Den 30 October.
601
§ 14-
Upplästes och lades till handlingarna följande från de resp„
Med-Stånden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft*
Ridder skåpet och Adeln, Niis 471 samt 474—476, och från.
Välloft. Borgare-Ståndet, N:is 465 samt 471—474.
Ståndet åtskildes kl. J2 e. in.
Ut supra
In fidem.
S. H. Almqvist.
r
Den 30 October.
Plenum kl. 6 e. m.
§ i-
Justerades Protokollet för den 23 i denna månad eftermid¬
dagen.
§ 2.
H. II. Erke-Biskop en och Talmannen anmälde, att de leda¬
möter af Ståndet, som fått sig uppdraget att afgifva Betänkande,
angående ilrågasatt allman peusionsföreniug för Ecklesiastika Tjen¬
stemän» enkor och barn, numera utarbetat ett dylikt Betänkande
och hemställt, huruvida icke, på det att Ståndet måtte blifva lät¬
tare i tillfälle att granska-detsamma, det borde tryckas och till
Ståndets ledamöter utdelas.
Med bifall till hvad sålunda blifvit hemstäldt beslöt Ståndet,
att Betänkandet borde tryckas och att kostnaden derför skulle
bestridas af Ståndets archivkassas medel.
602
Den 30 October.
§ 3.
Föredrogs ånyo Utdrag, N:o 473, af Högloft. Uidderskapet och
Adelns Protokoll för den 24 dennes, innefattande dels bemälda
Riks-Stånds beslut vid behandling af 8tats-Utskott.ets Utlåtande
N:o 196, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, an¬
gående tillökning i Arméens nuvarande Kavalleri-styrka, dels in¬
bjudning till de öfriga Riks-Ståuden att i Ridderskapet och Adelns
ifrågavarande beslut instämma.
Prosten Sondén begärde ordet och yttrade: Jag finner icke
skäl vara af Ridderskapet och Adeln anfördt, som kan föranleda
bifall till ifrågavarande inbjudning, hvarför jag hemställer, att
Preste-Ståndet, med vidhållande af sitt i ämnet fattade beslut,
lägger inbjudningen till handlingarna.
Uppå derefter gjord proposition fann Preste-Ståndet ej skäl
att denna inbjudning antaga, utan vidblef sitt i ämnet fattade be¬
slut och lade Protokolls-Utdraget till handlingarna.
§ 4.
Föredrogs ånyo Lag-TJtskottets Memorial N:o 75, med vote-
rings-propositioner i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga be¬
slut vid förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 33, öfver
väckta motioner om förändring i stadgandena, angående gifto-
mannarätt.
Utskottets till Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
gjorda inbjudning lades till handlingarna, och godkändes de före¬
slagna voterings-propositionerna.
§ 6.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Lag-Utskottets
Utlåtande N:o 76, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
vid förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 69, öfver motio¬
ner om arfsrätt för oäkta barn.
§ 6. ]
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Memorial N:o 77, med vote-
rings-proposition i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 37, öfver väckt
motion om ändring af Kyrkolagens stadgande i fråga om sättet
att begrafva sjelfspillingar och dem, som i lifstiden fört ett ogud¬
aktigt lefverne.
Den 30 October.
603
Domprosten Björling, sorn på begäran erhöll ordet, yttrade:
liidderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva i denna fråga
haft hufvudsakligen samma åsigt. Enda skillnaden är, att Preste-
Ståndet velat införa det nu ifrågavarande stadgandet i den s. k.
promulgationslagen, hvaremot Bidderskapet och Adeln ansett, att
en serskild författning i ämnet borde utgifvas. Vid sådana för¬
hållanden hemställer jag, att Preste-Ståndet måtte omfatta Bidder-
skapet och Adelns beslut och att följaktligen den af Utskottet
föreslagna voterings-proposition må godkännas.
Biskop Bring: Jag instämmer med Domprosten Björling deri,
att det synes vara' skäl, att Preste-Ståndet antager Bidderslcapet
och Adelns beslut, men i detta fall torde voterings-propositionen
böra sålunda ändras, att dess sista moment erhåller denna lydelse:
“Vinner Nej, anses Bikets Ständer för sin del hafva i enlighet
med Bidderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets beslut antagit
en författning af detta innehåll“ etc.
Preste-Ståndet aplog derefter för sin del Utskottets å sidan
6 gjorda hemställan, men antog deremot, med ändring af förut
fattadt, beslut, den lydelse för 18 Cap. 12 § Kyrkolagen, som af
Bidderskapet och Adeln blifvit beslutad, hvarjemte Ståndet god¬
kände den föreslagna voterings-propositionen, endast med det tillägg,
att emellan orden “Adelns“ och “beslut“ i Nej-propositionen in¬
sattes orden : “samt Preste-Ståndets“.
§ 7.
Pöredrogs ånyo Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 52, i anledning af
gjorda anmärkningar samt Biks-Ståndens skiljaktiga beslut vid
förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 34, öfver dels Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition med förslag till ny Jagt-stadga, dels
ock enskilda motioner i frågor rörande jagt.
Den å sidan 1 gjorda anmälan lades till handlingarna.
Preste-Ståndet biföll för sin del Utskottets under § 7 gjorda
hemställan, och ansågs såsom följd häraf den föreslagna voterings-
propositionen hafva förfallit.
Vid föredragningen af hvad Utskottet under § 11 föreslagit
begärdes och erhölls ordet af Doctor Ternström, som yttrade:
Bidderskapet och Adeln har till slutdag för jagt efter rapphöns
för sin del bestämt den 10 Augusti, och, om jagten får räknas
tili de ädlare nöjena, så finns väl inom det Ståndet de liesta jä¬
gare, hvarföre dess tanke om jagttidens gränser väl ock borde
C04
Den 30 October.
kunna anses ega vitsord, ehuru det kan vara tvifvelaktigt, om
det finns rapphöns öfverallt der det finns adelsmän. Bonde-Stån-
det liar anmärkt, att, “då jagt efter hare och skogsfogel får taga
sin början den 11 Augusti, det lättligen skulle inträffa, att, äfven
om jagt efter rapphöns vore längre förbjuden, de foglar af detta
slag, som anträffades under jagt efter nyssnämnda andra slag af
vildbråd, af misstag fälldes14. Här är misstaget i Utskottets Ut¬
låtande större, än det misstag, som Utskottet, på Bonde-Ståndets
förespegling, tänker sig; ty först och främst är rapphöns ingen
fogel, som jagas i skogarne, och för det andra äro åkrar och än¬
gar, der rapphöns uppehålla sig, vid sagde tid fridlysta för jägarne,
och det genom en naturrätt, som icke tillåter dem att ned¬
trampa säd och gräs på en annans egor. I allt fall anser jag
den faran vara mindre än den som skulle uppkomma, oin jagten
klefve i lag medgifven från den 10 Augusti. Ty fastän det icke
skiljer mer än 10 dagar, så betyda dock dessa mycket. Bapphöns-
ynglets mognad och tillväxt och hela kullar skulle under den
tiden kunna förstöras. Jag finner således intet skäl, hvarföre
Högv. Ståndet skulle frånträda sitt förra beslut, utan föreslår, att
inbjudningen lägges till handlingarna.
Doctor Emanuelsson: För mig synes talande den inom Bonde-
Ståudet gjorda anmärkning, att, då jagt efter hare och skogsfogel
finge taga sin början den 11 Augusti, det lätteligen skulle in¬
träffa, att, äfven om jagt efter rapphöns vore längre tid förbju¬
den, de foglar af detta slag, som anträffades under jagt efter nyss¬
nämnda andra slag af vildbråd, af misstag fälldes; hvarföre ock
jag, ehuru jag icke kan bestrida, att rapphönsen i allmänhet icke
äro fullfärdiga redan den 10 Augusti, dock hemställer, att Ut¬
skottets förslag i denna del må godkännas.
Derefter beslöt Ståndet, att, med frånträdande af förut fat-
tadt beslut, biträda Bidderskapet och Adelns mening i fråga om
den tid, under hvilken jagt efter rapphöns bör vara förbjuden,
och godkände det förslag till lydelse af nyssnämnde §, som å
sidan 3 blifvit framstäldt.
§ 15 antogs sådan den i Utskottets förslag förefinnes.
Hvad Urskottet under dels § 16, dels § 18 och dels § 19
(sista mom.) hemställt och föreslagit, bifölls.
Den under § 21 mom. 2 gjorda inbjudning lades till hand¬
lingarna.
Hvad Utskottet derefter å midten af sidan 6 föreslagit,
godkändes.
Den 30 October.
605
Likaledes godkände Ståndet Utskottets i punkten 3:o sidan
15 af Betänkandet, N:o 34, gjorda och vid slutet af förevarande Utlå¬
tande förnyade hemställan.
§ 8.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Stats-Utslcottets
Memorial- N:o 205, med förslag till stadganden i Beglementet för
Riksgälds-Contoret, angående de vid föregående Riksdagar beviljade,
men ännu icke utbetalda statsbidrag.
§ 9-
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets Utlåtande N:o 208,
i anledning af väckt motion om godkännande af förslag till för¬
ordningar, dels angående en Hypotheksbank för Rikets städer
och köpingar, dels angående allmänna grunder vid bildande af
Hypotheksföreningar emellan egare af stadsfastighet.
§ 10.
Föredrogos och bordlädes Sammansatta Stats- och Lag-Ut¬
skottets
Memorial Nio 49, i anledning af återremiss å Sammansatta
Stats och Lag-Utskottets Betänkande Nio 38, i fråga om stiftande
af en lag om afskedande af Statens embets- och tjenstemän, som
i följd af vansinne, lamhet, blindhet eller annan obotlig sjukdom
längre tid varit urståndsatte att deras tjenster bestrida; samt
Betänkande N:o 50, i anledning af väckta motioner om förän¬
drade föreskrifter i afseende å skogshushållningen i riket.
§ 11-
Föredrogos och bordlädes Sammansatta Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets nedannämnde Memorial och Be¬
tänkande:
N:o 34, i anledning af återremiss af Sammansatta Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Nio
5, öfver väckta motioner om ändringar i nu gällande före¬
skrifter, rörande vilkoren för afsöndring af jord;
606
Den 30 October
N:o 35, i (inledning af återremiss utaf vissa punkter i Sam¬
mansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-TJtskottets
Betänkande N:o 6, öfver väckta motioner om ändring af gällande
stadganden i fråga om skyldighet att bygga oell underhålla vägar
och broar;
N:o 36, i anledning återremiss utaf två punkter i Samman¬
satta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande N:o 12, rörande väckta frågor om förändring och för¬
klaring af gällande stadganden, angående skyldighet att bygga och
underhålla kyrko-, prestgårds- och andra i 26 Capitlet Byggninga-
Balken omförmälda allmänna byggnader;
N:o 37, i anledning af återremiss utaf en punkt af Samman¬
satta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande N:o 25, öfver väckta motioner om förändrad röstberäk¬
ningsgrund vid prestval samt tillsättande af klockare, orgelnister
och folkskolelärare;
N:o 38, i anledning af återremiss af Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 27,
öfver väckta motioner om afskaffande af prest- och pastoral¬
examen inför Consistorierna m. m.; samt
N:o 39, i anledning af väckta motioner om förändrade stad¬
gandea i afseende å frejdebetyg.
§ 12.
Föredrogos och bordlädes dels Utdrag, N:o 483, af Högloft.
Ridder skåpet och Adelns Protokoll den 27 dennes med inbjudning
till de öfriga Eiks-Stånden att förena sig i Bidderskapet och
Adelns beslut öfver Stats-Utskottets Utlåtande Nfo 188, i anled¬
ning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående Krigs-Collegii
ombildning; dels ock Utdrag, N:o 486, af Högloft. Bidderskapet
och Adelns Protokoll den 28 dennes, innefattande, bland annat,
inbjudning till de öfriga Biks-Stånden ätt biträda Bidderskapet
och Adelns fattade beslut vid behandlingen af Stats-Utskottets
Utlåtande H:o 194, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrif¬
velse till Bikets Ständer i fråga om kostnadsersättning till mili¬
täre, civile och ecklesiastike tjenstemän för en del resor i tjen-
steärenden; och beslöts, uppå hemställan af H. H. Erke-Biskopen
•och Talmannen, att berörde inbjudningar skulle sättas främst på
föredragningslistan för nästa plenum.
§ 13.
Upplästes och lades till handlingarna från de respektive
Med-Stånden inkomna Protokolls-Utdrag, nemi. från Högloft. Rid-
Den 31 October.
607
derskapet och Adeln, N:ris 477'—482, 484, 485, 487 och 488,
samt från Hederv. Bonde-Ståndet, Niris 509—511.
Ståndet åtskiljdes kl. 7 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almqvist.
Den 31 October.
Plenum kl. 1 e. m.
§ I-
Justerades Protokollet för den 24 dennes förmiddagen.
§ 2.
Föredrogs ånyo Utdrag, 17:o 483, af Högl. Ridderskapet och
Adelns Protokoll den 27 dennes, med inbjudning till de öfriga
Riks-Ståuden att förena sig i Kidderskapet och Adelns beslut
öfver Stats-Utskottets Utlåtande Nio 188, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition, angående Krigs-Collegii ombildning till
en Armd-förvaltning, äfvensom i sammanhang dermed ett denna
dag meddeladt Utdrag, Nio 481, af Yällofl. Borgare-Ståndets Pro¬
tokoll den 28 innevarande månad, likaledes innehållande inbjud¬
ning till Med-Stånden att biträda det af Borgare-Ståndet vid
pröfning af Stats-Utskottets ofvannämnda Utlåtande fattade be¬
slut, att Rikets Ständer skulle uttrycka den åsigt, rörande be¬
handlingen af frågor om tjenstetillsättningar m. m., hvilken på
sidan 18 i samma Utlåtande omförmäles i det stycke, som börjas
med orden : “/ följd af“ och slutas med orden : "vid gemensamma
sammanträden af g öras."
Härvid erhölls ordet af Dom-Prosten Sundberg, som anförde:
Det är sannerligen mer än svårt att fatta sitt beslut rörande
den föredragna inbjudningen från Ridderskapet och Adeln, då
man, ifråga om det förslag, som der blifvit framstäldt, icke har
008
Ilen 30 Octo ber.
tillgång till (len utredning af ärendet, som man hade angående
Kongl. Maj:ts förslag, hvilket blef af det Högv. Ståndet godkändt.
Om jag äu för min del är öfvertygad, att åtskilligt finnes uti
Ridderskapet och Adelns beslut, hvilket förtjenar afseende, kan
jag dock icke derföre tilltro mig hvarken att med min röst bi¬
träda detta förslag eller tillstyrka det Högv. Ståndet att antaga
detsamma. Är det ock, i jemförelse med den af Borgare- och
Bonde-Stånden godkända reservationen, en fördel, att, enligt Rid¬
derskapet och Adelns förslag, inseendet öfver Arméens boställen
samt fondvården blifvit bibehållet åt Krigs-förvaltningen, äfvensom
att de civila ärendena skulle erhålla sin egen förvaltning, så
möter å andra sidan den betänkligheten, att bemälda förslag
hvilar på en sönderdelning af ärendena i afseende derpå, om de
erfordra militäriskt techuiska insigter eller icke, hvilken hvarken
Kongl. Majit eller pluraliteten inom Utskottet kunnat gilla. I
afseende på den af Ridderskapet och Adeln framställda inbjud¬
ning, tillstyrker jag alltså det Högv. Ståndet att vidblifva det
beslut, som redan blifvit fattadt.
Hvad nu angår Borgare-Ståndets inbjudning, så tillstår jag,
att, om man än hade någon böjelse för att biträda Ridderskapet
och Adelns förslag, man å Borgare-Ståndets icke kan yrka nå¬
got annat än afslag. Detta förslag, hvilket afser, att ärender,
som angå tjenstetillsättningar inom Armé-förvaltningen, skulle af
Afdelningarne vid gemensamma sammanträden afgöras, synes mig
serdeles olämpligt. De serskilda Afdelningarne arbeta redan nu
fristående, och skulle, enligt förslaget till ombildning, härefter
komma att göra det ännu mera. Jag behöfver måhända endast
påpeka det orimliga deruti, att med sådan behandling af befor-
dringsärenden, som Borgare-Ståndet föreslagit, det lätteligen skulle
kunna inträffa, att den Afdelnings-Chef, hvilken hade största
kännedom om en tjeust.emans duglighet, som under honom tjenst-
gjort, blefve af de öfriga öfverröstad, då fråga vore om denne
tjenstemans befordran. Sålunda tillstyrker jag, beträffande den
af Borgare-Ståndet gjorda inbjudning, ett bestämdt afslag derå.
Yice-Talman, Biskop Annerstedt instämde.
Doctor Ahnqvist: Hvad angår Borgare-Ståndets nu före¬
dragna inbjudning, är jag derutinnan af lika åsigt med den fö¬
regående talaren. I fråga åter om den af Ridderskapet och
Adeln framställda inbjudning, synes det mig serdeles välbetänkt,
om, i enlighet med Ridderskapet och Adelns förslag, en serskild
civil Afdelning inrättades, hvilken skulle ega att taga befattning
med förvaltningen af militie-boställen och de fonder, som för
Arméens serskilda behof äro bildade. — Jag anhåller här att
få upplysning om Borgare-Ståndets beslut i frågan. Så vidt jag
icke misstager mig, innehöll åtminstone Hr Björcks reservation
för-
Deu 31 October.
609
förslaget derom, att, yid omorganisationen af Krigs-förvaltningen,
vården och inseendet öfver Arméens boställen samt förvaltningen
af fonderna skulle derifrån skiljas och läggas, den förra under
Kammar-Collegium och den sednare under Stats-Contoret. Jag
kan dock icke heller inse, att detta förslag i princip strider
emot det af Ridderskapet och Adeln nu framställda. Om det
synes lämpligt, att de nyssnämnda embetsverken icke belastas
med ytterligare göromål, anser jag ock Ridderskapet oell Adelns
förslag om en serskild civil Afdelning för omhändertagande af
vården öfver militie-boställen och fondförvaltningen hafva mycket
skäl för sig, hvarföre jag för min del tillstyrker bifall till detta
Riks-Stånds inbjudning.
Riks-Archivarien Nordström: Den talare, som först hade
ordet, yttrade, att han icke fann skäl att ingå på det af Rid¬
derskapet och Adeln framställda förslag, och detta står äfven i
consequens med den mening, som denne talare uttalade vid
denna frågas föregående behandling i detta Stånd. Jag åter om¬
fattade den mening, att ärenden, som angingo militie-boställenas
disposition samt fondförvaltningen och redovisningen derför, borde
från behandlingen af rent militäriskt-techniska frågor serskiljas.
Ridderskapet och Adelns förevarande förslag afser, att alla de
ärenden, sorn erfordra militäriskt-techniska insigter, skulle blifva
föremål för byråkratisk behandling, men de, som röra boställena,
drätsel m. m., efter den collegiala formen handläggas och afgö-
ras. Hr Björcks reservation åsyftade i hufvudsak, att fondför¬
valtningen skulle af Stats-Contoret öfvertagas och vården och
tillsynen öfver militie-boställena af Kammar-Collegium, som redan
nu utöfvar sådan befattning i afseende å andra kronoboställen
och till enskildes ständiga besittning ej upplåtna lägenheter.
Denna mening tillvann sig dock icke det Högv. Ståndets bifall.
Nu är likväl Ridderskapet och Adelns förslag i principen ena¬
handa med Hr Björcks, i det att begge afse en serskild civil
Afdelning för handhafvandet af vissa ärenden, som collegialt
borde behandlas. Det närmar sig sålunda det, hvilket i detta
Stånd af en betydlig minoritet understöddes. Om ock genom
bifall till Ridderskapet och Adelns förslag ingen fullständig om¬
organisation af Armé-förvaltningen kunde vinnas, så vore dock
ganska mycket dermed vunnet. Genom detta förslag synes mig
ock vara undanröjd den anmärkning, som emot Hr Björcks för¬
slag framställdes, då, enligt det förstnämnda förslaget, de till
Krigs-Collegium hörande medel skulle under detta embetsverk
qvarstå och sålunda af detsamma lättare disponeras, hvartill
kommer den väsendtliga vinsten af detta förslag, att derigenom
lcomme att från den collegiala behandlingen afskiljas, hvad ej
dit hörer, Jag känner ej, hvilken vigt Regeringen kan sätta
på det af henne framställda förslaget; men att döma af refera-
Högv. Preste-St. Prot. 6:te Pandet. 39
010
Den 31 Ootober.
terna, angående diseussionen hos Ridderskapet och Adeln i delta
ämne och serskildt Krigsministerns yttrande, vill det synas, som
Regeringen icke strängare holle på sitt förslag, än att den af
Adeln föreslagna jemkning kunde af Regeringen antagas. Obe¬
stridligt är, att både Armé-förvaltningen och förvaltningen af
omförmälda ekonomiska ärenden skulle vinna genom det af Rid¬
derskapet och Adeln framlagda förslag, hvartill jag, på ofvan
anförda grunder, vördsamt tillstyrker bifall.
Häruti instämde Doctorerne Björlman, Carlander och Säve
samt Kyrkoherden Wennerström.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt: I denna fråga instämmer
jag med Dom-Prosten Sundberg. Utskottet har haft tillfälle
att angående den föreslagna ombildningen inhemta Kongl. Krigs-
Collegii yttrande, och det har ändock icke varit Utskottet lätt
att i ämnet fatta sitt beslut. I fråga om den sak, hvilken
Ridderskapet och Adelns förevarande inbjudning afser, har der¬
emot ingen auktoritet sig yttrat. Om jag ock kan medgifva, att
Ridderskapet och Adelns förslag har åtskilligt för sig, måste jag
dock, enär det alltid synes mig betänkligt att i en organisa¬
tionsfråga, derom ej vederbörande embetsverk blifvit hördt, fatta
beslut, till Ridderskapet och Adelns ifrågavarande inbjudning
afstyrka bifall.
Häruti instämde Doctor Lindgren och Contracts-Prosten Janzon.
Riks-Archivarien Nordström: Den påpekade svårigheten i
afseende på bestämmandet deraf, hvilka ärenden vore hänförlige
till de militäriskt-teckniska, är en svårighet mera till nam¬
net än i saken. Om det än icke är lätt att principielt af¬
göra detta, bör det likväl icke vara svårt att komma på det
klara dermed genom att på grund af noggranna uppgifter från
de nuvarande Afdeluingarne af Krigs-Collegium samt i ämnet
hörde sakkunnige män uppgöra en tablå öfver de olikartade
ärenden, som utgöra föremål för Krigs-Collegii handläggning och
ompröfning, och med ledning af densamma genomföra serskilj-
ningen af de ärenden, som borde collegialt behandlas, från dem,
som egnade sig för byråkratisk behandling. Något sådant har
äfven af Ridderskapet och Adeln blifvit antydt, då i den före¬
varande inbjudningen säges, att fördelningen af ärendena skulle
ske i enlighet med den instruction, som af Kongl. Majit för
Arméförvaltningen kommer att utfärdas. Hvad sjelfva hufvud-
saken angår, så synes det mig märkvärdigt, att man i en tid,
då den collegiala formen utom vid behandling af rättsfrågor allt¬
mera öfvergifves, dock i fråga om Krigs-Collegium äflas att bi¬
behålla densamma. De skäl, som här blifvit anförda af dem,
som försvara det gamla, är det mig omöjligt att i någon måtto
Den 81 October.
611
finna bindande, och de skulle icke ens blifva det, om man grund¬
ligare än genom framställandet af sitt tycke, eller genom några
smålöjen sökte bevisa sin sak. Det finnes utan tvifvel — såsom
ock dessa herrar, om de djupare inträngde i saken, visserligen
skulle inse, — i sakförhållandet liggande naturlig grund för det
ifrågasatta serskiljandet af de olika ärenden, som höra till Krigs-
Collegii behandling. Och då jag, såsom jag förut sökt visa, är
öfvertygad om, att man skulle vinna på genomförandet af detta
serskiljande, tillstyrker jag fortfarande bifall till Eidderskapet
och Adelns inbjudning.
Discussionen förklarades härmed slutad; och då H. 11. Erlce-
BisJcopen och Talmannens proposition å antagande af Eidderskapet
och Adelns ifrågavarande inbjudning hördes med blandade Ja
och Nej besvarad, samt votering begärdes, framställdes och god¬
kändes följande voterings-proposition :
“Den som vill, att Preste-Ståndet, med afslag å Eidderskapet
och Adelns förbemälda inbjudning, förklarar sig vidblifva sitt
lemnade bifall till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 188, röste Ja;
den det icke vill, röste Nej. Vinner Nej, har Ståndet Eidder¬
skapet och Adelns förenämnda inbjudning antagit.11
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 25 Ja och 14 Nej, hvadan Ståndet stannat i det be¬
slut, som Ja-propositionen innefattar; och ansågs härmed beslut
vara fattadt jemväl öfver Borgare-Ståndets ofvan upptagna in¬
bjudning.
§ 3.
Föredrogs ånyo Utdrag, N:o 486, af Högloft. Ridder skåpet och
Adelns Protokoll den 28 dennes, innefattande dels bemälde Eiks-
Stånds beslut vid behandling af Stats-Utskottets Utlåtande N:o
194, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till Eikets
Ständer, i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile och
ecklesiastike tjenstemän för en del resor i tjensteärender, dels
inbjudning till de öfriga Eiks-Stånden att samma beslut biträda.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt, som härvid erhöll ordet,
yttrade: Här är endast fråga om ändring af ett uttryck. Då
det af Eidderskapet och Adeln föreslagna uttrycket måste anses
vara i någon mån bättre, än det af Preste-Ståndet godkända, och
derigenom tillika afses undvikande af en contraproposition, till¬
styrker jag bifall till den i Eidderskapet och Adelns inbjudning
föreslagna ändring.
Uppå härefter af H. H. Erke-Bishopen och Talmannen fram¬
ställd proposition antog Preste-Ståndet, med ändring af förut
fattadt beslut, denna inbjudning.
612
Den 31 October.
§ 4.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Utlåtande jST-.o 76, i anled¬
ning af Eiks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande af
Utskottets Betänkande H:o 69, öfver motioner om arfsrätt för
oäkta barn.
Dom-Prosten Björling, som på begäran erhöll ordet, anförde:
Om Utskottets i detta Utlåtande framställda inbjudning antages,
komma oäkta barn att taga arf efter sin moder lika med äkta
barn. Men då genom ett sådant medgifvande enligt min öfver¬
tygelse familjens sedliga grund skulle komma att af lagen rubbas,
kan jag icke ingå på Utskottets här gjorda hemställan, utan till¬
styrker jag då heldre det Högv. Ståndet att vidhålla sitt redan
i detta ämne fattade beslut. Likväl kan jag icke dölja för mig
den fruktan, att Ståndet genom vidblifvande af sitt förra beslut
torde blifva ensamt derom, enär intet annat Stånd lärer biträda
ett beslut, som afser att på ett nytt område af lagstiftningen
införa den grundsats om skillnad emellan ärfd och förvärd fast
egendom, som man på sednare tiden sökt att alltmera ur lag-
skipniDgen utplåna. Om sådant vore med formen öfverensstäm¬
mande, skulle jag hemställa om biträdande af det beslut, som
Ridderskapet och Adeln i denna fråga fattat; men om detta icke
går an, synes mig bäst, att det Högv. Ståndet vidhåller sitt redan
fattade beslut.
Sedan II. TI. Erke-Biskopen och Talmannen förklarat, att det
vore emot formen stridande att bifalla Ridderskapet och Adelns
beslut, enär Utskottet derom icke gjort någon framställning, och
att Ståndet endast hade att välja emellan bifall till Utskottets
hemställan och vidhållande af Ståndets redan fattade beslut,
lemnades ordet åt
Riks-Archivarien Nordström, som anförde: Med förklarande,
det jag i allo biträder den anmärkning i forraelt hänseende,
hvilken nyss blifvit af Erke-Biskopen och Talmannen framställd,
ber jag att tillika få yttra några ord med anledning af den
föregående talarens påstående, det Högv. Ståndets i detta ämne
fattade beslut går ut på att i arfsfrågor åter införa en skillnad
mellan ärfd och förvärfd egendom, ehuru den för något år till¬
baka derifrån borttogs. Allt beror på, ur hvilken synpunkt
hvar och en sak betraktas. Här kom det Högv. Ståndet till
sitt beslut vid betraktande deraf, att, då modren är berättigad
att taga arf efter sitt oäkta barn, också detta borde få ärfva
sin moder, i allt hvad modren sjelf kunnat förvärfva äfvensom i
hennes ärfda lösören. Den fasta egendom, som inom slägten
gatt i arf, och således ur viss synpunkt kan sägas , vara familje-
egendom, vidare fast fideicommissegendom m. m. skulle sålunda
D e n 31 0 c t ob e r.
613
icke kunna genom arfsfång öfvergå till en person, som på oäkta
väg, på sidan om den äkta, sedliga ordningen, blifvit en quasi-
medlem af slägten. Det är derföre en haltande slutsats, då man
vill förespegla, att ett stadgande i denna syftning åter sökte i
fråga om arf införa en skillnad mellan ärfd och förvärfd egendom.
Äkta och oäkta barns ratt till arf bildar ju 2:ne olika
objektiva förhållanden, hvilka i alla lagar blifvit hvar för sig
behandlade och i främmande stater på olika sätt lösta i hvad
angår beloppet af oäkta barns arfslott. Preste-Ståndets bifall till
arfsrätt för oäkta barn i visst slags' egendom efter moder inne¬
fattar således något specifikt uti detta hänseende och har intet
verkligt samband med den genom Kongl. Förordningen den 21
December 1857 införda likheten emellan ärfd. och förvärd egen¬
dom, i hvad angår rättigheten att om sin qvarlåtenskap genom
testamente förordna. Jag tillstyrker på grund häraf, att det Högv.
Ståndet, med afslag på inbjudningen, måtte förblifva vid sitt
beslut.
Discussionen förklarades härmed slutad, och a/slog Preste-
Ståndet, uppå derom framställd proposition, för sin del Utskottets
hemställan och förklarade sig vidhålla sitt i ämnet meddelade
beslut.
§ 5.
Föredrogs ånyo Ståts-Utskottets Memorial N:o 205, med
förslag till stadganden i Reglementet för Riksgälds-Contoret an¬
gående de vid föregående riksdagar beviljade, men ännu icke utbe¬
talda statsbidrag.
Hvad Utskottet ifrån midten af sidan 6 och följande anmält,
Indes till handlingarna, och blef detta Memorial i öfrigt af Ståndet
godkändt.
§ 6-
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gängen Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 208, i anledning af väckt motion om godkännande
af förslag till förordningar, dels angående en Hypotheksbank för
Rikets städer och köpingar, dels angående allmänna grunder
vid bildande af Hypotlicksföreningar emellan egare af stads¬
fastighet.
§ 7.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna Sammansatta
Stats- och Lag-Utskottets Memorial K:o 49, i anledning af åt er¬
remiss å Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Betänkande N:o
614
Den 31 October.
38, i fråga om stiftande af en lag om afskedande af Statens
embets- och tjenstemän, som i följd af vansinne, lamhet, blindhet,
eller annan obotlig sjukdom längre tid varit urståndsatte att
deras sjenster bestrida.
§ 8.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Sammansatta
Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande N:o 50, i anledning af väckta motioner om förändrade
föreskrifter i afseende å skogshushållningen i riket.
§ 9-
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial
N:o 34, i anledning af återremiss • af Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 5,
öfver väckta motioner om ändringar i nu gällande föreskrifter,
rörande vilkoren för afsöndring af jord.
§ io.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial
Nio 35, i anledning af återremiss utaf vissa punkter i Samman¬
satta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande Nio 6, öfver väckta motioner om ändring af gällande
stadganden i fråga om skyldighet att bygga och underhålla
vägar och broar.
§ 11.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial
N:o 36, i anledning af återremiss utaf två punkter i Samman¬
satta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande N:o 12, rörande väckta frågor om förändring och för¬
klaring af gällande stadgande, angående skyldighet att bygga och
underhålla kyrko-, prestgårds- och andra i 26 Capitlet Byggniuga-
Balken omförmälda allmänna byggnader.
§ 12.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarna Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotttes Memorial
N:o 37, i anledning af återremiss utaf en punkt af Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
Den 31 October.
615
N:o 25, öfver väckta motioner om förändrad röstberäkningsgrund
vid prestval samt tillsättande af klockare, orgelnister och folk¬
skolelärare.
§ I»-
Föredrogs ånyo och Indes till handlingarna Sammansätta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial
N:o 38, i anledning af återremiss af Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande E:o 27,
öfver väckta motioner om afskaffande af prest- och pastoral¬
examen inför Consistorierna m. m.
§ 14.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 39, i anledning af väckta motioner om förändrade stadganden
i afseende å frejdebetyg.
§ 15.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets förslag till
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse E:o 148, angående tull-
bevillningen.
§ 16.
Upplästes och lades till handlingarna följande från Med-
Stånden ankomne Protokolls Utdrag, nemligen från Vällojl. Bor¬
gare-Ståndet, Eiris 476—479, samt från Eederv. Bonde-Ståndet,
N:o 513.
Ståndet åtskildes kl. \ 3 e. m.
Ut supra
In fidem
S. B. Almgvist.
616
Den 4 November.
Och 4 November.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1
Justerades Protokollet den 28 October f. m.
§ 2.
Föredrogs ånyo Stats-Utslcottets Memorial FT:o 208, i anled¬
ning af väckt motion om godkännande af förslag till förordningar,
dels angående en Hypotheksbank för Pikets städer och köpingar,
dels angående allmänna grunder vid bildande af Hypotheksförenin¬
gar emellan egare af stadsfastighet.
Härvid förekom l-.a hemställan.
Prosten Ljunggren erhöll ordet och yttrade: Fastän jag icke
låtit anteckna mig såsom reservant, har jag dock i denna fråga
icke delat Utskottets mening. Mig synes det nemligen vara obil¬
ligt, att, om staten utan risk kunnat lemna sin garanti åt den
föreslagna Hypotheksbanken för rikets städer och köpingar, vägra
att göra för städerna detsamma som staten redan gjort för lands¬
bygden. Och att en sådan garanti utan äfventyr kan lemnäs,
derom är jag fullkomligt öfvertygad.
Enligt reglementet skulle en serskild grundfond bildas genom
innehållande af fem procent å alla från Hypotheksbanken till Hy-
potheksföreningar utgifna lån. Denna grundfond skulle icke få
tillgripas, utan i utomordentliga fall, och hvad som derifrån utgått,
skall genast fyllas. Pedan uti detta stadgande ligger en stor säker¬
het ; ty innan staten kunde förlora något på grund af den lem-
nade garantien, skulle all hos banken pantsatt egendom förlora
^y.del af sitt värde eller en tjugondedel af de från banken ut¬
gifna första lånen icke blifva guldna. Peservanten har ock påpe¬
kat, andra omständigheter, som synas vara betryggande. Lånen
skulle meddelas till högst halfva värdet af de pantförskrifna fa¬
stigheterna. Detta innebär ju också en säkerhet; ty om man ock
ville antaga, att egendomarne, under den tid amorteringen fortgår,
sjönko ned till halfva värdet, så skulle de likväl utgöra full sä¬
kerhet för lånet. Yäl har någon gång ett sådant fallande i stads-
egendomars värde inträffat nemligen i Götheborg, då kontinental¬
systemet upphörde, och i Uddevalla, då sillfisket tog slut; men
dylika händelser äro ytterst sällsynte, alt man näppeligen kan an-
Den 4 November.
617
taga, att något likartadt i den närmast liggande framtiden skall
ske. Ett betydligare täll i egendomsvärdet inträffar vanligen icke
ögonblickligen, utan dertill erfordras tiotal af år, och under dessa
år inbetalas en större del af lånesumman. När man dertill be¬
sinnar, att det icke är en stad utan -flera städer i ett distrikt,
som äro solidariskt ansvarige för lånet, så finner man, att deri ligger
en ytterligare säkerhet; ty om en stad ginge tillbaka på ett mera
märkbart sätt, så kan dock icke förlusten blifva stor, då alla de
andra städerna dela ansvarigheten. På dessa grunder och då det
är vigtigt, att rikets städer uppblomstra, hvilket det ock bör
ligga i landsbygdens intresse att befrämja, emedan det är i stä¬
derna som landets produkter hafva sin afsättning, anser jag för
min del, att motionärens förslag bör understödjas, och tillstyrker
att den begärda garantien må beviljas.
Häruti instämde Doctorerne Söderberg och Ternström samt
Contracts-Prosten Palmlund.
Doctor Sandberg: Med den föregåennde talaren och med re¬
servanten instämmer jag fullkomligt dori, att samma skäl tala
för inrättandet af en Hypotheksbank för rikets städer som för
landet. När den stora ITy poth eksbanken inrättades, afsfig man
dermed, att de sväfvande skulder, som jordbrukarne hade, skulle
kunna förvandlas till ouppsägbara amorteringslån. Detsamma afses
nu för städernas innevånare. Liksom man genom de förra anior-
teringslånen ville befrämja jordbruket och landets odling, så vill
man genom den nu föreslagna ^potlieksbanken befordra ett bättre
byggnadssätt i städerna. Derföre förundrar mig den motsägelse,
som ligger i förevarande Betänkande, som slutar med ett afstyr-
kande af den begärda garantien för städerna, då samma Utskott
ansåg sig böra understödja garantien för landet. Ur denna syn¬
punkt vore det således allt skäl att instämma med reservanten.
Men vestigia terrent. Den stora Riks-Hypotheksbanken har icke
kunnat skaffa penningar, tillräckliga att fylla de lånesökandes be¬
hof. Jag begriper icke, hvaraf detta kommer sig, då vi ju åt¬
njuta så stor kredit i utlandet. I den ort jag tillhör råder en
allmän klagan bland allmogen. De hade uppsagt sina sväfvande
lån i förhoppning att kunna betäcka dem genom lån i Hypotheks-
banken; men der funnos inga penningar att tillgå och derföre anse
de sig vora lockade i en fälla. Jag fruktar verkligen, att det
kommer att gå på samma sätt för städerna. Det blir endast ökade
svårigheter, då städernas Hypotheksbank kommer att hafva samma
verksamhet. Det genom Hypotheksinrättningarne framkallade och
uppmuntrade begäret att låna växer såsom en nedrullande lavin
och kan aldrig stillas, utan nedsänker tusentals menniskor i nöd
och fattigdom. Jag kan således icke såsom den föregående ärade
talaren tillstyrka bifall lill den begärda garantien; men det glä¬
der mig att en gång i ett Stats-Utskottets Betänkande finna nå¬
018
Den 4 November.
gon betänklighet mot den utländska skuldsättningen; ty här läser
jag för första gången, att “staten skulle genom att lemna sin ga¬
ranti föranleda ny utländsk skuldsättning, som för staten, såsom
sjelf lånsökande på den utländska penningemarknaden, icke kunde
vara gagnelig44. Skada blott att en sådan fruktan för utländsk
skuldsättning icke långtför detta gjort sig gällande, innan den
utländska gälden växte oss öfver hufvudet. Men bättre sent än
aldrig, så vida någon återgång ännu är möjlig. Jag tillstyrker
bifall till Utskottets hemställan.
Häruti instämde Doctor Falck och Kyrkoherden Wenner¬
ström.
Kiks-Archivarien Nordström: Af den sednaste talarens yttrande
finner man, att äfven under silfverhåren en liten skalk kan spela.
Han talade om svårigheterna för Hypotkeksbanken att kunna gå
lånsökande jordbrukare tillhanda, och jag vet icke, om i hans
ord låg satir eller reprimanderande allvar. Jag antager emeller¬
tid det sednare och får dervid erinra om den gamla satsen: ultra
posse nemo obligatur. Det är icke möjligt att alltid lika ledigt
disponera öfver främmande kassor som öfver sina egna. Om ock
det skulle visa sig att behofvet af lån eller efterfrågan deraf ej
vill erkänna någon gräns, kunna dock tillgångarne i banken ej an¬
nat än vara begränsade, och om detta noggrannt öfverväges, torde
man finna en naturlig förklaring öfver det anmärkta förhållandet.
Är meningen med Hypoteksbanken att den när som helst skall
stå till hands med lån åt dem, som söka sådana ? Nej, principen
är, att Hypotheksbanken skall bereda utvägar, att på mera billiga
och säkra vilkor, än föreningarne i landsorterna kunde betinga
sig, understödja jordbruket; men att det skulle åligga honom att
under alla förhållanden och när som helst hafva medel till hands
att tillfredsställa alla lånsökande med än så stora summor inom
dessas säkerhetsmaximum, är en uppgift, som det aldrig kunnat
hafva legat i någons afsigt, att förelägga Hypotheksbanken. Sin
uppgift, sådan den i verkligheten är, har den emellertid efter hästa
förmåga löst. Sedan år 1860, då den inrättades, har den lemnat
öfver 40 millioner R:dr i lån för jordbruket.
Hvar och en måste vara intresserad af jordbrukets fram¬
steg och derföre har ock staten trädt emellan och gifvit sin ga¬
ranti åt Hypotheksbanken. Kan man uppgifva något dylikt för
alla gemensamt, vigtigt intresse, i fråga om upplåning på hus i
städerna ? Jag tror icke en gång, att reservationen, som onekligen
är skrifven med en viss talent, skall kunna öfvertyga någon, att
detta sednare är förhållandet. Att skaffa husegare i städerna lån
på bättre vilkor och utan fara för uppsägning, skulle dock, säger
man, äfven vara samhällsvigtigt, derföre, att stadsmannanäringarne
derigenom skulle få ett väsendtligt understöd. Men näringarue
hafva redan förut genom bemedling af de många olika kredit¬
Den i No vem ber.
619
institut, sorn finnas i landet, tillfälle att skaffa sig lämpliga för-
lagskapital. Alla bank- och kreditanstalter äro beräknade derpå,
och, om de handhafvas med nit och skicklighet, skola de utan
tvifvel kunna motsvara afsedda ändamålet. Det ligger i sakens
natur, att jordbruket för sin framgång har behof af disponibilitet
af förlagskapital för längre tider och fastare återbetalningsvilkor,
än de industriella näringarne; det förra beroende af klimat och
väderleksskiften alstrar icke afsättliga produkter så tätt och skynd¬
samt, som fabriks- och handelsnäringarne, och derföre är i det
hela jemförelsen dem emellan, då man tränger till kärnan af saken,
mindre sakriktig än det tyckes.
Ser man åter på säkerheten, som för dessa hypothekslån
erbjudes, måste det falla en hvar i ögonen, att Sveriges städer,
sådana de i allmänhet äro och sådana de högst sannolikt komma
att blifva, icke kunna gifva någon tillförlitlig garanti för hypo-
thekariska lån, eller tillsammans bilda en homogen enhet, som
rättvisligen kunde gemensamt och pro rata iklädas ansvarighet för
lånen. Att en välbygd och i andra hänseenden väl ordnad stad
skall finna sig uti att träda i ansvarighetsbolag med städer, be¬
stående af eländiga trähus, är en tanke så financielt ny, att den
väl saknar motstycke. Deraf följer dock ej, att dessa städer skola
förvägras att ingå föreningar med hvarandra och söka lån, om de
kunna erhålla sådana. Lagen hindrar icke heller ingående af
dylika föreningar och bör icke göra det; men något mer är ej
att göra. Redan en Kongl, sanktion på sådana föreningar vore,
såsom mig synes, ett vådligt financielt misstag: att lemna statens
garanti deråt, vore ett ännu större. Hvad skulle för öfrigt der¬
med i verkligheten vinnas? Jo, att städerna skulle kunna i en
viss mån upptaga amorteriugslån och för dessa penningar bygga
nya hus och förbättra de gamla. Då sådana kapital nedläggas i
jordbruket till dess intensiva och extensiva förbättring, uppstår
deraf ökad afkastning och ökadt jordvärde. Är det en liknande
följd, som påräknas i fråga om husen i städerna, skulle den visa
sig i stegrade hyror, ju mera i samma mån, som större summor
på uppförande af nya hus eller förbättrande af de äldre, utöfver
hvad behöflig! vore, blifvit använda. Men då jordbruket är en
näring, af hvars förbättring alla hafva gagn, kan spekulationen i
husbyggnaden ej annat, än förblifva mer eller mindre lokal och
derföre af relativt mera enskild natur.
Man tyckes för öfrigt ock hafva alldeles glömt en juridisk
betänklighet, som härvid kan uppstå. Om jag tager inteckning i
ett hus N:o X med tillhörande tomt, sådant det i dag befinues,
och detta hus sedan totalt ombygges, eller nedrifves, för att på
tomten lemna rum åt ett annat, så framstår den frågan till besva¬
rande, huruvida det nya huset är att anse som pantföremål för
den i det gamla huset intecknade skulden, ehuru identiteten emel¬
lan det gamla och det nya upphört. Jag vill dock icke nu ingå
G20
Den 4 November.
i någon juridisk utredning af detta ämne, utan endast an-
tjuia det.
I Hypotheksföreningarne för landet tager man icke heller i
beräkning huset, utan endast jorden med dess alstringskraft, hvil¬
ken i sjelfva verket alltid förblifver samma, identiska pantföremål.
Ju mera man tänker på saken, desto klarare måste man inse, att
här är fråga om en affär, med hvilken staten icke bör taga den
ringaste befattning, hvarföre jag anser att Utskottet haft goda
skäl för sitt afstyrkande af den sökta garantien.
Häruti instämde Doctorerne Björlman och Ljungdahl, Pro-
starne Sondén och Melén m. fl.
Prosten Ljunggren: Jag känner mig något besvärad, då jag
måste uppträda mot tvänne motståndare, hvilka icke försmått att
använda satirens vapen för att nedgöra den väckta motionen.
Jag skall dock försöka att närmare belysa några af de anförda
skälen.
Don förste talaren ansåg, att man borde afslå den sökta
garantien för städernas Hypotheksbank, emedan Hypotheksbanken
för jordegendomar på landet visat sig icke vara annat än en fälla
för jordegarne. Men jag hemställer, om Rikets Ständer böra göra
sig till förmyndare för rikets städer? Då det ju är ett factum,
att alla städer i riket skickat ombud till det möte, som hölls i
Stockholm med afseende på organisationen af en Stads-hypotheks-
bank, så behöfver man icke betvifla, att städerna funnit en för¬
del uti att kunna erhålla lånen. Jag vågar derföre påstå, att
Doctor Sandberg misstagit sig.
Den talare, som sist hade ordet, har frågat, om någon kan
anse det vara lika samhällsvigtigt att bereda lån åt städerna som
åt landsbygden. Jag svarar härpå, att jag tror det vara lika vig-
tigt för statsmannen att tillse att städerna blomstra; ty sjunka
städerna i välmåga, aftager deras folkmängd, så måste detta in¬
verka skadligt på landtbruket genom bristen på konsumenter.
Historien lemnar intyg derom, att, medan städerna befunno sig i
läget vall, landtbruket tynade; men sedan städerna vuxit och tagit
upp sig, har ock landtbruket gått framåt. Derföre är det af vigt
att statsmannen vårdar lika väl städernas som landsbygdens in¬
tressen.
Samme talare yttrade sig ock om städernas säkerhet i jem¬
förelse med jordegendomars. Han sade att landets pant alltid är
identisk och lemnar samma säkerhet. Månne dock så är? Om
t. ex. stora qvantiteter utländsk spannmål importeras och städer¬
nas folkmängd är i aftagande, hvad blir följdeu, om icke att landt-
mannens produkter sjunka i värde? Är det då samma pant, då
egendomen afkastar 500 R:dr och då han afkastar 1000 R:dr?
Da den ärade talaren framträder med sådana påståenden, bör han
skaffa sig ett auditorium, som är lättare att leda än det Högv.
Den i November.
C21
Ståndet. Jag har redan i mitt förra anförande sökt visa, att sta¬
ten ingenting bör kunna riskera med sin garanti, oell jag tror,
att ingen absolut säkerhet ligger i landtegendomar och att stä¬
derna lemna en säkerhet, som är ganska god, nemligen då belå¬
ningen sker på sådant sätt, som i reglementet är föreslaget.
Den ärade talaren har vidare sagt, att enda frukten af Hv-
potbeksbanken skulle blifva, att husen blefvo reparerade och nya
hus bygdå samt att alla hyror skulle i följe deraf uppdrifvas.
Men är det rätt att hos städernas innevånare förutsätta ett sådant
oförnuft? Val kan det hända, att en och annan använder lånet
på så föga klokt sätt, men om pluraliteten måste man hafva bättre
tankar. Jag tror tvärtom, att genom lån i IJypotheksbanken hand¬
lande och näringsidkare i städerna med mera säkerhet kunna
våga en spekulation och kasta sig in uti klokt beräknade och
lönande företag, då det fonderade lånet tryggar dem mot farhågan
att blifva uppsagde, hvilken som ett Damoclessvärd alltid hän¬
ger öfver den, som har sin egendom på vanligt sätt intecknad.
Detta vore således den stora fördel landets städer skulle hemta
af den föreslagna Hypotheksbanken, för hvilken man sökt statens
garanti. Hade fråga derom icke blifvit väckt, så hade saken
varit af föga betydenhet. Men då nu ärendet kommit tili Rikets
Ständers pröfning, så innebär ett afslag å motionen ett förklarande,
att staten icke anser rikets städer vederhäftiga för fyra millioner
R:dr. Hvad. verkan skall ett sådant beslut hafva på den utländr
ska marknaden? Jag tror att det skall skada städerna långt mer
än någon kan beräkna. Jag skulle derföre helst önska, att mo¬
tionärens förslag vunne bifall; men om Ståndet icke vågar detta
i anseende dertill att staten sjelf är lånesökande hos utlänningen,
så har jag hört ett förslag, hvarigenom Ständerna kunde i en nå¬
got mildare form afslå motionen, nemligen att Rikets Ständer anse
sig icke för närvarande kunna bifalla densamma. Jag vet knap¬
past om jag skall begära det; men härmed vore dock vunnet, att
frågan stöde öppen.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter, uppå derom
gjord proposition, Utskottets hemställan bifölls.
Utskottets 2:dra hemställan godkändes.
§ 3.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 50, i anledning
af väckta motioner om förändrade föreskrifter i afseende å skogs¬
hushållningen i riket.
Härvid förekom Utskottets hemställan sidan 7.
Contracts-Prosten Palmlund erhöll ordet oell yttrade: Yid mitt
yttrande i detta ämne utgår jag ifrån den gamla satsen: totum qvod
622
Den 4 November.
aanari non potest, partim non est sanandum. Partielt afhjelpes icke en
allman brist, sådan den här förefinnes både i en skogshushållning,
som är oefterrättlig, och i en skogslagstiftning, sorn är kraftlös.
Önskligt hade derföre varit, om Utskottet, uti sitt i öfrigt om¬
sorgsfullt och väl utarbetade Betänkande, fästat mera afseende vid
Herr Ljungbergs motion, som upptagit Skogsstyrelsens förslag till
lagstiftning rörande skogarne i riket. För närvarande anser jag
lämpligast att dröja med vidtagande af enstaka åtgärder i denna
fråga, tills Rikets näst sammanträdande Ständer kunna få emottaga
ett genomfördt, helt och fullständigt förslag till skogslagsstiftning.
Under denna förutsättning och förhoppning tillstyrker jag afslag
å Betänkandet och, hvad förevarande l:sta punkt angår, dess läg¬
gande till handlingarna.
Doctor Lindgren: Det kan icke nekas, att i detta Betän¬
kande innehållas åtskilliga vigtiga och tänkvärda förslag, som vid
en blifvande ny lagstiftning torde förtjena synnerligt afseende,
och är jag öfvertygad, att sådant ock kommer att deråt i sinom
tid lemnäs, äfven om Representationen nu sköte hela frågan å
sido, hvartill så mycket större skäl synes mig vara för handen,
som det vigtiga ärendet till Stånden inkommit så sent på Riks¬
dagen, att många af de företrädesvis i denna fråga intresserade
representanter redan från riksdagsorten afrest, och att knappast
någon fullt grundlig behandling deraf kan vara att förvänta; och
att meningen skulle vara att liksom par surprise framtvinga ett
bifall till hvad Utskottet föreslagit, kan väl knappast supponeras.
Dessutom har ju Regeringen, på grund af en föregående Riksdags
beslut, redan tagit ärendet om hand, och har Skogsstyrelsen redan
ingått till Kongl. Maj:t med ett fullständigt förslag till ny lag¬
stiftning för hushållningen med landets skogar, hvilket blifvit till
Kammar-Collegium remitteradt, utan att nämnde myndighet ännu
hunnit sitt yttrande deröfver afgifva; hvarföre ock kan tagas för
afgjordt, att Kongl. Maj:t, utan någon ny skrifvelse från Repre¬
sentationen, till nästa Riksdag framlägger ett fullständigt utarbe-
tadt förslag till skogsstadga. Ett ytterligare skäl att för det när¬
varande undanskjuta hela frågan ligger ock i möjligheten af be¬
slutande återremisser i ett eller annat Stånd, rörande hela Be¬
tänkandet, eller några dess punkter; hvaraf den redan långvariga
Riksdagens förlängning blefve en oundviklig följd. Under sådane
förhållanden tillstyrker jag det Högv. Ståndet att icke nu ingå i
någon detaljgranskning af detta vidlyftiga Betänkande, utan att
lägga det till handlingarna, under uttalandet af sin säkra förhopp¬
ning, att nästa Riksdags Ständer hafva att ifrån Regeringen för¬
vänta ett fullständigt utarbetadt förslag till ny lagstiftning rörande
hushållningen med landets skogar.
Häruti instämde Dom-Prosten Sundberg och Doctor Falck m. 11.
Den i November.
623
Doctor Petrelli: Det ärende, som nu bör till behandling före¬
tagas, är af synnerligen stor vigt och griper djupt in i enskilda
intressen. Dessa intressen tyckas dock vilja bereda sig något
för stort spelrum, då man nu, innan någon discussiou börjats,
söker att afklippa öfverläggningen och undanskjuta frågan, på det
att kronans skogar ännu några år skola hejdlöst kunna sköflas.
Visserligen är det ledsamt, att detta Betänkande så sent blifvit
för Stånden framlagdt; men alla saker kunna icke samtidigt be¬
handlas och förevarande fråga är till sin natur sådan, att den
först efter mycket långvariga debatter inom Utskottet kunnat brin¬
gas till lösning. Det har derföre förvånat mig att både här och
vid enskilda sammanträdet få höra klagan öfver dröjsmålet med
Betänkandets framläggande, och jag får å Utskottets vägnar för¬
klara, att detta dröjsmål till en betydlig del härrört af motstånd
från deras sida, som nu vilja att frågan skall uppskjutas. Det
skulle vara ganska beklagligt, om ett Betänkande, som kostat så
mycket arbete, skulle blifva så snöpligt afspisadt. Jag yrkar således, att
Utskottets Betänkande måtte granskas och att första punkten, som
nu är föredragen, bifalles.
Häri instämde Contracts-Prosten Janzon.
Doctor Säve: Först i allmänhet får jag tillkännagifva, det
jag lifligt önskar, att Ståndet måtte fatta beslut i ämnet och det
till fördel för de flesta af de i förevarande Betänkande gjorda
förslag. Jag önskar det serskildt af intresse för de norra orterna,
der en sådan förstöring af skogen under en följd af år pågått och
ännu pågår, att skogsbrist möjligen inom kort kan uppkomma,
hvarom ock Konungens Befallningshafvande lemnat intyg. Skogs¬
styrelsen har således haft allt skäl att framlägga sitt förslag, ge¬
nom hvars antagande i väsendtliga punkter den hotande olyckan
möjligen kan afvärjas. Onekligt är, att i Norrland skogarne bättre
behöfvas än på något annat ställe; ty af dem beror klimatets be¬
skaffenhet och möjligheten att skydda den odlade marken för fjell-
vindarne, som sannerligen icke äro några zefirer.
Hvad Utskottet tillstyrkt går ut derpå, att enskilda sågverks-
egares uppköp af kronoskog och nybyggares sköfling af densamma
skulle stäfjas samt kronans skogar ställas under statens vård.
Jag vill nu endast yttra, att det vore en riksolycka, om Ståndet
lemnade gehör åt det förslag, som här blifvit framstäldt, nemligen
att undanskjuta hela denna fråga; ty under det att vi öfverlägga
derom, äro personer utskickade att i Norrland uppköpa nybyg¬
gares skogsparker, hvarigenom nya sköflingar af skogen afses.
Det är hög tid att man söker bevara skogen, der den ännu
finnes. Då staten icke får beröfva sig sina tillgångar lika lätt¬
sinnigt som den enskilda, bör någon preventiv åtgärd vidtagas,
och jag tror icke, att någon för sin enskilda fördel eger att för¬
624
Den 4 Kjovember.
slösa ett kapital, som för kommande generationer är alldeles oum¬
bärlig!. Skogen hör till det slags egodelar, som icke kunna und¬
varas för det helas trefnad: den är lika nödvändig som luft och
sol. Då nu farhåga finnes, att skogen skall alldeles ruineras, så
vore det icke rådligt, att ingenting åtgöra för det att Betänkan¬
det så sent framkommit. Det är sannt, att det kommit sent, men
det betyder mindre, då ärendet så väl blifvit förberedt. Yi hafva
Skogs-komitéens utlåtande år 1855, vidare Skogsstyrelsens för¬
sta förslag af år 1859, öfver hvilket Kammar-Collegium och Ko¬
nungens Befallningshafvande blifvit hörda, och slutligen Skogs¬
styrelsens andra förslag af år 1862, som i sina hufvudpunkter
blifvit följdt uti förevarande Betänkande. Jag hemställer derföre,
att Ståndet måtte öfvergå till discussion öfver de serskilda punk¬
terna.
Prosten Sondén: En genväg har blifvit föreslagen för be¬
handlingen af detta Betänkande, men det synes som skulle gen¬
vägen endast blifva en senväg. Det förundrar mig, att den för¬
ste talaren, som ansåg skogshushållningen, sådan den nu är, vara
oefterrättlig och skogslagstiftningen så godt som ingen, framkom med
det der genvägsförslaget; ty den som anser det närvarande till¬
ståndet vara så under all kritik, borde väl önska något bättre.
Att på en gång framlägga ett fullständigt förslag till en så om¬
fattande lagstiftning, har icke visat sig vara praktiskt. Hela den
nya strafflagen antogs icke på en gång, utan några delar i sender,
och på det sätt kom man steg för steg till målet. Aldra besyn¬
nerligast är att samme talare vill afslå Utskottets förevarande
hemställan, hvilket i fullkomlig strid med hvad han sjelf yrkat
skulle innebära bifall till motionärens yrkande. För ett sådant
bifall torde dock den framskridna tiden lägga oöfvervinnerligt hin¬
der. I denna punkt Tean man icke yrka anrfat än bifall, hvilket
jag ock gör, och hoppas, att Högv. Ståndet utan för långa företal
öfvergår till saken.
Kongl. Hofpredikanten Lithner: Äfven jag inser behofvet af
en förbättrad skogslagstiftning, och önskar, så varmt som trots
någon, en dylik lagstiftning, derest den blifver ändamålsenlig. Men
deremot ville jag icke att man blott för att få någonting, som må
se ut som en skogslag, bör taga det första förslag som bjudes,
äfven om det icke skulle vara för våra förhållanden lämpligt. Då
jag nu måste bekänna, att jag i detta afseende hyser vissa be¬
tänkligheter emot det här framlagda förslaget, och jag förmo¬
dar, att det är på grund af enahanda betänkligheter som
Doctor lundgren gjort sitt yrkande, som enligt min uppfattning
lärer gå derpå ut att det Högv. Ståndet skulle afslå den
sista punkten i Betänkandet, hvarigenom naturligen alla de öf¬
riga förslag, som Betänkandet innehåller, förfalla; så skulle
jag
Den 4 November.
625
jag finna mig böjd att med min röst understödja Doctor Lind¬
grens yrkande. Men då detsamma icke blifvit formuleradt,
torde jag få anhålla, att Doctorn ville inför Ståndet uppläsa
det, hvarefter mig torde tillåtas att närmare derom yttra mig.
Doctor lindgren: Det förslag, som jag förut sökt motivera,
skulle hafva följande lydelse:
“Att det Högv. Ståndet ville förklara sin mening vara, att
de af Utskottet i detta Betänkande behandlade motioner under
närvarande förhållande, då frågan om en ny lagstiftning för vår¬
den om landets skogar är bos Regeringen genom Skogsstyrelsens
dit afgifna förslag gjord anhängig och redan blifvit till vederbö¬
rande myndigheters ompröfning remitterad, icke måtte till någon Ri¬
kets Ständers åtgärd föranleda, öfvertygadt som Ståndet är, att Re¬
geringen utan någon ny skrifvelse i ämnet icke uraktlåter att till
näst sammanträdande Ständer afgifva fullständigt utarbetadt för¬
slag till lagstiftning i detta vigtiga ämne. “
Kongl. Hofpredikanten Lithner: Då jag nu hört Doctor
Lindgrens yrkande, får jag förklara, att jag deri instämmer.
Förutom de betänkligheter, dem jag redan tillkännagifvit, att jag
hyser emot Betänkandets innehåll, finner jag det formvidrigt och
föga passande, att, då Skogsstyrelsens förslag i ämnet hvilar hos
Regeringen och Regeringen icke velat detsamma, såsom nådig
Proposition, till Ständerna öfverlemna, Ständerna skulle på grund
af enskild motion, som upptagit samma förslag, likasom träda Re-
ringen i förväg. Det enda som skulle kunna rättfärdiga ett så¬
dant steg, vore ett trängande behof af skyndsamhet i frågans be¬
handling. Men nu har jag, såsom väl mången annan, varit i
tillfälle att höra den Statsråds-Ledamot, under hvars departement
frågan hörer, förklara offentligen, att saken icke lidit på att hafva
hvilut och icke skall lida på att hvila till nästa Riksdag, och
jag tager för alldeles gifvet, att det är icke utan fulla skäl, som
den ifrågavarande Regerings-Ledamoten fällt ett sådant yttrande,
på samma gång, som han gjorde full rättvisa åt det förtjenstfulla
sätt, hvarpå förevarande Betänkande utreder vissa till ämnet hö¬
rande frågor. Saken tål nog att bättre tänkas på, än att haste-
ligen afgöras i Riksdagens sista timme.
Rilcs-Archivarien Nordström: Jag måste erkänna, att Doctor
Lindgrens tanke är ganska väl både bearbetad och utarbetad.
Men jag hemställer, om ett Betänkande af den vigt, som det
ifrågavarande, och som innehåller så många serskilda förslag, rät¬
teligen kan på det af honom föreslagna knapphändiga sätt be¬
handlas. Samme talare har sagt, att det ser ut som att man
velat så ställa till, att frågan par surprise skulle gå igenom. Jag
Högv. Freste-St. Vrot. Gite Bandet. 40
626
Den 4 Kovembor.
förmodar, att denna supposition var en miss-sägelse; ty man
kan väl tänka sådant inom sig, men man uttalar icke sådana
tankar.
Äfven den sednaste talaren har förbisett något, som står att
läsa sid. 7 i förevarande Betänkande. Utskottet yttrar sig der
på följande sätt: “Då Herr Ljungberg, jemte det han angifvit
de framlagda förslagen såsom lämpliga utgångspunkter för den
discussion, hvarur omsider en med Rikets Ständers önskningar
öfverensstämmande skogslag kunde framgå, tillika anmärkt, att
de ifrågavarande författningsförslagen möjligen äro behäftade med
brister, och derföre för egen del föreslagit antagandet af vissa
från förslagen skiljaktiga punkter, så anser sig Utskottet derige¬
nom dels berättigadt att på grund af motionens innehåll taga i
betraktande vissa till skogslagstiftningen hörande frågor, deruti,
vid ämnets förutgående behandling, såväl inom som utom Repre¬
sentationen skiljaktiga meningar försports, och som torde böra
bringas till afgörande, innan önskadt slut i saken kan vinnas,
dels ock förbundet att, i sammanhang med bedömandet af öfriga
motioner i ämnet, meddela yttrande öfver de af Herr Ljungberg
tillstyrkta afvikelser från Skogsstyrelsens förslag.“ Man ser så¬
ledes, att här finnas motioner, hvilka väl hafva sitt motiv uti
Skogsstyrelsens förslag, men dock äro något för sig, och då kan
jag icke förstå, huru Ståndet kan förklara, att det icke anser sig
böra taga dem under pröfning, då de äro lagenligt tillkomna.
Ståndet kan således icke undanskjuta frågan, utan bör yttra sig
öfver de serskilda punkterna.
Jag ville ock fråga, hvad det skulle skada, om Regeringen,
som i sin hand, enligt grundlagen, eger den slutliga skogslags-
stiftningen, finge veta Ständernas åsigter angående dessa ärenden,
som redan af vederbörande auktoriteter blifvit pröfvade. Jag tror
tvärtom, att Representationen icke bör försumma tillfället att gifva
sin mening härom tillkänna. Jag kan ock nämna, att den Leda¬
mot af Regeringen, som deltog i den häromdagen hållna enskilda
sammankomst för öfverläggningar om skogsfrågan, yttrade sig i
samma syfte och erkände Betänkandet hafva den förtjensten att
i många fäll belysa frågan, och ytterligare belysning skall den
utan tvifvel erhålla genom debatterna inom Stånden.
Doctor Petrelli: En föregående talare yttrade, att det skulle
vara formvidrigt, att Rikets Ständer inginge till Kongl. Haj:t med
någon underdånig skrifvelse. Jag begärde ordet i afsigt att
bemöta detta yttrande, men behöfver icke göra det, sedan
Riks-Archivarien haft ordet. Jag vill endast ytterligare påpeka,
att den Statsråds-Ledamot, hvilken det åligger att inför Kongl.
Majit föredraga detta ärende, yttrat, att det vore af gagn, om
Regeringen finge veta Ständernas mening. Jag yrkar derföre,
att ett Betänkande, som från högre ort redan fått ett så godt
Den 4 November.
627
vitsord, icke så behandlas, att det kommer att sakna en närmare
granskning.
Häruti instämde Prosten Eurén.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter och se¬
dan H. H. Erke-Biskopen och Talmannen förklarat sig oförhindrad
att göra proposition å Doctor Lindgrens under discussionen väckta
förslag, proposition å bifall till sagde förslag framställdes. Då
härvid blandade Ja och Nej hördes samt votering begärdes, blef
följande voterings-proposition framställd och godkänd:
“Den som biträder Doctor Lindgrens under discussionen
väckta förslag, röstar Ja; den det icke vill, röstar Nej. Vinner
Nej, har Ståndet beslutat att punktvis genomgå förevarande Be¬
tänkande."
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 15 Ja och 25 Nej, i följe hvaraf Ståndet stannat i
det beslut, som Nej-propositionen innehåller.
Härefter blef uppå derom gjord proposition Utskottets hem¬
ställan sidan 7 bifallen.
Utskottets tillstyrkande å sidan 8 bifölls.
Utskottets lista hemställan sidan 18.
Doctor Petrelli erhöll ordet och yttrade: Utskottet har haft
ett svårlöst problem att behandla, och ehuru Utskottet sökt att
jemka mellan skiljda intressen, så att både statens och nybyg-
garnes blefve tillgodosedda, hafva dess bemödanden likväl icke blif¬
vit bedömda så som önskligt varit. Till förtydligande af Utskob-
tets mening, vill jag uppläsa ett projekt till något förändrad ly¬
delse af förevarande hemställan, hvilket kommer att i dag fram¬
ställas i alla Riks-ståuden. Men jag anhåller först, att Ståndet
ville medgifva att äfven Utskottets nästföljande hemställan måtte
föredragas, då jag äfven i den har en liten förändring att föreslå.
Uppå derom gjord proposition beslöt Ståndet i ett samman¬
hang behandla hvad Utskottet ytterligare å sidan 18 och början
af sidan 19 föreslagit, hvarefter
Doctor Petrelli yttrade: De båda nu föredragna momenterna
skulle erhålla följande förändrade lydelse:
“att Kronans öfverloppsmarker och sådana trakter af oafvitt-
rade skogar i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Westernorrlands,
Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län, hvilka finnas
dertill tjenliga, böra för kronomarker förklaras, ställas under vård
och förvaltning af Skogsstyrelsen samt behandlas efter sådana,
på vetenskapliga reglor grundade hushålluingsplaner, som afse
skogens framtida bestånd och högsta afkastning; dock att hinder
derigenom ej må läggas för afvittring af skogsanslag till redan
anlagda hemman och nybyggen"; samt
628
Ben i November.
“att det förbud mot nybyggens anläggande å öfverloppsmar-
kerna i de Norrländska länen, intilldess undersökning och regle¬
ring af desamma försiggått, som genom Kongl. Maj:ts nådiga
Skrifvelse till Kammar-Collegium den 25 Maj 1860 meddelats,
må utsträckas jemväl till Kronans blifvande öfverloppsmarker i
Stora Kopparbergs län, samt oafvittrade skogar i Stora Koppar¬
bergs, Westerbottens och Norrbottens län, att gälla intilldess
undersökning försiggått, huruvida öfverloppsmarkerna i deras hel¬
het eller de oafvittrade skogarne till någon del må för krono-
parker förklaras. “
Doctor Säve: Den föregående talaren har ganska riktigt
uppgifvit de förändringar, hvilka man föreslagit för att närmare
förtydliga Utskottets mening, men han har icke redogjort för an¬
ledningen dertill. Jag vill derföre nämna, att Utskottets första
hemställan, “om icke sådana trakter å Kronans öfverloppsmarker
och oafvittiade skogar i Stora Kopparbergs, Gefleborgs med flera
län borde för kronoparker förklaras och ställas under vård och
förvaltning af Skogsstyrelsen11, gifvit anledning till den farhåga,
att Kronan skulle gripa åt sig allt, så att ingenting blefve qvar
åt blifvande krononybyggen. Derför beslöt man, att början af
meningen skulle så förändras: “om icke Kronans öfverloppsmar¬
ker och sådana trakter af oafvittrade skogar i Stora Kopparbergs,
Gefleborgs med flera län o. s. v.“
Utskottets andra hemställan var nödvändig. Det behöfdes
en utsträckning af förbudet mot nybyggens anläggande, så att
detta förbud äfven skulle gälla blifvande öfverloppsmarker i Stora
Kopparbergs län samt oafvittrade skogar i nämnde län samt i de
Norrländska länen, till dess att deras indelning till kronoparker
försiggått. Då nu det i Utskottets hemställan förekommande ut¬
trycket : '■'■desamma i sin helhet“ kunde tydas äfven på de oafvitt¬
rade skogarne och således utsträckas mycket längre än Utskottet
menat, har man föreslagit en förändring, så att det blott heter:
“öfverloppsmartcerna i sin helhet eller de oafvittrade skogarne till
någon del“. Genom dessa förändringar är all farhåga undanröjd,
och jag tillstyrker, att hvad sålunda blifvit föreslaget måtte bi¬
fallas.
Kongl. Hofpredikanten Lithner. För min del måste jag
med min röst emotsätta mig såväl Utskottets förslag som den
modification deraf, som här blifvit framställd, och hvarom man
vid de sammanträden, som i närvaro af Herr Finans-Ministern
hållits, lärer hafva förenat sig. Jag finner begge förslagen hvila
på den gruudåsigt, att förmånligare vore, att göra Kronan i egent¬
lig mening till skogsegare, än att låta de skogegande delarne af
landet coloniseras och uppodlas genom nybygges-anläggningar;
men en sådan åsigt skulle, derest den blefve conseqvent tilläm¬
pad, i min tanke hämma den vackert började odlingen i de
Den 4 November.
629
Norrländska länen. Vi hafva flera gånger under denna riksdag
hört omtalas de stora ressurser för framtiden, som finnas i Norr¬
land, och Ständerna hafva med rätta villigt lyssnat till dessa
uppgifter, men hvaruti ligga väl dessa ressurser, om ej i de vid¬
sträckta odlingslägenheterna, som dock aldrig kunna tillgodogöras
förr än skogen blir röjd och bygd bruten? Väl säger man, att
meningen med dessa förslag icke är den att hindra, utan blott
att till en tid suspendera nybygges-processen, men för den, som
känner förhållandena, är det tydligt, att det i sjelfva verket blir
att hindra; ty med officiella handlingar, som jag här håller i
min hand, kan bevisas, att de ifrågavarande undersökningarne
gå serdeles trögt, då deremot nybygges-anläggniDgarne gå med
raska steg fram. Dessutom har jag här i ett telegram från
Norrbotten den underrättelsen, att hvad Utskottet föreslagit
skulle förhindra afvittringen. Men, säger man, erfarenheten har
visat, att dessa nybygges-anläggningar ofta icke afse verklig upp¬
odling och jordbruk, utan fastmera användas såsom medel att
åtkomma skogar, som genast sköflas. Jag vill icke neka, att
sådant händt, men vågar dock påstå, att dylika fali, åtminstone
i de trakter af Norrland dem jag känner, äro att betrakta så¬
som undantag. För öfrigt äro nybygges-anläggare underkastade
så sträng kontroll genom de syner, sorn hvart 3:dje år skola af
Kronofogden i orten hållas, att missbruk rätt väl kunna före-
kommas. Säge för öfrigt hvad man vill, så är det ock ett ännu
ovederlagdt factum, att det är genom skogars rödjande och der¬
efter naturligen följande jordbrukskultur d. v. s. genom nybygges-
anläggningar, som Norrlands välstånd under de sista 30 åren
stigit till den grad, att det nu börjat draga det öfriga Sveriges
uppmärksamhet uppå sina ressurser, då det landet förut var en
terra incognita.
Min åsigt är korteligen, att staten icke bättre kan använda
de Norrländska markerna, än genom att, fortgå på den genom
Förordningen af 1824 beträdda vägen.
Jag vet väl, att jag nu vidrör en ömtålig sträng, som vidt
och bredt genljudar: “sköfling, förödelse, förhärjning“. Jag vågar
dock tro, att den mycket omtalade skogsafverkningen, som man
tillagt dessa fasaväckande namn, tål och förtjenar att ses och
bedömas nyktert och utan öfverdrift. Det är sannt, att under
de sista tiotalen af år mycken skog afverkats i Norrland och
att många personer derpå samlat rikedomar, men det är ock
sannt, att derest dessa personer icke blifvit så rika, så hade icke
ropet emot dessa blifvit så högljudt. Emellertid har man nu i
sin ifver gått så långt, att man sagt, det i Norrland skogarne
snart äro så sköflade, att något skydd emot fjällvindarne icke
längre finnes, och sådane påståenden blifva trodde af dem, som
aldrig sett skog. Men jag vågar trotsa, att ingen, som sett eller
genomrest Norrland, skall kunna uppgifva någon större trakt,
som är så uthuggen. Efter en eller annan mindre invid lands¬
630
Den 4 November.
vägen liggande tallmo, som antingen blifvit, nedbränd af skogs¬
eld, eller ock, derest alla träd, hvilket väl kan hända, varit jemn-
mogna, blifvit uthuggen, får man icke rätta sitt omdöme. 1 all¬
mänhet förhåller det sig med skogsafverkningen så, att inga träd
under 10 tum i lilländan bära omkostnaderna af flottning och
skeppning. De mesta och största skogarne ligga nemligen 10,
15, ja 25 mil från hamn uppe i landet, dit trädvaruspeculanter,
med kostnader på 5 å 6 hundra tusen, ja en milliom K:dr, hafva
upprensat elfvar och mindre vattendrag. Det säger sig sjelft,
att under sådana förhållanden bär det sig ej, att flotta mindre
träd, helst som flottningen ofta medtager en tid af 2 år. Så¬
ledes lemnäs alla träd, som äro under 10 tum i lilländan. hvil¬
ket är minsta dimensionen för sågningen af plankor, som i ut¬
landet äro säljbara. För bjelkar är medeldimensionen 12 tum,
då de äro huggna i fyrkant. Om man vill besinna dessa for¬
hållanden, så lärer man icke på allvar kunna befara, att i Norr¬
land kan ske en sådan förödelse, att landet blir ett annat “Sväl-
tornäu. Hvarken på byggnads- eller sågtimmer blifver der brist,
än mindre tror jag att klimatet genom skogshygget förändras till
det sämre Factiskt är åtminstone, att Norrlands klimat de sista
30 åren varit blidare än förr, såsom ock, att skördarne under
denna tid mindre sällan än förr slagit fel. Väl medger jag, att
nästkommande generation troligen icke kan hafva en så rik till¬
gång som den nuvarande på mast- och storverks-träd till afsalu,
men om deri ligger en försämring af den blifvande generatio¬
nens lott, så frågas: Vill man då hjelpa upp dess belägenhet
genom att ock förbjuda den att anlägga nybyggen?
Slutligen må det tillåtas mig fråga: Hvad skall fördelen
bli af dessa kronoparker? Hvad skall Kronan göra med dem?
Skall Kronan uppträda såsom spekulant å trädvarumarknaden ?
Vi veta något hvar, hur dylika affärer pläga bära sig för staten.
Eller skall Kronan hafva dem blott för det ändamål, att äfven
vi efter utländskt mönster skola få en vacker jägeribetjening
och skogarne “få den heder att ruttna neder?41 Jag tror, att
om man än nu beslutar, att skaffa sig kronoparker till hvad
pris som helst (och priset af landets fortgående odling är dyrt
nog), så skall man snart finna sig tvungen att återgå till den
kulturgång, som är den naturliga: att skog skall huggas och
bygd brytas.
Jag afstyrker bifall.
Domprosten Sundberg och Doctor Björkman instämde i huf-
vudsaken.
Kyrkoherden Landgren: Då förslag väcktes, att i klump
afslå detta Betänkande och afskära all discussion deröfver, kunde
jag icke biträda detta, emedan jag ansåg, att de serskilda mo¬
tionärernas framställningar derigenom skulle helt och hållet un¬
Den 4 No v ernber.
631
dertryckas. Deremot kan jag icke godkänna hvad det samman¬
satta Utskottet här framställt. Det visar sig redan här vid denna
punkt, huru svår en lagstiftning i detta ämne är, då man nem¬
ligen vill från uttalandet af en blott princip öfvergå till tillämp¬
ningen deraf. Det är lätt att säga, att staten bör taga vård
om skogarna för att skydda dem för förödelse; den satsens rik¬
tighet kan man ock erkänna; men man bör derjemte tillse, att
icke vid tillämpningen deraf förut tilldelade rättigheter fråntagas
enskilda, eller andra för vissa delar af landet nyttiga företag
derigenom förhindras. Yäl har Utskottets här framlagda förslag
nu blifvit något modifieradt genom den förändring och det till-
lägg, som en ärad talare föreslagit; men jag befarar, att försla¬
get ändock kommer att stå i strid med förut antagna och hit¬
tills gällande författningar, rörande afvittringen i de norra länen.
Yäl heter det i det föreslagna tillägget, att intet hinder lägges
för afvittringen; men då undersökning förut skall ske, huruvida
icke de oafvittrade skogarne äro lämpliga till kronoparker, inom
hvilkas områden inga nybyggen få finnas; så uppstår derigenom
efter mitt förmenande ett stort hinder för afvittringens fortgång.
Äfven synes mig derigenom en orättvisa begås mot de nybyggen,
hvilka blifvit anlagda på god tro och i tillit till de förmåner,
som tillfallit likartade lägenheter inom de provinser, der afvitt¬
ringen försiggått. Skall nemligen, före afvittringen, lämpliga trak¬
ter afsättas till kronoparker, så är det mer än troligt, att dessa
parker af vidsträckt omfång uttagas i närheten af de redan an¬
lagda nybyggena, hvilka då få nöja sig med att få sin skog
flera eller färre mil ifrån sig på andra sidan om kronoparkerna.
Ligger åter någon verklig mening i det gjorda tillägget, att af¬
vittringen skall obehindradt fortgå, efter samma grunder som
hittills, eller att nybyggen och upptagna hemman få sig till¬
delade en viss areal skog i sitt grannskap; så upphäfves, genom
detta tillägg, det som i samma moment säges om de oafvittrade
skogarna. Det skulle då icke blifva fråga om annat än Kronans
öfverloppsmarker, öfver hvilka staten kan efter godtfinnande för¬
foga, utan att förnärma någons rätt eller bryta äldre förbindelser,
ehuru jag tror, att äfven på dessa öfverloppsmarker finnas ganska
många ställen, lämpliga för uppodling och nybyggens anlägg¬
ning.
Skall deremot afvittring och afsättande af kronoparker ske
samtidigt, så är det att befara, att den förra får stå tillbaka för
det sednare, emedan Jägeristaten skall sätta sin ära uti att så
mycket som möjligt få all tjenlig mark förklarad för kronopark
och derigenom försvåra afvittringen. Om jag rätt erinrar mig,
hafva ock Kikets Ständer vid behandlingen af 6:te Hufvudtiteln,
ehuru Stats-Utskottet i sitt Betänkande förklarar afvittringens
påskyndande vara af stor vigt för befordande af de norra or¬
ternas utveckling och välstånd, ansett sig böra nedsätta det af
Kongl. Maj:t begärda förhöjda anslag till afvittrings verk et, i af-
632
Den 4 November.
vaktan på de förändringar i hittills följda plan för afvittringen,
som en ny skogslagstiftning kan komma att medföra. Härigenom
kommer afvittringen att fördröjas, och skulle Utskottets förslag
antagas, så lade de der föreslagna undersökningar om kronopar-
ker ytterligare hinder i vägen för afvittringsarbetets fortgång till
skada för de ärliga nybyggare, som nedlagt arbete på odlings-
företag i afvaktan på vinnande af eganderätt till de kringlig¬
gande markerna.
Då jag derföre anser afvittringsverkets påskyndande vara
af synnerlig vigt för de norra provinsernas uppodling och väl¬
stånd, så väl som för ordnandet af de der varande skogsmarker,
och Utskottets förslag, äfven med det gjorda tillägget, synes mig
vara ett hinder derför, hvarjemte en skogslagstiftning med den
tillämpning Utskottet föreslår, synes mig innebära en orättvisa
mot enskilda, så får jag vördsamt tillstyrka afslag å nu före¬
dragna punkter.
Doctor Petrelli: En värd talare från rikets norra trakter
har för oss nyss skildrat tillståndet, hvaruti skogarne å berörda
orter skola sig befinna, såsom väl icke fullkomligt utan anmärk¬
ning, men dock på det hela taget tillfredsställande, så att ingen
egentlig fara för skogens sköfling skulle vara för handen. Han
har antydt, att den gängse föreställningen om den öfverklagade
skogssköflingen i norra delarne af riket berodde på öfverdrifna
beskrifningar, som kunde missleda dem, som icke egde behörig
lokalkännedom, men som jäfvas af de bättre underrättade och
sakkunnige. Han lägger derjemte sin egen bekantskap med de
Norrländska förhållandena uti vågskålen, för att uppväga gjorda
invändningar. Gerna må hans auktoritet betyda hvad den kan.
Sjelf måste jag börja med den bekännelsen, att jag med egna
ögon sett skogssköflingen inom riket icke högre upp än i Dalar¬
na. Också litar jag icke på min egen inskränkta erfarenhet i
det nu i fråga varande ämnet. Jag har derför sökt rådfråga
mera sakkunniges erfarenhet. Framför allt har jag ansett mig
såsom medlem i Utskottet pligtig att taga kännedom om de of¬
fentliga handlingar, som belysa denna riksvigtiga fråga. Till en
början torde jag få åberopa Landshöfdinge-Embetenus sednast af¬
gift] a fem årsberättelser. Om dessa officiella handlingar få tjena
såsom ledning för omdömet om skogarna inom riket; så synes
det mig att taflan öfver skogarnes tillstånd uti rikets norra län
får en helt annan teckning och skuggning än efter den värde
talarens målning. Påståendet, att man icke hade att befara, det
de norra trakterna hos oss kunde i en framtid bli utplundrad på
skog och bli ödsliga i likhet med de bekanta “svältorna“, synes
mig tåla en ej oväsendtlig justering. De officiella handlingar, som
genom trycket äro allom tillgängliga, gifva oss ingen anledning
att vara sorglösa för framtiden. Tvärtom: de mana till allvarlig
besinning. Akte vi på hvad Landshöfdinge-Embetet i Gefleborgs
Den i November.
633
län berättar om skogshushållningen derstädes, så är ju sjelfva
grundtonen en klagan öfver misshushållning och det dåliga skick,
hvaruti skogarne sig befinna genom afverkningar utöfver skogar-
nes årliga tillväxt. Hvad Westernorrlands län angår, heter det
uti Landshöfdinge-Embetets berättelse p. 19, att “skogen väl ännu
är god å kronomarkerna, kronohemmanen och de skattehemman,
dit flottleder ännu icke finnas användbara. Deremot beklagas,
att nästan all bjelk- och timmerskog är afverkad på större delen
af skattehemmansskogarna, synnerligen de vid kusten och större
vattendragen belägna, hvadan öfver hälften af det timmer, som
försågas vid de större sågverken, och af det virke, som exporte¬
ras, flottas från "Westerbotten och Jemtland. Bränved betalas vid
lastplats aflemnad med 9 B:dr för björk, 7 å 8 R:dr för al, 6
R:dr för tall och 5 R:dr för gran, allt pr famn.“ Och på 20 si¬
dan heter det: “åboerne å nyhemmanen äflas att få dessa till
skatte omförda långt innan frihetsåren tilländalupit samt att er¬
farenheten visat att på dessa nyblifna skattehemman all duglig
skog inom få år totalt afverkat.s.“ — Uti Landshöfdinge-Embe¬
tets femårsberättelse rörande Westerbottens län står att läsa på
6 och 7 sidorna följande: “Någon ordnad skogshushållning är
härstädes icke införd och hvad Kronans skogar beträffar, så möter
i anseende till deras vidsträckta omfång, spridda läge mellan
byar och hemman samt betydliga afstånd från hvarandra, i för¬
ening med den fyndighet, hvarmed olofligt skogshygge bedrifves
och döljes, stor svårighet att skydda dessa skogar från åverkan,
hvilken ock, oaktadt Krono- och Jägeri-betjeningens nitiska be¬
mödanden att den förekomma, allt jemt fortgår på ett sätt, som
gifver grundad och stor anledning till mycken farhåga i afseende
å skogens framtida bestånd. Betänkligast är att härvid tillgripas
icke blott fullmogna till bjelkar, skeppsvirke, plankor och bräder
användbara träd och sådant till vida större mängd än som med
skogens bestånd är förenligt, utan jemväl halfvuxen och ännu
yngre skog, som upphugges dels till sparrar, hvaraf från länets
nordligare socknar en betydlig mängd fortfarande utskeppats, dels
ock till ved, gärdsel och så kallad takved; hvartill kommer, att,
efter verkställda hyggen, marken icke rensas från qvistar och
toppskatar, hvilka alltså, jemte förtorkade, kullfallna träd samt
vindfällen, blifva qvarliggande och icke allenast hindra skogens
återväxt, utan äfven gifva ökad näring åt de härjande skogseldar,
som härstädes icke sällan inträffa.“ Vidare heter det, att “å
vissa trakter af nedre landet har shogsbrist redan inträffat, och
torde, derest bättre hushållning med skogen icke hädanefter iakt-
tages, enahanda olägenhet äfven inom Lappmarken och de sock¬
nar af nedra landet, hvarest ännu finnes någorlunda god skogs-
tillgång, destoheldre vara inom en måhända icke långt aflägsen
framtid att befara, som härstädes tiden för skogens återväxt är
sen och i allmänhet icke kan antagas understiga 250 å 300 år.“
634
Den 4 November.
Af hvad jag nu ur officiella källor haft äran anföra, torde
få antagas såsom bevisadt, att utsigterna i afseendo på skogarnas
framtida bestånd icke synas så ljusa, som den värde represen¬
tanten från Norrland föregifver, och att det icke är såsom han
påstått endast den fullmogna skogen, som afverkas, utan att äf¬
ven halfvuxen och ännu yngre skog, som delar samma öde.
Emedan uti de officiella handlingarna bjelkar och sparrar äro
sammanförda under en gemensam rubrik, kan jag ej uppgifva
något belopp af den icke fullmogna sKogens afverkning till spar¬
rar. Men då under sista qvinqvennium ifrån hela riket utskep¬
pats något öfver 3,169,000 bjelkar och sparrar, hvaraf något öf¬
ver 1,025,000 endast ifrån Westernorrlands län, så synes denna
för skogarnes bestånd vådliga afverkning förtjena att med någon
uppmärksamhet följas. Mig åtminstone synas de officiella upp¬
gifterna innehålla så många varnande upplysningar, att man icke
bör försumma, medan ännu tid är, att vidtaga möjliga åtgärder
till hämmandet af den rastlösa skogssköflingen, hvilken för da¬
gens sjelfviska vinstlystnad uppoffrar hvad som är en frukt af
århundraden och som är ärnadt att bidraga till att betrygga lan¬
dets framtid.
Man har förebrått Utskottet att vilja hindra nybyggesanlägg-
ningar i de norra landskapen. Detta synes mig dock sakna all
befogenhet. Utskottet har alls icke velat hindra landets uppod¬
ling, utan tvärtom tillse, att talet om de norra landskapens upp¬
odling må bli en sanning, en verklighet, något betryggande för
framtiden. Utskottet har endast velat att saken skulle så ord¬
nas, att icke genom obetänkta eller endast af ögonblickets vinst¬
begär föranledda åtgärder vid de så kallade nybyggesanläggnin-
garna i våra dagar utsigten för framtida odling skulle förstöras,
och att man icke skulle tillstädja snikenheten efter hastig vinning
bereda genom anställd skogsförödelse en sådan lott åt efterkom¬
mande, att de trakter, som nu sköflas, då icke vidare skola kunna
hvarken odlas eller bebos. Väl må det vara, att, om man en¬
dast beräknar arealen, utrymme finnes både för den närvarande
folkmängden och för skaror af ännu ofödda slägten. Enligt sista
femårsberättelsen rörande Norrbotten, p. 8, skulle då i det länet
ännu finnas något öfver 16 millioner tunnland Kronans odispone¬
rade mark Men derifrån måste naturligtvis afräknas betydliga
vidder för myror, berg, sjöar, floder och obeväxta fjälltrakter.
Mycket af det, som således återstår, befinnes dock icke dugligt
till uppodling. Enligt ett till Chefen för Skogsstyrelsen ingifvet
embetsmemorial, hvilket i Utskottet varit mig tillgängligt, kan
man indela rikets nordligaste trakter efter deras naturbeskaffen¬
het i tre regioner: kustlandet, skogsmarken och fjällen.
Kustlandet är redan till icke obetydlig del uppodladt, men
erbjuder ännu visserligen en myckenhet tjenliga odlingslägenhe-
ter. Skogsmarken, som ligger mellan knstlandet och fjälltrak¬
terna, bör lämpligt fördelas i den nedra, mot kustlandet grän¬
Den 4 November.
635
sande, och den öfra, som stöter intill fjällen. Hvad nu vidkom"
mer den nedra skogsmarken, så, ehuru den väl icke är så tjen¬
lig för uppodling, som kustlandet, finnas nog här och der många
odlingslägenheter, der nyhyggen med fördel kunna och höra an¬
läggas, blott det sker efter en ordnad plan och på behörigt sätt,
så att det verkligen blir nybyggen med odlad mark och icke en
illusion på nybygge, som lemnar efter sig en skogssköflad och
för framtida odling förderfvad trakt såsom en obehaglig verk¬
lighet. Hvad nu åter den öfre skogsmarken beträffar, så är
den, så väl genom sitt läge i fjällens grannskap, såsom ock genom
markens mycket sterila beskaffenhet, otjenlig till nybyggesan-
läggningar. Om denna trakt under förevändning af nybygges-an-
läggningar prisgifves för skogssköfling, så bereder man dermed en
högst vådlig ödeläggelse. Ty förödes skogen inom denna trakt,
så har man med detsamma förstört skyddet mot fjällstormarna
för det nedanför liggande landet — och då göres äfven der od¬
ling omöjlig. Blotta blicken på Asiens nordligaste trakter i deras
ödslighet borde tillräckligt varna för vådan, som drabbar ett land,
då det saknar skydd af skogar mot isande vindars förödande in¬
flytelser. Man mäste se på landets gemensamma bästa, och der¬
efter förfoga, äfven om derigenom nybyggesintresset icke finner
sig fullkomligt tillfredstäldt. Man visar nu mycken ömhet
om nyhyggesanläggninger. Sådant är också ganska billigt,
helst nybyggarens lott i dessa norra orter, synnerligen under de
första åren, verkligen är hård. Men alla anspråk måste hafva
sin gräns. Och mig synes det icke billigt att vi utsträcka
ömheten för nybyggarne, så att vi uti glömska kärlekslöst
kränka andra, som äfven hafva rättvisa anspråk på att äfven
få lefva. Låtom oss ej glömma att det äfven bor arma Lappar
inom vårt land. De hafva inom Riksstånden ingen målsman: men
deras billiga anspråk på bete för sina renar får väl icke derför
gifvas tillspillo. Det öfre skogslandet duger, enligt sakkunniges
uppgifter, endast att behandlas såsom skogsmark och att tjena till
betesland för lapparnas renar. Låt det också dervid få förblifva.
Der kunna tjenliga kronoparker äfven afsättas. Den nedre skogs¬
trakten, afven om der undantagas vissa kronoparker, borde kunna
anses nog rymlig för att tillfredsställa alla billiga anspråk på ny-
byggesanläggningar. Ingen lärer väl finnas, som motsätter sig
en lämplig nybyggesinrättning. Hvem skulle icke unna fattigt
folk att få inom de vidsträckta kronoskogarna bereda sig genom
eget arbete och omtanke ett hem, en täppa för en tarflig berg¬
ning? Också möta från samhällets sida inga svårigheter vid an¬
sökan om rättighet att på Kronans odisponerade marker i de norra
länen nedsätta sig såsom nybyggare. Det hehöfves blott att en
man med två arbetsfriska armar och två R:dr till lösen af den
blifvande resolutionen anmäler sig hos Konungens Befallnings¬
hafvande; så blir snart den saken klar. Nu har likväl Utskottet
önskat, att sådana enkla operationer litet hejdas i sin fart, så att
G36
Den 4 November.
man får rådrum för att under tiden företaga vissa undersöknin¬
gar för utväljandet af lämpliga trakter till kronoparker. Och det är
för att Utskottet föreslagit litet uppskof för att kronoparker måtte
hinna att utses, innan det blefve omöjligt att sedan för dylika finna
något lämpligt utrymme — det är derför, som Utskottet nu så
lifligt angripes. Möjligtvis är dock icke för alla rätt klart, hvarom
striden egentligen gäller. Hvarför föreslår Utskottet ett sådant
uppskof? Hvarför lägger Utskottet så mycken vigt derpå? Kan
man då icke låta en så simpel sak som nybyggesanläggningen få
fortgå hädanefter såsom hittills? — Jag beder härvid få fästa
Högv. Ståndets uppmärksamhet derpå, att Utskottet haft skäl, ja,
efter min åsigt, ganska goda skäl, att för en liten tid stäfja ifren
att få resolutioner på rättighet till nybyggesanläggningar. Ty
det är ett litet item vid rättigheten till nybyggesanläggning, hvilket
det kanske är godt att icke alldeles halka förbi, helst det lärer
väl betyda litet mera än de två E:dr i lösen för Landshöfdinge-
Embetets resolution. Det förhåller sig så att nyodling kan ej
genast bli färdig: årsväxten är tvifvelsam: det kan bli missväxt:
nybyggaren kan ej vara betryggad om bergning genom afkastnin-
gen af den täppa, som han åt sig uppodlar. Han behöfver skogs¬
mark icke blott för afverkning till husbehof, utan ock till afsalu
för fyllandet af lifvets nödvändigaste kraf. Härpå har ock staten
tänkt med en välvillig frikostighet. Och det är utan tvifvel till¬
börligt att den arme nybyggaren icke må finna sig utkastad i
villande skogen att förgås, när den knappa skörden ej förslår till
hans bergning. Af staten erhåller derför nybyggaren ett anslag
af skogsmark. Men uti denna statens välgerning ligger ock en
stor frestelse till missbruk af nybyggesrätten. Ty såsom nybyg¬
gare förvärfvar man sig, utan någon betalning, rättighet att af
statens skogar bekommn minst 2,500 ända till 4,000 tunnland.
Hvem kan nu förtänka en fattig arbetare att han blir frestad
att söka nybygges-rättigheten för att åtkomma de der tusende
tunnlanden skog till afverkning, helst som skogsförbukare erbjuda
honom en lockande summa för att få tillhandla afverkningsrättig-
heten under femtio år! Häraf kommer sig att mången ny-
bygges-förmån sökes icke egentligen för landets uppodling, utan
för skogens sköfling, och det finnes månget nybygge, der ingen bor.
Det är emot dylika egennyttiga och för landets verkliga uppod¬
ling hinderliga, ja, fiendtliga planer, som Utskottet velat sätta
åtminstone någon gräns, då det föreslagit, att man skulle något
litet inhibera utfärdandet af nybyggesresolutioner, till dess man
hunnit anställa undersökning om lämplig mark för kronoparker,
och genom sådana parkers afsöndrande bereda framtida trygghet
för skogsbrist.
Man har vidare mot Utskottets förslag anfört, att det skulle
lägga hinder i vägen för afvittringsverkets fortgång. Utskottet
har aldrig velat hindra afvittringen. Och uå det att icke ens
någon misstanke i detta afseende må ega rum, har jag redan till
Den 4 Kovember.
637
Högv. Ståndet gjort en vördsam hemställan, att till Utskottets för¬
slag måtte tilläggas dessa ord: dock att hinder derigenom icke må
läggas för afvittning af skogsanslag till redan anlagda nylyggen och
hemman. Att, oaktadt en så tydlig förklaring här nu är gifven,
ändå framkomma med påståendet, att Utskottet skulle vilja förhin¬
dra afvittringen, är en sällsam argumentation, som innebär sin
egen vederläggning. Större bevisningskraft torde ej heller tillkomma
åberopandet af det nyss upplästa telegrammet. Jag åtminstone fin¬
ner mig mindre öfverraskad af sjelfva telegrammet (helst jag varit i
tillfälle att sjelf läsa det redan i går), än af sättet att vilja an¬
vända det såsom bevis emot Utskottets förslag. Detta sätt att
gå tillväga synes rödja ett bemödande att hopblanda olika frågor,
för att derigenom komma ifrån sjelfva saken. Jag beder att få
fästa uppmärksamheten derpå att frågan om afvittring åt redan
anlagda hemman och nybyggen är en helt annan än den, som
här nu är föremål för debatten. Erågan gäller nu endast, huru
vida för det närvarande, innan en af Utskottet föreslagen under¬
sökning hunnit företagas, resolutioner för nya anläggningar af ny¬
byggen må beviljas eller icke. Bortblandar man icke den egent¬
liga frågan; så lärer det väl icke bli svårt att afgöra, om det ens är
rimligt att mot Utskottet framkomma med det påståendet, att af¬
vittringen skulle hindras i sin fortgång derigenom att under en
kort tid inga nya anläggningar på de oafvittrade kronomarkerna
finge ske. Icke heller kan sjelfva undersökningen om lämpliga
trakter för blifvande kronoparker hindra afvittringen. De hem¬
man och nybyggen, som hafva lagliga rättigheter, måste väl äf¬
ven i laglig ordning tillkommit, emedan land skall med lag byg¬
gas. Deras antal är naturligtvis icke oändligt och det kostar väl
icke mycken tid och möda att i behöriga längder efterforska, hvilka
de äro och hvarest de ungefärligen hafva sitt läge. Då man af
behöriga urkunder sålunda lätt kan få reda på huru många de
ifrågavarande lägenheterna äro och äfven deras ungefärliga läge inom
ett visst område; så bör man ju redan deraf kunna ega någon
ledning, om ock ofullkomlig, för en ungefärlig kalkyl, huruvida
inom en viss trakt kan påräknas utrymme för kronoparker eller
icke. Landtmätare och jägare kunna sedan utan stor tidsutdrägt
vidtaga recognosceringar, för att utröna, hvarest lokala förhållan¬
den finnas lämpliga för kronoparkers utstakande. Huru vigtigt
det är, att, innan en sådan undersökning blifvit vidtagen, icke med¬
gifva ytterligare anläggningar af nybyggen på kronoskogarna, torde
bli tydligt genom en liten episod om de bekanta “svältorna“.
Dessa olyckliga marker upptaga en areal af 23,000 tunnland. Då
det var fråga om att der inlösa åtskilliga tusendetals tunnland för
Kronans räkning till skogsplantering, tycktes väl det böra vara
ganska lätt att inom så stor vidd utse läge för lämpliga krono¬
parker. Men erfarenheten bar ett annat vittnesbörd. Här recog¬
nosceringar derstädes anställdes, befunnos odlade täppor här och
der strödda på de ödsliga svältorna på ett sådant sätt, att det
638
Den 4 November.
icke var möjligt att få sammanhängande marker till krono-
parker till större belopp än att en park på 1000 tunnland
afsattes på ett ställe, och en annan på 500 tunnland på ett
annat. Uppskjuter man med den af Utskottet nu föreslagna åt¬
gärden och låter nybyggsaniäggningarna hejdlöst fortgå; så torde
framdeles i de Norrländska skogarna det icke lyckas bättre med
försöket att bilda sammanhängande kronoparker, än det varit hän¬
delsen på svältorna. Unnas blott vinningslystnaden tillräcklig tid,
nog kan då så tillställas, att så kallade nybyggen anläggas här
och der i de bästa skogsmarkerna så strödda, att, när sedan kro¬
noparker skola utses, det blir omöjligt att erhålla sådana uti sam¬
manhang och emellan naturliga gränser, emedan omkring hvart
och ett af de oregelbundet strödda nybyggena skall afsättas en
skogsareal af 2,500 ända till 4,000 tunnland. På det sättet kan
hela anordningen med kronoparkerna om ej tillintetgöras, åt¬
minstone väsendtligen förfelas. Om deremot allt får gå i den lag¬
liga ordning, såsom Utskottet föreslagit, så gestaltar sig allt gan¬
ska naturligt till båtnad både för skogens vård och landets upp¬
odling. .Afvittringsverket kan icke heller, om allt lagligt tillgår,
lida något afbräck. Mellertid vill jag dock medgifva att i tele¬
grammets korta antydning om afvittriugen synes något vara dun¬
kelt. Möjligtvis ligger någon hemlighet uti de något dunkla or¬
den. Möjligtvis torde dock hemligheten icke vara af någon an¬
nan beskaffenhet, än att dess lösning redan finnes gifven i Lands-
höfdiuge-Embetets i Norrbottens län sista femårsberättelse, der
man p. 8 finner den öfverraskande notisen, att å kronans odispo¬
nerade marker en myckenhet hemmanslägenheter efter afvittringens
slut äro uppfunna. Uppskjuter man nu med ordnandet af skogs-
frågan, så torde derför icke tiden af skogssköflarna försummas,
utan så klokt användas, att framdeles, när kronoparkerna skola utses,
man icke bör finna sig öfverraskad, om då också en myckenhet lä¬
genheter bli uppfunna, lägenheter, som tillkommit på sidan om den
lagliga ordningen och hufvudsakligen beräknade på skogssköfiing.
Det är icke angenämt att vidröra något af det oskick och
de lagöfverträdelser, som vinningslystnaden tillåtit sig till skogs¬
sköfiing i Norrland. Den värde representanten ifrån orten torde
medgifva förhållandet såsom kändt och erkändt, så att vi få halka
förbi denna ömtåliga punkt, utan att jag behöfver anföra några
illustrerande exempel på den oförsynthet och fyndighet, hvarmed
skogsåverkan bedrifves. Visserligen är klagan öfver skogsåverkan
i de Norrländska skogarna gammal. Men den egentliga stora skogssköf-
lingen är förbehållen vår tids vinningslystnad, och inleddes genom
åtgärder, som syntes ganska oskyldiga. Kronans stora skogar
voro lemnade obegagnade och gåfvo ingen inkomst. Då fram¬
ställdes förslag, att Kronan skulle till enskilda personer försälja ett
visst antal träd till afverkning. Skulle likväl en sådan afverk-
ning bli ändamålsenlig, så borde sågverk anläggas till virkets
förädling. Men sågverk kunde naturligtvis icke anläggas för
Den 4 November.
639
att begagnas blott ett eller annat år. Det betingades derför af
Kronan för sågverksanläggning en så kallad stockfångst af ett
visst belopp träd för årlig afverkning mot ett öfverenskommet
pris motsvarande ungefär 6, 8 å 12 öre trädet. Denna transac-
tion med Kronan åberopades snart såsom sågverksprivilegium på
årlig stockfångst för evärdeliga tider. Men snart kom man
till den obehagliga erfarenheten, att den beviljade stockfångsten
från Kronans skogar missbrukades, så att skogen sköflades genom
flerfaldig åverkan; hvadan Kronan blef betänkt på att i stället
för den beviljade stockfångsten såsom surrogat lemna åt sågver¬
ken vissa bestämda skogstrakter, hvarifrån virke finge tagas mot
erläggandet af den så kallade stubböreafgiften. Huru ofördel¬
aktigt äfven detta utföll för Kronan, åtminstone vid första regle-
ringsförsöken, torde inses af ett exempel, som Utskottets Ordfö¬
rande i går anförde vid konferensen å Börsen. Man skulle åt ett
sågverk, som betingat sig 1,100 träd i årlig stockfång, bereda
lämpligt surrogat genom öfverlemnandet af en motsvarande skogs¬
park. Kalkylen för parkens storlek uppgjordes på det kostliga
sätt, att sedan man bestämt återväxttiden för skogen till 300 år,
så utsåg man en areal, inom hvilken man för hela tre hundrade
år på en gång utsynte det årliga hygget af 1,100 mogna träd.
På det sättet fick man en skogsareal af 40,000 tunnland. Men
för åtskilliga impedimenter och eventualiteter gjordes ytterligare
tillökning, så att slutligen 71,000 tunnland skogsmark öfverlem-
nades såsom surrogat mot de lumpna årliga stubbörena för 1,100
träd. Väl uppgjordes sedermera beräkningen af surrogaten till
sågverken på rimligare vilkor. Mellertid hafva på detta sätt
stora sträckor af Kronans skogsmarker blifvit henne afhända emot
ringa stubböresersättning. När dock de sålunda från Kronan
afsöndrade skogar icke förslå för att förse de utvidgade sågverken
med tillräckligt antal stockar och enskilda personers skogstill¬
gångar minskas samt den storartade åverkan å kronoskogarna icke
alltid aflöper strafflöst (enär under sista qvinqvennium influtit
till Kronan icke mindre än 152,322 K:dr från Westerbotten och
19,435 R:dr från Norrbotten för derstädes i beslag tagne skogs-
alster); så har man funnit nybyggesanläggningen kunna bli en
lämplig utväg att få Kronans marker upplåtna till skogssköfling,
derigenom att skogsspekulanterna tillhandla sig af nybyggarne
skogen till afverkning på femtio år.
På de skäl, som jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt
anhålla om bifall på det framställda förslaget till regleringen af
skogshushållningen å Kronans skogar. Det är våda, att, om reg¬
leringen nu försummas, den framdeles en gång kommer att bli
försen.
Häruti instämde flera af Ståndets ledamöter.
Doctor Säve: Jag begärde ordet för att svara på en fråga,
som framställdes af representanten från Hernösands stift, nemli-
640
Den 4 November.
gen huruvida misshushållning med skogarne eger rum i de trakter
af Norrland, som jag kanner. Jag får då förklara, att der alla
intressen förenat sig om att utplundra skogen. Sågverksegare
tillhandla sig stora sträckor för billigt pris, köpmän och kring¬
resande spekulanter tälla med dem, och bönderna sälja så myc¬
ket af sina skogar som de kunna. Det är icke att undra på,
om de icke kunna motstå frestelsen, när från alla håll den ene
spekulanten öfverbjuder den andra.
Samme talare har ock sagt, att man icke hugger andra
träd än sådana, som hålla 10 tum i lilländan. Det må vara,
att större sågverksegare icke fälla mindre timmerträd; men att
bönderna göra det, har jag med egna ögon sett i den församling,
der jag förut var Pastor, och jag erinrar mig serskildt en boude,
som högg ned hela sin skog, stort och smått, och sedan flottade
det utför elfven att försäljas. Doctor Petrelli har genom citater
ur Landshöfdingarnes berättelser styrkt detta förhållande och
äfven Utskottet åberopar sagde auktoriteter å sidan 12, der det
bland annat heter: “att sågverksegarne i allmänhet betydligt
öfverskrida den dem förunnade rätt till stockfångst från Kronans
skogar: att behörig kontroll å sågverksprivilegiernas efterlefnad
icke kunnat utöfvas: att hos sågverksegarne i allmänhet icke
försports någon böjelse för besparing af skogen eller för infö¬
rande af en ändamålsenlig skogshushållning och att trävaruex¬
porten så betydligt tilltagit, att dåvarande förbrukning af skogs¬
produkter dertill icke kunde fortfara som ditintills utan den
menligaste inverkan på skogarnes framtida bestånd.11 Jag vill
ock erinra derom, att när frågan om exporttullarne förevar, in¬
såg man faran för skogarnes ödeläggelse, om sparrar och pitprops
finge tullfritt utföras, hvarföre Högv. Ståudet för sin del beslöt,
att tullen å dessa artiklar skulle bibehållas, ehuru Pikets Stän¬
ders beslut biet för tullens upphäfvande, och såsom skäl för
detta sednare beslut anfördes, att skogsförödelsen icke bör före-
kommas genom tullbestämmelser eller exportförbud, utan genom
en vis skogslagstiftning. Nu är stunden kommen att vidtaga
de utlofvade skogslagstiftnings-åtgärderna och jag hemställer att
Ståndet principenligt måtte bifalla så väl förevarande som ock
flera i detta Betänkande förekommande förslag i sådant syfte.
Eiks-A.rehivarien Nordström : Först anser jag mig böra fram¬
bära min tacksägelse till Doctor Petrelli för den klara belysning
han gifvit åt sakförhållandena i de Norrländska länen. Det är
icke en fautasimålning han meddelat; haus framställning har
grundat sig på officiella dokuraenter. Härtill kommer hvad Lands¬
tinget i Vesternorrlands län beslutat, angående nödvändigheten,
att på de goda rådens och upplysningens väg söka sätta en gräns
för den växande skogsförödelsen.
Mot dessa vittnesbörd hafva inom detta Stånd ett par i
Norrland bosatta ledamöter uppträdt och förnekat skogsförödelsen
vara
Den 4 November.
G41
vara så stor, som den i de officiella berättelserna uppgifvits vara.
Det lider icke något tvifvel, att ju dessa ledamöter uttalat sin
åsigt efter den erfarenhet de ega; men huru vidt denna erfa¬
renhet sträcker sig, om den omfattar alla de Norrländska länen,
eller är mera lokal för den bygd, der de hafva sina hemvist,
det är en annan fråga. Att emellertid klagomålen öfver miss¬
hushållningen med skogen icke äro från i går, vet hvar och en,
som läst Laudshöfdingarnes embets-berättelser. Än mer, dylika
klagomål hafva förnummits redan för mer än öfver 100 år till¬
baka, och förnummos äfven då 1734 års Skogsordning utkom.
Och likväl, invänder man, äro våra skogstrakter ännu ganska
ymniga. Må vara, sådant bevisar att naturens ekonomi är dju¬
pare ordnad än menniskans och besegrar den sednares misshus¬
hållning för en tid. Till naturens skogsekonomi hör emellertid
äfven afverkning, men på ett rationelt sätt. Skillnaden är ock
betydlig mellan förr och nu. Då bestod misshushållningen egent¬
ligen uti små försök till skogs-åverkan, eller uti skogens nod-
liuggning vid kusterna. Man kände ock då icke alla de medel
för skogsafverkning, som sedermera tillkommit. Den nyaste tiden
har deruti anbragt en artificiel method genom ångans medver¬
kande kraft; och under pretext af nybyggen med åtföljande
skatteköp har man i de nordligare bygderna låtit stora skogs¬
sträckor falla för yxan, till förmån för de individuella spekulan¬
terna, hvarefter sjelfva nybygget lemnats åt sitt öde, såsom en
devasterad vildmark, bärande hvarken skog eller säd. Detta kan
väl icke påstås vara det rätta och af fortgående uppmuntran
förtjenta sättet att tillgodose en ändamålsenlig skogshushållning
och afverkning tillika med nybygges-anläggningar, som skola leda
till ändamålsenliga resultater. Hvad man nu vill, är, att få in¬
föra i dessa hänseenden ett s3'stem, som säkrare än hittills skulle
befordra både det ena och det andra.
Vid den enskilda öfverläggning, som sistlidne Måndag i
ämnet egde rum, uppträdde en man, som haft sin hand mycket
med i skogsaffärer i de nordliga orterna och förklarade, att det
vore orimligt, att vilja hindra nybygges-anläggningar. Lemnäs
spekulationen fri, sade han, skall den nog undanrödja skogen
och lemna plats för nybyggena. Detta må onekligen vara sant;
men han glömde att säga oss huruledes spekulationen då borde
gå tillväga, och huruvida, sedan spekulanten fritt fått sköfla
skogen, nybygges-anläggningar derefter hade någon utsigt till
fortkomst, beröfvade, som de sålunda skulle blifva, nödigt skydd
mot Nordhafvens isvindar, och derjemte den hjelp, skogen, om
der ännu funnes någon sådan, kunde lemna nybyggaren till
understöd för hans odlingsarbete. Det är emellertid ur dessa
synpunkter, föreliggande förslag åsyftar att ordna denna vigtiga
samhällsangelägenhet. Det vill söka att garantera landets beboe-
lighet äfven för kommande generationer på samma gång som
dess fortgående odling.
Högv. Preste-St. Trot. 1863. 6:e Ilandet. 41
042
Den 4 November.
Eller kan man väl, efter att hafva genomtänkt det, säga
detsamma gå ut på, att alldeles förhindra nybyggens uppkomst ?
Vill man förbehålla åt Kronan alla både öfverloppsinarker och
oafvittrade skogssträckor, såsom afskiljda, endast åt skogsodling
egnade parker? Visserligen icke; Kronan, staten, samhället, re-
vindicerar full utöfning af sin eganderätt till dessa skogstrakter
i ändamål, att kunna egna dem erforderlig tillsyn och metho-
disk vård, och sålunda af dem hemta det största gagn, vare sig
genom rationel skogsafverkning, eller, efter omständigheterna och
jordmånens beskaffenhet, genom befordrande af nybygges-anlägg-
ningar. En talare, som nyss frågade, hvad Kronan skall göra
med skogen, är alltför skarpsinnig att icke veta, att han dervid
gjorde en passus åt sidan; ty icke kan det hafva undgått honom,
att det, jag nu anförde, ovedersligligen utgör förslagets grund¬
motiv, och att det såsom sådant förtjenar allt erkännande. Sam¬
me talare nämnde på samma gång något om trakter, der det
skall finnas endast fullmogen skog. Det måste då vara något
mycket sällsynt, icke hörande till naturens normala ordning.
Hvad serskildt angår ungskogen, hvarföre har så mycken ogil¬
lande uppmärksamhet blifvit fästad vid dess planlösa export?
Tullagarne hafva likväl ända till de sednaste tiderna sökt lägga
hinder deremot, oell bevisar alltså detta, att, innan man kom till
ett sådant lagstadgande, erfarenheten hade lärt, att äfven ung¬
skogen var utsatt för sköfling. Väl har man vid denna riksdag,
då fråga var om bibehållande af förbuden mot eller tull för
export af ungskog, hört sägas, att sågverksegare och spekulan¬
ter icke skulle hafva någon nytta af utförsel af ungskog och att
således hvarken exportförhud eller tull behöfdes; men under det
man försökte att göra denna sats trodd och gällande, låg beviset
deremot i alla diken vid landsvägarne i Dalsland och Wermland
för att vid första tillfälle afgå till Götheborg och derifrån vidare.
Hvad man än må säga, så tala dock sådana facta.
All mark, som icke är upplåten åt enskild person eller per¬
sonlighet, tillhör Staten, Kronan. Sådana skogsmarker äro, efter
våra stals-ekonomiska förhållanden, af tvåfaldigt slag, antingen
från den allaredan till odling upplåtna marken afvittrade öfver-
loppsmarker eller oafvittrade skogar. Till hvartdera slaget revin-
dicerar Kronan sin eganderätt för att kunna på ett planmessigt och
ändamålsenligt sätt ordna deras användbarhet; och som dertill en viss
öfvergångstid behöfves, så blir det under denna öfvergångstid nödigt
att iakttaga en viss återhållsamhet i afseende på nybyggens anläg¬
gande, enär den oafbrutna fortgången af dessa skulle, om ej all¬
deles förhindra, dock betydligt försvåra kronoparkernas ordnande.
Meningen är således icke att absolut förbjuda nybygges-anlägg-
ningar eller att hindra dem längre, än under den tid, som er¬
fordras för undersökningen; och hvad redan anlagda nybygges-
hemmnn angår, kunde det väl sägas vara ett intrång i de vid
deras upptagande af nybyggaren eller spekulanten gjorda berak-
1) en 4 November.
043
ningar, om de ej finge åtnjuta hvad de dervid påräknat; men
just detta klagomål, eller denna invändning liar man velat un¬
danrödja genom det föreslagna amendementet.
Meningen är således i sjelfva verket ej annan, än att på
lämpligt sätt ordna skogshushållningen sålunda, att landet äfven
i en framtid kan blifva beboeligt, och vidare, att låta nybygges-
anläggningen fortgå, sedan för nybyggenas eget bästa skogsväsen¬
det blifvit efter en på rationella reglor grundad hushållningsplan
ordnadt. Mark för nybyggen skall ändock alltid komma att
finnas. Jag hemställer för öfrigt, om icke discussionen kommit
på sned, då man blott fästade sig vid vigten af nybyggen, hvil¬
ken af ingen har blifvit bestridd, och förbisåg den andra sidan,
eller den väl ordnade skogshushållningen. Jag begärde ordet
för att visa nödvändigheten att skydda skogen, om nybyggen i
de nordliga orterna skola finnas, och röstar för förslaget med
tillägg af amendements-clausulen.
Kongl. Hof-Predikanten Lithner: Det har gått mig som det
alltid går den, som i en fråga, som blifvit föremål för agitation,
vågar höja sin röst emot den mening, som för stunden kallas
den allmänna opinionen: man blir, om icke öppet beskyld, åt=
minstone tydligt nog misstänkt för egennyttiga intressen och opå¬
litliga uppgifter. En sådan argumentation vill jag dock icke be¬
möta, helst jag måste erkänna, att jag icke mäktat i detalj följa
och sammanhålla Doctor Petrellis långa anförande. Hvad jag
deraf kunnat uppfatta ber jag dock att med några ord få när¬
mare belysa. Jag skall dervid hålla mig blott till de officiella facta
han andragit, lemnande å sido de talrika suppositioner han på
dessa facta, sådane han ser dem, grundar.
Hvad beträffar Landshöfdinge-Embetenas femårsberättelser,
så är jag långt ifrån att underkänna deras uppgifter. Det torde
dock med dessa berättelser förhålla sig som med allt annat som
slcrifvet är: det får färg af den stämning, som vid författandet
beherrskar författaren. De äro således i afseende på omdömena
icke mera än en individs omdöme. Deraf kommer sig väl ock
den klagan, som den värde talaren tycker sig skönja i en af
dessa berättelser. Jag skulle icke velat påbörda ett Landshöf-
dinge-Embete att det klagat öfver sin oförmåga att kontrollera
hvad under dess kontroll af lagar och författningar är lagdt. Det
är Doctor Petrelli som det gjort. Icke eller skulle jag vilja, så¬
som samme talare synes mig hafva gjort, tolka ett annat Lands-
höfdinge-Embetes berättelse, att å de odisponerade markerna “en
myckenhet hemmanslägenlieter efter afvittringens slut äro upp-
funne“, så, som skulle dessa hemman blifvit på sidan om den
lagliga ordningen anlagde, Landshöfdinge-Embetet ovetande, och
slutligen till dess förvåniug upptäckte i skogen. Det är möjligt
att jag missförstått den värde talaren; men skulle hans mening
vara sådan jag fattat den, torde ett närmare påseende visa, att
G44
Den 4 November.
här skott ett misstag. Jag fattar de anförda orden blott såsom
en berättelse om den lagliga nybyggesanläggningens starka fort¬
gång, helst som Landshöfdinge-Embetet i nästa mening tillägger,
i sammanhang med det förut anförda, att under 5-årsperioden
251 nybyggen och 6 kronotorp tillkommit.
Rörande de meddelade uppgifterna ur Westernorrlands läns
Landshöfdinge-Embetes berättelse vill jag blott anmärka följande:
l:o. Att de anförde priserne på bränved i en sjöfartsid-
kande stad med många ångbåtar icke synas mig 8å höga, att de
bevisa någon skogsbrist. Exempelvis vill jag dock nämna, att
vid den segelbara Angermanelfven 5 å 6 mil från Hernösand,
säljes i år s. k. långved för 1 R:dr per lass. Efter priset på
björk kan icke den, som känner de Norrländska förhållandena,
rätta sitt omdöme, emedan björkved, som der, serdeles vid ku¬
sten, icke hinner till full mognad, är sällsynt. Men då jag är
inne på det ämnet om vedprisen, så vill jag erinra en annan
aktad talare, som här uppträdt emot mig om ett förhållande, som
är honom väl bekant. Vid Matfors sågverk i Tuna tillåtes hvem
som vill att kostnadsfritt hemta bakar och splint till bränsel, men
ingen, som bor öfver £ mil derifrån, finner sin uträkning der¬
vid, emedan alla hafva sitt skogsbehof på närmare håll. Och
dock klagar man, att den bygden är vorden härjad på sin skog.
Enahanda är förhållandet vid andra sågverk efter Angerman¬
elfven.
2:o. Att jag icke i likhet med Doctor Petrelli finner någon
olycka deri, att “öfver hälften af det timmer, som försågas, och
det virke, som exporteras, flottas från de öfre delarne af landet44.
Den nedre delen eller kustbältet har aldrig i egentlig mening
varit skogbärande, derför att hafsvinden der förtager skogens
växtlighet till större dimensioner. Men då så är, ser jag sna¬
rare en lycka deruti, att det öfre landet, hvars egentliga rikedom
hittills varit skog, fått utlopp för sina ressurser genom flottleder¬
nas upprensande, hvilket, såsom jag förr nämnt, är förenadt med
större kostnader än de enskilde skogsegarne mäkta nedlägga. Jag
är ock öfvertygad och jag har sett, att i samma mån som skogen
går utför floderna, tränger odlingen uppåt efter dalarne. Jag
kan derför icke instämma i det allmänna veropet öfver sågver¬
ken. Jag medgifver, att de gjort sig skyldiga till många miss¬
bruk, men det är dock de som till Norrland fört de kapitaler,
som på de sista 30 åren gjort den större delen af detta land¬
skap till en sädesbärande ort, der man förr åt bröd af bark,
ehuru man hade att glädja sig åt stora skogar. I alla fall bör
man väl icke för sågverkens synder förhindra, ja vöre det ens
suspendera nybyggcsanläggningen.
Det vid Westernorrlands Läns Landsting fattade beslut har
ock blifvit andraget. Det är en sanning, att detta beslut visar
en högst fiendtlig fysiognomi emot trädvaruafverkningen, men det
ärer hafva fattats af en högst ringa majoritet och med rosorva-
Den 4 November.
G45
tion af män, som icke äro misstänkte för att föra sågvcrksinlres-
senternes talan. Med detta beslut förhåller sig dock, enligt mitt
förmenande, så, att detsamma tillkommit på ropet af några hem¬
mansegare bland allmogen, hvilka till sågverksegare på vissa år
försålt afverkningsrätten till sina skogar, som i deras hand, förr
än flottlederna blefvo upprensade, egde föga värde. Men sedan
flottlederna blifvit rensade, rännor och kanaler byggda och tim¬
ret genom dessa fått ett värde, så har en känsla af missnöje,
för att ej säga missunsamhet, vaknat, och under denna serdeles
smittsamma känslas inflytande frågar man nu ieke efter hvad
medel man tillgriper, endast man på lagstiftningens väg kan
hämma en rörelse, som blifvit så förhatlig, att den till och med
får bära skulden för menniskors felaktiga sätt att hushålla med
sin förvärfvade egendom.
Samme talare har ock sagt, att nybyggen finnas, som exi¬
stera blott på papperet. Jag vill och kan icke emotsäga denna
hans uppgift; men om så ar, så lärer väl orsaken till sådant
missbruk ligga uti bristen på sträng tillsyn från myndigheternas
sida. Aldrig kan, i min mening, ett eller annat sådant fall blifva
tillräckligt motiv för en lagstiftning emot all nybyggesanläggning.
För öfrigt torde jag här få nämna, att det icke förhåller sig all¬
deles så, som den talaren anfört i det afseendet, att en nybyg¬
gare genast skulle få sig tillagd en skogsareal af 2,500 å 4,000
tunnland. Enligt författningarne får han denna areal först se¬
dan han fullgjort en motsvarande odlingsskyldighet. Allt kom¬
mer här an på hur denna kontrolleras.
Vidare är här sagdt, att tillägget i andra mom. icke för¬
hindrar nyhyggesanläggningar, men jag måste tillstå, att jag icke
förstår detta sätt att resonnera. Man förbjuder först intilldess
afvittringen skett och vid afvittringen kommer man naturligen, i
den nyvaknade ifvern att få kronoparker, att se allenast derpå,
att dessa blifva sammanhängande och reguliera, så att de icke
må träffas af det bedröfliga ödet, som handt på Svältorna, nem¬
ligen att här och der afbrytas af odlingsfliten. På så sätt för¬
utser jag, att många ypperliga odlingslägenhetcr, som kunde gifva
bröd åt den tillväxande befolkningen, skola bli stängda blott för
att stå och vara kronopark. Hemmanslägenheterna ligga nem¬
ligen spridda här och der inne i skogarne, så att, efter den
kännedom jag har om Norrland, anläggandet af kronoparker och
nyhyggesanläggningar omöjligen kan fortgå jemte hvarandra utan
förfång för de sednare.
En annan värd talare har såsom ett passus i min tankegång
anmärkt att jag frågade hvad Staten skulle med dessa föreslagna
kronoparker göra. Jag trodde icke, att å detta rum en fråga
efter ändamålet med de åtgärder man föreslår, skulle anses såsom
ett passus i tankegången. Samme talare har väl svarat: Staten
skall ställa så, att anordningen blir lucrativ för Staten, men det
var just om möjligheten häraf som jag med min fråga tillät mig
646
Den 4 November.
framkasta ett tvifvel. Således anser jag denna min fråga annu
obesvarad.
Äfven har pitprops-exporten från Dalsland och Wermland
blifvit omtalad. Jag menar dock, att utgången af den specula-
tionen är ett bevis för hvad jag sagt, att ung skog icke bär
exportkostnaden, helst ifrån Norrland, hvarifrån frakten till
London förhåller sig till frakten från Göteborg till London ungefär,
om jag rätt minnes, såsom 16 till 5.
Jag fortfar i mitt förra yrkande.
Doctor Petrelli: Jag skall denna gången yttra några ord,
och vill blott förklara, att jag ingalunda velat sätta den ärade
representantens från Norrland trovärdighet i fråga. Jag har
blott jemfört de auktoriteter, hvarpå han stödt sina uppgifter, med
de auktoriteter, hos hvilka jag hemtat ledning för mitt omdöme.
Vid den jemförelseu har jag kommit till den åsigten, att hans
auktoriteter icke voro de bästa och tillförlitligaste. Att hans
framställning för öfrigt gått något på sidan af saken, har en
annan talare redan visat. Här vill jag blott tillägga, att de in¬
vändningar, han mot mig gjort, afse förhållanden inom redan af-
vittrade orter, under det att discussionen rörer egentligen de icke
afvittrade.
Riks-Archivarien Nordström : Det gör mig ondt att den ärade
representanten från Norrland finner sig personligen träffad, då
likväl ingen haft för afsigt att på något sätt såra honom. Den
ena meningen är lika berättigad som den andra att uttala sig.
Han förblifver dock vid sin mening, att, om förslaget skulle an¬
tagas, nybygges-anlägguingen skulle afstanna. Men hvarken orda¬
lagen uti Utskottets förslag gifva dertill anledning och än min¬
dre amendementet. Det heter ju deri, att förbudet mot nybyg¬
gens anläggande skall gälla “intill dess undersökning försiggått,
huruvida öfverloppsmarkerna i sin helhet eller de oafvittrade
skogarne till någon del må för kronoparker förklaras “. Dörbu-
det gäller således icke för ali framtid, utan blott för en kort
tid, på det att ett stort stats-intresse skall kunna genomföras,
och jag hemställer till hvar och en, huruvida det ens tänkbar-
ligen kunde ingå i någons förnuftiga mening, att staten skulle
för alltid vilja förbjuda anläggning af nybyggen. Den ärade ta¬
larens deduction var för sträng och derföre har jag uppträdt
deremot. Det kan icke nekas, att en vårdad skogshushållning
är bättre än ingen, och nybyggena, som efter ordnad plan böra
befordras framåt, måste ställa sig till efterrättelse de ordningar
och stadgar, som utfärdas till befrämjande af det helas välfärd.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter, uppå
derom gjord proposition, Ståndet, med ändring af hvad Utskottet
å sidan 18 och början af sidan 19 hemställt och föreslagit, för
Hen 4 November.
'G47
sin del beslöt, att Kronans öfoerloppsmarker och sådana trakter af
oafvittrade skogar i Stora Kopparbergs, Gefleborgs, Westernorr¬
lands, Jemtlands, Westerbottens och Norrbottens län, hvilka fin¬
nas dertill tjenliga, böra för kronomarken förklaras, ställas un¬
der värd och förvaltning af Skogsstyrelsen samt behandlas efter
sådana, pä vetenskapliga reglor grundade hushållning splaner, sorn
afse skogens framtida bestånd och högsta afkastning; dock att hin¬
der derigenom ej mä läggas för afvittring af skogsanslag till redan
anlagda hemman och nybyggen; samt
att det förbud mot nybyggens anläggande ä öfoerloppsmarkerne
i de Norrländska länen, intilldess undersökning och reglering af
desamma försiggått, som genom Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse till
Kammar-Collegium den 23 Maj 1860 meddelats, må utsträckas
jemväl till Kronans blifvande öfoerloppsmarker i Stora Kopparbergs
län, samt oafvittrade skogar i Stora Kopparbergs, Westerbottens
och Norrbottens län, att gälla intilldess undersökning försiggått,
huruvida öfverloppsmarkerna i deras helhet eller de oafvittrade
skogane till någon del må för kronoparker förklaras.
Hvad Utskottet vid midten af sidan 19 äfvensom å sidan
24 hemställt och föreslagit, bifölls.
Utskottets hemställan, sid. 26.
Doctor Forssell erhöll ordet och yttrade: Jag kail icke an¬
nat än med glädje erkänna, att, om lagstiftningen för härads-
allmänningarne blefve sådan, som Utskottet här föreslagit, en stor
förbättring skulle ske uti nuvarande förhållanden. Såsom sjelf
delegare i en sådan allmänning vet jag, att sådana skogsområden
för gemensamt bruk, rätt skötta, äfven med det förvaltningssätt
som hittills brukats, tillskynda delegarne en stor fördel. Med
desto större tillfredsställelse har jag tagit del af innehållet i
Utskottets förslag och måste i öfrigt godkänna det äfven fastän
det vill borttaga den förmånsrätt till virkesfång, som lagstiftnin¬
gen hittillls tillerkänt boställsinnehafvare. Blott mot ett enda
ord måste jag göra en anmärkning. Det heter nemligen, att af
den afkastning häradsallmänning lemnar skall i första rummet
tagas hvad som erfordras till betäckande af kostnaden för all-
männingens indelning. Utskottets mening skulle således vara,
att denna kostnad skulle bestridas af delegarne, hvilka det
borde tillkomma att betala arvode åt de tjenstemän, som verk¬
ställa indelningen Det är visst godt, att en sådan indelning
sker; men jag får dock erinra, att enligt 1837 års ännu gäl¬
lande Instruktion för Skogs- och Jägeri-staten 2 Artikel och 3 §
åligger det skogsbetjeningen, att utan ersättning indela så be¬
skaffade allmänningar. Jag talar här ingalunda till förmån för
den ort jag tillhör; ty den allmänning, som der finnes, har redan
blifvit, instruktionen likmätigt och utan allmännings-kassans be¬
G48
Den 4 November.
tungande, indelad. Men då det nu kan föreslås, att kostnaden
för indelning skall utgå af allmänningen och då i Riket lära
finnas 72 häradsallmänningar, slutar jag häraf, att en större del
af dem ännu icke blifvit indelade, och att således skogsbotjenin-
gen icke i afseende på dem fullgjort sin skyldighet. l)enua
deras skyldighet må icke nu efterskänkas, utan hör indelningen
hädanefter såsom hitintills utan kostnad för allxnännings-kassorna
verkställas. Jag hemställer derföre, att Utskottets förslag må
bifallas, men med uteslutande af orden: “indelning af“.
Professor Ribbing: Uti denna punkt anhåller jag att få
föreslå en förändring, som dock blott rörer en bisak, nemligen
det af Utskottet uppställda alternativet, att den afkastning härads¬
allmänning lemnar skall mellan delegarne fördelas antingen in
natura eller i penningar på sätt de derom sjelfva besluta. Jag
anser det vara skäl att stadga, att virkesafkastningen alltid och
ovilkorligen först förvandlas i ponningar och att dessa, sedan
nödiga medel för skogens vård och förbättring blifvit afsatta, ut¬
delas bland delegarne. Jag föranledes till detta yrkande af
tvänno skäl. För det första att, då föregående punkt bifallits,
enligt hvilken allmänning må af kommunen vårdas och förvaltas,
det blifver mycket svårt att kontrollera, att icke afverknings-
beloppet öfverskrides. Stöde allmänningarne omedelbart under
Skogsbetjeningens vård, kunde det gå för sig, men helt andra
blifva svårigheterna, om delegarne sjelfva skola fälla och hvar
åt sig ur skogen hemforsla det virke, till hvilket hvar och en
är berättigad. Det hufvudsakliga skälet till mitt förslag är dock,
att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, delegarne icke
afsätta tillräckligt kapital för vidtagande af åtgärder att öka
skogsväxten, då utdelning sker in natura. Kapitalet mäste nem¬
ligen i sådant fall kontant tillskjutas, och då vill man göra sam¬
manskotten så små som möjligt. Rättre är derföre, att genast
förvandla afkastningen till penningar och att aldrig låta den del
af dessa, som skall användas till skogens förbättring, komma i
den enskildes händer: afdraget af inkomsten kännes ej så tungt
som utgifvandet af penningar, hvilka man redan eger.
Emot borttagandet af detta alternativ har Utskottet anfört
tvänne skäl. Det första skälet är, att, genom stadgande om ovil¬
korlig försäljning af virkesafkastningen, en mindre bemedlad,
virkesbehöfvande allmänningsdelegare i orter, der virkesförbru-
kande inrättningar eller spekulanter uppjaga priserna, tilläfven¬
tyrs kunde komma att gå miste om den för honom oumbärliga
varan. Men hvart gå de höga betalningarne ? Jo, till delegarne
sjelfva, hvilkas kassatillgång ökas jemt upp i samma grad som
priserna stegras, under hvilket förhållande denna sistnämnda ju
intet betyder ej heller utgör något hinder för inköp af dét nö¬
diga virket. I de trakter jag närmare känner och der endast
skoglösa hemman lå utdelning, blir dessutom deras virkesbehof
Den 4 November.
049
icke eus nu uppfyldt; ännu mindre skulle de få, om afkastnin-
gen fördelas mellan alla, och så mycket mindre betyder då Ut¬
skottets invändning, när de ju i alla fall måste skaffa sig till¬
gång till fyllnaden i behofvet. Jag tror derföre, att ingen fara
är, om virket försäljes på auktion till den högstbjudande.
Det andra skälet, som Utskottet anfört, grundar sig på
fruktan för ogillande från det allmänna föreställningssättets sida,
enligt hvilket dispositionsrätten öfver allmänningarne tillkommc
häradet och intressenterna, och sålunda hvarje inskränkande
föreskrift angående denna rätt skulle betraktas såsom ett ingrepp
i eganderätten. I detta hänseende får jag säga, att jag iclce
hyser en sådan fruktan, emedan jag öfvertygat. mig om, att de
juridiska rättigheterna hafva sin grund i staten och att utom
staten inga rättigheter finnas med undantag af de, som sam-'
manfalla med de moraliska pligterna; deraf följer nemligen, att
så snart en rättighet bevisligen strider mot statens ändamål och
fördel, den i och med detsamma upphört att såsom rätt vara till.
Af dessa skäl får jag tillstyrka följande förändrade lydelse
af Utskottets hemställan: “att den virkesafkastning, häradsallmän¬
ning lemnar, må för delegarnes gemensamma räkning försäljas
och do influtna medlen, sedan deraf användts hvad som erfor¬
dras till betäckande af kostnaden för allmänningens indelning
och förvaltning samt till broar och andra för allmänningsdel-
ogarne gemensamma byggnader, mellan dem, som, enligt hittills
gällande grunder, ansetts såsom delegare i allmänningen, efter
oförmedladt hemmantal, fördelas."
Doctor forssell: Den föregående talarens yrkande måste jag
motsätta mig, emedan det icke skulle vara förmånligt för härads-
allmänningsdelegarne att erhålla utdelning i penningar i stället
för in natura. Såsom skäl för sitt förslag anförde den ärade
talaren, att annars någon säkerhet icke funnes, att hvarje del¬
egare finge hvad honom borde tillkomma. Jag tror, att detta
påstående grundar sig på ofullständig kännedom om huru det
vid utdelning från allmänningarne tillgår. Man får icke på all¬
männingen taga efter behag, utan hvarje träd, som får fällas, är
förut utsynadt, krönt och numereradt. Den som tager något
derutöfver gör sig förfallen till böter. All afverkning från all¬
männingarne öfvervakas noga af anställde serskilde skogsvaktare.
Vid Thorstuna häradsallmänning, som utgör 6,000 tunnland,
finnas frenne skogsvaktare anställda, hvilka häradsboarne aflöna.
Således är icke gerna något svek möjligt. En obestridlig fördel
är det dock, att delegarne få afkastningen in natura; ty annars
skulle det gå, såsom Utskottet rätteligen anmärkt, att priserna
skulle så uppjagas af spekulanter, att virkesbehöfvande och min¬
dre bemedlade allmännings-intrcsscntcr skulle gå miste om den
oumbärliga varan. Visserligen kunde möjligen derigenom hända,
att de hemman, som egde egen skog, finge några riksdaler mera
650
Den 4 November.
i utdelning, men till serskild förmån för dem bör väl ej nu
lagstiftas mer än som redan är tillämnadt, då egarena af de
skoglösa derigenom blefve försatte i nödvändighet att med den
högsta pecuninära uppoffring skaffa sig sina behof. Jag yrkar
derföre, att Utskottets hemställan i denna del må oförändrad
bifallas.
Doctor Petrelli: Det väckta förslaget att utesluta ordet:
“indelning“ kan jag för min del icke biträda såsom icke fören¬
ligt med rätt och billighet. Staten har intet omedelbart gagn
af allmänningarne, utan vill blott, till häradets eget bästa, ställa
dem under Skogs-styrelsens uppsigt. Då kan det väl icke vara
skäligt att belasta statskassan med utgifter, af hvilka staten icke
skulle få någon motsvarande inkomst. Det tyckes också vara
obilligt fordradt, att Jägeri-betjeningen skulle utan någon ersätt¬
ning åtaga sig besväret att indela allmänningarne, hvarföre jag
icke kan annat än bifalla hvad Utskottet föreslagit.
Doctor Cornell: Någon ny utgift för staten har jag icke
velat åstadkomma, utan endast yrkat att, hvad gällande författ¬
ningar redan innehålla om Jägeri- och Skogsbetjeningens skyl¬
dighet, att utan ersättning indela allmänningarne, måtte förklaras
fortfarande vara gällande. De hafva äfven för detta ändamål
sin lön af staten. Hitintills har det åtminstone så tillgått öfver
allt, der indelning skett, och då vet jag icke, hvarföre just nu
dessa tjenstemän skola befrias från en skyldighet, som dem 25
år ålegat. Att skyldigheten endast på få ställen hitintills lärer
hafva blifvit fullgjord, kan väl icke vara något skäl att nu låta
den falla. Hade under denna tid endast trenne allmänningar
hvarje år blifvit indelade, så skulle nu ingen allmänning finnas,
för hvilken skogsbetjeningens biträde i detta hänseende behöfde
anlitas. Jag vidhåller derföre mitt först gjorda yrkande.
Professor Ribbing: Blott några ord i anledning af framställda
anmärkningar mot mitt förslag! Jag har aldrig talat om hvad
som får ske vid allmännings-delegarnas besök i skogen eller på¬
stått, att de skulle ega rätt att derifrån taga med sig mera virke
än det för deras räkning utstämplade, utan jag har talat om
hvad som verkligen sker. Af erfarenhet vet jag, att mellan dessa
två saker är en betydlig skillnad, äfven i ifrågavarande fall.
Det är mycket godt att skogvaktare finnas och att ingen får
taga mer än hvad som blifvit för hans räkning utsynadt å all¬
männing ; men frågan är, om man stannar dervid.
Hvad angår fördelen af att erhålla utdelning af skogseflek-
ter in natura, hvarvid enligt förslaget icke blott skoglösa hem¬
man skulle få del, utan alla, som äro intressenter i allmänning,
så är det en axiomatisk eller mathematiskt bevislig sats, att
jemt upp lika mycket högre virket betalas vid försäljningen, lika
Den 4 November.
G51
mycket mera penningar får hvarje delegare på sin lott, med
undantag blott af den bråkdel af detta mer för virket, som till¬
faller den för skogens förbättring och vård afsatta summan af
försäljningsvärdet, men hvilken bråkdel på detta sätt äfven, om
ock indirect, komma intressenterna till godo.
Doctor Petrelli: Jag nödgas vidhålla mitt förra yrkande, att
ordet indelning måtte stå qvar, då jag icke finner det lämpligt
att belasta staten med kostnader för allmänningars indelning.
Yäl må statens tjenstemän af Skogs- och Jägeribetjeningen verk¬
ställa dylika förrättningar, men de böra väl hafva rätt till skjuts¬
penningar och dagtraktamente, och dessutom erfordras vid sjelfva
förrättningen hvarjehanda biträde, dagsverken behöfvas o. s. v.,
och man kan väl icke fordra, att allt detta skall utan någon
ersättning blifva verkstäldt.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter, uppå der¬
om gjord proposition, förevarande hemställan bifölls.
Föredragningen af detta Betänkande afbröts, för att i efter¬
middagens plenum fortsättas.
§ 4-
Föredrogs Stats-Utshottets Memorial N:o 210, angående verk¬
ställd omröstning i åtskilliga till stats-regleringen hörande frågor.
Lad.es till handlingarna.
§ 5.
Föredrogs Lag-Utslcottots Memorial N:o 78, angående verk¬
ställd omröstning i anledning af de hos Biks-Stånden fattade
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Lag-Utskottets Betänkanden
N:o 35 och 55, öfver dels Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med
förslag till ny Strafflag, dels ock enskilda motioner, rörande
brottmåls-lagstiftningen.
Lades till handlingarna.
§ 6.
Föredrogos och bordlädes följande fran Banco-Utslcottet in-
komne Memorial och Utlåtande:
N:o 73, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Banco-
reglemeutet;
N:o 74, angående förhöjd pension för Kassören i Banken,
C. M. Schön; och
652
Den i November.
N:o 75, i anledning af Handlanden D. Schedvins enkas
ansökning om eftergift af skuld till Banco-Diseontverket.
§ 7.
Föredrogos och bordlädes följande från Ståndets Enskilda Ut¬
skotts Lag-Afdelning inkomna Utlåtanden:
N:o 2, rörande ifrågasatt nytt formulär för prestbevis
och dermed sammanhängande föreskrifter, äfvensom underdånigt
förslag om i en församling kyrkoskrifne, men sedan der icke
vidare befintliga personers afförande ur Husförhörsbok, samt yt¬
terligare åtgärder, till förekommande deraf, att personer, och ser¬
skildt sjömän, må kunna undandraga sig behörig Kyrko- och
Mantalsskrifning m. m.;
N:o 3, i anledning af trenne ifrån Chefen för Kongl. Sta¬
tistiska Centralbyrån till H. H. Doctorn och Erke-Biskopen, i
egenskap of Ståndets talman, hemställda frågor att få till pröf¬
ning och besvarande af det Högv. Preste-Ståndet upptagna och
behandlade; och
N:o 4, i anledning väckt motion om anställande af utgångs-
examina mod de barn, som lemna folkskolan, och om betyg öf¬
ver deras kunskaper, flit och uppförande.
§ 8.
Professor Agardh begärde och erhöll ledighet från riksdags-
göromålen under 14 dagars tid, räknad från den 8 innevarande
månad.
Ståndet utskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra
In fidem
S. II. Almqvist.
Den 4 November.
053
Den 4 November.
Plenum kl. 6 e. m.
§ 1.
Justerades Protokollet för den 24 sistlidno månad o. m.
§ 2.
Fortsattes föredragningen af Sammansatta, Stats-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande ]ST:o 50, i
anledning af väckta motioner om förändrade föreskrifter i afse¬
ende å skogshushållningen i riket; hvarvid i ordningen förekom:
Utskottets förslag sid. 32.
Kyrkoherden Landgren, som härvid begärde ordet, yttrade:
Jag ber få hemställa till ledamöterna af Utskottet, huruvida
orden “i sednare fall“ referera sig så väl till de Kungsgårdar,
m. m., som skola ‘'“'ställas under serskild vård och förvaltning af
Skogsstyrelsen “, som till dc Kungsgårdar m. m., som skola “stå
under uppsigt af Skogsstyrelsen11. Är detta icke händelsen, så
uppkommer en ojemnhet mellan arrendatorerno af de båda slagen,
i det att arrendatorer af de sednare, men icke arrendatorer af
de förra erhålla rättighet att disponera hvad af skogens årliga
afkastning icke åtgår till hemmanets behof, en ojemnhet i rät¬
tighet dem emellan, som, om den ock möjligen kan försvaras,
synes mig åtminstone böra bestämdare uttryckas, än här skett,
Doctor Petrelli: Någon ojemnhet i rättigheter mellan de
ifrågavarande arrendatorerne kan jag icke inse uppkomma genom
det här föreslagna stadgandet; ty äro de till Kungsgårdarne
hörande skogar af den vidsträckthet, att de anses böra ställas
under serskild vård och förvaltning af Skogsstyrelsen, så skiljas
de från Kungsgårdarne och förvandlas till kronoparken med
hvilka arrendatorerne sedermera hafva intet att skaffa. Likväl
är det klart, att denna reglering icke kan ega rum, förrän nu
gällande arrende-kontrakter tilländalupit. Äro deremot skogarne
af mindro betydenhet, men likväl anses kunna till regelbunden
hushållning indelas, få dessa skogar, sedan en sådan indelning
blifvit verkställd, följa egendomen åt och arrendatorn eger, mot
skyldighet att ställa sig indelningsplanen till ovilkorlig efterrät¬
654
Den 4 November.
telse, rättighet att disponera hvad af skogens årliga afkastning
icke åtgår till hemmanets behof. Jag tillstyrker bifall till hvad
Utskottet här föreslår.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter det Ut¬
skottet här hemställt och föreslaget blef af Ståndet bifallet.
Utskottets förslag sid. 42—43.
Contracts-Prosten Palmlund, som härvid begärde ordet, ytt¬
rade: Utskottet har äfven här, såsom i några andra punkter af
Betänkandet, sönderbrutit det lilla hela i skogslagstiftningsväg vi
hittills ega uti Skogsstyrelsens förslag. Då man nu, i afsigt att
endast partielt bota refvorna, tagit sig för att endels lagstifta
också i fråga om boställs-skogarne, så förefaller mig Herr General-
Direktör Bos’s reservation vara värd uppmärksamhet framför
Utskottets förslag. Med hänvisning till de af reservanten anförda
motiver, får jag till antagande förorda den slut-hemställan, som
innehålles i berörda reservation.
Doctor Petrelli: Jag anhåller deremot att hvad Utskottet
tillstyrker måtte af Högv. Ståndet godkännas. Detta blir för
bost.ällsinnehafvarne fördelaktigare än hvad Herr Ros’ förslag
innehåller. Enligt detta sednare, skulle boställsinnehafvaren,
efter införd trakthuggning, få, mot skyldighet att skogen varda,
åtnjuta hälften af hvad skogen utöfver boställsinnehafvarens hus¬
behof afkastar, men den återstående afhastningen fördelas lika
mellan Kronan och den corps eller stat, hvarunder bostället lyder.
Enligt Utskottets förslag åter skulle, i de färre fall, der skogen
vore så ansenlig, att den ansågs böra ställas under Skogs-styrel-
sens vård och förvaltning, boställsinnehafvaren undgå alla besvär
och omkostnader med dess skötsel, samt likväl af skogens af¬
kastning erhålla hvad honom med afseende på dittills åtnjuten
rätt eller förhanden varande förhållanden skäligen bör tillkomma;
hvaremot, om skogen, såsom vanligast vore händelsen, ej egde
den vidsträckthet, att den ansåges böra tagas under Skogs-sty-
relsens vård, boställsinnehafvaren skulle, efter införd ordentlig
skogshushållning, fä utöfver sitt husbehof åtnjuta halfva behållna
inkomsten, men i båda fallen den återstående afhastningen till¬
falla, vid Militice-boställen, Regementenas Boställe-Direktioner och,
vid Ecklesiastika boställen, användas till presterskapets aflönande
och sålunda komma våra sämre lottade embetsbroder till godo.
Mig synes godt och väl att hafva kunnat utverka detta med¬
gifvande, oaktadt den opinion i ämnet, som är nog allmän och
som äfven finnes, såsom vi läse sid. 36 af Betänkandet, uttalad
af flere Konungens Befallningshafvande, att boställsinnehafvaren
borde nöja sig med hvad af skogen till husbehof erfordras och
allt öfrigt tillfalla Kronan. Kongl. Kammar-Collegium har äfven
Den 4 November.
G55
biträdt on sådan åsigt och föreslagit, att, sedan hvad för bostäl¬
lets hushållsbehof erfordrades, blifvit afsatt, skulle återstoden af
skogsafverkningen försäljas för Kronans räkning. Det saknades
icke heller inom Utskottet representanter af denna åsigt; men
sedan nian fästat uppmärksamheten på att sådant icke kunde
förlikas med redan för handen varande förhållanden och, hvad
ecklesiastika boställen beträffar, med presterskapets på privilegier
grundade rättighet, medgaf man slutligen, att vederbörande stater
skulle, på sätt förslaget innehåller, erhålla afkastningen, men
icke boställsinnehafvaren, enär annars en ganska stor ojemnhet
derigenom skulle uppstå i aflöningen mellan tjenstemän af samma
grad. Man bor ock ihågkomma att, såsom äfven Utskottet sid.
40 anmärker, afkastningen af skogen måste, derest en regel¬
bunden behandling och sorgfällig vård af densamma införes, i
framtiden åtminstone fördubblas, så att boställsinnehafvaren alltid
måste deraf få större inkomst än som för närvarande är fallet.
Jag tillstyrker, att Ståndet låter bero vid hvad Utskottet här
föreslår, och som innefattar en medelväg, som en klok försig¬
tighet bjuder oss att beträda.
Kongl. Hofpredikanten Lithner: Jag finner mig åter föran¬
låten motsäga den förre talaren. Förevarande punkt synes mig
både till innehåll och form så otillfredsställande, att jag för min
del ej kan annat än afstyrka bifall.
Hvad formen angår, vill jag blott anmärka, att de i högsta
grad obestämda ordalagen synas mig föga lämpliga för en lagstift¬
ning. Hvem skall afgöra, om och när en boställsskog "i betyd¬
ligare grad öfver stiger boställets behof af skogsfång" ? Hvem skall
bestämma, huru många famnar ved boställshafvaren får bränna, huru
många timmer han får använda för året? Och hvem skall sedan säga,
när Utskottets ‘'betydligare grad“ inträder, då skäl är att ställa
skogen under Skogs-styrelsen ? Och hvem skall sedan bestämma,
hvad och huru mycket af afkastningen bör tillkomma boställshaf¬
varen ? Det det ordet “skäligen“, hvarmed Utskottet affärdat detta
svårlösta problem, är i min tanke ett alltför elastiskt ord.
Ser jag åter på innehållet af förslaget, så förefaller mig det¬
samma?, åtminstone hvad ecklesiastiska boställena vidkommer, lika
både oklart och principlöst. A ena sidan heter det i mom. 2, att
derest Skogs-styrelsen under sin vård och förvaltning tagit ett bo¬
ställes skog, så må boställshafvaren af afkastningen få hvad ho¬
nom skäligen tillkommer, men å andra sidan se vi i mom. 3,
att den boställshafvare, hvars innehafvande boställsskog Skogs-sty¬
relsen icke behagar taga under sin vård, får, derest han följer
nämnde Styrelses plan, åtnjuta halfva afkastningen. Allt beror
således här på Skogs-styrelsens godtycke; och hända kan det, att
innehafvaren af en mindre skog, som ligger beqvämt till för Skogs¬
styrelsen att deraf göra sig en mönsterpark, får nöja sig med
hvad merbemälda Styrelse finner skäligt, under det en annan med
C5G
Den 4 November.
större skog af mindre beqvämt eller presentabelt läge får hushålla
sjelf och säkert ha att påräkna halfva behållna afkaslningen. —
Men ännu värre förefaller det mig, då jag ser på förslaget att
använda det som öfverblir, sedan de onämnde vederbörande dömt
hvad boställshafvaren skäligen bör tillkomma. Detta öfverskott
eller “återstod“, som Utskottet kallar det, skulle nu ifrån eckle¬
siastikboställen tagas till bidrag vid regleringen af presterskapets
inkomster. Men så vidt jag minnes den Kongl. Förordnin¬
gen angående denna fråga rätt, så innehåller den en bestämd
föreskrift, att inga af de förmåner, vare sig i tionde eller af¬
komst af boställe, hvilka till en presterlig befattning höra, få
tagas till upphjelpande af prestelöner inom annat gäll. Men
om nu i ett gäll finnes blott en prest, hvars boställsskog
Skogs-styrelsen finner skäligt vara att taga under sin vård, och
hvars inkomster i öfrigt samma Styrelse finner vara sådana att
honom icke “skäligen“ bör något tillkomma af hans boställes skogs-
afkastning, hvart skall då denna afkastning läggas ? Hvartill
skall den då användas? Man synes mig väl snart vilja taga ett
steg utöfver en författning, som ännu icke är pröfvad. Eller är
det måhända till det stora målet: kronoparkers upprättande, som
man syftar äfven här? Inom det Sammansatta Utskottet lära verk¬
ligen röster höjt sig, som föreslagit, att med ens göra alla pre-
stegårdsskogar, som kunna vara värda besväret, till kronoparken Jag
vädjar likväl till det Högvördiga Ståndet, huruvida Ståndet har
skäl och rätt till en eftergift sådan som nu begäres. Min röst
ger jag icke dertill.
Domprosten Sundberg: Jag delar hufvudsakligen den siste
talarens åsigt i ämnet. Den föregående talaren förmenade Ut
skottets förslag innefatta en medelväg, som klokheten bjöde att
beträda; men om detta förslag skall kallas en medelväg, så sy¬
nes mig den medelvägen vara af någon besynnerlig eller egen
art. Med detta namn vill jag åtminstone icke beteckna förslag,
som, i likhet med detta, syfta på att skära breda remmar ur annans
hud. Och, hvarför skulle nu detta då ske? — Jo, för att kunna
åvägabringa en rationel skogshushållning. Men detta bör väl kunna
ske utan ingrepp i annans rätt. Men, säger man, när en ratio¬
nel skogshushållning införes, stiger afkastningen af skogen betyd¬
ligt, och jag frågar, hvilken våda kunde ligga deri, eller hvilket
giltigt skäl må deraf kunna hemtas för att beröfva boställsinne-
hafvaren afkastningen af hans på lön innehafvande hemman? Jo
— säger man, lönerna skola annars blifva alltför ojernna mellan
tjenstemän af samma grad. Jag tror icke, hvad nu vårt Stånd
beträffar, meningen med den nyligen beslutade löneregleringen hafva
varit att åstadkomma en nivellering alla löner emellan; ty hade
det varit meningen, så hade rättast varit att låta alla presterska¬
pets inkomster ingå till statskassan och sedan utdela den influtna
summan lika bland alla dess medlemmar. För min del anser jag
såsom
Den 4 November.
såsom en pligt att motsätta mig hvarje försök att vidare kring¬
skära boställsinnehafvarnes lagliga rätt. Derför är jag icke emot
införandet af en rationel skogshushållning, utan tillstyrker bifall
i detta afseende till det af Herr Ros i dess reservation framlagda
förslag, såsom bättre än Utskottets, men med den ändring, att efter
ordet: “återväxt“ tilläggas i stället för: “att använda hälften af
hvad skogen utöfver boställsinnehafvarens husbehof af kastar'' orden:
att använda hvad skogen afkastar, samt att. hvad derefter följer
utelemnas.
Häruti instämde Doctor Falek och Kyrkoherden Witt.
Doctor Petrelli: Jag har nu här hört ett synnerligt nit i
försvarandet af presterskapets rätt. och jag skulle hafva varit glad,
om jag funnit samma varma understöd inom Utskottet; men, då
detta alldeles icke var händelsen, så kan jag endast beklaga från¬
varon af de större förmågorna, der de i sanning kunnat behöfvas
och möjligen äfven haft tillfälle att kunna mer uträtta än jag fruktar
nu blifva fallet. Det må jag likväl nu anmärka, att boställsinne-
hafvaren nu icke eger rättighet att vidare än till husbehof an¬
vända boställets skos;, för så vidt icke serskilda resolutioner i
enskilda fall lemna en något utvidgad dispositions-rätt. För öf¬
rigt är förhållandet med ecklesiastik-boställen icke öfverallt lika.
Åtskilliga boställen äro af kommunerna anskaffade och andra af
enskilda personer donerade. Det är klart, att med sådana kan
Skogsstyrelsen icke hafva något att skaffa. Andra boställen fin¬
nas äfven, hvilkas innehafvare fått rättighet att till afsalu kola
eller såga vissa qvantiteter skog årligen; och meningen är allde¬
les icke att häruti åstadkomma någon inskränkning. Derför står
ock uti Utskottets förslag: “med iakttagande att af skogens be¬
hållna afkastning i första rummet må tilldelas boställsinnehaf¬
vare^ hvad honom med afseende på dittills åtnjuten rätt eller för
handen varande förhållanden skäligen bör tillkomma". Men man
bör ihågkomma, att det kan finnas ett boställe med ett eller an¬
nat tusende tunnlands skog och det inom ett pastorat, der pa¬
stors lön redan förut är en bland de rikare. Äfven här skulle
innehafvaren få icke allenast, såsom förut, hvad han af skogeu
till husbehof behöfver, utan dessutom hälften af den afkastning
som skogen derutöfver lemnar, men den andra halfparten der¬
emot gå till beredande af lönförhöjning åt sämre lottade embetsbro¬
der, och i ett sådant stadgande kan jag ej se någon orättvisa.
Det kan ock finnas ett klent comministers-bol med ett par tunn¬
lands åker och några skeppors årligt utsäde, men deremot med
ansenlig skog; i följd af hvilket förhållande Comministern fått rät¬
tighet att årligen kola en viss qvantitet skog, och häri skulle ej,
såsom jag redan anmärkt, någon förändring inträda. En skarp¬
sinnig anmärkare har förmält sig icke kunna begripa, huru den
Högv. Preste-St. Prot. 6:le Bandet. 42
658
Den 4 November.
till presterskapets aflöning inflytande anparten af skogsafkomsten
skulle fördelas; men härpå behöfver jag ej lemna någon upplys¬
ning, då lian sjelf nämnt den rörande presterskapets aflöning år
1862 utfärdade författning, som tillräckligen reder den frågan.
•Jag hemställer att Utskottets förslag må gillas, och tror det icke
kunna leda till något resultat att godkänna blott ett stycke af en
reservation, hvilken man väl då borde antaga i dess helhet, men
hvars förslag är såväl för boställsinnehafvare!! som för eckle-
siastik-staten ofördelaktigare än Utskottets.
Häruti instämde Doctor Carlander.
Kyrkoherden Wennerström: När fråga är att välja mellan
Utskottets förslag och reservantens, synes man mig icke gerna
kunna tveka i valet. Det är otvifvelaktig!, att enligt det sed¬
nare skulle en del af afkomsten fråu boställsskogarne dragas till
föremål, främmande för den corps eller stat, hvarunder bostället
lyder, hvilket icke blefve händelsen, om Utskottets förslag vinner
bifall. Enligt detta skulle boställsinnehafvaren, utom hvad för
honom till husbehof erfordras och hvartill hans rättighet att an¬
vända skogen nu är inskränkt, erhålla hälften af all den af¬
komst boställsskogen kan derutöfver komma att lemna. Att åter¬
stoden skulle användas till beredande af löneförhöjning åt sämre
lottade embetsbroder, står i fullkomlig harmoni med hvad redan
i afseende å löneregleringen för presterskapet är stadgadt, och
kan jag således icke deri se någon obillighet, än mindre någon
kränkning af våra privilegier. Jag tillstyrker således bifall till
Utskottets förslag.
Prosten Sondén: Äfven jag tillstyrker bifall till Utskottets
förslag. De, som gjort anmärkningar deremot, tyckas hafva glömt,
hvilken rättighet boställs-innehafvare nu ega till användande af
boställsskogen, eller att denna rättighet ej sträcker sig utöfver
hvad till husbehof erfordras, så vida ej serskildt tillstånd i en¬
skildt fäll lemnat en vidsträcktare dispositionsrätt. Skall man
bibehålla nu gällande stadgande, sä kommer skogen, der den är
öfverflödig, att, utan gagn såväl för boställsinnehafvaren som
andra, till stor del ruttna ned. Frågan blifver då egentligen,
huru denna öfverflödiga skog skall användas? Mig tyckes Ut¬
skottet hafva härpå lemnat ett svar, som både är till sin grund
billigt och, hvad ecklesiastika boställen beträffar, länder till
presterskapets fördel. Vill man att våra sämre lottade embets¬
broder skola erhålla en förbättrad ställning, synes man mig der¬
före ock böra bifalla Utskottets förslag. Vi må komma ihåg att,
om ett pasorat nu gifven, äfven med afseende derpå att det
tillhör lista klassen, en deremot lämpad anständig bergning åt
sin innehafvare, följden blefve, enligt sednaste författning angå¬
ende löneregleringen, att, om nu äfven dertill skulle komma en
Den 4 November.
659
större inkomst af boställsskogen, andra inkomster deremot skulle
nedsättas, utan att genom denna nedsättning några medel be¬
reddes till förbättrande af andra prestmäns löner, enär pastora¬
lier icke få dragas från ett pastorat till ett annat. Följden
blefve sålunda att hvarken boställsinnehafvaren, eller kronan,
eller våra embetsbroder finge nytta af boställsskogen, utan soc¬
kenboerna genom minskning i deras utgifter till Pastor. Jag
kommer sålunda att godkänna detta förslag, och vill endast an¬
märka, att slutet är något dunkelt, då det heter: “skolande den
del af afkastningen, som ieke tillkommer boställshafvaren, an¬
tingen tillfalla Kongl. Maj.-t och Kronan, eller disponeras till
Regementenas boställs-Direktioner eller användas till prester¬
skapets aflönande“. Dessa alternativa bestämningar synas mig
ej rätt klart uttrycka Utskottets mening, hvadan jag ville att
det finge heta: skolande den del af afkastningen, som icke till¬
kommer boställshafvaren, ingå till Kongl. Maj\t och Kronan, för
att, hvad Militim-boställen beträffar, öfverlennäs till Regementenas
Boställs-Direktioner och, hvad Kcklesiastike boställen angar, använ¬
das till fr ester skåpets aflönande.
Kyrkoherden Landgren: Om man fäster sig vid början af
Utskottets förslag, der det heter: “skogar å boställen skola, så
vidt de ej ligga i samfällighet med enskild egendom eller annat
hinder möter, till regelbunden hushållning11, d. v. s. till trakt¬
huggning, “indelas41, så tror jag att man måste gifva i detta
hänseende företräde åt det af reservanten, Herr Ros framlagda
förslag, der denna kategoriska föreskrift om en icke alltid nöd¬
vändig eller ändamålsenlig trakthuggning modifieras sålunda: “A
boställen af alla slag. — — — skall genom Skogs-styrelsens
försorg införas en efter sig företeende ortförhållanden lämpad re¬
gelbunden hushållning44, och hvari sålunda äfven uttryckligen
säges, genom hvilkens försorg skogens indelning skall verkställas.
Hvad nu sjelfva hufvudsaken beträffar, så delar jag den
åsigt, som är uttalad af Domprosten Sundberg. Man säger väl,
att Utskottets förslag länder till presterskapets fördel, då det
åsyftar att bereda ökade medel till lönförbättring åt svagt affö-
nade embetsbroder. Men ett bifall till Utskottets förslag inne¬
bär dock ett tillägg till eller en ändring af den nyligen utfär¬
dade Kongl. Förordningen, rörande regleringen af presterskapets
aflöning. Enligt denna Förordning är presterskapet tillförsäkradt
om afkastningen af innehafvande boställen, hvartill väl äfven
måste räknas afkomslen af skogen, sedan denna blifvit till or¬
dentlig hushållning indelad. En inskränkning i denna rättighet
kan jag icke säga lända till presterskapets fördel. För min del
godkänner jag derför det af Herr Ros i hans reservation fram¬
lagda förslag med den af Domprosten Sundberg deri föreslagna
förändring.
G 60
Den 4 November.
Kongl. Hofpredikanten Lithner: Till hvad jag förut anfört
vill jag lägga ännu några ord. Jag anser nemligen, att försam-
lingarnes rätt älven skulle på många ställen kränkas genom ett
lagstadgande, sådant, som detta förslag. Man vet nemligen, att
på många ställen församlingarne med egen uppoffring inköpt bo¬
ställen för sina prester, och jag är fullt viss derom, att, så gerna
församlingarne se, atl deras prestelägenheter genom dem åtföl¬
jande förmåner blifva eftersökta, så ogerna skulle de se, att nå¬
got tages från deras prests lagliga förmåner för att tilläggas en
prest inom annat gäll; ty af allt hvad här blifvit sagdt har jag
ännu icke blifvit öfvertygad, att meningen med detta förslag
stannar med endast bidrag till reglering af de olika lönerna inem
samma gäll. Derom behöfves intet stadgande utöfver hvad den
sista nådiga Förordningen innehåller.
Vidare finnes ett stoiff antal boställen, som äro donationer
till en viss lägenhet. Kan man äfven efter hvad Skogs-styrelsen
dömer skäligt taga någon slags afkomst af dem och anslå till
andra lägenheter?
I Norrland finnas ock prestegårdar, som äro s. k. Westerås-
recess-gods och till och med vid den stora reductionen, som
skedde 1527, ansågos böra få för all framtid med alla sina för¬
måner oqvaldt tillhöra de lägenheter, till hvilka de voro an¬
slagna. Äfven dessa skulle nu naturligtvis efter detta förslag
börja att förvandlas till krono-gods. Jag instämmer med Dom¬
prosten Sundberg och yrkar afslag.
Domprosten Sundberg: Till stor del är jag förekommen af
de tvänne sista talarne och kunde visserligen åtnöja mig att
instämma med dem. Men när man satt denna fråga i samman¬
hang med löneregleringen och i anledning deraf framkommit med
yttringar och förslag, som, till sin princip oriktiga, äro till sin
conseqvens vådliga, tror jag mig icke böra lemna sådant all¬
deles obesvaradt. En talare påstod, att, om en Pastor skulle
få hela inkomsten af en större skog och sålunda redan der¬
igenom en anständig bergning, kunde sockenboerne, enligt
1862 års författning, indraga motsvarande del af pastoralierna,
i följd hvaraf afkomsten af skogen skulle egentligen komma
sockenboerne till godo. Men en sådan händelse lärer blott
kunna inträffa, om man helt och hållet förbiser den grund,
från hvilken nämnda författning utgår. Uti denna författ¬
ning är enligt 2 mom. 9 § presterskapet bestryggadt vid be¬
sittningen af innehafvande bost.adsboställen, hvars inkomster icke
få dragas från en församling till annan, likasom icke heller,
enligt 1 mom. af samma §, pastoralierna. Denna grundsats,
uppehållen af Kongl. Maj:t, godkändes af Preste-Ståndet, och
just under förutsättning af att denna grundsats skulle ovilkorligen
vidhållas, gaf Preste-Ståndet sitt bifall till Kongl. Majffs rörande
löneregleringen afgifna förslag. Men nu vill man icke desto
D t! u 4 November.
661
mindre, att, med upphäfvande af denna grundsats, en del af
bostadsboställets inkomster skall användas för ett anuat ändamål.
Jag är visserligen ieke emot det föreslagna användandet i och
för sig, men jag anser, att Preste-Ständet bör besinna sig noga,
innan det viker ifrån den stadgade grundsatsen, att bostads-
boställena skola odelade förbehållas inuehafvarne deraf, oell
tror jag det vara vådligt att börja göra eftergift i det hänse¬
endet. Men, har man sagt, det är icke fråga om någon efter¬
gift, i thy att presterskapet. aldrig haft rätt att begagna skogen
vidare än till husbehof; — ja, under den tid, då ingen ordent¬
lig skogshushållning var införd; men i samma mån en sådan
införes, bortfaller äfven skälet för den hittills visligen stadgade
inskränkningen, och vi veta äfven, att, der boställsskogen blifvit
vederbörligen indelad och dess framtida bestånd sålunda betryg¬
gad, har äfven boställsinnehafvare!! fått rättighet att sig till
godo använda ärshyggena. Jag vidhåller min förut yttrade me¬
ning och anhåller om proposition derå.
Häruti instämde Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt.
Doctor Petrelli: Jag linner det ganska olyckligt, att jag ej
kunnat vara rätt tydlig, och så lär äfven vara förhållandet med
Utskottets förslag. Man har här talat om boställen, af enskilda
personer donerade eller af kommunerna inköpta. Jag har redan
sökt visa, att frågan om dessa hörer ej hit. Om hemman på
det sättet blifvit lemnade till preste-boställen, sä utgör ju sådant
ett bland de af Utskottet antydda hinder, som verka undantag
från tillämpningen af det framställda förslaget. Men huru man än
uttrycker sig, fruktar jag, att man ändå ej skall förstås. Här tvistar
man nu om inkomster, som aldeles icke lagligen finnas. Hittills
har man nemligen icke haft rätt att vidare än till husbehof an¬
vända skogen, och någon inkomst deraf för öfrigt har boställs-
innehafvaren icke egt. Då Kongl. Kammar-Collegium strängt vid¬
håller denna åsigt, såsom pag. 36 och 37 uti Utskottets Utlå¬
tande visa; så borde rnau väl låta dervid bero. Men nu är mail
ej nöjd med att kunna fä utöfver husbehofvet en skälig inkomst
af skogen, och det besynnerligt blott derför att andra embets¬
broder kunna möjligen äfven få en inkomst deraf. Men, hai¬
man sagt, vissa prester hafva dock redan revenu af skogen, i
thy att de ega rätt att till afsalu kola och såga vissa qvanti-
teter deraf; men detta har Utskottet icke förbisett, utan velat
fortfarande betrygga dem i denna deras rättighet; hvarför äfven
i Utskottets förslag stå orden: ''eller för handen varande förhål-
landen“. Kan detta bättre uttryckas, vöre det väl; meti jag ber
få erinra, att här är icke blott fråga om pastors- och comministers-
boställen, utan om boställen af alla slag. Deraf kommer, att man
ej kunnat begagna uttryck, endast lämpliga för ecklesiatika bo¬
ställen. En talare påpekade, att fall kunna inträffa, då ingen
Ö eu t No vem t> «is
embetsbroder finnes, till hvilken den andra haltparten kan öf¬
vergå; men då ligger ju nära för hand att, om boställsinnehaf-
varen sjelf har mindre rik bergning, blir det han sjelf och in¬
gen annan, som får lönetillökningen. Jag ser i detta förslag en
fördel, erbjuden presterskapet, oell fortfar derför att tillstyrka
antagandet deraf.
Prosten Sondén: Mitt sista yttrande har blifvit strängt be-
handladt; men syftemålet med detsamma var dock intet annat
iin att ådagalägga, att ett bifall till Utskottets förslag vore för
presterskapet förmånligare än ett afslag. En boställs-innehafvare
eger nu ingen annan laglig rätt till skogen än att använda den
till sitt husbehof, och endast der, hvarest lönen varit alltför
ringa, har han, genom serskild resolution, fått tillåtelse att till
afsalu kola eller på annat sätt sig till godo begagna årshygget.
Der inkomsterna äro vid en beställning så svaga, torde man
kunna antaga för gifvet, så vida man icke hyser alltför stort
misstroende till Kegeringen, att boställs-innehafvaren befrias från
skyldigheten att af skogens afkastning dela med sig. Men der
lönen förut är tillräcklig och skogen öfverflödig, der blifver det
ju redan en vinst för tjenstemannen att få, utöfver sitt husbe¬
hof, hälften af skogens öfriga afkastning, och en förmån för det
svagare aflönade presterskapet, att den andra delen får gå till
lönereglerings-fonden. Häri ligger visserligen, om man så vill,
en ändring af 1862 års författning, men en ändring till prester¬
skapets fördel. I denna författning, sorn jag temligen noga stu¬
derat, har jag icke funnit något stadgande, som säger, att Pastor
skall hafva allt hvad bostället kan afkasta, äfven deri inberäk¬
nad deu inkomst, som skogen kan komma att gifva, och dess¬
utom äfven alla enligt ännu gällande lag föreskrifna pastoralier.
Jag har icke på något ställe i denna författning sett 1681 års
Kongl, Förordning åberopad. Deremot står det i lista §, att
presterskapets inkomster skola fördelas så, att hvarje tjenstgö¬
rande prestman erhåller en efter sin tjenstegrad lämpad anstän¬
dig bergning. Pä samma sätt som en föregående talare kan jag
icke tolka 2 mom. af 9 § i 1862 års författning. Presterska-
pet är der visserligen betryggadt vid den lagliga afkomsten af
innehafvande bostadsboställe, men icke står der, att boställs-
innehafvaren äfven skall få den inkomst deraf, hvartill aldrig
någon laglig rätt funnits. Vill man nu tillägga honom äfven
denna sednare inkomst, så kunna ju pastoralierna deremot min¬
skas, för så vidt anständig bergning i alla fäll beredes honom.
Om donerade eller af kommunerna inköpta hemman är här icke
fråga; men icke lära alla boställen, som hafva rik tillgång på
skog, vara af denna art. Jag fortfar att tillstyrka bifall Utskot¬
tets förslag.
Yice-Talmannen, Biskop Annerstedt: För min del instämmer
jag med Domprosten Sundberg. När Ståndet vid sistlidne riks¬
t>eu 4 Novembei1,
dag antog de då föreslagna vilkor för åstadkommandet af en
presterskapets lönereglering, skedde det med uttryckligt vilkor
att, om äfven stom- och mensalhemman skulle få tagas med i
beräkning för åstadkommande af löneförbättring åt svagare lönade
embetsbroder, bostads-boställena alltid skulle bibehållas odelade
vid de tjenster, hvartill de nu äro anslagna. Om nu Ståndet
sjelft genast riksdagen derefter förkastar hvad som vid den före¬
gående riksdagen antogs och bestämdes såsom ett uttryckligt
vilkor, så frågas, hvilket hopp man kan ega att de rörande löne¬
regleringen bestämda vilkor skola framdeles respekteras af andra?
Men, säger man, en och annan kan genom skogsafkastningen
erhålla en alltför stor aflöning och då kan vara skäl atr, deraf
taga något för att bispringa svagare aflönade embetsbroder.
Denna invändning kan dock gälla icke endast om skogsafkast¬
ningen, utan om alla andra inkomster af prestgården, — ja —
om alla löneinkomster och iutill dess allas löner blifvit nivelle-
rade. Meningen med löneregleringen var likväl icke att åstad¬
komma en sådan löne-utjemning. Men härom är nu icke fråga,
utan derom, huruvida Ståndet vill respektera eller icke det vid
sista riksdag i afseende å bostads-boställena fattade beslutet.
För min del eger jag för mycken aktning för ett fattadt beslut,
att jag skulle, så snart som nu ifrågasattes, vika derifrån, och,
utan att nu taga andra skäl med i beräkning, är detta ensamt
för mig tillräckligt ali bestämma min röst,
Häruti instämde Doctor Björkman och Kongl. Hofpredikan-
ten Lithner.
Doctor Petrelli: Om man kunde vinna något dermed att
detta förslag förkastas, så må det falla; men jag kan omöjligen
inse vinsten deraf. När nu gällande lag medgifver skogens be-
gagnande endast till husbehof, kan, om man nu ej vill antaga
det som erbjudes, utan det gamla stadgandet fortfar, inkomsten
af skogen ej blifva högre. Motståudarnes nervus probandi är ej
fullkomligen riktig; ty de glömma, att här är fråga om boställen
af alla slag, sålunda äfven om militise-boställen, rörande hvilka
redan är stadgadt, att ett sådant skoglöst hemman kan få skogs¬
fång från ett annat inom 3 mils afstånd. I afseende å vissa
boställen är sålunda grundsatsen redan tillämpad, att det ena
kan dela med sig åt ett annat. Dessutom vill jag anmärka, att
det just är Militise-boställs-ordmngen, som gifvit anledning till
den vissa prester lemnade rättighet att kola eller på annat sätt
afverka skog till afsalu. Men vill nu Preste-Ståudet hålla fast
vid sina privilegier, så kan svaret blifva: ja, vidhåll dem, och I
fån begagna skogen endast till husbehof. Det, finnes vida vigti-
gare frågor, rörande hvilka det höfves presterskapet att ej vika
tillbaka: sådana äro de, som röra Kyrkans inre lif; men i afse¬
ende på sådane här verldsliga saker rörande afföningssättet tror
Den 4 November.
jag vi gjorde bäst att ej hålla för mycket tåst vid det bestående,
utan medgifva liten jemnkning; helst derigenom ingen skada
sker. Sådan är åtminstone min mening.
Doctor Säve: Jag har icke varit utan betänkligheter vid
hvad i denna puukt förekommer, och har jag traktat, att pä
botten af förslaget legat doldt ett syftemål att än vidare inskränka
boställsinnehafvareus redan nog inskränkta rättighet i afseende
på användandet af boställets skog. Men, sedan jag tagit när¬
mare reda på förhållandena, har jag funnit min fruktan sakna
grand, och anser jag förslaget, sådant det nu är framställdt.
billigt och antagligt. Är boställets skog så stor, att den kommer
att stå under Skogs-styrelsens vård och förvaltning, så slipper
boställsinnéhafvaren allt besvär och omkostnad med dess skötsel,
men får likväl af afkastningen allt hvartill han hittills varit
lagligen berättigad. Härvid må man icke glömma, att stängseln
omkring och skötseln af en sådan skog måste förorsaka en icke
så oansenlig årlig utgift. Är åter skogen mindre, så tillkommer
det väl boställsinnéhafvaren att, sedan skogen blifvit under Skogs¬
styrelsens inseende indelad, vårda densamma; men till ersättning
härför undfår han, utöfver hvad honom hittills tillkommit, hälften
af den öfriga afkastningen. Den andra hälften går, likasom
öfverblefne inkomsten af den större, af Skogs-styrelsen vårdade
skogen, till Kronan, men för att, hvad ecklesiastika boställen be¬
träffar, användas vid reglerandet af presterskapets aflöning. Ett
sådant förslag tror jag vara af natur att icke böra af Ståndet
tillbakavisas.
Diseussionen förklarades härmed slutad; hvarefter II. II.
Erke-Biskopen och Talmannen gjorde proposition å bifall till hvad
Utskottet här hemställt och föreslagit och blef denna proposition
med blandade Ja och Nej besvarad, samt votering begärd, som der¬
efter försiggick öfver följande godkända voterings-proposition :
“Den, som bifaller hvad Utskottet i denna punkt hemställt
och föreslagit, röste Ja; den det icke vill, röste Nej. Vinner
Nej, har Ståndet i dess ställe för sin del antagit ett så lydande
stadgande: Å boställen af alla slag, hvilka icke äro till Kronan
indragna, skall, så vidt de ej ligga i samfällighet med enskild
egendom, eller annat hinder möter, sedan från skogsmarken afskildt
blifvit hvad till ineyor och rätter beteshage räknas må, genom Bkogs-
styreleens försorg införas en efter sig företeende ortförhållanden
lämpad regelbunden hushållning, samt, sedan detta skett, boställs-
innehafvaren vara berättigad, mot skyldighet att skogen varda och
nyttja i öfverensstämmelse med fastställd plan och serskilda före¬
skrifter för averkningen och befordrande af återväxt, att använda
hvad skogen af kastar."
Den 4 .November.
665
Voteringen, i behörig ordning anställd, befanns, vid rösternas
summering, hafva utfallit med 12 Ja mot 24 Nej; hvadan
Ståndet sålunda stannat i beslut, som Nej-propositionen inne¬
håller.
Tillstyrkandet vid midten aj sid. 43.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt, som på begäran erhöll
ordet, yttrade: Äfven detta Utskottets förslag anser jag icke vara
sådant, att det gerna kau af Högv. Ståndet bifallas. Till pr est-
gårdsbyggnad ega socknemännen redan nu i Byggninga-Balkens 26
kap. 2 § gifven rätt att, der tillgång finnes, hemta virke från
prestbolets egor, så att något nytt stadgande derom icke behöfves.
Att åter tillägga dem rättighet att också till kyrkobyggnad använda
skogen från prestgården, vore deremot något nytt och som, med
ändring af Byggninga-Balkens 26 kap. 1 §, stiillde prestgården,
hvad kyrkobyggnad beträffar, i ett helt annat förhållande än
alla andra hemman i socknen. Jag tillstyrker, att detta förslag
må ufslås.
Doctor Petrelli: Jag inser väl, att detta törslag icke kan
hafva någon utsigt att gå igenom; men likväl vill jag icke un¬
dandraga mig att, då jag kan anses ega skyldighet dertill, säga
ett par ord till dess försvar. Här kan icke vara fråga om andra
prestgårdar än om sådana, som hafva öfverflödig skog, och skulle
icke heller i annat fall virke till kyrkobyggnad derifrån få tagas,
än efter utsyning af vederbörande skogstjensteman och för så
vidt med skogens bestånd, efter antagen hushållningsplan, denna
utsyning kunde ega rum utan inskränkning i den rätt till af-
kastuingen, som blifvit boställshafvaren tillerkänd. Under sådana
vilkor tycktes mig det föreslagna stadgandet utan våda kunna
antagas, och det så mycket heldre, som det redan lärer vara på
några ställen praktiseradt, att, der prestgården egde öfverflödig
skog, socknemännen fått derur hemta virke till kyrkobyggnad.
Discussionen förklarades slutad ; hvarefter detta tillstyrkande
blef, uppå derom vederbörligen gjord proposition, afslayet.
Utskottets hemställan sid. 47—48. Bifölls.
Utskottets hemställan sid. 48 — 49. Bifölls.
Utskottets hemställan sid. 50. Bifölls.
Utskottets hemställan sid. 55.
Kongl. Hofpredikantcn Lithner begärde härvid ordet och
yttrade : Jag tillåter mig hemställa, huruvida icke ordet “Betes¬
mark“ i denua punkt kunde få utgå. I de norra länen finnas
088
Den 4 Noveni b dr,
stora marker, som äro för skogsväxt odugliga, meu som genom
rätt använd svedjning oell sådd af gräsfrö kunna förvandlas till
goda beten. Jag finner det hvarken nyttigt eller nödigt att be¬
taga en boskapsskötande allmoge detta tillfälle till beredande af
beten, och har derför gjort denna framställning, ehuru jag väl
inser det jag har föga hopp örn framgång.
Doctor Säve instämde.
Doctor Emanuelsson: Ordet “betesmark41 anser jag böra här
bibehållas, ty, uteslötes förbudet att svedja å betesmark, skulle
man lätteligen kunna kringgå lagen, i det man inhägnade större
eller mindre delar af skogen och sedermera der svedjade, under
förebärande, att sådant skett å betesmark, hvilken äfven kan
vara skogbevuxen. För öfrigt, kan man väl, genom att svedja och
så gräsfrö i askan, få bete, men detta endast för ett par år,
hvarefter marken, der matjorden är uppbränd, blifver alldeles
ofruktbar och det för långliga tider, så att ett. sådant odlingssätt
är alldeles icke att rekommendera.
Discussionen förklarades slutad, hvarefter denna hemställan
blef af Ståndet bifallen.
Utskottets hemställan sid. 56. Bifölls.
Utskottets hemställan sid. 60.
Professor Ribbing, som härvid begärde ordet, yttrade: Det
har af en reservant blifvit och, såsom det synes, icke utan skäl,
anmärkt, att hvad här föreslås, icke svarar mot ändamålet, då
Landshöfdinge-Embetets åtgärd icke gerna kan ifrågakomma förrän
förödelsen är verkställd, emedan det är först då man kan se om
sköflingen af skogen skett, utan ändamål af odling. Den här
föreslagna åtgärden tyckes följaktligen icke kunna komma att
hafva någon serdeles verkan till afböjande af det öfverklagade
onda. För min del skulle jag ej se något hinder för antagandet
af Herr Ljungbergs utan tvifvel vida verksammare förslag, att
nemligen, efter köp af jordegendom, försäljning af skog derifrån
måtte varda förbuden under köpet närmast följande 10 år, så
framt ej egaren genom vederbörande låtit för skogen upprätta
ändamålsenlig plan, då försäljning af den deruti beräknade vir-
kesafkastningen skulle få ega rum. Om en återremiss i syfte
att få detta förslag antaget skulle jag derför vilja anhålla; men,
om Ståndet finner sig nu icke kunna eller böra bevilja en sådan
återremiss, anhåller jag, att åtminstone det af Henrik Hansson i
hans vid denna punkt fogade reservation framlagda förslag må
vinna Ståndets bifall och såsom ett behöflig! tillägg fogas till
Utskottets. Henrik Hanssons förslag innefattar, att hemmans¬
egare icke må ega försälja afverkningsrätten till hemmanets skog
0e» 4 Mofembet,
på längre tid än tyra år, och icke heller försälja afverknings
rätten till mer än en fjerdedel af samma skog, icke heller förnya
dylik åtgärd förrän de först kontraherade åren gått till ända.
Jag erkänner väl, att detta icke heller gör tillfyllest, men något
hinder mot förödelsen är dock bättre än intet. Man har väl
sagt, att detta stadgande kan lätteligen kringgås på det sätt, att
hemmansegaren förnyar kontraktet hvart 4:de år; men härvid
erinrar reservanten, att säljaren, när han får se köparens fram¬
fart med skogen, vanligen kommer i bitter ånger öfver sin för¬
hastade åtgärd och derför sannolikt afhåller sig från att förnya
den. Derigenom skulle ock förekommas försäljning af en så
långvarig afverkningsrätt, som nu ofta eger rum, och som sträcker
sina mehnliga följder till barn och efterkommande.
Doctor Petrelli: Jag instämmer med den siste värde talaren
och skulle gerna se, om något kunde åtgöras i den syftning han
antydt; men Utskottet har dock i sitt. Betänkande visat, att för
närvarande sådant häfver alltför stora svårigheter med sig och
derför ingen utsigt att. vinna bifall. Ett tillägg i enlighet med
Henrik Hanssons reservation har jag sålunda intet emot, utan
tillstyrker Högv. Ståndet, att för sin del besluta ett sådant.
Discussionen förklarades härmed slutad, och blef Utskottets
berörda hemställan bifallen, hvarjemte Ståndet, i öfverensstäm¬
melse med Riksdagsfullmäktigen Henrik Hanssons reservation,
såsom ett serskildt tillägg till Utskottets ifrågavarande förslag,
antog ett så lydande stadgande: Afverkningsrätten till ett hem¬
mans skog kan ej lagligen försäljas på längre tid än fyra är, ej
heller till större omfång än en fjerdedel af hemmanets skog, icke
heller kan dylik åtgärd förnyas, förrän de förut kontraherade åren
gått till ända.
Utskottets hemställan sid. b‘2. Bifölls.
Utskottets hemställan sidan 64. Bifölls.
Utskottets hemställan sid. 66.
Kyrkoherden bandgren, som på begäran erhöll ordet, yttrade:
Utskottet föreslår här, att undervisningen i skogshushållning skall
i stället för i de hittills varande dels på statens dels på enskild
bekostnad inrättade skogsskolor lemnäs vid landtbruksskolorna.
Måhända kan detta lättare låta sig göra, när de nu varande
skogvaktareskolorna hunnit lemna ett tillräckligt antal skogvak¬
tare ; men ännu tror jag icke tidpunkten vara inne för vidta¬
gandet af en sådan förändring. Den skogvaktareskola, jag när¬
mast känner, har icke ännu kunnat lemna tillräckligt antal ut¬
examinerade lärlingar för att fylla de från egendomarne ingående
reqvisitioner, och så torde förhållandet vara äfven vid de öfriga.
66b
Den 4 November.
Innan dessa skolor hunnit uppfylla sitt ändamål, synes mig vara
för tidigt att vilja undandraga de på enskild bekostnad anlagda
skogvaktareskolor det dem lemnade understöd. Dessutom ligger
en och annan landtbruksskola i en trakt, der ingen skog finnes,
så att någon praktisk undervisning i skogshushållning icke lärer
kunna der meddelas, och, hvarest detta icke inträffar, skall un¬
dervisningen i skogshushållning, som måste lemnäs om somma¬
ren, borttaga tiden för lärlingens arbete på tältet, så att det är
tära värdt, att, genom denna tillökning i undervisningsämnen,
lärlingen blifver utbildad hvarken till rättare eller till skogvak¬
tare. Jag anser derföre denna hemställan böra afsläs.
Doctor Petrelli: Den omständighet, som den föregående ta¬
laren påpekat, må hafva sin riktighet; men då Herr General-
Direktör Ros föreslagit den åtgärd, som här förordas af Utskot¬
tet, synes mig hans större erfarenhet tillräckligt tala för försla¬
gets utförbarhet, och kan jag icke undgå finna det vara gagne-
ligt, att i landtbruks-skolorna lemnäs undervisning i skogshus¬
hållning, då kunskapen i detta för folket vigtiga ämne måste
blifva mera allmänt spridd än nu tyvärr är händelsen. Jag till¬
styrker sålunda bifall till Utskottets förslag.
Discussionen förkarades härmed slutad, och blef denna hem¬
ställan bifallen.
Utskottets hemställan sid. 70.
Riks-Archivarien Nordström yttrade: Utskottet föreslår, att
Rikets Ständer måtte uti underdånig skrifvelse till Kongl. Majit,
med anmälan om de af Ständerna hyllade åsigter uti nu behand¬
lade ämne, tillika anhålla, det Kongl. Majit täcktes, i öfverens¬
stämmelse med desamma, dels vidtaga de åtgärder, som på Kongl.
Majit bero och kunna med de till Kongl. Majits disposition ställda
medel verkställas, dels ock för Rikets näst sammanträdande Stän¬
der framlägga nådig Proposition i de delar af ämnet, der Rikets
Ständers beslut kunna erfordras.
Ett sådant framställningssätt synes mig något ovanligt. Mig
tyckes det kunna vara tillräckligt att här, såsom annars plär
ske, i underdånighet anmäla de fattade besluten, utan att nämna,
det somliga delar deraf tillhöra den ekonomiska lagstiftningen
och andra åter erfordra Rikets Ständers medverkan, hvilket
Kongl. Maj:t nog lärer inse, utan någon sådan erinran derom af
Rikets Ständer.
Doctor Emauuelssou: Orsaken, hvarför Utskottet ansåg sig
böra i den underdåniga skrifvelsen serskilja de olikartade delarne
af ämnet, var, det Utskottet önskade, att en författning, som
kunde tillhöra den ekonomiska lagstiftningen och sålunda bero
D'eu i November.
669
på Kongl. Maj:ts ensamma beslut, måtte, för hämmande af den
pågående skogsförödélsen, så fort som möjligt utfärdas, och der¬
med icke uppskjutas tills äfven de delar af ämnet blifvit afgjorda,
hvartill fordras Rikets Ständers medverkan. Jag tillstyrker bifall
till Utskottets förslag.
Discussionen förklarades härmed slutad, och blef denna
hemställan af Ståndet bifallen.
§ 3.
Upplästes och lades till handlingarna, från de resp. Med-
Stånden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft,.
Ridderskapet och Adeln, Niis 491—494; från Vällojl. Borgare¬
ståndet, N:ris 482—490, samt från Hederv. Bonde-Ståndet. Niis
514—520.
Ståndet åtskildes kl. 8 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almqvist.
Ilen 6 IN ©vem ber.
Plenum kl. i 6 e. m.
§ 1.
Justerades Protokollet för den 27 nästlidne October efter¬
middagen.
§ 2.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Memorial N:o 34, i anledning af åter-
remiss af Utskottets Betänkande N:o 5, öfver väckta motioner
670
Den 6 November.
om ändringar i nu gällande föreskrifter, rörande vilkoren för
afsöndring af jord. .
Ben å sid. 1 förekommande anmälan lades till handlingarna.
Hemställan sid. 4.
Doctor Ternström begärde ordet och yttrade: 1 Utskottet
sökte jag, ehuru utan framgång, att. förfäkta den meningen, att,
när från hemman afsöndras jord pä viss tid, arealen må vara så
liten som helst, enär den afsöndrade jorden efter den tidens
förlopp, på hvilken den blifvit afsöndrad, återgår till hemmanet;
men att vid afsöndringen för alltid ett minimum, nemligen det
i Förordningen den 19 Dec. 1827 utsatta, borde bibehållas,
emedan ingen besutenhet och intet utgörande af onera derför-
utan är möjligt. Då ingen ändring i Utskottets förslag lärer
vara att hoppas, har jag endast velat hafva detta i Ståndets
protokoll inregistreradt.
Uppå härefter af Biskop Bring framstäildt yrkande och i
enlighet med derom af H H. Erke-Biskopen och Talmannen gjord
proposition, fann Preste-Ståndet för godt att, med afslag å den
i förevarande hemställan gjorda inbjudning, vidblifva sitt i äm¬
net fattade beslut.
§ 3.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande Nio 39, i anledning af väckta
motioner om förändrade stadganden i afseende å frejdebetyg.
Hemställan sid. 4. Bifölls.
Tillstyrkandet sid. 11 och följ.
Biskop Bring begärde härvid ordet och yttrade: Mot sjelfva
hufvudsyftet i detta Betänkande har jag ingenting att erinra.
Utskottet har nemligen velat åstadkomma, att en för brott dömd
person må kunna rehabiliteras och att således ur hans frejde¬
betyg må i vissa fall försvinna uppgiften om det undergångna
straffet för hans brott. Härutinnan instämmer äfven jag; men
jag befarar dock, att Utskottet i sitt förevarande förslag, med
eller utan afsigt, kommit att göra intrång på ett område, hvil¬
ket icke bordt beröras. I motiveringen, å sid. 2, säges visser¬
ligen : “Själavården, som utgör Presterskapets egentliga uppgift och
ändamål, kan icke vara rätt verksam utan stöd af de institutio¬
ner, hvilka betinga kyrkodisciplinens existens; för denna åter
äro föreskrifna kyrkoböcker af framstående vigt. Dessa gifva
presten en öfversigt af församlingen och äro honom en ledning
dertill, att ingen del af densamma må blifva i saknad af hans
verksamhet, på samma gång de sätta honom i tillfälle att be¬
döma, hvar hans arbete företrädesvis är behöfligt för det ondas
Den 6 November.
671
afvärjande eller botande". Häraf kan det synas, som skulle Ut¬
skottet icke velat göra någon inskränkning i kyrkoböckernas be¬
tydelse för kyrkodisciplinens upprätthållande. Men, såsom jag
redan antydt, fruktar jag, att saken ändock så kan fattas, då
Utskottet föreslår: "att, i de fall, då enligt serskilda författnin¬
gar det är Presterskapet anbefaldt att meddela betyg om perso¬
ners frejd, dermed allenast förstås intyg, huruvida den ifråga¬
varande personen, vid den tid då trejdebetyget meddelas, lagli¬
gen är i åtnjutande af medborgerligt förtroende, eller genom dom¬
stols utslag, deri ändring ej skett, är dömd sådant förlustig".
Om detta syftar derpå, att i afseende på frejdén ingenting annat
får i flyttningsbetyg inflyta än att personen eger eller ieke eger
medborgerligt förtroende, så har man verkligen inskränkt kyrko¬
böckernas betydelse för själavård och kyrkotukt. Ty i detta
fall kommer ett flyttningsbetyg icke mera att innebära en öf~
verflyttning från en kyrkobok till en annan af de upplysningar,
hvilka Presterskapet med afseende på en flyttande person nöd¬
vändigt bör erhålla.
På det att detta missförhållande må förekommas, hemställer
jag, att Ståndet må godkänna Utskottets förslag, rnen med föl¬
jande tillägg till det å 12:te sidan förekommande mellersta styc¬
ket : “varande dock derigenom Presterskapets pligt icke wpphäfven
att i flyttningsbetyg, jemlikt § 3 i Kongl. Stadgan den 20 Mars
1135, om de flyttande personernas lefverne meddela de underrättel¬
ser, sorn för själavården kunna anses nödig ad''
Doctor Forssell instämde.
Doctor Ternström: 1 följd antingen deraf att det samman¬
träde, i hvilket detta ärende förekom uti sammansatta Utskottet,
icke var tillkännagifvet uti den för mig tillgängliga tidningen,
eller också deraf, att annoncen händelsevis blifvit af mig förbisedd,
kom jag icke att vara tillstädes, när ärendet behandlades. Hade
jag varit, tillstädes, skulle jag reserverat mig mot Utskottets till¬
styrkande, och min reservation skulle blifvit af ungefärligen föl¬
jande innehåll:
Utskottets tillstyrkande, att Pikets Ständer måtte till Kongl.
Maj:t aflåta underdånig skrifvelse af det innehåll och i den syft¬
ning, som förevarande 2:ne punkter utvisa, kan jag för min del
icke biträda. Jag finner tvärtom tillräckliga skäl att sätta mig
deremot. Utskottet har synbarligen gått utöfver hvad motionä-
rerne begärt. Den förste motionärens abderitiska absolutism kunde
det väl näppligen annat än lemna utan afseende. Men hvad de
öfriga motionärerna angar, så hade de endast föreslagit en viss,
till längden något olika tid, efter hvilken den der mala nota cha-
racteristica eller, såsom det heter, “det klandrande vitsordet, den
genom brottet tillkomna anmärkningen mot frejdén, allt omförmä-
lande om undergånget straff" m. m. mätte ur prestbetyget utgå,
672
Den 6 November.
när “den brottslige visat sann ånger samt ett i allo godt och
oklandradt uppförande". Deremot har Utskottet funnit för godt
att tyda detta derhän att, då allt vidrörande af personers frejd
icke rimligen kunde föreslås till upphäfvande, uti prestbetygen
endast skulle införas: “huruvida den ifrågavarande personen vid
den tid, då prestbetyget meddelas, lagligen är i åtnjutande af med¬
borgerligt förtroende, eller genom domstols utslag, deri ändring
ej skett, är dömd sådant förlustig och i sistnämnda fall, huru¬
vida han för alltid är förlustig medborgerligt förtroende, eller
vid hvilken tid den honom sålunda ådömda påföljd af brott
upphör". Något sådant hade ingen af alla fyra motionärerna
föreslagit. Utskottet har således med den raskhet, som utmär¬
ker detsamma, gått utöfver deras framställningar. Huruvida
ett sådant sätt att behandla motioner tillkommer ett sam¬
mansatt Utskott, i hvilket Lag-Utskottets delegerade ha mest att
säga, och huruvida det af Högv. Ståndet kan godkännas, får jag
vördsamligeu hemställa. 1 mina ögon är detta förfaringssätt en¬
samt tillräckligt att bestämma mitt ogillande af allt hvad Utskot¬
tet här tillstyrker. Utskottet vill hafva sitt förslag utsträckt till
alla “de fall, då, enligt serskilda författuingar, det är Presterska-
pet anbefaldt att meddela betyg om personers frejd"; således äf¬
ven till flyttning sbevis, och icke blott till de attestata, som af dom¬
stol eller åklagare infordras. Utskottet har, för att komma till
detta mål mera låtit leda sig af sin kända ideologism, än af mo¬
tionärernas framställda önskningar. Det har gjort sig mycket
och, som mig synes, onödigt, åtminstone opåkalladt, besvär med
att på ett theoretiskt sätt sammanjemka detta sitt, förslag med
det nya kriminallagförslaget. Föga mindre möda har det kostat
Utskottet att bestämma “begreppet om frejd och vanfrejd", utan
att dock deri hafva lyckats; hvarvid märkliga blickar kunna gö¬
ras i det inre af den moderna lagstiftningen och dess principer.
Det skulle föra mig för vida ätt försöka dissectionsknifven på
alla dessa theorier, hvilka icke äro annat än dödfödda foster af
ytterliga frihetsidéer. Men när Utskottet tillstyrker, att intet an¬
nat, rörande frejdén, må i prestbetyg införas, än hvad som angår
“medborgerligt förtroende1', så har det, efter min tanke, sig sjelft
att tacka, om mångfaldigt klander faller tillbaka på detsamma.
Jag lemnar oafgjordt, om ämnet från Utskottets sida kan anses
såsom minutiöst eller icke: från Presterskapets ståndpunkt och så¬
som tidstecken blifver det alltid af stor betydenhet. Sådana ting
tarfva föga i lagstiftningsväg: de reda sig bäst, ju mindre man
bråkar med dem, och Utskottets tillstyrkande är ett nytt bevis
dels derpå att en fråga, som i sig sjelf, om rättvisan får gälla,
ingalunda är svårlöst, kan blifva en “brännande", och dels derpå,
att man i vår tid gjorde klokast uti att icke framkasta några
tändämneri af sådan natur. Utskottets sätt att lösa frågor har ock den
vigtiga och betänkliga sidan, att det 1) tydligen går ut på att
stänga
Den 6 November.
673
stänga sanningen i arrest; ty utan tvifvel gifves det i allmänna
lifvet många andra brott och morallagens öfverträdelser, »om kunna
blifva föremål för domstols handläggning, utan att hafva till på¬
följd förlusten af medborgerligt förtroende. Denna förlust inskrän¬
ker sig till jemnförelsevis blott ett ringa antal af förbrytelser.
Alla de öfriga skulle lemnäs åt glömskan och undseende!, oaktadt
de både i nu gällande lagar endels och i allmänna rättsmedve¬
tandet äro stämplade såsom vanärande, såsom de alltid äro i sig
sjelfva, och för resten på mångfaldigt sätt inverka på förhållanden,
som nu ega rum. Det är t. ex. ingenting ovanligt, att en lider¬
lig qvinsperson, som i gamla lagspråket bär det välförtjenta nam¬
net af kona, föder tre, fyra eller flera oäkta barn: hon skall
skriftas och absolveras; hon skall betala eller aftjena sina böter
till kyrkan: hon flyttar till annan församling; ingenting får i prest-
beviset nämnas om hennes lättsinniga lefverne, ingenting om och
huru många oäkta barn hon framfödt, ingenting om skrift och
absolution; och likväl flyttar hon tilläfventyrs barnen eller några
af dem med sig och deras dopsedel skall medfölja! Huru skall
Pastor i den församling, dit hon flyttar, veta, om hon är absol-
verad eller icke, om hon erlagt böterna eller icke och bötesbe¬
loppet? Huru orimligt gestaltar sig icke hela detta förhållande?
Huru skulle det icke, om det blefve lag, bidraga till upplösande
af all sedlighet och ordning? 2.) Har Utskottet visat en alltför
stor ömtålighet för “vården om statsmedlemmarnas medborgerliga
anseende11. Utskottet utlåter sig tydligen så, som ansåge det upp-
häfvandet af all skillnad mellan sedlighet och osedlighet vara i
sin ordning och som vore båda kategorierna likberättigade, det
vill säga, att det moraliska begreppet och värdet icke skulle hafva
något företräde. Detta kan dock väl ej vara Utskottets mening.
Men jag frågar: hvad kan då Utskottet mena med “den nödvän¬
diga vården om statsmedlemmarnas medborgerliga anseende11,
för hvars skull man gör ett sådant offer ? Har detfa anseende nå¬
gonsin lidit något, när personen varit hederlig och välfrejdad?
Och hvad anseende kunna de statsmedlemmar i sjelfva verket
hafva att taga vård om, hvilka sjelfva redan förspillt det på brot¬
tets väg eller uppoffrat det på lastens altare? Kan väl ett sådant
ömkligt pjunk vara samhället och samhällslifvet till helsa och trefnad?
3). Hyser Utskottet en alltför låg och ringa föreställning om det
prestliga samvetet, då Utskottet tror, att det skulle tillåta sig ett
sådant undandöljande af hvad som ligger den ifrågavarande per¬
sonen till last. En sådan föreskrift lärer det, om det är vaket,
aldrig kunna underkasta sig. — Det anförda, hvartill mycket an¬
nat kunde läggas, torde vara nog till att motivera mitt afslag å
Utskottets tillstyrkande.
Hvad motionärernas framställningar slutligen angår, så, och
enär de fått en sådan lösning, lärer på dem intet vidare afseende
kunna fästas. De skäl, anförda på sidan 6 i Betänkandet, hvilka
Högv. Preste-St. Fröt. 6:te Bandet. 43
674
Dea 6 November,
vid sistl. Riksdag af Utskottet åberopades mot bifall till enahanda
framställning, hafva icke under den tid, som sedan förflutit, för¬
lorat sin vigt. Huru vore det möjligt att kontrollera en straffad
persons förbättring, som under längre tid kanske ofta ombytt vi¬
stelseort ? Och hvem skulle afgöra, att hans förbättring vore sann
och uppriktig? Huru domaren erhålla nödig kännedom derom,
huruvida en för brott tilltalad förut begått förbrytelse af samma
eller annat slag, och således kunna döma rätt, i fall beviset
derom utelemnades i prestbetyget. Svårigheten vore icke deri¬
genom undanröjd, att, på sätt Utskottet vill, bevisningskyldighe¬
ten öfverflyttades uteslutande på åklagaren; ty han skulle i de
flesta fall hafva lika svårt vid att utan prestbetyget fullgöra den¬
samma. Följden, som nästan synes åsyftad, skulle endast blifva,
att försvåra brottets åtkomlighet för lagen, och i samma mån lätta
utsigten för brottslingen att undgå straff. Och skulle det, vidare,
vara riktigt att, om ock en persons frejd under fem eller tio år efter
begånget vanhedrande brott varit den bästa, förbjuda allt omnäm¬
nande i hans frejdebetyg af förbrytelsen, enär ingen prest kunde
åläggas att ljuga; ty en lögn vore det att intyga, det en sådan
person aldrig förut varit för brott tilltalad eller ock att förtiga
det? Härtill kommer dels att i en så moraliskt förslappad tid
som vår alla ännu till buds stående medel, som i någon mån
kunna verka afskräckande från brottets bana, väl böra bibehållas;
dels att en lag, sådan som den föreslagna, skulle, om den anto-
ges, efter min öfvertygelse, väcka stor ovilja och missnöje bland fol¬
ket och dels att jag känner ganska få, om ens något exempel på
brottslings verkliga förbättring, men många på motsatsen; och
mer än förlåtligt dum vore han, om han icke, vid utsigten att
efter några få år rehabiliteras, under tiden hycklade och tvin¬
gade sig till en ånger, en förbättring främmande för hans inre
menniska.
Jag har yrkat afslag å Utskottets tillstyrkande; men sedan
jag hört Biskop Brings anförande och det tillägg han föreslagit,
yrkar jag det icke mera ovilkorligt, utan förenar mig med honom,
i hopp att Högv. Ståndet förklarar sagde tillägg för sin gemen¬
samma tanke.
Kyrkoherden Wennerström: För att i korthet angifva min
mening i denna fråga vill jag tillkännagifva, att jag helst skulle
vilja bifalla det sednare alternativet i Comminister Afzelii motion.
Men då detta icke lyckats vinna afseende inom Utskottet och
sannolikt icke heller lärer blifva Ständernas beslut, instämmer jag i
yrkandet om bifall till Utskottets förslag med det af Biskop Bring
framställda tillägg. För öfrigt vill jag uttala, att jag alldeles icke
kan dela den nästföregående talarens pessimistiska åsigt, att en
förbättring af fallna och för brott straffade personer är att räkna
bland sällsynta företeelser. Jag tror nemligen på den mora¬
liska känslan hos menniskan, och jag tror tillika, att, om lag-
Den 8 November,
G TÖ
etiftningen icke lägger hinder i vägen för den fallnes reha-
bilitation och försoning med samhället, presten aldraminst hör
misströsta derom. Men den nu gällande lagbestämmelsen lägger
verkligen hinder derför. Ty enligt densamma kan den, som en
gång gjort sig skyldig till ett brott af den beskaffenhet, att upp¬
gift derom influtit i prestbetyget, icke ens genom den fullständi¬
gaste bättring blifva fri från det brännmärke, som sålunda vidlå¬
der honom, utan måste han genom hela sitt lif vidkännas följ¬
derna af sitt felsteg. Om nu en utsigt lemnäs honom att blifva
qvitt ett sådant brännmärke, skall det blifva en vinst både för
honom och samhället. Af denna anledning godkänner jag för¬
slaget, på sätt och med den inskränkning jag ofvan angifvit.
Prosten Melén instämde.
Doctor Sandberg: Då Comminister Afzelius väckte sin mo¬
tion, var den inom Ståndet föremål för åtskilliga inkast och an¬
märkningar. Jag kan icke heller förneka, att det föreföll mig
ganska betänkligt, om Presterskapet skulle intyga, att en för
brott straffad eller vanfrejdad person vore välfrejdad, eller om
man skulle utelemna vitsordet om frejdén, i hvilket sednare fall
misstankar om det sämsta lätt kunde uppstå. Då Utskottet
skulle lösa den förelagda uppgiften, gällde det å ena sidan att
icke tillåta en osanning och å den andra att icke för hela lifs¬
tiden brännmärka en menniska för ett enda begånget felsteg.
Föreliggande förslag har tagit den medelvägen, att i afseende på
frejdén ingenting annat skulle sägas, än att personen eger eller icke
eger medborgerligt förtroende. Men om t. ex. domaren fordrar
serskilda upplysningar, då det icke är fråga om iteration af brott,
utan vid edgång, såsom vittnesed, då jäf förekommit o. s. v.
eller värjemålsed m. m., der måtte det väl icke vara meningen
att hindra presten yttra sig, huruvida personen eger sådan
christendomskunskap, att salighetseden kan honom anförtros.
Begreppen om edens vigt äro redan nu mycket lösliga och jag
fruktar att de hädanefter blifva det ännu mer. Emellertid har
väl icke Utskottet i det anmärkta hänseendet åsyftat någon in¬
skränkning, utan endast då när det är fråga om hejden vid
åtal inför domstol för itereradt brott. Åklagaren må då se sig om
efter nödiga upplysningar. Hvad angår flyttningsbetygen, så äro
dessa, såsom en talare erinrat, af stor vigt för själavården och
kyrkotukten, hvarföre det skulle vara betänkligt, om de icke
innehölle annat i afseende på frejdén än hvad som på statisti¬
kens språk kallas civilstånd. Härutinnan kan väl icke meningen
vara annan än att den hittills brukliga methoden följes så att
den ena presten genom flyttningsbet.yget meddelar den andre
nödiga upplysningar om personens kyrkliga qualificationer. Emel¬
lertid och för att förtydliga Utskottets förslag tillstyrker jag an-
676
Den 6 November.
tagande af det utaf Biskop Bring gjorda tillägg dertill i enlighet
med § 3 i Kongl. Stadgan den 20 Mars 1735.
Comminister Afzelius: Då jag vid början af innevarande
riksmöte i detta Högvördiga Stånd väckte en motion, som gick
derpå ut att göra rehabilitations-idéen både möjlig och verklig
i vårt land, var det visserligen på helt andra grunder än dem,
hvarifrån Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet nu utgått,
jag då stödde mig. .Jag ville att möjligheten för borttagande af
anmärkning mot en persons frejd skulle vara beroende af per¬
sonens visade ånger öfver en begången förseelse och att endast
den, som under ett visst antal år ådagalagt icke allenast ett för-
bättradt, utan fullt godkändt uppförande, skulle af en sådan för¬
mån komma i åtnjutande. Pröfningsrätten i sådant afseende ville
jag skulle vara Presterskapet förbehållen Då emellertid genast
vid remissen af min motion till vederbörligt Utskott, många
och betydelsefulla anmärkningar uttalades af flere Ståndets leda¬
möter mot det förslag, jag framlagt, började jag genast att miss¬
trösta om möjligheten att vid innevarande riksdag komma till
det önskvärda målet. Med glädje är det derföre jag af det Ut¬
skottets Betänkande, som nu är föremål för Ståndets discussion,
funnit, att det Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet icke
blott erkänt vigten och betydelsen af ifrågavarande ämne, utan
äfven egnat detsamma en grundlig och omsorgsfull behandling
och kommit till ett resultat, hvarigenom samma mål, jag med min
motion åsyftat, vinnes. Sammansatta Utskottet har nemligen
under förutsättning, att det nya strafflags-förslaget skall blifva
gällande lag, och under antagandet, att begreppet af ordet van-
frejd icke innebure annat, än förlust af medborgerligt förtroende,
föreslagit, att prestbetyg endast i detta afseende skulle innehålla
huruvida en person är i besittning af detta förtroende eller
icke, samt i senare fallet, för huru lång tid han är i saknad
deraf. Det är således klart, om det Sammansatta Utskottets för¬
slag blefve antaget, att endast den, som gjort sig förlustig sina
medborgares förtroende för all tid, skulle vara utestängd från
möjligheten att få hvad man kallar ett rent prestbetyg, men att
alla, som endast på viss tid gjort sig skyldiga till en sådan för¬
lust, skulle hafva en utväg för sig öppnad att en gång blifva
qvitt den brännmärkning, som till följd af en begången förseelse
i prestbetyget influtit. Då detta hufvudsakligen är det mål,
hvartill jag velat komma, kan jag icke annat än på det varmaste
önska, att detta Utskotts Betänkande må blifva af det Högv.
Ståndet antaget och godkändt.
Hvad det tillägg, som af en vördad talare blifvit påyrkadt,
angår, så fruktar jag, att, om det antages, hela syftemålet med
Utskottets förslag hufvudsakligen går förloradt. Så vidt jag fattat
denna talares mening rätt, fordrar han, att i en persons utflytt-
ningsbetyg från den ena församlingen till en annan, skola upp¬
Den 6 November.
677
tagas alla de anteckningar, som i kyrkoboken linnas om sagde
person gjorda. Och detta af det skäl, att härförutan vore en
rätt själavård omöjlig. Jag erkänner det anförda skälets vigt
och betydelse, men hemställer, om icke, när allt hvad i kyrkobok
om en person är antecknadt, i samma persons utflyttningsbetyg
skall upptagas, man omöjliggör utvägen att slippa den anmärk¬
ning mot frejd, som till följd af begången förseelse en gång till¬
kommit. Dessutom torde det väl mera vara en persons närva¬
rande, än hans förflutna lefnadssätt, som bör utgöra föremål för
Presterskapets uppmärksamhet och omsorg i den församling dit
en person möjligen inflyttar. För öfrigt vill jag icke medgifva,
att Presterskapet i de serskilda församlingarne har rätt att i ett
utflyttningsbetyg upptaga alla de anmärkningar, som kunna om
en persons vandel hafva blifvit i kyrkoboken nedskrifna. Just
för utöfvande af en rätt själavård kan själasörjaren till sin egen
ledning hafva angående en person gjort en anteckning i kyrko¬
boken, hvilken dock icke stödjer sig på någon officiel handling
eller någon afkunnad dom. Att sådana anmärkningar, som äro
grundade i själasörjarens uppfattning af en persons charakter eller
möjligen tillkommit till följd af gängse rykten, äfven efter nu
gällande lagstadganden, icke böra i ett prestbetyg upptagas,
förefaller mig alldeles klart, enär de aldrig kunna fullt bevisas
eller, i händelse af åtal, försvaras.
Doctor Carlander instämde.
Doctor Ljungdahl: Alldenstund jag icke var närvarande i
Ståndet, då Biskop Bring yttrade sig i ämnet, ber jag om ursäkt,
ifall jag kommer att upprepa hvad han anfört eller dervid icke
fäster behörigt afseende. För min del finner jag i Utskottets
Betänkande tvänne väsendtliga motsägelser, som förhindra mig
att detsamma godkänna. Den första af dessa motsägelser finner
jag deruti, att Utskottet å ena sidan, vid vederläggningen af
Ola Olssons motion, framhåller kyrkoböckernas vigt och betydelse
samt på denna grund afstyrker motionen, men å andra sidan
vid de efterföljande motionernas behandling kommer till ett re¬
sultat, som upphäfver det förra resonnementet. Ty om man,
enligt förslaget, i hetyg om personers frejd icke får meddela
annat än en uppgift, huruvida personen eger eller icke eger
medborgerligt förtroende, sker derigenom verkligen en inskränk¬
ning i kyrkoböckernas betydelse, och vederbörande Presterskap
erhåller icke nödig kännedom om personens lefverne. Den andra
motsägelsen ligger deruti, att sedan Utskottet å sidorna 2 och 3
visat att, då en person gripes för ett begånget brott, betyg om
hans lefverne och förhållande bör af Presterskapet lemnäs samt
att det betyder föga, om de då meddelade uppgifterna icke
kunna med bevis styrkas eller om de blott uttrycka åsigter, som
grunda sig på enskild uppfattning; så söker Utskottet sedermera
678
D en 6 N o vem ber.
framhäfva, att så beskaffade frejdebetyg icke ens äro nödiga vid
iteration af brott. “Ty", säger Utskottet, “de upplysningar, som
erfordras för åstadkommande af bevisningen, kunna åklagarne
lätteligen förskaffa sig från Konungens Befallningshafvande, dom-
stolarnes archiver samt straffängelserna, och lära vanligen ej
heller sakna ledning dervid af allmänhetens kännedom om dylika
förhållanden. Skulle någon gång i fall, der förut undergången
bestraffning vore känd, dock inträffa, att åklagare till undvikande
af det besvär, som kunde vara förenadt med anskaffandet af de
ifrågavarande bevisningsmedlen, läte frågan om iteration sstraffet
falla, så vore detta å hans sida ett tjenstefel, och skadan deraf
för det allmänna vore i alla fall ringa.“ Detta innebär, efter
mitt omdöme, en svår motsägelse, och jag frågar mig hvad som
vållat allt detta? Grunden dertill synes mig ligga deruti, att Ut¬
skottet utgått från ett dunkelt och sväfvande begrepp om hvad frejd
är. Utskottet säger helt diktatoriskt, att frejd är detsamma som
åtnjutande af medborgerligt förtroende, och vanfrejd lika med
förlust deraf, och denna bestämmelse sättes i sammanhang med
den nya kriminallagen. Härvid måste jag dock anmärka, huru
otillfredsställande och orimligt det är att domaren skall på för¬
hand bestämma en viss tid, efter hvilken den straffade skall
anses så förbättrad, att han kan återfå det medborgerliga förtro¬
endet. Efter vanligt språkbruk är den vanfrejdad, som för ett
osedligt lefverne; och då det, såsom Utskottet medgifvit, är be-
höfligt och nyttigt, att Presterskapet såsom hittills håller en örn
och noggrann tillsyn å personers lefverne, kan jag icke godkänna
förslaget atl ur frejdebetyg skola utelemnas alla andra anteck¬
ningar än den om medborgerligt förtroende. Om ock förslaget
inskränkes derhän, att det endast skall afse de betyg, som in¬
fordras af domstolarne, anser jag det i alla händelser olämpligt.
Ty i hvilket fall kan det lända till skada att till domstolen
meddela uppgift om ett begånget brott, om det än begicks för
20 år sedan? Om en person i min församling begått ett dråp,
men 10 år förut blifvit för stöld straffad med förlust under 5
år af medborgerligt förtroende, vore det då rimligt, att jag skulle
förtiga detta förhållande? Sådant vore ju ett fördöljande af san¬
ningen, ledande dertill, att den brottslige undginge den skärpning
i straffet, som dock lagen stadgar.
På anförda skäl ogillar jag Utskottets förslag äfven med det
af Biskop Bring yrkade tillägget. Men skulle Ståndet godkänna
förslaget, bör det omförmälda tillägget nödvändigt göras.
Doctor Petrelli: Då förevarande Betänkande justerades i
Utskottet, var jag icke tillstädes; och detta är anledningen, hvar¬
före jag icke finnes antecknad såson reservant. Ku skulle jag
gerna vilja instämma med Biskop Bring, om jag blott kunde
såsom han, få utgå från den förutsättningen, att omtanken om
kyrkoböckernas helgd och betydelse förestafvat motiveringen i
Den 6 November.
679
förra delen af Utskottets Betänkande. Men från Utskottet vet
jag, thyvärr, alltför väl, att så ieke var meningen, utan der af-
spisades vi dermed, att de anmärkta orden och fraserna å sid.
2 oeh 3 blefvo, efter mycken strid, införda i Betänkandet,
fastän de sedan icke lingö gälla vid sjelfva beslutet. Derföre
hänger icke motiveringen rätt tillsammans med slutresultatet, så¬
som Doctor Ljungdahl redan visat. För min del kan jag icke
ingå derpå, att frejdebetyg icke skall innehålla något annat än
uppgift, huruvida personen är i åtnjutande eller icke af med¬
borgerligt förtroende. Om en sådan grundsats etableras, vore
väl bäst, att såsom regel antoges, det intet frejdebetyg skulle
erfordras, alldenstund flertalet personer väl icke blifvit för brott
dömde och straffade; hvaremot en anteckning om vanfrejd kunde
göras då, när någon blifvit ertappad å brottets bana. Då det
nu föreslagna stadgandet synes, efter mitt omdöme, icke kunna
blifva helsosamt, hemställer jag, att mellersta stycket å sid. 12
må alldeles utelemnas. Det af Biskop Bring äskade tillägget
utgör visserligen en ganska väsendtlig förbättring, men synes
dock icke vara tillfyllestgörande för saken. Det är icke blott
vid utflyttning från en socken till en annan, eller vid ankla¬
gelse för brott, som frejdebetyg kunna vara af nöden; utan äfven
vid många andra fall. Vi veta ju hurusom, sedan sockenbandet
numera blifvit lossadt, en person kan för nattvardens begående
vända sig till annan församlings prest, för hvilken han har för¬
troende. Om nu detta förslag sanctionerades, skulle vid utfär¬
dandet af ett begärdt betyg för nattvardsgång icke få i afseende
på personens frejd meddelas annan upplysning än den, huruvida
den blifvit dömd förlustig medborgligt förtroende eller icke. Men
hvad ledning kan väl deraf hemtas för bedömandet af hvilka
åtgärder lämpligast böra vidtagas i afseende på en persons själa¬
vård? — Alldeles otillräckligt synes likaledes ett sådant frejde¬
betyg vara vid åtskilliga andra fall, t. ex. vid fråga om värje-
målseds afläggande. Redan dessa exempel, med förbigående af
många andra, torde angifva tillräckliga skäl, hvarföre jag ogillar
och afstyrker förslaget.
Domprosten Björling: De inkast, som uu blifvit gjorda emot
detta Betänkande, gjordes redan i Utskottet, och serskildt fram¬
hölls svårigheten att, vid saknad af prestbevis, erhålla visshet
derom, huruvida en person förut blifvit för brott straffad. Men
juristerne i Utskottet ansågo, att den ledning domarena haft af
prestbetygen ej varit af stor vigt, samt att åklagaren utan de¬
samma nog skall förskaffa sig upplysning om den brottsliges
föregående lefnad. Jag lemnar dock derhän, om man icke ge¬
nom förslaget beröfvar domstolarna en utväg, att lättare och
säkrare vinna kännedom om den brottsliges föregående lefnad.
Hvad angår det af Biskop Bring yrkade tillägget, så tror jag,
att det har skäl för sig. Ty i fråga om nattvardsgång samt
680
Den 6 November.
öfriga frågor, som höra till kyrkotukten, bör ju presten i den
församling, från hvilken flyttningen sker, meddela i prestbetyget
de underrättelser, som äro nödiga att kännas af presten i den
församling, till hvilken inflyttningen sker. I öfrigt medgifver
jag, att begreppet frejd genom föreliggande ’ förslag förlorar sin
förra och egentliga betydelse; men då det knappast lärer finnas
någon annan utväg att möjliggöra en fallen persons rehabilitation,
bifaller jag förslaget med omförmälda tillägg.
Prosten Sondén: Pör min del godkänner jag Utskottets för¬
slag, och vill till en början fästa uppmärksamheten derpå, att
Utskottet icke förnekat, utan tvärtom vidgått, att kyrkoböckerna
ega och böra ega en kyrklig betydelse. Hvad betyder i öfrigt
ordet frejd? Bestämningen af detta begrepp hörer till den bor¬
gerliga ordningen, och vitsord om frejdén förekommer endast, då
presten skall tjena det borgerliga samhället med vissa upplys¬
ningar. Jag trotsar annars hvem som helst att säga hvad frejd
är. I afseende på frejdén antecknar man åtskilligt om en per¬
sons lefverne, som kan vara dåligt nog, utan att man derföre
vill anse honom var.frejdad- Dessutom kan ju den borgerliga
lagen bestämma ifrågavarande begrepp efter sina grundsatser,
hvarföre man hädanefter kan antaga, att frejd är detsamma som
medborgerligt förtroende. 1 detta hänseende torde det alltså
vara tillräckligt, om det i frejdebetyg endast utsattes, att per¬
sonen eger eller icke eger medborgerligt förtroende. Deremot
biträder jag min vördade Biskops åsigt, att kyrkoböckerna må
ega och bibehålla sin vigt och betydelse, samt att presterne icke
böra förbjudas att, rörande personers förhållande, meddela hvar¬
andra de upplysningar, som för själavården äro behöflige. Då
vi hafva pligter både mot staten och kyrkan, är det för oss nö¬
digt att noga skilja mellan det som staten, och hvad kyrkan
fordrar; och då det är fråga om själavården, lärer det, enligt
Stadgan den 20 Mars 1735, vara tillåtet att göra anteckningar
om personer ur denna synpunkt. Hvad angår iteration af brott,
kunna vi saklöst lemna åsido alla upplysningar om sådana brott
hvilka för lång tid tillbaka blifvit begångna, emedan det till¬
kommer allmänna åklagaren att anskaffa upplysningar för åstad¬
kommande af denna del af bevisningen. Jag fattar också före¬
varande förslag såsom ett corallarium af den nya strafflagen,
hvilken är eller snart blir ett factum, och jag finner deruti en
god lösning af och utväg ur det dilemma, hvaruti man råkat,
då man å ena sidan skall meddela ett sanningsenligt betyg och
å den andra icke brännmärka eller hindra en fallen persons reha¬
bilitation. I 1735 års författning nämnes intet om de under¬
rättelser, hvilka i Biskop Brings tillägg åsyftas; men jag skulle
vilja lemna en ännu större frihet genom tilläggande af' orden,
“sorn kunna anses nödige“, hvilket bör få bero af Pastors om¬
döme.
Den 6 November.
681
Kyrkoherden Wennerström: Att jag ånyo begärt ordet, der¬
till har jag blifvit föranledd af Comminister Afzelii yttrande.
Han ansåg nemligen, att det resultat, hvartill Utskottet kommit,
vore fullt tillfredsställande samt derföre borde oförändradt god¬
kännas. Jag vill dock anmärka deremot, att det af Biskop Bring
yrkade tillägg är af så mycket större vigt, som i annat fall för¬
slaget möjligen skulle kunna tydas så, att det vore ett embets-
fel, om presten i ett flyttningsbetyg meddelade någon annan
uppgift i afseende på frejdén, än att personen eger eller saknar
medborgerligt förtroende. Dock kan och bör ett sådant tillägg
icke alltid underlåtas. Om t. ex. en person begått brott emot
sjette budet, men icke undergått enskild skrift, eller om någon
fört ett ogudaktigt lefverne, så att han på grund deraf är ute¬
stängd från nattvardens begående, månne icke sådant bör i flytt-
ningsbetyget meddelas till vederbörande Presterskaps kännedom ?
Likaså bör väl ock med afseende på oäkta barns arfsrätt, an¬
teckning om sådana barns tillvaro i betyget inflyta. Det nu i
korthet anförda, för att icke framlägga flera skäl, föranleder mig,
att, jemte godkännande af Utskottets förslag, ytterligare tillstyrka
bifall till det af Biskop Bring framställda tillägg dertill, hvilket
efter min tanke är alldeles nödvändigt.
Kyrkoherden Otterström: Jag kan icke finna det af Biskop
Bring yrkade tillägg till Utskottets förslag nödigt eller behöfligt,
alldenstund de åsyftade anteckningarna i alla händelser kunna i
flyttningsbetygen qvarstå, äfven om Utskottets förslag oförändradt
bifalles. Högv. Preste-Ståndets Enskilda Utskotts Lag-Afdelning
har uti sitt Utlåtaude N:o 2, angående ifrågasatt nytt formulär
för prestbevis, i afseende å frejdén föreslagit tre olika vitsord:
god, ärlig och ohlandrad. Men jag kan icke finna annat än att
Sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskottet velat befria prester-
skapet från skyldigheten af att afgifva förenämnda nakna vits¬
ord, som ingenting bevisa. Ty om en ny prest t. ex. kom¬
mer till en församling, sorn han alls icke känner, skrifver han
måhända, för att icke säga för mycket, för alla samma betyg
oklandrad, eller ock, för att icke säga för litet, god. Men jag
hemställer, hvad vitsord ett sådant betyg kan ega för den
som emottager detsamma. För min del har jag derå icke kun¬
nat fästa något afseende, om jag icke haft mig bekant, att
prestmannen verkligen känt de förhållanden, om hvilka han
lemnat ett iutyg. Hufvudsaken är dock att få veta, huruvida
personen är straffad för brott eller icke. Men, säger man,
i sådant fall skola betygen ingenting innehålla i afseende å per¬
sonens vandel. Jo, ganska mycket; hvilket jag vill ådagalägga
genom att, i enlighet med Lag-Afdelningens Formulär N:n 4,
afgifva följande betyg: “Förre Kronoarbetskarl en Zacharias Pet¬
tersson Bringentoft; född år 1820 den 30 Augusti, men icke döpt,
i anseende till vägran af hans Baptistiska föräldrar; till äkten¬
682
Den 6 N'ovember.
skap med pigan Maria Hjelm från Sörby äro frenne klanderfria
lysningar för honom afkunnade, men någon vigsel afsäger han
sig, såsom numera vorden Baptist, att af Stats-kyrkans Prester¬
skap emottaga; han är dessutom vid häradsrätt under tilltal
ställd af pigan Carin Storm, som begär barnauppfostringshjelp;
i afseende på läsning, innan- och utantill, samt christendoms-
kunskap kan intet offioielt betyg meddelas, då han, såsom va¬
rande Baptist, på 7 år aldrig bevistat förhören; är till begående
af Nattvarden af samma skäl icke berättigad11. Allt detta kan
och bör i betyget omnämnas, men innehåller likväl ingenting i
borgerligt hänseende förklenligt. Deremot kan det nakna uttryc¬
ket till frejdén oldandrad gerna vara borta, likaså uppgift att
personen eger medborgerligt förtroende. Ty nog är det temligen
likgiltigt, om det säges eller icke säges, att pigan N. N. är i
åtnjutande af medborgerligt förtroende. Hvaremot det bör an¬
tecknas, om och när en person blifvit sådant förlustig. På grund
häraf godkänner jag Utskottets förslag, och skulle deruti endast
önska den förändring, att orden: “lagligen är i åtnjutande af
medborgerligt förtroende, eller genom domstols utslag, deri ändring
ej skett, är dömd sådant förlustigutbyttes emot orden: “genom
domstols utslag, deri ändring ej skett, är dömd medborgerligt för¬
troende förlustig. Härigenom erhölle man blott den negativa be¬
stämmelsen, hvilket jag anser så mycket riktigare, som hvar och
en bör anses för hederlig, till dess motsatsen blifvit genom laglig
åtgärd bevisad. Att detta föresväfvat Utskottet, tycker jag mig
finna af motiveringen för afslaget å Ola Olssons motion, som
yrkade, att frejdebetyg endast skulle innehålla, huruvida en per¬
son är eller icke är för vanärande brott straffad. Endast i ett
fall kan presten afgifva ett vitsord i afseende på frejdén, nem¬
ligen om domaren infordrar upplysning om en persons vandel,
om han t. ex. är begifven på starka drycker m. m. Men i intet
annat fall eger presten att afgifva ett förklenande intyg. Det
betyg, jag ofvan uppläste, innehöll alldeles icke något förklenande,
utan blott sådana uppgifter, hvilka alltid komma att intagas,
äfven om det föreliggande förslaget godkännes.
På anförda skäl och med den af mig yrkade redactions-
förändringen bifaller jag merberörda förslag.
Doctor Petrelli: Ganska konseqvent har den föregående tala¬
ren visat, att frejdebetyg efter det framställda förslaget skall
blifva van frej d-betyg, samt att hvar och en skall anses för he¬
derlig och välfrejdad, till dess motsatsen varder inför domstol
bevisad. Allt detta är ganska riktigt. Likväl kan jag icke rätt
fatta, huru den värde talaren vidare tillämpar logiken, då det i
förslaget står, att i frejdebetyg allenast får intagas uppgift om
medborgerligt förtroende, men den värde talaren i det nu eon-
struerade betyget tagit in t. ex. en anmärkning om lägers¬
mål. En sådan anmärkning mot frejdén lärer icke få upptagas,
Den 6 November.
683
dels derför att sådant ieke står väl tillsammans med uttrycket
“allenast11, som uteslutande afser medborgerliga förtroendet; dels
ock derför att lägersmål efter nya lagen icke är ansedt såsom
brott. Se der åter ett af skälen, hvarföre jag icke kan ingå
på den föreslagna redactionen. Uti Utskottet har jag annars icke
velat motsätta mig den väckta frågan om en fallen persons reha-
bilitation; och tvekar icke att med min röst understödja den,
om man blott kunde ordna saken på ett tillfredsställande sätt.
Men mig synes utlåtandet vara så illa redigeradt, att det ena
icke kan anses rätt förenadt med det andra. För mig är icke
heller rätt tydligt, hvad som menas i 3 momentet. Men för att
ej genom något serskildt yrkande gifva anledning till splittring
vid voteringen, vill jag icke vidare framställa något serskildt
påstående, utan nöjer mig med att nedlägga min mening till
protokollet.
Riks-Archivarien Nordström : Lika med Kyrkoherden Otter¬
ström finner jag ifrågavarande förslag till sin uppställning mindre
tillfredsställande, och förenar mig med honom deruti, att om¬
döme om frejd borde inflyta endast i det fall, att den person,
hvilken betyget gäller, då är dömd medborgerligt förtroende för¬
lustig. Är han det icke, behöfves ej något omdöme om frejd.
Hvad angår det af Biskop Bring föreslagna tillägg vid slutet
af Utskottets förslag, eller att, då fråga är om flyttningsbetyg,
deri skulle få införas anmärkningar, som hafva afseende på kyrko¬
tukten och själavården, kan jag för min del icke biträda det¬
samma. Det är just uti Kongl.»Förordningen den 20 Mars 1735,
som de flerflaldiga anmärkningar om en persons frejd, hvilka
nu i flyttnings- och frejdebetygen så allmänt pläga införas, ofta
till skada för den sålunda tecknades hela framtid, hafva sitt
legala stöd, och då det i § 3 af nämnda författning säges, att
ingen må flytta från en församling till en annan, utan att hafva
den förra Kyrkoherdens attest om sitt förda lefverne, så ligger
i dessa ord en så vidsträckt befogenhet lemnad åt handhafvaren
af postoralvården, att i betygen införa hvad honom godt synes,
att den tillagda erinringen derom, att det skall komma på hans
ansvar efter lag, om han gifver annat bevis, än den ifrågava¬
rande personen verkligen förtjent, utgör deraf en ganska litet
betydande begränsning. Befintligheten af ett eller annat i sig
sjelf ganska obetydligt faktiskt förhållande, som af presten kan
åberopas, är tillräcklig alt frikalla honom från all ansvarighet:
och följer alltså häraf, att, om det af Biskopen föreslagna tilläg¬
get blefve godkändt, saken skulle försättas i alldeles samma skick,
som förut och som man nu genom Utskottets förslag åsyftar att
upphäfva, och en fullkomlig motsägelse uppstå emellan principen
i Utskottets förslag och tilläggets. Principen i det förra vill att,
med undantag af hvad angår förlust af medborgerligt förtroende
enligt dom, en felande skall befrias från den tungan att, hvart-
684
Den 6 November.
hän han än vill begifva sig, ständigt nödgas sjelf framlägga in¬
tyg öfver hvad den i sitt förflutna lif kan hafva brutit, prin¬
cipen i det sednare vill, att detta intyg ständigt skall följa ho¬
nom. Jag kan ej finna att sådant för själavårdens tillbörliga
handhafvande vore nödigt, allraminst i en sannt nitisk själaher-
des hand. Han ser nog ändå hvad som rörer sig i syndarens
inre och behöfver ej väckas dertill genom en företrädares betyg.
Jag röstar mot tillägget.
Doctor Ternström: Under discussionen har jag hos en och
annan, som yttrat sig, förnummit en tvekan om, i huru vidsträckt
mån, vid prestbetygs meddelande, Utskottet vill hafva sitt för¬
slag tillämpadt, huruvida det skall förstås endast om betyg, som
af domstol infordras, rörande den tilltalades förutgående vandel,
eller om alla slag af betyg, som af honom utfärdas. Jag får då
upplysa, att jag, tillstädes vid Betänkandets justering, gjorde mig
noga underrättad om Utskottets mening och öfvertygades, såsom
jag ock i mitt förra anförande gaf tillkänna, att äfven utflytt-
ningsattesterne, de vigtigaste af alla, voro deri inbegripna. Detta
är ock tydligt af sjelfva ordalydelsen i Utskottets förslag, deri
intet undantag är gjordt. “J de Jallu, heter det, de må nu vara
hvilka som helst m m. För öfrigt kan jag visst icke så ringa,
som den talaren, hvilken sitter näst framför mig, skatta prest¬
betyg, äfven om de äro utfärdade af prest, som nyligen öfver-
tagit pastoralvården; ty det är väl att märka, det han är an¬
svarig för de betyg han meddelar och måste således tillse att,
hvad de innehålla, instämmer med sanna förhållandet; och utväg
dertill har han dels uti kyrkoböckerna och dels i att spörja äldre
församlingsmedlemmar och kommunalmyndigheter eller ock kloc¬
karen till råds i tvetydiga fall.
Sedan discussionen härmed förklarats fulländad samt fram¬
ställd proposition om bifall till Utskottets tillstyrkande oförän-
dradt blifvit med Hej besvarad, och efter det H. H. Erke-Biskopen
och Talmannen vidare framställt proposition om bifall till berörda
yrkande med det af Biskop Bring under discussionen begärda
tillägg, hördes denna proposition med blandade Ja och Hej be¬
svarad och begärdes votering, som anställdes enligt följande af
Ståndet godkända voterings-proposition:
“Den som bifaller omförmälda tillstyrkande, med förbehållen
rätt för Ståndet att deruti vidtaga en eller flere af de under
discussionen ifrågaställa ändringar, röste Ja; den det icke vill,
röste Hej. Vinner Nej, har Ståndet merberörda tillstyrkande god¬
känt under enahanda förbehåll som i Ja-propositionen säges,
jemte tillägg efter slutet af det å sid. 12 förekommande mellersta
stycket af orden : “varande dock härigenom Presterskapets pligt
icke upphäfven att i flyttningsbetyg, jemlikt § S i Kongl. Stadgan
Den 6 November.
685
den JO Mare 1135, om de flyttande personernas lefverne meddela
de underrättelser, som för själavården kunna anses nödiga. “
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva
utfallit med 6 Ja och 26 Nej; hvadan Ståndet alltså stannat i
det beslut, som Nej-propositionen innehåller.
Vidare beslöt Ståndet, att i enlighet med hvad Kyrkoher¬
den Otterström yrkat, i stället för de i medlersta stycket å ra¬
derna 7, 8 och 9 å sid. 12 förekommande orden: “lagligen är
i åtnjutande af medborgerligt förtroende, eller genom domstols ut¬
slag, deri ändring ej skett, är dömd sådant förlustig“, skulle in¬
sättas orden: “genom domstols utslag, deri ändring e; skett, är
dömd medborgerligt förtroende förlutig.“
Emot Ståndets nu fattade beslut reserverade sig Kiks-
Archivarien Nordström och Comminister Afzelius.
§ 4.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets Memorial N:o 73, om kun¬
görande af åtskilliga föreskrifter i Banco-Keglementet.
Bifölls.
§ 5.
Föredrogs ånyo Banco-Utkottets Memorial N:o 74, angående
förhöjd pension för Kassören i Banken C. M. Schön.
Bifölls.
§ 6.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets Utlåtande N:o 75, i anled¬
ning af Handlanden D. Schedwin» enkas ansökning om eftergift
af skuld till Banco-Discontverket.
Bifölls.
§ 7.
Anmäldes och bordlädes Sammansatta Banco- och Lag-
Utskottets Memorial:
N:o 6, i anledning af Kiks-Ståndens beslut öfver de af Ut¬
skottet framställda förslag, rörande lag om enskilda banker utan
rätt att utgifva egna banksedlar; samt
686
Den 6 November.
N:o 7, angående serskildt arfvode åt den person, hvilken i
egenskap af Sekreterare biträdt Sammansatta Banco- och Lag¬
utskottet-
§ 8.
Anmäldes och bordlädes nedannärande från Stats-Utskottet
inkomna Memorial och Utlåtande:
N:o 211, i anledning af erhållen återremiss å 26 punkten
af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100, angående utgifterna under
Riks-Statens 7:de Hufvud titel;
N:o 212, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
fråga om inrättande af en pensionsanstalt för sjömän;
N:o 213, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
rörande af Kongl. Maj:t äskad tillökning i arméens nuvarande
kavalleristyrka;
N:o 214, i anledning af erhållna återremisser å Stats-Ut-
skottets Utlåtande N:o 169, angående revision af Nya Trollhätte
kanalbolags räkenskaper m. m.;
K:o 215, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, i
fråga om försäljning af Nya Varfvet vid Götheborg;
N:o 216, med förslag till voterings-proposition i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande Stats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 194, i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile
och ecklesiastike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden ;
N:o 217, med förslag till voterings-proposition i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande 6:te punkten i Stats-
Utskottets Utlåtande N:o 198, i fråga om anslag för National-
Museibyggnaden ;
N:o 218, angående en gratification åt Herr Stats-Commis-
sarien O. F. af Sillén.
§ 9.
Föredrogs och bordlädes ett förändradt förslag till Inledning
i Cleri Comitialis Cirkulär.
Dan T November,
08f
§ 10.
Upplästes och lades till handlingarna från resp. Med-Stånden
ankomne Protokolls Utdrag, nemligen från Högloft. Ridderskapet
och Adeln, N:is 495—498; samt från Välloft. Borg are-Ståndet,
N:is 489 och 490.
Ståndet åtskiljdes kl. J 8 e. in.
Ut supra.
In fidem
S. H. Almqvist.
Ilen 7 November.
Plenum kl. 1 e. m.
§ 1-
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
förslag till underdånig skrifvelse N:o 150, i anledning af väckt
förslag om förändring af lagstiftningen, rörande jords eller lägen¬
hets afstående för allmänt behof.
§ 2.
Justerades Protokollet för den 30 sistlidne October efter¬
middagen.
§ 3.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 211, i anled¬
ning af erhållen återremiss å 26:te punkten af Stats-Utskottets
Utlåtande Nio 100, angående utgifterne under Riks-Statens 7:de
Hufvudtitel.
Lades till handlingarna.
688
Den 7 Novembor.
§ 4-
Föredrogs ånyo Stats Utskottets Memorial N:o 212, i anled¬
ning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, i fråga om inrättande
af en pensions-anstalt för sjömän.
Lades till handlingarna.
§ 5.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 213, i an¬
ledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande af Kongl.
Maj:t äskad tillökning i arméens nuvarande kavalleristyrka.
Lades till handlingarna.
§ 6.
Föredrogs ånyo Stats-Utslcottets Memorial N:o 214, i an¬
ledning af erhållna återremisser å Stats-Utskottets Utlåtande N:o
169, angående revision af Nya Trollhätte kanalbolags räken¬
skaper m. m.
Usta punkten lades till handlingarna, och biföll Ståndet
hvad Utskottet i 2:dra punkten tillstyrkt.
§ 7.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 215, i an¬
ledning af Kongl Maj:ts nådiga Proposition, i fråga om försälj¬
ning af Nya Varfvet vid Götheborg.
Bifölls.
§ 8.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 216, med
förslag till voterings-proposition i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, rörande Stats-Utskottets Utlåtande N:o 194,
i fråga om kostnadsersättning till militäre, civile och ecklesia-
stike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden.
Voterings-propositionen godkändes.
§ 9-
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 217, mod
förslag till voterings-proposition i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga
Den 7 November.
CS9
skiljaktiga beslut, rörande 6:te punkten i Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 198, i fråga om anslag för National-Museibyggnaden.
Voterings-propositionen godkändes.
§ 10.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 218, angå¬
ende en gratification åt Herr Stats-Commissarien 0. E. af Sillén.
Bifölls.
§ 11.
Föredrogs ånyo Sammansatta Banco- och Lag-Utskottets Me¬
morial N:o 6, i anledning af Riks-Ståndens beslut öfver de af
Utskottet framställda förslag, rörande lag om enskilda banker
utan rätt att utgifva egna banksedlar.
Härvid förekommo:
Utskottets hemställan å sid. 2. Bifölls.
De d sidorna 2 och 3 föreslagna voterings-propositioner.
Godkändes.
Utskottets hemställan vid slutet af sid. 3.
Doctor Sandberg, begärde ordet och yttrade: För miu del
hemställer jag vördsamt, att Ståndet ville antaga ifrågavarande
inbjudning, hvarigenom votering i förstärkt Utskott kunde und¬
vikas. Besynnerligt är, att förevarande fråga, angående lag om
enskilda banker, af alla Riks-Stånden remitterats till Banco-
Utskottet ensamt, hvilket Utskott emellertid ansett sig böra i
förening med Lag-Utskottet behandla ärendet. Derest frågan
skall af förstärkt Utskott afgöras, synes sådant rätteligen böra
ske i förstärkt Banco-Utskott och icke, på sätt nu föreslaget blifvit,
i förstärkt Lag-Utskott. Rörande denna sak torde säkerligen
olika meningar yppa sig i de serskilda Stånden. Huru skall i
sådant fall bestämmas, af hvilket förstärkt Utskott saken bör af¬
göras? För att detta dilemma måtte undvikas förordar jag in¬
bjudningens antagande.
Doctor Forssell: Det beslut af Preste-Ståndet, som uti ifrå¬
gavarande hemställan afses, synes mig hafva fullt giltig grund,
hvarföre jag anser Ståndet icke böra frångå detsamma. Utskottets,
af Borgare- och Bonde-Stånden gillade, förslag innefattar, att
grundfonds-minimum för bankbolag med begränsad ansvarighet
skulle bestämmas till 500,000 R:dr Riksmynt. Ridderskapet
Högv. Pr este-St. Prof. 6:te Bandet. 44
690
Den 7 November.
och Adelil har ansett grundfonden böra utgöra minst 2 millioner
Riksdaler. Genom att bestämma grundfonds-beloppet till 1 mil¬
lion Riksdaler har Preste-Ståndet gått en medelväg, som synes
mig vara den rätta, i följd hvaraf jag hemställer, att Ståndet
vidblifver sitt beslut.
Den föregående talaren har yttrat tvekan, huruvida omröst¬
ning angående ifrågavarande lagförslag bör ske uti förstärkt Lag-
eller Ranco-Utskott. Man trodde sig icke kunna ifrågasätta att
för ärendets afgörande förstärka det Sammansatta Banco- och
Lag-Utskottet, enär en sådan åtgärd vore stridande emot praxis.
Men enär till Banco-Utskottets behandling egentligen endast höra
de ärenden, som uteslutande röra Riks-Banken, men här är fråga
om lagstiftningen, ansåg Sammansatta Utskottet, att saken borde
afgöras i förstärkt Lag-Utskott, hvilken åsigt jag hemställer att
Ståndet måtte gilla.
Doctor Björlman tillkännagaf sig i hufvudsaken instämma
med Doctor Forssell.
Efter härmed slutad discussion blef, uppå derom i veder¬
börlig ordning framställd proposition, Utskottets ifrågavarande
hemställan af Preste-Ståndet afslagen.
Voterings-propositionerna å sidan 4. Godkändes.
§ 12.
Föredrogs ånyo Sammansatta Banco- och Lag-Utskottets Me¬
morial N:o 7, angående serskildt arfvode åt den person, hvilken
i egenskap af Sekreterare biträdt sammansatta Banco- och Lag¬
utskottet.
Bifölls.
§ 13.
Föredrogos och godkändes följande förslag till §§ i Cleri Comi-
tialis Circulär, som vid innevarande riksdags slut kommer att
till samtlige Dom-Capitlen och Presterskapet i riket utfärdas:
l:o Inledningen.
2:o Om Elementar-Läroverken.
3:o Om Folkskolan.
4:o Angående giftermål emellan Christen och Mosaisk tros¬
bekännare.
5:o Om Kongl. Bibel-Commissionen.
6:o Om upphäfvande af 11 Capitlet 2 § Ivyrko-Lagen.
Den 7 November. 691
7:0 Om antagande af en författning, angående allmänt
Kyrkomöte.
§ I*
Uppplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
förslag till underd. skrifvelse N:o 149, angående regleringen af
utgifterna under Riks-Statens 6:te Hufvudtitel.
§ 15-
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets Memorial N:o 219,
med förslag till voterings-propositioner, i anledning af Riks-
Ståndens skiljaktiga beslut, rörande Kongl. Maj:ts nådiga fram¬
ställning om Krigs-Collegii ombildning till en Armé-förvaltning.
§ 16-
Föredrogs och bordlädes Lag-Utskottets Betänkande N:o 79,
i anledning af motion om förändring i lagstiftningen, rörande
äktenskaps förord samt mannens målsmansrätt för hustrun.
§ 17-
Upplästes och lades till handlingarna från Vällojl. Borgare-
Ståndet ankomna Protokolls-Utdrag Näs 523—526.
§ 18.
Uppå framställd anhållan beviljades åt Kongl. Kofpredikanten
Lithner ledighet från riksdagsmannagöromålen under tre veckor
från den 15 i denna månad.
Ståndet åtskiljdes kl. 2\ e. m.
Ut supra
In fidem
S. II. Almqvist.
692
Den 7 K o v ernber.
lien 7 November.
Plenum kl. |6 e. m.
§ 1.
Föredrogs ånyo Preste-Ståndets Enskilda Utskotts Lag-Af -
delninqs Utlåtande N:o 2, rörande ifrågasatt nytt formulär för
prestbevis och dermed sammanhängande föreskrifter, äfvensom
underdånigt förslag om i en församling kyrkoskrifne, men sedan
der icke vidare befintliga personers afförande ur Husförhörsbok,
samt ytterligare åtgärder till förekommande deraf, att personer,
och serskildt sjömän, må kunna undandraga sig behörig kyrko-
och mantalsskrifning m. m.
Härvid förekommo:
Punkten 1. Bijölls.
Punkten 2. morn. a.) bifölls.
Mom. I) och c).
Sedan olika meningar yppat sig angående Lag-Afdelningens
förslag i förevarande momenter samt H. H. Erke-Biskopen och
Talmannens proposition på bifall till nämnda förslag blifvit med
blandade Ja och Nej besvarad och votering begärd, uppställdes
och godkändes en så lydande voterings-proposition:
“Hen som bifaller Lag-Afdelningens uti momenterna b) och
c) af punkten 1 framställda förslag, röste Ja; den det icke vill,
röste Nej. Tinner Nej, har Ståndet afslagit ifrågavarande förslug.”
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 18 Ja och 6 Nej, i följd hvaraf Ståndet stannat i det
beslut, som Ja-propositionen innefattar.
Punkterna 3—15. Biföllos.
Punkten 16.
Ståndet beslöt att uppskjuta pröfningen och afgörandet af
denna punkt, intilldess upplysning vunnits om Pikets Ständers
beslut öfver Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 39, i anledning af väckta
motioner om förändrade stadganden i afseende å frejdebetyg.
Den 7 November.
G93
Punkterna 17—21. Jh'föllos.
Punkten 22.
Då olika meningar angående det uti denna punkt framställda
förslag förspordes och II. II. Erke-Biskopen och Talmannens pro¬
position på bifall till nämnda förslag med blandade Ja och Nej
besvarades samt votering begärdes, uppställdes och godkändes en
så lydande voterings-proposition:
“Den, som bifaller Lag-Afdelningens förslag i denna punkt,
röste Ja; den det icke vill, röste Nej. Yinner Nej, har Ståndet
afslagit förevarande förslag.®
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 8 Ja och 6 Nej, i följd hvaraf Ståndet stannat i det
beslut, som Ja-propositionen innehåller.
Punkt 23. Bifölls.
Punkterna 24—26.
I likhet med hvad Ståndet angående 16:de punkten beslutat,
skulle jemväl afgörandet af förevarande punkter uppskjutas i af-
vaktan på Rikets Ständers beslut öfver Sammansatta Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 39,
i anledning af väckta motioner om förändrade stadganden i af¬
seende å frejdebetyg.
Punkterna 27—34. Biföllos.
§ 2.
Föredrogs ånyo Preste-Ståndets Enskilda Utskotts Lag-Afdel-
nings Utlåtande N:o 3, i anledning af 3:ne ifrån Chefen för
Kongl. Statistiska Central-Byrån till H. H. Doctorn och Erke-
Biskopen, i egenskap af Preste-Ståndets talman, hemställda frågor
att få till pröfning och besvarande af Preste-Ståndet upptagna och
behandlade.
Bifölls.
§ 3.
Föredrogs ånyo och hifölls Preste-Ståndets Enskilda Utskotts
Lag-Af delnings Utlåtande N:o 4, i anledning af väckt motion om
anställande af utgångs-cxamina med de barn, som lemna folkskolan,
och om betyg öfver deras kunskaper, flit och uppförande.
C94
Den 10 November.
§ 4.
Efter derom gjord framställning beslöt Ståndet, att den vid
pröfningen af ofvanomförmälda Betänkande förda discussion skulle
ur Protokollet utgå.
Ståndet åtskildes kl. 9J e. m.
Ut supra
In fidem.
S. H. Almqvist.
Den 10 November.
Plenum kl. 7 e. m.
§ 1-
Upplästes till justering och godkändes Exjoeditions- Utskottets
förslag till följande Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 151, i fråga om ersättning af Statsverket till 3 officers-
enkor för innehållen aflöning för deras numera aflidne män under
krigsfångenskap;
N:o 152, i anledning af Kongl. Haj:ts nådiga Proposition
om anvisande af anslag till betäckande af kostnaderna för Sveriges
deltagande dels i 1862 års allmänna industri- och konstexposition
i London, dels ock i den för landtbruksalster och redskap inne¬
varande års sommar anordnade internationella utställning i Ham¬
burg;
N:o 153, angående ersättning för sådana af Kongl. Stats-
Contoret förskottsvis bestridda utgifter, för hvilka statsanslag ej
blifvit af Rikets Ständer beviljade;
N:o 154, i anledning af Kongl. Haj:ts nådiga Proposition,
angående reseersättning och dagtraktamente till Ordföranden och
Ledamöterna uti nämnderna för reglering af Presterskapets aflö¬
ning; och
N:o 155, i fråga om förändrad organisation af Dom-Capitlen.
Den 10 November.
095
§ 2.
Justerades Protokollet för den 31 October e. m.
§ 3.
Yid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Memorial N:o
219, med förslag till voterings-propositioner, i anledning af Riks¬
ståndens skiljaktiga beslut rörande Kongl. Maj:ts Nådiga fram¬
ställning om Krigs-Cellegii ombildning till en Arméförvaltning, blefvo
de föreslagna voterings-proposilionerna af Ståndet godkända.
§ 4.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Lag-Utskottets
Utlåtande N:o 79, i anledning af motion om förändring i lag¬
stiftningen, rörande äktenskapsförord samt mannens målsmansrätt
för hustrun.
§ 5.
Föredrogos och bordlädes Lag-Utskottets nedannämnde Utlå¬
tande och Memorialer, nemligen:
N:o 80, i anledning af gjorda anmärkningar och Riks-Stån-
dens skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Retänkande
N:o 57, öfver motion om förändring af Kongl. Förordningen, an¬
gående vissa föreskrifter till kyrkotuktens uppehållande den 4
Maj 1855;
N:o 81, i anledning af väckt motion om upphörande af
frälsemans serskilda forum;
N:o 82, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
N:o 73, öfver motion angående giltigheten af Kongl. Brefven den
7 Juni 1733 och den 24 Januari 1740, i fråga om handräck¬
nings meddelande för barns befordrande till dopet; och
N:o 83, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
N:o 72, öfver motion om ändring af 2 och 3 §§ i 3 Cap.
Kyrkolagen.
§ 6.
Föredrogs Utdrag af Hedervärda Bonde-Ståndets Protokoll
den 7 dennes, N:o 528, innefattande, bland annat, inbjudning-
till de öfriga Riks-Stånden att förena sig i det beslut Bonde-
63G
Den 10 November.
Ståndet fattat vid behandlingen af Sammansatta Lag- samt All¬
männa besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Nä o 39, i
anledning af motioner om förändrade stadganden i afseende å
frej debetyg.
Biskop Bring begärde ordet och yttrade: Såsom bekant är,
har Ridderskapet och Adeln återremitterat Sammansatta Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets ifrågavarande
Betänkande och Pretse-Ståndet har fattat ett beslut, som i icke
ringa mån skiljer sig från det af Utskottet i Betänkandet fram¬
lagda förslag. Utskottet har i följd häraf utarbetat ett nytt Be¬
tänkande, hvilket ofördröjligen till Stånden inkommer; Och får
jag med anledning häraf hemställa, att Bonde-Ståndets inbjudning
må förblifva livilande, till dess berörde nya Betänkande kommer
att handläggas.
Uppå derom gjord proposition beslöt Ståndet, att förevarande
inbjudning skulle till behandling företagas i sammanhang med
det införväntade nya Utlåtandet med förslag till förändrade stad¬
ganden i afseende å frejdebetyg; Och beslöts tillika, uppå derom
af H. H. Erke-Biskopen och Talmannen gjord hemställan, att
samtidigt härmed skulle handläggas den ännu obehandlade och
ifrågavarande ämne rörande delen af Preste-Ståndets Enskilda
Utskotts Lag-Afdelnings Utlåtande N:o 2.
§ 7-
Prosten Sondén begärde ordet och yttrade: Mot Högv.
Ståndets beslut att förorda förbud för presterskapet dels att ut¬
färda flyttningsbetyg till obestämd ort, dels att emottaga dylika
betyg, hvilka icke innehålla namnet på den församling, der de
aflemnas, reserverar jag mig af följande skäl:
Då det onekligen är regel, att den, som flyttar, både vet och
uppgifver, hvart han ernar flytta, vill man såsom otillåtet oskick
afskaffa hvarje undantag från regeln. Dervid torde dock den
frågan vara fullt berättigad: kan och bör den ordning, man
önskar, genom de föreslagna förbuden vinnas? Besvaras denna
fråga med Ja, så äro dessa förbud ändamålsenliga, annars icke.
Erågas då aldraförst: kan genom någon föreskrift för prester¬
skapet åstadkommas, att ingen utflyttar ur en församling förr än
det både är bestämdt och han sjelf fullkomligt känner, i hvilken
församling han kommer att stadna? så måste denna fråga utan
all tvekan besvaras med Nej. Det står icke i betygsutgifvarens
makt, att hindra en flyttande arbetare att söka sin utkomst hvar
han kan, icke en gång från att, det må hafva varit hans afsigt
eller icke, stadna i Haparanda, fastän han för Pastor i Helsing¬
borg, vid flyttningsbetygets uttagande, uppgifvit Ystad såsom sin
blifvande vistelseort, emedan han utan sådan uppgift icke kunde
erhålla något betyg. Deremot vill man, att Pastor i Haparanda
D en 10 November.
697
eller hvilken annan ort, der en sådan flyttande anmäler sig, skall
lära honom vådan och olägenheterna af att icke följa den upp¬
gifna adressen. Pastor i Haparanda får, genom förbudet att mot¬
taga hans betyg, både rättighet och pligt att visa honom åter till
Ystad, för det vigt.iga ändamålet att denna stads Pastor, för
hvilken personen torde vara fullkomligt obekant, må komplettera
flyttningsanstalten med ordet Haparanda på nittonde raden. Man
må väl förlåta den af den långa vandringen trötte arbetaren, som
omsider funnit ett hem eller åtminstone en stadigare hvilopunkt,
om han alldeles icke kan begripa, att denna fordran sker i den
kyrkliga eller statistiska ordningens namn, och derföre icke
heller finnes benägen att den efterkomma. Men begriper han
icke rättmätigheten i en sådan fordran, så måste han misstänka
presten, att tvärtemot lag trakassera honom för att hindra hans
inflyttning — så vida han annars anser honom vara vid sina
sinnen.
Eör att undvika dylika misstankar, lärer nog presten i Hapa¬
randa såsom enskild kommissionär afsända betyget till Pastor i
Ystad med anhållan, att denne genom dess påtecknande behagade
legalisera dess afiemnande i Haparanda. Hvartill detta fram och
återsändande af ett sådant betyg, med tily åtföljande skrifveri
och postporto, skall tjena, lärer knappt kunna utredas af mensk¬
ligt förnuft. Så länge den flyttandes vandringstid räcker, så vet
både prester och statistiker lika mycket och lika litet om honom,
antingen obestämd ort, Ystad eller Haparanda står skrifvet i
hans flyttningsattest; men sedan han kommit till ro i Haparanda,
så borde väl Pastor derstädes och ingen annan anses för rätta
mannen att intyga, hvar han är tillfinnandes.
Icke sällan händer ock att en flyttande tjenare väl vet hvad
husbonde, stad, bruk eller fabrik heter, men icke socknen, till
hvilken han ernar flytta. Genom att uppgifva Östra för Vestra,
Hedvig Eleonora för "Ulrika Eleonora o. s. v. för den prest, som
utfärdar flyttningsbetyget, kan han ådraga sig sjelf en mer eller
mindre lång vandring, och Pastor i den oriktigt uppgifna för¬
samlingen det onödiga besväret att skrifva in och ut en person,
som aldrig en gång haft i sinnet att inflytta.
Skulle man väl vilja såsom polisförfattningar införa stad-
ganden, hvarigenom flyttande blefve underkastade sådana tra¬
kasserier som de ofvan påpekade, att för en tillfällig missägning
af ett socknenamn eller ett nödgadt uttalande af en afsigt att
flytta till en viss ort nödgas besöka den socknens eller ortens
polismyndighet för att få missägningen rättad? Eller skulle någon
polismyndighet vilja åtaga sig att handhafva en sådan författning?
— - Jag tviflar ganska mycket derpå och anser mig såsom Pastor
böra protestera mot ett dylikt åliggande, hvaraf enda tänkbara
frukten blir att den gnista förtroende måste tillintetgöras, hvilket
ännu tillfaller presterskapet af dem bland vär tids praktiske
vise, hvilka liksom Eias kunna säga: omnia mea mecum porto.
698
Den 11 November.
Doetorerne Ljungdahl, Emanuelsson, Petrelli och Carlander
anmälde jemväl sin reservation mot Ståndets i Prosten Sondéns
yttrande om förmälda beslut.
§ 8.
Uppå derom gjord framställning beviljade Ståndet Doctor
Rundgren ytterligare ledighet från riksdagsgöromålen under tre
veckors tid, räknadt från den 13 i denna månad.
§ 9.
Upplästes och lades till handlingarna från de resp. Med-
Stånden inkomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft. Rid-
derskapet och Adeln, N:ris 499—501, 503—505; från Vällojl.
Borgare-Ståndet, N:ris 491, 493—498; samt från Heden. Bonde-
Ståndet N:ris 527, 529—533.
Ståndet åtskildes kl. |8 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almgvist.
Den 11 November.
Plenum kl. 12 på dagen.
§ I-
Pöredrogs ånyo Lag-Utskottets Utlåtande N:o 79, i anledning
af motion om förändring i lagstiftningen, rörande äktenskapsför¬
ord samt mannens målsmansrätt för hustrun.
Domprosten Kjörling erhöll på begäran ordet och yttrade:
Gällande lag bjuder, att äktenskapsförord icke får göras om an¬
nat än makarnes giftorätt. Enligt det nu förevarande förslaget
skulle äktenskapsförord få göras ej allenast om makarnes gifto¬
rätt, utan ock om inskränkning i den rätt, mannen, såsom hu¬
Den 11 November.
699
struns målsman, tillkommer öfver sådan egendom, deri hon ej
eger giftorätt. Mannens målsmanskap för hustrun skulle härige¬
nom blifva upphäfdt och det rätta förhållandet emellan man och
hustru stördt. Men en lag, som i detta afseende strider mot
sjelfva äktenskapets idé, torde man väl ej böra antaga. Må
vara, att en hustru kan få en man, som är slösare eller eljest
oordentlig och icke förstår att taga vård om sin och hustruns
egendom. Men är detta förhållande kändt före äktenskapet, så
bör något äktenskap icke komma till stånd; och får man känne¬
dom derom först efter äktenskapet, så finnes det flera åtgär¬
der att vidtaga, hvarigenom den slösande och oordentliga mannen
kan förhindras att förstöra hustruns egendom. Man kan nem¬
ligen sätta mannen under förmyndare eller kan hustrun söka bo¬
skillnad m. m. Vidare är att observera, hvilket ock en reser¬
vant anmärkt, att, om detta förslag antages, det är nödvändigt
att vidtaga vissa redactionsförändringar med åtskilliga andra lag¬
rum, hvilket dock Utskottet icke ifrågasatt. Slutligen vill jag
anmärka, att det finnes en ganska betydande inconseqvens i före¬
varande förslag. Rikets Ständer hafva ingått till Kongl. Maj:t
med begäran, att qvinnan måtte blifva myndig vid 25 års ålder
och, om jag icke misstager mig, har Kongl. Maj:t godkänt detta
förslag. Icke desto mindre har Utskottet nu föreslagit, att der
qvinna, således äfven myndig, under giftoman står, giftoman å
hennes vägnar skall göra äktenskapsförord. Hvarför kan icke
qvinnan sjelf få göra äktenskapsförord? Jo säger man, ty kärleken
gör henne blind. Men gör kärleken henne blind i detta fall, så
måste den ock göra henne oskicklig att såsom myndig sjelf
sköta sin egendom; och gör den ej det sednare, så gör den
ej heller det förra. På grund af hvad jag nu anfört röstar jag
för afslag.
Deruti instämde Contracts-Prosten Palmlund och Doctor Tern¬
ström.
Doctor Sandberg: Då den numera afgjorda frågan om den
ogifta qvinnans myndighet här flere gånger kommit under öfver¬
läggning, har jag varit föga benägen för bifall, men dock icke
velat motsätta mig den allmänna meningen, emedan den afsåg en
rättvisa, ty vanligtvis är qvinnan mera hushållsaktig än mannen.
Det kan dock icke förnekas, att myndighet är en förmån blott
för det fåtal ogifta qvinnor, som äro i behof af en sjelfständig för-
sörjningsrätt, men för de öfriga, som komma vid den dertill van¬
liga åldren att ingå äktenskap, är det af föga gagn att förut vara
myndig, och stundom till skada.
Nu erkännes, att äktenskapet är af stor vigt för qvinnans
bestämmelse. Hushållsaktiga och affärskloka män stå icke alltid
till buds. En friare infinner sig som saknar dessa egenskaper
oell flickan fattar tycke för honom. I andra fall kan han vara
700
Den 11 November.
en man af värde, oell ställningen kan ofta vara sådan, att det
icke voro rådligt vägra bifall. Då tyckes det icke vara olämp¬
ligt, om fadren eller giftomannen, antingen flickan är myndig
eller icke, genom ett äktenskapsförord inskränker mannens gif¬
torätt till det fästeqvinnan inför uti boet, på det han icke,
genom att, kanske innan kort, förslösa alltsammans, skall bringa
sig sjelf med hustru och barn i sjelfvållad nöd och fattigdom.
Hvad den föregående vördade talaren yttrat, att det vore
obehagligt om, vid ett så ömt och vigtigt steg sorn ingående af
äktenskap, en tredje man med kall beräkning deruti på något
sätt skulle ingripa, äfven som att ett dylikt förordnande skulle i
visst afseende förändra mannens naturliga ställning såsom hustruns
målsman och derigenom förorsaka osämja och tvedrägt inom den
äktenskapliga sammanlefnaden, förtjenar utan tvifvel att synner¬
ligen hehjertas.
Men när man betraktar förhållandet sådant det allmänneli¬
gen är, kan man icke förbise, att om giftomannen eger rätt att
i fråga om mös giftermål dertill vägra bifall, så tyckes det vara
ett vida mindre ingripande uti det vigtiga ärendet, att han,
då fulla skäl dertill förefinnas, kan begagna en utväg, som
lag medgifver, till egendomens bibehållande för begges gemen¬
samma välfärd.
Vidare kan det väl hända, att en man, som är benägen för
slöseri, känner missnöje med detta hämmande band, och att, om
han gift sig för att få penningar till fortsättningen af ett sådant
lefnadssätt, han äfven låter hustrun lida af detta obehag. Men
skulle man icke kunna förmoda, att mannen vid mera framskri¬
den ålder, då han får kanske flere barn att försörja och uppfo¬
stra, skall inse, huru lyckligt det var att genom den åtgärd, hvar¬
med han i början var obelåten, någon del af egendomen för detta
vigtiga ändamål kunnat undanryckas och förvaras från förskingring
af hans oförstånd under de första åren af deras äktenskap.
Och skulle äfven icke detta önskvärda förhållande inträffa,
så förekommer det mig, att ingenting är mera egnadt att störa
friden och trefnaden inom äktenskapet och framkalla ett stän¬
digt missnöje, bitterhet och förebråelser, än då mannen och fadren
genom slöseri och misshushållning, eller utsväfningar och lider¬
lighet förskingrat och förstört allt hvad hustrun och modren in¬
fört i boet, så att både hon och barnen få lida nöd, kanske frysa
och svälta och sakna tak öfver hufvudet.
Dessa förespeglingar föranleda mig att vördsamt yrka bifall
till den föreslagna lagförändringen om äktenskapsförord, för att
derigenom på laglig väg kunna, åtminstone någon gång, förekomma
ett sådant elände.
Doctor Petrelli: Så gerna jag än skulle vilja det, kan jag
dock icke instämma med den siste talaren, utan förenar mig i
stället med Domprosten Björling. Jag vågar nemligen icke bi¬
Den 11 November.
701
falla förslaget, emedan jag fruktar, att, om det ock åsyftar att
afhjelpa ett eller annat missförhållande, det dock skulle medföra
vådliga följder. Det är en gammal sats att emellan det sublima
och det löjliga endast är ett stegs skillnad. Sanningen häraf har
på ett sorgligt sätt bekräftats genom vår lagstiftning vid denna
riksdag. Man har i vår kriminallagstiftning utgått i allmänhet
från den grundsats, att förtroende finnes och bör finnas för och
bland medborgare, utom för vissa grofva brottslingar. Det vore
visserligen sublimt att få antaga ett så allmänt och nästan oin¬
skränkt förtroende inbördes bland menniskor. När nu Utskottet
verkligen etablerat detta såsom princip, så vill det synas löjligt
(om det icke vore fast heldre sorgligt), att Utskottet vid upp¬
görandet af detta förslag utgår från den tanken, att då den vig-
tigaste och heligaste förbindelse mellan menniskor på jorden, äk¬
tenskapet, ingås, då är de,t slut med förtroendet, då bör man stifta
lag med hänsigt dertill att kontrahenterna kunna antagas hysa in¬
bördes misstroende för hvarandra och behöfva vidtaga försigtig¬
hetsmått för att ej af hvarandra bedragas. Men huru går det
då med äktenskapet? Hvart taga kärleken och förtroendet vägen,
då en tredje person såsom god man för hustrun får träda emel¬
lan makarne och ständigt påminna dem om den brist på kärlek
och förtrende, som redan finnes? Derför och utan att söka ser¬
skildt uppvisa, huru stridande ett sådant förslag som det nu före¬
varande är mot äktenskapets christlige ide', eller att mannen skall
vara qvinnans hufvud, tillstyrker jag att hvad Utskottet hemställt
må afslås.
Vice-Talmannen Annerstedt instämde.
Efter dermed afslutad discussion blef Utlåtandet uppå derom
gjord proposition afslaget.
§ 2.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Memorial 80, i anledning af gjorda
anmärkningar och Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehaf¬
vande af Utskottets Betänkande N:o 57, öfver motion om förän¬
dring af Kongl. Förordningen, angående vissa föreskrifter till kyrko¬
tuktens uppehållande den 4 Maj 1855.
Domprosten Kjörling begärde ordet och yttrade: Det undgår
ej Ståndet, att det är skillnad mellan Utskottets förslag och Preste-
Ståudets vid förra behandlingen af denna fråga fattade beslut. I
Utskottets förslag äro uteslutna en del brott, sorn funnos upp¬
tagna i nyssnämnde beslut, och ibland dessa vill jag serskildt nämna
lönskaläge. Det torde här icke behöfva på något sätt förklaras,
hvarföre sådana brott höra till dem, som måste föranleda en¬
702
Den 11 November.
skild skrift för den brottslige, innan lian får begå Herrans heliga
nattvard. Jag tillstyrker derför, att Preste-Ståndet, med afslag
å hvad Utskottet hemställt, vidhåller sitt i frågan först fattade
beslut.
Vice-TalmanneD Biskop Annerstedt instämde.
Doctor Almqvist: Jag instämmer hufvudsakligen med Dom¬
prosten Björling; men får derjemte erinra derom, att bland två
onda ting bör man välja det minst onda. Vore derföre valet
emellan Utskottets första och nuvarande förslog skulle jag anse,
att man bör gifva företrädet åt det första. Helst hade jag dock
önskat, att någon förändring icke skett vid denna riksdag, ty mot
båda Utskottets förslag äro ganska betydande anmärkningar att
framställa.
Det enda af de i frågan gjorda förslag, som synes mig kunna
med skäl godkännas är det af Preste-Ståndet formulerade, men
det är väl icke mycken utsigt, att det skall vinna de öfriga Stun¬
dens bifall. Derför och om ej detta sistberörda förslag kan god¬
kännas, hvilket jag, såsom sagdt är, skulle helst önskat, så tror
jag att man hör hellre bifalla Utskottets första än sista förslag.
Med anledning af hvad Doctor Älmqvist nu yttrat fästade
II. H. Erke-Biskopen och Talmannen uppmärksamheten derpå,
att, sedan Preste-Ståndet, med afslag af hvad Utskottet uti Be¬
tänkandet N:o 57 föreslagit, för sin del då antagit en serskild
författning i frågan samt Utskottet nu framställt ett förlag af an¬
nan lydelse än det som i nämnde Betänkande förordats till an¬
tagande, det nu icke kunde göras proposition på bifall till det af
Utskottet först framställda förslag, utan att Ståndet måste antin¬
gen, med vidhållande af sitt i frågan fattade serskilda beslut,för¬
kasta Utskottets nu förevarande förslag eller och godkänna det¬
samma.
Doctor Petrelli: Om man är satt i den svåra belägenheten
att man måste välja mellan två onda ting, så är det naturligt,
att man väljer det minst onda. Utskottet har verkligen gjort
så och derför förordat det nuvarande förslaget. Detta har ock
obestridliga förtjenster framför det första förslaget, ty det första
vax stridande emot den Protestantiska kyrkans begrepp och för¬
satte oss in på den Katholska kyrkans område. Dessutom torde
det väl vara mot grundlagen stridande, att nu vilja bifalla Ut¬
skottets första och af Preste-Ståndet en gång förkastade förslag.
Jag anser derför att, om man icke vill bifalla Preste-Ståndets i
frågan fattade serskilda beslut, man må antaga hvad Utskottet
nu hemställt.
Den 11 November.
703
Doctor Sandberg: Jag instämmer med Domprosten Björling
och anser det vara rådligast att Preste-Ståndet vidhåller sitt i
frågan redan fattade beslut. I detta finnas upptagna en del
brott, som, enligt den strafflag som nu snart kommer att gälla,
icke äro straffbara, men dock af sådan beskaffenhet, att den, som
till dem gjort sig skyldig, bör undergå enskild skrift, på ett
sätt som kan väcka honom till ånger och besinning, innan han
kommer i åtnjutande af den heliga nattvarden. Denna åsigt
kan och får Preste-Ståndet icke lemna åsido: utgången i de andra
Stånden må blifva hvilken som helst. Jag tillstyrker derför, att
det första beslutet vidhålles.
Domprosten Björling: Jag skulle icke begärt ordet i denna
fråga andra gången, om icke en ledamot af Lag-Utskottet fällt
några yttranden, som jag ansett böra bemötas. Han har sagt
att af två onda ting bör man välja det minst onda. Men
vi hafva här icke ett sådant val. Det kan nemligen icke komma
i fråga att antaga Utskottets första förslag. Yi hafva således
endast att välja emellan Preste-Ståndets förra beslut och Utskot¬
tets nuvarande förslag; och valet kan väl icke blifva tveksamt.
Om vi antaga detta förslag, så uppkommer den stora svårigheten,
att då ej finnes någon föreskrift om huru en fallen qvinna skall
kyrktagas. Skulle de tre öfrige Riks-Stånden godkänna Utskot¬
tets nuuvarande förslag, så återstår icke något annat, än att
Preste-Ståndet ingår titl Kongl. Majit med en underdånig an¬
hållan, att ett sådant beslut icke måtte sanctioneras, eller att
föreskrift måtte meddelas huru med falla qvinnors kyrkotagning
skall förhållas.
Riks-Archivarien Nordström: Den föregående talaren har
bland annat anmärkt, hurusom, om förslaget antoges, hvad om
kyrkotagning är stadgadt svårligen kulle kunna efterlefvas. Mig
synes likväl, att Kyrkohandbokens formulärer icke skulle ändras
genom de föreskrifter, som afse bestämmande af hvad i frejde-
och flyttningsbetyg om en persons förhållande borde eller finge
införas, och endast om detta är nu här fråga. Bäst torde der¬
före vara, att densamma ej förryckes ur sin egentliga position.
Skillnaden mellan förevarande och Utskottets första förslag är,
att enligt det första förslaget skulle, då medlem af Svenska
kyrkan gjort sig skyldig till straff för åtskilliga i förslaget upp¬
räknade brott och, efter utståndet straff, kom åter, Kyrkoherden
i församlingen eller den, som dennes ställe företrädde, med ho¬
nom om hans själs bästa samtala och, der han funne sig kunna
nattvardens bruk honom tillstädja, sådant hos Kyrkorådet anmäla.
Det nuvarande förslaget stadgar deremot, att den brottslige ej
må af den heliga nattvarden komma i åtnjutande, innan han af
sin själasörjare i närvaro af två eller tre bland församlingens
medlemmar, dem själasörjaren tillkallar, låtit sig enskildt skriftas
704
Den 11 November.
och aflösas, på sätt serskildt föreskrifvet är. Denna förändring
af Utskottets första förslag har blifvit gjord i följd af Preste-
Ståndets vid frågans förra behandling uttalade åsigter. Och att
Utskottet från förslaget uteslutit vissa brott står i full öfverens¬
stämmelse med innehållet af den kriminallag, som snart torde
komma att blifva gällande. Dessa erinringar har jag ansett mig
böra göra, på det att sjelfva frågan må hållas på sin rätta
ståndpunkt.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt: Den föregående talaren
har sagt, att frågan om qvinnors kyrkotagning icke har något
sammanhang med det nu förevarande ämnet. Men jag får erinra
derom, att sammanhanget är ganska nära. Förut är stadgadt,
att qvinna, som föder oäkta barn, skall undergå enskild skrift,
innan hon får kyrkotagas; men, enligt Utskottets förslag, skulle
en sådan qvinna icke behöfva undergå enskild skrift. Kyrkans
tjenare sakna således föreskrift, huru de skola förfara emot en
qvinna, som efter att hafva födt oäkta barn vill åter infinna sig
i församlingen. Vår nuvarande Kyrkohandbok har 2 förmulärer
för kyrkotagning, ett för äkta hustrur, ett för qvinnor, som under
äktenskapslöfte liäfdade före vigseln födt barn. Intetdera afser
qvinnor, som föda barn i lönska-läge. Härpå har jag ansett mig
böra fästa uppmärksamheten och tillstyrker, att Preste-Ståndet
må vidhålla sitt förra beslut.
Biks-Archivarien Nordström: Jag erkänner villigt, att jag
icke är någon grundlig kännare af Kyrkohandbokens formulärer
och vill ej heller orda om deras innehåll, utan upprepar endast
hvad jag förut sagt, att hvad som är stadgadt om sättet för
qvinnors kyrkotagning icke synes mig hafva något närmare sam¬
manhang med nu förevarande fråga. För öfrigt får jag erinra
derom, att otukt icke blifvit alldeles förbisedd i Utskottets för¬
slag, ehuru Utskottet hemställt, att enskild skrift skulle före¬
komma endast i fråga om vissa svårare arter af otukt. Af discus-
sionen skulle det nästan vilja synas, som skulle man i detta
fall älska obestämdhet för att kunna få förfara efter godtycke. Det
lär väl dock icke kunna förnekas, att kyrkolagen i tby fall lika¬
som i så många andra tarfvar en revision.
Doctor Petrelli: Jag har begärt ordet med anledning af några
utaf en annan ledamot af Utskottet fällda yttranden. Det har
aldrig varit min mening att tillstyrka bifall till Utskottets nu¬
varande förslag. Jag yttrade blott, att om man skulle välja
mellan två onda ting, Utskottets första och dess nuvarande för¬
slag, borde man välja det minst onda d. ä. Utskottets nuvarande
förslag.
Mot hvad den siste talaren yttrat får jag erinra derom, att
“otukt14 väl förekommer i Utskottets förslag, men endast sådan
otukt,
Den 11 November.
705
otukt, hvarför till straffarbete kan dömas. Men äfven den, som
begår otukt, som enligt Strafflagen straffas mindre hardt eller
hvarför icke ens något straff blifvit bestämdt, bör från kyrkans
synpunkt undergå enskild skrift, innan han kan få begå Herrans
heliga nattvard.
Doctor Ternström: Det är icke blott för conseqvensens skull,
utan äfven af de skäl, som, af föregående talarel|anförda, af mig
icke behöfva upprepas, jag tillstyrker det Högv. Ståndet att, med
förkastande af Utskottets här framlagda förslag, vidblifva sitt
förra i ämnet fattade beslut. Handboken, på hvilken, under
discussionen, blifvit lagd så stor vigt, eger äfven för mig en så¬
dan ; men jag kan dock ej anse den för en lagcodex, som inne¬
håller allt, hvad själasörjaren till kyrkotuktens upprätthållande
har att iakttaga. Det gifves äfven Kyrkolag och Stadgar, som
han måste rätta sig efter; och det är just för att bringa detta
ärende i öfverenstämmelse med dessa, såvidt möjligt är, och der¬
igenom uti tillämpningen undvika collisioner, Ståndet bör vid¬
blifva sitt förra beslut, hvilket för öfrigt är fullständigare och
mera tillfredsställande, än det af Utskottet framlagda.
Riks-Archivarien Nordström: Till hvad jag förut yttrat an¬
håller jag att få tillägga några ord. Man ser af Preste-Ståndets
förra beslut, att äfven för svordom under gudstjenst eller annor¬
städes enskild skrift skulle kunna påbjudas. Svårt torde det
dock blifva att tillämpa ett sådant stadgande, som icke un-
derstödjes af det allmänna medvetandet. Anser emellertid Stån¬
det fortfarande, att de förseelser, som funnos upptagna i Preste-
Ståndets förra beslut, men blifvit uteslutna i Utskottets nuva¬
rande förslag, böra föranleda till enskild skrift, så synes det mig
vara lämpligast, att Preste-Ståndet tillägger till de af Utskottet
uppräknade brott dem, hvarför enligt Ståndets åsigt jemväl en¬
skild skrift bör följa, emedan detta är efter mitt förmenande
den enda utväg, hvarigenom Ståndet möjligtvis kan få sin åsigt
ytterligare pröfvad. För min del kommer jag att rösta emot
sådana tillägg.
Biskop Bräng: Mot hvad den siste talaren yttrat ber jag
att få göra en anmärkning. Lika litet, enligt Preste-Ståndets
förra beslut, som enligt Utskottets nu föreliggande förslag, kan
det, såvidt jag förstår, vara beroende på prestens enskilda upp¬
fattning, huruvida på svordom af ett eller annat slag bör följa
enskild skrift. I båda de i detta hänseende fullkomligen lika
lydande förslagen säges uttryckligen, att endast den, som gjort
sig skyldig till straff för svordom, skall undergå enskild skrift.
Skillnaden emellan Utskottets förslag och Preste-Ståndets beslut
är den, att Preste-Ståndet anser, att den, som begått lönska-
Ttögv. Preste-St. Trot. 186.3. 6:e Bandet.
706
Den 11 November.
läge eller gått drucken eller oskriftad till nattvarden, skall, obe¬
roende deraf om han har blifvit straffad derför eller icke, un¬
dergå enskild skrift. Och detta är en grundsats, som är af så
stor vigt, att jag för min del anser att Preste-Ståndet måste
vidhålla densamma, utgången må för öfrigt blifva hvilken som
helst. Om också borgerliga lagen lemnar sådana förseelser onäpsta,
kan och bör dock icke kyrkan göra detsamma.
Doctorerne Säve och Collén instämde.
Doctor Sandberg: Jag får, med anledning af hvad en före¬
gående talare yttrat, fästa uppmärksamheten derpå, att Preste-
Ståndets förra beslut innehölle, “att den, som gjort sig skyldig
till staff för svordom i kyrka under gudstjenst eller annorstädes,
der gudstjenst hålles", skall undergå enskild skrift. Det var
således icke för svordom annorstädes i allmänhet, utan för svor¬
dom annorstädes der gudstjenst hålles, som enskild skrift skulle
följa. För öfrigt instämmer jag i allo med Biskop Bring, hvilken
synes mig hafva serdeles tydligt angifvit skillnaden emellan Ut¬
skottets nuvarande förslag och Preste-Ståndets meranämnda
beslut.
Riks-Archivarien Nordström: Jag får öppet tillkännagifva,
att jag icke förut observerat att i Preste-Ståndets förra beslut
förekommer efter ordet “annorstädes" bestämningen “der guds¬
tjenst hålles11. I öfrigt får jag upprepa hvad jag förut yttrat,
att Preste-Ståndet, enligt min åsigt, handlade klokast, om det,
i stället för att antaga sitt förra beslut, till Utskottets nuvarande
förslag gjorde ett tillägg, innefattande de fall, då Ståndet anser,
att jemväl enskild skrift bör påbjudas.
Doctor Forssell: Jag torde väl knappt behöfva förklara, att jag
biträder Ståndets i denna fråga fattade serskilda beslut; jag har ock
icke begärt ordet för att tillkännagifva detta, utan för att med några
ord till Ståndets Protokoll fästa uppmärksamheten på en serskild, med
denna fråga sammanhängande omständighet. Såsom förut är anmärkt,
består den hufvudsakliga skillnaden mellan Utskottets nuvarande
törslag och det af Preste-Ståndet fattade serskilda beslut deri, att Ut¬
skottet icke ansett, att den, som gjort sig skyldig till lönskaläge,
bör undergå enskild skrift, innan han får komma i åtnjutande af
den heliga nattvarden, hvilken åsigt Preste-Ståndet deremot utta¬
lat. Nu finnes här, såsom allmänt kändt är, en Kongl. Förord¬
ning af år 1778, enligt hvilken det är tillåtet, att, då oäkta barn
döpes, modern icke behöfver uppgifvas, utan kan få hålla sig dold.
Denna förordning måste betraktas antingen som en kyrklig eller
verldslig lag. Är det en verldslig lag, för hvilken åsigt flera
skäl tala, så blifver den att anse såsom upphäfd genom den i
sammanhang med nya Strafflagens antagande till godkännande
Den 11 November.
707
föreslagna promulgationslagen. I sådan händelse skulle händan-
efter det före 1778 gällande förhållande åter inträda, att hvarje
qvinna, som framfödt oäkta harn, vore förbunden att vid barnets
dop låta sig såsom dess moder anteckna, en anordning, som väl
svårligen numera kan uraktlåtas af en lagstiftning, som efter att
tillförsäkra hvarje oäkta födt barn arfsrätt åtminstone afser mo¬
dren. Emedlertid vet jag alltför väl att andra intressen finnas,
som icke önska denna författnings upphäfvande. Den skulle så¬
ledes anses såsom en kyrklig stadga och vara oberoende af pro¬
mulgationslagen. Men fortfar den sålunda att vara gällande,
då måste ock alla dess bestämmelser gälla och således äfven dess
1 §, hvilken uttryckligen förklarar, att en qvinna, som födt oäkta
barn, bör undergå enskild skrift, innan hon får åtnjuta Herrans
heliga nattvard. Slutsatserna häraf göra sig sjelfve. En erin¬
ran om sjelfva förhållandet har jag ansett tillräcklig. Om den varit
obehöflig må de bedöma, som skola hafva åliggandet att, under
snart inträffande nya förhållanden, verka för uppehållandet af kyrk¬
lig ordning så, att de må veta sig derunder icke hafva förnär¬
mat den borgerliga.
Sedan discussionen härmed förklarats afslutad, förklarade
Preste-Ståndet, i enlighet med derom gjord proposition, att det,
med afslag å Utskottets hemställan, vidhöll sitt vid pröfningen af
Lag-Utskottets Betänkande H:o 57 fattade beslut.
§ 3.
Föredrogs och bordlädes andra gången Lag-Utskottets Ut¬
låtande N:o 81, i anledning af väckt motion om upphörande af
frälsemans serskilda forum.
§ 4.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna Lag-Utskottets
Memorialer:
N:o 82, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
N:o 73, öfver motion, angående giltigheten af Kongl. Brefven den
7 Juni 1733 och den 24 Januari 1740 i fråga om handräknings
meddelande för harns befordrande till dopet; samt
N:o 83, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
N:o 72, öfver motion om ändring af 2 och 3 §§ i 3 Cap. Kyrkolagen.
§ 5.
Föredrogos och bordlädes Stats-Utskottets Memorialer:
N:o 220, med förslag till stadganden i det nya Reglementet
för Riksgälds-Contoret, angående de under nuvarande riksdag ji>å
708
Den 11 November.
nämnde Contor anvisade statsutgifter, äfvensom angående de
för jernvägsbyggnader beviljade anslag och lån samt om anskaf¬
fande af dertill nödiga medel;
N:o 221, med förslag till stadganden i det nya Reglementet
för Riksgälds-Contoret, angående de vid föregående riksdagar bevil¬
jade anslag till folkundervisningen; samt
N:o 222, angående inlösning af ytterligare anmälda, först
efter praescriptionstidens slut hos Riksgälds-Contoret företedda Riks-
gäldssedlar.
§ 6.
Upplästes en till Preste-Ståndet inkommen så lydande
skrifvelse:
Till Högvördiga Preste-Ståadet!
Undertecknade, som fått i uppdrag att utarbeta ett förslag
till reglemente för en allmän enke- och pupillkassa, i ändamål
att bereda pensioner åt ecklesiastiske embets- och tjenstemäns
enkor och barn, få härhos öfverlemna tvänne alternativa förslag i
besagda syftning, motiverade uti vidfogade Betänkande. Skulle
de alternativa förslagen vinna det Högvördiga Ståndets godkän¬
nande, så få vi hemställa, huruvida icke desamma borde i un¬
derdånighet öfverlemnas till Kongl. Maj:t, med anhållan, att Kongl.
Maj:t. efter vederbörandes hörande ville underkasta desamma sin
nådiga ompröfning och åt det, som befinnes lämpligast, meddela
nådig stadfästelse.
Stockholm den 6 November 1863.
Th. Annerstedt. H. G. Hultman. Joh. Er. Forssell.
A. F. Sondén. C. O. Björling. J. Collén. J. Nordlund.
N. A. Witt. Oscar Erh. Rabe. O. Arrhenius.
Varande dervid fogadt Committerades Betänkande, angående ifrå¬
gasatt allmän Pensionsinrättning för ecklesiastike tjenstemäns en¬
kor och barn, hvilket Betänkande bordlädes.
§ 7.
Uppå derom af Vice Talmannen Biskop Annerstedt gjord hem¬
ställan beslöt Preste-Ståndet, att i plenum Lördagen den 14 i
denna månad företaga val af ytterligare Suppleanter i Förstärkt
Stats- och Lag-Utskott; dock att i ett derförinnan inträffande
plenum skulle bestämmas, huru många Suppleanter i hvartdera
Utskottet, som behöfde väljas.
Den 11 November.
709
§ 8.
Upplästes till justering och godkändes följande paragrafer i
Cleri Comitialis blifvande Cirkulär, nemligen:
a) Om anslag till Dom-Capitlens expeditioner;
b) Om Lappmarks ecklesiastikverk;
c) Angående förändrad ordning för bönegudstjensterna i stä¬
derna ;
d) Angående ändring i 2 § 1 mom. af Kongl. Förordningen
den 11 Juli 1862, rörande reglering af presterskapets lönein¬
komster ;
e) Angående inrättande af ytterligare ett Institut för döf¬
stumma och blinda;
f) Angående utarbetandet af en för hela Kiket gällande Ec¬
klesiastik Boställsordning;
g) Angående dispositions- och besittningsrätten till de så kal¬
lade Halländska Kyrkohemmanen;
h) Om förrättade val af Fullmäktige för Preste-Ståndet i
Rikets Ständers Bank och Riksgälds-Contor samt Direktörer vid Lane-
kontoren i Götheborg, Malmö och Wisby; samt
i) Om Preste-Ståndets archiv och archivkassa.
Ståndet åtskiljdes kl. J 2 e. m.
Ut supra
In fidem
S. II. Almgvist.
710
Den 12 November,
Den 12 November.
Plenum kl. | 2 e. m.
§ I-
Godkändes Expeditions-Utshottets förslag N:o 156 till under¬
dånig skrifvelse, angående vilkoren för bränvinstillverkning.
§ 2.
Justerades Protokollet för den 7 dennes kl. 1 e. m.
§ 3.
Pöredrogs ånyo Lag-TTtslcottets Utlåtande N:o 81, i anled¬
ning af väckt motion om upphörande af frälsemans serskilda
forum.
l:sta hemställan.
Domprosten Kjörling erhöll härvid ordet och anförde: Då Lag-
Utskottets Utlåtande N:o 81 om frälsemans serskilda forum redan
för andra gången var lyftadt från bordet innan jag uppkom, så
fruktar jag, att den framställning, jag nu får äran att göra, kom¬
mer alltför sent. Jag anser nemligen att Högv. Ståndet borde hafva
uppskjutit behandlingen af denna fråga till dess Kidderskapet
och Adeln fattat sitt beslut i ämnet. Orsakerna till en sådan
min åsigt äro tvänne. Dels tror jag att i en sak, som hörer
till Adelns privilegier, skyldig grannlagenhet fordrar att uppskjuta
målet till dess Adeln fattat beslut, dels har jag mig bekant, att,
om förslaget hos Kidderskapet och Adeln bifalles, detta kom¬
mer att ske med ett tillägg. Af dessa skäl skulle jag vilja
yrka, ätt det Högv. Ståndet, om sådant låter sig göra, måtte upp¬
skjuta behandlingen af förevarande Utlåtande.
Sedan H. II. Erhe-Bislopen och Talmannen erinrat, dels
att det nu föredragna Utlåtandet varit 2:ne gånger bordlagdt och
således borde enligt grundlagens stadgande nu till slutligt afgö¬
rande förekomma, samt dels i afseende på det tillägg till Ut¬
skottets förslag, hvilket den föregående talaren omnämnt, att Kid-
Den 12 November.
711
derskapet oell Adeln kan, om det så beslutar, genom en inbjud¬
ning söka vinna de öfriga Stånden derför, lemnades ordet åt
Domprosten Kjörling, som yttrade: Efter den af Erkebi-
skopen och Talmannen meddelade upplysning återtager jag mitt
nyss gjorda yrkande och tillstyrker bifall till Utskottets förslag.
Efter härmed slutad discussion blef uppå derom jord propo¬
sition Utskottets förevarande hemställan af Ståndet bifallen.
2:dra hemställan.
Bifölls.
§ 4.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Stats-Utskottets
Memorial N:o 220, med förslag till stadganden i det nya Regle-
mentet fcr Riksgälds-Contoret, angående de under nuvarande riks¬
dag på nämnde Contor anvisade statsutgifter, äfvensom angående
de för jernvägsbyggnader beviljade anslag och lån samt om an¬
skaffande af dertill nödiga medel.
§ 5-
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Stats-Utskottets
Memorial N:o 221, med förslag till stadganden i det nya Regle-
mentet för Riksgälds-Contoret, angående de vid föregående riks¬
dagar beviljade anslag till folkundervisningen.
§ 6.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets Memorial N:o 222,
angående inlösning af ytterligare anmälda, först efter preskrip¬
tionstidens slut hos Riksgälds-Contoret företedda Riksgäldssedlar.
§
Föredrogs och bordlädes ånyo Committerades Betänkande, an¬
gående ifrågasatt allmän Pensionsinrättning för ecklesiastika tjen-
stemäns enkor och barn; hvarjemte Ståndet på framställning af
H. H. Erke-Biskopen och Talmannen beslöt, att detta Betänkande
skulle till pröfning företagas Lördagen den 14 November.
§ 8.
Uppå derom af Viee-Talraan Biskop Annerstedt gjord fram¬
ställning beslöt Ståndet, att instundande Lördag den 14 dennes
712
Den 12 November.
företaga val af 6 Suppleanter uti Förstärkt Stats-Utskott och af
10 Suppleanter i Förstärkt Lag-Utskott.
§ 9.
Föredrogos och iordlades nedanstående ifrån Sammansätta
Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
inkomna Utlåtanden, Betänkanden och Memorial:
N:o 53, med föranledande af Biks-Ståndens skiljaktiga be¬
slut, i anledning af Utskottets Betänkande N:o 29, i fråga om
ändring eller omarbetande af Landtmäteri-instruktionen och Skif¬
tes-stadgan, m. m.;
N:o 54, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl.
Kungörelsen den 4 Maj 1827, angående beräkning och fördelning
af den ersättning, som boställsinnehafvare, i anledning af verk¬
ställda egoskiften, kunna erhålla eller få vidkännas ;
N:o 55, i anledning af väckt motion, att Folkskoleinspektör
måtte dels, för anställande af inspektionsresor, berättigas till le¬
dighet från annan ordinarie tjenst, dels förklaras för sjelfskrifven
medlem och föredragande i Dcm-Capitlet vid behandling af folk¬
skoleväsendet rörande mål, m. m.;
N:o 56, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i
fråga om lydelsen af 18 § sista mom. i förslaget till ny Jagt-
stadga; och
N:o 57, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid
förehafvande af Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 50, öfver väckta motio¬
ner om förändrade föreskrifter i afseende å skogshushållningen
i riket.
§ 10.
Föredrogs och bordlädes Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o
26, angående beräkningen af tullmedlen, postmedlen, stämpelpap-
pers-afgiften och bränvinsbrännings-medlen; och beslöt Stån¬
det, på framställning af II. IL. Erke-Biskopen och Talmannen, att
detta Betänkande skulle vid nästföljande plenum sättas främst å
föredragningslistan.
§ 11.
Väckte Prosten Mellqvist med stöd af 56 § Riksdagsordnin¬
gen en motion, N:o 160, om statsanslag till understöd åt de mest
nödlidande af de brandskadade i staden Warberg.
D en 13 No vem b er. 713
Uppå derom framställd proposition blef denna motion till Ståts-
Utskottet remitterad.
§ 12.
Af inkommet och nu uppläst Protokoll, hållet vid Preste-
Ståndets Electorers sammanträde denne dag, inhemtades, att till
ytterligare Suppleunter i Constitutions-Utskottet blifvit utsedde
Biskop Bring, Professor Selander, Domprosten Bjorling och Cou-
tracts-Prosten Tegnér, hvilka Suppleanter ega att vid inträffande
förfall för ordinarie Ledamöter i sagde Utskott, uppå anmälan af
Ståndets främste närvarande Utskotts-Ledamot, derstädes inträda
och tjenstgöra.
§ 13.
Upplästes och lades till handlingarna följande ifrån Med-Stån-
den inkomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft. Ridder-
skapet och Adeln, Niis 506 och 507, samt från Hederv. Bonde-
Ståndet, Niis 521 och 522.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 \ e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Älmqvist.
Den 13 November.
Plenum kl. 6 e. m.
§ I-
Justerades Protokollet för den 4 November f. m.
§ 2.
Föredrogs ånyo och godkändes Bevillnings-Utskottets Betän¬
kande N:o 26, angående beräkningen af tullmedlen, postmedlen,
tämpelpappers-afgiften och bränvinsbrännings-medlen.
714
Den 13 November.
§ 3.
Föredrogs ånyo och godkändes Stats-Utskottets Memorial N:o
220, med förslag till stadganden i det nya Reglementet för Riks-
gälds-Contoret, angående de under nuvarande riksdag på nämnde
Contor anvisade statsutgifter, äfvensom angående de förjernvägs-
byggnader beviljade anslag och lån samt om anskaffande af dertill
nödiga medel.
§ 4.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial Nio 221, med
förslag till stadganden i det nya Reglementet för Riksgälds-
Contoret, angående de vid föregående riksdagar beviljade anslag
till folkundervisningen.
Kyrkoherden Otterström, som härvid på begäran erhöll ordet,
yttrade: Jag kan icke här tillbakahålla den anmärkning, hvilken,
ehuru ej ledande till någon ändring i Utskottets förslag, trängt
sig på mig under läsningen af detta Memorial. Utskottet redogör
här för beloppet af de anslag för åren 1860—1863 till folkun¬
dervisningens befrämjande, hvilka den 20 sistlidne October ännu
icke voro i Riksgälds-Contoret uttagna. Till en början har det
fästat min uppmärksamhet, att af de till understöd för högre
folkskolors inrättande anslagna 36,000 R:dr återstodo den 20
October 35,000 R:dr. Vidare finner man af den 4:de punkten,
att af de 30,000 R:dr, som blifvit anslagna till förbättrande och
underhållande af undervisningsmaterielen samt till understöd vid
utgifvande af lämpliga läroböcker och chartor m. m. för folksko¬
lorna, ännu funnos i behåll 24,000 R:dr och något derutöfver.
Det anmärkningsvärda härvid är, att, då öfver hela landet för-
spörjes klagan öfver dålig skolmateriel m. m., man icke bättre
begagnat sig af de medel, som för detta ändamål funnits till
hands. Af det årliga anslaget å 80,000 R:dr till löneförbättring
åt folkskolelärare har endast en summa af 207,638 R:dr 20 öre
hafva blifvit uttagen. Då ett anslag af 75,000 R:dr årligen
blifvit anvisadt för folkskoleväsendets utveckling och förbättring,
hafva deraf blifvit outtagne 198,388 R:dr 92 öre, och sålunda
allt igenom. Det visar sig sålunda, att af de för åren 1861—
1863 för folkundervisningen anvisade 780,000 R:dr, d. 20 sisth
Oct. endast omkring 217,000 R:dr blifvit använda, men omkring
563,000 R:dr nyssnämnde dag befunnos i Riksgälds-Contoret
qvarstående. Detta förhållande syntes mig till en början såsom
en gåta; men gåtan löses, då man besinnar, att sedan föregående
statsregleringsperiod betydliga anslag till folkundervisningen fun¬
nits inbesparade och att man icke egde kännedom om detta för¬
hållande, då fråga var om anslag för en följande statsreglerings¬
period. Jag gläder mig nu så mycket mera öfver det af mig
Den 13 November.
715
anmärkta förhållandet i afseende på innestående besparingar af
anslaget till folkundervisningen, som jag, då denna fråga vid
behandling af den 8:de Hufvudtiteln förekom, misströstade om
möjligheten för Ecklesiastik-Ministern att kunna reda sig med de
för folkskolornas mångahanda behof då beviljade anslag. Det är
alltså för mig en glädjande företeelse, hvilken af detta Memorial
uppdagas, att de för instundande statsregleringsperiod anslagna
medel till folkskolorna böra kunna blifva tillräckliga; och jag har
icke velat neka mig nöjet att uttrycka min fägnad deröfver.
.Doctor Sandberg: Hvad mig beträffar, är glädjen öfver det
af den föregående talaren påpekade förhållandet icke så stor, eme¬
dan de ännu innestående medlen af anslagen till folkskolorna just
derföre blifvit outtagne, att alltför svåra vilkor för dessa medels
utbekommande blifvit fastställda. Gåtans lösning ligger således
deruti, att de flesta församlingar icke för dessa vilkors skull kun¬
nat uttaga de dem tillkommande medel. Om det hade gått ige¬
nom, att Folkskolestyrelsens fått använda dessa anslag efter bästa
förstånd under Stiftsstyrelsernas kontroll, så hade tvifvelsutan mera
varit gjordt till fromma för folkskolan. Jag kan icke annat än
beklaga, att så stora svårigheter nu möta för utbekommande af
de penningar, hvilka äro afsedda till folkundervisningens befräm¬
jande, att de ofta icke komma de församlingar till del, hvilka af
dessa medel äro i det största behof.
Så länge man gör statens understöd för folkskolan beroende af för¬
samlingarnas frivilliga uppoffringar för samma ändamål, och fordrar
af socknarne hälften eller två tredjedelar såsom vilkor, om staten skall
bidraga med hälften eller en tredjedel, så kommer man ingen
väg på många ställen. Der folket, icke allmänt inser och erkän¬
ner det stora behofvet af en högre folkbildning än förmågan att
någorlunda kunna läsa svensk stil innantill uti en andaktsbok
och den antagna katechesen utantill, får man alltid det svar, att
de icke mäkta åtaga sig flere utgifter, hvarföre de måste umbära
det statsbidrag, som på sådant vilkor erbjudes, elier, med andra
ord: at.t de hvarken vilja göra några vidare uppoffringar eller
hafva några statsanslag, utan måste hjelpa sig fram med sitt skole-
väsende så godt de kunna thy förutan. Och dervid blir det —
åtminstone ännu på lång tid
Deremot, om man verkligen på fullt allvar vill ändamålet,
skulle det för dess uppnående vara långt verksammare, att be¬
stämdt ålägga en folkskole-afgift vare sig på person eller förmö¬
genhet, eller helst på begge, då den blefve mindre kännbar, som
skulle ovilkorligen utgå, och derjemte bevilja det statsbidrag, som
under folkundervisningens utveckling blir mer och mer af nöden.
Yill man icke gå tillväga på detta sätt att anskaffa medel, så
kommer folkbildningen på många ställen att i långa tider qvarstå
på den punkt, der den nu befinner sig: och jag har aldrig kun¬
nat begripa, hvarföre en sådan åtgärd för detta vigtiga ändamål
716
Den 13 November.
icke längesedan blifvit vidtagen, när Rikets Ständer icke funnit
minsta betänklighet vid att med en tvungen och temligen dryg
capitationsafgift beskatta hvarje mantalsskrifven person i hela riket
till — veneriska smittans curerande.
Häruti instämde Doctorerne Björlman och Säve samt Con-
tracts-Prosten Palmlund.
Efter härmed slutad discussion blef, uppå derom framställd
proposition, ifrågavarande Memorial af Ståndet godkändt.
§ 5.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-TJtskottets Utlåtande N:o 53, med föranle¬
dande af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, i anledning af Utskot¬
tets Betänkande N:o 29, i fråga om ändring eller omarbetande
af Landtmäteri-instruktionen och Skiftes-stadgan, m. m.
Utskottets hemställan å sidan 2 bifölls, och lades detta Ut¬
låtande i öfrigt till handlingarna.
§ 6-
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 54, i anledning
af väckt motion om ändring i Kongl. Kungörelsen den 4 Maj
1827, angående beräkning och fördelning af den ersättning, som
boställsinnehafvare, i anledning af verkställda egoskiften, kunna
erhålla eller få vidkännas.
Prosten Ljunggren, som härvid erhöll ordet, anförde: Då
detta ärende i Utskottet behandlades, var jag icke tillstädes och
har derföre låtit anteckna, det jag i beslutet derom icke deltagit.
Jag tror väl, att Utskottet haft goda skäl för det tillstyrkande,
hvarmed förevarande Betänkande slutar, men i afseende på den
summa, som här blifvit föreslagen, saknar jag all ledning för
bedömande af dess tillräcklighet eller otillräcklighet. En stor del
skiften äro redan verkställda, utan att någon förmån varit beredd
åt de boställshafvare, som genom dem varit betungade; men ännu
återstå några skiften, vid hvilka man vill komma vederbörande
boställshafvare till hjelp. För mig synes det vara någon betänk¬
lighet vid att emot slutet af riksdagen bevilja en så stor summa,
som här blifvit tillstyrkt; men jag underställer saken det Högv.
Ståndets ompröfning
Doctor Emanuelsson: Den föregående talaren yttrade, att det
var svårt för Rikets Ständer att nu bevilja en så stor summa
Den 13 November.
717
till lindring för några boställshafvare, som Utskottet här tillstyrkt.
Jag vill med anledning häraf fästa uppmärksamheten derpå, att
staten komme icke att vidkännas någon förlust genom bifall till
Utskottets här gjorda hemställan, enär boställshafvaren enligt
Utskottets förslag skulle vara skyldig att å den af staten för¬
skjutna skifteskostnaden betala 5 proc. ränta och 2 proc. i amor¬
tering. Om det ock är sannt, att många boställshafvare saknat
den förmån, som Utskottets förevarande förslag afser att bereda
dem, så är det icke derföre något skäl till att låta de öfriga
boställshafvare, hvilkas boställen härefter komma att undergå
laga skifte, gå i mistning af den lindring, som utan förlust för
statsverket kan åstadkommas. Det är en känd sak, att många
boställshafvare genom de betydliga utgifter för ett laga skifte,
hvilka drabbat dem, kommit i en ganska svår ekonomisk ställning.
Så t. ex. upplystes det i Utskottet, att en Länsman i skiftes¬
kostnad för sitt boställe skolat erlägga ända till 4,000 R:dr, och
att det varit honom omöjligt att genom lån anskaffa denna stora
summa. Jag hemställer vördsamt om bifall till hvad det Sam¬
mansatta Utskottet här föreslagit.
Flere af Ståndets ledamöter instämde.
Sedan discussionen härmed förklarats slutad, blef, uppå derom
framställd proposition, förevarande Betänkande af Ståndet bifallet.
§ 7.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Stats-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi- Utskottets Betänkande N:o 55, i
anledning af väckt motion, att Folkskole-inspektör måtte dels,
för anställande af inspektionsresor, berättigas till ledighet från
annan ordinarie tjenst, dels förklaras för sjelfskrifven medlem och
föredragande i Dom-Capitlet vid behandling af folkskoleväsendet
rörande mål, m. m.
§ 8.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-TJtskottets Memorial N:o 56, i anledning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om lydelsen af 18 §
sista mom. i förslaget till ny Jagt-stadga.
Utskottets till Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
ställda inbjudning lades till handlingarna, och godkändes den
föreslagna voterings-propositionen.
§ 9-
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 57, i anledning
718
Den lä lif ovem bef.
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande af Samman¬
satta Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Betänkande N:o 50, öfver väckta motioner om förändrade
föreskrifter i afseende å skogshushållningen i riket.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt erhöll härvid ordet och
anförde: Ej utan öfverraskning har jag genomläst Utskottets nu
föredragna Utlåtande. Vid granskning af detta Utlåtande finner
man, att af de 4 momenter, hvilka Utskottets först framställda
förslag innehåller, endast det första blifvit af 3 Stånd godkändt
och sålunda kan betraktas såsom varande Rikets Ständers beslut.
I fråga åter om de öfriga momenten af Utskottets förslag, visar
det sig, att dessa blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-
Ståndet bifallna, men att Preste-Ståndet i stället för dessa fattat
ett enskildt beslut, och att Bonde-Ståndet utan antagande af
några andra stadganden afslagit dessa momenter. Änskönt så är,
har likväl Utskottet nu framlagt ett förslag, som endast i orden
innebär någon ändring af det förra. Då det likväl så förhåller
sig, att Utskottets förslag uti momenten 2, 3 och 4 blifvit af
2:ne Stånd godkändt och af 2:ne Stånd afslaget, måste denna
fråga, ehvad den betraktas såsom lag- eller ekonomifråga, enligt
grundlagens stadgande anses hafva för denna riksdag förfallit
och icke vidare under denna riksdag kunna väckas. Tagande
för afgjordt, att det Högv. Ståndet icke kan bifalla ett förslag,
hvilket alltså enligt grundlagen icke bordt framställas, yrkar jag
ogillande af hvad Utskottet här föreslagit.
Prosten Ljunggren: Då jag deltagit i det beslut, som Ut¬
skottets förevarande Utlåtande innehåller, anser jag mig skyldig
att redogöra för de skäl, hvilka föranledt Utskottet att fram¬
komma med ett nytt förslag. Man var väl i Utskottet ense
derom, att ett i dessa frågor väckt förslag, i afseende hvarpå
två Stånd stannat emot två, skulle anses hafva förfallit, såvidt
detsamma bildade något helt för sig; men man föreställde sig
derjemte, att, då ett förslag blifvit i hufvudsaken gilladt, de
till detsamma hörande detaljer äfven borde erhålla nödiga be¬
stämningar. En sådan detalj uti förslaget om skogslagstiftningen
i dess allmänlighet ansågs frågan om boställsskogarnes ordnande
vara, och på denna grund syntes det Utskottet, att Rikets Stän¬
der voro berättigade att derom fatta sitt beslut. Utskottet hade
ock för afsigt att framställa förslag till voterings-proposition för
afgörande häraf, men afstod derifrån i förhoppning att genom
det nu framlagda förslaget, hvilket af mig vördsamt tillstyrkes,
kunna undvika en votering.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt: Den siste talaren har
på den grund försvarat Utskottets åtgörande i denna sak, att
det hufvudsakliga af Utskottets förslag ansetts hafva vunnit
Den 13 November.
719
Rikets Ständers bifall. Jag hemställer derföre till denne talare,
huruvida det gifves något nödvändigt sammanhang emellan Ut¬
skottets förslag i Usta och de 3:ne öfriga momenten. Ett är att
besluta boställsskcgarnes indelning till regelbunden hushållning,
hvartill 3:ne Ständ lemnat bifall; och ett annat är bestämmandet
om användningen af skogarnes afkastning, i afseende hvarpå
Utskottets förslag blifvit af två Stånd ogilladt. Det sednare inne¬
fattar bestämmelser, som äro fristående i förhållande till hufvud-
fvågan och inverka icke på det i mom. 1 föreslagna allmänna
ordnandet af skogsfrågan. Då jag alltså icke kan se något nöd¬
vändigt sammanhang mellan Utskottets af tre Stånd godkända
förslag i mom. 1 och de i de öfriga momenten framställda, fort¬
far jag att afstyrka bifall till till detta Utskottets Utlåtande.
Prosten Ljunggren: Jag vill icke tvista med Vice-Talmannen
om det formella af denna fråga. Nu tillåter jag mig endast den
anmärkning, att det synes mig besynnerligt att tänka på ett
allmänt ordnande af boställsskogarnes hushållning, om man icke
derjemte förenar sig om något bestämdt stadgande angående
dessa skogars afkastning.
Prosten Sundén: Med instämmande i den sednaste talarens
yttrande vill jag anmärka, att, om man skall stanna vid det af
3:ne Stånd godkända l:ta momentet, det icke finnes stadgadt,
genom hvilken den i detta moment föreskrifna indelning af bo-
ställsskogarne skall ske. Måhända skall bestyret härmed blifva
ett nytt onus för boställshafvaren utan någon deremot svarande
förmån. Jag var, då denna fråga sist förekom, af något olika
mening med det Högv. Ståndet, hvadan det icke heller nu torde
vara värdt att söka vinna det Högv. Ståndet för min åsigt.
Emellertid synes det mig icke något formvidrigt deruti, att Ut¬
skottet åter upptagit denna fråga för att bringa den till slutligt
afgörande. För min del har jag ingenting emot att bifalla Ut¬
skottets närvarande förslag, utom hvad angår den sista punkten.
Häruti instämde Doctor Petrelli.
Doctor Ternström: Äfven om frågan ej vore i det skick,
som Yice-Talmannon uppgifvit, äfven om hon icke snuddade för
nära grundlagen, äfven om hon icke kunde anses förfallen, skulle
jag likväl tillråda Högv. Ståndet att vidblifva sitt förra beslut,
helst Utskottet icke anfört några nya skäl, som kunnat rubba
min öfvertygelse om förkastligheten af dess förslag. Utskottet
har endast tillagt ett åberopande af Förordningen den 11 Juli
1862. Men så enfaldig är väl ingen, att en sådan hänvisning
uti ifrågavarande fall för honom var behöflig. Ty det säger sig
sjelft, att, om en del af prestboställskskogarnas afkastning skall
användas som bidrag vid reglerandet af presterskapets inkomster,
den författnings föreskrifter, hvilken derom handlar, då måste
följas och iakttagas. Skulle således frågan ej kunna anses för¬
720
Den 13 November.
fallen, torde Ståndet finna rådligast att lägga inbjudningen till
handlingarna och fasthålla sitt förra i ämnet fattade beslut.
Doctor Ljungdahl: Den talare, hvilken försvarat Utskottets
ifrågavarande Utlåtande, har hufvudsakligen utgått derifrån, att
Utskottets förut afgifna Betänkande skulle hafva innehållit ett
sammanhängande förslag till skogshushållningens ordnande, och
att, då detta förslag blifvit i dess helhet antaget, det ock måste
i afseende på sina detaljer, i fråga hvarom Stånden stannat två
emot två, vinna nödiga bestämningar. I anledning häraf vill
jag fästa det Högv. Ståndets uppmärksamhet derpå, att Utskot¬
tets förra Betänkande ingalunda innehöll något sammanhängande
lagförslag, utan endast, såsom ock Utskottet sjelft medgaf, en
mängd enskildheter af Utskottet framlagda för erhållande af en
opinion från Rikets Ständer i fråga om denna lagstiftning, hvil¬
ken i dess helhet för närvarande är under behandling hos Kongl.
Majit. Af detta skäl synes mig Prosten Ljunggrens åsigt om be¬
handlingen af detta ärende icke kunna godkännas. Hvad nu
angår den förmenta svårigheten deruti, att Rikets Ständer hafva
beslutat om indelning af boställsskogarne, men ej fattat något
beslut om användningen af dessa skogars afkastning, så vill jag
erinra, det frågan härom härleder sig ända ifrån 1856 års riks¬
dag. Yid sistnämnde riksdag framlade nemligen Kongl. Haj:t
vissa grunder för en blifvande skogslagstifning, med begäran, det
Rikets Ständer skulle derom sig yttra. Den nådiga Propositio¬
nen behandlades af den riksdagens Sammansatta Stats-, Lag och
Ekonomi-Utskott, af hvilket jag hade den äran att vara ledamot;
och, om jag icke alltför mycket misstager mig, hade Kongl. Maj:t
i denna Proposition äfven underställt Rikets Ständer, huruvida
det syntes lämpligt, att större boställsskogar, hvilkas afkastning
ansåges öfverstiga boställshafvarens behof, komme att indelas.
Jag skulle ock tro, att Rikets Ständer, med anledning af denna
framställning från Kongl. Majit, då förklarade sig godkänna den
grundsats om boställsskogarnes indelning, hvilken i omförmälda
Proposition innehölls. Under sådana förhållanden tror jag, att
Rikets Ständer kunna vara obekymrade i afseende på det fall,
som här under discussionen isynnerhet omnämnts, enär frågan
i dess helhet beror på Kongl. Majits pröfning, och någon verk¬
ställighet af förutnämnda beslut icke lärer kunna ifrågakomma,
förrän ett fullständigt lagförslag i ämnet vid en följande riksdag
af Kongl. Majit framlägges. I frågans närvarande skick synes
mig intet annat vara att göra, än att, såsom Vice-Talmannen
yrkat, förklara, det frågan för denna riksdag förfallit.
Professor Ribbing: Lika med Prosten Sondén var jag ifrån
början af den åsigt angående denna fråga, att Utskottets förslag
borde antagas. Detta förslag har dock förmodligen ingen utsigt
att
Den 13 November.
721
att i det Högv. Ståndet blifva antaget. Men om den af Utskot¬
tet framställda inbjudning af Ståndet afslås, synes det mig åt¬
minstone riktigare, att den blifver afslagen på den grund, att
Ståndet icke finner skäl att frångå sitt förra beslut, än af den
orsak, att frågan anses för denna riksdag hafva förfallit. Jag
tillåter mig nemligen att erinra, att Ståndet godkänt Usta momentet
af Utskottets förslag, hvilket stadgar, “att skogar å boställen
skola, såvidt de ej ligga i samfällighet med enskild egendom
eller annat hinder möter, till regelbunden hushållning indelas
och att Ståndet är af detta beslut, som nu ock är Rikets Stän¬
ders, bundet. Men stannar Ståndet då vid detta moment ensamt,
utan alla närmare bestämningar, så inträda ock de svårigheter, som
af Prosten Sondén påpekades. Vidare tager jag mig friheten
påminna, att Ståndet, enligt Utskottets uppgift å sidorna 3 och
4, icke rätt och slätt afslagit de följande punkterna i Utskottets
förslag, utom hvad angår den 4:de om utsyning af boställsskog
till kyrko- och prestgårdsbyggnad, utan i stället för förslaget i
punkterna 2 och 3 fattat ett serskildt beslut, innehållande be¬
stämningar i fråga om, hvilken som skall verkställa indelningen
af boställsskogarne och hvilken som skall om dem taga vård.
Just på grund af att dessa punkter i Utskottets Betänkande icke
blifvit rent afslagna, utan ersatta med andra, har nu Utskottet
förnyat sitt förslag med några modifikationer deri, enär Preste-
Ståndets förut fattade beslut i afseende på punkterna 2 och 3,
enligt Utskottets redogörelse på sidan 4, afviker ifrån hvad 2:ne
andra Stånd beslutat och icke synes hafva utsigt att vinna dessa
Stånds godkännande. När nu, enligt hvad jag haft äran anföra,
beslutet i punkten 1, såsom ett enstaka beslut, innebär, om icke
en orimlighet, åtminstone stora svårigheter, och då Preste-
Ståndet redan i fråga om punkterna 2 och 3 fattat ett, om ock
från 2:ne andra Stånds afvikande beslut, hemställer jag, såsom
sagdt, att om Utskottets nu framlagda förslag i sistnämnde punk¬
ter afslås, detta måtte ske på den grund, att Ståndet ej finner
skäl frånträda sitt förut fattade beslut, och ej på den grund, att
frågan förklaras hafva förfallit.
Prosten Sondén instämde.
Doctor Almqvist: Det har blifvit sagdt, att förevarande fråga
för närvarande beror på Kongl. Maj:ts pröfning, och att man der¬
före kan vara fullkomligt obekymrad i detta stycke, tills ett full¬
ständigt lagförslag i detta ämne blifvit af Kongl. Maj:t ftamlagdt.
I detta hänseende tager jag mig friheten erinra, det Kongl.
Majit förklarat sig gerna se, att Rikets Ständer uttala sin mening
i frågan. Då förevarande sak sednast förevar i det Högv. Stån¬
det, ansåg jag, att Utskottets förslag hade goda skäl för sig, eme¬
dan enligt min öfvertygelse boställsinnehafvarne skulle derigenom
Högv. Preste-St. Prat. 6:te Bandet. 4(i
722
Den 13 November.
komma i en bättre ställning, än de nu befinna sig uti. Jag ön¬
skar fördenskull, att Utskottets i detta Utlåtande framlagda för¬
slag måtte vinna bifall. Hvad beträffar det 4:de momentet, så
kan det väl synas, som i och för kyrko- och prés! gård sbyggnad
anspråken på boställsskogarne blifvit väl långt utsträckta ; men så¬
dana prsecautioner hafva dervid blifvit föreslagna, att jag deraf
icke kan skönja någon våda. Det heter nemligen i Ulskottets förslag
derom, att för nyssnämnde byggnad de byggnadsskyldige från
prestebolets skog skola njuta nödigt timmer och virke endast ef¬
ter utsyning af vederbörande skogstjensteman, och såvidt utsy-
ningen med skogens bestånd efter antagen hushållningsplan och
utan inskränkning i den rätt till afkastuingen, som blifvit bo-
ställshafvaren tillerkänd, kan ega rum. För mig synes alltså in¬
gen fara vara förenad med ett bifall till hvad Utskottet i detta
Utlåtande föreslagit.
Vice-Talman Biskop Annerstedt: Af de talare, som hittills
haft ordet i denna fråga, hafva hvarjehanda yrkanden blifvit gjorda.
Det har blifvit påstådt, att, om endast l:sta momentet af Utskot¬
tets förevarande förslag antages, intet stadgande finnes derom,
hvilken skall vara skyldig att bekosta den här föreslagna indel¬
ningen af boställenas skogar. Häremot får jag invända, att äfven
med antagande af hela det förslag, som Utskottet nu framlagt,
ingenting finnes föreskrifvet i detta hänseende. En talare har
påstått, att det finnes ett nödvändigt sammanhang mellan frågan
om boställsskogarnes indelning och den om användningen af de¬
ras afkastning. Men det återstår för honom att visa hvaruti
detta nödvändiga sammanhang består. Det synes mig vara tyd¬
ligt, att om en indelning af boställsskogarne i och för deras nog¬
grannare skötsel af Rikets Ständer beslutes, men i detta beslut in¬
genting om användningen af deras afkastning innehålles, det
i detta sistnämnda afseendet skall förhållas härefter som hittills.
Det är ock bekant, att många boställshavare redan begärt hos
Kongl. Majrts Befallningshafvande att få tillstånd till att använda
något af skogarnes afkastning, och äfven att detta blifvit bifal¬
let. — En annan talare har uttalat den uppfattning af Ståndets
förra beslut i denna fråga, att Ståndet icke uttryckligen förka¬
stat något annat af Utskottets förslag, än det 4:de momentet;
men jag tillåter mig fästa denne talares uppmärksamhet derpå,
att Ståndet vid denna frågas föregående pröfning, med afslag å
alla momenten i CJtskottets förslag, fattat ett serskildt beslut i
ämnet. När nu äfven Bonde-Ståndet i fråga om 2:dra, 3:dje och
4:de momenten i Utskottets förslag ogillat hvad Utskottet före¬
slagit, har saken, i hvad den rörer dessa momenter, för denna
riksdag förfallit. Jag yrkar alltså fortfarande, att Högv. Ståndet
måtte vidblifva sitt förra beslut och lägga Utskottets nu fram¬
ställda förslag till handlingarna.
Ben 13 November.
723
Kongl. Hofpredikanten Lithner: Efter Vice-Talmannens si¬
sta anförande återstår för mig föga att tillägga i detta ämne.
Jag kan dock icke fatta den argumentering, genom hvilken man
vill söka bevisa, att Preste-Ståndets förut fattade beslut i detta
ämne icke är att anse såsom ett afslag å Utskottets förslag. Eörst
och främst återkallar jag i det Högv. Ståndets minne, att Stån¬
det med förkastande af Utskottets förslag i momenten 2, 3 och
4 fattade ett serskildt beslut. Vidare erinrar jag, att, vid jem¬
förelse mellan Preste-Ståndets serskilda beslut och Utskottets för¬
slag, Preste-Ståndet befinnes hafva beslutat, att å boställen af
alla slag skall genom Skogs-styrelsens försorg införas en efter sig
företeende ortförhållanden lämpad regelbunden hushållning, då
deremot Utskottets förslag innehöll, att boställes skog, derest den¬
samma finnes i betydligare mån öfverstiga boställets behof af skogs¬
fång, i dess helhet eller lämplig del deraf skall ställas under vård och
förvaltning af Skogsstyrelsen. I fråga om afkastningen af boställsskog
har Utskottet föreslagit, att denna skall delvis tillfalla boställshafva-
ren och delvis användas (vid ecklesiastika boställen) till bidrag vid
reglerande af presterskapets inkomster, då åter Preste-Ståndets beslut
innefattar, att boställshafvare må vara berättigad att använda hvad
skogen afkastar. Huru man under sådana förhållanden kan så
tolka Preste-Ståndets beslut i denna fråga, att det icke innebär
afslag på Utskottets förslag, förstår jag ej. Icke heller kan jag
inse, att det finnes något nödvändigt sammanhang mellan mom.
1 och de följande momenten. Mom. 1 handlar om skogarnes
indelning till regelbunden hushållning, och mom. 2 om kontroll
öfver skogarne genom Skogs-styrelsen. Denna kontroll omfattar
dock boställen i allmänhet, och deraf följer väl ej, att någon för¬
fattning behöfver utfärdas för att bestämma hvart afkastningen
af boställsskogarne skall taga vägen. Förenande mig med Vice-
Talmannen och Doctor Ljungdahl instämmer jag i det yrkande,
som af dem blifvit framställdt.
Doctor Petrelli: Jag hade ej tänkt att i dag besvära det
Högv. Ståndet med någon framställning, då mina vid frågans före¬
gående behandling uttalade åsigter hade så få sympathier för
sig; men jag anser mig dock böra fästa uppmärksamheten derpå,
att det närvarande förslaget innehåller en sammanjemkning af
Ståndens åsigter i detta ämne. Om Utskottets l:sta moment an-
tages, och man stannar dervid, så tror jag, att man kommit in
på en bana, som ej leder till önskadt mål. Det är verkligen en
sanning, hvad någon talare redan antydt, att utan vidare bestäm¬
melser i detta ämne den öfverflödiga afkastningen af skogarne
måste ligga utan gagn, enär boställshafvarne icke ega rätt att
använda sin skog annat än till husbehof. På grund af Militie-
boställsordningen har dock på sednare tiden tillåtelse till skogs¬
afverkning utöfver husbehof blifvit vid åtskilliga boställen bevil¬
jad och för detta ändamåls skull äfven indelning af större bQ'
724
Den 13 November.
ställsskogar i allmänhet blifvit medgifven, och detta till fromma
för vederbörande boställshafvare, äfven ecklesiastika. Det är icke
heller obekant, att utsyning å större boställsskogar till de bo¬
ställshafvare inom 3 mils afstånd, hvilka hafva otillräcklig skog,
har sin grund i den nyssnämnda Militie-boställsordningen. Det
är ock på grund af detta förhållande som förevarande förslag, att
innehafvare af ecklesiastika boställen skola dela med sig af sin
öfverflödiga skog, nu uppkommit. Yill man nu ingå på indel¬
ningen af boställsskogar i allmänhet, och i likhet med hvad Hi-
litie-boställsordniugen medgifver, påräkna utsyning af skog mer
än till husbehof; så synes det mig dock något besynnerligt, att,
när det gäller att låta fördelen af en ymnigare skogstillgång vid
ett boställe bli till någon båtnad äfven för behöfvande embets¬
broder, då just i den sistnämnda punkten söka öfverkorsa hvad
Militie-boställsordningen innehåller. Jag kan för min del ej från¬
träda den åsigten, att det vore en vinst att få Utskottets när¬
varande förslag, undantagandes i afseende på sista punkten, an¬
taget.
Professor Ribbing: Det har emot mig blifvit anmärkt, att
Ståndet ovilkorligen afslagit Utskottets förslag, ithy att Ståndet
fattat ett motsatt beslut, och att det då synes obegripligt, huru
jag kunnat påstå, att Ståndets beslut i frågan icke innehåller
afslag å Utskottets förslag, och att Utskottets nu framställda för¬
slag skulle vara en sammanjemkning af Ståndens förra beslut i
ämnet. Pörst och främst torde jag då få anmärka, att jag aldrig
nämnt något om sammanjemkning af Ståndens beslut. Hvad an¬
går mitt yttrande om Ståndets förra beslut, så yttrade jag derom,
att det Högv. Ståndet icke rätt och slätt afslagit Utskottets för¬
slag uti punkterna 2 och 3, utan i fråga derom fattat ett serskildt
beslut, hvilket skiljer sig från ett rent afslag lika mycket, som
hvad man i logiken kallar conträr motsats skiljer sig från den
contradictoriska. Om Ståndet skulle angående punkterna 2 och
3 hafva beslutat ett rent afslag, så skulle Ståndets beslut, i lik¬
het med Bonde-Ståndets, hafva innehållit, att i fråga om boställs-
skogarnes indelning och afkastning ingenting må stadgas. Preste-
Ståndet har dock genom sitt serskilda i detta ämne fattade be¬
slut uttryckt en mening, som väl strider emot de tvänne andra
Ståndens, men icke innebär ett blott afslag å Utskottets förslag,
utan något vida mer, nemligen både att och huru skall i lag be¬
stämmas angående afverkningen och afkastningen af merauämnda
skogar. Skälen derför, att ett stadgande i de ämnen, hvarom
punkterna 2 och 3 handla, äfven bör beslutas, ber jag att i kort¬
het få påpeka. Tvärt emot hvad blifvit yttradt af några talare,
synes det mig finnas ett så gifvet sammanhang mellan stadgan¬
det i momentet 1 och dem i mom. 2 och 3, att det första utan
de sednare skulle vara ett rent nonsens. Hvad blir effekten af
fttt ensamt besluta stadgandet i mom. 1 och dervid stanna? Jo t. ex.
Den 13 November.
725
att en landtmätare på papperet gjorde upp en plan och kalkyl
för skogens indelning till trakthuggning och det årliga afverk-
ningsbeloppet, men också att det vid denna indelning och vård på
papperet stannade. Att besluta om ordnad hushållning i afseende
på boställenas skogar, men ej bestämma om sättet för dennas verk¬
ställande eller huru den skulle ega vård och förvaltning, vore
att besluta platt intet. Det är alltså klart, att beslutet i mom.
1 blir något rimligt beslut först genom antagande af de serskilda
bestämmelser, hvarom handlas i de följande momenten. För min
del önskar jag bifall till Utskottets förevarande förslag, men hem¬
ställer fortfarande, att, om Ståndet bestämmer sig för ett afslag,
detta måtte så motiveras, att Ståndet icke funnit skäl att frångå
det beslut, som förut blifvit af Ståndet fattadt.
Kongl. Hofpredikanten Lithner: Med uttryckande af min
tacksamhet för den föreläsning i logiken, hvarmed den siste
talaren undfägnat Ståndet, vill jag dock förklara, det jag är öf-
vertygad, att denna sak i praktiken reder sig ganska väl, utan
så många bestämmelser. För mig är det klart, att, der stora
skogar tillhöra ett boställe, boställshafvaren skall finna intresse
uti att låta indela sin skog; och att der förhållandet icke är
sådant, en indelning ändock måste försiggå, men då utan kost¬
nad för boställshafvaren.
Doctor Ljungdahl: På det att Ståndet ej må tro, att mitt
yttrande om Rikets Ständers åtgörande i denna fråga vid 1856
års riksdag var gripet ur luften, anhåller jag nu att få uppläsa
något utur Rikets Ständers underdåniga skrifvelse vid nämnde
riksdag, angående åtgärder för befrämjande af en förbättrad skogs¬
hushållning. Kongl. Maj:t hade för Rikets då församlade Stän¬
der framlagt 11 serskilda bestämmelser, hvilka af Kongl. Majit
ansetts böra läggas till grund för en ny lagstiftning uti detta
ämne, med begäran, det Rikets Ständer måtte dem till pröfning
upptaga och sig deröfver yttra. Ibland dessa punkter innehöll
den 3:dje: •‘att skogar å kungsgårdar, boställen och alla andra
Kronans och allmänna inrättningas hemman och lägenheter skola,
såvidt med afseende å deras beskaffenhet pröfvas lämpligt och
hinder i öfrigt ej möter, på allmän bekostnad till regelbunden
hushållning indelas; dock att å hemman eller lägenheter, som
ej äro under Kronans omedelbara disposition, kostnaden för sko-
garnes indelning efter hand godtgöres af den inflytande afkast-
ningen“. I 4:de och 5:te punkterna föreslår Kongl. Majit der¬
efter vissa bestämmelser, angående användande af skogarnes af¬
kastning; och det yttras i Rikets Ständers omförmälda skrifvelse
derom följande: “I afseende å de i 4:de och 5:te punkterna
bland de af E. K. M. angifna allmänna grunder förekommande
stadganden i fråga om den dispositionsrätt öfver skogen, som
skulle tillkomma innehafvare af kronohemman och lägenheter,
72C
Den 13 November.
hvilka besittas med stadgad åborätt, samt boställshafvare, hafva
sådaue betänkligheter förekommit, som förhindrat Rikets Ständer
att dessa stadganden godkänna”. Af allt detta framgår, att
Rikets Ständer redan vid 1856—58 årens riksdag beslutat om
indelning af boställenas skogar. Men det oaktadt har man ännu
icke hört omtalas, att någon indelning kommit till stånd, eller
att någon skog derföre ruttnat ned. Och hvarföre icke? Jo,
emedan frågan om en ny skogslagstiftning icke ännu blifvit af
Kongl. Maj:t afgjord. Och deraf torde äfven det Högv. Ståndet
nu finna, att antagandet af hvad Utskottet i punkten 1 före¬
slagit, icke hindrar förkastandet af de följande punkterna 1 Ut¬
skottets förslag.
Beträffande det formella af förevarande fråga eller striden
derom, huruvida Preste-Ståndets förra beslut, angånde punkterna
2 och 3, må betraktas såsom afslag eller icke å Utskottets för¬
slag, synes det mig, som man icke derom behöfde bråka sin
hjerna. Utskottet, som ju ändock borde vara intresseradt för
den åsigt, som är mest gynnsam för dess eget förslag, har på
sidan 3 af detta Utlåtande expressis verbis sagt om Preste-Stån¬
dets ifrågavarande beslut, att Ståndet “med afslag” å Utskottets
hemställan antagit ett serskildt stadgande, och derefter å sidan 4
vid omförmälandet af Bonde-Ståndets beslut i frågan yttrat, att
stistnämnde Stånd antagit den första af dessa punkter, men “af-
slagit” de öfriga, utan att i deras ställe antaga några andra stad¬
ganden. Häraf följer ock klarligen, att i denna fråga två Stånd
hafva stannat emot tvä, hvilket skulle bevisas.
Prosten Sondén : Efter de många bevisen af såväl föregå¬
ende talare som ock af den siste, hvilken härledde frågan ända
ifrån 1856 års riksdag, torde det vara vågadt att uppträda i
denna sak. Till den högt vördade talare, hvilken först hade
ordet, vågar jag dock hemställa, om det kan vara skäl att an¬
vända den riksdagslogik, på grund hvaraf han velat förklara
denna fråga vara förfallen, och om det icke snarare vore skäl
att följa den logik, som af Professor Ribbing i denna sak ut¬
vecklats. Såvidt ord icke skall gälla mer än sak — ehuru det
beklagligen äfven i detta Högv. Stånd stundom inträffar, att
man tager ord för sak — tror jag, att man, vid granskning af
Preste- Ståndets förra beslut i frågan, måste finna, att Ståndets
beslut om införandet af en regelbunden hushållning i afseende
på boställsskogarne äfven innebär ett beslut om deras afkast-
nings användande, och att detta beslut ingalunda kan anses till¬
intetgöra Utskottets förslag. Omöjligen kan jag inse, att ordet
afslag på detta ställe betyder detsamma i Preste-Ståndets mun
som i Bonde-Ståndets. Utan att vilja närmare inlåta mig på
sjelfva saken, afstyrker jag således på det ifrigaste det begag¬
nande af rikdagslogiken, som här blifvit föreslaget för att und¬
komma Utskottets förslag, och hemställer derföre, att, om man
Den 13 November.
727
icke vill ingå på Utskottets förslag, Ståndet måtte förklara sig
sakna skäl att frånträda sitt i ämnet förut fattade beslut. Samma
logik kan eljest på annat håll och vid andra tillfällen användas
på ett sådant sätt, att ingen i detta Stånd kan gilla densamma.
Sedan discussionen härmed förklarats slutad, yttrade II. H.
Erke-Itiskopcn och Talmannen: Det har under den nu slutade
discussionen af några talare blifvit yttradt, att, då två Stånd hafva
stannat emot två vid besluten angående momenten 2, 3 och 4 af
Utskottets förslag i detta ämne, frågan derom borde anses hafva
förfallit. Om detta vore fullt klart, borde det tillhöra mig att
vägra proposition å bifall till hvad Utskottet i nyssnämnde mo¬
ment föreslagit. Jag kan dock icke så fatta det. Dels kan det nem¬
ligen ifrågasättas, huruvida Preste-Ståndets afslag å dessa mo¬
menter gör hvarje annat förslag omöjligt, och dels anser jag det
icke tillhöra Talmannen att afgöra, om en fråga må betraktas
hafva förfallit, eller icke. Enligt min uppfattning tillkommer
ett sådant afgörande Ståndet sjelft, i enlighet hvarmed jag ock
vid ett föregående tillfälle i en likartad fråga endast uttalade
min åsigt och öfverlemnade derefter åt Ståndet att fatta sitt be¬
slut. Ståndet gjorde då icke afseende på min uppfattning, utan
förklarade sig biträda en motsatt åsigt. I öfvererenstämmelse
med det förfarande ifrån min sida, hvarpå jag nu syftat, anser
jag mig icke heller i detta fall kunna vägra proposition å Ut¬
skottets förslag, utan ämnar göra proposition först på momentet
1, derefter på momenten 2 och 3 tillsammans, och sist på mo¬
mentet 4 af Utskottets förslag.
Uppå derefter framställd proposition blef af Utskottets i
detta Utlåtande å sidorna 5 och 6 framlagda förslag lista mo¬
mentet, såsom hufvudsakligen öfverensstämmande med hvad Stån¬
det i frågan förut beslutat, af Ståndet godkändt.
Då H. H. Erke-Biskopen och, Talmannens härefter framställda
proposition å bifall till momenten 2 och 3 i Utskottets förslag
hördes med blandade Ja och Nej besvarad, samt votering be¬
gärdes, framställdes och godkändes följande voterings-proposition:
“Den som vill, att Ståndet, med frånträdande af sitt förra
beslut, godkänner 2:dra och 3:dje momenten i Utskottets å si¬
dorna 5 och 6 af förevarande Utlåtande framlagda förslag, röste
Ja; den det icke vill, röste Nej. Tinner Nej, har Ståndet dessa
moment i Utskottets förslag afslagit.“
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva,
utfallit med 16 Ja och 15 Nej, hvadan Ståndet stadnat i det
beslut, som Ja-propositionen innefattar.
Emot detta beslut reserverade sig Vice-Talmannen Biskop
Annerstedt under förklaring, att Ståndet genom det nu fattade
728
Den 13 No v ernber.
beslutet tagit det första steget till upprifvande af det beslut om
boställenas undantagande från en blifvande lönereglering som för
tre år sedan af Ståndet antogs.
I denna reservation instämde Doctorerne Ljungdahl och
Ternström samt Kongl. Hofpredikanten Lithner.
På derefter gjord proposition blef det 4:de eller sista mo¬
mentet af Ståndet afslaget.
§ io.
Föredrogs en skrifvelse till II. IL. Erke-Biskopen och Tal¬
mannen från Chefen för Civil-Departementet, Stats-Kådet Lager¬
stråle, med tillkännagifvande, det H. Maj:t Konungen ämnade
kalla Kikets Ständer till Plenum Plenorum å Rikssalen Mån¬
dagen den 16 November kl. 2 e. m.
§ 11-
Föredrogos och bordlädes nedannämnde Stats-Utslcottets Me¬
morial och Utlåtande:
N:o 227, med förslag till voterings-propositioner, i anled¬
ning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande Kongl. Maj:ts
nådiga framställning om tillökning i Arme'ens nuvarande kavalleri¬
styrka ; och
N:o 228, i anledning af väckta motioner om beviljande af
understöd åt de, i följd af den staden Warberg öfvergångna elds¬
våda, mest nödlidande bland nämnde stads innevånare.
§ 12.
Upplästes och lades till handlingarna följande från Med-
Stånden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft.
Ridder skåpet och Adeln, N:is 508—512, samt från Vällofl. Borgare-
Ståndet, N:ris 499—503.
Ståndet åtskildes kl. 8 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almqvist.
Den 14 November.
729
Den 14 November.
Plenum kl. J 1 e. m.
§ 1.
Justerades Protokollet den 4 November eftermiddagen.
§ 2.
I öfverenstämmelse med Ståndets den 11 dennes fattade
beslut, företogs nu val af ytterligare sex Suppleanter i Förstärkt
Stats-Utskott, och befunnos, efter valsedlarnes öppnande och
rösternas summering, dertill vara utsedde, att i följande ord¬
ning inträda:
Kyrkoherden Otterström,
Kyrkoherden Wennerström,
Kyrkoherden Witt,
Prosten Westerlund,
Prosten Rabe och
Comminister Afzelius,
hvarom Protokolls-XJtdrag i vanlig ordning expedieras skulle.
§ 3.
I öfverensstämmelse med Ståndets den 11 dennes fattade
beslut, anställdes val af ytterligare tio Suppleanter i Förstärkt
Lag-Utskott, och befunnos efter valsedlarnes öppnande och rö¬
sternas summering, dertill vara utsedde, att i följande ordning
inträda:
Pastor Primarius, Doctor Fallenius,
Doctor Björkman,
Comminister Afzelius,
Doctor Carlander,
Kyrkoherden Otterström,
Doctor Gumcelius,
Doctor Ljungdahl,
Prosten Westerlund,
Prosten Lundholm och
Prosten Ljunggren;
hvarom Protokolls-Utdrag i vanlig ordning expedieras skulle.
730
Den 14 November.
§ 4.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 227, med förslag
till voterings-propositioner, i anledning af Riks-Ståndens skilj¬
aktiga beslut, rörande Kongl. Majus nådiga framställning om till¬
ökning i Arméens nuvarande kavalleristyrka.
De föreslagna voterings-propositionerna godkändes.
§ 5.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 228, i anled¬
ning af väckta motioner om beviljande af understöd åt de, i
följd af den staden "Warberg öfvergångna eldsvåda, mest nödli¬
dande biand nämnde stads innevånare.
Bifölls.
§ 6.
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets Memorial N:o 223,
angående upphörande af ljuspennningar för Fullmäktige i Riks-
gälds-Contoret samt om bestämmande af beloppet dels af be-
mälde Fullmäktiges arfvoden, dels af Riksgälds-Contorets embets-
och tjenstemäns samt vaktbetjentes aflöningsförmåner.
§ 7.
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o 226, i anledning
af verkställd omröstning uti tvänne till 6:te och 8:de Hufvud-
titlarne hörande anslagsfrågor.
Lades till handlingarna.
§ 8.
Föredrogos och bordlädes följande från Lag-Utskottet in¬
komna Memorial och Utlåtanden:
N:o 84, med voterings-propositioner i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 76,
angående de olika beslut, som hos Riks-Stånden fattats, i fråga
om Utskottets Betänkande N:o 69, öfver motioner om arfsrätt
för oäkta barn;
N:o 85, i anledning af gjorda anmärkningar och Riks-Stån¬
dens skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Betänkande
N:o 68, om närmare bestämmelse af sättet att vinna inteckning
för nyttjanderätt till fast egendom; och
Deli 14 November.
731
N:o 86, i anledning af gjorda anmärkningar och Riks-
Ståndens skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Be¬
tänkande N:o 32, öfver motioner om förändrad lagstiftning, angå¬
ende förvaltning af omyndigs egendom, äfvensom kontrollen
derå.
§ 9.
Föredrogs ånyo Committerades Betänkande, angående ifrågasatt
allmän Pensionsinrättning för Ecklesiastike tjenstemäns enkor
och harn.
Till hvad Committerade å sidorna 1 till och med 12 yttrat
och föreslagit, lemnade Ståndet sitt bifall.
Det bifogade förslaget till reglemente.
§ 1. Godkändes.
§ 2-
Doctor Ternström erhöll ordet och yttrade: Sedan jag blifvit
upplyst derom, att med “alla öfriga ordinarie och extra-ordinarie
embets- och tjenstemän med presterlig tjenstårsberäkning“, hvilka
hänföras till 5: te klassen, icke förstås lärarne vid Elementar¬
läroverken, utan de som i Andra alternativet äro uppräknade,
så har jag vid denna § intet annat att anmärka, än att årsaf-
giften för dessa i 5:te klassen upptagna synes mig vara alltför
stor, och derigenom motverka ändamålet: deras ingående såsom
delegare. Huru skola dessa svagt aflönade, ja endels lönlösa,
utan alltför stor känbarhet kunna årligen undvara och insätta
20 R:dr? Att ärsafgiften nedsättes till hälften, är hvad jag finner
mig föranlåten att föreslå. Vill man säga, att pensionsbeloppet
i samma mån nedsättas till hälften, så hade det väl varit deras
sak, sorn uppgjort förslaget, att ställa så till, att pensionen ut¬
gått till föreslagna beloppet — det minsta, som kunde föreslås —
utan att insatsen behöfde blifva så känubar för dem, som hafva
minst råd dertill.
Doctor Säre: Med tacksamhet erkänner jag den möda Commit¬
terade nedlagt på detta förslag och den omsigt som deri i’öjes.
De gjorda förslagen äro i allmänhet goda och jag kan icke an¬
nat än önska, att de i hufvudsaken måtte gillas. Det oaktadt
förekomma några ojemnheter, hvilka jag skulle vilja påpeka och
hemställa att de måtte ändras. Jag kan t. ex. icke neka, att de
årliga afgifter, som hvarje delegare i den föreslagna pensionsinrätt-
ningen skulle erlägga, synas mig nog högt tilltagna. Det är icke
alltid säkert, att en Pastor, som innehar ett första klassens pa¬
storat, är i tillfälle att aflägga 100 R:dr årligen till pensionsfon¬
732
Den 14 November.
den, då många och kanske de fleste hafva stora skulder vid till¬
trädet. Bättre är att först betala skulderna innan man sörjer
för efterkommande. Det skulle varit lättare att ingå på afgif-
terna, om de varit något billigare.
En annan anmärkning tillåter jag mig att göra nemligen, att
ecklesiastika tjenstemän med alltför mycket olika inkomster äro
förenade i samma klass t. ex. i första klassen, till hvilken höra
Biskopar, Domprostar och Pastorer i l:a klassens pastorater. Af
de sistnämnda äro dock många, hvilkas inkomster icke uppgå till
5,000 B:dr. Jag vill derföre hemställa, att, om de årliga afgif-
terna skola bibehållas, såsom föreslaget är, det åtminstone må lem¬
näs frihet åt delegarne att välja, i hvilken klass de önska ingå.
En dylik frihet är redan medgifven i åtskilliga stift och synes
ock kunna ega rum vid denna, hela Svenska presterskapets Enke-
och Pupillkassa, då pensionsutdelning sker i proportion af före¬
gående årets nettoinkomst af räntor och delegares afgifter. Sä¬
kert är, att ett sådant medgifvande skulle bestämma många att ingå
såsom delegare, hvilka annars komma att afhålla sig derifrån. Om
en sådan modifikation icke anses kunna ske, torde någon af Commit-
terade benäget meddela skälen dertill.
Comminister Afzelius: Äfven jag delar den föregående tala¬
rens mening, att det varit lyckligare, om delegare haft frihet att
ingå i hvilken pensions-klass som helst, men då man sagt mig,
att den probabilitetskalkyl, som ligger till grund för förslaget, icke
tillåter en sådan frihet, inskränker jag mig till att endast fram¬
ställa några anmärkningar mot klassifikationen. Comministrarne
synas nemligen i detta hänseende icke hafva åtnjutit full rätt¬
visa. Pastorerne hafva här blifvit klassificerade, men icke Com¬
ministrarne, hvilka alla blifvit sammanförda i en klass eller den
fjerde. Det är dock stor olikhet emellan komministraturerna i
riket. För att erhålla en sådan t. ex. i Stockholm och på några
andra ställen fordras aflagd pastoralexamen, hvarföre också dessa
comministraturer synas med allt skäl kunna betraktas lika med
3:dje klassens pastoi'at och deras innehafvare böra hänföras till
samma pensionsklass som dessa Pastorer äro föreslagna att tillhöra.
Andra Comministrar innehafva lägenheter som hvarken i afseende
å vilkoren för deras tillsättande eller i afseende å löneinkomst äro
med de förut emuämnda comministers-befattningarna jemförliga.
Jag hemställer derföre, att äfven, om man icke vill medgifva en
olika klassificering för de ganska olika comministerbeställningarna,
åtminstone Comministrar i första klassens comministersbeställningar
måtte uppflyttas till 3:dje klassens delegare i pensionsinrättnin-
gen och deras enkor och barn således komma i åtnjutande af
samma pensionsbelopp som enkor efter Pastorer i 3:dje klassens
pastorater.
Vidare tillåter jag mig den anmärkning i afseende på ifråga¬
varande förslag till pensions-inrättning, att Begemen ts-Pastorer, Batal¬
Den 14 N oy em b er.
733
jonspredikanter och Hofpredikanter m. fl. der icke äro upptagne
eller fullständigare klassificerade. De skulle enligt förslaget icke
kunna tillhöra annan än femte eller lägsta klassen; men jag hem¬
ställer, om detta är rättvist. En Pastor vid ett garnisonsrege¬
mente har dock egen församling med full pastoralvård och en
Bataljonspredikant vid sådant regemente bör väl också kunna an¬
ses motsvara Comminister. Jag skulle derföre anse, att nämnde
tjenstemän böra uppflyttas till motsvarande pensionsklasser. Om
hvad jag nu haft äran framställa icke skulle af Ståndet
gillas, så får jag tillkännagifva, att jag, åtminstone hvad Commi-
nistrarne angår, anser det andra i detta pensionsförslag upptagna
alternativet vara mera rättvist och lämpligt än det första.
Prosten Sondén: Mot det framlagda förslaget hafva åtskil¬
liga anmärkningar blifvit framställda, hvilka jag går att i korthet
besvara.
En talare har yttrat, att de årliga afgifterna enligt förslaget
synas vara väl högt tilltagna. Det är en sanning, om de jem-
föras med de afgifter, som blifvit förut stadgade i de förslag, som
blifvit uppgjorda inom de serskilda stiften. Committerade hafva
föreslagit så höga afgifter på det den åsyftade pensionsinrättningen
må uppfylla sitt ändamål. Vill man ändamålet, så måste man
ock vilja medlen. Ingen lär ändå kunna säga, att pensionerna
blifva för stora.
Hvad angår frihet att ingå i hvilken pensionsklass som helst,
så vore en sådan frihet möjlig, om grundfonden kunde ökas i
mån af behofvet. Men om många ingå i första klassen, så ökas
väl de årliga inkomsterna genom ökade årliga afgifter, men rän-
temedlen ökas icke, och derföre blefve pensionskassan icke i till¬
fälle att uppfylla sina förbindelser. Ginge deremot många in i
en lägre klass, så blefvo medlen mer än tillräckliga. Så länge
kapitalet växer och pensionerna blott utbetalas med vissa procent
nemi. första året 4 procent, 2:dra året 8 procent, 3:dje året 12
procent o. s. v., så länge kunde äfven, i förra fallet, inrättnin¬
gen väl bestrida sina utgifter; men då fulla pensionsbeloppet en¬
ligt förevarande § skall utbetalas och då såsom kalkylen utvisar
också enkornas antal sti gil. skulle inrättningen näppeligen kunna
bestrida sina utgifter. Enär Committerade ansett såsom en hufvud¬
sak att ställa det så, att inrättningen skulle vara betryggad, har
den äskade friheten att välja pensionsklass icke kunnat med-
gifvas.
Hvad angår sjelfva klassifikationen, så har den siste talaren
deremot framställt flera anmärkningar. Han har sagt, att com-
ministers-beställningarne äro mycket olika i afseende på inkom¬
ster och att somliga väl tåla jemförelse med 3:dje klassens pasto¬
rater. Det må vara att en eller annan sådan comministratur
finnes, men de äro ganska få, och inskränker man sig till dem
som hafva omkring 3000 Rdr i lön, tror jag att deras upp-
734
Den 14 November.
flyttning kan medgifvas utan att derigenom synnerlig rubbning
uppstår.
Vidare har han ansett att åtskilliga Regements-Pastorer böra
tillhöra högre klass än den femte.
I allmänhet äro Regements-Pastorer vid indelta arméen så
svagt aflönade att de ieke kunna jemföras med Commiuistrar.
Deras lön utgör i allmänhet 450 R:dr och då kunna de icke hän¬
föras till någon annan klass än den femte, så snart man fäster
afseende på inkomsten. Deremot torde en jemkning kunna ske
t. ex. för Regements-Pastorn vid lifgardet till häst och Pastorer
vid dylika regementen. Vill Ståndet redan nu uppföra dem i
högre kass, så har jag ingenting deremot, så vida Ståndet är i
tillfälle att bestämma hvilka dessa bättre aflönade Regements-Pa¬
storer äro; men skulle jag anse det lämpligare, att vederbörande
Consistorier finge yttra sig angående de undantag, som böra ega
rum i afseende på klassifikationen.
Hvad slutligen angår den anmärkningen, att i l:sta klassen
tjenstemän af mycket skilda löneinkomster blifvit sammanförda,
så voro de Biskopar, som deltogo i Comitéens arbeten, af den
åsigt, att Biskopar och Domprostar äro så få till antalet, att för
deras skull ingen serskild pensionsklass borde stiftas.
Häruti instämde Vice-Talman Biskop Annerstedt.
Doctor Sandberg: Jag är i hufvudsaken förekommen af Pro¬
sten Sondén, som ock är den, som haft det mesta bestyret och
arbetet med tabellernas och hela förslagets uppgörelse. Det är
egentligen tvänne anmärkningar, som blifvit gjorda mot förslaget.
Först, att de årliga afgifterna äro väl dryga. Hen dervid har
full rättvisa blifvit iakttagen mot alla, då afgifterna utgöra 20
procent af pensionsbeloppen, och, såsom den föregående talaren
anmärkte, vill man att enkor och barn skola erhålla pensioner,
så måste man för sådant ändamål göra uppoffringar; ty ex nihilo
nihil fit. Ännu hafva våra enkor att påräkna nådår, men kan¬
ske snart försvinner denna förmån och då vore det godt, om pen-
siousinrättningen kommit till stånd. Under sådana förhållanden
tror jag icke att årsaigifterna kunnat sättas lägre.
I sådana fall der omständigheterna äro serdeles ömmande,
hafva de serskilda stiften sina kronotiondeauslag, sina douatio-
ner och af dem sjelfve stiftade barmhertighetsinrättningar, hvar¬
igenom nöden för vanlottade embetsbröders efterlemnade fattiga
enkor och barn bör kunna afhjelpas.
Vidare har det anmärkts, att Comministrarne bordt klassi-
fieras och icke såsom här skett upptagas i en och samma pensionsklass.
Men jag tror icke, att det är större skillnad mellan olika
comministraturer än mellan de tjenstemän, som blifvit samman¬
ställda i första pensionsklassen: och då torde man icke böra klan¬
Den 14 November.
735
dra Committerade mera i det ena än i det andra afseendet. Man
bör icke göra grupperna för många, hvaraf alltid förhållandet blir
mera inveckladt. Committerade synas snarare hafva gjort dem, om
icke allt för många, dock icke heller allt för få. Frihet för del¬
egare att ingå i hvilken klass de behaga, skulle omöjliggöra all sanno-
likhets-beräkning för inrättningens fortfarande bestånd. Nog skulle
man önska kunna bereda någon pensionsrät.t för ogifta prestdöttrar
äfven efter 21 års ålder, serdeles då de blifva gamla, äfvensom för
delegares sjukliga och oförsörjda barn i allmänhet. Men då man
icke vågar taga dem med i räkningen, utan att åtaga sig större
afgifter, så synes mig bäst vara att nu här godkänna reglementet
sådant det är, och öfverlemna åt framtiden och den erfarenhet,
som kan vinnas under inrättningens fortfarande verksamhet och
ställning, huruvida en sådan önskvärd förmån på ett eller annat
sätt skulle kunna åstadkommas.
Comminister Afzelius: Mitt förut gjorda yrkande afsåg egent¬
ligen, att icke så stor skillnad borde vara i pensionsbeloppen
som skola utgå till Comministrars enkor och till deras enkor,
som innehaft pastorat af 3:dje klassen, äfvensom att Regements¬
pastorer, Bat.-predikanter och Hofpredikunter måtte upptagas till¬
höra med deras ställning och inkomster öfverensstämmande pen-
sionsklasser. Jag är dock nöjd med hvad Prosten Sondén yttrat,
nemligen att man må förbehålla sig att få göra nödiga jemkningar
i klassificeringen, då förslaget till Kongl. Maj:t öfverlemnas.
Nu har dock en ledamot af Ståndet enskildt fästat min
uppmärksamhet derpå, att en enkel utväg kan finnas, att åstad¬
komma full rättvisa i klassificeringen, nemi. derigenom att, om en
delegare kan styrka sig hafva mer än 1000 R:dr inkomst, så
flyttas han till fjerde pensionsklassen, och har han mer än 2O00
R:dr, så flyttas han till den tredje. Jag upptager detta förslag
såsom mitt eget, och hemställer, om icke en framställning af
sådant innehåll kunde till Kongl. Maj:t aflåtas.
Doctor Nordlund: Vid uppgörandet af förevarande förslag
har man ansett det vara väsendtligt, att beräkningarne blifva så
tillförlitliga som möjligt, och derföre har man icke kunnat öfver¬
lemna åt delegarue att sjelfva bestämma, i hvilken pensionsklass
de vilja ingå. Om man enligt den föregående talarens förslag
läte pensionsklassen bestämmas af en viss bestyrkt inkomst och
icke af en vunnen befordran eller innehafvande tjenst, så vore
man inne på frivillighetssystemet och dermed vore hufvud-
grunden för hela förslaget rubbad Så framt ändamålet skall
vinnas, bör afgörandet af frågan om hvilken pensionsklass del¬
egare skall tillhöra, icke få bero på ett godtycke, utan måste
grundas på faktiska förhållanden. Skulle man antaga den be-
mälde talares grundsats, så måste densamma tillämpas i afseende
736
D e n 14 November.
på alla pensionsklasser; men sannolika följden deraf blrfve att
inrättningen icke skulle kunna bestå; hvarföre jag alldeles af-
styrker hans förslag.
Viee-Talmannen, Biskop Annerstedt: Jag instämmer med den
föregående talaren. I den underdåniga skrifvelse, som Ståndet
till Kongl. Majit afgifver rörande pensionsinrättningen, kan man
hänvisa på behofvet af möjliga jemkningar i afseende på pen-
sionsklasserna, men dock måste dessa klasser vara bestämda och
frihet att välja mellan dessa icke medgifvas.
Hvad angår de båda alternativerna, så hafva Committerade
tänkt sig saken sålunda, att båda böra i underdånighet inför
Kongl. Majit framläggas, emedan det ännu är oafgjordt, huruvida
Elementarlärarne skola blifva delegare i ecklesiastikstatens pen-
sionsanstalt eller ingå i civilstatens. Men önskligt vore, om Ståndet
ville uti den underdåniga skrifvelsen fästa uppmärksamheten på
de många svårigheter, som i förra fallet uppkomma, enär mellan
Presterskapet och Elementar-lärarne olikhet i flera hänseenden
eger rum, hvarom förevarande Betänkande lemnar tillräcklig
upplysning.
Prosten Ljunggren: I femte klassen finnas verkligen tjenste¬
män upptagna, hvilka icke synas rättvisligen kunna åtnöjas med
ett pensionsbelopp af 100 Ridr för sina enkor. I Götheborg
finnes t. ex en Regements-Pastor, som har omkring 3000 R:dr i
lön. Det förslag, som Comminister Afzelius framställde för att
afhjelpa missförhållandet, synes icke hafva vunnit sympathier,
men onekligt är, att det icke saknar skäl för sig. En person,
som innehar ringare befattningar, förenar vanligtvis flera tjenster
och då torde han utan olägenhet kunna erlägga en högre års-
afgift och böra uppflyttas i högre pensionsklass. Comminister
Afzelii förslag synes mig derföre vara antagligt, om det inskränkes
till de båda lägsta pensionsklasserna.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt: Hvad den föregående
talaren och Comminister Afzelius yrkat, synes mig kunna till
fullo vinnas på det sätt, att Ståndet i sin underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majit omförmäler, att ecklesiastika tjenstemän finnas,
hvilka torde böra hänföras till högre pensionsklass än här blifvit
föreslaget, hvarom sedermera, på grund af Consistoriernas utlå¬
tande, föreskrift kan meddelas.
Hvad angår person, som innehar flera ecklesiastika befatt¬
ningar, så hafva Committerade tänkt sig det så, att han bör betala
årsafgift och enkan erhålla pension efter den af innehafvande
tjenster, som är förnämligast.
Prosten Sondén: Jag är till större delen förekommen af
Aice-Talmannen. Sådana speciella undantag såsom det nämnda
angående
Den 14 No vember.
737
angående en Regements-Pastor i Götheborg kunna jemkas sedan.
Jag har också medgifvit, att någon jemkning kan behöfvas med
afseende på en del comrninistraturer: de äro icke så många, att
de kunna förorsaka någon synnerlig rubbning i kalkylerna. Men
att sätta 1000 Ridrs högre inkomst såsom gränsskillnad mellan
de lägre pensioosklasserna, kan jag icke tillstyrka. I Coraitéen
var det också i fråga att bestämma klåssificätiohen efter lönebe¬
loppet ; men då nu öfverallt reglering af presterskapets inkomster
pågår, hvarigenom en större jemnhet i lönerna kommer att ega
rum, ansågs det vara bäst att antaga den nu föreslagna klassifi-
cationsgrunden. Äfven comministraturerna förbättras och derföre
torde det vara lämpligast att öfverlemna åt framtiden att be¬
stämma, i hvad män en jemkning med afseende på klåssifica-
tionen kan vara erforderlig.
Doctor Wensioe: För min del anser jag Committerades förslag
och isynnerhet första alternativet hafva stora förtjenster och
böra godkännas. En anmärkning har blifvit gjord oell,ett förslag
framstäldt, att en person på grund af en viss större inkomst
skulle uppflyttas i en högre pensionsklass. Denna anmärkning
forde kunna besvaras dermed, att här icke är fråga om att gifva
en enka allt det understöd hon behöfver för att lefva, utan alle¬
nast en medelmåttig hjelp. Det kan väl hända, att en enka
icke har sin tillräckliga utkomst af 500 R:dr, mycket mindre af
100 R:dr. Men den tjensteman, som befinner sig i lyckligare
ekonomisk ställning, har ju tillfälle att på annat sätt, betrygga
sin efterlefvande enkas och barns framtid. Det är vådligt att
rubba något i förslaget, emedan med detsamma hela probabilitet s-
kalkylen rubbas. Jag tillstyrker derföre, att första alternativet
må godkännas, emedan, såsom Commiiterade ådagalagt, i det andra
alternativet alia beräkningar blifva mera osäkra, och jag tror, att
Ståndet i sin skrifvelse till Kongl. Maj:t bör yttra, att Ståndet
anser första alternativet hafva företräde framför det andra.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter, uppå derom
gjord proposition § 2 godkändes i så väl lista som 2:dra alter¬
nativet, hvarjemte Ståndet beslöt, att i den underdåniga skrif¬
velse, som kommer alt till Kongl. Majit af Preste-Ståndet i
ämnet ailåtas, bör dels ingå en framställning om de skäl och
grunder, som föranledt Ståndet att i förevarande § framlägga
alternativa förslag, dels till Kongl. Majits nådiga pröfning öfver-
lemnas, huruvida, efter vederbörande Consistoriers derom afgifna
förslag, omständigheterna kunna anses påkalla någon jemkning
med afseende på den föreslagna klassificeringen af vissa embeten
och tjenster.
Föredraguingen af detta Betänkande afbröts för att i dagens
aftonplenum fortsättas.
Högv. Breste-St. fröt. 6:te Bandet. 47
738
Den 14 November.
§ 10.
Upplästes till justering och godkändes följande Expeditions-
Utskottets förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 157, angående utfärdande af förnyad instruktion för
Rikets Ständers Revisorer öfver Riksgäldsverket;
N:o 158, angående utfärdande af ny instruktion för Rikets
Ständers Revisorer öfver Bankoverket;
N:o 159, angående utfärdande af instruktion för Rikets
Ständers Revisorer öfver Låne-Contoren i orterna;
N:o 160, angående utfärdande af ny ansvarighetslag för Ri¬
kets Ständers Fullmäktige i Banken;
N:o 161, angående utfärdande af ansvarighetslag för de af
Rikets Ständer förordnade Styrelse-ledamöter för Låne-Contoren
i orterna;
N:o 162, angående förändring af 4 § i Lagen för Rikets
Ständers Bank; och
N:o 163, angående ändring af 2 och 3 §§ i 3 Cap. Kyrko¬
lagen.
§ 11-
Föredrogs och bordlädes Utdrag, N:o 517, af Högloft. Ridder-
skapet och Adelns Protokoll denna dag, och inhemtades deraf, att
bemälde Riks-Stånd vid pröfning af Sammansatta Stats-, Lag-
samt Allmänna Besvärs och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o
53, med föranledande af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öfver
Utskottets Betänkande N:o 29, i fråga om ändring eller omarbe¬
tande af Landtmäteri-Instruktionen och Skiftes-stadgan m. m., af-
slagit Utskottets hemställan å sidan 2 samt inbjudit Preste- och
Bonde-Stånden att detta beslut biträda.
§ 12-
Upplästes och lades till handlingarna från de respekt. Med-
Stånden inkomna Protokolls-Utdrag, nemi. från Högloft. Ridder-
skapet och Adeln, Nrris 513 och 514; från Välloft. Borgare-Ståndet,
N:o 507; samt Hederv. Bonde-Ståndet, N:ris 534—541.
Ståndet åtskildes kl. 2I e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almqvist.
Den 14 November.
73»
Den 14 November.
Plenum kl. J6 e. m. ,
§ 1-
Justerades Protokollet för den 6 dennes e. m.
§ 2.
Fortsattes föredragningen af Committerades Betänkande, an¬
gående ifrågasatt allmän Pensionsinättning för Ecklesiastika tjen-
stemäns enkor och barn; hvarvid i ordningen förekom af det
bifogade Förslaget till Reglemente
§ 3. Godkändes.
§ 4-
Sedan Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt fästat uppmärk¬
samheten på det i denna § af första alternativet förekommande
tryckfel, att siffran 30 der å sista raden blifvit införd i stället
för 25, så blef denna § i både l:sta och 2:dra alternativet god¬
känd, med erinran om rättelse af ofvannämnde tryckfel.
§ 5. Godkändes.
§ 6'. Godkändes likaledes i såväl lista som 2:dra alterna¬
tivet: åberopande Ståndet, i afseende å denna, liksom 4 §:n, hvad
som vid 2:dra § blifvit beslutadt, rörande innehållet af den
underd. framställning, som bör till Kongl. Maj:t i ämnet aflåtas.
§§ 7—11 föredrogos, hvar efter annan, och godkändes.
§ 12-
Doctor Ternström, som härvid begärde ordet, yttrade: Ibland
pensionsberättigade nämnas här i 2 mom. “delegares efterlemnade
harn till fyllda 21 år“. Detta skulle jag vilja ha ändradt till:
delegares efterlemnade söner till fyllda 21 är och döttrar till dess
de träda i äktenskap. Det är val, ty värr! blott sällan ens sö¬
nerna vid den åldern kunna försörja sig sjelfva; men då myndig¬
hetsåldern för dem vid alla dylika pensionsinrättningar anses vara
terminus ad quem, så är derom intet vidare att säga. Hvad dött-
rarne dermot angår, så är denna terminus alltför knapp och kort.
740
Den 14 November.
Huru kunna de vid de åren anses vara försörjde? Hvilken fader
skulle under sådana vilkor vilja inträda såsom delegare i kassan.
Är han klok och har något att afsätta, så insätter han det väl
heldre i någon Sparbank eller annan kreditanstalt, der det när
som helst kan komma hans efter] efran de tillgodo. Men kunna
icke dessa välgrundade skäl göra sig gällande, hvarom jag har
föga hopp, emedan skål ofta är det, som minst talar i en Riks¬
församling, och godkännes ej den föreslagna förändringen, så yrkar
jag åtminstone: att döttrarnas rättighet till pensionstagande, i
analogi med myndighetsåldern, må utsträckas till fyllda 25 år, då
de, enligt lag, äro. myndiga.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt: Om ingen ålder bestäm¬
des för upphörandet af döttrarnes pensions-berättigande, så är
att befara, det afgifterna måste ännu vidare höjas för att kassan
skulle kunna fullgöra sina förbindelser; svårligen skulle de nu
föreslagna kunna hinna till. För öfrigt äro samma bestämmelser,
som här föreslås, gällande för Civil-Statens Enke- och Pupill-
Kassa, hvars Reglemente Committerade tagit till ledning vid
uppgörandet af detla förslag. Numera finnas äfven för qvinnan
flera tillfällen till försörjning än förut, och torde det i allmänhet,
icke blifva svårare för henne vid 21, än vid 25 års ålder, att
bereda sig bergning: åtminstone är hennes ställning temligen
enahanda vid såväl den ena, som den andra af dessa ålders¬
perioder.
Prosten Sondén: Pensions-Comitden, hvars arbete legat till
grund för detla förslag, och den kalkyl, hvarpå detta grundar sig,
hade föreslagit döttrarnes pensions-berättigande till 25 år; men
då källorna för Pensions-Comitéeus kalkyl ej voro så omfattande,
att man ansåg sig kunna bygga derpå med full säkerhet, trodde
man sig, för vinnandet af denna sednare egenskap, höra inskränka
döttrarnes pensions-berättigande till 21 år. Huru önskligt det
än kunde vara att få denna ålder utsträckt, bör man likväl med¬
gifva, att vid 21 år är den ålder förrunnen, hvarunder hjelp
bäst behöfves.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter denna §
blef af Ståndet godlcänd.
§ 13. Godkändes.
§ 14.
Doctor Ternström, som på begäran erhöll ordet, yttrade: I
denna §, som handlar om, när '‘pensionerätt förloras“, säges uti
1 morn., att det sker “då pensionär dör eller träder i äktenskap."
Att det sker, när pensionär dör, det behöfver icke sägas, emedan
Den 14 November.
741
det säger sig sjelf).. För att undvika hvad som stöter på ridicule,
föreslår jag, att orden: “dör eller“ måtte borttagas, så att det
helt enkelt heter: då pensionär träder i äktenskap.
Prosten Sondén: Vill man vidtaga den af den föregående
talaren tillstyrkta förändring, måste man äfven vara betänkt på,
hvilken lydelse då skall gifvas sednare delen af momentet; ty
tager man hort orden: “dör eller", så kan, såsom väl inses, åter¬
stoden af momentet icke förblifva oförändrad.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt: Skall man vidtaga någon
förändring med detta moment, tror jag att denna kan inskränka
sig dertill, att man omkastar orden i första delen af momentet
och i stället för: “Då pensionär dör eller träder i äklenskp",
låter det heta: Då pensionär träder i äktenskap eller dör. Men
härpå ligger dock ingen vigt.
Discussionen förklarades härmed slutad; hvarefter denna §
blef af Ståndet godkänd.
Öfriga §§, 15 — 42, föredrogos, hvar efter annan, och god¬
kändes.
Och uppdrog slutligen Ståndet åt Herrar Committerade att
uppsätta och till Ståndet inkomma med förslag till den under¬
dåniga skrifvelse i ämnet, som bör till Kongl. Maj:t allåtas.
Ståndet åtskildes kl. 6 e. m.
Ut supra
In fidem.
S. H. Almqvist.
742
Den 16 November.
Den 16 November.
Plenum kl. 1 e. m.
§ 1-
H. H. Erie-Biskopen ooh Talmannen tillkännagaf, att Talmans-
Confereus denna dag blifvit hållen för att beräkna dag för Riks¬
mötets afslutande ; och hade vid det i sådant hänseende gjorda
öfverslag af de ärender, som till behandling ännu återstå, befun¬
nits, att det hufvudsakliga arbetet hvilade på Expeditions-Utskot-
tet, samt att Riksdagen ej med någon visshet kunde antagas binna
afslutas förrän den 30 innevarande månad, eller möjligen en eller
annan dag förut.
§ 2.
Doctor Falck begärde ordet och yttrade : Som jag icke var
närvarande i nästföregående plenum, då föredragningen af Com-
mitterades Betänkande och förslag angående ifrågasatt allmän
Pensions-inrättning för Ecklesiastika tjenstemäns enkor och barn
fortsattes och afslutades, hade jag icke tillfälle att hembära Her¬
rar Committerade skyldig tacksamhet för det arbete de nedlagt
på denna vigtiga fråga, liksom jag icke heller hade tillfälle att
framställa mina enskilda tankar rörande en och annan § i be¬
rörda förslag. Sådant kan nu icke ske och är jemväl öfverflö¬
digt, sedan Ståndet redan fattat sitt beslut i ämnet; men då ifrå¬
gavarande förslag torde komma under öfverläggning i de serskilda
stiften, önskade jag, till kännedom för mina stiftsbröder, få i proto¬
kollet antecknadt, att jag inom Ståndet deltagit i behandlingen
endast af de två första §§:ua utaf Committerades förslag till Reg¬
lemente för Svenska presterskapets enke- och pupillkassa.
Doctor Sandberg: I likhet med den förgående talaren vill
jag anmäla, att jag icke nu öfvervarit hela föredragningen af
Committerades Betänkande angående en allmän pensionsinrättning för
Ecklesiastika tjenstemäns enkor och barn. Ehuru förslagets inne¬
håll är mig väl bekant, emedan jag, när andra göromål det med-
gifvit, deltagit i Committerades öfverläggningar, torde dock, af förut¬
nämnde anledning, nu tillåtas mig att uttala en betänklighet emot
tillägget vid det å sid. 4 i Betänkandet föreslagna stadgandet,
Den 16 November.
743
“att alla inom serskilda stift till förmån för enkor eller barn eller
“bådadera efter det stiftets ecklesiastika embets- och tjenstemän
“befintliga stiftelser, kassor och donationer förblifva orubbade un-
“der stiftens egen vård att användas för sina ändamål; stiftens
“medlemmar dock obetaget att i mån af minskade behof förmin-
“slca eller helt och hållet indraga de tillskott, hvilka de af egna
“medel lemna till dylika stiftelser.“ Uti första delen häraf instämmer
jag af allt hjerta; men kan deremot icke gilla ett tillägg, hvari¬
genom dessa enskilda stiftsinrättningar skulle kunna tillintetgöras.
De äro eller böra vara barmhertighetsanstalter, hvartill väl lottade
ledamöter af Preste-Ståndet under sin tjenstetid med något run-
deligare uppoffring bidraga till understöd åt mindre vällottade
embetsbrödors enkor och barn, hvilkas män och fäder under lifs¬
tiden af sina knappa inkomster icke kunnat åstadkomma några
större afgifter. En sådan inrättning hafva vi i Calmar, som, bör¬
jad 1841 och år 1845 af Kongl. Maj:t stadfästad, nu eger en
fond af 30,000 lt:dr. Denna barmhertighetsinrättning, af hvil¬
ken Adjunctens enka, hvars man i lifstiden erlagt i årsafgift
icke emot Biskopen, dock åtnjuter lika pension med Biskops-
enkan. — Denna inrättning är mig kär och det är, under förut¬
sättning af dess bibehållande, som jag för min del är serdeles an¬
gelägen att en större allmän Pensionsinrättning för Presterskapets
enkor och barn, byggd på fullt rättvisa bolags-grunder, måtte
komma till stånd.
Detta tillägg tyckes ingalunda vara nödvändigt, och för min
del skulle jag gerna önska att det icke blefve intaget i Betän¬
kandet.
Prosten Sondén: Med föranledande af de föregående talar-
nes yttranden, vill äfven jag i den nu till tals bragta frågan ora
en allmän pensionsinrättning för ecklesiastika tjenstemäns enkor
och barn göra en anmälan, nemligen att först i dag från Lunds
stift ingått hittills saknade uppgifter angående antalet och klas-
sificationen af de nuvarande enkorna inom samma stift, hvilka upp¬
gifter hafva den inverkan på beräkningen af de blifvande pen¬
sionernas medelbelopp, att detta bör upptagas till 281 i stället
för 283 R:dr. Jag vågar ock på grund häraf hemställa, huru¬
vida det icke må tillåtas Committerade att vidtaga den rättelse,
som af förenämnda förhållande bör blifva en följd.
D. II. Erke-Biskopen och Talmannen: Då Ståndet i detta
ämne redan fattat sitt beslut, fiuner jag detsamma nu icke kunna
till öfverläggning upptagas, och kan icke heller, på grund af ett
par föregående talares yttrande, framställa någon proposition, för
så vidt någon ändring i det fattade beslutet åsyftas. Deremot
kan jag vitsorda hvad Prosten Sondén anmält angående från
Lunds stift numera ingångna uppgifterna; och då dessa ingått,
sedan ärendet af Ståndet behandlades, lära Committerade vara
744
Ben 16 November.
oförhindrade att i det blifvande förslaget till underdånig skrif¬
velse i ämnet vidtaga de rättelser, som af berörda uppgifter kunna
föranledas, hvadan r.Utså något serskildt beslut derom nu icke
heller b.ehöfvér fattas.
§ 3.
Föredrogs ånyo meddéladt Utdrag, N:o 517, at Högloft. Rid¬
der skåpet och Adelns Protokoll den 14 dennes, och inhemtades
deraf, att bemälda Riks-Stånd vid pröfning af Sammansätta Stats-
Jiag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande
N:o 53, med föranledande af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut öf¬
ver Utskottets Betänkande N:o 29, i fråga om ändring eller om¬
arbetning af Liindtmäteri-Instruktionen och Skiftes-stadgan m. m.,
af Magi t Utskottets hemställan ä sidan 2 samt inbjudit Preste- och
Bonde-Stånden att detta beslut biträda.
På yrkande af Vice-Talmannen Biskop Annerstedt fann Stån¬
det för godt att, med frånträdande af sitt vid behandiing af före-
nämuda Utlåtande N:o 53 fattade beslut, för sin del antaga ifrå¬
gavarande inbjudning.
j? 4.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utslcottets Memorial N:o 223,
angående upphörande af ljuspenningar för Fullmäktige i Riks-
gälds-Conföret samt om bestämmande af beloppet dels af bemälde
Fullmäktiges arfvoden, dels af Riksgälds-Contorets embets- och
tjenstemäns samt vaktbetjentes aflöningsförmåner.
§ 5-
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Memorial lST:o 84, med vote-
rings-propositiouer i anledning af Riks-Stånden skiljaktiga beslut
vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 76, angående de
olika beslut, som hos Riks-Ständen fattats i fråga om Utskottets
Betänkande N:o 69, öfver motioner om arfsrätt för oäkta barn.
De föreslagna voteriugs-propositionerna godkändes.
§ 6.
Föredrogs ånj-o Lag-Utskottets Utlåtande N:o 85, i anledning
af gjorda anmärkningar och Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid
förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 68, om närmare be¬
stämmelse af sättet att vinna inteckning för nyttjanderätt till
fast. egendom.
Utskottets hemställan bifölls.
Den 16 November.
745
§ 7.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Utlåtande N:o 86, i anledning
af gjorda anmärkningar oell Riks-Ståndens skiljaktiga beslut vid
förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 32, öfver motioner om
förändrad lagstiftning angående förvaltning af omyndigs egendom,
äfvensom kontroll derå.
Utskottets anmälan å sid. 6 lades till handlingarna, och biföll
Ståndet den å sid. 7 gjorda hemställan.
Föredrogs och lades till handlingarna Constitutions-Utskottets
Memorial N:o 17, angående Talmannens i Bonde-Ståndet vägran
af proposition i fråga om votering i Förstärkt Stats-Utskott med
anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande ifrågasatt
kostnadsersättning för en del resor i tjensteärenden.
§ 9.
Anmäldes och bordlädes Lag-Ltskottets Memorial N:o 87,
med voterings-propositioner i anledning' af de olika beslut Riks-
Stånden fattat vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o
80, öfver gjorda anmärkningar oell skiljaktiga beslut i anledning
uf Utskottets Betänkande N:o 57, rörande motion om förändring
af Kongl. Förordningen, angående vissa föreskrifter till kyrkotuk¬
tens uppehållande, den 4 Maj 1855.
§ io.
Upplästes och lades till handlingarna från resp. Med-Stånden
ankomna Protokolls-Utdrag nemligen: från Högloft. Ridderskapet
och Adeln, N:is 515, 516 och 518; samt från Vallofl. Borgare-
Ståndet. N:is 502, 504—506, 508—511.
§ 11.
Ståndet, som nästlidne Lördag genom anslag blifvit kalladt
att i dag kl. 2 å Rikssalen sig infinna, afgick kl. |2 jemte de
öfrige Riks-Stånden till nämnde ställe, för att inhemta hvad Kongl.
Maj:t kunde täckas Rikets Ständer i nåder meddela.
Ut supra
In fidem
A. H. Almqvist.
746
Den 17 November.
Den 17 November.
Plenum kl. | 2 e. a
§ I-
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde af
Expeditions-Utskottet uppsatta förslag till Rikets Ständers under¬
dåniga skrifvelser:
Nio 165, angående rättighet för Kyrkoherden G. A. von
Zweigbergks enka, Maria Hasggren, att uppbära arrendet m. m.
af indragna Predikantsboställena Törnestorp och Hofstena Lunna¬
gården i Skaraborgs län;
N:o 166, i anledning Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, an¬
gående med Konungariket Belgien afsiutade traktater om upp¬
hörande af Scheldetulleu m. m.;
N:o 167, angående beviljadt understöd i anledning af den
staden Warberg öfvergångna eldsvåda.
§ 2.
Justerades Protokollen för den 7 dennes eftermiddagen samt
den 11 dennes kl, 12 på dagen,
§ 3.
Föredrogs och remitterades till Expeditions-Utskottet, för
iakttagande vid Riksdagsbeslutets uppsättande, Kongl. Maj:ts för-
lidne gårdag å Rikssalen meddelade nådiga svar i anledning af
åtskilliga utaf Rikets Ständer vid innevarande riksdag antagna
grundlags- och andra lagförändringar.
§ 4.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Memorial N:o 87, med voterings-
propositioner i anledning af de olika beslut Riks-Stånden fattat
Den 17 November.
747
vid förehafvande af Utskottets Utlåtande N:o 80, öfver gjorde
anmärkningar och skiljaktiga beslut i anledning af Utskottets
Betänkande N:o 57, rörande motion om förändring af Kongl.
Förordningen, angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens uppe¬
hållande, den 4 Maj 1855.
De föreslagna voterings-propositionerna blefvo af Preste-
Ståndet godkända.
§ 5.
Föredrogs och bordlädes Ståts-Utskottets Memorial N:o 232,
med förslag till ett stadgande uti det blifvande nya Reglementet
för Riksgälds-Contoret.
§ 6.
Upplästes och lades till handlingarna från resp. Med-Stånden
ankomne Protokolls-Utdrag, nemligen: från Vällojl. Borgare-
Ståndet, N:o 512, samt från Hederv. Bonde-Ståndet, N:is 542—547.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Älmqvist.
748
Den 18 November
Den 18 November.
Plenum kl. \ 2 e. m.
§ 1-
Justerades Protokollet för den 12 dennes.
§ 2-
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
förslag till underdånig skrifvelse N:o 164, i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition med förslag till ny Sjölag.
§ 3.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial Nio 232, med för¬
slag till ett stadgande uti blifvande nya Reglementet för Riks-
gälds-Contoret.
Godkändes.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes Stats-Utskottets nedannämnda Me¬
morial och Utlåtande:
N:o 224, med förslag till stadganden i Reglementet för
Riksgälds-Contoret, angående de med ordinarie stats-regleringen
gemenskap egande utgifter, de å Riksgälds-Contoret anvisade
kreditiver samt utgifterna för Riksdags- och Revisions-kostnader,
aflöningar och förvaltningskostnader; och
N:o 229, i anledning af erhållen återremiss å Memorialet
N:o 200, med förslag till de stadganden, angående Riksgälds-
Contorets skulder och fordringar, som böra införas i det nya
Reglementet för detta verk.
§ 5.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 40, i anledning
Den 18 November.
749
af återremiss af Utskottets Betänkande N:o 39, öfver väckta mo¬
tioner ont förändrade stadganden i afseende å frejdbetyg.
§ 6.
Föredrogos och godkändes följande förslag till §§ i Cleri Co-
mitialis Circulär, som vid innevarande riksdags slut kommer att
till samtlige Dom-Capitlen och presterskapet i riket utfärdas:
l:o Angående lekmannaverksamheten.
2:o Angående verkställd granskning af åtskilliga olika upp¬
lagor af de nya Prediko-texterna.
3:o Om förändrad organisation af Dom-Capitlen.
4:o Om anställande af utgångsexamina med de barn, som
lemna Folkskolan, och om betyg öfver deras kunskaper, flit och
uppförande.
5:o Om insamlingarna till understöd för den förföljda Christna
befolkningen i Syrien samt till anskaffande af kyrka för Svenska
Församligen i Paris.
6:o Meddelande på begäran af Comitén för Tysk-Fransyska
Evangeliska Missionen i Paris.
7:o Om beviljade Proste-tunnor.
8:o Om löneförhöjning åt Kapellpredikanter.
9:o Angående understöd af allmänna medel för kyrkobygg¬
nader.
§ 7.
Upplästes och lades till handlingarna följande från de resp.
Med-Ståriden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft.
Bidders/capet och Adeln, N:is 519—520; samt från Vällofl. Borgare-
Ståndet, Nlis 513—516.
Sfåndet åtskiljdes kl. 2 j e. m.
Ut supra
In fidem
H. H. Älmqvist.
750
Den 19 November.
Den 19 November.
Plenum kl. 2 e. m.
§ I-
Justerades Protokollet för den 13:de dennes eftermiddagen.
§ 2.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial Nio 224, med
förslag till stadganden i Reglementet för Riksgälds-Contoret, an¬
gående de med ordinarie stats regleringen gemenskap egande ut¬
gifter, de å Riksgälds-Contoret anvisade kreditiver samt; utgif¬
terna för Riksdags- och Revisions-kostnader, aflöningar och för¬
valtningskostnader.
Godkändes.
§ 3.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande Nio 229, i an¬
ledning af erhållen återremiss å Memorialet N;o 206, med förslag
till de stadganden, angående Riksgälds-Contorets skulder och
fordringar, som böra införas i det nya Reglementet för detta
verk.
Ansågs å Preste-Ståndets sida icke erfordra annan åtgärd
än att läggas till handlingarna.
§ 4.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-TJtskotteis Utlåtande N:o 40, i anledning af åter¬
remiss af Utskottets Betänkande N:o 39, öfver väckta motioner
om förändrade stadganden i afseende å frejdebetyg, äfvensom i
sammanhang dermed Utdrag, N:o 528, af Hederv. Bonde-Ståndets
Protokoll den 7 innevarande månad, innehållande, utom annat,
inbjudning till de öfrige Riks-Stånden att förena sig uti det af
Bonde-Ståndet vid pröfning af Sammansatta Utskottets ofvan-
berörda Betänkande N:o 39 fattade beslut.
Den 19 November.
751
Biskop Bring begärde ordet och yttrade: Då Utskottets i
förevarande Utlåtande framställda förslag är väsendtligen öfver¬
ensstämmande med Preste-Ståndets i saken fattade beslut och
af detsamma föranledt, hemställer jag, att Utskottets förslag
måtte varda af Ståndet godkändt.
Doctor Sandberg: Jag vill väl icke yrka afslag på Utskottets
ifrågavarande förslag, men bör dock erinra om det besynnerliga
deruti, att ett sådant förslag kunnat framläggas, då, sedan skyl¬
digheten att medföra pass upphäfdes, många klagomål förspordes
deröfver, att förrymda brottslingar skulle kunna utan minsta
hinder draga land och rike omkring. Hittills har man emeller¬
tid åtminstone kunnat hos kringstrykande fullkomligen okända
personer efterfråga prestbevis, men nu vill man införa förändring
äfven i detta afseende. De fördelar, hvilka Utskottet angifvit
såsom en följd af det ifrågavarande förslaget, kunna icke af mig
inses, utan fruktar jag tvärtom, att, om det antages. sådant icke
kommer att medföra förmån, hvarken för arbetsgifvare eller ar-
betssökare. I öfrigt instämmer jag med föregående talare.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter Ståndet,
med antagande af den å sidan 5 gjorda inbjudning, godkände
Utskottets i förevarande Betänkande N:o 40 framställda förslag;
och lades Bonde-Ståndets ofvannämnda inbjudning till handlin¬
garna.
§ 5.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Memorial Nio 41, angående ser¬
skildt arfvode åt den person, hvilken i egenskap af Sekreterare
biträdt Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet.
§ 6.
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets nedannämnda Me¬
rn ori al:
Nio 225, med förslag till stadganden i det nya Reglementet
för Riksgiilds-Contoret, angående det till Lida-åns upprensning
beviljade lån samt om anslaget till National-Museibyggnadens
inredning m. m.;
Nio 230, med förslag till stadganden i Riksgälds-Contorets
Reglemente, angående detta verks inkomster samt uppbörden och
redovisningen af dit ingående bevillnings- med flera medel, äf-
752 Den 19 November.
vensom rörande Riksgälds-Contorets Styrelse och den vid Kon¬
toret anställda betjening;
N:o 231, med förslag till pensionsstat vid Riksgälds-Contoret,
äfvensom expectansstat vid f. d. General-Assistans-Contoret;
N:o 233, angående serskilda gratificationer till åtskilliga at
Stats-Utskottets tjenstemän;
N:o 234, angående den uppriittade Riks-Staten.
N:o 235, angående den under innevarande riksdag verk¬
ställda stats-reglering samt den för Riksgälds-Contorets utgifter
erforderliga allmänna bevillning.
§ 7-
Upplästes och lades till handlingarna följande frun de resp-
Med-Stånden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft
Ridderskapet och Adeln, Näs 521—524; från Vällofi. Boryare-
Ståndet, N:o 517, samt från Hederv. tionde-Ståndet, Näs 548—551.
Ståndet åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almqvist.
Den
Den 20 November.
753
Den 20 November.
Plenum kl. ^ 2 e. tn.
§ I-
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskot-
tets förslag till följande Rikets Ständers underdåniga skrifvelser,
nemligen:
Nio 170, angående vilkoren för försäljning af bränvin och
andra brända eller distillerade spirituösa drycker;
N:o 171, angående fribrefsrätt för Pastors-embetena i riket;
N:o 172, angående föräDdrad anordning af bönegudstjensterna
i städerna;
N:o 173, angående förändring af lagens stadgande om
ränta; och
N:o 174, rörande undervisningen i elementarläroverken och
dermed sammanhängande ämnen.
§ 2.
Justerades Protokollen för den 14 dennes eftermiddagen.
§ a.
Pöredrogs ånyo och godkändes Stats-Utskottets Memorial N:o
225, med förslag till stadgande i det nya Reglementet för Riks-
gälds-Contoret, angående det till Lida-åns upprensning beviljade
lån samt om anslaget till Nationalmusei-bygguadens inredning m. m.
§ 4.
Pöredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial Nio 520, med för¬
slag till stadganden i Riksgälds-Contorets Reglemente, angående
detta verks inkomster samt uppbörden och redovisningen af dit
Hiigv. Preste-St. Fröt. 6:te Bandet. 48
754
Den 20 November.
ingående bevillning^- med flera medel, äfvensom rörande Riks-
gälds-Contorets Styrelse och den vid Contoret anställda betjening.
Godkändes.
§ 5-
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 231, med för¬
slag till pensions-stat vid Riksgälds-Contoret, äfvensom exspec-
tansstat vid f. d. General-Assistans-Contoret.
Utskottets hemställan bifölls.
§ 6.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial Nio 233, angående
serskilda gratificationer till åtskilliga af Stats-Utskottets tjen¬
stemän.
Prosten Sondén begärde ordet och yttrade: I fråga om en
af de utaf Utskottet här föreslagne gratificationer tillåter jag mig
att göra en anmärkning. Mig synes, såsom jag ock i min reser¬
vation redan anmärkt, att den ifrågaställda gratificationen åt den
för Riksgälds-verket rörande ärenden anställde Sekreterare vore
nog knapp. Hvar och en af Utskottets medlemmar, till och med
den yngste, har sig nogsamt bekant, huru träget arbete bemälde
Sekreterare haft. Han har utarbetat 83 Betänkanden om 129
ark. Från Utgifts-Afdelningen hafva aflatits 79 Betänkanden om
135 ark. Ehuru således Utskottets Sekreterare icke haft betyd¬
lig! mer att göra än Sekreteraren på Riksgälds-Afdelningen, har
dock den förre haft 500 R:dr i månaden, hvaremot den sednare
endast erhållit 400 R:dr i månaden. Anledningen hvarför För¬
stärkt Siats-Utskott icke ville bevilja mer än 400 R:dr lär varit
den, att denna aflöning varit den valiga. Men dervid är att märka
att serskildt vid sista riksdagen, utöfver det för Sekreteraren å
Riksgälds-Afdelningen bestämda arvodet, anvisades åt en person,
som å denna afdelning biträdde med upplysningar, en serskild
gratifikation af 2000 R:dr. Ett dylikt biträde har icke behöfts
vid denna riksdag, ty Sekreteraren å Riksgälds-Afdelningen har
både kunnat lemna nödiga upplysningar och med stor beredvil¬
lighet lemnat dylika. Om nu Rikets Ständer bevilja Sekretera¬
ren en gratification af 1,500 R:dr, har Statsverket ändock gjort
en besparing af 500 Rdr i förhållande till kostnaden vid sista
riksdag. Jag får på grund af hvad jag anfört hemställa, att
ifrågakomna gratification måtte bestämmas till 1,500 R:dr R;mt.
Contracts-Prosten Tegnér och Doctor Björkman instämde.
Den 20 November.
755
Riks-Archivarien Nordström: För min del kan jag ieke se,
huru det kan låta sig göra att, då det. en gång blifvit regleradt,
huru mycket Sekreteraren på Riksgälds-Afdelningen inom Stats¬
utskottet skall hafva i aflöning, 1111 deri vilja göra en eller annan
sorts förändring. Åtskilliga anmärkningar kunde dessutom må¬
hända göras vid det. sätt, hvarpå vissa delar af Reglementet för
Riksgälds-Contoret blifvit uppsatta, men hvilka jag dock nu icke
vill framställa. Exemplet från förra riksdagen är ej heller fullt,
exakt, emedan dåvarande Sekreteraren endast, erhöll en rund
summa i ett för allt, men ej, såsom den nuvarande, åtnjöt der¬
jemte ruånadtligt arfvode. Det ena med det andra föranlåter mig
att tillstjTka, att Utskottets föislag i nu ifrågavarande hänseende
må bibehållas oförändradt.
Prosten Ljunggren: Jag instämmer i allo med Prosten Son¬
dén. Då Preste-Ståndet, när frågan om afiöningen till Sekrete¬
raren på Riksgälds-Afdelningen första gången förevar, för sin del
bestämde den till 500 R:dr i månaden, så är det konsequent att
nu bevilja den ifrågasatta tillökningen i gratificationen åt. bemälde
Sekreterare. Han har, såsom redan är sagdt, haft betydligt ar¬
bete, hvilket icke varit mycket mindre än det som Utskottets
Sekreterare haft. Men Sekreteraren på Riksgälds-Afdelningen
har icke haft någon Notarie, då deremot den andre Sekreteraren
haft två Notarier. Jag anhåller derför, att Ståndet må bifalla
hvad Prosten Sondén föreslagit.
Professor Selander: Jag instämmer i allo med Prostarne
Sondén och Ljunggren och vill endast erinra derom, att om man
ock beviljar den ifrågaställda tillökningen i gratificationen till
Sekreteraren på Riksgälds-Afdelningen, man dock icke genom detta
beslut på något sätt förändrar hvad Rikets Ständer beslutat i
fråga om den månadtliga afiöningen till nämnde Sekreterare.
Contrakts-Prosten Tegnér: På sätt Ståndet finner af Memo¬
rialet har jag biträdt den reservation, som Prosten Sondén afgif-
vit beträffande den gratification, som blifvit föreslagen för den
för Riksgäldsverket rörande ärenden anställde Sekreteraren, och
jag har äfven i det af den ärade ledamoten nu afgifna yttrande
instämt. Jag ber likväl så vida få justera samma yttrande, att
jag är den yngste ledamoten af Stats-Utskottet, och som jag
varit anställd på Riksgälds-Afdelningen har jag haft tillräck¬
ligt tillfälle att. erfara, äfvensom jag kan bevittna Afdelnings-
Sekreterarens både synnerliga skicklighet och beredvillighet att
med erforderliga och nödiga upplysningar tillhandagå, så inom
Afdelningen, som i Plenum, hvarom förut blifvit yttradt. Hvad
slutligen vidkommer den af en föregående ärad talare, i allmänna
ordalag, antydda anmärkning mot ett och annat i Reglementet
för Riksgälds-Contoret, ber jag endast få genmäla, att, om anled¬
756
Den 20 November.
ning dertill förefinnes, skulden derföre då ieke bör debiteras Se¬
kreteraren ensam, utan delas främst af ledamöterna på Afdelnin¬
gen, och sedan i Utskottet. Emedlertid förundrar det mig, att
ingen anmärkning afhördes då Reglementet var under öfverlägg¬
ning, och jag beklagar, att den värde Fullmäktigen, som sjelf skall
tillämpa detta Reglemente, undandrog och förnekade det den full¬
ändning, som hans skarpsinne och erfarenhet säkerligen varit mäk¬
tiga deråt gifva.
Efter dermed afslutad discussion blef Memorialet uppå derom
gjord proposition bifallet med den ändring, att gratificationsbe-
loppet till den för Riksgäldsverket rörande ärenden anställde Sekre¬
teraren höjdes från 1,000 till 1,500 R:dr, hvarefter slutsumman
borde rättas.
§ 7.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 234, angående
den upprättade nya Riks-staten.
Utskottets hemställan godkändes.
§ 8.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 235, angående
den under innevarande Riksdag verkställda statsreglering samt den
för Riksgälds-Contorets utgifter erforderliga allmänna bevillning.
Godkändes.
§ 9-
Yid förnyad föredragning bifölls Sammansatta Lag- samt All¬
männa Besvärs och Ekonomi-Utskottets Memorial Rio 41, angående
serskildt arvode åt den person, hvilken i egenskap af Sekrete¬
rare biträd! Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet.
§ 10-
Föredrogs och bordlädes Committerades förslag till Preste-
Ståndets underdåniga skrifvelse, angående Pensionsinrättning för
ecklesiatiska tjenstemäns enkor och barn.
§ 11.
Upplästes och lades till handlingarna från de resp. Med-
Stånden inkomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Böglojl. Ridder-
Den 20 November.
757
skåpet och Adeln, K:o 525; fr ån Vällofl. Bor g are-Ståndet, Nio 518 ;
och från Hedervärda Ti onde-Ståndet, N:o 552-557.
§ 12-
Upplästes till justering och godkändes följande paragrafer i
Cleri Comitialis blifvande Circulär, nemligen:
a) angående ändring af 2 och 3 §§ 23 Capitlet Kyrkolagen;
b) angående fribrefsrätt för Pastors-embetena i Riket;
c) angående reseersättning och dagtraktamente till Ordföran¬
den och Ledamöterne uti nämnderna för reglering af Prester¬
skapets aflöning m. m.; samt
d) om kostnadsersättning till militäre, civile och eeklesia-
stike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden.
Ståndet åtskildes kl. ^3 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almqvist.
Den 21 November.
Plenum kl. 1 e. m.
§ 1-
Justerades Protokollen för den 16 och 17 dennes.
§ 2.
Pöredrogs ånyo Committerades förslag till Preste-Ståndets un¬
derdåniga skrifvelse, angående Pensions-inrättning för Ecklesia-
stike tjenstemäns enkor och barn.
758
Den 21 November.
Prosten Westerlund begärde dervid ordet och yttrade: Jag
tillåter mig att göra en anmärkning vid ifrågavarande skrifvelse-
förslag. Det är nemligen icke sagdt, till hvilken klass skollä¬
rare, som hafva prsebenden, böra hänföras. Man har visserligen
yttrat, då jag förut gjort uppmärksam på denna brist i förslaget,
att prsebendarierna höra till samma klass som den skulle till¬
höra hvilken vore Pastor i praebendet utan att dermed förena
någon skollärarebefattning. Men det är väl icke otvetydigt, att
förhållandet är sådant, ty man kan ju ock säga, att prasbenda-
rien, såsom elementarläroverks-lärare, icke har rättighet att
blifva delegare uti ifrågavarande pensions-inrättning. Men då
Preste Ståndet troligtvis icke hyser sistberörde mening, får jag
föreslå, att i skrifvelseförslaget må göras ett tillägg med upplys¬
ning, till hvilken klass en prsebendarie må anses höra.
Doctor Sandberg erinrade om hvad han förut yttrat, rörande
redan i Stiften varande pensions-inrättningar, och uttalade sin
önskan om ett tillägg, som betryggade deras fortvaro.
Prosten Sundéli: Då jag för min del högeligen åstundar, att
alla anledningar till invändningar, som skola kunna göras i det
ena eller andra stiftet mot ifrågavarande förslag till pensions-
reglemente, må, såvidt möjligt är, redan här undanrödjas, så får
jag understödja de af Prosten Westerlund och Doctor Sandberg
väckta förslag. Med afseende å hvad Doctor Sandberg yttrat
vill jag blott anmärka, att det väl är tydligt, att ett af Kongl.
Maj:t sanktioneradt reglemente för en eller annan pensionsin-
rättning icke kan anses vara upphäfdt utan Kongl. Maj:ts spe¬
ciella tillåtelse; men, då någon t. ex. af Kalmar stifts presterlige
ledamöter skulle kunna tro, att deras pensionsförening tacite
upphäfdes genom Kongl. Maj:ts godkännade af ifrågavarande för¬
slag till pensionsreglemente, men något sådant icke varit ifråga¬
satt eller kunnat ifrågasättas, så får jag, såsom redan sagdt är,
tillstyrka, att det af Doctor Sandberg ifrågaställa tillägg må
antagas.
Efter dermed afslutad discussion blef uppå derom gjord pro¬
position skrifvelseförslaget återlemnadt till Committerade för att
fullständigas i det syfte, som under discussionen blifvit ifrågasatt.
§ 3.
Eöredrogs Expeditions-Utshottets förslag N:o 169 till Rikets
Ständers underdånig skrifvelse angående regleringen af utgifterna
under Riks-Statens Åttonde Hufvudtitel.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt, erhöll på begäran ordet
och yttrade: Jag har genomgått Ridderskapet och Adelns ser¬
skilda beslut i detta ärende och funnit, att det är till sitt inne¬
håll alldeles öfverensstämmande med hvad Preste-Ståndet. i frå¬
gan beslutat. Men vid sådant förhållande får jag hemställa, att
Den 21 November.
759
Preste-Ståndet måtte omfatta Ridderskapet och Adelns beslut,
sådant det blifvit af bemälde Riks-Stånd formuleradt, på det
att båda Ståndens beslut måtte blifva lill ordalydelsen alldeles
lika, emedan annars måhända nya olägenheter och svårigheter
skulle kunna uppstå.
Ståndet godkände derefter detta skrifvelse-förslag jemte der¬
vid fogade tabeller, med den förändring, att det i tabellen Litt.
D. upptagna reservations-anslag af 30,000 R dr till löneförbättring
åt Comministrar, Kapellpredikanter m. fl. derifrån borrttogs och
Öfverflyttades till tabellen Litt. C., och skulle såväl nämnde
tabeller som ock den i sjelfva skrifvelse-förslaget förekommande
slutsumma i enlighet härmed rättas.
§ 4-
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utslcottets
förslag till följande Rikets Ständers underdåniga skrifvelser,
nemligen:
N:o 168, angående regleringen af utgifterna under Riks-
StateDs Sjunde Hufvudtitel;
N:o 175, angående stats-bidrag för vägars anläggning och
förbättring, bro- och hamnbyggnader samt kanaler, äfvensom
sjösänkningar och andra vattenaftappuingsföretag m. fl. dylika
föremål; och
ILo 176, angående allmänna vilkor och stadganden i afse¬
ende på de under denna riksdag beviljade statsbidrag för väg-
anläggningar och vägförbättringar, bro- och hamnbygnader samt
vattenkommunikatiouer m. m.
§ 5.
Föredrogs Utdrag, N:o 531, af Höglo fl. Ridderskapet och
Adelns Protokoll denna dag, innehållande dels bemälda Riks-
Stånds vid föredragning af Stats-Utskottets Memorial N:o 234,
angående den upprättade nya Riks-Staten, fattade beslut, hvar¬
igenom nämnde Memorial blifvit lagdt till handlingarna med be¬
myndigande för Herr Landtmarskalken och Herrar Talmän att
underskrifva Riks-Staten för att sedermera till Kongl. Maj:t i
underdånighet öfverlemnas; hvarjemte och sedan upplyst blifvit,
att Stats-Utskottet i den nya Riks-Staten på Åttonde Hufvud-
titelns ordinarie stat uppfört det till löneförbättring åt Commi¬
nistrar och Kapellpredikanter m. fl. af Rikets Ständer beviljade
reservations-anslag af 30,000 R:dr, Ridderskapet och Adeln god¬
känt denna åtgärd; dels inbjudning till Preste-Ståndet att i sist-
berörda beslut sig med Ridderskapet och Adeln förena,
760
Den 21 November.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt, erhöll på begäran ordet
och yttrade: Jag får tillstyrka, att Preste-Ståndet redan i dag
antager ifrågavarande inbjudning och det så mycket heller, som
Preste-Ståndet genom sitt biträdande af' Ridderskapet och Adelns
fattade beslut vid behandlingen af Expeditions-Utskottets skrifvelse-
förslag angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Åttonde Hufvudtitel mäste antagas godkänna jemväl Ridderska-
pet och Adelns i inbjudningen omförmälda beslut, hvilket af
förstberörda beslut är ett nödvändigt corollarium.
Derefter blef denna inbjudning af Preste-Ståndet antagen.
§ 6.
Föredrogos nu ånyo de återstående punkterna N:is 16, 24,
25 och 26 af Ståndets Enskilda Utskotts Lag-Afdelnings Utlå¬
tande N:o 2, rörande ifrågasatt nytt formulär för prestbevis och
dermed sammanhängande föreskrifter, äfvensom underdånigt för¬
slag om i en församling kyrkoskrifne, men sedan der icke vi¬
dare befintliga personers afförande ur Husförhörsbok, samt ytter¬
ligare åtgärder till förekommande deraf, att personer, och ser¬
skildt sjömän, må kunna undandraga sig behörig kyrko- och
mantalsskrifning m. m.
Doctor Schram erhöll på begäran ordet och yttrade: Hvad
angår de till afgörande inom det Högv. Ståndet här förut upp¬
skjutna momenterna 24, 25 och 26 af Lag-Afdelningens ifråga¬
varande Betänkande N:o 2; så torde om dem lämpligast böra
beslutas, sedan det Högv. Ståndet först fått granska och antaga
den bästa möjliga uppställningen af de 4 betyg-formulären, som
äro Betänkandet bilagde, N:is 2—5. Men hvad deremot Lag-
Afdelningen yttrat och hemställt i Betänkandets jemväl upp¬
skjutna 16:de moment; så lärer väl detsamma nu först böra
serskildt behandlas, till besluts fattande derom. Oförändradt kan
då detsamma mom. numera icke alls antagas, sedan, efter dess
affättande, Rikets Ständer för deras del beslutat en författning,
som emot förr alldeles förändrar presterskapets skyldighet att
framdeles meddela frejdebetyg. Jag har derföre till lättnad föl¬
en blifvande diseussion och derpå följande beslut, uppsatt och
beder att här nu få uppläsa samt tili pröfning framställa ett
alldeles förändradt förslag, i stället för Lag-Afdelningens i mom.
16, rörande så väl vitsord om frejd, som om de kyrkliga for¬
hållanden, dem det enligt nya författningen blef ve presterskapets
förbindelse att omförmäla. Mitt förslag i dess första del är af
denna lydelse:
“Sedan Rikets Ständer för deras del beslutat, och derest
Kongl. Maj:t finner för godt i nåder gilla och stadfästa en sådan
författning, “att i de fall. då enligt serskilda författningar det
Den 21 November.
761
“ar presterskapet anbefaldt att meddela betyg om personers
“frejd, dermed allenast förstås intyg, huruvida den ifrågavarande
“personen, vid den tid då frejdebetyget meddelas, är genom
“Domstols Utslag, deri ändring ej skett, dömd medborgerligt förtro¬
ende förlustig för alltid eller på viss tid, i hvilket sistnämnda fall
“betyget skall innehålla uppgift, när utslaget blifvit gifvet; sko¬
jande prestbevis, som vid afflyttning ur församling meddelas,
“med afseende å kyrkotukten innehålla, huruvida den ifråga¬
varande personen då ur, till följd af begånget brott, från del¬
aktighet i den heliga nattvarden utestängd, eller enligt Kyrko-
“lagen varnad att derifrån sig afhålla, eller underkastad sådan
“kyrkotukt, som enligt Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862
“af Kyrko-Kåd utöfvas“; så torde allt hvad Chefen för Kongl.
Statistiska Central-Byrån, om betygsgradationer för frejd i prest¬
bevis, enligt hvad hittills allmännast varit Öiiigt, i sitt Embets-
memorial anfört och föreslagit, då mera få anses blifva utan all
praktisk tillämplighet. Presterskapet skulle nemligen då ej vi¬
dare ega att hvarken i flyttningsbevis, ej heller i de hittills
brukliga blott frejdebetygen, yttra annat än blott och bart ett in¬
tygande om en person ifråga, att densamma genom domstols laga
kraftvunua utslag blifvit dömd medborgerligt förtroende förlustig
lör alltid eller för viss tid. Lämpligast torde då ock rubriken:
“Frejdén“, på 16:de raden i Lag-Afdelningens uppgjorda formulär
till flyttningsbevis, blott med prsepositionen “Om" derframför,
kunna bibehållas, med vitsordande derefter af det vanfrejdade
förhållandet med dem, som blifvit dömda medborgerligt förtroende
förlustiga. Slutligen skulle ock å dessa 3:ne rader 16, 17 och
18 blifva för presterskapet lämpligt tillfälle lemnadt, att i kyrk¬
ligt afseende intyga och upplysa, om och hvarföre en person vore
underkastad sådan kyrkotukt, som, enligt Kongl. Förordningen
den 21 Mars 1862 af Kyrkoråd utöfvas. Körande laga hinder
för nattvardens begående, enligt Kongl. Förordningen de 4 Maj
1855, eller afrådande derifrån enligt Kongl. Kyrkolagen, är för
öfrigt utrymme beredt för anteckningar å 13:de, 14:de och 15:de
raderna i Lag-Afdelningens framlagda formulär till flyttnings¬
betyg. Till hvad i detta afseende härofvan sålunda föreslaget
är, tillstyrkes Högv. Preste-Ståndet,
att i underdånighet, anhålla om Kongl. Maj:ts nådiga
bifall.41
I dess andra och alternativa del, lyder mitt vördsamma
förslag nu sålunda:
“Men skulle Kongl. Maj:t ej pröfva skäligt, att i nåder god¬
känna Rikets Ständers ofvanomförmälda underdåniga förslag,
rörande presterskapets härefter utfärdande frejdebetyg, utan för¬
hållandet dermed komme att förblifva vid hvad derom hittills
stadgadt och öfligt varit; så bör Preste-Ståndet utbedja sig, att
derom nu få i underdånighet anföra följande. Omdömena om
762
Den 21 November.
frejd, hvilka aldrig böra få af presterskapet med blott tecken
och förkortningar angifvas, hvarken i husförhörsböckerna eller i
ilyttningsbetygen, utan skola i afseende på serskilda förhållanden
och brott, hvarföre den flyttande blifvit, dömd medborgerligt för¬
troende förlustig för kortare, längre eller all tid, med orsaken
dertill, alltid tydeligen antecknas och utskrifvas, och har, i stället
för de i Memorialet föreslagna betyg-gradationerna: “Hedrande*,
“God* och Oklandrad“, Preste-Ståndet, i närmaste likhet med
dem, Kyrkolags-Comitéen föreslagit, nemligen “välkänd“, “ärlig*
och “oklandrad*, funnit de antagligaste vara följande trenne:
*god“, “årlig* och “olclandrad.“ Preste-Ståndet torde derföre
höra anhålla alternativt,
att detta förslag, i fall af nådigt afslag å det förra,
måtte af Kongl. Maj:t i nåder godkännas.'*
I afseende på uppställningen af flyttnings-formuläret K:o 2,
eller den öppna, af Lag-Afdelniugen framlagda formulär-blanketten
till flyttningsbetyg; så är dervid, utom hvad jag derom nyss
anmärkt i afseende på rubriken till 16:de raden, att den borde
heta: *Om frejdén“, enligt mitt förmenande och förslag intet
annat att till rättelse iakttaga, än att å 13:de raden tecknet: “,
hvilket, genom misstryck tillkommet, skulle kunna missförstås,
såsom hänvisade det till begagnande deraf alldeles samma ord:
“bevistat*, som står midt deröfver på 12:te raden, bör utgå och
ersättas blott med en linea framför rubriken, hvilken indrages
litet längre in på raden, så att der, framför *H. H. Nattvard*,
må kunna tillskrifvas något af orden: “Till*, “Från* eller “Be¬
gick*, allt efter omständigheterna.
För öfrigt har jag, sedan alla 4 Riks-Stånden nyligen gillat
Lag- och Ekonomi-Utskottets förslag till författning om prest¬
betyg, rörande frejd, förmodat, att det Högv. Ståndet borde finna
nödigt och lämpligt, att, med någon förändring i profformulär-
exemplaren med olika praktiska exempel, huru så väl frejdén i
borgerligt hänseende, eller rättare vanfrejden, enligt nya författ-
ninggförslaget, derom, såsom ock hvad emot frejdén i hjrligt-
diMiplinärt afseende enligt samma författning och på grund af
Kyrkolag och andra nådiga Förordningar må vara att anmärka,
kan af presterskapet komma att i flyttningsbetyg vitsordas, —
också framlägga och till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning under¬
ställa serskilda exempel både under rubriken: “äktenskap* och
vid den om “nattvarden* samt “om frejdén“, alltsammans så väl
i fullt kyrklig öfverensstämmelse med den af Ständerna nyss,
och efter det Lag-Afdelningen afgifvit sitt betänkande och prof-
exomplar af prestbetyg, antagna och hos Kongl. Maj:t föreslagna
författningen om frejdebetyg, som ock i en mera logisk följd för
exemplena under hvardera af de ofvannämnda rubrikerna. I
detta afseende anhåller jag att här nu också få äran uppläsa och
Den 21 November.
763
delgifva följande vördsamma förslag till ändringar och tillägg uti
profexemplena ä Lag- Af delningens förslag dertill, Bil. N:is 4 och 5.
Baderna 1 — 5 i Utflyttnings-betyget bibehållas oförändrade.
Till raderna 6—8 tilläggas ytterligare exempel: efter pälysning
ledig, efter att hafva i lönskaläge 2:ne gånger sig förbrutit:
eller: efter pälysning ledig, och är moder för 3:ne i lönska¬
läge framfödda oäkta barn.
Till raderna 13—15 föreslås följande förändring och omställning
af exemplena: Begick H. H. Nattvard sednast den 20 Juli
1857; eller Till H. H. Nattvard ännu ej admitterad, såsom
för ung (eller: för bristande christendomskunskap, eller enär
han, efter likväl erhållen nattvardsberedelse, dock vägrar att
erkänna sanningen i var Evang. Lutherska Ghristendomslära
och fördenskull ej kunnat conjirmeras; eller: enär han, såsom
Baptist, vägrat, att af vår kyrkas Lärare dertill beredas och
conjirmeras; eller Till H. H. Nattvard tills vidare oberät¬
tigad, då han, som, behörigen confirmerad, sednast den 3 Sept.
1856 begick nattvarden, år 1857 antagit Baptismens villolära
och ännu föraktar vår kyrkas heliga Sacrament och ordning;
eller: såsom dömd för horsbrott (dråp, stöld o. s. v.) ännu
icke undergått enJcild skrift, enligt JLongl. Kungörel,sen den
4 Maj 1855); eller: Från H. H. Nattvard, sednast den 20
Juli 1847 begången, varnad att sig afhålla, för fortfarande
obotfärdighet uti ett allmänt veterligt och förargelseväckande
lefverne, i dryckenskap (hat, bitterhet, våldsamhet, otukt m. m.),
Pä raderna 16 —18 föreslås denna förändring med exemplena:
Om frejdén i borgerligt hänseende intet att anmärka; eller:
anmärkes, att personen, enligt den 17 October detta år laga
kraftvunnet utslag af den 6 förutgångna Augusti, är för stöld
(o. a. d.J dömd medborgerligt förtroende förlustig under fem
(6) års tid; eller: genom domstols utslag, deri ändring ej skett,
är han för mordbrand (mened m. m.) dömd medborgerligt för¬
troende för alltid förlustig; eller: Om frejdén i kyrkligt hän¬
seende anmärkes, att personen inför Kyrko-Rådet härstädes
(eller i N. N. församling) erhållit varning för oskick vid (för¬
summelse af) Oudstjensten; eller: för utebhfvande från Läs-
förhör; eller: för olydnad mot Föräldrar; eller: för fortsatt
otuktig t lefverne; eller: för vårdslösad barnauppfostran; eller:
för oenighet i äktenskapet; eller: att han inför Pastors-
Embetet härstädes (eller i N. N Församling) redan erhållit
l:a (2:dra) varningen för oenighet i äktenskapet.
Baderna 19—22 förblifva oförändrade, såsom de i Lag-Afdeluin-
gens profexemplar äro tryckte.
Slutligen torde a tergo på profexoinplaret till flyttningsbetyg
åtryckas följande: “I händelse Kongl. Maj:t icke skulle i nåder
“godkänna den af Bikets Ständer föreslagna nya lagstiftningen
764
Den 21 November.
“om frejdebetygens utfärdande, lära profexemplen på frejd, enligt
“nuvarande och oförändradt fortfarande förhållanden, böra blifva:
“Om frejdén vitsordas, att den är god (ärlig, ohlandrad); eller:
“att personen enligt N. N. Tings, Härads, Hofrätts Utslag den 5
'■'■Mars 1840 är dömd och stajfad för första (l:a) (3:a) resan stöld
“ (snatteri) o. s. v.
A formulärexemplaret för tillfälliga prestattester, Lag-Afdel-
ningens Bil. N:o 5, föreslås följande förändring i exemplena:
Baderna 1—2 böra bli oförändrade.
I 3:dje raden tillägges: eller förhindrad, till dess han, dömd för
stöld, har, enligt Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1855, under¬
gått enskild skrift.
A raderna 4 och 5 ändras exemplen sålunda: samt till frejdén
utan anmärkning; eller: dömd medborgerligt förtroende förlustig
för alltid, för 5, 10 år m. m. och till ingående etc. såsom
å prof-formuläret.
Baderna 6 och 7 hli oförändrade.
Artalet bör ändras till 1865.
Biks-Archivarien Nordström : Jag får erinra om Bikets Stän¬
ders fattade beslut i afseende på de så kallade frejdebetygens
blifvande innehåll äfvensom att, om berörde beslut vinner Kongl.
Maj:ts nådiga bifall, det är nödvändigt, att formulärerna för de
af presterskapet utfärdade betyg derefter måste rättas. Då nu
emellertid Doctor Schrams nu upplästa förslag synes mig inne¬
hålla åtskiligt, som icke står i full harmoni med hvad Bikets
Ständer beslutat angående frejdebetygens innehåll, men jag dock
icke för när närvarande är i tillfälle att närmare granska be¬
rörde förslag, får jag anhålla att detsamma nu icke måtte till
afgörande företagas, utan hvila på bordet till en annan dag, på
det att man må komma i tillfälle att taga detsamma i vidare
öfvervägande.
Doctor Schram : Då de förslag till förändringar i Lag-Afdel-
ningens Betänkande, hvilka jag här nyss framlagt både i afseende
på mom. 16 samt mom. 26 och i de begge prolexempel-formulärer
i Bilagorna 4 och 5, äro både af H. H. Talmannen föreslagna och af
Stånds-ledamöter för öfrigt begärda på bordet, till vidare behandling
en annan dag; så torde det vara alldeles öfveirflödigt, att denna
gång mera orda om deras innehåll eller taga dem i försvar. Jag
lärer dock böra anmärka, att den högtvärderade talare, som emot
deras lämplighet här nyss yttrat så skarpa tvifvelsmål, tydeligen
har betraktat alla dessa frågor blott och bart ifrån den juridiska
ståndpunkten, enligt hvilken prest visserligen ej skulle framdeles
ega rätt att i sina attester afgifva annat, än blott det negativa
Den 21 November.
765
vitsord, att personen i fråga vore dömd medborgerligt förtroende
förlustig, derest den nya frejdebetygs-författningen oek blefve af
Kongl. Maj:t i nåder gillad och kungjord till efterlefnad, hvilket
dock ännu ej skett. Men den värde anmärkaren har dock all¬
deles förbisett, att saken också har en för hela samhället och
dess christeliga kyrkotukt djupt ingripande betydelse. Ty för¬
fattningen åsyftar ju ock med de tydligaste ord och förbehåller
presterskapet rättigheten samt ålägger det skyldigheten, att om
utflyttande personer, till deras nya själasörjares kännedom och
andeliga vård samt kyrkodisciplinariska åtgärder, intyga och vits¬
orda, l:o om de, till följd af brott, äro från delaktighet af den
heliga nattvarden utestängda, 2:o om de enligt Kyrkolagen äro
varnade, att derifrån sig afhålla, eller 3:o om de äro underka¬
stade sådan kyrkotukt, som enligt Kongl. Förordningen den 21
Mars 1862 af Kyrkoråd utöfvas. På alla dessa rent kyrkliga
omständigheter, som, enligt den nyföreslagna frejde-författningen,
ju blefve presterskapets skyldighet att i flyttningsbetygen vits¬
orda, har nu ock jag, såsom vederbort, sökt att i de, med mera
logiskt sammanhang i uppställningen, valda praktiska exemplen,
än i dem, som Lag-Afdelningen före kännedomen om författnings-
förslaget om frejdebevis, i Bilagorna 4 och 5 framlagt såsom
profexempel, fästa Högv. Ståndets serskilda uppmärksamhet, för
att ock, till någon framtida ledning, komma det hemmavarande
presterskapet till godo.
Doctor Sandberg: Då frågan nu icke kommer att afgöras,
skulle jag vilja hemställa till vederbörande, om icke uppmärk¬
samheten hör fästas jemväl derpå, att presterskapet må få före¬
skrift hurudana betyg det, bör utfärda för sådana, som, förrän
den nya författningen, angående frejdebetyg, tillämpas, blifvit till
frejdén mer eller mindre graverade. Så vet man till exempel,
att gemenskapen af krigsfolket till lands och sjös skall, för att
komma i åtnjutande af pension, förete prestbevis, innehållande
fullständiga uppgifter om den pensionssökandes frejd. Månne
det blir tillräckligt att i dessa och andra dylika fall endast in¬
tyga, huruvida en person blifvit dömd förlustig medborgerligt för¬
troende för alltid eller för viss tid?
Prosten Sondén : Äfven jag anhåller att få fästa uppmärk¬
samheten på en omständighet, i fråga hvarom Preste-Ståndet
torde böra erhålla bestämda förhållningsordres. Såsom bekant
är hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, att frejdebetyg en¬
dast skall innehålla upplysning, huruvida den uti betyget om-
förmälde personen vid den tid då frejdebetyget meddelas, är ge¬
nom domstols utslag, deri ändring ej skett, dömd medborgerligt
förtroende förlustig för alltid eller för viss tid. Om nu en per¬
son, som förrän det tillämpas, att frejdebetyg endast skola inne¬
hålla uppgifter i nämnde hänseende, blifvit dömd för något väl
766
Den 21 November.
vanfrejdande brott, men dock icke så svårt, att det medför för¬
lust af medborgerligt förtroende för all tid eller viss tid, begär
frejdebetyg, skall detta, när det utfärdas, efter det frejdebetygen
erhållit nu ifrågaställda förändrade uppställning, innehålla upp¬
gift om det af honom förut begångna brott eller derom iakttaga
tystlåtenhet? Jag skulle tro att äfven i denna omständighet en
bestämd föreskrift bör presterskapet meddelas.
Doctor Schram: Till en början må här ånyo erinras, att
Lag-Afdelningens Betänkande, med betygformulär samt serskilda
profblad med exmpel derpå, huru betygblanketterna komme att
praktiskt tillämpas och användas, alltsammans var uppgjordt,
tryckt och utdeladt i Högv. Ståndet, redan innan Lag- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande, rörande den nya lagstiftningen
om frejdebetyg, kommit Ständerna tillhanda. Hvad i det sednare
härom föreslaget var, kunde således omöjligen vara hvarken kändt
eller afsedt vid författandet af det förra. Åtminstone var då
ännu aldrig något faladt än mindre stadgadt om förbud emot
alla positiva frejdebetyg, såsom likväl nu nyligen derom blifvit
vid riksdagen föreslaget och beslutadt. Hen i anledning af de
betänkligheter och interpellationer serskildt till mig, såsom den
der författat och nedskrifvit Lag-Afdelningens ifrågavarande Be¬
tänkande, hvilka af den förste och siste bland sednaste 3:ne ta-
larne här nu blifvit yttradt, med önskad förklaring af mig, dels
huru presterskapet, om den nya frejdebetygs-författningen blefve
stadfästad, skulle bära sig åt, för att, under det då blifvande
förbudet emot positiva frejdebetyg, dock kunna uppfylla sådana
författningars nu gällande föreskrift, som fordra bestämdt af
presterskapet vitsord, om personers frejd är ärlig eller ej, till
exempel för att någon må kunna till krigstjenst blifva antagen
m. m. samt för rättighet att fortfarande få uppbära pensioner,
såsom i många pensionsreglementen stadgadt är m. m., dels ock
hvad om dem, som längre tid tillbaka, innan nya strafflagen
komme att utfärdas, varit dömde för vanfrejdande brott, af prester¬
skapet betygas skulle, enär jemväl sådana personer syntes böra,
lika med enahanda brottslingar emot den nya lagen, återfå efter
viss tid medborgerligt förtroende; har jag visserligen mycket
svårt att härpå kunna lemna något tillfredsställande eller upp¬
lysande svar, destomera som jag sjelf delar dessa högaktade
Ståndsbröders tveksamhet och bekymmer, utan att ännu hafva
kunnat lösa dem för mig sjelf. Jag hade älskat tro, att för alla
andra, som icke mistat medborgerligt förtroende, man borde ega
att intyga åtminstone motsatsen, eller att “o»( frejdén*■ intet vore
att anmärka. Eör öfrigt är jag fullt öfvertygad derom, att på
alla de många omständigheterna härvid nog kommer att af Rege¬
ringens ledamöter fästas allt möjligt afseende, så att jemväl både
Landtförsvars- och Sjö-ministrarne icke läia undgå att i afseende
både på nödvändigheten att antaga endast ärligt folk i Kronans
Den 21 November.
767
tjenst, såsom det ännu är anbefalldt, och på vilkoret af det af¬
skedade manskapets ärliga uppförande för rättigheten att fort¬
farande få åtnjuta pensioner, taga alla med frejdebetygen i sam¬
manhang stående förhållanden i samvetsgrannaste pröfning. Men
skulle oek, hvad jag betviflar, den nya frejdebetygs-författningen
komma att alldeles oförändrad af Kongl. Maj:t antagas och inga
serskilda nådiga föreslcifter i de här i dag redan anmärkta af-
seendena derjemte blifva presterskapet till efterrättelse meddelade,
så hafva Rikets Ständer sjelfva skulden till alla, af de blifvande
nya frejdebetygen härflytande, olägenheterna, som ju längre dess
mera skola framkallas af ifrågavarande lagstiftning. En under¬
dånig framställning äfven i det anmärkta afseendet att af Kongl.
Maj:t äfven fä någon ledning för presterskapets framtida frejde-
betyganden, torde alltså lämpligen böra i de momenter, som
komma att ersätta det 16:de i Lag-Afdelningens Betänkande, af
det Högv. Ståndet beslutas och i det infordrade underdåniga
Utlåtandet intagas.
Efter dermed slutad discussion beslöt Preste-Ståndet, uppå
derom gjord proposition, att afgörandet af ifrågavarande delar af
Lag-Afdelningens ofvanberörda Utlåtande skulle till en annan
dag uppskjutas.
§ 7.
Föredrogs och lades till handlingarna Stats-Utskottets Memo¬
rial N:o 236, angående verkställd omröstning, i anledning af
Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga med stats-
regleringen gemenskap egande frågor.
§ 8.
Upplästes och lades till handlingarna från de resp. Med-
Stånden inkomne Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft. Rid-
derskapet och Adeln, N:is 526, 527, 529 och 530; samt från
Vällofl. Borgare-Ståndet, Näs 520 och 521.
Ståndet åtskiljdes kl. J 3 e. m.
Ut supra.
In fidem
S. H. Almqvist.
768
Den 23 November.
I)eu 23 November.
Plenum kl. 1 e. m.
§ 1
Upplästes till justering och godkändes förslag till 2:ne §§ i
Cleri Comitialis blifvande Cirkulär, nemligen l:o om förändring
i nu gällande stadganden angående giftomannarätten, oell 2:o om
ändring i nu gällande lagbestämmelser angående olika sätt för
begrafningar.
§ 2.
Sedan serskilde Committerade enligt erhållet uppdrag, på sätt
§ 2 i protokollet för den 21 dennes angifver, numera verkställt
nödiga jemkuingar i sitt förslag till Preste-Ståndets underdåniga
skrifvelse, angående en allmän pensions-inrättning för Ecklesia-
stike tjenstemäns enkor och barn, blef ifrågavarande skrifvelse-
förslag nu, vid förnyad föredragning, af Ståndet godkändt; och
skulle detsamma, jemte förslag till Reglemente för Svenska Pre¬
sterskapets Enke- och Pupillkassa, samt dertill hörande tabeller
och upplysningar, uti Cleri Comitialis vid denna riksdag utgå¬
ende Cirkulär till presterskapets kännedom införas.
§ 3.
Företrädde, efter derom skedd anmälan, Herr Stats-Rådet
och Chefen för Kongl. Finans-Departementet, Friherre Gripen¬
stedt samt aflemnadé Kongl. Majrts nådiga Proposition till Rikets
Ständer om beviljande af ett serskildt kreditiv till försvarsver¬
kets fullständigare ordnande; hvarefter Herr Stats-Rådet, såsom
vid ankomsten på öfligt sätt beledsagad, afträdde.
Den nådiga Propositionen remitterades Ull Stats-Utskottet.
§ 4.
Företogos till slutligt afgörande de återstående punkterna
Efris 16, 24, 25 och 26 af Ståndets Enskilda TJtskotts lag-
Afdelnings Utlåtande N:o 2, rörande ifrågasatt nytt formulär för
prestbevis och dermed sammanhängande föreskrifter, äfvensom
under-
Den 23 November.
769
underdånigt förslag om i en församling kyrkoskrifne, men sedan
der icke vidare befintliga personers afförande ur Husförhörsbok.
Doctor Schram begärde ordet och yttrade: I hufvudsaklig
öfverensstämmelse med och iakttagande af de framställningar,
som både Doctor Sandberg och Prosten Sondén i Ståndets förra
plenum gjorde, rörande frejdevitsord framdeles, derest Ständernas
föreslagna författning derom, komme till stadfästelse, dels der
det nu redan är befalldt, att ärlig eller god frejd slcall intygas,
dels der det gäller frejdebetyg för sådana personer, som för
längre tid sedan blifvit dömde och straffade för vanfrejdande
brott, huruvida nemligen sådant om dem skulle numera kunna
få attesteras eller alldeles förtigas och förbigås, har jag för min
del vågat den förmodan, att det Högv. Ståndet lämpligen bör
på dessa tvetydiga förhållanden i sitt underd. utlåtande jemväl
fästa Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet, och har jag, för att
underkastas Ståndets pröfning och beslut, uppgjort och beder
att nu få uppläsa samt framlägga ett förslag till serskildt mo¬
ment härom i den underdåniga skrifvelsen, hvilket jag vördsamt
föreslår måtte af Högv. Ståndet tillåtas varda infördt midt emellan
de öfriga begge förslag till momenter i samma skrifvelse, dem
jag till protokollet sistlidne plenidag framställde i stället för Lag-
Afdelningens 16:de moment, och hvilka, då bordlagda, nu torde
få i Högv. Ståndet afgöras i förening med det af mig sluteligen
i dag tillagda, hvilket är af följande lydelse:
“Inom Preste-Ståndet hafva emedlertid skäliga tvifvelsmål
uppstått, om, huru och med hvilka uttryck presterskapet, i fall den
föreslagna lagstiftningen om utfärdande af frejdebevis blefve af
Kongl. Majit i nåder gillad och fastställd, skulle, enligt de
många serskilda, i detta ämne redan utfärdade och gällande
Kongl, föreskrifter, t. ex. blott om betyg för dem, som söka att,
ibland gemenskapen och krigsfolket till lands och vatten, i Kongl.
Majits och Kronans tjenst varda antagna, numera intyga, samt,
till erforderlig ledning för Befälets omdöme och beslut, vitsorda
de sig anmälande och för samma Befäl okände personernas goda
namn och ärliga frejd, hvilken ock ännu är ett oundgängligt
antagnings- och inträdes-vilkor, för att icke nämna alla de andra
fall, då prestbetyg om ärlig frejd äro föreskrifna. Preste-Ståndet
bör ock icke tveka, att vid detta tillfälle i underdånighet under¬
ställa Kongl. Majits nådiga pröfning de hvarandra sålunda möj¬
ligen motsägande stadgandena, nemligen de äldre om erforderliga
positiva vitsord öfver frejd och det nu af Pikets Ständer i un¬
derdånighet föreslagna, hvilket dock ej medgifver mer, än blott
det negativa betyget om vanfrejd. I lika underdånighet torde
nu Preste-Ståndet ock våga att fästa Kongl. Maj:ts höga upp¬
märksamhet derpå, samt anhålla om nådigt meddelande af be-
hölliga föreskrifter derom, huruvida, derest den af Rikets Stän-
11 ii g v. Freste-St. Fröt. 1863. 6:e Bandet. 49
770
Den 23 November.
der i underdånighet föreslagna frejdebetygs-författningen blifver
lag, presterskapet må så väl i flyttningsbetyg, som i tillfälliga
attester meddela något eller alls intet intyg om sådana personers
frejd, hvilka, före den nya strafflagens antagande, blifvit för så¬
dana brott dömda, som då medfört vanfrejd.
Det synes nemligen af de nya principernas tillämpning böra
följa, att den, som redan för flera år tillbaka blifvit för äfven
ett mindre brott sakfäld och vanfrejdad, jemväl må erhålla den
rehabilitation, som den nya strafflagen beviljar dem, hvilka hädan¬
efter till dylikt brott göra sig skyldiga. Men då det icke kan
tillkomma presterskapet att efter egen ompröfning meddela en
sådan rehabilitation, bör Preste-Ståndet i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t, genom serskild nådig författning,
täcktes bestämma och förordna, i hvilka fall och un¬
der hvad vilkor intyg om sådana personers vanfrejd,
hvilka, längre eller kortare tid före den nya straff¬
lagens utfärdande, blifvit för vanfrejdande brott dömda,
i prestattesterna bör meddelas, äfvensom i nåder före¬
skrifva, om och huru af presterskapet deras frejd,
enligt nu gällande stadgar derom, framdeles ock vits¬
ordas må, om hvilka ingen underrättelse, rörande
vanfrejd genom förlusten af medborgerligt förtroende,
förekommer att meddela.
Riks-Archivarien Nordström: Till en början kan jag ej un¬
dertrycka min förundran deröfver, att Chefen för Statistiska
Central-Byrån ansett det ligga inom sin kompetens att taga initia¬
tivet i fråga om frejdebetyg och uttrycken för omdömena i detta
afseende. Så vidt jag kan förstå, hörer sådant icke till den
statistik, som Central-Byrån har sig uppdraget att bearbeta; och
om man än ville medgifva, att det, vidkommande in- eller ut¬
flyttningar till eller från kommunerna, kan för densamma vara
af vigt, att flyttning sbetyg en i sådant afseende erhålla nödig full¬
ständighet och likformighet, följer deraf dock ej, att äfven frejde-
betygen falla under dess handläggning.
Flyttningsbetyg skall väl, enligt derom nu gällande före¬
skrifter, tillika innehålla omdöme om den flyttandes frejd, då
deremot frejdebetyg kan utfärdas oberoende af flyttning, och
deruti ligger både likheten och olikheten dem emellan; men
hvad i hvartdera fallet om frejdén bör i betyget meddelas, der¬
om är nu fråga. Föreskrifterna derom hafva hittills varit ganska
sväfvande, såsom Kongl. Förordningen den 20 Mars 1735 nog¬
samt gifver vid handen, och endast i de fall, der det är före-
skrifvet, att underrättelse derom, att någon person blifvit för
brott af domstol sakfäld eller ställd under framtiden, skall med¬
delas handhafvaren af pastoralvården i samma persons hemort,
eller ock att någon annan specielt anmärkningsvärd omständig¬
het, rörande frejdén, skall i betyget införas, kan man säga att
Den 23 November.
771
omdömet stödjes på bestämd, objectiv grund. Men att ett så
beskaffadt omdöme, engång inkommet i betyget, sedan ständigt
skall följa den tecknade, hvart han än vänder sig, och utan af¬
seende på hans ådagalagda ånger och bemödande att sig bättra
för att åter kunna vinna en tryggad ställning, — det är det
både orättvisa, ochristliga och i socialt hänseende okloka i en
sådan uppfattning af hithörande lagars tillämpning och sam¬
hällets befogenhet dertill, som nu af Rikets Ständer blifvit taget
under närmare öfvervägande och föranledt det förslag till ny
lag i ämnet, som förekommer först i Sammansatta Lag- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 39 och sedan, revideradt, i
N:o 40.
Enligt detta förslag skulle i prestbetyg, rörande frejdén, ej
annat få införas än uppgift om, huruvida den ifrågavarande per¬
sonen då för alltid eller viss tid är genom domstols utslag dömd
medborgerligt förtroende förlustig, och, då prestbeviset för flytt¬
ning ur församlingen utfärdas, derjemte, med afseende på kyrko¬
tukten, huruvida den ifrågavarande personen är: a) utestängd
från delaktighet i den heliga nattvarden i följd af begånget brott,
b) varnad enligt kyrkolagen att sig derifrån afhålla, eller c) un¬
derkastad sådan kyrkotukt, som enligt Kongl. Eörordningen den
21 Mars 1862 af Kyrkoråd utöfvas.
Doctor Schram anmärker med afseende härå ganska riktigt,
att hvarken i frejdebetyg i allmänhet eller serskildt i flyttnings¬
betyg någon annan anmärkning angående frejdén i följd deraf
skulle få göras, än den om förlusten af medborgerligt förtroende,
och dessutom hvad, med afseende på kyrkotukten, kunde vara
mot någon att anmärka. Öfverväges nu detta närmare, så kan,
sedan det genom förstärkt omröstning den 19 dennes blifvit af¬
gjordt, att Kongl. Eörordningen angående kyrkotukt den 4 Maj
1855 skall fortfara att gälla, hvad i detta hänseende skulle vara
att hänföra under punkten a) härofvan icke afse annat, än de
fall, der enligt denna Förordning enskild skrift och aflösning
borde ega, men ännu icke egt rum; hvaremot, så snart detta
skett, ytterligare anmärkning i frejde- eller flyttningsbetyget ej
borde få inflyta om den förbrytelse, som dertill gifvit anledning,
såvida icke förlust af medborgerligt förtroende för viss tid eller
alltid derför tillika genom domen blifvit stadgad. Har någon
blifvit för brott, i brist af fulla bevis, under framtiden ställd, är
han icke derföre under tiden från nattvarden utesluten, utan inne¬
håller Kongl. Brefvet den 8 Maj 1763 föreskrift, huruledes han
må kunna af aflösning och den heliga nattvarden enskildt i
sacristian göras delaktig. Punkten b) stödjes på åtskilliga be¬
stämmelser i 11 Cap. Kyrkolagen, jemförd med Kongl. Eörord¬
ningen den 20 Mars 1735, ehuru, sedan bannlysning redan för
länge tillbaka upphört att anses ega tillämplighet samt numera
äfven hvad Kyrkolagen innehåller angående den, som öfver år
och dag afhåller sig sjelf från den heliga nattvarden, blifvit satt
772
Den 23 November.
utom kraft, hela den del af kyrkotukten, sorn består uti vägran
af, eller varning att afhålla sig från nattvarden, väsendtligen
förändrats och förlorat i betydelse.
Vidkommande sedan punkten c), eller anteckningarne om
den kyrkotukt, som utöfvas af Kyrkorådet, vill det synas, som
skulle man vid nedskrifvandet af hithörande sats icke nog upp¬
märksamt öfvervägt beskaffenheten af denna kyrkotukt. Enligt
Kongl. Eörordningeu den 21 Mars 1862, hvarmed § 23 i 1723
års presteprivilegier må jemföras, tillkommer Kyrkorådet, att i
afseende på religionens och sedernas vård vaka öfver efterlef-
naden af derom gällande författningar, att upptaga frågor om
oordning och oskick vid samt försummelse af gudstjenst, om
uteblifvande från läsförhör, om oenighet i äktenskap, om olydnad
mot föräldrar, samt om vårdslösad barnauppfoslran, äfvensom
söka hindra spridande af vilsefarande läror. Kyrkorådet eger
likväl icke annorledes än genom allvarliga varningar söka förmå
den felande till bättring och, om det ej hjelper, anmäla saken
till vederbörande myndigheters åtgärd.
Då nu så är, måste deraf följa, att, sedan varning af Kyrko¬
rådet är gifven, saken dermed för den gången är slut, och att
således ej något skäl finnes att derom i flyttnings- eller annat
betyg göra anmärkning. Låter åter den varnade ej deraf sig
rätta, och saken således blir till offentlig myndighets åtgärd an¬
mäld, måste denna myndighets utslag afvaktas, och ankommer
det då derpå, huruvida enligt gällande lag anteckning derom
bör i flyttningsbetyg införas.
1 betraktande af allt detta, och jemte det jag upprepar, att
sedan en person undergått enskild skrift och aflösning för för¬
brytelse, hvarpå en sådan enligt Förordningen den 4 Maj 1855
bör följa, någon vidare anmärkning derom i flyttnings- eller
frejdebetyg ej bör ega rum, om ej förlust af medborgerligt för¬
troende tillika är ådömd, kan jag, för min del, ej annat än ogilla
införandet i betygen af anmärkningar, sådana som dessa, af Lag-
Afdelningen nu föreslagna: “inför Kyrkorådet härstädes (N. N.
församling) erhållit varning för oskick vid, eller försummelse af
gudstjenst*', eller “för uteblifvande från läsförhör", eller “för
olydnad mot föräldrar", eller “för otuktigt lefverne", eller “för
oenighet i äktenskap" (hvilken varning dessutom icke har den
effekt, som den varning, hvilken bör föregå bifall till skils¬
messa i äktenskap), eller till exempel en sats, sådan som denna:
“efter pålysning ledig till äktenskap efter att hafva i lönskaläge
två gånger sig förbrutit11; i afseende å hvilken den erinran torde
tillåtas, att, då enligt Kongl. Brefvet den 17 October 1778,
jemfördt med Kongl. Brefvet den 11 Febr. 1780 och Kongl.
Förordningen den 23 Mars 1807, § 43, qvinna, som förgått sig
med lägersmål, ej må utestängas från församlingens gemenskap
eller salighetsmedlens nyttjande, antingen målet vid domstolen
är anhängigt eller afgjordt, samt är berättigad att undergå en¬
Den 23 November.
773
skild skrift inför hvilken prest hon derom anmodar, en sådan
anteckning i hennes prestbevis med dessa stadganden ej är för¬
enlig.
Knappt torde en fråga vara af mera grannlaga natur och
af mera inverkan på en för brottets retelse fallen, men derefter
ångerfull och till bättring böjd persons ställning i såväl borger¬
ligt som kyrkligt hänseende, som den om hvad i hans frejde-
eller konduitbetyg må få inflyta. Den, som utfärdar sådana, kan
deråt ej nog egna omtänksam uppmärksamhet. Hithörande laga
föreskrifter hafva hittills varit med så liten sann omtänksamhet
affattade, att de åt utfärdarens subjectiva pröfning lemnat alltför
fritt spelrum och berättigande. Hvad Rikets Ständer nu derom
beslutat är väl en förbättring, men i vissa punkter ännu lätt
ledande till logiska motsägelser, och derföre vore det mycket att
beklaga, om dessa motsägelser ytterligare skulle understödjas ge¬
nom formulär till frejdebetyg i strid med den för dem uppställda
nya princip. Önskeligt vore, att formulären ännu engång un¬
derkastades en noggrann granskning, innan de godkännas.
Doctor Schram: De anmärkningar, föregående värde talaren
här nu i dag skriftligen anfört, om de närmare betraktas och för¬
klaras, kunna, såsom mig synes, rätt väl till och med stå tillsam¬
mans med, utan att förringa lämpligheten af de praktiska exem¬
pel, hvilka, serdeles i rubrikerna om “Nattvardsgång“ och “frejd i
kyrkligt afseendedels redan äro tryckta och såsom profexemplar
under Bil. 4 och 5 åtfölja Lag-Afdelningens Betänkande samt äro
uppgjorda långt förr, än den nya frejdebetygs-författningen af
Ständerna beslöts, och dels i sista plenum af mig här meddela¬
des och föreslogos till antagande i några af de förras ställe, så¬
som uppställda i mera enlighet med samma nyföreslagna författ¬
nings tydliga ord och föreskrifter. Hvad likväl beträffar samma
talares förundran, att Chefen för Kongl. Statistiska Central-Byrån
kunnat taga initiativet i fråga om frejdebeyg och uttrycken för
omdömena derom; så lärer dock det Högv. Preste-Ståndet desto
mindre hafva för sin del skäl att dela talarens förundran, som, —
då i alla hittills brukliga formulär för prestbevis, en rubrik just
om 'frejdén“ alltid funnits och ännu väl tills vidare kommer att
qvarstå, i hvilken presterskapet jemväl, enligt just den af talaren
åberopade Kongl. Förordningen den 20 Mars 1735, varit i
nåder anbefalldt, att häröfver omdömen och upplysningar meddela,
— Byrå-Chefen ock i detta afseende ingalunda gjort annat, än
just föreslagit i det nya, af honom förordade, formuläret bibehål¬
landet af de graderade betyg och omdömen om frejd, hvilka ock
hittills i allmänhet varit af presterskapet begagnade. Om hela
detta Byrå-Chefens memorial och förslag till prestbetyg har Pre¬
ste-Ståndet nu skyldigheten sig anbefalld, att sig i underdånighet
yttra, och så länge omförmälda 1735 års föreskrifter ännu äro
för presterskapet förbindande, så att bestämda omdömen om de
774
Den 23Noveniber.
flyttandes frejd af oss måste meddelas; så har ock Preste-Stån-
det häråt nu ej annat att göra, än att, såsom af mig föreslaget
är, taga och behandla saken dels sådan den kan blifva, om Stän¬
dernas nya lagstiftning härom blefve stadfästad, dels ock sådan
den enligt gällande föreskrifter redan är. I hegge fallen inne¬
hålla ju så väl de 3:ne förslag, jag haft äran här framlägga till
Högv. Ståndets antagande i stället för Lag-Afdelningens 16:de
morn., som ock de meddelade och mera logiskt omställda praktiska
formulär-exemplen allt det, som synes vara erforderligt, att spe-
cielt i denna del af hela frågan för närvarande i under¬
dånighet yttra. — Hvad för öfrigt samma värde talare har anmärkt,
rörande de både af Lag-Afdelningen och af mig framlagda prof-
exemplen, ibland annat derom, att det skulle vara olämpligt samt
stridande emot både Kyrkolagen och Kongl. Förordningen den 21
Mars 1862 om Kyrkoråd, att, sedan deri omförmälda varningar
vore en person i kyrkodisciplinärt afseende gifna, dock derom
vidare yttra och nedskrifva någon anmärkning och upplysning,
hvarken i flyttnings- eller i annat prestbetyg, — så vida bättring
följt: deruti både kan och måste jag gifva den värde talaren rätt,
utan att de anförda exemplen derigenom förlorat sin tillämplighet.
Ty det är just och endast i sådana fäll, der bättringen utebli/vit,
men förhärdelsen och brottsligheten fortfar, som de förelagda prof-
exemplen i dessa betyg tydligen äro ämnade att afses och följas,
och hvilket ju än mera, om man så vill och finner behöfligt, kan
i Betänkandet eller på profbetygsexemplaren omförmulas, upply¬
sas och utmärkas. Men när t. ex. en person begått förbrytelse,
hvarpå, enligt Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1855, honom eller
henne åligger att enskild skrift och aflösning undergå, så måste ju
anmärkningen härom emot samma person så länge qvarstå i flytt-
ningsbetyget, intill dess han eller hon blifvit i församlingen åter-
intagen genom den undergångna enskilda skriften. Derefter kom¬
mer ju ock, enligt den nyföreslagna frejdebetygsförfattningen, en
sådan anmärkning att utgå, såsom af formulärexemplen derom
ock är en tydlig följd. Men att, såsom Kiks-Archivarien
Nordström synes fordra, en Pastor i afflyttnings-orten, efter den
nya frejdebetygsförfattningen, aldrig skulle få till Pastor i till-
flyttningsorten, i prestbeviset om en person, meddela den för sjä¬
lavården så nödiga upplysningen, att den afflyttande fortlefvat
och uppfört sig så illa och ocliristligt, att han derföre varit varnad
dels enskildt af Pastor dels offentligt infor Kyrkorådet, t. ex.
för äktenskapsoenighet, olydnad mot föräldrar, oskick vid guds-
tjensten m. m. utan att bättring på dessa varningar följt: det
är detsamma som att alldeles förhindra och omöjliggöra all för
presterskapet och själavården så högst behöflig kännedom äfven
om tillflyttande personer, samt att öfver dem afbryta och upplösa
all kyrkans tukt och disciplinär-åtgärder. Sådant skulle ock lägga
hinder i vägen för en eljest kanske behöflig äktenskapsskillnad
åtminstone för personer, som voro på en ständigt och årligen
Den 23 November.
775
flyttande fot. Ty deras nye Pastor finge sålunda, till sin efterrät¬
telse vid deras behandling, offtcielt veta, jemnt upp intet och han
kunde sjelf, om så behof gjordes, omöjligen intyga huruvida sådana
till- och afflyttande personer redan förut varit fruktlöst varnade
för samma förbrytelse eller ej. Ett sådant oenigt hjonelag skulle
på detta sätt hela sitt lif igenom kunna i hvarje församling årli¬
gen förnyadt få genomgå de 3:ne författningsenligt stadgade var-
ningsgraderna inför Pastor och Kyrkorådet, utan att på detta
sätt kunna, med rätter Pastors vitsord derom, inför domstol bli
till äktenskapsskillnad förekallade och behandlade, så vida pre-
sterskapet skulle, såsom talaren fordrat, vara förljudet, att, jem¬
väl efter den nyföreslagna författningen om frejdbetyg, sin pligt
likmätigt, någontingt alls om slika, religionen och sedligheten djupt
sårande, missförhållanden i flyttningsbetygen upplysa och vitsorda.
För mig vill det åtminstone synas alldeles obegripligt, hvad, —
under ett sådant emot den fortsatta och oförbätterliga sedliga för¬
brytelsen, lasten och brottsligheten alltför välvilligt och blygsamt
förhemligande och vilseledande förtigande af sanningen, — hvad
verkliga meningen och den praktiska användbarheten skulle vara
med de föreskrifter och medgifvanden, hvilka, just i och för “TcyrTco-
tukten“, dock äro i den nyföreslagna frejdbetygsförfattningen
så tydligen uttalade och af den rättslärde anmärkaren sjelf myc¬
ket riktigt uppgifna, i de 3:ne afseenden, der antecknas borde a)
huruvida den flyttande då, vid betygets utfärdande, är för brott
utestängd ifrån H. H. nattvard, jemlikt Kongl. Förordningen den
4 Maj 1855, eller b) enligt Kyrkolagen varnad att derifrån sig
afhålla, eller c) underkastad sådan kyrkotukt, som enligt Kongl.
Förordningen den 21 Mars 1862 af Kyrkoråd utöfvas. Alla
dessa medgifvanden och likasom undantag ifrån frejdbetygsförfatt¬
ningen: hvartill skulle de eljest det ringaste tjena, om, såsom
följden skulle blifva af förre talarens sätt att tolka dessa lagar,
alls ingen upplysning, såsom de klandrade exemplen på proffor-
muläret dock rätteligen ådagalägga, skulle i dessa olika kyrko-
tukts-frågor få meddelas? Att jemväl om en allmänt för lösaktig¬
het känd qvinna fullt sanningsenligt i flyttningsbetyget vitsorda,
det hon, efter varning till sina seders bättre helgd, dock fortfar
i sin skörlefnad: det är både enligt Kongl. Kyrkolagens ll:te Ca-
pitel, om hvars stadgande, i afseende på hela den del af kyrkotuk¬
ten, som bestar i varning emot nattvardens missbruk m. m., den
förra rättslärde talaren hyser och nyss här uttalat den i Preste-
Ståndet förut troligen ohörda förklaringen, att en sådan kyrko¬
tukt nu så väsendtligen förändrats, att den förlorat i betydelse
— och jemväl enligt 1862 års förordning om Kyrkoråd fullt be¬
hörigt, rätt oeh tillbörligt. Körande den af honom likaledes nu
gjorda erinran derom, att föreskrifterna i Kongl. Brefvet af den
17 Oct. 1778, Kongl. Br. d. 11 Febr. 1780 och Kongl. Förord¬
ningen den 23 Mars 1807 § 43, rörande qvinnor, som förgått
sig i lägersmål, icke skulle låta förena sig med dylika antecknin¬
776
Den 23 November.
gar, som formulärexemplen innehålla; så kan jag ej finna annat,
än att, så vida lägersmål är en verklig förbrytelse emot christlig
tukt och sedlighet, då alla varningar deremot äro på en dylik
person alldeles fruktlösa och förspillda, vitsordandet härom i flytt-
ningsbetyget är till en god kyrklig tukt ledande, och fullt ut lika
befogadt som det enligt samma författningar deremot vore obefo-
gadt, att inqvirera efter och söka att upptäcka sådana barnafö¬
derskor, hvilka fått det sorgliga privilegium, att för både stat och
kyrka kunna opåtaldt behålla sina personer, namn och brott så
hemlighetsfullt bevarade, att de icke få efterfrågas, än mindre
i något slags prestbetyg omförmälas och vitsordas. De emot for¬
mulärexemplen sålunda hittills här gjorda anmärkningarna, såsom
tillkomna af ett nit, som synes mig hafva öfvergått till miss¬
förstånd om Ständernas egen uttalade afsigt med det författnings-
förslag, som samma Ständer nyss uppgjort om vanfrejds-betyg, och
der, i afseende just serskildt på kyrkotukten, de författningar
jemte Kyrkolagen tydligen äro afsedda, i hvilka föreskrifterna
skola förblifva gällande, om hvad i flyttningsbetygen så väl uti
kyrkligt afseende bör om frejdén få omförmälas och vitsordas, som
hvad i borgerligt afseende derom upplysas må, torde alltså icke vara
för presterskapet ens af någon, minst af den stora vigt, som deras
författare vid dem velat fästa.
Biskop Bring: Jag har egentligen begärt ordet för att yttra
mig öfver Doctor Schrams förslag, så vidt det afser 16:de punk¬
ten af Lag-afdelningens Betänkande, hvilken punkt innehåller de
allmänna bestämmelserna om frejd. Dessa allmänna bestämmelser
synas mig kunna godkännas; men då i detta fall alternativa för¬
slag blifvit af Doctor Schram framlagda, nemligen dels under förut¬
sättning, att Rikets Ständers nu fattade beslut, angående intyg
om personers frejd, vinner Kongl. Maj:ts sanction, dels med hän¬
syn till hvad nu gällande författningar härutinnan stadga, så och
enär vi icke veta, om Kongl. Maj:t sanctionerar förenämnda beslut,
synes mig det sednare alternativet böra sättas främst, helst Kongl.
Haj:t egentligen med hänseende till nu gällande lagstiftning infor¬
drat Preste-Ståndets utlåtande. Hvad angår de af Riks-Archivarien
Nordström nu gjorda anmärkningarna, så syfta dessa hufvudsakligen
på de af Lag-afdelningen framlagda betygsformulären med de i
dem införda exempel. Dessa exempel äro icke af någon serdeles
betydelse, utan kunna gerna utlemnas eller ändras. Derom torde
man emellertid lämpligare kunna yttra sig, sedan man först fattat
beslut om det allmänna af förevarande fråga, eller bestämmelserna
om och betygsgradationerna för frejd.
Riks-Archivarien Nordström: Då lagar skrifvas för framtiden
och, då fråga uppstått om ändring af gammal lag, motivet dertill
måste antagas vara, att den gamla lagen ej mer är ändamålsenlig
eller med tidens klarare rättsbegrepp och insigter i sakförhållan¬
Den 23 November.
777
dena förenlig, så förekommer det åtminstone mig såsom alldeles
oförklarligt, huruledes man, om behofvet af ny lag i ämnet god¬
kännes, skall kunna komma till det åsyftade ändamålet, genom
att icke allenast taga den gamla lagens föråldrade grunder till
utgångspunkter äfven för den nya, utan oek i viss mån sjelfva
dess uttryckssätt, och till belysning af den nya uppställa formu¬
lärer och exempel, hvilkas innehåll står i strid med grunderna för
andra, nyare, samma ämne i andra hänseenden äfven berörande
lagar. Det är likväl sålunda, som man, efter mitt omdöme, gått
tillväga vid uppgörande af de förslag, som nu äro under öfver¬
läggning och allt vidare försvaras af den aktningsvärda talare,
som näst efter mig i denna fråga erhöll ordet och sökte veder¬
lägga mitt första anförande i ämnet. Och dessutom, då man så
strängt håller på, att en för osedligt lefverne i ett eller annat
hänseeende någon person tilldelad varning äfven i sådana fall, der
varningen ej af lagen uppställes såsom en nödvändig föregångare
för tillämpligheten af strängare påföljd, skall för all framtid in¬
föras i hans frejdebetyg, har man då i sjelfva verket visat sig
hafva moget betänkt sådan varnings grund och ändamål? Om var¬
ningen visat sig hafva medfört åsyftad verkan, hvarföre skall den
då vidare omförmälas? Eller om någon varit underkastad enskild
skrift och fullgjort den, hvarföre skall, oaktadt den honom dervid
förkunnade och meddelade aflösning och förlåtelse, hans fel i all
framtid ytterligare kungöras i frejde- eller ock flyttningsbety-
get till den ort, dit han vill afflytta? Aflösningen upphör att vara
en sanning, om han, det oaktadt, ej får anses aflöst och förlåten,
och med varningen måste den sak anses vara afslutad, för hvil¬
ken den blef gifven. Sådan är ock, så vidt jag förmår inse, syft¬
ningen i don nya lagstiftning i härmed sammanhängande ämnen,
som under denna riksdag förevarit, och dermed äro de nu före¬
slagna formulären alldeles oförenliga. Hela rubriken om frejd
borde utgå.
Prosten Ljunggren instämde.
Domprosten Björling: Emot förevarande förslag har jag en¬
dast några få anmärkningar att göra. Sålunda synes det mig t.
ex. att, i afseende på första alternativet, ingenting annat rörande
frejdén bör utsättas, än om personen är dömd förlustig medbor-
ligt förtroende; är frejdén utan anmärkning, boringen anteckning
derom göras. Hvad angår de i formulären införda exemplen, så
tyckas dessa i allmänhet vara väl valda, utom i ett afseende;
jag finner det nemligen olämpligt att införa en sådan uppgift som
denna: “efter pälysning ledig till äktenskap efter att hafva i lön¬
skaläge sig förbrutit.“ Är den felande absolverad, så är saken i kyrk¬
ligt hänseende dermed förbi och behöfver icke vidare omnämnas;
och det skulle strida emot den af Ständerna föreslagna frejdeför-
fattningen att sedermera omnämna en dylik förbrytelse.
778
Den 23 November.
Prosten Sondén: Hvad angår det allmänna i afseende på
formulären, synes det mig vara likgiltigt, hvilketdera alternativet
kommer först eller sist; Kongl. Maj:t lärer väl i alla händelser
taga dem under ompröfning. Men beträffande det första alter¬
nativet instämmer jag med Domprosten Björling, att deruti icke
bör göras någon anteckning om frejdén, ifall deremot icke före¬
finnes någon anmärkning. Lika med Riks-Archivaräen Nordström
och med anledning af hans yttranden i ämnet, vill äfven jag
erinra, att de exempel, som till ledning för presterskapet blifvit
i betygsformulären införda, lätteligen kunna medföra en motsatt
verkan till hvad man åsyftat. De kunna nemligen missförstås,
så att t. ex. en oerfaren prestman torde enligt den gifna anvis¬
ningen i betyg anteckna meddelad varning för oenighet i äkten¬
skap, äfven om rättelse följt. Pör undanrödjande af de i detta
hänseende gjorda anmärkningarna hemställer jag derföre, att
Ståndet må antingen utelemna de med exempel ifyllda formulärer,
eller ock under de olika rubrikerna i stället för exempel införa
hänvisningar till de författningar, som i serskilda fall böra
tillämpas.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt: Man torde böra ihåg¬
komma, att här egentligen är fråga om formulär för prestbevis;
formuläret är ett, ett annat det innehåll, som under formulärets
olika rubriker skall införas och hvarom Betänkandet meddelar
upplysande exempel. Att nu vidtaga en återremiss synes mig
af många skäl olämpligt och jemväl öfverflödigt, alldenstund for¬
mulären äro så enkla, att de genast kunna godkännas. De inne¬
hålla ju blott några få tryckta ord; hvad som skall ifyllas är
beroende på olika, gällande författningar. Yid denna riksdag
hafva Ständerna beslutat, att betyg om frejd endast skall inne¬
hålla uppgift, huruvida en person är dömd medborgerligt förtro¬
ende förlustig; bifaller Kongl. Maj:t detta Ständernas beslut, så
måste ju presterskapet i afseende på frejdebetyget rätta sig der¬
efter, i motsatt händelse måste hittills gällande författningar
iakttagas. Emellertid äro formulären, såsom jag redan antydt,
af den beskaffenhet, att de kunna i hvilkendera händelsen som
helst godkännas, hvilket jag ock tillstyrker. Hvad de exempel
angår, som till upplysning äro anförde, så instämmer jag i detta
hänseende med Prosten Sondén, att de kunna utan synnerlig
olägenhet utelemnas. I sådant fall böra Stiftstyrelserna vara
betänkta på att i utgående cirkulärer genom nu anförda eller
andra exempel upplysa om formulärets rätta bruk, eller ock i
stället för exempel under de olika rubrikerna meddela hänvisning
till de i serskilda fall tillämpliga författningar.
Kyrkoherden Witt instämde.
Doctor Sandberg: Utan tvifvel är det försigtigast att, i stället
för anförande af exempel i de föreslagna betygsformulären, under
Den 23 November.
779
de olika rubrikerna hänvisa till gällande författningar. Derigenom
undviker man en äfventyrlig lagtolkning och öfverlemnar denna
omsorg åt Consistorierna och vederbörande Pastorer. Jag anser
sålunda rådligast att alldeles utelemna de omförmälda exemplen.
Hvad angår Domprosten Björlings yrkande, att i frejdebetyg
endast må lemnäs uppgift, huruvida personen är dömd förlustig
medborgerligt förtroende, så är frågan: skall ingenting sägas, om
personen icke är förlustig medborgerligt förtroende? Måhända kan
man äfven i detta fall hänvisa till den författning, som förväntas
blifva af Kongl. Maj:t utfärdad i enlighet med Ständernas vid
denna riksdag fattade beslut.
Doctor Schram: Jag anhåller om Högv. Ståndets bifall till
de 3:ne framlagda förslagen till momenter i den underdåniga
skrifvelsen, i stället för det i 16:de mom. af Lag-Afdelningen
gjorda, och serskildt om bifall till deras införande just i den
ordning, att det i dag tillkomna måtte få sitt rum midt emellan
de 2:ne i förrgår af mig meddelade, så att alternativ-yttrandet
om frejdebetygen, i enlighet med nuvarande förhållanden och
derest Kongl. Maj:t ej skulle i nåder bifalla Rikets Ständers nu
beslutade författning om frejdens vitsordande, måtte få bli Högv.
Ståndets tredje och sista. Det är väl nu ock, såsom Yice-Tal-
manuen redan erinrat, just härom, som frågan här i synnerhet
bör vända sig, eller om hvad införas skall i den underdåniga
skrifvelsen till Kongl. Maj:t, med ändring af motiveringen i det
till behandling intill nu uppskjutna 16:de momentet. Hvad sedan
angår de omtvistade praktiska betygexemplen, så har Lag-Afdel¬
ningen förut framlagt och numera jag sökt att mera logiskt samt
i öfverensstämmelse med frejdebetygs-författningen ordna dem,
allt i den goda afsigten, att hemmavarande presterskapet af
dessa exemplen skulle kunna hafva någon upplysning och ledning,
allt efter serskild pröfning af förekommande fall, huru dessa
prestbetyg kunde komma att i verkligheten vissa gånger få sitt
utseende. Lag-Afdelningen har härvid följt det goda föredömet,
som gafs presterskapet, då med de nya Ministerial-Böckerna
jemväl, och serskildt för hvarje Födelse-, Dop- och Döds-bok
samt Lysnings- och Vigsel-bok, följde ett profark med en mängd
praktiska exempel på der förekommande olika sätt, att, under
olika förhållanden, införa nödiga anteckningar i vederbörliga
kolummer och under behöriga rubriker. Jag och flera med mig
erkänna äfven både villigt och tacksamt, att dylika profark med
praktiska exempel, serdeles vid mera ovanliga och invecklade
fäll, varit och äro för mången af oss till verklig nytta och led¬
ning. Så kunde det ock blifva med profformulärer och exempel
på prestbetyg. Om nu ock icke alla här anförda exemplen för
flyttningsbetyg äro så väl valda; så står det ju det Högv. Ståndet
nu öppet, att heldre ändra, rätta och förbättra dem, än att ute¬
sluta och förkasta dem alla, samt derigenom göra dem okända
780
Den 23 November.
för alla andra embetsbroder, än för Ståndets härvarande leda¬
möter. För det förra, meddelsamma, sättet att gå tillväga här¬
med skall Högv. Ståndet säkerligen tillvinna sig de hemma¬
varandes förbindelse och tacksamhet; men det sednare kommer
att lemna mångens billiga önskan i detta afseende ouppfylld, och
till en sådan vägran, att med praktiska exempel upplysa nya
förhållanden i tillämpningen, ville hvarken Lag-Afdelningen eller
jag för min enskilda del göra oss i det Högv. Ståndet skyldige.
Skulle Ståndets pluralitet likväl anse det i församlingarna arbe¬
tande presterskapets pastorala skicklighet och egande ecklesiastika lag¬
kunskap redan vara så stor och allmän, att alls inga profexem-
plar på möjligen olika uppställningar af dessa betyg vidare kunna
vara af behofvet påkallade, samt att för den skull så väl allt
hvad Lag-Afdelningen i Bilagorna 4 och 5 vid dess utlåtande
exempelvis föreslagit, som ock jag till förändring deruti, till
närmare öfverensstämmelse med det sednare förekomna Ständer-
beslutet om utfärdande af frejdebetyg i sista plenum här framlade,
skola alldeles utgå och förkastas tillika med Lag-Afdelningens
yttrande i dess Betänkandes 26:te moment; så kan jag väl icke
hindra det, men blott beklaga ett så förhastadt och illa beräk-
nadt beslut. Saknaden af dylika praktiska exempel skall bli
lika kännbar, som betänklig i många fall, och serdeles både för
flera äldre och yngre embetsbroder, som här i Ståndet icke
haft tillfälle att deltaga i eller åhöra behandling af dessa frågor.
De äro ock i sanning icke få, som önska och med skäl vänta,
att i dylika exempel å profbetygen alltid kunna hafva att söka
någon ledning framdeles vid enahanda förhållanden. Skulle ock
för öfrigt, efter här slutad granskning i Högv. Ståndet af dessa
profark, något sådant exempel ändock qvarstå, som ej rätt väl
öfverensstämde med nya frejdebetygs-författningen, då den utfärdas
till efterlefnad, så är jag trygg i framtidsvissheten derom, att
hvarje ifrån Högv. Ståndet uppgifvet exempel å profbetygen
visserligen kommer att så väl hos de myndigheter, som häröfver
varda hörda, som ock hos Konungen i Stats-Rådet, på det sorg-
fälligaste granskas och med alla dermed sammanhang egande
författningar i dessa ämnen jemföras, då alla de exempel nog
blifva utmönstrade, hvilka då möjligen ansåges strida emot de
åsigter, som blefve lagda till grund för Kongl. Maj:ts Kådiga
beslut ej mindre i anledning af Ständernas nyföreslagna författ¬
ning om frejdebetygen, än äfven i betraktande af detta under¬
dåniga utlåtande, som Preste-Ståndet nu är anbefaldt att afgifva
om Statistiska Byrå-Chefens förslag till nya formulär och blan¬
ketter för prestbetyg samt deri förekommande rubriker, serskildt
om frojd både i borgerligt och kyrkligt afseende. Man behöfver
således ej vara så rädd för, att ju Regeringen skall rätta och
bättra hvad nu här af oss kan varda förbisedt. Härutinnan har
jag godt hopp på framtiden. Men till det öppna formuläret och
blanketterna dels i Bil. N:o 2 till flyttningsbetyg, med den rättelse
Den 23 November.
781
deruti, Born af mig redan i förrgår anmäldes, dels i Bil. N:o 3
för tillfälliga prestattester, hvilka formulär Lag-Afdelningen upp¬
gjort och föreslagit, anhåller jag om Högv. Ståndets bifall, äfven
om, mot min önskan, profexemplaren Bil. 4 och 5 skulle af
Ståndet blifva underkända och afslagna.
Domprosten Björling: Här är fråga icke blott om frejde-
utan äfven flyttningsbetyg. Såsom Ståndet erinrar sig, uppskjötos
vissa punkter i förevarande Utlåtande, till dess Rikets Ständer
hunnit fatta beslut öfver väckta motioner om förändrade stad-
ganden i afseende å frejdebetyg. Sedan dessa beslut äro fattade,
så är nu tiden inne att företaga den uppskjutna frågan. Enligt
Ständernas beslut i nämnda hänseende skall om frejdén i bor¬
gerligt hänseende ej utsättas något annat än huruvida den flyt¬
tande personen gjort sig förlustig medborgerligt förtroende, och
för öfrigt skall i kyrkligt hänseende vissa underrättelser, som
höra till kyrkotukten, meddelas. Jag anser ej lämpligt att
sammanföra nämnda uppgifter i borgerligt och kyrkligt hänseende
under den gemensamma rubriken frejd; och tror, att för hvardera
af dessa uppgifter borde vara en olika rubrik. Om ej riksdagen
vore så långt framskriden, skulle jag begära återremiss, för att
Lag-Afdelningen måtte uppgöra serskilda rubriker i detta hän¬
seende; men då en återremiss ej nu är lämplig, så måste man
framkomma med förslag till förändring. Ehuru jag visserligen
finner ordet frejd vara otjenligt både för de borgerliga och kyrk¬
liga uppgifterna, och således helst skulle önska att någon annan
rubrik kunde uppfinnas, så vågar jag dock icke nu föreslå detta
ords borttagande. Då det således skall stå qvar, torde det må¬
hända gå an att för de borgerliga uppgifterna hafva rubriken
frejd i borgerligt hänseende och för de kyrkliga uppgifterna frejd
i hyrldigt hänseende. Men jag inser visserligen, att mot detta
förslag kan med skäl invändas, att om ordet frejd ej rätt passar
för uppgifterna om förlust af medborgerligt förtroende, så passar
det än mindre för ämnen, som röra kyrkotukten. Då jag således
framställer nämnda förslag, så sker det med mycken tvekan om
dess lämplighet.
Kyrkoherden Otterström: Det har blifvit ifrågasatt, att man
skulle göra skillnad mellan frejd i borgerligt och i kyrkligt hän¬
seende. Men om man gifvit akt på meningen med Ständernas
beslut i fråga om innehållet af frejdebetyg, så borde man hafva
funnit, att denna mening icke är annan än den, att någon an¬
teckning om frejdén icke skulle finnas, derest icke personen
vore dömd förlustig medborgerligt förtroende. Kyrkliga anteck¬
ningar kunna numera icke införas under rubriken frejd,
utan under andra rubriker, såsom “äktenskap“ “chrjstendomshun-
sJcap“ o. s. v. Förstnämnda rubrik bör således icke intagas i
formulären, alldenstund det måste vara olämpligt att antingen
782
Den2S November.
uttrycka den eller ock anteckna utan anmärkning, då någon sådan
icke förefinnes. Begge dessa utvägar skulle endast leda till
misstankar, helst hvar och en måste anses välfrejdad, sålänge
han icke är dömd medborgerligt förtroende förlustig. Hvad angår
de i formulären införda exemplen, så kunna dessa saklöst ute-
lemnas, alldenstund man förr kunnat hjelpa sig sådana förutan
och jemväl bör kunna göra det hädanefter, isynnerhet om man
slipper den besvärliga rubriken frejd.
Doctor Nordlund: Med de föregående talaren instämmer jag
deruti, att man icke bör i formulären uppställa någon skillnad
mellan frejd i borgerligt och frejd i kyrkligt hänseende, emedan
det måste vara ganska vanskligt, för att icke säga omöjligt, att
uppdraga gränsen mellan beggedera. Hvad angår yrkandet, att
ur de framlagda formulären utelemna rubriken frejd, så tror jag
icke att sådant går an; emedan rubriken nödvändigt måste finnas
för de anteckningar, som äfven enligt motsedda nya författningar
höra i betygen ingå. Hvad åter beträffar de till upplysning och
ledning för dem, som skola begagna formulären, införda exemplen,
kunna dessa gerna uteslutas; men derom kan man lämpligare
afgöra, sedan man förut fattat beslut om sjelfva foxmulären.
Domprosten Kjörling: Villigt erkänner jag, att jag med nå¬
gon tvekan gjorde mitt förra förslag att skilja mellan frejd i
borgerligt och kyrkligt hänseende; jag fann det sjelf otillfreds¬
ställande, men hade icke något lämpligare uttryck till hands.
Då man emellertid måste vara betänkt på någon slags skillnad i
anmärkta fall, torde man för uppgifterna om kyrkotukten kunna
insätta en serskild rubrik: kyrkliga underrättelser: men för att
ej åstadkomma tidsutdrägt, vill jag dock härom icke nu fram¬
ställa något serskildt yrkande, utan låter för min del bero vid
de förevarande formulären, sådana de äro föreslagna.
Prosten Sondén: Det kan visserligen vara godt att hafva
rubriken; men någon rubrik om frejd synes icke vara behöflig,
om Ständernas beslut godkännes, att intyg om frejd endast skall
innehålla uppgift, huruvida en person är medborgerligt förtro¬
ende förlustig. Och då betygsformuläret börjar med två blanka
rader, kunna väl äfven 16, 17 och 18:de raderna lemnäs tomma,
endast att någon anvisning meddelas hvad å dessa räder skall
antecknas. Då kan ock betygsgifvaren å dessa rader införa de
kyrkliga underrättelser, som anses nödiga. Jag föreslår alltså,
att rubriken om frejd må ur formulären utelemnas.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt: Jag vill fästa uppmärk¬
samheten derpå, att Preste-Ståndet skall afgifva underdånigt för¬
slag till formulär för prestbevis, icke blott under förutsättning,
att Rikets Ständers vid denna riksdag fattade beslut i fråga om
Den 23 November.
783
innehållet af frejdebetyg vinner nådig sanction, utan jemväl och
förnämligast med fästadt afseende derå, att formulären må blifva
användbara, om Ständernas förenämnda beslut icke sanctioneras,
utan hithörande förhållanden förblifva in statu qvo. Af anförda
skäl bör rubriken om frejd i formulären bibehållas, hvilket jag
för min del tillstyrker.
Kyrkoherden Otterström: Det är alldeles riktigt, att rubriken
om frejd bör i formulären qvarstå, om Ständernas beslut i detta
hänseende icke vinner nådigt bifall; men om deremot nämnda
beslut sanctioneras, böra väl de för anteckningarna om frejd af-
sedda 16, 17 och 18:de raderna lemnäs helt och hållet blanka,
på sätt Prosten Sondén yrkat.
Sedan discussiouen nu förklarats slutad samt H. S. Frite¬
ll i sko pen och Talmannen, i enlighet med hvad under discussiouen
yrkats, till en början framställt proposition, huruvida uti de af
Lag-Afdelningen föreslagna formulär till flyttnings- och tillfälliga
prestbetyg någon rubrik om frejd skulle bibehållas, fann Ståndet
en sådan rubrik böra qvarstå, för den händelse Kongl. Maj:t
skulle pröfva skäligt, att icke godkänna Rikets Ständers vid
denna riksdag fattade beslut i fråga om hädanefter utfärdande
frejdebetyg; hvaremot och då meningarne voro delade, huruvida
ifrågavarande rubrik borde i formulären inflyta, om Kikets Stän¬
ders förenämnda beslut af Kongl. Haj:t sanetionerades, samt vote¬
ring härom begärdes, uppställdes af sådan anledning och god¬
kändes en så lydande voteringsproposition:
“Den som vill, att en rubrik om frejd skall i de omför-
mälda formulären bibehållas, äfven om Rikets Ständers ofvan-
berörda beslut vinner nådig sanction, röste Ja; den det icke
vill, röste Nej. Vinner Nej, har Ståndet beslutat, att sagde
rubrik skall, under enahanda förutsättning, ur formulären ute-
lemnas.“
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva
utfallit med 15 Ja och 13 Nej; hvadan alltså Ståndet stannat
vid det beslut, som Ja-propositionen innehåller.
Vidare beslöt Ståndet, som icke godkände punkten 16, sådan
den af Utskotts-Afdelningen blifvit framställd, att antaga de
3:ne förslag till underdånigt yttrande, rörande prestbevis om
frejd, hvilka Doctor Schram dels i plenum den 21 innevarande
månad, dels denna dag afgifvit.
Punkterna 24 och 25. Biföllos.
Med ogillande af hvad Afdelningen i punkten 26 föreslagit,
beslöt Ståndet, att förslagen till prestbevis, med exempel för¬
784
Den 23 November.
klarade och i Bilagorna N:ris 4 och 5 upptagne, skulle uteslutas,
alldenstund tillräcklig ledning för de behöfliga intygen i ena eller
andra afseendet, som exemplen äro ämnade att upplysa, ändock
finnas åberopade i härom gällande Kyrkolag och författningar.
Och skulle Utskotts-Afdelningen anmodas att uppsätta och
till Ståndet inkomma med förslag till den underdåniga skrifvelse,
som i ämnet bör till Kongl. Maj:t aflåtas.
§ 5.
Uppplästes till justering och godhändes Expeditions-TJtshottets
nedannämnda förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 177, i fråga om Nämndemäns och Fjerdingsmans rätt
till ersättning för extra förrättningar;
N:o 178, angående anvisande af medel till betäckande af
kostnaden för iståndsättandet af åtskilliga broar å den s. k. Carl
Johans-vägen i Jemtland;
N:o 179, angående en den Svenska beskickningen i Turkiet
tillhörig, i Pera belägen fastighet;
N:o 180, i fråga om afsöndring af jord från Eskilstuna
kungsladugård till utvidgande af Eskilstuna stads samt Klosters
och Fors’s församlingars begrafningsplats;
N:o 181, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående försäljning af Nya Varfvet i Götheborg.
§ 6.
Föredrogs och lades till handlingarna Lag-Utshottets Me¬
morial N:o 88, angående verkställda omröstningar i förstärkt
Lag-Utskott, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, an¬
gående åtskilliga lagfrågor.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Älmqvist.
Den
Den 24 November.
765
Ilen 24 November.
Plenum kl. 1 e. m.
§ I-
Justerades Protokollen den 18 November eftermiddagen och
den 19 November eftermiddagen.
§ 2-
Upplästes och lades till handlingarna från de resp Med-
Ståuden inkomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft.
Ridder skåpet och Adeln, N:o 532; från Vällojl. Borgare-Ståndet,
N:ris 522—526; och från Hederv. Bonde-Ståndet, N:is 559—567.
Ståndet åtskildes kl. £2 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almgvist.
Högv. Preste-St. Vrot. 6:le Pandet.
50
786
Den 25 November
Den 25 November.
Plenum kl. 2 e. m.
§ 1-
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser, nemligen:
N:o 182, angående beräkningen af Stats-Verkets inkomster;
N:o 183, med förslag till lag för enskilda Banker med rätt
att utgifva egna banksedlar; och
N:o 184, med förslag till lag om enskilda Banker utan rätt
att utgifva egna banksedlar.
§ 2.
Upplästes till justering och godkändes förslag till följande
paragrafer i Riksdagsbeslutet:
§ 15, angående ytterligare af Rikets Ständer beslutade och
af Kongl. Majit fastställda förändringar i Grundlagarne;
§ 16, angående Kongl. Maj:ts till nästa riksdag hvilande
förslag till ny Riksdags-Ordning;
§ 17, angående till nästa riksdag hvilande Grundlagsän-
dringsförslag;
§ 18, angående utarbetande af förslag till ny lag, rörande
vattenrätten;
§ 19, om upphörande af den s. k. Näs kungsgårds-hjelp;
§ 20, angående förändrade grunder för mjöl- och sågqvar-
nars beskattning;
§ 21, angående ny författning, rörande mantalspenningar;
§ 22, angående förändring af föreskrifterna, rörande ogift
qvinnas myndighet;
§ 23, angående ny författning, rörande allmänt kyrkomöte;
Den 25 November.
787
§ 24, angående förändrade föreskrifter i afseende på vil-
koren för mjöl- och sågqvarnars anläggande m. ra.;
§ 25, om bestämmande af viss tid för doms afkunnande i
Rådstufvu-Rätt; och
§ 26, om åtgärder för tillvägahringande af ett för de tre
Skandinaviska rikena gemensamt mått-, mål-, vigt och mynt¬
system m. m.
§ 3.
Uppå derom af Yice-Talman, Biskop Annerstedt gjord fram¬
ställning, beslöt Ståndet, att uti plenum nästkommande dag före¬
taga val af ytterligare en Suppleant i förstärkt Stats-Utskott.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes från Stats-Utskottet inkomna Utlåtande
och Memorial:
N:o 237, i anledning väckt motion om anslag till en remon-
teringsfond för Smålands Husar-regemente; och
Nio 238, i anledning af erhållen återremiss å Stats-Utskottets
Memorial N:o 234, angående den upprättade Riks-Staten.
§ 5.
Föredrogs och bordlädes Preste-Ståndets Enskilda Utskotts
Lag- Af delnings Memorial N:o 5, med förslag till underdånig skrif¬
velse, rörande ifrågasatt nytt formulär för prestbevis och dermed
sammanhängande föreskrifter m. m.
§ 6.
Justerades Protokollen den 20 November eftermiddagen och
den 21 November eftermiddagen.
§ 7.
Upplästes och lades till handlingarna från de resp. Med-
Stånden inkomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft. Rid-
derskapet och Adeln, N:is 533—536, samt från Hederv. Bonde-
Ståndet, N:is 568—571.
Ståndet åtskildes kl. £ 3 e. m,
Ut supra
In fidem
6'. U. Ahnqvist.
788
Den 26 November.
Den 26 November.
Plenum kl. 6 e. m.
§ i-
I öfverensstämmelse med Ståndets förlidne gårdag fattade
beslut, anställdes val af ytterligare en Suppleant i förstärkt Stats¬
utskott, och blef dertill utsedd Prosten Lundholm, hvarom Proto¬
kolls-Utdrag på öfligt sätt expedieras skulle.
§ 2.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 237, i anled¬
ning af väckt motion om anslag till en remonteringsfond
för Smålands Husar-regemente.
Bifölls.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 238, i anledning
af erliållen återremiss å Stats-Utskottets Memorial N:o 234, an¬
gående den upprättade Eiks-Staten.
Lades till handlingarna.
§ 4.
Föredrogs ånyo Preste-Ståndets Enskilda Utskotts Lag-
Afdelnings Memorial N:o 5, med förslag till underdånig skrifvelse,
rörande ifrågasatt nytt formulär för prestbevis och dermed sam¬
manhängande föreskrifter m. m. ; och blef detta skrifvelse-förslag
af Ståndet godkändt.
§ 5.
Föredrogs och bordlädes Expeditions-Utskottets Memorial, N:o
15, till Rikets Ständer, med förslag till sammanjemkning och
voterings-proposition i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga be¬
slut, rörande skrifvelseförslaget, N:o 169, angående regleringen
af utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel.
§ 6.
Föredrogos och bordlädes följande från Stats-Utskottet in¬
komna Utlåtande och Memorial:
|)cn 27 November,
783
N:o 239, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
om anvisande af ett serskildt kreditiv till betäckande af kostna¬
derna för ett fullständigare ordnande af försvarsverket; och
N:o 240, angående beredande af tillgångar för det till för¬
svarsverkets fullständigare ordnande af Kongl. Maj:t äskade ser¬
skilda kreditiv.
Ståndet åtskiljdes kl. 7 e. m.
Ut supra.
In fidem
S. H. Almqvist.
Hen 27 November.
Plenum kl. | 2 e. m.
§ 1.
Fästade Yice-Talmannen, Biskop Annerstedt Ståndets upp¬
märksamhet på behofvet af ytterligare Suppleanter i Bevillnings¬
utskottet; i anledning hvaraf Ståndet anmodade Electorerna ai.t
genast gå i författning om utseende af åtta ytterligare Supple¬
anter i nämnde Utskott.
8 2.
Hemställde och tillstyrkte Doctor Schram, att den af Stån¬
det beslutade underdåniga skrifvelse, rörande prestbetyg, hvartill
uppsatt förslag i går af Ståndet godkändes, måtte i sin helhet
intagas i Cleri Comitialis Cirkulär, hvarvid dock anmärktes, att
det syntes göra tillfyllest, om ett sammandrag, upptagande det
hufvudsakliga innehållet deraf, finge i en § af Cirkuläret ingå.
Då //. U. Erke-Biskopen och Talmannen härefter gjorde pro¬
position på bifall till Doctor Schrams sålunda gjorda tillstyrkande,
blef denna proposition med blandade Ja och Nej besvarad samt
votering begärd, som derefter försiggick öfver följande godkända
voterings-proposition;
7 90
Den 27 November
“Den som vill, att den ifrågavarande underdåniga skrifvel-
sen skall i sin helhet i Circuläret intagas, röste Ja; den det
icke vill, röste Nej. Vinner Nej, häfver Ståndet beslutat, att
endast ett sammandrag, upptagande det hufvudsakliga innehållet
deraf, skall uti en § af Circuläret inrymmas.11
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns, vid röster¬
nas summering, hafva utfallit med 8 Ja och 16 Nej, och hade
Ståndet sålunda stannat i beslut, som Nej-propositionen inne¬
håller.
Mot detta beslut reserverade sig Doctor Schram.
Ståndet anmodade Committerade för Cirkulärets författande
att uppsätta förslag till den beslutade §:n deri.
§ 3.
Justerades Protokollen för den 23, 24, 25 och 26 dennes.
§ 4.
Af inkommet och nu uppläst Protokoll, hållet vid Preste-
Ståudets Electorers sammanträde denna dag, inhemtades, att till
ytterligare Suppleanter i Bevillning-Utskottet blifvit utsedde:
Biskop Hultman, Doctor Björkman, Doctor Collén, Kyrkoherden
Wennerström, Doctor Thyselius, Prosten Burén, Doctor Ternström
och Doctor Sandberg, hvilka Suppleanter ega att vid inträffande
förfall för ordinarie Ledamöter eller förut valde Suppleanter
i sagde Utskott, uppå anmälan af Ståndets främsta närvarande
Utskotts-Ledamot, derstädes inträda och tjenstgöra.
§ 5.
Pöredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 239, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om anvisande af ett
serskildt kreditiv till betäckande af kostnaderna för ett full¬
ständigare ordnande af försvarsverket.
Bifölls.
§ 6.
Pöredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 240, angå¬
ende beredande af tillgångar för det till försvarsverkets fullstän¬
digare ordnande af Kongl. Maj:t äskade serskilda anslag.
Doctor Sandberg begärde härvid ordet och yttrade: Då Ut¬
skottet här i 4:de punkten föreslår, att Bevillnings-Utskottet må
erhålla uppdrag att till Rikets Ständer inkomma med förslag,
Den 27 November.
791
angående utgörandet intill 1866 års utgång af det till en million
Riksdaler föreslagna årliga ränte- och amorterings-beloppet, så
hemställer jag, huruvida icke nödvändigt blir att, om detta Me¬
morial bifalles, hvaremot jag för min del icke vill något invända,
då tillika besluta en remiss till Bevillnings-Utskottet af detta
Stats-Utskottets förslag.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt: Innan någon Bevillnings¬
utskottets åtgärd kan, i anledning af detta förslag, vidtaga, skall
man först veta, huruvida, hvad Stats-Utskottet här föreslår, blifver
Rikets Ständers beslut. Inträffar detta, blir Bevillnings-Utskottet
genom Protokolls-Utdrag derom underrättadt. För min del till¬
styrker jag bifall till Stats-Utskottets Memorial.
Doctor Sandberg: Min mening med den ifrågasatta remissen
var ingen annan än att Bevillnings-Utskottet skulle behörigen
underrättas om beslutet, och anser äfven jag det tillräckligt om
denna underrättelse meddelas genom Protokolls-Utdrag.
Discussionen förklarades slutad, hvarefter Stats-Utskottets
föredragna Memorial blef af Ståndet bifallet.
§ 7.
Föredrogs ånyo Expeditions-Utskottets Memorial N:o 15,
till Rikets Ständer, med förslag till sammanjemkning och vote-
rings-proposition i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
rörande skrifvelse-förslaget N:o 169, angående regleringen af ut¬
gifterna under Riks-statens Åttonde Hufvadtitel.
Lades 2:dra gången pä bordet.
§ 8.
Upplästes och lades till handlingarna från de resp. Med-
Stånden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft. Rid-
derskapet och Adeln, N:is 537 och 538; från Vällofl. Borgare-
Ståndet, N:o 527; och från Hedervärda Bonde-Ståndet, N:o 572.
§ 9-
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
förslag, U:o 185, till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, i
anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag till
ny Strafflag.
Ståndet åtskiljdes kl. J 3 e. m.
Ut supra
In fidem.
S. H. Almqvist.
Den 28 November.
Den 28 [November.
Plenum kl. 12 middagen.
§ I-
Godkändes Expeditions-Utskottets nedannämnde förslag till:
A) underdåniga skrifvelser:
N:o 186, angående regleringen af utgifterne under Riks-
statens Nionde HufVudtitel; och
N:o 187, angående förändrade föreskrifter i afseende på
skogshushållningen i riket;
B) §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 27, angående sättet för stämnings delgifvande åt bya¬
lag m. fl.;
N:o 28, angående anslag och lån till jernvägsauläggningar,
samt tillgångar derför;
N:o 29, angående ändringar i Instruetionen för Rikets Stän¬
ders Revisorer af Statsverket;
N:o 30, angående grundräntans kapitalisering;
N:o 31, angående indragning af Ulldisconten m. m.;
N:o 32, angående utsträckning af tiden, inom hvilken åt¬
skilliga Underrätts-Protokoller böra till Hof-Rätt insändas;
N:o 33, om bestämmande af tid för klander emot till- eller
afträdes-husesyn å kronojord;
N:o 34, angående upphäfvande af föreskrifterne om offentliga
stadgars kungörande å tingen;
N:o 35, om ändring i författningarne rörande handels- och
näringsrätt m. m.;
N:o 36, angående stämplade pappersafgiften;
Jfen 28 November.
793
N:o 37, angående ersättning till vederbörande för de i straff¬
lagen stadgade böters indragande till kronan;
N:o 38, om upphäfvande af rättigheten att börda jord å
jandet;
N:o 39, om ändring i Kongl. Förordningen, rörande städsel
och lega af jord på landet, den 13 Juni 1800;
N:o 40, angående ändring af föreskrifterne, rörande anmälan
af missnöje mot domstols beslut i invändningsfrågor;
N:o 41, angående ändring i 4 Cap. 2 § Jorda Balken;
N:o 42, angående förändring i lagstiftningen rörande jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof;
N:o 43, angående ändring af 2 och 3 §§ i 3 Cap. Kyrko¬
lagen ; och
N:o 44, angående val af Fullmäktige i Banken och Riks-
gälds-Contoret.
§ 2.
Föredrogs ånyo Expeditions-Utslcottets Memorial N:o 15.
med förslag till sammanjemkning och voteriugs-proposition i an¬
ledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande skrifvelse-
förslaget N:o 169, angående regleringen af utgifterna under Riks-
statens Åttonde Hufvudtitel.
Utskottets inbjudning sidan 1, i sammanhang hvarmed genom
meddeladt och nu uppläst Protokolls-Utdrag upplystes, att Rid-
derskapet och Adeln antagit denna Utskottets inbjudning.
Vice-Talmannen, Biskop Annerstedt, som härefter på begäran
erhöll oidet, anförde: Denna fråga saknar ej sin märkvärdighet.
Vid uppsättandet af skrifvelseförslaget K:o 169, angående regle¬
ringen af utgifterna under Riks-statens Åttonde Hufvudtitel, hade
Expeditions-Utskottet tillåtit sig ett tillägg, hvilket ej grundade
sig på Rikets Ständers beslut. Vid föredragning af omförmälda
skritvelseförslag blef detsamma af tvänne Stånd godkändt, men
af de tvänne andra Stånden förkastadt. Frågan har dock nu
förfallit, sedan Ridderskapet och Adeln vid behandling af före¬
varande Memorial antagit Utskottets inbjudning att lika med
Borgare- och Bonde-Stånden godkänna förenämnda förslag. Men
fastän saken alltså är afgjord, må det icke lemnäs oanmärkt, att
Expeditions-Utskottet, som ifrån början i denna fråga öfverträdt
sin befogenhet, i det nu föredragna Memorialet med en icke
vanlig arrogans förklarar sig vidhålla sitt en gång fattade beslut
794
Den 28 November.
likasom detta Utskottet egde att utom Rikets Ständer fatta något
beslut. Efter att hafva framhållit detta, hemställer jag, att det
Högv. Ståndet måtte i denna fråga låta bero vid det, som före¬
kommit, och med ogillande lägga detta Memorial till handlingarna.
Kyrkoherden Wennerström! Jag har begärt ordet, icke för
att uttrycka mitt ogillande af de utaf Expeditions-Utskottet här
framlagda förslag, emedan det redan skett i den reservation, som
åtföljer Betänkandet, icke heller för att närmare utveckla de skäl,
som ligga till grund för densamma, emedan de, hufvudsakligen
hemtade från ett par grundlagsparagrafer, tala för sig sjelfva och
säkerligen icke inom detta Stånd behöfva kommenteras; utan det
är för att uttala några reflexioner, som med anledning af det
sätt, hvarpå denna anslagsfråga blifvit på ett visst håll behandlad,
sjelfmant erbjuda sig och som jag anser mig icke behöfva till-
bakahålla. Det vill nemligen synas som skulle partisinnet här
hafva gjort sig gällande på rättvisans, billighetens — ja! sjelfva
grundlagens bekostnad. Och då man härmed sammanhåller hvad
som nyligen passerat i fråga om resekostnadsersättning åt militära
och ecklesiastika tjenstemän, så ligger onekligen i allt detta en
tendens, som manar de samhällsklasser, hvilka genom det hvi-
lande representationsförslagets antagande skulle komma att upp¬
offra sina lagliga, politiska rättigheter, att noggrannt öfverväga
de sannolika följderna häraf för dem sjelfva. Yäl må det er¬
kännas, att en slik uppoffring är en pligt, då samhällets väl
kräfver den. Men man hvarken kan eller bör fordra, att någon
skall äfventyra sin egen existens och möjligen äfven det all¬
männa bästa blott för att öka ett par samhällsklassers inflytande
på statens angelägenheter. Den seger, som här i denna fråga
vunnits af ovarsamma händer, är således i sanning icke afunds¬
värd; — den måste djupt beklagas i synnerhet af dem, som
ärligt eftersträfva en fredlig samhällsutveckling. Ty säkert är,
att på den väg, som nu blifvit inslagen, skall den önskade och
önskvärda reformen snarare motverkas än befrämjas.
Jag slutar med att tillstyrka det Högv- Ståndet att ogilla
den gjorda inbjudningen, såsom obefogad, äfvensom voterings-
propositionerna, ehuru dessa ännu icke blifvit föredragna.
Doctor Sandberg: Då genom tre Stånds sammanstämmande
beslut denna sak nu blifvit afgjord, är derom icke värdt att orda.
Hvad man än må tänka om ärendets behandling, måste man nu
låta bero vid det, som inträffat. Jag instämmer dock med den
föregående talaren uti det yrkande, att det förevarande Memorialet
må med ogillande läggas till handlingarna.
Kyrkoherden Otterström: I de föregående talarnes ogillande
af Expeditions-Utskottets förevarande Memorial instämmer jag,
och anhåller derföre, att, då detta Memorial af det Högv. Ståndet
Den 28 November.
795
lägges till handlingarna, detta måtte ske nied ogillande; men det
är egentligen med anledning af ett den siste talarens yttrande,
som jag nu anhållit om ordet. Han uttryckte den mening, att
den partiseger, som nu i denna fråga blifvit tillkämpad, gåfve
grundad anledning till fruktan derför, att, med antagande af den
föreslagna representationsreformen, många dylika segrar kunna
vinnas. Långt ifrån att dela dessa farhågor, emotser jag tvärtom,
såsom sakerna nu gestaltat sig i denna och andra frågor, i fram¬
tiden en myckenhet af svårigheter och förvecklingar, hvilka
endast genom en representationsreform kunna förebyggas. För
min del är jag alltså öfvertygad, att det förevarande ärendets
behandling är så långt ifrån att förete ett hinder för denna re¬
presentationsreform, att den i stället ådagalägger, hvarthän det
kan bära med den fyrdelta representationen, om den skulle
blifva beståndande. Detta har jag ansett mig böra uttala med an¬
ledning af den åsigt, som af Kyrkoherden Wennerström i sam¬
manhang med denna fråga framställts; men slutar nu med att
förklara, såsom jag ock först angaf, det jag i afseende på Ståndets
åtgärd med detta Memorial är med denna talare af enahanda
mening.
Kyrkoherden Wennerström: Jag vill blott fästa den före¬
gående talarens uppmärksamhet derpå, att efter all mensklig
beräkning måste, i händelse representationsreformen genomföres,
inflytandet på så väl statens som enskilda medborgares väl eller
ve komma att nära nog uteslutande tillfalla de samhällsklasser,
sorn hafva den numeriska öfvervigten och hvilkas representanter
nu visat hvad de föra i skölden. Huruvida detta skulle vara
någon synnerlig vinst, derom kunna tankarne möjligen vara
delade.
Efter härmed slutad discussion förklarade Preste-St.åndet sig
väl för sin del ej kunna godkänna den gjorda inbjudningen, men
lät, då saken genom 3:ne Stånds beslut blifvit afgjord, härvid bero.
Utskottets å sidorna 1 och 2 framställda förslag till voterings¬
proposition :
H. D. Erke-Biskopcn och Talmannen: Då ett Rikets Ständers
beslut i detta ämne nu blifvit fattadt, har naturligen frågan om
sakens afgörande genom votering i Förstärkt Expeditions-Ftskott
förfallit. Jag vill dock hafva till det Högv. Ståndets Protokoll
anfördt, det jag, om frågan icke hade blifvit på omförmälda sätt
bragt till slut. med stöd af 73 jemförd med 34 § Riksdags¬
ordningen, skulle hafva funnit mig nödsakad att vägra proposition
på den af Utskottet här föreslagna voterings-proposition för om¬
röstning i Förstärkt Expeditions-Utskott. Då sådan vägran nu
icke behöfves, och mitt yttrande härom endast går till Proto¬
4
790
Ben 28 November.
kollet, hemställer jag, att det Högv. Ståndet må förklara, det
förslaget till voteringsproposition, som nu förfallit, icke erfordrar
annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Uppå härefter framställd proposition lade Ståndet ifråga¬
varande förslag till voterings-proposition, hvilket ansågs hafva
förfallit, till handlingarna.
§ 3.
Föredrogos och bordlädes följande ifrån Lag-Utskottet inkomna
Betänkanden:
N:o 89, i anledning af motion om dels förändrad lagstiftning,
rörande sättet för sökande af ändring i Under-rätts eller Hofrätts
utslag i brottmål, dels ock verkställighet of sådant utslag i
fråga om ådömd ersättning; och
N:o 90, i anledning af motion om upphäfvande af lagens
stadganden om ställande af borgen för kostnad och skada i och
för fullföljd af talan i tvistemål, om nedsättande af revisions¬
skilling och om fullgörande af dom.
§ 4.
Upplästes och la des till handlingarna nedannämnde ifrån
respekt, Med-Stånden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från
Högloft. Ridder skåpet och Adeln, N:o 540; från Vallo fl. Borgare-
Ståndet, N:o 528; och från Hederv. Bonde-Ståndet, Nr o 573.
Ståndet åtskildes kl. 1 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almgvist.
Den 30 i\o vern ber.
Plenum kl. ^ 2 e. m.
§ I-
Sedan Preste-Ståudet den 27 dennes vid behandling af Stats¬
utskottets Memorial Nio 240, angående beredande af tillgångar för
det till försvarsverkets fullständigare ordnande af Kongl. Majit
äskade serskilda kreditiv, bifallit berörda Memorial, beslöt Stån¬
det, uppå derom af Vice-Talmannen Biskop Annerstedt gjord hem¬
ställan och i ändamål att derigenom påskynda riksdagsärendernas
afslutande, vänligen inbjuda Vällofl Borgare-Ståndet att detta be¬
slut biträda.
§ 2-
Justerades Protokollet för den 27 dennes.
§ 3.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o 89, i anled¬
ning af motion om dels förändrad lagstiftning rörande sättet för
sökande af ändring i Underrätts eller Hofrätts utslag i brottmål,
dels ock verkställighet af sådant utslag i fråga om ådömd ersättning;
och beslöt Ståndet, uppå hemställan af Dom-Prosten Bjorling, att
i sammanhang härmed föredragning skulle ske af Lag-Utskottets
å Ståndets bord jemväl liggande Betänkande Nio 90, i anledning
af motion om upphäfvande af lagens stadganden om ställande af
borgen för kostnad och skada i och för fullföljd af talan i tvi¬
stemål, om nedsättande af revisionsskilling och om fullgörande
af dom.
Dom-Prosten Björling begärde ordet och yttrade i ÅLkilliga
skäl förefinnas visserligen, hvilka tala för bifall till Lag-Utskottets
i Betänkandet Nio 89 framställda förslag till sådan ändring i nu
gällande stadganden, att den, som vill söka ändring i Uuder-rätts-
eller Hofi- eller Öfverrätts-utslag i brottmål, icke skall vara un¬
derkastad skyldighet att nedsätta honom ådömde böter och ersätt¬
ning eller för böter ställa borgen eller ock förete intyg om sin
fattigdom. Det vigtigaste skäl för bifall till detta förslag är att
rättsökande i brottmål derigenom befrias från åtskilliga olägenhe-
<4.
798
Den 30 November.
ter, som nu drabba dem. Men en sådan förändring, som Lag-Ut¬
skottet föreslagit, torde dock vara betänklig med anledning af dess
consequenser. I detta hänseende bör man betrakta densamma i
dess sammanhang med Utskottets Betänkande Nio 90. Sedan Ut¬
skottet i förstnämnda Betänkande först hemställt, att Rikets Stän¬
der måtte bifalla Herr Lemchens motion, om upphörande af skyl¬
dighet för den, som i tvistemål söker ändring i Uunderrätts eller
Hofrätts dom eller utslag, att ställa borgen för kostnad och skada,
yttrar Utskottet vidare: “Beträffande åter motionärens yrkande
om upphäfvande af föreskriften om revisionsskillings nedsättande
såsom vilkor för tvistemåls fullföljd från Hofrätt (ill Kongl.
Maj:t; så anser Utskottet betänkligt att till detta yrkande tillstyrka
bifall. Berörda föreskrift synes hafva haft till ändamål att före¬
komma, att mål, vare sig af mera obetydlig vigt eller sådana, om
hvilka den tappande parten borde kunna inse, att ändring uti
Hofrättens dom icke stöde att vinna, skulle dragas under
Kongl. Maj:ts pröfning, på samma gång man dock velat att
ingen skulle betagas möjligheten att erhålla en sådan pröf¬
ning." Samma skäl, som förmått Utskottet att afslå motio¬
nerna om upphäfvande af föreskrifter om revisionsskillings
nedsättande samt upphäfvande af skyldigheten att fullgöra Hof¬
rätts i tvistemål gifna dom och utslag, då ändring deri hos
Kongl. Maj:t sökes, borde emellertid för conseqvensens skull
hafva föranledt Utskottet att jemväl afslå den uti Betänkandet
N:o 89 behandlade motionen om upphörande af skyldighet för
den, som vill söka ändring i Underrätts och Hofrätts dom i brott¬
mål, att nedsätta honom ådömda böter etc. Men der har Utskottet
ej låtit samma skäl för qvarståendet af nämnda skyldighet gälla,
nemligen att genom dem förhindra onödiga klagomål, utan der
har Utskottet underkänt på sid. 2 i Betänkandet de skäl, som det
gillat i Nio 90. Skall Herr Lemchens motion i det fall, som om¬
talas i N:o 89 bifallas, så skall äfven hans motion om revisions-
skillingens afskaffande bifallas i Nio 90; och skall den sednare
afslås, så skall äfven den förra förkastas. Då, i anseende till riksdagens
snart inträffande slut, återremiss af dessa frågor, för att i behand¬
lingen af dem få full consequens, icke lärer böra beslutas, och jag
för min del gillar det slut, hvartill Utskottet kommit beträffande
Herr Lemchens motioner om upphäfvande af föreskriften om revi¬
sionsskillings nedsättande och upphäfvande af skyldigheten att
fullgöra Hofrätts i tvistemål gifna dom eller utslag, då ändring
deri hos Kongl. Maj:t sökes, finner jag mig föranlåten tillstyrka,
att Utskottets förslag i Betänkandet N:o 89 samt dess första hem¬
ställan i Betänkandet Nio 90, varda af Preste-Ståndet afslagna,
men att Utskottets öfriga utlåtanden i Betänkandet N:o 90 af
Ståndet godkännas.
Efter härmed slutad discussion blefvo uppå derom i veder¬
börlig ordning hvarefter annan framställde propositioner Utskottets
-k. ^
Den 30 Kovember.
799
förslag i Betänkandet N:o 89 äfvensom Utskottets hemställan å
sidan 6 af Betänkandet Rio 90 afslagne af Preste-Ståndet, hvar¬
emot sistnämnda Betänkande i öfriga delar godkändes.
§ 4.
Föredrogos och bordlädes Stats-Utskottets nedannämnde Utlå¬
tanden och Memorial:
Nio 241, i anledning af väckta motioner, angående serskilda
anslag för ordnande af Bikets landt- och sjöförsvar;
Nio 242, i anledning af erhållna återremisser å Memorialet
N:o 235, angående den under innevarande riksdag verkställda stats¬
reglering samt den för Riksgälds-Contorets utgifter erforderliga all¬
männa bevillning; och
N:o 244, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, rö¬
rande Memorialet Nio 240.
§ 5.
Föredrogos och bordlädes Lag-Utskottets nedannämnda Be-
tänkanden:
N:o 91, i anledning af motion om förändring i 35 och 125
§§ af Konkurslagen don 18 September 1862; och
N:o 92, i anledning af motion om förklarings meddelande öf¬
ver Kongl. Förordningen den 8 October 1861, angående ändring
i vissa delar af 17 Cap. Handels-balken och andra författningar,
rörande borgenärers rätt och företräde för hvarannan till gälde-
närs egendom.
§ 6.
Upplästes och Indes till handlingarna följande från de resp.
Med-Stånden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Höglotl.
Ridderskapet och Adeln, N:o 541; från Vallöf,. Borgare-Ståndet,
N:ris 529 och 530; samt från Hederv. BondeStåndet, Riis 574
—579.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 J e. m.
Ut supra
ln fidem
S. IL. Älmqvist.
*
800
Den 1 Deceember.
Den 1 December.
Plenum kl. 1 e. m.
§ I-
Justerades Protokollet för den 28 nästlidne November.
§ 2.
Föredrogs ånyo Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 241, i an¬
ledning af väckta motioner, angående serskilda anslag tor Rikets
landt- oeh sjöförsvar.
Bifölls.
§ 3.
Föredrogs ånyo .Stats-Utskottets Memorial N:o 242, i anled¬
ning af erhållna återremisser å Memorialet N:o 235, augående
den under innevarande riksdag verkställda statsreglering samt
den för Riksgälds-Contorets utgifter erforderliga allmänna be¬
villning.
Godkändes.
§ 4.
Fördrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 244, i anled¬
ning af Riks-Stundens skiljaktiga beslut, rörande Memorialet
N:o 240.
Ansågs å Preste-St.åndet sida icke erfordra annan åtgärd än
att läggas till handlingarna,
§ 5.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o 91, i anled¬
ning af motion om förändring i 35 och 125 §§ af Konkurslagen
den 18 September 1862.
Riks-Archivarien Nordström begärde ordet och yttrade: I af¬
seende å den högst vigtiga rättsfråga, som utgör föremål för detta
Betänkande, får jag åberopa de skäl, jag i min derom väckta
motion anfört till ändring af 35 och 125 §§ i 1862 års nya
Konkurs-
Den 1 December.
801
Konkurslag och till återställande i gällande kraft af hvad hit¬
tills varit stadgadt angående egendom, som till konkursbo skall
räknas.
Det har hittills varit lag, att till konkursbo skall räknas
all den fasta och rörliga egendom samt, med få undantag,
de inkomstgifvande rättigheter, gäldenären eger vid den tid, han
till konkurs afträder sitt bo. Hvad nf gällden återstår, sedan
detta bo blifvit på borgenärerna i vederbörlig ordning fördeladt,
skall han med hvad han framdeles kail ärfva eller förvärfva oaf-
kortadt betala. Uti den nya Konkurslagen deremot föreskrifves:
att till konkursboet skall räknas icke allenast gäldenärens egen¬
dom vid cessionstiden, utan ock allt hvad han under den tid,
konkursboet är under utredning, kan ärfva eller förvärfva :
följande deraf, att, så länge någon utsigt finnes till tillväxt för
konkursmassan och något på gulden återstår att betala, den slut¬
liga utredningen af konkursen kan dragas ut på tiden.
Man har härvid förbisett en mycket vigtig omständighet, nem¬
ligen de borgenärers rätt, som tillkommit efter konkursens början.
Enligt hittills gällande grundsatser i detta hänseende i vår lag
egde dessa nya borgenärer lika rätt till betalning ur den efter
konkursens början gäldenären tillfallna egendom, som de äldre
borgenärer, hvilkas fordringar ej blifvit från konkursboet till fullo
betäckta. Enligt den nya konkurslagen deremot skola, enligt hvad
ock i motiverna uttryckligt och omständligt förkaras, sådana nya
borgernärer icke vara berättigade till någon andel i den egendom
eller tillgång, som gäldenären förvärfva! elier ärft under tiden
före konkursens utredning och afliqvidering, så länge någon af
de förra borgenärerna finnes, som ej fått sin fordran till fullo
betald.
Ett sådant stadgande är både oklokt och stridande mot väl
afvägd rättvisa. En genom olyckor eller andra utom hans vål¬
lande liggande omständigheter insolvent vorden man, som derföre
ansett sig böra till sina borgenärer afstå hela sin egendom, skall
i följd deraf finna sig under hela tiden före utredningen af kon¬
kursen urståndsatt, att genom nya företag inom kretsen af sin
äldre eller annan affärsverksamhet förvärfva bidrag till sina bor¬
genärers förnöjande; ty då affärer ej kunna bedrifvas utan kredit,
men hans nya borgenärer finna sig utestängda från anspråk på
betalning för sina fordringar ur den egendom, gäldenären förme¬
delst deras försträckningar lyckats förvärfva, skola sådana tvif¬
velsutan komma att fattas, och i många fall skall det, sålunda visa
sig, att det nya systemet till och med kan blifva skadligt för de
äldre borgenärerna. Men det öfverenstämmer ej heller med grund¬
satserna i de europeiska lagstiftningar, från hvilka detsamma är
hemtadt. Detta förhållande har jag i min motion omständligen
sökt utreda, och tillåter mig att härvid åberopa hvad jag der
anfört.
Högv.Paeste- St. Prof. 6:te Bandet. 51
802
Den 1 Dece mb e r.
I romerska rätten förekommer en rättsregel, som lyder: “Bona
intelliguntur cuiusque quse sere alieno deducto supersunt“, och
med tillämpning af denna rättsregel, som i alla tider och under
alla förhållanden bibehåller sin kraft för den sanning, den uttryc¬
ker, hafva den Fransyska och öfriga nyare Konkurslagar i det vestra
Europa, ehuru de äfven till konkursboet räkna hvad cessionanten
under konkursens lopp kan förvärfva, dock fattat detta förhållande
sålunda, att till konkursboet icke skall af sådant förvärf falla mer,
än hvad som återstår, sedan alla de försträckningar och kostnader
af olika slag först blifvit till fullo guldna, förutan hvilka förvärf-
vet ej kunnat ske, eller medelst hvilka det blifvit möjliggjordt;
— en tillämpning, hvars praktiska följd är, att de nya borgenä¬
rernas fordringar först böra betäckas, innan af det nya förvärfvet
något kan komma de äldre till godo.
Häraf visar det sig, att sådant det nya stadgandet är fram-
stäldt iden nya Konkurslagen, det utgår från ett fullt missförstånd
af de källor och mönster, som till stöd för detsamma blifvit åbe¬
ropade.
På dessa skäl och dem jag i min motion ytterligare anfört
tillstyrker jag, att Lag-Utskottets ifrågavarande Betänkande måtte
afslås, och i stället det förslag till lag uti detta hänseende antagas, som
jag uti meranämnda min motion framställt.
Den omständigheten, att den nya Konkurslagen ännu icke
kommit till utöfning, synes mig här betyda intet. Erkännes det
felaktiga och orättvisa i en lag, är det en vinst att upphäfva den
ju förr desto heldre, och bättre är, att en felaktig lag ändras före
dess tillämpning, än att det, ehuru insedt, sker först efteråt.
Biskop Bring: För min del vill jag blott tillkännagifva, att
hufvudsakliga skälet, hvarför jag instämmer i det slut, hvartill
Utskottet i denna fråga kommit, är uttryckt uti den i sista styc¬
ket af Betänkandet uttalade grundsats, att man ej bör förändra
antagna lagar, innan något behof af förändring låtit förnimma sig.
Den föregående talarens åsigter i saken må vara huru riktiga och
grundade som helst; förhållandet är emellertid, att den nya Kon¬
kurslagen efter en noggrann pröfning, dervid förenämnda åsigter
tagits i öfvervägande, blifvit i dess nuvarande skick af Rikets
Ständer antagen och vunnit Kongl. Maj:ts sanction. Att Kongl.
Maj:t skulle sanetionera en förändring i nya Konkurslogen innan
densamma trädt i verksamhet, är ej att förvänta. Då således nå¬
gon framgång åt motionärens förslag icke är att emotse hos Kongl.
Maj:t och dertill kommer alt riksdagen står i sitt yttersta sta¬
dium samt någon anledning icke torde förefinnas, att motionen
hos de öfriga Stånden vinner bifall, hemställer jag, att Preste-
Ståndet godkänner Utskottets Utlåtande.
Domprosten Björling: Jag kan icke neka, att enligt min
öfvertygelse Riks-Archivarien Nordström har rätt i sak. Då vid
Den X December.
803
sistförlidne riksdag förslaget til! ny Konkurslag förevar under
öfverläggning, delade jag äfven Riks-Archivarien Nordströms uti
ifrågavarande ämne framställda åsigter. Men å andra sidan kan
jag ej medgifva, att man uti en principfråga bör föreslå förändring
uti en af Rikets Ständer förra riksdagen föreslagen lag, hvilken
ännu ej trädt i verkställighet, så att man varit i tillfälle att be¬
döma, huruvida några olägenhet’ uppstå genom de stadganden, i
hvilka förändring föreslås. Samma skäl, som nu blifvit af Riks-
Archivarien framställda emot nya Konkurslagen, framställdes äfven
under förra riksdagen, men ogillades af Ständerna. Att nu utan
några nya skäl kullslå en lagstiftning, som Ständerna förra i’iks-
dagen begärde och Kongl. Maj:t stadfästat, och som ej ännu trädt
i verkställighet, synes mig förvandla lagstiftningen till ett vack¬
lande fram- och återgående, som ej är rätt värdigt. Af respekt
för Rikets Ständers lagstiftning befinner jag mig förhindrad alt
biträda Riks-Archivarien Nordströms i motionen framställda
förslag.
Prosten Sondén: Med all vördnad för Rikets Ständer tror
jag likväl, att 0111 man kan förutse, att genom de ifrågakomna
stadganderna i nya Konkurslagen olägenheter och svårigheter skola
uppkomma, allt skäl förefinnes att ändra det oriktiga i lagen in¬
nan någon skada derigenom åstadkommits, i följd hvaraf jag till¬
styrker bifall till det af Riks-Ai’chivarien Nordström i motionen
framställda förslag.
Häruti instämde Doctorerne Ljungdahl, Björkman och Pe¬
trelli.
Sedan discussionen härmed förklarats afslutad och H. H.
Erke-Biskopen och Talmannens proposition på bifall till Utskot¬
tets hemställan blifvit med blandade Ja och Nej besvarad samt
voteiung begärd, uppställdes oell godkändes en så lydande vote-
rings-proposition :
“Den, som bifaller Utskottets i förevarande Betänkande gjorda
hemställan, röste Ja; den det icke vill, röste Nej. Vinner Nej,
har Ståndet, med afslag å Utskottets hemställan, antagit det för¬
slag till förändrad lydelse af 35 och 1.25 §§ uti ifrågavarande
Konkurslag, hvilket af motionären blifvit framstäldt och finnes upp¬
taget i sidan 2 af förevarande Betänkande. “
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 8 Ja och 20 Nej, i följd hvaraf Ståndet stannat i det
beslut, som Nej-propositionen innehåller.
804
.Den 1 December.
§ 6.
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
nedannämude förslag till Rikets Ständers underdåniga skrif-
velser:
N:o 188, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med
förslag tili ny Jagtstadga; och
N:o 189, angående anslag för Nationalmuseibyggnadens in¬
redning, jemte andra i sammanhang dermed erforderliga kost¬
nader.
§ 7.
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
förslag N:o 45 till §§ i Riksdags-beslutet, angående Banco-
ärenden.
8 8.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o 92, i anled¬
ning af motion om förklarings meddelande öfver Kongl. Förord¬
ningen den 8 October 1861, angående ändring i vissa delar af
17 Cap. Handels-balken och andra författningar, rörande borge¬
närers rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egendom.
Lades 2:dra gången på hordet.
§ 9-
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets Memorial N:o 243,
angående den nya Riks-Staten.
å 10.
Föredrogos och godkändes följande förslag till §§ i Cleri Comi-
tialis Circulär, som vid innevarande riksdags slut kommer att till
samtlige Dom-Capitlen och Presterskapet i riket utfärdas:
l:o angående anslag till de svagast aflönade af Rikets Com-
ministrar, Kapellpredikanter, m. m.;
2:o om behofvet af föreskrifter rörande ett likformigt an¬
tecknande i födelseböckerna af de barns civilstånd, såsom äkta
eller oäkta, hvilka framfödas af trolofvade qvinnor, m. m.;
3:o om utdelning af Preste-Ståndets protokoller;
Den *2 December.
805
4:o om ifrågasatt nytt formulär till prestbevis och dermed
sammanhängande föreskrifter, samt om förslag till praescriptions-
tid för afförande ur Husförhörsbok af kyrkoskrifna, men seder¬
mera på orten obefintliga och till sin vistelse okända perso¬
ner m. m.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almqvist.
I>en 2 December.
Plenum kl. $ 1 e. m.
§ 1-
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o 92, i anled-
niug af motion om förklarings meddelande öfver Kongl. Förord¬
ningen den 8 October 1861, angående ändring i vissa delar af
17 Cap. Handels-Balken och andra författningar, rörande borge¬
närers rätt och företräde för hvarannan till gäldenärs egendom.
Doctor 0ordlund begärde ordet och yttrade: När en motion
af Utskott gömmes till riksdagens sista dagar och då afstyrkes,
så kan dess öde anses vara afgjordt. Med den af mig väckta
motion, som utgör föremål för Lag-Utskottets nu föredragna Be¬
tänkande, har detta förhållande inträffat, oaktadt densamma, efter
hvad jag förnummit, redan för flera veckor sedan i Utskottet
förekom och afgjordes. Ehuru jag nu icke kan hoppas att åstad¬
komma ett förändradt Utlåtande af Utskottet, enär en återremiss
icke skulle före riksdagens slut hinna besvaras, anser jag mig
likväl skyldig att upptaga och söka vederlägga hvad Utskottet
mot motionen anfört, samt bevisa, att motionen haft skäl för sig;
hvarom jag varit och är så mycket mer förvissad, som jag icke
806
Den 2 December.
proprio motu, utan på uppmaning af skickliga och erfarne
domare, väckte den i motionen afhandlade fråga.
Denna fråga är, huru föreskriften i sista punkten ai Kongl.
Förordningen den 8 October 1861 i de tvister, som efter ut¬
gången af år 1862 uppkomma, skall förstås vid bestämmande af
företrädesrätt för inteckningar, som före författningens utfärdande
eller trädande i verksamhet blifvit fastställde, eller, med andra
ord, huruvida författningen i afseende på dessa inteckningar skall
hafva retroactiv verkan, eller icke. Utskottet bestrider behofvet
af en förklaring i detta hänseende, och kan Utskottets slutled¬
ning i korthet sammanfattas sålunda:
En civil lag kan icke utan ett bestämdt och oförtydbart
stadgande derom hafva retroactiv verkan;
Förklarandet i 1861 års Förordning, att densamma ej skall
blifva gällande i förmånsrätts-tvister, som anhängiggöras före ut¬
gången af år 1862, får icke tilläggas annan betydelse än den
negativa, som ordställningen utmärker;
Författningen innehåller ingenting positivt i ifrågavarade
hänseende;
Derför måste dess verkan härutinnan bedömas efter angifne
allmänna grunder.
Bland dessa preemisser är åtminstone en, efter min tanke,
alldeles oriktig, den nemligen att författningen ej skulle inne¬
hålla något positivt i ifrågavarande hänseende. Mun läser dock i
åberopade Förordning, att de begge statsmakterna upphäft, bland
andra lagrum, 11 § i 17 Cap. Handels-Balken och 16 § i Kongl.
Förordningen den 13 Juli 1818 samt i stället förordnat, såsom
ock i Betänkandet omförmäles, att, om fast egendom är intecknad
för fleres fordringar, företrädet dem emellan skall beräknas efter
dagen, då inteckningen söktes. Detta stadgande är alldeles icke
negativt. Tvärtom är det ovedersägligen positivt och ganska
bestämdt. Jag fruktar ock, att det är oförtydbart, men i helt
annan mening än Utskottet antagit. Motsvarande äldre stad-
ganden, att nemligen å landet inteckningars prioritet i allmänhet
skulle beräknas från tinget, icke från dagen, då de söktes, äro
genom den nya Förordningen upphäfde och lära väl således svår¬
ligen kunna hädanefter anses gällande i andra fall än som ge¬
nom den nya Förordningens anförda slutmening äro uttryckligen
undantagne. Bland dessa undantag saknas likväl det i motionen
åsyftade förhållande. Att någon rubbning deri icke bordt åstad¬
kommas, derom äro alla ense. Man skiljer sig endast i frågan,
huruvida en sådan rubbuing kan vara att i anledning af För¬
ordningens ordalydelse befara. Utskottet tror det icke; men jag
har i motionen omtalat, hurusom olika åsigter derom försports,
och serskildt åberopat Högsta Domstolens yttrande vid gransk¬
ning af Ständernas förslag till den nya Förordningen. Af Högsta
Domstolens protokoll den 17 April 1861, hvarut jag här håller
en afskrift i min hand, inhemtas, att alla sju närvarande Justitise-
D en 2 December.
807
Eåden ansett förslaget ofullständigt i den fråga, som nu afhand-
las, och att stadgande derom bordt tilläggas. Fyra ledamöter
förklarade likväl, att de tillstyrkte förslaget af skäl, bland andra,
att “bristen snart kunde komma att afhjelpas''. De öfrige tre leda¬
möterna afstyrkte förslaget på grund af de gjorda anmärknin-
garne, bland hvilka den, som föranledt min motion, af två Justitise-
Rud ansågs vara “synnerligen vigtig“.
Om nu ock Utskottets uppfattning af Förordningens bety¬
delse skulle vara riktig, är det likväl ett ovedersägligt förhål¬
lande, att erfarne domare ansett ordaställningen åtminstone vara
så otydlig, att missförstånd deraf kan vållas. Men ett sådant
fel i lagen kan, serdeles när densamma, såsom fallet här är,
berör frågor af nära nog oberäknelig vigt, föranleda till serdeles
behjertansvärda förluster och lidanden. Mig återstår endast att
beklaga, att mitt ifrågavarande bemödande att framkalla en lätt
åstadkommen lagförklaring och derigenom förekomma dylika
lidanden, icke rönt någon framgång.
Erfarenheten torde snart nog komma att bestyrka behofvet
och nödvändigheten af den ifrågasatta förklaringen. Om än Ut¬
skottets Betänkande kan hafva någon nytta med sig, i det att
den deri af ett Rikets Ständers Utskott uttalade åsigt, att mer-
berörde Förordning icke bör hafva någon rotroactiv verkan, möj¬
ligen kan tjena till någon ledning för de domare, som om Be¬
tänkandet taga kännedom, så kan likväl den tvekan eller olika
tydning, som vid Förordningens tillämpning måste uppstå, icke
öfverallt höfvas. Tvärtom torde den mest olika tolkning af För¬
ordningen vid olika domstolar och hos olika domare göra sig
gällande, äfvensom ett förlåtligt missförstånd om Förordningens
mening torde ådraga mångå bland allmänheten oförskyllda li¬
danden.
På grund af hvad jag anfört, får jag vördsamt anhålla, att
Högv. Ståndet, utan att, godkänna Betänkandet, endast vill låta
dervid bero.
Riks-Archivarien Nordström: Hvad den föregående talaren i
sak anfört måste jag biträda och, för att upplysa Ståndet, hvarom
frågan egentligen är, anhåller jag att få uppläsa några hithörande
lagstadganden. Sextonde paragrafen i Kongl. Förordningen, an¬
gående inteckning i fast egendom den 13 Juli 1818, sådan den
blifvit förändrad genom Kongl. Kungörelsen den 20 Maj 1835,
lyder sålunda: “Inteckning, som fastställd varder, galle för borge¬
när med förmånsrätt, som i 17 Cap. Handels-Balken skiljs, från
det Ting å landet samt den dag i staden han inteckningen vid
lagadomstol sökt“. Den i detta Betänkande omförmälda Kongl.
Förordning af den 8 October 1861 innehåller deremot: “Är fast
egendom intecknad för fleras fordringar och räcker den ej till
för alla, håfve den, som äldre inteckning eger, företräde. Hafva
flera inteckning sökt å en dag; håfve lika rätt“. Genom sist¬
808
Dm 2 December.
nämnda stadgande» ändrades sålunda i betydlig mån förut gäl¬
lande bestämmelser i thy fall. Nu föreskrifver emellertid be¬
rörde Kongl. Förordning den 8 October 1861 tillika, att Förord¬
ningen icke skall blifva gällande i de förmånsrältstvister, som
göras anhängiga före utgången af December månad år 1862.
Detta är det positiva sakförhålllandet. i frågan. Nu är det i all¬
mänhet en ovederlägglig sanning, att alla intéekningsfrågor böra
bedömas efter den inteckningslag, som gällde, då inteckningen
meddelades. Deraf är ock klart, att alla tvister om före den 8
October 1861 beviljade inteckningars inbördes förmånsrätt böra
bedömas efter de inleckniugslagar, sorn gällde före den 8 Octo¬
ber 1861. Det är således endast i afseende på de inteckningars
förmånsrätt,, som beviljats under tiden från den 8 October 1861
till den 1 Januari 1863, som olika meningar kunna uppstå.
Dock är jag öfvertygad, att domaremakten och serskildt den
högsta domaremakten i vårt land icke skall tveka huru den i
thy fall skall döma. Jag hyser derför den öfvertygelse», att det
väl icke är olämpligt, om en lagförklaring afgifves, men tror tillika,
att äfven utan en sådan förklaring domaremakten icke skall
komma att meddela domslut, som stå i strid med det innehåll
en sådan lagförklaring kuude få.
Domprosten Björling: I allmänhet är det vanskligt för ett
Lag-Utskott att inlåta sig på lagförklaringens väg. Lagarna äro
nemligen sällan så tydliga, att icke tvekan ofta nog kan upp¬
komma om deras tolkning. Skulle nu Lag-Utskottet i hvarje
sådant fall föreslå en lagförklaring, så torde lagförklaringarna
blifva allt för många, och man har ej heller någon säkerhet för
att icke lagförklaringarna sjelfva då skulle behöfva nya förkla¬
ringar. Det rätta är i de allra flesta fall, att lagskipniugen får
afgöra huru lagen bör förklaras. Om det då visar sig, att den
högsta statsmakten gifver olika förklaringar, eller att de afgifna
förklaringarna strida emot lagens mening, då kan man med skäl
begära af Ständerna en lagförklaring. Eljest bör otydligheten
vara mycket stor samt det dertill vara mycket sannolikt, att den
skall föranleda olikhet i lagskipningen, om någon förklaring skall
begäras. Men då i förevarande fråga den öfverklagade olikheten
ej kommer att föranleda någon skiljaktighet i domsluten, så
synes mig skäl vara, att bifalla Utskottets förslag.
Doctor Nordlund: Mot hvad den siste talaren yttrat kan jag
icke annat än inlägga en protest. Medgifver man behöfliglieten
af en lagförklaring, så bör man väl ock lemna en sådan och
icke låta lagskipningen afgöra hvad med lagen skall förstås. Ty
huru gar det då med rättstillståndet? Lagförklaringar hafva dess¬
utom i alla tider gifvits af de lagstiftande myndigheterna; hvar¬
före skulle det icke kunna göras på summa sätt nu? Derföre
och då hvad den nästföregående talaren yttrat icke öfverlygat
Den 2 December.
809
mig om obehöfligheten af en sådan lagförklaring, som jag ifråga¬
satt, finner jag mig, under åberopande af hvad jag förut yttrat,
lill försvar för min åsigt böra vidhålla densamma.
Domprosten Björling: Doctor Nordlund har missförstått mitt
yttrande. Jag vill ej förneka alt en lagförklaring någon gång
kan vara behöflig; men jag tror. att de fall, i hvilka detta är
af nöden, i allmänhet böra vara få; och erfarenheten bekräftar
ock detta, emedan under de 5 å 6 riksdagar jag varit ledamot
af Lag-Utskottet lagförklaringar varit högst sällsynta. I närva¬
rande fåll behöfves ej någon förklaring, ty ehuru författningens
ordalag, såsom den siste talaren anmärkte, äro otydliga och olyckligt
valda, så skola de dock ingalunda gifva anledning dertill, att
domarne skola låta den nya författningen verka retroactivt, hvil¬
ket äfven den siste talaren medgifvit; och då behöfves ju ingen
lagförklaring.
Efter dermed afslutad discussion lät Preste-Ståndet uppå
derom gjord proposition vid Utskottets hemställan bero.
§ 2.
Uppliistes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
förslag till följande Pikets Ständers underdåniga skrifvelser,
nemligen:
N:o 190, angående deltagande framdeles för statens räk¬
ning i revisionen af Nya Trollhätte Kanalbolags räkenskaper,
styrelse och förvaltning;
N:o 193, angående ifrågasatt tillökning i Arméens nuva¬
rande kavalleristyrka;
N:o 194, angående de i 63 § Regeringsformen föreskrifna
kreditivsummor;
N:o 195, i anledning Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om
anvisande af ett serskildt kreditiv till betäckande af kostnaderna
för ett fullständigare ordnande af försvarsverket;
N:o 196, angående skjutsningsbesvärets ordnande;
N:o 197, angående förändringar i Skiftes-Stadgan samt Ar-
vodestaxan för landtmateriförrättningar; samt
N:o 198, angående ändring i Kongl. Kungörelsen den 4 Maj
1827, rörande ersättning till och af boställshafvare i anledning
af verkställda egoskiften m. m.
810
Den 3 December.
§ 3-
Föredrogs ånyo och godkändes Stats-Utskottets Memorial N:o
243, angående den nya Riks-Staten.
§ 4.
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets Memorial N:o 245,
med förslag till voterings-proposition, i anledning af Riks-Ståndens
skiljaktiga beslut, rörande de uti Memorialet N:o 240 framställda
förslag i fråga om beredande af tillgångar för det till försvars¬
verkets fullständigare ordnande af Kongl. Maj:ts äskade ser¬
skilda kreditiv,
§ 5.
Upplästes och lades till handlingarna från de resp. Med-
Ståuden inkomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft. Rid-
derskapet och Adeln, N:is 542—545; och från Vällofl. Borgare-
Ståndet, N:is 531—533.
Ståndet åtskiljdes kl. j 2 e. m.
Ut supra
In fidem
& II. Almqvist.
Den 3 December.
Plenum kl. J 2 e. m.
§ !•
Föredrogos och godkändes Expeditions-Utskottets förslag till
underdåniga skrifvelser;
N:o 191, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående Krigs-Collegii ombildning till en Armé-förvaltning.
D <• n 3 Decembe r.
811
N:o 192, i fråga om kostnads-ersättning till militäre, civile
och ecklesiastike tjenstemän för en del resor i tjensteärenden;
och
N:o 199, med Reglemente för Bankens styrelse och för¬
valtning.
§ 2.
Justerades Protokollet för den 30 November och den 1
December.
§ 3.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 245, med för¬
slag till voterings-proposition, i anledning af Riks-Ståndens skilj¬
aktiga beslut, rörande de uti Memorialet N:o 240 framställda
förslag i fråga om beredande af tillgångar för det till försvars¬
verkets fullständigare ordnande af Kongl. Maj:t äskade serskilda
kreditiv.
Den föreslagna voterings-propositionen godkändes.
§ 4.
Upplästes och lades till handlingarna från resp. Med-Stånden
in komne Protokolls-Utdrag, nemligen: från Vällofl. Borgare-
Ståndet,, N:is 535—537; och från Hederv. Bonde-Ståndet, N:is
580—584.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almqvist.
812
Den 4 December.
Ilen 4 december.
Plenum kl. 2 e. m.
§ I-
Justerades Protokollet för den 2;a och 3:dje dennes.
§ 2.
Tillkännagaf H. H. Erkebiskopen och Talmannen, att han
från Chefen för Kongl. Civil-Departementet fått emottaga en
skrifvelse af innehåll, att Kongl. Maj:t i nåder bestämt Tisdagen
den 8 innevarande månad för riksdagens afslutande, i samman¬
hang hvarmed H. H. Erke-Biskopen och Talmannen äfven med¬
delade, det han anmodat Biskop Hultman att predika vid den
Gudstjenst, hvarmed riksdagen afslutas, och Biskop Bring att an¬
föra helsningsdeputationerna till Med-Stånden.
§ 3.
Föredrogs ånyo och Indes till handlingarna Stats-Utskottets
Memorial N:o 246, angående verkställd omröstning i anledning
af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut, i fråga om beredande af
tillgångar för det till försvarsverkets fullständigare ordnande af
Kongl. Maj:t äskade serskilda kreditiv.
§ 4-
Föredrogs och bordlädes Bevillnings-Ltskottets Memorial N:o
27, med förslag till bevillnings-summans utgörande.
§ 5.
Upplästes och lades till handlingarna följande fråD resp.
Med-Stånden ankomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Höglojl.
Ridderskapet och Adeln, Niis 546 — 548; från Vallo fl. Borgare-
Ståndet, N:o 538; och från Hederv. Bonde-Ståndet, N:is 585—588.
Ståndet åtskiljdes kl. ^3 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almgvist.
Den 5 December.
813
Den 5 December.
Plenum kl. 2 e. m.
§ I-
Tillkiinnagaf II. II. Erke-Biskopen och Talmannen att från
Kongl. Maj:ts tjenstförrättande Öfverste-Kammarherre, Grefve L.
von Stedingk ankommit en skrifvelse af innehåll, dels att Mån¬
dagen den 7 i denna månad kl. 12 på dagen ankomma till
Preste-Ståndets samlingsrum tvänne Konungens Öfverste-Kam-
marjunkare, för att, enligt det för riksdagens afslutande utfärdade
ceremoniel, bjuda Högv. Preste-Ståndet, att följande dagen bivista
Gudstjensten i Storkyrkan och derefter infinna sig å rikssalen;
dels ock att utom Herrar Biskopar och Pastor Primarius tretio
ledamöter af Preste-Ståndet jemte Ståndets Sekreterare äro in¬
bjudna att efter slutad ceremoni på rikssalen intaga middag å
Kongl. Slottet vid den för Ståndet serverade taffel i matsalen af
Konung Oscars f. d, våning, två trappor upp från Östra Slotts-
hvalfvet; dels äfven att han från bemällde Öfverste-Kammarherre
erhållit skriftligt meddelande, att till samlingsrum för Pikets
Ständers afskeds-deputationer till Deras Majestäter Konungen och
Drottningen samt Enke Drottningen, Tisdagen den 8 i denna
månad, äro utsedde de s. k. Råds-rummen, 1 trappa upp från
Vestra Slottshvalfvet.
§ 2.
Föredrogs ånyo Bevilhiings-Utskottets Memorial N:o 27, med
förslag till Bevillningssummans utgörande.
Bifölls.
§ 3.
Upplästes till justering och godkändes följande Expeditions-
Utskottets förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser,
nemligen:
N:o 200, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående inrättande af en pensions-anstalt för fartygsbefälhafvare,
styrmän och annat sjöfolk ;
N:o 201, angående fortfarande anslag för Kamereraren Carl
Sandberg;
N:o 202, angående ny Riks-stat;
814,
Den 5 December.
N:o 203, angående förändring i stadgandena, angående gifto¬
man n arätt;
Nio 204, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
angående antagande af en förfatlning om nya Strafflagens infö¬
rande oell livad i afseende derå iakttagas skall; dels ock ser¬
skilda framställningar i dermed sammanhang egande ämnen;
Nio 205, angående ändring i Kyrkolagens stadgande i fråga
om sättet att begrafva sjelfspillingar och dem, som i lifstiden
fört ett ogudaktigt lefverne;
N:o 206, angående närmare bestämmelse af sättet för in¬
teckning om nyttjanderätten till fäst egendom; och
N:o 207, i fråga om arfsrätt för oäkta barn.
§ 4.
Upplästes och godkändes följande förslag till paragrafer i
blifvande Riksdags-beslutet, nemligen:
§ 46, angående ny Sjölag;
§ 47, angående vilkoren för bränvinstillverkning och för¬
säljning; och
N:o 48, angående förändring af lagens stadgande om ränta.
§ 5.
Föredrogos och bordlädes följande från Expeditions-Utskottet
inkomna Memorial, nemligen:
N:o 16, angående anvisande af medel till gratifieationer åt
extra biträden vid Utskottets Cansli;
Nio 17, angående rättighet för Utskottets Causli-personal
och Vaktbetjening, att uppbära aflöning någon tid efter riksda¬
gens slut; och
Nio 18, angående acceptering, efter riksdagens slut, af räk¬
ningar å tryckning och häftning af Bihanget till Riks-Ståndens
Protokoll.
§ 6.
Föredrogs och bordlädes Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Memorial N:o 132, angående serskildt arvode åt en
e. o. Causlist.
Pen 6 December.
815
§ ?■
Föredrogos och bordlädes följande från Stats-Utskottet in¬
komna Memorial:
N:o 247, med förslag till en § i det Nya Reglementet för
Riksgälds-Contoret;
N:o 248, angående öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det
nya Reglementet för Riksgälds-Contoret.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
Ut supra
In fidem
8. II. Älmqvist.
Den 6 December.
Plenum kl. | 7 e. m.
§ I-
Justerades Protokollen den 4 och 5 December eftermiddagen.
§ 2.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 247, med
förslag till en § i det nya Reglementet för Riksgälds-Contoret,
Bifölls.
§
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 248, angående
öfverlemnande till Kongl. Maj:t af det nya Reglementet tor Riks¬
gälds-Contoret.
Bifölls.
81G
Den 6 December,
§ *■
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Memorial N:o 132, angående serskildt arvode åt en extra ordi¬
narie Canslist.
Bifölls.
§ 5.
Föredrogs ånyo Expeditions-Utkottets Memorial N:o 16, an¬
gående auvisande af medel till gratificationer åt extra biträden
vid Utskottets Cansli.
Bifölls.
§ 6-
Föredrogs ånyo Expeditions-Utskottets Memorial N:o 17,
angående rättighet för Utskottets Cansli-personal och Vaktbetje-
niug att uppbära aflöning Dågon tid efter riksdagens slut.
Bifölls.
§ ?•
Föredrogs ånyo Expeditions-Utskottets Memorial N:o 18,
augåeude acceptering, efter riksdagens slut, af räkningar å tryck¬
ning och häftning af Bihauget till Riks-Ståndeus Protokoll.
Bifölls.
Ståndet åtskildes kl. 7 e. m.
Ut supra
In fidem.
S. H. Älmqvist.
Den
I
Den 7 December.
817
Den 7 December.
Plenum kl. £12 f. m.
§ 1
Justerades Protokollet för den 6 dennes.
§ 2.
Upplästes och lades till handlingarna från de resp. Med-
Slånden inkomna Protokolls-Utdrag, nemligen från Högloft. Rid-
derskapet och Adeln, N:ris 549—553; från Vallöf,. Borgare-
Ståndet, N:ris 539—543; samt från Ilederv. Bonde-Ståndet, N:ris
589—591.
§ 3.
Aukommo Konungens Öfverste-Kammarjunkare, Grefve R.
A. von Rosen och Grefve A. Sparre, hvilka, till följd af Kongl.
Maj:ts nådiga befallning och på Hans höga vägnar, kallade
Preste-Ståndet att, enligt det för riksdagens afslutande utfärdade
ceremoniel, efter slutad Gudstjenst i Storkyrkan, sig å Rikssalen
infiuna.
II. H. Erke-Bislcopen och Talmannen betygade Ståndets un¬
derdåniga vördnad och tacksamhet för Haus Maj:ts nådiga kal¬
lelse, hvarefter bemälde Herrar Öfverste-Kammarjunkare togo
afträde, beledsagade, såsom vid ankomsten, af några bland Stån¬
dets ledamöter.
§ 4.
Upplästes till justering och godkändes följande från Expedi-
tions-Utslcottet inkomna förslag till Rikets Ständers underdåniga
skrifvelser, nemligen:
N:o 208, angående ändringar i nu gällande föreskrifter,
rörande vilkoren för afsöndring af jord;
Högv. Preste-St. Prat. 0:te Pandet. 52
818 Den 7 December.
N:o 209, angående förändrade stadganden i afseende å
frejdebetyg;
N:o 210, med öfverlemnande af ny Bevillnings-St.adga; och
N:o 211, angående upprättad! nytt Reglemente för Riksgälds-
Contoret.
§ 5.
Upplästes till justering och godkändes följande från Expedi-
tions-Dtskottet inkomna förslag till §§ i Riksdags-beslutet, nem¬
ligen :
N:o 49, angående stafs-regleringen m. m.;
N:o 50, angående Riksgälds-Contorets utgifter och inkom¬
ster;
N:o 51, angående beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 52, angående de i Regeringsformens 63 § föreskrifna
kreditivsummor;
N:o 53, angående skrifvelser, rörande stats-regleringen m. m.;
N:o 54, i frågor, rörande rikets allmänna hushållning, m. m.;
N:o 55, angående allmänna Bevillningen;
N:o 56, angående bevillningsmedlens beräknade belopp;
Nio 57, angående förändrade stadganden i afseende å frejde¬
betyg;
N:o 58, angående ett serskildt kreditiv till försvarsverkets
fulltändigare ordnande;
N:o 59, angående Tullbevillningeu ;
N:o 60, angående underdåniga skrifvelser i Bevillnings-
frågor;
N:o 61, angående Skogshushållningen;
N:o 62, angående ny Jagtstadga;
N:o 63, angående ny Strafflag m. m.;
N:o 64, angående ändring af 18 Cap. 12 § Kyrkolagen;
N:o 65, angående förändring i stadgandena om giftomanna-
rätt.;
Den 8 December. 819
N:o 66, angående inteckning om nyttjanderätt till fast egen¬
dom;
N:o 67, angående arfsrätt för oäkta barn; och
N:o 68, angående dag för nästa lagtima Riksdags början.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 e. m.
Ut supra
In fidem.
S. H. Almqvist.
Ilen 8 December.
Plenum kl. § 10 e. m.
§ I-
Till underdånig åtlydnad af Kongl. Maj:ts, under förliden
gårdag meddelade, nådiga kallelse afgick Ståndet kl. £11 att be¬
vista Gudstjensten i Storkyrkan samt derefter på Rikssalen, för
Riksdagens upplösning, sig infinna.
Ut supra
In fidem.
<S. 11. Ahnqvist.
820
Den 8 December.
Oen 8 Oeccuiber.
Plenum kl. 6 e. m.
§ 1-
Justerades Protokollen för den 7 dennes samt denna dag f. m.
§ 2.
Hade ankommit till Ståndet och utdelades tryckta exemplar
af Hans Majit Konungens denna dag på Rikssalen till Rikets
Ständer hållna Tal.
§ 3.
Ankom från llederv. Bonde-Ståndet en Deputation under
anförande af Riksdagsfullmäktigen Jonas Andersson samt frambar
till Preste-Ståndet Bonde-Ståndets afskedshelsning.
Besvarades och afträdde.
§ 4.
Under anförande af Viee-Talmannen, R. N. 0., Herr P.
Murén ankom från Vällofl. Borgare-Ståndet en Deputation, som
genom dess Ordförande till Preste-Ståndet frambar Borgare-
Ståndets afskedshelsning, hvilken at II. II. Erke-Biskopen och
Talmannen besvarades; hvarefter Deputationen afträdde.
§ 5-
Afgick Biskop Bring med en Deputation af Preste-Ståndet
för att till resp. Med-Stånden frambära Preste-Ståndets afskeds¬
helsning.
å 6.
Ankom från Hoglofl. Ridderskapet och Adeln en Deputation,
anförd af Presidenten m. m. Grefve C. G. D. Mörner, som till
Preste-Ståndet framförde Ridderskapet och Adelns afskedshelsning.
Den 8 December.
821
Denna helsning besvarades af H. H. Erke-Biskopen och Tal¬
mannen, hvarefter Deputationen afträdde.
§ 7.
Återkom Biskop Bring, med Ståndets Helsnings-deputation,
och framförde de resp. Med-Ståndens återhelsningar, hvarefter
Biskopen, på derom framställd anhållan, uppläste och till Proto¬
kollet aflemnade de till Med-Stånden af honom hållna så ly¬
dande Tal:
Till Ridderskapet och Adeln:
Högvälborne Herr Grefve och Landtmarskalk! Högloft.
Ridderskap och Adel!
Vid slutet af ett långt riksmötes mödosamma förhandlingar
anhåller Preste-Ståndet att genom oss, sina Deputerade, få till
Ridderskapet och Adeln framföra sin vördsamma och vänliga
afskedshelsning.
Djupt känner Preste-Ståndet den allvarliga betydelsen af en
afskedsstund, sådan som denna. Afskedet manar på en gång till
sträng sjelfpröfning och till varm tacksamhet mot Gud och men-
niskor. Att det goda, som under nu slutade riksmöte blifvit
uträttadt, i betydlig mån tillkommit genom Ridderskapet och
Adelns oförtrutna bemödanden, är det för Preste-Ståndet en serskild
glädje att tacksamt få erkänna. Måtte af alla goda gåfvors Gif¬
vare åt Sveriges Riddersman fortfarande förlänas visdom och råd,
mannamod och kraft att i nödens och orons, ej mindre än i lug¬
nets, tider oförryckt framgå på den bana, som utvisas af fädrens
lysande föredömen !
I Herr Grefvens och Landtmarskalkens samt Ridderskapet
och Adelns ynnest och förtroende anhåller Preste-Ståndet att
alltid få vara inneslutet.
Till Borgare-Ståndet:
Högädle Herr Talman! Högtärade Stånd!
Då Preste-Ståndet efter slutadt riksmöte står i begrepp att
åtskiljas, sänder det genom oss till Borgare-Ståndet en vänlig och
aktningsfull afskedshelsning.
Under riksmötets nu fulländade vigtiga sysselsättningar vet
sig Preste-Ståndet, med all annan skiljaktighet, dock i kärleken
till det gemensamma fosterlandet, hafva varit med Borgare-Ståndet
förenadt. På fosterlandets lyckliga framtid hafva vi gemensamt
arbetat. Att de Svenska Städernas representanter vid tanken
822
Den 8 December.
på Sveriges framtid känna sina hjertan varmt klappa, hafva de
mer än en gång ådagalagt. Måtte ock åt Svenska Städerna sjelfva
en lyckosam framtid vara beskärd! Att i dessa idoghetens hem
de fredliga yrkena alltmer må uppblomstra, och att derifrån guds¬
fruktans, trohetens, fLärdlöshetens och redbarhetens välsignelser
alltmer må sprida sig ut öfver landet, är, under bön till Herran,
Preste-Ståndets innerliga önskan och förhoppning.
Under uttalandet af denna önskan och denna förhoppning
anhåller Preste-Ståndet att i Herr Talmannens och Högtärade
Ståndets förtroende och välvilja få vara inneslutet.
Till B onde-Ståndet:
Högtärade Talman! Hedervärda Stånd!
Efter slutadt riksmöte är det för Preste-Ståndet lika mycket
ett behof som en pligt att till Hedervärda Bonde-Ståndet säga
sitt trofasta och hjertliga farväl. Att den ömsesidiga afskedshels-
ning, som Bonde-Ståndets och Preste-Ståndets Ledamöter i dag uttala,
dock i grunden icke är tecken till skiljsmessa, utan mycket
mera till återförening, känner Preste-Ståndet med glädje. I den
landtliga hembygden, som är oss alla så kär, stå ännu inga sam¬
hällsklasser hvarandra närmare, än Svenskt Presterskap och Svensk
Allmoge. Till denna hembygd skynda vi nu, hvar på sin väg,
för att i våra stilla hyddor och våra ljusa tempel glade fira den
store Fridfurstens heliga födelsehögtid. Vare Han ock sjelf med
sin frid oss der till mötes! Och må i Hans namn nu och fram¬
gent få vara och förblifva frid på jorden!
Med denna önskan, i hvilken vi visst alla med varma och
bedjande hjertan instämma, anhåller Preste-Ståndet att i Högtärade
Talmannens och det Hedervärda Ståndets vänskap och förtroen de
städse få vara inneslutet.
§ 8.
Betygade H. H. Erke-Biskopen och Talmannen, å Ståndets
vägnar, H. H. Biskop Hultman dess tacksamhet för den upp¬
byggliga predikan, H. H. Biskopen i dag, i anledning af Biks-
dagens afslutande, hållit, samt hemställde, det H. H. Biskopen
ville densamma, för en allmännare kännedom, till trycket befordra.
§ 9.
Aflemnade H. H. Erke-Biskopen och Talmannen, uppå derom
af Yice-Talmannen gjord framställning, till Protokollet de tal, som
i dag blifvit, så väl på Eikssalen, som vid de underdåniga af-
skedsuppvaktningarna af H. H. hållna; och voro dessa af föl¬
jande lydelse:
D en 8 D ecem ber.
823
Pä Rikssalen:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Efter slutadt riksdagsarbete återvänder Preste-Ståndet till
den verksamhet, som pligt och böjelse påkalla. Det lemnar Riks-
dagen med medvetandet, att efter bästa insigt och med varmt hjerta
för fäderneslandet hafva vårdat sina åligganden. Det förbiser
icke, att under Riksdagen serdeles maktpåliggande åtgärder blifvit
dels beslutade, dels för framtiden beredda. I de flesta af de
förra har Preste-Ståndet deltagit. Om det ej åt alla kunnat
lemna sin medverkan, har detta ej skett derföre, att Preste-
Ståndet, mindre än de andra Stånden, haft fäderneslandets bästa
till sitt syfte, utan derföre, att det ansett sig böra gå till väga
med varsam besinning. Bland ärender, som blott kunnat förbe¬
redas, finnes ett mycket stort och för fäderneslandet vigtigt. Det är
godt, att någon tid är oss gifven för dess ytterligare öfvervägande.
Ett för hastigt, ett endast af stundens fordringar eller de en¬
skilda tyckeuas hänförelse framkalladt beslut skulle kunna in¬
föra oss i stora vådor. Preste-Ståndet skall ej underlåta att,
ostördt af välmeningens brådska, med omsorg använda det af
grundlagen lemnade rådrummet. Må Ståndet dervid ledas af
den visdomens och kärlekens anda, som kommer icke från men-
niskor, utan från Gud! Gifve Han åt oss och åt alla Sveriges
inbyggare denna anda i rikt mått! Den beböfves alltid, den kan
serskildt komma att behöfvas i de tider, som stunda. Mycken
oro kan lätt af dessa tider medföras, en oro, som endast genom
väst allvar och from förtröstan öfvervinnes. Vare desse säkra
hjelpare nu och alltid, i goda dagar och i onda, Eders Kongl.
Maj:ts, Dess Regerings och dess folks oskiljaktige följeslagare.
Preste-Ståndet anhåller underdånigast etc. etc.
Till Hans Majit Konungen och den Kongl. Familjen:
Kärlek till Konung och Konungahus har från ålder till¬
hört Sveriges folk. I denna kärlek låter Sveriges Preste-Stånd
sig icke öfverträffas af något annat Stånd. Yi hafva ofta derom
försäkrat Eders Kongl. Maj:t och vi våga tro att Eders Kongl.
Majrt tinner våra försäkringar hafva varit uppriktiga. Vi anhålla
underdånigst att få förnya dem i dag, då vi från en lång Riks¬
dag återgå till våra vanliga sysselsättningar. Upptagne af dessa,
skola Sveriges Prester anse det för en helig och kär pligt att
öfver Konung, Konungahus och Fädernesland från all nåds och
barmhertighets Fader nedkalla den bästa välsignelse. Vi utbedja
oss att städse i Eders Kongl. Maj:ts och dess Höga Familjs yn¬
nest och bevågenhet få vara inneslutne.
824
Den 8 D e c e ni b e r.
Hans Majit Konungen hehagade hära svara:
Gode Herrar af Preste-Ståndet!
I de tänkesätt, som I för Mig och Mitt Kongl. Hus tolkat,
återfinner Jag med glädje den varma tillgifvenhet, som Jag alltid
fått röna af Svea Rikes Preste-Stånd. Yigtigt och herrligt är
det fridens hud, som Presterskapet har att föra; det stöder oss
alla under lifvets såväl ljusa som mörka skiften. Med glädje
skall jag alltid följa det Svenska Presterskapets oförtrutna be¬
mödanden att i bredd med den stigande upplysningen upprätt¬
hålla en varm och innerlig gudsfruktan. Då I nu återvänden till
Edra hembygder, för att med nya krafter fortsätta denna frid¬
fulla och välsignelserika verksamhet, försäkrar jag Eder, att jag
skall följa den med kärlek och omvårdnad.
Med glädje skall jag se mina bemödanden för Kyrkans väl¬
gång erkända af det vördiga Preste-Ståndet; och jag ber Ståndet
vara försäkradt om min fortfarande ynnest och bevågenhet.
Till Hennes Majit Enke-Drottning en!
Utan djup vördnad nalkas ingen Eders Kongl. Maj:ts höga
person. Med djup vördnad har Preste-Ståndet alltid för Eders
Kongl. Maj:t framträdt. Också i dag, då ett långt, mödosamt och
5 flera hänseenden vigtigt Riksmöte slutas, vågar Preste-Ståndet
för Eders Kongl. Maj:t uttala sin djupa vördnad, derjemte i un¬
derdånighet utbedjande sig att städse i Eders Kongl. Maj:ts yn¬
nest och bevågenhet få vara inneslutet.
Hennes Majit Enke-Drottningen täcktes svara:
Mine Herrar!
Preste-Ståndets uttryckta tänkesätt för mig emottager jag med
tacksamhet. Jag lyckönskar Eder att efter den långa tid, som
egnats åt fosterlandets angelägenheter, få återvända till Eder stilla,
men maktpåliggande verksamhet, och försäkrar jag Eder, mine
Herrar, om min fortfarande välvilja och bevågenhet.
§ io.
Uppstod H. H. Erke-Biskopen och Talmannen samt yttrade
följande:
Mine
Den 8 December.
'825
Mine Bröder!
Stånden hafva sagt hvarandra farväl. Af Riksdagen återstår
icke mera än att Ståndens medlemmar göra detsamma. I Preste-
Ståndet hafva icke många till den yttersta stunden qvarstannat.
Många stolar äro tomma. Af Biskoparne hafva någre vid Riks¬
dagen saknats. Af dem, som kommit, är en, till stor sorg för oss
alla, bortkallad af döden. Flere hafva för längre eller kortare
tid sedaD aflägsnat sig. Bland de valde ledamöterne hafva många
låtit öfverväldiga sig af längtan till embetsgöromålen i församlingen
och till hemmet eller af undseende för en vinterresas besvärligheter.
Till de qvarvarande säger jag nu mitt hjertliga farväl. Mycket mera
kunde i denna stunden vara att säga. En återblick på Riksdagen
och vårt deltagande i densamma kunde hos oss upplifva lärorika
minnen. Jag bör dock icke dermed trötta Eder. Lika väl som jag
kännen I det skedda. En blick framåt i de dagar, som vänta oss,
är mycket osäker. Hvad Herren oss ämnar är för våra ögon dun¬
kelt. Tiden går drägtig med mycken oro, måhända med myc¬
ken nöd. Huru och när den skall föda, veta vi icke. Men må
vi på allt vara beredda. Må vi vara vakande på våra po¬
ster, antingen Kyrka eller Stat eller Skola hafva anförtrott oss
sådana! Må våra hjertan vara starka både mot menniskohot och
menniskopris. Det förra medför ringa fara, det sednare ringa
frid. Men må vi förtrösta på den himmelske Fader, hvars kär¬
lek till barnen, serskildt till de lydiga och Honom tillgifna bar¬
nen, aldrig slocknar.
Mottagen till slut, älskade Bröder, min innerliga tacksägelse
för all den vänlighet, allt det förtroende I under Riksdagen be¬
visat mig. Ursäkten den gamle Talmannen, om han någon gång
låtit trötthet eller lynnets ojemnhet komma sig till last. Behål¬
len honom i vänligt minne. Han skall alltid erindra sig Eder
med den varmaste tillgifvenhet.
Jag bör serskildt till Ståndets, af oss alla innerligt ärade och
älskade Yiee-Talman hembära Ståndets och min egen hjert¬
liga tacksamhet för den oförtrutenhet,rättsinthet, vänlighet, hvarmed
han varit Ståndets samtliga ledamöter till den bästa föresyn. Om
allas vår djupa högaktning och varma tillgifvenhet må han vara
förvissad.
Likaledes frambäres till Ståndets Sekreterare en uppriktig
tacksägelse. Han är dertill berättigad genom sin mycket stora
skicklighet, omtänksamhet, trohet. Min tacksamhet för dessa
goda egenskaper är störst, derföre att de tillskyndat mig den
största fördelen. Sammaledes hafva vi skäl att för Ståndets No¬
tarier och serskildt för den främste bland dessa, liksom för dess
Oauslister, betyga vår belåtenhet och erkänsla.
Högv. Preste-St. Trot. 1863. 6:e Bandet. 53
S2tt
Den 8 Decemb et.
Dessa R. R. Erke-Biskopens och Talmannens afskedsord be¬
svarades å så väl Ståndets sorn egna vägnar af R. R. Vice-
Talmannen och Biskopen Annerstedt.
§ 11-
Slutligen förrättades bön och lästes välsignelsen, hvarefter
Psalmen N:o 443 v. 4 och 5 afsjöngs och Ståndets ledamöter
under inbördes välönskningar åtskiljdes kl. £ 9 e. m.
Ut supra
In fidem
S. R. Almqvist.
f