SUPPIJBMENT-BAND
tiu
IIÖSVÖRDKiA
CROTOCOLL
vid
lagtima Riksdagen i Stockholm
tea mu & nm
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS ISAAC MARCUS,
1864.
HftttVÖRDIGA
FEISTI-ST1HB1TS
ENSKILDA UTSKOTTS
»asBNMMimiaiiaas
HKTÄNKANDEN
VID
LACTXMÅ EIKSDACEH I STOCKHOLM
Åsia sses-asss.
VC&&Q*'
STOCKHOLM,
11! Yr K T HOS ISAAC MARCUS,
1864.
N:o l.
TTögvördiga Preste-Ståndets Enskilda Utskotts Pasto-
ral-Afdelnings Utlåtande, med anledning af Com¬
minister F. F. T engvalls gjorda, framställning om
Preste-Ståndets yttrande öfver ett af honom utgif-
vet eatechetiskt arbete.
Till sitt Enskilda Utskotts Pastoral-Afdelning har Högvördig»
Preste-Ståndet, för inhemtande af Afdelningens utlåtande, remit¬
terat ett af Comministern i Malmö F. E. Tengvall författadt Ca¬
techet skt arbete med titel: “Utkast till Confirmationsundervis-
ning efter Luthers Lilla Cateches. Femte förbättrade upplagan.
Lund 1862“, hvilket arbete blifvit af författaren till Preste-
Ståndet öfverlemnadt med anhållan, att Ståndet ville, sedan
deråt egnats en närmare granskning, detsamma, i fall det deraf
finnes förtjent, “till bruk vid Christendomsundervisning recom-
mendera. “
Då Afdelningen, för att kunna fullgöra Högvördiga Ståndets
uppdrag, främst fästat uppmärksamheten vid hvad Comminister
Tengvall i sin till Ståndet ingifna och inom Ståndet utdelade
tryckta inlaga yttrar angående anledningen till och ändamålet
med ifrågavarande arbete; så har dock dervid för Afdelningen
icke kunnat blifva fullt tydligt, om författarens afsigt med denna
skrift varit att lemna en förklaring af Luthers Lilla Cateches,
hvilken skulle träda i stället för den i Svenska församlingen nu
antagna s. k. Svebilio-Lindblomska, eller blott att vid sidan af
den sistnämnda lägga en tredje lärobok, hvilken, enligt hvad
titeln synes tillkännagifva, särskildt vid Confirmations-undervisnin-
gen sknlle utgöra liksom ett supplement till den nu brukliga
Catechesförklaringen. Icke heller har Afdelningen kunnat med
visshet finna, huruvida den recommendation, Comminister Teng¬
vall för sin bok önskar af Preste-Ståndet erhålla, skulle åsyfta
bokens införande till allmänt och offentligt bruk eller blott dess
mera enskilda och frivilliga begagnande vid undervisningen till
ledning och stöd för lärare och lärjungar. Men hvilken än uti
angifna afseenden meningen må hafva varit, så finner Afdelnin¬
gen, med all aktning för den ärade författaren och hans arbete
2
likväl betänkligt tillstyrka Högvördiga Ståndet att gå den utta¬
lade önskan tiil mötes. Att till allmänt och offentligt bruk bos
presterskap och församlingar förorda en viss lärobok lärer knap¬
past ligga inom Högvördiga Ståndets befogenhet; och att hos
Kongl. Maj:t till nådig stadfästelse för sådant ändamål i under¬
dånighet anmäla nu ifrågavarande lärobok, vore tydligen för när¬
varande en så mycket mindre lämplig åtgärd, som Kongl. Maj:t
ännu icke fattat nådigt beslut rörande antagandet af en efter
helt annan plan affattad cateches-förklaring, hvilken af Högvör¬
diga Ståndet vid sistförflutna Riksdag underdånigst förordades.
Går åter, såsom Afdelningen anser mest sannolikt, författarens
önskan endast ut uppå att af Högvördiga Ståndet erhålla öfver
föreliggande catechesiska arbete ett motiveradt omdöme till det
afseende, som den läsande och för christendomsundervisningen
intresserade allmänheten sedermera kunde vilja derpå fästa; så möta
i Afdelningens tanka för afgifvande af ett dylikt omdöme samma
svårigheter, som i liknande fall af Pastoral-Afdelningen vid 1854
års Riksdag iramhöllos och då af Högvördiga Ståndet såsom gil¬
tiga erkändes. Högvördiga Ståndets tid och de egentliga Riks-
dagsgöromålens beskaffenhet synas nemligen icke medgifva Stån¬
det att sj-sselsätta sig med recenserandet af alla de skrifter, om
också endast af kyrkligt innehåll, hvilka enskilde författare kunde
för dylikt ändamål vilja till Ståndet öfverlemna; och för så
många personer, som Högvördiga Ståndets ledamöter, torde det
icke heller vara lätt att gemensamt ikläda sig moraliskt ansvar
för det inflytande på enskilde författares litterära anseende, som
■ett af Ståndet in torpare afgifvet litterärt omdöme kunde komma
att utöfva. I betraktande af allt detta, och då dessutom använ¬
dandet vid den eatechetiska undervisningen af enskilda läroböc¬
ker vid sidan af de offentligt antagna lätt nog kan hafva så¬
dana olägenheter med sig, att det knappt torde böra, om icke
i något sällsynt undantagsfall, af Högvördiga Ståndet uppmun¬
tras, så tror sig Afdelningen hafva fullt skäl vördsamt tillstyrka
att Comminister Tengvalls framställning icke
till någon vidare åtgärd måtte föranleda.
Stockholm den 7 .Mars 186b.
E. G. Bring»
L. bandgren. Joli. Kr. Forssell. ('. II. 11 lindgren.
I1. J. Kmanuelsson. Avel Kurén.
F. W. Öfverström.
3
!%:<> 3.
Högvördiga Preste-Ståndets Enskilda Utskotts Pa¬
stor al-Afdelning s Memorial, i anledning af verk¬
ställd granskning af åtskilliga till Afdelningen för
sådant ändamål öfverlernnade upplagor af de nya
pr ediko texter na.
Sedan Preste-Ståndets uppmärksamhet blifvit fästad der¬
uppå att, som de genom Kongl. Kungörelsen den 26 October
1860 påbudna nya predikotexter blifvit utgifna i dera olika och
från hvarandra skiljaktiga upplagor, det kunde vara lämpligt
och för så väl presterskapet som utgifvarne sjelfva af interesse,
det Ståndet i sitt Cireukir vid denna Riksdag meddelade något
yttrande om beskaffenheten af samteliga berörda upplagor, för så
vidt de kunde blifva tillgängliga, hvartill såsom man egde an¬
ledning hoppas äfven förläggarna sjelfva skulle vilja bidraga; så
har Prestc-Ståndet genom remiss af den 21 sisth Jan. anmodat
detta Enskilda Utskotts Pastoral-Afdelning att taga denna sak
under ompröfning samt derefter inkomma med det yttrande eller
förslag, som Afdelningen kunde finna sig föranlåten framställa.
1 anledning häraf får Afdelningen anmäla, att de upplagor, som
för den ifrågasatta granskningen varit för Afdelningen tillgäng¬
liga, äro följande:
l:o Evangelier och Epistlar jemte tvänne årgångar nya pre¬
dikotexter, tryckta i Lund, in 8:vo, på Gleerups förslag i Ber-
lingska tryckeriet, 1862.
2:o Tvänne årgångar nya predikotexter, tryckta i Lund, in
8:vo, på Gleerups förslag i Berlingska tryckeriet, 1862 (samma
edition som förutnämnda, men utan de gamla Pcricoperna.)
3:o lie årliga Evangelier och Epistlar tillsammans med de
år 1860 påbudna tvä årgångar nya predikotexter, tryckta in
8:vo, hos P. A. Norstedt & Söner i Stockholm, 1862.
4:o Dito dito in 12:o,
5:o Tvänne årgångar nya predikotexter, tryckta i Stock¬
holm hos J. Beckman 1862, in 8:vo.
6:o Dito dito in 12:o.
7:o Dito dito in 16:o.
8:o Dito dito in 24:o.
4
9:q Evangelii-Boken med såväl gamla Evangelier och Epist¬
lar, som de af Kongl. Maj:t år 1860 gillade oell påbjudna tvänne
årgångar nya predikotexter, tryckt i Stockholm på P. Palmqvist?
& Comp. förlag hos P. P. Elde & Comp. 1861, in 8:vo;
10:o Evangelii-Boken med såväl gamla Evangelier och Epist¬
lar som de af Kongl. Majit år 1860 gillade och påbjudna tvänne
årgångar nya predikotexter, tryckt i Stockholm, på E. Svanströms
förlag, hos J. & A. Biis 1862, in 8:vo.
ll:o Svenska Evangelii-Boken förökad med tvänne årgån¬
gar nya predikotexter, tryckt i Götheborg på Hedlund & Lind¬
skogs förlag 1861, in 8:vo;
12:o Tvänne årgångar påbudna nya predikotexter, tryckta
hos C. O. Ekblad et C:ni i Westervik, 1862, in 8:vo och
libo De nya predikotexterna, tryckta i Calmar, på J. A.
Almqvists förslag 1862, in 8:vo.
Af dessa upplagor har Afdelningen funnit sistnämnda, i
Götheborg, Westervik och Calmar tryckta och sub Nlis 11, 12
och 13 upptagna, vara utgifna i enlighet med comiterades för¬
slag, utan iakttagande af de ändringar deri, som af Pikets Stän¬
der tillstyrkta blifvit af Kongl. Majit i Nåder stadfästade. Så
finnes, lista årgången, 2 Sond. eft. Tref. till aftonsängstext upp¬
tagne Bom. 1: 18—32, i stället för Bom. 1: 18—25; 2:dra
årgången, 12 Sond. eft. Tref. till Högmesso-text Marc. 5: 1—20,
i stället för Mattin 15: 29—31; 15 Sond. eft. Tref. till afton-
sångstext 1 Cor. 7: 17—35, i stället för 1 Cor. 7: 29—-31, hvadan
dessa trenne upplagor äro till offentligt bruk oanvändbara, hvil¬
ket i ännu högre mätt är fallet med Calmar-upplagan, i hvilken
den efter tryckningen anmärkta oriktigheten blifvit i åtskilliga
exemplar så rättad, att de oriktigt aftryckta texterna blifvit öf-
verklistrade (se sid. 196 och 197; 201, 202 och 203; 222 och
223) med annat tryck, som innefattar de rätta, utan att till vid¬
den fullt motsvara dessa, som sålunda äfven stycktals qvarstå.
Dessutom saknas i denna upplaga den till texten för 23 Sond.
eft. Tref., lista årgången, hörande not, hvarjemte också flera tex¬
ter, fastän riktigt aftiyckta, äro oriktigt citerade, såsom sid. 82:
Joh. 5: 43 — 6: 1 i stället för Matth. 5: 43—6: 4 m. fl. Hvad
beträffar de öfrige ofvannämnda upplagorna, är språket i den på
Gleerups förlag utgifna bibehållet enligt gällande Kyrkobibel,
hvilket ock är fallet med den hos Nordstedt & Söner tryckta
större upplagan, ehuru i denna sednare ej med full conseqveus;
i alla öfriga är språket mer eller mindre moderniseradt, De på
S. Beckmans och P. Palmqvists förlag utgifna äro icke heller
alldeles fria från meningen störande tryckfel, såsom t. ex. uti
den sub N:o 7 upptagna upplagan, der sid. 106, rad. 3 nedi¬
från, en alldeles förvänd mening uppstår derigenom att
”han“ läses i stället för hon, och i Palmqvists upplaga, sid. 76,
rad. 28 och 29 “somliga Evangelister“ i stället för: somliga till
Ev angelister. I den på Svanströms förlag utgifna editionen
uro åtskilliga texter, ehuru riktigt aflryckta, likväl orätt citerade
(såsom t ex. sid. 10, 2 Petr. 11: 29—21 i stället för 2 Petr.
11: 19—-21; sid. 50, Joli. 12: 36 - 43 i stället tor Joh. 12: 35
-—43; sid, 42, 2 Tim. 2: 7—10 i stället för 2 Tim. 1:7—10).
Oanmärkt kan icke heller Afdelningen lemna den i de Norstedtska
annars väl besörjda upplagorna förekommande besynnerligheten
att, tvärtemot Kyrkans uråldriga bruk och just då, när genom
en med skäl förändrad ritual gradualpsalmen fått återtaga sin
behöriga plats mellan den urgamla apostoliska texten, såsom ett
föregående, och den evangeliska, såsom ett efterföljande, Episteln
finnes tryckt efter Evangeliet. Om oek ibland de nu sednast
ifrågasatta upplagorna den Gleerupska finnes vara den correcta-
ste, så är dock hvad som blifvit anmärkt vid de öfriga icke af
den art, att de ju kunna vid den offentliga gudstjensten begag¬
nas ; och får Afdelningen slutligen hemställa,
att, till underrättelse för presterskapet, en
paragraf må i Cleri Comitialis Circulär inta¬
gas innehållande hvad vid nu berörda gransk¬
ning förekommit.
(Stockholm den 3 Augusti 1863.
Utö 3,
Högv. Preste-Ståndels Enskilda Utskotts Pastoral¬
a/delnings utlåtande, i anledning af väckt motion
om lekmannaverksamheten.
Inom det Högvördiga Preste.Ståndet hafva rörande den s. k.
lekmannaverksamheten tre motioner blifvit under denna Riks¬
dag väckte, nemligen af Doctor J. M. Almqvist (N:o 22), af
Contracts-Prosten J. Janzon (N:o 63) och af Prosten A. Euren
(N:o 153). Endast den sista har till Ståndets Enskilda Utskotts
Pastoral-afdelning remitterats, och det iir således endast med af¬
seende å denna, som det tillhör Afdelningen att vördsamt utlå¬
tande afgifva. Motionären, som icke vågar med visshet antaga,
det de till Riksdagens Lag-Utskott remitterade motioner i ofvan-
berörda ämne skola röna det gynnsamma bemötande, att man
redan för en närmare framtid egde att motse en vederbörligen
godkänd lag, genom hvilken lekmannaverksamheten så ordnades,
att ä ena sidan de onekligen stora, för Kyrkan menliga olägen-
liderna :if denna verksamhet i dess oordnade skick måtte före¬
byggas, men tillika å andra sidan all den fördel vinnas, som i
vår af otro, villfarelse och söndringslusta uppfyllda tid, skulle åt
vår Kyrka, åt håde lärare och åhörare beredas genom lekmän,
de der med oförvitlig vandel samt redig kunskap i ordet och i
vår derpå grundade bekännelse förena gåfvan att enkelt och
klart densamma framställa; har anhållit, det Högv. Ståndet, för
att i någon mån främja ett så önskligt förhållande, måtte för sin
del besluta, att i det vid Riksdagens slut utgående Circuläret
låta intaga en uppmaning af följande syfte:
l:o) Der Pastor i en församling fiuner, att begäret efter
Guds Ords hörande och utläggning blifvit så stort, att de ordi¬
narie lärarne ej kunna detsamma tillfredsställa; — eller att
villolära och söndringar hota att insmyga sig, samt att således i
båda fallen biträde af en dertill skicklig, beprövad lekman är af
nöden, må han då kunna hos Biskopen anmäla sin önskan att
få inom församlingen begagna en viss af honom känd lekmans
verksamhet; och ege Biskopen, eller den han i sitt ställe, helst
bland Dom-Capitlets ledamöter, förordnar, att anställa en pröfning
af den ifrågavarande mannens insigter och öfriga egenskaper,
samt, derest han åt dessa åtnöjes, honom förordna att, under
Pastors uppsigt, leda enskilda andaktsöfningar och dervid för¬
klara Ordet.
2:o) Om en lekman känner sig manad att i en eiler flera
församlingar uppträda såsom tolk af Ordet, och han för sådant
ändamål hos vederbörande Biskop sig anmäler, med begäran att
hans insigter och skicklighet må pröfvas; ege äfven då Biskopen,
eller den han i sitt ställe förordnar, att en sådan pröfning an¬
ställa, och, efter sig företeende omständigheter antingen förorda
eller icke förorda denna lekmans verksamhet.
Afdelningen behöfver knappt erinra om, att få ord höras i
våra dagar oftare än detta ordet lekmannaverksamhet och att få
ord linnas, vid hvilka man fäster osäkrare och oredigare begrepp,
och om hvilka mera olika omdömen fällas. Medan några anse
sig på goda grunder kunna antaga, att lekmannaverksamhet,
använd i riktningar, som hittills uteslutande tillhört församlin¬
gens lärare, i och för sig sjelf innebär en motsägelse, och aldrig,
knappt under hvilka förhållanden som holst, undgår att störande
ingripa på det inom Kyrkan stiftade embetets område; synas
deremot andra, tillfölje af sin lösare mening om Kyrkan och
sin skefva uppfattning af det audeliga presterskapets betydelse,
hardt nära vilja påstå, att ingen annan verksamhet än Lekman¬
nens är behöflig, eller ens för det christeliga lifvets befordran
fruktbärande. Man bör dock rättvisligen erkänna, att på sedna-
sto tidor ganska mycket af donna ensidighet blifvit ä bada hållen
jeiukadf. I den mån, som dels otro och syndalefverne, dels
separatist, villolära och affall börjat o försyntare träda i dagen,
hafva de ofvannämnda åsigternas förfäktare funnits benägna att
nugot vänligare närma sig hvarandra. Mun har å ena sidan,
under kyrkans nuvarande bekymmersamma ställning, medan an¬
talet af dess ordinarie lärare på ett betänkligt sätt glesnar, in¬
sett sig väl behöfva det biträde, som af dertill skicklige lekmän
kunde vara att påräkna; man har ock å andra sidan alltmera
fått sina ögon öppnade för det välsignelserika i en yttre Kyrka
och ett ordnadt läroembete, samt allt tydligare erkännt, att
lekmannaverksamheten, såsom den på sednare tiden bedrifvits,
ej kan vara något för Kyrkan normalt, utan hänvisa till undan-
tagsförhållanden. Det är från ett sådant betraktelsesätt af lek¬
mannaverksamheten och dess betydelse, som motionären i sitt
framställda förslag utgått. Yid den form, hvari detta förslag
framträdt, kan visserligen anmärkas att densamma alltför mycket
bär utseendet af bestämda stadganden, hvilka, om de verkligen
innehölle något nytt, det dock tydligen icke kunde tillhöra Högv.
Ståndet att fastställa. Men detta hindrar dock icke Afdelningen
att godkänna motionens hufvudsyfte. Betraktar man nemligen
motionen närmare, så finner man klart, att i grunden dermed
åsyftas intet annat än att fästa uppmärksamheten uppå, huru¬
ledes genom gällande lag redan fullständiga utvägar förefinnas
till att med fullt bibehållande af kyrklig ordning, till församlin¬
gens gagn, äfven vid utöfningen af lärareverksamheten, använda
de lekmannakrafter, sorn till sådan tjenst finnas dugliga. Då
nemligen gällande Kyrkolag medgifver åt Biskop att tillåta lek¬
man biträda presterskapets vid lärarekallets utöfning; så är uppen¬
bart, att öfverallt, der behof af ett sådant biträde tillfölje af
förhandenvarande omständigheter, verkligen förefinnes, detta be¬
hof också på laglig väg kan fyllas, förutsatt att personer, hvilka
förtjena presterskapets och de kyrkliga styresmännens förtroende,
sig dertill erbjuda. Att på detta, ehuru icke obekanta, förhål¬
lande uppmärksamheten likväl fästes, anser Afdelningen icke
vara öfverflödigt, då obestridligt torde vara, att ifrågavarande
lekmannaverksamhet i den större utsträckning, sorn den under
sednare tider erhållit, i det allmänna föreställningssättet ej sällan
betraktas såsom något, hvilket ovilkorligen ligger utom gränserna
af kyrklig ordning, och att densamma derföre å ena sidan allt¬
för ofta verkligen bedrifves på oordningens väg, men å den an¬
dra också någon gång med alltför stort misstroende undanskju-
tes och derigenom hindras att i fridsam samverkan med prester-
skapet få verka det gagn, som genom densamma, under tillbörlig
och kärleksfull ledning, kunde erhållas. Då det nu är lika an¬
geläget att, särdeles i denna för Kyrkan i så många hänseenden
bekymmersamma tid, ingen gagnande verksamhet från henne
undanhålles, som att vid utöfningen af hvarje verksamhetsart
allt niå i församlingen skickliga tillgå, så tillstyrker Afdelningen
vördsamt:
att Högv. Ståndet måtte besluta, att i det Cireulär,
om vid Riksdagens slut till Stiftsstyrelser och pre¬
sterskap kommer att utgå, en särskild paragraf må i
den syftning, som Afdelningen här ofvan angifvit, eg¬
nas åt frågorna om lekmannaverksamheten, och att
dervid särskildt må påpekas och till begagnande för¬
ordas de utvägar, som gällande Kyrkolag till ett väl-
signelserikt användande af denna verksamhet redan
gifver vid handen.
Stockholm den 1 Augusti 1863.
HÖGVÖRDIG*
PE1ST1-ST1MB1TS
ENSKILDA UTSKOTTS
BETÄNKAN DE N
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOGEEC1M
Mm ö§®s-a»„
STOCKHOLM,
XliTCKT HOS ISAAC MARCUS,
1SG4.
I
N:o 1.
Högv. Pr este-Ståndets Enskilda Utskotts Lag-Af del¬
nings Utlåtande, angående väckt motion om tryck¬
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition den 5
Januari 1863 med flera handlingar rörande re¬
presentationens ombildning.
Genom remiss den 1 sistlidne April har Högvördiga Stån¬
det till Lag-Afdelningen öfverlemnat en af Contracts-Prosten
Tegnér väckt motion, att Ståndet måtte, på dess archiv-cassas
bekostnad, föranstalta om utgifvandet af en upplaga in 8:o af
l:o Kongl. Haj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer om an¬
tagande af ny Riksdags-Ordning och dermed sammanhängande
ändringar i Regerings-Pormen. Gifven Stockholms slott den 5
Januari 1863; 2:o samma Proposition vidfogade Utdrag af Pro-
tocollet öfver Justitiae-Departementsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i Stats-Rådet å Stockholms Slott sistnämnda
dag, samt 3:o Constitutions-Utskottets Memorial N:o 7, till Ri¬
kets Ständer i anledning af högstberörda Nådiga Proposition
jemte de mot Memorialet afgifna reservationer; af hvilken upp¬
laga ett exemplar gratis skulle tilldelas hvarje sockenhibliothek
eller, der sådant ännu saknades, församlingen. Såsom skäl för
en sådan åtgärd har motionären anfört, att då redan underrät¬
telsen om tillvaron af den Nådiga Propositionen icke blott ådra¬
git sig, och med rätta, eu allmännare, ja odelad uppmärksamhet,
utan äfven föranledt en nära nog lika odelad förtjusning så i
stad som på land, på samma gång som för gifvet kunde anta¬
gas, att den stora allmänheten om samma proposition ännu icke
kände något vidare, än att den afsåga upphäfvandet af den nu¬
varande Ståndsindelningen inom representationen, det vore önsk-
ligt och nödigt för bildandet af en allmän mening, hvilken
grundade sig på sakkännedom, att handlingarne i ämnet blefve,
så vidt möjligt, spridda och för allmänheten tillgängliga. Pör
att än vidare befrämja en lika grundlig och mångsidig som all¬
män granskning af den högvigtiga frågan intill nästa Riksdag,
då den till slutlig pröfning och afgörande hos Rikets Ständer
förekommer, har såsom tillägg till berörda motion jemväl blifvit
Högv. Pr.-St. Emk. TTtsk. Lag-Afd. Utlåtande. 1
2
af Doctor Schram föreslaget, att, på sätt Bonde-Ståndet i en dy¬
lik fråga vid 1840 års Riksdag beslutat, hela den inom Pre-
ste-Ståndet, vid föredragningen af Constitutions-Utskottets om-
förmälda Memorial N:o 7, förda discussion hiåtte, i sammanhang
med de uppgifna hufvudacterna, på archiv-cassans bekostnad,
till trycket befordras och likaledes utdelas. Om det ena bifölles,
ansåges det andra icke skäligen kunna afslås.
Lag-Afdelningen, som tagit detta ärende i öfvervägande,
delar den uttalade åsigten om önskvärdheten och nyttan deraf,
att dessa handlingar blifva, så vidt möjligt, för den stora all¬
mänheten bekantgjorda och lätt tillgängliga. Men då, enligt
hvad Afdelningen inhemtat, Hedervärda Bonde-Ståndet, för ut¬
delning bland dess committenter, redan gått i författning om
tryckning i en upplaga af 15,000 exemplar af högstberörda
Nådiga Proposition och Stats-Råds-Protoeoll, hvilka handlingar
jemväl finnas att i bokhandeln tillgå; och då Constitutions-Ut¬
skottets Memorial samt de dervid fogade reservationerna blifvit
genom tidningspressen icke obetydligt spridda, anser Afdelningen
det af motionären åsyftade ändamålet numera hufvudsakligen
vara vunnet; vid hvilket förhållande den hos Ståndet i ämnet
förda discussionen icke helier torde behöfva offentliggöras sär¬
skildt, eller annorlunda än genom Ståndets Protocoll. Då dess¬
utom, efter förslagsvis gjord beräkning i enlighet med inkomna
anbud dels från Boktryckaren Isaac Marcus, dels från Pirman
P. A. Norstedt & Söner, den ifrågasatta upplagan, beräknad till
2,500 exemplar, utan intagande deri af discussionen, skulle
medföra en kostnad af omkring 650 Riksdaler Riksmynt samt,
med discussionen, öfver 1,000 R:dr, har Afdelningen ansett en
sådan utgift, om än för archiv-cassan icke synnerligen kännbar,
likväl, vid ofvan upplysta förhållande, mindre nödig.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Lag-Afdelnin¬
gen vördsamt hemställa,
att ifrågavarande förslag icke må till någon Ståndets
åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 Juli 1863.
C. II. Fallenius.
K. 51. Schram. J. Nordlund. E. 51. Tegnér.
I, E. II. Palmlund. 0. E. Rabe. A. Arrhenius.
N. F. Sander
3
M:o ‘i.
Utlåtande af Högv. Preste-Ståndets Enskilda Ut¬
skotts Lag-Af delning, rörande ifrågasatt nytt for¬
mulär för prestbevis och dermed sammanhängande
föreskrifter, äfvensom underdånigt förslag om i en
församling kyrkoskrifne, men sedan der icke vidare
befintliga personers afförande ur Husförhörsbok,
samt ytterligare åtgärder, till förekommande deraf,
att personer, och särskildt sjömän, må kunna undan¬
draga sig behörig Kyrko- och Mantalsskrifning
m. m.
I remiss af den 15 sistl. Maj, har Kongl. Maj:t i nåder
tiickts infordra det nu vid Riksdagen församlade Preste-Ståndets
underdåniga Utlåtande, i anledning af ett till Herr Stats-Rådet
och Chefen för Kongl. Ecclesiastik-Dcpartementet ifrån Chefen
för Kongl. Statistiska Central-byrån, efter derom erhållet upp¬
drag, och i samråd med trenne dertill särskildt utsedde Kyrko¬
herdar ifrån olika delar af Riket, uppgjordt och den 1 Maj
1862 ingifvet embetsmemorial, med motiveradt förslag till ett
nytt och i vissa delar förändradt formulär till ett fullständigt
och för hela Riket likformigt prestbevis för utflyttning från en
församling till en annan; och hade i memorialet jemväl blifvit
framställd den åsigt, att samma formulär, hvilket här under bilagan
N:o 1 är i aftryck bifogadt, äfven borde af Kongl. Maj:t i
Nåder föreskrifvas till begagnande för alla andra och många
slags bevis, dem det åligger Pastors-embetena, att ur vederbör¬
liga Ministerialböcker åt församlingsmedlemmar, för olika och
tillfälliga andra behof, än vid utflyttningar, offieielt meddela.
Berörda embets-memorial, jemte Rikets samteliga Ecclesiastika
Consistoriel^ på Nådigste befallning deröfver infordrade och af-
gifna underdåniga utlåtanden jemte åtskilliga underlydande stifts-
prestersk.aps deröfver meddelade yttranden, äfvensom 2:ne andra
af Chefen för Kongl. Statistiska Central-byrån till Kongl. Maj:t
ingifna särskilda, och med Högv. Preste-Ståndet af Kongl. Maj:t
till underdånigt utlåtande deröfver likaledes communicerade un¬
derdåniga embets-memorial och utlåtanden, angående dels affö-
ring utur husförhörslängd af der qvarstående, men obefintliga
personer ra. m., dels ock sjömäns kyrko- och mantalsskrifning,
har det Högvördiga Preste-Ståndet behagat öfverlemna till Dess
Enskilda Utskotts Lag-afdelning, för att i ämnet till Högvördiga
4
iStåndet inkomma med Utlåtande, hvilket uppdrag Lag-Afdel-
ningen härmed går att fullgöra.
Till större redighet och lättnad för det Högv. Ståndet, vid
öfverläggningarue och besluten om de olika anmärkningar och
förslag, som Lag-Afdelningen, i anledning af de särskilda i hvart-
dera af de 3:ne Embets-memorialen inför Kongl. Majit anmälda,
framställningarna, ansett sig befogad att i sitt Betänkande nu
göra, har Afdelningen ock funnit lämpligast vara, att dem hvar
för sig, under särskilda moment här nedan i detta Betänkande
anföra och behandla.
I det första af dessa trenne Embets-inemorial har Chefen
för Kongl. Statistiska Centralbyrån till en början och såsom vä¬
sendtligt framlagt den fordran på ett nytt formulär för prestbe-
vis, att det bör för hela Biket vara af en fullkomlig likformighet,
för att i egenskap af utflyttningsbetyg kunna uppfylla sitt “än-
“damål, att tillförlitligt, fullständigt och tydligt meddela Pastors¬
embetet i inflyttningsorten alla de för inskrifning i dennas mi-
“nisterial-böcker nödiga upplysningar, som afse säkerhet så väl
“för den inflyttandes civila rättigheter, som för Pastors-embetet
och samhället. “ Lag-afdelningen är ock så långt ifrån att vilja
bestrida eller göra någon inskränkning i ett så vigtigt postulat,
att Afdelningen fastheldre fullt instämmer i principen, såsom
välgrundad. Men då välbemälde Byrå-Chef derefter än vidare
utsträcker den föresätta uppgiften om flyttningsbevisens likfor¬
mighet i uppställningen ända derhän, att för presterskapets
officiela begagnande, vid utfärdande äfven af flertalet bland alla
de öfriga, många och olika, slags prestbctygen, jemväl skulle af
Kongl. Majit föreskrifvas just enahanda och samma formulär, in¬
nehållande alla å de tryckta rubriker, som för det fullständiga fiytt-
ningsbetyget böra ifrågakomma, hvarvid likväl, för frejde- och
arbetsbetyg m. fl. dylika, de rubriker å blanketten, hvilka för
särskilda ändamål ej behöfde afses, då borde "lemnäs antingen
utan ifyllning eller öfverstrykas“ af betygutgifvaren ; så kan Lag-
Afdelningen, i öfverensstämmelse med hvad jemväl Domcapitlen
och Stiftens presterskap i allmänhet emot ett sådant stadgande
i underdånighet anfört, icke annat än på det högsta bestrida
och förneka all practisk nytta af en så vidsträckt yrkad likfor¬
mighet för alla prestbetygsformulären. Afdelningen måste i dess
ställe gifva den pastorala erfarenheten rätt, hvilken, såsom ock i
Memorialet anmärkes, redan vid öfverläggningarna om det fram¬
lagda formulärförslagets uppgörande, "yttrat tveksamhet, huru¬
vida en och samma formulär-blankett med verklig fördel och
“tidbesparing skulle kunna användas, om ej för flertalet, åtmin¬
stone för en stor del af de betyg, som presterskapet meddelar",
hvilka äro af mer än 50 olika arter. Ibland dem förekomma
5
åtskilliga attester dessutom så enkla och kortfattliga, t. ex. om
blott ålder, frejd, nattvardsgång, eller derom, att personen ifråga
lefver, icke är gift m. m. att den föreslagna fullständiga For¬
mulärblankettens begagnande i sådana fall kunde för att gran¬
skas och för ändamålet completteras i de nödiga rubrikerna samt
med utstrykande af de onödiga, vara vida besvärligare och
mera tidsödande, än ett slikt tillfälligt betygs directa utskrif¬
vande, utan all ledning af formulär. Att åter dervid lemna
flera eller färre, ja kanske de aldra flesta rubricerade raderna
i ett tillfälligt betyg alldeles öppna och utan ifyllande, skulle
erbjuda lika öppet utrymme för bedrägliga tillsatser och förfalsk¬
ningar, till betänklig våda för allmän rätt och säkerhet, — och
att åter betygutgifvaren skulle med bläck utstryka eller öfver¬
korsa alla de för betygets tillfälliga ändamål icke behöfliga ra¬
derna med sina då till öfverlopps åtryckta rubriker å blanket¬
ten: ett sådant förfarande med de flesta åsätta momenterna på
ett sådant prestbevis, skulle tvifvelsutan föranleda dertill, att
detsamma finge ett högst ovanligt och för hvarje öga stötande
utseende, som gjorde det mera likt ett annulleradt, casseradt och
odugligt, eller till och med förfalslcadt prestbetyg, än att någon
skulle obetingadt vilja tillerkänna det officielt gällande kraft.
Få grund häraf hemställer derföre Lag-Afdelningen vördsamt,
l:o.
att det Högvördiga Ståndet blott så till vida god¬
känner hvad af Chefen för Kongl. Statistiska Con-
tral-byrån föreslaget är, att Ståndet i underdånighet,
tillstyrker Kongl. Maj:t i nåder anbefalla ett och
samma formulär blott för utflyttningsbevis till be¬
gagnande i hela Riket.
I sammanhang med frågan om ett förändradt och likfor¬
migt formulär för prestbevis åt utflyttande, har Chefen för Kongl.
Statistiska Central-byrån jemväl tillstyrkt ett allmänt förbud för
presterskapet, att meddela flyttningsbetyg till obestämd ort, under
förutsättning dels att af honom tillstyrkta s. k. “frejde- och arbets-
“betyg skulle vara tillräckliga för sådana arbetssökande, som ej
“på förhand kunde bestämma sitt blifvande hem, dels ock att
“endast fullständigt, flyttningsbetygs företeende alltid borde ut-
“göra vilkoret för inskrifning i den församling, en person förr
“oj tillhört. “ Den sednare af dessa förutsättningar, blott med
den ändring uti vilkoret, att der bör heta: inskrifning i den för-
“samling, hvilken i prestbeviset är uppgifven såsom tillflyttning sort,
anser Lag-Afdelningen redan böra hafva egt kraften af allmännt
gällande regel, så att ingen nu bordt i någon församlings in¬
flyttnings- och husförhörsbok införas och antecknas förr, än
6
han varit försedd nied och haft att aflemna ett så fullständigt
flyttningsbevis, som redan varit föreskrifvet. Hvad åter beträffar
de så kallade frejde- eller arbetsbetygen, hvilka i Memorialet
förutsättas böra och kunna temmeligen allmänt inom Riket be¬
gagnas ; så är emot ett allmänt påbud om deras utgifvande, för
längre eller kortare tid, intill dess ett ordentligt flyttningsbevis
uttages, åt sådana personer, “sorn, för sin lifsbergning, beroende
“af arbetsgifvare, icke på förhand kunna veta, hvarest och för
“huru lång tid de kunna lyckas att finna sådana4', af åtskilliga
bland Dom-Capitlen och Stiftens presterskap, som i ämnet sig
i underdånighet yttrat, på ganska goda skäl anfördt och an¬
märkt, att med dylika blott frejde- och arbetsbetyg för kring¬
vandrande personer i Riket ej sällan bedrifves ett stort ofog och
vållas mycken oordning. Ty många af de sålunda interimistiskt
betygade personerna underlåta sedan, att antaga fast och ordent¬
lig tjenst, men drifva i stället, samt i förlitande på försvars-
kraften af det medförda arbetsbetyget, som vitsordar att och
hvar de äro kyrko- och mantalsskrifna, land och rike omkring
år ut och år in, under tiden alldeles okända till uppförande och
frejd för den församlings presterskap, hvarifrån arbetsbetyget först
utfärdades, ja, oftast utan all närmare själavård. Ett sådant,
under en i sanning alltför fri och ocontrollerad flyttning hit och
dit, längre eller kortare tid fortsatt oordentligt lif slutar då van¬
ligen och omsider med de återkommandes tillitande af fattigvård
i den församling, der de likväl offrat kanske minsta delen, om
ens någon, af sin arbetskraft till nytta, men der de, efter tiden
för det erhållna arbetsbetyget, dock lyckats att ehuru obefintliga
i orten få i husförhörslängden till mantalsskrifning qvarstå, in¬
till dess, att de, med likväl fortfarande äfventyr för samma fat¬
tigvård, hädanefter må omsider kunna ur berörda längd få af-
föras, på sätt om närmare föreskrifter i sådant afseende en
annan underdånig framställning af bemälde Chef ock redan är
till Kongl. Majit gjord, och hvaröfver Lag-Afdelningen här nedan
i detta Betänkande momentet 29 särskildt yttrande meddelar.
I)å dylika arbetsbetyg således lätteligen kunna, hvad erfarenhe¬
ten, thy värr ! ock icke sällan bestyrker, missbrukas af sådana
personer “på rörlig fot44, hvilka ej sällan genom tiggande och
bedrägerier så väl inom landet, som “för kortare eller längre
“tid utom Riksgränsen i grannstaterna söka sin lifsbergning44,
hvarigenom dessa betyg ock kunna komma att skäligen hänföras
till dem, som présterskapet, genom Kongl. Brefvet den 20 Mars
1733, dock är förbjudet att meddela åt “kringstrykande tigga¬
re44; så lorde den största varsamhet af presterskapet. erfordras,
för att icke åt hvem som helht utfärda dylika arbetsbetyg, om do
ock, för vissa fall icke kunna eller böra alldeles förbjudas och
förvägras, blott de då för ett angifvet och utsatt ändamål, samt
om möjligt för närmare bestämd tid och ort, utgifvas. Men att
genom Kongl. Majits Nådiga föreskrift få dem om icke just an¬
7
befallda, dock legaliserade, för att kunna gälla, nästan i stället
för tiyttningsbevis, eller åtminstone på en oviss tid, intill dess
den betygade personen, efter eget skön, behagar finna lämpligt
att ett fullständigt flyttningsbevis uttaga: det måste Lag-Afdel¬
ningen anse på det högsta otillrådligt.
Hvad sedan beträffar tillåtelse af eller förbud emot prester¬
skapets utfärdande af flyttningsbevis till obestämd ort; så delar
deremot Lag-Afdelningen fullkomligt Byrå-Chefens yttrande oell
förslag, att så obestämda bevis för utflyttande bör presterskapet
alldeles förbjudas att utgifva; men, i följd deraf, jemväl förbju¬
das att dem, för införande i Hinisterialböckerna, såsom författ¬
ningsenligt gällande antaga. Det är nemligen af erfarenheten
tillräckligen bekräftade sanningar, hvilka ook i Memorialet så¬
som fullgiltiga skäl för ett sådant förbud äro anförda, att nem¬
ligen en utflyttande person, med ett sådant till inflyttningsorten
alldeles öppet eller obestämdt lemnadt betyg, under en längre
följd af år kan underlåta att förete detsamma till inskrifning i
någon annan församling, hvarigenom han, såsom ingenstädes i
Riket tillsvidare kyrkoskrifven, väl undgår ej blott den årliga
mantalsskrifningen och folkräkningen till erläggande af allmänna
och communala utskylder samt till Beväringspligtens fullgörande;
men ock till egen skada ställer sig sjelf utom all kyrkans ge¬
menskap och väl behöflig själavård. För andra personer än
gesäller och sjömän som för sig söka ett visst och särskildt slags
arbete, hvilket kan för dem medföra tätare ombyte af vistelse¬
ort än för andra, lärer dock i allmänhet fråga knappast uppstå
att, vid afflyttning ur en församling, icke ock kunna bestämdt
uppgifva en annan församling, der de komma att stadna. Att
några af dessa vandrande arbetssökare, äfven “med sitt fullstän¬
diga flyttningsbetyg på fickan,“ dock skola, genom uraktlåtet af-
lemnande deraf och försummad anmälan, att någonstädes bli
kyrko- och mantalsskrifna, allt framgent komma att föra ett
kringstrykande lif, är visserligen att befara, såsom ock svår¬
ligen möjligt att alldeles förebygga, lika litet med fullständiga
flyttningsbevis, som, och ännu mindre med, åt dem utfärdade,
blott arbetsbetyg. Om likväl gällande föreskrifter i 5:te, 6:te
och 8:de §§:na af Nådiga Förordningen den 20 Juli 1861 om
mantals- och skattskrifningarnas förrättande med all tillbörlig
kraft och noggranhet allestädes handhades så att vederbörande
sexmän, ordningsmän och rotmästare m. fl. allvarsamt tillhölies,
att, hvar i sin rote, sorgfälligt efterforska och nyss före hvarje
års mantalsskrifning hos Pastors-embetena och vederbörande po¬
lismyndighet, helst vid ansvar, uppgifva om några och hvilka
främmande och okända personer inom hvarje församling sig då
uppehölle, samt der tagit sig äfven ett tillfälligt bo och hem¬
vist, så att dessa, enligt samma förordnings 6:te § 8:de morn.,
kunde åläggas att med bevis behörigen styrka, om och hvarest
de för det följande året vore kyrko- och mantalsskrifna; så är
s
ock, enligt Byrå-Chefens och Lag-Afdelningens enstämmiga tanke,
allt skäl att hoppas och förvänta, det de ofvanoinförmälda nu
practiserade missbruken, vare sig med utflyttnings- eller arbets¬
betyg, skola mer och mer befordras till rättelse samt försvinna,
så väl till själavårdens behöriga handhafvande med dylika per¬
soner, som ock till deras vederbörliga kyrko- och mantalsskrif¬
ning någorstädes i Riket för de årliga folkräkningarna.
Vidare har bemälde Chef i sitt memorial ock ifrågasatt,
“huruvida ett fullständigt flyttningsbetygs företeende, till in¬
skrifning i annor församling, än den, till hvilken detta betyg
“blifvit utfärdadt, är berättigadt eller ej“; och har han vid
besvarandet häraf uttalat den åsigt, att Pastors-embetets vägran
att sådant betyg emottaga, endast och allenast derföre, att det
vore till annan utflyttningsort ställdt, än der det sedan blefve
första gången till inskrifning inlemnadt, “skulle innebära en
“oberättigad inskränkning i den fria flyttningsrätten.“ Då det
likväl till systemet af kyrko- och mantalsskrifning i vårt land
rätteligen hörer, att en persons förändringar och “ombyten af
“hemvist m. m. böra kunna oafbrutet följas, hvadan ock de
“kyrkliga längderna tagas i ständigt anspråk för upplysning i
“detta hänseende, ej blott af enskilde, utan än mer af de flesta
“offentliga myndigheter11, på sätt jemväl i memorialet rätteligen
är ant.ydt, så, och då fullständigheten för dylika upplysningars
meddelande onekligen samt helt och hållet beror på de utflyt¬
tande sjelfva och de ort uppgifter, som desse, för det erhållande
betjrget, äro förbundne att presterskapet till införande i prest-
beviset meddela: fördenskull kan Lag-Afdelningen ingalunda
dela den i Memorialet sålunda uttalade åsigten, som skulle väg¬
ran att å annor ort emottaga och inregistrera den flyttande per¬
sonen, än der, dit hans befj-g är ställdt och utfärdadt, på rin¬
gaste sätt hindra den fria flyttningen. Man kunde ju ock eljest
och med lika skäl invända alldeles detsamma emot tvånget, att
låta sig kyrko- och skattskrifvas der man har eller i följd af sitt
vistande bör anses hafva sitt bo och hemvist, eller att ens an¬
mäla, det man flyttar alldeles bort ur en församling. Byrå-
Chefen sjelf har ju dock, i sitt yttrande om obehörigheten att
utfärda flyttningsbetyg till obestämd ort, redan medgifvit, det
presterskapets vägran af t meddela sådana betyg i sjelfva verket
ej i ringaste mån inskränker samma fria flyttningsrätt. Lika
litet inskränkes den af nu ifrågasatta stadgande. Dessa och
dylika ordningsföreskrifter åsyfta också endast sådana civila och
borgerliga ändamål, för hvilka Staten har full rätt och befogen¬
het att anordna och föreskrifter meddela. Redan det förordade,
lämpliga förbudet, att utskrifva flyttningsbevis till obestämd ort,
skulle ock eljest blifva utan allt dermed åsyftadt gagn, om det¬
samma när som helst skulle kunna få öfverträdas och eluderas
dermed, att den flyttande, för betygets erhållande, uppgåfve
blott cn föregifven församling, dit han likväl aldrig ämnade sig,
9
men endast i afsigt att sedan, och då det för honom folie sig
lägligast, utan vidare åligganden att iakttaga, inlemna det på
en helt annan ort, än dit det lydde. Emellertid blefve det ju,
om dylika flyttande personer, antingen till obestämd ort eller
ock till annan, än den i betyget uppgifna, derest ej föreskrifter
till rättelse i ett sådant förfarande mellankomme, för både myn¬
digheter och enskilde, om ej omöjligt, dock med de största svå¬
righeter förenadt, att, t. ex. för arfsfrågor, samt i brott och
tvistemål m. m. kunna följa dem i spåren och erhålla nödiga
upplysningar, hvarthän de, efter erhållet betyg, sedan begifvit
sig, ombytt hemvist eller blifvit kyrko- och mantalsskrifne.
Men af alla dessa och dylika författningsöfverträdelser, vare
sig att för betygs erhållande icke uppgifva bestämd ort, eller
att inlemna ett, rörande tillflyttningsorten redan bestämdt och
fullständigt prestbetyg till pastors-embetet i en församling, dit
det likväl alls icke hörer eller der det icke rätteligen får in¬
registreras, böra dock följderna och olägenheterna drabba den
sålunda obehörigen flyttande sjelf, derigenom, att han skall kän¬
nas skyldig, på egen bekostnad ifrån pastors-embetet i utflytt-
ningsförsamlingen anskaffa ett förnyadt betyg, med deruti utsatt,
då mera känd, rätter tillflyttningsort. Likaledes hör det då
ock skäligen kunna åläggas hvarje så kallad resande gesäll, och
kringvandrande sjöman, att, för erhållande af flyttningsbetyg, i
likhet med alla andra Rikets innebyggare, ovilkorligen upp¬
gifva den stad eller församling, dit han åtminstone i första rum¬
met ämnar ställa sin vandring och söka sig arbete; ty äfven
han bör väl ock sjelf bäst veta, hvart han vill afgå, om han
ock icke alltid kari veta och med säkerhet bestämma, hvar han
må komma att stadna. Men om han då ock icke lyckas, att å
den uti betyget efter egen uppgift antecknade orten erhålla plats,
för att ock der kunna få sitt flyttningshevis inregistreradt, utan
han nödgas vandra vidare, innan honom medgifves att qvarstadna
efter undfånget tillfälle för sitt yrkes utöfning, eller om han
dertill redan vunnit sitt ändamål, utan att ens hinna fram till
den i betyget omförmälda tillflyttningsorten; så bör han dock i
dylika fall alltid ega förbindelsen, att sjelf föranstalta om an¬
tingen betygets återsändande till utflyttningsförsamlingen, att der
få detsamma, i afseende på den nu vunna, verkliga tillflyttnings¬
orten, rättadt eller omskrifvet och återställdt, eller ock ombe¬
sörja dess uppvisande å den deruti först aogifna, men antingen
icke alls eller förgäfves besökta tillflyttningsförsamlingen, för
att der få det af Pastors-embetet in- och utregistreradt igen
samt påtecknadt om vidare flyttning till den ort, der personen
nu omsider fått tjenst och arbete, och hvarest detsamma skynd¬
samt derefter bör inför Pastors-embetet, till införande i mini-
sterial-böckerna, inlemuas. Till följd således af allt hvad i of-
vanomförmälda hänseenden här nu förekommit och yttradt är,
tillstyrker Lag-Afdelningen
10
2:o
att Högv. Preste-Ståndet behagade hos Kongl. Maj:t
i underdånighet förorda och tillstyrka,
a) föreskrift derom, att andra, än för utflyttning, af
presterskapet meddelade betjfg, såsom frejde- och ar¬
betsbetyg, må utfärdas blott för bestämda ändamål,
som då uti en sådan prestattest skola uppgifvas;
b) förbud emot presterskapets utfärdande af flvttnings-
bevis till obestämd ort, samt
c) likaledes förbud emot presterskapets antagande, så¬
som giltiga till inregistrering i ministerialböckerna,
af flyttningsbetyg, som antingen äro till obestämd ort
utfärdade, eller ock till annan församling än den, dit
de för inregistrering varda inlemnade.
Efter förutskickande af dessa anmärkningar och framställ¬
ningar, i ofvanberörda allmänna hänseenden, samt med anledning
af hvad Chefen för Kongl. Statistiska Central-Byrån, i sitt om-
förmälda Memorial rörande framlagdt förändradt formulär för
prestbevis i allmänhet och till utflyttningar i synnerhet, yttrat
och hemställt, går Lag-Afdelningen nu vidare, att, vid de sär¬
skilda momenterna, raderna och rubrikerna i den af bemälde
Chef föreslagna formulär-blanketten till prestbevis, så vidt den
skulle afses till begagnande åt utflyttande personer, underställa
det Högv. Preste-Ståndets mogna pröfning förslag till åtskilliga
ändringar och uteslutningar ur detta betygformulär af vissa och
flera, lin de för det närvarande behöfliga, rent civila uppgifter
af presterskapet om utflyttande personer, hvilka uppgifter i både
nu gällande betygsformulär och i det till granskning företagna,
ännu qvarstå oförändrade, sedau tider, då likväl t. ex. andra
grunder för och förhållanden med fattigvårdsförbindelsen, än de
nu gällande, m. m. voro, genom sedermera upphäfda eller än¬
drade allmänna författningar påkalladt föreskrifna, och af hvilka
uppgifter andra åter äro af beskaffenhet, att, för dem tillkom¬
mande fullt laga bevisningskraft, de böra utgifvas, icke af prester¬
skapet vid den flyttandes förändrade och sednare vistelseorter,
utan dels vid den församling, der han föddes, dels vid den, der
hans ägtenskap genom lysning börjades eller genom vigsel full¬
bordades m. m. Efter framställningen af dessa Lag-Afdelnin-
gens, ifrån Memorialförfattarens afvikande åsigter rörande de
såsom numera erforderliga ansedda uppgifterna i flyttningsbetyg
uti deras helhet framlägger Lag-Afdelningen i mom. 24 här ne¬
dan enligt Bil. H:o 2 det formulärförslag till sådant prestbevis
för flyttande, hvilket Lag-Afdelningen, i likhet med hvad ock
ifrån olika Consistorier och Stiftspresterskap derom i underdå¬
nighet anfördt blifvit, för sin del jemväl funnit kunna och böra
11
för det närvarande motsvara alla skäliga fordringar på prester¬
skapets anteckningar och på det alltid inskränkta utrymmet der¬
till i husförhörsböckerna, utan att oek öfver höfvan nedtynga
pastors-embetena med civila bokföringar och ett vidlyftigt ut¬
skrifvande, utom en stor mängd andra och tillfälliga attester,
i synnerhet af de mest mödosamma, vanliga flyttningsbetygen,
hvilka mångenstädes för året kunna uppgå till flera hundra, ja!
till och med närma sig och öfvergå tusentalet,. Deremot, och
för att i allmänhet, samt der betygsutgifvaren så finner lämp¬
ligt, kunna af presterskapet, till erforderlig ifjdlning med bläck,
allt efter olika ändamål, begagnas såsom blanketter för flera af
de öfriga och tillfälliga prostattesterna, har Lag-Afdelningen
nu ock uppgjort ett helt annat och enklare, till formatet mindre
samt till rubriker mycket fåtaligare förslag till betygsformulär,
hvarom framställningen särskildt förekommer här nedan i mom.
25 Bil. 3.
Ehuru sålunda af de begge olika pappersformaten för de
begge olika slagens prestbevis, skilnaden dem emellan visserli¬
gen redan till det yttre och till storleken genast är för hvem
som helst och synnerligen för presterskapet så lätt i ögonen
fallande, att det ena slaget omöjligen “kan komma att brukas
i stället för det andra11; hvilket deremot alldralättast skulle
kunna inträffa med den till format, storlek, rader och rubriker
alldeles uniforma betygblanketten, som nu är under granskning ;
så skulle det väl synas, sorn om någon särskild rubrik till öf¬
verskrift å flyttningsbetyg vore alldeles öfverflödig. En sådan
kan dock för den flyttande sjelf vara en lämplig erinran om
attestens vigt och betydelse. Men i stället för den i Memorialet
föreslagna rubriken ‘■‘■prestbevis för'1, hvilken var ämnad att, i
händelse ett och samma formulär antagits för allehanda slags
prestbevis, fullständigas med vidare tillägg och utskrifvande af
dess olika ändamål, för utflyttning, frejd, arbete m. m. föreslår
Lag-Afdelningen att insätta midt på lista raden “flyttning sbevis",
samt dessutom, att årtalet i bråkform å samma rad måtte såsom
öfverflödigt alldeles utgå, helst detsamma vid underskriften rät¬
teligen och i alla fall måste utsättas, och att denna råd dess¬
utom samt först till venster måtte åtryckas “N:o“, för att der¬
efter ur utfiyttningslängden med siffror inskrifvas löpande års-
nummer för den flyttande; kunnande vidare å samma rad, om
man så vill, åtecknas sidan i husförhörsboken, så att, vid fram¬
tida möjliga behof och enligt betygets sålunda lemnade anvis¬
ning, personen i fråga lättare må i samma bok kunna återfin
nas. Lag-Afdelningen hemställer alltså
3:o
att det Högv. Ståndet behagade till detta förslag
lemna sitt bifall.
12
För den flyttandes namn, stånd, embete eller yrke, allt med
tydliga bokstäfver och utan förkortning utskrifvet, föreslår Afdel¬
ningen :
4:o
att raderna 2 och 3 lemnäs öppna, men med linier
särskildt utmärkta, såsom ock alla öfriga rader å
formulär-blanketten, der tomrum är lemnadt framför
eller efter rubriken, att af betygutgifvaren behörigen
ifyllas; och att hvarje rad derjemte utmärkes med
åtryekt ordningssiffra, såsom i Memorialet föreslaget är.
Till införande af den flyttandes födelseår, månad och dag
samt församling och län, är blott en enda rad desto otillräckli¬
gare, som der ock bör, dels med bokstäfver derjemte och näst
efter siffrorna utskrifvas tiotalet och enheten af födelseåret, dels
ock meddelas samt inskrifvas, för Separatister och isynnerhet
Baptister, den numera alldeles oundgängligen erforderliga upp¬
giften derom, att den utflyttande “icke är enligt vår Svenska Kyrko¬
ordning döpt“. Men att, såsom från något Consistorium i under¬
dånighet hemställdt blifvit, å en särskild rad dessutom införa
en ny rubrik“Döpt“, anser Lag-Afdelningen desto mindre
nödigt eller behöfligt, som erhållen döpelse just måste vara regel
för alla Evangeliskt-Lutherska Svenskar, hvarom alltså för dem
all anteckning ju ock vore fullkomligt obehöflig och öfverflödig;
deremot kan och bör, rörande undantagen derifrån med Baptister
och andra, underrättelsen om bristande dop lättast antecknas å
den öppen lemnade öde raden. Efter ordet “född* å 4:de raden
bör för öfrigt ej tryckas mera än ordet “ år“, men icke årta¬
lets begge första siffror “18“, enär flyttande ännu förekomma,
som uro födda å 17:hundratalet, för hvilka eljest utstrykning
skulle ske af den påtryckta men för dem ej passande födelse-års
början 18. . Årtalet må i stället fullt utskrifvas af betygförfatta¬
ren. Lag-Afdelningen föreslår derföre,
5:o
att det Högv. Ståndet, med bifall härtill, godkänner
raderna 4 och 5, sådana de i Lag-Afdelningens bi¬
fogade förslag till formulär för flyttningsbetyg äro
upptagna.
De, till införande å raderna 5 och 6 i dei nu granskade
betygsformuläret, föreslagna och äfven i hittills brukliga flyttnings-
bevis rubricerade uppgifterna om den flyttande personens föräl¬
IS
drar samt om den församling och län, dit dessa vid hans födelse
hörde, anser Lag-Afdelningen, lika med hvad flera af Consislo-
rierna och stiftens presterskap på fullgoda skäl anmärkt, vara
numera alldeles obeliöfliga och icke heller alltid ens kunna, samt
i vissa fall, såsom för oäkta födde, icke skäligen lora i utflytt-
ningsbeviB inflyta. Dessutom och alldra vanligast — ty undan¬
tagen äro så ytterst, få — tillhöra föräldrarna just de församlin¬
gar, inom hvilka deras barn blifvit födda. Den ena ortuppgif¬
ten följer, i den alldra största allmännelighet, således efter re¬
geln af den andra; eller vet man, hvar barnet är födt, så felar
det högst sällan, att man ju ock vet, hvilken församling föräl-
drarne då tillhörde. Men skulle likväl, af några speciela anled¬
ningar, såsom i tillfälliga fattigförsörjningsfrågor, en närmare un¬
dersökning och utredning erfordras om den församling, hvil¬
ken den utflyttandes föräldrar vid hans födelse tillhörde genom
kyrko- eller mantalsskrifning; så är då regressen jemväl alltid
öppen, att härom rådfråga den församlings ministerialböcker för
uppgifvet år, i hvilken den flyttande enligt prestbeviset skall
vara född, och der upplysning i frågan säkrast samt endast med
fullt legal verkan är att tillgå och rätteligen bör sökas. För
öfrigt förekommer numera allmänt i hela riket det särdeles vig¬
tiga hindret för en sådan ganska ordrik officiel anteckning i hus¬
förhörsboken om hvarje der inskrifven persons föräldrar med deras
kyrko- och skattskrifningsort vid samma persons födelse, att uti
det i nåder anbefallda formuläret till dessa kyrkoböcker alldeles
saknas utrymme för denna jemte åtskilliga andra, men ändå nöd¬
vändigare, anteckningar, såsom om frejd, äktenskapsledighet, väg¬
rad både döpelse och nattvardsgång m. m. för att kunna ens
läggas till osviklig grund för allas deras vitsordande af prester-
skapet under embetsmannaansvar i de utfärdande flyttningsbevi¬
sen. I följd häraf hemställer Lag-Afdelningen vördsamt,
6:0
att det Högv. Preste-Ståndet måtte för dess del be¬
sluta och hos Kongl. Maj:t i underdånighet tillstyrka
uttagandet alldeles ur det nya formuläret för flytt-
ningsbevis af dessa begge rader och rubriker för
hittills brukliga, men numera öfverflödiga och stun¬
dom obehörigt sårande anteckningar.
Då för längre anteckningar om dels genom vigsel redan full¬
bordade, dels genom offentliga löften och trolofningar eller ock
genom laga lysning blott påbörjade äktenskap, i vissa särdeles
omständliga fall, endast 2:ne rader i betyget ej torde gifva till¬
14
räckligt rum; så lärer ännu en tredje rad dertill böra i flyttning»-
bevisen lemnäs öppen, hvartill Lag-Afdelningen föreslår
7:o
Högv. Preste-Ståndets bifall.
För hvarje infödd Svensk är det, enligt författningarna,
obligatoriskt att vara vaccinerad. Detta är således regeln. Blott
sällsynta äro ock de undantag derifrån, som numera i församlin¬
garna förekomma, eller då nemligen ännu blott späda barn med
föräldrarna afflytta, innan vaccinationen för året vidtagit inom
församlingen. Upplysningen härom borde väl då ock hvarje pa¬
stor lämpligare böra och kunna inskrifva omedelbart efter upp¬
giften när och hvar barnet föddes, än att en för de alldraflesta
utflyttande alldeles onödig rad upptages i betyget för rubriken:
Haft skydds- eller vaccinkoppor''.
Lag-Afdelningen anser således hela denna särskilda rad och
rubrik böra ur flyttningsbetygerna utan all skada kunna utgå,
under förutsättning af och underdånig anhållan om Kongl. Majda
Nådiga bifall till den ändring, i berörda afseende, af föreskriften
i 13 § mom. a) uti Kongl. Majtts Nådiga reglemente för vaccina¬
tionen i Kiket den 29 Sept. 1853, att der måtte om utflyttande
ej stadgas annat och mera, än just hvad ock i 15 § af Kongl.
Reglementet den 6 Mars 1816 redan föreskrifvet var, rörande
anteckning i flyttningsbetygen blott om de med utflyttande för¬
äldrar medföljande barn, huruvida de blifvit behörigen vaccine¬
rade eller icke. Grunden för detta inskränkta stadgande, om
vaccinationsuppgift den tiden blott för utflyttande barn, var otvif-
velaktigt den, att man då ännu icke kunde anse alla äldre per¬
soner i Sverige vara skyddskoppympade, hvarom ock derföre intet
vitsord erfordrades i deras utflyttningsbetyg, men deremot borde
detta ovilkorligen om barnen intygas. När det åter numera, en¬
ligt regel, bör gälla öfver allt i landet, om äfven alla de äldre,
att de äro vaccinerade, så kan ock nu lika litet som 1816 och
ännu mindre än då i flyttningsbetygen behöfva att vitsordas de¬
ras vaccination; deremot bör ännu gälla detsamma, som 1816
föreskrefs, att nemligen i Utflyttningsbevis om barn skall atteste¬
ras och uppgifvas, om de äro skyddskoppympade eller ej. Till
denna underdåniga hemställan hos Kongl. Majit tillstyrker Lag-
Afdelningen
8:o
Högv. Preste-Ståndets bifall.
15
Men sknlle denna, om alla andra flyttande, iin om barn,
numera öfVerflödiga anteckning dock af Kongl. Majit pröfvas icke
kunna i flyttningsbevisen alldeles undvaras, och då, enligt Memo¬
rialet, den förr vanliga alternativa uppgiften, om den flyttande
haft skydds- eller smitt-koppor ej vidare lärer vara af nöden;
så anser Lag-Afdelningen ock obehöfligt, att i rubriken lemna
tomrum emellan “haft* och ordet “kopporenär deremellan ändå
intet annat skulle införas än ordet eller “vaccinhva¬
dan denna rubrik då bör fullt ut åtryckas: “hafi skyddskoppor“,
med någon indragning på raden, att för den utan framgång ym¬
pade eller alls icke vaccinerade kunna framför rubriken till¬
skrifva: uIckeu. Lag-Afdelningen får derföre vördsamt föreslå
9:o
till Högv. Ståndets bifall en underdånig framställning
i denna syftning, derest Kongl. Maj:t ej skulle finna
skäl att anbefalla denna uppgiftens uteslutande ur
flyttningsbevisen på en särskild rad.
Tionde raden i det granskade formuläret, om antecknande
i betyget af den församling, hvarifrån samt året när betyghafva-
ren sist inflyttat till den commun hvarifrån han nu afflyttar,
anser Lag-Afdelningen jemväl böra ur betyget alldeles utgå, och
presterskapet derigenom numera befrias ifrån införandet af denna
uppgift, såsom af alls intet behof, ej heller af någon den ringa¬
ste nytta att kännas i den församling, dit inflyttningen nu sker.
l)et är dessutom i alla fall obekant, hvilka socknar eller commu-
ner, hvar efter annan, dem personen i fråga tillförene kan hafva
tillhört efter födelsen, innan han inflyttade till den, derifrån be¬
tyget honom nu skall meddelas. Många flyttande äro dessutom
aldrig annorlunda, än blott genom födelsen, och icke genom nå¬
gon flyttning, komna till den församling de nu gå att lemna.
Rubriken och raden är ju för sådana, ganska många fall alldeles
onödig. Andra flyttande åter veta icke, att sjelfva uppgifva ti¬
den, helst om den är något längre framliden, då de inflyttat,
Icke kan väl heller meningen vara, att Pastors-embetet då skulle
vara förpligtadt att, blott för denna af verkligt behof alldeles
'icke påkallade anteckning i betyget, gå i husförhörsböckerna år
efter annat tillbaka, från det ena flyttningsstället till det andra
i församlingen, och ju flera dessa flyttningsställen der varit, desto
svårare, att omsider få reda på året och socknen hvarifrån inflytt¬
ningen först skedde. Men denna uppgift i flyttningsbetygen
uppfyller icke heller ändamålet af en tillräckligen legalt bevi¬
sande handling, då fråga kan uppstå, att få veta alla de för¬
samlingar, der den flyttande tillförene må hafva varit, vid en
viss tid, kyrko- och mantalsskrifven, t. ex. rörande ett sednare
18
vppadt behof af fattigvård m. m. Ty då måste man, för att vinna
fullt laglig bevisning, gå ifrån den ena socknen, enligt både hus¬
förhörs- och flyttningsböckerna, till den andra med forskningarna
så långt tillbaka, som för ändamålet väsendtligen är nödigt. På
nu anförda skäl, hemställer Lag-Afdelningen alltså vidare,
10:o
att den å 10:de raden i det granskade betygsformu-
läret afsedda anteckningen af tid och ort, när och
hvarifrån inflyttning skett, måtte af Högv. Preste-
Ståudet hos Kongl. Hajd förordas, att ur det nya
formuläret bli anbefalld att utgå.
Med bibehållande af rubriken å raden 11 i det granskade
betyg-formuläret, torde likväl de deruppå följande begge rubrice¬
rade raderna 12 och 13, enligt Lag-Afdelningens åsigt, lämpli¬
gast kunna inskränkas till blott en enda, samt åtecknas sålunda:
“läser utantill katekesen med förklaring en, “ enär, då afseende här
göreB på blotta minnesuppfattningen, denna väl ock i allmänhet,
för en och samma person, torde i verkligheten vara så föga
skiljaktig, det må nu gälla den ena eller andra, föreskrifna läro¬
bokens innehåll, att ju enahanda vitsord om utanläsningen af dem
begge med goda skäl må kunna meddelas. Skulle åter betygs-
hafvaren icke utanläst mera af de anbefallda läroböckerna, än
katekesen, hvarmed då enligt gällande stadgar alltid måste me¬
nas Luthers lilla katekes; så har betygförfattaren blott att öfver¬
stryka de begge andra orden: “med förklaringen,w hvadan Lag-
Afdelningen förordar
ll:o
Högv. Ståndets bifall till denna förändring i betyg¬
formuläret.
Rubriken i 14:de raden: “Christendomskunskap", såsom om¬
fattande mera, än der skäligen afses bör, eller jemväl allt, hvad
i de närmast föregående rubrikerna om innan- och utanläsning,
innehålles, hemställer Lag-Afdelningen
12:o
att Högv. Preste-Ståndet för dess del måtte bifalla
till utbyte emot den hittills vanliga och mera exacta
rubriken: “förstår salighetsläranf såsom ock mera
lämpad för användandet derom af enahanda graderade
adverbial-betyg, som begagnas för att vitsorda, huru
den flyttande “läser innan- eller utantill
I sam-
I sammanhang härmed torde ock höra tagas i öfvervägande,
hvad i Memorialet anförts, rörande de öfverallt till begagnande
föreslagna orden, med hvilka i prestbevis utmärkas böra de gra¬
derade betygen och omdömena om kunskap och begrepp. Huf-
vudbetygeu äro väl i allmänhet i Memorialet förordade att få
blifva de 3:ne af kyrkolags-coroitéen föreslagna: “godeller det
adverbialt motsvarande “väl", samt “försvarlig" och "svag". Men ifrån
den pastorala erfarenhetens synpunkt är ock enligt Memorialet
ifrågasatt en ännu högre grad eller "berömligLag-Afdelningen
kan dock icke dela denna åsigt, enär onekligt är, att den, som
läser eller förstår "väl" också har "god" kristendomskunskap, och
tvärtom; hvilket visserligen kan vara berömvärdt: men om han
ock är förtjent af beröm derför, så kan det med skäl dock sät¬
tas ifråga, om det är rätt lämpligt, att i ett flyttningsbetyg ännu
med ett annat och ytterligare ord eller loford likasom utmärka
och prisbelöna välläsningen. Fastställandet af de förstnämnda
3:ne hufvudbetygen väl, försvarligt och svagt, för att dermed
uttala det omdöme, som den flyttande enligt husförhörsboken
äfven erhållit, i de 3:ne kunskapshänseenden, som omförmälas
i det granskade formulärets befintliga 4, men i Lag-Afd el ningens
förslag blott rubricerade 3:ne särskilda raderna å betyget, föror¬
dar Lag-Afdelningen fördenskull, kunnande, då i blott tillfälliga
prestbevis kristendomskunskapen i allmänhet vitsordas, äfven an¬
vändas epitheterna: "god", "försvarlig" eller "svag".
Men om ock, för det ringa utrymmets skull i motsvarande
columner af husförhörsboken, presterskapet der må vara tillåtet,
att nödtvunget använda de motsvarande bokstafstecknen a, b och
o; så anser dock Lag-Afdelningen, lika med Byrå-Chefen, nödigt,
att förbud meddelas för presterskapet att i flyttning sbetyg en, för
uttryckande af dessa omdömen, begagna samma blotta bokstafs-
tecken eller andra dylika förkortningar. Till hvad sålunda här
ofvan nu är framstäldt och förordadt, behagade
13:o
Högvördiga Preste-Ståndet lemna sitt bifall.
Den indragna rubriken å 15:de raden af det granskade
betyg-formuläret — “bevistat kristendomsförhör* anser Lag-Af¬
delningen, lika med hvad åtskilliga consistoriel' och stiftspre-
sterskap derom yttrat, samt på den goda grund, att alla dessa
presterskapet ålagda “förhör“ just afse intet annat, än kristen¬
domen och dess sanningar, enligt den Heliga Skrift och de anbe¬
fallda läroböckerna, i det nya blifvande formuläret böra förän¬
dras till: “Bevistat förhören“, utan rubrikens indragande på ra¬
den, så att omedelbart derpå må kunna antecknas det omdömet
härom: “flitigt*, sällan“ och “aldrig*, eller i vissa fall något
flöy v. Pr.-St. Ensk. Utsk. Lag-Afd. Utlåtande. 2
18
särskildt utmärkande betyg, hvaraf den flyttande under sin
vistelse i församlingen må hafva, enligt Husförliörs-boken, gjort
sig förtjent; och underställer Lag-Afdelningen
14:o
detta förslag Högvördiga Preste-Ståndets pröfning till
bifall.
Pör alla nödvändiga uppgifter och anteckningar om och
hvarföre någon är förhindrad att begå H. H. Nattvard, såsom
för affall till Baptism, förnekelse af confirmation, underlåten en¬
skild skrift m. m. hvilka uppgifter i närvarande religiöst oroliga
tid lätt kunna komma att upptaga mera rum å betygen än hit¬
tills behöfligt och afsedt varit, lärer böra tillrådas att åt denna
rubrik afsätta 3:ne öppna rader, såsom icke sällan väl erforder¬
liga, enligt exemplen å bilagan N:o 4. Lag-Afdelningen före¬
slår fördenskull,
15:o
att det Högvördiga Preste-Ståndet behagade till hvad
härom nu frarastäldt är likaledes lemna sitt bifall,
samt antaga rubriken sådan den är af Lag-Afdelnin¬
gen i dess förslag till betyg å 13:de raden införd.
Pör anteckningar å raderna med den gemensamma rubri¬
ken : “Frejd“, instämmer Lag-Afdelningen med Cheten för Kongl,
statistiska Byrån deruti, att dessa öppna rader böra vara 3:ne,
särskildt med afseende på de vidlyftigare upplysningar härom,
hvilka med införandet af den nya strafflagen kunna komma i
fråga att om vissa personer ur kyrkoböckerna medde¬
las i deras flyttningsbevis. Omdömena om frejd, hvilka aldrig
böra få af presterskapet med blott tecken och förkortningar an-
gifvas hvarken i husförhörsböckerna eller i flyttningsbetygen, utan
skola i afseende på särskilda förhållanden och brott, hvarför
den flyttande blifvit dömd medborgerligt förtroende förlustig för
kortare, längre eller all tid, med orsaken dertill, alltid tydeligen
antecknas och utskrifvas, och har i stället för de i Memorialet
föreslagna betygs-gradationerna “hedrande", "god" och “oklandrad“
Lag-Afdel ningen i närmaste likhet med dem Kyrkolags-comitéen
föreslagit, nemligen “välkänd“, "ärlig", och “oklandrad“, funnit
de antagligaste vara följande 3:ne: "god", ärlig“ och “olclan-
dradu\ Lag-Afdelningen hemställer alltså vördsamt
19
16:0
att hvad härofvan är yttradt och förordadt måtte af
Högvördiga Preste-Ståndet bilallas.
Den, enligt rubriken å 20:de raden af det granskade betyg¬
formuläret, af pastor äskade anteckningen i fiyttningsbeviset
derom, att behörigt afskedsbetyg är inför honom företedt, enligt
46 paragrafen i lego-stadgan för husbönder och tjenstehjon den
23 November 1833, finner Lag-Afdelningen, i likhet med hvad
från åtskilliga Stift ock är i underdånighet yrkadt, sig böra
tillstyrka att numera alldeles upphöra. Den är till sin grund
oriktig, såsom uppenbart stridande emot den allmänna regeln,
att ingen får vittna i egen sak; hvaremot genom denna anteck¬
ning pastor dock vittnar sjelf om sig och intygar, att han rik¬
tigt fullgjort, hvad författningen honom ålägger, alt nemligen ej
hafva utfärdat fiyttningsbeviset, utan att han först sett och
inhemtat, hvad tjenstehjonets erhållna och för honom företedda af¬
skedsbetyg ifrån husbonden innehåller. Den är ock vidare alldeles
obehöflig i allt pastoralt hänseende att meddelas presterskapet till
kännedom i tillflyttningsförsamlingen. Dessutom är och blir
denna rubrik jemväl alldeles onödig oell öfverflödig i betyg för
en stor mängd andra utflyttande personer, än egentliga och lag¬
stadda tjenstehjon; såsom för husbönderna sjelfva, för barn ur
föräldrarnas hus, för soldater, fria arbetare, backstugu- och in-
hyses-lijon m. fl., hvilka alla ingen husbonde öfver sig egt och
således intet afskedsbetyg kunna förete. Som föröfrigt ingen¬
städes finnes af Kongl. Maj:t i nåder anbefaldt ett sådant ålig¬
gande för presterskapet, att uti flyttningsbevis intyga det tjen¬
stehjon behörigen uppfyllt den i ofvanberörda 46 § af tjenste-
hjons-stadgan dem föreskrifna skyldighet, så tillstyrker Lag-
Afdelningen det Högvördiga Ståndet
17:o
att för dess del besluta och hos Kongl. Majit i un¬
derdånighet förorda borttagandet af denna för pre¬
sterskapet otjenliga och till intet gagn ledande an¬
teckning.
Sedan genom Kongl, påbudet den 30 Aug. 1811 Prester¬
skapet ålades skyldigheten, att i flyttniugs-attesterna vistorda
tjenstehjons mer eller mindre arbetsduglighet; så frikallades det
dock snart, eller genom Kongl, påbudet den 28 October 1812
om mantalsskrifning, husförhör och prestbevis, ånyo ifrån detta
åliggande i dess helhet, men borde dock i flyttningsbevis uttryck¬
ligen utsätta det negativa vitsordet, om den flyttande vore ”00»-
för eller till arbete oförmögen“; men huruvida personen var ' ar¬
betsför*, derom blef hvarken då ej heller derefter någon före¬
skrift .lemnad att i flyttningsbeviset meddela positivt vitsord.
Vid samma tid ännu och allt derefter, intill dess nyare författ¬
ningar utfärdades om fri flyttning, — enligt sednare Kongl.
Kö ro r d ni 11 garn e om fattigvården i Riket, hvarenligt “ingen må,
“i och för ufventyret af framtida fattigvårdstunga, inskränkas i
“rättigheten att välja vistelseort, der honom sådan af andra skäl
“ej lagligen kan förmenas11, — kunde den inflyttandes “vanförhet“
af hans tillflyttnings-församling åberopas såsom skäl att hin¬
dra en sådan lytt persons der tillämnade kyrko- och man¬
talsskrifning och sålunda utverka hans qvarskrifvande hos
utflyttnings-communen, till kanske synbarligen snart behöf-
ligt åtnjutande der af fattigvård. Men då församlingarnas pligt,
att försörja de fattiga, numera hvilar på förändrade och helt
olika grunder emot förr; så är ock skyldigheten för presterska-
pet att i flyttningsbevisen vitsorda hvarje flyttandes i allmänhet
och tjenstehjonens samt arbetares i synnerhet större eller min¬
dre arbetsförmåga under sådana förändrade förhållanden af
allsingen betydelse. En sådan omständighet hindrar dem
nu icke att fritt fljdta och kunna få kyrkoskrifvas, Huruvida
dessutom en utflyttande är “arbetsför“ eller ej, ligger ock icke
alltid inom presterskapets förmåga, att på embetsansvar fullt
kunna bedöma och samvetsgrannt intyga. Undersökningen derom
och betyget deröfver tillhör fastmera Läkarens men icke Prestens
tjensteåliggande, i de fall då laglig visshet derom erfordras; el¬
jest är ock vitsordet derom onödigt.
Lag-Afdelningen, som ock härutinnan delar presterskapets
i många Stift yttrade tankar, föreslår derföre vördsamt,
18:o
att Högv. Ståndet måtte bifalla och hos Kongl. Maj:t
vidare understödja den underd. hemställan, att anteck-
ningsskyldigheten i flyttningsbevisen om de betyga¬
des arbetsförmåga måtte hädanefter komma att
upphöra.
Jemlikt Kongl. Förordningen den 9 Februari 1861 pa¬
ragrafen 24 mom. 1 och 2, om allmänna beväringens mönstringar
och öfniogsmöten, samt på grund af Kongl. Kungörelsen den 13
November 1860 om allmänna beväringen, är presterskapet ålagdt,
att ej mindre i husförliörsböckerna föra en mängd anteckningar,
utan äfven att i flyttningsbevisen kunna vitsorda, om en ut¬
flyttande beväringsskyldig person har fullgjort denna sin
pligt till någon del, helt och hållet, eller ock alldeles icke.
21
Nu skall denna beväringspligt efter regel i allmänhet fullgöras
med 2:ne års deltagande i beväringsmöte och exercis, eller ock
Iean den, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Aug. 1863, albördas
genom blott 2:dra årets beväringsvapenöfning, med befrielse ifrån
det första årets möte, så vida ynglingen med behörigt bevis
styrka kan, att han under minst ett år, såsom activ medlem
af frivillig skarpskytteförening, deltagit i skarpskytte-corpsens öf-
ningar, hvilka gifvit honom en sådan färdighet i vapenföring m.
m. att den af tillförordnad officer ur arméen anses motsvara en
läraktig beväringskarls, efter första årets möte m. m.; men yng¬
lingen Iean ock itrån beväringspligtens fullgörande alldeles be¬
frias, genom erhållna frisedlar, dels enligt 11 § 2 mom. i först
omförmälda Kongl. Förordning 1861, att han blifvit casserad för
alltid, såsom oduglig till krigstjenst; dels enligt 11 § 3 mom.
af samma förordning och 4 § 1 mom. i Kongl. Kungörelsen den
13 November 1860, att han såsom varande i krigstjenst vid ar¬
méen och flottan, eller vid lots- och fyrings-verken m. m. an¬
ställd, ar från beväringsskyldigheten befriad, med vilkor att, om
anledningen till undantagandet derifrån upphör före bevärings-
ålderns slut, vid nästföljande mönstring inställa sig för att, om
han befinnes antaglig, för återstående beväringstid i beväringen
deltaga; dels att han genom erlagd afgift till Allmänna Bevä-
ringsfonden, enligt 12 § i 1861 års ofvanberörda nådiga förord¬
ning, är från beväringsvapenöfningen i fredstid befriad, hvarför¬
utan ynglingar ock kunna härifrån befrias, på det sätt och af de
öfriga anledningar, som 16 § 1 och 2 mom. i 1861 års För¬
ordning, jemförd med 4 § 2 mora. i Nådiga Kungörelsen den 13
November 1860, omförmäla. Härtill kommer ock, att yngling,
som utan laga förfall uteblifver från mönstring eller obehörigen
undandrager sig åliggande tjenstgöring, har förpligtelsen att,
förutom erläggandet af vitesbot, qvarstå vid beväringsskyldighe¬
ten i 5 år ytterligare, om han undanhållit sig ifrån första årets
möte, och under 4 år, derest han försummat andra årets vapen¬
öfning. Att således öfver alla dessa invecklade förhållanden med
de i beväringsåldern årligen varande kyrkoskrifna ynglingarna,
och för hvar och en af dem särskildt i husförhörsböckerna in¬
föra och completera behöriga och tillförlitliga anteckningar samt
dem i flyttningsbetygen, så länge hvarje flyttande ynglings bevä-
ringsålder ännu varar, utskrifva: det skall nu författningsenligt
åligga vederbörande kyrkoherdar. Men utom det, att det af
Kongl. Maj:t, genom Nådigt Circulärbref af den 27 April 1860,
fastställda formulär för husförhörsböckerna alldeles icke lemnar
något enda utrymme för alla dessa, så särdeles vidlyftiga anteck¬
ningar, jemte det som måste upptagas af alla andra och rent
pastorala uppgifter, hvilka det med fullt skäl tillhör presterska-
pet att om församlingsmedlemmarna inskrifva, såsom om frejd
och äktenskapsledighet in. m. uti den så inskränkta columnen,
22
i husförhörsboken att den är blott l£ å 2| tum bred, allt efter som
husförhörsboken är beräknad för 10 eller 5 års varaktighet; så vill
det uppenbarligen synas Lag-Afdelningen, som hela denna vidsträck¬
ta bokförings-åtgärd för ett evangeliskt presterskap med helt andra
skyldigheter ligger alldeles utom dess embetes både befogenhet
och möjlighet att utföra. Det torde för öfrigt aldra närmast
böra tillhöra hvarje beväringsskyldig yngling, såsom hans ovil-
korliga pligt och förbindelse, att när det ifrågasattes sjelf kunna
med särskilda erhållna levis styrka, om och pä hvad sätt samt
till huru stor del han sin beväringsskyldighet fullgjort lika väl
som han ju sjelf bör styrka, om han derifrån är mer eller mindre
befriad. I de flesta af de här ofvan omförmälda fäll bör detta
ock vara honom lätt, derigenom att han t. ex. vid behöriga man¬
tals- och skattskrifning ar och till rättelse i den der upprättande
beväringslängden för hvarje församling, efter uppmaning dertill
i den allmänna länskungörelsen om hvarje års mantalsskrif¬
ning, ordentligen och vid äfventyr att i årets exercis eljest
deltaga, har att förete de honom tilldelade frisedlarna och bety¬
gen till befrielse. Om nu härtill blott skulle af Kongl. Hajd
ytterligare läggas förbindelsen för vederbörande beväringsbe-
fäl att, efter hvarje slutadt beväringsmöte, genom regementsskrif-
varen eller annan dertill förordnad person, åt hvar och en af
de från mötet hemåtvändande bevärings-ynglingarna meddela
embetsbetyg å tryckt formulär derom, att de fullgjort vapenöfning
för deras första eller andra beväringsår, hvilket mötesbevis ynglingarna
derefter borde vara förpligtade att under hela tiden, så länge
deras beväringsålder och skyldighet fortfar, lika med dem, som
hade frisedlar från beväringsskyldigheten, uppvisa vid vederbör¬
liga mantalsskrifningar,‘ der de hvar och en blifva för det kom¬
mande åi-et kyrkoskrifna; så vore derigenom den lättaste och till¬
äfventyrs säkraste samt mest ändamålsenliga controll funnen öf¬
ver beväringsskyldighetens ordentliga fullgörande. — Då dessutom
en sådan, nu erforderlig rubrik i formulärblanketterna till flyttnings-
bevis dock skulle afse blott en ringa minoritet af alla de ifrån försam¬
lingarna utflyttande personer, om hvilka till aldra största delen
bevärings-exercis väl aldrig -kan komma ifråga; så är samma an-
teckningsrubrik ock redan derigenom mindre lämplig att det
oaktadt i alla flyttningsbetyg bibehållas åtryckt, såsom för hela
qvinnokönet, för barn, för ynglingar under 20 år och för alla män
öfver 25 år, 60, 70 och 80 års gubbar inberäknade. Som för öf¬
rigt denna ovanliga rubrik, för hvars skull dock flera rader,
hvilka för pastorala anteckningar bättre behöfde att tagas i anspråk,
komme att inkräkta på det ändå ej för stora pappers-formatet,
icke heller alls är af Chefen för Kongl. Statistiska Central-Byrån
i hans förslag till flyttningsbevis på något sätt anmärkt och till
upptagande förordad, hvartill den ock allmänt erkännes vara
fullkomligen olämplig; så kan Lag-Afdelningen icke undgå, att
vördsamt hemställa,
23
19:o
det behagade Högvördiga Ståndet, på alla nu anförda
skäl, i sitt underdåuiga Utlåtande i ämnet, för dess
del helt och hållet understödja framställningen härom
till Kongl. Hajd, i ändamål att presterskapet måtte
fullkomligen befrias ifrån den nu åliggande skyldig¬
heten att i husförhörsböcker och flyttningsbetj-g- an¬
teckna och vitsorda ynglingars mer eller mindre full¬
gjorda eller underlåtna beväringsskyldighet, hvarom
deremot dessa ynglingar sjelfva böra, genom särskild
nådig kungörelse förklaras pligtige, att vid de årliga
mantalsskrifniugarna i deras kjudcoskrifningsorter, på
sätt här ofvan föreslaget är, framvisa antingen före-
skrifna och erhållna frisedlar eller ock de dem till¬
delade befälsbetyg öfver hvardera exercisårets verk¬
ställda vapenöfningar och undergångna möten med all¬
männa beväringen.
Med godkännande af rubrikerna på den 22 raden i det
granskade förslaget, må dock här anmärkas, att den ofullständiga
rubriken: "mantalsskrif" på följande 23:dje rad synes lemna
rum åt presterskapet tor ett mycket olika sätt, att derefter com-
plettera den fordrade uppgiften. Pastors pligt härvid lärer dock
ej skäligen kunna sträcka sig längre, än att intyga huruvida
mantalsskrifningen för ett följande år med utflyttningsfcrsamlin-
gen ännu är verkställd eller icke vid den tiden då flyttningsbe-
tyget utfärdas. Detta har alltid varit och är jemväl nu föreskrifvit
i mantals- och skattskrifnings-förordningarna, och särskildt i 5 § 7
mom. af nyaste Kongl. Förordning derom den 20 Juli 1861
likväl blott rörande de prestbevis, som utfärdas i November och
December månad. Huruvida och hvarest en person för öfrigt är
verkligen mantals- och skattskrifven eller ej vid tiden för hans
flyttning, det tillhör endast mantals- eller häradsskrifvaren att
ur sina längder vid behof vitsorda. Pastor kan ock omöjligen
i October månad intyga om och hvar en person är mantalsskrif¬
ven för det löpande året, om samme person derunder flyttat
från och till samt varit kyrkoskrifven i flera olika församlingar.
Det torde alltså här bli nödigt, att söka ställa denna rubrik i öfver¬
ensstämmelse med ofvan åberopade nådiga föreskrift i gällande
mantalsskrifningsförordning. Lag-Afdelningen föreslår derföre
till Högvördiga Ståndets godkännande
20:o
att rubriken å denna rad måtte förändras till: . .
“Mantalsskrifningen här för nästa år“, med så stor
indragning å raden, att der framför må kunna af
24
betygsutgifvaren inskrifvas, efter omständigheterna och
tiden, antingen preposition “före“ eller “efter''.
Den i 24:de raden af det granskade betygformuläret före¬
slagna, attesterande slutmeningen, att allt, hvad der ofvan i
flyttningsbetyget, med ledning af husförhörsboken, blifvit anfördt
och vitsordadt, också är ”rätt utdraget ur“ samma kyrkobok,
med hänvisning till den sida, der motsvarande anteckningar och
uppgifter således skulle vara att återfinna, anser Lag-Afdelningen
desto mindre lämplig och rätt samvetsgrann, som en mängd af
der intagna uppgifter, enligt hvad Bil. N:o 4 med exempel ut¬
visar, äro af den beskaffenhet, att desamma, för den i husför¬
hörsboken alltför inskränkta anmärkningscolumnens skull, omöj¬
ligen kunna der blifva införda och observerade annorlunda, än i
det mest knapphändiga sammandrag och således måste i flytt-
ningsbeviset med mera fullständighet utvecklas och omförmälas,
så att, om ett duplettbevis efter någon tids förlopp skulle just
ur samma kyrkobok, till och med af samma författare utskrif-
vas, särdeles med införande af några mindre vanliga förhållanden
å de rubricerade raderna om ”äktenskap”, ”nattvardsgång’’ och
"frejd”, ordalagen då visst icke allestädes i dupletten blefve så
exact lika återgifna med de i original betyget begagnade, ehuru
innehållet i hufvudsaken vore detsamma. Alla de speciela upp¬
gifterna i ett flyttningsbevis kunna således icke heller i vanlig
mening skäligen sägas vara “rätt utdragna“ ur den ministerial-
bok, som för dem dock legat till grund. Då likväl det hittills
i flyttnings- och andra mera tillfälliga prestbevis brukliga vits¬
ordandet och bestyrkandet af uppgifternas sanning deruti, med
uttrycket: “attesteras“ eller “betygas“, alltid ansetts hafva och
väl äfven hädanefter bör, såsom officielt och på pastors-embetets
vägnar afgifvet, få bibehålla kraften af full bevisning och tro¬
värdighet; så hemställes
21:o
att, såsom vitsord om alla de i ett betyg meddelade
uppgifterna derofvan, rörande den flyttande personen,
attesteringen derom å denna rad må påtryckas blott
med ordet: “Betygasu, och skall omedelbart derefter,
— samt utan att sidan i husförhörsboken der vidare
inskrifves, enär hon, såsom Lag-Afdelningen redan i
3:dje mom. här ofvan sig yttrat, lämpligast kan finna
sitt 1 rum till anteckning å hevisets lusta rad, straxt
efter “Flyttningsbevis”, — betygutgifvaren skrifteligen
införa utflyttningsförsamlingens namn och län äfven¬
som der och å följande sista rad dag, månad och år,
25
detta sista dock utskrifvet med både siflror och bok-
stäfver för dess tio- och enhetstal, när beviset ut¬
färdades. Derunder nedskrifver då sluteligen betyg-
utgifvaren sitt namn och embete.
I afsigt att förebygga och försvåra begagnandet af falska
och genom obehöriga personer skrifna sedlar till prestbevis, har
i Memorialet blifvit hemställdt, hvad ock redan i åtskilliga Stift
är vedertaget, att nemligen under beviset skulle af dess utgifvare
åsättas embetssigill eller svartstämpel, som visserligen komme att
medföra icke så lätt besegrade hinder emot förfalskning. Men
både den tid, som för påtryckande af ett sådant embetssigill
eller en svartstamp, ofta på många hundra flyttningsbevis årli¬
gen i större församlingar, skulle för en pastor upptagas, och den
kostnad, som åbringades kyrkocassorna för dylika sigill eller
svartstämplars graverande och förfärdigande, har emot ett så¬
dant förslag ifrån flera Stift föranledt anmärkningar och protester.
Men då formulärblanketterna till ifrågavarande prestbevis, enligt
hvad i Memorialet ock är framställdt samt ifrån Stiften lemnadt
oemotsagdt, på det sätt af Kongl. Maj:t redan föreskrifvet blef
om uppläggandet af formulärblanketterna till de olika ministerial-
böekerna, jemväl torde böra, genom Consistoriernas försorg och
på församlingarnas bekostnad, till allmän likformighet tryckas
efter ett och samma i nåder anbefallt formulär, samt uppå re¬
qvisition hållas vederbörande pastors-embeten tillhanda, hvarvid
borde tillses begagnandet af starkt, fast och lättskrifvet papper,
med öfverallt enahanda och lika typografiska anordning, samt
dubbelblanketter på halfva ark, för antecknande af man och
hustru å tvänne sammanhängande blad af det format, att 4 be¬
tygblanketter inrymdes på ett helt skrifark af samma dimensio¬
ner, som det till ministerialböckerna i Stiften redan använda;
så förekommer det Lag-Afdelningen önskeligast och mest prak¬
tiskt, att Consistorierna då jemväl ville låta föranstalta derom,
att just vid blanketternas tryckning i stiftsstaden eller annor¬
städes, der lämpligt pröfvas, samtidigt måtte i Iryckpressen, un¬
der betyget samt midt emot rummet för betygförfattarens namn,
åsättas med svartstamp ett sigill, innehållande blott samma Dom-
Capitels namn, inom hvars Stift blanketterna äro ämnade att
af presterskapet användas. Uppå pastorernas reqvisition i Dom-
Capitlens Notarii-Expeditioner af det för flera eller färre år er¬
forderliga bokantalet betygblanketter till hvarje församling, borde
dessa, efter visst pris å hvarje bok, af kyrkocassorna bekostas,
såsom ock i allmänhet förhållandet varit med nu brukliga
tryckta betygformulär. Lag-Afdelningen får fördenskull vördsamt
hemställa,
26
22:o
att det Högv. Preste-Ståndet jemväl behagade till
hvad sålunda i detta moment föreslaget, är, lemna
sitt bifall.
Jemte det Lag-Afdelningen tillstyrker, att, såsom i Memo¬
rialet oek föreslaget är, a tergo å dessa betygblanketter må med
petitstil aftryckas örte §:n och mom. 2, 3, 4 och 5 ur mantals-
och skattskrifningsförordningen den 20 Juli 1861, hemställer
Lag-Afdelningen oek till Högv. Preste-Ståndets bifall
23:o
att der jemväl bör, till tjenstehjonens kännedom och
efterrättelse, likaledes aftryckas ur nu gällande tjen¬
stehjonsstadga af den 23 November 1833 § 46, om
deras skyldighet att hos presterskapet förete behö¬
rigt afskedsbetyg från husbonden, innan de kunna
undfå flyttningsbetyg.
För att slutligen, till lättad jemförelse emellan de olika
bevisformulären, åskådliggöra blanketten äfven till formulärförslag
för flyttningsbevis, som korame att anordnas efter de här ofvan
af Lag-Afdelningen, till Högv. Preste-Ståndets pröfning, nu fram¬
ställda hufvudgrunderna för meddelande i dylika betyg af ound-
gängeligen erforderliga uppgifter ur vederbörande husförhörsböcker
om vissa de flyttandes kyrkliga och civila förhållanden inom
samhället, har Lag-Afdelningen ock uppgjort §amt framlägger här¬
med under Bil. N:o 2 det formulär i detta afseende, hvilket
Högv. Preste-Ståndet tillstyrkes _
24:o
att för sin del godkänna samt hos Kongl. Majit i under¬
dånighet förorda till stadfästelse med nådig föreskrift,
att af presterskapet allmänt begagnas vid utfärdande
af flyttningsbevis i hela Riket, i stället för så väl
det nu brukliga, som det af Chefen för Kongl. Sta¬
tistiska Central-Byrån uppgjorda och till granskning
nu förekomna betygformuläret.
Utom den till behörigt ifyllande tryckta formulärblanketten
endast och allenast för flyttningsbevis, samt likaledes till någon,
•27
men större lättnad för presterskapet, än den, som visserligen
åsyftats, ehuru i de liesta förekommande fall dock icke stöde
att vinnas, med det vid Memorialet fogade förslug till bevisför-
mulär, vid utskrifvandet i allmänhet äfven af en mängd andra
prestattester, än vid utflyttningar ifrån en till annan församling,
såsom ålders-, frejde- och arbetsbetyg, bevis om ledighet för
äktenskaps ingående, om pensioners ansökande oell uttagande m.
m. m. m., har Lag-Afdelningen ock uppgjort samt framlägger här-
v med i Bil. N:o 3 blanketten till ett nytt och särskildt formulär,
för ifyllande, efter behof och der sig så göra låter, af sådana
allmännast ifrågukommande uppgifter, hvilka ur ministerialböc-
kerna, för olika ändamål med hvarje särskild attest, afses och
erfordras, samt med utsättande deruti i allmänhet af det med¬
delade betygets ändamål, börande af detta formulär för tillfälliga
prestbetyg 6 typografiskt lika anordnade exemplar eller blan¬
ketter på ett helt ark godt och lättskrifvet papper af samma
dimensioner, som det papper, hvilket användes till formuläret
härofvan för flyttningsbevis, aftryckas och på samma gång svart¬
stämplas å det boktryckeri, der Dom-Capitlen härom låta draga
försorg, så att af de pastorer, som dertill finna sig hugade, be-
höfliga exemplar, efter visst pris för boken, må för hvarje för¬
samling reqvireras och af kyrkocassorna emot qvitto betalas.
Lag-Afdelningen tillstyrker på grund häraf,
25:o
att det Högv. Preste-Ståndet ville hela detta förslag
godkänna och hos Kongl. Maj:t till bifall anmäla.
Då det utan tvifvel och vid vissa tillfällen kan vara at
någon practisk nytta för vederbörande pastors-embeten, att hafva
framför sig närmare åskådliggjordt, hurusom ett fast.ställdt lik¬
formigt betygsformulär dock kan komma att, efter mycket olika
och omvexlande förhållanden, i ett eller annat afseende bland
dem, som i betygen blott helt korteligen rubriceras, om den
betygsökande, erfordra ganska olika, mer eller mindre omständ¬
liga anteckningar och upplysningar ur husförhörsboken ; — sfi, och
för att nu äfven ådagalägga, huruledes just de begge formulär
till prestbevis, hvilka, så väl till flyttning, som för andra, mera
tillfälliga behof, här ofvan äro af Lag-Afdelningen framlaggda,
i verkligheten endels kundo komma att böra ifyllas, fullständigas
och tillämpas, hemställer Lag-Afdelningen ock härmed än ytterli¬
gare, att Högv. Preste-Ståndet ville besluta och tillåta, att, vid
dess underdåniga utlåtande i ämnet, tillika med sjelfva det gillade
betygsformuläret ock måtte bifogas en tryckt blankett deraf, med
28
derå anförda några practiska exempel ifrån den pastorala erfaren¬
heten, utvisande huru, ur de kortare anteckningarna i husförhörs¬
boken om åtskilliga kyrkliga och civila personal-förhållanden, dock
mera utförliga upplysningar och meddelanden om desamma kunna
erfordras, att i prestebetygen varda inskrifna och utvecklade,
på sätt Bil. N:o 4 till någon del närmare utvisar. Det Högv.
Preste-Ståndet lärer då ock finna behörigt, att i underdånighet
likaledes anhålla, att, om Kongl. Maj:t behagar till allmän efter¬
rättelse i nåder fastställa de nya formulären till prestbevis, Kongl.
Maj:t då jemväl täckes anbefalla, att, tillika med dessa, älven
särskilda blanketter af dem, med derå påtryckta flera upplysande
exempel på deras tillämpning, måtte, såsom profark och prof-
exemplar, till någon ledning vid andra och dylika möjligen före¬
kommande fäll för pastors-embetenas memorialanteckningar och
derpå grundade officiela inlyganden, genom circulär ifrån Kongl.
Statistiska Central-Byrån till Rikets samteliga Ecclesiastika Con¬
sistoriel’, varda Stiftens presterskap i vanlig ordning kungjorda
och meddelade, i likhet med hvad skedde vid stadfästelsen och
påbjudandet af nu gällande ministerialböcker, och att, på samma
gång som formulärblanketterna sedan stiftsvis uppläggas och
tryckas, profexemplaren af de anbefallda betygformulären ock
må särskildt afiryckas samt jemte de reqvirerade öppna formulär¬
blanketterna till hvarje särskild församling i några exemplar
medfölja, för att dels vid början af husförhörsböckerna insättas,
dels eljest vid pastors-expeditionerna förvaras, och vara till¬
gängliga, att kunna när som helst rådfrågas, åtminstone vid
förekommande liknande fall, som de i profarken anförda. Lag-
Afdelningen föreslår alltså vördsamt,
26:o
att det Högv. Ståndet jemväl till denna framställning
behagade lemna sitt bifall.
Det förekommer i allmänhet icke sällan, att, när ett hjone-
lag anmäler sig till flyttning ur en församling, presterskapet a
tergo å föräldrarnas flyttningsbetyg uppräknar och inskrifver be¬
vis för äfven alla deras medföljande barn, så långt utrymmet
der sådant medgifver. Man får der då ock träffa förkortningar
i uppgifterna, icke alltid de lättaste att lösa. Det torde dock
väl tillhöra en god ordning och redighet, att alla de äldre barnen,
som redan begått H. H. Nattvard, böra undfå hvart och ett sitt
särskildt utskrifna fullständiga flyttningsbevis, hvaremot blott de
barn, som i förenämnda afseenden äro underåriga, må kunna å
föräldrarnas prestbevis införas. Lag-Afdelningen hemställer der¬
före vördsamt,
29
27:0
att detHögv. Preste-Ståndet, i detafgifvande underdåniga
utlåtandet, behagade särskildt härå fästa Kongl. Maj:ts
Nådiga uppmärksamhet och anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t i Nåder stadga och förordna, att Kongl. Stati¬
stiska Central-Byrån likaledes måtte i samma dess
utgående circulär till Dom-Capitlen och presterskapet
meddela den Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift, att en¬
dast de barn, som vid utflyttning jemte sina föräl¬
drar ur en församling till annan ännu icke äro till
H. H. Nattvard admitterade, få införas a tergo på
föräldrarnas preslbevis, men att för hvarje medflyt-
tande barn, som redan gått till skrift, presterskapet
alltid skall vara förbundet, att utskrifva ett särskildt
och fullständigt flyttningsbetyg.
För öfrigt har Lag-Afdelningen ifrån det Högv. Preste-
Ståndet fått, i uppdrag att inkomma med yttrande l:o dels
om den prescriptionstid med afseende på sådana i kyrkobok
qvarstående personer, hvilka å kyrkoskrifningsstället äro obefint¬
liga och till vistelseorten okända, dels ock om förslag rörande
skärpta controller, att vinna uppgift om deras rätta kyrkoskrif¬
ningsort, hvilka vid mantals- och skattskrifningen i Stockholm
och Götheborg derstädes då vistas m. m. och 2:o om sjömäns
kyrko- och mantalsskrifning, hvarom allt Chefen för Kongl.
Statistiska Central-byrån med 2:ne särskilda embets-memorial den 1
Maj 1862, det ena på nådigste befallning, till Kongl. Majit i
underdånighet inkommit; och hafva dessa begge memorial blifvit
till Högv. Preste-Ståndet i nåder remitterade för att underdånigt
utlåtande deröfver till Kongl. Majit afgifva.
Som dessa frågor stå i ett visst sammanhang med det här
föregående ämnet om flyttningsbevisen och dessas innehåll, såsom
ock alla tre dessa Memorial blifvit i en och samma Nådiga re¬
miss till Preste-Ståndet ifrån Kongl. Majit öfverlernnade; så har
Lag-Afdelningen nu här jemväl i en följd dem allesammans be¬
handlat och om dem ett enda fortgående Betänkande här afgif-
vit med tillstyrkan,
28:o
att det Högv. Preste-Ståndet behagade enahanda och
fortgående uppställning för sitt underdåniga Utlåtande
till Kongl. Majit om dessa 3:ne Memorial godkänna
och antaga.
30
I sitt förra underdåniga memorial, med afgifvet underdånigt
utlåtande, ibland annat, angående de föreskrifter, som med an¬
ledning af stadgandet i 8 § 7 mom. af Kongl. Förordningen den
20 Juli 1861, om mantals- och skattskrifningarna i Riket, må
erfordras, med hänseende till pastorernas anteckningar och upp¬
gifter om i husförhörsbok qvarstående, men i orten obefintliga
och till vistelseort okända personer, för det önskade ändamålet
att få dem inom en icke allt för lång tid ur husförhörslängden
afförda ifrån den öfriga befolkningen, som bör till mantalsskrif¬
ning uppgifvas, har Chefen för Kongl. Statistiska Central-Byrån
i underdånighet anfört, och på det Pastorerna må blifva befriade
från skyldigheten, att vid hvarje mantalsskrifning enligt husför¬
hörslängden åter upprepa namnen på dem, som redan vid förut¬
gången sådan förrättning blifvit till den särskilda förteckningen,
enligt nyss åberopade Nådiga författningsstadgande öfverflyttade,
och påyrka dessas förnyade inskrifning år efter år å denna för¬
teckning, samt på det att i öfrigt Rikets officiela befolknings-
statistik, som hvilar på de genom Kongl. Maj:ts Nådiga Kungö¬
relse af den 4 Nov. 1859 presterskapet ålagda uppgifter och
utdrag ur ministerialböckerna, ej må lida någon störande infly¬
telse, i underdånighet hemställt om följande Nådiga föreskrifters
meddelande:
l:o. “Hvarje person, som vid mantalsskrifningen pröfvats
“skola införas uti den särskilda förteckning, hvarom § 8 mom.
“7 af Nådiga Förordningen angående mantals- och skattskrifnin-
“garnes förrättande, af den 20 Juli 1861, stadgar, skall från det
“ställe, der han i husförhörslängden varit inskrifven, med tydlig
“hänvisning öfverflyttas till ett vid slutet af den egentliga hus¬
förhörslängden öppet lemnadt rum för en med utsatt årtal, år
“från år, fortgående anteckning af de inom församlingen obefint¬
liga personer, som vid mantalsskrifningen blifvit å den i ofvan¬
nämnda Nådiga förordning omförmälda särskilda förteckningen
“uppförde
2:o. “Person, som sålunda blifvit från husförhörslängden,
“till särskild anteckning, vid slutet af samma längd öfverflyttad,
“skall sedermera, endast i den händelse, att om honom sådan
“upplysning vunnits, i kraft hvaraf han i distriktets mantals¬
längd bör ånyo upptagas, vid mantalsskrifningen af Pastor eller
“den hans ställe företräder uppgifvas;"
3:o. “Den, som sålunda vid mantalsskrifningen införts å
“den särskilda förteckningen och i följd deraf jemväl blifvit ur
“den egentliga husförhörslängden öfverflyttad, skall ej vidare inbe-
“räknas i den vid årets slut befintliga folkmängden å den till
“Statiska Central-Byrån ingående summariska redogörelsen, utanå
“denna upptagas såsom utflyttade
4:o. “derest, om person, som på ofvanstående sätt blifvit
“särskildt antecknad, sedermera af pastor vinnes tillförlitlig upp¬
lysning, antingen att han till orten återvändt och der bör till
31
“mantalsskrifning uppgifvas, eller att han aflidit; så skall sådan
“person från den särskilda anteckningslistan utstrykas, och i
“förra fallet i den egentliga husförhörslängden åter upptagas, i
“sednare fallet i dödsboken inskrifvas, samt i håda dessa fall be¬
fraktas såsom inflyttad; hvaremot, om för sådan person begäres
“och meddelas utflyttningsbetyg, detta väl bör hafva till följd
“hans utstrykande från ofvanberörda anteckningslista, med an¬
märkning om orsaken dertill, men ej föranleda hvarken till hans
“inskrifning i inflyttningslängden, eller till hans förnyade beräk-
“ning bland utflyttade, enär han, enligt näst föregående moment,
“redan genom den skedda öfverflyttningen från husförhörslängden
“skall anses såsom varande utflyttad;“
5:o. “Hvarje gång, som föreskrifna utdrag ur husförhörs-
“längderna till Statistika Central-Byrån insändas, skola dessa,
“efter slutet af den egentliga längdens innehåll, jemväl särskildt
“upptaga en afskrift af namnen, jemte yrke och födelseår för
“alla qvarstående personer å den anteckningslista, å hvilken de
“på ofvanbeskrifna sätt såsom obefintlige, ur husförhörslängden
“öfverflyttade personer blifvit uppförde, hörande för sådant ända-
„mål, hvarje gång, som husförhörslängden omskrifves, äfven denna
^särskilda anteckningslista till den nya längden öfverföra».“
Instämmande i hvad sålunda är af Chefen för Kongl. Stati¬
stiska Central-Byrån i underdånighet yttradt och hemställdt, samt
då dessa föreskrifter äro de lättast verkställbara och tillika de
ändamålsenligaste, för att befordra nödig reda, ordning och lätt¬
nad i förevarande af presterskapet länge öfverklagade hänsende;
så får Lag-Afdelningen vördsamt tillstyrka Högv. Preste-Ståndet,
29:o
att förslaget till alla dess delar godkänna och hos
Kongl. Majit till stadfästelse i underdånighet förorda.
Då likväl, enligt hvad Memorialet vidare upplyser mantals-
skrifningarna i städerna Slockholm och Götheborg förrättas
“utan controll af husförhör släng deroch der således icke kan
komma ifråga sådan särskild förtecknings upprättande, sorn i 8 §
7 mom. af ifrågavarande Nådiga förordning är anbefalld; så lära
ock i följd deraf här ofvan ur Memorialet såsom förslag citerade
föreskrifter i afseende på obefintliga, ehuru kyrkoskrifna per¬
soner ej heller på förhållandena inom berörda begge städer
kunna hafva någon tillämplighet. För att likväl, och så vidt
möjligt är, söka minska följderna häraf och, åtminstone hvad
hufvudstaden beträffar, hindra, att personer dit inflytta, dels utan
att medföra, dels utan att der inom någon församlig förete full¬
ständigt flyttningsbetyg, men blott med mundtliga och falska
uppgifter samt föregifvanden att vara annorstädes i Kiket kyrko-
32
och mantalsskrifna, undgå att till sådan skrifning hvarken i
Stockholm eller annorstädes varda anmälde, har Chefen för Kongl.
Statistiska Central-Byrån, under närvarande tillåtna undantags-
förhållanden för Stockholm och Götheborg med förandet af de
kyrkliga folkmängdslängderna, eller egentliga s. k. husförhörsläDg-
der, på hvilka likväl öfver allt annorstädes i Riket mantals- och
skattskrifningarna sig grunda, ansett ingen annan utväg före¬
finnas, att förvissas derom, det ingen åtminstone i Stockholm
obehörigen undgår mantalsskrifning, än ordentlig uppgift vid
dessa förrättningar om livar och en, der då boende och befintlig,
persons rätta kyrkoskrifningsort, hvarföre ock är af honom i det
underdåniga utlåtandet till Kongl. Majit hemstäldt, “huruvida
“det ej för ifrågavarande ändamål kunde vara lämpligt, likasom
“det utan tvifvel för presterskapet vore i hög grad önskligf, att
“formulärblanketterna till mantals uppgifter för hufvudstaden, ge-
“nom föreskrift af Öfverståthållare-Erabetet, finge en ny särskild
“column, med rubriken: kyrkoskrifningsort, i hvilken uppgift
“skulle för hvar person lemnäs.11 Lag-Afdelningen, som delar
denna åsigt och håller före, att, om, genom nitfull samverkan af
polisen och ordningsmannen m. fl. inom hvarje stadens qvarter,
äfven i Stockholm strängt iakttages och vidhålles allt hvad Nå¬
diga förordningen i ämnet bjuder och förmår uti 5 §, rörande
ovilkorligt företeende at hvar och ens flyttningsbevis, och uti
den 6 § om husbönders, fastighetsegares med fleras skyldighet
att till mantalsskrifningen uppgifva ej allenast sig och sitt folk,
utan ock alla andra, som i egarens hus eller på hans egor bo¬
ende äro, samt särskildt hvad anbefalles uti samma 6:te §:s 8:de
mom. derom, att alla inom staden vid förrättningen ifråga befint¬
liga och boende personer, som uppgifva sig vara å annan ort
mantalsskrifna, skola efter behof behörigen styrka det uppgifna
förhållandet; så skulle föga komma att fattas i tryggheten derom
att ingen skulle i Stockholm lättare än annorstädes kunna undgå
mantalsskrifning. Lag-Afdelningen tillstyrker af dessa skäl
30:o
att det Högv. Preste-Ståndet ville godkänna och
underdånighet förorda hvad härom är föreslaget.
I afseende åter på det uppgifna egna förhållandet med folk-
mängdsberäkningen i Götheborgs stad, att nemligen de till Kongl.
Statistiska Central-byrån ifrån ett par af stadsförsamlingarua der
städes ingångna utdrag ur husförhörslängderna och summariska
folkmängdsredogörelser ådagalagt en särdeles stor osäkerhet i
stadens folkmängdsberäkning, uppgående till inemot 20 procent,
hemställer vidare Chefen för nämnda Central-Byrå i underdånig¬
het,
38
het, “det måtte kyrkoherdarne i Götheborg åläggas, att på grund
“af erfarenhet om de inom deras församlingar behöfliga åtgärder
“och dervid mötande svårigheter, med underdånig framställning
“och förslag, i hvad denna fråga rörer staden Götheborg, till
“Kongl. Majit genom Dom-Capitlet inkomma."
Lag-Afdelningen, som för sin del anser, att ingen fullstän¬
dig ordning och reda i detta hänseende kan vinnas, utan att
Götheborgs stad indelas i särskilda territoriala församlingar, in¬
stämmer i de af Byrå-Chefen i memorialet uttalade åsigterna till
rättelses vinnande i anmärkta missförhållanden, och tillstyrker
det Högv. Preste-Ståndet
31:o
att den gjorda underdåniga hemställan godkänna och
förorda till Kongl. Majits Nådiga bifall.
Till undanrödjande af tvetydigheter och missförstånd i afse¬
ende på innehållet af den särskilda förteckning, hvarom handlas
i § 8 mom 7 af ifrågavarande Nådiga förordning, föreslår Che¬
fen för Kongl. Statistiska Central-byrån det ytterligare stadgande,
“att studerande, som i viss församlings husförhörslängd finnes
“qvarstående, ej må för frånvaro vid läroverk till studiers id-
“kande, om äfven sådan frånvaro är flerårig, uppföras å den
„särskilda förteckningen vid mantalsskrifningen;
“att derest likaledes i husförhörslängden qvarstående per-
“son under åratal är frånvarande å hospital, annan sjukvårds-
“eller välgörenhetsanstalt, eller i fängelse hålles, sådant ej heller
^berättigar till hans uppförande å den särskilda förteckningen, samt
“att beträffande frånvarande sjömän åtminstone en längre
“tid t. ex. af minst 5 år torde böra inväntas, innan desse å den
“särskilda förteckningen uppförasoch får Lag-Afdelningen
tillstyrka
32:o
Högv. Preste-Ståndets bifall och underdåniga förord
för antagandet af dessa 3:ne af omständigheterna på¬
kallade föreskrifter.
Hvad Chefen för Kongl. Statistiska Central-byrån vid slutet
af omförmälda sitt underdåniga Utlåtande, rörande vissa före¬
slagna ytterligare föreskrifter i afseende dels på betygs medde¬
lande till vederbörande pastorsembeten, om de personers dödsfall,
hvilka äro intagna till vård å hospital och sjukvårdsanstalter i
Högv. Pr.-St. Ensk. Etsk. Lag-Afd. Utlåtande. 3
allmänhet, dels på nödvändigheten att meddela fullständiga flytt¬
ningsbetyg åt personer, som ifrån välgörenhetsanstalter i andra för¬
samlingar till underhåll eller uppfostran och vård utacoorderas,
samt åt manskap, som antages uti Kronans tjenst, i följande 4
moment har yttrat och hemställt, nemligen
l:o att de välgörenhets-inrättningar, (barnhus, fattig¬
vårdsanstalten m. fl.), hvilka till uppfostran och vård utaccor-
“dera underhållstagare, erhålla nådig föreskrift derom, att dessa
“alltid skola förses med ett så beskaffadt utflyttningsbetyg, att
“Pastors-embetet i den församling, der dylik person skall vistas,
“må blifva i tillfälle att i inflyttnings- och husförhörslängderna
“göra nödig inskrifning1*;
2:o “att från alla hospitaler för sinnessjuka till vederbö-
“rande Pastors-embete ofördröjligen meddelas underrättelse om
“intaget hjons dödsfall eller afgång på annat sätt;
3:o “att från hvarje sjukvårdsanstalt likaledes till veder-
“börande Pastors-embete ofördröjligen meddelas underrättelse om
“der intagen persons dödsfall, enligt det af Kongl. Maj:ts Sund-
“hets-collegium under den 5 Mars 1860 faststälda formulär för
“dödsattest, hvaraf tillgång alltid genom collegii försorg beredes;
4:o “att manskap i Kronans tjenst aldrig antages, med
“mindre fullständigt utflyttningsbetyg företes och aflemnas, eller,
“derest blott frejdebetyg företetts, underrättelse om förändrad
“kyrkoskrifnings ort skyndsamt meddelas Pastors-embetet i den
“församling, som anvärfd person senast tillhört,®
Detta allt tillstyrker Lag-Afdelningen,
33:o
att det Högvördiga Preste-Ståndet ville jemväl för
sin del godkänna och understödja, till vinnande å
dessa föreskrifter af Kongl. Maj:ts Nådiga stadfästelse.
I sitt senare af dessa begge ofvan omförmälda uuderdåniga,
särskilda Embets-Memorial till Kongl. Haj:t anför Chefen för
Kongl. Statistiska Central-Byrån följande:
“I sammanhang med ett denna dag på Eders Kongl. Maj:ts
Nådiga befallning afgifvet underdånigt Utlåtande i fråga om de
åtgärder, som från presterskapets sida må påkallas i följd af den
Nådiga föreskrift, som rörande upprättandet vid mantalsskrifnin-
garne at särskilda förteckningar, finnes uti 8:de § 7 mom. af
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga förordning angående mantals- och
skattskrifningarnas förrättande af den 20 Juli 1861, äfvensom
med hemtad anledning af ett denna dag uppå anmodan af Stats-
Rådet, och Chefen för Ecclesiatik-Departemeutet afgifvet förslag
rörande formen för s. k. prestbcvis vagar jag utbedja mig Eders
Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på några förhållanden med sjömän,
35
särdeles å utrikes sjöfart, beträffande hvilka särskilda föreskrif¬
ter måhända torde pröfvas behöfliga, för att främja den tillför¬
litlighet, som med Högstberörda Nådiga förordning är afsedd.“
“Det stadgande, som i öde § 5 mom. af denna förordning
förefinnes, synes genom de tillagda orden “så vidt möjligt är"
redan förutsätta det förhållande, som i verkligheten eger rum,
att redaren vid mantalsskrifningen, som afser det nästföljande ca-
lenderåret, ej utan svårighet skall kunna uppgifva styrmän och
machinister å sitt egande fartyg, hvadan ock om besättning i
öfrigt ej är någon fråga i detta moment.“
“Deremot förekomma uti § 3 mom. 3 och 7 tvänne stad-
ganden rörande sjömän.“
“'Det senare af dessa, som innehåller föreskriften: att "sjö¬
män under sjöresor mantalsskrifvas fortfarande inom den försam¬
ling, hvilken de senast tillhört”, förutsätter att sjömannen,
dertill föranledd af familjförbindelser eller annan anledning, ve¬
lat under sin frånvaro fortfarande räknas till den församling,
han senast tillhört, och derföre ej uttagit utflyttningsbutyg der¬
ifrån, hvadan han såsom å husförhörslängden der qvarstående
måste anses såsom blott tillfälligt frånvarande och alltså årligen
till mantalsskrifning anmälas, eller i vissa fäll behandlas enligt
författningens 8 § 7 mom. Är af frånvarande sjöman utflyttnings-
bevis från församlingen uttaget, så kan åtminstone från pastor
ej ifrågakomma anmälan af sådan person till mantalsskrifning,
och svårligen lärer han väl på annan väg varda föreslagen att
antecknas vid mantalsskrifningen."
“Det förra stadgandet (mom. 3) att ”fartygsbefälhafvare och
besättning, som icke i egenskap af fastighetsegare eller af sär¬
skild anledning tillhöra annat distrikt, mantalsskrifvas å den
ort, dit fartyget hörer", synes åter förutsätta den händelse, att
sjöman uttagit utflyttningsbevis från dittills varande hemort, ur hvars
husförhörs- och mantalslängd han sålunda utgått, samt begifvit
sig på sjöresa, innan han med företeende af sådant bevis låtit
sig i annan församling inskrifvas. Uti dylikt fall anses af den
Nådiga förordningen antagandet af lega å fartyg tillhörande en
viss ort vara att betrakta såsom likbetydande med inflyttning
till denna ort, der fartyget skall vara skattskrifvet, och legan
alltså böra medföra personens mantalsskrifning derstädes.11
“Bevillnings-förordningen af den 17 Maj 1861 stadgar i §
9, att med undantag för vissa uppräknade fall, bland hvilka sjö¬
män icke äro specifierade, bevillning skall påföras hvar och en
annan skattskyldig, der han är mantalsskrifven; i § 88 mom.
4, att de, som idka sjöfart utan att låta in- och utmönstra sig
å sjömanshus, vid bestämdt vite af 3 K:dr icke få från orten
sig begifva på sjöresa utan föregången anmälan hos församlin¬
gens pastor, på det att denne må kunna vid mantalsskrifningen
upplysa om anledningen till personens frånvaro och häradsskrifva-
ren vederbörligen påföra utskylderna; i samma paragraf mom.
so
3, att sjömän, hvilka bevisligen äro mantals- och skattskrifne
på landet för det år, under hvilket de sedermera anmäla sig
hos sjömanshusen till sjöfart, skola påföras personela afgifterna,
der de äro mantals- och skattskrifne-, mom. 1, att sjömanshusen
vid ut- och afmönstring skola påföra och affordra bevillning
jemte öfriga personela utskylder, såvida ej genom vederbörliga
qvittenser styrkes, att utskylderna å annor ort inom Riket guldna
blifvit m. m., samt i mom. 2, att i de städer, der sjömanshus ej
finnas, magistraterna åligger att fullgöra hvad i föregående mom.
blifvit anbefaldt.“
“Med talrika anledningar af de till Statistiska Central-Byrån
ingående folkmängdsuppgifterna och de af vederbörande Pastorer
öfverklagade svårigheterna att lemna redovisning för den rör¬
liga befolkningens, deribland jemväl sjömännens, antal, har jag
funnit mig af embetspligt uppmanad att söka upplysning om och
i hvad mån ofvan åberopade Nådiga föreskrifter möjligen skulle
kunna, med hänsigt till de practiska svårigheter, som vid til¬
lämpningen möta, anses vara i behof af några förklaringar 'eller
tillägg, för att fylla befolkningsstatistikens kraf, dervid, med
hänsigt till dennas nära samband med så väl tryggheten för per¬
sonliga rättigheter, som utskylderna till Staten, äfven andra in-
teressen sålunda kunna ifrågakomma."
“Af de upplysningai-, som på härvarande sjömanshus blifvit
mig benäget meddelade, har jag hufvudsakligen inhemtat föl¬
jande
“I öfverensstämmelse med ännu gällande föreskrifter af år
1748 föres derstädes en s. k. mönsterbok enligt bifogade formu¬
lär. När person första gången å detta sjömanshus inställer sig
till påmönstring å fartyg, äskas af honom att med betyg styrka
jemte namn, ålder, födelseort, civilstånd och frejd äfvenledes
hemorten, samt huruvida han häftar för kronoutskylder, hvaref¬
ter han erhåller ett s. k. antagningshevis enligt bilagde formulär,
såvida han ej redan från annat sjömanshus eger ett sådant
bevis. “
“För sjöman, som redan en gång blifvit i ofvannämnda mön¬
sterbok införd, gäller sedei-mera vanligen hans egen uppgift om
hemort. “
“Den förteckning, som enligt Bevillnings-Förordningens 88:de
§ och jemlikt bilagda formulär, årligen å sjömanshuset upprättas,
för att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillställas, upptager
endast de under årets lopp på fartyg påmönstrade och från far¬
tyg afmönstrade sjömännen.“
“Mer än för någon annan samhällsclass borde det i fråga
om sjömän vara angeläget att fasthålla det begrepp af “hemort“,
sorn i allmänhet ligger till grund för hela mantals- och skatt-
skrifnings8ystemet, nemligen dess liktydighet med kyrkoskrifnings¬
ort, och endast genom ett, så vidt ske kan, noggrannt iaktta¬
gande häraf kunna, enligt min tanka, de olägenheter förebyg¬
37
gas, hvilka erfarenheten obestridligt ådagalägger na förefinnas
och behöfva afhjelpas/
“Om nemligen af sjöman, då denne första gången å
sjömanshus eller inför magistrat anmäler sig till påmönstring å
fartyg, icke affordras vederbörligt prestbevis, så kunna ej blott
öfriga upplysningar om honom, utan äfven den om hans “hem-
ort“ lätt blifva felaktigt meddelade, och ändamålet med mön¬
sterboken derigenom till stor del förfeladt.“
“Om åter vid sådant tillfälle honom väl affordras prestbevis,
men ej nog uppmärksamhet skänkes deråt, huruvida detta är
ett blott frejdebevis, enligt hvilket innehafvaren ej är från för¬
samlingen utskrifven, eller ett fullständigt utflyttning sbetyg, som
innebär, att dess innehafvare ej någorstädes är kyrkoskrifven, så
inträffar i detta sednare fall, att sjömannen, såsom ingenstädes
kyrkoskrifven, jemväl undgår att någorstädes vid sjelfva man¬
talsskrifningen blifva uppgifven, äfvensom att under den tid,
han ej är i någon kyrkobok inskrifven, vederbörliga civilstånds-
anteckningar om honom ej heller i någon sådan komma att
införas.41
Visserligen är genom de personela krououtskyldernas af-
fordrande vid på- och afmönstring sörjdt för att Staten ej lider
förlust af dessa, så länge sjömannen innehafver hyra å fartyg;
men är sådan ej antagen, så försvinner personen från de å §
88 af Bevillningsförordningen föreskrifna specifika sjömansrul-
lorna, som tjena endast till redovisning för uppburna kronout¬
skylder och icke synas vara afsedda till begagnande vid man¬
talsskrifningen, än mindre komma till presterskapets kännedom,
eller för något slags anteckning i kyrkoböcker nu kunna an¬
vändas. “
“Den enkla förutsättning, på hvilken stadgandet i mantals-
skrifnings-förordningens § 3 mom. 3, jemte det föreskrifna for¬
muläret för mantalsuppgift, synes hvila, att nemligen fartygets
besättning i allmänhet tillhör och är säkrast känd å den ort,
dit fartyget hörer, och der detta skattskrifves, lärer i verklighe¬
ten sällan ega grund, åtminstone när fråga är om utrikes sjöfart,
enär den egentliga besättningen för denna påmöntras kort före
resan genom captenens försorg, i följd hvaraf fartygets egare
eller redare i de flesta fall torde vara ur stånd att vid mantals¬
skrifningen, som afser det nästföljande calenderåret, härom lem¬
na någon uppgift. Men äfven om sådan uppgift skulle vid
sjelfva mantalsskrifningen kunna till större eller mindre del lem¬
näs, så synes den blifva af ringa värde från den allmänna ord¬
ningens synpunkt, derest ej i sammanhang dermed upplysning
vinnes om personens rätta kyrkoskrifningsort och om hans civil-
ståndsförhållanden m. ra. enligt kyrkoh öckert
“Utom ofvannämnda uppgifter rörande uppburna kronout¬
skylder afgifves visserligen från sjömanshuset i Stockholm till
Öfver-Ståthållare-embetet årligen vid mantalsskrifningstiden en
38
s. k. förteckning "å sjömanshusets underlydande" skeppare, styr¬
män och öfrige sjömän, vare sig på resa stadde eller hemma,
med uppgift om bostaden. Denna förteckning grundas, hvad beträffar
de å resa stadde, d. v. s. de å fartyg vederbörligt med sjömans¬
husets vetskap påmönstrade, men ej åter derifrån afmöustrade
sjömännen, på utdrag ur mönsterboken för de sistförflutna 2 a
3 åren, för de hemmavarande åter på de anmälningar, som vid
sjömanshuset blifvit gjorda efter en derom i tidningarne införd
uppmaning. Hvad nu angår denna förtecknings tillförlitlighet,
så är densamma helt och hållet, hvad de pämönslrade beträffar,
beroende deraf, huruvida dessa ej längesedan lemnat fartyget,
och, hvad de hemmavarande beträffar, beroende af den omstän¬
dighet, huruvida de aktgifvit på uppmaningen i tidningarne;
och lärer erfarenheten hafva ådagalagt, att denna förteckning
redan af antydda skäl gifver en föga tillförlitlig ledning. Dess¬
utom saknar den det väsendtliga sambandet med kyrkoskrifnings-
orten och blir till följd deraf ofta ganska missledande.®
“Det ofta förekommande uttrycket “skrifven på sjömanshu¬
set®, vid hvilket vanligen fästes det begrepp, att sedan en per¬
son en gång blifvit å ett sjömanshus inmönstrad, han sedermera
derifrån skulle till mantalsskrifning uppgifvas på likartadt sätt,
som för Kikets innebyggare i öfrigt personalen ur husförhörs-
längderna uppgifves, är, såsom af det anförda redan synes, gan¬
ska vilseledande. Endast beträffande de sjömän, som under de
2 å 3 sistförflutna åren förevarit till på- och afraönstring, lem¬
näs på sjömanshusen en uppgift, som först en tid efter slutad
mantalsskrifning kommer vederbörande tillhanda. Om öfriga i
mönsterboken inskrifne lemnäs deremot ingen uppgift.
“Erfarenheten visar dessutom att sjöman, som påmönstrat
ett vid Skeppsbron liggande fartyg, redan inom 24 timmar der¬
efter kan hafva begifvit sig bort med ett ångfartyg från Rid-
darholmsbron“;
“att större eller mindre del af besättningen kan hafva lem¬
nat fartyget redan innan detta passerat Stockholms skärgård och
att detsamma vid en följande afmönstring kan hafva alldeles ny
personal, hvaribland stundom personer, som här påmönstrats
på helt annat fartyg®;
“att samma person under samma år kan på olika sjömans¬
hus påmönstra på olika fartyg",
“att skeppare, som ej förr än i yttersta stunden kunnat få
sin besättning completterad, i följd deraf någon gång kan blifva
urståndsatt att iakttaga alla former, och då på eget ansvar förhyrer
folk o. s. v. “
“Det lärer ock ofta nog förekomma, att åtskilliga främmande
nationers fartyg härifrån förses med större eller mindre del af
sin besättning genom dessas härvarande consulers försorg, utan
att sjömanshusen derom erhålla ringaste vetskap och utan något
39
iakttagande af de formaliteter, medelst hvilka sjömanshusen äro
afsedde att sättas i stånd till fullgörande af sin förpligtelse, vare
8ig mot det allmänna eller mot den enskilde, hvaraf och följden
lärer vara, att många sjömän blifva bedragna ock nödgade att
från fartygen utomlands rymma, hvarförutan nödiga upplysnin¬
gar om dem komma att saknas hos den eller de myndigheter,
der sådana borde finnas. Olägenheterna af detta förfarande,
hvilket, om än det ej kan helt och hållet aflägsnas, dock utan
tvifvel torde kunna i någon mån inskränkas, växa naturligtvis
i den mån, som öfriga antydda missförhållanden] få fortgå och
tillväxa."
”Uppgiften att en sjöman påmönstrat på ett till utrikes ort
afgånget fartyg utesluter alltså ingalunda möjligheten, att han
utan vederbörandes vetskap vistas inom landet, likasom tvärtom
han kan befinna sig å utrikes resa utan att vederbörande derom
erhållit någon kunskap. “
“Det för inrikes sjöfart begagnade folkpasset lärer vid tull-
kamrarne meddelas utan någon mönstring blott efter skepparens
uppgift, och frågan om rätta hemvistet eller kyrkoskrifning sorten
måste här ännu lättare kunna blifva otillfredställande besvarad.
Min uppmärksamhet har jemväl fästats derpå, att å den Sjö¬
mansrulla, hvarmed fartyg författningsenligt skall vara försedt,
enligt det hosföljande formuläret endast “'födelseort“, men ej
“hem- eller kyrkoskrifningsort11, finnes specificerad, hvarigenom
vigten af upplysning om denna sednare är undanträngd.11
“Jag har här blott antydt några af de förhållanden, på
hvilka min uppmärksamhet blifvit fästad, och är förvissad att
olikheterna i förfarandet vid olika sjömanshus och magistrater
jemte dessas erfarenhet i öfrigt skola mångfaldiga skälen för
åtgärders vidtagande i den allmänna ordningens interesse, så
vidt ske kan.“
“1 sjelfva sjömansyrkets beskaffenhet och i det lynne, som
deraf hos sjömannen utbildas, ligger otvifvelaktig! ett stort
hinder mot ifrågasättandet af några åtgärder, som mot dessa
vore stridande. Att förvara prestbevis och qvittenser å er-
lagda kronoutskylder förgätes allt för ofta af sjömannen, och
dubbla kronoutskylder erläggande fördrages ej sällan med stör¬
sta likgiltighet af den, som anser sig hafva sitt egentliga hem
på sjön och der utan frestelser till utgifter, ofta kan samla ett
capital, hvilket lätt förleder till ringaktning af utgifter under
den korta vistelsen i land. Ju kortare denna är, desto min¬
dre föranlåtes sjömannen att tänka på kyrkoskrifning, helst när
han ej genom nära anhöriga anser sig närmare fästad vid någon
ort. Yrket, som för honom öppnar hela verlden, lemnar ock
mindre rum för tanken på en framtid, begränsad inom en viss
ort i hemlandet."
“Med sjöfartens behof att ej hämmas af några onödiga om¬
vägar för behöflig besättnings anskaffande måste ovilkorligt följa
40
medgifvandet att undantagsvis för ändamålet begagna genvägar,
som ej fylla formernas kraf. Att emellan skeppare och besätt¬
ning förr eller sednare under resan kan uppstå önskan att åt¬
skiljas är oundvikligt, likasom att sådana önskningar leda till
personalförändringar inom besättningen.“
“Om än jag är långt ifrån att tilltro mig nödig insigt och för¬
måga att bedöma om och i hvad mån olägenheterna af föreskrif¬
ter, som skulle undanrödja ofvan ant}'dda förhållanden, möjligen
kunde blifva större, än de nu förhandvarande, som man ville
se afhjelpta, torde det dock tillåtas mig att få i underdånighet
fästa Eders Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på åtskilliga
bland följderna af dessa förhållanden, nemligen®:
“att de sjömän, som uttagit fullständiga utflyttning sbevis från
den församling, de senast tillhört, komma att förbigås vid folk-
mäugdsuppgifterna till mantalsskrifningen, och att vederbörliga
anteckningar rörande deras civilstånd sedermera ej kunna sökas
eller finnas i någon kyrkobok i Piket® ;
“att äfven i afseende på sjömän, som qvarstå i husförhörs-
längderna, flerårig frånvaro, utan ringaste upplysning meddelad
åt Pastors-embetet, alltför ofta föranledt och föranleder dessa
personers uteslutande ur mantalslängderna, äfvensom ur Prester¬
skapets folkmängdsuppgifter, oaktadt personernas befintlighet
till och med inom riket®;
“att stora svårigheter mångenstädes skola möta afgörandet. af
den fråga, hvilka personer böra uppföras å den särskilda för¬
teckning, hvarom § 8 mom. 7 af den Nådiga mantalsskrifnings¬
förordningen af den 20 Juli 1861 stadgar®;
“att sjömän, som redan äro förpligtade att vid på- och af-
mönstring erlägga löpande årets kronoutskylder i förskott, dess¬
utom ofta komma att betala skatt på två ställen® ;
“att skatt för frånvarande sjöman ej sällan utkräfves af
dennes fattiga an förva ndter®;
“att frågor om sjömäns skattskrifningsort, samt huruvida de
sina utskylder erlagt, ej sällan påkalla undersökningar och skrift¬
vexling af den vidlyftigaste beskaffenhet, och detta oaktadt lätt
blifva fruktlösa® ;
“att om sjöman aflider utom kyrkoskrifningsorten, qvarlem-
nas eller olofligen afviker utomlands, vederbörligt meddelande
härom till presterskapet i regien ej eger rum och ofta ej ens kan
ifrågasättas, då kyrkoskrifningsorten är okänd, i följd hvaraf många
upplysningar af högsta vigt för anhörige jemväl komma att saknas,
och ej ens genom vidlyftig skriftvexling med sjömanshusen kun¬
na vinnas®,
“samt att det för hvarje tjensteman eller embetsmynnighet,
som erfar de förhandvarande svårigheterna att tillvägabringa
önskad ordning, måste blifva nedslående att dervid möta alltför
många hinder, i följd af svårigheten att tillämpa eller lättheten
attkringgå gällande författningar.®
41
“Af dessa förhållanden, till hvilka vederbörandes större er¬
farenhet utan tvifvel kan göra många tillägg, tror jag mig kunna
hemta tillräcklig anledning att hos Eders Kongl. Maj:t göra un¬
derdånig hemställan om den i min tanke enklaste utvägen för
bättre ordnings vinnande. “
“Utgående dervid från den bestämmelse att med hemort bör
förstås kyrkoskrifningsort, utbeder jag mig Eders Kongl. Maj:ts
Nådiga uppmärksamhet på följande närmare föreskrifter och för¬
färande, såsom i min tanke de lättast verkställbara nemligen:
l:o person, som hos Pastors-embete anmäler sig till er¬
hållande af prestbevis för afsedt inträde i sjötjenst,
erhåller ett sådant bevis å tryckt blankett enligt hos¬
följande formulär; af lika lydelse med föreslagna for¬
muläret för prestbevis i öfrigt;
2:o af hvar och en, som första gången anmäler sig till
inskrifning eller påmönstring å sjömanshus, eller in¬
för den myndighet, som i detta hänseende har med
sjömanshus likartadt åliggande, affordras sådant prest¬
bevis, i enlighet med hvars lydelse hans kyrkoskrif¬
ningsort införes i mönsterboken såsom hemort, med
tydlig anteckning derjemte i hvilket län kyrkosock-
nen å landet är belägen;
3:o företes vid sådan inskrifning eller påmönstring ett
fullständigt utflyttning sbetyg, af hvilket ådagalägges,
att innehafvaren sedermera ej blifvit i annan för¬
samling inskrifven, så uppföres såsom hans hemort
den församling, i hvilken sjömanshuset är beläget,
hvarjemte i sådant fall genom sjömanshusets försorg
utflyttningsbetyget meddelas samma församlings Pa¬
stors-embete ;
4:o hvarje gång som förut i mönsterboken inskrifven
sjöman ånyo till påmönstring, eller af annan anled¬
ning, sig inställer å sjömanshuset, eller inför den
myndighet, som har deremot svarande åligganden,
affordras honom upplysning om timad förändring af
kyrkoskrifningsort, i enlighet hvarmed anteckning gö¬
res i mönsterboken ;
5:o den förteckning, som från sjömanshus eller deremot
svarande myndighet årligen insändes till Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande å de enligt mönsterboken
länet tillhörande (inom länet kyrkoskrifne) sjömän, af
hvilka vid sjömanshuset uppburils kronoutskylder, till-
haudahålles genom Eders Kongl. Maj:ts Befallnings-
hafvandes försorg länets Häradsskrifvare och Krono¬
uppbördsman, för att upplysa, hvilka bland de man¬
talsskrifne sjömännen sin skattskyldighet fullgjort och
alltså från vidare kraf böra befrias;
42
6:o den i föregående morn. omnämnda förteckningen från
hvarje sjömanshus eller magistrat med likartad be¬
fattning åtföljes jemväl af en särskild förteckning,
hvilken enligt mönsterboken upptager de uppassnin¬
gar, som å hosföljande formulär äro specificerade,
hvilken förteckning genom Eders Kongl. Maj:t Be-
fallningshafvandes försorg tillställes vederbörande Con¬
sistoriel', för att genom dessas åtgärd varda präster¬
skapet meddelade till ledning för den inskrifning i
ministerialböckerna, som deraf må föranledas, “
“Motiver:
Det i mom. 1 föreslagna formulär för prestbevis öfverens-
stämmer till alla delar med hvad i särskildt förslag af denna
dag blifvit hemställt rörande formen för prestbevis i allmänhet,
och i följd af hvad i sammanhang dermed blifvit föreslaget rö¬
rande förbud mot utflyttningsbetyg till obestämd ort, synes med
säkerhet kunna antagas att i de aldra flesta fall det bevis, som
åt den sjötjenstsökande af Pastors-embete meddelas, blifver ett
frejdebetyg och ej ett fullständigt utfiyt.tningsbevis.“
“Att den, som första gången söker inträde i sjötjenst, utan
svårighet underkastar sig besväret att förete ett vederbörligt
prestbevis, bör i allmänhet kunna antagas lika säkert, som att
sjömanshuset just då har största behofvet af tillförlitlig upplys¬
ning. Liknämnigheten af kyrkosocknar krafvel- nödvändigt för¬
sigtigheten att länet jemväl upptages, såsom i mom. 2 är före¬
slaget. “
“Derest det ändamål skall vinnas, att hvarje sjöman så vidt
möjligt må finnas i någon församling inom Riket kyrkoskrifven,
måste för den händelse, som mom. 3 förutsätter, äfven den i
samma moment föreslagna åtgärd vidtagas och bör, då den otvif-
velaktigt relativt sällan kan ifrågakomma, så mycket mindre svå¬
righet dervid möta.“
“Äfven om med fullt skäl kan förutsättas, att i anseende
till brådska vid påmönstring m. m. icke alltid kail fullgöras hvad
i mom. 4 är ifrågasatt utan ansvarspåföljd, så är olägenheten
häraf relativt ringa, då sjömannens kyrkoskrifningsort blifvit vid
första påmönstringeu rätt införd och senare förändringar deraf
i allmänhet sällan torde ifrågakomma, om ej i följd af ingånget
giftermål, dervid ej kunnat undvikas att anskaffa vederbörligt
prestbevis. “
“Hvad i mom. 5 är föreslaget dels i full öfverensstämmelse
med författning och praxis, åtminstone vid Stockholms sjömans¬
hus, dels på grund af förutsättning rörande Lans-styrelsernas åt¬
gärd med de emottagne förteckningarne, synes otvetydigt afse
och höra hafva till följd att vederbörande uppbördsmän inställa
skatteindrifning för hvar och en sjöman, som upplyses hafva er¬
lagt sina utskylder å sjömanshus, eller till magistrat med mot¬
43
svarande befattning, oell att så väl sjömannen och hans anhö¬
rige derigenom befrias från kraf, som vederbörande tjenstemän
och embetsverk från onödig tidspillan med skriftvexling, och är
alltså detta mom. egentligen blott en hänvisning derpå, att re¬
dan gällande föreskrifter borde kunna befria sjömän från dubbla
kronoutskylder erläggande. “
“Den i mom. 6 föreslagna åtgärden, som sammanhänger med
det ändamål, som mom. 1—3 afse, är i min tanke påkallad lika
mycket i enskildt, som allmänt interesse. Dör ett så aktnings¬
bjudande och riksgagneligt yrke som sjömannens skulle det i
min tanke kunna tydas såsom en ringaktning, derest man för¬
summar något af hvad som- skäligen kan göras, för att åt civil-
ståndsregistrationen gifva den för slägten så ofta nödvändiga full¬
ständigheten. Underrättelse om sjömans död, qvarlemnande elier
afvikaude utrikes bör alltså, så skyndsamt ske kan, tillhanda¬
hållas Pastors-embetet i den församling, der personen är kyrko¬
skrifven, för att i ministerialböckerna införas.“
“Vid tillämpningen af 8:de §:n 7:de mom. af mantalsskrif¬
ningsförordningen är ock nödigt, att ej blott den i 5:te mom.
här ofvan vidrörde förteckning rådfrågas, utan ock att Pastors¬
embetet erhållit de upplysningar, som med nu ifrågavarande 6:te
moment afses, och torde i sammanhang härmed böra ifråga¬
komma en föreskrift
“att sjöman, som i husförhörslängden qvarstår, äfven
skall i mantalslängden uppföras, och ej å den sär¬
skilda förteckningen öfverfLyttas, förr än en viss tid
(t. ex. minst 5 år) förflutit utan någon underrättelse
om honom.“
“Af hvad i underdånighet blifvit anfördt torde ock böra
följa, att å den så kallade sjömansrullan rubriken “födelseort“
förändras till “kyrkoskrifningsort“, eller att jemte födelseorten
äfven upptages denna sednare. “
Lika med bemälde Byrå-Chef, delar Lag-Afdelningen lifligt
öfvertygelsen derom, att lämpliga åtgärder böra vidtagas, för att
bringa ordning och reda i de af honom härom framlagda samt
af flera Kyrkoherdar, i synnerhet i sjöstäderna och landsförsam¬
lingar vid skärgårdarna städse öfverklagade svårigheter, att vinna
underrättelse om vistelseorten för och förändrade civilförhållan-
den med många af der kyrkoskrifna personer, hvilka under
föregifvande att söka anställning i sjötjenst, vandra bort från
hemorten, utan att de sjelfva vidare låta höra af sig, eller att
presterskapet om dem erhåller någon upplysning, hvarken huru¬
vida de verkligen blifvit inmönstrade på något sjömanshus eller
hos någon motsvarande magistrat till tjenst på handelsflottan,
ej heller om och när de, på anträdd utresa till sjös, afgått ge¬
nom dödsfall eller rymning; varande det ock icke sällan hän¬
delsen, att dylika personer qvarblifva i Riket och der fortsätta
ett kringvandrande lif, utan att sig någonstädes anmäla till
ii
kyrko- och mantalsskrifning. Ehuru Lag-Afdelningen, enligt sina
yttranden i momenterna 2, 29—33 härofvan, om dessa senare
personer hyser den förhoppning, att det hittills af dem öfvade,
men af ordningens vänner länge beklagade ofoget i berörda af¬
seende, skall efter hand mer och mer minskas, aftaga och upp¬
höra, om alla vederbörande, sexmän, ordningsmän och rotmästare
m. fl. samt krono- och polistjenstemän i stad och land rätt all¬
varligt och samvetsgrannt uppfyllde dem författningsenligt ålig¬
gande skyldigheter, så att hos vederbörande presterskap vid ti¬
den närmast före hvarje års mantalsskrifning med de särskilda
församlingarna behörigen anmäldes och uppgåfves, om några
och hvilka främmande personer sig då inom hvarje socken uppe-
hölle samt der tagit hem och bostad, så, att af dem kunde et¬
ter behof strängt affordras behörigt presterskaps intyg, till be¬
styrkande deraf, att och hvar de verkeligen äro kyrko- och man¬
talsskrifna, på sätt om dylika nödiga upplysningars vinnande
stadgadt är i Kongl. Förordningen 1861 om mantalsskrifningarna
i Kiket; så kan Lag-Afdelningen dock icke heller annat, än
biträda de åsigter, som Byrå-Chefen i detta sitt memorial i un¬
derdånighet framställt och i de ofvananförda särskilda momen¬
terna såsom förslag till föreskrifter härom i allmänhet utvecklat,
hvadan Lag-Afdelningen, med några få, behöfliga förändringar,
anser dem kunna och böra bidraga till vinnande af det åsyftade
ändamålet: reda och ordning för både den årliga folkräkningen
och för alla enskildas pastorala antecknande och bokföring, till
säkerhet så väl för deras åtnjutande kyrkliga och civila rättig¬
heter, som för tillsynen om deras fullgörande af dermed förenade
skyldigheter.
Emot Byrå-Chefens förslag i det l:sta momentet, i hvad
det rörer prestbevis, enligt ordalydelsen i det af honom, uti det
första föregående och af Lag-Afdelningen ofvan granskade Me¬
morialet, framlaggda nya formuläret för dylika, anmärker Lag-
Afdelningen, att, så vida ej fråga är om den sjötjenstsökandes
uttagande af fullständigt flyttningsbevis, hans blott frejdebevis
må meddelas enligt det särskilda formulär, som Afdelningen i
momentet 25 här ofvan blott för dylika och tillfälliga betyg
föreslagit, och i hvilka attester då bör tydligen omförmälas be¬
tygets ändamål.
I afseende på föreskriften i 3:dje mom. finner Lag-Afdel¬
ningen den ändring derutinnan böra vidtagas, att en sådan per¬
son, som till sjötjenst sig anmäler med ett fullständigt flyttnings¬
betyg, icke bör ovilkorligf, och blott genom denna anmälan på
sjömanshuset eller hos motsvarande myndighet, vara berättigad att
kyrkoskrifvas i den församling, der sjömanshuset är belägel, utan
må han endast och allenast i vanlig ordning och under förut¬
sättning, att flyttningsbetyget jemväl är utfärdudt till samma
församling, der bli kyrko- och skattskrifven. Är detsamma till
45
annor ort ställdt, då må derom iakttagas hvad här ofvan i mom.
2 af detta Lag-Afdelningens Betänkande föreslaget är.
Den i 4:de mom. af Byrå-Chefen här föreslagna föreskriften,
att af en sig ånyo till påmönstring anmälande sjöman, som i
mönsterboken redan är inskrifven, skall dervid affordras upp¬
lysning om sedan dess timad förändring af hans kyrkoskrifnings¬
ort:, torde böra än vidare förtydligas dermed, att denna upplys¬
ning skall af honom styrkas med behörig prestattest derom. Men
då hans inställelse å sjömanshuset eller motsvarande myndighet,
väl ej kan afse annat ändamål, än ny påmönstring, tillstyrker
Lag-Afdelningen, att orden “eller af annan anledning“ böra ur
föreskriften utgå.
Jemte det föreslagna stadgandet i 6:te mom. om en särskild
förtecknings årliga afiemnande ifrån sjömanshus, eller magistrat
med likartad befattning, till Konungens Befallningshafvande samt
vederbörande läns församlingar och Kyrkoherdar, till upplysning
om i mönsterboken upptagna och länet tillhörande sjömän, samt
med dem timade civilförändringar, anser Lag-Afdelningen icke
mindre till god ordning ledande, om vederbörande sjömanshus
och motsvarande myndighet finge sig den skyldigheten ålaggd,
att jemväl, så snart en person med blott frejdebetyg sig anmä¬
ler och varder till sjötjenst påmönstrad, genast derefter, i skrif¬
velse till Pastors-embetet i hans kyrkoskrifningsort, lemna be¬
hörig officiel underrättelse om personens påmönstring samt år
och datum, då det skedde m. m. som mönsterboken innehåller,
så att anteckning derom ock snart derefter må kunna göras i
husförhörsboken inom hans kyrkoskrifningsförsamling.
Med förordande således af dessa förändringar i de af
Byrå-Chefen Kongl. Maj:t i underdånighet underställda förslagen
till föreskrifter i ämnet, samt med fullt godkännande af hans
slutliga förslag till föreskrift särskildt om sjömäns afförande ur
husförhörsbok efter en viss tid, tillstyrker Lag-Afdelningen det
Högv. Preste-Ståndet
34:o
att sålunda godkänna och hos Kongl. Majit i under¬
dånighet till nådigt bifall understödja hvad i dessa
afseenden föreslaget är.
Stockholm den 19 Oct. 1863.
46
M:o ?5.
Utlåtande af Högv. Preste-Ståndets Enskilda Utskotts
Lag-Afdelning, i anledning af irenne ifrån Chefen
för Kongl. Statistika Central-byrån till H. Herr
Doctorn och Erlce-Biskopen, i egenskap af Stån¬
dets Talman, hemställda frågor att få till pröfning
och besvarande af det Högv. Preste-Ståndet upp¬
tagna och behandlade.
Till en början, oell i afseende på den af bemälde Chef
framställda första frågan, är i det, inom det Högv. Preste-Ståndet
af H. H. Doctorn och Erke-Biskopen föredragna och till Lag-
Afdclningen, för dess utlåtande, remitterade Memorialet, yttradt
och andraget följande: “Det sätt, hvarpå barn, framfödde af qvin-
“nor, som uppgifva sig såsom trolofvade, men ej äro vigde, uti
“ministerialböckerna uppföras såsom äkta eller oäkta, verkar vid
“uppgifternas sammanräkning på både absoluta och relativa an-
“talet oäkta barn. Då detta antal i viss grad begagnas såsom
“ett slags mätare af sedlighetstillståndet och ledning för jemfö-
“relser rörande vissa sociala förhållanden, olika tider och länder
“emellan, saknar det ej sin vigt, att likformighet uti beräknings¬
sättet iakttages, eller att man åtminstone må kunna bestämma
“om och i hvad mån olikformighet deruti öfvat. inflytelse. Intill
“och med året 1850 var i Norge brukligt, att presterskapet i mini¬
sterialböckerna uppförde barn af trolofvade bland de äkta födde;
“från och med 1851 är åter föreskrift der" meddelad, att endast
“barn, aliade i fullbordadt äktenskap, skola såsom äkta uppföras.
“Det har länge varit kändt, att ett förfarande, i detta hänseende
“likformigt med det i Norge förr brukliga, afven härstädes egt
“rum, men huruvida det varit allmänt, eller blott delvis begag-
“nats, har varit obekant. Genom en öfverslagsberäkning af de
“till Statistiska Central-byrån för året 1860 inkomne utdrag af
“födelseböckerna, har nu blifvit utredt, att omkring två tredje-
“delar af s. k. “tro!ofvade“ qvinnors barn blifvit, såsom äkta
“födde barn, införde, den återstående tredjedelen åter, såsom
“oäkta. “ Pör att kunna förbereda eller tillvägabringa en önsk¬
värd likformighet i rubriceringen af de anmärkta förhållandena,
“på det sätt, som Högv. Ståndet anser ändamålsenligast", har
välbemälde Chef funnit sin embetspligt fordra, att härå fästa
H. H. Talmannens och det Högv. Ståndets uppmärksamhet.
47
Att ett olika och alldeles motsatt förfarande i detta afse¬
ende mångenstädes inom Riket egt och eger rum i brist af
presterskapet meddelade bestämda föreskrifter, är, enligt uppgif¬
ten i Memorialet, redan officielt och till fullo bekräftadt. Det
kan väl då icke heller bestridas, att ju en likformighet härvid
är af verkligt behof påkallad samt att frågan derom nu är väl¬
betänkt väckt och fullt berättigad. Att åter åsigterna i sjelfva
saken kunna vara och äro mycket delade, det visar sig, dels af
det olika sätt, hvarpå presterskapet i Sverige hittills gått till
väga med ifrågavarande barns antecknande, under alldeles mot¬
satta rubriker, i de kyrkliga längderna och ministerialböckerna,
dels och icke minst deraf, att i Norge de 2:ne olika åsigterna
för olika tider gjort sig gällande. Afser man med denna fråga
blott och bart den civila, rättsliga och medborgerliga ställningen
inom samhället för barn, som framfödas före vigseln af trolof-
vade mödrar, så är skillnaden onekligen ingen emellan dem, som
tillkomma före eller efter vigseln. De förre, lika med de sed¬
nare, ega äkta barns alla lagliga rättigheter. I dessa afseenden
och förhållanden kan väl något skäl och stöd finnas och åbero¬
pas för de ifrågavarande alltför otidigt födda barnens inräknande
bland de äkta. Men saken har ock en annan, sedlig och sannt
christlig sida, och betraktas den ifrån en sådan, rent kyrklig
synpunkt, så måste svaret blifva afgörande, huru härmed förhål¬
las bör af presterskapet, vid dessa barnens antecknande i kyr¬
kans längder eller de så kallade födelseböckerna. De måste
nemligen då räknas att tillhöra kategorien: oakta. Genom sjelfva
sin födelse vittna dessa barnen uppenbart emot föräldrarna och
om deras olofliga, osedliga förhållanden till hvarandra, hvilket
ock hittills i det christna Sverige varit af den borgerliga lag¬
stiftningen ansett och belaggt med bötesansvar. Såsom fram¬
födda förr, än ett chrisrligt äktenskap genom vigsel fått sin lag¬
behöriga fullbordan och kyrkligt välsignade bekräftelse, kunna de
ju ock icke rätteligen få hänföras ibland de efter vigsel födda
barnen, som derföre ensamt och med fullgiltiga skäl alltid be¬
nämnas : äkta. I socialt och sedligt afseende är skilnaden emel¬
lan de bägge slagens barn, för statistika beräkningar, jemförelser
och slutledningar, dessutom långt ifrån att vara oberättigad,
helst rubriken “■oäkta11 i födelseboken på intet sätt inskränker
deras tillhöriga alla lagliga civila och medborgerliga rättigheter
lika med äkta barn, under vilkor och förutsättning likväl, att
föräldrarnas “trolofning" är i ministerialböcker behörigen anteck¬
nad såsom fullt styrkt och legaliserad. För sociala och statistiska
ändamål, och såsom en orubbelig mätare på det relativa tillstån¬
det med tukt och sedlighet civiliserade stater emellan, är en
likformighet i sättet att till de äkta eller oäkta barnens kategori
hänföra och anteckna de barn, som af trolofvade mödrar fram¬
födas, före äktenskapet, det må legaliseras genom kyrklig vigsel
48
eller genom en aet af blott civil natur, af ett allmännare behof
synnerligen påkallad.
Då emellertid sjelfva den till pröfning nu förelaggda frågan
är af en mera genomgripande art, så som tydligen inverkande
på deraf uppkommande statistiska jemförelser och de mer eller
mindre fördelaktiga resultater för omdömet om sedlighet och tukt
i de olika länderna, allt efter de olika siffrornas ledning och på
grund af de omförmälda begge olika och helt motsatta sätten att
gå till väga i betraktandet och beräknandet af sjelfva hufvud-
föremålen, de ifrågavarande barnens kyrkliga qvalification af äkta
eller oäkta; så vågar Lag-Afdelningen, som anser dem äfven inom
Sverige böra hänföras till den sednare rubriken: oäkta, dock
icke tillstyrka det Högv. Ståndet, att, om det än gillar Lag-
Afdelningens härofvan uttalade åsigter i ämnet, fatta något så¬
dant beslut, som, delgifvet det vördiga presterslcapet i Riket genom
Cleri Comitialis Circulär, skulle få anses förbindande till allmän,
kyrklig efterrättelse. Frågan synes nemligen i socialt hänseende
vara af den allmänna natur, att den bör i sista hand behandlas
och afgöras af Regeringen. Lag-Afdelningeu tillstyrker derföre
det Högv. Ståndet,
att H. H. Erke-Biskopen och Talmannen, i eget och
hela det nu församlade Högv. Preste-Ståndets namn,
behagade, i officiel skrifvelse till Chefen för Kongl.
Statistiska Central-byrån till svar å denna del af
hans embetsmemorial i fråga, framlägga Högv. Stån¬
dets uttalade åsigter, med hemställan till bemälda
Chef derjemte, att han, med åberopande af hvad
Högv. Ståndet i saken har anfört, ville hos Kongl.
Maj:t i underdånighet och på embetets vägnar an¬
mäla detta långt ifrån ovigtiga ärende, för att, genom
Kongl. Mnj:ts definitiva nådiga beslut, fa en behöflig
och önskvärd lösning till likformighet i ettdera af
dessa begge olika beräkningssätt, genom meddelade
Nådiga föreskrifter derom, till presterskapets efter¬
rättelse.
Om, vid de uppgifter, som presterskapet är ålaggdt att år¬
ligen meddela för completterande af Riddarhusets genealogiska
tabeller, sådana, ehuru infordrade, möjligen skulle från en eller
annan församling kunna uteblifva derom, att adelig person der
verkeligen vore född, gift eller död; så skulle, af uppgifterna
från det öfriga Riket, Riddarhus-Directionen dock icke kunna
om denna underlåtenhet vinna någon upplysning. Då likväl
ändamålet af de genealogiska tabellernas fortgående årliga full¬
ständigande numera vida säkrare kan befordras genom de offi-
cielt
40
cielt bestyrkta utdrag, som af presterskapet i hela Eiket årli¬
gen ingå till Kongl. Statistiska Central-byrån ur ministerial-
böckerna, der en särskild column med rubriken “tillhörande
Adeln“ är föreskrifven, och i hvilka utdrag alla de för Riddar¬
huset behötliga genealogiska upplysningarna med bästa controll
och reda stå att vinnas, samt till beredande af någon lättnad i
presterskapets nuvarande besvär med de till Riddarhuset ingå¬
ende årliga uppgifterna om och hvilka förändringar i förevarande
afseenden under året i hvarje församling sig tilldragit; så har
Byråns Chef i sitt berörde memorial vidare föreslagit, att pre¬
sterskapets om förmälda årliga uppgifter til! Riddarhuset måtte
indragas och presterskapet ifrån deras vidare och årliga medde¬
lande befrias, men deremot, genom Riddarhusdirectionen, den
lämpligare åtgärd vidtagas, att någon dess tjensteman finge sig
uppdraget, att hemta alla de för ändamålet nödiga upplysnin¬
garna omedelbart ur de i Statistiska Central-byrån befintliga
ministerialboks-utdragen, dervid tillfälle bereddes till all den
granskning, som kunde befinnas af nöden. Lag-Afdelningen gil¬
lar fullkomligt det i memorialet härom framställda förslaget, så¬
som det till controllen säkrast på uppgifternas riktighet och jem¬
väl för den i Statistiska Central-byrån, för upplysningarnes sam¬
lande, utsedda fjenstemannen hos Riddarhusdirectionen säkerligen
ej upptagande mera tid och besvär, än han hittills på Riddar¬
huset måst använda, för att genomläsa och granska de ifrån alla
Rikets församlingar, genom vederbörande pastorer, till Riddarhu¬
set direct insända uppgifterna i ämnet för hvarje contract. Mon
då nu föreskrifterna härom äro presterskapet meddelade i Kongl.
Maj:ts Nådiga Circulärbref den 4 Juli 1770, så hemställer Lag-
Afdelningen, det måtte Högv. Ståndet,
med godkännande af hvad ock i denna del af memo¬
rialet är föreslaget, besluta den anhållan hos H. H.
Docforn, Erke-Biskopen och Talmannen, att H. H.
behagade detta Högv. Ståndets yttrande med Chefen
för Kongl. Statistiska Central-byrån meddela, under
hemställan, att bemälda Byrå-Chef ville i ämnet göra
underdånig framställning till Kongl. Maj:t, med åbe¬
ropande dervid af hvad han sjelf i sitt memorial
hemställt, samt Högv. Ståndet i detta sitt utlåtande
deröfver yttrat, att Kongl. Majit, med upphäfvande
af föreskrifterna i berörda Nådiga Circulärbref den 4
Juli 1770, täcktes befria presterskapet ifrån de ifrå¬
gavarande uppgifternas vidare demedlande.
Högv. Pr.-St. Enek. Utsk. Lag-Afd. Utlåtande.
4
50
Slutligen har ock välbemälde Chef i samma sitt embets-
memorial till H. H. Doctorn, Erke-Biskopen och Talmannen
framställt obehöiligheten af de summaris/ca uppgifter, hvilka, å
antalet af de i hvarje församling för det föregående året vacci¬
nerade, af presterskapet skola insändas till Consistorierna och
derifrån vidare i stiftsvis upprättade tabeller numera a flem nas
till Statistiska Central-Byrån, till följd af § 13 mom. b) i Kongl.
Maj:ts förnyade Nådiga reglemente för skyddkoppsympningen i
Biket af den 29 September 1853, enär, jemlikt nämnde §, det
ock åligger pastors-embetena, att på samma gång till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande ingifva de ifrån communalnämnderna
aflemnade vaccinationsjournaler och förteckningar, hvilka, efter
föregången granskning af vederbörande provincialläkare, insändas
till Kongl. Sundhets-Collegium, som i underdåniga årsberättelser
meddelar länsvis upprättade sammandrag öfver de vaccinerade.
Då nu det torde kunna förutsättas, att den granskning, som af
provincial-läkarne utöfvas å de vaccinationsjournaler och förteck¬
ningar, som dem tillställas, ej lärer lemna obemärkta möjligen
förekommande felaktigheter, under det de summariska uppgifter,
som omedelbart från presterskapet ingifvas till Dom-Capitlen, ej
genomgått någon sådan granskning; så torde genom jemförelse
emellan de till Sundhets-Collegium och till Statistiska Central¬
byrån inkomna uppgifterna i alldeles samma ämne, svårligen kunna
ti 11 vägabringas någon controll, nästan omöjliggjord dessutom genom
den bristande territoriala öfverensstämmelse!! emellan stift och
län. Då det dessutom synes ligga Kongl. Sundhets-Collegii em-
betsverksamhet närmast, att för vaccinationen redogöra, såsom
ock nu sker; samt då i alla händelser å nu gällande formulär
för den, ifrån hvarje pastor årligen till Statistiska Byrån afgif-
vande “Summariska redogörelse öfver folkmängdens årliga förän-
dringar“ inom hvarje församling, uppgifter jemväl skola medde¬
las om de vaccinerades llotta antal för året, så lärer det väl få
anses såsom vore kännedomen om de hvarje år vaccinerades sum¬
mariska antal i hvarje församling och i hela Riket mer än till¬
räckligt, eller i trenne olika omgångar årligen, tillgodosedd, hva¬
dan ock är af Chefen för Statistiska Byrån föreslaget, att hos
Kongl. Majtt måtte sökas befrielse dels för Dom-Capitlen att upp¬
rätta stiftssammandrag öfver de vaccinerades antal, dels ock för
presterskapet från skyldigheten att till Dom-Capitlen årligen in¬
sända de ifrån communalnämnderna emottagna summariska upp¬
gifterna, hvilka ej mera behöfde upprättas och aflemnas öfver
de för året vaccinerade i hvarje församling. Lag-Afdelningen
kan ej annat än till alla delar instämma i det gjorda förslaget,
desto heldre, som till samma Byrå dessutom årligen uti den
föreskrifna årliga redogörelsen öfver folkmängdens förändringar
enahanda summariska uppgift å de vaccinerades årliga antal
jemväl meddelas, och hemställer alltså vördsamt
51
att det Högvördiga Preste-Ståndet med godkännande
häraf, hos H. H. Doctorn och Erke-Biskopen an¬
håller, det underrättelse härom i skrifvelse till Che¬
fen för Kongl. Statistiska Central-byrån af H. II.
måtte meddelas, samt Högv. Ståndets önskan der¬
jemte framställas, alt välbemälde Byrå-Chef behagade
hos Kongl. Maj:t denna fråga till Nådig pröfning i
underdånighet anmäla, för att på anförda skäl få den
ändring i föreskrifterna härom uti nu gällande nådiga
Vaccinations-reglememte, att alla vederbörande, vacci-
nationsföreståndare, eömmunalnämnder, pastorsembeten
otdi I)om-Capitél måtte härefter befrias ifrån skyldig¬
heten, att uppgöra och till Kongl. Statistiska Central¬
byrån årligen insända summariska uppgifter på vac¬
cinerade.
Stockholm den 19 October 1863.
Wto 3.
Utlåtande af Högvördiga Preste-Ståndets Enskilda
Utskotts Lag-Afdelning i anledning af väckt mo¬
tion om anställande af utgångs-examina med de
barn, som lemna folkskolan, och om betyg öfver
deras kunskaper, flit och uppförande.
Genom remiss från Högv. Preste-Ståndet har till Ecclesia-
stilca Lag-Afdelningen inkommit Kyrkoherden C. J. Landgrens
den 3 dennes i Ståndet väckta motion i anledning deraf, att de
vid denna Riksdag i motionsväg gjorda framställningar om åt¬
gärder för befrämjande af barnens jemnare skolgång icke vunnit
Rikets Ständers bifall, och har motionären i ämnet hufvudsak¬
ligen anfört:
att, då erfarenheten visat, det de föreskrifter, som i ofvan
berörde hänseende finnas i 1842 års skolstadga, icke varit till¬
räckliga eller rätt lämpliga att förmå tredskande eller liknöjda
föräldrar att hålla sina barn till jemnare skolgång, och då det
för folkundervisningens befordrande är af vigt att, så vidt möj¬
ligt är, hvarje barn, som behöfver folkskolans hjelp, också deraf
blifver delaktigt, det bör vara skolstyrelsernas både önskan och
pligt, att, utom hvad i lag är uttryckligen föreskrifvet, begagna
hvarje lämpligt medel, som kan uppmana eller locka barnen till
ett flitigare begagnande af skolundervisningen;
att det derföre måste anses för en allmännare brist hos
folkskolan, att flerstädes verkliga afgångsexamina icke hållas
eller betyg icke tilldelas de lärjungar, som lemna skolan, hvar¬
igenom denna saknar likasom en slutpunkt för sin verksamhet,
i det_att den väl meddelar undervisning i de ämnen, skolstadgan
föreskrifver, men genom uraktlåtenheten att lemna något offent¬
52
ligt intyg öfver barnets framsteg, icke synes göra sig sjelf reda
för huruvida också lärjungen har inhemta! det minimum, som
stadgan bestämmer;
att på samma gång detta är en brist hos skolan, det också
är en saknad för barnet, hvars flit och ansträngning icke spor¬
ras för en förestående slutexamen;
att, om afgångsexamina anställas och betyg allmänt tilldelas
de barn, som aflägga dylika prof, det äfven för föräldrarne blir
en ambitionssak att ordentligt hålla sina barn i skolan, till dess
de inhemtat åtminstone det s. k. minimum, på det icke heller
deras barn må sakna betyg, hvilka de finna tilldelas andras barn;
att någon synnerlig tillökning i skollärarens göromål härigenom
icke uppstår, enär utskrifning af några betyg en eller två gån¬
ger om året vid en afgångsexamen icke upptager mycken tid,
men deremot medför den nytta för läraren, att han sålunda
bättre kan kontrollera sin egen verksamhet; samt
att, om bruket af afgångsbetyg allmänt infördes i folksko¬
lorna och dessa betyg affordi’ades barnen vid deras intagande i
Nattvardsskolan, äfven härigenom både föräldrar och barn skulle
blifva mera angelägne, de förre att åt barnen söka förskaffa, de
sednare att förvärfva det för Nattvardsundervisningen nödiga
förberedande kunskapsmått.
På grund häraf och med stöd af så väl egen, som andras
erfarenhet beträffande ändamålsenligheten af det förordade med¬
let, föreslår motionären, “att i det till Pikets presterskap utgå-
eude Cleri Comitialis Circulär måtte intagas en hemställan till
Yord. presterskapet att, om det befinnes vara lämpligt för be¬
främjande af en jemnare skolgång, förslag göres till vederbörande
skolstyrelser, att, der sådant hittills icke skett, verkliga afgångs¬
examina anställas med de barn, som vilja lemna skolan efter att
der hafva inhemtat nödiga kunskaper, och att betyg öfver deras
kunskaper, flit och uppförande dem meddelas; äfvensom att dessa
afgångsbetyg böra af de barn, som erhållit dylika, uppvisas vid
barnens anmälan till Nattvardsundervisningen/
Afdelningen har tagit motionen i öfvervägande, och med
erinran derom, att Pikets nu församlade Ständer, i fråga om
åtgärder emot skolgångs försummande, funnit annat tvång än det
i skolstadgan redan föreskrifna icke vara behöfligt, får likväl
Afdelningen, som anser Motionärens förslag, såsom ett uppmun-
tringsmedel till flitigare skolgång, möjligen kunna på åtskilliga
ställen befrämja det åsyftade ändamålet, härmedelst vördsamt
tillstyrka
Högv. Preste-Ståndets bifall till ifrågavarande hemställan.
Stockholm den 19 October 1863.
'G)@/——
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1863.
Bil. N:o 1.
1. N:o is PrestVievis för
2 .
3.
4. född 18 i förs:g af län
5. Föräldrar , , . . . . , ,
6. då tillhörande ' förs:g af län
7. , äktenskap ,
8. den
9. Haft ! koppor.
10. Hitflyttat från i förslg af län, år
11. Läser innantill : 1 1 : 1 1
12. „ I I lilla katekesen |
!• utantill j
13. „ | | förklaringen : —liliij.. lii! 1 i: 1 !__■ i
14. Kristendomskunskap : ,
15. • bevistat kristendomsförhör : i :
16. Nattvardsgång senast den , —_ _—-
17. Frejd ■ : :.d'u ; - ^ hl i — 1 :
18. '' ‘ '
19. 4 i . : -
20. Afskedsbetyg t ——
21. Ai-betsför
22. Afflyttar till ■ förslg af län.
23. Mantalsskrif —
Rätt utdraget ur —I bok: (fol
i förslg af län, den 18 intygar
(Embetssigill eller stämpel.)
N. N.
(Embete.)
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande
den 20 Juli 1861 stadgar i § 5 mom. 2 — •— det åligger hvar och en som under året
inflyttat i en församling att angående sig och medföljande personer ofördröjligen och inom 14
dagar efter inflyttningen, samt i alla händelser före den 9 November samma år hos pastor förete
prestbevis från utflyttningsorten. Skulle någon under tiden emellan den 8 November och årets
slut hafva inflyttat i annan församling än den, han förut tillhört, bör han sist på åttonde dagen
efter inflyttningen hafva till pastor aflemnat prestbeviset. Underlåter någon att fullgöra dessa
föreskrifter, bote 2 riksdaler 50 öre.
3. Husbonde vare, derest inflyttadt tjenstehjon icke redan hos pastor företett sitt prest¬
bevis, pligtig att, vid vite af 2 r:dr 50 öre, inom fjorton dagar sedan tjenstehjonet inträdt i
tjenst, affordra och till pastor aflemna sådant betyg.
Skulle hinder möta att på förenämnda sätt aflemna prestbevis, bör anmälan derom hos
pastor göras inom den utsatta tiden.
Undandrager sig någon att prestbevis sålunda tillhandahålla eller aflemna, drabbar an¬
svaret den tredskande.
4. Böter för ådagalagd tredska att fullgöra de i mom. 2 och 3 af denna § gifna före¬
skrifter förnyas med enahanda belopp för hvarje månad, hvarunder prestbevisets aflemnande
eller tillhandahållande fördröjes utöfver den bestämda tiden.
5. Innehafvare af fast egendom i stad eller på landet, eller den hans ställe företräder,
vare, vid vite af 2 riksdaler 50 öre, förbunden att, efter det husbonde eller annan person, med
hvilken aftal om bostad afslutats, inflyttat från annan församling till huset eller på egorna,
derom underrätta pastor inom fjorton dagar från inflyttningen, så vida icke den inflyttande sjelf
det redan tillkännagifvit.
Bil. N:o 2.
1. k» —vt—-trr— Fly ttni ngslievis.
2. j
3.
4. Född åv i tik .. Förs:g af Län
5 . 1. i ! lili i i_ 1 —-i
6. _ äktenskap
7. . _ 11 _ __ ! den
9. Läser innantill
10. „ utantill Katekesen med förklaring
11. Förstår Salighetsläran
12. Bevistat förhören
13. „ H. H. Nattvard sednast den
15.
16. Frejdén
17 .
18'
19. Afflyttar till : : Förs:g af Län.
20. Mantalsskrifningen här till nästa år.
21. Betygas Förs:g af Län
22. den < =
Namn.
(Domkapitlets Svartstampssigill.) (Embete.)
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande
den 20 Juli 1861 stadgar i § 5 mom 2 — — det åligger hvar och en som under året
inflyttat i en församling att angående sig och medföljande personer ofördröjligen och inom 14
dagar efter inflyttningen, samt i alla händelser före den 9 November samma år hos pastor förete
prestbevis från utflyttningsorten. Skulle någon under tiden emellan den 8 November och årets
slut hafva inflyttat i annan församling än den, han förut tillhört, bör han sist på åttonde dagen
efter inflyttningen hafva till pastor aflemnat prestbeviset. Underlåter någon att fullgöra dessa
föreskrifter, bote 2 riksdaler 50 öre.
3. Husbonde vare, derest inflyttadt tjenstehjon icke redan hos pastor företett sitt prest¬
bevis, pligtig att, vid vite af 2 r:dr 50 öre, inom fjorton dagar sedan tjenstehjonet inträdt i
tjenst, affordra och till pastor aflemna sådant betyg.
Skulle hinder möta att på förenämnda sätt aflemna prestbevis, bör anmälan derom hos
pastor göras inom den utsatta tiden.
Undandrager sig någon att prestbevis sålunda tillhandahålla eller aflemna, drabbar an¬
svaret den tredskande.
4. Böter för ådagalagd tredska att fullgöra de i mom. 2 och 3 af denna § gifna före¬
skrifter förnyas med enahanda belopp för hvarje månad, hvarunder prestbevisets aflemnande
eller tillhandahållande fördröjes utöfver den bestämda tiden.
5. Innehafvare af fast egendom i stad eller på landet, eller den hans ställe företräder,
vare, vid vite af 2 riksdaler 50 öre, förbunden att, efter det husbonde eller annan person, med
hvilken aftal om bostad afslutats, inflyttat från annan församling till huset eller på egorna,
derom underrätta pastor inom fjorton dagar från inflyttningen, så vida icke den inflyttande sjelf
det redan tillkännagifvit.
Kongl. Lego-Stadgan den 23 Nov. 1833 § 46: Tjenstehjon, som flyttar från en till
annan församling, åligge, att för kyrkoherden i den församling, derifrån flyttning sker, förete sitt
erhållne afskedsbetyg, i brist hvaraf kyrkoherde prestbevis icke meddela må.
Bil. N:o 3-
1. Att,
2. född i — _____ eger Kristendomskunskap
3. och är _ att begagna H. H. Nattvard
4. samt till frejdén
5. „
6. Det varder härmed på begäran attesteradt
7. ___ : : _
(Domkapitlets svartstampssigill.)
Namn.
(Embete.)
Bil. N:o 4.
1. N:o 51. Fly ttllillgSiM Vis. IV:de Del. Sid. 165.
2. Förre Kronoarbetskarlen, numera Statdrängen, Johan Fredrik Zakarias Pettersson
3. Bringentoft,
4. Född år 1820 (Tjuge) den 30 Augusti i Korpilombolo Förs:g af Norrbottens Lån, men icke döpt, på
5. vägran dertill af hans Baptistiska föräldrar,
6. Till äktenskap, efter pålysning ledig; eller: ännu för ung; eller: efter pålysning eljest ledig, men för-
7. hindrad under halfåret ifrån den 3:dje (tredje) sistl. Maj, då han blef andra gången Enkling; eller:
8. med dåvarande pigan Maria Hjelm i Sörby äro 3:ne klanderfria lysningar till äktenskap den 7, 14
och 21 sisth Juni för honom här i kyrkan afkunnade, men någon Vigsel afsäger han sig, såsom nu¬
mera vorden Baptist, att af Luthersk prest emottaga; eller: förhindrad, såsom ännu icke confirmerad
till H. 11. Nattvard; eller: I äktenskap, genom sitt andra gifte, den 1 April 1845 förenad med
Cecilia Rodin, från hvilken han dock genom Domkapitlets i Lund skiljebref den 30 April 1847 blef
skiljd, och har med henne 2:ne medföljande barn; eller: med sin nuvarande och medflyttande hustru
Lena Beata Krok, i sitt 3:dje gifte, den l:sta (första) Maj innevarande år sammanvigd; eller: Till
äktenskaps fullbordan, enligt dertill skriftligen gifvet löfte, såsom barnfader, är han vid Håbo Härads-
Rätt under tilltal ställd af pigan Carin Storm i Fredbro af Onsala Socken, hvarom hon här hos
Pastors-Fmbetet gjort behörigen styrkt anmälan; eller: låtit den 7 Juni 1860 såsom sin Fästeqvinna
Icyrkotaga pigan Brita Kastorin i Uggelbo, med hvilken han har ett ännu lefvande och här qvar¬
varande, kyrko- och mantalsskrifva Gossebarn: Anders, född den l:sta April 1860.
9. Låser innantill väl.
10. „ utantill katekesen med förklaring försvarligt.
11. Förstår salighetslåran svagt; eller: I dessa 3:ne afseenden kan af Pastors-Fmbetet härstädes numera
intet officielt betyg meddelas, då han på Sju (7) år aldrig bevistat förhören; eller: då han numera är
vorden Baptist och aldrig låter sig förhöras.
12. Bevistat förhören flitigt; sällan; ej på Sju (7) år; numera aldrig, såsom Baptist.
13. Begick H. H. Nattvard sednast den 20 Jidi 1857; eller f Till H. H. Nattvard, sednast den l:sta
14 April detta år begagnad, tills vidare oberättigad, såsom dömd för horsbrott och ännu icke undergått
15. enskild skrift, enligt Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1855; eller: ännu ej confirmerad och admitterad;
eller: ännu icke berättigad, då han, såsom Baptist, aldrig velat dertill låta sig af vår församlings Lärare
beredas och confirmeras; eller: tills vidare oberättigad, då han, som behörigen confirmerad sednast den
3 September 1856 begick H. H. Nattvard, år 1857 antagit Baptismens villolära och föraktar vår
kyrkas Heliga Sacrament och ordning.
16. Frejdén numera ärlig, sedan han, efter undergånget straff för 2:dra resan stöld, medförande förlust i
17. 5 år af medborgerligt förtroende, räknadt ifrån den 5:te Maj detta år, sig här på orten skickligen
18. förhållit; eller: Frejdén är numera sådan, att han, enligt dom den 5 Maj 1864, är för bedrägeri
straffad och förklarad medborgerligt förtroende för all tid förlustig.
19. Afflyttar till Skarbo Församling af Malmöhus Lån, der han utan afflyttning sbetyg och mantalsskrif¬
ning dock fått sig i fem år sedan October 1859, utan någon vederbörlig anmärkning uppehålla.
20. Före Mantalsskrifningen hår till nästa år.
21. Betygas: Transäters Förs:g af Jemtlands Lån
22. den l:sta September 1865 (Sextiofem).
(Domkapitlets svartstampssigill.)
N. N.
Kyrkoherde.
V
.M>\ .i® v . ; | ?> G ' III H >1 ^F>J
UO?.Ä'>Vsi‘/V ••'.WWAöSi, Äi-0.) ' ”'I ffJwltA. T/SatUVWi .K■■■'■'»■ .•Ky A ,S
l\oiw‘>^nvtil .8
v-, .V-. •' nite ,itÄkl ■ svAlnil toV ■■' getnö- ’■ ■ • ■ Å • •- -A ■ ' ( :'l'\ ■■ ; \ ti ?>>:.’£ ,.£.
-ndteftaitynä ’\ö SflVtsV. jysvjV* .5
• -a'. ,V',-' '' ttfrtY» \ ' • •'■ • ' ■■•"' ’•• *. ■■>”' ’ ■ V ■>1-' '••••<5 •]'■> ■! = fl - > ■:! is SIST .«)
mlitt» Vto *v»Ä --n ,\s.3fv Aiat*. vÄV cV)-:w>S> nväs to*tnMn$ v*W.? ■ n-tlmsÅ .?
i\ .' u. • uimnA .v,' Isis ftUvS >/.,<, vAvkVv aVOVI *n- \ nin-'-; Ann .8
-I? il KSCtV.Al’ ,\,i t '■'• \'• ! ',■■•'(/ M,,. ,v WkJ.V : •'•O;', lv,iM,l-,i'i ;-,.'■, ■• ,'Vm \v
«$••.•»•> ,4’n «$<«£> *«!•*'.’» ,)■ r.ViiAVtifi i’r*\h ; 'v,v/ 'Avi ..Av,,A \v, JV& >.V',-.n'tV. i«.sW JvttKt
lvn« V.j-nyÄ*\ J-.V?A Vru\L \ naJ-i .Avy. Vrovin 'Vu-. ‘""v- .gftjfrriatolÄ i • •WvntflSnV'. fl Al SÅS
■y.l.y \ V-',\ tiv. Vi-V .yvVi'V-'. '.•• «.'• ■ .t\ ■Alli - ctr.A • . . '\i nj-ll <>V\ nili,>0
■'■ -V i ; j 1 • ■.•' . . -(0
UiT ;V.bro •.<<«»* -Vn t-A \vli. •. >»WA .. b AlVin «$,;?. >, .-k.il v>V- V A
‘ - i. - ! ' ' .". .'■■■'■■..■'■ .-.■■•• : ^
>oÅ \-v.y. ys ■- ... -8 nlnnis'* •.». n*i .1 A ", :;’vv'.Al .. ' Ay In l••>■ 1 "iV"'. jf&i\
' v-'*\ ni* iw?y». ‘V’ \ ■ ..-A. ", i. 1 ■■■ v. -. ■<> VJ X<>H &w.‘y-. ii sissi --vÄ^n Sai
-”iiiisy *<¥'_.A »VoO •<)■.««?> VH 'tini «5.-SU't»\ iöstv v .i|\v /V ,nynlvÅn\)-;I
■■■ ■■■ : ■ . fKMiAy.-. A V; ' - ,■■■■ ■ m-.. rVr wuys
. -fo*'\I .6
inivvtys^ ,V«. -A,- !,■ ,s r-. - ilihVii!! . . .01
;■■ "»ni v\ ViHlwll \n v.w' sevin ;sw\v* »if.?. ■>' - -■■ \ ■- ‘ ■■-■■■•■■ ron !,!■■: \\Mi- .1 f
■i V-:TM\ Als : nV; I • u'- ■.;•• AyA 5 y -,Y; v'A »y/. -n nA» ,■ ,,y.\ A ' ■■ \\\\ VAtj
*>
■•* vA>, •rAr.'» '■'■■■ ■'.):• ■' .■■■ Aålynll. nsl.-vnw
.V«A>tT>V\ min. , . .vMbln y mV" ■ A- ;h'A:h .SI
nVfcV irofv•'.11 .B IW¥: 'V,‘>11. 'Ani, AS nsb '.Jf .H .8i
jlionJ; n-v:■ '• r<><’ -*’ii '■ ,‘,‘i f(*f»5iV ,b< Ani: !;> •■'!>■!■!/ Aniy,; ■ r.jv.h 11 .<^K M
; r«JW '• '■ lAté-Å-.n) \vffrs-". .<V> V -• 'tB'*’ '■ Av, ; A;.; j,(;M I' f !i f •.(•'.! n .-jRtiyl I > '■ J'~, fj] Ii! :! ; .C f
■■■..' ■ ■ . ■ ■ ■ il • , ■ , . ' ....
lill,’-... -■ 17. • ' ■ .• \ sm . ■ . : ; v. A, y >
■ ■i' ‘iViVHyvi"' .V,n v,\V.A,V''i .'vnxAv.n Iy -i 'AA .Ann-','-V/, .U .11 -A ' . ?, y
•V vil)'n slsO >■"?, > ,.'<V.\\ ft)yJ'(\rA
V
i ■ A\ . , ‘ ' ■ , ■ . ■ ' . , i \ - I ■ . ■ .,'i I
.." . j ■ . - ni ill livi t • ■ ■ .■■ ■ i .' ■ '■ 'V ,ri
ynnVy' '' ’ , \ ! \ ■ U . , ' ii.uVi V, . ■ ■■■ i • V;'(!\ .81
...,A > Av ■ ‘i ■
■ , Sin i ■ s i. ■ . ■. A- ,Ai. s ’■ " ' ,niki ■ M ' b - . : xro ■ ' -■ A i; I! r!': A Ai
M i- Sidh! !.• -; >. : • - O ■ ■ Sini S ' ^
.■•..■i i:;-- '. i |?:« t»! napnljfiiuåI«i.-'bM ■. -. '•i .OS
ii.äi.1 An,i tn •■. :•■ i'/"’ v,‘|i>V'-|| i v--."i twlivvinu .TS
■■.-n t •- ■, AV'.,- !i \s-:i -v.,!■,•. viVvA tvjs.i .SS
,/ y.
r\‘i'nio'b\‘-/) • [Jli>i88qratU8t-i-r/> ^ebkTiii/ooi.O
/
•t o:Tf .lia
.fc o:Z .1
Bil. N:o 5.
1. Att /. d. Kronoarbetskarlen, numera Statdrängen Johan Fredrik Zakarias Bringentoft,
2. fodd i Lunda socken den 30 Augusti 1820, eger försvarlig Kristendomskunskap
3. och är oförhindrad att begagna H. H. nattvard
4. samt till frejdén ärlig och till ingående äktenskap inom Nora församling efter pålysning ledig (eller: fortfarande
5. lefver icke gift, m. m.J
6. det varder härmed på begäran attesteradt, i ändamål af lysnings uttagande till äktenskap, (eller: för afgång att
7. söka sjötjenst i Oefie; eller: för inträde i Folkskollärareseminarium i N. N. eller: i ändamål, att han annor¬
städes må vinna ett sökt tillfälligt arbete under instundande höst; eller: fö)' utbekommande af pension m. m.J
Falsterbo den l:sta Augusti 1863.
(Domkapitlets svartstampssigill.)
Namn.
(Embete.)
l¥:o 3.
Enskilda Utskottets Lag-Afdelnings Memorial, med
förslag till Preste-Ståndets underdåniga Skrifvelse
rörande ifrågasatt nytt formulär för prestbevis och
dermed sammanhängande föreskrifter m, m.
I öfverensstämmelse med Högv. Ståndets fattade beslut har
Lag-Afdelningen uppsatt följande förslag till Preste-Ståndets
underdåniga Skrifvelse i ofvan uppgifna ämne; och får Afdel¬
ningen härmed detta förslag till Högv. Ståndets ompröfning vörd¬
sammast öfverlemna.
Stockholm den 25 November 1863.
C* Jfl. Fallenius.
Em. Schram. J. Nordlund. Em. Tegner.
Oscar Erli. Rabe.
J. G. Rogberg.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
I en gemensam nådig remiss af den 15 sisth Maj har Eders
Kongl. Haj:t i nåder täckts infordra det nu vid Riksdagen för¬
samlade Preste-Ståndets underdåniga utlåtande, dels i anledning
af ett till Herr Stats-Rådet och Chefen för Eders Kongl. Maj:ts
Ec o 1 e s i a s ti k - T) e p a r t e m e n t ifrån Chefen för Kongl. Statistiska
Central-Byrån, efter derom erhållet uppdrag, och i samråd med
trenne dertill särskildt utsedde Kyrkoherdar ifrån olika delar af
riket, uppgjordt och den 1 Maj 1862 ingifvet embetsmemorial,
med motiveradt förslag till ett, nytt och i vissa delar förändradt
formulär till ett fullständigt och för hela riket likformigt prest¬
bevis för utflyttning från en församling till en annan; och hade
i Memorialet jemväl blifvit framställd den åsigt, att samma for¬
mulär äfven borde af Eders Kongl. Maj:t i nåder föreskrifvas till
begagnande för alla andra och många slags bevis, dem det ålig¬
ger pastorsembetena att ur vederbörliga ministerial-böcker åt
Högv. Pr.-St. Ens k. Tilak. Lag-Afd. Xlii. 1
54
församlingsmedlemmar, för olika och tillfälliga andra behof, än
vid utflyttningar, offieielt meddela; varande öfver berörda embets-
memorial af rikets samtliga Ecclesiastika Consistoriel', på nådig-
ste befallning, afgifna underdåniga utlåtanden, äfvensom af åt¬
skilliga Stifts presterskap underdåniga }Tttrauden meddelade, —
dels och i anledning af tvänne andra, ifrån samma Statistiska
Byråchef till Eders Kongl. Majit ingifna, särskilda underdåniga
embetsmemorial och utlåtanden, angående dels afföring utur hus¬
förhörslängd af der qvarstående,, m.en obefintliga personer m. m.
dels sjömäns kyrko- och mantalsskrifning. Efter noggrann pröf¬
ning af alla de, ,i omförmälda irenne särskilda embetsmemorial
förekommande ämnen och framställningar, går Preste-Ståndet
härmed, att, jemte renussha-ndlingarnes återställande, sitt infor¬
drade underdåniga utlåtande afgifva'.
I det för,sta af dessa trenne embetsmemorial har Chefen för
Eders Kongl. Maj:ts Statistiska Central-Byrå till en början och
såsom väsendtlig framlaggt den fordran på ett, nytt formulär för
prestbevis, att det för hela riket bör vara af en fullkomlig lik¬
formighet, för att i egenskap’ af utfl.yttningsbéty£ kunna uppfylla
sitt “ändamål, att tillförlitligt, fullständigt och tydligt meddela
“pastorsembetet i inflyttningsorten alla de för inskrifning i den-
“nas ministerial-böcker nödiga uppassningar, som afse säkerhet
“såväl för den inflyttandes civila rättigheter, som för pastors¬
embetet och samhället.Preéte-Stdndet är ock så långt ifrån
att vilja bestrida eller göra någon inskränkning i ett så vigtigt
postulat, att Pfésté-Ståndet fastheldre fullt instämmer i principen,
såsom välgrundad. Men då välbemälde Byråchef derefter än vi¬
dare utsträcker den föresätta uppgiften om flyttningsbevisens
likformighet i uppställningen ända derhän, att för presterskapets
officiela begagnande, vid utfärdande äfven af flertalet bland alla
de öfriga, mångå och olika, slags prestbetygen, jemväl skulle af
Eders Kongl. Maj:t föreskrifvas just enahanda och samma for¬
mulär, innehållande alla de åtryckta rubriker, som för det full¬
ständiga flyttningsbetyget böra ifrågakomma, hvarvid likväl, för
frejde- och arbetsbetyg m. fl. dylika, de rubriker a blanketten,
hvilka för särskilda-ändamål ej béhöfde afses, då bordé “lemnäs
antingen utan ifyllning eller öfv%rstrykas“ af bétygutgifvaren;
så käft Preste-Ståndet, i öfverensstämmelse med hvad jemväl
Dom-Capitlen och stiftens presterskap i allmänhet emot ett så¬
dant ; stadgande i underdånighet anfört, icke ahnat än på det
högsta- bestrida och förneka ali präctisk nytta af en så vidsträckt
yrkad likformighet för älla prestbet j’gsformulären. Preste-Ståndet
måste i déss ställe gifva den pastorala erfarenheten rätt, hvilken,
såsom ock i Memorialet anmärkes, tedän vid öfverläggningarna
om det framlagda formulärförslagets uppgörande, “yttrat tvek-
55
“samhet, huruvida en och samma formulär-blankett, med verklig
“fördel och tidsbesparing, skulle kunna användas, om ej för
“flertalet, åtminstone för en stor del af de betyg, som prester-
“skapet meddelar hvilka äro af mer än 50 olika arter. Ibland
dem förekomma åtskilliga attester dessutom så enkla och kort-
fattliga, t. ex. om blott ålder, frejd, nattvardsgång, eller derom,
att personen i fråga lefver, icke är gift, m. m, att den föreslagna
fullständiga formulärblankettens begagnande i sådana fall kunde,
för att granskas och för ändamålet completteras i de nödiga ru¬
brikerna samt med utstrykande af de onödiga, vara vida besvär¬
ligare och mera tidsödande, än ett slikt tillfälligt betygs directa
utskrifvande, utan all ledning af formulär. Att åter dervid lemna
flera eller färre, ja kanske de alldraflesta rubricerade raderna i
ett tillfälligt betyg alldeles öppna och utan ifyllande, skulle er¬
bjuda lika öppet utrymme för bedrägliga tillsattser och förfalsk¬
ningar, till betänklig våda för allmän rätt och säkerhet, — och
att åter betygutgifvaren skulle med bläck utstryka eller öfver¬
korsa alla de för betygets tillfälliga ändamål icke behöfliga ra¬
derna, med sina då till öfverlopps åtryckta rubriker å blanket¬
ten, — ett sådant förfarande med' de flesta åsätta momenterna
på ett sådant prestbevis skulle tvifvelsutan föranleda dertill, att
detsamma finge ett högst ovanligt och för hvarje öga stötande
utseende, som gjorde det mera likt ett annulleradt, kasseradt och
odugligt, eller till och mod förfalslcadt prestbetyg, än att någon
skulle obetingadt vilja tillerkänna det officiel! gällande kraft.
På grund häraf tillstyrker dérföre Preste-Ståndet i underdånighet,
att Eders Kongl. Majit blott så till vida täckes god¬
känna hvad af Statistiska Byråchefen föreslaget är,
att Eders Kongl. Majit i nåder anbefaller ett och
samma formulär blott för utflyttningsbevis, till be¬
gagnande i hela riket
I sammanhang med frågan om ett förändradt och likformigt
formulär för prestbevis åt utflyttande, har Byråchefen jemväl
tillstyrkt ett allmänt förbud för presterskapet, att meddela flytt¬
ningsbetyg till obestämd ort, under förutsättning dels att af ho¬
nom tillstyrkta s. k. ‘frejde- eller arbetsbetyg skulle vara tillräck¬
liga för sådana arbetssökande, som ej på förhand kunde be¬
stämma sitt blifvande hem, dels ock att endast fullständigt flytt-
“ningsbetygs företeende alltid borde utgöra vilkoret för inskrif¬
ning i den församling en person förr ej tillhört.“ Den sednare
af dessa förutsättningar, blott med den ändring uti vilkoret, att
der bör heta: “inskrifning i den församling, hvilken i prestbeviset
“är uppgifven såsom till fly ttningsort“, anser Preste-Ståndet redan
böra hafva egt kraften af allmänt gällande regel, så att ingen
nu bordt i någon församlings inflyttnings- och husförhörsbok in-
SG
förås och antecknas förr, iin han varit försedd med oell haft att
aflemna ett så fullständigt flyttningsbevis, som redan varit före-
skrifvet. — Hvad åter beträifar de så kallade frejde- och arbets¬
betygen, hvilka i Memorialet förutsättas böra och kunna temme¬
ligen allmänt inom riket begagnas; så är emot ett allmänt på¬
bud om deras utgifvande, för längre eller kortare tid, intill dess
ett ordentligt flyttningsbevis uttages, åt sådana personer, “som,
“för sin lifsbergning, beroende af arbetsgivare, icke på förhand
“kunna veta, hvarest och för huru lång tid de kunna lyckas
“att finna sådana1*, af åtskilliga bland Dom-Capitlen och stiftens
presterskap, som i ämnet sig i underdånighet yttrat, på ganska
goda skäl anfördt och anmärkt, att med dylika blott frejde- och
arbetsbetyg för kringvandrande personer i riket ej sällan bedrif-
ves ett stort ofog och vållas mycken oordning. Ty många de
sålunda interimitiskt betygade personerna underlåta sedan att
antaga fast och ordentlig tjenst, men drifva i stället, samt i för¬
litande på försvarskraften af det medförda arbetsbetyget, som vits¬
ordar att och hvar de äro kyrko- och mantalsskrifna, land och
rike omkring år ut och år in, under tiden alldeles okända till
uppförande och frejd för den församlings presterskap, hvarifrån
arbetsbetyget först utfärdades, ja! oftast utan all närmare själa¬
vård. Ett sådant, under en i sanning alltför fri och okontrollerad
flyttning hit och dit, längre eller kortare tid fortsatt oordentligt
lif slutar då vanligen och omsider med de äterhonimandes tillitande
af fattigvård i den församling, der de likväl, offrat kanske min¬
sta delen, om ens någon, af sin arbetskraft till nytta, men der
de, efter tiden för det erhållna arbetsbetyget, dock lyckats att,
ehuru obefintliga i orten, få i husförhörslängden till mantals¬
skrifning qvarstå, intill dess att de, med likväl fortfarande äf¬
ventyr för samma fattigvård, hädanefter må omsider kunna ur
berörda längd få afföras, på sätt om närmare föreskrifter i sådant
afseende en annan underdånig framställning af bemälde Byråchef
ock redan är till Eders Kengl. Majit, gjord, hvaröfver Preste-
Ståndet här nedan i detta underdåniga utlåtande, på nådigste
befallning, särskildt yttrande i underdånighet meddelar. Då dy¬
lika arbetsbetyg således lätteligen kunna, hvad erfarenheten, ty
värr! ock icke sällan bestyrker, missbrukas af sådana personer
“på rörlig fot“, hvilka ej sällan genom tiggande och bedrägerier,
så väl inom landet, som “för kortare eller längre tid utom riks-
“gränsen i grannstaterna söka sin lifsbergning**, hvarigenom ock
dessa betyg kunna komma att skäligen hänföras till dem, som
presterskapet, genom Kongl. Brefvet den 20 Mars 1733, dock
är förbjudet att meddela åt “kringstrykande tiggare'*; så torde
den största varsamhet af presterskapet erfordras, för att icke åt
hrem som helst utfärda dylika arbetsbetyg, om dc ock, för vissa
fall, icke kunna eller böra alldeles förbjudas och förvägras, blott
de då för ett angifvet och utsatt ändamål, samt om möjligt för
närmare bestämd tid och ort, utgifvas. Men att genom Eders
57
Kongl. Majfts Nådiga föreskrift få dem, om icke just anbefallda,
dock legaliserade, för alt kunna gälla, nästan i stället för tiytt-
liingsbevis, eller åtminstone på en oviss tid, intill dess den be¬
tygade personen, efter eget skön, behagar tinna lämpligt att ett
fullständigt flyttningsbevis uttaga: — det måste Preste-Ståndet
i underdånighet anse på det högsta otillrådligt.
Hvad sedan beträffar tillåtelse af eller förbud emot prester¬
skapets utfärdande af flyttningsbetyg till obestämd ort; så delar
deremot Preste-Ståndet fullkomligt byråchefens yttrande och för¬
slag, att så obestämda bevis för utflyttande bör presterskapet
alldeles förbjudas att utgifva; men i följd deraf jemväl förbjudas
att dem, för införande i ministerialböckerna, såsom författnings¬
enligt gällande antaga. Det är nemligen af erfarenheten tillräck¬
ligen bekräftade sanningar, hvilka ock i Memorialet såsom full-
giltiga skäl för ett sådant förbud äro anförda, att nemligen en
utflyttande person, med ett sådant till inflyttningsorten alldeles
öppet eller obestämdt lemnndt betj^g, under en längre följd af år
kan underlåta att förete detsamma till inskrifning i någon annan
församling, hvarigenom han, såsom ingenstädes i riket tillsvidare
kyrkoskrifven, väl undgår ej blott den årliga mantalsskrifningen
och folkräkningen till erläggande af allmänna och communala ut-
skylder, samt till beväringspligtens fullgörande; men ock till
egen skada ställer sig sjelf utom all kyrkans gemenskap och väl
behöflig själavård. Pör andra personer än gesäller och sjömän,
som för sig söka ett visst och särskildt slags arbete, hvilket kan
för dem medföra tätare ombyte af vistelseort, lin för andra, lärer
dock i allmänhet fråga knappast uppstå, att vid afflyttning ur
en församling icke ock kunna bestämdt uppgifva en annan för¬
samling, der de komma att stadna. Att några af dessa van¬
drande arbetssokare, äfven “med sitt fullständiga flyttningsbetyg
på fickan “, dock skola genom uraktlåtet aflemnande deraf, och
försummad anmälan att någonstädes bli kyrko- och mantals¬
skrifna, allt framgent komma att föra ett kringstrykande lif, är
visserligen att befara, såsom ock svårligen möjligt att alldeles
förebygga, lika litet med fullständiga flyttningsbevis som, och
ännu mindre, med åt dem utfärdade blott arbetsbetyg. Om lik¬
väl gällande föreskrifter i 5:te, 6:te och 8:de §§ af Nådiga För¬
ordningen den 20 Juli 1861 om mantals- och sk attsk r i fn i n gar nes
förrättande med all tillbörlig kraft och noggrannhet allestädes
handhades, så att vederbörande sexman, ordningsmän och rot¬
mästare med flera allvarsamt tillhölles, att, hvar i sin rote, sorg¬
fälligt efterforska och nyss före hvarje års mantalsskrifning hos
pastorsembetena och vederbörande polismyndighet,, helst vid ansvar
uppgifva arn några och hvilka främmande och okända personer
inom hvarje församling sig då uppehölle, samt der tagit sig äf¬
ven ett tillfälligt bo och hemvist, så att dessa, enligt samma
förordnings 6:te § 8:de morn., kunde åläggas att med bevis be¬
hörigen styrka, om och hvarest de för det följande året vore
58
kyrko- och mantalsskrifna; så är ock, enligt Byrå-Chefens och
Preste-Ståndets enstämmiga tanke, allt skäl att hoppas och för¬
vänta, det de ofvanomförmälda nu practiserade missbruken, vare
sig med utflyttnings- eller arbetsbetyg, skola mer och mer be¬
fordras till rättelse samt försvinna, så väl till själavårdens be¬
höriga liandhafvande med dylika personer, som ock till deras
vederbörliga kyrko- och mantalsskrifning någonstädes i riket,
för de årliga folkräkningarna.
Vidare har bemälde Chef i sitt Memorial ock ifrågasatt,
“huruvida ett fullständigt flyttningsbetygs företeende, till inskrif¬
ning i annor församling, än den, till hvilken detta betyg likväl
“blifvit utfärdadt, är berättigadt eller ej“; och har han, vid be¬
svarandet häraf, uttalat den åsigt, att pastors-embetets vägran
att sådant betyg emottaga, endast och allenast derföre, att det
vore till annan församling och flyttningsort stäldt, än der det
sedan blefve första gången till inskrifning inlemnadt, “skulle in¬
nebära en oberättigad inskränkning i den fria flyttningsrätten.“
Då det likväl till systemet af kyrko- och mantalsskrifning i
vårt land rätteligen hörer, att en persons förändringar och “om¬
byten af hemvist m. m. böra kunna oafbrutet följas, hvadan
“ock de kyrkliga längderna tagas i ständigt anspråk, för upp¬
lysning i detta hänseende, ej blott af enskilda, utan än mer
“af de flesta offentliga n^ndigheter11, på sätt jemväl i Memo^
rialet rätteligen är antydt; så, och då fullständigheten för dy¬
lika upplysningars meddelande onekligen samt helt och hållet
beror på de utflyttande sjelfva och de uppgifter, som desse, för
det erhållande beviset, meddela: fördenskull kan P.reste-Ståndet
ingalunda dela den i Memorialet sålunda uttalade åsigten, som
skulle vägran att å annor ort emottaga och inregistrera den
flyttande personen, än der, dit hans betyg är stäldt och utfär¬
dadt, på ringaste sätt hindra den fria flyttningen, Man kunde
ju ock eljest och med lika skäl invända alldeles detsamma emot
tvånget att låta sig kyrko- och skattskrif v as, der man har eller i
följd af sitt vistande bör anses hafva sitt bo och hemvist, elier att
ens anmäla, det man flyttar alldeles bort ur en församling.
Byrå-Chefen sjelf har ju dock, i sitt yttrande om obehörigheten
att utfärda flyttningsbetyg till obestämd ort, redan medgifvit, det
presterskapets vägran att meddela sådana betyg i sjelfva verket
ej i ringaste mån inskränker samma fria flyttningsrätt. Lika
litet inskränkes den ock af nu ifrågasatta stadgande. Dessa och
dylika ordningsföreskrifter åsyfta ock endast sådana civila och
borgerliga ändamål, för hvilka Staten har full rätt och befogen¬
het att anordna och föreskrifter meddela. Redan det i under¬
dånighet förordade, lämpliga förbudet, att utskrifva flyttnings-
bevis till obestämd ort, skulle ock eljest blifva utan allt dermed
åsyftadt gagn, om detsamma närsomhelst skulle kunna få öfver-
trädas och eluderas dermed, att den flyttande, för betygets er¬
hållande, uppgåfve blott en foregifven församling, dit han likväl
aldrig ämnade sig, mea endast i afsigt att. sedan, o;ch då det,
för honom folie sig lägligast, utan vidare åligganden att iakt¬
taga, inlemna det på en helt annan ort, än dit det lydde. Emed¬
lertid blefve det ju, om dylika flyttande personer, antingen till
obestämd ort eller ock till annan, är. deh i betyget uppgifna,
derest ej föreskrifter (ill rättelse i ett sådant förfarande mellan-
komme, för både myndigheter och enskilde, om ej omöjligt, dock
med största svårigheter förenadt, ätt t. ex. för arfsfrågor, samt
i brott- och tvistemål m. m. kunna följa dem i spåren och er¬
hålla nödiga upplysningar, hvarthän de, efter erhållet betyg,
sedan begifvit sig, ombytt hemvist eller blifvit kyrko- och man¬
talsskrifne.
Men af alla dessa, och dylika författningsöfverträdelser, vare
sig att för betygs erhållande icke uppgifva bestämd ort, eller
att inlemna ett, rörande tillflyttningsorten redan bestämdt och
fullständigt prestbetyg till pastors-embetet i en församling, dit
det likväl alls icke hörer, eller der det icke rätteligen får in¬
registreras, böra dock följderna och olägenheterna drabba den
sålunda obehörigen flyttande sjelf, derigenom att han skall kän¬
nas skyldig, på egen bekostnad, ifrån pastors-embetet i utflytt-
ningsförsamlingen anskaffa ett förnyudt betyg, med deruti utsatt,
då mera känd rätter tillflyttningsort. Likaledes flör det då o:ck
skäligen kunna åläggas hvarje så kallad resande gesäll och kring¬
vandrande- sjöman att, för erhållande af flyttningsbetyg, i likhet
med alla andra rikets innebyggare, ovilkorligen uppgifva den
stad eller församling, dit han åtminstone i första rummet ämnar
ställa sin vandring och söka sig arbete; ty äfven han bör väl
ock sjelf bäst veta, hvart han vill afgå, om han ock icke: alltid
kan veta och med säkerhet bestämma, livar han må komma att
stadna. Men om han då ock icke lyckas, att å den uti betyget
efter egen uppgift antecknade orten erhålla plats, för att ock
der kunna få sitt flyttningsbevis, inregistreradt, utan han nödgas
vandra vidare, innan honom medgifves att qvarstadna, efter
undfångst tillfälle för sitt yrkes utöfning, eller om han dertill
redan vunnit sitt ändamål, utan att ens hinna fram till den i
betyget omförmälda tillflyttningsorten, så bör han dock i dylika fall.
alltid ega förbindelsen att sjelf föranstalta om antingen betygets
återsändande till utflyttningsförsamlingen, att der få detsamma
i afseende på den nu vunna verkliga tillflyttningsorten rättadt
eller omskrifvet och återstäldt, eller ock ombesörja dess uppvi¬
sande å den deruti först angifna, men antingen icke alls eller
ock förgäfves besökta, tillflyttnings-församlingen, för, att der få'
det af pastors-embetet in- och utregistreradt igen, samt påteck-
nadt om: vidare flyttning till den ort, der personen nu, omsider
fått tjenst och arbete, och hvarest detsamma skyndesamt deref¬
ter bör inför pastors-embetet, till införande i ministerial-böc-
kerna, inlemnas. Till följd således af allt hvad i ofvanomför
60
mälda hänseenden här nu förekommit och är yttradt, tillstyrker
Preste-Ståndet i underdånighet,
a) att Eders Kongl. Majit behagade i nåder besluta och
meddela föreskrift derom, att andra, än för utflytt¬
ning, af presterskapet meddelade betyg, såsom frejde-
och arbetsbetyg, må utfärdas blott för bestämda ända¬
mål, hvilka då uti en sådan prest-attest skola upp¬
gifvas;
b) förbud emot presterskapets utfärdande af flyttniugs-
bevis till obestämd ort, samt
c) likaledes förbud emot presterskapets antagande, såsom
giltiga till inregistrering i ministerial-böckerna, af flytt¬
ningsbetyg, som antingen äro till obestämd ort ut¬
färdade, eller ock till annan församling än den, dit
de för inregistering varda inlemnade.
Efter förutskickande af dessa underdåniga anmärkningar
och framställningar, i ofvanberörda allmänna hänseenden, samt
med ledning af hvad Chefen för Kongl. Statistiska Central-By-
rån, i sitt omförmälda Memorial, rörande framlagdt förändradt
formulär för prestbevis i allmänhet och till utflyttningar i syn¬
nerhet, yttrat och hemställt, går Preste-Ståndet nu vidare, att,
vid de särskilda momenterna, raderna och rubrikerna i den af
bemälda Chef föreslagna formulär-blanketten till prestbevis, så
vidt den skulle afses till begagnande åt utflyttande personer, i
underdånighet underställa Eders Kongl. Majits Nådiga pröfning
förslag till åtskilliga ändringar och uteslutningar ur detta hans
betyg-formulär af vissa och flera, än de för det närvarande be-
höfliga, rent civila uppgifter af presterskapet om utflyltande
personer, hvilka uppgifter i både nu gällande betygsformulär och
i det till granskning företagna ännu qvarstå oförändrade sedan
tider, då likväl t. ex. andra grunder för och förhållanden med
fattigvårdsförbindelsen, än de nu gällande, m. m. voro, genom
sedermera upphäfda eller ändrade allmänna författningar, af be-
hofvet påkallade och i nåder föreskrifna, och af hvilka uppgif¬
ter andra aler äro af beskaffenhet, att, för dem tillkommande
fullt laga bevisningskraft, de böra utgifvas icke af presterskapet
yid den flyttandes förändrade och sednare vistelse-orter, utan
dels vid den församling, der han föddes, dels vid den, der hans
äktenskap genom lysning börjades eller genom vigsel fullborda¬
des m. m. Efter vidare framställning här nedan af Preste-
Ståndets, ifrån Memorialförfattarens afvikande, åsigter rörande de
såsom numera erforderliga afsedda uppgifterna i flyttningsbetyg
uti deras helhet, framlägges i underdånighet här längre ned och
i underdåniga Bilagan N:o 1 det formulärförslag till ett sådant
61
prestbevis för flyttande, hvilket Preste-Ståudet, i likhet med hvad
ock ifrån olika Cohsistorier och Stifts-presterskap] derom i un¬
derdånighet anfördt blifvit, för sin del i underdånighet jemväl
funnit kunna och böra för det närvarande motsvara alla skäliga
fordringar på presterskauets anteckningar och på det alltid in¬
skränkta utrymmet dertill i liusförhörsböckerna, utan att ock
öfver höfvan nedtynga Pastors-embetena med civila bokföringar
och ett vidlyftigt utskrifvande, utom en stor mängd andra och
lillfälliga attester, i synnerhet af de mest mödosamma, vanliga
flyttningsbétygen, hvilka mångenstädes för året kunna uppgå till
liera hundra, ja! till och med närma sig och öfvergå tusentalet.
Deremot, och för att i allmänhet, samt der betygsutgifvaren så
finner lämpligt, kunna af presterskapet, till erforderlig ifyllning
med bläck, allt efter olika ändamål, begagnas såsom blanketter
för dera af de öfriga och tillfälliga prest-attesterna, har Preste-
Ståudet nu ock uppgjort ett helt annat och enklare, till formatet
mindre samt till rubriker mycket fåtaligare förslag till betygs-
formulär, hvarom underdånig framställning jemväl här längre
fram, och i underdåniga Bilagan N:o 2 förekommer.
Ehuru sålunda af de begge olika pappersformaten för de
begge olika slagens prestbevis skilnaden dem emellan visserli¬
gen redan till det yttre och till storleken genast är för hvem
som helst och synnerligen för presterskapet så lätt i ögonen fal¬
lande, att det ena slaget omöjligen “kan komma att brukas i
stället för det andra hvilket deremot alldralättast skulle kunna
inträffa med den till format, storlek, rader och rubriker alldeles
uniforma betygblanketten, sora nu är under granskning, så skulle
det väl synas, som om någon särskild rubrik till öfverskrift å
flyttningsbetyg vore alldeles öfverflödig. En sådan kan dock
för den flyttande sjelf vara en lämplig erinran om attestens vigt,
och betydelse. Men i stället för den i Memorialet föreslagna
rubriken “prestbevis for“, hvilken var ämnad att, i händelse ett
och samma formulär blefve af Eders Kongl. Maj:t. i nåder anbe-
faldt att gälla för allehanda slags prestbevis, fullständigas med
vidare tillägg och utskrifvande af dess olika ändamål, såsom för
flyttning, frejd, arbete m. m. föreslår nu Preste-Ståudet i un¬
derdånighet, att midt på lista raden åtryckes: “flyttningsievie",
samt dessutom att årtalet i bråkform vid början af samma rad
måtte, såsom öfverflödigt, alldeles utgå, helst detsamma vid un¬
derskriften rätteligen och i alla fall mäste utsättas, äfvensom att
denna rad dessutom samt först till venster måtte åtryckas “N:o“,
för att derefter ur utflyttningslängden med ziffror inskrifvas lö¬
pande Arsnummer för den flyttande; kunnande vidare å samma
rad, om man så vill, åteckna» sidan i husförhörsboken, så att,
vid framtida möjliga behof och enligt betygets sålunda lemnade
anvisning, personen i fråga lättare må i samma bok kunna åter¬
finnas. Preste-Ståndet anhåller alltså i underdånighet,
62
att Eders Kongl. Maj:t behagade till detta Preste-
Ståndets underdåniga förslag i denna del lemna sitt
nådiga bifall.
För den flyttandes namn, stånd, embete eller yrke, allt
med tydliga bokstäfver och utan förkortning utskrifvet, föreslår
Preste-Ståndet lika underdånigt
Eders Kongl. Maj:ts Kådiga bifall dertill, att raderna
2 och 3 må lemnäs öppna, men med linier särskildt
utmärkta, såsom ock alla öfriga rader å formulär-
blauketten, der tomrum ar lemnadt framför eller efter
den tryckta rubriken, att af betygutgifvaren behöri¬
gen ifyllas, och att hvarje rad derjemte utmärkes
med vid dess början åtryckt ordniugsziffra, såsom
ock i Memorialet föreslaget är.
Till införande af den flyttandes födelseår, månad och dag
samt församling och län, är blott en enda rad desto otillräckli¬
gare, som der oek bör, dels med bokstäfver derjemte och näst
efter ziffrorna utskrifvas tiotalet och enheten af födelseåret, dels
ock meddelas samt inskrifvas, för separatister och i synnerhet
baptister, den numera alldeles oundgängligen erforderliga upp¬
giften derom, att den utflyttande “icke är enligt vår Svenska
kyrko-ordning döpt'’. Men att, såsom från något Consistorium
i underdånighet hemstäldt blifvit, å en särskild rad dessutom in¬
föra en ny rubrik: ”döpt“, anser Preste-Ståndet i underdånighet
desto mindre nödigt eller behöfligt, som erhållen döpelse just
måste vara regel för alla Evangeliskt-Lutherska Svenskar, hvar¬
före alltså för dem all anteckning om erhållen döpelse ju ock
voro fullkomligt obehöflig och öfverflödig; deremot kan och bör,
rörande undantagen derifrån med baptisten och andra, underrät¬
telsen om bristande dop lättast antecknas å den öppen lemnade
5:te raden. Efter ordet "Fodd" å dale raden bör för öfrigt ej
tryckas mera än ordet “är*, men icke årtalets begge första zift-
ror “18“, såsom i den granskade betygblanketten är föreslaget,
enär flyttande ännu förekomma, som äro födda å 17-hundratalet,
för hvilka eljest utstrykning skulle ske af den påtryckta, men
för dem ej passande, födelseårsbörjan 18 , . Årtalet må i stäl¬
let fullt utskrifvas nf betygförfattaren. Preste-Ståndet föreslår
derföre i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t, med nådigt bifall härtill, jem¬
väl behagade i nåder godkänna raderna 4 och 5, så¬
dana de i Preste-Ståndets underdånigst bifogade for¬
mulärförslag till flyttningsbetyg, Bilagan N:o 1, äro
upptagna.
63
De, till införande å raderna 5 och 6 i det nu granskade
betygsformuläret, föreslagna och äfven i hittills brukliga flytt-
ningsbevis rubricerade uppgifterna om den flyttande personens
föräldrar samt om den församling, och det län, dit dessa vid
hans födelse hörde, anser i underdånighet Preste-Ståndet, lika
med hvad flera af Consistorierna och Stiftens presterskap på
fullgoda, skäl anmärkt, vara numera alldeles obehöfliga och icke
heller alltid ens kunna, samt i vissa fall, såsom för oäkta födde,
icke skäligen höra i utflyttningsbevis inflyta. Dessutom och all-
dravanligast —n ty undantagen äro så ytterst få — tillhöra för¬
äldrarna just de församlingar, inom hvilka deras barn blifvit
födda. Den ena ortuppgift,en följer, i den alldra största allmän¬
nelighet, således efter regeln af den andra: eller vet man, hvar
barnet är födt, så felar det högst sällan, att man ju ock yet,
hvilken församling föräldrarna då tillhörde. Meti skulle likväl,
af några speciela anledningar, såsom i tillfälliga fattigförsörjnings-
irågor, en närmare undersökning och utredning.erfordras om den för¬
samling, hvilken den utflvttandes föräldrar, vid hans, födelse, tillhör¬
de genom kyrko- eller mantalsskrifning; så är då regressen jem¬
väl alltid öppen, att härom rådfråga den församlings ministerial-
böcker för uppgifvet år, i hvilken den, flyttande, enligt pres.tbe-
viset skall vara född, och der upplysning i frågan säkrast, samt
endast med fullt legal verkan, är att tillgå och bör sökas. För
öfrigt förekommer numera allmänt i hola riket det särdeles
vigtiga hindret för en sådan, ganska ordrik, officiel anteckning i
husförhörsboken, om hvarje der inskrifven persons föräldrar med
deras kyrko- och skattskrifningsort vid samma persons födelse,
att uti det i nåder anbefallda formuläret till dessa kyrkoböcker
alldeles saknas utrymme för denna, jemte, åtskilliga andra, men
ändå nödvändigare, anteckningar, såsom om frejd, äktenskapsle-
dighet, vägrad både döpelse och Nattvardsgång m. m. för att
kunna ens läggas till osviklig grund för allas deras vitsordande
af prestarskapet, under embetsmannaansvar, i de utfärdande flytt-
ningsbevisen. I följd häraf hemställer Preste-Ståndet i ali un¬
derdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t må täckas i nåder bifalla, och
föreskrifva uttagandet alldeles ur det nya formuläret
för flyttningsbevis af dessa begge rader och rubriker
för hittills brukliga, men numera öfverflödiga och
stundom obehörigt sårande, anteckningar.
Då för längre anteckningar om dels genom vigsel redan
fullbordade, dels genom offentliga löften och trolofuingar eller
ock genom laga lysning blott påbörjade äktenskap, i vissa sär¬
deles omständliga fall, endast 2.ne rader i betyget ej torde gifva
tillräckligt rum; så lärer ännu en tredje rad dertill böra i flytt¬
64
nings-bevis-formulären lemnäs öppen, hvartill Presté-Ståndet i
underdånighet förordar
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall.
För hvarje infödd Svensk Ur det, enligt författningarna,
obligatoriskt, att vara vaccinerad. Detta är således regeln. Blott
sällsynta äro oek de undantag derifrån, som numera i försam¬
lingarna förekomma, eller då nemligen ännu blott späda barn
med föräldrarna afflytta, innan vaccinationen för året vidtagits
inom communen. Upplysningen härom borde väl då ock hvarje
pastor lämpligare böra och kunna i flyttningsbetyg inskrifva
omedelbart efter uppgiften när och hvar barnet föddes, än att
en för de alldraflesta utflyttande alldeles onödig rad upptages i
betyget för rubriken: “Haft skydds- eller vaccinkopporPreste-
Ståndet anser således i underdånighet hela denna särskilda rad
och rubrik böra ur fiyttniugsbelygeu, utan all skada, kunna
utgå, derest Eders Kongl. Majit ock täckes lemna Sitt nådiga
bifall till den ändring, i berörda afseende, af föreskriften i 13 §
mom. a) uti Eders Kongl. Maj:ts Nådiga reglemente för vacci¬
nationen i Kiket den 29 September 1853, så att der måtte ora
utflyttande ej stadgas annat och mera, än just hvad ock i 15:de
§ af Kongl, reglementet den 6 Mars 1816 redan föreskrifvet
var, rörande anteckning i flyt.tningsbet.ygen blott om de med
utflyttande föräldrar medföljande barn, huruvida de blifvit behö¬
rigen vaccinerade eller icke. Grunden för detta inskränkta stad¬
gande om vaccinationsuppgift den tiden blott för utflyttande barn
var otvifvelaktig! den, att man då ännu icke kuude anse alla
äldre personer i Sverige vara skyddskoppympade, hvarom ock
derföre intet vitsord erfordrades i deras utflyttningsbetyg, men
deremot torde detta ovilkorligen om barnen intygas. När det
åter numera, i regeln, bör gälla öfverallt i landet, om äfven alla
de äldre, att de äro vaccinerade; så kan ock nu lika litet som
år 1816, och ännu mindre än då, i flyttningsbevisen behöfva
at,t vitsordas deras vaccination: deremot bör ännu gälla detsam¬
ma, som år 1816 föreskrefs, att nemligen i ufttyttningsbevis om
barn skall attesteras och uppgifvas, om de äro skyddskoppympade
eller ej. Till denna underdåniga hemställan vågar derföre Pre-
ste-Ståndet i underdånighet anhålla
om Eders Kongl. Maj:ts Nådiga bifall.
Men skulle denna, om alla andra flyttande, än om barn,
numera öfverflödiga anteckning dock af Eders Kongl. Majit pröf-
vas icke kunna i flyttningsbevisen alldeles undvaras, och då,
enligt Memorialet, den förr vanliga alternativa uppgiften, om den
fia
flyttande haft skydds- eller smitt-koppor, ej vidare lärer vara af
nöden ; så anser Preste-Ståndet ock obehöfligt att i rubriken
lemna tomrum emellan orden “hrrft“ och “kopporu, såsom Byrå¬
chefen dock föreslagit, enär deremellan ändå intet unnat skulle
införas, än ordet “skydds-“ eller “vaccin-,“ hvadan denna rubrik
då bör fullt åtryckas: “haft skyddskoppormed någon indrag¬
ning på raden, att för den utan framgång ympade eller alls icke
vaccinerade må kunna framför rubriken tillskrifvas: “Icke
Preste-Ståndet får derföre såsom alternativ i underdånighet
föreslå
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall åtminstone till
denna förändring, derest Eders Kongl. Hajd ej skulle
finna skäl, att nådigst anbefalla uteslutande ur flytt-
ningsbevisen af hela denna uppgift på en särskild rad.
Tionde raden i det granskade formuläret, oni antecknande
i betyget af den församling, hvarifrån samt året, när betyghaf-
varen sist inflyttat till den commun, hvarifrån han nu afflyttar,
anser i underdånighet Preste-Ståndet jemväl böra ur betyget
alldeles utgå, och presterskapet derigenom numera befrias ifrån
införandet af denna uppgift, såsom af alls intet behof, ej hel¬
ler af någon den ringaste nytta att kännas i den församling,
dit inflyttningen nu sker. Det är dessutom i alla fall obe¬
kant, hvilka socknar eller communer, hvar efter annan, dem
personen i fråga tillförene kan hafva tillhört efter födelsen, innan
han inflyttade till den, derifrån betyget honom nu skall med¬
delas. Många flyttande äro dessutom aldrig annorlunda, än blott
genom födelsen, och icke genom någon flyttning, komna till den
församling, de nu gå att lemna. Kubriken och raden är ju för
sådana, ganska många fall alldeles onödig. Andra flyttande åter
txeta icke att sjelfva uppgifva tiden, helst om den är något längre
framliden, då de inflyttat. Icke kan väl heller meningen vara,
att pastorsembetet då skulle vara förpligtadt att, blott för denna,
af verkligt behof alldeles icke påkallade anteckning i betyget, gå
i husförhörsböckerna år efter annat tillbaka, från det ena flytt-
ningsstället till det andra i församlingen, och ju flera dessa
flyttningsställen der varit, desto svårare att omsider få reda
på året och socknen, hvarifrån inflyttningen först skedde. Men
denna uppgift i flyttningsbetygen uppfyller icke heller ändamålet
af en tillräckligen legalt bevisande handling, då fråga kan upp¬
stå att få veta alla de församlingar, der de flyttande tillförene må
hafva varit, en viss tid, kyrko- och mantalsskrifna, t. ex. rörande
ett sednare yppadt behof af fattigvård m. m. Ty då måste man,
för att vinna fullt laglig bevisning, gå ifrån den ena socknen, en¬
ligt både husförhörs- och flytt ningsböckerna, till den andra med
forskningarna så långt tillbaka, som för ändamålet väsendtligen
CG
är nödigt. I’å nu anförda skäl hemställer alltså Preste-Ståndet i
underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder föreskrifva,
att den å 10:de raden i det granskade betygsformu-
|äret afsedda anteckningen af tid och ort, när och
hvarifrån inflyttning skett, skall utgå ur det nya be-
tygsförmuläret.
Med bibehållande af raden 11 i det granskade betygsformu-
läret, torde likväl de deruppå följande begge rubricerade raderna
12 och 13, enligt Preste-Ståndets underdåniga åsigt lämpligast
kunna inskränkas till blott en enda, samt åtecknas sålunda: läser
utantill lcatelcesen med förklaringen", enär, då afseende här göres
på blotta minnesuppfattningen, denna väl ock i allmänhet, för
en och samma person, torde i verkligheten vara så föga skilj¬
aktig, det ina nu gälla den ena eller andra, föresltrifna läro¬
bokens innehåll, att ju enahanda vitsord om utanläsningen af
dem begge med goda skäl må kunna meddelas. Skulle åter
betyghafvaren icke utanläst mera af de anbefallda läroböckerna,
än katekesen, hvarmed då enligt gällande stadgar alltid måste
menas Luthers lilla katekes; så har betygförfattaren blott att
öfverstryka de begge andra orden: "med förklaringen", hvadan
Preste-Ståndet i underdånighet förordar
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall den ofvan före¬
slagna förändringen i betygsformuläret.
Rubriken i 14:de raden: " christen domskunskap", såsom om¬
fattande mera, än der skäligen afses bör, eller jemväl allt, hvad
i de närmast föregående rubrikerna om innan- och utanläsning
inneliålles, hemställer Preste-Ståndet i underdånighet
måtte af Eders Kongl. Majit varda i nåder bifallen
till utbyte emot den hittills vanliga och mera exacta
rubriken: “förstår salig hetsläran", såsom ock mera
lämpad för användandet derom af enahanda graderade
adverbialbetyg, som begagnas för att vitsorda, huru
den flyttande "läser innan- eller utantill
I sammanhang härmed torde ock böra tagas i öfvervägande,
hvad i Memorialet anförts, rörande de öfverallt till begagnande
föreslagna orden, med hvilka i pfestbevis utmärkas böra de gra¬
derade letygen och omdömena om kunskap och begrepp. Huf-
vudbetygen äro Väl i allmänhet i Memorialet förordade att få
07
blifva de 3:ne, äfven af Kyrkolagscomitden föreslagna: “god“
eller det adverbialt motsvarande “väl", samt “försvarligt oell
“svag'1, lien ifrån den pastorala erfarenhetens synpunkt är ock,
enligt Memorialet, ifrågasatt en ännu högre grad, eller “berömligt.
Preste-Ståndet kan dock icke dela denna åsigt, enär oneklig! är,
att den, sorn laser elbir förstår “väl" också hur “god" ehristcn-
domskunskap och tvärtom, hviket visserligen kan vara beröm-
viirdt; meli om den personen ock är förtjent af beröm derför, så
kali det med skäl dock sättas i fråga, om det är rätt lämpligt,
att i ett flyttningsbetyg ännu med ett annat'och ytterligare ord eller
loford likasom utmärka och prisbelöna välläsningen. Nådigt faststäl¬
lande af de förstnämnda frenne bufvudbefygen v l, försvarligt och
svagt, för att dermed Uttala det omdöme, som den flyttande enligt, hus¬
förhörsboken1 äfven erhållit, i de frenne kunskapshänseendeu, som
omförmalas i det granskade formulärets fyra räder, eller Urte
till . Och med den 14:de, men i Preste-Ståndets underdåniga för¬
slag blott rubricerade Sine särskilda raderna 9, 10 och 11 i be¬
tyget, förordar fördenskull Preste-Ståndet i underdånighet; kun¬
nande, då i blott tillfälliga prestbevis christendomslcunslcapen i
allmänhet vitsordas, äfven användas epiteterna: “god“, “försvar¬
ligt Qpjj Ugyag".
Men om ock, för det ringa utrymmets skull i motsvarande
koluroiier af husförhörsboken, presterskupet må vara tillåtet, att
der nödtvUnget använda de emot dessa 3:ne omdömen motsva¬
rande bokstdfstecknen a, b och e; så anser dock Preste-Ståndet,
lika med Pyrå-Ghefen, nödigt att förbud i Nåder meddelas pre-
stétskåpet att, för uttryckande i flyttning sbetyg en af dessa omdö¬
men, begagna1 samma blotta '■ bokstaf »tecken, eller andra dylika för¬
kortningar. Till hvad sålunda hur ofvan nu är i underdånighet
framställdt och förordadt, anhåller Preste-Ståndet
att Eders Kohgl. Maj:t behagade i nåder lemna Sitt
bifall.
Den indragna rubriken å 15:de raden af det granskade
betygformuläret: — “bevistat christendomsförhör“, anser i under¬
dånighet Preste-Ståndet, lika med åtskilliga Consistorier och
stiftspresterskap, samt på den goda grund, att alla dessa prest er¬
skåpet ålagda “förhör" just afse intet annat, än christendomen
och dess sanningar, enligt den Heliga Skrift och de anbefallda
läroböckerna, i det nya: blifvande formuläret böra förändras till:
“Bevistat förhören", utan rubrikens indragande på raden, så att
medelhart derpå må kunna antecknas det omdömet härom:
“flitigt", “sällan“ och aldrig", eller i vissa fall någöt särskildt
utmärkande betyg, hvaraf den flyttande under sin vistelse i för¬
samlingen må hafva enligt husförhörsboken gjort sig förtjent; och
underställer Preste-Ståndet underdånig3t
CS
detta ändringsförslag Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröf¬
ning till bifall.
För alla nödvändiga uppgifter oell anteckningar om och hvar¬
före någon är förhindrad att begå H. H. Nattvard, såsom för
affall till baptism, förnekelse af confirmation, underlåten enskild
skrift, m. m. hvilka uppgifter, i närvarande religiöst oroliga tid,
lätt kunna komma att upptaga mera rum å betygen, än hittills
behöfligt och afsedt varit, lärer böra i underdånighet tillrådas,
att åt denna rubrik afsätta 3:ne öppna rader, såsom icke sällan
ml erforderliga. Preste-Ståndet tillstyrker derföre i underdånighet,
att Eders Kongl. Majit behagade till hvad härom nu
är i underdånighet framställdt lemna Sitt Nådiga bi¬
fall, samt godkänna rubriken, sådan den finnes af
Preste-Ståndet i dess underdåniga förslag till fLytt-
ningsbevis å 13:de raden införd.
Sedan Rikets Ständer för deras del beslutat, och derest
Eders Kongl. Majit finner godt i Nåder gilla och stadfästa en
sådan författning, “att i de fall, då enligt särskilda författningar
“det är presterskapet anbefalldt, att meddela betyg om personers
“frejd, dermed allenast förstås intyg, huruvida den ifrågavarande
“personen, vid den tid då frejdebetyget meddelas, är genom
“domstols utslag, deri ändring ej skett, dömd medborgerligt för¬
troende förlustig för alltid eller för viss tid, i hvilket sist-
“nämnda fall betyget skall innehålla uppgift, när utslaget blifvit
“gifvet; skolande prestbevis, som vid afflyttning ur församling
“meddelas, med afseende å kyrkotukten innehålla, huruvida den
“ifrågavarande personen då är till följd af begånget brott från
“delaktighet i den Heliga Nattvarden utestängd, eller enligt Kyrko¬
hagen varnad att derifrån sig afhålla, eller underkastad sådan
“kyrkotukt, som enligt Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862
“af kyrkoråd utöfvas*1; så torde allt, hvad Chefen för Kongl.
Statistiska Central-Byrån, om betygsgradationer för frejd i prest¬
bevis, enligt hvad hittills allmännast varit öfiigt, i sitt embets-
meraorial anfört och föreslagit, dåmera få anses blifva utan all
practisk tillämplighet. Presterskapet skulle nemligen då ej vi¬
dare ega att, hvarken i flyttningsbevis, ej heller i de hittills
brukliga frejdebetygen, yttra annat, än blott och bart ett inty¬
gande om en person i fråga, att densamma genom domstols
laga kraftvunna utslag blifvit dömd medborgerligt förtroende för¬
lustig för alltid eller för viss tid. Lämpligast torde då ock ru¬
briken : “frejdén“ på 16:de raden i Preste-Ständets underdånigst
uppgjorda formulär till flyttningsbevis, blott med prepositionen
aOmu der framför, kunna bibehållas, med vitsordande derefter
af
69
af det vanfrejdande förhållandet med dem, som blifvit dömda
medborgerligt förtroende förlustiga. Slutligen skulle ock å dessa
trenne rader 16, 17 och 18 blifva presterskapet lämpligt tillfälle
lemnadt, att i kyrkligt afseende intyga och upplysa, om och hvar¬
före en person vore underkastad sådan kyrkotukt, som enligt
Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862 af kyrkoråd utöfvas.
Rörande laga hinder för Nattvardens åtnjutande enligt Kongl.
Förordningen den 4 Maj 1855 eller afrådandet derifrån enligt
Kongl. Kyrkolagen, är för öfrigt utrymme beredt för antecknin¬
gar å 13:de, 14:de och 15:te raderna af Preste-Ståndets fram¬
lagda formulär till flyttningsbetyg. Till hvad i detta afseende
härofvan sålunda i underdånighet föreslaget är, anhåller Preste-
Ståndet lika underdånigt om
Eders Kongl. Majds Nådiga bifall.
Inom Preste-Ståndet hafva emellertid skäliga tvifvelsmål
uppstått, om, huru och med hvilka uttryck presterskapet, i fall
den föreslagna lagstiftningen om utfärdande af frejdbevis blefve
af Eders Kongl. Maj;t i Nåder gillad och fastställd, skulle, en¬
ligt de många särskilda i detta ämne redan utfärdade och gäl¬
lande Kongl, föreskrifter, t. ex. blott om betyg för dem, som
söka att ibland gemenskapen af krigsfolket tili lands och vatten
i Eders Kongl. Maj:ts och Kronans tjenst varda antagna, numera
intyga samt till erforderlig ledning för befälets omdöme och beslut,
vitsorda de för samma beful okända personernas goda namn och
ärliga frejd, hvilket intyg varit och är ett oundgängligt antagnings-
ocli inträdesvilkor, — för att icke nämna alla de andra fall, då
prestbetyg om ärlig frejd äro föreskrifna. Preste-Ståndet har
ock icke tvekat, att vid detta tillfälle i underdånighet fästa
Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på de hvarandra så¬
lunda möjligen motsägande stadgandena, nemligen de äldre om
erforderliga positiva vitsord öfver frejd och det nu af Rikets
Ständer i underdånighet föreslagna, hvilket dock ej medgifver
mera, än blott det negativa betyget om vanfrejd. I lika under¬
dånighet vågar nu Preste-Ståndet ock fästa Eders Kongl. Maj:ts
höga uppmärksamhet derpå, samt anhålla om nådigt meddelande
af behöfliga föreskrifter derom, huruvida, derest den af Rikets
Ständer i underdånighet föreslagna frejdebetygsförfattningeu blif-
ver lag, presterskapet må så väl i flyttningsbetyg, som i till¬
fälliga attester meddela något eller allsintet intyg om sådana
personers frejd, hvilka, före den nya strafflagens antagande, blif¬
vit för sådana brott dömda, som då medfört vanfrejd. Det synes
nemligen af de nya principernas tillämpning böra följa, att den,
som redan för flera ur tillbaka blifvit för ett ännu mindre brott
sakfälld och vanfrojdad, jemväl numera må erhålla den rehabi-
Högv. Pr.-St. EnsIc. Uts/c. Lag-Afd. Uti. 2'
ro
litation, 6om den nya strafflagen beviljar deni, hvilka hädanefter
till dylikt brott göra sig skyldiga. Men då det icke kan till¬
komma presterskapet, att efter egen ompröfning meddela en så¬
dan rehabilitation, får Preste-Ståndet i underdånighet anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t, genom särskild nådig författ¬
ning, täcktes bestämma och förordna, i hvilka fall och
under hvad vilkor intyg om sådana personers van-
frejd, hvilka längre eller kortare tid fåre den nya
strafflagens utfärdande blifvit för vanfrejdande brott
dömda, i prestattesterua bör meddelas, äfvensom i
Nåder föreskrifva, om och huru af presterskapet de¬
ras frejd, enligt nu gällande stadgar derom, framde¬
les ock vitsordas må, om hvilka ingen underrättelse,
rörande vanfrejd genom förlusten af medborgerligt
förtroende, förekommer att meddela.
Men skulle Eders Kongl. Maj:t ej pröfva skäligt, att i Nå¬
der godkänna Rikets Ständers ofvan ofta omförmälda underdåniga
förslag, rörande presterskapets härefter utfärdande frejdebelyg,
utan förhållandet dermed komme att förblifva vid hvad derom
hittills stadgadt och öfligt varit; så utbeder sig Preste-Ståndet,
att derom nu få i underdånighet anföra följande. Omdömena
om frejd, hvilka aldrig böra få af presterskapet med blott tec¬
ken och förkortningar angifvas, hvarken i husförhörsböekerna
eller i flyttniugsbetygen, utan skola i afseende på särskilda för¬
hållanden och brott, hvarföre den flyttande blifvit dömd med¬
borgerligt förtroende förlustig för kortare, längre eller all tid,
men orsaken dertill, alltid tydligen antecknas och utskrifvas, och
har, i stället för de i memorialet föreskrifna betygs-gradationerna:
“hedrande", "god" och “oklandrad“, Preste-Ståndet, i närmaste
likhet med dem Kyrkolags-comitéen föreslagit, nemligen '‘välkänd",
"ärlig" och "oklandrad", funnit de antagligaste vara följande
trenne: "god", "ärlig" och “oklandrad“. Preste-Ståndet anhåller
således alternativt,
att detta förslag, i fall af Nådigt afslag å det förra,
måtte af Eders Kongl. Maj:t i nåder godkännas.
Den, enligt rubriken å 20:de raden af det granskade betygs-
formuläret, af pastor äskade anteckningen i flyttningsbeviset
derom, att behörigt afskedsbetyg är inför honom företedt, enligt
46:te paragrafen i Kongl. Legostadgan för husbönder och tjenste¬
hjon den 23 November 1833, finner Preste-Ståndet, i likhet med
hvad från åtskilliga stift ock är i underdånighet yrkadt, sig böra
lika underdånigt tillstyrka att numera alldeles upphöra. Den ät
71
till sin grund oriktig, såsom uppenbart stridande emot den all¬
männa regeln, att ingen får vittna i egen sak; hvaremot genom
denna anteckning pastor dock vittnar sjelf om sig och intygar,
att han riktigt fullgjort, hvad författningen honom ålägger, att
nemligen ej hafva utfärdat flyttningsbeviset, utan att han först
sett och inhemtat, hvad tjenstehjönets erhållna och för honom
företedda afskedsbetyg ifrån husbonden innehåller. Den är ock
vidare alldeles obehöflig i allt pastoralt hänseende att meddelas
presterskapet till kännedom i tillflyttningsförsamlingen. Dessutom
är och blir denna rubrik jemväl alldeles onödig och öfverflödig
i betyg för en stor mängd andra utflyttande personer, än egent¬
liga och lagstadda tjenstehjon: såsom för husbönderna sjelfva, för
barn ur föräldrarnas hus, för soldater, fria arbetare, backstugu-
och inhyseshjon m. fl. hvilka alla ingen husbonde öfver sig egt
och således intet afskedsbetyg kunna förete. Som för öfrigt ingen¬
städes finnes af Eders Kongl. Maj:t i nåder anbefalldt att sådant
åliggande för presterskapet, att uti flyttningsbevis intyga det
tjenstehjon behörigen uppfyllt den i ofvanberörde 46 § af nådiga
Tjenstehjonsstadgan dem föreskrifna skyldighet; så tillstyrker
Preste-Ståndet underdånigst,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder anbefalla upp¬
hörandet af denna anteckning.
Sedan genom Kongl, påbudet den 30 Augusti 1811 prester¬
skapet ålades skyldigheten, att i flyttningsattesterna vitsorda
tjenstehjonens mer eller mindre arbetsduglighet, så frikallades det
dock snart, eller genom Kongl, påbudet den 28 October 1812
om mantalsskrifning, husförhör och prestbevis, å nyo ifrån detta
åliggande i dess helhet, men borde dock i flyttningsbevis uttryck¬
ligen utsätta det negativa vitsordet, om den flyttande vore
“vanför eller till arbete oförmögen“; men huruvida personen var
“arbetsför“, derom blef hvarken då ej heller derefter någon
föreskrift lemnad, att i flyttningsbeviset meddela positivt vitsord
Vid samma tid ännu och allt derefter, intill dess nyare författ¬
ningar utfärdades om fri flyttning, — enligt sednare Kongl. Pör-
orduingarne om fattigvården i riket, hvarenligt “ingen må, i och
“för äfventyret af framtida fattigvårdstunga, inskränkas i rättig-
“heten att välja vistelseort, der honom sådan af andra skäl ej
“lagligen kan förmenas11, — kunde den inflyttandes “vanförhet“
af hans tillflyttningsförsamling åberopas såsom skäl för att hindra
en sådan lytt persons der tillämnade kyrko- och mantalsskrif¬
ning, samt sålunda utverka hans qvarskrifvande hos utflyttnings-
kommunen, till kanske synbarligen snart behöfligt åtnjutande der
af fattigvård. Men då församlingarnas pligt att försörja de fat¬
tiga numera hvilar på förändrade och helt olika grunder emot
förr; såär ock skyldigheten för presterskapet att i flyttnings-
72
bevisen vitsorda hvarje ilyttandes i allmänhet och tjenstehjonens
samt arbetares i synnerhet större eller mindre arbetsförmåga,
under sådana förändrade förhållanden, af alls ingen betydelse.
En sådan omständighet hindrar dem nu icke att fritt flytta och
kunna få kyrkoskrifvas. Huruvida dessutom en utflyttande är
“arbetsför“ eller ej, ligger ock icke alltid inom presterskapets
förmåga att på embetsansvar fullt kunna bedomina och samvets¬
grant intyga. Undersökningen derom och betyget deröfver till¬
hör fastmera läkarens men icke prestens tjensteåliggande, i de
fall då visshet derom fordras; eljest är ock vitsordet derom onö¬
digt. Preste-Ståndet, som ock härutinnan delar presterskapets i
många stift yttrade tankar, hemställer derföre i underdånighet,
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall, att antecknings-
skyldigheten i flyttningsbevisen om de betygades ar¬
betsförmåga måtte hädanefter komma att upphöra.
Jemlikt Eders Kongl. Haj:ts Nådiga Förordning den 9 Fe¬
bruari 1861 §24 mom. 1 och 2, om allmänna Beväringens mönstrin¬
gar och öfningsmöten, samt på grund af Kongl. Kungörelsen den
13 November 1860 om allmänna Beväringen, är presterskapet
ålagdt, att ej mindre i husförhörsböckerna föra en mängd anteck¬
ningar, utan äfven att i flyttnings-bevisen kunna vitsorda, om
en utflyttande beväringsskyldig person har fullgjort denna sin
pligt till någon del, helt och hållet, eller ock alldeles icke. Nu
skall denna beväringspligt efter regel i allmänhet fullgöras med
2:ne års deltagande i beväringsmöte och exercis, eller ock kan
den, enligt Kongl. Kungörelsen den 11 Augusti 1863, afbördas
genom blott 2:dra årets beväringsvapeuöfning, med befrielse ifrån
det Usta årets möte, så vida ynglingen med behörigt bevis styrka
kan, att han under minst ett år, såsom activ medlem af frivillig
skarpskytteförening, deltagit i skarpskyttecorpsens öfningar, hvilka
gifvit honom en sådan färdighet i vapenföring m. m. att den af
tillförordnad officer ur arméen anses motsvara en läraktig be-
väringskärls, efter första årets möto m. m.: men ynglingen
kan ock ifrån beväringspligtens fullgörande alldeles befrias ge¬
nom erhållna frisedlar, dels enligt 11 § 2 mom. i först omför-
mälda Kongl. Förordning 1861, att han blifvit casserad för alltid,
såsom oduglig till krigstjenst; dels enligt 11 § 3 mom. af samma
Nådiga Förordning och 4 § 1 mom. i Kongl. Kungörelsen den 13
November 1860, att han såsom varande i krigstjenst vid arméen
och flottan, eller vid lots- och fyrings-verken m. m. anställd,
är från beväringsskyldigheten befriad, med vilkor att, om anlednin¬
gen till undantagandet derifrån upphör före beväringsålderns slut,
vid nästföljande mönstring inställa sig att, om han befinnes antaglig,
för återstående beväringstid i beväringen deltaga; dels att lian
genom erlagd afgift till Allmänna Boväringsfonden, enligt 12 § i
T3
1861 års ofvanberörda Nådiga Förordning är från beväringsvapen-
öfningen i fredstid befriad, hvarförutan ynglingar ock kunna här¬
ifrån befrias, på det sätt och af de öfriga anledningar, som
16 § 1 och 2 morn. i 1861 års Förordning, jemförd med
4 § 2 mom. i Nådiga Kungörelsen den 13 November 1860, om¬
förmäla. Härtill kommer oek, att yngling, som utan laga förfall
uteblifver ifrån mönstring eller obehörigen undandrager sig ålig¬
gande tjenstgöring, har förpligtelsen att, förutom erläggandet af
vitesbot, qvarstå vid beväringsskyldigheten i 5 år ytterligare,
om han undanhållit sig ifrån första årets möte, och under 4 år,
derest han försummat andru årets vapenöfning. Att således öf¬
ver alla dessa invecklade förhållanden med de i beväringsålderu
varande kyrkoskrifna ynglingarna, och för hvar och en af dem
särskildt i Husförhörsböckerna införa och complettera behöriga
och tillförlitliga anteckningar, samt dem i flyttningsbet3rgen, så
länge hvarje flyttande ynglings beväringsålder ännu varar,, ut¬
skrifva: det allt skall nu författningsenligt åligga vederbörande
kyrkoherdar. Men utom det, att det af Eders Kongl. Majit, ge¬
nom nådigt circulärbref af den 27 April 1860, fastställda for¬
mulär för husförhörsböckerna alldeles icke lemnar något enda ut¬
rymme för alla dessa, så särdeles vidlyftiga anteckningar, jemte
det som måste upptagas af alla andra och rent pastorala upp¬
gifter, hvilka det med fullt skäl tillhör presterskapet att om för¬
samlingsmedlemmarna inskrifva, såsom om frejd och äktenskaps-
ledighet m. m. uti den så inskränkta kolummen i husförhörs¬
boken, att den är blott 1 ‘ å 2-| tum bred, allt efter som hus¬
förhörsboken är beräknad för 10 eller 5 års varaktighet; så vill
det i underdånighet synas Presteståndet uppenbart, att hela denna
vidsträckta bokföring s-åtgärd för ett Evangeliskt presterskap, med
helt andra skyldigheler, ligger alldeles utom dess embetes både
befogenhet och möjlighet att utföra. Det torde för öfrigt alldra-
närmast böra tillhöra hvarje beväringsskyldig yngling, såsom hans
ovilkorliga pligt och förbindelse, att, när det ifrågasattes, sjelf
kunna med särskilda, erhållna bevis styrka, om och på hvad sätt
samt till huru stor del han sin beväringsskyldighet fullgjort, lika
väl som han ju ock sjelf redan bör med bevis styrka, om han derifrån
är alldeles eller , mer och mindre befriad. I de flesta af här ofvan
omförmälda fäll bör detta ock vara honom lätt, derigenom att
han, t. ex. vid behöriga mantals- och skattskrifning ar, till rättelse i den
der upprättande b ev äring släng den för hvarje församling, ochefter upp¬
maning dertill i den allmänna Länskungörelsen om hvarje års
mantalsskrifning, ordentligen och vid äfventyr att i årets exercis
eljest deltaga, har att förete de honom tilldelade frisedlarna eller
betygen till befrielse. Om nu Eders Kongl. Majit skulle härtill
i nåder täckas lägga och anbefalla endast förbindelsen för veder¬
börande Beväringsbefäl, att, genast efter hvarje slutadt bevä-
ringsmöte* genom regementsskrifvaren eller dertill förordnad per¬
son, åt hvar och en af der från mötet hemåtvändande beväring»-
71
ynglingarna meddela embetsbetyg å tryckt formulär derom att de
fullgjort vapenöfning för deras förda eller andra beväringsår
hvilket mötesbevis ynglingarna derefter borde i Nåder förklaras vara
förpligtade att under hela tiden, så länge deras beväringsålder och
skyldighet fortfar, lika med dem, som hade frisedlar från bevä-
ringsskyldigheten, förvara och uppvisa vid vederbörande mantals-
skrifningar, der de hvar och en blefve för det kommande året
kyrkoskrifna; — så vore derigenom den lättaste och tilläfven¬
tyrs säkraste samt mest ändamålsenliga kontroll funnen öfver
beväringspligtens ordentliga fullgörande. Då dessutom en sådan,
nu erforderlig rubrik i formulärblanketterna till flyttningsbevis
dock skulle afse blott en ringa minoritet af alla de ifrån för¬
samlingarna utflyttade personer, om hvilka till allrastörsta delen
beväringsexercis väl aldrig kan komma ifråga; så är samma an-
teckningsrubrik ock redan derigenom mindre lämplig, att det
oaktadt i alla flyttningsbetyg bibehållas åtryckt, t. ex. för hela
qvinnokönet, för barn, för ynglingar under 20 år och för alla män
öfver 25 år, 60, 70 och 80 års gubbar inberäknade. Som
för öfrigt denna ovanliga rubrik, för hvars skull dock flera rader,
hvilka för pastorala anteckningar bättre behöfdes att tagas i an¬
språk, komme att för mycket inkräkta på det ändå ej för stora
pappersformatet och icke heller alls är af Chefen för Eders
Kongl. Maj:ts Statistika Central-Byrå, i hans förslag till flyttnings¬
bevis, på något sätt anmärkt och till upptagande förordad, hvar¬
till den ock allmänt erkännes vara fullkomligen olämplig; —
så kan Preste-Ståndet icke undgå, att i underdånighet hemställa,
det behagade Eders Kongl. Hajd, på alla nu anförda
skäl, i Nåder bifalla den härmed gjorda underdåniga
framställningen, så att presterskapet måtte alldeles
befrias ifrån den nu åliggande skyldigheten, att i hus-
förhörsböcker och flyttningsbetyg anteckna och vits¬
orda ynglingars mer eller mindre fullgjorda eller un¬
derlåtna beväringsexercis-skyldighet, hvarom deremot
dessa ynglingar sjelfva böra, genom särskild nådig kun¬
görelse, förklaras pligtige, att vid de årliga mantals-
skrifningarna i deras kyrkoskrifningsorter, på sätt här
ofvan i underdånighet föreslaget är, framvisa antingen
nådigst redan föreskrifna och erhållna frisedlar, eller
ock de dem tilldelade befälsbetyg öfver hvarje excer-
cisårs verställda vapenöfningar och undergångna möten
med allmänna beväringen.
Med godkännande af rubrikerna på den 22:dra raden i det
granskade betygsförslaget, må dock här i underdånighet anmär¬
kas, att den ofullständiga rubriken: „mantalslcrif„ på följande
23:dje råd synes lemna rum åt presterskapet för ett mycket
T5
olika sätt, att derefter complettera dea fordrade uppgiften.
Pastors pligt härvid lärer dock ej skäligen kunna sträcka sig
längre, än att intyga, huruvida mantalsskrifningen för ett föl¬
jande år med utflyttningsförsamlingen ännu är verkställd, eller
icke, vid den tiden då flyttningsbetyget utfärdas. Detta har
alltid varit och är jemväl nu föreskrifvet i mantals- och skatt-
skrifuings-förordningarna, och särskildt i 5 § 7 mom. af Eders
Kongl. Maj:ts nyaste Nådiga förordning derom den 20 Juli 1861.
likväl blott rörande prestbevis, som utfärdas i November och
December månad. Huruvida och hvarest en person för öfrigt
verkeligen är mantals- och skatt-skrifven eller ej, vid tiden för
hans flyttning, — det tillhör endast mantals- eller härads-skrif-
varen att ur sina längder vid behof vitsorda. Pastor kan ock
omöjligen i October månad intyga om och hvar en person är
mantalsskrifven för det löpande året, om samma person derunder
flyttat från och till samt varit kyrkoskrifven i flera olika för¬
samlingar. Det torde alltså här bli nödigt, att söka ställa denna
rubrik i öfverenstämmelse med ofvan åberopade nådiga före¬
skrift i gällande mantalsskrifningsförordning, hvadan Preste-Ståndet
i underdånighet föreslår till Eders Kongl. Maj:t.s nådiga godkännande,
att rubriken å ifrågavarande rad uti flyttningsbevisen
måtte förändras till: — “Mantalsskrifningen för nästa år*,
med så stor indragning på raden, att der framför kunna
af betygsutgifvaren inskrifvas, efter omständigheterna
och tiden, antingen prepositionen “före" eller “efter".
Den i 24:de raden af det i Preste-Ståndet granskade betygformu¬
läret föreslagna, attesterande slutmeningen, att allt, hvad der ofvan
i flyttningsbetyget, med ledning af husförhösboken, blifvit an-
fördt och vitsordadt, också är "rätt utdraget ur’ samma kyrko¬
bok, med hänvisning till den sida, der motsvarande antecknin¬
gar och uppgifter således skulle vara att återfinna, anser Preste-
Ståndet för sin del desto mindre lämplig och rätt samvetsgrann,
som en mängd af der intagna uppgifter, äro af beskaffenhet, att
desamma, för den i husförhörsboken alltför inskränkta anmärk-
ningskolutnnens skull, omöjligen kunna der blifva införda
och observerade annorlunda, än i det mest knapphändiga sam¬
mandrag, och således måste i flyttningsbeviset med mera full¬
ständighet utvecklas och omförmälas, så att, om ett duplettbevis
efter någon tids förlopp skulle just ur samma kyrkobok, till och med
af samma författare utskrifvas, särdeles med införande af några
mindre vanliga förhållanden å de rubricerade raderna om “äkten¬
skap", “nattvardsgång“ m. m. ordalagen då visst icke allestädes
i dupletten blefvo så exact lika återgifna med de i original-be¬
tyget begagnade, ehuru innehållet i hufvudsaken vore detsamma
76
Alla de specielä uppifterna i ett flyttningsbevis kunna såle¬
des icke heller i vanlig mening skäligen sägas vara “rätt utdragna“
ur den ministerialbok, som för dem dock legat till grund. Då likväl
det hittills i flyttnings- och andra mera tillfälliga prest-bevis
brukliga vitsordandet och bestyrkandet af uppgifternas sanning
deruti, med uttrycket: “attesteras“ eller “betygasalltid ansetts
hafva, och väl äfven hädanefter bör, såsom ofiicielt och på pastora-
embetets vägnar afgifvet, få bibehålla kraften af full bevisning
och trovärdighet; så får Preste-Ståndet i underdånighet hemställa
till Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och bifall,
att, såsom vitsord om alla de i ett betyg meddelade
uppgifterna derofvan, rörande den flyttande personen,
attesteringen derom å raden ifråga må påtryckas blott
med ordet: “ Betygas:“ och skall omedelbart derefter,—
samt utan att sidan i husförhörsboken der vidare in-
skrifves, enär hon, såsom Preste-Ståndet redan här of¬
van, om betygets första rad och öfverskrift, sig i un¬
derdånighet yttrat, lämpligast kan finna sitt rum till
anteckning å den första rad straxt efter det uttryckta
ordet: '‘‘flyttningsbevis”, — betygsutgifvaren skriftligen
införa utflyttningsförsamlingens namn och län, äfven¬
som der och å följande sista rad dag, månad och år, detta
sista dock utskrifvet med både siffror och bokstäfver
för dess tio- och enliets-tal, när beviset utfärdades.
Derunder nedskrifver då slutligen betygsutgifvaren
sitt namn och embete.
I afsigt att förebygga och försvåra begagnandet af falska och
genom obehöriga personer skrifna sedlar till prestbevis, har i
Memorialet blifvit hemställdt, hvad ock redan i åtskilliga Stift äx
vedertaget, att nemligen under beviset skulle af dess utgifvare
åsättas embetssigill eller svartstämpel, som visserligen komme att
medföra icke så lätt besegrade hinder emot förfalskning. Men
både den tid, som för påtryckande af ett sådant embetssigill eller
en svartstamp, ofta på många hundra flytlningsbevis årligen i
större församlingar, skulle för en pastor upptagas, och den kost¬
nad, som åbringades kyrkocassorna för dylika sigill eller svart¬
stämplars graverande och förfärdigande, har emot ett sådant för¬
slag ifrån flera Stift föranledt underdåniga anmärkningar och
protester. Men då formulärblanketterna till ifrågavarande prest¬
bevis, enligt hvad i Memorialet ock är framställdt samt ifrån
Stiften lemnadt oemotsagdt, på sätt af Eders Kongl. Maj:t redan
i nåder föreskrifvet blef, om uppläggandet af formulärblanketterna
till de olika ministerial-böckerna, jemväl torde böra, genom Con-
sistoriernas försorg och på församlingarnas bekostnad, till allmän
likformighet tryckas efter ett och samma, i nåder anbefalldt for-
77
mulär, samt uppå reqvisition hållas vederbörande pastors-emb e
ten tillhanda, hvarvid borde tillses begagnandet af starkt, fast
och lättskrifvet papper, med öfverallt enahanda och lika typo¬
grafiska anordning, samt duplett-blanketter på halfva ark, för an¬
tecknande af man och hustru å tvänne sammanhängande blad
af det format, att 4 betygblanketter inrymdes på ett helt skrif-
ark af samma dimensioner, som det till ministerial-böckerna i
Stiften redan använda; så förekommer det i underdånighet Preste-
Ståndet önskeligast och mest praktiskt, att Consistorierna.då jem¬
väl finge låta föranstalta derom, att just vid blanketternas tryck¬
ning i Stiftsstaden eller annorstädes der lämpligt pröfvas, sam¬
tidigt måtte i tryckpressen, under letyget samt midt emot
rummet för betyg-författarens namn, åsättas med svartstamp ett
sigill, innehållande blott samma Domcapitels namn, inom hvars
stift blanketterna äro ämnade att af presterskapet användas.
Uppå pastorernas reqvisition i Domcapitlens Notarii-Expeditioner
af det för flera eller färre år erforderliga bokantalet betygblau-
ketter till hvarje församling, borde dessa, efter visst pris å
hvarje bok, af kyrkocassorna bekostas, såsom ock i allmänhet
förhållandet varit med nu brukliga tryckta prestebetygs-formu¬
lär. Prcste-Ståndet får fördenskull underdånigst anhålla,
att Eders Kongl. Majit jemväl behagade till hvad så¬
lunda här ofvan i underdånighet föreslaget är, lemna
Sitt Nådiga bifall.
Jemte det Preste-Ståndet lika underdånigt tillstyrker, att,
såsom i Memorialet ock föreslaget är, a tergo å dessa betygblan-
kettsr må med petitstil aftryckas 5 § och mom. 2, 3, 4 och 5 ur
Nådiga Mantals- och Skatt-skrifningsförordningen den 20 Juli
1861, hemställer ock Preste-Ståndet i underdånighet till Eders
Kongl. Majits Nådiga bifall,
att der jemväl må, till tjenstehjonens kännedom och
efterrättelse, aftryckas ur nu gällande nådiga tjenste-
hjons-stadga af den 23 November 1833 § 46, om
deras skyldighet att hos presterskapet förete behör-
rigt afskedsbetyg från husbonden, innan de kunna få
flyttningsbetyg.
För att slutligen, till lättad jemförelse emellan de olika be¬
visformulären, åskådliggöra blanketten äfven till formulärförslag
för flyttningsbevis, som komme att anordnas och anbefallas efter
de härofvan af Preste-Ståndet, till Eders Kongl. Majits nådiga
pröfning och bifall, nu framställda hufvudgrunderna för medde¬
landet i dylika betyg af oundgängligen erforderliga uppgifter,
78
ur vederbörande husförhörsböeker, om vissa den flyttandes kyrk¬
liga och civila förhållanden inom samhället, har Preste-Ståndet ock
uppgjort samt framlägger härmed i underdånighet, under Bilagan
N:o 1 det öppna formulär i detta afseende, hvilket Preste-Ståndet
ock härmed lika underdånigt förordar
till Eders Kongl. Maj:ts stadfästelse, med utfärdande
nådig föreskrift, att af presterskapet allmänt begag¬
nas, vid utfärdande af flyttningsbetyg i hela riket,
i stället för så väl det nu brukliga, som det af Chefen
för Eders Kongl. Maj:ts Statistiska Central-Byrå upp¬
gjorda och till underdånig granskning nu förekomna
betygformuläret.
Utom den till behörigt ifyllande tryckta formulärblanketten
endast och allenast för flyttning »bevis, samt likaledes till någon,
men större lättnad för presterskapet, än den, som visserligen
åsyftats, ehuru i de flesta förekommande fall dock icke stöde att
vinnas, med det vid Memorialet fogade förslag till bevisformulär,
vid utskrifvande! i allmänhet äfven af en mängd andra prest-
attester, än vid utflyttningar från en till annan församling, såsom
ålders-, frejde- och arbetsbetyg, bevis om ledighet för äktenskaps
ingående, om pensioners ansökande och uttagande m. m. m. m.
har Preste-Ståndet ock uppgjort samt framlägger härmed i under¬
dånighet uti Bilagan N:o 2 blanketten till ett nytt och särskildt
formulär, för ifyllande, efter behof och der sig så göra låter, af
sådana allmännast förekommande uppgifter, hvilka ur ministerial-
böekerna, för olika ändamål med hvarje särskild attest, afses och
erfordras, samt med utsättande vid slutet deruti och i allmänhet
af det meddelade betygets ändamål; börande af detta formulär
för tillfälliga prestbetyg 6 typografiskt lika anordnade exemplar
eller blanketter på ett helt ark godt och lättskrifvet papper af
6amma dimensioner, som det papper, hvilket användes till for¬
muläret härofvan för flyttningsbevis, aftryckas och på samma
gång svartstämplas å det boktryckeri, der Dom-Capitlen härom
låta draga försorg, så att af de pastorer, som dertill finna sig
hugade, behöfliga exemplar, efter visst pris för boken, må för
hvarje församling reqvireras och af kyrkocassorna emot qvitto
betalas. Preste-Ståndet tillstyrker på grund häraf i underdå¬
nighet,
att Eders Kongl. Maj:t i nåder ville hela detta un¬
derdåniga förslag godkänna.
Det förekommer i allmänhet icke sällan, att, när ett hjone-
lag anmäler sig till flyttning ur en församling, presterskapet a
79
tergo på föräldrarnas flyttningsbetyg uppräknar och inskrifver
bevis för äfven alla deras medföljande barn, så långt utrymmet
der sådant medgifver. Man får der då ock träffa förkortningar
i uppgifterna, icke alltid de lättaste att lösa. Det torde dock
väl tillhöra en god ordning oell redighet, att alla de äldre barnen,
som redan begått H. H. Nattvard, böra undfå hvart och ett sitt
särskildt utskrifna fullständiga flyttningsbevis, hvaremot blott de
barn, som i förenämnda afseende äro underåriga, må kunna å
föräldrarnas prestbevis införas. Preste-Ståndet anhåller ock i
underdånighet,
det täcktes Eders Kongl. Maj:t, med nådigt bifall här¬
till, jemväl i nåder stadga och förordna, att Kongl.
Statistiska Centralbyrån likaledes måtte i anbefälldt.
circulär till Dom-Capitlen och presterskapet i Riket
till kännedom och efterlefnad meddela och kungöra
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift derom, att en¬
dast de barn, som, vid utflyttning jemte sina föräl¬
drar ur en församling till annan, ännu icke äro till
H. H. Nattvard admitterade, få införas a tergo på
föräldrarnas prestbevis, men att för hvarje medflyt-
tande barn, som redan gått till Skrift, presterskapet
alltid skall vara förbundet att utskrifva ett särskildt
och fullständigt flyttningsbetyg.
Härförutan har Preste-Ståndet af Eders Kongl. Majit fått
sig i nåder anbefalldt, att jemväl inkomma med underdånigt
yttrande, l:o dels om prescriptionstid med afseende på afföran-
det ur kyrkobok af sådana personer, hvilka, ehuru i husförhörs¬
boken qvarstående, dock å kyrkoskrifningsstället äro obefintliga
och till vistelse-orten okända, dels om förslag rörande skärpta
kontroller, att vinna uppgift om deras rätta kyrkoskrifningsort,
hvilka vid mantals- och skattskrifningen i Stockholm och Göthe¬
borg derstädes då vistas m. m., och 2:o om sjömäns kyrko- och
mantalsskrifning, hvarom allt Chefen för Eders Kongl. Majits
Statistiska Central-byrå, med 2:ne särkilda embetsmemorial den
1 Maj 1862. det ena på nådigste befallning, till Eders Kongl.
Majit i underdånighet inkommit; och som dessa frågor stå i ett
visst sammanhang med det här föregående ämnet och det under¬
dåniga utlåtandet härofvan om ilyttningsbevisen och dessas
innehåll, såsom ock alla tre dessa Memorial dessutom blifvit i
en och samma nådiga remiss ifrån Eders Kongl. Majit till Preste-
Ståndet öfverlemnade; så har Preste-Ståndet nu här jemväl i en
följd dem allesammans behandlat och får om dem ett enda och
fortgående underdånigt betänkande nu här afgifva.
1 sitt förra underdåniga Memorial, med afgifvet underdånigt
Utlåtande, ibland annat, angående de föreskrifter, som reed an-
80
edniug af stadgandet i 8 § 7 momentet af Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga Förordning den 20 Juli 1861, om mantals- och
skattskrifnjngarna i Riket, må erfordras, med hänseende till pa¬
storernas anteckningar och uppgifter om i husförhörsbok qvar¬
stående, men i orten obefintliga och till vistelseort okända , per¬
soner, för det önskade ändamålet att få dem inom en icke allt
för lång tid ur Husförhörslängden afförda ifrån den öfriga be¬
folkningen, som bör till mantalsskrifning uppgifvas, har bemälde
Byrå-Chef i underdånighet bland annat anfört, och, på det pa¬
storerna må blifva befriade från skyldigheten, att vid hvarje
mantalsskrifning enligt husförhörslängden åter upprepa namnen
på dem, som redan vid förutgången sådan förrättning blifvit till
■den särskilda förteckningen, enligt nyss åberopade nådiga förord¬
nings stadgande, öfverflyttade, och att påyrka dessas förnyade
inskrifning ur efter år å denna förteckning, samt på det att i
öfrigt Rikets officiela befolknings-statistik, som hvilar på de,
genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 4 Novem¬
ber 1858, presterskapet ålagda uppgifter och utdrag ur Mini-
sterialböckerna, ej må lida någon störande inflytelse, i underdå¬
nighet hemställt om följande nådiga föreskrifters meddelande:
l:o “hvarje person, som vid mantalsskrifningen pröfvats
“skola införas uti den särskilda förteckning, hvarom § 8 mora.
“7 af nådiga Förordningen om mantals- och skatt-skrifningarnas.
“förrättande, af den 20 Juli 1861, stadgar, skall från det ställe,
“der han i husförhörslängden varit inskrifven, med tydlig hän¬
visning öfverflyttas till ett vid slutet af den egentliga husför¬
hörslängden öppet lemnadt rum för en med utsatt årtal, år från
“år, fortgående anteckning af de inom församlingen obefintliga
“personer, som vid mantalsskrifningen blifvit å den i ofvan¬
nämnda nådiga Förordning omförmiilda särskilda förteckningen
“uppförde;“
2:o “person, som sålunda blifvit från husförhörslängden, til 1
“särskild anteckning, vid slutet af samma längd, öfverflyttad,
skall sedermera, endast i den händelse, att om honom sådan
“upplysning vunnits, i kraft hvaraf lian i districtets mantals¬
längd bör ånyo upptagas, vid mantalsskrifningen af pastor eller
“den hans ställe företräder uppgifvas
3:o “den, som sålunda vid mantalsskrifningen införts å den
“särskilda förteckningen och i följd deraf jemväl blifvit ur den
“egentliga husförhörslängden öfverflyttad, skall ej vidare inbe-
“räluias i den vid årets slut befintliga folkmängden å den till
“Statistiska Central-Byrån ingående summariska redogörelsen,
“utan å denna upptagas såsom utflyttad;
4:o “derest om person, som på ofvannämnda sätt blifvit
“särskildt antecknad, sedermera af pastor vinnes tillförlitlig upp¬
lysning, antingen att han till orten återvändt och der bör till
“mantalsskrifning uppgifvas, eller att han aflidit; så skall sådan
“person från den särskilda anteckningslistan utstrykas, och i
81
“förra fallet i den egentliga husförhörslängden åter upptagas, i
“sednare fallet i dödsboken inskrifvas, samt i båda dessa fall
“betraktas såsom inflyttad; hvaremot, om för sådan begäres och
“meddelas utfiyltningsbetyg, detta väl bör hafva till följd hans
“utstrykande från ofvanberördä anteckningslista, med anmärk-
“ning om orsaken dertill, men ej föranleda hvarken till hans
“inskrifning i inflyt,tningslängden, eller till hans förnyade beräk¬
ning bland utflyttade, enär han, enligt nästföregående moment,
“redan genom den skedda öfverflyttningen från husförhörsläng¬
den skall anses såsom varande utflyttad
5:o “hvarje gang, som föreskrifna utdrag ur husförhörs-
“längderna till Statistiska Central-Byrån insändas, skola dessa,
“efter slutet af den egentliga längdens innehåll, jemväl särskildt
upptaga en afskrift af namn, jemte yrke och födelseår för alla
'•‘qvarstående personer å den anteckningslista, å hvilken de på
“ofvanbeskrifna sätt såsom obefintliga, ur husförhörslängden öf¬
verflyttade personer blifvit uppförde, börande för sådant ända-
“mål, hvarje gång, som husförhörslängden omskrifves, äfven denna
“särskilda anteckningslista till den nya längden öfverföras.“
Instämmande i hvad sålunda är af Chefen för Eders Kongl.
Maj:ts Statistiska Central-Byrå i underdånighet yttradt och hem-
stäldt, samt dä dessa föreskrifter äro de lättast verkställbara och
tillika ändamålsenligaste, för att befordra nödig reda, ordning
och lättnad i förevarande af presterskapet länge öfverklagade
hänseende, får Preste-Ståndet i underdånighet tillstyrka ,
att det underdåniga förslaget till alla dess delar af
Eders Kongl. Maj:t må varda i nåder stadfästadt.
Då, enligt hvad Memorialet vidare upplyser, mantalsskrif-
n in gar na i städerna Stockholm och Götheborg förrättas “utan
controll af husförhörslängden"', och der således icke kan komma
ifråga sådan särskild förtecknings upprättande, som i 8 § 7 mom.
af ifrågavarande nådiga förordning är anbefalld; så lära ock i
följd deraf här ofvan ur Memorialet såsom förslag citerade före¬
skrifter, i afseende på obefintliga, ehuru kyrkoskrifna personer,
ej heller på förhållandena inom berörda begge städer kunna hafva nå¬
gon tillämplighet. Eör att likväl, och så vidt möjligt är, söka minska
följderna häraf och åtminstone, hvad hufvudstaden beträffar hindra,
att personer dit inflytta, dels utan att medföra, dels utan att
der inom någon församling förete fullständigt flyttningsbetyg,
men blott mundtliga och falska uppgifter samt föregifrandén,
att vara annorstädes i lliket kyrko- och mantalsskrifna, undgå
att till sådan skrifning hvarken i Slockholm eller annorstädes
varda anmälde, har Byrå-Chefen, under närvarande tillåtna un-
dantagsförliållanden för Stockholm och Götheborg medförandet af
de kyrkliga folkmängdslängderna, eller egentliga s. k. husför-
8J
liörslängder, på hvilka likväl öfverallt annorstädes i Biket man¬
tals och skattskrifningarna sig grunda, ansett ingen annan ut¬
väg förefinnas, att förvissas derom, det ingen, åtminstone i Stock¬
holm, obehörigen undgår mantalsskrifning, än ordentlig uppgift
vid dessa förrättningar om hvar och en, der då boende och be¬
fintlig, persons rätta kyrkoskrifningsort, hvarföre ock är af Byrå-
Chefen i det underdåniga Utlåtandet till Fders Kongl. Hajd hem-
stäldt, “huruvida det ej för ifrågavarande ändamål kunde vara
“lämpligt, likasom det utan tvifvel för presterskapet vore i hög
“grad önskligt, att formulärblanketterna till mantalsuppgifter för
“hufvudstaden, genom föreskrift af Öfver-Ståthållare-embetet,
“finge en ny särskild column, med rubriken: kyrkoskrifningsort,
“i hvilken uppgift skulle för hvar person lemnäs.11 Preste-Stån-
det, som delar denna åsigt, håller ock före, att om, genom nit¬
full samverkan af polisen och ordningsmannen m fl. inom hvarje
stadens qvarter, äfven i Stockholm strängt iakttages och vid-
hålles allt hvad nådiga Förordningen i ämnet bjuder och förmår
uti 5 §, rörande oviikorligt företeende af hvar och ens flytt-
ningsbevis, och uti den 6:te § om husbönders, fastighetsegares
med fleras skyldigheter att till mantalsskrifningen uppgifva ej
allenast sig och sitt folk, utan ock alla andra, som i egarens
hus eller på hans egor boende äro, samt särskildt hvad anbefal-
les uti samma 6 §:s 8:de moment derom, att alla inom staden
vid förrättningen ifråga befintliga och boende personer, som upp¬
gifva sig vara å annan ort mantalsskrifna, skola efter behof be¬
hörigen styrka det uppgifna förhållandet; så skulle föga komma
att fattas i tryggheten derom, att ingen skulle i Stockholm lät¬
tare än annorstädes kunna undgå mantalsskrifning. Af dessa
skäl tillstyrker Preste-Ståndet i underdånighet,
att Eders Kongl. Maj:t ville i nåder godkänna hvad
i det underdåniga Memorialet härom föreslaget är.
I afseende ater på det uppgifna förhållandet med folkmängds-
beräkningen i Götheborgs stad, att nemligen de till Kongl. Sta¬
tistiska Central-Byrån ifrån ett par af stadsförsamlingarna der¬
städes ingångna utdrag ur husförhörslängderna och summariska
folkmängdsredogörelser ådagalagt en särdeles stor osäkerhet i
stadens folkmängdsberäkning, uppgående till inemot 20 procent,
hemställer vidare Byråns Chef i underdånighet, “det måtte Kyrko¬
herdarna i Götheborg åläggas, att på grund af erfarenhet om do
“inom deras församlingar behöfliga åtgärder och dervid mötande
“svårigheter, med underdånig framställning och förslag, i hvad
”denna fråga rörer staden Götheborg, till Eders Kongl. Majit
genom Dom-Capitlet inkomma.11
Preste-Ståndet, som för sin del anser, att ingen fullständig
ordning och reda i detta hänseende kan vinnas, utan att Göthe-
83
borgs stad indelas i särskilda territoriela församlingar, instämmer
i de af Byrå-Chefen i det underdåniga Memorialet uttalade åsig-
terna till rättelses vinnande ; anmärkta missförhållanden, och
tillstyrker derföre i underdånighet,
att den gjorda underdåniga hemställan måtte vinna
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall.
Till undanrödjande af tvetydigheter och missförstånd i af¬
seende på innehållet af den särskilda förteckning, hvarom hand¬
las i § 8 mom. 7 af ifrågavarande nådiga Förordning, föreslår
Chefen för Kongl. Statistiska Central-Byrån det ytterligare stad¬
gande, “att studerande, som i dess församlings husförhörslängd
“finnas qvarstående, ej må för frånvaro vid läroverk till studiers
“idkande, om äfven sådan frånvaro är flerårig, uppföras å den
“särskilda förteckningen vid mantalsskrifningen;
“att derest likaledes i husförhörslängden qvarstående per-
“son under åratal är frånvarande å hospital, annan sjukvårds-
“eller välgörenhetsanstalt, eller i fängelse hålles, sådant ej heller
“berättigar till hans uppförande å den särskilda förteckningen,
“samt
“att beträffande frånvarande sjömän åtminstone en tid t. ex.
“af minst 5 år torde böra inväntas, innan desse å den särskilda
“förteckningen uppföras1*; och får Preste-Ståndet i underdånig¬
het tillstyrka
Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall också till dessa
3:ne af omständigheterna påkallade föreskrifter.
Hvad samme Byrå-Chef vid slutet af omförmälda sitt un¬
derdåniga Utlåtande, rörande vissa föreslagna ytterligare före¬
skrifter i afseende dels på betygs meddelande till vederbörande
pastors-embeten, om de personers dödsfall, hvilka öro intagna
till vård å hospital och sjukvårdsanstalter i allmänhet, dels på
nödvändigheten att meddela fullständiga flyttningsbetyg åt per¬
soner, som ifrån välgörenhetsanstalter i andra församlingar till
underhåll eller uppfostran och vård utaccorderas, samt åt man¬
skap, som antages uti Kronans tjenst, i följande 4 moment har
i underdånighet yttrat och hemställt, nemligen:
l:o “att de välgörenhetsinrättningar, (barnhus, fattigvårds-
“anstalter m. fl.), hvilka till uppfostran och vård utaccordera
“underhållstagare, erhålla nådig föreskrift derom, att dessa all-
“tid skola förses med ett så beskaffadt utflyttningsbetyg, att
“pastors-embetet i d en församling, der dylik person skall vistas,
“må blifva i tillfälle att i inflyttnings- och hnsförhörslängderna
“göra nödig inskrifning;
K4
2:0 “att från alla hospitalcr för sinnessjuka till vederbö-
“rande pastors-embete ofördröjligen meddelas underrättelse om
“intaget hjons dödsfall eller afgång på annat sätt;"
3:o “att från sjukvårdsanstalt likaledes till vederbörande
“pastors-embete ofördröjligen meddelas underrättelse om der in¬
tagen persons dödsfall, enligt det af Eders Kongl. Maj:ts Sund-
“hets-Collegium under den 5 Mars 1860 fastställda formulär
“för dödsattest, hvaraf tillgång alltid genom Collegii försorg
“beredes,
4:0 “att manskap i Kronans tjenst aldrig antages, med min-
"dre fullständigt ut flyttningsbetyg företes och aflemnas, eller
“derest blott frejdebetyg företetts, underrättelse om förändrad
“kyrkoskrifningsort skyndesamt meddelas pastors-embetet i den
“församling, som anvärfd person sednast tillhört11: — detta allt till-
“styrker Preste-Ståndet underdånigst
måtte vinna Eders Kongl. Ma:ts nådiga stadfästelse.
I sitt sednare af dessa ofvanomförmälda särskilda underdå¬
niga embets-memorial till Eders Kongl. Haj:t har Chefen för
Eders Kongl. Maj:ts Statistiska Central-Byrå, rörande sjömäns
kj'rko- och mantalsskrifning, i underdånighet utbedit sig Eders
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på följande af honom nö¬
diga ansedda, omständligen anförda och närmare motiverade, samt
derföre till nådigt stadfästande i underdånighet föreslagna före¬
skrifter och förfarande, såsom i hans underdåniga tanka de lät¬
tast verkställbara, nemligen:
l:o “person, som hos pastors-embete anmäler sig till erhål¬
lande af prestbevis för afsedt intrade i sjötjenst, erhåller ett
“sådant bevis å tryclct blankett enligt hosföljande formulär, af
“lika lydelse med föreslagna formuläret för prestbevis i öfrigt;
2:o “af livar och en som första gången anmäler sig till in¬
skrifning eller påmönstring å sjömanshus, eller inför den myn¬
dighet, som i detta hänseende har med sjömanshus likartadt
“åliggande, affordras sådant prestbevis, i enlighet med hvars ly¬
delse hans kyrkoskrifningsort införes i mönsterboken såsom hem-
“ort, med tydlig anteckning derjemte i hvilket län kyrkosocknen
“å landet är belägen ;
3:o företes vid sådan inskrifning eller påmönstring ett full-
“ständigt utflyttning sbetyg, af hvilket ådagalägges, att iunehafva-
“ren sedormera ej blifvit i annan församling inskrifven, så upp-
“föres såsom hans hemort den församling, i hvilken sjömanshu¬
set är beläget, hvarjemte i sådant fall genom sjömanshusets
“försorg utflyttnings bety get meddelas samma församlings psstors-
“ embete;
4:o hvarje gång som förut i mönsterboken inskrifven sjöman
“ånyo till påmönstring, eller af annan anledning, sig inställer å
85
“sjömanshuset, eller inför den myndighet, som har deremot sva¬
rande åligganden, affordra» honom upplysning om timad för¬
vandring af kyrkoskrifningsort, i enlighet hvarmed anteckning
“göres i mönsterboken;
5:o “den förteckning, som från sjömanshus eller deremot
“svarande myndighet årligen insändes till Eders Kongl. Maj:ts
“Befallningshafvande å de enligt mönsterboken länet tillhörande
“(inom länet kyrkoskrifne) sjömän, af hvilka vid sjömanshuset
“uppburits kronoutskylder, tillhandahålles genom Eders Kongl.
“Maj:ts Befallningshafvande» försorg länets häradsskrifvare och
“kronouppbördsmän, för att upplysa, hvilka bland de mantals-
“skrifna sjömännen sin skattskyldighet fullgjort och alltså från
“vidare kraf böra befrias; och
6:0 “den i föregående mom. omnämnda förteckningen från
“hvarje sjömanshus eller magistrat med likartad befattning åt¬
följes jemväl af en särskild förteckning, hvilken enligt mönster-
“boken upptager de upplysningar, som å hosföljande formulär
“äro specificerade, hvilken förteckning genom Eders Kongl. Haj:ts
“Befallningshafvandes försorg tillställes vederbörande Consistorier,
“för att genom dessas åtgärd varda presterskapet meddelade, till
“ledning för den inskrifning i ministerialböckerna, som deraf må
“föranledas.“
Af hvad Byråchefen emellertid om allt detta i sitt Memo¬
rial underdånigst anfört har han ock ansett böra följa, “att å
“den så kallade sjömansrullan rubriken ‘födelseort“ förändras till
“kyrkoskrifningsort*, eller att jemte födelseorten äfven upptages
“denna sednare.*'
Lika med bemälde Byråchef, delar Preste-Ståudet lifligt öf-
vertygelseu derom, att lämpliga åtgärder böra vidtagas, för att
bringa ordning och reda i de af honom härom framlagda samt
af flera kyrkoherdar, i synnerhet uti sjöstäderna och landsförsam¬
lingar vid skärgårdarna städse öfverklagade svårigheter, att vinna
underrättelse om vistelseorten för och förändrade civilförhållanden
med många af der kyrkoskrifna personer, hvilka under föregif¬
vande att söka anställning i sjötjenst, vandra bort från hemorten,
utan att de sjelfva vidare låta höra af sig, eller att presterska¬
pet om dem erhåller någon upplysning, hvarken huruvida de
verkeligen blifvit inmönstrade på något sjömanshus eller hos mot¬
svarande magistrat till tjenst på handelsflottan, ej heller om och
när de, på anträdd utresa till sjös, afgått genom dödsfall eller
rymning; varande det ock icke sällan händelsen, att dylika per¬
soner qvarblifva i Riket och der fortsätta ett kringvandrande lif,
utan att sig någonstädes anmäla till kyrko- och mantalsskrifning.
Ehuru Preste-Ståndet, enligt sina underdåniga yttranden i några
raomenter härofvan, rörande så väl ^flyttningsbetyg, som per¬
soners mantalsskrifning, äfven om sjömännen hyser den förhopp¬
ning, att det hittills af dem öfvade, men af ordningens vänner
Höge. Pr.-St. Enek. Etsk. Lag.-Afd. Uti. 8
8fl
länge beklagade ofoget i berörda afseende, stall efter baud mer
och mer minskas, aftaga och upphöra, derest alla vederbörande,
sexman, ordningsmän och rotmästare m. fl. samt krono- och
polisbetjente i stad och land rätt allvarligt och samvetsgrannt
uppfyllde dem författningsenligt åliggande skyldigheter, så att
hos vederbörande presterskap, vid tiden närmast före hvarje års
mantalsskrifning med de särskilda församlingarne behörigen an¬
mäldes och uppgåfves, om några och hvilka främmande personer
sig då inom hvarje socken uppehölle samt der tagit hem och
bostad, så att af dem kunde efter behof strängt affordras behö¬
rigt presterskaps intyg, till bestyrkande deraf, att och hvar de
verkeligen vore kyrko- och mantalsskrifna, på sätt om dylika
nödiga upplysningars vinnande stadgadt är i 1861 års nådiga
förordning om mantalsskrifningarna i Riket; så kan dock Preste-
Ståndet icke annat än jemväl för sin del underdånigst biträda
de åsigter Byråchefen i detta sitt Memorial i underdånighet
framställt, saint i ofvan anförda särskilda momenter, såsom un¬
derdåniga förslag till stadganden härom, närmare motiverat och
utvecklat, hvadan Preste-Ståndet, blott med några få, behöfliga
förändringar, underdånigst anser dem kunna och böra bidraga
till vinnande af det åsyftade ändamålet: reda och ordning för
både den årliga folkräkningen och för alla enskildas pastorala
antecknande och bokföring, till säkerhet så väl för deras åtnju¬
tande kyrkliga och civila rättigheter, som för tillsynen om deras
fullgörande af dermed förenade skyldigheter.
Emot Byråchefens förslag i det l:sta momentet, i hvad det
rörer prestbevis, enligt ordalydelsen i det af honom, uti det för¬
sta här föregående och af Preste-Ståndet ofvan i underdånighet
granskade memorialet, framlaggda nya formuläret för dylika, an¬
märker Preste-Ståndet i underdånighet, att så vida ej fråga är
om den sjötjenstsökandes uttagande af fullständigt flyttningsbevis,
hans blott frejdebevis må meddelas enligt det särskilda formulär,
som Preste-Ståndet här ofvan blott för dylika och tillfälliga be¬
tyg i underdånighet föreslagit, och i hvilka attester då bör tyde-
ligen omförmälas betygets ändamål.
I afseende på föreskriften i 3:dje momentet af Byråchefens
ofvannämnda underdåniga förslag, finner Preste-Ståndet i under¬
dånighet, att den ändring derutinnan torde böra af Eders Kongl.
Majit i nåder beslutas, att en sådan person, som till sjötjenst
sig anmäler med ett fullständigt flyttningsbetyg, icke bör ovilkor-
ligt, och blott genom denna anmälan på sjömanshuset eller hos
motsvarande myndighet, vara berättigad att kyrkoskrifvas i den
församling, der sjömanshuset är beläget, utan må han endast och
allenast i vanlig ordning och under förutsättning, att flyttnings-
betj-get jemväl är utfärdadt till samma församling, der bli kyrko-
och skattskrifves. -Är detsamma till annor ort ställdt, då lärer
derom böra iakttagas hvad här ofvan för sådana händelser af
Preste-Ståndet i underdånighet föreslaget är.
87
i)cu i 4-.de momentet af Byråchefen här i underdånighet
föreslagna föreskriften, att, af en sig ånyo till' påmönstriug an¬
mälande sjöman, som i mönsterboken redan är inskrifven, skall
dervid utfordras upplysning om sedan dess timad förändring af
kyrkoskrifningsort, torde böra äu vidare förtydligas dermed, att
denna upplysning skall af honom styrkas med behörig prestattest
derom. Men då hans inställelse å sjömanshuset eller motsvarande
myndighet, väl ej. kan afse annat ändamål, än ny påmönstring,
tillstyrker Preste-Ståndet i underdånighet, att orden “eller af
annan anledning“ måtte ur föreskriften utgå.
Jemte det underdånigst föreslagna stadgandet i 6:te mom.
om en särskild förtecknings årliga atlemnande ifrån sjömanshus,
eller magistrat med likartad befattning, lill Eders Kongl. Hajrts
Befallningshafvande samt vederbörande läns församlingar och kyrko¬
herdar, till upplysning om i mönsterboken upptagna och länet
tillhörande sjömän samt med dom timade civilförändringar, anser
Preste-Ståndet i underdånighet icke mindre till god ordning le¬
dande, om vederbörande sjömanshus och motsvarande myndighet
finge sig den skyldigheten i nåder ålagd, att jemväl så snart en
person med blott frejdebetyg sig anmäler och varder till sjötjenst
påmönstrad, genast derefter, i skrifvelse till pastorsembetet i
hans kyrkoskrifningsort, lemna behörig officiel underrättelse om
personens påmönstring samt år och datum, då det skedde m. m.
som mönsterboken innehåller, så att anteckning derom ock snart
derefter må kunna göras i husförhörsboken inom haus kyrko-
skrifningsförsamling.
Med underdånigt förordande- således af dessa förändringar i
de af Byråchefen Eders Kongl. Maj:t i undervånighet underställda
förslagen till föreskrifter i ämnet, tillstyrker Preste-Ståndet i un¬
derdånighet,
att Eders Kongl. Majit täckes till hvad för öfrigt i
dessa afseenden föreslaget är lemna Sitt nådiga bifall.
Rörande den särskilda, af Byråchefen äfven i detta under¬
dåniga Memorial framställda frågan om sjömäns öfverflyttande
från husförhörslängden till den särskilda förteckningen har Preste-
Ståndet ofvanföre i underdånighet sig yttrat.
Preste-Ståndet framhärdar ete.
Till Herr Chefen för Kongl. Statistiska Centralbyrån.
Ifrån Herr Byråchefen har jag, i egenskap af Hög v. Preste-
Ståndets Talman, i Memorial den 23 sisth Maj fått emottaga frenne
till roig hemställda frågor, att för pröfning och besvarande af det
Högv. Preste-Ståndet vid denna Riksdag upptagas och behandlas,
å hvilka jag har äran att efter Ståndets hörande meddela föl¬
jande svar.
▲
88
Till en början, och i afseende på den af Herr Byrå¬
chefen framställda första frågan, är i Memorialet till mig yttradt
och andraget: “Det sätt, hvarpå barn, framfödde af qvinnor, som
“uppgifva sig såsom trolofvade, men ej äro vigde, uti ministerial-
“böckerna uppföras såsom äkta eller oäkta, verkar vid uppgif¬
ternas sammanräkning på både absoluta och relativa antalet
“oäkta barn. Då detta antal i viss grad begagnas såsom ett
“slags mätare af sedlighetstillståndet och ledning för jemförelser
“rörande vissa sociala förhållanden, olika tider och länder emel¬
ton, saknar det ej sin vigt, att likformighet uti beräkningssättet
“iakttages, eller att man åtminstone må kunna bestämma om och
“i hvad mån olikformighet deruti öfvat inflytelse. Intill och
“med året 1850 var i Norge brukligt, att presterskapet i mini-
“sterialböckerna uppförde barn af trolofvade bland de äkta födde;
“från och med 1851 är åter föreskrift der meddelad, att endast barn,
“aflade i fullbordadt äktenskap, skola såsom äkta uppföras. Det
“har länge varit kändt, att ett förfarande, i detta hänseende lik¬
formigt med det i Norge förr brukliga, äfven härstädes egt rum,
“men huruvida det varit allmänt, eller blott delvis begagnats,
“har varit obekant. Genom en öfverslagsberäkning af de till
“Statistiska Centralbyrån för året 1860 inkomne utdrag af födelse-
“böckerna, har nu blifvit utredt, att omkring två tredjedelar af
“s. k. “trolofvade“ qvinnors barn blifvit, såsom äkta födde barn,
“införde; den återstående tredjedelen åter, såsom oäkta.“ För
att kunna förbereda eller tillvägabringa en önskvärd likformighet
i rubriceringen af de anmärkta förhållandena, “på det sätt, som
Högv. Ståndet ansåge ändamålsenligast“, har Herr Byråchefen
funnit sin embetspligt fordra, att härå fästa min och det
Högv. Preste-Ståndets uppmärksamhet, och har öfver detta Me¬
morial i sin helhet blifvit Preste-Ståndet tillfälle lemnadt att sitt
utlåtande rörande de olika frågorna afgifva.
Att ett olika och alldeles motsatt förfarande i detta afseende
mångenstädes inom Piket egt och eger rum, i brist af prester¬
skapet meddelade bestämda föreskrifter, är, enligt uppgifter i
Memorialet, redan officielt och till fullo bekräftadt. Det. kan väl
då icke heller bestridas, att ju en likformighet härvid är af verk¬
ligt behof påkallad, samt att frågan derom nu är välbetänkt
väckt och fullt berättigad. Att åter åsigterna i sjelfva saken kunna
vara och äro mycket delade, det visar sig, dels af det olika sätt,
hvarpå presterskapet i Sverige hittills gått till väga med ifråga¬
varande barns antecknande, under alldeles motsatta rubriker, i
de kyrkliga längderna och ministerialböckerna, dels ock icke
minst deraf, att i Norge de tvänne olika åsigterna för olika tider
gjort sig gällande. Afser man med denna fråga blott och bart den
civila, statsrättsliga och medborgerliga ställningen inom samhället
för barn, som framfödas före vigseln af trolofvade mödrar; så är
skilnaden onekligen ingen emellan dem, som tillkomma före eller
efter vigseln. De förre, lika med de sednare, ega äkta barns
89
alla lagliga rättigheter. I dessa afseenden och förhållanden kan
väl något skäl och stöd finnas att åberopa för de ifrågavarande
alltför otidigt födda barnens inräknande bland de äkta. Men
saken har ock en annan, sedlig och sannt christelig sida, och
betraktas den ifrån en sådan, rent kyrklig synpunkt, så måste
svaret blifva afgörande, huru härmed förhållas bör af presterska-
pet, vid dessa barnens antecknande i kyrkliga längder eller de
så kallade födelseböckerna. De måste nemligen då räknas att
tillhöra kategorien: oäkta. Genom sjelfva sin födelse vittna dessa
barnen uppenbart emot föräldrarna och om deras olofliga, osedliga
förhållanden till hvarandra, hvilket ock hittills i det christna
Sverige varit af den borgerliga lagstiftningen ansedt och belagdt
med bötesansvar. Såsom framfödda förr än ett christeligt äkten¬
skap genom vigsel fått sin lagbehöriga fullbordan och kyrkligt
välsignande bekräftelse, kunna de ju ock icke rätteligen få hän¬
föras ibland de efter vigsel födde barnen, hvilka derföre ensamt
och med fullgiltiga skäl alltid benämnas äkta. I socialt och
sedligt afseende är skilnaden emellan de begge slagens barn, för
statistiska beräkningar, jemförelser och slutledningar, således långt
ifrån att vara oberättigad, helst rubriken oäkta i födelseboken på
intet sätt inskränker deras tillhöriga alla lagliga civila och med¬
borgerliga rättigheter lika med äkta barn under vilkor och för¬
utsättning likväl, att föräldrarnes “trolofning“ är i ministerial-
böcker behörigen antecknad, såsom fullt styrkt och legaliserad.
För sociala och statistiska ändamål, och såsom en orubblig mä¬
tare på det relativa tillståndet med tukt och sedlighet, civili¬
serade stater emellan, är således en likformighet i sättet att till
de äkta eller oäkta barnens kategori hänföra och anteckna de
barn, som af trolofvade mödrar framfödas, före äktenskapet, —
detta må legaliseras genom kyrklig vigsel eller genom en act
af blott civil natur, — af ett allmännare behof synnerligen på¬
kallad.
Då emellertid sjelfva den till pröfning nu förelaggda frågan
är af en mera genomgripande art, såsom tydeligen inverkande
på deraf uppkommande statistiska jemförelser och de mer
eller mindre fördelaktiga resultat för omdömet om sedlighet och
tukt i de olika länderna, allt efter de olika och helt motsatta
sätten att gå tillväga i betraktandet och beräknandet af sjelfva
hufvudföremålen, de ifrågavarande barnens kyrkliga qvalification
af äkta eller oäkta; så har Preste-Ståndet, som anser dem äfven
inom Sverige böra hänföras till don sednare rubriken: oäkta,
dock icke vågat, äfven med här ofvan uttalade åsigter i ämnet,
fatta något sådant beslut, som delgifvet hela presterskapet i Di¬
ket genom Cleri Coinitialis Circullir, skulle få anses förbindande
till allmän kyrklig efterrättelse. Frågan synes nemligen i flera
hänseenden vara af den allmänna natur, att den bör i sista hand
behandlas och afgöras af Regeringen. På Prcste-Ståndets till¬
styrkan får jag derföre, i dess namn och jemväl för egen del
90
till Herr Byråchefen, såsom svar å denna fråga i Memorialet,
äran hemställa,
att Herr Byråchefen, med åberopande af hvad Högv.
Preste-Ståndet nu genom mig i ämnet anfört, ville
hos Kongl. Maj:t i underdånighet och på erabetets
vägnar anmäla detta långt ifrån ovigtiga ärende, för
att, genom Kongl. Maj:ts definitiva nådiga beslut, få
en behöflig och önskvärd lösning, till likformighet i
ettdera af dessa begge olika beräkningssätt, genom
meddelade nådiga föreskrifter derom, till presterska¬
pets efterrättelse.
Om vid de uppgifter, som presterskapet är ålagdt att årli¬
gen meddela för completterandet af Riddarhusets genealogiska
tabeller, sådana, ehuru infordrade, möjligen skulle från en eller
annan församling kunna uteblifva derom, att adelig person der
verkeligen vore född, gift eller död; så skulle af uppgifterna
från det öfriga Riket, Riddarhusdirectionen dock icke kunna om
denna underlåtenhet vinna någon upplysning. Då likväl ända¬
målet af de genealogiska tabellernas fortgående årliga fullstän¬
digande numera vida säkrare kan befordras genom de officielt
bestyrkta utdrag, som af presterskapet i hela Rihet årligen ingå
till Kongl. Statistiska Central-Byrån ur ministerial-böckerna, der
en särskild column med rubriken: “tillhörande Adeln“ är före-
skrifven, och i hvilka utdrag alla de för Riddarhuset behöfiiga
genealogiska upplysningar med bästa controll och reda stå att
vinnas, samt till beredande af någon lättnad i presterskapets
nuvarande besvär med de till Riddarhuset ingående årliga upp¬
gifterna om och hvilka förändringar i förevarande afseenden un¬
der året i hvarje församling sig tilldragit; så har Herr Byrå¬
chefen i sitt berörda Memorial till mig vidare föreslagit, att pre¬
sterskapets omförmälda årliga uppgifter till Riddarhuset måtte
indragas och presterskapet ifrån deras vidare och årliga medde¬
lande befrias, men deremot, genom Riddarhusdirectionen, den
lämpligare åtgärd vidtagas, att någon dess tjensteman finge sig
uppdraget, att hemta alla de för ändamålet, nödiga upplysnin¬
garna omedelbart ur de i Statistiska Centralbyrån befintliga mini-
sterialboks-utdragen, dervid tillfälle bereddes till all den gransk¬
ning, som kunde befinnas af nöden. Preste-Ståndet, med mig,
gillar fullkomligt, det i Memorialet härom framställda förslaget,
såsom det till controllen på uppgifternas riktighet säkraste, och
jemväl för den i Statistiska Centralbyrån, till upplysningarnas
samlande, utsedda tjenstemannen hos Riddarhusdirectionen säker¬
ligen ej upptagande mera tid och besvär, än han hittills på Rid¬
darhuset måst använda, för att genomläsa och granska de ifrån
alla Rikets församlingar, genom vederbörande pastorer, till Rid¬
fll
dårhuset nu directe insända uppgifterna i ämnet för hvarje con-
t.raet. Men då föreskrifterna härom äro presterskapet meddelade
i Kongl. Majits Nådiga Cireulärbref den 4 Juli 1770; så hem¬
ställer jag på egna och Högv. Preste-Ståndets vägnar samt enligt,
dess begäran, under godkännande af hvad ock i denna del af
Memorialet föreslaget är,
att Herr Byråchefen benäget ville i ämnet göra
underdånig framställnig till Kongl. Majit, med åbero¬
pande dervid sa väl af hvad i Memorialet till mig
härom är andragef, som ock af hvad härofvan är
genom mig i Preste-Ståndets namn yttradt, i ända¬
mål att Kongl. Majit, med upphäfvaude af föreskrif¬
terna i berörde nådiga Cireulärbref den 4 Juli 1770,
täckes i nåder befria presterskapet ifrån de ifråga¬
varande uppgifternas vidare meddelande.
Sluteligen har ock Herr Byråchefen i samma sitt embets-
memorial till mig framställt obehöfligheten af de summariska
uppgifter, hvilka, å antalet af de i hvarje församling för det
föregående året vaccinerade, skola insändas till Consistorierna och
derifrån vidare i stiftvis upprättade tabeller numera aflemnas till
Statistiska Centralbyrån, till följd af § 13 mom. b) i Kongl.
Majits förnyade nådiga reglemente för skyddskoppsjunpningen i
Eiket den 29 Sept. 1853, enär, jemlikt nämnde §, det åligger
pastorsembetena, att på samma gång till Kongl. Majits Befall¬
ningshafvande ingifva de ifrån communalnämuderna aflemnade
vaccinationsjournaler och förteckningar, hvilka efter föregången
granskning af vederbörande Provincialläkare insändas till Kongl.
Sundhets-Collegium, som i underdåniga årsberättelser meddelar
länsvis upprättade sammandrag öfver de vaccinerade. Då nu det
torde kunna förutsättas, att den granskning, som af Provincial-
läkarne utöfvas å de vaccinations-journaler och förteckningar,
som dem tillställas, ej lärer lemna obemärkta möjligen förekom¬
mande felaktigheter, under det de summariska uppgifter, som
omedelbart från presterskapet ingifvas till Dom-Capitlen, ej ge¬
nomgått någon sådan granskning; så torde genom jemförelse
imellan de till Sundhets-Collegium och till Statistiska Central¬
byrån inkomna uppgifterna i alldeles samma ämne, svårligen kunna
tillvägabringas någon controll, nästan omöjliggjord dessutom ge-
n«m den bristande territoriala öfverensstämmelse!! emellan stift
ocjt län. Då det. dessutom synes ligga Kongl. Sundhets-Colegii
erobetsverksamhet närmast, att för vaccinationen redogöra, såsom
och nu sker; samt då i alla händelser å nu gällande formulär
fö’ den, ifrån hvarje pastor årligen till Statistiska bjurån afgif-
vunde, “summariska redogörelsen öfver folkmängdens årliga för¬
ändringar inom hvarje församling, uppgifter jemväl skola med¬
92
delas om de vaccinerades blotta antal för året; så lärer det väl
få anses såsom vore kännedomen om de hvarje år vaccinerades
summariska antal i hvarje församling och i hela lii ket mer än
tillräckligt, eller i trenne olika omgångar årligen, tillgodosedd,
hvadan Herr Byråchefen, i oftanämnda sitt embetsmemorial
till mig, föreslagit, att hos Kongl. Maj:t måtte sökas befrielse,
dels för Dom-Capitlen att upprätta sammandrag öfver de vacci¬
nerades untal, dels ock för presterskapet från skyldigheten att
till Dom-Capitlen årligen insända de ifrån communalnämnderna
emottagna summariska uppgifterna, hvilka ej mera behöfde upp¬
rättas och aflemnas öfver de för året vaccinerade i hvarje för¬
samling. Preste-Ståndet har ock till alla delar instämt i det
gjorda förslaget desto heldre, som till samma Statistiska Byrå
dessutom årligen, uti den föreskrifna årliga redogörelsen öfver
folkmängdens förändringar, enahanda summariska uppgift å de
vaccinerades årliga antal af presterskapet jemväl meddelas, och
har jag äran alltså hemställa,
att Herr Byråchefen behagade hos Kongl. Haj:t
denna fråga till nådig pröfning i underdånighet an¬
mäla, för att på anförda skäl vinna den ändring i
föreskrifterna härom uti nu gällande nådiga vaccina-
tionsreglemente, att alla vederbörande vaccinations-
föreståndare, communalnämnder, pastorsembeten och
Dom-Capitel måtte härefter varda i nåder befriade
ifrån skyldigheten att uppgöra och till Kongl. Stati¬
stiska Centralbyrån årligen insända summariska upp¬
gifter på vaccinerade.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MABCUS, 18G4.
(Preste-Ståndets förslag)
Bil. N:0 1.
1. N:o F]yttning;s!)evis.
2. _ , ___
3.' T
4. Född år _ .___ i i Förs:g af Län
6 . äktenskap _
7 . - . den
9. Läser innantill
10. „ utantill Katekesen med förklaring ,
11. Förstår Salighetsläran _* ; ■
12. Bevistat förhören . .
13. H. H. Nattvard sednast den
14 .
15. t_
16. Om Frejdén •
17 .
18 . ^ ;
19. Afflyttar till Förs:g af Län
20. Mantalsskrifningen här till nästa år
21. Betygas Förs:g af Län
22. den
(Domkapitlets Svartstampssigill.)
Namn.
(Embete.)
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning angående mantals- och skattskrifningames förrättande
den 20 Juli 1861 stadgar i § 5 mom. 2 det åligger hvar och en som under året in¬
flyttat i en församling att angående sig och medföljande personer ofördröjligen och inom 14
dagar efter inflyttningen, samt i alla händelser före den 9 November samma år, hos pastor
förete prestbevis från utflyttningsorten. Skulle någon under tiden emellan den 8 November
och årets slut hafva inflyttat i annan församling än den, han förut tillhört, hör han sist på
åttonde dagen efter inflyttningen hafva till pastor aflemnat prestbeviset. Underlåter någon
att fullgöra dessa föreskrifter, höte 2 riksdaler 50 öre.
3. Husbonde vare, derest inflyttadt tjenstehjon icke redan hos pastor företett sitt
prestbevis, pligtig att, vid vite af 2 K:dr 50 öre, inom fjorton dagar sedan tjenstehjonet in-
trädt i tjenst, affordra och till pastor aflemna sådant betyg.
Skulle hinder möta att på förenämnda sätt aflemna prestbevis, bör anmälan derom
hos pastor göras inom len utsatta tiden.
Undandrager sig någon att prestbevis sålunda tillhandahålla eller aflemna, drabbar an¬
svaret den tredskande.
4. Böter för ådagalagd tredska att fullgöra de i mom. 2 och 3 af denna § gifna före¬
skrifter förnyas med enahanda belopp för hvarje månad, hvarunder prestbevisets aflemnande
eller tillhandahållande fördröjes utöfver den bestämda tiden.
5. Innehafvare af fast egendom i stad eller på landet, eller den hans ställe före¬
träder, vare, vid vite af 2 riksdaler 50 öre, förbunden att, efter det husbonde eller annan
person, med hvilken aftal om bostad afslutats, inflyttat från annan församling till huset
eller på egorna, derom underrätta pastor inom fjorton dagar från inflyttningen, så vida icke
den inflyttande sjelf det redan tillkännagifvit.
Kongl. Lego-Stadgan den 23 Nov. 1833 § 46: Tjenstehjon, som flyttar från en till
annan församling, åligge, att för kyrkoherden i den församling, derifrån flyttning sker, förete
sitt erhållne afskedsbetyg, i brist hvaraf kyrkoherde prestbevis icke meddela må.
(Statistiska Central-Byråns förslag)
1. N:o 18 Pre Sill CYlS för
3 .
4. Född 18___ i förs:g af län
5. Föräldrar
6 . ___ då tillhörande förs:g af län
7. äktenskap
8 . den
9. Haft koppor.
10. Hitflyttat från förs:g af län, år
11. Läser innantill
12. „ I ( lilla katekesen .
utantill
13. r. ) l förklaringen
14. Kristendomskunskap
15. : bevistat kristendomsförhör '
16. Nattvardsgång senast den
17. Frejd
18 . .
19.
20. Afskedsbetyg
21. Arbetsför
22. Afllyttar till förs:g af län.
23. Mantalsskrif -
Nätt utdraget ur bok: (fol.________
i förs:g af — län. den 18 intygar
(Embetssigill eller stämpel.)
N. N.
(Embete.)
Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande
den 20 Juli 1861 stadgar i § 5 morn. 2 — — det åligger hvar och en sorn under året
inflyttat i en församling att angående sig och medföljande personer ofördröjligen och inom
14 dagar efter inflyttningen, samt i alla händelser före den 9 November samma år, hos
pastor förete prestbevis från utflyttningsorten. Skulle någon under tiden emellan den 8 No¬
vember och årets slut hafva inflyttat i annan församling än den, han förut tillhört, bör han
sist på åttonde dagen efter inflyttningen hafva till pastor aflemnat prestbeviset. Underlåter
någon att fullgöra dessa föreskrifter, bote 2 riksdaler 50 öre.
3. Husbonde vare, derest inflyttadt tjenstehjon icke redan hos pastor företett sitt
prestbevis, pligtig att, vid vite af 2 r:dr 50 öre, inom fjorton dagar sedan tjenstehjonet in-
trädt i tjenst, affordra och till pastor aflemna sådant betyg.
Skulle hinder möta att på förenämnda sätt aflemna prestbevis, bör anmälan derom hos
pastor göras inom den utsatta tiden.
Undandrager sig någon att prestbevis sålunda tillhandahålla eller aflemna, drabbar an¬
svaret den tredskande.
4. Böter för ådagalagd tredska att fullgöra de i mom. 2 och 3 af denna § gifna före¬
skrifter förnyas med enahanda belopp för hvarje månad, hvarunder prestbevisets aflemnande
eller tillhandahållande fördröjes utöfver den bestämda tiden.
5. Innehafvare af fast egendom i stad eller på landet, eller den hans ställe företrä¬
der, vare, vid vite af 2 riksdaler 50 öre, förbunden att, efter det husbonde eller annan per¬
son, med hvilken aftal om bostad afslutats, inflyttat från annan församling till huset eller på
egorna, derom underrätta pastor inom fjorton dagar från inflyttningen, så vida icke den in¬
flyttande sjelf det redan tillkännagifva.
(Prestc-Sländets formulär för tillfälliga prestbetyg>)
Bil. N:o 2-
Att ___ __
född i — eger Kristendomskunskap
och är att begagna H. H. Nattvard
samt till frejdén . ’
Det varder härmed på begäran attesteradt .
(Domkapitlets Svartstampssi^ilL)
Namn.
(Embete.)