Den 6 Juni.
301
de; ty på hvarje ort finnes ju utininuteringsställen, der raan
kan få det mindre belopp man önskar. Jag yrkar derför af-
slag på Utskottets och bifall till Prosten Palmlunds förslag.
Efter dermed afslutåd discussion ogillade Preste-Stån-
det Utskottets tillstyrkande och beslöt för sin del höja det
i denna § stadgade belopp 15 kannor till 30 kannor.
§ 2.
Contracts-Prosten Palmlund erhöll på begäran ordet och
yttrade: Äfven här inskränker jag mitt yttrande endast till
att. med afslag på hvad Utskottet tillstyrkt, vördsammast
yrka bifall till min motion.
Doctor Sandberg: Jag instämmer med den föregående
talaren och kan för ingen del se i ett bifall tili hans motion
de faror, som Utskottet deri sett. Mig har det alltid före¬
kommit otillbörligt, onödigt och i dubbelt hänseende för¬
derfligt, att lagstiftningen skall sanktionera både minuthan¬
dels- och utskänkningsställen för att på allt möjligt sätt
lätta utvägen för arbetaren att få bränvin. Är det icke mer
än nog med dessa sednare förderfvets nästen, der man både
kan förtära på stället och taga med sig hem så mycket
eller litet man någonsin behagar? Kan man inbilla sig att
superiet minskas derigenom, att ett närbeläget ställe finnes,
dei man kan få köpa ett stop bränvin och slå sig ner utom
knuten eller i en annan stuga att förtära det? Eller är
hemsupningen något godt, sorn bör uppmuntras genom sådana
försäljningsanstalter? Ännu mera: kan man väl med allvar
påstå, att det låga belopp, som der får köpas och under¬
lättar den ömkliga och för de fattige så olycksbringande
salningen, skall befordra nykterhetens och sedlighetens väl-
förstådda intresse såsom Utskottet antyder? För min del
kan jag icke annat än på det högsta ogilla både resonne-
mentet och det deraf föranledda resultatet rörande denna
2:dra §.
Med ogillande af hvad Utskottet tillstyrkt, höjdes minsta
försäljningsbeloppet '/2 kanna, som i denna § medgifves, till
en hel kanna.
§ 5. Godkändes.
§§8, 10, 12 och 13. Hvad Utskottet beträffande dessa
§§ hemställt och föreslagit godkändes.
§ U.
Doctor Sandberg begärde ordet och yttrade: Jag hade
önskat, att i 14 §:s i moment måtte blifva intagna dessa
302
Den 6 Juni.
ord: »Sedan äfven Kyrkoherdens utlåtande blifvit infordradt».
Utskottet har icke dertill velat tillstyrka bifall, utan hänvi¬
sat Kyrkoherden att söka vid kommunalstämman göra sin
talan gällande. Men utom det att den kommunalstämma,
der frågan, om en krog skall anläggas i en socken eller
icke, förekommer, kan möjligen hållas vid ett tillfälle, som
man kanske sökt, då Kyrkoherden är borta eller af em-
betsgöromål hindrad att tillstädeskomma, finner väl en¬
hvar, att det är en betydlig skilnad, om Pastor blott afgif-
ver sin röst vid en kommunalstämma och vid dess beslut
möjligen fogar en reservation, än om Konungens Befallnings¬
hafvande eger att från honom, såsom en embetsmyndighet,
infordra utlåtande, vid hvilket Konungens Befallningshaf¬
vande sedermera vid fattande af beslut i saken kan stödja
sig. Jag känner åtminstone en Landshöfding, som önskat
ett sådant biträde för framgången af sina nitiska bemödan¬
den att inskränka den förderfliga krogrörelsen inom sitt län
och hämma den olyckliga bränvinssupningen ibland folket.
Icke bör väl Lagstiftningen, och aldraminst Preste-Ståndet,
förkasta en sådan utväg, som i .någon mån kan bidraga till
att vinna ett sådant ändamål. Äfven här kan jag icke annat
än förundra mig öfver Utskottets motivering, att den af
motionären föreslagna åtgärden alltid skulle föranleda be¬
svär och tidsutdrägt. Kan det vara någon fördel för en
församling att med största lätthet och så skyndsamt som
möjligt få en ny bränvinskrog inom sitt sköte? Jag tror
* det sannerligen icke, och anhåller vördsamt att Högvördiga
Preste-Ståndet ville åt sista punkten i 14 §:s 1 mom. gifva
den föreslagna lydelsen: »Kongl. Majds Befällningshafvan-
»de, sedan äfven Kyrkoherdens utlåtande blifvit infordradt,
»fatte deruti sitt beslut och gifve det Kommunal-Nämndens
»Ordförande tillkänna».
Kyrkoherden Ekelundh: Till alla delar instämmer jag
med den siste talaren och det så mycket hellre som jag
nyss erfarit, att man i en församling fattat beslut om an¬
läggande af en krog, utan att Pastor i församlingen ens
deröfver blifvit hörd. Då Pastor likväl i främsta rummet
är satt att vaka öfver och befordra församlingens sedlighet,
måtte det väl ock vara i sin ordning, att han jemväl får
yttra ett ord vid frågan om anläggandet af en inrättning,
som i afseende på sedligheten har ett så stort inflytande.
Jag får derför yrka bifall till Doctor Sandbergs motion.
Doctor Säve: Om både Kommunal-nämnden och Kom-
munal-stämman redan beslutit sig för inrättandet af nya
bränvinsförsäljningsstäilen i socknen, tjenar det väl ej till
mycket, om Pastor sedan kommer med sin förklaring der-
Den 6 Juni.
303
emot. Mera sannolikt synes väl, att, om Pastor vid Kom¬
munalstämman uttalar sina betänkligheter mot saken, ve¬
derbörande socknemän skola vid hvad Pastor yttrat, fästa
tillbörlig vigt. Jag kan derför ej annat än anse det Utskot¬
tet haft grundadt skäl för sin hemställan, att låta bero vid
hvad i saken redan stadgadt är, hvadan jag ock får yrka
på bifall till Utskottets hemställan.
Kyrkoherden Otterström: Jag instämmer med den siste
talaren. Jag tror, att Pastors ord gälla mer, då de utta¬
las vid en Kommunalstämma och mot hvars beslut han i
nödfall kan reservera sig, än om han skall afgifva särskildt
utlåtande i ämnet. Det är väl möjligt att Pastor icke på
alla ställen är röstegande i Kommunalstämman, men uti
frågor, sådana som den förevarande, får han säkerligen ändå
rätt att tala, om han sådant önskar. Jag kan derför ej tro
annat än att Utskottet förfarit rätt, då det hemställt, att
låta bero vid hvad i saken stadgadt är.
Professor Ribbing: Jag skulle vilja gå ett steg längre
än de två sista talarne, i det jag förklarar det bifall till
Doctor Sandbergs motion icke blott icke skulle vara gagne-
ligt, utan rent af skadligt. Derigenom skulle vi få två sty¬
relser öfver kommunen bredvid hvarandra, nemligen Pastors¬
embetet och Kommunal-styrelsen, eller vi skulle åtminstone
hafva tagit initiativet till och uttalat principen af en sådan
andra styrelse bredvid den sistnämnda,under det att endast
denna bör ega att leda och bestämma kommunens ange¬
lägenheter. Frågan om anläggandet af krogar är ett ord-
nings-mål, dermed religionen och kyrkan, efter mitt förme¬
nande, icke har något att skaffa, så framt man icke vill
påstå, att krogar i och för sig äro irreligiösa och osedliga.
Vore åter det händelsen, skulle det Högv. Ståndet väl ej
böra stanna vid nu gjorda förslag: det enda Ståndet vär¬
diga vore då att yrka krogars totala förbjudande. Då man
väl emellertid icke vill framställa berörde påstående, så kan
jag ej eller finna, att kyrkan och dess målsmän hafva med
denna saken något att göra. Jag yrkar derför på bifall
till Utskottets hemställan.
Doctor Sandberg: Uti hvad jag vördsamt föreslagit, lig¬
ger, såvidt jag kan förstå, icke den ringaste afsigt att sätta
två styrelser öfver eller bredvid den tredje. Jag har blott
trott, att, då Pastor tillkommer ex officio att vaka öfver
sedligheten inom den honom ombetrodda församling, honom
ock bör lemnäs tillfälle att få yttra sig huruvida han anser
det vara nyttigt eller skadligt att en krog derinom anläg-
ges. I den primitiva Bränvinsförsäljnings-Förordningen (den
304
Den 6 Juni.
18 Jan. 1855 § 13) var det Pastors både rättighet och pligt
att till Konungens Befallningshafvande insända eget utlåtan¬
de i ämnet. Det är denna både rättighet och pligt jag velat
åt honom vindicera. Hvad han i detta afseende kan uträtta
på Kommunalstämman, lärer han väl ändå icke underlåta.
Men detta upphäfver, enligt mitt förmenande, icke behörig¬
heten eller behöfligheten af det som i min motion är före¬
slaget, hvaråt jag fortfarande önskar bifall.
Doctor Ternström: Onekligen vore det bäst för Kyrko¬
herden eller den hans ställe företräder, att aldrig behöfva
utlåta sig i sådana ämnen, det vill säga, att fråga om ut-
skänkningsställe inom socknen aldrig ifrågakomme. Men
då sådant hörer till fromma önskningar, kan jag icke annat
än biträda Doctor Sandbergs yrkande, »att Konungens Be¬
fallningshafvande, förrän tillstånd meddelas att anlägga
ny krog, har att deröfver infordra äfven Kyrkoherdens ut¬
låtande». Denna bestämmelse qvarstod i Bränvinsförsälj-
uings-lagen ända till sistlidne Riksdag. Jag har sjelf erfa¬
renhet af den verkan Pastors utlåtande i detta fall kan
hafva, då det lyckades mig för några år sedan att förekom¬
ma en sådan kroganläggning inom min församling. Att
Högv. Ståndet förenar sig om det föreslagna tillägget, an¬
håller jag.
Kyrkoherden Ekelundh: Jag kunde åtnöja mig med att
instämma med två sista talarne: dock kan jag icke under¬
låta att uttala min förvåning deröfver, att man vill påstå,
det frågan om anläggandet af krogar blott skulle vara ett
ordningsmål. Bränvins-lagstiftningen har ju i en lång följd
af Riksdagar varit ett städse återkommande ämne för de
begge Statsmakternas sorgfälligaste öfverläggning och oin-
pröfning, och man har uppbjudit all sin förmåga att på
bästa sätt söka afvärja de oseder och olyckor, som rus¬
dryckens missbruk medför. Att bränvinsförsäljningen måtte
inskränkas till så få ställen som möjligt, är en grundsats,
som genomgår den nu gällande lagen. Denna grundsats
har gjort sig gällande icke blott ur ordningens, utan jemväl
ur religionens och sedlighetens synpunkt. Jag bestrider
derföre helt och hållet en sådan åsigt, som skulle brän-
vinsfrågan blott vara ett ordnings-mål, och jag är öfverty-
gad, att ingen inom detta Stånd skall på fullt allvar vilja
motsätta sig Pastors rättighet och behörighet att å embe-
tets vägnar yttra sig rörande nya krogars anläggande.
Kyrkoherden Heurlin: Med Doctor Sandbergs förslag af-
ses ej att införa i Bränvinsförsäljnings-Förordningen någon
ny princip, utan blott att åter upplifva en princip, som der
Den 6 Juni.
305
förut varit gällande. I den primitiva Bränvinsförsäljnings-
förordningen, eller den af år 1855, utgick man från dubbla
principer, nemligen en ekonomisk och en sedlig. Församlingen
skulle yttra sig om rättigheten att försälja bränvin från den
ekonomiska ståndpunkten, Pastor från den sedliga. Uti de
sist utkomna förordningarne har den sednare principen blif¬
vit undanskjuten, som om frågan vore rent ekonomisk. Deri
har man, efter mitt förmenande, begått ett misstag.
Helst hade jag önskat, att i Doctor Sandbergs förslag
blifvit i stället för ordet »Kyrkoherdens» insatt ordet »Kyrko¬
rådets», då frågan dermed synts mig hafva blifvit bragt på
sin rätta ståndpunkt. Men, då jag icke vågar framkomma
med ett nytt yrkande, instämmer jag med Doctor Sandberg
i hans påstående.
Doctor (»uniieliiss: Min granne har framställt den frågan,
om krogar i och för sig äro irreligiösa och osedliga. Derom
torde man ej behöfva tvista; men att de lätt kunna göra
sig förtjenta af ett dylikt epithet, är väl icke mycket tvif¬
vel underkastadt. Dock kan jag ej annat än instämma med
dem, som ansett det af Doctor Sandberg föreslagna stad¬
gande öfverflödigt, helst Pastor eger tillfälle att i Kommu¬
nalstämman yttra sig i frågan samt Konungens Befallnings¬
hafvande i allt fall icke lärer underlåta att infordra Pastors
utlåtande. Derföre och då jag anser det vara önskligt, att
icke mer än nödigt är inblanda Pastor uti dessa frågor,
röstar jag för bifall till Utskottets förslag.
Doctor Moberger: Den fråga, som vi nu förehafva, berör
utan tvifvel på det närmaste sedligheten och gudaktigheten.
Berodde det derför endast på oss, skulle jag ej dröja ett
ögonblick att tillstyrka, det vi borde omfatta Doctor Sand¬
bergs förslag. Men jag tror, att en hvar, som klart be¬
dömer situationen, ej kan göra sig någon illusion att fö¬
revarande förslag skall af Kikets Ständer bifallas. Man
skall anse det alltför prelatensisk och en professor har
sagt att med förslagets antagande införde man en ny prin ¬
cip i Kommunalstyrelsen. Då sålunda det enligt mitt för¬
menande icke är någon utsigt, att förslaget skall gå igenom,
nödgas jag godkänna Utskottets hemställan.
Kyrkoherden Otterström: Jag anhåller att få göra en
anmärkning vid en föregående talares yttrande. Han sade
att man uti den sista bränvinsförsäljnings-författningen un¬
danskjuta den sedliga principen. Jag tror dock, att hela
denna bränvinsförsäljnings-lagstiftuing är en undantags-lag-
stiftning, tillkommen just tued afseende på sedlighetens kraf.
Högv. Preste-St. Prot. 1866. 5:te Bandet. 20
306
Den 6 Juni.
Anledningen hvarför det särskilda stadgandet funnits i 1855
års författning, men uteslutits i den sist utkomna har utan
tvifvel varit den, att år 1855 ännu icke kommunalförfatt¬
ningarna utkommit. Man borttog detta stadgande, på det
att icke uti denna fråga, som onekligen är en kommunal¬
fråga, man skulle hafva en makt bredvid kommunalstyrel-
sen. Denna fråga, som ju ej är en kyrklig fråga, är för
öfrigt väl ej annorlunda beskaffad än att hvarje upplyst och
kristligt sinnad församlingsmedlem må anses kunna rätt
bedöma den. Jag får derför yrka på bifall till Utkottets
förslag.
Kyrkoherden Henrlin: Den siste talaren säde, att brän-
vinslagstiftningen vore en undantagslagstiftning, tillkommen
just med afseende på sedlighetens fordringar. Alldeles sannt!
Men då är det väl ock besynnerligt, att den, som är satt
till sedlighetens vårdare, icke skall få yttra sig i de frågor,
som på sedligheten hafva ett så stort inflytande. Jag med¬
ger ock att anledningen, hvarför den sedliga principen ute¬
slutits ur den sist utkomna bränvinsförsäljnings-förordnin-
gen är den af nämnde talare uppgifna. Men en annan sak
är, om man gjort rätt i att företaga en dylik uteslutning.
Jag tror det ej. Det är väl möjligt att Preste-Ståndet, om
det bifaller Doctor Sandbergs förslag, kommer att i detta
beslut stanna ensamt, men då jag ansett detta förslag i
sedlighetens intresse förtjena att understödjas, har jag ock
ansett mig såsom prest böra uttala detta.
Domprosten Björling: Den grundsats, som jag anser
bör följas så väl i denna sak, sorn i andra ämnen, som äro
af någon vigt, är att man öppet uttalar sin öfvertygelse om
hvad som är bäst och nyttigast och dervid ej frågar efter
huruvida de öfriga Stånden hafva samma åsigter eiler icke,
ej heller skyggar tillbaka om man för sin öfvertygelses skull
skulle blifva misskänd eller smädad. Uti förevarande fråga
synes mig Doctor Sandbergs förslag befordra sedlighet och
god ordning, och jag får tillstyrka att Högvördiga Ståndet
måste bifalla detsamma, utan afseende på de andra Stån¬
dens åsigter.
Sedan discussionen dermed förklarats afslutad blef,
uppå derom af H. II. Erke-Biskopen och Talmannen gjord
proposition, Utskottets hemställan afslagen, hvarjemte Stån¬
det för sin del beslöt, att sista punkten i 14 §:n 1 mom.
skulle erhålla följande förändrade lydelse: »Kongl. Majits
Befallningshafvande, sedan äfven Kyrkoherdens uttlåtande
blifvit infordradt, fatte deri sitt beslut och gifve det Kom-
munal-Nämndens ordförande tillkänna.»
Den 6 Juni.
30?
§§ 15, 18 och 20. Till hvad Utskottet under dessa §§
tillstyrkt och hemställt lemnade Ståndet sitt bifall.
§ 24.
1 momentet.
Doctor Sandberg: Jag vill icke envist yrka att min å-
sigt i detta fall skall göra sig gällande, då det här ej är
fråga om något sedligt intresse, utan om ekonomiska för¬
hållanden. Det synes mig dock vara tydlig att, då krogarne
på landet blifvit till stor del afskaffade, men bibehållas i stä¬
derna, och krogarne i städerna sålunda hämta en stor delaf
sina inkomster af landtboerna, vore det rättvist, att ock landet
finge någon fördel af de stora bränvinsutskänknings-afgifter,
som nu tillfalla städerna. Ty det är en beklaglig erfaren¬
het att då landtboerne, som på lång tid icke förtärt brän¬
vin, komma till städerna, så besöka de krogarna och taga
der till bästa mer än tillbörligt är, så att hemfärden icke
alltid blir så ordentlig som den borde vara. Härtill kommer
ytterligare att en stor del af dem köpa med sig hem större
eller mindre partier, ifrån V« till 15 kannor, och så länge
det räcker befrämjar det icke nykterhet och en älskvärd
sammanlefnad hvarken i huset eller grannskapet. Det är
från städerna, som nu mera den mesta bränvinssupningen
utsprides på landet, och det är af landtboer städerna få
sina största inkomster för utskänkning och minuthandel
med bränvin, hvarföre det vore både billighet och rättvisa,
att alla dessa afgifter för hela länet sammaslogos och ut¬
delades efter folkmängd både i städerna och på landsbyg¬
den. Men då redan i nu gällande Förordning är föreskrif-
vet, att Vs af dessa inkomster skall tillfalla Landstinget och,
såsom förut, Vs Hushållssällskapet, och således i viss mån
användas till landsbygdens fördel, vill jag icke vidare yrka
något afseende på ifrågavarande motion.
Momentet godkändes.
2 momentet.
Contracts-Prosten Psilmlunil: Vid detta mom. af Betän¬
kandet anhåller jag att få taga Högvördiga Ståndets upp¬
märksamhet i anspråk för några ögonblick.
Att de motioner — ibland hvilka en af mig — som för-
anledt denna Utskottets afstyrkande hemställan, skulle röna
motstånd, var mig visst, icke oväntadt. Man har velat finna
öfverdrifna anspråk i motionärernas förslag. Men verkliga
förhållandet är, att förslaget afser hvarken de städerna för¬
308
Den 6 Juni.
behållna 3/5 af bränvinsförsäljnings-afgiften, icke heller den
Vä af samma afgift, som vid sistlidne Riksdag tillerkändes
Landstingen, utan motionernas syftemål är att, om möj¬
ligt, tillvägabringa en jemnare och billigare fördelning, de
olika länen emellan, af den V5 af minuterings- och utskänk-
nings-afgiften. som alltsedan år 1855 tillfallit och ännu till¬
faller Hushållnings-Sällskaperna i Riket. Ett utjemnande
af det stora missförhållandet i sist berörda hänseende —
ett missförhållande, hvars både verklighet och obillighet
hvar och en med de uppgifna siffrorna för ögonen måste
erkänna — kräfver visserligen någon, men i det hela högst
obetydlig uppoffring af en eller annan rikare lottad provins
till förmån för det för alla Rikets provinser gemensamma
landt- eller jordbruks-intresset, så vidt som detta kan anses
genom Hushållnings-Sällskapernas verksamhet befrämjas.
Väl är det sannt, att bränvins-minuterings- och utskänk-
nings-afgiften till sitt större eller mindre belopp beror på
hvarje läns eller kommuns större eller mindre omtänksam¬
het att tillverka och förtära rusdrycken och till det möjli¬
gen högsta uppdrifva inkomsten deraf, samt att således
hvarje kommun för sig kan göra anspråk på denna premii-
eller nödhjelpsfond såsom sin väl förvärfvade tillhörighet;
men man bör härvid icke förbise, att, genom den nu mera
underlättade samfärdseln provinserna emellan, en hel mängd
folk såsom resande eller gästvänner ifrån den ena lands¬
orten till den andra, öfver allt, helt oegennyttigt lemna bi¬
drag, hvar och en i sin mån, till nyssbemälda fond, och att
dessa kontribuenter följaktligen icke med skäl böra kunna
frånkännas allsköns andel i resultaterna af det så pass en¬
drägtigt gjorda sammanskottet. Skulle nu en läns kommun
missunna den andra någon som helst anpart af nämnde
premie-medel, så står det ju förstberörde län eller kommun
fritt och öppet att inom sig inskränka, ju mer desto bättre,
så val' tillverkningen som förbrukningen af bränvinet, och
dymedelst i behörig mån förknappa andras alltför oskäliga
anspråk 1
Emedlertid synes mig den protest, motionerna fram¬
kallat, ej annat innebära än en mer elier mindre direkt
fingervisning till de provinser, de län, som i förevarande
fall nu stå på ungefärligen samma linia, att bränna och
supa upp sig till en point, der äfven dessa kunna göra sig
delaktige af de utfästade premierna till nödtorftigt eller
nöjaktigt belopp. Det samhälle, som icke är nog omtänk¬
samt att på detta sätt i högsta möjliga måtto vända sig
det onda till godo, kommer alltså oåterkalleligen att få plikta
för sin uraktlåtenhet. Och här gäller väl onekligen det be¬
kanta Virgilianska — hvars öfversättning hit tillämpad ant-
Den 6 Juni.
309
vårdas åt hvars och ens eget skön och godtfinnande —
»Quidquid delirant reges, plectuntur Achivi.»
Utan att våga inför Högvördiga Ståndet framställa nå¬
got bestämdt yrkande i frågan, måste jag dock för min en¬
skilda del afslå Utskottets hemställan.
Domprosten Sondén: Då den förste talaren ej framställt
något yrkande, kunde något svar på hvad han sagt må¬
hända icke erfordras. Men jag vill dock försöka att öfver¬
sätta den latinska fras, hvarmed han slutade sitt yttrande;
och jag har i hastigheten icke funnit bättre öfversättning
än denna: »För det delirium, som inträffar i Götheborgs
och Bohus län, få Småländningarne svida.» Men om det
kan vara något bevisande för riktigheten af de uti ifråga¬
varande motion uttalade åsigter, lemnar jag derhän. Jag
tillstyrker bifall till Utskottets förslag.
Momentet godkändes.
3 Momentet.
Doctor Sandberg: På det högsta beklagar iag, att Ut¬
skottet tillstyrkt afslag å denna min motion. Utskottet
erkänner, att folkundervisningen utgör ett af de vigtigaste
bland alla kommunala behof, men tror att, der tillvaron af
ett sådant behof erkännes, kommunen också är betänkt på
anskaffande af medel till detsammes afhjelpande. Ja visst,
men der behofvet ej erkännes, der användas ifrågavarande
tillgångar till allting annat än att upphjelpa folkundervis¬
ningen. Det har förekommit mig motbjudande att uppgifva
den enskilda anledning, som från min sida framkallat det
nu afstyrkta förslaget, som är så lydande: »Hvad stad eller
»socken sålunda tillfaller (af bränvinsminuterings- och ut-
»skänknings-afgifter) användes allestädes der det behöfves,
»först och främst till folkbildningens utveckling, således till
»skollärares aflöning, till undervisningsmateriel, till skolhus-
»byggnader och till förökande af sockenbibliotheker, samt
»sedermera till andra för kommunen nyttiga ändamål.» En
sådan föreskrift synes icke kunna föranleda den minsta be¬
tänklighet: den skulle gifva en närmare bestämning åt den
sväfvande anvisningen till kommunala behof, genom att ställa
det aldravigtigaste i främsta rummet och förekomma det
kommun al-stämmor, utan att bekymra sig om församlingens
ytterliga behof för folkundervisningen, kunna använda ut-
skänkningsafgifterna till de mest otroliga och vidunderliga
ändamål. Emot mig enskildt såsom kyrkoherde och ord¬
förande i en församlings skolstyrelse skulle det varit en
verklig välgerning, om den föreslagna föreskriften fått in¬
310
Den 6 Juni.
komma på behörigt ställe i bränvinsförsäljnings-förordningen
eller ock i någon § uti författningarne som röra folkskolorna
och medlen till deras underhåll.
Professor Ribbing: För min del får jag deremot yrka
bifall till Utskottets hemställan. Först och främst skulle
det af motionären föreslagna stadgande leda till besvär och
trassel, om vid bokföring skulle visas, att den summan an-
vändts till det ändamålet, den till ett annat. För det andra
komma de i det ifrågasatta stadgandet intagna orden: »der
det behöfves» att tillintetgöra all verkan af samma stad¬
gande. Ty med tillhjelp af denna fras blir det mycket lätt
att kringgå det gjorda stadgandet; skolrådet skall förklara
att ytterligare omkostnader behöfvas, Kommunal-styrelsen
att de äro onödiga, och man invecklar sig i processer utan
ända. Jag måste derför stanna i det slut, som jag i bör¬
jan af mitt yttrande förklarade mig omfatta.
Kyrkoherden Ekelundh: I denna fråga ville jag gerna
instämma med Doctor Sandberg, men jag kan det dock ej,
hufvudsakligen derför att de ändamål, för hvilka han önskat,
att ifrågavarande medel måtte användas, i allt fall måste
tillgodoses. Skulle dessa syndapenningar rätt användas,
borde de enligt mitt förmenande anslås till fattigvården. Men
af egen erfarenhet vet jag, att, äfven der något sådant fö¬
reslagits, man invändt, att till fattigvården erhållas nog ändå
medel, emedan dess bekostande är ett kommunalt åliggande,
för hvars fullgörande lagliga föreskrifter äro gifne. Der¬
emot förefinnas, synnerligen inom stadskommunerna, många
behof af allmännyttiga företag och inrättningar, hvartill an¬
slag icke så lätt skulle kunna utverkas, om man icke hade
dessa medel att tillgå. Jag anser derföre, att det icke är
rätt lämpligt att meddela detaljerade bestämmelser i frågor,
hvaröfver kommunerna förut ägt sjelfva bestämma, och jag
får således yrka på bifall till Utskottets hemställan.
Momentet godkändes.
§§ 26 och 28.
Doctor Säve: I afseende på min reservation vid hvad
Utskottet under § 28 hemställt önskar jag att få yttra några
ord. Jag tycker ej, att Utskottet i fråga om försäljnings¬
rätten i stad af bränvin under sön- och helgedag gått så
långt som Utskottet bordt och kunnat. Då lagen redan
förbjudit all annan utskänkning af bränvin på landet å sön-
och beigedagar, än på gästgifvaregårdar vid måltider till
resande, kan jag ej inse hvarför ej samma stadgande bör
D en 6 Juni.
311
meddelas angående städerna, då nykterheten väl är lika
angelägen för stad sorn för land.
Man har invändt att så önskligt det vore att krogarne
stängdes om sön- och helgedagar, detta dock icke läte sig
göra, emedan det i de större fabriksstäderna skulle leda
till alltför stora praktiska svårigheter, då der finnes en stor
mängd personer, hvilka icke tillhöra någon familj eller hafva
eget hushåll och hvilka, om krogarne stängdes, skulle få
svårt att erhålla någon mat. Men tydligt är att, om det
af mig ifrågasatta stadgandet blefve lag, snart nykterhets¬
värdshus skulle på dessa ställen uppstå. Vi se redan, att
man i en så stor fabriksstad som Norrköping kommit ett
godt stycke på den väg, sorn jag önskar att man borde
beträda. Och Norrköping är icke det enda exemplet i detta
hänseende. Om nu ock berörde stadgande icke kunde till-
lämpas i afseende på t. ex. Göteborg och Stockholm, så kan
ju konungens befallningshafvande i fråga om dem medgifva
undantag. Jäg får derför yrka, att Ståndet för sin del måtte
antaga det af mig i denna reservation föreslagna stadgande,
så lydande: »Likaledes vare å sön- och helgedag all annan
utskänkning af bränvin än på gästgifvaregårdar vid målti¬
der till resande förbjuden, derest vår befallningshafvande
ej, på grund af särskilda omständigheter, undantag med¬
delat.»
Professor Ribbing: Då sjelfva reservanten ansett nödigt
att i det af honom föreslagna stadgande medgifva undantag
från den allmänna regeln, visar det ock, att undantag äro
nödvändiga. Men under sådana förhållanden synes det mig
vara bättre att, på sätt redan stadgadt är, låta kommunal¬
styrelsen bestämma, huruvida utskänkning af bränvin i stad
under sön- och helgedagar må förbjudas, än att i lag stadga
förbud för sådan utskänkning, men på samma gång med¬
gifva undantag från detta stadgande.
Att det är en betydlig olikhet mellan stad och land uti
ifrågavarande hänseendet, kan väl af ingen betviflas. Kro¬
garne äro för en del af stadsbefolkningen så behöfliga, eme¬
dan en viss del af befolkningen är såsom det heter inackor¬
derad för sina måltider på dessa ställen. Men ej nog här¬
med. Mycket större olikheter äfven mellan olika städer
finnas än man måhända tänkt på. Man har medgifvit, att
det skulle vara svårt att tillämpa det föreslagna stadgandet
med afseende på fabriksstäderna. Men jag tror många flera
fall kunna uppgifvas, der detsamma gäller, t. ex. om Universi¬
tetsstäderna, der såsom bekantar hela massor af unga män
äro inackorderade på källare.
Nu säger man kanske, att det är blott fråga om att
stänga de s. k. simplare ställena, hvaremot de bättre skulle
312
Den 6 Juni.
få hållas öppna. Men då blir stadgandet ytterligt förhat¬
ligt. Och dessutom hvem kan hindra en tarfligt klädd per¬
son att besöka ett af de s. k. bättre ställena. Man kan väl
ej utvisa honom, för det han har en grof rock.
Det ena med det andra föranleder mig att yrka, det
Utskottets hemställan må varda af Ståndet bifallen.
Domprosten Sondén: Redan uti nuvarande stadganden
i ifrågavarande hänseendet finnas undantag. Nu har reser¬
vanten ej eller föreslagit någon regel utan undantag. Det
gäller här att afgöra hvad som bör anses såsom regel och
hvad såsom undantag. Mig synes då regeln böra vara den,
att all utskänkning å sön- och helgedagar må vara förbju¬
den så i stad som på land.
Hvad Universitetsstäderna angår, kan jag ej tro annat
än att der finnes så mycket praktiskt folk, att, om det ifrå¬
gasatta stadgandet blefve lag, man mycket väl ändå skulle
reda sig.
Jag får yrka bifall till Doctor Säves förslag.
Biskop Beekman: Jag anhåller att få instämma med
den siste talaren. Jag kan ej finna något skäl att uti ifrå¬
gavarande hänseendet göra skilnad mellan stad och land.
Det intrång, sorn man med det föreslagna stadgandet ansett
skola göras på den personliga friheten, är icke större för
stads- än för landtbefölkningen. De skäl, man anfört der¬
för att städerna borde få behålla utskänkningsrätten äfven
om sön- och helgedagar, har jag för min del ej kunnat finna
vara tillfredsställande. Dessutom har det redan på flera
ställen visat sig vara praktiskt möjligt äfven i stad att för¬
bjuda utskänkning af bränvin sagde dagar. Jag får derför
yrka på bifall till Doctor Säves förslag.
Doctor Säve: Det fägnar mig att mina förhoppningar,
det min motion skulle vinna understöd åtminstone inom
detta stånd, blifvit förverkligade. Med afseende å de an¬
märkningar, som mot förslaget blifvit framställda, får jag
blott erinra, att det icke kan vara rådligt att lemna Kom¬
munalstyrelsen den hufvudsakligen afgörande rösten, om ut¬
skänkning i stad skall vara tillåten å sön- och helgedagar,
emedan stadskommunen sjelf naturligtvis har ett intresse,
att utskänkningen fortgår obehindradt hela veckan, på det
att kommunens inkomster ej må varda förminskade.
Att den nuvarande lagen medfört sorgliga följder för
städerna kan väl ej förnekas. Det är bedröfligt att se,
huru en ej ringa del af städernas befolkning vid de tider,
då gudstjensterna bruka slutas, skockar sig omkring kro-
garna för att dit inslippa, vanligen dragande med sig äfven
Den 6 Juni.
313
en hop allmoge från närgränsande socknar. Det behöfves
sannerligen icke vidlyftigt ordas om den depraverande in¬
verkan på sederna, dessa besök hafva.
Det har aldrig varit min mening att göra någon skill¬
nad mellan krogar och källare. Källarne äro lika skadliga
för det lägre borgerskapet, som krogarne för det egentliga
folket. Båda dessa näringsställen skulle stängas om sön-
och helgedagar.
Jag får derföre fortfarande yrka på bifall till det af
mig framställda förslag.
Hofpredikanten Wahrenberg: Ehuru jag anser det vara
önskligt, att stad och land blefve likställiga uti ifrågava¬
rande hänseendet, tror jag dock, att detta skulle vara för¬
enadt med så många praktiska svårigheter, att det torde
vara lämpligast att qvarblifva vid de gamla stadgandena i
ämnet.
Om jag ser t. ex. på Stockholm, skulle, om det före¬
slagna stadgandet blefve lag, en hop personer om sön- och
helgedagar skocka sig kring Stockholms gästgifvaregårdar,
hvilka äro — till antalet blott två. Utom det att man på
det sättet monopoliserade dessa näringsställen framför
de andra, skulle dessa folkskockningar orsaka ett buller
och skoj, som på intet sätt bidroge till sedlighet och an¬
ständighet.
Det är så stor skillnad mellan stad och land, att man
ej kan gifva något gemensamt stadgande för dem, på sätt
föreslaget blifvit. Då man nu dessutom sett, att städerna
sjelfva börjat inse nödvändigheten att inskränka utskänk-
ningsrätten så mycket som möjligt, och det väl är att hop¬
pas, att de allt framgent skola fortgå på den vägen, tror
jag, att det är lämpligast att man låter dervid bero. Jag
tillstyrker derför bifall till Utskottets hemställan.
Domprosten Sondén: Alltsedan man började lagstifta i
detta ämne hafva förhållandena i Stockholm utgjort de svå¬
raste hindren att erhålla god ordning i allmänhet och sär¬
skildt ett stadgande, sådant som Doctor Säve nu föreslagit.
Man har nemligen städse sagt, att det vore omöjligt att
tillämpa detta stadgande på Stockholm. Men derför finnes ju
ock i stadgandet nämndt, att undantag kunna gifvas från
den allmänna regeln. Man behöfver säkerligen icke frukta,
att Öfverståthållare-Embetet skulle vara så oklokt, att lemna
Stockholms gästgifvaregårdar något monopolium, helst dessa,
mig veterligen, icke nu lemna mat och dryck åt menniskor,
utan blott åt hästar.
Jag skulle emellertid vilja göra ett amendement vid
Doctor Säves förslag. Han föreslår, att Konungens Befall-
314
Den 6 Juni.
f
ningshafvande skulle, på grund af särskilda omständighe¬
ter, ega meddela undantag från den allmänna regeln. Nu
fruktar jag, att detta medgifvande är alltför vidsträckt, ty
det skulle ju kunna hända, att några stads-kommuner, hvilka
redan förbjudit utskänkning om Sön- och Helgedagar, skulle
kunna få igen en sådan utskänkningsrätt, ifall nemligen
Konungens Befallningshafvande fästade afseende på enskil¬
des i det hänseendet uttalade önskningar. Jag skulle der¬
för vilja föreslå, att efter ordet »omständigheter» måtte in¬
tagas orden: »efter hemställan af vederbörande Kommunal¬
styrelse».
Doctor Sandberg: Jag instämmer med Doctor Säve och
Domprosten Sondén. Det skulle blifva en fägnad för Preste-
Ståndet, om vid den sista Stånds-riksdagen det ifrågasatta
stadgandet kunde blifva Ständernas beslut. Utskottet säger
i sin motivering, att förslaget svårligen är att förlika med
det allmänna begreppet om hvarje medborgares rättighet
att sjelf bestämma öfver sitt görande och låtande. Men det¬
samma kan sägas om hvarje lag, ty den innehåller alltid
en inskränkning i menniskans sjelfbestämningsrätt.
Man behöfver blott en Söndagseftermiddag vandra ge¬
nom en eller annan af Stockholms aflägsnare gator för att
öfvertyga sig, hvilket förderfligt inflytande krogarne öfva på
folket. Just den omständigheten, att några stora stads-
kommuner insett det förderfliga i att låta utskänkning af
bränvin pågå jemväl om Sön- och Heldedagar, visar, att
Staten bör lemna sitt understöd dertill att utskänkning äf¬
ven i de andra kommunerna må sagda dagar varda förbju¬
den, på det att den ledighet, som förunnas arbetaren på
Sabbatsdagen, icke må lända till hans förderf både för kropp
och själ.
Doctor Gumselius: Inom detta Stånd lär väl icke finnas
mer än en tanka derom, att allt möjligt bör göras för att
Sabbaten må hållas helig. Men en annan fråga är, huru¬
vida det är lämpligt att i förevarande hänseende vilja stifta
en lag, gemensam för både stad och land. Att förhållan¬
det dem emellan är mycket olika, kan väl ej förnekas. Men
äfven städerna emellan äro förhållandena olika. Det torde
derför vara rättast att låta hvarje stad lagstifta på det sätt,
som för den må synas mest lämpligt. Jag kan dessutom
icke neka, att det förefaller mig icke rätt värdigt att hafva
lagstadganden, som innehålla, att undantag derifrån må
efter omständigheterna medgifvas. Vöre det blott fråga om
en opinionsyttring af Preste-Ståndet, skulle jag visserligen
ej motsätta mig densamma. Men nu afses ett lagstadgande,
Den 6 Juni.
315
och derför nödgas jag yrka på bifall till Utskottets hem¬
ställan.
Biskop Beckman: Med anledning af den siste talarens
yttrande får jag blott erinra, att om landet redan gäller
hvad man nu ville få stadgadt jemväl om städerna. Det
heter nemligen i sista momentet al 28:de §: »På landet vare
å Sön- eller Helgedag all annan utskänkning förbjuden än
på gästgifvaregårdar vid måltider till resande, derest Wår
Befallningshafvande ej på grund af särskilda omständighe¬
ter undantag meddelat». Skulle derför bemälde talares re-
sonnement anses vara riktigt, borde berörde moment i 28:de §
uteslutas. Jag tror dock icke, att någon anser detta böra
ifrågasättas. Och då jag, såsom jag förut sagt, omöjligt
kan förstå, att städerna i detta fall böra hafva något slags
företräde framför landet, tror jag fortfarande, att man bör
antaga Doctor Säves förslag — ett stadgande, som utan tvif¬
vel skulle blifva lika välkommet för städerna som det visat
sig gagneligt för landet.
Doctor Ternström: Vi hörde nyss ett Virgilianskt gnomon;
mig rinner i minnet äfven ett Horatianskt: »naturam si furca
expellas, tamen usque recurrit», hvilket jag vill öfversätta
med: lagen kommer vrede åstad; ty »nitimur in vetitum sem-
per cupimuscpie negata». Den fria öfvertygelsen har alltid
en säkrare grund, heldst lagtolkningen i sådana praktiska
och grannlaga lall känner många sidodörrar. När stads-
kotnmunerna sjelfve komma till insigt uti det moraliskt,
fysiskt och ekonomiskt förderfliga uti kroglifvet om Helge-
dagarne, och med den rätt de hafva göra nödiga inskränk¬
ningar i utskäningsrättigheten, såsom det flerestädes med
god påföljd skett, då verkar detta bättre än alla lagbud.
Härmed vill jag dock icke säga, att jag motsätter mig Doctor
Säves förslag, så mycket mindre som jag sista Riksdag sjelf
var motionär i ämnet.
Sedan diskussionen härmed förklarats afslutad, blef Ut¬
skottets hemställan, i hvad dermed afses § 26, godkänd,
hvaremot Ståndet för sin del beslöt, att § 28, andra, tredje
och fjerde momenten skola förändras till ett enda moment,
så lydande: »Likaledes vare å Sön- och Helgedag all annan
»utskänkning af bränvin förbjuden än på gästgifvaregårdar
»vid måltider till resande, derest Wår Befallningshafvande
»ej, på grund af särskilda omständigheter och efter hem-
»tällan af vederbörande Kommunal-styrelse, undantag med¬
delat».
§§ 27 och 32. Ståndet biföll, hvad Utskottet i afseen¬
de på dessa §§ hemställt.
316
Den 6 Juni.
§ 41.
Doctor Ternström begärde ordet och yttrade: När man
jemför bötesbestämmelserna i denna § med de i Herr Olive-
cronas reservation föreslagna, så finner man i denna en
stegring, åsyftande att försvåra konsumtionen. För första
resan äro böterna på båda ställen lika; men sedan hafva
de i reservationen blifvit skärpta. Då nu Herr Olivecronas
förslag blifvit antaget af Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
hvarom jag just nu erhöll underrättelse, så hemställer jag,
om icke Högv. Ståndet behagade deruti förena sig.
Med ändring af hvad Utskottet, sidan 15, föreslagit rö¬
rande bötesbestämmelserna i mom. 1, antog Ståndet det i
Herr Olivecronas reservation, sid. 17, framställda förslag till
förändrad lydelse af 41 §:s 1 moment.
Yttrandet rörande uteslutande ur morn. 4 af orden:
»Utom det ansvar, som enligt allmän lag bör för sabbats¬
brott ådömas», gillades.
§§ 42, 45, 46, 58 och 60. Till hvad Utskottet under
dessa §§ tillstyrkt, yttrat och hemställt, lemnade Ståndet sitt
bifall.
Slutligen godkände Ståndet det bifogade förslaget till
Förordning, såvidt ändring deruti icke föranledes af Stån¬
dets i ämnet nu fattade beslut.
§ 6.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Memorial N:o 59, i an¬
ledning af återremiss af Lag-Utskottets Betänkande N:o 57,
öfver väckta motioner om förändrad lagstiftning angående
panträtt i lös egendom.
Doctor Petrelli begärde ordet och yttrade; Med anled¬
ning af återremiss af Lag-Utskottets Betänkande öfver väckta
motioner om förändrad lagstiftning angående panträtt i lös
egendom, har Lag-Utskottet utarbetat förevarande lagförslag.
I förslaget till lag angående panträtt i lös egendom kun¬
de jag, för min del, icke instämma.. Men hvad Utskottet
nu föreslagit, tror jag mig böra förorda till antagande. Jag
har egentligen blott en enda anmärkning mot förslaget att
framställa, nemligen mot dess 2:dra §, hvilken anmärkning
jag vid §:s föredragning skall anhålla att få närmare ut¬
veckla.
Den 6 Juni.
317
Domprosten Kjörling: Jag medgifver villigt, att detta
laglörslag är mycket antagligare än förslaget till lag an¬
gående underpant i lös egendom. Dock hyser jag ganska
stora betänkligheter vid att i Riksdagens elfte timma antaga
ett förslag, som på mycket kort tid blifvit i Utskottet ut-
arbetadt och afgjordt. Emellertid får jag förklara, att jag
efter den flyktiga granskning af förslaget, jag hunnit deråt
egna, icke egentligen har mer än ett inkast deremot att göra.
Icke ens detta är af någon synnerlig vigt, men jag har dock
trott mig ej böra underlåta att omnämna detsamma. Då
i detta nu förevarande förslag nemligen medgifves att er¬
hålla inteckning i inventarier, som för jordbruket äro nöd¬
vändiga, såsom boskap med mera, synes det mig lida. till
en del af samma fel, som man anmärkt vid förslaget om
underpant i lös egendom. Dock, om Ståndet är villigt att
antaga, hvad Lag-Utskottet här hemställt, vill jag för min
del ej sätta mig deremot; likväl skulle jag önska, att 2 §
godkändes med den lydelse Doctor Petrelli deråt velat gifva.
Doctor Petrelli: I betraktande af den utveckling jord¬
bruket på de sednare decennierna tagit och det genom för¬
bättrade methoders användande allt mer ökade behofvet för
nämnda näring af förlagskapital och dyrbara inventarier,
har Utskottet ansett den hittills uppdragna skillnaden emel¬
lan industrien och jordbruket i fråga om rätt till förlagslån
icke vidare böra bibehållas. Och jag kan verkligen icke för¬
stå, hvarföre, då bergsbruket och handeln samt fabriksin¬
dustrien kan erhålla förlagslån, icke äfven jordbruket må få
betjena sig af dylika lån.
Förslaget är med flit mycket generelt för att icke göra
någon inskränkning i rättigheten att lemna säkerhet för det
erhållna förlagslånet. Den skyndsamhet, hvarmed Utskottet
gått tillväga för att få det nu till pröfning framlagda för¬
slaget färdigt, har af en värd talare blifvit vidrörd på ett
sätt, som tyckes innebära ett klander. Sannt är visserligen
att Utskottet med all möjlig skyndsamhet handlagt denna
vigtiga angelägenhet. Men jag hade icke väntat att sådant
skulle anses förtjena någon förebråelse, så vida icke sär¬
skildt visas att skyndsamheten på något menligt sätt inver¬
kat på förslagets utarbetande. Att emellertid Utskottet så
snart kunde få förslaget färdigt berodde derpå, att värde¬
rika förarbetningar i hufvudsakligt enahanda syfte funnos
att tillgå från 1847—1848 års riksdag, så att, på sätt af
betänkandet närmare inhemtas, förslaget, med undantag af
hvad det innehåller angående jordbruket, redan förut i sina
hufvudgrunder varit pröfvadt och granskadt af vederbörande
myndigheter. Jag tror derför, att Ståndet icke bör skjuta
det åt sidan, utan egna detsamma en vällvillig uppmärksamhet.
318
Den 6 Juni.
Doctor Sandberg: Ehuru ingen kan förneka de betänk¬
ligheter, man mot förslaget framställt, så är dock jordbru¬
kets ställning för närvarande så betryckt, att det väl behöf-
ver allt hvad deråt kan anvisas, och då i detta förslag sy¬
nes mig någon gång kunna finnas en utväg till hjelp, tror jag,
att man bör lemna bifall till förslaget med den ordalydelse
uti 2 §, som reservanterna föreslagit.
Vice-Talmannen Biskop Annerstedt: Det må väl vara,
att hvad man mot förslaget till lag angående panträtt i lös
egendom invändt uti det ifrågavarande förslaget blifvit un-
danröjdt. Men detta har dock varit föremål för en jemfö¬
relsevis ganska obetydlig granskning i Utskottet och har
legat på Ständernas bord så kort, att ej eller de kunnat
deråt egna någon sorgfälligare pröfning. Derför vågar jag
ej taga på mitt ansvar att bifalla samma förslag, utan yrkar
afslag derå.
Doctor Almqvist: Jordbruket bar sett alla sina vid denna
riksdag fästade förhoppningar på understöd hittills grusade.
Då borde man väl åtminstone kunna skänka välvillig upp¬
märksamhet åt detta förslag, som lofvar något understöd.
För min del finner jag de betänkligheter, man mot försla¬
get framställt, icke vara grundade, likasom jag ej eller kan
se något farligt deri, att det blifvit hastigt afgjordt inom
Utskottet, då det dels förut varit af vederbörande myndig¬
heter pröfvadt, dels ock inom Utskottet varit föremål för
granskning samtidigt med förslaget till lag angående pant¬
rätt i lös egendom.
Jag röstar således för bifall till hvad Utskottet här
föreslagit.
Domprosten Sondén: Jag har förut instämt med Doc¬
tor Petrelli och har begärt ordet med anledning af hvad
Domprosten Björling yttrat. Det gör naturligtvis detsamma
om förlagsgifvaren erhåller säkerhet i det ena eller andra
paret oxar, ty, då en jordbrukare alltid måste hafva dylika
dragare, är det för förlagsgifvaren tillfyllest, om han er¬
håller säkerhet i den egendom af detta slag, som i jordbru¬
karens ego finnes, och en sådan lösegendom kan jordbruka¬
ren omöjligt umbära
För min del finner jag de betänkligheter, jag hyste mot
det förra förslaget, numera vara undanröjda, hvadan ock
då jag anser, att man icke bör dröja med att lemna jord¬
bruket allt möjligt understöd, jag röstar för bifall till hvad
Utskottet här föreslagit.
Domprosten Itjörliug: Jag tror, att den nästföregående
Den 6 Juni.
319
talaren missförstått rnig. Jag har blott jemfört de inven¬
tarier, som höra till jordbrukets skötande med annan löse¬
gendom och förmenat att om långifvare erhölle säkerhet i
nämnde inventarier lätteligen skulle kunna uppstå samma
vingleri som man befarade, derest förslaget till lag angående
underpant i lös egendom blifvit antaget. Detta var ock
Kongl. Maj:ts åsigt, hvilket ådagalägges deraf, att i det af
Kongl. Majit vid 1847—1848 årens riksdag framlagda för¬
slag, i hufvudsaklig öfverensstämmelse hvarmed förevarande
förslag blifvit uppgjordt, icke fanns intaget, att jemväl jord¬
bruket skulle äga rätt att taga förlagslån.
Doctor Petrelli: Då vid hvarje förlagslåns uppgörande
kontrahenterna äga öfverenskomma om vilkoren derför, tror
jag ej att hvad nu föreslaget blifvit kan medföra stora vå¬
dor. Den som icke ser upp, får skylla sig sjelf — gäller
här likasom annorstädes. Minst farligt torde det väl för öf¬
rigt vara för den som gifver lån. Värre är det utan tvifvel
i dessa svåra tider för den, som tager lån. Dock äfven han
lär väl ej underlåta att väl betänka, hvad han företager.
Jag yrkar derför fortfarande på bifall till hvad Utskottet
föreslagit.
Doctor (ammelius: Jag har för min del hyst åtskilliga
betänkligheter mot det förra förslaget. Men nu har ett nytt
förslag blifvit uppgjordt, hvilket är mycket mindre omfat¬
tande än det första. De anmärkningar, som här blifvit mot
förevarande förslag framställda, synas mig ingalunda vara
af beskaffenhet att de böra föranleda förslagets förkastande.
För öfrigt skall ju detsamma, innan det blir lag, blifva före¬
mål för ytterligare granskning och man behöfver ej frukta,
att det icke kommer att noga pröfvas, innan det blir upp-
höjdt till lag. Jag röstar för bifall till Lag-Utskottets förslag.
Sedan discussionen härmed förklarats afslutad, gjorde
H. H. Erke-Biskopen och Talmannen proposition derpå att
Ståndet, med frånträdande af sitt i ämnet fattade beslut,
måtte bifalla Utskottets förslag; men då dervid blandade
Ja och Nej hördes samt votering begärdes, uppställdes och
godkändes följande voterings-proposition:
Den, som afslår Utskottets hemställan, röste Ja.
Den det icke vill, röste Nej.
Vinner Nej, har Ståndet frånträdt sitt förra i ämnet
fattade beslut och förbehåller sig rättighet att derefter para¬
graf efter paragraf behandla det af Utskottet nu uppgjorda
lagförslag.
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva
320
Den 6 Juni.
utfallit med 9 Ja och 13 Nej, hvadan Ståndet alltså god¬
känt Nej-propositionens innehåll.
Derefter föredrogs lagförslagets särskilda paragrafer.
§ 1. Godkändes.
§ 2.
Doctor Petrelli: På de skäl, som i min reservation äro
upptagna och hvilka jag nu åberopar, får jag hemställa, att
Ståndet måtte antaga denna paragraf med den lydelse, jag
i reservationen föreslagit.
För denna § antog Ståndet derefter den lydelse, som
Doctor Petrelli i sin reservation sidan 10 föreslagit.
Hvad Utskottet i detta Memorial i öfrigt hemställt bifölls.
§ 7-
Föredrogos och bordlädes Stats-Utskottets nedannämnde
Utlåtanden och Memorial, nemligen:
N:o 125, med förslag till de stadganden i Riksgäids-
Kontorets reglemente, som angå detta verks skulder och
fordringar;
N:o 127, i anledning af Rikets Ständers år 1805 försam¬
lade revisorers berättelse angående granskning af Statsver¬
kets samt andra utaf allmänna medel bestående fonders till¬
stånd, styrelse och förvaltning under år 1863;
N:o 129, angående den Staten tillhöriga, till Riks-Arkiv
tillförene begagnade för detta Ridderstolpeska egendomen
vid Skeppsbron; och
N o 130, med förslag till stadganden i Riksgälds-Konto-
rets nya reglemente, angående åtskilliga vid föregående riks¬
dagar beviljade, men ännu icke verkställda utbetalningar.
§ 8.
Föredrogs och bordlädes Bevillning#-Utskottets Memo¬
rial N:o 19, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i afseende å tullbevillningen för artikeln kok- och bergsalt.
§ 9.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o
6, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition angående
förändrad grund för uttaxering af landstingsmedel.
§ 10.
Den 6 Juni.
391
§ 10.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utslcottets Utlåtande
N:o 7, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa
delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende
å andra delar af Betänkandet N:o i, angående vilkoren för
brän vinstillverkning.
§ 11.
Föredrogos och bordlädes Banco-Utskottets Utlåtande N:o
31, i anledning af Skräddaren G. Hellbergs ansökning om
eftergift af upplupen ränta å en till lånekontoret i Göteborg
inbetald skuld; och Memorial N:o 32, om kungörande af
åtskilliga föreskiifter i Banco-Reglementet.
§ 12.
Föredrogos och bordlädes Sammansatta Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekono mi-Utskottets Betänkanden:
N:0 24, i anledning af väckt motion angående upphäf-
vande at gällande föreskrifter dels om student-ed, dels om
skyldighet att, för burbrefs erhållande, aflägga tro-, huldhets-
och borgare-ed;
N:o 25, i anledning af väckt motion angående förän¬
dring af gällande stadganden om kompetens till klockare¬
befattning; och
N:o 26, i anledning af väckt motion om författande och
utgifvande af en kommentar öfver strafflagen.
§ 13-
Föredrogs och bordlädes Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi- Utskottets Memorial N:o 94, i anledning af återremiss
af Utskottets Betänkande N:o 58, angående väckta motioner
rörande folkskoleväsendet.
§ 14.
Upplästes och lades till handlingarne från de resp.
Medstånden inkomna protokolls-utdrag, nemi. från Höglofl.
Ridderskapet och Adeln N iis 245—251; från Vällofl. Bor¬
gare-Ståndet N:ris 247—252, 254, 256 och 257; och från
Hederv. Bonde-Ståndet N:ris 319—326 och 330.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem
S. B. Almqvist.
Hagu. Preste-St. Prot. 1860'. 5:te Bandet.
21
322
Den 7 Juni.
Deli 7 Juni 1866.
Plenum kl. 1 middagen,
å 1.
Föredrogs ånyo och godkändes Ståndets Enskilda Ut¬
skotts Lag-Afdeluings Memorial N:o 5, med förslag tili un¬
derdånig skrifvelse, rörande ifrågasatt ändring i sättet för
offentliga kungörelsers uppläsande i kyrkorna m. m.
§ 2-
Föredrogs af de utsedde Revisorerne afgifven berättelse
i anledning af verkställd granskning af Preste-Ståndets Ar¬
kiv-Kassas förvaltning och räkenskaper för åren 1863, 1864
och 1865, jemte skedd inventering af det Ståndet tillhöriga
Arkiv, så lydande:
Vördsamt Memorial!
Preste-Ståndet, som fått från dess Cansli-Direction emot¬
taga räkenskapen öfver Ståndets Arkiv-Kassa för åren 1863,
1864 och 1865, har behagat utse undertecknade att samma
räkenskap granska, samt Arkivet och Ståndets öfriga tillhö¬
righeter genomgå; och fä vi öfver detta oss lemnade och
fullgjorda uppdrag äran afgifva berättelse.
a) Arkiv-Kassans räkenskaper:
Vid granskningen af räkenskapen för ifrågavarande tri¬
ennium har någon anledning tiil anmärkning icke förekom¬
mit och finnas både inkomster och utgifter behörigen styrkta.
Afgiften till Arkivet har, i allmänhet, från Stiften ordentli¬
gen ingått. Denna afgift befinner sig i fortfarande stigande,
och detta i enahanda proportion, som för det sednaste Riks-
dagslustrum. Afgiften, som då i medeltal för året beräkna¬
des till 845 Rdr 16 öre, uppgår nu till 85? Rdr 66 öre.
Af Arkiv-Kassans tillgångar äro 15,950 R:dr räntebä¬
rande. Af dessa utgöras 3,000 R:dr af Obligationer, 10,950
R dr af Reverser, deraf 7,950 R:dr mot namn- och 3,000
R:dr mot real-säkerhet, hvarjemte 2,000 R:dr finnas i Rikets
Ständers Bank insatta på kreditiv-räkning. Låne-handlin-
garna befinnas i godt skick. Efter vanligheten få Reviso¬
rerna härmed aflemna en summarisk öfversigt af Arkiv-Kas¬
sans inkomster och utgifter för den tid, som granskningen
omfattar.
Den 7 Juni. 323
Inkomster;
1863, bidrag från Stiften . . . 871,51).
Räntemedel 741. 1612 59.
1864, bidrag från Stiften . . . 855,65.
Räntemedel 813,68. 1,669,33.
1865, bidrag från Stiften . . . 846,43.
Räntemedel 1,052. 1,898,43.
Summa R:dr Runt 5,180,35.
Utgifter:
1863, diverse poster 2,013,89.
1864, „ dito 445,43.
1865, „ dito . . . . . 705,41.
Summa R:dr R:mt 3,164,66.
Hvadan skilnaden mellan inkomster och utgifter, Kas¬
san till godo, blifver 2,015 R:dr 69 öre.
Till de betydligare utgifterna höra följande:
Tryckning s-kostnader :
a) Riksdags-predikningarna . . . 37,88.
b) Förslag till ecclesiastik Boställs¬
ordning 28.
c) Ståndets Enskilda Utskotts Lag-
Afdelnings Utlåtanden, öfver¬
tryck 36,25.
d) 600 exempl. af Betänkande an¬
gående en Pensions-inrättning
för ecclesiastike tjenstemäns
enkor och barn 120,81.
e) Cleri Comitialis cirkulär . . . 597. 810 »/,
Räfininge-kostnad för ofvanstående och in-
bindningen af böcker för Arkivet
Frakt-omkostnader
Gratifikation till Cansli-Directionens förre
Sekreterare för det med Arkivets komplette¬
rande förenade, ökade besvär
Klubb-omkostnader för Riksdagen år 1863
Dito för månaderna af år 1865 ....
Vid uppgörandet af bokslutet för 1862 var
Kassans ställning sålunda:
Räntebärande fordringar, jemte inne-
stående ränta 13,713,80.
Contant i Kassan . 1,359,41.
Summa R;dr R:mt 15,073,21.
311,49.
71,36.
400.
447,93.
113.8).
324
Den 7 Juni.
Bokslutet för 1865 utvisar:
Räntebärande fordringar, jemte inne-
stående ränta .... 16,035.
Kontant i Kassan . . • ■ . . ■ . 1,053,90.
Summa R:dr R:mt 17,088,90;
(och sålunda utgör det här tecknade öfverskottet, 2,015 R:dr
69 öre, Kassans tillvext under sist förflutna triennium.
b) Arkivet.
Revisorerna hafva genomgått Arkivet, med ledning af
den deröfver upprättade katalog, och funnit detsamma i be¬
hörigt skick. Arkivet har, under den sist förflutna tiden,
vunnit tillökning af Riks-Ståndens Protokoller vid Riksdagen
1862—1863, utgörande, med register, 31 band, 8;o, och af
Bihanget till desamma, 22 band, 4:o, äfvensom samlingen
af Stifts-Tidningar och Dom-Capitlens cirkulär fortgått.
Det alltför inskränkta utrymmet i Arkivet, hvilket ofta
varit öfverklagadt, och blir för hvarje Riksdag trängre, för¬
svårar både vidmakthållandet af ordningen inom detsamma
och äfven begagnandet af der varande böcker och handlin¬
gar; men då en förändrad disposition af en del bland dess
tillhörigheter, och en förflyttning till annan lokal af de öf¬
riga lär helt snart vara förestående, hafva Revisorerna an¬
sett sig hvarken böra eller behöfva vid detta tillfälle afgifva
något förslag om beredaudet af bättre och tjenligare ut¬
rymme för Arkivet
Inventarierna, Ståndet tillhöriga, hvilka begagnas dels
i lokalen för sessionerna, dels å Klubben, och öfver hvilka
förteckning blifvit upprättad, befinna sig i behörigt skick,
hvarföre ock icke något förekommer att dervid, för
närvarande åtgöra.
Då af hvad Revisorerna nu haft äran meddela uppen¬
bart är, att Directionen med fortfarande nit, omsorg och
noggrannhet, fullgjort hvad densamma haft sig uppdraget,
få vi ock vördsamt hemställa:
det måtte Högv. Ståndet bevilja Cansli-Directionen
decharge för dess förvaltning under åren 1863—1865.
Stockholm den April 1866.
Sedan min saknade medrevisor, Contracts-Prosteu m.
m. E. M. Tegnér midt under sin rastlösa verksamhet den
14 sisth Maj helt oförmodadt bortrycktes af döden, åligger
mig att afsluta den af honom uppsatta revisions-berättelsen
med att tillägga följande:
»Alldenstund Preste-Ståndet med innevarande Riksdags
slut upphör att vara Riksstånd och då blifvande kyrkomö¬
ten icke fått sig någon lokal anvisad, ej heller man vet på
Den 7 Juni.
335
hvad ort de komma att sammanträda, så har Ståndet varit
betänkt på att för sina handskrifter från äldre tider äfven¬
som för sina tryckta böcker finna ett säkert förvaringsrum,
der de kunna vara att tillgå såväl för forskare, som sär¬
skildt för de presterliga Ledamöterna uti stundande kyr¬
komöten.
Efter underhandling med vederbörande Chef och i för¬
väntan på Kongl. Maj:ts nådiga bifall kommer alltså ome¬
delbarligen efter Riksdagens slut Ståndets Arkiv att ifrån
Ständernas nuvarande hus flyttas till Riks-Arkivet för att
derstädes uppställas i de rum, som dertill varda upplåtne.
I afseende på' Preste-Ståndets Arkiv-Kassa, som, enligt
hvad förut omförmäldt är, vid 1865 års slut egde en behåll¬
ning af 17,088 R:dr 90 öre R:mt, har Ståndet beslutat, att
den skall i tolf år förvaltas af en bland hufvudstadens Pre¬
sterskap utsedd Committée, för att efter den tidens förlopp
öfverlemnas till en gemensam Pensions-inrättning för Pre¬
sterskapets enkor och barn inom hela riket.. Men om en
sådan allmän Pensionsanstalt för hela riket icke inom denna
tid kommer till stånd, skall Kassans dåvarande behållning
fördelas emellan Upsala och Lunds Universiteter till stipen-
diifonder för Theologi* Studiosi, som ingå i den Evangelisk-
Lutherska Kyrkans tjenst.
Jemte de utgifter, som blifva af nöden för Preste-Stån¬
dets räkning under innevarande Riksdag, kommer äfven flytt¬
ningen af Ståndets Arkiv och anbringandet af hyllor för
detsamma i Riks-Arkivet att bekostas af Arkiv-Kassan, som
tillika bestrider kostnaden så väl för upprättandet af en
fullständig Catalog öfver alla detta Arkiv tillhörande hand-
skrifna handlingar, hvartill förteckningen uti de år 1835
från trycket utgifna bidrag till Svenska Kyrkans och Riks¬
dagarnas historia gifver ledning, som ock för tryckningen af
en så beskaffad Catalog och dess utdelning till hvar och en
inrättning, samfund eller myndighet, der det kan vara önsk-
värdt att den finnes.
Beträffande öfriga inventarier, som icke äro Statsver¬
kets, utan enskildt tillhöra Preste-Ståndet, äro de af obe¬
tydligt värde och komma efter Riksdagens slut att försäljas
och de derföre inflytande medlen att ingå till Arkiv-Kassan:
och hemställes vördsamt att de handlingar, som inne¬
hålla hvad Preste-Ståndet härutinnan öfverenskommit
och beslutat, måtte införas uti Cleri Comitialis Circulär.
Af förutnämnde anledning, eller att Svenska Prester-
skapet icke mera eger representationsrätt vid sitt lands
riksdagar, komma, också de från rikets kyrkoherdar hittills
årligen utgående afgifter till Cleri Comitialis Arkiv att upp¬
höra. sedan nu under detta år de blifvit inbetaide för sed-
326
Den 7 Juni.
nast förflutna ecclesiastik-år från den 1 Maj 1865 till den
1 Maj 1866.
Likaledes kominer vidare hitsändande af Tidningar från
Stiften med innevarande månad att upphöra:
om hvilket allt underrättelse äfven torde få meddelas
uti Preste-Ståndets nu utgående sista Riksdags-Circulär.
Stockholm den 6 Juni 1866.
A. Sandberg.
Efter uppläsande häraf beviljade Ståndet dess Cansli-
Direction full décharge för kassans förvaltning under nämnde
år och biföll hvad Herrar Revisorer i öfrigt yttrat och föreslagit.
//. II. Erkebiskopen och Talmannen uttryckte Ståndets
erkänsla och tacksamhet för den osparda möda Herrar Re¬
visorer ådagalagt vid verkställande af ofvanomförmälde gransk¬
ning, om hvilken berättelse till en del blifvit uppsatt af den
om Ståndets angelägenheter högt förtjente. numera med
döden bortgångne Contracts-Prosten m. m. E. M. Tegnér.
§ 3-
Föredrogos ånyo och godkändes Ståndets Enskilda Ut¬
skotts Lag-Afdelnings Memorial:
N:o 6, med förslag till underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit med underdånig anhållan om stadfästelse å Preste-
Ståndets beslut angående öfverlemnande till Riks-Arkivet af
Ståndets Arkiv och sättet för framtida förvaltningen af Ar¬
kiv-Kassans medel; och
N:o 7, med förslag till underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit, med anledning af de öfriga Riks-Ståndens beslut i
fråga om upphörande af de s. k. prebende-pastoraten.
§ 4.
Föredrogos ånyo och bordlädes andra gången Stafs-Ut-
skottets följande Memorial och Utlåtanden:
N:o 125, med förslag till de stadganden i Riksgälds-
Kontorets reglemente, som angå detta verks skulder och for¬
dringar;
N:o 127, i anledning af Rikets Ständers år 1865 försam¬
lade Revisorers berättelse, angående granskning af Stats-
Verkets samt andra utaf allmänna medel bestående fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1865; och N:o
130, med förslag till stadganden i Riksgälds-Kontorets nya
reglemente, angående åtskilliga vid föregående riksdagar
beviljade, men ännu icke verksällda utbetalningar.
Den 7 Juni.
327
§ 5.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets Memorial
N:o 129, angående den Staten tillhöriga, till Riks-Arkiv till¬
förene begagnade för detta Ridderstolpeska egendomen vid
Skeppsbron.
§ 6.
Föredrogs ånyo Bevillnings- Utskottets Memorial N:o 19,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å
tullbevillningen för artikeln kok- och bergsalt.
Doctor Sandberg begärde ordet och yttrade: Då alla slags
viner, konfityrer, sydfrukter och läckerheter af alla slag,
tillika med; alla slags grannlåter få införas mot liten eller
ingen tull, och då man icke ens på de få utländska varor, så¬
som Tobak, Cigarrer, Kalfe med flere, sorn ej beröras af
den Franska traktaten, kunde erhålla någon högre tull, så
vill jag numera för min del icke längre vara med om att
åsätta tull för en vara, som är nödvändig för både men-
niskor och andra kreatur och som icke finnes inom landet
eller här kan tillverkas.
Man kan alltid anställa en sådan beräkning i Bevillnings¬
utskottet med att tillägga en eller annan million i tull och
bränvin och något mindre på en eller annan af de öfriga
afgifts-artiklarne, att inkomsterna fulleligen motsvara de af
Stats-Utskottet sammanräknade utgifterna. Skulle i sjelfva
verket brist uppstå för nästa år, så är ju Riksdag då till¬
sammans, som kan handla efter omständigheterna och an¬
tingen minska de nu beviljade anslagen eller skaffa utvä¬
gar att fylla hvad som fattas.
Inbjudningen att den nuvarande införseltullen på Salt
må helt och hållet upphöra, vill jag derföre, sedan man för
de inhemska näringarne bortvoterat nästan allt skydd, icke
mera motsätta mig, utan må den gerna för mig bifallas,
ehuru förespeglingen att de fattige deraf skulle vinna nå¬
gon fördel är fullkomligen illusorisk.
Doctor Säve instämde.
Kyrkoherden Wennerström: Ursprungligen var jag bland
dem, som yrkade bibehållande af Salt-tullen, emedan jag
trodde att man skulle undvika skuldsättning genom det för¬
farande att ej onödigtvis nedsätta tull å vissa varor och
höja densamma å andra, såsom Tobak, Kaffe m. fl. Då nu
detta hopp är tillintetgjordt och tre Stånd dessutom beslu-
tit att borttaga tull å artikeln Salt, tillstyrker jag bifall till
Utskottets förevarande inbjudning.
Doctor Gumselius: Äfven jag afstår ifrån att vidare yrka
bibehållande af tull å artikeln Salt, men icke af de skäl
328
Den 7 Juni.
den näst siste talaren andragit, utan emedan det numera,
sedan trenne Stånd fattat beslut om berörde tulls bortta¬
gande, ingen utsigt förefinnes att densamma skall genom
en votering i Förstärkt Utskott varda bibehållen.
Häruti instämde Prosten Melén.
Doctor Söderberg: I motsats till föregående talare anser
jag att, då man ej lyckats få tullen å vissa andra artiklar
höjd, det är skäl att åtminstone bibehålla en tull, som man
redan har; och yrkar att Ståndet, med afslag å Utskottets
hemställan, vidhåller sitt förut i denna fråga fattade beslut.
Doctor Björkman instämde.
Biskop Sundberg: För min del instämmer jag med Doctor
Söderberg.
Intet skäl förefinnes att mera här än i andra tullfrå¬
gor afstå från ett beslut, hvari Ståndet stannat ensamt.
För öfrigt kan man visst icke med säkerhet afgöra, hvilken
utgång frågan kunde få i Förstärkt Bevillnings-Utskott, ty
fastän trenne Stånd beslutit tullfrihet å artikeln Salt, har
beslutet ej fattats enhälligt i hvarje af dessa Stånd. Och
då ej lär kunna nekas, att ifrågavarande tull är en s. k.
finans-tull, hvarom åsigterna torde inom Förstärkt Utskott
bli, att de böra bibehållas, finnes verkligen utsigt, att tullen
å Salt der går igenom. Men oberoende häraf, anser jag,
att konseqvensen fordrar, att Ståndet vidblifver sitt en gång
fattade beslut.
Doctor Petrelli: Under åberopande af hvad jag förr i
denna fråga anfört, yrkar jag, i motsats till föregående ta¬
lare, att förevarande inbjudning måtte af Högv. Ståndet
antagas, hvarigenom en önskvärd tullfrihet å artikeln Salt
vinnes.
Doctor Säve: Jag har redan förut instämt med Doctor
Sandberg och det så mycket heldre, som Preste-Ståndet vid
flera föregående tillfällen visat, att det förstått vidhålla sin
mening, då goda skäl dertill förefunnits. Men här äro ej
sådana skäl för handen; ty tia/t är onekligen en den aldra-
oumbärligaste nödvändighetsvara och det vore derföre ganska
principstridigt, om ej denna artikel finge åtnjuta tullfrihet.
Skulle brist i Stats-kassan genom felande tullmedel uppstå,
är detta ej Högv. Ståndets skuld, som, i hvad på detsam¬
ma ankommit, sökt ersätta eftergiften af införseltull å åt¬
skilliga nödvändighetsvaror genom förhöjd tull i stället å
flere lyxartiklar, såsom Kaffe, Tobak m. m., men hvilket
icke vunnit de öfriga Ståndens bifall.
Den 7 Juni.
329
För min del yrkar jag, att Utskottets inbjudning måtte
antagas.
Biskop Sundberg: Jag bef om ursägt för det jag ånyo
tager till ordet, men jag vill blott anmärka, att för mig är
det principenligt, att Ståndet vidhåller sitt fattade beslut,
fastän det derom är ensamt.
Jag återkommer till hvad förut antydts, nemligen att
frågan nu har en annan ståndpunkt; hvarföre det vore orätt
beröfva Förstärkt Bevillnings-Utskott möjligheten att få der¬
utinnan besluta.
Doctor Almqvist: Jag instämmer med Biskop Sundberg
och anser, att ej tillräckliga skäl blifvit anförda för afskaf -
fande af salttullen. Det låter visserligen vackert, att ej en
nödvändighetsvara bör fördyras, men det är upprepadt och
erkändt, att hvad Staten skulle förlora genom tullens å salt
borttande ej komme förbrukaren deraf tillgodo, utan allenast
blefve en premie för importören.
Det skulle vara intressant att höra. huru Stats-Utskottet
skall reglera inkomst- och utgifts-staten. då man söker på
dylikt sätt beröfva Staten nödiga inkomster. En eller an¬
nan million Riksdaler måste kanhända upplånas för att
fylla statsbristen.
Jag tillstyrker afslag å Utskottets inbjudning, genom
hvilket för öfrigt ingen skada sker och frågan endast kom¬
mer under behandlirfg i Förstärkt Utskott.
Doctor Gunnelius: Jag har hört af en föregående talare
att frågan om salttullen nu vore i ett annat skick. Detta
är visst sannt, men ej i hans mening utan uti ett för tul¬
lens bibehållande ofördelaktigare skick, ty har lifsmedeltul-
lar i allmänhet blifvit afskafiade, borttages nog äfven ifrå¬
gavarande.
Inkomsten af tullen å salt är för öfrigt för liten för att
något betyda vid frågans afgörande.
Sedan discussionen förklarats slutad och H. £1. Erke-
Biskopen och Talmannens proposition å bifall till Utskottets
inbjudning blifvit med blandade Ja och Nej besvarad samt
votering begärd, framställdes och godkändes följande vote-
rings-proposition:
»Den som vill, att Ståndet med frånträdande af sitt
förut i ämnet fattade beslut, antager Utskottets förevarande
inbjudning, röste Ja. Den det icke vill, röste Nej; vinner
Nej. har Ståndet samma inbjudning afslagit.»
Voteringen, i behörig ordning verkstäld, befanns hafva
utfallit med 16 Ja mot 14 Nej, hvadan Ståndet stannat i
330
Deri 7 Juni.
det beslut Ja-propositionen innehåller; Och ansågs till följd
häraf det framställda förslaget till voterings-proposition
hafva förfallit.
§ v.
Föredrogos ånyo och biföllos, hvart efter annat. Sam¬
mansatta Bevillnings- samt; Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Utlåtande N:o 6, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition angående förändrad grundTör uttaxering
af Landstingsmedel;
Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 8, i fråga om arfvode
åt den person, hvilken i egenskap af Sekreterare biträdt
Utskottet;
Banko-Utskottets följande Utlåtande och Memorial:
N:o 31, i anledning af skräddaren G. Hellbergs ansök¬
ning om eftergift af upplupen ränta å en till Lånekontoret
i Göteborg inbetald skuld;
N;o 32, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Banco-
reglementet;
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Betänkanden:
N:o 24, i anledning af väckt motion angående upphäf-
vande af gällande föreskrifter dels om student-ed, dels om
skyldighet att, för burbrefs erhållande, aflägga tro-, huld¬
hets- och borgare-ed;
N:o 25, i anledning af väckt motion angående förändring af
gällande stadganden om kompetens till klockarebefattning; och
N:o ‘26, i anledning af väckt motion om författande och
utgifvande af en kommentar öfver Straff-lagen.
§ 8.
Föredrogos ånyo och Lades till handling arne Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial:
N:o 94, i anledning af återremiss af Utskottets Betän¬
kande N:o 58, angående väckta motioner rörande folkskole¬
väsendet; och
N:o'95, i anledning af återremiss af Utskottets Betän¬
kande N:o 67, angående väckt motion om revision af taxan
för trafiken å Trollhätte kanal och sluss-linie.
§ 9.
Föredrogos ånyo och bordlädes andra gången:
Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 7, i anledning af dels
Den 7 Juni.
331
gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels ock Riks-Stån-
dens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar af Betänkan¬
det N:o 1, angående vilkoren för bränvins-tillverkning; och
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o
90, i anledning af väckta motioner om ändringar i Kongl.
Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 Mars 1862, äfvensom i Kongl. Stadgan angående
Folkundervisningen i Riket den 18 Juni 1842.
§ io.
Föredrogos och bordlädes:
Sammansatta Stats- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Memorial N:o 15, angående aflöning till
Sekreteraren i Sammansatta Stats-samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet under innevarande Riksdag; samt
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Memorial:
N:o 27, i anledning af återremiss utaf en i Samman¬
satta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Memorial N:o 19 föreslagen voterings-proposition; och
N:o 28, i anledning af återremiss utaf Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande N:o 13, öfver väckta motioner om förändring af
gällande föreskrifter angående tiden för fullföljande af be¬
svär i ekonomiska och administrativa mål.
§ 11.
Upplästes och lades till handlingarne från de respektive
Med-Stånden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Väl-
lofliga Borgare-Ståndet N:ris 258—264 samt från Heder¬
värda Bonde-Ståndet N:ris 327—331.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem
S. 11. Almqvist.
333
Den 8 Juni.
Den 8 Juni 1866.
Plenum kl. 1 e. m.
§ 1.
Justerades protokollet för den 30 Maj f. m.
§ 2.
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o 131, angående
verkstäld omröstning i åtskilliga till Stats-regleringen hö¬
rande frågor.
Lades till handlingarna.
§ 3.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 125, med
förslag till de stadganden i Riksgäldskontorets reglemente,
som angå detta verks skulder och fordringar.
Ståndet godkände hvad Utskottet i detta Memorial ytt¬
rat och hemställt.
§ 4.
Föredrogs ånyo Stats- Utskottets Utlåtande N:o 127, i
anledning af Rikets Ständers år 1865 församlade Revisorers
Berättelse angående granskning af Statsverkets samt andra
utaf allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse
och förvaltning under år 1863.
§§ 5, 7 och 26 lades till handlingarna, och godkände
Ståndet hvad Utskottet i öfriga delar af detta Utlåtande
yttrat och hemställt.
§ 5.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 130, med
förslag till stadganden i Riksgäldskontorets nya reglemente,
angående åtskilliga vid föregående Riksdagar beviljade, men
ännu icke verkstälda utbetalningar.
Godkände» till alla delar.
Den 8 Juni.
333
3 6.
Föredrogs ånyo Sammansatta Bevillnings- samt All¬
männa Besvärs- och. Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 7, i
anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar,
dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra
delar af Betänkandet N:o 1, angående vilkoren för bränvins-
tiilverkning.
Härvid förekommo:
§ 2, § 4, § 5 och 41 samt § 6.
Hvad Utskottet under dessa §§ yttrat, blef af Ståndet
godkändt.
§§ 8 och 9 (C och 7 i förslaget). Utskottets hemställan
bifölls.
§§ 13, 14 och 39 (11, 12 och 36 i förslaget). Yttran¬
det godkändes.
Si§ 20 och 22 (18 i förslaget).
Tillstyrkandet å sid. 3 bifölls, hvaremot den å sidan 4
till Preste-Ståndet ställda inbjudning afslogs, med förkla¬
rande, att Ståndet vidblifver sitt i frågan fattade beslut,
och godkände Ståndet Utskottets rörande dessa §§ sist fö¬
rekommande förslag, under den förutsättning, som der an-
gifves.
g 21 (19 i förslaget).
Ståndet godkände Utskottets under denna § förekom¬
mande yttranden.
§ 23 (20 i förslaget).
Med vidhållande af sitt i ämnet fattade beslut afslog
Ståndet Utskottets inbjudning och godkände det vid slutet
förekommande yttrande under den förutsättning, som deri
omförmäles.
jj 25 (22 i förslaget.)
Lades till handlingarna.
S 24 i förslaget.
Yttrandet godkändes.
§ 28 (25 i förslaget.)
Lades till handlingarna.
§ 43 (40 i förslaget) och 51 (48 i förslaget.)
Hvad Utskottet under dessa §§ yttrat, godkändes.
§ v.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets Betänkande N:o 96, i anledning af väckta motioner
om ändringar i Kongl. Förordningen om Kyrkostämma samt
Kyrkoråd och Skolråd den 21 Mars 1862, äfvensom i Kongl.
Stadgan angående folkundervisningen i Riket den 18 Juni 1842.
Hemställan sid 4. Bifölls.
334
Den 8 Juni.
Härefter föredrogs i ett sammanhang hvad Utskottet å
tidd. 5 och 6 hemställt.
Doctor Moberger begärde dervid ordet och yttrade: Jag
tror, att den af Utskottet föreslagna åtgärden skulle komma
att motverka i stället för att befrämja det ändamål, sorn
dermed åsyftas. I städerna och tätt befolkade landsförsam¬
lingar vore det möjligen lätt att tillkalla suppleanter i hän¬
delse af de ordinarie ledamöternas förfall, men i glest be¬
bodda trakter mötte det säkert stora svårigheter. Dessutom
synes mig erfarenheten hafva visat, att ju färre de leda¬
möter äro, som bilda och ingå i en kommitté eller ett råd,
desto förr kan man hoppas, att kommittéen eller rådet full¬
taligt samlas. Ty äro ledamöterna många, lita de på hvar¬
andra, hvarigenom händer, att flertalet uteblifver.
Hvad vidare angår Utskottets andra hemställan på sam¬
ma sida af Betänkandet, synes den mig vara ofullständig
såtillvida, som det lemnäs oafgjordt, hvem som bör kalla
suppleant, när sådant erf ordras. Men förfaller förstnämnde
förslag, kommer naturligtvis detta senare att förlora all be¬
tydelse; och jag inskränker mig derföre till det yrkande,
att Ståndet afslår begge dessa hemställanden. Skulle åter
det förra förslaget antagas, hemställer jag, att det senare
erhåller ett tillägg, hvarigenom stadgas, att suppleant kallas
af den ordinarie ledamot, som förfall häfver.
Doctor Björkman instämde.
Hofpredikanten Wahrenberg: I likhet med föregående
talare erkänner jag, ehuru sjelf motionär, att föga eller in¬
tet står att vinna genom antagandet af förevarande förslag
angående utseende af suppleanter, när icke min motion i
sin helhet kunnat vinna Utskottets tillstyrkande. Orsaken
hvarföre jag föreslagit ifrågavarande ändringar i Kongl. För¬
ordningen den 21 Mars 1862, är hufvudsakligen den, att
jag ansåg det nödvändigt att förordningarna angående
kommunala uppdrag vore med hvarandra öfverensstämmande
och att de kommunala åliggandena, varé sig de utöfvas af
Kommunalnämnden eller af Kyrko- och Skolråd omgärda¬
des af lika stränga lagbud. För förfallolöst uteblifvande
från Kommunalnämnds sammanträden finnas böter stad¬
gade, och detta förutsätter åter, att de ordinarie ledamö¬
terna skola hafva suppleanter. Finnes åter ingen plikt
föreskrifven, fruktar jag att det föreslagna suppleantska-
pet i Kyrko- och Skolråd tjenar till föga. Då det emel¬
lertid icke kan till något skada, vill jag som motionär icke
motsätta mig antagandet af Utskottets förslag. Hvad slut¬
ligen angår Doctor Mobergers anmärkning angående stili¬
seringen af det senare momentet af Utskottets förslag (sid.
Den 8 «Tuni.
335
5), vill jag nämna, att det är affattadt i samma ordalag,
som finnas begagnade i motsvarande Mom. af Stadgan an¬
gående Kommunalnämnden. För öfrigt erkänner jag, att
det tillägg, hvarom D:r Moberger talade, vore förtydligande,
ehuru det skulle vara öfverflödigt, om böter blefve föreskrifna.
Det skulle nemligen då följa af sig sjelft, att den ordinarie
ledamot, som hade förfall, måste kalla eller underrätta en
suppleant, för att undgå plikten.
Biskop Keckman: Ehuru förevarande förslag icke tyckes
möta synnerligen stor sympati inom Ståndet och ehuru
motionären sjelf icke synes lägga synnerlig vigt vid dess
antagande, anser jag mig dock böra framställa några an¬
märkningar mot detsamma enär jag befinner mig bland re¬
servanterna mot Utskottets beslut. Orsaken hvarföre det
torde förtjena att blifva af Ståndet förkastadt, är enligt min
tanke förnämligast den, att det strider mot principen i den
författning, till hvilken det är afsedt att utgöra ett tillägg.
Det synes mig icke vara rätt att, såsom en föregående ta¬
lare velat, lemna utan afseende den olikhet i bestämmelse,
som förefinnes mellan Kommunalnämnden å ena sidan samt
Kyrko- och Skolråden å den andra. Med afseende på de
befattningar och den befogenhet, som tillkomma Kyrkoråd
och Skolråd, måste det vara i högsta måtto önskvärdt, att
de medlemmar, hvilka inom dem skola besluta, utgöras af
personer hvilka under en längre tid haft sin uppmärksam¬
het riktad på de ärender, hvilkas ombesörjande tillhör nämnde
myndigheter, och hvilka äfven förvärfvat vana vid dylika
ärendens handhafvande. Sådana egenskaper kunna ej i
lika grad förutsättas hos suppleanter, hvilka träda i verk¬
samhet endast vid ordinarie ledamöternes tillfälliga förfall,
som hos de ordinarie ledamöterna hvilka haft sig anförtrodde
en mängd uppdrag, hvilkas utförande grundlägger den större
erfarenheten. Om derföre beslut inom Kyrko- eller Skolrå¬
det komme att fattas öfvervägande af suppleanter, så kan
befaras att kontinuiteten i dessa råds verksamhet skulle på
ett betänkligt sätt löpa fara. Dessutom kan genom val af
ett större antal af ordinarie ledamöter samma syftemål vin¬
nas som det man önskade uppnå genom val af suppleanter.
Om t. ex. ordinarie ledamöterna äro 9 och sålunda stämman
beslutmässig när 5 äro närvarande, så ersätta utan tvifvel
de ölverskjutande fyra ett motsvarande antal suppleanter;
och genom en ömsesidig öfverenskommelse kan genom möj¬
ligheten af en del ledamöters frånvaro besväret fördelas och
lättas. Jag kan följaktligen icke annat än anse den ord¬
ning, som redan existerar, vara den lämpligaste ur synpunk¬
ten af ifrågavarande institutions bestämmelse, samt yrkar
derföre, att samma ordning måtte bibehållas, och att Ut¬
330
Den 8 Juni.
skottets förslag i hvad det angår val af suppleanter måtte
blifva af Ståndet föx-kastadt.
Häri instämde Contractsprosten Palmlund samt Docto-
rerne Björkman och Ternström.
Kyrkoherden Ekelundh: Jag kunde nöja mig med att in¬
stämma med Biskop Beckman, såtillvida som äfven jag tror,
att föga vore vunnet genom antagandet af Utskottets för¬
slag. Deremot är jag öfvertygad att en större uppmärk¬
samhet bör egnas åt Hofpredikanten Wahrenbergs förslag i
dess helhet. De fleste pastorer är det väl bekant, att icke
så sällan inträffar, att ledamöter i Kyrko- och Skolrådet in¬
finna sig till så ringa antal, att rådet icke blifver domfördt.
Detta skulle genom antagandet af sistnämnda förslag af-
hjelpas. När man vidare anmärker, att ingen bör af före¬
skrifter om böter tvingas att fullgöra uppdrag, hvilka röra
ärenden af kyrklig eller religiös art, bör man icke förbise
att Kyrko- och Skolrådet äfven hafva åligganden af verds-
lig art, såsom uppgörandet af Utgifts- och Inkomststat m.
m. Uppskjutandet af dylika ärendens afgörande är ofta
förenadt med många olägenheter, och jag tror derföre, att
det vore önskvärdt, att Wahrenbergs motion i sin helhet
antoges.
Hofpredikanten Wahrenberg: En föregående talare har
velat uppställa en vigtig skilnad mellan ledamöterna i Kom-
munal-nämnden å ena sidan samt Kyrko- och Skolrådet å
den andra. Jag kan icke dela hans åsigt och ej heller
inse, huruledes den kontinuitet i verksamheten, som för de
ena erfordras, kan saknas hos de andre eller för dem vara
mindre nödvändig. Bägge de nämnda uppdragen äro kom¬
munala, och inom Kyrko- och Skolrådet förekommer, såsom
Kyrkoherden Ekelundh redan anmärkt, en stor mängd, ja! för¬
nämligast ekonomiska angelägenheter. Om jag vädjar till
min egen erfarenhet, vet jag, att det inträffat, att medlem-
marne af så väl Kyrko- som Skolrådet infunnit sig i sådant
fåtal, att något beslut icke kunnat lagenligt fattas. Utskot¬
tet har ock i sitt Utlåtande medgiivit, att förhållandet i detta
hänseende visat sig på inånga orter vara enahanda, men
botemedlet emot det onda vill ej Utskottet, ehuru det be¬
visat sig kraftigt beträffande Kommunalnämndens ledamöter,
ty någon klagan derom, att dessa ej infunnit sig till till¬
räckligt antal för besluts fattande har ej försports. Jag
tror, att frånvaron af föreskrifter om böter för förfallolöst
uteblifvande från Kyrko- och Skolråds sammanträden icke
verkar, att hos församlingsboarne väcka någon föreställning
om den större vigten af de göromål, som der förekomma, i
jemförelse med det, som afgöres vid Kommunalnämndens
Den 8 Juni.
337
sammankomster, från hvilka medlemmarne icke utan laga
förfall och vid påföljd af böter få uteblifva. Jag skulle
derföre anse det vara lämpligt, att ingen olikhet i lagstift¬
ningen i fråga oin dessa båda arter af kommunala värf
gåfve anledning att väcka föreställning om deras olika vigt.
Pä grund häraf får jag vördsamt föreslå, antingen att
min motion blifver till alla delar antagen eller ock att 47 §
i Kongl. Förordningen om Kommunalstyrelse å landet upp-
häfves.
Kyrkoherden Ucurliii: Då ingen varit belåten med det
resultat, hvartill Utskottet har kommit vid behandlingen af
denna motion, och motionären sjelf nästan aldra minst, till¬
tror jag mig ingalunda att försvara Utskottet, men vill dock
tillägga något, hvaraf mig synes tydligt, att Utskottet icke
saknat alla skäl för hvad detsamma föreslagit. Gerna rned-
gifves, att det föreslagna väl tjenar till helt litet, men det kan
dock onekligen tjena till något, för afhjelpande af de olä¬
genheter motionären framhållit.
Dessa föranledas genom stadgandet om det bestämda
antalet ledamöter, som inom ifrågavarande myndigheter skola
vara närvarande vid besluts fattande, och visa sig synner¬
ligen inom större och vidsträcktare församlingar. Utskottet
har ansett önskvärdt, hvilket ock här såsom vigtigt fram¬
hållits, att det må vara en koutinuitet i dessa myndighe¬
ters verksamhet, då de hafva sig anförtrodd behandlingen
af ganska vigtiga ärenden; men jemte dessa vigtiga ären-
der förekomma dock, synnerligen för Skolrådet, frågor, hvil¬
kas behandling är särdeles enkel, och hvilka nästan måste
räknas som småsaker. Då för Skolrådets verksamhet är
nödvändigt, att dess ledamöter äro valde från de olika di-
strikterna inom socknen, är det ofta svårt nog att få nödigt
antal ledamöter, äfven de aflägse boende, samlade för dessa
obetydliga frågorna, och det vore derföre icke otjenligt, att
då ega några Suppleanter att kalla, hvilka, valde utan af¬
seende på distrikt, kunde väljas bland närboende. För
Kyrkorådet är behofvet af Suppleanter mindre, då alla le¬
damöterna dertill kunna utses bland dem, som äro Pastor
närboende.
Beträffande de stora svårigheter man vill finna vid
Suppleanters kallande till sammanträden, tänkte man sig
den saken inom Utskottet helt enkel, så nemligen, att le¬
damot, som vore hindrad att komma till ett sammanträde,
sjelf tillsade någon Suppleant; och äfven in på tiden för
sammanträde, vore mindre svårighet för dennes kallande,
då han bodde i närheten af det ställe, der sammanträdena
plägade hållas. Detta föranledde Utskottet att tillstyrka
Hogo. Preste-St. Prot. 1S6‘0. 5:te Bandet. 22
338
Den 8 Juni.
bifall till hvad den högtärade motionären föreslagit om
Suppleanters utseende i Kyrko- och Skolråd.
Hvad åter vidkommer förslaget om böter för uteblif-
vande vid dessas sammanträden, sä ansåg man icke Kyrko¬
råd och Skolråd ega likställighet med Kommunal-nämnden,
såsom motionären velat anse. Det är en helt olika verk¬
samhet, som dessa myndigheter hafva sig anvisad. Då
ledamöter i Kyrko- och Skolråden hafva det vigtiga upp¬
draget sig anförtrodt, att verka för gudsfruktan, sedlighet
och upplysning inom församlingen, behöls ju onekligen ett
särskildt sinnelag för denna verksamhets trogna utförande.
Der detta sinnelaget finnes, der går man villigt dertill, utan
att drifvas fram af fruktan för böter; den som utför den,
endast för böternas undvikande, må man väl befara ej kom¬
mer att åstadkomma stort gagn.
Jag får derföre hos Högv. Ståndet vördsammast hem¬
ställa om godkännande af det förra, men ej af det sednare
momentet i motionen.
Domprosten Sondén: Man får erkänna, att Utskottet
måtte ega en synnerlig kännedom om helsotillståndet bland
ledamöterna af Kyrko- och Skålråden, då det (sid. 4j kun¬
nat intyga, att det icke sällan' inträffat, att dessa "af sjuk¬
dom eller annat laga förfall» varit hindrade att infinna sig
vid utsatta sammankomster, heldst Utskottet, då det (sid. 5)
vitsordar den beredvillighet, hvarmed ledamöterne i Kyrko-
och Skolråden befiitat sig att fullgöra sina åligganden, synes
vilja tillerkänna sig förmåga att bedöma, huruvida det uteblif-
vande från sammankomster, som ofta nog inträffar, härle¬
der sig från sjukdom och laga förfall eiler beror på andra
omständigheter. Det må ursäktas den, som haft att göra
med Kyrko- och Skolrådens sammankallande i landsorten
och sorn sjelf måst inställa dessa sammankomster derföre,
att ej tillräckligt antal ledamöter infunnit sig, om han nå¬
got misstror Utskottets erfarenhet härutinnan eller icke an¬
ser den fullt tillförlitlig. För öfrigt synes mig Utskottet
hafva handlat inkonseqvent, då det föreslår, att Suppleanter
skulle utses, men icke vill gilla motionen om böters stad¬
gande för förfallolöst uteblifvande. Mot föreskrifvandet af
böter kunna väl, såsom här redan skett, i detta fall anfö¬
ras vigtiga skäl. Men afslår man senare delen af motionä¬
rens framställning, så bekänner jag, i likhet med honom,
att antagandet af den förra delen icke tjenar till mycket,
hvaremot en mängd Suppleanter snarare kunde än mer öka
bryderiet vid sammankallandet af en Kyrkostämma. En
talare har ansett, att Suppleanter behöfdes för de ordinarie
ledamöternas beqvämlighet och på det att desse icke skulle
behöfva sammanträda för afgörandet af mindre vigtiga ären¬
Den 8 Juni.
339
den. Likväl tror jag icke, att en ordförande sammankallar
Kyrko- och Skolråd i oträngda mål, samt att han, derest
det är fråga om anskaffandet af underskrifter på ett qvitto —
hvilket exempel samme talare nämnde — nog lärer finna
lämpligare att ombesörja detta genom kyrkobetjeningen än
genom stämmans sammankallande. För min del önskar jag,
att samtlige motionärens framställningar måtte afslås.
Häri hördes flere af Ståndets medlemmar instämma.
Doctor Björkman: Jag instämmer med de tvänne talare,
som yrkat, att ifrågavarande lagförändring måtte till alla de¬
lar afslås. Att bestämma böter i fråga om de åligganden,
som tillkomma Kyrko- och Skolrådets medlemmar, hvilka
utöfva ett förtroendeuppdrag, som församlingen lemnar dem
på grund af visadt intresse för och kännedom i kyrkliga ären¬
den, synes mig högst olämpligt och skulle utan tvifvel men¬
ligt inverka på det sätt, hvarpå de frivilligt åtagna göro-
målen skulle uträttas. En trettioårig erfarenhet öfvertygar
mig äfven om obehöfligheten af ifrågavarande förändring
och inser jag icke huru en församling skall kunna välja så
dåliga Kyrko- och Skolråds-ledamöter, att de endast för att
undgå penningeböter skulle fullgöra sina vigtiga åliggan¬
den. Att göra jemförelse mellan Kyrko- och Skolråden å
ena sidan samt Kommunal-nämnden å den andra, är icke
berättigadt, ty ledamöterna i de förra kunna svårligen er¬
sättas genom Suppleanter till följd af den närmare känne¬
dom och längre erfarenhet af kyrkans och skolans angelä¬
genheter, som för dem är nödvändig. Åtminstone skulle
jag för min del anse ganska olyckligt, om jag skulle nöd¬
gas till ett Kyrkoråd eller ett Skolråd, som i min försam¬
ling består af en sorgfälligt vald medlem från hvarje sock¬
nens sju (7) distrikter eller rotar, kalla oerfarna Suppleanter
i st. f. de ordinarie med ärendena hemmastadde medlem-
marne. Jag yrkar afslag å samtlige dessa punkter.
Biskop Beckman: Jag finner mig förekommen af Doctor
Björkman och har derföre icke mycket att tillägga. Denne
talare har tydligen visat, att det ändamål, som genom ut¬
seende af Suppleanter skulle ernås, icke kan på ett till¬
fredsställande sätt stå att vinna, emedan tillräcklig känne¬
dom och insigt om förekommande ärenden icke kan förut¬
sättas hos sådana i allmänhet, och än mindre vore att
påräkna, om de skulle väljas endast bland kring kyrkan
boende personer. Hvad angår frågan om böter, instämmer
jag helt och hållet med Kyrkoherden Heurlin samt tror, att
göromålen inom Kyrko- och Skolråden icke ära af beskaf¬
fenhet att kunna i detta hänseende jemföras med kommu¬
nala befattningar i allmänhet. Möjligen kan den sorgliga
340
Den 8 Juni.
tid inträffa, då det icke utan föreskrift om böter blifver
möjligt att få ett tillräckligt antal ledamöter af Kyrkorådet
samlade, meri ännu är icke, enligt min tanka, förhållandet
sådant; och jag anser derföre, att det föreslagna stadgan¬
det äfven i denna del bör förfalla.
Doctor Uiiniieliiis: Instämmande med de Irenne siste ta-
larne, vill jag blott tillkännagifva min åsigt vara den, att
ifrågavarande motion bör till alla delar af Ståndet afslås.
Har man inom en församling icke lyckats utse bättre leda¬
möter i Skolrådet, än att de uteblifva till så stort antal från
sammankomsterna, att Rådet icke kan blifva domfördt, sy¬
nes man icke kunna hysa stora förhoppningar att erhålla
Suppleanter, som bättre skulle sköta sina åligganden. För
öfrigt och hvad angår förslaget om böter, är det att anta¬
ga, att den, som endast för att undgå dessa infinner sig
vid sammanträdena, skall föga gagna saken. Slutligen måste
jag anse den uppfattning vara oriktig och förvänd, som be¬
traktar kommunala uppdrag såsom en börda, då de vida
riktigare äro att anse som en heder.
Doctor Moborger: Jag vill endast nämna, att jag icke
suttit på den afdelning af Utskottet, der denna fråga un¬
dergick förberedande behandling, äfvensom att jag af opass¬
lighet var hindrad att deltaga i sakens slutliga afgörande i
Utskottets plenum. I annat fall skulle jag reserverat mig i
samma syfte som Biskop Beckman mot förevarande hem¬
ställanden.
Hvad sjelfva saken angår, lärer väl intet resultat stå
att vinna, om icke samtlige punkterna af motionärens fram¬
ställning blifva antingen bifallna eller afslagna. I sednare
fallet skulle man förblifva vid hvad nu stadgadt är, och jag
må icke neka, att detta synes mig vara det säkraste.
Sedan discussionen härmed förklarats afslutad, beslöt
Ståndet, uppå derom i behörig ordning framställda proposi¬
tioner, att ajala den öfverst å sid. 5 förekommande hem¬
ställan, till följd hvaraf ansågs hafva förfallit hvad Utskot¬
tet näst derefter å samma sida föreslagit, samt att bifalla
Utskottets hemställan sid. 6.
Hemställan sid. 7.
Kyrkoherden Ekelundh begärde ordet och yttrade: Ehuru
jag delar Utskottets åsigt angående det afseende som före¬
varande motion bör anses förtjena ber jag blott få till¬
kännagifva, att jag icke kan gilla den motivering enligt
hvilken Utskottet säger sig afstyrka motionen endast af
Den 8 Juni.
341
formeln skäl. Då denna fråga inom Utskottet förevar, ut¬
talade jag, liksom vid flera föregående tillfällen, den grund¬
satsen, att församlingens Pastor bör bibehållas vid det in¬
flytande lian nu eger i fråga otn ordnandet af folkskolans
angelägenheter. Då jag sålunda i afseende å denna motion
måste komma till samma resultat, som Utskottet i Betän¬
kandet angifvit såsom sitt, kan jag, ehuru mina skäl icke
äro desamma som Utskottets, naturligen icke annat än till¬
styrka antagandet af förevarande hemställan.
Och blef Utskottets hemställan härefter af Ståndet godkänd.
Likaledes lemnade Ståndet sitt bifall till hvad Utskottet
i sista punkten af detta Betänkande föreslagit.
§ 8.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 15,
angående aflöning till Sekreteraren i Sammansatta Stats-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet under inne¬
varande Riksdag.
§ 9.
Föredrogs ånyo Sammansätta Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 27, i anledning
af återremiss utaf en i Sammansatta Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 19 föresla¬
gen voterings-proposition.
Då H. H. Erke-Biekopen och Talmannen härvid fram¬
ställde proposition om antagande af Utskottets till Preste-
Ståndet uti detta Memorial aflåtna inbjudning, svarades med
blandade Ja och Nej; och blef, sedan med anledning deraf
votering begärdes, följande voterings-proposition framställd
och antagen:
Den som vill, att Preste-Ståndet antager Utskottets ifrå¬
gavarande inbjudning, röste Ja; den det icke vill, röste Nej.
Vinner Nej, är sagda inbjudning af Ståndet afslagen.
Voteringen, som härefter i behörig ordning verkställ¬
des, befanns efter sedlarnes öppnande och rösternas sum¬
mering hafva utfallit med 18 Ja mot 6 Nej, hvadan således
Utskottets inbjudning var af Ståndet antagen.
Härefter blef, uppå derom framställd proposition, den
föreslagna voterings-propositionen godkänd.
§ 10.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- sami Allmänna Be¬
svärs- och Ekono mi-Ut skottets Memorial, N:o 28, i anledning
342
Den 9 Juni.
af återremiss utaf Sammansatta Lag- samt Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 13, öfver
väckta motioner om förändring af gällande föreskrifter an¬
gående tiden för fullföljande af besvär i ekonomiska och
administrativa mål.
Lades till handlingarne.
§ ll-
Bifölls Contracts-Prosten Fanls, genom Prosten Eurén
framställda, anhållan om frenne veckors förlängning i den
ledighet från riksdagsgöromålen. som blifvit honom för sjuk¬
ligbets skuld beviljad.
§ 12-
Upplästes och lades till handlingarne från Höglojl. Rid-
derskapet och Adeln ankomna Protokolls-utdrag N:is 252—256.
Ståndet åtskiljdes kl. '/, 3 e. m.
Ut supra.
In fidem
S. H. Almqvist.
Den 9 Juni 1866.
Plenum kl. 12 midd.
§ L
Justerades Protokollet den 31 Maj e. m.
§ 2.
Föredrogos och bordlädes Stats-Utskottets Memorialer:
N:o 132, angående Sammanbindningsbanans ledning
öfver den med Riksgälds-Kontorets hus förenade tomt;
N:o 133, om anvisande af de i Regerings-Formens 63 §
föreskrifna kreditivsummor;
N:o 134, med förslag till stadganden i det nya Regle¬
mentet för Riksgälds-Kontoret angående de under sistför-
Den 9 Juni.
343
flutna Riksdag för jernvägsbyggnaderna beviljade, ännu in-
ståer.de anslag och lån; och
N:o 136, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
i fråga om inlösande af de s. k. frisocknarnes tjenstbarhe-
ter till Dylta bruk.
§ 3.
Föredrogs och bordlädes Bevillning»- Utskottets Betänkan¬
de N:o 20, angående beräkningen af tullmedlen, postmed¬
len, stämpelpappers-afgiften och bränvinsbränningsmedlen.
§ 4.
I öfverensstämmelse med Ståndets den 6 dennes fattade
beslut, företogs nu val af Ledamöter med Suppleanter i
Förstärkt Lag-Utskott, och befunnos, efter valsedlarnas öpp¬
nande och rösternas summering, till Ledamöter i sagde För¬
stärkta Utskott vara utsedde:
Biskop Bring,
Biskop Sundberg,
Biskop Beckman,
Biskop Anjou,
Pastor Prim arius, Doctor Fallenius,
Contracts-Prosten Westin,
Kyrkoherden Ekelundh,
Doctor Nordlund,
Doctor Lundberg,
Contracts-Prosten Janzon,
Contracts-Prosten Schmidt,
Doctor Moberger,
Contracts-Prosten Bergman,
Kyrkoherden Wennerström,
Doctor Thyselius,
Prosten Eurén,
Contracts-Prosten Palmlund,
Doctor Ternström,
Prosten Rabe,
Prosten Ljunggren,
Doctor Sandberg,
Doctor Arrhenius,
Contracts-Prosten Altahr,
Doctor Runsten,
Kyrkoh rdsn Englund, och
Prosten Bergvall; samt
till Suppleanter, att i följande ordning inträda:
Prosten Lundholm,
Kyrkoherden Heurlin,
Biskop Hultman,
344
Den 11 Juni.
Kyrkoherden Simonsson,
Hofpredikanten Wahrenberg och
Doctor Rundgren.
§ 5-
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Ut-
skottets förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 71, angående stämpelpappersafgiften;
N:o 72, i fråga om indragning af de s. k. prebende-
pastoraten;
N:o 73, angående ömsesidig frihet för undersåter inom
Sverige och Norge att vistas och bosätta sig inom ena eller
andra Riket, äfvensom att derstädes idka handel och vissa
andra yrken;
N:o 74, i fråga om utvidgande af qvinnans medborger¬
liga rättigheter; och
N o 75, i fråga om tillämpningen af nu gällande stad¬
gande angående ersättning åt Militie-boställsinnehafvare
för å bostället för Kronans räkning huggen ek.
§ 6.
Upplästes och lades till handlingarne från de respektive
Med Stånden inkomne Protokolls-Utdrag nemligen från Väl-
lofliga Borgare-Ståndet N:o 265 samt från Hedervärda Bon¬
de-Ståndet N:ris 334—340.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 '/4 e. m.
Ut Supra.
In fidem.
5. U. Almqvist.
Den 11 Juni 1866.
Plenum kl. % 2 e. m.
§ u
Justerades Protokollet den 4 Juni e. m.
§ 2.
Föredrogs ånyo Ståts-Utskottets Memorial N:o 132. an¬
gående sammanbindningsbanans ledning öfver den med Riks-
gälds-Kontorets hus förenade tomt.
Bifölls.
Den 11 Juni
345
§ 3.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 133, om
anvisande af de i Regerings-Formens 63 § föreskrifna kre-
ditivsummor.
Godkändes.
§ 4.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottels Memorial N:o 134, med
förslag till stadganden i det nya Reglementet för Riksgälds-
Kontoret angående de under sistförflutna Riksdag för jern-
vägsbyggnaderna beviljade, ännu innestående anslag och lån.
Godkändes.
§ 5-
Föredrogs ånyo Stats-Uiskottets Memorial N:o 136, i an¬
ledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om in¬
lösande af de s. k. frisocknarnes tjenstbarheter till Dylta
bruk.
Vice Talman Biskop Annerstedt erhöll ordet och yttrade:
När denna fråga lör några dagar sedan behandlades, hade
jag tillfälle att uttala mina åsigter och jag kan lika litet
nu som då undertrycka den meningen, att, derest Utskottets
hemställan blifver godkänd, Rikets Ständer skulle komma att
i en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj;t frambära ogrun¬
dade uppgifter och obevisade beskyllningar. För min del
kan jag icke anse ett sådant förfarande vara Rikets Stän¬
der värdigt. Man skulle ock göra sig skyldig till anspråk,
som innebära en kränkning al egarens till Dylta Svafvelbruk
tillerkända rätt.
Frågan om inlösande af de s. k. frisocknarnes tjenst¬
barheter har icke blifvit väckt af Bruksegaren utan af Sta¬
ten. Den förre har uppgifvit de vilkor, hvilka han fordrar
för att medgifva sakens uppgörande, och dessa vilkor kunna
ingalunda sägas vara hårda; ty tjenstbarheterna hafva icke
blifvit högt uppskattade, då t. ex. ett mansdagsverke icke
upptagits till mera än 1 R.dr och ett kördagsverke till 2
R:dr, hvilket är lägre än i orten gångbara priser. Då man
nu velat afskaffa dessa tjenstbarheter och Staten, om Kongl.
Maj:ts Proposition antages, tillskyndas någon behållning der¬
igenom, att de två allmänningarna till skatte inlösas och
få årlig ränta sig åsatt, så hemställer jag att Ståndet, med
afslag af hvad Utskottet tillstyrkt, ville godkänna Kongl.
Majds i ämnet afgifna Nådiga Proposition.
Doctor Sandberg: Åf all vår förvända hushållning är
väl skogshushållningen från lång tid tillbaka ibland de mest
346
Den 11 Juni.
beklagansvärda. Först sålde Kronan all ekskog, på det skat-
temannen skulle bättre hushålla dermed, och nu finnes, åt¬
minstone i den ort der jag bor, ingen enda ek på något
skattehemman.
Mager kronojord, på hvilken gamla furuskogar i hundra¬
tals år hunnit uppväxa, försåldes till skatte: köparen afver-
kade skogen, kunde icke sedermera föda sig på jordbiten,
och Staten måste efterskänka skatten. I stället köper den
fruktbar jord, som kunde bära ymniga skördar, och plante¬
rar skogar. Hvilka omätliga skogar uthuggas icke i Norra Pro¬
vinserna af de stora sågverken, af hvilka äfven rika utlän¬
ningar få blifva egare som med större resurser ännu for¬
tare kunna för egen vinning sköfla Sveriges skogar.
Tvenne grundsatser hafva alltid lågt hinder i vägen för
all verksam lagstiftning mot skogsförödelsen: den ena att
Statsmakterna icke ega rätt att inskränka den enskildes
dispositionsrätt af sin egendom, och den andra; att ju högre
värde skogen får, desto sorgfälligare skall den enskilde vårda
och spara denna sin egendom. Derföre har Staten nu måst
både använda stora kronodomäner och inköpa hemman för
att i stället för de försålda och uthuggna, plantera ek- och
furuskogar, icke i hopp att deraf skörda någon vinst, utan
på det våra efterkommande må hafva något att bo uti och
värma sig med under våra kalla vintrar.
Man talar om att Staten på många år icke får någon
inkomst af de ifrågavarande skogsallmänningarne, om de
ställas under Kronans förvaltning. Detta medgifves. Men
hvad inkomst har Staten af sina planterade skogar? Här be-
höfver Staten åtminstone icke köpa jorden. Mig synes Ut¬
skottets förslag så mycket mera böra bifallas, som Dylta
Svafvelbruks egare får fortfarande åtnjuta hvad urgamla
kontrakter medgifva, och fråga kunde väckas huruvida han
icke under den föregående tiden har hårdare anlitat dessa
skogar, än hvartill han varit berättigad, äfvensom i hvad
mån han i allo fullgjort de vilkor, som af fordno blifvit stad¬
gade och sedermera varit gällande för denna rättighets till-
godonjutande.
Biskop Sundberg: Då jag vid detta ärendes föregående
behandling yrkade återremiss å Utskottets Betänkande, hvil¬
ket också blef Ståndets beslut, anser jag mig böra yttra
några ord äfven vid detta tillfälle, då' Ståndet måste fatta
definitivt beslut.
Såsom jag förut haft äran nämna kan jag icke bifalla
Kongl. Maj:ts i frågan afgifna proposition, och det på grund
deraf, att jag anser origtigt att Kronan skulle afstå egan-
derätten till tvänne allmänningar, hvilka ega ett ganska be¬
tydligt värde. På enskild väg har jag nemligen af tillför¬
Den 11 Juni.
347
litlig person erfarit, att dessa allmänningar kunna upp¬
skattas till ett värde af 400,000 R:dr. Låt ock vara, att
denna siffra är för högt tilltagen och följaktligen bör betyd¬
ligt nedsättas, så är här i alla fall fråga om en stor egen¬
dom, hvilken man såsom gåfva vill öfverlemna till egarne
af Dylta bruk. Jag säger gåfva, emedan skatteköpsskillin-
gen skulle efter vanligheten komma att blifva en obetydlig¬
het och årsräntan till Kronan icke i någon mån motsvara
ett så ansenligt kapitalvärde. Jag kunde derföre icke förra
gången godkänna Kongl. Maj:ts Proposition, utan biträdde
Utskottets i morn. - a) gjorda hemställan, hvilken jag fann
innehålla en god och billig utväg till sakens reglering. Här
har visserligen i dag blifvit anmärkt, att 88,587 R:dr80öre
skulle vara ett lågt ersättningsbelopp för frisoknarnas tjenst-
barheter, emedan dagsverkskostnaderna blifvit lågt beräk¬
nade och troligen komma att stiga. Detta vill jag icke be¬
strida, men finna bruksegarne ersättningen oförmånlig kunna
de ju förkasta anbudet, och i den händelsen förblifver deras
rätt densamma som förut.
Mina betänkligheter gällde, förra gången denna fråga
behandlades, hufvudsakligen Utskottets i mom. b) gjorda
framställning. Jag trodde, att det icke var öfverensstäm¬
mande med privilegierna för Dylta bruk, att hos Kongl.
Maj:t anhålla, det de båda allmänningarne. antingen nå¬
gon uppgörelse om frisocknarnes tjenstbarheter komme
till stånd eller icke, måtte ställas under Kronans dispo¬
sition; ty dispositionsrätten hafva Dylta bruks egare bevis¬
ligen sig tillerkänd. Kongl. Resolutionen den 5 September
1815, innefattande en föregående uppgörelse mellan Bruks¬
egarne och Kronan, inskränker visserligen dispositionsrät¬
ten så till vida, att det årliga afverkningsbeloppet å skogen
icke får öfverstiga 734'/4 stafrum ved. Men jag föreställde
mig, att det icke var nog med denna begränsade skogsafverk¬
ning, utan att dispositionsrätten tillika innebar något mer.
Så t. ex. trodde jag, att dit hörde rätt till mulbete äfven¬
som till jagtmark, med flera förmåner. Fördenskull har
jag ansett nödigt att rådfråga sakkunniga personer, huru¬
vida Utskottets förslag kunde stå i strid med bruksegarnes
rätt, sådan denna genom privilegierna af 1712 och nyss
åberopade Resolution blifvit bestämd. Jag har i sådant än¬
damål vändt mig både till Jurister och Jägeritjenstemän och
från båda hållen fått nej till svar på min fråga. Hvarken
betesrätt eller jagträtt eller andra af mig supponerade för¬
måner lära på grund af de förevista handlingarne kunna
bruksegarne tillerkännas.
Vidare hade jag betänklighet mot sednare delen af för¬
utnämnda mom. b), innehållande att åt blifvande skogsvak¬
tare såsom boställen skulle upplåtas nödigt antal af de å
348
Den 11 Jani.
allmänningarne befintliga oskattlagda torp och intagor. Jag
föreställde mig, att äfven en sådan föreskrift möjligtvis
gjorde ingrepp i egarnes rätt. Men jag har erhållit upp¬
lysning, att så icke är; ty allmän lag stadgar, att å all¬
männingar lägenheter skola upplåtas till boställen åt skogs-
betjente, och således kunna privilegierna icke lägga hinder
deremot.
När så förhåller sig och när tvänne Riks-Stånd redan
bifallit Utskottets framställning, ser jag ingen annan utväg
än att följa deras exempel. Val är det sannt att man, oak¬
tadt de erhållna upplysningarne, kan hysa åtskilliga skrup¬
ler med afseende på de af Utskottet i momentet nyttjade
ordalag; men jag tröstar mig med, att om något blifvit be-
gärdt, mot hvilket antingen rättsgrunder eller billighetsskäl
kunna anföras, det står i Kongl. Maj:ts magt, att derpå
icke fästa afseende, äfvensom att bruksegarne å sin sida
kunna förkasta allt hvad som beror af dem sjelfva att af¬
göra, om de skulle finna de uppställda vilkoren oantagliga.
Häri instämde flera af Ståndets ledamöter.
Doctor Rundgren: Det fägnar mig högligen, att den
föregående talaren lyckats komma ifrån sina skrupler. Jag
var redan förra gången fri från sådana betänkligheter och
yrkade derföre bifall till Utskottets framställning. Att in¬
gen ytterligare utredning skett med anledning af återremis-
sen bevisas af den skyndsamhet, hvarmed Utskottet expedie¬
rat förevarande Memorial. Den korta tidsutdrägten har
dock varit gagnelig, enär åtskilliga skrupler derunder lyck¬
ligen blifvit öfvervunnna.
Vice-Talmanrien har haft betänkligheter mot Utskot¬
tets förslag, emedan uti Rikets Ständers underdåniga skrif¬
velse till Kongl. Maj:t ogrundade uppgifter och obevisade
beskyllningar skulle komma att uttalas. Förmodligen syf¬
tar han på hvad i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 128, sid.
9, blifvit anfördt. Det visades dock redan förra gången, att
der gjorda uppgifter ingalunda äro ogrundade. Utskottet
har sagt. att »de oroförmälda allmänningarne icke äro att
hänföra till rekognitionsskogar och att följaktligen laglig rätt
till skattelösen deraf icke förefinnes.» Erhållna upplysnin¬
gar hafva gifvit vid handen, att denna uppgift är med verk¬
liga förhållandet öfverensstämmande. Vidare har Utskottet
anmärkt, att »Kronans upplåtelse egentligen endast inne¬
fattar ett medgifvande för dem, åt hvilka Kronan tillsvidare
lemnat besittningen af Dylta kronoverk, att å allmännin¬
garne hemta för driften nödig vedfång.» Denna anmärkning
är också riktig och bevisas deraf, att Kongl. Brefvet 1815
bestämmer, huru mångå stafrum ved få afverka.» för svaf-
velproduktionen. Vidare heter det, att »de vilkor, hvarun-
Den 11 Juni
349
der bruksegarne fått i mer än tvänne århundraden innehafva
de af Kronan medgifna förmåner, varit af beskaffenhet att
uteslutande hafva lagt fördelen och vinsten på bruksegar-
nes sida.» Denna uppgift har skäl för sig; ty Staten har
icke haft någon vinst och då måste väl fördelen tillkommit
bruksegarne Om ock svafveltillverkningen upphörde vid
Dylta, så betydde det ingenting; ty Staten kan från annat
håll få sitt behof af denna vara uppfyldt. Vidare har Ut¬
skottet framhållit »nyttan för det allmänna att i mellersta
delen af riket behålla den skog, som ännu kan finnas att
tillgå, enär skogens värde derstädes kan väntas vara i sti¬
gande.» Mot denna uppgifts rigtighet kan väl ingen invänd¬
ning göras, lika litet som mot det påståendet att »allmän-
ningarnes öfvertagande af Kronan bör medföra fördel genom
verksammare tillsyn emot skogens olagliga ålitande än som
under nuvarande förhållanden, äfven med bästa vilja hos
innehafvaren, kan åstadkommas.» Alla dessa uppgifter sy¬
nas mig sålunda vara ganska väl grundade.
Hvad åter beträffar de obevisade beskyllningarne, så
skulle dessa förmodligen ligga uti hvad Utskottet på samma
ställe, sid. 9, yttrat eller att »under tidernas längd privilegii-
innehafvarne låtit sådana uraktlåtenheter komma sig till last.
att endast en ganska betänklig efterlåtenhet å Kronans sida
kan göra förklarligt, att privilegii-innehafvarne ännu äro i
besittning af privilegierna.» Jag vill icke här ingå i några
specialiteter; men sakkunnige män hafva vitsordat, att, sär¬
deles i förra tider, omständigheter hafva förekommit, mot
hvilka anmärkningar kunna göras och som fullkomligt rätt¬
färdiga Utskottets nyss anförda »beskyllning.»
Med afseende derpå att frågan om frisocknarnes lös¬
köpande icke blifvit väckt af bruksegarne äfvensom att er¬
sättningsbeloppet är måttligt tilltaget, erhölls redan förra
gången det svar, att då Dylta bruksegare hafva stora för¬
delar af status quo, anledning icke för dem kunnat vara att
föreslå någon förändring.
Vid föregående behandling af detta ärende föreslog jag
att i mom. b) orden: »blott för svafveltillverkningen bestämda»
skulle utgå såsom innebärande fen inskränkning i brukse-
garnes rättigheter; men då nu tvänne Riks-Stånd hafva bi¬
fallit Utskottets framställning i dess helhet, och sammanhan¬
get äfvensom de följande punkterna utvisa, att man icke af-
ser någon minskning i hvad privilegierna verkligen medgifva,
så vill jag icke vidare hålla på mitt yrkande i detta fall,
utan yrkar på bifall till allt hvad Utskottet uti mom. a) och
mom. b) tillstyrkt.
Häruti instämde Contracts-Prosten Palmlund.
Prosten Ljunggren: Det kan icke förvåna någon, att i
Den 11 Juni.
en fråga af så invecklad beskaffenhet sora den förevarande
ganska goda skäl kunna anföras från båda sidoi. Jag kan
icke neka att ju de talare, som till denna fråga befinna sig
i annan ställning än jag framdiagit grunder, som synas
vara giltiga och hafva sken af fullkomlig rättvisa. Hvad
man här vid frågans bedömande har att i första rummet
afse är Statens ändamål och detta är här, att likhet i skat¬
tebördorna må åstadkommas. En talare har behandlat sa¬
ken såsom egentligen en skogshushållningsfråga. men den
synpunkten är icke den förnämsta, utan hufvudfrågan är
och blir, att kunna befria dessa socknar från deras servituter.
Under discussionen har man fått höra ganska besyn¬
nerliga påståenden framställas, hvilka dock icke grunda
sig på officiela meddelanden utan endast äro hemtade från
hörsagor. Så har t. ex. en talare uppgifvit, att de båda
allmänniugarne skulle hafva ett kapitalvärde af 400,000 R:dr.
Detta är så mycket besynnerligare som, i händelse skogen
å allmänningarne ställes under Statens vård och förvalt¬
ning, under de första 20 åren ingen afkastning kan påräk¬
nas, men deremot årliga omkostnaderna skulle uppgå till
1338 R:dr, under de derpå följande 20 åren utgifterna skulle
öfverstiga inkomsterna med 499 R:dr 50 öre årligen samt
först under 20 år derefter afkastningen lemna ett behållet
öfverskott af den obetydliga summan 170 R:dr 50 öre. Hvad
jag här anfört grundar sig på den uppskattning som af Skogs¬
styrelsen på Kongl. Maj:ts befallning blifvit verkställd. Man
talar om Kronans eganderätt till dessa allmänningar och att
Kronan icke bör låta afhända sig densamma; men jag frå¬
gar, livad värde denna rätt eger, när dispositionsrätten är
bortskänkt och Kronan således icke får röra vid skogen.
Är det icke skäl att Staten afstår från en så beskaffad
eganderätt för att vinna sitt ändamål eller skattebördornas
jemkning? De 88,587 R:dr 80 öre, som användas till ersätt¬
ning åt Dylta bruksegare, ersättas genom de friköpta hem¬
manens rotering. Skogen lärer icke löna sig att sköta, se¬
dan 734 stafrum ved blifvit af bruksegarne årligen afver-
kade. Jag instämmer således med Vice-Talmannen och yr¬
kar bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Vice-Talman, Biskop Annerstedt: En talare har sökt ve¬
derlägga mitt anförande, hvari jag talade om ogrundade
uppgifter, som skulle komma att till Kongl. Maj:t frambä¬
ras, och har recenserat ett stycke i Stats-Utskottets förra
Betänkande rörande denna fråga; men han har dervid för¬
bigått just sjelfva hufvudpunkten eller der det talas orri
•>Dylta s. Ic. bruksegare» och man således vill förneka Dylta
bruks innehafvare sin eganderätt till bruket med hvad dit
hörer. Utskottet säger också, att Kronan endast tillsvidare
D e u 11 Juni.
.151
åt innehai'värne lemnat besittningen af Dylta kronoverk.»
Detta inåste väl vara en ogrundad uppgift, då, i anledning
af väckt rättegång, samtliga domstolsinstanserna och sed¬
nast Högsta Domstolen den 7 Juni 1841 förklarat bruket
med full eganderätt tillhöra de behöriga innehafvarne.
Vidare har en talare förmenat, att inga obevisade be¬
skyllningar skulle förekomma i Utskottets Utlåtande och har
såsom stöd för denna mening åberopat meddelanden, som
af enskilda personer blifvit honom gifna. Jag vågar icke
sätta någon synnerlig lit till dylika lösa uppgifter, aldra-
minst då fråga är om klander. Beskyllningen att Dylta
bruksegare öfverträdt de i privilegierna bestämda föreskrif¬
terna är bestämd, ingen bevisning derför är bifogad, mitt
påstående torde således vara ovederlagdt, att Utlåtandet inne¬
håller obevista beskyllningar.
Det har vidare sagts, att man icke borde hysa betänk¬
lighet att bifalla äfven mom. b i Utskottets hemställan, äf¬
ven om orden : »blott för svafveltil'Iverkningen bestämda» bi¬
behållas, emedan hvad som derefter följer förringar eller
borttager betydelsen af dessa ord. Men dessa ord och i
allmänhet mom. b) stå dock i uppenbar strid med de privi¬
legier, som blifvit Dylta bruksegare tillerkända. Att sålunda
den ena statsmakten skall inför den andra frambära sådant,
som i motiverna är ogrundadt och i sjelfva beslutet icke
öfverensstämmande med privilegierna, anser jag vara ovär¬
digt och vidhåller derföre mitt förra yrkande.
Häri instämde Doctor Ternström.
Doctor Gunnelius: Jag har icke, såsom en föregående
talare, varit nog lycklig att kunna frigöra mig från alla
skrupler i afseende på denna sak. Icke heller har jag varit
i tillfälle att taga kännedom om alla handlingar, som blif¬
vit framlagda, emedan jag, när ärendet förevar i Utskottet,
icke var der tillstädes. Frågan är derföre i viss mån ny
för mig, dock icke alldeles; ty jag har vid föregående Riks¬
dagar deltagit i dess behandling och känner dessutom nå¬
got till förhållandena, derföre att det rör den ort der jag
är bosatt. Det har blifvit sagdt, att skruplerna ingenting
hafva att betyda, och det mest på grund af upplysningar,
som af enskilda personer blifvit lemnade. Jag lemnar dessa
i sitt värde. Sådana hafva icke eller, hvad mig angår, ute-
blifvit. Men de officielt tillgängliga äro dock mera tillför¬
litliga och tillräckligt fullständiga. Man har, efter skrup¬
lernas häfvande, kommit till det resultat, att Dylta bruks¬
egaren rättigheter icke sträcka sig längre än hvad Kongl.
Brefvet 1815 derom innehåller eller till rättigheten att af¬
verka 734 */4 stafrum ved. Men härvid synes man hafva
förbisett, att 1815 års Kongl. Bref innehåller något mera
35a
Dan 11 J uni
än detta stadgande, nemligen att allt står oförkränkt qvar,
som genom Kongl. Brefvet 1712 blifvit beviljadt. Detta Bref
lemnar en mycket vidsträcktare dispositionsrätt åt privilegii-
innehafvaren, och så länge han icke. genom uraktlåtenhet att
uppfylla sina förbindelser, förverkat sin rätt, kan densamma
honom icke frånkännas. Hvad förut, möjligen för längre
tid tillbaka, i detta hänseende kan hafva varit att anmärka,
hör icke hit, då det ej i rätt tid blifvit beifradt, och det
tjenar väl icke till någonting att nu framdraga och göra
nuvarande innehafvaren ansvarig för hvad som skett för
kanske 100 år sedan.
Jag begärde egentligen ordet för att påpeka något, som
af v. Talmannen i hans första anförande förbigicks, men
sedermera framhölls, nemligen att Högsta Domstolen af-
gjort frågan om eganderätten till Dylta bruk. Den saken
kan således numera ej sättas i fråga. Hvad deremot disposi¬
tionen af allmänningarne beträffar, så kan det visserligen
vara påkostande, om skogarne skulle gå från Staten, men
om ock Utskottets framställning godkännes och Staten så¬
ledes finge öfvertaga skogarnes vård och förvaltning, så
blefve vinsten deraf för närvarande för Staten liten eller
ingen, sedan bruksegarno afverkat det dem tillkommande
belopp, och om äfven Staten påkostar en bättre skötsel,
som skulle sätta dem i bättre stånd, så blir följden icke
någon större direkt fördel för det allmänna, emedan bruks-
egarens rätt, att af skogen få all den fördel, som med dess
bestånd låter sig förena, alltid står oförminskad qvar. Vid
frågans nuvarande ställning tviflar jag på, att Staten så
utan alla omständigheter, som Utskottet förutsätter, kan slå
under sig denna egendom. Huru jag än ser saken, åter¬
stå dock alltid skrupler. Jag vill icke göra något bestämdt
yrkande, ty jag anser mig icke kunna antaga Kongl. Maj:ts
Proposition. Men än mindre vill jag gå in på Utskottets.
Det rätta synes mig ligga deremellan och fordra bättre ut¬
redning. I alla fall tror jag, att bruksegarnes rättighet
sträcker sig längre än till de 734 stafrummen ved och att
denna icke med ett penndrag kan tillintetgöras.
Domprosten Sondén: Då denna fråga förra gången före¬
var, medgaf jag villigt att uttrycket: »Dylta *å kallade bruks¬
egare» borde ändras, ehuru jag icke tror, att Expeditions-
Utskottet i sitt förslag till den underdåniga skrifvelsen be-
höfver så noggrant upptaga hvarje ord i Utskottets motiver.
Jag ville äfvenledes att orden: »blott för svafveltillverknin-
gen bestämda<> skulle uteslutas, hvilka ord v. Talmannen an¬
sett innebära en kränkning af bruksegarnes privilegier. Frå¬
gar man nu, hvari denna kränkning skulle bestå och hvad
bruksegarne
Den li .Tuni.
353
bruksegarne dermed skulle förlora, så har v. Talmanneu
icke specielt derom lemnat upplysning, utan endast hänvi¬
sat till 1712 års privilegier, hvilka skulle medgifva bruks¬
egarne lull dispositionsrätt öfver allmänningarne. Men då
upplåtelsen af allmänningarne grundar sig på svafveltill-
verkningen och då genom Kongl. Brefvet den 5 September
1815 afverkningsbeloppet för svafveltillveikningen blifvit be¬
stämdt, så undrar jag, om bruksegarnes rättigheter sträcka
sig derutöfver. Jag tror dertöre. att de anmärkta orden
icke göra någon inskränkning uti privilegierna, och kan icke
föreställa mig, att de kunna missförstås så, att man vill
beröfva bruksegarne någon rättighet, som dem blifvit förut
beviljad.
En annan ärad talare har velat vända frågan derhän,
att frisocknarnes lösande från deras tjenstbarheter till Dylta
svafvelbruk skulle vara hufvudsaken. Detta kan vara sannt;
ty derifrån har hela saken kommit. Men lika sannt är ock,
att Staten icke fördenskull bör ingå på hvilka vilkor som
helst. Nu har bruksegaren förklarat sig villig att afstå från
dessa tjenstbarheter, med vilkor dels att erhålla den före¬
slagna ersättningssumman, dels att så väl Östra som Håla¬
hults allmänning genom skatteförsäljning upplåtas under egau-
derätt till Dylta bruk. Hvarföre har han gjort det, isynnerhet
om denna eganderätt ingenting är värd? Besynnerligt är,
att en värdelös eganderätt kunnat framkalla en så liflig agi¬
tation! Just denna agitation utgör föi mig ett bevis, att här
icke är fråga om småsaker. Jag bifaller Utskottets förslag.
Vice Talmannen, Biskop Annerstedt; Den föregående tala¬
ren har anmärkt, att jag icke uppgifvit, hvarutinnan Utskot¬
tets förslag mom. b) skulle innebära en kränkning af privi-
legierne eller hvartill de 734 stafrummen ved voro bestämda.
Jag upprepar icke gerna hvad jag förut har sagt. och der¬
före nämnde jag icke nu hvad jag förra gången uppgifvit,
nemligen att veden skulle användas för tillverkning af svaf¬
vel, alun, vitriol och rödfärg. 1712 års privilegier angifva
specielt detta.
Biskop Sundberg: I likhet med den föregående talaren
kan äfven jag säga, att jag ogerna repeterar mig sjelf; men
man tvingas understundom dertill.
En talare har sagt, att värdet af ifrågavarande allmän¬
ningar måste vara obetydligt, då officiela beräkningar ut¬
visa, att, om Staten öfvertager deras vård och förvaltning,
de första 40 åren skulle medföra en gifven förlust och först
derefter en obetydlig behållning vara att påräkna. Jag in¬
skränker mig till följande svar härpå, att just så resonne-
Uöyv. Breste-St. Vrot. 1866. 5:te Bandet. 23
354
Den 11 Juni.
rade Rikets Ständer år 1823, när man afhände sig de stora
kronoskogarna, hvaraf följden blifvit, att kronan nu blott
disponerar 7 procent af rikets skogar, då deremot i andra
länder, der man bättre förstått vigten af denna angelägen¬
het, Staten innehar 60 ä 80 procent deraf.
Hvad beträffar mina skrupler med afseende på sednare
delen af mom. b), så hafva dessa icke blifvit häfda endast
genom upplysningar af enskilda personer, utan genom om¬
sorgsfullt studerande af handlingarne och genom att jem¬
föra dessa handlingar med de upplysningar, som af insigts-
fulle män äro mig lemnade. För att förstå en massa af do¬
kumenter, som för en oinvigd behöfva sakkunniges närmare
förklaring, vet jag intet annat eller bättre sätt att gå till¬
väga.
Med afseende på de klandrade uttrycken i Utskottets
Betänkande instämmer jag med vice Talmannen. Det är
orätt att säga: »Dylta s. k. bruksegare», äfvensom att utan
bevisning framkomma med beskyllningarne mot dessa egare.
Jag är emellertid förvissad, att dylika olämpliga ordalag
icke komma att i den underdåniga skrifvelsen intagas. Sär¬
skildt beslut härom torde vara öfverflödigt, då ju i allmänhet
hvarje ord i ett Utskotts motivering icke kan anses vara
godkändt dermed att man i sak gillar hvad som blifvit af
Utskottet föreslaget.
Till upplysning i afseende på förhållandet med skogen
anhåller jag emellertid att ur Kongl. Maj:ts Bref till Ko¬
nungens Befallningshafvande i länet af den 1 Mars 1859 få
anföra följande: »Som vi, vid förehafd nådig pröfning af
väckt fråga om upphörande af de till Dylta svafvelbruk i
det eder i nåder anförtrodda län utgående tjenstbarheter
från Axbergs, Kihls och Hofsta socknar, af handlingarne i
detta mål inhemtat, att hvad beträffar de för brukets till¬
verkning upplåtna kronoallmänningar, benämnde Östra all¬
männingen och Hålahults allmänning, vid verkställde genom
jägeri betjente tid efter annan hällne undersökningar af sko-
garne, den underrättelse meddelats, att begge allmännin-
garne, hvarå flera torplägenheter till Dylta gårds förman
skola finnas anlagde, blifvit allt för mycket anlitade, så att
uppmärksamhet vid hushållningen med dessa skogar vore
af högsta behof, på det desamme ej må blifva alldeles för¬
störde: håfve vi härmed velat i nåder anbefalla eder att
dels låta vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom må kunna
bestämmas det årliga afverkningsbelopp, som med skogens
å nämnde allmänningar bestånd kan vara förenligt, i hvil¬
ket afseende berättelse bör af eder till oss afgifvas, dels
hålla noggrann tillsyn deröfver, att allmänningarne ej hår¬
dare anlitas än här förut nämndt är och således ej heller
Den 11 Juni.
355
för annat ändamål än det, hvartill de af kronan blifvit åt
svafvelbruket upplåtne».
Jag tror, att detta Bref på samma gång förklarar an¬
ledningen till de skarpa uttrycken i Utskottets motivering
ock gifver stöd åt behörigheten af de ordalag, som i kläm¬
men eller sjelfva förslaget till beslut blifvit brukade. Vis¬
serligen hade det måhända varit bättre, om Utskottet nytt¬
jat samma ordalag som i Kongl. Maj:ts Resolution af den
5 Sept. 1815 förekomma; men ser man på hela samman¬
hanget i mom. b), så visar det sig, att något missförstånd
svårligen kan vara att befara. Skulle icke desto mindre så
vara fallet eller för öfrigt något vara i beslutet inryckt, sorn
befinnes strida emot bruksprivilegierna, så kunna inga våd¬
liga följder deraf uppkomma, då pröfningen tillhör Kongl.
Maj:t eller, i händelse af rättstvist, landets domstolar. Jag
är icke mindre än någon annan angelägen derom, att bruks-
egarne må få utnjuta de förmåner, dem lagligen tillkomma;
men då det ej kan blifva fråga om något intrång på dessa
förmåner och det förmedlingsförslag jag förra gången hade
i sinnet att framställa, numera knappt torde kunna påräkna
någon fi amgång och dessutom vara obehöfligt, önskar jag
för min del, att Utskottets beslut äfven mä blifva Rikets
Ständers beslut.
Doctor Rundgren: Ehuru mycket kunde vara att säga,
vill jag dock inskränka mig till att upplysa om en enda
sak, nemligen angående de uraktlåtenheter, som privilegii-
innehafvarne låtit komma sig till last, med anledning hvaraf
v. Talmannen yttrat, att man icke bör åberopa hvad man
på enskildt väg erfarit. Men mitt tal om denna sak grun¬
dar sig icke på privata meddelanden utan på Kongl. Maj:ts
skrifvelse till Rikets Ständer 1859. hvaruti anföres Kolle¬
giernas anmälan att under åren 1833, 1835, 1837 och 1838
ingen svafveltillverkning egt rum vid Dylta, utom ett ringa
belopp af 18 skepp., hvarförutan Kollegierna säga sig icke
kunna anse det vara med privilegierna enligt, att bruks¬
egaren med köpt svafvel fullgjort sin leverans, men, äfven
om ock kunde förutsättas, att ett åtal om privilegiernas för¬
lust på nämnda grund skulle af domstolarne godkännas, an-
sågo dock Kollegierna att det icke kunde vara ett Staten
värdigt sätt att sålunda tillvägagå. Det synes således, att
påståendet att privilegii-innehafvarne brustit uti sina förbin¬
delsers uppfyllande, icke är så alldeles ogrundadt. Jag vid¬
håller alltså mitt yrkande om bifall till Utskottets förslag.
Domprosten Sondén: Blott några ord med anledning af
v. Talmannens tillrättavisning för min okunnighet om hvar¬
till de 734 stafrummen ved skulle användas. Jag hade in¬
356
Den 11 Juni.
galunda förgätit, att deri var inbegripet äfven hvad som an¬
sågs erforderligt till byggnads- och laggvirke. Men vice Tal¬
mannen tycktes vilja låta påskina, att något derutöfver skulle
vara beviljadt genom 1712 års privilegier. Hvad det skulle
vara, kan jag icke förstå.
Discussionen förklarades härmed slutad,- hvarefter, uppå
derom gjord proposition, Ståndet lemnade sitt bifall till hvad
Stats-TJtskottet i Utlåtandet N:o 128 hemställt och föreslagit.
§ 6.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o
20, angående beräkningen af tullmedlen, postmedlen, stäm-
pelpappers-afgiften och bränvinsbrännings-medlen.
Lades andra gången på bordet.
§ 7.
Föredrogos och bordlädes Sammansatta Banco- samt
Allmänna Besvärs och Ekonomi. Utskottets Memorial:
N:o 1, angående arfvode till en särskild Sekreterare hos
Sammansatta Utskottet; och
N:o 2, i anledning af väckt motion, om vidtagande af
åtgärder, för beredande af lättnad i mynt-cirkulationen emel¬
lan Sverige och Norge.
§ 8.
Föredrogos och bordlädes Lag- Utskottets Betänkande och
Memorial.
N:o 60, i anledning af väckta motioner om förändring
i stadgandena angående giftomanna-rätt; och
N:o 61, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
vid förehafvande af Lag-Utskottets Betänkande N:o 57 och
Memorial N:o 59, öfver väckta motioner om förändrad lag¬
stiftning angående panträtt i lös egendom.
§ 9.
Föredrogs ett från Vällofl. Borgare-Ståndet meddeladt
Protocolls-utdrag, N:o 267, för den 8 dennes, innehållande
bemälda Riks-Stånds beslut vid pröfning af Stats-Utskottets
Memorial N:o 125, med förslag till de stadganden i Riks-
gälds-Kontorets Reglemente, som angå detta verks skulder
och fordringar, äfvensom inbjudning till de öfriga Riks-Stån-
den att förena sig uti hvad Borgare-Ståndet beslutat röran¬
de ett tillägg vid slutet af Reglements-förslagets § 24.
Lades på bordet.
Den 13 Juni.
357
§ 10.
Upplästes och lades till handlingarna från de respekt.
Medstånden inkomne Protocolls-utdrag, nemligen från Höglofl.
Ridderskapet och Adeln N:ris 256—262, 264—269; från Vällofl.
Borgare-Ståndet N:ris 266, 268—271; samt från Hedervärda
Bonde-Ståndet N:ris 342—350.
3 11.
Uppå derom af H. H. Erke-Biskopen och Talmannen
gjord framställning beslöt Preste-Ståndet, att dess Sigill
och Staf äfvensom dess af Konung Gustaf III stadfästade
privilegier] i originalskrift skulle till Riks-Arkivet aflemnas
för att derstädes jemte Ståndets Arkiv förvaras.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
Ut supra.
In fidem.
S. B. Almqvist.
Den i3 Joni 1S66.
Plenum kl. 2 e. m.
§ I-
Upplästes till justering och godkändes Expcditions-Ut-
skottets förslag till följande Rikets Ständers underdåniga
skrifvelser, nemligen:
N:o 76, angående regleringen af utgifterna under Riks-
Statens Sjette Hufvudtitel;
N:o 77, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, angående förändring i gällande bestämmelser om godt-
görandet af kostnader vid laga skifte å boställe;
N:o 78, Dito angående upplåtelse till Götheborgs stad
af Elfsborgs Kungsladugård med dertill hörande lägenheter;
N:o 79, angående beviljadt anslag för jernvägens mel¬
lan Örebro och Arboga fortsättande till Köping;
358
Den 13 Juni.
N:o 80, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, angående förändrade bestämmelser i fråga om upplå¬
tande åt enskilde af Kronans mark i Norrland och Koppar¬
bergs län samt om dispositionen af stubböresmedlen; och
N:o 81, angående regleringen af utgifterna under Riks-
Statens Åttonde Hulvudtitel.
§ 2.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o
20, angående beräkningen af tullmedlen, postmedlen, stäm-
pelpappers-afgiften och bränvinsbrännings-medlen.
l:a punkten.
Doctor Sandberg begärde ordet och yttrade: Man har
klandrat mig för ett förment affall från mina protektio-
niska åsigter i fråga om tullfrihet för införseln af salt. Men
det var just fiuanstullar, sorn från frihandelslägret föror¬
dades, och med finanstull förstår man der en sådan tull.
som icke skyddar någon inhemsk näring, och en sådan var
salttullen, emedan salt, som hvar man vet, icke finnes eller
kan frambringas inom Riket.
Beräkningen af blifvande tullinkomster föranledde myc¬
ken discussion inom Bevillniugs-Utskottet. Från ett håll
fröjdades man öfver de, efter tullnedsättningen, högst be¬
tydligt ökade tullinkomsterna, och på den anmärkning att
under detta såsom så lyckligt ansedda förhållande, tömmas
Riks Bankens hvalf med hvarje månad på sitt silfver så att
metalliska valutan, hvarpå liela vårt myntvärde beror, al¬
drig sedan realisationens början varit vid så lågt belopp,
icke fullt 13 millioner R:dr Runt, som den nu är, hvilket
ingalunda var glädjefullt, svarades att Bankofullmägtige
icke bordt köpa en sådan mängd nu osäljbara obligationer,
utan användt dem de förut egde till pant för silfverlan un¬
der föregående bättre tider, hvarjemte man förespeglade att
nu rådande trångmål omöjligen kunde blifva långvarigt utan
snart hafva en öfvergång, äfvensom man ständigt får höra
den erfarenhet åberopas, att i samma mån man nedsätter
tullarna, i samma mån ökas tullinkomsterna, emedan man för¬
utsätter att derigenom all varuinförsel skall blifva förtullad.
Efter min öfvertygelse måste varuinförseln ytterst rätta
sig efter förbrukningsfönnågan hos Svenska folket, och ehuru
dess vilja i detta afseende alltid varit god, så tryter en gång
consum tion skrediten, och när äfven andra tillgångar saknas,
så måste importen af utlandets öfverflöd deraf omsider be¬
gränsas.
Ehuru jag således icke tror, att tullinkomsterna för år
Den 13 Juni.
359
1867 uppgå till det beräknade beloppet, så kan likväl be¬
räkningen antagas. Ty om brist uppstår, kunna mindre
angelägna utgifter uppskjutas, och den nya Representationen
får se sig om, hvarmed bristen skall fyllas. Skulle han-
delsfrihetsopinionen då sorn nu blifva den förherrskande, kan
man ju nästa år, efter samma rådande princip, ytterligare
nedsätta tullsattserna för att försöka om man derigenom kan
ytterligare få förökade inkomster.
Uppå härefter framställd proposition blef Utskottets be¬
räkning i denna punkt af Ståndet godkänd.
2:a punkten godkändes.
3:e punkten godkändes.
4:e punkten.
Doctor Sandberg erhöll ordet och anförde: För min
del kan jag icke annat än beklaga det nu åter misslyckade
försöket att vinna bifall till Regeringens proposition om
bränvinstillverknings-afgiftens förhöjande ifrån 60 öre till
75 öre pr kanna. Icke derföre, att man går miste om en
större statsinkomst på ett par millioner, ty min önskan med
skatteförhöjningen var att minska tillverkningen, utan der¬
före att både voteringarne i Förstärkt Utskott och andra, om¬
ständigheter visa en återgång till förut undertryckta åsigter.
Vid föregående 2:ne Riksdagar afslogs förhöjningen i För¬
stärkt Bevillnings-Utskott, med 60 röster emot 59, nu afslogs
den med 88 röster mot 31. Och hvad kan man vänta an¬
nat, när man får se refereras från öfverläggningarne i det nu¬
varande första Riks-Ståndet följande märkvärdiga yttranden:
»Det är omöjligt att uttaga ännu mera skatt af konsu-
»menten. Om en person tager blott en sup per dag om året,
»så gör detta 19 R:dr 28 öre, af hvilka 12 R:dr 80 öre ut-
»göra skatten och 6 R:dr 48 öre falla på tillverkarens del.
»Är man då ej skattlagd rigtigt, så vöre det märkvärdigt.
»Genom varans fördyrande minskas ej superiet, utan det
»kommer blott att ännu mera pungslå den fattige arbetaren.
»Superiet måste minskas genom folkets upplysning och po-
»lismaktens tillsyn.» Vidare: »Bränvinsbränningen är ett kraf-
»tigt medel till jordbrukets lyftning, och det skulle komma
»ännu mera i trångmål om det beröfvas detta stöd.» Hvem
kan undra, om sådana tänkesätt yttrade i högre stånd finna
genklang hos alla jordbrukare och arbetare? Är bränvins-
bränningens affall ett kraftigt medel till jordbrukets lyft¬
ning för den rike godsegaren, så måtte dranken väl vara
en nödhjelp för den fattige bonden att framföda sina kreatur?
360
Den 13 Juni.
Behöfver arbetaren en sup om dagen, så kan man ej för¬
neka behofvet deråt till hvarje måltid, och då bör priset
derå nedsättas så lågt som möjligt, till 2 å 3 öre? När
dessa tänkesätt blifva rådande hos majoriteten i en riksför¬
samling, då kan man förutse den bränvinslagstiftning man
har att vänta.
Emellertid är det förunderligt med denna lagstiftning.
Man deltager i klagomålen öfver bränvinssupningens olyck¬
saliga verkningar; men när något kraftigt medel föreslås till
dess hämmande, så kallas det fanatism emot bränvinet, som
man anser öfvergå till fanatism emot bränvinsbrännarne.
Jag vill icke förneka den fördel en nykter och förståndig
jordbrukare kan vinna af sin bränvinsbränning. Men man
må uppskatta dessa fördelar huru högt som helst, så är det
min lefvande öfvertygelse, bekräftad af en lång erfarenhet,
att dessa fördelar vida öfvervägas af den ekonomiska för¬
lust, det moraliska förderf och mångfaldiga elände, som brän¬
vinet förorsakar tusentals personer och familjer i vårt land.
Och då varans tillverkning ovilkorligen förutsätter dess
inhemska förbrukning, ty att den nu förespeglade afsättnin-
gen till främmande länder skall blifva af någon betydenhet
tror väl ingen på allvar, hade det varit högst önskvärdt att
den af Kongl. Majit nu vid 3:dje Riksdagen föreslagna för¬
höjningen i Brävinsbränningskatten blifvit bifallen. Ty verk-
ningarne deraf skulle blifvit antingen att statsinkomsterna
derigenom ökats, hvilket väl behöfves för de omätliga stats-
behofven, eller att tillverkningen minskats och i och med
samma förbrukningen, i hvilket sednare fall svenska arbets¬
klasserna gjort en bättre vinst.
Emedlertid är det just vidblifvandet af den nuvarande
skatten som jag fruktar skall föröka tillverkningen; ty äfven
om missväxt inträffar, förser utlänningen oss med till¬
räckligt Ryssmjöl eller spanmål för bränvin sbränningens
behof, och såsom man ser af Betänkandet har denna under
de sednare åren varit i ständig tillväxt och ökat tillverk¬
ningen, så att inkomsten för år 1865 med öfver 1 million
R:dr öfverstiger det nästföregående årets.
Uppå derefter framställd proposition blef Utskottets i
förevarande punkt gjorda beräkning godkänd.
§ 3.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Banko- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 1,
angående arfvode till en särskild Sekreterare hos Samman¬
satta Utskottet.
Den 13 Juni.
361
§ 4.
Föredrogs ånyo Sammansatta Banko- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottettets Utlåtande N:o 2, i an¬
ledning af väckt motion, om vidtagande af åtgärder för be¬
redande af lättnad i mynt-cirkulationen emellan Sverige och
Norge.
Utskottets i 2:ne punkter gjorda förslag föredrogos i
ett sammanhang.
Contracts-Prosten Palmlund: För min del får jag till
antagande förorda Riksdagsfullmägtigen Lönnbergs reserva¬
tion. Det är öfverensstämmande med verkliga förhållandet,
livad reservanten säger: »att i södra delen af Riket Danskt
speciemynt är nästan allmännare i omlopp än Svenskt, och
att inom hela Riket finnes med all säkerhet Danskt silfver-
mynt till ojemförligt större myckenhet än Norskt. Vid så¬
dant förhållande synes vara tillräckligt skäl för handen, att
Utskottets hemställan äfven måtte utsträckas till det Danska
silfvermyntet.»
I enlighet med reservationen föreslår jag alltså, att
orden: »emellan de förenade Rikena» utbytas mot orden;
»emellan de skandinaviska Rikena». Så till vida hyllar äf¬
ven jag skandinavismen.
Doctor Sandberg: I motsats mot den föregående talaren,
kan jag icke anse det lämpligt, att främmande mynt mot-
tages uti den Svenska kronouppbörden. Ett förslag i denna
riktning kan endast, hvad Norge angår, rättfärdigas af före¬
ningen med detta land under en Konungs spira. Att ut¬
sträcka förslaget äfven till andra länders mynt, synes inga¬
lunda skäligt, då vårt eget väl bör hållas i det värde, att
man icke tager för godt ett utländskt mynt, som är det¬
samma underhaltigt. Hvad alltså i en reservation förekom¬
mer om Danmarks silfvermynt vill jag för min del icke
bifalla, men väl hvad Utskottet föreslår i afseende på Brö-
dralandet, och under förutsättning att detsamma kommer
att ega rum i Norge med det Svenska silfvermyntet.
Häruti instämde Professor Selander och Kyrkoherden
Wennerström.
Doctor Almqvist: Det är ju erkändt, att vi hafva brist
på silfver. Skulle det då vara förenadt med någon fara
att i vårt lands uppbörd emottaga silfvermynt från Dan¬
mark eller hvilket annat land som helst? Det är väl sannt,
att Norge är såsom brödraland förenadt med Sverige; men
det är icke ovanligt, att detta folk behandlar oss Svenskar
362
Den 13 .Juui.
såsom en främmande nation. Till Danmark stå vi ock i ett
närmare förhållande, än till något annat folk, och derföre
torde det icke vara annat än i sin ordning, att dess mynt,
lika med det norska, här emottages, sedan dess silfverhalt
blifvit uträknad. Inom Utskottet segrade den mening, som
här finnes i Utlåtandet tillstyrkt, med en knapp majoritet,
och Riksdagsfullmägtigen Lönnbergs förslag föll med en enda
röst. Lika med Contracts-Prosten Palmlund anser jag mig
böra vördsamt hemställa, att Lönnbergs här bifogade reser¬
vation måtte af det Högv. Ståndet bifallas.
Doctor Söderberg; Jag har redan instämt i Contracts-
Prosten Palmlunds yttrande och vill nu endast tillägga, att
hvad som kan sägas om utbredningen af Danskt silfvermynt
i södra Sverige, äfven med skäl gäller Gotland. Då trä¬
laster från Gotland säljas i Danmark, erhålles Danskt mynt
i utbyte. Det skulle tillskynda gotländningen stor lättnad,
om han finge dermed betala sina kronoutskylder, efter be¬
räkning af detta mynts silfvervärde i förhållande till det
svenska. Bifalles det väckta förslaget i fråga om Norge,
ser jag icke den ringaste fara deri, att detta utsträckes
äfven till Danmark.
Domprosten Sondén: Det vore tvifvelsutan en välgerning
för de provinser, der Danskt och Norskt mynt nu mottages
i den allmänna rörelsen lika med det svenska, om 2:dra
punkten af Utskottets förslag blefve bifallen. Nu får, så¬
som kändt är, hvar och en, som erhåller Danskt och Norskt
silfvermynt, något mindre än han borde hafva. Finge nu,
såsom i 2:dra punkten föreslås, allmänheten underrättelse
om de särskilda myntsorternas silfvervärden, behöfdes ingen
annan åtgärd. Fastän i sådant fall det förra förslaget torde
kunna anses öfverflödigt, vill jag likväl icke motsätta mig
bifall till Lönnbergs reservation i fråga om denna punkt,
emedan jag icke ser något skäl, hvarföre i detta afseende
en skilnad må göras mellan Norge och Danmark.
Professor Selander: Jag kunde instämma med Dom¬
prosten Sondén i den åsigten, att en underrättelse om silf-
vervärdet af de olika ländernas mynt skulle göra tillfyllest.
Det är väl godt, att silfvermynt inkommer i landet, men
det synes mig betänkligt att legalisera ett främmande mynt,
hvarigenom allmänheten förledes att mottaga detsamma,
äfven om det är utslitet, så att dess silfvervärde är mindre,
än det skulle vara. I Riksbanken invexlas främmande silf¬
vermynt, men efter vigt. Jag kan sålunda icke tillstyrka,
att Högv. Ståndet härutinnan går utöfver hvad Utskottet
föreslagit.
Den 13 Juni.
363
Doctor Björkman och Oontraets-Prosten Schmidt in¬
stämde.
Kyrkoherden Englund: Då jag är den enda af det Högv.
Ståndet, som deltagit i det Sammansatta Utskottets förhand¬
lingar angående detta ärende, anser jag mig skyldig att
meddela några upplysningar. Anledningen till motionen i
detta ämne var den, att man i gränsprovinserna mot Nor¬
ge, såsom Wermland och Jemtland, klagar deröfver, att
den Norska specien räknas lika med den Svenska vid kom¬
merciel beröring emellan Svenskar och Norrmän, oaktadt den
sednare, såsom nyss blifvit erinradt, har större silfvervärde
än den förra. I Utskottet väcktes visserligen fråga om att
förslaget skulle omfatta äfven det danska silfvermyn t et. Men
man ansåg detta mindre lämpligt, dels emedan någon kla¬
gan öfver förlust genom det sistnämndas mindre silfverhalt
icke försports, dels det vore inkonseqvent att icke medgifva
samma förmån åt Finland, som nu har egen myntfot. Jag
tillstyrker, att Högv. Ståndet måtte för sin del besluta, att
skrifvelse i denna angelägenhet, i den syftning Utskotts-Be-
tänkandet angifver, aflåtes till Kongl. Maj;t, som med an¬
ledning deraf lärer vidtaga de åtgärder, som förhållande¬
na påkalla.
Domprosten Sondén: Jag anhåller nu blott att så till¬
vida få korrigera mitt förra yttrande, att jag hemställer om
afslag å l.sta punkten i förevarande Utlåtande.
Professor Selander: Jag anhåller endast få tillkänna¬
gifva, att detta Utlåtande nu är af Borgare-Ståndet bifallet.
Efter härmed slutad discussion blef, uppå derom gjord
proposition, Utskottets l:sta tillstyrkande af Ståndet bi/allet.
Uppå derom framställd proposition blef härefter äfven
Utskottets '2ulra tillstyrkande bifallet.
§ &■
Föredrogs ånyo Lag-Utskottet# Betänkande N:o 60, i
anledning af väckta motioner om förändring i stadgandena
angående giftomannarätt.
Betänkandet föredrogs i sin helhet.
Domprosten Björling erhöll ordet och yttrade: Jag må¬
ste motsätta mig Utskottets förevarande förslag, emedan jag
anser detsamma hvarken behöfligt eller nyttigt. Behöfiigt
är det icke, emedan hittills gällande stadgande om gifto-
mannarättens utöfvande icke, såvidt oss Prester kändt är,
364
Den 13 Juni.
blifvit missbrukadt annat än undantagsvis, utan behofvet af
ändring deri torde snarare kunna anses vid riksdagarne upp-
gjordt för genomdrifvande af vissa liberala idéer. Någon
nytta kan jag icke heller tänka mig af förenämnde förslag,
emedan föräldrars och syskons råd väl måste vara qvinnan
till ett synnerligt gagn, då fråga är, att hon genom sitt till-
ämnade äktenskap ämnar sluta en så nära förbindelse med
en man, att denne derigenom kommer i sons och broders
ställning inom hennes föräldrahem. Dessutom anser jag
vördnaden och pieteten för föräldrar fordra, att dotter råd-
frågar sina föräldrar i denna angelägenhet. Det må vara
sannt, att qvinnan vid någon utveckling i ålder kan vara
skicklig att sköta sina ekonomiska affärer, men till att sköta
sitt hjertås affärer anser jag i allmänhet qvinnan ingalunda
vara mera lämplig vid 25 år än vid en tidigare ålder, eme¬
dan hjertat i sådana saker hos henne förblindar förståndet.
Vid förra riksdagen var å bane ett förslag i denna riktning,
hvilket synes mig mycket antagligare, än det närvarande. Om
detta kunde nu vinnas med afhjelpande af några formfel,
som vidlåda detsamma, vore jag dermed tillfreds; men då
det nu är för sent för att i denna syftning återremittera
nu föredragna Betänkande, yrkar jag afslag derå.
Kyrkoherden Ekelundh instämde.
Doctor Säve: Jag vill ej gå så långt som den före¬
gående talaren och säga, att inga missbruk at giftomanna-
rätten förekommit och att hela det här framhållna behof¬
vet af ändring blifvit uppgjordt i Stockholm. Att anlednin¬
gar finnas till borttagande af giftomans absoluta magt vid
qvinnans giftermål, ådagalägges af förhållandena i flera
främmande länder och särskildt af Finlands lagstiftning, en¬
ligt hvilken qvinna vid 21 års ålder är sin egen giftoman.
Jag vill dock ej försvara Utskottets förslag, emedan det går
längre, än nödigt är. I beslutet inom Utskottet har jag
icke deltagit, utan endast varit närvarande vid justeringen
af det förevarande Betänkandet Jag hemställer emellertid,
att det ifrågavarande förslaget icke måtte bifallas sådant
det är och minst innan Ridderskapet och Adeln, hvars pri¬
vilegier frågan berörer, fattat sitt beslut.
Doctor Sandberg: I visst afseende instämmer jag med
Doctor Säve, att då frågan berör Adelns privilegier och så
vida man vore betänkt på att bifalla Utskottets förslag,
borde behandlingen uppskjutas tilldess Ridderskapet och
Adeln fattat sitt beslut. Men förslaget förekommer så mot¬
bjudande för min känsla, att jag icke kan dertill lemna min
röst Att förbehålla fader och moder rättighet att göra en
dotter, som är i deras bröd, arflös, om hon gifter sig emot
Den 13 Juni.
365
deras vilja, men fråntaga föräldrarne rätt att med laga på¬
följd vägra sitt bifall till äktenskapet — att straffa brottet
sedan det är begånget, men hindra möjligheten att före¬
komma detsamma — en sådan lagstiftning kan jag för min
del icke finna mig vid. Om en dotter, för ögonblicket för¬
villad af en häftig passion, vill ingå ett äktenskap, som hvar
och en förutser skall göra henne olycklig, så kan fader och
moder icke hindra det; men sedan hon genom sin besin-
ningslösa kärlek gjort sig olycklig, då först skall faders- och
modershjerta! kunna föröka hennes olycka med att göra
henne arflös, i fall de eljest ega något att lemna i arf. Jag
tillstyrker afslag på hela Betänkandet.
Sedan discussionen härmed förklarats slutad, blef, uppå
derom gjord proposition, ifrågavarande Betänkande af Stån¬
det af-slaget.
§ 6.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Memorial N:o 61, i an¬
ledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande
af Lag-Utskottets Betänkande N:o 57 och Memorial N:o 59,
öfver väckta motioner om förändrad lagstiftning angående
panträtt i lös egendom.
Den föreslagna voterings-propositionen godkändes.
§ 7.
Föredrogs ånyo ett från Vällofl. Borgare-Ståndet med-
deladt Protokolls-Utdrag N:o 267 för den 8 dennes, inne¬
hållande bemälda Riks-Stånds beslut vid pröfning af Stats¬
utskottets Memorial N:o 125, med förslag till de stadganden
i Riksgälds-Kontorets reglemente, sorn angå detta verks
skulder och fordringar, äfvensom inbjudning till de öfriga
Riks-Stånden att förena sig uti hvad Borgare-Ståndet be¬
slutat rörande ett tillägg vid slutet af reglements-förslagets
24; och blef denna inbjudning af Preste-Ståndet antagen.
§ 8.
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets Memorial N:o
135, med förslag till stadganden i det nya reglementet för
Riksgälds-Kontoret, angående de under nuvarande riksdag
anvisade statsutgifter äfvensom angående de för jernvägs-
byggnader och jernvägsmateriel beviljade anslag.
§ 9-
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets Memorial N:o
137, angående den under innevarande Riksdag verkställda
366
Den 13 Juni.
statsreglering samt anskaffande af de för Riksgälds-Konto-
rets utgifter erforderliga medel; och beslöt Ståndet, på derom
af H. II. Erke-Biskopen och Talmannen gjord hemställan,
att detta Memorial skulle till behandling förekomma uti
plenum instundande Fredagseftermidddg den 15 dennes.
§ io.
Föredrogs och bordlädes Banco Utskottets Memorial N:o
33, med anmälan om en verkställd omröstning i förstärkt
Banco-Utskott.
§ 11-
Föredrogos och bordlädes Expeditions-Utskottets nedan-
nämnda Memorial till Rikets Ständer:
N;o 6, angående rättighet för Utskottets kanslipersonal
och vaktbetjening att åtnjuta aflöning någon tid efter riks¬
dagens slut samt om anvisande af medel till gratifikation
åt extra biträden inom kansliet; och
Nio 7, angående acceptering, efter riksdagens slut, af
räkningar å tryckning och häftning af Bihanget till Riks-
Ståndens Protokoll.
§ 12.
Justerades protokollet för den 2 dennes.
§ 13.
Upplästes och lades till handlingarne från resp. Med-
stånden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Höglojl.
Rid der skåpet, och Adeln N:ris 270—273 samt från Vällojl.
Borgare-Ståndet N:ris 272—278.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
Ut supra.
In fidem
S. II. Almqvist.
Den 13 Juni-
367
Deli 13 Juni 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
§ 1.
Justerades Protokollen för den öde dennes eftermidda¬
gen och den öde förmiddagen.
§ 2.
Föredrogs förslag till inledning till Cleri Comitialis Cir¬
kulär, som vid innevarande Riksdags slut kommer att till
samtlige Domcapitlen och Presterskapet i Riket utfärdas.
Förslaget blef af Ståndet godkändt, hvarvid dock lem-
nades författaren H H. Biskop Bring öppet att deruti vid¬
taga sådana smärre stilistiska förändringar, hvarigenom nå¬
got i sak ej komme att förändras, och beslöt Ståndet i
sammanhang härmed, att vid Circulärets tryckning skulle
af Inledningen serskildt afdragas 300 exemplar.
Härvid anmälde Doctor Säve, att han, med godkännande
af förslaget till inledning till Cleri Comitialis Cirkulär i
allmänhet, dock varit i afseende på vissa delar deraf från
Högvördiga Ståndets mening skiljaktig.
§ 3.
Upplästes till justering och godkändes följande para¬
grafer i Cleri Comitialis blifvande Circulär, nemligen:
a) Örn Kongl. Bibel-Commissionen;
b) Angående ändring i Kyrkolagens föreskrifter rörande
tiden för barnaqvinnas kyrkogång;
c) Om disposition af Krono-tionden på Gotland till pre¬
sterskapets aflöning;
d) Angående väckt förslag om upphörande af de s. k.
prebende-pastoraten;
e) Angående upphörande af penninge-insamlingar vid
bröllopp och barndop;
/) Angående understöd af allmänna medel för kyrko¬
byggnader;
368 Den 13 Juni.
g) Om beviljade Proste-tunnor;
h) Om beviljadt vederlag;
i) Angående anslag till de svagast afiönade af Rikets
Commiuistrar, Kapellpredikanter m. fl.;
k) Angående anslag till undervisningsanstalter för Döf¬
stumma och Blinda;
l) Om Elementar-läroverken;
wi) Angående allmänna lägre Elementar-läroverk för
flickor;
ri) Angående prestbetygs förseende med embetssigill eller
stämpel;
o) Om utdelning af Presteståndets protokoller;
p) Om angelägenheten att vid prestbetygs utfärdan¬
de alltid utsätta den attesterades fadersnamn;
q) Angående några ändringar i Stadgan för Rikets Ele¬
mentar-läroverk;
r) Angående föreslagen ändring i sättet för offentliga
kungörelsers uppläsande i kyrkorna;
«) Om Folkskolan;
t) Angående aftecknande al kyrkliga monumenter:
«) Angående Evangelii bok på Finska språket.
Ståndet åtskiljdes kl. l/4 9 e. m.
Ut supra.
In fidem
S. H. Almqvist.
Den 14 Juni.
369
Oen 14 Juni 1866.
Plenum kl. 2 e. m.
§ 1.
Justerades Protokollet för den 8 dennes.
§ 2.
Föredrogs ånyo och godkändea Stnts-Vtakotteta Memo¬
rial N o 135, med förslag till stadganden i det nya regle¬
mentet för Riksgäldskontoret, angående de under inneva¬
rande Riksdag anvisade statsutgifter, äfvensom angående
de för jernvägsbyggnader och jernvägs materiel beviljade
anslag.
§ 3.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Stats-Ut¬
skottets Memorial N:o 137. angående den under innevarande
Riksdag verkställda statsreglering samt anskaffande af de
för Riksgäldskontorets utgifter erforderliga medel; och be¬
slöt Ståndet, på derom af H. H. Erke Biskopen och Tal¬
mannen gjord hemställan, att detta Memorial skulle till be¬
handling förekomma uti plenum instundande Fredags efter¬
middag den 15 dennes
§ 4.
Efter ånyo skedd föredragning lades till handlingarne
Banco-Utskottets Memorial Nrn 33, med anmälan om en
verkställd omröstning i Förstärkt Banco-Utskott.
§ 5.
Föredrogs ånyo och bifölls Expeditions-Utskottets Me¬
morial N:o 6, angående rättighet för Utskottets kansliper¬
sonal och vaktbetjening att åtnjuta aflöning någon tid efter
Riksdagens slut samt om anvisande af medel till gratifika^-
tioner åt extra biträden inom kansliet, m. m.
Högö. Preste-St. Prat. 1866'. 5:te Bandet.
24
370
Den 14 Juni.
§ 6.
Föredrogs ånyo och bifölls Expeditions-Utskottets Me¬
morial N:o 7, angående acceptering, efter Riksdagens slut,
af räkningar å tryckning och häftning af Bihanget till Riks-
Ståndens protokoll.
§ 7-
Föredrogos och bordlädes Sammansatta Bevillning»-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets ne-
dannämnde Utlåtande och Memorial:
N:o 9, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i afseende å vissa delar af Betänkandet N:o 5, angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller
distillerade spirituösa drycker; och
N:o 10, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
angående vilkoren för bränvins tillverkning.
Ståndet åtskiljdes kl. half 3 e. m.
Ut supra.
In fidem
S. H. Almqvist.
Den 15 Juni 1866.
Plenum kl. 6 e. m.
§ L
Justerades protokollen för den 7, 9 och 11 i denna
månad.
§ 2.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 137, an¬
gående den under innevarande riksdag verkställda Stats¬
reglering samt anskaffande af de för Riksgäldskontorets ut¬
gifter erforderliga medel.
Utskottets hemställan å sid. 6.
1 punkten godkändes.
2 punkten.
Den 15 Juni.
371
Doctor Sandberg begärde ordet och yttrade: Såsom man
finner, förekomma i detta memorial tvänne hufvudsaker, nem¬
ligen först en beräkning af blifvande tillgångar och sedan
förslag huru bristen skall fyllas.
Bland tillgångarne äro Tull- och Bränvinsinkomsterna
beklagligtvis de största, — nära 2/3 af alla Statsinkomster—
men också svårast att på förhand till sitt belopp beräkna
Hvad bränvinsmedlen angår torde de väl thy värr upp¬
gå till det beräknade beloppet, emedan beklagligtvis ingen
förhöjning i tillverkningsskatten kunnat åstadkommas ej
heller Ständerna kunnat förmås ingå på någon annan ut¬
väg att inskränka eller förminska den förderfliga handte¬
ringen.
Tull-inkomsterna synas mig vara mera osäkra, såsom
jag förut erinrat. Ty ehuru stor lusten är hos vårt folk,
att skaffa sig allt hvad utländskt är, och huru välvilligt de
handlande härutinnan gå folkets önskningar till mötes, så
torde dock penningenöden, den försvagade krediten och svå¬
righeten att få låna penningar tvinga vårt njutningslystna
folk till inskränkning, och följaktligen äfven efterhand min¬
ska importen och de af densamma beroende tull-inkom¬
sterna.
Vidare har man räknat på det kontraherade utländska
lånet på 9,000,000 preussiska Thaler, hvaraf Svenska Riks¬
banken öfvertagit 1,000.000 Thaler, och Tyska Bankirer och
det Skandinaviska Kredit-Aktie-bolaget hälften hvardera af
det återstående. Men kriget står för dörren i Tyskland och
södra Europa. Till utlandet måste väl Kredit-Actie-bolaget,
så Skandinaviskt det är, ändå vända sig för att få pennin¬
gar. Må hända är icke heller lånens tulla belopp fixt öf-
vertaget, utan en del ställd på optionsrätt för långifvaren.
Vi minnas utgången af lånekontrakterna med Consortium
Schröder & komp. Det är icke så säkert att de på utrikes
ort kontraherade lånen under detta och nästkommande år
kunna inflyta; och jag fruktar att bristen blir vida större,
än den här är beräknad.
Nog var det väl att jernvägsanslagen vid denna riks¬
dag stannade vid 6,060,000 R:dr. Men när man vid sista
Riksdag för 3:ne år sedan härtill beviljade 35,000,000 R:dr,
så hade nu icke något mera bordt komma ifråga. Sedan
det lyckats att så beräkna inkomster och utgifter, att för
hela Statsregleringen icke skulle uppkomma större brist än
475,428 R:dr, så återstod att finna medel till ofvannämnda
jernvägsanslag. Dertill anvisar man af inkomsterna på jern¬
vägstrafiken 2,000,000 R:dr och en allmän bevillning af
2,600,000 R:dr. Det är således icke till statsbehofvens fyl¬
lande utan till jernvägsanläggningar, som svenska folket
skall åtaga sig denna bevillning, och huruvida sådant är
372
Den 15 Juni.
rätt och tillbörligt kan verkligen sättas i fråga. En brist
uppstår i alla fall i hvad som erfordras till fyllnad i jern-
vägsanslaget, och möjligen vida större än som är beräknad
till fyllnad i Statsreglerings-anslagen. Man kommer alltså
ovilkorligen till beslutet att äfven nu upptaga nya lån och
ytterligare öka Rikets skuld, hvilket hade bordt undvikas.
Huru stor denna nya skuldsättning kommer att blifva, har
Stats-Utskottet visligen icke föreslagit utan endast att er¬
forderliga medel till bristens fyllande skola upplånas. Be¬
loppet deraf kan således blifva ganska stort och vida öfver
2 millioner riksdaler.
Att häruti åstadkomma någon förändring inser jag väl
numera vara omöjligt. Men då Riksgälds-kontoret nu vid
denna upplåning fått fria händer, vore det i högsta måtto
önskvärdt att man icke vidare betungade riket med ytterli¬
gare utländsk gäld. Den vi redan åsamkat oss blir högst
tryckande både för oss och våra efterkommande. Det är
sannerligen icke förbittida att man gör allvar med fram¬
kallandet af ett inhemskt fondsystem. Sådant hade bordt
ske längesedan. Att penningar finnas i landet utvisa de
enskilda bankernas räkenskaper, utom den mängd obliga¬
tioner som ligga i allmänna kassor och dem enskilda bolag
kunnat inom landet försälja. Det är ej första gången jag
yttrat huru förvändt och skadligt det alltid förekommit mig,
att man till utlänningen för erhållna lån beviljar sådana
vilkor att räntan kan anses uppgå till 7 '/2 procent, då man
inom landet utbjuder Stats-obligationer till 4*/2 procents
ränta. Capitalrabatt förstår folket sig icke på, och utlott-
ning är ett hazardspel. Låt Riksgäldskontoret utgifva obli¬
gationer på lägre lämpliga valörer med 6 procents ränta,
den man med lätthet på bestämd tid kan utbekomma, och
en garantie för innehafvaren att, om i behofvets stund ingen
enskild vill köpa'hans obligation, Staten på ett beqvämligt
sätt inlöser den, så är jag säker på att hvar och en som
har litet penningar, dem han för dagens behof kunde und¬
vara, heldre skulle lägga sig till en sådan obligation än
insätta penningarne i en enskild bank; och en dylik Stats¬
skuld skulle ingalunda medföra en sådan verkan, som den
vi hittills åsamkat oss hos utländska Bank-bolag och Ban¬
kirer.
Doctor Almqvist: Jag delar ej den förste talarens be¬
tänkligheter. Hvad först angår tullmedlen, tror jag, att de
blifvit af Stats-Utskottet beräknade snarare för lågt än för
högt. Ty om, hvad som tyvärr är att befara, importen icke
blir mindre än förut, komma tullmedlen att uppgå till högre
belopp än 13 och en half millioner årligen, efter hvad nu
uppgifterne föranleda.
Den 15 Juni.
373
Beträffande derefter lånet å nio millioner Thaler, kan
det väl ej vara tvifvel underkastadt, att detta lån verkligen
kommer att utgå. De Tyska bankirerna hafva nemligen
förbundit sig att lemna fyra millioner Thaler, Riksbanken
en million och Skandinaviska Kredit-Aktiebolaget fyra milli¬
oner Thaler.
Om man derför icke kan anmärka några andra felak¬
tigheter i Stats-Utskottets beräkningar än de ofvan uppgif¬
na, tror jag, att man kan antaga beräkningarna vara rik¬
tiga och tillförlitliga, hvadan jag ock yrkar bifall till hvad
Stats-Utskottet i denna del hemställt.
Prosten ljunggren: Att Stats-Utskottet beräknat tull¬
medlen skola årligen uppgå till 13 ’/2 millioner kommer sig
deraf, att Bevillnings-Utskottet sjelf ansett tullmedlen skola
till en sådan summa uppgå. Dervid inträffar dock det egna
förhållande, att, innan Bevillnings-Utskottet gjort sina be¬
räkningar i detta hänseende, Riksgälds-afdelningen i Ut¬
skottet gjort sina kalkyler och kommit till samma resultat
som Bevillnings-Utskottet. Man kan väl derför antaga att,
såvidt någon säkerhet kan erhållas i dylika probabilitets-
kalkyler, dessa beräkningar äro riktiga.
Beträffande derefter det lån, som Riksgäldskontoret^
Fullmägtige af nuvarande Rikets Ständer skulle bemyndigas
att upptaga, så har man just, för det fall att lånet å 9
millioner Thaler möjligen ej skulle till fullo komma att in¬
betalas, ej uppgifvit någon bestämd summa, som Fullmäg¬
tige skulle äga att upplåna, utan lemnat dem i allmänhet
uppdrag att anskaffa erforderliga medel till bestridande af
Riksgäldskontorets utgifter. Jag tror derför icke att man
med skäl kan hafva något att anmärka mot hvad Stats-
Utskottet här åtgjort, utan yrkar på bifall till hvad Stats-
Utskottet föreslagit.
Efter dermed afslutad discussion blef punkten godkänd.
Utskottets förslag till förändrad lydelse af § 201 i det
nya reglementet för Riksgäldskontoret godkändes.
Hvad Utskottet å sidan 10 hemställt blef godkändt.
Utskottets hemställan öfverst å sidan 11.
Doctor Sandberg, som på begäran erhöll ordet, yttrade :
I denna hemställan förekommer, bland annat, att, i hän¬
delse utgifterna för rörelsen å jernvägarna och desammas
underhåll någon månad icke af inkomsterna betäckas, den
uppkommande bristen må uppå vederbörlig reqvisition af Riks¬
gäldskontorets tillgångar ersättas. Då af dessa ordalag ej
är fullt tydligt om nämnde brist skall ersättas af Riksgälds¬
kontorets tillgångar, hvilka de än må vara, blott de för
tillfället äro tillgängliga, eller af reserverad behållning på
374
Den 15 Juni.
föregående tidens trafikinkomster, så torde någon ledamot
i Stats-Utskottet derom upplysa. I sistnämnde fall är der¬
vid ingenting att anmärka.
Prosten Ljunggren: Förhållandet med denna sak är i
korthet följande. Stats-Utskottet har icke beräknat att nå¬
gon inkomst skall tillflyta Riksgäldskontoret af jernvägarne
för innevarande år. Denna inkomst skall nemligen enligt
Trafikstyrelsens uppgift användas till utvidgande af vissa
bangårdar och uppförande af en del nödige byggnader.
Sedan nu Rikets Ständer vid denna riksdag anslagit två
millioner till anskaffande af jernvägsmateriel. har bemälde
Styrelse knappast behof af några utomordentliga medel för
sina utgifter, utan kan fylla dem af inflytande inkomster och
dessutom aflemna öfverskctter till Riksgäldskontoret.
Detta blifver hädanefter det regelmässiga, men skulle
händelsevis för någon månad ett motsatt förhållande in¬
träffa, så har Riksgäldskontoret skyldighet att af innehaf-
vande medel ersätta. Och får jag anhålla, att hvad Stats-
Utskottet sålunda föreslagit måtte godkännas.
Derefter blef berörde hemställan äfvensom Utskottets i
sammanhang dermed framställda förslag till en paragraf i
reglementet för Riksgäldskontoret ]godkända.
Hvad Utskottet i detta memorial i öfrigt föreslagit och
hemställt, godkändes.
§ 3.
Föredrogs ånyo Sammansatta Bevillning*-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekono mi-Utskottets Utlåtande N:o 9,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å
vissa delar af Betänkandet N:o 5, angående vilkoren för
försäljning af bränvin och andra brända eller distillerade
spirituösa drycker.
Härvid förekommo:
§ 1, § 2, § 14. Hvad Utskottet under dessa par >grafer
yttrat, godkändes.
§ 15. Lades till handlingarna.
§ 18.
Doctor Ternström: Då de öfriga Riks-Stånden förenat
sig om bibehållandet af nuvarande utskänkningsafgift, 40
öre för hvarje kanna, hemställer jag, om icke Högv. Stån¬
det skulle finna för godt att, med frånträdande af sitt förra
beslut, antaga den gjorda inbjudningen. Ny votering i för¬
stärkt Bevillnings-Utskott kan väl i allt fall icke undvikas,
men åtminstone förfölle då denna voteringsproposition.
Den 15 Juni.
375
Doctor Sandberg: Jag är af annan mening än den före¬
gående talaren. Då i allt fall votering i förstärkt Bevill-
nings-Utskott uti en annan fråga skall äga rum, ser jag ej
något skäl, hvarför man ej både kan och bör votera jem¬
väl i detta ämne. Preste-Ståndet synes 111ig så mycket heldre
böra fasthålla sitt förra beslut, som detta är detsamma sorn
Utskottet förra gången till bifall förordade. Jag yrkar der¬
för, att Utskottets ifrågavarande inbjudning må afslås.
Doctor Säre: Jag instämmer med Doctor Sandberg,
helst hvarje yttring af Ståndet i nykterhetens och sedlighe¬
tens intresse är Ståndet värdig och förty bör vidhållas.
Contracts-Prosten Jansson: Då jag, när bränvin sfrågan
sist behandlades i Ståndet, yrkade frihet för producenten
att välja den för honom lämpligaste tiden för bränvinsbrän-
ning och att icke lägga sådana band på denna industri,
hvilka skulle medföra förlust både för producenten och Sta¬
ten; var ingalunda min mening att skaffa drinkaren ett rus
för godt köp eller att åstadkomma öfverproduction på en
vara, som, om den icke ens till namnet blifvit känd, kanske
varit för menniskoslägtet lyckligast. Jag ville fördyra varan
genom skatten, så väl på tillverkning, som minutering och
utskänkning af densamma. Att detta är den enda förnuf¬
tiga vägen att fördyra varan och att, om det är sannt att
det supes mindre ju dyrare suptn är, verka i nykterhetens
intresse, ligger klart för hvarje tänkare. Jag kan derför
icke annat än på det högsta gilla det Högv. Ståndets be¬
slut att med 10 öre per kanna höja nuvarande utskänknings-
skatten på bränvin och derför så väl för conseqvensens
skull, som af innerlig öfvertygelse om det rätta i denna sak,
önska afslag på inbjudningen och vidblifvandet vid Ståndets
redan fattade beslut.
Doctor Ternström: Visserligen icke af undseende för
hvarken utskänkare eller consumenter föreslog jag inbjud¬
ningens antagande, utan endast af farhåga att ingenting
vinna med omröstningen, då Preste-Ståndet står ensamt
emot tre Stånd. Gerna önskade äfven jag, att varan kunde
fördyras och consumtionen i samma mån minskas; och då
flera Ståndsledamöter vilja, att Högv. Ståndet vidblifver sitt
i ämnet fattade beslut, har jag för min del intet deremot.g
Domprosten Sondén: Till hvad Doctorerne Sandberg och
Säve anfört beder jag att blott få tillägga, att det allsicke
är säkert, att Preste-Ståndets förra beslut ej skall segra
vid voteringen i förstärkta Utskottet, utan att det tvärtom
är ganska sannolikt, att det skall vinna framgång.
376
Den 15 Juni.
Efter dermed afslutad discussion, förklarade, med af-
slag å den framställda inbjudningen, Preste-Ståndet sig vid¬
hålla sitt i frågan fattade beslut och godkände Utskottets
förslag till voteringsproposition.
§ 27, § 28, § 32. Utskottets yttranden under dessa pa¬
ragrafer godkändes.
§ 41. Ståndet gillade Utskottets yttrande nederst å si¬
dan 4 och godkände det å sidan 5 framställda förslag till
voteringsproposition.
§ 45. Yttrandet vid slutet af sidan 5 gillades; och lade
Ståndet, med godkännande af den å sidan 6 föreslagna vo-
teringspropositionen, Utskottets till annat Riks-Stånd fram¬
ställda inbjudning till handlingarne.
§ 4.
Föredrogs ånyo Sammansatta BeviUnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o
10, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut angående
vilkoren för bränvins tillverkning.
Det under g§ 20 och 22 (18 i förslaget) framställda för¬
slag till voteringsproposition godkändes; och gillade Stån¬
det Utskottets under § 23 (20 i förslaget) afgifna yttrande.
§ 5.
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets Memorial N:o
138, med förslag till stadganden i Riksgälds-Kontorets reg¬
lemente angående de med ordinarie Statsregleringen gemen-
kap ägande utgifter samt de på Kontoret anvisade kredi¬
tiver och derifrån utgående riksdags- och revisions-kostna-
der, aflöningar m. m., äfvensom angående Riksgälds-Konto¬
rets inkomster samt uppbörden af dit ingående bevillnings-
med flera medel.
§ 6.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial
N:o 11, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
fråga om föreslagen förändrad grund för uttaxering af lands-
tingsmedel
§ 7.
Föredrogs och lades till handlingarne La g-Utskottets
Memorial N:o 62, angående verkställda omröstningar i för¬
stärkt Lag-Utskott, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut angående åtskilliga lagfrågor.
Den 16 Jani.
377
§ 8.
Doctor Almqvist begärde ordet och anhöll att få till
protokollet afgifva sin särskilda mening rörande vissa delar
af den i ett föregående plenum beslutade inledningen till
Cleri Comitialis blifvande cirkulär.
Denna framställning blef på derom gjord begäran lagd
på bordet.
§ 9.
Upplästes och lades till handlingarne från de resp.
Medstånden inkomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Höglofl.
Ridderskapet och Adeln N ris 274—277; från Vällofl. Bor¬
gare-Ståndet N:ris 279—287 och från Hederv. Bonde-Stån¬
det. N:ris 351—360.
Ståndet åtskiljdes kl. 7 e. m.
Ut supra.
In fidem.
S. B. Almqvist.
Den 16 Juni 1866.
Plenum kl. 1 e. m.
§ I-
Justerades Protokollet för den 13 Juni kl. 2 e. ra.
§ 2.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets Memorial
N:o 138, med förslag till stadganden i Riksgälds-Kontorets
Reglemente, angående de med ordinarie Statsregleringen
gemenskap egande utgifter samt de på Kontoret anvisade
kreditiver och derifrån utgående riksdags- och revisions-
kostnader, aflöningar ra. m., äfvensom angående Riksgälds-
Kontorets inkomster samt uppbörden af dit ingående be-
villnings- m. fl. medel.
§ 3.
Föredrogs ånyo Sammansatta Bevillnings- samt All¬
männa Besvärs- ock Ekonomi- Utskottsts Memorial N:o 11, i
378
Den 16 Juni.
anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om
föreslagen förändrad grund för uttaxering af landstings-
medel.
Första Voterings-propositionm.
Vice Talmannen, Biskop Annerstedt begärde ordet och
yttrade: För min del hyser jag verkligen betänklighet vid
att bifalla den föreslagna voterings-propositionen, ty afses
uti förevarande fråga om förändrad grund för uttaxering af
landstings-medel en förändring af sjelfva beskattningen, så
tillhör det kommunerna att derom besluta; afses åter en
förändring af kommunal-förordningens stadgande och an¬
tingen denna förändring numera skall behandlas sorn civil¬
lag eller såsom tillförene tillhöra den ekonomiska lagstift¬
ningen, måste frågan anses hafva förfallit, då två Stånd
stannat mot två. I intet fall är frågan således af bevill-
nings natur; hvarför jag yrkar, att den måtte få anses så¬
som förfallen och dermed ifrågavarande voterings-proposition
förkastas.
Häruti instämde Doctor Runsten.
Doctor Sandberg: De af den föregående vördade talaren
framställde betänkligheter togos nogsamt under öfvervägan¬
de inom det Sammansatta Utskottet. Men då Kongl. Maj;t
i nådig Proposition, i enlighet med den åsigt som gjort sig
gällande hos flertalet af landstingen, föreslagit Ständerna
att landstings-medel skulle uttaxeras efter samma grund
som andra kommunal-afgifter och tvänne Riks-Stånd hafva
godkänt hvad Utskottet i öfverensstämmelse dermed tillstyrkt,
så synes mig denna fråga icke böra förfalla af den anled¬
ning, att tvänne andra Riks-Stånd ogillat förslaget, utan att
frågan är af den beskaffenhet, att den bör afgöras genom
omröstning i Förstärkt Bevillnings-Utskott, på det Kongl.
Maj;t må härutinnan erhålla ett bestämdt Rikets Ständers
beslut i afseende på Dess nådiga framställning, hvilket icke
kan ske, om den skall förklaras hafva förfallit.
Det kan dessutom icke förnekas, att det är en beskatt-
ningsfråga och att fördenskull den blifvit behandlad af Sam¬
mansatt Bevillnings- och Ekonomi-Utskott, till hvilket sist¬
nämnde Utskott den eljest blifvit remitterad. Den här ifrå¬
gavarande skatten utgår väl icke till Staten, utan till kom¬
munala behof, men sådant är ju också förhållandet med
t. ex. kurhus-afgiften, som behandlas af Bevillnings-Utskot-
tet, och om Stånden skulle stanna i olika beslut om dess
belopp, måste väl en sådan skiljaktighet afgöras i Förstärkt
Bevillnings-Utskott. På dessa skäl har jag delat Utskotts-
Den 16 Juni.
379
pluralitetens åsigt i saken och tillstyrker vördsamt, att den
framställda voterings-propositionen måtte godkännas.
Doctor Björkman och Prosten Lundholm instämde.
Vice Talmannen, Biskop Annerstedt: Ej öfvertygad af den
förre talarens skäl, vidhåller jag mitt yrkande. Hans jem¬
förelse haltar, ty kurhus-afgiften bestämmes af Rikets Stän¬
der till beloppet, men för öfrigt af kommunerna. Här är
ej fråga om beloppet af landstings-skatten, hvilket dessutom
bestämmes af kommunerna, utan om en lag-förändring, hvar¬
före detta ärende bör såsom en lagfråga behandlas, vare
sig att den nu är af ekonomisk- eller civil-lags natur.
Doctor Sandberg: Jag hemställer dock vördsamt, om icke
en sådan likhet emellan kurhus-afgiften och landstings-skat¬
ten förefinnes, att skiljaktiga meningar, som röra beloppet
både i den ena och den andra, kunna grundlagsenligt afgö-
ras genom votering i Förstärkt Bevillnings-Utskott. Begge
äro kommunal-afgifter och Rikets Ständer allena bestämma
sättet för den förras utgörande och öfverlemna beloppets
bestämmande inom ett visst maximum åt kommunen. Likså
synes det här böra vara Rikets Ständer som ensamt afgöra
sättet eller grunden för den nu ifrågavarande afgiftens er¬
läggande, särdeles då detta är af stor vigt för vissa sam-
hälls-klasser, och anhåller jag fortfarande att Ståndet ville
medgifva den föreslagna voteringen.
Prosten Lundholm: Angående innehållet af den Kongl.
Propositionen rörande förändrad grund för uttaxering af
landstings-medel, hvilken blifvit remitterad till Ekonomi¬
utskottet och sedan behandlad i Sammansatt Bevillnings-
och Ekonomi-Utskott, hafva redan landstingen uttalat sin
mening. Sexton landsting vilja hafva en sålunda förändrad
grund, sex icke. Jag hemställer hvarthän det derföre skulle
leda att öfverlemna åt landstingen att härutinnan bestämma.
Som jag ej kan finna något giltigt skäl hvarföre icke
denna fråga, liksom den om kurhus-afgiften, kan afgöras
af Förstärkt Bevillnings-Utskott, yrkar jag att ifrågavaran¬
de voterings-proposition måtte godkännas.
Vice Talmannen, Biskop Annerstedt: Jag ber få fästa
uppmärksamheten derå, att jag, som anser förslaget om
förändrad grund för uttaxering af landstings-medel i sak
godt, endast betraktat frågan ur formel synpunkt och der¬
före yrkat, att den måtte i dess närvarande skick anses
förfallen.
Häruti instämde Doctor Ljungdahl■
380
Den 16 Juni.
Härmed förklarades discussionen slutad och H. fl. Erke-
Biskopen och Talmannen tillkännagaf, att ärendet varit före¬
mål för öfverläggning uti Talmans-konferensen, hvarvid de
flesta visserligen varit ense derom, att frågan i analogi med
andra dylika kunde, då två Stånd i sina beslut stannat mot
två, anses hafva förfallit, men att, som Utskottets föreva¬
rande förslag icke vore i uppenbar strid med Grundlagens
bokstaf, propositions-vägran derå icke borde ega rum.
Sedan H. II. Erke-Biskopens och Talmannens proposition
å bifall blifvit med blandade Ja och Nej besvarad samt vo¬
tering begärd, framställdes och godkändes följande vote-
rings-proposition:
Den som bifaller Utskottets ifrågavarande förslag till
voterings-proposition, röste Ja; den det icke vill, röste Nej.
Vinner Nej, har Ståndet samma förslag förkastat och för¬
klarat frågan hafva förfallit.
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva
utfallit med 22 Ja mot 11 Nej; hvadan Ståndet stannat i
det beslut Ja-propositionen innehåller.
Andra förslaget till voterings-proposition.
iiai Doctor Sandberg erhöll på begäran ordet och yttrade:
är förhållandet något annorlunda än med den före¬
gående voterings-propositionen. Ett reglementariskt stad¬
gande är uteslutet af trenne Riksstånd, och detta skulle
kunna anses såsom Ständernas beslut, särdeles då ett Stånd
bifallit detta, oberoende af någon förändring i landstings¬
skattens taxeringsgrund, hvilken förändring samma Stånd
afslagit. Men då de tvänne andra Stånden, Preste- och
Borgare-Stånden, satt detta i sammanhang med taxerings-
grundens förändring, vore kanske lämpligast att äfven god¬
känna denna sednare voterings-proposition.
Vice Talmannen, Biskop Annerstedt: När Högv. Ståndet
redan godkänt den föregående voterings-propositionen, torde
äfven denna böra bifallas såsom stående med den förra i
ett oskiljaktigt sammanhang.
Häruti instämde flera af Ståndets ledamöter.
Efter att discussionen förklarats afslutad, blef, uppå
derom af H. H. Erke Biskopen och Talm,unnen framställd
proposition, Utskottets förevarande förslag godkändt.
§ 4.
Föredrogs och bordlädes Banco- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 3, med anledning af
Dan 16 Juni.
381
Riks-Ståndens olika beslut, angående Utskottets Utlåtande
N:o 2, i anledning af väckt motion om vidtagande af åtgär¬
der för beredande af lättnad i myntcirkulationen emellan
Sverige och Norge.
§ 5.
Upplästes och lade» till handling arne från Vällofl. Bor¬
gare-Ståndet ankommet Protokolls-utdrag N:o 288.
§ 6.
Doctor Almqvist, som på begäran erhållit ordet, tillkän-
nagaf, att han icke varit närvarande då Ståndet fattade
beslut angående inledningen till Cleri Comitialis Cirkulär,
hvilken han, om han varit tillstädes, icke skulle hafva i
allo godkändt och särskildt icke den starka betoning, som
deri lägges på troheten mot den Evangelisk-Lutherska Be¬
kännelsen, alldenstund i vår Protestantiska kyrka utgör den
Heliga Skrift den högsta auktoriteten, hvarunder kyrkans
Bekännelse ordnat sig sjelf och således bör vara under¬
ordnad.
§ 7.
Föredrogos och godkände» Expeditions-Utskottets förslag
till underdåniga skrivelser till Kongl. Maj:t:
N:o 82, angående beräkningen af Statsverkets inkom¬
ster; samt
N:o 86, angående förändradt röstberäkningssätt vid prest¬
val äfvensom vid tillsättande af Folkskole-lärare. Organister,
Klockare och annan kyrkobetjening.
§ 8.
Föredrogos och godkändes följande förslag till §§ uti
Cleri Comitialis Cirkulär:
l:o Om Ståndets Arkiv och Arkiv-kassa;
2:o Om Diakoniss-anstalten i Stockholm ;
3:o Angående ändring i Kongl. Kungörelsen den 21 Mars
1862 om Kyrkostämma samt Kyrkoråd och Skolråd;
4:o Om anslag för Folkskolelärares pensionering;
5:o Om grunden för ordnandet af Folkskolelärarnes pen¬
sionering; samt
6:o Angående anslag till Folkskolelärarnes Enke- och
Pupill-kassa.
Ståndet åtskiljdes kl. l/2 3 e. m.
Ut supra.
In fidem.
S. H■ Almqvist.
Den 17 Juni.
ilen 17 Juni 1866.
Plenum kl. 2 '/« e. m.
§ 1-
I anseende dertill, att Ståndets Sekreterare Regements-
Pastorn m. m. S. H. Almqvist vore förhindrad att i dagens
plenum närvara, blef, uppå derom af B. B. Erke- Biskopen
och Talmannen gjord framställning, Notarien W. Billing ut¬
sedd att i detta plenum såsom Sekreterare tjenstgöra.
§ 2.
Föredrogs Expeditions-Utskottets förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse N:o 85, angående tullbevill-
ningen.
Vice Talmannen Biskop Annerstedt begärde ordet och
yttrade: Vid i dag hållen talmanskonferens har man öf-
verlagt, huruvida de i detta skrifvelseförslag förekomman¬
de slutord: »hvilket allt Rikets Ständer få i underdånighet
anmäla» borde qvarstå eller ej, vid det förhållande att det
redan genom Rikets Ständers föregående beslut blifvit af¬
gjordt, att ej någon s. k. slutmening i denna skrifvelse bör
förekomma. För min del får jag förklara, att jag anser
det ofvanberörda slutord böra ur skrifvelseförslaget utgå;
och för öfrigt torde de vara öfverflödiga, helst i början af
skrifvelseförslaget förekommer följande sats: »och få Rikets
Ständer härigenom underdånigst redogöra för de af dem be¬
slutade jemkningar i afseende å införselstariffen äfvensom
i underrättelserna om hvad vid taxans tillämpning iaktta¬
gas bör.» Jag får derför yrka, att Ståndet må godkänna
ifrågavarande skrifvelseförslag, med undantag dock af ofvan¬
nämnda slutord, hvilka således skulle ur förslaget utgå.
Doctor Ternström: För min del är mig likgiltigt, om de
ifrågavarande slutorden skola qvarstå eller utgå. Skola de
utgå, så kommer skrifvelsen att likna den, sorn åtmin¬
stone vid 2:ne föregående Riksdagar aflåtits; skola de der¬
emot qvarstå, så äro de åtminstone icke desamma som den
beryktade s. k. kläm, hvilken föranledt så många debatter.
Inom Utskottet var mycket frågan om att Betänkandet kunde
Den 17 Juni.
383
slutas med dessa eller liknande ord i stället för den om¬
tvistade slutstrofen; och jag tycker, att de äro så oskyl¬
diga, att de gerna måtte qvarstå, men vill härå icke göra
något yrkande.
Sedan B. B. Erke-Biskopen och Talmannen tillkänna¬
gifva sin åsigt vara, att genom Rikets Ständers i ämnet re¬
dan fattade beslut att frågan om införande i den underdå¬
niga skrifvelsen af förevarande eller dylika slutord vore för¬
fallen, och att H. H. Erke-Biskopen och Talmannen i följd
deraf ansåge sig förhindrad att på antagande af berörde
slutord göra proposition; blef ifrågavarande skrifvelseför-
slag godkändt, med undantag af slutorden »hvilket allt Ri¬
kets Ständer få i underdånighet anmäla,» hvilka beslöts
böra utgå.
§ B.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Samman¬
satta Banco- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Memorial:
N:o 3, med anledning af Riks-Ståndens olika beslut, an¬
gående Utskottets Utlåtande N:o 2, i anledning af väckt
motion om vidtagande af åtgärder för beredande af lättnad
i myntcirkulationen emellan Sverige och Norge.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes Stats-Utskottets Memorial;
N;o 139, med förslag till de sista afdelningarna af det
nya Reglementet för Riksgälds-Kontoret;
N:o 140, med förslag till aflönings- och pensions-stater
vid Riksgälds-Kontoret samt exspectans-stat vid f. d. Gene¬
ral-Assistans-Kontoret ;
N:o 141, med förslag till en § i det nya Reglementet för
Riksgälds-Kontoret;
N;o 142, angående en gratifikation åt Herr Statskommis-
sarien O. F. af Sillén;
N:o 143, angående särskilda gratifikationer till åtskilliga
af Stats-Utskottets tjenstemän;
N;o 144, angående den upprättade nya Riks-Staten; samt
N;o 145, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af
det nya Reglementet för Riksgälds-Kontoret.
§ 5.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Lag-, samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N;o 29,
angående särskildt arfvode åt den person, hvilken i egen¬
384 Den 18 Juni.
skap af Sekreterare biträdt Sammansatta Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
Ståndet åtskiljdes kl. % 3 e. m.
Ut supra
In fidem
W. Billing.
l)en 18 Juni 1866
Plenum kl. 2 V4 e. m.
§ 1.
Justerades Protokollet för den 14 dennes.
§ 2-
Föredrogs ånyo Sammansatta Banko- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 3, med an¬
ledning af Riks-Ståndens olika beslut, angående Utskottets
Utlåtande N:o 2, i anledning af väckt motion om vidtagande
af åtgärder för beredande af lättnad i mynt-cirkulationen
emellan Sverige och Norge.
Doctor Sandberg erhöll dervid ordet och yttrade: Vis¬
serligen är det tillbörligt att Riks-Banken emottager sitt
eget silfvermynt äfven om det skulle genom nötning förmin-
skadt återkomma, och kanske hädanefter, för brödrakärle-
kens skull, Norska Specie-Riksdaler med afdrag af 3 öre
för hvarje Riksdalers underhalt. Båda dessa ländernas
mynt äro preglade med samma Konungs bröstbild, och det
borde väl äfven derföre vara gångbart inom hans båda
Riken.
Men att utsträcka detta äfven till det Danska Silfver-
myntet, som inkommer i vårt land, tyckes vara förmycket
begärdt, äfven om man vill medgifva dess emottagande i
Kronouppbörden med afdrag af 3 öre för hvarje Specie-
Riksdaler,
Den 18 Juni.
385
Riksdaler, hvarmed dess silfvervärde understiger en Svensk
Specie-Riksdaier. Det går oaktadt sin underhalt emellan
städernas handlande och landsbygdens befolkning för 4 R-.dr
Runt pr Specie-Riksdaier. Men dessa Danska silfvermynt
äro ofta mycket utslitna. Svenska Banken kan icke emot¬
taga dem annorlunda än efter vigt och reduktion till deras
verkliga silfvervärde, så vida derpå ej skall göras förlust.
Men att äfven efter vigt och med sådan reduktion emottaga
dem i Kronouppbörden skulle både för uppbördsmän och de
skattskyldige möta oöfvervinnerliga svårigheter.
Här är visserligen icke fråga om något annat, än en un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, men då ämnet så nära
rörer Riks-Banken, bör också Representationen derom ut¬
tala sin mening, så mycket mer som Representationen en¬
sam står i ansvar för Bankens vård och förvaltning.
Ser man derjemte på det formenliga i denna frågas
behandling, så behn nes det att Danska silfver myntets emot¬
tagande i kronouppbörden har blifvit medgifvet af två Stånd
men afslaget af de tvänne öfriga. Vid ett sådant förhållan¬
de har man alltid hört yrkas, att frågan skulle anses vara
förfallen, äfven då dess behandling var af vida större vigt
för vårt land, än den förevarande. Jag förstår då icke, hvar¬
före man här ej velat framhålla samma tillämpning af grund¬
lagen.
Prosten Eurén: Dä jag icke ser någon annan af de le¬
damöter af det Högvördiga Ståndet, som i det Sammansatta
Utskottets behandling af förevarande ärende deltagit, här
tillstädes, anser jag mig pligtig att derom ytta några ord. Det
förspordes mycken enighet inom Utskottet i fråga om att
tillmötesgå deras önskningar, hvilka vilja, att danskt mynt
skall behandlas på samma sätt som det norska. Så vidt
jag kan inse, böra icke heller några betänkligheter möta
för bifall till dessa önskningar, om man stadgar, att det
utländska myntet emottages i uppbörden efter beräkning
af dess verkliga silfvervärde och hvad genom nötning kun¬
nat af dess ursprungliga vigt gå förloradt. När nu, såsom
kändt är, en stor myckenhet danskt mynt cirkulerar i sö¬
dra Sverige, synes mig billigt att medgifva någon lättnad i
detta afseende, och då ingen fara kan vara förenad med
ett bifall härtill på de af Utskottet nu föreslagna vilkor,
yrkar jag vördsamt, att Utskottets ifrågavarande hemställan
måtte godkännas.
Kyrkoherden Englund instämde.
Professor Ribbing: Jag auser mig icke nu böra yttra
mig i sak angående detta ärende, utan endast om det för-
flöy v. Preste-St. Prat. 1866. 5:te Bandet. 25
386
Den 18 Juni.
mela af frågan. Saken har nemligen redan förut varit i
det Högvördiga Ståndet discuterad, och ett beslut då här
fattadt i strid emot Utskottets mening. Skulle nu ett an¬
nat beslut komma att fattas, berodde detta allenast deraf,
att Ståndet nu är något olika representeradt genom med¬
lemmars tillfälliga frånvaro eller närvaro, en omständighet,
som väl ej bör utgöra grund till beskaffenheten af ett be¬
slut. Enligt den åsigt, jag en gång förut yttrade vid be¬
handlingen af ett likartadt ärende, måste jag anse denna
fråga, i hvad den rörer danskt mynt, hafva förfallit. När
fråga var om medgifvande af rättighet för Norrmän och
Danskar att bestrida vissa befattningar i Sverige, hade Stån¬
den i fråga om Danskarne stannat två emot två. Jag yr¬
kade fördenskull, att förslaget i denna del skulle anses hafva
förfallit. Deremot anmärktes då, att frågorna om Norrmäns
och Danskars berörde rättigheter af Utskottet varit fram-
stäld i en förslagsmening eller på papperet stöde på ett
ställe och af sådant skäl borde anses vara momenter afen
och samma fråga samt icke kunde åtskiljas vid beslutet,
utan efter § 73 Riksdags-Ordningen borde behandlas. Hvad
åter det föreliggande ärendet angar, har Utskottet sjelft de
facto visat, att frågorna om Norskt och om Danskt mynt
äro två särskilda af hvarandra fristående frågor, ithy att
Utskottet tillstyrkande yttrat sig hvad angår det ena men icke
om det andra, liksom jag visserligen ock ej kan se något vä¬
sendtligt sammanhang mellan frågan om det ena och det
andra. Under sådant förhållande faller frågan om Danskt
mynt under § 75 Riksdags-Ordningen och måste, då två Stånd
stannat mot två, anses hafva förfallit; hvadan jag yrkar, att
Ståndets förra beslut genom nu förevarande Utskotts-Betän-
kande ej må anses kunna eller böra ändras.
Efter härmed slutad discussion och uppå derom fram¬
ställd proposition afslog Preste-Ståndet, med vidhållande af
sitt i ämnet förut fattade beslut, Utskottets i detta Memo¬
rial gjorda hemställan.
§ 3.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 139, med
förslag till de sista afdelningarne af det nya Reglementet
för Riksgälds-Kontoret.
§§ 209—214 godkändes.
§ 215.
Doctor Sandberg undfick ordet och yttrade: Emot denna
215 § är ingenting att anmärka, men jag ber att få begagna
Den 18 Juni.
•'i 87
det sista tillfälle som erbjudes för att yttra min öfvertygelse,
att då Herrar Fullmägtige i Riksgälds-Kontoret erhållit oin¬
skränkt frihet att på hvad vilkor som helst upptaga lån, de
icke måtte vidare öka vår skuld med betungande vilkor på
utrikes ort, utan i dess ställe utfärda Obligationer i Svenskt
mynt på lämpliga valörer samt med sådan ränta och till
tid och sätt både för räntans erhållande och för deras in¬
lösen så beskaffade, att de kunna få afsättning inom Riket,
och att våra egna landsmän kunde finna det fördelaktigt
att till inköp af dylika Statsobligationer använda något af
de 44 millioner R:dr, som nu stå på deposition uti enskilda
Bank- och Penninge-associationer, och der användas till
korta lån för hög ränta. Man har länge talat om förde-
larne af ett inhemskt fondsystem, och om Stats-obligationer
som inom landet skulle blifva gångbara. Vill man detta
verkligen på fullt allvar, så kan det ske på något sådant
sätt som förut nämndt är; men nog möter det motstånd af
alla enskilda Bankintressen, som heldre vilja behålla millio¬
nerna och uppsamla så mycket penningar, som kunna lös¬
göras, för att derpå skörda den största möjliga vinst.
Då jag alltid ansett den utländska skuldsättningen
högst förderflig för Riket och vid denna Riksdag vågat
väcka motion om undvikande af all ytterligare upplåning
på utrikes ort, torde sådant få gälla till ursäkt för hvad
här blifvit yttradt, och sedan detta skett, bifaller jag för
min del hela Riksgälds-Kontorets Reglemente.
Uppå härefter framställd proposition blef ifrågavarande
§ ai Ståndet godkänd.
§§ 216—263 godkändes.
§ 4.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 140, med
förslag till aflönings- och pensionsstater vid Riksgälds-Kon¬
toret samt exspektans-stat vid f. d. General-Assistans-Kon-
toret.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 5.
Föredrogs ånyo och godkändes Stats-Utskottets Memo¬
rial N:o 141, med^förslag till en § i det nya reglementet
för Riksgälds-Kontoret.
§ 6.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets Memorial N:o
142, angående en gratifikation åt Herr Statskommissarien
O. F. af Sillén.
388
Den 18 Jun
§ 7-
Föredrogs ånyo och biföll» Stats-Utskottets Memorial
N:o 143. angående särskilda gratifikationer till åtskilliga af
Stats-Utskottet tjenstemän.
Doctor Sandberg anmälde sin reservatation i afseende
på båda dessa Memorialer.
§ 8.
Föredrogs ånyo och bifölls Stat»-Utskottets Memorial
N;o 144, angående den upprättade nya Riks-Staten.
§ 9.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets Memorial
N:o 145, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det
nya Reglementet för Riksgälds-Kontoret.
§ 10.
Efter förnyad föredragning bifölls Sammansatta Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial
N:o 29, angående särskildt arfvode åt den person, hvilken i
egenskap af Sekreterare biträdt Sammansatta Lag-, samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet.
§ 11.
Föredrogs och bordlädes Bevil/ni nos- Utskottets Betän¬
kande N:o 21, med förslag till Bevillningssummans utgörande.
§ 12.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevillnings- Ut¬
skottets Memorial N:o 22, i anledning af verkställda omröst¬
ningar, angående ifrågasällde förändringar i förordningarne
om vilkoren för bränvins tillverkning och försäljning.
§13.
Upplästes och lade* till handlingarne från respektive
Med-Stånden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från
Höglofliya Ridderskapet och Adeln N:is 278—287; från Väl-
lofliga Borgare-Ståndet Niis 289—291; och från Hedervärda
Bonde-Ståndet Näs 361—367.
§ 14.
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Ut-
Dm 18 Juni.
389
skottets förslag till underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit.,
nemligen:
N:o 83, angående statsbidrag för vägars anläggning och
förbättring, hamnbyggnader och kanalarbeten, äfvensom sjö¬
sänkningar och andra vattenaftappningsföretag ra. fl. dylika
föremål;
N:o 84, angående allmänna vilkor och stadganden i afse¬
ende på de under denna Riksdag beviljade statsbidrag för
väganläggningar och vägförbättringar, hamnbyggnader och
vattenkommunikationer;
N:o 87, angående ersättning för sådana af Stats-Kon-
toret förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag ej
blifvit beviljade;
N:o 88, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, angående kostnadsfri utdelning af Post- och Inrikes-
Tidningar till alla kommuner i Riket:
N:o 89, angående fortfarande anslag för Kamreraren C.
Sandberg;
N;o 90, angående föreskrifter rörande ersättningar i
händelse af olycksfall vid jernvägstrafiken;
N;o 91, i anledning af år 1865 verkställd revision af
Statsverkets m. fl. allmänna fonders förvaltning under år
1863;
. N:o 92, angående den Staten tillhöriga till Riks-Arkiv
tillförene begagnade f. d. Ridderstolpeska egendomen vid
Skeppsbron;
N:o 93, rörande åtskilliga frågor i anledning af den
under innevarande Riksdag verkställda Statsreglering;
N:o 95, angående förändring af nu gällande stadgan¬
den rörande förlagslån;
N:o 96, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Propo¬
sitioner dels angående förändring i grunderna för bevärings-
inrättningen samt om bildande af en landstorm, och dels
angående grunderna för infanteriets och kavalleriets orga¬
nisation, m. m.;
N:o 97, angående regleringen af utgifterna under Riks-
stateus Nionde Hufvudtitel; och
N:o 98, angående ändringar i de för allmänna Hypo-
theks-Bankeu samt Hypotheks-Föreningar gällande stad¬
ganden.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
Ut supra.
In fidem.
S. H. Almqvist.
390
Den 19 Juni.
Den 19 Joni 1866.
Plenum kl. IV* «• m.
§ 1-
Justerades Protokollet för den 15 Juni e. m.
§ 2.
Föxedrogs ånyo Bevillning s- Utskottets Utlåtande N:o 21,
med förslag till bevillningssummans utgörande.
Doctor Sandberg erhöll på begäran ordet och yttrade:
Vid Bevillnings-Utskottets beräkning af Bevillningssumman
för nästkommande år till 2,600,000 R:dr kunde visserligen
göras åtskilliga erinringar. Utskottet framhåller den höga
summan af taxerade och debiterade bevillningsafgifter för
åren 1863, 1864 och 1865, men nämner icke ett ord om af-
kortningarne, och således vet man icke huru mycket som
under dessa åren verkligen influtit. Uti de taxerade och
debiterade afgifterna år 1865 visar sig dock en minskning
af 13,652 R:dr emot nästföregående år. Man kan väl ändå
trösta sig dermed, att de för sista året 1865 taxerade och
debiterade afgifterna 2,766,906 R:dr öfverstiger det för näst¬
kommande år beräknade beloppet med 166,906 R:dr, om
man blott visste huru mycket af den sistnämnda summan
för det ifrågavarande året verkligen utgått; men det vet man
icke: icke heller vet man hvad den under innevarande år
utgående bevillningssumma verkligen kommer att utgöra.
Fäster man uppmärksamhet på åtskilliga för banden
varande förhållanden äro utsigterna icke särdeles förhopp¬
ningsfulla. Enligt Riksgälds-Kontorets sammandrag utgjorde
taxeringsvärdet på all den jordbruksfastighet, för hvilken
bevillning erlägges, år 1863 en summa af 1,831,497,165 R:dr
och år 1S64 utgjorde den 1,817,434,637 R:dr, således en
minskning på 14.062,528 R:dr emellan dessa båda år, men
det derpå följande året 1865 nedsjönk detta taxeringsvärde
till 1,775,438,256 R:dr, således en ytterligare förminskning
af 41,996,381 R dr, eller på 2me år en förminskning uti den
skattdragande Svenska jordens taxeringsvärde af mera än
56 millioner R:dr, hvilket väl icke bevisar någon synnerlig
jordbruksnäringens förkofran, om man ock vill härleda det
Den 19 Juni.
391
från andra anledningar; men i alla fall kan det icke öka
utan måste minska jordbruksbevillningens belopp.
Särdeles besynnerligt förekommer det mig att de en¬
skilda sedelutgifvande Bankerna, hvilkas antal snart sagdt
årligen blifvit förökadt och som derjemte fortfarande drif-
vit en högst vinstgifvande rörelse, likväl erlagt en med
hvarje år minskad bevillning, hvilken minskning år 1865
utgjorde 4,956 R:dr i jemförelse med det nästföregående,
men härvid måste vara ett stort grundfel i taxeringen.
Emedlertid utgjorde de mantalsskrifne personer, hvilka
dels åtnjuta understöd och dels såsom utfattige befrias från
alla utskylder för år 1865 ett antal af 347,319 personer,
som med ej mindre än 10,956 öfversteg det nästföregående
året.
Och det kan ingalunda förnekas, att, oaktadt en mång¬
årig tullfrihet på lifsmedel, en fullständig handels- och nä¬
ringsfrihet och en oinskränkt sjelfförsörjningsrätt, likväl nä¬
ringslöshet och fattigdom äro i ett betänkligt stigande, hvil¬
ket kännes i de ökade fattigvårdsafgifter, som snart växa
oss öfver hufvudet; utflyttningen af svenska arbetskrafter
till annan verldsdel fortgår och tilltager; svårigheten för
handtverks- och fabriksindustrien och i synnerhet för jord¬
bruket att på billiga vilkor få förlags- och drifts-capital
liar under de sednare åren blifvit allt större och större, och
nu, sedan räntan för lån på kort tid blifvit frigifven, är det
nästan alldeles omöjligt; penningeförlägenheten och nöden
för alla så beskaffade produktiva yrken har aldrig varit så
stor. som den för närvarande är, och under så beklagans¬
värda omständigheter, kan man hafva anledning att befara
en minskning äfven uti den allmänna bevillning, som verk¬
ligen skall komma att ingå till Statsverket.
Men då här icke är fråga om någon längre tidsperiod,
utan blott om ett enda år, vid hvars början den nya riks¬
dagen redan är tillsammans, så kan man låta bero vid den
af Utskottet föreslagna beräkningen.
Hof-Predikanten Wahrenberg: Då den föregående tala¬
ren icke slutade med att framställa något yrkande, utan
ville låta det vid Utskottets gjorda hemställan bero, så är
det öfverflödigt att inlåta sig uti något svaromål. Jag vill
derföre endast erinra, att, då vid jemförelse med föregående
års bevillningsafgifter ett öfverskott af 160,000 R:dr visar
sig mot det nu påräknade beloppet, detta öfverskott säker¬
ligen, efter Utskottets öfvertygelse, förslår att betäcka den
minskning i bevillningen, som den ärade talaren på uppgifne
skäl ansett vara att befara.
Härefter blef uppå derom gjord proposition förevarande
Betänkande af Ståndet bifallet.
392
Den 20 Juni.
§ 3-
Föredrogs Expedit iöns-Utskottets Memorial N:o 8. till
Vällofl. Borgare-Ståndet, i anledning af återremiss å skrif-
velse-förslaget N:o 81.
Lades till handlingarne.
Föredrogs och godkändes förslag till § i Cleri Comitialis Cir-
culär till samtliga Dom-Capitlen och Presterskapet i riket, om
förändradt röstberäkningssätt vid prestval, äfvensom vid till¬
sättande af folkskolelärare, organister, klockare och annan
kyrkobetjening.
Ståndet åtskiljdes kl. 1% e. m.
Ut supra-
Justerades Protokollen för den 16, 17 och 18 dennes.
Upplästes till justering och godkändes följande från Ex-
peditions-Utskottel inkomna förslag till underdåniga skrifvelser:
N:o 94, med öfverlemnande af ny Bevillnings-Stadga;
Nm 99, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
angående folkskolelärares pensionering;
JSi:o 100, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposi¬
tion, angående disposition af Kronobonden på Gotland för
dervarande Presterskaps aflöning;
N:o 101, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposi¬
tion, i fråga om inlösande af de s. k. frisocknarnes tjenst-
barheter till Dylta svafvelbruk;
§ 4
In fidem
S. II. Almgvist.
Den 20 Juni 1866.
Plenum kl. l'/4 e. m.
§ u
2.
Den 20 Juni.
393
N:o 102, angående de i 63 § Regeringsformen föreskrifna
kreditivsummor;
N;o 103, med ny Riks-Stat;
N:o 104, angående upprättadt nytt reglemente för Riks-
gälds-Kontoret;
N:o 105, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposi¬
tion, angående nedsättning i bevillningen för reseagenter;
N:o 106, med reglemente för Bankens styrelse och för¬
valtning ;
N:o 107, i fråga om ändring af lagens bestämmelser,
angående tiden för fullföljande af vad och besvär emot Ut¬
slag, meddelade af underrätt å Gotland;
N:o 108, angående föreslagen ändring i gällande stad-
ganden om skyldighet att deltaga i kyrkobygnad;
N:o 109, angående grunderna för upprättande af för¬
slag till Kyrkoherdelägenheter samt till Kapellans- och an¬
dra sådana beställningar;
N:o 110, angående förändring af gällande föreskrifter om
tiden för fullföljande af besvär i ekonomiska och admini¬
strativa mål;
N:o lil, om ändring af 13 § 1 morn. i Kongl. Landt-
mäteri-Instruktion den 6 Augusti 1864;
N:o 112, angående ändring i Kongl. Förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862;
N:o 113, angående förrättadt nytt val af suppleant för
Justi tie-Ombudsmannen;
N:o 114, förordnande för Advokat-Fiskalen m. m. C. M.
Rydqvist att vara Rikets Ständers Just-Ombudsmans suppleant ;
N.o 115, angående restitution af bränvinstillverknings-
afgift vid export till utrikes ort;
N:o 116, angående upphörande i vissa fall af nu stad¬
gade transitoafgift för transitogods; och
N:o 117, angående ändring i Kongl. Förordningen om
fattigvården i riket.
§ 3.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnda
från Expeditions-Utskottet ankomna förslag till §§ i Riks¬
dagsbeslutet, nemligen:
N:o 8, angående verkställdt val af Justitie-Ombudsman
och hans suppleant samt kommitterade till tryckfrihetens
vård;
N:o 9, angående val af Fullmägtige i Banken och Riks-
gälds-Kontoret;
N:o 10, angående hvilande Grundlags-ändrings-förslag;
N:o 11. angående Banco-ärenden;
394
Den 20 Juni.
N:o 12, angående rättighet att i vissa brottmål svara
genom Fullmägtig;
N:o 13, angående förändradt sätt för doms eller utslags
utgifvande i Rådstufvu-Rätt och hos Öfverståthållare-Em-
betets Kansli;
N;o 14. angående antagande af en författning rörande
arfsrätt för oäkta barn;
N:o 15, angående åtskilliga ändringar i domstolsinrätt-
ningen på landet.
§ 4.
Al inkommen och nu uppläst skrifvelse från Chefen lör
Kongl. Civil-Departementet inhemtades, att Kongl. Maj:t i
nåder bestämt Fredagen den 22 innevarande månad för Riks¬
dagens afslutande.
I sammanhang härmed tillkännagal H. H. Erke-Bi-
»kopeu och Talmannen, att han anmodat Biskop Flensburg
att predika vid den Gudstjenst, hvarmed Riksdagen afsluta-
des, samt Biskop Anjou att anföra helsningsdeputationerna
till Medstånden.
8 5-
Föredrogs och lade* till handlingarne Expeditions- Ut¬
skottets Memorial N:o 9, i anledning af erhållna återremis-
ser af Utskottets skrifvelseförslag N o 85.
.§ 6.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevillnings-Ut-
»kotiete Memorial N:o 23, rörande verkstäld omröstning i
anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om
ansvarsbestämmelser för oloflig bränvinslörsäljning.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra.
In fidem
S. H. Almqvist.
Den J1 Juni.
395
Den 21 Jnni 1866.
Plenum kl. 1 e. m.
§ 1-
Tillkännagaf H II. Erke- Biskopen och Talmannen, att
från Kongl. Maj:ts tjenstförrättande Öfverste-Kammarherre,
Grefve L. von Stedingk ankommit en skrifvelse af innehåll,
dels att Thorsdagen den 21 i denna månad, klockan Ett på
dagen, ankomma till Preste-Ståndets samlingsrum tvänne
Hans Maj:t Konungens Öfverste-Kammarjunkare, för att,
enligt det för Riksdagens afslutande utfärdade ceremoniel,
bjuda Högvördiga Preste-Ståndet att följande dagen bevista
Gudstjensten i Storkyrkan och derefter infinna sig å Riks¬
salen ; dels ock att utom Herrar Biskopar och Pastor Pri-
marius Tretio ledamöter af Preste-Ståndet jemte Ståndets
Sekreterare äro inbjudne att, efter slutad ceremoni på Riks¬
salen, intaga middag å Kongl. Slottet vid den för Högvör¬
diga Ståndet serverade, taffel i Konung Oscars f. d. våning,
två trappor upp från Ostra hvalfvet; äfvensom, att han er¬
hållit skriftliga meddelanden från bernälde Öfverste-Kam¬
marherre, att Hans Maj:t Konungen och den Kongl. Famil¬
jen Fredagen den 22 i denna månad täckas emottaga Rikets
Ständers underdåniga afskedsuppvaktningar efter ceremo¬
niens slut å Rikssalen kl. 3 e. m. i Kongl. Maj:ts våning en
trappa upp från Vestra Slottshvalfvet, samt att till sam¬
lingsrum för Rikets Ständers Deputationer äro utsedde de
8. k. Rådsrummen en trappa upp från nämnde hvalf; och från
Hofmarskalken hos H. Maj:t Enke-Drottningen, Friherre C.
G:son Leijonhufvud, det Hennes Majestät emottager Preste-
Ståndets afskedsuppvaktning uti sin våning omedelbart efter
sedan densamma egt rum hos DD. MM. Konungen och Drott¬
ningen.
§ 2.
Ankommo Konungens Öfverste-Kammarjunkare, Grefve
R. A. von Rosen och Grefve A. Sparre, hvilka, till följd af
Kongl. Maj:ts nådiga befallning och på Dess höga vägnar,
kallade Preste-Ståndet att, enligt det för Riksdagens afslu¬
tande utfärdade ceremoniel, efter slutad Gudstjenst i Stor¬
kyrkan sig å Rikssalen infinna.
396
Den 21 Juni.
H. EL. Erke-Biskopen ock Talmannen betygade Ståndets
underdåniga vördnad och tacksamhet för Hans Maj:ts nådiga
kallelse, hvarefter bemälde Herrar Öfverste-Kammarjunkare
togo afträde, beledsagade, såsom vid ankomsten, af några
bland Ståndets ledamöter.
§ 3.
Föredrogs och lades till handling arne Sammansatta Be-
villnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets Memorial N:o 12, i anledning af erhållna återremis-
ser å tvänne i Utlåtandet N:o 9 föreslagna voterings-pro
positioner.
8 4.
Föredrogos och godkändes följande förslag till §§ i Cleri
Comitialis Cirkulär, som vid innevarande Riksdags slut kom¬
mer att till samtlige Dom-Capitlen och Presterskapet i riket
utfärdas:
a) Angående prestbetyg för Emigranter till Förenta Sta¬
terna i Norra Amerika;
b) Angående ändring i Kongl. Förordningen om Fattig¬
vården i riket;
c) Angående föreslagen ändring i gällande stadganden om
skyldigheten att deltaga i kyrkobyggnad; och
d) angående grunderna för upprättande af förslag till
Kyrkoherde-lägenheter samt till Kapellans- och andra
sådana beställningar.
§ 5.
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-lJt-
skottets nedannämnde förslag till Rikets Ständers underdå¬
niga skrifvelser:
N:o 118, angående vilkoren för bränvins tillverkning;
N:o 119, om förändring i vissa delar af Kongl. Förord¬
ningen den 18 December 1863, angående vilkoren för för¬
säljning af bränvin och andra brända eller distillerade spi¬
rituösa drycker.
§ 6.
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Ut-
skottets förslag till följande §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 16, angående Statsregleringen;
N:o 17, angående aflåtna underdåniga skrifvelser röran¬
de Statsregleringen m. m.:
Don 21 Juni.
397
N:o 18, angående aflåtna underdåniga skrivelser i frå¬
gor rörande rikets allmänna hushållning m. m.;
N:o 19, angående förändrade föreskrifter i afseende på.
sättet för kommunikation af besvär, som blifvit till Hof-Rätt
ingifna;
N;o ‘20, angående ändring i Kyrkolagens föreskrift rö¬
rande tiden för barnaqvmnas kyrkogång;
N:o 21, angående kärande parts skyldighet att gifva
vederparten del af uppskofsbeslut; samt
N:o 22, angående förändrade stadganden i afseende på
vilkoren för rättighet att fullfölja mål hos Hof-Rätterna och
Högsta Domstolen.
Ståndet åtskiljdes kl. % 2 e. m.
Ut supra.
In fidem.
S. H. Almqvist.
Den 21 Juni 1866.
Plenum kl. 7 e. m.
s L
Justerades Protokollen för den 20 i denna månad och
förmiddagen denna dag.
§ 2.
Upplästes och godkändes-Expeditions-Utskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, nemligen:
N:o 120, angående åtgärder för beredande af lättnad i
myntcirkulationen emellan Sverige, Norge och Danmark; samt
Riksdags-Beslut, N;o 23, angående en ny författning om
förlagslån:
N:o 24, angående förkortning af tiden för fullföljande af
vad från Gotland till Svea Hof-Rätt;
N:o 25 a) angående Bevillningsmedlen;
N:o 25 b) angående Allmänna Bevillningen;
398
Den 21 Juni.
N:o 26, angående Tullbevillningen;
N:o 27, angående Stämpelpappers-afgiften:
N:o 28, angående vilkoren för bränvins tillverkning och
försäljning;
N:o 29, angående åtskilliga i bevillningsfrågor aflåtna
underdåniga skrifvelser;
N:o 30, angående slutmeningen i Riksdags-Beslutet.
§ 3.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Lag- samt All¬
männa Besvärs- oell Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 30,
i anledning af väckt motion om upphäfvande af de i 24 Kap.
32 § Kyrkolagen förekommande stadganden angående Kloc¬
kares brefbäringsskyldighet.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs■ och Ekonomi- Utskottets Memorial N:o 13,
i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om
af Kongl. Maj:t föreslagen förändrad grund för uttaxeriug
af landstings-medel.
§ 5.
Upplästes och Indes till handlingarne från de resp. Med-
Stånden inkomna protokolls-utdrag, nemligen från Högloft.
Ridderskapet och Adeln Näs 288—293; från Vallöf!. Borgare-
Ståndet N:ris 292—299: och från Hederv. Bonde-Ståndet
N:ris 368—381.
Ståndet åtskiljdes kl. % 8 e. m.
Ut supra.
In fidem.
S. 11. Almqvist.
Den 22 J uni.
399
Den 22 Juni 1866.
Plenum kl. % ID <• m.
§ 1.
Justerades protokollet lör den 21 i denna månad efter¬
middagen.
8 2.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Samman¬
satta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkande N:o 30, i anledning af väckt motion om upp-
häfvande af de i 24 Kap. 32 § Kyrkolagen förekommande
stadganden angående Klockares brefbäringsskyldighet.
§ 3.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Samman¬
satta Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets Memorial N:o 13, i anledning af Riks-Ståndens skilj¬
aktiga beslut i fråga om af Kongl. Maj:t föreslagen för¬
ändrad grund för uttaxering af landstingsmedel.
§ 4.
Upplästes och lades till handlingarne från Vällofl. Bor¬
gare-Ståndet inkomna protokolls-utdrag N:ris 300—302.
§ 5.
Till underdånig åtlydnad af Kongl. Maj:ts under förli¬
den gårdag meddelade nådiga kallelse afgick Ståndet kl.
10 '/, att bevista Gudstjensten i Storkyrkan samt derefter på
Rikssalen för Riksdagens upplösning sig infinna.
Ut supra.
In fidem.
S. H. Almqvist.
400
D«n 22 Juni.
Deii 22 Juni 18GG
Plenum‘kl. 6 e. m.
§ I-
Justerades protokollet för denna dags förmiddag.
§ 2-
Hade ankommit till Ståndet och utdelades tryckta exem¬
plar af Hans Maj:t Konungens denna dag på Rikssalen till
Rikets Ständer hållna tal.
§ 3.
Ankom från ELederv. Bonde-Ståndet en Deputation un¬
der anförande af Riksdagsfullmägtigen Anders Wilhelm Uhr
samt frambar till Preste-Ståndet Bonde-Ståndets afskeds¬
helsning.
Besvarades och afträdde.
å 4.
Under anförande af v. Talmannen, K. W. O. Herr P.
Murén ankom från Vällofl. Borgare Ståndet en Deputation,
som genom dess Ordförande till Preste-Ståndet frambar
Borgare-Ståndets afskedshelsning, hvilken af U. 11. Erke-
Biskopen och Talmannen besvarades; hvarefter Deputationen
afträdde.
§ 5.
Afgick Biskop Anjou med en Deputation af Preste-
Ståndet för att till de respektive Medstånden frambära Pre-
ste-Ståndets afskedshelsning.
§ 6.
Ankom från Höglojl. Ridderskapet och Adeln en Depu¬
tation, anförd af H. Ex. Riks-Marskalken m. m. Herr Grefve
G. A. Sparre, som till Preste-Ståndet framförde Ridderska¬
pet och Adelns afskedshelsning.
Denna helsning besvarades af H. H. Erke-Biskopen och
Talmannen, hvarefter Deputationen afträdde.
§ 7.
Den 22 Jnni.
401
§ 7.
Återkom Biskop Anjou med Ståndets Helsnings-Depu-
tation, ock framförde de respektive Medståndens aterhels-
ningar, hvarefter Biskopen, på derom framställd anhållan,
uppläste och till Protokollet aflemnade de till Med-Stånden
af honom hållna så lydande Tal:
Till Ridder ■skap? t och Adeln:
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk, Höglofliga
Ridderskap och Adel!
Efter slutade riksdagsvärf får Presteståndet till Höglofl.
Ridderskapet och Adeln frambära genom oss, dess depute¬
rade, sin sedvanliga afskeds!:elsning. Den är dock, denna
alskedshelsning, i denna stund mera betydelsefull än van¬
ligt, då det är sista gången de särskilda riksstånden så
helsa hvarandra.
Vi hafva dermed antydt den nu afslutade riksdagens
vigtigaste beslut. Man har ansett den författning, enligt
hvilken Rikets Ständer i århundraden fört Svenska folkets
talan, böra och kunna upphöra. Man har ansett tiden vara
inne, fäderneslandets utveckling vara mognad för den för¬
ändring att den representation af särskilda samhällsintres¬
sen som hittills egt rum, ej mera behöfves. Att denna åsigt
är den riktiga, manar oss kärleken till fäderneslandet att
hoppas och önska, och af Gud, som leder folkens öden, bedja
om fullbordan af vårt hopp och våra önskningar. De hit
tills varande Rikets Ständer skola då med tillfredsställelse
nedlägga det uppdrag de hittills innehaft.
De kunna göra det med ära. Ty det skall erkännas
att de fostrat fäderneslandet till den frihet, genoiji hvilken
utan våldsam skakning denna förändring blifvit möjlig. Det
skall icke kunna utplånas ur fäderneslandets minnen, huru
detta folk under denna vård först ingått i skenet al den
nya civilisationens dag, huru det, enigt inom sig sjelft i
kristlig tro, kämpat och segrat för folkslagens frihet att om
sin tro och bekännelse sjelfva bestämma, huru det till antal
ringa folket genom sin krigsära och sina statsmäns vishet
kunnat lägga sin röst i vigtskålen af verldens öden, och i
all odling lemnat värderika bidrag till mensklighetens ge¬
mensamma bildningsarbete, huru under vexlande öden och
en någon gång störd jemnvigt, hvilken aldrig ibland något
folk kunnat orubbad bevaras, medborgares frihet bringats
till mognad, och de rättigheter som under olika tidsförhål¬
landen samhällets väl och utveckling fordrat att i större
mått tillerkänna en del af medborgare efterhand blifvit He¬
res, huru slutligen denna representation ändar sin bana
efter att under fridsälla Konungars visa ledning, och visser-
Hogv. Preste-St. Prot. 1866. 5:te Bandet 26
402
Den 22 Juni.
ligen i den ofullkomlighet som vidlåder allt menskligt, hafva
genomlefvat en fridens guldålder, sådan sällan eller aldrig
något folks minne vet att den omtala.
Hvilken stor andel i detta fosterländska arbete tillhö¬
rer Eidderskapet och Adeln, behöfver icke skildras. De
lysande minnen af statsmannavishetens och de krigiska be¬
drifternas ära den, med sig införlifvande det ädlaste af fol¬
kets krafter, har inskrifna på hvarje hlad af våra häfder,
så långt tillbaka deras röst hörbart förnimmes, bära vittne
derom. Presteståndet kan. såsom riksstånd, icke på detta
rum hafva sagt sitt sista ord, utan att hafva uttalat ett
tacksamhetens ord för hvad Eidderskapet och Adeln såsom
rikets främsta stånd för fäderneslandets väl verkat och va¬
rit. Må det ock tillåtas vårt embete att tillägga ett önsk¬
ningens och förhoppningens ord att fädernes ära och foster¬
landskärlek skall af deras namns arfvingar, ehuru under
olika förhållanden, städse bevaras. Må det tillåtas oss att
af dessa tänkesätt få med tillförsigt städse hoppas delta¬
gande och stöd för vårt embetes fortfarande arbete att ge¬
nom gudsfruktan, genom kristlig sanning och frihet bevara
och befästa den enda varaktiga grundvalen för det älskade
fäderneslandets sanna ära, lycka och frihet.
Med uttalandet af dessa önskningar och förhoppningar
säger Presteståndet på detta rum sitt sista farväl, anhål¬
lande dess ledamöter att i Eidderskapet och Adelns fort¬
farande välvilja och förtroende få vara inneslutne.
Till Borgare- Ståndet:
Högädle Herr Talman, Högtärade Stånd!
Efter afslutandet af de offentliga förhandlingar, som varit
föremål för Eikets Ständers sista sammanträde, frambär
Preste-Ståndet genom oss till Vällofliga Borgare-Ståndet sin
afskedshelsning.
Ehuru vi icke kunna dölja för oss att öfver åtskilliga
näringsgrenar inom fäderneslandet uppgått och hvila ännu
svårigheter och bekymmer, hvilka det icke stått i vår makt
att ögonblickligen afhjelpa, kan dock detta afslutande icke
sakna tillfredställelse.
Eikets Ständer hafva, utan att behöfva öka skatternas
mängd eller belopp, kunnat icke allenast förse de oundgäng¬
liga statsbehofven med nödiga tillgångar, utan ock bereda
den fortgående utvecklingen af samhällets lif och verksam¬
het, och dertill, ehuru med den varsamhet som tidsomstän-
digheterna fordra, anslå medel, äfven inom områden, dej¬
man förut ansett sig böra och kunna påräkna framtidens
biträde.
De hafva sett ännu fortfara den i vårt fäderneslands
minnen hittills oei’hörda, och ibland alla folk och tider ovan¬
Den 22 Juni.
403
liga fredsålder, för hvilkens femtioåriga tillvaro Svenska fol¬
ket före detta dess Ständers sammanträde hembar lof och
tacksägelse till Gud. Och vi kunna skiljas under förhopp¬
ning, att den krigslåga, som nu åter synes vilja uppflamma
inom Europa, icke skall sträcka sina härjningar till våra
bygder.
De hafva sett industrien — ett civilisationens och fri¬
dens barn — i blomstring, och särskildt lyckönske vi det
Stånd, som inom sig förnämligast inneslutit dess målsmän,
att hafva förnummit huru denna, oaktadt den långsammare
utvecklingens lag, som gäller för nordens natur och folk,
efter att redan delvis hafva ärofullt deltagit i en allmän¬
nare förevisning af dess utveckling, nu kunnat i förening
med närboende och närmast stambeslägtade folk framställa
en rik samling af konstflitens aktningsvärda alster.
Rikets Ständer hafva denna dag nedlagt det uppdrag
de i århundraden innehaft att föra Svenska folkets talan i
dess allmänna och gemensamma angelägenheter. De hafva
under denna tid fört detta folk in på den nyare odlingens
bana, och framåt på densamma. Att det på densamma ock
må allt framgent framskrida i ostörd sjelfständighet och fri¬
het, i ära, lycka och frid, är en önskan och bön, som kär¬
leken till fäderneslandet framkallar ur hvarje hjerta. Det har
varit och förblifver oförändradt Preste-Ståndets heliga åliggan¬
de, att lifva, helga och befästa denna kärlek och helgden af de
pligter den medförer genom erinran om det eviga fädernes¬
land, som orubbadt af tidens skakningar och förändringar,
består i oföränderlig rättfärdighet och kärlek. Det skall så
både i sitt embetes vigtiga kall och i medborgarens värf
fortfarande troget arbeta för det jordiska fäderneslandets
väl. Att deri och i lifvets enskilda förhållanden mötas af
af Vällofi. Borgare-Ståndets välvilja och vänskap, derom
frambär Preste-Ståndet i denna afskedets stund sin önskan
och anhållan.
Till Bonde-Ståndet:
Högtärade Talman, Hedervärda Stånd!
Preste-Ståndet frambär genom oss, sina deputerade, den
afskedsbelsning till Hedervärda Bonde-Ståndet, som vid Riks¬
dagens slut de särskilda Riks-Stånden böra hos hvarandra
aflägga.
Den är i dubbel mening den sista, icke allenast för
denna nu tilländagångna Riksdag, utan ock den sista för
den tid dessa Rikets Ständer haft vården om det älskade
fäderneslandets gemensamma angelägenheter sig anförtrodd.
Den kan derföre icke ske utan en djup rörelse, som vid
föregående dylika tillfällen icke haft någon anledning. År¬
hundradens rika minnen framtränga dervid i lifliga bilder
404
Den 22 Juni.
för själens ög;;. Vi besimie huru under denna vård fäder¬
neslandet stadgat den allmänna frihet som under tidernas
lopp varit tillbakaträngd, men aldrig förlorad, huru det sam¬
tidigt dermed stadgade inom sig sjelft i kristlig tro och be¬
kännelse sanning och frihet och enighet, och i kraftig tro,
under bördor och försakelser, för det högre mål som är det
eviga fäderneslandets, offrade lif och gods, huru hvarje skef
riktning som hotade folkfriheten genom tåligt och sansadt
motstånd öfvervanns, huru upplysning och bildning, alltid,
men efter tidernas olika art och anspråk vårdade, små¬
ningom till fullmyndigt deltagande i alla Rikets gemensam¬
ma angelägenheter uppfostrat Sveriges allmoge. Menings-
strider hafva icke kunnat uteblifva. Men oftast hafva de,
när de gällt de i samhällets lif djupast ingripande frågor,
mindre gällt om målet borde vinnas, än huru snart och på
hvad sätt det borde ske, då på ena sidan stått otåligt sträf¬
vande till detta mål, å den andra den betänksamma far¬
hågan för en brådm ognad, som vanligen i samhällslifvet är
lika litet fruktbärande som på jordbrukarens fält eller i den
enskilda menniskans lif.
Under allt detta har fäderneslandet gått framåt i all¬
sköns odling, stundom under faror, sorger och lidanden,
men ock under frihet, sjelfständighet, segrar och ära, stun¬
dom lyckligt prisadt för en rik Herrans välsignelse som
synbart hvilat deröfver.
Till denna räkna vi med skäl den långvariga fredstid,
som, — sedan den sednaste formen af vårt statsskick in-
trädt, under det kriget med storm och blodig klädnad stod
öfver oss — nu fortfarit i flera tiotal af år än de första
krigsåren voro enkla år. Svenska folket har, gemensamt
med brödrafolket, redan en gång allmänt hemburit Gud
tacksägelse för denna nåd, och ny anledning till tacksam¬
het gifves oss i dag, då detta statsskick upphör, att vi kunne
skiljas under förhoppning att fridens välsignelse, som ännu
hvilar öfver vårt folk, icke skall upphöra, att då blodig
fejd åter hotar att utbryta inom vår verldsdel, den likväl
icke skall skaka sitt stränga gissel öfver våra landamären.
Väl måste vi ännu lemna åt framtiden att afhjelpa
månget bekymmer, mången svårighet, hvilkas tillvaro vi er¬
farit, men icke kunnat häfva, och om hvilkas orsaker
och botemedel ineningarne kunnat vara olika. Men alle
äro vi énse — ty vi kunna ej tvifla att ett fosterländskt
hjerta klappar i hvarje bröst — alle måste vi vara ense
uti att önska öfver fäderneslandet lycka och välsignelse allt
framgent af Gud, som allena lyckan och välsignelsen gifver,
och att hvar och en i sin mån och på sin plats verka för
dess välfärd. Preste-Ståndets oförändrade och oföränder¬
liga heliga åliggande är att i föredöme, i gudsfruktan, pligt-
Den 22 Juni.
405
trohet, laglydnad, bön och förbön, att i undervisning om
Guds rike, i vården af hans kyrkas håfvor, bevara den enda
varaktiga grundvalen för folkens sjelfständighet och frihet,
ära och lycka. Att det skall deri mötas af det förtroende
och den trofasta vänskap som i gemensam gudsfruktan och
i gemensam kärlek till fäderneslandet hafva sin grund, att
det skall röna välvilja och tillgifvenhet af Sveriges Bon¬
de-Stånd i de många samhällsförhållanden som förena dem
med hvarandra, derpå tviflar icke Preste-Ståndet. men an¬
håller ock nu derom, då det under tillönskan af Guds nåd
och välsignelse säger, såsom ett Riksstånd till ett annat,
sitt sista farväl.
§ 8-
Betygade II. £1. Erke-Biskopen och Talmanen, å Stån¬
dets vägnar, H. H. Biskop Flensburg dess tacksamhet för
den uppbyggliga predikan, H. H. Biskopen i dag i anled¬
ning af Riksdagens afslutande hållit, samt hemställde, det
H. H. Biskopen ville densamma, för en allmännare känne¬
dom, till trycket befordra.
§ 9.
Aflemnade 11 II. Erke-Biskopen och Talmannen, uppå
derom af Vice Talmannen gjord framställning, till Proto¬
kollet de tal, som i dag blifvit, så väl på Rikssalen, som
vid de underdåniga afskedsuppvaktningarne af H. H. hållna;
och voro dessa af följande lydelse;
På Pikssalen.
S. A. K.
Djupt allvarlig måste den närvarande stunden förekom¬
ma hvarje allvarligt sinne. Sveriges Konung och Sveriges
Ständer mötas i Svenska Rikssalen för att icke mera återse
hvarandra. De hafva under åtminstone ett halft årtusen
haft för mycket att med hvarandra afhandla, de hafva ge¬
mensamt njutit för mången glädje, de hafva för hjertligt
och trofast med hvarandra deltagit i för mången sorg, i
för månget bekymmer, deras ömsesidiga förtroende och kär¬
lek hafva varit för starka, om också någon gång uttalade i
skiftande ordalag, att icke skiljsmessan skulle för båda vara
rörande och rik på betydelse. Må den ock vara rik på väl¬
signelse! Allt hvad den innebär kan ännu icke vetas eller
sägas. Att den vidsträcktare ingriper i vårt borgerliga, ja
väl äfven i vårt religiösa och kyrkliga lif, än de på pappe¬
ret upptagna förändringarne antyda, torde knappt kunna
förnekas. Om den deri till godo eller till ondo skall in¬
gripa. derom är det ännu för tidigt att döma Således kom¬
406
Den 22 Juni.
mer väl ock en stor, en af ingen tvekan återhållen glädje
öfver förändriugarue för tidigt. Men ännu mera är det för
tidigt att öfver deni sörja, att i anledning af dem miss¬
trösta. Ett verk, som börjas med sorg och misstro, har
sällan någon god framgång. Preste-Ståndet aflägsnar från
sig både sorg och misstro. Men hvad vi icke från oss af¬
lägsna och hvad som aldrig kommer för tidigt, är dels en
allvarlig föresats, att vi redligt och förhoppningsfullt skola
skicka oss i den nya ordningen och göra allt hvad på oss
kan ankomma, att den må lända fäderneslandet till båtnad,
och dels ett sinnelag, sorn oförtröttadt och ödmjukt beder,
att Han, som med kärlek och barmhertighet regerar folkens
och ländernas öden, också i sin nåd ville innesluta E. K. M.
och E. K. M:s riken och både från E. K. M. och E. K. M:ts
undersåter afvärja allt ondt. Med denna föresats och denna
bön säger Preste-Ståndet E. K. M. sitt ärliga farväl, i dju¬
paste underdånighet anhållande, att Sveriges kyrka och
Sveriges presterskap alltid må få veta sig vara inneslutne i
E. K. M:ts nådiga bevågenhet.
Till Hans Majit Konungen och den Kongl. Familjen.
S. A. K.
Under en lång följd af år har Sveriges vid Riksdagar
församlade Preste-Stånd inför Sveriges Konungar uppträdt
med glad tillförsigt och hjertlig anhållan om Konungslig
bevågenhet. Det har gjort detta derföre, att Konungslig
huldhet och nåd för detsamma voro en dyrbar skatt. Det
har icke gjort det förgäfves. Riklig huldhet och nåd hafva
i århundraden varit oss beskärde. Också Eders Kongl. Maj:t
och Eders Kongl. Maj:ts höga Familj hafva låtit oss vara i
åtnjutande af dessa sköna gåfvor. I hvad mån vi förtjent
dem, tillhör icke oss att afgöra. Men hvad som tillhör oss
på denna stunden, den sista, på hvilken Preste-Ståndet så¬
som sådant får inför sin dyre Konung, Dess ädla, högt vär¬
derade Gemål och Dess höga Familj uppträda, är att för de
åtnjutna gåfvorna aflägga den vördnadsfullaste och varmaste
tacksägelse. Om ock Preste-Ståndet i dag för alltid säger
Eders Kongl. Maj:t och Dess Familj sitt farväl, är det för-
vissadt, att Sveriges prester icke skola sakna Eders Kongl.
Maj:ts välvilja och godhet. Vi våga derom anhålla, icke för
våra personers eller för någon vår egen förträfflighets skull.
Personerna skola snart ombytas och den ene efter den andre
upphöra att på jorden bade fröjdas och bekymras. Och om
våra egna brister hafva vi ett klart medvetande. Men vi
göra det för de vigtiga angelägenheter, vi hafva att besörja,
för den heliga sak. hvars målsmän vi äro. Med hänseende
härtill skola vi aldrig, vi äro derom förvissade, från Eders
Den 22 Juni.
407
Kongl. Majrts landsfaderliga hjerta vara uteslutne, liksom
vi aldrig skola underlåta att hafva Eders Kongl. Maj;t och
Eders Kongl. Maj:ts dyra Familj inneslutna i våra varmaste
böner.
II. Majit Konungen behagade härå svara;
Mine Herrar!
Jag emottager med tillfredsställelse uttrycken af Eder
tillgifvenhet, och sätter derpå ett högt värde. Edert heliga
kall är föremål för min vördnad; Edra nitfulla bemödanden
för medmenniskors upplysning och deras ledsagande på det
sannas och rättas väg, hafva anspråk på min erkänsla. Då
J nu mera odeladt deråt kunnen egna Edra krafter, skolén
J uti det goda J kommen att verka, finna den bästa
belöning för Edert ansvarsfulla, mödosamma, men välsig¬
nelserika värf.
Den svenska kyrkan skall alltid kunna räkna på min
tillgifvenhet och mitt hägn, och jag ber Eder, mine Herrar,
vara derom lika förvissade, som om min fortfarande ynnest
och bevågenhet.
Till U. Majit Enke-Drottningen.
S. A. Drottning!
Icke oftare skall Sveriges Preste-Stånd vid Riksmöten
infinna sig. Vi motse detta uteblifvande med saknad, icke
derföre att vi tilltro oss eller våra embetsbroder i landsor¬
terna någon stor och oersättlig skicklighet i handläggandet
af de angelägenheter, hvilka äro Riksmötenas, och ännu
mindre derföre, att det är oss kärt att aflägsna oss från
våra åligganden i våra menigheter, utan i betydlig mån der¬
före, att vi icke mera, såsom under århundraden tillförene,
få framträda inför vår dyre Konung och hans höga familj.
Inom denna familj har E. K. M. nnder mer än fyra årtion¬
den åtnjutit ej blott Preste-Ståndets utan hela det Svenska
folkets odelade djupa vördnad. Vi kunna ej glömma, att
just dessa dagar äro årsdagarne af E. K. M:ts första an¬
komst till vårt fattiga, dock af en mild försyn med mån¬
gen god gåfva utrustade land. Och ännu mindre kunna vi
glömma, att E. K. M. under all den tid E K. M tillhört
detta land, en tid som ej mindre för E. K. M än för
Sverige medfört både glada och sorgliga skiften, varit
en god engel för Sveriges folk, varit en den allvar¬
liga fromhetens, en den rena konungsliga värdighetens,
en den milda, aldrig tröttnande välgörenhetens vördnads¬
bjudande engel Också Sveriges Prestestånd bar E. K. M.
alltid omfattat med riklig ynnest. Tillåt, Allernådigsta
Drottning, detta stånd, innan det för alltid åtskiljes, att för
E. K. M nedlägga sin hjertliga tacksägelse, sin djupa vörd-
408
Den 22 Juni.
nåd och de redligaste försäkringar, att dess medlemmar
både sjelfve skola alltid bevara, och lära sina menigheter
att bevara de varmaste känslor af tillgifvenhet och vördnad
för Konung Carl Johans dotter, för Konung Oscars Gemål
och för Konung Carl den XV:s moder. Må vi ock för vår
del få vara förvissade om E. K. M:s höga bevågenhet
Hennes Maj:t täcktes härå svara:
Mine Herrar!
En tidrymd af 43 år är förgången sedan jag först land¬
steg i Sverige. Erinran af denna stund slocknar aldrig och
de förnyade uttryck af Presteståndets tänkesätt för mig,
som jag nu fått emottaga, äro mig äfven derför dyrbara,
att de i mitt minne återkalla det hjertliga mottagande jag
rönte, och den tillgifvenhet som städse mötte mig inom mitt
nya fädernesland, såväl i lyckan, som under sorger och pröf-
ningar hvilka Gud behagat skicka mig. Sedan I återvändt
till Edra hem, är jag förvissad om, mine Herrar, att I hä¬
danefter såsom hittills skolén nedkalla Herrans välsignelse
öfver Konungen och fosterlandet och inneslutande mig och
min familj uti Presteståndets förböner försäkrar jag Eder,
mine Herrar, om min fortfarande välvilja och bevågenhet.
§ 10.
Uppstod //. H. Erke-Biskopen och Talmannen samt
yttrade följande:
Mine Bröder!
Vårt arbete är slutadt. Och vi måste säga det vara
slutadt icke blott, såsom ofta tillförene, för denna gån¬
gen, utan för alltid. Gifve Han, som låtit det fortgå un¬
der den nu fulländade Riksdagen, sedan det tillförene fort¬
gått under sekler, gifve Han deråt sin välsignelse! Fordra¬
des för Guds välsignelse till ett arbete, att det skulle vara
utfördt utan ali förvillelse, utan all fåfänga, utan all egois¬
tisk ensidighet, så vore för vårt arbete, såsom för allt mensk¬
ligt, bönen om välsignelse en fåfäng bön. Fri från inskränkt¬
het och förvillelse, fri från otillbörliga lyten är ingen men¬
niska, liksom intet menniskoverk är derifrån fritt. Derföre
bedje vi om Guds öfverseende nåd med allt hvad vi hafva
gjort och gore. Skåde Han ned i barmhertighet till det nu
slutade arbetet! Låte Han Sveriges Preste-Stånd på den
sista stunden af dess samvaro vara delaktigt af gudomligt
förbarmande!
Då jag säger, att vårt arbete är för alltid slutadt, sä¬
ger jag detta utan fröjd, men också utan vemod. Fröjda
Den 22 Juni.
409
mig kan jag icke öfver förändringar, sorn afbryta ett gam¬
malt folks hela utvecklingshistoria och för detsamma på¬
börja en ny. Och än mindre kan jag fröjda mig, om det
är den nya ordningens uppenbara eller förtäckta syfte att
från Statens angelägenheter afskilja allt direkt inflytande af
positiv christendom ocb dennas målsmän. De försök hos
andra folk, hvilka varit mönster för det hos oss gjorda,
hafva icke väl lyckats. I deras förnyande hos oss skulle
jag icke hafva vågat att deltaga. Men jag låter ock allt
vemod fara. Hvad som skett, har Herren tillåtit ske. Han
har dermed haft sina ändamål. Vill Han derigenom låta
någon välsignelse tillflyta vårt folk — och hvem vågar neka
möjligheten af detta? — hvarföre skulle vi då känna ve¬
mod? Och vill Han derigenom tukta och straffa, så må vi
vara undergifne och tacksamme. Fruktan och straff komma
icke oförtjente. För knot må vi äfven af det skäl taga oss
till vara, att hvad som skett utan tvifvel har sin anledning
i redlig afsigt och vacker välmening hos en stor delafupp-
hofsmännen och befrämjarena. I öfrigt är ansvaret för hvad
dessa gjort deras eget. Vår rätt är icke att kalla dem till
ansvar.
Jag sade, att jag låter allt vemod fara. I ett hänseen¬
de är jag färdig att taga mitt ord tillbaka. Jag känner ett
djupt vemod, när jag tänker deruppå, att den brödraskara,
sorn här för offentliga värf, för statens och kyrkans och
skolans värf varit församlad, skall åtskiljas utan att hafva
någon utsigt att åter sammankomma till rådplägning om
det som för alla är dyrbart och heligt och som behöfver
nedläggas i den förtroliga vänskapens och broderlighetens
sköte. Det är visserligen sannt, att icke alla vårt Stånds
medlemmar haft fullkomligt enahanda meningar i det som
offentligt och enskildt oss sysselsatt, och att till följd deraf
icke alla varit med känslans hela värma och innerlighet
med hvarandra förbundne. Men det är icke mindre sannt,
att vi alle varit redlige vänner och trogne bröder. Skole
vi upphöra att vara detta? 0 nej! Om vi ock upphöra att
i yttre måtto som Stånd samlas, hvarföre skulle vi upphöra
att som prester vara förenade? Vi hafva ju många, vi
hafva stora ting, som oss sammanbinda. Vi hafva en ge¬
mensam tro och bekännelse att begrunda och fortplanta,
ett gemensamt verksamhetsområde att uppodla, en gemen¬
sam strid mot gemensamma fiender att kämpa, gemensam¬
ma segrar att vinna, ett gemensamt jordiskt fädernesland
att älska och gagna, ett gemensamt himmelskt fädernes¬
land att med all ifver eftertrakta. Må vi låta allt detta för
oss gemensamma hålla oss tillsammans, när tidsförhållandena
vilja oss åtskilja. Och må det ock hålla oss tillsammans
Hägn. Preste-St. Prot. 1866, 5:te Bandet. 27
410
Den 22 Juni.
med våra menigheter och med alla deras medlemmar, äfven
när några, äfven när många af dessa yrka en skiljsmessa.
Må den svenske prestens lösen vara enhet, äfven om tidens
är upplösning.
Vi säga nu hvarandra farväl. Vi säga det med kär¬
leksfullt sinne. Vi säga det med de bästa önskningar för
hvarandras framgång och välbefinnande. Sådana önsknin¬
gar äro mina önskningar till Eder, älskade Bröder. Vare
de ock Edra till den gamle Talmannen, till det Svenska
Preste-Ståndets siste Talman. Kafven tack för all Eder
vänskap, allt Edert öfverseende, allt Edert förtroende. Haf
du, käre Broder, som befunnit dig vid min sida och troget
hjelpt mig i öfverläggningarnes ledning, haf du min hjert-
liga tacksägelse, hvari utan all inskränkning alla Ståndets le¬
damöter instämma, — haf du vår gemensamma tacksägelse
för allt ditt ädla och redliga nit, för all din lugna, milda,
kärleksfulla oförtrutenhetl Hjertlig tacksägelse tillkommer
ock den skicklige, rättsinnade, i sina pligters utöfning all¬
tid trogne och pålitlige man, sorn statt i spetsen för Stån¬
dets Cansli, liksom alla hans biträden. Varén J alle, mine
ärade och älskade Bröder, vare ock den, som nu till Eder
har talat sitt sista ord, varom vi alle inneslutne i vår gode,
himmelske Faders barmhertighet och nåd! Bevare ock Han
vår jordiske Konung, Dess Riken och alla Dess rättsinnade
undersåter!
Dessa B. B. Erke-Biskopens och Talmannens afskeds-
ord besvarades å så väl Ståndets som egna vägnar af H.
H. Vice Talmannen, Biskop Annerstedt.
§ 11-
B. B. Erke-Biskopen och Talmannen bemyndigades af
Ståndet att justera dagens protokoll.
§ 12.
Slutligen förrättades bön och lästes välsignelsen, hvar¬
efter Psalmen Nio 443 v. 4 och 5 afsjöngs och Ståndets le¬
damöter under inbördes välönskningar åtskildes kl. 9 e. ra.
Ut supra.
In fidem
S. H. Almqvist.