålles skal, så frampt at hvar
så vore, thett en, flere eller herre, kunde finnes, såsom sådane
tiänist' icke vele effterkomme uthan therutinnan heller emot
något annat, såsom uthi thenne handel författedt är, och icke
ther hos någen pen uttryckligen satt och förmält, motvilligen
Jäther sig befinnes, skal dhå then thet gör håfve förverket sitt
frelse. Och endoch at uthi thenne ordning något specihce-
ret, uttryckt och förmält är, hvadh tiänist, såsom vi och alle
Sveriges rikes adel håfve frivilligen bevilliget, lofvet och till-
sagdt hålla och gore af väre och theres arf och eigit, så och
af högstberte kongl. Maijrtz och cronones län, så skal doch,
såsom är [för]berört, icke här medh vara utheslutefö then tiä¬
nist, välvillighet och trohet, såsom vi och alle Sveriges rikes
ständer med vår och the medh theres liflig edh högstbe:te
kongl. lofvet och svoret håfve, uthan välvilligen vele
1562
77
och skole vare hans kongl. M:t hulde, trogne och uthi alle
måtto rättrådige, hörsamme och lydige. Oss så sant Gudh
hielpe7.
Thess till yttermere visso, at sådant alt obrutzligen,
stadigt och fast hålles skall, lathe vi förskme vitterligen hänge
väre signeter här neden före och med eigne händer under-
skrifvit. Datum et actum Upsale then triche dagh augusti
anno etc. 1562,.
Svante Sture Petrus Gustaf Johanson Gustaf Olson
grefve. grefve. friherre.
Sten Eriksson Berge Nilson Carl Gera Hogenskell Bielke
friherre. friherre. friherre. riddare.
Jöns Bonde Erik Carlson Knut Haraldson Lorentz Person
riddare. riddare. riddare.
Måns Person Erik Månsson Clas Jöranson Måns Ivarson
Bror Erson Ulf Hendrichson
a) Alla afskrifterna ha här tomrum eller Af. N. b) F. fortsätter här så vell på
menighe rigsens adels v egne högre och nedrigere ständher, the nu här tilslädhs äre, såsom
för oss for be:te så och för vare och theres ejf ther kommande och o. s. v. c) thenne effter ine
ordningh och reces F. d) reces F. e) A har Stockholm rätladt till Ub sala och strax
efteråt 14 juli till j augusti. B har däremot Ubsala och j augusti, men dessutom i
kanten en anteckning: i orig. står Ståckholm etc. 14 julii. C och F ha utan vidare
Stockholm och 14 julii. f) F har här: så och af menighe Sverigis rikes adel af them
ther nu äre uthi lefve eller här epther tilkomme kunne, g) hålles F. h) Här börja
D och E. i) Tillagdt efter B, som har ordet tillskrifvet. Det förekommer ock i alla
öfriga texter, k) Hvar—upbördh saknas F. I) Så A och C. B har treggehundre (och
efter denna handskr. Stiernman). Af de båda extraklen har D tweggehundredhe, det
andra treggie hundrede. F har treggehundre. Jämför om sjelfva saken efteråt, m)
Thesse—lagh saknas F. n) anthen—kunne saknas F. 0) af—drabtyg saknas F. p)
F har här: en tuna smör 20 en tuna spanamåll 14 öre, ett fat järn 3 fo-
dringhen och gestningen etc. q) Tillagdt efter C, D, E och F; A och B endast spannen
och gästning. r) F har här hvar vi elliest thet sielfve, hvilket Gudh förbiudhe, eller
[o: icke] förvärke och sådant gunstelighe och nådhige ejftherlåtelse udi någhen måtte
för bry te. s) Nårlandhen F. t) Värderingen saknas i C, D, E och F. D och E ha
närmast föregående ord något omredigerade, u) C har detta stycke felaktigt afskrifvet
och ordningen omkastad, v) Siffran saknas D och E. x) F har det föregående i
detta stycke så: ytterligare håfve vi alle for-.ne fö* oss och på allt Sverigis rike adels
vegne låfvet och beveklighet, att alle frelsesmenn, bådhe högre och nedrigere ständher,
skolle bådhe på theres arf och eghit och thess räntha udi alle partzeler ther afgå ett
vist och oförfalskat register the munsterherrer, såsom ther till vardhe förordnerat, upå
hvar munstringh årligen lefrere. y) icke skall vardha starfvat ejf ther såsom Sverigis
lag förmäller um them som undhendöll cronones schätt och ingäldt F. z) Orden
heller—karl saknas F. å) Här sluta extrakten. ä) så vell på menighe Sverigis rikes
adels som på väre eigna vegna tillägger F. ö) och—lathe saknas F. a) och—lathit
saknas F. b) så—brukede saknas F. c) ther B; såsom then sigh löner undher konun-
gens och rigsens tienst F. d) egen saknas B. e) De närmast följande orden äro öfver¬
hoppade i F. f) Följande stycke lyder i F sålunda: Vi håfve och oss på vore så och
på alle Sverigis rikis adels v egne forplictet och thet änn hä* med gore att hvar sa
vore — — — K. Maj:t något anthen län, orter, slått, slädher heller fäster vorde
afhändt, dhå skall all — lif sådant till att vedhergelle'), g) C tillägger här:
*) Här står i kanten antecknadt: »Thenne artichel vil jagh migh ödmykeligest
håfve förbehålledt, doch icke slätt unstäkt(!), uthan noget förändret».
78
1562
och thett högste kong:e Ma;t nu inne häfver, h) F tillägger: så vell och for them nu
icke äre tilstädhes heller uthi framtidhen tillkomma kunde, såsom för oss sielfve. i)
uthaf motvillighet icke ville epther komrne F. k) heller aflagt tillägger F. I) Här sluta
C, och äfvenså F, sorn saknar orden uthan—lydighe.
Konstitutionen i Uppsala 1562 åberopas sedermera under konung
Eriks regering i flerfaldiga förläningsbref') och andra aktstycken.
I Runells Förteckning och ungefär lika i Titularregistret 1200—
1686 förekommer om denna urkund följande anteckning: »Rid. och Ade¬
lens förskrifning om trohet och samtycke till dhen rosstienstzordning, som
h. k. M:t giordt häfver, den efterkomma af arf och ägne godz, såsom och
förläningar. Dat. Upsala den 3 aug. 1562. Denne recess är underskrifven,
men secreterne bortskurne. Här hos liggie någre acter adelens rosstienst
angående».
I afseende på det inkomstbelopp af adelns förläningar, för hvilket
vapentjenst skulle göras, ha handskrifterna, såsom redan anförts, olika upp¬
gifter. Det kan dock ej råda tvifvel om, att icke tveggehundrade är den
rätta. Yi kunna i det afseendet endast hänvisa till G. Forsgrens full¬
ständiga utredning i »Bidrag till svenska gref- och friherreskapens historia»
I sid. 47 och följ., jämförd med de uppgifter om handskrifterna, som ofvan
meddelats.
Af Hog. Bielke förekommer i Riksarkivets samling Acta ang. Rid-
derskapet och Adeln följande anteckning om denna fråga:
Item thenne nye värderingh som blef bevilget och forseglet
anno etc. 1562 och nu sedhen af konungh Jahan ratificeret, ath udhaf
hvarie 400 4. renthe skall holles enn häst och karl uthaf alt arfve-
godzet, och ere dhå ingen flere partzeler inrechnede udhi råstiensten
ann som her effterfölger:
It. p:ge renthe udhi sitt värde
It. spann korn 7 öre
It. Lft smör 12 öre
It. fath järn 6 4.
It. 1 fodringshest 3 öre
Till minnes skall mann vethe ath udhi thenne seneste forne
verdering, som skedde anno etc. 62, dhå var spann korn först ver-
deret för 6 öre, men efifter kongh Erich ville på samme tidh havé
inrechnet stedzel och fodhernötz åxser och andhre partzseler, så be-
vilgedes heller thenn siuende öre på hvar spann kornränte, änn
adhelen ville thet andre undergå.
* *
I senare skrifvelser åberopas den konstitution, som meniga riksens
adel beviljat och stadfäst i Uppsala (bref till Finland den 28 sept. 1563;
') Första gången jag sett den omnämnas är i konceptet till ett förläningsbref
för Jakob Henriksson redan af den 29 juli 1562 (Riksarkivet), där orden äro efteråt
tillskrifna.
1562
79
riksregistraturet) eller som beviljats af meniga adeln hvar och en i sin
stad (bref till Gustaf Finke den 11 dec. 1562; Finkes kopiebok fol. 47).
Åtminstone inom vissa landsorter infordrades särskildt underskrifter och
beseglingar från dem af adeln, som ej varit närvarande i Uppsala, i sam¬
manhang med uppgifter på deras egendom. Slutet af »Clagemål Regi¬
ster på the saker och ärender, som Erich Monsson til Broxvik och Jacob
Teijt förhörde och gåfve svar upå i Småland anno domini 1563 then 28
januarii» är egnadt åt adelns ärenden. Det heter där (fol. 134):
Fölier nu mantalet på the adelsmän, som håfve gifvit
mig theris godz och gärder bescrifne, item förleningerne.
|
Lasse Persson til
|
f Anders Olsson til
|
f Matz Hindrichsson
|
|
Segersta.
|
. Hörid eller Hög¬
|
til Gimbla.
|
t
|
Måns Persson til
|
ryd (Horn).
|
f Clement Stölpe til
|
|
Holmgården eller
|
f Krabbe Persson til
|
Ytersiö.
|
|
Harstäde.
|
Hof.
|
f her Per Nicolai til
|
t
|
Erich Monsson til
|
f Joen Svensson til
|
Hofmannetorp.
|
|
Broxvik.
|
Biörneskog.
|
f Erich Nilsson mu-
|
|
Christiern Persson
|
f Birge Drake til Dan¬
|
sterscrifver til Hiels-
|
|
til Haddesahult.
|
näs.
|
hammer.
|
t
|
Jören Olsson til Hå-
|
f Gunnar Galle til
|
fPer Gudmundzson
|
|
konstorp.
|
Tostorp.
|
i Bakora (?) eller
|
f
|
Lasse Jönsson til
|
f Birge Arvidzson til
|
Skyfflingeryd.
|
|
Valdznäs.
|
Uglebode.
|
f Niels Ref til Fin¬
|
t
|
Per Duse til Hultz-
|
f Sven Orm til Ås¬
|
hult.
|
|
vik eller Dåleby.
|
hufvud.
|
her Jacob i Hvita¬
|
t
|
Hindrich Jönsson til
|
Joen Orm ibidem.
|
ryd.
|
|
Fylleryd.
|
f Niels Persson til Bes¬
|
f her Torkil i Dädesiö.
|
f
|
Jören Jonsson til
|
torp.
|
yjöns Arvidzson til
|
|
Uglansryd.
|
|
Lesta.
|
Flere håfve icke än nu gifvit theris godz bescrifne, dog likevel
håfve the alle constitutionen förseglet och underscrifvit, like som här
effterfölier:
f Per Christersson til f Johan Olsson til f Per Akesson til
Hinsekin.
f Oleff Arvidzson til
Näs.
j Jören Trolle,
f Sven Esbiörnsson
til Näs.
Höffren eller Åsa.
f Knut Bendtsson til
Ykornetorp.
f Jöns Jönsson til In-
gelstade.
Plalsnäs.
f Niels Isaaxson Bagge
til Elmteryd.
f Lindorm Persson til
Oseby.
Så månge, som kårsa stå före, thå håfve the alle förseglat. Men
ther inthet kårs står före, the håfve en part förseglet i Upland, så-
8o
1562, 1563
som Lasse Persson til Segersta giordt häfver, och en part håfve icke
kommet hit til stedes, utan sendt theris godz hit bescrifne.
The, som icke håfve varit här med theris signeter och förseg¬
let, the skole komme til mig i Calmar och forsegle ther eller och drage
up til k. Madz v. a. n. h. hof.
Haec breviter finivit Jacobus Teitus 4 februarii
Cronebergii anno domini 1563.
RIKSDAG I STOCKHOLM
1563 i juni.
Kallelser och förberedelser.
280 Konung Erik till Jakob Henriksson att genom fogdarne i Finland
låta utnämna tre bönder och fyra prester af hvart härad till
herremötet i Stockholm den 1 juni. Stockholm 1563 den 29
april.
Riksregistraturet 1563 I fol. 188 v. under rubriken: »Till Ja¬
cob Henrichsson ath han tilseijer alle fougther udi Finlandh, ath
the hvar udi sin stad uthnempne tre beschedelig bönder, thes-
ligest 4 prester udaf hvart häredt, så och tvo köpstadzmänn
udaf hvar stad, hvilche sigh hit till herremöthet begifve schole.
Datum Stocholm thenn 29 aprilis».
Effther thef N. N. vi för någre victige och anliggende
nödtorfther äre förorsakede till ath lathe sammenkalle menige
rigsens ständer och förthenschull beramet et mothe här udi
Stocholm till then 1 dagh junii nästkommendes och latidt hit
förskrifve vårt elskelige rigsens råd, tesligest the förnämpste
udaf adelen sampt prestmänn, köpstädzmänn som bönder, på
thet vi udi egen kong:e personn vele någet handle och tale
medh them, ther oss och riket mykin macht upå ligger: ther-
före är vår vilie och befalningh, ath 1 medh thet allerförste
så bestelledt, ath fougterne udöfver alt Finland så väll i fÖr-
stendömet som och udi the andre länn motte blifve tilsagde,
att the hvar udaf sinn befalningh uthnämne tre beschedelige
bönder, thesligest 4 prester udaf hvart härede, hvilche sigh hit
1563
81
udöfver till samme tid och termin schole förfoge, såsom vi
och udi liche motte vile, ath udaf hvar köpstad motte 2 udaf
[the] förnämpste borgere blifve tilsagde, ath the sig hit uthen
all försumelse och gensägn begifve, på thett the måtte för-
nimme hvad såsom här udaf oss um menige rigsens vårdnade
ärender blifver förhandlet. Thette I så bestelle.
Två män af hvarje köpstad kallas till ett »allmänneligt möte» i
Stockholm den första juni. Stockholm 1563 den 29 april.
Riksregistraturet 1563 I fol. 188 under rubriken: »Till stä-
derne, ath the tillsäije tvo beschedelige männ, såsom sigh hitt
till Stocholm till thet almennelig herremöthet begifve schole.
Datum Stocholm 29 aprilis».
Effther thet, trogne undersåther, vi för någre rigsens vic¬
tige och anliggende nödtorfther äre förorsakede till ath holle
et almenligit mothe här udi Stocholm thenn förste dag junii
och förthenschull latidt förskrifve vårt elskelige rigsens råd,
thesligist the förnämpste af adelen, sampt prestmän, köpstädz¬
männ, som bönder, på thet vi udi egen kong:e person vele
någet handle och tale med them: therföre [är] vår gunstige
vilie och befalningh, ath I skole tillseije tvo beschedelige menn
udaf eder köpstad, som sigh hit till samme tid förfoge schole,
på thett the förnimme, hvad såsom här udaf oss um menige
riksens vordnede lägenheter blifver förhandlet. Tagendes här-
udinnen ingen försumelse.
Några dagar före riksdagskallelsen hade hertig Johan blifvit stämd till
Stockholm »innan tre veckor» med anledning af Johan Bertilssons bekän¬
nelser, att han blifvit utskickad af hertig Johan, »att han tvist, uppror och
oenighet här i landet ibland adeln, prestmän, borgare och bönder uppväcka
skulle» emot konungen (bref till hertig Johan af den 23 april, riksregistr.
1563 suppl. fol. 108 v.).
Grefve Gustaf kallas till ett »allmänneligt möte i Stockholm den
första nästkommande juni. Stockholm 1563 den 5 maj.
Riksregistraturet 1563 I fol. 199 v. under rubriken: »Till
grefve Göstaf? ath han sigh hit till Stocholm till herremöthet be¬
gifve skall. Datum Stocholm thenn 5 maii».
281
282
Effther thet, käre frände, vi för nogre rigsens victige och
anliggende nödtorfther äre förursakede till ath holle et almenne-
Riksdagsakter IT. 6
82
1563
ligit mothe här udi Stocholm thenn i dagh junii nästkom-
mendes och hit latidt förskrifve vårt elskelige rigsens rådh
sampt prestmänn, köpstadzmän och bönder, på thet vi udi
egen kong:e person vele noget handle och tale med them, ther
oss och riket mykin macht upå ligger; therföre är vår gun-
stige vilie och begär, ath I och vele förfoge eder hit på samme
tidh, på thet I motte förnimme hvad såsom här udaf oss um
menige rigsens vordnede lägenheter blifver förhandlet.
283 Erik Gustafsson friherre till Tofta kallas att infinna sig hos
konungen med allra första »genom natt och dag». Stockholm
1563 den 27 maj.
Original bland k. Eriks bref och koncept i Riksarkivet med
utanskriften: »Oss elskeligh vår tro tiennere och cammeriunnker
herr Erich Göstaftssonn friherre till Toffta etc. gunstelighen».
Erich thenn fiortende medh Gudz nåde Sverigis Götis
och Vendis etc. konungh.
Vår synnerligh gunnst och nådhe tillförendhe. Vi lathe
edher, käre herr Erich GöstafFsonn, härmedh gunstelighen för¬
stå, att vi nu på thenne tidh för någre väre och menighe rike-
sens anliggende saker och ärendher schull håfve edhers när¬
varelse synnerlighen förnöden här hos oss. Therföre är vår
gunstighe villie och begären, att I medh thett allerförste ge¬
nulin natt och dagh vele begifve edher hit till oss, härudinnen
I görendes vardhe thett som oss liufft och behageligit är.
Gudh edher [befajlendes. Datum Stocholm 27 maji anno
etc. 63.
284 Konungens råd herr Ture Bielke kallas till mötet i Stockholm
med allra första, emedan inga andra af konungens »riksråd»
voro tillstädes. Stockholm 1563 den 2 juni.
Riksregistraturet 1563 I fol. 226 under rubriken: »Till her
Ture, att han begifver sig till Stocholm och vare ther tilstädes
på thet mothe, som ärnet är ther att ske. Datum thenn 2 junii
anno 63».
Vår synnerlig gunst och nåde tilförene. Efther thet,
käre her Thure, vi eders närvarelse nu på thenne tidh mykit
behöfve, synnerligen meden vi inge andre af vårt elschelige
1563
83
riksrådh håfve her hoss oss tilstädes, med them vi om the
saker och handlinger, som nu skole proponeres udi thet mothe
och samqvemd, som her nu förhanden är udi Stocholm (siel):
therföre är nu som tilförene vår gunstige villie och nådige
begären, I ville genom natt och dag schynde eder hit till oss,
efter vi vele inthet eller kunne nogot i så motte förtage, för
än I komme her tilstädes. Görendes herudinnen thet oss är
behageligit. Gudh befalendes. Datum Stocholm then 2 junii
a:o 63.
Vittnesmål aflagdt af herr Henrik Claesson och Herman Fleming
om hertig Johans förhållande och planer. Stockholm 1563 den
31 maj.
Original bland Handlingar angående hertig Johan af Finland
1557 —1568 i Riksarkivet.
Anno domini 1563 thenn 31 dagh maji udi Ståchålm
vardt her Elenrich Claesson tillspordt
först, om honom var vetterligit medt hvadli conditioner
och velkor thenn heyratz contract giord blef i Pålandh emel-
len hertugh Johan etc. och konungen i Pålanndh.
Ther till svarede hann, att hann och Herman Flämingh
kunde inthet förstå, hvadh ther udi then måtte handledes, och
finge intet mere vette af thenn handel, än hertugh Johan
etc. och Ezechias ville them therum tillkänne gefve, synner¬
ligen therföre att the thet måll intet förstode, och väre på
konungens i Pålandh sidhe öfver samme handel hertugh Rad-
zewill, grefven af Tenczin och then pålnische cantzeler Mi-
scowsczi. Män thet förstode the, att handelen gick theropå,
att hertugh Johan etc. schulle förre ther till hielpe att then
äldzste konungens syster måtte blifve försed, än att han schulle
få thenn yngre, hvilkedt hertugh Johan tillförende uttlåfvet
hade, ath när hertugh Johan kunde kåmme thet till väghe,
ville och konungen i Pålandh hålle hvadh han honom ther
emot igen tillsagdt hade. Item schulle och konungens syster
i Pålandh bekåmme till mårgengåfve Alandh och Castellhålms
länn sampt Raumo och Letale sochner medt Raumo stadh;
så och att, um furstinnen dödeligen affölle och hade erfvinger
effter sich och the blefve döde, så schulle allt kåmme till
kongen i Pålandh igen, hvadh henne medtgefvit var, therum
och therudinnen hertugh Johan protesterede, dåch leckeväll
thet ingick och förscref och förseglede. Hvar och så hände
att hertugh Johan dödeligen afginge, schulle henne, hvar honn
285
84
1563
icke ville blifve her i rikedt, gefves 10,000 daler och honn ther
medt varde aflagd.
Yterligeren bärettede her Henrich Claesson och Herman
Flämingh att the hade förstått, thett handelen blef så före-
gefven, att när hertugh Johan blef tillspordt, om han var enn
fri furste, dhå svarede Ezechies på hertugh Johans vegne och
effter hertugh Johans befalningh ther till ja och sade, att hann
var mächtigh till att alldelis gore och lathe udi sit fursten¬
döme hvadh honom syntes. När the forrne konungens i På-
landh rådh begärede se donations brefvet, thett hertugh Jo¬
han hade, och att the ville thett läse, vardt thett them till-
sagdt så, att konungen i Pålandh schulle väll få se och läse
samme donations bref, och hade Ezechies dhå förtröstedt her¬
tugh Johan vele uttlathe the punchter, såsom saken kunnde
förhindre, och therföre, effter donations brefvet var på svensche
stält, uttålkede hann thett effter sin eghen vilie och icke effter
thes innehåldh. Intedt synnerligit mere sade the sich vette um
then contract. Män effter Larentz Michelsson var tillbetroed
till att läse alle the bref och missiver thenn hele handel be-
langendes, så som Ezechies ifrånn sich sände till hertugh Jo¬
han, så och blef sänd till båke igen medt her Hans Biors-
son till Pålandh, när hertugh Johan var thäden förrest, så
tvilede them therföre inthet, att hann och väll viste medt
hvadh beskedh samme handel giordes.
Förbenempde her Henrich Claesson berättede, att hann
vidtlöfftigt hade fått vette om enn speciall och synnerligh be¬
falningh, såsom för:te Larentz Michelsson på samme tidh schulle
vare af hertugh Johan medtgefven till att andrage och utt-
rätte hos konungen i Pålandh, ther af her Hans Biörssonn in¬
thet schulle vette. Hvadh thett var för enn befalningh, må
Lasse Michelssonn sielf gore beschedh therföre. Her Henrich
Claesson och Herman Flämingh blefve och tillsporde, um Eze¬
chies var skild udaf hertugh Johans tienist och hade fått
af honom orlof. Thett sade the sich icke vette, icke heller
kunne tro honom vare af hertugh Johans tienist förlåfvet. Män
hertugh Johan hade latidt gefve honom 1500 daler udi sitt
aftogh, och Ezechies stälte sich like såm han hade varedt my-
kidt bedröfvet, besvärendes sich och sade: »Soll das nun mein
lönn seyn? Aber ich will mich vorkrichen auf dray jar. Ich
weyss woll, mann wirth mir nachstellen und ein kugel lassen
mich durchlauffen».
Item berättede och Herman Flämingh, att på samme tidh
fonte Ezechies vardt affärdiget ifrån hertugh Johan uthan för
Righe, thett Ezechies dhå hade hos hertugh Johan enn hell
hop missiver och bref. Dhå sporde Herman Flämingh Eze-
1563
85
chiam till hvar haden (?) samme bref schulle. Häfver han sva-
redt, att hertugh Johan hade them uttskickedt till the herrer
och furster honom egenom then gifftermåls handel äre blefne
förvante i Tydsklandh.
Thesse fönne her Henrich Claessonn och Herman Flä¬
mingh vorde och tillsporde, um the viste, att hertugh Johan
hade någen handel medt the Dansche heller konungen 1 Dan¬
mark, item the Lubesche och städerne. Therudaf sade the
sich inthet vette. Dåch hade the hördt hertugh Johan udi
så måtte håfve någre reser föregefvit, att k. Ma:t icke schulle
länghe regere, effter hans k. Mart hade förovilligedt sich medt
kongen i Danmark och så månge andre.
Samme tidh blef och her Henrich Claesson och Herman
Flämingh tillspordt, um the hade förstått, att hertugh Johan
ville ändeligen settie sich till värn och fiendscap emot kongre
Mart. Svaredes att the intedt annedt kunne förnimme, och
att hertugh Johan schulle håfve sagdt, att han på ett heller
tu år till görendes hade väll till fyllest provehant och andre
nödtorfter på Åbo slott; hade och latedt före enn hel hop
bodher in på slåttedt, the ther uthan före stöde, och hugget
ther af schantzer och latedt bönderne fylt medt jordh. The
hade och väll förstått, att um hertugh Johan hade kunnedt
kåmmedt ther till, dhå ville hann visseligen begefve sich af
landet, och kunne the ingeledes tro att han någen tidh kårn-
mer tillstädes uthan emott sin vilie.
Häfver och så hertugh Johan sagdt och ment, att han
uthan landz ingen nödh håfve schulle, effter konungen i Pä-
landh var honom så mykidt skyldigh och hade så månghe
herrer till förvanther och venner, som är churfursten af Bran-
denburgh, hertugh Henrich af Brunswick och thenn herre, som
häfver konungens syster i Ungern. Berättede the förrne, att
hertugen af Prussen schall vare hertugh Johans godhe besyn¬
nerlige venn och svoren broder och till efventyrs them emel-
len vare någhen handel.
Ytermere vardt lier Hendrich Claessonn och tillfråget,
um hann var tillstädes hos hertugh Johan, när thett blef för-
handlet om thenn förseglingh h[ertug] Johan schulle gefve
kongre Mart etc., när hans kongre Mart hade achtedt draghe
till Engeland!), och hvarföre hertugh Johan thett icke gore
vilde, som han dåch eliest tillförende hade uttlåfvet; item hvar¬
före att hertugh Johan så hefftigt skyndede och fordrede ther
opå, att kongre Mart schulle draghe af landet. Ther till sva¬
rede hann sich intet annedt ther um vette, uthan att hertugh
Johan hade sagdt, attil hanns kongre Mart ther opå sielf så
myckidt fordrede, oanseendes att han hade latedt hans kongre
86
1563
Ma:t förstå um drötningen i Engellandh, thett honn hade
ett hart sinne. Män um then förskrifningh sade hann sidi in-
thet vette, och att hann intet var dhå tillstädes, när Lasse
Knutzson ther opå fordrede, uthan kom till hertugh Johan
seden, nempligen effter Martini.
Videre um alle lägenheter vett Larentz Michelssonn all
beschedh, uthan tvill, till att berätte. Thes till visse att the
offtetde her Henrich Claesson och Herman Flämingh alt
thette för:ne så berättedt håfve, är thette medt theris eghne
händer underscrifvit och theris signeter lier nedenföre trycht.
Datum loco, die et tempore ut supra.
(L. S.) (L. S.)
Henrik Claeson Herman Flämingh
* #
*
Några andra uppgifter om de närvarande, än som ur de följande
handlingarna framgår, eger man icke. Hertig Johan skall i början af juli
månad hafva samlat prester och länsmän till Åbo och bland annat äfven
talat om riksdagen i Stockholm. Det heter där (samtida handling bland
Handl. ang. hertig Johan af Finland i Riksarkivet):
Till thett ellofte berättade hann för thenn menige mann, att e.
k. M. ville icke allenest fördrifva honom, utan och hertigh Magnus
af Ostergötlandh, och sade att e. k. M. hade beramat enn herredagh
her i Stocholm; ther häfver e. k. M. latidt tillhope kalle först her¬
tigh Magnus och alle ricksens rådh atth rådhslå och döme om honom,
och på thet sidzste skulle ther ingen vare kornen till sama herredagh,
icke hertigh Magnus eller någån utaf ricksens rådh uthan någre få
böndher. Ther skulle e. k. M. håfve dömdt um honom, epter som
e. k. M. häfver sielf synnts. — — — — — — — — — —
Detsamma berättas ock i den uti Fryxells »Handlingar rör. Sverges
historia» III sid. 16—32 tryckta nära samtida berättelsen örn utbrottet af
fiendskapen mellan konung Erik och hertig Johan. »Der graven, hern unnd
etlen», heter det där, »erschienen gar wenig, dann die hetten etwas vonn
den sachen des hertzogen vermerket, aber die bauerschafft muste gehorsam
leisten; zu denn wärdén binein genotigt, demnach die recht geladenen gest
nit kommen wolten, von allen arten, bischove, vögte, pfaffen unnd alles
was nit viel dochte, damitt die tisch besetzet wurden». Om nödvändig¬
heten att förstärka rådets och adelns antal vittna ofvan införda kallelser;
efter hand torde ett något större antal ha infunnit sig eller ock ha be¬
kräftelser sedermera infordrats (jämför de följande akterna); det enda i af¬
skrift bevarade exemplaret af ständernas dom är ock ridderskapets och
adelns, men namnen äro där utelemnade. Att bönderna särskildt från Fin¬
land varit närvarande uppgifves uttryckligen (se längre fram).
1563
87
Förhandlingar med ständerna.
I skrifvelsen till grefve Svante och herr Carolus de Mornay af den 13
juni om »hertig Johans handel» uppgifver konungen uttryckligen, att som
hertig Johan icke ville komma tillstädes, »håfve vi icke kunnedt gå thett
förbi, uthen äre af högträngde nöd förorsakede vordne till att late för¬
skrifva menige rigsens ständer af alle lanndzänder tilhope her i Sverige».
Det har därjämte'på riksdagen varit tal om Sveriges ställning till främmande
makter och det med Polen och Danmark förestående kriget. Enligt Ter-
seri »Fragmentum Historias Johannis III» (Nettelbladt, Schwedische Biblio-
thec IV sid. 212) öppnades riksdagen af konungen sjelf med ett tal »tam
de rebus Polonicis quarn Danicis». Redan den 30 april och 20 maj hade
rådet afgifvit två, numera förlorade, betänkanden om kriget med Danmark,
vid senare tillfället tillstyrkande detsamma, äfvensom att begagna sig af
Skottarnes tillbjudna hjelp (Meddel. fr. sv. Riksarkivet IV sid. 69). I bref¬
vet till städerna af den 12 juni 1563 (riksregistraturet 1563 I fol. 230) om
adelns och krigsfolkets församlande med Jönköping sorn mötesplats, heter
det genast i början:
I håfve uthan tvifvel förstådt, trogne undersåther, hvad såsom
uthi then herredag, her senest stod udi Stocholm, blef ibland annedt
menige richsens ständer föreholledt om the lägenheter, som nu på
färde äre med the Dansche, huruledes the håfve satt sig före och vele
oss och Sverigis rike fiendtligen angripe •— — — — — — —
När konungens nämnd den 9 juli dömde den danska adelns i Sverige
belägna gods och gårdar förbrutna under kronan, anfördes emellertid som
domskäl att nämnden förnummit att konungen i Danmark förorsakat fejden,
hvarföre ock riksens råd »samtyckt och beviljat häfver, att man de Dan¬
ske för Sveriges afsagde fiender hålla skulle och deni angripa till land och
vatten» (K. Erik XIV:s nämnds dombok sid. 99, 100).
Hvad behandlingen af hertig Johans sak vidkommer, uppgifver Ter¬
serus (anf. st. sid. 212), att konungen öfverlemnade densamma åt Jöran
Persson att vidare utvecklas, hvarpå han drog sig tillbaka. Jöran Persson
hade därefter, »selectioribus ex plebe vocatis», utvecklat i ett längre tal
orsakerna till konungens förfarande mot sin broder. Talet, som förf. sett i
fragment, inför han uti latinsk öfversättning. De motiv, som anföras, äro
1) att hertig Johan brutit sin pligt såsom »beneficiarius» mot arfkonungen;
2) att han, brytande mot konung Gustafs testamente, utan konungens åt-
spörjande förskrifvit en »god del» af sitt hertigdöme under namn af mor¬
gongåfva (»dotis nomine») åt Polackarne; 3) att han, då krig mellan Po¬
len och Sverige förestode (»cum universum Suecise regnum regem Polonias
inimicum habeat atque esse declaraverit per classicum et bellum decretorium»)
(anf. st. s. 214) afsöndrat sig från riket och gjort gemensam sak med dess
fiende; 4) att han hotat, att konung Erik ej skulle regera utöfver s. Micha¬
elis dag i det löpande året.
Stort mera än en eller halfannan vecka torde icke riksdagen ha påstått.
88
1563
Ständernas dom.
286 Adelns dom öfver hertig Johan samt trohetsförpliktelse till konun
gen mot alla hans fiender. Stockholm 1563 den 7 juni.
Afskrift från iöoo-talet af en vidimerad kopia i Hadorphska
samlingen i k. Biblioteket (sign. A), jämförd med och rättad
efter ett koncept på pergament till grefve Svante Stures bekräf¬
telse af domen bland Riksdagsakta i Riksarkivet, hvilket ur¬
sprungligen nästan ord för ord har öfverensstämt med ständer¬
nas dom. Efter konceptet äro orden inom klammer tillagda.
Väsentligare afvikelser hos A anföras i noter efteråt.
Vi effterskrefne N. N. giöre vetterligidt medh tiletta vårt
öpne bref, att effter then stormechtigiste högborne furste och
herre her Erich then fjortonde Sveriges, Göthes och Vändis
konung och herre i Liflandh häfver oss nu latet [förstå], doch
icke uthen bekymber och bedröfvelse, um någre farlige och
besvärlige lägenheter, som nu på thenne tidh, doch Gudh
bättre och sig ther öfver förbarme, äre på färde, och besyn¬
nerligen så mycket belanger thenn högborne furste och herre
lier Johan hertug i Finlandh, och vi håfve uthaf then klare
och ögenschinlige berättelse, besvorne vithne, schrifftelige, för-
seglede och underschrefne bevis och schäll nogsampt och
grundeligen förståt, hördt, sedt och förnummedt, som dliå för
oss komme, presenteret och vart tilkänne gifvit och på samme
tidh för menige rigsens ständer förestält, att hertug Johan af
Finland häfver, ty vär, sidi ilde försedt, förhållidt och skicket
emott högstbemälte konung:e Ma:t vår allernådigiste herre,
konung och högste öfverhet, thesligest emott Sveriges rike,
alles vårt käre fädernesland, så [att] vi beflnne och [görligen]
förnimme, att h. Nåde först0 häfver öfverträdt then testementz-
ordning, som thenn högborne furste salige konung Göstaff,
högloflig och christelig i åminnelse, hanns Nådes käre her fa¬
der, giorde här i Sveriges rike för sin christelige afgong af
thenne världene, i thett att h. Nåde icke häfver varidt högst¬
bemälte konungie M:t nu regerendes, såsom sin rätte konung
och öfverhet, så'5 trogen, horig, lydig och rättrådig, icke hel¬
ler achtet Sveriges rikes, sitt käre fäderneslandz gagn och
bädste, såsom honom medh rätte borde, och samme testementz
ordning liusligen förmäller; ther till salige konung Göstaff,
hanns Nådes käre her fader, hanns f. Nåde och så offte tro¬
ligen och faderligen tillrådt och förmanedt häfver. Item hanns
Nåde häfver icke heller, såsom vi nogsampt förfaridt håfve,
eflterkommit och hållidt thenn edli, som hanns f. Nåde giorde
i TJpsale udi högstbemälte konung:e Ma:tz konung:e croning,
uthen then aldelis emott handlet, item öfverträdt thenn con-
stitution och bevilligede handel, som hanns f. Nåde tillförende
samtycht, så och thenn medt en liflig och schrifftelig edli
obrutzligen till att hålle bevilliget häfver, hvilken constitution
udhi Arboge [anno etc.] 6i then 14 aprilis vardt uprättedt. Thes¬
ligest måste* vi och bekänne, att hanns Nåde mykit annedt
handlet häfver, som är emott Sveriges beschretne lagh, thenn
tlie doch alle äre undergifne, som här udhi Sveriges konunge-
rike boendes äre. Häfver och hertug Johan anhållit högst-
be:te konung:e Ma:tz fulmyndige legater och sendebod, lier
Claes Åcheson och Oluff Hindrickson, hvilket är och att före
afvug schiöld emott sin rätte herre och konung och sitt fäder-
neslandh. Sammeledes häfver hertug Johan och försträcht och
undsatt Sveriges rikes afsagde fiende, konngen af Pålen, ett
mål hundrede tusende tiugu och femb tusende daler, medt
hvilke penninger så mång erlig svänsk man är på halsen sla¬
gen och ther medt umkommen. Thesligest häfver hanns Nåde
mykit practicerat och stemplet medt konngen i Pålen, konun¬
gen i Danmark och andre, thet högstbeite konungie Mait och
Sveriges crone är emott, till skada och under ögenen; så
och latidt sigh upenbarligen höre och förnimme medt krigs-
macht och härschiold alt fienteliget företage emott högst¬
bemälte konungie Mait och Sveriges rike, hvilket uthaf lier
Henrich Claeson och Herman Fläming medt tud uprächte
Anger och svoren edh udhi menige rigsens ständers åhöre, be-
kändt, svorit och vithnet är, [medt mykit annet såsom är] emot
thenn broderlige trohet och kärlek, som hanns f. Nåde borde
medt rätte håfve haft emott högstbemälte konungie Mait.
Och ändocli hanns Nåde är trenne reser citeret, så häfver hanns
Nåde icke velet komme här tillstädes effter högstbeite konungie
Maitz schrifvelse och the laglige citationer och stempningar,
sorn hanns f. Nåde äre tillschickede vordne. Så är alt sådennt
både emott Gudh then alldrahögste handlet, thesligest emott
thenn schyllige trohet, hörsamhet och lydhne, som alle Sveri¬
ges inbyggere äre plichtige att bevise högstbeite konungie
Mait, såsom theres af Gudh tillschickede rätte konung och
högste* öfverhet, så och schyllige äre theres rätte fädernes¬
landz gagn och bädste fordre, och vi förthenskuldh samme
handel håfve tagit udhi betenkende och medt ett godt sam¬
vet och troget hiärte icke annet säije kunne, uthen att hög-
bemälte hertug Johan häfver förvärket och förbrutet alt thett
gode, som han tillförende här i Sverige håfve borde bådhe
medt arfs rätt och alt annedt hvadh thet hälst vare kan; hvar¬
före vi och herudhinnen medt ett godt, betencht och berådt
90
1563
modh och för en beslutlig sententie och dom afsäije, att hanns
Nåde bör straffes, effter som Sveriges beschrefne lagh förmäller
och innehåller i högmåls balken udi thett 8 och 9 capitel,
som så lyder: Hvar som reser här emott konungen
eller försåth gior, att han vill honom fånga/ eller
dräpe eller giöra några våldgierninger^ eller orätt
medt brefvom, rådom, gärningom eller hiälp, thå äger
hann mista etc., medt mindre änn högstberte konung:e Ma:t
nådigst vill thenne sak af synnerlig gunst och nådhe nådigst
förmedle. Och vele vi thenne sententie och dom hålle och
håfve för oss och väre effterkommende, så och för them alle,
the ther upå något kunne håfve'5 att tale, både för them, som
nu her effter tillkomme kunne, såsom och för them, nu äre
udhi lifve, aldeles fast, standafftig* och oryggelig, thett vi och
för hvar och en, högre och nedrige ständer, enär som hälst
behof giörs, fulkombligen bestå vele. Ytterligere effter hanns
Nåde sig och fienteligen lather förmärke emott högstbe:te
konung:e Ma:t, hvarföre är och thett vår mening um före-
skrefne hertug Johans otilbörlige handel, att högstbemälte k.
M:t later theröfver straffe och sådant vedergöre. Vi låfve
ther emot och här medt tilseije så väll för oss som alle andre
af adelen öfver hela Sverigis rike, att vi och the, hvar udhi
sin stadh, vele ther till gärne hiälpe medt hvad förmögenhet
vi kunne åstadkomme, [e]när sorn helst theruppå, på högst-
be:te k. Ma:tz vägne, fordret varder, och elliest oss altidt
lathe såsom the underdånige, trogne och edzförplichtige under-
såther hörsamblige, trogne och vällvillige befinne och upsättie
lif och lefverne att gore them emothståndh, som någet ondt
vele sidi företage heller tillfoge högstbe:te konung:e Mart vår
allernådigste herre eller Sveriges rike, vårt käre fädernesland,
thet vare sich anten hertug Johan, konngen i Pålen, kongen i
Danmark heller andre, ehvilke the hälst äre heller vare kunne,
och altidt adite och hålle för väre hender alle them och gore
them ondt, schade och afbräck, som vi vette kunne [att] vare
h. k. Ma:tz fiender och ovänner. Thesligest vele eller schole
vi icke oss någen tidh late vike, vände, beväge eller ifrån-
tränge ifrå then edli, huldschap, troschap och manschap, som
vi tillförende hans konung:e M:t lofvet, svorit och tilsagt håfve,
så sannt oss Gudh hiälpe till all vår vällfärdh, bådhe till lif
och siäl. Amen. "flies til visse lathe vi för:ne, som nu här
tillstädhes äre, hänge väre signeter för detta bref och medh
egne händer underskrefvit. Datum Stockholm den 7 junii
anno 1563.
a) fast A. />) såsom A. t) matte A. d) j A. e) höge A. f) förjaga A. g)
vi/lgierning A. h) gifve A. i) stadfästige A.
1563
91
Afskriften har följande vidimering:
Att denne copia stemmer öfverens ordh ifrån ordh medh det rätta ori¬
ginalet, såsom menige S. R. ständer samptycht, giordt, förseglat och under¬
skrefvit hafva, det vittne vi her effterförmälte medh vare signeter och medh
väre egne händer till yttermera visso underskrefve.
Börge Nillson Johan Erickson Dionysius Beurseus
Redan under 1600-talet fans af domen öfver hertig Johan endast en
vidimerad kopia. Rune lis anteckning lyder: »Ständernes dom öfver hertig
Johan til Finland. Datum Stocholm 7 junii 1563 vidimerat copia och der
hos k. Erichs besvär emot hertigen. En bok. Concept ibland k. Erichs
concepter till dhen 5 junii 1563». Antagligen ha originalexemplaren efter
omhvälfningen 1568 blifvit förstörda. Åtskilliga medlemmar af rådet och
adeln uppgifvas i de följande handlingarna ha underskrifva och beseglat
domen. — 1 november 1568 fingo åtskilliga prestman »ogilla, cassera och
omintetgöra» några bref, som de och »flere de förnämsta rikets ständer»
beseglat, och som voro konung Johan »under ögonen och allt för när», se¬
dan de förnummit att konungen varit alldeles oskyldig till den »handel»,
som blifvit honom tillagd. Ordalagen gifva tydligen vid handen, att här
ej kan åsyftas det 1568 mot båda hertigarne utfärdade öppna brefvet,
som Gabriel Kristersson [Oxenstierna] jämte några andra personer den 21
oktober 1568 återkallade; i de ifrågavarande urkunderna nämnes hertig
Karl ej med ett ord (jfr längre fram). De prester, sorn utgifvit dylika bref,
äro Laurentius, ärkebiskop i Uppsala, Paulus Justen, biskop i Åbo
(1563 i Viborg), Nicolaus Olavi, biskop i Strängnäs, Johannes Ofeg,
biskop i Vesterås, Erik Herkepe, biskop i Viborg (förut domprost där¬
städes), Erasmus Nicolai, biskop i Tuna, Henricus Jacobi, kyrko¬
herde i Åbo och Jonas Andreae, kyrkoherde i Vesterås. — Om köp-
stadsmännens besegling har jag ej sett några särskilda uppgifter, men
att bönderna satt sina signet under domen, uppgifves i de omedelbart
efter riksdagen utfärdade brefven, och för öfrigt åberopas i allmänhet me¬
niga rikets ständers samtycke.
Hvad grefve Svantes stadfästelse vidkommer, är den, såsom redan
antydts, skrifven på pergament och har haft påskriften vist concept grefve
— — —. Att döma af denna påskrift skulle dokumentet vederbörligen ha
utfärdats. Det har sedermera användts som omslag på en räkenskap i
Kammararkivet. En del ändringar äro gjorda i domen, men äro numera
nästan oläsliga. De synes icke röra några väsentligare saker. Den vigti-
gaste torde innehållas i följande ord: att han erkände konungens rätt icke
allenast »till att lathe hertigh Johan fengklich antastes och hålles, uthen
och effter then sententz och doem, såsom menige riksens ständer sampt
medh mich thå gifvedt håfve, till thet högste straffe lathe; thertill jagh och
hielpe vill».
Utgångna skrifvelser.
Konung Erik tager i sitt beskydd de bönder i Österbotten äfven
som alla andra i hertig Johans furstendöme, som infunnit sig
till herredagen i Stockholm. Stockholm 1563 den 13 juni.
Riksregistraturet 1563 suppl. fol. 163 v.
Vi Erich etc. gore vetterligit, effter vi så högeligen håfve varidt
förorsakede och nödträngde äre till att late iblannd annedt gifve til-
287
92
1563
känne och thenn menige man förstå och föreholle af alle ständer här
i rikit, som nu i thenne herredag håfve församblede varit, som nu
här i Stocholm städt häfver, um thenn otilbörlige handhel, som thenn
högborne furste her Johan, hertigh af Finlannd, häfver sigh emoth
Gud, all skäell och rätthvise företagit, som the öpne bref theropå
af menige rigsens ständer och undersåter utgifne thett ytterligen udi
längden inneholle och uthvise, och väre undersåter af Ostrebottnen,
som och här tilstädes öfver samme för.ne handel varit och theres me-
ningh och dom theropå håfve förstå latit och uthgifvit och theres
signeter ther under sat, håfve och therudöfver i underdånighet sigh
beclaget och befruchtedt, atth the therföre skole sedhen, när the
igenn hemkomme, blifve af högbe:te hertigh Johan eller the, som ho¬
nom tilkomme, befeygdede, och förthenschuld ödmiukeligen varidt be-
gärendes vårt kong:e försvarelsebref för samme sak; Så håfve vi
therföre tagit och anammedt, som vi och nu här med thette vårt
öpne bref tage och anamme förbenempde väre undersåter af Ostre-
botnen så väll som alle andre udi furstendömet boendes äre, som och
the till thenne herredagh uthsändt håfve, medh alt thett som them
kann tilkomme, som är theres hustrur, barn, legefolch och alle vård-
neder, item theres godz och ägedeler, thett vare sigh rörligit eller
orörligit, udi vårt kong:e hegn, värn, fredh och försvar och synner¬
ligen till att hängne, värie, fride och försvare them för alt öfvervold
och orätth, som them af högbe:te hertig Johan eller någon af them,
som honom tilkommer, kann tilfoget blifve. Ther sigh hvar och en
häfver effter rätte.
Ett dylikt skyddsbref medförde äfven bönderna från Töfvesala socken,
då de den 23 juni återkommo, och skulle det enligt sekreteraren Måns
Jönssons befallning uppläsas i all socknens åhöro. Det var härtill de den
27 juni ville förmå presten Mathias Michaelis i Töfvesala, hvilken likväl
undandrog sig, men till hertig Johan samma dag insände ett extrakt af det¬
samma. Extraktet innehåller dock endast de i skyddsbrefvet förekommande
öfliga fraserna med uteslutande af allt, som rör riksdagen eller hertig
Johan. Däremot tilläggas några ord, som icke i registraturet förekomma,
nämligen en uppmaning till »furstar, grefvar, friherrar och alla andra» att
icke göra konungens nämnde undersåtar något förfång. Enligt brefvet voro
riksdagsbönderna »Eleff Jönsson i Anavaytzby, Jören Nilsson ibidem, Hen¬
rick Stuth i Söderbyvvaresal och någre andre få, som sade, att Härmen
[Fleming?] hade them brefvet förvärfvat» (orig. i Riksarkivet bl. Handl. ang.
hertig Johan af Finland); jfr försvarsbrefvet därsammastädes från Töfvesala
soknebor för nämda prest. —- I afseende på riksdagsbönderna från Åland
och tillkännagifvandet där af ständernas dom se K. Erik XIV:s nämnds
dombok sid. 114.
Af samma dag är äfven ett mandat till menige man i furstendömet
(tr. i Handl, till upplysn. af Finl. Häfd. X, sid. 78), hvari det om riksdagen
heter, att »meniga riksens ständer af alla landsändar» varit församlade i
Stockholm och dömt hertig Johan såsom Sveriges uppenbara fiende, hvar-
jämte »de öppna bref» åberopas, som meniga rikets ständer därpå utgifvit.
1563
93
Instruktion för herr Hogenskel Bielke och Oluf Henriksson till
Brunsholm på deras beskickning till hertig Johan. Stockholm
1563 den 13 juni.
Riksregistraturet 1563 suppl. fol. 153.
Instruction och befalningh, sorn vi Erich thenn fiortende
medh Gudz nåde Sverigis, Göthis och Vendis etc. konungh
håfve medhgifvit och befaledt thesse oss elschelige våre gode
männ, rådh och trogne undersåter, her Hogenschell Bielke
och Oluff Henrichsson till Brunsholm, som the på våre vegne
hos thenn högborne furste her Johan hertig i Finland etc.
beställe schole, effter som thet sigh här förfölgher. Actum
Stocholm thenn 13 junii anno etc. 63.
Först schole the begifve sigh haden till vägs medh thet aller-
förste och theden, som thett kann vare them lägligit, sände ett bud
medh theres bref ifrå sigh till hertig Johan, ved sådane meningh, att
the gifve honom tilkänne, thet the äre af oss utskickede till honom
och håfve i befalningh till atth något handle och tale med honom på
våre vegne, ther macht opå ligger. Och effter någre våre gode männ
tilförene, som på våre och rigsens värf vore stadde, blefve lichväll
antastede af hertig Johan och inmante på Abo slotth, så fördristede
the nu icke att komme eller begifve sigh till honom, för än the
måtte varde försäkrede medh enn fri christelig leygde, så atth the
obehindrede och uthen färe motte drage bådhe till och ifrå honom.
När the nu varde legden bekommendes, skole the förfoge och
skynde sigh ther häden medh thett förste, och seden the tit komne
äre och håfve öfverantvardet theres medhgitne creditifve ifrå sigh,
schole the på våre vegne ther förhanndle och föregifve um the värf,
som vi them nu befalt håfve, som här effther fölgher, och sigh icke
ther ifrå late vände eller beväge, anten medh onde eller gode, trug
eller tilsäijelser, så frampt att the gore vele thet som erlige och
trogne männ böre och väll anstår, och vi ther öfver icke schole till
thett högste och uthen nåder straffe lathe, nembligen i så måtte och
medh thesse ordh:
Then stormechtigeste högborne furste och herre her Erich then
fiortende Sverigis Göthis och Vendis etc. konungh vår aller nådigeste
herre häfver befaledt oss sine underdånige trogne undersåther atth
säije e. f. N., thett hans kong:e Ma:t intet tvifler, att e. f. N. kom¬
mer väll i hugh. huru högbe:te hans kong:e Ma:t lott eder Nåd til-
schrifve um thenn vetterlige och öfvervundne förrädere Johan Bertils-
sonn, som månge farlige och förrädtlige ordh um hans kongelige Ma:t
288
och hanns kong:e Ma:tz regemente haft häfver, så att thet icke länge
vare skulle, och hvad hann seden på eders f. N. bekände, effter som
samme högbe:te kong:e Ma:tz schrifvelser ther um dhå ytterligere
förmälte och uthviste, och huru hanns kong:e Ma:t förthenskuld lott
kalle, fordre, stempne och citere e. f. N., att e. N. skulle här håfve
kommit tilstädes och sigh befriet och ledigh gore för sådanne opå-
lage och annet mere, hvad hans kongie Ma:t kunde med skäell emot
e. f. N. håfve. Så effter e. f. N. icke vilde på sådanne kong:e Ma:tz
citationer och stempninger komme tilstädes, uthen sä väll therudinnen
som och myckit annet, ty ver, stält sigh myckit ohörsambligen emot
hans kong:e Ma:t och emot e. f. N. edh och förskrifningh, thenn e.
f. N. hög:te kong:e Ma:t såsom sinn rätte herre, konungh och högste
öfverhet giort och svoret häfver och dogh plichtigh och skyldigh var
medh lydne holle och effterkomme, uthen söchte allenest ther medh
utflucht, att e. f. N. medh her Claes Åkesson och migh Oluff Hen-
drichssonn lott föregifve um leigde hos hans kong:e Ma:t, effter som
e. f. N. ther um väll förtänker; så tycker hans kongie Ma:t och
häfver oss opålagt att berätte e. f. N., thett sådant intet hade behof
varit, eller och att thet af nödene är, att hans kong:e Ma:t skall för¬
säkre thenn medh leygde, som hanns kongie Mait är medh ed til-
bunden, thenn och hans kongie Mait ingen orätt giort häfver eller
något öfver lagen gore vilde, uthen hans kongie Mait kommer sigh,
Gud thess lof, väll i hugh, hvad hans kongie Mait udi sinn kongelige
cröningh almenneligen lofvedt och svoredt häfver, så atth hanns
kongie Mait thet som sant och rättvist är styrkie skall och ingen till
lif eller lem förderfve lathe, uthen han kann lagligen blifve tilvunnen.
Thett samme häfver hanns kongie Mait och här till giort och obrotz-
ligen hollit och vill thet med thenn alzmechtige Gudz tilhielp här
effter och så gärne gore, så att hanns kongie Mait häfver icke giort
någon thenn ringeste öfver lagen och thet som rätvist vare kann,
myckit mindre achtede eller vilde hans kongie Mait thett och sa gore
e. f. N., som hans kongie Mait på blodz och förvantnisse vegne så
när afkommen är. Och effter hans kongie Mait hade och elliest, för
the vichtige lägenheter schuld, som nu äre på färde, latit förskrifve
menige rigsens ständer af alle landzänder — som och sa hörsambligen
tilstädes komme — thessligest effter hans kongie Mait ther opå ingen
ringe macht lägh och ännu anliggendes är, thett som högbemelte
hanns kongie Mait um e. f. N. handel berättedt och tilkänne gifvit
blef, och seden medh skälige bevis och uppenbare vittner vart clar-
ligen beviset och öfverbetyget, så kunde hanns kongie Mait icke hel¬
ler förbi gå eller ther medh länger fördröije, oanseendes att e. f. N.
icke vilde komme tilstädes effter hanns kongie Maitz befalningh och
stempning, som e. f. N. dogh plichtigh var hörsambligen effterkomme,
som hanns kongie Mait dogh gärne sedt hade, uthen motte thett up-
täcke och förstå lathe. Och seden menige rigsens inbyggere och
1563 95
ständer, sa väll höge som läge, andhelige som värdzlige, görligen
förstode och förnumme af the schäell och bevisninger som dhå til¬
städes vore, huru thet sigh hade med samme e. f. N. saker och för¬
handlinger, nembligen att e. f. N. hade försedt sigh både emot then
testamentzordningh, som kongie Maitz och e. f. N:s käre her fadher,
höglofligh och saligh i hugkommelse, giort och uprättet hade, thess¬
ligest emoth thenn constitution, som emellen hans kongie Mit och
e. f. N. bevilliget och medh bref och segel bekräfftigedt blef och i
Arboge vart uprättet, item emot thenn liflige edh, som e. f. N.
giorde udi hans kongie Maitz kongelige cröningh, så kunde the
förthenschuldh icke annet ther till gore, uthen alle sampdrechte-
ligen gåfve hans kongie Mait ther opå välvilligen sententz och
dom, then vi och menige rigsens ständer och så förseglet håfve
och bestå vele, effter som af sielfve brefvet till att förnimmendes
är. Så ändogh högstbeite kongie Mait nu sådanne sententz och
afsagde dom öfver e. f. N. bekommit häfver, som förberört är,
så vill hanns kongie Mait dogh icke ther medh ännu så fulkom-
meligen och hårdeligen procedere och samme dom exequere och
fulfölie, som hanns kongie Mait häfver rätt och foge till och effter
som ständerne thett ödmjukeligen af hans kongie Mait håfve begä-
rendes varit; therföre häfver hans kongie Mait och förskickedt
oss till e. f. N. atth vi medh e. N. ther um handle och förhöre
skole, hvad e. f. N. meningh vare kann, och huru e. f. N. vill
blifve till sinnes emoth högite hanns kongie Mait, och um hans kongie
Mait vorde något latendes falle af sinn rätth, som hans kongie
Mait nu häfver emot e. f. N. Och ther vi nu medh thett förste
kunde förnimme, att e. f. N. vilde falle till föge och begäre nåde
och tilgiftt och icke rätten af högbeite kongie Mait, såsom af sinn
rätte herre, konungh, högste öfverhet och milde och käre broder,
dhå vele vi e. f. N. seden late förstå, opå hvad conditioner och medh
hvadh vilkor sådant kann ske, och högite hanns kongie Mit thet nu
på thenne tid achter inryme och effterlate, och begäre förthenschuld
att e. f. N. vilde sigh härudinnen nu rätth betänkie och oss ett be¬
ständigt och uttryckeligit svar late bekomme medh thett förste, ther
effter vi oss på högbeite vår herre och konungs vegne motte håfve
till atth rätte udi the saker, som oss af hanns kongie Mait videre
äre befalte och umbetrodde.
Thette skall blifve först hertigh Johan förehollit, och um the
utskickede varde förnimmendes, atth vår broder later sigh ångre,
thett hann oss förtörnet och till ogunst emoth sigh förorsaket häf¬
ver, och begärer, atth vi icke vele så strängeligen medh honom
lathe handle, som rätten kann medhgifve och af ständerne nu afsagt
och dömpt vordet är, eller något annedt sådant varder föregifven-
des vedh samme meningh, dhå schole the late honom förstå um
thesse effterskrefne vilkor och förslagh, som vi oss altidh vele fritt
96
1563
och obehindrede håfve förbehollit, ehuru sakerne sigh oss emellom
här effter tildrage kunne:
som är först, atth vår broder skall oss på nytt förse och för¬
säkre medh ett nyt jurament och edh, effter som vi varde thett ho¬
nom föreställendes, på troskap och huldskap, och att vi till lif och
välfärdh, till vår kongelige person och regemente, thessligest väre
barn och afföde, motte af honom och alle the som honom tilkomme
förvissede vardhe.
Thernäst och opå thett atth vi thess bättre kunde blifve för-
varede och vette motte um hans handlinger, så att inthet skall af
honom blifve bestält och företagit udi någre anliggendes saker, effter
som thet här till skedt är, uthen thet motte oss på rigsens och cro-
nones vegne vetterligit vare, så skall hann effterlate och hos sigh
håfve någre af våre gode mann och tienere, som ther altid skole
vare tilstädes, hvilke vi ther till framdeles nämpne och ärne vele, och
atth hann intet handle eller beställe skall ther i furstendömet, uthen
thet är them vetterligit, så att the kunne seden oss ther um för¬
ständige och tilkänne gifve, när som helst them thett synes.
Så skall hann och intet befatte sig med någre rigsens saker
och ärender, eller förfoge sigh till oss eller annerstädes uthen landz,
uthen vi honom fordre lathe och thett befale, uthen heller blifve udi
sitt furstendöme och ther allenest beställe medh the tilförordnedes
vetskap, hvad som ther tilgörendes är.
Thernäst vele vi atth hann sigh förskrifve skall, att ändog hann
häfver medh allo förbruttit, att hann till ingen succession här i rikit
komme skall, så vele vi dog effterlate honom, atth hann må vare
thenn tridie och näst effter vår käre broder thenn högborne furste
her Karl och att vår elskelige käre broder thenn högborne furste
hertig Magnus etc. schall vare thenn näste effter oss udi successionen
och arfsrätten, um vi föruthen echte lifs mandzärfvinger dödeligen
afginge — thet dog Gud värdhes afvändhe.
Hann skall och gifve them alle löse och late alt theres igen
bekomme, som hann nu medh thette obestånd bestrickedt och fänk-
lige tagit häfver, och lathe alt thett igen gifve, som hann häfver
tagit ifrå them, som honom icke svärie eller lydige vare vilde; item
lofve och tilsäije medh sinn edh, atth hann icke heller vill hempnes
på them, som thenne sententz och dom gifvit och ther um handlet
eller något bestelt håfve eller elliest udi thenne handel håfve varit
honom emoth eller tilförende något giort effter vår befalningh, som
honom icke häfver behageligit varit, uthen thett alt sammens för-
gäte och af sinnedt slå och thett aldrigh vräcke eller vedergöre, så
länge hann lefver.
Så skall hann och icke heller håfve macht till atth late slå
något mynt eller utgå under sitt nampn ther af furstendömet, uthen
vi vele oss thenn herlighet håfve för honom förbehollidt.
Hvar nu vår broder sådanne handel och vilkor vill ingå och
thett obrottzligen hålle, som förskrifvit står, dhå vele vi ther emoth
förskrefne sententz och dom, som oss gifvin och öfver samme vår
broder afsagd är, udhi sådanne måtte, som nu berört är och här ut¬
tryckligen förschrifvit står, falle lathe och honom late niute och be-
holle thett furstendöme udi Finlanndh med sinn upbörd och ränte
som tilförene.
Männ um hertigh Johan förberörde punchter och artichler intet
achte eller ingå vilde, som vi honom förestält håfve, uthen vill ännu
blifve vedh sitt hårde och stifve sinne like som tilförene, dhå schole
the uttryckeligen tilsäije och förclare honom för vår och menige
rigsens uppenbare fiende och ovänn och protestere och förbetinge,
atth vi ingen skuld vele håfve eller något ther till vollendes äre till
alt thett onde, som ther effter folge kann, och seden begäre, att the
motte niute sinn leygde och drage till oss tilbake igenn.
Seden skole the lathe Ifvar Måenssonn medh thet alder förste
förstå, hvad besked the ther bekommit håfve, att hann ther effter
vet att skicke sigh och rätte effter then befalningh som vi honom
gifvit håfve.
Till thet sidzte, um hann på thenne handel vill gore någon
förhaling och intet vist besked gifve ifrå sig, hvarken till eller ifrå,
dhå schole the sigh intet ther med late benöije, uthen hvar hann
för:ne punchter och artichler icke vill så ingå, som the här förfat-
tede äre, skole the fulkommeligen protestere och förbetinge, som
för:vit är, och declarere honom för vår och rigsens fiende.
Item hvar hann vorde föregifvendes, att han vilde sielf begifve
sigh hit utöfver och förhandle medh oss, skall thett honom icke
heller tilstädies eller varde effterlatit. Item um hann vilde gifve så
före, att han achtede updrage oss sitt furstendöme för ett stycke
penninger eller något annet, schole the uthskickede ther till svare,
att vi thett intet begärendes äre eller håfve vele.
Sammeledes um hann föregifver, atth hann vill drage af landet,
kunne the säije, att hann varder icke ther uthe bekommendes så
myckit gott, som honom här förestår, um hann thet anamme vill.
Atth vi alt thette så befaledt och bestält håfve vele, lathe vi
vetterligen tryckie vårt secret här under och med egen kongelige
hannd underskrifvit. Datum ut supra.
De två sändebuden erhöllo samma dag kreditiv till hertig Johan.
Ytterligare skrefs den 13 juni till grefve Svante och herr Carolus de Mornay
om hertigens sak, riksdagens dom och den beskickning, som just affärdades,
med befallning att eventuelt komma Ivar Månsson m. fl. till hjelp, hvilka
med trupper öfversändts till Finland för att i nödfall angripa hertigen.
Den 17 juli 1563 synas sändebuden ha afgifvit sitt ultimatum till hertig
Johan (enl. en kopia, som torde ha tillhört Hog. Bielkes papper, med på¬
skriften »Copia af the vithnesbref, som vi gåfve Erich Svenson till atth
Riksdagsakler II. 7
98 1563
fordre uppo svar uthaf fursten femte resen then 17 julii i Åbo» bland Handl,
ang. hertig Johan i Riksarkivet).
Förhandlingar med hertig Magnus.
289 Instruktion gifven af ett antal utaf rådet och adeln till herr Birge
Nilsson friherre till Vinäs på dennes beskickning till hertig
Magnus uti hertig Johans sak. Stockholm 1563 den 20 juli.
Tämligen dålig afskrift från 1500-talet bland Riksdagsakta i
Riksarkivet.
Instruction och unndervisning, stalt for thenn stormectigäste
högborne furst och herres her Erich then fjortonde Sveri-
gis, Göttis och Venndis etc. konung var allernadigeste her¬
res tro man och radh, edele her Birge Nilsonn, friherre till
Vienäs, opa någre verf och ärender, såsom vi efftherskrifne
högbede konungl. Madz unndersather, radh och tiennare oss
samptligen och hvar uti sunderhet opa meninge Sverigis rikis
inbyggiares högre och nidrigere ständers vegna och anfor-
dringh och for theris och alles våres gagn, betzsta och väl-
färdh och langligit bistandh håfve besluttet och for gått an-
sedt läte anverfve och näst(?) tilbörlig ödmiukhet besöke
hos then högborne furste och herre her Magnus, hertug
uti Östergiöttlandh, och terupa fordre och begäre hans f.
N. fulkomlige svar och besluthlige resolution och vete oss
alle upa meninge rigesens vegne therupa eigentlig beskedh
medh thett allerförsta utan all försummelse.
Först näst en ödmiukelig lycke önskning skal forbede her
Birge Nilson högbede hertig Magno ödmiukeligen til sinnes före
then otilbörlige handel, hertug Johan utan all foge och orsak häfver
sig företagit ernod högbede konung. Mad och meninge Sverigis rike
och tess trogne inbyggiäre, iche allenest ther med, hvilkit doch er
til thett högste räknandes, att hertug Johan häfver effterstadt hög¬
bede konungl. Madz välfärdh, kongl, höghet, dignitet och regemente,
utan och sa ännu dageligen dags sig medt alt fienneligit emott hans
kongl. Mad, och ther Sverigis rike och thess inbyggiäre forderfve-
ligeste och väre kann till nidertryckelse och högste förderf fornimme
lätit, uti värket thet til att fulkomna sigh vinlegger och till thett
högste befliter, icke kommandes uti hog, hvad honom är budet och
befälet igenom högbede kongl. [Majdz] kiere her faders, högloflig i
1563
99
hugkommelse, testamentz ordning, hvilkit till att hålle hann aldelis
forplichtet och obligeret var, sa och att [han] plåt intet achtat eller
effterkommet, hvad han medh bref och segell, skrifftlige och munt-
lige eder, lyffter, tillsäger och höge beplichtelser högbede konung.
Mad ödmiukeligen tilsagt, lofvat och svoret häfver, utan thett al¬
delis öfverträdt och ther emodt giort; icke heller lätit sig beveka
utaf the kongl, stora höge och gunstige välgierninger, honom af hög¬
bede kongl. Mad bade mett land och län, sa och eliest äre i monga
honda motta vederfarin. Sa häfver han icke eller ansedt thett gode
honom förestod af Sverigis rikes crone, medt succession och mykit
annadt gått, utan thett aldelis platt af sinnet slagit och mere sökt
otilbörlige medel medh hembliga och uppenbäre prachticher, medh
stemplinger, ord och gierninger, än thet såsom tiennligit häfver va-
rid och en furste vel hade anstådt. Hvarföre effter han sig sielf
utaf egen vilie utan all orsak forsedt, forbrutet och förverkat häfver,
är hann utaf meninge rigesens inbyggiäre, högre och nidrigere stän¬
der, och af oss icke allenest declareret och samptyckt för högbede
kongl. Madz, Sverigis rikes och alle tess trogne inbyggiares upen-
bare fiende, utan och afskilt och ifra dömpt then succession han
hade til Sverigis crone, sa och er bevilliget, att Sverigis rikis stän¬
der samfelt med oss vele honom effterstå och fientligen angripa, vi
effter var och the effter theris ytersta magt och förmögenhet, like
såsom högbede konungl. Madz, Sverigis rikes och vor högste och
argefste] fiende.
Thernest skall forbede her Birge medt tilbörlig ödmiukhet pa
var och meninge Sverigis rikis ständers vegna begäre till att vetha af
hans f. N., huru hans Nade sig och uti sadanna fall betänkt häfver,
anten hanns Nade vill bifalle uti samme sakfalle(?) domen och senten-
tien och sa forsegle och unnderskrifve med oss och meninge Sveri¬
gis rikes ständher, heller och, thett doch man aldrig formoder, samp-
tyckie hertug Johans otilbörlige handel och sig ifrån högbede
konung. Mad, Sverigis rikes ständer och oss afsynndre.
Hvar hans f. N., thett Gud forbiude och man icke eller tro eller
tenke kann, varder bifalendes hertug Johan, må thet blifve uti sit
värde; och vi sampt Sverigis rikes inbyggiäre, såsom the trogne äre
och mene Sverigis crone alt gått, vete oss och på andre medel för-
fatte, men hvar hans N. vill icke sig ifrån högbede kong. Mad, me¬
ninge Sverigis rike och oss afsyndre, utan, såsom hans N. medh sin
obligation forplictet er, vil vetha hans N. konung. Madz, Sverigis
rikis och vart gagn, betzsta och välfärdh, sammaledis samme forbede
sententier och dom samptyckie, forsegle och underskrifve, som her
forberört är, skall tha forbede her Birge Nilsonn, opa våre och pa
meninge Sverigis rikes inbyggiares vegna, ödmiukeligen hans f. N. be¬
rätte och til kienne gifva thenne mening, nämpligen att effter thett
Sveriges rike är ickie itt vael utan arfve rike, och högbede konungl.
IOO
1563
Ma:t ännu, hvilkit Gudh alzmechtigeste effter sin guddomlige villie
förändrandes varder, är utan manz affödhe, såsom effter hans konung.
Ma:tz dödelige aflidende af thenne verldene, then evig och alzmec-
tigeste vele verdigas lenge fordröija och afvennda, kunne succedere
til Sveriges rikes regering, och nu opa thenne tidh ingen nermere ther
till är, hvar Gudh forbiude sadanna fall forefölle, änn högbe:te hertug
Magnus, all then stundh att hertug Johan all sin arfs rett och suc¬
cession uti then motta och all annor forvärket häfver, hvarföre rade
vi opa meninge Sveriges inbyggiare, högre och nidrigere ständers och
sa vore vegna, att hanns f. N. medt thett allerförsta pa thett öd-
miukeligeste oc medh all underdannig reverentz besöke hogbe:te
konungl. Ma.t um samme succession och oforsummeligen uti eigen
persone sig begifva till högbe:te konungl. Ma:t till att ödmiukeligen
ther upa fordre och giöre högbe:te konungl. Ma:t thenn ödmiuke unn-
derdanig försäkring igen, såsom hans N. som en erffurste till att giöre
plictig och skyllug är.
Hvar sa vore, att hans f. N. sig her udinnen vegre ville och sin
rätt läte falle, och iche thenn söke medh unnderdanig ödmiukhet, icke
heller giöra then försäkring, såsom forberört är, utan ther medt till
efventyrs giöre nogon forhalningh, dha äre Sveriges rikes ständer och
vi förorsakede söke ther till annor medel, och thenn medt högbe:te
konung. Ma:tz nadige vilia och gunstige effterlatilse ther til komma
late, såsom thett icke skall recusere eller afsla, utan effter högbeite
konung. Ma:tz nadige bevilling, sa och Sveriges rikes ständers och
var til hans konung. Ma:t ödmiuke och underdånige bonn och be-
gäre mett all ödmiukhet annammandes varder, och forse oss att hög-
be:te hertug Magnus thette for:ne och alt annadt, hvad såsom kan
väre till högbe:te konungl. Ma:tz, Sveriges rikes och alles vares gagn
och betzste, läthe sig gå till hiertat. Till visso under var signeter och
medh eigne händer underskrifvit. Datum Stocholm then 20 julii [o:
junii?] anno etc. 63.
Göstaff Johannsonn Göstaff Olson Jören Erichsson
Claus Christernsonn Ture Bielke Hans Claussonn
Dionisius Beurraeus Nils Sture Arvid Trolle
Nils Carlsonn Ifver Ifversonn Hanns Biörnson
för Johan Pedersonn.
Ture(sicl) Bielke Nils Ryning Per Banner
Jag har ej funnit några upplysningar i öfrigt om denna beskickning;
det nämnes ingenting örn densamma i de följande handlingarna.
1563
101
Konung Eriks instruktion för herr Hogenskel Nilsson till Vik och 290
sekreteraren Erik Mattsson på en beskickning till hertig Mag¬
nus. Jönköping 1563 den 6 oktober.
Riksregistraturet 1563 II fol. 128.
Instructionn och befallningh, som vi Erich then fiortende
med Gudz nide Sverigis Göthis Vendis etc. konung håfve
gifvit oss ellschelige våre trogne män her Hogenschell Nill-
sonn till Vik och vår secreterere Erich Mattzson till att för-
handle hos thenn högborne furste her Magnus hertig udi
Östergöttlandh vår käre brodher. Actum Jöneköping then 6
octob. anno etc. 63.
Till thet förste schole the på våre vägne kärligen hellse h. K:t
och tillsäije h. K:t vår broderlige benägenhet med allt thet, som godt
är, thesligest och broderligen betacke h. K:t synnerligen för thet, att
h. K:t häfver latidt sigh så finne benägen att förfordre våre och rig-
sens saker och vill gore oss undsättning med schytt, värier och an-
nedt, som vi nu på thenne tidh mykit behöfve, thesligest och tilbudit
sig siellf och vill blifve oss fölgafftigh på toget emott fienderne, hvil¬
ket allt vi med broderlig kärleck vele förschylle.
Thernäst schole the anlange hos h. K:t um then besvärlige sak
med hertig Johan och påminnne h. K:t um thet, som vi tillförene udi
thenn sidzste legation med oss ellschelige lier Dinysio och Oluff Lar-
sonn lothe h. K:t tilkenne gifve och, ther så behof görs, lathe h. K:t
bese, hvilke the förnämpligeste besväringer äre, som vi håfve emott
hertig Johan, thesliges hvad bevis och skäll, som therpå äre, och ther
hos lathe h. K:t bese och öfverläse then sententz och dom, som me¬
nige Sverigis rikes ständer um honum gifvit håfve. Så effther af nö-
denc är, thet h. K:t för sin person samme sententz och dom confir-
mere måtthe: therföre schole the ther um fliteligen anholle, att h. K:t
ville försäkre oss med thenne schriffthelige dom, som vi h. K:t nu
lathe tillställe, then underschrifve och försegle, effthersom h. K:t oss
thet senest lofvede och tillsade, och ther som h. K:t thet varder gö-
rendes, schole våre uthschickede thä öfverandtvarde h. K:t vår con-
firmations bref på then arflig successionn till Sveriges crones rege-
rungh udi hertig Johans stadh. Men hvar h. K:t icke ville samme
dom stadfäste och försegle, hvilkit vi oss doch icke förse, dhå schole
våre uthschickede samme confirmations bref inne hos sig hålle och
icke ifrå sig lefrere, uthen häfftigere anholle och föregifve, att thet
vi nu så håfve oss tilbudit hos hans K:t um förbe:te successionn, thet
102
1563
håfve vi ment h. K:t till gode och i så måttho veledt vethe h. K:tz
bädzste, allthenstund vi nu ingen närmere arfvinge håfve på thenne
tidh, thenn vi samme rättighet heller unne än h. K:t. Menn ther h.
K:t icke ville nu siellf taghe ther vedh, thå vore vi icke heller till¬
sinnes att nödge h. K:t thet upå, eij heller schall h. K:t förmode, att
vi någedt ofiftere vele bekymbre h. K:t therum. Ther som nu väre
uthschickede ther med förnumme sig inthet kunne uthrätte, thå schole
the inthet videre handle ther på, uthen allenest således protestere
hos h. K:t att, ther som vi med menige riksens ständers samptyckie
vorde betänkiendes oss um någen annen, som udi h. K:tz stadh vidh
samme successionn anammede, h. K:t ville håfve oss therudinnen endt-
schyllig, althenstundh then rättighet, som h. K:t ther till häfver, är
h. K:t nogsamptligen vordet af oss tilbudin.
Videre hvar och sä hände, att thet korame till någedt godt be-
slutt i saken emellen oss och högbe:te vår k. broder, thå schole väre
uthschickede förhandle hos h. K:t ther um, att h. K:t ville undsättie
oss tilläns till änn tre murbräcker udaf Vadzstene slott, och hvar icke
kunne sche, med mindre h. K:t ville håfve någre i staden igen, thå
äre vi tillfridz, att h. K:t anammer så månge udaf the schytt, som
ifrå Suderköping thit kommendes varde, menn ther h. K:t icke elliest
ville, dhå schole väre uthschickede på väre vägne tillsäije h. K:t, att
vi äre tillsinnes att förmedle then tiänst, h. K:t oss gore schall, och
halle ett hundret udaf h. K:tz hofmän på vår eigen bekostnedt udi
thenne feigde. Thette väre uthschickede på thet fogeligste så schole
andrage och oss med thet förste svar och besched förschafife.
Uti instruktionen åberopas Dionysii Beurrei och Oluf Larssons
»sista legation» till hertigen. Instruktionen för dem är af den 30 april
1563, således strax efter riksdagskallelsen. Den skriftliga instruktionen an¬
går endast giftermålsunderhandlingen i Skotland för hertig Magni räkning,
samt ställningen till Danmark, men legaterna hade äfven mundtliga upp¬
drag och dessa ha måhända rört hertig Johans sak (»hvadh nu vår käre
broder här opå för beschedh gifvendes och här till svarendes varder, ther
effter skole the uthskickede vette att förhålle sigh medh the andre ärender
till att förhandle och beställe, som vi them mundtligen befälet håfve»; riks-
registr. 1563 suppl. fol. 132 v.).
Hertig Magni »försäkring» på ständernas dom öfver hertig Johan följer
i riksregistraturet omedelbart efter denna instruktion (se vidare sid. 104).
1563
Konung Erik till hertig Magnus angående den dem emellan förda
underhandlingen. Vid Halmstad 1563 den 26 oktober.
Riksregistraturet 1563 II fol. 193 v. under rubriken: »Till
then högborne furste och herre her Magnum hertig udi Oster-
göttland. Datum för Halmstadh then 26 octo.»
Högborne furste k. broder. Vi håfve bekommit the svar e. K:t
häfver gifvet oss både medh väre uthschickede, thesliges e. K:tz
tiänere och secreterer Lasse Andersson pä the värf, ther um vi bro¬
derligen och välmenende förare väre uthschickede till e. K:t försände.
Så effther vi förnimme, att then handel kann nu på thenne tidh icke
så blifve besluthen, som vi thet achtede och broderligen lothe e. K:t
föregifve, uthen att e. K:t häfver therudinnen någet videre betän-
kiende, så äre vi för vår person och ther medh väll tilfridz, men
thet vi håfve ther um hos e. K:t latidt anlange, thet håfve vi icke
annerledes än broderligen ment e. K:t siellf till godhe, så och för thet
menige bädzste skuldh, och skall e. K:t udi sanning förnimme, att
här udaf vill folie en stor tvist ibland rigsens undersåther och stän¬
der um successionen, ther som oss någet vedkomnre, thet Gudh doch
värdiges nådeligen länge afvände. Ty ändoch hertig Johan samme
arfsrätt medh sin falske och otilbörlige förhandlinger förvärket häfver,
så schole ligväll uthen tvifvel månge finnes, som ther effther stå
schole och gärne se, att hann ther ved blifve måtthe, hvarföre sådent
till att förekomme var vår mening, atth vi heller hade förhulpet e.
K:t till then äre och dignitett och förschaffedt e. K:t menige rigsens
ständers confirmationn ther upå. Hade och förthenschuldh väll varidt
rätvist och tilbörligit, att e. K:t ther emott igen hade för sin person
giordt oss then försäckring um hertig Johan, såsom vi thet begäredt
håfve, ändoch vi oss för honum inthet befruchte. Men effther e. K:t
vill taghe saken udi videre betänkiende, och vi nu elliest äre med
myket annedt förhindrede, som för:ne e. K:tz tiänere thet väll sedt
häfver, then vi och så mundtligen befälet, att han e. K:t berätthe
skal, hvad vår broderlige välmening härudinnen varidt häfver, så kunne
vi och nu ther um inthet ytherligere schrifve på thenne tidh, uthen
begäre, att e. K:t ville ställe tro till thet, som förbe:te e. K:tz tiänere
varder effther vår befalningh e. K:t berättendes. Doch skall e. K:t
icke tänkie, att vi förthenskuldh äre e. K:t med broderlig kärleck medh
bevågne, mere [0: mindre?] än som tillförene, um thenne handel icke
kan så gå för sig, uthen så länge vi förnimme, att e. K:t vill blifve
vedh thet sinne och mening, som e. K:t här till emott oss varet häf¬
ver, thet e. K:t och så med siellfve värket häfver nogsamligen latidt
påschine, dhå achte vi ther emott såsom thenn trogne broder bevise
291
104
1563, 1564
e. K:t all broderlig kärleck och tilbenägenhett, ther e. K:t häfver sig
fulkomligen efifther ratthe. Befalendes e. K:t här medh broderligen
och kärligen altidh Gudh then alzmechtigste.
Att döma af denna skrifvelse1) hade underhandlingen ej ledt till något
resultat och hertig Magnus sålunda åtminstone hittills ej afgifvit den af ho¬
nom äskade försäkringen och bekräftelsen på domen, hvars formulär i riks-
registraturet är dateradt den 29 september eller Michaelis dag (sålunda ante-
dateradt). Konung Eriks i instruktionen (n. 290) åberopade konfirmation
på hertigens successionsrätt är genom afskrifter känd och är daterad den 6
oktober 1563. Om aterupptagande af underhandlingen om successionen se
under Riksdagen i Uppsala 1564 här näst efter.
RIKSDAG I UPPSALA
1564 i januari och februari.
292 Konung Erik till hertig Magnus af Östergötland om sin afsigt att
sammankalla »meniga rikets ständer» till nästkommande di¬
stingsmarknad i Uppsala m. m. Örebro 1563 den 9 december.
Riksregistraturet 1563 II fol. 304 v. under dateringen »Datum
Orebro then 9 decembris anno etc. 1563».
Högborne furste, käre brodher. Vi håfve bekommit e. K:tz
schrifteligc svar upå the ärender, ther um vi e. K:t senest lothe til-
schrifve medh e. K:tz tiänere och secreterer Lasse Anderson. Så
höre vi gärne och behager oss väl, att e. K:t häfver vårt betän-
kiende, som vi tha gofve e. K:t um tilkänne, udi then bädzste måtto
förstädt och att e. K:t ställer så godh tro och Iit till oss, och skall
Gudh vethe, att vi altidh håfve ment e. K:t troligen väl och gärne
sedt e. K:tz lycko och framgängh, ther um vi oss och altidh håfve
vinlagdt, såsom e. K:t och ännu sig fulkomligen ther till förlathc må,
att så länge e. K:t vill vare oss hull och tro och icke hålle med
them, som väre fiendher äre, thå vile vi e. K:t bevise all gunst och
broderligh tilbenägenhet och förfordre e. K:tz saker udi hvadh måtto,
som vi kunne och oss står til görendes. Och sä mykit som then
'.) kortare skrifvelse i samma ämne från konung Erik till hertig Magnus finnes
införd i riksregistraturet för den 20 oktober.
1564
105
handel um successionen belanger, kunne vi e. K:t icke förhålle, att
vi äre tilsinnes att lathe sammen kalle menige riksens ständer till
nästkommendes distings marknet udi Upsale och lathe them ther um
berådslå, effther then sak geller them mäst an och vi på thenne
tidh inthet videre kunne gore ther till uthen theres bevilgungh och
samptycke, althenstundh vi håfve ther på tilförene nogsampt för-
handlet.
Thernäst såsom e. K:t berörer um thet viderlagh, som pre-
sterne udi e. Kitz furstendöme udaf tienden haft håfve, och begäret,
att the än här efifther ther vidh blifve måtte, så kunne vi e. K:t
icke förhålle, att vi ther till icke obenägne vore, ther som vi elliest
måtthe håfve någen nytto udaf the godz, som the tilförene för samme
vederlag haft håfve. Men efifther förbeide godz icke komme oss och
cronen til gode, uthen e. K:t, och vi doch elliest thess föruthen måste
lathe oss bekoste till att hålle både bisper, domkyrkier, schöler,
hospitaler, studenter, så väl i furstendömet som elliest udöfver hele
riket, ther upå ingen ringe summe blifver användt um året: therföre
vile vi oss till e. K:t förse, att e. K:t ville ther till förhielpe, att the,
som samme godz håfve umboret udi e. Kitz furstendöme, nödtorfte¬
ligen måtte blifve försedde, anseendes att thet är christeligit och
ärligit, att man håller Gudz tiänst vidh macht, besynnerligen och
efifther thet sådenne godz äre udaf väre förfädher udi then acht
och mening stifftede och gifne till kyrkier och kloster, att prester
och the, som Gudz ord lare och prädike, skulle ther håfve theres
uppehälle udaf. Thette håfve vi e. K:t för svar icke vilet förhålle
och befale e. K:t här medh Gudh then alzmechtigste.
Några kallelsebref äro icke kända. Om riksdagens sammansättning
får man någon upplysning genom ett bref af den 28 febr. 1564 från den
danske höfvitsmannen på Sölvesborg Verner Parsberg till konung Fre¬
drik II i Danmark, hvari dock mötesorten oriktigt är förlagd till Stock¬
holm. De härpå syftande orden ha följande lydelse1):
Alder naadigste herre oc koning. Som eders koning-
lig Maiestatt seniste schrififteligen häfver beffalid mig, att jeg schulde
lade e. k. M. faa att vide hues kundskab oc leylighet sigh udi denne
lands sende begifver, saa verdis e. f, N. att ville vide, att itt mitt
budskab kom hiem och siger for kundskab, att der häfver staaedt
en herredag udi Stokholm, oc der vaar dett menige svennske raad,
adell, nogle borgere af hver köbstad, thvo prester oc fire bynnder
af hvertt herrid. Oc asre dhe nu hiemkomne oc lade sig höre, att
the begieride, att theris konge vilde giore fred. Da svaride hand
') Utdraget är benäget meddeladt af arkivar C. F. Bricka i Danska riksarkivet.
Numera rektor F. Westling i Sundsvall har först påpekat uppgiften i sin afhandling
om det Nordiska Sjuårskriget (Hist. Bibi. VI sid. 477)*
io6
1564
dem, att der er saa megett vedgiord, att hand kand ingen fred
I riksregistraturet finner man kungliga bref daterade Uppsala från
den 26 januari till och med den 6 februari 1564. Om de på mötet när¬
varande lemna i öfrigt här efteråt meddelade aktstycken några upplysnin¬
gar. Som redan den 1 febr. 1564 Olof Larsson och Måns Pedersson till
Billestada fingo i uppdrag att underhandla med menige man i Vendel och
Tierp, Snävingen och Rekarne om några icke närmare angifna ärenden,
kunde man frestas att tro, att ombud från dessa landsorter icke varit när¬
varande (riksregistr. 1564 I fol. 41). Likaså afsändes den 12 febr. 1564
sändebud till Vesterbotten och Finland för att med allmogen förhandla om
ärenden, som äfven förekommit i Uppsala, hvadan antagligt är, att härifrån
inga ombud varit närvarande. Den 2 febr. besvaras en skrifvelse från
borgarne i Gefle, hvilken emellertid kan ha varit framburen af stadens ut¬
skickade.
I afseende på konungens propositioner känner man endast en på
latin skrifven disposition, ordnad efter retorikens regler, öfver de punkter,
som i talet skulle behandlas. Hufvudafdelningarne skulle röra sig om 1)
Danskarnes list och ondska, som med exempel borde bestyrkas; 2) försvar
för ett rättfärdigt krig; 3) försvar för konungen sjelf, t. ex. mot beskyllnin¬
gen för feghet, äfvensom klander och beskyllningar mot ständerna för lik¬
nöjdhet och olydnad; 4) den dyra tiden på spanmål och salt och huru
den kunde botas; 5) nödvändigheten af ett kraftigt försvar. I samman¬
hang med femte afdelningen skulle komma »enumeratio 5 propositionum
cum debita conquestione» (Kopiebok öfver lat. kansliakter 1561 — 1567
fol. 75 v. i Riksarkivet). De fern propositionerna finnas icke bevarade.
Af ett uttryck i allmänna ordalag i midten af utkastet: equos et viros
contribuant et cetera necessaria kan man ej draga några bestämda
slutsatser i afseende på deras innehåll. Något skriftligen uppsatt beslut
af mötet är ej heller kändt (Runell saknar all kunskap om denna riksdag),
och man är för kännedomen om dess förhandlingar hänvisad till annorstädes
ifrån hemtade uppgifter. Man finner då att där förevarit åtminstone föl¬
jande frågor: 1) om hertig Johans sak och successionen; 2) om utskrifning
af folk; 3) om tavernepenningar; 4) om presternas vederlag, h varjämte 5)
ständerna eller en del af dem jämte nämnden fungerat som politisk dom¬
stol. Att här äfven skulle fattats särskildt beslut om utgärdshästar har
jag ej kunnat finna af handlingarna bestyrkt. Enligt det ofvan (s. 67) an¬
förda mandatet af den 23 nov. 1563 hade konungen på egen hand af pre¬
ster, borgare och bönder kräft utgärdshästar för 1564 och den proportion,
som däri angafs — 30 bönder, 8 prester, 12 borgare om hvar sin häst —
återkommer i de bref, som härom 1564 afgingo till Norrland och Finland,
utan att något beslut på mötet i Uppsala åberopas1).
1) Successionsfrågan.
I ett rådslag af den 26 augusti 1567 angående den då påtänkta för¬
soningen mellan konungen och hertig Johan heter det bland annat:
') Gefle borgare hade i en skrifvelse anhållit att befrias från utgärdshästarne,
hvarpå konungen den 2 febr. svarar nekande: de vore såsom andra undersåtar öfver
.hela riket skyldiga att hjelpa därtill (riksregistr. 1564 I fol. 41 v.). Det är ingenting
som antyder att frågan i Uppsala varit före.
1564
107
Belangende then förste artichel, udi hvilchen kongl. Maij:t vår
allernädigeste herre icke obenägen är att effterlåte hertug Johan then
arfrätt, så tvifler oss intet, att hvad h. k. M:t udi then och all annen
måtte högstbe:te h. k. M:t och riket till bästa för gått och rådeligit
varder ansehendes, ther varder sigh menige riksens ständer vel medh
åthnögie läte och thett samptyche och bevillige, såsom the och alle-
rede tillförende then sach på thett underdånligeste håfve högstbe:te
k. M:t hemstedt i then samqvem, som stod i Upsala um distingen
a:o 1564.
Om icke förr, torde hertig Magnus nu fått emottaga konung Eriks
konfirmation på arfsrätten. Att han verkligen mottagit en sådan, uppgifves
bestämdt i en proposition till ständerna af år 1565, och härmed torde
sammanhänga, att från och med 1564 hertig Magnus i de kungliga skrif-
velserna högtidligen kallas Sverigis rikes erffurste, hvilken titel ej förut
synes ha tillagts honom. Måhända har ock hertigen vid denna tid förmåtts
afgifva stadfästelsen på domen öfver hertig Johan1). Den 28 jan. 1564 in¬
bjöds hertig Magnus af konung Erik till ett möte för att träffa öfverens¬
kommelse örn ett byte dem emellan utaf arfvegodsen (riksregistr. 1564 I
fol. 36). Om något sådant skifte har man sig visserligen intet bekant,
men att bröderna sammanträffat under årets lopp framgår af nyss åbero¬
pade proposition af 1565, där det bland annat heter, att knappt var her¬
tigen »hemkommen» till Vadstena, hände honom olyckan att blifva sjuk.
Något annat datum på vare sig konfirmationen eller bekräftelsen utaf domen
än de redan sid. 104 anförda (den 29 september och 6 oktober 1563)
känner man emellertid icke. De båda akterna intagas i Bihanget.
2) Utskrifning af krigsfolk.
Till fogden Christoffer Olsson skrifves den 8 februari 1564 (riksregistr.
1564 I fol. 46):
Tinn schrifvelse Christoffer Olsonn håfve vi bekommit, ther
med tu lather förstå, att thenn menige mann udi Tiust och Steke-
borgs schär begäre blifve förschonede med uttgärdes folk, som vi
udi vår och riksens tienist håfve befaledt att antages schulle, ther
emott the seije sigh vile vare viderrede dagh och natt och holle oss
schäriegården ren ther nidre: så effter vi moste försterkie oss med
all thenn macht, vi kunne åstad komme, och behöfves en hel hop
bådhe på vår örligsschip, som schole med thett förste i vår afiferdi-
ges, thesliges och så till felde; therföre kunne vi för sådenne väre
och ricksens anliggende nödtorfter schull them på thenne tidh icke
förschone mere änn andre väre undersåter her i rikedt, uthen förse
oss, att the, effter som och uttlofvet blef udi thenn herredagh, som
') I brefvet till hertig Johan d. 7 juni 1564 (riksregistr. 1564 I fol. 221 v.) heter
det bl. a.: »först och frempst håfve eder syskone gifvit vittnesbyrdh um eder, att licke
rätt håfve handlet, thesligest så är eder väll vitterligit, hvad sententz och dom, som
menige riksens ständer håfve gifvit um eder och hure the äre nu eder benägne». Så¬
som fullt afgörande i fråga om bekräftelsen kunna orden svårligen anses.
io8
1564
senest stod udi Upsale, schole lathe sigh finne vällvillige och utt-
göre thett meste folk, som the kunne åstadh komme, och är oss
like mykit hvad heller the, som i så motte blifve uttgiorde, vile late
sigh bruke till siös för båttzmänn eller och för knechter.
Till Vesterbotten och Finland skickades den 12 febr. 1564 Hogen¬
skild Bielke till Vik och Knut Knutsson till Öckno för att hålla konungs-
räfst och därvid bland annat underhandla om en redan förut pålagd gärd,
om utskrifning samt om »utgärdsklippere» (riksregistr. 1564 I fol. 59 v.).
3) Tavernepenningar.
I instruktionen för Claes Kristersson friherre till Åminne af den 19
maj 1564 på de »värf och. ärender» han skulle uträtta i Småland heter det
bland annat (riksregistr. 1564 I fol. 174):
Hvad thenn besvärinngh belanger the tillefventyrs håfve om ta-
verne penninger, ther schall mann så svare till, att the kunne sigh
therudofver med ingen foge att beklage, allthennstund hans kong:e
Ma:t häfver sådenne tarverner latidt uprätte mere för theris eiget
bäste schuld ann för någon annen orsack, och häfver hans k. Ma:t
och riket ther gansche litedt nytte udaf, ty thett hans kong. Ma:t
lather uttgifve till att betale för hanns kong. Ma:tz tienere och bref-
dragere, sorn drage med hanns kong. Madz värf och ärender året
igenom, belöper sigh fast mere, änn som hanns kong. Ma:t häfver
ther udaf i opbördh, och ther som hanns kong. Ma:t icke mere ac-
tede menige mans nytte och hvad gagn the ther af håfve, dhå vore
hanns kong:e Ma:t väll tillfredz, att the motte blifve aflagde, hvar
elliest menige riksens ständer ville gifve ther sitt ja och samptyckie
till. Menn allthennstund thett blef så af them beslutidt thenn tid
thett mothe var i Upsale senest, att förbe:te taverne schulle hålles
vid macht, therföre kann hanns kong:e Ma:t sådennt icke väll ryggie
och om intedt gore, och allthennstund hans kong:e Ma:t häfver sä
mykit mere och större midel unnt och effterlatidt them i Smålannd
framför andre landzender håfve her i riket med förbe:te taverne pen¬
ninger, så att the icke uttgöre mere änn sex öre, ther andre moste
gifve 2 mark utt, ty förundrer hans kong:e Ma:t sigh hvad schäl the
håfve till slike käremåll. — — — — — — — — — —
4) Presternas vederlag.
Som bekant, vidtogs 1564 en reglering af presternas vederlag utaf
tionden för de under konung Gustafs tid till kronan indragna kyrko- och
prestebönderna (jfr Forssell, Sveriges inre historia från Gustaf den förste I,
Bilagor sid. 44 o. f.). Konung Erik skrifver därom från Stockholm till or-
1564
109
dinarien i Strängnäs m:r Nils Olavi den 5 januari 1564 (samtida utskrift i
Riksarkivet):
Vår synnerlig gunst tilförene. Vi kunne eder icke förholle M.
Niels, att vi håfve befunnet någon olikmätighet med thett vederlag,
sorn clärkeridt her till haft häfver så vell udi eders tilbetrodde be-
falning i Strengnäs stigt, sorn och flerestedz udi alle andre stigther
her i vårt rike Sverige, ty månge prester, som håfve stor preste-
geld och mykin upbördh af bönderne både udi tiende och annet,
håfve och haft ther till medh stort vederlagh af thenn spannemåll i
kirkeherbergen årligen inkomme pläger, och the, som ringe preste-
geld och lithen upbörd håfve af bönderne, håfve och minste veder-
lagit bekommet af kirkeherbergen: thett oss synes icke rätt vare
laget och bestelt. Hvarföre vi ännu gerne vele lathe bestellet, atth
sådane olikmätighet motte varde afskaffet, och effter eder bäst vit-
terligit är um the prestegeldzlägenheter, som i Strengnäs sticht be¬
lägne äre, och hvilke prester håfve för nöden vederlag af kirkeher¬
bergen och hvilke sig thess föruthen nödtorfteligen hiälpe och näre
kunne; vele förthenschull håfve eder her med gunsteligen opålagdt
och befallet, atti antingen siälfve förfoge eder hit eller och oför-
summeligen lathe komme en viss beskedh in udi vår cammer um
alle the presters geld och upbördh, som i hele Strengnäs stigdt bo
och under eders betalning äre, och ther hos beschedeligen edert be-
tenkiende um theris underhold och vederlag, efiftersom the sig nöd¬
torfteligen måge kunne behiälpe, motte och udi thenn motte tidzens
lägenhett ansedt varde. Och när hvar häfver så mykit till upbördh,
som han effter skälig vis kan föde sigh medh, motte han sig ther
med pä thennc tidh benöije lathe, ty menige riksens lägenheter nu
icke vell lide kunne, att någre schole mer håfve af riksens renthe
och inkompst, än som hvar sig kann nogest näre och behiälpe medh.
Menn när Gudi teckes nådeligen unne godh årsvext och riksens lä¬
genheter till någre bättre vilkor förandre, så schall och menige clerk-
ridz be,ste af oss nådeligen betenkt varde. Thette I och them alle
föreholle och tilkenne gefve måge, som udi fönne Strengnäs stigt
äre besittne. I vele och ingelunde försumme medh thett förste medh
flit her um bestelle.
Af register uti Kammararkivet framgår, att sådana uppgifter af pre-
sterskapet lemnats på mötet i Uppsala, och heter det i ett af dessa (när¬
mast angående Uppland, Vestmanland och Södermanland):
Thenn 29 januarii anno 64 effter konung:e Mai:etz betalning
medt her Deonitio, Måns Jönsonn och lier Oluff Andersonn blef be-
villiet och samptyckt af biskopperne och clärickerne, att the skole
uti tenne besverlige feigde tid behålle så myket i vederlegning, som
her effter i bredderne skrifvit står.
I IO
1564
I ett annat register (för hela riket) heter det:
Thenn 29 januarii blef bevilliget och samtycht i herredagen udi
Upsala, at presterne skole behålla tenne vederlegning anno 64, som
her effter i bredden beschrifvidt stå.
I en annan akt uti Kammararkivet (Uplands Handl. 1566, n. 7) he¬
ter det åter om en fogde att han »låtit presterne bekomme mera til veder-
lagh af tienden än them beveliet blef uti herredagen, som skedde i Upsala
a:o 64».
Man har haft någon tvekan om, på hvad sätt denna 1564 års veder-
lagsordning tillkommit. Därom kan ej vara tvifvel, att ju både förr och
senare vederlaget för presterna bestämts på administrativ väg (jfr Forssell,
anf. arb. sid. 47 m. fl. st.). De ordalag, som om denna vederlagsordning
oftast användas, göra det dock sannolikt, att denna gång det verkligen för¬
handlats med presterskapet och att på sådant sätt en öfverenskommelse
kommit till stånd: något, som ju icke strider mot de grundsatser, som i
allmänhet synas ha bestämt konung Eriks förhållande till prästerskapet
liksom till de ofrälse stånden i allmänhet1).
5) Rättegångssaker.
293 Ransakning och dom öfver Olof Gustafsson [Stenbock] af konun¬
gens nämnd samt 25 af adeln och 9 biskopar eller ordinarier.
Uppsala 1564 den 31 januari.
Nämndens dombok i Riksarkivet fol. 77.
I konn ungs nempd.
Oloff Henrickson, Lasse Olsson, Lasse Jespersson, Clemet Hans¬
son, Jacop Teitt, Blasius Olsson, Peder Andersson, Frantz Persson,
Anders Persson.
Af a del en.
Birge Nilsson friherrre till Vinäs
Hans Claesson till Äresta
Hogenskäll Nilssonn till Vik
Dyonisius Burreus till Vellinge . , ,
\ ridaere
Knutt Knutsson till Oknö
Måns Svensson till Vesterby
Arved Trulle till Erichsstadh
Sigge Larsson till Rössvik
Biörn Persson till Folienäs Hans Kyle till Erstadvik
Jacob Bagge till Bodhe Verner Slatte till Höcksrum
v) I afs. på vederlagets storlek 1564 jfr Forssell, anf. arb. Bil. sid. 51.
1564
ni
joren tionde till Mesterton
Joen schrifver till Barkestorp
Lasse Bröms till Borretorp
Oloff Arfvedsson till Näs
Nils Munk till Abborhult
Johan Persson till Fituna
Claes Jörensson till Nynäs
Erkebiskop Lars Upsalensis
Ericus Svart Scharensis
Johannes Arosiensis
Måns Persson till Eskilstorp
Jören Larsson till Hammar
Anders Siffridsson till Uddetorp
Bencht Nilsson till Arnebergh
Bencht Räf till Utö
Jöns Ulfson till Botna.
Ericus Falk Lincopensisl
Nicolaus Strengnensis } bisper.
Nicolaus Vexionensis I
Laurentius Holmensis
Petrus Calmarnensis
Ericus Tunensis
l
ordinarii.
Then 31 ja. opå then tidh vi församblade väre udi Upsale och
tilkallade förhöre och ransake um någre höghvichtige besväringer, så¬
som then stormectig:e högborne furstes och herres her Erich then
fiortende Sverigis Götis och Vendis konnungh vår aller nåd:e herres
tro tjänare secreterer och procurator ärligh och välbördigh Jören
Persson på högst:te kong:e Madz vägne hade till att proponere och
tilkänne gifve emott Oloff Göstaffson och ther hos begärede utaf
oss sampt the andre godhe härrer och ärlighe män, både andelighe
och verdzlighe, såsom dhä tilstädes våre, att han opå högst:te kong:e
Madz vägne och i hans kong:e Madz nampn måtte ställe actionem
criminalem emott samme Oloff Göstaffson, hvilket vi för retvis-
hetenes skuldh icke förvägre kunde, uthen aldelis honnom thet til-
stadde och efftherlothe. Och effther att samme sak, som oss dhå
vardt beretted och vi thet förnumme, angalt högstbede konung:e
Madz konung:e persones höghet och dignitett, så och menige Sveri¬
gis rikis välfärdh, bekände vi hvar i sin stadh oss thäss mere ther
till vare förplictede bådhe till att saken ransake, så och förekomme
sådane förrädtlighe stemplinger och förehafvende, så och ther om
döme och domfälle. Och våre thesse effthenne höge besväringer,
såsom emot Oloff Göstaffson vorde framsatte och sädan beviste,
såsom är till thet förste, att Oloff Göstaffson udi Sten Svantesons
och Erich Svantesons närvare på then tidh the våre stadde på Hål-
fiärden udi en båt, hade han dhå önschet sigh en jacht under föt-
terne och therudi två personer hädan af Sverigie; sädan våre han
tilfridz, att krigh och örligh, hunger och dyr tidh och alt thet ondt
är e föruthan endhe här udi Sverigie vara motte. Hvilke ordh thesse
efftenne bönder och bofaste män, the och medh på samma båth
stadde våre, nämpligen Nils i Hänö och Måns i Lagnö udi Trosa
sochen, the ther och strax giorde theris edh på Gudh, hans helge
ordh och theris siäls salighet sigh udi samme sak vele vethne rätt
112
1564
och icke orett, och dhå onödde och otvingede frivilligen och ful-
komligen sich af Oloff Göstaffsons mundh på samme ort, platz och
städh, såsom för:vit står, sådane ordh hördt håfve.
Till thet andre väre och af för:te Jören Pedersson tilkenne
gifvit, att på samme tidh, när såsom Oloff Göstaffson, Sten Svantes¬
son och Erich Svantesson äre kompne till Oxlö till en benempd Nils
i Oxlö, dhå hade Sten Svanteson om afftonen begynt att tale um
Venegaren och sade till Oloff Göstaffson, att högst:te kong:e Ma:t
uthan all rätt och skäll hade honnom och hans slächt samme gårdh
ifrå och förmente sigh medh tidhen kunne then igen bekomme.
Dhå svarede Oloff Göstaffsson: hvad kongh Arre häfver hender emil¬
ian behåller han väll, men thet sker väll en dagh, att han skall
spy thet svart utt igen. Att samme Oloff Göstaffson thesse ordh
och sagdt hade, vetnede förbe:te Nils i Oxlö för oss medh en svo-
ren edh sigh af Oloff Göstaffsons egin mundh hördt håfve.
Till thet tridie berettede och offte:te Jören Pedersson för oss
för:ne, att samme Oloff Göstaffson then tidh han drogh fram för
öfver en ö, Föglö benempdt, dhå frågade han then bonde medh
honom var, nempligen Hendrich i Fuglö, hvars ö thet var. Dhå
sade bondhen, att samme ö hörde kongre Ma:t till. Ther till svarede
Oloff Göstaffson: som en tiuf och förrädhere. Och ändoch atth
samme bondhe var icke tilstädis, vethnede doch ärlig välbyrdigh
Christoffer Andersson, att förbe:te Henrich i Fuglö samme ordh
honnom medh en svoren edh sagdt och tilkenne gifvit häfver och
fulkomlighen ville bestå sig håfve hördt samme ordh uthaf Oloff
Göstaffsons egin mundh. För hvilke for:ne Oloff Göstaffsons för-
rädelighe ordh skuldh Jören Persson honnom anclagede criminaliter
och på thet häfftigeste till äre, lif, godz och välfärdh, begärendes
att vi ville honnom på högstbe:te kong:e Ma:tz vägne therudinnen
lathe vederfares hvad rätt och skäll väre, sä och hvad Sverigis lagh
och högstbe:te kong:e Ma:tz hofartickler um sådane förrätelighe mis-
handel förmälde och medhgifve.
När Jören Persson udi så motthe, såsom före:vit står, samme
action stalt hade och medh the vethne och skäll, såsom förberört
är, beclaget och beviset alle thesse besväringer, begynte dhå Oloff
Göstaffson vele sigh försvare medh monghe vidhlöfftighe och onö-
dighe ordh och entschyllinger bådhe um sin trohett han häfver haft
och ment emott högstbe:te kong:e Ma:t, så och att han altidh häf¬
ver liafdt och fördt ett ärligit christeligit lefverne, och på thett
sidzte föregefve, att the vethnen, såsom vethned hade, icke fyllest
giorde till att vethne honnom sådant opå, althenstundh the väre
böndher, så och icke flere, ann såsom här förberört är. Ther till
vardt svaret, att um så kunde befinnes, thet anthen Oloff Göstaffson
heller någen annen kunde them öfverbetyge något sådant, såsom
ärlighe män icke väll anstode, och att the icke äre så ärlighe, thet
1564
*
"3
the måge vara vitnesföre, heller och elliest egenom någre andre um-
ständher them kunde tilbake drifve, dhå skulle thet, doch icke an-
ners än laghligen, vardhe effterlated och tilstadt. Vi kunde och icke
heller för väre personer lathe samme vethne drifne varde, för thet
att the icke vore af höghre stondh än böndher, all then stundh the
ju så vell vethe betrachte theris siäls salighetz välfärdh såsom an¬
dre; att the och altidh schole vare så monghe, såsom then anclagede
part lather sigh medh åthnöije och han begärer, finnes icke heller
udi Sverigis lagh; icke heller pläger then, ther någet förräderi häf¬
ver i sinnedt, för så monge thet uppenbare, att then thet hörer och
effther sägher och icke fördölie vill, uthan sin äre och edh betrach-
ter, schall strax håfve sex vetne ther till; så förmäldis och udi
Gudz lagh, att tvenne vethne äre gillendes: hvarföre viste vi icke
heller kunde samma vithne ogille, medh mindre än sådant, som
för:vit står, kunde them Öfver bevises, heller och um thet kunne be¬
finnes, att the thet utaf afvundh och illvilie sagdt håfve.
På samme tidh thette vardt Oloff Göstaffson förehollit, dhå
kommo thesse efftenne her Siffridh, kyrkeprest i Trosa, Håken i
Hunga i Trosa sochen, Oloff Person i Hummetby i Vesterlingh
sochen, Anders i Hellen i Lundha sochen, Tommas i Ekekulla i
Börkevik sochen och Oloff Jönsson i Nöcknö i Mörkö sochen,
hvilke gåfve tilkenne och thet medh teris edh bekrefftigede, att the
vethne, såsom emott Oloff Göstaffson udhi thenne sak vetned hade,
är sanninges och vethnesföre män, utaf hvilke man aldrigh annet än
thet ärligit och gott är hördt eller förnummed häfver. Och endoch
att vethnen udi thesse trenne besväringer äre på åthskillelighe orther
och städer sagde, så och att udi the tvenne besväringer äre icke
flere än itt vethne, sä kunne vi doch icke heller ogille the vetene,
såsom icke flere ann enn till hvar sak vetned håfve, förty att thet
besvärlighe och förrädtlige tael, såsom opå åthschillelighe orther och
tidher sagdt är, länder ju alt in opå högstite kong:e Ma:tz konung:e
persone, höghet och dignitet, så och Sverigis rikis välfärdh. Vi
vethe och icke heller håfve Oloff Göstaffson ändtschylliget för then
trohett skyldh han sigh beroper uppå, icke heller för hans uprichtige
lefverne skyldh, såsom han fördt häfver, all then tidh han herudin-
nen aldelis otilbördeligen häfver bevist sin trohett, udi thet han alt
thet, såsom förrädtligit är, ther medh prachticeret och stemplet häf¬
ver, såsom och hans oschyllige och ärlighe lefverne udi annor motte,
hvar behof giördis, nogsampt står till att bevises: Hvarföre vi alle
sampteligen här fönne och hvar udi sunnerhett här medh för en ful-
komligh sententie och dom afsäije, therudinnen vi och bådhe nu och
udi tilkommendes tidher vele standafftighe blifve, att offtebe:te Oloff
Göstaffson effther Sverigis beskrefne lagh, effter högst:te kong:e
Ma:tz hofartickler, så och effther all naturligh skäll och förnufft häf¬
ver förverket äre, lif och godz och therföre bör straffes såsom en
Riksdagsaktej' //. 8
H4
1564
menedigh trolös förrädere ägner och bör. Thäss till visse blef
thenne dom medh alle förmes hender underschrifvit och medh theris
signeter beseglt.
Hvad verkställigheten angår, må jämföras konung Eriks bref till herr
Gustaf Olsson [Stenbock] den io maj 1564 (riksregistr. 1564 I fol. 149 v.):
Käre her Göstaff, vi håfve bekommit eders schrifvelse, ther
med I begäre, att vi ville tillvände eders sonn Oloff vår gunst och
vänschap och vete hanns beste. Så tvifler oss intet, att I ju väll
håfve förnummit af the gode männ, som udi thenn herredag senest
hållen blef udi Upsale tillstädes vore, hvad besväringer, som emott
Oloff Göstaffsonn opå samme tidh blefve anndragne, hvilke her med
långt väre att repetere, och efifter thett honom opå samme tidh af
menige ricksens ständer blef afsagt thett straff, som then bör, hvil¬
ken sinn herre och konungh icke allenest förtaler, uthen och så und-
seijer till lif och vällferd, håfve vi haft orsack noch opå thett hår¬
deste lathe handle med honom. Doch håfve vi för vår käre fru
moders förbönn, thesligest för eders schuldh tillatidt någon lidningh
i saken och benådt honom hans lif, och när som hann häfver giordt
oss enn nödtorftigh försäckringh och urfiegd, och thett under grefve
Peders och andre hanns förvanters förseglingh, dhå are vi vell till-
fredz, att hann må komme uthur thenn bestrickningh, som hann her
till häfver varidt udi. Doch kunne I väll sielf tennkie, huru lägligit
thett kann vare oss att håfve honom udi vårt hof och huru säkert
vårt samvete tå kann vare, när vi se thenn vi altid schole bäre färe
före, och mädhen hann häfver hottet och unsagt oss thenn tid hann
hade mindre orsack ther till, så vett man icke, hvad som ann videre
hende kann, uthen vi befruchte, att effther hann häfver icke mykit
achtedt eder, uthen giordt eder mykit emott, thess mindre förthen-
schull hann häfver till att gore thett oss är emott och till schadhe.
Enligt ständernas dom öfver de anklagade herrarne i Uppsala 1567
den 19 maj skulle den 31 januari 1564 i Uppsala »en sententie och dom
till ära, lif och lefverne» blifvit Sten och Erik Sture »afsagd». Detsamma
uppgifves ock uti anklagelsepunkterna mot konung Erik 1569.
Några samtida uppgifter därom har jag ej funnit och nämndens dom¬
bok nämner ej ett ord om någon särskild dom öfver de unga Sturarne.
Är 1567 på Svartsjö blef Erik Sture anklagad sura Oleff Göstaffssons för-
rädtlighe handlinger, then han var i rådh medt», men om en dom näm-
nes lika litet då någonting. Det är väl icke otänkbart, att nämnda påstå¬
ende blifvit inryckt i 1567 års dom, utan att det egde någon annan mot¬
svarighet i verkligheten, än att Erik och Sten Sture varit invecklade i ran-
sakningen med Olof Gustafsson.
1565
115
MÖTEN I UPPSALA OCH STOCKHOLM
1565 januari, april.
Förberedelser.
Rådslag afgifvet i Stockholm 1565 den 11 januari. 294
Original bland »Rådslag» i Riksarkivet, något skadadt, komplet-
teradt efter en afskrift i samma samling.
Effter thenn stormechtigeste högborne furstes och herres
her Erich thenn fiortende Sverigis Göthis Venndis sampt
flere thess tilbehöringers konungh vår aller nådigeste herres
och konunghs nådigeste befalningh är oss här effterschrefne
af hanns kong:e Ma:tz trotienere procurator och secreterere
Jören Pederssonn vordet proponeret um thesse effter:ne högst-
be:te kong:e Madz och Sverigis rikers höge anliggendes ären-
der til atth berådslå och seden gifve vårt underdånigeste trogne
betenkiende therudinnen tilkänne. Actum Ståckhålm thenn
11 januarii anno etc. 1565.
Och vardt oss thenne effterscrefne meningh proponeret:
Att opå thett högstbeite kongre Ma:t måtte thess bätter gore
thet Gud thenn alzmechtigeste häfver ordnet och skickedt, såsom och
hans kong:e Ma:t städes och altid här till sigh ther um vinlagdt häfver
och ännu her effter thett gerne gore vill;
Thesligiste och therigenom till att thess yttermere fordre hans
kong:e Madz lannd, konungerikers, furstendömers och thess inbyggeres,
hans kong:e Madz trogne undersåters gagn, nytte, bädzste och lång-
ligit bestånd, häfver hans kong:e Mad therföre nådigest betencht rå-
deligit vare att gifve sig med thett förste udi ett christeligit echte-
skaps stånnd och icke igenom löse förhalninger sig her effter uppe¬
hälle lathe. Hvarföre hanns kong:e Mad och igenom förbede Jören
Pedersson häfver oss befaledt till att betenkie och berådslå, hvad för
underdånigeste trogne råd vi hanns kong:e Mad ödmiukeligest viste
och kunde gifve, att hans kong:e Mad enn högloflig furstinne till sinn
hiertens aller käreste gemael och drottningh bekomme måtte.
Hvilken proposition vi håfve hört och udi lengden, effther thess
vichtighet och nödtorfter, förnummedt. Så ändog att sådanne saker
äre aldeles högvichtige och vi bekänne oss vare för ringe hans kong:e
Mad therudinnen råde och vårt underdånigeste betenkiende ödmiuke-
1565
ligen meddele, althenstund att hans kong:e Ma:t är af Gud thenn
alzmechtigeste med sådanne högt kongeligit förstånnd begäfvet, thet
hans kong:e Ma:t udi thett och alt annet thett bädzste råd hos sig
häfver beslutedt, så måtte vi thett och bekänne, atth vi såsom öd-
miuke, hörsamme, trogne undersåter och [tienere], såsom the ther af
hanns kong:e Ma:t till rå[dz personer äre] kallede och hans kong:e Ma:t
troligen och öfdmiukeligen] äre plichtige till att efifterkomme och gore
hv[adt oss af hanns] kong:e Ma:t varder budit och befälet [nådigst vårt
ödmiuke], underdånigeste betennkiende härudinnen att gifve, [och be-
gäre] utaf Gud thenn alzmechtigeste, såsom alle gode och bestånndige
rådh gifver och förläner, ville gifve och förläne, att vi kunde her-
udinnen the råd finne, såsom hans gudomelighet så och högstbe:te
kong:e Ma:t äre behagelige, Sverigis rikis och hans kong:e Madz trogne
undersåter, Sverigis rikis inbyggiere nu och udi framtiden nyttige och
gagnelige.
Och efifter thett att vi utaf vårt ringe betenkiende kunne förnimme,
att till thett förste våre thett Gud alzmechtigeste behageligere, thett
högstbede kongs Mad våre stadd udi ett christeligit echteskaps
stånnd, ann atth hans kongs Mad skulle vare thess föruthen;
Så kunne vi och thett nogsampt besinne, att thett och våre
Sverigis rike, thess inbyggiere och oss alle sammens till större hugnet
och glädi, att vi hade förmode thenn till Sverigis rikers regerung efifter
högstbemelte kong:e Madz dödelige afgång, thenn Gud alzmechtigeste
ville länge afvände, såsom är hans kong:e Madz rätte mandz afiföde;
förty, thett Gud förbiude, hvar anners ske skulle, dhå hade alle
högstbede kong:e Madz trogne undersåter och tienere, Sverigis rikers
inbyggiere, sampt vi allesamens intedt annedt till att förmode, uten
alsomstörste skade, undergång och evigt förderf. Hvarföre råde vi
her med fulkommeligen udi en underdånig och trogen mening, att
högstbede kong:e Mad ville med thett förste late sig bevärfve um
then höglofiige persone, såsom hans kong:e Mad utaf högt kongeligit
bevåg kunde bädzst synes och behage.
Vi såge och begärede thett helst, att thett kunde ske medh thenn,
som våre utaf så högt kongeligit stånd, såsom hanns kong:e Mad är.
Mann efifter thet att vi udi Tydzsklannd eller annerstedz udi christen-
heten, så och ingestedz thenn persone icke vette, uthen allenest
keyser Maximiliani systrer; therföre ställe vi underdånigest udi högst¬
bede kong:e Madz nådigeste behag, um hanns kong:e Mad hos enn
af them ville late anverfve; så och um hans kong:e Mad, thett dogh
hans kong:e Madz kongelige stånnd icke är likemätigt, och ännu vilde
late hanndle hos lanndtgrefven af Hessen, thessligest hos hertigen af
Clefven och hertugen af Beyeren; och kunde hanns kongs Mad seden,
när hans kong:e Mad förnumme, opå hvilken orth hans kong:e Mad
bädzst våre behageligit, handelen beslute och efifter hans kong:e
Madz egen nådige vilie och gode betänkiende thenn fullände.
1565
117
Hvar och så är, att högstbede kong:e Mad opå ingen af thesse
orter behagede personerne, heller och någon lång förtoghring och
uppehåldning hände, såsom skedt är udi thenn engilsche och hessische
hanndel, eller och thett vorde elliest afslagit, dhå se vi, opå högstbede
kong:e Madz nådigeste behagh, för rådsampt ann, att hans kong:e
Mad icke skulle sig länge late uppehälle och ther opå late anvende
någre onyttige bekostninger, uthen heller opå thett att Gudz alz[mech-
tijgestes bud och befalningh, hans kong:e Madz s[åvell såjsom Sverigis
rikers och alle hans kong:e Madz trogne undersåters gagn, bädzste
och bestånnd måtte varde achtet, söcht och fordret; Therföre kunne
vi icke heller förneke, emotstå eller udi någon måtte thett hans kong:e
Mad förveghre, såsom Sverigis rikers och vår rätte herre och konung
är, icke schall thenn fri vilghe håfve, såsom dogh ringere och the, ther
alleringeste personer äre, är frit och efifterlatidt, såsom är, att hvar
så hännde, thett högstbede kong:e Mad intedt fulkomligit besked, ther
med hans kongs Mad sig nädigest lather benöije, förnimmer och be¬
kommer innen s. Joannis baptists dagh nu nästkommendes, så att
hemfarten hit till Sverige medh thenn höglofiige persone kunde ske
för Laurentii och nu nästkommendes, dhå må thett vare högstbede
kongs Mad efifterlatidt, såsom och hans kongs Mad uthen vår be-
villigung macht häfver till att gore och late, atth här udi Sverige nå¬
digest tage udi echteskaps stånndh thenn persone, ehvilken then dhå
våre, som hanns kongs Mad kunde behage.
Och änndog att vi erkänne och vethe ingen, then her udi Sverige,
ther till vare värdig, uten alt för ringe, ställe vi dog opå thett aller
underdånigeste udi hans kongs Madz nådigeste behag och egit konge¬
lige betenkende, hvem hans kongs Mad nådigest synes thett atth
gore, anthen hans kongs Mad vill thett udi högre eller ringere stånnd
gore, änn hans kongs Madz käre her fader, högloflig och salig i hug-
kommelse, med thett anndre och tridie gifftermåll giort häfver, och
är .thett vårt underdånigeste rådh och ödmiuckeligeste begären, att hanns
kongs Mad icke udi ringere änn adels stånnd thett gore verdiges.
Dåch står thett udi thenne och all annor måtte till hans kongs Mad
uphöghie och benåde hvem hans kongs Mad nådigest synes och thett
för gott annser. Och vele vi såsom vi thess elliest och plichtige äre,
ehvilken persone hanns kongs Mad till thett stånnd god och tienligh
achter, håller och anammer, anten thett skedde innen eller uthen
lanndz på the för:ne orter heller annerstedz, håfve udi äre och vyrd-
ning och hålle för Sverigis rikes dröttningh, och thenn mandz afifödhe,
såsom Gud alzmechtigeste med högstbede kongs Mad och thenn
höglofiige persone gifvendes varder, och alle hans kongs Madz afiföde
achte och hålle för them, såsom vår generall edh, vi högstbede konge¬
lige Mad giort håfve, uthviser och förmeldher.
Thette förschrefne vi udi enn underdånigest trogen välmeningh
ment och giort håfve. Dogh står thett udi högstbede kongs Madz
ii8 1565
nådigeste behagh herudinnen till att förandre och gore effter hans
kongelige Ma:tz egen kongelige nådige vilie och gunstighe betenkendhe.
Actum ut supra.
(L. S.) (L. S.) (L. S.) (L. S.)
Svante Sture Petrus Caril Gera Ture Bielke
(L. S.) (L. S.)
Hans Klasson Hogenskell Nilsson
i) Marknadsmöte vid distingen i Uppsala
1565 i februari.
295 Propositioner i konungens namn framstälda till de vid distingen
församlade ständerna.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Then stormectigeste högborne furste och herre her Erich then
fiortende medh Gudz nåde Sverigis Götis Vendis sampt flere thess til-
behöringers konungh vår allernådigste herre tilbiuder eder danneman
alle, hvar effther sitt stonnd, hans kong:e Ma:tz trogne undersåter, som
her nu församblede äre, sin synnerlige gunst och nåde tillförene, och
kunne eder, gode män och danneman alle, icke förholle, att kong:e
Ma:t vår aller nådigite herre häfver oss uttschicket till eder um någre
vichtige saker, som hans kongie Mait och menige riket ligger stor
macht opå till att förhandle, och häfver hans kong:e Mait befälet att
gore hans kong:e Madz endskyllungh, thett hans kong:e Mait icke
sielf uthi egen kong:e person (icke) häfver kunnet komme her till-
stedes till thenne samqvemd, ty effther som hvar man väl vitterligit
är, häfver hans kong:e Ma:t nogh till att bestelle medh monge andre
vichtige saker, som thett förhindre, både till att utruste sin schipp, så
och till att bestelle hure henderne skall ske motstonnd och afbreck
uthi Vestergötlanndh och Smålanndh; och effther thett nu och så någet
menföre häfver förefallit, hade hans kong:e Ma:t icke förmodet, att
her någen stor församblingh hade varit förhonden. Och althennstund
h. kong:e Mait häfver betrot oss ther um, att vi h. kong:e Ma:tz
ärender och verf hos eder förhandle skole, så förser h. kong:e Mait
sigh, att I varde stellendes tro och lofve ther till, som vi medh eder
på hans kong:e Ma:tz vegne förhandlendes varde.
Och till thett förste är hvar man väl vitterligit, hure otilbörligen,
ochristeligen och omildeligen the falske Juther och Danske håfve tagit
sigh thette krigh före emott kong:e Mait och Sverigis rike, och ther
1565
119
till upväkt the Lybske, kongen i Polen och andre flere, hvilke the ther
till håfve kunnet åstadh bringe, oannseendes hvadt välgerningh kongie
Ma:tz salige her fader häfver Danmarchs rike bevist och hure mykit
högstite kong:e Mait vår aller nådigite herre nu regerende um fridh
och enighet medh thenne konungh Fredrich till att niuthe häfver sigh
vinlagt, och är Gudh alzmechtig till tackendes, som sådenne theris
orättfärdige upsåt häfver förmercht och egenum sin guddomlige nåde
och barmhertighet förhindret och om inthet giort alt in till thenne
dagh, endogh att theris onde grundh och förehafvende ther medh icke
är än nu ändet. Så häfver h. kong:e Mait och nu videre förstått, att
utaf samme Danskes argelist och snedige påfundh är kommit ett falskt
rychte her in i riket så lydendes, att the Danske skole vare benägne
till godh fridh och naborskap och ingen sådennt förhindrede, uthen kong:e
Ma:t vår aller nådigite herre, hvilken till krigh och blodz uttgiutelse
mere än till fridh skulle benägen vare.
Ther opå häfver hans kong:e Mait oss befälet, att vi hans kongie
Ma:tz sanferdige och rättfärdige endtskyllingh skole förkunne och til-
kenne gifve i så måtto, att såsom h. kongie Mait ingen orsak häfver
gifvit till thette krigh, så finnes och ingen förhindringh till freden hos
hans kongie Mait, uthen the som thette samme medh orättvisen håfve
begynt, the vele och aldrigh medh theris ondske igen vände. Doch
är väl sant, att the nogh offthe håfve latit genum anndre thett sken
föregifve, like som the till fridh skulle vare benägne, såsom allrede
skedde anno etc. 63, then tidh the schickede landtgrefvens af Hessen och
churfurstens af Sassen sendebudh her in, föregifvendes, att ther skulle
blifve en herredagh hollén uthi Rostoch, ther alle thesse tvistige saker
skulle blifve förlikte och fördragne, och begärede, att hans kongie Mait ville
sennde sine sendebud tit, som öfver samme handel vare kunne. Hvil¬
ket och så skedde, tit jagh Oloff Larsson sampt medh grefve Göstaff
och her Jören Erichsson blefve afferdigede alle saker fredligen till att
förhandle. Män hvadt hende? Så snart vi blefve afferdigede och
vore kompne till Calmare, så var then danske amirael medh kongen
i Danmarchs örligsschip under södre Olanndz udd och achtede undfonge
oss, like som thett skedde medh her Sten, her Gabriel och her Jören
Finke, then tidh the vore utti seningebudz vis utschickede. När sende-
buden thett förnumme och ingen legde eller säkerhet genum theris
schrifvelse kunde bekomme, så sennde the budlj till kongie Mait,
underdånligen bespöriendes sigh, um the på samme osäkerhet skulle
förrese; hvilket hans kongie Mait ingelunde tillstedie ville, opå thett
the utaf the Danske icke måtte förrådde blifve, såsom medh the andre
skedt är. Theregenum fick man seden se, hvadt saningh och alfvar
thett var uthi thett herremöte, som the Danske i så måtto före-
gåfvo.
Uthi like måtte skedde och så medh keijserens och kongen i
Frankerikes sendebudh, som the Danske hade hit in i riket förschicket,
120
1565
hvilke the hade kommit i then troen, att ther skulle ingen skuld finnes
pä theris side, uthen att kong:e Ma:t hade begynt thette krigh, och
the Danske skulle altidh håfve varit till fredh benägne, begärendes,
att thett måtte ske ett venligit mothe någerstedz vidh grentzen, ther
som samme saker af någre ovilde furster och herrer kunde blifve för¬
likte, tit samme herrer och ville lathe komrne theris sendebudh och
öfver then handel vare skulle. Så*vart thett utaf h. kong:e Ma:t be-
villiget och efftherlatit, ther som thett elliest medh sådenne conditioner
ske måtte, att thett kunde vare Sverigis rike uthen förfonngh och skade
och um ther måtte folie någen mere saningh medh, än medh the förre
danske handlinger. Blef och så beslutet, att the förster af Pomeren,
som vore thette riket nemest belägne, skulle samme handel sigh före¬
tage. När som thett var altsammens så beslutet och på fredlige hand¬
linger stelt, så förnam man först then gode fredsamhet, som the Danske
hade i sinnet medh thett de företoge emott Jacob Bagge och kong:e
Ma:tz örligsschipp, så att kong:e Madz amirael Mars sampt medh Jacob
Bagge egenum förräderi blef, uti midler tidh legaterne her vore och
ther um förhandlede, eröfred och nederlagd. The fattige men, som bo
uti Vesbo, Synnerbo och på Ölanndh blefve och så jemmerligen för-
heriede, förbrende och förderfvede. The försökte och på samme år
ett annet sätt och medel till att försäkre kong:e Ma:t och Sverigis rike
medh drottningen i Danmarch, hvilken tilböd sigh sielf att komme hit
in i riket, till att förlike then oenighet, som opkommen var: så var
thett doch så sant som thett andre, thett the Danske lofve pläge.
Så är och icke mindre, att the och håfve haft än nu theris budh
hit genum the furster af Pomeren och drotningen i Danmarch och
uthi like mätte som tillförene um fredzhandlinger föregifvit. Men när
som kongte Ma:t häfver sport the försters sendebudh af Pomeren till,
hvadt fulmacht the håfve haft af the Danske, dhå håfve the sagt sigh
ingen annen fulmacht håfve, uthen att hvar kongen i Pålen, the Lybske
och andre matte blifve i freden medh intagne effther theris egen be¬
gären, ehure Sverigis rike och thess inbyggere ther medh kunde vare
väll belattne, dhå kunde thett framdelis komme till handels. Och al-
thennstundh the ingen videre fulmacht hade, så kunde h. kong:e Ma:t
på then tidh inthet mere ther till svare, uthen betackede them för
theris omak, tilbiudendes sigh, att när the Danske videre vele besökie
h. kong:e Ma:t um fredh, dhå ville h. kong:e Ma:t sigh till alt thett,
som Sverigis rike uthen skade ske kunde, tilbörligen finne lathe.
Vart och sainmeledes drotningen svaret, att när som hon komme
hit, såsom hon begärede, till att handle um fridh och förhandlingh,
dhå ville h. kong:e Ma:t ther um medh henne till att förhandle icke
försume, effther som lägenheten thett krafde. Dåch häfver man än
nu inthet förnummet utaf hennes tilkumpst eller af ingen fredligh hand-
lingh, som kongen i Danmarch häfver begäret. Her Sten Erichsson,
som nu en tidh lånngh häfver varit fången och anhollen i Danmarch,
1565
121
är och så nu udi thesse dager, af the Danskes illistige tillskynden, hit
kommen, men att thett skall vare giort på Sverigis rikes gagn, bi-
stond heller välferdh häfver man än nu inthet förnummet.
Utaf alt thette kunne the Danske tilleventyrs håfve taget tilfelle
till att besmycke sin fromhet och godhet, som the håfve i sinnet
emott the Svenske, föregifvendes, att kongen skulle håfve varit och
än nu vare till fridh och enighet så mykit benägen. Så gifver kong:e
Ma:t hvar ärligh man till att betänke, hure thett kunde h. kong:e Ma:t
rådeligit och Sverigis rike gagneligit, på sådenne lös ordh, som utaf
andre fremende herrer äre föregifne, föruthen någen förvisningh, bref
och segell utaf the Danske, att stelle ther tro och lofve till, besynner¬
ligen effther h. kong:e Ma:t väl vet, hure the Danske af ålder håfve
bruket theris list och. lämpe, att när the håfve varit trötte af krigh
och örligh och icke håfve kunnet uthärde till att eröfre thett konge-
rike medh macht, thå håfve the bruket then snidighet, att the håfve
giort på någen tidh en falsk fredh, till thess the genum förräderi och
falskhet håfve kommet tvist och tvedrecht åstadh her i riket, och
seden fulländet theris onde förehafvende. Sådennt är skedt uthi gamble
her Sten Stures tidh, then tidh the hidzede bisperne och the förnemb-
ligeste i riket emott honum och komme honum sielf i then troen, att
thett skulle vare honom nyttigere att vare under kongen i Danmarchs
lydne, än att håfve sådennt bekymber och omak af riket. Theregenum
fick kongh Hans öfverhonden, och Sverigis rike kom under the Dan¬
skes vold och tyrannie. Hure svikligen och then freden blef uprättet
medh unge her Sten effther Brennekyrkie slaget, thett är väl mongen
gammel danneman än nu väl vitterligit, theregenum salige konungh
Göstafif blef förrättligen fongen och bortförd her af riket, effther the
her Sten sielf icke bekomme kunde, som the achtedt hade. Så fruch-
ter h. kong:e Ma:t sigh än nu, att thenne fredzhandlingh skall och
vare the gamble handlinger likmätig. Therföre häfver h. kotig:e Ma:t
på sådenne löse förtröstninger icke kunnet gore alt thett, som the
Pomerske och drottningen i Danmarch häfver föregifvit. Ty effther
man icke häfver haft någen bref, segell och säkerhet utaf the Danske,
häfver h. kong:e Ma:t ther um på thenne tidh icke mer kunnet för¬
handle, och ther man än häfver haft bref och segell, ed och löffte af
them, vore änn dhå betenkiende vert, um man them tro skulle, effther
man väl vet, hure the her till dags håfve achtedt bref, segell, ed, ordh
och äre. Förser h. kong:e Ma:t sigh förthennskull, att the, som sitt
fäderneslanndh kärt håfve och Sverigis rikis gagn och bädzte vette
vele, att the icke vende h. kong:e Ma:t therudinnen skuldh till, som
the Danske brutit håfve. Thett varder väl hvar man kunnigt, hvadt
fridh the håfve i sinnet, thett förste som sommeren begynnes. Väre
förthennskull gott, att hvar man icke måtte vare så lättrogen och
lathe sigh förföre till att tro, hvadt som utaf fremmende falskeligen
föregifvit och inbiest varder.
122
1565
Thette häfver h. kong:e Ma:t befälet att seije för then orsak
skuldh, att h. kong:e Ma:t häfver någerledes förstått, thett en pärth
af h. kong:e Ma:tz undersåther håfve besväret sigh, att the icke be-
komme nu så öfverflödeligen salt, cläde, vin och andre uttlenske varer,
såsom uti fredlige tider ske pläger, och att nu på thenne tidh på alle
varer någen fördyringh mere är, än thett tillförene varit häfver, och
kunne väl en pärth vrongvisligen vare förde uthi then meningh, att
kong:e Ma:t skulle vare vollendes ther uthi. Så är dåch hvar man
val vitterligit, hvadt benägenhet och gunstige velgerninger hans kong:e
Ma:t häfver bevist the fattige, som begäret, att the motte medh salt
blifve undsatte, effther hans kong:e Ma:t häfver befälet att undsettie
till thett ytterste, som h. kong:e Ma:t häfver haft rådh och ämpne
till, så att her vell till någre tusende lester salt äre her uttfongne.
Och hvar som elliest hvar uthi sin städh häfver fåt så mykit af salt-
schrifveren och the, som thett håfve haft i befalningh, som hans kongie
Ma:t häfver nådigest efftherlatidt, dhå förser hans kong:e Ma:t sigh,
att thenn menige man ju i så måtto någen undsettningh bekommit
håfve. Så häfver och kong:e Ma:t nu latit bestelle ifrå Tyslanndh så
mykit vin, som till kyrkenes tienist nödtorfteligen behöfves. Kan
hans kong:e Ma:t så hvar man icke upfylle medh vin till nöije, dhå
hoppes hans kong:e Ma:t sigh och icke vare ther till förplichtigh.
Hvadt cläde belanger, tycker hans kong:e Ma:t vare stor skam,
att Sverigis rike skulle komme uthi fiendehender för then partzel
skuld, och achter för sin person heller vele slite läder och drage har¬
nesk ther utöfver, än att henderne skulle få framgång och för så ringe
sak skull eröfre Sverigis rike. The som och så mykit ther effther
stå och ändeligen vele slite cläde, så finnes väl ull her i Sverige och
vantemakere som thett gore kunne.
Om then dyre tidh, som nu är, mere än tillförende, ther till är
och kong:e Ma:t inthet vollendes, utlien thett är rätte orsaken, att
effther h. kong:e Mait nu i thenne förledne tidh, för the lägenheter
skuldh, som nu håfve opå färde varit och än nu äre, häfver utgifvit
monge peninger, så att landet nesten är opfylt af peninger, therföre
håfve the blifvit förachtede. Och effther her häfver i thenne förledne
tidh ingen stor tillförningh varit på uttlenske varer, så häfver hvar
man varit så girigh effther samme fremmende varer och förachtedt
och vanvördt myntet, såsom, ty verr, hos oss altidh brukligit är, att
vi achte thett främende mere än vårt eigit, och när man uthi så måtto
häfver uphögt the uttlenske varer, så håfve och the inlenske uthi
like måtte medh upstiget, såsom och tillgå pläger, att hvar vill gerne
bekomme thett meste för sitt. Ther af är dhå seden then fördyrningh
upkommen, som nu på all tingh är på färde, och althennstundh högite
kongie Mait väl vet, hure ringe then ordningh och mandat blef ach-
tedt och efftherfölgt, som h. kongie Maitz käre her fader, saligh i hug-
komelse, uthi thenne sak tillförene stadget och giort häfver, så häfver
1565
123
h. kongie Mait ther till nu inthet mere gore velet, besynnerligen för
än menige rigsens ständer vorde thett begärendes och thett her
effther bättre holle vele, än som tillförene sket är, elliest måtte h.
kongie Mait thett så blifve lathe, som thett är. Dåch seger h.
kongie Mait thett icke therföre, att thett så altidh blifve skall medh
thesse förtalde besväringer, effther h. k. Mait förhoppes, att Gudh alz-
mechtig varder thett nådeligen förmedlendes och förbättrendes, när
thett hans gudomlighet så behageligit är, ther um han och fliteligen
är åkallendes och bidiendes, att han ville gifve kongie Mait och Sve¬
rigis inbyggere nåde, lycke och medel ther till, theregenum sådenne
besväring[er] kunne blifve uthi alle måtte förtagne.
Och vet kongie Mait inthet annet eller bätter medel ther till,
theregenum sådenne besveringer kunde blifve förtagne, [än] att h.
kongie Maitz amirael och höfvidz män öfver hans kongie Maitz örligs-
schipp måtte bevise någen yttermere trohet och flit her effther, än
såsom her till dags skedt är. Ty hvar the hade fulfölgt then instruc-
tion, som kongie Mait them hade medgifvit, och icke hvar annen uthi
nöden förlåtit, dhå hade thesse besväringer, som her nu förtalde äre,
lenge seden varit afskaffede. Men, ty värr, thett häfver varit en pärth,
som mere håfve achtedt köpmandz schipp och bythe, än att besökie
fienderne och skaffe tillförningh hit in i riket, utaf hvilken orsak och
h. kongie Mait häfver latit sigh höre, att h. kongie Mait heller ville
att alle the köpmändz schipp, som således blefve eröfrede, och then
fördel, h. k. Mait ther af hade, måtte vare på hafsens grund, än att
Sverigis rikes gagn medh tillförningh skulle blifve försumet. Och kan
h. kongie Mait sigh icke nogsampt besvere, att samme sälschap häfver
så uthi nödenes tidh theris amirael latit blifve förläten och platt för¬
gätit alt, hvadt som them af h. konige Mait till Sverigis rikes gagn och
nytthe befälet var och theres tro tienist och tillsäger krafde, besyn¬
nerligen effther fienderne sielfve bekenne, att them hade varit platt
omögeligit att gore the Svenske motstonndh, hvar the hade varit hvar
annen tro och rättrådige, förthennskuld h. kongie Mait och väl godh
foge och rätt hade haft till att straffe them, såsom och h. kongie
Maitz sententz och dom öfver sådenne försumelige tienere bekommit
häfver, ther som h. kongie Mait icke förmodede, att the sigh her
effther bättre skulle och medh större trohet och flit blifve befundne.
Dåch effther thett att monge sigh och för Halmstade i fiordh försåge,
hvilke seden i år sigh håfve troligen och manligen emott Sverigis
rikes fiender bevist, therföre förser h. kongie Mait sigh, att thesse her
varde sigh och her effther bättrendes, och hvar så sker, dhå hoppes
h. kongie Mait, nest Gudz hielp, att her kommer väl tillförningh i
landet, besynnerligen effther h. kongie Mait häfver nu giort större um-
bekostningh till siös och flere skipp kommet till siös än någen tidh
tillförene, nemligen till ottetie väldige gode örligsschipp. Så äre the
och utrustede medh gode kopperskytt, krigsfolch, fyrvärk och alle
124
1565
andre tilbehöringer, att the Danske skole, nest Gudz hielp, förnimme,
att the Svenske vette och hvadt som till krigsrustningh hörer, hvadt
heller the vele borde heller holle skyttgefer. Tvert emott förnimmer
h. kong:e Ma:t, att kongen af Danmarch fast svagere vare skall, än
han tillförene varit häfver, icke allenest till siös, uthen och till landz,
ty att utöfver thett han häfver fått stor nederlagh i år på åtskillige
orther, effther som hvar man vitterligit är, så häfver han och icke
heller rådh till att holle her effther mykit tyskt krigsfolch, uthen
måtte nu försökie hvadt hans gimsjuther och gamsjuther uträtte kunne,
hvilke man förmoder väl skole lathe seije sigh, althennstunnd the föge
mothstond giort håfve i år vedh Rothneby och Trondhem, ther som
the nogh undsade, pockede och snorkede och hade änthå någet tyskt
krigsfolch till hielp, hvilke the nu icke mykit håfve. Therföre förser
h. kong:e Mart sigh, att Gudh alzmechtigh varder her effther bätter
lycke och framgångh gifvendes, och vill nu allenest håfve betacket h.
kongre Martz trogne undersåther och tienere, som sigh så troligen och
manligen bevist håfve, både the medh h. kongre Mart uthi eigin per¬
son för Rothneby håfve lif och välfärd våget, tesligeste och the, som
medh Mattz Törne uthi Norige sigh så troligen och ärligen håfve för-
hollit, och är inthet tvifvel, att hvar the uthi like måtte sigh her effther
så välvilligen och hörsambligen lathe befinne, att the Danske skole, nest
Gudz hielp, icke kunne gore Sverigis rike någen synnerligh stor skade
eller afbräck, uthen heller, thett som mer är, komme sielfve och he¬
gare fredh, hvilken oss dhå fast bättre och lägligere är, än när som
vi effther theris pipe dantse moste. Ty man häfver än nu inthet
förnummet, thett the annet begäre, uthen hele Sverige eller och, till
thett minste, Elfsborgh, Vestergötlanndh och Smålanndh, ther medh
trengiendes oss ifrå Vestersjön, och håfve tillfälle att begynne krigh,
när them synes, förtagendes oss all tillförningh, handel och vandel.
Hvadt och the andre af väre vederparther, som äre the Lybske
och kongen i Pålen, varde framsettiendes, kan man väl tenkie, som är,
att kongen i Pålen begärer alt thett, som kong:e Ma:t inne häfver i
Liflandh, och att hertig Johan må behålle sin arfsrätt till Sverigis
crone, like som han sigh inthet förbrutidt hade. The Lybske vele,
uthen tvifvel, thett sä gerne håfve, att the måge förhindre the Svenske
att håfve någen handel och vandel medh fremmende, opå thett the
måge uttpronge theres varer på thett dyreste, såsom the sielfve vele,
sampt annen otilbörlighet och besväringh, såsom uthi theris gamble
privilegier förmäldis och the håfve altidh åstundet. Hvilket alt sam-
mens kong:e Ma:t gifver eder gode män, som här äre församblede,
till att betenkie, hvadt heller I vele inryme the Danske eller andre
Sverigis rikes fiender sådenne otilbörlighet, som the, uthen tvifvel, be-
gärendes varde, och anamme en falsk dagtingen och fridh, eller och
håfve ett litet medlidende och tolemod, till thess att man till en long-
varig och bestondigh fridh komme måtte.
1565
125
Och ther som eder synes, att man skulle videre fulfölie saken
emott henderne, dhå är thett icke minne, att kong:e Ma:t behöfver
menige Sverigis rikes hielp ther till uthi någen honde måtte. Först
måtte tillätes gott, varafftigt och dugligit folch uthi h. kongie Ma:tz
och rigsens tienist, the som her till dags ther till uttskrefne varit håfve,
och um uthi någre fänicker fattes folch, att the måtte upfylles, så¬
som the tillförene varit håfve. P'ör hvadt orsak skuld kong:e Ma:t
bruker sine eigne och infödde svenske krigsfolch, thett håfve I af h.
kong:e Ma:t tillförene nogsampt förstått, och förnimme dagligen, hvadt
gagn thett skaffet häfver. Tyckes och h. kong:e Ma:t öfverflödigt
vare att upåminne eder, hvadt såsom I effther Sverigis lagh ther-
udinnen plichtige och skyllige äre, effther I och sielfve mestdelis äre
ther till benägne.
Till thett andre vill och vare af nöden, att h. kong:e Ma:t någen
undsettningh medh fetalie måtte bekomme till then stådtlige schip-
flottes uttredningh, som medh thett förste skall tillrede göres. Ty än-
dåch h. kong:e Ma:t gärne vill håfve eder ther medh förskonede, så
kan h. kong:e Ma:t doch samme schipflotte icke utruste, med mindre
menige Sverigis rikes almoge måtte hielpe ther till. Orsaken är, att
kong:e Ma:t her till häfver fört thette krigh på sin eigin umkostningh,
och hele riket häfver ther till ingen synnerlig hielp utgiort, uthen al¬
lenest medh the utgärdes hester och then gärdh, som quittet blef
medh foringen. Hvadt videre sket är, thett är h. kongie Mait icke
vitterligit. Häfver then menige man medh någet annet varit betungedt,
dhå häfver h. kongie Mait befalt, att fougterne skole förskone them
ther emoth medh andre uttlager. Och althennstundh Sverigis lagh för-
mäller, att när som uttlänsker här, heden eller christen, setter sigh
emott konungen, att menige Sverigis almoge skall gore konungen
hielp och undsättningh, så förmoder h. kongie Mait, att h. kongie
Mait må och sä niuthe Sverigis lagh i then måtto någet till gode,
effther thett h. kongie Mait genum Gudz nåde och barmhertighet
häfver försvaret her till Sverigis rike, icke emott en uttlensk här, uthen
emott två mechtige konunger och en utaf the ypperste siöstäder i
Tyslanndh, föruthen thett skaddige upror uthi Finlandh varit häfver.
Och um thett kunde någet synes vare besverligit till att komme Sve¬
rigis crone i thett fall till undsättningh, så gifve vi eder sielfve till att
betenkie, att then, som någet gott vill håfve, han måtte och någet
koste ther opå, och medh en ringe förfordringh kan man icke någet
synnerligit uträtte. Ar man icke heller mere begärendes, än såsom
then menige man vill bevillige och the väl förmåge att uttgöre, och
althennstundh thett häfver nu varit ett passeligit fruchtsampt år, för¬
ser h. kongie Mait sigh, att I varde godh rådh ther till finnendes;
Gudh varder thett och them, som her till välvillige äre, medh godh
år och mykit gott her effther vedergellendes, hvad som the i så måtto
theris fädernesland!! till gode utgörendes varde. Ther som I viste
I2Ö
1565
hvadt hielp the Danske och Lybske håfve giort och än nu dagligen
gore theris konungh och herrskap till hielp uthi en orättfärdigh sak,
så varde I thett, som lideligit är, eder herre och konungh uthi thenne
rättfärdige sak icke förnekendes.
Videre, käre gode män, så är än nu ett, som kong:e Ma:t vår
aller nådig:te herre och konungh häfver oss nådigest opålagt, att vi
medh eder förhandle skole, nembligen um h. k. Madz gifftermål, och
hure h. kong:e Ma:t effther Gudz nådige vilie och gode behag till ett
christeligit ächteskap komme kunde. Och hade h. kong:e Ma:t uthi
then måtte länge seden väl försedt varit, hvar thett icke för Sverigis
rikes välfärdh hade blifvit förhindret, i thett h. kong:e Ma:t häfver
achtet mere Sverigis rikes bedzte, så väl i thett som alt annet, än
sin eigin välfärdh, förty medh drottningen i Engelandh var then handel
allerede så vidt kommen, att hon hade bevilliget att begifve sigh i
echtenskap medh kong:e Mak, hvar h. kong:e Mak hade uthi egen
konung:e person sigh tit förfoget. Men effther att thett igenum Gudz
underlige försyn blef förhindret, then tidh som h. kong:e Mak var
kommen uthi sion, så loth h. kong:e Mak seden then rese videre bestå,
ändåch väder och vind väl fogede. Ty the Danske lothe strax päskine,
hvadt the hade i sinnet, för än h. kong:e Mak var kommen tie veke
siö ifrå Elfsborgh, så att när h. kong:e Mak kom hem in i scharen
igen, gick inthet annet rychte, uthen att the Danske skulle strax falle
in i riket, så snart h. kong:e Mak vore afdragen, hvilket och nogh
bevises utaf thett svar, som her Göstaff Olsson och her Ture Peders¬
son hade hem medh sigh uthur Danmarch, så att the Danske icke
långer än en års fredh medh h. kong:e Mak holle ville. I like måtte
är och sä skedt medh then handel medh drottningen i Schottlanndh,
hvilken och väl hade gått för sigh, hvar som hans kong:e Mak hade
velet drage tit uti egen kong:e person, som doch än her till dags
alrigh häfver varit mögeligit att gore, för the lägenheter som hvar
man ser för ögenen. Therutöfver häfver h. kong:e Mak fast mere
ondt nutit sin trohet åth, som h. kong:e Mak Sverigis rike bevist
häfver, hos the tyske furster, landgrefven af Hessen och andre flere,
hvilkit [o:-en?], ändåch han k. Mak nogsampt lofvet och svoret häfver,
att han ville sände sin dotter her in i riket i maji månedt anno etc. 63,
then tidh h. kong:e Ma:tz örligsschip lycksambligen och medh säger
vore öfverkompne till Rostock, holt han dåch inthet thett han i sä
måtte lofvet och tillsagt hade, uthen af hertig Augustus och andre
kongen i Danmarchs venners tillskynden ville genum thett gifftermål
tvinge kong:e Mak till att gore hvadt kongen i Danmarch väre be-
hageligit, så frampt h. kong:e Mak ther någre gode svar bekomme
skulle, så att man utaf alt thette se kan, att kong:e Mak godh lycke
uthi alle thesse gifftermåls saker haft hade, ett there af them fullände,
hvar som Sverigis rikes lägenheter thett icke hade förhindret. Therföre
kan h. kong:e Ma.t inthet annet än beclage sigh för sine trogne under-
1565
127
säther ther um, för hvilkes skuldh hans kong:e Mak sådenne skade
lidit och therudinnen förhindret varit häfver. Och tror hans kong:e
Mak alrigh, att thett skall vare af Gudh alzmechtigh till ett straff h.
kong:e Mak opå lagt, althennstundh hans guddomlighet pläger all
christeligh echtenskaps stadge gille och förfordre, uthen mykit mere
utaf satanas ledemot, som h. k. Ma:tz ovänner äre, både inlenske
och uttlenske, kommit tillväge, både ther medh, att en part, såsom
oppenbare fiender äre, håfve h. k. Mak medh lögn och falsk ordh
hos andre fremmende herrer försmädet och förachtedt, och en pärth,
som uthi saken brukede blifve, håfve icke giort sådenne flit och för-
fördringh, som the uthi sådenne christeligh handel plichtige och schyl-
lige väre till att bevise. Um thette altsammens skall vare Sverigis
rikes gagn, att h. kong:e Mak skall så lännge medh förgäflige ord
och löse förhalninger ifrå then enne tiden till then andre blifve oppe-
hollen och förhindret, ther um vill h. kong:e Mak nu medh eder
lathe berådslå, och att I ville gifve h. kong:e Mak tilkenne, hvadt
som eders betenkiende vare kan herudinnen. Hvadt h. k. Mattz
ovänner ther medh mene, att the således vele förhindre h. kongte
Mattz gifftermål, thett kan man väl förstå, nemligen inthet annet,
uthen att the gärne såge, att all salige konung Göstaffs slächt måtte
blifve utrotedt och um inthet, och att the seden kunde stiffte oenig¬
het och tvedrecht her in i riket för regementet skuld och ther medh
förderfve riket i grund och komme thett under fremende vold och
herskap. Att så är, häfver man nogsampt förnummet och förmärcht
medh then falske list, genum hvilken the håfve förfört then fattige
hertige af Finlandh emot kong:e Mak och sitt fäderneslanndh, ther
medh han häfver bracht sigh sielf ifrå sin högste välfärdh, såsom man
och icke vette kan, hvadt heller thett utaf Gudz plåge eller onde
meniskiers tillskynden skedt är medh then sorgelige lägenhet, som
sigh häfver begifvit medh then högborne furste hertig Magnus uthi
Östergötlanndh, så att strax kong:e Mak vår aller nådigke herre
hade gifvit honum stadfestelse ther opå, att han skull vare h., kong:e
Madz neste arfvinge, effther som rigsens ordningh thett förmäller,
och när han var hemkommen till Vadztene igen, hände honum then
ölycke, och är nu saken ther medh så vidt kommen, att her nu inge
flere äre igen, uthen allenest kong:e Mak vår aller nådigke herre och
then högborne furste hertig Carl. Therföre vill nu vare för nödene,
att I gode män vele besinne, hure thett ville tillgå, ther, Gud för-
biude, h. kong:e Mak någet viderkomme, effther som alle meniskier
dödelige äre, och h. k. Mak sitt lif och välfärdh her till dags icke
förskonet häfver, uthen thett för rigsens fiender haft ospart.
hivar så hennde, dhå skulle the förmyndere, som hertig Carl
skulle håfve på then tidh, till efventyrs väl mere sökie theris eigit
beste, än h. f. Nådes och Sverigis rikes. Så skulle och väl finnes
andre, the, som skulle förmene sigh vare så schickelige och duglige
128
1565
till regementet, som någen af salige konungh Göstaffs barn, och icke
en, uthen monge, hvilke thå allesammen råde ville, så att alle ville
herrer vare, och ondt blifve ville att tiene monge herrer till tacke.
Hvadt inbördes trätte, blodzutgiutelse sampt menige rigsens
skade och fördärf ther utaf videre folie ville, thett finner man nogh
uthi våre gamble svenske cröniker beskrifvit. Man häfver änndhå
förgätit, hvadt som våre uttrikes fiender gore ville, the ther nu gifve
oss nogh till att skaffe, ändåch alt riket holler tillhope. För sådenne
orsaker skuldh häfver h. kong:e Ma:t berådslagit medh h. kong:e
Madz trogne män och rådh, hvilke h. kong:e Ma:t troligen och väl
mene, huruledes h. kong:e Ma:t sigh medh sin gifftermåls sak förhandle
skulle, ther opå the så berådslågit och beslutet håfve, att h. kong:e
Ma:t skulle sände någre utaf sine förtrogne men uth till Tyslanndh,
till att skaffe h. kong:e Ma:t någen fremmende furstes dotter her in
i riket, som h. kong:e Ma:t kunde vare behageligh och lefve medh
uthi Gudz fruchten, och att thett måtte blifve uträttet och bestelt in
till s. Johannis nestkommendes. Hvar the thesförinnen inthet frucht-
barligit uträtte kunde, thett som h. kong:e Ma:t kunde vare till be-
hagh, rolighet och gott samvett, så håfve the rädt h. kong:e Ma:t att
tage sigh en drottningh her inne i riket, utaf hvadt stond och condition,
som h. kong:e Ma:t vare best behageligit, till att lefve medh uthi ett
christeligit echteskap, undfly Gudz förtörnelse och bekomme ächte
lifsärfvinger. Så häfver h. kong:e Ma:t sådenne theris gode rådh och
föregifvende icke velet ogille och förschicket sine fulmyndige sende-
budh utth till Tyslandh, som äre her Hans Claesson, her Knuth
Knutsson och Lars Knutsson, um Gudh vill gifve lyckén, att the
någet gott i så måtto kunde uträtte. Dåch häfver h. k. Matt thett
uthi betenkiende, um the icke någet kunne beskaffve, hvadt h. kongte
Matt sigh dhå skulle företage, um thett skulle vare rådeligit, att h.
kongte Matt giffte sig her innenlandz, effther som h. kongte Mattz
gode menndz trogne meningh varit häfver, eller eij. Ther sorn menige
rigsens ständer varde thett bevilligendes, dhå kunde hans kongte
Matt thett icke ogille, allthennstund h. kongte Matt ser, att the frem¬
mende håfve så stor afvund till h. kongte Matt för Sverigis rikes
skuld och håfve h. kongte Matt så lennge medh löse förhalinger
uppehållit. Schall h. kongte Matt för theris afvund skuld blifve uthen
ächteskap, dhå tycker h. kongte Matt icke rätt vare. Ty ther som
än inge andre lägenheter h. kongte Matt till gifftermål förorsakede,
effther som her nogsampt tillförene berört är, så synes h. kongte
Matt doch thett vare en vichtig och hög orsak, att h. kongte Matt
icke kan lefve altidh uthen ächtenskap uthi Gudz förtörnelse, achtendes
thett therföre,- att h. kongte Matt är mere plichtigh lyde Gudh än
meniskier, och förser sigh h. kongte Matt thå troligen nogh mene
Sverigis rike, när h. kongte M:t häfver lif, godz och välfärdh för
Sverigis rike ospart, förhoppendes, att ingen skall thett begäre, att
1565
129
h. kongte Matt sin siel och salighet skall settie uthi färe, begärendes
gunsteligen, att I ville thette uthi en godh meningh förstå, thett h.
kongte Matt sin nödtorft så vidlöfftigt förclarer, och icke uttyde thett
annerledes, än till thett bedzte, effther som thett och af h. kongte
Matt ment är. Ty h. kongte Matt vill icke thess mindre håfve um-
sorgh och omak för Sverigis rikes välfärd, så väl som för sin eigin,
hvilket h. kongte Matt sigh förser, att thett her till icke annerlunde
skall håfve sigh befunnet.
Thesse äre nu the ärender, som kongte Matt vår aller nådigtte
herre häfver befalt på thenne tidh eder förtälie, som I nu hört håfve.
Till thett förste then sanfärdige berättelse emot the Danskes lögn-
afftige förehafvende, ther the seije sigh vare till fridh benägne.
Till thett andre, hvadt orsaken är, att her icke är så stor till-
förningh schedt och hvarföre her är nu en dyr tidh i riket.
Sammeledes hure kongte Matt moste tage saken före emoth the
Danske i thenne tilkommendes vår, och hvadt undsättningh h. kongte
Matt utaf eder, h. kongte Mattz trogne undersåther, skall håfve att
förmode.
Så och hvadt edert betenkiende är um h. kongte Mattz gifftermål.
Och förser h. kongte Matt sigh, att sådennt altsammens skall icke
annet vare, än thett som sanfärdigt, rättvist och Sverigis rike nyt¬
tigt och gagneligit och eder uthi ingen måtto besvärligit vare skall.
Therföre h. kongte Matt förmoder ett gott och behageligit svar, ther-
utaf h. kongte Matt kunde förnimme, att h. kongte Mattz trogne un¬
dersåther så väl som h. kongte Matt sielf lather sigh um Sverigis
rikes gagn och beste någet värde.
Propositionerna äro odaterade, men örn året råder ej något tvifvel.
Om den närmare tidpunkten ha däremot uttalats olika meningar. Af gam¬
malt har man hänfört framställningen till ett möte i Stockholm i april 1565,
som hållits för att vara en riksdag (därom mera nedan), och denna upp¬
fattning har delats af författare ända ned i senaste tid. ') En motsatt åsigt
har dock uttalats af F. Westling2), som anser, att propositionerna afgifvits
vid något »marknadsmöte», utan att dock närmare antyda tid och ort och
utan att för öfrigt ifrågasätta nyss omnämnda riksdags hållande. I sjelfva
verket synas ordalagen gifva stöd åt den senare meningen. Hade det varit
en verklig riksdag, skulle väl konungen icke låtit uttala sin förvåning öfver
att så många infunnit sig trots det dåliga väglaget. De ord, hvarmed han
låter ursäkta sitt uteblifvande, visa för öfrigt otvetydigt, att han ej befann sig
på sjelfva mötesorten, men af riksregistraturet framgår, att han så godt som
hela april vistades i Stockholm, där riksdagen skulle hållits. Det ligger då
nära till hands att hänföra framställningen till distingsmarknaden i Uppsala
i februari 1565, där man vet att ärenden behandlats, som i propositionerna
äro vidrörda. Frågan är blott, om dessas innehåll låter härmed förena sig
') Jfr Wingqvist, Om svenska representationen i äldre tider, sid. 97; A. Nilsson,
Den svenska riksdagen under Erik XIV:s regering, sid. 33 o. f.
2) Det nordiska sjuårskrigets historia, Hist. bibi. VI sid. 501.
Riksdagsakter II. 9
130
15(55
— och det torde ej vara omöjligt att uppvisa detta. Det är åtskilligt, redan
i uttryckssätten, som häntyder på ett tidigare datum än april, t. ex. när det
talas om krigsrörelserna »i år» vid Ronneby under konungens och i Norge
under Matts Törnes befäl: ett oegentligt uttryck, som möjligen kunde und¬
falla en skrifvare i början på året, men svårligen längre fram på våren. På
samma sätt talas det om, att det »nu» (d. v. s. förlidet år) varit en täm¬
ligen god skörd; i april skulle man säkerligen valt ett annat uttryck. Äfven
det sätt, hvarpå ofvan meddelade rådslag åberopas, häntyder på en täm¬
ligen nära förfluten tidpunkt, för att icke tala om »menföret», som onek¬
ligen bättre passar för februari än för april. Vigtigare är dock att tillse,
huruvida de åtgärder eller händelser, som i propositionerna omtalas, göra
det möjligt att hänföra dem till februari. Där omtalas sålunda en beskick¬
ning från hertigarne af Pommern och danska änkedrottningens bemedlings-
anbud. Af titularregistret 1522 —1592 upplyses, att pommerska sändebud
erhållit en resolution den 26 dec. 1564 och att den 21 i samma månad ett
svar afgått till »drottningen af Danmark». Det heter vidare, att Sten Eriks¬
son [Leijonhufvud] »i dessa dagar» hemkommit ur fångenskapen i Danmark.
Man har ansett att detta skulle skett i mars (enligt Tegel t. o. m. först i
slutet af april J), men i en längd på »Tärepenningar» bland Kammararkivets
räntekammarböcker upptages redan för den 8 februari en dylik post för
ett bud till »herr Sten Eriksson på Kägleholm». Detta låter sålunda ganska
väl förena sig med en framställning vid distingen, i synnerhet som samlingen
dit torde af det dåliga väglaget blifvit något fördröjd. Slutligen uppgifves
det, att konungen »förskickat sina fullmyndiga sändebud ut till Tyskland»,
nämligen Hans Claesson [Bielkenstierna] 111. fl., för att på olika orter, såsom
i Hessen, Cleve och Baiern, anknyta underhandlingar om en giftermåls-
förbindelse för honom. Af ofvan åberopade titularregister framgår, att redan
i januari 1565 nyssnämnda sändebud fått en instruktion till Baiern och att
i januari eller februari kreditiv gifvits några svenska sändebud (uppenbar¬
ligen desamma) till hertigen af Lothringen. 2) Något hinder för att deras
utsändande kunnat omtalas i februari finnes sålunda icke. Härtill kommer
nu, att enligt nästföljande akt man i Uppsala verkligen förhandlat om en
gärd till flottans behof. Äfven i det bekanta mandatet till meniga adeln
den 24 april 1565 talas endast om bevillningen i Uppsala och låtsas ej med
ett ord om någon nyss till ända gången riksdag i Stockholm. Det heter där:
Therudaf blifve vi förorsakede att öfverväge och besinne, huru
vi thet krig emot the Dannsche yttermere ann tillförene alfvarligen
fullfölie kunne och theres onde förehafvende udi tidh förhindre och
till inthet giöre, hvilket vi medh the andre och rinngere rigsens stän-
dher i Upsale udi nästförledne distinngsmarkneden håfve latidt för-
handle och therudinnen theres hörsamhet och trohet förnummedt —
*) Jfr Nilsson anf. arb. sid. 35.
2) »Lotharingise duci Carolo pro legalis Suedicis credentiales». Som datum an-
gifves den »17 febr.», men efteråt följa flera bref för den »7. febr.» En felskrifning
torde möjligen föreligga. Den 17 jan. erhöilo sändebuden ett uppdrag lill Antverpen
— måhända är 17 febr. rent af felskrifning för 17 jan. — och redan den 4 jan. är
enligt anförda Titularregister deras instruktion till Baiern daterad. Man har på grund
däraf, att de i maj fingo utförligare instruktioner till Lothringen, antagit att de först då
skulle utskickats. Enligt Nilsson, anf. arb. sid. 36 not, skulle de afrest senast i april.
1565
131
Slutligen när det i början af 1568 var fråga om att genom formliga
försäkringar befästa försoningen mellan Erik och Johan, åberopas bl. a. för
hertigens erkännande af konungens äldste son som Sveriges rätte konung
efter Eriks död »tractater och handlinger, som seden i vår regementztid
ofte äre stadfäste både i Arboga anno 1561, thesligest uti Stockholm 1566,
sammaledes och uti Upsala anno 1565 och 1567». Antagligen har i
sammanhang med frågan om konungens giftermål trohetsförsäkringar till
hans blifvande arfvingar upprepats, ehuru propositionerna ej direkte tala
därom. Det låg nästan p sakens natur att så skulle ske. ’)
Något skriftligt svar afgafs icke af de i Uppsala samlade »ständerna»,
och det är, såsom redan antydts, i andra aktstycken man finner några upp¬
lysningar om förhandlingarnas resultat. Men — egendomligt nog — ett
par månader senare synes man försökt att få ett sådant svar af ett antal
tydligen för annat ändamål församlade prester och därvid haft de i Uppsala
gjorda propositionerna till ledning (se här efteråt).
Utgångna skrifvelser.
Konung Erik till invånarne i Uppland, Vestmanland, Närike och 296
Rekarne om den gärd, som beviljats vid distingen uti Uppsala.
Stockholm 1565 den 21 februari.
Riksregistraturet 1565 fol. I 49 v. under rubriken: »Fullmachtz
bref för them, som schole hanndle medh menige man udi Up-
landh, Väsmanneland, Närike, Östre och Västre Rekerne um
gärdh till schipsuthredningen. Dat. Stocholm 21 februarii anno
etc. 65».
Vi Erich thenn#fiortende etc. tilbiude eder våre trogne unnder-
såther prestmänn och menige almoge, som bygge och bo udi för:ne
lanndzänder, vår gunst och nåde tillförende och gifve edher her medh
gunsteligen tilkenne, att effther som vi edher nu senest udi Upsale
egönom någre våre trogne uthskickede tiänere håfve latidt förstå um
thenn lägenhet, som nu är på färde medh the Dannsche och andre
rigsens fiennder, som thette rike och thäss trogne inbyggere gärne
vele fördärfve, huru vi achtede nu medh thet allerförste och så snart
isen afgår afferdige enn välldigh schipsflothe, n. till 80 väll uthrustede
örligsschip medh krigsfolch, schytt, kruth, lodh, fyrverker och alle
krigstilbehöringer, på thet att fiennderne någet stådtligit motståndh,
skade och afbräck ytherliger ann tillförende ske kunde, och att mann
motthe bekomme tillförning på alle främmende varer hit inn i landet,
som mann här nu af nödhene häfver, som är salt, vin, klädhe och
annedt mere, och fattes oss nu till samme uthredningh inthet mere,
uthen någen fettalie, ther medh för:ne folch, som på schippen bru-
1) Messenius känner endast till mötet i Uppsala och har icke ett ord om någon
riksdag i Stockholm.
132
1565
kede blifve, schulle kunne varde underhollit medh. Så håfve the
godhe mann, sorn udi för:ne distingsmarkneden af alle lanndzändher
vore församblede, gifvit godh tröstningh och svar ther upå, så rnykit
samme fettalie belangede, så väll som annedt mere, hvad ther dhå
på väre vägne förhandlet vardt, therföre vi them och här medh vele
gunsteligen hvar udi sinn stadh betacket håfve. Förthennskuldh håfve
vi nu afferdiget thenne vår tro mann N. N., som ther um vidhere
beställe schall, att thenn hiälp, som dhå bevillget blef, motthe medh
thet förste uthgöres, och vele oss förse, att I lathe edher ther till
godvillige och uthen besväringh befinne, effther som I thäss plich-
tige och skyllige och edhert eigit gagn thet högeligen fordrer och
kräfver, upå thet att henderne och så kunde sche någen schade och
afbräck och I sedhen motthe få tillföringh på alle the varer, som här
nu fattes, och komme öfver alt thet (the) till enn varafftigh och bi-
stanndigh fridh, som edher och menige Sverigis rike kunde udi
länngden vare till godhe. Hvarföre varde I ställendes tro till thet,
som för:ne vår tro mann edher här udinnen nu vardher föregifvendes
och elliest lathe edher finnes villige och hörsamme till thet hann
edher i thenne samme rese effter vår befallningh till Sverigis rikes
gagn tillseijendes vardher. Thermedh gore I etc.
Den 24 februari skrefs till fogdarne i Gestrikland, Helsingland, Me¬
delpad, Ångermanland och Vesterbotten att förhandla med menige man i
sina fögderier om den vid distingsmarknaden »både af prester och bönder»
beviljade gärden till flottans utredning efter den »sedel» konungen medsände.
Till herr Gustaf Finke, herr Nils Boije och Jakob Henriksson skrefs samtidigt
att de i Finland skulle underhandla om samma gärd, efter »allmogen af alla
landsändar» beviljat en sådan i Sverige (riksregistr. föl. 56). Enligt en af¬
skrift i G. Finkes kopiebok (fol. 82) utgick gärden i Österbotten enligt föl¬
jande grund:
16 böndher i gärdhen och 4 prester åm en gärdh; medh hvar
gärd skole thesse partzeler utgöres:
ost och smör 8 Lft salt fisk 2 t:r tor fisk 20 L®
och i »Finland» efter samma proportion
miöl 8 spen
malth 8 spen
gryn 1 spen
humbla 1 L® 12 4.
Med Götaland fördes längre fram på året underhandlingar om en gärd
till krigsfolkets underhåll, »effther hon annorstädes udi riket nu uthgiordt är»
(jfr skrifvelse till herr Göstaff Olsson d. 25 maj, riksregistr. 1565 II fol. 38),
där äfven specificering på garderna för Småland, Östergötland och Vester¬
götland är införd.
smör och ost 6 Lft
kött och fläsk 8 Lft
torr fisk 8 Lft.
133
2) Prestmöte i Stockholm
1565 i april.
Biskoparne och några andra prestmän ha i april månad varit samlade
i Stockholm och där uppsatt och undertecknat ett betänkande i den då på¬
gående »liquoristiska» striden, tryckt under titeln »Fundamenta nostrae fidei
de sanguinis dominici participatione facienda in solo genimine vitis et non
in alia specie potus communi consensu breviter collecta et approbata Hol¬
mi® in mense aprili anno 1565» hos Troil, Skrifter och handlingar till upp¬
lysning i svenska kyrko- och reformationshistorien III sid. 248 o. f. De,
som där ha underskrifva, äro biskoparne eller ordinarierna Laurentius i Upp¬
sala, Ericus i Linköping, Ericus Svart i Skara, Olavus Nicolai [o : Nicolaus
Olavi] i Strängnäs, Johannes i Vesterås, Petrus i Kalmar, Nicolaus i Vexiö,
Andreas i Jönköping, Ericus Laurentii i Tuna, Martinus Gestricius i
Gefle, Laurentius Gestricius, pastor i Stockholm, Olaus Medelpadius, pastor
i Rasbo, Ericus Petri, »Dei minister apud Upsalienses», Henricus Andreae,
pastor i Vesterås, och Sveno Petri, »Dei minister» i Köping. Jag har icke
funnit någon uppgift om andra ständers närvaro i Stockholm vid denna tid;
det heter visserligen på ett ställe i det s. k. riksdagsbeslutet, att utfärdarne
tala på deras vägnar, »som här nu kunna församlade vara, såväl som på våra
egna,» men häraf kunna inga bestämda slutsatser dragas. *) Lika litet finner
man något detta mötes beslut eller svar i politiska frågor sedermera åbero-
padt. Emellertid har ett formulär till ett sådant uti presternas namn blifvit
uppsatt på pergament (riksdagsakta i Riksarkivet), hvilket nära ansluter sig
till de först uti Uppsala framstälda propositionerna, men det har aldrig blifvit
utfärdadt. Af namnen förekommer i ingressen endast Laurentius Petri,
ehuru plats är lernnad för de öfriga.2) Nederst äro 12 snitt gjorda (de
ofvan uppräknade prestmännen äro 15) för infästande af sigill och finnas
lemningar af sju sigillremsor, men de ha tydligen aldrig varit begagnade.
De förhållanden, som härvid utöfvat inverkan, äro alldeles okända. Inne¬
hållet i detta föregifna riksdagsbeslut är åter följande:
For alle them, som thette bref kan hände förekåmme, bekänne
vi effter:ne Laurentius Petri Upsalensis — — -- — — — —
och gore här medt kunnigt, uppenbart och vetterligit, att år effter
Christi födelse 1565 thenn . . . aprilis, dhå vi församblede vore udhi
Ståckholm, blef oss af thenn stormechtigiste högborne furste och
herre her Erich thenn fiortende Sverigis Göthis Venndis satnpt flere
tilas tilbehöringers konung vår aller nådigiste herre och konung
egenum någre hans konung:e Ma:tz gode mann och trogne tiänere
förehållit och tilkänne gifvit um någre vichtige punchter och artichler,
som högstbe:te vår aller nådigiste herre och konung sampt menige
*) I konungens bref d. 18 april 1565 (köne. i Riksarkivet och tr. patent) mot
de främmande trosbekännarne beröres ej med ett ord något möte i Stockholm.
2) Halfannan rads tomrum är i dokumentet lemnadt för namnens ifyllande. Det
torde nätt och jämt ha räckt tili för de närvarande presternas. — Att beslutet skulle be¬
seglats »af städers och häraders ombud liksom det första riksdagsbeslutet 1566» (Nilsson,
anf. arb. sid. 36), är ett fullkomligt godtyckligt antagande, som redan vederlägges af
dokumentets yttre beskaffenhet (jfr samma arb. sid. 55).
134
1565
Sverigis rike och thäs trogne inbyggere mykit anliggende väre, som
är till thet förste huru otilbörligen, ochristeligen och omildeligen the
falske Juther och Dannske håfve taget sich thette krig före ernott
högstbe:te konung:e Mat och Sverigis rike och ther till medt upvächt
the Lybske, konngen i Påland och anndre flere, hvilke the ther till
håfve kunnet beveke; item effter här håfve någre fremende sänndebud
varit inschickede, siden thette krigh begynntes, huru för:ne Juther
och Dannske håfve falskeligen uthsprit thett rychte, like som the
ingen orsack till feigde gifvit hade, och att the till fredh schulle be¬
nägne vare, så att högstbe:te konung:e Ma:t etc. vår aller nådigste
herre och konung thett alleniste förhindrede. Item häfver högstbeite
konung:e Ma:t gunsteligen och latedt oss rätte orsaken förstå, hvar¬
före här icke i förleden sommer är så mykin tillförning skedt på uth-
lenndske varer, som af nödene kunne vare, och att här nu enn dyr
tidh är udhi riket på alle varer, mere änn tillförende. Thesligest
häfver hans konung:e M:t latedt oss förehålle, huru hanns konungie
Ma:t achter nu i vår medt Gudz nådige tilhiälp uthrede enn väldig
skepflåte till siös emott fienderne, hvar vi sampt menige rigsens
unndersåther vele ther till hiälpe och någen undsätning gore medt
någet fålk som fattes kann, sammeledis fettalie till att bespise thett
krigsfolk medt, som på schepen emott fienderne schole brukede
varde. Till thett sidste håfve vi och så nu underdånigen förnummet
högstbeite konungie Ma:tz vår aller nådigiste herres och konungs
trogne betänkende och christelige gode mening um hans konung:e
Ma:tz gifftermål, och huru thett är här till blifvit förhindret och lenge
seden skedt varidt, om hanns konung:e Ma:t för menige Sverigis rikis
gagn och bädste schuld hade thett icke latedt bestå och ther medt
fördrag haft, effther som thet vidlyftigt udhi lengden och klarligen
um alle thesse punchter är oss förehållit och tilkänne gifvit, och vi
thett görligen och väll förstått och förnummet håfve.
Så håfve vi alle samdrächteligen, så väll på alles våres såsom
på theris vägne, här nu icke håfve varidt tilstädis, varidt till rådtz
och samtall medt hvar annen och oss emillen enndrächteligen och
samfelleligen förent och beslutet um thet svar och beskedh på för¬
berörde punchter, som vi högstbe:te konung:e Ma:t underdånigist
gifve vele, hvilke vi både för oss, väre effterkåmmende och alle,
ehvilke the hälst vare kunne, oryggeligen vele håfve, hålle och bestå,
like som här effter fölger.
Först hvad som thette närvarendes krigh är belangendes, dhå
är oss allom väll vetterligit, att högstbeite konung:e Ma:t vår aller
nådigiste herre ther till platt ingen orsack gifvit, icke heller thett i
någen måtte af fiennderne förskulledt häfver, uthan the siälfve håfve
af gamul afvund och inföd ondske, som the altidt håfve dragit emott
oss Svenske, oss till att förderfve och underkufve, sich thett otilbör¬
ligen och orätvisligen företagit, mann thett mätte vi alle bekänne,
1565
135
att oss mykit är mere vetterligit och kunnigt, att seden högstbeite
konung:e Ma:t kåm till regementet, dhå häfver hanns konung:e Ma:t
offte haft sine gode männ och uthschickede sänndebudh till konng
Frederich af Danmarch och alle gode och lidelige medel och väger
latedt föregifve, på thett att fredh och sämie måtte blifve hållen
emillen Sverige och Danmarch och thäs inbyggere, såsom hanns
konung:e Mat och giärne sedt hade, att thet udhi like måtte medt the
Lybske och anndre hade ske kunnet, effther som theris sänndebudh
och blef till svar gifvit, när the här inne hos hanns konung:e Ma:t
väre; så håfve vi icke heller förstått, att fiennderne schole ännu in till
thenne närvarendes tidh håfve sögt någre the väger, antingen medt
the fremende herrers sänndebudh, som hit håfve varidt förskickede,
seden thenne feigde begynntes, heller och egenum drötningens tilbud
i Danmarch, att hon vilde siälf hit kåmme, eller och elliest i någen
annen måtte thett någet alfvar, grund eller sanning häfver medt-
fölgt, uthan att the thett mere af enn onndh, falsk och förrätlig me¬
ning giort håfve, änn upå vårt bädste, ther medt the oss och menige
Sverigis rike vilde förföre, bedrage och kåmme på störste obestond,
schade och förderf, ther oss doch Gudh schall nådeligen före bevare.
Och betacke vi högstbeite konung:e Matt på thett aller underdäni-
giste, som ther till ingen tro heller låfven häfver sätie velet, och
bidie hanns konungte Matt udhi like måtte ödhmiukeligen, att hanns
konungte Matt sä här effter som här till, såsom hanns konungte Matt
och thäs föruthan är af synnerlig gunst och nåde ther till väll be¬
nägen, vill vethe, söke och rame vårt och menige Sverigis rikis
bädste, och icke någen tro heller låfven till fiendernes listige för¬
handling, thett som the falskeligen och förrädtligen anten medt åth-
skillelige legationer, edher, lyffter och tillsäger, bref heller segell mene
och föregifve, och ther som vi någen iblannd oss finne heller för-
nimme kunne, thett vare sich ho thett hälst vare kann, som ville
vännde schuldén och olämpen inn upå högstbeite konung:e Ma:t,
så att hanns konung:e Mat till thette krigh schulle någet vollen-
des vare heller och icke ville tillstädie, att thett till fredh komme
schulle, dhå vele vi troligen och fliteligen medt tilhiälpe och thett
så förskaffe, att thenn samme schall varde antastet och straffet
blifve såsom enn lögnachtig och förgifftig förrädere. Hvad och
thett fel och bräck, seden thenne feide är begynnt, ibland oss um
salt varidt häfver, belanger, betacke vi och så udhi sunnerhet
högstbeite konung:e Mait medt all flit underdånligen för thenn
gunstige store och faderlige undsätning, som hans konungie Mait
oss medt thenn partzell häfver nådigist gore latedt; håfve och så
väll förstått, att um thett hade gådt effter hanns konungie Maitz nå¬
dige villie och uthgifne betalning, dhå hade här mere tillförning
skedt i förledne sommer både medt salt, cläde, vin och på alle
andre uthlendske varer, och [o : än] som thett nu varidt häfver, och
136
1565
kunne vi ingen annen therföre beschylde, utan them, som så för-
sumeligen varidt håfve till thett, som them af hanns konung:e Ma:t
häfver budet och upålagt varidt till alles våre och menige Sverigis
rikis gagn och bädste. Vi vele och förhopes, näst then alzmechtige
Gudz nådige hiälp och bistond, och förmedelst högstbede konung:e
Madz gode rådh och store bekymber, som hanns konung:e Ma:t häfver
och dagelvgen drager för Sverigis rike, att här upå kunne snarligen
gode bother finnes, så väll på thenn dyre tidh, som här nu är i
lanndet, så och att hit sker nödtorftig tilförning på the uthlendske
varer, som vi af nödene håfve, besynnerligen när hanns konungie
Madz örligs skep kåmme uth i siönn, som hanns konung:e Mad
achter schicke uth emott fienderne, och att the, såsom till skeps
varde förordnede, effther thenn instruction och betalning högstbede
konung:e Mad them gifvendes varder, vele troligen och hörsamb¬
ligen lathe sich befinnes, och upå thett att hanns konung:e Madz
örligs skep theste snarere måtte blifve förfärdige och medt folk och
fetalie försörgde, dhå läfve och tillseie vi nu här medt högstbede
konungie Mad på alles theris vägne, som här nu kunne församblede
vare, så väll som på vår eigne, att vi vele och schole lathe finne oss
hörsamme och välvillige, när högstbede konung:e Madz budli till oss
kåmmer, både medt dugeligit fålk, thesligist och thenn gärdh att
uthgöre, såsom oss kann upå lagdt varde, ther medt krigsfolket kann
varde underhållit, som pä örligs skepen emott fiennderne brukes schole,
effther som vi och bekänne oss ther till plichtige och aldelis schyl-
lige vare. Videre hvadh högstbede konung:e Madz vår aller nådigiste
herres gifftermåls sack belanger, och att hanns konung:e Mad nu
medt thett förste måtte komme till ett christeligit ächteskap och icke
blifve långer therudinnen förhindret och ther medt förhålet, effther
som här till, thett Gudh alzmechtig bättre, alt för mykit och för
lännge skedt är, så betacke vi hanns konung:e Mad på thett aller
ödhmiukeligiste ganske underdånigen, att hanns konungie Mad häfver
velet värdes oss hanns konung:e Madz unnderdånige undersåther
therum första lathe och tilkänne gifve, och effter som vi bekänne
oss udhi alle måtte såsom the underdånige och trogne undersåther
schyllige och plichtige till att vethe högstbede konung:e Madz gagn
och bäste, så bör oss och så mykit mere thet härudhinnen gore,
effter vår eigen och menige Sverigis rikis välfärdh här upå icke
lithet anliggendes är. Doch känne vi oss till thenne högvichtige
handel svage och oförstånndige vare, mann effter vårt ennfollige be-
tänkende och såsom vi thett troligen väll mene, dhå bidie och råde
vi hanns konung:e Mad ther till ganske ödhmiukeligen och på thett
högste, att hanns konung:e Mad ville och härudhinnen betrachte vårt
och Sverigis rikis bädste, så att hanns konung:e Mad till ett christe¬
ligit ächteskap medt thet förste kåmme kunne, therudinnen hanns
konung:e Mad mätte bekåmme ächte lifs ärfvinger, och ther som
1565
137
thett kunde ske medt någen fremende furstes dätter, then Gudh ther
till försedt hade och hans konung:e Mad vore behageligit, så att
hans konungie Mad ther upå vore försäkret och samme högloflig
personc hit inn i landet medt thet förste heller och till s. Joannis
nästkommendis komme måtte, effter som någre gode män och ther
upå uthschickede äre, dhå såge vi thet gärne. Hvar och icke, och
förre änn thett skulle någet lännger fördröijes, dhå bidie vi hanns
konungie Mad medt all ödhmiucht ganske underdånigen, att hanns
konungie Mad ville dhå heller förse sich medt gifftermåll, um thet
elliest så vore hanns konungie Mad behageligit, här innen rikis, och
effter att vi nogsampt vethe, att ther hanns konungie Mad enn af
thett högste och förnempste stånndh här i riket ville värdes bevise
thenn gunst och nåde, dhå finnes ingen hanns konungie Mad lik-
mätigh, hvarföre kunne vi icke underdånigist föreställe hanns konungie
Mad, annten thett skall ske udhi grefve, friherres, ridderes, adels heller
och annedt stånnd, althennstund the alle äre ther till fast ovärdige,
uthan thett hemstelle vi på thett underdånigeste till högstbede
konungie Mad, hvilken hanns konungie Mad siälf synes och ville
värdes then äre och höghet unne, att honn alles våre och Sverigis
drötning blifve schulle, then vi och seden sampt alle Sverigis rikis
trogne stännder och innbyggere vele och schole, effter som och til-
börligit är, therföre äre, vörde, achte och hålle; så och thenn mandtz
afföde, som Gudh alzmechtig hanns konungie Mad medt then hög¬
loflig persone gifvendes varder, effter hanns konungie Madz dödelige
afgong, then Gudh alzmechtig ville lännge afvände, achte och hålle
för thenn, såsom vår liflige edh, then vi hanns konungie Mad låfvet
och svoret håfve, uthtrycker och förmälder, och bidie hanns konungie
Mad ville värdiges anamme thenne vår unnderdånige, ennfoldige och
trogne mening till gunst och nåde och oss härudinnen icke anner-
ledis änn till thett bädste förstå och förnimme. Och äre thesse våre
unnderdånige trogne svar, alfvarlige och oryggelige mening på the
ärender, högstbede konungie Mad häfver oss latedt egenum hanns
konungie Madz gode män och trogne tiänere (latedt) på thenne tidh
proponere och förehålle. Till thet sidste kunne vi utaf vårt eigit
bevågh, trogne unnderdånige välmening icke underlathe att besöke
högstbede konungie Mad um ett ärende, som oss och menige Sverigis
rike högeligen anliggendes är, och är alles våre gannske unnder¬
dånige och ödhmiukelige bonn och begiären, then oss och förhoppes,
att hanns konungie Mad värdes nådeligen höre, att hanns konungie
Mad ville icke här effther, såsom här till nu någre reser skedt är,
begifve sich udhi farlighet i eigen konnglig personn emott rigsens
fiennder, uthan heller förordne och betro ther någre andre gode mann
till, fördy vi kunne väll besinne, udhi huredane stor farlighet vi alle
och menige Sverigis trogne inbyggere dhå stadde äre, när hanns
konungie Mad siälf sich emott fienderne begifve skulle, och besyn-
138
1565, 1566
nerligen, thett Gudh doch värdiges lännge förekåmme och afvände,
att hanns kong:e Ma:t schulle förvåge sinn eigen konnglig person,
och hanns konung:e Ma:t theregenum någet onndt eller dödeligit
skulle hände heller vederfares; hvarföre vi ännu på thett aller under-
dånigiste ther ifrå råde, och förse vi oss, att the, såsom högstbe:te
konung:e Ma:t ther till betroendes och sådane högh betalning gif-
vendes varder, schole sich trogne, hörsame och oförsumelige lathe
befinnes, och icke vike ifrå thenn nådige betalning, hans konung:e
Ma:t them gifvendes varder. Mann hvar the thett försume, dhå är
thett rätvist och tilbörligit, att the till thett högste therföre skole
straffede blifve, ther till vi och hvar i sin stadh troligen hiälpe vele
och skole, och icke thett alleneste, uthan udi alle måtte medt lif och
macht, godtz och ägedeler gore konung:e Ma:tz och Sverigis
rikis fiender the Dannske och alle anndre, ehvilke the hälst vare kunne,
såsom hanns konung:e Ma:tz ovänner och fiennder äre, all afbräck och
schade, både nu och altidt, enärsomhälst vi tillsagde varde. Vi vele
och udhi alt thette forne, så och udhi alt thett, vi högstbe:te konungie
Ma:t tilförende låfvet, svoret och tillsagt håfve, lathe oss finne hör-
samme, trogne och välvillige, så sannt oss Gudh hiälpe, hanns helige
ordh och evangelium, till siell och lif. Till yttermere visse lathe vi
hännge väre signeter unnder thette vårt bref och håfve thet medt
eigne händer unnderschrifvit. Datum loco et tempore ut supra.
RIKSDAG I STOCKHOLM
1566 i mars.
Kallelser och förberedelser.
297 Konung Erik till fogdarne att hvar och en i sin befallning tillsäga
två prester och två bönder att infinna sig till ett »allmänne
ligt möte» i Stockholm den 10 mars. Stockholm 1566 den 1
februari.
Riksregistraturet 1566 I fol. 35 v. under rubriken: »Till alle
fougter utöfver hele riket um thett mothe, som schall stå i Stoc¬
holm then 10 marth anno 66. Datum Stocholm i:a februarii
anno etc. 66».
Effter thett, Erich Pederson, vi håfve någet till att för-
handle medh våte trogne undersåter, menige riksens ständer,
um någre vichtige saker och ärender, som them och menige
1566
139
riket äre mykit anliggendes, therföre håfve vi nu latit berame
ett allmenneligit mothe här udi Stocholm then 10 martii näst-
kommendes, som är then andre söndagh effter fastelavent; är
förthenschuld vår vilie, att du schalt tilseije två af the för-
nempste prester, thesligest två beschedelige bönder, som finnes
uti tin befallningh, att the motthe komme tilstädes på samme
tidh, hafvendes medh sigh theris häredtz insegle till att stad-
feste hvad som då på samme tidh af menige ständerne kann
blifve samtycht och besluttet. Härum du ändeligen så schalt
bestellet.
I skrifvelsen till Gestrikland (dat. 4 febr. 1566) kallas äfven »2 af the
förnemste borgere» i Gefle stad (Norrl. H. 1563 n. r i Kammararkivet).
Samma dag fick ståthållaren i Finland herr Gustaf Finke befallning
att genom fogdarne »i alt Finland, Österbotten och Åland» förhandla med
bönderna om en likadan gärd, som förra året, till flottans utredning (Handl,
till upplysn. af Finl. Häfd. X, sid. 130), och den 3 februari afsändes sekre¬
teraren Olof Larsson till de vid distingen i Uppsala församlade, »både prest-
män, borgare och bönder», för att underhandla med dem om »hjelp och
förfordring» till flottans utredning (riksregistr. 1566 I fol. 37 v.). Med an¬
ledning af denna förhandling afläts den 15 februari till fogdarne en skrifvelse
af följande innehåll (riksregistr. 1566 I fol. 63 v.):
Vi lathe tigh förstå, N. N., att vi nu udi distingsmarkneden
håfve latit handle medh våre trogne undersåter och menige mann,
som ther församblede vore, om en liten hielp och kostgärdh till vår
schipflottes utredningh i tilstundendes vår, ther till the alle sammen
väll svaret och sigh godvillige håfve befinne latit: hvarföre är vår
vilie och befallningh, att du medh våre trogne undersåter udi tit
fougteri förhandle schall, så att the och så uti like motthe lathe sigh
finne välvillige och nu medh thett aller förste utgöre enn sådanne
schipsgärdh, som i tiord ther utgick och then zedel förmäler, som
vi tigh här medh tillschicke, ändoch hon någet större vare borde,
effter vi achte nu i år uthrede enn större schipflotte änn som i för-
ledne sommer schedde, och effter thett är enn allmenneligh gärdh,
ther hvar man bör hielpe till, derföre moste alle vare ther till för-
plichtede, allthenstundh thett är them, som menige Sverigis rike ann-
liggendes. Ther du häfver tigh effterrätthe.
Gärden åtminstone i Uppland skulle utgå med ett pund mjöl, ett pund
malt, 1 span gryn, 1 pund 12 marker humle, 16 pund kött och fläsk;
4 prester eller 16 bönder skulle vara i gärden.
I ett mandat af den 3 mars till prestman och bönder i Dalarne och
Bergslagen (riksregistr. 1366 I fol. 103 v.), hvari samma förmedling af
skeppsgården som föregående år medgifves dem, nämligen att i stället utgöra
ved till bergsbrukningen, omnämnas förhandlingarna i Uppsala inledningsvis
med följande ord:
Vi håfve förstått, käre dannemän, att then tidh vi senest lothe
handle medh edher sampt andre våre undersåter, hvilke vöre för-
140
1566
samblede i näst förgongne distingsmarkneden i Upsale, lofvede och
tilsade I oss enn kostgärdh till hielp till väre örligsschips utredninger
på föråret. Så betacke vi edher gunsteligen Och ändoch
förberörde hielp, som väre undersåter på samme tidh bevilgede, be¬
löper sigh någet, så att medh hvar gärdh schall utgöres till tu pund
spannemåle föruthen allehonde fetalie partzeler och väll förnöden
vore, att alle landzänder motthe vare enns um samme bevilgede hielp
till att lefverere så väll af Dalerne som eliest, ligväl etc.
Det framgår af efteråt meddelade handlingar, att på mötet i Stock¬
holm särskildt underhandlats åtminstone med städerna (måhända äfven
presterna) om en gärd till skeppsutredningen, medan det underhandlades om
en landtågsgärd med allmogen.
Förhandlingar med ständerna.
Närvarande i Stockholm voro af ständerna prester, köpstadsmän (efter
hvad det vill synas frän 25 städer i mellersta och södra Sverige) och all¬
moge. Mäster Peder i Kalmar lät skriftligen ursäkta sitt uteblifvande från
»herredagen» och mottog konungens godkännande af hans förfall i ett bref
af den 20 april (riksregistr. 1566 I fol. 195 v.). Hans namn förekommer
dock i de båda besluten eller svaren. Adeln omtalas icke, men att åt¬
minstone någre af rådet varit närvarande, kan man sluta däraf, att ett råd¬
slag, dat. Stockholm den 7 mars, ang. ett gränsmöte med danske konungen
omtalas i Runells Förteckning på vigtigare handlingar. Deltagarne äro
emellertid okände, liksom sjelfva rådslagets innehåll. I afseende på frågan
om adelns närvaro eller frånvaro kan anföras Gustaf Ribbings bekännelse
den 5 jan. 1567 i afseende på åtskilliga utaf de misstänkte herrarne, där
det heter:
Um her Göstafif Olsson sade Göstaff Ribbingh, atth på thenn
tidh hann nu för ett år seden var udi Vestergiötlandh, dhå hade
her Göstaf! sagt till honom, atth honom förtychte, thet hans kong:e
Ma:t schulle så förachte adelen, att hans kong:e Ma:t icke lätt them
förscrifve till thenn härredagh her senest stod udi Stächålm.
I Svante Stures och Sten Erikssons skriftliga samtycke till konungens
giftermål den 24 januari 1567 (Rådslag i Riksarkivet) heter det ock:
— — — vi consentere, bevilge och härmedh aldeles stadhfäste
bådhe för oss, väre efterkommende och erfvinger alle the handlinger,
som uthi den måtthen skrifftligen och elliest af en part af richsens
stännder uthi thenn nästförledhne härredagh här i Ståckholm den
11 dag martii anno 1566 blefve uprättede, bevillgede och besluthne
1566
141
Mötet synes ej ha varat mer än några dagar. Besluten eller svaren
äro daterade den 10 och 11 mars och öfverlemnades till konungen den 15
samma månad.
Om förhandlingarna berättar konungen sjelf i sin Dagbok för år 1566
(orig. i Uppsala univ. bibliotek):
Martii X tractavi cum populo de his duobus articulis, an
vellent pacem facere talem, sicut rex Daniae per Dantzeum petierat,
aut si illa pax displiceret, qualem pacem Danis concedere deberem.
Martii XI — — — — propositum est plebi per Georgium
Petri, an illis videretur consultum, ut connubium cum Lotharingis
inirern, aut si illud non succederet, quid esset faciendum. Item de
excusione per tippos legum.
Martii XIII scriptum est responsum Carolo Danzeo legato
Gallico, si rex Danise velit pascisci nobiscum, ut flat conventus in
Falcenberg secundum vetus foedus, seclusis Polonis et Lubecensibus,
atque caveatur melius nostris legatis venturis quarn antea remittatque
iniuste captivatos legatos.
Martii XV responsum accepi a plebe illos nullo modo velle
pacem cum Danis inire illis conditionibus, quibus rex Daniae pro-
posuerat per Danzeum, sed si pax ulla fieri deberet, illis conditio¬
nibus omnes subscribere, que a me regi Daniae misse fuerant, quin
et si quid ultra regnum Svetise in hoc bello justissimo a Danis lucrari
posset, summis viribus defensuros, nec velle, ut jus Hallandiae et
Sconingiae regi Daniae cedatur.
De connubio responsum est, si placeret, licere cum Lotharingis
illud contrahere sine oprobrio ullo mei aut meorum; si illi autem
in tempore non veniant, quarn mihi placeret intra vel extra regnum
pauperem aut divitem ducerem, svaderent.
Ut leges imprimantur svecanice cum correctionibus etiam con-
scensum (!) est.
Haec omnia sigillis et litteris confirmata.
Liksom vid riksdagen 1564 har konungen äfven vid denna på latin
uppgjordt en disposition för sitt tal till ständerna (Palmsk. sami. i Uppsala
univ. bibi. »Acta ad hist. regum Sv.» VI f. 587). Det skulle enligt detta
utkast hufvudsakligen gått ut på att framställa anklagelser mot Danskarne, ut¬
veckla nödvändigheten att fortsätta kriget, ådagalägga de af Danzeus med¬
förda danska fredsförslagens oantaglighet; slutligen försvara konungen mot
de beskyllningar, som kunde göras honom, denna gången liksom den
förra, särskildt mot beskyllningen för feghet, m. m. d. ’) Den enda punkt,
som antyder något yrkande till ständerna, lyder: »Quod jarn sit bona
annona, quod nihil alind petimus quarn priores legiones impleri, quod mi-
lites jarn exercitati, quod pulverem, machinas, salem satis in regno habeamus
') »Propositio: primum cum populo consultarem, utrum velint se Danis submittere
et dedere, vel legitimam defensionem prosequi. Secundo ut meam excusationem de
oblatis criminibus facerem».
142
1566
aut habebimus»; men man kan ej däraf se hvad konungen verkligen äskat.
Det är i detta utkast, som han för öfrigt åberopar »populi sententia in primo
principio belli data».
Beslut.
298 Biskopars, ordinariers och några stadspresters svar angående freds-
vilkoren mellan Sverige och Danmark. Stockholm 1566 den
10 mars.
Afskrift från senare delen af iöoo-talet »Ex. orig.» i den Ha-
dorphska samlingen på k. Biblioteket (sign. A) jämförd med en
afskrift från samma tid, enligt påskrift »collat. med originali»,
bland Riksdagsakta i 4:0 i Riksarkivet (sign. B).
Vi effterskrefne Laurentius Upsalensis, Ericus Falk Lin-
copensis, Nicolaus Olai Strengnensis, Ericus a Svart Scar-
ensis, Johannes Ofegh Arosiensis, Petrus Caroli Calmarnensis,
Ericus Laurentii Tunensis, Jacobus Joannis Örebroensis, Jonas
Erici pastor Flolmensis, Martinus Geflensis, Erasmus Arosiensis
och Stephanus Arbogensis gore här medh vitterligit, att året
effter Christi födelse tidh 1566 den 10 martii, när vi vore kal¬
lade till then herredagh, som stodh uti Stockholm, då vart oss
utaf then stormechtigeste högborne furste och herre her Erich
then fiortende Sverigis Göthis Vendis sampt flere thess tillbe-
höringers konung vår aller nådigste herre och konung nådigist
förhållit och tilkänne gifvidt om thenne närvarendes feigde,
som konung Fredrich af Danmarch och the Danske emoth
högstbemelte kongl. Maij:t och Sveriges rike begynt häfver.
Sammeledes vorde oss the conditioner föreläsne, som konungen
af Danmark medh kongens sendebudh af Franchrike Carolo
Dantzeo till högstbe:te kongl. Maij:t förskicket häfver, och
vorde vi af hans kongl. Maij:t tillfrågede, anten vi them ville
bevillige och ingå, och um vi them icke ville samtycke, då
skulle vi tilkänne gifve, hvadh conditioner oss syntes rådeligit
vare, 11m thett till fredz kåmme kunde, konungen af Danmarch
och the Danske proponeres skulle. Ther opå vi vårt under-
dånigiste svar här medh högstbe:te kongl. Maij:t ödmjukeligen
vele tillkänne gifve, såsom är, att effter thett vi inthet annedt
förnimme utaf konungens af Danmarks, så och the Danskes
handlinger, uthen att the nu såsom och altid tillförende handle,
emot all naborligh vänskap, förbund, föreninger, store lyffter
och tillsäger, bref och segell och all vänlig tillförsicht, thenne
feigde emot all rätt och rättvise begynt håfve, thessligest at
samme konung Fredrich och the Danske icke ännu äre be-
1566
T43
nägne till någon fredh, uthen ther effter stå, att the vele tränge
högstbeite kongl. Maij:t och Sverigis rike ifrån the regalier,
härligheter, rättigheter, privilegier och andre egendomer, såsom
Sveriges rikes konunger och Sverigis rike ifrån thess förste be¬
gynnelse haft och tillhört häfver, så och ifrån thet, som högst-
be:te konungl. Maij:t uthi thenne försvars och defensions feigde
medt härskiöldh och krigsmacht egenum Gudz then alzmech-
tiges tillhjelp lychsamligen eröfret och vunnedt häfver från
konungen af Danmarch och hans bundz och krigsförvanter in
under Sveriges crone, hvilkidt konungens af Danmarchs och the
Danskes otillbörlige anslagh och prachticker nogsampt och klar¬
ligen är till at förnimme utaf förbenembde okristelige och
olidelige conditioner, ther udinnen kongen af Danmarch först
vill sigh tillägne Elfsborgs slått, thet han så falskeligen inbe-
kommit häfver, thessligest och Elfsborgs län, så och Värensland
i Smålandh, Mark och Kind i Västergötlandh; så vill han och
tillägne sigh then rättighet, som högstbe:te kongl. Maij:t häfver
till the land, slått, städher och fäster uthi Liffland; item thet
högstbe:te kongl. Maij:t häfver vunnit ifrån Danmarch under
Sveriges crone, som är Bleking, Halland, Jempteland och Her-
dalerne; thesligest at högstbe:te kongl. Maij:t skall restituere
all then omkostnet, som kongen af Danmarch häfver vändt
opå thette krigh, som han sielf orättferdeligen begynt häfver.
Udi liker måtte skall kongen af Påland, the Lybske och her-
mesteren ske restitution effter theris eigen begäran; the skep
och skytt medh alle munitioner, som högstbe:te kongl. M:t
häfver tagit ifrån konungen af Danmarch så och the Lybske,
skole the igen bekåmme; att konungen af Danmarch skall be-
hålle Sveriges rikes vapen, och högstbe:te kongl. M:t aflägge
Danmarchs vapen; sammeledes at kongen af Danmarch skall
sigh håfve förbehållidt jurisdiction och rättighet till hele Sveriges
rike; item att högstbe:te kongl. Maij:t medh ingen främmende
herre heller potentat måtte gore något förbund kongen af Dan¬
march oåthspordt; att the Danske, Påliske och Lybiske skole
fritt bruke theris handel och vandel i Östersjön, effter som
them sielfve synes; the Danske skole och igen bekåmme theris
godz, the håfve mist här uthi Sverige; så och att högstberte
kongl. Maij:t skulle bekänne sigh håfve begynt thenne feigde,
medh månge andre olidelige och besvärlige conditioner, som
vi då utaf sielfve originalet af the artickler, som kongen af
Danmark häfver hit in förskicket, förståt och förnummit håfve.
Utaf hvilket allt är till at förnimme, at the Danske ännu icke
vele aflåte theris gamble arfhat emot oss Svenske och falske
prachticher, ther medh the sigh håfve vinlagdt, huru såsom the
oss kunne kåmme under theris tyranni, betrych och träldom,
144
1566
ändoch at Gudh alzmechtigste vari lofvet, som oss Svenske
then herre och konung mildeligen gifvet häfver, såsom medh
sin kongl, umsorg, lifsfare, rådh och dådh häfver thett så laget,
at the Danske, så och alle andre väre händer, hvarken medh
krigsmacht, prachticher, list eller stemplinger intet vunnit
heller uthrettet håfve, uthen the äre alle, Gud thess låf, af
högstbe:te kongl. Maij:t så hemviste, at hele verden ther af
kan se och förnimme theris orättferdige sak, och att Gudh
alzmechtigeste är then, som högstbe:te kongl. Maij:t vår aller-
nådigiste herre och konung gior hielp och bistånd. Vi för-
modhe och thett visserligen vette, ther um vi Gudh alzmechtig
vile bidie, att högstberte kongl. Maij:t så här effter som här
till måtte håfve lyche, framgång, victorie och segervinning emot
alle hans kongl. Maij:tz fiender, och hvad thet belanger, at vi
vår underdånigeste troplichtige mening um the conditioner och
artichler seie skole, som konungen af Danmarch häfver latit
proponere: them alle heller och någon af samme conditioner,
om thett än vore then ringeste, äre vi aldrig till sinnes någen
tidh att bevillige, samtyche heller ingå, uthen heller vele up-
sättie och ospart håfve, såsom vi thett och plichtige äre, lif
och lefverne, godz och ägedelar och allt thet vi äge, och ther
till hielpe, att konungen af Danmarch, the Danske och alle
the, som them äre anhängige, måtte ske mothstånd, skade och
afbräch, och underdånigest ther till radhe, att effter Gudh alz¬
mechtig högstbe:te kongl. Maij:t lychen emot alle hans kongl.
Maij:tz och väre fiender här till gifvet häfver, att hans kongl.
Maij:t ännu ville the Danske medh krigsmacht försökie^ låthe.
Vi vele ther till hielpe och troligen fordre medh allt thett vi
opå jorden äge heller till väge kåmme kunne, både medh tro¬
het, hörsamhet och lydno, så och medh lif och blodh, godz
och ägodelar. Och hvar så väre, att till någen handel medh
the Danske kåmme skule, då rådhe vi ther till underdånigest
och troligen, at högstbemelte kongl. Maij:t kongen af Dan¬
mark thesse effterskrefne conditioner ville låthe proponere, vidh
hvilke vi och ståndhafftige blifve vele, som är, att högstbe:te
kongl. Maij:t under Sverigis crone måtte behålle Bleking, Her-
dalerne, Jemptelandh, söder och norre Hallandh medh the
städer, slått och fäster, som ther under liggendes äre; samma¬
ledes och Båhus slätt och län, sampt hele norske Viken; så
allt thett hans kongl. Maij:t häfver intaget uthi Lifflandh; item
att högstbe:te kongl. Maijrt ville sig och håfve förbehållit
then tilltal hans kongl. Maij:t häfver till Guland, Nårige och
Skåne, och icke thett alleneste, uthen thett som Gudh alz¬
mechtigeste ville gifve hans kongl. Maij:t lychen till att här
effter intage och eröfre, medhen thenne feigde varer, så väl i
1566
145
Danmarch och Nårrige, som i Lifflandh b Tliette föreskrefne
håfve vi alle samptligen bevilliget och beslutet för oss och alle
andre menige rigsens ständer och pä theris vägne, såsom nu
icke här till städes äre, så och för väre effterkommende och
vele här vedh stadige blifve, så sant oss Gudh hielpe till siäl
och lif, vidh vår äre och redelighet"'. Till visse under väre
signeter och medh eigne händer underskrifva. Actum loco
et tempore ut supra.
a) B Enoch, b) besökie B. c) Enligt en anteckning vid detta ställe i hand¬
skriften A har »in subscriptionibus deri et plebis» här varit tillagdt: hvilket och alt
högstbecle k. M:t tilhöre skal. d) I stället för denna punkt har enligt handskr. A all¬
mogens svar haft en annan formulering. Anteckningen lyder: »Ita v[ero?] instrumen-
tum suum plebs claudunt: Thetie är vår underdånigste och trogne mening, såsom nu
her udi längden förmält är, then vi aldeles onödde och ther till olvingede utaf vår
egen frie villie och b er adde mode, effter vårt underdånigste betänkiande, härmed håfve
vclet tillkänne gifve, och lofve på Gudh alzmechtigste, hans helige ord och evangelium
och beplichle oss på vare äre och redelighet, att vi och alle Sveriges rikes inbyggare, så
och vare och theres barn och effterkommende skole thette alt troligen och oryggeligen
hålle. Thess till visse etc. Anteckningen förekommer omedelbart efter den i noten c)
införda, som gäller både prester (landsprester) och allmoge, men synes endast åsyfta
den senare.
Enligt handskriften A funnos den tiden fyra »instrument» af detta svar,
»tvenne af prästerskapet, dhe andre af borgerskapet och almogen». Härmed
öfverensstämmer Runells Förteckning, med tillägg att urkunderna varit på
pergament, dock utan att specificera exemplarens fördelning stånden emellan.
Då nu biskopar, ordinarier och några stadspastorer utfärdat det ena af pre¬
sterskapets exemplar, kan man taga för gifvet att det andra utfärdats af det
öfriga presterskapet, som hufvudsakligen torde utgjorts af landsprester.
Biskopars, ordinariers och några stadspresters förklaring med af-299
seende på konungens giftermål, lagens tryckande, förändring i
densamma af punkten om valriket m. m. Stockholm 1566 den
11 mars.
Afskrift från senare hälften af iöoo-talet, enligt påteckning
»coll. med originali», bland Riksdagsakta i 4:0 i Riksarkivet (sign.
A), jämförd med en afskrift i vol. 165 fol. i Nordinska samlingen
i Uppsala universitetsbibliotek (sign. B).
Vi effterskrefne Laurentius Upsalensis, Ericus Falch Lin-
copensis, Nicolaus Olai Strengnensis, Ericus Svart Scarensis, Jo¬
hannes Ofegh Arosiensis, Petrus Caroli Calmernensis, Ericus Lau¬
rentii Tunensis", Jacobus Örbroensis, Jonas Erici, pastor Holm-
ensis, Martinus Gestricius, pastor Gevlensis, Erasmus Nicolai,
pastor Arosiensis, Stephanus Erici, pastor Arbogiensis gore vit-
terligit, att åren effter Christi födelse tidt 1566 then 11 dagh
martii månedt, på then tidh vi vore här uthi Stockholm för-
samblede och utaf alle landzorter och Sverigis rikis ständer
Riksdagsakter II, io
fullmyndige uthskickede, då vart oss på then stormechtigiste
högborne furstes och herres lier Erich then fjortonde Sverigis
Göthis Vendis sampt flere thess tillbehöringers konung vår aller
nådigste herres och konungs vägne utaf hans kongl. Maij:tz
trogne män, rådh och tienere thesse effterme artichler före-
holdne som är till thett förste, at högstbe:te kongl. Maij:t
effter Gudz nådige villie och godhe behagh häfver varit och
O O O
ännu är till ett christeligit ächtenskap benägen, och hade hans
kongl. Maij:t uthi then måtte länge seden väl forsed varidt,
hvar thett för Sverigis rikis välfärdh icke hade blifvit förhin-
dredt, i thett hans kongl. Maij:t häfver mere achtet Sverigis
rikis bädste så väl i thett som i allt annet, än sin egen vel-
ferdh. Förty medh drottningen i Engeland var thett allrede sa
vidt kommedt, at hon hade bevilligedt att begifve sigh i ech-
teskap medh högstbe:te kongl. Maij:t, hvar hans kongl. Maij:t
uthi egen kongl, persone hade sigh tit förfoget; men effter
thett att thett egenunr Gudz underlige försyn blef förhindret,
så lät hans kongl. Maij:t then rese videre bestå. En part bådhe
uthländske och inländske håfve och thett utaf theris förrädelige
modh och sinne förhindret bådhe medh drottningen i Schott-
land, så och landtgrefvens dotter af Hessen, såsom nogsampt
vore till att bevise, hvar man thett uthi längden skulle tillkenne
gifve. Och effter thett icke är högstbemelte kongl. Maij:tz,
Sverigis rikis och thess trogne inbyggeres gagn och bäste, att
hans kongl. Maij:t medh förgeflige ordh och löse förhalninger
ifrån then ene tidh till then annen skulle blifve uppehållen och
forhindret, therföre häfver hans kongl. Maij:tz förtrogne män
och rådh upå thet underdånigste tillrådt högstbe:te kongl. M:t,
att hans kongl. Maij:t ville nådigest läte ura en gifftermåls
handel besöke then högborne furstinne hertuginnen af Loth¬
ringen um hennes dotter fröken Renate benemb[d].
Till thett andre vart oss på högstbe:te kongl. Maij:tz
vegne förehollit, at ther oss syntes rädeligit vare och vi thett
ville bevillige, då ville högstbe:te kongl. Maij:t låthe uti trych
uthgå Sverigis lagh, och att then artickel uthi konungs balken,
som förmäler, at Sverige är val och icke arf rike, måtte för¬
andres, effter såsom thet uthi månge handlinger tillförende
utaf menige riksens ständer bevilliget och samtycht är, thet vi
medh vårt bref och segel bekreffiiget håfve; thessligest att then
artickel, huru försummelse skall straffes, måtte och insätties
uthi Sveriges lagh. Upå thesse föreskrefne artickler begärede
the tillförordnet upå högstbe:te kongl. Maij:tz vegne, att vi
them vårt svar och betenkiande gifve ville.
Så håfve vi samptligen thesse föreskrefne artickler Öfver-
vägit och endrächteligen vår underdånige mening ther upå
1566
147
tillkenne gifve, såsom här effter skall förmäles, och hvadh then
gifftermåls handel belanger, såsom the godhe herrer högst-
be:te kongl. Maij:tz förtrogne rådh hans kongl. Maij:t under¬
dånigest tillrådt håfve med then högborne fröken fröken Re¬
nata, då är samme handel mychit nyttigh och Sverigis rike
gagnelig, ther som thet Gudi och högstbe:te kongl. Maij:t så
vore behageligit. Och effter thett att högbe:te frökens för-
vanter håfve tillbudit thesse effterskrefne conditioner, nämbligen
att hertuginnen af Lotringen vill uplåte och renunciere högst-
be:te kongl. Maij:t all then rätt, som hon och alle gamble
konung Christierns arfvinger håfve till Halland, Skåne och
Nårrige, så och att the ville medh högstbe:te kongl. Maij:t
oprätte förbund emoth the Danske, thessligest att vele kåmme
högstbe:te kongl. Maij:t till hielp och undsättningh medh ett
stådeligit antal krigsfolk och thett holle på theris egen umkost,.
så länge thenne feigde varer, och högstbe:te kongl. Maij:t förrne
Halland, Schane och Nårige intaget häfver; thessligest och väre
till förmodendes, at man bekomme ther medh keyseren, kon¬
ungen af Hispanien och kongen af Frankrike till vänner, the
som högstbemelte frökens förvanter äre: Hvarföre om thett är
så högstbe:te kongl. Maij:t nådigest behageligit, och högbe-
melte frökens käre fru moder, hertuginnen af Lothringen, så
och hennes förvanter opå thesse föreskrefne artickler vele gifve
högstbe:te kongl. Maij:t theris bref och segell, då råde vi ther
till udi underdånighet fullkomligen, att högstbe:te kongl. Maij:t
samme högloflige persone till sin kongl. Maij:tz echte gemahl
tage vele. Och när så vidt kommit är, att högstberte kongl.
Maij:t samme gifftermåls handel medt högbe:te fröken Renata
samtycht och bevilliget häfver, och samme handel aldeles be¬
slutet och fullkomnet är, vele vi då gore hennes R. [a: N.]
then äre, tienst och vyrdning, såsom trogne undersåter Sverigis
rikis drottning bör att gore; så och then mandz afföde, som
Gud alzmechtigste hans kongl. Maij:t medh then högloflige
persone gifvendes varder, effter hans kongl. Maij:tz dödelige
afgångh, then Gudh alzmechtigste ville lenge- afvände, achte
och hålle för then, såsom vår liflige edh, then vi hans kongl.
Maij:t lofvet och svoret håfve, uthviser och förmäler. Och
skole vi aldrig heller väre effterkommende högstbe:te kongl.
Maij:t samme handel förvite, icke heller then högloflige per¬
sone, heller högstbe:te kongl. iMaij:tz affödhe, then Gudh alz¬
mechtigste hans kongl. Maij:t medh then högloflige persone
gifvendes varder, för thette allt [0 : att] högbe:te fröken och
the opå theris mödhernes linie äre af gamble konu[n]g Chri¬
stierns slächt och härkumpst; och hvar någon vore som thett
gore ville och högstbe:te kongl. Maij:t heller och högbe-
148
1566
melte högloflige personer thette uthi någor måtto förvite, då
skall then achtes, hålles och straffes för then [o:enr] uprorisk
förrädere. Thette lofve vi på Gudli alzmechtigste, vidh vår siäls
salighet, äre och redelighet, att vele thett troligen hålle. Hvar
och så hände, thett man doch icke förmoder, att högstbe:te
kongl. Maij:t med thet förerne Lotringiske gifftermål vorde
länge oppehållit, så at hans kongl. Maij:t icke medh thett
allerförste bekomme ther upå fullkommelig och behagelige
svar, och hans kongl. Maij:t ther effter icke långer fortöfve
ville, och högstbe:te fröken Renata innen s. Johannis dag nu
nästkommandes, som är then 24 junii uthi thette år, hit in i
landet icke kommandes varder, bidie och råde vi hans kongl.
Maij:t ther till uppå thett underdånigste, att hans kongl. Maij:t
till ett christeligit ächtenskap medh thet förste sigh begifve
ville, therudinnen hans kongl. Maij:t måtte bekomme ächte
lifsarfvinger, anthen thet högstbemelte kongl. M:t nådigest be¬
hagade her innen heller uthen landtz, uthi hvadh ståndli hans
kongl. Maij:t nådigest synes, anthen then väre af adel heller
icke, medh thenn persone hans kongl. Maij:t sielf ville värdes
then äre och höghet unne, at hon alles våres och Sverigis
rikes drottnung blifve skulle, then vi och seden sampt alle Sve¬
riges rikes trogne ständer och inbyggere vele och skole ther-
före äre, vyrde, achte och hålle; så och then mandz afföde,
som Gudh alzmechtigeste hans kongl. Maij:t medt then hög¬
loflige persone gifvendes varder, effter hans kongl. Maij:tz
dödelige afgångh, then Gudh alzmechtigste ville länge af¬
vända, achte och hålle för then, såsom vår liflige edh, then
vi hans kongl. Maij:t lofvedt och svoret håfve, uthviser och
förmäler.
Till thett andre effter som oss och vardt förhållidt, att vi
vårt betenkiande therudinnen skulle gifve, om thet nyttigt vore,
thet Sveriges lagh måtte tryckes, och then ene artickel, som
förmäler att Sverige är val och icke arf rike, skulle förandres;
så och then artickel försummelse belangendes skulle insetties,
och elliest lagen effter thesse tiders lägenheter skulle för¬
andres: ther upå är thenne vår underdånige mening, att vi hålle
thett mychit nyttigt vare, är och vår underdånigeste bön och
begäran, att Sveriges lagh måtte uthgå på tryck, och effter att
vi thett offte tillförende medh bref och segell och the hand¬
linger, ther upå äre uprättede, håfve bevilliget och samtycht,
att Sveriges rike icke skall vare ett val rike, uthan arfrike, tlier-
före samtyche och bevillige vi på thett underdånigeste här medh
fullkommeligen för oss menige riksens ständer, så väl för väre
effterkommende barn och arfvingar, som för oss sielfve, och
thet underdånigest hegare, att samme artickel måtte insätties
1566
149
uthi Sveriges lagh, thett Sverige är ett arfrike och icke valrike,
och then annen artickel, att Sverige är ett val rike och icke
arfrike, måtte exploderes, uthsätties, casseres och till inthet
göres, såsom samme artickel och här medh skall platt om inthet
giordt vare, och hvar så vöre, thett Gudh förbiude, att någre
ville sigh anthen nu heller udi tillkommandes tider här emoth
sättie och någon annen meningh om samme artickel upkåmme,
då skall then straffes såsom en uprorisk och såsom för annedt
förräderi. Then artickel om försumelse, att han måtte straffes,
må och sätties uthi Sveriges lag, dogh så att thett måtte deter-
mineres och specificeres, att såsom försummelsen är till, så måtte
och straffet ther effter vare. Vi håfve och samtycht och be¬
villiget, såsom vi nu här medt samtyche och bevillige, att
högstbemelte kongl. Maij:t bådhe nu och uthi tillkommandes
tider, effter sitt kongl, och höge af Gudh begåfvede förståndh
och thesse tiders lägenheter, må fritt vare medh Sveriges rikes
ständers samtyche förandre Sveriges lagh.
Thette är vår underdånige och trogne mening, såsom nu
här uthi längden förmält är, then vi aldelis onödde och ther
till otvingede, utaf vår eigen fri villie medh berådde modhe,
effter vårt underdånige betenkiande här medh håfve velet til 1-
kenne gifvit, och lofve på Gudh alzmechtigeste, hans helige
ordh och evangelium och beplichte oss på vår äre och rede¬
lighet, att vi och alle Sveriges rikes inbyggere, så och väre och
theris barn och effterkommende skolle thette allt troligen och
oryggeligen hålle.
a) B fortsätter här: e/c. såsom vi och desse effterskrefne kiöpstadzmän, som bo¬
endes äre uthi desse kiöpstäder itthi Stockholm. Upsala, Vesterås, Eneköpingh, Arboga,
Orebro, Köping, Nyköping, Stregnäs, Gefle, Örgrundh, Norköping, Söderkiöping, Lin-
kiöping, Vastena, Calmar, Enekiöping, Vexiö, Vestervik, lioghs lindh, Lidköping, Sehar a,
Schöne [o : Schödve\, Falkoping, Ekesiö, giöre vitterligit.
Runells Förteckning upptager af denna senare urkund två original¬
exemplar »af prester- och borgerskapet förseglade och underskrefne». Enligt
Titularregistret 1200 —1686 voro de båda på pergament. Härvid skulle
man närmast tänka sig det ena såsom presterskapets, det andra såsom köp-
stadsmännens. Gamla inventarier äro mindre tydliga. Det heter där på ett ställe
»Bispernes och presterskapetz, teslikes borgerskapetz tvenne bref med hängiande
insegeler — — — anno 1566» och på ett annat »Bispernes och prester¬
skapetz tvenne bref, teslikes borgerskapetz — — — anno 1566». Detta
åter skulle kunna häntyda på två exemplar utfärdade af presterskapet, men
det ena af dem äfven i borgerskapets namn,l) något som då af handskriften B
skulle bestyrkas, hvilken, efter hvad nyss är anfördt, äfven upptager ett an¬
tal köpstäder. Detta antagande möter dock vissa svårigheter. Det vore
nämligen högst märkvärdigt, om en »med originalet kollationerad» afskrift
(afskr. A) i sådant fall utan den ringaste antydan skulle uteslutit köpstads-
') Den senare anteckningen kan dock helt enkelt bero pl felskrifning.
1560
männen eller köpstäderna, ifall de verkligen varit införda. Anmärknings-
värdt vore det äfven, om endast de representerade städerna, ej represen¬
tanterna varit uppräknade; det senare var dock, såsom exempel från 1560
och 1569 visa, det öfliga. Man kan ej heller utgrunda något skäl, hvarföre
ej köpstadsmännen här, liksom i fråga om fredsvilkoren, skulle utfärdat en
egen förskrifning. Slutligen medför det sätt, hvarpå handskr. B öfvergår till
städernas uppräknande, en omening (»såsom vi och desse effterskrefne köp-
stadzmän, som boendes äre» — —). Man kunde tänka sig, att afskrifvaren,
då dokumenten i öfrigt voro lika, för korthetens skull sammanfört utfär-
darne i en och samma ingress, helst som han uteslutit icke mindre än fem
af presternas namn — i sådant fall skulle intet exemplar återstå för lands-
presternas räkning, liksom allmogen icke heller för sin del utfärdat något
svar i fråga om dessa ämnen. Eljest är knappt något annat tänkbart, än
att stycket örn köpstäderna varit tillagdt i kanten och vid afskrifningen
blifvit förbigånget.
* *
Allmogen hade vid mötet besvärat sig öfver »de många olagliga skjuts¬
färderna» samt öfver våldgästning. Med anledning däraf ålades fogdarne »öfver
hela Sveriges rike» i kraft af mandaten om taverner, krigsartiklarne och
konungabalkens 26 kapitel att förekomma dylikt ofog och skicka dem, som
kunde beslås med något sådant, till vederbörande ståthållare, att den kungl,
nämnden däröfver kunde ransaka (riksregistr. 1566 I fol. 123; skrifvelsen
gäller närmast Vestergötland).
Utgångna skrifvelser.
300 Konung Erik till städerna i hela riket om den hjelp de »nu senast
här i Stockholm utlofvat till skeppsutredningen. Stockholm
1566 den 20 mars.
Riksregistraturet 1566 I fol. 135 under rubriken »Till alle
städer udöfver hele riket — — — Dat. Stocholm 20 martii
anno etc. 66».
Edher förtenker väll, trogne undersåter, hvad såsom edre ut-
schickede oss lofvede och tilsade nu senest the här udi Stocholm
församblede vore, synnerligen um thenn hielp vi udaf them vore be-
gärendes till våre örligsschips utredninger. Så efifter I väll sielfve
kunne tenke hvad macht oss och riket ther opå ligger, att samme
våre örligsschip motthe medh alle deler, och synnerligen medh fetalie,
öll och brödh, så blifve utrustede, så att man någet fruchtbarliget
kunde medh them udi thenne sommer emot henderne att uthrätte, ther-
före se vi för godt ann, såsom och vår gunstige och alfvarlige vilie
är, att I medh thett aller förste vile komme oss till undsetningh medh
the partzeler, som på thenne innelychte zedel stå anntechnede. Och
effter thett är en allmenneligh gärd, ther alle man bör hielpe till,
1566
therföre schole inge blifve ther medh förschonede, anthen våre eller
våre gode mäns tiennere, som ther i staden boendes och besittiendes
äre, uthen alle schole hielpe ther till, allthenstund thett är them så
väll som menige Sverigis rike annliggendes. Therudinnen scher thett
oss är behageligit och menige riket nyttigt och gagneligit.
Konung Erik till ståthållaren i Finland herr Gustaf Finke an-301
gående finska presternas och städernas gärd. Stockholm 1566
den 28 mars.
G. Finkes kopiebok i Uppsala universitetsbibliotek fol. 123.
Erich thenn fiortende medh Gudz nodhe Sverigis Göthis
Vendis sampt flere thess tilbehöringers konungh.
Vår synnerligh gunst och nodhe tilförende. Efifther thet, käre
här Göstaff, att udi thesse näst förledne år häfver myckit longsamb-
ligen gåt till medh the uthskyldher, som vore undersother ther udi
Finlandh pleghe uthgöre bodhe till schipsflåtten och eliest, ther igenom
våre och ricksens saker bodhe udi enn måtto och andre myckid
blifve förhindrede, så opå thett att sådent icke ythermere ske motte,
vele vi her medh håfve eder opå mant och tillkenne gifvit, huruledes
vi vele, atti om samme uthskyldher beställe schole. Och är vår
gunstige vilie och ändelige befalningh, atti all thenn spannemåll
och fetalie partzeler bodhe af årlighe räntan, tiendhen och gärdhen,
som ther af landet för thette närvarendes år anno etc. 66 uthgöres
bör, skole oförsumeligen till Suderköpingh och Nörköpingh lathe för¬
skicket blifve; synnerligen hvadh omalin spannemåll belanger, se vi
för godt ann, att hann till Nörköpingh motte blifve förfordret, therom
I ändheligen så beställe vele. Och opå thet I moghe vethe, huruledes
besluthed är om thenn hielp, som presterne och städerne ther i landed
för thette närvarandes år bodhe i brennevinn och andre partzeler
skole uthgöre, så förskicke vi edher ther opå här medh innelycht
et register tilhondhe, ther äfifther I kunne vete edher att rätte. Och
är vår vilie atti på thett flitigste edher vinläge skole, att samme hielp
motte äfifther registrens inneholdh uthgiort blifve, och när så skedt
är, motte I dhå ther om så beställe, att thenn del the uthgörendes
vardhe, motte til förbe:te Suderköpingh förskicked blifve. Härud-
innen görendes thett oss och riked alsomstörste macht opå ligger.
Ther I håfve edher äffther rätte. Datum Stocholm them 28 marcii
anno etc. 1566.
1566
Städernes hielp af Finlandh till schipsflottans uthredningh
pro anno etc. 66.
Äbo stadh.
Brödh 6 lester.
Tårfisk 6 skippundh.
Brennevinn i t:na.
Biörneborgh.
Brödh 6 lester.
Tårrfisk 4 skippundh.
Brennevinn ]/2 t:na.
Viborgs stadh.
Brödh 6 lester.
Tårrfisk 6 skippundh.
Brennevinn 1 t:ne.
Helsingfårs.
Brödh 4 lester.
Tårfisk 3 skippundh.
Brännevinn 1/2 t:na.
Ekenäs.
Brödh 2 lester.
Tärfisk 3 skippundh.
Brennevinn. 2 figer.
Raumo.
Brödh.. 4 lester.
Torfisk. 30 Lft.
Brännevinn */2 t:na.
Bispers, scholemesters och presters hielp till schipsflåttens uthredningh
pro anno etc. 66.
Bispen i Äbo.
Brödh 2 lester.
Kiöt, flesk äller
fisk 1 skippundh.
Kirkehären i Åbo.
Brödh 1 lest.
Flesk, kiöth äller
fisk 10 L®.
Scholmestaren i Åbå.
Brödh 1 lest.
Flesk, kiöth äller
fisk 10 L®.
Kirkehären i Björneborg.
Brödh. 1 j2 lest.
Kiöth, flesk äller
fisk..
Kirkehärren i Viborg.
Brödh 1 lest.
Kiöth, flesk äller
fisk V2 skippundh.
Scholemestaren i Viborg.
Brödh 1 lest.
Kiöth, flesk eller
fisk >/2 skippundh.
Kirkehärren i Helsingfårs.
Brödh 12 t:nor.
Scholemestaren ibidem.
Brödh 8 t:nor.
Kirkehärren i Ekenäs.
Brödh 6 t:nor.
Kirkehärren i Raumo.
V2 skippundh. Brödh 8 trnor.
I afseende på landtågsgärden skrefs till tillförordnade ståthållaren
Peder Kart i Vestergötland från Svartsjö den 2 maj (riksregistr. 1566 I
fol. 208):
Videre efifter vi förnimme, ath bönderne ther udi Vestergötlanndh
schole enn pärth vare fast tredzsche och ovillige både till att utgöre
1566, 1567
153
för:de nye gärdh, som thenn menige mandz utschickede utöfver hele
riket välvilligen utlofvede och oss tillsade udi thett mothe senest
var i Stocholm, så och till att gore någen tilföringh för perlinger
till lägret vidh Båhus — —• — hvarföre synes oss godt vare, att
du schalt handle medh them udi hvart härede, tilseijendes them um
förde gärd till att utgöre och till the orther framföre, som här til-
förende äre förmälde — — —
I en skrifvelse till Oluf Arfvidsson af samma dag talas ock om den
gärd, som »menige riksens ständer alle samptlige håfve bevilget».
Landtågsgärden i södra Sverige torde ha motsvarat skeppsgården i det
norra. Lika många skulle vara i gärden, men persedlarne voro naturligtvis
ej desamma. I Vestergötland utgick den i malt (1 1®), humle (1 l®j, bröd
(32 lft), smör och ost (4 1®), kött och fläsk (8 1®) samt 1 oxe, 4 får, 8
höns, 10 ägg.
RIKSDAG I UPPSALA
1567 i maj.
Kallelser.
Konung Erik till fogdarna att tillsäga tre prester och sex bönder302
i hvarje härad att infinna sig till ett »allmänneligt möte» i
Stockholm den första nästkommande maj. Stockholm 1567
den 5 april.
Riksregistraturet 1567 fol. 131 under rubriken: »Till alle fougter
um menige mans upfordringh till herremöthet, som ske skulle i
Stocholm thenn 1 maji. Datum Stocholm 5 aprilis anno etc. 67».
Effther thet N. N. vi håfve någet till att lathe förhandle
medh väre trogne undersåther, menige rigsens ständer, um någre
vichtige saker och Urender, som them och menige Sverigis rike
äre mykit anliggendes, therfdre håfve vi nu latidt beramme ett
allmänneligit mothe här udi Stocholm thenn förste maji nu
nästkomendes. Ar förthenskuldh vår vilie, atthu skalf tilseije tre
af the förnempste prester, thesliges sex beskedelige bönder af
hvart häredt, som finnes udi tin befalningh, att the måtte
komme tilstädes på samme tidh, hafvendes medh sigh theris
häredz insegel til att stadfeste hvadh som då på samme tidh
154
1567
af menige ständer kann blifve samptycht och besluthet. Här
um du andeligen så skalt beställe.
Enligt registraturet skrefs »samme meningh til städerne och till bisperne
öfver hele riket udi Sverige». — Den 30 april 1567 voro 2 borgare från
Gefle hos konungen på Svartsjö, andragande stadens besvär; antagligen voro
de dess riksdagsmän (Norrl. H. 1567 n. 10, Kammarark.).
303 Konung Erik till de i Stockholm församlade ständerna angående
»samqvämets och mötets» förflyttning till Uppsala. Svartsjö
1567 den 29 april.
Riksregistraturet 1567 fol. 189 v. under rubriken: »Öpit bref
til menige ständer, som til herremöthet udi Stocholm församblede
äre. Dat. Svartzö thenn 29 aprilis anno etc. 67».
Vi Erich etc. til binde edber, väre trogne undersåther, både
adel, prästmän, borgere och bönder, som nu äre församblede
udi Stocholm och til then samqvemd och mothe, som nu stå
skall, äre förschrifne, vår, synnerligh gunst och nåde tilförene
och gifve edher, k. godhe män, härtnedh gunsteligen [tilkänne]
att, ändogh vi senäst genum väre schrifvelser håfve latidt fordre
edher till oss til Stocholm um Philippi och Jacobi nästkom-
mendes, upå thett vi måtte få handle och tale medh edher
um någre väre och rigsens högvichtige och anliggende ärender,
så häfver oss ligväl syntz godt vare att lathe förhänge tiden
på någre dager in till Erichs messe marknedt nästkomendes,
effther thet vi förnimme, att väre undersåther, som ifra Nor-
landen äre förschrifne, och någre andre icke kunne förre komme
tilstädes, och althenstundh vi elliest förhindrede [äre] att håfve
någen samqvemd förhänder udi Stocholm för väre schipsutred-
ninger skuldh och ther til efventyrs någen dyrere tidh vare
skall på the nödtorfther I behöfve til edbert underholdh än
annerstädes; therföre håfve vi gifvit thesse väre trogne männ
och tiänere Isach Nilsson till Runegarn, Oleff Larssonn och
Erich Matzsonn i befalningh att förhandle medh edher, så att
I edher till Upsale begifve måtte til thenn tidh, som förbe:dt
är, tit vi och medh thet förste achte förrese, när vi förnimme
edher ther vare församblede, och förse vi oss att I ther bätter
lägenhet- håfve skole til att underhälle edher kringh um Up¬
sale än vidh Stocholm. Thesliges kunne I och medh thett
samme beställe um edher egne saker och hvadh edher kommer
till gagn och godhe, althenstundh på samme tidh då marknedt
är. Hvilket vi edher, käre dannemän, icke håfve velet förhålle.
Redan den 27 april hade skrifvits till Erik Henriksson i Uppsala att med
anledning af det dit beramade mötet iordningställa slottet för konungens
1567
155
och hofvets räkning. — Några kallelsebref till öfriga ständer äro icke kända
i utskrift. Enskilda af adeln underrättades särskildt om mötet. Så grefve
Svante, sorn i april kallades till Stockholm för att deltaga i det möte af
»meniga rikets ständer», som konungen dit sammankallat (kallelsebrefvet är
intaget i den samling af »visse och sannferdige utskreffter och copier» af
dokument angående Sturemorden, som de mördades slägtingar i början på
1568 läto föranstalta1) (tr. i Handl. rör. Skand. Hist. IV). Den 29 april
underrättades grefve Svante, att det samqväm och möte, som beramats
till Stockholm till den 1 maj, vore förflyttadt till Uppsala och tiden förlängd
till eriksmessan (afskrift i samma samling). Kort därefter blef han emeller¬
tid, redan på väg till mötet, förd till Svartsjö för att sedan åtfölja de
öfriga anklagade herrarna till Uppsala. I brefvet om ändringen i tid och
mötesort nämnes ingenting om sammansvärjningen, men i den nyss om¬
talade samlingen af dokument om Sturemorden heter det, att Jöran Persson
»strax i thet samme att herredagen var opsatt, lätt bläse åm medh 4
trommethe och utrope så, att k. M. var fororsaket till atth sätthe then
herredagh op till Upsalle for et hemligt forredheri, hans k. M. var tillkenne
gifvet och värnet vid.» Ture Bielke och Claes Åkesson, som nyss förut
(den 22 april) afsändts som kommissarier till Lifland, återkallades den 3
maj genom ett bref af följande lydelse (riksregistr. 1567 fol. 200 v.):
Vi kunne edher icke förhålle, her Ture och her Claes, att ändogh
vi senast gofve edher i befalningh, att I skulle fulfölie then handel
medh the Rigeske, såsom edher medhgifne instruction förmäller,
ligvall effther nu någre synnerlige värf och ärender seden förfalne
äre, som oss och menige Sverigis rike stor macht upå ligge, theruth-
innen vi väre godhe mändz och rådzförvanthers, så väll som menige
rigsens ständers rådh och betänkiende behöfve, therföre är vår
gunstige vilie och alfvarlige befalningh, att I medh thet allerförste,
som mögeligit vare kann, begifve edher till oss, och se vi för godt
ann, att N. N. sampt Frantz Jericho måtte udi midler-tidh fulfölie
thenn rigeske handel och ther på förskaffe oss svar och beskedh
medh thet allerförste, ther um vi them vår befalningh håfve förstå
latidt. I ville förthenskuldh uthen all försumelse edher effther thenne
vår befalningh hörsamligen rätte.
m in
*
Enligt konung Eriks egen uppgift anlände han till Uppsala den 16
maj, och samma dag ankommo de fångna herrarne. I riksregistraturet äro
kungliga bref daterade den 18 t. o m. den 27 maj, vid hvilken tid riks¬
dagen ock i oordning blef upplöst. Närvarande var af rådet och adeln, utom
de anklagade, endast ett fåtal; däremot voro de ofrälse stånden talrikare
representerade. På prester och köpstadsmän har man inga uppgifter, men
väl på bönderna. I en af räntekammarböckerna för 1567 (»Hans Joenssons
utgifft af k. Ma:tz rentecammer anno 1567») heter det nämligen: »Änn
häfver k. M. skenkt 590 bönder, som vore till härredagen uti Upsala,
hvar bonde 2 Jj», som lengden förmäller — 1180 J.». Därjämte fick hvarje
herredagsbonde ]/2 tunna salt. Härom afläts den 27 maj 1567 (riksregistr.
') Det är där dateradt den 27 april, hvilket möjligen är en felskrifning, då ju
mötets flyttning till Uppsala vid den tiden redan var bestämd.
1567
fol. 217) till ståthållarne eller befallningsmännen i Stockholm och, mutatis mu¬
tandis, Kalmar, Varberg och Söderköping ett kungl, bref af följande lydelse:
Vi lathe edher gunsteligen förstå, trogne mann och tiänere, att
vi nådigst håfve skenkt och gifvit väre trogne undersåther, sorn be¬
skedde och tilstädes håfve varidt här udi Upsale til then herredagh,
som berammedt är, hva[r]dere, som upå thette inneluchte register för-
mäller och vi edher her medh tilhondhe förskicke, en half t:ne salt
af thet, som vi håfve liggendes udi Stocholm. Hvarföre är vår
nådige vilie och begären, att I tilseije then, som samme salt häfver
i antvardningh, att hann lather them samme salt bekomme, enär the
eller theris fulmyndige ther upå fordrendes varde.
Den längd, som sändes till Stockholm, är bevarad i Kammararkivet
och lyder:
Therin stormechtigiste högborne furste och herre her Erich thenn
fiorteride Sverighis Göthis Vendis sampt flere thess tilbehöringers ko¬
nung vår aller nåd:te herre och konungh häfver af synnerlig gunst och
nådhe latidt schenkie och gifve h'ögstbe:te kong:e Ma:tz trogne undersåther,
som beskedde och tilstädes vore i then herredag, som stoed udi Upsale
then 19 maji anno Christi 1567, hvardhere en half t:ne salt, hvilke här
effter antecknede äre, och schole the thet bekomme udi Stocholm *)
N orlanden.
Giestrikelandh
Påvel i Ön udi Valbo s:n
Peder Larsson i As udi Hedesun-
de s:n
Jöns Nielsson i Åkra udi Uggle¬
bo s:n
Hans Pedersson i Myre udi Oden-
siö s:n
Medelpade
Mårthen i Schevik
Niels Henrichsson i Berga
Karl Tileson i Ofvanedhe
Sven Erichsson i Vesland
Erich Hansson i Bergängh
Karl Henrichsson i Rimpsvik
Helsingelandh
Lasse Nielsson i Finneslo
Peder Nielsson i Vallen
Onde Påvelsson i Åkre
Gulik Michilsson i Trakestade
Sigfrid Pedersson i Tanna
') Några namn äro rättade efter ännu
Erich Nielsson i Vatlångh
Biörn i Harsbergh
Lasse Pedersson i Liminge
Oluff Pedersson i Särstade
Måns i Ale
Anders Joensson i Bondearf
Peder Henrichsson i Elfta
Angermannelandh
Seger Pedersson i Frånö
Måns Henrichsson i Asenghe
Joen Claesson i Norvik
Michil Pedersson i Ullvik
Erich Nielsson i Aspö
Erich Tordsson i Sunnerstadhe
Mårthen Olsson i Siele s:n
Jöns Biörnsson i Arnäs s:n
Niels Pedersson i Nätther s:n
Vestrebothnen
Peder Larsson i Brennelandh
Erich Nielsson i Kådis
Michil Biörnsson i Säfvere
Anders Jacobsson i Grubbe
bevarade qvittensregister.
1567
157
Joen i Rikallå
Joen Olsson i Gullemark
Joen verkmestere i Bennsby
Erich Olsson i Hårthelax
Erich Jönsson i Råne
F i n n 1 a n d h
Satagundz häredt
Urban Henrichsson
Simon Henrichsson
Anders Matzson
Bertil Sigfridsson
Älandh
Henrich Olsson i Odkareby
Erich Olsson i Lambersö
Jöns Pedersson i Ringsböle
Marcus i Norsundhe
Bencht Larsson i Mörby
Peder Jönsson i Storebyen
Niels Jönsson i Godheby
Niels Olsson i Empnäs
Sigfrid Larsson i Tromby
Michil Gunnarsson i Kumblingeby
Anders Nielsson i Enklinghe
Dalerne och Bergslagen
Knut i Mora udi Tune s:n
Sigfrid i Dromsiö udi Huseby s:n
Hans Staffensson i Henemora s:n
Lasse Rodzkaer udi Folkerne s:n
Michil Matzson i Norebergs s:n
Oluff Andersson i Mora s:n
Sven Erichsson i Magås i Orsa s:n
Oluff Larsson i Tybbele udi Lix-
and s:n
Matz Olsson i Marnäs udi Sverdzö
s:n
Hans Matzson i Hedhe udi By s:n
Tord Pedersson i Lime s:n
Mårthen i Vik udi Södreberke s:n
Hans i Andrakeby udi Vika s:n
Näricke
Sköllerstade häredt
Joen i Iggby
Jöns på Asen
Bencht i Froestade
Sven i Fallerstade [Fell-]
Askers h:dt
Peder Trolle [? Trulson] i Bunke¬
sätter
Erich i Reistadhe
Jöns i Styrestadhe
Joen i Annkestadhe
Grimstens h:dt
Ragvald i Valby
Erich i Bredeslätt
Oluff i Herga
Edsbergs h:dt
Peder i Näfvestorp
Håkon i Hindinghe
Noreskoge
Måns Joensson i Öskiovik
Peder Andersson i Vaslehytte
Lindesbergh
Matz i Fanthytte
Joen Erichsson i Vengh
Godegårds bergh
Niels Erichsson i Tordzö
Lasse Bondhesson i Byrslycke
Sundbo h:dt
Niels i Sandby
Hans i Smedztorp
Torchil i Tyckio
Måns i Schärestade [Skyr-]
Kumbla h:dt
Peder Benethsson i Hörestade
Bencht i Blackstadhe
Lasse i Nycklehult
Oluff i Fallen
Örebro h:dt
Oluff Matzson i Hierstadhe
Oluff i Låckenkil
Anund i Öckna
Anders Månsson i Tyslinge
Halme h:dt
Peder Olsson i Torp
Erich i Bergom
i58
1567
Glandzhamers h:dt
Niels i Krogestade
Anders guldsmedh i Siölunda
Villåttingen
Niels Pedersson i Staf
Östre Rekerne
Oluff Nielsson i Bom
Jören i Idö
Peder Andersson i Gielterstade
Botolph i Krogbergh
Oluff i Salby
Lasse i Arby
Vestre Rekerne
Oluff i Öckna
Ingevald i Schalby
Oluff i Hvarstade
Joen i Berga
Peder i Torpunga
Lasse i Munkhammer
Vesmannelandh
Tuhundratz h:dt
Oluff i Förkestade
Lasse Månsson i Vångstade
Måns i Kumbla
Erich Olsson i Vikusa
Lasse Benchtsson i Fiellestade
Peder i Aby
Stende huit
Oluff i Klintha
Tömmes i Högby
Anders i Hareke
Anders Matzson i Räby
Oluff i Nybbele
Lasse i Näs
Snäfvings h:dt
Erich i Veppby
Jöns i Näs
Jöns i Valberga
Oluff Nielsson i Asby
Åkerbo h:dt
Måns i Nederby
Hans i Lundh
Niels Erichsson i Viby
Joen Larsson i Kullingaby
Peder i Kräcklinge
Lasse i Hettestade
Tiurbo h:dt
Erich Knutsson i.Käresta
Erich Näsboson i Aby
Lasse Olsson i Grellestade
Oluff Jönsson i Fastebodha
Erich Jönsson i Hetteskäl
Peder Matzson i Kilösa
Norbo Ir.dt
Anders Olsson i Helleby
Oluff Jacobsson i Hasme[-myra]
Christoffer i Faleskäll [-skär]
Endevast i Haneberghe
Erich i Kislinghe
Matz schreddere i Hoffdestade
U p 1 a n d h
Sirnetuna h:dt
Erich Olsson i Kadeby
Peder Joensson i Stångeby
Matz Torne i Sevadh
Erich Erichsson i Söderby
Niels Olsson i Ål
Peder Henrichsson i Tybbele
Torstuna h:dt
Erich i Hvalsbrunna
Tomas i Broby
Erich i Nybbele
Jöns i Torslunda
Simon i Österlunda
Oluff Andersson i Röthebrunna
Våla huit
Jöns i Hof
Lasse i Backa
Silvast i Viby
Jöns i Biurekarsboda
Marcus i Svine
Matz i Holvesteby
Vendele h:dt
Niels Andersson i Kleringe
Erich Andersson i Gie[r]stmyre
Erich Andersson i Karby
Peder Olsson i Presterby
Jöns Svensson i Bergh
Knut i Båsebergh [Påsaraby]
Tierpen
Matz Olsson i Endestade
Matz i Bondebo
tinch i Dömelsbode
Anders i Valskogh
Anders i Staf
Joen Olsson i Åkerby [Löstadas:n]
Karl i Annö [i Valö s:n]
Rasbo h:dt
Matz Erichsson i Fornby
Anders Jönsson i Tybbele
Matz Pedersson i Åkerby
Mårthen Larsson i Ernevi
Anders Erichsson i Berga
Lasse Nielsson i Ärby
Olands h:dt
Tomas Nielsson i Gulvestade
Erich Gisleson i Lundby
Peder Nielsson i Biörstade
Claes i Eninghe
Jöns Erichsson i Gemina
Oluff Karsson i Österby
Frösåkers h:dt
Jöns Erichsson i Fårs
Oluff Larsson i Harg s:n
Oluff Larsson i Söderby
Anders Pedersson i Edh
Jöns i Bodha udi Edbo s:n
Matz Olsson i Lafvar
Bro skiplagh
Jöns Olsson i Tofsinge udi Veddö
Jacob Simonsson i Hammerby
Ingel Jönsson i Närby udi Häf¬
ver s:n
Frantz Andersson i Vedha
Peder Jönsson i Ösby
Holsten Erichsson i Viro
Niels Larsson i Hargh
Frötuna skiplagh
Erich i Holm
Oluf i Fånö
Ryds skiplagh
Erich Pedersson
1567 159
Aker skiplagh
Oluff Bosson i Säby
Darré \Danerydz\ skiplagh
Måns i Ösby
Anders i Illa
Siuhundratz h:dt
Erich Jönsson i Schädri
Peder Nilsson ibidem
Erich Andersson i Väsby
Jacob Gregersson i Tompta
Niels Nielsson i Söderby
Matz Olsson i Uby udi Esterna s:n
Långhundratz h:dt
Lasse Pedersson i Marma
Oluff Jönsson i Broby
Lasse Erichsson i Huseby
Niels Nielsson i Haga
Anders Matzson i Berga
Erich Jacobsson i Ekeskogen
Lyhundratz h-.dt
Sven Krok i Rislingeby
Erich Nielsson i Nånö
Stafifen ibidem
Biörn i Möckleby [Ny-]
Matz i Nyckleby
Lasse i Torfvalle
Närdingehundratz h:dt
Jacob i Granby
Matz Erichsson i Åsby
Erich Nielsson i prestegården
Lasse Erichsson i Valla
Peder Nielsson i Bloka
Peder Matzson i Ola
Norunda h:dt
Erich Larsson i Kyristade
Erich Olsson i Kettestade
Michil Larsson på Lembobergh
Erich Pedersson i Onslunda
Håkon Månsson i Rångestade
Peder Erichsson i Närlinghe
Vaxala h:dt
Erich Erichsson i Vitulsänge
Peder Matzson i Ångelstade
i6o
1567
Michil Pedersson i Gamble Up-
sale
Hans Jönsson i Bergby
Peder Larson i Valby
Oluff Olsson i Myreby
Ulleråkers hult
Lasse i Alestade
Anders i Fieby
Niels i Grenby
Mårthen i Högby
Erich i Helleby
Ingemund i Huseby
Bälings huit
Oluff Pedersson i Roestade
Peder Larsson i Sonnenbro
Lasse Olsson i Äby
Erich Jörensson i Hielmestade
Oluff Erichsson i Ytterby
Oluff Mårthensson i Brunby
Lagundh
Peder Andersson i Jädra
Oluff Henrichsson i Landzberge
Mårthen i Bodom
Jören i Hielestade
Erich Larsson i Siö
Oluff Larsson i Holm
Hagundh
Peder Larsson i Egdale
Anders Olsson i Tullinge [Tiel-]
Peder Jönsson i Viskell
Joen Pedersson i Brunna
Erich Jönsson i Frövi
Peder Benethsson i Salkneke
Asunde h:dt
Erich Larsson i Sparsätter
Lasse Benethsson i Vårfrukyrkies:n
Matz Benethsson i Tillinge s:n
Oluff Bram i Tedhe s:n
Erich Jönsson i Näs s:n
Erich Strängesson i Bredh s:n
T rögden
Jöns Erichsson i Rithestadhe
Jöns Pedersson i Enhelle
Erich Björnsson i Boglösa s:n
Peder Olsson i Löthe s:n
Anders Henrichsson i Huseby
Erlingchundratz hult
Oluff i Håstade
Peder Larsson i Valstade
Matz i Brunby
Anders i Flamsåker
Matz i Trunstadhe
Bencht i Arby
Håbo h:d
Hans Olsson i Sälteslöse
Påvel Andersson i Nybbele
Erich Jönsson i Sundby
Matz i Kajabodha
Erich Hansson i Valla
Erich Matzson i Eneby
Färentuna h:dt
Ptrich Nielsson i Östansund
Lasse Andersson i Högby
Oluff Jacobsson i To[r]slunda
Oluff Månsson i Väsby
Jacob Henrichsson i Traqviste
Oluff Andersson i Sätra
Bro h:dt
Erich Jerlesson i Torfsättra
Matz i Jurestade
Sollentuna h:dt
Peder Larsson i Sättra
Matz Olsson i Schelby
Peder Erichsson i Sollentuna
Bencht i Eggby
Oluff i Kalfshelle
Erich i Ranhamer
Valentuna h:dt
Peder i Aby
Erich i Hasla
Ifvar i Valnesö
Blasius i Brånby
Bencht i Reffstade
Jöns i Hakestade
Sätningehundrats hult
Jöns i Qckelstade
Anders i Norby
Niels i Kimestade
1567
161
Michil i Rolesta
Erich i Lena
Joen i Lingh
Södermannelandh ’)
Sotholms huit
Matz i Svalestade
Niels Benchtsson i Alby
Michil i Staf
Erich i Ösby
Måns i Östanvik
Lasse i Söderby
Svartlöse h:dt
Lasse Nielsson i Agest[a]
Lasse i Studstade
Oluff i Vårestade
Matz i Bergha
Niels i Tislinge
Peder i Bergh
Värmdön
Niels i Hemestadhe
Peder i Näs
Peder i Örsö
Erich i Stensvik
Niels i Lerkil
Öbnebo h:dt
Anders Larsson i Brenninge
Lasse i Brogierdhe
Lasse i Scharpeberga
Niels i Taxinge
Jöns i Florn
Jöns i Vibby
Ho Ib o hult
Oluff Larsson i Sten
Jöns Vinther i Sten
Finvid i Litzleby
Jöns Pedersson i Tramestade
Daghe h;dt
Tomas i Sichtuna
Måns i Tuna
Peder i Plallestade
Niels i Ullevi
Röne h:dt
Karl i Holmby
Oluff Michilsson i Öija
Anders i Värelund
Peder i Öckna
Oluff i Leggestade
Joen i Axmora
jfönåkers h:dt
Joen i Jädher
Joen i Gåglunda
Niels i Hagelsätter
Karl i Örstigh
Oluff i Öfverbodha
Niels i Eneby
Oppunde h:dt
Matz i Löthe
Erich i Göthebodha
Peder i Grindetorp
Peder Matzson i Blackstade
Akers h:dt
Cristiern Benchtsson
Niels i Nybbele
Peder Joensson i Söderlänna
Erich Göstaffson i Gåsten]?)
Peder Joensson i Vik
Silbo h:dt
Peder Månsson i Giristade
Oluff Joensson i Eneby
Oluff i Klohammer
Pelle Pedersson i Litzlelunda
Jöns i Mälesåker
Oluff i Bresshammer
Summa personer, som beschedde och tilstädes vore i Upsale
af för:de landzänder: tryhundret siutie och fyre personer.
(L. S.)
I sjelfva verket upptager längden 379 personer i st. f. 374. — Till
Varberg skickades följande längd (»Lengden på thed salt, som bonnderne
*) Rekarne och Villåttingen se ofvan under Närike.
Riksdagsakter II.
11
IÖ2
1567
i Småland och Vestergötland och annat parti köpt hafva ved Varberg anno
1567» i Kammararkivet; ingressen är utesluten):
Vestergiötland
Skånings och Valla h:dher
Bencht Erichson i Lycke
Ambiörn Jönson i Nese
Brinil i Skalmeia
Per Håkonson i Jungh
Jon Håkonson i Sevare
Vilska h:dt
Jon Oddson i Varska (?)
Jon i Kimo
Gudhems huit
Lasse Jonson i Stanstorp [Stens-]
Måns Svenson i Uglem
Vasbo h:d
Per verkemestere
Giöstaff Pederson
Nils Vasteson
Kinna h:dt
Per Manson i Suntrelga
Per Svenson i Klefva
Ansten i Hoby
Åsa h:dt
Jon Anderson i Nybele
Oluff i Svenstorp
Vistad h:dt
Per Svenson i Inhaga
Vartöffthe h:dt
Anders i Elisrid
Oluff Jonson i Kongslena
Sven Joenson i Suntak
Giessenc h:dt
Anders i Fagerö
Arvid [i] Broddetorp
Kåkinn h:dt
Giöstaff Nilson i Suntetorpe
Anders Manson i Sal
Vena [o : Vedett] h:dt
Sven Joenson i Po[l]sboda
Hans Gunerson i Almeninge
Biörke h:dt
Harel i Uby udi Melby s:n
Kållen
Anders Svenson i Glömstorp
Lasse Svenson i Muneslanda
Laska h:dt
Erich i Tråvad
Barna h:dt
Nils Ingemarson i Flötetorp
Anders Manson i Attetorp
Askins h:dt
Oluff Anderson i Stompen
Oluff Biörielson Molnlicka
Sevedals h:dt
Oluf Biörnson i Lycke
Halfvard i Gallehöled
Vetle hult
Lasse Christerson i Vråsiö
Torsten Bengson i Halså
Ala h:dt
Gerd i Skord
Mans i Malmcher(?)
Per Svenson i Skord
Kallens ludt
Jon Algudson i Hiord
Asser [i?] Kong
Ballebygs h:dt
Harel Jönson i Berkerid
March
Per i Torås
Karl i Grussekulla
Per Olson i Lundebo
Kind
Brinil Svenson i Roersrid
Anders i Brittherid
Redvegh h:dt
Per Håkonson i Alme
As li:dt
Sven Anderson i Schalatorp
Anders i Hvarnum
Småland
Jenekiöpungs länn
Sunerbo h:dt
Sune Olson i Prestorp
Jöns Person i Elaplåse [Elmtåse?]
Ve sbo h:dt
Per Bengson i Underidt s:n
Matts Larenson i Bolmsiö s:n
Sven Ingeson i Danö s:n
Mans Joenson i Bohult i Asen s:n
Mo h:dt
Peder i Gillenes
Lasse i Gerde
Tveta h:dt
Nils Olson i Rysseboda
Per i Råslett
Summa som the bekomit hafva anno 67 salth 31 t:a. *)
Längden för Söderköping har ej återfunnits, men i »Bockert Kalmes
rekenskap för peninger och inlendske varur uti Suderköpungs varuhus pro
anno 66, 67, 68, 69 och 70» (Kammararkivet) förekommer äfven en anteck¬
ning under rubriken »bortskencht»:
Till 94 bönder från Östergötland, som vore i herredagen, som
kong Erich holt anno 67, hvar */2 t:ne — löper salt 47 hor. Heroppå
en längd, som är send af canceliet på böndernes nampn.
Listan på dem som i Kalmar skulle få salt, lyder med uteslutande af
ingressen (Qvittentzie och reversals reg. pro anno 1567, Kalmar slotts räken¬
skaper i Kammararkivet):
Calmer ne länn
Södre Möre h:dt
Birge Hakonsson i Bremmaboda
Birgie Pederson i Kiölby
Norre Möre h:dt
Truls Pederson i Tingby
Eluff Näbb
Östre h:dt
Måns Olsson i Gästarp
Hakon Joensson i Simentatorp
Jöns Nilsson i Näshult
Upvidinge h:dt
Nils Giseson i Drettinge
Måns Ödgerson i Nybbele
Strande h:dt
Mans Jonsson i Hunsmåla
Lasse Pedersson i Vallö
Päder Esbjörnson i Rondo
Arnbyrdz h:dt
Päder Svensson i Bankeberg
Päder i Fogeberg
Päder Anundson i S tab
Sävede och Asbolandh
Nils Pädersson i Griseboda
Oluf Katt i Ål
Sven i Bäle
Sven Persson i Siöaboda
Norvidinge h:dt
Lasse Anderson i Svanås
Ölundh
Lasse Pädersson i Grede i Förbo
h:dt
Jöns Trulsson i Slettbo h:dt
Lasse Nilsson ibidem
Anders Jacobsson i Runestens ludt
Anders Jacobsson i Mökleby ludt
Esbiörn Andersson i Gräsgårdz
ludt
Birge Folkesson i Hulterstade h:dt
Joen Eluffson ibidem
Joen Nilson i Alguttzrums ludt
Jöns Knuttson ibidem
Tord Nilson i G[r]ankulla
') Enligt en annan räkenskap skulle ytterligare 3 herredagsbönder fått sall 1568.
1567
Kinnevals h:dt
Cronebergs län Peder Jacobson i Långstorp
Albo h:dt Konge huit
Måns Svenson i Holedal Päder Tordson i Tvetal^">te^h'
Måns Tordson [i] Snorishult Joen Mansson i Hemesöjfinge inthet
Summa på them, som beskedde och tilstädis vårö uthi Upsala
af förrne landzender: trettio och fyra personer.
På salt, sorn i Stockholm utlemnades och hvaraf en del uttogs först
1568, finnas qvittenser qvar i ett par »Qvittentzie och Copie register opå ut-
gifften på salth» i Kammararkivet; bönderna, som »förordinerade» eller »till¬
kallade» blefvo till herredagen, ha i allmänhet häradsvis qvitterat sitt salt.
Stundom har, när det dröjde med uppbörden, häradsnämnden (t. ex. 28/g 1567),
stundom kyrkoherden eller »k. Maj:ts befallningsman» intygat riksdagsbön-
dernas eller »herredagskarlarnes» identitet. ') I en af qvittenserna (från
norra Roden) användes ordet riksdag i st. f. herredag, som annars öfver¬
allt brukas.
Man finner således enligt dessa längder att landskapen varit represen¬
terade i följande proportion (hela antalet går dock ej upp till 590):
Uppland (med Vermdön)..
|
176
|
Vestmanland
|
•— 34
|
Östergötland
|
94
|
Finland
|
.... 15
|
Södermanland (med Rekarne och
|
|
Dalarne och Bergslagen
|
— 13
|
Villåttingen)
|
66
|
Helsingland
|
12
|
Vestergötland
|
Så
|
Vesterbotten
|
9
|
Småland och Öland 44
|
(46)
|
Ångermanland
|
9
|
Närike (med Noraskog, Lindes¬
|
|
Medelpad
|
6
|
berg, Godegårdsberg)
|
35
|
Gestrikland
|
4
|
Förhandlingar
|
med ständerna.
|
|
Uti de underrättelser man eger om den snart upplösta riksdagens för¬
lopp har hufvudfrågan, den om de anklagade herrarnes öde, helt och hållet
trängt öfriga frågor i bakgrunden, så att de antingen alls icke eller endast
i förbigående beröras. Andra öfverläggningsämnen ha varit fredsvilkoren
med Danmark och Lybeck samt konungens giftermål ■).
Konung Erik sjelf har i sin Dagbok för 1567 (orig. på k. Bibliote¬
ket) följande snart afbrutna anteckningar om riksdagen:
Aprilis XXVIII. Misi aliquot satellites Holmiam, qui audirent,
an populus eo convenisset, qui retulerunt nondum convenisse omnes,
sed qui advenissent omnes bono et fideli erga [me] mente esse.
Aprilis XXIX. Prolongari feci conventum ad diem Pentecostis
congregationis populi.
') I qvittenset från Närdinghundra 3% 1567 uppgifves äfven att hvar prest skulle
få en tunna salt. Detta synes vara en misskrifning. Åtminstone har jag ej funnit några
uppgifter därom. 1568 däremot erhöllo äfven presterna salt.
2) Jfr Anteckningar ur Skellefteå kyrkobok i Handl. rör. Skand. Hist. XVII, s. 58.
1567
165
Aprilis XXX. Misi unum ex meis pueris Holmiam, qui audiret,
annon aegre laturi essent subditi moram conventus.
Maius XVII. Pervenimus Upsaliam — — — Hoc precedenti
die contigit.
Maius XIX. Volui orationem facere ad populum et non potui
exscriptionem, quarn ipse conceperam, habere propter perfidiam Petri
Luderi. Coactus suni impremeditate orationem perficere et tractavi
solummodo eo die de conspiratione Nicolai Svantonis et eiusdem
sociorum. Respondit mihi placide pleraque pars populi, exceptis
sacerdotibus, qui regimen meum increpabant musitationibus clandesti-
nis, nec defuerunt in plebe, qui ausi sunt dicere se ipsos se defendisse
atque dira mihi imprecari. Ita ut, quamvis pleraque pars hostes
meos plenis buccis condemnarent, seditiosi quidam tamen fere tu-
multum movisent, atque me coegerunt concionem dimittere.
Af andra underrättelser erfar man, att Jöran Persson jämte Dionysius
Beureus den 20 och 21 mai (tisdagen och onsdagen) ledt förhandlingarna
med ständerna. Äfven då skall frågan om de anklagade herrarne utgjort
hufvudämnet och Jöran Person i synnerligt häftiga ordalag farit ut mot dem
och äfven hos ständerna funnit gehör. Åtminstone uppgifves det i den redan
anförda samlingen af dokument angående Sturemorden, som sannolikt på
grefvinnan Märta Stures tillskyndan kom till stånd i början på följande år,
att »mest alle ropade öfver honom [grefve Svante] crucifige och straff, så¬
som den Hans Turesson, borgmästare i Söderköping, och månge flere
ovetande och utan all orsak gjorde.» »Några af riksens förnämsta adel och
ridderskap», heter det i en annan relation, »blefve då beklagade och ut¬
ropade, att de skulle hafva någon hemlig stämpling emot konung Erik
Göstaffsson, så att de ville tränga honom ifrån riket. När sådant föregafs
genom ett löst vittne, förskrefne Petter Sastro, som därom allena vittnade,
ändoch för:ne herrar intet kommo sjelf till svar, blefvo de likaväl efter ko¬
nungens vilja emot all lag och rättvisa dömde och delte från lif och gods».
— Den 21 på aftonen ankom Nils Sture till Uppsala och togs genast i
förvar. Konungen skall den 22 maj (torsdagen) ha mottagit hans redogö¬
relse för sin beskickning och för ett ögonblick blifvit omstämd, seende i
det mod han visat genom att infinna sig i Uppsala ett bevis på hans oskuld.
Det var då han skref sitt bekanta bref till Svante Sture, hvari han lofvade,
att intet ondt skulle honom eller hans barn vederfaras. Om händelserna på
fredagen är man ej närmare underrättad — grefve Svantes svar, vare sig
det kommit i konungens händer eller ej, skall vara skrifvet den dagen —
men på lördagen, den 24, följde de ryktbara uppträdena i Sten Erikssons
och grefve Svantes samt i Nils Stures fängelserum och konungens flykt ur
staden. Enligt den trovärdigaste uppgiften blefvo de öfriga anklagade mör¬
dade samma dag, enligt en annan först dagen därpå, och följande dag
skall Jöran Persson ha förmått ständerna att besegla domen. Om det är
rätt, hvad som i sammanhang därmed uppgifves, att detta skedde, medan
de voro »sacris in ecclesia operam dantes», häntyder äfven detta på sön¬
dagen. Uti ständernas annullering år 1569 af domen öfver Sturarne upp¬
gifves det ock, att morden skedde »två dagar» efter det konungen skrifvit
sitt bref till grefve Svante, sålunda redan den 24 maj. Härefter skyndade
man sig att upplösa riksdagen och hemförlofva ständerna. ') Om de ut-
') Jfr för det föregående Messenius, Scond. Illustr. VI sid. 43 o. f. och afskrift-
samlingen »Visse och sannfärdige utskrifter», hvaraf det på Skokloster förvarade exem-
i66
1567
delningar af penningar och salt, som gjordes till bönderna, sannolikt för att
lugna den oro, som torde ha uppkommit, har redan talats. J) Enligt Mes¬
senius (Scond. Illustr. VI sid 45) skall konungen äfven bland »primarios
utriusque status» ha låtit utdela penningar och dyrbarheter. Måhända före¬
ligger här någon förväxling med de föräringar, som sedermera gjordes åt
de dödades fränder.
När förhandlingarna om den utrikes politiken egt rum, uppgifves
ingenstädes, men redan den 19 maj är ständernas svar afgifvet; det kan
dock vara antedateradt.
Förhandlingarna om konungens giftermål ha antagligen afbrutits
genom Nils Stures återkomst; antydningar finnas, att det varit fråga om
detsamma den 20 maj, sålunda dagen förut. R un elis förteckning upptager
åtminstone ett den 20 maj dateradt koncept af adelns obligation och »be¬
viljande till h. k. M:tz gifftermål med Karin Månsdotter» samt angående
successionen. Äfven »allmogens consens på konungens gifftermål» dat. den
20 maj omtalas (en gammal förteckning öfver »kon. Eriks bref»), men har
förmodligen icke varit annat än ett koncept. Det talas visserligen i de redan
en gång (sid. 131) anförda akterna rörande Eriks och Johans försoning i
början af 1568 om en stadfästelse på successionen gifven i Uppsala 1567,
men liksom det 1565 stannade vid mundtliga försäkringar, så synes det ej
ha kommit till något formligt utfärdande 1567; af adelns obligation upp¬
tager Runell koncept daterade såväl den 8 juni som den 7 juli. Emeller¬
tid ansågs konungens giftermål en månad efter riksdagen som en afgjord
sak; rådet yttrade sig då om dagen för detsamma.
Beslut.
304 Adelns svar angående fredsvilkoren med Danmark och med Hanse-
städerna. Uppsala 1567 den 19 maj.
Afskrift från senare hälften af 1600-talet, enligt påskrift »collat.
med originali», bland Riksdagsakta i 4:0 i Riksarkivet, jämförd
med och stundom rättad efter en afskrift i 4:0 i den Hadorphska
samlingen på k. Biblioteket.
Vi eflterskrefne Jören Gere, friherre till Ollo, Dionisius
Bureus riddere till Vällinge, ^ Biörn Pedersson till Fållenäs,
Johan Pedersson till Tidö, Åke Bengtsson till Eka, Peder
Bagge till Söderby, Mats Körning till Almby, Lars Jespersson
till Åby, Nils Jespersson till Hesleby, Bror Ericksson till Broes¬
torp, Christer Pedersson till Siöhuldt, Jören Pedersson till Ju-
plaret synes vara det ursprungliga. I en k. Bibi. tillhörig afskrift af samma samling,
som egts af Anna Banér, uppgifves att hennes mormor, grefvinnan Märta, låtit föran¬
stalta densamma, hvilket ock af innehållet bestyrkes. Jfr vidare Benedicti Olai berät¬
telse, intagen i Hog. Bielkes afskr. sami. I fol. 310 o. f. i Uppsala univ. bibi. samt, i
allmänhet, Ahlqvist, Om Sturemorden, Hist. Bibi. IV.
’) Första fullmakten att uppbära saltet är daterad Uppsala den 25 maj (gäller
Helsingland). Den 31 maj qvitterade Alandsbönderna sitt salt i Stockholm (»Qvittentzie-
och copie register opå utgifften på salth pro anno 66 och 1567» i Kammararkivet).
1567
lita, Jören Bonde till Hästeryd, Erich Pedersson till Malirna,
Jöns Ingemarsson till Ornäs, Måns Erichsson till Brochsvik,
Jören Erichsson, Peder Birgesson till Ölesta, Bengt Arensson
till Granhammar gore här medh kunnigt och vitterligit och
fullkombligen tillstå både för oss, väre effterkommende och
alle, ehvilke the hälst vare kunne både nu och i tillkommande
tider, at anno Christi 1567 then 19 dagh maji, då vi sampt
medh andre menige rigsens ständer här udi Upsala tillstädes
vore, varit [0ivardt] oss af then stormechtigste högborne furste
och herre her Erich then fiortonde Sverigis Göthis Vendis
sampt flere thess tillbehöringers konungh vår allernådigeste
herre och konungh nådigst tillkänna gifvet om någre högst-
be:te kongl. Maijrtz och riksens högvichtige ärender, belangen-
des till thett förste thett krig, såsom konungen af Danmarch och
the Danske emoth högstberte kongl. Maijrt och oss Svenske
orättfärdeligen begynt håfve. Vi vorde och tillfrågede, om vi
vore till sinnes bevillige the conditioner, såsom konungen af
Danmarch och the Danske högstberte k. M:t tillskickat håfve;
heller och um vi them icke kunde bevilge och samtyche, dä
vart af oss nådigest begärdt, att vi skulle gifve vår under-
dånigeste trogne meningh till kenne, upå hvadh conditioner
oss syntes rådeligit vare någen fredh gore medh the Danske,
när thett till fredh komme skulle.
Till thett andre lät högstberte kongl. Maij:t oss och nå¬
digst förstå, huru såsom alle Anse städerne i Tydzlandh håfve
ödmiukeligen tillskrifvit hans kongl. Maijrt och varit begäredt
[o:-endes?], att then oenighet, såsom emillen högstberte kongl.
Maijrt, Sveriges rike och the Lybske nu på någen tidh varit
hafve[r], måtte komme till en godh förlikningh; så vorde oss
och någre conditioner och privilegier föreläsne, såsom högst-
bemelte kongl. Maij:t för nyttigt ansedt häfver och låtit ställe
för the Lybske, så och någre andre Anse städer. Och var
högstberte kongl. Maij:t af oss nådigest begärandes att vette,
hvadh oss syntes om samme handel, anthen högstberte kongl.
Maijrt skulle giöre fridh medh the Lybske heller icke, så och
11m oss syntes rådliget vare på samme conditioner medh the
Lybske någen fridh gore.
Thesse föreskrefne artichler håfve vi tagit uthi betenkiande,
them nogsampt effter vårt ytterste förstånd öfverväget och
thesse väre underdånigste svar ther upå gifvit, såsom är till
thett förste: hvadh the Danske belanger, är thenne vår trogne
mening, nämbligen att effter vi håfve nogsampt förnummet
bådhe nu och altid tillförende, at the Danske sigh till thett
ytterste beflite och vinlägge bådhe medh rådh och dådh, huru
såsom the Sverigis rike måtte kåmme under theris träldom och
tyranni, såsom tile och nu heller inthet annet uthi sinnet håfve
medh the ochristelige, otillbörlige och olidelige conditioner,
som the hit håfve förskicket, therföre synes oss icke rådeligit
vare, såsom vi icke heller bevilge heller samtyche kunne, att
någon fridh skulle göres medh the Danske upå någre af the
conditioner såsom the håfve föreslaget, förty hvadh [o:hvar?]
thett skulle ske, och samme conditioner, som the Danske hit
håfve förskicket, af oss bevilgendes, då vore thet högstbe:te
kongl. Maijrt, oss och väre effterkommende till all som störste
skadde och förderf, och vele förthenskull håfve högstbeite kongl.
Maij:t underdånigst ther om bedit, att högstbe:te kongl. Maij:t
icke ville på samme olidlige conditioner medh konungen af
Danmarch och the Danske någon fridh gore, uthen heller hvar
så är, att thett till någen frid emillen högstberte kongl. Maijit
och konungen i Danmarch komme skulle, då råde vi ther till
fullkombligen upå thett underdånigste och troligste, thett samme
fridh medh thesse effterskrefne conditioner ske måtte, såsom är
att högstberte kongl. Maijrt under Sveriges crone måtte be-
hålle allt thett, som hans kongl. Maijrt ifrån kongen af Dan¬
march medh herskiöldh vunnedt häfver, nembligen Blekingh,
Norrige, Varbergs slott och län, Jämptelandh och Herdalerne,
item alt thett högstberte kongl. Maijrt häfver inbekommit udi
Lifflandh, så och allt thett högstberte kongl. Mrt ännu här
effter medh Gudz milde tillhielp, udi midler tidh att emillen
högstberte kongl. Maijrt och kongen af Danmarch någen sta-
digh fridh uprättet varder, vinne kan; thessligest och thett
tilltal, såsom högstberte kongl. Maijrt häfver till Gulland, är
och rådeligest, att högstberte kongl. Maijrt sigh thett nådigst
vill håfve förbehållet. Hvar kongen af Danmarch ingen fridh
på thesse här näst förskrefne och af oss bevilligede conditioner
giöre vill, då råde vi ther till på thett troligeste, att högst¬
berte kongl. Maijrt ville låtl.e kongen af Danmarch, the Danske
och theris anhang, så och alle the, såsom högstberte kongl.
Mrtz fiender äre, tillfoge all skadhe och fördärf, thett ytterste
och mäste någen tidh mögeligit vare kann, och lofve vi här
medh och beplichte på Gudh alzmechtigste, hans helige ordh
och evangelium, vår christelige tro, äre, redelighet och san¬
ning, att vi vele vare högstberte kongl. Maijrt konung Erich
then fiortende etc. hulle och trogne, hörige och lydige, effter
såsom then edh förmäler och innehåller, såsom vi högstberte
kongl. Maijrt giordt, lofvet och svorit håfve, och för samme
kongl. Maijrtz skuldh, högstberte kongl. Maijrt till gagn och
bedste, lif och lefverne, godz och ägedeler upsättie och ospardt
håfve både till att gore konungen af Danmarch, kongen af
Polen och theris anhang, så och alle andre, the högstberte
1567 169
kongl. Maijrtz fiender äre, anthen the äre af högre eller ni-
drigere ståndh, innelandz heller uthlandz, ehvilke the hälst
vare kunne, all skadhe, fördärf och mothstånd, och them för
väre fiender och ovänner achte och hålle, såsom högstberte
kongl. Maijrtz fiender och ovänner äre.
Videre hvadh the Lybske belanger, synes oss icke vare
orådeliget, at thett kunde komme medh them till fredh, doch
så att thett måtte ske medh the conditioner och privilegier,
såsom högstberte kongl. Maijrt häfver låtit them föreställe och
för oss vardt upläsidt och tillkänne gifvit, hvilke och till
Tyslandh blifve förskickede udi thette närvarendes år then 28
februarii, och ther af en vidimeret copie här udi högstberte
kongl. Maijrtz cantzelli tillstädes är, samme conditioner och
privilegier vi håfve samtycht och nu här medh udi thette vårt
brefs innehåld samtyche och aldelis bevillige. Hvar the Lybske
thett icke vele anamma, ville vi då hålle them för väre fiender
och medh Gudz milde tillhielp tillfoge them och theris an-
hangh all skada och af braff [d: afbräck?].
Thette föreskrefne håfve vi samptligen och hvar för sigh
synnerligen frivilligen bevilliget, thette vi och för oss, väre barn
och effterkommande, anten the nu äre heller och här effrer
komme kunne, fullkombligen och troligen, fast och obrotzligen
hålle vele, så lenge vi lefve, oss så sant Gudh hielpe till siäl
och lif. Thess till visse under väre signeter och medh egne
händer underskrifvit. Datum loco et tempore ut supra.
Enligt Titularregistret 1200—1686 har det funnits fyra »instrumenter
adelens, prester-, borgerskapets och almogen?».
De i svaret åberopade fredsvilkoren med Lybeck finnas i en tämligen
dålig afskrift från slutet af 1500-talet bland Riksdagsakta i Riksarkivet med
en påteckning från samma tid: »handelen i Opsala anno 67 på the articklar
k. Maj:t ville inryme the Lybske, om fred skulle blifvidt», och ha följande
lydelse:
1. The olideliga previlegia och conditiones, som the Tyska håfve
haft här i Sverie, skal icke blifva them epter lattit epter thenne dagh.
2. The previlegia, vi pläga hafva ther uthe, vil k. M. hafva sig
och os behalna.
3. Blifver them Tyska epterlatit thett narveska farvatnet med
så1) skei, ath the skola gifva k. M. toll af hvar märs en rosen nobbel,
af the ingen mers hafva en gyllen.
4. Skole the ingen retth hafva att kalla thett igenn, som för¬
lorat är i thetta krig.
5. Om skipp bryta för land, ma man frit hämpte eller bärga
sitt godz eller berga läthe för skälig lönn.
*) I stället för å skrifves här vanligen aa.
170
1567
6. Ransuna fanger för fanger; ther flere äre, löses igenn för
en skelig summa peninger.
7. Hvad the Tyska här icke konna selia sit godz, må tå förat
hvarth them synes eller setiät nider och selia nider och selia så
dyrt the kunne. Similiter et nos apud illos.
8. Vil k. M. hafva en fri monster platz i Lybeca til att antaga,
när om trenger, en skälig hopp folk.
9. Vil k. M. hafva sig behållit ett almeneligit våra hos [o: varu¬
hus] i Lybeca, idem et illi hic.
10. Att the Lybeske icke skola göra frid heller förbund med
Sveries fiendär.
11. Skole the och ingen tilforning göra Sveries fiender med
nogra partzeler eller munitiones bellicas.
12. Uthan al gensägen skole the skynda hith til Sveries
Christofer] skrififer, proditoren.
13. Skole the i ingen måtte förtala the Svenske eller höra ther
uppå, atque (?) hic fiet de illis.
14. 5 siösteder i Tysland skole the Svenska föra sit godz til
och til 5 siöstäder the Tyska här uthan toll.
15. The Tyske må selia adelemen och prestemen gull, self,
ädelstener, ringer, sidentyg och dyrt kledhe och inga ringare varor.
16. Må the Tyska selia sit godz hvem the vilia och fritt krefvia
sitt uth.
17. Sökia sine vederlags svener, om the sig förse eller slösa
theres godz bort.
18. Om theres svener dö, må the hempta och ärfva sitt godz
innan år och dagh.
19. Thett k. M. var the Lybeska skyllig för fegden, skal thett
them intet betalat blifva, epter the sielfve samme fegd företagit hafva
uthan all rettferdig ursack.
20. Hvad som andra här i ricket voro the Lybeske skyllige för
fegden, skal them betalis; sammelunde hvad the nogrom här i ricket
skyldige voro, skola och the betala.
Ständernas dom.
305 Ständernas samtycke till och bekräftelse af de domar, som fälts
eller kunde fällas öfver de anklagade herrarne. Uppsala 1567
i maj.
Samtida afskriftsamling af dokument ang. Sturemorden (»Visse
och sanferdige utskreffter och copier») fol. 39 i Skoklosters arkiv
(sign. A), jämförd med och delvis rättad efter en koncept-
vidimation på pergament, gifven 1568 af konungens nämnd, men
för öfrigt odaterad, utaf adelns bekräftelse, bland Riksdagsakta
1567
171
i Riksarkivet som på slutet har en olika redaktion (här tryckt
vid sidan af den andra), men hvaraf hela främre delen är bort¬
skuren (sign. B), samt med tyska öfversättningen i Nettelbladts
Schwedische Bibliotec IV, sid. 150 (sign. N), hvilken uppenbar¬
ligen följt en handskrift liknande A.
Vi efftherme étc.° gore her med' kunnigt och vitterligit
att [o: och] fulkomligen tilstå både för oss, väre efftherkommende
och alle, ehvilke the helst vare kunne, både nu och uthi til-
kommende tidher, att anno Christi 1567 then 19 dag maii, då
vi sampt med andre af menige rik[s]ens ständher her uthi
Upsalle uthi thet herremöthe till städes vore, vardt oss utaf
then stormectig:te högborne förste och herre her Erich then
fiorthende Sverigis Götis Vendis sampt flere thess tillbehöring[er]s
konung vår aller nåd:te herre och konungh nådigest tilkenne
gifvet um nogre farlige och forrättlige stämphnger, såsom nogre af
högstite15 kong:e Ma:tz undersåther och tiennere af adelen häfver
haft uthi sinnet och besluthet emoth hans k. Mat, ther med the
håfve achtet, thet Gud then alz:te ville värdiges altid afvende,
kornme högst:te kong:e Mait um lif och lefverne^ Sverigis rikes re¬
gering och all vellferdt, och gaf högstite kongie M. oss nådigist til¬
kenne, hvem the samme forrättlige prachticher först hafvet be¬
gynt, hure the them achtede ställe udi värket, så och igenom
hvad medel såsom högstite kongie Mait sådane theres forrättlige
prachticher häfver fått atth vethe och thet hans k. M. [sin?] tro
tiennere procurator och secreterer Jören Pederson till Juletha nådi¬
gist befälet häfver att [han] skulle ytterligere oss um samme sak
berätte och the personer, såsom udi thenn forrättlige handel
häfver varet, tilkenne gifvet [0: . gifve], så och med lefvendes
vithne, god skäll och bevis, theres egne bref och handskriflt
[thett] nogsamligen bevise, såsom och skedde, att forine Jören
Pederson på högstite kongie Maitz vegne berättet och gäf til¬
kenne then 20 maii um then forrättlige stempli[n]g och con-
juration, såsom nogre af adelen emot högstbeite kongie Mait
haft håfve uthi så motte, att på thenn tid Niels Svantheson
var stadd med thesse effterine Klaus Akeson, Abram Gostafs¬
son, Ifver Ifverson, Josua Genewitz och nogre andre uthe på
en holme0' hart hos Stocholm, då håfve the med hvar annen
beslutet, hure [såsom] the skulle komme [högstite] kongie Mait
um lif [och] lefverne, ifrå Sverigis rikes regering och all vel-
ferth; thette forine vithnade elin benemdt Pether Saustrow*,
[såsom] thet[ta] hördt hade utaf forine Josua Genewitz/, therpå
han och sin edli giort häfver, atth han sådant hört och af
forine Josua Genewitz förstått hade, tesli°'est vithnede och thet
samme en benemdt Alexander, såsom och thett hade hört udi
Tydzland i en* stad benemd Rywold, sammeledis vart och [af]
172
1567
en annen benemd Paulus Smed7' tilkenne gifvet och för oss
med en svoren ed vithned, attil for:ne Niels Svanteson och
Josua Genewitz, strax the komme till Strålesund, då håfve the
sampt [med] en annen, Laserus Möller' benemdt, begynt prachti-
sere och stämple alt thet, såsom [högst:te] kong:e Ma:t och
Sverigis rike kunne vare emoth, till skade och förderf, och
var thet icke alenest kunnugt och rychtbart [ut]öfver hele
stadhen udi Strålesund, uthen och öfver hele Tydzland. På
samme tid vart och for oss vithnet utaf then högborne furste
och herre hertug Magnus till Saxen, att her Sten Erichsson,
Abram Gustaffsson, Ifver Ifverson håfve uthi hans Nådes åhöre
oppenbarligen sagt, att högstbe:te kong:e Ma:t häfver giort Niels
Svantheson orätt, udi thet honom vart then halmkrans gifven,
och att hans k. M. skulle vell få se, huru högst:te k. M. therföre
skulle gå uthi lengden, förty thet skulle en gonge hemdt vardhe.
Ytterligere komme och thesse efftherme för oss nemlig
Hans* Wolluff [0: Wolff], som Abram Göstaffssons tiennere
varet häfver, och [Christoffer? . . .]l, som tilförende hade tient
Ifver Ifverson, som och med theres ed vithnede och betygede,
att nogen tid ther effther Niels Svantheson var utdragen af
landet, då häfver grefve Svanthe sampt Abram Gustaffsson och
Ifver Ifverson varit tilsammen udi grefve Svanthes hus i Stock¬
holm och håfve alle theres tienere varit ifrä them förviste, och
the sielfve blefvet innen luchte dörer och ingen annen hos sig
haft, uthan en benemdt Hans Ellers; then samme Hans Ellers
är till thesse forrne kommen och häfver sagt till them: I gode
karle, varer lustige, the herrer äre nu till sam mens och håfve
besluthet, att thet skall blifve vedhergullet och hemdt, såsom
then gode herre her Niels Svantheson hendt är. Tesse forme
sade sig vell offtere håfve hört af samme parti att thett skulle
blifve vedhergollit, såsom Niels Svantheson var vedherfarit.
Thette samme, att sådant skulle blifve hemdt, häfver och
Abram Göstaffsson och Ifver Ifverson sielf bekendt, dåcli icke
förre änn sententie och dom vart them afsagt, endåch the thet
[tilförende] för rätthe icke bestå vilde.
Sammeledes häfver och grefve Svanthe udi högstbe:te
kong:e Ma:tz konungslige närvare, så och udi erlige gode
menndz udi konungs nempdt åhöre thet samme bekendt, att
han häfver haft udi sinnet sådant hempnes; dåch ville han
thett icke bekenne att vele thet hempnes emot högstbe:te
kong:e Ma:t, uthen öfver Jören Pedherson, Jacob Teith och
andre. Tesligest var och tilkenne gifvet och af offte benemdt
Jören Pedherson thet beviset, att grefve Svanthe häfver icke
alenest gillet sin sons Niels Svanthesons forrättlige handel och
then sig antaget till räthe forsvare, uthan och att hverken
1567
173
g[refve] Svanthe, Abram Göstaffsson och Ifver Ifverson icke
thet kunne beneke, att sådane forrättlige stemplinger och
prachticker emoth högstbe:te kong:e Mart på färde varit häfver.
Thett är och nogsampt therutaf bevisliget, huru grefve Svanthe
[emot?] högstberte kongre Ma:t varit häfver, att han och sine
sönners Sten Svanthesons [och Erich Svantesons] forrättlige handel,
thermed the emoth högstberte k. Mart håfve sig tilförende lathet
finnes, gillet hafve[r], uthi thet han häfver them icke straffet hverken
med ord eller gerninger, uthen mere sagt, att the ther uthinnen
inthet ondt giort hade, oanseendes att therföre utaf riksens
ständher udi Upsalle anno 64 then 31 januarii vart them en
sententie och dom till äre, lif och lefverne afsagdt. Vart och
på samme tid för oss ett bref läsit, såsom Erich Svantheson
med eigen hand underskrifvit häfver, utaf hvilkit nogsamligen
kan forståes hans och hans förrädherlig anhang mening um
thet forrädheri, som the emoth högstberte kongre Mart udi
sinnet haft håfve, och ändåch inthet nampn fandz uthi brefvit"'
såsom thet skulle vare tilskrefvit, uthen thet är skrefvit till en
fänrich, kan man vell tänke af alle umstendher, så och af
samme skrifvelsis innehold nogsampt författe, att thet är skrefvit
utaf thet forrättlige parti till Niels Svantheson. Så vart och
bevist, att samme Erich Sv[anteson] hade tilförene vilkoret sig
for the erlig[e] gode menn udi konungs nemdt, att han hade
icke mere än et bref bekommit af Niels Svantheson, seden han
hade bekommit thenn halm krandz till föräring, ther udi[nnen]
inthet skulle finnes, såsom högstberte k. M. uthi nogen måthe
vore emoth eller undher ögenen. Sedan [när] ther um var
randzaket, då fandz en zedel till honom med Niels Svanthe¬
sons egen handskrifft”, therudinnen förmeles någre forrättlige
ord och meninger samme Erich Svantheson [haft?] häfver, och
effther såsom nogsampt då bevisat vardher[o: vardt]", var han
och-* udi thenn forrättlige handel med hertug Johan emot
högstberte kongre Mart och Sverigis rike.
När såsom offte berte Jören Pedherson alt tiletta forrne
nogsampt, effther såsom her fortald är, med lefvendes vithne,
så och med theris egne skrifvelse bevist häfver, då häfver han
af oss varit begärendes, att vi vilde tage samme sak uthi be-
tenkende och seden gifve honom ther opå en sententie och
dom, såsom öfver ärelöse men[e]dige forrädhere, skielmer och
böswichter egner och bör öfver gå; sammeledes och hvar
nogen kunne [och] ännu befinnes, såsom häfver varit med uthi
samme forrättlige handel och icke ännu är kunnugt eller open-
baret, så och um nogre, the ther um samme forrättlige handel
häfver vitterligit varit och icke håfve gifvit högstberte kongre
Mart ther um underdånigst tillkenne, och sådant kunne them
174
1567
för konungs nemdt öfver betyget vardhe, ther öfver sententie
och dom sagt vardher, thå befrågede offte [berte] Juren Pedher-
son, um vi ville bestå samme konungs nemdz dom öfver the
forrädere, såsom emot högstrte kongre Mart sådane forrätlige
prachtiker och stemplinger håfve haft i sinnet.
Texten A
Tesse forrne besväringer vi
håfve taget udi betenkende och
effther nogre [o : noger] rand-
sakning icke kunnet nu met
[o:annet] befinne än ätli thesse
forrne både lefvendes vithne
och theris egne skrifvelse ful-
komlige betyge, att alle thesse
forrde n. —- — — — —
håfve handlet emodt Gud alz-
mectig och högstberte kongre
Mart, så och theris edh och ther-
före utöfver (!), Gudz lag och
effther Sverigis beskrefven lag
for en fulkomlig sententie och
dom afseie, att alle thesse
forrne håfve handlet såsom äre-
löse, trolöse, menedige skiel-
mere, forrädere och böswichter,
och är[e] for thenn skull felde
under thet straffet, såsom så¬
dane forrädere och äreforgä-
tare egner och bör öfver gå.
Thenne forrne sententie och
dom bevillige vi, ätli the håfve
gifvet och nu lier medh af-
seget och öfver them alle, så¬
som håfve varet i theris råd,
och hvad [d: hvar nogen kunne
ännu befinnes, som häfver
varit?] uthi tiletta förräderi
och äre än nu icke opbenba-
rede, uthan her effther for the
erlige gode menn uthi konungs
nempdt sådant kan them öf¬
ver bevist blifve. Sammele-
Texten B
[Tesse forrne besväringer,
som vi?1)] emot forrne förrätt-
lige parti hört och förnummit
håfve, håfve vi tagit uti be¬
tenkende och effter then tro¬
het vi äre högstrte kongre Mart
till Sverige [konung Erich then
fiortende vår allernådrte herre
och konung plichtige och hvar¬
vid vi, så lenge?] vi lefve, sta¬
dige och faste blifve vele, håfve
vi inthet annet kunnet ther
uppå svaret, uthen att alle
the, såsom befinnes, anthen
the vore uthi nidrigere stand
[— — — — — eller]
lier effter oppenbares kunde,
såsom håfve varit uti samme
forrätlige stemplinger emot
högstrte kongre Mart till Sve¬
rige konung Erik then fior¬
tende vår [aller nådrte herre
och konung eller som af samme
forrätlige prachtiker häfver va¬
rit?] vitterligit och högstrte
kongre Mart thet icke håfve
underdrt tilkenne gifvit, the
samme skole straffes, såsom
ärelöse forrädere ägner och bör,
och bidie förthenskull [— —
—" — — — — konungs]
nemd med någre andre erlige
men heller och konungs nemd
allene, the som um samme
sak kunne ransake och ther
um döme och dom fälle, och
hvar the effter [— — —-
') Så pass mycket är bortskuret, sorn svarar ungefär mot 60 bokstäfver.
1567
175
des skolle och
thenne forrne
dom samfelde
rädere straffes,
alle tHe undher
sententie och
och såsom for¬
som utaf thesse
— — — vele v]i aldelis
gille, samtycke och oss ther-
med åtnöije late, med minder
än högstrte kongre Mart till
Sverige konung Erich then
fiortende vår aller nådrte herre
och konung [? anthen them alle
eller nogon af them icke nådrt
täckis for theris mishandel skull
gunstigt?] benåde. Then sen-
tentzie och dom, såsom konungs
nemd alrede um Abram Gö-
staffson och Ifver Iverson gif¬
vit håfve, then vele vi och
håfve rati[ficeret — — —
— — — le]fverne, godz
och ägedeler, att alle the, som
högstrte kongre Mart till Sve¬
rige konung Erich thenn fior¬
tende vår aller nådrte herre och
konung äre emot heller [? un¬
der ögenen — — — —
— — —]. Vi vele och
elliest vare högstrte kongre
Mart konung Erich then fior¬
tende vår aller nådrte herre
och konung hulle, trogne och
rättrådige, hörsamme och ly¬
dige [? såsom then edh för-
meller vi hans kongre Mart
vid hans kongre Martz kongre
croning? lof]vet, giort och svo-
ret håfve. Oss så sant Gud
hielpe både till siäl och lif. Tess
till yttermere stadfestelse att vi
tiletta troligen holle vele, håfve
[vi ?satt väre signet under thetta
bref och thett medh egne hän¬
der underskrifva?]. Datum
loco et tempore ut supra.
a) A böljar sin fragmentariska text: — — — Biörn Pederson li/l Folienäs,
Johan Pederson till Tidö, Acke Benchtson till Eka, Peder Bagge lill Söderby, Mattz
Körning till Almby, Lars Jesperson till Åby Jören Bonde till Hesterit, Erich
Pederson till Malma, Jöns Ingemarson till Ornäs, Mons Erickson till Broxvik, Jören
Erickson lill . . . Peder Birgeson larson till Bro. b) A här liksom flere¬
städes hans. c) lifvet, lefverne A. d) then holmen A. e) Arter Sastorp B. f) Jenn-
witz A. g) then A. h) Smit B. i) Moller B, k) Malies B; Kans A. I) Christofer
forrädelig prachticker häfver
vittherligt varet, och icke häf¬
ver ther um högstberte kongre
Mart underdånligen varnedt
och tilkenne gifvet.
Vi bestå och her medh al¬
delis gille och stadfeste then
sententie och dom, såsom the
erlige och gode mend uthi
konungs nempdt håfve afsagt
Abram Göstaffsson och Ifver
Ifverson, så och the sententier,
såsom the her effther öfver
them, som eblant samme for-
rädhelige parti blifve befundne,
afseendis vardhe. Atth vi thetta
forrne alle samtligen och hvar
for sig besynnerligen både nu
och udi framtidhen, både for
oss och vore efftherkomende
for en fulkomlig sententie och
dom afsagt håfve, beplichte vi
oss på Gudh alzmectig hans
hel lige ord och evangelium,
och äre, rede-
och sanning. Datum
ut supra.
var christelig tro
lighet
176
1567
N.-B. har här en lakun, och endast slutbokstäfverna -lester synas, m) i samme hrej
finnes B. n) hand skrefven B. 0) bevistes B. f) varit B i st. f. var han och.
306 Biskopars och stadspresters förbehåll vid deras bekräftelse af domen.
Ofvan anförda afskriftsamling fol. 41 v. under rubriken »Thenne
efftherme cautell eller insage lathe biscoperne och alle stadz
presterne skrifve inn under domen, förän the ville forsegle
forme bref».
Thette for:ne häfver offthebemelte Juren Pedherson på
högberte kong. Mattz vegne oss tilkenne gifvet och berätthet
och begerede att vi vor mening her åm sege ville och tilkenne
gifve, ther på vi thetta svar gifvet håfve, och ändåch alt thetta
vart oss, sosom nu sagt är, forhollet, likvell effther vårt em-
bethe och kall icke är, att vi oss i sådane saker innlathe eller
inn mengie skolle, synnerlige ther åm döme eller domfella,
therföre ställe vi then sentens och dom till the erlig gode
mennd uthi kongens nempd och andre, som högbette k. M.
lather forordinere till atth ther åm randzsake och döme, för¬
modandes atthe sosom christne menn och rethferdige domare
sig ther uthi ställende vardhe, effther som theris embethe
kräfver och de for Gudi ansvare ville. Dåch hvar thet i sanningen
finnes, atthe sådane forrädelige stemplinger änthen bedrefvit eller
till att bedrifve sig företaget håfve, effther som them thet nu
forekastat och till methit är, kunne vi icke annet seija, uthan
atthe ju så hären for otrolige menedige och ärelöse menn och
for högbette kongte Mattz och Sveriges rikes forrädere måge
achtad och håldne varde, så framt att högbette k. M. konung
Erich then 14 vor a. n. herre och konung änthen them alle
eller nogen af them icke nådtte täckis för theris misshandel
skull gunstligen benåde. Tess till visse etc.
Ständernas bekräftelse af domarne har som datering på slutet endast
Datum ut supra. Den sista tidsbestämmelse, som i sjelfva texten gifves,
är den 20 maj, men ännu den 21 skall, såsom redan är nämdt, Jöran
Persson fortsatt med sina anklagelser.
Enligt Runells Förteckning fanns på hans tid endast ett koncept af
ständernas dom »öfver her Nils Sture m. fl.» jämte Benedich Olai relation
om mordén. Antagligen ha stånden afgifvit särskilda bekräftelser'). Adelns
synes ha varit utfärdad af samma personer, som nämnas i ingressen till
svaret i afseende på fredsvilkoren2).
') I konungens bref till m:r Peder Caroli i Kalmar den 7 sept. 1568 uppgifves
alt denne beseglat domen öfver Nils Svantesson. Jfr äfven Jöran Perssons bekännelse,
Celsius, K. Erik XIV:s historia sid. 258, 264.
2) Se not a) efter n. 305. Endast den sistnämnda . . . Larson till Bro före¬
kommer där ej. En Peder Larsson till Bro förekommer 1561. Se sid. 27.
1567
177
Uti Skoklostershandskriften fol. 38 v. inledes domen med följande be¬
rättelse om förloppet vid rättegången och beseglingen:
Som af then nernst efftherföliende annilation öfver samme dom är
stalt nogsampt är till att formerke, att Jören Pedherson häfver i forrne
dom icke gått åm med nogen christlige skei eller retferdig brucklig
ordning, som uthi alle körninge rike, förstendöme, land eller städher
enn christlige sed vane är, atth then anklagede ju blifver stadt till
svars och de, som döme skulle, måge höre och fornimme hvad rätt
eller orätt är; män thenne dom gik så till, atth then forme 19 maii
talede k. M. sielf med the menige ständher och endels rolige gaf
them saken tilkenne, effther som hans Ma:t var af Jören Pedherson
berätthet; männ then 20 och 21 maii talede Jören Pedherson med
them och med the aller skamligligste skeid ord gaf saken tilkenne,
effther som han ville, och mere måthe de salige herrer inthet
komme till svars eller ordz, som the och then tid såthe fångne.
Icke måthe heller the menige ständer fordre ther opå, atthe salige
herrer måthe komme till svars, så att the menige ständer måthe höre
och fornimme theris sak eller theris rättferdige äntskylling, uthan
alene som Jören Person med hans eldfundighet, listighet, prackticha
och zophistica och uthan tvill med hans kiöpte och falske vithne,
som är then forlugne Pether Saustrow, tesligist then salige her Abram
Göstaffssons och her Ifver Ifverssons tienere, Mattz v. — — — och
Christopher v. — — , som han och häfver tvinget och låcket
ther till, atthe noget skulle bekenne, och med andre sådane löse
vithne häfver han kommet riksens ständher till att ovitherlig for¬
segle samme dom, och blef ändå af meste parthen forseglet, sedan
att the salige herrer så obarmhertelig blefve tagne af dage; ther till
medh hade forme salig her Abrams tienere, then Mattz v. —
sedan uthi dryckesmåll trät medh salig her Ifvers tiennere then
Christopher och skelt hanom, thet han icke giorde erlighe, i thet
han så hade vitherlig luget på sin herre och hosbondhe och vithnet
modt hanom, ther han skulle vare viss opå, att sådant vardher af
Gud icke ostraffet, och medh flere sådane ord them folie emellen.
Och då forme dom blef forseglet, hästede the så ther medh, atth the
gode menn, som domen skolle forsegle, icke engång måthe se, höre
eller lese samme dom, så framth att the icke ville venthe sig samme
straff till lif och godz, som the andre öfvergå skulle; alene bisperne
och stadzpresterne vart efiftherlathet att lese samme dom, och effther
thenne efftherme zedels lydelse [». jori] skrefve the undher thet bref de
forseglede. Thet och noghsampt bevisligit är, huru her Dionisius,
Jören Pedhersson och flere hans selskap trugede och undsade the
gode menn, både edel och oedel, som så hasticht icke ville forsegle
samme dom. Arn sådant är christligt eller erligt, gifver man hvar
erlig oprichtig christen mann till att besinne.
Riksdagsakter II. 12
i/8
1568
Den redan anförda anteckningen i Skellefteå kyrkobok uppgifver ock,
att »det bref om adeln» fick ingen hvarken se eller höra läsas, dock blefvo
alla tvingade att besegla detsamma. »Dock sade presterne uppenbart Jören
Persson till, att hvar de icke skulle få samma ord och försvarelse, som
biskoparne uti sitt bref finge, skulle beseglingen ingalunda bestås, utan vara
en ogjord gerning».
I handskriften A är plats lemnad för införande af de dömdes namn.
Huruvida dessa ifyllts i någon utskrift af domen kan ej med nu tillgängligt
material afgöras. Slutet af bekräftelsen enligt handskr. A är, såsom man
finner, ganska bristfälligt redigerad, under det handskriften B i detta hän¬
seende varit felfri. Hvarpå detta berott, eller huru de olika exemplaren
förhållit sig till hvarandra, har ej heller vid handskriftmaterialets ofullständig¬
het kunnat utredas. Hänvisningen till konungens nåd, som inryckts i
biskoparnes »cautel», förekommer, såsom af texten framgår, i det exemplar
af adelns bekräftelse, som nämnden vidimerat.
MÖTE I STOCKHOLM
1568 i juli.
Såsom ofvan (sid. 166) är antydt, betraktades redan en månad efter
riksdagen i Uppsala i maj 1567 konung Eriks giftermål med Karin Måns¬
dotter som en afgiord sak, vare sig vid riksdagen något formligt samtycke
gifvits af ständerna eller icke. Den 25 juni 1567 har nämligen rådet bland
annat yttrat sig om dagen för det kungliga giftermålet, antagligen på grund
af en från konungen gjord framställning, hvars innehåll man dock icke
känner. Stycket härom i rådsbetänkandet (Rådslag i Riksarkivet) lyder:
Till thett andre belangendes högstbe:te kongl. Maij:tz högtidz-
dagh är tillbörligit, att högstbe:te kongl. Maij:tz kongl, högtidh bör
gå förre, upå thet högstbe:te kongl. Maij:t for andre personer udi
then handel såväl som i andre sacher kan och må se thenn praemi-
nentz, kongke dignitet, tienist och tilbörligh äre utaf alle högre och
nidrige personer och ständer, såsom till samme högstbeite kongl.
Maij:tz heiradt och celebritet kalladt varde, att högstbe:te kongl.
Maij:tz heiratz dag må ske serdelis och söndagen näst för hertug
Magnuses v. Saxen, och effter tillbörlighit är, att till högstbe:te kongl.
Maijrtz högtidz dagh, som stådtligen bör hålles, vill tiden falle allt
för stachot och allt thett, som ther till vill vare förnöden, kan icke
väl blifve till rede innen tre vicker tillgörendes, så ställes thett till
kongl. Maij:tz nådigeste betenkiende, urn högstbe:te kongl. Maij:t vill
anse lägenheten och låte förskrifve thenne högtiden någet frambättre.
Doch ställe the godhe herrer um samme kongke heiratzdags termin
udi högstbe:te kongke Maijitz egit höge betenkende och nådige be-
hagh, huru ther um vare skall.
1568
179
Fyra månader senare förekommer bland några af rådet till konungen
framstälda frågepunkter (Rådslag den 28 oktober 1567 i Riksarkivet) äfven
en om tid och rum för konungens och hertig Magnus bröllop. Något svar
därpå- känner man icke.
I sin Dagbok för 1567 har konungen antecknat för den 31 december:
Sigillarunt consiliarii contractum matrimonialem inter me et
uxorem meam et pro regina vera et legittima iliam habituros
spoponderunt filiosque ex nostro matrimonio proximos veros et
legittimos heredes regni Sve.tiae se agnituros polliciti sunt.
Giftermålet har sålunda egt rum år 1567 och det skall till och med
ha skett på sommaren efter hvad det uppgifves i den försäkran, som i början
på 1568 efter prins Gustafs födelse uppsattes för hertig Johan att besegla
(samtida handskr. i Riksarkivet). Den punkt i denna urkund, som angår
giftermålet är af följande lydelse:
Sammeledes vele vi och här medh fulkompligen lofvet, tilsagt
och bebrefvet håfve, att then ächteskapshandel, som högstbe:te kong:e
Ma:t vår käre her broder konungh Erich etc. giorde medh högachtede
furstinne och fru fru Chatarina Magnusdotter i the gode herrers udi
rigsens rådz och erchebischop Larses närvarelse i Stocholm udi näst-
förlidne sommer, skall af oss, vår afföde och allom them, som vi mechtige
äre, achtes och hålles för ett fuldt fast och lagligit ächteskap, såsom
thett och i sanningh är, och ändoch bröllopet medh the ceremonier
som ther til höre, icke är än nu skedt för thette närvarendes krigh
och andre förefallende lägenheter skuldh, så är thett ligväl effther
Gudz och Sverigis lagh ett fulkompligit lagligit och christeligit echte-
skap, som medh bägge parternes samptycke och annen echtenskaps
fullendilse stadhfäst är: hvarföre vi och väre effterkommende icke
vele eller kunne samme ächteskap ogille.
De redan omnämnda i juni och juli 1567 daterade koncepten till adelns
obligation i afseende på konungens giftermål med Karin Månsdotter och
successionen ha måhända stått i något sammanhang med det förras afslu-
tande, hvilket emellertid ej synes ha genast bekantgjorts (jfr kon. Eriks Dag¬
bok 1567 under den 28 dec.).
Först på sommaren 1568 skred konungen till »fullkomnande af sin
äktenskapshandel» genom en bröllopshögtid. Kallelsebrefven utgingo i midten
af juni1), särskildt till biskoparne och särskildt till adeln. De förra äro
daterade den 18 juni och lyda (riksregistr. 1568 fol. 146 v.):
Vår gunst tilförne. Vi vele edher gunsteligen icke förhålla N. N.,
att vi achte uthi the helige trefaldighetz nampn medh bryllopshög-
tiden fulkompne vår echteschaps ståndh medh then högachtede
') Redan i april var dock tiden för bröllopet bestämd till juli månad. Riksregistr.
1568 fol. 113 v., bref till prinsessan Sophia. Jfr kallelsebref d. 15 apr. ibidem till fru
Elsa [Bielke] ang. fullbordan af äktenskapet med »fru Katarina, Sveriges, Götes och
Vendes drottning».
i8o
1568
furstinne och fru fru Catharina Magnusdotter Sveriges Giöthes Vendes
etc. drottning vår elskelige kiäre husfru then herde dag julii nest-
kommandes, som är söndagen effther Petri et Pauli. På samme tidh
vele vi och giöre then högborne princisses vår elskelig kiäre systers
fröiken Sophies bröllop medh then högborne furste och herre her
Magnus hertig till Saxen Engeren och Westphalen vår kiäre frende.
Hvarföre är vår gunstige villie och befalningh, att I eder hit till
oss till förbe:de högtidh begifve vele, thermedh sker thet oss är
behageliget.
Adeln inbjöds vid samma tid (skrifvelsen i riksregistraturet är visser¬
ligen odaterad, men ett original bland kon. Eriks bref i Riksarkivet, stäldt
till fru Agneta på Fyllingerum är dateradt den 19 juni). Kallelsen är affattad
efter samma formulär som biskoparnes; endast slutet lyder något afvikande:
Hvarföre är vår gunstige begiäran och nådige villie, att I sampt
medh edhers kiere hustrur och barn edher hit up till förbe:de hög¬
tidh begifve vele, så att thet oss till äre och nådig:t behagh vare
måtte. Vi vele ther medh edher gunsteligen igen betenkie.
Biskoparne eller ordinarierne afgåfvo särskilda reverser på mottagandet
af bjudningsbrefven, utaf hvilka Jacob Johannis’, ordinariens i Örebro, ännu är
bevarad och dat. den 21 juni 1568.
Hertigarne inbjödos i slutet af juni. Bjudningsbrefvet till hertig Magnus
är dateradt den 26 juni (afskr. i Palmsk. sami. i Uppsala univ. bibliotek
Acta ad hist. regum Sv. V, sid. 413) och härmed öfverensstämmer Sven
Elofssons berättelse om sina förhandlingar med hertig Johan vid samma tid
(Handl. rör. Skand. Hist. XII, sid. 160).
Bröllopet egde rum den 4 juli och drottningens kröning dagen därpå,
den 5, i närvaro af en del utaf rådet, adeln och presterskapet *). Vid
detta tillfälle synas nya försäkringar ha affordrats de närvarande. Runells
Förteckning upptager under 1568 »riksens rådz och fleres af adeln obliga¬
tion till h. k. M:tz giftermål och hert. Gostaf Erichsons succession; concept»
samt »biskopernes samtycke till h. k. M:tz giftermål medh Karin Månsdotter,
hert. Gostaf Erichsons succession och trohet, dat. in julio 1568», äfvenledes
koncept. Titularregistret 1200—1686 upptager likaledes ett koncept af
biskoparnes »revers» under hufvudrubriken »riksdagsbeslut om ständernas
samtycke till h. k. M:tz giftermål» etc. Inga af dessa akter ha nu kunnat
återfinnas.
Hertigarne uppgifva i sina proklamationer mot konung Erik att de
blifvit tvungna att samtycka till hans giftermål med Karin Månsdotter.
Runells Förteckning upptager ock en sådan obligation (äfven gällande
hertig Gustafs succession) af hertig Karl, uti afskrift, dat. »fältlägret -— —
1568». Samma förbindelse ingick i de försäkringar, som hertig Johan under¬
tecknat eller skulle underteckna, och upprepas i kon. Eriks motbref dat. Krone¬
berg den 1 mars 1568 (jfr utdraget sid. 179 och här efteråt Bihanget). Ett
åtminstone muntligt samtycke till giftermålet synes hertig Johan ha afgifvit
redan hösten 1567 (jfr Eriks Dagbok under t nov. 1567).
’) Jfr Sven Elofssons berättelse, Handl. rör. Skand. Hist. XII, sid. 161 0. f.
samt Ahlqvist, Karin Månsdotter.
1568
181
MÖTE I VADSTENA
1568 i juli och augusti samt hertig Johans hyllning i landskapen.
Enligt de sannolikaste uppgifterna var det den 12 juli 1568, som hertig
Karl bemäktigade sig Vadstena slott (se härom T. Annerstedt, Resningen
1568, sid. 67 med noten), dit hertig Johan med sin gemål kort därefter
anlände. Hit samlade sig så småningom åtskilliga medlemmar af högadeln,
såsom Sten Eriksson, Jöran Gyllenstierna, Johan Axelsson [Bjelke], Esbjörn
och Anders Pedersson [Liljehök], Gustaf Olofsson [Stenbock] med sina söner
m. fl.; därjämte åtskilliga mindre förnäma frälsemän från Öster- och Vester¬
götland. Mot slutet af månaden förhandlades med menigheten i staden,
hvarjämte prester från Östergötland och norra Småland, samt ombud för
allmogen i de närmast liggande häraden i Vestergötland och Småland, fog¬
dar m. fl. inkallades, hvilka alla aliade trohetsed till hertig Johan. Hertig
Karl hade bl. a. tillstyrkt en dylik åtgärd. »Oss synes och rådeligit vara»,
heter det i en odaterad skrifvelse till brodern (Karls registr. 1568—69, fol.
3 v.), »thet e. K:t ville håfve budh öfver Holleveden nidh uthi Småland och
stemme almenigen (!) uthi thet [o: the] näste heredt ther om kringh til e.
K:t till Vadztena, at the och måtte försäkre e. K:t, oss och cronone, hvilkit
vi förmode, at the görendes varde, när the få vete om thenne landzände,
och synnerligen thet vi thessfe] tu fäste inne håfve. Vi vele och bestelle om
Tiust och elliest ther om kringh.» Från Vadstena anordnades därjämte be¬
skickningar till landskapen till en början uti Götaland för att förmå inne-
vånarne att hylla hertig Johan. Slutligen uppsattes här en skrift mot konung
Erik, den första af de mot honom riktade anklagelseakterna, afsedd att
föredragas inför de församlade menigheterna. Trohetsförsäkringarna afgåf-
vos vanligen härads- eller socknevis (stundom äfven af enskilda personer)
och äro bevarade för Vestergötland, Småland, Noraskog, Uppland, Norr¬
land med Jämtland och Härjedalen samt Finland. De äro alla på papper
med undantag af två från Finland (se längre fram) och förvaras, med samma
undantag, bland »Handlingar ang. revolutionen 1568—69» i Riksarkivet.
Man kan genom dem följa resningens fortgång och alfallet dels före, dels
efter Stockholms intagande den 29 september *)•
Förhandlingar i Vadstena.
Trohetsförsäkringar till hertig Johan.
1) Magistraten och borgerskapet i Vadstena. 1568 den 30 juli. 307
Vi effter:ne Udde Jönsson, Ulf Pederssonn, Michel Pederssonn,
Jöns krämere, borgmestcre, sampt Lasse Joensson, Måns Larsson, Pe¬
der Erichsson, Sigge Erlandzsonn, Pedher Anderssonn, Lasse Nilssonn,
Peder Tiste, Lasse köpsvenn, gamble Jöns gulsmedh, Svenn schreddere,
]) Jfr E. Hildebrand, Hertigarne Johans och Karls tilltänkta samregering, Hist.
Tidskr. 1889, sid. 261.
Riksdagsakter II. 13
182
1568
Esbiörn Nilssonn, unge Jöns gulsmedh, Hans Teussonn, Michil gryt-
giutere, Anders Hanssonn, Anders beltare, Henrich Hanssonn och
Lasse Pederssonn, bofaste borgare udi Vadzstena stadh, bekenne och
gore vettherligit och medh thette vårt öpne bref för oss och menige
andre borgare udi förare Vadzstena, sä väll the som nu icke tilstädis
varidt håfve, som the andre, fulkomnreliga tilstå, att effter then hög-
borne furste och herre her Johan Sverigis rikis arffurste och hertigh
till Finnlandh vår nådige herre för månge högvichtige ursaker schuldh
är nödd och tvingedt till att stelle sigh till värn emoth kongh Erich
etc., effter hann uthen all foghe och ursak aldeles står hans f. N.
sampt hans f. N. käre brodher thenn högborne furste hertigh Karl
och theris f. N. käre blodzförvanther, Sverigis rikis adel, effter lif och
välfärdh, och effter mann udi sanningh och af dageligh förfarenhet
förnimme kann, att kongh Erich härtill aldrich häfver til sinnes varidt
Sverigis rikis alles väre käre fädernesland!! longlige välfärdh och
bädzste fordre och fremie, uthen ifrå sin förste regementz tidh sigh
fast ochristelige och otilbörlige emotth sine undersåther och tienere
i månge motthe förhollidt, hvilket icke längre udaf någen christeligh
och erligh svensk mann står till att lidhé; dherföre lofve vi nu här
medh och svärie upå Gudh alzmechtigh, hans helge ordh och evange¬
lium, upå vår christelige tro och sanning, att vi udi alle måtthe vele
och schole vare högberte hans f. N. hertigh Johan sampt hans f. N.
lifsarfvinger hulde, trogne och rättrådhige och hans f. N. nest Gudh
för vår rätte herre och högste öfverhet bekenne och ingen annen,
och udi alt thett, som oss udi thenne företagne handel emoth kongh
Erich utaf hans f. N. befaledt och tilbetrodt blifver, beplichte vi oss
på thett hefftigeste fulfölie och effterkomme; teslikes hvadh som oss
elliest utaf högbe:te vår nådhige herrer, hertigh Johan och hertigh
Karl, sampt riksens rådh till theres f. N. sampt Sverigis rikis gagn
och bädzste upålagt och tilbetrodt blifver, lofve och tilseije vi oss
trolige och erlige, såsom uprechtige svensk männ egner och bör, vele
och schole uträtte och för theris f. N. sampt Sverigis rikis schuldh
altidh håfve ospardt lif och lefverne, godz och ägedeler och alt thett
vi åge, inthet undentagendes, och in summa altidh trolige lathe bruke
oss emoth theris f. N. flender, eho the helst vare kunne, anthen innen
eller uthen rikis. Vi bekenne och här medh uppenbarlige, aldeles
onödde och otvingede, att vi nu medh thette vårt bref upseije thenn
edh och hörsamhet, som vi offtebe:te kongh Erich härtill medh för-
plichtede och undergifne varidt håfve, och aldrich effter thenne dagh
honom eller hans afföde någen hörsamhet eller lydno gore vele eller
schole, uthen honom och förbe:te hans afföde effter vår yterste
macht och formäge såsom Sverigis rikis förderfvere förfölie och emotth
stå, och tvert emoth högbe:te hertigh Johan sampt hans f. N. lifs-
arfvingers gagn och bädzste effter vår högste förmöge altidh fordre
och fremie, hans f. N. schade och förderf i tidh värne, afverie och
1568
183
förekomme. Thette altsammen vi uthen all argelist, nye påfundh
och exception onödde och otvingede vele och schole aldeles obrotz-
ligen holle, så sant hielpe oss Gudh alzmechtigh och hans helge ordh
till lif och siel 1. Och thess till visse och stadfestilse lathe vi Vadz¬
stena stadz sampt medh våre insigler och signeter här under thette
vårt öpne bref tryckie, som gifvidt och schrifvidt är i Vadzstena
thenn tretionde julii åren effter Christi födelse itt tusendh femhun-
drede sextie otthe.
Sigill: Vadstena stads samt i fem rader därunder 16 sigill, innehål¬
lande bomärken, de flesta i sköldar, samt initialer. N. 3 i tredje raden,
n. 2—4 i fjärde och n. 2 i femte raden äro lemnade obegagnade. De
flesta initialerna svara mot namnen i den ordning de äro uppräknade, dock
icke alla.
2) Biskop, stadsprester och skolmästare i Östergötland. Den 31 juli. 308
Vi efftenne Erich Falk biskop i Linnköpinngh, mestcr Niels Caroli
i Suderköpunngh, mester Peder Michaelis scholemcstere udi Norkiö-
punngh, her Lars i Linnköpungh scholemestere, her Jesper i Vadstenne,
her Hanns scholemestere i Vadzstenne, her Oloff i Linkiöpunngh och
her Alrich i Norkiöpunngh gore vetterligit och medh thette vårt öpne
bref fulkombligen bekienne och tilstå, att effter the högborne furster
och herrer her Johan Sverigis rikis arffurste och hertigh till Finlanndh
och Karl medh samme nåde Sverigis rikis arffurste och hertigh till
Södermannlanndh våre nådhige herrer för monnge högvichtige ursaker
skuldh äre nödde och tvinngede till att ställe sigh till värn emoth
theres furstelige Nådis broder konungh Erich, effter hann uten all
foge och ursach aldelis står theris f. N. sampt theres f. N. käre
blodzförvanter Sverigis rikis adel effter lif och velfärdh, och effter
mann udi sanningh och af dageligh förfarenhet förnimme kann, att
konungh Erich ifrå sinn förste regementz tidh sigh fast ochristeligen
och otilbörligen emoth sine unndersåter och tiennere i monnge motte
förhollet häfver, like som hann aldrigh skulle til sinnes varet att vele
fordre och fremie Sverigis rikies alles våres kiär[e] fäderneslanndz
lonnglige välfärdh och bäste, hvilkiet ickie lännger utaf någen christe¬
ligh och erligh svensk mann står till att lidhé: dherföre lofve vi nu
här medh och sverige opå Gudh alzmechtigh, hanns helige ordh och
evangelium, upå vår christelige tro och sanningh, att vi udi alle
motte vele och skole vare högbe:te theres f. N. hertigh Johan och
hertigh Karl huldhe trogne och rättrådige och hanns f. N. hertigh
Johan näst Gudh för vår rätte herre och högste öfverhett bekienne
och ingen annan och udi alt thett, som oss udi thenne förtagne
hanndel emott konungh Erich utaf hanns f. N. befälet och tilbetrodt
blifver, beplichte vi oss, så mykit sorn vårt embete kräfver, både medh
184
1568
309
rådh och dådh aldeles fulfölie och effterkomme; thesligest hvadh som
oss eliest utaf högbeite våre nådige herrer hertigh Johan och hertigh
Karl sampt riksens rådh till theris f. N. sampt Sverigis rikis gagn
och heste opålagdt och tilbetrodt blifver, annten hemligen eller oppen-
barligen, lofve och tilsäije vi oss troligen och ärligen, såsom uprich-
tige svennske menn ägner och bör, vele och skole uthrätte och för
theris f. N. sampt Sverigis rikis skuldh altidh håfve ospart godz
och ägedeler och alt thett vi äge, enärsomhelst omtränger, och in
summa theris f. N. sampt Sverigis rikis gagn och bäste effter vår
högste förmögenhett altidh fordre och fremie, skade och förderf i
tidh verne och medh rådh och dådh förekomme. Och ther vi någre
hemlige stemplinger emoth theris f. N. annten af konungh Erich eller
hanns annhanngh förnimmendes vardhe, skole vi sådannt theris Nåder
ickie försviget håfve vidh vår äre och redhlighett tilgörendes. Vi
bekienne och här medh oppenbarligen aldelis onödde och otvinngede,
att vi nu medh thette vårt bref upsäije thenn edh och hörsamhett,
som vi offtebe:de konungh Erich her till medh förplichtede och under-
gifne varit håfve, och aldrigh effter thenne dagh honom eller hanns
afföde någen hörsamhett eller lydne gore vele eller skolle, ickie heller
bekienne honom för vår herre och öfverhett. Thette altsammen vi
uten all argelist, nye påfunndh och exception vele och skolle aldelis
obrotzligen holle, så sannt hielpe oss Gudh alzmechtig och hans
helige ordh till lif och siell. Thess till visse tryckie vi våre signetter
här nedhen före. Datum Vadstenne slott thenn 31 julii anno etc. 1568.
Petrus Michael i us
scholae Sudercopensis
minister propria manu
subscripsit.
(Sig. P M)
Ducis Johannis sa-
cellanus Vincentius
Johannis propria
manu subscripsit.
(Sig. V H)
Ericus Norcopensis
subscripsit.
(Sig E E)
3) Landsprester i Östergötland. Den 31 juli.
Vi effterme her Håkon i Aby, her Månns i Rök, her Sven i
Svanshals, her Lars i Roxlösc, her Håkon i Husebargha, her Biriel
i Orebärgha, her Simon i Hof, her Joachim i Vädersta, her Håkon i
Sigill och underskrifter 1 tva rader:
Ericus qui supra sub-
scripsi manu propria.
(Sig. E F)
Laurentius Ravalli
schole Lincopensis
rector propria manu
subscripsit.
(Sig. L R)
Johannes Nicolai
moderator sch olse Vadz-
stenens. propria manu
subscripsit.
(Sig. H N)
Nicolaus Caroli
pastor ecclesie Suder-
copien. manu propria
subscripsit.
(Sig. N K)
Jesperus Marci
pastor eccke Vadstenen-
sis manu propria sub¬
scripsit.
(Sig. I M)
Olavus Petri pastor
Lincopens. propria
manu subscripsit.
(Sig. O P)
1568 185
Eggbyrinna, her Svenn i Asbo, her Oluff i Mölneby, her Oluff i
Skäninghe, her Pedher i Högeby, her Jöns i Hargh, her Hindrick
i Tolsta, her Peder i Vetha, her Nils i Nermelösa, her Anders i
Vesterlösa, her Jören i Birkebärga, her Peder i Liungh, her Nils i
Klockerike, her Joen i Ekebyborna, her Nils i Christbergha, her Oluff
i Nykyrkia, her Erich i Godegål, her Lars i Skipsås, her Haral i Val¬
lersta, her Seffredh i Fornåsa, her Dirick i Vindersta, her Joen i
Hvarf, her Biriel i Brusetorp, her Tideman i Vikenstade, her Sven i
Ny Kil, her Jöns i Gamble Kil, her Oluff i Skedha, her Oluff i Kärna,
her Erich i Vist, her Hanns i Rapestada, her Jören i Vånga, her
Arfvedh i Hellesta, her Jöns i Skädvi, her Nils i Risinghe, her Matz
i Qvillinghe, her Rasmus i Eneby, her Nils i Löth, her Holsten i
Kimsta, her Oluff i Vårsbärga, her Sven i Svinsta, her Per i Biörne-
sättre, her Hanns i Atvedh, her Nils i Grebo, her' Elaff i Hargh, her
Måns i Skrukeby, her Claus i Törnevalle, her Mauris i Skerkin, her
Michil i Oretompta, her Lars i Rydh, her Matz i Vesterhusby, her
Knutt i Ringarum, her Marcus i Mogata, her Anders i Skinbärgha,
her Nils i Korsnäs, her Joen i Grytt, her Håkon i A, her Joen i Ny¬
kyrkia, her Joen i Kudby, her Lars i Hershammer, her Nils i Husby,
her Joen i Sten, her Nils i Dagsberghe, her Biriel i Furesta, her Oluff
i Styresta och her Hans i Tingssta gore vitterlighit och medh thette
vårt öpne bref etc. Se Erik Falks ni. fl. försäkran här nästförut *)-
Datum Vadzstena slott thenn 31 julii anno etc. 1568.
Sigill och underskrifter i 11 rader, 7 i hvar, utom i sista, som blott
är afsedd för två. De 5 sista sigillvaxen äro obegagnade.
Haqvinus
|
M agnus
|
(Sig. S H)
|
Laurentius
|
Haqvinus
|
i Åby
(Sig. HG)
|
in Rök
(Sig. M I)
|
|
in Rogslösa
(Sig. L O)
|
(Sig. H A)
|
B irgerus
|
(Obeg. sig.)
|
Petrus
|
Haquinus
|
Henricus
|
i Orbergh
|
|
in Vetha
|
in Egbyrinna
|
in Tolstada
|
(Sig. B P)
|
|
(Sig. P 0)
|
(Sig. HM)
|
(Sig. HK)
|
Olavus
|
Olaus
|
Petrusjonae
|
(Sig. I H)
|
her Oloff
|
in Möleby
|
in Skeninge
(Sig. O I)
|
in Högby
|
A n n d r e
i Nykyrkie
(Sig. 0 A)
|
her Mechel
|
Nic[ola]us
|
Anders
|
Georgius
|
Petrus
|
i Örtomta
|
i Normodalösa(?)
|
in Vesterlösa
|
i Birkeberg
|
i Liungh
|
(Sig. M S)
|
(Sig. N E)
|
(Sig. A Z)
|
(Sig. I H)
|
N ico.
|
her Per
|
Sveno
|
Joannes
|
Ericus
|
i Klock.
|
i Biörsätra
|
A n n u n d i
|
in Rapasta
|
in Godegård
|
(Sig. N H)
|
(Sig. P M)
|
i Svinsta
(Sig. S A)
|
(Sig. I P)
|
(Sig. E A)
|
Lau.
|
Haraldus
|
Nicola.
|
Theoderic us
|
Jonas
|
in Skipsås
|
in Vallerstada
|
in Grebo
|
in Vinnerstada
|
i Hvarf
|
(Sig. L P)
|
(Sig. H. P)
|
(Sig. N I)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
!) Endast
|
oväsentliga olikheter förekomma.
|
|
|
i8 6
1568
Birgerus
|
her Hans
|
Sveno
|
(Sig. I P)
|
Olavus
|
in Brusetorp
|
i Åthvid
|
in Nykil
|
|
in Skedha
|
(Sig. B S)
|
(Sig. H M)
|
(Sig. S M)
|
|
(Sig.)
|
Olaus
|
Ericus
|
Georgius
|
Arvidus
|
J ohannes
|
in Kerna
|
in Vist
|
in Vonga
|
L a r e n t i i
|
Haraldi
|
(Sig. O P)
|
(Sig. E P)
|
(Sig. I M)
|
i Hällesta
|
i Skedvi
|
|
|
|
(Sig. A L)
|
(Sig. I H)
|
Nicolaus
|
Matthias
|
Erasmus
|
Nicolaus
|
Mathias
|
i Risinghe
|
Qvillige
|
in Eneby
|
in Löth
|
in Vestra
|
(Sig. N T)
|
(Sig. M 0)
|
(Sig. R S)
|
(Sig. N H)
|
Husby
|
|
|
|
|
(Sig. M P)
|
Marcus
|
Andreas
|
(Sig. E A)
|
Magnus
|
(Sig. K P)
|
i Mogatha
|
i Sken b erga
|
|
in Skrukuby
|
|
(Sig. M S)
|
(Sig. A M)
|
|
|
|
Mauricius
|
Nicolaus
|
Laurentius
|
Olaus
|
(Obeg. sig.)
|
in Skerkind
|
in Husby
|
in Riud i
|
Vardzbergha
|
|
(Sig. M R)
|
(Sig. N A)
|
(Sig. L L)
|
(Sig. 0 R) *
|
|
Jonas Magni Laur. Lau.
|
(Obeg. sig.) J
|
önäs Petri
|
Nico.
|
pastor ecc:e
|
i Hershamer(r)
|
|
in Sten
|
in Dagsbergh
|
Kudby sub-
|
(Sig. L L)
|
|
(Sig. I P)
|
(Sig. N N)
|
scripsit
|
|
|
|
|
(Sig. I M)
|
|
|
|
|
Birgerus
|
Olaus
|
Johannes
|
Haqvinus
|
Jonas
|
in Furingstad
|
in Styrestad
|
in Tingestad
|
i Å
|
i Nykyrkio
|
(Sig.)
|
(Sig.' O B)
|
(Sig. H I)
|
(Sig. H E)
|
(Sig. I B)
|
Andreas
|
|
|
|
|
i Konungsund
|
|
Feni obegagnade sigillvax.
|
|
(Sig. A B)
|
|
|
|
|
En lista
|
upptagande 74
|
namn på prester
|
i Östergötland
|
finnes bilagd
|
De, som saknas i beseglingen äro följande: Simon i Hof, Joakim i Väder¬
stad, ') Sven i Åsbo, Jon i Ekbyborna, Nils i Christberga, Sefred i Fornåsa,
Tideman i Vikenstade, Holsten i Kimstade, Knut i Ringerum, Nils i Korsnäs,
Jon i Gryt. Andreas i Konungsund saknas i texten, men är upptagen i
listan och har beseglat.
310 4) Johan Larsson och Krister Gudmundsson till Skravestad.
Augusti, men utan dag.
Vi effterme Johan Larsonn och Crister Gudmundhson till Skrave¬
stad gore vetterligit och medh thette vårt opnc bref fulkotnligen be-
kenne och tillstå att etc. Se Vadstena stads försäkran här förut.
Och thess till visse trycke vi väre signeter her under. Datum
Vadzstena slott . . augusti anno etc. 1568.
Töres Monsonn
(Bomärke i sköld I L) tilförende Per Bagges (Adl. sköld K G)
fougte på Södherby
') Har undertecknat jämte presterskapet i Vestra härad, se här efteråt, n. 317.
1568
5) Sven Andersson till Forsby, Torkil Gris till Ekeberg och Axel 311
Jönsson till Haleby. Augusti, men utan dag.
Vi efiftenne Sven Anderson till Fårsby, Tårkill Gris till Ekebärgh,
Axel Jönson til Haleby gore vetterligit och medh thette värt öpne
bref öppenbarligen bekenne och tilstå, att effter thett thenn stor-
mechtige högborne furste och herre etc. Se till en början Vadstena
stads försäkran här förut.
— — — Hvarföre lofve vi nu här medh och svärie upå Gudh
alzmechtigh, hans helge ord och evangelium, upå vår christelige tro
och sanningh, vår ädelmans äre och redelighet, att vi aldeles vele
holle och bekenne hogbe:te hertigh Johan för Sverigis rikis och vår
rätte herre och öfverhet och ingen annen, så lenge hans f. N. lifstidh
varer. Vi lof\4e och här medh hans f. N. huldskap, troskap och mand-
skap, hörsamhet och lydno, beplichte och oss hans f. N. gagn och
bedzste fordre och fremie, skade och förderf udi tid förekomme och
afvärie och för hans f. N. sampt Sverigis rikis skuldh all vår vel-
färdh, lif och lefverne, godz och ägedeler, enär som helst umtränger,
upsettie och ospard håfve, thett vare sigh anthen inrikis eller uth-
rikis, emotth hvem thett helst vare kunne och besynnerligen på thenne
tidh emotth kongh Erich thenn fiorthende, och udi alt thett, som oss
udi thenne företagne handel emotth offtebe:te kongh Erich utaf hans
f. N. befälet och tilbetrodt blifver, beplichte vi oss pä thett hefftigiste
fulfölie och effterkomme. Vi upseije och här med aldeles onödde och
otvingede then edh och hörsamhet, som vi kongh Erich skyllige och
plichtige varidt håfve och aldrich effter thenne dagh bekenne honom
för vår herre eller öfverhet. Thette altsammen vi uthen all argelist,
nye påfundh och exception vele aldeles onödde och otvingede obrotz-
ligen holle, sä sant hielpe oss Gudh alzmechtigh och hans helge ordh
till lif och siell. Thess till visse trycke vi väre signeter här neden
under och medh egne händer underschrifvidt. Datum Vadzstene
slotth . . augusti anno etc. 68.
Sigill eller bomärken i samma rad: 1) Sven Anderssons (bomärke i
sköld SA); 2) Torkel Gris’ (sköld under hjelm T G); 3) Axel Jönssons (sköld
under hjelm A I).
6) Ombud från Sköfde och Hjo samt Valla, Vadsbo och Kåkinds 312
härad i Vestergötland. Den 13 augusti.
Vi efftherschrifne Mauridz guldsmidh borgmestere i Schödve,
Abraham Nilsonn borgmester i Hio sampt Oluff Joenson i Ostompte
i Stenom sochn, Sven Gidzlesonn i Skerf, Oluff Nilson i Rockstorp udi
Lundby sochn af Valle häredh, Joen Andersom! i Attetorp udi Eros-
188
1568
bärg sochn, Per Larson i Espenngh, Anders Söffrinsonn i Öffretorp
i Bergs sochn, Lasse Anderson i Frösvidh i Odensåker sochn, Mor¬
then Harilsonn i Börk udi Torsö sochn, Lasse Tordgärsonn i Ribbe¬
näs udi Egby sochn, Joen Holmarsonn i Torpå udi Flista sochn,
Sven- Anderson i Tiofvadh udi Odensåker sochn af Vasbo heredh;
Töres Joensonn i Rudor udi Kirkefall sochn, Lasse Göstaffsonn udi
Smulbärgh, Oluff Svenson i Bredevik, Per Svensonn i Versåsa, Lasse
Ingemarson i Perstorp, Johan Jönsonn i Våm och Joen Amundhsonn
ibidem udi Sködvi sochn af Kåkindz heredh udi Vestergötlandh gore
vetterligit och medt thette vårt bref för oss och för menige man udi
för:ne städer och häredher i Vestergötlandh öpenbarligen bekenne
och tilstå, att effther thet then stormectige högborne etc. Se Sven
Anderssons m. fl. försäkran här förut. ')
— — synnerligen på thenne tidh emot kong Erich then fiortende.
Vi upseije och her med aldelis onödde och otvingede then edh och
hörsamhett, som vi kong Erich skyllige och plictige varid håfve och
aldrich effther thenne dag bekenne honom för vår herre eller öfver¬
het, så sant oss Gudh hielpe både till lif och siell. Tess till visse och
stadfestilse lathe vi vetterligen tryckie för:ne Sködevi och Hio städers
sampt Valle, Vasbo och Kåkindz heredhers insägler och signether
her undher thette vårt öpne bref, som gifvit och schrifvit är i Vadz-
stena then 13 augusti anno etc. 1568.
Schö de vi stadh
(Sig.)
Vas b o heredh
(Sig.)
Abraham Nilsonn
borgmester i Hio
(bomärke)
Hio köpstadh
(Sig-)
Kåkindz heredh
(Sig.)
Söffring Grå
udi Yasbo (bomärke)
Valla heredh
(Sig.)
lauridz gulsmidh
borgmester udhi
Sködevi
(Sig. M H)
313 7) Brunte Birgersson till Hjelmered m. fl. frälsemän från Vester¬
götland. Den 15 augusti.
Vi effter:ne Brunte Birgersonn till Hielmeredh, Bengt Karson till
Branstorp, Måns Karsonn till Häggetorp, Håkon Anderson till Tubbe¬
torp, Nils Rasmusson till Kierretorp gore vetterligit och medh thette
vårt öpne bref öpenbarligen bekenne och tilstå etc. Se Sven An¬
derssons m. fl. försäkran här förut.2)
') Afvikelserna äro oväsentliga. Löftesformeln börjar: Dherföre lofve vi hermed
både för oss och menige man, som udi för:ne heredher och städher boendis äre ali
vi aldelis vele hålle. Sid. 187 r. 16 heter det: och för h.f. Nodes skuldh all vår välfärdh.
2) Efter fulfolie och effterkomme sid. 187 r. 23 fortsattes här: såsom erlige uf-
rächtige svensk adelmänn egner och bär. öfriga olikheter oväsentliga.
1568
189
Och thess till visse trycke vi väre signeter här neden under och
medh egne hender underschrifvit. Datum Vadzstena slott 15 augusti
anno etc. 1568.
Sigill och underskrifter i en rad; de två sista sigillen med sköld utan
hjelm:
(Sig. A G) (tomt) (Sig. B B) (Sig. B K)
Abram Svend Brunte Benkth
Germunson Esbiörnson Böriesönn Karlsson
(Sig. M K) (Sig. H A) (Sig. N R)
Mons Höken Nils
Karsonn Andherson Rasmuson
8) Skånings, Laske, Barna, Vartofta härad och Leckö län i Vester- 314
götland samt Tveta och Vista härad i Småland. Den 16 augusti.
a) Fullmakter från Vestergötland.
1.
Minnuge bolfaste bönder och almogge, som boendes och besittian-
des er utti Barna och Laska herredher, bekienis och giörom vetter-
ligt med thette vart opna bref, att vi alla sampligen hafva till skieckat
och förordnat thesse effter schrifne Ennor Ingemarson i Skarstada och
Bengt Anderson i Lundby till atth begifva sig tell thenn högborne
furste her Johan, Sverigis rickes arfherre och hertug tell Findlandh,
ther tell att hörre och förfarra, hvad som högbemelt hans furstlige
Nådh sampt med flerra richsens stender ther vardher förhandlat och
besluttad om alla omstendighetter, som oss och menge Sverigis
rickes inbygarre kann koma till nytt, beskie[r]m och bistondh, gior
för thenn skull för:ne brefvisare möndug och fulmegtuge att för¬
handla på för:ne härretters inbygers vegna, hvad som högbemelt hans
furstlige Nådh i så måttho på eskandes och begerandes vardher och
hvad som med flerra Sverigis rickies almogge blifver samtöckt och
besluttad, licke som vi sielfve personligen dher tell stedde var. Thess
tell yttermera visson trocker vi vara herratz signettär her under.
Datum Laska herredh thenn 12 augustii anno etc. 68.
Sigill: i) Barna härads; 2) Laska härads.
2.
Menige bofaste bönder och almoge, som byge och boandis äro
uti Schånngis herradt, bekiennoms och giörom vitterligit medh thette
vårt öpne bref, adh vi alle samptligen tilschiket och förordnat tesse
efterschrifne Olaff Sånnesonn i Landa, Jonn Mansonn i Schuletörp,
Peder Håchonsonn i Storegårdhen och Laris Lasesonn i Haslöza till
190
1568
adh begifve sig till denn högborne furste hertigh Johan Sverigis richis
arffurste och hertigh till Finlandt etc. Se nästföregående fullmakt.
— — liche som vi alle der personnelige till städis voro. Tes
till visso tryche vi vårt herradh signett her under. Datum Schånings
herredt denn 12 augustii pro anno etc. 68.
Skånings härads sigill.
b) Trohetsförsäkran.
Vi effter:ne OlefF Sånesonn i Lunda sochn, Joen Månsonn i
Skuletorp i Bana sochn, Per Håkonsonn i Storgården i Asaka sochn,
Svenungh Håkonsonn i Skalmö sochn i Skånings häredt, Bengt An¬
derson i Lundby sochn i Laske häredt, Enar Ingemarsonn i Skarsta
sochn i Barna häredt, Erich Larsonn i Gethalla i Radha sochn, Las
Håkonsonn i Lunda i Göslunga sochn, Per Svensonn i Velenes sochn,
Bengt Olsonn i Heggisle sochn i Kållönn i Läcke länn, Anders mur-
mester i Kellvende sochn, Arvidh Nilsonn i Karleby sochn, Svenn
Håkonsonn i Munkebo i Kårsbärgs sochn och Håkonn Månsonn i
Stackery i Fugelås sochn i Vartorfte häredt udi Vestergöttlandh; Nils
Nilson i Hof,1) Las Joenson i Långberg i Vista häredt, Joen i Trygg¬
arp, Anders Jönson i Ulstorp och Jöns i Bankary uti Tveta häredt
i Smålandh gore vitterligit och medh thette vårt bref för oss och
menige mann udi för:ne häreder öppenbarligen bekenne och tilstä etc.
Se Sköfdes och Hjos m. fl. försäkran. 2)
Thess till visse lathe vi vetterligen trycke för:ne Skånings, Laske,
Barna, Kallön och Vartoffte hereders sampt Vista och Tveta häredher
i Smålandh insigler her under thette vårt öpne bref, som gifvidt och
schrifvit är i Vadzstena thonn 16 augusti anno etc. 1568.
Skonings häredt Laska häredt Barna häredt
i Vestergöttlandh (Sig.) (Sig.)
(Sig-) Tveta häredt Vista häredt
Kållön udi Smålandh i Smålandh
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
315 9) Joen Håkansson m. fl. enskilda personer. Den 17 augusti.
Vi effter:ne Joen Håkonsonn, Biörn Svenson, Måns Person, Birge
Bengtson, Jören Svenson gore vetterligit och medh thette vårt öpne
bref öppenbarligen bekenne och tillstå etc. Se Sven Anderssons m. fl.
f örsäkran hår förut.3)
*) De småländska ombudens namn äro tillskrifna i kanten.
2) Afvikelserna äro oväsentliga, i det endast ett och annat ord blifvit tillagdt.
Löftesformeln börjar: D her före lofve vi nu här medh och svärie för oss och för menige
mann i fönne häreder upå Gudh ahmechtigh, hans helge ordh och evangelium, vår
christelige tro och sanningh, att vi —
3) Orden ädelmans äre och redelighet (r. io) saknas här. I öfrigt endast afvikelser
i enstaka ord.
1568
-— — så sant oss Gndh hielpe till lif och siell. Thess till visse
trycke vi väre signeter här under. Datum Vastena slott then 17
augusti anno etc. 68.
Sigill eller bomärken och underskrifter i två rader: 1) Jon Håkonssons
(bomärke i sköld I H); de tre följande sigill vaxen obegagnade; 2) I S (en
ritad figur liknande en sparre öfver ett blad); 3) Biörn S[v]enson (bo¬
märke); 4) M P; 5) BB.
10) Befallningsmän i Sunnerbo och Vestra härad samt menige 316
bönder i sistnämnda härad. Den 5 september.
Vi effterschrefne Lars Topridh befalningsman udi Synnerbo och
Erich Nilson udi Vestre häredt sampt menige bönder af för:ne Vestre
häredt gore vitterligit och medt thette vårt öpne bref öppenbarligen
bekenne och tillstå etc. Se Sven Anderssons nt. fl. försäkran här
förut. *)
Thette allsammen vi uthen all argelist, nye päfundh och excep¬
tion vele och skole aldelis onödde och otvingede obrotzligen hålle,
så sant Gudt oss hielpe och hans helige ord till lif och siel. Datum
Vadztene thenn 5 september 68.
'Sigill i en rad: 1) Lasse Toprids (bomärke i sköld L T); 2) Erik
Nilssons (adl. sköld E N); 3) Vestra härads.
11) Befallningsman, prester och menige man i Södra Vedbo, prester 317
i Vestra härad samt en prest i Östergötland. Den 7 september.
Vi efftenne Jöns Bosonn befalningsman udi Södre Vedbo, her
Svenn Mattise i Flisby, her Peder Petri i Hörede, her Peder Andrea:
i Hulth, her Hans Tordonis i Ingetorp sampt thänn menige man af
för:ne Vedbo; her Hans Thorne i Hielmesrydh, her Anders Bene¬
dich i Frederyd, her Torstenn Petri i Bringetotfta, her Christoffer
Benedicti i Sansö, her Peder Petri i Ulsiö och lier Berie Petri i Mål¬
beck utaf Vestre häredh, her Jachim i Vädersta2) gore vetterligit och
medh thätte vårt öpne bref öppenbarligen bekenne och tilstå att
effter thänn stormechtige högborne furste och herre etc. Se Sven
Anderssons och Lasse Toprids försäkringar.3)
Datum Vadstene 7 septembris anno etc. 68.
*) Orden ädelmans äre s. 187 r. 10 saknas; efter fulfölie och ejfterkomtney s. 187 r. 23,
tillägges: såsom oprechtige svenske män ägner och bör. I öfrigt oväsentliga afvikelser.
2) Tillskrifvet i kanten.
3) S. 187 r. 9, 10 förekomma här orden: tro, sanning, äre och redelighet. Orden
thett vare sigh — svenske män ägner och bör (r. 18—23 jämfördt med noten I här ofvan)
saknas. På baksidan: Menige presternes förseglingh af Vesterhäredt i Smålandh.
192 1568
Sigill och underskrifter i tre rader:
Jonns Boso nn Sven o in Flisby (Sig. P P)
(Sig. I B) (Sig. S M)
Petrus i Hult Södra Vedbo härads Petrus Benedicti
(Sig. P M) sigill in Seby
(Sig. P B)
Hans Tomason Andreas Benedicti
i Hjelmsryd i Fröarid (Sig. T P)
(Sig. H T) (Sig. A B)
(Sig. H T) (Sig. C B) (Sig. P P) (Sig. B P) (Sig.)
318 Öppet bref af hertig Johan till innevånarne i Vestmanland och Ve¬
sterås stift om orsakerna till uppresningen mot konung Erik
och om densammas fortgång. Vadstena 1568.
Hog. Bielkes afskriftsamlingar i Uppsala universitetsbibliotek
II fol. 431.
Vi Johan medh Gudz nådhe Sverigis rikis arffurste oc hertug
til Findlandh tilbiude edher alle adelsmän, friborne frelsismän, prest¬
man, köpstadzmän oc menige bönder, som Sverigis riches alles väre
käre fäderneslandz långlige velferd medh trohet mene oc uti Ves-
manneland och Vesterås stickt byggiendes oc boendes äre, vår
synnerlige gunstige helsan, benegenhet och godhe villie ntedh Gud
alzmectig altidt tilförrende oc gifve eder, daneman alle, her med
samptligen tilkenne, att effter vår broder konung Erich etc. ifrå sin
förste regimentztidh och in till thenne närvarendes stund sä otilbör-
ligen oc oförståndeligen, thet Gud bättre, häfver regerat oc föreståt
alles våres käre fäderneland, att hele riket sampt alle thess trogne
inbyggiere, höghe och låghe, fattige oc rike, för hans ochristelige
oc oförsictige regemente schull äre kompne uthi all som störste skadhe,
förderf och armodh, effter sorn hvar och en uthi sin stadh icke utan
hiertans sorg och store vedermödhe vell funnidt och förnummidt
häfver oc än her effter vell yttermere finne oc förnimme [schall], hvar
vi icke uti tid tenchie till the medel, ther vi sådane farlighet och schade-
lige förderf förekomme kunne; oc effter thet förnempnde vår broders
omilde handel motte alle ärlige danemän och Sverigis trogne in¬
byggiere kunnig och uppenbar blifve, therföre håfve vi hans misger-
ninger articklevis författet, effter som i längden schall uprächnedt oc
sanferdeligen förmält blifva;
Som är till thet förste, att förbe:te vår broder kon. Erich häfver
företagit en ochristelig feygde emott oss Johan hertug til Finland
uttaf blotte hat oc afvund, så och igönom andre skelmers ingefvande,
1568
193
som hans rådgifvare uti alle ochristelige upsått alt för lenge varit
håfve oc än äre, för ingen annan ursach schull, än att vi håfve gifvit
oss i svågerschap medh thenn stormect:te högburne furste och herre
her Sigismundus Augustus kong til Pålen, storfurste till Letthoven,
till Rydzland, Prytzen, Masov, Sanchaithen oc Liffland herre oc arf¬
vinge, ändogh förbe:te vår broder thet icke allenest samtyckte, utan
och jemvell ther till rådh och dådh gifvit häfver, som vi thet nog-
sampt medh bref och godh schell bevise kunne, ändogh han sedan
then enfaldige almoge osanferdeligen ingifvit häfver, att vi sådant
utan hans samtyckie företagit håfve.
Till thet andre, ändogh han utan all rätmätig foghe och ursach
sig sådant krig företagit häfver, oss vårt furstendöme af hendt oc oss
fänchligen sättie lattidt, vill han lechvell icke ther medh aflathe, utan
hade uti act lathe förgöre oss uthi samma vårt fängelse, thet nog-
sampt bevisligit är, ath then förrädaren Jöran Personn hade fulkomb-
lig tilsäijelse och befalning, thet han medh nogra rother knecter
schulle sig till Gripsholm begifve oc oss af daghe taghe, then tid
the ädle velborne herrer her Svante Sture med tvä sine söner oc tre
andre riddare i Upsala ynkelige blefvo mörde, ändogh Gudh alz-
mectig, som alles retferdiges beschyd och hielp är, thet underligen
förstörde och till inthet giorde, och ther samma förehafvande hade
kunnidt haft sin framgång, var han til sinnes att förschiche vår elske-
lige käre husfru oc furstinne til the omilde hedninger Rydzerne, thet
han och storfursten utlofvet häfver oc fulkomblige med bref och
segell hade försäkret och förvisset. Hvad ochristeligit stycke sådant
var, kan hvar ärligh man öfverväge och betänchie.
Till thet tridie, effter thet hans onde förehafvende, som förbemelt
är, icke häfver kunnidt haft sin framgång uti then motte, therföre
häfver han uptänkt andre utväger oss och vår käre broder then hög¬
burne furste hertug Karl til att förderfve och ifrå Sverigis riche vårt
käre fädernesland afsindre. Vil han förthenskull begges väre fursten¬
döme, som vår s. käre her fader med menige Sverigis riches inbyg-
gieres samtyckie gifvit häfver, oss aldeles afhende och ifrå tage utan
all foge och ursach oc oss therföre et lithet stycke land uti Liffland,
thet han icke sielf försvare kan, igen gifve, ändog han i sanning
aldrig häfver varit till sinnes att gifve oss hvarchen utan eller in¬
rikes noget land eller län, ther af vi oss fursteligen underhålle kunne,
effter han aldeles hade sat sig i sinnet at förgöre oss, som her effter
schall förmält blifva. Icke häfver han heller ännu her till lathet oss
bekomma then dell i arfvegodzen, som oss bådhe på fäderne och
möderne tilkommer, utan oss sådant förhållit, alt sedan han kom till
regementet.
Till thet fierde häfver han och sat sig uti sinnet til at fördrifve
[o:-erfve] menige Sverigis riches gamble adel, hvilchet hann allredhe
för et ar sedan påbegynt häfver uti Upsale, som mången redelig
194
1568
svensk man vell vetterligit är, huru han lät then ädle velborne herre
her Svante Sture, grefve till Vestervich oc friherre till Hörnings¬
holm, vår elskelige käre frende med två sine söner her Erich och
her Nils Sture, then han med sin egin hand i häll slogh, sampt med
tre andre herrer och riddare, the ther mycket gott för Sverigis riche
schull giort, uträttet och theres egit lif ther före våget håfve uti
thesse ofridelige tider, utan all lagh, rätt oc dom om halsen bringade
oc jemmerlige mörde lät och theruttöfver icke tilstadde them at
undfå sacramentet elle schrifftermåll, till hvilket tyranniskeligit mord
han slet ingen ursaclc hade, utan thet han med sin förgifftige råd-
gifvere, then förrädaren Jöran Person gönom enn falsch handel på-
dictade, therom Sverigis rikis rådh oc herrar, som igenlifva, nog-
sampt oc grannelige randsakat håfve oc sannerligen befunnidt them
uti sådana handel fast oschyllige vare, såsom oc then förbemelte för-
räderen Jöran Person thet sielf för tre nätnpnder icke kunne förneke,
therföre han oc blef dömd til en förvunnin förrädare, tiuf oc mördare.
Vi håfve oc hört af kon. Erichs egin mun, at sedan thenne ogerning
uthi Upsala bedrifven var, var han till sinnes at rymme af landhet
åt Rydzland.
Till thet siette ') håfve nogre utländske furster, herrar och gref-
ver varidt, som hafva vilit komma vårt käre fädernesland till hielp
oc giort oss bistånd i sä motte, at the hafva velet besolle enn hop
krigsfolch pä theres egin omkostnedt oc ther med Danmarch fientlig
angripe på then ene sidhe: sådane oc månge andre godhe tilbud
häfver han plåt föractet oc icke velet till gode tage, ther igönom
Sverigis rikes bädste icke lithet är förhindrat oc tilbake sat och thet
besverlige krig i så mång år fördrögdt.
Till thet siunde håfve vi Johan hertig till Findland schrifvit
kongen i Pålen vår käre svåger till effter menige richsens rådz be¬
gären, ath han ville gore fridh och förening med vår broder kong
Erich, pä thet man motte få tilförning oc krigsfolk i landhet, at man
sedan theste bättre kunde angripe och emottstå väre arffiender the
Dansche, ther på vi godh oc beschedelig svar bekommit håfve, af
[o:athj kongen i Pålen icke allenest vill gore frid emilian Sverige
och Pålen, utan och förmedle saken emilian kongen i Danmarch oc
vår broder kong Erich, at the motte blifve förlicte oc Sverigis rike
til godh fridh komma. Sådane tilbudh häfver han plåt föractet oc
säger sig villie kria med kongen i Pålen oc kongen i Danmarch, så
lenge han kan håfve en man igen. Uttaf sådant och annat mer kan
man vell merkie, at han hvarken häfver villie eller förstånd at gore
') Sannolikt äro detta och följande ordningsnummer felskrifna och böra vara
femte, siette o. s. v. I instruktionen af den 17 nov. 1568 (här längre fram), som upp¬
tager anklagelsepunkterna i samma ordning som detta bref, svarar fjärde punkten mot
den fjärde här och femte mot den sjätte, utan att någon finnes inskjuten emellan.
1568
x95
thet, som Sverigis rike är gagneligit eller nyttogt, utan häfver mer
lust till christet blodz utgiuthelse.
Till thet åttende häfver han och tagit sig till äcte hustru sin egin
frille oc bolschap, then ther en stockeknecte dotter är, hvilken han
nu häfver uphögt till Sverigis rikis drotning, vårt käre fädernesrike
till störste skadhe, skam och smälek, men andre godhe gifftermåll,
sorn honom nogsampt häfver tilståt oc tilbudit varit hos fremmande
herrar och myndige potentater, häfver han uttaf sin ondske föractet
oc uttaf oförstånd och lösactighet till inthet giort, ändog thet Sverigis
rike månge tunnor gull bekostat häfver, oc nu med thetta sit giffter¬
måll, till thet han oc oss sampt högberte vår käre broder hertug
Carl häfver tvingadt samtyckie, så vit bracht, at han hvarken för
sådane föractelig oc skamlige gifftermåll oc andre misgerninger ingen
hyllest hos christne keysare, herrar och konunger häfver oc aldrig
får, utan slät föractet är och blifver.
Till thet nionde utlofvade offtebe:te vår broder konung Erich
richsens adel oc råd, then tid han i Upsala så tyranligh hade lathet
tage the ädle velborne herrar oc riddare af daghe, at then förräda¬
ren Jöran Person schulle straffat blifve, effter han var en stor orsach
till theras dödh oc tilskyndade kongen, at han sådant ynkeligit mord
bedrifva schulle, hvilchen hans löfvan och edh han med sacrament-
zens anamelse stadfäste, thet han nu slät häfver förgätidt oc plåt
inthet hållit, såsom han och elliest icke then minste, än seder then
störste punct, som han uti cröningen menige Sverigis rikes ständer
lofvit oc svoridt häfver, vidh mact hållit, utan häfver latidt uttaghe
förbe:te Jöran Person oc dobbel mer fulmact och vålle gifvit honom,
än han nogon tid till förende hade, then han allene uthi råd oc dåd
hos sig bruker, riket til förderf, oc the godhe gamble herrar, som
vår salige oc högloflig i hugkommelse käre her fader riket [til] stor
äre oc fordel brukade, them häfver hann förtrycket, utschuttet oc
aldeles föractet.
Till thet tiende häfver oc offtebe:te vår broder konung Erich
sig en fast ochristelig handel företagit emott sine egne tienere och
undersåther, så at hann låther för rätte falscheligen anchlage them, oc
ther the sig änn med rätvisan försvara kunne, blifver thet them
icke tillathet eller tilstadt, oc moste thå the, som i nämpnden sittia,
effter kongens oc Jöran Persons begäran oanseandes Sverigis lagh oc
rätt domme them ifrå lif och lefverne, oc behåller så Jöran Person
alt theras godz och ägodelar, oc theras fattige hustrur oc barn, som
effterlefva, moste ther ifrå gå. Teslikes häfver han oc haft en arg
förtviflat skalk uti sin tienst, benempnd Oluff Arfvidson, hvilchen oc
ett tyranligit pärlemente anrictet häfver uthi Vestergötland!! med
bönder oc krigsfolk oc låt them, såsom mann uti sanning bevise kann,
alredhe till än tolfhundrat personer afhugge oc för theras godhz oc
ägodeler schull allenest af dagha tage, then han oc nid till Småland
196
1568
sedan förskickade oc befalning gaf, at han schulle lathe afhugge 4
the förnämpnligeste, som han finna kunne uti hvar sochn, opå thet
theras godz oc ägodeler skulle Jöran Person oc honom till sköfling
gifvas, hvilken handel hade vell gåt för sigh, hvar Oluff Arfvidson
igönom siuchdom icke hade af väge kommit.
Till thet ellofte later kon. Erich oc enn part räckia, pina oc brenne
med brennevin och hethe bäckin, the ther moste för svår sveda oc
verch bekenne thet aldrig var eller blifver; en part läter hann binde
händer och fötter oc om natte tid kastes i strömmen. Uti fängelse
äre och nogre uphängde oc sedan befälet saken förblomera och före¬
gifva, at the håfve sig sielfve uphängdt; oc snarest sagdt sådan ogud-
actig oc ochristelig handel häfver man aldrig uti Sverigis riche vårt
käre fädernesland hört schet vare, som kon. Erich nu på sine tienere
och undersåther brache låther.
Till thet tolfte häfver kon. Erich eder danemän offte utlofvet sig
villie gore fredh, hvilchet han inthet hållit häfver, utan dagligen dags
år frå år thermed fördröijet richet till evig undergång och i med¬
lertid eder, trogne svensche män, med svåre och olaglige gerder,
skiudzferder och utlager betungat, thet eder vell alle nogsampt vetter-
ligit är, huru ther om är; theslikes och giort eder månge olaglige
utschrifninger, med hvilke besverninger I, danemän alle, effter thenne
dagh scholén blifve forskonede.
Till thet trettonde, såsom hann icke verdzlige ständer häfver
förskonet, så häfver han oc åndelige personer icke velet förgäthe,
utan ifrå presterskapet theras rente förminschat oc them svåre gest-
ninger och gerder uppålagdt; uttaf scholestugerne häfver hann latidt
uttage the dugligste personer, ther fundne äre, oc them ibland stocka-
knecter oc annat onyttigt selskap fördelt oc förordnedt, ther af then
christelige försambling icke ringe skadhe häfver, oc såsom vi alle
hans anslag i sanning förnummidt håfve, är han aldrig til sinnes at
göra thet som Sverigis riche kan komme till gagn och bädste.
Till thet fiortende, effter som I danemän af thesse förnempnde
articklar förnimme oc förstå kunne, häfver kon. Erich ifrå sin förste
regementztid haft uti sinne oc act oss sampt the högborne furster
väre käre bröder oc menige Sverigis rikes adel sampt alle thess
trogne inbyggiere at förderfve oc vårt käre fädernesland, thet vår
s. käre her fader af väre arffiender the Dansche med Gudz alzmec-
tigeste tilhielp underligen förlosset och intagit hade oc thet til et
gott oc christeligit regimente förholpit oc uti mång år fridsambligen
regerat, nu uti fremmande hender acter komma latha; så vil han
ännu uti samma sit onda förehafvande framhålla oc sig ingalunde
förbättre, icke heller nogra gode oc nyttige råd föllie, utan dagligen
uptäncher all lämpe, list oc ilfundighet, huru han kunde oss oc menige
Sverigis rikis gamble adel, som igen är, om halsen bringe oc tyran-
lige mördhe, effter som han tilförrende giort häfver. Häfver för
1568 197
then schuld på sädane handel latidt gore en hel hop gullkädor oc
halsringer med, hann vill lathe föräre oc ther med beveke sine tienere,
som honum dagligen effterföllie, at the schulle uti brudlopet, som
hann nu giort häfver, oss och Sverigis rikes adel lönligen eller uppen-
bårligen umbringe oc förgiort håfve, thet dog Gud alzmectig nådigist
häfver förhindrat. Theslikes häfver han oc nu på nyt tilsagdt Mu-
schovitens sendingbud, som i Stocholm anhåldne äre, at han aldeles
är till sinnes sände vår elskelige käre furstinne till Rydzeland, effter
som han storfursten tilförrende lofvet och tilsagt häfver.
Therföre äre vi sampt högbe:te vår käre broder hertug Karl uttaf
thesse förberte articlar oc för månge andre ursaker skull till thet
högste nödde oc tvingade at förekomma thet grufvelige tyranni,
ölycke, skade oc förderf, som vårt käre fädernesland visselige til-
stunder, hvar vi i tid icke med störste mact oc alvar förhindra kon.
Erichs ochristelige mord oc tyranni, håfve förthenschul med menige
Sverigis riches rådh oc adel så beslutthet, at vi bådhe med the tydsche
oc skodsche ryttere, sammaledes med vår käre broders hertug Magni
af Ostergötlandz ryttere oc hengsterider håfve latidt förhandle, hvilke
oss och alrede lofvet oc tilsagdt håfve, at the med flere Sverigis
trogne undersåters tilhielp vellie gore oss hielp oc bistånd emott
offteberte kon. Erich oc honom aldrig effter thenne dagh för Sverigis
riches konung bekenne, effter hann så tyranlige, ochristlige och oärlige
förhandlet häfver oc ännu ytterligere actedt häfver at handle. Ty
förmane vi eder alle samptligen oc synnerlige, ädle oc oädle, såsom
Sverigis riche vårt käre fäderneslandh med trohet mene, at I vele
gore oss hielp oc biständh, thet meste eder nogon tid mögeliget är,
på thet vårt käre fädernesland och vi alle uttaf then nöd och jemmer
med Gudz then alzmectigstes tilhielp kunne holpne och frelste varde
oc komme till frid, rolighet oc ett christeligit regemente igen, ther
om vi oss till thet högste villie beflithe oc ther före håfve ospart
bådhe lif oc godz, såsom vi och Gud then alzmect:te höglige vele
håfve betachat, som oss allrede till en godh begynnelse så vidt nådigest
holpit häfver, at vi Vadstena, Stäkeburg oc Lächö slott med alle the
krigsmunitioner, som theropå förhånden äre, uti vår mact oc våll be¬
kommit håfve. Så är oc then menige man uti Östergötland oss til-
håndhe gångne, oss huldschap oc manschap lofvat och tilsagt, hvilket
vi oss och uti liche motthe hos richsens ständer oc trogne inbyggere
oc the andre landzändar håfve till at förlåthe oc oss allredhe tilsagdt,
ther I eder fulkomblig måge till föidåthe, oc begäre vi heropå eders
godhe svar med thet aller förste, ther vi oss effter rätte kunne; be-
fallendes eder hermed alle samptligen oc synnerligen uti thens alz-
mectigste evige Gudz nådige beskyd oc beskerm, oc thess til ytter¬
mera visse lathe vi vetterligen tryckie vårt furstelige secret her nedan
under oc med egin hand underschrifvit. Datum Vadstena slott thenn
— — — — — anno 68.
Riksdagsakter II. 14
1568
Handlingen är odaterad, men som Stägeborg uppgafs den 24 juli (se
T. Annerstedt, anf. arb. sid. 122 not. 72), är det senare än denna dag;
hertig Johan lemnade åter Vadstena den 19 aug. (anf. arb. sid. 123 not 85).
Den 16 aug. började hertigens utskickade sin rundresa genom Vestergöt¬
lands härad, då anklagelser »artikelvis» framstäldes mot konung Erik och
Jöran Persson. Att denna, i här föreliggande afskrift till Vestmanland stälda,
skrifvelse redan här blifvit använd, därom har man visserligen ingen direkt
uppgift, men det förefaller ganska antagligt. Om dess förhållande till öfriga
anklagelseskrifter mot konung Erik se Hist. Tidskrift VIII, sid. 267 o. f.
Förhandlingar i öfriga landsorter.
1) Vestergötland.
Trohetsförsäkringar.
319 Bogesunds stad. 1568 den 16 augusti.
Bekännoms vi os borgemäster och rådh och menighetten utti
Bosundh, att anno 1568 ten 16 agusti vart uttaf härtigh Johan Sverges
rikes arfförste och härtigh utti Finlandh hit förskickat ärligh och väl-
byrdigh man Anders Person til Fåradal til att förhandhla mätt os
hans Nådz vilia och begäran och til budit os sin goda meningh ath
blifva hans Nådz svorne män och tär emott lofvat os ett cristeligit
regemänte och fredh. Tär före hafvorn vi, såsom andra Sverges
rikäs inbyggiare höghre och nedhrighe ständer giort hafva, lofvat och
svoret höghborne förste härtigh Johan att vara hans troghne under¬
såker och upsagt ten edli vi konungh Erick svoret hafvorn. Til
yttermera vissa under vårt stadz sighnett. Datum ut supra.
Bogesunds stads sigill.
230 Ett antal adelsman och fogdar i Vestergötland. Bogesund den 16 aug.
Bekänäs vi os äfftenne aldels[l] män och boandes ära utti Väster-
gyllandh, nämplighe Nils Ribbingh til Svansrydh, Svän Ribbingh
til Fästarett, Halvårdh Knuthson til Torsbo, Knuth Bänchtson til Mol-
longh, Nils Person til Giälarett, Per Kil til Appelnäs, Anders Bänkt-
son til Uddatorp, Kristoffer Ribbingh til Karstorp, Mikal Räf, Nils
Larson til Hallärna, Göstaff Olson til Röl och samt vi fatigha kronö-
näs undersåker, nämplighe Per Anderson, fogte i Mark, Per Jönson
i Giärsbo, Håkan Nilson i Hiärtarett, Jon Amunson, fogte utti Ven
häråt, Knuth Halvårdhson, fogte i Redhvägh och Frökäns härädh,
Jöns Nilson i Härästorp etc. bekännoms och görom vetterligit, att
anno 1568 tän 16 agusti vordom vi uttaf höghborne förste härtigh
Johan Sverghis rikes arfförste och härtigh uti Finlandh kallade til
Bosundh, tär hans Nådh mott os förskickat hade ärligh och välbyr-
digh man Anders Person til Fåradal och han os tär til känna gaf
hans Nådz godha meningh, tär vi tå, såsom högsta ricksens rådh
giort hafva utti Vadzstena, lofvat och svorit tän höghborne förste
härtigh Johan att vara hans Nådz troghne män och äffter hans Nådz
goda tilbodh och os lofvat fridh och rolighett och tär näst hos uppe¬
hålla os ett cristeligit regemänte, tär uppå hafvorn vi och lofvat och
svoret höghborne förste härtigh Johan och Svergis krona och vibom
vara hans troghne män, tätt hvar och en för sigh svoret hafvorn och
tän edh upsagt, som vi konungh Erick svorit hafvorn. Til yttermera
vissa under våra sighnetter. Datum ut supra.
Sigillen aftryckta nederst på den andra, tomma sidan sex och sex, n.
3, 4, 6, 7, 9 med sköld under hjelm: n. 1) Nils Ribbings (N R); n. 2) Sven
Ribbings (S R); n. 3) Halvard Knutssons (H K); n. 4) Nils Perssons (N P); n.
5) Anders Benktssons (A B); n. 6) Peder Kils (P S); n. 7) Kristoffer
Ribbings (C R); n. 8) Knut Benktssons (K B); n. 9) Nils Larssons (N L);
n. 10—12 bomärken i sköldar (I A, PA, PI).
Prester och bönder i Äs, Redvegs och Frökinds härad. Den 17 augusti. 321
Bekiennis vi efftherskrefne prestmenn sampt bönder och bomelin,
som byge och boandes cre uti Äs, Redvegh, Fröykens hereder, att
år effter Christi födelse 1568 thenn 17 augustii thå vare vi till stediz
och till kallade vore af erligh och velbyrdigh mann Knut Bengtsonn
till Mollangh samt Staffan Pedersonn till Allma till att förhöra nåkra
vichtiga orsaker och artiklar, hvar före the högborne herrer och förster
hertigh Johan Sverigis rikes arffurste och hertig till Finnlandh sampt
hertigh Karl medh sama nåder och hertig till Södermannalandh sampt
menige Sverigis adel hafva tagit sigh i sinnit att settia sigh op emott
kongh Erich thenn fiortande och sampt Jöran Pedersonn, som hans
ypperste rådgifvare varit häfver till allt onnt. Sedan vi the hög¬
borne fursters vicktige mandat i artiklevis hört hade, sedan motthe
vi för sanningenes kundskap skull bekienne, att hvart thet ord, ther
uti skrefvit var, var thed uti sanningh the högborne förster och gode
herer och oss allom vederfaret; så effther thett vi fattigh men hafva
så offtha och lcnnge bedit Gudh alzmectigh om enn god förlossning!)
ifrå sådana sorgh och vedermöda, som vi nu dragit hafva, sedan
kong Erich kom till regemenntit, ther for nödgas vi at op seija thenn
edh, hulskap och manskap, som vi honnom lofvat och svorit hafva,
och aldrig effther thene dag bekiena honom för vor here och öfver¬
het, for ty hann oss så ochristeligen regerat häfver, och ere ailä
samptligan, som föreskrefvit står, onödde och otvingade benegne och
medh en fri godh villie och medh oprecta fingra till seije och lofve
200
1568
thenn högborne furste och herre her Johan Sverges rikes arffurste
och hertigh till Findlandh trohet, hulskap och manskap, att vi villie
opsettie för hans furstlige Nådh lif, godz, egodeler och alt vi äge,
och bekienne vi honom for vor retthe herre och öfverhet, thett oss
så sant Gudh hielpe till lif och siell. Att så i sanningh er, vitne vi
her nedan under medh vore heridz insegler sampt her Elias prost
uti for:ne tri herreder. Datum ut supra.
Sigill nederst: i) prosten Elias’ (ett krumhorn i sköld); de tre härads-
sigillen (Redvägs med årtalet 1563).
322 Ett antal adelsmän i Vestergötland. Salabyhöga den 18 augusti.
Bekiennis vi efftherskrefne Knut Posse till Såtanes, Claus Ander-
sonn till Fröslunda, Hindric Nilsonn till Lunby, Måns Tuvasonn till
Heggetorp, Jonn Svennsonn till Hoberg, Nils Laurensonn till Olanda,
Lindorm Giöstaffsonn till Deyberg, Nils Ingemarsonn till Äravelle
Jacop Jonnsonn till Brynne, Gummundh Andersonn till Lifvarid, An¬
ders Andersonn till Velanda, Anders Krabbe till Ech och vepnare, att
år effther Christi födelse 1568 thenn 18 augusti thå väre vi tilkallat
och till stedis voro uti Salaby höga i Skåningsheredh i Vestergöt¬
land af erligh och velbyrdig man Knut Bengtsonn till Mollang och
Staffan Pedersonn till Alma på thenn högborne furstes och herre
hertigh Johans Sverigis rikis arffurste och hertigh till Finlandh [vegna]
till att förhöra etc. Se försäkran från As, Redväg och Frökind.*)
Att så i sanningh är vitne vi medh vore signeter. Datum ut supra.
Tolf sigill i rad nederst, n. 1, 2, 10 under hjelm: 1) Knut Posses,
otydligt; 2) Claus Anderssons; 3) Henrik Nilssons (H N); 4) ej aftryckt;
5) Jon Svenssons (I S); 6) Lindorm Göstafssons; 7) Nils Laurenssons
(N L); 8) Nils Ingemarsons (N I); 9) otydligt; 10) Gudmund Anderssons
(GA); 11, 12) otydliga.
323 Prester och bönder i Kinda härad. Den 19 augusti.
Bekennis vi efftherskrefne prester, bönder och bomenn, som
bigge och boandes äre utti 2) Kinde herrat, att år effter Christi födelse
1568 thenn 19 augusti thå värre vi tillkallat och tillstädis vorre i
Härene utti Kinde herradh i Vestergöttlan af ärligh och velbördigh
mand Knud Bengson till Mollangh sampt Staffan Personn till Alma
etc. Se Knut Posses m. fl. försäkran här förut. 3)
*) Följande vigtigare olikheter förekomma: s. 199 r. 28 och mesta delen af Sveriges
rikes adel och the fornempligeste hafva ; s. 199 r, 30: till alt ont alt for lennge varit häfver,
och när vi sedan; s. 199 r 40 hofver och ej heller hollit then edh han oss och Sverigis
crone lofvat och svorit häfver, och ere vi ailä.
2) Orden »Kållen och» öfverstrukna.
3) Afvikelserna betydelselösa och hufvudsakligen beroende på vårdslöshet.
1568
201
Att sa i sanningen er vittne vi medh vorre heredz insegle sampt
proistens i forne herradh her Brinnel i Hossebi.
Sigill: 1) prostens (B O); 2) häradets.
Elfsborgs, Lidköpings och Skara städer. Den 19 augusti. 324
Bekiennis vi efftherskrefne borgemestare och rådh, som boandes
hafva varit uti Elzborgh, Lidekiöpinng och Skara, att år effther Cristi
födelse 1568 thenn 19 augusti thå väre vi till kallet och tillstedis vore
uti Hereme(?) i Skånings heredh i Vestergiötlandh af etc. Se Knut
Posses m. fl. försäkran här förut. ')
Att så i sanning er vitne vi medh våra signether her nedan under
Per Bengtson i Elzborgh, Anders Gierlighson i Lidekiöpingh, Jöran
Ericson i Skara.
Tre sigill med bomärken, signerade P B, A G, I E.
Jöran Torstensson till Nygård och Benkt Svenske till Koberg. 325
Den 20 augusti.
Bekiennis vi efftherskrefne Joran Torstennsonn till Nygårdh, Bengt
Svenske till Kobergh och vepnare, att år effther Cristi födelse 1568
thenn 20 augusti thå väre vi till kallat och till stedis voro uti Thefftha
i Vista heredh i Vestergyllandh af erligh och velbyrdigh man Knut
Benngtsonn till Mollang sampt Staffan Pedersonn till Alma på thenn
högborne furstis och herre her Johan medh Gudz nåde Sverigis rikes
arffurste etc. Se Knut Posses m. fl. försäkran här förut.
Att så i sanning er vitne vi medh vore signetter. Datum ut supra.
Sigill båda med sköld under hjelm: 1) Jöran Torstenssons (IT); 2)
Benkt Svenskes (B S).
Prester och bönder i Åsa, Vista och Väne härad. Den 20 augusti. 326
Bekennis vi efftherskrefne bönder och prestmenn, som bigge och
boandes erre utti Åse, Viste och Venne herradhe, att år effter Christi
födilse 1568 then 20 augusti thå värre vi tilstedis och tilkallede uti
Teffta i Vista h. i Vestergylandh af erligh och velbördigh mand
Knudh Bengtson till Mollangh sampt Staffan Personn till Alma till
*) Afvikelserna oväsentliga. Vid hertig Johans titel användes uttrycket medh Gudz
nade.
202
1568
att förhöra nachra victighe orsaker etc. Se försäkran från As och
Redväg här förut. *)
Att sa i sannigh er vittne vi lier nedan under medh vorre herradz
insegler sampt her Hans i Säirsta prost i for:ne tri herrade. Datum
ut supra.
Sigill: i) prosten Hans’(HB); 2—4) de tre häradens i samma ordning
som de uppräknas.
327 Prester och bönder i Bjärke, Flundre och Ala härad. Den 22 augusti.
Bekennis vi efifthenne prestmen, bönder och bomen, som bigge
och boandes ere utti Bicrche, Flundre och Alla herradh, atth årr effter
Christi födilse 1568 then 22 augusti thå värre vi tilkallat och tilstädis
värre utti Magra i Bierke herrädt i Vestergöttlan etc. Se Knut Posses
m. fl., försäkran här förut.
Att oc så i sanningh er vitne vi medh vorre herredz insegler sampt
her AndrisJ Tånnom prost i forrne herrade. Datum ut supra.
Sigill: 1) prosten Anders (AK); 2—4) Flundre, Ala med årtalet 1563,
Bjärke härads i denna ordning.
328 Prester och bönder i Kullings, Askims, Vetle och Sävedals härad.
Den 24 augusti.
Bekennis vi efftherskrefne prestmen, bönder och bomen, som
bigge och boandes erre utti Kulling, Aske, Vettle och Sefvedals
herrade, atth år effther Christi födelse 1568 then 24 augusti thå vorre
vi tilkallat och tillstedis vorre utti Alingsås i Kullings herret i Vester¬
göttlan af erligh och velbördig man etc. Se Knut Posses m. fl. för¬
säkran här förut.
Att sa i sanningen er vitne vi medh vorre herredz insegler sampt
her Erich i Alingsås proast i forne herrade. Datum ut supra.
Sigill: 1) prosten Eriks (E O); 2—5) de fyra häradens i samma ordning
som här ofvan (alla med årtalet 1563).
329 Prester och bönder i Gäsene, Veden och Bollebygd. Den 28 augusti.
Bekiennis vi effther skrefne bönder och prestmen, som bygge
och boandes ere uti Gesenne, Venn och Ballebigdh hereder, att är
effther Christi födelse 1568 thonn 28 augusti thå vare vi tillstedis och
tilkallade uti Torpa i Venn h. af erlig och velbyrdigh man Knut
') Här tillägges liksom i adelns försäkran af den 18 aug. sid. 200 n. 1 och ey heller
hollit then edh han oss och Sverikes crone lofvat och svoril häfver och äre vi samplligen.
1568
203
Benngtsonn till Möllang sampt Staffan Pedersonn till Alma till att
förhöra etc. Se Knut Posses m. fl. försäkran här förut. ')
Att så i sanningh er vitne vi medh vor herridz signeter her
neden under sampt medh prostens i for:de hereder her Arens i Fri-
stadh signett.
Sigill: 1) prostens (A 1); 2—4) de tre häradens i samma ordning som
här ofvan (Väne härads med årtalet 1566).
Prester och bönder i Mark och Kind. Den 30 augusti. 330
Vi efftherskrefne bönnder och prestmenn, som bygge och boan¬
des ere uti Mark och Kinn, [bekiennis], att år effther Christi födelse
1568 thenn 30 augusti thå vare vi tillkallat och tillstedis voro uti
Sexdreij i Kinn ligandes i Vestergyllandh af erligh och velbyrdigh
mann Knut Benngtsonn tilf Mällangh och Staffan Pedersonn till Alma
etc. Se Knut Posses m. fl. f örsäkran här förut.
Att så i sanningh er vitne vi Marbo medh vort herridz signett
her neden under och effther thet Kimbo signett icke så tillstedis er,
så bede vi the erlige och velbyrdige menn Halfvar Knutson och Peder
Kil om theris signet her nedan under — Datum ut supra — sampt
prost i forde herreder her Hans i Langhem signet.
Sigill: 1) Peder Kils; 2) Halvard Knutssons; 3) prostens (HA); 4) Mark
härads.
Prester och bönder i Vilske och Gudhems härad. Den 3 september. 331
Bekennis vi effther skrefne bönder och prestmen, som bigge och
boandes årre utthi Vilske och Guddoms herradt, atth år effter Christi
födelse 1568 then 3 septembris thå värre vi tilstädis och tilkallede
utti Siogesta i Guddoms herrat i Vestergöttlan af etc. Se Knut
Posses m. fl. försäkran här förut. 2)
Att sa i sanningen er vittne vi medh vorre herradz insegler sampt
her Bengt i Flobi och lier Jon i Segersta, som proester årre i forne
herrade. Datum ut supra.
Sigill: 1, 2) prostarnes, signerade B M och I A; 3) Gudhems härads;
4) Vilske härads.
’) Med oväsentliga afvikelser.
2) Afvikelserna oväsentliga, hufvudsakligen beroende på att ord öfverhoppats.
204
1568
2) Småland.
Redan i början af augusti hade herr Jöran Eriksson [Gyllenstierna] till
Fogelvik jämte Christoffer Olsson varit i verksamhet för hertigarnes räkning
uti Tjust, ehuru tills vidare med tvifvelaktig framgång (jfr ofvan hertig Karls
ord, sid. 181). Ett bref från »Tjust härad», dat. 6 aug. 1568, till sekretera¬
ren Erik Matsson innehåller några upplysningar därom (Bref till ErikXIV:s
kansli, Riksarkivet):
Kiäre Erich Mattzson, gifver jagh eder tilkenda atth Lasse
Tåperidh drog nedh åtth Vestervich och sedan nedh åtth Sunerbo
häredt. Vidare kiäre Erick Mattzson gifver jagh eder tilkenda, atth
lier Jöron Erichson till Foglavich sampt mcdh Christoffer Olson hafva
varedt och tingat medh böndherna i Tiust häredt opå hertugena vegna
och ville atth bönderna skulle them sverija. Så hafva somme af bön-
derne svoredt hertugana och en pärth vill ingelunda honom sverija
och häfver Jöron Erichson och hans anhangh lässet hertugh Johans
och hertugh Karl bref för böndherna atth om almogen vill them gånga
tillhånda, så skolle the få fredh emellen Sverige och Danmarch om
Michaelis nest komandes och gifve the före uti theris skrifvelse, atte
hafva 60 skep uti siöen medh krigsfolk, som the hafva fått ifrån kon-
gen i Pålen och. kongen i Danmarch, och om böndherna vele stå
medh hertugana, thå skolle the inthet befruchta sig för samme skeps-
folk, menn vele the icke stå medh them, thå skall samme krigsfolk
komma i landet, röfva och brende. Tesliges hafva the och giffet bön¬
dherna thenne lögn in, atth hade hertugh Johan och hertugh Karl
komet till kong:e Ma:tz bröllop, thå skulle Kong:e Ma:t hafva uti
synet atth lätha förgiöre them och en pärth af richsens rådh medh.
Till Vexiö stift hade Nils Persson, Måns Persson och Ulf Persson af-
sändts enligt ett intyg af klerkeriet i samma stift af den 7 oktober 1568
för »erlig och velbyrdig Jöns Nielson» (Handl. ang. revolutionen 1568—69,
Riksarkivet).
Trohetsförsäkringar.
332 Andreas Torkill!, biskop i Jönköping, m. fl. prestman där och i när¬
heten. Rogberga 1568 den 16 augusti.
Vi efftherschrefne Andreas Torchilli biscop udi Jöneköpingh,
Haquinus Laurentii scholemester udi Jöneköpingh, Haq. Laurentii i
Hakatorp, Laurentius i Rogbergha, Gislo i Sansaryd (och) Nicolaus
i Jöneköpingh och Erich Brodderi i Skerstadha gore vitterligit och
medh thette vårt öpna bref fulkomlige bekenne och tilstå etc. Se
1568
205
Erik Falks m. Jl. försäkran här förut nied hufvudsakligen följande
afvikelse sid. i8j r. 28, 2g:
— — — att konungh Erich här till aldrig häfver till sinnes varedt
Sverigis rikes alles väre käre fädernislandhz longlige vellfärdh och
bästa fordret och fränhet, uthen ifrå sinn förste regementz tidh sig
fast ochristeligen och otilbörligen emott sine undersåtther och tienare
udi månge mottho förhalledt, hvilket icke langer udaf nogor christe-
ligh och svensk mann står till lidha etc.
Datum Rogbergha thenn 6 augusti anno etc. 1568.
Nio sigill i två rader, placerade 6 och tre, det femte tomt, med initia¬
lerna A T, H L, H L, L A, N A, E B, IB, O H samt följande underskrifter
i tre rader:
L[a]urentius Jone Olaus Petri Olaus Jone
in Svartorp med egen in Järsnes sacellanus ibidem
händ
Jonas Benedicti Olaus Johannis
in Grenna i Ölmestada
Eksjö stad. Den 9 september.
Vi effter:ne bårgiare och meninge man, som boendes äre i Eke-
siö, gore vetterligit och medh thette vårt öpne bref fulkommelegen
tilstå, ath effter then högbårne furste och herre her Johan Sverigis
rikes arffurste och hertig til Findlan etc. vår nådde herre för många
etc. Se Sven Anderssons till Forsby m. fl. försäkran här förut. ')
Tes till ytermere visse och stadfestelse ath vi thette aldelis stadigt
oc fast hålla vele, trycke vi vetterlegen vår stadz signeth her undher.
Datum Ekesiö then 9 septembris anno domini 1568.
Stadens sigill.
Prester och menige man i Ydre och Kind. Den 9 september.
Vi effterschrefne her Bengt i Sundh, her Nils i Torpa, her Bengt
i Asby, her Bröniell i Vi, her Jöns i Maxliander, lier Käell i Vålenäs,
her Inmundh i Kidelstade, her Måns i Eneby, her Jören i Hegerstade
och her Oloff i Horn sampt thenn menige man udaf Ydre och Kinden
gore vitterligit och medt thette vårt öpne bref oppenbarligen bekenne
och tillstå etc. Se Joen Håkanssons m. fl. försäkran här förut. 2)
*) Ordens ädelmans äre s. 187 r. 10 saknas. Efter orden ospard håfve s. 187 r. 18
fortsattes här omedelbart: Vi upseije och then edh, lydne och hörsamhet, som vi etc.;
de mellanliggande raderna uteslutna.
2) Samma uteslutning framför orden: Vi opseije som i nästföregående försäkran
förekommer här.
333
334
206 1568
— — så sant oss Gudt hielpe till lif och siäl. Datum thenn 9
september anno etc. 1568.
Sigill och underskrifter i tre rader:
(Sig. B A?) Nicol[a]us B M (Sig. I O)
in Torpa in Assby
(Sig. N I) (Sig. B M)
Georgius Kiätil Emu[n]dus Magnus (Sig. O H)
in Hägersta Gunnorson in Kelsta in Eneby
(Sig. I I) kyrkeprest (Sig. E N) (Sig. M P)
til Vårdenes
Ydre härad Kinden (Sig.) (Sig. B E?)
(Sig.)
335 Menige adelsmän» i Småland. Östra härad den 10 september.
Vi effthenne meninge adelsmen, som boendes äre i Smålan, gore
vetterlegit och [medh thette] vårt öpne bref fulkomlegen til stå och
bekenne, at effther etc. Se Sven Anderssons m. fl. försäkran här
förut. ')
— — så sant os Gudh alsmectig och hans helge ordh och evan-
geliom til lif och siell hielpe. Tes till ytermera visso etc., håfve vi
adelsmen medh våra egne hendher undherskrefvit och veterligen väre
signetter her undher trycte. Datum Östre hereth then 10 septembris
anno domini 1568.
Underskrifter och sigill på den i öfrigt tomma tredje sidan i två rader;
sigillen visa adlig sköld, med undantag af n. 3, 5, 6 och 8, under hjelm.
(Sig. otydl.) Jöran Olsson Henric Jonson
(Sig. I O) (Sig. H I)
Mattz Larsonn Clemit Stolpe Jahan Siggeson
(Sig. M L) (Sig. K S) (Sig. I S)
Jöns Jönson Bencht Bagge Svendh Esbiörnson
(Sig. I I) (Sig. B B) (Sig. S E)
336 Prester och allmoge i Östra och Uppvidinge härad. Östra härad
den 10 september.
Vi effterschrifne menighe prestman och almoghe, som bygghe
och bo i Östraheredh och Opvidinghe heredh gore vetterlighit och
medh thette vart öpne bref fulkomlighen tilstå och bekenne etc. Se
försäkran från Ydre och Kind här förut.
') Ädelmans sid. 187 r. 10 saknas; i öfrigt endast oväsentliga afvikelser.
1568
207
Thes till ytermera visso etc. håfve vi prestman medh egna hen¬
dher undherschrifvit och vetterlighen väre och heredz signether her
undhertryckt. Datum Östra heredh then io septembris anno domini
1568.
Sigill och underskrifter på den tredje sidan, hvartdera häradet för sig.')
Jacobus Sven o Christoph orus Benedictus
Dedesioes. i Lenhoffda i Elghult i Nåttabeck
(Sig. I N) (Sig. S P) (Sig. C M) (Sig. B I)
Opvinga heret (tomt sig.) Magnus Petri
(Sig.) i Åseda
(Sig. M P)
Petrus Magnus Korsbergens. Gerlacus Sve[nonis]
i Skirö (Sig. M M) i Bexeda
(Sig. P. L) (Sig. G S)
Matthias Olai Birgerus Petrus
in Karstorp Hve[t]lan. Alziodensis
(Sig. M O) (Sig. B M) (Sig. P M)
Östre heret Canutus Olavi Jonas Kebbo
(Sig.) in Byricke Myresiöensis Viersrum.
(Sig. K O) (Sig. I A) (Sig. K B)
I öfverensstämmelse med Östra härads försäkran aflades sådana seder¬
mera af prester och bönder 2) i Vestbo och Östbo, Vestbo den 15 sep¬
tember 2) (de båda häradens sigill samt underskrifter och sigill af presterna
Anders Mathei i Bolmsö, Sveno Petri i Långarid, Jonas Petri i Bursryd, Bir¬
gerus Petri i Åsinhöga, Peder i Reftyle, Laurentius Haqvini i Vielstada,
Seffrin Michelson och Joannes Svenonis i Forsheda); 3) i Sunnerbo den
16 september (häradets sigill samt sigill och underskrifter af presterna Olaus
Haquini i Andersta, Jonas Jone i Hviteryd, Germundus Jone i Giötteryd,
Jon Magni i Ljonga, Canutus Petri i Ångelstada, Johan Petri i Rysby,
Sveno Johannis i Agunnaryd); 4) Albo, Kinnevalds, Konga och Norr¬
viddinge härad, äfvensom Vexiö stad, Vexiö den 18 september (kapitlets,
stadens och de 4 häradens sigill); 5) Norra och Södre Möre, äfvensom
klerkeriet i Kalmar stad (Nicolaus Beronis pastor i Kalmar, Jonas Sveno¬
nis »minister scholae», Jonas Gunnari penitentiarius därstädes; Josephus
Andrae och Ivarus Andreas, prostar i Norra och Södra Möre), Åby den 25
september (Södra Möres sigill samt de 5 presternas); 6) Stranda, Am-
börd och Asbolands härad, Ambörd den 26 september (de tre häradens
sigill samt följande presters underskrifter och sigill: Anders Jonsson i Möl-
serås, Anders Eluffsson i Duderhult, Oluff Jonsson i Högsby, Sven Jonsson
i Fagerhult, Laurentius Petri, Birgerus i Löneberga, Ericus i Mårlilla och
Johannes i Mörlunda); 7) Sevede och Norra Vidbo, Sevede den 30
september (med tillskrift »Till yttermere visso häfver Truls schredare giort
en forseckringe for sigh och sina knechter här nest under», samt dennes
sigill, jämte Sevede härads och följande presters underskrifter och sigill:
') På sista sidan: Thelta lydhtr på Östreherreth och Åfvinga kerret.
2) Med tillskrift: »är tet och för visse atth bispen i Jöneköpingh häfver på samma
meningh annamat alle presters forsägling i Ösbo.»
208
1568
337
Birgerus Laurentii i Romsculla, Paulus Johannis i Vimerby, Lauren. Stephani
i Hvena, Olavus Olavi i Frödinge, Knut i Lomarid, Haq. Andreae i Linderås
och Petrus Magni i Askaryd;1) 8) Tjust och Tuna län, Sevede den 2
oktober (de båda häradens sigill).
Kalmar stads försäkran. 1568 den 8 oktober.
Bekenne vi oss bo[r]ghemester och rådh uthi Callmar sampt
menighe man ther samma städh och görom alle vittherligit medh
tiletta vårt öpne bref, ath åren effther Christi byrdh 1568 thenn åttende
dagh octobris hollt thenn stormectig:tes högborne furstes och herris
her Johan Sverigis Götis Vendis arffurste regente och förståndare
och hertigh till Finlandh harms furstlighe Nådes till förordinerade
ståtholler uppå Callmar erligh och velbördigh mann Bengt Räeff till
Uthö rådhstufve här uthi Callmar medh menighe mann så väll slottz-
sens tienara som oss borgarna och till sporde Bengt Reäff oss alle
synndherligan och samptligan, om vi ännu längher ville holla medh
koningh Erich, allthenstundh ath all Sverigis adel, så och all Sverigis
krigsmact och menighe Sverigis rikes ständer öfver allt riket hade
gåt hanns förstlighe Nåde till handha, heller vele vi bekenna och
holla thenn stormectig:te högborne furste och herre her Johan för
vår retta herre och regerende öfverhet, oanset thenn edh och lyffthe,
som vi koningh Erich både nu nylighen och till forne medh bref och
segell uppå vår ära och redelighet lofvat och svorit håfve; så all
thenn stundh atth störste och mesta parthen, som för berört är, af
Sverikes adel och menighe rikesens stender öfver allt Sverigis rike
håfve undfallit förbemällte koningh Erich för thenn förrädarin Jören
Persons otillbörlighe handel och reghemännte skulldh; vele vi och
i like motthe gore och anama i staden igenn thenn stormectig:te hög¬
borne furste och herre her Johan Sverigis Götis och Vendis arffurste,
regennt och förstånndare och hertig till Finnlandh för alles vår rättha
herre och regerende öfverhet, hvilken vi nu alle synnerligen och sampt¬
ligan lofve och sväria vidh Gudh, hans helghe ordh och evangelium,
och allt thett goda, vi skolom hafva af Gudh alzmectigh både här i
världh[en], så och i thenn till kommandes världh, komme oss så sandt
till godho både till lif och siell och alldrigh sannare, änn vi thetta
för:ne obrothligan holla vele, så länghe vi lefve, och vele ther hos
hafva ospart för hans förstlighe Nådes skulld lif, blodh, godz och
äghadeler och allt thett vi ägha. Thess till ytthermera vissa och
bettre stadfestelse, atth så i sanningh skall vara, trycke vi vår stadz
signet här under med våra eghna signeter. Datum Callmar then 8
octobris anno 68.
') En förteckning på ett löst blad öfver länsmän och bönder från Norra Vidbo
(4 länsmän, 15 bönder) är bilagd. Antagligen ha de varit allmogens representanter vid
tillfället.
1568
209
Sigill och underskrifter på 4 rader:
Kalmar stadh Niels Person Pelle Karth Per Hanson
(Sig.) (Sig. N P) (Sig. P K) (Sig. P H)
Niels Bengtson Birie Räff Pelle Person Lasse Hanson
(Sig. N B) (Sig. B N) (Sig. P P) (Sig. L H)
Håkon schredder Pelle Räff Niels Staffanson
(Sig. H H) (Sig. P S) (Sig. N S)
Niels Jörenson Sven Räff Håkon Hendrichson
(Sig. P N) (Sig. S I) (Sig. H H)
Lasse Gummason Hans Stenson Niels Svenson
(Sig. L G) (Sig. H S) (Sig. N S)
Erich Bagge Marchus Ulfson Melchior Tinne.
(Sig. C B) (Sig. M W) (Sig. M T)
(Sig. O L) (Sig. P A) (Sig. L S)
Dessutom finnas från Småland tvänne trohetsförsäkringar ställda till
Johan, hans gemål och arfvingar, den ena, fåtaligt beseglad, af adeln, den
andra talrikt beseglad af presterskapet. Båda äro odaterade, men prester¬
skapets har på omslaget en samtida anteckning »68», som dock synes vara
ändradt från »69». De öfverensstämma med hvarandra, blott med den skill¬
nad, att adelns är mycket vårdslöst skrifven till stil och stafning. Den 4
maj 1569 (riksregistr.) tackar konungen Jöns Nilsson för den »ed och för¬
säkring» han tagit af undersåtarne i Småland och tillsändt konungen beseglad.
Till hela sin karaktär synas dock dessa försäkringar höra till dem, som före-
gingo 1569 års riksdag. Åtminstone bland presterna finnas de, som äfven varit
med på riksdagen.
Adelns och presterskapets i Småland trohetsförsäkran till konung 338
Johan, hans gemål och arfvingar.
I.
Vi effterme adelsmenn, som bygia och boandis äre i Smålandh,
gore alle sam[pt]ligen och hvar utti sunderhet för sigh her med
vitterliget atth, såsom vi håfve nogsamt förstått och älies hvar man för
ögon är, med hvatt besvärningh både högre och nedhrighe ständers
konungh Erick häfver Sverigis rike alles våres käre fäderneslandh
ocristeligen och tyranligen regeret och förestått, teruttaf ten stormäch-
tigste högbårne furste och herre her Johan Sverigis Göthes Vendes
nu regerande uttvald konungh och arfförste alles väre nådigste herre
häfver varit nödhtrengd till att egenom Gudz ten alzmächtigstes til-
hiälp frie och frelse oss ifrå sådannt omildh och ocristeligit mordh
och regemente, för hvilket vi näst Gudh högbe:te v. n. herre och
uttvald konungh her Johan på tet ödmiukeligeste utti all underdånig¬
het beta[c]ke; så begäre vi nu underdånigst och ömiukeligen atth,
såsom höghbe:te v. n. her[r]e och uttvald konungh her Johan egenom
väre menighe rikesens ständhers i[d]kelighe fordren och ödmiuke
210
1568
begären häfver tagit sig ten[n]a kong:e regeringh opå utti Sverigis
rike, ter med h. k. M:t häfver velle[t] vetthe allas våra velfärdh och
förhulpet oss utaf tet tyrani, som vi utti konungh Erichs tidh håfve
varit med betungade, tet höghbe:te v. n. herre och uttvald konungh
her Johan vill samaledis lier effter vare och blifve vår regerande herre
och konungh och vette och sökie (och), såsom oss intet tvifler, Sverigis
rike och alles våres gagn och bäste.
Teremott lofve och sverije vi på Gudh alzmächtigh, hans hellige
ordh och evangilium (!) och beplickte oss bådhe på tet timelige och
evighe godhe, som oss någon tidh skall vederfaras, att vi utti alle
väre lifsdaghar velle hålle och bekenne ten stormägtigeste högbårne
förste och her[r]e her Johan Sverigis Göttis Vendis utthvald konungh
och arfförste för Sverigis rikes och vår rätte her[r]e och regerande
konungh och inghen an[n]an, så lenghe h. k. M:t lifstidh varer, tes¬
likes h. k. M:tz förstinne ten högbårne fru Katterinna Sverigis Gottis
Vendis uttvald drotthningh och föd princissa till Pålandh för [vår]
nådige fru och drottningh och ingen an[n]an, så lenge hennes Nådz
höghmägtighettz lifstidh varer. Vi lofve och här med h. k. Ma:t,
sameledis högbe:te hennes Nådz högmägtighett hulskap, troskap och
manskap hörsamhett och lydhno, beplicte oss och h. k. Madz samt
hennes Nådh och Sverigis rikis gagn och bästa fordre och fremia,
skadhe och fördärf utti tidh effter vår yttersta macht och förmögen-
hett förekome och afväria och för h. k. Ma:t sampt Sverigis rikis
skull all vår velfärdh, lif och lefverne, godz och ägodéllar, när som
helst omtrenger, upsättia och ospart håfve, emotth hvem tet helst
vare kann; och effter tet ten alzmächtige Gudh häfver mildeligen
förlänt högbe:te vår nådige uttvalde konungh her Johan etc. en lifs-
mandz arfvingh, nemligh ten högbårne herre och förste her Sigis¬
munda Augustus, så beplicte vi oss och honom velle aname och
för vår rette her[r]e och konungh bekenne, effter högbe:te vår nådige
herres och uttvald konungh her Johans dödelighe afgångh och ingen
annan, um hann eliest till sådanne kong:e embette ski[c]keligh och
tiänligh blifve kann, och nu her med onö[d]dhe och otvingade up-
seije och aldeles igenn kalle ten edh, hörsamhett och lydno, som vi
fönde konungh Erick her till på Sverigis cronnes vängna skyl[d]ige
och plictige varit håfve. Vi velle och alldrigh effter tenne dagh be¬
kenne honom eller hans affödhe för Sverigis rikes eller vår herre
och öfverhett. Hvar och ske kann, tet Gudh förbiudhe och trängdhe
[o:länge] afvendhe, att egenom kongh Erichs parti eller andre noget
obeståndh opåkome, ehurudana måtto och egenom hvilkc tet helst
ske kann, då lofve och sverie vi tet vilie med vår högsta förmögen¬
het hiällpe till att dämpe och afverie och för högbe:te v. n. herres
och uttvald konungs her Johans skulldh upsättie så vell i tenn som
i all annan måtte lif och blodh, så lenghe vi lefve, så sant oss Gudh
hiälpe till evigh tidh. Datum . . .
1568
211
Underskrifter och sigill pa nästa sida i 4 rader (11. 2, 4, 6, 8, 9 och
14 sköld utan hjelm).
Jöns Jönson Matz Hindersson Niels Isacsonn
(Sig. I I) (Sig. M H) (Sig. N I)
Clemit Stolpe Byrge Arfvidson Jöran Galle
(Sig. K S) (Sig. B A) (Sig. K S)
Per Arfvidson Pelle Person Pedher Gumundsson
(Sig. P A) (Sig. PP) (Sig. P G) (Sig. A B)
Jörenn Bondhe Siffred Jönson Las Reff
(Sig- I B) (Sig.) (Sig. L R)
Las Person Ulf Person
(Sig. L P) (Sig. W P)
2.
Vi effterine clerkeridt och menige almoge, som bygge och boen¬
des äre i Smålandh, gore alle samptligen och hvar udi sunderhet
för sigh här medt vitterligit, att etc. Se adelns här förut införda
trohetsförsäkran.
Sigill och underskrifter på 6 blad:
Vestre her adli: Häradssig. Anders Johannes
pastor i Fröaridh pastor i Hielmsryd
(Sig. A B) (Sig. H T)
Petrus Petri Gi.slo Caroli her Hanus
pastor i Hulsiö pastor i Vrixstada i Heumsred(!)J)
(Sig.) (Sig.) (Sig. HT)
her Christoffer
i Sansiö
(Sig. C B)
Norvidinga heret: Häradssig.
E r 1 a n d 11 s
pastor i Berg
(Sig. E P)
her Törsten
Brinngatåtta
(Sig. T P)
her Berghe
i Malbek
(Sig. B P)
Johannes
Olavi
i Ekesås
(Sig.)
Konunga hered:
Petrus
Nicolai
i Homundatorp
(Sig.)
Häradssig
Johannes
Johannis
i Vekelsongh
(Sig.)
Jonas P e 11 i
pastor (Sig.)
J acobus
Olai
i Longasiö
(Sig.)
Kinnavadz häredh: Häradssig.
Vexiö stads sig.
Magnus
B irgeri
pastor
i Urshult
(Sig.)
Jonas
Gudmundi
pastor
Kalsvik
(Sig.)
Petrus
J oh a n n i s
Tolgensis
(Sig.)
Petrus Bergeri
(Sig.)
Haquinus
N icolai
i Elmeboda
(Sig.)
Petrus
Erlan di
pastor
i Bergund
') Samma sigill som Johannes i Hielmsryd.
212
1568
Albo håradt:
Petrus Ca:
Vistande
(Sig. P K)
Sy tider b.:
Petrus And: Petrus Bene:
pastor i Scatelöff pastor i Slette
(Sig.) (Sig.)
Andreas Benedictus Sveno:
in Quaenabergha pastor i Lekeryd
(Sig. A P) (Sig.)
Jonas Andree
pastor
(Sig.)
S i g g e r u s
Stenbroh:t
(Sig. S B)
Häradssig.
Gudm undus Petri
Halarydh
(Sig.)
Johanis Petri
pastor Rysby.
(Sig.)
Sveno Johanis
pastår Agunarid
(Sig.)
Germundus Jone
Giötterydh
(Sig.)
Tvette häradh:
Norra Vidbo:
Ösbo här atil:
Laurencius
p:r Ruebärga
(Sig. 1a?
Andreas
pastår
Barcarid
(Sig. A N)
Petrus Magni
i Askeridh
(Sig.)
Sveno
Häradssig. Laurentii
Vernamo
(Sig.)
Olafus
p. Järsnäs
(Sig. O P)
Haquinus
p. Hakorp
(Sig. H L)
B r y n o 1 p h u s
i Tåffteryd
(Sig. B G)
H a r a 11 u s
i Jacher
(Sig. H B)
Ydhre häradh: Häradssig. Benedictus Jonae Benedictus
pastor Matthaei
(Sig.) (Sig.)
Johannes Nicolai Birgerus Ericii
(Sig.) (Sig.)
Nicolaus Jone
(Sig.)
Sevede h.: Häradssig.
Laurentius Stephani
pastor
(Sig.)
Bergir Laurencii
Paulus Johanis
pastor
(Sig.)
pastor
(Sig.)
Asbolandh: Häradssig. h. Lars
Pedersson
vidh Vidersrum
(Sig-)
Anby\r~\dh: Sveno Jone
(Sig.)
Andreas Elai:
(Sig-)
Benedictus Petri
pastor
(Sig.)
Johanes
i Mörlunda
(Sig.)
A n n d r e a s
Joanis(?)
(Sig.)
Stranda häradh:
Södra Möre:
Norra Möre:
Anund Olson
(Sig.)
Erlandus Svenonis
(Sig.)
Joseph
Andree
(Sig.)
Häradssig.
Sveno
Nicolai
(Sig.)
Jonas
Jone
(Sig.)
Olaus Nicolai
(Sig.)
Mathias
Andree
(Sig.)
1568
213
Olaus Olavi
(Sig.)
Ölandt: Petrus Jone Erasmus Laurentius
(Sig.) Christierni Bertolli
(Sig-) (Sig.)
Petrus Erasmi Giorgius Petri Johannes
(Sig.) (Sig.) Andre
(Sig.)
Petrus Simonis [Suno-?] Olaus Laurentii Elaus Nicolai
(Sig-) (Sig.) (Sig. P I)
Opvidinga häradh: Christophorus Magnus Petri Jacobus
Magni i Elgh. i Åseda Dedesioen.
(Sig-) (Sig.) (Sig.)
Gudmundus Benct Jenson Petrus Haqvini
i Siöasås i Nåttabeck i Alguzboda
(Sig. G P) (Sig.) (Sig.)
Häradssig. Hans Gerlacus Sve: Jonas
Laurentii in Bexeda i Karstorp
Alseda (Sig.) (Sig.) (Sig.)
her Berge Hemingson her Kebe
i Hvetthelandha
(Sig.)
Jonas
Lungensis
Sveno Petri
Lenhoffden.
(Sig.)
Östre her edli:
Canutus Olavi
i Byrke
(Sig.)
Petrus Canutus Petri
Hvitharidensis Angelstadensis
(Sig. P S)
Väsbo:
(Sig.)
(Sig. P S)
Birgerus Petri
Åsinhögha
(Sig.)
Kynnden: Häradssig. Emundus Nicolai
(Sig.)
Magnus Joannis
(Sig.)
Märke efter ett stort sigill.
i Nesult
(Sig. K B)
Olaus Haquini Jonas
Anderstadensis Magni
(Sig.) Onsioer. (?)
(Sig.)
And. Matthei
Bolmsö:sis
(Sig.)
Olaus Haquini
(Sig.)
Georgius
in Hegersta
(Sig. I I)
3) Noraskog.
Trohetsförsäkran från bergsmännen på Noraskog. Örebro 1568 339
den 13 september.
The högborne fursters och herres hertig Johans och hertig Karls
skattskyllige undersåter, vi bergsmen på Noraskoga berg sampt häredz-
höfdingen Karl i Gotorp vårom kallade af thenn tilförordinerat Per
Vesgöte, höfvesmann för enn fenicke Vermelandz knechter, och uti
the gode mendz åhöro her Jacop ordinarius i Örebro sampt Jöns
Hanson, slottzfogute på Örebro slott 13 septembris och tilsporde
atth gifva vår mening tilkienne om tenn trohett, som oss egner och
bör att bevisa vår retta öfverhett, som äre the högborne förstår hertig
Johan och hertig Karl; så äre vi aldeles vidh thett sinnet som alle
Riksdagsakter II. \ 5
214
1568
andre rikesens undersåter, som håfve svorit the högborne förstår, aldeles
bevisa theres förstelige Nåde all trohett och rettrådighett och ingen
annen kenna för vår retta öfverhett ann theres höghmechtighettz Nåde,
och them, som äre theres förstelige Nådes fiender, themia kenna vi
och för våra fiender och skola them alt thett fientiligit är tilföga, så
sant oss Gudh hielpe till all vår velferd. Vi bidiom och till thett
aldra ödmiukeligesta och underdånligeste, att vi af the högborne
förstår, som äre väre nådigeste herrar, att vi måtthe fridtagne vare
så vell vi som andre Sverges inbyggiare. Thenn skatt och rettighett,
som oss egner och bör ut att göra, vele vi och låthe finna oss vel-
vilioga till att utt komma. Att vi alt thetta förskrifne vele obrotz-
ligen hålle, vittne vi thett medh vårt bergs insegel sampt medh vår
edh. Datum Orebro thenn 13 septembris anno 1568.
Noraskogs sigill.
4) Uppland.
Försäkringarna från Uppland äro uppställda efter tvänne formulär. Ett,
det senare, användes för Uppsala och de närmaste häradena, det andra,
från början tidigare användt, i den öfriga delen af landskapet.
Formuläret A)
340 Långhundra och Sjuhundra härad. Gottröra den 17 september.
Vi dannemen alle, som boendes äre uthi Longhundratz och Siu-
hundratz heredher, adelsmen, ') prestmen och menige man i förme
hereder, lofve och sverie på Gudh alzmechtigh, hans helga ordh och
evangelium och beplichte oss både upå thett timelige och thett evige
godhe, som oss någon tidh skall vederfaras, at vi uthi alle vära lifs¬
dagar vele holla och bekenna then stormechtigeste högborne förste
och herre herr Jahan Sverigis Götis Vendis arfförste, regente och
förstondare och hertigh till Finland för Sverigis rikes och vår rette
herre och regerande k[onung] och ingen annan, så lenge hans f. N.
lifstidh varar. Vi lofve och hermedh hans f. N. hulskap, troskap och
manskap, hörsamhet och lydno, beplichte oss och hans förstelige N.
sampt Sverigis rikes gagn och bestå fordra och fremie, skade och
förderf uti tidh effter vår yterste macht och förmågenhet förekomme
och afverie och [för] hans f. N. sampt Sverigis rikes skull all vår
velfärdh, lif och lifverne, godz och egodelar, när som helst omtrenger,
upsettie och ospart håfve, thett vare sigh antingen inrikes eller ut¬
rikes, till land eller vatn, emoth hvem thett helst vara kan, och syn¬
nerliga emoth k. Erick, som nu en tidh longh Sveriges rike otilbör-
ligen och ochristeligen regeret och föreståt häfver, sa at vi nu lier
') Sannolikt misskrifvet; ordet förekommer i ingen af de öfriga försäkringarna
från Uppland.
1568 215
medh onötte(!) och otvingade upseije och aldeles igenkalle then edh,
hörsamhet och lydno, som vi förbe:te k. Erick her till på Sverigis
crones vegne skyllige och plichtige varit håfve, vele och aller (!) effter
thenne dag bekenne honom eller hans afföda för Sverigis eller vår
herre eller öfverhet, uthan honom och hans anhangh såsom Sverigis
rikes argeste fiender emotstå och förfölie, så lenge vi lefve, så sant
oss Gudh hielpe. Och vi med thenne vår hereders signeter stadfeste
och i sanning tenne vår edh, som vi nu thenne högborne förste
och herre hertig Jahan Sverigis rikes rigerande konungh troligen til-
sagt och lofvat håfve. Datum Gottröra 17 septembris anno etc. 68.
De båda häradens sigill.
Efter samma formulär aflades försäkran på följande orter i Uppland:
2) Enköping den 19 sept. (besegladt med stadens sigill samt af kyrko¬
herden Ericus Johannis och rector scholae Andreas Olai, hvilka äfven under¬
tecknat); 3, 4) prestman (Simon i Tillinge, Matts i Sparsätra, Henrik (H I) i Näs
och Morten (M O) i Teda, hvilka beseglat), och allmoge i Åsunda härad
(häradssigillet) den 19 sept., två försäkringar i samma ark; 5) prestmän och
menige allmoge i Närdinghundra och Lyhundra, Knutaby socken den
19 sept. (de båda häradssigillen); 6) prestmän och menige allmoge i Olands
härad den 20 sept. (häradssigillet); 7) kyrkoherden samt menige man i
Tierps och Tolfta socknar, utan dag, men i samma lägg, som de två
följande, af hvilka det senare är dateradt den 20 sept. (besegladt med Tierps
härads sigill samt af kyrkoherden i Tierp Johannes Georgii, som äfven under¬
tecknat); 8) menige man i Vendels härad samt kyrkoherdarne därstädes, d.v.s.
i Vendel, Tegelsmora, Dannemora och Film, utan dag, men i samma lägg
sorn föregående och efterföljande, undertecknadt och besegladt af kyrko¬
herdarne Johannes Petri i Vendel, Ericus Petri i Tegelsmora, Petrus Olai i
Dannemora och Jonas Nicolai i Film samt med häradssigillet; 9) menige
man i Norra Ron eller Löste, Veslandh, Elkarby, Hollanes och Vale sock¬
nar samt kyrkoherdarne därstädes, den 20 sept. (undertecknadt och beseg¬
ladt af kyrkoherdarne Paulus (P P) i Vesland, Laurentius Jone i Valö och Olaus
Belsche, »evangelii minister», i Hollanes samt med häradssigillet); 10) menig¬
heten och kyrkoherden i Öregrund, utan dag, men har tydligen tillhört
samma lägg, som de tre föregående (stadens sigill ; kyrkoherden Christophorus
Laurentii undertecknat och beseglat); 11,12) prestmän i Trög den, mäster Jakop
i Vekold, Simon (SS) i Hackestada, Lars (LO) i Vilbörga, mäster Lars i Lislena,
Jöns (I N) i Valby och Nils (N P) i Lislekyrke, samt menige allmoge därstädes,
två skilda försäkringar i samma ark, den 23 sept. (beseglade dels af presterna,
dels med häradssigillet); 13, 14) menige allmoge i Lagund och prest-
männen i Lagund Laurentius Erici i Girista, Olaus Falk i Fitia, Olaus Petri
i Holm, Michael Sig:di i Biskopskulla, Johannes Petri i Nysätra och Bene¬
dictus Canuti i Longetora (besegladt af de 4 förstnämnda), två försäkringar
i samma ark, båda daterade den 24 sept.; 15) prestmän och menige all¬
moge i Frösåkers härad, Börstil den 25 sept. (häradssigillet); 16, 17)
menige allmoge i Haglind (häradssigillet) samt prestmän därstädes, Sven i
Åker, Martinus Joannis i Balingsta, Benedictus i Tibbelia, Carolus i Hagaby
(fyra sigill), två försäkringar daterade båda den 26 sept.; 18) borgmästare
och råd samt menigheten i Gefle, äfvensom kyrkoherden och ordinarius
mäster Mårten (Gefle stad; Martinus Gestritius, underskrift och sigill), utan
216
1568
dag, men sannolikt samtida med nästföljande; 19) menige man i Ge-
stringeland samt kyrkoherdarne därstädes, Ofvansjö den 28 sept. (Ericus
Andree i Ofvensiö, Ericus Petri i Hedesunda, Ericus Svenonis i »Torgsåkra»,
Olaus Andree i Fernebo, Mathias Laurentii i Uglebo, Joachimus Verneri i
Hamrunga, Petrus Olai i Årsunda och Magnus /Estonis i Vallbo, under¬
skrifter och sigill, samt »landssignetet»); 20) prestman och allmoge i Häfver,
Väddö, Bro, Björkö och Frötuna tingslag och »hele skiplagen», Estuna
den 29 sept. (de tre tingslagens samt Väddö sockens sigill); 21) prestman
och menige allmoge i Vallentuna och Sollentuna härad samt Åkers
skeppslag, Valentuna den 3 okt. (de båda häradens samt skepplagets sigill,
det sistnämnda med årtalet 1560); 22) prestman och menige allmoge i
Erlinghundra och Håbo härad den 4 okt. (de båda häradens sigill,
Erlinghundras med årtalet 1568); 23) prestmän och allmoge i Bro och
Färentuna härad, Bro den 14 okt. (Bro härads sigill med årtalet 1560).
Formuläret B)
341 Trohetsförsäkran af Laurentius Petri Gothus m. fl. prester och
skolman i Uppsala. Den 21 september.
Vi effterschrifne Laurentius Petri, lector i Upsale, Ericus Petri
kyrkieherre, Petrus Benedicti skolmestere, Andreas Engilli, sysleman
tersammestedz, gore vetterligit och medh thette vårt öpne bref al-
menneligen bekenne och tilstå, att effter then stormechtige, höch-
borne förste och herre her Johan Sverigis Göthis och Vändis etc.
arfförste, regent och förståndere, hertogh till Finland, vår nådige
herre, för månghe höchvichtige orsacher skuld är nöd och tvinget
till att stelle sich till värn emot konungh Erich, effter han uthen all
fogh och ursach aldeles står hans förstliche Nådhe sampt hans f. N:s
käre brodher then höchborne förste hertigh Karl etc. och theris f.
N:s käre blodzförvanter Sverigis riches adel effter lif och velfärdh;
och effter man i sanningh och af daghligh förfarenhet förnimme kan,
att konungh Erich her till aldrigh häfver till sinnes varit Sverigis
riches, alles våre käre fäderneslandz långhlighe velfärd och bäste för-
dre och fremie, uten ifrån sin förste regementz tid sich fast ochriste-
ligen och otilbörligen emot sine undersåther och tienere i månghe
måtte förhållet, hvilchet icke lengre udaf någen christen och erligh
svensk man står till att lidhé; hvarföre lofve vi nu her medh och
sverie på Gudh alzmechtigh, hans helge ord och evangelium, vår
christelighe tro, sanningh, äre och redhlighet, att vi aldeles vele holle
och bekenne höchbe:te hertigh Johan för Sverigis riches och vår rette
herre och öfverhet och ingen annen, så lenghe hans f. N:s lifstidh
varer. Vi lofve och här medh h. f. N. hulskap, troskap och manskap,
hörsamhet och lydno, beplichte och oss hans f. N:s gangn och bäste
fördre och fremie, skade och förderf udi tidh förekomme och afverie
vele och för h. f. N. sampt Sverigis riches skuld all vår velfärd, lif
1568
217
och lefverne, godz och ägedeler, e när som helst umtränger, upsättie
och ospare håfve, thett vari sich anten inriches heller utenriches,
emot hvem thett helst vare kan, och besynnerligen upå thenne tidh
emot kongh Erich then fiortende, och uti alt thett, som oss udi
thenne företagne handel emot åfftebe:te konungh Erich utaf h. f.
N. befälet och tilbetrodt blifver, beplichte vi oss på thett flitigeste
och hefftigeste fulfölie och effterkomme, såsom uprichtige svenske
infödde undersåther' egner och bör. Vi upseie och her medh aldeles
onödde och otvingede then edh och hörsamhet, som vi konungh
Erich skylloghe och plichtighe varit håfve, och aldrich effter thenne
dagh bekenne honum för vår herre heller öfverhet. Thette alt sam-
men vi uthen all argh list, nye påfund och exception vele och skole
aldeles onödde och otvingede obrötzligen hålle, så sant hielpe oss
Gudh till lif och siel evinnerligen. Och tess till ytermehere visse
trycke vi våre signetter her neden under och medh egne händer
underschrifvet. Datum Upsale 21 septembris anno etc. 1568. *)
(s>g-) (Sig.)
Laurentius P. Gothus Ericus P.
Upsa. ecclesiae minister
(Sig-) (Sig.)
Petrus Benedicti Andreas Engilli
Efter samma formulär, med få afvikelser, delvis beroende på felskrif-
ning 2) aflades eden af 2) borgmästare, rådmän och menigheten i Uppsala
(Eggert Goedingk, Oluff Humble borgmästare; Oluff Ulf, Oluff Pedersson,
Karl Nilsson, Peder Humble, Anders Philpusson, Påvel Eriksson, Peder
Oluffsson, Jöns Pedersson, Knut Eriksson, Peder Mortensson, Mats Eriksson
och Erik Oluffson rådmän) den 21 sept. (besegladt med stadens signet);
3) Hans Frese gardener i Uppsala, Lucas stenhuggare, Urban Skultz
snickare, Jeronimus Remer snickare, Simon klensmed, Sylvester rörsmed,
Valtin murmästare, Christoffer murmästare och Mårten Marcusson snickare,
Uppsala den 21 sept. (»m. Hans kryddemesterens obligation udi Upsala»;
utfärdarnes sigill); 4) pastores (Stephanus (SA) i Bälinge, Olaus (O H) i
Skuttunge och Tomas (T A) i Åkerby) samt menige man i Bälinge härad,
den 12 okt. (presternas samt häradets sigill); 5) pastores (Laurentius (L A)
i Vaxala, Olavus (O H) i Danmark, Olavus (O L) i Gamla Uppsala 2) samt
menige man i Vaxala härad, den 12 okt. (presternas samt häradets sigill,
det senare med årtalet 1560); 6) prester (Andreas (A O) i Tensta, Nico¬
laus (N P) i Vixsta, Ericus (E A) i Börklinge, Canutus (K P) i Lena, Jo¬
hannes i Erentuna) samt menige man i Norunda härad, den 16 okt. (pre¬
sternas sigill); 7) pastores (Olaus (O P) i Börie, Nicolaus (NA) i Venge,
Laurentius (L A) i Näs) och menige man i Ulleråkers härad, den 18
okt. (presternas och häradets sigill); 8) prester (Joachimus Olavi i Rasbo
och Petrus Sigvardi i Funbo) samt menige man i Rasbo härad, den 20
okt. (häradssigillet).
') På sista sidan: clericheridz obligation i Upsale.
2) Förnämsta olikheten är, att n. 2—9 i hertig Johans titel i början utlemna
regent och förståndare.
218
1568
5) Utanför och i Stockholm.
Utanför Stockholm aflade den 24 september »dalefougdterne», enligt en
påteckning på obligationen, sin ed enligt formuläret B (utfärdare äro Per
Hansson till Holm, Knut Persson, Hans Eriksson, Michel Helsing, Karl
Eriksson, Hans Morthensson, Henrik Knutsson, Hans Joensson och mäster
Hans byggmästare; nio sigill med bomärken och initialer; därjämte har
Siffridh målere underskrifvit).
Den s oktober aflade Lenart Germundsson, Oleff Andersson (udi Vester-
sylfbärgetx) Erik Nilsson (skrifvare vid Vestersylfberget*) Oluff Jönsson,
Lasse Joensson Båtthenfougte, Hans Garp Helsingfougte, Sven Nilsson, Oluft
Jonsson och Rasmus Ravalsson sin försäkran å Stockholms slott efter for¬
muläret A (9 sigill, tre underskrifter) och den 8 oktober aflade enligt på¬
teckning »fougter och schrifvere vidh Salberget» (13 stycken) likaledes i
Stockholm sin ed enligt formuläret B (underskrifter och sigill).
6) Svenska Norrland.
342 Trohetsförsäkran af presterskapet i Helsingland. Tuna landsting
den 8 oktober.
Vi effterschrifne Nicolaus i Bolnes, Jacobus i Delsiö propste,
Petrus i Alta, Johannes i Jersiö, Jonas i Ljusdala, Ericus i Serstada,
Petrus i Erbrot, Olaus i Skogskyrkie, Bero i Södrala, Olaus i Mo,
Johannes i Norala, Nicolaus i Enånger, Andreas i Forsa, Ericus i
Norbo, Stigo i Bergssiö, Nicolaus i Tuna, Ericus i Rochstadha, Olaus
i Hermånger, Andreas i Hodall kirkepreste udi Helsingeland gore
vitterligit etc. Se Laurentii Petri m. fl. försäkran här förut med få
afvikelser till sista stycket.
— — — Erich then fiortende, som nu en tidh långh Sverigis
riche otilbörligen regeret och förestått häfver, och udi alt tet, som oss
emot honum utaf h. f. N. befälet och tilbetrodt blifver, beplichte vi
oss på thett troligeste och hefftigeste fulfölie och effterkomme, såsom
uprichtige och erlige svenske män egner och bör. Vi upseie och
her medh aldeles onödde och otvingede then edh, hörsamhet och
lydno, som vi offtebe:te konungh Erich her till på Sverigis crones
vegne skyllige och plichtige varit håfve. Vele och aldrigh effter
tenne dagh bekenne honum och hans affödhe för Sverigis riches
heller vår herre och öfverhet, uthen honum och hans anhangh såsom
Sverigis argeste fiender emotstå och förfölie. Tette altsammen vi
uthen all arge list, nye påfunder och exeption vele och skole aldeles
onödde och otvingede obrutzligen hålle, så sant oss Gud hielpe til
lif och siel i evich tidh. Thess till ytermere visse håfve vi thenne
vår obligation medh vår vanlige insegel bekrefftiget och medh egne
*) Enligt underskriften.
1568
219
hender underskrifvit. Actum Tune landztingh 8 octobris anno etc.
LXVIII.
Sigill och underskrifter i tre rader, 6, 6 och 7:
Nicolaus Laurentii
i Ballenes
(Sig. N L G)
Jonas
Jonae
Jerfsö
(Sig. I I)
Bero
in Sodreala
(Sig. B M)
Andreas Magni
in Forsa
(Sig. A M)
Nicolaus
i Tuna
(Sig. N O)
Jacop Masson
i Delsbo
(Sig. I M)
Ericus Petrus
i Serstade in Ärbrådh
(Sig. E P) (Sig. P O)
Jonas
Simonis
i Liusdal
(Sig. I S)
Olaus Beronis Jonas Olavi
i Mo in Norala
(Sig. O B) (Sig. IO H)
Ericus Petri
i Norbo
(Sig. E P)
Elricus Magni (Sig. O P)
i Rogstadh Olaus
(Sig. E M) i Harmånger
Petrus Petri
i Alftha
(Sig. P P)
Olaus Andreae
i Skogskyrke
(Sig. Hl O)
Nico:
i Enånger
(Sig. N I)
Stigo Gumundi
in Bärgsiö
(Sig. S G)
Andreas
i Hodall
(Sig. A E)
I öfverensstämmelse härmed aflades försäkringar 2) af allmogen i Hel¬
singland, samma dag och ort som presterskapet (Helsinglands sigill); 3)
af presterskap och allmoge i Ångermanland, Bjertråd på landstinget den
29 oktober (Ångermanlands sigill samt sigill och underskrifter af följande
prester: Dominicus i Nordengrå, Petrus i Nora, Nicolaus i Bota, Laurentius
i Sebaråd, Petrus i Gummunderad, Petrus i Torsåker, Jonas i Solet, Ericus
i Risel, Ericus i Ramsel, Laurentius i Arnes, Jonas i Sielevad, Henricus i
Seiensiö, Jonas i Nettra, Nicolaus i Anunsiö, Nicolaus i Grundsiö och
Nicolaus i Nordamålinga); 4) fogdar och höfvitsman (Hans Andersson
fogde i Ångermanland, Hans Berg fogde i Mädelpad, Clemet Månsson i
Mädelby fogde öfver Jämptelapparne, Henrik Nilsson i Strinde fogde öfver
Ångermanlapparne, Christoffer Siggesson, höfvitsman öfver bönderna i Norr¬
land och Erik Matsson, deras fänikedragare), likaledes Bjertråd den 29 okt.
(sex sigill och underskrifter); 5) presterskap och allmoge i Medelpad,
Njurenda på allmänt landsting den 3 nov. (Medelpads landssigill samt under¬
skrifter och sigill af följande prester: Carolus i Tuna, Laurentius i Skön,
Sivardus i Niurende, Martinus i Torp, Olaus i Endal, Johannes i Ljustorp
och Olaus i Selånger).
7) Jämtland och Härjedalen.
Trohetsförsäkran af presterskap och allmoge i Härjedalen. Svegs 343
kyrka 1568 den 15 oktober.
Vi effter:ne Jonas Petri kirkeprester i Svegh och Herdall, Niels
Halvarsonn på Vall, Oluff Halvarson på Backen, lensmen ter same-
städes, sampt menige almogen, som bygge och bo i Herredalerne, gore
vitterligit och almeneligen bekenne och tilstå att, efter thett ten stor-
220
1568
mechtigste och höchborne förste och herre her Johan Sveriges Göthes
och Vendes arfförste hertig till Finnlandh utaf månge hochvichtige ur-
sacher häfver medh Sveriges rikes stennder blefvit nodh och tvinget att
stelle sich tel vern emot konung Erich och sinerligen effter thett att han
aldeles utan all orsach står h. f. N. sampt h. f. N. elskelige broder tenn
hochborne förste hertig Karl, teslikest teres Nader käre blodzföreventer
Sveriges riches adel effter lif och velferd och uti sinn regements tidh
aldrig häfver tilsinnes varit thett att söche, fremie och försållie [o:fort-
ställe?], ther igönnom Sveriches riches långlige velmogan, beste och
bestannd hennde och ske måtte, utan altide thett företagit, ter igönnum
obestånd, skade och theres merkelige förderf efterfölgt häfver, och elliest
utti månge måtte sig fast otilbörligen och ochristeligen imott sinn under¬
satte och tiennare förhåldet, hvilket iche lennger utaf någen christlich
och erlig man står till att lide; Terföre upsäije vi her med förbe:te
konung Erich aldeles otvingde och onödde ten edh, hörsamhet och
lydno, som vi honom her till på Sverikes chrones vegne håfve skyllige
och plichtige vared, vele och effter tenne dag aldrigh bekenne honnom
heller hans afföde för Sveriches riches heller vår herre och öfrichett,
utan alltennstund vi med vår lifliche ed och förplichtelse en gang ehero
ifrån Danmarks riche för sinnerlige orsache skuldh aftrådne och oss
till Sverikes cronne begifvit och inlifvit och höchbe:te hertog Johan
nu utaf alle Sveriches stender for Sverig och theres rätte herre och
ofverhett er blefven optagen och bekennet, lofve och nu vi hermed
och sverige på Gud allz:te, hans helge ord och evangelium, vår
chrestelig tro, sanningh, äro och redlighet, att vi her effter vele och
skulle hålle och bekenne hochbe:te hans förstlich Nade for Sveriges
riches och vår rette regerande here, hofvet och ofverhett och ingen
annen, så lennge hans f. N. lifstid varer. Vi lofve och hermedh h. f.
N. hulskap, troskap och manskap, horsamhett och lydno, beplichte
och os h. f. N. gagn och beste fordre och fremie, skade och förderf
utti tid forkonne(l) och afverie velle och för hans f. N. och Sverichs
rikes skuld alle vår velferd, lif och lefverne, godts och egedeler, enär
som helst omtrennger, upsatie och ospart håfve, thed vare sig emott
hvem thed helst vare kan, inrikes heller utrikes, till land eller vaten,
och sinerlig nu på tenne tidh emott koning Erich och hans anhång,
tern vi på thed heftigste emottstå och så sonn(!) Sveriges argeste fiender
att förfölge os fulkomeligen beplichte. Thette altsaman vi utan all
argelist, nye påfunder och exepcionn uti alle sinne punchter aldeles
vele och skulle obrusligen hålle och efterkomme, så sannt os Gud
hielpe tell evig tid. Och efter tenne lansenden sellfver innted sinerlig
insegel håfve, begäre vi alle samptlich af the tolf her pleger hoss
oss settie i tinngsnempd, som ero Sven Chlämitson i Herrö, Jons
Olson i By, Trygge Hafftorson i Bech, Jon Person i Vall, Jons Gud-
muson i Herrö, Per Halvarson i By, Erich Chlämitson i Herrö, Oluff
i Holm, Jon Olson i Olindall, Per Torson i Nolangå, Oluff smed i
1568
221
Sved i Herdall, Jon Bagge på Ba[c]kan, att the tenne vår förplichtelse
sampt forbe:te vår kirkeherde och lensmen med theres segell och
bomerke velle bekrefftige, hvelken vi fulkomeligen tilstå och i all
tilkomande tidh tilstande vele och skulle. Datum ved Sveg körche
ten 15 ochtobris anno 1568.
Sigill ellet bomärken och underskrifter i tre rader, 6, 6 och 3:
her Joen Petri Niels Hal- Oluf Halfverson Erich
kirkieherre i Svegh ver son lenzman i Heredal Clemetson1)
(Sig. I P) lenzman i Sveg (bomärke) (Sig),
(bomärke)
Oluf Jon Olsson Per Torson Trigge
i Holm i By (Sig.) (Sig.)
(bomärke) (Sig.)
Joen Person Jöns Gum:s. Per Halverson Erich Clemetson
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Oluf smed Jons Olson Joen Bagge
(bomärke) (Sig.) (bomärke)
Alla namnen äro skrifna med samma hand.
Presterskapet i Jämtland, Nicolaus Stefani, ordinarius i Jämtland och
kyrkoherde i Oviken, Andreas i Brunsflod, Nicolaus i Offerdal, Laurentius
i Undersåker, Michael i Rödön, Henricus i Lit, Johannes i Refsunda, Jonas
i Hammerdal, Benedictus i Rafvenda, Jonas Jönsson i Sund och Petrus i
Norderön ha på allmänt landsting vid Oviken den 21 oktober utfärdat en
försäkran i enlighet med Helsinglands presterskaps (8 sigill med eller utan
underskrifter). Liknande formulär har vid samma tillfälle begagnats af fogden(?)
Jonas Jönsson. Allmogen i Jämtland, hvars försäkran likaledes är daterad
Oviken den 21 okt., har återigen i det hela till en början begagnat samma
formulär som presterskapet och allmogen i Härjedalen2) — ända till och med
anammet och bekend sid. 220 r. 23 — men sedan följt Helsinglands presters
försäkran. Fyra män från hvar fjärding ha beseglat eller ritat bomärken,
emedan landsinseglet var fördt till Stockholm.
8) Finland.
Den 21 oktober fick Bertil Eriksson uppdrag att förhandla med menige
man i Åbo, Kumogårds och Tavastehus län. Ivar Månsson och Lasse Köller
hade förut fått ett sådant uppdrag, men förklarat, att det blefve dem för
svårt att utföra detsamma öfver hela Finland (Arwidson, Handl, till upplysn.
af Finl. häfder X, sid. 165 efter riksregistraturet). Uppdraget utsträcktes
den 10 nov. äfven till Raseborgs län, och befaltes Bertil Eriksson att insända
försäkringarna till kansliet (riksregistr. 1568 okt.-dec. fol. 43 v.3)
*) I sigillet står Sven Clemetson.
2) I hertig Johans titel tillägges regent och förståndere och var allernadigste
herre. Efter Therföre sid. 220 r. 14 fortsattes omedelbarligen och al te'n stund vi medh
var lifliche edh och förplichtelse en gångh ere ifrån Danmark och Norie afvichne och
aftr edde och för synnerlighe or sacher skuld oss under Sverigis crone begifvit och hoch-
be:te hertogh fohan nu udaf alle Sverigis stender och 7nehenige trogne undersather för
Sverigis och teris rätte herre och öfverhet er annammet och bekend etc.
3) Jfr äfven mern. för sekr. Oluff Larsson ang. uppdrag i Finland den 8 jan. 1569
(registr. 1568—69 suppl. fol. 51 v.).
222
1568
344
Trohetsed från Aland. Kastelholms slott 1568 den 20 oktober.
Thetta är thenn eden, som menige man på Ålandh svorid
hafva thenn stormectigeste högborne furste och herre her
Johan medh Gudz nådhe Sverigis Göttis Vendis arffurste och
utvald konungh och hertigh till Finlandh thenn 20 octobris
anno etc. 68.
Vi lofve och svärie etc. Se försäkran från Långhundra och
Sjuhundra här förut med undantag däraf att i st. f. »arffurste regent
och föreståndare» står »arffurste och utvald konung» och följaktligen
läyigre fram »kongl. Nåd» i st. f. furstlig Nåd». Efter förekomme
och afvärie» fortsättes här omedelbart: »vele och nu här medh onödde
och otvingede»
Vi vele och aldrigh efifter thenne dagh bekenne honom eller
hans affödhe för Sverigis rikis eller vår herre och öfverhett, så sant
oss Gudh hielpe bodhe till lif och si eli. Till ytterme[re] visse och
stadfästelse lathom vi trychia vår landzens signitt her under för:ne
edh sampt kirkiepresternes signitt på för:ne Ålandh och 2 bönders
utaf hvarie sochn medh theris bomerche. Schrifvit på Castelholms
slott anno, die ut supra.
Eschillus Johannis Johannes Petri Lands- Michael Andree
Sundensis ex Finneström sigillet ex Saltvick
(Sig. I P) (Sig. M A)
Giorgius Herici Måns Gåtte
ex Lemmelandt till Öningeby
(Sig. ’) (Sig. *)
(Sig. E I)
Larentius Herici'
ex Hamarlandh
(Sig. L H)
[Ambrosius
I i Vivasteby
iSiffridh Larson
| i Sibby
[Bengt Personn
< i Ödekarby
[Mattz Olsonnibidem
[Per Anderson
) i Andersböle
[Siffridh Månson
[ i Gobby
(Hendrick Person
Lemlandz I i Krokstadh
sochn (Erick Person
i Clemetzby
Sundh
sochn
Saltvik
sochn
Jomala
sochn
, . (Hendrik Bertilson
Hamar ands) ; Lillebolstadh
soem (jesper i Strömå
IMichil Hanson
Gibböle
Nilis Jönson
i Godheby
(Erik Olson
Kumblinge L1 Kumblingeby
sock).
(Hendri
1 ibidem
k Olson
[Lasse Person
, I i Granbodha
Fogel sockn’.Eric]i Qlson
[ i Öfrebodha
Bomärken vid de flesta namnen, som äro alla skrifna med samma stil.
’) Sigillvaxet bortfallet.
1568
223
Trohetsed från Kumo socken och Kjulo kapellförsamling. Utan dag. 345
Vi effterscrifne menighe man, som byggie och boandes äre udi
Cumo sockn och Kiulo cappel geldh, lofve och sverighe på Gudh
alzmectigh, hans helighe ordh och evangelium och beplicte oss bodhe
på thet timelighe och thet evighe godhe, som oss nogen tidt skall
vederfares, att vi udi alle vore lifsdager vele holle och bekenne then
stormect:e högborne furste och herre her Johan Sverigis Götis Vendis
uttvald konungh och arfförste etc. för Sverigis rikes och vår rette
herre och rege[re]nde konungh och inghen armen, så lenghe h. K.
lifstidt varar; teslikis h. k. Nådtz förstinne then högborne fru Kathe¬
rina Sverigis Göttis och Vendis utvaldt drotningh och boren furstinne
till Pållandh för vår nådighe fru och drotningh och inghen annen,
så lenghe hennes N. högmectighetz lifstidh varer. Vi lofve och her
med h. k. N., sameledis hennes Nodz högmectighett huldskap, troskap
och manskap, hörsamhet och lydno, beplicte oss och h. k. N. sampt
hennes Nådz och Sverigis rikis gagn och beste fordre och fremie,
skadhe och förderf udi tidt effter vår ytterste macht och formoghen-
hett förekoma och afverie och för h. k. N. sampt Sverigis rikis skull
all vår velferdh, lif och lefverne, godz och egedeler, när som helst
umtrenger, upsethie [och] ospart håfve, thett vari sigh anten inrikis
eller [utjrikis, til landh eller vatne, emott hvem thett helst vare kunne.
Och effter then alzmectige Gudh häfver mildeligh förlendt högbemelte
vår n. uttvald konungh her Johan enn ungh lifsmantzarfvinghe, nem-
lighen then högborne furste och herre her Sigismundus Augustus,
så beplichte vi oss och honom vele annama och for vår rette herre
och konungh bekenne effter högbe:te vår nådige herris och uttvalde
konunghs her Johans dödelighe afgångh och inghen annen, um han
elliest till sådane k. embethe skickeligh och tieneligh blifva kan, och
nu hermed onödd och otvinget upseije och aldelis igenkalle then
edh, hörsamhett och lydno, som vi förbe:te k. Erich her till på Sverigis
crones vegne skyllighe och plictighe varit häfver. Vi vele och aldrigh
effter thenne dagh bekenne honom eller hans affödhe för Sverigis
rikis eller vår herre och öfverhett, så sant oss Gudh hielpe bodhe
till lif och siell.
Tess til ytermere visso och vitnesbyrd undher våre kirkeherdis
her Michils Stephani och her Nilssens på Cumo gordh sampt her
Larssens uthi Kiulo signeter och lendzmenn[en]ars boamercher Hen¬
drich Hendrichsons och Nilis Hendrichsons.
Tre sigill och två bomärken.
I öfverensstämmelse härmed aflades försäkringar af 2) Björneborg
samt Ulsby socken i november (utan dag; Ulfsby stads sigill); 3) Ny-
kyrkio socken den 11 nov. (besegladt af herr Anders Persson kyrkoherde
224
1568
och Arved Andersson länsman i Sivoila); 4) Raumå stad och Raumå
socken den 14 nov. (stadens sigill); 5) menige man i Effrabominne och
Effra socken den 15 nov. (besegladt af kyrköherdarne herr Bertil (B S) och
herr Jöns (M I W) samt länsmännen Urbanus och Morten); 6) menige man i
K all i åla socken den 15 nov. (besegladt af kyrkoherden herr Mårten (M O);
7) menige man i Karkå socken den 16 nov. (besegladt af kyrkoherden
herr Madz Martini); 8) följande frälsemän i Halicko härad: från Kimitto
socken Erik Andersson till Siölax, Knut Henriksson till Kalmusnäs, Jakob
Persson till Brendboda, Clemet Jonsson till Böle, Antonius Timbermans till
Kuggböle, Erik Torkilsson till Qvarnböle, Hans Persson till Nårdanå och
Eskil Oluffsson till Lindarnäs samt från Bjerno socken Per Eriksson till
Pojoby, Erik Bertilsson till Mälkilä, Bertil Hansson till Astillijoki, Mats
Simonsson till Arpala, Gres Oluffsson till Lemmu, Rasmus Jonsson till Mäl¬
kilä och Frille Påvalsson till Viborg den 16 nov. (fjorton sigill och ett
obegagnadt sigillvax, de förra svarande mot de uppräknade frälsemännen
med undantag af Erik Bertilsson, Bertil Hansson och Frille Påvalsson, i det
till dem skulle höra två sigill, visande en hästskolik figur och en fisk, med
initialerna B O och A R; Eskil Oluffsson och Rasmus Jonsson föra bomär¬
ken); 9) menige man i Körå socken den 17 nov. (besegladt af kyrkoherden
herr Henrik (H O); 10) Pirkala socken den 18 nov. (besegladt af kyrko¬
herden; initialer PN); 11) Vesilax socken den 18 nov. (besegladt af
kyrkoherden herr Jöran (GP); 12) menige man i Lem pela socken den
19 nov. (besegladt af kyrkoherden herr Olef Krok (O M); 13) frälsemän
i Pickie härad, från Savu socken Henrik Simonsson till Karan, Mogns
Niksson till Ristiniemi, Hans Persson till Kerkis, Jöns Henriksson till Fin-
skilä, Oluff Svart till Saustila, Nilis till Haulakallio, Ravald Halfvarsson till
Jälcksari; från Pargas socken Hartvik Jakobsson till Borstböle, Mats Mogns-
son till Kappelstrand, Nilis Larsson till Kaskisar, Mats Andersson till Stor¬
gården, Henrik Stark till Mälo, Hans Henriksson till Bolböle, Anders Tor¬
kilsson till Atu, Erik Jonsson ibidem, Anders Persson ibidem; från Navu
socken Tomas Oluffsson till Keldeng, Henrik Eriksson till Hangislax; från
Pickie socken Nilis Henriksson till Linnunpän, Mikel Matsson till Stor¬
gård, Mikel till Buckila; från Lundo socken Tomas Jakobsson till Moisiö,
Jakob ibidem, Jöns Matsson till Naudiala, Pargas länsmansgård den 20 nov.
(24 sigill i tre rader, 1, 4, 5, 7, 8 i första, 7, 8 i andra och 4, 8 i tredje
raden obegagnade); 14) Virmo socken, Virmo länsmansgård den 22 nov.
(besegladt af kyrkoherden herr Henrik Olai); 15) Hvittis socken den 23
nov. (besegladt af kyrkoherden, initialer MR); 16) menige man i Pelkene
socken den 23 nov. (besegladt af kyrkoherden herr Bertil Joannis); 17)
Nousis socken den 25 nov. (besegladt af kyrkoherden herr Staffan Henriks-
son(?)); 18) bofaste bönder i Pickie härad i Lundo, s. Kadrins, Pickie, Sagu,
Pargas och Navu socknar, den 26 nov. (besegladt af kyrköherdarne och
länsmännen herr Mats (ME) i Lundo, Per i Deiula; herr Mats (M H) i
s. Kadrins, Tomas i Laustela; herr Per (PM) i Pickie, Siffred i Mäkälä;
herr Siffred (SM) i Sagu, Siffred i Kirkieby; herr Elias (E S) i Pargas,
Benkt i Skärpböle; herr Josef (IP) i Nagu, Anders Ung i Biskopsö); 19)
bofaste bönder i Halicko härad i s. Mörtens, Halicko, Uskela, Bierno,
Kimitto och Pemar socknar, Halicko härad den 26 nov. (besegladt af kyrko-
herdarne och länsmännen, herr Simon (SK) i s. Mörtens, Peri Juthela; herr
Philippus (PH E) i Halicko, Per i Maijala; herr Oluff (O P) i Uskela, Jöns
Murilan; herr Nilis (N M) i Bierno, Erik pipare i Sauro; herr Per (PH) i
Kimitto, Clemet i Troddeby; herr Morten (M I) i Pemar, Jöns i Kofvala;
länsmännen ha med undantag af Per i Maijala endast ritat bomärken); 20)
Masko socken, den 27 nov. (besegladt Mårten Olsson till Storby och Jören
1568, 1569 225
Bernes till Kifvis väpnare på menige mans vägnar); 21) Pöute socken,
Brunkala den 29 nov. (besegladt af kyrkoherden Johannes Sigfridi); 22)
menige man i Achas socken, den 30 nov. (besegladt af kyrkoherden herr
Erik (EL); 23) Kangasala socken, den 30 nov. (besegladt af kyrkoherden
herr Oluff (O O); 24) Orivesi socken, den 30 nov. (besegladt af kyrko¬
herden herr Jakob (IH); 25) Vana socken, i dec. (besegladt af kyrko¬
herden herr Henrik (HP); 26) menige man i Hattula socken, i dec. (bé-
segladt af kyrkoherden herr Anders (AL); 27) Henrik Jakobsson till
Kåckila, Tavastehus den 4 dec. (sig.); 28) Anders Jönsson Katinala,
Tavastehus den 4 dec. (sig. liknande bomärke); 29) Hans Björnsson
riddare till Lepas, Tavastehus den 4 dec. (sig.); 30) Tönne Olsson till
Tjusterby, Tavastehus den 4 dec. (sig.); 31) Hans Boije till Termula,
Tavastehus den 4 dec. (sig.); 32) menige man i Lojo socken, den 6 dec.
(besegladt af kyrkoherden herr Per (PN); 33) Kyrkeslätt socken, den 7
dec. (besegladt af kyrkoherden herr Morten (MP); 34 Espå socken, den 7
dec. (besegladt af kyrkoherden herr Erik (ES); 35) menige man i Sjundo
socken, den 8 dec. (besegladt af kyrkoherden herr Tornes (T O); 36) menige
man i Charis socken, den 10 dec. (besegladt af kyrkoherden herr Henrik
(HM); 37) menige man i Kisko socken, den 10 dec. (besegladt af kyrko¬
herden her Jon (IM); 38) menige man i Pojo socken, den 10 dec. (be¬
segladt af kyrkoherden her Nils (N S); 39) frälsemän i Vemo socken i
Norrfinland, Erik Johansson till Koskis, Henrik Lambrichtsson till Mari-
jerfvi och herr Jons till Gunnilann, den 18 dec. (tre sig.); 40) presterskapet
i Ny slotts län, kyrköherdarne Anders Siffredsson till Savulax, Jören Eriksson
till Jochas, Anders Andersson till Säming, Laurentius Eskilsson till Kåpia
och Erik Persson predikant på Nyslott, Nyslott den 20 dec. (fem sig.); 41)
Åbo stad, den 22 dec. (stadens sig.); 42) Rändemechi socken, Åbo den
27 dec. (besegladt af Paulus Justen, biskop i Åbo, »hafvendes kyrkeherris-
döme i förbeide Rändemächi sochn», och länsmannen Jakob Bommerskägg);
43) Kumb ling socken, Kumbling prestgård 1569 den 17 jan. (besegladt
af kyrkoherden herr Martin Olai).
Finska adelns trohetsförsäkran i Borgå 1569 den 2 februari.
Original på pergament i Riksarkivet.
Dhenn stormectigeste högborne förstes och herres her Johans
Sverigis Göttis, Vändis sampt flere tas tilbehöringers konungs och
arffurstes vår aller nådigeste herris underdånige undersåter och tiänere
vi effther:ne Hans Larson till Isnäs, Anders Nielson till Talis, Jören
Båije till Gännäs, Lasse Tårstenson till Brödtårp, Ture Pederson till
Pöpått, Arvedt Olson till Gambieby, Tönne Olson till Tiusterby,
Bertill Jörenson till Strömsnäs, Jören Månson till Nåckis, Svante
Erichson till Kiala, Mårthen Matzson till Sarflax, Hans Erichson till
Söderkulla, Claes Henrichson till Näsedt, Knutt Matzson till Tärvejoki,
Hans Skalm till Svartzå, Bengt Pederson till Munkeby, Niels Michil-
son till Aby, Henrich Henrichson till Dönsby, Oluff Jacobson till
Bolstadh, Ture Johanson till Draxby, Lasse Hanson till Siälavich, Jören
Månson till Kåskis, Jören Gregerson till Tiusterby, Bengt Henrichson
346
226 1569
till Moisio, Mårthen Påitz till Poitzila, Cristoffer Michilson till Kårsor,
Jost Småpeper till Greggeböle, Mångs Larson till Haicko, lofve och
sverige, opå Gudh alzmectig etc. Se Kumo sockens försäkran ') ända
till näst sista stycket.
Och effther Gudh then alzmectig:te häfver mildeligen gifvit och
förlänt theris högmectigheter en ung lifs mandz arfvinge, nämlig den
högborne förste och herre her Sigismundus Augustus, så beplicte vi
och oss vele honum anname och för vår rätte herre och konungh be-
känne, hvar han högstebe:te vår allernåd:te herris och [uttvalde?] konungs
kong Johans dödelige afgång efftherlefver. Hvar och honum, thet
Gudh nådeligen afvände, för kårt blefve och hans k. Ma:t af Gudz
milde försyn någen annen manlig ärfve värde bekommendis, då vele
och schole vi vedh thenne samme vår edh holle then linie och af-
kåmme för vår rette herre och konung och ingen annen. Och nu här
medt onödde och otvingede upseije och aldelis igen kalle then edh,
hörsamhet och lydno, som vi kongh Erich här till dags på Sverigis
crones vägne tilsagdt och schyllige varidt håfve och aldrigh effther
thenne dagh vele bekänne honum eller någen af hans anhang och
affödo för väre herrer eller öfverhet. Tiletta vi allesammens uthen
all argelist, nye påfunder och exception vele och schole obråtzligen
holle vidt vår adelige äre, tro och sanningh, så sant hielpe oss Gudh
till lif och siäll till evig tidt. Till yttermere visse late vi vitterligen
hängie väre signeter här under. Datum Bårgo then 2 februarii anno
etc. 1569.
Sigillen vidhänga i vaxkupor i samma ordning som namnen i brefvet;
vid n. 3, 5, 8, 9, 21, 23, 24 och 26 finnas endast remsor, fragment eller
tomma kupor.
Efter samma formulär2) aflade 2) Viborgs borgerskap och presterskap
sin försäkran, dat. Viborg den 5 febr. (äfven denna urkund på pergament,
beseglad med stadens sigill, samt af »kyrkotjänaren» därstädes herr Einevaldus
Siffridi och de 4 åldermännen å stadens vägnar Henrik Kåstian, Henrik
Henriksson, Henrik Persson och Mats Karialain); 3) prester och menige
man i Borgå län, Perno den 20 febr. 1569 (besegladt af häradshöfdingen
Hans Larsson till Isnäs, landsfogden Jöran Jakobsson, samt kyrkopresterna
Henricus Jacobi i Pyttis, Andreas Teiten i Perno, Ericus Petri i Borgo
Johannes Andre i Sibbo och Sigfridus Michaelis i Helsingö).
') Afvikelserna äro mindre betydande. Johan kallas Kongl. Ma:/ o. s. v. Om
en olikhet mellan adelns och öfriga efter detta formulär uppsatta försäkringar, se
noten 2.
2) Väsentliga olikheten är, att försäkringarne från Viborg och Borgo län begagna ut¬
trycken utvald korning och arffurste om Johan, under det att adelns har konungh och
arffurste (däremot om Katarina utvald drottning); i öfrigt sakna de förra på slutet
uttrycken vidt var adelige äre, tro och sanningh.
1568
227
RIKSDAG I STOCKHOLM
1568 i augusti.
I senare hälften af juli månad 1568 började Erik XIV vidtaga åtgärder
med anledning af hertigarna Johans och Karls uppror.') Trohetsförsäkringar
infordrades från landsorterna i Svealand);2 genom mäster Peder Caroli i
Kalmar och andra sökte han bevara åt sig Småland.
Enligt gamla historiska anteckningar dömdes hertigarne Johan och Karl,
herr Sten och herr Ture i Stockholm i slutet af juli såsom förrädare af
några utaf rådet m. fl. Uti »Kort extract på hvadh förnämligit som skedt
är ifrå år 1215—1581» i Hog. Bielkes afskriftssaml. I fol. 318 (Uppsala
univ. bibliotek) heter det därom: 3)
In fine julii damnati sunt dux Johannes, dux Carolus, d. Steno
et d. Ture Bielche cum litteris a Magno duce Saxonia:, comité Petro,
d. Gabrieli, d. Benedicto Gylte, d. Nicolavo Gyllenstiern, här Clas
Achesonn, här Erich Gyllenstierne, här Clas Flemingh, här Ache
Benchtsonn, Isach Nielsonn, Niels Ryningh, Erich Håkonsonn, Ifvar
Månsonn, Andres Siffridsonn och andre flere, som dhå hos konun¬
gen vore.
Uppgiften bestyrkes af konung Eriks egna ord i hans mot hertigarne
till Södermanland, Vestmanland och Närike riktade manifest den 26 juli
(riksregistr. 1568 fol. 175 v.):
Hertig Johan och hertig Carl kunne och till efventyrs förgifve
att vestgiötherne och smålenningerne schole hålle medh them; så
är thet en updichtadt löngn uthi then acht, att the vele bedrage edher
och the andre våre undersåther, som här uppe äre, till att samptycke
till theres otilbörlige förehafvande, och aldenstundh the förnempste
riksens rådh här i Stocholm håfve lofvet och svoret oss, att the ville
giöre oss itt troget biståndh emott them, håfve och dömdt them på
nytt till Sveriges rikes förrädare, så förhoppas oss innan kort tidh
vele lathe se en sådane macht både medh krigsfolk och elliest medh
*) Jfr i allmänhet Ahlqvist, Konung Erik XIV:s sista lefnadsår sid. 24 o. f.
2) Konungens »sekrele råd» Gabriel Kristersson friherre till Sleninge och sekrete¬
raren Olof Larsson voro utskickade till Köpings marknad för att där infordra muntlig
och skriftlig trohetsförsäkran (Georgius Salemontanus till de nämnde »med hast» d. 28
juli 1568, Handlingar ang. revolutionen 1568—69 i Riksarkivet). Något senare, den 4
augusti, fick Måns Jönsson i uppdrag att förhandla med menige man i Uppland om
»några vigtiga ärenden» (anteckn. i riksregistr. för 1568). Den 8 sept. skrefs till Dalarne
örn deras trohet; de hade gifvit konungens utskickade Jöns Ingemarsson och Marqvard
Olofsson »goda svar» (riksregistraturet 1568 fol. 200 v.). Till Peder Caroli skrefs den
29 juli (ant. i riksregistraturet 1568), den 17 aug. och 7 sept. (ibidem fol. 185 v., 199) o. s. v.
Äfven skrifvelser till Finland antydas i registraturet.
3) En annan i afseende på namnen något afvikande anteckning är tryckt hos
Ahlqvist, K. Erik XIV:s sista lefnadsår, bil. II.
228
1568
våre undersåther, att vi kunne straffe sådane ochristeliga och för-
rädtliga handlinger, som the sigh nu emott Gudh och all rettvise
företagit håfve, inthet tviflandes, att Gudh varder ther till sin helge
nådh förlänandes.
Slutligen beslöts att sammankalla ständerna från de närmast liggande
landskapen till Stockholm. Enligt »protocolon» i 1568 års riksregistratur
utgick den 1 augusti skrifvelse till alla fogdar i Uppland, Södermanland,
Vestmanland och Närike, att de skulle »hvar i sitt fögderi skicka till oss
två beskedelige prästmän och fyra bönder af hvart härad», och i slutet af
månaden samlades mötet i Stockholm.
Åt de närvarande bönderna skänktes äfven denna gång salt, och dess¬
utom äfven åt presterna, enligt en anteckning i Seffred Olssons räken¬
skap för uppbörden och utgiften på salt år 1568 (Kammararkivet):
En skänchte konung Erich the prester och bönder, sorn vore i
thän herredagh, som stod i Stocholm 23 augusti anno etc. 68, hvar
prest 1 t:ne och hvar bonde >/2 t:ne salt, ther oppå en längd utgifven
af canceliet oförsegld och löper utgifvit
Till I 47 Prester
(— 133 bönder
153 bönder Grofft salt 10 lester 3t:ne.
Med anledning häraf ha ock i Kammararkivet några längder på de
tillstädeskomna bevarats, hvilka härefter meddelas.
Nampnen på the prester och bönder, som håfve varit til-
städes i Stocholm på herredagen af hele Uplandh then 23
augusti anno etc. 68. ’)
Prester: Af Håbo h:dt
her Påvel [Paulus Torchilii] i Cal-
marna
Af Sollentuna h:dt
her Jöns [Johannes Jonas] i Sponga her Erich [Ericus Mathei] i Skogh
her Oluff [Olaus Nicolai] i Brumma
Af Vallentuna h:dt Af F-rlinghundrat
her Lars i Täby ^er Oluff i Alzeke
her Anders i Ösby ^*er ^ans * Sichtuna
Af Semingehundrat Af Bro h:dt
her Joen [Jonas Jone] i Frösunda her Lars [Laurentius Olavi] i Bro
her Joen [Jonas Petri] i Marchem her Joseph [Henrici] i Ryd
') Längden upptager endast prester, men dessutom äfven en borgare. På sista
sidan står: »Bencht Jönson i Kumbleby lendzman i Sollentuna h:dt Erich Anderson i
Odenslunda lendzman i Vallentuna h:dt: bek. 68*, hvilka enligt »Copieregister af Seffrid
Olsons qvittentier på salt pro anno 1568» äfven varit närvarande på »herredagen» och
tillsammans uppburit en tunna salt. Namnen inom klammer äro tillagda efter detta
qvittensregister.
1568
229
Af Färentuna h:dt
her Anders Joenson i Äkrö udi
Färentuna h:dt
Af Trögden
her Jöns i Valby
her Nils i Lislekyrke
Af Asunde h:dt
her Mårten [Olson] i Theda
Af Torstuna h:dt
her Plrich [Ericus Olai] udi Tors¬
tuna
Af Semituna h:dt
her Reinholt [Reinholdus Lau¬
rentii] i Frösthult
Af Ilagund
her Mårten i Balingstada
her Carl i Hageby'
Af Lagund
her Oluff [Olaus Falck] i Fithia
her Oluff i Holm
Af Edlings h:dt
her Tornes [Mathei] i Åkerby
Af Ulleråkers huit
her Lars [Laurentius Andree] i
Näs
Af Norunde h:dt
her Hans [Johannes Hinrici] i
Ärentuna
Af Våla h:dt
her Henrich Laurentii i Våla
Af Tierps h:dt
her Michel [Erson] i Löstada
Af Vendels h:dt
her Joen [Jon Nicolai] i Fylm
Af Rasbo k:dt
Af Vax alla h:dt
her Lars i Vaxalla
Af Upsala stadh
Peder Mårtenson, borgere ther-
samestedz
Af Eneköpungh stadh
Af O landz h:dt
her Plrich [Ericus Olai] i Tuna
Af Frösåkers h:dt
Af Börstille h:dt
Af Nerdingehundrat
lier Erich [Olsson] i Almunge
her Tornes [Antonius] i Knuteby
Af Lyhundratz hult
her Nils [Påvelsson] i Lohäradt
Af Bro och Frötuna skeplagh
Af Longhundratz huit
her Jören [Giorgius Matthei] i
Nertuna
Af Siukundratz h:dt
her Matz [Nicolai] i Rimbo
Af Akers skeplagh
her Sivardh i Åker
Af Danérydz skeplagh
her Truels i Rydh
Riksdagsakter II.
16
230
1568
2.
Nampnen på the bönder, som håfve varit tilstädes i Stoc¬
holm till herredagen, som angick 23 augusti anno etc. 68.
Af Sollentuna
Matz i Barsbro i Görfelle s.
Jöns i Tielfvestada i Sponga s.
Jören Joenson i Skelby i Sollen¬
tuna s.
Peder i Rumby i Edh s.
Af Vallentuna huit
Anders i Gran i Vallentuna s.
Peder i Nerde(?) i same s.
Matz Ericson i Tröninge i Ham-
merby s.
Jacob i Skellenora i Frösta s.
Af Semingehundrat h.
Lasse i Vivelsö i Marchim s.
Erich Olson i Benestada i Skå¬
nilla s.
Bencht i Norby i Lunda s.
Lasse i Ekeby i Frösunda s.
Af Danrydz skeplagh
Oluff Erichson i Näsby i Täby s.
Erich Gregerson [Grelson] ibidem
Erich Pederson i Säby i Ryd s.
Simon i Kulla i same s.
Af Håbo h:dt
Mattes Ericson i Österby i Haga s.
Jören Olson i Norringe i Håtuna s.
Peder Olson i Vittelsö i Egby s.
Knutt Pederson i Kaddala i Skogs s.
Af Erlingehundrat h.
Jacob i Hofva i Odensala s.
Jöns i Terf [Tarf] i Knifstada s.
Oluff Ericson i Skirstada [Sky¬
resta] i Odensala s.
Christoffer i Roestada i Husby s.
Af Bro lf.dt
Hans i Tibbele i Näs s.
Staffan i Skystada i Bro s.
[Tomas i Tranebyghe i Rydh s.!
Af Färentuna h:dt
Michel Hanson i Vesby udi Skå s.
Oluff Månson ibidem
Af Trögden v)
Matz Olson i Hefflinge(!) i Lisle-
kyrke s.
Peder Ericson i Skeggesta i Lis¬
lena s.
Erich Matson i Krogby i Valby s.
Joen Matson i Eierby [Fialeby] i
Hakestade s.
A f Asunde h:dt
Erich Larson i Söderby udi Spar¬
sätra s. *
Anders Joenson i Boda i Varfru-
kirke s.
Joen Gunnarson i Nyeby i Näs s.
Af Torstuna h:dt
Nils scredder i Rung i Torstuna s.
Erich Joenson i Nydala i same s.
Bencht i Säby udi Hvitinge s.
Peder Jönson i Silby i Östrunda s.
Af Sina tuna hult
Knut Benchtson i Koby i Sime-
tuna s.
Erich Mårtenson iFinstadaisames.
Måns Pederson i Fröslunda [Frös¬
tuna] i Altuna s.
Oluff Pederson i Brunby i Fröst¬
hult s.
') »Thesse förnemlige bönder» enl. qvittenset.
2) »Herredagsmän» kallas de i qvittenset.
1568
231
Af Hagund
Peder Olson i Tuna i Dalby s.
Nils Anderson i Topmyre i same s.
Jöns Jönson i Säby [Huseby] i
Gryte s.
Bencht Pederson i Holmbro i
Tibbele s.
Af Lagtind
Nils Anderson i Baggeboda i
Fithie s.'
Peder Ericson i Ör i Hiellesta s.
Anders Larson i Noppeskär i
Fröslunda s.
Jöns Pederson i Landzberga i
Biscopskulla s.
Af Bälings hult
Peder Ericson i Molaberga i Bä¬
lings s.
Anders Larson i Lyttha i same s.
Oluff Olson i Kröplinge [Kräk¬
linge] i Skuttunge s.
Erich Jönson i Jelmestada i Åker¬
bo s.
Af Ulleråkers h:dt
Nils Larson [skomakare] i Gränby
i Börje s.
Erich Tomeson i Helleby udi
Bondekyrke s.
Nils Ericson i Hogby i Näs s.
Erich Staffenson i Brunna i Venges.
Af Norunda h:dt
Erich Pederson i HånstadaiLenas.
Anders Pederson i Vanestada i
Tenstade s.
Erich Larson i Tiulstada i Eren¬
tuna s.
Af Våla h:dt
Lars Pederson i Backa i Våla s.
Tornes Ericson i Rickby [Rechle-
boda] i same s.
Erich Olson i Marbeck i Hara s.
Af Tierps h:dt
Oluff Anderson [Oluff screddare]
i Ullefors i Tierp s.
Erich screddere [Erich Anderson]
i Fröbro i same s.
Af Ve tui el hult
Oluff Joenson i Äleby [Alby] i
Vendel s.
Jacob i Knuteboda i Tegelsmora s.
Peder Jacobson i Brötebyn i
Fylm s.
Peder Olson i Gåleremora i Valy s.
Af Löstada h:dt
Peder Anderson i Skerpinge i Lö-
stade s.
Erich Olson i Edzhammer i
Lena s. *)
Af Rasbo h:dt
Peder Ericson i Äby i bränbo s.
Tornes i Berga i Rasbo s.
Mårten Ericson i Berga i Rasbo s.
Af Vaxalla h:dt
Peder Matson i Ängelstada i Va¬
xalla s.
Oluff Olson i Myrby i Danmark s.
Michel i Kongsgården i Gamble
Upsala
Af Olands h:dt
Måns i Jununge i Staby s.
Erich Benchtsson i Klef i Alunda s.
Peder Anderson [Anders Persson]
i Fohammer i same s.
Peder Jönson i Ekeby kirkeby
Af Frösåkers h:dt
Erich Ericson i Vatnstada i Hock-
hufvedt s.
Hans Erichson i Berke [Barke] i
Börstille s.
Anders Matson i Roni [Rönnö] i
Edbo s.
') I qvittenserna upptagen på Rasbo h:d.
232
1568
[ Veddö sockn
Eloff Olson i Seneby
Eloff Person i Gåsevich]
Af Nerdingehundratz h;dt
Oluff Eschilson i Biörkö i Knute-
by s.
Matz Ericson i Asby i same s.
Hans Nilson i Ola udi Bladåker s.
Peder Anderson i Jeneby i Al¬
munge s.
Af Lyhundratz huit
Joen Anderson i Lisa i Lenna s.
Biörn Larson i Råby i Lohäradz s.
Påvel [Anderson] skinner i Hvite-
siö i Estuna s.
Jacob Ericson i Vik i Söderby s.
Af Bro skeplagh
Joen Ericson i Nor udi Bro s.
Peder Nilson i Valmar udi Häf¬
ver s.
Peder Larson i Gottestada udi
same s.
Af Frötuna skeplagh
Nils Larson i Hammerby i Frö¬
tuna s. J)
Af Longhundratz h:dt
Oloff Anderson i Berby i Ostuna s.
Staffan Nilson i Qvallerstada i
same s.
Joen Tomeson i Hersamer i Ner¬
tuna s.
Erich Larson i Saleby iKerstada s.
Af Siukundratz h:dt
Seffredh i Rilanda udi Husby
Skedri s.
Anders i Eke udi Röda s.
Matz Manson i Valby udi Rimbos.
Matz Tordson i Utby i Esternas.
Af Akers skeplagh
Oluff Boson i Säby i Akers s.
Lars Anderson i Tälie i same s.
Nils Ingemarson i Tröttesätra.
3-
Thesse effterine prestmän och bönder vore tilstädes udi
Stockholm vid herredagen beramet var then 23 aug. anno
etc. 1568.
Af Södermannelandh
Öcknebo h:dt
her Oluff Andree i Enhörninga
Joen i Al
Silbo h:dt
her Hans Henrici pä Aspön
Henrich i Vadholmen
Jöns i Kådesta
Jöns Joenson i Harby
Måns i Åby
Dagha h:dt
her Joen Simonis i Biörlunda
Tomas i Näs [i Gåsinge s,]
Anders i Åkra [i Brolunda s.]
Akers h:dt
Bencht screddere i Viby[Fougteön]
Niels i Hyfveni [i Vansö s.]
J öns Erichson i Söderby[Helgare s.]
Östre Rekerne
Hans Pederson i Ekebyr. T.. ,
Niels Joenson i Sundby^-
!) I qvittenserna upptagen under Bro skepplag.
1568
Svartlösa h:dt
her Peder i Bothekyrkie
her Christoffer i Grödinge
Sune [Sven] i Hugle [Höglaby i
Bottekyrkie s.]
Oluff i Våresta [i Grödinge s.]
Oluff [Las] Biörson i Örby [Brenne-
kyrkie s.]
Niels i Bergh
Sotholms h:dt
lier Knut i Ösmo
her Påvel i Vestre Haninge
Jöns Larson i Rångsta [Sorundes.]
Peder Nielson i Tångelsta [V.
Haninge s.J
Oluff Larson i Lundhby [Ö. Ha¬
ninge s.]
Anders i Körendhe [i Odzmo s.]
Vesmannelandh
Åkerbo h:dt
Oluff Anderson i Sätter
Hans i Lundh [Fellesbro s.]
Peder Larson i Viby [Arboga s.J
Ingemar i Sorby [Biorskog s.]
Tiur bo h:dt
Erich Larson i Valla [Björkesta s.]
Peder Erichson i Nortuna [När¬
tuna i Tortuna s.]
Oluff Larson i Kylestade [Sala s.]
Bencht Svenson i Tärna [Kumbla s.]
233
Snäf vings h:dt
Peder Olson i Hambrom [Munke-
Peder Olson i Raskär torps s.]
Siende h:dt
her Hans Olai i Kongsåre
her Lars i Tilberge
Oluff Olson i Alfvasta [Hobo s.]
Oluff [Ersson] i Nybbele [Til¬
berga s.]
Norbo h:dt
her Hans [Johannes Andree] i
Romfertuna
Matz Olson i Salbo [Fernebo s.]
Anders [Erson] i Ekeby i Schul-
tuna s.
Tuhundratz h:dt
her Peder Martini i Dingtuna
Oluff Pederson i Löfsta [Ding¬
tuna s.]
Anders Jönson i Valsta [Svedvi s.]
N ä r i c k e
Glanshammers h:dt
Lasse Håkonson i Kåsätter udi
Göthelundha s. ')
Noreskogebergs s.
Erich Hanson på Pedershytten
Peder Larson på Tidemandz-
hytten
K. Maj:ts »förnämste råd», ridderskap och adel, hoftjenare, ryttare och
landsknektar, samt »trogne undersåtar» andlige och verdslige, uppräknas i
de från denna riksdag utgångna akterna såsom utfärdare. »Herredagen», så¬
som mötet i de samtida akterna kallas, synes ha hållits under sista veckorna
i augusti. Qvittenserna på undfånget salt äro daterade den 22—27 augusti.
') 1 qvittenserna förd till Åkerbo härad.
234
1568
Ständernas betänkande och deklaration.
347 Ständernas betänkande angående de vilkor, på hvilka fred eller
stillestånd skulle ingås med fienderna, så att man vunne råd¬
rum under det utbrutna upproret. Stockholm 1568 den 20 augusti.
Afskrift från senare hälften af iöoo-talet bland Riksdagsakta
i 4:0 i Riksarkivet enligt påteckning »collationeret medh ett con-
cept». *)
Vi effterskrefne Sverigis rikis rådh, adel och gemene ständer,
bådhe andelige och verdzlige, som i thette herremöte udi Stockholm
håfve församblade varit, bekenne och här medh vitterligit gore, att
efter then besvärlige lägenhet, nu på färde är, thett Gudh bättre,
medh thet skaddige och förrädelige obeståndh och upror, som hertig
Johan, hertigh Carl sampt med her Sten Erichson och någre andre
håfve sigh oärligen, otillbörligen och ochristeligen företagit uthan all
skäligh orsak emoth then stormechtigste, högborne förste och herre
her Erich then fjortonde Sverigis Gothis Vendis sampt flere thess
tillbehöringers konungh vår allernådigste herre och konungh och
Sveriges rike, och thett ännu till ingen förening eller förlikning medh
the uthlendsche fiender kommit är, som är kongen af Danmarch, kon-
gen af Poln, the Lybsche och theres anhangh, som sigh för någre år
seden thenne feigde, som nu så länge stått häfver, emot högstbe:te
kongl. Maij:t och Sverigis rike företoghe, doch oförskyldt och aldeles
oförseendes; så upå thett att man måtte håfve dess bättre lägenhet
att stille thette upror, som nu här innenlandz begynt är, och att the
måtte therföre blifve tillbörligen straffade, som thet sigh håfve före¬
tagit, häfver och synts gått och rådeligit vara pä högstbe:te kongl.
Maij:t konungh Erichs then fiortende etc. nådigeste och godhe
behagh, såsom vi och nu här medh hans kongl. Maij:t på thett ödmiu-
keligeste i underdånighet bidie, att hans kongl. Maij:t måtte sigh
ther om medh the sendebudh, som här nu tillstädes äre och af all
gemene hänse städerne i Tysklandh hit äre förskickede vordne, be-
slute ville, att thett motte korame till ett fridz- eller stilleståndh på
någre år medt för:ne uthlendske fiender, att man thess bättre kunde
handle och stille thette inbördes buller och upror, som för:ne hertigh
Johan och the andre sigh obeskedeligen företagit håfve, effter som
förberört är, doch medh then förbetingen, att för:ne anståndh skall
vare högstbe:te kongl. Maij:t konungh Erich then fiortende etc. så
’) I Runells Kronologiska register är akten likaledes anförd under benämningen
»ovist concept».
1568
235
väl som oss och Sveriges rike, thessligest oss och Sveriges rike så
väl som högbe:te kongl. Maij:t konung Erich etc. aldeles uthen skadhe,
förfångh och nödh. Och effter oss äre någre articler blefne föreläsne,
som kongen i Danmarch hit insändt häfver medh en vidh nampn Ca¬
rolus Dantzeus, huru konungen af Danmarch vilde att thet skulle
hafva blifvit fridh giordt, och vi befinne månge af sådanne articler fast
besvärlige och Sveriges rike aldeles odregelige vare; så häfver högst-
be:te kongl. Maij:t konung Erich etc. och latid oss förstå om någre
andre articler, huru hans kongl. Maij:t syntes, at fridh eller anstånd
giöres skulle, som är till thett första, att fånge för fånge må uthen
ransoun på både sider varde lös gifven och förlosset; till thett andre,
att the niderbrottne och förbrände befästningar på gräntzerne, udi
medier tid att alle saker fullkomligen blefve afhandlede, måtte icke
igen upbygges; till thet tridie om(!) kongen af Danmarch thesse here-
der, som är Askims, Sevedal, Mo(!) och Flundre hereder under Elfs-
borgh udi Vestergötlandh, men högstbe:te kongl. Maij:t konungh Erich
och Sveriges rike skole beholle under Vardbergh slott desse hereder
i Hallandh, nembligen Fiere, Himble, Viske och Faris hereder, och
then Falkenbergerske eif skall skillie högstbe:te kongl. Maij:t konungh
Erichs land ifrå Danmark; thessligeste Herdalerne och Jemptelandh
och annet hvadh som högstberte kongl. Maij:t öfver rett krigsfolch
vunnit och nu udi possession häfver, thett beholle må in till sakernes
förlikning och fullkomligere afhandlingh; till thett fierde att allt hvadh
som högstbe:te kongl. Maij:t konungh Erich häfver elljest bådhe till
vattn och landh eröfrat ifrå fienderne, att hans kongl. Maij:t thet och
obehindrat niute må. Till thett fempte må kongen af Poln behålle
Pernov, om thett icke kommer udi högbe:te kongl. Maij:tz händer,
för än then handel bevilliget och samtycht varder; men allt annet
skall höre kongl. Maij:t och Sveriges rike till, som hans kongl. Maij:t
udi Lifflandh innehafver, som är Räfle, Padis, Wittensten, Hapsel,
Lode, Leal, Ficke!, Karkus, Soneburg medh alle thess tillbehöringer;
till thett siette skole inge practicer blifva brukade till att giöre hvar
annars undersåter och tienare afspennighe; till thett siunde skole
the fremmande nationer blifva theres handel fritt effterlatid att bruke
allestädes.
Thesse articler synes oss icke vare odrägelighe effter thenne nödz
lägenhet at ingå och beslute medh the fremmande fiender, på thet
man till fredh eller stilleståndh medh them komma kunde, och rådhe
vi förthenskull icke allenaste högstbe:te kongl. Maij:t konungh Erich
then fiortonde etc., men och på thet ödmiukeligeste bedie, att hans
kongl. Maij:t vilde värdes här effter såsom här till sökie vårt och
menige Sverigis rikis beste och välståndh och ther till hielpe, att thett
kunde komme till frid eller anståndh effter före:ne articlers innehåldh
eller och elliest, såsom thett kan vare högbe:te kongl. Maij:t konung
Erich etc. behageligit, hans kongl. Maij:t, oss och Sveriges rike gagne-
236
1568
ligit och till ett långeligit bistånd komtne, effter som vi oss i under¬
dånighet till högstbe:te hans kong:e Maij:t förtröste. At thette vår
mening alldeles så varit häfver, läte vi underskrifve [d :-skrifne ?]
trycke väre insegel och signeter här under thette vårt bref. Datum
(siel) gifvit och skrifvit är i Stockholm then 20 dagh augusti anno
Christi etc. 1568.
I en skrifvelse till hertig Johan, uppenbarligen från de i Stockholm för¬
samlade utaf rådet eller den högre adeln, daterad den 6 september, i syfte
att vederlägga de af hertigarne gjorda beskyllningarna mot konung Erik,
heter det med afseende på deras påstående att Sveriges ständer hyllat dem
och uppsagt Erik lydnad (koncept bland Handl. ang. revol. 1568, 1569):
uthen thet är oss väll kunnigt, at the ärlige män här i Upland
bådhe ädle och oädle, andelige och verdzlige, sammeledes i Vas-
manneland, Bergslagen och Dalerne, thesligest udi all Norlanden, Fin¬
land och Småland håfve sampt med oss nu på nytt försäkret högst-
be:te kong:e Ma:t konungh Erich then fiortende vår allernåd:te herre
och konungh med ed, bref och segell emot e. f. N. och alle them,
som med e. f. N. hålle vele, hvar e. f. N. icke vele afstå af thetta e. f.
N:dz schadelige förchafvende, och förhoppes at the alle vardhe thet
ärligen, troligen och oryggeligen hållendes — —
Riksdagen i Stockholm åberopas icke, och torde dessa ord närmast
syfta på de trohetsförsäkringar, som i vissa landsorter infordrats till konung
Erik (jfr ofvan sid. 227 not. 2).
348 Ständernas öppna bref till hertigarne Johans och Karls anhängare.
Stockholm 1568 den 27 augusti.
Afskrift i fol. från senare hälften af 1600-talet i en numera
sönderskuren kopiebok i Riksarkivet enligt påteckning »collat.
medh originali».
Vi effterskrefne förnempste radh, adel, menighe Sverigis
rikis ständer, andelige och vä[r]dzlighe, thessligest ryttere och
landzknechter, såsom nu på thenne herredagh här i Stockholm
håfve församblede varit, hälse eder alle infödde Svenske, udi
hvadh kall heller ståndli the hälst vare kunne, adelsmän, präst¬
män, så och ryttere och knechter, köpstädzmän, bårgere och
bönder, såsom hertigh Johan och hertig Carl nu äre benägne,
medh Gudh effter tillbörlighet tillförene och kunne eder här
medh icke förhålle, att effter vi för någon tidh sedan för-
numme, thet förberte hertigh Johan, hertigh Carl, her Sten
Erichson och någre andre af theris förrätlige anhangh hade
1568
237
tagit sigh thett skaddige upror före, at the medh then edh,
huldskap, troskap och mandskap, såsom the then stormech-
tigeste högborne furste och herre her Erich then fjortonde
Sverigis Göthis Vendis sampt flere thess tillbehöringers konung
vår allernådigeste herre och konung plichtige äre, sigh uthan
all rätt, skäl och orsach upsatt hade emoth högstbe:te kongl.
Maij:t konung Erich then fjortonde etc. och Sveriges rike, vårt
käre fädernes landh, therudöfver och låtit uthgå någre bref och
skrifvelser, ther medh h. kongl. Maij:t konungh Erich then
fjortonde etc. till h. kongl. Maij:tz kongl, höghet, godhe nampn
och rychte till thett alderhäfftigeste och grofveligeste uthan all
grundh och sanningh fast ochristeligen och otillbörligen antastet
varder, hvarföre håfve vi oss hit till Stockholm begifvit, effter
såsom och högstberte kongl. Maij:t etc. thet nådigest hade be¬
fallet. Och seden vi hit äre kompne, då häfver högstbe:te
kongl. Maij:t etc. konung Erich then fjortonde vår allernådigeste
herre och konungh udi eigen kongl, persone medh grundfäste
skäl och bevis, så och medh lefvendes vittne, bref och segell
nogsampt bevist, att hertigerne utaf diefvulens ondsko, hvilken
all lögn åstadh kommer, thett sammansatt håfve och högst-
bemelte kongl. Maijrt etc. öfvertyget och lögnachteligen opå-
dichtet. Och alldenstundh vi fullkomligen håfve förnummet,
att hertigh Johan, hertigh Carl, her Sten Erichson och theris
förrätlige anhangh håfve emot Gudz budh och> befallningh,
theris edh, löffler och tillsäger, bref och segell thette förrädt-
lige och skaddige upror emot h. kongl. Maij:t konungh Erich
then fjortonde etc. och Sverigis rike sigh företagit, therföre
håfve vi alle endrächteligen och samfälleligen effter Gudz lagh,
som biuder, att man sigh icke emoth sin ordentlige och af
Gudh tillförskickede öfverhet upsättie skall; thessligest Sverigis
beskrefne lagh, som förmäler, att ingen skall sigh fördriste at
före afvug skiöldh emot sin rätte herre och konungh, samma¬
ledes och efter salig och höglofligh konungh Göstaffs testa-
mentz ordningh, såsom så innehåller, att um någen af Sverigis
rikes furster vele sigh upsättie emoth theris brodher, högstbe:te
kongl. Maij:t konung Erich then fjortonde etc., då skulle alle
andre Sverigis rikes inbyggiere och undersåther giöre h. kongl.
Maij:t etc. hielp och biståndh och förtrychie them, som sigh
sådant emot h. kongl. Maijrt etc. konung Erich then fjortonde
etc. företagit håfve. Så varder och i then constitution, såsom
uthi Arboga anno 61 blef uprättat emellen h. kongl. Maijrt
och hertigerne, uthrycheligen förbetinget, at ingen af fursterne
skulle fördriste sigh anten medh ordh heller gerningar, hem¬
ligen heller uppenbarligen, bref heller skrifvelser, någet gore
eller företage thett såsom h. kongl. Maijrt etc. konung Erich
238
1568
then fjortonde vore emot heller under ögonen. Thett samme
håfve the och medh theris löffte, edh, bref och segel så väl
nu såsom och offte tillförene bekräfftiget, effter som vi och
samme bref thessligest sedt och thette ther af nogsampt för¬
nummet håfve. Hvarföre håfve vi och menige Sverigis rikes
förnämbste ständher oss declareret emot förbe:te hertigh Johan,
hertig Carl, her Sten och theris anhangh, hielpere och medhielpere,
effter såsom I utaf thenne declaration (se n. 349) håfve till att
förnimme. Och effter thett at the sigh så otillbörligen, otro¬
ligen och oärligen emot Gudh, högstbe:te kongl. Maij:t konung
Erich then fjortonde, Sverigis rike, vårt och theris käre fäder-
neslandh, försedt håfve, vele vi eder här medh på thet fhtigeste
och troligeste håfve rädt och förmanet, att I udi tidh tage eder
till vare och icke vidhere före eder uthi skadhe och fördärf,
bådhe till siäl och lif, uthan eder begifve ifrå them till högst-
be:te kongl. Maij:t konungh Erich then fjortonde etc. igen
medh thett förste, ihugkommendes, hvadt såsom I h. kongl.
Maij:t konung Erich then fjortonde tillförene lofvet och svorit
håfve och för Gudh och all rättvise plichtige och skyllige äre
troligen at hålle, ehuru ther um gå kan, hvadh I hertigh Johan
heller någen annan nu kunne tillsagt håfve. I vele och öfver-
väge, at ther som I thette nu icke gore och eder till högst¬
bette kongl. Maij:t konungh Erich then fjortonde etc. icke be¬
gifve, huru skamligen och förachteligen, såsom I uthi hele
verlden för ärlöse, trolöse och menedige uthropede varde, här
medh I varde befiekkendes mången ärligh svensk man, såsom
tro och äre uprichteligen gärne hålle vill. Så kunne I och
siälfve besinne, at medh sådant förrädtligit upror inthet biståndh
vare kan, effter såsom förfarenheten thett medhgifver, at sådane
upror och tvedrecht håfve offte kommit the Svenske under
fremendes välde, servitut och tyranni. Och ther hertig Johan
och hertig Carl mene sigh medh the Danskes tillhjelp vele
mychit uthrätte, då skole the förnimme, at thet varder them
vidt felendes, förty Gudh alzmechtigeste är then, som allt up¬
ror hårdeligen straffe plägar. Ther och förbe:te hertig Johan
och hertig Carl vele föregifve, thet the opå theris side håfve
menige Sverigis adel och förnämpste ständer, sådent är af them
updichtet och luget, och måge I thett fullkomligeste vette, at
vi så och andre h. kongl. Maij:tz etc. trogne undersåther och
tienere, förnembste rådh, adel, menige ständer, andeligeoch världz-
lige, ryttere och knechter, och alle andre uthi thesse landz-
änder, som äre Uplandh, Vesmannelandh, Näriche, en del af
Södermannelandh, item Dalerne, all Bergslagen, sammeledes
Rodzlagen och allt Norlanden, thessligest Finlandh, Småland!)
och en del af Västergötland!), Vermelandh och Dal, håfve aldrig
1568
239
samptycht heller här effter någen tidh samptychie vele till
sådane förräderi och upror, heller och att- man skall sig elliest
någet företage, thet såsom högstbe:te kongl. Maij:t konung
Erich then fjortonde etc., kan udi någen måtto vare till skadhe,
emot, heller under ögonen; uthan håfve alle ther på gifvit bref
och segel, att vi och the vele vare högstbe:te kongl. Maij:t
etc. konung Erich then fjortonde hulde, trogne och rättrådige
och håfve ther hos declareret hertigh Johan, hertig Carl, her
Sten Erichson, her Ture Pederson och allt theris anhangh för
högstbe:te kongl. Maijrtz konungh Erichs then fjortonde,
Sverigis rikes, väre och theris afsagde fiender, hvarföre och
hertigh Johan, hertig Carl och the andre af theris anhangh,
såsom oss och månge andre ärlige män, som oskyllige äre,
sådant tillmäte och päsäie, gore orätt att [o: och] håfve thett
sielfve updichtet och luget såsom menedige förrädere och trå-
löse äre förgätere.
Videre förnimme vi och, att hertigh Johan, hertigh Carl
och theris förrätlige anhang vele vände högstbe:te kongl. Maij:t
konung Erich then fjortonde etc. olämpe och skvldh till för
thenne närvarendes feigde, såsom så länge stått häfver. Så är
oss ther om väl vitterligit, att högstbe:te kongl. Maij:t etc.
ther till ingen orsach gifvit heller samme feigde begynt häfver,
uthen kongen af Danmarch, kongen af Pålen, hertig Johan och
hans anhangh håfve thet sielfve begynt och äre ther udinnen
vollendes. Vi vette och att högstbe:te kongl. Maij:t häfver
ju altidh till fridh varit benägen, hvar thet kunde ske uthan
Sverigis rikes skadhe och förderf, såsom högstbe:te kongl. Maij:t
etc. och nu, ther till vi och vårt rådh och samptyche i under¬
dånighet gifvit håfve, upå någre fridz medhel låter förhandle,
så at oss förhoppes, at thet snart till en godh fridh, så snart
thette förrädtlige upror stillet varder, komme kan. Vele vi för-
thenskuldh ännu såsom tillförene eder här medh håfve alfvarligen
förmante, at I uthan all förtöring [o: förtövning] ifrå hertigh
Johan, hertigh Carl och theris anhang till högstbe:te k. Maij:t
konungh Erich then fjortonde vele eder begifve, och hvar I
thet snarligen görandes varde, då håfve vi uthi underdånighet
så vidt förhandlet, att högstbe:te kongl. Maij:t etc. konung
Erich then fjortonde varder eder till gunst och nådhe upta-
gendes. Men hvar I thet uthi tidh icke görendes varde, då
achte vi sampt menige riksens ständer uthi the helige trefal-
dighetz nampn offtebe:te hertig Johan, hertig Carl, her Sten
medh allt theris anhang så hemsöchie, att eder ångre skall,
thett I icke anammet håfve thette vårt trogne rådh och godhe
tillbudh. Vi vele och här medh håfve protesteret och för¬
betinget för Gudh alzmechtigeste och allt ärligit christet folk,
240
1568
att högstbe:te kongl. Maij:t konung Erich then fjortonde vår
allernådigeste herre och konung och vi och alle andre högstbe:te
kongl. Maij:tz konung Erich then fiortondes trogne tienere
ingen skuldh håfve till allt thett onde, bädhe till siäl och lif,
som ther effter föliendes varder, och till then blodz uthgiutelse,
som ther Öfver kan uthgutit blifve. Ther I måge vette eder
eflterrätte. Datum Stockholm then 27 augusti anno Christi 1568.
349 Ständernas deklaration mot hertigarne Johan och Karl jämte deras
anhang. Stockholm 1568 i augusti.
Tryckt patent i Riksarkivet utan datering, i Runélis krono¬
logiska register upptaget under benämningen »Obligationer trychte,
af h. k. M:tz undhersåtare och betiente att underskrifvas — —
odat.; moste vara skedt in augusto eller septemb. 1568».
Then stormectigste högborne furstes och herres her
Erich then fiortende Sverigis Göthis Vendis samt flere
thes tilbehöringers konung vår aller nådigeste herres
och konungs trogne mändz, förnempste rådz, ridderskaps,
adhels, hoftieneres, rytteres och landzknechters, sampt
högstbemelte kong:e Mai:tz trogne undersåters och
tieneres, så väl theres, såsom udi andelighit stånd äre,
såsom udi verldzlighit, declaration emot hertugh Johan,
hertugh Carl och theres anhang. *)
Then stormectigste högborne furstes och herres ber Erichs
then fiortende Sverigis Göthis Vendis sampt flere thes till-
behöringers konung vår allernådigste herres och konungs tro-
plichtige tienere, vi alle samptligen och hvar för sigh synner-
lighen gore här med kunnigt och vetterligit, at effter thet
hertigh Johan och hertigh Carl håfve taghit sigh thet skaddige
obestånd före, at the äre blefne högstbemelte kong:e Ma. och
Sverigis crono affellighe och emot brodherlig förvantnis, theris
lifiige och scrifftlige edh, then the högstbemelte kong:e Mai.
konung Erich then fiortende v. a. n. herre och konung giordt,
lofvet och svorit håfve, så och emot saligh och högloflig konung
Göstafs testamentz ordning, tesligeste emot Sverigis lagh, uthen
all orsak, foge och skäl, utha? hat, afvund och ilvilie emot
högstbemelte kong:e Mai. konung Erich then 14, såsom är
’) På ett tryckt exemplar i Riksarkivet finnes med bläck tillskrifvet: »dat. 12 Maii
1568», hvilket torde ha missledt Stiernman, som tryckt handlingen under denna dag
i Bihang till sin samling af Riksdagsbeslut, s. 206.
1568
241
vår och theris rätte herre och konung, sigh upsat håfve; så
och uti sinnet håfve högstbemelte kongre Mai. konung Erichs
thens 14 lifsarfvingar och ächte mandz afföde, som Gudh
alzmectigh högstbemelte konglige Maiestat nu gifvit häfver,
platt uthrote och förtryckie vele och med uppenbare förräderi
emot högstbemelte konglige Maiestat och Sverigis crone latit
sigh förnimme, uthi thet at the håfve intagit Vadzstene slott
med orette och vele thet hålle högstbemelte konglighe Mai.
och Sverigis rike til förtret, håfve och theslikest handlet medh
h. konglige Maiestatz undersåter och tienere och them til up-
ror och obestånd emot högstbemelte kong:e Maiestat konung
Erich then fiortende velet beväghe; sammaledes håfve the och
medh någre osanfärdige bref högstbemelte kong:e Maiestat til h.
kong:e Maiestatz konglige äre, lämpe och höghet osanferdelighen
antastet; vi håfve och förnummit, at någhre högstbemelte kong¬
lige Maiestatz undersåter af adelen skole och vare medh them
uthi samma theris otilbörlighe handel, såsom är her Sten Erich-
son, her Ture Pederson och någhre andre: Så effter thet vi
högstbemelte konglighe Maiestat konung Erich then fiortende
vår aller nådigste herre och konung medh edh och trohet äre
förplichtade, och samme vår ed förmäller, at vi ingen annen
vile eller skole hålle och bekenne för Sverigis rikes och vår
rätte herre och konung, uthan allene högstbemelte kong:e
Maiestat konung Erich then fiortende Sverigis Göthis Vendis
sampt flere thes tilbehöringers konung vår allernådigste herre
och konung, så lenge h. konglige Maiestatz lifstidh varer, then
Gudh alzmechtigh verdighes förlänge, och effter högstbemelte
kong:e Maiestatz dödelige afgång af thenne verlden, then Gudh
ville förlenge, högstbemelte kong:e Mai. son then högborne
furste och herre her Göstaf Erichson; hvar och så hende, thet
Gud förbiude, at högstbemelte kong:e Mai. förste son högst¬
bemelte her Göstaf Erichson någhet dödeligen vidhkomme, och
högstbemelte kong:e Mai. någre flere söner kan bekomme med
then stormectigste högborne furstinne fru Catherina Sverigis
Göthis Vendis samt flere thes tilbehöringers drötning vår aller¬
nådigste fru och drötning eller någen annen drötning, tå skal
then äldzte högstbemelte kong:e Mai. konungs Erichs thens
14 son effter högstbemelte kong:e Mai. dödelige afgång af
thenne verlden achtes och hålles för Sverigis rikers (!) och vår
rette herre och konung. Hvarföre lofve och tilsäije vi at vi
samme edh troligen hålle vele och them alle, såsom ther äre
emot, så och them, såsom högstbemelte kong:e Mai. konung
Erichs then fiortende vår allernådigste herres och konungs
fiender och ovenner äre, aete och hålle för Sverigis rikes och
väre fiender och ovenner och här med uppenbarligen declarere
242
1568
och bekenne, at hertig Johan och hertigh Carl, sampt her Sten
Erichsen, her Ture Pederson, theris anhang och tienere, och
alle the, som med them hålle, hielpe eller bistånd gore, skole
af oss effter thenne dagh för högstbemelte kong:e Mai. konung
Erichs then fiortende vår allernådigste herres och konungs,
Sverigis rikes och väre uppenbare fiender actede och håldne
varde, och at vi them och alt theris anhang, hjelpare och med¬
hjelpare effter vår ytterste mact och förmögenhet vele bådhe
med ord och gerningar alt fiendtligen tilfoge. At vi tiletta
troligen hålle vele, förplicte vi oss på Gudh alzmectigste, hans
helge ord och evangelium, vår christelige tro, adeligh äre,
redelighet och sanning, oss så sant Gudh hielpe til siäl och lif.
MÖTE I STOCKHOLM
hosten 1568.
En del af ständerna befunno sig, sedan Stockholm den 29 september
fallit i hertigarnes händer, hela hösten därstädes och deltogo i åtskilliga
öfverläggningar om den politiska ställningen, hvilka äfven ledde till för¬
handlingar i landsorten Utom rikets råd uppehöllo sig där längre eller
kortare tid en del af adeln samt medlemmar af presterskapet. Därjämte
deltogo Stockholms magistrat och menighet i en del af öfverläggningarna.
350 Anteckning om en förhandling med Stockholms menighet. 1568
den 4 oktober.
Riksregistraturet 1568—69 supplement fol. 1 jämfördt meden
senare afskrift införd på slutet i riksregistraturet 1568 okt.—dec.
fol. 95.
Then 4 octobris anno Christi 1568 förhandledes medh menige
man udi Stocholm um thesse effther:ne äränder:
1. Först um tackseijelse för then förandringh, som Gudh alz-
mechtig:te mildeligen gifvit häfver medh thet hårdhe regemente, som
en tidh longh varit häfver under konungh Erich.
2. Om välvillighet, trohet, hörsamhet och lydno, som the her
effther bevise skulle vår nådige herre her Johan Sverigis Göthis och
Vendis uthvalde konungh och arffurste.
3. Om borgernes och menighetens edh och försäkringh.
4. Ther emot blef them tilsagdt h. kong:e Nådes gunst och nådhe,
så och förmeringh udi theris näringh, handel oeji vandel.
1568
243
5. Thesligest att borgerne skulle blifve her effther någerledes
förskonede medh then store tunge och gestningh, som the hade her
till haft uthaf knechterne, och ther som her i staden skulle blifve
mere krigsfolk udi besättningen, än borgernes lägenhet vore att holle,
då skulle samme krigsfolk blifve försörgde medh sådanne besoldningh,
att the skulle kunne betale för sigh.
6. Item att borgerne skulle och blifve betrodde um stadz nyck-
lerne och sampt medh krigsfolket holle vacht.
Ther upå är af menigheten och hvar udi sunderhet svaret:
att the ville vare högstbe:te vår nådige herre her Johan etc.,
hulle, trogne och välvillige, hvilket the störste parthen tilförende medh
theris edh och då endrechteligen och medh uprächte händer håfve
svorit, lofvet och tilsagdt.
Afskriften i riksregistraturet 1568 okt.- dec., sorn torde vara från slutet
af 1500-talet, uppgifver att underhandlingen fördes af herr Peder grefve till
Visingsborg och friherre till Rydboholm och herr Erik Gostafsson friherre
till Tofta samt att den hölls på rådstugan. — Följande dag, den 5 oktober,
förhandlade grefve Peder, herr Nils Gyldenstierne och herr Erik Karlsson
med Hansestädernas sändebud, hvilka underrättades om regementsförändrin¬
gen i Sverige, hvarjämte äfven talades om ett stillestånd (anf. delar af
registraturet fol. 1 v., fol. 95 v.).
Anteckning om en förhandling med adeln, biskoparne samt borg- 351
mästare och råd i Stockholm om konung Eriks förvaring.
1568 den 18 oktober.
Riksregistraturet 1568—69 suppl. fol. 6 v.
Then 18 octobris anno etc. 68 blef förhandlet medh adelen,
bisperne, så och borgmestere och rådh i Stocholm um
konungh Erichs förvaringh i så måtto
att effther man hade sigh alt ondt af honom till att befruchte, synner¬
ligen ther som han kunde komme sig någerledis uth uthaf the rum,
han var nu forordnet udi, effther som han thet allerede någerledis
hade tilbudit, eller och genom bref och budh eller andre stämplinger
någet lathe förhandle genom the qvinfolk och annet selskap, som
var inne hos honom, bespordes förthenskuldh, huruledes man sig
medh honom her effther förhålle skulle?
Ther till blef af för:de ständer vidh thenne meningh svaret:
Först att för:de konung Erich skulle medh tilbörligh och furste-
ligh tractation blifve underhollen och forsörgd.
Thernäst att han skulle väl blifve bevachtedt och förvaret, till
thess man framdeles finghe förnimme, huru lägenheten sig kunde
begifve.
244
1568
Seden att man icke skulle tilstädie någet annet selskap att vare
hos honom, uthen allenest the, som stadigt skulle blifve ther inne
och icke komme uth.
Och upå thett alt ondt tilfelle kunde blifve honom förtagit, syntes
them rådeligit vare, att hans barn, som nu vore inne hos honom,
sampt thet qvinfolk och annet selskap, som på them achte, måtte
fordres theden och udi någet annet rum her på slottet förordnes,
ther the medh tilbörlig nödtorft kunde blifve försörgde. Och ther
som konungh Erich kunde tage sig någet bekymber till, ther um att
barnen vore således skilde ifra honom, då måtte thet blifve effther-
latidt, att the under tiden motte komme till honom på nägen ringe
tidh, doch att sådant medh godh tilsyn och åthvacht ske motte, så
att han thå icke kunde håfve tilfälle anthen genom budh eller schrif-
velser någet att stämple, ther skadhe kunde affölie.
352 Anteckning om en förhandling med magistraten och menigheten i
Stockholm. 1568 den 21 oktober.
Riksregistraturet 1568—69 suppl. fol. 7.
Thette effther:ne blef pä vår nådig:te herris och utvalde
konungs vegne af h. kong:e Nådes gode trogne män och
rådh förhandlet medh borgmestere, rådh och menigheten
udi Stocholms stadh then 21 octobris anno etc. 68.
Först um vår nådig:te herris och uthvalde konungs godhe upsåth
och nådige meningh till att förlosse Sverigis rike uthaf thet betryck,
thet var udi kommit under konungh Erichs regemente.
Seden blef them och tilkenna gifvit um thet nådige medhlidende,
som h. k. N. hade medh thenne stadz inbyggere för then besväringh,
som the haft håfve udi theris näringh och bäringh i thenne förlidne
tidh, och på thet the motte komme sig någet före igen och blifve
förmögne och förbätrede, therföre ville hans kong:e Nåde af synner¬
lig gunst och nådigh benägenhet them her effther medh sådanne fri¬
heter, som här effther folie, nädigst förläne:
1. Att the skulle håfve en fri handel och vandel både in och
uth af riket medh alle hände partzeler, undentagendes the, som för
riksens nödtörftige lägenhether skuldh under tiden blifve förbudne,
såsom att när dyr tidh vore her i riket, då kunde fetalie partzeler
icke blifve uthstadde.
Thesligist motte och the umliggende landh, som riket kunde
håfve förmodhe någen fiendtskap uthaf, icke blifve förstärkte medh
tilföringh udi sådanne partzeler, som the kunde gore riket skadhe
medh, såsom är kopper, järn och annet sådant. Hvadh elliest andre
1568
245
partzeler belanger, som här till håfve varit förbudne att uthföres, som
är skinvarer och annet sådant, thet ville h. k. N. gunsteligen håfve
elftherlatidt, allenest ville h. kong:e Nåde håfve sig förbehollit thet
förste köp på the schinvarer, som hans kong:e Nåde kunne vare
tienlige, som är lor, svarthe mårder och svarthe räfver, hvilke hans
kong:e Nåde allenest till sin nödtorft och icke till någen handel vill
lathe upköpe.
2. Att vår nådig:te herre ville nädig:t efftherlathe them schätt-,
skott- och tulfrie till stadzens gagn och bedzste på tie eller tolf år
tilgörendes.
3. Item h. k. Nådhe ville och framdeles nådig:t förschone them
medh sådanne svår gestningh uthaf krigsfolk, som the här till håfve
varit betungede medh, och hvar här skulle blifve någet krigsfolk hos
borgerne, då ville h. kong:e Nåde them medh underhåldh och be-
soldningh nådig:t lathe försörie.
4. Att hans kong:e Nåde ville lathe förordne till menighe stad¬
zens bedzste fyre borgmestere, them och h. k. N. ville håfve udi til-
börligit anseende och them medh theris förre underhåldh, så myckit
lägligit vare kunde, försörie, och skulle borgerne sättie någre udi valet,
som ther till kunde vare tienlige, theruthaf vår nådige herre seden ville
förordne till samme embethe them som h. kong:e Nåde syntes vare
duglige.
5. Högstbe:te vår nådige herre ville och nådig:t efftherlathe
them igen så myckit schyt och archelari, som them udi salige konungh
Göstaffs tidh, högloflig i hugkommelse, blef ifrå tagit.
6. Item the främende skulle och sälie theris godz, effther som
Sverigis lagh förmäller, vidh hele och halfve stycker och icke udi
alnetal och elliest, såsom nu en tidh longh skedt är.
7. Alt landzköp skulle blifve aflagdt, och the som ville handle
motte blifve boendes udi städerne, och när så skedde, då kunde väl
flere städer blifve bygde och uprättede både i Norlanden och flere -
städz, och var vår nådige herris godhe meningh icke annet, uthen att
köpstadzmän skulle blifve förmögne och förbättrede.
8. Högstbe:te vår nådig:te herre ville och efftherlathe köpstadz¬
män här i Stocholm, the som icke håfve tilfälle att bruke köpmandz-
skap eller seglatz, att the motte upsökie järnbärgh vidh Danemora
och annerstädes här udi riket, hvilke the uthen någen skatt bruke
mätte på tie eller tolf år tillgörendes och seden, när then tidh vore
uthe, skulle the än tå nyttie theris bekostningh, allenest att the skole
gore cronene ther uthaf någen rättighet och vederkennelse.
9. Så ville och h. kong:e Nåde af synnerlig gunst och nåde
föräre Stocholms stadz inbyggere medh sådanne friheter, att the
måtte lathe mynthe sä myckit smått mynth, som the kunde håfve
rådh till, synnerligen 2-örestycker, rundstycker, halförer och fyriker.
Riksdagsakter II. 17
246
1568
10. Item att borgerne skulle och håfve then fordel uthaf thet
godz, Bottnekarlerne före up genom strömen till upstäderne, att the
ther uthaf först motte upköpe en tridie eller herde part.
11. Ther emot begärede vår nådige herre icke annet utaf them,
uthen att the ville vare hans kong:e Nåde sampt h. kong:e Nådes
furstinne och barn hulle, trogne och rättrådige, lathendes ther medh
påskine theris tacksamhet för h. kong:e Nådes gunst och nåde.
12. Item att the ville bygge, förbätre och befäste staden och
bygge stadzens och theris egne hus, thesligist bygge och förbättre
kyrkerne och holle them väl vidh macht.
13. Item att the ville kräfvie rekenskap på all stadzens inkompst
och andre upbyrder och så laget, att sådant icke motte annerstädes
blifve användt än till stadzens gagn och bedzste och kyrkenes byg-
ningh, effther som hans kong:e Nåde thet ärnedt hade.
14. Att vår nådige herre ville udi lägligh tidh nådigit betale
them hvad the h. kong:e Nåde till riksens nödtorft udi peninger
unsatt håfve.
353 Gabriel Kristersson friherre till Steninge m. fl. återkalla hvad de
på konung Eriks befallning någon tid förut med allmogen af-
handlat emot konung Johan och hertig Karl. Stockholm 1568
den 21 oktober.
Riksregistraturet 1568—69 suppl. fol. 9 v. under dateringen:
»Actum Stocholm then 21 octobris anno etc. 68».
Vi efftherme Gabriel Christerson friherre till Steninge, Claes
Akeson till Byesta, Måns Pederson till Billesta, Oluff Larson, Måns
Jönson och Måns Pederson secreterere gore allom vitterligit att,
effther thet vi uthaf konungh Erich udi thenne näst förlidne sommer
håfve varit uthskickede medh någre hans bref, them vi then menige
man skulle lathe förkunne, udi hvilke myckit var författedt, thermedh
then stormechtige högborne furste och herre her Johan Sverigis Gö-
this Vändis uthvald konung och arffurste vår nådige herre så och
hans kong:e Nådes käre broder then högborne furste her Carl Sverigis
rikes arffurste och hertig till Södermannelandh fast grofveligen och
medh osanningh blifve antastede och förolämpede till theris Nåders
kong:e och furstlige höghet, äre och lämpe, hvilket oss såsom och
månge andre ärlige män både uthaf högre och nidrige ständer på
then tidh så väl som nu nogsampt vitterligit var, att sådant uthen all
skäl och sanningh högstbe:te vår nådige herre och uthvalde konungh
så och hans kong:e Nådes käre broder upå dichtedt var, ther vi dogh
emot vår vilie på then tidh moste lathe bruke oss till sådant att
publicere, och althenstundh vi äre skyllige och plichtighe till att vethe
1568
247
högstbe:te vår nådighe herris och uthvalde konungs gagn och bedzste,
effther som vi thet lofvet och svorit håfve, och h. kong:e Nådes kong:e
nampn, äre och lämpe udi ingen motto genom osanningh lathe föro-
lämpe, så vele vi förthenskuldh nu hermedh håfve retracteret, igen-
kallet och aldelis um inthet giort hvad som vi effther konung Erichs
befalningh anthen genom för:de bref eller mundtligen på förbe:de tidh
eller elliest förkunnet och förhanlet håfve, thet som h. vår nådighe
herre och uthvalde konungh och hans kong:e Nådes käre broder
hertigh Carl till theris Nåders kong:e och furstelighe äre och godhe
rychte är förnär och emot, hvilket vi och framdeles, ehvar som be-
höfves och af oss fordret blifver, fulkomligen bestå vele. Vi vele och
elliest udi alle motto oss troligen förhålle effther then edz förplich-
tilse, som vi högstberte vår nådighe herre och uthvalde konungh
lofvet och svorit håfve, och alrig effther thenne dagh bekenne förbe:te
konungh Erich eller hans affödhe för vår och Sverigis rikes rege-
rende herre eller öfverhet, uthen högstbe:te vår nådighe herre och
uthvalde konungh her Johan etc. och hans kong:e Nådes ächte mandz-
arfvinger, effther som samme vår edh videre inneholler och förmäller.
Udi like motto vele vi och håfve retracteret och igen kallet hvadh
som på för:de tidh uthaf oss handlet är emot högstbe:te vår nådighe
herres blodzförvanther, the ädhele välborne herrer och andre ärlighe
män, som sig hos h. kong:e Nåde på then tidh håfve bruke latidt.
Thess till visse tryckie vi väre signether her neden före.
Biskoparnes och några presters utlåtande angående Sturemorden. 354
Stockholm 1568 den 28 oktober.
Samtida handling bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Anno domini 1568 die Simonis et Jude vardt biscopomen och
någrom androm af clercrit, som tå uthi sacristien i Stocholms stadz-
kyrkio voro församblade, thenna efftenna fråga förehållen:
Om ock the män, som dråpet bedrifvo i Upsala på the herrar
etc., skulle effter scrifftenes grund och in för Gudh reknäs för san-
skylliga dråpare och theras retta banemän, som the dråpo, ther saken
sigh så förlopit häfver, som nu alment kunnogt vordet är, eller ock
om the icke skulle sä reknäs?
Til samma frågho svarade the alle endregteliga vidh thenna
efftenna mening och betenkiande:
Medhan thet femte bodhet, som så lyder: tu skalt icke dräpa,
sammalunda ock thenna Gudz ord, som äro clar nogh: then som
uthgiuter menniskio blodh, hans blodh skal ock af menniskiom uth- 9
guten varda; item: then som slår en menniskio, så at hon dör, han
248
1568
skal dö, och annat sådant i scrifftene ganska mykit, moste om alla
them, som medh vilia uthgiuta oskylligt blodh, förståndit varda, och
man än nu icke annat retzliga befunnet häfver eller tenkia kan, än
at the herrar, som i Upsala dräpne blefvo, voro oskyllige i thet the
voro skyldte och anclagade före; teslikes at thet ock ellies gick
olagliga til; sade biscoperna sigh her til icke annat svara kunna, nu
heller än tilförene, än at the, som thetta ochristeliga dråpet på för¬
bena herrar bedrifvo, ju hafva handlat emot Gudz helga ord och
bodh, och moste för then skul the alle för Gudi sake vara til theras
dödh, som the således togho af dagha: hvarföre the icke heller kunna
bekomma Gudz nådh och syndernas förlåtelse, medh mindre the sin
synd bekenna, ångra och bättra.
Men om någre af them ther på vilia skiuta, at the hade för sigh
befalning i sakene?
Ad. j Tå svaras ther så til, som s. Petrus svarade: man moste mer
Exo. 23 lydha Gudi än menniskiom. Nu häfver ju Gudh uthtryckeliga sagdt:
tu skalt icke dräpa, ja, then oskylliga och rettferdiga skalt tu icke
dräpa. Therföre kunna ock her ingen skotzmål til menniskior något
mer hielpa, än thet halp then edomiten Doeg, at han effter Sauls
befalning dråp Herrans prester, som ock oskyllige voro, thet är, alz
intet, såsom David i then 52 psalmen noghsamt gifver tilkenna.
Doch hvadh verldzligh landzlagh om sådana fall stadgat hafva,
mågha the, som laghbokena föra, uthletzna och ransaka och theras
dom ther effter lagha. Ty Gudz ord ogillar icke någor landzlagh,
ther the icke falla tvert emot hans guddomliga lagh och naturlig lagh.
* *
*
355 De i Stockholm utaf rikets råd och adeln församlades förbindelse
att komma konungen och kronan till hjelp med en femtedel
af deras lösören i guld, silfver och penningar såsom lån. Stock¬
holm 1568 den 17 november.
Original på papper i två exemplar, af hvilka det ena dock är
ofullständigt besegladt, bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Effther thett the ädle, välborne och välbyrdighe herrer
Sverigis rikes rådh, ridderskap och adel, som här i Stocholm
på thenne tidh håfve varit församblede, sig skyllige och plich-
fige bekenne att sökie och vethe Sverigis rikes gagn och bedzste,
hvilket the och gerne effther theris ytterste macht och för-
möghenhet udi tidh vele hielpe till att befordre och fortställe,
så förnimme the iblandh andre besväringer, ther medh riket
1568
249
på thenne tidh är beladt, att riksens dräsel, såsom och annen
förrådh, ther riket kan blifve beskyddet och försvaret medh,
är igenom konungh Erichs obeskedelige oeh oförnufftige rege¬
mente icke lithedt försvagedt. Och effther Sverigis rikes
fiender the Danske och theris anhangh sig icke ännu till någre
fulkomlige och lidhelighe velkor för oss Svenske vele lathe
finnes benägne, och ännu fast ovist är, hvadh the kunne håfve
udi sinnet, althenstundh the håfve all theris krigsmacht lig-
gendes vidh grentzen, håfve icke heller udi någet anståndh
velet bevillige, så häfver konungh Erich genom sin obeskede-
lighet satt riket udi stor gäldh och myckit af the främmende
latidt uptage, som betales moste, så frampt man icke mere
fiendtskap emot riket vill förorsake, och ändogh här ännu, Gudh
thess lof, finnes en stådtligh och ansenligh summa omynthet
sölf för händen, så är thet dogh medh gull så förblåndet, att
thet skulle vare riket månge tusendh ungerske gyllene till
skadhe, hvar thet så oskeijdet skulle blifve förmynthet. Ligväl
oanseendes att välbe:te godhe herrer och menige Sverigis rikes
adel äre udi thenne förlidne år, medhen konungh Erichs ofrid-
samme regemente varet häfver, fast uthöfver theris förmögen¬
het medh en svär rostienst emot hans löffthe och tilseijelser
otillbörligen besvärede och betungede vordne, thesligest theris
godz och gärder uthaf henderne förbrände och elliest genom
olaglige pålager öde blefne, therigenom the udi theris förmö-
ghenhet myckit äre vordne försvagede; dogh upå thet the vele
lathe påskine theris underdånighe trogne välmeningh och tack¬
samhet, medh hvilken the äre then stormechtige, högborne
furste och herre her Johan Sverigis Göthis Vendis uthvald
konung och arffurste vår aller nådig:te herre och theris fäder-
neslandh bevågne, förhoppendes thet och udi nogre motto,
såsom. högstbe:te vår nådighe herre them thet nådigest lofvet
och tilsagdt häfver, at niuthe till godhe; therföre håfve välbe:te
godhe herrer, som här nu til städes äre af konungs och riksens
rådh, för godt och rådsampt ansedt och sig endrechteligen ther
um förenet och besluthet, att the sampt all Sverigis rikes adel,
som frit och frälst godz håfve, vele komme högstbe:te vår
nådighe herre och uthvalde konungh och Sverigis rike till und-
sätningh i så motto, att the hvar udi sin städh vele lane och
undsättie h. kong:e Nåde och Sverigis crone en fämpte del
uthaf all theris lösöre, som the kunne håfve udi gull, sölf och
peninger, hvilket någre godhe män uthaf adelen, som ther till
förordnede äre, udi hvar landzände medh thet förste upbäre
skole och ther upå gifve theris bekennelse, huru myckit the
af hvar udi sunderhet håfve bekommit, och thet seden högst-
be:te vår nådighe herre och uthvalde konungh tillhånde lefrere
250
1568
till högstbe:te hans kong:e Nådes och cronones gagn och bedzste,
till thess riket kan komme till rolighet igen, och hvar må seden
uthaf cronenes ränthe håfve att niuthe thet till godhe. Och
förse sig the godhe herrer, att ridderskapet, adelen och fralset
uthöfver hele riket, som här nu icke tilstädes varit håfve, varde
sig och udi like måtto medh samme trohet och välvillighet
befinne lathe, anseendes att ther medh sker thet som menige
Sverigis rike och them sielfve kommer till nytte, gagn och väl-
färdh. Actum Sto[c]holm then 17 novembris anno Christi 1568.
Sigillen i 4 rader, 6 i hvar: 1) Peders grefve till Visingsborg (P C A W);
2) Gustaf Olofssons (G OR); 3) Jöran Geras (IG); 4) Nils Gyllenstiernas
(N G); 5) Benkt Gyltas (B G); 6) Erik Gyllenstiernas (EK); 7) Olaves Åke¬
sons (Tott); 8) Clas Flemings (C F); 9) Per Baners (PB); 10) Anders
Perssons (Lilliehök; AP); 11) Jöran Finkes (IF); 12) tomt; 13) Claes
Jörenssons (Stiernsköld; Cl); 14) Nils Rynings (NR); 15) tomt; 16) Nils
Isakssons (half hjort; N I); 17) Benkt Räfs (B R); 18) Lars Jespersons(?)
(Kruus; L K, men något otydligt); 19) Esbjörn Pederssons (Lilliehöök;
EP, men något otydligt); 20—24 tomma. Alla sigillen visa sköld under hjelm.
Det andra exemplaret är besegladt endast af grefve Peder, Gustaf
Olofsson och Nils Gyllenstierna, men är därjämte kontrasigneradt af Erik
Matsson.
356 Biskoparnes och ett par kyrkoherdars trohetsförsäkran till konung
Johan, hans gemål och arfvingar, samt kasserande af de bref
de fordom på konung Eriks befallning beseglat mot hertig
Johan m. m. Stockholm 1568 den 20 november—13 december.
Original på papper bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
1) Ärkebiskop Laurentius Petri.
Jagh Laurentius archiepiscopus Upsalensis gör här medh öpen-
barligen vitterligit, att effther thett thenn stormechtigeste högborne
furste och herre her Johan Sverigis Göthis Venndis uthvald konungh
och arffurste min nadigeste herre och konungh är nu genom then
Alzmechtiges synnerligh försynn och menige Sverigis rikes ständers
åstunden och flitige begären kommen till then kongelige regerungh
udi mitt käre fäderneslanndh Sverige, så lofver och beplichter jagh
migh på Gudh alzmechtigh, hans helge ordh och evangelium, att jagh
udi alle mine lifsdager vill hålle och bekänne högbe:te h. k. N. för
Sverigis rikes och min rätte herre och regerende konungh och ingen
annen, sa länge h. k. N:s lifstidh varer, tesliges h. k. N:s käre furst-
inne, dhenn högborne fru Catherina Sverigis Göthis Venndis utvald
drottning och båren furstinne till Pålandh för min nädigeste fru och
1568
251
dröttningh och ingen annen, så länge h. N. högmechtighetz lifstidh
varer; tesliges effther thenn alzmechtigh Gudh häfver mildeligen för-
länndt högbe:te min nådigeste utvald konungh her Johan etc. "enn
ungh lifs mandz arfvingh, nämpligen thenn högborne furste och herre
her Sigismundus Sverigis rikes arffurste och hertigh till Finlanndh;
hvar och thenn alzmechtige Gudh vardher förlänendes högbe:te min
nådigeste herre och utvalde konungh framdeles flere mandzarfvinger,
och h. k. N., thett Gudh nådeligen afvände, dödeligen afginge udi
min lifstidh; så beplichter jagh migh och dhå vele anamme och be-
kenne för min rätte herre och konungh anthen högbe:te her Sigis-
mundum etc. eller hvilken af högbe:te min nådigeste herres och ut¬
valde konungs högborne söner, som h. k. N. udi sitt kongelige testa¬
mente medh menige rigsens ständers samtycke ther till förordinerer,
och ingen annen, så länge någen af h. k. N:s rätthe lifsmandsarfvin-
ger eller söner i lifvet äre. Och effter kongh Erich myckit ochriste-
ligen och tyranniskeligen handlade udi sin regementz tidh, såsom
rnongh ärligh männ väll är vitterligit, och synnerligen häfver hann
genom orätt berättelse och anclagan tvinget migh till, så väll som
flere the förnämste riksens ständer, att besegle någre bref, som min
n. herre och utvalde konungh her Johan etc. under ögon och alt för
när varidt häfver, hvilke beseglinger jagh här medh onödd och otvinget
alldeles nu ogiller, casserer och um inthet gör, effther jagh genom
sanfärdigh och grundligh beschedh häfver förnummedt, att min nådi¬
geste herre och utvalde konungh häfver aldeles varidt oskylligh udi
thenn otilbörlige handel, som honom falskeligen var tillagdt och till-
mäthen; therföre jagh och nu upseijer och alldeles igenn kaller, såsom
jagh och tilförene häfver upsagdt och igenn kalledt, thenn edh, hör¬
samhet och lydne, som jagh kongh Erich och hans afföde pa Sverigis
crones vägne skylligh och plichtigh varidt häfver. Jagh vill och aldiigh
effther thenne dagh bekenne honom eller hans afföde för Sverigis
rikes eller min herre och öfverhet. Jagh lofver och här medh hög-
be:te min nädigeste herre och utvalde konungh, sammeledis högbe:te
h. k. N. högborne furstinne, min nådigeste fru och dröttningh, och
begges theres lifsarfvinger huldschap, troschap, hörsamhet och lydne
udi alle måtte bevise, så länge jag lefver. Och effther högbe:te h.
k. N. är til sinnes att vele bruke migh udi thett höghe kall, som är
archebiscops embethe, sä vill jagh migh och ther till effther machten,
så länge jagh näget förmå, lathe finnes vällvilligh och redbogen och
min tilbetrodde församblingh både andelige och värdzlige personer
udi högre och nedrige ständher troligen undervise och förehålle thenn
sanschyllige Gudz ordz I&re vedh thenn rätte grundh och meningh,
som Christus sielf, hans helge apostler och propheter thenn håfve
lärdt och förkunnedt och udi thett gamble och nye testamentet uth-
tryckeligen författedt är. Jag vill och till thett flitigcste och troligeste
achte opå, att icke någen ketthersk, falsk eller förargeligh lärdom
252
1568
iblandh samme församblingh ingiuthen eller instungen blifve schall i
någen måtte, och elliest så förhålle migh udi mitt kall och embethe,
som erm rättsinnigh christen lärere bör att gore, så sandt migh Gudh
hielpe till lif och siell. T hess till yttermere visse trycker jagh mitt
signete her neden före och medh egen handh underschrifvidt. Datum
Stocholm thenn 20 novembris anno etc. 68.
Ego Laurentius Upsalensis
propria mann subscripsi.
(Sig.)
Likalydande försäkringar, egenhändigt underskrifna och beseglade, af-
gafvos mutatis mutandis 2) den 20 nov. af Paulus Justen biskop till Xbo
stift; 3) den 22 nov. af Nicolaus Olai biskop till Strängnäs stift; 4) den
26 nov. af Johannes Ofegd biskop till Vesterås stift; 5) den 29 nov. af
Ericus Herchepe, »nu förordnedt biscop till Viborg»;'6) den 8 dec. af
Erasmus Nicolai biskop till Tuna stift; 7) den 9 dec. af Hendricus Jacobi
kyrkoherde 1 Äbo och 8) den 13 dec. af Jonas Andreae kyrkoherde i
Vesterås. ')
357 Anteckning om rikets råds förhandling på Stockholms rådstuga
med magistraten och menigheten därstädes. 1568 den 27 no¬
vember.
Riksregistraturet 1568—69 suppl. fol. 29.
Thette efftherrne blef af the ädle välborne och välbördige
herrer rigsens råd förhandlet på Stocholms rådhstufve medh
borgmestere, råd och menigheten ther sammestädz then 27
novembris anno etc. 68.
Att the ville uptage och förstå hvad som medh them effther vår
nådigite herris och uthvalde konungs befalningh och på h. kong:e
Nådes vägne uthaf välberte godhe herrer blefve förhandlet och före-
hollit, like som högstbeite vår nådighe herre thet mente och the på
h. k. N. vegne thet föregofve, och sådant icke annerlunde förstå och
uthtyde, effther som någre thett skulle giordt håfve, synnerligen medh
thet falske rychte här udi staden var uthkommit um then beskatningh,
sorn h. vår nådighe herre ville leggie öfver riket upå alle ständer^
så att the skulle gifve en fämpte del uthaf alt thet the åtte både
qvicht och dödt, hvilket h. kongre Nåde alrig hade tänkt att gore,
myckit mindre sådant befälet att förhandle um, othen sådan falsk
. sj
') Mahanda hör till denna tidpunkt en försäkran till konung Johan (»utvald konung»)
hans gemål och arfvingar, närmast i öfverensstämmelse med de finska försäkringarna!
men utan bade tids- och ortsbestämning, undertecknad »Martinus Gestritius påstod
Gefflensis una cum Magno pastore in Valbo communi nomine omnium pastorum in
Gestntia obsignavimus et propria manu subscripsimus», samt af »OlofT Laurentii i Öster¬
haninge 1 Södhermanelandh» och »d. Benedictus Antonii i Vermdö soken»
1568
253
meningh kunde vare tagin utaf thenn undsättning)!, som riksens
rädh och adel sielfvilleligen sig emellen hade samptyckt och besluthet
att vele lane h. k. N. uthaf theris lösörer i gull, sölf och peninger.
Item blef och menigheten förehållit, att vår nådighe herre och
uthvalde konungh syntes gott vare, att fyre borgmestere och tiugu
och fyre rådhmän motte vare udi staden och ther ibland någre
Tydzske, ther upå en zedel var stäldt och them till theris egit be-
tenkiende öfverantvardet.
Blef och förhandlet um the privilegier och friheter, som v. nådige
herre them gifve ville, effther som tilförene ther um häfver varit di¬
ken ne gifvit.
Så blef them och tilkenne gifvit hvadh tidender man på then
tidh hade bekommit ifrå Danmark, och bespordes um the ville gore
v. n. herre och uthvalde konungh och S. crone emot the Danske ett
trogit biståndh effther theris ytterste förmåge, hvar sä behöfdes och
man medh the Danske icke kunde komme till någen lideligh fridh.
Ther till the alle bejakede.
Den 4 december förordnades på K. M:ts befallning 4 borgmästare och
24 rådmän i Stockholm (riksregistr. anf. st. fol. 31, där namnen uppräknas).
Förhandlingar i landsorten.
Instruktion för dem, som skulle underhandla med adeln och all- 358
mogen i landsändarne. Stockholm 1568 den 17 november.
Original på papper bland Riksdagsakta i Riksarkivet och i tva
exemplar på samma sätt beseglade och kontrasignerade. Det
ena exemplaret har påteckningen: »Hanndlingher, sosom badhe
jagh och Jacop Turesonn bestelte, när som vi betalningen hade
i Östergottlandh».
Instruction för them som förordnede äre til att handle
både med adelen och then menige almoge udi alle landz-
änder. Actum Stocholm then siuttende novembris anno
etc. 1568.
Effther then stormectige högborne furste och herre her Johan
Sverigis Göthis Vendis utvald konungh och arffurste vår aller näd:te
herre är nu kommen til then kong:e regerungh, af hvilket man klar¬
ligen kan se och förnimme, att sådent är skedt utaf Gudz synnerlige
eigit värk och bedref, ty att Gudh, såsom i längden alt ogudachtigt
väsende icke lather ostraffet, han häfver och nu icke längre kunnet
254
1568
tilse kongh Erichs oförståndh, ogudachtige, tyranniske och skaddige
regemente, och hvar thett hade längre varet, då hade han icke alle¬
nast bracht alle then förnämpste adel och then menige man um
halsen, lithen och förderfvet och utödt hele riket och kommit the
Svenske under främende herskap igen, effther som han nu seden i
sitt fängilse häfver sigh förnimme latidt hvadh hans vilie och upsåt
varit häfver; han hade och satt sigh före, att han aldrigh ville lathe
komme til någen fridh, så länge hans regemente kunde vare, til thess
han hade kommet thett ther til, som nu sagt är. Schole förtenskuldh
alle ärlige svenske män förmanes til att tacke Gudh, som häfver så
nådeligen, snarligen och lätteligen uthen mången mandz liflatt hulpet
och förloset thette riket ifrå sådenne skaddige regent och grufveligh
tyran, then ther inthet häfver varit bättre, uthen i månge stycker fast
verre än then gamble kongh Christiern var, och effther alles vår väl-
färdh häfver hängt upa ett hufvuthår, så är thenne förlosningh kom¬
men udi then rätte tidh. Schole och förty alle trogne svenske in-
byggere än nu fliteligen bidie Gudh, att högbe:te vår aller nåd:te
herris och utvalde konungs regemente må blifve så godt och lång¬
varigt, såsom thett alrede gott och christeligen, lycksaligen och väl
påbegyndt är; och Gudh thess lof, att både höge och läge kunne
nu se och förnimme, att Gudh häfver nu gifvit oss för then omilde
och oförnufftige herre en sådenne herre och konungh, såsom medh
snille och förnufft, fromhet och andre furstelige dygder så begåfvet
är, att vi oss then bättre utaf Gudh then alzmechtig:te icke önske
kunne. Sa är och h. k. N. medh månge andre mechtige herrer,
konunger och furster uthen rikis besvägredt och förvandt genom then
högborne furstinne och fru fru Catherina Sverigis Göthis och Vendis
utvald drottningh och född princissa til Pålen vår aller nåd:te fru,
then ther af sigh sielf är from och gudfruchtigh och gärne lägger
all man gott till, hvilken riket i månge måtto kan niute til godhe,
thett mann doch för korthetenes skuldh vil här medh sä lathe blifve.
Och til thett förste häfver h. k. N. sigh til ingången udi sitt
regemente beflithet och therutinnen inthet omak och bekostnedt späre
latidt, är och än nu dagligen udi verket ther medh, att menige riket
matte nu snart en gangh komme udi fridh och rolighet igen, ther
upä h. k. N. sine sendebudh häfver förskicket til Danmark, och alrede
är gott förhop til saken, att så ske kan, effter the Danske håfve
både mundtligen och schriffteligen latidt sigh höre och förnimme, att
the äre ther til benägne på theris side, så frampt att man skal sigh
håfve någet fulkomligit på theris bref och tilseijelse att förlathe.
Ther näst häfver h. k. N. en stor hop främmende krigsfolk för-
samblede, hvilke som allenäst förvänte att man skall lathe fordre
them hit in, thett h. k. N. doch icke gärne gore vil ther medh någet
ythermere til att besväre och förtunge riket, uthen nöden så tilsäger,
att menige riket kan sedt för nödigt och gott an. Vill h. k. N. för-
1568
255
thenskuldh förvete sigh medh menige almogen, um the Danske icke
vile til någen lideligh fridh, thett man dogh icke sigh förser, um
the då alle samptligen och synnerligen vele stå h. k. N. manligen
och troligen bi, såsom the håfve giordt här til udi then onde kongh
Erichs tidh, så förhoppes man näst Gudz tilhielp, att the Danske
skole ingen framgångh håfve ther medh, såsom the och i fiordh icke
hade kommet så vidt, hvar kongh Erich medh sin galenskap thett
icke hade förorsaket, i thett han latt kalle krigsfolket tilbake ifrå
henderne, ther the vore kringhverfde. Vele the så sedt för gott an,
så vil h. k. N. medh thett förste öpet vatn förskaffe them så mycken
främende undsätningh, som riket kan håfve behof. Um ridderskapet,
adelen och then menige man äre så til sinnes, att the vile då gore
h. k. N. ther upå theris liflige edh, såsom andre rigsens ständer, både
höge och läge, här i riket håfve thett alrede giordt?
Til thett tridie, hvadh som kongh Erich belanger, ville h. k. N.
gärne håfve efftherlatidt honum bättre vilkor och latidt honum be-
komme ett fursteligit underholdh eller och elliest, såsom han sielf
begärede, upå en nögsam försäkringh latidt honum komme här utaf
riket; men effther thett han nu udi sitt ytherste icke häfver kunnet
haft fördragh, utöfver tilsage, tro och lofven, att lathe så jämmerligen
tage af dage then edle, välborne, gode herre her Sten Erichson fri¬
herre til Gräfsnäs och Kägelholm Sverigis rikis förnämlige rådh och
utvald marsk, hvilken såsom udi månge måtte hade kunnet vare
riket en tarfveligh och nyttigh man; tesliges hade och kongh Erich
udi sinnet, um Gudh thett icke hade skenbarligen förtagit, under
sine söthe och smekende ordh utaf ett falskt hierte velet lathe stiäle
lifvet af månge, både furster och andre the förnämpste; therföre
ville h. k. N. gärne förvethe sigh hos then menige man, huru man
videre skall förhålle sigh medh honum.
Til thett herde, effther thett vil falle alt för långt att upräkne
alle kongh Erichs odygder och misgerninger, som han häfver giordt
och bedrifvit här i riket, seden han kom til regementet, och therföre
både för Gudh och all värden häfver förverket all kong:e äre och
rettighet, så är dogh thesse the förnempste artichler, nempligen:
Först att kongh Erich hade tagit sigh en ochristeligh feigde före
emot then stormechtige högborne furste och herre her Johan Sverigis
Göthis Vendis etc. utvald konungh och arffurste vår aller nådigeste
herre synnerligh för then gifftermåls handel, h. k. N. giorde i Pålen,
att then skulle vare honum ovitterligen, then doch skedde icke alle¬
näst medh hans rådh, samtyckie och förmaninger, uthen blef och
medh hans schrifvelser til kongen i Pålen befordret.
Til thett andre häfver han uthen foge och orsak afhändt h. k.
N. furstendömet i Finlandh och therutöfver satt h. k. N. fänkligh;
thesliges häfver och then förräderen Jören Pederson haft fulkomplig
befalningh att drage til Gripsholm, när thett ynkelige mordh var
256
1568
skedt i Upsale, och förgöre h. k. N., och när thett hade skedt, ändoch
Gudh nådeligen h. k. N. bevarede, skulle hans k. N:s furstinne vår
nådige fru blifve förskicket til Rydzserne.
Til thett tridie häfver han och seden vilet afsyndre h. k. N. ifrå
Sverigis rike och föregifvit, att han ville efftherlathe h. k. N. ett lithet
stycke landh i Liflandh igen, som han sielf icke kunde försvare; item
han häfver och förhållit h. k. N. then del h. k. N. i arfvegodzen til-
kommer.
Til thett herde att han häfver vilet lathe förgöre all Sverigis
rikis gamble adel, såsom han alrede påbegynte i Upsale på then edle,
välborne herre her Svante grefve til Vestervik och friherre til Hör¬
ningsholm och två hans söner, item en her Göstaff Olsons son fri¬
herre til Torpa och två andre riddere, the ther ynkeligen blifve mörde,
och blef them icke tilstadt hvarken annamme sacramentet eller få
schrifftenrål. Han hade och på samme tidh latidt fordre til sigh the
andre förnempste utaf rigsens adel, then edle, välborne herre her
Peder grefve til Visingsborgh och friherre til Rydboholm, thesliges
her Göstaff Olson friherre til Torpa, her Erich Göstaffson friherre
til Tofftaholm och flere, hvilke han medh profåsser och ståckeknechter
latt hempte up ifrå Vestergötland!^ och hvar the hade kommet en
dagh förre til städes, hade them och thett samme vederfares. För
thenne ogärningh ville han seden rymme til Rydzlandh och före
menige Sverigis rike then fienden på halsen.
Til thett fempte häfver han och icke vilet inlathe sigh i handel
medh någre utländzske herrer, hvilke sigh tilbudit håfve vile gore
honum biståndh emot the Danske, therutöfver thette besvärlige krigh
i så mångh år varet häfver.
Til thett si[e]ttie så häfver vår nådde herre och utvalde konungh
schrifvit sin svåger kongen i Pålen til, att thett måtte blifve fridh
emillen Sverige och Pålen, och ther upå godh svar bekommet: thett
kongh Erich platt häfver förachtet och sagt sigh vile före krigh medh
kongen i Palen och kongen i Danmark, emeden han hade en svensk
man igen. Ther af man kan förnimme, att han häfver haft mere lust
til christet och besynnerligen thesse ärlige Svenskes blodz utgjutelse
än til fridh.
Pil thett siunde häfver han och tagit sigh en frille, then ene
ståckeknechte dotter är, til echte hustro, ther utöfver han är en för¬
achtet herre vorden hos alle främmende herrer och potentater. Oan¬
seendes att han hade kunnet bekomme i främmende landh sådent
ansendtligh och stadtligh gifftermål, ther riket hade haft biståndh och
styrke af, sa häfver han doch sädenne gifftermåls handel sielfviliendes
icke allenäst förhindret, uten medh hans oförnufftige bref, schrifvelser
och handlinger rethet och upvecht riket flere fiender på halsen, the
såsom väl elliest hade blifvit vänner.
1568
257
Til thett ottende, när han thett ynkelige och grufvelige mordh i
Upsale bedrifvit hade, då utlofvede han medh sacramentzens annam-
melse, att then förräderen Jören Pederson skulle straffet blifve, som
orsaken var til samme mordh och myckit annet ondt, hvilkit inthet
blef hållit, uthen han togh honum af fängilset och brukede honum
för sitt näste radh och achtede medh samme person bringe menige
Sverigis rikis förnämpste, både furster och adelen, um halsen.
Til thett niende plägede och konungh Erich för rätte lathe ställe
sine tiänere och undersåther och falskeligen them anclage effther
hans och Jören Persons begären och oanseendes Sverigis lagh, latt
döme them ifrå lif och lefverne och togh Jören Person strax theris
ägodeler. Så häfver och en benämpd Oloff Arfvidzson latidt afhugge
i Vestergötland!! til 1200 personer för theris godz och ägedeler skuldh,
hvilken och skulle håfve dragit til Smålandh och latidt afhugge fyre
the förnämpste bönder i hvar sochn, hvar Gudh thett icke hade af-
vendt och tagit honum förr af daghe.
Til thett tiende häfver kongh Erich latidt reckie, pine och bränne
medh brendvin och hete bäcken månge oskyllige; en part håfve
måst bekänne thett aldrigh var eller blifver. Thesliges plägede han
och lathe binde händer och föther på någre och um natte tidh kaste
them i strömen. Udi fängilse häfver han och latidt uphängie fånger
och seden förblomere saken, like såsom the skulle håfve förgiordt
sigh sielfve, och hvadh han sielf updichtede sade han, att the hade
bekändt.
Til thett elloffte så häfver han och altidh lofvet och tilsagt then
menige man sigh vile gore fridh medh fienderne, hvilket inthet är
skedt, uthen han häfver heller funnet på nye besväringer, ther medh
han häfver förbittredt saken, och äre undersåtherne therigenum seden
blifne betungede medh månge olaglige och svåre gärder och skiutz-
färder, thesliges och medh månge utschrifninger.
Til thett tolfte så häfver han förminsket prästerskapet theris ränte
och pålagt them svåre gästninger och gärder. Item af scholestuf-
vurne häfver han latidt uttage the dugligeste personer och them
bruket iblandh ståckeknechter och annet onyttigt selskap.
Til thett trettonde häfver han utöfver alt thette för:ne varit til
sinnes och sigh thett föresatt, att ther som högbe:te vår nåd:te herre
och utvalde konungh sampt h. k. N. käre broder then högborne
furste her Carl Sverigis rikis arffurste och hertigh til Södermanlandh
hade kommet til thett bröllop, han giorde medh för:de sin frille i
somers näst förleden, då hade han achtet lathe h. k. N. och högbe:te
h. N. broder sampt all Sverigis rikis gamble adel, som här då hade
varit för händen, att bringe um halsen, anthen lönligen eller uppen¬
barligen, ehuru han thett hade kunnet komme til väge, effther som
han til förene hade latidt gore udi Upsale, och hade han ther upå
latidt beställe en hel hop gulkeder och halsringer, ther medh han
258
1508
ville beväge och förare någre sine tiänere, som samme ochristelige
handel skulle håfve bedrifvit, såsom och alrede någre gulkeder ther
på blifve utgifne, men effther högbeite vår nådige herre och h. k. N.
käre broder icke komme då hit, så blef thett onde upsått, som han
medh adelen hade udi sinnet, och på then tidh genum Gudz synner-
ligh skickelse förhindret.
Til thett fiortonde så häfver han och haft i sinnet, effther som
Jören Pederson häfver i sitt ytherste bekant, och månge håfve hördt
thett af kongh Erichs eigen mundh, att han ville lathe skiöfle Stoc¬
holms stadh och seden bränne up slotthet, staden och the bädzste
schip och slå mäste parthen af folket i hiel och så alle them, som
han hade någen mistanke til och icke holle medh honum, och medh
thett samme lathe här upå slotthet medh krutt upbränne alt thett
kong:e fruentimber, som då var här til städes, både salige kongh
Göstaffs efftherlatne husfru then högborne furstinne fru Catherina
Sverigis fordom drötningh, så och vår nådige herres högborne systrer
fru Sophie hertiginne til Saxen, Engeren och Westphalen och fröiken
Elizabet, sampt alle andre, både grefvinner, fruer och jungfruer, som
här vore för händen, både store och små, um han icke kunde få til-
fälle att sende them til Rydzlandh och Taterid, ther the iblandh
sådent ochristet och grufveligit folk skulle blifve skämde och ynke-
ligen medhfarne; och seden ville tage rigsens skatt medh sigh och
löpe öfver ther medh til Finlandh, ty han hade giordt sådenne för-
bundh medh Rydzsen, att the skulle komme honum til undsätningh
medh någre tusendh, både til häst och foth, och ther medh fördt
menige Sverigis rike udi ett blodzbadh på nytt igen, så att hvadh
the Danske icke förmåtte slå i hiel, upbränne och förderfve, thett
förmente han sigh til thett ytherste att kunne uträtte genum Rydz-
sens macht, hvilkit och visserligen hade haft framgångh, hvar Gudh
synnerligen thett icke hade förekommet genum then förlosningh, som
tilförene umberördt är.
Til thett femptonde häfver han och så ovisligen och oförnuffte-
ligen gifvit Jören Pederson och hans anhangh frillor och skiökior
mere skänkier och underholdh, än som the håfve vist rädh före att
förvare, och ther emot anten ringe tingh eller slätt inthet undt eller
gifvit ryttere och knechter och andre utaf ridderskapet, adelen och
andre trogne män och tiänere, som jämligen håfve måt ligge uthe i
marken både vinther och sommer, höst och vår, vidh hunger, naken¬
het och fröst, ther medh doch riket igenum Gudz hielp häfver varit
alt här til väl försvaredt. Och hvadh han så icke onytteligen kunde
förspille, så häfver han doch nu, seden han häfver förnummet, att
han ingen vart häfver kunnet komme ther medh, hemligen latidt för-
komme och undenstinge en stor del, såsom bevisligit är, både i gull
och sölf, antingen ther före att han än nu ytherligere förmener sigh
att kunne komme någet ondt åstadh här i riket medh gifft och gåfver,
1568
259
eller och att han ther medh ville undendrage riket så myckin för¬
mögenhet, som mögeligit kunne vare, och Sverigis rike kunne håfve
nytto och gagn utaf, och snarest sagt hans odygder och ogärninger
ville falle för långt til att förtälie.
För thesse och andre besväringer och högvichtige orsaker skuldh
häfver högbeite vår nådite herre och utvalde konungh högeligen varidt
nödträngd och förorsaket att tage sigh then fiendtligh handel före emot
kongh Erich och är nu så vidt kommet ther medh, att h. k. N.
genum Gudz alzmechtigestes milde tilhielp häfver honum öfvervunnet
och fått honum udi sin förvaringh. Och effther Sverigis rike icke
kan eller bör vare uthen regerende herre och konungh, och här nu
någerledes förtaldt är, huruledes kongh Erich genum sitt obeskede-
lige, otilbörlige och tyranniske regemente häfver förverket och för-
brutidt then rättighet, han häfver haft til Sverigis rikis regeringh, så
häfver förtenskuldh högite vår nådige herre och utvalde konungh,
effter Gudz synnerligh försyn och skickelse och the förnämpste Sverigis
rikis ständers endrechtige fordren och begären, så och then näste
arfligh rättighet h. k. N. häfver til Sverigis crone, effther h. k. N.
salige käre her faders testementz ordningh, sigh then kong:e rege¬
ringh här udi Sverigis rike antagit til alle trogne rigsens inbyg-
geres gagn och välfärdh; och achter h. k. N. udi the helge Trefal-
dighetz nampn sådent sitt kongelige kall och embethe medh crönin-
gens ceremonier och solennitet stadfäste, thett förste h. k. N. ther
til lägenhet och tilfälle håfve kan, therutinnen h. k. N. och begärer
sine trogne undersåthers meningh att vethe.
Och effther kongh Erich så ochristeligen, tyranskeligen och mörde-
ligen uthen all foge och orsak häfver latidt umbringe the edle, ärlige
och gode herrer udi Upsale i fiordh, som allom väl kunnigt och til
förene förmäldt är, och ther utöfver nöddt och tvinget emot theris
samvet månge til att gifve ther dombref och försiglinger ther upå,
och han icke allenäst häfver latidt sigh ther medh benöge, att han
så ynkeligen och jämmerligen häfver latidt i theris fängilse bringe
them um halsen, hvilkit dogh aldrigh til förene hos någon christen
herre och furste häfver varit hördt eller spordt af värdenes begyn¬
nelse, och nu ther utöfver icke häfver varit förnögd ther medh, uthen
och så seden them och theris hele slecht och förvantnis til thes
större förachtilse och försmädelse latidt seije, förkunne och uttrope
them på theris döde kråpper thett som theris och alle theris för-
vanter och effterkommendes heder och äre på gäller; therföre vill
h. k. N., att thett skal vare all man vitterligit, att han och hans
oärlige rådh, medhielpere och tiänere, som sigh udi the ochristelige
saker håfve latidt bruke, håfve giordt them för Gudh och all värden
voldh och orätt ther udi, såsom inge ärlige män. Och ändogh man
hade väl tänk[t], att Jören Pederson skulle haft stor skyldh ther udi,
hvilkit och så i sanningh är, så häfver mars dogh nu seden både af
2ÖO
1568
Jören Pedersons och fleres bekännilse i sanningh förnummit, att
kongh Erich häfver sielf af sin eigen vanart och ondzsko varit störste
orsaken ther till och til alt annet mordh och all orättvise, som här i
rikit skedt är och medh thenne långvarigh feigde och myckit annet
ondt varit häfver. Och är förtenskuldh rätt och tilbörligit, att han
sielf medh eigen mundh må vederseije och igenkalle alle orätvise
domer och uthropninger och bekänne sigh uppenbarligen för alle man,
att han häfver giordt ther orätt udi och häfver handlet emot then
kong:e edh, lyffte och tilseijelse, såsom han giorde i sin croningh
alle rigsens ständer, så väl högre som lägre, så att han ther utaf icke
hållit häfver til then minste puncht, än seden then störste, och i så
måtte förclare sigh, att han orättvisligen häfver handlet, och veder¬
seije Sverigis crone och alle konglige härligheter och rättigheter
både för sigh och sine effterkommende.
Til thett ytherste skole och the utskickede förhandle medh ridder-
skapet, adelen, frälsismän och enkior udi hvar landzände um then
undsättningh, som thenne medh föliende copie af the edle, välborne
och välbördige herrers rigsens rådz betänkende och rådzslag för-
mäller, och sigh beflite att samme ärende måtte väl och fliteligen
blifve uträtthet. Datum ut supra.
Sigill: i) Per Brahes (P C A W); 2) Göstaf Olofssons (G O R); 3) Nils
Gyllenstiernas (N G).
E. M[attz]son.
359 Fullmakt för dem, som skulle underhandla med adeln och menige
man i landsorterna. Stockholm 1568 den 17 november.
Riksregistraturet 1568—69 suppl. fol. 19 under rubriken:
»C^gditif för her Claes Åkesson att förhandle medh menige man
udi Närike och Vesmannelandh och her Jören Finke och Lasse
Jesperssonn udi Uplandh, theslikest för the andre, som her til-
forene are antecknede och till hvar landzort äre förordnede».
Vi Johan etc. gore vitterligit, att vi håfve upålagdt och nådigist
befaledt thesse oss elskelighe våre trogne män the ädele, ärlige och
välbyrdige N. N., thett the medh våre trogne män af adelen, thes-
ligist präster, borgere och bönder udi then landzände N. um någre
våre och riksens anliggende värf och ärender förhandle skole. Begäre
förthenskuldh gunsteligen af för:de våre trogne män och undersåther,
att the ställe fulkomligen tro och lofven till thet förberte våre uth-
skickede medh them effther vår befalningh till vårt och Sverigis rikes
gagn och bedzste effther theris medhgifne instructions inneholdh
förhandlendes vardhe och lathe them på våre vegne ther upå medh
thet förste behaglige svar bekomme. Ther uthinnen sker thet oss
1568
261
är behagligit och vi udi gunst och nåde medh hvar och en nådigist
vele betenkie. Datum Stocholm then 17 novembris anno etc. 68.
Konung Johan till Johan Axelsson [Bielke] och Jakob Turesson 360
[Rosengren] angående underhandlingen med ständerna. Stock¬
holm 1568 den 17 november.
Riksregistraturet 1568—69 suppl. fol. 18 under rubriken: »Till
Johan Axelsson och Jacob Tursson, att the medh then menige
man udi Östergötlandh förhandle skole effther then instruction
them blef tilskicket. Datum Stocholm then 17 novembris anno 68.»
Vi håfve för godt och nödtörftigdt ansedt, käre frende Johan
Axelson sampt Jacob Turson, att lathe förhandle medh then menige
man udi alle landzänder uthöfver hele Sverigis rike um någre våre
och riksens anliggende värf och ärender, ther upå vi en instruction
håfve latidt författe. Begäre förthenskuldh gunsteligen, att I medh
våre trogne undersåther udi then landzände Östergötlandh effther
samme instructions inneholdh, hvilken vi nu eder härmedh lathe til-
skicke, förhandle vele och elliest hvadh I kunne tänkie oss och riket
macht upåliger och thenne tidz lägenhet fordre kunne.
Ther näst lathe vi eder gunsteligen förstå, att vi håfve för godt
ansedt, att I, käre Johan Axelson, skole på våre vägne håfve öfverste
befalningen på Vadzstena slott, så och uthöfver then landzände Öster¬
götlandh, ther Jacob Turson sampt medh eder hielpes åth till att
bestelle hvadh som förnöden är och thenne tidz lägenhet fordrer och
krafver. Och effther ther ligger stor macht upå, att Holveden motte
medh brotther och elliest väll blifve förvaret, ther som vi medh the
Danske icke kunne komme till någen fridzhandlingh, upå thett the
icke måtte håfve sådant tilfälle att fara fort udi theris fiendtlighe
förehafvende, såsom i fiordh skedde: therföre är vår gunstige vilie
och befalningh att I på thet flitheligste her um beställe vele, och när
som I ther um medh almogen håfve förhandlet, då kunne I håfve
någre andre eder till hielp, som ther upå achte och förfordre kunne,
ther till oss synes, att Nils Erichsonn och Palne Erichsonn icke
skulle vare otienlige. Thette I, käre godhe män, så bestelle vele,
och sker ther medh thett oss är behagligit och Sverigis rike nyttigdt,
hvilket vi och medh gunst och nådhe vele betenkie. Gudh eder be-
falendes.
Underhandlingen i Småland anförtroddes egentligen åt herr Erik Gustafs¬
son [Stenbock], I en skrifvelse till honom af den 17 nov., som i öfrigt
hufvudsakligen handlar om krigsoperationerna, heter det i början (riksregistr.
anf. st. fol. 17):
Riksdagsakter II.
18
262
1568
Vi lathe eder gunsteligen förstå, käre frändhe her Erich Göstaff-
son, att vi sampt vårt elskelige rikes rådh håfve för godt och nöd-
törftigdt ansedt att lathe förhandle medh then menighe man udi alle
landzänder uthöfver hele Sverigis rike um någre våre och rik[sens]
anliggende värf och ärender, ther upå vi en instruction håfve latidt
författe, och effther vi gerne vele, att thet motte medh någen foghe
och beskedelighet blifve förhandlet medh almogen udi Smålandh, så
såge vi gerne, såsom och vår gunstighe vilie är, att I ther um bestelle
motte, althenstundh I och elliest udi then landzände på våre vägne
håfve ther till att bestelle, men ther som I therudinnen kunde blifve
förhindrede genom fiendernes infall eller elliest, då se vi för godt an,
att I förordne ther till någre uthaf then smålendzske adel, anthen
Måns Pedherson och Jören Oluffson eller någre andre, them eder
synes ther till kunne vare tienlige, och lathe vi eder her medh samme
instruction tilskicke. — — — —
För den händelse herr Erik Gustafsson skulle få förhinder, skrefs också
samma dag till Måns Pedersson [Stierna?] och Jören Oluffsson [Lilliesparrej
efter samma formulär som till Östergötland, med underrättelse om att herr
Erik Gustafsson, friherre till Tofta, »vår tilförordnede feldtmarskalk» i främsta
rummet fått detta uppdrag, och med uppmaning att, i händelse denne finge
förhinder, då »samptligen therum bestelle och förhandle och elliest hvadb
som I kunne tänkie oss och riket macht upå ligger och thenne tidz lägen¬
heter fordre kunne», hvarjämte de skulle gifva konungen besked om hvad
de uträttat (riksregistr. anf. st. fol. 18 v.).
Underhandlingen i Vestergötland, Vermland och på Dal uppdrogs åt
Knut Posse och Halvard Knutsson, i Södermanland åt Jören Johansson
[Rosenhane], i Dalarne åt Nils Jespersson [Kruus], i Viborgs, Nyslotts,
Borgo och Raseborgs län åt Hans Larsson, samt i Kumogårds, Åbo och
Tavastehus län åt Lasse Michilsson. Sistnämnda fullmakt var daterad först
den 28 december. *)
361 Konung Johan till de utskickade att i landsorten äfven underhandla
med allmogen om en gärd. Stockholm 1568 den 28 november.
Riksregistraturet 1568 okt.-dec. fol. 58, där skrifvelsen är ställd
till Johan Axelsson och Jakob Turson och sålunda gäller Öster¬
götland; men enligt en anteckning var den afsedd att mutatis
mutandis gå till alla landsorter.
Effther thet — — — vi förnimme, thet vi icke kunne komme till
någre lidelige fridzhandlinger med the Dansche, uthen att the mere
törste effther blodz uthgiutelse än någen vänlig förlikningh, dherföre
') Det är möjligt ali de försäkringar, som i början af februari 1569 afgåfvos från
adeln i Borgo län, samt från Viborg, (se här förut s. 225), sammanhängt med ifråga¬
varande uppdrag. Deras innehåll ger dock ej något direkt stöd åt detta antagande.
1568
263
äre vi förorsakede nu med thet förste lathe förschrifve vårt krigs-
folch, både rytter och knechter, nid till gräntzen. Så kunne I väl
tänkie thet vare fast förnöden, att man i tid så lager, thet godt för¬
råd vore på fetalie att underhålle samme krigsfolk medh. Therföre
håfve vi med vårt elskelige rikes rädz samptyckie för godt och nöd¬
torftigt ansedt att lathe läggie våre trogne undersåther udi alle landz¬
änder någen gierd upå, effther som I af thenne inneluchte zedel håfve
till att förnimme. Begäre förthenskuld gunsteligen, att I med våre
trogne undersåther udi thenn landzände ... på thet fogeligste för¬
handle vele, att the samme gierd uthen besväring udi alle partzeler,
effther som samme zedel förmäller, uthgöre måtthe, och samme gierd
till videre besked inne med sigh vederrede tilstädes behålle, till thes
vi thenn behöfve kunne och ther upå af vår proviantmestere fordret
blifver. Therudinnen etc.
Herr Jören Finke till K. Maj:t om resultatet af sina och Lasse 362
Jesperssons [Kruus] förhandlingar med ständerna i Uppland.
Lindö 1568 den 28 december.
Original på papper bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Stormechtig:te högborne furste aller nådug:te herre min under¬
dånige, hulle och troplichtige tienist vill och schall jagh eders kong¬
lige Nåde, så lenge Gudh migh lifvedt sparendes varder, bevise.
Högborne furste aller nådite herre, eder konglige Nåde udi all
underdånighet ödmiukeligen tilkenne gifvendes, att jagh sampt medh
Lasse Jespersonn håfve handledt medh e. k. Nådes trogne män af
adelen, thesligest prester, borgere och bönder udi thenn landzende
Uplandh om någre e. k. N. och Sverigis rikes högvichtige saker och
ärendher effther thenn fulmacht, e. k. N. häfver oss medgifve latedt,
och them opå thett fliteligeste föregifvit alle the puncter och artikler,
som vår medhgifne instruction förmäller, hvilken oss af e. k. Nådes
och ricksens rådh är förestält och öfverantvardet, huru kongh Erich
sigh i sinn hele regementz tidh så väll emott e. k. N. såsom emott
alle andre sine trogne undersåter här i rikedt otilbörligen och ochriste-
ligen handlet häfver, hvarföre thenn menige man sigh intedt kann
förundre att Gudh, såsom i lengden alt ogudachtigt väsende icke
later ostraffedt blifve, hann häfver och nu icke längre kunnedt tilse
kongh Erichs oförstånndh, ogudachtige och tyrannische regemente,
och tacke förthenschuld Gudh thenn alzmechtigeste, som häfver sä
nådeligen, snarligen och lätteligen e. k. N. latedt komme till then
konglige regerungh, och uthen månge mandz lifladt hulpedt och för-
lossedt thette rikedt ifrå sådenne schadelige regent och grufvelige
264
1568
tyrann, thett hvar och enn klarligen se och förnimme kann, att sådent
schedt är udaf Gudz synnerlige egedt värk och bedref, bediendes och
Gudh opå thett fliteligeste, att e. k. N. regemente må blifve så gott
och långvaricht, som thett allerede christeligen, lyckesaligen och väll
på begynt är, och att Gudh, som altingh förmår, ville verdiges e. k.
N. sampt e. k. N. elschelige käre husfru thenn högborne furstinne
och fru fru Catharina Sverigis Götis Vendis uttvald drottningh och
född princisse till Pålen vår aller nåd:te fru nådeligen beschydde och
bescherme, thenn the och förnummit håfve af sigh sielf from och
gudfruchtigh är, leggendes alle man gott till, thett thenn menige man
förmoder sigh och kunne till gode i månge måtte niute.
Thernest såsom e. konglige Nåde häfver intedt omack och be-
kostnedt späre latedt och änu dagligen legge e. k. N. all flit och
vinningh om, att menige rikedt mätte nu snart enn gångh komme till
fredh och rolighet igenn, såsom thett tillförene varedt häfver: ther-
före betacker thenn menighe man e. k. N. udi all underdånighet och
vele ther emott vare e. k. N. medh huldschap, troschap och mandz-
schap, så lenge the lefve, förplichtede och upsettie medh e. k. N. lif
och blodh, godz och ägedeler och alt thett the åghe, hvar nöden,
thett Gudh nådeligen afverie, omtrengde, menn the äre udi thett för¬
hopp, att thenn ther friden sökie vill varder honom visseligen finnen-
des, bedie och Gudh, af hvilken all fridh kommer, ville och verdiges
tillse thenne theris långvarige älendhet och armdom, som the udi
kongh Erichs ofridsamme regemente alt för lenge undergefne varidt
håfve.
Hvadh thett fremmende krigsfolk belanger, som e. k. N. för-
sambledt häfver, hvilke allenest förvente, att e. k. N. schall late fordre
them hit in, ther opå e. k. N. begärer vete hvad thenn menige man
synes her till vare nyttigt och rådeligit svare: så opå thett e. k. N.
måge vete hvadh thenn menige mans svar her udinnen varedt häfver,
synes them icke, så mykit som the kunne tenke, rikedt nyttigt vare
att före her någedt mere fremmende krigsfolk inn, althenstundh the
nochsampt förstått och förnummit håfve af thenn lille hop både
Schotter och Tydzscher, som her i rikedt udi någre år varedt håfve
och änu äre, huru obeschedeligen the sigh emott them både hos
prester och bönder handlet håfve, ther the udi borgeläger opå någen
tidt legedt håfve, och elliest ther som the framdrage, therudofver
the högeligen sigh besväre och vele förthenschuldh fast heller, såsom
the tillförene e. k. N. lofvedt och svoredt håfve, alle samptligen och
synnerligen stå e. k. N. manligen och troligen bi, um the Dansche
icke vele komme till någen lideligh fridh, som the uttlofvedt håfve,
varendes udi thett förhopp, att ther e. k. N. sampt medh e. k. N.
och ricksens rådh och adel, thesligest prester, borgere och menige
Sverigis rikes almoge gore alle ett och drage alle om enn line, schole
the uttlendzsche, vare sigh Dansche, Tydzsche eller Rydzsche, medh
1568
265
theris onde opsått, näst Gudz nådige tillhielp, ingen framgångh håfve,
ther opå både prester och thenn menige almoge håfve giordt e. k.
N. theris liflige och schrifftelige edh under theris signeter, thenn jagh
e. k. N. her med tilhande schicker.
Videre aller nåd:te herre, såsom och vår medgifne instruction
förmäler, håfve vi och handledt medh thenn menige man, föregifven-
des thet kongh Erich begärer, att honom måtte bättre vilkor effter-
latedt blifve, antingen att han måtte komme lös och bekomme ett
fursteligit underhåldh eller och elliest lathe honom komme her udaf
rikedt: thett synes thenn menige mann fast olicht vare och gifve
ther till ingelunde sitt ja och samptyckie, att honom sådenne vilkor
schole effterlatne blifve, och begäre förthenschuldh af e. k. N. opå
thett ödmiukeligeste, att e. k. N. ville af synnerligh infödde gunst
och nådhe sampt med e. k. Nådes och ricksens rådh och adel be-
tenke herudinnen menige Sverigis rikes trogne inbyggeres vällferdh
och ther med vete och ramme alles theris gagn och bedzte. Ty the
befruchte sigh, att hvar kongh Erich antingen kommer udaf landet
eller och bekommer ett sådent vilkor, ther honom tillfelle gifs att
stemple någedt åstadh, thett som rikedt kann komme till schade och
förderf, ther schall hann uthen tvifvel visseligen icke lathe finnes sigh
obenägen till, althenstund när hann i sitt frie vilkor icke kunne se
eller vette någen svensk mans välferdh, som honom doch lickvell alt
gott mente och såsom sin rette öfverhet ärede och i vördning holle,
mykit mindre nu effter honom alle man ifrånn hände falne äre, och
är förthenschuld thenn menige mans samptyckie, att han m[å] blifve
ther hann är kommen, effter hann icke bättre thett förestå kunne,
som Gudh thenn alzmectigeste honom gifvit hade, varendes udi thett
förhopp, att Sverige kann så väll her effter föde honom, som thett
här till dags giordt häfver.
Vi håfve och gifvit thenn menige man tilkenne um the för-
nempste artikler, belangendes kongh Erichs odygder och misgernin-
ger, som hann häfver giordt och bedrifvit her i rikedt, seden han
kom till regementedt: ther till thenn menige man så svaredt häfver,
att ingen kan thett så klarligen uttseije, som thett udi sielfve verket,
thett Gudh betredt, allom nochsampt kunnocht och vitterligit är, och
är förthenschuldh rett och tilbörligit, såsom och thenn menige mann
äre opå thett ödmiukeligeste af e. k. N. begärendes, att han sin sack
i så måto förklare måtte, thett han orettvisligen handledt häfver, och
vederseije Sverigis crone och alle konglige herligheter, både för sigh
och sine effterkommende, så och igenkalle och med egen mund veder¬
seije alle orettvise domer och uttropninger, allthenstund thenn menige
man ther till nödde och tvingede varedt håfve, och bekenne sigh
oppenbarligen för alle man, att han häfver giordt ther orett udi och
häfver handlet emott thenn konglige edh, löffte och tillseijelse, som
han giorde i sinn cröningh alle ricksens ständer, så väll högre som
266
1568
lägre, så att han ther udaf icke hålledt häfver till thenn minste
puncht, änn seden then störste, hvilkedt och thenn menige man udi
for:ne förseglinger, the jagh, aller n. herre, e. k. N. tillhande schicker,
författedt häfver.
Ytterligere, aller nådde herre, thett e. k. N. achter udi the helige
Trefaldighetz nampn e. k. Nades kall och embete medh cröningens
ceremonier och solennitet stadfeste, thett förste e. k. N. ther till lägen¬
het och tillfelle håfve kann, synes thenn menige almoge sådent icke
orådeligit vare, uthen ju snarere thett scher ju bettre thett vare kann,
önschendes af Gudh thenn alzmechtigeste, att thett måtte sche hans
gudomligehet till pris och äre, e. k. N. till hugnadt och rolighet
och menige Sverigis rikes trogne inbyggere till nytte, gagn och lång-
ligh välferdh.
Till beslutedt, aller nådde herre, gifve vi e. k. N. udi all under¬
dånighet ödmiukeligen tilkenne, att adelen udi för:ne landzende Up-
landh, the vi håfve handledt medh, håfve sagt sigh vällvilligen vele
komme e. k. N. till undsettningh medh enn fempte del, som the kunne
äghe udi gull, sölf och penninger, effter som ricksens rådh och adel,
the ther udi Stocholm hos e. k. N. håfve varidt tillstädes, bevilgedt
och utlofvedt håfve, uttgörendes thett, när som helst e. k. N. ther
opå fordrendes varde. Jagh hade och eliest nu sielf kommit till e. k.
Nådhe och mundtligen för e. k. N. alt thette för:ne berettedt, hvar
min hustru icke siuckligh varedt hade, bediendes udi all underdånig¬
het ödmiukeligen, att e. k. N. migh thett icke till någen ogunst reckne
vele. Jagh vill och schall, såsom jagh och thes plichtigh är, att vare
e. k. N. i alle mäte trogen och rettrådigh, så vell frånvarendes som
närvarendes, så sant migh Gudh hielpe, thenn e. k. N. verdes udi ett
lyckesampt och roligit regemente lenge bevare. Datum Lindö thenn
28 decembris anno etc. 68.
Eders konglige Nådes
ödmiuke och troplichtige undersåte
Jören Fincke
På en lös lapp är tillskrifvet:
Vi håfve och bekommit e. k. N. schrifvelse thenn 29 novembris
näst förliden, ther medh e. k. N. befaler oss opå thett fogeliste handle
medh then menige man udi offte:de landzende Uplanndh, att the uthen
besväringh ville lathe finnes sigh vällvillige till att uttgöre enn gärdh,
effter som thenn inneluchte medföliende zedel förmäler, till att under-
hålle e. k. Nådes krigsfolk med både rytter och knechter, hvilke e.
k. N. nu medh thett förste vele lathe förschrifve ned till grentzen:
ther opå thenn menige man oss svaredt håfve, att the vele gerne
effter sinn ytterste macht och förmögenhet samme gärdh uttgöre, så
1568
267
och udi alle andre måtte vare e. k. N. enn troghen, hörsam och väll-
villigh almoge, till thett e. k. N. varde them befalendes att effter-
kornrne, thett e. k. N. kan komme till styrkie och bistånndh, them
och alle trogne Sverigis rikes inbyggere till nytto och gagn. Doch
lickvell äre the opå thett ödmiukeligeste af e. k. N. begärendes, att
eders k. N. ville verdes för Gudz schuldh anse theris lägenhet, att
the måtte blifve förschonede med the långe forsler, som the udi kongh
Erichs tidh e som ofiftest giordt håfve, ther igenom theris öker äre
platt förderfvede vordne och ther udaf förorsaket, att månge ödes
hemen her i rikedt blefne äre
Prestmans och bönders i Rasbo härad svar med anledning af Jören 363
Finkes och Lasse Jesperssons framställningar. Rasbo 1568 den
29 november.
Original på papper bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Thenn stormectig:e högborne furstes och herres här Johans Sväriges
Götes Vendis uttvalde konungh och arffurste vår aller nådig:te herres
underdonighe och troplictighe undersåther bådhe frälserman1), präst¬
män, böndher sampt menige almoge, som boendes äre i Rasbo häredhe,
bekenne och här medh vitterligit gore, att högst:e h. k. Nådhes
trogne män och undhersåther the ädle, ärlige och välbördige här Jören
Finke til Perno riddare och Lasse Jespersonn til Arby håfve medh
oss handlat här vidh Rasbo then 29 novembris anno 68 efifther thenn
fulmact, som them af h. N. h. vår nådige härre medhgifvin är, och
oss monge besvärlige artiklar emot konungh Erich tillkenna gifvit,
som theres instruetion förmeller, then the för oss hafva upläsa låthit,
och vi eliest icke nu allenest uthan offthe tilförende af longligh för¬
farenhet uthi sanningh förnummit håfve och nu aldeles förmerke
kunne, huru ochristelige och tyranniskelige han sigh emott sine trogne
undersåther bodhe ädle och oädle i sin häle regementz tidh stält
och bevist häfver, så att man ifron värdenes begynnelse af enn cristen
herre och potentat aldrigh någontidh sådant hört eller läsit häfver:
hvarföre all thenn stundh hann så emott thenn konunglige edh, löffthe
och tilsäielse, som han giorde alle riksens ständer både högre och
lägre i sin konunglige kröningh, handlat häfver och the minste puncter
så väl som the högste ganska ringa actat, äre vi alle samptligen be¬
gärandes, att han sin sak i så motto förklara motte och uppenbarlige
bekenne, huru orättvislige han i allo motto handlat häfver, och thär
medh Sväriges crone vedersäie och alle konunglige härligheter bådhe
') Frälserman saknas i de öfriga svaren.,
268
1568
för sig och sine efftherkommande. Vi äre och alle til thät aldrehögste
förorsa[ka]de att upsäie honom all thenn hulschap, troschap, och man-
schap, som vi honom bodhe lofvat och svåridt håfve, såsom vi och
medh thätta vårt närvarandes öpne bref upsäie thenn edh, tro och
lofven, som vi honom medh här till dags förplictat varid håfve.
Theslikes äre vi och på thät ödmiukelig:e begärandes, att the monge
olid[el]ige försäglingar, som vi håfve varidt nödde och tvingade till,
motte kallas tilbaka och oss igen öfverantvardas. Och bekenne för
thenn skuldh thenn stormectig:e högborne furste och härre här Johan
Sväriges Götes Vendes [utvald konung1] vår a. nadig:e herre och
ingen annan för vår rätthe öfverhett och regerende konungh, såsom
vi thät tilförende h. N. h. lofvat och svåridt håfve, och ehvar så
hende kunde, att the Dansche, thät Gudh nådelige afvennde, icke
ville än nu komme til någon godh förlikningh, som the medh theres
schrifvelse hafva tilkenna gifvet, beplicte vi oss bådhe medh lif och
blodh manlige och trolige honum väle emott stå, såsom vi tilförende
uthi konungh Erichs tidh altidh giort håfve, och vår n. härre och
uttvalde konungh thät meste bistondh gore, som vi förmåge, bådhe
medh godz och ägodälar, lif och blodh, så länge vi lefve. Så sant
oss Gudh hiälpe. Datum Rasbo thenn 29 novembris anno 1568.
Rasbo härads sigill (Sig. I O B)
Joachimus Olavi
Härmed i det hela öfverensstämmande2) försäkringar afgåfvos från
prester och bönder i 2) Olands härad, Adelunda den 1 dec. (sigill och
underskrifter: häradssigillet, herr Ericus i Tuna (E O), samt två sigill med
initialerna LM och AH); 3) Ulleråkers, Bälinge och Norunda härad,
Bäling den 1 dec. (sigill och underskrifter: de tre häradssigillen; Stephanus
i Belinge (S A); Thomas i Åkerby (T M); Olaus i Skuttunge (O H); An¬
dreas i Tenstad (A O); Johannes i Ärentuna (I H); 4) Tierps och Ven¬
dels härad, Tierp den 3 dec. (sigill och underskrifter: de båda häradens
sigill, Tierps med årtalet [1 s]68; Johannes i Tierp (I G); Johannes i Vendel
(I P); Ericus in Tegelsmora (E P); 5) Frösåkers härad, Börstil den 8 dec.
(sigill och underskrifter: Frösåkers härads samt Lösta härads,3) det senare
med artalet [ 15]ö8; Christophorus in Öregrund (C L); Olaus Erici Häfver
(O E); Olaus in Harg (O S); Michal Erici in Hökahufvud (M E); Jonas in
Edbo (I P); Olaus Michaelis (O M); Laurentius in Valö (L I); 6) Lyhundra
och Närdinghundra härad samt Häfverne, Väddön, Bro, Frötuna
och Lenda socknär, Lyhundra den 12 dec. (sigill och underskrifter: de
bada häradens samt Frötuna, Bro och Veddö socknars sigill; Andreas i
Bro (A A): Petrus in Vetö; Laurentius in Estuna (L T); Petrus in Söderby
(P O); Nicolaus Pauli in Lohärad (N P); Ericus in Almunge (E A); Sveno
in Uninge (S M); Antonius in Knutaby (AL?); Joannes in Frötuna); 7) Sju-
') Tillagdt efter de öfriga försäkringarna.
2) Afvikelserna äro alldeles oväsentliga och torde i allmänhet ha berott blott på
skrifvaren.
3) Lösta härad nämnes ej i sjelfva akten.
1568
269
hundra och Långhundra härad, Göttröre(l) den 14 dec.1) (sigill och under¬
skrifter: Sjuhundra häradssigill, Matthias Nicolai in Rimbo (M N); Ericus
Olavi in Fasta (E O); Olaus Stephani in Huseby (O S); Georgius Mattie
in Nertuna (GM); 8) Sämingehundra härad, den 15 dec. (sigill och
underskrifter: häradssigillet; Ericus i Schefftuna (E M); Johan i Vidbo
(H E); Michael i Schånala (ME); Jonas i Marchim (IP); 9) Valentuna
och Solentuna härad samt D anry ds skeppslag, Valentuna den 17 dec.
(sigill och underskrifter: Valentuna häradssigill; Laurentius i Valentuna (L M);
Nicolaus i Fresta (NE); Jacobus i Ed (II); Johannes i Sponga (I E?);
Olaus i Bromma (O N); 10) Håbo, Ärlingehundra, Bro och Fären¬
tuna härad, Sigtuna den 19 dec. (sigill och underskrifter: Ärlinghundra,
Håbo och ett otydligt häradssigill; Paulus in Kalmare (P T); Johannes in
Håtuna (H A); Olaus in Alzvik (O C); Laurentius in Vassunda (L I); Jo¬
hannes in Sigtuna (H E); Petrus in Egby (P I); Ericus in Sko, Laurentius
in Bro (LO); Josepus in Ryd (I A); Olaus in Odenshario (O N I); ir)
Hagund och Lagund härad, Lagund den 20 dec. (sigill och underskrifter:
Hagunds härads sigill, med årtalet [15)60, samt ett obegagnadt sigillvax; Laur.
Erici i Giresta; för öfrigt 5 sigill med initialerna SL, M I, CM, B N, O D,
samt två obegagnade sigillvax); 12) Enköpings stad samt Trögd och
Åsunda härad, Enköping den 21 dec. (sigill och underskrifter: Enköpings
och Åsunda härads sigill och ett obegagnadt sigillvax; Hendricus in Nes
(HI); Ericus Johannis (EIS); Matthias in Sparsätra; Jacobus in Vekol
(I G); Laurentius in Vilberga (L O); ett sigill med initialerna N P).
Akterna angående underhandlingen med öfriga landsorter synas icke
vara bevarade. Den 9 december 1568 uppmanades emellertid Claes Åkesson
[Tott] att skriftligen underrätta konungen om resultatet af sina underhand¬
lingar »såväl medh adelen, präster och köpstadzmän såsom then menige
man» i Vestmanland och Närike (riksregistr. 1568 okt.—dec. fol. 80), och
i den instruktion Olof Larsson den 8 januari 1569 fick för en sändning till
Finland, ingick som sista punkt, att han skulle yrka pa utgörande af den
undsättning, som rådet och adeln »sielfvilligen» erbjudit sig göra (riksregistr.
1568—69 suppl. fol. 52).
!) I akten står felskrifvet: 14 novembris.
270
1569
RIKSDAG I STOCKHOLM
1569 i januari.
Kallelser och förberedelser.
Till herr Erik Gustafsson [Stenbock] skrefs den 15 december (riksregistr.
1568 okt.-dec. fol. 83):
Vi håfve bekommit edhers schrifvelse, käre frände her Ericli
Göstaffson, och ther udaf förnummit, att Brockenhusen häfver most
öfvergifve then belägringh för Varbergh, så att man nu säkert kann
af och till emellen gräntzen och för:ne hus. Sä ändoch vi hvarken
af väre utschickede sänningebudh eller elliest håfve ännu bekommit
någen fulkomligh beskedh um then fridzbundz handel, som medh the
Danske udöfver vår befalningh oeh medhgifne instruction giord är,
efTther samme gode herrer icke ännu äre till oss framkompne; sä
förnimme vi doch, att förbe:de väre utschickede udi same handel
månge besvärlige punchter håfve inrympt, hvar så i sanningh är, som
oss är berättedt. Och effther sakerne äre vichtige, dherföre kunne
vi inthet udi samme handel bevillige, för än vi oss therum hos vårt
elskelige rikes radh och andre rigsens ständer håfve berådfråget;
håfve förthenskuld sampt medh the gode herrer, som nu på thenne
tidh hos oss tilstädes äre, så för godt ansedt, att en riksdagh medh
thet förste i Vesterås mätte berammet och rigsens ständer ther till
förschrefne blifve, upå thet man um samme saker, hvadh som oss
och Sverigis rike nyttigist vare kunne, ther besluthe. Och ändoch
vi gärne såge, att I samme tidh tilstädes komme, så effther vi icke
kunne vethe, huru fridligen the Danske sigh emot väre landh och
undersåther förhållendes varde, hvar the icke strax bekomme then
summa penninger, som vi förnimme vare sänningebudh håfve tilsagdt
them upå nästkommende nyårs tidh, dherföre är vår gunstige begären,
att I ännu vele på någen tidh förhålle edher ther nidre i landet hos
värt krigsfolk, till thes man förnimmer, huru the Danske sine saker
ville företage *) — — — — —
Enligt ett diarium öfver Johan III:s bref (riksregistr. 1568 okt.-dec.
fol. 108) skulle skrifvelse utgått den 16 december till »menige ständerna»
om herredagen i Vesterås.
') Det följande angar kriget och försvarsåtgärderna.
1569
271
Rådslag angående den stundande riksdagen och freden med Dan- 364
mark. Stockholm 1568 den 18 december.
Riksregistraturet 1568—69 suppl. fol. 32.
Then 18 decembris anno 68 blef af the ädle väl¬
borne och välbyrdige herrer riksens radh berådslagit
på vår nådighe herris och utvalde konungs nådighe
behagh och förbätringh.
Först att thett herremöthe, som beramet var till then 23
januarii näst kommendes, skulle gå för sig, och the bref ther
um medh thett förste uthskickes, dogh att städen, ther samme
herremöthe hålles skal, motte förandres, n[embligen] hit till
Stocholm.
Thernäst effther högstbe:te vår nådige herre och uthvalde
konungh häfver nu bekommit sine godhe män och sändebudh
igen ifrå Danmark, hvilke theden håfve haft medh sigh en fridz
contract, then the Dansche håfve oss förestäldt och ther medh
månge höghe och vichtige punchter begäredt, som fast besvär-
lighe och olidelighe äre för Sverigis rike att inrymme och
efftherlathe, iblandh hvilke och en är um then odrägelige
summa peninger, som the till theris krigsfolks afbetalningh
begäre, hvilken summa nu um nästkommendes nyårs tidh half
uthgifves skulle; så effther thett aldelis orådeligit och olägligit
är för Sverigis rike att utgifve en sådanne summa peninger,
hvilken och elliest till then för:de tidh omögeligen är att komme
til väge, therföre är til befruchtendes, att the Danske, som thess
för uthen väl kunne tänkie, att vår aller nådig:te herre och
uthvalde konungh och Sverigis rikes ständer sådant icke vardhe
bevilligendes, och allenest sökie efTther orsak, ther igenom the
kunne tilfoghe Sverigis rike skadhe, skulle då ther uthaf tage
tilfälle strax effther nyåret falle inn medh theris krigsmacht
udi Vestergötland!! eller Smålandh, achtendes seden att drage
långer up i landet, så langdt the kunne, och tilfoge riket all
skadhe och fördärf, hvilket theris upsått theste mere ther af är
til betenkiendes, effther the håfve ännu alt theris krigsfolk 1ig-
gendes udi Hallandh och Schåne; så upå thett man them udi
sådanne theris förehafvende udi tidh förhindre måtte och them
thett förtage thett meste man kunde håfve rådh till, till thess
hele vår nådig:te herris krigsmacht kunde blifve församblet,
therföre syntes välberte godhe herrer rådeligit vare, att thett
krigsfolk, som är udi Vestergötland!! och Smålandh, skulle för-
sambles och uth medh grentzen förordnes, och på thett the
kunde håfve ther theste bättre rådh att underhåldhe sigh, så
sage the för godt an, att the motte blifve udi 3, 4 eller flere
läger, effther som lägenheten kunde tilseije, ther the seden på
någre få dagher kunde försambles och komme tillhope, när så
behöfves. Dogh skulle the inthet fiendtligit angrep först gore
på the Danske, uthen allenest försvare grentzen emot them och
elliest försvare och afverie thenn skade the gore ville, görendes
them och seden thett meste afbräck och niderlag, the kunne
håfve rådh till, till thess the finghe mere undsättningh.
Till thett tridie syntes och the godhe herrer rådeligit vare,
att thett skulle schrifves kongen i Danmark till vidh thenn
meningh, att vår nådighe herre och lith valde konungh hade
förstådt uthaf sine sändebudh, hvadh punchter och articler, the
Danske hade förestäldt, ther upå fridzhandelen emellen thesse
riker skulle blifve uprättedt; så effther samme punchter vore sä
vichtige, att hans kong:e Nåde för sin person them icke kunde
tillathe eller samptyckie, therföre hade hans kong:e Nåde latidt
förschrifve för:de ständer till ett allmenneligit mothe och ville
ther um medh them förhandle. Seden, hvadh the varde ther-
uthinnen samtyckendes, thett ville h. kongre Nådhe lathe kon¬
gen af Danmark bekomme beskedh um medh thett förste.
Bref till konungen i Danmark uppsattes den 23 december (riksregistr.
1568—69 suppl. fol. 33 v.).
Till ståthållarne på Kalmar skrefs därefter den 22 december bl. a.
följande (riksregistr. 1568 okt.-dec. fol. 87):
Vi kunne edher icke förhålle, käre godhe männ, att effther som
I af vare förre schrifvelse väl förnummit håfve um the besvärlige
conditioner och vilkor, som väre utschickede legater udöfver theris
medgifne instruction medh Danmarchs rådh håfve sigh inlatidt och
besluthet, så effther samme legater nu äre till oss kompne och giordt
oss en fulkomligh relation och berättilse upå hele theris handel medh
the Danske, och iblandh andre besvärlige punchter, som bevillgede
äre, håfve the udöfver vår befalningh lofvet och tilsagdt the Danske
en odrägeligh summa penninger, thenn vi hvarken vele eller kunne
för:ne väre fiendher leffrere, icke kunne vi heller tro, att Sverigis rikes
ständher sädant varde bevilligendes, håfve förthenskuldh sampt medff
the gode herrer, som på thenne tidh hos oss tilstädes äre, så för
godt ansedt, att en riksdagh medh thet förste, som är upå 22 januarii
nu nästkommende, udi vår köpstadh Vesterås måtte berammet och
rigsens ständer ther till förschrefne blifve, upå thet man um samme
saker kunne ther besluthe; så effther vi icke kunne vethe2)
') Skrifveläen har dateringen »then 2 decembris anno Christi 1568», men är införd
mellan bref af den 17 dec. och den 22 dec. och är sålunda utan tvifvel feldaterad.
Legaterna ankommo först den 18 dec. till konungen enl. hans bref d. 23 s. m. till
konungen af Danmark.
2) Resten angår Kalmar slotts befästning m. fl. försvarsanstalter.
1569
273
Anteckning om rikets råds beslut med afseende på de fredsvilkor, 365
som Danskarne uppställt. Stockholm 1568 den 29 december.
Riksregistraturet 1568—69 suppl. fol. 41 v.
Then 29 decembris anno etc. 68 blef af the ädle välborne och
välbyrdige herrer riksens rådh samptligen bevilliget och besluthet, att
man icke skulle bevillige, ingå eller samtycke the besvärlighe fridz
conditioner, som the Danske hade Sverigis rike förestäldt, uthen udi
tidh tenkie till mothvärn, um the Danske ännu ytterligere ville fiendt¬
ligen angripe riket och icke vele bevillige udi någen lideligere fridz-
medel.
Enligt ett diarium öfver Johan III:s bref 1556—1571 skulle den i4jan.
1569 bref afgått till en fogde »att utförkundige den förändring, som är skied
med orten til det berammade mötet, i Västerås skie ärnat var».
Den 31 december hade ett öppet bref till menige man blifvit uppsatt
och sedan äfven tryckt angående de obilliga fredsvilkor, Danskarne uppställt,
för att i landsorten bekantgöras. I början af januari blef emellertid sprid¬
ningen däraf tills vidare inhiberad, tills den till den 22 januari beramade
herredagen vore öfverstånden, i fall icke Danskarne genast skulle börja
fientligheter (bref därom bl. a. till herr Erik Gustafsson den 8 jan. 1569,
riksregistr. 1569).
Den 11 januari 1569 affärdades herr Hogenskild Bielke och Erik
Mattsson till Enköpings marknad (riksregistr. 1568—69 suppl. fol. 52). Om
deras uppdrag är dock intet närmare bekant.
% &
*
Den 24 januari öppnades riksdagens förhandlingar och den 27 beseg¬
lades enligt en här nedan införd berättelse besluten. Närvarande voro
representanter för alla fyra stånden. Om antalet och namnen upplysa de
af ständerna utfärdade urkunderna.
Förhandlingar med ständerna.
För riksdagens förlopp finnas tvänne redogörelser, en kortare införd i
riksregistraturet och sålunda så att säga officiell samt en längre, hvilken
senare själf föreligger i tvänne redaktioner, som båda torde kunna föras
tillbaka till någon samtida uppteckning.
Registraturanteckningar om riksdagen 1569. 366
Riksregistraturet 1568—69 suppl. fol. 54 v.
Then 24 januarii
förhandlede the ädle och välbyrdighe herrer riksens rådh medh then
högborne furste hertigh Carl etc. och besporde om h. furstlighe Nådhe
274
15(59
ville bevillige successionen till kong:e Ma:tz son hertigh Sigismundum
efifther högbe:te kong:e Ma:tz dödelige afgång. Ther till h. furstlighe
Nådhe fulkomligen samtyckte och bevilligede.
Samme dagh vart af välbe:te herrer riksens radh förhandlet medh
alle ständer, som till then herredagh udi Stocholm förschrefne vore,
och them i längden förehollit och föreläsit, hvadh besväringer kong:e
Ma:t etc. vår aller nådig:te herre och konungh, så och h. kong:e
Ma:tz käre brodher then hö[g]borne furste hertigh Carl, item Sverigis
rikes rådh, ridderskap, adel och menighe ständer hade emot konungh
Erich then fiortonde, fordom Sverigis konungh. Och bespordes, um
han för sådanne sin otilbörlighe, skaddige och tyranniske regemente
icke måthe blifve afsatt och all hans afföde ifrå Sverigis rikes rege-
ringh, och um alle ständer i then städh vele anamme och bekenne
effther then näste arfligh succession then stormechtige högborne furste
och herre her Johan etc., then the tillförende hade hyllit och uth-
valdt till theris konungh, för theris rätte regerende konungh och h.
kong:e Ma:tz lifsarfvinger efifther lute kong:e Ma:tz dödelighe afgångh?
Till hvilket the alle bejakede.
Then 25 januarii
förhandlede lute kong:e Ma:t etc. udi eghin person medh alle ständer.
Then 26 januarii
blefve the förnämpste besväringer emot konungh Erich repeterede
af riksens rådh, och the schriffthelige beskedh framhafde, som emot
honom vore, synnerligen um Jören Pedersons förrädtlighe handlinger.
Vart och då udi konungh Erichs egin närvare honom upsagdt uthaf
alle riksens ständer then edh och huldskap, som the tilförende på
Sverigis rikes vägne hade varit honom förplichtede medh, och sade
honom och hans barn ifrå regementet till ett tilbörligit fenkligh för-
varingh. Sedan förhandlede kong:e Ma:t medh ständerne, som til-
städis vore, och repeterede någet uthaf then handel, som h:te kong:e
Ma:t dagen tilförende medh them haft hade, och giorde då ständerne
på nytt theris tillsege, att lute kong:e Ma:t skulle vare stadfäst i
regementet.
Then 28 januarii
blef uthaf riksens rådh bevilliget, att the präntede bref, som tillförene
icke uthgångne vore um then danske fridz handel, skulle publiceres.
Then 29 j a n u a r i i
blef her Jören Gera och her Ture Bielke fö[r]skickede till Upsala
markneden till att förhandle medh almoghen.
1569
275
Berättelse om riksdagen 1569.
Afskrift från slutet af 1500-talet i ett litet häfte i 4:0, sorn till
en början innehåller förslag till en framställning af Gustaf Vasas
historia i bild (se därom Ahlqvist, Kon. Erik XIV:s sista lefnads¬
år, sid. 38, 156) jämförd med en kortare, till stilen något äldre
redaktion (här sign. A) med påteckning på sista sidan: »hvad
som handlad vart i den herredag i Stocholm, som stod anno 6g
then 24 januarii», efter hvilken orden inom klammer äro tillagda,
båda förvarade bland Riksdagsakta i Riksarkivet. De vigtigaste
olikheterna för öfrigt anföras i noter efteråt. Den i bihanget
till Bergii upplaga af Karl IX:s rimkrönika, sid. 121 aftryckta
berättelsen är, såsom man lätt finner, blott ett utdrag af den,
hvars text här efteråt är aftryckt.
Then 24 januarii anno 69 om påfvelsaffton begyntes
herredagen uthi Stocholm, och på samme dagh handlade
ricksens rådh med menige man [nemligen grefve Peder,
her Göstaff Olson, her Ture Pärsonn, her Niels Gyllenstierne
och her Hogenskäll Nielsonn] [först] om konungh Erich,
som så illa hade förrestått Sveries rike, och för thetta
efftenne blef han skyldter förre, nemlighen:«
1. Hade han mistankar bådhe till högha och lågha, i ther utaf
mykit ondt kom, ty han giorde mongom mykit ondt, som dåch voro
oskylldige, allenest för sina mistankar skull.
2. Igiönom sin högfärdh förachtade och försmådde han sandra
och besynnerligh c rigsens rådh och adelän och achtade intet hvadh
som rigsens rådh rådde honom till, uthan hvadh som han siälf hade
betänkt, thett syntes honom alt gått vara, och när thett som han
hade betänkt icke hade framgång, sä att ther medh folde någon
skadha, så skiött han skullen på rigsens rådh och"' adelän och säde"',
att the hade rädt honom ther till, och nödgade them till att gifva
honom sin beseglade bref ther på, att the hade rädt honom ther till,
men tillförrende råslogh han inthet medh them.
3. Lätt han uttgifva så monga orättfärdige lagh och artickler
till att låtha besnärja the oskyldiga.
4. Satte han nämpnd och fick them the orättfärdiga artiklarna,
ther igiönom hän monga oskyldiga lätt bringa om halsen. e
5. Beviste han sin arghett och onsko emott hertigh Magnus, som
var af Ostergiöttlandh, och lätt strax i begynnelsen på sitt regemente
antasta och gripa hans fogtar.
6. Ville han förarma Sveriäs rike, ther medh att monghe skulle
giöra rustiänst utaf theras förläning!), och fingo dåch ther fögo tingh
utaf eller och platt inthet, ty han lätt gifva mongha bref upå en
förlän i ngh, then ena efifter then andra. /
367
2 j6
1569
7. Ville han gerna att then ofreden skulle vara emellan Dan-
march och Sverie, än dochk han lätts, att han thett icke ville.
8. När fienderna lago för Älfsborgh och thett bestallade, g by-
gynte han upror her inrikes emot sin brodher hertigh Jahan [oc
fögha actade fienderne, uthan sende bort] och lätt fångha honom och
hade honom fången på thett 5 år af/' then afvundh, att han ville
förhindra thett gifftermål, som hertigh Jahan skulle hafva i Pålandh,
och lätt han fångha hertigh Jahan h uthan all lagh och dom, så att
han icke motte försvara sigh som andra.
9. Holdt han en herredagh och lätt säija hertig Jahan ifrån all
sin arfrätt, som han hade till Sverie. «
10. Upsatte han [två arga skalkar] Jören Person och Christiärn
Person och gaf them fullmacht öfver alla andra, att hvadh the låtha
[o:läthe] och giorde, thett skulle vara rätt. k
11. Giorde han then gambla dråttningh Chatarina och monga
andra mistänkta för Sveries inbyggiare, i thett han berychtade them,
att the skulle holla medh kon. i Danmark, l
[12,] 13. r) För»' han illa medh them, som hade gått förskyldt af
honom, och thett igönom mistanka, ty han lätt strax fångha her Olof
Göstafson, 2 gref Svanthes söner, lätt sända budh effter her Sten och
ville lätha fångha honom, uthi like måtte och medh gref Pedher.
Han ville och så löna the tyske ryther illa i Liflandh, att när the
krafde sin lön, ville han låtha ställa sin stora skytt uppå them och
skiutha alla i hiäll; han ville och låtha förgiöra margrefven v[on] Bådhe
[o: Baden], hertigh Magnus v[on] Saxen och her Nils Svanteson.»'
Hade han uttskickat en benämnd Olof Arfvedson och befalte honom
monga lätha halshugga, och lätt han halshugga 11-hundra, bådhe
bönder och annat, och hade gifvit them [o:thenn] lagh, att alla them
han lätt halshugga, thå skulle Jöran Person hafva halfparten af theres
godz och then andra hal[f]parten skulle Olof Arfvedhson behålla."
14. Ändåch 0 konungh Erich berömde sigh mykit, att han var
en stridsman och en dristigh man, så var han dock lickväll en rädd
man, men när han fick några af sine fatige undersåther för sigh, them
han hade ovillia till, emott honom stälte han sigh stridsam, o så att
han med sin ägen handh förgiorde och ihiällslogh 60 personer, som
Jöran Person bekende i sitt ythersta, och/ sedan något ondt hende,
skiött han skullen på adelen./
15. Låttz han, som han ville hafva fridh, ändock han hade annat
i sinne och stämplade annat, så att han ville stridha medh konungen
i Dannemark, emedan en bonde var igen i Sveriä, som han lätt sigh
höra, och therföre lockade han och altidh till sigh then enfåldige
allmogen.
') N:o 12 är förbigången, hvilket emellertid torde bero endast på en missskrifning
af siffran, eller ock ha två punkter här sammanslagits till en. Mellan punkten om
enkedrottning Katarina och denna finnes ingen inskjuten i den skrift, som sedermera
utgick i tryck ang. konung Eriks afsättning.
1569
2 77
Och ville han giöra the svenske bönder till äslar [dtester] och
trälar; ther medh han hade och uttgrafvit en åsne uti kopper, som
bar en säck, ther igiönom ville han betäckna, then svenske almogen
skulle altidh vara honom undergifvin och undergå hvadh som han
pålade. ?
16. Lefde han och okyskeligen, slämmade och slösade bort
rigsens godha och sedan skött han skullen pä sina camarerare och
rentemestare, att the hade thett bort stulit, och lätt förthenskull af¬
lifva them oskyldeligen, och voro thesse, n[eml.] Anders Nillson,
Måns Olson, Erick Bärgh och Angelbricht Anderson.
17. Hade han upteknat och upskrifvit uthi en bok en stor hop
bådhe högha och lågha, ja både edla qvinnor och män, them han
hade velat låtha förgiöra igönom Jöran Person och nämpdän. Han
lätt och ynkeligen fördränkia monga om nattetidh i Norre ström.
18. Hade han och beställa medh klerkeri, ty han [hade?] mykit
för ögonen Dionisium och holt medh honom, hvilken ther ville, att
man skulle bruka vatn för vin uti Christi nattvardh, och tillått han,
att förbe:de her Dionisius lätt fånga giönom stockaknechter [them],
som lätho stå messolöst, för thett the icke hade vin, för än the kuné
förskafva vin in i riket, så att han hade och fuller tänkt spela medh
prästerskapet. r
19. Efter som konungh Erik var en mördare, tyran och menni-
skiohatare, så var han och en adels fiende, ty han lätt så ynkeligen
mördha the ärlige herrar och riddare uthi Upsala. Her Nils Svante¬
son slogh han siälf i hiäll;* så lätt han och i hiäll slå grefve Svante,
en hans sonn, benämd Erick Svantheson, her Ifvar Ifvarson, her
Abram Giöstason, och her Dionisius blef slagen på ängen, och lätt
then [o:them] liggia på mord i 14 dager.
Exposition
Konungh Erich hade legt en tysk kiöpman, benämd Josua v.
Genuvis, att han skulle liugha oppå adelen, och kom honom till
medh skenker och hotan, att han skulle thetta giöra.
Han sende och till Abram Giöstafson på tyske skrifvit, såsom
han thett skulle hafva skrifvit, och begerade, att han ther under¬
skrifva [o:-skrifva skulle] sitt nampn, och thett lydde så till en
kiöpman i Tysland: Helsen försänt. Måge I vetha att, när thett
harneske och gullkiädian är färdigh, så skole I kämma, och skulle
harneske betyda konungen i Pålandh och gullkiädian konungen i
Dannemark.
Och gaf han adelän fullmacht att döma Jöran Person och sedan
togh han honom uth och trugade adelen ther till, att the skulle
giöra honom ärlig, och the skulle vara uthi samma stampan (!) igen.
Riksdagsakter II. 19
278
1569
20. Velle han lata ihiäll slå hertigh Jahan uthi fengelset och
sända hanns N. hustru till Ryslandh och« therföre holt han Rysserne
här i Stocholm på annat år. «
21. Latz hann, som han var ifrå vett och skäll, när fienden vore
lier i landet, och drogh så på thet sista åstad och kallade till sigh
[i] Vinghaker alt krigsfolket och halp ther med till att fienderne
sluppo sin kos.
22. Förhindrade han igiönom sin onsko fienden [o: freden]
emillom Sverige och andra rike och förachtade all the medel, som
till fienden [d:freden] hörde.»
23. Togh han sigh till drottningh en stocke knechte dotter och
ther med bespottade all adelen och the[res] barn och* giorde ett
bröllop och ther till lädt han biuda sine bröder och adelen, icke för
bröllopet skuld uthan uppå thett att han ville tå ther låta förgöra
sina bröder och adelen antingen igiönom förgift, heller och vill[e]
låtha ihiäll slå them om nattetidh [i] theres sänger.
Och hade han antecknadt 480 personer, them han hade villet
låthe ihiällslå.
Och ville han låta upbränna Stocholms stadh och all skepen och
rymma åth Ryslandh.
Han häfver och nu nygligen låtit förkommedt femtio tusendt
ungerske gyllen och något sölf med, ther igiönom han mener sigh
något vilia uthrätta med tiden, y
24. Lätt han i hiällslå her Sten igiönom sin drabant.
Och vill ännu ingen bäthringh göra, thy häfver och Gud straffat
honom med en Saguls ande, then han kallar köp, som honom jem¬
ra ei ligen plågar, z
För thenne förnemde odygder skuld för [o:sorn?] honom blifver
[o:blefve] förekastade, blef menige man tilsporder, om the icke för
thenn skuld ville afseia honom ifrå konungadömet i Sverige och all
hans afföda och effterkommende? Så svarede alle man ther ja till;«
theslikest om the ville upsäia all then huldskap och mandskap, the
hade lofvat konungh Erich? Ja, sade the. Alt thett the her till dags
hade beseglat, thett var nu ifrå rifvit och kastat uppå elden. Och
blifver tillsporde, om thett the [o:the thett] och gilla ville? Ja, ja,
sade the.
Då blef han thå afsagder medh sine barn och effterkommande
ifrå riket, och thermed upsade alle man then ed the konungh Erich
svorit hade.
Thernäst, såsom Gud giorde i gamble konungh Christierns tid,
när the Svenske vore uthi tvångh, så upvechte han konungh Göstaf,
så och (han) nu häfver han upvecht v. all. n. h. och uthvalde konungh
Johan, och effther thett han är, sade riksens råd, ä 1) gudfruchtigh,
2) sach[t]modigh, 3) rättferdigh, 4) vill gärna hålla alla vett
[o:vedh] lagh och rätt, 5) är from uthi alla måtta; för thesse
1569
279
orsaker skuld håfve vi, sade riksens råd, utvaldt hertigh Jahan, och
tilsporde then menige man, om the och thett ville gilla, effter 0 thet
rikesens råd icke sådant hade giort utaf lättfärdige orsaker, uthan
med högt betennkiande. ö Så samtychte tå menige man thet med up-
rächte hender, och» tillsporde the sedan almogen, om the och thet
skulle förkunnad för h. k. M., att the ville bekenna honom för theras
rätte herre och koningh? Så sade the ther ja till. a Och om the ville
bekiänna h. Nåd. h. husfru för Sveriges uthvalde drotningh? Ja, sade the.
Sedan sade rikesens råd, att thet var och så rätt, atthe uthvalde
hertigh Jahan, effter han är nempst till regementet effter arfsrätten. i
Theslikest såsom the Svenske hade skam och blygd af k. Erichs
gifftermåll, så hade the och nu tröst utaf hertigh Johans gifftermåll.
Sedan hade [o:sade] rikesens råd, att för k. Erichs höghe börd
skull så blef ännu myckit förtegat, hvilket, om man skulle thet uppen¬
barad, tå skulle man grufva sigh therföre. c
Thenn andre dagen, påfvelsmessedagen, förhandlede konungh d
Jahan thetta effter[:ne] sielf uthi egen person med almogan.
Hans N. förtalde [och uprächnade korteligen] the orsaker till
then oenighet emilian honom och hans broder (korteligen), som vore
thesse effter:ne:
1. Konungh Erich hade utropat honom therföre, e att han skulle
therföre hafva tillfogat sigh thett gifftermålet uthi Påland, att han
thermed skulle vilia giöra then pålandzske konungen och konungen
i Danmark till Sverigies fiender, hvilket doch var upenbåra longen
[o: lögn], ty han ville thet giöra Sveriges rike sitt fädernesland till
tröst och bistånd och sigh sielfva till godo, att han måttet komma
uthi ett godt stånd./
[2.] När hertigh Johan kom ifrån Påland, sände han sitt bud till
konungh Erik sin broder och lädt ömiukeligen bidia till sigh till
hemkommet, som ske pläger, och lofvade, att han gerna ville skiffte
alt godt med honom ellers och om hans [o:han?] icke sielf komma
kunne eller ville, att han tå ville sända sina fulmyndige till honom,
them ville han gärna vell pläga, g Thetta förachtade konungh Erich
och sende sitt krigsfolk tit, både ryther och knechter, och lätt fånga
honom och hade honom sedan uthi fengelse uppå thet femte år.
3. Bedref han thet ynkeliga mord uthi Upsala oppå^ the oskyl¬
dige herrar och sedan han hade thet bedrifvit, fruchtade han sigh,
likasom Cain fruchtade sigh, endoch icke månge menniskior tå väre
till i verdene, och fruchtade sigh för trän och i skoghem^
4. Togh han sigh en stockeknechte dotter till hustru, Sverigis*
rike till en stor skam, * och ville sättia the Svenske öfver hofvudet,
och i hvar hans afföda hade kommit till regementet, så hade aldrigh
ingen [o:någon] Svensk tort up duka sigh uthi annor land, uthan
hade vordet förachtade af allom, * och ville tå uthi thet brölloppet
förgiort sine bröder och andra ärlige men utaf adelen. k
28o
1569
5. Han ville och ihiällslå hertigh Johan uthi fengelset och sende
hans N. husfru till Rytzland.
6. Han ville och heller, att Juterne skulle hafva Sverige, ann
någon af hans bröder skulle the[t] hafva, och therföre hade han uth-
sändt två skelmar med bref till Kalmarne, som skulle draga till ko¬
nungen i Danmark, och när the samma vordo fångne oppå sion,
vroko the brefven i hafvet. Och l när the skelmer blifve straffade
uthi Calmarne, blifve tå the ärlige men, som them straffa låto, utt-
ropade förrädare, l
7. Han ville och aldrigh i sin daga göra fred emilian Sverige
och Danmark, m
Co n elus io primas p rop o sitio nis
[Hvarföre hade och nu hertig Johan sig företagit att frelsa the
Svenska ifrå sådanna farlighet, som them tilstunnade oc] effter thet
Gud nu hade gifvit konungh Erich, som var hans N. och alles then
[o:theres] fiende uthi hans Nådhes [händer], therföre begiärede hans
N. ath the alle therföre ville tacka then alzmechtigeste Gud.
[Seden tackade hans Nåde almogen för thett the hade dagen
näst tilförende utvald honnom till theras herre och konnungh].
Till thet andra [förhandlade och hertigh Johan om konungen i
Danmark]. [Hans nåde sade att,] ändoch thett var myckit förnöden, att
h. N. måtte med thet aldraförste blifva crönter, så hade hans Nåde
lekevell rådslagit med sitt elskelige råd, som varredt [oivar med] grefve
Per, som är rikesens drotzät, her Göstaff Olson, som är rikesens
marsk, och andre, som äre hans N. frendér att . . .') cröningh icke
nu kunne ske på thenne tid för någre orsaker skuld.
Och var thetta orsaken, att h. N. ville gärna först förskaffa fred
på alla sidor, och therföre häfver h. N. skrifvit konungen i Danmark
till [och till] honom [utsendt] sine sändebud och begiäret, att han
ville vara benegen till fred, och väre sendeboden her Ture Personn
och her Jören Gyldenstierna, och vore nu hemkomne med hans bref,
ther uthinnen han gifver före, att han är till fred benegen, men uthi
sine bref begiärer han thett som omögeligit är. »
Ty han begiärar thetta effterine n[empl.]:
1. Atthe Svenske skole betalia hans krigsfolk uthi sex månader,
[som the hafva legat stilla uthi läger], thet är till hopa 6 tunnor guld,
och löper på hvar månat hundrat sin[ne] tusend daler.
2. Till thet andra begiärar han igen Varbergs slodt och län;»
item alt Jemtheland; item uthi Lifland Soneborgh, Lodö, Leal och
Hopsal: thett äre 4 slodt.
3. Till thet trädie begiärar han, att the Svenske skole upseia
all then rätt the hafva till Gulland, Norigie, Halland, Skåne och
Blekingh. t
') Meningslöst ord.
1569 281
4. Begiärar han igen all the skep och skytt, som the Svenske
häfver fångit ifrå honom, och [att de skulle] betale all hans bekost-
nat oppå thetta krigh, som löper 80 tunnor guld, och är forslagit
[efter mantalet] att, hvar han skulle få, som han begiärar, tå löper
på hvar bonde uthi Sverige tolf eller femton lödig 4 sölf, och vill han
behålla the skytt, som han häfver bekommit ifrå the Svenske [och
gifve them igen gambla skepsbotnar].
5. Begiärar han, att han [må] förre Sveriges sköldemerke och
våpen, som är 3 croner.
6. The Lybbeske, som äre hans anhang, begiäre och sin skada
igen och alt thett the hafva mist, som belöper 5 sinom hundrade tusen
daler.
[Och epther thett Jutherne begäre så omögeligit oc thett som
svåra olikt är,] så vill hans N. ännu skrifva konungen i Danmark [till]
och hafva sin sändebud till honom, att han ville doch vara benegen
till fred och icke begiära sådenne omögelige tingh; och om han
icke vill stelle sigh till fridz, blef doch [o:då] almogen tilsporder, q
om the tå [ville] undergå thet han begiärer och gifve honom hvar
tolf lödig 4. sölf? Så svarade menige man ther kort nej till, uthan
the ville heller skiänkia honom lod och krut, byssa och pil.
Ther hos gaf hans N. almogen tilkienne, att konungen i Påland
och Ryssen väre Sveriges venner, så r att man inge andre fiender
häfver änn the Danske och the Lybbeske. r
Therföre om Juterne [icke] villia ingalunda hålla stille, så måste
hans N. tå veria sigh, och tilsporde tå meninge man, om the och
ville stå bi med honom eller un[der]gå thet som Juterne begiere. Tå
svarade alle man, atthe velle gerna stå bi med hans Nåde. i
Och om han icke ville hålla stille, tå sade h. N., att han ville
upväckia honom både inrikes och uthrikies fiender på alla sidor, t
Och sade hans Nåde, at han icke ännu hade uppålagt gierder
uthi theana tiden i then mening eller acht, att han ville ther med
förtunga then menige man, uthan effter thett h. N. icke är aldeles
säker för Juthen, terföre häfver han most thetta göra, uppå thett nogot
måtte vara uti förråd, om krigsfolket skulle draga mott fienderne.
Men när som fred kunne blifva, ville h. N. gärna förbättra thenn
menige mans friheter.
Och sade h. N., att han ville sielf våga lif och blod emott fien¬
derne, och om h. N. något tå kommer vid, om the tå ville bekiänna
h. N. son för theras herre och konungh? Thett bejakade the alle.
[Thesligest om the ville bekenne hans N. husfru för Sverigis utvalde
drotningh? Thet blef och bejakat.]
Them blef tillspordt, om the ville upsäia then ed, the hade
svorit konungh Erik? Ja, ja, sade alle man. »
Blef och samtycht, att konungh Erik skulle sittia i fengelse.«
282
1569
Menige man ogillade och alla orätta domar, som här till skedde
äre, och them, som oskylleligen dömde och döde äre, skulle the
ingelunde låta blifva förtallade, uthan then them förtalar måtte blifva
strafader. « Thetta blef och bejakat: *) om någon ville falskeligen
beliuga h. N. för menige man, att han och måtte blifva straffat.»
Thernäst blef sagt, att förra skulle gå man af huse, änn att Ju-
terne skulle komma her in.«
Thernäst frågade h. N. almogen, om the ville fulkommeligen bc-
kiänna honom för theras herre och konungh, så att h. N. her effter
icke skall hete uthvald konungh, uthan så fulkommeligen, like såsom
han väre crönter? Thett bejakade the alle.
Sedan sade h. N. åther igen, atthe Svenske håfve ingen fiender,
uthan the Danske och the Lybbeske, och therföre skole the inthet
befruchte sigh, uthan vara ved gott mod, ty om Juthen icke ville
halla fred, så skulle han få ofred på alla sider, ty man vett vell råd
ther till — sade hans Nåde — att föra honom gästar till på alla sidor.»
Ultimo begierade hans kon. M., att menige man ville stadfästa
then ed, the honom tilsagt hade, med theras herredz signeter. »
Ater sporde hans Nade them till, om the och ville så fulkomme¬
ligen bekenna honom för theras herre och konungh, like såsom han
var crönter? Ja, ja, sade alle man. »
Ther emott tillsade tå h. k. M. menige man all gunst och nåde
och sade, att han ville gärna altid beflita sigh om alles theras vel-
ferd, såsom en fader emot sin barn, och tå sade h. N., att han ville
med Gudz tilhielp så regera Sverige, at the skulle tacka honom ther¬
före, ja och barn efter them, och ville så regera, att h. N. ville stå till
svars inför then alzmechtige Gudh och hvar ärligh man. Hans N.
sade och, att han ville nu gärna tillgifva allom them, som honom hade
något giordt emott, antingen med ord heller gärninger, och lofvade
them all gunst och nade, alle man, och ville nu gerna vara allom
til gott bencgen.
Om x onsdagen ther näst efter blef konungh Erich stelt för
rätte uthi cappellet 2) på Stocholms slott och ther dömd ifrå all
konungsligh rätt till Sverige med hans afifödo, och var ther till stadz
konungh Jahan, hertigh Karl, rikesens råd, alt presterskapet, alle köp¬
stadmen och någre bönder.
Om torsdagen beseglade alle man then ed the hade svorit
konungh Jahan och ther med afsade the thenu ed the hade svorit
konungh Erich.;'
a) A har äfven i öfrigt en något olika redaktion af detta stycke, b) A mistankar
till alla. c) andra — besynnerligh saknas A. d) och — sade saknas A. e) I stället
för punkterna 3 och 4 har A: Lät han dämma mangan oskyldigan till döden igönom
') Thetta — bejakat är i texten hänfördt till föregående stycke.
2) Ahlqvist, som begagnat detta aktstycke i Konung Erik XIV:s sista lefnadsår,
har fortfarande (efter Bergius) läsarten capitlet, som han förslagsvis rättar till kapellet.
1569
283
then nämpd han hade tilsatt och fat them orätfärdiga articlar, ther effther the dämma
skulle, f) Punkterna 5 och 6 saknas A. g) och — bestallade saknas A. h) af Johan
saknas A. i) Punkten saknas A. k) A har en något afvikande redigering. I) saknas
A. m) For — Svanteson saknas A. ») Slutet svarar mot punkten 7 i A, som dock
i början har något olika redigering. 0) Denna inledning saknas A. p) Och adelen
saknas A. q) De två sista styckena saknas A. r) Styckena 17 och 18 saknas A. s) oc
them andra lät han andra ihiälsld; därmed slutar A. I) Hela denna expo sitio saknas
A. u) och — år saknas A. v) 21, 22 saknas A. x) A har härifrån en mycket kortare
redigering, v) De föregående tre styckena saknas A. z) Stycket saknas A. a) Framställ¬
ningen härefter vida kortare i A, som fortsätter och upsade ther med almogen thenn edh
the hade svorit konung Erich, ä) Kortare i A: Till thett andra blef handlad om hertig
Johan, hvarföre han blef upsat till konung igen, nemi. ö) Orden effter — betenkiande
saknas A. a) och — till saknas A. b) Detta stycke saknas A. c) Hela stycket^saknas
A. d) hertigh A. e) för Sverigis menige man A. f) A ungefär lika; Jiar pa slutet
direkt anföring: ty jag giorde thett therf öre o. s. v. Orden och sigh stand saknas A.
g) eller — pläga saknas A; oc sende bort och lät gripa hertigh Johan slutar A. h) oppa
— skoghen saknas A, som i stället tillägger på hertig Johans fränden. t) Sverigis —
skam saknas A; likaså och — allom, k) förgöra hertig Johan oc hertig Karl A. I)
Qch — förrädare saknas A. m) A har ordningen mellan de två sista styckena om¬
kastad. ») Afvikelserna i A oväsentliga. 0) Varbergs slot, som är vunnit med the^
Svenskes bladh, item Elfsborgs slolt oc län A. p) Halland—Bleking saknas A. q) tha
sporde hans Af meniga man till, om 0. s. v. r) sa Lybbeske saknas A. s) Ordningen
mellan de två sista styckena omkastad A. t) Stycket saknas A. u) Detta stycke saknas
A. v) Dessa stycken saknas A. x) A slutar med följande stycke'.^Daghen eptherpofvels-
messodaghen var konnung Eric stält för rätte och af sagder ifra ali konnungsliga rätt
til Svärige med sinne barn och ajfödho. y) Afskriften slutar teAos.
Messenius (Scond. Illustr. VII, sid. 3) har delvis följt här ofvan införda
berättelse, men synes delvis äfven haft någon annan källa.1) Om första dagens
händelser berättar han, att 4 namngifna riksråd (desamma som i handskr.
A) talat till ständerna och »regis Erici scelera copioso comprehensa scripto
velut aequissimas depositionis causas ordinibus prelegerunt», samt vidare, att
sigillen rycktes från ständernas trohetseder och att dessa (sjelfva »codicilli»)
uppbrändes. I fråga om den andra dagen följer han likaledes berättelsen,
men uppgifver därjämte, att ständerna icke blott dömde Erik till fängelse,
utan äfven hans barn förlustiga arfsrätten till Sveriges krona, hvilket senare
i berättelsen hänföres till den första dagen, men icke uttryckligen nämnes
för denna. Därjämte skulle ständerna, utom det att de upphäfde domen
öfver Sturarne, äfven förklarat Jöran Perssons afkomma ovärdig att nyttjas
i rikets tjenst, hvarom emellertid ingenting nämnes hvarken i berättelsen
eller återkallelsebrefvet. Slutligen har Messenius en utförligare skildring af
tredje dagens händelser. Erik ställdes enligt honom »coram judicio in sa-
cello arcis», 2) tvistade där, till en början, med sina bröder, beröfvades genom
ständernas dom sin kungl, värdighet, hvarpa grefve Peder, ärkebiskopen, en
borgmästare i Stockholm och en målsman (»quidam alius») för bönderna
skulle uppsagt honom tro och lydnad; till sist skulle Erik ha gifvit adelns
otacksamhet skulden för sin olycka, ehuru han hedrat den mera än någon
svensk konung, men därpå ej bekommit något svar (»sed ista surdis excipi-
tur auribus querela»).
*) T ers eri krönika?
2) Celsius, Konung Erik XIV:s historia sid. 274 uppgifver »högchoret 1 s. ISico-
lai kyrka» såsom orten för dessa händelser och meddelar efter Schefferus, Memorab.
Svet. gentis exemplor. liber sing. s. 41 en anekdot örn ordvexlingen mellan Erik och Johan.
284
1569
368 Promemoria på de punkter som skulle framställas för ständerna
på riksdagen.
Riksregistraturet 1568—69 suppl. fol. 52 v. jämfördt med ett
samtida koncept med titeln »Memorial oppa the fornemeste punch-
ter, som oppa thenne tilstundende riksdag then 22 januarii her
i Stockholm äre til ad forhandlendes» och med anteckning på
sista sidan: »Thesse effthertne articler blefve förhandlet på riks¬
dagen then 25 januarii anno etc. 69. Rfegistrata]». Orden inom
klammer tillagda efter konceptet.
Memorial upå the förnämpste puncter, som upå
herredaghen förhandlades uthi Ståckholm, som var
beramat till den 23 januarii år 1569.
Först för thett att menige riksens ständer håfve bekändt
kong:e Ma:t för theris rätte herre och uthvalde konungh och
nu upå thenne tiden effther h:te kong:e Mattz fordringh hör-
samligen förfoget sig hit till h. kongte Matt, therföre är h.
kongte Mait them alle tacksam.
Och medhen konungh Erich så ille häfver ståt Sverigis rike
före udi sin regementz tidh, att hvarken Gudh eller menniskier
håfve längre kunnit lide honom, så häfver och ingen varit när-
mere ther till att trädhe till regementet igen, uthen h. k. Matt,
häfver och nu genom Gudz mildhe tilhielp och h. k. Mattz
elskelige käre brodher[s] och flere erlige mäns trogne biståndh
förlåsset menighe Sverigis rike, icke af mindre nödh, tyranni
och farlighet, än som thett skedde genom hÖgloflighe konungh
Göstafl* i gamble kongh Christers tidh, för hvilket vi alle skole
tacke Gudh och förhoppes, att h. k. Matt skall ther medh
håfve förtient, att h. k. Matt medh sampt h. kongte Mattz
elskelighe dröttningh och unge herskap måge niuthet udi like
måtte til godhe, som saligh konungh GöstafF udi sin hele lifs-
ticlli thet till godhe häfver åthnutidt.
Ther näst är väll alle vitterligit, att iblandh andhre olidelige
besväringer håfve riksens ständer icke varit lithet förtungede
medh månge härre mothe udi konungh Erichs tidh, mere ther¬
före att samtyckie kongh Erichs onde försåth och meninger
till inbördhes tyranni, hans bröders och riksens adels och alle
ärlighe måns förtryckelse, krigh och örligh, uthlager och be¬
sväringer, än till någet godt; men nu upå thenne tidh är man
tvärt ther emoth therföre her församblet att berådhslage, sam¬
tyckie och seden udi värket fort ställe thett, som riket kan
vare nyttigdt och gagneligit både nu och i framtiden.
1569
285
Först iblandh myckit annet godt, som kongte Matt häfver
sig allerede beflithet (sig) um riksens välfärdh, häfver h. kongte
Matt gerne velet lagdt sig vinning um att thette longvarige
och besvärlighe krigh måtte en gångh komme till en godh
ändhe: hvad therudinnen är uthrättedt och hvadh them kan
synes rådeligit varde therudinnen videre till att företaghe?
Ther näst till thett andre, effther kongte Matt skall tage
sig thett kongte regemente fulkomligen upå och försvare riket
och ther före håfve sitt lif och lefverne ospart, och kröningen
nu så hastigdt icke ske kan, um the vele försäckre h. kongte
Matt och h. k. Mattz dröttningh och unge herskap udi ett
fulkomligit kongligii regemente, um h. k. M:t udi thenne
rese någet vidkomme, thett Gudh nådeligen afvände, så att
drottningen medh sampt riksens rådh måtte då stå regementet
före, till thess then unge herre kunde komme till sine år?
Till thett tridie förtälie udi en summa alle besväringher
öfver konungh Erich, och um the alle endrächteligen vele ther¬
före seije och dömme konungh Erich och hans affödhe för hans
onde, tyranniske och skadelige regemente ifrå Sverigis crone,
ifrån arf och egit och all rättighet, och huru man här efither
skall hålle honom och alle the som honom väl vele?
Till thett fierde skall göres en ändtskyllingh um alle lygn-
afftige uthropninger, som håfve varit giorde öfver alle the för¬
nämpste herrer och adel här i riket, och särdelis um thett
ynkelige mordh, som skedde af kong Erichs grufvelige tyranni
senest udi Upsala, och ther medh aldelis ogille alle orättvise
domer, som alle ständer håfve varit nödde till att försegle.
Till thett fempte skole seden her effther alle saker ther
medh vare väl förlichte och platt aftalede till evigh tidh, så
att ingen skal hereffther höre någen förvithilse heller udi någen
måthe niuthe till onde, som således häfver varit nödd och
tvinget någet till att döme och förschrifve; ther upå skall hvar
och en vare säker och fri, så väl för lute kongte Matt och h.
k. Mttz efitherkommende och brödher som alle andre.
Till thett siette vill och kongte Matt försäckre och prive-
ligere alle ständer här i riket, hvar effther sitt mått och til-
börlighet, och hålle them vidh Sverigis beschrefne lagh och
udi alle måtte sökie menige riksens och alle thess trogne in-
byggeres gagn och bedzste, som en troghen svensk regent ägner
och bör, så att vi Svenske och våre efitherkommende skole
och så håfve orsak till att tacka Gudh.
Till thett siunde skole alle förmanes till endrechtighet och
välvillighet att stå henderne the Danske emoth och kongte
Matt bi, både medh fålk och annen hielp till att underhålle
fålket medh, och när så sker, då skole the Dansche innen en
286
1569
stacket tidh väl få ett annet och bättre sinne, om the icke vele
håfve fridh, att the då väl skole, effthe[r] vi Svenske äre the
Dansche så val nu som förre, näst Gudz hielp, starke nogh,
håfve och en rättfärdigh sak och genom h:te kong:e Ma:tz
höge giffthermål håfve kongen i Pålen och månge andre
furster till väner och förvanther, flere än the Danske håfve
halft här till; håfve och ännu, Gudh thess lof, in till thenne
tidh hafft godh lycke och framgång udi alle krigshandlinger.
Till [thet] ottende skall och förhandles um hielp af clärkerid.
Enligt Messenius (anf. st.) skulle rikets råd den första dagen föreläst
ständerna en utförlig framställning af konung Eriks brott och orsakerna
till hans afsättning. På utarbetandet af anklagelseskrifterna mot konungen
nedlades mycken möda. Den första utgick, såsom redan är anfördt, från
Vadstena. Den andra uppsattes i Stockholm i november 1568 och användes
vid de underhandlingar, som i slutet af detta år fördes med de olika lands¬
orterna. Denna skrift blef föremål för en betydande omredigering utan att
denna likväl synes ha blifvit använd (Riksdagsakta i Riksarkivet bland an¬
klagelseskrifter mot konung Erik). En tredje anklagelseakt, ganska olika de
öfriga, är den, som tryckts i Hist. Tidskrift 1888, sid. 270 o. f. Den, som
närmast öfverensstämmer med de punkter, som i berättelsen om riksdagen
anföras, är den, som sedermera samma år trycktes (den första af de skrifter,
som Klemming i »Ur en Antecknares samlingar», andra upplagan, sid. 56
omtalar) och som här efteråt införes under »Utgångna skrifvelser».
I sista punkten antydes, att med presterskapet skulle förhandlas om
någon »hjelp». Att saken verkligen på riksdagen varit före, finner man af
antydningar i Kammararkivet. Bland räntekammarböckérna för året före¬
kommer äfven »Henrik Mattsons räkenskap för hielpe- och ovisse peninger
etc. pro anno 1569», upptagande bland annat hvad presterna i en del af
Sverige skänkt K. Maj:t i penningar och silfver. Redogörelsen omfattar
Norrland, Uppland, Södermanland och Närike samt till någon mindre del
Öster- och Vestergötland, äfvensom Finland. Redan den 6 februari gjordes
den första inbetalningen (Häfver i Uppland). Uppbörden försiggick för öfrigt
hufvudsakligen på våren, men fortgick äfven under sommaren och ända in
på hösten, då en ny hjelpgärd i penningar äskades icke blott af prester,
utan äfven af borgare och bönder. *)
I Finland, som Henrik Matssons redogörelse äfven omfattar, uppburos
hjelpepenningar både af adel, prester, länsmän och borgare. Anspelningar
på riksdagen göras i ett reversal, hvarmed presterna i Ångermanlands norra
prosteri insände sin silfverhjelp (orig. i Henrik Matssons nyssnämnda räken¬
skap i Kammararkivet):
effther thet then högatige och vördigh herre archiepiscopen
häfver thet scripterlig tilkenne gifvit, att the norlenskia presterna
skolle thet till hierta lätha gå, som för handän nu är om thenne rike-
sens store nöd och ombekosnad, som uthi alle puncter varit häfver,
thet som hos nu hvar man nogsamptligen i sorg och nöd namkonnogt
är, så en nu the ther till tenkia skolle med en sådana besked, att the
I de utförliga längderna på dessa hjelpskattepenningar, som insamlades från
dec. 1569 inpå följande år, förekommer ett och annat reversal, som måste hänföras till
denna tidigare hjelp.
1569
287
skole ut göra vor käre nådige herre och konung en selfver gerd, som
hvariom dog synes rett och tilbörligit vara effter legenhetten af en
god fri vilia, hvilkit endeles omtalat och rört var på sänast
herredagen, therföre etc.
Beslut.
Ständernas annullering af den öfver de anklagade herrarne i Uppsala 369
1567 fällda domen. Stockholm 1569 den 25 januari.
Original på ett pergamentsblad (66 x35,5 cm.) i Universitets¬
biblioteket i Uppsala, jämfördt med ett delvis af Hog. Bielke
rättadt koncept bland Riksdagsakta i Riksarkivet med påskrift af
Hog. Bielkes hand: »Copia af thet bref, som richsens ständer
förseglede lydendes om de salige afledne oskyldige herrers dödh
i Upsala anno etc. 69».
Vi effter:ne Per grefve till Visingborg och friherre till Rid-
boholm, Göstaf!' Olsonn friherre till Torpa, Jören Gere fri¬
herre till Biörkevik, Jören Erickson till Fuglevick, Nils Gylden-
stierne till Fuglevik, her Erick Karlson till Vinstorp,*) Christiern
Gabrielson till Steninge, Bengt Gylte till Påetorp, Claes Åke-
sonn till Byesta, Jören Finke till Perno, Hans Kyle till Ester-
vick(!) och Åke Bengtsonn till Eka riddere; Biörn Pedersonn
till Folienäs, Johan Person till Fituna, Sten Baner till Hendelö,
Gustaff Baner till Diursholm, Johan Axelsonn till Iläresäter,
Isak Nilsonn till Kungarna, Nils Jespersonn till Elesleby, Lasse
Jespersonn till Ytregård, Mons Person till Billesta, Erich Person
till Malma, Bror Erichsonn till Risa, Lage Posse till Hellekis,
Bengt Räf till Utö, Jören Erichsonn till Näs, Christiern Lar-
sonn till Forsa, Claes Jörenson till — -—, *) Peder Kill till —
— 9 väpnere på väre och menige adelens vegne, som her uti
thenne herredagh tillstädes äre; sammeledes vi Lauren¬
tius Petri, erkebiscop i Upsala, Ericus Falk i Lincöpungh,
Ericus Svart i Schara, Nicolaus Olai i Strengnäs, Johannes
Nicolai i Vesterårs, Nicolaus Canuti i Vexiö, biscopa; Martinus
Olai i Gäfflä, Erasmus Nicolai i Tuna, Jacobus Johannis i
Örebro, Andreas Torchilli i Jenecöpungh, ordinarii, på väre
och menige clerkeris vegna, som her i thenne herredagh för-
samblade vore; tesligest vi borgere, som äre Jöns Ander-
*) Tillskrifvet i kanten.
288 1569
sonn, Henrich Olsonn udi Stocholm, Hans schrifvere, Eggert
Gödingh i Upsala, Jöns Olsonn, Gunnar Erichsonn i Vesterårs,
Erich Henrichsonn, Jacop Jönson i Strengnäs, Joen La[r]son,
Lasse Erichson i Arboga, Lasse Larson, Anders i Diupdal i
Örebro, Udde Jönsonn, Jöns Esbiörnson i Vastena, Hans
Turson, Peder Simonson i Suderköpungh, Per Hansonn, Grels
Joenson i Calmare, Nils Nilsonn, Anders Nilson i Jenecö-
pungh, Jöns Ebbesonn, Mons schreddere i Vexiö, Christopher
Larson, Nils Joenson i Lincöpungh, Oloff Larsonn, Lasse Biörn¬
son i Geffle, Michel Huse, Lasse Vargh i Öregrund, Sven
Olsonn, Jöns Larson i Torsilie, Peder Bengtson, Hans Nilson
i Elsborgh, Lasse Olsonn, — — —') i Lidecöpungh;
och vi efftenne cronones bönder, som äre af Upland: i
Sollentuna häredt Erich i Ocksunda, Nils i Bromestenn, af
norre Roden Erich Larson i Lösta, Oloff Holgersonn i Väs-
landa; af Gestringeland Lasse i Högebo, Morthen i Svartha;
af Helsingelandh Sven Larsonn i Fiskeby, Sven Östeson i
Dilsbo; af Medelpada Oloff Håkonsonn i Niurem, Nils Ro-
loffsonn i Tuna; af Angermannelan d Oloff Östenson i Siela,
Nils Olsonn i Näther; af Vestre botnen Thornes Joensonn
i Uma, Lasse Personn i Skelleffta; item af Dalerne och
Bergslagen Hans Andersonn i Mora, Anders Anderson i Gaffne,
Jöns Haldvarsonn och Knut Matsonn i Tuna, Oloff Anderson
i Södreberke, Tidick Hermansonn i Olsbyningh; af Vesmanne-
land: i Åkerbo häredt Anders Larsonn på Snugehyttan. Gunnar
i Hamar; i Norbo häredt Lasse Nilson i Ekeby, Oloff i Frende¬
sta; af Sudermannelandh: udi Daga häredt Anders i Öndesta,
Thornes i Sichtuna; udi Östre Rekerne Joen i Norholm, Per
Larsonn i Tiuretorp; af Närike Lasse i Dylta, Mons smed i
Täby, udi Glanshammers häredt Anders i Skelf, Nils i Gunners-
ökna; på Noreskoga Storker Olsonn i Lundby; af Östergöt¬
land: uti Hammerkindz häredt Peder i Ulfveboda, Nils i Fre-
bergha, uti Hanekindz häredt Esbiörn i Torneby, Joen i Torp;
af Smålandh: udi Sunnerbo häredt Anders Jönson i Berga,
Bengt i Brödhult, udi Vesbo häredt Per Bengtsonn i Fägerydt,
Erich i Krukebo; af Öland Hans Olsonn i Gunnelstorp, Mor¬
then Personn i Askelunda; af Vestergötlandh: udi Vartoffte
häredt Anders Jacobsonn i Frögerydt, Arfved Nilson i Karleby,
udi Vasbo häredt Joen Larson i Askeberga, Lasse Anderson i
Bolerydt; af Vermelandh Lasse Svenson i Bro, Jöns Biörnson
i Stafverånger gore her med allom kunnigt och vitterligit
för oss, väre effterkommende och arfvinger, så vell för födde som
för ofödde, att tå vi vore försam blåde på thenn herredagh, som
') Tomrum lemnadt för namnet.
1569
289
skedde uti Stocholm anno Christi tusende femhundrade sextie
på thet niende thenn tiugu och fempte dag januarii, på conver-
sionis sancti Pauli apostolii(l) dagh, blef oss afö thenn stor-
mecht:te högborne furste och herre her Johan Sverigis Göthis
Vendis sampt flere thes tillydende landz konungh vår aller nåd:te
herre förehollit, tesligist och dagen tilförene22 utaf h. k M:tz
trogne^ men och rigsens rådh, som då med oss handlade örn
någre höge och vichtige besväringer lydendes på thenn otil-
börlige och ochristelige handel, som konung Erich thenn i4:e
af thet nampnet fordom Sverigis etc. konungh hade bedrifvet på
någre Sverigis rikes trogne men och undersåter, så vell höge
som nidrige stender, medan hans regemente var, och thet utan
all retvise, lagh och skäell, för hvilket så och för monge andre
högvichtige orsaker h. k. M:t med menige rikesens stender
häfver most settie förbe:te konungh Erich utaf thet kong:e
regemente her i Sverigis rike och" dömpt honom ifra thenn
arflige succession och jurisdiction, som han och hans efftende
erfvinger någon tid kunne håfve till Sverigis crone effter thenne
dagh.f Ibland annet vart och berört om then omilde gerningh,
som skedde uti Upsale anno etc. 1567, ther kong Erich så
jemmerligen och tyranniskeligen med'2' egen hond först mörde
thenn edle velborne herre her Nils Sture friherre till Hörnings¬
holm uti sitt oskildige fengtzil och icke kunde late sin biod-
girughet ändhå ther med blifve stilt, utan i like motted lått
ombringe12 och mörde thenn ädle och velborne herre, her Svante
Sture grefve till Vestervich friherre till Hörningsholm Sverigis
rikes marsk, salig och loflig i hugkommelse hos Gudh, sampt
en annen/ hans N. son, thenn edle velborne herre her Erich
Sture friherre till Tullegarn; sammeledes thenn edle velborne
herre, her Abram Göstaffson friherre till Torpa, så och thenn
erlig och velbyrdige her Ifver Ifversonn till Strömsnäs, theris
sieler Gudh alzmechtig benåde, oanseendes^ att förbe:te konung
Erich sielf med sin egen hondh två dager tilförene hade schrif-
vit velbe:te grefve Svante till uti hans och the andres oskyl¬
dige och älendige fengelse och ther uti giorde hans N. och
både hans Nådes söner endskyldung, såsom hann och sielf på
Svartesiö tilförende hade dömpt och sagt them fri för Jören
Persons falske anklagen.^ Då effter vi uti saningh håfve för¬
nummet, att förbe:te kong Erich ingen redeligh eller rättferdig^
orsak häfver haft emoth velbe:te gode herrer, utan allenest
af hat, afvund och il villie, som han ifrå sin ungdom häfver
haft till Sverigis rikes adel och gode menn och till them be¬
synnerligen, som honom med ali trohet och retrådighet vore
benegne och mykit gott hade förskylt af honom och Sverigis
rike, häfver han stått effter velbe:te gode herres skade och för-
290
1569
derf, emothh sin egen lyffte och tilsager, bref och segell, så
och emoth then kon:ge ed, hann giorde uti sin cröningh/2 och
bruket ther till monge listige och falske stemplinger och prach-
tiker genom hans* högste rådgefvere2 thenn förräderen Jören
Personn till att bringe velbe:te gode herrer ifrå äre, lif, lef¬
verne och all velfärd, ther på vi nogsampt bevis förnummet
hade och ann ytermere och fulkommeligen bevises schall uthaf
thet uthschrifvande, som på tryck med thet förste varder ut¬
gåendes, theruthinnen velbe:te gode herres rätmätige och san-
ferdige endtskylningh uttryckeligenn och videre'4 göres schall;
therföre kunne vi på vårt samvetz vegna icke annet bekenne,
än att velbe:te gode herrer äre i så motte skedt alsomstörste7
öfvervold och orett af kongh Erich och finnes aldeles oskyldige,
både i thet the äre vordne till theres gode nampn och rychte
utan all rätmätigh 1 skäl och/ bevis7 [för-]olempede, så och till
thenn jemmerlige och ynkelige dödh them är orätferdeligen7
öfvergångit, ther222 the utan lagh och dom, utan skäll, schrifite-
måell och sacramente7 äre mörde vordne i theris cammer, hvilket
doch aldrigh någon tidh är hördt vordit hos hedningar och
Turker sådant gräseligit7 mord7tilförene skedt vara."2 Och effter
thet aldrig7 kann med någon grundh och sanningh bevises, att
velbe:te gode herrer håfve i någon motte annerledes förhollidt
sigh emot kong Erich och Sverigis rike änn såsom ärligit,
christeligit och berömeligit och såsom Sverigis rikes trogne
ledamoth egner och bör till theris fädernes rikes gangn och
bäste, såsom22 kong Erich thet och sielf strax effter bekänna
moste och med sin häroldt utöfver velbe:te herres grafver lått
oppenbarlige publicere och utrope och theris oskyldighet til-
kenne gifve; doch elickvell nödde och tvingade hann thenn edle
velborne fru Märete grefvinne till Vestervick och fru till Hör¬
ningsholm, salige grefve Svantes effterlefne fru, så och flere
the dödes neste förvanter att gore enn förlikningh med honom
och emot alt christeligit bruck latt försegle samme bref med
the afsompnedes signeter, hvilken förlikningh hann icke lenger
hult, utan strax trachterede [o:trachtede] sedan alle them, som
igenn lefde, effter lif, äre och velfärdh, som nogsampt bevis-
ligit är;22 så vele vi förthenschuld med thette vårt öpne brefs(!)
krafftlös7 gore7 och igenn kallet håfve alle the bref, förseglinger,
handlinger och utropninger7, som till förene anthen7 om thenne
eller0 all annen hans ochristelige0 handel giorde äre, både uti
thenn herredag!), som skedde i Upsala anno etc. 1567, så och
elliest alle andre, helst epter man7 häfver varit ther till nödd och
tvingat och utaf falsk anklagande förförde, och?* thet ändoch
ohörlegit är, att man sådane oretferdig bref försegle schulle
och icke motte läse, höre eller vete, hvad theruti förfatet och
1569
291
för:vit [o:skrifvet] var.^ Therföre7 schole the bref, handlinger och
förschrifninger, som thå skedde, aldrig effter thenne dagh af oss
eller väre effterkommende heller? andre Sverigis rikes stender?
gilles eller achtes, utan vara och blifve krafftlöse och om intit
giorde2' till evigh tidh. Videre lofve och förplichte vi oss her
medh, att-2 hvar någre löse eller lätferdige menniskier her emot
handlandes varde anthen med ord eller gerninger, då vele vi
ther till hielpe, så mykit oss står till görendes, att the effter
Sverigis beschrifne lagh schole straffade blifve, effter1 velbe:te
gode herrer aldrig annat förtient och förskyllan håfve, utan äre för
Gud alzmechtigh och alle menniskier nogsampt endtskyllige[dt].7
Att vi allt thette förrne vid macht holle vele, late vi vitter-
ligen hengie väre signeter och insigler her nedenföre thette
bref, som gifvit och schrifvit är loco et tempore ut supra."
Underskrifter på urkundens uppveck, flertalet icke egenhändiga. Af
sigillen, som i vaxkupor med gröna band äro vidfästa pergamentet, äro flera
borta; 23 vidhänga ännu.
Grefve Per
Jören Gera
her Jören
Erichson
her Gös taff
Olsonn
her Nils Gyldén: Christiern Gabrielson Bengt Gylte
(Sig.) (Sig. C O) (Sig. B G)
her Erich Karson her Claes Akeson her Jören Finke
Johan Person Isak Nilson Clas Jörenson Per Kill
(Sig. P S)
Bror Erichson Christiern Larson
(Sig. B E) (Sig. C L)
Et ego Erich Svart Et ego Ericus
Scaren.
Bengt Raff
Ego Laurentius
Ups. subscripsi
(Sig. L P)
Et ego Nicolaus
Streg. subscripsi
Eras. Tunen.
(Sig. ENA)
qui supra subscripsi
Stocholm J) (Sig.)
Johannes
Arosiensis (Sig. I H)
N i c o [1 a u s]
subscripsi.
Geffle Lincöpung
Et ego Nicolaus
Vexionensis
Martinus Olai
Gefflen. subscripsi
(Sig. M O)
Upsala Vesterårs
Sudercöpung (Sig.) Arboga (Sig.) Örebro Eneköpung (Sig.)
Torselie Elzborg Skedvi Öregrund Vastena Kalmarne
Norköpung Lidecöpung
Sollentuna heredh (Sig.) Norre Ron Helsingeland Medelpada
Ängermanneland (Sig.) Vestre Botnen Dalerne Åkerbo h. (Sig.)
Noreberg (Sig.) Noreskoga Daga h. (Sig.) Ösbo h. (Sig. 1565)
Bierkekinde h. (Sig.) Oland Norre Öland Sunnerbo h. (Sig.)
Hanekindz häredt (Sig.) Vesbo h. Vasbo h. Vermeland
!) Före presterna.
292
1569
a) af— tilförene tillagdt i köne., som saknar uttrycken om Johans uppträdande och
endast omnämner rådets, b) Tillskrifvet af Hog. Bielke, c) och — dagk tillagdt i köne.
d) medh — motte H. B. é) H. B. f) H. B. g) oanseende — anklagen H. B. h) emoth —-
cröningh tillagdt i köne. i) hans — rådgifvere H. B. k) och videre H. B. I) H. B. m)
ther — vara tillagdt i köne. n) såsom ■—• är H. B. 0) eller — ochristelige H. B. p) och
— var H. B. q) heller — stender H. B. r) II. B; köne. casserede. s) Köne har här föl¬
jande öfverstrukna ord: vi alrigh ejfther thenne dag schole medh noget forsmädeligit
tal lathe oss höre och för nimme, som välbe\te godhe herrer heller theris efftherkommende
förvantcr och slecht kan vare till vanäre udi nogen motte, uthen vi vile achte och
holle them för -V. rikes trogne men och udi sådene äre och anseende, som theris adelige
härkumpst tills eger. t) eif ter — endtskylligedt II. B. u) Köne. har dateringen: udi Stock¬
holm åren ejfter Gudz byrdh ljög then 26 januarii.
Urkunden finnes afskrifven i den här förut omtalade och begagnade
handskriften från Skokloster »Visse och sannfärdige utskrifter» etc. (se här
förut sid. 165 not och 170), men afskriften tillhör handskriftens yngre del
och är åtskilliga årtionden senare än den äldre samtida. Enligt en anteck¬
ning därstädes skulle sjelfva pergamentsbrefvet den tiden förvarats på Hör¬
ningsholm och då varit försedt med 66 vaxkupor, hvilket antal dock hvar¬
ken stämmer med deras, som undertecknat eller deras, som i ingressen upp¬
räknas. Underskrifterna äro ofullständigt återgifna i afskriften. Den ord¬
ning eller snarare oordning, i hvilken de följa hvarandra, gör det emellertid
antagligt, att det är just detta dokument, som förelegat. ')
Förnyelse af arfföreningen.
1) Rikets råds.
370 Rikets tillförordnade råd erkänna Johan III som konung och stad
fästa arfföreningen för honom och hans ätt med afseende på
tronföljd, förmyndarregering, prinsessors underhåll m. m.; med¬
gifva åt konungen full kunglig titel och rätt, ehuru kröningen
uppskötes, uppsäga konung Erik trohet och upphäfva de domar,
som senast fällts mot hertigarne Johan och Karl samt deras
anhängare. Stockholm 1569 den 26 januari.
Original på ett pergamentsblad (67 x41,5 cm.) med påskrift
»Rigsens rådz förseglingh» bland Riksdagsbeslut i Riksarkivet.
Thenn stormechtigeste högborne furstes och herres her
Johans thenn tridie medh Gudz nåde Sverigis Göthis Vendis
etc. konungh vår aller nådigeste herres trogne män och til-
förordnede riksens rådh, vi efftherme Per grefve till Visings-
borgh och friherre til Rydboholm, Sverigis rikis drotzet, Göstaff
Olson friherre til Torpa, rig:ns marsk, Jören Erichson til Fugle-
vik riddere, Gabriel Christerson friherre til Steninge och lag¬
man udi Södermanlandh, Ture Person til Salestadh riddere och
• *) I stället för Eneköpung har afskriften Jöneköping; i st. f. Elsborg, Götheborg.
Svenska Riksdagsakter II, sid. 292.
i
RIKETS RÄDS FÖRNYELSE AF ARFFÖRENINGEN FÖR KONUNG JOHAN M. M. DEN 26 JANUARI , 569.
(N:r i AF DET ALDS FA I ORIGINAL BEVARADE, DENNA GÅNG STÅNDSVIS UTFÄRDADE, RIKSDAGSBESLUT UTI RIKSARKIVETS SAMLINGAR).
JfnÄtotra«ta
V’^ '“t* ,4? Hv ^J9? ^ ~ uj '■ M U ^?n ^rf
^ -Aij^ i£»Jk a-^ i»»»' P*>— «<f Wu w -'-rfV' A»- i— ic
~r~ '^'ȊsSJq
P Av
Hp 4 oA, -£j-S-w -0-wU.^ UA
j* WTMr , t<<-j> «. ‘■^VWii jGOlTt t» £ r>w *^4~ —-»X-S 4~C Ä J --. o<^ i-£--
^ ^ *—S-VoL-Xt-j 0^ ■*-»-—* f1 4“4r. ^NdS-* Nivi)4Å4^ V44^-JI (j U^AoCv c<j ‘L r
J2°;> fV^ 44^4^. '‘^',~~P 7*-hI«*“
0~Å)4 °*f l^iÖ~i ^ S'~'”; y A~,-V •%•*■* ■» Q^-Ä-QjM NvCwJaI-
£5 VCuÅ,fy—-D u,<^o 4s tw ^_ow-^«sAA4 Sp*^ I—-»V ^—*4 —£ ÅD—5s_j->,
‘Xt~.v* - t-& p— •C,'pj-‘«-*j4 -0pV 5"s"' !u£Å» ^~*~SiS, Qj. fV’*''£4-^„ÖC0- (3t-xp^-vÄ* ^
4-w ^'.oAi o<Ä ; Ä« ^vJc (j£~,V*-C4- 0?-pf. *4~Xa ~^Qt-Jgi4&L«-JbU .
4-^^-y5-2 N^V<p X*VW^G«J ,($--;■ -*iR~~QU -^4^-uX -V-,^, 4g,00PÅ QL-Q44- -»4 *ytw-4+ ^5~p? ö<f V^4 £
02 ^ CvJ_r$2-l-' X^.Q.+fiKti *<§ ^\^44 RdSx ..
v iQ-Ä* JBä^giA. t ' > uC'^4 , JLiÅdL-Jisu^tAr ->A . a-Jiug
f^.,r *-G-.' r»m V.; ^ <5^äÖ 4^^ C.Cy(w^ Iåä ^ \'~'C ^7/
.9 (" _cf r Xf V ^ OcV—a NW-w ^>-4 ^4-<««L 4«4-< -C—^-V, ^ 4U_
U^-iGa -s*£ju vä- caqa-4, -q*v ^"il ^—^j' i5e (XäQ^
^ U w ‘Ppw^e; 4 ^4 -^y
^ iiw 3**^*$ Mp^^ijynuniwtn -^-eCdt^ <%~~.SudiL^ ^ —^--^t
<^04^34^ )4—u^jQ4 04444^4.-^46 —M 1~ {/' ^Pf U-.Amm^'Pfy- - ~
•-^j, 4 — 'Tt'" 'LX ~J p <^M> ( -0/o^Q<^- 0^1 P > £?4-t+ yvf\'-'-,~— ÖÅ Aj 4->,'L-0v4 VM4, 0,4
-P-fSv it t P^>^--4 yvf ^"‘—I p.^4 ■NJ-S, //u;p 4ppl{-< It °Ö -^-4^U^*0-~-£-*-lY -poL-J vX4-^^4 c,^ «~p£-wÄ-j
V ,-1V,f:\.ft| ,^- fjM-vJ <’•• ^y-.^^Vk -^^pP-4, 4—>4- -^. Q.Cs/^Vm- -T -~4—p^-^-äT-* -p^to 4^G-§-iAp Vä- i. ^ -^-i
C^_ Åu. k. 0 ^ j 0/4 UActJ ‘w»c^— ^4J U-f" u ‘V k'“'’ “7 A pjy^fV^-jP («'M •••-.*>■* --Å.4 0-—-i—M* ' *Aj ; -*~££ -ÄÄ
Ut 'Ä..-AV-.Ä ' — —5 ^ j/ uÅ ^ -jo —V4 7a? —4 > 0-T^ i>.''———^v s»yy—Iw vr| ArT^ Ä4-—-.v"* c-p, —-1 - ^ „• ' t.r CN^U-f—.
VWH'
d WW . ^-JA AgUJa ii)
n -L. 0 * /is’
•V 4^-k ->/•%
4-^.'^-: p-ri;^44-w p—
jCu^-
•0UÅ4 CÅ'
NUv,
<NUtt
5 sIq&qX
iqijmunclvi^
pf- ^ -.yi^ -^4-ÖLtv
->-v ^ \\\^rV, ^ r-v-—^-V c**~
^ n. '\VVH ^ y.+. m*rn
4p^ .q —
■f « ^ 1 '"■*■ ri/7
V \A^[ ^ ^ CX^yV 4 -»''—M%^sA-l '
ic\ VW^VA
<-F.r* 1 ({;; duu 7 a w S"
•»*-«.»'.i-, 1
,V<AAam
wua
W\v*
vwvv C,
^ *^0 .
VUtw. »A
i
i
IV .
.
1569
293
lagmand udi Uplandh, Nils Gyllenstierne Sverigis rikis can-
tzeler Tihäredz lagman, Jören Gere friherre til Ollenö och
lagman udi Vesmannelandh och Dalerne, Måns Svensonn til
Vesterby riddere och lagmand på Ölandh, Oloff Göstaffson fri¬
herre til — — — —, Erich Göstaffson friherre til Toffta och
lagman udi Vestergötlandh, Hogenskäl Nilson til Vik, Claes
Flemingh til Svidie lagman udi Söderfinne lagsagu, Bengt
Gylte til Påtorp, Erich Karson til Vinstorp lagman udi Små-
landh, Bo Grip til Vinäs riddere, Johan Axelson til Häredz-
säther, Göstaff Baner til Diursholm, Knutt Påse till Såthenäs
och Anders Person til Fårdal gore vitterligit och medh tiletta
vårt öpne bref både nu och i framtiden fulkomligen tilstå, att
effter såsom alle Sverigis trogne inbyggere nogsampt vitterligit
är, huru ochristeligen, tyranligen och otilbörligen kongh Erich
häfver regeret och förestådt alles väre käre fäderneslandh Sverigis
rike nu i otte år, therigenum thetta högloflige kongerike, Gudh
bättre, fast är försvaget och elliest kommit i myckin annen
ölycke, skade och förderf, såsom han och thette vårt käre
fäderneslandh til stor skade, skam och smälek häfver tagit sigh
til ächte hustro sin egen frille och bolskap, then han til Sverigis
drottningh uphögdt hade, och ther medh så vidt bräckt, att
han för sådenne sitt förachtelige och skamlige giffthermål, så
och för andre hans misgärninger skuldh både hos keiser och
konger är förachtet, och effther thet Gudh then alzmechtigeste
sådenne kongh Erichs omilde och otilbörlige regemente i så
måtto häfver straffet, att han aldelis är kommen ifrå then hög¬
het och kong:e regerungh och för sin mishandel skuld blifven
en fånge, och then stormechtig:te högborne furste och herre
her Johan then tridie medh Gudz nåde Sverigis Göthis och
Vendis konungh vår aller nåd:te herre genum thens alzmech-
tig:tes synnerlighe försyn och then högborne furstes och herres
her Carls hertigh til Södermanland!! sampt menige Sverigis
rikes stenders tilhielp, åstunden och begären kommen til then
kong:e regeringh udi vårt käre fäderneslandh, såsom högbe:te
kong:e Ma:t och på successions vägne är then näste til rege¬
mentet och Sverigis crone effter then arfföreningh och recess,
som udi then stormechtig:tes högborne furstes konungh Göstaffs,
saligh och högloflige i hugkommelse, regementz tidh af menige
rigrns ständer anno etc. 44 udi Vesterås blef samtyckt och be-
villiget; så häfver hög:te kong:e Ma:t och nu på thenne riks-
dagh, som här i Stocholm then 25 dagh udi januarii månedt
anno etc. 69 hollén är, iblandh andre hans kong:e Ma:tz och
rigms högvichtige saker, som här förhandlede äre, udi eigen
kong:e person lofvet och tilsagt oss och menige Sverigis rikis
inbyggere både högre och nidrige ständer, att h. k. Ma:t vill
Riksdagsakter II. 20
294
1569
aldelis håfve aflagdt och om inthet giordt alt thet onde skick
och regemente, som udi kongh Erichs tidh här i riket up-
kommet är, och all rättvise styrkie, all orättvise straffe och
nidertryckie, så och elliest i alle måtto förestå och regere Sverigis
inbyggere, såsom en rätt christen herre och konungh ägner och
bör förhålle sigh emot sine trogne undersåther; thesliges att
hög:te kong:e Ma:t vill hålle oss vidh Sverigis beschrifne lagh
och andre gode gamble sedvaner, effter som hög:te kong:e Ma:t
och sådent med sin kong:e liflige edh framdelis vill bekräfftige,
dogh förbehollit then arfsrätt, som h. k. Ma:t häfver til Sverigis
crone, och undentagendes then artichel i konungsbalken, hvil¬
ken af menige rig:ns ständer så är förandret och bevilliget, att
Sverigis konunger är til riket erfvende och icke veliende; och
effther the adelige friheter, som vare föräldrer här udi Sverige
haft håfve, äre oss först ifrå trängde udi the utländzske ty¬
ranniske herrers tidh, som här udi riket regeret håfve, och seden
af thenne senäste kongh Erich än nu ytermere skedt är både
medh omögelige förschrifninger, undertryckelse och myckit
annet ondt; så häfver h. k. Mart lofvet och tilsagt att vele nu
förse och försörie både furster, grefver, friherrer, riddere, adel
och alle andre, hvar effter sitt ståndli medh sådenne privilegier,
såsom vi lenge åstundet och begäret håfve, så att vi skole be-
finne oss niuthe til gode vår välvillighet och trohet, then vi
tilförende udi h. k. Ma:tz käre her faders salige och loflige i
hugkommelse tidh och alt seden och nu h. k. Ma:t ärligen
bevist håfve och altidh här effter bevise vele, så att vi skole
håfve orsak hög:te kong:e Ma:t til att tacke, effther som h. k.
Mart oss sådent med sine kongre bref medh thet förste vill
lathe stadfäste och bekräfftige, ther medh vi oss och aldelis
vele lathe benöije. För hvilkit alt sammens vi såsom under¬
dånige trogne undersåther h. k. Mart på thet underdånigrte
betacke och ther emot och nu här medh lofve och beplichte
oss upå vår christelige tro, adeligh äre och sanningh, att vi
udi alle väre lifsdager vele holle och bekänne högrte kongre
Mart vår nådrte herre och konungh, konungh Johan etc. för
Sverigis rikis och vår rätte herre och regerende konungh och
ingen annen, så lenge h. k. Martz lifstidh varer; thesliges hans
kongre Martz elskelige käre furstinne then högborne fru fru
Catharina Sverigis Göthis och Vendis drötningh och boren
furstinne til Pålen för vår nådige fru och drötningh, så lenge
h. N. högmechtighetz lifstidh varer. Sammeledes, effther then
alzmechtigrte Gudh häfver mildeligen förländt högberte vår
nådige herre och konungh konungh Johan etc. en ungh lifs-
mandz arfvinge, nemligen then högborne furste och herre her
Sigismundus Sverigis rikis arffurste och hertigh til Finland!] etc.;
1569
295
hvar och then alzmechtig:te Gudh varder förlänendes högberte
vår nådige herre och konungh framdelis flere mandzarfvinger,
och hans kong:e Ma:t, thet Gudh then alzmechtigrte mildeligen
afvende, dödeligen afginge, för än någen af h. k. Martz mandz
afföde vore kommen til lagh och mogen ålder; så beplichte
vi oss effter then arfföreningh, som udi förberte Vesterås recess
förmälles, att vele annamme och bekenne för vår rätte herre
och konungh anten högberte hertigh Sigismundum heller hvil¬
ken af högberte vår nådige herris och konungs högborne söner,
som h. k. Mrt udi sitt kongre testemente medh menige rigrns
rådh och the förnämpste ständers samtycke ther til förordine-
rendes varder, och ingen annen, så lenge någen af högberte k.
Martz rätte lifsmandzarfvinger heller söner i lifvet äre, uthen
lofve här medh h. k. Mart, sammeledes hans kongre Martz hög¬
borne furstinne och hfsarfvinger, huldskap, troskap och man¬
skap, hörsamhet och lydno och beplichte vi oss hans kongre
Mart sampt hans Nådz och begges theris Nådrs lifsarfvingers
och Sverigis rikis gagn och bedzste fordre och frände, skade
och förderf udi tidh effter vår ytherste macht och förmögenhet
förekomme och afvärie och för h. k. Martz sampt Sverigis rikis
skuldh all vår välfärdh, lif och lefverne, enär som helst um-
tränger, upsättie och ospart håfve emot h. k. Martz och menige
rigrns fiender, eho the helst vare kunne.
Thernäst effter högrte vår nådige herre och konungh genum
the besvärlige krigshandlinger, som nu medh the Danske för-
honden äre, icke så hastigt kan medh then kongre cröningh
stadfäste sitt kongre regemente, så skall dogh hans kongre Mart
i alle måtto niuthe, bruke och beholle then kongre höghet
och rättighet, sammeledes och then fulkomlige tittil, som en
rätt smord och crönt Sverigis konungh ägner och bör, nem¬
ligen Sverigis, Göthis och Vendis konungh.
H var och så hände, thet dogh Gudh alzmechtigh mildeligen
afvende, att h. k. Mart vår aller nådrte herre och nu rege¬
rende konungh Johan etc. anthen udi thenne feigde heller elliest
skedde någet förkårt til lifvet, för än h. k. Martz lifsmandz¬
arfvinger vare komne til lage ålder, så lofve och samtyckie
vi här medh fulkomligen, att högberte h. k. Martz högborne
furstinne vår nådige fru och dröttmngh må och skall sampt
medh rigrns rådh förestå och regere Sverigis rike, in til thes
högberte vår nådrte herres och konungs högborne son hertigh
Sigismundus etc. kunne komme til then ålder, att han thet
sielfver kunde förestå. Schole och vi heller och the, som på
then tidh udi rigrns rådh äre, vare förplichtet sampt medh
högberte vår nådrte fru och dröttningh aldelis befiite och vin-
lägge oss, att högrte h. k. Martz högborne son medh then
296
1569
alzmechtigestes tilhielp udi alle måtto så kunne udi gudzfruch-
ten och then rätte religion sarnpt andre gode dygder och
lärdomer blifve institueret, lärd och optuchtet, att han til
Sverigis rikis regeringh skickeligh och tiänligh blifve mätte.
Och ther så bende, att hög:te kongre Ma:t ingen annen ächte
mandz arfvinge hade effter sigh i lifvet, än hög:te her Sigis-
mundus, så lofve och tilseije vi här medh, såsom för:dt är,
att vele annamme och bekänne honum för Sverigis rikis och vår
rätte herre och konungh, och icke någen annen för h. f. N.
til then kongre regerungh udi Sverigis rike tilstädie, så lenge
h. f. N. lifstidh varer.
Hvar och så hende, thet dogh Gudh then alzmechtigrte
nådeligen afvende, att högrte kongre Mart uthen mandzarfvinge
dödeligen afginge, så lofve och beplichte vi oss här medh, att
h. k. Martz elskelige käre dotter »then hogborne furstinne fröi-
ken Anna etc. och så månge qvinköns erfvinger, som Gudh
alzmechtigh h. k. Mart medh vår nådige fru och drotningh
gifvendes varder, skole effther h. k. Martz dödelige afgångh,
såsom konungs barn ägner och bör, aldelis furstlige, erligen och
icke ringere än h. k. Mart them sielf upfödt hade, utaf cronone
försörgde, opholdne, och synnerligen medh en furstligh brud¬
skatt, som är ett hundredt tusend daler, försörgde blifve. Vi
vele och til thet högste beflite oss, att the i alle måtto så kunne
blifve upfödde, att thet kunne vare Sverigis rike och thes
trogne inbyggare til äre, hielp, tröst och glädie.
Sammeledis lofve och tilseije vi här medh, att hans kongre
Martz elskelige käre furstinne vår nådige fru och drottning!)
icke allenest uthen all förhindringh och insager skall bekomme,
niuthe och beholle the morgongofver och thet underholdh,
nemligen Stägeborgs slott, Linköpings stadh och the häreder,
som ther til lyde, som h. k. Mart hennes Nådes högmechtighet
gifvit häfver, uthen vi vele och skole ther hos såsom trogne
undersåther hielpe, försvare, beskydde och elliest udi alle måtto
hennes N. til thet bedzste förfordre, äre, elske och i then
vyrdning hålle, som en sådenne högboren furstinne och dröt-
ningh medh rette ägner och bör hollén blifve, och effther högrte
kongre Martz dödelige afgång, then Gudh verdiges lenge för-
dröije, icke med vilie eller samtyckie städie någen til then
kongre regerungh udi Sverigis rike, som icke thesse punchter
och conditioner vele bevillige och obrotzligen vidh macht
hålle.
Til besluthet att effter thet kongh Erich nu så tyranligen
och ochristeligen häfver förestådt oss och vårt käre fädernes-
landh, såsom förrdt är, så att vi ther egenum til thet högste
håfve varit förorsakede att seije och döme honum och hans
1569
297
afföde ifrå Sverigis crone och all rättighet och til en tilbörligh
fänkligh förvaringh, så lenge hans lifstidh varer; och såsom vi
tilförende håfve upsagt honum huldskap och manskap, så vele
vi och nu här medh aldelis onödde och otvingede håfve up¬
sagt och igenkallet then edh, som vi förrte kongh Erich här
til på Sverigis crones vägne plichtige varit håfve, och aldrigh
effter thenne dagh bekänne honum heller hans affÖdo för
Sverigis rikis eller vår herre och öfverhet. Vi vele och här
medh aldelis bafve ogillet och om inthet giordt alle the lyffte
och tilsager, så och alle sententzier, domer och uttropninger,
som udi kongh Erichs tidh emot högrte vår nåd:te herre och
nu regerende konungh, sampt högbe:te kong:e Maitz broder,
then högborne furste hertigh Carl etc., och menige Sverigis
ridderskap och adel giorde äre, och aldelis tilstå och bekänne,
att högite kong:e Mait nu regerende sampt h. k. Maitz käre
broder hertigh Carl etc. så och flere håfve aldelis oskyldige
varit berychtedt och sigh udi ingen måtto emot förite kongh
Erich forsedt håfve, uthen sådent häfver varit h. k. Mait, thes-
liges h. k. Maitz käre broder och andre ärlige män utaf blotthe
hat och afund och utan all foge och rätt falskeligen och
osanferdeligen opå stemplet och dichtet. Alt thetta för-
beide lofve och sverie vi på Gudh alzmechtigh, hans helge
ordh och evangelium, så och på vår christelige tro och sanningh,
adeligh äre och redlighet aldelis obrotzligen utan all exeption
och argelist altidh stadigt att holle vele, så sant oss Gudh
hielpe både til lif och siel. Och thes til ytermere stadfästilse
trycke vi våre signeter här neden före och med eigne händer
underschrifve. Schrifvit och gifvit udi Stocholm then 26 ja¬
nuarii anno nato Christo ettusend femhundrede sextie på thet
niende.
Namnen på uppvecket ofvanför sigillremsorna; sigillen vidhängande i kupor
fästa med silfverinslagna silkesband vid urkunden; n. 3, 4, 8, 15, 19 obegagnade.
För Erik Gustafssons räkning har begagnats brodern Abrahams sigill.
Petrus Gustaff Ture Bielke Nils Jören
(Sig. Petrus Olson eghen hand Gyllenstra Gera
comes a Vi- (Sig. G O R) (Sig. Ture Pe- (Sig. N G) (Sig. I G)
singzbårg et dherson Bielke. R
baro a Ryd- A:o 61)
bohaolm 61)
Oluff Gostaffson Erich Göstaffs[on] Hogenskildt Bielke
(Sig. O S) (Sig. A G S) (Sig. H N)
Claes Benkt Erich Jahan Gustaff Knuth
Flemming Gylthe Karlson Axelson Banner Påsse
(Sig. C F R) (Sig. B G) (Sig E K) (Sig. I A) (Sig.) (Sig.)
Hertig Karl, hvars erkännande af Sigismunds succession i den officiella
berättelsen omtalas, afgaf ingen skriftlig försäkran vid detta tillfälle, ehuru
298
1569
förslag till sådana, daterade den 26 januari, förefinnas. Underhandlingar
därom fördes med honom på våren samma år, men ledde först den 9 maj
till något resultat. Se längre fram.
Af rådets försäkran finnes äfven en öfversättning på latin, dels i kon¬
cept dels i samtida utskrift, den senare med titeln: »Exemplum literarum
homagii et obligationis consiliariorum regni Sveciae, quas serenissimse r. M.
Svecise ante M:tis eius regiam coronationem dederunt» och arkivpåtecknin-
gen »kom 1656 ifrån Poln». Ett fragment af en sådan öfversättning med
en polsk rubrik af motsvarande innehåll finnes likaledes bland Riksdagsakta.
2) Adelns.
371 Adelns försäkran till konung Johan och hans ätt, uppsägande af
sin trohet till konung Erik m. m. Stockholm 1569 den 26
januari.
Original på ett pergamentsblad (63,5 X 37,5 cm.) med påskrift:
»Gemene adelens försegling» bland Riksdagsbeslut i Riksarkivet,
jämfördt med ett korrigeradt koncept, som synes ha afsedt att
bringa adelns försäkran till närmare öfverensstämmelse med rådets.
Jämför noterna efteråt.
Then stormechtig:te högborne furstes och herres her Johans
then tridie medh Gudz nåde Sverigis Göthis Vendis sampt flere
tass tillydende landz konungh vår aller nådig:te herres tro-
plichtige undersåther och tiänere, vi efftherschrifne Christer
Gabrielson til Steninge, Claes Acheson til Byesta lagman udi
Näricke, Jören Finke til Perno lagman udi Norre Finlandh,
Satagunden, Österbotnen och Alandh, Ache Bengtzson til Eka,
Flans Kyle til Erstavich, Hans Biörson til Leppas, riddere, Sten
Baner til Hendelö, Jacob Turson til Grensholm, Biör Person
til Fållenäs, Johan Person til Fituna, Nils Ryningh til Törisö,
Claes Jörenson til Biby, Nils Ribbingh til Svanserydh, Isach
Nilson til Rungarne, Erich Tönneson til Bergshammer, Nils
Jesperson til Hesleby, Jören Erichson til Näs, Måns Person til
Billista, Knutt Benchtzson til Ikornetorp, Bengt Raff til Uttö,
Matz Körningh til Almby, Peder Månson, Bror Erichson til
Risa, Per Kil til Appellenäs, Christoffer Torstenson, Nils Person
til Gelleridh, Erich Jönson til Hvargarn, Erich Nilson, Erich
Sparre, Johan Sparre, Jöns Ingemarson til Ornäs, Christer Lar¬
son til Fårsa, Nils Larson, Matz Larson, Arfvet Svan, Erich
Göstaffson, Claes Anderson, Göstaff Biörson, Per Joenson i Gaffle,
Per Hanson til Holm gore vitterligit
och medh tiletta vårt öpne bref både nu och i /framtiden ful-
1569
299
kompligen tilstå, att effter såsom alle Sverigis rikis trogne in-
byggere nogsampt vitterligit är, huru ochristeligen, tyranneligen
och otilbörligen kongh Erich häfver regeret och föreståt alles
vårs käre fäderneslandh Sverigis rike,0 therigenum thetta hög-
loflige kongerike, Gudh bättre, fast är försvaget och elliest
kommet i myckin annen ölycke, skade och förderf, och effther
tbet Gudh then alzmechtig:te sådenne kongh Erichs omilde och
otilbörlige regemente i så måtto häfver straffat, att han är
aldelis kornen ifrå then höghet och kong:e regerungh och
blifven en fånge, och then stormechtig:te högborne furste och
herre, her Johan then tridie medh Gudz nåde Sverigis Göthis
Vendis sampt flere thes tillydende landz konungh vår aller
nåd:te herre är genum thens alzmechtig:tes synnerlige försyn
och menige Sverigis rikis ständers åstunden och begären kom¬
men til then kong:e regerungh udi vårt käre fäderneslandh,
såsom h. k. M:t och på successionen är then nämpste til rege¬
mentet och cronen effter then arfföreningh och recess, som
udi then stormechtig:te högborne furstes kongh Göstaffs saligh
och höglofligh i hugkomelse regementz tidh af menige rig:ns
ständer anno etc. 44 udi Vesterås blef samtyckt och bevilliget,
och effter h. k. M:t udi så måtto genum Gudz milde tilhielp
och h. k. M:tz elskelige käre broders then högborne furstes
och herres her Carl hertigh til Södermanlandh och flere ärlige
mändz trogne biståndh häfver förlosset menige Sverigis rike
icke af mindre nödh, tyranni och farlighet, än som thet skedde
genum högloflighe salige kongh Göstaff i kongh Christierns
tidh, så häfver h. k. M:t och nu upå thenne riksdagh, som
här i Stocholm then 25 dagli udi januarii månedt anno etc.
1569 hållen är, iblandh andre h. k. M:tz och rigsens hög-
vichtige saker, som här förhandlede äre, udi eigen kong:e per¬
son lofvet och tilsagt oss sin kong:e gunst och nådige be¬
nägenhet, b och att h. k. M:t udi alle måtto, såsom en christen
och trogen svensk konungh ägnär och bör, vill vethe och
fordre vårt och menige Sverigis rikis gagn och bedzste; same-
ledes häfver h. k. M:t gunsteligen tilsagt oss och ‘ alle ständer
här i riket bättre friheter och privilegier, än vi vele och kunne
begäreC effther som h. k. M:t oss sådent framdelis medh sine
kong:e bref thet vill lathe stadfäste och bekräfftige, för hvilket
altsammens vi såsom underdånige, troplichtige undersåter h. k.
M:t på thet underdånig:te betacke och theremot nu här medh
lofve och beplichte oss på vår ridderligh och adeligh äre,
christelige tro och sanningh, att vi udi alle väre lifsdager vele
hålle och bekänne högbe:te vår nåd:te herre konungh Johan
etc. för Sverigis rikis och vår rätte herre och regerende konungh
och ingen annen, så länge h. k. M:tz lifstidh varer, thesligis
h. k. M:tz käre furstinne then högborne fru Catherina Sverigis
Göthis Vendis drotningh och boren furstinne til Polen för vår
nådige fru och drotningh och ingen annen, så länge h. N.
högmechtighetz lifstidh varer. Sammeledis effther then alzmech-
tig:te Gudh häfver mildeligen förlänt hög:te vår nådigeste herre
konungh Johan etc. en ungh lifsmandzarfvingh, nemligh then
högborne furste och herre her Sigismundus Sverigis rikis arf¬
furste och hertigh til Finlandh; hvar och then alzmechtig:te
Gudh varder förlänendes hög:te vår nåd:te herre och konungh
framdelis flere mandzarfvinger, och hans k. M:t, thet Gudh
mildeligen afvende, dödeligen afginge, förre än någen af h. k.
M:tz mandzafföde vore kommen til lage och mogen ålder, sä
beplichte vi oss effter then arfföreningh, som udi för.-ne Vesterås
recess förmälles, att vele annamme och bekänne för vår rätte
herre och konungh anthen hög:te her Sigismundum eller hvilken
af högne vår nåd:te herres och konungs högborne söner, som
h. k. M:t udi sitt kong:e testemente medh menige rig:ns stän¬
ders samtycke ther til förordinerer, och ingen annen, så länge
någen af h. k. M:tz rätte lifsmandzarfvinger eller söner i lifvet
äre, uthen lofve här medh h. k. M:t, sammeledis hög:te h. k.
M:tz högborne furstinne och lifsarfvinger hulskap, troskap och
manskap, hörsamhet och lydno, och beplichte vi oss h. k. M:tz
samt h. Nådz och begges theris Nådz lifsarfvingers och Sverigis
rikis gagn och bädzste fordre och fremie, skade och förderf
udi tidh effter vår yterste macht och förmögenhet förekomme
och afvärie och för h. k. M:tz sampt Sverigis rikis skuldh all
vår välfärdh, lif och lefverne, godz och ägedeler, enär som
hälst umtränger, upsättie och ospart håfve, emot hvem thet
hälst vare kan. Och hvar kongen i Danmark och hans an-
hangh medh lideligere och bättre vilkor icke vele inlathe sigh
til fridh medh hög:te vår nåd:te herre och konungh, än som
the nu håfve tilbudit, så lofve vi här medh alle sammen att
vele gore h. k. M:t ett manligit och troligit biståndh emot
förrne Danske och än nu til thet yterste försvare h. k. M:t
och vårt käre fäderneslandh Sverigis rike.
Thernäst, effther hög:te vår nåd:te herre och konungh
genutn the besvärlige krigshandlinger, som nu medh the Danske
förhånden äre, icke så hastigt kan medh then kong:e cröningh
stadfäste sitt kong:e regemente, så skall dogh h. k. M:t i alle
måtto nyttie, bruke och beholle then kong:e höghet och rättig¬
het, satnmeledes och then fulkomlige tittel, som en rätt smord
och crönt Sverigis konungh ägner och bör, nemligh Sverigis
Göthis Vendis sampt flere thes tillydende landz konungh.
H var och så hände, thet dogh Gudh alzmechtigh milde¬
ligen afvende, att hög:te kong:e M:t vår nåd:te herre och nu
1569
301
regerende konungh Johan anthen udi thenne feigde eller elliest
skedde någet förkort till lifvet, för än h. k. M:tz lifsmandz¬
arfvinger vore kompne til laghe ålder, så lofve och samtycke
vi här medh fulkomligen, att hög:te h. k. M:tz högborne
furstinne vår nådige fru och drotningh må och skall sampt
medh rigrns rådh förestå och regere Sverigis rike, in til thes
högrte vår nåd:te herres och konungs högborne son hertigh
Sigismundus kunne komme til then ålder, att han thet sielfver
kunde förestå. d
Til besluthet att effther thet kongh Erich nu så tyranlighen
och ochristeligen häfver föreståt oss och vårt käre fäderneslandh,
såsom förbe:dt är, så att vi therigenum til thet högste äre för-
orsakede att säije och döme honum och hans afföde ifrå Sverigis
crone och all rättighet och til en tilbörligh fänkligh förvaringh,
therföre vele vi nu här medh aldelis onödde och otvingede
håfve upsagt och igenkallet then edh, hörsamhet och lydno,
som vi förbe:te kongh Erich här til på Sverigis crones vägne
skyllige och plichtige varit håfve, och aldrigh effter thenne
dagh bekänne honum heller hans afföde för Sverigis rikis eller
vår herre och öfverhet. Vi vile och här medh aldelis håfve
ogillet och um inthet giordt alle the förschrifninger, sententzier,
domer och utropninger, som udi kongh Erichs tidh emoth hög:te
vår nåd:te herre och nu regerende konungh sampt h. k. M:tz
käre broder then högborne furste hertigh Carl til SÖderman-
landh, sammeledes* emot grefver, friherrer, riddere och andre
hög:te h. k. M:tz käre blodzförvanter ‘ giorde äre, och aldelis
tilstå och bekänne att h. k. M:tf sigh udi ingen måtto emot
fonte kongh Erich försedt hade, uten sådent häfver varit h. k.
M:t^ utaf hat och afundh och uten all foge och rätt upå
dichtet och lugit. Alt thetta förrne lofve och svärie vi på
Gudh alzmechtigh, hans helige ordh och evangelium, så och
på vår christelige tro och sanningh, ridderligh och adeligh äre
och redelighet, att vi aldelis obrotzligen uten all exception och
argelist altidh fast och stadigt holle vele, så sant oss Gudh
hielpe både til lif och siäl. Och thes til ytermere stadfästilse
trycke vi väre signeter här neden före och medh eigne händer
underschrifve. Schrifvit och gifvit udi Stocholm then 26 ja¬
nuarii anno Christi ett tusend femhundrede sextie och på thet
niende.
Underskrifterna på uppvecket, egenhändigt skrifna, ofvanför sigillen.
Sigillen i vaxkupor, 40 till antalet, fästa vid urkunden med röda ylleband,
n- 5. 13» 23i 26—28, 35—37 obegagnade.1)
') N. 10, 12, 16, 18, 38—40 sköld utan hjelm.
302
1569
Christiern Gabrielson (Sig. Claves Åckson) (Sig. I F)
(Sig. C O)
Åke Benchtsson Jacob Turson Jahan Person
(Sig. A B) (Sig. I T) (Sig. I P)
Nils Ryning Klas Jörenson Niels Ribbingh
(Sig. N R) (Sig. C I) (Sig. N R)
Isach Nilson Erich Tönneson Jörann Ericksonn
(Sig- 1 N) (Sig. E T) (Sig. I E)
Måns Pederson Knut Benchtson Bengt Räff
(Sig. M P) (Sig. K B) (Sig. B R)
M. Körning Peder Månson Bror Erickson
(Sig. M K) (Sig. P M) (Sig. B E)
Per Kijll Kristoffer Torstensson Nils Person
(Sig- P S) (Sig. C T) (Sig. N P)
Erich Jönson Jöns Ingemarson Christer Larsonn
(Sig- E I) Ornes (Sig. C L)
(Sig. E I)
Niels Larson Arvedh Svann Erick Göstason
(Sig- N L) (Sig. 11) (Sig. E G)
Claes Göstaff Peder Peder
Anderson Biörsonn Joenson Hanson
(Sig. K A) (Sig. G B) i Gaffle (Sig. P H)
(Sig. P I)
a) Köne. tillägger: nu i otte år. b) Köne. tillägger: teslikis atth h. k. M. vill
holle oss vidh Svcrigis b^escrifne lagh och anndre godhe gamble sedhvaner så atth h. k.
M. c) Köne. ändrar: sådane adelige frevilegier och friheter atth vi oss ther medh vel
kunne behielpe. d) Köne. tillägger här: Vi vele oss och sampt medh högs thede — och
tienligh blifvc ma, se rådets försäkran sid. 295 r. 2 nedifr., men fortsätter sedan direkte
Till beslutet — é) sampt menige Sverigis ridderskap och adel köne. /) Köne. tillägger: nu
regerende sampt h. k. M. käre [broder] hertig Karl. g) sampt högbe:te h. k. M:tz kare
broder.
3) Presterskapets.
372 Biskoparnes och de förnämste stadspresternas försäkran. Stock¬
holm 1569 den 26 januari.
Original på ett pergamentsblad (60,5 x 38 cm.) bland Riks¬
dagsbeslut i Riksarkivet med påskriften: »Bispernes och the för-
nemste presters försegling i städerne».
Vi effterskrefne Laurentius Petri LTpsalensis, Ericus Falck
Lincopensis, Nicolaus Olai Strengnensis, Jacobus Johannis Scha-
rensis, Johannes Ofeg Arosiensis, Nicolaus Canuti Vexionensis,
Paulus Justen Aboensis, Ericus Herchepä Viburgensis, — —
— ) Revaliensis, bisper, Olavus Petri Holmensis, Martinus Olai
Gieff lensis, Ericus Petri Upsalensis, Andreas Torchilli Jöne-
') Tomrum i originalet.
1569
303
copensis, Benedictus Olai Scharensis, Regnoldus Ravaldi Strang-
nensis, Jonas Andreae Arosiensis, Henricus Jacobi Aboensis,
Olavus Petri Lincopensis, Nicolaus Caroli Sudercopensis, Theo-
baldus Sigfridi Viburgensis och Jesperus Marci Vastenensis,
prelater och kyrkeherder, gore vitterligit etc. Se adelns för¬
säkran här näst förut med följande afvikelser: 1) std. 300
r. 23: — effther vår yterste macht och förmögenhet förekome och
afvärie, så länge vi lefve. Och hvar kongen i Danmark — —
— — — att vele gore h. k. M:t ett troligit biståndh udi vårt
kall, såsom vi thäs plichtige äre. Thernäst etc. — — —
sielfver kunde förestå. Och äre vi udi then tröstelig förhop-
ning, att högbe:te vår nådig:te fru och drötning sampt med
rig:ens rådh vele sig ther um aldelis beflite och vinlägge, att
högbe:te h. k. M:tz son må udi alle måtto så blifve lärd och
uptuchtet, att han till Sveriges rikes regerung skickelig och
tienlig blifve må. Till beslutet etc.
Alt thette för:ne lofve och svärie vi på Gudh alzmechtig.
hans helge ordh och evangelium, så och opå vår christelige
tro och sanning, äre och redlighet, att vi aldelis obrottzligen
uthan all exception och argelist altid fast och stadigdt hålle
vele, så sant oss Gudh hielpe både till lif och siäl. Och thäs
till ytermere stadfästelse trycke vi väre signeter här neden före
och med egne händer underskrifve. Skrifvit och gifvit udi
Stockholm then tiugu siätte dag udi januarii månedt året effther
Christi födelse femptonhundrade sextie och på thet nionde.
Underskrifterna dels på dels ofvanför uppvecket; 20 sigill i vaxkupor fästa
med röda ylleband vidhänga; n. 7, 8, 14, 17 och 19 kupor utan sigillaftryck.
Et ego Ericus Falck Et ego Nicolaus
qui supra subscripsi Streng, propria manu
(Sig. E F) subscripsi
Ego Laurentius
episcopus Upsalen.
subscripsi
(Sig. L P)
Jacobus Johannis
propria manu subscripsi
(Sig. I H)
Et ego Ericus
Svarth subscripsi
(Sig. ENS)
Erasmus Nicolai
Tunensis propria manu
subscripsi
(Sig. ENA)
Ego Jonas Andreas
Arosiensis subscripsi
(Sig. I A)
Ego Johannes Ofegh
Arosiensis
(Sig. I N)
Olaus Petri M
Holmensis subscripsi
(O P)
Andreas Torkilli
Joneco.
(Sig. A T)
Ego Olaus Petri
Lincopensis subscripsi
(Sig. O P)
(Sig. N O)
Ego Nicolaus
Vexionensis subscripsi
(Sig. N K)
Martinus Olai
Gefflensis subscripsi
(Sig. M O)
Ego Reinholdus
Strengens. subscripsi
(Sig-)
Jesperus Marci
Vadstenensis subscripsi
(Sig. I M)
') Orden vår ridderligh och adeligh äre (s. 299 r. 5 nedifr.) saknas naturligtvis här
och i de följande försäkringarne, liksom ett och annat ord är förbigånget.
v
304
1569
373 Presterskapets i Uppland, Norrland, Södermanland, Närike, Vest¬
manland och Östergötland försäkran. Stockholm 1569 den 26
januari. J)
Original på ett pergamentsblad (66,5 x 42 cm.) bland Riksdags¬
beslut i Riksarkivet med påskriften: »Gemene prästers försegling
udi Uplandh, Gestrickelandh, Helsingelandh, Mädelpada, Anger-
manneland, Vestrebotnen, Södermannelandh, Näricke, Vesmanne-
land och Östergiötelandh».
Then stormechtig:te högborne furstes och herres her Johans
tlien tridie Sverigis Göthis Vendis sampt flere thess tillydende
landz konungs vår allernådigste herres troplichtige undersåther
och menige prestman, som utaf alle landzänder utöfver hele
Sverigis rike til then herredagh, som nu häfver städt i Stoc¬
holm then tiugu och fempte januarii anno Christi ett tusend
femhundret sextie på thet niende, förskickede vöre. som är
först Uplandh af Sollentuna häredt Jacobus i Edh, Johannes
i Spånga; Vallentuna häredt Laurentius i Vallentuna, Nico¬
laus 1 Frestadh; Semingehundretz häredt Ericus i Schefftuna,
Johannes 1 Vidbo; Elåbo häredt Martinus 1 Gran, Laurentius
1 Vasunda; Erlingehundretz häredt Olaus i Alsekie, Michael
1 Schånilla; Långhundratz häredt Georgius i Närtuna, Petrus
i Lagga; Siu hund ratz häredt Olaus i Huseby, Mathias i Rim¬
bo; Lyhundratz häredt Laurentius i Estuna; Frösåkers häredt
Jonas i Edbo, Olaus i Hargh; O landz häredt Laurentius i
Adelunda, Andreas i Ekeby; Bro skiplagh Andreas i Bro;
Tierpen Paulus i Väslandh, Olaus i Hollenäs; Norunda häredt
Andreas i Tenstada, Ericus^ i Borklinge; Bälings häredt Steffa¬
nus 1 Bälingh, Thomés i Åkerby; Ulleråkers häredt Olaus i
Börie, Nicolaus i Vänge; Vaxala häredt Olaus i Danmark;
Rasbo häredt Joachimus i Rasbo; Hagundhe häredt Sveno
1 Åker, Benedictus i Iibbelle; Lagundz häredt Laurentius i
Girista, Michael i Bischulla; Trögdh Jacobus i Vekall, Simon
1 Hakestadh; Åsunda häredt Simon 1 Tillinge, Henricus i Näs;
Vermdö Benedictus i Värmdö: Färentuna häredt Andreas
på Ekerön, Olaus på Alsnön; Bro häredt Josephus i Rydh,
Laurentius i Bro; Gestrickelandh Olaus i Färnebo; Helsinge¬
landh Ericus 1 Rogstadh, Jonas i Linsdal; Medelpade Sivardus
i Niuren; Angermanlandh Jonas i Näther, Sveno i Nordengrå;
Vesterbotnen Petrus i Löfånger Andreas i Pithe; Söderman-
) Urkunden har endast dateringen loco et tempore ut supra, men bör tvifvelsutan
hänföras till samma dag som de öfriga försäkringarna.
1569
305
landh S varti ös e häredt Christopherus i Grödinge, Petrus i
Botkyrke; Sotholms häredt Olaus i Österhanninge, Lauren¬
tius i Sorunda; Öknebo häredt Abdanus i Välinge; Daga
häredt Laurentius i Gåsinge, Thomas i Frostuna; Hölbo häredt
Sigfridus i Trosa, Ericus i Vesterliungh; Öster Rekerne Ericus
i Jeder, Olaus i Fårs; Vester Rekerne Bero i Tumbo;
Villåttingen Andreas i Medelösa; Röne häredt Andreas i
Bälingh, Johannes i Ludgu; Jönåkers häredt Ericus i Lunda;
Oppunda häredt Sveno i Vingåker, Petrus i Floda; Näricke
Hardemo häredt Laurentius i Kräklinge; Schöllersta häredt
Henricus i Schöllersta; Kumbla häredt — — — — —*)
Grimstens häredt — — — — —')> Edzbärgs häredt Jonas
i Edzbärgh; Askers häredt Laurentius i MälÖsa; Sundbo
häredt Olaus i Hammer; Glandzhammers häredt Johannes i
Lillekyrke; Väsmannelandh Acherbo häredt Andreas i Lindes-
bärgh, Thomas i Odensvi; Tuhundratz häredt Petrus i Rytterne,
Andreas i Barkerna; Norbo häredt Marchus i Skultuna;
Siende häredt Cristopherus i Balungh; Simetuna häredt Ericus
i Norby; Torstuna häredt Ericus i Torstuna; Ti ur bo häredt
Joannes i Sevalle, Sigfridus i Kila, Petrus i Kumbla; Bärgs-
lagen och Dalerne Michael på Kopperbärget, Ericus i Mora;
Östergötlandh, Hammerkindz häredt Marchus i Mogata, Jonas
i Gryt; LIanekindz häredt Olaus y Scheda; Bankekindz
häredt Michael i Öretompta, Johannes i Åtvedh; Valkebo häredt
Sveno i Nye Kil; Bierkekindz häredt Michael i Täby; Öst-
kindz häredt Jonas i Sten; Lysnings häredt Magnus i Rök;
Skerkindz häredt Mauritius i Scherkin; Åkerbo häredt Elaus
i Hargh; Dals häredt Haquinus i Husebärga; Göstrings
häredt Sveno i Åsbo, Simon i Hof; Vifolks häredt Petrus i
Veta, Henricus i Tollstada; Brobo häredt Joannes i Schödvi;
Memings häredt Nicolaus i Löt; Bobärgs häredt Jonas i
Igbyborna, Sigfridus i Fornåsta(!); Lösnings häredt Birgerus^i
Furustada gore vitterligit etc. Se adelns försäkran här förut.2)
Alt tbetta för:ne lofve och sväne vi för oss och alle them,
af hvilke vi utskickede och fulmächtige giorde äre til thenne
herredagh, på Gudh alzmechtigh, hans helige ordh och evange¬
lium, vår christelige tro och sanningh, äre och redlighet, att
vi aldelis etc. Och thes til ythermere stadfästilse trycke vi
väre signeter här neden före. Schrifvit och gifvit loco et tem¬
pore ut supra.
Namnen utan ordning skrifna på uppvecket omkring sigillremsorna,
stundom endast initialer och delvis utplånade. 99 vidhängande sigill, delvis
tomma, jämte remsor eller snitt i pergamentet för 11—12 andra.
') Tomrum i originalet.
2) Således utan de tillägg, som äro utmärkande för biskoparnes försäkran.
3°6
1569
374 Presterskapets i Småland, Öland, Vestergötland, Vermland och
Dal försäkran. Stockholm 1569 den 26 januari.1)
Original på ett pergamentsblad (66 X 40 cm.) bland Riksdags¬
beslut i Riksarkivet med påskriften: »Gemene presternes förseg-
lingh af Smålandh, Ölandh, Vestergötlandh, Vermelandh och Dal».
Then stormectigeste högborne furstes och herres her Johans
then tridie Sverigis Götis Vendis sampt flere thes tillydende
landz konungs nu vår aller nådigite herres troplichtige "under-
såter och menige prestman, som utaf thesse landzänder Små¬
landh, Ölandh, Vestergötlandh, Vermelandh och Dal till then
herredagh, sorn nu häfver städt i Stocholm then tiugu och
fempte januarii anno Christi ettusend femhundret sextie på thet
nionde, förschickede vore, som är först Småland af Konge
häredt Jonas i Nybbile, Petrus i Lynderydt; Albo häredt Petrus
i Schatelö, Jonas i Moadhe; Kinnevals häredt Magnus i Urs¬
hult, Jonas i Kalsvik; Upvidinge Gunmundus i Siösås, Bene¬
dictus i Nötebäch; Sunnerbo häredt Petrus i Hviterydt; Ösbo,
Michael i F[r]yele; Väsbo häredt, Petrus i Refltele, Laurentius
i Vielstada, Andreas i Bolsiö; Mo häredt Andreas i Stengårdz-
hult; Tveta häredt Nicolaus i Barcherydt; Vist häredt Jonas
i Grenne; Nårre Vidbo häredt Petrus i Säby; Södre Vidbo
häredt Sveno i Flisby; Östre häredt Petrus i Schire, Käbbo i
Näshult; Vestre häredt Andreas i Fröerydt, Christopherus i
Sandsiö; Norrvidinge häredt Petrus i Tolgh, Erlandus i Bergh;
Sevede häredt Birgerus i Rumskulla; Asbolandz häredt Ericus
i Molilla; Kindz häredt Kettil i Vårdnäs; Ydre häredt Bre-
nolphus i Vi; Tiust Petrus i Odensvi; Ambördh Olaus i Högs¬
by; Stranda häredt2) — —; Norre Möre Jonas
i Fållösa; Södre Möre Bero i Arbo; Öland Andreas i Ilunne-
sten, Ericus i Torslunda; Vestergötland Schånings häredt
Halvardus i Vånga; Vas bo Petrus i Fägre; Vartoffta häredt
Sveno i Fuglås, Benedictus i Yrestadha; Kåkindz Gunnarus
i Schödvi; Vilska häredt Benedictus i Flåby, Jonas i Seger¬
stada; Gäsene häredt Andreas i Gäsene; Laska häredt Andreas
i Rydha; Kållandz häredt Petrus i Algustorp; Vetle häredt
Bero i Lundby; Mark Laurentius i Örby; Kind Algotus i
Klefva, Johannes i Longöen; Kållen Simon i Roda; Ås häredt
Johannes i Vingh; Ven Aron i Frista; Vermcland Östre
sytzlen Sveno i Kila; Vestre sytzlen Sveno i Gilberga; Dal
2) göre vitterl igit etc. Se adelns försäkran här förut.3)
') I afs. på dateringen se noten sid. 304.
2) Tomrum i originalet.
3) Jfr noten 2 sid. 305.
1569
307
Alt thette förschrefne lofve och svärie vi för oss och menige
presteschapet, af hvilke vi utschickede och fulmechtige giorde
äre till thenne herredagh etc. Se närmast föregående för¬
säkran. Och thes till yttermere stadfestelse lathe vi vitterligen
hängie väre signeter här nedhen före. Datum loco et tempore
ut supra.
Underskrifterna på det breda uppvecket. 42 sigill i vaxkupor med gröna
ylleband fästa vid pergamentet. Framför de fyra sista snitt för fem sigill,
hvilka numera äro bortfallna (ett löst sigill finnes).
Jonas i Nybele Petrus i Linderydt Petrus i Skatelöf Jonas i
Moadhe Magnus i Urshult Jonas i Kalsvich Gudmundus i Siöarsås
Benedictus i Nåtebäck Petrus i Hvitaryd Andreas Mat. Bolmsö
Nicolaus i Barcharydh Jonas i Gränna Andreas in Stengårdholt Pe¬
trus i Säby Sveno in Flisby Petrus i Tolg Erlandus i Berg Bir¬
gerus i Romskulla Ericus i Morlilla Catillus i Vårdnes Brunulfus
i Vi Petrus in Onsvi Jonas Gunnari in Förlösa Bero Jone in Arby
Andreas i Bireke Jonas Petri i Moretorp Andreas in Runnesten
Ericus in Torslundha Halvardus ex Vonga Gunnarus Arneri i
Schödvi Sveno i Foghelås Laurentius i Örby Johannes in Longhem
Algotus Erici i Klefvum Simon Magni i Rodha Benedictus in
Floby Jonas in Segerstadha Petrus in Algustorp Bero in Lundby
Andreas Laurentii Ryda Gerlacus in Bixeda Sveno Laurenti in
Kilin Sveno Haqvini in Gilberga Birgerus Erici in Tössö Aron
in Fristada Olaus Benedicti in Frendefors.
3) Borgerskapets.
Borgerskapets försäkran. Stockholm 1569 den 26 januari.
Original på ett pergamentsblad (68 X 37,5 cm.) bland Riksdags¬
beslut i Riksarkivet med påteckning: »Borgmesteres, rådmäns och
borgeres försegling 69».
Then stormechtigeste högborne furstes och herres her Johans
then tridie Sverigis Giöthis Vendis sampt flere thes tillydende
landz konungs vår allernådigeste herres tropligtige undersåther
borgmestere, rådmän och borgere, som af thesse efftenne städer
utschickede och fulmyndige giorde äre till thenne herredagh,
som nu häfver stått udi Stocholm thenn tiugunde och fempte
januarii anno etc. tusende femhundrede sextie på thet niende: först
Stocholm Jöns Anderson, Henrich Olson, Hans Gammel,
Peder Jönson; Upsale Eggerth Gödingh, Hans schrifvere, Oluff
375
308 1569
Pederson, Peder Mårthenson; Giäffle Oluff Larson, Lasse
Biörson, Jacob Knutzson, Anders Olson; Öregrundh Michil
Dus, Lass Vargh; Strängnäs Erich Henrichson, Jacob Jön¬
son; Nyköpungh1) ; Strängnäs(l) Jacob Larson
Torsilia Sven Olson, Jöns Larson; Tälie Erich Tomeson
Trosa1) — — -— Vesterårs Jöns Olson, Gunner Erichson
Arboge Joen Larson, Lass Erichson; Köpungh Oluff Giök
Orebro Lass Larson, Anders i Diupdal; Linköpungh Nils
Jonson, Christopher Larson; Vadzstena Udde Jönson, Jöns
Esbiörson; Suderkiöpungh Hans Turson, Peder Simenson,
Peder Nilson, Oluff Esbiörson; Norköpungh Henrich Jonson;
Calmare Peder Hanson, Greger Jonson; Vexiö Jöns Ebbeson,
Måns schreddere; Jöneköpungh Nils Nilson, Anders Nilson;
Vestervik Peder Anderson, Erich Danson; Ekesiö Nils Pe¬
derson; S c ha re Lass Trulson; Lidekiöpungh Lass Olson;
Bogesundh1) ; Elfsborg Per Bengzson; Fal ek öp ungh
Tord Grope; Hio Oluff Månson; Schedvi Arfvid Pederson
gore vitterligit etc. Se adelns försäkran här förut.
Alt thette för:ne lofve och sverigie vi för oss och alle väre
medborgere, af hvilke vi utschickede och fulmechtige giorde äre
till thenne herredagh, på Gudh alz:tigh, hans helige ordh och
evangelium, opå vår christelige tro och sanningh, äre och rede-
lighett, att vi aldelis obrotzligen etc. Och flies till ytermere
stadfestelse lathe vi henge väre stadzsigneter här nedhen före.
Datum loco et tempore ut supra.2)
Städernas namn, skrifna med samma hand utom det sista, på uppvecket
ofvanför sigillremsorna. 28 sigill i vaxkupor fästa med röda ylleband vid
pergamentet. Stockholms både namn och sigill saknas.
Strängenäs Arboge Vesterårs Giäffle Elfsborgh
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Tälie Kiöping Lin köpin g h Calmar Upsala
(Sig-) (Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Suderköpungh Oregrund Eneköpung Torsilia
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Norköpungh Jöneköpungh Vexsiö Bogesund
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Schedvi Hio Orebro Schara Vestervik
(Sig.) . (Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Ekesiö Sigtuna Faleköpungh Vadzstena Lideköpingh
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.) Lasse Olson
(Sig.)
’) Tomrum i originalet.
2) I afs. på dateringen se noten sid. 304.
1569
309
S) Allmogens.
Allmogens i Uppland och Norrland försäkran. Stockholm 1569 376
den 26 januari.
Original på ett pergamentsblad (54 X 38,5 cm.) med påskrift:
»Then menige mandz försegling udi Upland, Gestrikeland, Hel-
singeland, Mädelpada, Ångermanneland och Vestre botnen» bland
Riksdagsbeslut i Riksarkivet.
Vi effthenne utskickede af thenu menige man udi Uplandh,
Gestrikelandh, Helsingelandh, Medelpade, Ångermanneland och
Vestrebottnen till thenne herredagh, som nu häfver stått i
Stocholm thenn 25 januarii anno Christi femptonhundrede sextie
opå thett niende, först af Uplanndh ifrå Sollentuna häredt
Erich i Äksunda, Oloff Larsonn i Bagare, Nils i Gerfella, Nils
i Brommestenn; Valentuna Mårthen Pedersonn i Vada, Ber¬
til i Svidestenn, Nils i Dyvynge, Erich i Fittia; Semingehun-
dredz häredh Erich i Schäffstad, Mattz i Vålestadh, Mattz i
Huseby, Erich Jönson; Håbo häredt Mattz.i Vinnesten, Erich
Erichssonn i Haga, Lasse i Brunnestadh; Erlingehundretz
häredt Rafval i Tuna, Rasmus på Näsedt, Anders i Krogestadh,
H ans i Dröppestadh; Longhundretz häredt Rasmus i Kol-
stadh, Lasse Olsonn i Huseby, Oloff Larsonn i Norre Valby,
Lasse i Herseby; Siuhundretz häredt Nils Andersonn i Huse¬
by, Jacob Erichsonn i Molstadh, Lasse Olsonn i Gielstadb;
Nerdingehundretz häredt Nils Andersonn i Uninge, Peder
Nilsonn i Knuteby, Nils Erichsonn i Almunge, Jacob Olsonn
i Solvalla; Lyhundretz häredt Biörn Mattsonn i Nykleby,
Hans i Täby, Oloff Mattsonn i Nora, Hans Larsonn i Aspe-
sundh; Frödzåkers häredt Måns i Gryteby, Peder Erichsonn
i Däkestadh, Peder Erichsonn i Schedicka, Michil Pedersonn
i Häfverne; Frötuna schiplagh Jöns Nilson i Hollinn, flans
Olsonn i Nompvare, Peder Mattsonn i Svarta; Olandz häredt
Claes i Inninge, Erich Eskilsonn i Vittra, Oloff Pedersonn i
Lödby, Oloff Nilsonn i Hageberga; Bro schiplagh, Peder Ol¬
sonn i Näs, Galle Erichsonn i Edzvik; Väddö sochn Jöns
Olsonn i Tåfftinge, Mattz Mattsonn i Soneby, Lasse Mattsonn
i Råda; Tierpen Oloff Andersonn i Ullefårs, Oloff'Pedersonn
i Årstadh, Jöns Olson i Huseby; Vendele häredt Oloff Sten-
sonn i Bothareboda, Knutt JÖnsonn i Dannemora; Norra
Roen Anders Nilsonn i Hållenäs, Erich Larsonn i Löstadh,
Oloff Holgersonn i Väslandh, Karl Kielmundson i Anne; No-
Riksdagsakter II. 21
3io
1569
runda häredt Oloff Pedersonn i Granby, Peder Humble i
Rysby, Oloff Pedersonn i Ödeslunda, Erich Olsonn i Kätista;
Bälings häredt Oloff Pedersonn i Rosta, Oloff Mårthensonn
i Brunneby, Lasse Hendrichson i Mölstad!); Ulleråkers häredt
Peder Olsonn i Strye, Erich Månsonn i Qvarnebro, Nils i
Högby, Lasse i Alstadh; Vaxala häredt Anders Jörensonn i
Törnby, Anders Jörensonn i Valby, Måns Thomesonn i Gamble
Upsale, Hans Larsonn i Hambringe; Rasbo häredt Michil i
Vreta, Anders Erichsonn i Berga, Erich Nilsonn i Marma;
Hagundh Lyder Pedersonn i Ballestadh, Lasse Pedersonn i
Ennestadh, Jeppe Pedersonn i Tibbille, Oloff Pedersonn i Alunde
sochn; Lagundh Nils Hansonn i Gyrestada, Peder Erichsonn
i Kulla, Ifvar Larsonn i Nysätra, Staffan i Ås; TrögdenJöns
Pedersonn i Enhelga Anders Larsonn i Sånönn, Mattz Larsonn
i Bålskell, Lasse Olsonn i Horndönni(r); Åsunde häredt Bencht
i Schrömstadh, Oloff i Törestadh, Erich Olsonn i Åkerby, Olod
Nilsonn i Brunneby; Vermdön Nils i Hemmestadh, Peder i
Mösnäs, Oloff i Väsby, Jöns i Elsby; Ferentuna häredt Olod
i Kalevi, Peder Hansonn i Eckneby, Joen i Olstadh, Lasse
Pedersonn i Hofgården; Bro häredt Erich Ersonn i Dafvensö,
Nils Mattsonn i Trannbygge; Gestrikelandh Lasse i Högebo,
Mårthen i Svarta, Joen i Humblingeby; Helsingelandh Nils
i Harstadh, Sven Larsonn i Fiskieby, Sven Östensonn i Dilsbo,
Joen Biörsonn i Plasell(r), Hans Olsonn i Svedåker, Joen Olsonn
i Elffta; Medelpada Nils Rälfson i Tuna, Oloff Håkonsonn
i Niuren, Pil Svensonn i Selånger; Ångermanlandh Olod
Östensonn i Siala, Nils Olsonn i Näther, Christoffer Dominicu-
sonn i Nordångra, Abram Erichsonn i Säbrå; Vestrebotnen
Thomas Joensonn i Umå, Lasse Pedersonn i Schelleffta, Olod
Östensonn i Pite, Hans Nilsonn i Lula gore vitterligit och medh
thette vort öpne bref fulkomligen tilstå etc. Se adelns för¬
säkran här förut.
Alt thette för:ne lofve och svärie vi för oss och alle väre
häredzmän, af hvilke vi uttskickede och fulmechtige giorde
äre till thenne herredagh, på Gudh alzmechtigh hans helige
ordh och evangelium, opå vår christelige tro och sanning!), äre
och redelighet att vi etc. Och thes till ytermere stadfästelse
henge vi väre häredz signeter her neden före. Schrifvit och
gifvit udi Stocholm thenn 26 januarii anno Christi ut supra.
Urkunden är skadad af fukt och uppvecket, på hvilket namnen varit
skrifna, delvis bortrifvet. Några sigill äro bortrifna, men 24 vidhänga ännu
(Sollentuna, Vallentuna, Långhundra, Håbo, Erlinghundra (1568), Seming-
hundra, Rasbo, Bäling, Lagund, Hagund (1560), Trögden (mdlx), Bro (1560),
Färentuna (1560), Simtuna, Ångermanland, Torstuna, Gästrikland, Åkers skepp¬
lag (1560), Vermdö, Frötuna skepplag, Lyhundra, Ryds skepplag, Frösåkers
skepplag, Norre Ron (1568).
1569
Allmogens i det öfriga Svealand utom Uppland försäkran. Stock- 377
holm 1569 den 26 januari. ')
Original på ett pergamentsblad (63 X 38,5 cm.) med påskrift:
»Then menige rnanz försegling udi Dalerne, Bergslagen, Väs-
manneland, Södermanneland och Närike» bland Riksdagsbeslut
i Riksarkivet.
Vi effterme utskickede af then menige man udi Dalerne,
Bergslagen, Vesmanneland, Södermanneland och Närike till
thenne herredagh, som nu häfver ståt i Stocholm then tiugu
och fempte januarii anno Christi tusende femhundrade sextie
på thet niende, som äre först af Dalerne Hans Andersonn i
Mora, Anders Andersonn i Gagne, Joen Nilsonn i Rätvick, Jöns
Halfvardson och Knut Matsonn i Tuna, Lasse Erichsonn i
Sverdsiö, —• — — — —2) på Kopperbergit, Tidich Herman¬
son i Olsbyningh, Anders Vilkesonn i Ämenbvningh, Oloff
Andersonn i Söderberke, Joen Andersonn i Rashaga på Nore-
bergh; af Väsmanneland i Åkerbo häredt Anders Larsonn på
Snuggehyttan, Gunnar i Hammar, Erich i Tveta, Lasse Han¬
sonn i Valby; af Snäfvings häredt Måns Andersonn i Häger¬
sta, Clemet Olsonn i Söderby, Peder Flansonn i Foresta; af
Tuhundretz häredt Nils Olsonn i Gothe, Peder Matsonn i
Hammerby, Oloff i Forkesta, Lasse Hanson i Valby; af Norbo
häredt Lasse Nilsonn i Ekeby, Oloff i Frendesta, Herman An¬
dersonn i Hedeboda; af Si en de häredt Bengt Andersonn i
Melby, Mats Pedersonn i Redbro, Nils Larsonn i Köpesta; af
Tiurbo häredt Anders Erichsonn i Äby, Bengt Erichsonn i
Terna, Nils Monson i Käresta, Nils Germundsonn i Nichtuna;
af Noreskoga Storkar Olsonn i Lindesby;8) af Lindesberg!)
— — — — —2); item uti Södermannelandh af Svar t löse
häredt Oloff i Örby, Lasse Olsonn i Kumbla, Anders i Igel-
stada, Sune i Tyringe; af Sotholms häredt Nils Gerdsonn i
Broby, Oloff Hennchsonn i Ekeby, Mats i Gryta, Rafvald
Matsonn; Hölbo häredt Oloff i Sille, Jöns i Skoreby, Oloff
i Sundh; Öcknebo häredt Peder Andersonn i Vinberga, Erich
i Svalesta; af Daga häredt Anders i Öndesta, Thomas i Sich-
tuna, Joen i Taxnäs, Peder i Lundh; Åkers häredt Erich
Olsonn i Hanemyra, Måns i Huseby; af Östre Rekerne Joen
i Norholm, Peder Larsonn i Tyretorp, Birge i Ringsta, Thöres
i Hagnesta; Vestre Rekerne Håkon i Öfflingeby, Joen i
’) I afs. på dateringen se noten s. 304.
2) Tomrum i originalet.
3) Jfr ofvan sid. 288 r. 31, där Ltmdby torde vara felskrifvet.
312
1569
Åby, Lasse i Flacksta; af Vilottingen Rafvel i Kulla; Röne
häredt Erich i Ersta, Peder i Taxinge, Lasse i Salthelle, Peder
i Ludguda; af Jönåkers häredt Joen i Geglunda, Ingemund
i Nygård, Mats i Smedzboda; Uppunde häredt Oloff i Tiuf-
sta, Jacob i Solberga, Nils i Henela, Torsten i Sundby; item
af Närike, Orebro häredt Lasse Monsonn i Ingesta, Lasse i
Dylta, Mons smed i Täby, Anund i Öckna; af Hardemo
häredt Lasse Bengtsonn i Folkevi, Oloff i Norby; af Sköllersta
häredt Joen i Igby, Joen i Sätra, Bengt i Frougsta; Kumbla
häredt Peder Bengtsonn i Hörsta, Folker Larsonn i Brånesta,
Oloff i Söderby, Oloff i Dunsö; af Grimstens häredt Nils i
Sködvi, Lasse Svensonn i Höga, Peder i Vilesta, Rafvald i Öie;
Edzbergs häredt Peder i Hervestorp, Erich i Brandsta; Askers
häredt Bryniel Erichsonn i Knarresta, Jöns i Vida; Sundbo
häredt Sven Larsonn i Longevick, Morthen Personn i Långster
och af Glanshamers häredt Anders i Skelf, Nils i Gunners-
ökna gore vitterligit och med thette vårt öpne bref både nu
och i framtider fulkommeligen tilstå etc. Se adelns och hvad
slutformeln angår Upplands försäkran här förut.
Och thes till ytermere stadfestilse late vi hengie väre häredtz
signeter her neden före. Datum loco et tempore ut supra.
30 sigill i vaxkupor ha varit vidhängda, n. 21—24, 29, 30 äro numera
borta. En och annan underskrift förekommer. De qvarsittande sigillen gälla
följande härad: Åkerbo, Snävinge, Siende härad, Norbo härad, Tuhundra,
Tjurbo, Noraskog, Lindesberg, Svartlösa, Sotholm, Hölebo, Öknebo, Daga,
Åker, Dalarne, Österrekarne, Vesterrekarne, Selebo, Norberg, Jenaker,
Grimsten, Edsberg, Asker.
378 Allmogens i Östergötland försäkran. Stockholm 1569 den 26
januari. *)
Original på ett pergamentsblad (65,5 X 42 cm.) med påteck¬
ning: »Then menige mandz försegling udi Östergötlanndh» bland
Riksdagsbeslut i Riksarkivet.
Vi effthenne utschickede af then menige man udi Öster-
götlandh till then herredagh, som nu häfver städt 1 Stocholm
then tiugu och fämpte januarii anno Christi tusende femhun-
drede sextie på thet nien de, som äre först af Hammar kindz
häredt Peder i Ulfveboda, Nils i Frödbergh, Ingeval i Methel-
stada, Clemet i Vrångö; af Flanekindz häredt Erich Käringh
i Halsöge, Esbiörn i Törneby, Joen Person i Torpa, Peder
') I afseende på dateringen se noten sid. 304.
1569
313
Nilsonn i Tipt; af Bankekindz häredt Anders Larson i Ås,
Peder Månson i Degerö, Botolf i Öresättra; af Valkebodz
häredt Joen Månson klockere, Knut Jönson i Schrenge, Erich
i Bryttiestada; af Bierckindz häredt Nils i Broby, Peder i Mern,
Nils i Östermem, Inge i Gisle; af Bierckindz häredt1); af Öst-
kindz häredt Bodtvidh i Torslunda, Nils i Jerestada, Carl i
Klagsätter, Joen i Gåsätther; af Lysings häredt Pedher udi
Romestada i Röck sochn, Torsten i Tingsstada, Mårthen i
Schedeby; af Scherkindz häredt Peder i Gilletorp, Oluffi Åby,
Måns i Öffretorp; af Åkerbo häredt Mattz i Refva, Pedher
Birgeson i Staby, Joen Helsing i Hargh, Oluff i Telgestada;
af Aska häredt Peder i Fröberga, Peder Larson i Vinnerstada,
Sven Matzson i Lammendzbergh, Hemmingh i Siökumble; af
Dals häredt Bencht i Kalfvestada, Nils Larson i Ollevi, Inge¬
mar i Örberge, Anders Matzson i Säby; af Göstrings häredt
Erich Månson i Ögnestada, Erich Nilson i Ficktorp, Birge
Nilson i Apunda, Nils Anderson i Klakeborgh; af Vifolka
häredt Hemmingh i Ulgha, Pedher i Habborp, Ingemar i Böthe-
sta, Nils i Mark; af Brobo häredt Mårthen i Algutstorp, Lasse
i Kolstada, Oluff Holstenson i Lodby, Måns Joenson i Svarth-
elda; af Memings häredt Peder Henrichson i Lött sochn,
Gottskalch i Gettetompt; af Gul bergs häredt Ingolfver i Karle-
kutte, Holmsten i Slätthe; af Bobergs häredt Måns Ingeson
i Bergsstada, Jacop i Tegneby, Nils Olson i Hasla, Jöns i Bos-
bergh, Peder Månson i Snaflunda; af Lösnings häredt Pedher
Henrichson i Söderby, Oluff Jönsonn i Grändestada gore vitter¬
ligit och med thette vårt öpne bref både nu och i framtider
fulkomligen tilstå etc. Se adelns och hvad slutformeln angår
Upplands försäkran här förut.
Och thes till ythermere stadfästilse trycke vi väre häredtz
signeter här neden före. Schrifvit och gifvit loco et tempore
ut supra.
Häradens namn skrifna på uppvecket. 18 sigill i vaxkupor vidhänga.
Hammerkindz häredt Hanekindz häredt Valkebo häredt
Bankekindz häredt Berkindz häredt2) Ostkindz häredt Lysings
häredt Scherkindz häredt Åkerbo häredt Aska häredt Dals häredt
Göstrings häredt Vifolka häredt Brobo häredt Memings häredt
Gulbergs häredt Bobergs häredt Lösnings häredt.
>) Tycks genom felskrifning vara upprepadt; 19 ems tomrum i originalet.
2) Sig. med årtalet [15]66.
314
1569
379 Allmogens i Vestergötland, Vermland och Dal försäkran. Stock¬
holm 1569 den 26 januari.
Original på ett pergamentsblad (66,5 X 37,5 cm.) med påteck¬
ning: »Then menige mandz försegling lidi Vestergötland, Verme-
land och Dal» bland Riksdagsbeslut i Riksarkivet.
Vi effter:ne utskickede af thenn menige mann uti Vester¬
götland, Värmeland och Dal till thenne herredag, som nu häfver
stått i Stocholm thenn tiugefemte januarii anno etc. tusende
femhundrede sextie på tett niende, först af Västergötland
Joen Monsson i Vånga sokn och Anders Gagg i Ottuna sokn
uthi Schånings heredt; Joen Larson i Askeberga och Lars
Anderson [i Boleryd] uthi Vasbo heredt; Anders i Värn i Schedvi
gäld och Erich Monson i Elgehult uthi Kåkindz hered; Jöns
Mortenson i Es — •— —x) och Sigge Monson i Biellom uthi
Valle hered; Anders Jacobson i Frögeryd ländzmann, Anders
muremester i Gieleby1) och Bencht Larson i Starberlt(!)
uthi Vartoffte hered; Arfved i Astorp i Segersta och Bencht
Michelson — — — — —*) uthi Gud ems hered; Sigge Olson
i Lundegården i Ulleme sokn uthi Vilske hered; Oloff Ambiör-
son i Grude, Anders Torstenson i Sträte uthi Gasene heredt;
Anders i Nagletorp i Kinnevad uthi Frökindz herede; Bierne
Jonson i Rödveg och Bencht *) i Lundby sokn
uthi Laske hered; 2) uthi Barna hered; Harall
i Uddby — —2) uthi Bierke heredt; Mons i Linstorp och
Peder Gunnerson i Egvene sokn uthi Kollandz hered; Torsten
i Halsås uthi Vettla hered; Mons Päderson i Mangleryd i
Partele sokn uthi Sevedals herede; Lasse Nilson i Gunneboda
i Fesberga sokn uthi Askims herede; Åke lendzmann i Hiort-
torp i Haiama sokn, Biörn i Liagärde i Hysna sokn, Håkon i
Schedene uthi Mark; Anders i Torsta i Tölsvi sokn uthi
Bållebygd; Mons Pederson i Kleva, Oloff Monson i Hange¬
lösa, Peder Jenson i Gefversfloda och Anders Jenson i Finne-
kumbla uthi Kind; Sven Siggeson i Hala sokn uthi Ås hered;
Nils Biörson i Frennesta sokn uthi Viste hered; Joen Monson
i Nalinge i Tönemo sokn uthi Vena hered; Sven Benchtson
i Siggetorp och Lasse Svenson i Mutzlunda uthi Kollens
hered; Biörn Benchtson i Trottensö och Bencht Knutzson i
Höstna sokn uthi Redväg; Ambiörn Olson i Ving sokn och
Sven Anderson i Havens sokn uthi Ås heredt; Anders Gunner-
*) Namnen utplånade.
2) Tomrum i originalet.
1569
315
son i Fristade sokn uthi Ven hered; item af Värmeland utaf
Vestre Syslet Lasse Svenson i Bro, Jöns Biörson i Stavik,
Eskel Nilson i Hungesvik, Peder Karson i Torp och Anders
Svenson i Torp gore vitterligit och med tette vårt opne bref,
både nu och i framtiden fulkomligen tilstå etc. Se adelns och
hvad slutformeln angår Upplands försäkran här förut.
Sehrifvit och gifvit uthi Stocholm tenn tiugesätte januarii
anno etc. tusende femhundret sextie på thet niende.
Urkunden skadad af fukt. Namnen skrifna på uppvecket med samma
stil. 33 sigill i vaxkupor ha varit vidhängda; endast 7 äro qvar.
Schånungs häredt Vasbo häret Kåkindz häredt Valle häredt
Vartoffta häredt Gudims häredt Vilske häredt Gåsene häredt
(Sig.) Frökindz häredt (Sig.) Lasche häredt (Sig.) Barna häredt
Bierke häredt Kollandz häredt Vettla häredt (Sig.) Sevedals
häredt (Sig.) Askims häredt March (Sig.) Balbydh Kindh Åsa
häredt Viste häredt Vena häredt (Sig.) Kollen Ås häredt Ven
häredt Vermelandh Kinna häredt Ala häredt Flundre häret
Redvegs häredt Nordals häredt Valbo häredt Tusbo häredt
Allmogens i Småland och på Öland försäkran. Stockholm 1569 380
den 26 januari. *)
Original på ett pergamentsblad (60,5 X 37 cm.) med påteck¬
ning: »Then menige mandz försegling udi Smålandh och på Olandh»
bland Riksdagsbeslut i Riksarkivet.
Vi efftherme utskickede af then menige man udi Småland
och på Ölandh till thenne herredagh, som nu häfver stått i
Stocholm then tiugu och femte januarii anno Christi ett tusend
femhundret sextie på thet niende, först Smålandh af Östre
häredt Jöns Månsonn i Hulthaby, Joen smedh i Prästebodha;
Vestre häred Karl Bengtsonn i Forsa, Nils Bengtsonn i Fiska¬
by; Upvidinge häredt Peder Ödgierdzsonn i Nybbele, Måns
Ödgiersonn i Nybbele; Norvidinge häredt Peder Månsonn
i Kellerö, Giordh Håkensonn i Holmstenskogh; Konge heredt
Nils Månsonn i Ormshaga, Karl Duse i Norretorp; Södre Möre
Jöns Håkensonn i Hageby, Anders Pedersonn i Kellestörp; Norre
Möre Peder Joenson i Bogatörp, Oluff Pedersonn i Örnetörp;
Strånde heredt Lasse Oluffsonn i Åserum, Oluff Birgeson i
Ålem; Ambördz heredt Nils Pedersonn i Miösboda; Asbo-
') I afs. på dateringen se noten sid. 304.
3 iö
1569
landz häredh Karl Guth i Hargshult, Peder Nilson i Öfves¬
torp, Oluff Karlsonn i Åkerö, Peder Sonnesonn i Misterhult;
Tuna län Oluff Klipping i Vinö; Tiust Svenn Joensonn i
Stensrum, Joen Andersonn i Bredhavasa; Kindh Svenn Nil-
sonn i Uphem, Peder Erlendzsonn i Kusabodha; Ydre häredt
Joen Nilsonn i Stubörp, Svenn Nilson i Löfåsa; Sevede häredt
Joen Karlson i Norhult, Sonne Joensonn i Norhult; Södre
Vidbo Christman Hansonn i Lidh, Nils Oluffsonn i Jerkins-
törp; Norre Vidbo Nils Erichsonn i Svartefall, Germundh
Pedersonn i Bryttie; Vist häredt Bengt Pedersonn i Stickelöse,
Måns Pedersonn i Boörp; Tvethe häredt Nils Joenson i Åke-
örp, Peder Månsonn i Tokerydh; Väsbo häredt Peder Bengt-
sonn i Fägerhult; Synnerbo Anders Joensonn i Hölia, Bengt
i Brudhult; Ösbo häredt Jöns Jönson i Köpe; Albo häredt
Åke i Åboda, Peder Joenson i Hösie; Kinn evals häredt Jöns
i Tilestada, Per i Stenslunda; Mo heret Åbiörn i Helgeboda;
Ölandh af Åkerbo häredt Hans Oluffsonn i Gunnerstörp;
Förbo häredh Mårthen Pederson i Askelunda; Slätbo häredt
Elf Pedersonn i Replinge; Runnestens häredt Madz Peder¬
sonn i Medelöse; Möcklebo häredt Birghe Nilsonn i Alebeck;
Algusrums häredh Peder Nilsonn i Tvetha; Hulthesta häredt
Peder Oluffson i Klintha; Gräsgårdz häredh Peder Larsonn
i Alebrunna gore vitterligit [och] medh thette vårt öpne bref
bådhe nu och i framtider fulkomligen tilstå etc. Se adelns och
hvad slutformeln angår Upplands försäkran här förut.
Och thess till yttermere stadfestilse lathe vi hengie väre
häredz signether her neden före. Datum loco et tempore ut supra.
Inga underskrifter. 33 sigill ha varit vidhängda, af hvilka n. 2, 7—9,
13—20, 22—24, 27 saknas, af n. 21 ett fragment. De återstående gälla
följande härad: Östra, Uppvidinge, Norrvidinge, Konga, Södra Möre, Tuna
län, Tjust, Kind, Mo, Åkerbo, Slätbo (1567), Runsten, Möklebo (1567),
Algusrum (1567), Hultersta (1567), Gräsgård (1567).
1569
317
Utgångna skrifvelser.
Redogörelse för orsakerna, hvarföre Erik XIV och hans afkomma 381
af konung Johan, hertig Karl, rikets råd och förnämste ständer
dömts förlustiga Sveriges krona samt Erik sjelf till ett evigt
fängelse. Stockholm 1569 den 25 januari.
Samtida tryck i Riksarkivet.
Sann och rettmätig orsak, hvarföre then stormectige
högborne furste och herre her Johan then tridie Sverigis
Göthis och Vendis nu rette regerande konung och then
högborne furste oc herre her Carl Sverigis rikes arffurste
och hertigh til Södermanneland Näiike och Vermeland
högbemelte konglige Maiestatz broder sampt alle menige
rikesens råd och the förnempste ständer endregtelighen
håfve dömdt Ericum af thet nampnet then fjortonde
fordom Sverigis konung sampt hans affode ifrå Sverigis
crone och all thes rettighet til evigh tidh och honom
konung Erich til en noge doch furstlige och fängligh
förvaring uthi all sin lifstidh. Actum Holmi® then 25
januarii anno domini 1569.
Ibland then motegång och vedermöde, som alla menniskior,
land och nationer här i verlden som offtast kan hende oc ve-
dherfare, är icke thenne then ringeste, at man sin ölycke för
så få menniskior kan beklage, ther man kan håfve sig någhen
godh hugsvalelse til at förmode igen, uthan heller tvert emot
äre the alt för monge, som glädie sigh åt anners ofärd och
skiute än tå til medh effter, medh hvadh the kunne, så at ther-
före bättre vore at dölie sin ofärd och fördrage henne, thet
betste man kunde, så lenge Gudit thet tillåter, än at glädie
sine ovener och än tå ther uthöfver föröke sin eigen skadhe.
Kunde ock hende the Svenska thet samme, ther the sin rett-
mätige sak ti[l]kenne gifve ville. Likvel på thet icke någhen
skulle tenkie, at thet är skedt af blott hat och afvund eller
ock för någen annen lätferdigh orsak skul, at konung Erich är
kommen ifrå regementet här i Sverigis rike, och serdeles mädan
the Svenske icke äre ensamme um all then vedermöde, skadhe
och thet förderf, nu upå thet ottende år, sedan han är kommen
til regementet, häfver varit bedrifvit, ther igenom så monge
ärlige både ädle och oädle, så väl uthlendske som inlendske,
äre ynkeligen kompne um godz, lif och äre uthan lagh, foge
318
1569
och all rettvise, uthan thet häfver ock nåt til monge andre
potentaters undersåter um kring hele Ostresiön och väl flere-
städz, som sigh kunne håfve ther uthöfver beklage. Therföre
ock på thet at them, som än saken icke kunde aldeles vare
rett berettet, eller el liest um någer finnes kunde, som theres
rettmätige besväringer och företagende til thet versta uthtyde
ville, ty håfve the icke velet eller kunnet haft fördragh at late
thenne theris rette och sanferdighe berettelse, doch korteligen
och klarlighen, gå uthi trycket, hvadh orsaken är til konung
Erichs ofärd och hvarföre han och hans afföde äre dömde ifrå
Sverigis crone och then konglige regerung, at effter thet the
allerede oskylleligen alt för mykit håfve nutit hans regemente
ondt åt, thet the ännu händer emellan håfve och icke snarligen
forgäte eller förvinne kunne; måtte för then skul, effter som
tilbörligit är, skylden vendes tit, täden hon kommen är, och
m upå benämde konung Erich och hans onde, orettvise och
skaddige rådhgifvere, så at alle, uthi hvadh som helst höghe
eller nidrighe stånd the vare kunne, måge thet se och förnimme,
at såsom han häfver varit en grufveligh tyran och en påfinnere
til all ond råd, skaddige och oretvise gerningar, och sådant
hvarken genom godh radh och förmaning eller någre andre
medhel icke häfver kunnet hielpe honom thet at förmene eller
ock förtage, så häfver doch uthan tvifvel Gudh upå thet sidste
för mongens gudhfruchtiges suckan, innerligh bön och begäran
skul upveckt k. M:t och h. k. M:tz elskelige käre brodher och
någhre flere uthaf the förnempste i Sverigis rike, som upå then
tidhen hvarken hade land eller någhen synnerligh förmögenhet,
ther medh någhet sådant stort verk kunde bedrifvas, at intage
itt helt kongarike uthaf en sådana mechtigh tyran; för them
häfver doch konung Erichs store och ogudachtige velle mått
falle upå så stackot och liten tidh til görendes, at ingen man
hade retzligen innan then tidhen kunnet färdes riket endelongs
igenom, för än all slot och befestningar och hele riket var
kommet, så ock konung Erich sielf medh, uthi k. M:tz händer
fänglig, och alt sådant, thet icke litet är undrandes, uthan
någhen synnerlig stor blodz uthgiutelse tilgånget, hvilket allene
Gudz store underlige synnerlighe eigit verk och bedref varit
häfver, alle tyranner, ogudachtige och öfverdådige menniskior,
serdeles höge och veldige potentater, til itt gräseligit exempel
och en vardnagel, at vare sigh så veldigh och mectigh som
någen kan, så straffer doch Gudh likvel tyranni, laster och
ogerningar om sidher grufveligen och förfärligen genom hvadh
medel, som honom tå synes, um the sigh icke bättre, effter
som nu här medh tilgånget är, tå the mene sigh vare som
allersäkerste och friest, effter som alle historier thet medh gifve,
1569 319
såsom ock gamble konung Christiern och nu thenne konung
Erich är händt och vederfarit.
Förste artikel.
Til thet förste, ändoch konung Erich icke allenest utaf
konglig och furstlig härkumpst född och boren är, uthan ock
uthi Gudz fruchtan och til all ärlighet uthaf sin salige käre
lier fader konung Göstaff höglofligh i hugkommelse häfver varit
upfödd, troligen förmant och hållen, så häfver han doch altid
haft en ond och tyrannisk natur, benägen til monga laster och
odygder, hvarföre han ock rätzligen ingen gudfruktighet häfver
latit gå sigh til hiertat, hvilket ther uthaf kan bevises, at hvadh
som han häfver lofvat och bebrefvat sin elskelige käre her
fadher til at hålle thet konglige testamente vidh macht, som
högbemelte och högloflige herre emellen sine lifsarfvinger menige
riket til bäste och medh alle ständernes endrectige samptycke
udi h. k. M:tz lifstidh hade uprättet, sammeledes hvad som
han seden udi sin croning menige Sverigis rike svorit, thet
häfver han fast ringe och ille hållet.
Häfver han ock, mäden högbemelte hans salighe käre her
fader än lefde och h. k. M:t oveterlighen, hemligen latit handle
med menige rikesens ständer och fordret edh och förscrifninger
af them. Lät ock tesligest besökie kongen i Danmarch um
leigde och achtade hemligen begifve sigh hädan af riket, haf-
vandes uthan tvifvel med sådant i sinnet at sätia sigh up emot
sin salige her fader;
Såsom han ock elliest togh många udi hägn och försvar,
som sigh icke allenest otilbörligen emot salige och högloflige
herre konung Göstaff illa försedt hade, uthan the som ock vore
h. k. M:t och riket myket under ögon och til skadhe.
Uthöfver alt tiletta häfver ock konung Erich haft then
vanart, at han ifrå sin ungdom gerna häfver velet förtryckia
och vanelska sin käre syskane, både sine her bröder och systrer,
hvilket han ock allerede stelte uthi verket. Och häfver sådant
alt gått then gode gamble herre saligh och höglofligh i hug¬
kommelse så hårt til hiertat, at h. k. M:t hade achtet at skilie
honom vidh then succession i regementet, som han tilförene
var ärnedt til, hvar thet icke hade varit, at k. M:t vår aller
nådighe herre och nu regerende konung hade lagdt sigh ther
emellen, så at h. k. M:t med knäfal och ödmiuk förbön för-
skaffede thet så vidt hos sin salighe käre her fader, at konung
Erich icke allenest bekom sin her faders venskap igen, uthan
fick behålle then förre dignitet, som hans her fader med menighe
320
1569
rikesens ständers samptycke hade ärnet honom til. Men hvadh
tacksamhet han häfver bevist högbemelte k. M:t vår nådighe
herre ther emot igen och huru han häfver hållit the löffte han
giorde h. k. M:t på samme tidh, thet häfver han nogsampt
seden latit påskine, såsom här ock vidare framdelis skal för-
mäldt blifva.
Är ock nogsampt veterligit, at han utan all måtte oc uth-
öfver all menniskligh förnufft och skäl så häfver varit mistänkt,
at ingen, besynnerligen the som af höghe stånd varit hafva eller
andre, som vore begåfvede medh vett, snille och förstånd, kunde
vara i så måtto för honom befriet. Och håfve sådane ochriste-
lige mistanker varit störste orsaken och begynnelsen ther til, at
månge ärlighe män både uthaf höghe och nidrige ständer äre
ther igenom udi hans regementz tidh kompne på myken ölycke,
sorgh och vedermöde. En part äre ther med vordne brachte
um theris gode rychte, äre, lif och lefverne, godz och theris
välfärd, efFter som ty verr alt för myket skedt är och här udi
längden medh godh skäl videre skal betyghes.
II.
Til thet andra, på thet han sitt onde upsåt teste bättre
fortställe måtte, så häfver han, sedan han var kommen til rege¬
mentet, författet och uprättet så månge constitutioner emellen
sigh och sine bröder och andre, anammet så månge förplich-
telser och förscrifninger och giordt så månge stadger, lika som
han skulle velet haft så stor flit och umsorgh, at all ting skulle
teste ordentligere, skickeligere oc bättre tilgå, men udi san¬
ningen och grunden häfver han ther med haft i sinne at träde
ifrå sine förscrifninger, eder och löffler, ifrå sin salige her faders
testemente, gode gamble sedvenier och Sverigis lagh och få
orsack til sine bröder och alle andre, bådhe höge och nidrige
ständer, här i riket. Och häfver sådant icke annet varit än
såsom giller och nät, som man ställer för oskälig diur, såsom
nu i thenne tidh alt för mykit är kunnigt och uppenbart vordit.
III.
Til thet tridie, på thet ingen skulle undkomme hans giller
och snarer, så häfver han giordt sigh en nämpd, ther efFter hans
vilie alle saker döme och afsäije skulle. Och hvar the icke
kunde komme ther til medh Sverigis lagh, som icke heller
ske kunde, så moste tå the artickler hielpe, som han hade them
1569
321
förestält, hvilke så vore författade, at så månge som komme
ther före måtte anten settia godzet, lifvet eller åren til, och
kunde intet hielpe them för sådane giller, ähuru rett the ock
kunde hafva upå stå, för ty han hade uthvaldt sigh en rådh-
gifvare, benemd Jören Persson, then han uthi alt sitt ochriste-
lige förehafvende brukede riket til förderf, hvilken ock synner-
ligh lämpe och sätt hade til at stelle sådant uthi verket. Och
såsom han betrodde honom best um alle andre sine och rike¬
sens vårdande saker, så beslutade han ock medh honom, huru
lagh och rettvisa skulle hållas vidh macht och alle domer af-
säijes uthi sine rettgånger. Och ther the, som uthi nemden
vore, än fast hade ther någen gensäijelse emot och under tidhen
begärede upskuf til videre betenkiande, vardt likväl sådant intet
efFterlatit, uthan thet måste blifve vidh then dom, som tilförene
af konungen och Jören Persson var beslutet, ähvadh thet var
the andre mere liuft eller ledt.
iiii.
Til thet fierde häfver ock konung Erich giordt och stich-
tat sådane lagh, at hvem som först kunde gifve någen sak
tilkenne, som man kunde vinne någhens äre, lif eller godz
igenom, skulle åklagharen hafva helftena af godzet i löst och
fast och förbenemde Jören Persson then andre halfparten, hvar¬
före myket ogudachtigt och lättfärdigt sälskap blefve så idkne
efter hvars mans äre och liflåt, at the gåfve sigh ingen ro
hvarken natt eller dagh.
V.
Til thet femte häfver konung Erich haft en sådane odygd
och vanartigh natur, at han the gamble gode herrer Sverigis
rikis trogne män och rådh, them högbemelte salige herre konung
GöstafF högloflig i hugkommelse riket til äre och stor fordel
brukede, häfver han them förtryckt, uthskutit och aldeles för-
achtat, och hvadh the håfve rädt och sagdt honom, thet holt
han för spott och spe eller han vende thet elliest uthi then
verste delen. Men onde, ogudachtige menniskior, hofvud-
liugare och them, som -på all arghet vore förslagne, hvad the
håfve föregifvit, ju mindre skäl och sanning ther häfver folgdt
medh, ju mindre rettvise och ju mere skade och förderf ther
kunde efterfölge, ju heller hörde och trodde han sådane, icke
förty at han som ofFtest viste ju vel sielf bättre än han giorde.
322
1569
Men effter han hade lust och vilie til at göte orätt och thet
som ondt var; therföre behagede honom alt thet, som han
kunde få orsak och tilfelle uthaf til at gore och fulkompne
thet sorn ondt var.
VI.
Til thet siette, såsom han medh förbenemde sine snarer
och giller häfver velet haft sak medh andre ringere ständer, så
häfver han ock strax effter sin croning sökt orsak emot sin
broder then högborne furste och herre her Magnus hertig til
Östergötland etc. och föregifvet, at h. f. N. hade handlet emot
then constitution, som emellen them var uprättet, lät fänge
h. N. fougder och befalningsmän och uthan all skäl och brott
kaste them i torn och fengelse, skylte them för mykit, som
han icke kunde be vise, och el liest giorde h. f. N. alt thet för¬
tret han kunde komme til väge.
VII.
Til thet siuende häfver han ock haft i sinnet at uthmechte,
förarme och slätt i röter förderfve Sverigis rikes gode män och
adel, til hvilket han någre åthskilielige sät häfver uptenkt både
med then olidelige rostienst han lade them upå, så ock the
månge herremöte han fordrede them til, thesligest ock the
långe, besvärlige reser och legationer, ther til han them uthan
rikes brukede, hvilket alt han icke giorde udi then acht, at
han ther med så synnerligen ville sökie riksens värn, försvar och
välfärd, utan at han kunde få orsak til theris godz, lif eller äre
eller ock komme them til at blifva bönder och träler. När
the ther uthinnen hade någet betänkende och begärede medel,
tractede han them efter lif och lefverne, såsom skedde anno 62
udi Upsale, när then constitution um rostienisten blef ther up¬
rättet, ther han sielf sampt medh alle sine drabanter, hingst¬
ridare och gårdzknechter var rede och ville gå åstadh och slå
ihiäl så månge uthaf adelen, som the tå vore i staden, hvilket
noge nogh på then tidh blef förtagit.
VIII.
Til thet ottonde, endoch the Danske uthen foge och orsak
håfve begynt thetta krigh emot Sverigis rike och förgätit then
välgerning, som salige konung Gustaff högloflig i hugkommelse
1569
323
och Sverigis rike them bevist häfver, så häfver doch konung
Erich icke ogerne sedt at så skedde, uppå thet at thet gam bie
förbundet, som uthi högbemelte saligh konung Göstaffs och
konung Christierns tid thesse riker emellan var uprättet, måtte
blifve om intet för någhre puncter skuld, som ther uthi vore
författede, hvilke honom syntes någherledes vare honom til-
hinders, at han icke kunde så tvinge och prässe Sverigis rikes
inbyggere, såsom han häfver haft i sinnet och han alt för
mykit seden udi verket häfver latit påskine.
IX.
Til thet nionde, sedhen konung Erich var kommen udi
uppenbar feigde med the Danska och konungen af Danmark
lägh alleredhe för Elfsborgl] til än tretie eller fyretie tusend
stark bådhe til hest och fot, lät han tå icke mere varde sigh
um rikesens välfärd, än at han ther til medh skulle ock be-
gynne buldre här inrikes, och togh sigh i thet samme uthan
all skäl och rettmätigh orsak, allenest uthaf blott hat, afvund,
så ock genom andre skälmers ingifvende, en onödigh och skade-
ligh feigde före emot sin broder then stormechtige högborne
furste och herre her Johan then tridie Sverigis Götis oc Vendis
etc. konung vår aller nådige herre, som tå var hertig udi Fin¬
land, oanseendes högbemelte k. M:tz oskyllighet och hvad
hielp, bistånd och undsettning h. k. M:t på then tidh hade
kunnet och velet giordt riket emot the Danske bådhe til vatn
och land, effter som h. k. M:t sigh upå then tidh tilböd. Och
hade konung Erich til sådant skadeligit buller ingen annen
vigtigh orsak at föregifve, uthan at thet högbemelte vår aller-
nådige herre och konung hade gifvit sigh i svågerskap medh
stormechtige högborne furste och herre her Sigismundus Au¬
gustus konung til Pålen storfurste til Littoven til Rysseland
Prytzen Masou Samaiten och Lifland herre och arfvinge skulle
sådant vare Sverigis rike förfängligit och til skadhe, ändoch
Gudh tlies lof thet fäst annorlunda finnes; han gaf ock före,
at samme gifftermål skulle vare skedt emot hans vilie och honom
ovetterlighen, thet doch medh hans bref och segel bevisligit är,
at han icke allenest ther til gaf sitt rådh och samtycke, uthan
häfver ock befordret samme sak genom sine scrifvelser til hög¬
bemelte k. M:t i Pålen.
Och upå thet han teste lättare skulle komma Sverigis rikis
ständer i then mening, at han skulle håfve foge och orsak til
sådane sitt otilbörlighe förehafvende, så gaf han ock före, at
högbemelte k. M:t skulle vare på then tidh udi förbund emot
324
1569
Sverigis rike medh konungen af Danmark, hvilket, såsom alt
annat, häfver varit h. k. M:t skändelighen öfver dichtat och
lughet. Och häfver konung Erich allenest tvinget en vett¬
villing til at säije sådant på högbemelte k. M:t, hvilken för
svår pine och pläge skul häfver most bekenne thet, som aldrigh
blifver eller var. Men sielfver häfver han någre reser varit til
sinnes at updrage Tongen i Danmark riket til handa, hade ock
allerede stelt thet i verket, besynnerligen seden han förmerkte,
at han icke skulle håfve någen lengre framgång til at fulkomne
alt thet onde han hade satt sigh före at gore, såsom thet medh
hans egne bref och handscriffter noghsampt kan bevises. Ther
af hvar ärligh svensk man lettelighen kan förstå, at thet onde
han häfver beskyldt andre före, thet häfver han sielf mest haft
i sinnet til at bedrifva. Och ähuru mykit högbemelte k. M:t
vår nådige herre var oskyldigh til thenne sak, måtte h. k. M:t
doch icke bekomme leigde at komme til svars effter Sverigis
bescrefne lagh, uthan konung Erich lät uthan all lagligh och
tilbörligh förhör döma h. k. M:t ifrå lif och lefverne, succes¬
sion, furstendömet, arfvegodzen, lösörer och alt thet h. k. M:t
medh rette tilkom. Lät ock tå strax fiendtligen angripe h. k.
M:t och taghe h. k. M:t sampt h. k. M:tz högborne furstinne
vår nådige fru och drotning fängligh och afhände h. k. M:t
furstendömet, lösörer och alt hvadh h. k. M:t åtte, och seden
häfver han haft h. k. M:t sampt h. k. M. furstinne udi ett
hardt och besvärligit fängilse på femte år.
Udi then samme skadelighe feigde togh konungen af Dan¬
mark Elfsborgh in uthan all förhindring och drogh så sin kos
igen. Huru trolighen konung Erich häfver ment ther med
Sverigis rikes välfärd, at han icke mere häfver giordt them af-
breck och motstånd, som Sverigis argeste och förderf tå sökt
håfve, utan i medier tidh brachte then ene Svenske emot then
andra til at mörde hvar annen inhyrdes, som fast bättre hade
varit at bruke emot rikesens fiender, thet kan hvar ärligh och
förståndigh man betenkie.
Häfver ock konung Erich ibland mykit annet, ther han
ingen orsak til häfver, dragit högbemelte k. M:t thet til be¬
svaring, at h. k. M:t häfver bekommet någre hus in udi Lifland
för en summo penninger, som h. k. M:t hade förstreckt k. M:t
til Pålen medh. Så effter förscrefne hus äre än nu under Sverigis
crone oc h. k. M:t häfver them udi hafvande värie, kan man
icke vete, udi hvadh måtte thet skulle vare Sverigis rike för-
fängligit och til skade, och vore väl til önskandes, at konung
Erich hade så väl förestådt och anvendt Sverigis crones in-
kumpst och rente. Men han häfver, thes verr, en stor del
ther af fast onytteligen förspildt och förslöset.
1569
325
X.
Til thet tiende, när then otilbörlige och orettvise dom
effter en osanferdigh anclagen var vår aller nådighe herre och
konung afsagd uthaf then menighe enfallige man, blefve icke
allenest en part af rikesens adel inläste på Stocholms slott, så
lenge the moste samme dom försegle, utan ock then högborne
furste hertigh Magnus til Östergötland blef ock af konung
Erich tvingat at gille och samtyckie samme dom emot sitt eigit
samvet och then besigle, hvilket häfver gått h. f. N. så hardt
til sinnes, at h. N. är kommen udi en sådane siukdom och
svaghet, at til befruchtendes är, at han aldrigh kan komme til
sin heise igen.
\
XI.
Til thet ellofte häfver ock konung Erich sampt med sine
rådhgifvere Jören Persson och Christer Persson ther på prac-
ticeret, at the udi like måtte kunde handle medh then högborne
furste her Carl Sverigis rikes arffurste och hertigh til Söder-
manneland Närike och Vermeland, och häfver allerede varit
ther med til verke, at h. N. skulle komme ifrå sitt fursten¬
döme, oc föregifvit at the ville vederleggie h. N. ett stycke
land igen i Lifland, thet doch konung Erich icke sielf häfver
kunnet försvare, endoch thet icke heller häfver varit hans alf¬
vare, at h. f. N. thet behålle skulle. Theruthöfver är ock h. N.
förhållit h. N. furstendöme och renten af alt h. N. arfvegodz
alt ifrå then tidh konung Erich kom til regementet.
XII.
. Til thet tolfte, såsom konung Erich sine eigne bröder icke
häfver velet förskone, så häfver han ock velet komme then
högborne furstinne fru Catherina konung Göstaffs salige och
högloflige i hugkommelses eflterlatne husfru Sverigis fordom
drotning udi olempe hos then menige man och latit gå för
rychte, at h. N. holt medh konungen af Danmark och at
h. N. skulle håfve förstreckt honom en stor summo peningar.
Udi samme handel skulle ock the ädle och välborne herrer
her Per grefve til Visingsborgh friherre til Ridboholm, her
Göstaff Oluffsson friherre til Torpa och her Sten Erichsson fri¬
herre til Grefsnäs vare. Ther uthaf icke allenest mykin mis-
tanke hos then menige man emot välbemelte gode herrer häfver
Riksdagsakter II 22
326
1569
förorsakes, uthan ock mykin annor lifs farlighet. Ther uthöfver
ock någre theris och andre gode mäns tienere äre illa färne.
XIII.
Til thet trettonde häfver ock konung Erich haft en syn-
nerligh odygd til at bevise them ondt och trachte them efter
lif, äre och välfärd, som mest vore gott värde och gott uthaf
honom hade förskyllet, och ther någhen hade råket någerledes
förse sigh emot honom, hvilket så letteligen ske kunde, at man
sielf ther intet viste uthaf, thet ock som offtest hende för ringe
mistanker skul, så gaf han thet doch aldrigh til och vende icke
igen, förre än han hade fått tilfelle til at hempnes. Och tå
han mest stäke sig lustig och blid och uthlofvade gott, tå hade
han någet ondt i sinnet, emot hvem thet tå kunde utbrista,
såsom skedde med then ädhle och velborne herre her Oluft
Gustaffsson friherre til Torpa, then han så nådigt först undfick,
när han kom hem ifrå Tydzland, men icke longt ther eftner
lät han leija try falsk vitne, effter hvilke han lät döma honom
ifrå lif och lefverne; sä ock två uthaf then ädle och välborne
herres her Svante Stures grefve til Vestervik och friherres til
Hörningsholms söner, hvilke ock udi then handel intet skyllige
vore, och ville sedan med heta tenger, glödh pannor, recke-
benker och andra plågor skrämt velbemelte her Oluff til at
bekenne på sine eigne förvanter och andre höge personer, thet
som aldrigh var eller blifver.
Så giorde han ock välbemelte herre her Sten Ericsson etc.,
at sedan han hade sittit på thet tridie år fången i Danmark
för hans skul och var tädan hem kommen, ville konung Erich
latit före honom til Nyköping medh en hop åkare drögher
sampt medh hustru och barn til ett evigt fängilse.
Sammeledes giorde han ock välbemelte grefve Per, hvilken
någre farlige och longé legations reser hade haft för hans skul
och någre gånger varit hans feldtöfverste och sigh lofiigen och
väl hade bevist och förhållit, then ville han ock så belöne, at
han tractade honom efter lif och lefverne, för thet han icke
ville late sättie en hop uthaf hans krigsfolk in upå Båhus klippa,
så monga både af rytter och knechter, som han hade ther til
synnerligen latit uptekne, effter som hans instruction lydde, och
seden late tage alla båtar och pråmer ifrå them, latandes them
sedan ther jemmerlighen blifve umbrachte uthaf fienderne, um
the icke ville storme til slottet, ther til the doch ingen lägen¬
het hade på then tidh, effter han hade hvarken skytt eller krut
medh sigh.
1569
32 7
The tydske ryttere han hade i Lifland ville han ock så
late bettale, när the krafde på theres besoldning, at han ville
late före them under sitt skytt, lika som man ville hålle men
medh them, och skiute them ther ihiäl.
Salige her Niels Svantesson, som sigh ärligen och man-
lighen hade bevist emot Sverigis rikes fiender, then giorde
han then äre, af han lät honom triumphere medh en halm-
krantz på en åkare hest, för thet han icke hade fulfölgdt hans
ochristelige betalning til at late mörde och slå ihiäl någre hun-
drede tydske ryttere och brenne någhre bäredher uthaf udi
Vestergötland, ther han ock hvarken hade någen foge eller
orsak til.
Konung Erich hade ock bestält för sin eighen svåger then
högborne furste her Christoffer margrefve til Baden etc., at
han skulle blifve ihiäl slaghen i Refle, när han senast drogh
här uthaf landet.
Thet samme hade han ock achtet late gore högborne furste
hertigh Magnus til Sachsen etc., sin eigen närskylle frende,
hvilket någre unge herremän skulle håfve bestält, och ville han
ther igenom få orsak emot adelen här i riket, på thet han
sedhan kunde synas hafva thes bättre rett at hempnes sin fren-
des dödh på ali then adel, han hade funnet här udi Stocholm.
Sådant alt, som här nu förberördt är, häfver honom icke
tyckt nogh vara at bevise sine syskene och förvanter här in¬
rikes, uthan han häfver icke heller förskonet andre höge och
förnemlige personer uthan landz, både konungar, drotningar,
herrer och furster, them han genom sine oförnufftige scrifvelser
och ohöflighe tal häfver förachtet och föroläinpet och ther
medh gifvit orsak, at monge mectige och myndige herrer, som
för vore honom medh vilia och venskap bevogne och riket
måtte haft gott uthaf udi thesse feigde tidher, äre vordne til
ovener.
XIIII.
Til thet fiortonde häfver ock kontina; Erich latit bringe
■ O
um halsen någre hundrede uthaf sine fattige undersåter i Vester-
götland och Småland, icke för någhen annen orsak skul, uthan
at han mente ther genom kunne tvinge menige rikesens in-
byggere sigh til theste större hörsamhet och lydno, och häfver
han ther til bruket en argh förtviflat skalk benemd Oluff Ar-
vidzson, hvilken häfver strax taghit alle the dödas godz och
lösörer. Then samme skulle ock seden än ytterligere håfve
latit aflnigge någre uthaf the förnämpste bönder udi hvar sokn
i Småland, hvar Gudit thet icke hade afvendt och taghit honom
förr af daghe.
328
1569
Konung Erich hade ock effterlatit Jören Persson, at han
al lene skulle fördele förläningerne uth, hvilken ock allene rip¬
bär rhen rettighet, som hele cantzelit håfve pläghe; doch lagade
han väl så, at the, som förläningerne håfve skulle, hade ther
icke myken nytte uthaf, ty han gaf bref tre, fyre eller flere
then ene effter then andra på en förläning. Under tidhen när
the än finge brefven, så finge the them i otidh, när renten var
all upboren; icke thes mindre skulle han, som förlänings brefvet
fick, hålle rostienst rilfyllest, hvilken ock elliest så högt var
reknat på alle förläninger, at man icke myken nytto ther uthaf
håfve kunde, effter som förberördt är.
XV.
Til thet femtonde häfver ock konung Erich al 1 ti cl h velet
legge sigh then berönrelse til, at han häfver varit en förståndig
och dristigh krigsman, hvilket udi grunden fast annorlunde
häfver befunnes. Til ar slå folk lhiäl och elliest sarghe them,
ther häfver han väl kunnet sin hand med, helst när han häfver
haft någen ensam för sigh eller udi järn och böjer. Och häfver
han rnedh sådane krigs anslagh medh sin eghen hand bracht
um halsen, item sarget och förderfvet til än sextie personer,
efftersom hans eigen bardskärer m. Kuntze bekendt häfver. Men
för sine fiender häfver han varit, effter som tyranner menigt
vare pläghe, then räddeste man, som verie kunde före, hvilket
han noghsampt häfver latit påskine bådhe vidh Halmstadh,
Rottneby, så ock på thet tugh han var åt Vardbergh, ther han
altidh häfver draghit undan, så snart han häfver förnummet
henderne håfve varit för handen, och tagit thet bädste krigs¬
folket medh sigh, allenest therföre, at han icke kunde ställe
mere tro til sine trogne undersåter, än som til sine uppenbare
fiender, ther igenom the andre äre sedhen vordne försvagede
och under tidhen lidliit skadhe och nederlagh.
XVI.
Til thet sextonde så häfver ock konung Erich altidh latit
sigh höre och förnimme både medh ord och scrifvelser, at han
helst til fridh ville vare benägen och icke gerna se, at någet
oskylligt christet blodh skulle blifve uthgutit, men udi sannin¬
gen häfver thet varit fast annorlunde, ty ther häfver doch både
keysere och konungar, herrer, furster och städer sigh tilbudit,
at the ville handle i saken, så at thet kunde komma til fridh,
1569
329
hvilket doch konung Erich häfver uthslagit och ringa achtet
och häfver altidh hållet almoghan uppe medh lösa förtröstmn-
gar, ther medh han tenkte at före krigh, ä meden en man hade
varit qvar i Sverige. Och var han i sanning thes til sinnes, at
thet aldrigh skulle hafva blifvit fredh, ä medan hans regementz
ticlh hade varet, ther medh han endtligen intet annat häfver
haft i sinnet, uthan at han ville göra alla Svenska sigh till Ester
och träler, hvilket han ock häfver velet beteckne medh then
åsnen, han sielf hade uthstucket i kopper, och achtede late
then figuren blifve aftryckt. Och hade samme figure sigh så,
at ther udi stodh en man, som ledde en åsna effter sigh, och
then åsnen hade en stor sandsäck klöfvet på ryggen, och effter
åsnen gick en man med en gisle, som honom gislede och slogh.
Thenne liknelsen, ähuru konungen häfver velet henne sielf uth-
tyde, så kan man likvel henne icke annorlunda förstå, än at
then mannen, som gick för åsnen, thet var Jören Persson; han
hade rådh til at leda åsnan, hvart honom syntes, tit väghen
föll genast, öfver bergh och genom vadh; åsnen skulle vare
menige Sverigis rikes inbyggere både ädle och oädle; sand¬
säcken skulle betyde skatt och gärder, store bekostninger, con-
stitutioner, instructioner och förplichtelser; bergen betydde longé
och besvärlige reser, tungt och mödesampt lefverne; vaden och
vatubecken skulle betydhe, när åsnen lade sigh ther udi, en
liten vederqvekelse, then siellen korn; men seden åsnen reste
sigh up och säcken var våt blifven, skulle thet betydhe dubbelt
mere tunge och besväring, sorgh och bedröfvelse. Mannen,
som gick effter åsnan, var konung Erich, gislen var olidelige
stadger och articler, konungsnemd, falsk vitne, orettvise domare,
reckebenken och allehande marter, prophosser och stockeknech-
ter, sverdet och bödhelen. Är thet then tacksamhet, äre och
gunst, som honom hade bordt bevise menige Sverigis inbyggere,
för thet the håfve bekendt honom för theres förste arfkonung
och bevist honom så stor äre och mykin tienist och trohet:
ther må sigh Gudh öfver förbarme.
XVII.
Til thet siuttonde häfver han ock alt ifrå sin ungdom
lefvet udi ett slempt, okyskt lefverne oc på sin lösactighet, tes¬
likest på liugere och lurere och annet sådant löst och oärligit
parti förspilt och anvendt en stor del af rikesens inkumpst oc
rente utan al beskedelighet. Men udi andre nyttighe uthgiffter
til at löne sitt krigsfolk och andre sine tienere, ther häfver han
varit alt för nidsk och sparsam upå, och moste en part tiena
33°
156!)
honom udi try, fyra eller fem år för intet och likvel late bruke
sigh. Och när tå omsidher nödhen så tilsade, at någhet skulle
uthgifves, och han fan icke så mykit i rentekammeren, som
han håfve ville, så moste tå cammerererne håfve skylden, at
tile hade alt bortstulit. Och oanseendes at thet med ingen
skäl bevises kunde, thet the honom någet otroligen hade af
hendt, så lät han likvel bringe them um halsen, then ene effter
then andra, så at han på någre få år lät henge oc halshugge
fyre sine rentemestere, ärlige oc gudfructige karler, nemlighen
Anders Nielson, Måns Oluffsson Erich Berg och Engilbrect
Andersson. Thet samme hade han ock actet gore Jöns Måns¬
son oc andre flere; med sådane betalning moste hans krigsfolk
och andre, som någet medh rette hade til at fordre, som offtest
vare til fridz.
XVIII.
Til thet adertonde, upå thet han medh någen foge och
rett skulle synes hanche udi sine blodgirige saker, så hade han
udi en besynnerlig bok anteknet them, som han gerne ville
håfve sak medh, ibland hvilke vore meste parten af the för-
nämpste här udi riket, så ock uthaf andre ständer, både the
som hade embeter och andre. När honom syntes vare tidh,
tå fan han väl sät, huruledhes han skulle få sak medh them
och late bringe them anten ifrå godz, lif eller äre. Ther til
hade han uptenkt så monga constitutioner, instructioner, för-
plictelse och articlar; item förordnet konungsnemd och Jören
Persson, at han letteligen uthan buller kunde komma ther til
medh. Genom sådant sätt äre monge bådhe ädle och oädle,
inländske och uthländske, utan någen skyld eller brott jemmer¬
ligen kompne um halsen. En part äre vordne marterede, räckte,
pinte och brende, at the skulle bekenne thet som aldrigh var,
och sedhan lagde på stegel och hiul; en part hengde, drenkte
och um natte tidh udi kellere mörde och elliest ynkeligen
brachte um lif och lefverne. Och til yttermere bevis vil man
allenast någre uthländske personer nampn gifve, som han i så
måtte häfver latit umbringe. Först var en grefve son uthaf
Frankerike kommen hit til konung Erich at tilbiude honom
sin tienist; then samma häfver han jemmerligen latit martere
och plåge uthan någhen skyld eller brott, allenest för sine
ochristelighe mistankar skuld, som han hade fått til honom,
och sade han honom vara hår inkommen allena för then skuld,
at han ville förgifve honom, ther til doch intet bevis finnes
kunde, at han sådant skulle håfve i sinnet; måtte doch likvel
blifve streckt, pint och plåghet och på sidstone qvarteret och
1561)
33'
satter på fyre stegel. Doch häfver han til thet sidste ord sagdt,
at han aldrigh häfver någhen tidh sådant tänkt, än sider at
haft udi sinnet at gore, och badh Gud vare sig så sant nåde-
ligh, som han var ther udi oskyldigt), och så håfve the mest
alle sagdt, som han häfver latit aflifve. I så måtte lät han ock
umbringe en fenrich vidh nampn Maximilianus och seden han
medh fängilse och allehande marter hade latit plåga honom,
lät han binda honom hender och fötter och um natten leggie
honom i en säck' och kasten i Norreström; så giorde han ock
flere. Uthaf Lunden i Engeland var en benemd Johan Dimock
til honom ankommen, som mykit gott hade af honom förskyldt;
honom lät han så belöne, at han blef afsagd ifrå lif och lef¬
verne för någre löse updichtade orsaker skuld; doch ville han
ther medh bevise honom sin gunst, at han benådde honom
lifvet, och i then stadh lät han bödelen gore honom then al-
somstörste vanäre och smälek, som någen tidh uptenkies kunde,
och ville i så måtte skilie honom frå äre och redhelighet.
XIX.
Til thet nittonde, hvadh hans sinne och upsät varit häfver
medh clerkerit och the andelige personer här udi riket, thet
kunde man väl förnimma uthaf then handel, som hans läre-
mestere lier Dyonisius och Jören Persson begynte medh prester-
skapet här i Upland, synnerlige udi Roden, ther the effter
konungens befalning sende budh effter presterne med prophoser
och stockeknecter, satte presterne til gelden och ifrå, effter som
the hade gott förstånd på saken. En part af clerkerit moste
ock miste theres rente för någre löse orsaker skuld. Ifrå scho-
lerne lät han ock tage the dugligeste personer, som ther kunde
finnes, hvilke sedhen meste parten blefve brukede ibland pro-
phosser och stockebänglar til at fängsle, martere, plåge och
mörde folk.
XX.
Ti! thet tiugunde, såsom konung Erich häfver varit en
menniskio hatare och intet vördet eller achtet någen menni-
skios lif, så häfver han ock udi sunderhet varit en rett adel
fiende, och häfver för then skuld sigh til thet högsta ther um
beflitet, huru han kunde platt uthrote all then gamble adel
här i Sverige och gore sigh en ny adel effter sitt sinne, hvilken
han ock framdeles i like måtte achtede gore um intet, såsom
then förre, hvilket man altidh nogsampt af honom häfver kunnet
332
156?)
förnimme, thet han ock medh sjelfva gerningen häfver latit
påskina och förnemligest medh then grufvelighe, förfärlige och
ochristelige handel, han togh sigh före anno etc. 67 på Svartesiö
gård, hvilken han seden udi Upsale fuländede emot någre
Sverigis rikes godhe män och förnämpste adel, them han emot
Gudit, lagh och dom och uthan all förskyllen och redeligh
orsak häfver så mördeligh latit taghe af dage, at ibland Turker
och hedhninger häfver man aldrigh tilförene hördt eller för¬
nummet sådant skedt vare, oc häfver han til samme sin omilde
och tyranniske gerning ingen annen orsak haft, uthan allenest
at han hade legdt en tydsk köpman til, en ung lösachtigh ond
och ogudachtigh menniskia, benemd Petter Sastro, som skulle
säije sigh håfve hördt och förnummet i Tydskland af en ung
pomersk ädelman vidh nampn Josua Genewitz, at then ädle
och velborne herre her Niels Svantesson sampt hans vener och
förvanter och all then förnämste adel här i riket skulle håfve
förent sigh ther um at bringe konung Erich ifrå land och rike,
endoch han icke kunde bevise ett ord medh ett vitne, än sider
flere, såsom ock omögheligit var, at han sådant skulle kunne
bevise, effter thet var skinbarlighen dichtat och lughit. Och
hade aldrigh någen adelsman tenkt sådant, uthan konungen
och Jören Persson håfve sådane lögn udi theres onde och van-
artighe hierta sielfve updichtat, upå thet at the ville ther igenom
ransake och probere, såsom konung Erich och Jören Persson
thet nu sedan sielfve bekendt håfve, um någet sådant kunde
håfve varit på färde; lät för then skuld förscrifve en herredag
til Upsale och i medier tidh lät han på Svartesiö fänglig insetie
then ädle och velborne herre her Svante Sture grefve til Ve¬
stervik friherre til Hörningsholm etc., item h. N. son then adle
och velborne herre her Erich Svantesson, sammeledhes the
ädhle och velborne herrer her Sten Erichson friherre til Grefs-
näs, her Abram Göstaffsson friherre til Torpa, item then ädle
och velbördighe her Iver Iversson til Strömstadh riddere. Och
blefve velbemelte gode herrer fast spotteligen och föracteligen
udi obeqvemligh rum ther håldne och ille trachterede; en part
af theres tienere blefve ther jemmerligen marterede och plågede
medh brennevin och andre nyie pläger, som konung Erich och
Jören Persson uptenkte, ther medh the ville tvinge them at
bekenne thet som aldrigh var.
Sammeledes hade ock konung Erich befälet velbemelte her
Abram Göstaffsson at scrifva ett bref til then velbenetnde Josua
van Genewitz, lydendes um ett harnesk och en gulkädh; och
ändoch konungen thet bref sielf hade dichtat, såsom nogsampt
bevisligit är, teslikest lofvade och tilsade velbemelte her Abram
medh sin edli, at samme bref skulle vare honom och hans för-
1561)
333
vanter uthan skada, hade han likvel ther med annat i sinnet,
såsom han thet ock seden medh gerningen beviste.
Och ändoch Jören Persson noge nogh ransakade um för-
bemelte handel och lade ther upå sin högste och störste flit,
kunde doch ingen sak finnes medh välbemelte gode herrer,
uthan tå the vore för rette och han them fast grofveligen medh
en hop skäll ord uthan all beskedh och grund anklagede, giorde
konungen sielf theres urseckt. Icke thes mindre lät han före
them snypligen medh profosser och stockeknechter udi små
båtar, hvar för sigh, hvar effter annan, så at the icke skulle
få talas vidh; the ther seden blefve forvarede i Upsale udi
stinkende och stygge fängsle, och mäden the ther såte, blefve
the och någre ärlige män flere på herredagen i Upsale uth-
ropede och beklagede för rikesens förrädere och otrogne män,
hvilket han doch medh ingen sanning kunde bevise, såsom thet
icke heller än nu bevises kan. Men konungen och Jören
Persson brukede ther uthinnan theres eighen list och ilfundig-
het och ville med theres falske handel, prachtiker och stemp-
linger bevise sådane anklagan vara san, och ändoch then menige
man, som tilstädes vore på herredagen, icke kunde eller ville
sådane saker samtyckie, blefve the likvel ther til nödde och
tvungne at försegle någre dombref, effter som Jören Persson
hade them förestält, oanseendes at ingen fick läse eller höre
thet brefvet, som the tå måtte försegle.
Och när som sådant hades för hender, begaf thet sig, som
olyckes ville, at velbemelte her Niels Sture, som hade varit
konung Erichs ärende in i Lottringen och til then romerske '
keyseren, kom sielf tilstädhes til konungen i Upsale, hvilken
strax blef fängligh anammet och satt i tornedt och sedan annan
daghen ther effter upförd udi ett annet hächtelse på slottet.
Nu hade konung Erich scrifvit välbemelte grefve Svante
td udi sitt fängilse medh sin eigen hand, som än nu i dagh
tilstädes är, och tilsade honom sin konglighe gunst och ven¬
skap igen, bekende sigh hafva giordt välbemelte gode herre
orett och begärede af honom venskap, gick ock sielf tit up på
slottet först in til then ädle och velborne herre her Sten Erichs-
son, togh honom medh sigh och gick så in til välbemelte
grefve Svante, och blef tå saken aldeles förlikt och fördragen
upå både sider, och ther medh gick konungen sin vägh. Men
strax ther effter lopp han tilbake igen in upå slottet in i thet
rum, som välbemelte her Niels Sture inne satt fången, medh
en hel hop af sine mördare, som han hade hos sigh; then stack
han först med en dagert i brystet, ther näst stack then mör¬
daren Per Villamsson honom tvert igenom öghat och så bak
uth genom hofvudet, sedhen bäre någre af konungens mordiske
334
15(59
drabanter sine frispiker och hillebårder ock på välbemelte godhe
herre. Och ther medh lopp konungen sin kos och til skogs
medh sine mördare, så monge som på honom vore beskedde.
Kom ock hans läremestare her Dyonisius til honom, menandes
göra ther väl udi at han skulle komma til honom; then be-
falte han sine drabanter slå ihiäl, såsom the ock giorde och
marterede honom all i stycker sönder. Medh thet samme
sende konung Erich ett budh tilbake igen til slottet, at the
skulle slå the andre gode herrer ihiäl, undantagendes lier Sten
Erichsson, hvarföre vorde ock en hop landzknechter förordnede
til at falle in udi hvar och ens kammer, såsom ock skedde, at
the stormede och rusede in til them, ther the såte udi theres
fängilse, hugge och stunge udi them, så at få vore uthaf väl¬
bemelte gode herrer, som hade mindre än tiugu eller tretie
dödz sår udi sigh, och blefve til theres dödli sä ynkeligen
och jemmerligen pinte och marterade, at ingen retzligen ther
af så gräselighen scrifva kan. Och måtte ingen af välbemelte
gode herrer få predicanterne eller Gudz lekamen til sigh, så¬
som ock välbemelte godhe herrer lenge moste ligge ther på
mord, för än som theris vener, käre föräldrer och förvanter
finge ther af någet at veta. Hvadh spott, föracht, förtal och
förtret then sorghfulle grefvinne fru Märete sampt flere ädle
fruger och jungfruger på samme tidh är vedherfarit och hvadh
för klagegråt och ynkelig sorgeläte häfver hördz af thet ärlige
frugentimber, som ther vore, sedhan the hade förnummet, at
thet ynkelighe mord var så ochristeligen begåt: thet hierte
måtte vare af sten, som icke ther skulle håfve ynke och medh-
lidende uthöfver. Och likvel häfver konung Erich icke latit
sigh ther medh benöije, at han så ynkeligen och jemmerligen
häfver latit bringe välbemelte gode herrer lim halsen, som nu
berördt är, uthan ock så sedan them och theres hele slecht
och förvantnis til thes större förachtelse och försmädelse latit
säije, förkunne och uthrope på theres döde kroppar, thet som
theres och alle theres förvanters och effterkommendes hedher
och äre på geller, endoch mongen redeligh svensk man väl
vetterligit är, at välbemelte gode herrer och theris stam och
herkumpst håfve fast annat och thet som ärligit och beröm-
lighit är af Sverigis rike förskyllet.
Konung Erich hade ock budh effter then ädhle och väl¬
borne herre her Per grefve til Visingsborgh friherre til Ridbo-
holm, teslikest effter the ädle och välborne herrer lier Gustaff
Oluffsson friherre til Torpa, her Erich Göstaffsson friherre til
Tofftaholm och hade beredt välbemelte herrer theres kamrer
och theres domare, så them som the andre, och felede intet
ther udi mere, än at the för then longé vägh skuld, the hade
1569
335
emellan Vestergötland och Upsale, komme två eller tre dager,
sedan konung Erich var draghen täden. Thet var näst Gudh
the velbemelte gode herrers lif.
Var ock udi like motte medh profosser och stockebänglar
budh effter the adle och välbördige herrer her Ture IPersson
til Salestadh, her Claes Flemming til Svidia, her Claes Akesson
til Byestadh riddere, hvilke tå upå åtskilielige orter vore stadde
udi konung Erichs verf och ärender, så ock effter andre flere.
Och var blodhbadet redt til välbemelte herrer alle, så at konun¬
gen hade ju satt sig thet före i sinnet, at ingen skulle kunne
undslippe, och hvar Gudh alzmechtig thet synnerligen icke hade
förhindret, hade thet ock ther til kommet.
XXI.
Til thet förste och tiugunde, sedan thet ynkelighe mord
skedt var udi Upsale, ville then förräderen Jören Persson sampt
Christer Persson tagit med sigh en hop knechter och draghit
til Gripsholm och ther slagit ihiäl vår allernådige herre och
konung nu regerandes och sedan skickat h. k. Ma. furstinne,
som nu är vår nådighe drotning, til Rysseland, effter som konung
Erich thet tilförene storfursten hade lofvat och tilsagdt genom
sine hemlige scrifvelser, hvilket ochristelige och grufvelige up-
såt genom Gudz synnerlige milde försyn på then tidh blef
förtagit. Eoch häfver konung Erich uppehållit thet rysseska
sendebudh här i Stocholm Öfver ett helt år i then acht, at
han sådane sine otilbörlige tilsager effterkomme oc fulborde ville.
XXII.
Til thet andra och tiugunde, doch efter han befruchtede
at hele riket skulle håfve satt sigh up emot honom för then
ogerning skill i Upsale skedde, betenkte han itt nyt ohörligit
fund til at beteckie sitt onde upsåt med, både thet han begåt
oc än framdeles i sinnet hade, dictede sigh at håfve varit siuk
och svagh pä then tidh then gerningen skedde, lade all skullen
på Jören Persson och Christer Persson och någre flere och säde,
the hade förvildt honom på then tidh och kommet honom
ther til, och kunde väl lidhé, at the måtte blifve straffade ther
före. Gaf ock tvenne sine bref uth, medh sin eighen hand
underscrifven, at Jören Persson skulle insätties och ther til hålles,
at han skulle stå all man til rette, som honom hade någet
tiltale, och ther uthöfver få sitt förtiente straff. Ther uthöfver
336
1569
gaf han the nämeste förvanter til them, som döde vore, någre
skenker och föräringer udi guld och sölf, anammade ock någre
reser ther upå thet helige och högverdige sacramente, at han
ångrade sigh sådant håfve giordt, och skulle framdeles gore
riket och alle förvanterne så mykit til vilie och godhe igen,
som han hade giordt them sorgh och bedröfvelse, och stelte
sigh en long tid, like som han intet ville befatte sig med
regementet, utan ville late rikesens råd bestelle ther med; för-
hoppedes ther igenom at få någen orsak til at fulborde sin onde
föresätta mening. Han stelte sigh ock, som han icke ville tro,
hvadh man sade honom um henderne, som tå vore inkompne
öfver grentzen medli theres hele krigsmacht. Doch likvel når
han förnam, at the vore konipne up i Östergötland och så var
bestelt både med brotar och el Hest, at the hvarken kunde
komme lengre up eller uth, medh mindre the hade blifvit
slagne och platt nederlagde, blef han tå snart til pass igen och
sade sigh vilie draghe emot them. Och bestelte han tå saken
icke bättre, än at ther som han skulle håfve giordt henderne
afbräck och lagdt nidh, ther förlossade han them och halp
ther til, at the komme sin kos oskadde och uthan all färe, i så
måtte at han fordrede alt krigsfolket til sigh up til Södermanne-
land, icke allenest ifrå Östergötland uthan ock ifrå Småland.
När tå henderne vore kompne udi theris frie behåld in udi sitt
eigit land, drogh tå konung Erich effter them öfver grentzen
uthaf all the Svenskes fördel udi then olägligeste tidh um
året, som vare kunde, både för menföre och elliest, upå thet
han ther medh kunde bringe en hop af krigsfolket om halsen,
som han tilförene hade giordt vidh Halmstadh och herestädz,
hvilket doch blef förekommit. Och effter han sågh sigh håfve
någet anseende hos krigsfolket, ther han tilförene tvihade upå,
och intet mere fruchtede hvarken för fursterne, rikesens rådh,
ridderskapet och adelen, lät han tå strax förnimme hvadh udi
hans hierte var, så at han kallede igen alle the föräringer han
uthgifvit hade och hvadh han tilförene hade lofvet, tilsagdt,
bebrefvet och förseglet, sampt then förlikning, som giord var,
och sade, hvadh then Upsale handel belangede, ther hade han
giordt rett udi. Giorde ock sine tu bref um intet, som han
hade uthgifvit um Jören Persson, och lät tage then förräderen
uthaf fängilse, lät uthrope honom för en ärligh man och gaf
honom större veide seden, än han hade tilförene, oanseendes at
han var tre reser dömder uthaf fyre tolfter ovilde ärlige män
både ädle och oädle til en vetterlig tiuf, mördere och menedigh
förrädere. Sade ock at then dom, som öfver Jören Persson
var sagd, gick icke allenest Jören an uthan honom sielf, hvar¬
före ock samme dom skulle vare alldeles ogild, och at alle
1569
337
både anklagere och the, som dömdt hade, skulle stå under
thet straff, som the' hade velet dömdt honom til; achtede
ock hålle then förlikning fast upå samme sättet, som han holt
thet tilförene medh salige grefve Svante, effter som tilförene
berördt är.
Sedhen blef ock then handel um förlikningen emellen
konung Erich oc vår allernådige herre oc konung konung Johan
etc. then ene daghen olikere än then andre. Han förevende,
at han ville gifve högbemelte v. n. herre och konung ett litet
stycke land i Lifland, benemdt Ösel, för h. k. Ma. fursten¬
döme Finland, hvilket land han icke hade intagit, icke heller
viste, om han thet kunde inbekomme.
XXIII.
Til thet tridie och tiugunde häfver han ock genom sin
högfärd och ondske, ther med han häfver varit uptend, icke
allenest förhindret, ar thet icke är vordet förlikt och kommit
til fridh emellen Sverige och Danmark, effter som både then
romerske keysare, konunger och furster sigh hade tilbudit, så¬
som förberördt är, hvilkes underhandling han slett häfver för-
achtet, uthan häfver ock genom sådane sin förachtilse redt och
upveckt riket flere ovener och fiender på halsen, såsom han
ock medh sine ovise handlinger häfver förderfvet the höge och
ansendtlige gifftermål, som han vel hade kunnet bekomme uthan-
landz, och ther medh giordt sigh oc riket monge fiender, som
vel elliest hade blifvit vener, såsom skedde medh then legation,
han hade til högborne furste och herre her Philippus land-
grefve til Hessen, ther på han hade gifvit the ädle och vel-
borne herrer her Niels Gyllenstierne til Fuglevik rikesens cant-
zeler och her Jören Gera friherre til Ollenö sin fulmacht icke
allenest at beslute then gifftermålshandel, som han tilförene
medh högbemelte landgrefvens dotter påbegynt hade, uthan
ock blifve henne fölgachtige her in i riket. Och i medier tidh
scref han sielf drotningen i Engeland til fast vidh en annor
mening, hvilket bref blef seden i sion uptagit, ther igenom
then handel blef aldeles afslagen, honom och sine sendebudh
til ingen ringe förklenring.
XXIIII.
Til thet herde och tiugunde häfver ock konung Erich
emot all loflig!) kongligh och furstlig!) bruck icke allenest
sigh och sitt konglige stånd til förnedring, uthan ock sine höge
33§
1569
förvanter oell slecht och hele Sverigis rike til störste skam och
blygd, tagit sigh sin frille, then en ringe landzknechtz eller
stockeknectz dotter är, til echte hustro och latit henne krone
til Sverigis rikis drotning och häfver ther tnedh bespottet och
förachtet alle höge potentater och furstlige personer, så ock
sin eigen faderlige herkumpst och Sverigis rikes herskap och
adel, hvilket ock ther uthaf noghsampt kan bevises, ether han
ock någre gånger häfver förbannat then stund, at hans salighe
fru modher skulle taghe näghen svensk til ächte.
Han ville ock medh samme sin skendelige gifftermål komme
sine bröder ifrå Sverigis rikis succession och at hans barn
allenest skulle blifve vidh regementet, så sorn han ock ther
igenom mente sigh håfve ytterlighere tilfelle och lägenhet at
tvinge sine bröder och andre flere ständer lier i riket.
Han häfver ock varit til sinnes, eftter som Jören Persson
i sitt ytterste häfver bekendt och ther um monge vetterligit
var, udi sin bröllops högtidh at velet late bringe sine bröder
och andre the förnämpste af adelen um halsen, som tit tå hade
kommit, hvilket docli genom Gudz synnerhge försyn then
gång blef förhindret, effter the högborne furster tå icke komme
tilstädes.
Sedhen han hade förorsaket högbemelte konglige Maiestat
och then högborne furste hertigh Carl til then fiendtlige handel,
theris Nåder emot honom foretage moste, häfver han ock haft
udi upsåt at vele late sköde och sedhen upbrenne Stocholms
stadh sampt medh slottet och the förnämpste örligsskip och
hade seden velet med någre af the små skip sampt all Sverigis
rikes drätzel och annen förrädh, som her tå hade varit på
slottet, begifvit sigh til llysseland och upveckt riket then
henden på halsen; hade han ock tå achtet latit slå ihiäl alle
the, som han hade någen mistanka til och icke ville med
honom hålle.
Här häfver ock tå gatt för alment rychte, at han hade
velet medh thet samme latit upbrenne her på slottet både then
högborne furstinne salige konung Göstads efterlåtne husfru och
sine cigne systrer sampt grefvinner, frur och jungfruer, som här
tå vore, eller han hade ock velet förskicke them til Rysseland,
ther the ock af ett sådant groft och barbarskt folk hade kunnet
blifvit ynkeligen och smäligen medh färne.
Upå thet seneste seden Stocholms stad och slott var udi
k. Mai. til Sverighe vår aller nådighe herres och konungs
konung Johans etc. händer och våld, kunde konung Erich
ändoch icke underlate utgiute sitt mördiske och blodtörstige
sinne, stälte sigh emot välbemelte her Sten Erichsson, som han
ville gifve sigh honom til fänge, och hade doch likvel bestält
1569
339
någre drabanter, som skulle stinge honom ihiäl, så at then
gode herren, som menige riket kunde håfve haft äre och gagn
uthaf, måtte ther uthöfver förtidelighen sättie lifvet til.
Sådane oc andre store laster oc odygder, som konung
Erich häfver bedrifvet och man än nu kunde gifve tilkenne,
vil man här uthinnen både för korthetenes och hans konglige
herkumpst och höge förvantnis skuld videre håfve fördrag at
beröre, och häfver Gud alzmechtigh för sådane hans ogudach-
tige, omilde, blodhtörstige, onde och skaddige regemente icke
allenest förstött honom ifrå Sverigis rikes regerung, utan ock
straffet honom medh en rett Sauls anda, hvilken så häfver för-
härdet och förstocket hans hierte, at han icke kan än nu be-
kenne sig och håfve ider och ånger för sine misgerninger, som
han häfver bedrifvit, utan säger at han häfver giordt alt rett.
Then samme ande, then han sielf häfver gifvit nampn och
kaller honom Koppaff, tagher ock honom ä som offtast vett
och förnufft ifrå, så at han icke kan håfve fridh för honom
hvarken natt eller dagh.
Äre nu alle öfverheter af Gudh förordnede thet gode til
at fordre och the onde til at straffe;
och konung Erich tvert emot the onde häfver uphäfvet
och the frome orettvisligen förfölgdt;
så häfver han uppenbarligen handlet emot Gudz ordning,
vilia och befalning.
Häfver ock konung Erich lofvet och svorit allom Svenskom
och Sverigis rike sin konglighe edli under Gudz nampn at vele
vare och blifve them för en godh och rettvis, christeligh, from
regent, så lenge han lefde, ther uppå häfver åter hele riket
hyllet och anammet honom för konung igen.
Thette löffte häfver han Gudh och the Svenska fast ille
hållet, therföre häfver han giordt sin konglige kylning och
theres edh sielf krafftlös och um intet.
Och vil ther uthaf ovikeligen folie, at han bådhe för Gudh
och menniskior all sin konglige höghet och rettighet förverket
och förbrutit häfver.
Och ändoch tyranni så vä! som alle andre plågher äre
synda straff, så kommer doch tyranni mäst af theris eigen onde
frie vilie och mistanke, som thet bedrifve, och theris onde rådh-
gifvere, at the taghe för groft til saken, så at Gudh moste
taghe ther ofvan udi medh, så frampt land och rike icke skola
gå aldeles til grund.
Såsom thet ock visseligen häfver varit Gudz verk, förty
at ändoch honom häfver varit nogsampt och uppenbarligit rädt
och förmanet, seden man tå förnam, at hans bröllop endelighen
skulle gå fort för sigh, och han hade udi sinnet mykit ondt
34»
1569
på samme tidh at fulkompne och bedrifve, at han skulle taghe
sitt regemente någhot christeligere och bättre före än såsom
han giorde, hålle then förlikning, som giord var, och öfvergifve
Jören Persson, Christer Persson och flere sine onde rådhgifvere,
så frampt the icke skulle blifve förorsakede til någre andre
vägher; så häfver doch alt sådant intet kunnet hielpe, uthan
blef doch lengst verre. På thet sidste blefve honom uppen-
barlige undsäijelse bref tilscrefne, och kunde doch likvel intet
thes heller sådane sin ölycke förekomme, ähuru stor macht och
tilfelle han hade, förty Gud är icke then Gudh, som ogud-
achtigt väsende behager. Then som ond är blifver intet för
Herren, hans ansichte står emot them, som ille gore, och han
skal uthplane af jorden hans åminnelse. Then falske och blodh-
girighe skal neppligen komme til helftene af sin ålder.
Monge tyranner håfve most sittia nedre på jordene, och
cronen är satt på then, ther man intet på tänkte.
Och effter vold och orett, blodz uthgiutelse och tyranni
är styggeligit för Gudh, så är icke synd för menniskior at skilie
sigh ther af medh, helst när man ser, at thet vil gå alt för
högt upå. Ty man är fast mere plichtigh monge oskyllige och
frome, ja ett helt konge rike, til at hielpe och frelse, än en
ond och ogudachtigh tyran til at höre och lydhe, helst när
ingen förbättring är til at förhoppes och förvente.
Medhen nu the Svenske håfve hyllet konung Erich för
en arf konung, upå thet han skulle blifve them och menige
Sverigis rike thes hullere och bättre emot then store äre och
trohet the beviste honom fram för alle andre konunger, som
udi Sverighe för honom varit håfve, skedt är, och han ther upå
häfver medh tu upreckte finger lofvet och svorit them alle
vidh Gudz helige och dyrebare nampn, för än han fick cronen
upå sitt hofvudh, at han ville förestå them alle och Sverigis
crone, som en godh, from, rettvis och mild herre och konung
ägner och bör, och hålle them vidh Sverigis lagh och andre
godhe och gamble sedvenier, ther upå theris löffte och tilsager
håfve varit grundat, och effter han samme sin edh, hvilken han
giordt häfver, nu. sedhen til thet minste icke hållit häfver,
oanseendes at the håfve troligen tient honom på thet ottonde
år och ther uthöfver förvåghet theris lif och lefverne, såsom
ock monge theres slecht och förvanter för hans skul håfve satt
helsen och lifvet effter upå alle tugh och reser, ther the håfve
varit tilsagde, utan stelt och förhållit sig emot them igen uthan
skäl och all rettmätigh foge och orsak som en fiende och
grufveligh tyran, hållit hvarken bref eller segel, uthan stått
them effter godz, äre lif och lefverne, förkränkt och giordt om
intet Sverigis lagh och alle konglige och furstlige friheter,
1569
34i
herligheter och adelige privilegier, onytteligen förslöset rikesens
drätzel och inkumpst, then svenske adel, stam och slecht udi
grund til at uthrote, och trachtet ther effter at komme riket
udi evigh träldom, förderf och undergång och udi fremmende
hender och sielf uthaf lutter ondske och diefvuls ingiffter alle
christne herrer och furster och besynnerlige thet hele svenske
ridderskapet til förachtilse och förtret medh sitt gifftermål för-
nedret och skemdt sin furstlighe och konglige eigen slecht och
herkumst och draghit them en hop obyrdige, vetterlige oger-
ningsmän öfver hofvudet, ther til medh giordt och uprettet ett
sådant förbund medh Ryssen, som icke allenest Sverigis rike
uthan ock jemvel flere nationer, hvilke Rysseland närmest be-
liggendes äre, til skade, ther medh såsom han elliest i monge
måtte häfver retedt them then ene mechtige fienden upå effter
then andra och ingenstädz velet eller kunnet stille någet til
gode igen;
Therföre håfve the varit nödde och tvungne, så framt
menige riket icke skulle komme udi thet aller yterste förderf,
at upsäije honom huldskap och manskap, achte och hålle honom
för alles theris hätzkeste fiende; ty the hafva varit för Gudh
och all menniskligh rettvise mere plictige och skyllige at be-
tenkie theris käre fäderneslandz almennelighe betste, som ock
nu then höghe tidh varit häfver, än at tilse then ene ogud-
achtige, onde menniskies skaddige och förderfvelige regemente
lenger håfve framgång, och medhan regementet är dagligen
blifvit styggere och farligere, ther til medh häfver Gudh straffet
honom och tilskicket honom en rett Sauls anda, så at han til
besynnerlige tidher häfver varit slett vild och tå viste eller
kunde han intet annat taghe sigh före än mörde och slå folk
ihiäl; therföre effter han alleredhe alt för mykit sådant upå
monge oskyllige bådhe ädle och oädle, som noghsampt til-
förene förmält är, bedrifvit häfver och aldrig kunde blifve mätt
uthaf blodh och än nu udi sitt fängilse någre gånger thet
samme häfver velet tilbiucle, håfve the sådant framdeles til at
förtage icke annorlunde vist eller kunnet förekomme än at
hålle honom udi en nöghe, doch furstlig fängligh förvaring,
så lenge hans lifstidh varer, och hans affödhe dömdt och af-
sagdt för theris förachtelighe och olaglige herkumpst skuld ifrå
all arfligh rettighet til evigh tidh.
Sorn bekant, finnas tre redaktioner af denna skrift (jfr Klemming,
Ur en Antecknares samlingar, sista uppl. sid. 56), och det har redan på¬
pekats, att den här tryckta texten närmast öfverensstämmer med den fram¬
ställning af anklagelsepunkterna, som lemnäs i den utförligare berättelsen
om riksdagen. Men äfven i afseende på den första redaktionen uppstod
hos konung Johan betänkligheter att döma af följande ord i en skrifvelse till
ståthållarne i Stockholm den 23 september 1569 (riksregistr. 1569 fol. 296):
Riksdagsakter II. 23
342
1569
Thernäst som I begäre vette um thet uthskrifvende emoth kongh
Erich, som nu udi pränt är författedt, skall publiceres och komme
iblandh then menige mann; sa effter ther udi bchöfves ännu någen
förandringh, therföre vele vi icke, att I några udaf samme pränth
skole lathe uthkomme, förre än vi håfve latidt thett bättre öfverse.
Men thet öpne bref, som vi nu nyligen på tryck håfve befälet att
lathe uthgå belangendes kongh Erich och thc Danske, thet vele vi
medh thet förste håfve publiceret.
Huru det gick med denna indragning eller omarbetning är icke bekant.
Men att det exemplar, som Johan III användt för 1575 års redaktion (jfr
Klemming, anf. arb.), icke kan vara det äldsta trycket, synes i hvarje fall
framgå däraf, att i dess inledning talas om de fiender, som »uthi thesse
förledne sju år» anfäktat riket (ändradt 1575 till »uthi samfelte siu år»),
hvilket svårligen kunnat sägas i början på år 1569. I den här införda
texten förekomma åter uttrycket »nu upå thet ottende år, sedan han är
kommen til regementet». Att § 8, som handlar om det pågående danska
kriget, i de andra redaktionerna uteslutits, saknar icke heller sin betydelse.1)
3 samtida latinska redaktioner af anklagelseskriften finnas likaledes
i Riksarkivet. De ansluta sig närmast till den senare redaktionen.
382 Konung Johan till konungen af Danmark med anledning af stan
demas beslut angående de föreslagna fredsvilkoren. Stock¬
holm 1569 den 29 januari.
Riksregistraturet 1568—69 supp], fol. 56 med rubriken: »Till
kongen i Danmark, att kong:e Ma:t etc. vår aller nådig:te herre
och konungh sampt Sverigis rikes ständer icke kunne bevillige
och samtyckie the olidelighe fridzmedel, som the Danske håfve
Sverigis rike förestäldt, uthen tillbiude sigh, att thett motte
komme till någhen videre fridz tractat. Datum Stocholm then
29 januarii anno etc. 69.»
Vi Johan etc. tilbiudhe then stormechtighe högborne furste och
herre her Friderich then annen etc. Stormechtige, högborne konungh,
såsom vi medh vår seneste schrifvelse, hvilken vi then 23 decembris
näst förleden till e. K:t håfve latid uthgå, vänligen gofve e. K:t til-
kenne, att vi hade latidt till oss förschrifve menige Sverigis rikes
ständer till en almenneligh riksdagh, upå thett vi iblandh andre väre
och riksens anliggende lägenheter och saker medh them förhandle
mathe um the fridzmedel och conditioner, som e. K:t häfver latidt
föreställe och medhgifve våre sändebudh, hvilke vi till e. K:t för
någen tidh seden hade förskicket; så lathe vi e. K:t vänligen för-
nimme, att vi nu håfve haft samme ständer tilhope och them tilkenne
') Att jä 23 (g 22 i de andra redaktionerna) bibehållits i det närmaste oförändrad,
ehuru den icke synes vela om freden i Stettin, kan bero på ett förbiseende.
1569
343
gifvit, upå hvadh conditioner och vilkor samme fridzhandel stäldt är,
och theris meningh ther um bespordt. Och kunne e. K:t ther upå
vänligen icke förhålle, att effther thett udi samme fridzhandel äre
någre punchter författede, hvilke oss och Sverigis rike äre aldeles
för när och till skadhe, så och fast förvitlighe, iblandh hvilke äre,
att vi icke allenest skole igen gifve alt thett, som til Sverigis crone
udi thenne feigdhe genom krigsmacht medh stor bekostning och
mången ärligh mans lif vunnit är, både till slott och fedzste, landh
och folk, schip och schytt, uthen och ther uthöfver besåldhe alt e.
K:tz krig[s]folk, ifrå then tidh vi först schrefve e. K:t till um leigdhe
för för.de våre sändebudh, oanseendes att e. K:t icke häfver velet
effther vår vänlighe begären på then tidh udi någet anstånd bevillige,
och att e. K:tz öfverste Frans Brokenhus häfver udi samme fridz¬
handel vårt slott Varbärgh fiendtligen angripit, såsom och Christer
Munch nu nyligen medh en hop af e. Kitz krigsfolk uthen all för¬
varing fiendtligen är infallen udi Jämpthelandh och Härdal och ther
fånget och någre till dödz slagit, effther sorn oss är tillkenne gifvit,
uthaf våre undersåther och tienere, emot thett afskedh, som våre
sändebudh af e. K:t gifvit var; seden vill och e. K:t än dhä beholle
vårt slott Elfsborgh till en underpanth för then summa peninger, e.
K:t till för:de sitt krigsfolks afbetalningh begärer; och effther som
vi kunne förnimme, vill och e. K:t seden förmene sig att kunne fordre
uthaf oss och Sverigis rike all thenn umkostningh, som e. K:t på
thette hele kriget användt häfver, medh någre andre sådatme odräg-
lighe och aldelis olidelighe conditioner, effther som udi then fridz
förnotlingh, hvilken e. K:t föride våre sändebudh häfver latidt före¬
ställe, videre förmälles; så allthenstundh menige Sverigis rikes ständer
ther uthaf nogsampt kunne förnimme, att medh sädanne fridzhand-
lingh icke annet sökies än Danmarks rikes nytte, fördel och för-
meringh och ther emot Sverigis rikes undertryckelse, skadhe och
fördärf, therföre håfve the udi sådanne olidelighe punchter icke kunnet
eller velet bevillighe och samtyckie, ty e. K:t kan väl sielf betänkie,
att ther som thett skall blifve någen godh, beständig och varafiftigh
fridh thesse riker emellen, då måste thett ske medh the vilkor, som
begge partherne kunne vare like dräglighe och lidelighe, och icke
sådanne som thesse äre och öfvervunnit folk pläger föreställes. Vi
håfve icke heller gifvit våre sändebudh fullmacht eller befalningh till
att stadfäste och bekräfftige på våre och riksens vägne någre sådanne
olidhelighe articler, effther som medh theris medhgifne instruction kan
bevises, uthaf hvilken nogsampt är till att förnimme, att vi icke annet
håfve tilbudit eller begäredt, uthen thett som christeligit, tilbörligit
och lideligit är.
Så effther thett icke allenest vill vare begges väre kongeriker,
uthen och jämväll månge andre umliggende landh, furstendömet- och
städer till niyckin besväringh, skade och fördärf, hvar thette long-
344
1569
varighe krigh thesse riker emellen skulle ännu längre blifve fördrögdt,
hvilket vi så myckit oss står till görendes ingelunde gerne se eller
vele, att så ske skulle, uthen heller att fridh, godh naborligh vilie
och vänskap emellen oss och våre riker måtte blifve uprättedt; thcr-
före håfve vi medh vårt elskeligh rikes rådz och menighe ständers
rådh och samtyckie för godt ansedt att tilbiude oss ännu ytterligere
hos e. K:t, att thett måtte komme till någen videre fridztrachtat, så
att handelen kunde komme på någre lidelighere och tilbörlighe medel,
än som e. K:t nu häfver latidt oss föreställe, och kunde samme handel
medh thett förste blifve företagen uthaf begge rikernes tilförordnede
fulmyndige godhe män på någen läghligh ort vidh grentzen, eller
ther som man således icke kunde komme öfver ens um saken, då
kunde vi väl lide, att ther um seden måtte blifve förhandlet på then
tydzske siöside, effther som romerske keyserligh Ma:t, kong:e V:de
till Pålen och kong:e V:de till Frankerike, chur- och furster, så och
menighe hänsestäderne håfve begäredt och ther uthinnen till att under-
handie sigh vänligen och flitheligen tilbudit, och förse oss, att hvarken
the, som ther uthinnen handlendes varde, eller andre ärlige opartiske,
skole achte thett för rättvist, att vi och Sverigis rike skole vare
plichtige sådanne olidelighe fridz vilkor till att ingå eller anamme.
I midler tidh samme handhel varede, kunde ett anståndh thesse riker
emellen blifve uprättedt, till thess freden fulkomlighen vore stadfäst.
Och althenstundh vi för vår person icke håfve gifvit e. K:t orsak till
någen ovilie, hvarken förre än vi äre kompne till then kong:e rege-
ringh eller sedhen, icke heller varit vållendes till thett skadelighe
krigh, som emellen e. K:t och vår brodher konungh Erich varit
häfver, uthen fast heller sedt och velet, så myckit oss häfver ståt
till görendes, att thett hade blifvit vidh then vänlighe fridzföreningh,
som thesse riker emellen udi begges våre käre her fäders salighe och
högloflighe regementz tidh blef uprättedt, ther thett nu är långt ifra,
så vele vi oss förthenskuldh till e. K:t vänligen förse, att e. K:t
sådanne christeligh och tilbörligh medhel och förslagh till en lideligh
fridzhandel icke varder afslåendes, uthen ther uthinnen samptyckendes.
Men hvar så icke sker, thett vi dog icke förmodhe, uthen e. K:t ville
oss och Sverigis rike her uthöfver ännu ytterligere fiendtligen angripe,
då vele vi thett håfve Gudh alzmechtigest hemstäldt, inthet tviflendes
att hans guddomlighet varder oss udi vår rättfärdighe sak hielp och
biståndh bevisendes, såsom vi och her medh vele håfve protesteret,
att vi icke skyllige äre udi hvadh skade, fördärf och blodz uthgiutilse,
som seden ther medh folie kan, allthenstundh vi nu her medh såsom
och tilförene oss nogsampt håfve förclaret, hvadh som vårt sinne och
benägenhet är udi thenne sak, och begäre vänligen, att e. K:t ville
oss her upå e. K:tz tilförlathelighe meningh och schriffteligh svar medh
thett förste bekomme lathe. E. K:t her medh Gudh alzmechtigeste
till ett fridsampt och godt regemente vänligen befalendes.
1569
345
Svenska riksrådet till det danska med anledning af ständernas 383
beslut angående de föreslagna fredsvilkoren. Stockholm 1569
den 30 januari.
Riksregistraturet 1568—69 suppl.fol. 58 v.med rubriken: »Sverigis
rikes rådz schrifvelse till Danmarks rikes rådh belangendes the
olidelige fridzmedel, som the håfve Sverigis rike förestäldt. Datum
Stocholm then 30 januarii anno etc. 69.»
Vi Carl medh Gudz nåde Sverigis Göthis och Vendis arffurste
och hertigh till Södermannelandh Närike och Vermelandh sampt vi
effther:ne Per grefve till Visingsborgh och friherre till Ridboholm
Sverigis dfotzet, Göstafif Oluffsson friherre till Torpa Sverigis marsk,
Nils Gyldhenstierne till Fuglevik riddere Sverigis rikes cantzeler sampt
flere af Sverigis rikes rådh, som på thenne tidh her udi Stocholm
församblede äre, tilbiudhe the edle, ärlighe och välbördige herrer
Danmarks rikes rådh och godhe män, Peder Oxe till Gislefäldh Dan¬
marks rikes hofmestere, Johan Friis till Heslager cantzeler, Holger
Rosenkrans till Bolver stadthollere udi norre Juthlandh, Peder Bille
till Svanholm höfvidzman på Kallenborgh, Nils Kås till Torop gårdh
secreterer medh sampt alle the godhe herrer och ärlighe män, som
udi Danmarks rikes rådh äre, vår synnerlig gunst etc. Käre godhe
herrer och ärlighe män, vi gifve eder gunsteligen, vänligen och
naborlighen her medh tillkenne, att såsom then stormechtig:e hög-
borne furste och herre her Johan etc. vår käre her brodher och
nådigeste herre och konungh för någen tidh sedhen häfver afferdiget
sine godhe män och rådh the ärlige och välbördighe riddere her
Jören Gyldhenstierne till Fuglevik och her Ture Bielke till Salstadh
till then stormechtighe etc. her Frederich thenn annen etc. medh in-
struction och befalningh till att förhandle hos h. k. V:de um thette
longhvarighe och besvärlighe krigh, som thesse riker emellen medh
beg[g]e parthernäs, så och the umliggende länders store skade och
besväringh udi någre år varet häfver, att thett måtte blifve afskaffet,
och i then stadh godh och tillförlatheligh vänskap och naborskafft,
fridh och enighet på godhe, tilbörlighe och begge partherne lidelighe
vilkor vardhe uprättedt, effther som kong:e V:de till Danmark genom
sine schrifvelser till högbe:te vår käre her broder och nådigeste herre
sigh häfver latidt förnimme att vare benägen; så äre nu förbe:te gode
herrer för någen ringe tidh sedhen till höghbe:te vår käre her broder
och nådigeste herre igen komne medh then fridzförnotlingh, som I
godhe herrer på Danmarks rikes vägne håfve latidt författe och date-
ret är udi Roskildh then 18 novembris näst förlidhen, hvilken vi håfve
besedt och öfverläset och ther uthaf förnummit, att I godhe herrer
håfve myckit fordret bådhe till slott och fäste, landh och folk, schip
346
1569
och schytt, som Sverigis crone häfver medh krigsmacht ärligen vunnit
och ther uthöfver giordt så drapeligh bekostningh och satt så rnångh
stolt erligh mans lif till; skole och ännu ther uthöfver betale edert
krigsfolk, så länge saken kan komme till någen fulkomligh ände; ^
och till thes sådant till fyllest skcdt är, vele I till en underpanth
beholle Elfsborgl!; lyckthes så ther medh, att vi Svenske skole emot
alt thette inthet mere bekomme igen, än ett uthaf the schip I finge
vidh Elfsborgh och ther till Kindh och Mark i Vestergötlandh, hvilke
dogh ingen annen tillhöre uthen Sverigis crone allene och icke ännu
håfve varit her till udi eders våldh. Är nu thette alt like och rätt
tilbudit, thett ställe vi edher, godhe herrer, sielfve till att betänkie.
Och effther thesse riker föge fordel håfve haft uthaf thenne feigde,
hvilket I på eder side så väl som vi förnummit håfve, therföre vore
thett väl sä nyttigdt för eder sorn för oss, att man toge någre sådan
medhel före til fridh, som lidelighe och tilbörlighe vare kunde, upå
thett sädanne onödigh krigh och oskylligh blodz uthgiutelse, ther
säldhen plägher folie någen lycke medh, måtte ännu udi tidh afskaffet
blifve. Och hvadh then summa peninger belanger, then I begäre
till edhers krigsfolk, kunne vi icke vethe, hvadh foge eller rätt I ther
till håfve skole, althenstundh kong:e V:de till Danmark häfver dogh
icke velet bevillige udi någet anståndh emellen thesse riker, som vår
käre her brodher och nådigeste herre och konungh udi näst förledhen
sommer först genom sine schrifvelser och seden medh sine sände-
budh på thett vänligeste häfver begäret, och althenstundh ther är icke
heller någhen viss summa föresagd, icke heller upå huru lång tidh
för:de krigsfolch skall figge upå väre peninger, och kunde ske, att
när the hade bekommit fyre måneder, skulle vi seden lathe folie
thenn fempte och siette till medh och ändå seden vare Elfsborgh
like när; så och effther Frans Brokenhusen medh en del af eders
krigsmacht häfver begifvit sigh för Varbergs slott och thett velet för¬
raske udi then tidh, när för:ne fridzhandel blef uprättedt, såsom och
Christer Munck nu nyligen medh ett tal krigsfolk uthen all förvaringh
i thenne fridz trachtat, för än then rätte tidh, som udi fridzförnot-
linghen förmälles, var uthe, är infallen udi Jämptelandh och Herdal,
ther gripit, fånget och någre ihielslagit, effther som oss är berättedt,
uthaf vår käre her broders och nådigeste herris undersåther och tro
tienere, och ther uthöfver ligger eders hele krigsmacht ännu på thenne
siden um sundet församblet; så kunne I gode herrer väll sielfve be-
sinne, huru lideligit thett vill vare lute vår käre her brodher och
nådigeste herre och Sverigis rike att inrymme och efftherlathe sådanne
och andre flere besvärlige och odräglighe conditioner och vilkor, som
eder fridzfornottlingh innehåller och förmäller, hvilke man bet[v]ungit
och öfvervunnit folk, thett vi Gudh thes lof ännu icke äre, pläger
föreställe. I godhe herrer vele ihugkomme, att vi Svenske håfve icke
varit the, som thette krigh emellen thesse riker först håfve begyndt,
1569
347
icke heller håfve vi gifvit rådh ther till, uthen fast heller sedt, att
thett hade kunnit blifvit vidh then fridzföreningh, som emellen thesse
riker udi väre framlidne herrers konung Göstaffs och konungh Chri¬
stiers tidh salighe och högloffighe i hugkommelse blef giord och up¬
rättedt, ther vi dogh förnimme att thett är nu alt för långt ifrå.
Thett kong:e V:de till Danmark häfver på någhen tidh hollit medh
sitt krigsfolk och elliest inthet fiendtligit företagit, ther häfver h. kon:ge
V:de giort väll udi. Vår käre her brodher och nådigrte herre och
vi Svenske håfve udi midler tidh inthet varit fåfänge, uthen medh
Gudz nådighe tilhielp ther uthöfver våget vårt lif och välfärdh, att
vi håfve skildt thenn vidh regementet, hvilken så hårdt häfver varit
eder en skadeligh fiende och ovän som vår, så att vi nu, Gudh thes
lof, håfve thenn lägenhet och tilgångh till saken att blifve vänner igen,
ther thett elliest alrigh hade kunnit komme till, så länge kongh Erich
hade blefvet vidh regementet, och skulle han än håfve tagit sigh
både Muschovither och Tattere till hielp. I godha herrer, som hög-
förståndighe och godhe rådgifvere, vele och betänkie, hvadh ölycke,
skade och fördärf, som sådanne onödigh krigh häfver in att bäre,
sammelundhe och, att thett är icke alleneste thesse riken, som ther
håfve skade och ogagn uthaf, så att vi ther medh i lengden kunde
förblotte och utharme hvar annen, uthen ther äre och monghe andre
kongheriker, furstendöme, landh och städer, hvilke, ändog the medh
thette krigh inthet håfve till att beställe, håfve the dogh ligväl ther
föge mindre skadhe och fördärf uthaf, än vi sielfve, the såsom och
uthen tvifvel icke vele eller kunne hålle them thett i längden till
godhe, som först och sidzst blifve ther orsake till.
Så effther udi för:ne fridzförnottlingh äre någre punchter och
articler författede, hvilke, effther som förberdt är, äre Sverigis crone
alt för när, håfve och hvarken högbeite vår käre her broder och
nådigeste herre eller Sverigis rikes rådh samtyckt eller bevilliget
them till att anamme, uthen pä videre report tilbake igen, ther I
godhe herrer på then tidh icke håfve velet lathe kommet till; så vore
vårt trogne rådh och betänkiende, ytterligere krigh och blodzuthgiu-
tilse ther medh till att förekomme, att någre förståndige och myndighe
män, like månge uthaf begge riksens rådh, måtte ännu komme till-
hope på någen lägligh orth vid grentzen till att förhandle um en
godh och tilbörligh föreningh, then begge rikerne kunde vare lidelig
och drägeligh både nu och i framtiden. Kunde dhå saken udhi vänlig
inåtthe ther blifve afhandlet, vore thett så myckit bättre, att man
ther udi icke behöfde omake och besväre någre främende under-
handlere på främende orther. Hvar man och, som vi oss icke förse
vele, icke skulle kunne ther um förlikes, då vele vi icke rådhe ther
ifrå, att saken mätte seden komme till andre främende underhandlere
på the ställ och platzer, som ther till tillförende håfve varit nampn-
gifne, först af romerske keiserligh M:t, seden af kong:e V:de till
34§
1569
Frankerike och andre herrer och furster, och nu på thett sidzste af
the Vändiske städer så högligen och myckit håfve varit begäredt,
hvilke och ther um håfve sagt sigh håfve tilståndh af kong:e Verde
till Pålen och eders herre och konungh, så att the sampt the Lybske
theruthinnen skole håfve bevilliget. Och effther the håfve leget her
mer än år och dagh, häfver högbe:te vår käre her broder och nådig:te
herre, så snart h. kongre Ma:t häfver bekommit Stocholm, medh
sådanne nädigh svar och beskedh them afferdiget och förvilligit udi
alt thett, söm till en christeligh och lideligh fridh kan vare tienligit,
effther som the håfve begäret. Ther nu then fridzhandel på grentzen
skulle gå uthen frucht uthaf, kunde man i midler tidh väl gore an-
ståndh, så länge samme fridzhandel varede, in till thes friden ful-
komligen kunde blifve stadfäst, och kunne vi väl lide, att för:de
fridzhandel må blifve företagen på ett uthaf the vilkor och förslagh,
som förberörde äre, eller och både, effther som eder godhe herrer
kan synes bäst att vare. Hvar I och ther uthöfver, så som vi oss
dogh icke förse vele, althenstundh vi achte eder, godhe herrer alle,
icke vare så glömske, uthen eder skall ju väll ihugkomme, att Sverigis
crone häfver icke mäste(!) länge seden bevist edber myckin tienst udi
eder nödh och trångh, vile företage och fuländhe then handel medh
någet videre fiendtligit angrip, emot thett som h. vår käre her broder,
nådigeste herre och konungh häfver tilbudit och vi ännu på h. kong:e
Madz och Sverigis rikes vegne tilbiude, så att [o:och] thett, som uthaf
högst:te keiserligh M:t, konunger, herrer, furster och städer tilförende
begäret är, så måtte vi befälet Gudh och kunne ther inthet annet til
gore, uthen vele hoppes till Gudh alzmechtigest, att han varder oss udi
vår rättfärdighe sak biståndh görendes och att han, som häfver gifvit
vår konungh och oss alle begges väre hedzske fiende i våldh och
förvaringh, han varder oss och ännu her effther väl försvarendes, ty
att Gudh förstörer thett folk, som gerne örligher och kriger. Och
ville Gudh, att vi hade haft för sex eller siu år seden en sådanne
herre och konungh, som vi nu håfve, då hade thett mere varit för
Sverigis rikes gagn och välfärdh, än som thett udi thenne nästförlidne
tidh varit häfver. Och kunne vi Svänske medh Gudh alzmechtigeste
så och månge ärlighe opartiske till sin tidh nogsampt bevise, att vi
icke håfve begyndt thette krigh, som nu udi sä longh tid medt
myckin skadha varat häfver, icke heller gifvit rådh ther till, effther
som forbe:dt är, uthen vi håfve måst gore nödvärn och vele ännu
håfve her medh protesteret och förbetinget, att vi icke skyllighe äre
udi hvadh Gudz förtörnilse, skade och fördärf ther uthaf folie kan
både på thesse riksens inbyggere, så och the andre umliggende landh
och städer, um samme krigh någet längre skall fördröijes. Begäre
förthenskuldh uthaf eder gunsteligen och vänligen, att I godhe herrer
vele råde till en lideligh och tilbörligh fridh och enighet, effther så¬
som eder herre och konungh och I föregifve eder vare benägne till;
1569
349
vele och förse oss, att sådant lättheligen ske kan, um vi elliest på
både sider, effther såsom vi thett oss icke heller medh någen foghe
förvägre kunne, vele lathe benöije oss medh thett som tilbörligit, like
och rätt är. Och effther vi uthaf högbe:te vår käre her broder och
nådig:te herre och konungh håfve varit fordrede till thenne riksdagh
till att berådslå och besluthe sampt medh andre riksens ständer um
thenne sak, så håfve vi icke kunnit underlathe att gifve eder, godhe
herrer, her medh gunsteligen, vänligen och naborligen tillkenne, hvadh
som vårt och theres endrächtighe rådh, besluth och meningh ther
uthinnen varit häfver, och begäre medh thett förste her upå eders
vänlighe svar. Eder her medh Gudh thenn alzmechtigeste gunste-
lighen och vänligen befalendes.
# Sfi
*
Några förhandlingar i landsorten torde, efter hvad som föregått riks¬
dagen och hvad på densamma egt rum, icke ha ansetts nödiga och man
liar icke heller några egentliga antydningar därom. Strax efter riksdagens
slut (den 29 januari) skickades her Jören Gera och her Ture Bielke till
Uppsala för att »förhandla med allmogen» vid marknaden. Man känner ej
hvad saken gällt; förmodligen var det endast fråga om att för den där för¬
samlade menigheten tillkännagifva riksdagens beslut, särskildt med afseende
på den uteblifna freden med Danmark. Om de trohetsförsäkringar utaf
adel och prester, som från Småland i början på maj insändes, är redan
nämndt (här ofvan sid. 209). Från Ale, Flundre, Vettle, Sefvedals och
Askims härad har man en den 16 och 18 juli 1569 daterad förnyelse af
deli ed, de förut svurit konung Johan med anledning af ett bref konungen
tillskrifvit dem och »hela meniga Vestergötland». Denna edsförnyelse sam¬
manhänger emellertid säkert med andra förhållanden. Jämtland och Härje¬
dalen aflade den 24 februari ny trohetsed, detta dock med anledning däraf,
att de kort förut tvungits att aflägga trohetsed till konungen af Danmark. —
Till Finland, hvarifrån inga ombud synas kommit till riksdagen1), affärdades
i januari 1569 Oluff Larsson m. fl. för att hålla konungsräfst och därjämte
för att taga trohetsed, ifall några där i landet funnes, som ännu ej aflagt
sådan. De trohetseder, sorn i början på februari aflades i Viborg, ha lika¬
ledes förut blifvit omnämnda (sid. 225, 262 not.). De aflades så kort efter
riksdagen, att de ej kunna stå i sammanhang med honom.
') I biskoparnes och stadspresternas försäkran den 26 januari (sid. 302) upptagas
såväl biskoparne i Åbo och Viborg som en annan prestman från sistnämnda stad. De
båda förstnämnda voro visserligen på hösten 1568 i Stockholm; ingen af de nämnde
har likväl beseglat eller undertecknat denna försäkran, och biskop Paulus Justen var i
slutet af år 1568 åter i Åbo (jfr sid. 225); Theobaldus Sigfridi, utan tvifvel densamme
som Einevaldus Siffridi (sid. 226), är åter den 5 febr. i Viborg.
350
1569
KRÖNINGSRIKSDAG I UPPSALA
1569 i juli.
Förberedelser.
Någon allmän kröningsgärd synes icke ha blifvit pålagd. De södra
landskapens hemsökelse genom kriget bidrog måhända i sådant fall till deras
förskonande. Från Svealand och Norrland kräfdes emellertid en dylik och
hvad Uppland och Vestmanland angår redan i december 1568 (jfr bref i
Kammararkivet bland Vestmanlands H. 1569 n. 2, 3 daterade den 13 och
16 december). Det hette då, att kröningen skulle ega rum redan under
den tillstundande vintern. Om denna gärd korresponderades sedermera med
fogdarne i Uppland och Vestmanland, senast den 30 maj 1569, då de
ålades, såsom också det ursprungliga brefvet föreskref, att lägga 20 skatte¬
bönder och 30 landbönder i gärden och endast undantagsvis, åt dem, som
bodde vid allmän väg och under hösten genom durchmarscher lidit skada,
medgifva nedsättning till 60 skattebönder och 90 landbor i gärden (riks-
registr. 1569 fol. 196). ') — Till städerna skrefs den 2 juni 1569 om en
hjelp till kröningen, emedan gärden »här i Uppland» ej förslog (riksregistr.
1569 fol. 206). Jfr emellertid det följande rådslaget, sid. 351.
Förhandlingar med rikets råd.
384 Konungens råd och hofmästare herr Hogenskäl Bielke kallas till
ett rådsmöte. Stockholm 1569 den 21 april.
Original på papper bland Hog. Bielkes brefvexling i Riksarkivet
med adressen: »Till oss elscheligh vår tromann, rådh och hof-
mestere her Hogenskäll Bielke till Vik gunsteligen» och med
dennes påteckning: »Ankommit på Åkerö thenn 28 aprilis etc. 69
medh Per Larsson undher brefdraghere rothen».
Johan thenn tridie med Gudz nådhe Sverigis
Götis och Vendis etc. konungh.
Vår synnerlige gunstige helsen och nådige benägcnhett med Gudit
then alzmectig:te altidh tillförene. Effther thet, käre her Hogenskäll,
att then högborne furste och herre her Carl Sverigis rikis arffurste
och hertigh till Södhermanlandh, Näricke och Vermelandh, vår elsche-
') Ett fragment af »Philpus Michelsons räkenskap på gärden till K. Maj:ts kröning
1569» i Kammararkivet (Uplands H. 1569 n:o 31) upptager också, så vidt man kan se,
endast Uppland och Norrland samt i öfrigt gårdsfogdarne.
1569
35i
ligh käre brodher, är nu med thet aller förste förmodendes hitt till
oss, och vi gärne vele, att flere af värt elscheligh riksrådh och gode
männ måtte och komme tilstädis med, på thet vi med högbe:te vår
käre broder och them kunne lathe förhandle och berådslä um någre
väre och riksens annliggende verf och ärender; therföre är vår gun¬
stige och nådige begären, I vele schicke eder saker ther effter och
med thet förste begifve eder hitt up till oss, så att I kunne vare här
till städis till thenn förste dag udi maij månedh nu nästkommendes.
Therudinnen gore I thet oss är liuft och behagligit. Befalendes eder
Gudh then alzmectigite. Datum Stocholm then 21 aprilis anno etc. 69.
Rådslag angående konungens kröning m. m. afgifvet i Stockholm 385
1569 den 4 maj.
Riksregistraturet 1568—69 suppl. fol. 89.
The ädle, välborne och välbördige herrers och godhe
mäns rigsens rådz betänkende och rädzslagh på the artichler,
som kong:e Ma:t etc. min aller nåd:te herre nådigest häfver
them befälet att förhandle om, thenn 4 maji anno etc. 69.
Först om kong:e Madz crönings högtidh synes the gode herrer
vare rådeligit, att hon vidh then försagde tidh, som är om Johannis
baptistae nästkomendes, må hållen blifve och icke längre opsätties
för thesse orsaker skuldh, nemligen att ther som medh samme crö-
ningh längre skulle fördröijes, då kunde större förhindringh och oläg¬
lighet siden förefalle til att hållen, än vidh för:de tidh, synnerligen
hvar så är, att the Danske til ingen lideligh fridh vile vare benägne,
ty att the kunne icke håfve lägenhet innen Johannis att tage sigh
någet väldigt landtogh före, hvilket the strax ther effter icke vardhe
underlatendes, om the icke vile hälle fridh. Så är och nu någen
förrädh för händen på fetalie utaf then gärdh til cröningen utgiord
är, hvilken då elliest blifver förtärd och förskingret, hvar cröningen
skulle upsätties, och mätte almogen seden på nytt medh andre crö-
ningsgärder blifve betunget, hvilkit them skulle synes vare besvär-
ligit. Ther utöfver är och til betänkendes, att ther som cröningen
skulle upsätties längre in på hösten, då kunde til efventyrs the frem-
mende furster eller theris sendebudh, som h. kong:e Ma:t lather ther
til biude, blifve förhindrede, så att the icke kunne väl komme håden
så sent på året, hvilkit h. k. Ma:t och riket ville vare til en dråpe-
ligh bekostningh. Och ändogh här på thenne tidh mästdelis fattes
utaf the partzeler, som man utländes håfve skall, såsom är siden-
gevant, kläde, vin och annet sådent mere, hvilkit och til en sådenne
högtidh väl vore för nöden, så synes dogh välbe:te godhe herrer, att
352
15Ö0
man för then orsak skuldh medh cröningen icke längre skulle för-
dröije, uthen udi the helige Trefaldighetz nampn ther medh fortfare
och göret, effter som man bädzst kan håfve rådh och lägenhet til,
medh then del för händen är och innen then tidh blifve kann.
Til thett andre, belangendes then handel medh hertigh Magnus
af Saxsen etc., ther utinnen är således the gode herrers betänkcnde,
att hög:te kong:e Ma:t ville lathe beskicke h. f. N. medh någre godhe
män, och kunde h. k. Ma:t då ther medh lathe gifve h. f. N. sin
meningh til känne om samme handel i så måtto, att effter h. f. N.
inthct kan utträtte medh sin budh och schrifvelser hos sin her fader
om then högborne furstinnes fru Sophies lifgedingh och elliest, ther
dogh hög:te kong:e M:t på hög:te sin käre systers vägne bör vare
försäkred medh, och kan thes föruthen icke lathe öfverantvarde h.
f. N. thenn brudskatt, som hög:te furstinne tilkommer, så syntes h. k.
Ma:t förtenskuldh vare gott, att h. f. JM. ville sielf begifve sigh tit
utt och förskaffe samme försäkring!! hit in, så frampt thett kunde
vare så säkert udi sion för henderne, att h. f. N. uthen farlighet
kunde framkomme, latendes i midler tidh högite sin furstinne blifve
här qvar i riket. När h. k. Mait på högite furstinnes, sin käre systers
vägne tilbörligen och nogsamligen kunde blifve förvisset på then del,
hennes Nådh ther uthe håfve skulle, och så kunde ske, att högite
hertigh Magnus icke vore lägligit att komme sielf hit in igen, då
ville h. k. Mait seden lathe komme furstinnen väl öfver til then tydz-
ske side, medh then del h. N. bör håfve här utaf riket, effter som
en konge dotter ägner och bör. Och effther thett h. k. Mait häfver
förståt, att kongh Erich skal håfve latidt öfverandtvarde högite her¬
tigh Magnus transsumpt och vidisse på alle the vichtigiste handlinger
och förseglinger, som han hade tagit af Sverigis rikis ständer och
elliest, hvilke ingelunde borde komme udi fremende händer, upå thett
the icke måtte komme Sverigis rike til någen skadhe; therföre må
och h. k. Mait lathe begäre utaf h. f. N., att ther som samme vidi-
merede handlinger vore här än nu för hondén, att h. f N. ville them
då ifrå sigh strax öfverantvarde, förre än h. f. N. begifver sigh här
utaf riket, eller ther som h. N. hade alrede förskicket them utt til
Tydzlandh, att h. f. N. ville sigh då ther til obligere, att h. f. N.
ville medh thett förste förskaffe them allesammens ovidimerede hit
in igen, högite kongie Mait til honde. Theröfver kräfver och all til-
börlighet och ägner och bör så att ske, att när som högite hertigh
Magnus varder begifvendes sigh här utaf riket, att h. f. N. måtte då
nogsamligen försäkre h. k. Mait i så måtte, att h. f. N. medh alt
gott vil mene h. k. Mait och Sverigis crone och icke lathe sigh bruke
eller befinne til h. k. Maitz, h. kongie Maitz förvanter och Sverigis
rikis skadhe udi någen måtte.
Til thett tridie, om then legation til Polen etc. se the godhe
herrer för rådsampt an, att thett måtte på thenne tidh blifve vidh
1569
353
the personer, som ther til nempde äre, nempligen her Hans Biörson
och Sven Eleffson, förmodendes att the väl kunne utträtte the värf,
som kongie Mait nådigest täckis lathe them medgifve om h. kongie
Maitz cröningh och elliest. Men att skicke någen annen stådtligere
legation ther håden på thenne tidh, thett synes them icke väl vare
lägligit, effter än nu fast ovist är, huru saken blifver här emillen
Sverige och Danmark, hälst och för then orsach skuldh, att högite
kongie Mait icke häfver än nu fåt sine tiänere tilbake igen ifrå Polen,
som h. kongie Mait tit förskicket häfver, utaf hvilke h. k. Mait hade
kunnet förnimme, hvar effter h. kongie Mait sine saker i sä måtto
rätte kunde. •
Til thett fierde håfve och välbäite godhe herrer underdånigest
förnummit h. k. Maitz nådige meningh och vilie om then legation,
h. k. Mait vill håfve til Rydzlandh, hvilken the och för rådsampt anse
och underdånigest samptycke, allenest att thesse personer måtte ther
til på thenne tidh blifve brukede, som är Peder Bagge til Söderby
och Töne Olson til Tiusterby sampt Frans Jericho eller Mathias
Schubert och Engilbricht Nilson ryssetolk.
Til thett fempte, anrörendes schipsflotens utredningh, synes the
godhe herrer högeligen vare för nöden, att ther om nu udi tidh medh
alfver beställes måtte, såsom the och på thett fliteligeste håfve före-
hållit och förmant schiperne och andre, som ther om bör att bestyre,
att the thet icke försumme skole. The gode herrer mene och att
h. k. Mait må väl befale sine amiraler och uttliggere til siös att up-
tage och hit förskaffe på en redeligh och godh betalningh the kop-
farther och kopmansldp. som icke äre fiender och håfve the varcr
inne, hvilke riket på thenne tidh äre af nöden, men the schip, som
äre ladde medh någet annet köpmanz godz, som icke så synnerligen
på thenne tidh behöfves, them måge the lathe passere. Och ther
som amiralen heller the, som medh honum ther til blifve förordnede,
kunde någerlcdis vare lägligit att gore strax köpet medh the frem-
mendc udi sion på the nödtorftige partzeler, förre än the blifve för-
skickede ifrå flothen, då vöre thett myckit nyttigt; hvar och thett
icke ske kunde, då måtte någre tilskickes, som blifve liggendes vidh
schipsleden uthe i skären, the ther skulle håfve befalningh att be-
sluthe köpet medh the fremmende, förre än the komme hit in til
staden.
Til thet sidzste, om thet krigsfolk, både ryttere och knechter,
som ifrå Liflandh hit fordres skulle, huru myckit och på hvadh
tidh och ställe the skulle ankomme, så och om the knechter, som
tit skulle förskickes heden ifrå Sverige til att förlosse them, ther
länge varit håfve, såsom och om them, ther skole blifve udi slotz-
lofven förordnede utaf then svenske adel: ther om är the gode
herrers betänkende, att effter thet man dageligen förvänter beskedh
ifrå Danmark, ther af man då varder förnimmendes, hvart utt thenne
354
1569
handel medh the Danske vill lände, anthen til fredh eller feigde, ther-
före synes them vare gott att lathe så länge bestät medh förde
ärender, til thes man får ther om näget vist beskedh, ther effter man
sigh seden kan vethe til att rätte. Actum ut supra.
Underhandling med hertig Karl.
Vid detta möte, till hvilket hertig Karl äfven hade infunnit sig, kom
det omsider till afgörande med afseende på hans försäkran till konungen
och dennes bekräftelse på hans hertigdöme. Därom hade underhandlingar
förts under våren. Redan i mars hade riksamiralen herr Claes Fleming
till Svidie och hofmarskalken Göstaf Baner till Djursholm afsändts till her¬
tigen bland annat med uppdrag att förmå honom underteckna den obliga¬
tion, som redan under riksdagen synes ha blifvit uppsatt och daterad i
sammanhang med de öfriga ständernas. »Effter som hanns K:t väl vet sigh
ihugkomme hvadh som udi thenn riksdagh, här i Stocholm nu senest stod,
medh menige riksens ständer blef förhandlet och bevilliget, så begäre vi
broderligen, att hans K:t såsom en af the förnämpste riksens ledemoth
samme handel medh segell och bref vill bekräfftige, effter menige Sverigis
ridderskap och adel så väl som alle andre ständer sådant håfve bevilliget
och förseglet» heter det i instruktionen för sändebuden den 4 mars (riks-
registr. 1569 fol. 86 v.)1). Hertigen svarade konungen från Eskilstuna den
12 mars, i öfrigt afböjande, men i afseende på obligationen på följande
sätt (Karls registr. 1568—69 fol. 11):
Till thenn anndre artichel, som e. k. M:tz fulmynndige håfve oss
anndraget, um thenn obligationn, som e. k. M:t broderligen begärer,
att vi försegle och unnderschrifve ville, ther svare vi således till, att
vi äre icke obenägne thett att gore, när thärudinnen någet föranndret
blifver, efftersom välbe:te gode männ vätte vår meningh e. k. M:t
berätte, enndoch vi förmode, att e. k. M:t thenn broderlige tilförsicht
till oss häfver, att vi schulle sielfve vette uten edli och schrifftelige
förplichtilser, hvadh hörsamhett, trohett och lydne oss bör e. k. M:t
såsom vår elschelige her broder bevise, thett vi och håfve troligen
påskina latid, för ann någen edh blef af oss fordret. Doch hvadh
oss udi thenn motte medh rätte bör gore e. k. M:t såsom vår konungh
och käre her broder, therudi vele vi oss obesvärede befinne lathe
och såge broderligen och gärne, att thenn confirmation, som vi af
e. k. M:t ther emott håfve schole på lanndh och furstendöme, stält
effter som thenn ägner och bör att vare, motte på samme tidh, när
vi vår förplichtelse utgifve, oss igenn lefreret varde, effter som testa-
mentzordningen klarligen ther um förmäler.
De kungliga sändebuden påstodo sig emellertid vid återkomsten alldeles
ha glömt, hvilka förändringar hertigen önskade, och med anledning däraf
skref konung Johan den 3 april bl. a. följande till brodern (riksregistr.
1569 fol. 135 v.):
') I öfrigt ifrågasatte konungen ett utbyte med hertigen af Strengnäs stad och
Tynnelsö gård med några socknar emot Leckö län och några socknar i Vasbo.
1569
355
Videre hvad thenn försäkringh belanger, som vi af e. K:t håfve
begäret, och e. K:t seger sigh vele vare obesväredt gore oss samme
försäkringh, när som e. K:t ther emoth af oss bekommer confirmation
på e. K:tz landh och furstendöme; så håfve vi icke heller begäredt
sådane försäkringh af e. K:t för thenn ursak skuldh eller i thenn
meningh, atth vi udi någen måtte tvifle um thenn broderligh kärlek
och benägenhet, e. K:t till oss häfver, uthan vette oss i thenn mätte
nogsampt af e. K:t medt all broderligh trohet vare försäkrede, såsom
vi och icke anners vette oss håfve gifvit e. K:t någen ursak, eij heller
här effter gifvendes varde. Doch effter vårt elskeligh riksrådh, så
väl som alle andre rigsens ständer, medt segell och bref håfve oss
stadfäst och bekräfftiget hvad som på thenn riksdagh, här i Stocholm
senest stodh, förhandlet och beslutedt blef; så håfve vi thet och be¬
gäredt, att e. K:t, som är thenn förnempste och ypperste af rigsens
ständer, ville oss och sådant medt e. K:tz segell och bref stadfäste
och confirmere, effter som e. K:t udi egen person oss thet häfver
tilbudit, then tidh e. K:t senest här ifrå oss forreste. Men thett
e. K:t seger sigh nu håfve ther någet betenkiende udi och e. K:t
skall håfve gifvit förbe:te våre godhe männ tilkänne hvad e. K:t ther-
udinnen häfver begäret blifve föranndret, så håfve vi besport oss ther
um hos samme våre uthskickede, och seije the sigh platt intit kunne
ihugkomme hvad e. K:t them i så måtte skal håfve befaledt um
samme förandringh. Begäre förthenskuldh broderligen och kärligen,
att e. K:t ville oss tilkänne gifve, huru e. K:t här um är till sinnes
och att e. K:t medt thet förste ville förskicke e. K:tz secreterer eller
någen annen förtrogen till oss medt samme försäkringh, så vele vi
udi like måtte lathe e. K:t medt samme e. K:tz budh bekomme thenn
confirmation på e. K:tz furstendöme, som e. K:t af oss begärer
Härpå svarade hertigen redan den 6 april från Eskilstuna (Karls registr.
1568—69 fol. 18 v.):
Videre elschelige käre her broder, såsom e. k. M:t udi samme e.
k. M:tz schrifvelse rörer om thenn försächringh, som e. k. M:t oss
thenn 10 martii medh e. k. M:tz elschelige trogne menn och rådh
the edle välbördige her Claes Flemmingh till Svidie rider och Göstaff
Baner till Diursholm förschickede och broderligen begärede, att vi
försegle och unnderschrifve ville: så kunne vi e. k. M:t broderligen och
kärligen icke förholle, att vi på samme tidh låthe välbe:te gode männ
vår meningh förnimme, att vi ther till icke obenägne äre, när ther-
udinnen någet föranndret blifver, hvilket vi gunnsteligen befalte, att
the e. k. M:t thett udi unnderdånighet anndrage och berätte ville.
Och såsom vi förnimme, scholle välbe:te gode männ samme vår
gunnstige meningh och befalningh om thenn föranndringh håfve för
gätid, och förtennschuldh broderligen och kärligen begäre, att vi ännu
vele e. k. M:t tilkenne gifve, huru vi härudinnen til sinnes äre, och
att vi vele förschiche vår secreterer eller nogen annen förtrogen till
e. k. M:t medh samme försächringh och e. k. M:t vill dhå modh
samme budh lathe oss bekomme thenn confirmation opå vårt lanndh
och furstendöme, som vi begäret håfve; så effter thett, elschelige
käre her broder, att vår secreterer nu icke är tilstädes, ej heller håfve
någen annen lier hos oss, som vi till samme hanndel på thenne tidh
bruke och ombetro kunne, achte förtennschuldh oss udi eigen personn
strax effter påsclie hälgden op till Stocholm till e. k. M:t förfoge,
att vi seden sielfve medh e. k. M:t både om thett och anndre väre
nödtorftige ärender broderligen och kärligen kunne förhandle.
o Hvad hertigens uppfattning i öfrigt af sina rättigheter i hertigdömet
angår, må anföras följande punkt ur hans svaromål på några konung Johans
anmärkningar eller besvär år 1573 (Karls registr. 1572—73 fol. 177 v.; jfr
Hist. Tidskrift 1889 sid. 266, 267):
Thenn anndre punchten, som mishager och lyder, att vi schole
håfve emott vår salige lier faders testamentz ordningh vederkendz
the 2 lagmansdöme, Sudermanneland och Närike; therudinnen sker
oss och för när och svare så ther till, att vi icke håfve emott vår s.
her faders ordningh handlet, eij heller tänkie att göret, utlien h. k.
M:t drager sigh väll till minnes, att thenn andre dagen, som vi vore
inkompne i Stocholm och effter Gudz försynn öfvervunnit konungh
Erich, dhå skickede h. k. M:t edher, grefve Peder, och latt oss til-
biude att, allthenstundh vi sä troligen hade stått h. k. M:t bi uthi
thenn rätfärdige handel emott k. Erich, att h. k. M:t ville sigh tak-
sam emott oss lathe befinne, och att vi skulle gifve tilkänne hvad
sorn vi för sådanne trogne och broderligh tienist ville hegare, therpå
ville h. k. M:t sigh förklare och sä udi thenn mäthe förholle, att vi
skulle vette h. k. M:t therföre enn broderligh tack. Så kommer eder
väll i hugh, att vi på then tidh inthet annedt begärede af h. k. M:t,
lithen att vi motte beholle vårt furstendöme så frit, som h. k. M:t
ville håfve sitt konungerike, både till att råde, biude, befale, veder-
kännis och förläne, lagh och rätt therudinnen att förschaffe effter
Sverigis beschrefne lagh; item att sättie och förordne hvem oss syntes
till lagmann, heredzhöfifdinger och andre ämbether; thott h. k. M:t
och broderligen effterlott och medh sinn konung:e edli bekräfiftigede,
att vi skulle vårt furstendöme så frit niuthe, som h. k. M:t sitt konunge¬
rike eller sitt cigit furstendöme hade någen tidh tänkt att niuthe, för
än h. k. M:t till thenne konung:e regeringh kom, och på samme tidh,
när sådant utlofvedes, togh h. k. M:t oss udi sinn konung:e arm udi
konungsmaket pä Stocholms slott.
1569
357
Hertig Karls försäkran till konung Johan afgifven i Stockholm 386
1569 den 9 maj.
Original på pergament (här sign. A), hvars nedersta del emellertid
är bortskuren, (62 x32,5 cm.) med arkivpåteckningen: »Hertigh
Carls edh och obligation giord konungh Jahan den 9 maji anno
etc. 1569» i Riksarkivets samling af »Statsrättsliga urkunder»,
jämfördt med ett på pergament utskrifvet, den 26 januari
dateradt, delvis afvikande, men till öfverensstämmelse med A
rättadt förslag med rubriken »Concept opå hertigh Carls, råd-
zens och bispernes förseglinger» (här sign. B), samt med några
samtida koncept eller afskrifter på papper, alla daterade den 26
januari, bland »Handl. ang. hertig Karl och hans hertigdöme» i Riks¬
arkivet, utaf hvilka ett har påskriften »Copie udaf thenn ed, som
k. Ma:t begärer udaf min n. f. hertig Karl, utschrifvin thenn 12
martii opå Eskilstuna anno etc. 69» samt med tillägget »blef
någet förandret», och öfverensstämmer med den B signerade ut¬
skriftens ursprungliga lydelse, men är för närvarande i midten
defekt (här sign. C), äfvensom med en annan samtida afskrift
med påteckningen: »Copie udaf thenn edh, som kong. Ma:t häfver
begäret udaf min 11. f. hertigh Karl, utschrifven och förseglet udi
Stocholm thenn 10 (så!) maji anno etc. 1569 Carolus», öfver¬
ensstämmande med A, ehuru äfven den daterad 26 januari.
Ändringarna anföras i noter efteråt.
Vi Carl medh Gudz nåde Sverigis rikis arffurste och hertigh
til Södermannelandh Näricke och Vermelandh etc. gore vitter-
ligit och med thette vårt öpne bref både nu och i framtiden
fulkomligen tilstå, att effter såsom alle Sverigis trogne inbyg-
gere nogsampt vitterligit är, huru ochristeligen, tyranligen och
otilbörligen vår broder kongh Erich häfver regeret och före¬
ståt alles vårt käre fäderneslandh Sverigis rike nu i otte år,
therigenum thetta högloflige kongerike, Gudh bättre, fast är
försvaget och elliest kommet i mycken annen ölycke, skade
och förderf, såsom han och thetta vårt kare fäderneslandh til
stor skade, skam och smälech häfver tagit sigh til ächte hustro
sin eigen frille och bolskap, then han til Sverigis drötningh
uphögt hade och ther medh så vidt bräckt, att han både för
sitt" förachtelige och skamlige gifftermål, så och för thet mordh,
tyranni och andre hans misgärninger skulclh, som han bedrifvit
häfver, både hos keijser och konunger är blifvin förachtet, och
effter thet Gudh then alzmechtig:te sådene kongh Erichs omilde
och otilbörlige regemente i sä måtte häfver straffet, att han
aldelis är kommen ifrå then höghet och kong:e regerungh och
för sin mishandel skuldh blifven en fånge, och then stormech-
tige högborne furste och herre her Johan medh Gudz nåde
Sverigis Göthis och Vendis arffurste, vår elskelige k. her broder
Riksdagsaktcr II. 24
358
1569
är genuin thens alzites synnerlige försyn, thesligis genum vår
och Sverigis rikis ständers tilhielp, åstunden och begären, kom¬
men til then kongie regerungh här udi vårt käre fäderneslandh,
såsom högite kongie Mait och på successionens vägne är then
näste til regementet och Sverigis crone effter then arfföreningh
och recess, som udi then stormechtigites högborne furstes kon-
ungh Göstaffs bägges vårs käre her faders, saligh och högloflige
i hugkommelse, regementz tidh af menige rigsens ständer anno
etc. 44 udi Vesterås blef samptycht och bevilliget; så häfver
h:te kongie Mait vår käre her broder och'5 på thenn riksdagh,
som här i Stocholm then 25 dagh udi januarii månedt anno
etc. 69 hållen är, iblandh andre h. kongie Maitz och rigsens
högvichtige saker, som här förhandlede äre, udi eigen kongie
person lofvet och tilsagt oss och menige Sverigis rikis inbyg-
gere, både högre och nidrige ständer, att h. kongie Mait aldelis
vill håfve aflagt och om inthet giordt alt thet onde skick och
regemente, som udi kongh Erichs tidh här i riket upkommit
är, och all rättvise styrke, all orättvise straffe och nedertrycke,
så och elliest i alle måtte väl förestå och regere Sverigis in-
byggere, såsom en rätt christen herre och konungh ägner och
bör förhålle sigh emot sine trogne undersåter, effter som h.
kongie Mait thet medh sin kongie liflige edh framdelis vill
bekräfftige. Och effter thet högite kongie Mait vår elskelige
käre her broder häfver udi sunderhet lofvet och tilsagt oss, att
h. kongie Mait vill confirmere och medh h. kongie Maitz bref
och sigell bekräfftige then donation på vårt furstendöme och
successions rättighet, aldelis effter som vår salige käre her faders
testamentz ordningh ther om förmäller, för hvilkit vi h. kongie
Mait såsom en trogen broder broderligen och kärligen betacke;
therföre lofve och tilseije vi" nu här emot igen upå vår christe-
lige tro, fursteligh äre och sanningh, att vi udi alle väre lifs-
dager vele hålle och bekänne h. kongie Mait vår kare her
broder0' för Sverigis rikis och vår rätte herre och regerende
konungh och ingen annen, så länge hite k. Maitz lifstidh varer,
thesligis h. kongie Maitz elskelige käre furstinne, then hög¬
borne fru fru Catherina Sverigis Göthis och Vendes drottningh
och boren furstinne til Pålen för vår och Sverigis rikis drott¬
ningh, så länge h. Kitz lifstidh varer; sammeledes effter then
alzite Gudh häfver mildeligen förländt högite vår kare her
broder'3' en ungh lifsmandzarfvinge, nemligen then högborne
furste och herre her Sigismundus Sverigis rikis näste" arffurste
och hertigh til Finland etc., hvar och then alzite Gudh varder
förlänendes högite vår käre her broder framdelis flere mandz-
arfvinger, och hite kongie Mait, thet Gudh then alzite milde¬
ligen afvände, dödeligen afginge, för än någen af högite kongie
1569
359
Maitz afföde vore kommen til lage och mogen/ ålder, så vele
vi^ effter then arfföreningh, som udi fönne Vesterås recess för-
mälles, annamme och bekänne för vår och Sverigis rikis rätte
herre och konungh anten högite'5 hertigh Sigismundum heller
hvilken af högite vår käre her broders högborne sönner, som
h. kongie Mait udi sitt kongie testamente medh vårt och menige
rigsens rådz och the förnämpste ständers samtycke ther til för-
ordinerendes varder, och ingen annen, så länge någen af högite
kongie Maitz ächte lifsmandzarfvinger heller sönner i lifvet
äre, uthen lofve här medh h. kongie Mait vår käre her broder,
sammeledes h. kongie Maitz högborne furstinne och lifsarfvin-
ger hulskap, troskap och manskap, broderligh välvillighet och
lydno. Vi vele och3 h. kongie Maitz sampt h. kongie Maitz
furstinnes och bägges theris Kitz lifsarfvingers och Sverigis rikis
gagn och bädzste altidh förfordre och främie, skade och för¬
därf udi tidh effter vår yterste macht och förmögenhet före-
komme och afvärie och för h. k. Maitz sampt Sverigis rikis
skuldh, när h. kongie Maitz och rigsens anliggende nödtorfter
thet fordre, lif och lefverne, godz och ägedeler upsättie och
ospart håfve, enär som hälst umtränger.'5
Hvar och så hende, thet dogh Gudh alzmechtigh milde¬
ligen afvende, att h. kongie Mait vår käre her broder7 anten
udi thenne feigde eller elliest skedde någet förkort til lifvet,
för än h. kongie Maitz lifsarfvinger vore kompne til lage ålder,
så lofve och samptycke vi här medh fulkomligen, att högite
kongie Maitz högborne furstinne och Sverigis drötningh må
och skall sampt medh oss och rigsens rådh förestå och regere
Sverigis rike, in til thes högite kongie Maitz vår elskelighe
käre her broders högborne son hertigh Sigismundus kunne
komme til then ålder att h. Kit thet sielfver kunde förestå;
thesligis vele vi sampt the, som på then tidh udi rigsens rådh
äre, oss beflite medh högite vår käre her broders effterlathne
furstinne och drötningh, att högbeite hans kongie Maitz hög¬
borne son medh then alzites tilhielp udi alle måtte så kunne
udi gudzfruchten och then rätte religion sampt andre gode
dygder och lärdomer blifve institueret, lärd och uptuchtet, att
han til Sverigis rikis regerungh skickeligh och tiänligh blifve
måtte.m
H var och så hende, thet dogh Gudh alzite nådeligen af¬
vende, att h. kongie Mait vår käre her broder uthen mandz-
arfvinge dödeligen afginge, och vi på successionens vägne af
Gudh then alzite til then kongie regeringh här udi Sverigis
rike försedde blifve, så lofve och tilseije” vi här medh, att h.
kongie Maitz elskelige käre dotter then högborne furstinne
fröiken Anna etc. och så månge qvinköns erfvinger, som Gudh
3Öo
1569
alzmechtigh h. kong:e Ma:t medh hög:te sin käre husfru och
drottningh gifvendes varder, skole effther h:te kong:e Ma:tz
dödelige afgångh, såsom konungs barn ägner och bör, aldelis
fursteligen, ärligen och icke ringere, än h. kong:e Ma:t them
sielf upfödt hade, utaf oss och cronone försörgde och upholdne
och synnerligen medh en fursteligh brudeskatt, som är ett-
hundrede tusend daler, försörgde blifve. Vi vele och til thett
högste beflite oss, att the i alle måtte så kunne blifve upfödde,
att thet kunne vare Sverigis rike och thes trogne inbyggere til
äre, hielp, tröst och gläde. Sammeledes lofve och tilseije vi
här medh, att h. kongie Ma:tz elskelige käre furstinne och
drötningh icke allenest uthen all förhindringh och insager skall
bekomme, niute och behålle the morgångåfver och thet under-
holdh, nempligen Stägeborgs slott, Linköpings stadh och the
häreder, som ther til lyde, som hög:te kong:e Mait h. K:t
gifvit häfver, uthen'7 vi vele och ther hos, såsom en trogen
broder, hielpe, försvare, beskydde och elliest lidi alle måtte h.
K:t til thet bädzste förfordre, äre, älske och i then vyrdningh
hålle, som en sådenne högboren furstinne och drottningh medh
rätte ägner och bör hållen blifve.
Til besluthet att effter thet kongh Erich nu så tyranligen
och ochristeligen häfver förestådt oss och vårt käre fädernes-
landh, såsom förbeidt är, så att vi sampt menige rigsens ständer
therigenum til thet högste håfve varit förorsakede att seije och
döme honum och hans afföde ifrå Sverigis crone och all rättig¬
het och til en tilbörligh fänkligh förvaringh, så länge hans lifs-
tidh varer, och såsom vi tilförene sampt^ medh högite vår käre
lier broder håfve förhulpit sakerne, att förbeite kongh Erich
för sitt tyranniske och otilbörlige regemente skuldh aldelis är
afsatt ifrå then kongie regerungh här i Sverigis rike, så skall
och hvarken han eller hans afföde effter thenne dagh håfve
någen rättighet til Sverigis croneff Vi vele och här medh
aldelis håfve ogillet och om inthet giordt alle the lÖffte och
tilsager, så och alle sententier, förseglinger,? domer och utt-
ropninger, som udi kongh Erichs tidh emot h. kong:e Ma:t
vår elskelige käre her broder nu regerende konungh, oss sampt
hög:te h. kongie Maitz trogne män och menige Sverigis ridder¬
skap och adel giorde äre, och aldelis tilstå och bekänne, att
h:te kongie Mait nu regerendes, så och vi sampt7' h. kongie
Maitz trogne män, undersåter och flere håfve aldelis oskylde
varit berychtet, och att h. kongie Mait, vi eller the-7 udi ingen
måtte emot förite kongh Erich oss försedt håfve, uthen sådent
häfver varit h. kongie Mait, oss och Sverigis rikis adel sampt1
andre ärlige män utaf blotta hat och afvund och uten all fogh
och rätt falskeligen och osanfärdeligen upå stämplet och dichtet.
1569
361
Alt thetta förine lofve och tilseije" vi Carl medh Gudz nåde
Sverigis rikis arffurste och hertigh til Södermanlandh, Näricke
och Vermelandh etc. på Gudh alzmechtigh, hans helige ordh
och evangelium, så och på vår christelige tro och sanningh,
fursteligh äre och redlighet aldelis obråtzligen uthen all excep¬
tion och argelist altid Vi stadigt att hålle vele, så sant oss Gudh
hielpe både til lif och siel. Och thes til ytermere stadfästelse
lathe vi hänge vårt secret här neden före och medh eigen
handh underschrifve. Gifvit på Stocholms slott then 9 maji*'
anno Christi 1569.
Anmärkningarna åsyfta hvad B beträffar den ursprungliga lydelsen: a) B, C sådenne
sitt. b) B, C och mc. c) B, C beplichte vi oss. d) B, C tillägga konungh Johan, e)
näste saknas B, C. f) och mogen saknas C. g) B, C så beplichte vi oss att vile.
h) Här börjar luckan i C. i) B Och beplichte vi oss vele. k) B har härefter föl¬
jande öfverstrukna ord: Ther näst effter hög:te kong:e Ma:i vår elskelige käre her broder
konungh Johan genum the besvärlige krigshandlinger, som nu medh the Danske för-
lionden äre, icke så hastigt kan medh then kong\e croningh stadfäste sitt kongie rege¬
mente, så skall dogh h. kong\e Mait i alle måtte niuthe, bruke och beholle then kong\e
höghet och rättighet, sammeledes och then fulkomlige tittel, som en rätt, smord och crönt
Sverigis konungh ägner och bör, nemligen Sverigis Göthis och Vendis konungh. I) B
konungh Johan, m) B fortsätter med följande öfverstrukna ord: Hvar och så hende,
att hög:te kong\e M:t vår elskelige käre her broder ingen amien ächte mandzarfvinge
hade effter sigh i lifvet än hög\te lier Sigismundus, så lofve och tilseije vi här medh,
såsom för\dt är, att vele annamme och bekänne honum för vår och Sverigis rikis rätte
herre och konungh och ingen amien, så lenge h. K\tz lifstidh varer. n) B beplichte vi
oss. 0) Här vidtager åter C. p) I stället för orden sampt — Sverigis crone ha B och
C följande strukna ord: håfve upsagt honum huldskap och manskap, så vele vi och nu
härmedh aldelis hafre upsagt och igenkallet then edli, som vi förite kongh Erich här til
på Sverigis crones vägne plichtige varit håfve, och aldrigh effter thenne dagh bekänne
honum heller hans afföde för Sverigis rikis eller vår herre och öfverhet, q) B, C
sakna förseglinger. r) B, C sakna vi sampt. j) B, C sakna att h. k. M., vi eller the
och ha i stället: och sigh ydi ingen måtto, t) B, C sakna oss och Sverigis rikis adel
sampt och fortsätta och andre, u) B, C sverie. v) B, C udi Stocholm then 26 januarii.
Nedersta delen af urkunden är, såsom ofvan antydts, bortskuren. Någon
tvekan om äktheten kan dock icke råda. Runell upptager i sin förteck¬
ning urkunden under dateringen den 9 maj utan anmärkning som original,
och en ofvan anförd text säger sig vara en »copia» af hertigens utskrifna
och »förseglade» ed. Då utkasten eller koncepten alla ha dateringen den
26 januari, har det antagligen varit meningen att antedatera akten, ifall
hertigen i mars hade kunnat förmås att underteckna densamma.
Konung Johans bekräftelse af Gustaf I:s donationsbref för hertig 387
Karl på furstendömet. Stockholm 1569 den 9 maj.
»Kollationerade» afskrifter från senare hälften af 1600-talet i sam¬
lingen »Heirathskontrakt, förläningar m. fl. handlingar ang. fursti.
personer» i 4:0 i Riksarkivet, jämförda och till stafningen rättade
efter ett samtida koncept i Riksarkivet. Originalet fanns på 1600-
talet enligt Runells Förteckning.
Vi Johan then tridie medh Gudz nåde Sveriges Göthes och
Vendes etc. konungh gore här medh kunnigt och vitterligit,
362
1569
at effter thet vår broder kong Erich är igenom thens alzmäch-
tig:tes tilhielp medh krigsmacht öfvervunnen och för sit tyran¬
niske och otilbörlige regemente i så måtte af Gudi straffet, at
han aldeles är kommen ifrå then höghet och kong:e regerung
och för sin mishandel skul blefven en fånge och i så måtte för¬
brutit then arfsrätt, som han hade til Sveriges rike, och vi
genom thens alz:tes synnerlige försyn, så och effter then rätte
succession och arfsrätt, som vi håfve til Sveriges crone, tesliges
genom menige Sveriges rikes ständers åstunden och begären
äre inträdde uthi thet kong:e säte och regemente här i Sveriges
rike vårt käre fädernesland, såsom thet och uthi then riksdagh
här udi Stocholm then 25 januarii nästförleden af alle riksens
ständer medh sigell och bref endrächteligen samtycht, bevilget
och stadfäst är, therföre vi Gudh then alzmechtigste ödmiuke-
ligen och innerligen betacke; och såsom alle ständer här i riket
uthi förbe:te kong Erichs regementz tidh emot all rätt och
rätvise mycket håfve varit förtrychte och underkufvede, så
häfver han då strax uthi sitt regementz begynnelse både medh
otilbörlige constitutioner och förschrifninger förknippedt och
tvinget oss sampt the högborne furster väre elskelige käre
bröder, som af then stormechtige högborne furste och herre,
her Gustaff Sveriges Göthes och Vendes etc. fordom konung,
alles vårs sal. käre her fader, högloflig i hugkommelse, medh
furstendöme här i riket försedde vore, så at både vi och hög-
be:te väre käre bröder, aldeles emot högbe:te vår sahe käre
her faders testamentz ordning och the donations bref, som oss
utaf hans kongl. Maijrt gifne vore, ifrå alle furstelige privilegier
och rättigheter uthaf kongh Erich håfve tvingede och trängde
varit; så upå thet samme furstelige ståndh aldeles måtte blifve
hållit uthi then höghet, fulkomlige äre och vyrdning, såsom
thet sigh ägner och bör, och effter then högborne furste och
herre, her Carl medh Gudz nåde Sveriges rikes arffurste och
hertigh til Sudermanneland Närike och Vermeland etc. vår käre
broder uthi vårt christelige och rätfärdige företagende emot
kongh Erich häfver fram för alle andre riksens ständer giordt
oss ett broderligit och troget bistånd, therföre vi h. K:t broder¬
ligen och kärligen betacke, så och effter thet h. K:t nu häfver
lofvet och tilsagt oss huldskap, troskap och manskap, hör¬
samhet, broderlige välvillighet och lydno, såsom h. Kutz schriff-
telige författede och förseglede jurament videre uttrycker och
förmäler, och h. K:t ännu ytterligere uthi vår kongue croning
medh tilbörligh reverentz sin liflige edh oss görendes varder;
håfve vi förtenskuld af broderlig godh vilie och kärligh be¬
nägenhet confirmeret och stadfäst, såsom vi och nu uthi thette
vårt öpne brefs krafft både för oss och väre efterkommende uthi
1569
363
alle sine punchter och innehåldh confirmere och stadfäste thet
donations bref, som högbe:te vår käre broder af högbe:te vår
sahe käre her fader opå sit furstendöme bekommit häfver, så
at h. K:t sampt h. Kutz rätte och furstelige efterkommende
mandzerfvinger ifrå erfvinge til erfvinge samme furstendöme
medh alle furstelige friheter och ägendom, effter som föiune
vår sahe käre her faders donations bref och testamentz ordningh
innehåller och som Sveriges lagh förmäler, aldeles niute och
behålle må til evärdelige äge. Biude förthenskuld eder alle,
både ädle och oädle, andelige och verldzlige ständer, som uthi
högbe:te vår käre broders furstendöme bygge och bo, at I äre
h. K:t til tiänist och välvillighet och uthi alle måtte hörige
och lydige, uthgörendes h. Kut välvilleligen eders årlige uth-
skylder och then tilbörlige tiänst, som I h. K:t såsom en rätt
svensk furste skyllige och plichtige äre uth at gore. Doch vele
vi håfve oss förbehållet then general ed, trohet, hörsamhet och
tiänist, som förbe:te väre gode män af adelen och alle andre,
så väl uthi högbeite vår kare broders furstendöme som eliest
väre trogne undersåter öfver hele riket oss på Sveriges crones
vägne och efter Sveriges lagh3 skyllige och plichtige äre, så¬
som b h. K:t och häfver lofvet och tilsagdt, at h. K:t uthi alle
måtte vil bevillige, samtyckie och vidh macht hålle alle the
privilegier och friheter, som vi gunsteligen håfve undt och
gifvit väre trogne män Sveriges rikes ridderskap och adel, som
bo uthi h. Kutz furstendöme så väl som alle andre adelsmän
öfver hele riket/ ther hvar och en må vete sigh fulkommeligen
efterrätte. Och thes til yttermere visse och stadfästelse, at alt
tiletta föresk:ne aldeles stadigt och fast skal hållit blifve, lathe
vi veterligen hänge vårt kong:e secret här neden före och medh
egen bandh underskrifve. Gifvit på vårt slot Stocholm then
9 maji anno etc. 1569.
JOHANNES R. S.
(L. S.)
a) och cffthei- Sveriges lagh tillagdt i marginalen, b) såsom — hele riket rättelse
i konceptet.
364
1569
388 Konung Johan till Gefle borgare angående deras privilegier, som
skulle bekräftas vid kröningen, till hvilken ombud från staden
kallas. Stockholm 1569 den 21 april.
Riksregistraturet 1569 fol. 155 v. under rubriken: »Svar till
menige man i Gäffle Dat. Stocholm then 21 aprilis anno
etc. 1569».
Vi håfve bekommit eder skrifvelse, trogne undersåter, och såsom
I till thef förste håfve ödmjukeligen begäret vårt kong:e försvarelse
bref för orätt och öfvervoldh, så håfve vi nådeligen eder sådane bref
effterlatidt och här rnedt eder thet nu tillskicke.
Thernäst håfve I begäret stadfästilse på edre gamble privilegier:
så äre vi icke obenägne att efifterlate eder sådane stadfästilse och
elliest förbätre edre previlegier, effter som vi betenkie kunne eders
och alle andre väre köpstäders här udi riket inbyggeres gagn och
bädzste vare kann. Och äre vi tillsinnes att lathe hvar köpstadh be-
komme sådane previlegier um s. Johannes tidh nästkommendes, dhå
vi och, näst then alzmechtig:tes tillhielp, achte hålle vår kong:e crö-
ningh udi vår köpstadh Upsale, ther häden I och måge skicke edre
fullmyndige, på thet I då ytterligere besked både um previlegier och
andre ärender bekomme måge.
Videre begäre I medel på eders årlige skatt eller taxe: så vele
vi eder till svar gunsteligen icke förholle att, effter vi håfve förnum¬
mit all välvillighet, huldskap och troskap af eder, seden vi till thenn
kong:e regerungh kompne äre, och på thet I täs välvilligere här
effter och så eder altidh skole lathe befinne till thenn del, som Sverigis
rikis gagn och bäste kann varde befordret medt, så äre vi nådeligen
tillfridz thet I än nu på thette år måge beholle samme vilkor um
schatten eller taxen ther af staden, som I udi näst förledne örligs
tider haft håfve.
Videre på thet att I än nu på någen tidh tillgörendes vele
vare obesvärede till att underholle thet krigsfolk till eder förlagde
äre, så äre vi och nådeligen tillfridz, att I måge blifve förskonede
medt förökningen på schipsgärden, effter som I thet begäre, och
allenest utgöre like stor gärdh i år, som I giorde i fiordh, och intit
större. *) —
') Resten handlar om seglatsen på Danzig och Riga m. m.
1569
365
Konungens gode män af adeln uppfordras att väl utrustade infinna 389
sig vid kröningen. Stockholm 1569 den 4 maj.
Riksregistraturet 1569 fol. 168 v. under rubriken: »Till Jöns
Nilsonn — — Dat. Stocholm then 4 maji anno etc. 69».
Vi kunne tigh icke förholle, Jöns Nilsonn, att vi udi the helige
Trefoldighetz nampn äre till sinnes att stadfäste vårt kong:e embete
här udi Sverigis rike medt vår kong:e cröningh, thenn vi achte att
holle udi vår köpstadh Upsale på s. Johannis baptiste tidh nästkomen-
des, till hvilken vår crönings högtidh vi äre hit förmodendes någre
väre förvanther och vänner udaf the furster och herrer uthan rikes
heller theris fullmyndige legater och senningebudh, them vi gärne
vele lathe väl undfå och trachtere thet bädzste, som rådh kann finnes
till: så effter vi och vele på samme tidh håfve alle väre gode männ
af adelen dhå hos oss tillstädes, så månge som någerledes uthan för¬
fall dhå hit komme kunne, upå thet vi måge se hvadh vi håfve änn
nu igenn till adel effter thenn ölycke, som udi thesse förledne år
häfver varit här udi riket, och vi gärne vele, att the medh godhe
kläder, effter som adeligit ståndh höfves och tiäner, måtte vare för-
sörgde, så att thet kunde vare oss till äre och behagh; therföre är
vår gunstige vilie och befalningh, att tu på våre vägne alfvarligen
skalt tillseije förbe:te våre gode männ, som ther nidre i thenn landz-
ände Smålandh boendes äre, att the tänkie till udi tidh att skaffe
sigh the kläder, som till en sådane högtidh tienlige vare kunne och
effter thet sätt, som nu brukeligit är. Och ther som någre till-
efventyrs vele gifve thet före, att the icke sådant kunne astadh-
komme, effter föge sidentygh eller cläde nu här i riket är til be-
kommendes, så må tu them thet förstå lathe-att vi en nödtorftigh
tillföringh ifrå Tydzlandh af fönne partzeler äre medt thet aller-
förste förmodendes hit till Stocholm, och kunne förbe:te våre gode
männ håfve theris budh hit up och lathe beställe sigh i tidhe hvad
som the i så måtte behöfve, och ju ändeligen så laget, att the medt
tilbörlige clädher och elliest till sådane högtidh kunne vare för-
sörgde thett bädzste the kunne håfve rådh och ämpne till, anseen¬
des, att thet ägner och bör så att vare medt them, som äre af adels
ståndh, och att then bekostningh, the ther på använde, kommer icke
oss, uhan them sielfve till gode. Videre effter thet adels ståndh udi
sunderhet höfves och så brukeligit är, att the skole drage gullkäder,
så opå thet the, som udaf adel äre, måtte blifve therigenom igen
kände och beholle thet rum them ägner och bör, therföre är och
vår alfvarlige vilie att tu skalt förehalle thenn adel ther nedre i
Smålandh är, att the och medt sådane käder vele sigh försörie, så
att, ther som the alle sielfve icke kunde håfve på thenne tidh ther
366
1569
radh till, dhå måge the fly sigh them udaf theris förvanther och väner
eller elliest, hvar the them bekomme kunne, så länge samme hög-
tidh varer. Till thet sidzste är och vår vilie att tu skalt tillseije för:de
adelsmänn, atte lage sine saker, så att the komme här udi tidhe till
städes, hafvendes medt sigh hvardere tre eller fyre häster till thet
minste, och att the äre ther medt så rustede, att vi kunne håfve ther
någen äre udaf. Och måtte the så bestellet, att the komme här någen
tidh för änn samme vår crönings högtidh skall angå, opå thet att
the, som till någre embeter brukes skole, måtte udi tidh ther um
vetthe att beställe — —
Liknande skrifvelser aflätos enligt anteckning i riksregistraturet till Nils
Persson på Holma, Knut Posse och Jakob Tursson.
390 Ombud från Jönköping kallas till kröningen. Stockholm 1569 den
24 maj.
Original på papper med adressen: »Till oss elskelige väre
trogne undersåther borgmestere och råd udi vår köpstadh Jene-
köpingh samptligen gunsteligen» i Jönköpings rådhusarkiv.
Johan thenn tridie medh Gudz nåde Sverigis
Göthis och Vendis etc. konungh.
Vår synnerligh gunst och nåde tilförende. Vi kunne eder gunste¬
ligen icke förhälle, trogne undersåther, att effther som I uthen tvifvel
väl förnummit håfve, thed vi udi the helige Trefaldighetz nampn upå
s. Johannis tid nu nästkommendis äre till sinnes att stadfäste vårt
kong:e embete med vår kong:e cröningh udi vår köpstadh Upsale
och vi till samme högtid äre förmodendis någre våre föivanther och
venner udaf the furster och herrer uthenrikes heller och theris ful¬
myndige legater och senningebudh; therföre är vår gunstige vilie och
befalningh, att I oss till äre och behagh udi like måtto begifve eder
sampt med någre af the förnämpste borgere ther udi Jeneköpingh
till Upsale till för:ne termin, när förde vår cröningh angår. Ther-
udinnen sker thed oss är behageligit. Gudh befalendis. Datum Stoc¬
holm then 24 maji anno etc. 69.
Den 26 april hade de kungliga systrarna inbjudits till kröningen instun¬
dande »s. Johannis baptiste tidh» (riksregistr. 1569 fol. 162). En beskick¬
ning (Arvid Gustafsson, Hans Björnsson och Sven Elofsson) hade på våren
afsändts till Polen med uppdrag bl. a. att bjuda den polske konungen till
svågerns kröning, men som sändebuden ej förr än den 1 augusti mottogos
af den förre, kunde denna del af deras uppdrag ej leda till någon påföljd
(Sv. Elofssons Paralipomena, Handl. rör. Skand. Hist. XII, sid. 171, 172).
I Sverige vidtogos omfattande försiktighetsmått för att under krönings-
högtidligheterna bevara lugnet i landet och skydda det mot ett anfall från
1569
367
Danmark. Flere af adeln fingo af den anledningen ej infinna sig i Uppsala.
Så skulle Jakob Turesson [Rosengren] jämte riksrådet Jören Eriksson [Gyllen¬
stierna] ha uppsikt öfver Vadstena (k. bref den 24 juni, riksregistr. 1569
fol. 225). En vestgötafrälseman Brunte Birgersson [Lillje], som ämnat sig
upp till kröningen, skickades till Varberg (16 juni, ibidem fol. 214). Jöns
Nilsson [Rosenqvist, till Osaby], fogden på Jönköping Jöns Arvidsson och
knektehöfvitsmannen Per Joensson skulle i Kronobergs län tillvarataga kronans
och rikets bästa och laga att konungen hade »en rättrådig, lydig och hör¬
sam allmoge». Liknande uppdrag hvad Vestergötland angår gafs åt Kristofer
Torstensson [Forstena-ätten] och Raval Halvardsson (18 juni, ibidem fol.
218, 219).
Till midsommartid hade kröningen först varit utsatt. I skrifvelsen till
Smålandsfogdarne den 18 juni hette det, att kröningen skulle ega rum
andra söndagen efter Johannis, d. v. s. den 3 juli. Ännu i början på juli
uppehöll sig konungen enligt registraturet på Svartsjö; den 7 juli dateras
brefven Flötesund och den 18 juli återigen Svartsjö.
Enligt nyss anförda bref till Småland hade till kröningen förskrifvits
»någre af the förnämpste våre godhe mann ifra alle landzender här i riket».
Af handlingarna framgår, att utom rådet och adeln äfven presterskapet och
städerna varit representerade; allmogeombud däremot omtalas eller antydas
icke. Det uppgifves, att äfven »ständerna från Lifland» skulle varit när¬
varande och aflagt trohetsed (Dalin, III, 2, sid. 5). Till »ständerne i Lifland»
afläts verkligen en kallelse den 19 mars (Titularregistret 1522—92). Det
framgår emellertid af skrifvelser från adeln i Estland, att dess ombud ej
hunnit öfver. Först hade de velat afvakta de af konungen utsända kom¬
missariernas ankomst, och när ombuden omsider voro färdiga och skulle
resa, kommo danske och lybske örlogsman och togo alla fartyg i Revals
hamn, däribland det, som sändebuden skulle begagnat, med alla förråden.
Kröningen var emellertid då längesedan öfverstånden (riddersk. bref den 26
juni och 28 juli 1569, Livon. n. 244). Från staden Reval utskickades där¬
emot som representanter borgmästaren Evert Roterd, syndicus Conrad Del-
linghausen och rådsförvanten Johan Schröder med instruktion af den 23 juni.
Huruvida de hunno fram i tid är ej rätt klart. Åtminstone fingo de ej
aflemna sina kreditiv förr än den 12 juli, sålunda två dagar efter kröningen
(skrifvelsen, Livon. n. 255, har detta datum påtecknadt). De skulle önska
konungen lycka till kröningen, å stadens vägnar öfverlemna en kredens-
bägare samt anhålla, dels att borgarne enligt gammal vana finge aflägga sin
trohetsed i Reval, hvilket också medgafs, dels att deras privilegier måtte
konfirmeras.
Före kröningen bragtes till slut de underhandlingar med adeln om
dess privilegier, som pågått hela våren, i öfverensstämmelse med det löfte
konungen afgaf på januaririksdagen. Man känner de vexlade skrifterna
hufvudsakligen, om än icke fullständigt, ur Hog. Bielkes samlingar och an¬
teckningar. Äfven i fråga om kyrkoorganisationen lära före kröningen öfver-
läggningar egt rum i Uppsala.
368
1569
Adelsprivilegierna 1).
391 Adelns första framställning angående sina privilegier. 1568 eller
1569.
Samtida handskrift, signerad A i en liten af Hog. Bielke bildad
samling om 4 nummer, numera förvarad bland Akta ang. ridder-
skapet och adeln i Riksarkivet, med Hog. Bielkes påskrift:
»Menige ridderskapetz och adelens ödhmyke supplicats till k. M:t
konungh Johan om hvadh puncter de achtede begere ath blifve
previlegerede rnedh etc. anno etc 69 2) in martio i Stocholm»,
samt med en och annan rättelse af hans hand (i noterna sien
H. B.).
Effter thett Gud alzmechtigeste häfver nådigst egenum sin gudom-
melige försynn och menige Sverigis rikes adels och alle thess trogne
inbyggieres tillhielp hulpet thenn stormechtigeste högborne furste och
herre her Johan Sverigis Göthis Venndis sampt flere thess tilbehörin-
gers uthvalde konungh och arffurste vår alder nådig:te herre och
konungh till thenne höge och konunglige regerningh och oss fattige
svensche igenum hans konung:e Nådhe förhulpet udaf thenn trälldom
och valldsamhet, som vi nu en tidh lånngh unnder konung Erich thenn
fiortende varit håfve, för hvilchet vi Gudh thenn alzmechtigste och
h. k. Stormechtighet på thett ödmiukieligste betacke;
och effther thett Gudh thenn alzmechtigste häfver tiletta nu så
nådeligen och unnderbarligen förset, håfve vi alle gemene Sverigis
rikes adel thenn ödmiukeligste och underdanigste tilförsicht, thett
hanns konung:e Högmechtighet varder oss alle sampt menige Sverigis
inbyggiere medt högre och bättre previlegier och friheter begåfven-
des och vedh Sverigis beschrefne lagh bettre hollendes ann som
unnder konungh Erich schet är.
Och effter thett vi sampt menige rigsens stännder håfve uthi
thenne konungh Erichs tidh mast giordt monge förschrifninger och
förseglinger både emot h. k. Stormechtighet, oss sielfve och anndre
flere; therföre begäre vi på thett aldre ödmiukeligste och underdånig-
ste h. k. Stormechtighet ville nådigest sådana förseglinger alla, både
the, som nu nyligen udi thenne tvist och elliest tilförene giorde äre,
motte sönnderrifves, förbrennas och om inthet göras.
Och effther thett, som Gudh bättre, monge fynnes här udi riket,
som nu uthi thenne tidh sigh medt ordh och gierninger kan håfve
') Jfr Ahlqvist, Om aristokratiens förhållande till konungamakten under Tohan
den tredjes regering I, sid. 9 och följ.
).. Första siffran liknar en femma, hvilket, ifall det ej är felskrifning, möjligen kan
bero pa, att bläcket ej fastnat på papperet öfverallt.
1569
369
försedt heller förgrepit emot h. k. Högmechtighet, bedie vi alle ther
um på thett aller ödmiukeligste hans konung:e Stormechtighet ville
udaf eigen kong:e innfödde mildhet sådena ogunst falla latha och thett
ingen tillrechne, hvad här till uthi sådanna måthe schet är.
Till thett andra, hvar någen adels mann kunne blifve belugen
eller ann gifven för konungen utaf någrom anntingen hinrikes eller uth-
rikes, för hvad sak thett helldst vare kunnde, ath thenn samme iche
motte medt någet fenngilse thå bestrecht blifve, uthen till rätte fordret
inn för konungen och rigsens råd, och hvar hann fynnes brutzliger,
thå effther theris dom och saksens legenhet straffes, menn hvar hann
fynnes oschylldigh, thå bör thenn samme, honum anngifvet häfver,
stannda samme straff, som thenn anndre hade burt lida, om hann
hade befunnes schyldigh.
Till thett tredje, hvar någen adelsmann kunnde sigh förbrytha
heller och elliest udi thenn konungie ogunst förfalla, att thenn samme
dhå iche motte udi torn eller järn setties, uthen elliest inmandt eller
udi borgen stelles, uthen oppenbaren förräderi medt schall bevises
kann, och seden stelldt i retta för rigsens rådh och thå effther Sverigis
beschrefne lagh dömmas och rannsakes, och iche udaf sådenne nempdt
eller effther sådanne hofartichler, som her till schedt är, menn hvad
the konung:e artichler belannger, måge [the] brukes för thett gemene
parti udi håfvet och för rytter och landzknechter, som större aghe
behöfve.
Om så kunde hennda, att någen adelsmann, thett vare sigh udaf
högre eller nedrigere stännder, kunde håfve någet emot hvar annen,
ath thå thenn, som större machten hade, iche thenn, som ringere
väre, udi någen motte öfverfaller, uthen stå hvar anndre till rätte,
effther Sverigis beschrifne lagh och rätt belanger, ingen persons an¬
seende gella motte.
Och på deta thenn menige mann uthi riket motte thäs bättre
vederfaris lagh och rätt, therföre väre udaf nöden, att uthi alle landz-
ännder motte förordnes ärlige och förståndige männ till lagmänn och
herridzhöfdinger, the som udi lagen någet förstånndige vore, och the
som sielfve samme theris kall och embethe kunne förestå, och icke
settie prester, borgare, eller oförstånndige schrifvere udi theris stadh,
som föge achte hvadt lagh och rätt thenn menige mann scher, uthen
allenest se ther effther, huru the kunne bekomme rennthan. Och
effther thett adelen udi anndre konungerike och furstendömer hafva
alle konungke saker medt theris landbönnder och eigna arfvegodz,
äre vi alle thenn gemene adel här i Sverige på thet aldra ödmiuke¬
ligste begierendes, thett hans konungie Stormechtighet vele oss och
väre efftherkommende samme previlegier och friheter nådigest unna
och efftherlathe.
Item att adelen motte beholle theris landbönder frie för alle
dagsverke ifrånn cronones slått och b afvelsgärde!- eller theris, som
37°
1569
förläningerne håfve, och för alle schiutzferder, uthen i sådenne måthe,
som Sverigis lagh förmäler.
Item att inge gärder eller någen annen ny tunge eller skatt
motte blifve lagt på adelens landbönder, uthen menige rigsens rådz
och ständers c bevillingh och samptycke, som Sverigis lagh förmäler,
doch i alle uthgierder och pålagur två landboer emot en schatte
bonnde, och änndoch the landboer, adelen håfve till dagelige dags¬
verken unnder sine settegårder uppå en milé när belägne,'/ motte medt
sådane pålagur förschonede och befriede varda.
Item hvadt fischeri, jacht eller någen annen egendom, som adelen
utnaf ålder haft häfver unnder theris eigit landt och innen theras egne
råmerkie, att the thett motte obehindret niuthe och beholle.
Item att hvar som adelen hade någen del inne medt cronones
bölinder eller ägor, thett vare sigh hvariehonnde egendom thett hälst
vare kunde, anthen till vatn eller lanndh, att the ifrånn theris ann-
part iche motte trenngde varde uthen lagh och dom.
Item att adelen motte fritt köpe och sellie medt the fremmende
och uthlendsche mann så myckit, som hvar kann håfve rådh till både
köpe och sellie till theris nödtorft; och hvar så vore, att någre uthaf
adelen hade rådh och tilfelle att bruke någer skip, motte them thett
iche heller blifve förhinndret.
Item hvar adelen vore någre godz olagligen ifrånn kompne i
saligh och höglofligh hugkommelse konungh Göstaffs tidh eller och
seden udi thenne konungh Erichs tidh, att the effther rigsens rådz
dom motte them igenn bekomme, som the kunne finnes rätt till;
sammeledes och om the sinne bordt till någre godtz bevise kunne, som
under kierker och closter gefne äre seden konungh Karls reffst, att
the them och igenn bekomme motte effther Vesterårs recess inneholdt.
Item att adelen motte beholle theris fougter och tiänare frie, så
monge them tiäne villie, och iche motte blifve them tvungne eller
tagne ifrånn uthen theris husbönders gode villie och samptyckie, och
att fougterne eller tienerne iche heller motte drage theris hosbönnder
ifrånn medt mindre uthan passebordt, och att thenn, som sådent
schedde, motte vederfaris rätt på sådenne motvillige tiänare.
Item att adelens tiänere iche motte blifve öfverfallne uthaf någre
fougter, befallningsmän eller andre, om the någet bruttit hade, uthen
ställis saken till rätte och ther före höris och seden straffes effther
lagen.
Item att hvilchen som besviker eller krenkier någen ädeligh
jungfru, motte therföre till lifvet straffet blifve, och jungfru miste
sitt fäderne och möderne effther Sverigis lagh. Våre hann utaf adel,
dhå schall hann tage henne till echte eller stånnde samme rätt, hvar
hann sigh icke annerlunde medt hennes nästes(l) förvanther förlike
kann, och thett stånnde uthi faders och moders sampt theris näste
frännders egit vildkor, hvad the här udi gore villie.
1569
37i
Item att ingen enkie eller jungfru, som af adel föddt är, må tage
någen till laghgifift man, som iche af adel född är. Hvad hon thett
gör, thå schall honn vare förplichtedt att sellie sitt godz sine näste
slächtinger eller arfvinger för skäligt värdt, som gode männ thett
verdere kunne.
Item att effter adelen befinner sigh fast besvärligit vare um thenn
rusttienst, som the udaf theris arfvegodz holle schole, effther thenn
taxerningh och constitution i Upsale schedde anno etc. 62, begäre
the ödmiukeligst, att ther uthi motte någet blifve förmedlet, som
them drägeligere vara kunne, och synnerlige udi fredelige tider.
Effther konungen synes endelis ville falla för svårt udi thett höge
och konunglige regementet alla saker både små och stora sielf uthi
eigen konungligh person att uthrette, våre storligen af nöden, effter
som och tilförene uthi Sverige en godh gammel sedvania varit häfver,
att en dråsät, marsch och cantzeler motte förordnes utaf the för-
nemste af adelen her i riket, the ther konungenum udi alle saker
till rigsens inbyggieres befordringh förhielpelige vare kunne, sampt
rigsens råd, så att Sverigis lagh udi alle mötter motte blifve efifther-
kommen och fullbordet och elliest udi alle mötter richsens välfärdt
befordrat.
Hvar och så vore, att någen adelsmann hade lust sigh uthen riket,
uthi anndre herras och fursters tiänst på någen tidh att försökie, att
thett hvariom och enom motte stånnde fritt och öpet, såsom udi
anndre lanndt och konungariker sedvanligit är udi christenheten.
a) Tillskrifvet af H. B. i) slått och H. B. c) och ständers H. B. d) uppå —
belägne H. B. i stället för följande öfverstrukna ord: och i samme häredt eller sockn
som samme sättiegarder beliggiendes äre.
Det väcker betänkligheter att, såsom Hog. Bielkes påskrift synes gifva
vid handen, hänföra denna inlaga till mars månad 1569. Johan kallas i
början endast »utvald konung», hvilket icke brukades efter januaririksdagen
1569. Adeln äskar, att dess och de öfriga ständernas under Erik XIV:s tid
gjorda förseglingar mot konungen m. fl. skulle förstöras, och detta synes ha
skett under nämnda riksdag (jfr sid. 278). Adeln begär vidare amnesti för
dem, som under den gångna tiden »försett eller förgripit sig» mot konungen,
och sådan utlofvades vid samma riksdag enligt berättelsen (jfr sid. 282).
Slutligen uppmanas konungen att tillsätta drotset, marsk och kansler (»samt
rikets råd»), och de nämnda ämbetena förekomma i rådets försäkran den 26
jan. 1569 (se här ofvan n. 370). Att precisera tidpunkten, då denna
framställning gjorts, närmare än så, att det senast skett under omtalade riks¬
dag, torde emellertid blifva svårt.
Det privilegiiförslag, som med anledning af denna framställning i det
kungl, kansliet uppgjordes, känner man endast af de antydningar, som om
dess innehåll göras uti en af rådet i adelns namn afbiten inlaga. När
detta skedde, är ej heller bekant; möjligen var det på rådsmötet i maj.
372
1569
392 Rådets anmärkningar i sitt och adelns namn vid det förslag till
privilegier, som i kansliet uppsatts. 1569 våren.
Samtida handskrift, af Hog. Bielke sign. C i ofvannämnda
samling, af honom öfversedd och rättad, samt försedd med på¬
skriften : »Thette er Lars Henrichsons håndstil i cantzliet och skrefs
rendt efter mitt maculatur och blef öfverantvardet h. k. M:t på
dette sätt» (i noterna sign. C), jämfördt med ett koncept, försedt
med betydande ändringar, äfvensom anmärkningar af Hog. Bielke
(H. B.) samt med påskriften: »Copier af the handlinger om adelens
prevelegier medh koning Jahan anno domini 1569» och Hog.
Bielkes anmärkning: »Thette är mitt ägit maculatur medh flere
af richsens rådh, om våren anno etc. 69» (här, liksom af Hog.
Bielke, sign. B).
Effter thett konung:e Ma:t vår aller nådig:te herre för thenn syn-
nerlige nåde och benegenhett schull, som högbe:te hans k. M. häfver
till sitt rådh, ridderskap och adel, medh någre friheter och privilegier
sjelfkrafd gunsteligen häfver velat betänke, för hvilchidt hans konung:e
Ma:t mykit till att berömandes är, och the therföre igenn hans
konung:e Ma:t iche allenest på thett underdånigeste och högste be-
tacke, uthan och sådant ödmiucheligen med lif och blodh troligen
förtiene vele; så effter thett the håfve öfverläset hvad såsom ther
på af cantzelit är förfathet, håfve the iche kunnet underlathe hans
konung:e Ma:t ödmiucheligen till att besöke om någre flere puncter,
som här effter kortheligen författade äre, underdånigest bidiandes
hans konung:e Ma:t ville värdes att vara ther udinnen theres gun-
stige och nådige herre och konungh, thett the udi like motte såsom
allt annat ödmiucheligen och gerne troligen vele förtiene. a
Först att udi ingången måtte iblandh andre orsaker förmäles,
att Sverigis rikes ridderskap och adel och theris förfäder håfve sigh
altidh troligen och ärligen bevist och förhålledt till Sverigis rikes
gagn och beste synnerligen udi hög:te konung:e Ma:tz käre her faders
regementz begynnelse och sädan altidh; såsom b the och troligen
håfve hulpit ther till, att thenn erflige rettighett till Sverigis crone
allene är tillegnet konungh Gödstaffs manlige och kongelige lifserfver
till enn tacksamhett och vederkennelse för alle salige och högloflige
konungh Gödstaffs beviste manlige och berömlege välgerninger, för
hvars schulld, att enndogh kongh Erich, som för sitt ochristelige och
onde regemente schyld nu är rättfärdeligen afsatt vorden, häfver varidt
Sverigis ridderskap, adel och undersåther ther emott fast otacksam,
så häfver hans konung:e Ma:t nu iche vellet heller kunnidt under¬
lathe gunsteligen till att betenke högbe:te hans kong:e M:tz rådh,
ridderskap och adel med sådane friheter och privelegier, såsom the
i mänge år af the fremende intrengde herrer håfve varidt ifrå tränngde.^
156»
373
Udi thenn förste artichel, om grefvernes frihett, begäre the, att
konung:e Ma:t vile nådigst effterlåtha grefverne tienden, som faller
udi theres grefvedöme; ther emott vile the försörie presterne och
andre, som utaf tienden bör vare underhåldne, udi theres grefvedöme;
item uprätte schöler;
Att thenn exception om crimen laesae maiestatis, som kong:e Ma:t
vill nådigst håfve sigh förbehållidt udi alle konungie sacher, måtte
blifve uttryckeligen specificeredt, udi hvadh puncter thett schall vare
förståndet;
Och effther thett konung:e Ma:t nådigst häfver efifterlathidt grefver
och friherrer, riddere och hans Nådz och ricksens rådh konung:e
sacher medh theris och theris husfrues egne landbönder, så begäre
the och ödmiucheligen, att h. konung:e M. ville och gunsteligen unne
them theris bönder fri medh alle andre konung:e rättighetter, såsom
är konungs fodringh, hushestar, tingshestar, effter thet var allenist
bevilget till en tidh i Calmarne recessen.^
Såsom och udi thenn fierde puncht förmäles, att konung:e Ma:t
vill nådigst efifterlathe h. k. M. gode männ, som äre udi h. konung:e
Madz och riksens rådh thenn frihett medh kong:e sacher medh theris
egne landbönder udi theris lifstidh, så bidie the och ödmiucheligen,
att the andre gode herrar, som ridderlige nampn och ståndh håfve
och än<^ bekommet och äre dogh uthan rådz, måge och samme
privelegier udi theris lifstidh niuthe och behålle, om thet elliest
evärdeligen^ iche sche måtte.
Thesliges att the gode herrar, som äre udi riksens rådh, och
andre af adelen, som dagligen blifve brukade uthi konung:e Madz
hof eller och på andre orter, måge håfve ett nödtorftigt underhåld
utan rostienst.
Begäre och the gode herrar, att alle adelens lanbönder, som ligge
på enn milé när theris sätegårdar och brukas under theris gårder till
daglige dagsvercher, måge blifva förskonedt för alle konung:e tunge,
såsom är schiutzfärder, gestningar, hielpegärder, uthschrifninger och
alt annedt, hvadh nampn thett helst håfve kan, undantagandes att
framfordre kongen, när kongen är sielf personlige på någet tugh
eller rese.
Och effter thett att adelen vill falle fast besvärligit, som bo uthi
Vestergiötlandh, Smålanndh eller annerstedz her i Sverige, att hålle
then rostienst, som the plictige äre vidh grentzen udi Finndlandh eller
Lifflandt, ther så behöfdes, like så och adelen uthi Finndlandt vidh
Danmarchs grentzen; hvarföre äre the underdånigst/ begären[des],
att konung:e Ma:t ville nådigst g lathe them försörie medh proviant,
like som sine egne svenske ryttere, när noghet långt och besvärligit
tugh eller läger vare moste, helst-* effter och adelens landbor utgöre
sådanne hielpegärder. h
Riksdagsakter II. 2 5
374
1569
Om adelens rostienst af theris arfvegodz * hegare the gode herrer
ödmiucheligen vare och förmält uthi the privilegier, så att hvar adels-
männ må hålle utaf sin arfvegodz enn hest utaf hvarie 400 4. ränte,
och att värderingen på partzelerne må blifva, som hon var udi kongh
Erichs tidh. Dogh hegare the ther hos, atth fodringen och gin-
gerden^ hos theris landhbönder iche mätte ther uthi blifve inrächnedt,
effther^ att adelen eller theris tienare iche hereffter någen fordenskap
hos cronones bönder håfve schole, undantagendes riksens rådh och
andre utaf adelen, m när the allenast upå h. k. M. värf eller reser
stadde äre^; item att de» udi fredlige tider måge» blifve förskonedt
medt helften mindre rostienst, doch så, när så behöfves kunne, atthe
(the) vist vethe schule, hvar the theris rostienst tillfyllest tagha
schulle.
Att alle adelsmänn måtte vare fritt tillathidt att draga uthrikes
eller inrikes 0 sigh att försöke och tiene, hvar them synes, dogh iche
emott konung:e M. eller Sverigis rike.
Att adelens tienare iche måtte begifve sigh ifrå them till någen
annan tienst eller elliest, ej heller/ blifve fredede och försvarede/,
medh mindre the hafva förlåf och passebordh utaf them, the tient
håfve, doch så att tienerne iche måtte blifva tvingade till att blifva
hos någen emott theris vilie.
Att iche någre sochne? präster måtte blifva förordnede till någre
geldh vidh the sochne kyrker adelen äre boendes vidh, uthan thet
måtte sche medh theris samtycke, som gamalt och fort altid tilförene
varidt häfver.»
Att adelen måtte vara fritt till att handla och köpslage medh
the fremmande till theris nödtorft.
Item att the adelsmänn, som håfve lägenhett till att bruka skip
och seglatz, måge iche them blifva förhindrat, doch iche till att bruket
[till] nogot landzköp.i
Hvar någen besviker eller förkrenker nogon adeligh jungfru,
måtte therföre till lifvedt straffedt blifva, och jungfrunn håfve för-
värchet sitt fäderne och möderne under sine näste arfvingar effter
Sverigis beschrifven lagh. Är han och utaf adel, som enn edhelig
jungfru förkrencher, thå schall han tage henne till echte eller stande
samme rätt, hvar han sigh iche annars medh hennes näste förvanter
förlike kann; dogh schall thet stå udi faders och moders sampt näste
frenders egit vilchor, hvadh the här udi gore vile, sonH lagen för-
mäller. t
Item att ingen enche eller jungfru, som af adelen födt är, må
eller schall tage någen till laggifften man, thenn iche af adeligh her-
komst är, eller och af riksens herre schöll och hielm» förverfvedt
häfver. Hvar hon thett gör, thå schall honn vare förplictedt att
innen år och dagh selie sitt godz sine näste slechtinger, såsom gode
ovällde männ på både sidor thett godz verdere kunne
1569
375
Såsom x och udi like måtte ingen adelsman schall vare effterlathidt
att förnedre sigh medh ofräls eller ringe gifftermåll vidh same pen
och straff.*
Effther thet kong:e Ma:t häfver nådigst bevilligedt, att i hvad
sak, som någen adelsman kan blifve beskylt före, schule the blifve
lagsögte och dömde för riddermäns män och adelsmän, så bidie the,
att ingen adelsman effter thenne dagh laghförvunnen skall blifve in-
rnant eller fenkligh satt, mykidt mindre pinligh förhört, effter som
udi kongh Erichs tidh mykidt udi misbruck varid häfver./
a) B har ursprungligen: Thette begär e the ädle velborne och välbördige herr er
Sverigis rikis radh uppå sine ägne och menige ridderskapets och adelens vägne ödmiu-
cheligh förbettredt udi the privilegier k. M:t var allernådigste herre them och meitige
Sverigis rikes adel nådigst undt och tilsagdt häfver och them. utaf cantzelidt nu til-
hånda stält är; men H. B. har anmärkt: stältes en annen ingångh på denne supplicats,
efter som medfölgende zedel utviser, och på en lös lapp finnes den ofvan införda in¬
ledningen nedskrifven. b) såso?n — i frå trengde tillagdt i B. c) effther — recess en H.
B., som äfven i B. tillskrifvit dessa ord utom i Calmarne recessen, som saknas i
hans »makulatur» d) Rättadt i C från håfve bekommit af H. B., som gjort en snarlik
ändring i B. e) Rättadt från till evigh tidh af H. B. Uti B har H. B. gjort följande
sedan strukna tillägg sosom och ödmykeligen bidie, att alle andre af adelsståndh samme
vilkår och niute motte och anmärkt thette blef af de andre ogillet, f) H. B. i B. g)
H. B. i B. h) helst — hielpegärder, H. B. i C. Äfven i B har han tillagt ett mot¬
svarande uttryck: helst effter adhelens bönder och utgöre såde?t hielpegärd. i) af —
arfvegodz H. B. i B. k) H. B. i B. /) effter — stadde äre tillagdt af H. B. i B. m) och
andre udaf ridderskapet och adelen H. B. i B. n) att de och mage H. B. i C. (ej i B), o)
eller inrikes H. B. i B. p) ej heller — försvarede H. B. i B. q) någre sochne H. B. i
B. r) I B har H. B. tillagt och synnerligen ther som adelen hade jus patronatus, men
anmärkt: NB. thette blef inthet insatt i det, som öfverantvardades, och mente de andre
ath det inthet behof des. s) dogh — landzköp H. B. i B. t) som —förmäller H. B. i C
(ej i B), u) H. B. har i B tillagt följande sedan uteslutna ord manlegen och ärligen, v) I
B har H. B. tillagt följande uteslutna ord dagh icke efter de dyr este peninger. x) Såsom
— straff H. B. i B, som både i B och C tillagt ofräls eller ringe. — Thette blef och
uthelatet har EL B. anmärkt, men utstrukit i C. y) Sista stycket skrifvet med annan stil.
H. B. har i marginalen anmärkt: Hans Kranchs håndstill efter k. M:tz bevilgungh.
På ett löst papper har Hog. Bielke till minnes antecknat några punkter,
som i privilegierna borde uppmärksammas, hvilka antagligen höra till denna
tid. De äro följande:
Item om de 2 hueshester och hvar 3:ie års kongshester
Item om adel i cantzeliet
Item om inthet folch uttskrifve uppo daxverkers hemmen och iche
endeste bonden och gamble folchs hielp po gorderne annerstedz
belägne
Item om arverichet och der emott om desse friheter och förmå[ner?]
Item om tafvernepeninger att afläggie och länsmen och ferdingsmän
ordnes vid vägerne
Item om rigsens rådz underhold och fri skiuttzfardh till herremöthe
Item om vore hues och gärder i stederne orörde och uopslugne*)
Item att all adelen motte niute konghe saker medh deris landhbor
*) Det följer en punkt, hvars innebörd är dunkel: Item om vore landboers bale-
bergsbrukf) framför till forne i k. Göstafs tidh, mykit mindre tillförene nogen tidh
tilbudet.
376
1569
393 Senare projekt till adelsprivilegier från kansliet öfverlemnadt.
Samtida handskrift, af Hog. Bielke sign. D i samma samling,
med smärre rättelser af honom (H. B.) och med följande af honom
gjorda påskrift: »Thette var seden stält i cantzliet, dågh blef thet
seden yterligere förandret, för änn det underskrefs och förseg-
ledes, som medhfölgende copie af originalet förmeller, som jagh
utcopierede för mitt bröllup. Meli thet andre blef ändå seden
medh flere lycke knuter(?), änn härudi var författed».
Till thett förste» schule alle grefver och theris effterkommande
till everdelige äge niutha och behålle alle konung:e sachöre både
utaf theris grefveschap, så och utaf theris och deris^ husfrugers arf
och egidt.
Sammaledes schule välbe:te grefver och theris efftherkomande,
sedan the till lage ålder kornpne äre, hafva macht och våld att för-
ordne häridzhöfdinger utöfver theris grefveschap, dogh med sådane
beschedh, att the till samme embete förordne beskedelige och skicke-
lige personer, the ther schole vare förplictige förskaffe thenn menige
man, som grefverne i så måtto undergifne äre, lagh och rätt.
Sammaledes schall och udi samme sacher iche annerledes änn
tilbörligen handles med undersåtherne, uthan sosom med väre och
cronones agne undersåther handledt blifver och som Sverigis lagh
medgifver; doch hvad som är crimen laesae maiestatis, vile vi oss håfve
förbehållidt. Theslikest hvar nogon annen schattebonde eller landbo
häfver noget tilltall till någen utaf grefvernes landbor eller undersåther,
schall ther um handles och dömas aldelis effther Sverigis lagh.
Udi like måtto vele vi her med både för oss och våre effter¬
kommande gunsteligen håfve undt och efftherlatidt alle friherrer och
theris effterkommande till everdeligh äge niutha och behålla alle
konung:e sacher med theris egne landbönder, som theris och derisr
husfruges arf och egidt är, doch så att samme sacher iche annerledes
dömde och utkrafde varde, än som Sverigis lagh förmäler.
Sammaledes vile vi, att alle the, såsom till ridderenampn och
titel kompne äre, och alle andre våre trogne männ af adelen, som
udi vårt rikes rådh brukade äre, hvadh ståndh the helst håfve kunne,
måge och schole niuthe och behålle samme friheter udi theris lifstidh
med theris och theris husfruges egne landbönder.
Och såsom vi nu uthi så måtto gunsteligen håfve försörgt the
förnemste stender, så vile vi och att the andre våre trogne under¬
såther och adelsmänn iche hafva förgetidt, uthan vele förbemelte
grefver, friherrer, riddere och then menige adel för oss och våra effter¬
kommande them och theris effterkommande gunsteligen hafva effter-
lathidt, att alle theris landbönder, i hvar the helst her udi vårt rike
liggiandes äre, schole medh alle olaglige gestninger, schiutzferder och
1569
377
hielpegerder förschonede blifva, undantagandes när vi uthi egen konung-
lige person äre på nogot tugh emott fienderna, eller och vi elliest
för andra våra och riksens lägenheter äre på någon rese; dhå schole
så väll adelens landbönder, sosom våre egne, både med schiutzreser
och gerder hielpa till att vi och vårt folch blifva förfordrade och
försörgde; doch uti alle gerder schall två frelsis landbönder vara
emott enn schattebonnde.
Thesligest schula och våra goda mäns af adelens egna landbönder
iche effter thenne dagh utgöra nogra andre dagsvercher, uthan till»'
theris egna husbönnder.
Sammaledes när vi för våre och riksens högvictige nödtorfter
anthen till Danmark eller andre fremmande lannd latha affärdige någre
senningebudh och brefdragare, som hastigt schole blifve förfordret,
eller när någre fremmande seningebud och brefdragare, som här i
riket sådane friheter håfve bör, när the<? her inkomme, då schole så
väll adelens landbönder, såsom våre egne undersåther, vare förplic¬
tige med schiutzresor ther till förhielpa. Elliest thes emilian, när an¬
tingen våre egne brefdragare eller andra förrese, schola adelens land¬
bönder iche vare förplictedt göra nogon schiutzreser, såsom vi uthi
like måtto vile hafva förbudit, att iche heller adelen eller theris
tienare schola hafva macht och våld att tage någre schiutzresor af
våre och cronones undersåther, medh mindre the gifve them enn
schäligh bitalningh.
Och på thett att adelen, theris tienare och alla andra fremmande,
som för theris nödtorfter schull förresa genom landet, och för theris
penninger måtte bekomma nödtorftigt underhåld, schola tavernär blifva
vidh macht håldne, som the nu förordnede äre och Sverigis lagh ther
om vidare förmäler.
Vi vele och her medh hafva gunsteligen effterlathidt all Sverigis
adel uthi theris lifstid att niutha och behålla alle häredzhöfdinge
sacher, som kunne falle hos theris egne landbönder, dågh så att
samme sacher utaf opartiske och rättvise domere blifva ransakade
och dömde, och uti like måtto, som förbe:t är, hvad som är crimen
laesse maiestatis schall vara oss förbehållidt.
Så vele vi och icke, att her effther schola någre andre blifva
förordnede till heredzhöfdinger och domare än the, som äre af adelens
stånndh, hvar elliest så månge kunne finnes ibland adelen, som ther
till tienlige och förfarne äre; doch vile vi oss hafva förbehållidt the
häredzrätter, som vi allrede förlänt håfve våre daglige hoftienare och
andre, som iche äre af adelen och dogh elliest sigh troligen till vårt
gagn och beste bruka lathe.
Udi like måtte ville vi och hafva oss förbehållidt the häredz-
höfdingedöme, som udi alle Norlannden äre lägne, till att unne och
förläne samme heridz rätter hvem oss helst synes, effther i the landz-
ender iche äre månge adelsmän boendes.
378
1569
Alle friborne ennkior, jungfrur och fruer måge schole niuthe och
behålle theris arfvegodz fri för all rostienist, effter som i Sverigis
lagh förmälder.
Sammaledes alle adelsmäns sönner, som omyndige äre, schole
niutha samme friheter, till thes the äre kompne till lage ålder, som
är till 20 år gammel.
När noget tugh scher emott henderne, schole både grefver, fri-
herrer, riddere, så väll som alle andre adelsmän vara vederredhe medh
så mykidt folch, hester och rustninger, som hvar för sigh udi sun-
derhett bör hålle oss och cronon till rostienist både utaf theris egne
arfvegodz så och förläningerne; doch schole the iche vare förplictige
med samme theris folch lengre folge oss på theris ägen umkostnadt
än innan grentzerne, män scher någet togh öfver Sverigis gräntzer,
så schall theris krigsfolk, like som annedt vårt svenske krigsfolk, af
oss bekomme theris besåldningh, ther medh the och schole lathe sigh
aldelis benöije, så lenge samme togh och feigde varer.
Hvar och någon adelsman kunne sigh förse emott oss, tå schall
thenn samme iche blifva satt uthi torn eller hectelse, med mindre schäll
att uppenbara förräderi emott oss eller riket kan medh honom schä-
ligen befunnidt varda, utan ställes i borgan eller och inmant, till
sachen kan utaf riksens rådh eller andra ärlige adelsmän ransakadt
och dömdt blifva, och iche utaf sådane nempd, som uthi konung
Erichs tid varit häfver.
Hvar och så henda kunne, att någon adelsman blifver för oss
angifven, thet vare utaf någrom inrikes eller utrikes, thå schall thenn
samme fordres in för sådane domare, som föreschrifvidt står, och
hvar han thå finnes skyllig, stånde thenn rätt, som honom bör, män
hvar han finnes oschylligh, thå schall han, som honom häfver an-
gifvidt, stånde samme rätt, som honom hade bort, om han hade be-
funnis schylligh.
Och hvar så hennde, att någon adelsman kunne hafva nogot tiltall
till thenn andra, thet vare sigh uthi hvad måtto thet helst vare kan,
tha schola the alla, både högre och nidrigere stender, vara Sverigis
beschrifne lagh undergifne och uthi alla måtter sigh ther effter rätta.
a) Anmärkning i marginalen, dock ej af H. B: Indgången heller begynnelsen er
uti thed andra, suni uttåf kanselid kom, författad, b) och deris H. B. c) deris H. B.
d) till H. B. e) när the H. B.
Man skulle af Hog. Bielkes anteckning på detta projekt vara benägen
att sluta, att det vore det sista förslaget före det definitiva. Det finns
emellertid ännu en text, som afviker i vissa stycken både från denna och
från de slutligen utfärdade privilegierna. Den anger sig själf vara ifrån juni
månad. Den är intressant därföre, att den innehåller flerfaldiga tillägg, som
influtit i den slutliga redaktionen, men saknar ännu ett och annat stycke,
som i denna förekommer. Tilläggen torde vara gjorda om icke af konung
Johan, sa åtminstone under hans ögon. *) Det är samma hand, som gjort
') Af konung Johans handstil känner man, så vidt jag vet, f. n. endast underskrifter,
där namnet, pa latin, är prentadt. De ge sålunda ingen upplysning om stilens karaktär.
1569
379
de flesta tilläggen i Per Brahes grefvebref (se längre fram) och likaledes i
den andra redaktionen af anklagelseskriften mot konung Erik gjort de
ändringar, som i den tredje redaktionen blefvo införda (jfr Klemming, Ur
en Antecknares samlingar sid. 56).
Konung Johan III:s adelsprivilegier. Uppsala 1569 den 9 juli.
Original bestående af fyra pergamentsblad i bokform (32X44
cm.), f. n. kartonerade i blått omslag, uti Riddarhusarkivet, med
konungens sigill i förgylld silfverkupa, fäst vid en guldsnodd,
hvarmed bladen äro hopsydda och som sedan är dragen fram
och fäst nederst på de fyra sidor, som innehålla den hufvud-
sakliga texten, jämförd med den ofvan omtalade utskriften (sign.
B), förvarad bland Akta ang. ridderskapet och adeln i Riks¬
arkivet, samt med en originalutskrift på papper, som tillhört Hog.
Bielke och hvari denne gjort en och annan ändring, nu förvarad
i senast nämnda samling (sign. C).
Vi Johan then tridie med Gudz nåde Sverigis Göthes och
Vendes etc. konung gore vitterligit, att effter thet vi genom
Gudz thens alzmectig:tes tilhielp med krigsmacht håfve öfver-
vunnit vår brodher kongh Erich, så att han nu för sitt otil-
börlige och omilde regemente skuldh aldelis är kommen ifrå
then höghet och kong:e regerungh och för sin mishandel skuld
blifven en fånge, och vi genum Gudz thens eviges och alz-
mechtig:tes synnerlige försyn, så och effther then rätte succession
och arfrätt, som vi håfve till Sverigis crone, thesligest genom
menige Sverigis rikis ständers åstunden och begären äre kompne
till thet kong:e regemente här udi vårt käre fäderneslandh
Sverigis rike, therföre vi Gudh then alzmechtig:te innerligen och
högligen betacke; och effter vi altid med högste flit och åstun¬
den icke allenest gärne håfve sedt, att thette högloflige konge-
rike till frid och rolighet komme måtthe och ifrå alt öfver-
våldh och andre farligheter blifve beskyddet och beskärmet,
uthan håfve altidh ther effther stått, tractet och tänkt, såsom
vi och ännu dagligen vele oss ther um till thet högste beflite,
att alle Sverigis rikes trogne inbyggere, både högre och nidrige
ständer, hvar effther sitt ståndh, måtthe blifve vidh rnacht
håldne, såsom thet sig ägner och bör; och synnerligen effther
väre trogne undersåther, menige Sverigis rikes adel, både höge
och läge, udi kongh Erichs tidli aldelis håfve varit så förachtede
och undertryckte, att han them slätt ingen adelig jurisdiction
eller herlighet häfver latit niuthe heller behålle; så opå thet
förbe:te väre trogne mann af adelen måtte här effther, hvar
394
380
1565)
effther sitt ståndli, både med privilegier och annen tilbörligh
underhåldningh blifve försörgde, effther som thette kongenkis
lägenhet thet lide kan, och opå thet förnufft, adelige dygdh,
skickelighet och trohet, för hvilke ursaker skuldh adels ståndh
så väl här udi vårt konge rike Sverige, såsom udi alle andre
landh och konge riker, först är upkommit, måtte icke al lenest
belönt blifve, uthan och thär utaf theste flere skole håfve orsak
sigh um alle adelige dygder och trohet emot theris rätte herre
och konungh sampt theris fäderneslandh thes mere vinlägge
och beflite; så och effther thet meste parthen af Sverigis rikes
adel och ridderskap, så väl the som nu lefve såsom och theris
förfäder, håfve sigh udi then stormechtige högborne furstes och
herres her Gustaffs Sverigis Göthes och Vendes fordom konungh,
vår elskelige käre her faders salige och högloflige i hugkom-
melse regementz tidh altid troligen, erligen bevist och för¬
hållit, synnerligen ther före, att the med bref och segell vell-
villeligen håfve samtyckt, att Sverigis rike må vare och blifve,
såsom thet och nu är, ett arfrike till oss och väre efftherkom-
mende mandz erfvinger" sampt alle the, som utaf vår salige
käre'5 her faders rätte" kong:e blodh och stam äre bårne och
afkompne, undentagendes kong Erich och hans afföde/ bevi-
sendes ther medh then tilbörligh tacksamhet emot the store"
välgerninger, som hög:te vår salige käre her fader och vi them
betedt håfve, i thet att högbe:te vår salige käre lier fader them
itrå gamble konngh Christierns och vi ifra vår broders kong
Erichs tyranni och ochristelige regemente friedt och förlosset
håfve; dherföre håfve vi af synnerlig gunst och nådig benägen¬
het undt och efftherlatit, såsom vi och nu medh thette vårt
öpne bref både för oss och alle/ väre efftherkommende gunste-
ligen unne och gifve förbe:te väre trogne mann Sverigis rikes
adel, både grefver, friherrer, riddere och alle andre adelsmänn,
hvar effther sitt ståndh, sådane privilegier och friheter, som här
effther för hvart ståndh skall udi sunderhet förmäldt blifve.
Till thet förste skole alle grefver och theris efftherkom-
mende till evärdelig äge niuthe och behålle alle kong:e saker
både utaf theris grefveskap, så och utaf theris egne-? och theris
husfrugers arf och eigit. Sammeledes skole välbe:te grefver
och theris efftherkommende, seden the till lage ålder kompne
äre, håfve macht och våldh att förordne häredzhöfdinger ut¬
öfver theris grefveskap, doch medh sådane beskedh, att the till
samme embethe förordne beskedelige och rättvise domere, the
ther skole vare förplichtige förskaffe then menige man, som
grefverne i så måtto undergifne äre, lagh och rätt. Thesligest
skall och udi samme saker icke annerledes än tilbörligen hand-
les med undersåtherne, uthan såsom medh väre och cronones
1569
38i
egne undersåther handledt blifver och såsom Sverigis lagh med-
gifver. Doch hvadh som är crimen laesae maiestatis och thet
som man udi Sverigis lagh kaller edzöris brått, thesligest och
andre grofve misgerninger, såsom äre kätteri, mordh, dubbelt
hor och then, som belägrer ens ächte mandz hustru, hvilke
saker vi vele hafve^ oss i så måtto förbehåldne, att ingen skall
håfve macht och våld sådane ogerningsmän uthan vårt sam¬
tycke till lifvet benåde eller försvare.h Män hvar sådane oger¬
ningsmän af oss för synnerlige orsaker skuldh kunne blifve be¬
nådde, schole dhå väre gode män af adelen upbäre och behålle
hvad saköre, som therföre effther lagen kunne bothes och ut-
gifves/'
Udi like måtto vele vi här medh både för oss och väre
efftherkommende gunsteligen håfve undt och efftherlatit alle
friherrer och theris efftherkommende till evärdelig äge niuthe
och behålle alle kongre saker med theris egne landbönder, som
theris och theris husfrugers arf och eigit är; doch så att samme
saker icke annerledes dömde och utkrafde varde, än som Sverigis
lagh förmäller och såsom udi thenne näst förberörde artickel
uttryckeligen2 beskrifvit är. Hvad som vi och väre effther¬
kommende, anthen nu elleU i framtiden, samme friherre stondh
af cronones län unne och gifvendes varde, skall icke effther
theris dödh komme till arfs iblandh alle theris efftherlathne
barn, såsom annet theris rätte arf, uthan sådent skall allenest
then äldzte sonen effther faderen behålle och så hans afföde
effther honom/
Sammeledes vele vi och att alle andre väre trogne männ
af adelen, som udi vårt rikis rådh brukede äre, hvadh ståndh
the helst håfve kunne, såm och alle riddere, så väl uthan som
innen rådz"*, måge och skole niuthe och behålle samme friheter,
som förberördt är, udi theris lifstidh med theris egne land¬
bönder, doch med sådane vilkor, som förberördt är, och” medh
then beskedh att the, som vi nu håfve efftherlatit kong:e saker,
skole icke håfve macht att upbäre någre häredzhöfdinge saker,
med mindre the håfve någen häredtzrätt af oss i befalningh.”
Och såsom vi nu håfve i så måtto gunsteligen försörgdt
the förnemste ständer, så vele vi och the andre väre trogne
undersåther och adelsmän icke håfve förgätet, uthen vele them
nu här medh håfve efftherlatit till" evärdelig äge att niuthe och
behålle the häredzhöfdinge saker med theris egne landbönder,
som häredzhöfdingerne och domerne tilförene håfve varit vane
för sakfall upbäre, män häredzhöfdinge ränthen eller fodringen
skall hvar häredzhöfdinge behålle lör sitt omak, på thet lian
alle saker rätteligen ransake och rättvisligen döme skall, så väl
med frelsis som schatte- och cronebönder. Doch vele vi oss
382
1569
udi alle saker håfve förbehållit hvad som är crimen lassas martis
eller edzöris brått och andre grofve misgerninger, såsom för-
berdt är.0
Så vele vi och icke att här effther skole någre andre blifve
förordnede till häredzhöfdinger och domere än the, som äre af
adels ståndh, hvar elliest så månge kunne finnes ibland adelen,
som ther till tienlige och förfarne äre. Doch vele vi oss håfve
förbehållit thesse efftherrne häredzrätter/ som äre: Solentuna,
Semmingehundretz, Akers och Ryd skeplagh, Färentuna, Bro,
Norunda, Håbo, Långhundretz/ Bro och Frötuna skiplagh,
Frödzåkers, Olandz, Norre Ron, Vendele, Tierpe, Vaxala,
Rasbo, Ulråkers, Belingh, Hagundh, Lagundh, Trögden, Åsunda,
Svartlösa, Sotliolms och Vermdö häredzrätter udi Uplandh;
item udi Vesmannelandh thesse efftherrne: Norbo, Siende,
Simituna, Torstuna, Våla, Tiu[r]bor och Åkerbo häreder med
Dalerne och Bergslagen; item"' udi Östergötlandh: Åkerbo,
Skerkindh, Ostkindh, Lösinghs, Birckindz och Hammerkindz
häreder; item uthi Smålandh: Tiust, Tunalän, Norra och Södre
Möre, Konge häredt, Östre och Vestre häreder, Norra och
Södre Vidbo'; item' udi Finlandh: Hattula, Sexmecki, Hauho
och Offre häreder udi Tavastehus län; Savulax, Eurepe, Lap-
väsi udi Nyslotz län; sammeledes Bårgå och Rasborgs häredz¬
rätter; item alle häredzrätter udi Norre och Södre Finlandh,
thesligest udi öffre och nidre Sategunden,' hvilke häreder" vi
vele håfve frit att unne och förläne väre daglige hoftienere och
andre, anthen the äre af adel eller icke, som sig troligen till
vårt och Sverigis rikes gagn och bädzte bruke lathe. Udi like
måtto vele vi och håfve oss förbehållit alle the häredzhöfdinge-
döme, som udi alle Norlanden äre belägne, till att unne och
förläne samme häredzrätter hvem oss helst synes, effther udi
the landzänder icke är någrev adelsmän boendes.
Dhernäst skole och icke adelens landbönder blifve besvärede
och betungede medh någre olaglige skiutzreser eller gärder,
som här till skedt är. Doch hvar någre sådane lägenheter
kunne förefalle, som udi Sverigis beskrefne lag udi* konunga
balken i thett fierde capittel* uttryckeligen stå förmälte, thes¬
ligest och så hände kan, att vi udi eigen person äre på någet
tugh emot henderne, eller vi elliest för andre väre lägenheter
äre på någen rese, då skole så väl adelens landhbönder såsom
väre egne både med skiutzreser, gärder och andre pålager
hielpe till, att vi och vårt folk blifve förfordrede och försörgde,
och skolén udi alle gärder blifve räcknede två landbönder emott
en skatte bondhe och fyre torpere emot en skattebonde. Skole
och icke adelens landbönder med någre andre gärder och i
andhre fall blifve betungede, än som här förmält ärff
1569
.383
Sammeledes när vi för väre och rigsens högvichtige nöd-
torfther, anthen till Danmark eller andre fremmende landh,
lathe afferdige någre väre senningebudh och brefdragere, som
hastigdt2 skole blifve förfordrede, eller när någre fremmende
senningebudh och brefdragere,2 som här i riket sådane friheter
håfve bör, här inkomme, då skole så väl adelens landbönder
såsom väre egne undersåther vare förplichtet med skiutzreser
ther till förhielpe. Elliest thäss emellen skole adelens landbönder
icke gore någre skiutzreser uthan penninger, såsom vi ock udi
like måtto vele håfve förbudit, att icke heller adelen eller"
theris tienere skole håfve macht eller våldh att tage någre skiutz-
hester" af väre och cronones undersåther, med mindre the gifve
them en skäligh bitalningh; doch att väre mandatz bref, som
um skiutzfärder äre utgå[n]gne, måtte icke thess minder här medh
vare och blifve aldelis vidh mackt och oförkränkte.
Och ändoch väre gode mändz af adelens egne landbönder
altid° håfve varit förplichtede udi alle landzänder utöfver hele
riket gore theris dagsvärker till väre slott och gårder, så håfve
vi dog gunsteligen efftherlatit, att the" effther thenne dagh i
så måtto måge blifve förskonede och allenest gore sådane dags¬
värker theris egne herrer eller husbönder/ Sameledes måge
och adelens iandbönder, som figge på en milé väg när theris
ägne säthegårder, vare fri för alle uthschrifninger, med mindre
nöden till thet högste fordrer och fienderne vore så när, att
man af huse måtte upfordres; dhå skole så väl adelens land¬
bönder vare vederrede, såsom alle andre; eliest skole adelen
icke heller udi ofridlige tider håfve macht till att försvare mere
folk på theris hemen, än som hvart hemen kan nödtorfteligen
blifve besatt med och uppehållit.
När någet tugh sker emoth fienderne, skole både grefver,
friherrer, riddere så väl som alle andre adelsmän vare veder¬
rede med så mykit folk, hester och rustninger, som hvar för
sigh udi sunderhet bör hålle oss och cronen till rostienst, och
skole the udi ofridlige tider hvar för sigh årligen hålle oss och
cronen till tienist utaf hvarie fyrehundrede mark ortiger, som
the kunne håfve till upbördh utaf theris arfvegodz, theris' slott
[och] sätegårder allenest oräcknendes/ en varachtigh och väl-
rustet karl till hest, och värderingen på samme partzeler skall
blifve vidh then ordningh, som var giord udi vår broders kong
Erichs tidh, räcknendes"' en span sädh för siu öre, ett Lti smör
tolf öre, ett fat jern för sex mark och för en fodrings hest
tre öre/ hvilken rostienist the oss och riket udi ofridlige tider
på theris egen umkåstningh' innen grentzen hålle skole. Män
öfver grentzen skole the icke vare förplichtige lengre folie oss
på theris egen umkåst än fiorton dager. Hvar och någet tug
3 84
15(59
sker längre öfver Sverigis grentzer, så skall theris krigsfolk af
oss bekomme sådane besoldningh, som vårt svenske krigsfolk
nu bafve, ther medh the och skole lathe sig aldelis benöije. I
midler tidh skall så väl adelens tienere såsom väre egne vare
efftherlatit att köpe af gärden theris nödtorfther;/ icke skall
heller någet svenskt krigsfolk fördriste sigh att fordre och be-
gäre af oss högre lön eller besåldningh, än som the nu håfve,
nemligen på en ryttere till månedz soldh tiugu mark ortiger.
Män udi fridlige tider måge Sverigis adel vare förskonede med
helftene minder rostienist, doch så att the för visse sanningh
skole vethe, hvar the theris rostienst till fyllest tage skole, enär
som helst umtränger och tilsagdt blifver^, vidh straff, som Sverigis
lagh förmäller.
H var och någre7* adelsmän vore, som hade mindre upbördh
än till fyrehundrede mark af theris arfvegodz, och vele samme
upbördh under rätt frälse och adelskap niuthe och behålle,
då skole the ther af ligväl hålle en varachtigh och velrustet
karl till hest eller och uplate theris näste fränder theris godz
till köps, och skole doch icke thäss heller miste theris skiöldh
och vapn, uthan behållet så väl seden som tilförene. Och
um the åther kunne förverfve sigh så månge godz, thet the
ther af kunne håfve rådh att hålle en välrustet karl och hest,
då skole the samme godz niuthe under samme frälse, som the
hade tilförene, och icke håfve behof att förverfve på them nytt
frälse igen, schole och håfve macht och våldh att löse thet
igen, som sålt var, um theris förmöge så kan vare/
När och väre och rigsens lägenheter så fordre, att väre
trogne män af adelen, som bo udi Vestergötlandh, Smålandh
eller andre landzänder emoth Danmarks grentzer, skole hålle
oss then rostienst vidh Finlandz gräntzer, som the oss plichtige
äre, och synnerligen när någet långdt och besvärligit tugh vore
förhånden, skole då sådane väre gode männ af förrne landz¬
änder hålle sigh och theris folk på theris egen umkåstnedt alt
till grentzen på fyre* månedt tidh hvart år, så länge kriget
varer; thess emellen skole theris krigsfolk blifve försörgde med
proviant utaf gärder eller elliest, like som vårt eigit svenske
krigsfålk.* Ther emot skole och väre undersåther och adels¬
män udi Finlandh, när the med theris rostienst blifve thäden
fordrede emott Danmarks gräntzer, hålle sig och sitt fålk på
theris egen umkåstnedt in till grentzen7* årligen, så länge kriget
varer, på like långh tidh; thessemellen skole theris folk, såsom
förberördt är, blifve försörgde såsom vårt svenske krigsfolk,
så länge samme rese varer/ thermedh the och aldelis skole
lathe sig benöije.
1569
385
Hvar och någen adelsman blifve angifven, att han hade
försedt sigh emot oss eller och elliest vore skylligh till någen
sak, som kunne gelle på heder, äre, lif eller lefverne, då skall
han icke blifve dömd utaf ringere än af adfelsmän; doch skall
förordnes tolf eller fyre och tiugu af adelen, som opartiske äre,
the ther med sin edh, effther som domare edli ägner och bör
vare, skole lofve och svärie, att the icke annet vele döme, än
thett som rätt och rättvist är. Icke skall heller någen adels¬
man blifve införd i fängelse eller sådane rum, som andre grofve
misgerningsmän pläge införes, för än han är lagligen öfver-
vunnen, uthan skall, i midler tidh saken blifver ransaket, medh7
vacht blifve inmant, anthen på väre slott och gärder eller i
städerne i sitt hergbergh, eller och ställes i borgen, effther som
saken är högh och vichtig till, och i midler tidh med mat och
dryck på sin eigen umkostnedt blifve underhållen, som honom
lyster och hans förmöge vare kann.7
Hvar och någen af adelen hade lust att försökie sig uthan
rikes eller"* och elliest tiene furster eller andhre ständer här
innen rikes,"* så skall them sådant vare fritt efftherlatit, doch så
att the icke lathe bruke sigh emoth oss heller tiene them, som
äre väre och Sverigis rikes fiender. Så skole” och the så väl
som andre adelsmänn, så månge som till lage ålder kompne
äre, udi ofridlige tider hålle oss och Sverigis crone theris fulle
rostienst, såsom them bör gore, af theris arfvegodz.” Icke
skall heller någhen adelsmann udi ofridlige tider begifve sigh
af landet uthan vårt förlof och tillåtelse.'7 Sä skole och icke-?7
adelens tiänere, som them beedigede och svorne äre, begifve
sigh ifrå theris husbönder udi någers anners tienst, eij heller
hos andre blifve fredede och försvarede, medh mindre the håfve
förlof och passbordh af them the tient håfve, synnerligen udi
ofridlige tider, och så frampt hvar häfver bekommit then lön
och besoldningh, som honom häfver varit tilsagd. Doch så
att icke heller adelens tiänere udi fridlige tider måtte utaf någen
adelsmann blifve tvingede att tiene Tänger, än han häfver lust
till och utöfver theris bestämd tidh/ Vi vele och nådig:t
efftherlate,? att the gode herrer udi vårt rikis rådh, så och andre
af adelen, som dagligen blifve brukede udi vårt hof eller på
andre städer udi vår och rigsens tienist, måge bekomme ett
nödtorftigdt underbåldh uthan rostienst, så mykit som oss synes
och effther som vi förnimme hvar kan gore tiennst före/
Vi håfve och gunsteligen efftherlatit, att Sverigis adel måge
till theris egne nödtorfther handle och köpslage medh frem-
mende och utländske köpmänn, dogh väre städers privilegier
aldelis oförkränkte; sammeledis, att the måge lathe utskepe the
varur, som the håfve udi årlige upbördh af theris eigne arfve-
386
1569
godz och förläninger; thesligest alt trävärke och annet, som the
af theris egne skoger kunne till väge komme. Doch skall här
medh vare förbudit alt landzköp, som vare köpstäder förnär,
till förfångh och förderf vare kann. Och skall thette för:ne
så vare förståt, att vi icke allenest sådane friheter håfve effther-
latit them, som af adels ståndh födde äre, uthan och alle them,
som nu och i förlidne tider, så och af oss och väre effther-
kommende sådane adelige friheter i krigssaker'' och af gunst och
benägenhet eller elliest'' med theris trogne tienist och dygdh
förtienG håfve, eller och framdelis kunne förtienne, eho the
helst vare kunne/ så att the och theris efftherkommende* erf-
vinger skole" samme privilegier aldelis såsom rätte adelsmänn
niuthe och behålle. Och thäss® till ythermere visse, att vi alt
thette för:ne aldelis fast oryggeligen vele vidh macht hålle,
lathe1' vi veterligen hängie vårt kong:e secret här neden före
och medh eigen handh underschrifvit.
Gifvit på vårt kong:e slott Upsala then niende dagh julii
året effther Christi födelse tidh femtonhundret sextie och på
thet nionde.
JOHANNES R. S.*
ä) lifserfvinger B. b) högloflige och salige käre B. c) rätte saknas B. d) undentagen-
des — afföde saknas B. é) margfallelige B. f) alle saknas B. g) egne saknas B. h) håfve
oss förbehåldne och schall ingen — ogärningsmän benåde eller försvare B. Män —gifves saknas
B. i) uttryckeligen saknas B. k) Hvad som vi och anthen ?zu eller B. /) Orden affödhe, effter
som här tilförende um grefverne förmält är äro i B. ändrade1 till ajffödhe ejffther honom, så¬
so?) l um grefverne förordnedt är. Dogh måge the anndi-e brödherne bruke f?'iher?'enampn och
samnie schöldemärche. m) så — rådz saknas B. n) och — befalningh saknas B; i föidäningh C.
o) Ursprungl. lydelsen i B: udi theris lifstidh — häridzhöfdinge saker, som kunne falle hos theris
äg ne landbönder; dog så att samme saker utaf opartiske och rättvise domere blifve ransakede och
dömde, och udi like måtte hvadh som är crimen lese ?naiestatis och alle edzörisbrått, sammeledis
andre g?'ofve misgärninger, såsom förbe:t är, schall vare oss förbehålledt är ändrad till sin nuv.
lydelse utom att orden som häredzhöfdingarne—upbäre saknas, p) I kanten äro i B tillskrifna
följande icke införda ord: the heredzrätther, som vi alredhe våre daglige hoftienere och andre
våre trogne undersåter, eho the helst vare kunne, förlännt håfve, Ivuilke heredzrätther vi och
her effther vele håfve frit ath unne och forläne hvem oss helst synes, q) B:s text har
äfven Lyhu??dreiz. r) Noraskogh och Lindesbäigh öfverstrukna i B. s) lte?n udi Östergöt¬
landh — Vidbo tillagdt af annan hand i B, där ett stort mellanrum här varit lemnadt.
/) Item udi Finlandh — Sategunden tillskrifvet med den vanliga handen på ett särskildt
blad och insigneradt här. u) häredz?-etter B. v) månge B; äre inge C. x) udi — capittel
saknas B. y) och skole —förmelt är tillagdt i B, med undantag af att orden och fyre
torpere emot en skattebonde saknas. — Uti C har Hog. Bielke i början tillagt fulsätis mellan
två och landbönder, z) so?n hastigt — brefd?'agere tillagdt i B. å) eller saknas C. H.
Bielke har tillskrifvit och. ä) skiutzreser B, C. ö) härtill altidh B. I C har Bielke rättat
altidh till tilförejie. a) B har adelens landbönder i st. f. the och i kanten med den vanlige
handen följande icke insignerade ord: synnerligen the som ligge på enn milé v äg k när theres
säthegårdher. b) egne husbönder B, som här har ett stort tomrum samt följande tillägg:
och the landbönndher allenest som ligge på enn milé när theres säthegårdher skole vare fri for
alle uthscrifninger, dogh så att the [icke] samme friheter misbruke och til sig tage eller försvare
mere folk än the samme hemmen nödtorfteligen kunne förestå och forsörie, i st. för det här föl¬
jande stycket: Sameledes— uppehållit, c) theris säthegårdher allenest orechnendes tillägges i B.
Slott och sälhegårder C. d) räcknendes — tre öre saknas B. e) bekåstningh B, umkostnedt C. f)
Imidlertidh — nödtorfther tillagdt i B, som äfven har gärdherne i st. f. gärdhen (likaså C).
g) Och hvilken som icke är vederrede med sin fulle rostiensi, itär nöden fordrer, schall håfve för¬
brutit previlegierne slutar B, där de fyra sista orden äro öfverstrukna, utan att ändringen
är fullbordad, h) Hela stycket Hvar och någre — så kan vare saknas B. i) 6 ?nånedh
tidh, menn hvar krigedt tenger v ar er, schole the seden blifve försörgde — krigsfålk B. k)
i
1569
387
grentzen på like långh tidh, seden schole theris folk — v ar er B. /) stelles i borghen eller blifve
medh vacht inmant i någet tilbörligit hus anthe?i på våre slott eller i städeime i sitt hä?'bärgh
effther som saken är högh till och i midler tidh — kan B, där orden ställes i borghen eller
och effther som saken är högh till äro tillskrifna i kanten och insignerade. ?n) eller —
innen rikes saknas B. n) Så skole — arfvegodz saknas B. 0) B fortsätter här: Hvilken
adelman, som och udi så måtte vore utdragen att f örsökie sigh, schall hann då vare förtäncht
alt begifve sigh inn i sitt fädernäslandh igenn, när här någe?i feigde vore f ö?-håndhen. Och
opå thet, att the i så måtte icke skole blifve förhindrede, therföre schall ingen sve?isk adels-
mann gifve sigh udi någen fre?nmende herres edli och tienist på en tidh tenger än en års dagh.
Thenf som och icke kome till städes udi sitt fäderneslandh innen 6 ’) månedh tidh, seden han
utaf ?'iksens konungh for dr ed och för selir efven vore, schall han då håfve förbrutid upbördhen
af alle sine arfvegodz i förste 3 år, hvar han med sanfärdigh skäl och vettne icke kan bevise,
att han?i anthen genom siukdom, fenngsel eller andre lage förfall häfver va?'id förhindred
eller och han vore så långt if?'å sitt fäderneslandh, att han i midler tidh icke kunne komme
tilstädes. p) Schole och icke adelens — tient håfve; dogh så atth icke heller tienerne motthe utaf
— bestemde tidh tillagdt och insigneradt på särskild lös lapp i B. q) Vi vele och nadigst
effterlathe, atth the godhe herrer, som äre udhi vart jåckes rådh — uthen rostiennst, effther
som vi fornimme hvar kann gore tiennst före tillskrifvet på lös lapp B. r) anthen i krigs-
saker eller elliest B; i krigssaker af gunst C. i-) förtient håfve och förtiene kunne B. t) saknas
B. u) skole och B. v) och tess —fast och oryggeligen — lathe vi vetterligen trycke vart kong:e
secrett her nedhen före och medh egen honcfk undhers erif vit. Gifvit på vort slotth Stocholm
thenn . . . junii aren effther Christi byrdh etc. slutar B, där dessa ord äro tillskrifna af
den vanliga handen; så äfven C utom sjelfva dateringen, x) C saknar underskrift, men
har sigill. — Ännu en eller par rent formella och alldeles oväsentliga afvikelser mellan
originalet och handskriften B förekomma, utan att här ha anförts.
Anmärkningar i grefvarnes namn vid grefvekonstitutionen».
Samtida handskrift, möjligen Per Brahes, bland Akta ang.
ridderskapet och adeln i Riksarkivet.
Effter thett kong:e Ma:t vår allernådig:ste herre af synnerlich
gunst then grefve constitution väl och nådigst författet häfver, therföre
vi, som uthi thet ståndh äre, sampt våre effterkommende högbe:te
h. kong:e Ma:t högeligen och mycket håfve til att betacke och be-
röme; så finnes ther nogre punchter uthi, hvilche vi förhoppes och
therum opå thet underdånigste bidie, att h. kong:e Ma:t värdes af
samme gunst them nådigest förlennere(?)
I. Til thett förste, att thett motte så förmeldes om alle konung
Göstaffs salig och högloflich kongelige manlige lifserfvinger, som
hans eget testemente och kong:e Madz och vår edh inneholler och
förmeller.
II. Thernest stilles kong:e Ma:t til att betenke, om thett så
uttryckeligen förmälles schall, hvad ränte kong:e Ma:t vill effterlate,
effter thett kan doch nu och i long tidh hereffter icke gore fyllest
therföre. Thett kunde och ther hos så förståes, när alle godz komme
sich vell före igen, så borde doch ränten intet blifve högre än som
en gång förmält vore, hvilchet oss förhoppes kong:e Madz mening
intet är.
III. Til thett tridie, att inge morgongåfver uthi grefveschapet
måge uttgifves, bidie the, att kong:e Mad ville thett ännu tage uthi
nådigt videre betenkende, och förhoppes, att thett kan icke vare
*) Öfverstruket.
395
388
1569
kong:e Ma:t eller cronen förnär, att morgongåfverne måge utgifves,
doch allene til en lifstidh; eliest schulle en grefve neppeligen få frie
til någon förmögen edelmans dotter, än siden til noget högre ståndh.
lill. Til thett herde bidie the att alle theres söner måghe schrifve
sich grefver, effter thett kong:e Ma:t häfver nådigst varet thermedt
tilfridz tilförene.
V. Til thet fempte, then. sach crimen laesse Maiestatis och the,
ther effterfölie, försträcke sich videre och gifve fast mindre frihet, än
som kong:e Ma:t tilförene häfver sielf lofvet och tilsagdt, och som
vi härtil altid håfve nutet them.
VI. Til thett siette, hvad som gulberg, sölfberg och myntet
belanger, vore thett effter vårt betenkende intet nödigt att beröre,
effter ther finnes doch ingen, som sich tilegner nogen frihet, then
icke gifven är. Thett är och för sich sielft nogh förbudit, effter
sådane bergverk uthi the härschap intet finnes, icke heller uthi nogen
grefves förmögenhet är, om the än funnes, them at bruke och uppe-
holle. Ther och kong:e Ma:t kunde gifve fremmende män och andre
then frihet, sorn sådant kunne upfinne och bruke riket til gagn, hvi
schulle thå kong:e Mait icke kunne effterlate sådant sine egne när-
schylde trogne förvänter?
VII. Til thett siunde, hvad rostiensten belanger, när nöden så
tilseger, thett må heller kan sich ingen förvägre, som thett satt är.
Doch bidie the h. kongie Mait ville lathe förmälle hvad medel vi
ther oppå håfve schole uthi fredelige tider framför andre, hälst effter
thett ståndh fordrer och krefver jemlige nogen ytermere bekostning,
än andre utaf thet menige ridderschap behöfve at gore.
VIII. Til thett ottende bidie vi och högbeite kongie Mait om
tienden uthi samme väre härschaffter, oppå thet vi kunne håfve noget
att holle prester, schöler och hospitaler utaf.
Om ursprungliga innehållet af den »grefvekonstitution», dessa anmärk¬
ningar gälla, kan man göra sig en föreställning med ledning af ett i Riks¬
arkivet förvaradt fullständigt utskrifvet koncept till grefve Pers grefskapsbref,
i hvilket flerfaldiga rättelser och tillägg gjorts med anledning af ofvan in¬
tagna anmärkningar för att sedan upptagas i den för honom utfärdade
privilegieurkunden. Olikheterna äro i det följande angifna.
1569
389
Konfirmation för grefve Per [Brahe] på grefskapet Visingsborg. 396
Uppsala 1569 den 9 juli.
Samtida handskrift med påteckning: »Copie af min nådige herres
grefvebref» i Sköldebrefskonceptsamlingen i Riksarkivet (sign. A),
jämförd med ett flerestädes rättadt och fullständigadt koncept
(sign. K) i stor folio (26x40 cm.) i Konceptsamlingen i Riks¬
arkivet. Se noterna efteråt. De flesta tilläggen äro gjorda af
samma hand, som ändrat adelsprivilegiiutkastet (jfr ofvan sid. 378).
Vi Johan thenn tridie etc. Se adelns privilegier här förutx)
— hvar effther sit ståndh måtthe blifve vidh macht holdne
och en godh politie och ett gott regemente här i riket måtthe
stichtet och uprättat blifve; så ändoch någhre väre käre blodz
förvanther Sverigis rikes ridderskap och adel äre af vår broder
kongh Erick medh grefve ståndh och friherre nampn förärede,
hvilke ståndh och högheter nu en longh tidh tilförende här
i rikedt häfver varit nidherlagde, häfver doch lighväll forbe:te
kongh Erick icke giort sådhant i thenn acht, att hann them
någhot gott mente eller them udi äre, vyrdhning och medh
sådhant underholdh vidh macht holle ville, effther som hann
hade lofvadt och tilsagt, thet och nogh bevislighet är, att hann
utaf sitt tiranniske upsåth icke allenest häfver practiceret och
trachtedt effther hvars och ens skadhe och undergångh, så som
hann och, Gudh bätre, alredhe någre ärlige herrer ynkelighen
leth umbringhe, uthan samma ständer håfve udi hans regementz
tidh aldeles varit så förachtede och undertrychte, att hann them
slärh ingen adelig jurisdiction eller härlighet häfver latit niuthe
heller behalle; häfver och tvinget them till att obligere och
förschrifve sigh till thet som fast olidelighet och besvärlighet
varidt häfver, så att the sådhana äretitler och härligheter
inghelundhe håfve kundet opholle, såsom thet sigh medh rätte
hade bordt; så opå thett vare käre fränder, som sådhana ståndh
och höghet bekommet håfve, så och andre väre troghne männ
och undersåther af adelen måtte hvar effther sitt ståndh bådhe
medh privilegier och tilbörlighet underholdh blifve försörgde,
effther som thette konghe rikes läghenheter thet lidhé kunne,
och opå thet förnufft, adeligh dygdh, skickelighet och trohet,
för hvilke orsaker skuldh adels ståndh så väll här udi vårt
konghe rike, som udi alle andre landh och konghe riker först
är upkommet, måtte icke allenest belönt blifve, uthan och ther
utaf theste flere skole håfve ursak sigh om alle adelighe
dygdher och trohet emoth theres rätte herre och konungh
s) Blott till ett eller annat ord afvikande.
Riksdagsakter II. 26
39°
1569
sampt theres fädernes landh thestemere vinlägge och beflithe;
så och effther thet thenn ädle välborne herre her Per grefve
till Visingsborgh och friherre till Rydboholm etc. Sverigis rikes
drotzet vår käre frändhe och näste rådh fram för alle andre
Sverigis rikes adel och ridderskap häfver udi thenn stormech-
tighe högborne furstes och herres her GustafFs Sverigis Göthes
och Vendes fordom konungh vår elskelighe käre her faders
saligh och höglofligh i hughkommelse regementz tidh sigh
altidh trolighen och ärlighen bevist, synnerlighen att han så väll
som alle andre rigsens ständher, sorn3 och tilbörlighet är”, medh
seghell och bref häfver^ samtyckt, att Sverigis rike må vare
och blifve, så som thet och nu är, ett arfrike till oss och väre
efterkommande mandzarfvingher0 sampt alle, som utaf vår
salighet käre her faders rätte0 kong:e blodh och stam äre borne
och afkomne, undentaghandes/kongh Erick och hans affödhe/,
bevisendes ther medh thenn tilbörligh tacksamhet emoth thenn
store gunst och höghe välgerningh, som högbe:te vår salighe
käre her fadher och vi så väll grefve Per så som alle Sverigis
inbyggere betedt håfve, i thet att högbe:te vår salighe käre
her fader them ifrå gamble kongh Christierns och vi ifrå vår
broders kongh Ericks tyranni och ochristelighe regemente friedt
och förlossedt håfve;
Therföre håfve vi af synnerligh gunst, nådhe och benägen-
hett, så och för huldskap, troskap och manskap skuldh, som
välbe:te vår kare frendhe bådhe vår kare her fader saligh och
höglofligh i hugkommelse enn godh tidh, så och oss och vårt
konghe rike Sverige altidh här till dags bevist häfver och änn
ythermere här effther oss och väre lifsarvinger att gore och
bevise förplichtet är, ägner och bör, effther som hann oss medh
handh och mundh, sägell och bref häfver lofvet och tilsagdt,
vele vi nu medh thette vårt öpne brefs krafft, bådhe för oss
och alle väre efftherkommande och arfvingar aldeles håfve
ratificeret och stadfäst thet grefve ståndh och nampn, som
hann tilförende af vår broder bekommedt häfver, thesliges unne
och efftherlåthe, att hann obehindret må niuthe och beholle
alt thet, som honom utaf Sverigis crone till samme grefve
ståndh tilförene skenkt och gifvit är, nemligen Visingsö, och till
förbätring unne och effterlåthe vi välbe:te vår käre frende till
samme grefveskap Visingsborgh^ thesse efftherme sochner, godz
och gårdher, som äre udi Smålandh Grenna sochnh udi Tvetha
häredt; item udi Vestergötlandh Elagebo sochn udi Vartoffthe
häredt, item Skiplandha sochn och Alfvem säthegårdh medh '
the lanbönder, som ther under af ålder leget håfve'; thesliges
Haij engier; item S. Peders, Sterker, Sködhvi och Kilanda
sochner udi Ala häredt; sammeledes^ Gudims closters landbor
1569
391
udi Vestergötlandh, som äreA Kärs rätterlag i Vings sochn,
Fornebo rätterlag i Tveredz sochn, Gingrene rätterlag udi Gin-
grene sochn udi Åsa häredt, item udi Kindevedz sochn i Frö-
kens häredt, Örby rätterlag i Mark, Åsake rätterlag i Åsake
sochn i Skånings häredt, och udi Härlundhe sochn i samme
häredt; item Rackeby rätterlag i Rackeby sochn på Kållen,
item udi Kalsiö sochn i Vetle häredt och udi Häredz sochn udi
Värmelandh/ så att hann och hans efftherkommende for:de
sochner, godz och gärder så som ett rätt grefveskap till evärde-
lige äge niuthe, bruke och beholle må medh sådhane condi-
tioner och vilkor, som här effther fölger. Vi håfvem och gunste-
ligen undt och efftherlåthedt välbeite grefve Per och hans
efftherkommende att niuthe och beholle thenn fiende spanne-
måll, som årligen faller vidh the kyrke sochner på Visingsö
ligge; item af Grenna sochn i Tvethe häredt och Hagebo sochn
udi Vartoffthe häredt, doch undentagendes hvadh som vi håfve
efftherlathet och förordhnet kyrkeherderne vidh samma sochner
till årliget underholdh, hvilkedt grefverne icke skole håfve macht
och voldh till att forminske, uthan skall städze blifve vidh
thenn ordningh, som vi ther på gore lathe. Och så som vi nu
gunsteligen m försedt välbe:te vår käre frendhe medh ett ansen¬
ligen tilbörliget och ärliget grefvedöme, så skall och thenn
arfsrätt och succession, så myckedt som samme grefveskap be-
langer, i så måtte altidh vidh macht hålles, att thet icke skall
falle till arfs, anthen till någon manköns eller qvinköns person,
så som medh annet arfvegodz pläger handles effther Sverigis
lagh, uthan samme län och grefveskap med alle privilegier och
jurisdictioner sampt annet, hvadh ther till hörer, skall effther
välbe:te vår käre frendes dödelige afgångh allenest komme till
hans äldste sonn, om hann sigh elliest tilbörligen, troligen och
ärligen emoth oss, så som emoth sinn rätthe herre och konung,
thesliges” emoth våre efftherkommende lifsarfvinger sampt Sverigis
rike, sammeledes emoth sine föräldrar som” en from och lydigh
sonn förhollendes varder. Hvar och så hendhe, att välberte
vår käre frendes äldste sonn sigh i så måtto försåge, thet Gudh
afvendhe och vi icke förmodhe, så skall då samme grefvedöme
komme till hans brodher, thenn näst effther honom är hans
rätte mandz affödhe, och sedhan till hans efftherkommende
mandz arfvinger, hvar effther annen, heller till flere hans bröder
heller broderbarn och theres rätte mandz affödhe, så lenge thenn
stam och linie är vidh macht. Hvar" och så hendhe, thet vi
oss doch icke förse, att någon af grefverne förse sig emoth oss
eller vore efftherkommende konungar udi thet, som högmåls
saker är anrÖrendes, då skall grefvedömet vare forfalledt undher
Sverigis crone igenn. Sammaledes0 om välbe:te gref Per eller
392
1569
hans efftherkommande uthan mandz arfvinge dödeligen afginge,
så skall och^ samme grefveskap komme till Sverigis crone igenn.
Doch hvar grefven hade qvinköns arfvinger effther sigh, anthen
enn eller flere, måge the då niuthe then titel och herlighet så
myckedt gåt åth, att the måge bekomma enn surnrae penin-
ger till aflösen, så högh som enn [o:ett] års ränthe kann drage
af grefvedömet. När grefven dödeligen affölle, och hans äldste
sonn, heller thenn andre, tridie heller hvem som till grefve¬
dömet komme skulle, väre ändå ther till omyndigh, skall då
moderen, om hon i lifvet och vidh förnufft vore, blifve samme
sins sons målsmann, till thes hann vore kommen till lage åldher;
hvar och moderen icke vore i lifvet, och samme unge och^
omyndige grefve icke heller hade någon närskyld frändhe, som
effther lagen heller elliest icke skickeligh vore till förmyndhere,
så vele då vi eller vore efftherkommende mandzarfvinger, som
effther oss till thenn kong:e regerungh kommandes varde, vare
målsmann för samme barn och så lathe bestelle, att hann måtte
i Gudz fruchten och godhe dygder blifve upfödd och uptuck-
tedt, och när hann effther lagen till sine fulle år komme, må
hann bekomma sit grefveskap i possession; udi midler tidh skall
och ränthen af grefvedömet for:de unge grefve allenest till
godho hollén blifve. Hvar och alle mandzarfvinger ifrå samme
grefveskap affölle, mäden moderen ännu vore i lifvet, skall då
moderen beholle och besittie grefvedömet, så lenge honn holler
sigh i enkiedoms ståndh. Eij skall heller? hvarken välbe:te vår
käre frende eller hans efftherkommende håfve macht och voldh
något, thet grefveskapet tilhörer och af cronon gifvit är, undan
cronen udi morgongåfve'' bort gifve, uthan allenest uthi hennes
lifstidh, doch icke högre ann till femthen hundret mark i
ränthe; icke skole the heller anthen medh köp heller panth
afsyndre, sälie eller bortgifve något ifrå grefvedömet;'' såsom
och här medh aldeles skall vare förbudet, att ingen må köpe
sig något grefvedöme till här i rikedt, uthan thenn sådhanf
köper skall håfve forbruthet sine penninger och grefven komme
till sitt igenn, om hann icke är kommen till lage åldher. Hvar
och grefven vore kommen till lage åldher och sälier bort grefve¬
dömet, skall hann håfve forbruthedt bådhe peninger och
grefvedömet. Och effther thet så beslutet är, att allenest enn
af bröderne skole äge och besittie grefvedömet och sedhen
hans rätte mandz affödhe, medhen någon af them i lifvet äre,
så må grefven till enn viderkennelse för thenn arfsrätt, som the
andre hans söner ther till håfve, gifve them hvardere enn summe
peninger, när the till lage åldher komne äre och the sig an¬
tingen uthan rikes eller innen udi kong:e hof eller elliest
försöke ville; ther medh the och skole vare släth aflöste
1569
393
ifrå grefvedömet-'; men hvar grefve dotter, när honn lagligen
gifs i mandz voldh, skall blifve aflagd enn erligh brudskath,
effther som grefvens förtnåge vare kann, föruthan alle andre
lösörer, som henne bådhe på fäderne och möderne arfligen til-
kommer.
Så vele vi och gunsteligen efftherlåthe välbe:te grefve Per
och hans efftherkommande kong:e saker bådhe utaf for:de hans
grefveskap, så och utaf hans landbönder, som hans och hans
husfrues arf och eget tillydher, sammeledes alle häredzhöfdinge
rättigheter, sorn udi for:de hans grefveskap falle kunne, doch
medh sådhane beskedh, att hann skall lathe förskaffe thenn
menige man, som honom således undergifne äre, lagh och rätt;
thesliges att välbe:te vår käre frände eller the, som hann till
sådhana saker att förestå förordinerer, icke skole annorledes ann
tiibörligen handle medh undersåtherne, uthan like som medh
väre och cronenes undersåther handlet blifver oell som Sverigis
lagh medhgifver. Doch hvadh som är crimen laese maiestatis
och thet som man udi Sverigis lagh kaller edzöres bruth, thes¬
liges och andre grofve misgerninger, som är kätteri, mordh,
hor* och thenn, som belägrer enn echte mandz hustru, samme
saker vele vi håfve oss förbeholdhne, och skall ingen håfve
macht och voldh sådhana ogerningsmen uthan" vårt samtycke"
benådhe eller försvara. Men" ther och någre sådhane ogär-
ningsmänn för synnerlige orsaker skuldh kunne medh vårt sam¬
tycke blifve benådde, då skall grefven upbäre och beholle the
sacköre, som therföre effther lagen kunne bothes och utgifves;
hvar och grefven någre sådhane ogerningsmänn uthan vår til¬
låtelse benåder, skall hann håfve förbrutet kong:e saker i sinn
lifstidh." Så vele vi icke heller att välbe:te grefve Per eller
hans efftherkommende skole leggie undersåtherne udi grefve¬
dömet mere tunge och utlager opå, anthen medh skath, afradt
eller andre utgerder,x änn som vore och cronenes unde[r]såther
pålagdt blifver och som the af åldher håfve varit vane utgöre.
Mann att byggie och forbätre godzén medh laga skatt eller
elliest, effther som rath och skäl vare kann, förmere ränthan,
thesliges byggie och förbättre sloth och städher, skall välbe:te
grefve Per och hans efftherkommende frit vare efftherlåthet att
byggie udi samme grefveskap effther theres egen vilie, och
synnerlige må hann lathe byggie enn köpstadh på Visingsö
och medh vår vilie och samtycke efftherlåthe sedhen thes in¬
byggare hvadh privilegier och friheter, som honom synes, doch
icke någre sådhane, som kunne vare väre undersåther i the
andre städher till skadhe, och seden vele vi lathe förordne enn
benempnd tidh om året, när i samma stadh skall blifve hålledt
marknedisdagh, som i andre städer sedh och bruck är.
394
1569
Så skall och välbe:te grefve Per och hans efftherkommende
vare förplichtedt utaf samme grefveskap, som vi honom gunste-
ligen undt och efftherlatit håfve, årligen hålle oss och cronen
till tienist utaf hvar fyrehundrade mark ortiger, som hann kan
håfve till opbördh, undentagendes-?' hans sätegårder/ enn var-
achtigh och välrustet karl till hest och medh sådant folk aldeles
vederredhe vare, enär som behöfves och vi ther på fordre
lathe; mann2 udi frid lige tider må välbeite vår käre frendhe och
hans efftherkommende vare förskonede medh helftene mindre
rostienst.2
All gull-, sölf- och kåpperbergh, som udi samme grefve¬
skap bådhe nu och udi framtidhen finnes kunne, vele vi och
väre efftherkommende håfve oss förbehålledt, um något sådant
finnes kann; doch3 skall icke thenn ränthe, som vi grefverne
utaf samme grefveskap efftherlathet håfve, blifve forminsket,3
menn alle ställ-, jern- och blybergh må och skall välberte vår
käre frende sampt hans efftherkommende effther sinn egen vilie
nyttie och bruke lathe, medh thenn beskedh, at the utaf hvarie
siuhundrede marker, som the kunne håfve sigh till profit utaf
samme bergsbruck, när all umkostnedt vore afrecknedt, skole
hålle oss och cronen till tienist enn välrustet karl till hest.
Doch håfve vi gunsteligen välbe:te grefve Per så väll som
andre grefver och friherrer effterlatit frihet för sådhane rostienist
i förste tri år, sedhen sådhane bergverk är upfundne och komne
till bruck.
Att uprätte något mynt skall välbe:te grefve Per elier
hans efftherkommende icke håfve macht och voldh uthan vårt
och väre effterkommendes vilie och samtycke.
Om appellation skall thet så tilgå: ifra häredzhöfdingen till
grefven, ifrå grefven till rigsens rådh, ifrå rigsens rådh till kongen.
Till beslutet vele vi af vår kong:e arfsrätt, macht och velle
medh thette vårtt kong:e brefs krafft aldeles håfve samptyckt
och stadfäst, att välbe:te vår käre frände grefve Per sampt hans
effterkommende mandz affödhe, såsom förbemelt är, ett rätt
grefve nampn och ståndli, andre grefver likemätig, altidh
niuthe, behålle och före måghe; sammeledes att bruke och
behålle alle herligheter och friheter, som udi thette vårt bref
förmält är. Och vele nu här medh håfve tilegnet välbe:te
grefve Per och hans effterkommende mandz arfvinger till enn
arfligh och evigh possession och ägendom samme grefvedöme
Visingsborg!! medh alle sochner, godz och gärder, såsom här
förmälte äre, bådhe medh qverner, åkrer, engier, skoger, strö¬
mer, fiskevatn och andre tilägher, så som nu ther tilligger
och af ålder tilleget häfver, till att niuthe, bruke och beholle.
Biudhe3 förthenskuldh eder, troghne undersåther och danne-
1569
395
männ alle, bådhe andelige och värdzlige, som udi for:de vår
käre frändes grefveskap bygge och bo, att I nest then trohet,
hörsamhet och lydhno, som I oss på Sverigis crones vägne
skyllige och plichtige äre, anamme och bekenne välbe:te grefve
Per för eders herre och grefve, välvilligen utgörendes honom
och hans efftherkommende edre årlige utskylder och annet
hvadh som I oss här till på cronenes vägne håfve varit vane
att utgöie; ther I, dannemänn alle, vethe eder effther rätte.
Och thes till ythermere visse lathe vi vitterligen hängie vårt
kong:e secret här nedhen före och medh egen handh under-
schrifvit. Gifvit på vårt kong:e slot Upsala thenn nionde julii
året effther Christi födelse ettusend femhundret sextie och på
thett nionde.3
a) som — är tillägg i K. b) välvillighen häfver K, men välvillighet! är struket.
c) Ändradt från lifsärfvinger K. d) häglof ighe och salighe K, men de två första orden
strukna, e) rätthe öfverskrifvet i raden K. f) undentagendes — affödhe tillskrifvet K.
g) samme sitt— Visingsborgh K och därpå följande strukna ord: tietusend mark ortiger
i ränthe årlighen till att upbäre af (thesse); därjämte ändrar K. af till och, hvilket dock
stör meningen, och icke heller förekommer i den andra texten, h) medh Rödzla qvern
har varit tillagdt af Rasmus Ludvigsson, men är struket, i) medh — håfve tillagdt i K,
som ursprungligen haft: Skiplanndha sochn medh Älfv em säthegård och Haij enngier,
ehvar the liggendis äre. k) Rättadt i K från tesliges. I) äre — Vermeland tillskrifvet i
K, med undantag af de 7 första orden, af Rasmus Ludvigsson, som fortsätter med följande
sedan strukna ord: Ön i Hammers sochn i Askersunds häredt medh the garder, som ther
tilly de. Likaså har med den andra stilen varit tillagdt: så och Spånahult rättherlagh i
Kåkinns heredt. — I st. f. som äre — Vermeland har K ursprungligen endast haft som oför-
länte äre. Orden item udi Kalsiö — Värmelandh äro i A kringritade med linier, utan att
dock vara strukna, m) Vi håfve—gunsteligen tillskrifvet på särskild lapp och insigneradt här
i K, som ursprungligen fortsatt: Till thet förste att effter som vi nu gunsteligen {håfve
försett), n) K har ursprungligen haft {konung) sampt Sverigis rike förhåller, och så
frampt hann sigh icke emoth sine föräldrer annerlunde än som. — Thes lige s emott våre
effterkommende lifserfvinger synes vara af Erik Matssons hand. o) Hvar — sammeledes
tillskrifvet i K, som ursprungligen haft {vidh macht). Männ um välbe:te grefve Per.
p) och tillagdt öfver raden i K. q) Eij skall heller tillskrifvet i K, som ursprungligen
fortsatt: Så vele vi och medh thette vårt öpne brefs krafft håfve förbudit att hvarken
— skole håfve macht. r) udhi morgongofve — grefvedömet tillagdt i K, som ursprung¬
ligen hade {unden cronen) anthen medh måigengåfver, kopp eller pannt afsynndre,
sälie eller bårtgifve, såsom och härmedh. — I st. f. femton hundret march stod ursprung¬
ligen joo daler, s) doch schole the allenest bruke friherre nampn och samme sköldhe-
mercke har stått i K, men är struket, t) dubbelt Jior ursprungl. K. u) uthan — sam¬
tycke tillagdt K. v) Men — lifstidh tillagdt K, som ursprungligen endast haft: Hvar
och grefven någre sådanne ogärningsmänn benådher, skall han håfve förbrutid kong:e
saker i sin lifstidh. x) uthöfver theris godhe vilie följer i K, men är struket, y) unden¬
tagendes — säthegårdher tillagdt K. z) menn — rostiennst tillagdt K, som sedan har
följande strukna ord: eller såsom hans legenheter sigh kunne oegifve. å) dogh—för-
minsket tillagdt K, som ursprungligen haft: doch schall i thenn stadh till samme grefve¬
döme blifve tillagt så mykin annen ränte i vederlagh och like godh lägenhet, att the
icke schole håfve ther någon schade af eller medh någhen schell vare ongerbythe. K har
äfven följande strukna ändringsförslagh: {dogh) skal icke grefvernes årlighe ränthe blifve
förminsket. ä) Biudhe — eftherrätte saknas ursprungligen i K, som i kanten tillägger:
Binde fördenskuldh etc. (med en ny stil), ö) g dagh julii anno etc. äg tillskrifvet i K
med annan stil.
I ett den 30 aug. dateradt immissionsbref för grefve Per på de honom
förlänta socknarne och bönderna (Konceptsamlingen i Riksarkivet) uppräk¬
nas desamma som i privilegiibrefvet, äfven godsen i Kalsiö [o: Skalsiö]
socken i Vetle härad och Härads socken i Vermland.
396
1569
Något friherreskapsbref utfärdades ej vid detta tillfälle. *) De äldsta
äro Nils Gyllenstiernas af den 4 juni 1570, Claes Flemings af den 4 juli
samma år och Hog. Bielkes af den 27 febr. 1571. Jfr Bihanget.
* *
Hs
Några allmänna privilegier för de öfriga stånden utfärdades icke. Trots
löftet att vid kröningen stadfästa och förbättra alla städernas privilegier (jfr
ofvan sid. 364), var det endast några få, såsom Helsingfors, Åbo, Viborg (från
hvilka ombud sålunda torde ha varit närvarande) samt Vestervik, som detta
år fingo sådana (jfr en kopiebok öfver stadsprivilegier utfärdade af Johan III
1569—1576 i Kammararkivet; sami. Städernas privilegier i Riksarkivet).
Till de i Uppsala församlade biskoparne öfversände konung Johan,
enligt uppgift redan i slutet af juni, några punkter ang. gudstjensten och
kyrkoorganisationen, antagande af kyrkoherdar, qvalifikationerna därföre,
biskoparnes verksamhet m. m.
397 Punkter af konung Johan öfversända till de i Uppsala församlade
biskoparnes behandling.
Handskrift från slutet af 1500-talet bland Riksdagsakta i Riks¬
arkivet.
Hi articuli tanquam memoriale in coronatione clementissimi
regis domini riostri in conventu episcoporum ex mandato regiae
sacratissimasque Maiestatis Upsaliae proponantur.
1. Festum transfigurationis Christi in posterum annuatim cele-
brabitur ut alia duplicia festa idque commodissime dominica 7:ma
post trinitatis. Fuit et mandatum simili modo festum corporis Christi,
sed non est receptum propter multiplicem illius festi abusum et ido-
lomaniam.
2. Nimis curtam, brevem et palleatam vestern, item militäres
et oblongos pileos simul cum omni levitate ac luxu in vita et mori-
bus in clero improbat S. R. M:as. Decet enim, ut mores sint con-
formes cum doctrina et vestitus officio et personse conveniens.
3. Episcopi non ordinent in posterum, ut hactenus factum est,
nimis indoctos et ineptos scolasticos, sed bene in artibus discendi et
doctrina christianse religionis prius instructos atque diligenter examina-
tos, ut jarn vocati ad ministerium docendi cum fructu aliquo et bonse
vitse exemplo ecclesiae Christi prseesse possint.
4. Scortatores et ebriosi sacerdotes, item qui etiam suis episcopis
sunt contumaces et inobedientes, officio et beneficio priventur.
5. Neque vult etiam S. R. M:tas amplius ferre in sacro ministerio
sacerdotes adulteros et homicidas, sed ut juxta leges et pro ratione
horrendi sceleris perpetrati vita priventur ac prorsus e vita tollantur,
cum propter tales et regno maledicitur et verbum Dei male audit.
') En uppgift i Runells Förteckning för år 1569 om K. Johans priv. och donation
för Nils Gyllenstierna på Lundholmen, dat. Slockholm den 10 juli 1569, beror uppen¬
barligen på något misstag. Uti Stockholm var ju konungen ej den tiden.
1569
397
6. Sacerdotes, qui iniustis mediis et sine consensu sui episcopi
alterius panem petunt, officio ecclesiastico, quo hactenus erant functi,
priventur, quia prseceptum domini violatum est: non concupisces.
Male enim propter tales audit verbum Dei, et multi auditores hoc
scandaloso exemplo ad similia et aliquando pejora scelera perpetranda
excitantur.
7. Vult etiam S. R. M:tas, ut episcopi pro ratione officii et suas
vocationis conferant sacerdotibus in posterum beneficia seu parochias,
ne tam ssepe hac in re sicut et in aliis rebus levibus molestetur
Ser:ma Regia M:tas.
8. Si quis sacerdos digne petat aliquod regale beneficium, ve¬
rnat ad S. R. M:tem cum commendatione et testimonio sui episcopi.
9. Sacerdotes, nimis inciviliter praeter ceconomiae necessitatem
mercantes, ut hactenus a multis factum est, ab ista publica mercatura
abstineant, nisi velint privari officio ecclesiastico. Fit enim per tales
nundinationes et crebras mercaturas, ut negligenter proprium officium
in suis ecclesiis faciant. Imo hac occasione abalienantur quoque
eorum animi a sacrarum literarum studio et meditatione.
10. De negligentia quorundam episcoporum, quod nimis raro
concionantur in ecclesiis cathedralibus nec alios ordinant, qui per
vices in septimana conciones habeant, raro quoque visitant in dice-
cesi, unde sacerdotes mali propter episcoporum diuturnam absentiam
quidvis facere tentant, quorum malis exemplis non parum offendantur
auditores.
11. Ut uxores pastorum ruralium possint juxta leges civium
consequi dimidietatem bonorum in divisione haereditaria post obitum
pastorum defunctorum sine liberis.
12. Ut episcopi in visitatione, ubi defectus fit vini, possint con-
ferre ecclesiis ruralibus necessaria ad templorum aedificationem et
quantum sufficiat ad vinaria per singulos annos.
13. De oneribus sacerdotum, ut servetur inter divites sacerdotes
proportio geometrica, ne quis oneretur in taxa et aliis supra facul-
tates, ut hactenus factum est.
Någon fullt samtida afskrift synes ej vara känd. Den äldsta jag har
sett är från slutet af 1500-talet och har följande påteckning af Hog. Bielke:
»Copia af konungh Johans bref till gamle erkebiscop Lars och capitulares
och therhos nogre puncter och påminnelser om presterskapet. Datum Stock¬
holm 14 dager for h. k. M:tz croning anno etc. 1569, och nu utcopieret in
sinodo i Upsala in martio etc. 93». Brefvet till ärkebiskopen skulle enligt
afskriften lydt:
Johan medh Gudz nåde Sveriges Göthes och Vendes konungh.
Vår etc. Vi skicke ider, biscop Lars, hermed någre articlar, som
vi håfve låtit författe, och se gerne, att I sampt med andre gode
menn, bisperne, som uti Upsala församblade äre, I ther om handla
vele, efter såsom I kunne tenkie likast vara. Hermed sker etc. Eder
398
1569
Gudi befalandes. Schrifvit på vårt konglige slott Stockholm den 27
junii anno etc. 69.
På slutet är af afskrifvaren tillagd första punkten af Vesterås ordi-
nantia 1527.
Till hvilka öfverläggningar denna konungens skrift föranledt, är obe¬
kant. Till de flesta punkterna kunna motsvarigheter, någon gång nästan
ordagranna, återfinnas i 1571 års kyrkoordning; men elfte punkten, om
presthustrurs arf, beröres t. ex. icke där, och att döma af ett uttryck i 1575
års ordinantia (Kyrkoordningar och förslag dertill före 1686 I, s. 342) skulle
beslut därom fattats först 1573 i Uppsala och begärdes då K. Maj:ts stad¬
fästelse därå. Sista punkten har icke heller någon motsvarighet i kyrko¬
ordningen.
Kröningen.
Om sjelfva kröningen innehålla de historiska anteckningarna i Hog.
Bielkes afskriftsamlingar i Uppsala universitetsbibliotek några uppgifter (vol.
I, fol. 321):
Anno 1569 dhenn 10 julii dhå stodh konungh Jåhan (!) dhenn
tridies cröningh i Upsala sampt hanns elskelige förstinne dhenn hög-
borne fru fru Katerinna boren konungedåtter i Pålandh medh stor
solennitet och pråll, och blef desse efftenne herrer och godhe mann
af adel dhå förärede medh friheter och riddere nampn:
Först kalledes här Stenn Erichsonns effterlatne husfru fru Ibba
fram och förärades medh grefvinne titel och nampn till Rasbårgh i
Findlandh, effter hennes salige herres lifstidh iche tillrächte, att hann
sielf det nampnet bekomme måtte för sinn trogne och flitige tiennste
och lifvågande, som hann hade för konungens och sitt fädernes landh
välfärdz schyldh.
Dhernest förärades dhesse efftenne medh friherre nampn och titel:
här Niles Gyllenstierne richsens canntzler friherre till Lundholm, här
Hogenskild Bielche hofmestare och friherre till Lächö, här Claes
Flemingh amirall och friherre till Vich i Nylandh.
Seden blefve dhesse efftenne slagne till riddare: här Erich Göstaff-
son fältmarskalch, Göstaff Banner till Djursholm håfmarskalch, Ponthes
De la Gardie emi fransos vår n. dronings hofmester, Knut Påse till
Såtenäs, Stenn Banner till Hänndelö, Anders Personn till Fåredall,
Hans Kyle till Ärstadvich.
1569
399
Anteckning om den ed konung Johan aflade i Uppsala 1569 den 398
10 juli.
Handskrift från slutet af 1500-talet, med påteckning af Hog.
Bielke: »Konung Johans kongelige agen edh, then han giorde
udi sin kröningh och hvadh som erkebiscopen thå förmante
och holdt honum före, hvilket skedde then 10 julii anno etc.
1569», bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Seden vänder erchebispen sigh och fråger konung:e
Ma:t om eden stycke frå stycke, såsom här efther
folier, seijandes:
Vele I fruchte och elske Gud altid och för allt annedt
söchie hanns gudommelige pris och äro, styrchia, försvara och
vidh macht hålla rette relegionn, Gudz rene ord och christen
tro och tvert om förtrycke, förlegge och afskaffa allehannde
falsk läro, kätteri och gudzförsmedelse?
Svar: Ja.
Vele I och håfve uti eder konngelige hägn och försvar
kyrkenes embeter och de personner, som i samme embeter
stadde äre och tienne skole?
Svar: Ja.
Vele I och elske edert käre fädernislannd Sverige och tro¬
ligen vette och söchie alle dess trogne innbyggeres välfärd!),
gagn och beste, alle rättviso styrkie och hanndthafva och all
orättviso förnedre och förtaga efther eder ytterste macht och
beste samvet och alle richsens förnemste ledemother, eder käre
och trogne brödre, härtig Magnus, härtig Carl och alle anndre
edre sydskone och förvannter, så och grefver, friherrer, ridder¬
skap och adel, både manntzligit och qvinsligit konn, så väll
högre som nidrige stennder, så månge som e. k. M. och Sverigis
rike äro huldh och tro, hvar effther sitt stånnd, uti tilbörlige
äro och vyrdning vidh macht hålle?
[Svar: Ja.~\
Hålle Sverigis lagh och gode gamle christelige sedvane
vidh macht och them der utöfver, utan deris gode villie och
samtycke, innthet tränngie, unndentagendes denn arfrätt, som
både e. k. M. salige kare här fader och e. k. M. för sigh och alle
e. k. M. eftherkommende manndzarfvinger förverfvedt håfve?
[Svar: J’a.~\
Alle previlegier och friheter, som de tilförrene haft håfve,
så och the, som dem nu af eder lofvede och tilsagde äro, vid
macht hålla?
[Svar: Ja.]
400
1569
Innthet krigh eller örligh begynne eller företage utan de
förnemste stännders och serdelis eders richs rådz villie och
samtycke, med mindre nöden aldelis så fordrer?
[Svar: Ja^
Och inngen fremmende eller utlenndske heller nogre rinnge
eller obördige männd sättie utöfver de förnemste stännder och
richsens radh?
[Svar: Ja^
Seden gior då hanns konung:e Ma:t sinn edh läsendes
honom utaf enn boch, eller elliest beschrefven, och des för-
innen hållendes hanndena på evangelii boch. Och må eden
på dett aller korteste så lyda:
Jagh N. beder migh så Gud till hielp, hanns helige ord
och evangelium, som i denne boch författed är, att jagh vill
och skall alle förtalde articler och hvad som helst der unnder
retteligen beslutes kann, så lennge jagh lefver, troligen och
obrottzligen hålle, efther mitt ytterste förstånnd och bedste
samvet, der till Gudh verdigis mig nådeligen hielpe amenn.
Vivat Johannes Rex in eternum.
399 Konung Johan affärdar Arboga stads ombud från kröningen. Uppsala
1569 den 16 juli.
Original på papper i Arboga rådhusarkiv.
Johan thenn tridie medh Gudz nåde Sverigis,
Göthis och Vendis etc. konungh.
Vår synnerligh gunst och nåde tilförene etc. Vi lathe eder
gunsteligen förnimme, trogne undersåther, att oss elschelige ädle vel-
borne harrer och godhe mann vårt rikes radh håfve handledt medh
eder medborgere, som tillstädes håfve varidt udi vår kongl, cröningh,
um någre ärender, som eder så väll som menige Sverigis rike mycket
äre anliggendes, om hvilke ärender them befalledt är att handle
medh eder alle, så snart the till eder igenn komendes varde. Ty
begäre vi gunsteligen, att I vele ställe tro till thet the eder varde
berättendes, och hvadh I seden vele gore till saken, att I och thet
medh thet förste oss vele förständige. Therudinnen scher thet oss
är behageligit. Gudh befallendes. Schrifvidt på vårt slot Upsale then
16 julii anno etc. 6g.
Enligt anteckning i diariet aflätos den 16 juli dylika bref till under-
såtarne »i alle städer». Hvad den i skrifvelsen berörda förhandlingen gällt,
känner man ej närmare.
1569
401
Omedelbart efter högtidligheternas slut i Uppsala begåfvo sig hofvet
»och alle herrar ridderskapet och adel med fruer och jongfruer» till Hör¬
ningsholm för att öfvervara Hogenskild Bielkes bröllop med Anna Sture,
som stod den 24 juli, och den 30 juli återkommo konungen, drottningen
samt ridderskapet och adeln till Stockholm (ofvan anförda Anteckningar i
Hog. Bielkes afskriftsamlingar I, fol. 321). Hijr var det som rikets råd,
vare sig de först nu blefvo formligen antagna eller detta, såsom det vill
synas, skett förut, aflade ed att hålla ett antal punkter, som konungen för
dem lät framställa.1) Den ordinarie rådseden under Johan III:s tid torde
emellertid haft en något afvikande lydelse.
Artiklar af K. Maj:t framstälda rikets råd till rättelse jämte den 400
ed de aflade att hålla dem. Stockholm 1569 den 2 augusti.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet. På ett
i samma samling befintligt exemplar, som tillhört Hog. Bielke,
har denne gjort följande anteckning: »Artickler och undervisning
så och rådz eden, som richsens rådh svore uppå den 2 augusti
etc. 69, seden kong Jahan kom ifrå kröningen och drogh till
Hörningsholm till mitt bröllup och kom så hith till Stockholm.»
Någre artikler belangendes the förnämligeste punchter,
som kong:e Ma:tz till Sverige m. aller nådigeste herres
och konungs rådh bör håfve sig till erinneringh och
rättelse.
Effther som högst:te kong:e M:tz förfäder Sverigis fram¬
lidne konunger, såsom och andre potentater, keysere, konunger
och förster, håfve altidh haft någre gode män uthaf the för-
nämpste ständer, them the sig till hielp och rådh udi theres
regering bruket håfve, så häfver och h. kong:e M:t för menige
Sverigis rikes gagn och välfärdh skyldh och effther som Sverigis
lagh ther om inneholler och förmäller, uthvald sig ett kongligit
rådh uthaf the förnämpste rigsens ledemoth och ständer, som
är: först h. kong:e Ma:tz kåre broder then högborne förste
her Karl Sverigis rikes arfförste och hertig till Södermanne-
landh, Närike och Vermelandh, sampt the ädle, velborne gref-
ver, friherrer och strenge riddere, som ther till af h. kong:e
Ma:t nampngifne äre, uthaf hvilke h. kong:e Ma:t sig ett trogit
biståndli och hielp förmoder udi h. k. Ma:tz kong:e regemente.
Och på thet the gode herrer måge theste bättre ihugkomme,
hvadh theris höge kall och embethe fordrer och kräfver, så äre
thesse efftherme artikler them til en erinnering korteligen före-
stälte.
') I öfrigt gälde förhandlingarna med rådet försvarsanstalter eller krigsföretag mot
Danskar och Lybeckare (jfr Meddelanden fr. Sv. Riksarkivet II, sid. 90).
402
1569
Effther att menige riksens välfärd!) är näst kongie Ma:tz
kong:e person riksens rådh myckit anliggendes, therföre måtte
the gode herrer troligen lathe sigh värde och [3:0m] h. k.
Ma:tz, thesligest h. k. Ma:tz kong:e hfsarfvingers och menige
Sverigis rikes sampt thes trogne inbyggeres gagn, bedzste och
longlige beståndh, och förthenskuldh udi ticlh och time medh
all som störste alfvare och flit effther theres bedzste förståndh
och samveth betänke och beväge, hvadh som till h. kong:e Maitz,
h. kong:e Ma:tz lifarvingers och riksens nytte och bedzste
tienligit vare kan, såsom the thet h. kong:e Mait både mundt-
ligen och schriffteligen lofvet och svorit håfve, och sedhen
ther opå fliteligen förfordre, att thet måtte håfve fortgång och
udi tidh blifve stäldt udi verket; tvert emoth hvadh såsom
skade och fördärf kan förorsakes uthaf, att thet och genom
tidige rådh måtte blifve förekommit och afskaffet, så mykit
menskligit och mögeligit vare kan.
Och bör the gode herrer för alt ther om beflite sig, att
alle theres rådslag och handlinger måtte vare christelige, loflige
och ärlige och ju besynnerligen thenn rätte christelige religion
icke udi någen måtte emoth eller förnär, icke heller någen till
vilie eller mishag, annerledes än såsom tillbörlighet och rätt¬
vise medhgifver.
Så bör och the gode herrer håfve the saker och handlin-
ger försvigne, som h. kongie Mait vill hemligen håfve holdne,
och them för ingen menniske optäcke, uthen them thet bör
att vethe; tvert emoth bör them och med beskedh gifve til-
kenne, hvadh h. kongie Mait vill håfve openbaret.
När the gode herrer blifve af högbeite kongie Mait för-
schrifne anthen till herredager eller elliest för rädzhandlinger
skuldh, då måtte the oförsumligen begifve sig till h. kongie
Mait. Men hvar och någre utaf them kunne vare medh någen
synnerligh eller lage förfall förhindrede, då måge the gifve h.
kongie Mait theris endtskylling underdånigest tilkenne. Och när
the då äre förhånden, så må the och fliteligen adite upå, hvadh
som är till att förhandlendes, och så laget, att the ju äre til-
städes på the tider, som them föresagde blifve, till att håfve
någre rådslag för händer, så att the icke måtte vänthe effther
hvar annen, och tiden ther medh förgäfhgen förlöpe.
Then som udi tidh icke tilstädes kommer, när någre saker
äre till att berådslå, skall vare förfallen till sådanne pen och
brott, the fattige till gode, som the gode herrer sig sielf emellen
ther om förenendes varde.
När the gode herrer äre tilhope kompne på någet rådslag,
skole the sig ordenteligen nedersättie och tage the saker före,
som äre till att förhandlendes, ther då hvar bör håfve sin frie
1569
403
stämme och röst, och icke blifve uthaf någen udi sitt tal för¬
hindret, förre än han häfver sin mening utsagdt, och schall ingen
thens armens mening annerledes än till thett bedzste uttyde.
Och effther thett att hath och afvundh, tvist och tvedrecht
pläger alticlh vare gode saker till förhindring, så skole förthen¬
skuldh the gode herrer, som äre udi kongie Maitz och riksens
rådh, vare hvar annen medh vänskap, enighet och alt gott be-
vågne, och ther någen ovilie eller ovänskap emellen någre uthaf
them kunde sig tilldrage, då skole the andre gode herrer
ändeligen så laget, att thett måtte strax blifve förlikt och för¬
dragit. Ther som dhå någen vore, som sig icke vill lathe seije
eller rätte, då borde honom icke heller eblandh the andre gode
herrer udi thett höghe embethe bruket blifve, uthen therifrå
varde afsatt. Them bör och elliest alle vethe och förfordre
hvar annens gagn och bedzste, dog kongie Mait och riket till
gagn och gode.
Hvadh såsom en gång udi rådslagh blifver besluthet och
afhandlet, ther skole the gode herrer alle blifve vidh, så vell0
the som icke håfve haft lägenhet att komme tillstädes, såsom
the ther tillstädes varit håfve, och schole the1^ seden troligen
hielpe hvar udi sin städ att ställe thet udi verket, så frampff
att lägenheten, tiden och tillfellet icke fordrer och kräfver
någhen forandringh; såsom the och udi alt annet, som högstite
kongie Maitz och Sverigis rikes nytte och välfärdh angeller
och her för korthetenes skyldh icke alt kan blifve förmält, så
varde sig förhållendes, såsom theris höge ståndh och embethe
fordrer och kräfver, och svenske herrer och infödde gode män
ägner och bör.
a) såvell — håfve tillagdt i kanten, b') schole the seden tillagdt i kanten, c) så
frampt—forandringh tillagdt i kanten. — Alla tre tilläggen af samma hand, som här
ofvan omnämndes i afs. på adels- och grefveprivilegierna.
Rådets försäkran att hålla ofvananförda artiklar. Stockholm 1569 401
den 2 augusti.
Samtida handskrift med Erik Matssons stil, f. n. vidfäst den
under n. 400 tryckta akten och i samma samling.
Opå thesse forschrefne artikler häfver then högborne furste hertig
Karl etc. sampt the ädle velborne och velbyrdige herrer af rigsens
rådh, som then 2 dagen augusti anno 69 hos kongie Mait m. a. n.
herre tillstädes vore, giort theris rådz edh, vidh thenne forma:
404
1569
402
403
Vi bidhie oss så sant Gudh till hielp, att vi thesse för:ne punch-
ter och artikler troligen hålle vele och elliest udi alle måtte, såsom
trogne svenske män och rådgifvere, vele rådhe och styrkie till thett, som
kong:e Ma:t v. n. herre och konungh, h. k. Ma:tz kong:e lifsärfvinger
och menige Sverigis rike till nytte och gagn komme kan, såsom vi thett
för Gudh alzmechtig:te, h. kong:e Ma:t och hvar ärligh man kunne
och vele vare til svars medh.
Förteckning på rikets råd.
Samtida handskrift uppsatt i sammanhang med nästföregående
två nummer och med anteckning af Erik Matsson: »The gode
herrer och rigsens rådh, som med thet teckn f her tilförende
stå uthteknede, giorde theres rådz edh på Stocholm udi k. M:tz
eghen närvare then z augusti anno 69.»
Riksens rådh
Then högborne furste hertigh Carl
f grefve Peder
f her Göstaff Oluffssonn
her Jören Erichsonn
her Gabriel Christiersonn
f her Ture Bielke
her Nils Gyldenstierne
f her Jören Gera
her Måns Svensonn
f her Oluff Göstaffsonn
f her Erich Göstaffsonn
her Hogenskäl Bielke
her Claes Flemmingh
her Bengt Gylthe
f her Erich Gyllenstierne
her Bo Grip ')
f her Johan Bielke
f her Göstaff Baner
her Knuth Posse
her Anders Personn
Skriftlig rådsed under Johan lilis tid enligt anteckning af Hog.
Bielke.
Handskrift egenhändig uppsatt af Hog. Bielke med påskrift:
»Copia af enn rådz persons edh och förskrifningh udhi konungh
Johans regementz tidh» bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Jagh N. N. till N. bekenner och fullkomligen tillstår, ath effter
then stormegt:te högborne furste och herre her Johan thenn tridie
Sverigis Göthis och Vendis etc. konungh minn aller nod:te herre
gunsteligen haver tilbetrott och förårdnet migh till h. kong:e M:tz
rådz person, therföre jagh h. k. M:t på thet ödhmykelig:te betacker,
') D°g samma år.
1569, 1571 405
och lofver for then skylldh hermedh och svär på Gudh alzmechtig:te,
hans helige ordh och evangelium, min christelige tro, adelige äre och
sanningh, ath jagh udhi alle mine lifsdagher vill och skall vare högbe:te
k. M:t och hans k. M:tz högborne lifsärfvinger hulld, tro och rätt¬
rådig, effter som minn lifligh och muntligh edh, then jagh h. k. M:t
tilförene giort haver, udhi sine punchter innehåller och förmäller; och
ath jagh iche annet vill rådhe högbe:te k. M:t änn thet som christe-
ligit, ärligit, rätt och rättvist er, och hvadh som jagh kann tenkie hög-
be:te k. M:t sampt h. k. M:tz lifsärfvinger, Sverigis rike och thess
trogne inbyggere kann vare till gaghn, tröst och långligh biståndh,
och iche nogen del anse uthen thet som Gudh er behageligit; vill
och iche högbe:te k. M:tz och richsens högvichtige saker noger-
ledhis försumme eller genom oachtsamhett tillbake lathe; theslikest
hvadh högbe:te k. M:t vill hemmeligen hållit håfve ingen mäniske
upenbare, uthen thet aldelis förtige, så lenge jagh lefver. Så sant
migh Gudh hielpe både till lif och siäl. Till thenne minn edz yther-
mere försächringh trycher jagh mit signete her nedhen före och medh
ägen håndh undherskrifvit. Skrifvit i Stocholm then . . anno . .
RIKSDAG I STOCKHOLM
1571 i januari.
Uti freden i Stettin den 13 december t57o bestämdes bland annat, att
Elfsborgs fäste skulle inlösas med 150,000 riksdaler, hvaraf hälften skulle
erläggas den 7 juni 1571 och andra hälften under de två närmast följande
åren. För att anskaffa denna betydande summa kräfdes en särskild beskatt¬
ning och för detta ändamål sammankallades en riksdag till Stockholm i
januari 157 1.
Några kallelsebref ha icke införts i riksregistraturet och icke heller för
öfrigt anträffats, men enligt Diariet 1556—71 skrefs redan den 7 december
1570 till hertig Karl om ständernas sammankallande. Den 15 dec. skrefs
till Knut Posse om riksdagen, som var beramad till i3:de dag jul, den 19
dec. till kyrkoherden Andreas Torchilli i Jönköping att begifva sig till den¬
samma. Den 10 jan. 1571 fingo fogdarne i Uppland tillsägelse om »herre-
dagsmännens uppbådande», och den 13 jan. uppmanades herr Gustaf Olsson
att förfoga sig till riksdagen. *) Endast till hertig Karl är kallelsen införd
i riksregistraturet.
') Redan den 25 nov. 157° hade Gustaf Olsson fått en kallelse till Stockholm.
Riksdagsakter II. 27
406
1571
404 Hertig Karl kallas att infinna sig vid riksdagen. 1571 den 12 januari.
Riksregistraturet 1571 fol. 7 under dateringen: »Datum thenn
12 januarii 71.»
Vi Johan etc. tilbiude thenn högborne furste och herre
herr Carl Sverigis rikes arffurste och hertig till Sudermanlandh
etc. vår elskelige käre broder vår broderlige kärlige helsen,
sampt hvad mere kärt och gått som vi förmå medh Gudh
thenn alzmechtige tillförene etc. Högborne furste elskelige k.
broder, vi kunne e. K:t icke förholle att annen dagen, strax
effther e. K:t var häden ifrå oss förrest, håfve vi medh vår tienere
Carl Jörenson, hvilken är dragen egenum Danmark, bekommit
schrifvelse och videre besked um fredhen ifrå väre gode männ
och sendebudh, så att vi nu til fulkomlig fredh och besluth
emellen oss och the Danske sampt the Lybske afhandlet är,
thett och opå s. Lucie dagh nestförleden udi Stätin skall vare
utropedt. Och effther vi änn nu icke håfve bekommit ful¬
komlig besked medh hvad conditioner samme fredh är giord
och uprättedt, achte förthennskuld för onödigt att schicke e.
K:t copier af the bref, vi nu bekommit håfve, effther e. K:t
varde väl här af sielfve brefven tess innehold förnimmendes;
och effther vi nu opå odensdag nestkommendes, som är thenn
17 dagh udi thenne månedt, achte att handle medh rigsens
ständer, som till thenne rigsdagh förskrefne äre, begäre för¬
thennskuld broderligenn, att e. K:t ville sigh och hitt till oss
på samme tidh begifve, på thet vi e. Kutz gode rådh och be-
tenkiende um alle saker, som här på samme tidh förhandles
skole, fÖrnimme måtte. Befalendes e. K:t her medh Gudh
thenn alsmechtige till alt lycksampt tillståndh och välmåge
broderligen och kärligen.
Hertigen svarade den 15 januari afböjande på denna inbjudan. ') Tiden
föll honom för kort att uppfylla k. M:ts önskan. Till hofmarskalken herr
Gustaf Baner skref han samma dag och bad honom ursäkta sitt uteblifvande
(Karls registr. 1571 fol. 6).
*
Närvarande voro representanter för de fyra stånden. De ofrälses namn
uppräknas i besluten; för större delen af Södermanland och Närike saknas
uppgifter.
’) Enligt diariet svarade konung Johan den 18 jan. härpå, men skrifvelsen är icke
införd i registraturet.
1571
407
Promemoria öfver adelns yrkanden och anbud på riksdagen i 405
Stockholm 1571.
Samtida handskrift af Hog. Bielke med dateringen »anno etc.
71» bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Adelens underdånige begeren
1. Item ath de uttgifne prevelegier motte nu i fredhlige tider bettre
vedh macht holles änn her till skedt er.
2. Item ath adelens landbor må löse de 2 hushester, de tridie års
konghshester, item de tridie års lagmandzhester och de 2 årlige
herredhzhöffdingehester för 3 öre hesten, epter sosom af åldher
varit haver och sosom udhi vår råstienst rechnet blifver, och iche
uthläggie therföre noget mere eller andre partzeler, sosom bön-
dherne nu udhi thenne feigde tidh havé varit betungede medh.
3. Item uppå det ath adelen kunne lathe opfödhe håfmenn, så och
bekomme tieniste fålch udi ofridlige, tidher, ner sosom omtränger,
bede the ödhmykeligist, ath the må niute theris landbor frie för
all uthskrifningh, som ligge uppå en mill ner theris sätegårdher
till dagligit arbete, så ath thet motte förmelles uthen all excep¬
tion. Men the andre theris landbor, ath ende bondhen iche
skall uttskrifvis, iche heller gamble oförmögne männdhz, så och
änkiers ende hielp.
Item om fadren döde och sånen hans våre udhi tiensten, ath
han heller hvem som hemmenet skulle besittie igen dhå motte
vare fri och besittie gården och ther medh förekomme the monge
öde godz, såsom nu alt för monge blifve.
4. Item fri seglatz, handel och vandel, så vell sosom alle andre
innländske och främmende köpmenn, sosom hertill altidh frit
varit haver både udi högloflige konung Göstaffs tidh som tillförene.
Adelens ödmiuke och vellvillige tillbudh emot
för:ne theris begeren.
1. Item endogh vore prevelegier förmeller, ath udhi alle uthlager
skall altidh vare 2 landbor emotth en skattebonde, ville the nu
epterlate ath landboerne må giöre like tiendedelen, dågh ath
försächre oss, ath thet aldrigh effther skall så af adelens landboer
fordret blifve.
2. Item endogh adelen hvar i sin stad havé i thenne besvärlige
feigdetidh satt sigh udhi stor gäldh, velie the dågh till en under-
dånigh tacksamhet gifve uth för hvar fullsätis landbogårdh the
äge penninger 10 4, oanseendes ath störste parthen er odhe
408
1571
och brändt, dägh så ath sodant iche motte af adelen uppå en
annen tidh fordret blifve.
Item om adelen i furstendömmidt.
Memoriall
1. Om tyske rythernes och skåtters undherhålldh, ath de iche skulle
blifve alz mere ann til IOOO ....
2. Item havé hälftene ringere uttfodringh ann tillförene till hvar
häst och karl och underhollis i 2 måneder.
3. Item att k. M:t ville nodig:t late betale them af medh gull, så
longt som thet kan tillräckie, ath the ther medh kunne skillie
theris tienere ifrå them och löne them.
4. Item ath epter de iche kunne hålle så månge hester sosom nu,
seden de skillie deris tienere ifrå them, therföre må the och
gifve sine tienere hester, harnish och värier udhi betalningh, them
the måge sedhen sälie hvem them synis.
5. Item junkerne allenist blifve qvar och bekomme theris betall-
ningh medh förste lägenhet.
6. Item qvitte för:ne två måneders giärd emott den slachtmånedt(?)
och till afdanken.
Om denn hielp, sosom richet moste nu utt-
giöre.
Item synis vare nyttigere atth alle mann uttgiöre enn tiende dell
udaf alt thet sosom rörligit er, medh enn svoren edh, änn att ther
skulle noget ovist nampngifves, uppå det ath rike och fatige motte
alle drage like epter hvars och ens förmögenhet
bisper
prester
kiöpmenn
fouther
andhre k. M:tz tienere
rytther och knechter, som
besittne gårder havé
änkier
barnepeninger
skatte
böndher
crone
kirke
clostersj
och två landbor rechnet emotth
enn skattebondhe
1571
409
Beslut.
Presterskapets, allmogens och köpstadsmännens bevillning utaf
Elfsborgs lösen. Stockholm 1571 den 25 januari.
Originalen på papper uti ett band bland Riksdagsakta i Riks¬
arkivet. Smärre afvikelser mellan de olika exemplaren äro in¬
förda i noter efter n. r; de vigtigare äro upptagna under hvarje
särskildt nummer, för hvilka i öfrigt hänvisas till n. 1.
I.
Presterskap och allmoge i Uppland.
Vi effterscrifne Laurentius Petri erchebiscop i Upsala, Olavus
Petri pastor Holmensis, Martinus Olai pastor Gäfflensis, Jo¬
hannes i Vendele, Henricus i Våla, Andreas i Tenestadh, Paulus
i Vaslandh, Laurentius i Vilberga, Stephanus i Belingh, Petrus
i Rasbo, Michael i Hökhufvudh, Jonas i Edbo, Jacobus i Edh,
Johannes i Spånga, Laurentius i Vallentuna, Olavus i Odensala,
Johannes i Hotuna, Jacobus i Veckoll, Laurentius i Vilberga,
Johannes i Girstad, Simon i Longtora, Martinus i Balstadh,
B[e]nedictus i Tybbele, Paulus i Calmar, Mathias i Sparsätra,
Benedictus i Vermdön, Olavus i Riala, Johannes i Ärentuna,
Andreas i Bro, Anundus på Mundzön, Ericus i Skefftuna,
Michael i Skånela, Johannes i Vidbo, Olavus i Birge, Josephus
i Rydh, kirkeprester i Uplandh, item menige mans uthschickede
af för:de landzende, Nils Olson i Vedelösa, Matz Larson i
Pasbro, Nils i Flistadh och Per i Sätra af Sollentuna häredh;
Erich Erichson i Fitia, Anders Jönson i Grana af Vallentuna
häredh; Per Jönson i Engeby, Nils i Häresta, Jacop i Ekeby
af Sämingehundradz häredh, Hans i Saltlösa, Erich Hanson
i Valla och Peder Olson i Vekesö af Håbo häredh; Per Lar¬
son i Valsta, Oluff Erichson i Märsta af Erlingehundratz
häredh; Erich Jacopson i Ekeskogh, Nils Jönson i Juresby och
Lasse Olson i Husby af Longhundradz h[äredhj; Anders
Nilson i Uthby och Oluff Matzson af Siuhundratz häredh;
Matz Erichson i Äsby, Nils Anderson i Eninge och Erich
Bengtson i Solvalla af Närdingehundredz häredh; Biörn
Matzonn, Sven Krok i Rislinga, Matz Erichson i Degerne af
Lyhundratz häredh; Oluff Anderson i Deckestad, Erich Lar¬
son i Jeringe och Clemeth Nilson i Skedeka af Frödzåkers
häredh; Per Olson i Näs, Per Anderson i Kapestadh af Bro
406
4io
1571
skeplagh; Oluff Person i Hals, Per i Risberga af Tierpä häredh;
Oluff i Marieboda, Anders i Ilbole af Vendele hfäredh]; Bencht
Erichson i Sätuna, Jören Anderson i Nyby af Vaxala häredh;
Erich Larson i Larby, Oluff Erichson i Östervalby af Rasbo
häredh; Erich Person i Fiukeby, Hans Girmundhson i Gelle¬
sta, Per Anderson i Sommerengie och Per Erson i Närlinge af
Norunda häredh; Lasse Olson i Alsta, Thommas Anderson i
Skeggesta af Ulleråkers häredh; Per Larson i Sundbro, An¬
ders Erson i Vesby, Erich Erichson i Tuna och Oluff i Ytter¬
by af Bälings häredh; Per Larson i Inglade, Jöns Jönson i
Säby af Hagundz häredh; Jören Olson i Hielstad, Nils Lar¬
son i Furuby af Lagundz häredh; Nils Olson i Sundby af
Trögden; Bencht Olson i Kromstad, Matz Benchtson i Iloffde-
stadh af Asunda häredh; Jacop Henrichson i Träqvista, Erich
Matzson i Edby, Lasse Thomeson i Degerby af Färentuna
häredh: Hans i Tybbele, Cristoffer i Örestadh af Bro häredh;
Måns i Öffringe, Staffan i Tiustvik, Peder i Mösnäs och Per
i Örsiö af Vermpdön; Oluff Matzson i Slängsboda, Oluff Olson
i Lågarne af Frötuna och Länna skeplagh gore
vetterligidt, att effter then stormectigeste högborne furste och
herre her Johan then tridie Sverigis Götes och Vendes konungh
vår allernådig:te herre häfver nu latidt förskrifve och kalle
någre utaf Sverigis rikes ständer3 hit till Stocholm till en all-
mennelig riksdag, thertill och vi utaf then landzende Uplandh
äre vårdne utschickede, opå thet h. kong:e Ma:t med oss för-
handle måtte lim någre riksens högvichtige och anliggende
verf och ärender, så häfver h. kong:e Ma:t iblandh annedt
nådigest latidt oss förstå, att then skaddige och longvarige
feigde, som häfver varidt emillen tesse trenne riker Sverige,
Danmark och Norige sampt the Lybske, är nu genom Gudh
then alzmectiges milde tilhielp och h. kong:e Ma:tz store Hit,
umsorg och bekostnedt vården afskaffedt, och fredh och enighet
tesse riker emillen igen oprättedt, för hvilken store gunst och
kong:e välgerningh vi h. kong:e Mait på thet underdånigste
betacke och vele oss ther emoth, såsom trogne och rättrådige
undersåther egner och bör och såsom vi h. kongie Mait lofvedt
och svoridt håfve, altidh trogne, välvillige, hörige och lydige
lathe oss befinne till h. kongie Maitz och h. kongie Maitz
hfserfvingers gagn och heste, sålenge vi lefve, och effter samme
fridzhandel icke anners häfver kunnedt komme till fulkomligh
besluth, uthen att af Sverigis rike måtte uthlofves och utgifves
en stådtligh summa peninger till att igenlöse Elfsborgs slott
medh utaf the Danske, seden att Vardbergs slott, som ther
emot hade kunnedt blifve them efterlatidt, blef så förrådt och
är kommedt oss Svenske ifrå händer; så allthenstundh vi och
1571
411
alle Sverigis rikes ständer nogsampt kunne besinne, hvadh macht
theropå ligger, att samme befestningh Elfsborgh icke måtte
blifve ifrå Sverigis crone, uthen komme ther under igen, syn¬
nerligen för then orsak skuldh, att vi Svenske icke måtte vare
stengde ifrå Vestersiönn, therföre håfve vi medh menige riksens
ständer, som udi thenne herredag!) församblede varidt håfve,
lofvedt och samtycht, att vi till föride Elfsborgs slotz^ igenlös-
ningh, thesliges till thet fremende krigsfålks afbetalningh/ som
oss här till fast häfver betungedt, sammeledes andre riksens
anliggende nödtorfter vele utgöre en hielpeskatt udi gull/ sölf
och peninger vedh thett sätt, som här effter fölier; nämpnligen,
att vi och alle både prestmän, bönder och andre, som hemmen
besittie udi förine landzende Uplandh, vele och skole utgöre
till riksens bedzste i så måtte, som förberört är, en tiende del
af alle väre lösörer udi gull, sölf, peninger, kopper, ten, mäs-
singh, spannemål och boskap, och skole föride partzeler udi
thenne uthlegningh således blifve verderede: gull, sölf och
peninger effter sin eigen verderingh, en tynne spannemål 4 4,
en gill oxe 15 4, en käfflingsoxe 10 4, en ko 8 4, ett får 1/ä
4, en hest och ett stodh, som thet är gåt till effter en ringe
värderingh, ett L® ten 8 4, ett L® messingh 8 L, ett L& kopper
5 4. Och skall samme hielpeskatt medh thet aller förste
blifve utgiord utöfver alt Oplandh och them tilhonde leffre-
redt, som h. kongie Mait ther till förordnendes varder, effter
som sex eller tolf beskedelige män udi hvar sochn, sampt medh
h. kongie Maitz trogne män och uthschickede, ther um rätt¬
visligen och medh theris edh kunne ransake och lage, hvilkedt
alt sammens vi, såsom fulmyndige uthschickede, på väre och
then menige mans vegne utöfver hele Uplandh her medh ful-
komligen lofve och tilseije, och tes till yttemere visse och
mere stadfästelse lathe vi vetterligen tryckie väre signeter och
häredz ingsegler neden för thette bref, som gifvidt och schrif-
vidt är i Stocholm die conversionis Pauli, som är then 25
januarii, anno etc. 1571.
a) menige Sverigis rikes ständer ha alla de öfriga. b) slotz saknas 4, 6, 7. c)
afbetalningh, som k. k. M:t upa k. k. M:tz och Sverigis rikes store bekostnedt häfver
most underhålle 8, 9. d) gull saknas 2, 3, 4, 5? 7*
Presternas sigill i 4 rader, 8, 8, 10 och 10; därunder häraden i 5
rader, 6, 6, 7, 7 och 5.
Ego Laurentius Olaus Martinus Ericus Ego Johannes
epius Upsalen. Stocholm, ss. Gefflensis Svart in Vendil
subscripsi (Sig. O P) (Sig. M O) (Sig. ENS) subscrip.
(Sig. L P) (Sig. I P)
Henricus Andreas Paulus Jacobus Laurentius
i Våla in Tenstad i Vesland i Vekol Olai
(Sig. HL) (Sig. A O) (Sig.PP) (Sig.) (Sig. LO)
412
1571
407
Georg
in Åkerby
(Sig. G P)
Ericus
in Almunge
(Sig.)
Joannes
i Håtuna
(Sig. H A)
Paulus
in Kalmar
(Sig. P T)
Ericus
in Skefftuna
(Sig. E M)
Cristopherus
Grödinge
(Sig. C I)
Sollentuna h.
(Sig. [15J68)
(tomrum)
Långhundretz h.
(Sig.)
Lyhundretz h.
(Sig.)
Bro skeplagh
(Sig.)
Norre Roen
(Lösta herredz insegel [
Norunde h.
(Sig.)
Hagund
(Sig- [15]60)
Färentuna h.
(Sig. 1560)
Petrus apud
Rasboenses
(Sig. P M)
Jacobus
in Ed
(Sig. 11)
Laurentius
in Girista
(Sig. L E)
Paulus
Vesterhaninge]
(Sig. P S)
Sigvardus
i Åker
(Sig. S 0)
Mechil
i Höckhufvud
(Sig. M E)
Jöns
in Spånga
(Sig. 11)
Simon
in Longtfora]
(Sig. S I)
Matthias
in Spärs [åtra]
(Sig.)
Olaus
in Börie
(Sig. O P)
Laurentius Jonas
i Adelunda in Edbo
(Sig. L M) (Sig. I P)
Laurentius
Valen [tuna] (tomrum)
(Sig. L M)
Martinus B[e]n[edi]ctus
in Tibb:
Vallentuna h.
(Sig.)
Erlingehundretz häredt
(Sig. 1568)
Siuhundretz h.
(Sig.)
Olandz h.
(Sig.)
Tierpen Vendele
(Sig.) (Sig.)
Vasxala häret
>5]68) (Sig. [is]6o)
Ulleråkers h.
(Sig.)
Lagunden Trögd
(Sig.) (Sig. mdlx)
Bro h.
(Sig. 1560)
Sotholms häredt
(Sig.)
in Balinxta
(Sig. M I) (Sig. B N)
Olaus Andreas
i Riall i Bro
(Sig. O E) (Sig. A A)
Josepus Kanutus
in Ryd in Ödzmo
(Sig. I H) (Sig.)
Michael Er[ici]
i Schånefla]
(Sig. M E)
Semingehundratz h.
(Sig.)
Håbo häredt
(Sig.)
Nerdingehundretz h.
(Sig.)
Frösåkers h.
(Sig.)
Våla h.
(Sig.)
Rasbo h.
(Sig.)
Bäling h.
o (Sig-)
Asunda h.
(Sig.)
Frötuna skeplaar
(Sig.)
Svartlösa häredt
(Sig.)
2.
Presterskap och allmoge i Norrland.
Vi effterschrefne Ericus i Hedsunde i Gestrikelandh, Petrus
i Altha, Nicolaus i Tune i Helsingelandh, Jonas i Liustorp i
Medelpade, Ericus i Resell, Jonas i Nättra, Petrus i Nora i
1571
413
Ånngermannelandh, Anndreas i Lule, Jonas i Bygde i Västrebott-
nen, kyrkeherder; item menige manndz uthschickede af samme
landzänder, Jöns i Totherydh, Jonns i Prästehytten af Gästricke-
lanndh, Nils i Harstadh, Önde i Åkra, Joen Anndersonn i
Bollenäs, Lasse Erichssonn i Ale af Hällsinngelanndh, Mår¬
ten Månsonn i Skärvik, Peder i Kolstadh af Mädelpade, Efverth
Hennrichssonn i Holm, Oluff i Tiern af Anngermanlanndh,
Oluff i Pithe, Östen i Tegh af Västrebottnen gore her medh
vetterligit, ath effter thenn stormechtige etc. häfver nu latidt
förschrifve och kalle någre udaf menige Sverigis rikis stännder
etc., thertill och vi udaf förberörde norländzske landzänder äre
vordne uthschickede etc. — dherföre håfve vi — nemp-
ligen ath vi både prästmänn, bönnder och alle anndre, som
hemmen besittie udhi för:ne landzänder i Norlanden, vele och
schole — — — en tiende del af alle väre lösörer udhi gull,
sölf, penninger, kopper, tenn, mässingh, häster och boschap, och
schole förbe:de partzeler etc. en ungersk gyllen siu 4., en crone
sex 4., en rensgyllen fyre 4., ett lodh sölf två 4., en gill oxe
fempten 4*, en käfflings oxe tie 4., en ko otte 4*, ett får en half
4*, en häst och ett stodh, effter som thet är gott till effter en
rinnge värderingh, ett Lu tenn sex1) march, ett L® mässingh sex J)
march, ett Ltt kopper fem 4 ort:r; så schole och landzköpmänn
och bierekarler uthgöre utaf skinnvarur och annen köpmann-
schap, the förhanndle, effter som tilbörliget vare kann, och schal
samme hielpeschatt — — udöfver all Norlanden — — —
hvilkit alltsammens vi, såsom fullmynndige uthschickede, på väre
och thenn menige mandz vägne udöfver all Norlanden her medh
fulkompligen lofve och tillseije, och thess till yttermere visse
och mere stadfestilse lathe vi vetterligen trycke väre signether
och häredz insegler nedanför thette bref, som gifvit och schrif-
vit är i Stocholm die conversionis Pauli, som är thenn 25 januarii,
anno 15 71.
Presternas sigill i en rad, därunder landskapens, 3 och 2.
Ericus Petrus Nicolaus Jonas Ericus
in Hedesunda in Elffta in Thuna in Liustorp in Resell
(Sig. EP) (Sig.PP) (Sig. NO) (Sig.IO) (Sig. EN)
Jonas Petrus Andreas Jonas
in Nettra in Nora i Lula in Bygde
(Sig. IP) (Sig.) (Sig. AP) (Sig. II)
Gestringeland Helsingeland Medelpada
(Sig.) (Sig.) (Sig.)
Angerman neland Vestrebotnen
(Sig.) (Sig.)
’) Rättadt sannolikt från otte.
414
1571
408
3-
Presterskap och allmoge i Vestmanland och Dalarne.
Vi effterme Johannes Nicolai biscop i Vesterårs, Petrus
Johannis canonicus ther sammestedz, Olaus i Tuna, Ericus i
Mora, Videchinus i Munketorp, Nicolaus i Fellensbro, Johannes
i Romfertuna, Laurentius i Irista, Andreas i Barkarne, Ericus
i Torstuna, Gotskalcus i Simetuna, Gudz ordz tienere och kyrke-
prester udi Dalerne och Vesmannelandh; item menige mans
utskickede af samme landzender, Anders Personn på Kopper¬
bergs, Erich Personn i Tuna, Jacob Olsonn i Lexandh, Oloff
Jönsonn på Norebergh, Erich Ifversonn i Norreberke, Anders
Personn på Noreskoga, Anders Larson i Snuggan på Lindes-
bergh; item Erich Jacobsonn i Vestensiö, Jöns Erichsonn i
Viby, Lasse Ni[l]sonn i Lersetter, Lasse Jönson i Hageby af
Åkerbo häredt; Oloff i Söderby af Snäfvingen; Oloff Karl-
sonn i Lösta af Tuhundratz häredt; Hans Nilsonn i Oresta,
Lasse Olsonn i Mädelby af Siende häredt; Per i Keplinge,
Per Jönson af Norbo häredt; Mons Olsonn i Berga af Tiurbo
häredt; Erich i Finstada, Jören Larson af Simetuna häredt;
Erich Larson, Thornes Erichsonn af Torstuna häredt gore
vitterligit, at effter then stormechtigeste, högborne etc. thertill och
vi utaf thenne landzender Väsmanneland och Dalerne äre vordne
uthskickede — — -— therföre håfve vi — —- — nempligen
at vi och alle både prestmen, bergsmen, bönder och alle andre,
som hemen besittie uti för:ne landzender Vesmanneland, Da¬
lerne och Bergslagen, vele och schole utgöre — — en tiende
del af alle väre lösörer udi guld, sölf, peninger, kopper, jern, ten,
spannemåll och boskap, och schole etc. gull etc. en t:na spannemål
4 4 etc., ett Lft ten sex 41), ett Lil messingh sex 41), ett Ltt kopper
5 ett fat osmundzjern 5 4, ett skippund stonge jern 9 4
och skall samme hielpeschatt — — utöfver alt Vesmanneland,
Dalerne och Bergslagen — — — hvilket altsammens vi, såsom
fulmyndige utskickede, på väre och thenn menige mandz vegne
utöfver hele Vesmanneland, Dalerne och Bergslagen hermed ful-
kommeligen lofve och tilseie, och thes till ytermere visse och
mere stadfestilse late vi vitterligen tryckie vare signeter och
häredes insegler neden för thette bref, som gifvit och schrifvit
är i Stocholm thenn 25 januarii anno Christi 1571.
Presternas sigill i en rad; därunder landskapens och häradens, 5, 6 och 2.
Johannes Petrus Olaus Ericus Videchinus
ep:us arosiensis canonicus Thunensis Morensis in Munketorp
(Sig. I N) arosien. (Sig. O K) (Sig. E I) (Sig. W H)
(Sig. P I)
') Synes vara rättadt.
1571
4i5
Nicolaus Johannes
in Fellensbro in Romfertuna
(Sig. C O) (Sig. H A)
Gotschalcus
in Simtuna
(Sig. G O)
Dalerne och Bergslagen
(Sig.)
Tuhundretz häredt
(Sig.)
Siende Norbo
h[äredt] häret
(Sig.) (Sig.)
Glanshamers häret
(Sig.)
Laurentius Andreas Ericus
in Irista in Barkarne in Torstuna
(Sig. L T) (Sig. A S) (Sig. E O)
Andreas Laurentii
i Lillekyrke
i Glanhamer herad
(Sig.)
Åkerbo häredt Noreskoga
(Sig.) (Sig.)
Lindesbergh
(Sig.)
Simetuna Torstuna
h[äredt] h[äredt]
(Sig.) (Sig.)
Vestre Rekerne
(Sig. [15]66)
Tiurbo
häret
(Sig.)
Snävings häredt
(Sig-)
4-
Presterskap och allmoge i Vestergötland.
Vi effterschrefne Jacobus Johannis bischop i Schara, Sveno
Benedicti i Fuglås domproest, Gunnarus Aroneri pastor och
scholemestere i Schödvi, Magnus Svenonis i Larf, Anndreas, i
Saleby, Jonas Magni i Lefverne, Petrus Johannis i Örlöse, Olaus
Laurentii i Kälby, Benedictus Nicolai i Frödzbergh, Magnus
Svenonis i Odensåker, Israel i Grolannda, Petrus Anndori i Edz-
bergh, Torstanus i Kalf, Elias i Torestorp, Laurentius Arfvidi
i Hol, kyrkepräster udhi Västergöthlanndh; item menige mands
uthschickede af samme landzände, Joen Torsonn i Torstennstorp
af Käkindh; Erich i Inngetorp, Lasse Hansonn i Källvene af
Vartoffte; Månns Svennssonn i Ugla, Habbol Nilson [i] Sätuna
af Gudhem; Annders Duke i Floby, Anders Personn i Elene
af Vilske; Assur Enngilbrechtzsonn i Noringe, Oluff Arnbiör-
sonn i Glodö af Gasene; Per Håkensonn i Jungh, Per Håken-
sonn i Åsaka af Skånings; Lasse Rasmusonn i Åsen af Barne;
Biörn i Ölstorp af Laske; Nils Biörsonn i Tanngenäs, Hanns
Töresonn i Flodhe af Åså(l) och Vista; Annders Andersonn i
Skipby, Per Nilsonn i Broby af Kinna; Lars Svennssonn i
Munneslunda, Torbiörn Nilsonn ibidem af Kollen; Per Nilsonn
i Mönske af Ås; Håkon i Tubbekulla afVen; Oluff Biörsonn
i Blisbergh af Redvegh; Annders i Kinnevidh af Frökinndh;
Annders Jönsonn i Finnekumble, Benncht Perssonn i Väneboda
af Kinn; Annders Personn 1 Kinnerum af March; Assur i
Morghult af Balbygd; Ambiörn Olsonn i Ludhby af Vättla;
409
416
1571
Oluff Jönnsonn i Fresberg af Askims; Hollol i Gallehulu af
Säfvedal; Per Heliesonn i Sköde af Ale; Annders Lassesonn
i Rummene af Flundra; Måns Olsonn i Tömmene af Väne;
Annders Ambiörsonn i Remmene, Annders Svennsonn i Tasledh
sochner af Kolandz och Bierke häreder i Vestergöthlanndh
gore hermedh allom vetterligit etc. thertill och vi udaf thenn
landzännde Västergöthlandh äre vordne uthschickede
therföre håfve vi — — — nempligen ath vi både prästmänn,
bönnder och alle, som hemmen besittie udlii allt Vestergöth¬
lanndh, vele och schole uthgöre — — en fiende del af alle
väre lösörer udin gull, sölf, penninger, kopper, tenn och boschap,
och schole förbe:de partzeler udhi thenne uthläggningh således
blifve värderede: en gill oxe för fempton 4, en käfflings oxe för
tie 4, en ko otte 4, ett får en half 4, en häst och ett stodh,
som thef är gott till effter en rinnge värderingh, ett Ls tenn
sex1) 4, ett Ltt mässing sex1) 4, ett Dä kopper fem 4; så och
en ungers gyllen siu 4, en crone sex 4, en rens gyllen 4 4 och
ett lodh sölf två 4, och schal samme — udöfver allt Väster-
göthlanndh — — — hvilkit vi alltsammens, såsom fullmyndige
uthschickede, på väre och thenn menige mandz vägne udöfver
hele Västergöthlanndh her medh fulkompligen lofve och tillseije
och thäss till yttermere visse och mere stadfestilse lathe vi
vetterligen trycke väre signeter och häredz insegler nedanför
thette bref, som gifvit och schrifvit är i Stocholm die conver-
sionis Pauli, som är then 25 januarii, anno 1571.
Presternas sigill i två rader, 8 och 7; häradens i fem rader, 5 i de 3
första, 6 i de två sista.
Jacobus
|
Sveno
|
Gunnarus
|
M agnus
|
Andreas
|
Scharens.
|
in Fuglås
|
i Schödvi
|
in Larf
|
in Saleby
|
(Sig. I H)
|
(Sig. S B)
|
(Sig. G A)
|
(Sig. M S)
|
(Sig. A 0)
|
Jonas
|
Petrus
|
Olaus
|
Benedictus
|
Magnus
|
i Liffvene
|
i Orslösa
|
i Kelby
|
i Frösberg
|
i Odensacher
|
(Sig. I M)
|
(Sig- P I)
|
(Sig. 0 L)
|
(Sig. B N)
|
(Sig. M S)
|
Israel
|
Petrus
|
T orstanus
|
Helias
|
Laurentius
|
i Grolanda
|
i Erigsbergh
|
i Kalf
|
in Toristorp
|
in Holl
|
(Sig. I S)
|
(Sig. P A)
|
(Sig. T M)
|
(Sig. H G)
|
(Sig. L A)
|
Kåkindz
|
V artoffte
|
Vilske
|
Gåsene
|
Gudoms
|
häredt
|
hfäredt]
|
häredt
|
h[äredt]
|
h [ared t]
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig-)
|
(Sig.)
|
(Sig-)
|
Skånings h.
|
Barna h.
|
Laska h.
|
Åsa h.
|
Vista h.
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Kinna h.
|
Kollen
|
Ås h.
|
Ven h.
|
Redvegh
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig-)
|
(Sig- 1566)
|
(Sig- 1563)
|
') Rättadt från åtta.
1571
417
Frökindz h. Kind h.
(Sig.) (Sig.)
Askims h. Sefvedals
(Sig- 1563) (Sig-)
Kollans
(Sig- 1563)
h.
Mark
(Sig.)
Ale h.
(Sig. 1563)
Bållebygd
(Sig.)
Flundre h.
(Sig.)
Bierke
(Sig.)
Vetla h.
(Sig.)
Vene h.
(Sig-)
h.
5-
Presterskap och allmoge i Östergötland.
Vi efftherschrefne Olaus pastor Lincopensis, Laurentius
Olavi i Rogslösa, Olaus i Vinnersta, Andreas Erici i Tielmo,
Georgius i Birkeberga, Ericus i Nörköpingh, Olaus i Schäninge,
Michael Svenonis i Öretompta, Nicolaus Petri i Tornevalla,
Nicolaus Johannis i Löth, Laurentius i Snaflunda, Olaus Petri
i Vesterlösa, Andreas i Schinberga, Nicolaus i Huseby och
Laurentius i Vånga, kyrkepräster udi Östergöttlandh; item menige
man af samme landzände, Nils Larson i Örebergha af Dal;
Jöns Knutzson i Skrukeby, Siuende i Egby af Göstringh;
Per Clemettson i Fivelsta, Henningh i Motala af Aska; Lasse
Joenson i Klockerike, Carl Månsonn i Godegård af Bobergh;
Sune Olson i Birkeberga, Hemmingh i Vretha af Gul bergh;
Joen Månson i Tiärna, Simon i Vist af Hanekindh; Botolf
Larson udi Äthvidh, Måns Joenson i Svinstad af Bankakindh;
Mattz i Tornevalla, Per i Rydzsta af Åkerbo; Bencht Erich-
son i Hagesta, Anders Suneson i Gislesta af Skerkindh; Oluff
Rostenson i Löth af Menningh; Joen Jönson i Qvillinge,
Oluff Simonson af Brobo; Oluff Jönson i Dagsberg, Per Hen-
richson i Söderby af Lösningh; Mårthen Person i Snalna,
Lasse Person i Hammer af Askers undh; Nils Person i Norme-
lösa, Per Birgeson i Vetha af Vifolka; Lasse Person i Har-
stadh, Hemmingh Karlsonn i Tolsta af Lysningh; Oluff Jön¬
son i Slaka, Per Birgeson i Gamlekil af Valkebo; Per Svenson
i Skällevik, Mårten Erichson ibidem, Nils Svenson i Drotingh
af Hammerkindh; Per Olson i Åby, Erich i NyeafBierke-
kindh; Jöns Joenson i Huseby, Per i Hershammer, Bencht i
Stenbo af Östkindz häredher och sochner udi Östergöttlandh
gore vettherligit etc. thertill vi och udaf then landzändhe Öster¬
göttlandh äre vordne utschickede — — — dherföre håfve vi
— — — nempligen att vi och alle, både prästmän, bönder
och andre, som hemmen besittie udi för:ne landzände Öster¬
göttlandh, vele och skole utgöre — — en tiende del af alle
väre lösörer udi gull, sölf, penninger, kopper, ten, jern och
boschap, och skole förbe:de partzeler — verderede: gull, sölf
410
4i8 1571
och penninger effther sin eigen verderingh, en gill oxe 15 4
ort:r, en käffl — — *) ett får 1/2 4, en häst, ett stodh effther
som thet är godt till effther enn ringe verderingh, ett Lft ten
sex2) 4 kopper 5 ett fath osmundz jern 5 4, ett skippund
stångejern 94, hvilket alt sammens vi, såsom fulmyndige
utschickede, på väre och then menige mans vägne udöfver hele
Östergöttlandh här med fulkomligen lofve och tilsäije, och thess
till ythermere visse och mere stadfästilse lathe vi vettherligen
trycke väre signeter och häreders insägel nedenför thette vårt
bref, som gifvit och skrifvit är i Stocholm die conversionis
Pauli, som är then 25 januarii, anno etc. 1571.
Presternas sigill i en rad; häradens i tre, 9, 9 och 2.
Olaus Petri Lauren: Olaus Georgius Olaus
pastor Lincop. in Rogslösa i Vinnerstadha in Birkeberga in Skeninge
(Sig. O P) (Sig. L O) (Sig. O A) (Sig. I H) (Sig. O I)
Michell Nicolaus Petri Nicolaus Lauren. Olaus Petri
i Öretompta in Törnavalla in Lötth [i] Snaflunda in Vesterlösa
(Sig. M S) (Sig. K P) (Sig. N H) L (Sig. L S) (Sig. O P)
Andreas Mattei Nicolaus Laurentius
in Skinberga in Husby in Vånga
(Sig. A M) (Sig. N Å) (Sig. L P)
Dals häret Göstrings h. Aska häredh Bobergs h.
(Sig-) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Gulbergs h. Hanekindz h. Bankekindh häredt Åkerbo h.
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Skerkindz h. Mimings h. Brobo h. Löstnings h.
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Vifolke h. Lysnings h. Valkebo h. Hammerkindz h.
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Bierkekindz h. Ostekindz h. Vonga Askersundz häredt
(Sig.[i5]66) (Sig.) bergslagh (Sig. 1566)
(Sig.)
6.
411 Presterskap och allmoge i Småland.
Vi effterscrifne Andreas Torchilli pastor Jenecopensis och
domprost till Linköpingh, Jonas Olavi i Ekesås, Petrus i Hölfsö,
Paulus Johannis i Vemmerby, Jonas Magni i Odensö, Olaus i
Ölmestadh, Georgius Jacobi i Hegerstadh, Gerardus i Bäck¬
seda, Michael i Flisby, Petrus in Sletta och Botvidus in Glad-
hamer, kirkeprester; item menige mans utschickede af Smålandh,
4) Ett stycke borta i handskriften.
2) Rättadt från atle; ett stycke borta.
1571
419
Pelle Inga af Påboda af SödremÖre; Joen Anderson i Hulsby
af Norremöre; Måns i Closter af Stranda häredh; Peder
Månson i Högsby sochn af Ambyrd; Måns i Nyshulth och
Carl Gudt af Sevede och Asbolandz häreder; Joen Simon¬
son, Per Börgeson och Nils Månson af Tiust och Tuna län;
Germundh Gudmundson och Joen Jönson af Östre häredh;
Byrge i Arnarp, Sven i Fånshuldt och Måns i Näs af Kinn
och Ydre; Jöns i Högby och Nils Harelson af Södre och
Norre Vidbo; Carl Benchtson af Vestre häredh, Joen Marchu-
son af Sunnerbo; Nils Bunke i Nesta af Ösbo; Arfvedh
Knutzson af Vesbo; Jacop i Svinhuldt af M o häredh; Måns
Tyke, Bencht i Säby, Nils i Åker och Per i Rymenne af
Vist och Tveta häredh; Anders Bertilson och Gudmundh
Carson af Up vi dinge häredh; Carl Gudmundson i Rottna af
Norvidinge; Nils Svenson i Forsa af Albo häredh; Nils Mån¬
son i Skatelöf af Kinnevals häredh; Nils Galle af Konnge
häredh gore vetterligit etc. thertill vi och utaf then landzende
Smålandh äre vordne uthschickede — — — therföre håfve vi
— — nempnligen att vi både prestmän, bönder och alle, som
hemman besittie udi Smålandh, vele och skole utgöre — —
en tiende del af alle väre lösörer udi gull, sölf, peninger, kopper,
ten och boskap och skole förbe:de partzeler — värderede: en
ungers gyllen för siu march, en crone för sex mark, en rens-
gyllen fyre 4, ett lodh sölf två 4, en gill oxe för fempten 4,
en käfflings oxe tie 4., en ko otte f, ett får en half 4, ett svin
för en en hest etc. ett Ltt ten sex 4, ett Lit messingh sex 4
och ett Ltt kopper för fem 4 hvilkedt vi altsammens, så¬
som fulmyndige uthschickede, på väre och menige mans vegne
utöfver alt Smålandh hermedh fulkomligen lofve och tilseije,
och tess till yttermere visse och mere stadfestelse lathe vi vet-
terligen tryckie väre signeter och häredz insegler neden för
thette bref, som gifvit och schrifvit är i Stocholm die conver-
sionis Pauli,
|
som är then 25 januarii,
|
anno etc. 1
|
SI1-
|
Presternas
|
sigill på en
|
rad; häradens börja på samma rad och sedan
|
på tre rader, 3.
|
, 10, 10, 2.
|
|
|
|
Andreas
|
Jo. Olavi
|
Petrus
|
Petrus
|
Paulus
|
Jönekopen.
|
Ekesås
|
in Hulsiö
|
in Slette
|
Vimberby
|
(Sig. A T)
|
(Sig. I 0)
|
(Sig. P P)
|
(Sig. P B)
|
(Sig. PH)
|
Nicolaus
|
Olaus
|
Georgius
|
Gerardus
|
Michael
|
Joannis
|
in Ölmestad
|
in Hägerstad
|
in Bexeda
|
in Flisby
|
in Christdall
|
(Sig. 0 H)
|
(Sig. 11)
|
(Sig. G S)
|
(Sig. M E)
|
in Tunelen
|
|
|
|
|
(Sig. N I)
|
|
|
|
|
Botvidus
|
Södre Möre Norre
|
Möre Strande häredt
|
i Gladhammar
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
(Sig. B I)
|
|
|
|
|
420
1571
412
Ambördz h.
(Sig.)
Östre häredt
(Sig.)
Norre Vedbo
(Sig.)
Väsbo Mo
Säfvede h.
(Sig.)
Kind
(Sig-)
Vestre häredt
(Sig.)
häret Vist h.
Asboland Tiust Tune län
(Sig.) (Sig. 1563) (Sig.)
Ydre häret Södre Vedbo
(Sig.)
vidin
(Sig.)
Norvidinge
(Sig.) (Sig.)
Albo häredt
(Sig.)
(Sig.)
Sunerbo h.
(Sig.)
Tveta h.
(Sig.)
Kinnevals häredt
(Sig.)
(Sig- 1558)
Ösbo häredt
(Sig- 1565)
Opvidinge h.
(Sig.)
Kon ge häredt
(Sig.)
Presterskap och allmoge på Öland.
Vi effterschrefne Andreas Johannis i Runesten, Johannes
Andree i Risme kyrkioprester på Olandh; item menige man af
samme landzände Byriel Nilsson i Bäck udi Mökleby heredt;
Oloff Andersson i Borgeby udi Hulsterstadz heredt; Oloff
Svensson i Solbärga udi Gärdzgårdz häredt; Nils Olsson i
Ernetorp udi Algusrums= häredt; Mattz Larson i Medelböda
och Joen Person i Vi af Åkerbo häredt; Per Olsson i Dalby
af Förebo häredt; Tydilia Biörnson i Klinta och Per Truls¬
son i Räplinge udi Slättbo häredt; Lasse Eleffson i Spiute-
rum och Michil Larson i Hiortslätta udi Runestens häredt på
Ölanndh gore vetterligit etc. thertill vi och udaf thenn landzende
Ölandh äre vordne utschickede — therföre håfve vi —
— — nemligen att vi och alle bönder, bomänn och andre,
som hemen besittie upå alt Olandh, vele och skole utgöre —
en tiende del värderede: en gill oxe etc. ett L® ten otte 4»,
ett Ltt mässing otte f och ett Ltt koppar fem 4. hvilket vi alt
sammens, såsom fullmyndige utschickede, på väre och thenn me¬
nige mans vägne udöfver hele Ölanndh her medh fulkomligen
lofve och tillseije, och tess till yttermere visse och mere stadfästilse
lathe vi vetterligen tryckie väre signeter och häredz insegler
neden för thette bref, som gifvit och schrifvit är i Stocholm
die conversionis Pauli, som är thenn 25 januarii, anno mdlxxi.
Presternas sigill i en rad; häradens i två, 4 och 4.
Andreas Joannis Joannes Andree
in Runasten in Risme
(Sig. A I) (Sig. A I)
Mykleby häret Hultersta häret Gräsgårdz h.
(Sig. 1567) (Sig. 1567) (Sig.)
Algusrums h. Åkerbo h. Förbo h.
(Sig.) (Sig.) (Sig. 1567)
Slettebo häret Runestens häret
(Sig. 1567) (Sig.)
1571
421
Borgare och köpstadsmän i Stockholm m. fl. städer i
Svea- och Götaland.
Vi efftherscbrefne borgere och menige köpstädzmäns ful¬
myndige uthschickede af thesse effthenne städer: af Stocholm
Mattz Person, Henrich Olson, borgmestere, Pedher Jönson, Jöns
Andersonn och Oleff Gregerson, rådmänn; af Upsa le Eggerdt
Gödingh, Melchier Jönson; af Calmare Birge Håkenson, Claes
Hansonn; af Vestervik Per Nilsonn; af Schöffde Anders
Benchtson; af Hio Abram Nilson; af Arboga Anders Nilsonn;
af Köpingh Ingevall skredder; af Eneköpingh Per schrädder;
af Öregrundh — — —'); af Sichtuna — — —*) gore
här med allom vetterligit etc. thertill och vi udaf för:ne köp¬
städer äre vordne förordnede och utschickede — — — dher-
före håfve vi — — — nempligen att vi och alle borgere och
köpstädzmän, som handel och köpenskap udi för:ne köpstäder
bruke, skole utgöre en tolfte del af all vår handel och lösörer,
item en års upbördh af alle legehus och gårdher sampt annen
ränthe, och skall samme hielpeskatt med thet allerförste blifve
utgiord af alle för:de köpstäder och them tilhånde lefreret,
som h. k. Man ther till förordnendes vardher, effther som sex
eller tolf beskedelige och besvorne män udaf hvar stadh sampt
med h. k. Ma:tz trogne män och utschickede ther um rätt¬
visligen och med theris edh kunne ransake och lage, hvilket
alt sammens vi såsom fulmyndige utschickede på väre och alle
väre medborgeres och köpstädzmäns vägne udi förbe:te städer
här med fulkomligen lofve och tilsäije, och thess till visse och
ythermere stadfästilse lathe vi vettherligen tryckie offthebe:te
städers insigler neden för thette vårt bref, som gifvit och
skrifvit är i Stocholm die conversionis Pauli, som är thenn 25
januarii, anno etc. 1571.
Sigill i tre rader (tre obegagnade sigillvax: n. 1, 4 och 10).
Upsale Chalmare Sköffde Hio
(Sig-) (Sig.) (Sig.) (Sig. 1557)
Arboga Köpungh [Enjköpungh Vestervich
(Sig-) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
J) Tomrum i originalet.
413
Riksdagsakter II.
28
422
1571
414
Borgare och köpstadsmän i Söderköping m. fl. städer i
Göta- och Svealand samt Norrland.
Vi effterschrifne borgere och menighe köpstädzmäns ful¬
myndige utschickede af tesse effterschrifne städer: af Suder-
köpingh Oluff Esbiörson och Herman v. Brygge; af Nor-
köpingh Ingevall Månson, Nils Gregerson; af Linköpungh
Arfvedt Person, Per Jönson; af Vadzstena Udd Jönson, Erich
Håkenson; af Vexö Jöns Ebbeson; af Jöneköpingh Nils
Benchtson, Jöns guldsmidh; af Ekesiö Töres Larson; af Lide-
köping Lars Ingemarson; af Bogesundh Helie Anderson; af
Vesterårs Claes fiskiere, Siffredh Jacopson; af Gäffle Lasse
Anderson, Halfvard Jönson; af Skäninge Anders Tordson
gore härmedh allom vetterligidt etc. -— — — dherföre håfve
vi — — — nemligen att vi och alle borgere och köpstadz-
män, som handel och köpenskap udi för:ne städer bruke, skole
utgöre enn adertonde del af ali vår handel och lösörer sampt
annen ränthe och skall etc. — — — hvilkedt altsamens vi
såsom fulmyndige uthschickede på väre och alle väre med-
borgeres och köpstädzmäns vegne udi förbe:de städer her medh
fulkomligen lofve och tilseije, och tess till visso och yttermere
stadfestelse lathe vi vetterligen tryckie offtebe:te städers in-
sägler neden för thette vårt bref, som gifvidt och schrifvidt
är i Stockholm die conversionis Pauli, som är thenn 25 januarii,
anno etc. 1571.
Sigillen på tre rader:
Suderköpungh Norköpungh Lincöpungh Vastena
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Vexiö Jeneköpungh Ekesö Lideköpungh
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig.)
Bogesundh Vesterårs Gäffle stadz Skäninge
(Sig.) (Sig.) (Sig.) (Sig. bomärke A T)
Enligt en anteckning i riksregistraturet (fol. 13 v.) skulle »obrände städer»
utgöra */i2 af a^a lösören jämte ett års uppbörd af alla legohus och gårdar
samt annan ränta, och »brände städer» V...
I öfrigt är i riksregistraturet införd följande ordning på hjelp-
skatten (fol. 14):
1571
423
Ordnungh eller förslagh, huruledes thenn hielpe-
skatt medh sin värdering och af hvad partzeler hon
skall utgöres, som opå lagdt är af alle landzänder
öfver hele riket.
guldh
af tesse partzeler skall uthgöres en tridie [o:tiende]
del udi sielfve partzelerne
sölf
daler
peninger
stongjern
osmundzjern
plåte kopper
rå kopper
spannemål hvar tiende span, doch skall afradh, sädeskorn och sale-
bärgs hielpen först aftages;
ten L®
messing L®.
kopper L®..
stål
tackjern
spik
hesteskor och
annedt smide
10
10
7V
/ /s
löper på
L® L
6 öre
| löses hvar tiende del, effter som thett går och
geller
gill oxe ...
|
G 4
|
12
|
öre
|
käfflings oxe
|
121/,»
|
IO
|
|
ko
|
. 10
|
I
|
i
|
4 års stut
|
71/,»
|
6
|
T"
öre
|
3 års stut
|
K » ..
|
A
|
2 års stut
|
21/,»...
|
2
|
|
1 års stut
|
I Va » —
|
I
|
|
bock och get
|
----- i1/*»
|
I
|
»
|
svin
|
1 v.»
|
I
|
|
får
|
I V- »
|
I
|
»
|
O
stodh } e^ter som äre gode till: hvar tiende peningh
ränthe peninger och
barna peninger
Thenne förde hielp skall utgöres af biscoper,
prester, bärgsmän, skattebönder, landbönder och
frelsis landboer; item af fougdter, schrifvere, höfvidz-
män, fendricker, skyttere, hofman, knechter, båtzmän
424
1571
som gå och arbethe hos bönderne och håfve ingen
varafftig våning, skole och uthgöra.
och alle, som hemen bruke och bohag holla, så väl
adelens tienere, som kong:e M:tz tienere.
schreddere
skinnere
skomakere
embetismän
daga karlar både bygden och i städerne
item unge karler och drengier, som bruke en del af hemenet
och utgöre hvarken like eller rätt någerstedz.
Udi städerne af alle köpmans varer, som brukas till handling,
bade uthlendska och inlendska varur; item vill varur skole utgöres
effter sin egen värderingh: af the obrände städer \in del, och af the
brände '/]8 del, item af alle landz köpmän J/j0 del.
Legohus
bryggiehus
badstugur
boder
tompther
gårder
en års ränthe heller hvar fiende, tolfte och hvar
adertende pening, effter som bevilliget är.
Utgångna skrifvelser.
415 Öppet bref till meniga riket med dem, som varit närvarande på
riksdagen, om dess beslut. Stockholm 1571 i slutet af januari.
Riksregistraturet 1571 fol. 16 under dateringen: »Stocholm
thenn 26 januarii anno 1571», jämfördt med ett till städerna
Arboga och Köping utfärdadt originalbref i Arboga rådhusarkiv,
som mutatis mutandis öfverensstämmer med registraturafskriften
och är dateradt den 25 januari. Bref afgick enligt anteckning i
registraturet till »alle köpstädher.»
Vi Johann thenn tridie med Gudz nåde etc. tilbiude eder oss elske-
lige väre trogne undersåther andelige och verldzlige, sorn byggie och
bo udi N. N. [borgere och menige köpstädzmänn, som bygge och
bo i väre städher Arbogha och Köping], vår gunst och nåde till¬
förene och lathe eder här medh gunsteligen förstå att, såsom vi på
thenne riksdagh håfve gifvit eders utschickede och menige rigsens
ständer, som här församblede varit håfve, gunsteligen tilkänne, att
thenn skaddige och longvarige fegde, som häfver varit emellen tesse
frenne riker Sverige, Danmark och Norige sampt the Lybske, är nu
genum Gudz alzmechtigistes tillhielp vorden afskaffet och fredh och
enighet igen fulkomligen uprättedt, och att samme fredh icke häfver
kunnet komme till fullkomligit besluth, med mindre Sverigis rike måtte
utgifve en summe peninger till Elfsborgs slottz igenlösning, som the
Danske ännu innehafve: så håfve samme eders utschickede sampt
medh the andre ständer, som här varit håfve, sådenne hielp och und¬
sättning både till förde slottz igenlösning, tesligist till thett frem-
mende krigsfolks afbetalningh och andre rigsens annliggiende nöd¬
torfter både på theris egen och alles eders vägne välvilligen samp-
tycht och utlofvet att utgöre then fiende pening utaf alle lösörer
effther thett besked, som samme eders utschickede videre eder ther
om vette berätte. Så opå thett forne befestning Elfsborg testeförr
måtte komme till Sverigis crone igen och att vi och våre trogne
undersåter teste snarere kunne blifve förlossede af thenn store be-
kostning och odrägelige tunge, som vi håfve af thett fremmende
krigsfolk, vi här till håfve most underholle: derföre begäre vi, såsom
vi och här medh gunsteligen biude och befale, att I trogne under¬
såter allesammens vele lathe eder finnes välvillige och benägne till
edert och menige rigsens gagn och bedzte, utgörendes medh thett
förste sådenne hielpeskatt, och them tillhonde lefferere, som vi ther till
förordnendes varde. Thermedh sker thett oss är behageligit och
Sverigis rike nyttigt. Vi vele oss och theremoth om eders och alle
våre trogne undersåters Sverigis rikes inbyggieres gagn och bedzte,
såsom en trogen infödd svensk konung, altid beflite, effther som vi
eder altid tillförene lofvet och tillsagt håfve, och befale etc.
På framställningar af klerkeri och menige man i Götaland, som varit
närvarande vid riksdagen, och efter de samtyckt till den af konungen äskade
bevillningen, medgaf konungen dem eftergift af 1570 års gärderestantier äfven¬
som för »tingsforingen» för år 157 1 (bref därom bland Smålands och Vester¬
götlands Handl, i Kammararkivet, daterade den 26 och 27 januari).
Förhandlingar i landsorten.
Till distingsmarknaden affärdades redan den 7 febr. (registr. 1571 fol.
25 v.) riksråden Gabriel Kristersson och Ture Bielke samt sekreteraren Olof
Larsson. De egentliga skrifvelserna med anledning af beslutet om hjelp-
skatten utfärdades dock först ett par veckor senare.
Öppet bref till menige man i hvar landsända angående freden med 416
Danmark samt hjelpskatten. Stockholm 1571 den 23 februari.
Riksregistraturet 1571 fol. 36 under dateringen: »Datum 23
februarii 1571».
Vi Johan etc. tilbiude eder oss elskelige, våre trogne undersåther,
andelige och verldzlige, menige almoge sampt våre trogne tienere,
426
1571
både rytter och knechter, som boendes äre udi N. vår gunst och
nåde tillförene etc. och gifve eder her med gunsteligen tilkänne, effter
som eder alle och väl vetterligit är, huru thette vårt käre fädernes
rike häfver nu en tidh longh, seden then stormechtige högborne
furste konung Göstafif vår käre herr fadher, salig och högloflig ihug-
kommelse hos Gudi, afsompnede, varit med mykit ondt och monge-
honde besvärligheter förtunget, som är medh krigh och blodzuthgiu-
telse både till vatn och landh, åthskillige siukdomer och mykit annet
besvärligit, som medh krigh och örligh folie pläger, så att icke be¬
hof görs ther opå leggie monge ordh thett till att förclare, uthen I
håfve ther um allesammen, thett Gudh bättre, mere änn nogh för-
söcht, såsom vi och för vår kong:e person thett icke uthen vår store
skade och lifsfarlighet och så förfarit håfve; så häfver oss altid gått
till hiertedt, både förr änn vi komme till thenne kong:e regerung och
jemväl seden, och ther till haft både hug och vilie, huru vårt käre
fädernesland!! måtte utaf sådenne ondt, förmedelst Gudz nådige till¬
hjelp, blifve afholpet, befriet och förlosset. Förthennskuld schickede
vi och strax udi vårt kong:e regementz förste begynnelse någre väre
gode män och annsentlige rådh nedh till Danmark, som sigh ther
om beflithe och vinläggie skulle, såsom thett och udi like måtte seden
skedde med någre andre våre rådh och tienere, som vi till grentzen
till samptal och mothe medh the Danske och Lybske afferdigede udi
thett förhopp, att thenn longé och besvärlige fegde, som så lenge
vare dt hade, skulle vänligen varde afskaffet och komme till ände.
Menn thett onde, som tillförene udi vår broder konngh Erichs tidh
var begynt, hade sigh så hart inbitidt, att förbe:te våre utschickede
dhå inthet kunde therudinnen uthrätte, såsom vi doch befalte och
thett aldelis gärne sedt hade, och effter then rommerske keysere, som
oss på vår elskelige käre husfrues vägne thenn stormechtige hög¬
borne furstinne fru Catherine, född princisse till Polen, Sverigis Göthis
och Vendis drottning, är oss medh svågerskap förvant, sampt någre
andre christelige konunger, potentater och herrer förnumme, att vi
oss med vår vederparth sielfve emellen icke förene eller förlike kunde,
lade the sigh theremellen och begärede, att vi på både sider vilde
utschicke någre våre fullmyndige gode mann och rådh, som till landt
Pomeren udi Stetin skulle tillsammen komme, tit högbe:te keys. M:t
sampt the andre högloflige konunger och christne potentater theris
annsendtlige och stådtlige budskap på samme tidh håfve vilde, effter
som och skedde och vi samme mothe udi förledne sommer lothe
besökie, och våre gode männ en tidh långh både på stor bekostnedt
och mykit bekymber, möde och arbete ther varit håfve. Menn så¬
som tillförene berördt är, att thett onde, som udi vår broder kongh
Erichs tidh sigh yppedes, hade sigh så vidt och hårdeligen inbitidt,
att thett stodh icke lätteligen till att afschaffe och komme udi någet
gott eller bättre lagh igen, som vi doch gärne vilde; så stodh thett
1571
och full när ther opå, att förbe:te våre gode männ och uthschickede
sendebudh hade most drage icke alleniste medh sådenne besvärlige
fegde tilbake igen, som tillförene hade varit, uthen, hvar Gudh thenn
alzmechtig:te icke genum andre medel thett förtagit hade, och be¬
synnerligen förmidelst högbe:te key. M:tz flitige underhandlinger skuld,
dhå hade Sverigis rike änndhå bekommit flere fiender änn tillförene,
allthenstund att kong Erich hade någre mechtige och annsendtlige
herrer om sitt gifftermål falskeligen förtröstedt, hvilke seden the för¬
numme utaf någre bref, som han till Engelandh hade förschicket, att
han thett med intet alfvar mente, och the udi thenn måtte bedragne
vore, förtröt thett them hårdeligen, som inthet är tillförundrendes,
och sigh förthenskuld somme till vår vederparth altrede begifvit hade,
och the andre thett och änn gore vilde, så att Sverigis rike med så
monge fiender skulle omkringhverfves, att icke mögeligit vore them
kunne motstå. Doch effter thenne fegde lendede icke allenest tesse
kongeriker till förderf och undergångh, uthen thett hele rommerske
rike nästen, och någre andre landh och städer udi christenheten lide
thesligiste af samme fegde en stor skade, som udi theris handtering,
seglation och köpenskap blifve mykit förhindrede; therföre vinlade
sigh högbe:te thenn romerske keys. så mykit mere, att thett till
fridh och godh naborskap igen komme skulle. Menn the, som par-
terne vore, kunde ligväl sigh icke emellen sielfve, som förb:dt är,
fördrage, ehuru lång handel och disputatz the ther um hade; blef
förthennskuld af the tillförordnede commissarier och underhandlere
them någre fredzmedel och vilkor förestälte och stodh ther opå, att
thenn, som thett icke anamme eller ther medh tillfridz vare vilde,
thenn skulle förvänthe, att the andre herrer udi christenheten achtede
gore ther någet till och honum emoth och under ögenen vare. Så
är thett nu ligväl, tess Gudh ske lof, effter longh förhandling, mykit
bekymber, möde, arbete och stor bekostnedt, förmedelst Gudz till-
hielp och the andre högloflige potentaters underhandling, medh thenne
besvärlige och longvarende skaddige fegde kommit till en evigh
och godh fredh igen, på the bedzte fredzmedel, som på thenne tidh
häfver kunnet stått tillgörendes och mögeligit varit att bekomme, sä
att hvar må nu färe och sökie fritt till then andre både med köpen¬
skap och elliest, till vatn och landh, efifther som hvar och en lyster,
och vilie och vänskap kan belägligit vare; icke skall heller her effter
någet hinder ske egenum Öresundh för the Svenske, såsom thett
udi förtiden varit, och monge andre besvärlige vilkor förtagne, som
Sverigis rikes inbyggiere håfve tillförene af the Lybske och theris
annhang varit förestälte, uthen the gode männ, som köpenskap drifve,
måge redeligen handle, fritt vändle och färe, både öster och vester
effter hvars och ens vilie och lägenhet, som honum kan lägligit vare.
Thenn befästning Elfsborg, som är en besynnerlig porth, godh hampn
och lägenhet icke allenest för thenn landzände Vestergötlandh och
428
1571
in udi Vestersiön, uthen och för menige riket, och här ifrå Sverigis
crone kommet var, skall och nu med thett förste komme ther till
igen medh all tess landh, län och tilbehöringer, såsom thett var till¬
förene, sampt med thett skytt och krigsmunition, som var på Elfs¬
borg, när thett blef eröfret och intaget. Och effter här nu ther emoth
inthet fast var, som man för en såden merkeligh och ansendtlig godh
lägenhet igengifve kunde, seden Vardbärgh blef så förvarlöset och
kom i the Danskes hender; så håfve the tillförordnede underhandlere
ibland annet thet och så, freden och ett longligit bestånd till gode,
afhandlet, att här af Sverige en summe peninger uthgifves skall, be¬
synnerligen för thenn store skade och umkostnedt, som kongen i
Danmark på sitt fremmende krigsfolk giort och lidit häfver, och att
han någre merkelige och annsendtlige personer häfver mist och um-
borit, som umkompne och slagne äre, seden thenn handel skedde,
som vi medh hvar annen håfve haft och om fredh förhandlet och
oss emellen doch icke förr än nu förene kunde.
Iblandh annedt är och tillsagt, att hög:te then romerske keys. vilde
med någre andre merkelige och christelige potentater afferdige sine
fullmyndige sendebudh, som och nu altrede på vägen äre, till storfursten
udi Rysslandh, att han skall afstå ifrå all fiendtlig handel, som han
och the, som med honum äre, sigh tilleventyrs achtede företage, och
oss förhoppes, att thet nest Gudz hielp och ingen färe på thenn
side vare skall, ther um vi oss och till thett högste vinläggie vele.
Så förse vi oss nu till eder, trogne undersåther, att efter I och menige
Sverigis rike till thette gode och en beståndigh fredh igen med väre
granner, the Danske, Norske och Lybske, nu kompne äre, sampt
alle theris förvanter och medhielpere, ständer och städer, så väl vest-
varth som vedh Ostersiön, att I med tacksamhet sådennt anamme
och vederkänne, varendes oss, som ther om så mykit håfve varit
bekymbrede och för edert longlige beståndh och välfärdh skuld håfve
oss värde latidt, theremoth igen välvillige, hörige och lydige, som
rättrådige trogne undersåther ägner och bör att gore och effter som
I thet plichtige och skyllige äre och I oss lofvet, svoridt och tillsagt
håfve. Och änndåch vi gerne hade sedt, såsom vi eder och endelis
håfve tillförene tillseije latidt och förtröste, att thett skulle med thenne
besverlige fegde förr håfve kommet till ändskap, ther om vi oss
och mykit beflitet håfve, så häfver thett ligväl icke för the orsaker,
som tillförene berörde äre, förr ske kunnet, och är thenn alzmechtige
Gudh innerligen änn nu tilbidiendes, att thett gode, som på färde
är och eder allesammens nu förestår och vi medh Gudz tillhielp eder
förskaffet och tillholpit håfve, mätte icke egenum otacksamhet, ondske,
ovilie och olydne blifve förspillet, så att I änn nu kunne ytterligere
försökie mere ondt, som krigh och örlig medfölge pläger. Menn
ther som I, trogne undersåther, tilbörligen udi lydne och hörsamhet
både emoth Gudh och oss, såsom eder rätte och sanskyllige öfverhet,
1571
429
vele lathe eder befinne och rätt bruke thenn fredh, som vi nu eder
egenum hans tillhielp förskaffet och tillholpet håfve, skole I visseligen
förnimme och befinne thenn välsignelse och mykit gott, som freden
pläger medfölge. Krigh och örligs fölieslager är mykit ondt och
åthskillelige pläger, som med ofreden pläge folie, och I nogsampt,
thett Gudh bättre, nu lenge förfarit håfve. Så tvifler oss inthet, att
effter I nu äre till fredh igen kompne, som lenge borte varit häfver,
att Gudh varder oss och thette riket med freden sine välsignede
nåder och gåfver rikeligen igen meddelendes och förlänendes, som
är med brödh och bärning, godh år, korn och kärne, heise och
sundhet, sämie och kärlek, lycke och framgång udi alle ärlige och
christelige saker och förehafvende. Hvarföre håfve vi nu schicket
tesse oss elskelige ärlige välborne herrer väre gode männ och rådh,
N. N. till eder, som här om medh eder videre på väre vägne för-
handle skole, och begäre gunsteligen att I ställe tro och lofven till
thett, the på väre vägne, hvilket och så lender till edert eget så väl
som menige Sverigis rikes gagn och välfärdh, med eder förhandlendes
varde. Så håfve vi them och udi befalning gifvit om thenn hielp
medh eder att förhandle, som af menige rigsens ständer är bevilliget
och nu uthgöres skall, till att afbetale och ställe thett fremmende
krigsfolk tillfridz medh, som här i landet äre och eder till tunge här
till varit håfve, tesligist till thenn summe, ther medh Elfsborg skall
igenlöses, att thett uthen drögsmål och förhaling ske måtte, effter som
eders fullmechtige, som här nu nyligen oppe hos oss varit, thett på
eder vägne håfve uthlofvet, tillsagt och medh edert häredz bref och
incigle sådent bekräfftiget. Vi vele theremoth, såsom en godh, trogen
infödd svensk konung, gärne vinläggie oss om alles eders och menige
Sverigis gagn och välfärdh, thett ytterste Gudh gifver oss rådh och
macht till, och effter som vi förnimme eders välvillighet och lydne.
Ther som I dannemän och någre synnerlige eller merkelige clagemål
och ärender håfve, dhå måge I them och nu lathe komme för förbe:te
väre gode männ, hvilke vi befälet håfve ther om förhöre och ransake
och förhielpe hvar och en till thett, som han kan finnes håfve skäl
och rätt till. Ther I håfve eder effter rätte.
Fullmakt för dem, som skulle uppbära hjelpskatten i olika lands¬
orter. Stockholm 1571 den 23 februari.
Riksregistraturet 1571 fol. 39 under dateringen: »dat. thenn
23 feb. anno etc. 71.»
Efther thett k. N. N. vi äre tillsinnes att afferdige någre väre
gode män och rådh till hvar landzände öfver hele riket till att för¬
handle med then menige man, väre trogne undersåther, um then hielp,
som theris fullmyndige utschickede på alle theris vägne oss lofvede
Riksdagsakter II. 29
430 1571
och tillsade udi then herredagh, som vi senest holle här udi vår
stadh Stocholm, både till Elfsborgs slottz igenlösning, så ochJ) till
thett fremende krigsfolks afbetalning '), som udi vår edh och besold¬
ning äre; så kunne vi eder gunsteligen icke förholle, thett vi för gott
annsedt håfve, att I med väre undersåther i then landzände N. um
samme hielp förhandle skole. Är förthennskuld vår gunstige vilie och
alfvarlige befalning, att I eder uthen all försumelse tit begifve schole,
hvar I icke allrede ther tillstädes äre, förhandlendes ther opå med
allsomstörste flith och alfvare, att samme hielp måtte medh thett
allerförste blifve utgiordt och opborin effther thenn ordning, som vi
eder her med lathe tillschicke, ther um vi och udi synnerhet håfve
latidt tillskrifve thenn menige man, att the sigh herudinnen välvillige
skole lathe befinne, och förschicke eder her medh samme bref till-
honde, och effter vi väl kunne tenkie, att thett vill falle eder endelis
besverligit allene her um beställe, så må I dhå fordre till eder någre
af våre gode män af adelen, som eder till hielp udi samme handel
vare kunne, ther I vette eder aldelis effter rätte och här um andeligen
och uthen all drögsmål så beställe, effther som I väl sielf kunne
tenkie och besinne, hvad macht os3 och Sverigis rike ther på ligger.
På de utskickade innehåller riksregistraturet följande förteckning:
Upland Vestergötland
her Ture Bielke her Erich Göstaffson
Nils Larson
Småland
Norlanderi jler Erich Gyllenstierne
Erich Nilsson Jöns Arfvidson
Johan Siggeson Ulf Person
Knut Person
Vesmanneland och Dalerne
her Bengt Gylte Tihäradz lag
Lars Jesperson her Anders Person
Mattz Nilsson
Östergötland
her Jören Gera Öland
Christoffer Olson her Måns Svenson
Finland.
Viborgs och Nyslotz lån Södre och Norre Findland med
Hans Larson till Isnäs Såthegunden
« , her Henrich Claeson
Usterbotnen
Lars Joenson fougdten
*) Till Finland skrefs i stället för: så och — afbetalning: så och till andre våre och
rigsens anliggiende nödtorfter.
1571 431
Södermanland och Närike äro icke upptagna i förteckningen. Enligt
en i den kungl, konceptsamlingen förvarad originalutskrift till det förstnämnda
landskapet afskickades dit herr Gabriel Kristersson friherre till Mörby.
Till Finland afgingo skrifvelser först en månad senare och efter ett
något afvikande formulär.
Herr Henrik Claesson underrättas om riksdagens beslut i afseende
på hjelpskatten och får i uppdrag att uppbära densamma i en
del af Finland. Stockholm 1571 den 23 mars.
Riksregistraturet 1571 fol. 55 v. under dateringen: »Datum
thenn 23 martii anno etc. 7t.» Enligt en anteckning i registra-
turet afläts en lika lydande skrifvelse till Hans Larsson i Karelen
och Nyslotts län.
Effther som I väl håfve förnummedt, her Henrich Claeson, att
thenn longlige fegde, som emellen Sverige och Danmark varit häfver,
är nu, Gudh tess lof, genum the bedzte medel, man häfver kunnet
tillväge bringe, kommit till ändhe och afskaffet och en evigh fredh
oprättedt, och effther samme fredzcontract icke häfver anners kunnet
komme till besluth, änn att vi för Elfsborgh slotth håfve most tillseije
the Danske en summe peninger, allthennstund man häfver inthet
annet, thermed samme befestning kan igen löses, seden Vardbärgs
befestning blef så förrådt och the Danske i händer leffereret; derföre
häfver menige rigsens ständer, som udi thenn herredagh i Stocholm,
nu senest hollén blef, vore församblede, välvilleligen samptycht, be-
villiget och utlofvet att vele utgöre till för:ne Elfsborgs slottz igen¬
lösning, så och till andre våre och rigsens anliggiende nödtorfther en
hielpskatt medh hvar tiende pening utaf alle theris lösörer och äge-
deler. Och håfve vi nu utschicket någre våre gode män till hvar
landzände här i Sverige till att förhandle med menige man, våre
trogne undersåther, att för:ne hielp nu strax måtte upbäres och till
vår kong:e renthecammer leffereres, opå thett vi och Sveriges crone
teste förr måtte komme till för:ne Elfsborgh igen och elliest att skilie
thette fremmende krigsfolk ifrå oss, som oss och våre undersåther
hertill till stor besvering varit håfve. Och änndåch vi gärne ville
håfve thenn landzände Findlandh med sådenne utgierder förskonedt,
effther the elliest i thenne longlige fegde mykit äre försvagede, och
vi förnimme, att the i thette förledne år, Gudh bättre, håfve ringe
årsvext bekommidt; så kunne I doch nu väl betenkie våre och rig¬
sens lägenheter, huru vi i så måtte på barskatt äre förblottede. Der¬
före kunne vi för:ne landzände Findlandh med samme hielpeskatt
icke håfve förskonedt, uthen håfve för gott annsedt, att för:ne skatt
måtte såväl ther utgöres som elliest öfver hele rikedt. Och effther
vi på thenne tidh icke håfve någre, som vi håden kunne afferdige
432
1571
till att handle medh väre undersåther i Findlandh um samme skatt,
therföre håfve vi för gott annsedt, såsom och vår gunstige vilie och
befalning är, att I medh väre undersåther udi hele Abo län och
Sathegunden um samme hielp förhandle skole, vinnläggiendes eder
therum, att förrne hielp måtte med thett allerförste blifve utgiord och
opboren effther thenn ordning, som vi eder hermedh lathe tillschicke,
therum vi och udi sunderhet håfve latidt tillskrifve thenn menige man,
att the sigh herudinnen välvillige skole lathe befinne, och förschicke
eder her medh samme bref tillhonde, och effther vi väl kunne tenkie,
att thett vill falle eder endelis besvärligit allene här um beställe, så
må I dhå fordre till eder någre väre trogne undersåther af adelen
udi fönne län, som eder till hielp udi samme handel vare kunne.
Ther I etc.
Den 3 april fingo de, som skulle förhandla med Stockholms borger¬
skap »och väre trogne tienere, så och alle andre, udi hvad stond och kall
the helst vare kunne, som både udi Stocholms stadh, så och udi både för-
städerne opå norre och södre malmer byggiendes och boendes äre», om
hjelpskatten, sin fullmakt (riksregistr. 1571 fol. 65). De voro Erik Håkans¬
son till Viurila, Rasmus Ludvigsson, Jöns Månsson, Henrik Matsson och
Melker Jönsson. I skrifvelsen åberopas Stockholms borgares samtycke till
skatten (»och I såväl som alle andre Sverigis rikes trogne inbyggiere väl¬
villigen håfve ther till samptycht och utlofvedt sådenne hjelpeskatt vele
utgöre»).
Räkenskaperna öfver uppbörden af denna hjelpeskatt äro ganska full¬
ständigt bevarade i Kammararkivet (jfr för öfrigt H. Forssell, Sverige 157 1).
För Finland finnas de i Finska statsarkivet (enligt uppgift af statsarkivarien
R. Hausen). Om de svårigheter, som å allmogens sida i Finland gjordes,
må jämföras ett bref af den 27 maj till herr Henrik Claesson (Riksregistr.
1571 fol. 108 v.).
Då hjelpskatten hvarken inflöt på beräknad tid, icke heller ansågs förslå,
och första betalningsterminen instundade, lät konungen underhandla med
adel, prestmän, köpstadsmän och andra »som hafva någon förmögenhet», om
en försträckning i penningar (så åtminstone i Vestergötland; se bref därom
till Knut Posse och Hog. Bielke den 4 och 24 maj, Riksregistr., fol. 92,
104 v., där på senare stället en »ordning och värdering» för försträckningen
finnes införd).
1572
433
KYRKOMÖTE I UPPSALA
1572 i augusti.
Kallelser.
Konung Johan till ärkebiskop Lars om ändring i afseende på tid
och ort för den beramade generalsynoden. Borgholm 1572 den
25 juni och Stägeborg 1572 den 25 juli.
1.
Riksregistraturet 1572 fol. 187 under dateringen »datum Bork- 419
holmen then 25 junii anno 72.»
— — Vidhere kunne vi eder, käre erchebiscop Lars, gunsteligen
icke förhälle, att ändogh vi tilförene genom oss elschelig vår tro
undersåthe och sacellan m. Erasmo lothe gifve eder tilkenne att vi
ville, thet generalis synodus med menige clerickeriedt öfver hele Upsala
sticht hade mått blifvidt hullidt udi vår stadh Upsala på s. Viti och
Modesti tid nest förleden, dog ligväl effther thet then store skade
häfver sigh ty vär seden begifvidt med för:de stadh, ther um oss på
then tidh inthet vetterligit var, therföre såge vi gärne och vele att I
förschrifve väre trogne undersåther, både bisperne sampt the för-
nempste af clerickeriedt i Upsala sticht till Stocholm, på hvadh tidh
edher synes, att thett beqvemligit och medh thett förste ske kan. Och
när vi varde förnimendes, huru snart för:de väre undersåther vare tit
förmodendes, schall eder vidhere blifve tilkenne gifvidt, hvadh som vi
medh them vele håfve förhandledt. Ther medh sker som oss aldeles
väl behager och rikedt alsomstörste macht påligger. —- •— — — —
Skrifvelsen handlar i öfrigt om anordnande af böndagar.
2.
Riksregistraturet 1572 fol. 213 v. under dateringen »Datum 420
Stäkeborg thenn 25 julii anno 72.»
Käre erchebiscop Lars, vi kunne eder gunsteligen icke förhålle,
att vi håfve bekommidt schrifvelse ifrå vår tro undersåthe, m. Rasmus
Nicolai, vår predicant, domprost i Vesterås, ther medh han lather för¬
stå, att I så håfve betänkt saken, att thenn synodus, som efifter vår be-
falningh schall hålles medh clerickeriedt, är beramedt udi Stocholm then
434
1572
17 augusti nestkommendes. Så effther thet then Gudz plåge pestilentie
lather sig ännu någet förmärkie i för:de Stocholm, så att ther dör
hvar veke af samme besmittige siuckdom, effther som vi ther um visse
beschedh håfve bekommidt; therföre upå thet för:de siuckdom icke måtte
sigh therigenom vidhere utspride, så synes oss icke vare rådeligit, att
samme mothe sker udi för:de Stocholm, uthen vår gunstige vilie är,
att I så bestelledt att för:de synodus måtte hålles på någen annen städh,
anthen i Upsala heller hvar edher helst synes, therum vi och nu håfve
latidt väre gode män bisperne tilschrifve, att the sigh medh thet aller
förste hos eder befråge schole um videre beschedh. — — •— -—• — ■—
Resten af skrifvelsen handlar om hertiginnan Sofias sons begrafning.
421 Konung Johan till biskoparne att i afseende på orten för kyrkomötet
rätta sig efter ärkebiskopens bref. Stägeborg 1572 den 25 juli.
Riksregistraturet 1572 fol. 214 v. under rubriken: »Till alle
bisper .... Datum Stäkeborg then 25 julii anno 72.»
Vi vele eder icke förhålle, N. N., att vi för någen tidh seden
håfve för någre högvichtige orsaker schuldh gifvidt oss elschelig hög-
vördelig man erchebiscop Lars i Upsala i befalningh, att han schulle
beramme ett almenligit synodus medh väre trogne undersåther bisperne
sampt domprosterne och the förnemste af clerickeriedt udi hvar biscops
stigt här i rikedt. Så ändog vi tilförene hade för gott ansedt, att för:de
sammenkompst och synodus schulle ske udi vår stadh Stocholm för
then ynkelige lägenhet, som dhå var hendt medh Upsala stad; dog
ligväl effther vi förnimme, att then besmittelige Gudz plåge, som är
pestilentien, häfver på nytt latidt sigh i fönde Stocholm förnimme,
therföre håfve vi stoldt välbe:te erchebiscop Lars i skön, på hvadh stadh
som honom synes för:de synodus lägligist ske kan anthen i Upsala heller
Vesterås. Ar förthenschuldh vår gunstige vilie, att I therutinnen för-
spörie edher hos välbe:te erchebiscop Lars och icke tess mindre lage
edre saker ther effther, så att I allersenest innen then 17 dag augusti
nestkommendes äre tilstädes till förde samenkompst och mothe, effther
thett beschedh, som han edher ther på gifvendes vardher, ther han
och edher dhå vidhere schall tilkennegifve um the saker och ärender,
som vi vele på samme tidh effther riksens lägenheter förhandles schole.
Rättendes edher här aldeles effther.
Uppsala stad brann af den 23 april enligt anteckning af Sven Elofsson
(HSH. XII, s. 188). Det ursprungliga uppdraget i afseende på kyrkomötet
tyckes enligt n. 419 ha gifvits muntligen. Att döma af Baazius’ framställ¬
ning (Inv., s. 315) skulle initiativet till mötet tagits af ärkebiskopen och ett
af motiven varit önskan att afvärja »jesuvitarum doli». Denna förmodan
bekräftas dock icke af handlingarna.
1572
435
I Uppsala infunno sig under augusti månad efter hand fem biskopar
samt ombud för det öfriga presterskapet. I mötets beslut uppräknas 33
capitulares, professorer, skolmästare och kyrkoherdar. Dock torde flere
varit närvarande (jämför ingressen till beslutet). Såsom konungens kommissarie
infann sig sekreteraren Erik Mattsson [Körning],
Mötet påstod icke mer än fyra dagar. Det kallas i beslutet provincial-
concilium — efter medeltidens språkbruk, men på andra ställen äfven
synod (n. 421,425); hos Sven Elofsson (HSH. XII) »generalprestmöte» eller
»concilium».
Om själfva förloppet har jag påträffat tvänne berättelser.
Berättelser om kyrkomötet i Uppsala 1572.
422
Afskrift från 1600-talet i en liten afskriftsamling i 4:0 af kyrk¬
ligt innehåll bland Riksdagsakta i Riksarkivet (sign. A), jämförd
med en afskrift i Nordinska qvartsamlingen i Uppsala univ.
bibliotek n. 1,908 (sign B). En tredje finnes i samlingsbandet
T. 48 i Linköpings stiftsbibliotek.
Acta synodica in concilio Ubsaliensi
anno 1372 18 augusti.
Die lunse hora octava convenimus in auditorio. Ingressus est
reverendus pater dominus archiepiscopus ac principio invocato numine
spiritus sancti exorsus est suam orationem de ratione conciliorum et
synodorumA Causse autem synodorum tres sunt:
I. Ut in publicis conventibus errores et schismata dirimantur et
corrigantur;
II. Ut mörum axalia seu inordinatio componatur et emendetur,
quo scilicet disciplina in vita et moribus retineatur;
III. Propter ceremonias, ut scilicet generaliter servetur conformitas
in ritibus et ceremoniis ecclesiasticis.
Postea genera distinxit. Tria sunt genera conciliorum:
Primum genus: oecumenica et generalia concilia, in quibus selectis-
simas ac prsestantissimae personae totius christianitatis utriusque status,
tam ecclesiastici quarn politici, convenire solent, de causis religionis
consultaturi.
Oecumenica concilia pra:cipue fuerunt quatuor:
I. Nicenum, in quo directe damnata est Arriana haeresis;
II. Macedonicum contra Macedonum hasreticum, qui negabat divi-
nitatem spiritus sancti;
III. Calcedonense contra Nestorianam sectam, negantem duas na¬
turas in Christo.
436
1572
IV. Agratense1) contra Eutychen, qui affirmabat tantum unam
naturam in Christo.
Secundina genus conciliorum.
Concilia nationalia seu provincialia, cum selectiores et authoritate
insignes unius regni seu provincial convocantur.
Tertium genus conciliorum.
Synodi seu speciales conventus unius dioecesis, o: prestemoth.
Tertia hora eiusdem diei coepit archiepiscopus agere causam
principalem huius concilii: num licitum sit personas, in secundo gradu
consanguinitatis invicem mutuoque15 se ipsas attingentes, contrahere
matrimonium?
Ad* huius quasstionis solutionem enarravit archiepiscopus varia et
multiplicia argumenta, quae in declaratione super hane controversiam
scripta continentur, et palam asseveravit nequaquam licere intra quintum
gradum contrahere connubium. Etsi autem hsec prohibitio non expresse
ponitur in jure divino, attamen cum a sanetis et orthodoxis patribus
in ecclesia haec lex sancita est cum propter naturam ipsam, quae irreve-
renti[am]d sanguinis abhorret, tum propter publicam honestatem et
consuetudinem, decet, ut hic mos antiqu[it]us receptus observetur.
Regula veterum est:
Dilige justitiam. Incestum facere noli.
Regula de gradibus.
Sponsam ducendi tibi linea quinta dat ausum. Universale mandatum
Dei est, Levit. 18: unusquisque non accedat ad proximam sui sanguinis.
Hoc generali praecepto prohibetur incestuosa consuetudo cum consan-
guinea, sub quo cornpraehenduutur etiam revera personae secundi gradus
aequalis lineae.
Regula.
Estque longé tutius, melius et honestius propter Deum [et]* conscien-
tiam abstinere a consobrina quarn commisceri cum ea, et ut major habere-
tur observatio et reverentia sanguinis, maioris [o: -res]1’ nostri diligentissime
distinxerunt gradus cum [suis]* sertis [o: certis] limitibus. Narn si in
secundo gradu contrahere licitum sit, ut multi opinantur, tune tantum
unus gradus, scilicet primus, esset prohibitus, nimirum primus! Si
a[utem] prohi[bi]tio non latius se extenderet quarn ad primum gradum,
tum supervacaneum esset supputatio graduum, vanum igitur esset
disputare de gradibus. Quare consentaneum est secundum quoque gra¬
dum et tertium generali prohibitione contineri. Valentinianus duxit
duas uxores et publicis legibus permisit cuilibet similiter ducere duas
uxores, sed dedit poenas.
*) Hvad som menas med »concilium Agratense» känner jag ej. Uti ett kort be¬
tänkande från denna tid ang. frågan om syskonbarns giftermål (Kyrkohist. Mss. I, K.
Bibi., fordom tillhör. A. Westén), nämnes att kyrkomötet i Agde (Agathe) i Frankrike
(506), som dock icke var ekumeniskt, bl. a. äfven skulle hafva fördömt giftermål mellan
syskonbarn. Måhända har någon konfusion egt rum hos förf. (Agathense = Agratense).
1572
437
De coniugio consobrinornm.
Ho ris pomeridianis recitavit magister Petrus Benedicti declara-
tionem archiepiscopi, in qua multis argumentis ostendit suum judicium
in hac controversia, quarn declarationem expectamus brevi excusam (!)
iri, cum id serio postulet regia Maiestas.
Eodem die acriter expostulavit archiepiscopus cum episcopis, qui
levitate et inconstantia dueti necnon technis et insidiis circumventi tule-
runt sententiam pro Erico Gostavi secundum arbitrium Rostochianorum,
quarn sententiam stabilierunt proprio chirographo eidem dato.
Magister Martinus Lincopensis, gratiaruixV actione prasmissa-^ pro
planiore declaratione enumeratisque fraudibus et insidiis, quibus illum
adortus est dictus Ericus atque ad scribendum pellexit, honeste sese
excusavit, crimen confessus ac deprecatus eulpam, in posterum se cau-
tiorem [före]* promisit. Idipsum fecerunt et reliqui, sententiam archi¬
episcopi grato animo amplectentes, eique firmiter se adhaesuros promisere.
Die martis advenit primum episcopus Scharensis d. Jacobus^, quem
archiepiscopus stomachabundus excepit, ut qui primus author ipsius dis-
ceptationis extitit.
Quo facto coepit archiepiscopus nonnihil narrare de avalia mörum
et inordinata vita ministrorum verbi Dei, quarn in posterum, ut einen-
dent, diligenter monuit. Prascipue vero taxabat quorundam pastorum
in Vestgothia et Smolåndia avaritiam et habendi cupiditatem, qui immo-
dicis et iniustis exactionibus suam plebem compellunt exigendo pro
funeribus, pro testamento tarn* a pauperibus quarn7' a divitibus taurum
aut vaccam, constituentes sibi hac in re perpetuum jus, et cautum
[est]': si quis post hac idem fecerit, privetur officio et beneficio. Munu-
scula vero seu testamenta spontaneo animo data non prohibentur.
Item pastores crapula, ebrietate, scurrilitate et petulantia mörum,
spurcitia sermonis sese coinquinantes, in eos graviter animadvertant
episcopi, et si non emendaverint, semel aut bis admoniti, amovebuntur
ab officio et beneficio.
Item negotiatio et mercatura praeter oeconomiae necessitatem non
exerceatur quoquam* pastore in posterum poena privationis.
Precationes et litanias qualibet sexta feria, dominicis diebus aliisque
festivitatibus mandato regio sint continuandse. Orandum contra pestem,
contra Ruthenos et Muschovitas.
Regia Maiestas vult ex qualitet dioecesi duas personas destineri
[d: -nari]* ad academiam Ubsaliensem, quas existimavit contributionibus
et eleemosinisj alendas et susten[tan]das. Sed hic articulus venit in
deliberationem.
Si qua muleta pecuniae ob negligentiam aut aliam causam quan-
tumque [o: quantamcumque?] alicui pastorum infligatur, cedat in usum
studiosorum.
Facto pra 11 dio adfuit regius commissarius Ericus Matthiae, qui
nomine [regis]* efflagitavit juramentum scriptum et sigillis confirmatum.
43§
1572
Forma juramenti hase fuit, ut scilicet regi Johanni cum serenissima
regina Catharina praestemus fidem et debitum obsequium, donec vixerint,
et post obitum agnoscamus filium ducem Sigismundum successorem
regii solii.
Postea motas sunt varias quaestiones de ceremoniis ecclesiasticis,
quarum bona pars explicata est in ordine ecclesiastico, de sacris vestibus,
de elevatione sacramenti, de pulvere sepultur®', quibus raro aut nun-
quam utuntur peregrini in Holmensi ecclesia*. Sed1 h®c, cum sint
adiaphora seu indifferentia, nihil de his determinabatur präster recep-
tam consuetudinenF.
An omnes, volentes accedere ad sacram synaxin, sint cogendi ad
confessionem, videlicef* peregrini in urbibus, quorum magna est copia?
Non possunt cogi, sed domestici.
An manifeste blasphemi in Deum, item calumniatores et calumnia-
trices admittantur ad sacram coenam? Item existentes in odio, iracundia
et litibus irreconciliabilibus? Respondetur Non. Sed econtra, si ad-
moniti non resipiscunt, explodentur ab ecclesias communione calumnia¬
tores et calumniatrices”.
Regula de ceremoniis.
Antiquitus recept® et servatas ceremoni®, qu® carent scandalo,
omnino retinend® sunt neque temere commutentur.
An coniugium in extremo vit® termino contractum inter personas,
qu® toto tempore egerunt vitam in scortatione seu concubinatu, sit
ratum vel irritum? Resp.: si fit vera poenitentia et non [tamen o: tan-
tum]' causa [ab]alienand®' hmreditatis a justis h®redibus, ratum estö,
quia sera poenitentia, si sit vera, non est contemnenda. Plerumque
tamen periculosa est mora seu dilatio in finem, reddit enim languidam
conscientiam.
Et si [contingat]' post mortem aliqua controversia seu lis inter
h®redes, relinquenda est justis judicibus judicanda.
Processus in die mercurii.
De desertoribus et desertricibus.
Quo hic conventus habeat formam concilii, iniunxit reverendissimus
pater m. Martino Lincopensi, ut breviter conscribat totum tractatum,
qui a singulis episcopis confirmatus et subscriptus postea afferatur regi®
Maiestati.
Promisit reverend[issim]us' d. archiepiscopus, si vixerit, se brevi
editurum simplicem confessionem in omnes articulos christian® religio-
ms ad modum confessionis Augustan®.
Efflagitaverunt a rever. patre reliqui episcopi, ut det typographo
excudendum opusculum elegantissimum, quod conscripsit de ceremoniis
ecclesiasticis. Promisit. Quotidie admiscuit archiepiscopus seriam ex-
hortationem ad reliquos episcopos i) de constantia et perseverantia in
1572
439
omnibus articulis fidei, ut totis nervis propugnent ac tueantur christianam
religionem contra omnes diaboli et sectarum furores.
2) Monuit pr®terea, ne admodum pr®cipites sint ad ordinandum
et imponendum manus personis incognitis, h®c enim res multas absurdi-
tates et scandala in ecc lesia peperit.
Qucestio. An peregrini homines, veluti Tartari, Rutheni aut alterius
fecis, qui sunt palam impii, aspernantes christianam religionem, cum
morte absumuntur, digni sunt christiana sepultura in coemiterio nec
ne? Resp. Non, et ratio est: quia qui viventes [sponte]' alienarunt se ab
ecclesi® communione, merito post mortem privantur sepultura christia-
norum. Alia ratio: cum non credant resurrectionem mortuorum, justum
est, ut eorum corpora misceantur cadaveribus brutorum. Idem judi-
cium estö de christianis in Deum impie blasphemis. Ebriosi, qui inter
pocula trucidantur sine confessione et vera poenitentia, cum illis [nihil]'
commercii habeat pastor ecclesi®. Oppressores infantium, qui per negli-
gentiam vel data opera opprimunt infantes, graviter punientur juxta
quantitatem delicti tam politica quarn ecclesiastica poena.
Qui proximum suum execrantur et dira qu®vis imprecantur, in eos
seviat fulmen excommunicationis.
An admittendi ad sacr® coen® usum, qui abstemii sunt et^ quorum
natura prorsus [fugit]' et reformidat vinum, ut ne quidem illud gustare
possi[n]t', aut ob natur® infirmitatem vinum ferre non possunt? R. Non.
Narn in actione sacr® coen® oportet integra elementa esse. Nefas est
maximum verba testamenti Christi mutare, qui separatim precepit,
nunc edere, nunc bibere. In sacra coena expresse nominatur panis,
ac quamvis manifeste de vinö non dicitur, sed de calice, tamen non
[est]' dubium Christum distribuisse suis discipulis vinum et non alium
potum. Narn Matth. 16 et Marc. 14, ubi Christus de calice loquitur,
statim subjicit: dico vobis: non bibam post hac ex hoc fruetu
vitis usque in diem illum, cum illum bibam vobiscum novum
in regno patris mei.
a) B tillägger: Primo enarravit cansas synodorum. b) För orden invicem mutuoque
är tomrum lemnadt i B. c) A tillägger i kanten: Vide ordinantiam fol. 52. Huic
quoque consentit Selneccerus in examiiie Philippi his verbis : nunc inter collaterales pro-
hibita sunt connubia intra quar tum gr a dum, fol. 447 in loco de coniugio. d) Rättadt
efter B. e) Så B. f) adis precibus B. g) doctor Jacob B. h) turn—quum B. i) Lucka
i B. k) in Holmia B. I) Sed—consuetudinem saknar B. m) videlicet saknar B. n) De
tre sista orden saknar B. 0) B: tamen förmodligen felläsn. för tantum (tm). p) •?: B.
Handskriften A slutar med orden: patris mei. Detsamma är förhål¬
landet med Linköpingshandskriften, sorn till yttermera visso tillägger ordet
Finis. I handskr. B följa efter orden patris mei två på svenska affattade
stycken, ehuru med de latinska rubrikerna: Crimina excommunicatione vindi-
canda och Ecclesiasticm poenoe notoriorum criminum, hvilka båda nästan ord
för ord ingå i den s. k. Nova ordinantia af år 1575, samt ett antal punkter
ang. äktenskapsfrågor, börjande med De prohibitionibus humanis usque ad
quintum gradurn, med texten (utom första punkten) på latin, delvis uppre¬
pande hvad som redan i berättelsen förekommit med afseende på äktenskap
440
157a
innanför femte led. Hvad de två första afdelningarna angår, synes det föga
sannolikt, att berättelsens författare skulle utan vidare öfvergått från latin
till svenska (för att sedan återvända till latin) och i öfrigt redogjort för be¬
stämmelserna så noga, att de kunnat utan vidare inflyta i ordinantian.
Själfva berättelsen är i sin föregående del hållen i en helt annan ton. De
följande punkterna erbjuda (med undantag af den första), såsom nämnts, i
i fråga om språket ingen svårighet, men med sin i allmänhet korta, paragraf¬
mässiga redigering förete de en tydlig olikhet med det föregående. De tre
första punkterna (De prohibitionibus humanis usque ad quintum gradum; Per¬
sona prohibitce lege divina, Levit. 18 & 19; De prohibitione in 2:0 genere
affinitatis) hänföra sig till måndagens öfverläggningar. De följande äro ru¬
bricerade: De secundis nuptiis ineundis, De sponsa stuprata ab alio, De im-
potentia, De legitimatione partus samt De impedimentis divortii, men man
har för öfrigt ingen antydan om att dessa ämnen varit före på mötet. I
sista stycket uttalar förf. sin åsikt i första personen sing. (at ego non video),
hvilket äfven strider emot berättelsens form. Det möter på grund häraf
betänkligheter att hänföra dessa senare afdelningar till den ursprungliga be¬
rättelsen. Handskr. B1 är med dessa tillägg aftryckt af O. Ahnfelt i »Bi¬
drag till sv. kyrkans hist. i i6:e årh.» Lunds univ. årsskrift, XXXI.2
423 2
Afskrift från slutet af 1500-talet i ett litet samlingshäfte af
hufvudsakligen kyrkligt innehåll i 4:0 uti Riksarkivet, med Anti-
qvitetsarkivets beteckning J /<?, jämförd med en påtagligen yngre
afskrift i Vexiö gymnasiibibliotek, tr. af prof. O. Ahnfelt i Lunds
univ. årsskrift XXXI (här sign. V).
Thet consilium blef hållet i Upsala then 17, 18, 19 och
20 augusti anno etc. 72, ther alle biscopar och elliest the
lärdeste män i hele riket församblade väre, var then förnem-
ligiste orsack:
1. Att rex3 serenissimus Johan then tridie3 hade förnummit någen
tvädräckt vara opkomen udi then christelige religionen, hvilket hans
Nåd1* ville at förenas skulle och nu i samma consilio stadfestas, vivente"
domino gratioso", medt hvilken samptyckningh, som thå skedde, ville
hans Nåd'* bådhe lefva och dö och ingom inrymma någen annen låre
införa i riket uthan then, som thå samptyckt blefve.
2. Thet andra stycket" var om thet oloffliga och olidhelige giff-
termål, som her Erich Giöstaffson begärade, at begifvas medt sinne
syslunge, och hade han ther opå bekommet lof och samptyckio uthaf
alle biscoper och lärde här i riket, uthan domini gratiosU och någre få
medt honom-A thet som nu blef slet nedherslaget och ther emoth dömpt
och stadfest, at her effter aldrig någen skal sig fördrista nemmel be¬
gära än til fempte ledh.
3. Thet tridie, at oenighet icke skal vara in ceremoniis'4.
1 Den innehåller i öfrigt en afskrift af deklarationen om liturgien 1577.
2 Af prof. Ahnfelts publikation, som sedermera blifvit mig fullständigt tillgänglig,
framgår bl. a. att stycket De impedimentis divortii är hämtadt ur Nic. Hemmingii’s Li-
bellus de coniugio etc.
1572
441
4. Thet fierde, at bönedagar skole uptagas tvä i hvario veku, nemp-
lig opå sönda[g] och opå fredag, för thesse tre plågor skuld, som är
feyden emoth Ridzsen, pestilentie och dyre tidhen.
5. Thet fempte blef och belefvat och samptyckt af* vår n. herre
och af toto consilio*, at medt prester, prestehustrur och prestebarn
skal arfvas effter kiöpstadz lag.
6k. Thet sette. Alle prester, som äre kompne til gäldet, sedan
presternar almän[t] giorde sin edh, the skola fogha sig til dominum
och nu göra sin edh. Doch blef thet effterlåtit, at en af hvart landz-
skap eller contracht far medt alles theras signete och schrifvar för
them alla.
7. Item vart gifvit fulmackt, at the, som tretta opå kyrkio valden,
skola excomuniceres, hvar the icke velia utlofva alvarlig bettring och
venda igen af sådane skadelig och förargeligh exempel.
8. Alle lyfvie käringar och gubbar skola excomuniceres, och
skal pastor tilsäije af predicostolen, at hvar sådane meniskior icke
afleggia sit lyffieri, tå skal them ingen rede vederfaras i thet ytersta på
theres sotteseng. Hvar the och dö, skole the bortkastas uthi dy och
kiär och icke komma til the chrestnes lägerstäder.
9. Visedictare och öknempnare skole och excommuniceres, medt
mindre än the bekenna sig hafva illa giordt och utlofva, the velia thet
aldrig mer göra.
10. En af pastoribus uthi hvar landzort skal draga ad* generalem
synodum, som står Upsalie*.
11. Skal och kyrkieordningen hållas ved mackt, like som k. M.
strenge mandat, såsom thet förmelles in forma juramenti.
\2m. Alle bolere skole sammalunda excomuniceres, om the icke
göra reth idher och öfvergifvat.
Finis.
a) Konung Johan III V. b) H. K. M. V. b) ?nädan den gamble archiebiscop
Lars ännu lefde V. d) H K. M. V. e) stycket saknas V, f) för uthan archiebiscopens och
någres medh honom V. g) närmare V. h) uthi kyrkioceremonierne V. /) af Kongl.
M:t och hele concilio. k) Punkten 6 saknas V. /) till thet almenneliga möthet, som står
i Upsala V. m) Punkten 12 har i V sin plats före 10 och 11.
Beslut.
Uppsala kyrkomötes beslut 1572 den 22 augusti.
Original på pergament (59X32 cm.) i Riksarkivet.
Vi effterscrefne Laurentius erchebiscop i Upsala, Martinus
i Linkiöpung, Jacobus i Scara, Nicolaus i Strengnäs och Jo¬
hannes i Vesterås, biscopar; af LTpsala stichts clerkri Ericus
Nicolai domprost, Laurentius Petri Gothus rector academi®
424
442
1572
Upsalen., Olaus Jonae, Petrus Benedicti professores, Joachimus
Olai kyrkeherdc i Upsala, Olaus Andre® scholemestare; af
Stocholms stadh Olaus Petri kyrkeherde, Abrahamus Andreae
scholemestare och predicant ther sammastadz; af Gäffle stadh
Andreas Laurentii kyrkeherde och landzproeste i Gestrickaland,
Jacobus Matthei kyrkeherde och landzproeste i Delzbo, Jo¬
hannes Petri kyrkeherde och landzproeste i Vendel, Jacobus
Gislonis kyrkeherde och landzproeste i Vekol; af Linköpungs
stichts clercri Jesperus Marci kyrkeherde i Vastena, Petrus
Benedicti i Säby, Nicolaus Arvidi kyrkeherde i Edh, Laurentius
Laurentii kyrkeherde i Hershammer; af Scara stichts clerkri Ca-
tillus Johannis kyrkeherde i Dala, Johannes Laurentii kyrkeherde
i Aklinga, Georgius Eskilli kyrkeherde i Herliunge, Halvardus Pe¬
tri kyrkeherde i Vonga, Andreas Magni kyrkeherde i Gökim; af
Strängnäs stichts clerkri Reginoldus Ragvaldi kyrkeherde i
Strängnäs, Andreas Johannis kyrkeherde i Bäling, Nicolaus Erici
kyrkeherde i Tälge, Olaus Pauli kyrkeherde i Ordala, Laurentius
Thomae kyrkeherde i Ytra Sela, Johannes Nicolai kyrkeherde i
Mädelösa, Canutus Johannis kyrkeherde i Östmo; af Vesterårs
stichts clerkri Erasmus Nicolai kong:e Ma:tz predicant och dom-
proest i Vesterårs, Salomon Birgeri scholemestare ther samma¬
stadz, Laurentius Torkilli kyrkeherde i Iristada, Johannes Andreae
kyrkeherde i Romfertuna; af Vexiö stichts clerkri Nicolaus
Stephani, domprost i Vexiö och d. episcopi uthi samma Vexiö
fulmynduga sendebudh, medh andra flere clerker genom then
stormectig:ta högborna förstas och herras her Johans then
tridie Sverigis, Göthes, Vendes etc. konungs vår aller nåckte
herres mandat och befalning nu år etc. 1572 til at uthi Gudh
then helga Trefallighetz nampn hålla itt almenneligit provin-
tial concilium i Upsala församblade gore vitterligit, att vi alle
endregteliga samtyckt håfve och medh thenna vår scriffteliga
protestation och betyghelse samtycke och beslute, att vi fast
och ovikeliga så hädhan ifrå som her til vidh then retta christe-
liga laron, som författat är uthi propheteska och apostoliska
scriffter, then och her i riket nu en godh tidh häfver, Gudh
thes lof, varet predicat, uthi alla articler och puncter uthan
all fåfeng och falsk biläro blifva och henne fordra och uth-
bredha vilie, Gudhi til äro och hans försambling til tröst och
salighet, och vilie tvert emot fly, afskaffa och afväria allahanda
falsk och kettersk läro, genom hvilka thenna retta och san-
skylluga läran må förkrenkt och förhindrat varda.
Theslikes håfve vi ock endregteliga beslutet, at vi hvar i
sin stadh skole oss ther om beflita at hvad som hörer til är¬
lighet, tucht och godha sedher styrkt, fordrat och fremiat, och
tvert emot hvad oärlighit, lasteligit och förarghelighit är ge¬
1572
443
nom Gudz nådiga bistond förnedrat och afschaffat varda må,
och thet uthi allahanda saker, men synnerliga uthi ächtenskaps-
handlingar, så at ingen af oss ther uthinnan något thet vara
kan emot then helga scrifft, antingen clarligare eller oclarligare,
emot ärlighet, christeligh tucht och goda sedher effterlater,
såsom thet sigh häfver medh ächtenskap i then andra ledhen
aequalis lineae, ther om nu emellan några af oss häfver varet
tvist och misdregt, men i thenna samqvemd så fördraghet, at
ingen sådana olofHigh och förargeligh gifftermål skal varda
effterlatet, oansedt at någorstädz i fremmanda land annorlunda
kan lerdt och practicerat varda, ty hvad man uthi thenna sa-
kene disputerar eller handlar, så kunne vi doch aldrigh ther
på retteliga försäkrade varda, at gifftermål uthi annan ledh,
thet är sydskona barn emellan, icke är både emot naturligh
och Gudz bescrifna lagh, nemliga thenna: ingen skal ingå til
sin nästa blodzfrenko och blotta hennes blygd. Så moste och
hvar ock en bekenna, at ärlighare, christelighare och tryggare
är hafva slik gifftermål fördragh, såsom alle rettsinnige christne
uthi hela christenhetene både af höghre och läghre ständer alt
in til thenna dagh giordt hafva, än sigh ther til begifva, thet
doch någre nu hafva sigh företaghet begära och göra.
Sidhan håfve vi ock så samfelt förenat oss, att man uthi
alla landzendar her i riket blifva skal vidh the ceremonier
och kyrkiosedher, som her til dags ibland oss Svenska och uthi
våra församblingar hafva varet i bruk och nu författade äro
uthi vår genom trycken uthgångna kyrkeordning, och inga¬
lund lidha eller tilstädia vilie, at någor andra ceremonier, an¬
tigen af sigh sielf dichtat eller the, som fremmanda äro, i bru¬
ket införer, ther medh han må åstadh komma stichten eller
och församblingarnar emellan tvist, buller och orolighet, såsom
man tiletta af fremmanda land för slika orsaker skill vel hördt
och spordt häfver.
På thet sidzta, effter thet är i sanningene befunnet, at någre
skadeliga menniskior, som af och til dragha i landet, sigh både
medh ord och gerningar så förholla, at the tvedregt och upror
mågha komma til vägha, therföre skola vi biscoparna fliteliga
förmana meniga clerkrit, at hvar och en i sin sokn häfver her
på granna acht, och ther någor någet slikt kunde förnimma,
at han thet tå ingalund hos sigh häfver fördolt, uthan i tidh
gifver thet kong:e M:tz befalningesmän tilkenna, at the måghe
slika skalkar angripa och således farlighet och skadha förekomma.
Nu thes til visso, att vi alle thetta så belefvat och samtyckt
hafva, underscrifve vi hvar och en medh sin egen hand och
hengie her före vår inseghel. Gifvit i förescrifna Upsala then
22 augusti år etc., såsom förescrifvit står.
444 1572
Namnen på uppvecket, några i rader öfver hvarandra. Sigillen i vax-
kupor, 26 till antalet, fästa med pergamentsremsor, biskoparnes med rödt,
de öfrigas med grönt sigillvax.
Ego Lauren. Upsalen. Martinus Lincopensis
qui supra subscripsi subscripsi
(Sig. LP) (Sig. MO)
Jacobus Scharensis
|
Nicolaus Strengne:
|
Johannes Arosiens.
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
(Sig. IH)
|
(Sig. NO)
|
(sig. IN)
|
Nicolaus Stephani
|
Eramus Nicolai
|
Ericus Svart
|
V e x i ö n e n.
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
(Sig. NS)
|
(Sig. ENA)
|
(Sig. E N)
|
Laurent. P. Gothus
|
Olaus Ionae
|
Petrus Benedicti
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
(Sig. LP G)
|
(Sig. 0 I H)
|
(Sig.)
|
Ioachimus Olavi
|
Olaus Andreae
|
Olaus Petri
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
(I O B)
|
(Sig. O A)
|
(Sig. OP)
|
Abrahamus Andrea:
|
Andreas Laurentii
|
Jacobus Mathei
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
(A A A)
|
(Sig. AL B)
|
(Sig. IM)
|
Johannes Petri
|
Jacobus Gislonis
|
Jesperus Marci
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
(Sig. I P)
|
(Sig. I G)
|
(Sig. I M)
|
Petrus B:nd:
|
Reinholdus Ragvald
|
i Andreas Ioannis
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
(Sig. PB)
|
(Sig. H R)
|
(Sig. A I)
|
Joan: Lau:
|
Georgius Eschilli
|
Salomon Birgeri
|
sub.
|
subsc.
|
subscripsi
|
|
(Sig. IE)
|
(Sig. SB)
|
Petrus Iona: H
|
Nicolaus Erici
|
Nicol[a]us Arvidi
|
sub.
|
subscripsi
|
subscripsi
|
Lau: Lau:
|
Lauren: Thomae
|
Laurentius Johannis
|
sub.
|
subscripsi
|
sub.
|
Johanes Nicolai
|
Chatillus Johannis
|
Halvardus Petri
|
subscripsi
|
subscripsi
(Sig. Cl)
|
sub.
|
Ericus Nicolai
|
Andreas Magni
|
|
subscripsi
|
subsc:
|
|
Beslutet trycktes redan följande år hos Amund Laurensson i Stock¬
holm och är sedan flere gånger omtryckt.
Konungen begagnade tillfället att affordra en del af presterskapet en
trohetsförsäkran.
1572
445
Trohetsförsäkran till konungen, hans gemål och son från en del 425
af klerkeriet. Uppsala 1572 den 20 augusti.
Original på pergament (45x32 cm.) i Riksarkivet.
Vi efftherschrifne Ericus Svart domprost i Upsale, Nicolaus
Stephani domprost i Vexiö, Olaus -Petri kyrkeherde i Stock¬
holm, Abraham Andreas scholmestere ther sammestädz, Olaus
Luth professor udi Upsale academia, Andreas Laurentii kyrke¬
herde i Geflle, Olaus Andreae scholmester i Upsale, Salmon
Birgeri scholmestere i Vesterårs; udaf Upsale stigdt Gotschalcus
Olai i Simetune, Olaus Falk i Sparsätre, Ericus Erici i Fittie,
Marcus Nicolai i Näs, Olaus Nicolai i Odensala, * Johannes
Stephani i Belingh, Olaus Jonae i Vassunde, Laurentius Chri-
stierni i Rasbo, Georgius Petri i Åkerby, Martinus Johan: i
Ballingsta; af Vesterårs stigdt Laurentius Torchilli i Irestadha,
Johannes Andreae i Rumfertuna; af Linköpings stigdt Nico¬
laus Arvidi i Edli; af Strengenäs stigdt Elaus Pauli i År-
dall, Canutus Jonae i Ösmo, Nicolaus Erici i Tälie, Laurentius
Johannis i Gåsinge, Ericus Nicolai i Thorsilie, Johannes Nicolai
i Mädlöse, som här udi Upsale medh andre af clärkerid för-
samblede varit håfve udi then synodo, som här hållen är then
17 dagh udi thenne närvarendes augusti månedt, bekenne här
medh uppenbarligen, att effther thet alle Sverigis rikis inbyggare
så väll clärkerid såsom andre både af högre och nedrige stän¬
der äre plichtige och skyllige then stormechtigeste högborne
furste och herre her Johan then tridie Sverigis, Göthes och
Vendes etc. konungh, vår aller n. herre och rätte öfverhet,
all tilbörligh lydno, trohet och rätrådighet, ther på och störste
parten af clärkerid öfver menige Sverigis rike allrede theres
liflige och schriftlige edh högbemelte kong:e M:t och h. k.
M:tz elskelige käre husfru then högborne furstinne fru Katha¬
rina Sverigis, Göthes och Vendes drotningh, boren furstinne
till Pålen, vår nådigeste fru, och begges there Maijesteters hög¬
borne och högloflige lifserfvinger giort håfve, så vill h. k. M:t
och, att så månge, som till prästeembetedt här udi Sverigis
rike förordnede äre, i midler tidh samme försäkring skedde
och thess förinnen och här effther ther till förordnes skole,
måtte och i like måtte vare h. k. M:t förplichtede, ther till
vi udi all underdånighet bekenne oss skyllige vare; förthen-
skuld så lofve och svärie vi på Gudh alzmechtigh, hans helige
ordh och evangelium och beplichte oss både på thet timelige
och evige gode, som oss någen tidh skall vederfares, at vi udi
Riksdagsakter II. 30
446
1572
alle väre lifsdager vele hålle och bekenne h. k. M:t för Sverigis
rikis och vår rätte herre och regerende konungh och ingen
annen, så lenge h. k. M:tz lifstidh varer, thesliges h. k. M:tz
elskelige käre husfru för vår n. fru och drotningh och ingen
annen, så lenge li. N. högmechtighetz liftidh varer. Vi
låfve och här medh, att vi vele och skole vare h. k. M:t,
samaledes h. N. högmechtighet och begges theris Maije-
statets lifserfvinger hulle, trogne och rättrådige undersåther
både udi vårt tilbetrodde' kall och embethe såsom och elliest.
Och ther som h. k. M:t någet till lifvet förkort skedde, thet
dogh Gudh ville verdiges mildeligen lenge afvende, dhå be-
plichte vi oss här medh ingen annen vele bekenne för vår rätte
herre och konungh uthen h. k. M:tz käre son, then högborne
furste oc.h herre hertigh Sigismundus. Ther hos beplichte vi
oss och altidh vele och skole h. k. M:tz sampt h:nes N. hög¬
mechtighetz och begges theris N. lifserfvingers och Sverigis rikis
gagn och bedzste fordre och främie, skade och förderf udi
tidh effther vår ytterste macht och förmögenhet förekomme
och afverie och udi ingen måtte håfve h. k. M:t någedt för-
sviget, som vi kunne förnimme vare h. k. M:t och Sverigis
rike till skade, uthen sådant uppenbare och i tidh tilkenne
gifve och för h. k. M:tz sampt Sverigis rikis skuld all vår väl¬
färd, lif och lefverne, godz och ägedeler, när som helst um-
tränger, upsättie och ospart håfve. Och effther thet menige
Sverigis rikis både högre och nidrige ständer håfve alle endrecte-
ligen upsagdt och renuncieret then edh, som the konungh
Erich och all hans afföde tilförene giort håfve, therföre upseije
och vi udi like måtte samme edh, och att alle the förplichtel-
ser både liflige och schrifftlige, som vi för:de konungh Erich
tilförene håfve varit medh förplichtede, skole aldeles vare och
blifve krafftlöse och till inthet. Vi vele och aldrig, så lenge
vår lifstidh varer, holle heller bekenne förbe:te konungh Erich
heller hans afföde för Sverigis rikis heller vår herre och öfverhet.
Udi sunderhet lofve och beplichte vi oss, att vi altidh och udi
all vår lifstidh medh Gudz hielp vele och skole aldeles hålle
oss vidh then rätte religion och rene apostoliske lare, som här
i riket nu är och en tidh långh varit häfver, och hvarken för
reddoge eller någen lifsfare lathe oss ther ifra afvike, uthen
stadige och faste ther vidh blifve både medh lärdom och gode
exempel, icke heller tage någre onyttige disputationer före, som
then rätte och rene lare är emott heller then menige man kan
vare till förargelse, och i then och alle andre puncter aldeles
förhållendes oss efther then kyrkieordningh, som är af erche-
biscop Lars i Upsale schrifvin och af h. k. M:t vår n. herre be-
krefftiget: så sant oss Gudh hielpe till lif och siell. Och thess
1572
447
till visse, att vi allt thette aldeles fast och obrutzligen holle vele
och skole, håfve vi thette medh våre signether bekrefftiget och
medh egne händer underschrifvit. Datum Upsale then 20 dagh
augusti anno etc. 1572.
Namnen på uppvecket. Sigillen i vaxkupor, 25 till antalet (ett löst),
två borta, med gröna band vidfästa urkunden.
Ericus Svarth
|
Nicolaus Stephani
|
Olaus Petri
|
(Sig. EN)
|
(Sig. NS)
|
(Sig. OP)
|
Abrahamus Andreae
|
Olaus Luuth
|
Andreas Laurenti
|
(Sig. A A A)
|
(Sig. O I H)
|
(Sig. A L B)
|
Olaus Andreae
|
Salomon Birgeri
|
Gotschalcus Olai
|
(Sig. O A)
|
(Sig. SB)
|
(Sig. GO)
|
Olaus Falk
|
Ericus Erici
|
Marcus Nicolai
|
(Sig. OF)
|
(Sig. EE)
|
(Sig. MN)
|
Olaus Nicolai
|
Johannes Stephani
|
Olaus Jone
|
(Sig. ONH)
|
(Sig. I S)
|
(Sig. O I)
|
Georg: Pet: Laurentius Christierni Mart: Joannis
|
(Sig. GP)
|
(Sig. LC)
|
(Sig. borta)
|
Lau: Tor:
|
Johan: Andree
|
Nicolaus Arvidi
|
(Sig. LT)
|
(Sig. HA)
|
(Sig. NA)
|
Elaus Pauli
|
Ka: Jone
|
Nicolaus Erici
|
(Sig. EP)
|
(Sig. K I)
|
(Sig. borta)
|
Laurentius Johannis
|
Ericus Nicolai
|
Johannes Nicolai
|
(Sig. borta)
|
(Sig. E N)
|
(Sig. H C)
|
* *
*
På följande års synodalmöten äskades likaledes trohetseder af prester-
skapet och kom man i en och annan punkt tillbaka till de frågor, som på
kyrkomötet varit före. Så åtminstone i Vesterås’ stift. Uti en af M. v.
Celses handskrifter på K. Biblioteket, »De scriptis ecclesiasticis post refor-
mationem», afsedd att utgöra en senare afdelning af hans »Apparatus ad hi¬
storiam sveo-gothicam», förekommer bl. a. följande redogörelse för en synod
i sistnämnda stift.
In prima sessione:
Recitabatur oratio mag. Erasmi N. de altaris sacramento contra
Herbestum haereticum papistam, cuius orationis piissimae valde et eru-
ditae tres erant loci praecipui. Primus de essentia sacramenti altaris.
Evagrius: Vim audimus, praesentiam credimus, motum sentimus, modum
autem ignoramus; est enim supernaturalis modus, i. e. coelestis. Se¬
cundus locus: de vero usu. Tertius locus: de praeparatione hominis
volentis accedere ad sacramenti coenae communionem. Probet se homo
In secunda sessione:
1. De mulcta et poena eius, qui abest a synodo posthac, 30 marcae
i klipping, in usum studiosorum.
448
2. Om tattare barnas christnande. Nekat.
3. Besiglade presterna edzbrefvet om k. M:t kon. Johan och h. N:z
son hertig Sigismundus til Sveriges konung.
4. De bursa synodali.
5. Om k. M:tz mandat om tienden, at praepositus cathedralis far
omkring oc ranzakar om retta tiendande, afrad, årsföda. All fiende skal
vara inkommin i kyrkeherberget om Thomas messo. Ingen tage ther
uth någon del, förra än the tilhopa äre, som then tienden hafva skola.
Item två t:r spannemåla skal uthaf obytta tiend vid hvaria kyrkio, så
vel vid annexer som andra, uttagas oc med klockare sendas til dom-
kyrkiobygningen allenast i thetta ena närvarandes året. The, som lång-
vega äro, the sälie the tunnor oc sende penningarna till domkyrkian
till oeconomum.
6. Thet offer, som offras om bönedagar i bäckenet, thef skal
lefvereras vid domkyrkian till att sendas studenterne til hielp. Två
studenter åth minsto skola årligen hallas til studier uthaf hvart bi-
scops stift.
7. Reciterade dns episcopus reverendissimus sielf capellaners och
clockares lag, som hans Faderlighet ther uppå stält häfver.
8. De lavandis manibus ante celebrationem missae juxta altare vel
in sacristario.
Sessione tertia:
1. De transmissione literarum episcopi per aedituos non negli-
genda, sed ut post cursum reddantur prreposito.
2. Admonitio ad preces singulis septimanis in ruralibus ecclesiis
de omnibus sextis feriis per totum annum.
Quarta sessione:
1. Then, som lägger ned bispens bref som praepositus sender uth,
item praepositi bref om bispens oc capituli befalningar, han skal mista
sin prest til någen tidh.
2. Ther som praepositus hörer något ondt rykte om någon then
prestman, som är i hans praepositura, thå skal praepositus fara hem til
then pastorem oc taga en eller två andra prester med sig, et sic flat
inquisitio una dominica de tali rumore, ut post ea perhibere valeat de
eo diffamato pastore verum testimonium coram episcopo.
3. Om skäretorsdag skal blifva messa och predikan de sacramento
altaris. Vid. fol. 46 uti kyrkeordningen.
4. Testamenta post defunctos non torquenda, sed sint liberae vo-
luntatis infirmorum.
5. De decimis juste et justo tempore invehendis.
1573
449
RÅDSMÖTE OCH HANDELSDAG
1573 i början på året.
Konung Johan vistades under större delen af januari månad 1573 uti
Vadstena, men lemnade denna ort i slutet på månaden och befann sig den
29 jan. i Örebro. Den 2 febr. var han i Arboga, den 5 på Ulfvesund, den
13 på Stensholm och den r7 i Vesterås: allt enligt registraturet. Han åtfölj¬
des af ett antal utaf rikets råd. I början af jan. reste hertig Karl från
Vestergötland och befann sig den 16 i samma månad i Örebro, där han
stannade ända till slutet af februari, efter att dock, såsom det synes, på en
kortare tid följt med konungen till Ulfvesund. Enligt nedan införda k. bref
hade äfven »några de förnämsta borgare» i köpstäderna varit närvarande,
först såsom det synes uti Vadstena, för att sedan åtminstone delvis följa
konungen till Örebro och vidare. Resultatet af dessa ambulatoriska öfver-
läggningar blef dels ett i Vadstena påbörjadt och på Ulfvesund afslutadt
rådslag, dels en köpordning, hvarom ett öppet kungl, bref afläts från
Ulfvesund. Äfven skjutsfärdsordningen och gästningen hade varit föremål för
öfverläggningar.
Rådslag påbörjadt i Vadstena i januari och fullbordadt på Ulfvesund 426
1573 den 12 februari.
Original i sami. Rådslag i Riksarkivet.
Rådslag författedt på the puncter, som k. M:t til Sverie
etc. vår allernåd:te konung häfver förestelt sine gode mann
och riksrådh, som hos högbe:te k. M:t håfve varit tilstädes
til att berådslå och betenkie, begynt udi Vadzstene then 12
januarii udi thette närvarendes tridie och siutiende år och
seden på Ulfvesund utaf then högborne furste her Carl
Sverigis rikis arffurste etc. sampt thesse eftenne edle, väl¬
borne och velbördige herrer her Per grefve till Visingsborg
och friherre till Ridboholm Sverigis rikis drotzet, her Nils
Gyllenstierne Sverigis rikis cantzler och friherre til Lund¬
byholm, her Erich Gustafson friherre till Cronebeck och
Öresten och her Erich Gyllenstierne till Nynäs ridder, then
12 februarii udi samme år bevilliget, samtyckt och beslutedt
på högbe:te k. M:tz nådige betenkiende, förändring och för-
bätring.
Till thet förste achte the gode herrer för rådsampt att, efter thet
Kongen af Danmark häfver sig nu endtligen um Lifland resoiveret
igenom sin sidzste schrifvelse och icke vil vederlegge k. M:t och Sverigis
450
1573
crone then umkostnedt, som til samme landzendes försvar emot Muscho-
viten och hans anhang är vorden anvend både förr och seden contrac-
ten udi Stettin blef uprettedt, uten begärer och therudöfver emot all
skäl och rättvise then opbyrd och rente, som therudaf nu i try år,
seden fördragen giordes, fallen är, så kan högbe:te k. M:t til Sverie
etc. beholle then summe penninger inne hos sigh, som the Dansche
efter fridz contracten bör att håfve, til thess h. k. M:t kan få vete,
um högbe:te Danmarks konung icke vill afrekne samme summe udi then
umkostnedz vederleggning, som han högbe:te k. M:t och Sverigis crone
skyllig är för the orther, som k. M:t innehafver udi Lifland, så frampt
the skole efter fonte fridz contract blifve honom protections vis öfver-
antvardede och römersche keys. M:t vill ther till gifve sitt samtycke,
hälst efter man icke fulleligen kan vete hvad för:de Dansche vele tage
sigh före, när the fönne summe penninger udaf Sverie håfve bekom¬
mit, anthen man sig någet venligit eller fiendtligit udaf them skulle
håfve till att förmode, althenstund the alrede sädén otilbörlig anfordring
med then restitution på opbyrden af någre län udi Lifland giort håfve,
som förberört är.
Till thet andre håfve the gode herrer för nödigt ansedt, efter som
och högbe:te k. M:t thet udi sine puncter nådigst föresteller, att ett
förbund måtte stifftes och oprettes med någre fremmende furster och
städer, synnerligen the som Sverigis rike kunne vare belägne udi Oster-
siön, på thet man sig någet bistånd udaf them kunde håfve till att
förmode, hvar umtrengde. Ther um kan tilschrifves bispen af Osen-
brygge, att han ther om förhörer hos thesse efter: ne furstar, som är
churfurste!! af Brandenborg, hertigh Julius af Brunsvik, the hertiger af
Pomeren, hertigen af Prydzen, hertig Hans af Mekelborg, hertig Adolf
af Holsten, the furster af Cleven, um the till någet förbund med h. k.
M:t kunne vare benägne. Udi midler tid kan h. k. M:t afférdige någre
fullmyndige, som samme förbund med för:ne furster på h. k. M:tz vegne
gore och ingå kunne.
Till thet tridie, huruledes k. M:tz krigsfolk både udi Finland och
Lifland måtte udi then tilstundede sommer med proviant nödtorfteligen
blifve försorgt: ther till håfve the gode herrer inge andre medel på
thenne tid kunnedt betenkie, änn att then hele upbörd udaf Finland
moste ther til anvendes. Thesliges skall förhandles med någre tydzsche
siöstäder um tilföring med spannemåle för betalning. Sammeledes vill
och vare af nödhen, att man med alsomstörste foghe och lempe för-
handler med then menige man udöfver hele rikit um en almennelig
gerd, så stor udi alle partzeler, att hon och kan förslå till then skip-
flotes uthredning, som udi sommer både på the Narfvische farvatn
och eliest til siös brukes skall, ther på en ordning udi k. M:tz rekninge-
cammer göres kan, huru mykit thet vill löpe på hvar bonde att utgöre
udi alle partzeler till att underholle 6,000 man med til siös på 4 måne¬
ders tidh, ther till då then gerd kan tages, som udaf the neste landz-
1573
4Si
ender är utgiord, och ther någedt seden blifver utöfver, skall thet för-
skickes krigsfolket til underhold, som i Finland och Lifland är. Och
hvar som högste nöden så fordrede, förr än någet skulle fattes, då
skole alle bisper, domproster, decaner, kyrkeherder och skolemestere
sampt k. M:tz hoftienere, som håfve spannemåle udi upbörd, komme
h. k. M:t till undsetning med halfparten af dheris underhold.
Till thet fierde är och efter thenne tidz lägenhet för rådsampt
achtedt, att the örligsschip, som her i Sverie och Finland udi någre
hampner kunne vare liggendes, måtte udi then tilstundende vår blifve
tilfliede och med anker, takel och tugh sampt andre tilbehöringer så
tilpyntede, att the udi sommer kunne brukes til siös, så vel the som
äre förordnede på thet Narfvische farvatn, ther um her Claes Flem¬
ming och Erich Bertilson udi Finland skole bestelle, såsom the andre
udi then store flothe, ther um Jacob Bagge udi her Claes Flemmings
fråvare med Henrich Arfvidzon kan blifve befaledt till att bestelle i
Stockholm. Thesligist vill och högligen vare för nöden, att någre nye
schip udi then tilstundende vår och sommer måtte upseties i byggning
på åthskillelige orther, efter som och högbe:te vår allernåd:te konung
thet tilförende nådigest betenkt och befälet häfver. Och på thet att
hvad som i så motte är vordet befaledt icke skall blifve förgätidt eller
försumedt uten stält udi verket och fullfolgt, så moste en viss karl vidh
hvar verkstad, ther samme schip upseties, blifve tilsatt, som udöfver
skipsbyggningen skall håfve befalning och förskaffe hvad som ther till
både udi virke, spiker, jern och eliest vill behöfves, thesligist fordre på
then del, som til folksens underholdning görs behof, både udi spanne¬
måle, fetalie och lön i kläde och penninger. Och ther som då någet
med samme bygning blifver försumedt, då skall han ther om blifve
tiltaledt och ther före tilbörligen straffedt, så frampt thet sker ige¬
nom hans försumelse. Vidh Elfkareby är Sverkil Simonson förordned,
vidh Stäkeborg eller annerstädz udi Östergötland Håken Jönson udi
Norköping och Henrich Person til skiftes. Vidh Stockholm kunne
stadthollerne förordne en öfver the schip, som ther skole upseties,
sammeledes stadthollerne udi Calmarne för then schipsbyggning, ther
skall företages.
Till thet fempte skall och aldelis godh acht och tilsyn hafves um
alle befestninger vid grentzen, att the udi tid med proviandt, folk och
andre nödtorfter, ther med the kunne blifve befeste och til bygningen
förbätrede, måtte försöries. Och kunne thesse eftenne personer på
högbe:te k. M:tz nådige betänkiende och förändring ther til brukede
blifve: på Calmarne Nils Slatte, Per Kil, Måns Erichson, Per Månson,
Arfvid Svan; på Croneberg her Carolus, Jöns Arfvidzon på Lestadh;
på Elfsborg Anders Olson, Jören Torstenson, Sven Anderson; på Gull¬
borg Nils Pose, Claes Anderson, Per Carlson.
Jören Erichson och Brunte Birgeson kunne begifve sig in på be-
festningerne, en på hvar dhere, ther som så umtrengde.
452
1573
Vidh then smålendsche grentze skall Ulf Person och Jöns Nilson
förordnes till att håfve gran upsyn, att så monge, som komme udaf
Danmark och icke håfve bevis eller passbord, mätte blifve antastede
och förde på näste befestning, til thess the blifve rettferdigede igen.
Vidh then vestgötsche grentze kan Brunte Birgeson och Knut
Bengtzon håfve samme befalning um them, som således kunne komme
öfver grentzen. Och skole någre roter landzknechter förordnes them
til hielp udi like motte, achtendes på them, som af och an drage ud-
öfver grentzen, på thet the Dansche skole förnimme, att vi håfve väre
saker udi acht.
Till thet siette skole alle fordler och förfallne broter på skogerne
vid grentzerne förbätres, när vårdagen kommer, så frampt man för¬
nimmer, att thet vill göres behof; ther till stadthollerne udi hvar landz-
ende skole förordne en synnerlig person, som ther på fordre kunde.
Till thet siuende, ther som man förmodede, hvilkit man dog icke
kan tro, att the Dansche ville tage sig någet fiendtligit före emot Sverie,
så kunne her Erich Göstafson håfve krigsfolket udi befalning och för¬
ordne the befelighebber sig til hielp, som han kan tenkie förfarnest
och brukeligest äre. Och kan han då skicke och ordne krigsfolket på
the orther vid grentzen, ther thet först och mest behöfves, endeligen
så lagendes, att the smålendsche och vestgöthe knechter städes blifve
vidh then dansche grentze.
Till thet ottende måtte och schrifves stadthollerne til på Elfsborgs
och Gullborgs befestninger, att the late gore någre patroner til the
grofve skytt, som både udi marken och pä befestningerne brukes skole,
och ther hos förmelles, att koperen skal komme ther nedh oförtöfvet.
Till thet niende skole och någre tusend sinterör bestelles ifrå Tydz-
land; ther till kan anvendes vidh pass femtie lester osmundz jern,
hvilkit med någen förfaren och trogen borger i Stockholm kan blifve
utskicket til Tydzland att betale samme rör med, ther om stadthollerne
i Stockholm nu i tid kunne bestelle.
Till thet tiende är och för rådsampt achtedt att k. M:t later antage
en fremmende krigsöfverste udi pension i Tydzland, then man kunne
tenkie icke vore the Dansche någet bevågen, hvilken seden för en viss
årslön kunde tage någre ryttmestere udi besoldning under sig och altid
vare vederrede, hvar um trengde och k. M:t honom fordre lothe; ther
på någre tydzsche bestellinger skole blifve utgifne med then besked,
att så väl öfversten som ryttmesterne skole strax gore k. M:t theris
obligation och edh.
Till thet ellefte skall tilseijes ridderskapet och then gemene adeln
her i Sverie att the håfve dheris folk, hester, rustninger och verier
ferdige och tilrede för then rosstienst them bör hålle cronen til gode,
efter som udi thet seneste rådslag udi Calmarne och på Öland ther
um blef beradslagit, synnerligen efter icke mange udaf then svensche
adel håfve dheris hester udi P inland och the nu med mindre umkostnedt
1573
453
och besväring kunne holle them här vidh then dansche grentze. The,
som och alrede håfve skickedt theris hester udöfver, skole tilseijes att
the lathe fordre them tilbake igen, hälst the, som äre ifrå Småland
och Vestergötland. Och skall tilschrifves alle frelsis enkier, så väl
högre som nidrige ständer, att the och för then store nödh och trång
skuld, som rikit nu är stadt udi, skole holle rosstienst af dheris godz
efter thenn ordning, som ther på göres skall, hvilken dog icke på thet
högste skall stelt blifve.
Till thet tolfte, hvad then geld är anrörendes, som udaf Spanien
fordres skall, håfve the gode herrer så betenkt, att k. M:tz elskelige
käre husfru vår nådige drotning, thesligis h:nes M:tz högborne systrer,
furstinnen af Brunsvik och fröiken Anna udi Pålen, samptligen förskicke
en legat, anthen secreterer eller prest udaf then papistische religion,
ther håden, som kunde förfare hvad förtröstning ther i Spanien vore
på ferde um samme betalning. Ther om h. k. M:t och nu kan late
schrifve väre sendebud till udi Pålen, att the ther befordre att then,
som ther till skal brukes, måtte bekomme beggis dheris fullmachter;
ther på vår allernådigiste konung och sin M:tz fullmacht nädigist ville
ther haden sende late. Udi midler tid kan väl blifve betenkt hvilke
personer till samme legation her af Sverie skole förordnes.
Till thet trettende, um någen förmögen köpman, som anammede
the varer, som k. M:t häfver til upbord, och lefrerede ther rede pen¬
ninger före: ther om kan förhandles med Arnt Hofsleger ifrå Andtverpen,
hvilken sigh och endelis ther sielf häfver tilbudit, eller med någen annen
fremmende, then man förnumme dyrest samme varer ville antage och,
hvar umtrengde, lefrere någet, förr ann han finge varerne hender emillen.
Till thet fiortende, hvad k. M:tz och cronenes geld är anrörendes,
ther till äre thesse medel efther thenne tidz lägenhet udaf the godhe
herrer vordne uptenkte, nemligen att hvad belanger the Nederlender,
som någet udaf h. k. M:t håfve att fordre, skal således föregifves, att
althenstund the håfve handlet emot thet förbund, som emillen keyser
Carl och k. Gustaf var uprettedt, i thet att the håfve giort Sverigis
rikis fiender tilföring och i så motte förverkedt hvad godz the förde,
så måge the väl gore ett afslagh på samme summe och förtöfve med
anfordringen, til thess k. M:t kan vare lägligit att betale them. Och
när man med them är kommen öfverens, huru mykit the håfve skole,
då kan them gifves then förtröstning, att när k. M:t kan komme til
then summe penninger af Spanien, skole the bekomme dheris betalning.
Till thet femptende, om myntedt här i rikit är således betenkt och
för nödigt ansedt, althenstund thet nu både udaf inlendsche och ut-
lendsche alt för mykit är vanvyrdet och förachtet, att h. k. M:t later
förbätre och förhöije thedt, sä snart h. k. M:tz och riksens lägenheter
thet kunne tilseije och någet förråd kan blifve till att upvexle the
penninger, som i fiord och år slagne äre. Men huru godt samme
mynt skall blifve udi korn och skrodh, ther på kan väl göres en ord¬
454
1573
ning, när så vidt kommer, att förändringen på myntet kan ske och
stelles udi verket.
Till thet sextende, att ett visst köp både på inlendsche och ut-
lendsche varer göres moste, ther om är alrede besteldt och utgått
kong:e M:tz mandat.
Till thet siuttende, efter thet att k. M:t och Sverigis crone ingen
ringe macht ther på ligger, att rekenskaperne på hele riksens upbörd
udöfver hele rikit måtte troligen och fliteligen förhöres och tages udaf
them, som årligen någen lefrering gore skole, på thet att riksens in-
kompst icke måtte blifve h. k. M:t och cronen undenstungen eller för-
snellet, och thet vill falle h. k. M:t allt för besvärligit udi eigen kongelig
person att tage sig sådent omak opå för monge andre riksens högvichtige
ärender skuld, ther h. k. M:t som oftest är med bekymbret; dherföre
håfve the gode herrer för godt ansedt, att stadthollerne hvar udi then
landzende, ther the äre förordnede, sampt med en cammererer, then
ther tilförende häfver varit van att tage rekenskaperne udaf samme
landzende, skole ther om årligen bestelle och granneligen tilse, att k.
M:t icke ther med udi någen motte sker för kort, förskickendes seden
samme rekenskaper k. M:t förseglede tilhonde. Hvilkit och för then orsak
skuld beqvemligist ske kan, att ther som fougterne sig näget hade till
att besväre udöfver bönderne, att the icke ville eller förmåtte utgöre
then del them är pålagd vorden, eller och bönderne beklagede sig, att
en part vore för högt och somblige för lågt skattlagde eller eliest hade
någre klagemål, då kunne förrde stadthollere ther um best ransake och
förhöre, lagendes seden med hvar och en efter som rettvist vare kan;
ther om högbe:te k. M:t nu medh thet förste kan late them tilschrifve,
att the sådent pä thet troligistc fullfölie och efterkomme. När nu
samme rekenskaper äre lefrerede udi k. M:tz rekninge cammer, då
skole the ändå på nytt öfverses udaf her Bengt Gylte, Anders Sig-
fridzon och Isach Nilson.
Till thet adhertende, efter och mykit är anliggendes att k. Erich
måtte blifve väl förvared udi sitt fengilse, så äre thesse eftenne af
adelen ther till förordnede, att the hvarie två till like sitt fierdingsår
skole sampt någre andre, hvilke vår nådigiste konung ther till synes
förordne, fliteligen achte på honom: her Hans Kyle, Nils Ryning,
Christoffer Torstenson, Per Ribbing, Laghe Pose, Christoffer Ribbing,
Nils Jönson pa Skällby, Nils Person på Gelleridh, Anders Larson.
Till thet nittende skall tilseijes stadthollerne udi alle landzender,
att the så väl på landzbygden som i städ erne skole håfve gran tilsyn,
att icke någet onyttigt och fåfengt folk mätte sigh ther förholle, uten
att the, som barn håfve, måtte holle them till schole, som ther till
kunne vare tienlige, eller och till att bruke köpenskap udi fremmende
land, så att the udi tid blefve satte til gode männ udi Tydzland eller
Nederland, ther the kunne låre vete then utlendsche handel. Och the,
som ther icke håfve lust till, då skole the blifve holdne til ett erligit
1573
455
handtverk anthen inrikes eller uthenlandz, althenstund man nu gansche
siellen finner en svensk, som någet godt embete retteligen kan, ther
man dog eliest hälst brukede them framför någre andre fremmende;
ther om och högbe:te k. M:tz öpne mandat udöfver hele rikit kan
utgå.
Till thet tiugunde, efter thet cronenes inkompst är nu fram för
tilförende mykit försvaget och förminskedt, och ther til någre medel
måtte betenkies, therigenom näget i then stad kunde blifve inlagt, så
håfve the gode herrer för rädsampt achtedt, att hvad som tilförende
udi thet sidzste rådslag pä Stekeborg blef bevilliget och beslutidt om
accisen udi städerne att pålegges för the fremmende drycker, her in i
rikit föres och udi kannetal utselies, nemligen för hvar ärne vin, hvad
slag thet hälst vare kan, två slagne daler, miödh och kyrsedrank en
slagen daler, prydzing en slagen daler, af hvar tynne tydzscht öl en
half daler etc., måtte blifve stäldt i verket och aldelis obrotzligen vidh
macht holledt, efter som och udi fremmende land och städer en sedvane
är. Hvilkit igenom högbe:te k. M:tz mandater kan blifve päbudit och
befaledt.
Till thet förste och tiugunde, vill och vare för nödhen, att hög-
be:te k. M:t later gore ett almenneligit förbudh udöfver hele rikit,
att ingen, udi hvad stand thet hälst vare kan, skal utföre någre hester,
anthen store eller små, udaf rikit hvarken ifrä siöstederne til siös, ther
befalningsmännerne sampt borgmestere och radh udi stederne skole
håfve upseende medh, eller öfver landh, såsom her till mykit skedt är,
synnerligen vidh then dansche grentze udi Småland och Vestergötland,
så frampt then ther med blifver beslagen icke skall förste resen håfve
förbrutedt så monge hester han udförer och ther till 40 4, then andre
rese hesterne och 80 4, tridie resen hesterne och förverkedt edzöret.
Ther på högbe:te k. M:tz fougter vid för:de dansche grentze ett grant
och nöghe inseende håfve skole.
Till thet andre och tiugunde, efter thet nu en stor oordning är
med skiutzferder ibland bönderne, i thet att the, som närmest vägerne
bo, försle allt för ofte och lide mykit öfvervold udaf them, som af och
an drage i landet, therudöfver the sig högligen besväre, ther dä the
andre, som afsides ifrå vägerne boendes äre, siellen eller aldrig gore
någen skiutzferd; så vore förthenskuld godt, att ther pä giordes en
förändring, nemligen att the, som väghfarende äre, måtte blifve kring-
lagde hos bönderne til skiutzreser, som tilförende udi salig konung Gustafs
tidh skedde, så att en skattebonde skal gore 2 skiutzferder och en
landbo ther emot en. Och althenstund nu ett afslag skedt är så väl
på hester som annedt och then menige man nu icke så ofte lier efter
som tilförende med skiutzreser blifve betungede, althenstund the väg-
farende skole blifve omlagde, som för:vit står; ther till medh blifver
och myntedt förbätredt; dherföre är så betenkt, att her efter icke
skall gifves mere än ett runtstycke för hvar milé vägh. Dog skall
456
1573
then förordning med samme skiutzferder göres, att the, som håfve k.
M:tz eigne postvapner, skole icke blifve omlagde, uten igenom natt och
dagh, time och stund för ärendernes hastighet skuld udaf them som
närmest vägerne bo, vare sig anthen gestgifvere eller andre, blifve
förfordrede. Och vil förthenskuld vare af nöden, att högbe:te k. M:t
mätte late förslå, huru monge post vapner vill behöfves allenest
till att bruke, när sådane ärender förefalle, som ingen förtögring lide
kunne uten moste igenom natt och dagh bestelles; ther till då en viss
förtrogen person anthen udi k. M:tz canceli eller någen annen, then
h. k. M:t nådigist synes ther om betro, skall blifve förordned, som
samme postvapner kan håfve udi andtvardning, och skal han gore högbe:te
k. M:t ther en synnerlig edh opå, att han icke för vilie och venskaps
skuld vil utgifve någet post vapn, vare sigh hvem thet hälst vare kan,
som thet udaf honom fordrer eller begärer, med mindre h. k. M:t
honom thet nådigist befaler och riksens ärender thet så krefie, ther
om han sig sielf hos högbe:te k. M:t underdånigest skall befråge, förr
än han thet utgifver; så frampt att ther någen fins, som häfver be¬
kommit någet postvapn till sine eigne sakers utrettilse då skal både
then, som för:ne postvapner äre befalte, så och then andre, som thet
bruket häfver, therföre tilbörligen straffede blifve.
Till beslutedt på alle thesse puncter begärer then högborne furste
her Carl etc. broderligen sampt the andre gode herrer, som udöfver
thette rådslag varit håfve, ödmiukeligen, att efter thet högbe:te k. M:t
nu nådigist häfver samptyckt och gillet thette dheris betenkiende,
thedt h. k. M:t icke ville therudinnen gore någon förändring, förr än
h. k. M:t later förschrifve någre sine gode männ och riks rädh ther om
videre att berådslå och betenkie.
CAROLUS
(Sig.)
(Sig. PCDVVLBAR) (Sig.)
Petrus Comes. Nicolavus Gyldensteru.
(Sig. EG) (Sig. EK)
Erich Göstaffsson, Erich Gyllenstierne.
En promemoria på de punkter, som i Vadstena förestäldes rikets råd,
finnes äfven i samlingen af Rådslag.
1573
457
Köpordning antagen i Vadstena 1573 i januari.
Samtida handskrift bland »Handl. äng. varuvärden» i Riksarki¬
vet (sign. A), innehållande värderingen på de inländska persed-
larne, jämförd med en annan handskr. i samma samling, som
äfven innehåller värdering på de utländska varorna och som med
afseende på dem här är följd (sign. B).
Thesse inleyidske partzeler blefve verderede uti Vadztena
thenu 22 januarii anno 1373.
Thesse partzeler pläghe förhandles medh the främmende.
Enn godh ungers gyllen 21 1114.
Enn daler är rechnat för® 14 m.f
Ett lodh sölf. 6 m4
Män för alt annat guld skal therföre gifves, effter som thet är got till.
Sammaledis och för daler, effter som hvar är god till.
Effther thenne verderingh
skole thesse inlendske varur Så dyrt schola the utsälias
inköpes thenn gemene man the fremmende
emillen her inrikes
Koppar
Lft... 14 1114 Råkoppar skippit 308 m4 förtjenst 12 m^
Lft 17 m4 Plåtekoppar .skippit 378 mf » 30 1114
LII 18 m:j Ketzle koppar skippit 400 014 » 30 mj.
Lft 18 014. Gryte koppar skippit 360 1114
Järn
vedh bergedt lesten 360 m4|
Löper ..hundrat 6 104 i-Osmundz jern lesten 462 014 förtienst 52 1114
udi upstäderne lesten 410 m4|
vedh bergedt skippit 40 nrsJ „ „ , . , - „
udi upstäderne skippit 48 mjf Stange Jern sklPP:t 56 014 » 8 014
udi upstäderne skippit 70 m4 Stål skippit 80 m4 » 10 014
Lft...
|
6 m4_...
|
.. Smör
|
. tinan..
|
112 m4
|
» 16 m4
|
åmet
|
130 m^
|
.. Trån
|
. åmet..
|
168 m4
|
38 m4
|
Lft...
|
3f 1114..
|
.. Speck
|
. skippit
|
84 m4
|
14 m4
|
Lft...
|
6 m4.__.
|
.. Clar talgh
|
. skippit 140 m4
|
» 20 1T14
|
Lft...
|
4 m4_...
|
Ruge talgh
|
. skippit
|
100 m4
|
» 20 mf
|
L'...
|
3 m4---
|
.. Ister
|
. skippit
|
80 014
|
» 20 m4
|
Lft...
|
3 -
|
.. Kökenfet
|
skippit
|
80 m4
|
» 20 m4
|
|
|
Huder och
|
skinn
|
|
|
St:t..
|
30 014...
|
. Gilla elgshuder
|
deckret
|
350 m4
|
förtienst 50 1114
|
Stit..
|
12 1T14.-.
|
.. Hiorte huder
|
deckret
|
140 m4
|
» 20 014
|
stit..
|
14 014...
|
.. Sälte oxehuder
|
deckret
|
160 1114
|
» 20 m4
|
Std..
|
. 12 014...
|
.. Gilla torra oxehuder deckret
|
140 m4
|
» 20 1114
|
427
458
1573
Std... 6J mf ...
|
. Stutehuder
|
. deckret
|
80
|
mf
|
förtienst
|
15
|
mf
|
Std... 6 014
|
. Kohuder
|
. deckret
|
70 mf
|
»
|
10
|
mf
|
Std... 4 m4
|
. Gille renshuder
|
. deckret
|
50 mf
|
»
|
10
|
mf
|
Std... 4 mf
|
. Gille bockar
|
. deckret
|
50 mf
|
»
|
10
|
mf
|
Std... 3| mf ...
|
_ Medel bockar
|
. deckret
|
40
|
mf
|
»
|
10
|
mf
|
Std... 2| mf ...
|
. Små bockar
|
. deckret
|
30
|
mf
|
»
|
5
|
mf
|
Std... i| mf ...
|
. Getter
|
. deckret
|
20
|
mf
|
»
|
5
|
mf
|
Std... 3 mf
|
. Gille sielehuder
|
. deckret
|
35
|
mf
|
»
|
5
|
mf
|
Std... 5| öre...
|
G. fårskinn
|
. deckret
|
8
|
mf
|
»
|
9
|
öre
|
Std... 4| öre ...
|
Kalfskinn
|
. deckret
|
7
|
mf
|
»
|
11
|
öre
|
Std...25 014
|
Gille ulfver
|
stycket
|
28
|
mf
|
»
|
3
|
mf
|
Std...16 mf
|
. En gemen ulf
|
. std
|
21
|
mf
|
»
|
5
|
mf
|
Std... IO mf
|
Gemene timber mårder
|
480 mf
|
»
|
80
|
mf
|
Std... 7 mf
|
Aspe mårder
|
. timbret
|
320
|
mf
|
|
40
|
mf
|
Std.-.io mf
|
Gille brune bäffrar..
|
. timbret
|
4^
00
0
3
-t-°
|
»
|
80
|
mf
|
Std...10 mf
|
. Gille uttrar
|
. timbret
|
480 mf
|
»
|
80
|
mf
|
Std... 7 1T14
|
Gode röde räfver ...
|
. timbret
|
320
|
mf
|
|
40
|
mf
|
Std...16 mf
|
Jerfver skinn
|
. std. ...
|
20
|
mf
|
»
|
4
|
mf
|
Std...24 mf
|
Biörnskinn
|
. std
|
28
|
mf
|
»
|
4
|
mf
|
Timbret 16 mf
|
Hermelin
|
. timbret
|
20
|
mf
|
»
|
4
|
mf
|
Timbret 13 mf
|
Clockeverk
|
. timbret
|
16
|
mf
|
|
3
|
mf
|
Timbret 8 mf
|
Samfång
|
. timbret
|
10
|
mf
|
»
|
2
|
mf
|
Timbret 4 mf
|
Rödnacker
|
. timbret
|
5
|
mf
|
»
|
1
|
mf
|
Thesse inlendske partzeler inköpas, utsälias och förbytas thenn
gemene mann emilian her inrikes.
Effter thenne verderingh Effter thenne verderingh
inköpas lesse partzeler utsälias the igenn
Salt fisk.
T :nan
|
55
|
1114
|
En
|
tina
|
lax
|
60
|
mf
|
förtienst
|
5
|
mf
|
Tinan
|
60
|
mf....
|
En
|
tina ål
|
65
|
mf
|
»
|
5
|
mf
|
Tinan
|
28
|
m4
|
En
|
tina Svenske hög ströming 32
|
mf
|
»
|
4
|
mf
|
Tinan
|
20
|
mf....
|
En
|
tina
|
Nylandz ströming
|
24
|
mf
|
>
|
4
|
mf
|
Tinan
|
28
|
mf....
|
En
|
tina
|
skåre sildh
|
32
|
mf
|
|
4
|
mf
|
Tinan
|
16
|
rm)
|
En
|
tina
|
Norrebotns ströming
|
20
|
mf
|
»
|
4
|
mf
|
T inan
|
16
|
1T14
|
En
|
tina
|
torsk
|
20
|
mf
|
»
|
4
|
mf
|
Tinan
|
18
|
mj}
|
En
|
tina
|
salta gedder
|
22
|
mf
|
|
4
|
mf
|
Tinan
|
22
|
m4
|
En
|
tina
|
sik
|
26
|
mf
|
»
|
4
|
mf
|
Tinan
|
12
|
1114
|
En
|
tina
|
abborrer och morter
|
14
|
mf
|
»
|
2
|
mf
|
Torr fisk
Lft._
|
- 3i mf__.
|
... Torr ål
|
.... Ltt 4
|
Ulf
|
förtienst |
|
mf
|
Ltt...
|
- 3 mf
|
... Ett L® röcker
|
- 3i
|
mf
|
1
|
mf
|
L«...
|
.. 3 mf.....
|
... Ett Ltt bärenfisk
|
31
|
mf
|
» 1
2
|
mf
|
Ett...
|
.. 3 mf....
|
... Ett Ltt skärie gedder...
|
- 31
|
mf
|
X 1
2
|
mf
|
Ltt._
|
2| mf...
|
... Ett Lft finske gedder...
|
- 3
|
mf
|
V> 1
2
|
mf
|
1573
459
Ltt
|
2\ mf
|
. Ett Lft röckt sik
|
— - 3 mf
|
förtienst J
|
|
Lft....
|
2i mf
|
_. Ett Lft hvit sik
|
.... 3 mf
|
» 1
|
|
Lft
|
2| mf...
|
.. Ett Lft braxn
|
—- 3 mf
|
» i
|
|
Lft
|
2 mf
|
. Ett Lft idh
|
—- 2| mf
|
» i
|
|
Klofven 2 mf..
|
En klofve spitfisk ...
|
—- 2| mf
|
» i
|
|
Std...
|
2 014
|
.. En spicke lax
|
—- 2| mf
|
» i
|
|
Ltt . .
|
i! mf....
|
.. Ett Lft matfisk
|
.... 2 mf
|
» i
|
|
Tinan
|
4 mf.....
|
._ En tina nors
|
.... 5 mf
|
» 1
|
|
Tinan
|
4 mf
|
.. En tina flickt crampe sild.
|
.... 5 mf
|
» 1
|
|
T man
|
3 mf.....
|
.. En tina crampe sild
|
.... 4 mf
|
1
|
|
Std .
|
4 öre
|
.. En Vermelandz spikelax...
|
6 öre*
|
|
|
|
|
Kött, flesk, ost och honungh
|
|
|
Tinan
|
35 mf...
|
.. En tina salltgrönt kiött
|
|
|
|
Lft_...
|
3 mf ...
|
.. Ett Lft tort kiött
|
|
|
|
L«...
|
4 mf ...
|
Ett Lft flesk
|
|
|
|
|
|
och uti Smålandh och Östergiötland
|
3 LU flesk
|
L«_...
|
5 mf....
|
.. Ett Lft ost
|
-#
|
|
|
L«....
|
21 mf ..
|
.. Ett Lft Helsinge ost
|
|
|
|
Ltt
|
4 mf...
|
Ett Lft Alandz ost
|
|
|
|
Tinan
|
80 mf...
|
.. En tina oskird honungh
|
|
|
|
Lft....
|
20 m4
|
.. Ett Lft vax
|
|
|
|
Uti Smålandh och -o i _
Vestergötlandh Boskap
St:t... 45 mf Godh gill oxe std
Std... 35 mf... . Schätt gill oxe std.. 50 mf
Std... 26 mf Små kefflings oxar std 36 mf
Std... 24 mf. Gill ko std 30
Uti Uplandh och
Bergslagen
. 60 mf förtienst 15 mf
15 mf
10 mf
6 mf
[Hester och stodh
En god stark rittz 100
En god ritling 80
En god klippere. 50
En ringe klippere.. 30
Ett gott stod... 40
Ett klipper stod 16
mf]
Uti Smålandh,
Vestergötlandh
och Östergöt- •
landh std
5 m^. En gamal gild bock std... 6 mf
3 mf Gilt gamalt får std 4 mf
3 1114. Enn get std 4 mf
ijmf Ett lamb std 2 mf
10 mf Ett gott godt svin std 16 mf
6 mf Ett ogiött svin std 6 mf
10 öre En godh gås. 10 öre
5 öre En ogiödd gås 5 öre
Höre Ett hönns std ... 2 öre
Thesse partze¬
ler är ingen
förtienest opå,
i uthan hvar kö¬
per, som hvar
behöfver till
sitt hus*
460
1573
Hestskor, spik och söm
En gång store hest skor 14 öre
En gång medelmotte 1 1x14
En gång små hestskor 6 öre
Hundret hel vreckling 14 1x14
Hundret half vreckling 10 m^
Hundret tvebredt spik 10 öre
Hundret båtz spik 5 öre
En gång hestsko söm 1 öre
Enbret spik hundrat 6 öre
Bygnings partzeler
En t:na tieru 8 1x14
En timber stock 12 alner longt 1 mf
Botne bräde 12 alner longt 9 1114 tolften
Sågebräder 12 alner longt 6 1114 tolften
Sågebräder 9 alner longt 4 014 tolften
Tack bräder 9 alner longt 3 1114 tolften
Tack bräder 6 alner longt 2 1114 tolften
En klofve Närpis näfver 6 öre klofven
Tackbräder 4 alner longt 1 m4 tolften
En klofve Ulfsby näfver 10 öre klofven
Ett L® bast 8 öre
och i Vestergötland L® 4 öre
En granstock i Elfsborg 1 1114
T egel och kalk
Ettusendt tegel i Stocholm 30 014
En lest kalk i Stocholm 9 ni4
Vedh
Enn fampn löfvedh 14 öre
Enn fampn Alandz vedh... 10 öre
Enn bryggie vedh 6 öre
En las löfvedh 6 öre
och nedre i landet 4 öre
Ett somerlas hö.. 3 m4
och nedre i landet 2 1x14
Ull, lin, hampa, vadmal och lärufft
Ett L® svensk ull 6 1x14
Ett L® svenskt lin 6 m4
Ett L® svenskt hampa 4 m4
En alin vadmal 6 öre
En alin Smälandz lärufft 6 öre
En alin Marbo lärufft 1 ni4 2 öre
En alin vestgöte lärufft 6 öre
En alin finskt lärufft 4 öre
En alin helsinge lärufft 3| öre
En alin blagarn 3 öre
En alin säckielärufft 2 öre 12 d:r
En god rya std 14 m4
Spannemål
Hvete talan 16 m4
Rogh t:nan 14 1x14
Malt t:nan 14 1114
Korn taian. 12 1x14
Hafra t: narn. 7 014
Erter t:nan 18 014
En ordningh för the personer, sorn drage genom landet,
och the, som villia latha sigh benöije med thenn gemene spis,
som vanker hos bönderna, schola gifva för hvar måltidh
peningar 4 öre
Men thenn, som många retter hafva vill, både stekt och sudet, så
betale, effter som retterne äro till, och effter som hvar partzell i thetta
register verderat är. Samaledes schola the och gifva för hvar mil uti
hesta lego.
peningar ij öre-^
Effter^ thenne tidz leigenhett är räcknat udi tette register
hvar fempte penning till förtienst ifrån första köp, sorn
godset geller i the tyske städer, och för-.de vinst skole både
the främmende, som godset införe, och the, sorn t hett seden
köpe och utsälie ibland then gemene man här inrikes, skole
både parterne icke mere vinna än hvar fempte penningh
effter tette sätt:
Förste parten bekommer.
Andre parten bekommer
Tesse effterschrifne utlendske partzeler pläge förhandles med the
fremmende i Stocholm och andre siöstäder i Sverige.
Effter thenne verderingh
köpes godset i Tyslandh Sidentyg
3 daler Luchas samet alnen 53 1114
2\ daler Enhårigh samet alnen 44 1114
2 daler. Reversat samet alnen 35 1114
7 orth. Gement samet alnen 30! ni4
Riksdagsakter II. 31
4Ö2
1573
Damask
ij daler Beste damask alnen 2Ö| m^
5 ort: Medel damask alnen 22 m|.
1 daler Gement damask alnen 17J 1114
Siden atlask och dabbel sidentafft är lika nied damask
1 daler Siden camlott alnen 17J m4
3 orter Siden dort alnen 13 mf
4 mf 5 öre 6 d:r Cartek alnen 6 mf
4 daler. Post sindel std... 70 m4
1 daler Siden grof grönn alnen 17J mjj.
ij daler Superfint yntze gul yntzet 261 1114
5 orter— Gement yntze gull yntzet 22 mf
6 daler Sticke och sömme silke pundet 105 1114 lodet 3 mf 2 öre
4 daler Meijelandz silke pundet 70 mf lodet 2 mf i| öre
8 daler Sametz posiment... pundet 140 1114 lodet 4} 014
6 daler Sametz border pundet 105 m^ lodet 3 mf 2 öre
12 daler Bedste trip std .... 210 m^ alnen 9 1114
6 daler Gement trip std .... 105 m4 alnen 4! 1114
6 daler Ullen camlott... std.... 105 m4 alnen 71 m4
10 daler Bedste risle saien std .... 175 m4 alnen 7J m4
8 daler Medel risle saien std 140 m4 alnen 6 m4
4 daler Halfsaien... std .... 70 1x14 alnen 3 1114
4 daler Macheier std.... 70 m4 alnen 3 1114
8 daler Arnisk std.... 140 m4 alnen 3 m4
10 daler Grofgrönn std.... 175 m4 alnen 7J m4
5 daler Turkisk maker std.... 88 m4 alnen 3 1T14 6 öre
21 daler Seterni... std .... 44 m4 alnen 15 öre
6 daler Bomesi std.... 105 m4 alnen 41 m4
3 daler Sårduk std.... 53 ni4 alnen 18 öre
1 daler Rigarn pundet 9 m4
Cläde Ängelst
80 daler Beredt med dobelstål ..
|
. std.
|
.. 1400
|
m4
|
alnen
|
28 m4
|
60 daler Beredt med i| ståll
|
std.
|
.. 1050
|
m4
|
alnen
|
21 m4
|
45
|
daler Beredt med 1 ståll
|
std.
|
- 788
|
1114
|
alnen
|
16 1114
|
40
|
daler Gement beredt engd
|
. std.
|
.. 700
|
m4
|
alnen
|
14 m4
|
35 daler Gott oberedt engelst
|
. std.
|
.. 612
|
m4
|
alnen
|
131 m4
|
24
|
daler Beredt mönsters
|
std.
|
.. 420
|
1114
|
alnen
|
ioJ- 014
|
16 daler Oberedt mönsters
|
std.
|
.. 280
|
014
|
alnen
|
7 m4
|
15
|
daler Amsterdamsk
|
std.
|
- 263
|
m4
|
alnen
|
12 1114
|
20
|
daler Leisk
|
std.
|
- 350
|
1114
|
alnen
|
16 014
|
1S daler Lämper laken
|
. std.
|
.. 263
|
m4
|
alnen
|
7 m4
|
13
|
daler Misnisk
|
std.
|
.. 228
|
1114
|
alnen
|
6| m4
|
12
|
daler Döbel kembling
|
std.
|
.. 210
|
024
|
alnen
|
61 m4
|
463
8
|
daler
|
Gemen kembling
|
|
st:t
|
140 m4
|
alnen
|
4f m4
|
1
|
daler
|
Gott engelst kersi
|
|
alnen...
|
171
|
014
|
|
|
8
|
daler
|
Half dusinisk
|
|
std
|
140 m4
|
alnen
|
7 m4
|
7
|
daler
|
Stendelst
|
|
std
|
123
|
m4
|
alnen
|
4 m4
|
4 i
|
daler
|
Götnist
|
- -
|
std
|
79 014
|
alnen
|
3l ni4
|
6
|
daler
|
Trebesegled görlisk
|
|
std
|
i°S
|
m4
|
alnen
|
31 m4
|
5
|
daler
|
Tve besegled görlisk...
|
|
std
|
88
|
m4
|
alnen
|
3 m4
|
4}, daler Enbesegled görlisk .. ..
|
|
std
|
79 m4
|
alnen
|
21 öre
|
41
|
daler Jörienst
|
|
std
|
79 m4
|
alnen
|
3l mf
|
|
|
Lärofft
|
|
|
|
|
16
|
daler
|
Gott Hollandz lärufft...
|
|
std
|
280
|
1114
|
alnen
|
ii| m4
|
15
|
daler
|
Hollandz lärufft
|
|
std
|
263 m4 alnen
|
11 m4
|
14
|
daler
|
Hollandz lärufft
|
|
std
|
245
|
m4
|
alnen
|
10 1114
|
13
|
daler
|
Hollandz lärufft
|
|
std
|
228
|
m4
|
alnen
|
9\ m4
|
12
|
daler
|
Hollandz lerufft
|
|
std
|
210
|
1114
|
alnen
|
9 1114
|
11
|
daler
|
Hollandz lerufft
|
|
std
|
193
|
m4
|
alnen
|
8 m4
|
10
|
daler
|
Hollandz lerufft
|
|
std
|
175
|
1114
|
alnen
|
7\ 1114
|
9
|
daler
|
Hollandz lerufft
|
|
std
|
158 m4 alnen
|
6-2 m4
|
8
|
daler
|
Hollandz lerufft
|
|
std
|
140 m4
|
alnen
|
6 m4
|
7
|
daler
|
Hollandz lerufft..
|
|
std
|
123
|
m4
|
alnen
|
5 m4
|
6
|
daler
|
Hollandz lerufft
|
|
std.
|
ios
|
m4
|
alnen
|
4| m4
|
5
|
daler
|
Hollandz lerufft
|
|
std
|
88
|
1114
|
alnen
|
3 m4 5
|
4
|
daler
|
Hollandz lerufft
|
|
std.
|
70 m4
|
alnen
|
3 m4
|
18
|
daler
|
Skärduk ten bedste
|
|
std
|
3P5
|
ni4
|
alnen
|
22’- 1114
|
12
|
daler
|
Skärduk ten medleste..
|
|
std
|
210
|
m4
|
alnen
|
15 ni4
|
5
|
daler
|
Skärduk ten ringeste...
|
|
std
|
88
|
m4
|
alnen
|
6| m4
|
12
|
daler
|
God cammerduk
|
|
std
|
210
|
m4
|
alnen
|
■5 m4-
|
2
|
daler
|
Grant enbredt lärufft..
|
|
. std
|
35
|
m4
|
alnen
|
14 öre
|
i.1
|
' daler
|
Medel enbredt lärufft.
|
|
std
|
263
|
1 m4
|
alnen
|
10 öre
|
U
|
[ daler
|
Munster lärufft
|
|
. std
|
22
|
m4
|
alnen
|
9 öre
|
4
|
daler
|
Geller duk
|
|
std
|
70
|
104
|
alnen
|
3 m4
|
3| daler
|
Iserduk
|
|
|
61
|
m4
|
alnen
|
20 öre
|
6
|
daler
|
Buldagel
|
|
. std
|
105
|
m4
|
alnen
|
14 öre
|
4
|
daler
|
Päcklingh
|
. hundred et
|
70 m4
|
alnen
|
51 öre
|
14
|
daler
|
Brunsvichs hatter
|
|
dusinet
|
245
|
m4
|
std...
|
20I m4
|
10
|
daler
|
Medel Brunsvichs hatter
|
. dusinet
|
175
|
m4
|
std...
|
141 m4
|
6
|
daler
|
Ringe Brunsvichs hatter.
|
. dusinet
|
105
|
1114
|
std ..
|
8i .114
|
3
|
daler
|
Bonde hatter
|
|
. dusinet
|
53
|
1114
|
std...
|
4}
|
12
|
daler
|
Filt hatter
|
|
. dusinet
|
210
|
m4
|
std...
|
17,1 m4
|
8
|
daler
|
Medel filt hatter.
|
|
. dusinet
|
140
|
m4
|
std...
|
ni 1114
|
6 daler
|
Ringe filt hatter
|
|
. dusinet
|
i°5
|
1114
|
std...
|
8.V m4
|
12
|
daler
|
Gode quinne kapröniker.
|
. dusinet
|
210
|
m4
|
std...
|
171 m4
|
4
|
daler
|
hel skarlakens qvinne
|
lufver d:...
|
70
|
1114
|
std...
|
6 m4
|
2
|
daler
|
half skarlakens qvinne
|
lufver d:..
|
35
|
m4
|
std...
|
3 m4
|
464
1573
12 daler
|
Gode spanske boneter dusinet
|
210
|
m^
|
st:t
|
17A m4
|
ij daler
|
Gott papper
|
riset
|
2Ö|
|
m^
|
boken
|
10 öre
|
1 daler
|
Medel papper.
|
riset
|
i8~
|
mf
|
boken
|
1 m^
|
3 orter
|
Ringe papper.
|
riset
|
13
|
m^
|
boken
|
5 öre
|
1 ort...
|
Fenster glas
|
skofved
|
4l
|
ni4
|
|
|
71 daler
|
Hampa
|
skipundet
|
131
|
1114
|
Lft ...
|
6\ m4
|
10 daler
|
Kabbelgarn skeppundet
|
175
|
014
|
Lft ...
|
9 tnf
|
18 daler
|
Helge flos
|
skip:det
|
3i5
|
1114
|
Lft ...
|
16 1114
|
13 daler
|
Fichier linn
|
skip:t
|
228
|
m^
|
Lft...
|
lii m4
|
2 daler ]
|
' Rödlesk tett störste.
|
|
|
|
|
|
2 skei: g
|
... dekred
|
36 IT14 st:t ...
|
3| m4
|
1 Jdakr 1J s: Rödleske ten medleste dekred
|
27
|
m^
|
st:t ...
|
2| m4 1 öre
|
ij daler
|
Rödlesk ten ringeste
|
... dekred
|
22
|
1774
|
st:t ...
|
18 öre
|
3 daler
|
Bedste Norenbergs täken.. st:t
|
53
|
1774
|
|
|
i| daler
|
Medel täken
|
st:t
|
26
|
m^
|
4 öre
|
|
ij daler Ringe täken
|
st:t
|
22
|
m^
|
|
|
1 ort...
|
Brunsvichs täken
|
st:t
|
4i mi
|
|
2 daler
|
Bedzte bolster var
|
st:t
|
35
|
ml
|
|
|
1 daler
|
Medel bolster var
|
st:t
|
I7é
|
ml
|
|
3 ort...
|
Ringhere bolster var.
|
... stycket
|
13
|
mf
|
|
|
2§ dahr Löneborgs salt tynnen 48 mf
U daler Dansk packat salt tynnen 24 mf är så bevilied
Löst salt t:nen Effter som tilföringe?i blifver
hvart år
8 daler Skåne sildh tynnen 140
3 daler Norsk sildh tynnen 53 1774
2 daler Enn norsk sild tynnen 35
ij daler Alenborg sildh ...tynnen 2Ö|
i| daler Tysk torsk tynnen 26J 014.
Krydder
6 dahr 1 ort
|
Sinnt saffran
|
pundet
|
110 m4
|
lodet
|
3i
|
m4
|
i| daler
|
Muskåter.
|
p:dt
|
26 m4
|
lodet
|
7
|
öre
|
3| daler
|
Muskåte blomér
|
p:dt
|
61 1T14
|
lodet
|
15
|
öre
|
2 daler
|
Kanell
|
p:dt
|
35 mF
|
lodet
|
9
|
öre
|
2 daler
|
Nägliker
|
p:dt
|
35 m4
|
lodet
|
9
|
öre
|
ij daler
|
Sedefär
|
p:dt
|
22 m4
|
lodet
|
6
|
öre
|
i| daler
|
Jngefär
|
p:dt
|
2Ö| m4
|
lodet
|
7
|
öre
|
6 Lybsk.ske:
|
Mandel
|
p:dt
|
3| m4
|
lodet
|
21
|
d:r
|
2 skellinger
|
Sveskor
|
p:dt
|
1 m4
|
1 öre
|
|
|
3 orter
|
Peppar
|
p:dt
|
13 m4
|
lodet
|
3‘
|
• öre
|
10 skellinger
|
Sucker carnari
|
pundet
|
6 m4
|
|
|
|
6 skellinger
|
Sucker tomi
|
pundet
|
3| m4
|
|
|
|
8 skellinger
|
Sucker melius
|
pundet
|
4| m4
|
|
|
|
1573
465
10
|
skellinger
|
Confect
|
pundet
|
6 m4
|
6
|
skellinger
|
Corinter
|
pundet
|
3 3 m4
|
4
|
daler.
|
Rusinn
|
korgen
|
70 m4 pundet
|
1
|
daler
|
Fikon
|
korgen
|
171 ni4
|
10
|
skellinger
|
Sucker kandi
|
pundet
|
6 m4
|
6 skellinger
|
Lisboms olie
|
pundet
|
3? m4
|
1
|
ort
|
pepper kummin
|
pundet
|
4| m4
|
4
|
skellinger
|
Anis
|
pundet
|
18 öre
|
2
|
skellinger
|
Lagerbär
|
pundet
|
9 öre
|
|
1 daler
|
Qvick sölfver
|
pundet
|
22 m4
|
4
|
daler
|
Borås
|
pundet 70 IT14
|
Vin, miödh, pryssing och öll
14 daler
|
Renist vin
|
åmet
|
245 m4
|
kannen
|
4 1774 2 öre
|
50 daler
|
Gott bastart
|
pipan
|
875 1174
|
kannen
|
6
|
m4
|
24 daler
|
Fransk vin..
|
pipan
|
420 m4
|
kannen
|
22
|
öre
|
6 daler
|
Jute miödh
|
tynnen
|
105 074
|
kannen
|
18
|
öre
|
8| daler
|
Finns miödh
|
tynnen
|
149 ni4
|
kannan
|
3
|
1174
|
31 daler
|
kommers miödh
|
tynnen
|
61 m4
|
kannen
|
10
|
öre
|
3|- daler
|
Kirzedrank
|
tynnan
|
61 m4
|
kannen
|
10
|
öre
|
10 daler
|
God pryssing ...
|
fatet
|
175 m4
|
kannan
|
12
|
öre
|
i| daler
|
Gott Rodstocks
|
öll... t:nen
|
26* m4
|
kannan
|
4?
|
i öre
|
ij daler
|
Sundhest öl
|
t:nen
|
22 m4
|
kannan
|
4
|
öre
|
14 daler
|
Clar honug
|
t:nen
|
245 m4
|
kannan
|
5
|
074
|
2| daler
|
Rött lybst öll...
|
tynnen
|
43j mf
|
kannan
|
7
|
öre
|
7 daler
|
Prysk humbla
|
skepundit
|
123 m4
|
Lft
|
6
|
m4
|
8 grosser Vågen skott
|
... st:t
|
4| 074
|
|
|
|
4 daler
|
Knaphult
|
hundredet
|
70 m4
|
|
|
|
1 ort...
|
Giord mässing..
|
pundet
|
4| m4
|
|
|
|
|
förutan tän
|
mässing, som säls i stycke tal.
|
|
|
1 daler
|
5 skålpund got giordt engh ten 17*1714 skålpundet 3J1114
|
35 daler
|
1 skipund ogiordt engilst tenn.
|
.. 613 m.
|
4 Lft....
|
|
. 30 m4
|
Krutt och saltpetter
i| daler Gott körne krutt 1 fat om 6 pund 2Ö| mf pundet 4 1114 3 öre
14 daler 1 Sintenär gott luttrat saltpetter 245 014 skepdtöx3 m4
13 daler 1 sintenär gemen lutrat saltpetter 228 m^ skepdt 569 m.4
Värior och rör
3 daler Lång sinterör väll förbendt st:t 52^ m^
2\ daler Lång sinterör nogot förbent... st:t 431 mf
2 daler Lång sinterör mindre förbent st:t 35 mf
5 daler Medel Brunsvichs sadelrör paret 88 m^ the andre effter
som the äre godh till
1 daler Svamperör st:t 17! m^
466 1573
i daler Stålboge med vip eller hake st:t 17! mf
3 ort... Red svärd..... st:t 13
I daler Rapper st:t 17J
3 ort... Gemen deien st:t 13 m^
i| daler Sadel medh | stålh. st:t 2Ö\ 1114.
a\ en godh gild daler för öfr. handskr. b) De andra handskr. ha i st. för beräk-
ning pa förtjänsten endast uppgift på hvad priset i mark gör uti daler efter 14 på
dalem. ^ c) Handskr. A. tillägger följande öfverstrukna ord: Söder kopungs borgere begiere
athe matte gifva enn mlj*. pa hvar t:na och 2 öre pa hvart LU mer ann som honn geller i
Stocholm, d) Gruppen Hester och stodh saknas i A. e) Denna anm. saknas i öfriga
handskr. f) Eli af handskr. tillägger följande: Förandret lidi 1 öre och skall her effter
landboen vare like med^ skattebonden udi samme skiutzreser. Doch skall för:de skiutzreser
blifve rett umlagde, pa thet at the, som vid almenevägerne bo, icke skole ther med mere
blifve beiungede än the, som ther ifra fierren äre liggendes. En annan: Och skall frel-
ses och alle andre landtbonder etc. g) Här vidtaga de öfriga handskrifterna.
428 Öppet mandat angående köpordningen. Ulfvesund 1573 den 7
februari.
Riksregistraturet 1573 fol. 18 v.
Vi Johan etc. gore vetterligit, att efftcr som eder oss elskelige
väre trogne undersåther, både högre och nidrige ständer, så väl fri-
borne frelsismänn, prestman, köpstadzmän, bergsmän, cronenes skatt-
skyllige bönder, landboer och menige almoge, som byggie och bo ud-
öfver alt Sverigis rike, väl vetterligit är um thenn svåre dyre tidh och
oordningh, som nu i någre år på alle honde godz, både inlendske och
utlendske varer, varit häfver, väre fattige trogne undersåther till allsom-
störste besvering och skade, thett vi dagligen förnimme udaf then
menige man, som sigh så öfver måtten och högligen udöfver samme
dyre tidh beclage; så håfve vi herudinnen, såsom och elliest både förr
och seden vi till thette konglige regemente kompne äre, alltid be-
flitedt oss till att afschaffe och förekomme hvad som thetta vårt käre
fäderneslannd häfver kunnet vare till obestonndh, skade och förklening
etc. (se Stiernman, Sami. af k. bref, stadgar och förordningar, I, s. 228)
— — — och håfve 1111 för menige mans höge besveren skuldh så en-
drechteligen med thenn högborne furste etc. her Carl, Sverigis rikes arf¬
furste etc. sampt andre af vårt elskelige rikes rådh, så monge som nu
hos oss tillstädes varit håfve, tesligest någre the förnempste borgere
udi väre köpstäder, berådslagit, ordineret och beslutedt ett vist köp pä
the förnempste inlendske och uthlendske varer lier udi vårt rike, såsom
the her effter skole köpes och sälies, effter som thett register inneholler
och förmeller, hvilket vi håfve befälet och opålagt oss elskelig vår
tro mann och rådh denn ädle, välbördige herr Erich Gyllenstierne
ridder, att han sampt medh högbe:te vår käre broders utschickede
trogne tienere nu i tillstundende samtings marknedt i Strängnäs schole
publicere och almenneligen förkunne lathe, effter som vi thet och elliest
1573
467
udöfver hele vårt konge rike vele lathe bestelle, att thenn menige man
med thet förste ther um skall kungiordt blifve. Och på thet att hvar
och en må fulkomligen vetthe, att vi thette köp vele håfve udi alle
partzeler aldelis och obrotzligen så vedh macht hollet och att så är
vår alfvarlige mening, som udi för:de register förmeldes, så håfve vi
med höghbe:te vår käre broder och flere af vårt elskelige rikes rådh
beslutedt, att thenn, som emot thenne ordning och köp hanndler, skall
förste resen han ther med blifver beslagen, bote 40 mf och miste
godzet, andre resen 80 m^. och godzet, tridie resen förbrutidt edzöret
och straffes till lifvet.
Videre att änndåch vi väl kunne tenkie, att thenn dyre tid, som nu
är, häfver varit en stor orsak till, att alle embetzmän håfve dyrket och
opsatt theris arbetis och gernings lön, så håfve the doch uthen all rätt¬
mätighet och ofver måtten her till giort, och effter varerne och alt köp
blifver nu afslagit, så är och rätt och tilbörligit, såsom vi och her med
alfvarligen biude och befale, at alle embetzmän udi städerne och anner-
städz, som äre guldsmeder, kanne och gryte giutere, klen och grof-
smeder, murmestere, timbermän, schreddere, skinnere, skomakere, sadel-
makere, beltere, snidkere, knifvesmeder, kopper och plåteslagere, glas-
mestere och alle andre embetzmän, både nempde och onempde, ehvad
nampn the helst håfve kunne, them man behöfver att bruke, skole her
effter förkorte och afslå theris gerningslön och annen betalning udi
alle partzeler the förarbete, effter thett sätt och thenn ordning, som nu
pä varerne giord är, therum väre stådthollere, befalningsmän, fougdter
sampt borgmester och rådh i städerne och andre, som någet embete
udi så måtte af oss håfve, skole laghe och förordne, så att thett måtte
på alle sider schickeligen och rätt tillgå. Och hvar nägen ther emot
görendes varder och mere af någen fordre och trengie vill anthen för
någre partzeler eller varer, som han föryttre och sälie vill, af sitt eget
embethe giort, eller någen embetzmän för sin lön och arbethe ville
mere begäre, änn som satt blifver, straffes förste, andre och tridie rese,
såsom tillförene om köpet sagt är. Biude förthennskuld etc. (se Stiern¬
man, anf. st. s. 230).
Lika lydande skrifvelser aflätos, mutatis mutandis, till herr Gabriel och
herr Ture Bielke »i Upsala udi distings marknedt», Brunte Birgeson »i Ny-
lödse och öfver alt Vestergötlannd», Arvid Svan »i Calmar och Smalandh»,
herr Johan Bielke »udi Östergötlanndh».
Brefvet till Ture Bielke är dateradt Arboga den 2 febr.
På samma ort ställdes ock några -»Punkter och artiklar» för Stockholms
borgare, (dat. den 5 febr.), angående stadens bebyggande, trähusens afskaf-
fande, bommen kring hela staden m. m. Om köpordningen heter det sär¬
skildt (riksregistr. 1573 fol. 18):
Opå thett her i riket kunne och i thenn måtte blifve någen godh
politie, att thenn dyre tidh måtte blifve afschaffedt, så häfver h. k. M:t
468
1573
nu latidt gore en ordning och köp både på inlendske och uthlendske
varer, hvilken ordning h. k. M:t aldelis vill så väl i Stocholm som i
alle andre städer, tesligist annerstädz öfver hele riket, schall blifve vedh
macht hollén, ther och offte:de våre undersåther i Stocholm måge
vette sigh effter rätte och så laghe, att the, som emot samme satte
köp och ordningh handle, måtte blifve tilbörligen straffede, effter som
våre mandat ther um förmelle.
Den 24 febr. i Vesterås fingo Stockholms utskickade, Nils Hansson,
Oluf Gregersson och Påvel Sasse, svar på de besvär de å Stockholms borg¬
mästares och råds vägnar andragit (orig. på papper i Stockholms stads arkiv
bland de i Riksarkivet deponerade handlingarna). Äfven i detta svar in¬
skärptes i sjuttonde punkten skyldigheten att iakttaga köpordningen både på
inländska och utländska varor.
Under vistelsen i Vesterås afläts den 27 febr. bref till alla fogdar att
förhandla med allmogen om en skeppsgärd efter den ordning k. Maj:t låtit
författa. Därjämte skulle klerkeriet i städerna och på landet samt alla,
hvilka hade underhåll af hondén, hjälpa till enligt en medsänd taxa vid fara
att eljest mista allt underhåll. För beslutet åberopades hertig Karl »samt andre
af vårt rikes rådh» (bref till alla fogdar, riksregistr. 1573 fol. 31 v.; bref
om revoceringen af tiondespanmålen, ibid. fol. 32 v.).
RIKSDAG I STOCKHOLM
1573 i juni.
Kallelser.
429 Öppet mandat till adeln om dess vapentjenst samt om vapensyn
i Uppsala vid midsommartiden. Vesterås 1573 den 31 mars.
Riksregistraturet 1573 fol. 60 under dateringen »Vesterårs thenn
31 martii 73». Ett par originalutskrifter finnas äfven i Riksarkivet,
en af dem dat. 30 mars.
Vi Johan etc. tilbiude eder oss elskelige våre trogne mann och
undersåter grefver, friherrer, riddere, friborne och frelsismän, som bo¬
endes äre udi N., vår synnerlige etc. och kunne eder, trogne männ
och undersåter, gunsteligen icke förholle, att effter som eder nogsampt
vetterligit är och I sielfve håfve förnummedt, huru såsom vi altidt och
besynnerligen ifrå vårt regementz begynnelse håfve varit och änn nu
1573
469
äre alle Sverigis rikes trogne inbyggiere, både högre och nidrige stän¬
der, med alt gott benägne och oss till thet högste beflitedt, att the
hvar effter sitt stonndh måtte blifve vedh macht, såsom thett sigh
ägner och bör, och besynnerligen håfve vi giort then förordning med
våre trogne undersåter, menige Sverigis adel, som en tidh lonngh udi
vår broders kongh Erichs onde och ogudachtige regemente håfve varit
udi mykin förtryck, att the icke allenest motte blifve udi thenn äre
och thett annseende, som adelsstond höfves, uthen vi håfve och betencht
them med sådanne privilegier och andre gode vilkor, att the och alle
theris effterkommende kunne sigh theregenum till godz och penninger,
äre och myndighet förkoffre och förmere. Och änndåch oss inthet
tvifler, att sådanne vår gunstige benägenhet kunne förorsake monge,
att the sigh tess mere um adelige dygder, schickelighet och trohet
emot oss och theris fäderneslanndh vinleggie skole, så finnes doch 1ig-
väl monge af thenn unge adel både i för:de landzände och flerestadz
her i riket, hvilke sådannt föghe lathe gå sigh till sinnes, och en pärth
vette aldelis ringe ther utaf, hvad gunst och välgärning vi them bevist
håfve, hvarföre the och hvarken gore oss och cronen nägen tienist af
theris frälse, eij heller vele the försökie sigh i fremmende landh, ther
the någet gott kunne läre och förfare anthen medh studerende heller
udi krigssaker så och elliest, uthen blifve hem me på theris gärder,
inthet annedt achtendes uthen theris eget hushold allenest såsom andre
bönder. Och allthenstund sådant är emot Sverigis lagh och emot
för:de våre privilegier, så kunne vi thet ingelunde lenger lide, uthen
vele her med alfvarligen håfve budit och befälet, att all thenn unge
adel, så monge som öfver siutten år äre och i N. boendes äre och
theris godz under frihet och frelse niuthe och beholle vele, skole med
thet allerförste vare förtenchte att förskafife sigh så monge hester och
rustninger, som hvar och en bör att hålle oss och cronen till tienist, så
och elliest ruste sigh opp med så monge tienere, hester och rustninger,
som hvar förmå åstadh komme till att tiene oss och Sverigis crone på
besoldning och seden begifve sigh med samme theris tienere, hester
och rustninger till oss, att the kunne vare hos oss på pingsdage tidh
nestkommendes heller aller senest 14 dagher ther nest effter, så frampt
hvar the thett icke gore, dhå skole the håfve förverkedt theris frälse.
Och så monge, som sigh i så måtto opruste och i vårt hof sigh vele
bruke lathe till att tiene oss på besoldning, vele vi them medh tilbörlig
lön och besoldningh lathe försörie, sä att the therudöfver icke skole
håfve någen schade.
Videre effter vi vele förvette oss hvad then rosstienist kan förslå,
som vi af våre trogne undersåter menige Sverigis rikes adel kunne
håfve till att förmode, synnerlig effter ingen almennelig vapnesyn
hollén är, seden vi äre kompne till then kongl, regerung; derföre håfve
vi latidt berame en almenneligh musterplatz och vapnesyn udi vår stadh
Upsala på s. Johannis tidh nestkommendes och vele, att alle adelsmän
470
1573
her i Sverige, så väl högre som nidrige ständer, skole sigh till fönde
musterplatz på samme tidh begifve med theris tienere, hester och
rustninger. Biude förthennskuld och her med befale eder trogne män
och undersåther, så monge som i fönde landzände N. boendes äre, alle
samptligen och hvar och en besynnerligen, att I så bestelle eder saker,
att I och på fönde tidh andeligen äro tillstedes på fönde musterplattz
med eder tienere, hester och rustninger, som eder bör att holle både
af edert frälse och förläninger, effter som I tess plichtige och schyllige
äre effter Sverigis lagh, så frampt att, hvilken som fördrister sigh
thenne vår betalning uthen laghe förfall försittie, dhå skall han håfve
förbrutidt sine jordegodz under oss och Sverigis crone. Och effter vi
icke förmode att Ryssen skall någet fiendtligit infall kunne gore i Find¬
land udi thenne tillstundende sommer, effter han i thenne förledne
vinther icke häfver förmått att gore ther någet tugh in, så håfve vi
för gott annsedt, att I, som nu håfve eder tienere och hester i för:de
landzände, måge fordre them hit utöfver till Sverige igen, så snart öpet
vatn blifver, och här håfve them altid vederrede, såsom förbemelt är.
Vi håfve oss och med then högborne furste hertig Carl och vårt
elskelige rikes rådh effther thenne tidz lägenhet så betenkt och beslutedt,
att alle frälsis enkier och fruer udi förbe:de landzände måtte och holle
någen rosstienist, doch icke på theris egen umkost, uthen vi vele lathe
gifve theris tienere sådan lön och besoldningh, såsom thett andre vårt
svenske krigsfolch, när som helst the blifve brukede emoth våre och
Sverigis rikes fiender, heller och att för:te friborne enkier elliest gore
oss någen lideligh hielp uth, riket till gode, när som helst päfordret
blifver, effter then förordning, som ther på framdelis göres skall, hvar
lägenheten thet så fordrer och kräfver.
Vi håfve och förstått, att någre frälsis enkier i thenn landzännde
N. såväl som flerestädz her i riket håfve i så motthe förnedret theris
adelstonndh, att the håfve gifvit sigh udi gifftermål medh bönder och
andre ofrälsis männ; så står oss sådannt icke heller till att lide och
kunne vi icke annerlunde lathe handle medh them, som sigh i så motte
förse, änn som Sverigis lagh ther um förmeller.
Videre vele vi och håfve eder, trogne männ och undersåter, her
medh gunsteligen förmanedt, så monge som söner håfve, och icke
ännu äre kompne till thenn ålder, att the kunne tienc medh hester,
effter som förbe:t är, att the icke tess mindre sättie them till tienist
anthen hos våre gode männ och rikesens rådh heller annerstädz, ther the
någet gott kunne låre och förnimme, theregenum the med tiden kunde
blifve skickeligh, anseendes att förnufft, dygd och schickelighet helst
höfves en adelsman, för hvilken orsak adelstonndh såväl her i värt
kongerike Sverige som udi all annor lanndh och kongeriker först är op-
kommit. Och på thet vi motte se och förnimme hvadt för personer,
som her nu i riket äre af then unge adel och hvadt vi framdelis kunne
håfve af them till att förmode, så vele vi, att så monge, som äre till
1573
471
thenn ålder kompne, att the kunne färdes, schole och begifve sigh till oss
till thenn tidh och termin, som för:vit står. Och scher ther medh etc.
Konung Johan till ståthållaren i Vestergötland herr Knut Posse om 430
mönstringen med adeln samt kallelse till en riksdag. Väsby
1573 den 29 april.
Koncept bland Riksdagsakta i Riksarkivet med påskriften:
»Um upfordringen thenn 30 aprilis anno etc. 1573. Vist».
Johan thenn tridie etc. Vår etc. Effter som eder senest blef
tilschrifvidt, her Knut Posse, um thenn upfordring, som sche schulle
medh våre trogne undersåther af adelen i Vestergötlandh så väl medh
thenn unge adel, såsom och medh alle andre, effter som våre öpne
mandatz bref ther um videre förmälle; så ändogh oss inthet tvifler, att
I ju ther um så varde bestellendes, vele vi dog likväl änn en rese
håfve eder här medh gunsteligen påmint och befaledt, att I ännu på
våre vägne tilseije fönde våre undersåther, att the hvar i sinn stadh
effter samme våre öpne mandatz bref sig hörsamligen rätte. Synner¬
ligen vele vi håfve edher förmanedt, att I så bestelle medh fönde våre
undersåther, som till thenn allmenligh mustring i Upsala förschrefne
äre, att the motte på s. Johannes tidh nästkomendes vare ther tilstädes.
Och effter vi elliest håfve någet till att förhandle medh menige stän-
derne, både clärkerid, köpstedzmänn och thenn menige mann, ther oss
och rikedt alsomstörste macht upå ligger; therföre är vår gunstige
villie och alfvarlige befalning, att I och medh thett allerförste schole
tilseije fougterne utöfver allt Vestergötlanndh och på Dal, att the hvar
i sinn befalning uthnämpne af hvart härede fyre heller sex beschedelige
männ, två prester och fyre bönder til" thet minnste af the små hereder
och 6 bönndher af the store hereder". The fogter, som och håfve
köpstäder udi theris fögderi, schole och tilseije sex af the förnämpste
borgere i hvar stadh, att the motte och vare tilstädes på samme tidh
uti vår köpstadh Upsala, hafvendes medh sigh theris stadz och häredz
innsigle till att stadfäste hvadh som dhå kann blifve afhandlet och be¬
slutedt. Och scher ther medh etc. Gudh befalendes. Datum på vår
gårdh Väsby thenn 29 aprilis anno etc. 73.
a) Urspr.: flere heller mindre, effter som här eden äre store till.
På Väsby var i midten af april en del af rikets råd samlad. Det be¬
varade rådslaget, dateradt den 14 april, innehåller icke någon hänsyftning
på riksdagen.
472
1573
431 Konung Johan till fogdarne med kallelse till riksdagen. Väsby
1573 den 29 april.
Koncept med ändringar bland Riksdagsakta i Riksarkivet med
påskrift: »Till fougterne udi Nordlanden thenn 29 aprilis (urspr.
8 maji) anno etc. 73. Vist.»
Johan etc. Vår gunst tilförende. Vi lathe tigh förstå, Lasse
Joenson, att vi för någre väre och rigsens högvichtige och vårdende
ärender skuldh äre förorsakede vordne att lathe förskrifve til oss väre
trogne män och undersåter, menige rigsens ständer, så att the på
sancti Johannis tidh nästkommendes måtte vare församblede udi vår
stadh Upsala, ther vi och udi egen person achte komme tilstädes. Be-
fale förthenskuldh tigh härmed alfvarligen, attu medh thet aller förste
uthen all försumelse skall" utnempne af hvart härede i tin befalningh
fyre eller sex beskedelige män, två prester och fyre bönder til thet
minste af the små häreder och 6 bönder af the store häreder, [tesligis'5
fyre eller sex af the förnempste borgere udi N. stadh,]# och them
alfvarligen på våre vägne tilseije, att the sigh til för:ne Upsala på
samme tidh begifve, hafvendes medh sigh [theris stadz och]15 häredz in-
sigle til att stadfäste hvadh som då kan blifve afhandlet och besluthet.
Thet ändeligen så beställendes, så frampt tu vilt gore thet oss är be-
hageligit. Ther tu häfver tigh aldelis effter rätte" Datum Vesby then
29 aprilis 15 73 *
a) Urspr. har stått: utaf hele Vesterboinen utnempne otte beschedelige män, två prester
och sex bönder, och them på våre vägne tilseije att the och måtte vare tilstädes på samme
tidh udi vår köpstadh Upsala hafvendes medh sigh theris landzinsigle til att stadfäste
. . . besluthet. Och sker ther medh etc. Öfver det i kanten tillskrifna stycket, som i texten
är infördt, står: udi Uplandh och Väsmanlandh. b) Insigneradt men med ett streck stru¬
ket ofvanför raden, c) Nederst står: samme meningh til alle the andre fougter udi Mor¬
lan den.
432 Konung Johan till biskoparne med kallelse till riksdagen. Väsby
1573 den 29 april.
Koncept med ändringar bland Riksdagsakta i Riksarkivet med
påskrift: »till alle biscoper um upfordringen thenn 29 aprilis
anno etc. 73. Vist.» Uti Strengnäs’ domkapitels arkiv finnes
ett orig.-bref till biskop Nils, lika lydande med konceptet och
med påteckning: »Allatas die 15 maji.»
Johan thenn tridie etc. Vår etc. Effther thet, biscop Jacop, vi för no¬
ger våre och menige Sverigis rikis högvichtige och anliggende lägenheter
schuldh äre förorsakede vordne att" lathe förscrifve till oss våre trogne män
och undersåther menige riksens stender, så att the på sancti Johannis tidh
näst kommendis motte vare församblede uti vår köpstadh Upsala, ther
1573
473
vi och uti egen person achte komme tillstedes medli*; therföre är vår
gunstige villie5, att I medh nogre beschedlige män af capitlet i Schara
begifve eder till fönde Upsala, så att I på then bestempde tidh kunne
vare ther förhanden, och scher ther medh15 etc. Gudh etc. Datum
[på vår gård]c Väsby then 29 aprilis anno etc. 73.
a) Ursprungl.': med thet aller förste lathe ber arne ett allmenneligit mothe udi vår
stadh Upsala, thär vi nu håfve latidt förschrifve oss elsch. våre trogne männ Sverigis
rikis förnämpste ständher, ridderskap och adel, sammeledes våre trogne undersåther bådhe
af elärkerid och el liest, så att the schole vara tillstedes udi fönde vår stadh Upsala
på sanete foh:s tidh, som är thenn 24. junii förstkomendes, och håfve någet till att
handle med them, som oss och Sverigis rike myken macht på ligger, b) Urspr.: villie
och befalningh att I edher till samme mothe begifve tideligen, så lagendes atti äre ther
på sa?nme tidh tillstädes. Ther medh scher — — c) Tillagdt efter orig. i Strengnäs.
Konung Johan till rikets råd med kallelse till den »allmänneliga 433
herredagen». Väsby 1573 den 9 maj.
Koncept bland Riksdagsakta i Riksarkivet med påskriften:
»Till rigsens rådh then 9 maji 73. Vist.»
Johan then tridie etc. Vår synnerlige gunst och nådige benägen¬
het tilförende etc. Vi kunne eder, käre her Gabriel Christersson, gunste-
ligen icke förholle, att efter som I både udaf våre öpne bref, som nu
udöfver hele riket äre utgongne, och eliest väl håfve förnummedt, att
vi för månge richsens högvichtige orsaker och lägenheter skuld äre
vordne förorsakede att late förschrifve menige Sverigis rikis ständer
udöfver hele rikit, så väl våre gode män af adelen som andre våre un¬
dersåther, till en almennelig herredagh, hvilken vi på nestkommendes
Johannis udi vår köpstad Upsala håfve latidt berame, och förthenskuld
så för godt ansedt, att våre elschelige richs råd måtte anthen 14 eller
8 dager förr vare hos oss tilstädes, på thet vi med them um samme
ärender någet tilförende kunde berådslå och förhandle; dherföre är
nu vår gunstige vilie och begären, att I så vele lage edre saker, thet
I på föresagd tidh anten udi för:ne Upsala, på Svartzö eller annerstädes,
hvar vi äre stadde, äre förhanden. Görendes etc. Ther I vete eder
etc. Datum Väsby then 9 maji anno 1573.
Enligt en anteckning kallades följande af rådet: Grefve Per, her Nils
Gyllenstierne, her Jören Gyllenstierne, her Gabriel Christersson, her Jören
Gere, her Ture Bielke, her Claes Fleming, her Bengt Gylte, her Johan
Bielke, her Knut Posse.
Konceptet har, såsom ofvan angifvits, påskriften Vist. Det bör dock
anmärkas, att papperet på ömse sidor om de här ofvan anförda namnen är
rifvet till jämnhöjd med namnkolumnen och att papperet äfven på motsatt
sida har en refva, dock ej öfver texten. Enligt registraturet (fol. 95 v.)
uppmanades grefve Per den 4 maj att, innan han begåfve sig på den bera¬
made legationen till Tyskland, infinna sig hos konungen, »sampt flere af vårt
rådh och rikes ständer, som vi håfve latidt förschrifve».
474
1573
434 Konung Johan till ärkebiskopen om den förändrade orten för riks¬
dagen. Svartsjö 1573 den 9 juni.
Riksregistraturet 1573 fol. 150 v. under dateringen: »Datum
Svartzö thenn 9 junii anno etc. 1573».
Vi kunne eder, käre erchebiscop Lars, gunsteligen icke förholle,
att änndåch vi för någen tid seden med vårt elskelige rikes rådh hade
så beslutedt, att thenn herredagh, som vi nu på s. Johannis tidh nest-
kommendes håfve latidt förschrifve Sverigis rikes ständer till, skulle
blifvit ståendes udi vår köpstad Upsala, effter som I uten tvifvel till¬
förene väl förstått håfve; så håfve vi doch för synnerlige orsaker skuld
förandret vår mening och för gott annsedt att samme herredagh skall
stå udi vår kong:e stadh Stocholm på för:de s. Johannis tidh, ther vi
dhå udi egen person achte komme tillstedes. Och efifter vi till för:de
sammenkumpst håfve latidt förschrifve någre våre trogne män af clerkridt
udi hvart biscopsstigt, derföre så är vår gunstige vilie och nådige be¬
gären, att I medh någre beskedelige män af capitelet i Upsala begifve
eder till för:de Stocholm, så att I på thenn bestempde tidh kunne vare
ther tillstedes. Ther med görendes etc.
% *
*
435 Förteckning på de närvarande af adel, presterskap, borgare och
bönder från Östergötland och Småland.
Handskrift på papper i två foliolägg, det ena om tre, det
andra om 4 ark, bland Riksdagsakta i Riksarkivet. Första läg¬
get (för Östergötland) har redan tidigare tillhört samlingen. Andra
lägget (för Småland) har förut tillhört sami. Acta ang. Riddersk.
och Adeln. Uppställning, stil och yttre habitus i allmänhet göra
det ytterst troligt, att de två läggen hört ihop.
Mantalet utaf Östergiötlandh till thett herremöthe som
skedde i Stocholm then 2 g junii a. etc. 73.
Östergiöttland
Adelen
Her Jören Gera till Byrkevik Anders Erichson till Skattna
Her Sten Baner till Bro Per Bagge till Söderby
Palne Erichsonn till Rafvenäs Erengisle Bengtson till Hiäleby
Clerkeriedt
M. Martinus biscop i Linkiöpung Her Erich i Norkiöpungh
M. Petrus Michaelis domproest Her Joen i Sten i Östkindz h.
1573
475
Her Nils i Husby i Östkindz [h.] Her Lars i Vikensta i Valkabo h.
Her Mattz i Husby i Hamerkindz h. Her Joen i Egbyborne i Bobergs h.
Her Lars i Regna i Brobo h. Her Anders i Egby i Göstrings h.
Her Lars i Rydh i Skerkindz h. Her Hans i Normelösa i Vifolcha h.
Her Elf i Plarg i Åkerbo h. Her Per i Sten i Aska h.
Her Oleff i Valsberg i Bankekindz h. Her Nils i Svanshals i Lysings h.
Iler Hans i Åttvedh thersamestadz Ider Nils i Askersund i Sundhbo h.
Städerna
Vadzstena
Jöns gulsmedh
Svenn Personn
Sven Knutzson
Linkiöpung
Nils Personn.
Vaste grytastopare
Suderkiöpung
Hindrich Prys
Bönderne
Hammerkindz heredt
Jonns i Risö (udi Skellevich
Hachon i Vendesiöfsochn
Nils i Åbeck i Gryt sochn
Per i Stinkestorp i Drotens sochn
Östkindz heredt
Oluff Anderson i Vretha i Stenby s.
Erich i Golsiö i Hershamer s.
Bierkindz heredt
Jonns i Lindeberg i Ä sochn
Påvel i Bierby i Kudby sochn
Joen i Normem i Ny sochn
Lösnings heradt
Knutt i Svinesundh
Brobo heredt
Oluff i Hyresta i Qvillinge s.
Holsten i Knifveberg i Eneby s.
Per i Lemmetorp i Risinge s.
Lasse i Bredenes i Sködvi sochn
Påfvel beltare
Greidt [Gierdt?] Larsonn
Biörn Personn
Norkiöpung
Håchon Person
Henning schrifvere
Oluf Joenson
Skäninge
Lasse Andersonn
: Mantall
Åkerbo heredt
Mattz i Refva i Tornevalla sochn
Anders i Eielingsta i Skrukeby
sochn
Sven i Knylinge i Harg sochn
Anders i Biursholm i Rydzsta
sochn
Skerkindz heradt
Anders i Kil i Rydby sochn
Bengt i Lundbyrke i Skerkindz
sochn
Manings heradt
Håchon i Gefversta i Löt sochn
Disle i Aspö i Kimsta sochn
Valkabo h.
Sven i Alvicka i Nykill sochn
Per i Stafvedha(?) i Gamblekill sochn
Nils i Alarp i Siögesta sochn
Halfvardh i Attarp i Rappesta s.
47<5
1573
Hänakindz h.
Joen i Torpa i Vist sochn
Sifvard i Kirstinabo i Skeda sochen.
Bengt i Glittinge i Kerna sochn
Nils Joenson i Alguderum i Kau
sochn
Bankakindz li.
Måns i Bankedha i Svinsta sochn
Mattz i Örminge i Vårdzberg sochn
Oluff i Åttvedh i Åttvedh sochn
Nils i Hemsiö i Biörsatter sochn
Bobergs h.
Othar i Hambra i Lönsås sochn
Lasse Nilson i Broby i Skipsås s.
Inge i Paredis i Krisberga s.
Gudmund i Boberg i Fornåsa sochn
Gulbergs h.
Henning Joenson i Knifvinge i
Vreta c. sochn
Gudmund i Kullersbro i Birkeberg
sochn
Karl i Kullesbro ther sammestadz
Sonne i Torpet i Vesterlösa sochn
Vifolka h.
Hemming i Elga i Viby sochn
Per i Härberga i samme sochn
Oluf i Gäfvarp i Möleby sochn
Göstrings h.
Siunder i Fietmunda i Egby sochn
Anders i Mielevi i Hogsta sochn
Nils i Klackeborg i Jersta sochn
Aska h.
Anders i Hundzberg i Mothala
sochn
Heming i Siökumbla i Kelfvesten s.
Lysings h.
Heming i Leminge i Hargsta sochn
Håchon i Krakarydh i Ödesio
sochn
Dals heradt
Oluff i Hesleby i Rogslösa sochn
Sundbo h.
Jöns i Lind i Askesundz sochn
Sven i Lange vick i Harn mers sochn
Hellesta bergslagh
Lydyck i Lydesbodha i Hellesta
sochn
Vånga bergslagh
Oleff i Balrum i Vånga sochn Gode¬
gårds bergslagh
Oluff i Rodhe i Godegårdz sochn
Joen i Smidzbol i Tielmo sochn
her Jören Gyllenstierna
her Göstaff Arvedsonn
Ulf Personn
Nils Isachsonn
Anund Stensonn
Birie Arvedsonn
Per Arvedsonn
Göstaff Nilson på Holma
Per Nilsonn på Holma
Bengt Duse
Lasse Räff
Anders Bagge
Bröms Bagge
Smålandh
Adeln
Mattz Larsonn Kafle
Jören Bonde
Abram Germundsonn
Oluff Arvedsonn
Oluff Jörensonn
Crister Johanson
Crister Larsonn
Hindrich Mattzon
Birie Jönsonn
Nils Lindormsonn
Johan Siggesonn
Erich Slatte
Bengt Bagge
1573
477
Thenne effi erine hafva adelsgijfte
Måns Nilsonn i Biörnskogh
Per Gudmundsonn i Sköllingerydh
Clerkeriedt
Uti Tiusi
f lier Nils Knutzonn biscop
För Kinm’vals o.) i Växiö
Norvidmga h. i her jyf Steffani domprost
( ibidem
FördwlerpäiM- Peder Caroli ‘ Calmar
Jher Lars i Loffta
ther Per i Trysrum
Uti Tuna län her Anund i Crisdal
rV3 Erich i Mållilla
För Ambörd och\
Stranda
För Södre
Norre Möre.
I Opvidinga h. her Månns i Åseda
Uti Konga h. her Håkon i Elmeboda
Uti Albo h.
^J her Anders i Mölstadås
;«h|>her Josep i Liungby
her Nils i Qveneberga
Uti Sunnerbo h. her Gudmund i Hallerydh
Uti Väsbo h. her Svenn i Långarydh
her Svenn i Vernamo
her Gisle i Vrickstada
Jher Bengt i Alseda
Iher Per i Skire
F°\IhMolTa}h- Hakon > Svartorp
her Hans i Ingatorp
her Svenn i Adele
her Månns i Sundh
her Kettil i Vårdnes
‘jher Per i Glömminge
Af 4 hereder i( her Joen i Köpungh
Norre mötet Jher Per i Pesnes
Uti Ösbo h.
Af Vestra h.
Af Östra h.
Södre Vedbo
Norre Vedbo
Ydre
Kinden
Af 2 hereder
Södre mötet
Calmarna
Birie Håkensonn
Anders Svensonn
Oluff Personn
Växiö
Månns skreddere
St ä d e r n a
Jönecöpungh
Anders Gudmundsonn
Hermen guldsmedh
Vestervik
Per Johansonn
Per Mattzonn
Ekesiö
Per Haraldsonn
t Thist
Bo i Kalfö i Edli sochn
Oluff i Stensrum i Hallingeberg s.
Bengt i Möckleke i Uchna s.
Oluff Personn i Yttrabo i Lotko-
Tuna län
Erich Andersom! i Höckhult i Mi¬
sterhult s.
Lasse i Lönhult i Crisdal s.
Riksdagsakter II.
Böndernes mantal
Sevede
Nils i Musbo i Pellerne s.
Nils i Nyshult i Frödinge s.
Asbolandh
Carl Jönsonn i Harelshult i Castorp s.
Per Nilsonn i Mållella kyrkieby
Ambördh
Per Anundsonn i Staby i Högsby s.
Per Stennsonn i Vellesnes i Fager¬
hult s.
32
478
1573
Stranda
Per Tordsonn i Nyby i Alhem s.
Mårten i Kråkerum i Mölstadås s.
Per Christersonn i Saltvik i Döder¬
hult s.
Norre More
Oluff Biriesonn i Rysby s.
Abram Olson n i Aby kyrkieby
Södre Möre
Jonns Håkenson i Hageby kyrkieby
Mårten Personn i Vasmolösa i
Liungby s.
Konga häredh
Per Nilsonn i Ingelsfada i Torsås s.
Joen Bosonn i Stenvermesholm i
Elmeboda s.
Opvidinga
Sone i Drettinge i Dedesiö s.
Per Jonsonn i Åseda kyrkieby
Amundh i Vret i Lenhoffda s.
Ostra
Per Amundson i Apelehestra i Al¬
seda s.
Håkan i Föreda i Hvetelanda s.
Per i Målan i Möresiö s.
Jöns skreddere i Näshulta s.
Vestra
Nils Bengtsonn i Låmmaskogh i
Vricksta s.
Svenn Personn iMosarydhiLiunga s.
Per Torstenson i Holm i Bringe-
toffta s.
Nör vi ding a
Carl Gudmundsonn i Rotna s.
Nils Kure ibidem
Albo
Nils Svensonn i Forsa i Hjorsberga s.
Oluff Tordsonn i Trästen i Vislanda s. Månns i Suleboda i Vi s.
Kinnevals
Haraldh i Stenslanda i Täfvelsås s.
Sönnerbo
Haraldh i Horn i Hamnada s.
Tormar i Kylhult i Traarydh s.
Väsbo
Lasse i Nybbile i Räfftile s.
Anders i Horsöija i Kollerstada s.
Sven Personn i Albo i Kultorp s.
Ösbo
Gunne Svennson i Rörstorp i Ver-
nemo s.
Joen i Åsthult i Byarum s.
Tveta
Nils Bengtsonn i Ljungarums kyr-
kiby
Lasse i Torp i Yggestorpa s.
Mo
Biörn Håkensonn i Brynesås i Unna¬
ryd h s.
Bengt Germundson i Rydh i Mulsa-
rydh s.
Vista
Norre Vidbo
Germund i Benarp i Säby s.
Per Nilson i Boarp i Virede s.
Jonns i Larstorp i Bälerydh s.
Södre Vedbo
Joen Bosonn i Nybbele i Flisby s.
Oluff Biriesonn i Näs i Ingatorp s.
Kinden
Ravaldh Månsonn i Kälstada kyr¬
kieby
Anders Jonson i Rumå i Horn s.
Ydre
Per i Salebo i Asby s.
1573
479
Ölandk
(Eibbe Andersonn i Gäkstorp i Gresgårdz h. och Mökleby s.
f c--,) -v/i f JNils Jönson i Lunda i Hultersta h. och Casterlösa s.
a o re i o et Michelson i Gordby i Mökleby h. och Gordby s.
Joen Nilson i Erichsör i Algutzrums h. i Torslunda s.
(Nils Jonson i Folkeslunda i Runestens h. och Långelöt s.
af Norre MnteJjöns Trulson ‘ Tryggesta i Räplinge s. och Sletbo h.
Vaste Nilsonn i Maresiö i Förbo h. och Fär s.
Michel Simonson i Lyenäs i Ackerbo h. och Pesnes s.
Några handlingar från riksdagen, som enligt mantalet för Östergötland
hölls den 29 juni och tydligen snart var öfverstökad, äro icke kända och
något riksdagsbeslut synes aldrig ha blifvit uppsatt, var i hvarje fall icke
kändt ens på 1600-talet. Om resultaten får man någon underrättelse endast
genom senare utfärdade skrifvelser.
Om de kyrkliga förhandlingarna på detta liksom de följande mötena
t. o. m. 1577 lämnas mer och mindre utförliga upplysningar i några från
antiliturgiskt håll uppsatta historiska anteckningar, som under benämningen
»Acta ecclesiastica apud Svecos tempore Johannis IIT.h (äfven under titeln:
»Annotationes de iis, quce quotannis in aula Johannis /lid agebantur) äro
kända genom flera afskrifter och som till stor del influtit i Baazius’ kyrko¬
historia. Handskrifterna börja med 1573 och sluta vanligen med 1577. Stun¬
dom gå de emellertid ända t. o. m. ärkebiskopen Laurentius Petri Gothus’ död
1579. Så är t. ex. fallet med en ännu från 1500-talet eller början af 1600-talet
härstammande handskrift i vol. K. 33, »Handlingar till sv. kyrkohistorien
1531—1701», i Uppsala univ.-bibliotek, hvilken dock företer åtskilliga lakuner
samt för öfrigt innehåller smärre formella afvikelser. Den slutar med en
»Forma obligationis in aula conscripta et rectoribus scholarum similiter et
pastoribus ecclesiarum proposita» äfvensom några korta anteckningar: »Hsec
forma continet contradictoria, quse servare simul et approbare impossibile est».
I det följande har lagts till grund en afskrift, enligt uppgift gjord efter ett
numera ej befintligt original i Riksarkivet, uti den Vesténska sami. i k. Bibi.,
»Theologiske Manuscripter vol. II. Anteckningarna för 1573 hafva följande
lydelse:
Anno domini 1573 mense junio vocati sunt Stocholmiam episcopi
et clerus, excepto archiepiscopo Upsalensi Laurentio Petri Nericiano,
qui tum segrotavit ex eo morbo, quo non multö post exstinctus est. In
hoc conventu deri in sacrario recitatum fuit scriptum domini archiepi-
scopi, quod nomine m. Erasmi Arosiensis episcopi nuper scripserat
contra Herbestum Polonum de consecratione eucharistize, de utraque
specie sacramenti altaris, de invocatione sanctorum. Et expetitum fuit
a dero, ut apologia illa — Herbestus enim prius contra m. Erasmum
scriptum ediderat, in quo totam nostram doctrinain acerbe et maledice
insectatus est — typis excuderetur. Postea mandato regis iniunctum fuit
m. Martino, Lincopensi episcopo, ut cum Herbesto disputaret de aucto-
ritate sacrae scripturae, primatu pontificis Romani etc., rege tune strenue
tuente partes Lincopensis contra pontificios.
480
1573
436
Besvär framställda utaf köpstadsmännen.
Stormectig:te högborne furste, aller n. konungh och herre, e. k. M.
vår ödhmiuche hulde tro tiänniste, så lenge vi lefve, udi all underdå-
ninghet redebogen.
Aller nåd:te konungh och herre, vi fatige undersåtter foge e. k. M.
udi all underdåninghet gansche ödhmiucheligen tilkenne um then kiöp-
ordningh, som udi förgången vinter i Vastena uprettat blef. Vill vara
oss, fatige kiöpstädzmän, gansche besverligen till att holle, all thenn
stundh man förnimmer, att tiden och kiöpenschapen häfver sich seden
både inlendes och utlendes fast förandrat, så att, hvar samme ordningh
en nu skulle hollén blifve, ville thet vara e. k. M. och meninge riket
till ingen ringe schada, utan the fremende till en stor profet; hvarföre
håfve vi iche kunnet underlåte, utan såsom fatige troplictige undersåtter
ath gifve e. k. M. ther um thenne vår enfollige meningh tilkenne.
Till thet förste är igenom thet skadeligh vättzleri, som nu i tu år
häfver varit, myntet fast vanvört och gansche ringe actat blifvet, så
man alzinthet effter kiöpordningen therföre bekomma kann.
Till thet andra, effter thet meningeman på landzbygden ville vände
saken på oss, fatige kiöpstädzmän, såledhis förgifvandis atth the ville
gärne holle mandatet och kiöpordningnen, hvar vi thet samme giorde;
så är noch udi saningen bevisligit att ingen tilforningh utaf them i
någon motte är schedt till någhon af städerne, seden atth offtebemelte
köpordningh blef puplicerat, mychet mindre att the något ther effter
sellie schulle, uthan fonne städer håfve most kiöpt theras nodtorffter
udi spannemåll anthen för sölf eller slagne dalar, och thet som bön-
derne håfve sellie udi marchnader holle the hemlige hos sich, till thes
the bekomme någon, som gifver them så mykit the ville begera för
sine varur. Med samma peningar tvingar eller tager the sedhan medh
voldt utaf oss igenn våre varer effter mandatet, som skedt är i för¬
gångande distingh udi Upsala och nu udi permesso marchnat udi Ar¬
boga. Och när vi, fatige män, håfve fåt peningerna för vårt godz,
kunne vi inthet ther med effter mandatet igen bekomma, utan blifve
såledhis plåt förderfvede, och kunne her effter ingen tilforingh gore
till någen marchnat, ther utaf uthan tvifvel yttermere besveringh och
klagemåll förorsakades hos meninge almogen, så som och til befructan-
dis är, att udi thenne höst ingen tilforingh sker medh oxar eller andre
fetalie partzeler, effter som årligan hit up i landet sche plägar till stä¬
derna och cronones bärgh. Thi man får nedre i landet inge oxar till
kiöps effter kiöpordningen, uthan ther man häfver gifve igen anthen
dalar, sölfver eller koppar eller andra sådanna partzeler, the hos oss
fatige undersåtter selden finnas.
Till thet tridie, så ville och the, som vidh grensen boendis äre,
icke sällie theris afvel och varor i thet kiöp the äre satte, utan före
1573
481
sådant öfver grensen, anthen åth Norie, Halland eller Skåne, så att the
fatigie kiöpstädzmän ther hos boendis bekomma för peningar slet inthet
utan blifve ther igenom aldelis slet förderfvade.
Hvarföre, aller nådugste konungh och herre, vi samptligen under-
däningist och gansche ödmiucheligen bidie, att e. k. M. värdigas fonne
lägenheter gunsteligen udi betenkiande håfve och näd:te anse vår,
fatige mäns, skade och förderf och gunsteligen effterlathe, att kiöps-
handlen motte blifve fri, så att thenn kiöpordningh mätte blifve afschaf-
fat, ty vi nest Gudz hielp formode, att årsvexten och tilförningen thet
nempste kiöpet sättie schall, och tilföringen ther medh thes villigare
blifver.
Till thet siste betackom udi all underdåninghet vi e. k. M. för all
kongelige gunst och synnerligen för the gode privilegie, som e. k. M.
hvar och en kiöpstad udi sunderhet nåd:te undt och gifvit häfver, och bidie
gansche ödmiucheligen att e. k. M. värdes e. Nådz befallingsmän till-
schrifve och befalle läte att oss emot sådana priviligier iche må något
förfängh ske, uthan the vidh macht holdne blifve, hvilkit vi effter vår
ytterste macht och förmöge hörsamligen att förtienne och udi underdå¬
ninghet altidh välvilligen beflita villie.
E. k. M.
Fatige troplictige undersåtter
Meninge kiöpstädzmän, som utaf riket
till thenne herredaghen äre fordrede.
Aktstycket är visserligen odateradt; stilen hänför dock detsamma till
slutet af 1500-talet och det är då endast till detta år det passar, enär på
vintern 1573 verkligen en köpordning blef utfärdad i Vadstena (se ofvan)
och pä sommaren ett allmänt möte hölls. Äfven i rådslaget af den 30 juli
talas om sträfvanden både från in- och utländskt håll att få köpordningen
aflyst.
Utgångna skrifvelser.
Konung Johan till fogdarne Lasse Toppered och Michel Sifridsson 437
i Småland om riksdagen i Stockholm m. m. Stockholm 1573
den 2 juli.
Riksregistraturet 1573 fol. 175 under rubriken: »Svar till Lasse
Topperedh och Michil Siffridson fougdter udi Småland
Datum Stocholm thenn 2 julii anno etc. 73.»
Eders schrifvelse, trogne tienere, håfve vi bekommit och therutaf
förstått, huru såsom thenn förrädere Per Berg sampt med någre
flere af hans annhang nu nyligen håfve begynt ett opror emot oss i
482
1573
Småland och gifvit före um kongh Erichs förlossning. Så änndåch
oss förhoppes, att hvarken för:de Per Berg eller någen annen, som så-
dannt förräderi håfve i sinnet emot oss, skole håfve ther någen lycke
och framgång medh, uten komme therutöfver på ölycke, skam och
skade, är oss doch behageligit, att I håfve gifvit oss ther um til kenne.
Vi förmane eder och lier med alfvarligen vedh thenn edli I oss svoridt
och vedh then trohet I oss och Sverigis rike med förplichtede äre, att
I eder till tliet högste vinlegge schole sådanne theris förrädtlige upsåt
förhindre, udi hvad motto I thett helst kunne, och elliest beflite eder
att både för:de Per Berg och alle the, som utaf hans annhang äre, motte
blifve uthletede, anntastede eller och till dödz slagne och nederlagde
med thett allerförste.
Och kunne vi eder icke förholle, att väre trogne undersäter, sorn
nu håfve varit her på herredagen, såväl ridderskapet, adel, prestman,
borgere sorn bönder, både ifrå Smålannd, sä och ifrä flere landzänder
öfver menige riket, håfve alle endrechteligen och samfelleligen lofvet och
tillsagt oss så väl på theris egen som och pä menige rikesens undersåters
vägne, att the vele blifve fast ståendes vedh thett huldskap, troskap,
och manschap, som the oss tillförene med förplichtede äre, och hielpe
till att straffe them alle, som sigh emot oss vele opsettie, ther um vi
och ann nu ytterligere håfve latidt schrifve fönde väre undersäter till
utöfver alt Smålanndh, effter som I thett utaf thette värt öpne bref håfve
till att förnimme.
Resten af skrifvelsen handlar åter om den småländske förrädaren Per
Berg och dennes antastande. Uti skrifvelser, daterade samma dag, dels till alla
fogdar, dels till menige man i Småland, ang. samma ämne, åberopades den
trohet, som allmogens utskickade på herredagen lofvat konungen (» för¬
mode oss håfve en trogen, trygg och rättrådig almoge, effter som theris uth-
schickede, hvilke nu håfve varit här tillstedes på herredagen, oss thett pä
thenn menige landzändes vägne fulkomligen lofvet och tillsagts).
438 Konung Johan till ståthållaren i Östergötland herr Johan Bielke om
det silfver adeln skulle utgöra i kraft af dess beslut på riks¬
dagen i Stockholm. Stockholm 1573 den 8 juli.
Riksregistraturet 1573 fol. 178 v. under dateringen: »Datum
Stocholm thenn 8 julii anno 1573».
Effter sorn vi för någen tid seden, her Johan Bielke, lothe förschrifve
till oss väre trogne undersäter, menige rigsens ständer, så väl väre
gode männ af adelen som andre utöfver hele Sverigis rike; så gifve
vi eder her med tilkenne, att vi nu håfve handlet medh then gement
man, som är präster, borgere och bönder, um hvad saker och ärender,
som effter thenne tidz lägenhet häfver varit för nöden. Menn hvad
rigsens adel belanger, thenn håfve vi så förhandlet med, att the håfve
1573
483
lofvet och tillsagt att vele komme oss till hielp och undsättning till
väre krigssakers förfordringer med tu lodh sölf af hvart landbohemen
och ett lodh af hvar torpere, som the hvar i sunderhet her i Sverige
håfve kunne. Så på thett för:ne sölf måtte med thet förste blifve op-
borit och leffereret, derföre är vår gunstige vilie och alfvarlige befal-
ningh, att I nu medh thet allerförste och uten all videre förtögring så
bestelle, att fönne sölf måtte blifve utkrafdt och opborit utaf alle vare
trogne undersäter af adelen uti Östergötlannd, både unge och gamble,
så väl enkier som alle andre, inge undentagendes, så monge som sine
jordegodz under frihet och frelse niuthe och beholle vele, så rnykit af
hvar, som bevisligit är, the kunne håfve landbönder och torpere till,
och så snart samme sölf kan vare opborit, så vele vi, att I med någen
förtrogen schicket hit opp till oss till Stocholm, ändeligen så lagendes,
att thet med thet allerförste och uten all förtögring motte vare her
tillstedes, efter som I kunne tenkie ther allsomstörste macht opå ligger.
Ther med sker thet oss är behageligit och I vette eder effter rätte.
Datum etc.
Liknande skrifvelser aflätos enligt registraturet till Jöns Arvidsson och
Lasse Rasmusson i Tihärads lag; Benkt Ribbing och Arvid Svan »att the
förordne någre, som opbäret i Calmar, Tiust, Tuna län, Kinne, Ydre, Norre
och Nodre Möre»; Christoffer Ribbing »och tage sigh sielf en till hielp» i
Vestergötland och på Dal; Jören Larsson och Christoffer Olsson i Vestman¬
land och Dalarne samt Isak Nilsson i Uppland.
Fullmakt för fogdarne i Finland att uppkräfva det silfver, som adeln 439
beviljat på riksdagen. Stockholm 1573 den 30 juli.
%
Riksregistraturet 1573 fol. 191 v. under rubriken: »Fullmacht
för Henrich Simonson och Bertill Erichson att opkrefie samme
sölf. Datum ut supra». Närmast föregående och efterföljande
bref äro daterade 30 juli.
Vi Johan etc. gore vetterligit, att efter thett väre gode män, me¬
nige Sverigis rikes adel både innen rådz och uten, håfve nu pä then
herredagh, som senest i Stocholm hollén blef, ibland andre rigsens
högvichtige saker, sorn her nu förhandlede äre, godvilligen lofvet och
tillsagt att vele komme oss till hielp och undsättning till väre krigs¬
sakers förfodringer med tu lodh sölf att [o: afj hvart landbohemen och
ett lodh af hvar torpere, som the hvar i sunderhet håfve och äghe, så
väl utaf theris rätte arfvegodz som och af thett, som hvar kan håfve
förverft af cronen arflig; och effter ganske få adelsmän, som udi Find-
lannd boendes äre, vore her i Stocholm på samme herredagh tillstädes,
så kunne vi väl tenkie, att them icke är så aldelis vetterligit hvad som
här i så måtto um samme hielp och undsättning är vordet fulkomligen
samptycht och beslutedt, sä att thet skall sä väl utgöres i Findland som
484
1573
her udi Sverige; derföre håfve vi nu latidt tillschicke tesse väre trogne
män och tienere, Henrich Simonson till N. och Bertill Erichson, att
the med menige adelen udi Abo och Cumogärdz län om sådanne hielp
sölf förhandle skole och med allsomstörste flit ther opå fordre, att alle
både unge och gamble, så väl adels enkier som andre, inge undenta-
gendes, så monge som theris jordegodz under frihet och frälse niuthe
och beholle vele, måtte, såsom förberört är, utgöre tu lodh sölf af hvart
landbo hemen och ett lodh af hvar torpere. Biude förthennskuld och
her med gunsteligen och alfvarligen befale eder, gode män och trogne
undersåter af adelen alle, både högre och nidrige ständer, som udi Åbo
och Cumogårdz län boendes äre, att I stelle fulkomligh tro och lofven
till thett, som för:de Henrich Simonson och Bertill Erichson effter thenn
bevillung och thett besluth, som her nu i then motte skedt och giort
är, med eder på våre vägne och effter vår befallning förhandlendes
varde, välvilligen med thett allerförste och uten all endtskyllen utgören-
des sådanne sölf, anseendes att oss och Sverigis rike sampt tess trogne
inbyggiere nu på thenne tidh ther allsomstörste macht opå ligger.
Ther medh sker thett oss är behageligit och hvar och en häfver sigh
fulkomligen effter rätte. Datum etc.
Likalydande bref afgingo till Svante Eriksson och Johan Marcusson i
Raseborgs, Borgo och Viborgs län samt till Tönne Olsson och Arvid Olsson
i Nyslotts och Tavastehus' län.
Om uppbörden af adelns silfvergärd brefväxlades sedermera med veder¬
börande under hela återstående delen af år 1573.
* %
%
En månad efter riksdagen, den 30 juli 1573, afgåfvo någre k. M:ts »för¬
trogne män och råd» (8 riksråd) ett -betänkande äng. dels kriget med Ryss¬
land dels andra angelägenheter. Det heter bland annat i sjunde punkten:
Till thet siunde, ändog the gode herrer i rådet nogsampt öfverväge
och betenkie, huru besverligit thet vill falle then menige man udöfver
hele riket, att the med flere och nye utlager skole blifve betungede,
så att för then orsak skuld väl vore till rådendes, thet the måtte ther
med blifve förskonede, såsom och högbe:te k. M:t etc. thet udi then
sidzste herredag her i Stockholm nådigest utlofvede; men althenstund
thet nu icke anners ske kan för mongehande richsens lägenheter skuld,
som nu äre förhanden, både med thet fremmende krigsfolk udi Lifland,
hvilke endeligen moste afbetales, så frampt att therudaf icke någet
besverligere både h. k. M:t och menige riket skall förorsakes, hvar
the eliest skulle komme tilbake igen, then menige man till alsomstörste
betunge; theslikes med h. k. M:tz elschelige käre systrer etc. markgref-
vinnen af Baden och furstinnen af Saxen, the ther och som oftest fordre
och trenge på then del, som them ännu på dheris brudskatter tilbake
står, hvilken man them icke heller lenger kan förholle, på thet the
1573
485
måtte komme af landet och h. k. M:t seden finge the län igen till
cronenes upbörd, som them en tidh long håfve varit förlänte, theraf
cronenes inkompst mykit är vordet förminskedt. Dherföre håfve the
gode herrer inge andre medel på thenne tidh kunnedt betenkie änn att
h. k. M:t mätte legge then menige man udöfver hele rikit en hielp
opå udi spannemåle, fisk, skinvarer, jern och annedt hvad the efter
hvar landzendes lägenhet kunne komme tilväge, efter nu icke är råde-
ligit att fordre någet sölf eller penninger af them, althenstund väl står
till att tenkie, att the för the monge utlager skuld, them i någre år
äre pålagde vordne, icke skole håfve någen råd ther till på thenne
tidh. Och opå thet att the sig theste mindre skole besväre, då vill
vare af nöden, att med them på thet fogligeste och med störste lempe,
efter som settet alrede therpå udi k. M:tz canceli är författedt, moste
handlet blifve på thenne tidh igenom högbe:te k. M:tz fougter hvar udi
sitt härede sampt med the frelsismän, som udi samme hans befalning
boendes äre. Ty thet är icke rädsampt att monge häreder skulle nu
blifve tilhopa kallede, såsom tilförende ske pläger, för mongehande
orsaker skuld.
I början af september utgingo bref om allmän gärd i spannmål.
I afseende på köpordningen yttrade sig riksråden som följer:
Till thet ottende, hvad köpordningen belanger, som senest blef
giord i Vadzstene och så väl the inlendzsche som utlendzsche håfve
suppliceret om, att then måtte blifve afskaffedt; så achte the gode herrer
thet icke för rådsampt, att samme ordning aldelis blifver aflagd, uten
allenest en sådene förändring ther med giord, att en tysk daler blifver
verderet och satt på 20 mj. ort:r, efter myntet icke så hastigt kan blifve
förandret och förbätredt. Seden skole camerererne setie the inlendzsche
och utlendzsche varer ther efter, såsom them alrede ther om är vordet
befaledt.
486
1574
RIKSDAG I STOCKHOLM
1574 i juni.
Kallelser.
440 Konung Johan kallar rikets råd till ett möte allra senast den 25
maj. Stockholm 1574 den 17 april.
Riksregistraturet 1574 fol. 77 v. under rubriken: »Till riksens
rådh — Datum Stocholm thenn 17 aprilis etc. 74».
Vi kunne eder, N. N.. gunsteligen icke förhålle, att vi för mänge
vare och riksens vichtige och anliggende saker schuldh, som icke
kunne blifve nederlagde eller försumede, äro vordne förorsakede atth
lathe förschrifve till oss värt elschelige riks radh, pä thet vi sanrpt
medh them om samme ärender udi tidh måtthe kunne berådslå, efter
som ther och allsomstörste macht pä ligger, hvilkit I och väll varde
förnimmendes. Dherföre är vår gunstige vilie och nådige begären, att
I och förfoge eder hit up till oss, så att I allersenest äre här thenn 25
maji näst'komendes, ingelunde tagendes therudinnen någen försumelse,
för ty ther som I eller någen annen af vårt rådh, som vi till samme
väre sakers betenkiende bruke vele, icke udi tidh komrne här tillstädes,
och ther af kunde sigh näget skadeligit förorsake, dhå vele vi för vår
person therudinnen aldelis vare endtskylligede. Ther I vele eder ful-
komligen och uthen all endtskyllen efter rätthe. Gudh etc.
I en under samma dag i registraturet införd skrifvelse kallades grefve
Per att infinna sig hos konungen senast den 15 maj; han hade förgäfves
kallats »trenne reser» förut; nu hade konungen blifvit föranlåten, »efter det
någre besynnerlige, viktige riksens ärender nu förefalle», att låta till sig för¬
skrifva »meste parten» af rådet. Redan under den 6 mars är i registraturet
införd en kallelse till åtskilliga af rikets råd, närmast med anledning af un¬
derrättelser från Lifland om ryska kriget.
441 Konung Johan till ståthållarne med befallning bl. a. att genom fog-
darne låta bland prester, borgare och bönder utse ombud till
den allmänliga herredag, som skulle hållas i Stockholm i början
af juni. Stockholm 1574 den 18 april.
Riksregistraturet 1574 fol. 78 v. under rubriken: »Till stadt-
hållerne i alle landzender om herredagen. Datum Stocholm
thenn 18 aprilis anno 1574.»
Efter thet, N. Al., Gudh alzmechtigh häfver nu sä hemsöcht och
straffet vär fiende Rydzsen både medh thenn Tatterske krigsmacht och
1574
487
elliest, atth hann aldelis är kommen pä kneken, hvilket ther af nog-
sampt är märkiendes, att hann i thenne vinther icke häfver förmotth
att gore oss någet mottstondh heller afbräk, anthen i Findlandh heller
Liflandh; så achte vi nu videre försterkie oss emotth honnom thet yt¬
terste, som mögeligit vare kann, och i thenne tillstundende sommer,
medh Gudz milde tilhielp, så lathe företage alle saker, atth vi kunne
förschaffe oss en lidelig fredh medh honnom. Och efter vi håfve an-
vendt en svår bekostnedt på thette krigh, thet vi och ännu ytterligere
gore måste, besynnerligen medh then frihet som menige ryttere och
knechter håfve öfver hele riket, ther igenom riksens upbördh och
ränthe icke lithet är vorden förminskedt, och på thet vi måtthe för¬
vette oss om thenn tienst, som oss och Svfcrigis crone bör håfve ther
emotth igenn; therföre äre vi nu förursakede medh thet allerförste i
sommer lathe hålle en allmenligh mustring och vapensynn udi hvar
landzende, efter som altidh bruk och sedvane häfver varit tillförene och
Sverigis lagh ther om förmäller. Är fördenschuldh vår gunstige och
alfvarlige vilie och befallningh, att I sä schole bestellet öfver allt N.,
att alle ryttere och knechter, så månge som väre och cronenes hem¬
men besittie och på thenne tidh icke äre stadde på någet tugh emotth
väre och riksens fiender anthen i Liflandh eller Findlandh, måtthe i
tidh och alfvarligen blifve tillsagde, så att rytterne förschaffe sigh gode
starke hester och gode rustninger, tesligest att knechterne försörie sigh
medh gode bruklige värier, så bestellendes theris saker, atth the äre
viderrede på hvadh tidh the helst blifve upfordrede till musterplatzen,
vidh thet straff som i Sverigis lagh ther um förmälles.
Videre opå thet vi måtthe thess bäter kunne hos oss beslute, hure
alle saker her efter företages schole, sä atth vi och Sverigis rike måtthe
komme till enn lideligh fridh medh förbe:de vår fiende Rydzsen, så
håfve vi för gådt och nyttigt ansedt, atth enn allmenligh herredagh
måtthe blifve beramet till nästkomendes helge trefoldighetz söndag, som
är pä thenn 6 dagh junii näst tillstundendes här udi vår stadh Stoc¬
holm, hit vi nu håfve latidt förschrifve menige riksens stender. Är
fördenschuldh vår gunstige vilie, atth I medh thet förste schole tillseije
fougdterne utöfver alt N., att the hvar i sinn befallningh uttnempne
af hvart häredhe fyre eller sex beskedelige mann, två prester och fyre
bönder till thett minste af the små häreder och sex bönder af the
store häreder. The, som och håfve köpsteder udi theris fögderi, schole
och tillseije sex af the förnempste borgere i hvar stadh, atth the måtthe
och vare tillstädes på samme tidh udi förbe:de vår köpstadh, hafvendes
medh sigh theris stadz och häredz insegle till atth stadfeste hvadh som
dä kann blifve afhandlet och beslutedt. Thette I så medh thet förste
bestelle vele etc.
Schedell
Videre efter vi och vele förvette oss om thenn råstienist, som me-
nighe Sverigis rikis ridderskap och adel oss och Sverigis crone plichtige
488
1574
äre att hålle både af theris frelse, såsom och af förläninger, therföre är
vår gunstige vilie och befallningh, att I uthi like måttho schole tillseije
välbe:te väre gode mann af adelen öfver alt Vestergötlandh, tesliges
och pä Dal, att the hvar i sinn stadh nu i tidh förschaffe sigh så
månge varachtige hofmen, gode hester och rustninger, som them bör
attil holle oss och cronen till tienist, sä attil the andeligen mätthe vare
vederrede på hvad tidh the till någen munster platz blifve upfordrede.
442 Konung Johan till fogdarne i Norrland med befallning bl. a. att
utse herredagsmän. Stockholm 1574 den 18 april.
•
Riksregistraturet 1574 fol. 78 under rubriken: »Till fougdterne
i Norlanden belangendes herdagen. Datum Stocholm thenn 18
aprilis anno etc. 74.»
Efter thet, N. N., vi nu äre förursakede medh thet förste i sommer
lathe holle en allmenligh mustringh och vapnesynn udi hvar landzende
öfver menige riket, efter som bruk och sedvane altidh häfver varit
tillförene och Sverigis lagh ther um förmäller; dherföre är vår alfvarlige
vilie och befallningh, attu på väre vägne schalt tillseije alle the knech-
ter, som udi tin befallningh boendes äre, så månge som på thenne
tidh icke äre stadde på någet tugh emott väre och riksens fiender
anthen i Findlandh eller Liflandh, atthe i tidh försörie sigh medh gode
och brukelige värier, så bestellendes theris saker, atth the äre veder¬
rede på hvadh tidh the helst blifve af oss opfordrede till musterplatzen,
så frampt the vele undvike thett straff, som i Sverigis lagh står förmält
um them, som sigh dölie unden vår och cronones tienist.
Videre efter vi och för någre väre och riksens högvichtige och
vordnede ärender schuldh håfve latidt berame en allmenneligh herredagh
her udi vår hufvudh stadh Stocholm till först kommendes helige tre-
foldighetz söndagh, som är på then 6 dagh junii näst tillstundendes;
dherföre biude och befale vi tigh her medh alfvarligen, attu medh thet
allerförste uthen all försumelse skall uttnempne utaf tin befallningh fyre
beskedelige mann, både prester och bönder, tillseijendes them, atth
the andeligen måtthe vare här tillstädes på förbe:de tidh medh theris
landz insegle till atth stadfeste hvadh som då af menige riksens sten¬
der blifver afhandlet och beslutedt. Thette ändeligen så bestellendes,
så frampt tu vilt gore thet oss är behageligit och undvike vår ogunst
och tilbörlige straff. Ther tu etc.
Liknande bref afgingo enligt anteckning i registraturet mutatis mutandis
till fogdarne i Vestmanland och Uppland, »så och the som städer håfve i
befallningh».
1574
489
Konung Johan till biskoparne att med några capitulares och två af 443
de »förnämste presterne» i hvart härad infinna sig till herre
dagen i början af juni. Stockholm 1574 den 18 april.
Riksregistraturet 1574 fol. 79 v. underrubriken: »Till bisperne
atth the och begifve sigh till thenn herredagh udi Stocholm be-
ramedt är. Datum S. thenn 18 aprilis anno 1574.»
Vi vele eder N. N. gunsteligen icke förhålle, att vi för någre väre
och riksens högvichtige och anliggende legenheter håfve latidt berame
en allmenneligh herredagh her i vår hufvudstadh Stocholm till först
kommendes helge trefoldighetz söndag, som är thenn 6 dagh junii näst
tillstundendes, hit vi håfve latidt förschrifve menige riksens stender.
Är fördenskuldh vår gunstige vilie och befallningh, att I så lage edre
saker, thet I och på samme tidh måtthe vare här tillstädes, hafvendes
medh eder någre beskedelige af capittlet, tesliges två af the förnempste
prester af hvart häredt öfver hele N. bischopsstifft till thet ringeste.
Och scher ther medh som oss är behageligit etc.
Konung Johan till biskopen i Vesterås att förhandla med stiftets 444
presterskap om de tillägg, som konungen ville hafva till kyrko¬
ordningen. Stockholm 1574 den 11 maj.
Riksregistraturet 1574 fol. 99 under rubriken: »Till m. Erasmus
belangendes then kyrkeordning, som af sal. erchebiscop Lars blef
stelt och ordineredt. Datum Stocholm thenn 11 maji anno
etc. 74.»
Eder kömer väl ihug, m. Erasme, hvad som vi udi eigen konung-
ligh personn förhandlede medh eder um thenn förbättring, som oss
syntes vare förnöden udi thenn kyrkeordning, som af s. erchebiscop
Lars för någre år och nu senest här i riket blef stelt och ordineret.
Så håfve vi nu befälet oss elschelig vår tro mann och secreterer m.
Per Michaelis, atth hann samme punchter schall schrifftelig författe och
eder them tilhonde förschicke. Är fördenskuldh ännu såsom tillförende
vår gunstige vilie och befallningh, att I sådenne vår gunstige och gode
meningh lathe clerkeriedt udi Vesterås biscops sticht förnimme och så
medh them förhandle, att the ther till måtte gifve sitt samtyckie, så¬
som vi och icke annet kunne tenkie, efter vi i så måtto inthet annet
håfve till samme förre kyrkeordningh lathet settie, änn thet som aldelis
kommer öfver ens medh thenn helge schrifft och rätte christlige läre,
efter som vi håfve befälet för:ne mester Per eder vår vilie och mening
herum udi sin schrifvelse videre tilkenne gifve, inthet tviflendes, att I
her um medh sådenne flit varde bestellendes, som vi eder um betro,
och medh thet förste vethe oss ther opå svar. Therudinnen etc.
490
1574
445
I utgående diariet för 1574 förekomma några anteckningar om riks¬
dagskallelser. Under den 19 april är sålunda antecknadt: »Schall tillscrifves
all adeln i Upland och Vesmanneland um mustringen»; »Blefve missiverne
om herredagen afferdigede, synnerligen till Småland, Öland, Östergötland,
Vestergötland och Nordlanden»; under 24 april: »Per Joensson archelie-
mestere . . . anamede the bref til bispen i Åbo och Viborg» (riksdagen nam¬
nes dock ej uttryckligen); i början på maj: »Schall förspöries um the bref,
som är utgongen um riksdagen, hvad therudi förandres schall och um bönderne
besynnerligen»; i början på juni: skulle skrifvas om böndagar till dem, som
biskoparne förordnat i sitt ställe, »medhen the äre på riksdag i Stockholm».
% *
*
Den 7 juni skulle riksdagen börjat enligt den här efteråt tryckta berät¬
telsen. Redan den 11 juni är presterskapets förklaring daterad.
Om antalet närvarande föreligga inga uppgifter. Enligt Baazius (Inv.
s. 364) skulle 104 prester underskrifvit beslutet om ceremonierna, nämligen
42 från Uppsala stift, 13 från Skara, 7 från Strengnäs, 16 från Vesterås,
13 från Vexiö och lika många från Åbo stift. Enligt berättelsen om riks¬
dagen afgåfvos vid ärkebiskopsvalet 72 röster.1
Om riksdagens gång föreligger en berättelse, uppenbarligen i form af
bref från en vid mötet närvarande prestman till sina kommittenter, känd
genom en afskrift från i8:de årh. i Uppsala univ.-bibliotek, dit den kommit
med Troilska papper.
Något formligt riksdagsbeslut föreligger icke. Om de frågor, hvilka,
utom de rent kyrkliga, förekommit, får man någon föreställning dels ur be¬
rättelsen, dels ur enstaka skrifvelser.
Redogörelse för riksdagen i Stockholm 1574.
Handskrift på papper i Uppsala univ.-bibliotek, »Handl, till sv.
kyrkans hist. — 1644» folio.
Acta comitiarum regis Johannis tertii Stockholmice celebra-
tarum VII junii anno MDLXXIIII.
Actus primus publicus ad populum.
I. Informatio per recitationem suspicionis subditorum de novis
tributis exigendis, quarn prorsus negavit, addita querela de infortunio
sui temporis, quod necessario quaedam magnas exactiones postulatse sint.
Regnum enim multis et diuturnioribus bellis enervatum et debilitatum
ei in manus traditum est, multis debitis obligatum, utque (!) regem
Ericurn rnunus dotale nostris sororibus 11011 exsolvisse.
II. De caritate annonae et eius causis, praesertim in his speciebus:
sale, frumento, jumentis et moneta: salis, propter motus bellorum nava-
lium in mari occidentäli, unde illic a nost[r]atibus nulla navigatio institui
queat; interim tamen non carius apud nos quarn apud vicinos nostros
1 Abraham An germannus i sin Historia Liturgica, K i omtalar endast en
»conventus episcoporum et aliquot pastorum».
1574
491
Germanus [o:-nos?] venundatur; frumenti, quia non servatum est man¬
datum serenissimi patris nostri et quoque nostrum in colenda agricultura
et aedificandis balneis frumentariis; deinde quod frumentum in peregri-
nas terras deportari certo comperimus, quod et a nobis lege cautum
est, ne quis faceret; jumenti, quoniam illi ad terminos regni nostri
habitantes, quibus fertilissima pars regni deputata est, jumentum agunt
in Daniam, illis dividuntur, sed illud posthac nostro interdictu et poena
precavebitur, viri boni et subditi charissimi.
III. Ego pro mea regia Maiestate nunquam aliquod bellum movi,
sed illud, quod vigebat, cum in regiam dignitatem evectus suni, cum
Danis, jarn dudum, Deo laus, est pacifice compositum. Deinde cum
aliis dominis, regibus et principibus undique nobis circumhabitantibus
pacem et confoederationem habeo. Sed illud bellum, quod adhuc flagrat
cum Moscis, ipse tyrannus Moscorum nobis iniustissime intulit, praeten-
dens impiissimas conditiones, quas in proximis comitiis antea vobis
commemoravi. Ille crudelem tyrannidem in suos nobilissimos quosque
et poenam inauditam proximo anno praeterito turpiter exercuit. Ille
jarn premitur a Tartaris, qui eius metropolim expugnarunt, et nos jarn
hac aestate nostro exercitu prememus, et, si deus voluerit, conditionibus
aequioribus pacem lubens exoptet.
IV. Vi måste hålla Sveriges hus och slott vid magt till heders
och gagns, ty vill icke väl stå, att vi skole låta förfalla hvad vår salige
herr fader häfver upbygt, men efter vår tids belägenhet det förbättra
och förmera, och i den måtto förhoppas mig, att I, gode danesmän, nu
varde dertill hielpandes, så mycket eder står till giörandes och möjeligit
kan vara.
V. Si nos [d : vos] premunt supra nostram voluntatem, nobis pacem,
nobis patefacite. Dabunt poenas. Si in exigendis tributis iniustis et
magnis ponderibus, mensuris iniuste vos exercent, omnino emendabitur.
VI. Sed pro his omnibus emendandis consultissimum esse cense-
bitur, ut singuli juxta admonitionem ministrorum verbi agant poeniten-
tiam et Deum invocent, ut mitiget publicas calamitates, unde et nos
dies rogationum per omnia nostri regni territoria serio mandavimus.
VII. Efter en dödelig verld för handen är, synes, gode män, vara
af nöden, att I veten någon eder i förråd1. Häfver fördenskull riksens
råd honom derför valdt, och förhoppas, att jag honom sä vill uptuckta,
att han skall blifva Sveriges krono gagnelig etc. och att I honom der¬
före god kännen. Respons. ja, ja. Och om så händer, att mig något
hastigt blifver före, äro ännu någre af konung Göstafs barn qvar. Här
är hertig Magnus, här är hertig Carl närvarandes, hvilka eder kunna
tiena och förestå till det bästa i riksens saker2.
1 Här synes något fattas.
2 En krönikeantecknare, N[icolaus] A[ndreas], kyrkoherde i Bringetofta, berättar härom
följande: >Anno 1574 vid helga likama tidh stod en herredag i Stocholm, uthi hvilken
herredagh hertig Sigismundus blef korat och utvald af sin fader till Sveriges tillkommande
konungh. Till samma rikis dagh vart jagh N. A. förskickat och utsendt af Vestre heradh».
492
1574
VIII. Hane 1 nescio qui mendaces et impudici oris homines nobis
falso obtrudunt. Ipsis nolite credere, thet är jude lögn. Ego, quantum
in me est, puram antiquitatis doctrinam et religionem sacrosanctam
retinebo, propagabo et tuebor, quantum possum, et templa et scholas
juvabo munificentissime.
IX. Volumus ut omnia fiant decenter et ordine, cum summa pietate
et reverentia, ut templa, altaria, administratio sacramentorum cum pietate
et aliqua gravitate fiant, ut et uberius ea de re nobis erit cum dero
seorsim agendum.
X. Si qui habueri[n]t querelas, excusationes, expostulationes et
actus aliquos politicos, illi ad nos veniant hodie aut eras, dabitur illis
aequissima responsio et omnium rerum ac negotiorum justa exaequatio
[d : executior],
XI. Pollicitatio sui officii et summae benevolentise erga subditos,
in tuendis legibus honestis et defendendis privilegiis totius regni singu-
larumque provinciarum, et omnem fidem, studium, operam, opes vitamque
ipsam nobis de vobis, nostris subditis, certo pollicemur. Valete igitur
et me amate et colite tanquam regem vestrum.
Secundus actus consultaterius.
Hic jarn inferantur illi articuli, qui sunt circa missam observandi,
qui primo episcopis et praepositis sunt exhibiti, ut de ipsis consulta-
tionem inirent et regi responsum darent, cuius comprehensio brevis et
succincta haec est: Initio maxima reverentia gratias agimus regise Cel-
situdini et Maiestati vestra: pro pio affectu et christiana cura, religionis
decentem administrationem (siel), prsesertim in hac mundi senecta, in qua
plerique sunt circa pietatem et eultum divinum languidiores et segniores
circa ministerium, in his articulis2 propositis. Verum cum in paucis
quibusdam habeamus scrupulum, speramus reg. Celsit. pro sua insigni
clementia patienter laturam, ut pro ratione nostri officii eum breviter
explicemus.
i. Ac primum illud non nihil nos movet: circa verba institutionis
mutata sit forma hactenus in nostris ecclesiis usitata, in qua dicitur:
gratias egit patri suo coelesti, et reposita sit in eius locum vetus
forma: gratias egit tibi pater coelestis, quarn propterea existima-
mus a nostris antecessoribus mutatam esse, ne viderentur hac in re
usurpare formulam magis convenientem sacrificio quarn sacramento.
Narn in sacrificio dirigi solet sermo et affectus ad ipsum Deum, sicut
quoque videre licet in ficticio sacrificio adversariorum. In sacramento
vero solet sermo, affectus et ceremoniarum usurpatio dirigi ad ipsam eccle-
siam, quia in sacramentis agit Deus nobiscum, sed in sacrificiis agimus
nos cum Deo. Ne igitur confundatur hoc discrimen, judicamus formulam
in nostris ecclesiis usitatam esse latiorem quarn veterem iliam, qua:
1 Äfven här synes något fattas.
2 Ett litet tomrum följer här i handskriften.
1574
493
tandem in progressu actionis degeneravit in ceremoniale sacrificium re-
tinendum.
II. Deinde timemus, ne immediata illa appendix post verba con-
secrationis, quae alioquin pia est et ad finalem caussam coenae pertinet,
ad collaudationem videlicet et celebrationem domini nostri Jesu Christi,
incipiat tandem pro verbis institutionis a simplicioribus haberi, quod
vitari posse existimamus, si elevatio intercedat aut aliud intervallum, et
chorus postea praefiget appendicem iliam laudibus, qua: sequuntur. Rem
enim ipsam non improbamus sed ordinem hunc judicamus commodiorem.
III. Reiteratio consecrationis cum propter alias caussas tum vel
maxime propter has nobis non exiguum scrupulum movet: (i) quia
nunquam videmus eius modi iterationem factam esse vel a Christo vel
ab apostolis; sed in administratione coena: contentos fuisse una conse-
cratione; (2) quia scimus vini et efficaciam consecrationis non solum ad
partem aliquam coena: sed ad totam ei [o: eius?] administrationem et
actionem pertinere; alioqui in apostolica ecclesia legeretur iterata, prius-
quam accesserunt errores; (3) quia non credimus consecrationem Christi,
qua: ab eius institutione pendet, minus esse efficacem quarn benedic-
tionem Christi additam quinque panibus et duobus piscibus, quae suffi-
ciebat ad saturationem magnae et numerosae multitudinis; (4) in summa,
judicamus hac reiteratione consecrationem Christi, quarn recitamus et
credimus omnibus snis numeris esse absolutam et perfectam, extenuari,
quasi non esset in consecratione totius naturae, dum universus condere-
tur mundus, cum tamen Christus nequaquam minor sit nunc quarn erat
in creatione rerum. Quod autem attinet ad reliquias, dabimus omnes
et singuli, quoad eius fieri possit, operam, ne quae actionem supersint.
Si vero präster opinionem contigerit aliquas superesse, eas reverenter
et decenter tractandas et observandas; sed tamen cum hac moderatione
et cautione, ne ita reveremur reliquias, ut existimemus aliquam huius-
modi praesentiam Christi esse cum illis extra usum et finita coena,
qualis est in ipsa administratione coenae, et nequaquam reliquias extra
usum et administrationem, sicut opinantur, qui in vasibus monstra-
toriis docent panem, a qua opinione, clementissime (!) noster rex,
et nos omnes, Deo laus, sumus prorsus alieni. Haec nostra est simpli-
cissima de his rebus et, sicut nobis persuademus, pia et candida
consideratio, quarn speramus propterea r. Cels: non aegre laturam,
quia eundem semper nobiscum habuit et habet scopum, nimirum ut
omnia in religione nostra et in ecclesia pie et decenter juxta voluntatem
Dei fiant, cui proposito pio det Deus opt. max., a quo omnis est be-
nedictio, felicem successum. Amen.
Tertius actus disputatorius.
Hane repugnationem et has obiectiones contra propositos articulos
uti vidit rex, in animum instituit coram cum episcopis1, quod et fecit
' Något ord tyckes fattas.
Riksdagsakter II. 33
494
1574
in arce Stockholmiaca hoc fere modo: ne admirentur ipsum hase theo-
logica suscepisse. Quod factum videtis, id quodam zelo factum accipietis.
Vidi enim, vidi, inquam, quota [o : quanta?] negligentia missa; nostrae
administrentur; ut omnino existimemini (!) nos adeo indoctos, ut quod
in re doceat [o : deceat?] et ipsos fontes doctrinarum non intelligamus,
idque hac de occasione: in mea captivitate, quae licuit cum nostris libris
colloqui, multos patres saniores diligentissime evolvimus.1
II. Volumus et vos munire contra multivagas ilias disputationes
novorum theologorum et quoque armare contra pontificios, ut ab utrisque
tuti esse possitis. Hic occultum invehebatur in Vittenbergenses et
Rostochienses propter variam dissertationem in religione, propter multas
novas assertiones et inutiles disputationes et loyof.ia/iag, ita ut tandem
irruperit in lime verba: mihi persuasum habeo doctores germanicos tot
habere sententias de fide religionis quot habent in corpore membra,
narn vix unum alteri consentire intelligo. Decernebat igitur, ut illorum
scripta a ministris regni cum judicio legantur vel in totum vitentur, et
universi ad leetionem saniorum patrum in ecclesia animum appliciat
[o: applicent?], in quibus una pagella plus spiritus habet quarn maxima
volumina novorum theologorum, et se posthac non laturum, ut quis discendi
theologiam gratia in Germaniam abeat, sed studiosos theologie liberaliter
agere et instituere in sua academia Upsaliensi sibi in animum induxisse.
III. Postea aggressus disputationem, in qua ipse rex praesens erat,
m. Petrus secretarius respondens. Ad primam episcoporum, de vocula
tibi, non magnopere laboravit et eam prorsus inutilem censuit, sed eam
particulam posuimus i) propter contextum totius praefationis et propter
ipsam grammaticam, ne ipsa videtur. In principio praefationis dicitur:
justiun et dignum est nos tibisernpergratias agere etc., cur non et postea
dicatur tibi, praesertim cum illa vox sit addita et non reperiatur in
evangelistis r 2) quia id facimus authoritate omnium patrum in ecclesia,
Jacobi, Hieronymi, Iraenaei, Augustini etc. Maneat ergo nostra sententia.
IV. Ad secundam obiectionem, appendicem esse pium, mecum
consentitis. Ergo oportebit et vos mecum de ordine consentire. Cum
enim satis commodum judicaverimus, et mecum senatus regni consensit,
et eam in missa cantari summo cum decoro audivimus, scandala, quae
inde provenient, in nos facile recipiemus, vel vero defendite malum con-
cessi coniugii in secundo gradu.
V. Ad tertiam obiectionem, quae fuit difficillima, de repetitione
verborum institutionis in una et eadem coena, tum videlicet quando
numerus communicantium excesserit quantitatem elementorum consecra-
torum, noluit rex, omnino noluit, ut post consumpta illa elementa jarn
ante segretata et consecrata in patina et calice ad usum communicantium
vel ex pixide, qui est in altari, aut ex sacrario alius panis adferatur et
porrigatur ante consecrationem, vel ex cantharo aut ex alio vasculo
vinum vicissim infundatur in calicem et porrigatur ante aliam recita-
1 Texten på slutet tydligen korrumperad, ehuru meningen är tämligen klar.
1574
49 S
tionem verborum, 1) quia apposita et segregata in patina et calice
duntaxat consecrantur, quoniam in manus accipiantur; 2) quia elementum
non sit sacramentum, nisi accesserit verbum; nec omnipotentia Dei hic
obstat, quarn et nos reverenter agnoscimus, sed iliam, quae est ordinata,
non inordinata, qualem vos hic vultis. Narn si reciperetur sententia de
omnipotentia, tum recitationem [o:-ne?] verborum coena; omnis panis
et omne vinum benedicetur, tum illud quod est in sacrario quarn quod
est in altari; et si quando in aedibus aegrotis recitantur verba coenae,
tum omnis panis et omne vinum in tota domo consecratur, et tamen
ad mensam domini editur panis et bibitur vinum, corpus et sanguis
Christi. Sed qua; est haec absurditas? Absit igitur illa sententia1; 4)
repetitio nunquam est prohibita, sed illud, quod bonum est, quo saepius
fit, eo melius, sicut leetio evangelica in una missa bis repetitur, ad al¬
tare et in suggestu. (5) Praesentes pastores tune fassi sunt antea superio-
ribus tempori[bu]s reiterationem verborum esse usurpatam Stockholmiae
tempore m. Olai Petri et in tota dioecesi Scarensi et alibi etc. Id itaque
agamus, ut omnia decenter et ordine cum aliqua reverentia in nostra
missa fiant, videlicet ut apposita et segregata ad usum communicantium,
quorum numerus certus esse debet, et sic vitabitur illa disputatio de
reliquiis; vinum in calice et panis in patina duntaxat consecrentur pro
modo et numero communicantium. Si, cum haec absumpta fuerit et
plures accesserint, tune vel ab usu coenae arceantur, vel a novo fiet
repetitio verborum consecrationis. Rex persuasit episcopis et dero, ac
eius sententiae subscripserunt.
VI. Omnia bona et fausta optavit et promisit personis ecclesia-
sticis, se velle juvare et promovere illum defectum, quae est in templis,
et habeant pium et decentem ornatum, ut ecclesia huius regni quasi
florere videretur. Habet enim regem talem, qui favet ecclesiis, non
persequitur etc. Se quoque velle typis excudere opera saniorum patrum
in ecclesia et illa singulis templis cathedralibus pro munere communi-
care. Multa, multa bona promisit.
Quartus actus circa electionem archiepiscopi.
I. Electio hoc modo procedebat. 1. Eligebantur personae, quae
acceperunt suffragia. Ilise tres numero fuerunt. Duae coniunctim audi-
verunt, tertia tanquam testis seorsim, ne aliquo modo varierentur voces
datae. Duos igitur catalogos conscripserunt, qui postea regi offereban-
tur. Ha; personae dederunt juramentum, ne alicui patefacerent, cui
voces sint datae. Personae illae fuerunt pastor Upsaliensis, pastor Streg-
nensis et pastor Arosiensis.
II. Ut voces dentur tam in absentes quarn in praesentes.
III. Singuli pastores seorsim dederunt voces.
IV. Ut jureiurando nominent ipsum, qui attestante ipsorum consci-
entia coram Deo illis videbatur aptissimus ad iliam functionem sustinendam.
1 3) saknas i handskriften.
496
1574
V. Pastores singularum dioecesium ordine dederunt suas voces et
suffragia, prout sequens tabula ostendit, qum et regise Maiestati ex-
hibita est.
Diocesis Upsaliensis suffragia.
Petrus in Loffånger: tu. Laur. Goth.
Petrus in Torsåker: m. Mart. Line. ep.
Ericus in Skeptuna: Lincop. episc.
Sevardus in Niurunda: m. Gothutn
Jacobus in Pilsbo (!): m. Mart.
Line.
Hinricus in Våla: episc. Line.
Andreas in Tenstad: Lincop.
Laurentius in Alunda: m. Olauni
Luth
Olaus in Alseter(l): m. Olaum Luth
Jonas in Frodsunda: Gothum
Johannes in Spånga: Gothum
Olaus in Holm: Lincop. ep.
magister scholm Gevalim: Lincop. ep.
pastor Gevaliensis: Vexionens. ep.
Ericus sacellanus Stockh.: Gothum
Petrus sacellanus Stockh.: Gothum
Petrus Arvidi poenitent.: Gothum
m. Abraham magister sch. Stockh.:
m. 01. Luth
Petrus Benedicti: Gothum
M. 01. Luth: in. Nic. Streg. ep.
m. Petrus Jonm: m. Mart. Line. ep.
m. Laurentius Gothus: pastorem
Stockhol.
m. Olaus pastor Stockh.: m. Nicol.
Stregnens, episc.
Diocesis Lincopensis suffragia.
Halvardus in Rapstada: Gothum
Jonas in Vesterlösa: Gothum
Jonas in Cudby: Gothum
Laurentius in Dagsberga: Gothum
Ericus in Scherstada: Nic. Streg. ep.
Sveno in Ade.: Lincop. ep.
Sveno in Tornevalla: Lincop. episc.
Joh. magister scholm Vadsten.:
Gothum
m. Martinus ep. Line.: past. Stockh.
Diocesis Sear ensis suffragia.
Christoph, in Ystorp: Lincop. ep.
Laurentius in Borstad: m. 01. Luth
Elias in Hels[t]ada: Lincop. ep.
Laurentius in Klåvås(l): Lincop. ep
Arvidus in Cuden [o: Gudhem]:
Lincop. episc.
Benedictus in Lekåsa: Stregn. episc.
Nicolaus in Böterna: Lincop. ep.
Simon pastor Licop.: Lincop. ep.
Guninarius past. Elsburgi: Lincop. ep.
Sveno prmpositus Scarensis: Lin¬
cop. ep.
Diocesis Stregnensis suffragia.
Laurentius in Hvapplienda [o:Snaff-
lunda] Stregn. episc.
Sveno in Nora: Gothum
Anel in Lille kyrka: Gothum
Nicolaus in Tumbo: Stregn. ep.
Andreas in Äkrö: Stregn. ep.
Siffridus in Trosa: Lincop. ep.
Canutus in Ösmo: m. Abrah. r. s. S.
m. Nicolaus episc. Stregn.: Gothum
Arosiensis cleri suffragia.
Andreas in Barkana: m. Luth Andreas in Hedemora: m. Gothum
Petrus in Dingtuna: Lincop. Thomas in Odensvi: Lincop.
1574
497
Olaus in Fernebo: Gothum Salomon Aros. schöl, r.: m. Gothum
Stephanus pastor Arbogensis: Lin- Erasmus electus Aros. ep.: Streng,
cop. ep. ep.
Diocesis Vexionensis.
Canutus in Angelstadha: Lincop. ep. Kebbo in Neshult: Lincop. ep.
Andreas in Bolmsio: Lincop. episc. Christophorus in Elghult: Lincop. ep.
Theodorus in Smedeby: Lincop ep. d. Nicolaus episc. Vexion.: Gothum
Sveno in Torsås: Lincop. ep.
Diocesis Abo ensis suffragia.
Matthias in Jumala: Lincop. ep. Eschillus in Sund: Gothum
Martinus in Raumo: Lincop. ep. Martinus in Biörneburg: Lincop. ep.
Petrus in Vemo: Lincop. ep. m. Paulus episc. Aboensis: Gothum
Michael in Kumo: Line. ep.
Personce igitur electa sunt septem.
1. m. Martinus episcopus Lincopensis 33 vota
2. m. Laurentius Gothus rector 22 »
3. m. Nicolaus episcopus Stregnensis. 8 »
4. m. Olaus Luth professor 5 »
5. m. Olaus pastor Stockholmensis 2 »
6. d. Nicolaus episcopus Vexionensis 1 »
7. m. Abraham moderator scholm Stockh 1 »
Rex vero cum senatu regni elegerunt m. Laurentium Gothum,
quem in aula pro confirmatione spatio dimidii aut unius anni retinere
voluerunt.
Restat actus declarationis et institutionis archiepiscopi, quem et
aliquando Deo dante videbimus. Valete et hmc obiter scripta boni
consulite.1
Den under 1573 anförda handskriften »Acta ecclesiastica tempore Jo¬
hannis III:h har följande uppgifter om 1574 års riksdag:
Anno etc. 1574, defuncto jarn archiepiscopo sene sanctm memorim,
iterum mense junii Stocholmim convocati sunt theologi prmcipui. Et
post alia negotia comitialia actum est de electione novi archiepiscopi, in
qua plurimorum suffragia nactus est m. Laurentius Petri Gothus, Upsa-
lensis professor. Rex etiam eius electionem approbavit.
Prmterea m. Petro secretario actore propositum fuit de moribus et
disciplina cleri, qui ut maiori reverentia tractaret in posterum sacram coe-
nam dominicam, utile visum fuit, ut ii, qui missas celebrant, canente choro
pias aliquas preces tacite ad altare recitent, maxime eas, qum exstant
1 De två sista anmärkningarna äro i afskriften införda midt i voteringslängden närmast
framför Vesterås’ stift.
498
1574
in scriptis patrum, ideoque proposite erant certae quaedam formse prse-
fationum prsecipuis festis vulgari lingua cantandse ante verba institutionis.
Item ordinatum, ut ante elevationem calicis continuo subjiceretur appen¬
dix illa: et ideo cum angelis et archangelis etc. Postea vero visum
est, ut caneretur statim post elevationem factam; item ut in forma in¬
stitutionis pro tachade sin himmelske fader [substitueretur tackade tig,
himmelske fader]] item ut symbolum caneretur ante concionem; item
de repetenda consecratione, quoties denuo esset infundendum in calicem;
item [ut] curaretur, ne quid superesset reliquiarum. Etiam si autem hae
innovationes jarn tum suspecte erant et prsebiturae videbantur occasiones
maiorum mutationum; tamen quia tantopere urgebantur prsetextu pie-
tatis, reverentiae /ml evicfuig. consentientibus episcopis, frustra renitente
dero, receptse et scriptae sunt. Postea epulum in arce latum est epi¬
scopis et dero.
J. Messenius (Scond. 111. VII, s. 30) har följande, såsom det synes,
själfständiga referat af konungens tal:
Alium proinde Johannes rex Upsalensi provisurus ecclesiae antisti-
tem, progressu aestatis convocat Stocholmiam regni episcopos cum
nonnullis ex qualibet dioecesi parochis. Quos ibi actutum comparentes
copioso ipsemet sermone inprimis, deinde per Fectenium aliosque cle-
menter allocutus, cum gravi quadam exaggeratione ac detestatione
commemorat, quot exorirentur passim in Europa haereses, quantus inde
tumultus in Belgio, Hollandia, Gallia et tota pene Germania grassaretur;
quantaeque flagrarent dissensiones non inter sacramentarios tantum et
anabaptistas, sed etiam ipsos confessionis Augustana theologos; quod
borum nonnulli, scilicet Vitebergenses ac Lipsenses, se primitivae patrum
ecclesiae vellent non nih.il accommodare, reliqui autem studerent eandem
protervius oppugnare. Immo tantum, porro inquit princeps, cepit hac-
tenus incendium istud incrementi, ut praecipui evangelicorum doctores,
de huiusmodi summopere ambigentes doctrina, velut continuam non
habente successionem ab apostolis, suos ablegarent hoc anno nuncios
ad Constantinopolitanum in Graecia patriarcham, protestantibus cum illa
ecclesia unionem impetraturos.
Sveonibus propterea consultissimum esse in tanta religionum ubique
terrarum discordia se ad apostolicam et catholicam primitivae fidem
ecclesiae, sacris utriusque testamenti velut etiam sanctorum patrum cla-
rissimis firmissimisque roboratam testimoniis et horum sanguine obsig-
natam, quantocius conformare. Nec dubium, inquit, est, quod nostra
justo longius a veteri desciverit ecclesia, cum luce clarius sit, maio-
res nostros, quando non ita pridem errores satagebant veteres in
patria eradicare, simul plurimas constitutiones antiquissimas religiosissi-
masque penitus evulsisse non citra grandem avitae pietatis jacturam
et forsitan in quibusdam ipsiusmet fidei articulis pariter a veterum
1574
499
semita infallibili exorbitasse. Illud vero potissimum inde constare affirmat
quod, si nostra missse forma cum liturgia apostolorum et praesertim s.
Jacobi, s. Basilii, s. Chrysostomi, s. Ambros», atque Gregorii Magni
paulisper conferretur, tantum inveniretur discrimen quantum intei diem
et noctem. Atque hine demum conclusit rex orator a missal primum
conformatione faciendum esse initium et postea reliquam fidei et cerc-
moniarum indubiam cognitionem secundum sacram scripturam ex libris
sanctorum priscse ecclesiae doctorum esse hauriendam velut fontibus lim-
pidissimis, non cisternis scriptorum hoc seculo florentium turbidissimis.
Baazius meddelar presterskapets förening om ceremonierna i latinsk
öfversättning, men nämner ingenting om själfva förhandlingarna.
# *
Presterskapets stiftsvis gjorda förening med afseende på några 446
ceremonier i messan. Stockholm 1574 den 11 juni..
Original på papper bland Riksdagsakta i Riksarkivet med sam¬
tida påskrift: »Upsala stigdt medh professoribus och clerkeriet 1
Stockholm», utgörande exemplaret från Uppsala stift.
Någre puncter anrörendes the ceremonier, som udi
mässone hålles och brukes skole.
Till thett förste att mann medh messan aldelis förhåller sigh
elfter thett sätt, som udi thenn svenske kyrke ordningh, genum
prentet uthgången, författedt är, så att mann iche anthen at
försumelse eller föracht något af the nödhtorftige och christelige
ceremonier underlåther och förminskei.
Till thett andra: efther en part af presteskapedt finnes udi
sitt kall så försumelige vare, att the iche förr läse hvadh the
predika schole, änn även thenn tidh the mässo hålle, en part
ändogh the iche någen predikan hålle schole, sä stå the lik\äll
vedh altaredt annten platt lidige eller och, hvar the något läse,
så är thett sådannt, som vedh thett rumedt och thenn tidh iche
synnerligen tidner att läse, ty ändog hann altidh för sin egen
person plichtig är ther om vare bekymbrat, huru hann tilbörhg
tackseijelse och böner till Gudh gore kann, så bör honum dogh
allremest thenn tidh, hann vedh alltaredt messo håller, thett både
för sine så och församblingens skulldh medh ett flitigt beten-
kiende och rätt gudhfruchtighet gore. Therföre schole the,
som messo hålle, vare förmante och fortännchte, synnerligen i
städerne, att the, thess emellen mtroitus, graduale, tractus
och något annedt siunges till att förlännge tiden, både för sine,
500
1571
så och församblingens schull bidie någre härlige och christelige
böner, synnerligen them patres och kyrkiones lärare håfve brå¬
kat, effther the finnes medh störste gudfruchtighet vare för-
fattede.
Till thett tridie: för änn sacramentet uthskifftes och syn¬
nerligen när mann vet flere communicantes vare, är thett ett
christeligit bruk, som väll värt är, att mann på thenn sidzte
och försumlige värdenes ände tidh achter och efftherkommer,
nemligen att mann till communicantes först häfver en kort för-
maningh, att the betenkie vele thett högverdige Christi lekamens
och blodz sacrament och tröstelige nattvardh, som the achte
begå och bruke, så och bidie Gudh, att hann värdiges them
ther till berede och skickelige gore och lathe thenn handel
kom me them till godho, till salighet och förbättringh.
Thernäst skall och presten klarligen och beskedeligen läse
en eller två af the böner, som Herrans nattvardh anröre, på
thett att the, som elliest iche kunne them af böker läse, måge
vette någen form och vist sätt ther om bidie Gudh och sigh
till thenn högvärdige hanndel beredhe.
Till thett fierde: mann skall och esomoftest och på thett
flitigste i predikan förmane folket, att the medh flitige beten-
kende, medh tilbörligh beredelse, medh störste gudfruchtighet,
ärevyrdningh, saktmodighet, höflighet och schickelighet gå till
Herrans bordh, såsom thett bedzst annstår christedt folch att
gore, ty samma sinne, samma tankar och åthhäfvor, som vi
håfve och bruke, när vi vele akalle och bidie Gudh om väre
och andres anliggende saker, thett samma sinne, thet(!) samma
tankar och åthhäfvor bör oss håfve och bruke, när vi gå till
thett högverdige herrens Jesu Christi nattvardh.
Till thett fempte: ändogh en sanskylligh beredelse till
Herrans nattvardh ther uthi mäst står, att mann häfver en ful-
komligh tro till thenne Christi ordh: som för edher utgifven
och utgutin varder till syndernes förlåtelse, ty thesse ord
för eder kräfve aldehs hiertedt och tron, så frampt att thette
sacramentedt schall vare honum, som ther till går, helsosampt
och tillgodhe; dogh är thett ju tilbörligit, att hvar och en,
sorn till Herrans nattvardh gä vill, uti uthvertes motte medh
fastande, åtherhåldh, kyskhet och flitige böner ther till sigh be-
redher. / Cor. y förmaner och s. Paulus alle christne, udi hvadh
stånd och kall the hälst vare kunne, att the och undertiden
medh köttzlige lust och begärelse håfve fördrag, på thett the
måge håfve tidh och tillfälle till faste och böner. Bör nu
alle christne thett gore, huru mykit mere kräfves en sådenn
uthvertes disiplina af presteskapedt, som iche allenest Gudz
ordh före och predika skall, uthen och medh christeligit exempel
1574
501
androm föregå, så och medh thett högvärdige Herrans lekamens
och blodz sakramente hanndle. Nu sker dogh åffthe, Gudh
bättre, att någre prester emott thenn dag, the schole mässe och
Herrans nattvardh förehafve och begå, iche allenest medh köttz¬
lige begärelse icke håfve fordragh, uthen och annten af en
ondh fördärfveligh och förargeligh tilbenägenhet eller och af
andre löse tillfälle dricke sigh druckne, hvilkedt ingelunde står
till lidende. Ty efther druckenskap bådhe innför Gudh en stor
synndh är och elliest häfver medh sigh ett oschickeligit vesende,
hvilken oskickelighet och last, när mann druckenskapen allt för
mykit bruker, iche allene varer thenn tidh en drucken är, uthen
och jämväll alltidh häfver sinn krafft, synnerligen i andelige
saker; huru kann thå hann, som mässo håller [o: hålle] skall
och afthonen tillförene häfver varidt full och drucken, vare
skickeligh anthen till thett högverdige sacramentet att bruke
och androm uthskiffthe eller och att bidie Gudh bå(!) för sine
så och gemene anliggende nödh och saker, ther till hann dogh
på sitt embetes vägne hålles och plichtigh är. Så häfver och
druckenskapen hos the hedninger så vederstyggeligh varidt, att
the håfve achtedt honum vare dubbelt straffverdh, som någen
last och misgärningh udi druckenskap häfver bedrifvidt, effter
thenn ursak, som honum till sådenn last och missgärningh be-
vächt och kommedt hade, så mykit större syndh var. Ther-
före bör och iche sådann last och synnd hos presteskapedt liden
och ostraffedt blifve och förthennskull thenn prest, som här
effther beslåes, att han öfver sigh i dryckenskap eller dricker
sigh drucken emot thenn dagh och tidh, hann medh thett
högvärdige Christi lekamen och blodz sakramente handle schall,
hann skall miste sin prest och hårdeligen blifve straffedt, hvar
han iche lägger ther bother opå.
Till thett siette: Effther församblingen häfver thenn macht,
att hon vedh Herrans nattvardz handel kann skicke och lage
medh the uthvertes medel tingh, som äre christelige songer,
collecter och anndre ceremonier, så att alle saker motthe skicke-
ligen tillgå i församblingen, Gudz äre och församblingens för¬
bättringh ther igenum thess bättre befordret blifve, så är för
gått annsedt, att the laudes, som in veteri ecclesia håfve varidt
siungne in praefatione, som the håfve kalladt, nempligen per
quem maiestatem tuani laudant angeli, må her effter
strax efther insettelsens ord, som lyde om kalken, siunges af
honum, som mässan håller, vedh samma ton, som insettielsens
ordh siunges och för ann chorus begynner sanctus, och thett
efther thenn forme, som ther om skrifvin är.
Till thett siunde schole presterne vare förmante, att the
bådhe för sigh sielf achte och älske uthvertes renlighet, så
502
1574
och ther om beflithe sigh, att the clädher, som till altaren
och masson fordom tidh gifne och förordnede äre eller här
effther kunne gifves och förordnes, motte väll blifve bevaredt
och rene håldne, att the iche lathe sådenne clädher förkomme
eller af någen lättie, försumelse och orenhet fördärfves och i
thenn staden åther gamble vepor, lakan och rysse lärft bruke
till messokläder och altaren; thett och en part leggie sine gamble
hattar och orene vanter på altaredt, ja och somlige emellen
kallken och patenen. Hvadh skickelighet och höfflighet thett
är, kann hvar och en gudfruchtigh meniskia väll betänkie och
besinne, efther allt sådennt lännder till thett högverdighe sakra-
mentzens vanvyrdningh.
Till thett ottonde: Thett finnes och någre, som iche mere
annseende hafva till sacramentzens rätte bruk, änn att the ingen
åthskillnadt gore emellen thett som vigt och ovigt är, i så
motto att, seden the uthschifftedt håfve thett brödh och vin,
som the välsignat och till Herrans nattvardh beredt håfve, så
tage the annedt brödh af en lådhe eller ask och annedt vin,
som the håfve anthen i en kanne på altaredt eller och i sacri-
stien, thett the seden uthskiffte under thenn välsignelse, som
ene rese giort är, föregifvendes att Gudz ordh äre krafftige
nogh till att välsigna så väll thett i asken och kannen är eller
i sacristien, som thett på patenen och i kalken är. Männ huru
sådent allt är medh Christi insettielse och Pauli ordh enligit,
thett må hvar och en christen döme om. Ty schole vi gore
thett Christus giordt häfver, så bör ju thett medh välsignelse
beredt blifve, som mann i thenne nattvardh uthskiffthe vill,
effther Christus och syndrede ifrå allt annedt brödh och vin,
som på bordet var, thett hann till sinn lekamenz och blodz
sacrament bruke ville, therföre och Paulus om kalken säger:
välsignelsens kalk, thenn vi välsigne, är hann iche
Christi blodz delachtighet. Therföre skall hann, som mässo
håller, ther om beflithe sigh, att han någors när kan vette,
huru mykit hann berede skall, så att thett kann förslå till så
månge, som sigh berätte vele. Dogh hvar som så händer, att
hann, när folket mykit är, måste tage af annedt brödh och vin,
änn som i förstone ther till ämnedt och ärnedt var, synes thett
iche kunne ske uthen sacramentzens missbruk, att hann utlåther
välsignelsen. Dogh skall mann ingelunde en såden meningh
ther af taghe, som the påviske håfve, att sådenne ordh och
ordesätt af sigh siellf thett gore, att Christi lekamen och blodh
thå äre tillstädes, ty Christi ordningh och insettielse gore thett
allene; dogh måste Christi insettielses ordh brukes, när mann
Herrans nattvardh rätt begå vill.
1574
503
Till thett niende schole och presterne så laghe, att inthet
blifver öfver af thett, som beredt är i mässone, uthen allt uth-
skifft och anammedt anten af communicantibus eller af them
siellfve, ty thett både kommer öfver ens medh insettielsens ordh:
tager och äther, tager och dricker; så tiäner och thett till
thett högverdige sacramentzens tillbörlige äre och vyrdningh,
ther medh och stor förargelse blifver afvenndt och förekom¬
mit, som dogh sigh ther af förursake kann, atth mann thett
öfverblefne brödh och vin, som välsignat är, lägger i asker
och slår i kannen, förmängendes så tilhope thett som vigt
häfver varidt medh thett som ovigt är, och opå thett ther medh
thess vyrdehgere måtte umgås, så skall presten på sidzstone,
seden thett andre allt af honum uthdruckit är, ingiuthe något
ovigt vin i kalken och thett updricke, och skall mann alldelis
så vare tillsinnes och ther om sigh beflithe, att allt thett, som
vedh thette högvärdige Christi lekamen och blodz sakramente
handles och göres, skall motte alltidh ske medh störste gud-
fruchtighet, skickelighet, äre och vyrdningh, som thett sigh
ägner och bör.
Till thett fiende: Efter thett thesse förschrefne puncter gä
allenest the ceremonier an, som clerkeriet udi messen achte och
holle schole; och man therudöfver förnimmer att och eliest
någen oskickelighet hos någre af presterskapet finnes kan udi
lefvernedt och thett gemene umgenge, hvilkedt icke heller står
till att lide; dherföre är vordet för godt ansedt, att och ther
om någen förmaning skedde. Och skall förthenskuld her med
till beslutedt vare förbudit, att presterne her efter icke skole
håfve någet ohöveskt tal eller olofligit snack anthen sig emillen
eller eliest udi samqvemder och gestebudh, som her till ofte
skeddt är. Och ther som någen her efter med sådene ohöflig¬
het och lettferdighet anthen med talende eller siungende later
sig förnimme, och blifver therudöfver beslagen, då skall han
vare förfallen til thett straff, som bispen och capitelet udi
thett stifft, ther under han är som sådent gör, kunne honom
pålegge, efter som saken är till. Videre efter thett man och för¬
nimmer, att presterne, som eliest vel kunde vete och håfve be¬
nägenhet och vilie sig udi sitt kall och lefverne tilbörligen med
studerende, nöchterhet, faste och all höflighet att stelle och
förholle, blifve ofte udaf andre nödde och tvingede till drucken¬
skap och annen lettferdighet, som them och dheris embete icke
anstår och the therföre icke gerne gore ville, therudöfver och
någre sigh högligen håfve besväredt och beklaget; så skall her
med vare förbudit, att ingen anthen udi högre eller nidrige
stender, vare sig adelsmänn, fougter, befalningsmänn eller andre,
sam af och an rese, icke heller bönder, skole efter thenne dagh
504
1574
någen prestman anthen voldgeste eller till druckenskap nödge
eller tvinge, uthen aldelis late them then frihet, som dheris
embete, kall och lefverne fordrer och kräfver, så frampt att
then sigh emoth thette förbudh fördrister att gore icke skal
vare förfallen under tillbörligit tilta! och straff.
Effther thett vi efftherme af Upsala biskops stigt, till thenne
herredagh i Stocholm beramet utskickade, befinne thesse for:ne
puncter och artickler medh Gudz ordh enlige vare och tiene
till all gudhfruchtighetz förfordringh, therföre håfve vi alle
endrecteligen sampt medh andre godhe män af clerkeriet ifrå the
andre biskopssticht till förnemde herredagh församblade fonne
puncter och articler gillat och bejakadt, och till ythermere visso
att vi them holle och effterkomme vele, hvar för sigh udi
synderhett försigledt och underskrifvidt.
Actum Stocholmie ii die junii anno etc. 74.
Sigillen under texten (22) och på följande blad (20) vanligen 4 i rad.
(Sig. LP G)
|
(Sig. PI)
|
(Sig. O I H)
|
(Sig. P B)
|
Laurent. P. Gothus Petrus Jonae
|
Olaus Iona:
|
Petrus Benedich
|
ratpcypa Ja
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
(Sig. PA)
|
(Sig. O P)
|
(Sig. OMH)
|
(Sig. I 0 B)
|
Petrus Arvidi
|
Olaus Petri
|
Olaus M[a]gni
|
Ioachimus Olai
|
psenitenliarius Holm:
|
subscripsi
|
Helsingus
subscripsi
|
subscripsi
|
(Sig. A L B)
|
(Sig. A A A)
|
(Sig.)
|
(Sig. P I)
|
Andreas Laurentii
|
Abraha: Andrea:
|
Olavus Clement.
|
Petrus Iona;
|
subscripsi
|
ludimag:r subscripsi
|
pastor i Alzeke
subscripsi
|
praspositus Botnias
septentrionalis
subscripsi
|
(Sig. AP)
|
(Sig. P 0)
|
(Sig. N I)
|
(Sig. S I)
|
And. Petri
|
Petrus Estani
|
Nicolaus Iona:
|
Sefvardus Jone
|
pastor Lulensis
|
pastor in Torsacher
|
pastor in Grunnesunda
|
pastor in Melpadia
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
(Sig. IM)
|
(Sig. D P)
|
(Sig. I H)
|
(Sig.)
|
Jacob: Mathei
|
Daniel Petri
|
Johannes Henrici
|
Launus Jo:
|
pastor i Delsbo
|
pastor in Jerfsö
|
pastor in Erentuna
|
in Valö
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subschripsi
|
(Sig. LM)
|
(Sig. HL)
|
(Sig. A O)
|
(Sig. M O)
|
Laurentius
|
Henricus
|
Andreas Olai
|
Michael Olavi
|
in Adelunda
|
Laurentii
|
pastor in Tenstad
|
pastor in Torstuna
|
subscripsi
|
in Våla
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
(Sig. RL)
|
(Sig. HP)
|
(Sig. EMH)
|
(Sig.)
|
ReinholdusLaurentii Johannes Petri
|
Ericus Matthei
|
Ericus Olavi
|
in Fröstolt
|
pastor in Nysätra
|
Hvitth
|
pastor in Almunge
|
subscripsi
|
subscripsi
|
Skefftunens. subscripsi
|
subschripsit
|
(Sig.)
|
(Sig. M N)
|
(Sig. 0 E)
|
(Sig. OL)
|
Johannes Stephani
|
Marcus Nicolai
|
Olaus Erici
|
Olaus Laurentii
|
in Belingh
|
in Näs subscripsi
|
pastor in Tibbelle
|
in Antiqua Upsalia
|
subscripsi
|
|
subscripsi
|
subscripsi
|
1574
505
(Sig. P S)
Petrus Sigvardi
pastor in Funbo
subscripsi
(Sig. I H)
Josephus Henrici
pastor in Rydh
subscripsi
(Sig. O P)
Olavus Petri
pastor i Holm
subscripsi
(Sig. P E)
|
(Sig.)
|
(Sig. 0 I)
|
Petrus Erici
|
Jonas Jonse
|
Olaus Jone
|
in Lagga pastor
|
pastor in Frösunda
|
in Vadzunda pastor
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
(Sig. A 0)
|
(Sig. ON)
|
(Sig. E L)
|
Olaus And:
|
Ego Olaus Nicolai Ericus Laurentii
|
pastor in Theda
|
pastor in Brumma
|
pastor in Fölm
|
subscripsi
|
subscripsi
|
subscripsi
|
(Sig. P H)
|
|
|
Paulus Johannis
|
|
|
pastor in Aker
|
|
|
subscripsi
|
|
|
Liknande beseglingar gåfvos äfven af öfriga stiften men finnas ej kvar
i original. Baazius anför sådana från alla stiften utom Linköpings. En
afskrift af beslutet, afsedd för sistnämnda stift, finnes emellertid i Uppsala
univ.-bibliotek men utan några namn. Har det aldrig blifvit undertecknadt
och hvarpå har i sådant fall detta berott? I Vesténska sami. i k. Biblioteket
(»Theolog. Manuskripter» II) förekommer afskrift af Vesterås’ stifts förseg¬
ling, gjord enligt författarens anteckning efter originalet i Riksarkivet och af
Vestén begagnad vid
|
hans aftryck i Sv. Hofclereciets Hist. I. Under
|
skrifterna äro följande:
|
|
|
(Sig. S)
|
(Sig. SB)
|
(Sig. I A)
|
Ego Erasmus Nico:
|
Salomon Birgeri
|
Jonas Andreae
|
subscripsi
|
Arosien. subscripsi
|
Past: Aros: subscripsi
|
(Sig. SR)
|
(Sig. A P)
|
(Sig. O A)
|
Ego Stephanus
|
Ego Andreas
|
Ego Olaus
|
Arbogensis subscrip:
|
Henmorensis subscripsi
|
in Fernebodha subscripsi
|
(Sig. C 0)
|
(Sig. TL)
|
(Sig. VP)
|
Ego Chlaes Olai
|
Ego Thomas Laur.
|
Ego Vincentius Petri
|
in Fellsbro subscripsi
|
in Odensvi subscr.
|
in Sverdsiö subscripsi
|
(Sig. HP)
|
(Sig. LM)
|
(Sig. EN)
|
Ego Hermannus
|
Ego Laurentius Magni
|
Ego Ericus
|
in Malung subscr.
|
in Tillbergh subscripsi
|
i Hubo subscripsi
|
(Sig. PA)
|
(Sig. A C)
|
(Sig. P M)
|
Ego Petrus
|
Ego Andreas
|
Ego Petrus
|
in R:rtuna subscr.
|
in Haraker subscr.
|
in Dinctuna subscripsi
|
(Sig. AS)
|
|
|
Ego Andreas
|
|
|
in Barcarne subscripsi
|
|
|
I ett diarium på ingående bref från Johan III:s tid i Riksarkivet före¬
komma från slutet af maj till början af juli talrika uppgifter på besvär
framställda såväl af prester som menige man. Man kan naturligtvis icke
med någon säkerhet påstå att det varit vid riksdagen inlemnade besvär, då
liknande framställningar icke äro ovanliga äfven under andra månader, men
det stora antalet under den gifna tidrymden gör det åtminstone möjligt att
de härleda sig från riksdagsmännen.
Af prester finner man sålunda under 5 juni: herr Mauritz i Böne
(spanmålsuppbörd); 8—10 juni: herr Nils Andre i Bringetofta (vederlag),
506
1574
herr Oluff Krok (coll. på Vånö prestgäll); herr Jacob Henrici i Lenipelä, her
Peder Gudmundi i Högsätra på Dal (ang. ett ödestorp); io—13 juni: prest¬
man på Dal (taxeoxar, spanmålshjelp); her Claes i Fellensbro1 (två markland
jord); men. prästman i Linköpings stift (vederlag och underhåll); 14—15 juni:
her Henrik Marci, skolmästare i Raumo (underhåll); her Anders Clementis
i Haråker (prestbolets jord)1; herr Joen Magni (frihet på ett hemman); 16—
19 juni: herr Simon i Korpo (underhåll); Måns Håkonsson, de fattiges före¬
ståndare i Jönköping (hjelp till uppehälle); her Nils i Grunnesunda i Ånger¬
manland (tiondetillägg)1; her Christiern Andre (klockaretorpet i Lappo kapell-
gäll); herr Sven på Nornskog (förmedling på sitt skattejärn)2; 20—30 juni:
men. presterskapet i Vestergötland (1573 års tax, medel på taxen, städslen
från stommarne; att fogdarne ej skulle ha med dem att skaffa utan biskop
och capitulares i hvad som skulle beställas å k. M:ts vägnar).
Af borgerskapet förekomma under dessa dagar ej många: 31 maj: men.
man i Köping (kungsängen Ön); 20 juni: Jakob skepper i Åbo; i början på
juli: borgmästare, råd och menigheten i Gefle (Sväning fiske); Peder Jönsson
i Helsingfors samt menige borgare därstädes (gästningen, några borgare ville
bo i gamla Borgo).
Bönderna äro talrikast representerade i diariet. Från slutet af maj: men.
man i Färentuna och Bro (dagsverken); Korpo socken (gästning, borgläger
m. m.); Göstrings och Vifolka (restantier); juni månad: Valbo, Hille och
Hamrange s:r (1573 års fodring); Ångermanland (1573 års utgärdshästar
m. m.); Tuna s:n (grufvedelarne); Clement Henriksson i Lachtis by i Tarnela på
men. mans vägnar i Hirsjärvi och Pitkejärvi fjärdingar i samma s:n (gäst¬
ning och skjuts); Simon i Sundby, Oluf i Söderby, Oluf i Möklinge, Anders
i Högen i Tilberga i Siende h:d (medel på afrad); Frökind (rätt spann och
vikt); Vestra Rekarne (dagsverken); Trögd och Åsunda (vindekörning); Fernebo
och Fletie s:r (malmförsler och grufvedelar); Snaflunda s:n (annat prestbord);
Sundbo (jernsmide); Safvelax i Nyslotts län (försvagade genom fejden, re¬
stantier, påökning i skatt och dagsverken; besök af hvilka städer som helst
i Finl.); Lillkyrko s:n i Åkerbo h:d (kyrkklockan); Noraskog (kyrkans upp¬
rättande); Vesterås’ län (restantier, hemmans förmedling); Borgo och Perno
s:r (krigstungan, skjuts, adelns hemmansköp undan kronan, krigsfolkets öfver¬
våld, vederläggn. för förra sommarens köpesölf, hjälp till en klocka); An¬
dreas Madson i Öfverbominne s:n; Vesterdalarne (kungsådran); skatte- och
kyrkobönder i Gasene (aflösn. af kornskatten, dagsverken till Elfsborg);
Fellensbro s:n (fogdehästarne); Kyrkoslätt i Nyland (krigsfolkets gästn. och
skjutsn., förskoning från borgläger för dem, som hålla färjan vid Porkala
udd, klockarevackan); Jöns Joensson i Mättele i Pelkenä s:n; Jöns Pedersson
i Raskala i Hvittis s:n; Per i Arvosalå; Bälinge s:n (hjälp till klockor);
Mikel Eriksson, länsman i Kyrkoslätt; bönderna i Vacteris och Arvesalå byar
(»fiskeristadgan»); 1 juli fnånad: Österbotten (hjälperågen, Gustaf I:s privile¬
gier); Säxmäki (olaga skatter); Börstil (grufvehjälp); Tierp, Vendel och Norra
Roden (sågbräder); Rogstad s:n i Helsingland (säljakt) o. s. v.
Dessutom finnas under juli månad flera Finnar anförda, mest bönder
och länsmän.
Om de förhandlingar, som förts med bönderna, åtminstone i Vestergöt¬
land (möjligen med anledning af gjorda besvär), ger ett bref från Ho g.
Bielke d. 9 nov. 1574 till kammaren några antydningar (Riksarkivet, Bref
till sekr. och kamr. under Johan III:s tid). Det heter där:
1 Var enligt underskriften närvarande.
2 Var närvarande enl. vallängden.
1574
507
Minn etc. K. Anders Siffredzonn sampt Jens Månsonn och Knutt
Personn, nest min venlige tackseielse for all velvillighet, kann jagh
eder venligen icke forholle, att k. M:tz fougte udi Kinne, Kållen och
Viste herrader Måns Rasmusonn häfver varit her hois megh och for¬
sport segh, huru hann segh motth bönderne forholle skall udi for:ne
herrader om skattavichten medh smör, ost, kiött, flesk etc., thi bönderne
seie segh håfve varit oppe hois kong:e Ma:t i thelin herredagh i som-
mers och fått beskedh om bismaren, hvilken fast mindre är, ann hann
er i någre andre herrader her omkringh. Så häfver jagh föge kunnet
svare ther till, effter jagh her medt sådanne saker inthet häfver till att
bestelle. Dågh uppå thett att hann måtte bekomme enn fulkomligh
viss beskedh tilbake igien, häfver jagh icke kunnet underlathe att gifve
eder herom schrifftlige tilkenne. Thi seden samme bönder her pä
Kållen och i Kinne herrader håfve hollet segh vedh thelin lille och
svage vict, sä håfve och nu alle the andre omliggende herrader varit
hois them och giort theris pyndere eller bismer like effter theris och
vele her effter holle segh thervedh och icke effter som gammalt och
fort häfver varit, och er samme theris nye bismer 4 4. mindre ann rett
Älfsborgs skattevict, medh hvilken borde levereris udöfver alt Vester-
göttlandh, hvilket er k. Matt och cronen till stor skade, hvar thett icke
sker effter som her till brukeliget varit häfver, thi ett skattväget 1®
bör väge 4 4 och ett 1® medh Älfsborgs vict, rent smör, bastväget,
och icke medh barke löp, som väger 5 heller 6 4, hvilke 4 4. rechnes
for öfvervict, och ther bör alle fougterne giöre rede före och bör komme
k. Matt och cronen till gode, så att 14 eller till thett högste 14V2 IS
skattväget smör bör giöre enn ttne effter then vict, som kiöpmennen
annamme, och medh sådann skattevict håfve alle andre herrader obe-
sveret uttgiort både udi sal. och höglåffl. k. Göstaffs tidh så och alt
seden. Menn thett nu någre herrader ville stå ther emott, måste them
ingelunde tilstädis, thi k. M:t och cronen miste ther eginnom till 3 eller
4 lester smör årligen i thenne landzände Vestergötland!! medh samme
öfvervict. Om nu h. k. M:tz fougter håfve fört sådan öfvervict inn i
theris rekenskap, varde I af rekenskaperne vell förnimmendis, och väre
them alt for stor profit, om the sådant för seg sielfve her till behollet
håfve. Och effter megh icke bör fortige thette, som högstbe:te k. M:t
och riket kann komme till skade, häfver jag icke velet underlathe eder
her om tilkenne gifve, och tvifler inthet, att I betenke her udi ett an¬
nat och bättre middel, thi uthan all besvaring skole bönderne öfver
hele Vestergöttlandh uttgiöre effter skattväget 1®, såsom alt her til
skedt er, ner k. M:tz mandatt blifver ther om uttgånget, thi her äre
icke mere än 3 herrader, som holle segh vedh thenn lille vict och
säie segh håfve kiöpt en sådhann sämie bismer af sal. k. Göstaff for
någre oxer, ther på de dog håfve hvarken öpne bref eller bevis. Thi
om thet skall blifve vedh samme nye vict, så vill thett icke holle
til fyllest effter kiöpmandz vict, mykit mindre att håfve någen öfver-
1574
vict, och hvadh sådant udi summan drage ville, gifver jagh eder ven-
ligen till att betenke. Therfore synes megh rådeligt vare, att I sådant
hois högstbe:te k. M:t i underdånighet forspörie och seden gifve her
uppå ett fulkomliget beskedh, thi jagh häfver her medh minst till att
skaffe, allenest ther udi gerne söker k. M:tz och riksens nytte och for¬
del, thi alle adelens bönder giöre obesväret theris langille utth medh
sådann skattevicht, som forschrefvit står.
Konungens bref med anledning af riksdagen tiil fogden i Kinne, Kål¬
lands och Viste härader (Vestergötl. Handl. 1574 n. 6 i Kammararkivet)
var af följande lydelse:
Johann etc. Vår etc. Vi latthe tigh förstå, Månns Rasmusonn,
atth vare undersåtther i tinn befallningh hafva medh theris herresbor,
som till thenne härredagh håfve varit förschyckede, gifvit oss till kienne,
atthe myckit blifve betungede medh orett vicht och måll, när the the¬
ris uttskyller leffrere skolla, och ödmiuckeligen begierat, atthe måtthe
bekomme rätt vikt och måll, såsom gammilt och fört varit häfver. Så
må tu vetthe, atth vi håfve ther till platt inthet behagh, atth väre
undersåtther skolla udi så måtthe blifve betungede utöfver thet som rätt
är, och veila vi så latthe bestellet, atth utthi thenn lannsennde skall
blifve rätt vecht och måll, ther effter the skolla leffrera theris uttlager
och ecke ther udöfver blifve besvärade. Ther näst håfve the och gif¬
vit till kienne atth the stå till baka medh nåckre giärde perseler utaf
the giärder, som till rikesens nötårfter udi the förledne år äre blefne
pålagde, och ödmyukeligen begerat medh samme restantier blifve för-
skonede. Så äre vi icke obenägne atth förskonne them udi samme
giärdh hvadh som oss kan vare lideligt, när vi varde förnymmendis
hvatt then giärdh kann belöpe the stå till båke medh, ther om tu fram-
delis skallt bekomme beskedh etc. Datum etc. Stockhållm thenn 10
junii anno etc. 1574.
* *
*
Några af rikets råd stannade kvar i Stockholm, och ett rådslag af den
23 juni blef frukten af deras öfverläggningar. De angifvas såsom närmast
föranledda af ett hertig Karls betänkande, som under den 8 juni är infördt
i hans registratur och som gällde den utrikes politiken. Denna är ock huf-
vudföremål för rådslaget, men i sammanhang därmed hemställdes om påläg¬
gande af en liten hjelpgärd öfver hela riket för underhåll af krigsfolket i
Finland, skeppsfolket på den finska flottan och Viborgs befästning. Gärden
borde utgå i kött, fläsk, smör och ost, men på samma gång borde man
äfven förhandla med menige man om att utgöra något spanmål till hösten;
något tal därom tyckes icke hafva förekommit på riksdagen. Att döma af
riksregistraturet synes man emellertid nöjt sig med en »skeppsgärds från
Uppland, hvilken med hertig Karls medgifvande äfven utgick från Söder
manland.
1575
509
HERREDAG I STOCKHOLM
1575 i februari och mars.
Kallelser.
Biskoparne kallas till ett möte i Stockholm i början af februari. 447
Stockholm 1575 den 3 januari.
Riksregistraturet 1575 fol. 1 under rubriken: »Till thesse effther-
schrifne af bisperne . . . Datum Stockholm thenn 3 jan. anno
etc. 75.»
Vi lathe eder, biscop Niels, här medh förstå, att vi för någre väre
och riksens annliggende saker schuldh håfve nu latidt till oss förschrifve
vårt ellschelige riks rådh och trogne männ, så att the på nästkommen-
des purificationis Mariae tidh måtthe vare här tillstädes, och efther vi
eliest håfve något synnerligit till att förhandle med våre trogne under-
säther bisperne här i riket, dhcrföre se vi gärne såsom och vår gunstige
villie är, att I eder till oss hit till Stockholm förfoghe, så lagendes eder
saker, att I på förnemde tidh, som är thenn förste februarii, häller och
någre dager ther näst effther äre här hos oss. Ther med etc. Datum Stoc¬
holm thenn 3 januarii anno etc. 75.
Liknande bref aflätos, enligt anteckning i registraturet, mutatis mutandis,
till biskoparne Nils i Vexiö, Jakob i Skara och Mårten i Linköping. Själfva
registraturets text måste sålunda vara ställd till biskopen i Strengnäs.
Äfven andra af presterskapet infunno sig i hufvudstaden (jämför n. 449,
452). Samtidigt hölls likaledes ett rådsmöte. Hertig Karl kallades till
ett sådant den 16 febr., då så många af rikets råd, som kunnat komma, re¬
dan voro tillstädes (riksregistr. 1575 fol. 30 v.; i rubriken kallas mötet
oegentligt för riksdag'). På samma gång tillsändes hertigen en uppgift på
de förnämsta punkterna, som på mötet skulle förekomma (ibid. fol. 31).
Med undantag af § 3 (»att förvette sigh, huruledes k. Erich schall bäst
kunne blifve förvaret, och ther som något upror påkomme för hanns schuld,
om man dhå heller schulle förkorte hanns lif, änn hann schulle blifve för-
låssedt, och huruledis mann sigh emoth honum i sådanne fall schulle för-
hålle») samt § 4 (huru medel skulle finnas att gälda markgrefvinnans af
Baden och hertiginnans af Sachsen fordringar) angingo punkterna förhål¬
landet till främmande makter. Hertigen svarade den 18 febr. så väl konungen
som rikets råd afböjande (hert. Karls registr. 1574—75 fol. 123 v., 124 v.),
aflät i stället den 19 febr. till biskop Nils i Strängnäs en skrifvelse af föl¬
jande innehåll (hert. Karls registr. 1574—75 fol. 125):
Riksdagsakter II. 34
Sio
1575
Vår etc. Käre m. Niels, såsom eder väll ihugkommer thett tael
vi hade medh eder sidst udi Orebro, så kunne vi icke underlathe eder
ännu therum vår trogne välmeningh till att erinre, att vi icke äre till¬
sinnes på vår sidhe gille någre nye onödigh förandringh udi religionen,
elivadh hon sker udi hufifudstykerne eller och udi ceremonier, effter
thet icke kan ske uthen färe och månge meniskiers förargelse. I vele
förthenschuld icke gifve ther någet samptyckie till på edre side, um
någet sådant kan proponeret blifve, althenstund vi icke äre tilsinnes
annerledes bollet udi vårt furstendöme än såsom thet lier till, Gudh
thess lof, udi vårt fädernes rike Sverige är bruket och hollit vordit,
och måge I meddele thenne vår meningh.hvem eder helst synes, ty vi
tänkie ther vidh blifve. Gudh etc.
Redan den 7 jan. samma är (ibid. fol. 115) hade hertigen tillskrifvit
biskopen angående religionen. Till att »förekomma, så mycket som mest
genom Guds nådiga tillhjelp menskligt och möjligt är, all kättersk lära, påf-
vens dikt och påfund» förmanade han honom att stå fast vid den »sann¬
skyldiga, rätta och rena läran, som i . . vår . . herr faders tid uppenbarligen
lärd, predikad och bekänd är här i riket». Biskopen skulle ock förehålla
meniga klerkeriet i stiftet att ej låta sig förföra från den rena läran, hvarom
hertigen framdeles själf skulle tala med honom, när de komrno till Örebro.
Hertigen slutade med följande ord:
Vi skicke eder her medh tilhonde then bekennelse, som höglärde
män och teologi udi churfurstendömit Sassen håfve korteligen förfat-
tedt och förent sigh i Herrens natvardh, Christi lekamen och blodh
belangendes, emott alle sacrament svermer, på thet I måge förnimme
hure then artichel sanfelleligen af them beslutin är på then ort. Och
effter thette riket häfver mestedels reguleret sigh udi kyrkenes ordningh
effter Vittembergs kyrke, synnerligen hollit sigh vidh then läre hög¬
berömde och lärde salige d. Luther och Philippus håfve udi sine böker
och schriffter författedt, sä vore thet rådeligit och nyttigt, att I icke
lathe eder ther ifrå vände uthen blifve vidh samme bekennilse fast
stondendes, som vi och förnimme i then Torgeske teologiesamblingh
nu skedt och bevilligedt vare.
Förhandlingar i Stockholm af politisk art.
448 Rådslag afgifvet af några tillstädesvarande riksråd. Stockholm 1575
den 8 mars.
Original bland Rådslag i Riksarkivet.
Riksens rådz betenkende om någre högnödige saker som
skole bestelles. Actum Stockholm IIX marth anno etc. LXXV.
Till thet förste, efter såsom k. M:t til Sverie etc. vår allernåd:te
konung udaf sitt konglige höghe betenkende häfver achtedt för nödigt att
1575
någre h. k. M:tz och riksens förtrogne männ måtte förordnes, som kunne
håfve h. k. M:tz och cronenes befestninger udi befalning för alle till-
fallende lägenheter skuldh; så synes och the godhe herrer udi rådet
vare högligen af nödhen att thet måtte ske medh thet förste. Och
kunne the, som ther till blifve betrodde udaf högbe:te k. M:t, håfve
then befalning ther hos, att the förhandle medh alle riksens stender,
hvar udi sin landzende, om then edli och hulskap the högbe:te k. M:t
svorit håfve, att the icke träde therifrå uthen then förnye och stadfeste.
Och efter högbe:te k. M:t legger ther stor macht på, att krigs folket
måtte holles villigt, så kunne och för:ne tilförordnede i sunderhet handle
medh them, tilseijendes them någre tilgifter, hvilke högbe:te k. M:t
them nådigest ville efterlathe, anthen på skatten, gestningen, dagsverks-
peningerne eller annedt, opå thet att the skole late sigh thess villigere
befinne, när medh them kunne blifve handlet om någen upfordringh.
Theslikes skole the och håfve insehnde med fougterne, att the sä handle
medh k. M:tz undersåther, att the kunne holles villige; så och att lagh
och rettvise måtte blifve vidh macht hollén. Men hvad personer thette
för:ne skole bestelle, både om befestningerne och annedt, och hvadh
the ther före skole håfve för underhold, thet stelle the godhe herrer
udi h. k. M:tz nåd. behag. Och ändog man icke förmodher, att then
rustning kongen af Danmark skall håfve för hender, såsom gemene
tidender äre, skall gelle Sverie till; dog likvel achte the gode herrer
vare rådeligit, att alle saker vidh grenzerne hafves udi godh acht, så
att befestningerne äre med godt och villigt folk, proviant, munitioner
och andre nödtorfter vel försorgde.
Till thet andre, om kong Erichs förvaring achte the godhe herrer
best vare, att han blifver på Örby, ther han nu är, så att två förtrogne
tillike äre stedes hos honom, som hade synnerlig acht och tilsyn, huru
alle saker både med hans bevakningh så och dheris löningh, som på
honom achte skole, kunne blifve bestelt; item är och betenkt vare
nyttigt för monge orsaker skuld, att k. Erichs son Göstaf icke lenger
blifver hos Karin Månsdotter på Abo, uthen han moste tages ifrå henne
och förholles udi en godh och flitigh förvaringh på någen amien orth,
hvar högberte k. M:t nådigest synes.
Till thet tridie, igenom hvad medel the högborne furstinner mark-
grefvinnen til Baden och hertiginnen af Saxen kunde blifve aflagde:
therudinnen är the gode herrers betenkende, att efter monge andre ut¬
gifter både med kongen af Danmarks betalningh och eliest äre förhan¬
den; icke är heller krigsfolket tilfridzstelt udi Lifland och Finland, dher-
före söker thet sigh nu sielft till, att dheris Nåder moste förtöfve med
sädene anfordring, till thess bätre tid framdeles blifve kan att stelle
them till fridz medh, helst efter dheres N. äre icke heller ännu så för¬
sorgde medh lifgedingh, som them egnede och borde.
Tili thet fierde, efter monge farlige tidender och lägenheter alle¬
städes höres både om väre neste granner och eliest på andre orther;
1575
dherföre moste the medel och väger sökies, therigenom thenu broder-
lige vilie och kerlek, som emillen högbe:te k. M:t och thenn högborne
furste hertig Carl etc. med rette vare bör, måtte för all ting udi alle
motte blifve vidh macht hollén och förmered, på thet att, ther som
någedt farligit påkomme, att då innbyrdes oenighet icke måtte vare
en orsak till videre förderf, om hvilken handel the godhe herrer, som
nu till h. f. N. blifve afferdigede sigh till thet högste kunne beflithe.
Till thet femte, efter thet man förnimmer, att kongen af Danmark
vil andeligen vare betaled, så kan then förordning göres att, ther som
thet icke vil förslå, som Arndt Hofslech och hans consorter håfve lofvet
sigh vele förlegge i Danmark, då moste them blifve tilsagt, att the
thet ännu gore. Men ther som ther medh någet lenger kunde för-
dröies, och högbe:te kongen af Danmark kunde begäre någet interesse
för then skade han af sådene förtogring både lidit häfver och her-
efter ther af lide kunde, så kunde h. k. M:t både dherföre och för
thet, som ändå kunne fattes udi same summe, late tilbiude honom
nagen underpant. Och när k. M:t hade förnummedt, att kongen af
Danmark vore ther till benägen, så kunde h. k. M:t ther på afferdige
någre sine sendebudh till Danmark, som både ther om och thesse
eftenne puncter hos honom kunde förhandle, nemligen om Lifland,
compromisset tre croner belangendes; item om kongen af Danmarks
underhandling hos Muschoviten, såsom han sigh häfver tilbudit; om
then narfvische seglatzen; item att k. M:t måtte arrestere them i Sundet,
som tilefventyrs ville gore k. M:tz undersåther någen arrest eller hinder
i Vestersjön, så och hvad mere som tidzens lägenheter och nödtorften
fordrer och till all naborlig vilie och venskap rikerne emillen tiene kan,
efter som thet och yterligere udi dheris instruction kan blifve författedt,
och the personer, som udi samme legation till Danmark skulle blifve
brukede, moste udi tidh ther om blifve tilsagde, att the viste stelle
sine lägenheter ther efter. Och på thet att högbe:te vår allernådig:te
konung icke måtte till spott ske någen arrest på thet smör, som i Sun¬
det ligger, udaf the dansche köpmänn, som her håfve någen skull att
fordre, så moste nu i tidh ther til tenkes, att the blifve någet tilfridz-
stellte och väl afferdigede häden, ehvad råd ther till finnes kann.
Till thet siette är the gode herres betenkende, att efter högbeffe
k. Ma:t häfver latedt schrifve the Lybsche till om thenn rettegongs-
handel, som pa Johannis nestkommendes skall företages, belangendes the
uptagne schep och godz på thedt narfvische farvatn, så vill nu vare
förnödhen, att hans k. M:t nampngifver the personer, som ther till
skole blifve brukede, hvilke och i tidh moste tilseies, på thet the theste
bätre kunne betenke, hvar medh handelen best kan blifve förlagd och
i retten utförd och försvared.
Till thet siunde synes the gode herrer vare af nödhen, att högbe:te
k. M:t afferdiger någet budh til drottningen af Engeland för thet miss¬
förstånd emillen högbe:te k. M:t och hennes Nådh kan vare kommedt,
1575
5i3
ther af att the Engelsche kunne håfve sigh hos h. N. besveredt öfver
the schep och godz them är ifråtaget på thet narfvische farvatn och
eliest. Så kunde och med thet samme förhandles hos kongen i Skott¬
land om hvad irringer emillen Sverie och Skottland vare kunne för
the nederlagde Skotter skuld; ther till någen, som landzens lägenhet
och tungemål viste, kunde blif[ve] bruket.
Till thet ottende, om ett vist köp efter thet nye mynt, är befälet
camerererne att bestelle sampt med borgmestere och rådh lier i staden
och någre fremmende, som äre högbeite k. M:t med hullskap förplich-
tede och vethe beskedh om the utlendzsche varer, efter som och ther
på alrede register äre giorde och författede.
Till thet niende, är förnödhen att, efter mynthet är nu förandret,
så moste förthenskuld en viss ordning göres hvad man skal gifve för
hesten hvar milé vegs udi thette nye mynth, theslikes huru mykit för
hvar måltidh och nattlägher, sä att thet måtte nu blifve vidh samme
verde udi thette nye mynt, som thet var medh thet gamble; och ther om
moste mandater utgå öfver hele riket, som uthtryckeligen skole förmäle
huru mykit thet skall vare.
Till thet tiende, efter man förnimmer att monge fremmende, som
icke äre privilegierede, försnelle och dölie tollen unden, som them bör
utgöre, hvilken summe sigh fast högt belöper, när thet blifver rett
förslagedt öfver hele rikedt, dherföre är förnödhen, att ther med måtte
hafves ett flitigere insehnde, så att the, som icke synnerligen håfve h. k.
M:tz öpne frihetzbref ther opå, skole vare förplichtede att utgöre en
rettvis toll, såsom thet udi sal. k. Göstafs tidh varit häfver, på thet
att samme toll måtte och någet hielpe till riksens utlager, så och att
högbe:te k. M:t lather sielf upbäre accisen udi alle städer öfver hele
rikedt, hvilket sigh och till ingen ringe rente årligen skulle belöpe.
Till thet ellefte, althenstund thet vill vare af nödhen, att någre k.
M:tz gode mann äre jemligen hos h. k. M:t tilstädes, som sampt med
två af rådet kunde tage h. k. M:t någet bekymmer och omak ifrå, på
thet all ting måtte gå thess skickeligere till och alle saker kunde theste
snarere blifve expedierede, efter man förnimmer allsomstörste besvä-
ringer vare på ferde både af fremmende och inlendzsche, att the så
lenge blifve uppeholdne och komme så sent och longsampt till dheres
afskedh; så äre her någre embether anteknede, som först vele vare för-
ordnede, så att hvar person vet sitt embethe och sin bestellning,
hvilke och hvar dagh tvä timer, synnerligen then tidh öfver, när h. k.
M:t är stadd her i Stockholm, kunne vare tillhope en time förr midda¬
gen och annen efter, bespöriendes och berådslaendes med hvar annen
alle the saker, som hvar dagh förefalle kunne; för middagen om k. M:tz
och riksens saker, efter middagen the fremmendes ärender och hand¬
linger, att the blifve betenkte, fordrede och expedierede. Och hvad
som dä udaf them samptligen blifver för rådeligit och gott ansedt och
kan vare k. M:t och riket nyttigt, thet skall ingen, så frampt högbeite
1575
k. M:t thet bevilliger, fördriste sigh att gore tilbake eller förhindre,
såsom eliest väl ske kan, när ingen vet then andres meningh. Och
äre thesse the nödigeste embether:
rådz personer två hvar sitt qvartal
stadthollere..
hofmarskalk lier Göstaf Baner
vicecancellarius Erich Sparre
amirael Jacob Bagge
cam m erråd..
commissarius her Anders Keith
secretarius Erich Matzonn
slottzfougte Erich Biorsonn
factor eller finantzerer Arnt Hofslach och Fran¬
siscus Gottheins.
Till thet tolfte, efter thet k. M:t icke kan komme then store skeps-
flothe uth til siös i thenne tilstundende sommer, såsom väl vore nyt¬
tigt, så kunne the störste hufvudskep, som så hastigt i sommer icke
kunne blifve tilfliede, icke thess mindre brädes, tiäres och tillpynthes,
like som the kunde komme till siös med the andre.
(Sig.l (Sig.) (Sig.)
Petrus Comes Ture Bielke Nicolavus Gyldenst:e
(Sig.) (Sig.)
Hogenskilldt Bielcke Erich Gyllenstierne
449 Rikets råds och någras af presterskapet samtycke till konung Eriks
afdagatagande under vissa förutsättningar. Stockholm 1575
den 10 mars.
Original på papper bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Vi undhenne Sveriges rikes rådh sampt bisper och prelater, som
nu her i Stocholm stadde äre, gore vetterligit och bekenne medh thette
vårt öpne bref, att den tidh then stormechtige högborne furste och
herre her Johan then tridie Sveriges Göthes och Vendes etc. konungh
vår aller nådig:te herre hade kallet oss samptligen till Stocholm någre
höge och vichtige ärender till att förhandle och berådslå, så håfve vi
nödtorfteligen för gått anset någet till atth förhandle om kongh Erichs
förvaringh. på hvilken såsom ibland annedt thet förnempste alles väre
och menige riksens välfärdh henger, och håfve oss i så måtto ther
om förenedt och beslutidt atth, efter hvar och en nogsampt är kunnigt
och vetterligit hureledes kongh Erich sigh udi sitt regemente förhollet
häfver emotth edli, löfte, tillseijelse, Sverigis lagh, Gudh och all rätt¬
vise, så att hann icke allene hade förtjent att blifve af medh cronen
1575
5i5
och gubernationen, uthen hvar man icke hans höge och konung:e her-
kumpst förskonedt, efter all lagh både andeligh och verldzligh lifvet
förbrutidt hade; dog likvel icke thess mindre, sådent alt oannseendes,
häfver man homrom alt her till dags udi ett fursteligit fengelse under-
hollit, udi hvilket han sigh icke såsom en fånge, uthen som en ondh
och vanartigh meniske förholler, i thet atth hann slett inthet ångrer
hvadh hann tillförende giort häfver och pucker ännu fast på sin för-
lossningh, hvilken hann dageligen dags igenom någre af sitt parti
förhoppes och förventher: så efter vi alle både udaf hanns förre rege¬
mente, udi hvilket han sigh såsom en tyrann häfver befinne lattidt, så
och udaf hanns dagelige ordh och trugh väll kunne höre och förmerke,
hure han her efter, om hann blifve förlosset, thet dogh Gudh alzmech-
tigh förbiude, häfver achtet att regere, desliges och hvad för blodz utt-
giutelse och förderf udaf sådant ondt upsått och förehafvende, för ann
thet blefve stillet, ville efterfölie, så håfve vi oss efter vårt betenkiende
så velet declarere, atth för änn man hans förlossningh och frihet skulle
tillstädie, så franrpt mann ingelunde kunne beholle honnom udi thet fen¬
gelse, som han nu tilbörligen är stadd udi, så schulle mann tage honnom
af dage, genom någre af the medel, som der till tiene, efter sådent
både efter Gudz lagh och verldzlig lagh vel ske må. Och är till be-
fruchtendes, att man mere häfver giort Gudh alzmechtig emotth änn till
behagh, i dett att mann honnom för hans höghetz schuldh så lenge för¬
skonedt och så gode velkor efterlattidt häfver, helst efter hann inthet
annedt udi sitt fengelse gör eller giort häfver änn först och fremst
daglige dags häder och försmäder Gudh och hanns helige ordh medh
ochristeligit och otilbörliget tal, seden undseger och hotar alle riksens
ständer och hvar för sigh, hure hann dem, om han blefve förlosset, ville
halshugge, recke, stegle, brenne och henge latthe; så vette vi och att Gudh
alzmechtigh icke häfver någen respect till personen, kall eller herkompst,
och att förbe:te kongh Erich udi alle sådanne grofve laster och synder,
som efter Gudz schickelse medh denne timelige döden pläge blifve
straffede, sigh besmittedt och beflecket häfver: för sådanne orsaker
schuldh, så och till atth förekomme upror och tvedrecht, af hvilken riket
och oss alle enn evigh och ouprättelig skade kunne hende och tillstå,
och allthenstundh hanns förlossning och vällfärdh är alles våres och
menige riksens inbyggeres skade och dödelige förderf, såsom man udaf
hans dagelige tal begripe kann, tesliges efter och allrede, ty verr, alt
för månge äre för hanns schuldh komne om halsen, både the som
hann sielf udi sitt regementztidh så vel personligh som igenom andre
lott mörde och ihielslå, så och månge andre, som seden hann blef
fongen, för hanns förlossning schuldh tilbörligen äre straffede blefne:
dherföre och efter thett att thett och bättre och christeligere är, att en
lider änn så månge oskyllige schulle umgelle och blifve förderfvede,
så håfve vi samptligen tilhope efter nogsampt betenkende samtycht,
bevilliget och beslutedt, såsom vi och lier medh fulkomligen samtyckie,
516
1575
bevilge och beslute hvadh som her tilförende om kongh Erich är för-
fattedt och till yttermere visse och större förvaringh thette vårt bref
medh vare signeter förseglet och medh egne hender underschrifvit.
Actum Stocholm X martii anno millesimo quingentesimo septuage-
simo quinto.
Sigillen nedanför texten på två rader, riksrådens i ena, presternas i andra.
(Sig.)
Petrus comes
(Sig.)
Jören Gera
(Sig.)
Erich Gyllenstierne
(Sig.)
Ture Bielke
(Sig.)
Erich Göstaffs.
(Sig.)
Nicolaus Gy 1 denstern
(Sig.)
Hogenskildt Bielcke
(Sig.)
Gustaff Banner
(Sig.)
Laurent. P. Goth.
E. Ups.
(Sig.)
Erasmus
Arosiensis
(Sig. M O)
Martinus
Lincopensis
(Sig. X K)
(Sig. I H)
Jacobus
Scharens.
(Sig. N O)
Nicolaus
Stregnensis
(Sig.)
Sve[n]o Benedicti
prepositus Scharensis
(Sig.)
Olaus Petri
pastor Stochol.
(Sig. II R)
Reinholdus Ragvaldi
pastor Strengn. propria manu subscripsi
Ett koncept uti rikets råds namn allena, dat. 9 mars, i hvilket ett sär¬
skildt bekräftelsebref af biskoparne åberopas, finnes äfven, likaså en ut¬
skrift af n. 449 under samma datum.
450 Riksrådet herr Johan Bielkes särskilda votum i fråga om konung
Eriks behandling och söndringen mellan konungen och hertig
Karl. Stockholm 1575 den 7 februari.
Original på papper bland Rådslag i Riksarkivet.
Jag Jahan Achsellson Biellke till . . . riddere bekennes her med
dette bref mig udi flere gode herrers riksens rådz närvare, den tid jag
der om blef tillspord, håfve gifvet råd och samtyckie till denne två
effterföliendes puncter i så måtte:
Till dett förste, effter hvar och en nogsamt kunnigt och vitter-
liget är, hurulunde kong Erich sig udi sitt regiment förholled häfver,
så att han icke allene hade förtient att blifve af med cronen och gu-
bernationen, uten, hvar mann icke hans höge och kongelige herkompst
förskoned, effter all lagh både andelig och verdzlig Ufved förbruted
hade; doch legvell icke dess mindre sådant allt oanseendes häfver mann
honom allt her till dags udi ett christeligedt och kongeliget fengelse
underhålled, udi hvilket hann sig icke som en fånge uten som enn
1575
517
ondh och vanartig menniskie förholler, unseijendes och hotendes me¬
nige riksens stender med allt dett som ont kann vare, pockendes på
sin förlossning, hvilken han daglige dags igenom nogre af sitt parti
förhoppes och förventer; så effter vi alle både udaf hans förre regi-
mentz tid, sä och udaf hans daglige ord och trug vell kunne höre och
förmerkie, huru han her effter, om hann blefve förlossed, dett doch
Gud alzmechtig förbiude, häfver achted att regere; desslikest och hvad
för blodz utgiutelse och förderf udaf sådant ont upsått och förehafvende,
förr änn dett blefve stilled, ville effterfölie; häfver jag effter mitt be-
tenkiende mig så vellet declarere att, förr änn mann hans förlossning
och frihet skulle tillstäde, så framt mann ingelunde kunne behålle honom
udi den tvång och hectelse, som han nu tilbörligen udi stadd är, så
skulle mann tage honom af dage igenom nogre af de medel, som der
till tiene, och förhoppes mig, ja tvifler och slett intet, att sådant vell
både effter Gudz lag och verdzlig lag ske måtte, och är till befruch-
tendes, att mann mere häfver giort Gud alsmechtig emott änn till be¬
hag, i dett att man honom för hans höghet skulld så myget förscho-
ned och så gode villkor effterlated häfver, synnerlige effter vi vete att
Gud alsmechtig icke häfver nogon respect till personen, kall eller her¬
kompst och att hann udi alle sådane grofve laster och synder, som effter
Gudz schickelse med denne timelige döden plege blifve straffede, sig
besmitted och befleckedt häfver. För sådane orsaker skull, så och till
att förekomme upror och tumultus, af hvilke riket och oss alle en evig
och ooprettelig schade kunne hende och tillstå, häfver jag i så mätte,
som förschrifved står, bevilligedt och samtycht, effter hans förlossning
och vellferd är alles väres och menige riksens inbyggieres skade och
dödelige förderf, så effter dett och bettre och christeligere är att en
lider, änn så månge skole omgielle, anseendes att dett hvarken för
Gud alsmechtig eller och nogon rettvis, oparteysch domare kann blifve
med rette ogilled.
Till dett andre, effter sig nu på nogon tid tillgiörendes nogre till-
felle till nogre misstanker emellen k. Ma:t vår nådigste herre och
konung och den hogborne furste hertig Carl håfve tilldraged, af hvilke
framdeles nogon osemie, ovenskap och seden myget ont kunne blifve
förorsaked; häfver jag för min person så concludieret och samtycht,
att mann med dett aller förste sådant, om dett vore på ferde, till att
förekomme, skulle udi högb:te k. Madz och menige riksens rådz nampn
late schrifftlig besöke fursten att h. f. N. ville sådant afslå och färe late,
om han sig sådant i sitt sinne, dett man doch ingelunde förhoppes,
föresatt hade, och sosom enn christen och infödd herre vete sitt federnes-
landz gagn och beste, af hvilkens tillstånd h. f. N. och alles våres vell¬
ferd henger, och tenkie att like som dett är honom behageliget och
till äre, att hann kann och må med retten schrifve sig en arfherre till
sådant gammelt och lofliget kongerike, alltså är dett Gud alsmechtig
myget behageligere och honom sielf better och römlighere, att han
1575
hielper till att försvare och vid macht holle dett, till hvilket han succes-
sive en arffurste är uttkored, kommendes ihug dett jurament, som h. f. N.
så offte både publice och privatim både för k. Matt sielf, så vell som
för rådet och flere af ridderskapet stedes och offte giort häfver, på dett
hann måtte vare fri för dett evige straff, som alle menedere håfve till
att förbide, så och dett verdzlige, som de effter lagen kunne vare un-
dergifne, och vare sitt rette federnes land och sin ellskelige k. her bro¬
der, som honom bör, tro- och rettrådig. Och ändoch man intet tvifler,
att h. f. N. ju är, som honom bör att vare, så kann allegvell den kier-
lige och ödmiuke förmaning och varning intet schade, icke eller anner-
lunde änn till dett beste blifve optagen, effter hon för ingen annen or¬
sak skull sker, änn att h. f. N. skall merkie, att vi på vår side ingen
hemling (!) stempling vele håfve, icke heller nogon lust till tvist eller
tvedrecht, och på dett vi kunne behålle honom vid den mening, som
kunne tienlig vare till all broderlig berlech och vårt federnes land till
gagn och beste. Dette med flere ord, som der till tiene, häfver jag
så vell som till dett förre med sampt andre gode herrer af riksens
råd bevilliged och samtycht, den tid vi vore församlede i Stockholm
den 7 februarii anno 1575 om nogre riksens anliggiende höge saker till
att förhandle. Och effter jag icke för min rese skull häfver kunned
förbide, till dess sådant yterligen hade kunned blifve confirmered, häfver
jag dette mitt betenkiende om desse två puncter, som förbemelte äre,-
schrifftligen lated förfate och sådant till ytermere visse och bekrefting
med mitt signett besegled och med min egin hand underschrefvedt
Datum Stockholm den 7 februarii anno 1575.
(Sig.)
Jahann Axelssonn Biälke
Riddere.
Förhandlingar i Stockholm af kyrklig art.
Acta ecclesiastica tempore Johannis IJI:i, sorn i hufvudsak följas af
Baazius’, innehålla om händelserna från december 1574 till och med mars
1575 endast nedanstående korta notiser:
Eodem anno mense decembri revocatus Stocholmiam a rege et
in novum archiepiscopum confirmatus est praedictus m. Laurentius
Gothus, facta prius subscriptione quorundam articulorum, qui sequun-
tur: 1) de jurisdictione ecclesiastica; 2) de officiis ecclesiasticorum; 3)
de ritu in ordinatione episcoporum; 4) de piis ceremoniis in ecclesia
et abusu libertatis christiana: in abiiciendis vel contemnendis piis cere¬
moniis; 5) de diebus festis; 6) de sanetis honorandis non adorandis nec
invocandis; 7) de piis sequentiis, hymnis, responsoriis, collectis etc. re-
1575
519
tinendis in ecclesia; 8) de evangeliis quadragesimalibus; 9) de sacra-
mentis et sacrificiis; 10) de forma precationis ante praefationem in
actione coense dominicae; 11) de praesentia corporis et sanguinis Christi
in coena; 12) de oratione pro mortuis; 13) de confirmatione puerorum;
14) de confessione privata, quomodo ea in abusum venerit; 15) de
abusu et vero usu coelibatus; 16) de monasteriis; 17) de extrema
unctione. vera doctrina quae sit.1
Anno 1575 a principio januarii usque in martium mensem man-
serunt episcopi Stockholmiae et praesidente m. Petro secretario de prae-
dictis articulis in primis disseruerunt et conscripserunt eam quarn vocant
novam ordinationem. Ad eam scribendam abeuntibus episcopis vocati
sunt professores Upsalenses, et cum urgerentur de subscriptione, appella-
runt ad proximum conventum episcoporum.
Abraham Angermannus gifver en något utförligare skildring af för-
handlingarne, särskildt under loppet af 1575. Enligt honom (Hist. Liturg.
K 2) skulle först och främst icke blott ärkebiskopen utan äfven biskopen i
Vesterås underskrifvit de sjutton punkterna uti hemlighet, »episcopis, presbyterio
ac universa regni ecclesia prorsus ignorante». — Enligt samme författare hade
vidare de i Stockholm närvarande biskoparne och presterna tagit för sig den
tryckta kyrkoordningen och sedan under Peter Fechtens ledning uppsatt till¬
läggen och förklaringen till densamma, hvarvid den sistnämnde än skulle
tillskrifvit det ena, än uteslutit det andra »cunctis reclamantibus». »Hase sic
veraciter omnia acta sunt» tillägger författaren och slutar efter att hafva om¬
nämnt de spejare (»luratores»), som lyssnade på de församlade:
Tandem tota consultationis materia reiecta est, ut par fuit, ad com-
munem et liberum conventum et reliquorum ordinum consensum, sicut
subscriptiones, quanquam et hic per cessionem primorum inclinatorum
aliqua fraus est commissa, tanquam pro sua persona illi pauci omnia
comprobassent, ostendunt. Hoc facto consultatio soluta est et disces-
sum mense Martio.
*- *
*
Den ix januari 1575 aflade den nye ärkebiskopen till konungen sin
revers, hvilken dock icke var ställd på de sjutton punkterna utan af annat
innehåll. En i det hufvudsakliga öfverensstämmande revers fick biskop Ni¬
colaus Olai i Strängnäs afgifva likaledes i Stockholm den 16 mars, således
samma dag, som biskoparne m. fl. underskrefvo ordinantian. Den 23 mars
aflade kyrkoherden Andreas Laurentii i Gefle, hvars namn eljest icke före¬
kommer i handlingarna från mötet, en sådan försäkran. Alla tre reverserna
äro tryckta hos Munter, Magazin flir Kirchengesch. und Kirchenrecht des
Nordens II, 3.
1 yfr framställningen af dessa punkter hos Baazius, Inv. s. 365.
520
451 Öfverläggning ang. vissa ceremonier vid biskopsinvigning hållen mellan
några af presterskapet och konungens sekreterare, mäster Peter.
Baazius, Inventarium eccl. Sveogoth. s. 369.
Collocutores: electus archiep., episcopi m. Martinus Linco-
pensis, ni. Erasmus Arosiensis, item Scareusis, Strengnensis,
Calmariensis et Holmenses m. Olaus Medelpadius pastor, m.
Abrahamus A. rector schola, sacellani dn. Petrus et dn.
Ericus; secretarius m. Petrus.
M. Mart.: In ordinatione episcoporum 11011 agant christiani bac-
chanalia ethnicorum, variis ritibus et gesticulationibus sanctum officium
deformantes.
Stregn.: Non habemus vestitum preciosiorem pallio chorali et mitra.
M. Martinus: Cur induitis mitram? Forte ad pellendum frigus?
Sed serio consultandum erit. Hae res sunt in consultatione, mitra, ba-
culus, unctio.
Ubsaliensis: Mitra et baculus videntur eiusdem esse significationis.
Sed unctio est alius ritus. Liceat uti mitra sicut alio indumento citra
scandalum. Oportet tenere discrimen inter verum usum libertatemque
rerum et abusum ac scandala earum. Aurum a luto distinguendum erit.
M. Olaus Medelp.: Si ordinamur leviticis ritibus. erinius levitae, si
evangelicis evangelieu si pontificiis pontificii. Retineamus itaque nos
ritus evangelicos.
M. Mart.: Huiusmodi ritus externi sunt adhibendi, qui habent
certam significationem 11011 pompam. Significatio ex verbo Dei sumatur
sitque ea interpretatio rituum praeferenda, quarn verbum Dei habet,
omnibus cerebri humani inventis. Mitram cum cornu duplici significare
duplex imperium vulgo exponitur, si quidem cornu solet notare regimen.
Alii dicunt mitram bicornem significare scientiam utriusque testamenti.
Verum cum nec offeratur episcopis orthodoxis in ordinatione duplex regi¬
men, nec omnes ordinati liabeant exactam ac necessariam scientiam utrius¬
que testamenti in biblicis comprehensi, falso servatur hic ritus papisticus.
M. Olaus Medelp.: Quos habemus ritus superstitiosos, ex papa
Rom. accepimus, quos nos evangelia servare non tenemur.
M. Martinus: Ritus papistici habent speciem mali. Prasterea offen-
dunt iidem alias ecclesias evangelicas, quasi liceat in causa religionis
ludere. Nostrum autem ministerium erit ab omni suspicione mali libe-
rum. Si recipiamus ilias ceremonias, quas pii antecessores nostri volue-
runt abrogatas, erimus fabula omnium hominum.
M. Olaus Med.: Hoc ipsum est quod nos merito moveat. Nisi
enim collusio cum papistis esset periculosa et scandalosa, non resistere-
mus uti his adiaphoris.
Scarens.: Impositio manus magis convenit sacro ministerio quarn
aliqui ritus umbratiles antiquitus usitati. Iliam retineamus exemplo
apostolorum. Narn lex et prophetae usque ad Johannem.
1575
521
Excepit Ubsaliensis: quantum ad justificationem.
M. Olaus Medelpadius.: Quod traditum est per scripturam, hoc
observemus. Sed ritus pontificii traditi sunt per homines. Ergo.
Martinus: Non suademus recipiendos esse ritus pontificios.
Strengnensis: Alias exponimus nostram religionem risui.
M. Erasmus: Reverendi patres dicunt bonas esse ceremonias, quas
primitiva ecclesia usurpavit. Sed Augustinus nominat insignia episcopa-
tus. Qusenam sunt ista nisi baculus et mitra? Adhuc quae ceremoniae
non pugnant cum verbo Dei, facile recipiantur. Uti mitra et pallio
chorali non pugnat cum verbo Dei. Ergo.
Stre ngn.: Excludimus per usum talium ceremoniarum ritus apo-
stolicos.
M. Martinus: Retineamus simplicissimos ritus tempore apostolorum
usurpatos.
Calmariensis: Existimo ordinationem ministerii conservari non per
ritus sed per observationem verbi Dei. Distinguendi sunt ritus liciti a
ritibus prorsus supervacaneis qualis est baculus. Hos ritus recte damna-
runt antecessores nostri.
M. Petrus: Aut sint ritus necessarii, aut impii, aut res indifferentes.
M. Martinus: Multi ritus sunt indifferentes. Habemus verbum, ne
convertamur ad egena elementa mundi. Unctio non est ritus indifferens
sed impius, quia fiebat chrismate, i. e. consecrato oleo, quasi consecra-
tioni inesset vis absque mandato ac verbo Dei.
M. Petrus: Loquimini de non consecrato.
M. Olaus Medelp.: Creatura est bona, sed abusus reddit eam
suspectam.
Calmar.: Quod caret fundamento ac termino non debet tanquam
sanctum observari. In verbo Dei debet res sacra fundan. Terminus
est hic ministerium eccl. Utroque carent ritus pontificii.
M. Abrahamus: Disputatur an hi ritus pontificii sint referendi inter
necessaria ecclesias. Simpliciter dico hos esse referendos inter adiaphora,
quia pertinent ad usum et abusum. Ecclesia vetus recepit hos ritus,
quia non sensit incommodum. Sed cognito abusu reiecit. Est enim
ecclesiae reiicere quod receperat.
M. Petrus: Videntur posse reduci citra offensionem et scandalum.
M. Abrah.: Receptio horum rituum reducit nos ad eum caetum,
qui hos ritus usurpat et persuadet aliis posse christianos libere vivere,
in quacumque religione volunt.
Scarens.: Quod res indifferentes possint per se recipi vel abiici
non est dubium. Sed cavendum est scandalum quod inde promanat.
D. Petrus sac.: Quod reiectum est bona causa non recipiatur absque
causa.
D. Er. sac.: Vi vimus in verbo nobis Dei gratia notissimo. Etiam
habemus ceremonias sat sufficientes. Rogemus Deum, ut his usitatis
pie utamur.
522
1575
452
Baazius har ingen uppgift om tiden för detta samtal. Att frågan om
ceremonierna vid biskopsvigning varit föremål för vidlyftig öfverläggning
i Stockholm framgår af ett längre fram meddeladt aktstycke, den nye ärke¬
biskopens bref till konungen i början på juli (n.*456, jfr n. 458). Att Petrus
Fecht deltagit i Stockholmsmötets öfverläggningar uppgifves uttryckligen i
Acta ecclesiastica (jfr här ofvan). De i samtalet deltagandes namn, med un¬
dantag af »Calmariensis» och de båda sacellanerna, återfinner man under ett
par af mötesakterna (n. 449, 452) från början af året. Man saknar sålunda
icke skäl att hänföra samtalet till detta Stockholmsmöte, låt vara att möj¬
ligheten icke alldeles är utesluten, att det kunnat ega rum senare.
Några biskopars och presters samtycke för sin del till den under
namnet nova ordinantia ecclesiastica utgifna förklaringen till
Laurentius Petri’s kyrkoordning, Stockholm 1575 den 16 mars,
jämte lektorernas vid Uppsalakollegiet förklaring ang. den
samma 1575 den 22 mars.
Handskrift i Uppsala domkapitel, använd såsom hufvudcodex
för aftrycket i »Kyrkoordningar och förslag dertill före 1686, I»,
jämförd med och fullständigad efter en i Nordinska sami. (4:0
n. 1908) i Uppsala univ.-bibliotek förvarad handskrift.
Thenne förskrifne förklaringh håfve vi effterskrifne biscoper och
kyrkiones personer nu i Stocholm församblade, Gudi til lof och äro,
hans helga ordh och evangelio til förfordringh, presterskapet och then
menighe man här i Sverike till gagn och godho, samptligen och en-
drecktligen för våra personer giordt, samtyckt och beslutadt och här
medh samtycke och beslute till at hålla och effterkomma effter tidzens
lägenhet. Och thes til mera visso at vi alle thetta så belefvat, beslutat
och samtyckt håfve, setie vi hvar och enn sin handskrift): här under.
Datum et actum Holmiae 16 martii anno 1575.
Ego Laurentius Ego Martinus Ego Jacobus Ego Nicolaus
Petri Gothus Gestritius episcopus Scharensis episcopus Strengnensis
electus episcopus Up- episcopus Lincopensis propria manu sub- subscripsi
salensis manu mea subscripsi scripsi
subscripsi
EgoErasmus Ego Olaus P. Ego Sveno Elgö Reinholdus
Nicolai pastor Holmensis Benedicti Ragvaldi
Arosiensis subscripsi subscripsi praepositus Scharensis pastor ecclesire Streng-
subscripsi nensis subscripsi
Ego Olaus Ego Salomon Ego Abrahamus Ego Petrus
Laurentii Birgeri Andrem Arvidi
rector scholae Scha- praepositus Arosiensis ludi magister Hol- poenitentiarius IIol-
rensis propria manu subscripsi mensis subscripsi mensis subscripsi
subscripsi
Ego Petrus Michaelis
serenissimi Svecorum etc. regis secretarius
hac mea contestatione fideque mea interposita
polliceor ab huius subscriptionis tempore ne
verbum quidem in prsemissa scripta declara-
tione vel sublatum vel adiectum vel immu-
tatum iri. Datum et actum loco et
tempore ut supra.
1575
523
Nos", quorum nomina ascripta sunt, qui nunc in ecclesia et acha-
demia Upsaliensi docemus, de hoc reverendorum d. d. episcoporum
huius regni scripto requisiti, testamur et - affirmamus, quantum quidem
pro ingeniorum nostrorum tenuitate in praesentia judicare possimus, in
eo scfipto, modo dextre intelligatur, doctrinam ecclesiae usitatam sin-
cere propositam et illustratam esse. Ad(!) haec, quae ab iisdem reverendis
d.d. episcopis ad bonum ordinem et decorum servandum in sacris caere-
moniis et ritibus pie et bono consilio deliberata et hoc scripto com-
praehensa sunt, quod rem ipsam attinet et extra casum scandali, appro-
bamus, hisce nos ad eorundem reverendorum episcoporum in explicatis
articulis maiorem declarationem et reliquorum statuum regni consensum
referentes.
Datum Stocholmiae 22 martii anno etc. 1575".
Petrus Jona; Olaus Jonae^ Petrus Benedicti
lector manu propria Upsalensis collegii lector lector et poenitentiarius pub.
subscripsi manu mea subscripsi manu propria c subscripsi
Joachimus 01airf Ego Henricus Nicolai
pastor Upsalensis collegii Upsalensis lector
manu propria subscripsi manu propria subscripsi
a) Tillagdt efter den Nordinska handskriften, b) Olaus Luth N. c) ??iea N. d)
yoacliimus N.
Domkapitlets handskrift har alla namnen i en följd. Uppsala-lektorernas
förbehåll är tydligen det som åsyftas af Abraham Angermannus i hans ofvan
(sid. 519) anförda ord.
PRESTMÖTE I STOCKHOLM OCH UPPSALA
1575 i juni och juli.
Uti Acta ecclesiastica och Abraham Angermannus’ Historia Liturgica
lämnas ej fullt öfverensstämmande redogörelser för händelserna på sommaren
1575. De förra ha följande kortfattade skildring:
Postea mense junio redierunt episcopi et prascipui ex dero Stoc-
holmiam et declarationi novitiorum episcoporum subscripserunt pleri-
que omnes. Ouo facto simul abiverunt uno agmine Upsaliam ad ordi-
524
1575
nationem novorum episcoporum. Quo una lata sunt sceptra deaurata
et pilei seu mitrae cum reliqua panoplia episcopali. Huc etiam cura
ventum esset, novum mandatum allatum fuit de oleo in ordinatione
adhibendo, quod etsi initio aegre receperunt episcopi, tamen noluerunt
mandato regio obsistere. Facta itaque est ordinatio cum omnibus in-
signibus et solennibus episcopalibus, qualem pauci unquam ante vide-
runt. Aboensis et Vexionensis episcopi domum reversi statim moriuntur.
Baazius (s. 373) följer och utlägger denna framställning utan att i
sak meddela något nytt.
Mäster Abraham berättar (Hist. Liturg. ark K 2, 3):
Mense autem junio eodem anno facto rursus conventu, celebrata est
illa prima episcoporum solennis mitrata ordinatio et contra conscientiam,
teste epistola eorum, inunctio. Ea vero Upsalise peracta collectisque
arte paucorum subscriptionibus, Fechtenius episcopos et aliquot ex dero
secum Stocholmiam vocat, quasi jarn de concepta consultationis materia
eis sit deliberandum et definiendum. Illuc cum ventum esset, quia delibe-
ratio videbatur diuturnior futura et instabat tempus messis, quo plerique
domi esse exoptabant, ultro eis consultationum est oblata dilatio in
proxime futurum conventum, sed simul arte elicita ipsis nova subscriptio
affirmante Fechtenio consilii authore ipsis nihilominus perasque liberum
före in conventu definire quicquid statuerent rectum esse; se vero
interea colligendis et ordinandis eorum privilegiis incubiturum. Facta
ea subscriptione omnes dulcibus spebus onusti discesserunt, et hoc modo
hic ordinantiae actus inceptus et finitus est. Nec unquam postea de illa
materia conventus est habitus aut dijudicatio instituta.
Skillnaden är sålunda den, att mäster Abraham hänför biskopsvigningen
till juni månad före öfverläggningarna om ordinantian; Acta ecclesiastica
hänföra de senare till juni månad och låta dem följas af invigningen.
Messenius (Scond. Illustr. VII, s. 35) följer i fråga om tiden mäster
Abraham och angifver dagen för invigningen till den 14 juni. Enligt honom
hade vidare under Fechtens påverkan biskoparne (prsesules) och det öfriga
tillstädesvarande presterskapet i Uppsala underskrifvit ordinantian »hac cau-
tione, ne huiusmodi ceremoniarum commutatione occasio daretur aliqua
superstitionibus vel abusibus ecclesite postea Svecanae obtrudendis». Sedan
de fått de kungliga kommissariernas löfte därom, lugnade de sig, hvarpå
»primarii ex dero cum episcopis jussi Stocholmiam se conferre, illic residuam
religionis actionem ponderaturi et conclusuri, non illibentes proficiscuntur».
I Stockholm mfunno sig enligt Messenius biskoparne i Uppsala, linkö¬
ping, Skara, Vesterås, Abo och Vexiö; kyrkoherden i Stockholm Olaus Petri,
skolrektorn mäster Abraham och penitentiarien Petrus Andrea; från hufvud-
staden; från Uppsala kyrkoherden Joachim, penitentiarien Petrus Benedicti
samt professorerna Petrus Jona; och Olaus Luth »cum XI aliis ex Svecia,
Göthia, Finlandiaque potioribus et doctioribus presbyteris». Dessa togo
ordinantian ännu en gång under ompröfning, tillökade den och bekräftade
den den 18 juni, dock så, »ut deri totius sententia; propediem hac de causa
convocandi his prejudicatum nollent. Messenius omnämner därefter konung
1575
525
Johans löfte till presterskapet om privilegier och immuniteter, med hvilkas
sammanfattande Fechten genast sysselsattes för att vid nästa presterskapets
konvent framlägga sådana.
I afseende på händelsernas tidsföljd är det säkert, att biskopsinvigningen
egde rum i juli. Berättelsen därom, som genom afskrifter är känd, upp¬
gifver uttryckligen den 14 juli1, och detta bekräftas af de mellan konungen
och ärkebiskopen växlade brefven under förra hälften af samma månad (se
längre fram). Alla hittills kända afskrifter af den nya konfirmationen på
ordinantian ha återigen som datum 18 juni. Tidsföljden i Acta ecclesiastica
måste sålunda vara den riktiga; men det oaktadt kunna naturligtvis öfver-
läggningar om ordinantian ägt rum efter biskopsvigningen och ytterligare
underskrifter inhämtats.
% *
Presterskapets bekräftelse på »nova ordinantia ecclesiastica . Stock- 453
holm 1575 den 18 juni.
Samtida handskrift bland Riksdagsakta i Riksarkivet (sign. A)
jämförd med en afskrift i den Westénska sami. på k. Biblioteket
(Theol. Manuskr. I, n. 36), af E. Runell kollationerad efter »sekret.
Hadorphs bok».
Thenna förschrefna förclaring håfve vi und[er]schrifne biscopar
och kyrkiones personer i Stocholm församblade nu på nyt översedt
och Gudi til lof och äro, hans helga ord och evangelio til förfordri[ng],
christeligo lefverne til styrkio, presterskapet och menige man her i
Sverige til gagn och godho, samp[t]ligen och endrechteligen samptyckt
och beslutet till en liten förclaring på thet, som i then prentade svenska
kyrkeornindnigen (!) tilförene författat är, bekennandes och betygandes
her med för allom, som nu äre öch komma kunne, at vi ingalunde
nogon vilfarelse antingen i lärdomen eller ceremonier[na] och annor
vilkorlig ting, som emot'2 Gudz ord och then christeliga församblings
rena bekennelse och retta bruk hafva haft eller hafva kunna så vel i
the förclarade puncter som i alla andra vor christeliga tros articler,
nogre af the påveske eller andre secter inryma vilia"2, utan blifva fast
ståndandes vid Gudz ordz retta förstånd och behålla stadgar, som af
alder i then rena kyrkion utan misbruk til en god ordning och disci¬
plin varit hafva och icke til nogons (!) superstitions stadfe[stelse] eller
nogon vrång mening, för hvilkens sak skul the hafva varit på nogon
tid her hos oss niderlagde. Hvikit kong. Maistat vor nadigeste herr
sampt med hans N. elskelige riksens råd sig gunsteligen häfver be¬
haga latit. Therföre vi til yttermere visso, at vi tetta så belefvat och
samptycht håfve til at troliga och christeliga hålla och efterkomma,
settie vi hvar och en sin egen handskrift her under och vi efteraie
bisper med vore signet försiglat. Datum et actum Helmie then 18
junii anno Christi 1575-
1 Tr. A. Westén, Sv. k. hofklereciets hist. I, 104, not.
Riksdagsakter II. 35
526
1575
a) A har de följande orden emot—vilia tillskrifna i brädden och insignerade här.
Meningen är bristfällig. Andra afskrifter, t. ex. i Westéns Theol. Manuskripter I, k.
Bibi., ha följande ordställning: annor vilkorlig ting emoth Gudz ord—trosartiklar, som
någre—vilia, hvilken icke ger bättre mening.
Akten, som ur åtskilliga afskrifter är känd, har alltid dateringen iS juni.
Originalexemplaret af ordinantian, ifall underskrifterna i den förekommit, är
numera, synes det, icke kändt. Huru den definitiva slutredigeringen med
dess bekräftelser tagit sig ut, är sålunda för närvarande omöjligt att säga.
Den nya ordinantian spriddes genom afskrifter. Den är tryckt i Riks¬
arkivets publikation »Kyrkoordningar och förslag dertill» I, sid. 183—354.
* *
*
454 Artiklar angående ceremonierna, särskildt smörjelsen, vid biskops¬
vigningen, framställda af kyrkoherdarne för konungens sekre¬
terare. Uppsala 1575.
Afskrift i O. Celsii d. ä:s Samling till sv. kyrkans hist., s. 60,
sign. E. 182, i Uppsala univ.-bibliotek.
Articuli propositi secretario et (!) regis et episcopis a pasto-
ribus Upsaliae, cum interrogarentur, quare reluctarentur cere¬
moniis tune receptis per episcopos ac principue (!) unctioni
episcopali, per Joannem in Vendela.
I) Quod senes assueti olim papisticis doctrinis et ceremoniis impense
sint exultaturi, quod redeant vetera et restituantur.
II) Quod juniores et mediocriter instrueti in doctrina christiana
scandalizentur, ut [o: vel?] prorsus defecturi sint a fide catholica.
III) Quod pastores male ob id vulgo sint audituri, quasi ii, qui
qum damnent et reprehendant temere nunc ultro recipiant (thet är
äta up sin egen ordh).
IV) Quod atheis et securis prebeatur ansa quidvis vel verbis vel
factis (sic) in clerum tanquam leve hominum genus et inconsistens ac
pronum ad quaslibet superstitiones recipiendas.
V) Quod hoc pugnet cum articulo uno, quo ante biennium hic
Upsalise conclusum fuit in synodo provinciali communi consensu et
subscriptione ac sigillis, ne post hac novae introducantur cerémoniae
praeter usitatas et longo usu receptas et comprobatas.
Akten är visserligen odaterad, men innehållet hänför den utan tvifvel till
denna tidpunkt.
1575
527
Ärkebiskopen i Uppsala till konungen med bön om befrielse från 455
smörjelsens ceremoni vid biskopsvigningen. Uppsala 1575 i juli.
Afskrift i O. Celsii d. ä:s Samling till sv. kyrkans hist., s. 57,
sign. E. 182, i Uppsala univ.-bibliotek.
Serenissime rex, mihi a V:rae Maiestatis secretario significatum est
ad receptas ordinationis mea: et aliorum ordinandorum episcoporum
ceremonias ritum unctionis adiectum iri, de quo ritu cum antea a nobis
in conventu Stocholmensi prolixe disputatum sit, longa commemora-
tione coram Vestra Maiestate opus esse minime videtur, sed petimus
quarn humilime ego et qui hic sunt episcopi, ut ritum unctionis, quem
salva conscientia admittere non possumus, Regia M. V:ra a nobis non
postulet, cum haec externa unctio officio nostro, quod est spirituale et
unctione spirituali gaudet, nequaquam congruat, sed regibus relinquenda,
quorum potestas politica est et externa, qum propterea externam unc-
tionem in significationem internm unctionis, qua maiestas illa sancitur,
commode retinet, quoniam quidern hase potestas ab illa etiam hoc ritu
discernitur, sicut corona, sceptro et aliis ritibus oportet. Scio equidem,
serenissime rex, unctos fuisse et reges et sacerdotes in veteri testamente,
in quo, quia omnia typica fuere, non possunt novi testamenti ministris
recte applicari. Quare iterum atque iterum, qua possum subiectione,
a Vestra Maiestate peto, ut V. S. M. velit contenta esse ceremoniis
jarn receptis, quas aliquibus rationibus tueri valeo.
brefvet är odateradt, men sammanhanget visar, att det hör ihop med
de två följande. En brefförteckning från Johan III:s tid hänför det för öfrigt
till den 6 juli.
Konung Johans svar på ärkebiskopens bref. Stockholm 1575 den 456
7 juli.
Afskrift i O. Celsii under n. 455 anförda samling, sid. 59.
Johan etc. Vår etc. Vi håfve bekommit eders schrifvelse förmä-
lendes om någre besväringer i ceremonierne. Therpä lathe vi eder vår
meningh förnimma, att effter thet häfver ingen grund eller skäl medh
sigh. som 1 föregifve, så må I therföre rätte eder effter thett, som I
oss tilförende onöd och otvingat medh segel och bref håfve lofvat och
tilsagdt, så frampt I ville blifve vid thet höge kall, som eder är undt.
Vi kunne icke heller vette hvarföre I velle förachte the ceremonier,
som bådhe udi gambla och nye testamentet håfve varit brucklige, ther
om månge kyrkiones lärefäder håfve gifvit vittnesbördh, hvilket icke
nu göres behof att förmälla. Men hvar thet skulle komme till videre
528
1575
disputatz, då skulle I väl förnimma, ho som häfver rätt opå stå. Är
förthenskuld vår alfvarlige villie och befalning, att I blifve vid the
ceremonier, som edre antecessores, såväl biscop Lars sal. i åminnelse
såsom andre, bruket håfve, och äre än nu månge i lifve, som och äre
vigde til prester medh the ceremonier, som I ogille. I må och vette,
att vi, Gudh thess lof, håfve väl så mycket lärdt i Gudz ordh, thet [vi]
väl kunne besinne, att hvarken ceremonier eller åthäfvor äre ursaken
til saligheten eller fördömelsen. Thet håfve vi icke velet eder förhålle,
på thet I måge fulkomlig eder ther effter att rätta. Gud etc. Datum
på vårt kon. slät Stocholm then 7 julii anno etc. 76 (!).
Vi befale -eder härmed, at I på väre vegne tillsäije bådhe bispen
i Lincheping och andre, at the afstå med sådana theris svermeri, så
frampt the och i like måtte vele blifve vedh thet höge kall och em¬
bete, som the nu håfve. Ther måge I och the sigh fulkomligen effter
rätte, och vele vi udi samme ceremonier ingelunde nogot håfve för-
andret, annorledes än som tilförende samtyckt och bevilliget är. Datum
ut in etc.
457 Ärkebiskopens svar på konungens bref af den 7 juli. Uppsala 1575
den 8 juli.
Afskrift i O. Celsii under n. 455 anförda samling, sid. 58.
Serenissime rex, scio me obligatum esse V. M:ti etiam sine chyro-
grapho et sigillo ad obsequium in omnibus iis, quae conscientiam verbo
Dei magis obligatam non laedunt. Ideo in chyrographo meo milla fit
mentio unctionis in ordinatione episcopali usurpandae, sed tantum mitrae,
baculi et similium ornatuum, cum unctionem iliam prae illis in regno
pontificio pleaam fuisse et adhuc esse superstitionis et impietatis satis
intelligerem eamque propterea conscientias laesuram judicarem, dum
interea mitra et baculus nullum concilient cultum vel prsesentibus vel
posteris, hunc ordinem ab inferioribus tantummodo distinguentia, nec
quoque in hac re V. M:tis voluntati obstarem, sed earn ceremoniam
hac eadem lege qua priores, in quibus nihil prseteritum agnosco, reci-
perem, consecrationem magicam, sanctimoniam praeter naturam oleo
infusam et quamcunque superstitionem a pontificibus fictam reiiciens,
nisi timenda essent schismata et alia mala. Clerus enim non acquiescit
in nostris declarationibus et rationibus quibuscumque sed videtur minari
defectionem ab episcopis, si plures admitterentur ritus, enius rei prius-
quam autor esse vellem, me in pristinam et privatam vitam redigi
gauderem. Serenissime rex, spero hane humilem meam declarationem
S. R. M. V. clementer excipiat et clementem responsionem remittere
avide exspectantibus non dedignetur. Up. dat. 8 julii anno etc. 75.
1575
529
Alla tre brefven, som bl. a. äfven finnas afskrifna i Palmsköldska sam¬
lingen i Uppsala univ.-bibliotek, »Ecclesiastica XIII, Acta et litterse 1573—
1596», äro förut tryckta hos Spegel, Skriftelige Bevis etc. sid. 111—114.
Konungens bref har hos honom liksom i afskrifterna dateringen 7 juli
Innehållet gifver det dock uppenbarligen sin plats mellan ärkebisopens tvenne
bref af 1575. De första veckorna i juli 1576 vistades konungen för öfrigt
enligt registraturet på Svartsjö, icke i Stockholm, såsom han gjorde 1575.
Kreditiv för Erik Matsson till biskopar, prelater och meniga kier- 458
keriet. Stockholm 1575 den 10 juli.
Riksregistraturet 1575 fol. 122 v. under rubriken: »Creditifför
Erich Mattzson . . . Datum Stocholm thenn 10 julii anno etc. 1575.»
Tilbiude eder, oss ellschelige väre trogne mann och undersåter
bisper och prelater sampt menige elärkeridt, som nu på thenne tidh i
Upsala äre församblede, vår gunst och nådige villie tilförene och lathe
eder här med gunsteligen förstå, att vi håfve afiferdiget till eder thenne
oss ellschelig vår tro mann och secreterere Erich Matzson och honum
opålagt och befälet, att hann eder vår villie och alfvarlige meningh
um någre ärender schall tilkänne gifve, Begäre förthennschuldh gun¬
steligen och alfvarligen befale, att I stelle fulkomlig tro och låfven till
thett som hann eder i så motte efter vår befallningh värder tillseijendes
och med eder förhandlendes. Ther med sker thet oss är behageligit
och I eder håfve eftherrätte.
Antagligen var det denna beskickning, som bröt biskoparnes motstånd
i afseende på vigningen.
HERREDAG I STOCKHOLM
1576 i februari.
Den 9 jan. 1576 underrättades grefve Peder, att konungen samman¬
kallat sina »goda män och råd» till nästkommande kyndelsmessa med anled¬
ning af »månge väre och riksens vårdende saker och ärender». Grefven
uppmanades emellertid att komma med det första (riksregistr. 1576 fol. 2 v.).
Den 23 jan. fick Nils Gyllenstierna ett k. bref (ibid. fol. 17 v.), att han
trots sin faders nyss timade död måste infinna sig vid mötet, emedan många
konungens och rikets saker kräfde, »att vi alt vårt riks råds närvarelse be-
höfve». Den 6 febr. (ibid. fol. .27) fick Nils Gyllenstierna en ny påminnelse,
530
1575
att han senast inom fjorton dagar skulle komma. När han anlände, är obe¬
kant, men själfva rådslaget är dateradt den 6 febr., och har riksdrotsen så¬
lunda måhända senare undertecknat detsamma.
Den 8 febr. (ibid. fol. 28) fick ärkebiskopen i uppdrag att jämte »några
andra af biskoparna» infinna sig vid distingmarknaden, dit konungen ämnade
skicka nagra af sina råd och tjänare att förhandla om några konungens och
rikets saker med »både clerkerit och andre», som där kunde infinna sig,
samt att stanna, tills marknaden gått öfver. Huruvida denna förhandling
stått i något sammanhang med herredagen i Stockholm, är icke kändt, men
ett och annat af hvad där förevarit kunde lätt nog föranleda framställningar
till allmogen. Att några biskopar varit tillstädes i Stockholm, framgår ej med
någon tydlighet af rådslaget. Af propositionerna finner man däremot, att
äfven adel »utan råds» varit närvarande.
459 Promemoria på några punkter, som k. Maj:t ville afhandla med ri¬
kets råd samt andra af adeln, som blifvit kallade. Stockholm
1576 den 6 febr.
Koncept bland »Rådslag» i Riksarkivet.
Memorial på nogre artichler och punchter, som k. M:t till
Sverige etc. vill på thenne tid håfve förhandlet med h. k.
M:tz trogne män och rådh, thesliges andre af riksens adel,
som nu till h. k. M:t förscrefne äre. Actum Stockholm then
6 februarii anno etc. 76.
Till thet förste. Ändoch hög:te k. M:tz och Sverigis rikes trogne
men både innen rådz och uthen, thesliges bisperne öfver menige riket
sampt rnedh clerkerit och andre gemene stender håfve tillförene alle
samhelleligen bevilgedt og therpå giordt h. k. M:t then försäkring, att
h. k. M:tz käre son etc. hertig Sigismundus schall håfve och beholle
näste successionen till Sverigis rikes kong:e regering effter h:te k. M:tz
dödlige aflidende, then Gudh alzmechtig verdiges mildeligen och lenge
afvende; doch effter h. k. M:t som offtest hörer och spör myket sel-
sampt rychte och tal utsprides, therföre ser h. k. M:t för nyttigt
och godt an, så som h. k. M:t och gunsteligen begärer, att the
godhe herrer uti riksens rådh sampt med menige riksens adel og andre
stender ville ännu på nytt confirmere och medh bref och sigel stadfeste
samme succession på hög:te h. k. M:tz käre son hertig Sigis:, thesliges
och, när Gud alzmechig genum sin guddomlige vilie och nådige försyn
tecktes kalle h. k. M:t till sig af thenne verlden, att h. k. M:tz käre
son hög:te hertig Sigismundus motte strax uthen all förbetingen och
uppeholningh blifve crönt och stadfest till S. rikes regerende konungh:
ther upå begärer h. k. M:t och uti like motto nu blifve fulkomligen
försäkret.
Sameledes och att the förnemste riksens ständer icke vilde begäre
nogre större och ytermere privilegier utaf h. f. N. än som the tillförne
1576
53i
håfve haft utaf andre S. rikes regerende konunger och såsom hög:te
k. M:t them nu nådd förbätret häfver; item att riksens rådh icke
motte framdeles stelle h. f. N. nogre andre conditioner före än som
hög:te k. M:t uti h. k. M:tz croning bevilget häfver, icke heller begäre
af h. f. N. noget arfligit heller till lifstid ifrå cronen heller eliest uti
förläning, för än h. f. N. är kommen till laga ålder, som är 25 år.
Att the godhe herrer i riksens rådh ville och ther um berådzslä
och noget endeligit besluthe, hvilke af rådzpersonerne, som kunde till-
schifftes vare h. f. N. förmyndere och um theris obligation.
Videre effter hög:te k. M:t häfver varidt h. k. M:tz elschelig käre
broder etc. hertig Carl medh synnerlig broderlig kärlech altidh bevogen
och medh all broderlig benägenhet latidt sig emot h. f. N. förnimme,
såsom är i thet att h. k. M:t uti h. k. M:tz förste regimentz begynnelse
häfver föråret h. f. N. medh en half part af then skenke schifve, som
h. k. M:t bekom effter k. Erich, sameledes och förbätret h. f. N. fur¬
stendöme med the tu häreder i Vestergöt:, som är Vasbo och Valla
häreder; så och efterlatidt h. f. N. att beholle all tiende öfver h. f. N.
furstendöme sampt medh gärder, sölfschatter och eliest giordt h. f. N.
myket till vilie både med the köpmäns schip, som h. k. M:t uti näst-
förledne sommer lot tullfrie lösgifve, icke uthen h. k. M:tz store af-
sachnet och schade; så begärer h. k. M:t att riksens rådh så väl som
andre utaf adeln sampt med bisperne ville försäkre h. k. M:t och h. k.
M:tz lifsarfvinger om then anfordring, som hög:te hertig Carl förmener
sig' håfve foge till att fordre utaf h. k. M:t anten i gull, sölf, gäldh
heller annedt, ehvad nampn thet helst håfve kan, ändoch h. f. N. ingen
rätt häfver till sådene anfordringh.
Effter h. k. M:t och riket genum thenne longvarige och besvärlige
fegde emot Muschoviten och eliest är kommen uti en merckelig stor
geld, sä begärer h. k. M:t och riksens rådz godhe betenkiende, huru
samme schuldh och geldh kunne med tiden blifve aflagde.
Begärer h. k. M:t och blifve förvissedt um then rosstienst, som
h. k. M:tz trogne män S. rikes adel schole holle cronen till godhe både
af arfvegodzen och förläningerne; item att alle adels och frelses enkier
motte gore k:e M:t och cronen rosstienst af theres förläninger.
Vill och vare förnöden att en general mustring motte holles öfver
menige riket med thet allerförste, att nogre motte förordnes i hvar
landzendhe, som therum bestelle kunne;
att k. M:tz mandat och befalning um schiutz ferder motte allestä¬
des her i Sverige blifve vid macht holdne både af högre och nidrigre
stender, effter thet sätt, som nu i Findlandh af h. k. M:t påbudet är;
att alle ödeshemman motte blifve uptagne och besetne öfver me¬
nige riket.
Um ryteres och knechters friheter på theres hemman schole nu
strax igenkalles, och att the motte lathe sig nöije med theris lön och
besoldning.
532
1576
Om rittmester och knechtehöfvidzmen schole lengre beholle kong¬
lige sacher med krigsfolkedt ?
Att visse personer motte förordnes till stadthollere och i slotzlofven
pä the förnempste befestninger lier i rikedt.
Um the Dansches förehafvende.
Um then Rostocksche handel, att the personer, som schole för-
schickes till same förhandling1' motte nampngifves och ther um i tidh
tillseijes.
Um nogen legation schall sendes till Rydzen?
Um k. M:tz käre syskenes förläning.
Hvad förfordring till Liflandh framdeles i vår selie skall med folk,
fetalie och penninger?
Um nogon almenlig utscrifning sche schall med knechter, och att
en ordning motte ther på göres, så att hvar knechtehöfvidzman viste
the theres visse häreder i hvar landsende?
Um thet klippings mynt schall ännu blifve aflyst?
Um noget köp schall sätties uthi köpshandeln?
Um noget schall bestelles i öl, brödh heller andre fetalie partzeler
till schipsutredningen på föråret, och hvart thet schall tages?
Hvart then spannemål schall lefreres, som i hvar landzende är nu
revo[ce]redt ?
Huru man motte thet förekomme, att mynthet icke motte blifve
utfördt haden af riket?
Um the fremmande köpmän här ligge år och dag så väl i Stock¬
holm som andre köpstäder.
Och på thet att mynthet motte blifve vidh macht, efter bergverken
nu ringe gifve, um the fremende motte blifve pålagdt, att the effter S.
lag motte införe sölf och thet sälie på mynthet, såsom lagen ther um
förmäller?
460 Rådslag öfver de punkter, som K. Majit låtit föreställa sina trogna
män af rikets råd. Stockholm 1576 den 6 februari.
Original bland »Rådslag» i Riksarkivet.
Rådzlagh på the puncter, som k. M:t vår allernådite herre
häfver latidt förestelle sine trogne menn af riksens rådh, som
nu på thenne tidh äre här i Stockholm tilstädes. Actum
then 6 februarii anno etc. LXXVI.
Till thet förste. Hvadh belanger then försäkringh pä then hög-
borne furste hertigh Sigismundus, att then måtte på nytt medh segell
och bref blifve confirmeret och bekreftiget på h. f. N. succession udi
regeringen: der på vele sigh the godhe herrer udi underdånighet så-
1576
533
ledes håfve förclaret, att endogh the väl vethe, att högst:te k. M:t
inthet tvifler på the personer, som alrede håfve giordt theris edh och
löfte både mundtligh och schriftligh, dher vidh the alle sammens be-
kenne att vare plichtige att vele och skole blifve, såsom thet och så¬
ledes är författedt pä then meningh, att thet skall vare. såsom thett
ocn är, stadigt och fast giordt, så väl för närvarende som för tilkom-
mende; likeväll icke thess mindre, ther sorn högst:te k. M:t kunde håfve
thet betenkende, att mänge udaf then unge adel äre nu siden then tidh
tilkomne och ännu dagligen tilvexe, som och medh tiden kunde blifve
udi riksens höghe vårdende saker brukede och ther um betrodde,
hvilke icke hade hördt eller viste hvadh som i så måtte vore uthlofvet
och förschrifvit, dogh um högstite k. M:t udi thet fall syntes sigh medh
then förre tilsaghe icke nogsampt vare förvaredt, och hans k. M:t täcktes
ännu lathe förschrifve en almenneligh herredagh, efter som och sådenne
saker en allmenne consent behöfve, ther dhe då bland annedt sådenne
löfte och tilsager medh bref och segell kunde confirmere och stad-
feste efter h. k. M:tz egen vilie och begeren: dhett ställe dhe gode herrer
udi h. k. M:tz eget gode betenkende och behagh, på hvadh tidh och
stadh h. k. M:t kan synes thet framdelis efter h. k. M:tz lägenhet be-
qvemligst och bedst ske kunne.
Hvadh och then puncht angeller, att högite furste vår nådige herre
hertigh Sigismundus efter kong:e M:tz dödelige afgång, thenu Gudh alz
mechtigh medh månge och lycksalige år värdiges fördröije, strax schulle
blifve cröndt och stadfest för Sverigis rikis regerende konungh och
nu blifve ther opå med segel och bref försäkredt: ther um håfve the
godhe herrer then meningh, att efter högstite k. M:t sielf häfver nåd
till att betenke, att menige riksens välferd ther opå henger •— om, Gudh
förbiude, att h. k. M:t blefve kalledt af thenne verlden, förr än hög:te
h. f. N.' vore kommen till laghe ålder — att då h. f. N. cröningh måtte
oförtöfvet gå för sigh, för månge orsaker schuldh, hvilke nu på thenne
tidh her till att indrage vill endels falle för långt, helst efter h. k. M:t
sådent udaf sitt k. höghe förstondh väll kan öfverväge; och att the dhå
efter theris edh, trohet och löfte icke allenest sådent gerne se, uthen
och så ther brede vidh, anseendes menige riksens gagn och välfärd,
ther till medh flit hielpe och fordre vele, så mykit them någen tidh
kan vare mögeligit, att sådene cröningh medh thet förste sche måtte.
Ther nest hvadh then artickel belanger, att h. f. N. af riksens för-
nemste stender icke schulle blifve besöckt um någre ytermere privi¬
legier än som the tilförende haft håfve af andre Sverigis regerende
konunger och såsom högs:te h. k. M:t nåd:t i sin croning häfver efter-
latidt; icke heller föreslå h. f. N. någre andre conditioner, än dhe som
högs:te k. M:t udi sin kong:e cröningh sielf ingådt och bevilliget häfver,
udi like måtte icke heller af h. f. N. begäre någet arfligit eller i lifs-
tidh eller och eliest udi förläning till att beholle, så lenge h. f. N. vore
i sine omyndige år: der till svare the gode herrer ödmjukeligen, att
om någre kunne komrne, som på samme tidh ville framsättie eller
eliest någet annedt begäre, så kunne the, som på then tidh nest vår
nådige drottningh blifve förordnede till förmyndere för hög:te vår nå¬
dige unge furste, lättligen vise them af med sådenne theris framsättninger,
efter thet att all naturligh så och Sverigis lagh icke tillather att man
någet fulkomligit schall handle medh dhe omyndige och them som till
theris lage år icke komne äre, hvilket och icke bör blifve bollet, om
än fast någet utaf them i midler tidh blefve giordt, bebrefvet eller be¬
sluthet. Eij finner man heller i våre svenske crönicker, att någre vilkor
håfve varidt kong Magnus Erichson, ther han dogh i sine omyndige år
blef cröndt. föreslagne, hvilken dogh ingen arfsrätt hade; uthen tvifvel
för then orsak schuldh, som nu berörd är, ty kan och ingen på then
tidh medh någen foghe eller rätt sådent fordre och begäre.
Och efter k. M:t nådd här till väll häfver röndt och befunnet —
sä och nest Gudz hielp här efter gore schall — hvadh trohet och un¬
derdånighet Sverigis rikis rådh och adel altidh håfve emoth h. k. M:t
förnimme latidt, så att the icke någen tidh anthen emoth h. k. M:tz
her fader eller emoth h. k. M:t sielf håfve i sådene måtte latidt sigh
besvärlige finne och ingen stor förbetingen begäredt för thet höghe
och store förtroende man häfver haft till bägge M:ter; derföre så och
efter k. M:t häfver bevist them alle sin k:ge gunst och nåde, skall
h. k. M:t icke förmode, att the vele stelle h. f. N. emoth Sverigis lagh
någre olidelige vilkor före; uthen om någre vore, som thet ville gore,
att the heller för theris personer sådent vele medh flit hielpe till att
förtage; för sådene orsaker schuldh som förb:de äre, så och efter the
godhe herrer nu håfve öfvervägit alle lägenheter, synnerligen um then
punct, att h. f. N. trogne tienere icke schulle förd riste sigh till att be¬
gäre någet af h. f. N., så är theris trogne rådh och betenkende, att
sådent icke schulle uthsprides, så att thet kome then menige man i
munnen; ty endogh högst:te k. M:t uthen tvifvel väl varder så laget,
att hvar och en, efter som hans stondh och embethe kräfver, varder
medh nödtorftig lön och underhold försorgd, likväll på thet att then
menige hop icke schulle tenke, att efter thet them vare förbudit någet
till att begäre, att the och thess mindre hopp schulle håfve någet till
att bekommed; udöfver alt thette, ther som då någen vore, som någet
olideligit ville begäre, då kunne sådent genum the personer, som h. k.
M:t till förmyndere vill förordne, efter som font är, så och genum
h. k. M:tz trogne menn och stadthollere. hvilke h. k. M:t om sine och
riksens befästninger och landzender varder betroendes, allerbedst och
fogligest blifve förhindret. Här udi håfve the godhe herrer sigh, som
för:t är, ödmjukeligen velet förclare och förhoppes att, när h. k. M:t
theris trogne betenkende i saken ville öfverväge, att h. k. M:t lather
sigh thet nåd:t behage.
Videre hvadh then punct belanger, att the gode herrer schulle be¬
rådslå, hvilke som till schiftes schulle vare vår nådige unge furstes för-
1576
535
myndere, om thet så vidt komme schulle: sådent vele the gode herrer
håfve h. k. M:t sielf underdånigst hemstelt och på hvadh sätt the sigh
obligere skole.
Till thet andre. Såsom högst:te k. M:t häfver begäret, att riksens
rådh schulle gore försäkringh, att um ther kunne vare någen gäldh,
som then högborne furste hertig Carl förmente sigh håfve rätt till att
kräfie af högst:te k. M:t eller h. k. M:tz lifserfvinger, att h. k. M:t
eller h. k. M:tz successores icke skulle vare förplichtede till att betale
samme gäld: der på är the gode herrers betenkende, att althenstund
h. k. M:t tilförende, hvadh den gamble gäldh belanger, häfver sigh
sådent förbehollit i thet donationsbref, som är uprättedt på Vasbo
och Valla häreder; desligest häfver och h. f. N. hertigh Carl lofvet
genum sin schrifvelser sigh vele qvitte och falle lathe all then nye
gäld för the skip, som h. k. M:t i nestförlidin sommer af broderligh
kärlek loth lefrere tilbake igen; hvarföre achte the godhe herrer bedst
och rådeligest vare, att h. k. M:t afferdiger någen förtrogen sådent med
hans f. N. venligen till att afhandle och eliest om religionen och andre
förnemlige puncter till att förvethe sigh; så och om h. f. N. vill sam¬
tycke till the personer, som h. k. M:t nest vår allernåd:te drottningh
framdelis ville sättie till förmyndere för vår nåd. unge furste, om —
thett Gudh alzmechtigh förbiude - - att k. M:t någet menniskeligit genum
döden kunne påkomme; så och att elliest i så måtte allt misförstånd,
som här till dags häfver varidt, måtte för thesse farlige och besvärlige
lägenheter schuldh blifve venligen aflagd.
Till thet tridie. Hvadh then store gäldh belanger, ther udi k. M:t
och rikit är kommit, är således the godhe herrers betenkende, att efter
en part af gälden äre sådene, som uthen all genseijelse moste blifve
afbetalede; en part och, som anthen betale sigh sielfve eller och them
till att betale k. M:t och cronen är föge plichtigh; vill förthenschuld
vare af nöden, att samme gäld måtte af camerererne flitigt och åth-
schilleligen anteckneds (!) och praesenteres, på thet, när man thes
summe hade förnummit, kunde man siden videre ther um berådsla, ge¬
num hvadh medel och på hvadh tidh sådene schuldh medh rätte
kunde afbetales.
Till thet fierde. Hvadh som k. M:tz begären är anrörendes att
blifve förvisset om den rosstienst, som högst:te k. M:tz förtrogne mälin,
Sverigis rikis adel, schole holle cronen till godhe bädhe af arfvegodz
och förläninger, och att enkerne i like måtte af theris förläninger gore
schole: der på är the gode herrers meningh thenne, att ther är ingen,
som sigh thcrudinnen. så vidt som Sverigis lagh och högst:te k. M:tz
nåd. privilegier och öpne uthgifne bref medhgifve, må kunne förvägre.
Till thet fempte. Hvadh then generalmustringh är belangendes,
så synes de godhe herrer icke vare orådligit, att sådene mustringh
måtte årligen holles udi the landzender öfver hele riket på then tidh
och stadh, som Sverigis lagh förmäller, der um stadthollerne udi hvar
536
157(5
landzende kan tilschrifves, att the sampt andre, som ther till blifve
förordnede, inseende ther medh håfve skole. Dogh efter månge af
adelen och synnerligh rådz personer esomoftest varde kallede ifrå theris
hus och gårder, derföre vill vare för nöden, att them ther um i tidh
måtte tilkenne gifves, på thet att the sigh medh theris tienere och
hester till the deputerede musterplatzer viste att förfoge. Och på
thet att musterherrerne och måtte vetthe sigh therudinnen thess bättre
att schicke och förholle, synes the gode herrer nyttigst vare, att här
udi k. M:tz rekninge cammer måtte förslås, huru månge hester och
karler hvar och en bör att holle af sine arfvegodz; och hvad h. k. M:tz
rådh och eliest trogne men, som näget brukede blifve, schulle thessför-
uthen beholle och håfve fridt uthen nägen rosstienst efter h. k. M:tz
efterlåtne privilegier. Och synes de gode herrer rädligit vare för
thesse farlige lägenheter skuld, att adelens rosstienst icke till någen
annen tingh anvendes schulle, än till värn och att försvare riksens
grentzer, som Sverigis lag förmeller, ty eliest schulle månge till even-
tyrs tage sigh then säkerhet att förvende och förskingre theris hester
och rustninger, så att, ther nöden trengde, schulle då h. k. M:t och
riket i så måtte therigenum blifve förblottet.
Till thet siette, om k. M:tz mandater och befalningh om skiutzreser.
Therudinnen synes the godhe herrer godt vare, att k. M:tz mandat
måtte nu medh thet allerförste ther um uthgå vidli en annen ordningh
efter thet nye mynt. och att rättere i alle byar måtte förordnes, efter
som Sverigis lagh förmäller, och att k. M:t ville ther um schrifve then
högborne furste hertigh Carl till, att thet måtte så väll gälle i fursten¬
dömet som öfver hele riket, och att bönderne måtte föreholles, så att
them bör vare plichtige till att framfordre för en skäligh betalningh,
sa att man för en milé vägs för hästen schulle gifve en half öre;
sammeledes och för en måltidh mat för en menigh person, sådent som
bonden häfver att gifve, en half öre; desligest och för ett nattfodher
hö och ther till ströfoder till en hest en öre. Men ther någen ville
håfve synnerlige rätter, så må then samme thet så betale, som thett
gäller i näste köpstadh, så och then, som foderkorn vill håfve, må thet
och i sunderhet betale som thet går och gäller. Dogh medh köpmän,
anthen inlenske eller uthlensche, må väl blifve, som the med bonden
närmest kunne betinge.
Till thet siunde, thett alle ödishemen måtte blifve optagne och be-
sitne etc. Dett är ju nyttigt och för nöden att så ske må, och att k. M:tz
öpne bref måtte här um uthgå öfver hele riket, och hvar någet skatte-
hemen låge odhe och rätte ägenden vorde tilsagt och giorde ther dogh
inthet till i saken, då schulle thet vare förfallit under cronen, och foug-
terne schole thet upbygge lathe. Skole och k. M:tz befalningsmen
och fougter ransake ehvarest bönder äre flyttiede af hemenen och be-
gifve sigh anthen i städer eller på malmerne, hvilke the siden schole
antage och sättie till att bruke för:ne ödisjordh; sammeledes ehvarest
1576
537
två eller tre äre boendes på ett hemen, thet dogh en bonde väl bestå
kunne, hvilket ingeledes tilstädies schall, uthen aldelis förholle sigh
efter sal. och högloft, kon. Göstafs mandat, som ther um tilförende
uthgägne äre. I like måtte schall landbofougterne blifve befälet, att
the håfve ett flitigt upseende medh thet samme.
Till thet ottende. Hvadh ryttmestere, höfvitzmen och eliest befelet
belanger och sakörerne medh theris ryttere och knechter, så synes de
godhe herrer vare rådsampt, att fonne sakfall igenkalledes, helst efter
therigenum tilförende stort öfverväldh och orätt schedt är, och att när
ryttere eller knechter äre på tugh och reser, måtte the då vare under
krigsarticlerne; menn när the äre herne, skole the vare theris häridzdom
och Sveriges lagh undergifne, så myckit som sakfallet belanger, och
icke theris befel; dogh så att oft:te ryttmestere och höfvitzmenn sampt
hele befelet måtte i then stadh bekomme någet annedt till underholdh.
Och vore väll godt, att när hvar viste sine ryttere och knechter, ther
på the visse och clare register håfve skole, att the då måtte förordnes
på befästningerne ther nermest omkring, som the sine ryttere och
knechter håfve. Och på thet att knechtehöfvitzmennen måtthe vetthe,
hvilke häreder hvar schall håfve, så må thet blifve vidh then ordningh,
som ther opå udi k. M:tz cantzeli giord är, eller och efter som stadt-
hollerne udi landzenderne ther um bedst efter lägenheterne schicke
och lage kunne.
Sammeledes hvadh som är anrörendes then frihet, som ryttere och
knechter håfve å theris hemen, efter thet att en part både ryttere och
knechter. anthen the besittie skatte eller crone hemen, ther på the
håfve nutidt frihet, eller och the besittie frelsishemen, hvilket inthet
kunne blifve på någre uthlager förschonede; och en stor del ther ibland
är. som inthet hemen håfve att bruke; så på thet att alle måtte niuthe
ett vilkor, derföre håfve the gode herrer för godt ansedt, att för:ne
frihet schall kalles them ifrå, dogh icke förr än man hade någet i then
staden att ställe them till fridz medh på theris lön, så frampt att rytt-
mesterne och höfvitzmännen schole håfve någen hörsamhet medh them.
Till thet niende. Men hvadh theil uthschrifningh belanger, synes
the gode herrer icke väl ske kunne på thenne tidh, helst efter under-
såterne eliest medh gärder och andre påläggninger icke kunne blifve
förskonede, uthen vore rådligere att man brukede the knechter, som
tilförende och nu nyligen äre uthschrifne; hvarföre och vill vare för
nöden, att man i tidh tilschrefve the höfvitzmen och knechter, som
k. M:t syntes vele öfverschicke till Liflandh, på thet the viste sigh ther
till ruste och schicke.
Till thet tiende. Hvadh som the personer är belangendes, som
skole förordnes udi slotzlofven pä the synnerligiste slott här i riket, sa
förmene the gode herrer the förnemste befästninger och synnerligen
the, som närmest grentzerne äre belägne, ju schole ther medh alrede
vare tämligh väl försorgde. Och på thet man thess bättre kunne förstå
53»
1576
um the Dansches, thesligest och Rydzens förehafvende, derföre vore
rådsampt att k. M:tz tilförordnede på Elfsborg, Calmer, Cronebergh
samt Refle, Viborgh och Nyeslott måtte altidh håfve visse, dog hem-
lige kundtschaper in i Danmarch och Rydzland, som om alle lägen¬
heter granneligen viste att förfare. Der till och någre kundskapspen-
ninger moste deputerede blifve.
I ill thet ellefte. Hvadh then Rostoksche handel belanger, synes
the gode herrer icke synnerligen vare af nöden, att k. M:t efter Rom.
keij. M:tz schrifvelse någre sendebudh schulle till Rostok afferdige, helst
efter then compromiss handel emellen k. M:t och kongen i Danmark
är blifvin i nest förlidin sommer på någre år upschutin. Och althen-
stundh k. M:t för andre flere verf och ärender schuldh är förorsaket
att lathe besökie Rom. keij. M:t, så kunne högst:te k. M:t genum mundt-
ligh budh eller schrifvelse lathe endtschylle sigh och eliest förhandle,
hvadh som h. k. M:t häfver att uthrätte.
Till thet tolfte. Om den legation till Rydzen är the gode herrers
meningh, att efter thet stillestond, som nu är uprättedt, fordrer en
legation på bådhe sider, så vill vare för nödhen att man och tenker
ther till, men efter man moste först förventhe svar på the schrifvelser,
som k. M:t häfver sendt ther in, på thet man viste hvar på handelen
stodhe, så kan man ther medh bestå lathe, till thess man får svar
och beskedh ifrå Rydzland, och siden kan tenkes till the personer, som
ther till kunne blifve brukede och hvadh annedt mere ther till vill be-
höfves.
Till thet trettende. Hvadh then puncht um k. M:tz syschenes
förläningh belanger, thet ställe the godhe herrer till k. M:tz eget be-
hagh, hvad h. k. M:t teckes them broderligen unne och efterlathe, men
hvadh som är anrörendes then högborne furstinne fru Cicilia march-
grefvinne till Baden, hvilken framdelis i sommer kunne vare tilsinnes,
efter som h. f. N. lägenheter nu äre, att begifve sigh af landet till sine
furstlige morgengåfver och eliest att beställe och se om sitt och sine
unge herrers gagn och bedste, och på thet att sådene h. N. anliggende
saker och ärender icke schulle therigenum blifve förhindrede eller til-
bake stälte, om h. f. N. icke blefve undsatt medh penninger här i riket,
thet meste som mögeligit vore på h. N. brudhschatt, så håfve the
gode herrer riksens rådh betenkt thesse medel och väger till att bringe
penninger up medh till h. N. befordren: att althenstundh nu i någre
år häfver varit en stor oordningh här i riket, synnerligen seden thet
ringe mynt begyntes, medh thet parti, som håfve tient andre både i
städerne och på landzbygden, som äre dagekarler, tröskere, item lege-
drenger, husmen och andre, som arbete för penninger, särdeles på
landzbygden hos bönderne, som äre embetzmen, både skreddere, skin-
nere, skomakere, smeder, i så måtte, att ther the tilförende håfve tagit
en elle två march före, tage the nu trettije eller fyretije march; item
ther en legedreng tilförende tiente året omkringh för fem eller sex
1576
539
march och loth sigh ther medh väll nöije. i then stadh håfve the nu
begäret och tagit femtije, sextije, siuttije och en part hundrede mark
om äret, föruthen skor, läreft och schorne kläder, och håfve icke ändå
latidt sig ther medh åthnöije, uthen bonden häfver möst latidt honum få
en part af hans åker till medh, så att månge finnes bland bönderne,
som beclage sigh att theris legedrenger, item dagekarler, äre fast rikere
på penninger och spanfle än the sielfve; hvilket väl är till troendes,
efter bonden sitter altidh för allehonde uthgifter, och then annen ther-
emoth häfver upbörden och inge uthlager; der af nogsampt är till att
tenke, att sådent sällschap måtte ju håfve penninger, spanmåll och an¬
nedt i förrådh liggendes; desligest drage och månge köpmannedrenger
och andre landzköpmän både fremmende och inlensche kring om lan¬
det hos bönderne och sälie theris varur dobbelt dyrere hos them, än
thet gäller i köpstäderne, sä att almogen ther medh mister alle pen-
ningerne och varur uthur henderne och håfve ther föge före igen, ther
utaf sigh thette oköp myckit häfver förorsaket. Item ther en arbetz-
karl tilförende loth sigh nöije medh ett, halft annedt eller tu rund-
stycker till thet högste om dagen, moste man nu gifve honum fyre
eller fem mark och ther till fritt math och öl, sä myckit honum löster;
therutaf då then menige man både i städer och på landzbygden moste
i lengden blifve förderfvede, hvar ther opå icke scher någen förandringh,
och sådene löst parti, som nu är upräknedt, blifve ju lenger ju mer
therigenum förbättrede them andre till stor skade; hvarföre och ende-
ligen vill vare af nöden, att en sådene ordningh moste göres för sådent
sälschap, sä att the icke schole tage mer udi lön och för theris arbethe,
än som var vandt udi sal. k. Göstafs tidh, helst efter mynthet är nu
sä godt, som på then tidh var. Och håfve the gode herrer i rådet
för godt och nödigt ansedt then menige man i städerne och på landz¬
bygden till gagn och godhe och thet andre parti, som font är, till ett
straff för sådene theris otilbörlige förtienst och olidelige handel, the
håfve haft och drifvit någre är bärt åth, att k. M:tz fougter få then
alfvarlige befalningh att the medh thet förste hvar i sin befalningh
schole taxere hvar legedrengh, item dagsverkes karler, tröschere och
andre, som äre öfver fempten år, och icke håfve bo och bohagh före¬
stå, icke heller gore k. M:t och cronen någre uthschylder, hvar the
helst kunne finnes, sä väl hos prester som hos bönder, item hos bor-
gerne i städerne etc., till en mark ortigh af k. M:tz mynt, som thet
nu slås; item schole och alle landzköpmen, som font är, hvar efter sin
handel, the otilbörligen bland almogen drifvit håfve, tilbörligen blifve
taxerede och straffede till penninger, och kan icke anners vare, än
ther som thette förare medh flit och trohet allestedz blifver fullfölgt,
så att ingen får tilfälle att dölie sigh unden, uthen att thet går öfver
hele riket like i alle landzender; thesligest ther som thet måtte medh
högst:te k. M:tz bevillingh här efter blifve ther vidh, sorn riksens rådh
tilförende håfve föregifvit um accizen udi alle siöstäder på allehonde
540
1576
fremmende drycker, efter thett sätt och ordningh, som någre theris
förre rådzslagh, hvilke finnes udi h. k. M:tz cantzeli, förmälle; då moste
samme penninger förrese sigh till en tämligh högh summe, så att the
godhe herrer äre i then meningh, att högst:te k. M:t schulle väll kunne
igenum thesse tu medel icke allene ställe marchgrefvinnen till fridz,
uthen och therudöfver legge någet in udi renthe cammeren h. k. M:t
och riket till godhe; så ginge och samme renthe utaf accizen mest
uthöfver the fremmende.
Till thet fiortende. Hvadh then förfordringh till Lifflandh belanger
medh fettalie och penninger etc; den synes nepligen tilfyllest ske kunne
af årlige renthen, uten att och moste befales fougterne, att hvadh som
helst i nest förlidne höst är vordet påbudit, måtte medh thet förste
öpet vatn ther häden öfver schippes, der medh man och then revoce-
rede span:l kunne folie låthe. Och moste förthenschuldh tilschrifves
fougterne udi siöstäderne, att the i tidh bestelle um schip och skuter
till att före sådent uthöfver medh, och efter högligen vill vare af nödhen,
att någre små skip måtte medh förste isschredet på föråret blifve til-
flyede och medh fettalie försorgde, både för fribytere, så och för
kundschaper och andre lägenheter till att förfare; så vill vare af nödhen,
att nu i tidh måtte ther till brygges och bakes hos borgerne i
städerne af en part af för:ne gärde spanrl, så myckit som vill behöf-
ves till så månge skips uthredningh, som kunne i sommer komme till
siödz, och i midler tidh schall admirallen tenke till hvadh folk på skip-
pen schole brukede blifve, och icke thessmindre schall man sigh icke
anners lathe bemerke, än att hele skipsflotten schall i sommer blifve
uthred till siödz, för någre synnerlige orsaker schuldh.
Till thet femtende om klippingsmynthet. Vill thet vare bedst att
thet blifver vidh den ordningh och värde, som k. M:t häfver nu latidt
them lyse och uthrope emoth thet nye mynt, helst efter the, som bo¬
endes äre anthen i Smålandh, Vestergötland heller och i Norlanden
och Findlandh, icke kunne så snart förväxsle samme klippings mynt,
efter till för:ne landzender ännu af thet nye mynt ringe är kommit,
uthen mene rådhligere vare att k. M:tz fougter upbäre för:ne klippinger
uthi årlige uthschylder efter then ordningh ther på giord är; och när
förrde fougter någet bekomme af thet nye mynt, att the då ther före,
sampt sal. och högloft, k. Göstafs mynt, till sigh växle alle klippinger,
the kunne öfver komme, på thet igenum sådenne medel thet nye mynt
måtte uthspridt och klippings myntet in växlet blifve.
Till thett sextende. Om någet kiöp schall sätties? Förmene the
godhe herrer, att thet visserligen vore af nödhen, dogh efter thet sätt,
som ther um tilförende i höstes är förhandlet och omtalet, och att
k. M:tz tilförordnede och befalningsmen udi alle landzender och syn¬
nerligen i städerne siden holle hardt ther öfver och gran acht hade,
att samme köp icke måtte blifve öfverträda anthen af inlensche eller
fremmende; thesligest och att k. M:tz tilförordnede hade noge up-
1576
54i
seende medh the fremmende hvadh för varer the här in och uth
före, och ther som thet godz the uthföre icke belöper sigh så högt,
som thet the infördt håfve, att the dä gore besched hvart thet mere är
kommit, på thett att genum sådenne medel måtte blifve förekommit,
att mynthet icke uthfördes häden af riket, och h. k. M:t måtte sche
schäl på tollen.
Till thett siuttende. Hvadh the fremmende köpmen är anrörendes,
som här i riket ligge år och dagh, synes the gode herrer, att the efter
som udi Stokholm stadz privilegier förmälles och gammel sedh häfver
varit, måtte sälie sitt godz innen sex vecker dagh, och siden drage
sine kose igen, helst efter then dyre tidh, nu är, sigh myckit ther af
häfver förorsaket. Sammeledes hvadh och then punct belanger att
the fremmende måtte blifve pålagt att införe sölf och thet sälie på
myntet, så håfve the godhe herrer för rådhsampt ansedt, att thet och,
efter som man finner udi Sverigis rikis crönicker och gamble riksstad-
ger tilförende vare skedt, nu här efter medh the fremmende ther om
blefve fogligen handlet. Actum loco et tempore ut supra:
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Petrus comes
|
Gabriel Cristerson
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Ture Bielke
|
Nicolaus Gyldenst:n
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Jören Gera
|
Hogen skildt Bie Icke
|
(Sig.)
|
(Sig.)
|
Erich Gyllenstierne
|
Gustaff Banner
|
(Sig.)
|
|
Erich Sparre.
|
|
På en afskrift af detta rådslag har Hog. Bielke antecknat: »Rådslags-
puncter, som k. M:t lott framsättie i rådet och för menige adelen anno 1576.»
Det hade framburits 1 rådet af sekreteraren Johannes Henriksson.
Mandatet om handtverkares, mästersvenners, ämbetskarlars och lego¬
drängars taxering utfärdades först den 17 aug. (enligt riksregistraturet; tr.
efter dess text hos Stiernman, Sami. af k. bref etc. ang. Sveriges rikes
commerce I, s. 252; tr. som patent under datum 21 aug.), och ärkebiskopen
fick den 25 sept. befallning att låta klerkeriet upprätta längder öfver dylikt
folk (riksregistraturet). Under 17 aug. är äfven mandatet om skjutsresor
och gästning infördt i registraturet (tr. Stiernman, anf. sami. I, s. 256).
Ett nytt rådsmöte synes hafva hållits i juli månad, där hertig Karl äfven
tyckes varit närvarande och där beslut fattades om påläggande af en all¬
män kostgärd öfver hela riket, om hvilken ända sedan början på sommaren
varit fråga.
Riksdagscikter II.
36
542
1577
461
462
STÄNDERMÖTE I STOCKHOLM
1577 i februari.
Förberedelser.
Konung Johan till ärkebiskopen att jämte herr Erik Sparre m. fl.
förhandla med menige man på tjugondedagsmarknaden i En¬
köping. Stockholm 1577 den 10 januari.
Riksregistraturet 1577 fol. 7 under dateringen »thenn 10
januarii».
Vi gifve eder, käre erchebischop Lars, her med gunsteligen til-
kenne att vi håfve förschickedt oss elscheligh vår tro mann radh och
vice cantzeler Erich Sparre till Sundby, theslig:t väre trogne undersåter
Lasse Jespersonn til Arby och Hendrich Mattsonn secreterer till tiugun-
dags marknedt i Eneköpungh och gifvit them i befalningh, att the på
våre vegne schole förhandle med thenn menige man, som ther tilhope
kommendes varde, om någre anliggende och vårdnede saker, och effter
vi för gott anse, atti och måtte vare ther till städes med på samme
förhandlingh, therföre begäre vi her med gunsteligen, atti vele så lage
edre saker, thett I på nästkommende logerdagh kunne vare udi för:ne
Eneköpungh, ther I ytterligere vår vilie och meningh af förbe:te våre
uttskickede förnimmendes varde. Görendes etc.
En liknande befallning afläts enligt registraturet till biskop Rasmus i
Vesterås.
Konung Johan till ärkebiskopen att från de stundande förhandlin¬
garna vid distingen afstänga domprosten mäster Olof, liksom
konungen gjort med mäster Abraham. Stockholm 1577 den 21
januari.
Riksregistraturet 1577 fol. 23 under dateringen »thenn 21 januarii».
Vi vele eder, käre erchebischop Lars, her med gunsteligen icke
förhålle, att efter thett vi achte afiferdige någre våre trogne mann och
rådh nu till nästkommende distings marknet till att förhandle med
våre trogne undersåter thenn menige mann, som ther tillstädes kom¬
mendes varde, om någre våre och ricksens anliggende och nödtorftige
saker och ärender, och vi för synnerlige orsakers skuld vele, att mester
1577
543
Oloff, som vi ther till domprost förordnet håfve, måtte på thenne tidh
vara ther ifrå, och förthenskuld för gott ansedt, att han i midler tid
må blifve opå sinn gårdh, hvilken han häfver i Stocholms skär; I vele
förthennskuld tillseije honom, att han med thett förste begifver sigh
till för:ne hanns gård, effter som vi och väll tenke kunne, att han thett
icke ogärne gore schall, såsom vi icke heller vele, att m. Abraham
schall vara udi för:ne marknedt tillstädes, och förthenskuld latedt ho¬
nom förschrifve att han på Ridboholm hos vår käre frende grefve
Peder i midler tid blifve skall.
Videre, hvad thenn her Lars Nicolai belanger, hvilken I håfve till
oss förschrifvit och commenderet, att hann pastor udi Gäfifle blifve
måtte, så håfve vi icke veledt thett honom afslå, uthen förschicke honom
till eder igen och ställe thett till eder anten I vele behålle honom eder
till hielp ther i capiteledt, helst effter the andre af capitularibus mäst
äre eder emott, heller och I vele förordne honom till kyrke herde udi
för:ne Geflle, och huruledes I äre ther um tillsinnes, begäre vi eder
meningh att förnimme.
Det följande handlar om kyrkorna i Småland isynnerhet vid gränsen,
som voro illa försedda med messe- och altarekläder, och skulle, om något
däraf funnes i förråd vid Uppsala domkyrka, sådant skickas till konungen
för att sedan efter behof utdelas i nämnda landskap.
Konung Johan till ärkebiskopen om biskopens i Skara underhand¬
ling med sitt presterskap angående messordningen samt med
befallning att låta konungen få höra »sin fullkomliga grund
och mening- om densamma. Stockholm 1577 den 28 januari.
Riksregistraturet 1577 fol. 27 v. under dateringen »thenn 28
januarii».
Vi kunne eder, erchebiscop Lars, gunsteligen icke förhålle, att vi
udi thesse dager håfve förnummit, huru oss elscheligh hederlig och
vyrdeligh bischop Jacob i Schara häfver handlet medh alt presteschapet
udi sitt stift udi oss elschelige våre trogne männ och rådz de ädle väl¬
borne och välbyrdige her Erich Göstafifsonns, her Erich Gyldenstiernes
och her Knutt Posses närvara om thenn nye messe ordnungh, som udi
thette förledne år på trycket uttgången är, och nu ther med så till-
gångedt, att alle af klärkeridt och hvar för sigh samme ordnungh håfve
annammedt och gilledt, lofvendes och tillseijendes sigh vele thenn udi
alle sine punchter udi theris församblinger hålle och effterkomme, hvil¬
ket the allenest icke (siel) med segell och bref, uthen och med theris
edh håfve stadfest. Och effter klärkerid udi förtne Schara biskops stifift,
såsom och flerestädz här udi riket, samme messeordnungh häfver gillet,
synes oss fast sälsynnt, livi mester Oloff och m. Abraham samt the pro-
463
544
1577
fessores ther i Upsala håfve så hart uthen all rätt och schäl sigh ther
emott satt, och thett icke allenest uthen och någre udaf them håfve
uppenbarligen för oss sagt, atti och schole håfve lathe sigh (sic!) höre,
att samme messeordnungh schulle vare eder tvinget opå, hvilket doch
icke med någen skäl eller sanningh skall kunne bevises, att vi anten
eder eller någen annen håfve ther till tvinget; så endoch vi icke kunne
ställe någon fulkommeligh tro ther till, helst efter thet I fast annor¬
ledes håfve eder hos oss förnimme latedt, så begäre vi doch lickvell
eders fulkommelige och sandferdige grundh och mening ther om att
förnimme.
Slutet handlar, liksom skrifvelsen den 21 jan., om de småländska kyr¬
kornas förseende med kalkar.
* *
#
Af de utskrifna kallelsebrefven synas inga vara bevarade. De riktades
endast till vissa landskap. Af senast införda skrifvelse (n. 463) framgår, att
särskilda förhandlingar om messordningen ägt rum med presterskapet i Skara
stift, som sålunda ej behöft representeras i Stockholm. Af efteråt införda
akter framgår vidare, att Dalarne och Bergslagen icke haft några ombud i
Stockholm, lika litet Vexiö stift, och att döma af n. 469 knappast Linkö¬
pings heller med undantag af biskopen och måhända någon enstaka kyrko¬
herde \ Därmed öfverensstämma följande i ett för 1577 bevaradt diarium
förekommande anteckningar under den 15 jan.: »Förschrifves till then 9
dagh februarii nestkomendes af Uplandh, Norlanden och Vesmannelandh af
hvart fougteri . . . prester och . . . bönder och af hvar stadh . . . prest och. . .
borgere»; under samma dag: »her Peder Jone i Umå förschrifves»3; under
den 19 jan.: »Alle bisperne förschrifves undantagandes m. Niels i Strengnäs»,
samt vidare »Brefven om möthet schall utgå til Bergslagen», men enligt an¬
teckning för den 21 jan. blef biskopen i Strengnäs verkligen »förschrifven»,
att han skulle vara i Stockholm »denna veckan», och enligt en anteckning
för den 28 jan. skulle m. Bengt i Skara förskrifvas. När man under det
tryckta exemplaret af beslutet finner prester både från Linköpings och Skara
stift samt från Dalarne och Bergslagen, torde detta sålunda utan tvifvel bero
på en senare redaktionsåtgärd; man har infört dessa namn från någon annan
urkund, som de beseglat. På en egendomlig redaktionsåtgärd beror också
upptagandet under dioecesis Strengnensis af de tre personer, som där före¬
komma och tillhörde den del af Södermanland, som icke ingick i hertig-
dömet och snart lades till Uppsala stift, samt under dioecesis Vexionensis
af de två namn, som där förekomma; båda personerna äro nämligen från
Kalmar län. Frånräknas nu de ofvan nämnda, kvarstå enligt underskrifterna
såsom närvarande fyra biskopar3, de 41 presterna från Uppland och Norr¬
land jämte de tre från Södertörn; omkring 5 prester från det egentliga Vest¬
manland samt möjligen de två under Vexiö stift upptagna: alltså i det hela ett
antal mellan 50 och 60. Äfven örn något flera skulle varit närvarande,
torde siffran dock stanna betydligt under den, som katolska källor angifva
(se längre ned). Skulle man äfven tänka sig borgare och bönder medtagna
1 Bland undertecknarne från delta stift är äfven kyrkoherden i Jönköping Anders
Torchilli. Enligt en anteckning i diariet för 1577 förskrefs herr Anders i Jönköping
först den 15 mars; han kan väl sålunda icke gärna varit med under februaridagarne.
3 Båda anteckningarna ha kanslianmärkningen vist.
3 Superintendenten i Vexiö tyckes enligt n. 471 icke ha varit närvarande.
1577
545
i dessa sistnämnda beräkningar, torde de i alla fall vara för höga. Till huru
stort antal de senast nämnda stånden varit tillstädes, är för öfrigt alldeles
obekant. Af adeln tyckes endast ett fåtal varit närvarande.
Förhandlingar i Stockholm.
Mötet var enligt diariet utsatt till den 9 februari, enligt här nedan in¬
förda berättelse till den 8. Den 11 togo de egentliga förhandlingarna sin
början och den 16 underskrefvo presterna förklaringen. De världsliga stän¬
derna åtskildes förmodligen omedelbart därefter, men med biskoparne och
de ifrån mötet aflägsnade men nu tillkallade prestmännen (jfr längre ned)
ägde fortsatta öfverläggningar rum, ända tills biskoparne den 27 februari
lämnade Stockholm.
Den utförligaste skildringen af detta liturgiska möte förekommer i de
ofta anförda Acta ecclesiastica tempore Johannis III:ii, hvilka här svälla ut
till en jämförelsevis större bredd. Det har därföre synts lämpligt att införa
denna skildring under eget nummer, ehuru den utgör blott en del af en
vidlyftigare historisk framställning. På dessa »Acta ecclesiastica» stöder
Baazius i hufvudsak sin framställning uti Inventarium eccl. Sveogoth. s. 403
—413, ehuru han ej synes hafva tagit alla sina detaljer från dem samt i en
och annan punkt tydligen haft andra källor.
Berättelse om tilldragelserna i Uppsala och Stockholm 1577 i januari 464
och februari.
»Acta ecclesiastica tempore Johannis III:ii», afskrift i A. Westéns
samling i k. Biblioteket, Theolog. Manuscript vol. II, enligt upp¬
gift gjord »ex originali in archivo regni Stockholmite die XII nov.
MDCCLXXVIII» (sign. V), jämförd med andra i allmänhet lika¬
lydande afskrifter af samma skildring samt med Baazius’ skil¬
dring, Invent. eccl. sveogoth. sid. 403—413, sign. B).
Anno 15 77" [o: 1576] die nativitatis novus archiepiscopus Up-
saliae missam matutinam legendo latine celebravit. Feria secunda na¬
tivitatis m. Petrus Jona; pie et erudite concionatus est de persecutione
piorum doctorum. Feria quarta concionatus est m. Olaus Medelpadius
de ssevitia tyrannorum adversus ecclesiam. Hisce concionibus licet
piissimis et aliis causis irritatus novus archiepiscopus eodem die post
preces vespertinas, praedictis magistris in sacrarium vocatis, ecclesia-
stico munere interdixit. Feria 6:a seu dominica die novus archiepi¬
scopus concionem satis vehementem habuit, qua defendit sese ct in-
vectus est duriter in eos, quos antea, ut dictum est, privaverat. Die
epiphaniae Stocholmiam vocati sunt regiis literis professores m. Petrus
Jona; et m. Olaus Luthén, ille propter habitam concionem, hic quod
turbulentas novi archiepiscopi actiones visus sit improbare.
546
1577
Januarii io die Stocholmiam venerunt et confestim in arcem ad
regiam M:tem deducti sunt. ii die disputa turn cum iis^ est de auc-
toritate et interpretatione sacra; scripturae.
Die i 3, quae fuit dominica, iterum cum iis in arce acriter actum est
de liturgia, item de auctoritate patrum seu interpretum sacra; scriptur®.
Die 14 in aedibus comitis Petri pr®sente comité et Andrea Ketthio
Scotorum equitum magistro, secretariis, presbyteris et aliis, disputavit
contra eos de sacrificio miss® Laurentius Norvegianus coenobita una
cum collega suo brabantio, et allegatis variis patrum dictis obtinere
tarnen plus non potuit quarn missam esse sacrificium laudis. Hac dis-
putatione motus dominus Salomon, pastor Stocholmensis nuper factus,
relicta liturgia, cuius defensionem antea strenue susceperat, ad partes
academi® Upsaliensis transiit, amisso postea pastoratu.
Circa hoc tempus Andreas Sigfridi Helsingus et Laurentius Jesperi
cum Henrico Matthei monetarum scriba in Vallibus'7 cum dero egerunt
de liturgi® subscriptione.
Facta autem hac disputatione Upsalenses impetrarunt spacium
octidui, quo sententiam suam de agitatis punctis scripto comprenderent,
quod exhibitum est R. M. per Ericum Matth®i secretarium die 22
januarii
Die 27, qui fuit dies sabbati, omnes quinque simul Stocholmenses
et Upsalienses in arcem ad colloquium vocati sunt.
Die 28 iterum comes Petrus cum Ketthio Schoto in aedibus Erici
cum iis egitrf.
Februarii die 3 nundinae Upsali® celebrat®, in quibus etiam de
liturgia actum est.
Dies 8 comitiis Holmi® habendis dictus fuit.
Die igitur 9, in quo clerus advenire cepit, m. Olaus Medel-
padius et m. Abrahamus et d. Salomon in regiam viliam Häringe
commeare jussi sunt.
Die 10 m. Petrus Jon® et m. Olaus Luthén Upsalenses in Nigrin-
sulam adducti sunt.
Die 11 egit seren. R. M:tas cum convocatis in pr®sentia et
astantia illustr. principis Sigismundi Svecorum regis electi, comitis
Petri Brahe, Erici Sparre ensiferi, d. Andre® Ketthii, Andre® Sigfridi.
Plures ex nobilibus non sunt visi in regio solio.
Primum exorsus est rex a captatione benevolenti® omnium regni
statuum, quod fuerint in omnibus morigeri, sicut subditos decuisset.
Deinde dicebat de suo sedulo et diligenti studio pacis conciliand®;
quod pacem habuisset cum Dano, cum maritimis civitatibus; quod
intime confoederatus esset cum rege Poloni®, affini suo; ideo nihil
periculi expectandum esse a Rutheno, qui Turcam et albos Tartaros
hostes habeat. Deinceps infert S. M. R. se non solum affici cura ex¬
1 Ett utlåtande af Petrus Jona: och Olaus Jonas Lectores in collegio Upsalensi före¬
kommer bl. a. i vol. 40 in 4:0 i Rål. sami., sid. 81.
1577
547
tern® et politie® gubernationis, sed ut om nia in ecclesiis rite et decenter
agantur, et sic graviter perstrinxit sacerdotes negligentes, incontinentes,
impuros, incomtos, incompositos, male conciliatos, etc. Excepit tamen
nonnullos probos, sed valde paucos. Item dicebat, quarn irreverenter
soleant accedere ad sacrum ministerium illotis manibus, lutosis ocreis
et calcaribus. Item retulit de importunitate quorundam pastorum
Schmalandensium, qui ligneis poculis, iisque valde sordidis, celebrare
soleant, cum interim domi argenteis cyphis sese ingurgitent. Quare
coacta est R. M. etiam ex petitione aliorum formam et ordinationen!
aliquam pastoribus pr®scribere, ut modestius ac reverentius se gerant
erga hoc sacrum et tremendum mysterium et assuefaciant se et alios
ad pietatem amandam et amplectendam. Interrogavit illos, num vellent
missam iliam seu liturgiam subire et consenserunt aliqui indeliberate.
Die sequenti, qu® fuit 12 februarii, Marti dicata, facto prandio
convocati episcopi et totus clerus in arcem, ac ibidem separati sunt a
R. M. Et ii, qui ex parte novi archiepiscopi erant, sistebantur dextra,
qui ex parte Lincopensis et Strengnensis erant, ad sinistram positi sunt.
Hic mult® caus® suscipiendi liturgiam partim a Reg. M:e, partim a
comité Petro, novo archiepiscopo et leetore monasteriensi proposit®
sunt, sicut et die sequenti.
1. Quia h®c liturgia non pugnat cum verbo Dei juxta eam inter-
pretationem, qua rex ipse eam interpretatus est.
2. Quia convenit cum veteri ecclesi® consuetudine.
3. Pr®bet occasionem excitandi pietatem in ministro missam
celebraturo; item reverentiam erga sacrosanct® coen® ministerium.
4. Quia a novo archiepiscopo, summo veluti religionis capite, cui
ceteri episcopi, Arosiensis, Scarensis et Vexionensis, ac pastores obe-
dientiam debent, ®dita fuit.
5. Episcopi Arosiensis, Scarensis et Vexionensis eam non solum
modo approbaverunt, sed etiam in plerisque locis suarum dioecesium
usurpare coeperant.
6. Senatus regni et omnes ordines unanimi consensu eam appro-
baverant.
7. Pleraque in hac liturgia comprehensa antea ab episcopis et aliis
pr®cipuis huius regni theologis sigillis et subscriptionibus erant approbata.
8. Rustici, item cives, supplicatoriis literis, qu® illis recitabantur,
de suorum pastorum negligentia et circa res sacras prophanitate mirum
in modum conquerebantur et petierunt a R. M., ut aliqua forma regén-
dörum mörum clerus coerceretur.
9. Rusticos, nisi recipiatur liturgia, suis pastoribus denegaturos
esse decimas et alia, qu® eis jure debeant.
10. Regem ore et manu hane liturgiam defensurum esse.
11. Contrarium sentientes esse auetores seditionum, scandalorum
et omnium malorum hine futurorum habiturosque contra se regem et
totum eius senatum.
54^
1577
Episcopus Lincopensis och the, sorn stöde på hans sida, ville veder-
seija både prest och giäld, för än the ville inryme thet som samvetet
besvärede. Tå svarade grefven, att the, som thet ville gore, vore up-
roriske män och ville åstadhkomme upror och tvedrächt och allt ondt".
Exordium disputationis.
Novus archiepiscopus interrogat Lincopensem, an totam liturgiam
vel aliqua ex parte improbarctV Respondit: ex parte in aliquibus
punctis. Inter alia puncta hase erant praecipua.
I.g Num essemus alligati ad legendos tot psalmos vel non potius
alios vel saltem unum cum pia devotione?
II. De precibus additis singulis paramentis: asseruit rem esse supersti-
tiosam sic attribuere preces creaturae, ut inde habeant aliquam efficaciam.
III. De precibus offerendis Deo: diu disputatum est de vocabulo
offerendi, quod noluit admittere Lincopensis propter abusum papistarum,
qui dicebantur offerre preces Deo quasi meritorium aliquid, quod mere-
retur aliquid ex Deo ex opere operato.
lill. Omnium aegerrime tulit nos offerre in missa filium Dei eiusque
mortem et oblationem, hostiam puram, hostiam sanctam etc. Deo patri,
quod nequaquam est nostrum opus sed solius filii Dei, prout habetur
in oratione: memor: igitur nos domine etc.
V. Oratio, quae paulo ante consecrationem habetur, videtur innuere
verba consecrationis seu institutionis Christi non esse sufficientia ad
efficiendum corpus et sanguinem Christi, quia ista verba quando acces-
serint ad elementa: accipite, comedite, bibite, hoc est corpus
meum, hic est sanguis meus, facite in mei commemorationem,
mox fieri sacramentum absque illa oratione. nisi velimus nostras preces
pluris facere quarn verba Christi. Verba orationis sic sonant: Bene-
dic et sanctifica spiritus tui sancti virtute proposita et sacro
usui destinata panem et vinum, ut in vero usu nobis sint cor¬
pus et sanguis dilectissimi filii tui» etc. Interrogavit an post
leetam hane orationem sacramentum efficiatur, an tum demum, cum
verba institutionis, quae postea sequuntur, recitentur.
H*c fuerunt peculiaria puncta agitata de liturgia in isto conventu,
et tandem post longam disceptationem cessum est declarationi R. M.
in singulis punctis et itum est ad dextram, hoedis nonnullis relictis,
cum quibus disputatio fieret sequenti die.
Altera die, quae erat 13 eiusdem februarii, conventum est
eodem loco, et tum nullus in sinistra parte comparuit. Tum repetita
sunt omnia argumenta pridiana cum nonnullis aliis scrupulis a. m.
Martino Lincopensi, et acriter disputatum est usque ad vesperam, re-
spondentibus comité, novo archiepiscopo, m. Erasmo, Laurentio lectorc.
Tandem conclusum est, ut acquiesccrent omnes regia: declarationi.
Die7' jovis novus archiepiscopus formam declarationis scripsit,
correxit et unam latinam composuit, quae typo excuderetur, ut inseratur
liturgiae.
Die saturn i subscriptum est.
Februarii 19, die Martis, illi qui Heringiam et Nigrinsulam, ut
dictum est, abdueti fuerunt, revocantur.
Die sequenti colloquium cum illis instituerunt episcopi in sacrario
et persuadere eis conati sunt, Lincopensis in primis, ut datae declara¬
tioni acquiescerent et una cum ipsis subscriberent. Verum illi multis
adduetis rationibus, quas jarn antea quoque et coram R. M. et scriptis
declaraverant, responderunt se bona conscientia liturgiam totam appro-
bare non posse, quod multa in ea haberentur sacrae scriptura: parum
consona et periculosi erroris occasionem posteris praebitura, quae etsi
jarn concinna' aliqua declaratione utcunque mitigari possint, sed ubi
talis declaratio cessarit, mansurutrV tamen esse textum, qui contra nos
ab adversariis papistis urgeretur.
Disputatum est porro de praefatione et aliis liturgiae scrupulis.
Item altero die eodem loco episcopi cum iis egerunt, sed frustra.
Narn in eo perstiterunt se non posse periculosos ritus et dogmata sua
comprobatione stabilire.
Die 22 februarii Veneri dicata, aegrotante m. Olao sene, reliqui
quatuor in arcem vocati sunt et denuo audiente rege cum ipsis dispu¬
tatio instituta est.
I. De precibus circa indumenta, quas dixerunt superstitiosas esse
et non sine abusu verbi Dei promissiones bonorum spiritualium, ex
psalmis et aliunde sumtas, ad res tam viles et alienas detorqueri posse.
II. Negarunt in precatione: Te igitur clementissime etc. loco
eius quod in canone dicitur: pro papa et episcopo nostro etc.,
recte usurpari posse vocabulum magistratus ecclesiastici, cuiuscunque
dignitatis aut prseeminentiae etc., quod vox magistratus in ea signi-
ficatione a sacra: scripturae loquendi more aliena sit, ut hierarchiam
pontificialem stabiliat, atque ita non factam esse correctionem cano-
nis, sed illud ipsum, quod est in canone, per periphrasin in liturgia
exprimi.
III. Nullo modo tolerandam esse hane periculosam phrasin, nimi-
rum filium Dei in sacramento coenae Deo patri offerendum esse, et
ostenderunt pontificios recentiores, Gropperum et alios, plane eodem
modo de suo sacrificio loqui, sicut hic habet liturgia, irritam esse de-
clarationem sed potius juxta Augustini consilium tenendam sententiam
et corrigendam linguam.
lill. De transformatione vocum institutionis, mutata persona ter¬
tia in secundam et additis aliis verbis ex canone, quae omnia ad sta-
biliendum sacrificii ritum faciunt: haec et alia multa disputata sunt usque
in horam 8 vesperi.
Biduo intra limina aedium suarum manere jussi. Die 25 in sacrarium
templi ad comitem et episcopos iterum evocantur, et post longam ac-
tionem tandem deducunt responsum finale: quicquid iis accidat, liturgiae
tamen salva conscientia se subscribere non posse.
550 1577
Die februari i 26 propositse sunt episcopis in arce quaestiones
quinque:
I. Utrum verum christiana; doctrinse fundamentum sit verbum.
Dei, quod spiritus sanctus in sacra scriptura intelligi voluitr
II. Utrum ex catholica ecclesia intelligere oporteat qua; sit sacra
scriptura?
III. Utrum ex privati alicuius judicio aut ex catholicse ecclesia;
sententia sanctorumque ac orthodoxorum patrum scriptis de sensu sacrae
scriptura; et quse doctrina eidem consentiat, constituere debeamusr^
lill. Utrum catholica ecclesia sanctique et orthodoxi patres in his
omnibus tales testes sint, ut iis certo fidere possimus?
V. Utrum patrum et ecclesiae consensus sufficienter catholicae ec-
clesias sententiam doceat, ut illud catholicum credere possimus, quod
illi communiter magno consensu constanter dicunt?
Die februarii 27 episcopi omnes festinanter discesserunt. Postea
decretum est, ut m. Olaus in prasdio suo maritimo habitaret, m. Abra-
hamus in Alandiam se reciperet, dn. Salomon in Mundzöna. De Upsa-
liensibus visum est, ut redirent ad suas operas scholasticas postridie
annunciationis.
a) Så alla afskr. //) Enligt B var det Lanrentius Norvegius et collega elus Florentius,
som ledde disputationen. c) B saknar in Vallinus och har här en ordrikare framställ¬
ning af »aulici’s verksamhet, d) B sammanslår under en dag händelserna d. 27 och
28 jan. e) En half sidas tomrum följer i V. f) approbaret V. g) B har af de följande
punkterna en utförligare framställning tydligen ur en annan källa samt slutar i öfrigt
sin skildring med förklaringens underskrifvande d. 16 febr. h) En handskr. (K 33 Upps.
Bibi.) har här: scripsit et R. M. obtulit. Die Veneris R. Al. eam correxit et unam
latinam composuit. i) continua V. k) mansuetum V. I) Hos V. äro punkterna II och
III omkastade.
Baazius’ utförligare framställning (Inv. eccl. sveogoth. sid. 409) af
disputationen mellan ärkebiskopen och biskopen i Linköping den 12 februari
eller åtminstone af den senares argument torde lämpligen böra ansluta sig
till ofvan gifna skildring.
Rex. Svee. Joh. III produxit in publicum duos episcopos de inno-
vata ordinantia missse seu liturgia disputaturos. Archiepiscopus inter-
rogabat Lincopensem, an liturgiam totam aut partem eius improbaret.
Respondit Lincopensis: Hsec sunt prsecipua capita, quae evangelio adver-
santur, propter quae homines evangelici non possunt salva religione et
conscientia liturgiam approbare.
1. Jubet liturgia sacerdotem in missa ministrantem legere certos
psalmos, quasi ex opere leetionis reddat se dignum hoc ministerio.
Tamen evangelium non admittit, ut quisquam fidelium ex ullo suo
opere dignus habeatur, qui sacra tractet, nedum ut suo opere aut officio
aliquid a Deo promereatur. Quod si dicatur tot et tales psalmos ac hym¬
nos praescriptos esse sacerdoti propter decorum ac servandum ordinem re-
citandos, quseritur merito, cur hi et non alii psalmi, cur illa et non alia
sive plures sive pauciores preces recitentur et non potius una precatio cum
devotione aut oratio dominica jussu Christi huic praeparationi inserviat.
1577
55i
2. Prsescribuntur preces sacerdoti ad sumptionem singulorum para-
mentorum pronuncianda, quasi sacerdos neque possit in ecclesia ministrare,
nisi Ilis vestibus ornetur, neque debeat ilias induere nisi consecratas.
Evangelium autem damnat traditiones humanas ad eultum institutas,
estque superstitio damnabilis tribuere vestibus seu ullis Dei creaturis
per sese salutarem efficaciam, propter quarn ritu singulari consecrentur.
3. Vox offerendi in liturgia usurpata ostendit in hac missa fieri
collusionem cum papistis. Narn hi offerunt Deo preces aliaque opera
meritoria, quorum beneficio volunt a Deo non tantum juvari in neces-
sitatibus sed salutem sefnpiternam ex merito condigne obtinere.
Hic excepit archiepiscopus, monens vocem offerendi in s. Scrip¬
tura et piorum patrum scriptis usurpari, dum jubemur offerre Deo
sacrificium labiorum et eultum rationalem.
Monstrabat Lincopensis hane oblationem allegoricam non describi
jn s. Scriptura ullis ceremoniis, quales addunt pontificii suis operibus
Deo offerendis. Quare pontificii non habent in s. Scriptura fundamentum
suarum oblationum, sed in decretis papa; roman.
4. Manifestissimus abusus eucharistiae et introduetio sacrificii papistici
cognoscitur aperte in liturgia, dum vult a sacerdote talem recitandam esse
ad Deum patrem orationem: Memores igitur et nos, Domine etc.
eundem filium tuum eiusque mortem et oblationem, hostiam
puram etc. of/erinius. Offerre Deo patri hostiam pro peccatis totius
mundi satisfactoriam est opus solius Christi mediatoris, non vero est
opus nostrum. Sufficit quippe unica oblatio Christi in ara crucis facta.
5. Oratio a sacerdote recitanda post verba institution is, ut pradegit
liturgia, derogat verbis institutionis suam efficaciam, quasi elementa
usui s. coense destinata, sc. panis et vinum, non possint huic usui in-
servire vel praeparari ad sacram distributionem per ipsam Christi in-
stitutionem jarn recitatam, nisi addatur in officio liturgico oratio sacer-
dotis, qua precatur Deum sanctificare Spiritus s. virtute proposita et
sacro usui destinata, panem et vinum, ut in vero usu sint corpus et
sanguis Christi etc. Jarn certum est nullius hominis, ne summi ponti-
ficis rom., orationem vel voluntatem posse efficere, ut panis et vinum
sint corpus et sanguis Christi, imo nec aliquis christianus prsesumeret
hoc futurum, nisi Christus ipse hoc dixisset. Ergo inutilis est illa sacer-
dotis oratio, imo plane impia, qua tribuitur huius recitationi vis confi-
ciendi s. coenam.
Interrogavit autem Lincopensis archiepiscopum, utrum post leetam
hane orationem dicatur hsec coena sacramentum aut dum recitantur
verba institutionis Christi. Haerebat hic responsio, et abrupit rex di-
sputationem, explicando pietatem et devotionem singularum precum et
actionum sacerdotis in liturgia praescriptarum.
Messenius (Scond. Illustr. VII, sid. 45, 46) har en tämligen kort¬
fattad redogörelse för 1577 års möte, ur hvilken dock några rader förtjäna
anföras. Hans uppgift, att äfven de världsliga stånden underskri/vit liturgien,
552
1577
bekräftas ej från andra håll. Efter att hafva berättat om disputationerna i
början på året samt konungens åtgärder mot liturgiens motståndare fort¬
sätter han:
Nunc ad Stocholmensem revertendum disputationem vel potius
obligationem, ubi simul erant politici ordines congregati, hosque rex
Johannes deinde aggressus non difficulter ipsos permovit ad subscriben-
dum liturgiae, quod etiam clerus fecerat XV [o : XVI] februarii praevio
politicorum exemplo huiusmodi non parum insuper animatus, adeo ut
quidam clericorum non dubitarent calamo testari se manu, mente, libenter
et devote subscripsisse. Sed in ipso obligationis instrumento asseverat
clerus etc.
In eodem prseterea conventu fuit conclusum, ut quicunque et cuius-
cunque conditionis vel eminentiae esset et his decretis imposterum se
opponeret, pro regis haberetur rebelli (!) ac regni perduelli meritaque
plecteretur poena, modo proditus ab exploratoribus et coram inquisi-
toribus accusatus.
Äfven från den katolska världen finnas uppgifter om mötet 1577. Je¬
suiten Florentius Feyt, som själf 1576 kommit till Sverige, berör det¬
samma i sin Narratio eorum quce gesta sunt in Svetta ab anno 1576 usque
ad tnartium anni 1577 b Besynnerligt nog sker det på två ställen. I början
af berättelsen meddelar han konungens tal, som dock hänföres till ett möte
i februari 1576. Något riksmöte hölls emellertid icke då, och innehållet
visar, att det måste vara det stora tal, som konungen höll till ständerna
i februari 1577. I slutet af sin berättelse återkommer författaren till samma
möte, för hvilket han lämnar en kort redogörelse. Uti Historia societatis
Jesu (pars IV, s. 144) ger vidare P. Sacchini ett referat utaf förra hälften
af konungens tal vid detta tillfälle, som i allt väsentligt öfverensstämmer
med redaktionen hos Feyt, och Tbeyner har äfven begagnat italienska källor.
Florentius Feyt berättar i allmänhet om själfva riksdagen följande:
Porro rex quoniam jarn ante ex universo regno episcopos prae-
cipuosque ministros ac e vicis singulis rusticos duos paulo post epi-
phanise festum affuturos convocarat, rem omnem in illud tempus reiecit.
Appetente igitur die, quo comitia haberentur, rex quatuor istos adver-
sarios una cum suo concionatore, quod ad eos defecisset, ad diversas
villas procul a civitate regia amandavit, ne praesentes suo veneno alios
inficerent.
Adest dies comitiis praefixa. Rex populi gratia, ut supra comme-
moravi, collecta ministros omnes ad aulam accersit. Antequam disputa¬
tionem ingrediantur, jussit liturgiae hostibus ad sinistrum latus secedere,
reliquis ad dextrum manere jussis. Aderat librarius, qui cuncta descri-
beret. Aderat et pater pro rege, si quando opus esset, responsurus.
Sinistram petunt episcopi duo, alter, ut sese ostentent (!), alter, ne
odium fratris regis, in cuius ducatu dioecesim habebat, sibi conciliaret.
Dextram tenent archiepiscopus cum aliis episcopis duobus ac prope
1 Efter en afskrift ur Vatik. ark., ombesörjd af D:r B. Lundstedt. Anjou har be¬
gagnat en annan afskrift i Upps. universitetsbibliotek, som icke varit mig tillgänglig.
1577
553
200:is ministris. Prima congressione, quse ad horas 5 durabat, supe-
rantur regis adversarii una cum 2861 clericis. Sed quoniam die postera
rursus a rege desciverant, iterum rege absente coram comité Petro,
viro ad catholicam religionem valde propenso, et reliqua nobilitate
acriter disputatum est. Rursum sub vesperam convicti liturgiam pro-
bant ac proxima die manu sua consignant.
Dimissis itaque ministris revocantur quinque illi, quos civitate aman-
datos diximus. Agunt cum hiis episcopi ac clerici, qui remanserant, ut
liturgiam approbent. Nihil proficiunt, pertinaciter illi[s] suam sententiam
tenentibus. Unde rex graviter offensus illos se regno suo eiecturum
minatur.
Af själfva konungens tal, som uppenbarligen väckt stort uppseende,
lemnar han följande referat:
Anno 1576 (sic) mense februario indixit rex comitia partim ob
negotia saecularia partim ut congregatis omnibus episcopis quaestiones
quaedam de fide agitarentur. In his comitiis rex populum in haec fere
verba allocutus est:
Audistis, o subditi, quae a me pro pace et tranquillitate publica
conservanda gesta fuerunt, quid adversus Moschi impetum et furorem
fuerit statutum. Nunc pauca de iis, quae ad animarum salutem per-
tineant proferam. Non vos latet ministros vestros parum religiosos
templa collabi sinere, vestes sacras destrui atque adeo irreverenter sua
munia exequi, domi argenteis uti sciphis, in altari calicibus terreis et
loco patenae orbe ligneo; ad hec non ubique servare eandem in suis
officiis faciendis rationem, sed quemque pro arbitrio sequi quod placet.
Ad haec vitia singula ministrorum acclamante populo ita esse, sic
vere agi, ut rex pronunciarat, prosequitur rex: cum itaque mihi decre-
tum esset non meo dumtaxat sed et archiepiscopi et episcopi Arosien.
aliorumque doctorum virorum judicio clerum reformare, religionem
puram sequi, augere pietatem aliaque quae ad Dei optimi maximi cultum
pertineant, in regnum hoc inducere, ministri vestri, quae eorum est im-
pietas, nos haeresim falsamque doctrinam in ditionem hane invehere,
papistarum errores revocare, nolle nos nisi latinas conciones populo
proponi, velle nos ab uxoribus suis ministros omnes separare in vulgus
spargunt, atque adeo jarn aiunt centum millia monachorum adventare
huc a nobis accersita. Nolite, nolite, o viri probi, huiusmodi malevolis
ac obtrectatoribus fidem habere; nolite aures vestrås huiusmodi men-
daciis dare, quibus invidi isti animos vestros a rege student abalienare.
His auditis plebs uno ore contentaque voce regem affatur: Rex
serenissime, nulla iis unquam apud nos erit fides. Te Deus, quoniam
nostra tibi salus curse cordique est, fortunet.
1 Den handskrift, som Anjou har begagnat, har här haft siffran 186; jfr Anjou,
Sv. kyrkoreform, hist. III, s. 117 not. Då Theiner (jfr längie fram) angifver presterna
till 500 och troligen användt Feyts berättelse, är det sannolikt att 286 är den riktiga
siffran.
554
1577
Postquam his verbis populus suum in regem animum benevolentiam-
que testatus esset, rex populum percunctatur: Vultisne, inquit, quotquot
hic adestis quse s. liturgia nuperrime edita continet, una mecum aliis-
que spectata probitate viris vel invitis ministris vestris approbare? Si
ex sententia estis, manus vestrås erigite. Confestim populus magno
applauso in coelum manus sustulit, placere sibi quae liturgia complec-
teretur contestans.1
Rursus ad illud rex rediit, ne blandis ministrorum verbis se pate-
rentur deludi, qui sua scelera religione tueri conantur. Narn simul, in¬
quit, ut ob flagitia ad supplicium trahuntur, se ob fidem luere, ob Dei
gloriam poenas pendere, multitudini persuadere, conantur. Cuius rei testis
est minister ille nequam ante paucos dies supplicia(l) affectus. Statuerat
enim is cum sociis suis meipsum, reginam, liberos meos omnemque
progeniem regiam a medio tollere atque his verbis sceleris affines allo-
quebatur: o, socii, nobis tenerae formosissimaeque puellae, ut ne vitam
sibi eripiemus, supplicabunt, infantes in cunis vagientes ad misericor-
diam nostra pectora movebunt. Obdurate animos, neminem cuiusque mi-
sereat, si salvus esse cupiat, atque adeo, si ipsum me misericordia com-
moveri videbitis, in pectus hoc ferrum omnes quamprimum convertite.
O, inauditam astrocitatem, o, plus quarn ferinum pectus, o, cor ada-
mante durius. Hunc tamen hominem tam ferum, tam truculentum, tam
immanem cum digna sceleribus premia ferret, ore impudenti pertina-
cique clamore dicentem vestris auribus omnes audivistis, sibi a rege
propter Dei verbum supplicia inferri.
In eisdem item comitiis statuit regia Maiestas, ut antiquo ritu dies
quadragesimas carnium abstinentia observaretur, quod regis decretum
sibi probari populus significavit, sed ministros nec a carnibus abstinere,
neque permittere cuiquam ut ab esu carnium se abstineat.
Theiner (La Suéde et le Saint-Siége II, s. 126 f.) säger sig i sin
skildring hafva följt två rapporter utaf Klosterlasse. Hans referat af talet
öfverensstämmer alldeles med det Feytska. De närvarande presternas antal
uppgifver han till omkting 300, dessutom skulle två bönder »från hvarje by»
varit kallade. Om dessa sifferuppgifter jämför ofvan.3
# *
*
4g5 Hertig Karl till biskopen i Strängnäs om den nya messordningen.
Gripsholm 1577 den 16 februari.
Hertig Karls registratur 1577 fol. 19 under dateringen »then
16 februarii af Gripsholm».
Vår etc. Såsom I, m. Niels, håfve genom bodh latid hos oss för-
höre, hvad vi holle af then messebok, som nyligen är kommen på tal,
1 Sacchinis referat af talet slutar här.
2 Jfr äfven bilagan XL, ibidem, s. 292 f., »Mezzi che il re di Suezia ha tenuto e
pensa esser bene, che si tengano per introdurre di nuovo nei suoi regni la religione
cattolica».
1577
555
så gifve vi eder ther opå till svar, at vi vette af ingen annor kyrkie
ordningh eller messesät, än som her till udi en godh tidh, Gudh thess
lof, häfver varit i bruk och af menige clerkerit bådhe bisper och andre
är medh högh protestation belefvet och samptyckt udi Upsale anno etc.
72, hvilken I, såsom och någre, the ther i Stocholm nu medh edher
skole vare tilstädes, underskrifvit och förseglet håfve. Och althenstundh
vi eij håfve förståt, at samme kyrkieordningh än nu skall medh någor
godh skäl vare ogillet, kunne vi icke vare så fikne till att gille någodt
nyt, thet må tilbiudes under så fagert sken som thet kan, förr än man
häfver med skäl bevärt, at thet gamble är orät och uthan grund varit
i bruk. I vele förthenskuldh medh sådanne alfvare betänkie, hvad som
eder udi en sådanne högvichtigh handel står tilgörendes, såsom I vele
och kunne bådhe her timeligen och i evighet försvaret. Ther måge I
eder etc.
Och på thet I måge komme eder i hugh hvadh som sidst beslutet
blef af clerkeridt religionen anrörendes udi vårt furstendöme, så skicke
vi edher ther opå her innelucht en copie tilhondhe.
Biskoparnes och presterskapets förklaring angående liturgien. Stock 466
holm 1577 den 16 februari.
Samtida tryck bland Riksdagsakta i Riksarkivet.
Vi underschrefne biscopar, provester, prester och kyrkiones
personer här i Stocholm församblade gore här medh vetter-
ligit, att vi, effter then stormechtighe höghborne furstes och
herres her Jahan then tridie Sverigis, Göthes och Vendes ko¬
nung vår allernådigiste herres gunstiga befalning til thetta al-
menneliga möte anno Christi 1577 på then 8 februarii kallade,
håfve then liturgiam eller messeordning, som af then högh-
vyrdeligh fadher erchebiscop Lars för någon tidh sedhan för¬
fattat är och sedhan anno Christi 1576 af prentet uthgången,
väl och grannelighen öfverläset, betrachtat och uthi alla sina
puncter öfvervägit. Och all then stund vi icke annat besinna
kunde eller förfara effter then förklaring som nu skedd är och
här effter korteliga fölier, än at hon är med Gudz ord och then
helga scrifft enligh, til retta gudelighet och thes högverdiga
sacramentz Christi helga och helsosamma natvardz tilbörligha
reverentz, vyrdning och christeliga retta bruk tienligh, håfve vi
endregtelighen samma messeordning gillat och annammat, som
vi och här medh endregteligen bekenne och betyge, doch medh
556
1577
thet besked, at hon skal uthi alla sina punchter rättelighen och
icke vrångligen förstånden och uthtydd varda i så måtte.
Til thet första hålle vi nyttigt och tilbörligit vara, at bi-
scopen eller presten, som then helighe och högverdighe handel
och nattvard begå skal, må sigh icke allenast med messekläder
beprydha, uthan jämväl med böner och åkallan til Gudh, med
christelighit betenkiande vedh han sigh klädher och beredher,
icke för kläden skul uthan til at afslå uthaf sinnet all annor
verldzligh bekymmer och upveckia sin hugh och sinne til
Gudh i himmelen, uthaf hvilken vi all hielp och bistånd,
skickelighet och alt gott bekomma ooh förventa skole.
Til thet andra är ock tilbörlighit, at biscopen eller pre¬
sten, som then högverdiga natvard bereder, häfver böner och
förböner til Gudh bådhe för och effter han sacramentet vijer
och uthskiffter, hvilka böner han på församblingenes vägna om
alla ständer för thet guddomliga majestet ödmiukelighen fram¬
bär, thet är, innerligen bedher, at Gudh alzmechtigh uthi hirn-
melen verdiges sina försambling bönhöra och alt thet hon i så
måtto troligen och lofligen beder och begärar nådeligen gifva
för thens enda midlarens Jesu Christi skul, hvilkens natvard
man effter insettielsen begår.
Til thet tridie må och skal biscopen och presten velsigna
hvadh som til then högverdighe natvard brukas skal, thet är,
bidia Gudh i himmelen, af hvilken all välsignelse kommer, at
han ville välsigna brödh och vin, som til thet helga bruket
framsatt är, och at Gudz försambling uthi itt rett bruk Christi
sanna lekamen och blodh annamma måtte, sigh til salighet och
icke til fördömelse, så ock at thet måtte vara allom til gudh-
fruchtighetz upväckelse och ingom til förargelse, troendes stade-
ligha at uthi Christi ordz kraft, som så lyda:
Thetta är min lekamen och thetta är min blodh,
consecreres brödh och vin til Christi helga sanna lekamen och
blodh til syndernas förlåtelse, them som thet medh en rett
tro vyrdeligen annamma, och såsom then helge läraren Augu¬
stinns säger »sacramentum est visibile signum invisibilis
gratiae», så at när sacramentet uthskifftes i monga deler, anam-
mes tå Christi lekamen och blodh så mykit uthi then alra-
minsta del, som synas kan, såsom uthi then största, uthan åth-
skildnat, in utraque specie, i begge parterne, non intus inclusus,
nec extra exclusus, secundum omnipotentiam eius mistice, och
såsom then gudfruchtige hymnen: Lauda Sion salvatorem
etc. ibland annor ord så lydher: a sumente non concisus, non
confractus nec divisus, integer accipitur, sumit unus,
sumunt mille, quantum isti, tantum ille, nec sumtus
absumitur, och sedhan ther effter: Fracto demum sacra-
1577
557
mento, ne vacilles sed memento, tantum esse sub frag-
mento, quantum tototegitur. Nulla rei fit scissura, signi
tantum fit fractura, qua nec status nec statura signati
minuitur; effter som ock uthi messeboken fulkomligen och
uthtryckeligen både uthi sjelfva texten och scholiis är förmält.
Till thet herde skal ock presten sampt alla som tilstäcles
äre ihugkomma, betenkia och bidia, at thet enda, obesmittade,
rena och fulkomliga offer, som vår Frelsare Jesus Christus
Gudh Faders son en gång på korset offrade til en försoning
för alla synder och eviga förlösning, skal vara och blifva vårt
skiul och sköld emellan Gudh Faders vredhe och våra synder,
thet är frambära Gudz Son och hans förtjenst med tron, mun¬
nen och hiertat uthan alt skrymteri inför thet guddomliga maje-
stetet medh våra innerliga böner. Är ock thet then retta
åminnelsen, som oss vår käre frelsare Jesus Christus uthi then
ytersta sin natvard, uthi hvilken sacramentet stichtat blef, all¬
varligen befalte. Ty thet är icke nogh honom til åminnelse
uptälia historien om natvarden, uthan, som s. Paulus sägher,
förkunna hans dödh, thet är applicera och tilegna sigh hans
dödz krafft med trone och för samma enda Gudz sons för¬
skyllan bidia Gud om alt thet vi sielfve och andre behöfve
och sättie then emellan Gudz rettvise vredhe och synden,
hvilken ther igenom afplanat är, och genom hvilkens dödh
handscrifften emot oss och våra skuld, som apostelen talar, är
sönderrifven och til intet giord.
Effter sådana declaration och mening, hvilken i sielfva
messebokene rundeligere och vidlöfftigere författat och scho-
lieret är, håfve vi, som tilförene sagdt är, gillat samma messe-
ordning, och icke til någhon superstitions eller viskepel-
ses stadfestelse, såsom icke heller någhon superstition uthi
samma messebok finnes eller scrifven är; ty vilie vi blifva näst
Gudz nådige hielp och bistånd aldeles vidh then rena och
retta apostoliske läro och grund, som then catholiske kyrkia
alt ifra apostlarnas tidh in til thenna närvarandes stund i all
land, ther som Gudz ord rent och klart uthan vilfarelse är
lärdt och predicat, fördt hafva, förkastandes all viskepelse, vrong
lärdom, vantro, vanvyrdning och afguderi, som anthen varit
häfver eller nu någorstedz vara kan eller hos någhon sigh til-
dragha kunde, betygandes för then skul här medh för allom,
som nu äre eller komma kunne, at vi vedh thetta sättet vele
stadighe och faste blifva. Begäre och så ödmiukeligen och
venlighen af allom, högom och lågom, andeligom och verldz-
ligom, bådhe inrikes och uthrikes, at the ock thenna vår vel-
mening så uptagha vele, förstå och uthtydha, som thet christe-
lighen och vel ment är, och all then stund vi görligen och
Riksdagsakter II. 37
55§
1577
nogsamt förnummit håfve, at sådana vårt beslut och samfelliga
mening är högb. k. M. vår allernådigiste herre aldeles behage-
ligen och at the adle välborne och velbördige herrer och männ,
innan rådh och uthan, sampt menige man, borgare och bön¬
der, som til thenna samqvemd kompne äre, och flere uthi hela
riket thet samma med oss bejakat och bevilligat hafva, vele vi
alt thetta med våra underscrifning bekräfftigha och stadfesta,
at vi offte benemde messeordning uthi alla sina punchter medh
thet första i verket ställa vele och sedhan tryggelighen hålla
effther then lägenhet, som kan vara bådhe med prester, som
henne bruka skola, så ock them, som theres tienst i så måtto
kräffia och behöfva. Datum et actum Stocholmiae anno ut supra
XVI die mensis februarii.
Ego Laurentius Petri
Gothus
archiepius Upsalen. subscripsi
Nicolaus
Strengnensis
subscripsi quanlum ad
coronam
Ego Martinus
Gestritius
episcopus Lincopensis
subscripsi
Erasmus Nicolai
ep:us Arosiensis
manu propria subscripsi
Ego Jacobus
Johannis
ep:us Scarensis manu propria
subscripsi
Andreas Lauren.
superinlendens Vexionensis
manu propria subscripsi
Ex dioecesi Upsalensi pastores
Ego Petrus Ego Jacobus Ego Olaus Falk Ego Jacobus
Ar vidi praepositus in Vechol praepositus in Sparsätra praepositus in Dilsbo
poenitenliarius Hol- subscripsi subscripsi
mensis subscripsi
Ego Andreas Ego Benedictus Ego Martinus
Pitensis praepositus
subscripsi
praepositus in Songa
praepositus in
Ballingsta
Ego Simon
Ericus Mathei
Hvit in Longatora subscripsi
in Skeptuna pastor
Petrus
in Frösunda
Ego Jonas
Joannis
in Sielofvad
Ego Joannes
in Tillinge
Ego Christophe-
rus Laurentii
in Tierp subscripsi
Ego Josephus
in Rydh subscripsi
Ego Martinus
Medelpadius
Ego Michael
Erici
in Hockhofvud sub¬
scripsi
Ericus Petri
in Tegelsmora
subscripsi
Ego Olaus
Magni
Helsingus
Ego Simon
Simonis
in Hakestada
Ego Magnus
Erici
Medelpadius
Ego Petrus
in Fundbo subscripsi
Ego Johannes
Andreae
praspositus in Håtuna
subscripsi
Ego Olaus
Stephani
Sveno Petri
in Giristada subscripsi
Ego And reas
in Ekeby subscripsi
Ego Laurentius
Jo nse
in Frestada propria
manu subscripsi
Ego Christophe- Ego Matthias
rus Giorgii in Rimbo nomine pro-
in Hollenes subscripsi Prio et d- Pelri. in
Suderby subscripsi
\
1577
559
s -
Martini St i gönis Matthei in Vichstad subscripsi
in Hageby subscripsi pastor ecclesiae Bergse pastor in Skogh
subscripsi :
Ego Laurentius
Magni
pastor in Valentuna
subscripsi
Ego Laurentius
Andreae
pastor in Hara
subscripsi
Ego Jacobus
Joannis
in Edh subscripsi
Ego Olaus
Petri
pastor in Byrie
subscripsi
Ego Jonas Jon®
pastor in Sponga
subscripsi
kloster subscripsi
Ego OlausPetri Ego Gotskalcus
pastor in Bromma
subscripsi
Ego Olaus
Nicolai
in Odensalia
Ex dioecesi Lincopensi pastores
Ego Andreas
Tore hill i
Jenecopensis propria
manu et sigillo confirmo
Iesperus Marci
Vadstenensis subscripsi
Ego Petrus
B e n e d i c t i
praepositus in Säby
Ego Olaus
in Vinnerstada
subscripsi
Olaus Petri
pastor Lincopen.
subscripsi
Ego Jonas
Magni
in Kudby subscripsi
Olaus Jon®
in Möleby subscripsi
Stephani
pastor in Uninge
subscripsi
Ego Simon
Bartoldi
pastor in Hvittinge
nomine proprio et d.
Joannis Benedich in
Norby manu propria
subscripsi
Ego Nicolaus
Nicolai
in Dagsberg
subscripsi
Ericus Erici
pastor Norcopensis
subscripsit
Olaus Joannis
Skäningensis
subscripsi
Ego Olaus
Caroli
pastor in Vardzberg
praepositus subscripsi
Magnus Jon®
pastor in Rök subscripsi
Ego Petrus
B e n e d i c t i
pastor Sudercopensis
subscripsi
Ego Nicolaus
Arvidi
v praepositus et pastor
in Edh subscripsi
Ego Arvidus
in Hellesta subscripsi
Ex dioecesi Scarensi
Ego Cati lius
Joannis
praepositus et pastor
in Dala subscripsi
Ego Laurentius
in Sunnersberg praepo¬
situs subscripsi
Ego Nicolaus
in Bittna subscripsi
Ego Simon
pastor Lidecopensis
subscripsi
Ego Joannes
U l p h o n i s
in Ving subscripsi
Ego Jonas
Arvidi
pastor Skedvensis
subscripsi
Ego Olaus Petri
pastor ecclesiae Tun
subscripsi
Ego Olaus
Laurentii
praepositus et pastor
in Byrke subscripsi
Ego Andreas
Olai
pastor ecclesiae Saleby
subscripsi
Ego Paulus
S i v a r d i
in Vesterhanninge
subscripsi
Ex dioecesi Strengnell si
Ego Olaus
Laurentii
in Bothkyrkio
subscripsi
Ego Christoph e-
rus Jonae
in Grödinge subscripsi
560
is;;
Ex dioecesi Arosiensi
StephanusErici
poenitentiarius ibidem
Ego Jonas
Andreae
pastor Arosiensis
Ego Christophe- Ego Isach Olai
rus Germundi in Flettiebo subscripsi
in Alensvi subscripsi
Ingolphus
in By manu propria
subscripsi
Ego Ingelbertus
Olai
pastor in Lixan
subscripsi
Olaus
Laurentii
pastor in Gangne
subscripsit
Petrus
Laurentii
pastor in Folcherna
subscripsi
Olaus Andreae
pastor in Mora
subscripsi
Laurentius
B e r o n i s
pastor in Elfvedalerne
manu propria
Nicolaus Olai
in Fellensbro
subscripsit
Elgö Andreas P.
v. pastor Henmorensis
et mente et manu re-
verenter subscripsi
Olaus Joannis
in Norebergh propria
manu subscripsi
Ego Andreas
Simonis
in Barkarne subscripsit
Ericus Petri
in Huseby manu
propria subscripsi
Henricus
Andreae
in Berke propria
manu subscripsi
Petrus Andreae Johannes Jonae
pastor in Rettvik pastor in Orsa
subscripsi subscripsi
Vincentius Ego Laurentius
Petri Sigfridi
in Sverdze subscripsi in Skedhvi subscripsi
Ego Johannes
et Michael
sigillamus cum patris
proprio sigillo et manu
nostra propria sub-
scripsimus
Daniel Danielis
in Vika manu propria
Olaus Canuti
in Tuna subscripsit
Ex dioecesi Vexionensi
Petrus Caroli Gothus
Magnus Birgeri
pastor Calmarnensis subscripsi
467 Punkter af konungen framställda till biskoparne och dessas svar.
Stockholm 1577 den 23 (26?) februari.
Afskrift från 1600-talet i ett sarnlingsband, sign. K 26, i Upp¬
sala univ.-bibliotek (sign. A), jämförd, hvad frågorna beträffar,
med en afskrift i Rålambska handskriftssaml. på k. Biblioteket,
vol. 40 in 4:0 (sign. R), samt hvad det hela angår, med en af¬
skrift ur Vatikanska arkivet, där frågorna och svaren följa ome¬
delbart på Feyts ofvan anförda relation (sign. F).
A.
Serenissimus princeps et dominus
d. Johannes tertius etc. cupit ut re-
spondé[a\mus, et reverendi domini
archiepiscopus et ceteri episcopi, qui
in conventu jain liabito affuere, quid
de articulis subnexis sentiant, in¬
ge/ute sese rcsolvere velint. Actum
Stocholmice 2g februarii anno 15J7.
F.
Qucestiones cpiscopis a sua regia
Maiestate propositce et ad easdem
responsiones, ultimo ab archiepiscopo
confirmatce tanquam comrnuni epi-
scoporum responsione ad easdem.
1577
I qucestio.
Utrum verum christian* doctrin* fundamentum sit verbum Dei,
quod Spiritus Sanctus in sacra scriptura intelligi voluit?
II.
Utrum ex catolica ecclesia intelligere oporteat, qu* sit sacra scriptura?
III.
Utrum [ex] privati alicuius judicio aut ex catholicae ecclesia; sententia
sanctorumque" ac ortodoxorum patrum scriptis'1 de sensu sacrae scrip¬
tura; et quae doctrina eidem consentiat constituere debeamus?
IV.
Utrum catholica ecclesia sanctique15 et orthodoxi patres15 in his om¬
nibus tales testesc sint, ut iis'* certo fidere possimus?
V.
Utrum patrum ecclesia; consensus sufficienter catolicae ecclesi*
sententiam doceat, ut illud catholicum credere possimus, quod illi una-
nimiter et magno consensu constanter tradunt?
Ad sacrce regice Maiestatis qucestiones nobis propositas hu-
militer, ingenue breviterque respondemus per hunc, qui sequi-
tur, modum.
Qucestio I. Utrum verum christianse doctrina; etc.
Resp. Indubitanter credimus et confitemur verbum Dei esse
fundamentum immotum" christian* doctrinse, quod Spiritus Sanctus
scriptunr per prophetas et apostolos solidunU, perfectum, darum et in-
telligibile ecclesi* Dei reliquitG narn dn. Paulus . . . .h protestatur
aliud fundamentum poni non posse quarn Jesum Christum, cui pro¬
phet* omnes cum apostolorum unanimi consensu et declaratione cla¬
rissima testimonia perhibent.
Qucestio II. Utrum ex catholica ecclesia etc.
R. Catholica ecclesia, qu* fuit et est coetus christianorum homi-
num ubicumque locorum, primum voce apostolorum vocatus, deinde
scriptis eorundem viv* voci per omnia congruentibus collectus, eandem
doctrinam summa fide conservavit, ad posteritatem transmisit et cano-
nem condidit ex scriptis propheticis et apostolicis eminentissim* auto-
ritatis, ut Augustinus testatur Lib. II De civitate Dei. Amplectimur
igitur eam scripturam ut sacram, sacrosanctam et inviolabilem, quarn
nobis ecclesia catholica fideliter beneficio et gratia Spiritus sancti con¬
servavit et commendavit.
Qucestio III. Utrum ex privatis alicuius etc.
A. F.
Sensum sacr* scriptur* ge- R:o Sensum sacr* scriptur* ge-
nuinum ac proprium ex -fontibus Is- nuinum ac proprium ex fontibus Is¬
rael, ut psalmista loquitur, hauri- rael ut psalmista loquitur haurien-
562
1577
A.
endum recte statuimus, hoc est ex
ipsius scripturae vera collatione et
intellectu sententiarum twv cpgaoewv
ac verborum in lingua sua proprio-
rum. Indiget enim scriptura, ut
Epiphanius testatur, speculatione et
sensu, 19ecoQiag örsten %ai aigr\GEWO,
ut loquitur, cui cum. accesserit ju-
dicium non tam privatum quarn
sanctorum et orthodoxorum patrum
consensu roboratum, verus scripturae
sensus haud dubie emergit. Con-
sentit itaque eidem ea doctrina, quae
perspicua ex ipsa sacra scriptura
testimonia desumpta sequitur, quod
quia sancti et orthodoxi patres in
omnibus christiana; doctrina; arti-
culis prestare [c:-stant?], licet alius
alio fadicius, catolicae ecclesiae sen-
tentiam in aliorum (?) scriptis agno-
scimus.
dum recte statuimus. Expendendae
si quidem sunt proprietates verbo¬
rum ac phrasium secundum lingua;
proprietatem, qua primo tradita est
scriptura. Deinde inter se diligen-
ter conferendae sunt scripturarum
sententia;. Quibus demum si ac¬
cesserit catholica; ecclesiae senten¬
tia seu quod idem est sanctorum
patrum firmus consensus, verus
scripturae sensus haud dubie emer¬
git. Narn eodem spiritu interprae-
danda est sacra scriptura, quo
scripta est, quem cum sanctam et
catolicam ecclesiam semper habere
constat, pro varietate tamen dono-
rum eiusdem judicio dextre intel-
lecto in scripturarum intelligentia
tutissime niti possumus.
Qucestio IV. Utrum catholica ecclesia etc.
A. F.
R. Ingens a Deo beneficium R. Esse, narn ecclesia catholica
est ecclesiae, quod sancti et ortho- nunquam a Christa deseritur pro-
doxi patres divinitus excitati non missionesque a Christo domino ha-
solum scripta prophetica et apo- bet, non praEvalituras contra eam
stolica integra conservaverint, sed portas inferorum, sed semper före
etiam contra tot hereticorum cor- columnam et firmamentum veritatis
ruptelas defenderint suisque lucu- veraeque doctrinae testem.
brationibus ea copiose explicaverint.
Qua propter hos testes veritatis a Deo donatas grati recipimus, [eorum
consensui] certo fidimus in omnibus, qua; testimoniis sacra; scripturae
proprie adduetis comprobari possunt. Meminerimus enim, ut Erasmus
Rotherodamus monet, eos homines fuisse, qui a nobis cum delectu,
cum judicio, simulque cum venia legantur ut homines, veluti d. Basilius
in sermone 2 De filio suadet his verbis: o [iev av éyeivoig el gaip ev
övvcpiovovv yjtta 'Jty/.zat caj öe ivavcuog t/ov c i äjtigeiv y.at wa I/JJoov
cfncocpevyeiv, id est quid sacra; scripturae consonum invenerimus suscipi-
endum est, contrarium vero non credere sed fugere tanquam inimicum
oportet.
1577
563
Qucestio V. Utrum patrum ecclesia; etc.
A. F.
Articulos fidei ut consentienter R:o. Ingens a Deo beneficium
et constanter patres orthodoxi tra- esse ecclesiae, quod sancti et ortho-
dunt, ita et copiose perpetuam catho- doxi patres divinitus excitati non
licae eccl. sententiam in singulis arti- solum scripta prophetica et apo-
culis ostendunt, etiamsi alius actio(?) stolica integra conservaverint, sed
in quibusdam locis accuratius et con- etiam contra tot heereticorum cor-
venientius loquitur, ubi non solum ruptelas defenderint suisque lucu-
diligentia ac fide leetori opus est, brationibus ea copiose explicave-
verum etiam judicio et cognitione rint. Catholicae itaque ecclesiae sen-
sacrarum literarum maxima, faciat- tentiam in illorum scriptis agnosci-
que necesse est quod Augustinus mus et eos testes veritatis a Deo
monet in libro 3 De Trinitate, qui donatas grati recipimus eorumque
cum in suis literis non solum pium consensui certo fidimus, narn arti-
lectorem sed etiam librum correc- eulos fidei ac totius christianae doc-
torem desideret, hortatur, ut lector trinae ad salutem necessariae ut con¬
non Augustinum amplius amet quarn sentienter et constanter patres or-
catholicam fidem et corrector se thodoxi tradunt, ita et copiose per-
non amet amplius quarn catholicam petuam catholicae ecclesiae senten-
veritatem. Lector suis literis quasi tiam in singulis partibus seu arti-
scripturis canonicis non inserviat, eulis ostendunt. Catholica itaque
sed his incunctanter credat, illis vero, veritas, et verbo Dei ac scriptura;
non nisi certas intellexerit, nec ex consentanea, ea est, quarn omnes
sua opinione vel contentione quie- orthodoxi semper et ubique com-
quam corrigat, sed ex divina le‘c- plexi sunt. siquidem horum consen-
tione vel inconcessa ratione. Ca- sus, recte intellectus et non depra-
tholica autem veritas haec est, vatus, a sacra scriptura sensuque
quarn omnes orthodoxi semper et ecclesiae nunquam dissidet. Singulis
ubique in sacris literis fundatam autem sanetis patribus tantum tri-
amplexi sunt, hane et posteriores buendum est, quantum ipsi aliis vel
alii suis adduetis opinionibus nimium sibi tribuendum censuerunt. Osten-
obscurarunt et labefactarunt, senio- dunt enim primas partes deferen-
res vero per methodos luculenter das sacra; scripturae; sibi autem
illustrarunt. Sequamur igitur pium tantum tribuendum, quantum scrip-
illum consensum orthodoxorum pa- turis et firmis rationibus probare
trum sacra; scriptura; consonum ct possint. Manebit igitur sacrae et
ut catholicum amplectamur. canonicae scripturae integra sui auc-
toritas, cui spiritus sanctus de cuius
praesentia nec nobis dubitandum est,
prmsidet.
a) sanctorumque—scriptis saknas F, finnas R. ti) sanctique—patres saknas F. c)
talis testis F. d) ei F. e) Så F; innitum A. f) solum F. g) Här slutar F. h) Några
meningslösa bokstäfver följa i A.
564
1577
Den vatikanska handskriften slutar med följande ord:
Verba archiepiscopi in litteris posita:
Si istae responsiones dextre intelligantur, quaestionibus propositis
satisfactum esse non dubito et meam hane esse sententiam affirmo.
I det redan anförda diariet för 1577 finnas under 18 febr. ett par an¬
teckningar dels om revoceringen af underhållet för mäster Abraham, mäster
Petrus Jonas, mäster Oluf Luth och herr Salmon, samt igenkallande af hvad
de uppburit, dels om tilldelande åt ärkebiskopen och de andra biskoparne
af hvar sin afvelsgård och därunder några landbönder . Längre fram an¬
ordnades emellertid ett par läster spannmål af hondén på Åland åt mäster
Abraham samt ett hemman på Mundsön för herr Salomon.
Utgångna skrifvelser och förhandlingar i landsorten.
468 Konung Johan till sekreteraren Henrik Mattsson om dennes under¬
handling i Dalarne och Bergslagen samt om mötet i Stockholm.
Stockholm 1577 den 17 februari.
Riksregistraturet 1577 fol. 39 v. under dateringen »Stocholm
thenn 17 feb. 77».
Vi håfve i thesse dager bekommit tinn schrifvelse, Henrich Mattz-
sonn, och ther udaf förnumit, huru såsom tu sampt med [vår] tro un¬
dersåte Lasse Jespersonn håfve förhandlet med våre trogne undersåter
både clerkerid och thenn menige [man] udi Dalerne och Bergslagen
um the saker, som vi tigh udi ditt afresende opå lacht och befaledt
håfve. Så är oss sådenn tin flit och trohet aldelis behageligh. Och eff-
ter presteschapedt udi för:de Dalerne och Bergslagen håfve i alle måtto
gilledt then nye messe ordnungh och sigh ther opå nochsampt förschrif-
vit och obligeret, så lathe vi oss benöije med thenn endtskyllen tu på
theris vegne gör, i thett att the i[cke] håfve kunnet komme här tillstä¬
des till bestempde möte, för thenn orsack, som udi samme tin schrif¬
velse förmälles.
Dhernest later tu förstå, huru tu häfver förhandlet med thenn me¬
nige mann om the taxerings penninger, som (the) af lege drenger, dage-
karler och annedt löst parti skulle opbäres. Så är oss och thet behage-
ligit och befale tigh her medh, att tu så besteller, att samme penninger
effter väre mandatz innehåld med thett allerförste måtte blifve opborne
och till oss förschickede.
Hvad thett belanger, att thenn menige man sigh ther udöfver fast
besväre, att allehande köpmans varur, som the håfve af nöden och
icke kunne vara föruthen, äre aldelis för högt stägrede och satte af
thes rette värde, och thett the håfve tillvende geller ther emot gansche
1577
565
rinnge; så håfve vi sådenne besväringer icke allenest förnummit uthen
och både udi distings marknaden näst förleden udi Upsala, så och på
thenne tid her i Stocholm af våre undersåter, som här håfve varedt
församblede, och äre förthenskuld tillsinnes, så snart någre flere af vårt
ellschelige riks rådh hit till oss tillstädes kommendes varde, att tenke
till the medell och väger, ther igenom sådene thenn menige mans be-
sväringh, thett mäste mögeligit är, kann blifve förekommit och af-
skaffedt; ther med tu them på våre vegne må förtröste.
Videre förmäler tu, att thenn menige man udi Rettvick sochn be¬
sväre sigh till att uttgöre then halfve stafrum vedh, them påöcht är,
med mindre the kunde blifve fri för kolekörningen. Så effter vi icke
någet synnerligit vethe af theris lägenhet heller förmåge, derföre kunne
vi ther opå ingen annen svar gifve, än attu sampt med Oloff Knuttsonn
måge ther om bestelle, effter som eder synes bedst vare, doch så la-
gendes, att våre bergsbruck icke ther igenom någerledes kunne blifve
förhindrede eller tilbake satt.
Till thett sidzte gifver tu tilkenne, att thett icke schulle vare råde-
[ligt], att Nils Larsonn skulle begifve sigh ther ifra till Salebergit, för änn
thenn malm är opsmält, som ther änu igenn är, synnerligen mäden
ugnerne äre varme, och attu seden vilt begifve tigh sampt med honom
till Salebergit och ther bestelle om drifningen och seden håfve sölfvet
medh tigh hit till oss. Så äre vi nådigest tillfredz, att thett her ved
blifve må, intedt tviflendes, attu ther om, såsom och alt annedt, thett
vi tigh på lacht och befälet håfve, med all flit och trohet varder be-
stellendes. Och håfve tigh thett till svar opå tinn schrifvelse gunsteligen
icke veledt förhälle. Ther tu etc.
Den 18 mars hade enligt diariet kreditiv uppsatts till capitulares i Åbo.
Förmodligen gällde det messordningens antagande i Finland.
Konung Johan till biskop Mårten att gifva k. Maj:t tillkänna, hvar- 469
före han icke i afseende på messordningen uträttat hvad honom
befallts. Stockholm 1577 den 1 maj.
Riksregistraturet 1577 fol. 97 under dateringen Stocholm then
1 maji anno etc. 77».
Vår etc. Oss är tilkenne gifvit, biscop Mårthen, atti ännu inn till
thenne tid intedt schole håfve förhandlet med våre undersåter menige
klärkerid udi Linchepungs sticht um thenn messe ordnungh, som I med
the andre bisper sampt flere af presteschapedt, som här i Stocholm
senest vore församblede, endrechteligen samtychte att brukes och hålles
skulle öfver hele rikedt, hvilkedt beslutt I och medh eder förseglingh
och underschrifft håfve stadfest. Så hade vi thett icke förmodet, atti
icke mere skulle achte hvad som I oss udi sä mätte både mundtligen
5 66
1577
och schrifftligen håfve lofvedt och tillsagt, och effter vi andeligen vele
vethe, udaf hvad orsack sådent är tilbake blifvit; therföre vele vi, atti
med thett förste schole gifve oss med eder schrifvelse ther om til-
kenne. I schole och med thett samme lathe oss förstå, till hvad be-
slutt thett är kommit med them af klärkeridt, som vi förnimme att I
nu ved thenne tidh titt till Linchepungh för samme handel skull stämpdt
och fordret hafva, opä thett vi ther om udi tid vethe måtte. Gud etc.
470 Konung Johan till herr Hogenskild Bielke, att han borde om möj¬
ligt vara närvarande vid det prestmöte, som biskop Mårten i
Linköping utlyst till början af maj.
Riksregistraturet 1577 fol. 97 under dateringen »Stocholm then
förste Maji 77».
Vi håfve i thenne förledne dagh, som var thonn 29 aprilis, bekom¬
mit eder schrifvelse, lier Hogenskildt Bielke, therudinnen I lathe förstå,
att presteschapedt udi Östergöttland håfve änn her till icke udi bruck
uptagit thenn messe ordnungh, som af bisperne och menige clerkerid
udi thett seneste mothe och samqvemd her i Stocholm blef bevilgedt
och samtycht. Ther opä kunne vi eder gunsteligen icke förhålle, att
thet synes oss fast sälsynnt vare, att biscop Mårthen i Linchepungh
schall ther med så lenge håfve fördrögt och icke veledt fullfölie thett,
som hann da opa samme tid meh bref och segell och egen hannd un-
derschrifvit sampt med the andre bisper uttlofvedt och tillsagt håfve.
Och effter I håfve nu sa handlet med för:de biscop Mårthen, att hann
till thenn 3 maji nästkommendes häfver forschrifvit the förnempste af
presteskapedt ther i Östergöttlandh ther sammestädz til capitlet; hvar¬
före eder synes vare radh, thett vi på samme tid måtte håfve någen
förtrogen ther tillstädes med; så vore thett väll gott och såge gerne,
att så sche matte, menn effter vi nu så hastigt icke kunne håden ifrå
förschicke någen titt nedh; dherföre är vår gunstige vilie och alfvarlige
vilie (!) att, ther som I allerede, för änn thenne vår schrifvelse komme
eder tilhånde, icke hade gifvit eder pä vägen hit up ått, thett I dä ville
tage eder then ringe tid före att vare udi samme preste mothe tilstä-
des och på väre vegne med them om för:ne messeordnungh så för-
handle, som I vår vilie och meningh ther om tillförene förnummit håfve.
Men ther som I allerede vore pä resen hit up till oss, då må thett udi
dhenne gangh blifve ther vid, som bispen med them ther om kann
handle, in till thett allmennelige prestemötedt ther af stifftedt blifver
om nästkommendes Petri et Pauli, effter som I ther om schrifve.
Resten rör allmogens ansökan att få förbyta några hundra t:or spann¬
mål i fisk m. m.
1577
567
Konung Johan till biskop Anders1 i Vexiö om den nya messordningen 471
och dess besegling af presterskapet i Vexiö stift. Stockholm
1577 den 23 maj.
Riksregistraturet 1577 fol. 107 under dateringen »Stocholm
then 23 maji 77».
Eder är väll vitterligit, her Anders, att vi udi näst förleden tid
håfve till oss förschrifve latedt bisperne her i rikedt sampt enn hop af
presteschapedt, borgene och bönder udaf the biscop stifft, her nermest
um krinng belägne äre, och med them um någre väre och ricksens
värdnede saker förhandlet. Och synnerligen håfve vi handlet medh
oss elschelige och vyrdelige herrer, bisperne, sampt menige presteska-
pet, som här håfve varedt tillstädes, om thenn liturgia eller messe ord¬
nungh, som nu nyligen är af prentedt uttgången, sampt flere puncter,
som vi håfve vetedt vara vår religion till stadfestelse, Gudz ord till
förfordringh och kyrkenes disciplin till förbättringh. Så hade vi gerne
sedt, atti sampt någre af presteschapet ifra thett biscopsstifft Vexiö
mätte och håfve varedt här tillstädes. Håfve vi doch för thenn långe
vegh skuld velet både eder och them med thenn rese på thenne tid
nåd:t förschone. Och effter thett ju ändeligen af nöden är, atti måtte
vethe hvad som her är blifvit bevillgedt, beslutedt och försegledt, så
lathe vi eder nu her med förstå, att the alle samfelleligen håfve gilledt
och bejakedt till alt thett, som udi för:ne liturgia är författedt, effter
thenn declaration, som ther opä giord är och af allom samptligh un-
derschrifvin och försegledt, hvilken vi eder her medh tilhande schicke.
Och befale eder förthennskuld gunsteligen och alfvarligen, atti then
samme udi like mathe försegle och sampt medh presteskapet udi Vexiö
stifft underschrifve vele, effter som I se udaf thenn andre schedt vare,
och seden med thett förste samme förseglingh inn udi vårt konglige
cantzeli vällförvaredt komme lathe. Och på thett att enighet och lik¬
formighet måtte vare udi kyrkie tiensten sä väll som elliest udi rege-
mentedt öfver hele riket och att udi thett biscops stifft Vexiö icke
annorledes mätte blifve handlet udi församlingen änn såsom udi the flere
biscopsstifft her i rikedt; dherföre befale vi eder lier medh gunsteligen,
atti med thett förste som mögeligit är ställe udi verkedt, hvad som nu
är samptyckt och beslutedt, såsom och vår gunstige vilie och alfvarlige
befalning är, atti samme messe ordnungh med störste beschedelighet
och bädzte lämpe hielpe till att förclare hos presteschapedt och thenn
menige mann udi thenn landzende Smålandh, endeligen sä lagendes,
att endrechtighet måtte blifve ved macht hällen, effter som I oss till-
förende lofvedt och tillsagt håfve.
Slutet handlar om anskaffande af altaren och messredskap för de
kyrkor i Småland, som saknade sådana.
1 Anders Laurentii, som förut varit superintendent, blef vid denna tid biskop.
568
1577
Om förhandlingarna på synoden i Uppsala, som egde rum i juli 1577,
och hvad sorn gått där närmast förut, berättas i den till 1579 gående fort¬
sättningen pa Acta ecclesiastica tempore Johannis IIIdi, sorn förekommer i
en volym »Handl, till sv. kyrkohistorien 1531 —1701, sign. K 33, i Uppsala
univ.-bibliotek, följande:
In principio mensis maji archiepiscopus ad pastores suas diocesis
scribit propositis minis jubens, ut singuli liturgiam quarn primum re-
cipiant et usurpent. Literarum autem tenor fuit huiusmodi:
Laurentius Dei providentia archiepiscopus Upsalensis
praepositis et pastoribus etc.
Cum in liturgia Svecanae ecclesiae anno superiore edita, quae vide-
bantur a priore forma aliena et insuper addita, ita jarn declarata sint,
ut omnibus sana mente praeditis satisfactum confidamus, lion possumus
non mirari, cur magna pars vestrum adhuc tergiversetur, ut eam non-
dum in usum assumpserit. Anne meministis quid in conventu Stoc-
holmiae in melise Februario habito coram R. M. et nobis, episcopis
vestris, subscriptionibus, quae juramentis asquipollent, promissum sit?
Scitote nos inobedientiam in causa religionis praesertim haudquaquam
posse aut velle boni consulere. Quapropter omnibus vobis et singulis
prmcipimus sub poena privationis, ut unusquisque vestrum secundum
cam formam et non aliter in singulis paroeciis ritum missas celebrandi
sequatur, aut, si mavult, huc ad nundinas d. Erici se conferat, bene-
ficium sibi concessum redditurus. Narn ubi in festo pentecostes proxime
futurae haec forma 11011 fuerit usurpata, illo pastore propter inobedien-
tiam remoto, alium substituamus, qui obedientiam magistratui politico
et nobis debitam ad divini nominis gloriam atque ecclesia; Dei edifica-
tionem religionisque conservationem praestare 11011 recusarit. Id nobis
firmiter propositum, Deo juvante, executio ostendat et suo incommodo
inobedientiam experiant (!). Interim unusquisque se emendet et valeat.
Datum Upsaliae 20 aprilis anno Domini 1577.
Huic minaci edicto non tamen est obtemperatum ante synodum,
quae celebrata est consueto more in principio julii. Adfuerunt tum
plerique ex dero dioecesis Upsalensis. Ibi inter alia inprimis actum
est iterum de liturgia, quae actio admodum odiosa erat pastoribus,
ctiam iis, qui subscripserunt. Sed cum proponeretur haec conditio, ut
aut liturgiam acceptarent aut beneficiis abdicarentur, ibi musitantibus
caeteris duo tantum reperti sunt, qui ex reliquo coetu surrexerunt et
ingenue professi sunt se non posse liturgiam contra conscientiam reci-
pere. His igitur confestim bendicia adempta et aliis collata sunt.
Unus etiam, m. Olaus Luth, ex leetoribus Upsalen., cum amice et re-
verenter moneret archiepiscopum, ut initius ageret, e consessu jussus
est exire.
1577
569
HERREDAG I STOCKHOLM
1577 i juni.
Närvarande voro hertig Karl — hans tillstyrkande åberopas i nedan
anförda bref om en allmän gärd — samt ett antal af rikets råd, möjligen
äfven en del af adeln. Några »finska herrar» omtalas särskildt. Resultatet
af mötets verksamhet föreligger till en början i ett rådslag.
Rådslag afgifvet i Stockholm 1577 den 17 juni.
Samtida handskrift bland Rådslag i Riksarkivet.
Svar och resolution på någre puncter, som k. M:t vår
aller nådde herre häfver lattidt proponere the gode herrer
af riksens rådh, som nu tillstädes äre. Actum Stocholm
then 17 junii anno etc. 77.
Till thett förste. Hvadh ryttere och knechters lönn och under-
holdningh belanger, ther om är the gode herrers meningh och beten-
kende thenne, efther som och välbe:te herrer ther om håfve gifvidt
k. M:tz tro mann Anders Sigfridson videre beschedh, nemi. atth hvar
ryttmestere och andre af embeterne under hvar fenicke måge blifve
vedh thenn lönn och besoldningh, som them tilförene hvar för sigh
särdelis af k. M:t kann vare efterlatidt udi the bestelninger, som hög-
be:te k. M:t ther på häfver uttgifvit. Doch schole ryttmesterne icke
befatte sigh medh sachörerne, som the her till af rytterne haft håfve,
efther h. k. M:t vill håfve them sigh förbeholdne. Men en gemen ryt¬
tere schall håfve på sigh och sin hest tie daler eller thess värde udi
så måtthe, atth alle the ryttere, som håfve theris egne schattehemmen
till atth besittie, the schole blifve afbetalte medh thenn ränthe och
rättighet, ther af går, så vidt som partzelerne tillräckie, efther thenn
värderingh, som ther på giord är. Menn ther så är, atth samme the¬
ris hemmen icke gore fyllest för för: ne tio daler eller och någre vore
af fönne ryttere, som inge hemmen hade eller och adelens hemmen
besittie, då måge k. M:tz fougdter så bestelle, att the måtte bekomme
cronones hemen till att bo upå. Menn ther så vore, att hemmenen
icke kunne tillräckie eller och någre icke ville flyttie ifrå adelens hem¬
men, då måge the blifve medh andre partzeler förlagde af thett, som
kann vare oförländt, så vidt som samme theris besoldningh kräfver.
Dogh synes the gode herrer gått vare, att förrne ryttere måge blifve
fri för gärder och schiutzreser, enär the äre så väll herne som på tugh
och reser stadde.
Videre hvadh knechterne belanger är af nöden, att the och efther
samme sätt måge blifve aflönte och betalte, dogh att gemene knechter
icke måtte blifve tillrächnedt udi lönn mere än en half daler på hvar
472
570
1577
person, när som the äre herne, på thett the måge håfve en vederken-
nelse, att the äre udi k. M:tz och riksens tienist. Menn när the äre
stadde på någen riksens rese eller emott fienden, då schole the be-
komme halfannen daler och så myckit kläde, som högbe:te k. M:t då
nåd:t kan synes them eftherlatthe. Och hvadh hemmenen mere ränthe,
än som theris lönn kräfver, thett schole the vare förtenchte att utt-
göre, undentagendes gärder och schiutzreser, ther medh the like medh
rytterne måge altidh blifve förschonede. Men hvadh befäledt belanger,
måge the blifve lönte efther thenn bestelningh, som them af k. M:t
tillförene är efterlatidt.
Till thett andre. Hvadh schattejemkningen är anrörendes, sä är
väll af nöden, att sådenne jemkningh måtte blifve hollén, efther månge
äre, som sigh therudöfver beklage, att the äre för högt schattlagde.
Så är och en part, som figge för ringe penninger och håfve dogh
gode hemmen att besittie, them man väll kunde legge för smör och
spannemåls ränthe, så att, om man ther medh icke kunde föröcke cro-
nones ränte och inkompst, så vorde honn therudinnen icke förminsket.
Men efther thenne tidz legenhet nu fordrer och krefver, att en almenne-
ligh gärdh måtte uppå legges till krigssakens förfordringh både udi
Findlandh och Liflandh, så schole och undersåtherne löse the små
partzeler, som the årligen äre vane atth uttgöre, för penninger eller
andre värdzöre; therföre kann sådanne skattjemkningh icke sche, uthen
the gode herrer synes gått vare, atth ther medh må blifve fördrögt
till en lägligere tidh.
Thenn vapensyn, h. k. M:t häfver befaledt att holles schall, achte
the gode herrer väll vare för nöden. Menn allthennstundh the nu
håfve låfvedt och tillsagt att vele hålle h. k. M:t en hop fotfålch emott
Rydzen i Findlandh nu i sommer och i tilkommende vinther, nemligen
halfparten af theris rosstienist, therföre kann samme vapnesyn på
thenne tidh icke blifve hållen. Dogh vele the icke thess mindre håfve
thenn andre halfpart af theris rostienist vederrede, när så behof görs.
Till thett tridie, att adelens landbönder måtte uttgöre hielpedags
värker till cronones befestninger: så ändogh högbe:te k. M:t udi the
ko:ge privilegier, som h. k. M:t menige riksens adel gifvidt häfver,
uttlåfvedt, att the schole blifve förschonede medh sådanne dagsvärker,
likväl efther the gode herrer gerne vele hielpe till, att cronones slott
och befestninger måtthe blifve vidh macht holdne och befeste, så håfve
the nu fördenschuldh för thenne tidz lägenhet schuldh samtycht och
bejaket till tu hielpedagsvärker af hvar landbo på tu års tidh, unden¬
tagendes them, som äre belägne på en milé när theris sättegårder;
dogh att the landbönder, som bo långdt ifrå befestningerne måtte löse
samme dagsverke för peninger, tre öre för hvart dagsverket.
Att konungs räffst schulle hålles udi landzenderne, synnerligen udi
Findlandh, thett synes the gode herrer icke heller vare ovärdigt, helst
månge ärender och clagemål förefalle, som fougdterne och andre, som
1580
57i
befalningerne håfve, iche kunne utträtte; dogh efther sådant nu icke
sche kann, håfve the för rådsampt achtedt, att the gode männ, som
äre förordnede till stadthollere udi landzenderne, atth the hvar udi sin
stadh sampt flere af the förnempste i landzenderne förhöre och utträtthe
hvadh vichtige saker och ärender, som kunne förefalle opå landztingen,
efther som lagen förmäller, till thess k. M:t kann vare lägligit att för-
ordne någre gode männ, som um samme räfst udi hvar landzende be-
stelle kunne.
Videre efther mann förnimmer af the finsche herrer, som nu här
tillstädes äre, att udi Findlandh iche är så myckin fetalie udi förrådh,
som befestningerne och krigsfolket ther sammestedz kunne blifve för-
sörgde medh; dherföre är af nöden, atth en almenligh gärdh måtte i
tidh på legges, menn hure stor hon vare schall, ther om må camme-
rererne bestelle, dogh vill hon aldelis iche legges så högh och stor
opå, som i fiordh schedde för böndernes oförmögenhet schuldh. Actnm
loco ct tempore ut supra.
Såsom närmaste frukter af mötet äro att anse en Ordni?ig för ryttares
och knecktars lön i alla landsändar utöfver hela riket, införd i registr. 1577
fol. 118; samt bref till fogdame och menige man öfver hela riket, daterade
den 18 juni, om en liten »hjälpgärd» i spannmål och fetalier till krigsfolkets
underhåll (ibid. fol. 121 v., r2 2). Redan den T4 juni afgick bref om upp¬
fordring af krigsfolk i Sverige och Finland. Skrifvelsen till Finland är in¬
förd i riksregistr. 1577 fol. t 17 och gällde uppbådet därstädes såväl adeln,
som städerna, presterna, länsmän, klockare m. fl.; därjämte skulle bönderna
utgöra »starka klippare» med sadel och betsel (20 skattebönder och 60
landbönder om hvar sin).
HERREDAG l VADSTENA
1580 i februari.
I början af år 1580 höll konung Johan en större herredag i Vadstena.
I midten af november året förut kallades rikets råd i Vestergötland, Erik
Gustafsson och Knut Posse, att följa konungen på resan dit, medtagande af
Vestgötaadeln så många, att de alla tillsammans blefve 100 eller minst 70
man starka; dock skulle »hofmännen» ej följa med längre än till Vadstena
(riksregistr. 1579 fol. 280 v.). Enligt ett senare uttalande af konung Johan i
en skrifvelse från riksdagen i Stockholm 1582 (se n. 484) hade han sam¬
mankallat allt rikets råd »och meste parten af adeln samt flere rikets stän¬
der». Hvilka de »flere» varit, har ej nu kunnat bestämmas.
I Vadstena firades i januari bröllop mellan Pontus De la Gardie och
jungfru Sofia Gyllenhjelm samt mellan drottningens stallmästare Policarpus
Cop och jungfru Ingeborg, de båda damerna tillhörande fröken Elisabets
hoffruntimmer. Denna högtid var en naturlig anledning till adelns talrikhet.
572
1580
Såsom frukter af rådets verksamhet föreligga tvenne rådslag, båda da¬
terade den 19 februari. Intetdera förekommer i original och något sådant
synes icke heller hafva förelegat på 1600-talet. Ett af rådslagen åtminstone
har emellertid senare föredragits för hertig Karl.
473 Rådsl agn. 1 om några rikets ärenden. Vadstena 1580 den 19 februari.
Samtida afskrift bland Rådslag i Riksarkivet.
Rådslagh på någre menige riksens saker. Actum Vastene
die 19 februarii anno etc. 80.
Effther thett k. Mait v. n:ste h. och konungh häfver haft med
krigssakcr så mykit till att beskaffe ifrå sinn regementz begynnelse alt
här till, att ingen rättelige häfver kunnet haft tilfälle och lägenhet till
att achte opå the pollitische saker, som nödtorfthen väl krafde, icke
heller her effther väll mögeligit blifve kann, så länge thett varer; likväl
opå thet att mann må gore något ther till, vill till thett förste högeligen
vare förnöden, att effther så månge, bädhe främende och inlendske,
med månge åtskilelige ärender och klagemål förorsakes till att besökie
k. M:t, och så frampt k. M:t sielf iche häfver tilfälle och lägenhet att
höre them och gifve afskedh, så måste the med store umkostnedt
längie nogh blifve uphåldne och ändogh färe lång vegh fåfänghe, ther-
udöfver månge iche lithet finne sigh besvärede och sky att besökie k.
M:t; therföre måste göres thenn förordningh, att någre af the för-
nempste och skickeste i k. M:tz hof blifve ther till skickede, såsom
med sampt thenn, som är förordnet till att uptage och upläse supplica-
tioner, hielpe till bådhe medh rättgånger och eliest till att förhöre the¬
res ärender, att the måge seden något snarere kunne komme till af¬
skedh och k. M:tz egen kong:e person något mere omak i sådenne
ringe saker förtaget blifve, och att h. k. M:t nådigst vill vare obe-
sväredt att gifve audiens en dagh i veken, på thet the thess snarere
måtte komme till afskedh.
Till thet andre förnimme vi vare någen tvist och besväringh emel-
len städerne her i Ostergöthlandh om theres handel och köpenskap,
hvilchen lättelige kann blifve afskaffedt och ther om blifve förente på
thette sätt, att så väl upstäder som siöstäder med hvar annen like han¬
del och vandel bruke motte så väl med främende som inlendske udi
alle fri markneder och iche länger änn then står opå, nemligen udi 3
dager, sammelunde adelen, clärkeridt och hoffolch. Och effther tilförene
iche häfver varidt någen fri marknet i Söderköpingh, så skall hann nu
hålles om Laurentii årligen; männ hvadh som menige allmogen tilkom-
mer, dhå skole the allenest handle med inlendzsche och iche uthlendzsche;
och att upstäderne i midler tidh måtte antingen håfve skepsdel
med them i siöstäderne heller och frachte theres godz ifrå siöstäderne
och iche sielfve handle med the främende.
1580
573
Om landzköp måste hafves ett flitigt inseende i alle landzänder, effther
som k. M:tz öpne mandat ther om tilförene uthtryckeligen förmäller.
Och effther skäriekarlerne och landzbönderne hertill iche håfve fått
handle och bythe med hvar annen med fisk och spannemål, ther om
the segh till thet högste beklage, sä får thet her effther frit vare til-
latidt udi flere markneder, som är om Larsmässe och Mickilmässe i
Söderköpingh och Påfvelmässe i Norrköpingh. Dogh vill vare af nöden,
att skäriebönderne hålles alfvarligen före, att the håfve välförvaredt
fisk, så och rette och oförfalskede tynner, halftynner och fierdinger och
adt hvar bruker sitt rätte bomärke på båttnerne, ther skäriefougten
skall håfve flitigt upseende med, på thet om någodt flärdh befinnes,
att mann thå kann förnimme, hvem sorn skyldigh är och ther effter til-
börligen straffes.
Och effther man befinner, att thenn menige mann, som är boendes
vedh gräntzerne i Västergöthlandh och Smålandh, mökit före uth hvad
del som the håfve till att sälie, för änn the opbiudet her innenlandz,
dherföre vore nyttigt att them måtte blifve alfvarligen befälet att först
biudhe theres varer fale her inrikes, antingen i näste köpstadh heller
annerstädes, ther som them kann vare lägligit och låfligit.
Videre, effther mann dagelige befinner, att k. M:t sielf så och h. k.
M:tz adel och hoffolch, när the behöfve någodt uthaf the främmende
varer, som föres hit in i riket, att the då esomoftest måste betale dy-
rere änn thet är värdt och skäl kann vare, efther thet the ofthe blifve
trängde ther till och än ther till med iche bekomme godt godtz, uthen
mäst thet som förleget och fördärfvedt är, hvilchet the främende me¬
nigt inskepe hit i landet, althenstundh the på andre städer iche kunne
föryttredt; dherföre på thet att synnerlige the, som daglige måste
föllie k. M:tz hof effther, hvilche mere änn någre andre behöfve både
sidentygh och redhtygh, på thet the, efther som tilbörligit är, kunde i
så motte achte och pryde thet k:e hof med, hvilche, så frampt all ting
schall vare them så högt satt, iche nödges antingen till att begäre
förlåf ifrå hofvedt heller och, ther the ju blifve, måste begäre mere
underhåldh; vore förthenschuldh godt, att mann lothe förordne två godhe
förståndige männ i hvar kiöpstadh, the som kunde håfve någen beskedh
udaf andre landh, ther till med någodt förstånndh hvadh alle partzeler
kunne vare värde, the som och skulle se och förfare, om thet vöre
godt godtz, som fördes hit in i rikit, och ther något flerdh ther iblandh
funnes, så skulle the strax thet förskiuthe och ogille och lathe bothe
therföre.
Och opå thett att väre svenske varer iche måtte så aldelis blifve
vanvyrdede och ringe skattede, såsom her till dags schedt är; dherföre
vill vare af nöden, att k. M:tz mandat går udöfver hele landet, ther
som järnbergsbruk är, att the måtte smide godt laggilt järn, både stån¬
ger och åsmundh, och att stänge järnedt icke blifver i så store, uthen
i små, tynne, långe och smale stänger uthslagne och att åsmundz
Riksdagsakter II. 38
574
1580
järnedt måtte hugges effther gammel skrä, på thet att thet må galle
theste mere.
Thesligest effther riket är med allehånde embetzmänn ille försörgd,
så adt mann nödges snarest sagt med allehånde att lithe till irämmende
och måste mykit lathe gore och beställe uthen rikis, och om her fin¬
nes någre obehendige handtvärker, så vethe the iche, huru dyrt the skulle
sättiet och selliedt för thenn, som trängder är; dherföre vore högeligen
af nöden, att borgerskapet udi alle städher motte biudes och befales, att
the födhe theres barn något bättre opp, änn her till skedt är, så att the
skole hålle skoler, ther the strax udi ungdomen måtte blifve förfarne rätt
till att bruke köpenskap heller elliest läre erlige och nyttige embether,
så kunne medh tiden våre städer her i riket till manntal, förmögenhet
och byggningh märkelige förbättrede blifve; och att the förnemde stä¬
der her i riket motte med thet förste förskaffe segh tegelslagere och
murmestere i hvar stadh och udi midler tidh schole borgmestere och
rådh hålle aldermänn ther till, att the håfve inseende med the ernbetz-
män, såsom mann nu häfver, huru the gore theres gerningh och iche
försittiet öfver sitt rette vårdh uthen efther stadzlagen och thenn
gamble skrå.
Om skiutzferder och gästningh, med hvilchen thenn menige man
her i riket blifve mykit betungede, vore väl nyttigt, att ther motte op-
rättes taverner i alle landzänder, the ther kunde oppehålle gästningen
och nödtorftigh fordenschap för peninger, effther som ther opå vill
göres en skälig ordningh, således att mann för hvar måltidh för en
menigh person skall gifve en öre och thenn som vill håfve någodt
bättre heller och färsk math, så må hann betale gäss, höns, ägg heller
annedt, hvad som i så måtte kann behöfves, effter som thet kann gälle
i näste kiöpstadh;
item för hvar mill en öre för hesten; thesligist en öre för natte
fodher med hö och ströfoder till en hest, männ foderkorn betalis, såsom
allmenneligit köp är i landzänderne. Och vill vare af nöden att k. M:tz
mandat motte uthgå ther om och i like motte hårdeligen förbiudes,
att ingen fördriste sigh att ride hesten lännger änn till näste ländzmänn,
fierdingsmänn eller skiutzrättere. Dogh kunne the taverner iche blifve
uptagne, med mindre the måste håfve någen hielp ther till, icke heller
kunne the blifve vedh macht holdne, så länge thet krigsfolket måtte
få drage hopetals både af och till igenum landet.
Och effther lithen tilsyn häfver varit her till med alle skoler her
i riket i så motte, att ther slagges flere diekner tilhope änn som sko-
lerne kunne uppeholle och flere änn the kunne håfve rådh väl till att un¬
dervise och läre, fins och månge eblanndh them, som inthet läre kunne
eller vele, uthen äre ther för lättie schuldh och både med skalkhet
och tiggiende äre allmogen till tunge och besväring; dherföre schulle
et vist mantal föresätties udi hvar skolestufve och the andre förvises,
som iche kunne läre något udi boklige kånster, till att hålle them i
1580
575
skrifve skoler heller bruke grofve embeter heller och till att tiene
andre.
Ytterligere finnes stor klagemål i alle landzänder ther om, att the,
som håfve små och ringe hemen, skole vare i alle gärder, tunge och
uthlager like emoth store och fulsättne hemmen; en part finnes och,
som äre alt för högt lagde, så att the iche förmå thet uthdrage; ther
emoth äre månge, som äre så ringe lagde, att the väl kunne läggies
högre; dherföre vill med förste lägenhet göres en rätt skattläggningh,
på thet att the ringe och förlagde hemmen icke skole blifve odhe.
Och förmoder mann, der en rätt skattläggningh göres, att riket skall
håfve mere förbättring!) än skadhe therudaf.
Finnes och ingen ringe besväringh ther om, att ther vanker slätt
inthet mynt i landzänderne, hvarken stort eller smått, genum hvilchet
the kunne komme theres rättighet ifrånn sigh: hvar k. M:t förtenschuld
täckes att lathe hålle myntedt vedh macht, hålle vi thet före, att thett
kunne med k. M:tz fördel komme eblannd thenn menige mann.
Och efther mann förnimmer, att thenn menige mann finnes mykit
besväredt för thenn årlige uthschrifning skull, vore vårt trogne rådh, att
the måtte på någen tidh tilgörende blifve ther med förskonede, althenn-
stund her finnes väl krigsfolch thess för uthen i landet, ther the elliest
blefve håldne villige.
Dhesse äre the förnempste ärender, på hvilche vi oss således, som
förbemelt är, i en trogen velmeningh rådvis håfve velet förklare, öd-
miukeligen bidiendes så nu som tillförene, att h. k. M:t thet i thenn
beste meningh nådigst vill höre och uptage.
Petrus comes Gabriel Christersonn
Nicolaus Gyllenstierne Jören Gera
Erich Göstaffsonn Hogenskildt Bielcke
Erick Gy llenstierne Gustaff Baner
Erich Sparre
Rådslag n. 2 om några rikets ärenden. Vadstena 1580 den 19 474
februari.
Samtida handskrift bland Rådslag i Riksarkivet, delvis återgif-
ven i sammandrag.
Rådzslagh i Vadzstena på thett herremöthe anno etc. 8o
then 19 februarii.
Effter thett utaf k. M:t v. n:ste herre och konungh vi samptligen
äre förschrefne om någre riksens vårdende ärender att berädslå och be-
sluthe, så håfve vi, seden vi hit kompne äre, efter högbe:te k. M:tz
nåd. betalning, annseendes vårt embethe och trohetz plicht, sådent
gärne veledt efterkomme och håfve förthennschuld genum et nödh-
s 76
1580
torftigt betenkende om thässe efthenne riksens vårdende ärender sampt-
ligen och synnerligen, dogh på högbe:te k. M:tz nåd. och högre för-
bättringh, oss veledt förklare och förse oss, såsom vi och elliest ödmjuke¬
ligen bidie, att k. M:t sädent vårt trogne betenkende nåd:t i thenu
bäste mening ville förnimme och uptage.
Till thett förste, efther thenne relligion saker, om hvilchen h. k.
M:t såsom en christen herre häfver velet lathe segh värde, håfve hos
månge både innlenske och uthlendzsche haft thenn meningh och ann-
sende, lika såsom h. k. M:t hade ther med veledt anamme heller up¬
tage nägen gammel eller ny villfarelse, såsom och våre ovänner thett
allestedes uthtydt håfve och ännu vedh thenn mening äre; dherföre
på thett h. k. M:tz reputation och kong:e lämpe måtte bådhe uthen
och innen lanndz blifve försvaredt, så och opå thett att uthaf sådenne
meninger, som clärkeridt och allmogen i så motte segh fattedt håfve,
icke måtte någodt obestånnd förorsakes, hvilchet i sadenne relligions
förandringh menigt sche pläger, efther som historierne och dagligh för-
förfarenhet uthviser, hvilchet ville vare riket till en stor dråpligh skadhe
och fördärf; dherföre är vårt trogne radh, att högbe:te k. M:t lather
med förste lägenhet förschrifve the förnempste och lärdeste uthaf
clärkeridt heller och schrifteligen gifver them tilkänne, att hvadh så¬
som h. k. M:t udi religionen handlet häfver är sket i thenn acht och
meningh, effther månge secter och svärmeri tage mykit öfverhånden
udi hele christenheten, att h. k. M:t hade förthennschuldh förhoppedz
ther medh hielpe till att upväckie en general union udi religionen och
iche till att uptage nagen gammel, eij heller till att innföre någen ny
villfarelse, med annedt mere, som på thenn tiden ther till kann tiänligit
vare. Och opå thet att sådanne meningh, som månge om k. M:t i så
matte fattedt håfve, matte theste bätter nedertrycht varde, vore iche
orådh, att h. k. M:t lothe seden restituere the lärdeste uthaf prester-
skapedt, som härtill håfve varit afsatte, synnerligen the som ther till
kunne vare tiänlige, och att thenn academia i Upsala måtte blifve up-
rättedt ungdomen till gagn och godhe, och att alle skoler her i rikedt
måtte medh lärde och oförargelige skolemestere blifve försörgde, så och
att the mange förargelige böker, som här i riket äre nu nyligen uth-
spridde, matte blifve förbudne och effther k. M:tz schriftelige befalningh
medh thet förste uptagne.
Sa vill och högeligen vare för nöden, att thenn högborne furste
hertigh Sigismundus v. n. h. och tilkomende konungh måtte så blifve
upfödd och undervist udi relligionen, att alle riksens ständer måtte
håfve thet trogne förhopp till h. f. N. att medh tiden iche schulle her i
rikedt blifve innträngd nagen villfarelse uthen heller hielpe till att förtage
all onyttig förandringh för sådenne orsaker skuld, som nu förmält är.
Hvadh krigssakerne tilkomme, förnimmer mann väl, att thenn me¬
nige mann öfver hele riket, såsom och rytter och knechter, äre af
1580
5 77
thenne lånngvarige feigde så ledze och trötte, att the inthet annedt
eftherstunde, änn att thett måtte komme till någen rolighet, efther the
håfve och så ofthe varit ther med förtröstede; dherföre är vårt trogne
rådh, annseendes thenne riksens närvarende lägenhet, att k. M:t ige-
num andre vill lathe handle, dogh oförmärcht, på fredh medh Musko-
viteren, och efther hann är nu så blefven försvaget, är till att förhoppes,
att vi väl varde bekomendes en sådenne fredh, som oss kann vare dräg¬
lig och uthen skadhe heller förvitelse. Dogh kann mann i midler tidh
inthet mindre gore till saken änn mann förordner, huru mykit folch, som
skall blifve udi befestningerne, Räffle, Viborgh och Nyeslott, af them,
som ther nu tillstädes äre, och med förste i vår komme them till und-
sättningh af landztogsgärden, hvad som ther af ännu kann finnes til-
städes, hvilchen iche hvarken nu heller framdelis till någodt annedt
måtte förskingredt blifve, och håfve våre saker udi godh acht emoth
Dannmark, item til thess att mann förnimmer, huru lägenheterne kunne
ställe segh medh Rydzsen och hvart thet togh vill lände, som kongen
i Dannmark ruster segh till; thesligest förfare hvadh som af handlet
blifver emellen kongen i Polen och Danmark och hvar Pålerne vele tage
sitt tugh före emoth Rydzsen, och i midler tidh fogeligen handle medh
krigsfolchet, sä att k. Ma:t kann behålle them villige och att the
måtte vette hvar the schole bekomme theres lön, effter thenn ordningh,
som tilförene giord är till theres årlige uppehälle, och h. k. M:t ville
med gunst och nåde betenkie them, som någodt befäl håfve schole
antingen till lannd eller vattn, så och the, som segh i thesse förledne
åren håfve ärligen och troligen bruke latidt och någen skadhe för fien-
derne lidit.
Thesligest vill och vare för nöden, att någen förtrogen måtte oför-
sumeligen förschickes till Pålanndh, som iche allenest påminte och
fördrede på thenn del, som k. M:t och vår nåd. drottningh medh rätte
tilkommer, uthen och så beflite segh om, att the Påler iche måtthe
inlathe segh i någen fredh eller stillestånndh med Muschoviteren, medh
mindre Sverigis crono blifver ther medh inbegripen, och att the iche
inlathe segh medh någre andre potentater i något thet som thette ri¬
kedt kan vare till skadhe, på thet att k. M:t altidh häfver visse bref
och kundskaper ther ifrå och ther efther viste att ställe sine lägenheter,
effther alle herrer och furster, som vethe någen färe på färde vare,
bcflithe segh altidh om visse kundskaper och ther effter seden rätte
theste bättre theres saker. Förthennschuldh vill och vare för nöden, att
en eller två måtte förordnes och underhålles i Tydzlandh på åthskilelige
rum, af hvilche k. M:t måtte förnimme hvadh för lägenheter kunne
förefalle både medh krigsfolchs försambling och annedt mere, ther efter
mann och sakerne her ställe kunde.
K. M:t borde med första låta t ar t arne, som erbjudit sin tjenst
mot en pension, veta, att något tåg ej kunde blifva af denna sommar,
578
1580
på det att de ej skulle få någon förevändning att kräfva betalning,
dock med fogliga ord, så att man ett annat år hinde påräkna deni.
Och ändogh väl vill vare af nöden, att hele skepsflåthen måtte
utredes med all sin tilbehöringh för månge hände saker skuldh, så vill
thet likväl falle besvärligit för månge mans oförmögenhet schuldh, att
ther nu gore något videre hielpe gärdh till, ytterligere änn som förr i
höst och vinter uthgiorde äre, ty vi kunne iche förtige the daglige
klagelige mål, som man hörer af alle landzänder, att ther är fast ringe
rådh och ämpne på färde, för änn mann får se hvad Gudh vill gifve
för årsväxt af åkeren. Dogh måste någre små skepp uthredes till våren,
ehvadh rådh ther kann finnes till så mykin fettalie, på thet the hålle
skäriegården renan, och på thet skepsfolket iche förskingres måtte,
vill vare å tidh tilltencht, hvar och the, såsom the andre krigsfolket,
sinn lön och elädhe bekomme måtte.
Efter k. M:t haft föga nytta af den Narveska »tilltastningem, utan
andra där-af sökt sin egen nytta och riket fått många ovänner, därföre
borde alla »sjöbeställningar» igenkallas och inga Narveska pass vidare
utdelas.
Och såsom nu förmält är om the främende, thesligest svenske ryt-
teres och knechters och alle siöfolchs årlige lön till att förordne lathe,
hvar thet tages skall, så vill och vare för nöden att gore en viss ordh-
ningh på högbe:te k. M:tz hof och andre, som beställninger håfve till
att fordre och kräfvie, så och ihugkomme och förstå hvadh såsom vill
årligen behöfves till alt k. M:tz och riksens nödtorftige inköp; dher-
före är nyttigt, att k. M:tz cammererer gore en viss uthräkningh och
förslagh, så att uthgiften iche blifver större änn upbörden, så blefve
h. k. M:t fri för mykit öfverlop, så att iche allenest cammerererne och
k. M:tz köpmann hade någen rättelse, ther the thess vissere kunne gå
efifther och theste bättre beställe i tidh om alle deler, och så viste
mann altidh hvadh krigs- och hofifolck h. k. M:t hade daglige till att
löne och lithe upå, och skulle the vare mykit villigere änn the nu äre,
förty månge mäste, ./ör änn han får beschedh, förtäre mere änn thet
hann häfver att kräfvie. Så förhoppes mann och, så frampt her på blifver
en god ordningh giord, att alltingh skulle thå seden vare drygere änn
thet nu är, althenstundh en godh ordning är en begynnelse till all
drygsamhet, och måste cammerererne her om blifve tilsagde, att så-
denne ordning och uthräkningh måtte och sedhen blifve hållen.
Efter k. M:t ej viste sig wäl förvarade med Danskarne, borde be¬
fästningarna och slotten vid danska gränsen väl f örsörjas, hvarföre
menige man borde hjelpa därtill med körslor och dagsverken och i
stället på någon tid f örskonas med andra byggningar.
I fråga om den stundande »kompromisshandelm borde k. M:t
skaffa sig något anhang bland tyska furstar, efter hertig Karls för¬
slag, exempelvis kurfursten af Pfalz och landtgrefven; dock borde k.
M:t därjämte använda en eller två af sina förtrogne män jämte d:r
1580
5 79
Rådemand, hos hvilken Botvid Nericius nedsatt alla dokumenten om
tre kronor. Dessutom borde k. M:t i Rom och nSchwitzerlandi, höra
efter, om någre flere dokument i saken funnes.
Thernäst efther mann förnimmer, att hertig Christoffer iche häfver
lägenhet att komme her inn, uthen begärer att vår n. fröken Elizabett
mätte blifve honum tit uth tillskicket ther till att begå bröllopshög¬
tiden .... dog lickväl efther vi förnimme, att högbe:te furste iche vill
våge segh hit inn, ändogh k. M:t häfver tilbudet segh att vele lathe
beledsage h. f. N. med sinn skepsflåthe, mykit mindre kunde mann
väl före högbe:te fröken säkert uthöfver; så är h. N. om liebgedingh
och mårgongofvers stadfästelse ännu iche försäkredt, hvarföre synes oss
icke vare tilbörligit häller rådeligit att h. N. skulle på thenn besked be-
gifve segh ther uth; mann på thet att hert. Christoffer icke skall kunne
tage orsak och säije, att k. M. uthen foge häfver afslagit thet som
h. k. M. lofvet och tilsagt häfver, vore bäst, att h. k. M. schrefve h. f. N.
till, att k. M. kann för mångehånde lägenheter skuldh inthet förandre
sin förre meningh, uthen blifver ther vedh, som låfvedt och tilsagt är.
Männ hvar och så vore, att h. f. N. ingelunde kunde sielf udi egen
person komme här inn, att h. f. N. thå ville beflithe segh om liebgedings
och mårgongåfvers försäkringh med käijsarens och h. f. N. bröders
och flere h. N. medbelänede hanndh och segell confirmeret, så kunde
egenum h. N. trogne männ och rådh sponsalia väl blifve här hålledt
och seden kunde fröken blifve udöfver förskickedt.
Om vapnesyn till att hålle vore godt, att thenn måtte stå fram i
sommer udöfver hele rikedt för mångehånde lägenheter skuldh och
jämväl seden hvart år, effther som Sverigis lagh förmäller, och att the,
såsom äre udi rådhet eller elliest håfve någre embether och befall¬
ningar och håfve lön och unnderhåldh, hvadh och huru mykit the ther
af skole håfve frit för rostiänst till att unnderhålle segh udaf, ther thå
hvar kunde vethe att rätte och ställe sinn lägenhet effther.
Petrus comes Gabriel Christerson
Nicolaus Gyllenstierne Jören Gera
Erich Göstaffsonn Hogenskildt Bielke
Erich Gyllenstierne Gustaf Baner.
Erich Sparre
Från Vadstena reste konungen till Linköping. De kungl, brefven da¬
teras denna stad från den io mars. Här hölls det bekanta mötet med
presterskapet i Linköpings stift, där biskop Mårten afsattes. Själfva mötet
Vmr pi nnsptts hörn till deni. som denna samling afser.
580
1580
Förhandlingar med hertig Karl.
I anslutning till herredagen i Vadstena ställdes äfven en beskickning
till hertig Karl. Denne tyckes till och med i viss mån hafva motiverat
några af riksrådens yttranden. Sedan hertigen i början på året tagits till
råds af konungen, hufvudsakligen i fråga om den utrikes politiken och kri¬
get, meddelade han sig med rådet angående några andra ärenden, som borde
tagas i öfvervägande, samt tillsände det den 28 jan. en promemoria därpå.
Den gällde följande punkter (hert. Karls registr. 1579—80 fol. 72):
1) att den uppkomna tvisten och oenigheten i religionen måtte stillas
och afskaffas;
2) att den »ståtliga» årliga gärden endast borde användas till rikets
nödtorft och därmed icke umgås så oordentligt som skett; man borde an¬
taga »beskedeliga» proviantmästare, och två utaf adeln innan eller utan råds
borde tillsättas att hafva tillsyn öfver dem;
3) krigsfolket borde hållas villigt och få ut sin lön i rättan tid, hvar¬
före man borde veta, hvar penningar därtill årligen skulle tagas ur rikets
ränta; likaledes borde intet krigståg företagas utan med förut betänkt råd
och efter allehanda nödtorfters anskaffande;
4) man borde försäkra sig om alla bevis angående tre kronor, innan
kompromisshandeln företoges, samt i tid förvissa sig om främmande män,
som kunde användas;
5) man borde förbjuda införandet af varor, som i riket kunde tillver¬
kas, såsom hattar, bälten m. m., och nödiga ämbetsmän för det ändamålet
anskaffas; i stället borde sådana varor som salt, vin, kläde införskrifvas;
6) man borde söka bringa järn och andra svenska varor till sitt rätta
pris igen;
7) tavernare borde tillskickas vid allmänna vägar öfver hela riket och
bestämd ordning göras för skjutslega, mat, nattfoder o. s. v.
Från Linköping skickades Hogenskild Bielke och Erik Gyllenstierna till
hertig Karl med uppdrag bl. a. att delgifva honom rådslaget och inhämta
hans mening såväl därom, som i några andra punkter (riksregistr. 1580 fol.
47 v.). Själfva »instruktionen och undervisningen» är dock endast ställd på
Hog. Bielke. Hertigen svarade själf och sändebuden aflade en berättelse
om sin beskickning, i hvilken alla de ämnen ingå, som i instruktionen beröras.
475 Hogenskild Bielkes och Erik Gyllenstiernas berättelse om sin be¬
skickning till hertig Karl. Nyköping 1580 den 26 mars.
Samtida handskrift bland »Handl. äng. hertig Karl och hans
hertigdöme» i Riksarkivet.
Anno domini 1580 thenn 23 martii på Nyköpings slåth
blef proponeret och handlet efther k. M:tz till Schverige
v. a. n. herres befallning thesse efterme punchter hos thenn
högborne furste hertig Carl till Södermanneland etc. af h. k.
M:tz etc. uthschickede trogne mand och rådh her Hogen-
schilldt Biellke och her Erich Gyllenstierne, såsom her efther
r$
1580 581
föllger, och seden befinnes korteligen antechnedt hvad som
blef svaret till hvar puncht ytterligere än som i h. f. N:s bref
författedt är.
Först nest enn tillbörligh hillsen och lykeönschen
1) blef h. f. N. föreläsit och öfverandtvardet thet rådslag, som udi
Vadztena blef författedt af richsens rådh samptlig, och begäredis ther
opå h. f. N:s rådh och betenkende.
Ther till blef svaret, att h. f. N. loth sig behaghe allt hvad som
ther udi författedt var och viste thet inthet att förandre uthen syntis
thett allt nyttigdt vare, män råder att thet iche allenest måtte såledis
vare författedt med pennen uthen ther efther vist i verket af någre
trogne personer ställis måtte; och synnerligen om richsens inkompst
och uthgift, att ther med enn viss ordning göris måtte oell att hielpe-
gärder, som af richet uthgöris, iche schulle till någet annet än krigs-
sakerne anvendt blifve; så och att krigsfollket måtte komme till theris
visse lönn årligen, på thet att the måge vare thess villigere, när som
omtränger.
2. Ther näst blef h. f. N. öfver andtvardet enn copia af thet
svar, som till kongen i Danmark var schrifvit på hans bref, som kom
till Vadztena, och ther hos berördt om thet förtret, som kongen i
Danmark någre reser giort häfver i hertig Christopher af Mechelborgs
gifthermåll, och seden föreläsit och öfver andtvardet thenn mening,
som schriftlig var författedt och ställt ther om till kongen i Danmark,
och begäredis ther opå h. f. N. råd och betenkende. Till hvillkit h. f.
N. svarede och rådde, att samme concept nu opå thenne tidh ingeledis
ved thenn mening uthgä schulle, uthen heller mente att högbemellte
hertig Christopher måtte sig sielf her om emoth kongen i Danmark
beschväre, och att hertig Christopher tillschrifves och svares måtte,
att han ville eftherkomme sin tillsaghe och förschaffe enn fullkomligh
försächkring på liebgedingk bådhe af keiseren, hans bröder och näste
förvanter och synnerlighe af hanns broderbarns förmyndere, såsom sed
och bruk är hos alle herrer och furster; och när som k. M:t thet be-
komit hade, ville h. k. M:t väll tänkie till de midel, att denn påbe-
gynte heiradtz handel uthen någen förhindring till en god ände väll
komme schulle, och videre inthet repetere eller svare till hans vidluf-
tighe schrifvelse.
3. Männ hvad kongen af Danmark belanger, synntes h. f. N. råde-
ligit vare, att k. M:t med allre förste ville låthe schrifve honom till
och begäre ett mothe på grentzsen med någre af begge richsens rådh,
the ther icke schole åthschillies, för änn alle tvistige saker kunne blifve
förenede, och i så måtte referere sigh in på thett Stettiniske fördragh,
på thett att videre ovillie, practicering och ovenschap måtte i tidh för-
tages begge richerne emillen, att thet icke till enn ny openbare krig
kommendis varder, efther man förnimmer, att kongen i Danmark ju
schall håfve någet ondt i sinnet emoth Schverighe, och syntes h. f. N.,
582
1580
att lägligste platzen till samme fönne mothe schulle sche på vår side
i Nyelöse, efther the Dansche håfve Varbergh, Kongsbacke och Båhus
ther icke långdt ifrå. Rådde och till, att man i midler tidh schulle
med flit opsökie och författe alle de beschväringer, som k. M:t, richit
och thess inbyggere kunne håfve emoth the Dansche, the som skäll
och grund hade, och att the personer af rådet i tid tillschrifves och
förårdnes måtte, som till samme mothe brukis schulle. Mente och att
efther h. f. N. betenkende hade kongen i Danmark inthet bort haft
the schip igen eller therföre någen betallning, som blef optagne i för-
lidne somer i fiende hampn för Narfven.
4. Videre blef h. f. N. öfver andtvordet och föreläsit the lybsche
acter, som nu i Vadztene hade varit förhandlet, och ther hos tillkenne
gifvit, att efther theris uthschickede sendebud slätt inthet ville tillbiude
sigh emoth k. M:t och richet, emoth allt thett som de fordrede och
begärede, så kunne them och på thenne tidh ingen annen afschedh
gifvin vardhe, till thess the sig videre schriftlig förclare.
Her om var h. f. N. mening och svar, att thett hade varit fast
nyttigere, att man hade afferdet them med fullkomlighere uthtryckte
svar och afschedh än som nu skedt är; och att bättre hade varit, thet
man hade slätt inthet gifvit them efther i thett, som man med argu¬
ment hade kunnit förläggie, uthen schulle förnemligen hållit oss vedh
thesse efthenne puncter, att k. M:t schulle begäre och fordre af them
all krigs omkåst och skeps uthredningh, som kåstedis på h. k. M:tz
örligsschip, ther uthrustedis emoth thett förbundne lybsche admerall-
schafft, som giordes för Narfven, hvilke sigh och fiendtligh emoth then
konglige armada ställt och angripit hade och att the måtte sökie the¬
ris schade igenn hos Lybke stadz inbyggere, så månge som hade varit
om samme amerallschafft; och att h. k. M:t ther emoth hade rätt till
att anhålle thenn uthlofvede penninge summa, som the fordrede efther
thet Stettinske fördragh, in till h. k. M:t kommer till för:ne krigs op-
rättning; *
item att the Lybske och håfve öfverträtt thet Frankfordiske af¬
schedh och kejserlig mandat med sallt, mynt och annet mere och att
fitalie pertzeler är then förnemste krigsmunition, som enns fiende kan
förstärkies medh;
item att de håfve förolämpet högbe:te k. M:t för Römiske keise-
ren och andre potentater och kallet openbarlige k. M:tz armada siö-
röfvere;
item att de håfve emoth all förmaning velit ändeligen i thenne
krigsbeschveringh emoth Muscoviten brukit then Narfviske seglatz, än-
doch i thett Stättiniske fördragh förmällis wie vonn alters etc.; item
att thenn ene schulle vette then andres beste; och therföre schulle 1111
blifve them kårt tillsagdt och förbudit att slätt afstå med samme
Narfvefart, hellst meden thenne feide varer, efther ätli udaf allder
häfver inthet varit thenn Narfviske seglatz eftherlåtidt och i så måtte
1580
583
hållit sigh alldelis ved thenn oprättede Stettiniske fredz fördrag. Män
hvad som kunne vare bevisligit att vare optagit af de schip, som hade
k. M:tz underschrifne pas på samme år uthgifne, thet borde intet ne-
kes till att förnöghe och betale med förste lägenhet, såsom och att
högbe:te k. M:t icke kann med fogh och rätt fordre någen tull af dem,
som i acterne var författedt, hellst efther them var intet tillförene
ther om varned och tilkenne gifvit, så och för thet att k. M:t schulle
hårt stå ther opå, att de schulle slätt afstå med samme seglatz, så
lenge fegden står, som förbe:t är; och til besluth rådde till, att k. M:t
ville ännu med förste schrifve them till sin uthtryckte mening, hvarvid
h. k. M:t sigh hålle ville, och begäre theris schrififtlighe förclaringh,
och att man schulle vinläggie sig om att man kunne håfve them och
alle Ansee städer till vänner på vår side. H. f. N. sade sigh och strax
ville schrifve till docter Zacharias och docter Schulltz, att the schole
handle med thet Lub:e rådh, att de i midler tid, till thes the finge
någen videre svar och beschedh, iche måtte företaghe och inlathe sigh
någet i handel med andre.
5. Ytterligere blef h. f. N. och förläsit ett concept, som var stellt
till kejsaren om k. M:tz kere systers etc. hertiginnen af Saxsens saker,
ther opå h. f. N. sitt betenkiende ville förstå lathe. Så syntis h. f. N.
nyttigest vare, att med thenne schrifvelse på någen tid fördrögdes och
att k. M:t ville nu först beschicke thenn gamble hertig Frantz af Saxsen
och the andre hertig Magnuses bröder och hålle sig vid fadrens för-
säkringh och förschrifningh, hvilkit landzsåtherne och på thenn tid. då
samme heiradz handel stadfestedis, bevilligit hade; och att nu förvette
sigh, för huru mykit som thett är uthsat och hos hvem, på thett att thet
kunne med förste inlösis högbe:te furstinne och hennes unnge sånn till
gode, ty hertig Magnus kann intet förbrythe theris rätt i någen måtte.
Och syntes best vare, att Hermanus Bruser, som nu är her i richit,
måtte herom befalles att uthrätte och med flit bestelle, och seden vore
tid nogh ther om att besökie keiseren.
6. Hvad arfveschifftedt belanger emillen högbe:te k. M:t v. a. n.
h. och h. f. N., blef och berättedt och tilkenne gifvit, hvarföre thet
ännu icke var kommit till någet fullkomligit fast bythe och att richsens
rådz betenkende var, att thett schulle venligen och kärligen jemkes
och delis hvar annen till lägenhet och iche lathe låtten gå ther öfver,
ty thet kunne då så falle sig med låtterne, som hvar parthen kunne
vare fast olägligit, ther med kunne seden gifves tillfälle till oenighet
och ovenschap. Ther till svaredis, att h. f. N. intet synnerligit hade
trängdt på någen läth att kaste, uthen lathe sigh väll nöghe med the
lägenheter som h. f. N. var tillagdt i Callmarne för åtte år seden,
allenest begärede ännu som tillförene, att ther måtte göris ett fast
och orygligit schiffte med bref och segell, och att Rasmus Lodviksonn,
som alla jordeböker häfver händer emellen, måtte gore sin edh, så att
begge låtterne jemkes rättvisligen och göris alldelis liche gode både