D en 11 Juli.
801
ser arbete verkställas på Söndagen, känner sig deraf sårad eller
störd i sin sabbathsfrid, skall då sådant arbete åtalas, eller är
endast det arbete brottsligt, hvarigenom allmän gudstjenst störes ?
Hvad Doctor Falcks anmärkning angår, så tror jag icke, att man
behöfver befara, att det stadgade undantaget, “utan att det sker
till egen eller annans nödtorft11, kommer att gälla om andra
bodar än matbodar.
Häruti instämde Doctor Landgren.
Riks-Archivarien Nordström: I nu gällande lag stadgas:
“Idkar någon arbete eller handtverk på Sön- eller- Högtidsdagar;
bote tio daler för sabbathsbrott, utan det sker till egen eller
annans nödtorft, som uppskof ej tåla kan. Kramlådor, eller an¬
dra bodar, skola på Söndagar och Högtidsdagar ej öppnas till
salu; mat och dricka må säljas till nödtorft, sedan gudstjensten
är förbi. Ingen håfve makt på desse dagar att köpslaga i skepp,
eller andra farkoster. Bryter någon i dessa fall, bote för sab¬
bathsbrott, som sagdt är“, etc. Att större delen af dessa stad-
ganden, vördnadsvärda uttryck af åsigterna för sin tid, icke äro
förenliga med åsigterna för vår tid och svårligen skulle kunna
tillämpas numera, likasom de äfven sedan lång tid tillbaka en¬
dast i högst sällsynta fall, och då i förening med åtal för annat
brott, blifvit tillämpade, lärer väl ingen kunna förneka. En ta¬
lare, som synes så litet hafva förmått uppfatta mitt förra ytt¬
rande, att han tror mig anse allt arbete å Sön- eller Högtidsdag,
hvilket icke åstadkommer andras förargelse, vara tillåtet, vill jag
erinra derom, att jag icke talat om förargelse, utan endast sagt,
att hvad individen under sabbathsdagen företager sig är hans
ensak, så vidt han dermed icke störer andras frid eller eljest
förhåller sig brottsligt. Att i lag stadga, att en hvar skall, sedan
han bevistat eller icke bevistat gudstjensten i kyrkan, sitta med
händerna i kors å Sön- och Högtidsdagar till kl. 0 på aftonen,
utan att få efter sitt godtfinnande egna denna tid åt annan gag¬
nelig sysselsättning, än andelig läsning, om han dertill har lust,
vore i sanning så litet välbetänkt, att äfven nämnde talare ej
borde kunna undgå att inse det.
Biskop Kring: Jag erkänner, att ordet arlete kan vara tve¬
tydigt, men då samma ord stått i nu gällande lag utan att nå¬
gon våda deraf försports, så behöfver man ej befara, att någon
tvekan skall uppstå om hvad dermed menas. För öfrigt vill jag
endast erinra derom, att det väl nästan är omöjligt att skrifva
något lugstadgande på sådant sätt, att det icke genom en skick¬
lig advocatyr kan förvridas.
Häruti instämde flera af Ståndets ledamöter.
302
Den 11 Juli.
Professor Agardh; Jag förstår så litet af den sak, som nu
är i fråga, att jag hittills ansett mig böra iakttaga tystnad, och
jag skulle icke heller nu hafva begärt ordet, om jag icke funne
förevarande § leda till uppenbar orättvisa, enär, enligt denna
§, det som är straffbart, om det begås af en person, icke skulle
kunna straffas, om en annan gör sig skyldig dertill. En minut¬
handlare, som på Sön- eller Högtidsdag säljer varor i sin bod,
kan derför åtalas och pliktfällas, under det att en grosshandlare,
som använder Söndagen att skrifva affärsbref måste gå fri. Om
jag icke misstager mig, så är målet för all lagstiftning att bereda
en hvar den största möjliga frihet, så vidt denna icke kränker
andras rätt eller frihet. Huru Söndagen användes bör då väl
äfven bero på hvars och ens eget skön. Domprosten Björling
har sagt, att ordet “förargelse11 är mångtydigt och sväfvande,
men detsamma kan, som mig synes, med lika om ej större skäl
sägas om ordet “arbete11. Jag förenar mig med den förste tala¬
ren i hans yrkande på återremiss.
Riks-Arcbivarien Nordström: Ordet 11arbete11 är ett mycket
rymligt begrepp, och innefattar allt slags sysselsättning för att
åstadkomma en product, och en hvar kan sålunda sägas arbeta,
då han sysselsätter sig med någon tillskapelse i sitt eget eller
annans yrke. Om han nu gör detta på en Söndag under sab-
bathsfriden, utan att derigenom göra intrång på andras rätt eller
frid, hvad ondt har han då gjort? Eller tror min värde mot¬
ståndare, att man kan framkalla andakt genom böter och straff
för ett arbete, som helt och hållet är hvar och ens ensak? Syss¬
lolöshet eller afhörande af nödtorftiga predikningar är lika litet
något medel att framkalla sann andakt. Dertill fordras andra
väckelser, och der den verkligen eger sin rot i hjertat, lefver
den lika lifligt under handens arbete, som då handen hvilar.
Förmå ej kyrkans tjenare hålla andakten vid makt, icke tillhör
det den verldsliga lagen, som härvid ej kan gå längre än att
förbjuda den ene att hindra den andre från utöfvande af sin
andakt under sabbathsfriden. Man bör icke skrifva lagar på
sådant sätt, att hvarje tänkande menniska måste inse, att de
icke kunna tillämpas. Att här på stående fot föreslå hvad som
bör sättas i stället för denna §, anser jag icke böra försökas,
emedan det erfordrar en noggrann och fin afvägning, och af
denna anledning vidblifver jag mitt yrkande på återremiss.
Efter härmed afslutad discussion och sedan i behörig ord¬
ning framställd proposition om bifall till Utskottets förslag blif¬
vit med Nej besvarad, gjorde H. H. Erke-Biskopen och Talman¬
nen proposition om antagande af den lydelse för ifrågavarande
§ 3, som förekommer i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition. Då
denna proposition med blandade Ja och Nej besvarades samt
D en 11 J uli.
S03
votering begärdes, uppställdes och godkändes följande voterings¬
proposition:
“Den som godkänner förevarande § 3, sådan den lyder i
Kongl. Maj:ts Kådiga Proposition, röste Ja. Den det icke vill,
röste Nej. Vinner Nej, har Ståndet beslutat att återremittera
berörde §.“
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns, vid rö-
rösternas summering, hafva utfallit med 18 Ja och 13 Nej, i
följd hvaraf Ståndet stannat vid det beslut, som Ja-propositionen
innehåller.
Emot detta beslut reserverade sig Riks-Archivarien Nord¬
ström och beklagade de följder, som deraf oundvikligen skulle
uppkomma.
§ 4. Godkändes. «
Härefter begärde Domprosten Björling ordet och anförde:
Jag vill blott till protocollet tillkännagifva, att jag för min del
icke kan gilla borttagandet af alla i 1734 års lag befintliga stad-
ganden om ansvar för svordom och missbruk af Guds namn.
Jag tror nemligen, att den offentliga likgiltighet för vanhelgan¬
det af Guds namn, som Staten genom uteslutande af alla straff¬
bestämmelser i detta hänseende ur nu gällande criminal-lag, ut¬
talat icke kan medföra någon välsignelse för folk och land.
Eöredragningen af detta Betänkande afbröts härmed för att
i nästa plenum fortsättas.
§ 5.
På derom framställd anhållan beviljade Ståndet Riks-Archi¬
varien Nordström ledighet från Riksdagsgöromålen under loppet
af nästinstundande vecka.
Ståndet åtskildes kl. 9 e. m.
Ut supra
In fidem
S. JET. Almqvist.
304
l)en 13 J ull.
flen 13 Juli.
Plenum kl. 10 f. m.
§ I-
Justerades Protocollet för den 4 dennes e. ni.
§ 2.
Anmälde R. H. ErTce-Biskopen och Talmannen, det Doctor
Collén, som med åtnjutande af honom beviljad ledighet från
Riksdagsgöromålen begagnar baden i Marstrand, i anseende till
sjuklighet skriftligen anhållit om ytterligare ledighet intill inne¬
varande månads slut, och lemnade Ståndet till denna Doctor
Colléns anhållan sitt bifall.
§ 3.
Föredrogs ånyo meddeladt Utdrag N:o 329 af Höglojliga
Ridderskapet och Adelns Protocoll den 11 dennes, hvaraf inhem-
tades, att, sedan Ridderskapet och Adeln den 17 sistlidne Juni
antaget Borgare-Ståndets inbjudning att biträda samma Riks-
Stånds i afseende på 44:de och 45:te punkterna i Banco-Utskot-
tets Betänkande N:o 35 fattade beslut, att af den sedan 1860
års början upplupna Bancovinst skola i Banken bibehållas 672,541
R:dr 68 öre, men återstoden fem millioner Riksdaler under in¬
nevarande och nästföljande åren 1864 och 1865, med en tred¬
jedel hvartdera året, till Riksgälds-Contoret afleranas, Ridderska¬
pet och Adeln inbjudit Preste-Ståndet att i samma beslut jem¬
väl sig förena.
Vice Talman, Biskop Annerstedt, som på begäran erhöll
ordet, yttrade: Fastän jag i allmänhet högst ogerna vill föreslå
Ståndet att tillfölje af en inbjudning från annat Stånd ändra ett
redan fattadt beslut, så kan det likväl inträffa förhållanden, under
hvilka det vore orätt att icke så göra. Sådana omständigheter möta
ock i fråga om den inbjudning från Ridderskapet och Adeln,
som nu blifvit föredragen, att den synes mig böra af Ståndet
bifallas. Vid afgörandet af frågan om Bancovinstens användan¬
de, hvarom denna inbjudning handlar, hafva Riks-Stånden så
till vida fattat skiljaktiga beslut, att Ridderskapet och Adeln
samt
Don 13 Juli.
305
samt Borgare-Ståndet beslutat, det fem millioner It:dr af den
sedan år 1860 upplupna Bancovinsten skola till Riksgälds-Con-
ret aflemnas under innevarande samt nästföljande åren 1864 och
1865, utan att i detta beslut ingår något förordnande om sät¬
tet för medlens användning, men Preste-Ståndet stannat i dot
beslut, att fem millioner R:dr af samma vinst må under åren
1864, 1865 och 1866 till Riksgälds-Contoret öfverlämnäs, för att, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, till fortsättning af
Statens jernvägsbyggnader användas; och Bonde-Ståndet med
bifall till Banco-Utskottets förslag fattat det beslut, att af don
upplupna Bancovinsten ett belopp af minst fem millioner R:dr
må under detta samt åren 1864 och 1865 användas
till inköp af företrädesvis sådana obligationer, hvilka af Riks-
gälds-Contoret komma att utgifvas för blifvaude jernvägslån.
Med anledning af dessa Riks-Ståndens skiljaktiga beslut har nu
Banco-Utskottet framställt förslag till voterings-propositioner,
hvilkas grundlagsenlighet med fog kan sättas i fråga. Det voro
sålunda önskligt, om man genom det Högvördiga Ståndets anta¬
gande af ifrågavarande inbjudning kunde undgå all tvist härom,
på samma gång som man äfven sålunda kunde vinna någon till¬
gång till föreslagna allmänna arbeten, hvilka eljest måste stå
tillbaka, så framt ej bevillningen skall till betydligt belopp ökas.
Jag skulle väl icke hafva något att invända deremot, att den
Riksdag, som beviljar betydligare anslag, också ökade bevilluin-
gen, om icke ett par omständigheter förmådde mig att nu af¬
styrka detta. Dessa äro, att den utgående bevillningen ojemnt
trycker olika skattskyldige, och förnämligast det, att vi helt
nyss fått en högre uppskattning af jorden, hvilken allmogen
med misstroende sett genomföras, oaktadt gifna försäkringar att
denna åtgärd icke åsyftade någon förhöjning i skattebeloppet.
Skulle Riksdagen detta oaktadt nödgas öka bevillningen, komme
detta misstroende att i betänklig grad ökas. På nu anförda
grunder hemställer jag fördenskull, att det Högvördiga Ståndet
måtte, med frånträdande af sitt förra beslut i detta ämne, an¬
taga förevarande inbjudning från Ridderskapet och Adeln.
Uti detta yttrande hördes flere bland Ståndets ledamöter
instämma.
Uppå härefter af II. II. Erke-Bukopen och Talmannen fram¬
ställd proposition beslöt Preste-Ståndet att, med frånträdande af
sitt i ämnet fattade beslut, antaga ifrågavarande inbjudning.
§
Föredrogs ånyo Banco-TJtskottets Memorial N:o 42, med
förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens beslut öfver åt¬
skilliga delar af Betänkandet N:o 35, angående reglering af
Bankens lane- och creditivrörelse samt om användande af upp¬
lupen Bancovinst.
Hög v. VresU-St. IVot. 1863. å:le Ilandet. 20
306
Den 13 Juli.
lista punkten. Lades till handling arne.
Den i 2:dra punkten föreslagna voterings-propositionen god¬
kändes.
Sedan Preste-Ståndet efter inbjudning, i likhet med Rid-
derskapet och Adeln, hitriidt Borgare-Ståndets i afseende på
44:de och 45:te punkterna i Banco-Utskottets Betänkande N:o
35 fattade beslut och alltså 3:ne Riks-Stånds mening om der¬
uti förekommande frågor är sammanstämmande, ansågos de af
Utskottet i 3:dje och 4:de punkterna af förevarande Memorial
framställda förslag till voterings-propositioner icke erfordra annan
åtgärd än att läggas till handlingarne.
§ 5.
Fortsattes föredragningen af Lag-Utskottets Betänkande N:o
35, i anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition med
förslag till ny strafflag, dels ock enskilda motioner rörande
brottmålslagstiftningen, hvarvid förekom
Åttonde Capitlet.
§ I-
Biskop Bring, som härvid erhöll ordet, anförde: Yi befinna
oss här inför den vigtigaste principfråga i afseende på de för¬
ändringar i Kongl. Maj:ts Proposition, som Utskottet föreslagit.
Utskottet har utgått ifrån den grundsatsen, att öfverallt, der
dödsstraff skall stadgas, såsom alternativ bestämma straffarbete
på lifstid. En sådan grundsats har jag icke kunnat biträda.
Det är nu här icke fråga, om dödsstraff skall bibehållas såsom
den svåraste straffgraden. Derom kunde mycket vara att säga,
men det tjenar till intet att nu orda härom, då denna sak redan
är genom Ståndets beslut afgjord. Frågan är nu, huruvida det
icke, då dödsstraff skall bibehållas, är ett fe! att alltid jemte
detta utsätta ett annat alternativt straff. Man må säga hvad
som helst till latitudsystemets försvar; men man går dock efter
min uppfattning för långt uti tillämpningen deraf, om man vill
utsträcka detta utöfver valet mellan ett plus och ett minus i
likartade straff. Mellan dödsstraff och hvad annat straff som
helst är det val onekligen en alltför stor, en oändlig skillnad.
Dödsstraffet synes mig så egendomligt, att lagstiftaren, om han
vill bibehålla det, måste hafva gjort sig reda för de fall, i
hvilka detta straff må tillämpas och i dessa fall derom bestämdt
stadga. Genom det alternativa stadgande, som Utskottets för¬
slag här innehåller, skulle ock benådningsrätten komma att från¬
tagas Konungen och läggas i underdomarens hand. Jag hem¬
ställer till hvar och ens bepröfvande, om detta kan vara lämp¬
ligt. Yäl vet jag, att äfven det Kongl, förslaget på ett par
Den 13 Juli.
30T
-Ställen upptager de här nämnda straffen såsom alternativer
jemte hvarandra; men i dessa, fall är dock tydligt, när det ena
eller andra straffet må tillämpas, så att domaren icke skulle
blifva så öfverlemnad åt sig sjelf, som han måste blifva enligt
Utskottets förslag uti ifrågavarande sak. Hvilken torde ock den
sannolika följden blifva af Utskottets här föreslagna stadgande?
Jo helt visst den, att dödsstraffet sällan eller aldrig för de i denna
paragraf uppräknade brotten komme att tillämpas, alldenstund
domaren om möjligt skulle undvika att belasta sitt samvete med
afkunnandet af en dödsdom. Att detta också afsågs, fördoldes
ej heller inom Lag-Ufsbottet. Men om denna öfvertygelse af
lagstiftaren omfattas, bör den ock öppet uttalas, enär det synes
mig vara lagstiftningen ovärdigt att låta lagen skenbart uttrycka
något annat, än man dermed åsyftar. Skall dödsstraffet qvarstå
i lagen, bör ansvaret i en så vigtig fråga, som bestämmandet
öfver en medmenniskas lif, icke läggas i underdomarens hand.
På grund af hvad jag nu anfört, yrkar jag vördsamt, att det
Högvördiga Ståndet måtte med afslag å Utskottets här gjorda
förslag antaga det, som i Kongl. Haj:ts Proposition finnes.
Häruti instämde Doctorerna Falck och Nordlander, Prostar-
ne Lundholm och Janzon, samt Kyrkoherden Ternström.
Contracts-Prosten Palmlund: Äfven jag anser Utskottets la-
titudinariska “eller“, så väl här som på de flesta andra ställen
i det föreliggande lagförslaget, vara oantagligt, åtminstone med
nu gällande Rättegångs-ordning. Lagen får icke låta dagtinga
med sig. Jag tillstyrker bifall till det Kongl, förslaget i fråga
om den föredragna paragrafen.
Domprosten Sundberg: Sedan Biskop Bring, hvars åsigter i
denna sak jag delar, nu yttrat sig, återstår för mig föga att
tillägga; jag kan likväl icke underlåta att nu åtminstone på¬
minna om min mening, som jag vid ett föregående tillfälle sökt
försvara, på det att icke under den fortgående discussionen en
tystnad från min sida må kunna tydas såsom bifall till hvad
som nu blifvit föreslaget. De nu af Biskop Bring uttryck¬
ta åsigterna förfäktades nemligen uti sistlidne Riksdags Lag-Ut¬
skott, då det var fråga om den nu gällande Förordningen om
mord, dråp och annan misshandel, af såväl mig som mina kam¬
rater i Utskottet från detta Stånd. Vi lyckades dock tyvärr
endast till en del i Utskottet genomdrifva dessa åsigter, som
likväl sedermera rönte bifall såväl hos Ridderskapet och Adeln
som i det Högv. Ståndet, men då frågan kom till förstärkt Lag-
Utskott, segrade åter den meningen, som önskade bestämmandet
af alternativa straff äfven då fråga är om mord. I ett fall,
nemligen för mord å skyldeman i ratt uppstigande led eller å
maka, bibehölls dock dödsstraffet såsom absolut straff, och det
Den 13 Juli.
visar sig i det 14:de capitlet, att det nu framlagda Kongl. Kör¬
slaget äfven fasthållit detta. Jag lägger en särskild vigt på
denna omständighet, ty af ålder hafva just sådana brott, som de i
förevarande paragraf upptagna, varit likställda med det qvalifice-
rade mordet, fadermordet. Godkännes nu denna urgamla upp¬
fattning, hvars riktighet svårligen torde kunna bestridas, så bör
man i full consequens med det nyss sagda för ifrågavarande
brott stadga dödsstraff såsom absolut straffbestämmelse. Jag
vrkar sålunda i afseende på såväl denna paragraf, som de med
den likartade, afslag å Utskottets ändring och antagande af Kongl.
Maj:ts förslag.
Häruti instämde Yiee Talman, Biskop Annerstedt samt
Doctorerna Schram och ljungdahl.
Doctor Almqvist: Till en början må jag anmärka, att mitt
instämmande under Ståndets sista plenum med Eiks-Arellivarien
Nordström i fråga om behofvet af en ny Kättegångs-Ordning
blifvit uttydt, såsom skulle jag önska afskaffandet af det latitud-
system, som i vår strafflag finnes omfattadt. Detta har dock
aldrig varit och kan icke heller blifva min åsigt. Latitud¬
systemet ingår till en viss grad i 1734 års lag och återfinnes
i alla länders nyare lagstiftning; hvadan vi icke heller torde
kunna undgå antagandet deraf i det lagförslag, som nu utgör
föremål för Eikets Ständers beslut. Men då jag med min röst
tillstyrker införandet af detta system, vill jag likväl i oell med
detsamma uttrycka den öfvertygelse, att Rikets Ständer böra
i samma stund, som ett lagförslag, bygdt på detta sjästern, an-
tages, vara betänkta på införandet af en ny Rättegångs-Ordning.
Hvad nu angår den §, som är föremål för Ståndets öfverlägg¬
ning, så kan jag icke annat än anse det olyckligt, om just detta
Stånd, i öfverensstämmelse med de af föregående högtärade ta¬
lare framställda åsigter, skulle bibehålla dödsstraffet, såsom ab¬
solut straff för här upptagna brott, och detta, då ett annat
Stånd beslutat dödsstraffets fullkomliga afskaffande. Är det
icke vårt egentliga kall, att förkunna nåd och förlåtelse åt den
botfärdige och ångerfulle syndaren, äfven om han vöre den
störste missdådare? Skola vi då såsom politiska personer kunna
försvara dödsstraffets bibehållande, och pålägga våra embetsbro¬
der den tunga pligten att, sedan de förklarat brottslingen hans
försoning med Gud och tröstat honom med försäkran om Guds
syndaförlåtelse, följa honom till stupstocken. På goda grunder
anser jag mig sålunda tillstyrka antagande af de begge alterna¬
tiva straffbestämmelser, som i Utskottets förslag här finnas upp¬
tagna, såsom ock införande af det latitudsystem, som på såväl
detta som andra ställen i det föreliggande förslaget blifvit ut¬
tryckt.
It en 13 Juli.
SOU
Doctor Gunnelius: Om nödvändigheten af att bibehålla döds¬
straffet vill jag icke yttra mig. Det är min fullkomliga öfver¬
tygelse, att detta straff förr eller sednare kommer att afskaffas,
men i betraktande af det allmänna rättsmedvetandets röst i
denna fråga måste man dock medgifva, att tiden för ett sådant
steg ännu icke är inne. Den nästföregående talaren omnämnde,
ntt ett Biks-Stånd, Bonde-Ståndet, stannat i det beslut, att
dödsstraffet bör borttagas. Jag vill härvid anmärka, att detta
beslut dock fattades med några få rösters öfvervigt, och att det
tordo vara mycket ovisst, om icke den allmänna opinionen i
landsorten är en helt annan än Ståndets, i denna fråga. Emel¬
lertid är nu dödsstraffet äfven i det förevarande lagförslaget
bibehållet för vissa svårare brott, fastän Utskottet, som i all¬
mänhet omfattat latitudsystemet, derjemte insatt såsom alterna¬
tiv straffarbete på lifstid. Hvad särskildt nu ifrågavarande §
beträffar, så synes det alternativa stadgandet här vara om möj¬
ligt ännu lämpligare än annorstädes, då, såsom hvar man vet,
de politiska brotten ofta nog bedömas högst olika på olika ti¬
der, allt eftersom makten och opinionerna omvexla, ja kunna
den ena tiden beläggas med hårdaste straff, då de deremot un¬
der förändrade förhållanden på en annan tid kunna högt pri¬
sas såsom patriotiska och förtjentsfulla. Biskop Bring har
uttryckt den meningen, att, med bifall till Utskottets förslag i
fråga om de alternativa straffen, en underdomare nästan aldrig
skulle komma att döma till dödsstraff. Härutinnan kan jag icke
instämma med denne talare, emedan jag är viss derpå, att så
svåra brott kunna begås, att ingc-n domare tvekar att dervid
uttala en dödsdom; men väl medgifver jag, att dödsstraffet på
den nu af Utskottet föreslagna vägen kommer att så småningom
bortfalla. Samme talares påstående, att genom det närvarande
förslaget benåduingsrätten skulle komma att läggas i underdo¬
marens hand, kan jag icke heller gilla. Såsom bekant är, går
ingen dödsdom i verkställighet, förrän domen vid öfverdomsto-
larne blifvit pröfvad och stadfästad. Ju mera jag sålunda be¬
sinnar alla hithörande omständigheter, ju mindre våda kan jag
finna vara förenad med Utskottets här gjorda förslag, som der¬
till har den förtjensten, att det småningom och omärkligt kan
bereda öfvergången till dödsstraffets fullständiga borttagande,
när tiden dertill kan anses vara inne. Jag bifaller sålunda
hvad Utskottet i denna § föreslagit.
Doctor Schram: Jag anser det vara lika obehöfligt, som
oformligt, att det Högv. Ståndet numera och efteråt samt just
vid detta eapitel iulåter sig mod en föregående talare i discus-
sion öfver den religiösa och dogmatiska delen af frågan om ett
christeligt samhälles behörighet eller obehörighet, att ens för nå¬
got enda slags brott stadga och föreskrifva dödsstraff. Denna
fråga är ju nemligen af det Högv. Ståndet definitivt afgjord
310
Den 13 Juli.
redan vid behandlingen af 2:dra Cap. lista och 2:dra §§, i be¬
slutet om sträf får terna, der ju dödsstraffet då ock blef bibe¬
hållet. Jag erkänner vigten af allt, hvad Ståndets förste leda¬
mot i Lag-Utskottet Biskop Bring här nyss anfört om döds¬
straffets bibehållande enhart och absolut äfven härefter som hittills
för åtskilliga, döden värda brott; men man får väl dock icke
alldeles förbise och underkänna de många välgrundade skäl, som
i sjelfva den christeliga kärlekens namn tala så högt för be-
hofvet, att ega redan i lagen medgifna alternativa straff, med
hvilka, — såsom straffarbete på lifstid, — vissa till utseendet
ganska svåra brott må, i stället för dödsstraff, kunna beläggas
äfven vid underrätt, då synnerligen mildrande omständigheter
vid brottets begående förekommit, och hvilka böra åt den sam¬
vetsgranne domaren lemna en billig latitud, att välja den mot
brottet rättvisast svarande straffpåföljd för den lagförde förbry¬
taren, så att denne, vid sådana mildrande förhållanden, må kunna
från dödsstraffet befrias, emot ådömande af lifstids straffarbete
i stället. Särdeles torde sådana förhållanden inträffa rätt ofta
vid de politiska brotten, som så olika bedömmas, allt efter den
olika utgången och de olika partiernas segrande åsigter. I Lag¬
utskottet delade jag derföre deras mening, som för vissa, i detta
lagförslag upptagna, högst svåra brott väl ville hafva dödsstraffet
qvar, men icke ovilkorligt och så alldeles absolut, som Konun¬
gen i Sin Proposition föreslår och som nu äfven här i Ståndet
är yrkadt, — utan alternativt med straffarbete på lifstid. Står
det sålunda alternativt i strafflagen qvar, så kommer det väl
nog ock beklagligtvis att behöfva, vid de alldragröfsta brotten,
under de mest grymma och hjertlösa förhållanden, absolut ådöm-
mas och tillämpas. Afven och i synnerhet för dem af detta
Högv. Stånd, hvilka ifrigast här talade emot dödsstraffets offent¬
lighet, för de dervid ti made, särdeles upprörande tilldragelserna
bland den åskådande folkmängden, torde det väl ock nu före¬
komma särdeles önskvärdt, att det blodiga skådespelet kunde
allt mer och mer undvikas, derest domaren finge sig i lagen
medgifven rättighet, att, i vissa mildrande fall, också kunna
öfver förbrytaren uttala en mera mildrande dom, än det abso¬
luta dödsstraffet. Man fruktar, och visserligen icke utan allt
skäl, det olika bedömmandet af straffgraden för lifssak och
brott af enahanda art, då detta bedömmande komme att ske af
olika domare på olika delar af vårt vidsträckta land, hvarigenom
skulle risqueras uniformité i lagskipningen. Utom det, att så¬
dant, enligt nu redan gällande delar af strafflagen, omöjligen
kan förekommas, bör man dock i detta afseende kunna lugna
sig i kännedomen derom, att, i djdika gröfre brottmål, det in¬
galunda får stadna vid endast underdomarens subjeetiva pröf¬
ning och domslut. Detta måste ju i lifssaker alltid underställas
en Öfverdomstol till skärskådaude, hvarest, efter målets beskaf¬
fenhet och dervid förekomna omständigheter, lika väl ett redan
Den 13 Juli.
311
ådömdt lifstids straffarbete kan skärpas till dödsstraff, som ett
ålagdt dödsstraff kan till längre tids eller till lifstids straffar¬
bete nedsättas. Sjelfva dödsstraffets verkställighet får dessutom
icke ske, utan att Konungen derom törst förordnat. Yäl torde
det inträffa, att, med de alternativa lifsstraffens antagande i
lagen, ej så ofta som nu skola förekomma nådeatisökningar hos
Konungen om dödsstraffets utbyte och förmildrande till straff¬
arbete; men en sådan lättnad i regeringsomsorgen borde väl
ej heller anses vara klandervärd. För öfrigt må här erinras
derom, att hela den nyare strafflagstiftningen, sådan den hos
oss hittills sedan år 1854 är beslutad och promulgerad, likasom
ock de nyare lagstiftningarna härom i främmande civiliserade
länder, uppenbarligen afser, såsom ett för all bestraffning i
allmänhet hufvudsakligt syftemål, brottslingarnas förbättring i
hjerta och lefnad, samt vinnande af deras återgång igen, äfven
der tiden för lifstids-straff-fångar blir af Konungens nåd förkor¬
tad, till det af dem förfördelade samhället, att de der i bot och
bättring, med arbetsamhet, trohet och laglydnad må vinna för¬
låtelse för det förflutna och blifva nyttiga medborgare i använ¬
dandet af en återerhållen frihet. Men för den lifdönide och
till afrättning utförde brottslingen är deremot all möjlighet till
någon hans lefnadsförbättring och nyttiga verksamhet för alltid
platt afskuren. Hvilket är då i mensklighetens och samhällets
interesse det sanna, rätta och fördelaktigaste? Eedan i 1734
års lag funnos ock vida flera fall af brott, än i den nu gällande,
efter partiela förändringar deruti, hvilka voro absolut ålagde
med dödsstraff. Under tidernas längd äro de således förmin¬
skade. Och i det nu föreliggande straftlagsförslaget, som är
mera eu codifiering af spridda författningar i ämnet, än en helt
ny lag, är fullföljd alldeles enahanda, förut beträdda, mennisko-
förbättrande bestraffningsväg, som ock synes mig gå fram i den
rätta andan af christelig kärlek och mildhet, förenad med en
sund statsklokhet och samstämmighet de civiliserade folken
emellan. Jag tillstyrker derföre bifall till Utskottets förslag äf¬
ven af alternativa dödsstraff.
Doctor Forssell instämde.
Domprosten Björling: Jag har redan i det föregående ut¬
talat mina åsigter i fråga om att dödsstraffet i Utskottets för¬
slag ej någonstädes blifvit utsatt absolut utan blott alternativt.
Här är icke fråga om dödsstraffets borttagande, enär redan tre
Stånd fattat sammanstämmande beslut, att dödsstraffet skall qvar¬
stå; utan här är blott fråga om huruvida det är tjenligt, och
rådligt att utsträcka latitudsystemet ända derhän, att man för
de allra grofsta brotten skall utsätta dödsstraffet endast såsom
alternativ tillsammans med straffarbete på lifstid. Följden häraf
skulle utan tvifvel blifva, att underdomstolarue komma att för
312
D eii 13 Ju Ii.
ifrågavarande brott ådöma högst olika straff. Somliga under¬
domare torde nemligen anse sig böra betrakta dödsstraffet såsom
det, hvilket i vanliga fall bör ådömas, då andra åter torde
komma att betrakta det sednare alternativet, straffarbete för
lifstid, såsom det vanliga straffet. Det ligger för öppen dag,
att om ojemnhet uti lagskipningen i allmänhet måste vara gan¬
ska skadlig och derföre bör undvikas, så bör den dook icko få
komma i fråga i en så vigtig sak, som den, hvilken går ut på
en menniskas lif. Jag hemställer vördsammast om bifall till
den Kongl. Propositionens stadgande i denna §.
Doctor Rundgren: I hufvudsaken instämmer jag uti de
åsigter, som i detta ämne blifvit uttalade af Biskop Bring och
Domprosten Sundberg. Jag begärde derföre ordet egentligen
med anledning af en föregående talares yttrande, att just med
afseende på de politiska brotten de af Utskottet föreslagna al¬
ternativa straffbestämmelser skulle i denna § vara särdeles lämp¬
liga. Jag åter hyser den öfvertygelse)!, att det isynnerhet i
fråga om dessa brott är ganska vådligt att lemna åt underdo¬
maren valet mellan olika straff, alldenstund just härvid en så
stark utom lagen varande påtryckning kan ega rum, att doma¬
ren icke vågar, när han borde, tillgripa det svårare straffet, och
tvärtom. Men jag tillåter mig jemväl fästa uppmärksamheten
derpå, att äfven det Kongl, förslaget medgifver en viss latitud
vid bestämmande af det straff, som för de här omnämnda brot¬
ten bör ådömas. Ett sådant medgifvande innefattas uti de or¬
den: “der faran ringa var“. Helt annorlunda blifver förhållan¬
det med latitudsystemets användning efter Utskottets förslag,
enär enligt detta domaren alltförväl kan äfven under de svå¬
raste omständigheter döma till straffarbete på lifstid. Och när
det nu är afgjordt, att dödsstraff må förekomma såsom den hög¬
sta straffgraden, synes det. väl böra användas vid de fyra brott,
som i denna § uppräknas och som synas innebära det svåraste
slag af förräderi. Jag hemställer sålunda, om man i andra fall
än “då faran ringa var“, såsom det heter i det Kongl, försla¬
get, må tillåta underdomaren att belägga de här nämnda brot¬
ten med det mindre straffet, straffarbete på lifstid.
Biskop Bring: Till mitt förra yttrande anhåller jag att med
anledning af ett par talares yttranden, sedan jag förra gången
hade ordet, få tillägga några ord. De, som yttrat sig til! försvar
för Utskottets åsigter, synas mig hufvudsakligen hafva utgått
från den synpunkten, utt den af Utskottet bär föreslagna lag¬
stiftning bör bilda en tjenlig öfvergång till dödsstraffets fullkom¬
liga borttagande. Huruvida detta mål är önskvärdt. eller icke,
,derom är nu icke fråga; men om man vill dödsstraffets afskaf-
fande, så kan detta förberedas på 2:ne vägar, antingen genom
att, i enlighet med Utskottets förslag, öfverallt, der dödsstraff
Den 13 J'nli.
315
skulle komma i fråga, sätta såsom alternativ straffarbete på lifs¬
tid, eller ock genom att allt mer oell mer inskränka de fall, der
dödsstraffet må tillämpas. Jag föredrager utan tvekan det sed¬
nare sättet, enär man genom det förra råkur ut för den svårig¬
heten, att man skulle pålägga underdomaren en odräglig samvets-
börda för hans åtgörande i fråga om en menniskas lif, hvartill
kommer, såsom ock anmärkts af Domprosten Björling, att derige¬
nom en ganska farlig ojemnhet uti lagskipningen möjligen skulle
kunna uppkomma. Jag tager mig derföre friheten hemställa till
de talare, som önska en inskränkning uti dödsstraffets tilläm¬
pande, att de på den af mig föreslagna vägen ville yrka detta
straffs borttagande i vissa fall, men icke här, der det handlas
om de svåraste brott, och der det, enligt hvad den siste talaren
framhöll, äfven uti det Kongl, förslaget är en viss latitud mod-
gifven.
Contracts-Prosten Palmlund instämde.
Doctor Landgren: Då frågan om latitudsystemet så lifligt
här debatterades, ansåg jag mig ej genom min inblandning böra
förlänga discussionen, men begagnar nu tillfället för att tillkän¬
nagifva, det jag för ingen del i detta system finner de förskräck¬
liga vådor, som man förespegla!. Till en början komma målen i
mängd att dragas under öfverdomstolarne, som bringa enhet i
domsluten och åvägabringa en traditionel praxis, som ersätter
hvad éom i tile orien är svårt om icke omöjligt att med full rätt¬
visa specificera. Af den nya rättegångsordningen med sitt efter¬
längtade advocatväson väntar jag för ingen del de gyllene fruk¬
ter, som man så lifligt, framhåller; ty oaktadt den bedröfliga be¬
lägenhet, hvari den tilltalade skall befinna sig i vårt land, sä
tror jag för ingen del, att flera menniskor fällas osk}ddigt vid
våra domstolar äu vid de med en advocatcorps lyckliggjorda
utländska.
Särskildt talar man om don odrägliga samvetsbörda, som
skall drabba en underdomare, när han skall välja mellan döds¬
straff och lifstidsarbete. Mig synes dock denna börda vida lät¬
tare, om hon fördelas på landets underdomare, som hafva en per¬
sonlig kännedom om de tilltalades caracter och förhållanden, än
om alla sådana mål skola hopas på Konungen, som i de fleste
fall icke har något annat än en död bokstaf, hvarefter beslutet
kan bestämmas.
Hvad nu särskildt de politiska brotten angår, så lär väl en
latitud i straffbestämmelsen för dem vara af behofvet vida mera
påkallad än för några andra öfverträdolser, i anseende till de
himmelsvidt olika motiver, hvaraf de kunna vara föranledda.
Utom det att dödsstraffet i allmänhet är högst betänkligt att sta¬
tuera som nödvändig påföljd för politiska brott; så synes det
verkligen mindre samvetsgrann! att icke medgifva någon modi-
314
Den 13 Juli.
åcation i straffpåföljden för handlingar, som den ena gången
kunna vara framkallade af den nedrigaste hämndgirighet och
roflystnad och vid andra tillfallen föranledda af en ädel och hög¬
sinnad fosterlandskärlek. Mellan brott såsom Engelbrechts eller
Gustaf Wasas och en Catilinas är en icke så ringa skillnad.
Man har äfven ordat om obehörigheten att taga benådnings-
rätten ifrån Konungen. Men utom det, att vi af urminnes tider
varit vana att i nåden vörda rättvisan, så lärer det väl ännu
blifva Konungens rätt att benåda, ifall underdomstolarne tilläm¬
pat det strängare alternativet; och om redan underdomstolarne
träffat rättvisan, så är väl ingenting förlorat dermed, att nåd icke
tillämpas der den ej behöfves. På grund häraf yrkar jag anta¬
gande af Utskottets förslag.
Kyrkoherden Otterström: Man kan ej dölja för sig, att det
finnes 2:ne partier, af hvilka det ena är för och det andra emot
den absoluta tillämpningen af dödsstraffet. Utskottet synes hafva
medlat mellan dessa tvänne ytterligheter, och jag tror, att Ut¬
skottet härvid rätteligen förfarit. Man kan väl svårligen förneka,
att underdomaren, som har brottslingen och vittnena framför sig
samt förrättar ransakningeu i den ort, der brottet blifvit begån¬
get, skall bättre än öfverdomstolen kunna bedöma, om omstän¬
digheterna vid brottet må anses försvårande eller mildrande, och
att han sålunda, såframt han har ett vaket samvete, skall lät¬
tast komma till ett rättvist domslut. Likaså tror jag, att den
domare, som af filantropiska åsigter dömer eu grof brottsling till
mildare straff, kommer att öfverröstas af nämnden; och detta
säger jag i trots af Bonde-Ståndets nyligen fattade beslut i fråga
om dödsstraffet. Skulle åter godtycke, filantropi eller hätskhet
hafva inverkat på underdomaren vid valet mellan ett mil¬
dare och ett svårare straff, så är det tydligt, att rättelse vinnes,
när målet kommer till öfverdomareu. Jag är alltså icke i stånd
att kunna se någon våda af att antaga de alternativa straffarter,
som Utskottets förslag här upptager. En talare menade, att
domarne för enahanda brott skulle med antagande af Utskottets
förslag kunna utfalla så olika vid olika uuderdomstolar. Jag tror
icke, att detta skall blifva fallet; men om det ock stundom komme
att inträffa, så blefve dock resultatet, efter den slutliga pröfnin-
gen vid öfverdomstolarne, detsamma. Jag slutar med att till¬
styrka bifall till hvad Utskottet i denna § föreslagit.
Doctor Runsten: Jag delar den af Biskop Bring framställda
åsigten, att dödsstraffet vid de brott, hvarom denna § handlar,
bör tillämpas; men vill derjemte anmärka, att det straff, hvilket
här framhålles såsom ett mildare, icke enligt min tanke innebär
någon mildring. Straffarbete på lifstid är äfven ett dödsstraff, och
skilnaden mellan detta straff och det egentliga eller absoluta
dödsstraffet består väl endast deruti, att det sednare synes vara
Den 13 Juli.
315
hvad det verkligen är, men det förra är i verkligheten något
helt annat än hvad det vill synas vara.
Det hörer till tidens falska filantropi, att den icke vill veta
af, än mindre kan tåla något lidande, och derföre, när det doek
finnes och måste finnas, förblommerar eller under fagert sken
söker dölja det, utan att det onda, som döljes, dermed förmil¬
dras, men just derigenom ytterst förvärras. Och är sålunda vår
tids filantropi i sjelfva verket grymt misantropisk, och detta ej
minst i hvad de nya straffarterna beträffar. När man vill synas
handla mildare med en brottsling, som gjort sig saker till döds¬
straff, så dömer man honom till straffarbete på lifstid, liksom
icke äfven det vore ett dödsstraff, än hårdare än det absoluta,
och detsamma så mycket grymmare emot både brottslingen och
Bumhället, som det för den förre innebär ett långsamt dödande,
och för samhället en rättskränkande och högst vådlig minskning
i brottets caracter af brottslighet. Som nemligen dödsstraffet,
då det utsträckes på brottslingens lifstid, skenbarligen upphäfves,
våldföres dermed den allmänna rättskänsla, som, till lifstrygghet
för alla samhällets medlemmar, med rätta fordrar lif för lif. Och
är denna kränkning af den första bland samhällslifvets grund¬
rättigheter så mycket hårdare och grymmare, som dermed ändå
för brottslingen sjelf icke beredes någon mildring i det dödsstraff,
han förtjenat, utan tvärtom, medelst dödens förlängning på hans
lifstid, allt göres, att hans förtjenta lekamliga eller timliga död
eå småningom förvandlas till hvad värre är, — till en andelig
och evig död. Ty dömd att lefva i stället för att dö, och,
fastän frihetsförlustig, dock tillförsäkrad en tillräcklig lifnäring
för en obegränsad framtid, samt afstängd från all för en bättre
lifsutveckling nödig fri beröring med fria medborgare, skall han
naturligtvis alltmera i själ och samvete förslöas, och allt mindre
känna behofvet af den försoningens nåd, hvilken eljest straffet,
om det fått behålla sin udd, både kunnat och bort, såsom väc¬
kelsemedel, tillskynda honom.
En dylik anmärkning har jag väl redan på förmiddagen
gjort vid frågan om dödsstraffets offentlighet, men nu äfven af
frågan om dess förvandling föranlåtits att förnya densamma, helst,
som den sanning, som dermed antydes, visserligen nu för tiden
borde mer än någonsin påpekas och framhållas till ett allmän¬
nare behjertande. I det jag alltså vidhåller den åsigt, att döds¬
straffet, der det bör tillämpas, icke må undanskaffas genom en
mildhet, som i sjelfva verket är en större grymhet på samma
gång emot den brottsliges egen person och emot hela samhället,
yrkar jag nitali till det förslag, som den Kongl. Propositionen
här innehåller.
Doctor Forssell: Ehuru jag redan instämt med Doctor
Schram, anser jag mig dock böra särskildt i korthet angifva de
skäl, som föranledt mig att med Utskottets pluralitet omfatta
316
Den 13 Juli.
det nu beundrade förslaget om bestämmande af alternativt straff
jemte dödsstraffet. Om jag dervid måste i strid mot den önskan,
som under förevarande diseussion synts vilja göra sig gällande,
inlåta mig på tbeoriernas område och derifrån söka min utgångs¬
punkt, må detta ursäktas såsom för behofvet nödvändigt, emedan,
så vidt jag förstår, hvad som nu är i fråga hvarken kan anfal¬
las eller försvaras med giltiga skäl, utan att de hemtas från
detta håll. Strafftheorierna utgöra denna utgångspunkt, och det
elika sätt, hvarpå borgerlig straffrätt samt straffens betydelse
och ändamål uppfattas, bestämmer nödvändigt de olika åsigter,
som särskildt i afseende på dödsstraffet nu mot hvarandra upp¬
träda. Finge jag tänka mig någon, som trodde sig kunna lag¬
stifta endast efter den nakna, oböjliga vedergällningsrättens for¬
dringar, och för hvilken budet: “öga för öga, tand för tand, lif
för lif'1 blefve den ensamt bestämmande regeln, så ruedgifver
jag gerna, att en sådan i många fall icke kunde tillåta sig mot
annat straff utbyta dödsstraffet. Men i den mån afseende in-
rymmes åt någon annan uppfattning af straffrätten, minskas nöd¬
vändigheten af detta straffs ovilkorliga användning. Redan den,
som vid straffets tillämpning företrädesvis låter bestämma sig af
angelägenheten att afskräcka från brott samt omgärda och främja
den yttre sedligheten, kan i de flesta fall afstå från användande
af dödsstraffet. Ännu mera är sådant möjligt för den, som straf¬
far med större afseende på ändamålet att skydda samhällets
medlemmar till person och egendom. Men om, såsom väl skäligt
är och nyare tiders lagstiftningsåsigter med alltmera gällande
anspråk fordra, vid straffets bestämmande hänsigt äfven tages
till främjandet af någon frukt deraf för brottslingen och således
hans sedliga förbättring får ingå såsom en medverkande grund
för straffets beskaffenhet, så lärer väl dödsstraffet svårligen un¬
der denna förutsättning kunna tillgripas annorlunda än såsom
en ultima ratio, en utväg, användbar endast undantagsvis, i hög¬
sta nödfall. Från det inflytande, som denna åsigt medför, hur
jag icke kunnat så lösgöra mig, att jag skulle vilja i något fall
nödga lagskiparen att dömma en brottsling till döden, då anled¬
ning kan finnas att hoppas och vänta hans sedliga förbättring,
om han, utan att rättvisans fordringar derigenom åsidosättas,
bibehålles vid lifvet. Det synes mig, som endast på detta sätt
christendomen i dess höga uppgift hade att erhålla en rätt god
och ändamålsenlig samverkan från dem, som i det kall, dem an-
förtrodt är, att såsom en hämnande Guds tjenare bära svärdet,
i den mån vinna stöd för utöfvande af detta sitt kall, som de
besinna, att de tjena den Gud, hvilken genom Christum är oss
uppenbarad. Icke heller är dödsstraffet i och för sig något att
hålla på. Det finnes väl ingen, som icke önskar, att det kuude
undvaras, ingen som erkänner, att ett borgerligt samhälle står
närmare fullkomligheten i den mån dödsstraffet der Iean åsido¬
sättas, ulan att förbrytelserna blifva allmännare eller svårare.
Den 13 Juli.
317
För ruin del hyser jag det hoppet, att ett försök till uppnående
af detta mål kan, åtminstone under den form, som nu föreslagen
ur, i vårt land numera utan våda vågas.
Biskop Bring har ansett, att de, som vilja dödsstraffets af-
skaffande borde heldre än att föreslå alternativt straff yrka in¬
skränkning af de fall, der dödsstraffet må tillämpas. Med an¬
ledning häraf får jag vördsamt erinra, att den sistnämnda utvä¬
gen ingalunda är i förevarande lagförslag förbisedd, utan deremot
ej obetydligt anlitad, utan att derföre hafva kunnat anses ensam
tillräcklig för det mål, hvars ernående man vågat hoppas redan
under förevarande lagstiftnings inverkan kunna småningom vin¬
nas. Slutligen bör jag framhålla att på det beslut, här uu kom¬
mer att fattas, beror hela den ställning, det Högv. Ståndet kom¬
mer att intaga till den vigtiga grundsats, som genomgår föreva¬
rande förslag i afseende på dödsstraffet. Den discussion, som
nu föres, eger af sådan anledning sin särskilda betydelse. Jag
har derföre icke kunnat underlåta att nu uttala alla de skäl, af
hvilka jag, såsom ledamot af Utskottet, måst låta mig bestäm¬
mas i denna fråga. Kommer min åsigt, såsom troligt synes, ej
nu att delas af det Högv. Ståndets majoritet, blir deraf en följd
att, under den fortsatta behandlingen af lagförslaget, många an¬
dra beslut skulle tillkomma, i hvilka jag ej kan instämma. I
afseende på den tystnad, jag kommer att iakttaga rörande dem,
må hvad jag nu haft äran anföra tjena till förklaring.
Biskop Bring: I anledning af några ord, som förekommo
i Doctor Forssells anförande, ber jag få anmärka, att jag aldrig
uttalat mig om önskvärdheten af det eua eller andra i fråga om
dödsstraffets bibehållande eller afskaffande. Jag har endast
sagt, att, om dödsstraffets borttagande anses önskvärdt, borde
man bereda sig dertill på den väg, som jag förordat.
Doctor Kalek : Då Doctor Forssell yttrat, att alla straff böra
afse brottslingens förbättring, och att han af detta skäl vill
dödsstraffets borttagande, anser jag mig böra erinra oni en sä¬
kert rätt allmän erfarenhet, att dödsfången sällan föres till ånger
och rätt omsorg om sin själs räddning, förrän hans nådeansö-
kan blifvit afslagen, och att denna förbättring ännu mera sällan
vinnes genom straffarbete.
Doctor Ljungdahl instämde.
Kyrkoherden Otterström : Besynnerligt syntes mig den siste
talarens yttrande vara, men ännu besynnerligare Doctor Run¬
stens. Denne sistnämnde talare menade, att straffarbete på lifs¬
tid är ett långt svårare straff än dödsstraffet. Detta kan den
säga, hvilken det icke gäller lifvet. Erfarenheten förtäljer dock,
att af 100 lifdömde hafva 99 sökt befrielse ifrån dödsstraffet
318
Den 13 Juli.
genom nådeansökan, änskönt de visste, att nåden aldrig skulle
sträcka sig längre än till detta straffs förvandling lill straffar¬
bete på lifstid jemte spö- eller vatten- och brödstraff. Detta
måtte dock bevisa, att iifvet har något värde.
Doctor Runsten : I frågan, hvilketdera dödsstraff vore svå¬
rare, det absoluta eller arbetsfängelse på lifstid, har den före¬
gående talaren tänkt om lif och död såsom vanligt; att får man
bara lefva här, så är det alltid bättre än att dö, och derföre
ansett det sednare långsamma dödsstraffet för mildare. Men
det gifves dock för menniskan ett annat högre och bättre lif,
än det blott lekamliga — ett andeligt och odödligt lif, som ge¬
nom döden förverkligas till ett evigt, och hvaraf behofvet hos
den straffskyldige syndaren äfven säkrare kan göras kännbart,
än hos den borgerligen obrottslige. Och då det gäller brott,
som förtjenat att straffas med döden, blir då hufvudfrågan den,
genom hvilketdera af de tvänne ifrågavarande dödssätten den
lifdömde brottslingens eviga lif bättre och säkrare garanteras.
Men ur sådan synpunkt blir då väl också det obestridligt, att
en dödsfånge, som dömes att aftjena dödsstraffet med tifstids-
fängelse, och således får fortfarande lefva der han bort dö, i
följd deraf skall med en på Statens kost betryggad framtid för
sig mera fästas vid lifvet härnere såsom lekamligt och timligt,
och att deremot den, som dömes att härnere dö, allvarligare
skall söka efter det sanna lifvet ofvanefter. Det förverkade
lifvets betryggade förlängning blir då naturligtvis för den förre
ett lifsstraff med tilltagande andelig förruttnelse och död uti
sig. Men den bestämda dödsstunden för den sednare ett det
kraftigaste väckelsemedel, som bör tillskynda honom lif — af
skäl, dem jag i mitt förra yttrande närmare antydde. Korte¬
ligen ; ett långvarigt dödsstraff, som alltmera förslöar fästnings¬
fången och dödar honom andeligen, är så mycket hårdare, än
det absoluta, som den andeliga döden är ett svårare ondt, än
den lekamliga, hvartill kommer, att det sednare med den le¬
kamliga dödsskräcken också till den allmänna lifsläkerhetens
betryggande verkar mera deterritivt, än det förra, som döljes
inom cellmurarna, och derföre äfven är grymhet emot samhället.
Sedan discussionen härmed förklarats slutad och H.
Erlce-Biskopen och Talmannen framställt proposition å bifall till
Utskottets förslag i denna §, hvilken proposition hördes med
blandade Ja och Nej besvarad, begärdes votering, som försig¬
gick öfver följande godkända voterings-proposition:
“Den, som bifaller Utskottets förslag uti förevarande §,
röste Ja; den det icke vill, röste Nej. Vinner Nej, har Stån¬
det, med förkastande af Utskottets i denna § föreslagna ändring,
antagit denna § sådan den lyder i Kongl. Majtts Proposition.“
Den 13 Juli.
319
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 10 Ja och 26 Nej; hvadan Ståudet stannat i det.
beslut, som i Nej-propositionen innefattas.
§ 2.
Uppå hemställan af Biskop Bring och Domprosten Bjorling
antogs denna g, med förkastande af deri föreslagna ändringar,
sådan den lyder i Kongl. Maj:ts Proposition.
§ 3 godkändes.
§§ 4—6 antogos uppå derom framställda propositioner, med
förkastande af Utskottets dori föreslagna ändringar, sådana do
lyda i Kongl. Maj:ts Proposition.
§ 7.
Biskop Bring: Utskottet har här föreslagit en nedsättning
uti det minimum af straffbestämmelse, sorn Kongl. Maj:ts för¬
slag innehåller, men då jag icke kan finna skäl till denna än¬
dring, tillstyrker jag, att ifrågavarande § antages sådan den i
det Kongl, förslaget finnes uppställd.
Doctor Gumielius: Det må väl vara sannt hvad den siste
talaren yttrade; men “försöket11 till något af de brott, hvarpå
denna § syftar, kan dock vara ganska obetydligt, och någon
nedsättning i straffet derför torde äfven derföre kunna med-
gifvas.
Domprosten Björling: På flera ställen har Utskottet ned¬
satt minimum af straffbestämmelsen. Jag ser väl inga vådor
härutaf, men icke heller något giltigt sköl till afvikelse ifrån
Kongl. Maj:ts förslag, hvilket ock blifvit af Högsta Domstolen
gilladt.
Biskop Bring: Visserligen är det icke något ovilkorligt sam¬
manhang mellan Utskottets här föreslagna § och de föregående,
der Ståndet antagit Kongl. Maj:ts förslag med ogillande af Ut¬
skottets föreslagna ändringar, men då Utskottet i allmänhet gjort
nedsättningar i de af Kongl. Maj:t föreslagna straff, synes det
betänkligt att här och der godkänna Utskottets åsigt. Der icke
något, bestämdt skäl till afvikelse förefinnes, anser jag alltså att
Kongl. Haj:ts förslag bör antagas.
Kyrkoherden Ternström: Här är icke frågan om något
“ringa försök", då Svensk eller Norsk man gör sig skyldig till
brott, som i öde och 6:te §§:na sagdt är. Det är väl tvärtom
ibland de grofsta förbrytelser, någon kan begå. Men äfven om
försöket vore ringa, är det dock redan i sig brottsligt. Viljan
320
Den 13 J lil i.
och uppsåtet voro, sorn ruan säger, goda, ehuru omständigheterna
hindrade verkställigheten och utförandet. Jag tillstyrker bifall
till §:n i Kongl, förslaget.
Doctor Gunnelius: Jag vill endast fästa uppmärksamheten
derpå, att sådana försök, hvarom här talas, kunna göras af gan¬
ska enfaldiga personer, sorn utan medvetande af det brottsliga
deri låtit förleda sig dertill. I öfrigt, då det väl icke torde
vara meningen att i klump antaga det Kongl, förslaget, tillåter
jag mig anmärka, att någon pröfning af hvarje sak väl bör
föregå beslutet derom.
Häruti instämde Doctor Forssell och Prosten Melén.
Doctor Petrelli: Jag tillåter mig göra den siste talaren upp¬
märksam derpå, att ifrågavarande § hänvisar till §§:na 5 och
6 och gäller sålunda inga småsaker. Ett försök till begående
af sådana brott, som i dessa §§ omnämnas, synes mig icke vara
af så oskyldig natur, äfven om det misslyckas; hvadan jag hem¬
ställer om bifall till det Kongl, förslaget i denna §.
Doctor Runsten: Hed anledning af den nu förda discussio-
nen vill jag i allmänhet anmärka, att, då Kongl. Maj:ts förslag
i afseende på deri föreslagna straffbestämmelser säkerligen följt
en viss princip, det synes mindre välbetänkt att in casu speciali
vidtaga ändringar deri. Skall någon mildring uti arbetsstraffen
medelst minskning i strafftiderna företagas, — och när jag bo-
tänker allt det förfärliga och andeligen mördande, som i denna
straffart innebäres, måste jag af allt hjerta anse det behöfligt, —■
bör ändringen i det syftet vidtagas consequent öfverallt vid
enhvar af den nya lagens straffbestämmelser. Mina tankar om
arbetsstraffets hårdhet och grymhet med afseende på strafftiderna
har jag ock, när frågan derom först här förevar vid Riksdagen
1854, uttalat i ett då den 16 Aug. reservationsvis afgifvet ytt¬
rande, och ämnar jag i ett kommande plenum, sedan diseussio-
nen öfver hela detta förslag afslutats, afgifva deröfver en re¬
servation i enahanda syftning, som förra gången.
Efter härmed slutad discussion antogs uppå derom gjord
proposition ifrågavarande §, med förkastande af Utskottets deri
föreslagna ändring, sådan den lyder i Kongl. Maj:ts Proposition.
§ 8 godkändes.
§ 9 antogs uppå hemställan af Biskop Bring, med för¬
kastande af Utskottets deri föreslagna ändring, sådan den lyder
i Kongl. Haj:ts Proposition.
§ 10 godkändes.
§ 11 antogs, med förkastande af Utskottets deri föreslagna
ändring, sådan den lyder i Kongl. Maj:ts Proposition.
§ 12
Den 13 Juli.
321
§ 12 godkändes.
§ 13 antogs, med förkastande af Utskottets deri föreslagna
ändring, sådan den lyder i Kongl. Maj:ts Proposition.
§§ 14—17 godkändes.
§ 18 antogs, med förkastande af Utskottets deri föreslagna
ändring, sådan den lyder i Kongl. Maj:ts Proposition.
§§19 och 20 godkändes.
§ 21 antogs, med förkastande af Utskottets deri föreslagna
ändring, sådan den lyder i Kongl. Maj:ts Proposition.
§§ 22—26 godkändes.
§ 27 antogs, med förkastande af Utskottets deri föreslagna
ändring, sådan den lyder i Kongl. Maj:ts Proposition.
§§ 28 och 29 godkändes.
§ 30.
Biskop Bring anförde: Vid denna § föranlåtes jag att
yrka återremiss. Utskottets ändring af Kongl. Maj:ts förslag i
denna § består deruti, att Utskottet i fråga om förlust af med¬
borgerligt förtroende äfven föreslagit den ringare påföljden, för¬
lust af medborgerligt förtroende “för viss tid“. De §§, hvartill
här hänvisas, handla dock om så grofva brott, att skäl i detta
afseende icke torde förefinnas till afvikelse från det Kongl, för¬
slaget. Mitt yrkande af återremiss afser likväl egentligen en i
denna § förekommande inadvertens, hvilken vidlåder såväl det
Kongl. Förslaget som Utskottets och först nu af mig blifvit be¬
märkt. Några af de i denna § uppräknade paragrafer äro af det
innehåll, att dödsstraff, enligt dem, kan för vissa brott ådömas.
Men då det synes temligen öfverflödigt, att en brottsling, hvil¬
ken såsom dömd till döden icke eger någon framtid, blifver dömd
för alltid eller för viss tid medborgerligt förtroende förlustig; så
anhåller jag, att förevarande § må återremitteras, för att erhålla
en så förändrad redaction, att förlusten af medborgerligt förtro¬
ende endast bestämmes såsom gällande dem, hvilka till straff¬
arbete dömas.
Uppå härefter af H. H. Erke-Biskopen och Talmannen gjord
proposition blef denna § af Ståndet återremitterad.
Nionde Capitlet.
§§ 1 och 2 antogos, med ogillande af Utskottets förslag, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Proposition.
§ 3 godkändes.
Högv. Preste-St. Prot. 1863. 5:te Bandet. 21
322
Den 13 Juli.
§ 4 antogs, med ogillande af Utskottets förslag, i öfverens¬
stämmelse med Kongl. Maj:ts Proposition.
§§ 5 och 6 god/cändes.
§§ 7 och 8 antogos, med ogillande af Utskottets förslag, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Proposition.
§ 9 godkändes.
Tionde Capitlet.
§ 1 mom. 1.
På hemställan af Biskop Bring antogs detta moment, med
förkastande af Utskottets ändringsförslag, sådant det i Kongl.
Maj:ts Proposition förekommer.
Mom. 2 godkändes.
§ 2 godkändes.
§ 3 antogs, med förkastande af Utskottets ändringsförslag,
sådan den i Kongl. Maj:ts Proposition förekommer.
§ 4 godkändes.
§ 5.
På hemställan af Biskop Bring och Domprosten Bjorling
antogs denna §, med förkastande af Utskottets ändringsförslag,
sådan den i Kongl. Maj:ts Proposition förekommer.
§§ 6 och 7 godkändes.
§ 8 antogs, med förkastande af Utskottets ändringsförslag,
sådan den i Kongl. Maj:ts Proposition förekommer.
§ 9 godkändes.
§ 10 antogs, med förkastande af Utskottets ändringsförslag,
sådan den i Kongl. Maj:ts Proposition förekommer.
§§ 11—13 godkändes.
§ 14.
Domprosten Björling: De af Utskottet här föreslagna än¬
dringar synas mig sakna giltig grund. Man befarade inom Ut¬
skottet, att denna § med den lydelse, som den eger i Kongl.
Maj:ts förslag skulle kunna tolkas så, att den menighet, som
vill sammankomma för något ärendes behandling, borde dertill af
vederbörande myndighet begära tillstånd, och vidare att orden:
“menighet å landet eller i stad“ syntes innebära, det sådan rät¬
tighet ej kunde tillkomma personer från olika communer, samt att
menigheten icke skulle få Öfverlägga om andra ärenden än dem,
hvilka enskildt röra menigheten. Att tillåtelse till sammankomst
Den 13 Juli.
323
skulle begäras, föreskrifves icke med ett enda ord i det Kongl,
förslaget, men väl att anmälan derom må göras hos offentliga
myndigheten i orten. Dock syntes inom Utskottet äfven denna
sistnämnda föreskrift vara ett besvärligt band, men jag hemstäl¬
ler, om icke denna föreskrift är af nöden för ordningens skull,
på det att vederbörande må erhålla kunskap om sammankomstens
hållande och derigenom beredas tillfälle att vid densamma till¬
städes vara. Om det, hvilket af mig också medgifves, är en brist
i det Kongl, förslaget, att orden “menighet å landet eller i stad“
synas kunna syfta allenast på personer inom en och samma
commun, så finnes denna brist icke heller undanröjd genom Ut¬
skottets förslag. Den fruktan, att denna § sådan den lyder i
Kongl. Maj:ts förslag, skulle förhindra personer att sammankomma
till öfverläggning om andra än rent communala ärenden, synes
mig ock i hög grad obehöflig, emedan allmänna ärenden, som ej
särskildt röra någon viss commun, såsom t. ex. representations¬
reformen, väl dock äro ämnen som röra menigheten. I stöd af
hvad jag sålunda anfört hemställer jag äfven här om bifall till
det Kongl, förslaget.
Doctor Schram: Den siste talarens påståenden nödgas jag
alldeles motsäga och bestrida. Han har väl sjelf medgifvit, att
der ligger en viss ofullständighet i motsvarande § af det Kongl,
förslaget. Det motsäger jag ej, men tillägger fastmera, att ofull¬
ständigheten der är ändå större; ty der saknas allt ansvar och
hvarje påföljd för dem, som deltaga i oanmälda och således
otillåtna menighetssammankomster och ej åtskiljas, då oordning
och lagstridigheter der ske, som berättiga offentlig myndighet att
sammankomsterna upplösa. Blott den är förfallen till böter, som,
utan a7imälan hos ortens myndighet, en menighetssammankomst, ja,
äfven den oskyldigaste, föranstaltat. I Utskottets förslag deremot
är hvar och en, som icke hörsammar myndighetens bud om en
eljest tillåtlig, men till lagstridigheter och oordningar urartad,
sammankomsts åtskiljande och upplösande, till böter förfallen.
Redan i detta afseende ligger ett stort företräde i Utskottets
förslag. Emot det Kongl, förslaget är dessutom af Utskottet i
dess motivering till denna paragrafs förändring pag. 23 ganska
välbetänkt anmärkt, och jag gillar anmärkningen fullkomligt derom,
att man i det förslaget lemnäs desto mera i den mening och
öfvertygelse, att §:n afser med ordet “menighet“ endast en sådan,
som eljest heter commun, socken eller flera socknar, enär der
heter, att “menighet å landet och i stad ej varder förment, att
“sammankomma till öfverläggnig om mål eller ärende, som menig-
“heten rörermen att likväl “om tid och ställe för menighets-
sammanlcomsten — der den ej redan genom lag och särskildt stad-
“gande bestämd är — anmälan skall göras hos den offentliga myn-
“digheten i orten“ m. m. Således skulle alla andra menighets-
324
Den 13 Juli.
sammankomster först hos Ortsmyndigheten anmälas, utom sådana,
som vöre genom lag eller särskildt stadgande bestämda. Men hvilka
äro då de menigheter, som hafva sådan särskild bestämd rätt
att sammankomma, utan föregående anmälan hos Magistrat,
Kronofogde eller Länsman? Jo! uppenbart inga andra, än en
eller flera socknar till communal- och kyrkostämmor, samt härad
och tingslag inför Domhafvande och Konungens Befallningshaf¬
vande. Men om nu blott en del af en enda eller delar af flera
socknar vilja komma tillsammans och rådpläga i enskildt, dem
rörande ärende, t. ex. om en bro- eller vägbyggnad, sjösänkning
m. m. dylikt, då skulle enligt Kongl. Förslaget till denna §, ett
sådant sammanträde ej vara lofligt samt således olagligt, om det
skedde utan den alldeles onödiga, föregående anmälan hos myn¬
digheten i orten. Af en kittslig Kronofogde eller Länsman
skulle ock den, som föranstaltat en så oskyldig menighets sam¬
mankomst, utan anmälan förut, kunna dragas inför domstol och
fällas till böter! Hvar och en måtte väl inse det orimliga här¬
uti. Skulle det ock hända, att den der myndigheten är afläg¬
set. boende, och flera gånger måst besökas förgäfves, såsom i
tjenste- eller enskilda ärender bortrest, så blefve ock sådana
lyckade eller misslyckade anmälningsbesök, förenade med högst
onödiga omkostnader. Dessa onödigt hämmande band på en loflig
församlingsrättighet har Utskottet i sitt förslag rättvisligen velat
borttaga. Ehuru om denna anmälan ock är stadgadt i nu va¬
rande församlingslag, efterlefves den dock i allmänhet icke. Bud,
som upphört att kunna lydas, böra alldeles utgå ur en god lag,
om den skall hafva aktning med sig och ej föranleda kringgå¬
ende och förakt. För polismyndigheten i orten, om den annars
är rätt vaksam, kunna dessutom dylika sammankomster omöjligen
vara okända. Och då tillträde dit är öppet, må denna myndig¬
het, om den misstänker behofvet af sin närvaro der, ock då in¬
finna sig, att vaka öfver ordningen. Men aldrig bör någon före¬
gående anmälan om slika menighetssammankomster någonsin vara
i lagen anbefalld. Så fri har af ålder församlingsrätten varit
och sä fri bör den väl härefter vara bland det fria Svenska
folket. “Seden har redan föregått lagen härom"', säger Utskottet;
och då är lagen onödig. På grund häraf förordar jag på det
högsta Ståndets antagande af Utskottets vida bättre förslag till
denna paragraf, än i Konungens förslag dertill.
Contracts-Prosten Palmlund: Förenande mig med Dompro¬
sten Björling, tager jag mig friheten fästa det Högv. Ståndets
uppmärksamhet derpå, att nu ifrågavarande § i det Kongl, för¬
slaget är formulerad i enlighet med § 8 uti Kongl, förordnin¬
gen af den 6 Febr. 1849, emot hvilken jag icke förnummit nå¬
gon anmärkning. Jag hemställer fördenskull om bifall till hvad
Kongl. Maj:ts förslag i denna § innehåller.
Den 13 Juli.
325
Biskop Bring: I fråga om denna § har jag inom Utskottet
förordat Kongl. Maj:ts förslag. Vore här fråga om stiftandet af
en ny lag, skulle jag ieke hafva mycket att invända emot den
af Utskottet föreslagna paragrafen; men då det här gäller endast
afskrift af ett stadgande, som hittills ieke ledt till någon olägen¬
het, så nödgas jag hålla fast vid det gamla. Det må väl vara
sannt, att den föreskrifna anmälan om en sammankomst kan nå¬
gon gång medföra besvär; men är grundsatsen riktig, må den
icke af så ovigtiga skäl öfvergifvas.
Contraets-Prosten Janzon instämde.
Domprosten Björling: Jag tillåter mig erinra, att största
vigten härvid ligger på den frågan, om anmälan om samman-
sammankomst må anses nödig. Här är alldeles ieke fråga om
skyldighet att till en sammankomst begära vederbörande myndig¬
hets tillstånd. Enligt förevarande § har denna myndighet ingen
rätt att neka, blott att erhålla kunskap om tid och ställe för en
beramad sammankomst, hvilket jag anser för ordningens bibehål¬
lande vara en nödvändighet.
Doctor Garlander: Vid jemförelse mellan Kongl. Maj:ts och
Utskottets förslag i denna § finner man lätteligen, att det sed¬
nare innebär en utsträckning af den allmänna s. k. församlings¬
rätten. Folket har ock redan hittills fått komma tillsammans
utan hinder af ett gällande stadgande, hvilket föreskrifvit, att
anmälan borde på förhand göras hos vederbörlig myndighet. Se¬
den har alltså i detta fall, såsom Utskottet äfven anmärkt gått
före lagen. Då nu den allmänna erfarenheten ådagalagt, att
denna sed, som till trots af lagstadgandet fått gälla, icke vållat
något ondt, borde ock tiden vara inne att borttaga ett stadgande,
som ej blifvit tillämpadt. Att olägenheten af föreskriften om
anmälan stundom icke är så ringa, kan man äfven inse, då man
betänker, att kronofogden, hvilken måhända är den närmaste
myndigheten, kan vara boende flera mil ifrån det ställe, der en
sammankomst skall hållas.
Kyrkoherden Ternström: Äfven jag anser det vara en dyr¬
bar och för Svenska medborgare omistlig rättighet att få samlas
till öfverläggningar om gemensamma angelägenheter, blott dessa
icke störa ordningen eller hota Statens säkerhet. Men en sådan
rättighet anser jag dem redan vara medgifven de facto; och
skulle den de jure på något sätt vara inskränkt, så är det väl
bättre, att den i det fallet legaliseras. Den föreslagna “anmälan11
skal! oftast blifva öfverflödig, enär merändels någon just af de
myndigheter, hos hvilken anmälan skulle ske, står i spetsen för
326
Den 13 Juli.
ett sådant sammanträde. Jag yrkar att §, sådan den innehålles
i det Kong. förslaget, antages.
Doctor Runsten instämde.
Doctor Petrelli: Då jag anser öfverflödigt att upprepa de
skäl, som blifvit anförda för det Kongl, förslaget i förevarande
§, vill jag endast tillägga, att, om man rätt önskar ordning och
skick i vårt vidsträckta land, man väl måste finna riktigheten
af ett stadgande, som bjuder, att vederbörande myndighet må
underrättas om tid och ort för en tillämnad sammankomst.
Doctor Schram: Emot hvad af en talare vidare här är
y tradt, påstår jag och vill bevisa, att det är en ganska stor och
väsendtlig skilnad emellan Kongl. Maj:ts och Utskottets förslag
till ifrågavarande lagparagraf, jemväl i afseende på omfånget af
de alldeles olika förbrytelser, som efter de begge förslagen, skulle
kunna bli underkastade der stadgade straffpåföljder. Ty då det
förra innehåller bötesstraff endast för hufvudmannen eller anstif¬
taren allena, derföre att han underlåtit hos vederbörande orts
myndighet göra anmälan förut om en tilltänkt menighets-samman-
komst, äfven om der all ordning iakttagits ; så utvidgar deremot
Utskottets förslag ansvarigheten till alla de deltagare i lagstri-
didande och allmän ordning störande sammanträden, hvilka del¬
tagare underlåta att hörsamma den myndighets bud och tillsä¬
gelse, som funnit sig af oskicket föranlåten att alldeles upplösa
en sådan börjad och till oordning ledande sammankomst. Eör
slik trillskhet och uppstudsighet emot ordningsmakten, då den
ville skilja åt och upplösa en lagbrytande och fridstörande me-
nighetsförsamling, finnes i det Kongl, förslaget alls intet laga
ansvar eller straffpåföljd. Men om deremot Utskottets redaction
af § i fråga antages, så kan ju ett sådant ofog af en eller flera,
ja af alla, deltagarna i sammankomsten bli behörigen och efter
åtal belagdt med rätt ansenlig näpst i böter. Men dessutom
komme ock, såsom jag i mitt förra yttrande sökte ådagalägga,
alla slags menighetssammankomster, utan att vara hela commu-
ners, att derigenom befrias ifrån alla möjliga tracasserier af en
kittslig polisman, för uteblifven anmälan om sammanträden, äf¬
ven rörande de mest oskyldiga och lofliga enskilda ärendens
behandling.
Domprosten Björling: I anledning af den nästföregående
talarens yttrande må det tillåtas mig anmärka, att Kongl. Maj:ts
förslag i 13 § af detta capitel stadgar ansvar för den, som trot¬
sar offentlig myndighets befallning vid folksammankomster, der
myndigheten anser lugn och allmän ordning störas.
Den 13 Juli.
327
Doctor Landgren: Jag kan ej rätt förstå den ifver, hvar¬
med åtskilliga talare här pådrifva nödvändigheten att tillskapa
lagbrott af en försummad anmälan af ett menighetssammanträde.
Vi hafva brott nog ändå, utan att flera onödigtvis åvägabringas;
ty inga exempel förefinnas af för Diket vådliga folkförsamlingar
som kunde påkalla någon lagstiftning, och om sådana rörelser
ibland menigheterna verkligen skulle komma ifråga, så vore
det väl on fullkomlig omöjlighet att polisen derom skulle vara i
okunnighet. Då publiken i allmänhet hyser vedervilja för åkla¬
garemaktens utsträckning så bör den icke i otid påyrkas, ty der¬
igenom uträttas ingenting annat, än att man mister allt gehör,
då man yrkar ett allvarligt ingripande, der samhällets välfärd
och christlig ordning verkligen är i fara. Med anledning hvaraf
jag yrkar bifall till Utskottets förslag.
Kyrkoherden C. J. Landgren: Den ärade talare, söm först
hade ordet i denna fråga, bekände sig vara osäker angående
rätta tolkningen af orden “menighet å landet eller i stad“. Så-
vidt jag förstår, är Utskottets förslag i detta afseende tydligare ;
och torde ordet “menighet** icke kunna anses betyda något an¬
nat än en samling af folk på landet eller i staden. Hvad an¬
går stadgandet Om anmälan, så vill jag ej neka, att det synes
mig höra till god ordning att hos vederbörande myndighet göra
anmälan om en tillämnad sammankomst; men jag anser det dock
betänkligt att i lagen bibehålla ett sådant stadgande, då det
ofta icke tillämpas och i flera fall icke kunnat tillämpas. Ett
gifvet företräde synes mig Utskottets förslag hafva genom den i
slutet af §:n intagna bestämmelsen om ansvar för dem, som icke
hörsammar myndighetens bud, då densamma nödgas en föran¬
staltad sammankomst upplösa. Jag sluter mig sålunda till dem,
som yrkat antagande af Utskottets här gjorda förslag.
Domprosten Björling: I sammanhang med den siste talarens
yttrande vill jag förklara, att orden “å landet eller i stad** tyd¬
ligen sammanhänger med begreppet “menigheten** och icke an¬
gifva någon ortsbestämning till verbet “sammankomma**.
Kyrkoherden Otterström: Mig synes det vara högst besyn¬
nerligt, att, då man vill införa sjelfstyrelse, och då man har en
lång sed för sig, som betygar att folket i långa tider trädt till¬
sammans utan anmälan, man ändock nu söker att ur upprors¬
lagen uppleta en hämsko på den allmänna församlingsrätten.
Här länets menighet hittills kommit tillsammans för någon ge¬
mensam öfverläggning, så har det vanligen skett på kallelse af
landshöfdingen eller Hushållnings-sällskapets Ordförande; och om
folket i något härad församlat sig, har vanligen domaren eller
kronofogden ledt sammankomsten. Men angelägenhetet af mera
enskild beskaffenhet kunna ock gifva anledning till en samman¬
328
Den 13 Juli.
komst; och tager man det ifrågavarande stadgandet i det Kongl,
förslaget strängt, torde en menighet icke få komma tillsammans
för en auction utan föregången anmälan. Jag tillstyrker hög¬
ligen bifall till Utskottets förslag, hvilket i alla afseenden synes
mig bättre, än det Kongliga i fråga om denna paragraf.
Doctor Petrelli: Den siste talaren yttrade den farhågan,
att man med antagande af Kongl. Maj:ts förslag i denna § knap¬
past skulle få komma tillsammans för en auction utan veder¬
börlig anmälan. När det i Kongl, förslaget endast talas om
sammankomst “till öfverläggning11, hvilket ju icke plägar före¬
komma på auctioner, synes det Kongl, förslaget icke gifva an¬
ledning till de betänkligheter, som denne talare uttryckte. Men
i afseende på stadgandet om anmälan, anser jag det icke vara
mer än billigt, att den myndighet, hvilken det åligger att vid
sammankomsten vaka öfver lugn och ordning, genom föregången
anmälan blifver underrättad om en tillämnad sammankomst. Då
dessutom tillträde till sammankomsten icke kan myndigheten
vägras, ligger det väl icke heller ett så stort band på friheten
uti föreskriften att hos samma myndighet anmäla tid och ort,
der sammankomsten skall hållas. För de flesta sammankomster
är i öfrigt en laga ordning utstakad, hvadan de, derom anmälan
måste göras, torde blifva ganska få. Genom bifall till det ifrå¬
gavarande stadgandet ser jag alltså ingen synnerlig tunga komma
att påläggas Svensk man; men väl anser jag det vådligt att
borttaga ett stadgande, som hittills visat sig välgörande, och
utan hvilket långt flera embetsmän skulle behöfvas för att öf-
vervaka ordning och säkerhet.
Doctor Nordlander: Det kan väl synas vara ett ringa besvär
att hos vederbörande myndighet göra anmälan om en förestående
sammankomst; men jag tillåter mig anmärka, att i aflägsna och
glest bebodda orter, der man kan nödgas resa flera mil för att
träffa domaren eller kronofogden i orten, är detta besvär dock
icke så ringa. Och om det nu omtvistade stadgandet i Kongl.
Maj:ts förslag blifver lag, hvad blifver sannolikt följden derutaf?
Jo tvifvelsutan det, att sammankomster komma att hållas såsom
förut utan iakttagande af föreskriften om anmälan deraf. Skulle
någon tillämpning af stadgandet komma i fråga, blefve det väl
till men för allmogen; men jag vet ej, hvarföre detta band bör
allmogen påläggas, och tillstyrker derföre bifall till Utskottets
förslag.
Sedan discussionen förklarats härmed slutad, framställde
H. H. Erke-Biskopen och Talmannen proposition å bifall till Ut¬
skottets förslag i denna §; och då denna proposition med blan¬
dade Ja och Nej besvarades samt votering begärdes, framställdes
och godkändes följande voterings-proposition:
Den 13 Juli.
329
“Den, som bifaller Utskottets förslag i förevarande §, röste
Ja; den det icke vill, röste Nej. Tinner Nej, har Ståndet, med
förkastande af Utskottets ändringsförslag, antagit denna §, sådan
den i Kongl. Maj:ts Proposition förekommer.4*
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 16 Ja och 14 Nej; hvadan Ståndet stannat i det be¬
slut, sorn Ja-propositionen innefattar.
§ 15.
Kyrkoherden Ternström: Jag skulle vid slutet af denna §
önska ett tillägg. Regerings-Formens ll‘2:te § och 17:de §:n
Usta mom. Riksdags-Ordningen utsätta såsom straff för den, som
med sin embetsmyndighet söker obehörigen verka på val till
Riksdagsman: “miste sysslan!44 Tillägget, som jag här önskade
infördt, vore således: Riksdagsmannaval dock undantaget, hvarom
särskildt stadgadt är. Jag ser annars intet, huru anförde §§ i
grundlagen kunna undvika att komma i strid med stadgandet i
förevarande §.
Biskop Bring: Det af Kyrkoherden Ternström här föreslagna
tillägget tror jag vara alldeles obehöfligt, enär ett grundlags-
stadgande icke lider någon inskränkning utaf ett stadgande i
den allmänna lagen.
Uppå derefter framställd proposition blef denna § af Stån¬
det godkänd.
§§ 16— 23 godkändes.
Elfte Capitlet.
§§ 1—15 godkändes.
Tolfte Capitlet.
§ 1 godkändes.
§§ 2 och 3 antogos med den lydelse, de ega i Kongl. Maj:ts
Proposition.
§ 4 godkändes.
§ 5 antogs med den lydelse, den eger i Kongl. Maj:ts Pro¬
position.
8 6 godkändes.
§ 7 antogs med den lydelse, den eger i Kongl. Maj:ts Pro¬
position.
§ 8 godkändes.
§ 9 blef uppå hemställan af Domprosten Bjorling godkänd.
33Ö
Den 13 Juli.
§§ 10 och 11 godkändes.
§ 12 b]ef uppå hemställan af Biskop Bring af Ståndet
godkänd.
§§ 13—20 godkändes.
§ 21 blef uppå hemställan af Domprosten Björling af Stån¬
det godkänd.
Trettonde Capitlet.
§§ 1—4 godkändes.
§ 5.
Biskop Briug erhöll ordet och yttrade: Det tillägg, som i
denna § blifvit af Utskottet föreslaget, synes mig hafva goda
skäl för sig, hvarföre jag här hemställer om bifall till Utskottets
förslag.
Häruti instämde. Doctor Schram med flera af Ståndets leda¬
möter.
Domprosten Björling: Så gerna jag än instämmer med den
föregående liögtärade talaren, kan jag likväl icke här göra det.
Mig synes det af Utskottet föreslagna tillägget icke höra till
nu föredragna capitel, hvilket handlar om mened inför rätta,
och icke om falskt vittnesmål, der ed eftergifven varit Äfven
derföre kan jag icke ingå på den af Utskottet här gjorda än¬
dring, emedan jag är öfvert}rgad, det allmogen icke, utan att
anse dess känsla af edens vigt sårad, skulle kunna se, att en
utsaga inför rätta tillerkändes samma betydelse som gången ed.
Doctorerna Petrelli och Sandberg instämde.
Biskop Bring: Jag måste fortfarande yrka bifall till Utskot¬
tets förslag. I anledning af Domprosten Björlings anmärkning
emot det formella i Utskottets tillägg, vill jag erinra, att denna
anmärkning, om den vore grundad, skulle gälla §:n i dess hel¬
het. Bibehåller man något af denna §, anser jag ock det tillägg,
som Utskottet här gjort, icke kunna uteslutas. Med afseende
på det af samma talare anförda hufvudskälet för hans ogillande
af Utskottets tillägg måste jag förklara, att jag härutinnan tän¬
ker alldeles olika med honom. En utsaga inför domstol, der
ed eftergifven varit, har mycket att betyda, och det vore utan
tvifvel ett kringgående af edens betydelse, om icke sådan falsk
utsaga belädes med samma ansvar, som gången mened.
Häruti instämde Doctorerna Schram och Nordlander samt
Prosten Melén med flera af Ståndets ledamöter.
Den 13 Juli.
Domprosten Björling: Ord*n “på annat vedertaget sätt"
uti denna §, på hvilka jag ber få fästa uppmärksamheten, vittna
nogsamt, att en dylik bekräftelse måste gälla såsom edgång, och
att alltså det stadgande, som handlar derom, måste hafva sin
plats i detta capitel; men jag kan likväl icke medgifva, att det
tillägg, som Utskottet insatt i slutet af §:n, lika strängt hörer
hit. Hvad i öfrigt beträffar sjelfva saken, så medgifver jag
gerna, att Biskop Bring i principen har rätt, nemligen deruti
att en utsago eller ett vittnesbörd utan edgång bör anses lika
heligt som om edgången är, men skulle man vidhålla den grund¬
satsen, så skulle ju alla eder blifva öfverflödiga. Här edeu fin¬
nes och måste finnas, så bör lagens syftemål vara att på allt
sätt uppehålla edens anseende och helgd. Jag tror att ett lag¬
stadgande, att ett utan ed aflagt vittnesmål anses lika med ett
vittnesmål, som på allagd ed blifvit afgifvet, skall motverka detta
mål, och jag kan ej undkomma den fruktan, att man skulle ge¬
nom det här föreslagna tillägget neddraga eden utan att höja
utsagan.
Biskop Bring Här är icke fråga om att neddraga eden,
utan att uppflytta utsagan till betydelse af «d. Jag hemställer
också till den siste ärade talaren, huruvida det icke vore syn¬
nerligen betänkligt, om allmänheten finge den föreställning om
utsagan inför Rätten, att krafvet på sanning deruti vore mindre.
Doctor Petrelli: Icke i afseende på principen, men i fråga
om tillämpningen är jag här af annan åsigt, än min Biskop.
Jag kan nemligen icke förstå annat, än att en mened, hvilken
begås oaktadt erhållna förmaningar och med hand på bibeln, är
mera samhällsvådlig, än ett falskt vittnesmål, der eden varit
eftergifven. I öfrigt fäster jag uppmärksamheten derpå, att en
vittnesutsaga inför Rätta utan ed aldrig kan förekomma annor¬
ledes, än der detta af parterna medgifves, eftersom det ju beror
på parterna sjelfva att eftergifva eden eller icke.
Domprosten Sundberg instämde.
Kyrkoherden Ternström: Då främmande trosförvandt, för
hvilken edgång ej tillåten är, om han på annat vedertaget sätt
bekräftar falskt vittnesbörd, är likställd med den, sorn falsk ed
gått, ser jag ingen våda eller betänklighet vid §:ns antagande,
det må nu vara efter dess lydelse i Kongl. Maj:ts eller i Ut¬
skottets förslag.
Doctor Schram instämde.
Domprosten Björling: I princip instämmande med Biskop
Bring, har jag med afseende på den allmänna opinionen i denna
fråga måst förfäkta den åsigt, som jag sökt göra gällande under
Den 13 Juli.
denna discussion. Till bevis derpå, att flera med mig dela denna
åsigt, ber jag få uppläsa några ord ur Herr Lemchens reserva¬
tion emot Utskottets förslag i denna §. Herr Lemchen yttrar i
slutet af denna sin reservation: “I allmänna opinionen betraktas
också mened och falskt vittnesmål af den, som aflagt vittnesed,
såsom ett af de aldra grofsta brotten; hvaremot osann eller
oriktig utsaga af den, som ej gått ed, ingalunda anses för en
så svår förbrytelse, utan snarare jemförlig med andra veterligen
falska eller osanna yttranden i tal eller skrift inför rätta, der¬
för ansvar finnes stadgadt i 14:de Gap. 8:de §:n Bättegångs-
Balken.
Kyrkoherden Otterström: Då några talare här åberopat sin
erfarenhet, vill jag ock yttra några ord med stöd af den erfa¬
renhet, jag kan hafva i detta fall. Det är icke ovanligt, att
vid brottmålsransakningar personer höras utom ed för att komma
ett förmodadt brott närmare på spåren, och att dessa, då de
sedermera blifva på ed hörda, säga raka motsatsen till hvad de
förut vittnat. Allmogen plägar emellertid alltid högt ogilla ett
sådant beteende. Med antagande af Utskottets förevarande för¬
slag torde man också härefter bättre taga sig till vara för osanna
berättelser inför rätta, då någon der utom ed höres.
Efter härmed slutad discussion blef uppå derom gjord pro¬
position förevarande § af Ståndet godkänd.
§ 6 godkändes.
Fjortonde Capitlet.
§ 1 antogs, med ogillande af Utskottets förslag, sådan den
i Kongl. Haj:ts Proposition blifvit uppställd.
2 godkändes.
§ 3 antogs, med ogillande af Utskottets förslag, sådan den
i Kongl. Maj:ts Proposition blifvit uppställd.
§ 4.
Domprosten Björling: Då den af Utskottet här vidtagna än¬
dring sammanhänger med dess förändring i § 3, hemställer jag
att Ståndet, som redan godkänt § 3 sådan den i det Kongl,
förslaget blifvit uppställd, äfven måtte antaga denna med den
lydelse, som den eger i det Kongl, förslaget.
Doctor Rundgren: I fråga om straffbestämmelsen instämmer
jag med Domprosten Björling uti yrkandet af bifall till det
Kongl, förslaget ; men i fråga om paragrafens redactiou, erkänner
jag, att Utskottets förslag innehåller en förbättring, hvadan jag
skulle tillstyrka, att Utskottets förslag i den delen vunne bifall.
Den 13 Juli.
»3S
Domprosten Sundberg: Jag tror, att det icke lönar mödan
att tvista härom. Äfven vid sista Kiksdagen var fråga om att
ändra redaotionen af förevarande §; men man gjorde ingenting
dervid, och jag hemställer äfven nu om bifall till §:n med den
lydelse oförändrad, som den eger i Kongl. Maj:ts förslag.
Häruti instämde Doctor Ljungdahl.
Efter härmed slutad discussion antog Ståndet uppå derom
gjord proposition förevarande §, med ogillande af Utskottets för¬
slag, sådan den i Kongl. Maj:ts Proposition blifvit uppställd.
§§ 5 och 6 antogos, med ogillande af Utskottets förslag,
sådana de i Kongl. Maj:ts Proposition blifvit uppställda.
§§ 7—9 godliändes.
§ 10 mom. 1.
Uppå hemställan af Domprosten Björling antogs detta mo¬
ment, med ogillande af Utskottets förslag, sådant det i Kongl.
Maj:ts Proposition blifvit uppställdt.
Mom. 2.
På hemställan af Biskop Bring blef detta moment af Stån¬
det afslaget.
Mom. 3 godkändes.
§ 11 antogs, med ogillande af Utskottets förslag, sådan den
i Kongl. Maj:ts Proposition blifvit uppställd.
§ 12—27 godkändes.
§ 28 antogs, med ogillande af Utskottets förslag, sådan den
i Kongl. Maj:ts Proposition blifvit uppställd.
§ 29 godkändes.
§ 30 antogs, med ogillande af Utskottets förslag, sådan den
i Kongl. Maj:ts Proposition blifvit uppställd.
§§ 31—34 godkändes.
§ 35 antogs på hemställan af Domprosten Björling, med
ogillande af Utskottets förslag, sådan den i Kongl. Maj:ts Pro¬
position blifvit uppställd.
§§36 och 37 godkändes.
§§ 38 och 39 antogos, med ogillande af Utskottets förslag,
sådana de i Kongl. Maj:ts Proposition blifvit uppställda.
§ 40 godkändes.
Den IS Juli.
§ 41 antogs, med ogillande af Utskottets förslag, sådan den
i Kongl. Maj:ts Proposition blifvit uppställd.
§ 42 godkändes.
§ 43 blof uppå hemställan af Domprosten Bjorling af Stån¬
det godkänd.
§ 44 godkändes.
§§ 45 och 46.
På hemställan af Biskop Bring och Domprosten Björling
antogos dessa §§, med ogillande af Utskottets förslag, sådana de
i Kongl. Maj:ts Proposition blifvit uppställda.
Femtonde Capitlet.
§ 1-
På hemställan af Domprosten Björling ogillade Ståndet Ut¬
skottets i denna § föreslagna ändring och antog för densamma
den lydelse, som den eger i Kongl. Maj:ts Proposition.
§§ 2—8 godkändes.
§ 9-
Utskottets i denna § föreslagna ändringar ogillades; och
antog Ståndet för ifrågavarande § den lydelse, som den eger i
Kongl. Haj:ts Proposition.
§§ 10 och 11 godkändes.
§ 12.
Utskottets i denna § föreslagna ändringar ogillades, och
antogs för paragrafen den lydelse, som den eger i Kongl. Maj:ts
Proposition.
§§ 13 och 14 godkändes.
§ 15.
Den af Utskottet i denna § föreslagna ändring ogillades,
och antog Ståndet för nu förevarande § den lydelse, som den
eger i Kongl. Maj:ts Proposition.
§§ 16—25 godkändes.
Härmed afbröts föredragningen af nu förevarande Betän¬
kande.
§ 6.
Föredrogs och bordlädes ett meddeladt Utdrag af Höglojl.
Ridderskapet och Adelns protocoll den 8 dennes, innefattande
dels bemälda Riks-Stånds beslut vid behandling af Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 121, i anledning af väckta motioner om grund-
Den 14 Juli. 335
. •
räntornas capitalisering, dels inbjudning till de öfriga Biks-Stån-
den att samma beslut biträda, och beslöt Ståndet, att detta Pro-
tocolls-Utdrag skulle till behandling företagas i nästföljande ple¬
num, då det borde främst å föredragningslistan uppställas.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Älmqvist.
Den 14 Juli.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1-
Föredrogs ånyo Utdrag N:o 325 af Högloft. Ridderskapet
och Adelns Protocoll den 8 dennes, innefattande dels bemälda
Biks-Stånds beslut vid behandling af Ståts-Utskottets Utlåtande
N:o 121, i anledning af väckta motioner om grundräntornas
capitalisering, dels inbjudning till de öfriga Biks-Ståuden att
samma beslut biträda.
Yice Talmannen, Biskop Annerstedt begärde ordet och ytt¬
rade : Då ett accederande till Bidderskapet och Adelns ifråga¬
varande inbjudning skulle upprifva Ståndets i ämnet en gång
fattade beslut, får jag tillstyrka, att Ståndet, med vidhållande af
detsamma, lägger inbjudningen till handlingarna.
Preste-Ståndet afslog derefter, uppå derom gjord proposition,
inbjudningen och lade Protoeolls-utdraget till handlingarne.
§ 2.
Fortsattes den i gårdagens plenum afbrutna föredragningen
af Lag-Utskottets Betänkande N:o 35, i anledning af dels Kongl.
Maj:ts Kådiga Proposition med förslag till ny strafflag dels ock
enskilda motioner rörande brottmålslagstiftningen.
Härvid förekommo:
,<(36
D en 14 Juli.
Sextonde Capitlet.
§§ 1 och 2. Godkändes.
§ 3.
Biskop Bring begärde ordet och yttrade: Såsom man finner,
om man jemför denna paragraf med den motsvarande i Kongl.
Maj:ts Nådiga förslag till strafflag, har Utskottet ifrågasatt två
förändringar. Jag får emellertid, på grund af Ståndets förut
fattade beslut hemställa, att den i §:s början gjorda förändring
må ogillas, men deremot den i §:s slut godkännas.
Uppå derom gjord proposition ogillade Ståndet derefter den
å raderna 2, 3 och 4 föreslagna ändring och antog Kongl. Maj:ts
förslag i den del af ifrågavarande stadgande, som i öfrigt god¬
kändes.
§§ 4—11. Godkändes.
§ 12.
Domprosten Björling, som begärde ordet, yttrade: Den för¬
ändring, som Utskottet här föreslagit, är en nödvändig följd af
dess förändring utaf 14:de Capitlets 35 paragraf. Men då Stån¬
det icke godkänt den sistnämnda förändringen, hemställer jag,
att Ståndet icke heller måtte lemna sitt bifall till ifrågavarande
§ med den af Utskottet deråt gifna lydelse, utan godkänna mot¬
svarande g i det Kongl, förslaget.
Denna § antogs, med förkastande af Utskottets förslag, i
likhet med Kongl. Maj:ts Proposition.
§§ 13 —16. Godkändes.
Sjuttonde Capitlet.
§§ 1 och 2. Godkändes.
§ 3.
Doctor Sandberg erhöll på begäran ordet och yttrade: Jag
har förut yttrat mina stora betänkligheter vid det allt för långt
utsträckta latitud-systemet i brottmålslagstiftningen, hvarigenom
den anklagade synes mig i viss mån blifva rättslös och öfver-
lemnad åt den enskilde lagskiparens godtycke. Nu ber jag vörd¬
samt att med anledning af så väl förevarande 17 och 18 Capi-
tel som det föregående 7 Capitlet på en gång få uttala min
öfvertygelse om de grundsatser, som derutinnan gjort sig gäl¬
lande.
Straff-
Den 14 J uli.
337
Straffbestämmelser för relegionsbrott är att gå den högste
Domarens straffrätt i förväg, och sedlighetsbrott äro laster, som
väl i sig sjelfva äro klandervärda, men som Staten, för att und¬
vika offentlig scandal, nästan aldrig bör bestraffa. Så låter det
från mångå håll.
Sådana lagstiftningsgrundsatser, om de också skulle inne¬
hålla någon sanning, låta icke religions- och sedlighetskänslanffå
den stora betydelse för samhällets helsa, som den verkligen eger.
Förslappas, undergräfves och utplånas denna känsla, går det
menskliga samfundet sin upplösning till mötes. Ty synd är ett
folks förderf.
Ingen förnekar, att Christendomen måste väcka och under¬
hålla, lifva och stärka religions- och sedlighetskänslan, och att
inga yttre strafflagar förmå förändra eller förädla menniskohjer¬
ta!. Detta är ovedersägligt. Men det är ingalunda välbetänkt,
om man så gestaltar den borgerliga lagstiftningen, att den för¬
svagar och förvillar denna känsla, ty derigenom medverkar lagen
till folkets förderf. '
Att ett tidehvarfs seder påtrycka lagarna sin stämpel kan
icke förnekas. Men om sederna äro förderfvade och lagarne
lämpas derefter, så blir allmänna tänkesättet i grunden förgiftadt,
sedan den i lagen stadgade straffbarheten blifvit derifrån alldeles
utstruken.
Jag känner väl den åsigten, som mången rättskaffens man
hyllat, att en lag, som allmänt öfverträdes och icke alltid kan
tillämpas, bör för den orsaken skull upphäfvas, för att bibehålla
vördnaden för lag. För min del kan jag icke se saken alldeles
på samma sätt. Om lagen är grundad på Christendom och sed¬
lighet, bör den efter mitt förmenande icke upphäfvas, äfven om
dess kraft af köttet llifvit försvagad, så att den icke vid alla till¬
fällen kan tillämpas. Den bör likväl qvarstå såsom ett vittnes¬
börd om bättre tider, då dess åtlydnad var regel och öfverträ-
delsen undantag. Den bör qvarstå såsom en fortfarande protest
emot öfverträdelsen, såsom en ovederlägglig dom öfver tidens
förderf.
Eder och svordomar har lagen hittills stämplat såsom i nå¬
gon mån straffvärda, ehuru högst sällan åtalade. Hädanefter
blifva de strafflösa och således af lagstiftningen förklarade för
en oskyldig vana.
Sabbatens helgd har af en stor nation, utan att dervid fästa
några strängt Judiska begrepp, likväl blifvit ansedd såsom högst
vigtig för det borgerliga samhället. Äfven bland vår allmoge,
särdeles i vissa orter, råder en traditionell vördnad för sabbats¬
dagen. Vid föregående Eiksdagar har Högv. Ståndet äfven åt
detta ämne egnat en synnerlig uppmärksamhet. Att dess uppen¬
bara ohelgande är allmänt kan man beklaga och motarbeta, men
hvad intryck skulle det göra på folket, om alla straffbestämmel-
Högv. Pr este-St. Prot. 1863. 5:te Bandet. 22
S38
Den 14 Juli.
ser för sabbatsbrott blifva efterhand uteslutne ur den allmänna
lagen ? Skall sådant icke införa uti allmänna tänkesättet den
öfvertygelse, att det är likgiltigt, huru den dagen användes, som
dock af ålder blifvit kallad för Herrans dag?
Att stor vigt ligger på edens helgd äfven för menniskors
timliga välstånd kan icke förnekas. Men hvad helgd kan den
vinna, när man mer och mer gör den menskliga lagstiftningen
oberoende af eller till och med stridande mot den Gudomliga ?
Eller kanske vill man omsider förklara eden, sådan den nu är,
för en öfverflödig formalitet, och således afslita äfven detta för¬
eningsband emellan tid och evighet, som gifver eden sin bety¬
delse och hvartill lagskipningen nu vädjar för att underhjelpa
sin egen menskliga oförmåga? Och tror man sig kunna bygga
en rättvis dom lika säkert på vittnens och parters blotta försäk¬
ran på heder och ära, att de tala sanning?
Flera af Ståndets ledamöter instämde.
Doctor Petrelli: Instämmande med Doctor Sandberg i de
af honom anförda grunder, anser jag dock icke det lända till
någon nytta att återremittera §. För denna min åsigt hemtar
jag stöd genom kännedom om hvad vid paragrafens behandling
inom Högloft. Lag-Utskottet förefallit och hvarom jag torde få
meddela följande antydning.
Innan jag hade äran att i Utskottets öfverläggningar deltaga,
hade man der redan fattat beslut om inskränkning i den all¬
männa åklagaremaktens rätt att åtala vissa brott. Med anledning
deraf påstod man, det conseqvensen i lagstiftningen fordrade, att
hor och lönskaläge, så vida de ej af målsegande angåfvos, icke
skulle af allmän åklagare beifras. Härvid anmärktes dock, att,
huru vigtigt yrkandet på conseqvens må uppskattas, sedlighetens
rättmätiga anspråk derför likväl icke får uppoffras. Ty conse-
qvensens vidhållande är lagberättigadt blott så länge man befinner
sig på en god väg. Skulle man deremot råkat förirra sig på
sidan om sanning och sedlighet, så måste man afbryta conseqven¬
sen, för att ej göra ett ondt ännu värre. Det går alls icke an
att i lagstiftningen förbise hvad som är af conseqvens för det
sedliga lifvet, ty den conseqvensen gäller mera än den blott for¬
mella öfverensstämmelsen mellan en och annan lagparagraf. Och
dessutom, huru mycket man än må. hålla på den blott formella
conseqvensen, är dock hela den nya strafflagstheorien sådan, att
inconseqvenser nog skola inställa sig, så snart man skrider till
dess tillämpning.
Mig vill det nemligen synas att, genom den allt för stora
latitud, som i den nya strafflagen inrymmes åt lagskiparen, man
(visserligen emot sin afsigt) öppnat dörren på vid gafvel för in¬
conseqvenser vid lagens tillämpning, och jag fruktar, att sådana
inconseqvenser komma att upptaga mer än ett sorgligt hlad i
D en 14 Juli.
339
lagskipningens historia. Hvad den nu ifrågavarande § särskildt
vidkommer, är det fara värdt att man genom dess godkännande
kastar sig in på en bana, som leder till de vådligaste inconse-
qvenser. Se här exempelvis en och annan antydning. Om nå¬
gon olofligt tager tagel ur mahn eller svans på häst, under det
kreaturet går i bete ute på mark, eller uti trädgård olofligt
plundrar träd på frukt; så är en sådan hemfallen till ganska
allvarsamt straff enligt den nya strafflagen. Och detta visserligen
med rätta. Ty lagen anser såsom ett nedrigt dåd att genom
taglets borttagande förderfva hästens skönhet; och lagen undan¬
drager sig icke att värna frukten å träd inom trädgårdsanlägg¬
ning. Den allmänna åklagaremakten får här, när det behöfves,
uppträda. Hen om deremot någon för föräldrar härjar eller för¬
stör dottrens sedliga skönhet, plundrar henne på ärbarhetens
prydnad, ja, om en förförare sätter yxan till roten på hela det
sedliga förhållandet inom familjelifvet, så får sådant (derest den
förförda icke sjelf åklagar) icke af allmän åklagare beifras, utan
får anses såsom strafflöst och i sådant hänseende oskyldigt. Men
hvar är här nu conseqvensen i lagstiftningen? Se här åter ett
annat exempel på ifrågavarande conseqvens. Qvinna, som låter
bruka sig till skörlefnad i sådant hus, der otukt drifves, kan,
enligt den nya strafflagen, få umgälda sin brottslighet med straff¬
arbete i högst två år. Och detta visserligen med rätta. Här
ifrågasattes icke den allmänna åklagaremaktens befogenhet till
åtal. Men om deremot husbonde på det sättet öfvar skörlefnad,
att han förvandlar sitt eget hus till liderlighetens, der än den
ena, än den andra tjensteqvinnan, vare sig efter hvarandra eller
samtidigt, faller offer för hans köttsliga lustar; så får han likväl,
enligt det nya strafflagsförslaget, icke af allmän åklagare anta¬
stas för ett sådant lefverne, och skörlefnaden blir för mannen så
till vida tillåten, som lönskaläge icke vidare skall anses såsom
brott och den nu i frågavarande lagparagrafen i vissa fall om¬
gärdar äktenskapsbrytaren med skydd mot den allmänna åklagare¬
makten.
Till försvar för en sådan lagstiftning har man inom Ut¬
skottet andragit, att vid äktenskapsbrott förorsakas genom den
allmänna åklagarens mellankomst ett intrång inom familjens frid¬
lysta område och dymedelst en sådan scandal, att derigenom
omöjliggöres försoning mellan makar, hvilkas äktenskap genom
det hrottet blifvit stördt. Men ehuru äfven jag lifligt önskar,
att familjelifvet må vara fridlöst och att äktenskapshandet, der
det är i fara att sönderslitas, må genom försoning mellan makar
åter fast tillknytas ; kan jag dock icke uppfatta förhållandet från
den synpunkt, som är pluralitetens inom Utskottet. Mig vill de
synas, som om lagpagrafens försvarare härvid på ett sällsamt sät
omvändt förhållandet mellan grund och följd. Jag kan omöjlig
fatta saken annorlunda än att det är äktenskapsbrytaren, som e
låter familjeområdet vara fridlyst, utan störer familjelifvets frid
340
Den 14 Juli.
hvadan således det är påtagligt, att familjefriden genom brottet
måste redan vara störd, innan det ens kan blifva fråga om att
den allmänna åklagaren kan uppträda mot den brottslige med
något åtal. Och det är ingalunda åtalet mot brottet, som först
väcker scandal; utan det är tvärtom just den redan förhanden
varande scandalen, som framkallar åtalet. Ty om brottet icke
åstadkommit förargelse, huru skulle det då väl kunna blifvit för
åklagaren, så beryktadt och kändt, att han med vittnen skulle
kunna förmå det bevisa? Men har nu brottet åstadkommit all¬
män förargelse, så att allmän åklagare fått anledning det beifra,
då har det väl också med de olyckliga makarna redan kommit
derhän, att deras hjertan blifvit så från hvarandra söndrade, att
föga utsigt finnes till inbördes försoning.
Nu har man visserligen härvid invändt, att i sådant fall
må den förfördelade makan sjelf uppträda såsom åklagare. Ge¬
nom anvisandet af en sådan utväg bör man dock icke anse sig
hafva anvisat sedligheten ett tillräckligt skydd. Ty det låter
sig lätt begripa, huruledes vid äktenskapsbrott den förfördelade
parten kan genom mångfaldiga vedervärdigheter och lidanden,
ja, stundom genom hotelser och misshandlingar tillbakahållas från
att sjelf uppträda såsom åklagande, hvadan den då i sin beklag¬
liga belägenhet allt för väl behöfver stöd i den allmänna åklaga¬
remakten. Dessutom kan det ju understundom också komma till
ett sådant sedeförderf, att båda makarna kunna af serskilda skäl
finna sin uträkning vid att lemna lasten opåtald. Men skall väl
derför den offentliga sedligheten gifvas till spillo för äktenskaps-
brytares skändliga förhållande?
Slutligen har man ock sagt, att sedligheten skall genom
helt andra medel, än den verldsliga strafflagens, upprätthållas,
helst sedligheten i alla fall icke kan genom lagbud framtvingas.
Nå väl. Hvem är det väl, som icke villigt medgifver, att i
dessa påståenden ligger någon sanning? Åtminstone veta sedlig¬
hetens vårdare ganska väl, huru vanmäktig lagen är att göra
hjertat tillböjligt till sedlighet och dygd. Men om man vill
komma till reda och klarhet rörande lagstiftningen i denna fråga,
är det godt att icke förblanda det inre och det yttre med hvart-
annat. Om den inre sedligheten i hjertat är här nu alls iclce
fråga. Staten lagstiftar icke för den invärtes fördolda menniskan
och ransakar icke heller hj ertelaget. Här gäller frågan endast
den yttre sedligheten, ja, hufvudsakligast, så att säga, sedlighe¬
tens utanverk. Erågan är, om Staten anser sig ega någon sed¬
lig förpligtelse att sä stifta sina lagar, att derigenom beredes nö¬
digt yttre värn för den offentliga sedligheten, så att den icke
må i samhället strafflöst förkränkas? Frågan är, om Staten har
allvar med att låta sedligheten fritt och oförkränkt utvecklas och
vårdas, så att de sedliga institutionerna må utan hämmande
skrankor få verka för sitt mål och främja den inre sedlighetens
förkofran, så att äfven det yttre offentliga lefvernet deraf på-
Den 14 Juli.
341
tryckes en sedlig pregel? Vill Staten icke förneka sin sedliga
character, så måste den ju äfven vilja, att tukt och ärbarhet
skall upprätthållas, och således icke stifta några lagstadganden,
som hämmande motverka ett sådant mål.
Enär nu den ifrågavarande 3 § i 17 capitlet af strafflagen
synes mig komma att motverka omsorgen om sedernas helgd,
får jag, på de nu antydda grunder, vördsamt föreslå, att nämnde
paragraf må ur strafflagen helt och hållet utgå.
Doctor Landgren instämde.
Domprosten Björling: Jag begärde ordet, då Doctor Sand¬
berg yrkade på återremiss af ifrågavarande paragraf, endast för
att fästa uppmärksamheten derpå, att en återremiss icke är nö¬
dig, utan att man blott behöfver utesluta paragrafen, och i
detta afseende instämmer jag i Doctor Petrellis yrkande. Att
här inför det Högv. Ståndet orda om skälen, hvarföre Kongl.
Maj:ts förslag i denna del bör ogillas, anser jag öfverflödigt, och
jag behöfver i detta afseende blott hänvisa till reservationen.
Lag-Utskottet eller dess pluralitet har betraktat den sak, som
här är i fråga, endast såsom en enskild familjeangelägenhet. Det
har ej sett saken från en högre och allmännare synpunkt, det
har förbisett dess stora vigt för samhället. Den genom äkten¬
skapet grundade familjen är den sedliga institution, ur hvilken
samhället uppkommit och fortfarande uppkommer; och derföre
har ock samhället både rätt och pligt att omhägna denna in¬
stitution och vårda den så, att den ej gifves till pris åt en den¬
samma i grunden upplösande sedeslöshet; det får derföre ej öf¬
verlåta åt det privata godtycket att beifra denna sedeslöshet,
utan måste sjelf genom den offentliga åklagaremakten uppträda
emot densamma. På grund häraf yrkar jag borttagandet af 3
§ 17 Capitlet.
Doctor Forssell instämde.
Contracts-Prosten Janzon: Sedan jag anmälde mig att tala,
hafva flera yttrat sig och uttryckt samma åsigter, som jag hyser.
Jag vill då endast tillägga, att då äktenskapsbrottär ett af de
svåraste brott, som finnas, samt historien nogsamt lärer att öfver¬
allt, der sådana brott lemnats obeifrade, samhällena varit nära
sin upplösning, kan jag icke godkänna ifrågavarande paragraf,
utan yrkar, att den må ur förslaget utgå.
Efter härmed afslutad discussion blef, uppå derom gjord
proposition, berörda paragraf afslagen.
§§ 4—6 godkändes med erinran om den rättelse i nummer¬
följden, som af Ståndets beslut i afseende å paragraf 3 föran¬
leddes.
342
Den 14 Juli.
Adertonde Capitlet.
§§ 1 — 3. Godkändes.
§
Domprosten Kjörling yttrade: Eör min del tycker jag, att
motsvarande paragraf i det Kongl, förslaget är fullständigare
än Utskottets. Den innehåller ook olika straffbestämmelser för
syskonet och afkomlingen — hvilka synas mig val kunna för¬
svaras. Jag hemställer derför, att Ståndet, med ogillande af
Utskottets förslag, må godkänna hvad Kongl. Maj:t föreslagit.
Berörde paragraf antogs derefter, med förkastande af Ut¬
skottets ändringsförslag, lika lydande med motsvarande paragraf
i Kongl. Maj:ts Proposition.
Domprosten Björling hegärde ordet och yttrade: Jag får
fästa uppmärksamheten derpå, att 5 § i det Kongl, förslaget
blifvit utesluten i Utskottets förslag, emedan, då Rikets Ständer
redan ingått till Kongl. Maj:l med en underdånig skrifvelse,
deruti begärts upphäfvande af 2 cap. 5 och 6 §§ Giftermåls-
Balken, man icke ansett sig böra nu införa i förslaget en para¬
graf af innehåll som 5 § i 18 cap. af det Kongl, förslaget.
Utskottet har emellertid i slutet af sitt Betänkande gjort med
afseende å denna fråga en hemställan, till hvilken Ståndet i
sinom tid kommer.
Biskop Bring: Till hvad Domprosten Björling yttrat får jag
endast tillägga, att jag skulle tillstyrka, att frågan huruvida den
nu uteslutna 5 § i det Kongl, förslaget skall intagas eller ej
må lemnäs öppen, till dess hela strafflagsförslaget blir genom¬
gånget, emedan det finnes en del omständigheter, som inverka
på frågan, men hvilka icke kunna rätt bedömas, förrän man
slutat behandlingen af strafflagsförslaget.
Doctorerna Schram och Forssell anhöllo att få fästa upp¬
märksamhet på de i deras reservationer förekommande felak¬
tiga citater af paragrafer, hvilka uppkommit deraf, att paragra¬
fen 5 i Kongl. Maj:ts Proposition icke blifvit intagen i Utskot¬
tets förslag.
§ 5. Godkändes.
§ 6 antogs, uppå hemställan af Biskop Bring, med förka¬
stande af Utskottets ändringsförslag, lika lydande med motsva¬
rande § i Kongl. Haj:ts Proposition.
§ 7. Godkändes.
Den 14 Juli.
343
§ 8.
Domprosten Kjörling yttrade: Utskottet har enligt mitt för¬
menande här gjort sig skyldigt till samma fel som vid 17 Cap.
3 paragrafen, nemligen att det betraktat den sak, hvarom här
är fråga, blott så som en privatangelägenhet, som ej rör samhäl¬
let, utan endast hörer till själavården. Men jag torde ej be¬
höfva utveckla de skäl, som visa, att ifrågavarande brott äro
brott jemväl mot samhället. Jag har i min reservation fram¬
ställt ett förslag, hvilket jag ville anhålla att Ståndet måtte bi¬
falla. Deruti har jag angående qvinnan cj vågat gå längre än
vår nuvarande lag, som för henne stadgar straff först när hon
tredje resan sig förbrutit. I samma förslag är äfven intaget,
att om husbonde öfvar otukt med sin tjensteqvinna skall det
för mannen anses såsom försvårande omständighet. Motiverna
till detta torde jag icke heller behöfva omförmäla; de äro väl
för en hvar tydliga. Jag anhåller, att berörda mitt förslag må
godkännas; och lyder det sålunda: “Öfva ogift man och ogift
qvinna otukt med hvarandra utom de fall, som förut sagda äro,
varda straffade för lönskaläge med böter högst ett hundra R:dr;
dock må det straff , ej tillämpas å qvinna, förrän hon tredje resan
sig förbrutit. Begår husbonden otukt med sin tjensteqvinna;
vare detta för mannen ansedt såsom en försvårande omstän¬
dighet. “
Berörde paragraf afslogs, och antog Ståndet i dess ställe
det af Domprosten Björling föreslagna, så lydande: “Öfva ogift
man och ogift qvinna otukt med hvarandra utom de fall, som
förut sagde äro, varda straffade för lönskaläge med böter högst
ett hundra Riksdaler; dock må det straff ej tillämpas å qvinna,
förrän hon tredje resan sig förbrutit. Begår husbonde otukt
med sin tjensteqvinna, vare detta för mannen ansedt såsom en
försvårande omständighet. “
Uppå hemställan af Biskop Bring antogs § 9, med förka¬
stande af Utskottets ändringsförslag, lika lydande med motsva¬
rande § i Kongl. Maj:ts Proposition.
§ io.
1 momentet. Godkändes.
2 momentet.
Domprosten Björling erhöll på begäran ordet och yttrade:
Äfven här skulle jag vilja föreslå en förändring i hvad Utskottet
föreslagit. Det är väl sannt, att en qvinna, som i “dylikt hus“
låter bruka sig till skörlefnad, är straffbar; men icke mindre
straffbar synes mig den qvinna vara, som utom dylikt hus be-
drifver skörlefnad, hvarför jag hemställer, att 2:dra momentet
af ifrågavarande paragraf må erhålla följande lydelse: “Qvinna,
344
Den 14 Juli.
som låter bruka sig till skörlefnad, straffes med fängelse i högst
sex månader eller straffarbete i högst två år.“
Derefter a/slogs berörde moment, i hvars ställe Ståndet an¬
tog ett stadgande af den utaf Domprosten Björling föreslagna
lydelse.
§§ 11—13. Godkändes.
§ 14.
Biskop Bring erhöll ordet och yttrade: Äfven här får jag an¬
hålla, att motsvarande paragraf i det Kongl, 'förslaget må antagas.
Först och främst har Utskottet, såsom det mig synes, utan giltigt skäl
nedsatt maximum af bötesbestämmelserna för första resan fylleri
och vidare icke bestämdt något straff för brottets iteration. Un¬
der sådana förhållanden och då mildhet i ifrågavarande fall väl
icke lär vara att recommendera anhåller jag, att hvad Kongl.
Maj:t föreslagit må bifallas.
Denna § antogs, med förkastande af Utskottets ändrings¬
förslag, lika lydande med motsvarande § i Kongl. Maj:ts Pro¬
position.
§ 15.
Doctor Falck yttrade: Jag ber att få göra en anmärkning
vid ordet “uppenbar11 i paragrafen. Det behöfver ej visas, huru
mycket brytes mot denna §; och huru det är samhällets pligt
att taga vård om kreaturen och det i samma mån mera, ju mera
försvarslösa de äro. Nu kan emellertid ordet uppenbar göra
mången domare tveksam, huruvida paragrafen i en del förekom¬
mande fäll kunde användas; jag tror derför, att bättre skydd
skulle lemnäs åt kreaturen om nämnde ord borttoges; och det
är derom som jag nu tillåter mig att få göra en vördsam hem¬
ställan.
Deruti instämde Doctorerna Nordlander och Carlander.
Biskop Bring: Jag vill icke med bestämdhet motsätta mig
hvad Doctor Falck föreslagit. Emellertid har Utskottet icke an¬
sett skäl vara för handen att afvika från hvad Kongl. Maj:t uti
förevarande fall föreslagit, helst de i denna paragraf begagnade
ordalag återfinnas ordagrannt i nu gällande lag, hvilken blott
för några år sedan antogs. Detta har jag velat meddela till
Ståndets upplysning.
Berörde § blef derefter uppå derom gjord proposition af
Ståndet godkänd.
Nittonde Capitlet.
§§ 1 och 2 godkändes.
Den 14 Juli.
345
§ 3 antogs, med ogillande af Utskottets föreslagna ändring,
lika lydande som den i Kongl. Maj:ts Proposition förekommer.
§§ 4—10 godkändes.
§ 11 antogs så lydande som den i Kongl. Maj:ts Proposi¬
tion förekommer.
§ 12 godkändes.
§ 13 antogs sådan den i Kongl. Maj:ts Proposition före¬
kommer.
§§ 14—21 godkändes.
§ 22.
Biskop Bring begärde ordet och yttrade: Hvad sednare de¬
len af denna paragraf angår, så torde denna böra godkännas,
sedan Ståndet bifallit andra momentet af 17:de §:n. Men i
fråga om första delen af paragrafen får jag hemställa, att, då
enligt de der åberopade paragrafer för deri omnämnda brott döds¬
straff kan följa, och i sådan händelse annat straff naturligtvis
förfaller, i stället för ordet “straff11 måtte insättas ordet “straff-
arbete“.
Denna § godkändes derefter med den förändring, att ordet
"straff11 i första raden utbyttes mot ordet “straffarbete“.
Tjugonde Capitlet.
§ I-
Biskop Bring yttrade: Här har Utskottet föreslagit en vig¬
tig förändring. Det är fråga ora summa furti. Såsom stöld har,
alltsedan 1734 års lag antogs, det varit ansedt, om någon till¬
grep gods eller penningar öfver fem R:dr; nu enligt Utskottets
förslag skulle för sådant fall det tillgripnas värde öfverstiga
femton R:dr. Men nekas kan icke, att fem R:dr numera bety¬
der mycket mindre än för hundra år sedan och att fem R:dr
då i värde motsvarar ungefär femton R:dr nu. Derför och då
det ligger vigt derpå, att icke någon hastigt må stämplas såsom
tjuf, hemställer jag, att Utskottets förslag må bifallas.
Doctorerna Schram och Forssell m. fl. instämde.
Berörde § godkändes.
§ 2.
Domprosten Björling hemställde vid det förhållande att
Ståndet godkänt § 1 att jemväl ifrågavarande § måtte bifallas.
Biskop Bring: Pörst och främst får jag hemställa, att frå¬
gan om bifall till den del af paragrafen, som lyder: “efter ty i
346
Den 14 Juli.
7, 10 eller 12 § sägs“ må lemnäs öppen, till dess Ståndet
beslutat i afseende å 6:te §:n i detta capitel. Hvad nu vi¬
dare angår straffbestämmelserna i denna §, så får jag bekänna,
att jag är tveksam, om straffbestämmelsen: “fängelse i högst
sex månader* är rätt lämplig. Att böterna för snatteri blifvit
höjda är utan tvifvel alldeles i sin ordning. Men vill man, att
tillgrepp af gods och penningar ej öfver femton R:dr skall anses
såsom snatteri, så är det väl icke skäl att belägga detta brott
med frihetsstraff. Jag skulle derför hemställa, att orden “eller
fängelse i högst sex månader* måtte få ur paragrafen utgå. I
öfrigt har jag icke mot samma paragraf någon anmärkning att
framställa.
Domprosten Kjörling: Då jag hade ordet i denna fråga för¬
sta gången utvecklade jag icke de skäl, som förmått mig att
godkänna ifrågavarande § sådan den blifvit af Utskottet formu¬
lerad. Jag anhåller derför att i detta hänseende få yttra några
ord. Rationel! finnes icke någon skilnad mellan stöld och snat¬
teri. Utskottet bibehöll derför skillnaden, endast emedan den
ännu finnes qvar i folkmedvetandet, men sökte så mycket möj¬
ligt var närma till hvarandra straffen för berörde brott för att
derigenom för framtiden bereda borttagandet af nämnda skillnad.
Skillnad finnes dock äfven i straffen, ty straffarbete är ett van-
ärande straff och äfven i sig sjelf strängare än fängelsestraffet.
Jag skulle derför tro, att hvad Utskottet föreslagit, bör god¬
kännas.
Doctor Sandberg: Jag instämmer med Biskop Bring. Reha-
bilitationen är nästan omöjlig, så snart tjufnadsbrottet blifvit så¬
som stöld ansedt; och man bör väl tillse, att man sätter straffet
så, att den brottslige må kunna efter en tids förlopp återvinna
borgerligt anseende, ifall han uppför sig ärligt.
Doctor Schram: Hvad man än må beskylla Lag-Utskottets
pluralitet vid denna Riksdag: minst lärer man väl dock hafva
fog att tillskrifva densamma någon obehörig stränghet och skärp¬
ning vid straffbestämmelserna i dess eget, eller det nu omarbe¬
tade, lagförslaget. Detta har nog ock redan blifvit mer än till¬
räckligt erkändt af det Högv. Ståndet, då detsamma ju afslagit
alla de mildringsförsölc, som Utskottet framlaggt i den mängd
paragrafer, som här förut äro behandlade och der Högv. Ståndet,
i stället för Utskottets mildare, deremot antagit de strängare
straff och påföljder, som den Kongl. Propositionen innehöll. Då
emellertid Utskottet, — ej mindre vid jemförelsen emellan det
olika penningevärdet nu och den tid, då 1734 års lag utgafs
och då detsamma var nära fyra gånger större än nu, än ock af
skyldig omsorg derom, att icke den, som i någon mindre, ja
obetydlig mån och under mycket mildrande omständigheter, ge-
Den 14 Juli.
347
nom tillgrepp af annans lösa egendom till värde af 5 R:dr, fe¬
lade emot eganderätten, derest den gamla summa furti ännu
skulle bibehållas qvar i lagen, komme att för stöld straffas samt
med tjufvens vanära till sin frejd stämplas, hvarigenom en så
ringa förbrytare likasom utstöttes ifrån samhället samt än vi¬
dare bortfördes på den beträdda lastens väg, —- nu på fullt goda
skäl har föreslagit den tre gånger högre siffran 15 R:dr, såsom
gränslinien emellan snatteri och stöld-, så bör man oek ihågkomma,
att Tingsnämnderna nu och hittills vanligen, samt för att befria
tillgripare af 5 R:dr i godsvärde ifrån stöldansvaret, hafva allt¬
för lågt och således med orätt nedsatt penningevärdet å tillgripen
lös egendom under dess verkliga. Då deremot härefter, enligt
Utskottets förslag, det tillgripna komme att i värde uppgå ända
till 15 R:dr, innan stöldansvar följde; så är det i sanning en
icke så ringa qvantitet lösegendom, som skall af tillgriparen
olofligen borttagas, förr än brottet blir såsom stöld räknadt, och
derförinnan skulle han väl ock kunna få tillgripa ända till en
tunna råg, eller l£ tunna korn, 4 å 5 tunnor potatis, 2 å 3
famnar huggen ved, o. s. v. allt efter i orterna gängse olika
pris å dessa varor. Vid sådant förhållande bör man väl då ock
hafva allt skäl att vänta, det också INamndemännerna härefter
skola till det rätta värdet, utan all hittills, af summa furti på¬
kallad, misskundsamhet med mången förstgångs-tillgripare, veta
att uppskatta inför Rätten annans frånstulna lösegendom. Man
skall derigenom, vid rausakuingarna och domsluten rörande olof-
liga tillgrepp, således ock komma den verkliga sanningen närmare
än hittills skett. Men genom uppsättandet 3 gånger af summa
furti, eller till 15 R:dr, har ock Utskottet välgrundadt ansett
det mindre maximiansvar af “högst 50 R:dr i böter", sorn Kongl.
Maj:t med bibehållna blott 5 R:dr till summa furti, föreslagit
för första gången snatteri, numera icke skäligen kunna i lagen
få qvarstå, hvadan Utskottet,- i någon billig consequens med det
ena höjandet till 3 gånger, också måst föreslå höjandet till 2
gånger af snatteristraffansvaret, eller till högst 100 R:dr i böter,
med en latitud således för domaren ifrån och med 5 R:drs böter
såsom minimum; men Utskottet har jemväl ansett sig böra
tillägga alternativet af 1fängelse i högst 6 månader“, att nemligen
kunna tillämpas då, när, vid det tillgripnas mindre verkliga
värde än 15 R:dr, omständigheterna vid snatteriet likväl kunna
vara så serdeles försvårande, att de skäligen föranleda till snat-
teristraffets skärpande med fängelse i stället för böter, dock utan
att dermed blefve förenad tjufvens vanära och vanfrejd, såsom
likväl nu är förhållandet, då det stulnas värde så lätt går upp
till 5 R:dr. Skulle åter det tillgripna vara af ett ganska ringa
värde, så kan det af snattaren ock få umgällas med ända ned
fill blott 5 R:dr såsom minimiböter; och om det då hos brotts-
ingen brister äfven penningar och medel att godtgöra ett så
lågt bötesbelopp; så kan han ju komma att enligt lagförslaget
348
Den 14 Juli.
umgälla sin förbrytelse, efter ansvarets förvandling, med motsva¬
rande 3 dagars fängelse vid vatten och bröd. Här synes såle¬
des all skälig omtanke i bade det ena och andra afseendet, både
för brottslingen och den allmänna säkerheten, vara af Utskottet
iakttagen; hvadan jag lifligt tillstyrker bifall till Utskottets för¬
slag i denna paragraf.
Domprosten Björling: Jag får med anledning af hvad Doc¬
tor Sandberg yttrat fästa uppmärksamheten derpå, att don gamla
skillnaden emellan stöld och snatteri finnes qvar i Utskottets
förslag, ehuru straffet för snatteri blifvit höjdt. Den rehabili-
tation, som förr kunde komma en snattare till godo, kan således
vederfaras honom jemväl om Utskottets förslag antages.
Efter dermed slutad discussion blef berörde § godkänd, med
det förbehåll, att, efter det hela detta capitel blifvit genomgån¬
get, få besluta, huruvida de i §:n åberopade “7, 10 eller 12 §§“
skulle qvarstå eller andra paragrafer insättas.
§ 3.
l:sta momentet.
Domprosten Björling erhöll på begäran ordet och yttrade:
Här har vidtagits den förändring, att orden: “mjölkar man
annans ko, får eller get, i uppsåt att mjölken sig eller an¬
nan tillegna, eller tager man olofligen tagel ur mahn eller
svans på häst, under det kreaturet går i bete ute å mark11,
blifvit hitflyttade från en annan paragraf i det Kongl, försla¬
get. Om Utskottets förslag godkännes skulle således den, som
begår något af nämnde brott, kunna straffas såsom för snat¬
teri; då deremot enligt det Kongl, förslaget hvarje sådant till¬
grepp borde såsom stöld betraktas. Denna flyttning har skett,
emedan Utskottet ville rangera brotten något mera rationelt, så
att samma eller liknande brott måtte igenfinnas i samma para¬
graf. Derigenom har man vunnit i ett fall, men förlorat i ett
annat. Han har nemligen fått lagen mera systematiskt upp¬
ställd, men deremot icke fått straff motsvarande brotten. Detta
fel synes mig icke vidlåda Kongl. Maj:ts förslag, hvilket derför
jag för min del är böjd att antaga. Hvad nu särskildt angår
ifrågavarande omflyttning, så hafva ofvanberörda arter af till¬
grepp alltid förut betraktats såsom stöld, och det förstnämnda
har ansetts för stöld af så grof beskaffenhet, att man derför
dömdes till halsjern. Att nu göra den ändring, att ett slikt
tillgrepp kunde betraktas såsom snatteri synes mig vara betänk¬
ligt; deremot har jag icke något att invända mot att det sist¬
nämnda brottet kan anses för snatteri. Men då jag för en om¬
ständighet af mera obetydlig beskaffenhet ej vill rubba Kongl.
Maj:ts förslag, så får jag hemställa, att merberörda ord “mjölkar
Den 14 Juli.
849
man annans ko etc.“ måtte nedflyttas till den plats de hafva i
Kongl. Majrts förslag.
Kyrkoherden Ternström: Denna § med deri uppräknade
förbrytelser må placeras hvar som helst, så begär jag dock näst-
efter orden: “eller tager man olofligen tagel ur mahn eller
svans på häst“, det tillägg: “eller klipper man annans fär“, un¬
der det kreaturet o. s. v. Jag har mina skäl till denna begä¬
ran; ty detta brott föröfvas icke så sällan, då kreaturen icke
alltid vaktas, och jag kan anföra som exempel, att i en försam¬
ling, der jag tjenstgjorde, icke mindre än 12 får blefvo af en
sådan “klippare14 ute å marken beröfvade sin ull.
Doctor Sandberg: Jag instämmer med Kyrkoherden Tern¬
ström, ty jag är öfvertygad, att det utaf honom omförmälda slags
tillgrepp förekommer oftare än mjölkande af annans får. Hvad
åter angår platsen, som orden: “mjölkar man annans ko“ etc.
höra hafva i lagen, så tror jag att, då man besinnar den svåra
påföljden för stöld, man bör låta dem qvarstå i den paragraf, der
Utskottet insatt dem.
Kyrkoherden Landgren: Jag vill nu icke vidlyftigt orda
om den mycket håde i tal och skrift discuterade frågan, huru¬
vida åverkan skall i allmänhet anses såsom stöld eller icke. Då
man likväl jemför det, som detta moment innehåller, med hvad
som sedermera förekommer under Capitlet om åverkan, att det
här upptages såsom stöld, när man tillegnar sig hugget virke;
men deremot endast anses såsom åverkan att fälla träd för att
detsamma sig tillegna, så synes det mig, att afsigten är i båda
fallen densamma, och brottet i det sednare ofta större. Ehuru
nu åverkan förekommer först i 24 Cap. af föreliggande straff¬
förslag och man der kan blifva i tillfälle att närmare uttala sin
åsigt, om sådan åverkan, som sker medelst fällning af träd, bör
i lagen anses såsom stöld, har jag dock ansett, att frågan derom
borde väckas i sammanhang med förevarande §, hvarföre jag får
hemställa, om icke denna § bör återremitteras för att deri in¬
rymma äfven straffbestämmelser för sådan åverkan, som kan
komma att anses lika med stöld eller snatteri.
Doctor forssell: Till försvar för Utskottets förslag att från
5:te §:n i det Kongl, förslaget till nu ifrågavarande 3:dje §
öfverflytta olofligt mjölkande af andras kreatur eller tillgrepp af
tagel från andras häst får jag erinra, att dessa förbrytelser väl
icke skäligen kunna anses vara af så svår beskaffenhet, att de ovil¬
korligen och utan hänsigt till det tillgripnas värde böra bestraffas
såsom stöld, hvilket blefve följden om det Kongl, förslaget an-
toges. Det bör icke heller undfalla uppmärksamheten, att nöd
och behof oftare kunna vara orsaken till dessa tillgrepp. Om
350
Den 14 Juli.
nu, för något särskildt fall, förhållandet ådagalägges vara sådant,
bör väl icke domaren försättas i den svåra belägenhet, att nöd¬
gas tillämpa ett straff, som han sjelf måste anse vida strängare
än uppsåtet förtjenar. Härtill kommer nu, att värdet af hvad
förbrytaren under nu ifrågavarande tillgrepp sig tillegnar svår¬
ligen kail blifva så stort, att förbrytelsen af denna anledning
kan erhålla beskaffenhet af stöld. På dessa skäl och då tillika
straffet för snatteri nu kan blifva så skärpt, att det måste an¬
ses fullt motsvara så beskaffade tillgrepp af denna art, äfven om
de ske af okynne, skadelystnad eller hämndbegär, hemställer jag,
att det Högv. Ståndet låter vid den af Utskottet föreslagna, nu
ifrågavarande, ändring bero. Han har anmärkt, att förbudet mot
mjölkande af andras får vore öfverflödigt, såsom gällande en
förbrytelse, hvilken icke någonstädes torde förekomma. Samma
anmärkning gjordes inom Utskottet, men bemöttes med den upp¬
gift, att stadgandet vore föranledt af förhållanden inom Skåne.
Det är ock anmärkt, att här borde vara stadgadt straff äfven för
den, som olofligen klipper andras får. Ehuru detta tillägg icke
är af synnerligt behof påkalladt, kan det dock lätteligen ske på
det sätt, att efter ordet “häst“ insättas orden : “eller ull af får“.
Skulle det Högv. Ståndet finna sig vid denna förändring, yrkar
jag för min del derpå. Den siste talaren har yrkat en förändring,
med hvars antagande den vigtiga, både af Kongl. Majrt och Ut¬
skottet vidhållna, skilnaden emellan åverkan och stöld vore upp-
häfven. För min del kan jag icke bifalla detta yrkande, men
anmärker att, så vida det Högv. Ståndet finner lydelsen af före¬
varande lagparagraf böra i öfverensstämmelse dermed ändras, det
afgörande beslutet derom torde böra uppskjutas, till dess discus-
siouen är slutad om 3 och 4 §§ i 24 Cap., dit denna fråga
egenteligen hörer.
Prosten Rabe instämde.
Domprosten Kjörling: Då jag i fråga om de följande para¬
graferna ej anser mig böra godkänna Utskottets förslag utan
tror, att hvad Kongl. Hajd föreslagit bör bifallas, så kan jag för
conseqvensens skull icke heller godkänna ifrågavarande § sådan
Utskottet formulerat den, ehuru jag å andra sidan medgifver, att
det finnes, såsom jag redan anmärkt åtskilliga skäl, som tala för
bifall till Utskottets förslag.
Biskop Kring: Jag har begärt ordet hufvudsakligen med
anledning af hvad Kyrkoherden Landgren yttrat. I förbigående
vill jag anmärka, att grunden hvarför åverkan och stöld blifvit
äfven i detta förslag till strafflag ansedda såsom olika brott lig¬
ger i den från gammalt hos Svenska nationen rådande föreställ¬
ningen att åverkan icke är stöld. Hen frågan huruvida denna
åsigt bör få med stöd af lag fortfara torde väl lämpligast böra
D en 14 Juli.
351
uppskjutas, till dess man kommer till det Capitel, som handlar
om åverkan. Hvad nu deremot vidkommer ifrågavarande para¬
graf, så är jag böjd för att godkänna den med den lydelse Ut¬
skottet deråt gifvit. Jag tror nemligen, att hvad Utskottet i
detta fall åtgjort väl kan försvaras, ty det är ju påtagligt, att
det måste anses vara väl hårdt straff, om en, som tager några
tagel ur mahn eller svans på häst eller mjölkar en annans ko,
under det kreaturet går i bete ute å mark — skall straffas för
stöld, ehuru det tillgripna uppgår blott till de obetydligaste be¬
lopp. Jag anhåller derför, att Utskottets förslag må godkännas.
Kyrkoherden Landgren: Jag har visserligen icke något att
anmärka deremot, att mitt yrkande företages till behandling först
i sammanhang med behandlingen af 24 Capitlet. Orsaken hvar¬
för jag nu väckt berörde yrkande har varit den, att jag ansåg
att om Ståndet för sin del skulle vilja besluta det åverkan
hädanefter skall såsom stöld anses detta beslut borde fattas vid
denna §.
Doctor Gumalius: Sedan Biskop Bring yttrat sig, kunde
jag inskränka mig till att instämma med honom; men jag vill
dock tillägga några få ord. Domprosten Björling har sagt, att
han för conseqvensens skull icke kan godkänna hvad Utskottet
här föreslagit; men jag förstår icke rätt, hvilken slags conseqvens
som för honom är gällande. Ty då t. ex. tillgrepp af säd, sku¬
ren eller oskuren, kan dömas efter ifrågavarande §, så måtte väl
just conseqvensen fordra, att “mjölkande af annans ko m. m“,
också bör efter samma § bedömas. Jag tillstyrker derför, att
Utskottets förslag må bifallas.
Domprosten Björling: Jag har redan sagt, att åtskilliga skäl
tala för bifall till Utskottets förslag. Jag vill således icke strängt
motsätta mig detsamma. Deremot får jag bestrida, att det af
Kyrkoherden Ternström föreslagna tillägg må godkännas. Det
tillhör jurisprudensen att bestämma med ledning af redan gifna
stadganden, huru ett sådant tillgrepp, som i nämnde tillägg om-
förmäles, bör betraktas. Strafflöst blir det i alla händelser icke.
Efter dermed afslutad discussion blef paragrafen uppå derom
gjord proposition godhänd.
II. H. Erke-Biskopen och Talmannen framställde derpå pro¬
position på bifall till det af Kyrkoherden Ternström föreslagna
tillägg till detta moment, men berörde tillägg blef icke af Stån¬
det antaget.
2 momentet. Godkändes.
§§ 4 och 5. Godkändes.
§ 6.
352
Den 14 Juli.
Domprosten Björling fick på begäran ordet och yttrade:
De straffbestämmelser Utskottet i denna § föreslagit skilja
sig betydligt från dem, som i det Kongl. förslaget äro ifrå¬
gasatta. Så för att nu endast tala om l:sta momentet af
förevarande § eller "om man stjäl något i kyrka, ehvad det
kyrkan tillhör eller af andra der i förvar satt är“, har Ut¬
skottet bestämt för ett sådant brott straffarbete från och med
sex månader till och med fyra år, hvaremot i det Kongl,
förslaget för sådant brott är utsatt straffarbete från och med två
år till och med sex år. Jag har, med afseende på helgden af
det ställe, der stölden är gjord, icke kunnat finna skäl för den
af Utskottet ifrågaställda straffnedsättning; oeh yrkar således
till en början, att detta moment i paragrafen må ogillas och hvad
Kongl. Maj:t i fråga om det deri omförmälda brott föreslagit må
godkännas.
Biskop Bring: Utskottet har här vidtagit två förändringar
med det Kongl, förslaget, i det Utskottet dels sammanslagit 6:te,
7:de, och 8:de §§:na i nämnde förslag till en enda paragraf, dels
ock nedsatt maximum af straff för de i berörda paragrafer om¬
nämnda brott till straffarbete i fyra år. Hvad sammanslagnin¬
gen angår, så har jag deremot icke något att anmärka och troi-,
att den kan väl försvaras. Enligt det Kongl, förslaget skulle
de yttre omständigheter, under hvilka tjufnadsbrott begås, kunna
så försvåra eller förmildra brottet, att utan afseende på det till¬
gripnas värde brottslingen skulle dömas till straffarbete under
en viss tid, icke understigande det i hvarje särskild paragraf
bestämda minimum. Må vara, att det kan vara möjligt att ef¬
ter de yttre omständigheter under hvilka tjufnadsbrottet är be¬
gånget qualificera brotten; men en dylik qualification är, om den
skall vara rättvis, mycket svår att uppgöra. Om man t. ex. än
medgifver, att det är ett svårt brott att stjäla i kyrka, så kan
det dock väl ej bestridas, att det är alldeles för strängt straff
att döma en som stulit till exempel en skilling i en kyrka till
2 års straffarbete. Jag tror derföre icke, att man skall kunna
bestrida, att ju de yttre omständigheterna, under hvilka tillgrepp
begås, icke kunna ensamt utgöra en rättvis måttstock för brottets
bedömande. Derföre tror jag ock, att Utskottet gjort rätt uti
att på sätt som skett sammanföra nämnde paragrafer under en
enda. Deremot skulle jag önska, att maximum af straff i det
Kongl, förslaget äfven här måtte få stå qvar; och att således
i stället för siffran fyra måtte insättas siffran sex. Derigenom
blir visserligen latituden för domaren stor; men ej större än i
flera andra fall. Jag hemställer således, att Utskottets förslag
måtte godkännas med den förändring, att maximum af straffar¬
bete må bestämmas till sex år i stället för fyra år.
Doctor
D en 14 Jul i.
353
Doctor Forssell: Hvad Biskop Bring redan anfört till för¬
svar för Utskottets åtgärd att sammanföra 6:te, 7:de och 8:de
§§:na i det Kongl, förslaget till en enda § med gemensam straff¬
bestämmelse lager jag mig friheten åberopa såsom skäl för min
tillstyrkan, att det Högv. Ståndet måtte denna Utskottets åtgärd
godkänna. Men då Biskopen, för att vinna förhöjning i straff¬
bestämmelsens maximum, åberopat, att detta blifvit af Utskottet
nedsatt under hvad Kongl. Haj:t föreslagit i 8:de §:n af Dess
förslag, bör jag erinra, att Utskottet deremot förhöjt maximum
utöfver hvad Kongl. Maj:t föreslagit i 6:te §:n. I stället för 2,
4 och 6 år, som de olika §§ af det Kongl, förslaget innehålla,
har Utskottet för alla förbrytelserna föreslagit 4 år såsom straff-
arbetstidens maximum. Då nu af Utskottets åtgärd blifvit en
nödvändig följd, att straffbestämmelsens minimum för alla här
ifrågavarande förbrytelser måst blifva 6 månader, lärer det af
Biskop Bring yrkade maximum icke gerna kunna godkännas,
då strafflatituden derigenom skulle blifva alltför stor. På dessa
skäl, och då nödvändigheten här icke synes kräfva den högre
straffbestämmelsen, hemställer jag vördsamt, att det Högv. Stån¬
det måtte vidblifva Utskottets förslag.
Domprosten Björling: För mig ligger all vigt derpå, att
straffbestämmelserna i det Kongl, förslaget må antagas. Yill
man det., så kan man nog sedermera komma öfverens om, huru¬
vida 6:te, 7:de och 8:de paragraferna i det Kongl, förslaget böra,
på sätt Utskottet gjort, sammanföras under en enda paragraf.
Derföre och då det nu endast är fråga till en början om l:sta
momentet af förevarande §, får jag fortfarande yrka, att straffet
för det i nämnde moment omförmälda brott må bestämmas i en¬
lighet med Kongl. Haj:ts förslag.
Doctor Falck: Hvad straffbestämmelsen för stöld i kyrka
angår, så instämmer jag med Domprosten Björling. Men jag
har begärt ordet egentligen för att fästa uppmärksamheten på
en efter mitt förmenande bristfällighet i första momentet af
denna §. Der står visserligen bestämdt straff för den som stjäl
i kyrka, ehvad det kyrkan tillhör eller af andra der i förvar
satt är. Men der är icke sagdt, huru den skall straffas, som
stjäl något, som blifvit der tappadt eller qvarglömdt. Jag kän¬
ner en person, som tappade i en kyrka under gudstjenst en
ring af värde, hvilken aldrig kunde tillrättafås och således na¬
turligtvis af någon tillgreps. Ett sådant tjufnadsbrott synes mig
böra anses lika med det i l:sta momentet af denna § omnämnda,
hvarför jag ock trott mig böra hemställa, om icke i momentet
må intagas en bestämmelse om det af mig nu omnämnda brott.
Doctor Wensioe: För min del instämmer jag med Dom¬
prosten Björling, enär jag anser det Kongl, förslaget bättre än
Högv. JPreste-St. Fröt. 1863. 5:te Bandet. 23
354
Den 14 Juli.
Utskottets. Det förstnämnda har i 6:te, 7:de och 8:de paragra¬
ferna uppräknat tre olika classer af brott, för hvilka ock olika
slags straff blifvit bestämda. Detta kan icke annat än vara till
lättnad vid lagskipuingen; och jag föreställer mig derför, att en
domare skall vara mera belåten med Kongl. Muj:ts förslag, der
brotten blifvit uppställda i vissa categorier och olika straff för
dem bestämts, än Utskottets, der brotten blifvit kastade likasom
i en hög, och enligt hvilket det skulle öfverlemnas åt domarens
bepröfvande, huru strängt straff inom en vidsträckt latitud som
för hvarje brott borde tillämpas. Jag röstar derför att, med
ogillande af Utskottets förslag, Kongl. Maj:ts må godkännas.
Domprosten Björling: Hvad den siste talaren yttrat öfver-
ensstämmer alldeles med min åsigt. Beträffande Doctor Falcks
anmärkning får jag yttra, att om i kyrkan qvarlemnadt gods
tillgripes, så är utan tvifvel l:sta momentet af denna § tillämp¬
ligt. Är åter godset tappadt, så finnes bär längre fram i för¬
slaget sagdt, huru den som hittar det, men icke tillkännagifver
det, bör dömas.
Doctor landgren: Ehuru jag är lika angelägen som någon
.annan om kyrkans helgd, så måste jag just för detta ändamål
taga i försvar den ringare straffbestämmelse, som här är af Ut¬
skottet föreslagen. Ty om två års straffarbete skall blifva den
minsta påföljden för stöld i kyrka af obetydligare saker, så
fruktar jag, att en stor del sådana brott icke skola komma att
åtalas, emedan en hvar drar i betänkande att för några skillin-
gars eller riksdalers värde tillämpa ett så strängt straff på öf-
verträdaren. Under den gamla ordningen, då ett års fängelse
blef påföljden för stöld ur en i kyrkan hängande fattigbössa,
ansågs redan lagens tillämpning på en sådan händelse i min
hembygd för ganska sträng och skulle utan tvifvel hafva allde¬
les uteblifvit, derest icke gerningsmännen i öfrigt hade befun¬
nits vara högst vanartiga personer. Helsosammast synes derföre,
att straffen så modifieras, att brotten icke måste lemnäs ostraf¬
fade just till följe af lagarnes öfverdrift. Det är den jemna,
noggranna och consequenta eftersynen, men icke straffens sträng¬
het, som skyddar mot öfverträdelse!'. Med anledning häraf yrkar
jag i likhet med Biskop Bring, att Utskottets förslag i denna
del måtte godkännas.
Doctor Falck : Huruvida domarne, i likhet med hvad en talare
påstått, skulle, om det nu föreslagna momentet blir gällande,
våga tillämpa detsamma, derest någon tillgriper gods, som blif¬
vit i kyrka qvarlemnadt, låter jag vara oafgjordt. Men samme
talare har äfven förklarat, att om någon tager gods, tappadt i
kyrka, derom skulle stadgas längre fram i lagförslaget. Visser¬
ligen finnes det en paragraf i 22:dra Capitlet, som säger, att,
Den 14 Juli.
355
om mati ej låter lysa fynd eller hittegods, inan skall böta högst
dubbla värdet af det hittade. Men denna straffbestämmelse gäl¬
ler om gods, hittadt hvar som helst. Straffet borde väl vara
svårare för den, som hittar gods i kyrka och icke låter derom
lysa, likasom den person, som stjäl ur kyrka, straffas hårdare än
den, som stjäl på mindre fridlyst ställe. Jag anser mig således
fortfarande böra yrka, att straffbestämmelse må här vid l:sta
momentet af denna § utsättas för den, som stjäl i kyrka qvar-
lemnadt eller tappadt gods, och föreslår förty, att l:sta momen¬
tet måtte sålunda förändras, att till orden “ehvad det kyrkan
tillhör eller af andra der i förvar satt är“ lägges: “eller ock
der qvarlemnadt eller tappadt blifvit41. Genom en sådan för¬
ändring skulle vinnas, att den antagna grundsatsen om kyrkans
större helgd finge ut sin rätt, och lagen nödig fullständighet
vid tillämpningen.
Biskop Bring: Jag lägger stor vigt på klarhet och reda i
lagen och värderar derför högt Kongl. Haj:ts förslag i föreva¬
rande fall. Men att dock på sätt som skett i detsamma rubri¬
cera en del brott under olika, från andra skarpt afskiljda, cate-
gorier anser jag vara ganska vanskligt och kunna leda tiil orätt¬
vis lagskipning. Jag frågar en hvar, om det kan vara billigt
och rättvist, att derest någon stjäl i ett posthus ett bref, inne¬
hållande t. ex. 50 öre, han skall straffas med icke mindre än
straffarbete under 2 år, då deremot, om någon stjäl 12 eller 20
hästar, gående i bete ute å mark, han kan få försona sitt brott
med straffarbete i sex månader och högst två år. Jag tror icke,
att en lag, som leder till sådan orättvisa i tillämpningen, kan
försvaras, och derföre anser jag Utskottets förslag böra antagas.
Domprosten Björling: Det är ett helt annat brott att stjäla
hvad åt allmänna posten förtrodt är än att stjäla hästar, som gå
i bete ute å mark. Det finnes en del inrättningar i samhällena,
som just för sin stora betydenhets skull måste hållas i helgd,
och en sådan inrättning är den allmänna posten. Derför har
ock Kongl. Maj:t — och såsom det synes mig alldeles riktigt —
betraktat stöld från allmänna posten såsom ett särdeles groft
brott. •
Skulle Biskop Brings förslag antagas, att för alla de brott,
som i 6:te §:n omtalas, straffbestämmelsen skulle blifva från sex
månader till sex år, så får jag deremot invända först och främst,
att en sådan stor latitud är något ovanlig och för det andra, att
en hel mängd med brott, nemligen de som omtalas från och
med 3:dje till och med 9:de morn., skulle då blifva belagda med
vida större straff än i det Kongl, förslaget.
Biskop Bring: Jemväl Utskottet har betraktat stöld af så¬
dant, som åt allmänna posten förtrodt är, såsom svårt brott, i
356
Den 14 Juli.
det Utskottet bestämt, att det minsta straff för ett sådant brott
skulle utan afseende å det tillgripnas värde blifva straffarbete
under sex månader.
Sedan discussionen härmed förklarats afslutad, gjorde II. II.
Erke-Biskopen och Talmannen proposition på bifall till hvad Ut¬
skottet under berörde § föreslagit; men då dervid blandade Ja
och Nej förspordes samt votering begärdes, beslöt Ståndet, att
denna skulle anställas öfver följande voterings-proposition:
“Den som bifaller hvad Utskottet föreslagit, röste Ja.
Den det icke vill, röste Nej.
Viuner Nej, bar Ståndet antagit de uti Kongl. Maj:ts ro-
position förekommande 6, 7 och 8 §§“; och beslöts derjemte, att
efter det voteringen lörsiggått skulle under öfvervägande tagas
den förändring af 6 § 1 momentet, som Doctor Falck ifrå-
ställt.
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva
utfallit med 11 Ja och 17 Nej, hvadan Ståndet alltså godkänt
Nej-propositionens innehåll.
Derefter afslog Ståndet, uppå derom gjord proposition, nyss-
berörda af Doctor Falck ifrågaställda förändring.
§§ 7—9 godkändes med erinran om iakttagande af den för¬
ändring i nummerordning och förekommande hänvisningar, som
blef en följd af Ståndets med afseende å paragrafen 6 fattade
beslut.
§ io.
Biskop Bring erhöll på begäran ordet och yttrade: Här har
Utskottet föreslagit en vigtig förändring. I Kongl. Maj:ts för¬
slag heter det: “Begår någon snatteri andra gången, varde an¬
sedd såsom hade han första resan stöld föröfvat.“ Utskottet
har deremot föreslagit: “Begår någon snatteri tredje gången,
varde ansedd et.c.“ Hen för det första torde det icke vara skäl
att ändra en gammal lag, då det icke visat sig vara behöfligt;
och för det andra leder den af Utskottet ifrågaställda förändring
till orimligheter, hvilket ådagalägges jemväl af ett exempel,
som jag nu tillåter mig att anföra. Två personer begå tillsam¬
mans stöld, dervid tillgripes gods till värde af 14 B:dr; båda
öfvertygas om brottet; men innan straff hunnit tillämpas på den
ene undkommer han. Efter en tids förlopp stjäla samma per¬
soner åter tillsammans och tillgripa t. ex. 10 B:dr i penningar.
Den ene skulle efter Utskottets förslag dömas för andra resan
snatteri. Men den, som dittills undkommit straffet för första
reran snatteri, skulle nu dömas jemlikt 12 § 1 momentet i
nämnde förslag, för stöld, enär det af honom tillgripna godsets
sammanlagda värde öfverstiger femton K:dr. Detta torde vara
Den 14 Juli.
357
tillräckligt för att bevisa, att i förevarande fall Kongl. Maj:ts
förslag bör antagas och Utskottets förkastas.
Denna paragraf ogillades, och antogs § 12 i Kongl. Maj:ts
Proposition.
§ 11 ogillades likaledes, och antogs § 13 i Kongl. Maj:ts
Proposition.
§§ 12—18 godkändes med erinran om iakttagande af den
förändring i nummerordning och förekommande hänvisningar,
som blef en följd af Ståndets med afseende å § 6 fattade
beslut.
Derefter beslöt Ståndet, att i stället tor de i § 2 åperopade
“7, 10 eller 12 §.“ skulle, i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts Proposition, insättas “9, 12 eller 14 §.“
Tjuguforsta Capitlet.
§ 1-
Biskop Bring yttrade: Det i denna paragraf omförmälda
brott är så groft, att jag icke anser skäl vara att, på sätt Ut¬
skottet föreslagit, tillsätta: “Aro omständigheterna synnerligen
mildrande", utan hemställer jag, att motsvarande paragraf i
Kongl. Haj:ts Proposition må oförändrad antagas.
Derefter antogos såväl denna som 2 och 3, med afslag
å Utskottets ändringar, lika lydande som de i Kongl. Maj:ts Pro¬
position förekomma.
§ 4.
Biskop Bring: Här har Utskottet föreslagit endast en re-
dactionsförändring, i det att Utskottet framför ordet “rån" til¬
lagt ordet “såsom." Denua förändring synes mig vara riktig,
enär det i § omförmälda brott icke egentligen är rån, ehuru det
kommer att såsom sådant anses.
Paragrafen godkändes.
§ 5. Godkändes.
§§ 6—8 antogos, sådana som de i Kongl. Maj:ts Proposi¬
tion förekomma.
§ 9 godkändes med rättelse af deri åberopade ”20 cap. 16
§“ till “20 cap. 18
§ 10 antogs sådan den i Kongl. Maj:ts Proposition före¬
kommer.
358
Den 14 Juli.
Tjuguandra Capitlet.
§§ 1 och 2. Godkändes.
§ 3 antogs med den lydelse, den eger i Kongl. Maj:ts Pro¬
position.
§ 4. Godkändes.
§ 5.
Biskop Bring: I Kongl. Maj:ts förslag står i 2 momentet
af denna §: "edsvuren mätare”; Utskottet har deremot insatt
orden “af offentlig myndighet antagen mätare“, enär erfarenhe¬
ten adagalagt, att mången sådan mätare, som här afses, af en
eller annan orsak ej kommit att aflägga ed. Jag hemställer, att
Utskottets förslag må godkännas.
Paragrafen godkändes.
§§ 6—9. Godkändes.
§ 10 antogs med den lydelse, den eger i Kongl. Maj:ts
Proposition.
§§ 11—18. Godkändes.
§ 19.
Doctor falck: Med anledning af hvad jag förut yttrat, och
då Ståndet godkänt den åsigten, att den, som tillgriper i kyrka
densamma tillhörande eller der förvaradt gods, skall straffas hår¬
dare än för annat dylikt tillgrepp, kan jag ej annat finna än
att conseqvensen fordrar, att hans straff skarpes, derest han der¬
städes hittar, men ej upplyser annan tillhörig egendom; hvar¬
före jag får föreslå, att till 1 momentet af denna paragraf måtte
göras följande tillägg: “hittar man i .kyrka och låter ej lysa,
dömes efter 20 cap. 8 § 1 momentet.11
Biskop Bring: Jag har väl icke något att anmärka deremot,
att straffet för den, som icke låter lysa i kyrka hittadt gods,
blir strängare än nu föreslaget blifvit: men då det af Doctor
Falck ifrågaställda tillägg skulle stå i strid med Ståndets kort
förut vid behandlingen af 20 cap. 6 § fattade beslut, så får jag
hemställa, att Ståndet icke måtte godkänna berörde tillägg.
Paragrafen godkändes.
§ 20. Godkändes.
Den 14 Jul i.
359
§ 21.
Biskop Bring: Den af Utskottet här föreslagna förändring
skulle jag tro böra bifallas, synnerligen som blott när brottet
begås inom det enskilda lifvets område det får bero på den en¬
skilde, huruvida brottet skall åtalas eller icke.
Godkändes.
§ 22.
Domprosten Björling: Olikheten mellan denna § och mot¬
svarande paragraf i Kongl. Maj:ts förslag är deu, att Utskottet
ansett att, i anseende till de svåra brott, som omförmälas i 3:dje
och 4:de paragraferna, den, som gjort sig skyldig efter nämnde
paragrafer, skulle dömas medborgerligt förtroende på viss tid
eller för alltid förlustig, då Kongl. Maj:t deremot föreslagit, att
endast förlust äf medborgerligt förtroende på viss tid kunde för
slika brott ådömas. Då jag anser Utskottet ej hafva saknat
skäl för sitt åtgörande, hemställer jag, att Utskottets förslag må
godkännas.
Godkändes.
Tjugutredje Capitlet.
§ 1. Godkändes.
§ 2.
Biskop Bring: Utskottet har tillagt orden: “der han till
straffarbete dömes“; och såsom det mig synes med fog, då det
är en genomgående grundsats i detta strafflagsförslag, att straff¬
arbete, men icke fängelse, är ett vanärande straff. Jag hemstäl¬
ler derför, att Utskottets förslag må bifallas.
Godkändes.
§ 3. Godkändes.
§ 4.
Biskop Bring: Jag anser mig här böra förorda Utskottets
förslag, enär i detsamma blifvit i enlighet med gällande con-
curslags stadgande intagen siffran sex i stället för siffran tre,
hvilken finnes i Kongl, Maj:ts förslag.
Go dkändes.
§ 5-
Biskop Bring: Denna paragraf, som återfinnes i 1862 års
concurslag, har TJtskottet tillagt. Och da detta stadgande dess*
360
Den 14 Juli.
utom synes mig vara billigt, kan jag icke annat än tillstyrka
bifall till hvad Utskottet i detta fall åtgjort.
Godkändes.
§ 6. Godkändes.
Tjugufjerde Capitlet.
§§ 1 och 2. Godkändes.
§§ 3 och 4.
Contracts-Prosten Palmlund: Med anledning af hvad Kyrko¬
herden Landgren anmärkte vid 20 Cap. 3 § — ett yttrande,
som då icke till någon åtgärd föranledde, — får iag här, då jag
ser att nämnde ärade talare nu ej är tillstädes, återupptaga den
mycket omtvistade, vigtiga frågan, huruvida fällning och tillgrepp
af annans skog bör bestraffas såsom annat tillgrepp, eller såsom
blott åverkan betraktas. Jag kan inskränka mig till att endast
åberopa Herr Grefve Sparres i ämnet upplysande, omständliga
reservation vid 24 cap.; och enär jag tror, att, till skogens fre¬
dande, en skarp skillnad måste så lagstadgas emellan tillgrepp
af växande träd, — hvilket såsom stöld eller snatteri bestraffas
— och af vindfälle, ris och dylikt, hvilket må för åverkan an¬
ses, — skulle jag önska, att Utskottet, genom en af Högvör-
diga Ståndet beslutad återremiss, måtte taga frågan i förnyadt
öfvervägande, i den syftning Grefve Sparres omförmälda reser¬
vation anvisar.
Domprosten Björling: Det var föremål för lång och liflig
discussion inom Utskottet, huruvida åverkan skulle anses såsom
stöld eller icke. Man var ense derom, att rationelt eller i theo-
retiskt hänseende det icke var någon skillnad deremellan. Men
då detta ännu icke hunnit blifva en allmän föreställning samt
man fruktade att mångenstädes, och säi'deles inom de norra pro¬
vinserna, det skulle uppstå stort missnöje, om åverkan stämpla¬
des såsom stöld, ansåg man sig böra låta den gamla skillnaden
qvarstå. Men Utskottet har dock betydligt skärpt straffet mot
hvad det förut varit; och jag skulle tro, att man för närva¬
rande ej bör gå längre, utan godkänna hvad Utskottet åtgjort.
Biskop Bring: Jag instämmer i hufvudsaken med Dompro¬
sten Björling och anser lika med honom, att det icke är någon
skillnad emellan åverkan och stöld. Men man kan icke se denna
fråga ur abstract theoretisk synpunkt, utan måste besinna, att
dessa brott från lagens ståndpunkt hittills alltjemt ansetts såsom
olika brott. Då nu hvarken Kongl. Maj:t eller Utskottet ansett
sig böra afvika från den gamla grundsatsen, att åverkan och
Den 14 Juli.
361
stöld icke äro samma slags brott, så vågar jag ej heller till¬
styrka en omarbetning af lagen, som skulle upphäfva den gamla
skillnaden. V.idkommande derefter frågan, huruvida Kongl. Maj:ts
eller Utskottets förslag bör antagas, så är jag mest böjd för bifall
till Utskottets. Korst och främst är i det sistnämnda med allt
skäl intaget ordet “bark“, hvilket icke finnes i det Kongl, för¬
slaget. Vidare har Utskottet, såsom det synes mig, med rätta
ansett andra omständigheter vid åverkans föröfvande än itera¬
tion vara så försvårande, att straffarbete å brottet följa kan.
Derjemte har Utskottet just genom sitt stadgande, att för åver¬
kan af svår beskaffenhet kan ådömas straffarbete, sökt i allmän¬
na föreställningen närma till hvarandra brotten åverkan och
stöld. Af samma skäl har ock Utskottet bestämt för mindre
grof åverkan, såsom alternativt straff, fängelse. Deremot har
Uskotttet för de i 4 tj omnämnda brott, efter hvad mig synes,
med rätta bestämt straffet till böter inom bestämdt omfång. Af
alla dessa skäl röstar jag för, att Utskottets förslag må bifallas.
Hofpredikanten Lithner: Om en återremiss skulle, såsom
Biskop Bring anfört, medföra stora svårigheter, är det måhända
icke värdt att yrka derpå. Jag får då endast förklara, att jag
instämmer med Contracts-Prosten Palmlund på de af honom an¬
förda skäl. Någon har sagt, att det skulle väcka missnöje i
Norrland, om åverkan i den nya strafflagen blefve betraktad så¬
som stöld. Såsom Norrländning tror jag mig kunna bestrida
detta påstående. Man har der redan erkänt, att skogsåverkan
är ett brott; ehuru man icke desto mindre föröfvat den med
berådt mod. Jag talar nu icke endast om den åverkan, som
sker i smått. Eastmera syftar jag på den åverkan, som i stor,
ja, otrolig scala bedrifves å Kronans skogar. De, som den för¬
öfva, veta nog att det är dem icke lofligt, men sålänge risken,
i händelse af åtal och bevisning, endast är böter, fortfara de,
enär rörelsen i allmänhet bär sig. Annorlunda tror jag förhål¬
landet skulle bli, om dylika tilltag af lagen stämplades för hvad
de verkligen äro. En sådan lagstiftning skulle visserligen på
många ställen i Norrland helsås med stort bifall.
Kyrkoherden Otterström: Äfven jag skulle önska att få i
lagen infördt ett stadgande af innehåll, att åverkan i större
scala anses såsom stöld och åverkan i mindre scala såsom snat¬
teri. Det synes mig dock vara tvifvelaktigt, om man genom
en återremiss skulle kunna vinna hvad man önskar. Emeller¬
tid bör man i alla händelser visa sin tacksamhet emot Utskottet,
som i detta hänseende beträdt en riktig stråt, om det också
icke tagit steget fullt ut.
Man har sagt, att det skulle uppstå ovilja i landsorten, om
åverkan stämplades såsom stöld. Ja visserligen hos alla skogs-
tjufvar, och ju intensivare ovilja, desto större tjufvar de äro.
362
Den 14 Juni.
Men derpå, att tjufvarne icke finna behag vid stadgandet, lär
väl icke afseende kunna fästas. Jag kallar dem, som föröfva åver¬
kan, för tjufvar, ty det är mig omöjligt att finna någon skillnad
emellan den, som stjäl skog, och den, som stjäl något annat. Och
då man velat värna en del andra saker, som stå under det så
kallade Guds lås, så hade man väl kunnat sträcka samma skydd
till skogen och dess producter. Det är dessutom högeligen att
beklaga, att ungdomen invänjes vid den föreställningen, att det
att tillgripa skog icke är stöld. Ty börjar man tillgripa en sak,
tillgriper man snart nog jemväl en annan. Jag måste derför,
på samma gang som jag uttrycker min lacksamhet mot Utskot¬
tet för hvad det gjort, beklaga att icke Utskottet vid detta till¬
fälle ansett sig böra i enlighet med hvad Rikets Ständer redan
begärt, adoptera ett stadgande, som blifvit af den sist nedsatta
skogseomitén förordadt och hvilket utan tvifvel skulle helsats af
större delen utaf nationen med stort bfall.
Doctor Landgren: Orsaken hvarföre, såsom redan är omför-
mäldt, tillgrepp å skog ej i rikets norra del anses med så obli¬
da ögon, ligger i den omständigheten, att bonden derstädes af
ålder ansett skogen såsom en svår fiende. För att öppna betes¬
markerna för kreaturen måste tid efter annan besvärliga upp-
huggningar göras af hela byalag å den kullstjelpta skogen. Och
emedan den täta urskogen hindrar all betesväxt, så har man
med flit antändt och afsvedjat långa sträckor. I sina egor måste
bonden städse vara i fejd med den sig från alla håll spridande
skogen; och då de kalla höstdimmorna lägra sig öfver hans
skördar, så är det skogen, som hindrar vinden att förjaga dem,
hvarigenom säden bortfryser. Deraf kommer sig, att den, som
borttagit skogen, mångenstädes ansetts sora välgörare. Sedan nu
sågverksbolagen trängt fram i de aflägsnaste trakter och visat;
att något värde ligger äfven i skogen, hafva visserligen förhål¬
landena i någon mån ändrat sig; men ingalunda så, att det skulle
vara rådligt att med tjufnadsansvar belägga åverkan; ty det kan
lätt hända, att man under ifvern att försvara skogarne minskar
skyddet från den öfriga egendomen, emedan den afsky, som man
hyser för tjufnadsbrottet, i betydlig mån skulle aftaga, om man
så lagstiftar, att en mängd så kalladt hederligt folk häftar för
samma ansvar.
Hvad som efter min erfarenhet föranleder skogarnas förö¬
delse, är icke så mycket den åverkan, som bedrifves för tillfäl¬
liga egna behof; utan den, som bedrifves i massa till afsalu. —
En sådan rörelse ursäktas icke heller på någon ort till följe af
gammal häfd, och innebär en qvalification af öfvert.rädelsen, som
med fullt skäl bör gifva den caracteren af tjufnad. — Yore
det derföre någon utsigt att få en sadan handel med skog, den
man genom åverkan åtkommit, stämplad såsom tjufnadsbrott, så
Den 14 Ju li.
363
skulle jag icke motsätta mig återremissen, hvilken jag eljest
ogillar, i det syfte man här påyrkat.
Prosten Lundholm: Jag tror lika med Kyrkoherden Otter¬
ström, att det icke kommer att väcka missnöje hos allmänheten,
om åverkan hädanefter anses såsom stöld. Den åsigten, att
åverkan icke är stöld, har tillkommit på en tid, dä skogen ej
hade något värde. Förhållandena i detta hänseende hafva un¬
dergått en betydlig förändring, och med detsamma hafva jemväl
meningarne om hvad åverkan egentligen är, nemligen stöld, stad¬
gat sig. Jag önskade derför, att i strafflagen åverkan måtte
såsom stöld betraktas, och yrkar förty, att ifrågavarande paragra¬
fer måtte återremitteras. Man har visserligen låtit förstå, att
en återremiss skulle medföra stora svårigheter; men då en del
andra paragrafer blifvit återremitterade, så kan man väl också
utan betänkande återremittera de nu ifrågavarande.
Domprosten Ifjörling: Jag vill med anledning af hvad som
under discussionen anförts endast yttra, att de ledamöter af
Bonde-Ståndet, som voro från Norrland och sutto i Utskottet,
förklarade, att man i deras hemort icke ansåg det vara ett brott
att taga skog från allmänningarne och att det derföre i Norr¬
land skulle väcka allmänt missnöje, om åverkan bedömdes såsom
stöld. Man bör icke i denna sak gå brådstörtadt tillväga och
med ens borttaga en föreställning, som i sekler fått rotfästa sig
hos folket. Tiden är ännu icke inne att i lagen borttaga skillnaden
mellan åverkan och stöld. Utskottet har föreslagit skärpta straff¬
bestämmelser för åverkan, och derigenom har det vidtagit en
öfvergångsåtgärd, som är tjenlig att förbereda upphäfvandet af
nämnda skillnad.
Hofpredikanten Lithner: Jag får protestera deremot, att
medvetandet i Norrland om hvad som är rätt eller orätt
skulle vara så oklart, som en talare här uppgifvit. Huru kan
man tänka sig, att den som säljer och får betaldt för olofligen
tillgripna träd, vare sig ett eller hundradetal, icke skulle veta,
att han genom brott åtkommit sin vinst? — Skogseffocternas
stigande värde har nog lärt en och hvar förstå värdet af de
träd, han fäller på annans skog. Men just deri, att sådana
tillgrepp kunna ske utan att medföra den vanära, som åtföljer
olofligt tillgrepp, ligger någonting för allmänheten corrumperande,
som jag heldst skulle se ur vägen röjdt.
Jag hade dock för de betänkligheters skuld, som af Biskop
Bring äro omnämnda, icke arnat begära återremiss, men då
Prosten Lundholm redan gjort sådant yrkande, så förenar jag
mig med honom.
Discussionen förklarades härmed afslutad, hvarefter II. H.
Erke-Biskopen och Talmannen gjorde proposition å bifall till hvad
3G4
D en 14 Juli.
Utskottet i dessa paragrafer föreslagit; och då dervid blandade
Ja och Nej hördes samt votering begärdes, uppställdes och god¬
kändes följande voterings-proposition:
“Den som godkänner ifrågavarande paragrafer, röste Ja;
Den det icke vill, röste Nej.
Tinner Nej, har Ståndet återremitterat paragraferna. “
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 10 Ja och 19 Nej; hvadan Ståndet alltså återremit¬
terat ifrågavarande paragrafer.
Ij sammanhang med denna återremiss återremitterades, uppå
hemställan af Biskop Bring, jemväl §§ 5—7.
§§ 8—15. Godkändes.
§ 16 återremitterades likaledes i sammanhag med §§ 3 och
4, med anmodan till Utskottet att jemväl taga under förnyad
ompröfning deu af Utskottet uteslutna § 17 i Kongl. Maj:ts Pro¬
position.
Tjugufemte Capitlet.
§§ 1 och 2. Godkändes.
§ 3 antogs, med ogillande af deri föreslagen ändring, så
lydande som den i Kongl. Haj:ts Proposition förekommer.
§ 4.
Doctor falck begärde ordet och yttrade: Jag får bedja
det Högvördiga Ståndet vara öfvertygadt, att det är af ingen
förkärlek för den motion, som i denna paragraf afses, jag nu
uppträder till dess ytterligare försvar. Gerna skulle jag lemna
den åt det öde, deu sannolikt i alla fall går till möte, om jag
icke af dess i ögonen fallande rättvisa och stora vigt för det
tjenstgörande presterskapet funne mig förpligtad att göra ännu
ett yttersta försök att bereda framgång åt det lagstadgande, jag
tagit mig friheten deri föreslå. Utskottet har visserligen i allo
erkännt riktigheten af de grundsatser, hvarpå motionen hvila r.
Lika med mig anser det nu gällande lag angående “prest som
viger dem, hvilka äktenskap icke bygga må“ alltför sträng och
oundgängeligen påkallande en förändring. Men då Utskottet för¬
menar hvad jag påsyftat vara vunnet genom nu föredragna 4:de
§ i förening med den påföljande 17:de § i samma capitel, be¬
klagar jag, att motsatsen snarare förekommer mig alldeles uppen¬
bar. Sistnämnde § handlar nemligen endast och uttryckligen
om sådana förbrytelser, för hvilka särskildt straff ej är hestämdt,
men nu bestämmer 4:de §:n med tydliga ord afsättning för prest,
Den 14 Juni.
365
sorn viger utan föregången laga lysning, och undantager derige¬
nom ovilkorligen denna förseelse, om hvilken just motionen hand¬
lar, från de mildare ansvarsbestämmelser, hvilka enligt 17:de
§:n kunna tillämpas. Utskottet anser visserligen den i 4:de §:n
afsedda felaktighet vara af beskaffenhet, att ej kunna medgifva
någon mildring; men jag vågar betvifla, om Utskottet gjort för
sig klart, hurudan mängden af de förseelser äro, som, enligt
gällande lagar fälla under rubriken: “vigsel utan föregående laga
lysning11. En sådan lysning har t. ex. icke egt rum, om den
ej blifvit afkunnad tre söndagar ä slag, ehvad utväg än sedan
må vara vidtagen för afhjelpande af denna försummelse; icke
om den fungerande presten, af okunnighet om allmogens åsigt
eller annan orsak, ansett sig höra, vid uppnämnaude af contra-
henternas namn, säga Lars i stället för Lasse, eller Andreas för
Anders, enär han då i sjelfva verket icke lyst för dem, som
varit i fråga, helst de anförda namnen, åtminstone på vissa or¬
ter, utmärka alldeles olika personer; icke ändtligen, om han fel¬
tagit sig om något af det mångahanda, som hör till afvittring,
och hvarom det torde tillåtas mig åberopa omdömet af en man
inom detta Stånd, hvars juridiska insigt ingen lär vilja jäfva,
att svårligen någon lär kunna säga, när alla dithörande prestanda
verkligen äro fullgjorda. Jag frågar nu: är det med något be¬
grepp om billighet eller rättvisa förenligt, att en embetsman
skall äfventyra tjensten och med densamma hela sin timliga
bergning för ett minnesfel, hvartill han dessutom oftast är den
minst skyldige för ett missagdt ord, eller ett misstag, hvartill
föreskrifternas mångfald och beskaffenhet icke sällan äro lika
vållande som han ? Blifver rättvisa skipad, då för sådana förseel¬
ser icke finnes någon straffgrad, utom den aldrahögsta, och det
förlåtligaste misstag, deraf ingen skada uppkommit, måste anses
lika som det grofvaste embetsfel. Det finnes, jag vågar upp¬
repa det, säkerligen intet annat land med så drakoniska lagar,
drakoniska icke blott genom straffets storhet, utan förnämligast
emedan det lika drabbar de mest olika förbrytelser. Våra gran¬
nar på hinsidan Sundet finna dem, på sätt jag vid motionens
remitterande hade äran ådagalägga, fullkomligt afvita, och jag
befarar, att de torde vara få, som skulle på allvar vilja jäfva
detta omdöme. Man skall säga, att ingen domare lärer för så¬
dant, som ofvan är anfördt, döma en embetsman från sin tjenst;
men beror väl detta af honom, om en lag finnes, som ovilkor¬
ligen föreskrifver honom att så göra? Har man i Öfrigt till det
yttersta utsträckt hans pröfningsrätt, äfven i lifssaker, så är han
deremot här bunden genom ett ovilkorligt lagbud, äfveu om
det nu ej mer skulle förhålla sig som då en välkänd författare
varnade presterna, att ingenting hafva obytt med brachium sce~
eulare, eller göra sig beroende af dess välvilja. En annan in¬
vändning är lika ofta hörd: “vådan af detta stadgande måtte
ej vara så stor, enär man sällan förnummit, att någon prest
366
Den 14 Juli.
deraf haft olägenhet”; men först och främst har stadgandet icke
hittills varit så formuleradt, som det nu (visserligen icke till
de presterlige embetsmännens förmån) är: och dernäst får fåta¬
let af dem, som fallit ett offer för den gamla lagen, tillskrifvas
dels den ända till öfverdrift skrupulösa noggranheten hos mäng¬
den af dess handhafvare, en noggrannhet som icke kunnat vara
utan mången olägenhet äfven för dem, hvilka embetsåtgärden
gällde: dels folkets rättskänsla, som afhållit dem att göra mål
af denna beskaffenhet anhängige. Svårligen lär det emellertid
vara på sådana förhållanden man får fästa afseende eller med
dem ursäkta utfärdandet af en i sig orimlig och all rättvisa
motsägande föreskrift. I öfrigt är det välbekant, att mer än
en duglig och oförvitlig lärare i församlingen blifvit underkastad
årslånga rättegångar och omsider dömd från sitt embete för för¬
seelser, som knappast skolat ådraga en annan den lindrigaste
tillrättavisning.
Må man således på det strängaste bestraffa hvad som finnes
vara skett af uppenbar väld och emhets-missbruk, men lemna
rum för skäligt afseende på omständigheter, hvilka äro så
mildrande som de exempelvis af mig anförda. Det är i sådant
afseende min motion synes mig lemna någon ledning, och det
är, på det att detta maktpåliggande ämne må kunna ytterligare
i sammanhang dermed tagas i öfvervägande, jag härmed får yrka
paragrafens återremitterande.
Domprosten Björling: Hvad den siste talaren yttrat är gan¬
ska tänkvärdt och jag instämmer i många hänseenden med ho¬
nom. En anmärkning tillåter jag mig dock att göra, enär tala¬
ren icke synes mig hafva fästat tillräckligt afseende på samman¬
hanget emellan sista delen af 4:de paragrafen och 17:de para¬
grafen. I sednare momentet af 4:de paragrafen står.- “Viger
prest dem, hvilkas äktenskap för laga hinder återgå måste, och
var det hinder honom veterligt-, varde afsatt och förklarad ovär¬
dig att i Rikets tjenst vidare nyttjas “. Der afses således uppen¬
bart det fall, då prest mot bättre vetande viger dem, som äkten¬
skap ej bygga må. Deremot är i detta hänseende 17:de §:n
tillämplig der sådant fel i embete begås endast i följd af vårds¬
löshet, försummelse m. m. Mot sednare delen af 4:de och 17:de
§:na synas mig således icke några anmärkningar med fog kunna
framställas. Deremot är första delen af 4:de §:n verkligen dra-
koniskt sträng och behöfver en omarbetning. Men måhända
kunde saken hjelpas, om ordalydelsen sålunda förändrades: “Vi¬
ger prest, då det honom veterligt var, att icke laga lysning till
äktenskap föregått, dömes till afsättning“. Derigenom kom jem¬
väl denna del af paragrafen att ställas i sammanhang med 17:de
§:n. Jag vill dock icke yrka på, att detta mitt förslag skall
godkännas, utan blott hemställa detsamma till Ståndets bepröf-
vande.
Den 14 Juli.
367
Doctor Falck: Jag är tacksam för det från motsidan ånyo
lemnade erkännande, att lagen, sådan den i förevarande § före¬
slås, är drakonisk ; den är så och har, jag upprepar det, visser¬
ligen ej blifvit det mindre genom den af Utskottet godkända
redaction. Måtte detta erkännande få berättiga till hoppet, att
Utskottsledamöterna inom detta Stånd skola, derest återremiss
beviljas, icke undandraga sig att med de betydande krafter, dem
stå till buds, verka för en utgång af saken, som mera motsva¬
rar det tjenstgörande presterskapets billiga förväntan. Hvilken
annan embetsmannacorps tjenar väl, såsom vi i detta fall, lik¬
som med snaran ora halsen? Och ändock förundrar man sig, att
de äro så få, som finnas villige att ingå i detta stånd. Må
man ej snarare finna det oväntadt, att någon dertill finnes vil¬
lig, så länge det sålunda nästan skall bero af slumpen, om han
får behålla sitt embete, eller måste låta sig detsamma med skam
och skada fråntagas.
Hvad särskildt vidkommer den af Doctor Björling föreslagna
utväg att vinna en behöflig ändring i 4:de §:ns första afdelning,
kan jag icke finna, att den skulle leda till målet, hvarken i sig
sjelf eller i den ställning frågan nu har, hvarföre jag fortfarande
yrkar återremiss. Den skall, säger man, lika litet något uträtta.
Nå väl; Ståndet har derigenom åtminstone gjort hvad det för¬
mått, liksom jag önskar att med mitt åtgörande hafva inför
samtlige embetsbroder ådagalagt mitt uppriktiga, om ock under¬
lägsna, bemödande, att rättvisan må vara lika för alla, presterne
icke ens undantagne-, och ej förbrytelser så skilde, som de nyss
förut antydda, straffas med enahanda fördömelsedom.
Biskop Bring: Ehuru jag icke har något egentligt att an¬
märka mot Utskottets förslag i detta fall, likväl då man måhända
icke kan förneka, att ansvarsbestämmelsen i förra delen af denna
paragraf kan synas något sträng, samt jag icke kan godkänna
den af Domprosten Björling föreslagna förändring i samma pa¬
ragraf, vill jag för min del icke motsätta mig den af en talare
yrkade återremissen.
Efter dermed slutad discussion blef berörde paragraf, uppå
derom gjord proposition, återremitterad.
§§ 5—14 godkändes.
§ 15 antogs sådan den i Kongl. Maj:ts Proposition före¬
kommer.
§§ 16—19 godkändes.
§ 20.
Biskop Bring yttrade: Om en embetsman begår brott, hvar¬
för han till straffarbete dömes, är väl detta brott så svårt, att
368
Den 14 Juli.
han icke kan anses värdig att någonsin åter få bekläda sitt
embete. Derför synes mig det af Utskottet föreslagna tillägg
icke vara lämpligt, utan hemställer jag, att motsvarande § i
Kongl. Maj:ts Proposition må antagas sådan den der förekommer.
Antogs sådan den i Kongl. Maj:ts Proposition förekommer.
§§ 21 och 22 godhändes.
Slutligen beslöt Ståndet uppskjuta besluts meddelande öfver
hvad Utskottet i lista punkten sidan 38 hemställt, intilldess
Utskottets förväntade Utlåtande i anledning af de återremisser,
som vid pröfningen af förevarande Betänkande egt rum, kommer
att behandlas; hvad åter i 2:dra punkten å nyssnämnda sida
blifvit hemställdt bifölls.
Doctor Runsten begärde ordet och anhöll att i ett följande
plenum få till protocollet aflemna reservationer emot Ståndets
fattade beslut dels angående Sammansatta Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 12, dels beträf¬
fande Lag-Utskottets Betänkande N:o 35.
§ 3.
Upplästes och lades till handling arne från de resp. Med-Stån¬
den inkomna Protocolls-Utdrag, nemligen: från Högloft. Ridder-
slcapet och Adeln Niis 321—324, 326—328; från Vällofl. Bor¬
gare-Ståndet Niis 342, 344, 346 och 348 och från Hedervärda
Bonde-Ståndet Niis 332—337, 339 och 340.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Älmqvist
Den
Den 15 Juli.
aea
Den 15 Jall.
Plenum kl. 10 f. m.
g 1.
Justerades protocollet för den 8 Juli förmiddagen.
§ 2.
Föredrogs ånyo Lag-Utslcottets Betänkande N:o 36, i anled¬
ning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående anta¬
gande af en författning om nya strafflagens införande och hvad,
i afseende derå, iakttagas bör, dels ook enskilda motioner i der¬
med sammanhang egande ämnen.
I enlighet med af H. H. Erke-Bishopen och Talmannen gjord
hemställan beslöt Ståndet uppskjuta med fattande af beslut i
afseende på Utskottets inledning till författningsförslaget, intill
dess Ståndet genomgått och pröfvat de i detta förslag förekom¬
mande stad&anden.
§ 1-
Biskop Bring erhöll ordet och yttrade: Jag hemställer, att
Ståndet måtte godkänna den ändring, som Utskottet i denna §
tillstyrkt. Den afser den tid, från hvilken den nya strafflagen
skall till efterlefnad gälla, och de skäl, på grund af hvilka Ut¬
skottet förändrat denna tidpunkt till den 1 Januari 1865 i stäl¬
let för den 1 Juli 1864, spm af Kongl. Maj:t föreslagits, synas
ega full giltighet.
Härefter blef uppå derom gjord proposition Utskottets hem¬
ställan godhänd.
'§ 2-
Biskop Bring erhöll ordet och yttrade: Utskottets förslag
till lydelse af denna § är fullkomligt lika med Kongl. Maj:ts,
endast med den skillnad, ajtt bland de stadga uden, som skulle
Högv. Prestc-St. Vret. 1863. 5:te Banrfet. 24
370
Den 15 juli.
upphafvas, jemväl vitesförbud blifvit infördt. Då detta tillägg
är mycket oskyldigt och endast afser ett förtydligande, anhåller
jag, att Ståndet ville godkänna detsamma.
Uppå derom gjord proposition blef Utskottets hemställan
godkänd.
§§ 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 godkändes.
§ 11 mom. 1 godkändes.
§ 11 mom. 2.
Biskop Bring erhöll ordet och yttrade: Den förändring, som
Utskottet i denna § vidtagit, består endast uti en rättelse, hvar¬
igenom på första raden § .9 blifvit insatt i stället för § 10,
hvilken sednare siffra uppenbarligen tillkommit genom ett skrif¬
fel i Kongl. Muj:ts förslag, och torde således Utskottets tillstyrkta
ändring böra godkännas.
Uppå derom gjord proposition blef Utskottets hemställan
godkänd.
§ 11 mom. 3—8 godkändes.
§ 11 mom. 9.
Biskop Bring erhöll ordet och yttrade: Här är endast fråga
om en redactionsförändring, hvarvid Utskottet ur ordställningen
“jemte hvarandra fullt verkställas" uteslutit ordet fullt, äfven¬
som ändrat uttrycket “vederbörande Hofrätt" till Hofrätten, och
då dessa förändringar stå i öfverensstämmelse med Ståndets be¬
slut rörande lydelsen af 4:de Cap. 8:de §:n af förslaget lill straff¬
lag, hemställer jag, att de måtte godkännas.
Uppå derom gjord proposition godkändes Utskottets hem¬
ställan.
§§ 12, 13, 14, 15 och 16 godkändes.
å i?.
Domprosten Björling erhöll ordet och yttrade: Uti en vid
detta Betänkande fogad reservation har jag ogillat, att genom
förevarande lagförslag skulle upphäfvas stadgandet i l:sta Cap.
2:dra §:n Missgernings-Balken, sådant detta lagrum lyder i Kongl,
Förordningen den 7 Hars 1855. Nämnda § handlar om den,
som, utan att vara prest, i annat fall än särskildt medgifvet är
förvaltar saeramenten och efter varning dermed ej afstår. I be¬
rörda lagrum är en straffbestämmelse utsatt, hvilken jag för den
kyrkliga ordningens skull önskar bibehållen, och yrkar derföre,
att såsom ett sista moment i 17:de §:n följande tillägg måtte
göras: “l:sta Cap. 2:dra §:n Missgernings-Balkeu, sådant detta
Den 15 Juli.
371
lagrum lyder i Kongl, rörordningen den 7:de Mars 1855, i
hvad der stadgas om straff för den, som, utan att vara prest, i
annat fall än särskildt medgifvet är förvaltar sacramenten och
efter varning dermed ej afstår.“
Häruti instämde Doctor Forssell.
Uppå derom gjord proposition beslöt Ståndet, att efter §
17 ett nytt moment tillägges af denna lydelse: “l:sta Cap. 2:dra
§:n Missgernings-Balkcn, sådant detta lagrum lyder i Kongl. För¬
ordningen den 7:de Mars 1855, i hvad der stadgas om straff för
den, som, utan att vara prest, i annat fall än särskildt medgifvet
är förvaltar sacramenten och efter varning dermed ej af står. “
§ 18 och § 19 mom. 1—15 godkändes.
§ 19 mom. 16.
Biskop Bring yttrade: Då de ord, som af Utskottet i före¬
varande moment blifvit uteslutna, endast genom en felskrifning
kunna hafva influtit i Kongl. Maj:ts förslag, torde Ståndet finna
skäligt att godkänna den föreslagna ändringen.
Uppå derom gjord proposition godkändes Utskottets hem¬
ställan.
§ 19 mom. 17—28 godkändes.
§§ 20 och 21 godkändes.
Derefter begärde Biskop Bring ordet och yttrade: Jag an¬
håller, att Ståndet ville tillåta, att innan föredragningen af detta
Betänkande afslutas äfven samma Utskotts Betänkande N:o 37
måtte föredragas. Jag har nemligen för afsigt att väcka förslag
om införande i förstnämnde Betänkande af tvänne nya §§:r, af
hvilka dea ena har afseende på den fråga, som i Lag-Utskottets
Betänkande N:o 37 förekommer och måste i sammanhang der¬
med behandlas.
Till denna Biskop' Bringe framställning lemnade Ståndet
sitt bifall, hvarföre
Ånyo föredrogs Lag-Utskottets Utlåtande U:o 37, i anledning
af väckt motion om ändring af kyrkolagens stadgande i fråga
om sättet att begrafva sjelfspillingar och dem som i lifstiden
fört ett ogudaktigt lefverne.
Biskop Bring erhöll ordet och yttrade: Borst ber jag att
få anmärka ett tryckfel i Utskottets hemställan i Utlåtandet N:o
37. Der står nemligen 12:te Cap. 18:de §:n kyrkolagen, men
bör vara 18:de Cap. 12:te §m. Mot Utskottets hemställan för
öfrigt har jag intet att erinra, men tror, att ett ytterligare stad¬
gande behöfves i afseende på begrafningsfrågun. Genom Utskot-
372
Den 15 Juli.
tets forsing är endast en ersättning gifven för de upphäfda §§ i
Missgernings-Balken. Men dermed skulle ock en annan § blifva
upphäfd, nemligen 2 Cnp. 1 §:n Strnff-Balken, hvilken lyder så¬
lunda : “Varder missgerningsman i fängelset död såsom Guds
och dess heliga ords försmädare, förrädare, mördare, tidelagare
eller den, som för annan dylik svår lifssak fängslig sutit;, och
hafvor han görningen tillstått, eller är han af underrätten der¬
före till döden dömd; läte då Konungens Befallningshafvande
den döde genast ur fängelset föra genom skarprättaren och gräfvo
han den neder i galgebacken eller afsides i skogen. Dör drå¬
pare, tjuf eller den, som annan sådan lifssak gjort; då må hans
döda kropp af annat folk handteras och afsides å kyrkogård
läggas.“ Nu är det icke min mening, att dessa stadganden
skola i lagen qvarstå; nion deremot torde dot vara klart, att det
icke vore rätt, att förbrytare af ofvannämnda slag erhölle hög¬
tidlig begrafning, då afrättade brottslingar och sjelfspillingar
skola i stillhet jordfästas. Min mening är derföre att föreslå,
att förbrytare som äro skyldige tili lifssak och i fängelset dö,
skola begrafvas på samma sätt som sjelfspillingar. Med anled¬
ning deraf hemställer jag, att i promulgationslagen måtte införas
en så lydande
“§ 22. 18 Cnp. 12 § Kyrkolagen erhåller följande förändrade
lydelse:
Ilar någon förgjort sig sjelf, lians kropp skall i stillhet å
kyrkogård jordfastas. Likaledes skola ock i stillhet jordfästas
de till döden eller till straffarbete på lifstid dömde förbrytare,
som i fängelset dö.“
Om Ståndet godkänner detta förslag, så vore med detsamma
beslut, fattadt angående Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37, hvilket
beslut sedermera vid propositionen kunde åberopas.
Uppå derom gjord proposition, beslöt Ståndet, att efter § 21
i författningen om nya strafflagens införande tillägges en ny §,
så lydande; § 22. 18 Cap. 12 § Kyrkolagen erhåller följande
förändrade lydelse:
“Har någon förgjort sig sjelf, hans kropp skall i stillhet ä
kyrkogård jordfästas. Likaledes skola ock i stillhet jordfästas de
till döden eller till straffarbete pä lifstid dömde förbrytare, som i
fängelset dö.“
Härmed ansågs, uppå derom gjord proposition, beslut jemväl
vara fattadt öfver Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.
Biskop Bring erhöll härefter ordet och yttrade: Ännu en §
önskar jag måtte i promulgationslagen tilläggas. Den afser Kongl.
Förordningen den 4 Maj 1855 angående kyrkotukten. Att denna
förordning ännu är gällande, är tydligt; men deremot är ordaly¬
delsen i densamma, sådan, att, om ingen anmärkning göres, det
Dea 15 Juli.
till följe af de nya straffbestämmelserna, blefve i vissa delar
svårt att tillämpa sagde förordning. Ståndet torde erindra sig,
att i 1861 års förordning angående mord, dråp oell annan miss¬
handel, fanns en §, som stadgade, att dråpare skulle undergå
enskild skrift. Denna § återfinnes icke i nu antagna strafflag.
Deraf blifver en följd, att dråparen, som numera icke är belagd
med dödsstraff och således icke heller kan från dödsstraff be¬
nådas, hädanefter kommer att undgå den enskilda skriften, ehuru
denna handling fortfarande är ålagd vida ringare brottslingar.
Vi veta ock, att enligt nu gällande lag Guds försmädelse af argt
uppsåt är belagd med dödsstraff. I nya strafflagen har dödsstraff
för detta brott blifvit borttaget, och då skulle en sådan förbry¬
tare slippa den enskilda skriften, hvilket icke den gör, som af
obetänksamhet eller hastigt mod hädat Gud. Derföre torde det
vara nödvändigt att i promulgationslagen införa, och jag hem¬
ställer att Ståndet för sin del ville besluta införandet af en så
lydande:
“§ 23. Do i Kongl, förordningen den 4 Maj 1855 till
kyrkotuktens upprätthållande meddelade föreskrifter skola fort¬
farande tillämpas på alla de i samma förordning ursprungligen
åsyftade förbrytare, ändå att straffbestämningarne med afseende
på vissa förbrytelser förändrade blifvit.11
Uppå derom gjord proposition beslöt Ståndet, att vid slutet
af ifrågavarande författning en ytterligare § tillägges så lydande:
“ § 23. De i Kongl, förordningen den 4 Maj 1855 till kyrko¬
tuktens upprätthållande meddelade föreskrifter skola fortfarande
tillämpas på alla de i samma förordning ursprungligen åsyftade
förbrytare, ändå att straffbestämningarne med afseende på vissa
förbrytelser förändrade blifvit
Utskottets inledning till författniugsförslaget i Betänkandet
N:o 36, som nu föredrogs, godkändes.
Uppå derom af Biskop Bring gjord framställning beslöt slut¬
ligen Ståndet, det skulle de öfriga Riks-Stånden vördsamt och
vänligen inbjudas att förena sig uti hvad af Preste-Ståudet så¬
lunda blifvit beslutadt.
§ 3.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 12, i anledning af väckta
frågor om förändring och förklaring af gällande stadganden an¬
gående skyldighet att bygga och underhålla kyrko-, prestgårds-
och andra i 26 Cap. Byggninga-Balken omförmälda allmänna
byggnader.
Utskottets hemställan, sid. 4.
374
Den 15 Juli.
Doctor Rullsten erhöll ordet och yttrade: Såsom motionär
i den sak, hvarom i detta Betänkande fråga är, finner jag mig
föranlåten att vid de skäl, Utskottet anfört för afslag å motionen,
göra några anmärkningar.
För afgörande af frågan, i hvad mån pastorer må böra för
sina prestbord vid ny kyrkobyggnad deltaga, har jag i motionen,
enligt lagens egen anvisning, skiljt emellan den byggnadsskyl¬
dighet, som särskildt kan åligga prestbordens innehafvare, och
den, som bör åligga prestborden sjelfva eller deras rätte egare.
Uti hithörande 26 Cap. 1 § Byggninga-Balken skiljer nem¬
ligen lagen sjelf tydligen emellan en byggnadsskyldighet efter
matlag medelst dagsverken och en annan medelst byggnadsvirke,
körslor och annan kostnad efter hemmantalet. Och att på det
förra sättet äfven innehafvaren af prestbord må böra, såsom i
socken boende, deltaga efter dess flera eller färre matlag, är ock
i motionen ingalunda underkändt, utan just vidhållet. Men del¬
tagandet efter hemmanfal eller raaterialiekostnadens bestridande,
hvilket ej heller lagen ålägger prestman, utan “socknemännen“
sjelfva eller hemmansegarena, har jag derföre ansett böra åligga
boställets verklige egare, -— hvilken egare åter, såsom mig velat
synas och väl äfven sjelfklart är, icke kan vara prestmannen,
som blott för tjenstetiden är boställets arflöse innehafvare, utan
den myndighet, i hvars tjenst han innehar det — icke den förre
eller tjenstemannen, som af bostället icke eger annat än i årlig
lön dess afkastning, utan den sednare eller kyrkan, som dermed
för sin del lönar honom. Och som äfven derföre dessa boställen
benämnas ecclesiastika eller kyrkliga, emedan det är kyrkan eller
ecclesia, som eger och rår om dem, så har ock dermed velat sy¬
nas mig alldeles ovedersägligen gifvet, att såsom boställsegarinna
just kyrkan är den Domina Fwndi, som vid kyrkobyggnad bör
för boställsjorden såsom kyrkojord efter hemmantalet ansvara —
en byggnadsansvarighet, hvilken ock kyrkan sjelf verkligen full¬
gör medelst egna kyrkomedel eller den så kallade kyrkocassan,
helst ock denna just är bestämd att såsom kyrkobyggnadscassa
användas.
Men all denna skillnad emellan å ena sidan prestbordsega-
rens eller kyrkans byggnadsskyldighet och å den andra prest-
bordsinnehafvarens, är i utskottsbetänkanaet från början till slut
alldeles förbisedd eller bortblandad, ehuru den skillnaden just
utgör i motionen den cardinalpunkt, omkring hvilken dess be¬
visning i frågan vänder sig. Derföre har ock, med förbiseende
deraf Utskottet kunnat gifva åt motionen den tydning, som skulle
dermed till förmån för alla löntagando ecclesiastike, civile eller
militäre embets- och tjenstemän vara påyrkad en för dem oin¬
skränkt befrielse från allt deltagande i så väl krono- som com-
munalbesvär, äfvensom skulle i conseqvens dermed Staten böra i
deras ställe för allt sådant ansvara, ehuru jag tvärtom icke ens
salt någon sådan befrielse för dem ens i fråga, utan endast med
Dea 15 Juli.
315
särskildt afseende på prestborden i frågan om kyrkobyggnad an¬
sett för rättvis den fördelning af kostnaderna dervid, att väl
prestbordens innehafvare skulle böra sjelfve deri deltaga medelst
dagsverksskyldighet, större eller mindre alltefter det större eller
mindre penningebelopp, hvarmed deras prestbordsrevenyer i de¬
ras löner inginge, men att deremot allt det deltagande i kyrko¬
byggnad, som för materialiekoslnads bestridande ålåge prestbor¬
den efter mantalsgrund, borde anses godtgjordt medelst anlitande
af kyrkornas sjelfegande s. k. kyrkocassor.
I sistnämnda afseende, eller hvad kyrkocassan beträffar, har
dock Utskottet särskildt emot dess användbarhet såsom samlad
till godtgörelse af kyrkoboställets kyrkobyggnadsskyldighet, gjort
den invändning, att kyrlcocassau icke skulle vara kyrkans till¬
hörighet, utan måste anses vara församlingens, emedan, om ej så
vore, endast så stor del af cassan borde kunna till kyrkobygg¬
naden användas, som motsvarade den anpart i kostnaden, som
på kyrkans inom församlingen egande jord belöpte. Men utom
det, att, vid inträffande behof af ny kyrkobyggnad, de under
långliga tider förut hopsamlade kyrkocassorna väl alltid lära
öfverskjuta prestbordens andel i byggnadskostnaden, skulle väl
också i vidrigt fall felet vara att söka hos församlingen sjelf
eller dess medlemmar, sora i sådan händelse skulle, tinder före¬
gående tid, hafva tillskjutit mindre, än dem skolat åligga. Och
må jag för öfrigt under åberopande af hvad utförligare finnes i
sjelfva motionen bevisadt nu här blott erinra om det yttrande,
jag till närmare stöd derför, vid motionens remittering, här haft
äran afgifva, samt derur nu endast framhålla den slutsats, hvar¬
till jag med afseende på kyrkocassans egentliga beståndsdelar
kommit, — den slutsatsen nemligen att, “som de ordinarie in¬
komster, hvaraf den cassan bildas, äro kyrkans sjelfegande me¬
del, och dessa medel icke få för andra ändamål än såsom kyrk¬
liga byggnadsmedel användas, men kyrkan för egen del icke
skulle behöfva sålunda hålla egen byggnadscassa tillhanda, om
lion ej hade egen kyrkojord och såsom sådan boställsjorden att
vid kyrkobyggnad ansvara för, fördenskull dermed obestridligen
gifvet är, att alla de församlingsboer, som vid berörda tillfällen
alltjemt åt kyrkan sammanskjuta nämnda byggnadsmedel, jemväl
dermed erkänna, att det är församlingen sjelf eller socken, som
det vid kyrkobyggnad åligger, ej allenast att bygga, för boställs¬
jorden så väl som för egna hemman, åt kyrkans tjenare de tem¬
pel, der de skola (jensfgöra, utan ock att dymedelst hålla åt dem
prestborden i tliy fall obetungade — ett dubbelt erkännande,
som ock afgifves och inlägges i och med hvarje collect, som med
håfvarne söndagligen till kyrkocassan inhemtas, fast sådant nu¬
mera sker så omedvetet eller i följd blott af häfdvunnen pläg¬
sed. Också redan enligt landskapslagarnes och den allmänna
landslagens kyrkobalkar, var det, hvad prestborden beträffar, ett
församlingens egna åliggande, att, sedan kyrka byggd blifvit, an¬
376
Den 15 Juli.
skaffa prestbord, som dermed således ieke behöfde besväras. Heil
att detsamma icke allenast varit, utan jemväl ännu är å försam¬
lingens sida en skyldighet, som åligger, såsom nämndes ieke
prestmännen, utan socknemännen sjelfva, det är ju uttryckligen
stadgadt i åberopade lagparagraf af Byggninga-Balken, der det i
oförtydbara ordalag heter, att “innan något i thy mål företages,
sliola soclcnemännen Italias tillhopa att härom samråda och sig
förena— “Och att der föröfrigt med “soclcnemännen* icke kan
menas jemväl prestmännen, det är väl redan begripligt af den
tidens allmänna språkbruk, som visst ej förblandade prester och
clerker med lekmän och socknemän, men än säkrare gifvet af
den tidens bestämdhet i lagstil, som, då den just i berörda lag¬
rum så tydligen bland lekmännen urskiljer socknemännen från
öfriga sockenboer, destomindre har kunnat med socknemännen
förblanda prestmännen eller clerkerna“.
Likväl har Utskottet, ehuru det icke velat erkänna den
uppenbara orättvisan af den numera vidtagna tolkningen och
tillämpningen af ifrågavarande 26 Cap. 1 § Bj^ggninga-Balken,
ändå icke kunnat förneka “obilligheten deraf, att boställsinne¬
hafvare vid ny kyrkobyggnad för sina personer drabbades af all
den kostnad, som dervid på boställsjord kunde efter hemman¬
talet belöpa sig.“ Men icke dess mindre förmenar dock Ut¬
skottet, att all sådan obillighet numera skulle vara afhulpen
förmedelst den Kongl. Kungörelsen den 16 Januari innevarande
år, i det att, enligt densamma, den kostnad, som en innehafvare
af något till militiae-, civil-, ecclesiastik- eller andra Stater an¬
slaget boställe fått vidkännas för nybyggnad af kyrka, prest¬
gård m. m. till godtgörande på högst tjugo är fördelas. Och
dervid må då först frågas, hvilken grund må kunna uppgifvas,
hvarföre just 20 år, och ej med lika skäl 30 eller 60 år skulle
böra för berörda fördelning bestämmas, — eller hvarföre endast
den eller de personer, som under loppet af de 20 åren liro inne¬
hafvare af ofvannämnde boställen, skola betala hela kostnaden
för en byggnad, som är beräknad för århundraden? Men en än
större svårighet, som rörande ofvannämnda Kongl. Kungörelse
möter, är väl den, att till och med dess rättmätighet kan ifråga¬
sättas, enär dermed ej blott en förändring skett, utan äfven ett
upphäfvande af besagde lagrum i Byggninga-Balken, och dermed
ett upphäfvande af gällande civil-lag. Ty der står intet stad¬
gadt hvarken om några 20 år, eller om andra uttryckligen
nämnda kyrkobyggnadsskyldige, än soclcnemännen sjelfve, men allru-
minst något der föreskrifvet om prestmännen, om än deraf kan
slutas, att äfven desamme, såsom i socknen boende, må böra
dervid lika med alla andra “icke socknemäu“ efter röktals- eller
matlagsgrund deltaga. Här är således en alldeles ny lagstiftning
vidtagen; och då dervid, såsom mig vill synas, bort annorlunda
förfaras, eller det i första rummet, när saken gäller ny civil-lag,
skulle tillkommit Rikets Ständer att derom besluta, har jag an¬
Den 15 Juli.
377
sett mig böra emot ett sådant sätt att gå tillväga protestera helst
oek derigenom ett vigtigt ståndsprivilegium kan sägas vara för-
närmadt. Derigenom äro nemligen de ecclesiastik» eller kyrko-
boställena, enär de blifvit skurna öfver en kam med civila
och militise-boställen, beröfvade sin natur af »ndeligt frälse och
liksom med ett penndrag slagna under kronan, samt derigenom
med dem företagen en reduction vida svårare, än den Gustaf
I genom Westerås recess verkställde, såsom det ock i reser¬
vationen blifvit påpekadt. Dessutom står nog denna Kongl. Kun¬
görelse i full conseqvens med den förut gifna förordningen i fråga
om reglering af presterskapets löner. Och så tages det ena ste¬
get efter det andra till unaergräfvande af de grundlagliga rättig¬
heter, hvaruppå kyrkans och presterskapets ekonomiska beståud
hvilar; och då man i en tid af kyrklig indifferentism äfven här i
detta Stånd steg för steg gifver efter för allt sådant, hvad under, att
allt färre studerande kunna förmås att i en sådan kyrkas tjenst
inträda, eller hvad annat är deraf att vänta än prestbristens till¬
tagande? “Än står stenen i grönan dal“, har det hetat efter en
gammal spådom, men också, “när presterna blifva bönder och
bönderna vidunder, då faller stenen i grönan dal.“ Och den
spådomen tyckes nu vilja gå i fullbordan, då vid nutidens kyrko¬
byggnader prester skola med anskaffande af allehanda sten- och
murbruksmaterialier deltaga, såsom vore de rama bönder.
Med ett ord: Utskottets afslag å motionen synes mig obe-
fogadt, och allrami nst har det haft skäl dertill i hvad det mest
åberopar, den Kongl. Kungörelsen, hvilken väl tvärtom bort före¬
slås till upphäfvande. Jag för min del yrkar derpå, om än, så¬
som sannolikt, jag blir i Ståndet ensam om den meningen. Jag
vågar dock påyrka kungörelsens upphäfvande dymedelst att
det Högvördig» Ståndet för sin del beslutar öfver ifrågavarande
26 (Jap. 1 § i Byggninga-Balken den förklaring, jag tillförene
föreslagit,
att hvad der stadgas om “byggnadsvirke, körslor och
annan kostnad efter hemmantalet*', för prestgård så¬
som kyrkoboställe fullgöres vid kyrkobyggnad medelst
kyrkans egna byggnadsmedel, och icke kan med rätta
affordras boställets blotta innehafvare, enär denne
dervid för sin del medelst dagsverken eller byggmä¬
starens och hans biträdes kosthållning ansvarar efter
boställets flera eller färre matlag.
Prosten Sondén : Då jag från början, såsom min motion ut¬
visar, utgått från helt andra åsigter än den föregående talaren,
så kun jag icke understödja hans mening. Min motion har dock
inom Utskottet rönt samma öde. Utskottet har afstyrkt den
på grund af de missförhållanden, som i commuuaiförfattningarne
förefinnas i afseende å eommunalutskylder. Här går Utskottet
vid sin motivering i en cirkelgång; ty då Itikets Ständer er-
3 7.3
Den 15 Juli.
kännt, att communalförfattningens brister böra afhjelpas och jag
nu i ett säskildt fall visat, huru en på annat sätt bristfällig
författning kan lijelpas, så vill man här ingenting göra, utan hän¬
visar till de förbättringar af communalförfattningen, som öro un¬
der arbete, eller, med andra ord, emedan communalförfattningen
har stora brister, så vill man icke afhjelpa några brister i Bygg-
ninga-Balken, hvilka deraf äro oberoende. Jag skulle annars
tro, att man gjorde bäst att afhjelpa en brist i sender, hvar
helst den finnes.
I samtal med enskilda personer har jag erfarit, att min
mening blifvit missförstådd och så uppfattad, som skulle jag
yrkat, att afgifterna till kyrkobyggnad med hvad dertill hörer
skulle utgå efter fyrk såväl af capital och arbete som af fastig¬
het. Jag skall derom sedan yttra mig och vill nu blott hem¬
ställa, om det icke vore önskvärdt att få en författning angå¬
ende kyrkobyggnad, som kunde tillämpas, hvilket icke är fallet
med det ålderstigna 26 cap. Byggninga-Balken, som blott vet af
tvänne classer af socknemän. Derföre anhåller jag, att Ståndet
ville återremittera detta Betänkande, på det att Utskottet åtmin¬
stone måtte kunna föreslå en underdånig skrifvelse i ämnet.
Jag bekänner, att jag icke ansåg frågans lösning vara förknip¬
pad med synnerligen stora svårigheter och derföre var jag nog
djerf att framlägga mitt förslag dertill.
Såsom jag förut yttrade, har man, då jag i 4 punkten
föreslagit, att “vid kostnadernas utdebiterande lögges fyrktalet
till grund, dock så att för en fyrk i mantal satt jord erlägges
lika stor afgift som två fyrk af annan fast egendom, såsom fa¬
brik, qvarn, m. in.“, man har, säger jag, trott, att i detta m. m.
skulle vara inbegripen fyrk för lön och arbetsförtjenst. Men
så är det icke, och det är förunderligt, huru ett sådant missför¬
stånd kunnat uppkomma, då i punkten ju endast nämnas i man¬
tal satt jord och annan fastighet, och capital eller arbete allde¬
les icke kan kallas fast egendom. Deremot har hvarje mantals¬
skrifven person, som icke njuter fattigunderstöd, varit skyldig
att utgöra dagsverke. Värdet deraf skulle enligt mitt förslag
bestämmas i penningar så att han betalar hälften mot en fyrk,
jemnad till närmast högre öretal. Sådant är det enkla innehållet af
mitt förslag; man har icke förstått det, och jag anhåller derföre,
att det må återremitteras, på det man åtminstone måtte i en
underdånig skrifvelse anhålla om nådig proposition i ämnet till
näst sammanträdande Ständer.
Domprosten Björling: Som enligt min tanke ingen¬
ting annat i detta Betänkande blifvit föredraget än Utskot¬
tets hemställan med afseende på Doctor Runstens motion, så
vill jag icke tala om något annat. Jag får då säga,
att jag dels af sjelfva motionen dels af motionärens nu af-
gifna yttrande finner, att denna motion styckevis kunde förtjena
Den 15 Juli.
379
att tagas i betraktande. Men då det skulle vara alldeles omöj¬
ligt att på grund deraf uppgöra ett förslag, emedan man då
skulle i väsendtlig mån rubba våra nuvarande förhållanden och
upphäfva de grunder, på hvilka dessa hvila, hemställer jag, att
hvad Utskottet derom yttrat må godkännas.
Doctor Runsten: Domprosten Björling, en bland ledamö¬
terna i det Utskott, der min motion behandlats, och den ende,
som uppträdt till försvar för Utskottets Betänkande, har dock
endast cathegoriskt vidhållit dess afslag å motionen såsom nå¬
gonting under närvarande förhållanden nödvändigt; men icke
upptagit de skäl, som för en motsatt åsigt blifvit framlagda, än
mindre försökt någon vederläggning deraf, samt alltså ingen an¬
ledning gifvit mig att med honom ingå i någon discussion om
saken. Cathegoriskt kan derföre äfven jag vidblifva min mening.
Likväl i anledning af Prosten Sonde'ns yrkande, kunde jag ock
känna mig böjd att förena mig med honom i den önskan, att
Betänkandet må återremitteras, ehuru jag nog föreser, att ej
heller detta torde vinna Högvördiga Ståndets bifall; och återstår mig
i sådan händelse ej annat, än att i nästa plenum emot Ståndets
beslut nedlägga i dess protocoll en reservation.
Diseussionen förklarades härmed slutad, hvarefter, uppå
derom gjord proposition, Utskottets förevarande hemställan
bifölls.
Utskottets hemställan sid. 5.
Bifölls.
Utskottets första hemställan sid. 7.
Prosten Melén erhöll ordet och yttrade: Då Prosten Sonde'n
antydde, att någon på enskild väg fästat hans uppmärksamhet
derpå, att i 4 punkten af hans förslag fyrktalet blifvit lagdt
till grund vid kostuadernas utdebiterande, så vill jag nämna,
att han dermed åsyftade mig. Jag fick till svar af honom, att
communalförfattningen icke afsågs i hans förslag; men hvarföre
då omnämna fyrktalet? Åtminstone borde då uttryckligen un¬
dantag göras för embets- och tjenstemän, att fyrken ej får til¬
lämpas på Bevillningen efter 2:dra artiklen; hvarom icke, får jag
på Utskottets skäl tillstyrka bifall till dess hemställan. Jag
skulle visserligen önska, att en författning angående kyrkobygg¬
nad m. m. funnes; men likväl anser jag mig böra afstyrka en
underdånig skrifvelse i ämnet, emedan communalförfattningen då
kunde komma att tillämpas, hvilket innebure för alla tjenste¬
män den mest skriande orättvisa. I afseende derpå får jag näm¬
na, att jag blifvit uppskattad lika högt som £ af hela försam¬
lingen och att min bevillning uppgår till hälften af hela för¬
380
Den 15 Juli.
samlingens. För närvarande torde således vara bäst att god¬
känna Utskottets hemställan.
Prosten iuuulhoim: Bland de motioner, som i förevarande
Betänkande äro behandlade, erkänner Utskottet att Prosten Son-
de'ns och Herr Bergers (sednare alternativet) förtjena uppmärk¬
samhet. Utskottet skulle också icke varit obenäget att på grund
af. dessa motioner framlägga ett förslag till en jemuare fördel¬
ning af ifrågavarande byggnadsskyldighet. Likväl har Utskottet,
på anförda skäl, ansett att för närvarande de gjorda framställ-
ningarne icke böra till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Det är allmänt erkändt, att 26 cap. 1 § Byggninga-Balken nu
mera är både obillig och olämplig. Detta stadgande tillkom un¬
der helt andra förhållanden. På den tiden funnos på landet
blott jordegare, backstugusittare och torpare, af hvilka byggnads¬
skyldigheten hufvudsakligen ålåg de förstnämnde; sedermera ut¬
sträcktes denna skyldighet äfven till bruksegare och deras sme¬
der. Numera hafva andra förhållanden inträdt. På landsbygden
hafva köpingar uppstått, dit ett stort antal fabriksidkare, handt¬
verkare och köpmän inflyttat. Om dessa skola deltaga i byg¬
gande af kyrka och andra i bemälda lagrum uppräknade hus,
derom finnes i lagen icke ett ord. En förändring i gällande
lag är således af behofvet påkallad och Utskottet anser, att en
författning i detta afseende bör hvila på de af ofvannämnda mo¬
tionärer angifna grunder, men likväl afstyrker Utskottet för det
närvarande hvarje åtgärd, emedan författningarne angående com-
munahutskylder synas lägga hinder i vägen. Det är visserligen
sannt, att förslag blifvit gjorda om ändring i de beskattnings-
grunder, som antagits i afseende på communal-utskylder: men
då ingen vet, när en sådan ändring kommer att införas och den
sak, som nu är i fråga, icke tål uppskof, hemställer jag vörd¬
samt, att en återremiss må beviljas, på det att det Höglofliga
Utskottet må taga frågan i närmare öfvervägande och antingen
framlägga förslag till förändring af ifrågavarande lagrum elier
tillstyrka Rikets Ständer att genom underdånig skrifvelse an¬
hålla, att Kongl. Majit täcktes för nästsammanträdande Ständer
framställa förslag lill detina förändring.
Contraets-Prosten Palmlund: I motsats till den liögtärade
motionärens åsigt och med anledning af hvad han nyss yttrat
om missförhållandet emellan den gamla byggnadsskyldigheten och
den nya communulbeskattningen samt att det ena ej bör förhin¬
dra rättelsen af det andra, vågar jag tro, att Utskottet på goda
grunder afslagit motionerna. I den sväfvande och oafgjorda
ställning, hvari communal-beskattningen, enligt de nyligen alltför
brådstörtad! utkomna författningarne, ännu befinner sig, synes
det icke vara skäl att för närvarande fastställa den ifrågasatta
byggnadsskyldigheten efter en beskattningsgruud, som redan i
Den 15 Juli.
381
sig sjelf orättvis, blir vid tillämpningen vida mer obillig, än det
missförhållande i byggnadsväg kan anses vara, hvilket motionä¬
rerna vilja med sitt förslag afhjelpa; hvarföre jng tillstyrker bi¬
fall till Utskottets beslut.
Prosten Sondén: Jag öfvergår till den sisto talarens mening
och tillstyrker bifall till Utskottets hemställan, men anhåller att
få anföra mina skäl till denna ändrade åsigt. Det tyckes vara
omöjligt, att man kan skilja mellan Herr Bergers motion och
min. Herr Berger tillstyrker dock något helt annat. Han vill
att alla utan undantag, som erlägga bevillning efter II Artik-
len, måtte åläggas deltaga i byggnad af kyrka och prestgård
efter samma grunder, som i allmänhet för utöfvande. af rösträtt
eller deltagande i communalutskylder äro uti gällande författnin¬
gar angående communalstyrelser och kyrkostämma föreskrifna.
Det är just en sådan tillämpning af communal-författningen jag
gonom min motion velat förekomma. Enligt gällande lag är in¬
gen skyldig att med körslor, materialier och penningar bi¬
draga till 'kyrkobyggnad utom hemmansegare inom socknen. Men
i åtskilliga församlingar finnas fabriksanläggningar, som syssel¬
sätta mycket folk, hvilka behöfva begagna kyrka och kyrkogård.
Ingen kan säga, om dessa från byggande och underhåll af kyrka och
kyrkogård m. m. äro fria eller icke. Det är gifvet, att communerna
fordra bidrag äfven af dem ; men de vägra att lemna något, det
uppstår processer och Konungens Befallningshafvande meddela
utslag, hvilka stå i strid med hvarannan. Ett sådant oefterrätt-
lighetstillstånd borde väl icke få fortfara; men då jag hör, att
min motion dels sättes i sammanhang med Herr Bergers, som
är af alldeles motsatt syfte, dels sammanblandas med communal-
författningarne, så är det väl bitet att äfven jag för närvarande
yrkar bifall till Utskottets hemställan.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter uppå der¬
om gjord proposition Utskottets förevarande hemställan bifölls.
Utskottets andra hemställan, sid. 7.
Bifölls.
Utskottets hemställan sid. .9.
Bifölls.
§ 4.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Fkonomi-Utslcottets Betänkande N:o 13, i anledning af väckt
motion om Krigs-Hofrättens indragning.
Bifölls.
382
Den 15 Juli.
§ 5.
Föredrogs ånyo Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande K:o 14, i anledning väckt mo¬
tion om tingspredikans hållande å tingsstad i vissa fall, då så¬
dant nu ej är medgifvet.
Bifölls.
§ 6.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Utlåtande Nio 42, i anledning
af väckt motion om utvidgad religionsfrihet.
Bifölls.
§ 7.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 129, i anled¬
ning af Rikets Ständets beslut angående det till uppförande af
en ny byggnad för Svenska Slöjdföreningens Skola i hufvudsta-
den beviljade statsanslag.
Bifölls.
§ 8.
Föredrogs ånyo Högv. Prest e-Ståndets Enskilda Utskotts
Lag-Afdelnings Utlåtande N:o 1, angående väckt motion om tryc-
uiug af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition den 5 Januari 1863
m. fl. handlingar rörande representationens ombildning.
Bifölls.
§9-
Contracts-Prosten Palmlund begärde ordet oell yttrade: En
af mig väckt motion rörande öfverbyggnad å prestboställen re¬
mitterades till Högv. Ståndets Enskilda Utskotts Lag-Afdelning.
Sedan dess har, i sammanhang med förslaget om en ny ecclesi¬
astik Boställs-ordning, Kongl. Kammar-Collegium, medelst circu-
lär till Consistorierna af den 24 sisth April, ifrån Stiften infor¬
drat åtskilliga uppgifter ecb meddelanden med afseende på en
förändrad byggnadsskyldighet å prestgårdar, hvarigenom s. k. öf¬
verbyggnad å Ecclesiastika boställen förmodligen skulle för fram¬
tiden blifva obehöflig. Då således, genom under tiden ändrade
förhållanden, miu motion i ämnet kan nu mera eller åtminstone
för det närvarande anses öfverflödig, får jag härmed vördsamt
anmäla, att jag återkallar motionen och å min sida afstår från
yrkande på dess vidare handläggning och slutbehandling inom
Lag-Afdelningen.
Den 15 Juli.
383
Uppå derom gjord proposition lemnade Ståndet till denna
begäran sitt bifall.
§ 10-
Föredrogs och bordlädes Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets Utlåtande N:o 122, i anledning af återremiss af Ut¬
skottets Betänkande N:o 116.
§ 11.
Föredrogs och bordlädes Utdrag, N:o 346, af Hedervärda
Bonde-Ståndets Protocoll denna dag, med inbjudning till Preste-
Ståndet att biträda Bonde-Ståndets vid behandlingen af Samman¬
satta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande N:o 4, angående vilkoren för försäljning
af bränvin och andra brända eller distillerade drycker, fattade
beslut, hvarigenom bemälda Riks-Stånd godkänt Utskottets på
sidan 11 uti ifrågavarande Betänkande gjorda hemställan, att af
de afgifter, som inflyta för minuthandel med och utskänkning
af bränvin, vare sig i stad eller å landet, utom den femtedel,
som för närvarande tillfaller Hushållnings-Sällskaperna, ytterli¬
gare en femtedel må insättas i landtränteriet för Landstingets
räkning, dock att i Stockholm hädanefter som hitintills hela af-
giften må tillfalla staden.
§ 12.
Upplästes och lades till handlingarne från Hoglof,. Ridder-
skåpet och Adeln meddeladt Protocolls-Utdrag N:o 330.
Ståndet åtskildes kl. 12 middagen.
Ut supra
In fidem
S. H. Almqvist.
384
D#n 18 Juli.
I?4*I! 18 Juli.
Plenum kl. 12 middagen.
§ 1.
Beviljades, uppå derom gjord framställning, Doctor Säve
förlängning under Irenne veckor af den honom förut medgifna
och af honom från den 1 dennes nu innehafvande ledighet
från Itiksdagsgöromålen.
§ 2.
Doctor Runsten, som på begäran erhöll ordet, anförde: Den
Kongl. Kungörelsen af don 16 sistlidne Januari, angående bo-
stälisinnehafvares godtgörelse för Kyrko- och prestgårdsbyggnads-
kostnader, — hvilken kungörelse i Lag- och Ekonomi-Utskottets
här godkända Betänkande N:o 12, blifvit anförd såsom hufvud¬
skål till min i ämnet väckta motions afstyrkande, är i min tanke
mera betydelsefull, än man nu tyckes inse det. Dermed synes
nemligen steget uttaget till fullt upphäfvande af den frälserätt,
som hittills utgjort caracteren af den ecclesiastika eller kyrkliga
boställsjorden. Med afseende på det sätt det skett har jag der¬
före protesterat deremot i den reservation, som finnes bifogad;
och dristar nu hos Högv. Ståndet anhålla, att densamma såsom
en anmälan om samt inregistrering af hvad som skett måtte få
i Ståndets protocoll intagas, så lydande:
Hvad stort sker, det sker tyst, — så i ondt som i godt.
Det gifves tysta revolutioner, likaså omstörtande som de buller¬
samma; och en sådan tyst revolution synes mig innebäras i den
Kongl. Kungörelse, angående boställsinnenafvares godtgörelse för
kyrko- och prestgårdsbyggnadskostnader, hvilken, vid årets bör¬
jan, den 16 sistlidne Januari utfärdad, i Utskotts-betänkandet
anförts såsom hufvudskål till min i ämnet väckta motions afstyr¬
kande.
Jemväl efter Westerås llecess har all den boställsjord, som
då blef för kyrka och presterskap reserverad, allt hittills fått
behålla sin previlegii-natur af kyrkojord, samt alltså städse ut¬
gjort ett andeligt frälse, deröfver Kronan aldrig förr egt att så¬
som öfver egen kronojord förfoga. Men genom den nykomna
Kongl, boställskungörelsen har i dess första paragraf samma det
andeliga frälsets rätt blifvit, som det synes, med ett enda penn¬
drag öfverkorsad, och dymedelst äfven återstoden af all kyrkans
jord
en 18 Juli.
385
jord helt tvärt slagen under kronan, såsom voro ock densamma
ej annat än kronojord, och den ecclesiastike boställs-innehafvaren
intet annat än en tillfällig kronohemmans-åbo eller, enligt 2 §,
en ombytlig kungsgårds-arrendator. I liögbemälda kungörelse
skäras nemligen öfverhufvud alla boställen, så väl de kyrkliga,
som de civila och militise-boställen, öfver en kamm; och, enligt
ordalydelsen i den förra §:n, skulle numera äfven den ecclesia¬
stike boställs-innehafvaren böra “på grund af i laga ordning
tillkommet beslut få vidkännas betydligare kostnad14 likaväl för
nybyggnad af '•‘prestgård'-'-, som 44för nybyggnad af kyrka44.
Tvärtom har dock tillförene såväl den sednare kostnaden, som
den förra, ansetts ligga emot all “laga ordning44 i strid, enär väl
ingen pastor förr, enligt Svensk lag, behöft sjelf åt sig nybygga
det hus, der han skolat bo privatim, men än mindre det tempel,
der han haft att tjenstgöra offentligen, såsom ock i 26 Cap.
1 § Byggninga-Balken ny kyrkobyggnad efter mantalsgrund icke
ålägges prestmännen, men uttryckligen usoclcnemännen“ sjelfve, om
än de förre dervid bort, såsom i socken boende, deltaga efter
prestbordens matlag.
Så ville ej heller Gustaf I pålägga presterskapet någon an¬
nan än en andelig tempelbyggnadsskyldighet, såsom han också
vid de öfverfiödiga kyrkogodsens indragning icke förfor så egen¬
mäktigt, utan först gjorde det i samråd med Biksens Ständer.
Deremot är nu denna djupare, men tystare, reduction såsom en
ekonomisk regeringsåtgärd inledd blott medelst en Konglig För¬
ordning, den jag ock derföre just sökte med motionen förekomma.
Jag har ej lyckats deri, och klagar ej för enskild del deröfver,
helst ock i allt fall ingen kan misskänna den nya stadgans nå¬
diga välmening. Men som dock dermed, i motsats till ett lag¬
rum i gällande civillag, en ny lagstiftning vidtagits, och då der¬
vid, såsom mig velat synas, när det gäller en grundlaglig rätt,
bort annorlunda förfaras, så återstår mig nu ej annat än att
deremot i all undersåtlighet protestera, änskönt jag nog förestäl¬
ler mig, att den vidtagna åtgärden icke dess mindre torde god¬
kännas i en tid af kyrklig indifferentism, då man ej tycks sörja,
om kyrkan blir utan prester, eller presterna blifva bönder, och
bönderna så som om dem förespådt är.
Doctor Runsten anförde vidare: I sammanhang med nyss
afslutade discussion öfver nya strafflagsförslaget ber jag härmed
fa reservationvis dervid nedlägga i Högv. Ståndets Protocoll några
få anmärkningar, rörande den nya straffarten, arbetsfängelse, och
latitudsystemet.
Ensamhetsfängelset, vare sig med eller utan arbete, synes
mig lida af för mycken kärlekslöshet eller innebära ifrån straff¬
maktens sida en hårdhet, som hardt nära är grymhet, ehuruväl
tvärtom äfven det borgerliga straffet borde såsom det gudomliga
Högv. Presle-St. Prof. 1863. 5:te Bandet. 25
S8G
Den 18 Juli.
åsyfta icke blott brottets bestraffning, utan äfven brottslingens
försoning med både sig sjelf och samfundet samt med Gud.
Den nämnda nya stratfarten synes mildare, men är i sjelfva
verket mycket hårdare än de förra kroppsstraffen. I cellen blir
fången visserligen med tillräcklig föda väl lifnärd såsom djur¬
varelse, men dess mer uthungrad och utsvulten såsom menniska
betraktad. Såsom en gren, när den skiljes från trädets stam,
förvissnar och förtorkas, så går det ock med brottslingen, der
han ensam i sin cell är öfverlemnad åt sig sjelf och skild från
all fri och verklig lifsförbindelse med menskligheten. Man kan
i sådant afseende säga, att delinqventen under hela sin strafftid
är i cellen lefvande begrafven, och att cellstraffet är ett ande-
ligt dödsstraff, och såsom sådant för grymt att för t. ex. snatteri,
der värdet ej öfverstiger 15 K:dr, ådömas ända till 6 månader,
eller än sämre utbytas emot 100 R:drs böter, liksom vore sådant
strafflidande ändå ej svårare, än att det kunde förliknas vid en
lumpen penningeutgift.
Dock ej blott såsom andeligt, utan äfven såsom kroppsligen
afflictivt är cellstraffet ojemförligt hårdare, än de förra kropps¬
straffen. Äfven dessa voro visst för hårda och hade bort för¬
mildras ; men det var ett snart öfverståndet så att säga critiskt
strafflidande, som skyndsamt öppnade för delinqventen dörren
för hans återgående till friheten, då det deremot i den nya
straffarten är förvandlndt tili ett chroniskt med plågor vida känn¬
barare. Ty oberäknadt den inifrån tärande smärtan af en lång¬
varigare frihetsförlust, måste väl också ett tvånsarbete, som går
på månader och åratal, nödvändigt blifva på längden ojemnförligt
mera äfven kroppsligen afflictivt och lifstärande än någon
kroppsaga, om eljest den dömdes utan all rättsgrund påräknade
lifstid alltid hinner till för straffets aftjenande medelst ett ar¬
betstvång, för både kropp och själ så dräpande.
Också är dervid att märka, att man påräknar och lägger till
straffgrund det visserligen svikligaste, man kunnat påfinna, —
brottslingens längre lifstid; eller man gör straffet till en vexel-
dragnitig på hans kommande, men ännu okomna, dagar, samt
förvandlar alltså lifvet sjelft för honom till en växande straff¬
börda, dermed han icke frigöres andeligen, men kroppsligen allt¬
mera förslafvas. Ty frihetsförlust i förening med, tvångsarbete är
väl intet annat, än hvad man eljest kallar rätt och slätt för
slafveri. Och huruvida något sådant, förmedelst en ny lagstift¬
ning, må bort ånyo i ett christnadt land införas, kan väl ännu
förekomma ur Statsreligionens synpunkt både motbjudande oell
otillständigt. Och som dessutom hela detta nya slafsystem på
stat äfven ur statsekonomiens synpunkt synes förkasteligt, då väl
mängden af till arbetsfångar eller slafvar förvandlade brottslin¬
gar, som vid Statens bord, jemte en allt större och större be¬
vakning, skall bespisas, kanske med tiden blifver talrikare, än
att systemet bär sig på längden — helst sorn också hela arbets-
Den 18 Juli.
387
straffet, ehuru än hardt och grymt det matte kännas inom de
stängda fånghvalfven, likväl just emedan det saknar offentlighet,
icke heller medför den deterrition från brottens efterföljelse, sorn
väl eljest ansetts böra vara i all rätt bestraffning cn oeftergiflig
åsyftning; så måste jag, med förnyande af hvad jag under dis-
cussionen haft äran yttra, att nemligen straffbestämmelserna i
det nya strafflagsförslagct heldre bort mildras, än skärpas, här¬
med reservera mig emot den förlängning af strafftiderna, som
här i det Högv. Ståndet blifvit beslutad, och dervid tillika gifva
den önskan tillkänna, att hellre andra straffarter måtte en annan
gång föreslås till antagande.
Cellstraffen äro nemligen för det andra äfven i det afseen-
det otjenliga, att de sakna den offentlighet, som väl alltid bör
utgöra en liufvudcaracter i hvarje sådan straffart, som af Staten
med rätta må användas.
Oelcså hvad som mest bevisar den nya straffartens både
hårdhet och orenlighet är väl det, att med det instängda tvångs¬
arbetet litet eller intet göres för brottslingens moraliska förbätt¬
ring, eller litet och intet för hans återställelse till förmågan att
rätt bruka friheten. Ty denna förmåga vinnes icke derigenom,
att brottslingen en längre tid varit friheten förutan, och den be-
redes icke heller i mån af strafftvångets stigande tidsgrader, men
varder just derigenom fastmera förslöad; och det kan sägas, att
straff-fången i egenskap af långvarig arbetsträl mindre fostras
för frihetens återfående, än han tämjes för slafveriets oupphör¬
liga fortsättning, hvarföre också fästningsstraffet tillförene mesta¬
dels varit användt för brottslingar, som ansetts oförbätterliga.
För brottslingens återställelse till friheten fordras, att han
äfven i egenskap af ett moraliskt väsende väekes af straffet till
det skuldmedvetande, att han känner och bekänner sig straff¬
skyldig såsom brottslig cj blott emot den enskildt förolämpade,
utan jemväl emot hela samhället, emot allt folket, emot Gud.
Och sådan verkan kan af ingen straffart alls åstadkommas, med
mindro densamma i sjelfva sättet för bestraffningens verkställig¬
het har karakteren af offentlighet. Först såsom offentligt kan
straffet verka medelst vanärans gissel moraliskt på brottslingens
samvete samt, såsom sådant, äfven stadga i det allmänna folks-
medvetandet omdömet om det moraliskt fula i brottet. Och straf¬
fet fullgör dermed det andra af sina åligganden, samt äfvenså
brottet och brottslingen. Ty äfven dessa hafva en bestämmelse,
ett samhällsåliggande att fullgöra. Och detta åliggande fullgöres,
om brottet och brottslingen i stället för den skada, de tillskyndat
den allmänna säkerheten, blifva medelst offentligheten af' en
rättvis bestraffning, tjenande redskap och medel för den allmänna
säkerhetens befästning.
Korteligen: man må af undfallenhet för en s. k. upplyst
tidsopinion, och oaktadt just “den, som bättre vet och dock gör
deremot, är dess mera hugg värd“, likväl numera lindra och
388
Den 18 J u 1 i.
förmildra i straffen dcu kroppsliga smärtan huru som helst; men
bestraffningens offentlighet kan man icke borttaga, utan att
kränka och rubba den moraliska lag, som just är den allmänna
rätts-säkerhetens skyddsvärn. Brottet, om det heter stöld eller
rån, och visar sig i gröfre eller finare former, är dock alltid en
mörksens gerning, som först genom att framhafvas i offentlighe¬
tens ljus, å samhällets forum, får sin tillbörliga bestraffning, och
det till både samhällets och brottslingens egen båtnad. Men en
lagstiftning deremot, som låter sig af en falsk och feg prseven-
tionstheori förledas att afkläda straffet sjelfva dess personligen
deterritiva offentlighet, och i stället ger sig dess mer att mar¬
tera delinqventens privat-person, •—• eller som, i stället att främja
brottslingens andeliga frigörelse och förbättring, företar sig inqvi-
sitionsvis att efter stigande tidsgrader till både själ och kropp
alltmera förslöa och förslafva honom, — en sådan lagstiftning
har dermed nedstigit från statsrättens heliga straffgrund och
befinner sig inom det profana privatområdet af en hvardaglig
småsinnighet, för hvilken både egendom och förmögenhet och
personlig säkerhet ytterst skola sammankrympa till blott person¬
liga privilegier, samt lagskipning och lagverkställighet omsider
icke blifva annat än en på stat nyanordnad utöfning af ett
slags gammal-hednisk jus talionis.
Men så nödvändig bestraffningens offentlighet är till varning
och väckelse för både det allmänna sedemedvetandet och brotts¬
lingens eget samvete, så nödvändigt är det också, att bestraff¬
ningen Öfvergår till benådning, och att, för sådant ändamål, brotts¬
lingen omflyttas från samhällets civila till dess kyrkliga forum,
på det, i bot- och bättringsväg, en religiös affliction må fullborda
den moraliska. Men något religiöst benådningsmoment ingår
icke i förevarande straffart; och detta är i den strafftheori, som
ligger till grund för hela den nya strafflagen en tredje hufvud¬
saklig brist, som icke heller blefve godtgjordt, om än, enligt det
Högv. Ståndets beslut, Kongl. Förordningen af den 4 Maj 1855
klefve bibehållen medelst tillägg af en ny § derom i den före¬
slagna författningen om hvad i afseende å den nya strafflagens
införande iakttagas skall. Ty äfven brottslingen har dock ett
bättre inre, eller innanför det köttsliga sinnet en bättre ande.
Och det är just hans andeliga väsende, som förnämligast bör
väckas till nytt lif, hans inre bättre menniska, som bör för¬
sättas i frihet och ledas till en ny, bättre verksamhet. Brottslin¬
gen bör icke blott och bart straffas, fysiskt och psjmliiskt; han
bör äfven, i andelig måtto, förbättras. Men dertill förslår icke
ensamt lagen och det verldsliga straffet. Lagen och domen
och straffet kunna förödmjuka honom och förkrossa hans sam¬
vete. Men han skulle dess mer försmägta och förtvifla, om ej,
jemte domstolen och straffet å samhällets civila forum, funnes, å
dess kyrkliga, en nådastol, till hvilken han kunde och borde taga
Don 18 J uli.
sin tillflykt. Också skulle hans ånger, utan en »adan tillflykt,
snart förvandlas till harm, och blygseln till fräckhet, samt hans
bättre menniska snart åter af den sämre besegras och öfverväl-
digas, och den sednare villan blefve då värre än den förra.
Men äfven från Statens sida sedt är väl ett straff, som ej
förvandlas positivt till nåd, någonting alldeles oförsvarligt. Ty
ett straff, som blott upphör helt tvärt såsom straff, eller sorn,
innan det upphör, icke blir genom straffmaktens försorg officielt
förmedladt till nåd, — ett sådant straff är icke straff, utan
hämnd, om än denna bär namn af vedergällning. Den vanliga
vedergällnings-theorien, med dess absoluta postulat, att på brot¬
tet helt enkelt följer straff, är för grym att vara sann, eller den
innehåller blott sanningen till hälften. En fullständig straff-
theori är först den, i hviken förbättringen ingår med samma
nödvändighet som bestraffningen, eller i hvilken straffet först
uppnår i förbättringen sin fullbordan.
Det fullständiga straffets ide' är försoning. Men för dennas
fullständighet åter är det ingalunda tillräckligt, att brottet en¬
dast hämnas med en deremot svarande straffsmärta, eller ens
nog, att delinqventen, ej gömd inom straff-fängelset, framhafves
till undergående af en forensisk bestraffning. Dertill fordras,
att straffet jemväl har en positiv sida, eller att det ej blott i
det enskildta tjenar emot brottets factum, till dess hämnande
uppå delinqventens person, men jemväl i det offentliga verkar
(ej blott deterritionsvis) till den brutna samhällsfridens äfven
religiöst positiva godtgörelse; äfvensom dertill fordras, att också
brottslingen varder i följd af straffet återförsouad ej blott liksom
enskildt med sig sjelf, utan uppenbarligen med både Gud och
med samfundet. Och sjelfklart är det, att straffet, om det skall
medföra en sådan positiv verkan till både brottets och brotts¬
lingens allmänneliga försoning, nödvändigt måste inbegripa uti.
sig cu redan i straffdomen betingad offentlig akt af benådning,
enär det dessförinnan ej är i positiv mening fulländadt, eller
eljest icke vore verkligen försonande. Korteligen: ej blott det
ondas borttagande medelst straffet och straffskräcken, men också
det godas återställelse medelst en religiös benådningsakt, eller
ett positivt benådningsmomont till fyllnad i déu negativa straff¬
handlingen, samt det förras lika nödvändighet med den sednares
— se der hufvudsumman af allt hvad strafftheorier heter, veder-
gällningstheorien derutinnan med inbegripen.
En sådan strafftheori är väl också den enda riktiga, då den
jemväl är hufvudsumman af den strafftheori, som är sjelfva den
christna försoningslärans. Ty visst talas äfven der om en gu¬
domlig hämnd, om Guds vredes skålar och en hämndkräfvando
rättfärdighet. Men sådant gäller då endast om oförlåtna synder,
eller om sådana, hvilkas straff, just i följd af förskjuten och
uteblifven försoning, förblifva ofullbordade, samt ock derföre ut¬
göra s. k. evighetsstraff. Men der straffet såsom fullbordadt lipp-
D e n 18 Juli.
hör, der har det först nått sin fullbordan i en försoning, medelst
hvilken, jemte syndens borttagande i bestraffningen, också rätt¬
färdigheten upprättats i benådningen ; såsom det ock heter om
Eörsonaren sjelf, att Hans straffdöd för våra missgerningar först
fullbordats i Hans uppståndelse för vår rättfärdighet. Och visst
heter det äfven om dem, som väldet hafva på jorden, att öfver-
heten icke bär svärdet förgäfves, att han är en Guds tjenare,
och tillika en hämnare, dem till straff, som illa göra; men straf¬
fet skulle dock “icke allenast för straffets skull" verkställas, eller
brottet allenast för straffets skull skys, “utan ock för samvetets
skull", för Guds skull, emedan ingen öfverhet är, utan att vara
skickad af Gudi. Men ock derföre hör väl aldrig straffmakten
af någon öfverhet, som är af Gudi, utöfvas i jorderiket annor¬
lunda, än Gud sjelf densamma i denna nådens tid utöfvar. Och
deraf följer då också, att aldrig heller i något samhälle, der
ännu ett nådens rike erkännes, någon bestraffning bör lemnäs
ofulländad, såsom ett blott afbrutet hämndstraff, ej heller anses
fulländad förr, än straffet blifvit offentligen och officiel!, d. v. s.
kyrkligen till benådning förmedladt.
Men dermed är då också kyrkopliktens både nödvändighet
och rättsenlighet motiverad, samt med detsamma den rättsgrund
antydd, hvarföre uppenbar kyrkoplikt borde ådömas, för att så¬
som en hufvudbeståndsdel ingå i både straffdomen och straffet.
Också derest straffet, såsom det bordt, träffat brottslingens sam¬
vete, så att detta dymedelst blir ett rätt grundligt skuldmedve¬
tande, så skall han äfven sjelfmant känna ett djupt behof att få
utgjuta i församlingens sköte sitt hjertås sorg, för att åtminstone
af hoppet om dess förlåtelse hemta någon läkedom emot de svi¬
dande samvetssåren. Men att deremot (såsom det föreslagits)
förneka brottslingen all sådan tröst, eller (att numera lagligen
upphäfva och således) rent af förbjuda honom all offentlig bekän¬
nelse af en dock offentlig förbrytelse, sådant är icke skonsamhet,
utan en hårdhet, ej mycket olik den grymhet, som kännes i de
mördande själsqvalen inom ensamhets-cellen — en hårdhet, som
ej heller godtgöres af godtycket i den privatbikt, som numera,
om delinqventen så behagar, får träda i den offentliga kyrko¬
pliktens ställe. Dessutom kan väl med skäl påstås, att en brotts¬
ling, som icke gitter öppet bekänna, att hans brott är brott, och
att han dermed försyndat sig emot både Gud och menniskor,
visserligen ännu ej är träffad af straffet; och då först i brottets
öppna bekännelse ligger något vedermäle af brottslingens mogen¬
het för frihetens återfående, kan väl ej heller Staten sjelf vara
försvarad, att dessförinnan skänka en sakfälld brottsling friheten
åter. För öfrigt äro de nu antydda 3:ne svåra lyten, hvaraf
den ifrågavarande straffarten lider, redan vid Riksdagen 1854
utförligare af mig framhållna; och må jag derföre nu endast
åberopa den bevisning, jag i samma afseenden i mitt då den
Den 18 Juli.
391
16 Aug. s. å. ufgifna yttrande genomfört, och hvarur det nu
anförda endast fragmentariskt är utdraget.
Slutligen bör jag ock reservera mig emot det här antagna
så kallade latitudsystemet. Detta skulle jag för mia del alltid
anse förkastelig!, äfven om Rättegångs-Ordningen förbättrades.
Lagen är icke lag eller gällande regel med mindre den för hvarje
fall, der den skall tillämpas, är bestämd "lagens bokstaf", heter
det. Derföre bör ock lagen vara sådan, att den kan vid hvarje
factum tillämpas efter dess bokstafliga lydelse; och ingen bör
väl vara mera bunden af lagen, än sjelfva domaren. Men det
hör till den falska liberalismen, att hvar man på sin plats, äf¬
ven den otfentlige embetsmannen, äfven domaren på domstolen,
skall få göra sitt subjectiva godtycke gällande, och så räcka
falsk liberalism och despotismen hvarandra handen. Än en
gång: jag måste reservera mig deremot, under önskan och hopp,
det måtte sanctioneringen af berörde nya strafflagsförslag tills¬
vidare få anstå, på det möjligen under tiden ett annat må ut¬
arbetas, som kunde blifva för folk och samfund mindro olycks¬
bådande.
§ 3-
På begäran erhöll Doctor Almqvist ordet och uppläste en
motion, N:o 158, angående underdånig framställning hos Kongl.
Maj:t om behofvet af en förändrad Rättegångs-Ordning.
Motionen lades på bordet.
§ 4.
Föredrogs ånyo Utdrag, N:o 346, af llederv. Bonde-Ståndets
Rrotocoll den 15 dennes, med inbjudning till Preste-Ståndet
att biträda Bonde-Ståndets vid behandlingen af Bevillnings-, Lag-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o
4, angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända
eller distillerade drycker, fattade beslut, hvarigenom bemälda
Riks-Stånd godkänt Utskottets på sidan 11 uti ifrågavarande
Betänkande gjorda hemställan, att af de afgifter, som inflyta
för minuthandel med och utskänkning af bränvin, vare sig i
stad eller å landet, utom den femtedel, som för närvarande
tillfaller Hushållnings-sällskaperna, ytterligare en femtedel må
insättas i Landtränteri et för Landstingets räkning, dock att i
Stockholm hädanefter, som hittintills, hela afgiften må tillfalla
staden.
Vice Talman, Biskop Annerstedt, som härvid begärde ordet,
yttrade: När Ståndet i förevarande fråga fattade sitt beslut, hade
en långvarigare öfverläggning förutgått, och genom votering blef
frågan afgjord. Man kan sålunda icke säga, att beslutet till¬
S92
Den 18 Juli.
kommit förhastadt eller med mindre moget besinnande. Att nu
likväl frångå ett på sådant sätt fattadt beslut, skulle endast
ådagalägga brist på aktning för egen åtgärd. Jag tillstyrker
fördenskull, att, med afslag å inbjudningen, det föredragna Pro-
tocolls-Utdraget må läggas till handlingarne.
Häruti hördes flera af Ståndets ledamöter instämma.
Contracts-Prosten Janzon: Det är ingalunda angenämt, tvärtom
för min känsla mycket påkostande, att nödgas yttra mig i mot¬
satt syftning mot näst föregående af mig högt värderade talare,
med hvilken jag alltid, så långt jag vill minnas, delat samma åsig-
ter. Dock, jag står här icke för att uttala andras, utan egen
öfvertygelse.
I eonsequens med hvad jag förr i denna fråga yttrat, får
jag nu vördsammast tillstyrka Högv. Ståndet att antaga det
Hedervärda Ståndets inbjudning, emedan jag finner den vara
rättvis, billig och gagnelig.
Den är rättvis. Visserligen åberopa städerna sina privile¬
gier; och blefve dessa på något sätt kränkta genom att bifalla
Adelns och Bonde-Ståndets gemensamma beslut i denna fråga,
skulle jag vara den siste att godkänna detsamma. Men om än
städerna hafva både pligt att hålla källare och rättighet att af
dessa draga inkomst; så gäller dock detta icke den betydliga
inkomst, städerna nu draga af bränvinsminuteringen. Låt skatten
af krogarne vara af privilegii natur och en gammal aldrig dispu¬
terad städernas tillhörighet, minuteringsskatten är dock en ny¬
komling, af hvilken Rikets Ständer tillåtit städerna tills vidare
begagna sig; men på hvilken de ännu icke fått inbränna sitt
bomärke. Denna inkomst kan derföre delas. Och att så sker,
är rättvist; ty onekligen hemtar staden från landet, om icke hela,
dock den ojemförligt största delen af denna inkomst. Det kän¬
nes, hvarifrån skatten tagcs. Visserligen gifver bränvinet pen¬
ningar åt krögarn; men dessa gripas icke ur luften, de regna
icke af himmelen, utan de tagas ur andras fickor och oftast ur
dens, som minst har råd att mista sin slant. Hvad staden vann,
så mycket och väl mer förlorade landet. Är det då icke rätt¬
vist, att staden lemnar en liten del af sin vinst åt landet tillbaka?
Denna landets fordran af städerna är äfven billig. Visserligen
kunna städerna visa icke blott en mängd palatslika restauratio¬
ner {krog är nu mer ett föråldradt ord) uppbyggda af bränvins-
penningar samt många dels fullbordade, dels påbörjade arbeten
och anläggningar för nöje och nytta, och fråga: är det billigt att
hvad bygdt är skall förfalla, hvad påbörjadt är skall afstanna,
ofullbordadt ? Vi håfve dragit vexel på dessa penningar för fram¬
tiden, är det billigt att man fråntager oss en inkomstkälla, sorn
betingar vårt bestånd ? Ja, onekligen synes det hardt.
Men så kan ock landet svara: hafva icke städerna nog
länge beskattat landet? Lider icke landets fattigvård af ökade
Den 18 Juli.
393
utgifter till understöd åt den försupna, som på stadens krogar
söp upp sitt arf, sin arbetsförtjenst, sin lust och ändtligen sin
förmåga att arbeta och nu står der redlös med sin hustru och
barn ? Är det billigt, att landtbygden, sedan den efter ihärdigt
bemödande rensat sin trakt från såväl öppna krogar, som lön-
krogar, och dermed vunnit nykterhet, hemfrid, arbetsamhet och
välstånd, att då den närliggande staden genom sina krogar och
sin utminutering af bränvin icke blott får nedrifva, hvad men-
niskokärleken i sedlighetens interesse kunnat uppbygga, utan
äfven taga i betalning för denna nedrifning stundom den olyck¬
liges sista penning, utan att återbära till landet ett enda öre?
Dessutom gagna Landstingen, åt hvilka inkomsten reserveras, icke
ensamt landet, utan äfven städerna. Gifver man akt på detta,
så finner man, att den del af oftanämnde inkomst, som genom
antagandet af Hedervärda Ståndets inbjudning särskildt skulle
komma landet till godo, är en obetydlighet, under det man til¬
lika måste erkänna, att städerna af bränvinsförsäljningen incas-
sera vida större summor, än 1854 års Ständer då kunde ana.
Det vore gagneligt att borttaga det erisäpple, som hvarje
Riksdag framkastas mellan stad och land; det vore gagneligt att
borttaga frestelsen att på landet inrätta krogar af skäl, att, enär
det ändå får föda och vårda den försupne, han måtte gifva com¬
munen någon inkomst, så länge han har något att supa på.
Det vore gagneligt, att staden finge mindre interesse af ökad
bränvinsconsumtion, derigenom att han med landet måste dela
vinsten af denna rörelse. Polisen skulle äfven blifva vaksam¬
mare. Och enär den nyktre arbetar bättre än den druckne, och
dessutom produetionen ökar, liksom consumtionen minskar, ett
lands förmögenhet: så är klart, att det blir en vinst för landet i
allmänhet, om der supes mindre än tillförene. Landstinget måste
ock, för att kunna visa hvad det duger till, hafva penningar.
Det skulle annars kunna ursäkta sin overksamhet, eller gömma
sin oduglighet bakom frågan: Hvad kunna vi göra der vi stå
med tomma händer? Eller ock skulle det nödgas börja sin verk¬
samhet med alt pålägga länet en ny beskattning; ett det mest
impopulära företag och hvarigenom hela inrättningen kunde blifva
ansedd för ett onus, ett påhitt att beskatta folk, och i betydlig
mån hindra de goda resultater man hade fog att af Landstinget
förvänta. Således hvad sjelfva saken angår — om formen höf¬
ves mig icke att döma — anser jag den rättvis, billig och gag¬
nelig och tillstyrker att antaga det Hedervärda Ståndets före¬
varande inbjudning.
Doctor Sandberg: Hvad sjelfva saken beträffar, kan jag icke
undertrycka min öfvertygelse, att Utskottets förslag skulle, om
det antoges af Ständerna, blifva till gagn och nytta för landet,
likasom att det i sig icke innebär någon orättvisa mot städerna;
ty, när dessa få bibehålla § af utskänknings- och minuterings-
391
Don 18 Juli.
ufgifterna, hafva de utan tvifvel erhållit allt, hvarpå de kunna
hafva något behörigt anspråk, och säkerligen vida mera än de
af krogrörelsen skördade före de nya bränvinsförfattningarne.
Att dessa afgifter komma till en del äfven landsbygden till
godo, anser jag så mycket billigare, som denna nog får i rikt
mått vidkännas de bedröfliga verkningarne af den från städerna
utströmmande bränvinsfloden. Hvad det formella angår, med-
gifver jag, att någon svårighet för antagande af inbjudningen kan
ligga deri att det beslut, hvari ändring nu ifrågasättes, har, så¬
som den förste värde talaren erinrade, blifvit iättadt genom vo¬
tering. Men då det handt förut, att Ståndet, äfven i dylikt
full, frånträdt ett fattadt beslut i följd af inbjudning, såsom ock
helt nyligen inträffat i fråga om Bancovinstens användande, så
synes det mig ock nu kunna ske. För min del tror jag det
hafva varit vida gagneligare att vidhålla det i afseende å Banco-
vinsten först fattade beslutet, än det kan blifva att vidhålla det
nu ifrågavarande. Dessutom har äfven Preste-Ståndet någon
gång ansett sig böra till Med-Stånden aflåta inbjudningar; och
då sådant icke gerna kan ske utan all förhoppning om fram¬
gång, synes mig Ståndet ock å sin sida böra, när skäl förefin¬
nas, med någon beredvillighet gå andra Stånds önskningar till
mötes i afseende å de inbjudningar de kunna aflåta.
Häruti instämde Prosten Lundholm.
Doctor Forssell: Då jag i följd af erhållen permission icke
fick tillfälle att deltaga i öfverläggningen rörande förevarande
fråga, då den här till afgörande förekom, ber jag nu få till¬
kännagifva, att jag inom Utskottet delade den åsigt, som der
blef pluralitetens, hvadan jag äfven nu, med bibehållande af
samma åsigt, och hufvudsakligen på de skäl, som närmast före¬
gående tvännc talare anfört, tillstyrker antagande af den gjorda
inbjudningen. Jag vill endast tillägga, att, så vidt jag kunde
fatta, voro städernas representanter inom Utskottet ej synner¬
ligen missbelåtna med den utgång frågan der fick, såsom för
deras communer mindre ogynnsam, än de syntes hafva väntat,
och jag tror äfven, att förhållandet är enahanda i allmänhet med
hela det Stånd, hvilket frågan närmast rörer.
Doctor ttjörkinau: Sedan Doctorerna Sandberg och Forssell
nu yttrat sig, har jag för min del intet att dertill lägga, utan
instämmer jag i hvad af dem blifvit i frågan anfördt.
Doctor Gmmelius: Denna diseussion förefaller mig i sanning ,
oväntad. Här frågan sist förevar, blef den föremål för en lika i
mångsidig som långvarig pröfning och afgjordes slutligen genom i
votering. Att en af de föregående talarne, som då icke var
närvarande, nu yttrat sin åsigt i ämnet, förundrar mig icke;
Den 18 Juli.
395
men att de, som då begagnade tillfället att yttra sig, nu åter
skola derom orda, fastän de ieke hafva något enda nytt skäl
att tillägga, förefaller mig verkligen något besynnerligt. Fråga®,
på den punkt den nu står, anser jag vara af Ständerna redan
afgjord. Den sats en talare här yttrat, att man bör antaga in¬
bjudningar, för att, med hopp om framgång, kunna göra inbjud¬
ningar, är sådan att det tyckes mig icke kunna vara något Stånd
värdigt att vilja tillämpa den. Dessutom ber jag få fästa upp¬
märksamheten derpå, att, sedan nu en tid förflutit sedan be¬
slut sednast i frågan fattades, det kan hända, alt Ståndet nu
icke utgöres af samma ledamöter som då, och jag hemställer,
om det kan vara oss värdigt att ändra ett beslut, hvartill många
nu frånvarande ledamöter med sina röster bidragit. Att under
enahanda förhållande inbjudningar förut någon gång blifvit af
Ståndet antagna, medgifver jag visserligen; men då hafva åt¬
minstone några nya skäl och förändrade omständigheter föran-
ledt en sådan ändring i beslut. Nu kan ju deremot icke ett
enda skäl anföras, som icke är kändt och åberopadt förut. Be¬
träffande beslutet om Bancovinsten, hvilket man här åberopat,
så hade just, när inbjudningen rörande densamma, här antogs,
förut icke kända omständigheter kommit i dagen, på hvilka man
nödvändigt måste fästa allt behörigt afseende. Beslutet blef
dock i hufvudsaken detsamma, nemligen att använda 5,000,000
B:dr af Bancovinsten till Statens behof: föremålet för detta an¬
vändande blef endast något förändradt. Jag tillstyrker, att Stån¬
det vidblifver sitt beslut och lägger Protocolls-Utdraget till hand-
lingarne.
Häruti instämde Contracts-Prosten Palmlund och Kongl.
Hofpredikanten Lithner.
II. II. Erkc-Biskopcn och Taliniiiuien: Såsom jag af Proto-
colls-Utdragen finner, hafva två Stånd, nemligen Bidderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallit Utskottets förslag, hvar¬
emot Preste- och Borgare-Stånden, med afslag derå, beslutat
vidblifvandet af hvad hittills i ämnet varit stadgadt. När så¬
lunda två Stånd stadnat emot två, vill det synas som om frå¬
gan, för så vidt man ej vill anse den vara af bevillningsnatur,
redan häfver förfallit. Åtminstone är denna åsigt min.
Vice Talman, Biskop Annerstedt: Just på det af H. H. Erke-
Biskopen och Talmannen nu påpekade förhållande ville jag fästa
uppmärksamheten. Ett antagande af inbjudningen skulle, efter
min uppfattning, komma att framkalla ett förändradt beslut i
en redan afgjord sak. Två Stånd hafva bifallit Utskottets för¬
slag, som deremot blifvit förkastadt af de två andra Stånden,
hvilka beslutat vidblifvandet af hvad förut stadgadt varit. Un¬
der sådant förhållande har den väckta frågan rörande ändring i
39C
Uen 18 J uli.
cn ekonomisk författning, så ridt jag kan finna, förfallit och kan
icke vid denna Riksdag till ny pröfning förekomma. Hvad det
af en föregående talare omnämnda pnejudieatct beträffar, så var
då dels frågan af en annan natur, och dels gick den inbjudning,
som då antogs, icke uti en motsatt riktning mot det fattade be¬
slutet, utan i samma riktning, fastän något längre. Preste-
Ståndet hade, med ändring af Utskottets förslag, beslutat att af
Bancovinsten skulle fem millioner till Statsverket aflemnas för
att användas för jernvägsanläggningarne, hvilket beslut, genom
den antagna inbjudningen, blott så tillvida ändrades att de skulle
användas för Statens allmänna behof. I hufvudsaken, eller att
de skulle till Statsverket aflemnas, skedde sålunda ingen förän¬
dring. Jag vidblifver mitt tillstyrkande att, med afslag å in¬
bjudningen, Bonde-Ståndets Protocolls-Utdrag må läggas till hand-
lingarne.
Doctor Kundgren: Här det visar sig, att två Stånd stadnat
emot två, synes mig mest enligt med frågans egen natur och
den ställning, i hvilken den sålunda kommit, att Preste-Ståndet
vidblir sitt en gång fattade beslut. Antingen är nemligen frå¬
gan af ekonomisk eller bevillningsnatur. Är den af ekonomisk
natur, har den redan förfallit, och det kan icke få bero af
Preste-Ståndet att då, emot grundlagens föreskrift, upptaga den
till ny behandling. Är den åter af bevillningsnatur, kommer
den sin lösning icke närmare derigenom att Preste-Ståndet an¬
tager denna inbjudning; ty, då Borgare-Ståndet ©tvifvelaktigt
vidblir sitt beslut, skall den gå till förstärkt Bevillnings-Utskott,
äfven om tre Stånd fattat samma beslut. Genom att frånträda
sitt beslut, som likväl fattades icke med en eller två rösters öf¬
vervigt, utan med en pluralitet af öfver 10 röster, kommer
Ståndet sålunda till intet annat resultat än ådagaläggandet af
vankelmod. Denna inbjudning kan icke heller sägas vara nå¬
gon nyhet, enär sjelfva Betänkandet i sjelfva verket icke var
annat än en inbjudning af Bonde-Ståndet, rörande hvilken Stån¬
det sålunda fattat sitt beslut. Huru jag än ser saken, kan jag
ej komma till annan åsigt än att det är såväl med frågans na¬
tur som Ståndets värdighet mest enligt, att det, med vidblifvande
af sitt beslut, lägger inbjudningen till handlingarne.
Prosten Lundholm: Inom Utskottet har jag med min röst
bidragit till det beslut, som der i afseende å denna fråga fatta¬
des, och det tillstyrkande, som på detta beslut sig grundar, samt
önskar följaktligen nu äfven antagande af denna inbjudning, hvars
syftemål således öfverensstämmer med min i ämnet fattade och
redan uttalade åsigt. Hufvudsakliga skälet, hvarpå denna min
åsigt sig stödjer, är att man derigenom, sedan Ridderskapet och
Adeln fattat lika beslut med det Stånd, hvarifrån inbjudningen
blifvit gjord, skulle, utan att städernas rättigheter kunde sägas
Don 18 Juli.
307
på något sätt vara förnärmade, undgå att, vid Landstingens för¬
sta organisation, företaga en uttaxering af medel för fyllande af
deras beliof; en åtgärd, som kundo väcka missnöje med dessa
institutioner och förlama deras verksamhet. I fall således II.
H. Erke-Biskopen och Talmannen behagar göra proposition på
inbjudningens antagande, kommer jag att med min röst bifalla
densamma.
Prosten Sondén: Denna discussion tyckes vilja gestalta sig
så, som om bär en grundlagsfråga förevore. Näst den siste ta¬
laren sade, att förevarande fråga vore antingen af ekonomisk
eller af bevillningsnatur, och Vice Talmannen har, med anta¬
gande af det förra, förmenat att den sålunda vore för denna
Riksdag redan afgjord. Men jag villo önska, att, innan man
beslutar i sak, man måtte bestämma, huru det sig i detta for¬
mella hänseende förhåller, och huru frågan skall grundlagsenli-
gen lösas. Vid föregående Riksdag lierrskade mycken tvekan
härom och meningarne voro serdeles delade; men man fann lik¬
väl slutligen det vara försigtigast att låta grundlagsskruplerna
falla. Visserligen kan det nu vara beqvämt för städernas före¬
språkare att påstå, det frågan redan är afgjord; men, om så är,
så vore då det resultatet vunnet på negativ väg, på hvilken man
dock annars ej plär kunna komma till ett positivt slut. Ville
man tolka grundlagen på samma sätt i afseende på criminallag-
förslaget och låta den gamla lagen bli oförändrad i alla de fall
der två Stånd stadnat emot två, så skulle vår strafflag i san¬
ning få ett högst brokigt utseende. I sak har jag redan haft
tillfälle uttala min mening. Beträffande åter inbjudningen, så
synes mig en sådan, när den kan göras, äfven kunna antagas,
hvilket jag ock, med min åsigt i afseende på sak, för min del
tillstyrker. Att nu i sak besluta, oaktadt andra ledamöter möj¬
ligen äro närvarande än då frågan sist förevar, innebär icke
större orättvisa, än det i allmänhet gällande stadgandet, att från¬
varande få åtnöjas med de närvarandes beslut. Hvad städernas
omnämnda rättigheter angar, så skulle jag önska, att detta ord
utbyttes emot förmåner, fullt öfvertygad, att man då kom san¬
ningen närmare.
Doctor Rundgren: Jag ber få erinra, att det likväl är en
betydlig skillnad emellan en Kongl. Proposition, som innehåller
ett fullständigt utarbetadt criminallagförslag, och en enskild mo¬
tion, som har till syftemål en redactionsförändring i en § af en
ekonomisk författning. Om Ständerna anse sig icke kunna an¬
taga ett af Konungen framlagdt lagförslag i sin helhet, utan
finna en omarbetning af en och annan § erforderlig, så måste
väl, om två Stånd stadna emot två rörande frågan om lämpli¬
gaste innehållet af en sådan omarbetning, denna fråga på något
sätt lösas, för att ej det hela, som likväl till sina hufvudsakli-
398
Den 18 Juli.
gaste delar blifvit godkändt, skall förfalla; hvaremot om två
Stånd stadna mot två i afseende å enskild motion, som afser
ändring i en ekonomisk författning, det lärer vara med våra
grundlagars innehåll öfverensstämmande, att en sådan fråga då
skall anses hafva förfallit, likasom man ook torde medgifva, att
det är under en sådan åsigternas olikhet nyttigast att så sker.
Prosten Sondén: Vore frågan af ren ekonomisk natur, så
är det klart, att det helt och hållet berodde på Kongl. Maj:ts
Kådiga afgörande, om städerna skulle få bibehålla hela beloppet
af de ifrågavarande afgifterna eller derutaf afstå f eller } eller
alltsammans; men jag tror icke, att de, som nu yrka att frågan
skall, såsom af ekonomisk natur, anses vara förfallen, vilja vid¬
kännas dessa consequenser af sin egen åsigt.
Kyrkoherden Otterström: Skulle det stå i strid mot grund¬
lagen att antaga denna inbjudning, sa vore det äfven grundlags¬
vidrigt att hafva aflåtit den, hvilket likväl förefaller mig be¬
synnerligt, huru Bonde-Ståndet kunnat göra, då detta Stånd har
en lagfarsn Secreterare, som vid ansvar skall tillse, att allt der
tillgår enligt grundlagens föreskrift. Jag tycker fördenskull, att
denna inbjudning bör kunna utan några grundlagsskrupler an¬
tagas, för så vidt annars skäl dertill förefinnas. Hvad nu dessa
skäl beträffar, så har en talare sagt, att samma skäl, som sist
anfördes och som nu anföras, böra leda till samma resultat; men
det låter likväl tänka, sig, att dessa skäl äro sådana, att de tåla
någon justering: åtminstone tycker jag mig hafva funnit det.
Vice Talmannen yttrade, att mellan denna fråga och den om
Bancovinsten vore en stor olikhet; jag åter finner en stor likhet
vara mellan båda dessa frågor. Bauco-Utskottet tillstyrkte
nch. Preste-Ståndet, liksom äfven ett annat Stånd, biföll, att
Bancovinsten skulle användas för Bankens eget behof. På
samma sätt har nu äfven Preste-Ståndet, liksom äfven ett annat
Stånd, beslutat, att bränvinsförsäljningsmedlen skola med förut
stadgadt undantag användas för städernas behof. Men på in¬
bjudning från Adeln vek sedan Preste-Ståndet ifrån sin förra
mening rörande Bancovinsten och beslöt, för att undvika uttaxe¬
ring af förhöjda bevillningsafgifter, att af Bancovinsten skulle
fem millioner få anordnas för Statens allmänna behof. Om nu
äfven Preste-Ståndet, i följd af ifrågavarande inbjudning, viker
ifrån sin förra mening och öfvergår till Adelns beslut, att, för
undvikande af uttaxering af medel för Landstingens behof, J
af bränvinsförsäljuingsafgifterna får användas för nyssnämnda in¬
stitutioner, hvilket jag för min del tillstyrker, så blir likheten
temligen påfallande.
Sedan discussionen härmed blifvit förklarad slutad, yttrade
H. D, Erke-Biskopen och Tillmannen: I anledning af hvad en
Don 18 Juli.
399
talare yttrat, att, när ifrågavarande inbjudning blifvit af Bonde-
Ståndet beslutad, dess antagande ieke heller kan vara grund¬
lagsvidrigt, vill jag anmärka, att det ena Ståndet icke eger att
för det andra bestämma hvad som är grundlagsenligt eller icke,
utan tillkommer det hvarje Stånd och hvarje Talman för sig
tillse, att vid öfverläggningarne och besluten grundlagen ovilkor¬
ligen efterlefves, och sorterar jag hvarken i detta eller något
annat hänseende under Bonde-Ståndets Secreterare. Jag har
fästat uppmärksamheten derpå att, när två Stånd bifallit och två
afslagit det ifrågavarande förslaget, det synes mig, som det der¬
med hade för denna Riksdag förfallit; men då det icke tillhör
Talmannen utan de resp. Stånden att afgöra, det ett ärende har
förfallit, och jag icke kan åberopa någon grundlagsparagraf, hvars
bokstaf förhindrar medgifvande af den nu begärda propositionen,
hvarjemte jag är viss att det Högv. Ståndet sjelf skall be¬
stämma hvad grundlagen i förevarande sak medgifver, anser
jag mig, sedan jag på sakens förhållande fästat det Högv. Stån¬
dets uppmärksamhet, böra framställa den äskade propositionen.
Då II. II. Erie-Biskopen och Talmannen härefter gjorde
proposition å antagande af Bonde-Ståndets ifrågavarande inbjud¬
ning, blef denna proposition med blandade Ja och Nej hesvarad
samt votering begärd, som derefter försiggick öfver följande god¬
kända Yoterings-proposition:
“Den som vill, att Preste-Ståndet, med frånträdande af
sitt i frågan förut fattade beslut, antager denna inbjudning,
röste Ja; den det icke vill, röste Nej. Tinner Nej, häfver Stån¬
det, med vidblifvande af sitt beslut, laggt Bonde-Ståndets, ifråga¬
varande inbjudning innefattande, Protocolls-Utdrag till handlin-
garne.“
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns, vid röster¬
nas summering, hafva utfallit med 16 Ja och 13 Nej, och hade
Ståndet sålunda stadnat i beslut, som Ja-propositionen innehåller.
Emot detta beslut reserverade sig Vice Talman, Biskop
Annerstedt, Doctorerna Gumcelius, Rundgren, Arrhenius och Sö¬
derberg, Professor Agardh, Contracts-Prosten Palmlund och Kyrko¬
herden Ternström.
§ 5-
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Elonomi-TJtslcotteh
Utlåtande N:o 122, i anledning af återremiss af Utskottets Be¬
tänkande N:o 116; och beslöts det skulle detta Betänkande
hvila å bordet till dess Borgare-Ståndet, som återremitterat den
del af Betänkandet N:o 116, som rörde frågan om 58:de §:n i
Kongl. Förordningen den 21 Mars 1862, derom fa ttat beslut och
detta blifvit Preste-Ståndet meddeladt.
400
Den 22 Juli.
§ G.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 5, i
anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels
oek ltiks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar af
Betänkandet N:o 2, angående vilkoren för bränvinstillverkning.
§ 7.
Beviljades Doctor Söderberg, uppå derom gjord anhållan,
ledighet från Xtiksdagsgöromålen under 3:ne veckor, räknade
från någon dag i början i nästa månad, hvilken dag skulle fram¬
deles bestämmas.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Älmqvist.
Den 22 Juli.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1-
Justerades protocollen för den 11 dennes f. m. och e. m.
samt den 13 dennes f. m.
§ 2.
Upplästes en från Directionen för jernvägen Borås-
Herrljunga ankommen skrifvelse med inbjudning till H. H.
Erke-Biskopen och Talmannen samt Yice Talmannen och tio
utsedde deputerade af Högv. Preste-Ståndet att å dag, som
af Hans Majit Konnngcn kommer att framdeles bestämmas, del¬
taga i högtidligheten vid invigningen af berörda jernväg; och
beslöt Ståndet att i nästa plenum bemälde deputerade utse.
§ 3.
Den 22 Juli.
401
§ 3.
Pa framställning af II. H. Erke-Biskopen och Talmannen
beslöt Ståndet, att det till nästkommande Lördag den 25 d:s ut¬
satta val af ledamöter i Förstärkt Stats-Utskott skulle förrättas
salunda, att hvarje vallista borde upptaga 30 namn; skolande
de 21 ledamöter, som erhålla de flesta rösterna, blifva ordinarie
ledamöter af Förstärkta Stats-Utskottet och de 9 i röstetal närmast
dessa blifva suppleanter, i den ordning sinsemellan, som genom
de erhallna rösterna eller genom möjligen erforderlig lottning
bestämmes.
§ 4.
Itiks-Archi vari en Nordström begärde ordet, och yttrade : 1
nästföregående plenum beslöt Preste-Ståndet, efter hvad jag er¬
farit, att, med ändring al sitt förut genom votering fattade be¬
slut, antaga Hedervärda Bonde-Ståndets inbjudning att öfvergå
pä dess beslut, att af de afgifter, som inflyta för minuthandel
med och utskänkning af bränvin, vare sig i stad eller å landet,
utom den femtedel, som för närvarande tillfaller Hushållnings-
sällskaperna, ytterligare en femtedel må insättas i landtränteriet
för Landstingets räkning, dock att i Stockholm hädanefter, som
hitintills, hela afgiften skulle tillfalla staden. Då denna inbjud¬
ning antogs, var jag icke närvarande; men anhåller nu att till
Protocollet få anmäla min allvarliga reservation deremot. Då ett
Stånd i hufvudsak fattat enahanda beslut med ett annat Stånd,
synas inbjudningar kunna ifrågakomma för att tillvägabringa sam-
manjemkningar i olika detaljer; men att, genom antagande afen
inbjudning, öfvergå till en helt och hållet motsatt mening anser
jag icke vara förenligt med grundlag eller vittna om aktning för
sina egna beslut och de skäl, som för dem ligga till grund. Det
ärende, hvarom nu är fråga, var dessutom af beskaffenhet att,
då två Stånd med sina beslut stannat mot de två andra, deri¬
genom vara definitivt afgjordt enligt 75 § Biksdags-Ordningen,
och hade derföre så mycket- mindre bordt kunna upptagas till
ny discussion. För öfrigt är det ock värdt uppmärksamhet, att
det sednast fattade beslutet icke lärer kunna sättas i verkstäl¬
lighet annat än efter städernas hörande och blott med deras be¬
gifvande, i följd af hvad 1789 års försäkran för Rikets borger¬
skap och städerna i allmänhet innehåller.
Kyrkoherden Otterström: Med stöd af § 50 i Riksdags-Ord-
ningen, som medgifver hvarje Stånds ledamot rättighet att till
Protocollet yttra sig öfver lagligheten af allt, som inom Ståndet
sig tilldrager, får jag hänvisa den föregående talaren till Riks-
dags-Ordningens § 20, der hans rätt i förevarande fall är beva¬
rad, nemligen att till -Protocollet anmäla, det han icke varit
PLögv. Pr.-St. Prot. 1863. 5\1e Pandet. 26
402
Den 22 Juli.
närvarande vid det omförmälda beslutets fattande och således
icke heller deri deltagit; hvaremot han ieke eger att tala å de
då närvarandes beslut.
Doctor Almqvist instämde.
Prosten Ljunggren, Biskop Millén, Doctor Thyselius, Con-
tracts-Prosten Tegnér och Kyrkoherden Landgren anmälde till
Protocollet, att de i föregående plenum icke varit närvarande
och således icke deltagit i Ståndets då fattade beslut att antaga
Bonde-Ståndets förenämnda inbjudning.
§ 5.
Föredrogs ånyo Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Kkonomi-Utskottets Utlåtande N:o 5, i an¬
ledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels ock
af Betänkandet N:o 2, angående vilkoren för bränvinstillverkning.
Utskottets yttranden vid §§ 1, 2, 4, 5, ff och 20, 21 samt
första yttrandet vid § 22 lades till handlingarne.
Utskottets vid slutet af sidan 4 förekommande hemställan, att
orden: “egande tillverkare härvid att, pä sätt i 21 § nämndt ,,r,
till Konungens Befallningshafvande med posten insända afgiften af
sådant öfverskott“ må ur § 22 mom. 3 af Utskottets förslag ute¬
slutas, bifölls.
Hvad Utskottet vid § 23 yttrat ansågs icke föranleda till
annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Utskottets förslag å sid. 5, att orden: “eller, pä sätt i §
21 föreskrifves, ä postkontor aflemnad“ ur § 24 utgå, godkändes;
hvarjemte yttrandet sid. 6 angående berörda 24 § lades till
handlingarne.
Ittrandet vid § 25, sid. 6.
ltiks-Archivarien Nordström begärde ordet och yttrade: Man
finner nu, att 2 Stånd godkänt, 1 Stånd ogillat samt det 4:de
Ståndet återremitterat Utskotttets förslag i § 25; och från den
inom Preste-Ståndet förda discussionen i ämnet torde Hrr leda¬
möter af detta Stånd erinra sig, att berörda förslag här förka¬
stades, såsom innehållande en orimlighet. Dess lydelse var unge¬
färligen denna: “Varder genom vådeld eller annan olyckshän¬
delse idkare af bränvinsbränning hindrad att en sådan för någon
tid fortsätta, må, i förhållande till tiden, hvarunder bränvinstill¬
verkning måst till följd deraf inställas, afkortning eller återbä¬
ring af bränvinstillverkningsafgiften beviljas.“ Genom tillägget
“eller annan olyckshändelse“ skulle stadgandet kunna tolkas så,
att återbäring eller afkortning finge ske, om idkaren personligen
D en 22 Juli.
403
träffades af någon olyckshändelse. Men meningen kan ju icke
vara någon annan, än att befrielse från tillverkningsafgift eger
rum, då verkstaden blifvit förstörd. På grund af den sålunda
förekommande oegenlligheten i redactionen, och då Ridderskapet
och Adeln ännu icke antagit Utskottets förslag, anhåller jag att Pre-
ste-Ståndet må vidblifva sitt vid pröfningen af Betänkandet N:o
2 fattade beslut med afseende å ifrågavarande § 25.
Häruti instämde Vice Talmannen, Biskop Annerstedt samt
Doctor Carlander.
(Jppå härefter af H. H. Erke-Biskopen och Talmannen i be¬
hörig ordning gjord proposition, förklarade sig Preste-Ståndet,
med afseende å föreskriften i § 25, vidhålla sitt vid pröfningen
af Betänkandet Nio 2 fattade beslut.
Återstående delar af Utlåtandet ansågos icke föranleda an¬
nan åtgärd än att läggas till handlingarne.
§ 6.
Föredrogs ånyo den af Doctor Almqvist med stöd af 56 § Riks-
dags-Ordningen väckta motion, angående underdånig framställning
hos Kongl. Maj:t om behofvet af en förändrad Rättegångs¬
ordning.
Contracts-Prosten Palmlund begärde ordet och yttrade : För
min del anser jag Doctor Almqvists motion, som visserligen in¬
nebär ett önskningsmål, men ej af ekonomisk, utan rent af lag¬
natur, tillkomma Lag-Utskottet, till hvilket jag föreslår remiss
af densamma.
Riks-Archivarien Nordström yrkade deremot, att motionen,
som icke innehölle något lagförslag, utan blott innefattade ett
önskningsmål i angifven syftning, borde af Ekonomi-Utskottet
handläggas.
Uppå härefter i behörig ordning gjord proposition blef ifrå¬
gavarande motion till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
remitterad.
§ 7.
Upplästes och ladén till handlingarne från Med-Stånden an¬
komna Protocolls-Utdrag, nemligen: från Vållofliga Borgare-Stån¬
det N:ris 351—355, och från Hedervärda Bonde-Ståndet N:ri»
341 — 343.
§ 8.
Anmäldes och bordlädes Banco-Utskottets Utlåtande N:o 43,
i anledning af erhållen återremiss af åtskilliga punkter i Betän¬
kandet N:o 35, angående låne- och creditiv-rörelsen.
404
Den 25 Juli.
§ 9-
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Stats-Utskottet
inkomna Memorial och Utlåtanden:
N:o 130, med förslag till sammanjemkning eller voterings-
propositioner, i anledning af Eiks-Ståndens skiljaktiga beslut
uti åtskilliga frågor, rörande anslagen under Eiks-Statens 2:dra,
4:de, 5:te, 6:te och 7:de Hufvudtitlar;
N:o 131, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående begrafnings- och öfriga kostnader med anledning af
Hennes Maj:t Enkedrottning Desiderias dödliga frånfälle;
N:o 132, med förslag till voteringsproposition i anledning
af Eiks-Ståndens skiljaktiga beslut i fråga om vilkoren för det
till byggande af en jernväg mellan Köping och Uttersberg anvi-
de lån;
N:o 133, angående fortfarande understöds beviljande för
Eiksgälds-Contorets Enke- och pupill-cassa;
N:o 134, i anledning af väckt motion om inlösen för Sta¬
tens räkning af det s. k. Köping—Hult-bolagets jernbana;
N:o 135, i anledning af väckt motion om låne-understöd
till uppförande af en ny kyrka i Åryds socken af Blekinge län ;
N:o 136, i anledning af väckt motion om statsbidrag för
uppförande af ett capell och anskaffande af capellpredikantsbo-
ställe för en del af Augurums församling i Blekinge;
N:o 137, i anledning af väckt motion om låneunderstöd åt
Torrskogs församling för fullbordande af dess kyrkobyggnad.
Ståudet åtskildes kl. £12 förmiddagen.
Ut supra
In fidem
S. H. Ahnqvist.
Den 25 Juli.
405
Den 25 Juli.
Plenum kl. 10 f. m.
§ I-
Justerades Protooollen för den 14 och 15 dennes förmid-
agarn e.
§ 2.
Professor Selander anmälde till protocollet, att han icke
varit närvarande i plenum den 18 dennes och således icke del¬
tagit i Ståndets då fattade beslut att antaga Bonde-Ståndets in¬
bjudning att instämma i dess beslut i fråga om fördelningen af
de afgifter, sorn inflyta för minuthandel med och utskänkning
af bränvin.
§ 3-
Sedan Preste-Ståndet beslutat att denna dag anställa val
af ledamöter jemte suppleanter i Förstärkt Stats-Utskott, före¬
togs nu detta val och befunnos efter valsedlarnes öppnande och
rösternas summering till ledamöter af nämnda Förstärkta Ut¬
skott vara utsedde:
Biskop Bring,
Biskop Hultman,
Pastor Primarius, Doctor Fallenius,
Doctor Schram,
Doctor Landgren,
Doctor Forssell,
Doctor Björkman,
Doctor Wensioe,
Doctor Nordlund,
Riks-Archivarien Nordström,
Doctor Rundgren,
Doctor Emanuelsson,
Doctor Thyselius,
Domprosten Björling,
Contracts-Prosten Tegnér,
Prosten Eurén,
Domprosten Sundberg,
Doctor Falck,
406
Den 25 Juli.
Professor Agardh,
Prosten Melén och
Kongl. Hofpredikanten Lithner;
samt till Suppleanter att i följande ordning inträda:
Doctor Nordlander,
Prosten Bergvall,
Doctor Lindgren,
Doctor Ljungdahl,
Doctor Carlander,
Contraets-Prosten Palmlund,
Kyrkoherden Ternström,
Doctor Malmstedt och
Doctor Sandberg.
§ 4.
Sedan i ledigheten efter aflidne Prosten m. m. Berlin Preste-
Ståndet till ledamot i Directioncn för Riks-Bankeus Låne-Contor
i Malmö utsett den förut varande Suppleanten derstädes, Kyrko¬
herden i Håslöf, Contraets-Prosten, Ledamoten af Kongl. Nord-
stjerne-Orden, Magister Joh. Pettersson, företogs nu val af annan
Suppleant i stället för Contraets-Prosten Pettersson, dervid rösterna
så utföllo, att Kyrkoherden i Burlöf, Magister Johannes Menander
erhöll 18 och Kyrkoherden i Espö och Klagstorp, Contraets-
Prosten, Ledamoten af Kongl. Nordstjerne-Orden Lars Paulus
Holmberg 3 röster, till följd hvaraf Kyrkoherden Menander för¬
klarades vara utsedd till Suppleant för Ordinarie ledamoten af
Preste-Ståndet i Directionen för Låue-Coutoret i Malmö; och
skulle skrifvelser härom till bemälda Direction äfvensom till
Herrar Fullmäktige i Rikets Ständers Bank expedieras.
§ 5.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Utlåtande N:o 122, i anledning af äterremiss af Utskottets Be¬
tänkande N:o 116.
Utskottets hemställan under Litt. a) i fråga om 58:de §:n
af Kongl. Förordningen om Communal-styrelse på landet den 21
Mars 1S62.
Biskop Hultman begärde ordet och yttrade: Då denna fråga
förevar inom Utskottet, delade jag icke pluralitetens mening,
utan ansåg, att då Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
fattat sammanstämmande beslut i fråga om lydelsen af 58:de
§:n lista mom. i Kongl. Förordningen om Communal-styrelse på
landet, då Borgare-Ståndet återremitterat och endast Bonde-Stån¬
det bifallit Utskottets förslag i denna del, hade Utskottet bordt
Den 25 Juli.
407
inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden att biträda det af Adeln
och Preste-Ståndet fattade beslut. Som saken nu står och då
Ståndets förra beslut synes mig vara välbetänkt, så tillstyrker
jag Högv. Ståndet att, med afslag å Utskottets hemställan, vid¬
blifva detsamma. Ett ytterligare skäl för detta mitt tillstyrkande
hemtar jag derifrån, att Borgare-Ståndet, på Adelns inbjudning,
instämt i det af Adeln och Preste-Ståndet i denna fråga fattade
beslut.
Häruti instämde Contracts-Prosten Palmlund och Prosten
Lundholm.
Doctor Runsten: Efter den utgång denna fråga fått hos
Borgare-Ståndet, så inser jag väl, att inom detta Stånd det
knappast kan blifva fråga om att besluta något annat än att
vidblifva det förra beslutet. Jag vill icke motsätta mig ett så¬
dant beslut, men anser mig dock böra framställa några betänk¬
ligheter deremot.
En ej ringa bristfällighet i Utskottsförslaget är obestridligen
först det, att, enär, enligt detsamma, endast bevillningen skulle
böra i alla Rikets communer tagas till enahanda grund vid all
fyrksättning, utan allt afseende på hemmantalet, dymedelst äf¬
ven misskännes och förkastas just det, som likväl i författningen
med fyrh menats, nemligen det i olika fyrkvärden uttryckta
varierande förhållande, som i olika communer eger rum emellan
å ena sidan högre eller lägre skattläggning, och å den andra,
lägre eller högre taxeringsvärde å communens samtliga hemman
med deraf beroende statsbevillning. Der nemligen i åtskilliga
communer hemmanen äro relativt högre skattlaggda och derföre
komma i samma mån lägre i bevillning, der blir ock fyrk värdet
lägre, men ock derföre fyrk talet större för alla andra bevillnings-
skyldige och tvärtom, hvilket ock bör så vara, emedan der
hemmanen äro högre skattlagda och redan derföre mera betun¬
gade, der böra hemmansegarne ock med dess flera fyrkar af de
öfrige bevillningsskyldige understödjas, och tvärtom, der hemma¬
nens kronoskatt och communaltunga är i jemförelse med hemmans¬
värdet lägre, der böra de öfrige betungas dess mindre och der¬
före hafva mindre fyrktal.
I en socken med t. ex. 30 mantal och en sammanlagd
hemmansbevillning å 450 R:dr, blir medelbevillningen å mantal
<£? = 15 R:dr och fyrkvärdet 15 öre, hvaremot i en annan
socken med likaledes 30 mantal, men endast 300 R:dr i sam¬
manlagd hemmansbevillning, medelbevillningen å mantal blir 10
R:dr och fyrkvärdet endast 10 öre, samt för t. ex. 3 R:dr eller
300 öre i bevillning efter debetsedel fyrktalet (^■ly> —) 20 i
den förra socknen, men —) 30 i den sednare, eller mindre
der högre hemmansbevillning bevisar lägre skattläggning och
408
Den 25 Jttli.
lägre kronoutskylder, men större fyrktal der lägre hemmansbe-
villning bevisar högre skattläggning och större kronoutskylder,
börandes nemligen de öfrige bevillningsskyldige deltaga i com-
munalbördor mindre med de förra, som i skattläggning äro bättre
lottade, och mera med de sednare.
Men en annan än större brist och felaktighet i Utskotts-
förslaget är den, att, då bevillningen skall blifva enda grunden
för all fyrksättning, således innehafvare af hemman eller sxatt-
lagd jordfastighet ingen enda röstfyrk komme att tillräknas efter
hemmanets grundskatt. Den skatt nemligen, som för ett hemman
efter 2:dra artikeln erlägges medelst några bevillningsören och
väl endast afser det löpande värdet af hemmanets årsafkastning,
är en obetydlighet emot den kronoskatt, som för det fasta jord¬
värdet eller sjelfva hemmunsegandet med dess alla förmåusrätter
utgöres medelst grundräntor och kronotionde m. m.; och likväl
blefve nu, enligt förslaget, skattemännen i den nya communal-
stämman förlustige all rösträtt efter den sednare grunden, ehuru
densamma, i den förra sockenstämman ursprungligen fästad vid
hemmantalet, städse varit ett dem allena förbehållet ståndspri-
vilegium. Något ingrepp deruti hade ej heller behöft ske en¬
ligt den nya communalförfattningen, om blott denna blifvit, så¬
som jag föreslagit, behörigen i dess 58:de § förtydligad, enär
derstädes för hemman ändå omnämnes en rösträtt ej blott efter
deri belöpande bevillning, utan äfven efter hemmantalet, “utan
hänseende till hemmanets taxerings- eller bevillningsvärde". Men
också emedan nu saken fått en helt annan vändning, och frågan
tillika rörer stadgandet af en ny bevillningsgrund, samt: derjemte
innebär ett upphäfvande af ett äldre rättsförhållande, så synes
mig hela frågan, såsom icke hörande numera ensamt under Eko¬
nomi-Utskottets befogenhet, böra behandlas af Sammansatt Be-
villnings-, Lag- och Ekonomi-Utskott. Likväl och ehuru jag så¬
ledes helst skulle önska en återremiss, för att få frågan be¬
handlad af sådant Sammansatt Utskott, vill jag dock icke nu
yrka derpå, helst någon framgång för, ett sådant yrkande nu
icke är att vänta, utan får jag nöjas med, att de anmärkningar,
jag nu i korthet framställt, blifva i Ståndets protocoll förvarade.
Endast beklagar jag, att det Hedervärda Bonde-Ståndet, då det
nu låter sig beröfvas den skattemannatalan, det förr utöfvat i
sockenstämman, också dermed förlorat den garanti, det deri egt
för fortfarandet af dess talan vid Riksmötena, men dermed jem¬
väl gör sig af med sjelfva grundbetinget för . fortfarandet af
dess borgerliga sjelfmyndighet.
Efter härmed slutad discussion blef förevarande hemställan,
så vidt den rörer Preste-Ståndet, på derom i behörig ordning
framställd proposition, afslagen, med förklarande att Ståndet vid¬
håller sitt i frågan fattade beslut.
D en 25 Juli. 409
Öfriga delar af detta Utlåtande ansågos å Preste-Ståndets
sida icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
§ 6-
Upplästes till justering och godkändes Expeditions-Utskottets
nedannämnda förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser:
N:o 97, i anledning af Kongl. Haj:ts Nådiga Proposition,
angående förändrade föreskrifter i fråga om sättet för utarren-
dering af Kronans egendomar;
N:o 98, angående förändring och tillbyggnad af Kronans
egendom N:o 4 å Riddarholmen för inrymmande derstädes af
Riks-Archivets samlingar, m. m.;
N:o 99, angående Sala silfververks återgång till Statens dis¬
position.
N:o 100, angående öfverlåtelse till staden Malmö af förra
fästningsbastionen Nyköping;
N:o 101, angående upplåtelse till Stockholms stad af Kro¬
nan tillhörig mark för anläggning af strandgata utefter Ladu-
gårdslandsviken från Nybron till Fredrikshof;
N:o 102, angående upplåtelse till Stockholms stad af en
del utaf lägenheten Stallmästaregården för anläggande af en
lastbrygga vid Brunnsviken;
N:o 103, angående kostnadsfri upplåtelse för den tillämnade
jernvägen emellan Södra stambanan och Landskrona af viss del
utaf Kronans omkring nämnda stad befintliga fästningsverk;
N:o 104, angående upplåtelse ut mark till utvidgning af
Upsala Central-Hospitals område;
N:o 105, angående beviljadt anslag till fortsättning af re¬
parationen å Linköpings domkyrka;
N:o 106, angående försäljning till skatte af de så kallade
Halländska kyrk ohemmanen;
N:o 107, angående afsöndring af jord från Häradshöfdinge¬
bostället Hvetlanda Thomas och Kullagården i Östra Härad af
Jönköpings län ;
N:o 108, i fråga om nedsättning i räntan för åtskilliga
skogslotter å Kronoparken Rella Tali på Öland;
N:o 109, i anledning af väckt fråga om närmare bestäm¬
melser i afseende å sättet för erhållande af skatterätt å Krono-
nybyggen ;
N:o 110, angående frånträdande af Kronans rätt till åter-
lösen af de så kallade Trippska hemmanen i Halland;
410 Den 25 Juli.
N:o lil, angående beviljadt statsanslag till uppförande af
en ny byggnad för Svenska slöjdföreningens skola i hufvud-
Btaden;
ISbo 112, angående tillägg uti 15:de §:n af Kongl. Kungö¬
relsen den 13 Nov. 1860, angående allmänna beväringen;
N:o 113, i anledning af beslutadt upphörande af Riks-
Bankens fastighetsrörelse;
N:o 114, i anledning af framställda förslag, angående
bestämmande af viss tid för doms afkunnan.de i Rådstufvu-
Rätt; och
N:o 115, angående dels åtgärder för tillvägabringande af
ett för de tre Skandinaviska Rikena gemensamt mått-, vigt-
och myntsystem, dels ock sammanfattande i en enda förordning
af alla nu gällande stadganden om mått och vigter samt deras
justering och arfvodet härför.
§ 7.
Föredrogs ånyo 8tats-XJtskottets Memorial N:o 130, med
förslag till sammanjemkning eller voterings-propositioner, i an¬
ledning af ltiks-Ståndens skiljaktiga beslut uti åtskilliga frågor,
rörande anslagen under Riks-Statens Andra, Fjerde, Femte, Sjette
och Sjunde Hufvudtitlar.
Första och Andra 'punkterna.
De i dessa punkter föreslagna voterings-propositionerna
godkändes.
Tredje punkten.
Lades med godkännande till handlingarne.
Fjerde punkten.
Lades till handlingarne.
Femte till och med Tionde punkterna.
De i dessa punkter föreslagna voterings-propositionerna
godkändes.
Elfte punkten.
Lades med godkännande till handlingarne.
Tolfte och Trettonde punkterna.
De föreslagna voterings-propositionerna godkändes.
Fjortonde punkten.
II. ii. Erke-Biskopen och Talmannen behagade yttra: Jag
anser mig böra tillkännagifva, att det inom Talmans-Conferensen
Den 25 Juli.
411
yttrades någon betänklighet i fråga om den nu föredragna vo¬
terings-propositionen. Om man nemligen närmare granskar dess
innehåll, så finner man, att Nej-propositionen är ett slags sam-
manjemkning af Ridderskapet och Adelns samt Preste-Ståndets
i sjelfva saken sammanstämmande, men i ordalagen något skilj¬
aktiga beslut.
Vice Talman, Biskop Annerstedt: Inom Utskottet betraktades
frågan så, att då Adeln och Preste-Ståndet i sak fattat alldeles
enahanda beslut, så borde man söka en ordställning, som ut¬
tryckte båda Ståndens mening, för att derigenom undvika en
onödig votering, huruvida Adelns eller Preste-Ståndets beslut
skulle blifva contra-proposition i hufvudvoteringen. Enär jag
delar denDa åsigt, tillstyrker jag Högv. Ståndet att godkänna
ifrågavarande voteringsproposition.
Sedan discussionen härmed förklarats afslutad, blef den i
förevarande punkt föreslagna voterings-propositionen af Ståndet
godkänd.
Femtonde punkten.
Voterings-propositionen godkändes.
Sextonde punkten.
Contracts-Proster. Palmlund erhöll på begäran ordet och ytt¬
rade : När denna fråga förra gången var föremål för öfverlägg¬
ning inom det Högvördiga Ståndet, uttalade jag den åsigt, att
en återremiss icke skulle komma att föranleda någon åtgärd.
Att jag i detta afseende icke bedrog mig, har utgången nu be¬
kräftat. I fråga om sjelfva saken vidblifver jag mitt yrkande
om afslag, förnämligast på grund deraf, att dels det ifrågasatta
anslaget synes mig vara allt för stort i förhållande till ändamå¬
let och dels Statens tillgångar nu behöfva anlitas för tillgodose¬
ende af andra lika, om ej mera, berättigade anspråk.
Prosten Ljunggren: Man kan visserligen hafva skäl att
tveka, om icke en nedsättning af det ifrågavarande betydliga
anslaget kunde och borde beslutas, men om man ser på den
stora fördel, som landtbruket af detta anslag komme att vinna,
så tror jag att man noga bör besinna sig, innan man afslår det¬
samma. De två Landtbruks-Instituterna, som nu finnas, äro på
långt när icke i stånd att mottaga det stora antal elever, som
vid dem söka inträde. Om detta anslag beviljas, kunna 24 unga
elever antagas vid Ultuna, utan att lärarepersonalen för deras
undervisning behöfver ökas. Detta ändamål synes mig vara så
412
Den 25 Juli.
vigtigt, att jag för min del icke kan annat än tillstyrka Hög-
vördiga Ståndet att bevilja ifrågavarande anslag.
I detta yttrande instämde Vice Talman, Biskop Annerstedt.
och Doctor Schram.
Kyrkoherden Ternström: I motsats till den föregående ta¬
laren måste jag afstyrka bifall till det ifrågavarande anslaget.
Våra Landtbruks-Instituter äro såsom hafvet, hvilket uppslukar
allt och ser efter mera, utan att gifva något ifrån sig. Om nyt¬
tan svarar emot kostnaden, är mycket tvifvelaktigt. Bättre gagn
göra Landtbruksskolorna i provinserna genom den mängd dug¬
liga rättare, som derifrån utgå. Beviljas detta anslag nu, så är
jag öfvertygad, att nya anspråk skola framställas vid nästa Riks¬
dag, och så gång efter annan, utan gräns. Efter hvad jag tror
mig känna, är hvarken ekonomien eller driftculturen vid Ultuna
sådan, att Institutet förtjenar särdeles uppmuntran. Bättre skulle
denna summa blifvit använd, om den blifvit anslagen till den
Läroverks-byggnad, hvarom jag väckt särskild motion. Jag fin¬
ner intet skäl att gynna Ultuna högre och röstar för afslag.
Doctor tiuniielius: Den närmast föregående talarens yttrande,
att Landtbruks-Instituterna liksom hafvet sluka allt, synes något
starkt tilltaget, ehuru jag visserligen medgifver, att dessa In¬
stitut, i den mån de behöfva utvidgas också erfordra större och
större anslag. Då emedlertid landtbruket är landets modernä¬
ring och skall skaffa oss de medel, som erfordras både för skol¬
verket och andra allmänna behof, så förtjenar det väl att om¬
huldas. De för dess utveckling inrättade skolorna hafva således
en stor vigt och böra understödjas så, att de kunna på bästa
sätt fylla sin bestämmelse. Hvad elementar-skolorna angår, så
hafva visserligen icke alla för dem begärda anslag blifvit bevil¬
jade. Jag tror likväl icke, att någon, som med billighet vill
bedöma saken, skall vid granskningen af Stats-Utskottets blif¬
vande Utlåtande, i fråga om 8:de Hufvudtiteln, kunna påstå, att
detta Utskott i afseende på dem visat njugghet. För öfrigt
måste det för hvar och en vara klart, att landtbruket likasom
andra practiska yrken bäst lyftes genom spridning af intelligens
bland dess idkare, och då detta ändamål äfven genom ifrågava¬
rande anslag i någon mån kan komma att befordras, så anser
jag mig böra tillstyrka Högvördiga Ståndet att bevilja detsamma.
Häruti instämde Riks-Arehivarien Nordström, Professor Se¬
lander och Prosten Melén.
Efter härmed slutad discussion och med anledning af Ut¬
skottets hemställan i förevarande punkt beslöt Preste-Ståndet,
på derom af H. H. Erke-Biskopen och Talmannen framställd
proposition, att lemna sitt bifall till Utskottets i 18:de punkten
Den 25 Juli.
413
af Utlåtandet N:o 99 gjorda och uti föredragna Memorial vid¬
hållna tillstyrkande, att för uppförande af en utaf Ultuna Landt-
hruks-Instituts Styrelse föreslagen, till boningshus med lärosalar,
laboratorier, rum för elever m. m. afsedd större byggnad ett be¬
lopp af 109,000 R:dr måtte anvisas att, enligt Kongl. Maj:ta
disposition, från Riksgälds-Contoret utgå.
Sjuttonde punkten.
Voterings-propositionen godkändes.
Adertonde punkten.
Lades till handlingarne.
Nittonde och Tjugonde punkterna.
Lades med godkännande till handlingarne.
Tjugondeförsta punkten.
Voterings-propositionen godkändes.
Tjugondeandra till och med Tjugondefemte punkterna.
Lades med godkännande till handlingarne.
§8.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 131, i anled¬
ning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående begrafuings-
och öfriga kostnader med anledning af Hennes Maj:t. Enke-
Drottning Desiderias dödliga frånfälle.
Bifölls.
§ 9-
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial Nio 132, medför¬
slag till voterings-proposition i anledning af Riks-Ståndens skilj¬
aktiga beslut i fråga om vilkoren för det till byggande af en
jernväg mellan Köping och Uttersberg anvisade lån.
Yttrandet å sidan 16 lades med godkännande till handlin¬
garne, och den föreslagna voterings-propositionen godkändes
§ 10.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial Nio 133, angåen¬
de fortfarande understöds beviljande för Riksgälds-Contorets Enke-
och Pupill-ca8sa.
Bifölls.
414
Den 25 Juli.
§ 11.
Föredrogs ånyo Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 134, i an¬
ledning af väckt motion om inlösen för Statens räkning af det
s. k. Köping—Hult-bolagets jernbana.
Bifölls.
§ 12-
Föredrogs ånyo Stats-UtsJcottets Utlåtande JST:o 135, i anled¬
ning af väckt motion om låneunderstöd till uppförande af ny
kyrka i Åryds socken af Blekinge län.
Kyrkoherden Ternström begärde ordet och yttrade: Ehuru
jag förutser, att ingen ändring står att utverka i Utskottets be¬
slut, kan jag likväl ej annat än beklaga detsamma. Här är ju
icke fråga om något annat än ett i det hela obetydligt lån; och
då jag ser, huru det i alla andra hänseenden slösas med Statens
medel, men, då det gäller kyrkan och ett simpelt lån, man slu¬
ter handen till, så väcker det, i betraktande af tidens ställning,
väl icke min törundran, men en billig förtrytsamhet, att icke
låta en fattig församling komma i åtnjutande ens af en så ringa
förmån. Utskottet har visserligen såsom skäl för sitt afslag an¬
fört, att några egentligen ömmande omständigheter icke blifvit
framställda, som kunna gifva giltig anledning för det allmänna
att biträda Åryds församling vid fullgörandet af kyrkobyggnads-
skyldighetenmen motionären, som är bosatt inom samma för¬
samling, har dock visat, att en stor del af dess innevånare “be¬
finna sig i verklig fattigdom". Detta förhållande kan äfven jag,
som är född i en dertill angränsande församling vitsorda och be¬
styrka. Och hvilka mera “ömmande omständigheter" vill Ut¬
skottet begära? Församlingen har ock, utom anförda kostnader
till uppförande af nya skolhus m. m., gjort sitt bästa och der¬
med uppfyllt lagen3 föreskrift, till bildande af en kyrkobygg-
nadscassa. Kyrkan, gammal och förfallen, är dessutom för trång
i förhållande till nuvarande folkmängd, och måste nödvändigt
ombyggas. Att statsmedel för sådana ändamål sällan beviljas,
är mig nogsamt bekant; men sådant är här icke heller begärdt,
utan endast lån med återbetalningsskyldighet; och jag hemställer
till Högv. Ståndet, om icke skäl vore, att det åtminstone för sin
del beviljade detsamma.
Professor Selander: Jag befarar att en återremiss skulle till
ingenting tjena. Det är väl sannt, att ömmande omständigheter
synas förekomma i fråga om denna församling, men många an¬
dra församlingar befinna sig i samma predicament, och det vore
utan tvifvel en äfventyrlig väg, om Rikets Ständer började an¬
visa lån till sådana församlingar, som kunna vara i behof af så¬
Den 25 Juli.
415
dant understöd. Af denna anledning tillstyrker jag bifall till
Utskottets afstyrkande af den i frågan väckta motionen.
Efter härmed slutad discussion blef förevarande Utlåtande
på derom af H. H. Erke-Biskopen och Talmannen framställd pro¬
position af Ståndet bifallet.
§ 13.
Eöredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 136, i an¬
ledning af väckt motion om statsbidrag för uppförande af ett
capell och anskaffande af boställe åt en capellpredikant för en
del af Augurums församling i Blekinge.
Bifölls.
§ 14.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 137, i an¬
ledning af väckt motion om låne-understöd åt Torrskogs försam¬
ling för fullbordande af dess kyrkobyggnad.
Bifölls.
g 15.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets Utlåtande Nio 43, i anled¬
ning af erhållen återremiss af åtskilliga punkter i Betänkandet
N:o 35, angående lane- och creditiv-rörelsen.
Första punkten.
Lades till handlingarne.
Andra punkten.
Lades till handlingarne med förklarande att Preste-Ståndet
vidblifver sitt i frågan fattade beslut.
§ 16.
Anmäldes och bordlädes Bevillnings-Utskottets Memorial och
Utlåtande.
N:o 13, i anledning af Biks-Ståndens skiljaktiga beslut
angående tullbevillningen, samt af återremisser uti vissa delar af
Bevillnings-Utskottets derom aflåtna Betänkande N:o 8;
N:o 14 i anledning af återremiss i vissa delar af Betän¬
kandet N:o 9 angående allmänna bevillningen; och
N:o 15, i anledning af Biks-Ståndens skiljaktiga beslut, an¬
gående stämpelpappersafgiften.
416
Den 29 Juli
§ 17.
Upplästes och lades till handling arne från de resp. Med-Stån¬
den ankomna Protocolls-Utdrag, nemligen: från Högloft. Ridder-
skapet och Adeln Niis 331—335; från Vällofl. Borgare-Ståndet
Niis 356 och från Hedervärda Bonde-Ståndet N:is 344 och 345
samt 347—356.
§ 18-
På begäran beviljade Ståndet ledighet från Riksdagsgöromå-
len åt Doctor Almqvist och Prosten Rabe under trenne veckor,
räknade från den 1 instundande Augusti, samt åt Doctor Petrelli
från någon dag i medlet af Augusti till samma månads slut.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Älmqvist.
Deii 29 Juli.
Plenum kl. 6 e. m.
§ I-
Justerades Protocollen för den 18 och 22 dennes.
§ 2.
Justerades följande skrifvelse till Herrar Fullmäktige i Ri¬
kets Ständers Bank samt till Direetionen vid Låne-Contoret i
Malmö:
Till Herrar Fullmäktige i Rikets Ständers Bank.
Sedan ledamoten af Direetionen vid Låne-Contoret i Malmö
Prosten och Commendören af Kongl. Wasa-Orden magister C. G.
Berlin
Den 29 Juli.
Berlin den 4 dennes med döden afgått, så har Preste-Ståndet
till ledamot i nämnda Direction utsett den förut varande sup¬
pleanten Kyrkoherden i Håslöf och Boderup, Contracts-Prosten,
ledamoten af Kongl. Nordstjerne-Orden Magister Johan Pettersson
samt till suppleant Kyrkoherden i Burlöf Magister Johannes Me¬
nander; hvilket Preste-Ståndet härmed får Herrar Fullmäktige
meddela. Stockholm den 29 Juli 1863.
§ 3.
Dpplästes protocoll, hållet vid Preste-Ståndets Electorers
sammanträde denna dag, och inhemtades deraf, att till ytterli¬
gare suppleanter blifvit utsedde, i Stats-IJtskottet Pastor-Primarius
Fallenius, Doctor Schram och Doctor Forssell, samt i Expeditions-
Utskottet Doctor Petrelli, hvilka suppleanter ega att vid inträf¬
fande förfall för ordinarie ledamöter eller förut valde suppleanter
i sagda Utskott, uppå anmälan af Ståndets främste närvarande
Utskotts-ledamot, derstädes inträda och tjenstgöra; hvarjemte af
samma protocoll upplystes, att Contracts-Prosten Janzon blifvit
utsedd till suppleant i Preste-Ståndets Enskilda Utskotts Pastoral-
Afdelning; och skulle underrättelse härom medelst Protocolls-
utdrag vederbörande Utskott meddelas.
§ 4.
Föredrogs en från tjenstförrättande Herr Justitie Stats-
Ministern ankommen skrifvelse af följande lydelse:
Till Högvördiga Preste-Ståndet.
Sedan Prosten och Kyrkoherden, Theologie Lectorn Magister
Lars Westerlund till Kongl. Justitie Stats-Expeditionen inlemnat
en för honom utfärdad, af Lectorn Magister E. G. Björling, å
Dom-Capitlets i Westerås vägnar, underskrifven fullmakt att,
efter aflidne Prosten och Kyrkoherden Doctor J. P. J. Tellbom,
vid innevarande Riksmöte för Westerås stift vara Riksdagfulimäk¬
tig; samt, i anledning af 21 § Riksdags-Ordningen, föreskrift
blifvit meddelad, att fullmakten skulle delgifvas Högv. Preste-
Ståndets Herrar Fullmäktige i Rikets Ständers Bank och Riks-
gälds-Contor med anmodan alt afgifva yttrande, huruvida de hade
något emot fullmakteu att anmärka; så och jemte det anmäldt
blifvit, att två af Herrar Fullmäktige, Kyrkoherden m. m. Doctor
Th. Wensioe och Kyrkoherden m. m. Doctor J. Nordlund för
närvarande vore boende utom hufvudstaden och att fullmakten
således ej kunnat dem delgifvas, öfrige Herrar Fullmäktige
skriftligen förklarat: Riks-Archivarien m. m. Doctor J. J. Nord¬
ström, att han icke hade något emot ifrågavarande fullmakt att
Högv. Breste-St. Fröt. 1863. 5;te Bandet. 27
418
Den 29 Juli.
anmärka, samt Professoren m. m. N. H. Selander, Comministern
J. W. Beckman och Comminister F. W. Öfverström, att fullmak¬
ten saknade underskrifter i laga form, men att den eljest vore
i behörig ordning.
Nu och som äfven jag funnit omförmälda Riksdagsmanna-
fullmakt icke vara underskrifven i enlighet med 22 § Riksdags¬
ordningen, jemförd med 13 § i Kongl. Förordningen den 11
Februari 1687, huru med rättegång uti Dom-Capitlen skall för¬
hållas, har jag velat sådant Högv. Preste-Ståndet meddela, på
det Högv. Ståndet måtte komma i tillfälle utöfva dess i Riks-
dags-Ordningen förbehållna pröfningsrätt, huruvida nämnde full¬
makt må, oaktadt den sålunda emot densamma förekomna an¬
märkning, såsom giltig antagas; hvaremellertid med utlemnande
af Riksdagspollett för Prosten Westerlund kommer att anstå.
Stockholm den 27 Juli 1863.
Efter Nådigste Förordnande.
G. Lagerstråle.
C. G. Strandberg.
Efter uppläsande häraf beslöt Ståndet, uppå framställning af
H. II. Erke-Biskopen och Talmannen, att denna skrifvelse skulle
på Ståndets bord blifva hvilande till nästföljande plenum.
§ 5.
Erinrade II. H. Erke-Biskopen och Talmannen, att För¬
stärkta Stats-Utskottet, på derom utfärdande kallelse, kommer att
sammanträda Thorsdagen den 6 instundande Augusti.
§ 6-
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 13, i
anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut angående tull-
bevillningen, samt af återremisser uti vissa- delar af Bevillnings-
Utskottets derom aflåtna Betänkande N:o 8, hvarvid beslöts som
följer:
1. Införsels-Tarifen.
Voterings-propositionerna N:ris 1 till och med 37 godkändes.
Yttrandet vid slutet af sidan 12 lades med godkännande Ull
handlingarne.
Voterings-propositionerna N:ris 38 till och med 42 god¬
kändes.
Den 29 Juli.
419
Med vidblifvande af sitt i afseende på tullen för artikeln
"Ost" fattade beslut, godkände Ståndet voterings-propositionen
N:o 43.
Voteringspropositionerna N:ris 44—52 godkändes.
Den till Preste-Ståndet med afseende på art. “Bokbindare-
C'lothu ställda inbjudning antogs, till följd hvaraf voterings-propo¬
sitionen N:o 53 förklarades hafva förfallit.
Med vidhållande af sitt beslut angående tilläggsafgiften för
art. “Bocker", godkände Ståndet voterings-propositionen N:o 54.
Inbjudningen till Preste-Ståndet rörande införseltullen för
art. “Filar och Raspar", antogs, hvarigenom voterings-propositio¬
nen N:o 55 ansågs hafva förfallit.
Voterings-propositionerna Siris 56, 57 och 58 godkändes
De i sammanhang med voterings-propositionerna Siris 59
och 60 till Preste-Ståndet ställda inbjudningar antogos, och an-
sågos till följd häraf dessa voterings-propositioner hafva förfallit.
Utskottets hemställan sidan 23 beträffande redact-iouen af
taxerubriken “Hattar“ bifölls, och lades den derefter förekom¬
mande anmälan vid art. “Sulläder etc." till handlingarna.
Voterings-propositionen N:o 61 godkändes.
Vidhållande sina beslut angående dels art. "Här, häst- eller
tagel“ dels art. “Orgelverk etc." godkände Preste-Ståndet voterings-
propositionerna N:ris 62 och 63.
Voterings-propositionen Nio 64 godkändes.
Inbjudningarne med afseende på artiklarne “Gjutgods till
jernv äg smateriel", “Ankare, draggar, armbultar etc." samt "kläder"
afslogos, och godkändes voterings-propositionerna N:ris 65, 66
och 67.
Yttrandet sid. 27 vid art. “Koeffyrer" lades till handlingarne.
Sitt beslut rörande tullen för "krukmakarearbeten" fann
Ståndet ej skäl frånträda, och godkände voterings-propositionen
N:o 68.
Voterings-propositionen N:o 69 godkändes.
Ståndet, som afslog inbjudningarne rörande tullsatserna å
artiklarne "Läderarbeten" och "Mattor," godkände voterings-
propositionerna N:ris 70 och 71.
De i sammanhang med voteringspropositionerna N:ris 72
och 73 till Preste-Ståndet ställda inbjudningar antogos, och an-
sågos till följd häraf dessa voterings-propositioner hafva förfallit.
Voterings-propositionerna N:ris 74, 75, 76, 77 och 78 god¬
kändes, med förklarande att Preste-Ståndet vidhåller sina deri
upptagna beslut.
420
Den 29 Juli.
Inbjudningen rörande tullafgiften för art. “Pomerans-knoppar
och skal“ antogs, till följd hvaraf voteringspropositionen N:ris 79
förklarades hafva förfallit.
Ståndet beslöt vidblifva sina med afseende på tullsatserna
för artiklarne “Porslin oäkta1' och Sadelmakare-arleten“ fattade
beslut och godkände voterings-propositionerna N:ris 80 och 81.
Voterings-propositionen N:o 82 godkändes.
Vidhållande sitt rörande införsels-afgiften för art. “Skoma-
karearheten“ fattade beslut godkände Ståndet voterings-propositio¬
nerna N:ris 83 och 84.
Voterings-propositionen N:o 85 godkändes.
Likaledes godkändes voterings-propositionen N:o 86 med för¬
klarande, att Ståndet icke finner skäl frånträda sitt deruti upp¬
tagna beslut.
Sedan i fråga om Utskottets till Preste-Ståndet ställda in¬
bjudning beträffande art. l‘Sprutor“ Prosten Melén yrkat anta¬
gande af, men Kyrkoherden Wennerström afslag å nämnde in¬
bjudning, och H. H. Erke-Biskopen och Talmannen framställt pro¬
position å vidblifvande af Ståndets härutinnan förut fattade be¬
slut, men denna proposition hörts med blandade Ja och Nej be¬
svarad, begärdes och anställdes votering öfver följande godkända
voterings-proposition:
“Den som vill, att Ståndet med vidhållande af sitt förut
fattade beslut må godkänna voterings-propositionen N:o 87, röste
Ja; den det icke vill, röste Nej. Vinner Nej, har Ståndet an¬
tagit ifrågavarande inbjudning och i följd deraf förklarat vote¬
rings-propositionen N:o 87 hafva förfallit. “
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 12 Ja och 16 Nej, hvadan Ståndet stannat i det be¬
slut, som Nej-propositionen innehåller.
Med vidblifvande af sitt beslut rörande införselstullen för
art. “Spännhalsdukar“ godkände Ståndet voterings-propositionen
N:o 88.
Utskottets anmälan vid art. 'iSåpau lades till handlingarne.
Inbjudningen med afseende på tullbestämmelsen för art.
“Säckar“ antogs, hvarigenom voterings-propositionen N:o 89 an¬
sågs hafva förfallit.
Voterings-propositionerna N:ris 90 till och med 97 godkän¬
des med förklarande, att Preste-Ståndet vidhåller sina deruti upp¬
tagna beslut.
I afseende på Utskottets inbjudning beträffande införsels¬
tullen å “ Vadd“ yrkades af Prosten Sondén antagande af, men
Den 29 Juli.
421
af Kyrkoherden Wennerström afslag å samma inbjudning; och då
H. TI. Erke-Biskopen och Talmannen framställde proposition på
antagande af Utskottets ifrågavarande inbjudning, hördes denna
med blandade Ja och Nej besvarad, hvadan votering begärdes
och anställdes öfver följande godkända voterings-proposition:
“Den som vill, att Ståndet, med förklarande att det vidhål¬
ler sitt rörande införselstullen å art. “ Vaddv fattade beslut, må
godkänna voterings-propositionen N:o 98, röste Ja; den det icke
vill, röste Nej. Yinner Nej, har Ståndet antagit Utskottets in¬
bjudning beträffande införselstullen å “ Vadd“ och derigenom för¬
klarat voterings-propositionen N:o 98 vara förfallen.11
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 12 Ja och 17 Nej; hvadan Ståndet fattat beslut, som
i Nej-propositionen innehålles.
Voterings-propositionerna N:ris 99, 100 och 101 godkändes,
med förklarande att Ståndet icke finner skäl frånträda sina deri
upptagna beslut.
Voterings-propositionerna N:ris 102 och 103 godkändes.
Sitt beslut med afseende på tullsatsen för art. “ Vekar“ för¬
klarade Preste-Ståndet. sig vidblifva och godkände voterings-
propositionen N:o 104.
2. Utförsels- Tarifen.
Voterings-propositionerna N:ris 105 till och med 114 god¬
kändes, med förklarande att Preste-Ståndet vidhåller sina deruti
upptagna beslut,
Underrättelserna vid Tulltaxan.
Hvad Utskottet i denna del och i öfrigt intill slutet af före¬
varande Memoria] yttrat och hemställt godkändes.
§ 7.
Pöredrogos ånyo och bordlädes andra gången Bevillnings¬
utskottets Utlåtande N:o 14, i anledning af återremiss i vissa
delar af Betänkandet N:o 9, angående allmänna bevillningen.
§ 8.
Vid förnyad föredragning af Bevillnings- Utskottets Memorial
N:o 15, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut angående
stämpelpappers-afgiftcn, godkände Preste-Ståndet samtliga i detta
Memorial föreslagna voterings-propositioner.
422
De ii 29 Juli.
§ 9.
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets Utlåtande N:o 138,
i anledning af Kongl. Haj:ts Nådiga Proprosition, angående an¬
slags beviljande dels till betäckande af en uti Svenska Spets-
bergsexpeditionens räkenskaper befintlig brist, dels till fortsätt¬
ning af recognosceringsarbetena på Spetsbergen, med afseende
på utförbarhetcn af en gradmätning derstädes.
§ io.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Stats-, Lag- samt All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 34, i an¬
ledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition med förslag till
ny Jagt-stadga, dels ock enskilda motioner i frågor rörande jagt.
§ 11-
Föredrogos och bordlädes nedannämnde från Sammansatta
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och. Ekonomi-Utskottet in¬
komna Betänkanden:
N:o 6, i anledning af väckta motioner dels om upphäf-
vande af föreskrifterna rörande tullstämpling af från utrikes or¬
ter ankommande varor, samt dels om upphörande af städernas
våg- och kaj-afgifter såsom särskilda utgiftsposter;
N:o 7, i anledning af väckt motion om upphörande af ej
mindre alla extra afgifter för fartyg, som till tullverkets tjen¬
stemän för extra tjenstgöring erläggas, än äfven af förpassning
för tullfritt gods mellan Svenska hamnar i de fall, der sådan
nu eger rum;
N:o 8, i anledning af väckt motion, om inklarerings- och
lossningsrätt för fartyg vid landthamn eller kanalstation, dit de
äro destinerade;
N:o 9, med anledning af väckt motion om vidtagande af
åtgärder till hämmande af insmuggling af Danskt bränvin till
Sverige; samt
N:o 10, i anledning af väckt motion om upphörandet af
den i Kongl. Förordningen den 3 December 1842 bestämda af¬
gift för vägning af inkommande utländskt gods, som, efter veder¬
börlig tillåtelse, verkställes i eller vid godsegarens enskilda
magasin.
Den 29 Juli.
423
§ 12.
Föredrogs och bordlädes nedannämnde Lag-Utskottets Utlå¬
tanden :
N:o 43, i anledning af väckt motion, aagående sättet för
stämnings delgifvande åt byalag;
JUo 44, i anledning af väckt motion angående tillåtelse för
enskilde att anställa särskild prestman för gudstjenstens upprätt¬
hållande i orter, aflägsna från församlingens kyrka;
N:o 45, i anledning af väckt motion om rättighet för prest-
vigd person att annan till prestembetet inviga;
N:o 46, i anledning af väckt motion, angående folkskole¬
lärares användande i kyrkans tjenst; samt
N:o 47, i anledning af väckta motioner, angående dels in¬
rättande af en Hofrätt i Hernösand, dels ock Svea och Götha
Hofrätters fördelning i flera mindre Hofrätter.
§ 13.
Föredrogs och bordlädes Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets Memorial N:o 123, rörande väckt motion om under¬
dånig framställning till Kongl. Maj:t angående behofvet af för¬
ändringar i rättegångsväsendet.
§ 14.
Upplästes och lades till handlingarne följande från resp.
Med-Ståuden ankomna Protocolls-Utdrag, nemligen från Högloft.
Ridderskapet och Adeln N:is 336 och 337; från Vällofl. Borgare-
Ståndet Nlis 349 och 350; samt från Hederv. Bonde-Ståndet
N:o 357.
Ståndet åtskildes kl. |8 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almgvist.
4 24
Den 1 Augusti.
Hen I Augnsti.
Plenum kl. 1 e. ib.
§ I-
Tillkänuagaf H. H. Erke-Biskopen och Talmannen, att Pro¬
sten och Kyrkoherden, Theologie Lectorn Magister Lars Wester¬
lund, som i ledigheten efter aflidne Prosten och Kyrkoherden
Doctor J. P. J. Tellbom blifvit utsedd till Riksdagsfullmäktig
för Westerås stift, hade, sedan den för honom i sådant hänse¬
ende utfärdade förnyade fullmakt blifvit inför tjenstförrättande
Herr Justitie Stats-Hinistern granskad, erhållit Riksdagspollet;
och som nu anmäldes, att Prosten Westerlund var i förmaket
tillstädes, fick han företräde, hvarvid, och sedan han aflemnat sin
pollet, han helsades välkommen af H. H. Erke-Biskopen och Tal¬
mannen samt intog sin plats bland Ståndets ledamöter.
I sammanhang härmed beslöts, att den i sista plenum bord¬
lagda skrifvelse angående anmärkningar mot den för Prosten
Westerlund först ingifna fullmakt skulle såsom icke erfordrande
någon vidare åtgärd läggas till handlingarne.
§ 2.
Justerades protocollet för den 25 nästlidne Juli förmiddagen
§ 3.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 14, i
anledning af återremiss i vissa delar af Betänkandet N:o 9,
angående allmänna bevillningen ; och fattades dervid följande
beslut:
Utskottets under §§ 2 och 7 till Borgare-Ståndet gjorda
hemställan lades till handlingar ne.
I fråga om hvad Utskottet under samma §§ sidan 2 yttrat
i anledning af Preste-Ståndets återremiss af Herr Olivecronas
motion begärdes ordet af
Prosten Sondén som anförde: Jag har visserligen förordat
den af Preste-Ståndet beslutade återremiss af Utskottets yttrande
angående Herr Olivecronas ifrågavarande motion. Men som jag
icke kan hoppas, att de öfriga Stånden skola bifalla hvad Preste-
Den 1 Augusti.
425
Ståndet med återremissen åsyftat, får jag tillstyrka, att Ståndet
måtte låta bero vid hvad Utskottet nu yttrat.
Uppå derom gjord proposition lät Ståndet bero vid Utskot¬
tets berörde yttrande.
Yttrandet under § 8 lades till handlingarna.
Likaledes lade Ståndet med godkännande till handlingarna
de under dels § 9 dels Formulären Niis 7 och 14 å sidan 4
förekommande yttranden.
Utaf de under §§ 4. 5 och 7 uti Instructionen för taxerings-
förrättningarne sidan 5 gjorda hemställande!) lades den förra till
handlingarna och den sednare bifölls.
§ 4.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-Utskottets Utlåtande N:o
138, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition angående
anslags beviljande dels till betäckande af en uti Svenska Spets-
bergsexpeditionens räkenskaper befintlig brist, dels till fortsätt¬
ning af recognosceringsarbetena på Spetsbergen, med afseende å
utförbarheten af en gradmätning derstädes.
§ 5.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 6, i
anledning af väckta motioner dels om upphäfvande af föreskrif¬
terna rörande stämpling af från utrikes orter kommande varor,
samt dels om upphörande af städernas våg- och kajafgifter såsom
särskilda utgiftsposter.
§ 6.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 7, i
anledning af väckt motion om upphörande af ej mindre alla
extra afgifter för fartyg, som till tullverkets tjenstemän för extra
tjenstgöring erläggas, än äfven af förpassning för tullfritt gods
emellan Svenska hamnar i de fall, der sådan nu eger rum.
§ 7-
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 8, i
anledning af väckt motion om inklarerings- och lossningsrätt
för fartyg vid landthamn eller kanal-station, dit de äro desti¬
nerade.
126
Den 1 Augusti.
§ 8.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Bevillnings- sand
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-I)'tskoltets Betänkande N:o 9, i
anledning af väckt motion om vidtagande af åtgärder till häm¬
mande af insmuggling af Danskt bränvin till Sverige.
§ 9.
Föredrogs ånyo och bifölls Sammansatta Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 10, i
anledning af väckt motion om upphörande af den i Kongl. För¬
ordningen den 3 December 1842 bestämda afgift för vägning af
inkommande utländskt gods, som, efter vederbörlig tillåtelse,
verkställes i eller vid godsegarens enskilda magasin.
§ 10.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43,
i anledning af väckt motion, angående sättet för stämnings del¬
gifvande åt byalag.
§ 11.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44,
i anledning af väckt motion, angående tillåtelse för enskilda att
anställa särskild prestman för gudstjenstens upprätthållande å
orter, aflägsna från församlingens kyrka.
g 12.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets Utlåtande N:o 45,
i anledning af väckt motion, om rättighet för prestvigd person
att annan till prestembetet inviga.
§ 13.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46,
i anledning af väckt motion, angående folkskolelärares använ¬
dande i kyrkans tjenst.
§ 14'
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets Utlåtande N:o 47,
i anledning af väckta motioner, angående dels inrättande af en
Hof-Rätt i Hernösand, dels ock Svea och Götha Hof-Rätters för¬
delning i flera mindre Hof-Rätter.
Den 1 Augusti.
427
§ 15-
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-TJtskottets
Memoria) Nio 123, rörande väckt motion om underdånig fram¬
ställning till Kongl. Majit, angående behofvet af förändringar i
rättegångsväsendet.
Contracts-Prosten Palmlund begärde ordet och yttrade: Vid
frågan om remiss af Doctor Almqvists motion ansåg jag densamma,
på grund af dess i sjelfva verket rent juridiska syftning, tillhöra
Lag-Utskottet. Motionen remitterades emellertid till Ekonomi¬
utskottet, som dock, på anfördt skäl, lemnat den till Högv.
Ståndet åter. Det må icke förtänkas mig, att jag äfven inom
Utskottet förfäktade - liksom jag ännu, om ock med äfventyr
att i Högv. Ståndet nu såsom förra gången stå ensam med min
mening, vidhåller — den åsigt, att behandlingen af ifrågavarande
motion principiell tillkommer Lag- och icke Ekonomi-Utskottet.
Till ytterligare stöd härför tager jag mig friheten åberopa 33
och 34 §§ af Riksdags-Orduingen. Här är just en “i ett Riks-
Stånds plenum väckt fråga11 af juridisk natur, nemligen om “för¬
ändringar i rättegångsväsendet.11 — ett ämne, som står i när¬
maste samband med det utaf Lag-Utskottet i strafflags-förslaget
adopterade, af frenne Riks-Stånd antagna, latitud-systemet. Väl
är det sannt, att motionen endast afser en underdånig framställ¬
ning till Kongl. Majit; men den ifrågasatta underdåniga skrifvelsen
skall dock innehålla någon motivering i sak. Med afseende på
ett sådant motiveradt innehåll, är, enligt min tanka, Lag-Utskot-
tet det af Rikets Ständers Utskott, som i främsta rummet och
bäst både kan bedöma behofvet af en förändrad rättegångs-ordning
i sammanhang med latiud-systemet, och dervid angifva skäl eller
motskäl, samt på grund häraf yttra sig öfver lämpligheten
eller olämplighefen af en underdånig skrifvelse i ämnet. —
Denna åsigt hyllades äfven af jurister inom Ekonomi-Utskottet;
och ordföranden meddelade den upplysning, att Lag-Utskottet af-
bidade remiss af förevarande motion, för att få handlägga den
tillsammans med åtskilliga andra dithörande frågor. — Dessutom
är det ju icke ovanligt, att äfven andra Utskott, än Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, för Rikets [Ständer föreslå att i
önskningsväg ingå till Kongl Majit med underdåniga framställ¬
ningar i de ämnen, hvilka det 'särskildt åligger de resp. Utskot¬
ten att till behandling upptaga, så hafva vi nyligen sett till och
med Bevillnings-Utskottet hemställa om allåtandet af en under¬
dånig skrifvelse rörande tullsatserna, så Lag-Utskottet i lag¬
frågor, o. s. v. Hvad hinder då för sistnämnda Utskott att
äfven i detta ärende, om motionen dit remitteras, föreslå en un¬
derdånig hemställan till Kongl. Majit.
För min del fortfar jag att, med godkännande af Ekonomi-
Utskottets åtgärd, yrka remiss af Doctor Almqvists motion till
Höglofl. Lag-Utskottet.
428
Den 1 Augusti.
Riks-Arehivarien Nordström: Då frågan, till hvilket Utskott
förevarande af Doctor Almqvist väckta motion borde remitteras,
först var å bane här i Ståndet, röstade jag för, att den måtte
remitteras till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet och jag
fann stöd för denna min åsigt uti 60 §:n Riksdags-Ordningen
jemförd med 89 § Regerings-Formen. Uti 60 §:n Riksdags¬
ordningen heter det nemligen: “Vilja Riksens Ständer till
Konungen framföra någon deras allmänna önskan, i hvilket ämne
som helst, förhålles dermed på det sätt Regerings-Formens 89 §
ut,stakar“. Och 89 §:n handlar om ärender, som skola till All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottet förvisas. Nu har Doctor
Almqvist icke framställt något lagförslag, utan endast motionerat,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det
Kongl. Maj:t ville taga i nådigt öfvervägande, i hvilka hänseen¬
den en förändring är behöflig i Sveriges rättegångsväsende och
på hvad sätt de i detsamma anmärkta missförhållandena måtte
kunna afhjelpas eller åtminstone till en början i någon mån min¬
skas, samt, derom till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta
Nådig Proposition. En föregående talare har anfört, hurusom
jemväl andra Utskott än Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tet, såsom t. ex. Bevillnings- och Lag-Utskottet föreslagit aflå-
tandet af underdåniga skrifvelser, deri uttalats Ständernas önsk¬
ningar i ett eller annat hänseende. Men utan tvifvel hafva då
dylika skrifvelser förordats i sammanhang med af Utskottet be¬
handlade ärender. Här är deremot fråga om en sjelfständig mo¬
tion, som icke står i något direct sammanhang med något förut
behandladt ärende. Jag får derföre på grund af hvad jag nu
yttrat hemställa, att Ståndet med ogillande af hvad Utskottet
yttrat måtte återförvisa motionen till samma Utskott.
Preste-Ståndet beslöt derefter, uppå gjord proposition, att,
med vidblifvande af sin mening att ifrågavarande motion tillhör
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets behandling, motionen
skulle till sagda Utskott återlemnas.
§ 16.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Sammansatta
Stats-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande N:o 34, i anledning af dels Kongl. Haj:ts Nåniga
Proposition med förslag till ny .Tagtstadga. dels ock enskilda mo¬
tioner i frågor rörande jagt.
§ 17-
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets Memorial N:o 140,
i anledning af Rikets Ständers beslut i afseende på åtskilliga i
Memorialet N:o 130 föreslagna voterings-propositioner; och be¬
Den 1 Augusti.
429
slöts, att detta Memorial skulle såttas främst på föredragnings¬
listan för nästa plenum.
§ 18-
Föredrogs och bordlädes Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets Memorial Nio 124, i anledning af Riks-Ståndens skilj¬
aktiga beslut vid förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 55,
rörande väckt förslag om upphäfvande af hittills gällande regle¬
menten för vården af sockenmagasiner samt öfverlemnande åt
Communal-styrelserna att öfver samma magasiner förfoga.
§ 19-
Föredrogs och bordlädes meddeladt Utdrag N:o 345, af pro-
tocoll hållet hos Högloft. Ridderskapet och Adeln den 29 sist.lidne
Juli, innehållande bland annat inbjudning till de öfriga Riks-
Stånden att förena sig uti det af Ridderskapet och Adeln vid
föredragningen af Sammansatta Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 5 § 2 fattade
beslut.
§ 20.
I ppå derom gjord begäran-erhöll Doctor Carlander ledighet
frän Riksdagsgöromålen under tre veckors tid, räknadt från den
19 i denna månad.
§ 21-
Föredrogos och lades till handlingarne från de resp. Hed-
Stånden ankomna Protocolls-Utdrag, nemligen från Högloft,. Rid¬
derskapet och Adeln Niis 338 och 339 samt från Vällofl. Borgare¬
ståndet, N:is 357—360.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
Ut supra
In fidem.
S. H. Almqvist.
430
Den 5 A u gu s t i.
Den 5 Augusti.
Plenum kl. 10 f. m.
§ I-
I anseende till IT. H. Erke-Biskopens och Talmannens från¬
varo fördes ordet af Vice Talmannen, Biskop Annerstedt.
§ 2.
Uppå framställning af Biskopen och Vice Talmannen beslöt
Ståndet, att i ledigheten efter Professor Carlson, som Kongl.
Muj:t i nåder utnämnt och förordnat att vara Stats-Råd och
Chef för Kongl. Ecclesiastik-Departementet, ordinarie ledamot i
Stats-Utskottet skulle nästa pleni-dag af Ståndets electorer utses,
äfvensom att, med stöd af 34:de §:n Regerings-Pormen, skrifvelse
skulle till Consistorium Academicum i Upsala aflåtas med an¬
modan att låta anställa val af annan representant för Upsala
Academi i numera Stats-Rådet Carlsons ställe.
§ 3.
Justerades protocollet den 29 Juli eftermiddagen.
§ 4.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Memorial N:o 140, i an¬
ledning af Rikets Ständers heslut i afseende på åtskilliga i Me¬
morialet N:o 130 föreslagna voterings-propositioner.
Uppå derom gjorda vederbörliga propositioner godkände
Preste-Ståndet Utskottets i Usta punkten framställda förslag till
voteringsproposition och lade 2:dra och 3:dje punkterna till
handlingarne.
§ &•
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 34, i anledning
af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition med förslag till ny
Jagt-stadga, dels ock enskilda motioner i frågor rörande jagt.
Uppå derom gjord framställning beslöt Ståndet, att pröf-
ningen af Utskottets å sid. 15 gjorda hemställanden skulle upp¬
Den 5 Augusti.
431
skjutas, till dess de särskilda §§ af förslaget till ny Jagt-stadga
blifvit behandlade.
§ I-
Professor Agardh erhöll ordet och yttrade: Om också Stån¬
det skulle vara benäget att utan någon discussion bifalla ifrå¬
gavarande §, så anhåller jag, att i protocollet få antecknad min
afvikande mening. I afseeude på jagträtt äro i detta förslag
tvänne principer uttalade, nemligen att jagträtt i första rummet
tillkommer hvar och en, som jord lagligen eger, och i andra
rummet den, åt hvilken jord till bruk upplåten är. Mot dessa
pri ticiper strider § 1. Den säger, att jagträtt tillkommer Kongl.
Hajd och Kronan å Kungsgårdar m. m. Dessa Kungsgårdar
äro i allmänhet utarrenderade, och således borde enligt § 3 jagt-
rätten tillhöra brukaren. Men icke endast Kongl. Maj:t kan
enligt denna stadga der anställa jagt, utan ock, såsom man ser
af § 2, upplåta Sin rätt åt andra personer. Om blott Konungen
åt Sig förbehållit denna rätt, så hade derom föga varit att säga,
helst dylika Kungliga jagter sällan komma i fråga; men då §
2 säger, att samma rätt kan utöfvas af, såsom det heter: “Yår
Hotjägeri-stat“, så tyckes ett sådant stadgande icke vara tids¬
enligt. I fordna dagar var det vanligt, att jagten gick öfver
andras egor, men nu vill man ju skydda hvar och en i sin rätt.
Jag anser derför, att de nu af mig anmärkta förhållandena böra
rättas eller ock § 2 af Ståndet afslås.
Doctor (iumtelius: Skulle man strängt följa den princip, som
i § 3 är uttalad, så borde visserligen jagträtt å utarrenderade
Kungsgårdar tillhöra brukaren. Men då jagträtt å Kungsgårdar
alltid betraktats såsom ett regale och derigenom den fördel vin¬
nes. att vildbrådet blir skyddadt å dessa ställen, så synes det
vara bäst, att bibehålla jagträtten åt Kongl. Majit och Kronan.
Hvad angår jägeri-staten, så torde sällan jagter af densamma an¬
ställas och således är icke heller från det hållet någon utödning
af det vilda att befara. Fastän jag således icke kan neka att
Professor Agardh har rätt i sin anmärkning, när han utgår från
den allmänna principen, tror jag likväl, att för sakens skull
detta undantag bör göras, och tillstyrker således bifall.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter uppå
derom gjord proposition, förevarande § bifölls.
§ 2.
Doctor Lind gren erhöll ordet och yttrade: Då jag uti an¬
dra moment af § 2 vill se på engång ett imperativt stadgande
för jägeribetjeningen att bidraga till utrotande af “skadliga rof-
djur“, och ett permissivt, som under ett ovisst vilkor tillägger
432
Den 5 Augusti
dessa tjenstemän rättighet att jaga äfven “annat vildt", kan jag
icke annat än såsom ett fel i redaetionen anse, att man för båda
dessa stadganden begagnat det gemensamma till sin verkliga
betydelse alltför sväfvande auxiliär-verbet “må“, hvarigenom
jägeribetjent skulle kunna föranledas att alldeles frigöra sig
från skyldigheten att anställa jagt efter “skadliga rofdjur". Jag
håller således före, att momentet bordt vara så styliseradt, att
den förstnämnda jagten vore jägeribetjeningen såsom en skyldig¬
het ålaggd, då deremot jagten elter “annat vildt" vore dem un¬
der vissa förutsättningar såsom en rättighet medgifven, och yr¬
kar för denna ändrings tillvägabringande på momentets återre¬
mitterande till det Sammansatta Utskottet.
Doctor Petrelli: Den klandrade redaetionen af mom. 2 torde
förtjena ett mildare bedömande. Om jag icke misstager mig,
så var det Utskottets mening, att auxiliär-verbet må på båda
ställena skulle vara permissivt. Jägeri-statens verksamhet är
icke inskränkt ensamt till att jaga; dess tjenstemän skola äfven
hålla tillsyn öfver skogarne. Derföre mä skogs- och jägeri-be-
tjente å de marker, som stå under deras bevakning, anställa
jagt efter skadliga rofdjur. Hvarje Svensk man får icke an¬
ställa jagt, hvar han behagar, utan vissa vilkor äro föreskrifna,
såsom uti § 9 med afseende på der uppräknade rofdjur. Äfven
i afseende på sjelfva jagtsättet innehåller stadgan vissa förbe¬
håll ; så t. ex. får icke räf jagas med hund hela året om. Men
jägeribetjeningen har ingen inskränkning i detta hänseende,
hvilket väl är befogad!. Utskottet, som ansåg, att nämnde jägeri -
betjente icke kunde förhindras att anställa jagt äfven efter an¬
nat vildt än skadliga rofdjur, tillerkände derföre åt dem denna
förmån i slutet af mom. 2, men gjorde i mom. 3 den inskränk¬
ning, att utan särskildt nådigt tillstånd jagt ej å Kronans mark
får utöfvas efter elg, hjort, rådjur, vildren eller svan. Jag an¬
ser derföre, att ordalydelsen i denna § väl låter försvara sig,
och tillstyrker bifall.
Doctor Lindgren : Man har mot den af mig gjorda anmärk¬
ningen invändt, att meningen med detta moment alldeles icke
är, att det skulle inställa något åläggande för skogs- och jägeri-
betjente att anställa jagt efter “skadliga rofdjur", emedan, om
så skedde, de genom ett sådant tjensteåliggande skulle blifva
så upptagne, att de icke finge tillräcklig tid öfrig för skötandet
af sina andra tjenstebestyr. Om så är, så frågar jag: hvartill
tjenar då den gjorda tillåtelsen, helst den nedan följande nionde
paragrafen åt en och hvar, han må vara jägeribetjent eller icke,
inrymmer en dylik rättighet? Då jag deremot anser utrotandet
af skadedjur vara just en väsendtlig del af de skyldigheter, som
böra
Den 5 Augusti,
438
l>ora åligga dessa tjenstemän, kan jag icke annat än fortfarande
yrka på momentets återremitterande.
Doctor thnnadiiis: Att det af Doctor Lindgren klandrade
uttrycket icke är synnerligen väl valdt, medgifver jag gerna;
men å andra sidau har också Doctor Petrellis invändning skut
tor sig, att nemligen ordet må kan både på första och andra
stället tagas permissivt. Då emellertid redactionen, om ock nå¬
got bristfällig, icke kan föranleda något misstag, tror jag icke,
att någon återremiss behöfves, utan tillstyrker äfven för min del
bifall till denna §.
Kyrkoherden Otterström: För min del biträder jag så myc¬
ket heldre Doctor Lindgrens åsigt, som jag har mig bekant, att
uti instruetionen för Jägeri-betjente är stadgadt, att de skola be¬
nita sig om utrotande af rofdjur. Vöre det endast eller huf¬
vudsakligen skogen, som skulle utgöra föremål för deras tillsyn,
så behöfde det icke åläggas dem att vara skjutfärdiga samt att
vara försedda med bössa, när de vandra i skogarna. Om nu
det omtvistade må uti denna § endast finge tagas permissivt, så
vore det ju en inskränkning, som står i strid med instruetionen,
och derföre torde denna punkt böra till Utskottet återskickas
för att undergå nödig förbättring.
Häruti instämde Doctor Falck.
Doctor hindgren: Man har sagt, att, äfven efter den endast
permissiva uppfattningen af ordet “målt i det ifrågavarande mo¬
mentet, den jägaribetjeningeu der tillagda rättigheten dock skulle
hafva en betydelse, enär den skulle dispensera dessa tjenstemän
från den eller andra åliggande skyldigheten att, före anställande
jagt efter rofdjur, derom göra anmälan hos den, som jagträtt å
marken eger. Huru läser man då den nuvarande paragrafen,
som utan något särskildt undantag för jägaribetjeningeu i all¬
mänhet stadgar, “att den, som å annans mark vill jaga björn
eller anställa jagt efter varg, lo eller jerf, derom först bör till¬
säga den, som jagträtt eger.“ Det är således klart, att skall or¬
det “ma* endast permisssivt fattas i 2 § 2 morn., så innebär
detta stadgande för jägeribetjeningen endast, att de i fråga om
jagt efter skadliga rofdjur hafva alldeles samma rättighet, som
alla andra medborgare; och derom beliöfdes väl icke en särskild
föreskrift i jagtstadgan. Jag måste således vidblifva mitt första
yrkande.
Prosten Sondén: Då det, såsom Kyrkoherden Otterström an¬
märkt, uti instruetionen för skogs- och jagt-betjente är cathe-
Bögv. Freste-Sl. Brot. 1S63. 5:te Bandet. 28
Den 5 Augusti.
goriskt, att de skola anställa jagt elter skadliga rofdjur, och då
här nu icke är fråga om en dylik instruction, utan om en jagt-
stadga, så drager jag deraf en alldeles motsatt slutledning mot
nämnde talare, nemi. att här icke behöfs något imperativ. Der¬
emot anses det permissiva ma vara fullkomligt på sitt ställe,
då dels, såsom andra paragrafen i stadgan utvisar, det anses för
en förmån att jaga skadliga rofdjur och behålla det fällda, dels
ock den mark, på hvilken jägeribetjeningen skulle anställa jagt,
icke är deras egen mark, utan på Kongl. Maj:ts och Kronans.
Jag tillstyrker således bifall.
Häruti instämde Domprosten Bjorling och Doctor Forssell.
Doctor Gunnelius: Hvad den siste taluren yttrade är just
detsamma, som jag ämnade säga, när jag sist hade ordet, men
då glömde. Jag instämmer således- med honom. En tillåtelse
är har på sin plats. De hafva tillstånd, att när som helst an¬
ställa jagt efter skadliga rofdjur; men efter annat vildt eller
vissa arter deraf får jagt ske endast, såsom det heter, “med Vår
Skogs-styVelses på viss lid eller tills vidare lemnade särskilda
bifall.»
Diskussionen förklarades härmed slutad, hvarefter uppå der¬
om gjord proposition förevarande paragraf bifölls.
§ 3 godkändes.
§ 4
Doctor Gumalius erhöll ordet, och yttrade: l denna para¬
graf anser jag att några ord böra uteslutas. Jagträtt tillkommer
nemligen enligt § 1 Kongl. Maj:t och Kronan ä all Kronan till¬
hörig odisponerad jord. På oafvittrad skog i de norra länen
har jagten hittills varit fri för hvarje Svensk man; men då efter
skedd afvittring vissa delar, eller s. k. öfverloppsmark, afsättas
för Kronans räkning, så vore det väl i jagtens interesse skäl,
att just dessa delar undantogos från den fria jagten, på det att
något skydd måtte finnas för vildbrådet t. ex. elgarne, hvilka i
de norra orterna på ett mycket grymt sätt förföljas. Jag vet
väl, att det i dessa vidsträckta trakter är mycket svårt att fre¬
da skogen, och således ännu svårare att hålla controll öfver
jagträttens utöfvande. Men om ock allt detta endast i en af¬
lägsen framtid skall kunna fullt regleras, så blir dock det nu¬
varande onda ännu värre, om man gifver hvar och en laglig
rätt att fritt jaga på Kronan tillfallen öfverloppsmark. En så¬
dan rättighet genom lag gifven är sedan icke lätt, kanske omöj¬
lig att åter upphäfva. Således för att både bereda ett ganska
bohöfligt skydd för vildbrådet och för att icke frånhända Kronan
Den 5 Augusti.
435
en dess rättighet, hemställer jag, att i denna § orden: “och
Kronan efter afvittring tillfallen öfverloppsmark“ måtte uteslutas.
Häruti instämde Doctorerna Skram och Arrhenius.
Domprosten Hjerling: Jag har begärt ordet endast för att
upplysa, hvarföre denna paragraf blifvit sålunda redigerad. I
norra länen plägar man nemligen anse öfverloppsmarken såsom
ett commune bomm, och man fruktade derföre, att om någon in¬
skränkning gjordes i den jagträtt, som å dessa marker ansetts
tillhöra hvar och en, lagöfverträdekerna skulle blifva alltför
många, utan att ändå någon möjlighet vore att utöfva tillräcklig
controll deröfver. Men då likväl onekligt är, att det i afseende
på principen är rätt, att jagträtten å dessa marker inskränkes,
likasom å öfriga kronoskogar, och tiden torde vara inne att äfven
i Norrland genomföra denna princip, så får jag hemställa, att
Högvördiga Ståndet ville antaga Doctor Gummlii förslag.
Professor Agardh: Jag vill endast hemställa, att denna §
måtte behållas med den lydelse den eger uti Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition, hvarigenom ordet tillsvidare komrae att införas
efter ordet sägs, på sista raden.
Prosten Ljunggren: För min del anser jag, att orden: och
Kronan efter afvittring tillfallen öfverloppsmark“ böra qvarstå.
Dessa öfverloppsmarker äro ingenting annat än kilar, som skjuta
in här och der mellan de afvittrade delarne af skogen, och det
är derföre nästan alldeles omöjligt, att en jägare kan veta, om
han befinner sig på fri eller ofri mark. Det skydd, som vild-
brådet behöfver, finner det nog ändå i de vidsträckta skogsmar¬
kerna. Men säkert är, att genom förbud af jagt på dessa öf¬
verloppsmarker en mängd lagöfverträdelser skola uppkomma,
enär på begagnandet af dessa marker har grundat sig en jagt,
som för innevånarne utgör ett vigtigt näringsfång. Jag vill dock
icke motsätta mig Professor Agardhs förslag att antaga denna §
sådsn den lyder i den Kongl. Propositionen. Dermed skulle
också ändamålet vinnas.
Häruti instämde Doctor Forssell.
Doctor Nordlander: Jag anser i likhet med Doctor Guma¬
lius, att de nämnda orden böra uteslutas. Då i de norra läneu
afvittring skett, så blir all öfverloppsmark Kronans tillhörighet,
och hvem jagträtt på sådan odisponerad jord tillkommer, derom
bestämmes i § 1 af jagtstadgau. Hvad nu angår sådana kilar och
det skydd, som vildbrådet der skulle finna, så vet hvar och en,
som något känner till do Norrländska förhållandena, att man
icke kan se dessa kilar, såsom på något särskildt sätt utmärkta;
436
D t* n 5 Augusti.
följaktligen kan man ieko heller veta, om man går öfver en sådan
kil eller icke, hvars gränsor icke äro med någon synnerlig noggrann¬
het bestämda. De nämnda orden tyckas mig derföre innebära
en pleonasm och kunde gerna bortfalla. Jag har ingenting emot
det af Professor Agardh föreslagna tillägg. Denna jagt stadga i
sin helhet är ju slälld på ett tillsvidare. Jag instämmer således
med Doctor Gumaelius och Professor Agardh.
Doctor (iuniiidiust Det der tillägget “tillsvidare“, kan jag
för min del icke godkänna; ty att utlärda en lag, som endast
gäller tillsvidare, är väl icke riktigt. Undertiden begagnas jagt-
fätten alldeles oinskränkt, och det är just mot en sådan obegrän¬
sad frihet jag veiat opouora mig.
‘Här har yttrats, att dessa öfverloppsmarker endast utgöras
af små kilar. -Jag känner nog till, huru det förhåller sig med
den saken. I Norrlund betraktas Kronans rätt snart sagdt som
ett nonsens; man vill hafva bort den alldeles, om man kimde.
Hvad ofog soia helst föröfvas på Kronans område, så kallas det
en obetydlighet, och dock kan denna obetydlighet antaga sådana
dimensioner, att t. ex. 1000-tals timmerstockar olofligen fällas å
Kronans -mark och släpas ur skogen. Jag tår derföre vidhålla
mitt gjorda yrkande.
Häruti instämde Contracts-Prosten Janzon.
Kyrkoherden Landgren: Utom det att, såsom en föregående
talare yttrat, svårighet möter att bestämdt afskilja den Kronan
behållna mark från den till särskilda innehafvare afvittrade, så
torde äfven här böra fästas uppmärksamhet dervid, att den Kro¬
nan behållna marken icke utgör blott några små kilar, belägna
emellan enskildas skogar, utan i vissa trakter af Norrland stora
sträckor, hvilka blifvit öfriga, sedan ett visst belopp af skogs¬
mark blifvit tilldeludt hvarje hemman. Å dessa sträckor äro
väl här och der odlingsbara trakter upplåtna åt nybyggare att
på vissa vilkor besitta; men detta är dock en obetydlighet, jem-
fördt med den öfverloppsmark, som ännu är odisponerad. Klefve
all denna öfverloppsmark fridlyst för all loflig jagt, så skulle,
om stadgan efterlefdes, en stor del af befolkningen der blifva
utestängd från en nyttig och för dem ganska behöflig närings¬
gren, äfvensom andra trakter blifva i saknad af en stor del af
den fogel, som nu årligen försäljes från de norra orterna. Pä
grund häraf och då jag anser det icke vara föreliggande stadgas
mening att hindra en rätt skött och nyttig jagt, får jag yrka
bifall till §, sådan den i Utskottets förslag iir uppställd.
Doctor Emanuelsson: Det torde väl vara icke blott onyttigt,
utan till och med skadligt att stifta lagar, som icke kunna cf-
terlefvas. En sådan lag skulle tillvägabringas, dcrert Doctor
Den 5 Augusti.
437
Gumaelii förslag rönte framgång. Den skulle möta ett stort hiu-
der uti folkets vanor, och synnerligen svårt skulle det blifva att
hålla hand öfver lagens iakttagande. Man vet ju, huru föga det
lyckats att freda skogarne deruppe i Norrland för åverkan, huru
mycket ogörligare skall diet icke då vara att skydda vildbräde t
på dessa öfverloppsmarker, då det ju är mycket lättare att gömma
och föra med sig ur skogen en skjuten fågel än ett hugget träd.
Följden skulle endast blifva ett ökadt antal öfverträdelse!:.
Sjelfva den Kongl. Propositionen innehåller ett medgifvande, då
saken ansetts böra tillsvidare bestå. Juristerna inora Utskottet
ansåg» visserligen detta ord vara olämpligt, men då de dervid en¬
dast stödde sig på formella skäl, hyser jag ingen betänklighet
vid detta tillsvidare, utan instämmer med professor Agardh.
Häruti instämde Doctor Forssell och Kyrkoherden Wen¬
nerström.
Kongl. Hof-Predikanteu hillmer. Jag kan icke neka, att
Doctor Gumaelius har rätt uti hvad han yttrat angående det sjelfs¬
våld och det missbruk, sora i de norra länen eger rum i afseende
på Kronans rättigheter till skog och vildbråd samt om nödvän¬
digheten att med lag omgärda kronomarkerna. Här har visser¬
ligen gjorts den invändningen, att derigenom många öfverträdel-
ser skulle uppkomma. Jag har dock icke sett, att Ståndet vid
behandlingen af andra lagstiftningsgrenar varit särdeles böjdt att
lyssna till varningen emot åtgärder, som genom sin exclusiva
beskaffenhet måste förleda till öfverträdelser. Jag kan dock ej
finna, att ett. stadgande i den syftning Doctor Gumselius föresla¬
git skulle innebära någon dylik våda mer än andra stadgar, som
bestämma jagtområdet. Man har nog sagt, att det skulle vara
särdeles svart, ja, alldeles omöjligt att veta gränsen mellan Kro¬
nans och den enskildes mark. Men detta är ieke svårare än att
veta gränsen mellan olika hemmans, byars, socknars och häraders
egor, och de, som för det mesta uppehålla sig i skogstrakterna
för jagtens skull, äro minst i okunnighet derom. Man har ock
befarat, att nybyggare skulle alldeles utestängas från . jagten;
men det står ju tydligen i tj 3, att der jord är till bruk åt an¬
nan upplåten, tillhör jagträtten brukaren. Hvarföre jag isynner¬
het anser det vara af vigt, att kronomarkerna ej lemnäs till:
fria jagtplatser åt hvem som behagar, är, emedan på detta sätt
åtminstone något skydd kan beredas för elgen, som annars inom
kort. torde blifva utrotad eller åtminstone ytterst sällsynt. Jag
förenar mig således med Doctor Gumalius.
Doctor hluiniPliiis; Sedan jag fått ett sådant stöd för min
mening, som isynnerhet den siste talaren från Norrland lemnade,
borde jag kanske icke vidare uppträda. Men jag måste dock.
säga, att den näst siste talarens uppträdande förvånar mig. Jag
438
Den 5 Augusti.
vill nu icke inlåta mig på frågan om lagars stiftande, men jag
tror icke, att lians försvar stöder sig på bekantskap med förhål¬
landena i de norra länen. En befolkning så upplyst, så intelli¬
gent som Norrlands vet nog, hvad sorn är lag, lika väl som den
vet, hvarest Kronan tillhörig öfvorloppsmark vidtager.
Kyrkoherden Landgren s Skulle de å den Kronan behållna
mark varande nybyggares jagträtt inskränkas inom hank och
stör kring den jord, som blifvit till deras fria disposition upplå¬
ten, så blefve deras jagtområde af ganska ringa omfång, och
villebrådet, som der kunde skjutas, nära nog intet. Vanligen
hafva de ät sig upplatua några mindre kärr och dälder, som
kunna odlas; men någon fri disposition af de deromkring be¬
lägna större skogssträckor hafva de icke. Jag yrkar fortfarande
bifall till paragrafen.
Domprosten björling: Jag vill blott meddela hvad under
diseussionen i det Sammansatta Utskottet yttrades med afseende
på det i Kongl. Mnj:ts förslag till denna paragrafs lydelse före¬
kommande ordet tillsvidare. Då lagstiftningsrätten i detta ämne
nemligen anses tillhöra både Konungen och Rikets Ständer, så
måste man göra sig den frågan: när skall detta tillsvidare upp¬
höra? hvem skall bestämma derom? Detta kan väl naturligtvis
ej ske annorlunda än af Konung och Ständer gemensamt, och
då är ju det nämnda ordet af alls ingen nytta. Derföre ansåg
man, att ordet borde uteslutas, och jag för min del är af samma
mening samt yrkar bifall till det af Doctor Gumcelius gjorda
förslag.
Prosten Ljunggren: En föregående talare har åberopat sig
på det stöd hans mening funnit hos tvänne talare från de Norr¬
ländska länen. Men då den ene af dem ansåg orden: “och Kro¬
nan efter afvittring tillfallen öfverloppsmark" endast vara en
pleonasm, torde i sjelfva verket hans åsigt mera närma sig den jag
hyser än den, som Doctor Gumselius förfäktat. Då gränsen mel¬
lan den enskildes mark och Kronans icke utmärkes genom en
i skogen uthuggen gata, utan endast med stenar, som på långa
afstånd, kanhända | mil, från hvarandra uppsättas, så är det för
en jägare omöjligt att veta, när han kommer in på fridlyst mark.
Inom Utskottet höjde sig ingen enda röst för de nämnda ordens
borttagande och jag yrkar fortfarande, att de måtte qvarstå.
Doctor Forssell: Utskottet har sjelf anmärkt, att det myc¬
ket omordade stadgandet i denna § är nödigt med afseende på
skogsfågeljagten, som utgör en vigtig industrigren för hela Norr¬
land. Detta ger åt frågan en särskild betydelse. Om Doctor
Gumcelii förslag blefve antaget och således jagt på de vidsträckta
Pen 5 Augusti.
öfverloppsroarkerna icke af livar och en Svensk nian linge idkas,
skulle skogs- och jägeri-betjeningen der blifva privilegierade jägare
och slå all jagten under sig. Sådant skulle icke ens för deta
sjelfva vara nyttigt, emedan den vinstbringande jagten skulle
draga deni ifrån derus öfriga icke mindre vigtiga åligganden,
men de skulle också ännu mera än nu är fallet komma i colli-
sion med befolkningen; hvarföre jag för Norrlands skull anser
stadgandet böra bibehållas.
Hvad angar ordet tillsvidare, så liar det gifvit anledning till
betänkligheter och ansetts olämpligt. Det må så kunna synas;
men man bör dock besinna, att krononybyggare få efterhand inlösa
sina gårdar till skatte, att först då särskildt skogsområde åt dem
anvisas och att dermed en jagträtt dom till godo följer, som
ännu och tills vidare icke kan annorlunda anses, än såsom hem¬
fallen under jagtstadgans allmänua bestämmelser, dag anser der¬
före detta tillsvidare under sådana förhållanden vara ett lämpligt
ord och tillstyrker, på grund af hvad jag nu vördsamt anfört,
bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.
Doctor Nordlander: Det förhåller sig så som ou föregående
talare yttrat, att öfverloppsmarkerna icke genom en uthuggen
gata äro utmärkta, och derföre kan en jägare icke veta, när han
öfverskrider rålinien. Derföre tjenar det till ingenting att här
stadga något om skillnaden mellan fri och ofri jagtmark i de
norra länen. Yäl äro dessa öfverloppsmarker icke så små, att
icke ett kronotorp deraf stundom kan bildas; men ofta sker det
väl icke. Man har ock talat om ordet tillsvidare. Det synes
mig kunna försvara sin plats; ty vid nästa Itiksdag kan hela
stadgan förändras; derföre tillstyrker jag, att Kongl. Maj:ts Pro¬
position i detta hänseende må bifallas.
Doctor Ennsten: Med de tvänne Ståndsbröderna från
Hernösands stift, kan jag icke instämma i deras yrkande på än¬
dring af ifrågavarande paragraf, i hvad dop rörer “de norra länen“.
För min del tror jag nemligen, att den Norrländska allmogens
jagtinteresse bäst tillgodoses i det att denna paragrafs lydelse
bibeliålles oförändrad. Också har den ene af dem, den siste
talaren som deri yrkat förändring medelst de ifrågavarande or¬
dens uteslutning, emot sin vilja argumenterat till försvar för-de¬
ras qvarstående. Hans argumentation hvilar på ett fullkomligt
missförstånd af innehållet. På do af honom och andra talare
anförda skäl yrkar jag, att orden “och Kronan efter afvittring
tillfallen öfverloppsmark“ må qvarstå. Då det för öfrigt är stad¬
gadt, huru jagt får bedrifvas, så kan det icke skada, att den ut-
sträckos till oafvittrade skogar och öfverloppsmarker. Slutligen
får jag nämna, att jag, på de af Doctor Forssell anförda skäl,
yrkar, att ordet tillsvidare må bibehållas.
440
D e n 5 Augusti.
Kongl. Hofpredikanten Lithner: Skulle det vara så, att jagt-
stadgan ieke kan uppehållas utan upphuggna gator och rågångar,
så kunde den ingenstädes i hela Norrland, ja, icke någonstädes,
der skog finnes, tillämpas; ty sälian finnas dylika upphuggningar,
så tydliga, att den som öfverträder dem icke kan skj-lla på
okunnighet. Det behöfs icke många år förrän en rågång växer
igen så mycket. — Här är för öfrigt icke fråga om tillfälliga
öfverträdelser, som väl icke kunna beifras, utan det är fråga om
att bereda några platser, der högdjuren icke få uppsökas; isyn¬
nerhet behöfva elgarne en sådan tillflykt. Kronans mark bör
väl dessutom få tillgodonjuta samma skydd som den enskildes.
De här ifrågavarande markerna äro ju Kronans egendom, hvilka
Kronan ju också i mån af anmälan upplåter åt nybyggare. Men
illa belåtna torde dessa blifva, om jagträtten på den dem upp¬
låtna marken skall stå en hvar öppen.
Med anledning af hvad min ärade stiftsbroder talat om
Norrländska allmogens interesse vill jag blott svara, att det må
vara att det ligger i denna allmoges interesse att idka oloflig
jagt; men jag kan icke finna, att vi hafva hvarken rättighet
eller skyldighet att lemna skydd åt detta olagliga näringsfång.
Doctor Nordllinder: .lag vill ingalunda skydda någon oloflig
jagt; men jag har velat erinra derom, att allmogen vid jagt säl¬
lan frågar efter några rålinier och aldraminst på Kronans mark,
samt aft det näppeligen torde vara möjligt att sådana de nu
äro iakttaga dem. En jagtstadga, som icke kommer att efter-
lefvas, och icke heller kan efterlefvas, bör väl icke finnas, hvar¬
före jag vidhåller mitt yrkande, att de oftanämnda orden böra
borttagas såsom varande alldeles onödiga.
Doctor Hullsten: Men anledning af den näst siste talarens
yttrande, bör jag, i hvad det mig rörer, genmäla att, huru jag än
velat gynna don Norrländska allmogens jagtinteresse, jag likväl
dermed icke, enligt hans uttydning, velat tillstädja i de trakterna
någon oloflig jagt efter högdjuren. Ty äfven der gäller förbudet
deremot i 11 §:n, och något upphäfvande deraf har jag ej yrkat.
Eör öfrigt livad uttrycket “tillsvidare" beträffar, vidhåller jag mitt
yrkande på bifall till Kongl. Maj:ts Proposition.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter proposition
framställdes å bifall til Utskottets förslag. Då härvid blandade
Ja och Nej hördes och votering begärdes, uppstod fråga om
contraproposition, och då meningarne härom icke kunde samman-
jemkas, begärdes och anställdes votering om contrapropositiou
enligt följande godkända voteriugs-proposition:
“Den som vill såsom contra-proposition i hufvudvoleriugen
antaga Kongl. Maj:ts förslag till lydelse af denna §, röste Ja;
Den 5 Augusti.
441
den det icke vill, röste Nej. Tinner Nej, har Ståndet till con¬
tra-proposition antagit Utskottets förslag nied uteslutande af
orden: “och Kronan efter afvittring tillfallen öfverloppsmark".
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 20 Ja och 12 Nej, och hade Ståndet således stannat
idet beslut, som Ja-propositionen innehåller.
Härefter anställdes hufvudvoteringen enligt följande godkända
voverings-propositiou:
“Den som bifaller Utskottets förslag, röste Ja; den det icke
vill, röste Nej. Vinner Nej, har Ståndet antagit denna §, så¬
dan den lyder i Kongl. Maj:ts Proposition.“
Voteringen föregick i laga ordning och befanns hafva ut¬
fallit med 12 Ja och 18 Nej, i följe hvaraf Ståndet stannat i
det beslut, som Nej-propositionen innehåller.
§§ 5 och 6 godkändes.
§ 7-
Doctor (äuuiiidliis erhöll ordet och yttrade: Till de rofdjur,
efter hvilka jagten får fullföljas in på annans egor, har Utskot¬
tet äfven laggt räfven. Jag kan icke finna, att Utskottet haft
något rimligt skäl för detta tillägg; ty icke bör det vara tillå¬
tet att förfölja räf in på annans mark för det att ett sådant
medgifvande finnes i afseende på t. ex. björnen? Eller kan
emellan de båda rofdjuren någon jemförelse göras? Väl kan det
vara angenämt för jagtvänner att få ströfva omkring öfverallt ;
men som räfvar fiunas ganska allmänt, skulle jagten efter dem
tagas till pretext för alla tjufskyttar. Man kan visserligen icke
genom någon jagtstadga hindra hundarne att förfölja räfven på
annans egor; men jägaren bör derföre icke få samina frihet.
Jag anser derföre, att Utskottets förslag bör uuderkäfinas, och
då Ståndet nyss visade sig så benäget att antaga Kongl. Maj:ts
Proposition, hemställer jag, att också nu samma beslut må fattas.
Häruti instämde flera af Ståndets ledamöter.
Contracts-Prosten Palmlund: Min afsigt, då jag begärdo
ordet, var att framställa samma anmärkning, som nästföregående
högtärade talaren, med hvilken jag instämmer, och får blott,
med hänvisning till de rörande denna § afgifna reservationer,
tillägga: att å annans, för främmande jagt otillåten, mark sjelfva
räfven stundom kan vara att föredraga framför räfjägaren.
Doctor Petrelli: Inom Utskottet fördes en vidlyftig diseus-
sion, huruvida räfven skulle insättas bland de förut uppräknade
rofdjuren eller icke, och det var först genom votering han der
442
Den 5 Augusti.
/
erhöll sin plats. Af sakkunnige personer lenmades nemligen
den upplysning, ut.t riifjagteu, för att vinna framgång, fordrar,
att den fortsattes på annans egor. Den skada, som genom donna
riifjagtens utsträckning kan uppstå, liar man så vidt möjligt är
sökt förekomma genom stadgandet i § 16, att på vissa tider
af året, nemligen från det) 15 Mars till den 10 Augusti, hund
till jagt icke får begagnas. Finge räfven icke förföljas in på
annans mark, så kunde detta skadedjur icke utrotas. Jag till¬
styrker derföre bifall till Utskottets förslag.
Doctor Chiinailius: Jag vill blott fästa den föregående tala¬
rens uppmärksamhet derpå, att tjufskyttar äro farliga alla tider
på året. Är det någon, som vill anställa räfjagt, så kan lian
lätt träffa öfverenskommelse med grannarne och erhålla tillstånd
att fortsätta jagten in på deras egor, utan att man för detta
skadedjurs utrotande behöfver antaga en lag, som endast skulle
blifva en täckmantel för tjufskytteriet.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter, uppå
derom i vederbörlig ordning gjord proposition, förevarande § an¬
togs, med förkastande af Utskottets föreslagna tillägg, sådan den
i Kongl. Haj:ts Proposition förekommer.
§§ 8 och 9 godkändes.
§ 10.
Contracts-Prosten Palmlund erhöll ordet och yttrade: Då
Kongl. Majit i Sitt förslag låtit 10:de och llite §§:na innehålla
bestämmelse af tiden för den lofgifna jagten efter olika djurslag,
har deremot Utskottet från 10:de §:ti uteslutit just denna be¬
stämmelse, och sistnämnde § innebär ej annat än en naken,
ofullständig, förteckning på “'skadliga11 rofdjur, som uppräknas.
Jag hemställer derföre, i likhet med hvad Herr Koos i sin re¬
servation föreslagit, att berörde § måtte erhålla följande lydelse:
“Rofdjur, såsom björn, varg, lo, jerf, räf, mård, utter, skjäl in.
ii., äfvensom, bland foglar, örn, berguf, hök, falk och andra dy¬
lika måga alla tider af året jagas “.
Härefter antogs, uppå derom gjord proposition, för § 10
den lydelse, som i Herr Roos’ reservation, sidan 18, blifvit
föreslagen.
§ 11.
Doctor Emanuelsson erhöll ordet och yttrade: Sedan denna
§ behandlades inom Utskottet har jag dels af jägare från skär¬
gården dels af en artikel i Nyköpings-bladet blifvit gjord upp¬
märksam på den tid, då enligt mom. 4 jagt efter ejder icke får
anställas. Denna tid eller från den 15 Mars till och med den
Den 5 Au gusti.
443
10 Juli lar nemligen vara den enda tid, då ejder kan skjutas,
och som ejdern är en sträckfågel, skulle den således, om ofvan-
nämnde förbud blefve lag, aldrig kunna fällas vid våra kuster.
Jag känner visserligen icke, huru härmed förhåller sig, men man
har sagt mig, att hanarnes antal alltid visar sig vara mycket
större än honornas, så att till och med 4 stycken af de förra
kunna skjutas, utan att någon skada sker. Hanen befattar sig
icke med kläckningcn, utan honan ligger ensamt på äggen, och
när den tiden börjar, begifva hanarne sig ut till hafs. Som det
synes vara af vigt, att någon uppmärksamhet egnas åt det nu
af mig omnämnda förhållande, hemställer jag, att mom. 4 af
denna § må återremitteras.
Kongl. Hofpredikanten Lithner: Jag har begärt ordet för
att tala om den förbjudna tiden för jagt efter ett annat djur,
nemligen bäfvern. Såsom bekant är, är bäfvern ett mycket dyr¬
bart djur, hvilket har gjort att den blifvit omenskligt förföljd
och efterjagad. Den är nu mycket sällsynt och bör derföre,
såvidt möjligt är, skyddas från fullkomlig utrotning. Utskottet
har föreslagit, att jagt efter bäfver skulle vara förbjuden från
och med den 1 Januari till och med den 10 Juli. Hen jag
hemställer, att bäfvern må blifva fridlyst från den 1 November,
hvilken tid Utskottet föreslagit med afseende på elgen. Mitt
skäl härför är följande: bäfvern bygger vid floderna, grundare
vatten, vanligen der en bäck eller mindre å utfaller i ett större
vatten, sina colonnier, hvartill hörer en dam, öfver hvilken de
egentliga boningarne äro så anlagda, att djuren alltid hafva till¬
fälle att, såsom deras natur kräfver, hålla sin egendomliga, fjäll¬
beklädda stjert i vattnet, hvilket är ett oeftergifligt vilkor för
dessa djurs trefnad och lif. Nu händer dock, just i de orter,
der bäfver ännu finnes, ej sällan att dessa grundare vatten re¬
dan i November och December tillfrysa, så att djuren blifva
tvungna att företaga flyttningar, under hvilka de för de med de¬
ras vanor väl bekanta jägarena äro lätt åtkomliga. Det är der¬
före af vigt, att, den förbjudna tiden för bäfverjagt bestämmes
från den 1 November. Jag anhåller derför om proposition å
mitt yrkande på en dylik bestämmelse.
Doctor Lumielius: I afseende på bäfvern är jag alldeles af
samma tanke som den föregående talaren. Fordomdags har
bäfvern funnits till och med i mellersta Sverige, men numera
har den blifvit alldeles fördrifven. Icke blott der, utan till och
med i do nordliga trakterna, är detta djur ytterst sällsynt. Jag
har i många år sökt att få ett exemplar för en naturhistorisk
samling, men icke ännu lyckats. I Norge höll också bäfvern på
att försvinna, men sedan lagstiftningen tog saken allvarligt om
hand, har han der börjat att föröka sig. Äfven hos oss behöf-
ves ett starkare skydd, så att bäfvern åtminstone i aflägsna
lii
Ben 5 Augusti.
trakter kan få bygga oell bo och i delta hänseende bör genom
Hofpredikant eli Lithners förslag något kunna vinnas.
Hvad angår ejdern, så hade en talare ganska egna upplys¬
ningar att meddela. Jag har åtminstone icke läst i någon na¬
turalhistoria, att hanarnas antal brukar vara så mycket större un
honornas. Men fillitos de sednare till ett så betydligt mindre
antal, så visar det, att jagten blifvit illa bedriften, enär honorna
alltid äro lättare för jägaren att åtkomma. Ejdern är visserli¬
gen en sträckfogel; men den kommer hvarje år tillbaka till
samma kliickställe och kan endast bortdrifvas genom att oför¬
ståndigt och omenskligt borttaga äggen och dunet. Hen arma
modren plockar då för andra gången af sig dunet, så att hon
blir nästan alldeles naken. Plundrar man då åter hennes bon,
så kan det hända, att hon begifver sig bort och icke mer kom¬
mer tillbaka. Fordom var denna jagt mycket lönande för ej-
derdunets skull. Finge denna fågel njuta skydd vid våra strän¬
der, så skulle den förökas och dermed en ganska betydlig in¬
komst beredas. Jag vill derföre icke tillstyrka någon återre-
miss i det ofvan antjdda syftet- Följden deraf skulle blifva
den, att ejdern blefve ännu mera fridlös än hittintills.
Häri instämde Doctor Falck och Prosten Melén.
Discussioneu förklarades härmed slutad, hvarefter uppå derom
gjord proposition, § 11 godkändes endast med den ändring, att
du å femte raden förekommande orden: “efter bäfver frän och
med den l Januari till och. med den 10 Juli“ ullyttes mot or¬
den : “efter bäfver frän och med den l Noveniber till och med
den 10 Juli'1.
§§ 12, lil och 14 godkändes.
§ 15-
Kongl. Hofpredikanten Lithner erhöll ordet och yttrade: Då
i denna § talas om olofliga jagtmedel, så önskade jag, att i
inom. 1 ett tillägg måtte göras med afseende på bäfvern. Det
brukas nemligen i Norrland, att, då en höfverby upptäckes, man
tänder eld på hela byen, sedan utgångarne till floden blifvit till¬
stängda. De arma djuren mäste då, för att icke blifva inne-
brända, gifva sig ut åt landssidan och blifva, såsom man säger,
rubb och stubb dödade. Detta är ett jagtsätt, som både för dess
grymhet och den skada det åstadkommer bör absolut förbjudas,
hvarföre jag hemställer, att denna § må återremitteras.
Härefter blef uppå derom gjord proposition § 15 åter¬
remitterad.
§ is.
Den 5 A ugusti
445
Professor Agardh erhöll ordet och yttrade: Denna § synes
mig icke vara synnerligen viii redigerad. Det hetor, alt “från
den 15 Mars till och med den 10 Augusti må hund icke begag¬
nas till annan jagt än dels efter hjörn, varg, lo och jerf, dels och
efter den 10 Juli vid strander af sjö eller vattendrag, samt å
kärrmark/' Perioden börjar med en tidsbestämmning för 2:ne
olika fall, anmärkta under ett dels — dels', men under det sed¬
nare dels kommer en ny tidsbestämning, som upphäfver den förra.
På ena stället är det fråga om vissa djur, pä det andra talas
det om vissa localiteter. Mig synes som vore denna § på ett
mindre lyckligt sätt tillhopakommen, och jag anhåller, att den
mätte återremitteras för att undergå nödig omarbetning.
Häruti instämde Doctor Lindgren och Riks-Archivarien
Nordström.
Härefter hiet uppå derom gjord proposition denna ■§ åter¬
remitterad.
§ 17-
Riks-Archivarien Nordström erhöll ordet och yttrade: I mom.
1 heter det: “Lös hund må ej modtagas eller insläppas i annans
hägnade jagtpark eller djurgård." Detta är alltför oklart. Åt¬
minstone borde det väl uttryckas, att den, sorn derföre tilltalas,
gjort det med vilja och uppsåt. Hägnaden kan ju vara bristfäl¬
lig, så att en lös hund utan någons vållande på sådant sätt
kommer in. De passiva uttryckssätten äro i allmänhet icke lämp¬
liga, då begreppet fordrar, att den obehöriga gerningen skall hän
föras till viss person, och just detta är här nödigt, emedan, der
en okynnig pojke eller någon annan roar sig med att insläppa
min hund i annan persons jagtpark, det väl ej kan vara me¬
ningen, att hunden skall kunna mig beröfvas till straff för en
annans okynne.
Doctor (itiinadius: Det kunde väl vara önskligt, att mom. 1
vöre bättre formuleradt; men det torde vara svårt att bestämma
saken på annat sätt. Väl är det möjligt, att gärdesgården om¬
kring en jagtpark är bristfällig; men då säger man, att en lös
hund slipper in, icke att lian blir insläppt.
Andra momentet af denna § synes mig snarare förtjena an¬
märkning. Der säges, att jagthund, som löper lös å annans mark
än sin egares, får upptagas och skall lösas med 5 R:dr. Till
huru mycket kif och obehag grannar emellan kail icke ett så¬
dant stadgande gifva anledning? Då förut ingen sådan föreskrift
funnits, utan att någon olägenhet försports deraf, så borde man
icke nu införa ett stadgande, som blir en källa till ständiga chi-
kaner. Häruppå borde ock uppmärksamheten fästas, derest Stån¬
det skulle besluta att återremittera denna §.
446
Den 5 Augusti.
Prosten Melén: Jag har ingenting emot, att mom. 1 åter¬
remitteras; men hvad det sednare momentet angår, så tyckes
det mig vara alldeles orimligt, och jag yrkar, att det helt enkelt
måtte afslås. Man kan lätt föreställa sig, hvilket trassel det
skulle blifva mellan grannar, om jagtmarkeus egare finge upp¬
taga och endast mot hög lösen behöfva återlemna en hund, som
kommit in på hans område.
Domprosten Kjörling: Att, såsom den föregåeude talaren
yrkat, afslå mom. 1 vore detsamma som att förstöra hela jagten;
ty får jagthund löpa lös omkring uti inhägnad jagtpark, så för¬
stör han ungfågel m. m.
Doctor Carlander: Angående sjelfva redactionen af denna §
vill jag icke yttra mig; men i afseende på den skada en lös
jagthund kan åstadkomma, finner jag den i mom. 2 bestämda
plikten ingalunda vara för stor, så framt man vill skydda jag¬
ten. Ett svin, som inkommer på annans mark, skall ju lösas
med 5 Ikdr, om det också icke gör någon skada. Det är ingen
brist på vårdslösa jägare, och de böra tillhållas att hafva sina
hundar bundna.
Prosten Melén: Jag afstår från mitt förra yrkande på af-
slag å mom. 2. Hvad angår den förre talarens jemförelse mel¬
lan en jagthund och ett svin, så är dem emellan stor skillnad.
Det sednare kan utestängas med en god gärdesgård, men den
förre icke. En jagthund skulle derföre ovilkorligen hållas bun¬
den. Jag förenar mig med dem, som yrkat återremiss.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter uppå
derom gjord proposition förevarande § återremitterades.
§ 18.
Kyrkoherden Mennerström erhöll ordet och yttrade: Denna
§ innehåller förslag till ganska vidunderliga stadganden. Sä
t. ex. skulle min gårdvar, om han någon gång under tiden från
den 15 Mars till den 10 Augusti finues lös i min egen skog
eller hage, kunna upptagas af hvem som helst och mig till in¬
lösen hembjudas mot en afgift af 5 R:dr, samt fråntagas mig, i
fall jag vägrar att sålunda låta preja mig. Detta vore väl i hög
grad orimligt; ty dels gör en sådan huud ingen skada på jag¬
ten, dels borde han väl få gå fri på min egen mark, der jag
och ingen annan bör vara den rådande. Underligt är det väl
också, att hvem som helst skall enligt hvad här blifvit föreslaget,
kunna få döda min katt, om den anträffas ute på mina egor.
Jag hemställer, om icke denna §, som sålunda hotar egande-
rätten, kan behöfva återremitteras.
Den 5 Augusti.
447
Kyrkoherden Lundgren: Instämmande i Kyrkoherden Wen-
nerströms yttrande vill jag endast tillägga: att, när denna § be¬
stämmer tiden mellan den 15 Mars och 10 Augusti, hvarunder
hund som finnes lös i skog eller hagmark får upptagas; men i
ll:te §:n jagt efter sjöfågel är tillåten från den 10 Juli, en mot¬
sägelse ligger häruti: enär hund, som under tillåten tid begag¬
nas till sjöfågeljagt vid vatten, beläget i skog eller hagmark,
skulle kunna hemfalla under stadgandet i denna 18:de §. Då
här är uteslutet, hvad som i 2:dra mom. af motsvarande § i
Kongl. Maj:ts förslag är upptaget, instämmer jag i yrkandet af
återremiss.
Riks-Archivarien Nordström: Äfven jag instämmer i yr¬
kandet på återremiss och det också af det skäl, att enligt orda¬
lydelsen af denna § en huud, som åtföljer sin egare i skog eller
hagmark, skulle under denna tid kunna tagas af hvem som helst,
och husbonden, om han ville hafva hunden tillbaka, vara skyl¬
dig att till den närgångna tagaren betala 5 R:dr. Man vet ej,
om det är oklarhet i tanken eller saknaden af klar och tydlig
lagstil, som ett så beskaffad! förslag bör tillskrifvas.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter uppå
derom gjord proposition denna § återremitterades.
§ 19.
Prosten Ljunggren erhöll ordet och yttrade: Mot de förslag,
som af Utskottet i denna § blifvit framställda, har jag mina
betänkligheter. En stor grundsats, som sedan urminnes tider
varit gällande, har blifvit föränrad. Det har nemligen alltid va¬
rit en connnunens angelägenhet att bekosta skadliga rofdjurs ut¬
rotande. Enligt Utskottets förslag skulle hädanefter hela denna
sak blifva en Statens angelägenhet och således hela kostnaden
bestridas af statscassan. I sammanhang dermed har Utskottet
å sidan 15 hemställt, att ett förslagsanslag, uppgående ända till
50,000 R:dr, måtte anvisas till belöningar för rofdjurs dödande.
På samma gång denna stora kostnad skulle vältras på statscas¬
san, har man också föreslagit, att de s. k. skottpenningarue för
hvarje djur skulle mångdubblas. Så t. ex. då förut för björn
betalades 3 R:dr, skulle nu betalas 50 R:dr, för varg, förut
1 R:dr 50 öre, nu 25 R:dr o. s. v. Jag vet visserligeu, att på
sednare tider ur jagtcassorna mera betalts än hvad ursprungli¬
gen var bestämdt; men det har ändå icke varit på långt när så
mycket som nu blifvit föreslaget. När man betänker värdet af
björnens hud och kött samt af vargens, räfvens m. fi. skinn, så
borde väl belöningarne kunna nedsättas och i följe deraf också
förslagsanslaget minskas. Den förändring, som i mom. 3 blifvit
föreslagen med afseende på coutrollen att ett rofdjur, för hvilket
448
Den 5 Augusti.
belöning sökes, blifvit inom Riket dödadt, synes mig icke heller
tillfredsställande. Det heter, att roffågeln eller skinnet af däg¬
gande rofdjur skall uppvisas för kronofogde, länsman eller ord¬
förande i Communal-styrelse, hvars intyg sedermera berättigar
till belöningens erhållande För närvarande har man måhända
icke skäl att hysa betänkligheter mot ett sådant stadgande; men
i tidernas längd kan det väl hända, att någon af dessa personer
icke är fullt tillförlitlig och blifver frestad, att två gånger lemna
intyg för samma sak. Jag hemställer med anledning af hvad
jag nu yttrat, att denna § må återremittaras.
Frosten Sondén: Hvad angar mom. 3 i denna §, så vill
jag icke motsätta mig den af föregående talaren begärda åter-
remissen, så framt någon ytterligare controll kun anses behöflig;
men dock måste jag förklara, att jag anser den controll, som
för närvarande eger rum, genom skinnets uppvisande vid socken¬
stämma m. m., synes mig vara alldeles olämplig.
Deremot synas mig de föreslagna belöningarne för roidjurs
dödande ingalunda vara för höga. En motionär inom Bonde¬
ståndet har föreslagit dem ännu högre, nemligen för björn 150
R:dr, för varg och lo 50 R:dr, för räf 10 R:dr; men Utskottet
har stannat vid de summor, som Kongl. Maj:fs Proposition inne¬
håller. Dessa belöningar äro det säkraste medel att befordra rofdju-
rens utrotande, och som rofdjursjagten fordrar mycken vana och
skicklighet och således måste göras till ett särskildt yrke, måste man
ställa så till, att den, som egnar sig deråt, får så tillräcklig ersättning,
att han kan lefva af sitt yrke. Den hittills använda skallgången har
redan länge visat sig icke motsvara sitt ändamål. Beträffande
principen, tror jag, att rofdjurens utrotande bör vara en Statens
angelägenhet, då rofdjuren icke äro inskränkta inom hvar sinn
communen, utan utgöra ett för hela Riket eommune malum. Jag
yrkar således bifall till de båda första momenterne af denna §,
men skall icke motsätta mig aterremiss af det tredje.
Häruti instämde Doctor Schram.
Contracts-Prosten Eurén : För ingen del önskar jag, i likhet med
en talare, att genom aterremiss af denna § få belöningarne nedsatte.
De äro ändock, enligt mitt. omdöme, alldeles för låga. Inom
Näsgårds fögderi af St. Kopparbergs län var stadgad en belöning
af 50 Ralr för hvarje skjuten varg, — således lika med hvad
förslaget utfäster för björn. Man hade blifvit uppskrämd genom
vargarnes tilltagsenhet; de bortröfvade och sargade, till och med
dödade flera barn. Efter några år, sedan dessa odjur börjat
visa ett något livggligare uppförande, nedsattes belöningen till
25 R:dr, — ett belopp, sorn äfven är stadgadt inom Vester-
Bergslaga fögderi, och lika med det af Utskottet föreslagna.
Doctor
Den 5 Augusti.
Doctor Gumselius : Jag instämmer med den föregående ta¬
laren, men anser dock icke, att belöningarno för rofdjurs dödanda
böra höjas utöfver hvad nu blifvit föreslaget; ty t. ex. hvad an¬
går varg, så lyckas man ofta att bemäktiga sig ett helt vargbo
med ungar, och dä för de sednare betalas lika hög belöning som
för fullväxta djur, så kan det, äfven med nu föreslagna skott¬
penningar, blifva en rätt vacker summa. Deremot synes ezi viss
partiskhet gjort sig gällande för jerfvert, för hvilken endast lem¬
näs 10 B:dr i belöning. Som jerfven är ett mycket skadligt
rofdjur, hade väl en något högre belöning bort utfästas; men da
detta skadedjur är temligen sällsynt utom i höga norden, så vill
jag icke yrka någon förhöjning.
Vill man återremittera mom. 3, så må det ske; men icko
kan det. vara nödvändigt, då den deri föreslagna controlieu
åtminstone är bättre än den nuvarande.
Kongl. Hofpredikanten Lithner: Jag vill fusta uppmärksam¬
heten på ett stadgande, som förut funnits, men i detta forsing
till jagtstadga saknas, nemligen at.t för drägtig hona af varg eller
lo betalades 10 B:dr högre belöning. Som ett sådant stadgande
tyckes hafva allt sköl för sig, hemställer jag, att det måtte bibe¬
hållas.
Hvad jerfven angur, så är jag i tillfälle intyga hvad en ta¬
lare redan nämnt, att han är ett mycket rofgirigt och skadebrin-
gaude 'djur, samt att jagten efter honom är förenad med så stora
svårigheter, att en missproportion i afseeude på belöningen verk¬
ligen förefinnes, hvarföre jag hemställer, att den matte höjas till
25 R:dr.
Domprosten Kjörling: När denna § förevar i Utskottet, var
jag närvarande, och der upplystes genom en approximativ beräk¬
ning, att rofdjuren göra oerhörd skada på fåglar och annat nyt¬
tigt vildt, hvarföre det skulle vara föga välbetänkt att nedsätta
de nu föreslagna belöuingarne.
Hvad mom. 3 angår, så bör man väl kunna förutsätta de
der omnämnda personernas ärlighet och tillförlitlighet i hand-
hafvandet af den deri lemnade föreskrift; men jag vill dock icke
motsätta mig den begärda återremissen.
Doctor Landgren: De föreslagna belöningarne kunna inga¬
lunda anses för högt tilltagna, då man ju vet, att dessa redan
nu genom särskilda anordningar inom socknarne utgå till unge¬
färligen lika stort belopp på många orter. Högre belöningar be-
höfvas till skydd för boskapen, i samina mån sorn dess värde
stigit på de sednare åren, särdeles som ufven de ökade dagspen-
ningarne draga jagtens idkare ifrån dessa sysselsättningar till
andra mera lönande.
Hogv. Preate-St. Prof. 180»V. ö:te Bandel. 21i
450
Den 5 Auguiti.
En talare har yrkat förhöjd belöning för drägtig liona af
varg eller lo. Jag kan icke instämma deri. Det skulle medföra
svårigheter vid controllen, och man har väl litet svårt att ålägga
kronobetjeningen att assistera vid obductionen. I afseende på
mom. 3, så tror jag, i motsatts med några talare, att den nuva¬
rande controllen är bättre än den föreslagna. Det kunde lätt
gifva anledning till, att samma skinn blefve belönadt två eller
flera gånger; ty det är intet tvifvel, att månget bevis skall på
god tro komma att utfärdas, väl utan afsigt att missleda, men
utan grundlig undersökning. Mig synes det lämpligare, att in¬
tyget lemnäs vid sockenstämma i den commun, der rofdjuret
blifvit fälldt; ty att inför en hel menighet uppträda 2 gånger
med anspråk på belöning för ett och samma djur är väl icke
möjligt.
I denna syftning önskar jag återremiss.
Kyrkoherden Otterström: I likhet med Domprosten Björling
hyser jag ali aktning för kronofogdar, länsmän och ordförande i
Communal-styrelse; men jag tror likväl, att i de flesta fall Kr
det för hvar och en af dessa personer omöjligt att lemna intyg
derom, att det rofdjur, hvars skinn honom förevisats, blifvit inom
Riket dödadt; ty huru skarpsinnig han än må vara, så kan han
icke genom skinnets beskådande förvissa sig derom. Man kunde
ju t. ex. i Norrland låna sig skinn från Finnland och på detta
sätt komma åt belöningen. Jag har mig bekant, att i Skara¬
borgs län, der mycket höga skottpenningar betalas, brukade man
låna skinn från Östergötland och presentera dem till belönings
erhållande. Det lyckades; men då man kom underfund med be¬
drägeriet, förekoms det för framtiden derigenom, att man be¬
stämde, att tillika skulle företes intyg från tvänne trovärdiga
personer, hvilka sett det dödade djuret. Jag tror således, att en
strängare controll behöfves, på det att vi må slippa att betala
skottpenningar för rofdjur, som skjutits utom Riket, och förenar
mig derföre i yrkandet på återremiss.
Kongl. Hofprediknnten Lithner: Om det endast är för svå¬
righeten med afseende på controllen man icke vill bifalla mitt
förslag om förhöjd belöning för dödandet af drägtig hona, och
enär talare redan yrkat, att den här behöfliga controll skulle
hädanefter som hittills öfverlemnas åt communerna, hvilket yr¬
kande jag biträder, vill det synas mig, att större svårighet hädan¬
efter icke bör uppstå än hittills under den tid särskild belöning
utdelats för fällande af dräglig hona. Man har vanligen i soc¬
kenstugan uppvisat skinn och cranium af hvarje fäldt djur, hvar¬
efter i sockenstugan cranierna krossats och öronen tagits af skinnen.
På samma sätt kunde man väl äfven hädanefter förfara. Jag ser in¬
gen svårighet att förete ungarnes cranier, eller, om man så vill, hela
Den S Augusti.
451
ungarne. Den som erhåller belöningen lär väl ock icke dra sig
derför. — För öfrigt är en björninnas-, varginnas-, lo-, eller jerf-
honas fällande ingalunda en händelse, som passerar så tyst, att
man behöfver befara underslef. Kronofogden eller länsmannen
behöfde då icke öfvervara obductionen. Jag vidhåller sålodos
mitt förut gjorda yrkande.
Doctor Gumselius: Jag kan ändå icke finna, att man bör
göra något afseende på, om honan varit drägtig eller icke. Väl
är det sannt, att hennes fällande i förra fallet gjort mera gagn;
men det är ju rent af en tillfällighet, om man lyckas få skjuta
ett djur i sådan belägenhet. Icke heller tror jag, att controllen
blir säkrare, om man stadgar, att ungarnes cranier skola krossas.
Det vore väl att tilltro länsmän eller ordförande i communal-
styrelse för mycken insigt i osteologien, om man fordrade, att
de af ett kanske outbildadt eranium skulle kunna intyga, hvad
för slags djur det tillhört.
Discussioncn förklarades härmed slutad, hvarefter uppå
derom gjord proposition, af g 19 godkändes momenten 1 och 2,
hvaremot mom. 3 återremitterades.
g 20 godkändes.
§ 21.
Kongl. Hofpredikanten Lithner erhöll ordet och yttrade: Det
är återigen för bäfverns skull jag begärt ordet. På de skäl, som
under discussiotien öfver g 11 framställdes och vunno afseende,
vågar jag äfven nu yrka, att det minimi-belopp af böter, som
enligt mom. 2 af förevarande § är stadgadt för den, som under
förbjuden tid dödar, sårar eller fångar elg, äfven måtte gälla
med afseende på bäfver, som är ett lika dyrt djur som elg,
så att detta mom. komme att lyda: “Var det elg eller kafver,
sora under slik förbjuden tid“ o. s. v.
Uppå derom gjord proposition godkändes § 21 utan annan
ändring än att efter 2:dra momentets begynnelseord: “Var det
elg“ tillädes orden: “eller bäfver“.
§§ 22, 23 och 24 godkändes.
De efter § 24 förekommande särskilda stadganden.
Pviks-Archivarien Nordström erhöll ordet och yttrade: Af
Usta punkten i mom. 3 af Utskottets sluthemställan finner man,
att det må på nytt aftal bero, huruvida bidrag hädanefter skall
utgifvas till åstadkommande af högre belöning än som hittills
efter lag utgått för rofdjur? utödnnde i ort, der förening för si-
Den 5 Augusti.
dant ändamål ingången är. Häraf skulle logiskt följa, att dvlikä
nya föreningar för rofdjur» utrotande i en framtid icke skulle
få ingås. Då meningen val icke kan vara sådan, hemställer jag,
att detta stycke måtte återremitteras för att erhålla en mera
tydlig redaction.
Uppå derom gjord proposition blefvo dessa särskilda stad-
ganden återremitterade.
Utskottets å sidan 15 gjorda hemställanden.
l:o
Biskogen och Vice Talmannen hemställde, att med föredrag¬
ningen af denna punkt måtte anstå tills Utskottet fått tillfälle
att taga återremissen af jagtstadgans olika §§ i förnyad pröfning
och afgifva betänkande deröfver.
Doctor Schram erhöll ordet och yttrade: Ifall det Högv.
Ståndets afsigt, att. återremittera det nu föredragna mom. 1 af
det Sammansatta Utskottets 3:ne hemställanden till ny behand¬
ling deraf, i anledning af hvad vid sjelfva jagtstadgans pröfning
redan är här i Ståndet dels beslutadt, dels återremitteradt, så
har jag deremot intet att anmärka, äfven om återremissen gällde
det 2:dra och 3:dje momentet. Likväl beder jag att först få
fästa det Högv. Ståndets uppmärksamhet på de brukade orda¬
lagen i detta Usta mora. De lämpa sig icke rätt väl att be¬
gagnas till Kongl. Majit med underdånigt öfverlemnande och
meddelande af Ständernas beslut öfver en sådan, i Kongl. Pro¬
position till dem framställd lagfråga, som är så invecklad och
sammansatt, att hon till den största delen är af blott ekonomisk
lagstiftningsnatur och således ensamt kan bero på Kouungens
beslut, men till någon och mindre del dock af ren civillags be¬
skaffenhet, deröfver beslutanderätten jemväl tillhör Rikets Stän¬
der, såsom nu rörande Byggninga-Balkens 23:dje capitel med
sina blott 6 §§, huru skadedjur må fällas m. m. Kongl. Maj:t
har ock Sjelf, i Sin Nådiga Proposition, härom yttrat, att, “då
“ärendet enligt sin natur innefattar frågor, hvarom icke bör
“stadgas utan Rikets Ständers medgifvande, och förslaget der¬
jemte i vissa afseenden är beroende på anvisandet af nödiga
“medel, samt dessa delar af forslaget icke lämpligen kunna af-
“skiljas och särskildt behandlas, Kongl. Majit har velat, för
“erforderlig granskning, i Nåder meddela Rikets Ständer det så¬
lunda utarbetade förslaget i sin helhet——: — viljande Kongl.
“Majit, efter emottagande af Rikets Ständers svar, företaga den
“slutliga gräfningen af frågan, samt om stadgans utfärdande i
“Nåder förordna*. Redan här har Kongl. .Majit således på det
alldratvdligaste erinrat Ständerna derom, huru nära samman¬
bundna och förenade de olika föreskrifterna och lagbuden äro
fl e n 5 Augusti.
453
i donna stadga, såsom af både civillags oell ekonomisk lagstift-
ningsnatur, hvadan Kongl. Majit icke heller ansett Sig kunna
skilja dem ifrån hvarandra eller ensam kunna behandla och ut¬
färda hela stadgan, såsom en vanlig ekonomisk författning. Kongl.
Majit har ock derföre infordrat Ständernas, efter verkställd gransk¬
ning, afgifvaude Utlåtande deröfver, för att derefter Sjelf före¬
taga den slutliga pröfniugen af frågan. Yore likväl hela jagt-
stadgan blott en civillag, så egde Kongl. Majit ock då alls ingen
rätt att i det af Ständerna ändrade och omgjorda förslaget vid¬
taga någon ändring och utfärda en stadga med i någon enda §
ombytta och förbättrade ordalag. Ku hemställer också Utskottet
i detta lista morn., “att Rikets Ständer, med förklarande, att
“den i Kongl. Majits Nådiga Proposition föreslagna nya jagt-
“stadga ej kan oförändrad bifallas, måtte, uuder förutsättning att
“ny strafflag, innehållande straffbestämmelse för intrång i annans
“lagliga jagträtt, varder antagen, för sin del besluta dels en
“jagtstadga af det innehåll, Utskottets härvid fogade förslag utvi-
“sar, dels att, i sammanhang med denna stadgas utfärdande,
“23:dje capitlet Byggninga-Balken och hvad för öfrigt i ämnet
“finnes förordnadt, må upphäfvas“. Enligt detta Utskottets för¬
slag att formulera den underdåniga skrifvelsen, med öfverlem¬
nande af den utaf Ständerna beslutade och förändrade jagtstad-
gan, vill det då synas, som skulle Ständerna förklarat, att hela
detta ärende i sitt sammanhang numera skulle af Kongl. Majit
böra bebandlas alldeles såsom en ren och vanlig lagfråga, hvu-
dan, enligt 87:de §in Regerings-Formen, Kongl. Majit skulle vara
förhindrad, att i denna, af Ständerna — såsom det föreslås att
i skrifvelsen heta — “för deras del beslutade“ jagtstadga vid¬
taga och promulgera någon ändring vare sig i sak eller inne¬
håll, om Högstdensamme ock, af förekommande skäl, möjligen
funne Sig icke kunna denna stadgan ''ordagrannt bifalla och
Kungörelse derom utfärda11. Jag hemställer derföre till Iiögv.
Ståndets pröfning och beslut, antingen att Högv. Ståndet nu
genast behagade fatta beslut om en af mig härefter föreslående
förändring i ordalagen för den underdåniga skrifvelsen, sådan
den i mom. 1 nu är af Utskottet föreslagen, eller ock att Högv.
Ståndet ville återremittera hela detta mom. 1 i den syftning,
att af Utskottet måtte föreslås inför Ständerna en underdånig
skrifvelse med följande, i mera grundlagsenlig förm förändrade,
ordalydelse:
lio att Rikets Ständer, i underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit, med anmälan, att, vid granskning af berörda Nådigst med¬
delade förslag till jagtstadga, anmärkning i vissa delar före¬
kommit, hemställa, att samma stadga måtte gifvas det innehåll,
här hos bifogade förslag utvisar, samt att, i sammanhang mod
denna stadgas utfärdande, 23:dje capitlet i Byggninga-Balken,
och hvad för öfrigt i ämnet tinnes förordnadt, ma upphäivus.
Den 5 Augusti,
Domprosten Björling: Då enligt l:sta mom. ordalydelsen af
den föreslagna jagtstadgan kommer att till någon del bero af
den nya strafflagen, och Rikets Ständer uti en lagstiftning, till
hvilken, enligt hvad hittills brukligt varit, både Konungens och
Ständernas bifall fordras, ej kunna ingå till Kongl. Majit med
ett förslag, hvars ordalydelse vore till en del obestämd, så får jag
tillstyrka, att behandlingen af Utskottets första hemställan upp-
skjutes, såsom Yice Talmannen föreslagit.
Doctor Schram: Att Högv. Ståndet skulle alldeles uppskjuta
behandlingen af detta moment, till dess Utskottet fått tillfälle
att taga återremissen af jagtstadgans olika §§ i pröfning och
afgifva ett nytt Betänkande deröfver, anser jag vara en desto
mindre god åtgärd, som den blott skulle tjena till att försena
och framskjuta frågans slutliga afgörande. Jag har mig med
säkerhet bekant, af en enskild öfverläggning i går inom Lag¬
utskottet just om detta lista morn., att jemväl i de öfriga Riks-
Stånden torde i dag framstå alldeles enahanda yrkande, sorn det
jag nu inom detta Högv. Stånd på goda skäl har gjort. I da
respective Med-Stånden torde nu antingen genast beslut blifva
fattade till ändring i ordalagen, eller ock återremitteras frågan
derom till Utskottet. Det lärer väl då ock vara allt skäl för
detta Högv. Stånd att nu åtminstone återremittera denna puukt
med så mångå jemväl återremitterade §§ i sjelfva stadgan. Stån¬
det har ju, då frågan hit återkommer, i alla fall fria händer
att fatta det ena eller andra beslutet. Men det säkra är, att,
vid dylika invecklade frågor, som i de Sammansatta Utskotten
ej sällan förekomma, deruti ingå både ekonomiska och rena lag¬
frågor, oåtskiljeligt förenade, såsom, om jag minnes rätt, vid
behandlingen af grufvestadgan m. fl. varit händelsen. Rikets
Ständer hafva då tillförene just iakttagit den af mig nu ock
föreslagna samt af sakernas egen natur grundlagsenligen påkal¬
lade mera elastiska och ej så absoluta formen för uttrycken i
deras underdåniga skrifvelser, så ofta Ständerna icke kunnat
anse de Kongl, författningsförslagen oförändrade böra antagas,
hvarom då blott en underdånig anmälan, jemte deras förändrade
förslag, af dem hos Kongl. Majit blifvit gjord, utan att Stän¬
derna då, såsom annars i vanliga, rena och oblandade lagfrågor
sker, så skarpt, som Utskottet nu föreslagit, låtit antyda ett
ubeslut för deras del“.
Uppå derom gjord proposition blef denna punkt återremit¬
terad.
2:o hifölls.
3:o
Riks-Archivarien Nordström erhöll ordet och yttrade: Jag
vill fästa uppmärksamheten på ett i denna hemställan förekom¬
Din i Augusti.
15S
mande uttryck, som synes gå längre Un mun åsyftat. Det he¬
ter nemligen att, efter det dén nya jagtstadgan trädt i verk¬
samhet, “nu befintliga jagtcassor inom de särskilda länen skola
öfverlemnas till vederbörande Landsting att efter deras ompröf-
ning användas1*. Nu finnes det privata föreningar, som också
bildat jagtcassor, och man skulle kunna tro, att också dessa
borde aflemna sina medel till Landstingens förfogande. Saken
är af den vigt, att den kräfver noggrannhet i uttrycken. Jag
hemställer derföre, att denna punkt må återremitteras, för att
förekomma intrång i eganderätten.
Professor Agardh: Jag förstår visserligen icke mycket af
dessa frågor ; men vill erinra derom, att vid Kongl. Maj:ts Pro¬
position var fogad en tabell, utvisande enligt Rikshufvudboken
beloppet af de i de särskilda länen befintliga jagtcassornas me¬
del. Det är väl således klart, att det är dessa jagtcassor, som
afses, och då således intet intrång i eganderätten kan vara att
frukta, torde denna punkt utan betänklighet kunna bifallas.
Riks-Archivarien Nordström: Jag betviflar icke, att menin¬
gen varit sådan; men det är då också en billig fordran, att
denna mening otvetydigt uttryckes. Så har icke skett i Ut¬
skottets förslag, hvars ordalydelse medgifver en mycket vid¬
sträcktare tolkning.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter uppå
derom gjord proposition förevarande punkt återremitterades.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Memorial N:o 124, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga be¬
slut vid förehafvande af Utskottets Betänkande N:o 55, rörande
väckt förslag om upphäfvande af hittills gällande reglementen
för vården af sockenmagaziner samt öfverlemnande åt communal-
styrelserna att öfver samma magaziner förfoga.
Contracts-Prosten Palmlund erhöll ordet och yttrade: Ut¬
skottet har, efter en mycket omständlig öfverläggning, sökt att,
sd godt sig göra låtit, sammanjemka Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut i denna fråga. Sammanjemknings-förslaget, såsom enligt
min tanka antagligt, tillstyrker jag måtte af det Högv. Ståndet
godkännas, i synnerhet som Högv. Ståndets förra beslut i äm¬
net hufvudsakligen inbegripes i Utskottets förevarande hemställan.
Härefter blef uppå derom gjord proposition Utskottets i
.förevarande Memorial gjorda hemställan af Ståndet bifallen.
Den 5 Augusti.
§ 7.
Föredrogs ånyo oell bordlädes andra gången meddeladt Ut¬
drag, Nio 345, af Häglof. Ridderskapet och Adelns Protocoll
den 29 sistlidne Juli, innehållande bland annat, inbjudning till
de öfrige Biks-Stånden att förena sig uti det af Itidderskapét
och Adeln vid pröfning af Sammansatta Bevillning»-, Lag-, samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 5, i
anledning af dels gjorda anmärkningar emot vissa delar, dels
ock Biks-Ståndens skiljaktiga beslut, i afseende å andra delar
af Betänkandet Nio. 2, angående vilkoren för bränvinstillverk-
ning, fattade beslut, att lista moni. af 2:dra §:n uti nu gällande
förordning angående vilkoren för bränvinsbränning skulle blifva
oförändradt samt 2:dra mom. erhålla följande förändrade lydelse:
“Bränvinstillverkare ega att under en, en och en half, två, två
och en half eller tre af ofvannämnda terminer handteringen ut¬
öfva, dock icke under kortare tid än en termin; och må brän-
vinstillverkning jemväl börjas den 1 November klockan 12 på
dagen samt fortsättas till deti 1 eller 15 December vid samma
timma."
§ 8.
Föredrogos och bordlädes följande från Banco-Utskottet in¬
komna Memorialer och Betänkande nemligen:
Nio 44, med förslag till förändring af åtskilliga föreskrifter
i l:sta, 2:dra och 3:dje Artiklarne af Banco-reglementet;
N:o 45, med förslag till förändrad uppställning af föreskrif¬
terna, angående Bankens metalliska cassa, m m.
N:o 46, angående 171 »ta §:n i nu gällande Banco-regle-
mente; och
N:o 47, angående föreskrifterna i lista Artikeln af Banco-
reglementet.
§ 9-
Upplästes och lade» till KändUngarne från de resp. Med-
Stånden meddelade Protooolls-Utdrag nemligen från Häglof.
Ridderskapet och Adeln N:ris 340—344, 346 — 350; från Vallöf..
Borg are-Ståndet N:ris 361—364 samt från Jlederv. Bonde-Stån¬
det N:ris 358, 359 och 367.
§ io.
Pastor Primarius Doctor Fallenius anmälde, att lian af Kongl.
Majit erhållit Sine veckors ledighet från lliksdägsgöroniålen, räk¬
nadt från den 8 innevarande månad.
Ben 8 Augusti. 457
§ ii-
Doctor Gumalius begärde och erhöll 3 veckors ledighet
från liiksdagsgörornålen från någon dag i slulot af månaden,
hvarom framdeles ytterligare anmälan skulle ske.
Ståndet åtskildes kl. e. m.
Ut supra
In fidem
£>. II. Almqvist.
Deii 8 Augusti.
Plenum kl. 2 e. m.
§ 1-
1 anseende till en af II. II. Erie-Biskopen och Talmannen
företagen resa från hufvudstaden fördes ordet af II. II. Biskopen
och Vice Talmannen.
§ 2.
Justerades Protocollet för den J dennes.
§ 3-
Justerades följande i sista Plenum beslutade skrifvelse:
Till Consistorium Acadernicum i Upsala.
Sedan Kongl. Maj:t den 1 innevarande månad behagat i
Nåder utnämna och förordna Riksdags-fulMnäktigen för Upsala
Universitet, Professoren, En af de Aderton i Svenska Academien,
Riddaren af Kongl. Nordstjerne-Orden m. m., Magister Fredrik
Ferdinand Carlson, att vara Stats-Råd och Chef för Ecclesiastik-
Dcpartementet, får Preste-Ståndet härmed anmoda Consistorium
Academicutn att; om val i vederbörlig ordning till utseende af
annan Riksdägs-fullmäktig i Preste-Ståndet lör Upsala Universitetet
Den 8 Au jin ti.
i ledigheten efter Stats-Rådet Carlson, ofördröjligen gå i författ¬
ning. Stockholm den 8 Augusti 1863.
På Preste-Stdndets vägnar.
§ 4.
Upplästes Protocoll, hållet vid Preste-Ståndets Electorer»
sammanträde denna dag och inhemtades deraf, att i ledigheten
efter Professor Carlson, som Kongl. Majit i nåder utnämnt och
förordnat att vara Stats-Råd och Chef för Kongl. Eeclesiastik-
Departementet, blifvit till ordinarie ledamot i Stats-Utskottet ut¬
sedd Contracts-Prosten Tegnér, hvarom underrättelse skulle genom
Utdrag af protocollet meddelas.
§ 5.
Sedan Preste-Ståndet vid pröfning af Sammansatta Stats-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 34, i anledning af dels Kongl. Majits Nådiga Proposition
med förslag till ny Jagtstadga, dels ock enskilda motioner i
frågor rörande jagt, godkänt dels § 11 uti Utskottets förslag till
Jagtstadga, med den ändring att de å femte raden förekommande
orden i “efter häfver från ock med den 1 Januari till och med den
10 Juli“ utbytas mot orden: “efter häfver från och med den 1
November till och med den 10 Juli", dels § 21 i samma förslag
utan annan ändring, än att efter 2:dra momentets begynnelseord:
44 Var det elg“ tillagts orden: “eller häfver“ ; så beslöt Preste-
Ståndet nu, uppå derom af Kongl. Hofpredikanten Lithner gjord
ramställning, att vördsamt och vänligen inbjuda de öfriga Riks-
Stånden att i detta beslut med Preste-Ståndet sig förena.
§ 6.
Föredrogs ånyo Utdrag, N:o 345, af Höglojl. Ridderskapet
och Adelns Protocoll den 29 sistlidne Juli, innehållande bland
annat inbjudning till de öfriga Riks-Ståndens att förena sig uti
det af Ridderskapet och Adeln, vid pröfning af Sammansatta
Bevillnings-, Lag-, samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Utlåtande Nio 5, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot
vissa delar, dels ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende
å andra delar af Betänkandet Nio 2, angående vilkoren för brän-
vinstillverkning, fattade beslut, att lista momentet af 2 § uti nu
gällande Förordning angående vilkoren för bränvins tillverkning
skulle blifva oföräudradt samt 2:dra momentet erhålla följande
förändrado lydelse: “Bränvinstillverkare ege att under en, enoch
en half, två, två och en half eller tre af ofvannämnde terminer
handteringeu utöfva, dock icke under kortare tid än en termin ;
Den 8 Augusti.
och ina brännvinstillverkning jemväl börjas den 1 November kl.
12 på dagen samt fortsättas till den 1 eller 15 December vid
samma timma'.
Doctor Carlander, som härvid begärde ordet, yttrade: Det
är temligen klart, att syftemålet med ltidd ersk apot och Adelns
beslut, i hvilket Högv. Ståndet nu inbjudes instämma, är att
bereda lättnad för brännvinstillverkningen; men då en sådan
lättnad svårligen lärer kunna viunas utan att äfventyra eller
åtminstone minska säkerheten i de i afseende å denna tillverk¬
ning föreskrifna controller, så tillstyrker jag, att Högv. Ståndet,
roed vidblifvande af sitt i ämnet fattade beslut, lägger det före¬
dragna Protocolls-utdraget till handlingarne.
Prosten Sondén: Jag skulle instämma med den föregående
talaren, om jag kunde tro, att Högv. Ståndets beslut blefve Ri-
kets Ständers; men till ett sådant antagande finnes nu ingen
grund, sedan Bonde-Ståndet öfvergått till Kidderskapet och
Adelns åsigt och Borgare-Ståndet fattät i ämnet ett beslut, som
har samma syftemål som Adelns, men går ändå ett stycke längre
framåt. Af två onda ting synes försigtigheten bjuda att välja
det mindre, och tillstyrker jag på den grund antagandet af denna
inbjudning.
Efter härmed slutad discussion, antog Preste-Ståndet, som,
i likhet med Ridderskapet och Adeln, bibehållit lista mom. af
ifrågavarande 2 § oförändradt, förevarande inbjudning, så vidt
den afser förändrad lydelse af 2:dra mom. i samma §.
§ 7.
Föredrogs ånyo Banco-UtskotteU Memorial N:o 44, med för¬
slag till förändring af åtskilliga föreskrifter i lista, 2:dra och
3idje artiklarne af Banco-Beglementet.
Lade8 andi'agång en på b ordet.
§ 8.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottetn Betänkande Nio 45, med
förslag till förändrad uppställning af föreskrifterna, angåenda
Bankens metalliska cassa, m. m.
Ladén andra gängen pä bordet.
§ 9.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets Memorial Nio 46, angåenda
171 ista § i nu gällande Banco-Reglemente.
Lades andra gängen på bordet.
460
Den 8 Augusti.
§ 10.
Föredrogs ånyo lianvo-Utskottets Memorial N:o 47, angående
föreskrifterna i föstu artikeln af ila nco-Regi emen tet.
Ladén andra gången gå bardet,
§ 11-
Föredrogos och bordlädes följande från Banco-Utskottet ni¬
konina Utlåtanden och Memorial:
N.-o 48, i anledning af förre Handlanden J. A. Carlqvists
ansökning om eftergift af upplupen ränta å en till Banco-discont-
verket inbetald skuld;
N:o 49, i fråga om ett at förre Apothekaren C. T. Lidmans
hustru, Jenny ladman, född Benzelstjerna, gjordt accordsanbud.
N:o 50, angående föreskrifterna i 8:de artikeln af Banco-
Begl emen tet; och
N:o 51, i anledning af väckt motion att granskningen af
Banco-discontverkets räkenskaper och förvaltning hädanefter må
verkställas af llikets Ständers Revisorer öfver Stats-, Banco- och
Riksgäldsverken.
§ 12.
Beviljades, uppå derom gjord framställning, Prosten Mellgvist
förlängning under ytterligare fjorton dagar af den honom förut
medgifna ledighet fran Riksdugsgö rom ulen.
§ 13.
Företrädde elter gjord anmälan, Stats-Rädet och Chefen för
Kongl. Civil-Departementet, Comraendören med stora korset af
Kongl. Nordstjerne-Orden, Herr H. G. Lagerstråle och atlemnade
de i §§ 14—17 hörnedal) omförmälda, Kongl. Maj:ts till Rikets
Ständer allåtna Nådiga Propositioner; hvarefter Herr Stats-Rädet,
såsom vid ankomsten beledsagad af några bland Ståndets leda¬
möter, afträdde.
§ 14.
Föredrogs och remitterades till Siats-Utskottet Kongl. Majlis
denna dag meddelade Nådiga Proposition, angående afsöndring
af jord frän majorsboställe! Hammar vid Wermlands Regemente
till begrafningsplats at Hammarö församling i Wermlands län.
Den 12 Augusti.
461
§ ^5.
Föredrogs och remitterades till Mtat*-Utskottet Kongl. Majit»
denna dag meddelade Nådiga Proposition om anvisande af anslag
till betäckande af kostnaderna för Sveriges deltagande dels i
1862 års allmänna industri- och konstexposition i London, dels
ock i den för landtbruksalster och redskap innevarande sommar
atiornade internationela utställning i Hamburg.
\ 16.
Föredrogs och remitterades till &'tats-Utskottet Kongl. Majit»
denna dag meddelade Nådiga Proposition, angående anvisande af
medel till betäckande af kostnaden för iståndsättandet af åtskil¬
liga broar å den så kallade Carl Johans-vägen i Jemtland, m. m.
§ 37.
Föredrogs och remitterades till Statt-Utskottet Kongl. Majits
denna dag meddelade Nådiga Proposition, angående pension å
Allmänna Indragnings-staten åt aflidne Navigationsskole-lnspee-
tören m. m. C. A. Pettersons enka, Hilda Amanda Catharina
Lundberg.
Ståndet åtskildes kl. {3 e. m.
Ut supra
In fidem.
S. II. Ahnqvist.
Ilen 12 Augusti.
Plenum kl. 10 f. m.
§ I-
1 Justerades Protoeollet för den 5 dennes förmiddagen.
§ 2.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets Memorial Nio 44, med för¬
slag till förändring af åtskilliga föreskrifter i lista, 2:dra och
3:dje artiklarne af Baneo-reglementet.
461
Dsn 12 Auguiti.
l:$ta punkten.
Contracts-Proster, Palmlund begärde härvid ordet och yttrade :
Vid genomläsningen af delta Utskotts-betänkande med bifogade
reservationer har jag för min del tyckt mig finna förevarande än¬
dringsförslag minst sagdt onödigt. Utskottet synes betrakta Riks-
banks-institutionen, sådan den nu är, såsom en “rudis indigestaque
moles,“ som för att behörigen redas just nu påkallar den ord¬
nande handen. Men har då ieke Rikets Ständers Bank hittills
redt sig godt och till fördel för det allmänna? Eller har Banken
sjelf numera förlorat crediten, hafva dess tjenstemän, enkanner¬
ligen Understyrelsen, sorn nu är den egentligen arbetande och
drifvande kraften inom verket, förverkat förtroendet? är det för
närvarande, mera än förr, skäl att utbyta det redan pröfvade
förtroendet inom Banken emot ett obepröfvadt, kanske mindre
profhaltigt, utanför densamma? Hvarföre öfvergifva en 200-årig
förvaltningsprincip, som visat, sig vara ändamålsenlig och i stäl¬
let omfatta en nymodig, som kan vara god i enskilda Banker
med pm'«?-intoressen, men betänklig nog i en Riks-bauk, der
det enskildta intresset måste underordna sig eller, i en gemen¬
sam nitisk verksamhet för det hela, sammanfalla med det all¬
männa ?
Man har sagt, att vi också i Sverige egt stora “financieror
utan financer“. Sådane Bankomän i theorien kunna äfven hä¬
danefter framstå och i en hastig vändning bli “verkställande
Directörer“ — män utifrån tagne, årligen ombytlige, högt aflö-
nade, inom verket “allom bjudande och rådande suveräner1*; till
hvad fromma eller påföljd för Riksbankens affärer, dess jemna
och trygga gång, lemnär jag derhän. Till införande af en så
betänklig nyhet framför en gammal bepröfvad Bank-administra-
tion vill jag åtminstone icke med min röst bidraga, Åberopande
de grundliga reservationerna af Riks-Archivarien Nordström,
Kyrkoherden Wennerström och Riksdagsfullmäktigen Lekberg
hvilken till sin reservation upptagit Understyrelsens yttrande,
nfslår jag ifrågavarande förslag med allt hvad i ändringsväg der¬
med står i sammanhang. Jag skall dock icke motsätta mig åter-
remäss om en sådan åtgärd pröfvas lämplig.
Häruti instämde Doctor Carlander och Kyrkoherden Otter¬
ström.
Doctor Björkmalt: Under största förtroende till detta för¬
slags upphofsman, Herrar Bancofullmäktige, hyste äfven jag un¬
der dess behandling inom Utskottet i början många betänklig¬
heter emot detsamma. Dessa äro likväl numera efter niirmare
granskning undanröjda ända derhän, att jag med fulla skäl tror
mig kunna förorda hela förslagets antagande i dess nu af Ut¬
skottet lramlngda skick. Om § 5 i nu gällande Bancoreglemente
Den 1» Augutti.
»kull kanna blifva »anning, så måste Fullmäktige bemyndigas att
till sitt biträde utse några tillsyningsman. Hvad det föreslagna
namnet på dessa medhjelpare angar, nemligen verkställande Di-
reetörer, ur jag dermed ej rätt, nöjd. Inom Utskottet föreslog
jag benämningen: Fullmäktiges deputerade, eller delegerade, eller
comitcrade, eller ombud, enär de i Fullmäktiges namn, a deras
vägnar, skola förrätta vexelköp, biträda vid Discontdirection och
hafva närmaste tillsyn öfver hela Baneöförvaltningen. Namnet
är dock mindre vigtigt; allt beror på den instruction, som upp-
göres för deras verksamhet. Hvad sjelfva saken angår, så äro
dessa ombud alldeles nödvändiga för att fylla en länge insedd
brist. Ty huru kunna väl Fullmäktige, valde såsom grundlagen
bjuder, så uteslutande egna sin tid oell sina krafter åt Baneo-
göromålen, som berörde Bancoreglementes 5 § fordrar? Men
säger man, Fullmäktige ega ju enligt samma stadgande att för¬
dela sig emellan alla dessa åligganden. Ja, visserligen, men hvad
sorn nu egentligen begäres är, att denna tillåtelse blir närmare
bestämd, blir anbefalld såsom en permanent institution och be¬
talning af arfvoden till de valde ombuden medgifven. Men äf¬
ven dessa arfvoden torde afskräcka mången från förslagets anta¬
gande. Denna tillökning uti Bankens afiöningsstat blir dock af
ingen betydenhet. Allenast för den af de så kallade directö-
rerna, som får sig ålagdt att. besörja den dagliga tillsynen, kan
nytt arfvode komma i fråga. De öfriga tvänne arfvoden utgå
redan nu till de hittills så kallade deputerade för vexelköpen
och extra ledamöterna i Discontdirection. Dessas arfvoden utgå
nu med inalles omkring 4,000 B:dr åt, hvardera och sannolikt
blefve arfvodet för den tredje Directören omkring enahanda
summa; och denna nya utgift ersättes lätt genom besparing af
löner till arbetsbiträden och förenkling af göromålen inom Banco-
förvaltningen. Vidare torde mången anse betänkligt att tillåta
Fullmäktige välja dessa Ombud, eller så kallade Directörer, utom
sig sjelfva. Detta skall, säger man, möjligen föranleda vådor
vid vexelköp och obehag för Bankens embetsman och Contors-
chofen Men då man besinnar att, Fullmäktige visserligen aldrig
komma att gå öfver ån efter vatten, aldrig annat än i verkligt
nödfall skola välja andra än sig sjelfva och att alla ombudens
åtgärder så vid vexelköpen och discontstyrelsen, som vid dagliga
tillsynen inom Banken, ovilkorligen skola bestämmas genom upp¬
gjorda instructioner under Fullmäktiges ansvar, i deras namn, å
deras vägnar och under deras högsta uppseende, om man detta
besinnar, så bör väl denna betänklighet helt, och hållet försvinna.
Dertill kommer äfven, att ifrågavarande ombud skola omväljas
hvarje år. Den största svårigheten vid förslagets antagande
torde dock möta den dermed nära sammanhängande frågan om
upphörande af Understyrelsens hittills collegialiter handhafde be¬
styr. Man tror vanligen, att, om Bankens så kallade Underst,y-
relse upphäfves, Bankens Öfverstyrelse, Bnncofullmäktige, ej skall
464
Ben 15 An gusti.
kunna vinna nog detaljkännedom om Bankens alla angelägenhet
ter och att således den nödiga continuiteten i förvaltningen möj¬
ligen skall komma att saknas. Detta var också i början min
tro, och yrkade jag derföre enträget, att Understyrelsens utlå¬
tande härom skulle först och främst, inhemtas. Efter närmare
granskning af detta utlåtande och efter den vidlyftiga sakens
utredning, som sedan försiggick inom Utskottet, och som kan
läsas å detta Memorials 7 och följande sidor, samt efter några
gjorda smärre förändringar i Fullmäktiges förslag hafva dock alla
betänkligheter äfven rörande denna fråga hos mig försvunnit;
och vill jag tro, att de likaledes skola försvinna för hvar och en,
som noga begrundar Utskottets fullständiga utredning af ämnet
och derjemte besinnar, att allt, som hörer till Bankens förvalt¬
ning, bedrifves enligt noggranna instruetioner, ordningsreglor och
rpglementen, hvilka aldrig kunna ändras utan Bikets Ständers,
Banco-Utskottets och Bancofullmäktiges beslut, och att alla dessa
beslut genom de nu ifrågavarande Directörernas förberedande åt¬
gärder och förs lager nödvändigt måste blifva mera Bankmässiga
och tidsenliga än någonsin hittills. Hvad åter angår Bancotjen-
stemännens, isynnerhet. Cömmissariernas fortfarande sjelfständig¬
het och oberoende såsom verkets främste embetsmän, sfi lida desse
deras rättmätiga anspråk intet afbräck genom Understyrelsens
upphörande eller indragning. Nuvarande Understyrelsens ledamöter
blifva i thy fall snarare mera sjelfständiga, mera af hvarandra
oberoende Chefer, hvar och en för sitt dont or efter afdelning,
än hittills, och komma ej att underoikläas någon annan, än Bnneo-
fullmäktige och dessas ombud, hvilka ombud eller Directörer en¬
dast tillfälligtvis kunna i Fullmäktiges namn, enligt deras befall¬
ning och af dem upprättad instruetion, meddela föreskrifter, som
antingen gillas eller upphätvas af Fullmäktige sjelfva vid deras
nästinträffande sammankomst. Hvad slutligen beträffar Understy¬
relsens hittills ålagda skyldighet att upprätta förslag till vissa tjen-
ster, så må Banco-eommisarierna gerna se sig befriade från denna
collegiala befattning, då hädanefter hvar och en särskildt för
sitt contor får hos både Directörerna och Öfverstyrelse» recom-
mendera den han för den lediga fjellsten anser mest tjenlig.
Hvad åter den legala garantien angår möt möjlig veld och orätt¬
visa vid alla befordringar inom Banken, så måste den väl sökas
hos Hrr Banco-fullmäktige såsom en öfverstyrelse, som samvets¬
grann! följer det af Rikets Ständer, deras principaler, stadfästade
Reglementet.
Korteligen, alla betänkligheter, som ännu kunna finnäs mot
detta förslags antagande, anser jag härröra deraf, att man
oj nog inträngt i ämnet, ej nog skiljt bisaker från hufvudsaker,
oj nog frigjort sig från gamla vanors och slentrianers mäktiga
inflytelser, samt ej vågar tilltro Bancofullnuiktige nog klokhet
och förmåga af t såsom sig bör reglera de nya Directörernas eller
ombudens
Den 12 Augusti.
465
ombudens verksamhet. Allmänneligen torde dock inses, att nå¬
got Dumera bör göras för att bringa den vigtiga 5 § i Baneo-
reglementet till möjlig verkställighet.
Kyrkoherden C. J. Landgren: Erkännande min bristande in¬
sigt i att bedöma det mer eller mindre s. k. bankmessiga i den
af Utskottet föreslagna förändring, som afser tillsättande af 3:ne
verkställande Directörer, af hvilka 2:ne företrädesvis och nästan
uteslutande skulle ombesörja vexel-affärerna, hvarjemte de skulle
ingå såsom ledamöter i Styrelsen för Discont-afdelningen, vill
jag endast fästa mig något vid de motiver, som Utskottet anför,
och hvilka motiver icke synas mig så grundade, att de berättiga
en sådan anordning, särdeles hvad angår de 2:ne Directörerna
för vexelhandelns bedrifvande. Enligt Utskottets förslag skulle
dessa Directörer väljas inom eller utom Bankofullmäktige. Komma
de att väljas inom Eullmäktige, så är det redan af en bland
Keservanterna anmärkt, att förslaget endast innebure en namn¬
förändring, då förut inom Eullmäktige utses 2:ne vexeldepute-
rade. Och ehuru namnet i allmänhet icke bör synnerligen in¬
verka på saken, så anser jag dock här förändringen af depute¬
rade till “verkställande Directörer“, såsom förvillande, ej väl
vald och derjemte alldeles öfverflödig. Skulle åter dessa Direc¬
törer utses utom Fullmäktige, så förutsätter detta, att vexelhan-
deln och disconteringen numera blifvit sådan, att Bankofullmäk¬
tige icke hade förmåga eller tid att ombesörja densamma. Det synes
ock, som skulle Utskottets motiver vilja förorda, att valet bör
ske utom Fullmäktige; ty hvad som i förbigående nämnes om
“icke felslagna förhoppningar “, tyckes mera vara en blott artig¬
het. Men äfven häruti kan jag icke anse Utskottets motiver
väl grundade, och anser jag följaktligen dessa särskilda tjenste¬
män, valda utom Fullmäktige, temligen oumbärliga. Enligt Banco-
Beglementets öfriga föreskrifter ega Fullmäktige ensamma att
bestämma vexelbeloppet, kursen å vexlar och öfrigt som dermed
eger sammanhang. Äro således Fullmäktige competente att be¬
stämma, bedöma och controllera vexelaffärerna, så äro de väl
också competente att genom de inom sig utsedda deputerade
verkställa dem. Skulle åter dessa deputerade sakna tid att,
såsom det erfordrades, egna sig åt de särskilda detaljerna af det
dem lemnade uppdrag, så kunde väl denna olägenhet lättare af-
hjelpas genom rättigheten att åt sig utse biträden, i likhet med
hvad som sker vid Låne-contoren, men hvilka biträden dock icke
komma i lika förhållande till Fullmäktige, sorn dessa föreslagna,
utom Fullmäktige valda verkställande Directörer, hvilkas ställ¬
ning till Bankens Öfverstyrelse är ganska obestämd, och om
hvilka man icke rätt vet, huruvida de icke äfven kunde blifva
Directörer för Fullmäktige. Hvad åter den 3:dje verkställande
Directören eller den föreslagna tillsyningsmannen öfver de sär-
Éögv. Freste-St. Fröt. 1863. 5:te Bandet. 30
466
Den 12 Augusti.
skilda Contoren angår, eger jag icke tillräcklig detaljkännedom
för att yttra mig öfver behofvet af en sådan, hvarföre jag in¬
skränker mig dertill, att yrka afslag å Utskottets förslag i denna
punkt, så vidt det afser de tvänne Directörerna för vexelhan¬
del och disconteringen. Om detta bifalles, blifver väl ock åter-
remiss så väl af denna, som öfriga i sammanhang härmed stå¬
ende punkter i Betänkandet nödvändig.
Vice-Talman, Biskop Annerstedt: Jag har tvekat, huruvida jag
borde yttra mig i ett ämne, rörande hvilket jag icke eger någon
särdeles stor kännedom; men då hittills högst få ledamöter anmält
sig, har jag icke velat underlåta, då tiden sålunda medgifver
det, att uttala min öfvertygelse äfven med fara att beskyllas
dervid endast vara ledd af gammal slentrian. Jag har, vid ge¬
nomläsandet af detta förslag, gjort mig den frågan, om den nu¬
varande Styrelsen så skött Bankens affärer, att förtroendet till
dess soliditet |>å något sätt rubbats, och jag har icke kunnat
finna annat svar härå än ett obetingadt nej; ty om äfven mynt¬
värdet icke alltid blifvit uppehållet, har orsaken dertill icke legat
hos Styrelsen eller dess sammansättning, utan hos Rikets Stun¬
der sjelfva. Men, säger man, expeditionerna gå icke med den
snabbhet, som man nu för tiden har rätt att fördra hos en väl
ordnad bankinrättning, hvadan en annan och bättre ordning mäste
införas; men härvid ber jag få erinra, att Bankens säkerhet är
något vida vigtigare att påakta, än expeditionernas snabbhet,
hvilken, om än önskvärd, likväl är relativt till Bankens säker¬
het mycket underordnad. Dessutom hemställer jag, om följande
stadgande: “Directör kan ock, oberoende af framställning från
Contors-chef, till omedelbar verkställighet meddela föreskrifter,
som, utan att rubba berörda ccntroller, endast leda till förenk¬
ling och fortskyndande af göromålens behandling®, kan sägas
vara af beskaffenhet att leda till god ordning. Jag fruktar
tvärtom, att ett sådant stadgande kan ofta leda till missförstånd
och någongång till förlust för Banken. Verkställande Direetö-
ren skall ega rättighet att, Contors-chefen ohördan, meddela
muntliga befallningar, hvilka skola af tjenstemännen genast verk¬
ställas. Men en sådan muntlig befallning kan lätteligen till
Bankens skada missförstås och tvister sedermera uppkomma om
dess rätta innehåll, tvister, som blifva lika obehagliga som svåra
att afgöra, då den enes ja kan vara lika godt. som den andres
nej. Man har här sagt, att den 113m Directörs-institutionen icke
skall medföra några förökade utgifter för Banken. Man må
likväl ihågkomma, att den verkställande Directören skall vara,
såsom det i förslaget heter, "ansvarig för den skada och förlust,
som genom hans åtgärd eller försummelse kan Banken tillskyn¬
das “; men ingen lärer åtaga sig ett sådant ansvar utan motsva¬
rande ansenlig ersättning. Man har sagt mig, att uti en viss
enskild Bank skall verkställande Directören kunna påräkna en
I) en 12 Augusti.
467
högst betydlig årlig inkomst, och man kan väl svårligen före¬
ställa sig, att den motsvarande tjenstemannen i Rikets Ständers
Bank skulle låta afspisa sig med mindre. På grund af hvad
jag nu haft äran anföra, yrkar jag afslag å denna punkt jemte
de i sammanhang dermed stående förslager, eller skall jag, om
man så heldre vill, åtnöja mig med återremiss deraf.
Kyrkoherden Wennerström: De åsigter, jag i min reserva¬
tion uttalat angående de föreslagna verkställande Direetörerna,
kan jag icke frångå äfven med fara att beskyllas för vidhållande
af gammal slentrian samt för bristande förtroende till Herrar
Pullmäktige och okunnighet om sakens rätta sammanhang. Un¬
der en långvarig och grundlig behandling inom Utskottet af
detta ärende, har jag stadgat min öfvertygelse derom och trott
mig finna, att Riks-Banken, så vida säkerhet mera bör afses än
en tillfällig vinst, blifvit ändamålsenligt och väl skött under nu¬
varande former, hvadan någon genomgripande förändring i dess
förvaltning icke synes vara af behofvet påkallad, men väl kunna
under vissa förhållanden medföra ganska stora vådor. På grund
häraf och med ytterligare stöd af de betänkligheter, som några
föregående talare uttalat mot förslaget, anhåller jag, att den nu
föredragna punkten måtte återremitteras.
Doctor Rundgren: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att frågan om Understyrelsens bibehållande icke uti den
nu föredragna § beröres. Pörslaget om verkställande Directörer
kan utan fara bifallas äfven af dem, som anse Understy¬
relsen böra fortfara att fungera. Jemför man Utskottets
förslag uti denna punkt med motsvarande § i nu gällande Banco-
Reglemente, så äro första och sista styckena lika, och skill¬
naden är att söka i de båda mellanliggande. Denna åtskillnad
åter är i grunden att anse allenast såsom en utveckling af det
gamla stadgandet, att Fullmäktige i fråga om “tillsynen öfver
ordningens vidmakthållande inom Verket11 må kunna "sig emel¬
lan fördela utöfningen af detta åliggande på sätt dem bäst och
lämpligast synes.11 De redan nu befintliga Vexel-deputerade
motsvara tvänne af de föreslagna Direetörerna, och jemväl den
tredje skulle Fullmäktige kunna utse, om de hade medel sig
anvisade att bekosta hans honorarium. Han kan sålunda säga,
att hufvudfrågan är den, om medgifvande bör lemnäs Fullmäk¬
tige att utse de verkställande Direetörerna utom sig.
Af reservationerna visar sig emellertid, att man vid bedö¬
mandet af denna fråga har en arriére-pensée, nemligen den, att
beslutet om verkställande Directörer innebär Understyrelsens
afskaffande. Derom vill jag nu icke yttra mig, utan endast
hålla mig till hvad Utskottet i denna punkt föreslår. För mig
ar frågan högst enkel; och jag frågar, om icke erfarenheten vid
alla de enskilda bankanstalter, som under de sista tiotalen af
468
Den 12 Augusti.
år blifvit inrättade, gifver vid handen, att för Bank-rörelsens
ändamålsenliga vård erfordras icke blott en Direction, utan jem¬
väl en verkställande Directör. Befinnes nu detta behof oafvis-
ligt vid de enskilda Bankerna, der Directionen utses ibland män,
som anses ega den största kännedomen om Bank-atfärer; huru
mycket mera måste icke detta behof göra sig kännbart i afse¬
ende på Riks-Banken, hvars Fullmäktige väljas ur en helt
annan synpunkt, nemligen den att i främsta rummet Bankens
säkerhet må genom dem betryggas. Fullmäktige väljas icke un¬
der den förutsättningen, att de skulle hafva tid odeladt egna
sin verksamhet åt Banken. För de flesta är Fullmäktigskapet
allenast en bisak, som några timmar i veckan täger deras upp¬
märksamhet i anspråk. Såsom ett collegium äro de dessutom
föga lämpliga för den uppsigt, som med verkställande Directö-
ren afses. Ordföranden bland Fullmäktige vore utan tvifvel den,
som borde hafva den allmänna uppsigten. Men erfarenheten
har lärt, att han ingalunda har tillfälle dertill. Yid sådant
förhållande är ej underligt, att Fullmäktige kommit till insigt
derom, att dem borde förunnas rättighet att antingen inom eller
utom sig utse verkställande Directörer; och för min del har jag
ej kunnat annat än erkänna så väl behöfligheten af en sådan
institution inom Riks-Banken, som ock nödvändigheten att för¬
unna Fullmäktige rätt att jemväl utom sig utse sådana Di¬
rectörer.
Man har sagt, att Banken genom denna institution skulle
förlora i säkerhet. Men tvänne af Directörerna finnas redan
förut undef' namn af Yexel-deputerade, och fråga är således
egentligen om den tredje, hvilken endast skulle hafva uppsigt
öfver ordningen inom Banken, Förhållandet är nemligen, att
det behöfs en enande personlighet vid Bankens transactioner
med allmänheten, en person som eger detaljkännedom om alla
grenar af förvaltningen, och som äfven i fråga om Cheferna inom
de särskilda Contoren undantagsvis har rätt att ordna göromå-
len på ett sätt, som öfverensstämmer med allmänhetens beqväm¬
lighet. Jag frågar, om t. ex. vid hanktidens slut allmänheten
utvisas och Chefen låter stänga Contoret, till hvem skall man
vända sig under nuvarande förhållanden? När den Enskilda
Banken gör allt för att underlätta transactionerna, så måste väl
äfven Riks-Banken följa med sin tid. Visserligen har det, så¬
som en talare uttryckte sig, gått bra i 200 år utan verkstäl¬
lande Directör, men då fanns icko concurrens såsom nu. Så
länge man måste vända sig till Riks-Banken i alla penninge-
transactioner. kunde man nöja sig med det tyngre machineriet.
Icke sä, sedan en annan Bank upptager all den rörelse, som
flyter ifrån Riks-Banken.
Märkligt är hvad en af reservanterna yttrar s. 42, att nem¬
ligen Directörernas makt vid den dagliga tillsynen skulle af Ut¬
skottet föreslås “ända till den utsträckning, att de till och med
Den 12 Augusti.
469
skulle få till efterrättelse påbjuda och befalla åtgärder i strid
med de för embetsmännen af Fullmäktige utfärdade instructio-
ner“. Yore förhållandet sådant, skulle äfven jag hysa betänk¬
ligheter. Men § 5 mom. 2 upplyser tvärtom, att Directör eger
att meddela föreskrifter, “som, utan att rubba stadgade controller,
endast leda till förenkling oell fortskyndande af göromålens be-
handling“; och skall dessutom Directören, “vid Fullmäktiges
näst derefter inträffande sammankomst, derom göra anmälan11.
Månne väl detta innebär makt att befalla åtgärder i strid med
Fullmäktiges instructioner ? Snarare motsatsen. Directören kan
icke vidtaga något som stör Bankens säkerhet, men deremot
vidtaga det som fäster allmänheten vid Banken.
Hvad slutligen beträffar rätten för Fullmäktige att utse
Directörer jemväl utom sig, så innebär detta ingalunda att va¬
let skall ske hvarken utom Fullmäktige eller utom Bankens
tjenstemän. Klart är, att Fullmäktige fortfarande komma att i
främsta rummet se till, huruvida inom denna krets tjenliga per¬
soner finnas till dessa maktpåliggande befattningar; och att de
träda utom denna krets endast så vida den oförmodade händel¬
sen skulle inträffa att der ingen skicklig person finnes. Utom
sig betyder således egentligen detsamma som bland Bankens
tjenstemän. Har man det förtroende till Fullmäktige, att man
till dem öfverlemnar Bankens vård, då lärer man ock kunna
till dem sätta förtroende i den punkten, att de välja skickliga
personer, som på Fullmäktiges ansvar sköta en del af deras
befattning.
Mycket vore att tillägga, men jag inskränker mig till det
nu sagda. Klart är, att jag helst skulle önska bifall till punk¬
ten, sådan den af Utskottet är föreslagen. Men då i alla hän¬
delser proposition derom kommer att framställas, vill jag för
min del vördsamt yrka, att proposition må göras om bifall
till punkten med den förändring att en Directör insattes i stäl¬
let för tre.
Häruti instämde Doctor Petrelli och Contracts-Prosten Janzon.
Doctor Nordland: Då det förslag, som i nu föredragna Me¬
morial af Banco-Utskottet är framlagdt, ursprungligen utgått från
Banco Fullmäktige, torde det vara en oafvislig pligt för de Full¬
mäktige, som tillika äro ledamöter af Biks-Stånden, att i frå¬
gan yttra sig. För min del begagnar jag så mycket heldre
tillfället dertill, som jag i åtskilliga delar af Fullmäktiges för¬
slag varit, jemte några andra bland Fullmäktige, af skiljaktig
mening och jemväl i några punkter uttryckligen reserverat mig.
För ett rätt bedömande af ifrågavarande förslag och sär¬
skildt denna föredragna punkten torde det tillåtas mig att erinra
om orsaken och anledningen till desamma. Det har länge va¬
rit en af alla, som tagit närmare kännedom om det för Kiks-
470
Den 12 Augusti.
banken gällande Reglemente, erkänd sanning att samma Regle¬
mente samt dermed sammanhängande instructioner och ordnin¬
gar lida af åtskilliga brister i afseende på både innehåll och
form. För att förbereda dessa bristers afhjelpande, utsågo efter
sisth Riksdag Fullmäktige ibland sig committerade, hvilka utar¬
betade ett förslag, som under våren sisth år inkom till Full¬
mäktige och som var från det sedermera af Fullmäktige och det
nu af Utskottet framlagda i flera delar skiljaktigt, enär det i
allmänhet afsåg ännu mera genomgripande förändringar i Banco-
verkets styrelse och förvaltning. Efter deremot framställda an¬
märkningar blef sagde förslag omarbetadt och slutligen af Full¬
mäktiges pluralitet antaget sådant det till Höglofl. Utskottet in¬
gick och nu, ytterligare i flera delar af Utskottet omarbetadt
och ändradt, är framställdt i förevarande Memorial och de föl¬
jande samma Utskotts på bordet hvilande Betänkanden. Jag
har visserligen, för min ringa del, intet att berömma mig af i
afseende på berörde förslags utarbetande hos Fullmäktige: sna¬
rare har jag varit bland dem, som hyst betänkligheter mot flere
punkter, särskildt i fråga om Understyrelsens indragning o h än
mer i fråga om grunderna för tjenst.emäns anställande och be¬
fordran inom Bancoverket. Hvad likväl angår den första, eller
den nu föredragna punkten i förslaget, och särskildt frågan om
en så kallad Directör för utöfvande af den dagliga tillsynen öf¬
ver verket, kan jag icke annat än erkänna och påstå behofvet
och nyttan af den föreslagna institutionen. Fullmäktige hafva
länge, och ju längre dess mer, känt behofvet af någon sådan åt¬
gärd eller förändring i öfveruppsigten öfver de dagliga göromå-
len inom Banken, som kunde göra föreskriften i 5:te §:n af
gällande Reglemente till en verklighet. Denna § föreskrifver
nemligen, såsom kändt är och en föregående talare redan erin¬
rat, bland annat, icke allenast att “Fullmäktige böra hålla Banco¬
verket i den jemna och oafbrutna gång, som med ändamålet af
denna inrättning och de af Rikets Ständer meddelade förord¬
nanden öfverensstämmer, samt i enlighet dermed vidtaga de åt¬
gärder, hvilka till befrämjande af Verkets rätt, säkerhet och för¬
mån finnas vara af nöden, utan äfven att det åligger Fullmäk¬
tige att hafva noga tillsyn öfver ordningens vidmakthållande inom
Verkets Afdelningar; äfvensom att Fullmäktige, en för alla och
alla för en, äro ansvarige för den skada eller förlust, som, ge¬
nom en eller flera Fullmäktiges försummelse härutinnan, Ban¬
ken möjligen tillskyndas.“ Till fullgörande af dessa föreskrifter,
för utöfvande af den oafbrutna tillsyn, som här anbefalles, er¬
fordras icke allenast en omfattande insigt i Bancoärender i all¬
mänhet och Riksbankens isynnerhet, icke heller allenast nog¬
grann kännedom om alla de för Bancoverket gällande stadgar,
instructioner och ordningar samt för särskilda ändamål utfärdade
föreskrifter, utan det erfordras en, att jag så må säga, omedel¬
bar genom åskådning vunnen detaljkunskap så väl om Bankens
Den 12 Augusti.
471
alla ärender och göromål som äfven om dess tjenstemäns sär¬
skilda åligganden, för att kunna när som helst och dagligen med
visshet bedöma eller controllera, huruvida hvarje föreskrift oaf¬
brutet och noggrannt iakttages af högre och lägre tjenstemän,
ännu mer för att urskilja och afgöra, om och hvilka ändringar
i gällande föreskrifter kunna vara af behofvet påkallade och
ändamålsenliga. Der gifvas snart sagdt hundratals omständighe¬
ter, som understundom måste afses, vägas och bedömas, om en
enda liten förändring i göromål eller controll ifrågasättes. En
sådan detaljkunskap, en sådan oafbruten öfveruppsigt öfver det
hela och alla dess delar hvarje dag kan icke rimligen begäras
eller utöfvas af Fullmäktige, vare sig in corpore eller ledamö¬
terna hvar för sig, ej heller ens genom de fördelningar af in-
spectionen bland Fullmäktige, som nu ega rum. Hvarken tid
eller förmåga kan dertill räcka, om man icke åt ett sådant be¬
styr kan egna hela sin tid och alla sina krafter. Att Fullmäk¬
tige skulle åt detta arbete offra sin tid odelad, har väl ock al¬
drig varit Rikets Ständers mening. Att åter ifrågavarande till¬
syn skulle kunna fullgöras genom Bankens TJnderstyrelse, lärer
ingen vilja påstå, som eger någon kännedom om förhållandena.
Denna Styrelses ledamöter, eller Cheferna för Bankens Afdel-
ningar, kunna visserligen tillsamman ega den erforderliga detalj¬
kunskapen, isynnerhet hvar Chef för sin Afdelning; men hvar¬
ken tillsamman eller hvar för sig kunna de oafbrutet öfver det
hela i alla dess detaljer, i fråga om arbetenas dagliga utförande,
utöfva den nödiga, dagliga öfveruppsigten, alldenstund de alle¬
samman äro, äfven såsom Chefer, arbetande Commissarier och
skola icke allenast alltjemt styra och tillse, utan oafbrutet del¬
taga i arbetena, hvar inom sin Afdelning; hvarförutan Afdelnings¬
chef icke eger att annorlunda än i sin Afdelning, eller ock hos
Understyrelsen, göra anmärkning, ledande till rättelse. Äfven
omförmälda Chefer stå i alla fall sjelfve under den i 5:te §:n
föreskrifna tillsyn.
Visserligen skulle Fullmäktige redan nu, enligt nyssberörda
§, kunna inom sig utse ett Ombud för den dagliga öfverupp¬
sigten ; men utan Rikets Ständers bemyndigande och utan af
dem beviljadt särskildt arfvode lärer svårligen någon vilja ensam
åtaga sig det besvärliga arbete och det dryga ansvar, som skulle
ett sådant uppdrag åtfölja.
Vid sådant förhållande kan det icke annat än kännas för
Fullmäktige otillfredsställande, ja, tungt, att å ena sidan inse
behofvet och nödvändigheten af de i 5:te §:ti gifna föreskrifter,
men å den andra icke kunna på ett fullt nöjaktigt sätt de¬
samma fullgöra och sålunda bära ansvaret för den behöriga gån¬
gen af göromål, hvilka de icke kuuna oafbrutet och personligen
öfvervaka och controllera. Det är väl sannt och bör icke vid
denna frågas bedömande lemnäs oanmärkt, att allting är inom
Bancoverket så noggrant ordnadt och controllen å alla arbeten
472
Den 12 Augusti.
så strängt föreskrifven, att svårligen oordningar. försummelser
eller missbruk kunna förekomma, utan att skyndsamt upptäckas.
Men mångfalden och invecklingen af de för ändamålet nödiga
controller utgöra å andra sidan hinder för den skyndsamhet och
lätthet i expeditioner, som i beröringen med allmänheten med
rätta anses såsom nödvändiga vilnor för en Banks behöriga gång;
äfvensom en viss tröghet icke lätteligen med bibehållande af
alla berörde controller kan motarbetas. Nekas kan icke, att
jemförelsen med enskilda bankinrättningar i nu omförmälda af¬
seende ingalunda utfaller till Riks-bankens fördel, oaktadt alla
Styrelsens bemödanden att lätta allmänhetens transactioner med
Banken. Denna jemförelse har ock i sin mån medverkat till
förevarande förslag. Det är således för att verkliggöra en oaf¬
bruten tillsyn och säker controll samt för att undanrödja hindren
för skyndsammare expeditioner, som förslaget angående åtmin¬
stone en verkställande Directör för det inre ansetts och synes
mig nödig och nyttig; och i detta hänseende kan jag icke an¬
nat än hufvudsakligen instämma med nästföregående talare. Hvad
åter beträffar de öfrige föreslagna 2:ne verkställande DirectÖ-
rerne, innehåller väl icke förslaget, såsom en annan talare ytt¬
rat, endast en namnförändring: 2:ne Directörer skulle ju nem¬
ligen icke blott fullgöra nuvarande Vexel-deputerades göromål,
utan jemväl vara sjelfskrifne ledamöter i Discont-Direetionen,
äfvensom deltaga i tillsynen öfver Bancoverket. Icke heller är
förslaget framkommet derföre att Fullmäktige varit stadde i för¬
lägenhet om lämpliga Yexel-deputerade ibland sig. Tvärtom —
jag tror mig kunna säga det, enär jag aldrig kunnat komma i
fråga vid valet —- hafva Fullmäktige hittills haft lyckan att
kunna inom sig utse Deputerade, som både till Fullmäktiges
och allmänhetens fullkomliga belåtenhet fullgjort sina åliggan¬
den. Likväl, eller just af denna orsak, medgifver jag, att för¬
slaget angående de 2:ne Directörerne, som, bland annat, skulle
träda i Yexel-deputerades ställe, må falla och instämmer gerna
i det af nästföregående talare framställda alternativ om allenast
en verkställande Directör. Att dymedelst åstadkomma en fort¬
gående, daglig, verksam tillsyn öfver hela Bancoverket, synes
mig vara ett försök, värdt att göra. Såsom sådant har jag be¬
traktat förslaget. De invändningar och betänkligheter, som der¬
emot blifvit framställda, sakna icke sin vigt, och bland dem
särskildt de af Vice Talmannen yttrade. De förvecklingar och
svårigheter, han omnämnt, kunna visserligen uppstå; men de
kunna ock förebyggas. Detta, likasom hela framgången eller
misslyckandet af den föreslagna institutionen beror väsendtligen
af den instruction, som är afsedd att af Fullmäktige gifvas; och
utarbetandet af denna instruction, det medgifver jag, blifver
ingalunda lätt. Om än icke utan all tvekan, kan jag alltså icke
annat än för min del önska, att åtminstone förslaget angående
en verkställande Directör för den dagliga tillsynen öfver goro-
Den 12 Augusti.
473
målen inom Bancoverket måtte bifallas. Faller äfven frågan
derom, så är väl ingen fara förhanden. Allt går sin jemna
gång, såsom hittills, under noggranna controller; men det går
trögare än önskligt vore.
Hvad de öfriga punkterna i detta Memorial vidkommer,
anhåller jag att redan nu få uttryckligen tillkännagifva, hvad
jag förut i förbigående antydt, att jag i afseende på grunderna
för tjenstemännens anställande och befordran inom Banken, in¬
stämmer med hvad ledamöterna af detta Stånd inom Utskottet i
sina afgifna reservationer anfört.
Kyrkoherden Wennerström: Det är sannt utan tvifvel hvad
Doctor Kundgren anmärkt, att frågan om verkställande Directörer
kan afgöras oberoende af den om Understyrelsens upphörande;
men det är icke sannt, hvad mig åtminstone vidkommer, att
motviljan mot det förstnämnda förslaget hufvudsakligen härrör
från fruktan att Understyrelsens tillvaro hotas i samma stund
som verkställande Directörer antagas. Tvärtom har jag, under
förutsättning att båda dessa myndigheter ganska väl kunna stå
tillsammans, i min reservation påyrkat Understyrelsens bibe¬
hållande och tillika under vissa förbehåll erkännt nyttan af en
verkställande Directör, hemtad ur Fullmäktiges krets. En sådan
kan, om han med nit, skicklighet och kraft förenar omutlig
redbarhet, onekligen verka mycket godt; har man åter gjort ett
olyckligt val, så blir vådan naturligtvis större i samma mån
som den valde är främmande för Bankens interessen. Det är
derföre som jag icke kan förlika mig med tanken att den ifråga¬
varande tjenstemannen skulle så till sågandes kunna tagas ifrån
gatan d. v. s. utom Fullmäktige. Detta tror jag icke heller vara
af behofvet påkalladt, enär bland de 12 Fullmäktige säkerligen
alltid någon skall finnas skicklig och villig att mot lämpligt
arfvode utöfva den dagliga tillsynen inom Verket. Och hvad
de 2 andra Directörerna vidkommer, så möter samma betänklig¬
heter, alldenstund äfven de skulle enligt förslaget kunna väljas
utom Fullmäktige, hvartill kommer att deras åliggande skulle
blifva ungefärligen detsamma som nuvarande Vexel-deputerades,
hvadan förslaget om dem synes så mycket mera opåkalladt som
Bankens vexelaffärer hittills blifvit på ett tillfredsställande sätt
skötta.
Såsom ett ytterligare skäl för Utskottets förslag har ofvan-
nämnde talare anfört, att verkställande Directören efter all sanno¬
likhet skulle lättare och bättre än Understyrelsen kunna icke
blott få en allmän öfversigt öfver göromålen, utan äfven blifva
initierad i alla deras detaljer. Att detta är ett vågadt påstå¬
ende inses lätt af hvar och en, som erinrar sig, att Understy¬
relsen utgöres af tjenstemän, hvilka genomgått alla graderna
inom Verket, hvaremot verkställande Directören kan enligt för¬
slaget tagas utom detsamma samt väljas blott för ett år.
474
Den 12 Augusti.
Den talare, som sist hade ordet och som troligen bättre än
de fleste ibland oss har reda på Bankens förvaltning, erkände,
att det fordras en ganska lång tid för att få en någorlunda
fullständig kännedom om alla dess detaljer och att det således
icke är så alldeles lätt att supplera Understyrelsen. Icke desto
mindre har Utskottet, med en taktik, som icke är ovanlig då
man vill vinna ett mål, sökt göra troligt, att Understyrelsen
såsom sådan har föga af vigt att uträtta. Min öfvertygelse är,
att det verkliga, ehuru dolda motivet till ifrågavarande förslag
varit farhågan, att Riks-Banken med sina tunga former efter
hand skall öfverflyglas af Stockholms Enskilda Bank, som med
en enklare förvaltning erbjuder allmänbeten större beqvämlighet.
Jag delar icke denna farhåga. Riks-Bankens rörelse går ju för¬
träffligt och har, om jag icke misstager mig, på det sista trien¬
nium inbringat öfver fem och en half millioner R:dr R:mt. Att
formerna äro tunga är en naturlig följd deraf, att Riks-Banken
står under Ständernas garanti och vård; men dessa former hafva
dock visat sig fullt betryggande för säkerheten, hvilken jag an¬
ser vara af större vigt än allmänhetens beqvämlighet. För öf¬
rigt får jag för min del tacksamt erkänna, att jag i Riks-Banken
blifvit expedierad med lika skyndsamhet och beredvillighet, som
i den Enskilda Banken.
Och då slutligen den siste talaren medgaf, att den före¬
slagna nya organisationen är ett försök, som man hoppas skall
bära goda frukter, men som också möjligen kan leda till våda
och förvecklingar, så hemställer jag, om det kan vara skäl att
i en så vigtig sak bygga på osäkra förhoppningar samt försaka
det bepröfvade gamla för ett ovisst nytt med alla dess eventua¬
liteter. Jag för min del tror det icke vara välbetänkt, och yr¬
kar derföre fortfarande på återremiss.
Riks-Archivarien Nordström: I denna fråga äro åtskilliga
detaljfrågor inneslutna, hvilka behöfva hvar för sig tagas i be¬
traktande, för att i afseende å hufvudfrågan kunna bilda sig
ett omdöme. Om de verkställande Directörerne, såsom de i
förslaget benämnas, skola kunna bilda en för befordrandet af
ärendenas jemnare och bättre gång nyttig institution, så blir
det en ganska vigtig fråga, huru de, för att fylla sin bestäm¬
melse, böra utses. Det sätt, hvarpå förslaget löser den frågan,
kan jag ej finna lyckadt. En verkställande Directör måste, för
så vidt jag kan inse, sjelf vara medlem af Öfver-Styrelsen, kunna
såsom sådan deltaga i dess öfverlägguingar och beslut, och så¬
lunda i sin egenskap af verkställande Directör inrätta sitt hand¬
lingssätt och sina åtgärder i full öfverensstämmelse med Ofver-
styrelsens mening och vilja. Om deremot han väljes och utses
bland personer utom Fullmäktiges krets, såsom förslaget medgif-
ver och företrädesvis åsyftar, blifver han ett mellanting mellan
dessa och Bankens tjenstemän, en blott uppsyningsman, men
Den 12 Augusti.
475
icke någon verkställande Directör, i detta ords rätta betydelse.
Den af de tre föreslagna Directörerna, åt hvilken den controlle-
rande dagliga tillsynen öfver det helas vederbörliga gång skulle
anförtros, måste vidare ega fullkomlig detaljkännedom rörande
Verkets hela organisation och alla der förekommande ärenden;
men då denne så kallade verkställande Directör enligt förslaget
skulle tillsättas endast för ett år, må man med skäl fråga, om
det i alla händelser kan blifva möjligt att träffa en man med
sådana egenskaper, som ville emottaga en plats, der hans ställ¬
ning blefve så prekär och osäker? Jag vill ej absolut bestrida
möjligheten, men väl sannolikheten i de flesta fall. Hvilka de
insigter och egenskaper skulle vara, som en verkställande Direc¬
tör enligt förslagets mening borde ega, för att anses lämplig
och platsen vuxen, derom lemnäs man för öfrigt ock af förslaget
i fullkomlig okunnighet. De skulle, efter Fullmäktiges godt¬
finnande, få antagas för år, och de skulle likaledes efter Full¬
mäktiges godtfinnande få aflönas med större eller mindre belopp
för året, utan att gränsen för detta belopp på förhand vore be¬
stämd ; hvadan nödigt blefve, att derom för hvarje år träffa
accord med den antagne, och vill således förslaget här tillämpa
samma method, som en bruks-, handels- eller fabrikspatron an¬
vänder, då han träffar tjensteaftal för år med sina bokhållare
och inspectorer. Lika litet alltså, som förslaget innefattar nå¬
gon garanti derför, att en bland personer utom Fullmäktiges
egen krets vald Directör skulle ega erforderlig sakkännedom för
vederbörligt handhafvande af sin befattning, lika liten garanti
gifver detsamma honom att, om han egde denna sakkännedom,
han vid sin plats komme att bibehållas, eller dertill år efter år
omväljas, och minst derest han genom kraftfullhet i vidtagna
åtgärder måhända gjort sig misshaglig, då det är så lätt att
skilja honom från befattningen med tystnadenB vältalighet.
Tagas åter i betraktande de, utom den dagliga tillsynen,
Directörerna tillkommande göromål, skall man, efter mitt om¬
döme, ej heller kunna framvisa något, som gjorde anställande af
Directörer ur denna synpunkt nödigt. Directörerna skulle, en¬
ligt förslaget, afgifva utlåtanden och förslag i afseende å orga¬
nisationsfrågor, embetsberättelser m. m. eller sådana betänkan-
den, som nu afgifvas af Under-Styrelsen; men månne icke Full¬
mäktige skola kunna erhålla sådana af vederbörande Contors-
Chefer, hos hvilka man måste kunna i allmänhet förutsätta full¬
komlig detaljkännedom rörande förhållandena, och särskildt hos
en hvar i den Afdelning han förestår? Hvarje Chef kan ju
med fullt skäl betraktas såsom en verkställande Directör i sitt
Contor; och om derföre utlåtanden af en eller flere bland dem,
allt efter sakens beskaffenhet, infordras, bör det ej kunna be-
tviflas, att ju icke Fullmäktige på sådant sätt skola kunna er¬
hålla do bästa, på verklig sakkännedom grundade, upplysningar
i hvarje sak. Men, säger man, en Contors-Chef kan vara för¬
476
Den 12 Augusti.
sumlig, och någon bör finnas, som utöfvar tillsyn öfver honom.
Väl. Men månne icke äfven Directören kan blifva försumlig,
och hvem skall då utöfva tillsyn öfver honom såsom äfven en
underordnad person? Ju mer man tager de särskilda detaljfrå¬
gorna i detta ämne i öfvervägande, desto tydligare skall den
öfvertygelse framstå, att Directörerne, om de anses nödiga, böra
vara medlemmar af Fullmäktiges Collegium med deraf häriiy-
tande rättigheter och förpligtelser, för såvidt en organisk tanke
skall läggas till grund för den nya institutionen. Det är icke
sjelfva idéen i förslaget jag vill bestrida; det är det här före¬
slagna sättet för dess realiserande jag ej kan godkänna, och det
så mycket mindre, om Directören skulle få sig tillerkänd den
maktfullkomlighet, som här föreslås.
En värd talare har icke funnit sig generad af att bestrida
riktigheten eller sanningen af hvad jag om denua maktfullkom¬
lighet i min reservation yttrat. Jag har nemligen der anmärkt:
“Den makt vid den dagliga tillsynen öfver Bankens samtliga
embets- och tjenstemäns göromål, som Directörerna skulle till¬
komma, föreslås emedlertid ända till den utsträckning, att de
till och med skulle fa till efterrättelse påbjuda och befalla åt¬
gärder i strid med de för embetsmännen af Fullmäktige utfär¬
dade instructioner“. I detta yttrande förmenar nämnde talare
att ett oriktigt påstående skulle ligga. Hvad föreslår då Ut¬
skottet i detta afseende? Jo: “Directör kan ock, oberoende af
framställning från Contors-Chef, till omedelbar verkställighet med¬
dela föreskrifter, som, utan att rubba berörda controller, endast
leda till förenkling och fortskjmdande af göromålens behandling14.
Här äro visserligen ordalagen något modifierade emot hvad de
voro i det först framlagda förslaget, men andemeningen är dock
oförändrad. Hvarje Directörens befallning, som ej leder till
rubbning af de stadgade controllerna, skall ju enligt dessa ord
efterkommas, äfven om en sådan befallning möjligen stöde i
bestämd strid med Fullmäktiges skriftligen gifna instruetioner.
Och dessutom, huruledes skall man i hvarje fall kunna skilja
emellan föreskrifter, som kunna rubba stadgade controller, och
andra sådana? Och hvem skall det tillkomma att erinra om
denna skillnad, då befallning till omedelbar verkställighet af
Directören meddelas? Man anförde inom Utskottet såsom exem¬
pel på behofvet af en sådan makt för Directören, att om det
hände att, när tiden för göromålens afslutande för dagen redan
vore förhanden, åtskilliga expeditioner ännu vore oafslutade,
eller personer qvarfunnos, som väntade på expedition, han borde
ega makt att befalla tjenstemännen qvarstadna för att gå de
qvarvarande till mötes. Det interessanta i detta exempel är
emellertid, att det bevisar intet, enär ett sådant åliggande väl
kan intagas i instruetionen, och allraminst kan utgöra motiv för
en så omfattande myndighet, som de förut anförda orden inne¬
bära.
Den 12 Augusti.
477
Vidare återstår att fråga, hvarför just tre verkställande
Directörer behöfvas ? Den ene skulle blifva, att jag så må ut¬
trycka mig, den genom hela Baucoverket på ständig vandring
stadde, alltseende Argus, de andre åter Vexel-deputerade och
ledamöter i Banco-Discontdirectionen. Bestyret med vexelhan-
deln tillkommer nu två af Fullmäktige, hvilka två således med
de sednare stå i ständig beröring, och någon förändring härut¬
innan är ej bevisad vara nödig. När åter de två Directörerna
intaga sin plats i Discontdirectionen, upphör deras Directörs-
värdighet, och de blifva då lika med Commissarierna, Contors-
Cheferna, eller andra ledamöter af DirectioneD, i hvilken dess¬
utom enligt nu gällande Reglemente fyra Fullmäktige, nemligen
en af hvarje Stånd, taga del. Slutligen och hvad angår för¬
slaget om den lön eller det arfvode, som skulle tillkomma Di-
rectörerne, och hvilken Fullmäktige skulle ega rättighet att ef¬
ter behag eller accord anordna, hemställer jag, huruvida en så¬
dan dispositionsrätt af allmänna medel kan vara förenlig med grund¬
satserna i en statsförvaltning, der man annars om en utgift på
några Riksdalrar voterar i Förstärkt Utskott.
På de skäl jag nu anfört hemställer jag, att förslaget om
val af Directörer utom Fullmäktiges krets måtte afslås, och
ärendet återförvisas till ny handläggning i alla de delar, som i
följd deraf behöfva omarbetning.
Doctor Mensine: Jag anser för en skyldighet att angifva
min ställning till förevarande fråga, och kan jag dervid vara
temligen kort, enär den är enahanda med den min Collegas inom
Banco-Styrelsen, som redan yttrat sig och med hvilken jag i
det hulvudsakliga instämmer. Skälet hvarför jag ej motsatt mig
det framlagda förslaget ligger i den öfvertygelse jag i likhet
med flera andra hyser om behofvet af ett bättre ordnadf expe-
ditionssätt, förenadt derjemte med en stark controll och öfver-
vakudt af en behörig tillsyn. En sådan tillsyn åligger väl re¬
dan nu, enligt Iieglementets 5:te §, Fullmäktige och fullgöres
för det närvarande så, att Bankens samteliga Afdelningar tre¬
delas, hvarefter öfvervakandet af hvarje sadan tredjedel öfver-
lemnas till fyra Fullmäktige, en af hvarje Riks-Stånd. Det
ligger i sakens natur, att en sådan tillsyn icke kan blifva an¬
nat än ofullständig, företagas en eller annan gång om året. All¬
mänheten har, i händelse af conflikt, ingen att vända sig till,
som kan genast åstadkomma rättelse, der en sådan behöfves,
eber häfva ett missförstånd, om sådant kommit att ega rum.
Någon gång har väl handt, att anmälanden blifvit i dylika fäll
hos Fullmäktige gjorde; men det är naturligt, att sådan åtgärd
måste falla den trafikerande obehaglig, likasom rättelse då ej
heller kan vinnas så skyndsamt som vederborde. Derföre trodde
jag det vara godt, att en person funnes, som var städse när¬
varande och, med behörig förmåga att öfvervaka arbetets gång
478
Den 12 Augusti.
i sin helhet, kunde i alla dylika fall handla med full myndig¬
het och på Fullmäktiges vägnar. Denna plats blefve, enligt
förslaget, den egentligen nya; ty de två andra föreslagna Di-
reetörerna finnas i sjelfva verket redan, i det deras befattningar
skulle komma att motsvara de nuvarande Vexel-deputerades och
bland Fullmäktige utsedde Discont-directörerne. Hvad det åter
beträffar, att den verkställande Directören skulle äfven kunna
utses utom kretsen af Fullmäktige, ansåg jag mig icke böra
réservera mig deremot, enär jag trodde, att det ofta kunde in¬
träffa, att ingen af Fullmäktige skulle kunna eller vilja åtaga
sig en befattning, som fordrade en alldaglig närvaro i Banken,
och det sålunda vara godt att, i sådan händelse, ega rättighet
att välja en person, som icke vore Fullmäktig. Jag kan icke
föreställa mig, att så stora vådor skulle vara förknippade med
detta förslag, som man här förespeglat: ett försök anser jag åt¬
minstone böra kunna göras, på det man må komma i erfarenhet
af resultaten deraf. Man har äfven förmenat, att ingen person
med full capacitet skulle vilja åtaga sig en beställning, från
hvilken han skulle kunna utan sitt förvållande blifva efter ett
års förlopp skiljd; men man får väl antaga att, om mannen
fyller sin plats, han äfven blifver omvald. Erfarenheten har i
det fallet något att vitsorda: de nuvarande Yexel-deputerade
väljas blott för en tid af tre månader, men samma personer
fortfara dock innehafva befattningen, emedan de städse omväljas.
På grund af hvad jag nu yttrat, är jag färdig att bifalla
detta förslag; rörande åter indragningen af TJnder-styrelsen är
jag mera tveksam, och skulle derför önska, att Högv. Ståndet
ville derom något utförligare än hittills skett yttra sig.
Professor Selander: En af Fullmäktige har redan lemnat
upplysning om anledningen till detta förslag och huru det till¬
kommit, och jag vill blott tillägga, att bland de Deputerade,
som utarbetat det, fanns icke någon af detta Stånd. För min
del har jag biträdt förslaget, sådant det till Utskottet ingick.
Man har ofta och mycket talat om bristfälligheter i Bankens
organisation och trögheten i dess machineri, samt framställt mer
och mindre befogade anmärkningar, jemte önskan om ett be-
qvämare och skyndsammare expeditionssätt. Fullmäktige ansägo
sig ock böra lyssna till dessa anmärkningar och söka, i hvad
på dem berodde, afhjelpa för handen varande brister. Nu har
jag fått höra, att allt skulle gå bra, och det gläder mig att
förnimma detta omdöme, ehuru jag icke i allo kan dela samma
åsigt. Detta förslag åstadkommer ingen rubbning i Bankens
säkerhet eller i garantierna derför. Hädanefter, såsom hittills,
skola Fullmäktige blifva de, som vaka öfver densamma, och
Under-styrelsen har intet att skaffa med det financiella: dess
utlåtanden i det hänseendet äro af ingen betydelse.
Den 12 Auga sti.
479
Egentligen är här blott fråga om anställandet af en ny
embetsman, nemligen den verkställande Directören, som skulle
hafva den dagliga tillsynen öfver Verket. Jag medgifver, att
namnet är något oegentligt, då han sjelf icke egentligen skulle
få något att personligen verkställa: han må då heldre kallas,
om man så vill, Fullmäktiges Deputerade. Men på namnet har
jag icke lagt någon vigt. Hans åliggande blefve att tillse, det
allt ginge ordentligt och så skyndsamt samt till allmänhetens
beqvämlighet, som omständigheterna kunde tillåta. Man har
äfven medgifvit behofvet af en sådan tillsyn, men anmärkt, att
denne Directör icke borde, såsom förslaget innehåller, kunna
utses utom kretsen af Fullmäktige. Man torde dock medgifva,
att förslaget, hvad man än derom annars må säga, i detta hän¬
seende saknar hvarje tecken af egenkärlek eller egennytta. Jag
vill likväl anmärka, att principen redan är i vissa fall antagen,
i det att, enligt Reglementets 77:de §, vissa ledamöter i Discont-
Directionen kunna utses utom Bancoverket eller dess Öfver¬
styrelse, och hvilket medgifvande äfven blifvit tillämpadt, utan
att någon olägenhet deraf följt. Nu säger man, att vederbörlig
controll lika väl kan utöfvas af hvar Chef öfver sin Afdelning;
men må det tillåtas mig att såsom exempel på huru bristfällig
denna controll kan vara nämna ett par facta. För ett par
Riksdagar sedan var mycket tal om en Filial-Bank, som före¬
tagit sig att å innehafvande creditiv öfverassignera. Detta borde
väl vederbörande Afdelnings-Chef hafva märkt och derom gjort
anmälan; men öfverassigueringen upptäcktes först af en Full¬
mäktig, som på Bankens vägnar deltog i en revision af Filial-
Bankens räkenskaper. I Sedel-Contoret föres en bok, deruti
nummern antecknas å alla maculerade sedlar af högre valör
till controll att icke två eller flera af samma nummer må kunna
inlösas utan att förfalskningen upptäckes; men för icke så
länge sedan befanns, att anteckningar i denna bok ej blifvit
gjorda under loppet af Irenne år. Jag hemställer, om det ena
eller det andra af dessa facta kunnat inträffa, om man haft en
sådan tjensteman, som här föreslås: blott dessa tväune exempel
torde tydligen ådagalägga behofvet af en närmare, tillsyn och
controll. Med förslaget åsyftas såväl att vinna detta, såsom ock
att bereda allmänheten en beqvämare och skyndsammare expe¬
dition. Hade man föreslagit, att de verkställande Directörerna
skulle utses endast inom Fullmäktige, hade man troligtvis, om
icke uppenbart, dock hviskningsvis, nog fått höra insinuationen,
det förslaget endast afsåge att bereda Fullmäktige en fördel på
Bankens bekostnad.
Slutligen ber jag få tillkännagifva, att jag instämmer i den
af Doctor Rundgren föreslagna förändring af Utskottets förslag.
Häruti instämde Doctor Arrhenius,
480
Den 12 Augusti.
Doctor Rundgren: Sedan jag sist hade ordet, hafva såväl
Fullmäktige klarligen ådagalaggt behofvet af en verkställande
Directör, med uppdrag att hafva daglig tillsyn öfver ärendernas
behöriga gång, som ock den talare, hvilken lade en så synnerlig
vigt på att den ifrågavarande embetsmannen icke valdes utom
Fullmäktiges krets, just genom sin argumentation visat nödvän¬
digheten af ett dylikt medgifvande, enär den detaljkännedom,
som han fordrade hos innehafvaren af den nya befattningen,
icke billigtvis lärer kunna förutsättas såsom städse befintlig hos
Fullmäktige. Men egentligen begärde jag ordet med afseende å
samme talares yttrande, det jag icke funnit mig generad att säga,
det han i ett visst fall ej rätt uppfattat förslagets innehåll. Men
hans argumentation dervid hvälfde sig likväl hufvudsakligen om¬
kring något som Utskottet ämnat insätta i förslaget. Här hafva
vi. dock icke att göra med hvad som var ämnadt att inkomma,
utan med hvad som verkligen finnes i förslaget. I detta heter
det: “Directör kan ock, oberoende af framställning från Contors¬
chef, till omedelbar verkställighet meddela föreskrifter, som,
“utan att rubba berörde controller, endast leda till förenkling och
“fortskyndande af göromålens behandling4', och jag hemställer,
om man kan, utan att förvända sjelfva tanken i detta stadgande,
tolka det såsom den talaren gjort, eller att Directören “skulle
“fa till efterrättelse påbjuda och befalla åtgärder i strid med de
“för embetsmännen af Fullmäktige utfärdade instructioneru. En
sådan tolkning förefaller åtminstone mig högst ogenerad.
Då en bland Fullmäktige behagat instämma med mig i det
ändringsförslag, jag tog mig friheten framställa, vill jag, under
det jag upprepar att jag helst skulle önska förslaget, sådant det
nu lyder, bifallet, närmare formulera mitt förslag i fråga om
punktens 2:dra stycke till följande lydelse:
För den dagliga tillsynen öfver göromålen inom Banco-
verket utse Fullmäktige, inom eller utom sig, en verkställande
Directör jemte Suppleant.
Biks-Archivarien Nordström: Den talare, som jag i mitt
förra anförande något apostropherade för hans påstående, att det
ej skulle ligga sanning i min uti reservationen lemnade uppgift,
att den verkställande Directören skulle, enligt förslaget, kunna
meddela till efterrättelse gällande befallningar i strid mot de för
tjenstemännen gällande instructioner, har nu sökt försvara sitt
yttrande; men hvilket försvar likväl alltför mycket haltar. En¬
dast dessa befallningar icke rubba de stadgade eontrollerna, skola
de åtlydas; men klart är att de, ehuru icke rubbande eontrollerna,
likväl kunna vara sådana, att de komma i ganska stor collision
med instructionerna och vända sig omkring andra vigtiga frågor.
Den, som deltagit i öfverläggningarne härom, har nog för öfrigt
kommit till kunskap om andemeningen i förslagen.
Såsom
Den 12 Augusti.
481
Såsom jag redan nämnt, har jag icke bcstridt sjelfva den
idé, som ligger till grund för förslaget om verkställande Direc-
törer, ehuru de borde förses med annan benämning. Jag har
deremot sökt visa, att, 0111 de finnas nödige, de böra utses ibland
Fullmäktige. Om åter ingen af dessa hade tid eller håg att
öfvertaga den dagliga tillsynen, kunde dertill en af Bankens Com-
missarier hellre än någon utom, Bancoverket utses. Banken har
14 Commissarier, af hvilka sex bilda Understyrelsen. Månne
icke bland dessa någon skulle, i händelse Fullmäktige funnes
dertill hindrade, kunna förordnas till handhafvande af den dag¬
liga tillsynen? Ett sådant förfarande skulle väl ändå innebära
mera garanti för ett lyckadt resultat, än att dertill för år an¬
taga en alldeles ovan person. E11 talare anförde ett par exem¬
pel som skulle ådagalägga behofvet af en sådan der Öfverinspec-
tor, som här föreslås; men dessa exempel bevisa blott att i
Banken, liksom öfverallt annorstädes der menniskor handla och
verka, kan finnas pligtförgätenhet, och tala visserligen icke för
detta förslag, sådant det nu lyder. Sjelfva namnet på de nya
embetsmännen är förvillande. Allt visar, att, om äfven tanken
i sig sjelf är riktig, förslaget till dess realisoring är misslyckadt.
Jag fortfar att yrka afslag på frågan om Directörerna och, i följd
deraf, återremiss af det öfriga.
Kyrkoherden Wennerström: Jag liar egentligen begärt ordet,
för att till besvarande upptaga en föregående talares yttrande,
att jag begått ett misstag, då jag i min reservation påstått, att
Understyrelsens borttagande möjligen kan lemna öppet spelrum
för omogna förslag och halsbrytande finansoperationer, och tror
mig bäst kunna göra det genom att hänvisa till sjelfva reser¬
vationen, der det pag. 45 och 46 heter: “Behofvet för Full¬
mäktige att hafva en sakkunnig rådgifvande myndighet vid sin
“sida skall ofelbart ökas i samma man, som de nu föreslagna
“Directörerna komma att kraftigt ingripa i Bankens angelägen-
“heter. Det ligger nemligen i sakens natur, att Fullmäktige
“derigenom måste blifva mer och mer främmande för affärerna,
“under det, att alla saker af vigt dock i sista hand skola såsom
“hittills till dem hänskjutas och af dem afgöras. Hvad garanti
“har man då, att icke, i en hastig vändning, omogna förslag
“kunna genomdrifvas och halsbrytande finansoperationer vidtagas,
“till oberäknelig skada för Banken och hela landet?'1
Jag hemställer, om det icke ligger någon sanning i detta
resonnement, —■ om det icke är gifvet och klart, att, i samma
mån som Directörerna taga affärerna om hand, Fullmäktige skola
blifva allt mindre förtrogna dermed, och om det icke under så¬
dana förhållanden lätt kan i följd af bristande sakkännedom, in¬
träffa misstag, som man måste medgifva kunna leda till de be¬
tänkligaste följder, då man besinnar, hvilka dyrbara interessen
Hofjv. Freste-St. Fröt. 1863. 5:te Ilandet. 31
482
Den 12 Augusti.
och hvilka botydliga summor, som äro anförtrodda åt den för¬
valtande myndigheten inom Banken.
Contra cts-Prosten Tegnér: Då jag haft äran vara ledamot
af Banco-TJtskottet, fastän icke på den afdelning, som berndt
förevarande ärende, utan endast deltagit i justeringen af Memo¬
rialet, anser jag mig så mycket heldre förbunden yttra några
ord, som jag icke reserverat mig mot förslaget i den punkt, som
är under öfverläggning, utan att jag derföre kail uppträda till
försvar för densamma. Den ledamot af Banco-Utskottet, som
i dag här först yttrade sig, omnämnde de betänkligheter, som
han hyst, jemte tvekan i afseende på biträdandet af förslaget om
verkställande Directörcr, men tillika att denna tvekan farit och
han numera vore fullt öfvertygad om det ändamålsenliga och
angelägna i den förordade nya ordningen. I det förra hänse¬
endet instämmer jag helt och hållet med honom och igenkänner
mig sjelf, på samma gång som jag beklagar, att jag i det sed¬
nare ej kan afgifva samma bekännelse, utan fastmer kan när¬
mast uttrycka min ställning till förslaget med de korta, men
betydelsefulla orden: “attamen aliquid håret"". Men innan jag
yttrar mig öfver förslaget torde jag få förutskicka några ord med
anledning af de beskyllningar, som göras Eiksbanken för en viss
tröghet, eller ungefär stillastående, såsom då det i Memorialet
beter, “att göromåleu forblifvit i ett alltför stationärt tillstånd11,
och hvarmed liktydiga omdömen bär i dag blifvit fällda, ja äf¬
ven, om jag ej oriktigt uppfattade meningen, af en bland
Bankens egna Fullmäktige. Den som känner och minnes, såsom
händelsen är med mig, huru beskaffadt expeditionssättet inom
Eiksbanken var för några tiotal af år tillbaka, huru trögt och
med hvad omgång och besvär förenadt, men tillika i hvad skick
det nu befinner sig och huru man med beredvillighet möter och
med synnerlig skjmdsambet erhåller expedition, kan icke annat
än förvånas öfver omdömen, sådana som de nyssnämnda, och
hvilka jag icke skulle tveka att benämna obilliga. För min del
anser jag fastmer, att Eiksbanken sökt tillegna sig de tidsenliga
förbättringarna för att kunna betjena allmänheten, och att denna
allmänhet numera icke kan hafva att fordra, som mig synes,
något annat än en tjenligare lokal, eller Bancohus, och att de
Coutor, eller Cassa-, Depositions- och Discontconloren. hvilka mest
anlitas, vore hvarandra närbelägna, eller på samma botten; men
detta är en brist, som det icke beror på Banken att afhjelpa.
.Skulle tiden under förmiddagen, då Banken hålles Öppen, vara
för kort, kunde ju denna, utan svårighet förlängas en timma;
och för öfrigt tror jag mig veta, att Depositions-afdelningen i
Banken aldrig någon middag stänges innan hvarje dit ingifven
expedition äfven blifvit till slut förhjelpt eller expedierad. Huru
förhållandet i omnämnde hänseenden befinnes inom de enskilda
Bankerna är, åtminstone hvad några angår, mig icke heller obe¬
Den 12 Augusti.
483
kant, och med erkännande af att man äfven der mötes med
önskvärd välvillighet och förhjelpes med snar expedition, känner
jag dock ingen, som dagen igenom eller när som helst står för
•allmänheten öppen. Det synes derföre icke skäl att med ideligt
framhållande af de Enskilda Bankerna, och framför allt den,
som är Riksbanken närmast belägen, nedsätta den allmänna, utan
fastmer följa den gamla regien: “suum cuique“.
Hvad nu hulvudfrågan angår, eller utseendet af 3:ne verk¬
ställande Directörer, biträder jag villigt dén här mera allmänt
uttryckta åsigten, att de 2:ne, hvilka skulle få sig uppdragna
handhafvandet af vexel affärerna och ledamotskapet inom Discont-
Directionen, måtte fortfarande utses bland Fullmäktige. Hvad
åter angår den Directör, som skulle få den dagliga tillsynen
öfver ärendernas gång sig ombetrodd, och hvilken man i dag
här hört benämnas än som Fullmäktiges “högra hand“, än som
“spiritus rector“, för hela verket, så synes mig önskligast och
bäst vara, om äfven han kunde finnas inom Fullmäktige. Låter
sådant sig icke göra, och han således måste utses utom Full¬
mäktige, hade det varit särdeles önskvärdt, om ett förslag till
Instruction för denna Directör redan nu kunnat framläggas, hvaraf
man tydligen kunnat inse och finna både haus rättigheter och
skyldigheter, eller beskaffenhet af hans verksamhet. Visserligen
äro controllerna, eller de allmänna dragen för denna verksamhet
i Memorialet tecknade och uppgifna, men svårt torde dock vara
att deraf göra sig en sammanfattad bild, eller se huru anord¬
ningen korame att i verkligheten taga sig ut. Af denna om¬
ständighet allena, eller saknaden af instruction för den blifvande
Directören eller kanske heldre Inspectören öfver den dagliga
verksamheten inom Banken, torde anledningen hämtas, — och
den kan näppeligen missbilligas, — till den fruktan och ovilja,
hvarmed förslaget om anställandet af en sådan Directör blifvit
mött och anses af Bankens hela tjenstemanna-personal. Lägger
man nu det ena till det andra, visar det sig att frågan både är
värd och behöfver att tagas under förnyad ompröfning, och jag
förenar mig således i det af flera föregående talare framställda
yrkandet af återremiss.
Professor Selander: Min högtärado granne, som annars är
motståndare till detta förslag, har likväl medgifvit, att det be-
liöfs en Directör, eller hvad han må kallas, som hafvor den
dagliga tillsynen öfver ärendenas behöriga gång, och för fyllan¬
det af denna plats har han, för så vidt den icke kunde intagas
af någon bland Fullmäktige, hänvisat till Bankens fjorton Com-
missarier, bland hvilka, såsom han trodde, väl någon torde cga
sådana egenskaper, att han kunde dertill utses. Jag tackar den
värde talaren för detta medgifvande, och ber endast få erinra,
att detta förslag öfver möjligheten att till den nya platsen utse
äfven en Banco-Commissarie. Man kan nemligen antaga för
484
Den 12 Augusti.
temligen gifvet att, derest Directören icke utses bland Fullmäk¬
tige sjelfve, valet kommer att fulla på någon af Bankens tjen¬
stemän i högre grad. En annan talare nämnde, att på sednare
tider ha munga förändringar i Banken vidtagits, som medfört
för allmänheten betydliga lättnader i dess transactioner med
detta penningverk, och, jemte det jag rnedgifver att så är för¬
hållandet, vill jag upplysa, att dessa reformer åvägabragts, oak¬
tadt Under-styrelsen nemligen lagt sig emot de derom väckta
förslagen. Samme talare förmenade äfven, det motståndet mot
förevarande förslag kunde hafva en skälig anledning deri, att
man ej visste, huru instructionen kommer att lyda för den nya
Directören, i det något förslag dertill icke blifvit framlagdt;
men härvid ber jag endast erinra om det gamla ordspråket, att
man ej plär taga af sig hatten förrän herrn kommer. Det
kan vara tids nog att uppsätta instruction, sedan man får veta
att den nya befattningen kommer att inrättas. Då Bikets Stän¬
der vid 1844 års Riksdag beslöto, att Vexeldeputerade skulle
af Fullmäktige utses, öfverlemnades äfven åt Fullmäktige, att
utfärda instruction för dem.
Doctor Cuinxlius: .Af discussionen framgår klart, att utsig¬
ten med det ifrågavarande förslaget är aktningsvärd, i thy att
det åsyftar att få en organisation, sorn svarar mot allmänhetens
behof af en beqväm och skyndsam expedition. Intet lärer hel¬
ler vara att säga om det erkännande, som härmed uttalas, att
Banken måste fästa afseende å allmänhetens billiga fordran i
berörda hänseende. Med förslaget står sålunda den åsigten i
samband, att machineriet går för närvarande alltför trögt och
derför ej motsvarar hvad allmänheten i sina transactioner med
Banken kan ega rätt att vänta. Men nu synes man vilja af¬
hjelpa trö,gheten efter den förebild, som ligger närmast: jag me¬
nar Stockholms Enskilda Bank. Man glömmer dock, att äfven
denna Bank har ett Reglemente betydligen olikt det vidlyftiga
och j de aldra minsta detaljer ingående, som är gällande för
Riks-Banken. Betraktar man olikheten i båda dessa Reglemen¬
ten, torde man finna, att hvad som passar på ena stället, icke
derföre nödvändigt måste passa på det andra. Jag tänker här¬
vid närmast på den verkställande Directören, sådan han i Ut¬
skottets förslag framträder, och frågar mig om denna kan, utan
att störa det genom Reglementet fastställda konstiga machineriet,
åstadkomma hvad man med införandet af denna institution lof¬
var sig. Jag tvifinr derpå, och tror, att medlet för ernåendet
af hvad man önskar bör först sökas i borttagandet af en mängd
reglementariska band, som nu hämma ärendenas hastigare gång.
Detta medel skulle jag vilja i främsta rummet recommendera.
Såsom förhållandet nu är, kan jag ej rätt inse, hvad en sådan der
Öfver-iuspector eller pådrifvare skulle särdeles kunna uträtta.
Den 12 Augusti.
485
Jag högaktar den modesti, som framlyser i Fullmäktiges
förslag och som aflägsnar all föreställning om egennyttig afsigt;
men det gläder mig, att jag har i ämnet samma tanke, som eu
aktad Ledamot af lianco-Utskottet uttalat, att nemligen den ifrå¬
gavarande närmare tillsynen bör förbehållas någon af Fullmäk¬
tige och ett möt detta bestyr svarande arfvode anvisas. I sådant
fall komrae den genom befattningen vunna erfarenheten Full¬
mäktige i första hand till godo, hvilka, stödde på denna erfa¬
renhet, finge tillfälle föreslå lossandet af de band, som, utan att
försvaga controllen, kunde till ärendenas hastigare gång bortta¬
gas, och Fullmäktige fortfara att leda styrelsen i sin helhet, då
deremot, med antagandet af sådan institution som här föreslås,
det kunde hända att de sjelfva kommo att ledas. Vore vår
Riks-Bank så inrättad, att enskilda delägare deri vore medgifna,
så skulle förslaget kunna försvaras att äfven utom Fullmäktiges
krets antaga en sådan der Öfver-Inspector; med med dess nu-
verande organisation synes mig förslaget i denna del ej rätt
väl vilja öfverensstämma.
På grund af hvad jag nu i korthet yttrat, finner jag mig
icke kunna antaga detta förslag, utan yrkar derå återremiss.
ltiks-Archivarien Nordström: Sedan jag sist hade ordet,
har jag af min ärade granne fått uppbära tacksägelse för mitt
deri gjorda medgifvande; men detta medgifvande står i fullkom¬
lig conseqvens med min åsigt af frågan. Jag har aldrig nekat,
att det ju kunde vara skäligt att hafva en tillsyningsman öfver
verkets gång i sin helhet; men inom Banken vill jag att denna
skall sökas och helst ibland Fullmäktige. Man bör, så synes
mig, tillse att, när man vill införa eu ny institution, äfven ga¬
rantier finnas att den skall motsvara sitt ändamål.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter II. II.
Erke-Biskopen och Talmannen gjorde proposition å bifall till Ut¬
skottets uti ifrågavarande Irsta punkt gjorda förslag, då blan¬
dade Ja och Nej hördes och votering begärdes; men som vid
företagandet af denna votering fråga uppstod om hvad som
skulle utgöra föremål för conlra-propositionen, hemställde II. II.
Erke-Biskopen och Talmannen, om denna skulle lyda på åter¬
remiss, då äfven denna hemställan besvarades med blandade Ja
och Nej samt votering begärdes, som derefter försiggick öfver föl¬
jande godkända voterings-proposition:
“Den som vill, att contra-propositionen skall lyda på åter¬
remiss, röste Ja; den det icke vill, röste Nej. Vinner Nej, kom¬
mer något af de tvänne andra under öfverläggningen gjorda yrkan¬
dena, antingen afslag eller det af Doctor Rundgren framställda
ändrings-förslag, att i contra-propositionen ingå.“
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns, vid rö¬
sternas summering, hafva utfallit med 24 Ja och lil Nej, liva-
486
Den 12 Augusti.
dan sålunda blifvit beslutadt, att contra-propositionen skulle lyda
på återremiss
Härefter företogs hufvudvoteringen öfver följande godkända
voterings-proposition.
“Den som bifaller Utskottets i Usta punkten framställda
förslag, röste Ja; den det icke vill, röste Nej. Yinner Nej, är
Usta punkten återremitterad.“
Voteringen, som härefter försiggick i behörig ordning, ut¬
föll med 8 Ja och 2G Nej, och var sålunda denna punkt åter¬
remitterad.
2:dra punkten återremitterades såsom stående i samman¬
hang med innehållet af den Irsta.
3:dje punkten.
Doctor Nordlund, som härvid begärde ordet, yttrade: I en¬
lighet med 20 § i nu gällande Banco-Reglemente tillhör det äfven
Under-Styrelsen att afgifva berättelse till Rikets Ständers Re¬
visorer och Banco-Utskott. Denna skyldighet är här nu bort¬
tagen, såsom en naturlig följd af förslaget om Under-styrelsens
upphäfvande, och då detta upphäfvande står i sammanhang mod
det i Irsta punkten förekommande och nu återremitterade för¬
slaget om verkställande Directörer, torde äfven denna punkt
böra till Utskottet återgå.
Doctor Wensioe: Det torde likväl vara nödvändigt, att Ut¬
skottet får någon kännedom om hvad Högv. Ståndet tänker i
frågan om Under-styrelsens upphäfvande, och skulle jag derför
önska att Högv. Ståndet villo något utförligare sig derom ut¬
låta och icke helt naket återremittera denna punkt såsom stå¬
ende i sammanhang med den Irsta. Af en sådan återremiss
får Utskottet ingen ledning för sitt åtgörande i frågan.
Doctor Björkman: Donna punkt anser jag kunna bifallas;
ty äfven om Undcr-styrelscn kommer att bibehållas, Bå kan lik¬
väl dennas förbindelse att afgifva berättelser till Revisorer och
Banco-Utskott mycket gerna upphäfvas, enär knappast någon
läser dessa berättelser, som icke innefatta något hufvudsakligt
annat än hvad som återfinnes i Ofver-styrelsens fullständigare.
Discussionen förklarades härmed slutad och punkten åter¬
remitterades.
4:de, 5:te och 6:te punkterna återremitterades, såsom stå¬
ende i sammanhang med redan beslutade återremisser.
Den 12 Augusti.
487
7-.de punkten.
Doctor Rundgren yttrade: Bemödandet vid omredactionen af
Banco-Reglementet har gått ut derpå att utgallra det gamla,
som numera icke är tillämpligt, likasom ock det, som i allmän¬
na lagar och författningar föreskrifves och sålunda är öfverflö¬
digt att i Reglemente intagas. På detta sätt har man velat
åstadkomma en förenkling i det vidlyftiga Reglementet, och i
följd deraf har såväl denna § blifvit utesluten, såsom ock en
följande, som handlar om de tjenstemäns befordringsrätt, som
gjort cession. Jag anser, att denna punkt må kunna bifallas.
Biks-Archivarien Nordström: I anledning af hvad den siste
talaren anförde, vill jag erinra, det konsten att stryka ut är
ganska lätt, men svårare är det att tillse, det icke annat vid
operationen medföljer än hvad som förtjenar utstrykas. I detta
afseende tror jag icke Utskottet hafva i denna punkt förfarit
rätt försigtigt. Bankens Styrelse har icke en domstols makt
och egenskap. Om derföre densamma anser en Bankens tjen¬
steman vara till ersättningsskyldighet förfallen, men denna
bestrider grunderna derför eller för ersättningens belopp,
måste tvisten derom pröfvas och afgöras af domaren; och
är det denna grundsats, som § 34 i nu gällande Bancoreg-
lemente fastställer. Att den är fullkomligt rättsenlig och rik¬
tig, borde vara för alla klart; den innefattar ock, att i frågor
af nämnda beskaffenhet styrelsen ej är befogad innehålla något
af tjenstemanuens lön, innan ersättningsgrunderna blifvit af dom¬
stolen pröfvade, och visar sig sålunda vara ej allenast ett ut¬
tryck af en allmän grundsats, utan ock en concret administra¬
tiv regel. Hvarföre skulle den då uteslutas? Jag yrkar på
dess bibehållande.
Discussionen förklarades härmed slutad och punkten åter¬
remitterades.
Föredragningen af detta Memorial afbröts härmed för att i
det till eftermiddagen utsatta Plenum fortsättas, och åtskiljdes
Ståndet kl. 2 e. m.
Ut supra
In fidem
8. II. Almqvist.
488
Den 12 Augusti.
Ilen 13 Augusti.
Plenum kl. 6 eftermiddagen.
§ I-
Föredrogs och hordlades meddeladt Utdrag N:o 371 af
Hederv. Bonde-Ståndets Protocoll den 5 dennes, innehållande bland
annat inbjudning till de öfriga Riks-Ständen att instämma i
Bonde-Ståndets vid pröfning af Sammansatta Stats-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 34, i
anledning af dels Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition med förslag
till ny Jagtstadga, dels ock enskilda motioner i frågor rörande
jagt, fattade beslut angående §§ 1, 3 mom. 2, 9 mom. 2, 14
samt 21 mom. 3 uti det af Utskottet framställda förslag till
Jagtstadga.
§ 2.
II. H. Erke-Biskopen och Talmannen erinrade, att den tid vore
inne, då förslag borde uppsättas till Cleri Comitialis Circulär,
som enligt vedertaget bruk komme att vid Riksdagens slut från
Ståndet till stiften utfärdas, och hemställde, om icke Ståndet
skulle anse lämpligt att, såsom förut skett, uppdraga åt tvänne
ledamöter af hvardera utaf de till Ståndets Enskilda Utskott
hörande två Afdelningar att jemte Ståndets Talman och Secre¬
terare utarbeta och till Ståndets pröfning framlägga förslag till
berörda Circulär.
Ståndet, som godkände hvad sålunda blifvit hemställt, utsåg
af Pastoral-Afdelningen Doetorerna Forssell och Rundgren samt
af Lag-Afdelningeu Doctor Schram och Contracts-Prosten Tegnér
att gemensamt med Ståndets Talman och Secreterare bereda de
ärenden, som i Cleri Comitialis Circulär skola intagas och med
förslag till sagda Circulär till Ståndet inkomma.
§ 3.
Fortsattes föredragningen af Banco-Utskottets Memorial N:o
44, med förslag till förändring af åtskilliga föreskrifter i l:sta,
2:dra och 3:dje Artiklarne af Baneo-Reglementet, hvarvid till
behandling i ordning förekom
Den l'A Augusti.
489
Side punkten.
Doctor Wensioe begiirde härvid ordot och yttrade: I moti¬
veringen till denna punkt säges: “Med Understyrelsens indrag¬
ning upphör beholvet af Secreterare hos samma styrelse.“ Men
då Ståndet icke fattat något beslut om sådan indragning, utan
återremitterat frågan derom, torde jemväl denna punkt i sam-
samhang dermed böra återremitteras.
Kyrkoherden Wennerström : Emot den föreslagna ändringen
af tjenstegradernas benämning har jag ingenting att anmärka.
Men utom det att Secreteraren i Understyrelseu här icke näm-
nes, alldenstund dennes tjenstebefattning med sjelfva Understy-
relsen skulle komma att försvinna, vill jag fästa uppmärksam¬
heten derpå, att Advokatfiskalen blifvit nedflyttad från den hög¬
sta, eller fjerde, tjenstegraden till den tredje, samt Cassörerne
från dea tredje till den andra tjenstegraden. Skälet för den
förra nedflyttningen skulle ligga dels deruti, att Advokatfiskals-
tjensteu före år 1830 tillhörde kamereraregraden, dels deri att
densammas hänförande till sistnämnda grad skaile öfverens¬
stämma med den i andra Verk antagna fördelning af tjenste-
befattningarne. Men dessa skäl äro föga bindande, alldenstund
Advokat.fiskalens inom Banken tjeusteåliggunden äro flera än
motsvarande embetsmans i andra verk och på sednare tider be¬
tydligt ökats. Hvad åter angår Cassörernas nedflyttning, före¬
kommer dervid det egna, att Utskottet sid. 25 yttrar: “Dock
enär en nuvarande Cassörer beviljad förhöjd lön kunde komma
att fortfarande qvarhålla dem vid dessa befattningar, hvilket möjli¬
gen icke vore med Verkets fördel öfverensstämmande, o. s. v.; hvar¬
emot på sid. 26 följande mening framställes: “Då det är af
vigt att Bankens Cassörer varda väl aflönade, för att på dessa
platser må kunna bibehållas dertill skicklige personer, anser Ut¬
skottet® etc. Här finner man alltså för den ifrågavarande för¬
ändringen anförda tvänne contradictoriskt motsatta skäl, på
hvilka man, till följd af deras motsägelse, alltså icke kan fästa
något synnerligt afseende. Det är saunt, att man velat hålla
Cassörerna skadeslösa för den genom nedflyttningen i tjenstegrad
uppkommande minskning i löneförmåner, genom att tillägga dem
en motsvarande tillökning i missräkningspenningar; men i verk¬
ligheten blir denna ersättning endast tillfällig och otillräcklig, ty
vid pensionering fästes icke afseende på beloppet af missräk-
ningspenningarne, utan blott på den i stat bestämda lönen. Cas¬
sörerne skulle således icke blott blifva degraderade, utan äfven
vanlottade i pecuniärt afseende. För att i anmärkta fåll vinna
rättelse, anhåller jag, att förevarande punkt må återremit¬
teras.
Doctor Schram och Contracts-Prosten Palmlund instämde.
490
Den 12 Augusti.
Doctor Thyselius: Uti detta 8:de moment föreslås ibland
annat, att Advokatfiskalen i Banken, som för närvarande tillhör
den högsta eller fjerde tjenstegraden, skall nedflyttas till tredjo
eller den så kallade kamereraregraden, och såsom skäl för en
så beskaffad åtgärd finnes anfördt, att Advokatfiskalstjenstens
hänförande till sistnämnde grad skulle vara öfverensstämmande
med den fördelning af tjenstebefattningarne, som är i andra verk
antagen, samt att Advokatfiskalen bör föranledas eftersträfva
befordran till tjenst i högsta lönegraden.
Emot detta förslag kan likväl med skäl anmärkas, att
Advokatfiskalen är Chef för sin Afdelning och för sina åtgöran¬
den direete redovisar inför Rikets Ständers Banco-Utskott och
Revisorer, hvarföre han ock eger lika sjelfverksamhet med Che¬
ferna för de öfriga afdelningarne inom Bancoverket. Och skulle,
i strid med de åsigter, som hos Rikets Ständer gjort sig gäl¬
lande icke allenast år 1830, utan ock vid de åren 1841 och
1854 beslutade reorganisationer af Bancoverket, Advokatfiskals-
tjensten nu till tredje tjenstegraden blifva nedflyttad, så skall
en sådan åtgärd utan tvifvel föranleda dertill att, vid inträffande
ledighet, skickliga sökande kunna komma att saknas till ifråga¬
varande befattning, hvilken, om detta organisationsförslag anta-
ges, skulle omfatta do göromål, som för närvarande äro på 3:ne
personer, eller Advokatfiskalen jemte de tvänne Ombudsmännen
fördelade, och följaktligen måste i hög grad blifva både ansvars¬
full och tragen. En Commissariebefattning i Banken, helst så¬
dan den blifver efter den nu föreslagna organisationen, skulle
svårligen blifva något mål att eftersträfva för personer med den
juridiska bildning och de öfriga egenskaper, som böra hos Ad¬
vokatfiskalen förefinnas, hvarföre jag ock redan af detta skäl
yrkar, att detta moment måtte blifva återremitteradt.
Professor Selander: Advokatfiskalsbefattningen må höra till
hvilken tjenstegrad som helst, — jag har dervid föga att erinra.
Men bland skälen för den föreslagna nedflyttningen bör anmär¬
kas, att fastighetsbelåningen, som egentligen påkallat Advokat-
fiskalens verksamhet, hädanefter skall upphöra, till följd hvaraf
hans göromål blifva särdeles inskränkta. Vida flere åligganden har
Bancodiscontens Ombudsman, hvilken tillhör tredje tjenstegraden;
det tyckes derföre vara en riktig analogi, att äfven Advokat¬
fiskalen räknas till samma grad. För framtiden torde det ook
befinnas lämpligast, att begge dessa tjenster förenas, i synnerhet
sedan Discontverket, som förut varit fristående, hädanefter kom¬
mer att utgöra endast en afdelning af Banken. Af dessa sam¬
manlagda skäl torde Advokatfiskalen böra tillhöra tredje tjcnstc-
graden.
Doctor Björkman instämde.
Den 12 Augusti.
491
Doctor Nordlund: Jemte det jag instämmer med den näst¬
föregående talaren, vill jag bemöta några förut gjorda, af honom
ej besvarade invändningar emot. Utskottets förslag i denna punkt.
En talare har anmärkt, att Advokatfiskalen och Cassörerna, ge¬
nom den ifrågaställda nedflyttningen i lägre tjenstegrad, vid
inträffande pensionering skulle gå i mistning af högre pensions¬
belopp. Men den föreslagna gradbestämmelsen gäller icke de
nuvarande tjenstemännen; och de efter den föreslagna nya be¬
stämmelsen blifvande komma i samma förhållande som öfriga
tjenstemän inom graden och kunna, om de söka och vinna be¬
fordran till högre grad, vid afskedstagande vinna den högre gra¬
dens pension. Vidare är anmärkt, att Advokatfiskalen är Afdel¬
ningschef och såsom sådan bör ställas i högre grad ; men hans
afdelning är ganska liten såsom blott bestående af Chefen sjelf
och tvänne Canslister. Och då Chefskapet sålunda icke är syn-
nerligen besvärligt, är icke heller något särskildt Chefsarfvode
anslaget. Om nu befattningen nedflyttas en grad, har man äf¬
ven velat finna det mindre antagligt, att duglige personer skola
anmäla sig såsom sökande dertill; men först och främst är lönen
icke så obetydlig, och fullt skicklige sökande hafva tillförne,
under den tid Advokatfiskalen tillhörde just den nu för honom
föreslagna tjenstegraden, icke saknats. Betänkligheterna för öfrigt
mot den ifrågaställda nedflyttningen af Cassörerna har jag funnit
mera grundade och satte mig mot densamma, då frågan förekom
bland Eullmäktige. Jag erkänner dock, att de i TJtskottets Me¬
morial anförde skäl för nedflyttningen torde hafva öfvervägande
vigt. Långt ifrån att löneförmånerna blifva enligt förslaget min¬
skade, blifva de tvärtom, om man tager missräkningspenningarne
i betraktande, ökade. Hvad angår den af en talare anmärkta
motsägelsen i Utskottets motivering rörande Cassörernas aflöning,
så är denna motsägelse mera skenbar, än verklig, och låter sig
lätt förklara, om man ger akt derpå, att å ena stället talas om
ifrågavarande tjenstemän efter den ställning, de nu innehafva,
och å det andra om desamma efter den ställning, hvari de en¬
ligt Utskottets förslag skulle komma. Hvad slutligen beträffar
en återremiss af förevarande punkt, vill jag icke sätta mig
deremot, på det icke Sekreteraren i Understyrelsen, som nu är
utelemnad, må uteslutas från vederbörlig tjenstegrad, nemligen
i den händelse att befattningen kommer att fortfarande finnas.
Uppå härefter af IT. TT. Erke-Biskopen och, Talmannen gjord
proposition blef ifrågavarande 8:de punkt återremitterad.
I enlighet med derom af Doctor Nordlund gjord framställ¬
ning beslöt Ståndet att till gemensam behandling företaga
f):de och 12:te punkterna.
Doctor Nordlund yttrade härvid: En af de vigtigaste punk¬
terna i föreliggande förslag är utan tvifvel den, som rörer Bank-
4!) 2
Den 12 Augusti.
tjenstemännens aflöning. För min del liar jag dervid intet att
anmärka, utom med afseende å de delar, sorn stå i samman¬
hang antingen med förslaget i lista punkten, hvilken ännu är
oafgjord, eller med den äfven oafgjorda frågan om tjenstegra-
derna. Då det nu torde vara svårt att post för post genomgå
de olika lönebeloppen samt för cn och hvar bestämma, huru¬
vida densamma nu bör afgöras eller icke, torde det vara rättast
att i sammanhang med de af mig berörda föregående punkter¬
na återremittera 9:de och 12:te punkterna.
Kyrkoherden Wennerström: Jag är redan förekommen af
den föregående talaren. Ehuru jag icke vill motsätta mig den
föreslagna löneförhöjningen, tror jag det likväl vara nödvändigt
att först få afgjordt, huru tjenstegraderna skola bestämmas. AU
nu godkänna lönebeloppen och sedan bestämma tjenstegraderna
vore ett hysteron-proteron, som kunde leda till många förveck¬
lingar och kanske äfven misstag.
Doctor Wensioe: Äfven jag instämmer i yrkandet om åter-
remiss af 9:de och 12 punkterna. Ty om man nu godkände
förslaget om Banktjenstemännens aflöning, vore likväl iugen lön
bestämd för Secreteraren i Understvrelsen, om nemligen hans
befattning komrne att bibehållas. Denna fråga bör alltså hållas
öppen, till dess frågan om Uuderstyrelsens indragning eller bi¬
behållande blifvit afgjord.
Discussioneti förklarades härmed slutad; och blefvo ifråga¬
varande 9:de och 12:te punkterna, uppå derom i behörig ord¬
ning gjord proposition, återremitterade.
10 och 11 punkterna. Godkändes.
13 punkten. Godkändes.
14 punkten.
Uppå yrkande af Kyrkoherden Wennerström, som erinrade
att i denna puukt talades om en arfvodesstat, hvarom bestäm¬
melser förekommo i 12 punkten, blef förevarande 14 punkt, i
sammanhang med den förutnämnda, återremitterad.
I enlighet med af Riks-Archivarien Nordström gjord hem¬
ställan, som af Ståndet bifölls, föredrogos i ett sammanhang.
Punkterna 15, 16, 11 och 23.
Itiks-Archivarien Nordström yttrade härvid: Uti '2'å punk¬
ten, som angifvet' fordringarne för extra ordinarie tjenstemäns
inskrifning inom Banco-verket, föreslår Utskottet: ”hörande dock
vid ansökan om anställning företes intyg om aflagd sådan exa¬
Len 12 Augusti.
493
men, som fordras för af t såsom studerande vid Rikets Univer¬
siteter antagas.” Endast för erhållande af befordran till Advo-
kat-fiskals- och Ombudsmaus-befattning samt till Canslist-beställ-
ning i Advokatfiskals- och Ombudsmans-expeditionen skulle, en¬
ligt ltv.de punkten, fordras att hafva undergått examen för in¬
trädes vinnande i Rikets rättegångsverk.
För competens till alla tjenster i Bancoverket, med undan¬
tag af de nyssnämnda, och således äfven till sjelfva Secreterare-
befattningen i Banken, skulle det sålunda vara nog att hafva
undergått student-examen och någon tid tjenstgjort i Banken.
Att embetsmannen bör ega både allmän bildning och speciella
kunskaper inom den sfer, hvarest han kommer att verka, är ett
anspråk, som vår tid ställer på alla Statens tjenare. Den all¬
männa bildningens grundläggning documenteras genom student¬
examen, och af mången genom den philosophiska graden; de
särskilda studierna med afseende på den krets eller det fack,
hvaråt tjenstemannen egnar sig, genom speciela efter de olika
tjenstesfererna lämpade examina. Detta gäller lika för både
civila och militära embetsman. Hvarföre skulle man då nu
frångå denna grundsats ifråga om tjenstebefattningarne i Banken,
hvilka lika mycket äro af administrativ beskaffenhet, som i
hvarje annat administrativt embetsverk? Något som kunde för¬
tjena namn af skäl har Utskottet för sitt förslag i detta hänse¬
ende ej anfört, och hemställer jag derföre, att nu gällande stad-
ganden om fordringarne för befordran inom Bancoverket må bi¬
behållas. 50 § i nuvarande Banco-reglemente lyder nemligen:
“För att kunna antagas till extra-ordinarie tjensteman vid Banco¬
verket, fordras att hafva undergått någon sådan Academisk
examen, som, enligt nu gällande eller framdeles blifvande för¬
fattningar, berättigar till inträde uti Konungens Cansli eller Ri¬
kets rättegångs- eller räkenskapsverk"; och uti 91 § 3 mom.
förekommer: “För att kunna antagas till tjensteman vid Banco-
discont-verket fordras att hafva undergått någon sådan Acade¬
misk examen, som berättigar till inträde uti Konungens Cansli
eller Rikets rättegångs- eller räkenskapsverk". Detta visar, alt,
embetsexamen nu är oeftergiflig för inträde och avancement inom
Banken. Jag tror också ej, att det skulle vara välbetänkt och
nyttigt för de unga män, som ville söka inträde i Bancoverket,
att genast, efter aflagd student-examen, der kunna få inskrifvas
och sålunda, med öfvergifvande af ytterligare studier och utan
omtanka för framtiden, lockas in på en väg, der de måhända
förr eller sednare kunde finna, att den icke motsvarar deras
lust eller fallenhet, eller eljest icke gifver dem utsigt till
befordran. Fn gång inkomna i tjenstgöring derstädes skola de kanske
sedermera sakna tid och måhända äfven lust till vidare studier
och således, emedan annan tjensteväg för dem är stängd, nödgas
qvarstanna, hvarken sig sjelfva eller Banken till fördel och vinst.
434
Den 12 Augusti.
Mig förefaller det dessutom anmärkningsvärdt, att Utskottet,
ifråga om Directörerna förklarar Commissarierna icke till dessa
befattningar ega tillräckligt omfattande insigter i finansvä¬
sendet, men i stället för att genom högre anspråk på förbe¬
redande studier söka afhjelpa ett sådant missförhållande, ändock
vill ytterligare nedsätta fordringarna på embetsmannakunskaper
hos Bankens tjenstemän. Riksdagen har redan beslutat en re¬
vision af det administrativa examensväsende! i syftning att for-
dringarne deri måtte höjas och särskildt deruti ingå prof äfven
på insigter i civil- och ekonomisk rätt samt stats-ekonomi och
finanslära. Månne fordran på sådana kunskaper med skäl kunde
sägas vara öfvergödig för tjenstemännen i Banken? Af alla
dessa skäl yrkar jag afslrg å 23 punkten, hvilken åter verkar
tillbaka på 16 och 17 punkterna.
Häruti instämde Doetorerna Norälandar och Carlander, samt
Contracts-Prosten Palmlund.
Kyrkoherden M ennerström: Ehuru 15, 16, 17 och 23 punk¬
terna äro föredragna i sammanhang med hvarandra och discus-
sionen nu således kan beröra dem alla på en gång, föreställer
jag mig likväl, att särskilda propositioner böra framställas å dessa
punkter, hvarföre jag äfven vill yttra mig öfver hvar och en
särskildt. Emot den 15 punkten har jag ingenting att anmärka.
Men då den innehåller en hänvisning till 8 punkten, hvilken
redan blifvit återremitterad, bland annat derföre att Secreterare-
befattningen i Understyrelsen icke finnes upptagen i någon 1jen-
stegrad, torde äfven denna puukt böra återremitteras. Beträf¬
fande 16 och 23 punkterna, som angifva qvalificationerna och
competensen fcr anställning i Banken och befordran derstädes,
måste jag yrka afslag å bada dessa med hvarandra så nära sam¬
manhängande punkter, emedan jag icke kan godkänna den grund¬
satsen, att Academisk bildning skulle vara obehöflig för Bankens
tjenstemän. Hvad slutligen angår den 17 punkten, så, enär
det är oafgjordt, huruvida UnderstjTelsen kommer att indragas
eller bibehållas, lärer den böra återremitteras, eftersom den är
uppställd under förutsättning af nämnda styrelses upphörande.
Doctor M ensine: I afseende på stadgandet i 23 punkten voro
meningarne hos Eullmäktige mycket delade ; men pluraliteten trodde
dock, att student-examen skulle vara tillräcklig för anställning i
Bancoverkct. För min del tillhörde jag i detta lall minoriteten. Sjelf¬
va anledningen till det ifrågavarande förslaget var densamma sorn
till förslaget om verkställande Directörer, eller att så mycket som
möjligt ställa Riks-Banken i likhet med andra Banker, särdeles
Stockholms Enskilda Bank. Då den sednare lyckats erhålla
dugliga tjenstemän utan att på dem ställa några särskilda for¬
dringar om aliagda examensprof, trodde man samma förhållande
Den 12 Augusti.
435
kunna ega runi inom Riksbanken. Men då denna är ett Sta¬
tens embetsverk, synes man med afseende derpå icke böra från¬
gå den allmänna grundsatsen att särskild embetsexaroen erfor¬
dras för inträde i Statens Embetsverk. På denna grund yrkar
jag afslag å förslaget i 23 punkten. Men då den står i sam¬
manhang med 15, 16 oell 17 punkterna, torde samtliga dessa
punkter böra återremitteras. Det kunde annars förefalla besyn¬
nerligt, om man redan nu fattade beslut rörande en af dessa
punkter, men lemnade de öfriga oafgjorda. Genom en återremiss
får Utskottet i alla händelser kännedom om Ståndets uttryckta
mening rörande hvarje särskildt punkt.
Kyrkoherden Wennerström: Om jag ock skulle kunna med¬
gifva, att. 16 punkteu må återremitteras, måste jag likväl lort-
färande yrka afslag ä den 23:dje, på det att derigenom må utta¬
las den bestämda tanke, som troligen delas af alla ledamöter
inom detta Stånd, nemligen att Academisk bildning är en vigtig,
ja, nödvändig garanti för embetsmannaduglighet. Något undan¬
tag från denna allmänna grundsats bör icke tillåtas i afseende
på liaueoverket.
Doctor II ti lid gren: I motsats mot en föregående talare an-
lialler jag, att endast sådana punkter må till Utskottet återsän¬
das, hvilka stå i sammanhang med förut återremitterade. Då
Riksdagen redan är långt framskriden, bör man väl icke genom tal¬
rika återremisser ytterligare förlänga densamma, utan så vidt lämp¬
ligt är genast fatta beslut. Hvad angår 15 och 16 punkterna, synas
dessa såsom fristående nu kunna afgöras. Man har anmärkt,
att 15 punkten bör återremitteras såsom innehållande en hän¬
visning till den 8:de, hvarest talas om tjenstegraderna. Men
denna hänvisning har här intet att betyda; ty om Secreteraren
i Understyrelsen kommer att fortfara, kommer han i alla hän¬
delser att hänföras till någon viss tjenstegrad. Då ingen annan
anmärkning förefinnes mot 15 punkten, yrkar jag, att den
må godkännas. Likaså den 16 punkten, som i sjelfva verket
Ör densamma som § 42 i nu gällande Reglemente. Prågan blir
då, om för kompetens till anställning och befordran i Banken
skall fordras en föregående tjenstgöring derstädes, eller om förut
icke inskrifna kunna söka ordinarie befattning. Inom Utskottet
upplystes, att detta sednare ansågs mindre angenämt för Ban¬
kens tjenstemän, hvarjemte ock talats om beliofvet af detalj¬
kännedom i verkets göromål. Den 17:de punkten bör deremot
återremitteras i sammanhang med frågan om Understyrelsen,
hvilken fråga ännu är oafgjord. I afseende på 23:je punkteu
yrkar jag afslag och hemställer, att Ståndet i stället må bibe¬
hålla första stycket af nuvarande § 50 samt med afseende å
sednare stycket af summa §, hvarest talas om Understyrelsen,
49G
Den 12 Augusti.
hålla rlenna del af frågan öppen, till dess man får se, huruvida
Understyrelsen kommer att indragas eller bibehållas.
Contracts-Prosten Tegnér samt Prosten Lundholm instämde.
Doctor Itjiirkinan: Jag instämmer i allo med den nästföre¬
gående talaren. Inom Utskottet var jag bland dem, som käm¬
pade, ehuru förgäfves, för bibehållande af stadgandet i förra styc¬
ket af § 50 i nu gällande Reglemente, eller att Academisk bild¬
ning, documenterad genom aflagd embetsexamen, erfordras för
anställning inom Bancoverket. Det sednare stycket af berörda
§ 50 bör emellertid återremitteras, emedan der talas om Under¬
styrelsen, hvarom frågan ännu är oafgjord.
Kyrkoherden Wennerström: På grund af de skäl, Doctor
Rundgren anfört, finner jag numera, att 15:de punkten verkligen
kan bifallas, ehuru 8:de punkten blifvit återremitterad. — Men
16:de punkten, hvars återremitterande jag i mitt sista yttrande
medgaf efter att förut hafva yrkat afslag, står dock i så nära
sammanhang med 23:je punkten, som bör afslås, samt med åt¬
skilliga föregående, som återremitterats, att den efter min tanke
omöjligen kan godkännas. Nu gällande Reglementes § 42 före-
skrifver särskildt, att för berättigande att söka Bankosecreterare-
sysslan fordras att hafva aflaggt, antingen Canslicxamen eller
juridisk examen ; jag anser det ock nödvändigt, att Baneosecre-
teraren i afseende på competensen ställes i likhet med Ombuds¬
mannen och Advokatfiskalen samt deras Canslister. Det fordras
nemligen icke ringa stilistisk förmåga och äfven juridiska insig-
ter för att rätt sköta berörda Secreterarebefattning, — hvilket
en hvar-, som känner något till förhållandena, villigt skall er¬
känna. Dock föreslår Utskottet, att samtlige ordinarie tjenste¬
män inom Verket skulle kunna söka densamma. Men om man
nu förkastar 23:je punkten och i stället stadgor, att en Acade¬
misk examen, t. ex. kameralexamen, skall fordras för anställning
inom Banken, så skulle, om 2 moni. af 16 § bifalles, sistnämnda
examen kunna berättiga till att söka Bancosecreteraretjensten,
hvilket efter min tanke vore olämpligt. Med afseende härå må¬
ste jag redan nu j^rka afslag å 16:de punkten. Hvad beträffar
17:de punkten, bar jag derå redan yrkat återremiss.
Doctor Wensioe: Jag hyser mycken betänklighet vid att
BÖnderstycka Utskottets förslag samt dervid antaga eller förkasta
olika delar. Då det alltid är svårt att på stående fot formulera
något bestämdt i stället för det föreslagna, torde det vara lämp¬
ligast att återremittera alla dessa punkter för att på sådant sätt
kunna bringa dem till någon uniformitet. Utskottet bör få veta
Ståndets mening samt på grund deraf och af de andra Ståndens
uttryckta åsigter omarbeta förslaget.
Mitt
Don 12 Augusti.
497
Mitt yrkande är således, att Ståndet bör återremittera
15:de, 16:de, 17:de oell 23:je punkterna, ehuru jag för min del
icke gillar den sistnämnda. Men den bör så mycket hellre
återgå till Utskottet, som man i allt fall icke kan antaga den
gamla §:n i Baneoreglementet oförändrad, utan måste lemna
sista stycket deraf öppet, till dess beslut rörande Understyrelsen
blifvit fattadt.
Riks-Archivarien Nordström: Jag ser intet hinder, hvarföre
man icke redan nu skulle kunna fatta ett bestämdt beslut an¬
gående 23 punkten. Efter hvad jag inhemtat, hafva 2 Stånd
numera afslagit densamma och bibehållit det gamla stadgandet.
Och då ett sådant beslut genom sin effekt verkar tillbaka på
16:de punkten, ifråga om competensen till Bancosecreteraresysslan,
synes äfven sistberörda punkt nu böra afgöras. Man kan vis¬
serligen återremittera alla de nu föredragna punkterna för alt
få dem sammanjemkade; men bättre är det, efter min tanke,
att redan nu fatta beslut om 15:de, 16:de och 23:je punkterna.
Professor Selander: Punkten 15 torde kunna bifallas en¬
dast med den ändring att de på första raderna deraf förekom¬
mande orden: “* någondera af de i punkten 8 uppräknade tjenste-
grader“ må utbytas mot orden: någon af tjenstegraderna inom
Bancoverket.“
Efter härmed slutad discussion och uppå derom i behörig
ordning framställda särskilda propositioner, blef Utskottets förslag
i 15:de punkten godkändt allenast med den ändring, att de på
raderna 1 och 2 förekommande orden: “* någondera af de i
punkterna 8 uppräknade tjenstegrader“ utbyttes mot orden: “* nå¬
gon af tjenstegraderna inom Baneoverketu; 16:de och 17:de punk¬
terna återremitterades; hvarjemte Utskottets förslag i 23 punkten
afslogs, och antogs i dess ställe stadgandet i första stycket af
§ 50 i nu gällande Bancoreglemente, med öppen rätt för Utskot¬
tet att, beträffande lydelsen af sednare stycket i nyssnämnde §,
framställa det förslag, hvartill vid ärendets förnyade handläggning
skäl kan förefinnas.
18 punkten.
Riks-Archivarien Nordström begärde härvid ordet och ytt¬
rade: Hvarföre stadgandet i nuvarande § 45 skulle uteslutas,
kan jag icke inse. Det innehåller ju en uttrycklig förklaring,
att den, som gjort sig känd för oordentlighet i sina enskilda
affärer eller, efter uppnådd myndig ålder, är under förmyndare
ställd, icke får befordras till de högsta tjensterna i Banken, eller
till sådan, hvarvid uppbörd förekommer. Då man i mycket vill
Högv. Freste-St. Fröt. 1863. 5:te Bandet. 32
498
Deli 12 Augusti.
göra något separat af Banktjensterna, tror jag icke att det ska¬
dar, om man låter förenämnda stadgande qvarstå. Genom dess
uteslutande är ingenting vunnet.
Professor Selander: Jag vill visst icke motsätta mig bibe¬
hållandet af den 45 § i nu gällande Reglemente; men jag kan
icke undgå att anmärka, att det visar särdeles stort förtroende
till Fullmäktige, om man föreställer sig att de till tjenstemän i
Banken skulle befordra odugliga eller opålitliga personer. Att
sådant icke kan ske, faller väl af sig sjelft, utan att ifråga¬
varande särskilda stadgande behöfver förefinnas i Reglementet.
Uppå härefter af II. II. Erlce-Biskopen och Talmannen gjord
proposition blef sagde 18:de punkt godkänd.
19:de punkten. Godkändes.
20:de punkten.
Doctor Wensioe begärde härvid ordet och yttrade: Här
förekommer åter en punkt, som står i sammanhang med frågan
om Undersfyrelsen. Jag hemtar deraf en förnyad anledning att
hemställa, huruvida det icke är nödigt, att Ståndet uttalar sin
tanke, om Understyrelsen i Banken bör bibehållas eller indragas;
ty att i sammanhang med denna fråga återremittera åtskilliga
punkter, tjenar till intet, så länge man icke bestämdt angifvit
syftemålet dermed. För min del har jag reserverat mig emot
förslaget om Understyrelsens upphäfvande, hvilket jag, i likhet
med Doctor Rundgren, alldeles icke anser så nära sammanhänga
med antagandet af s. k. verkställande Directörer, att det deraf
skulle blifva en ovilkorlig följd. Tvärtom anser jag Understy¬
relsen, med någon förändring i instruetionen derför, både kunna
och äfven böra bibehållas vid sidan af de verkställande Direc-
törerna. Det har ofta varit händelsen, att Öfverstyrelsen behoft
inhemta dess utlåtande. Jag vill derpå anföra ett exempel, nem¬
ligen i fråga om en ny byggnad för Banken. Ibland de olägen¬
heter, som nu vidlåda Riksbankens orgatiisasion, fanns en, som
ansågs härflyta af den nuvarande lokalens olämplighet; men ett
förslag, som uppgjordes till afhjelpande af denna olägenhet, re¬
mitterades till Understyrelsen, som dervid gjorde så grundade
anmärkningar, att det i Öfverstyrelsen måste omarbetas. I all¬
mänhet tror jag ock, att det skulle vara en brist, om icke Öfver¬
styrelsen, som ombytes hvart tredje år, vid sin sida hade en
permanent styrelse, som inom embetsverket kunde bibehålla
continuiteten i göromålen, och med hvilken Öfverstyrelsen der
före med fördel kunde i många vigtiga frågor samråda.
Den 12 Augusti.
499
Kyrkoherden Wennerström: Min mening i fråga om Ban¬
kens Understyrelse har jag tillräckligt uttryckt i den reservation,
hvilken finnes bifogad det nu förevarande Betänkandet, och jag
skulle gerna önska, att Ståndet lika bestämdt hade uttalat sin
tanke i detta ämne; men sådant lärer numera icke lämpligen
kunna ske, sedan 2:dra punkten, som afsåg Understyrelsens in¬
dragning, redan är återremitterad. Man har, efter mitt förme¬
nande, här ingenting annat att vidgöra än att återremittera denna
liksom andra punkter, hvilka stå i något sammanhang med Un¬
derstyrelsen, den må sedermera bibehållas eller icke. Ty att
under anmärkta förhållande bifalla eller afslå en punkt och åter¬
remittera en annan, lärer väl icke gå au.
Prosten Sondén: Under föredragningen af detta Betänkande
har jag förut icke begärt ordet, emedan jag är föga hemmastadd
i de ämnen, som här behandlas. Men ehuru jag i likhet med
hvad Doctor Wensioe nu yttrar, finner det önskvärdt, att Ut¬
skottet må få bestämdt veta Högv. Ståndets mening — hvilket
icke kan ske genom en återremiss, utan allenast genom ett fat-
tadt beslut — anser jag likväl här icke låta sig göra att på
detta sätt tillkännagifva för Utskottet Högv. Ståndets mening.
I 23 punkten förekom en fråga, öfver hvilken genom bifall
eller afslug kunnat beslutas. Men här med anledning af den 20
punkten lärer man icke genom något beslut kunna yttra sig för
Understyrelsens fortfarande tillvaro.
Den 47 § i nu gällande Baneoreglemente lyder: “Skulle
Fullmäktige frångå Cnderstyrelsens förslag till Cassörsbefattning
samt Kamreraresysslan i Cassörsafdelningen, vare Understyrelsen
fredad från ansvar* — — o. s. v. Utan att utdöma Understy¬
relsen kan man likväl bifalla Utskottets hemställan att §:n må
utgå; men att med samma §:s bibehållande afslå Utskottets hem¬
ställan skulle väl vara att på ett minst sagdt besynnerligt sätt
yrka Understyrelsens bibehållande. Jag anser, att återremiss här
är det enda möjliga beslut.
Doctor Björkman instämde.
Doctor Wensioe: Jag måtte hafva uttryckt mig mycket otyd¬
ligt, då jag ansetts hafva yrkat bifall till denna punkt; men så
är dock icke förhållandet. Jag har icke heller begärt afslag å
nämnda punkt, utan velat en återremiss af densammma; hvar¬
jemte jag uttryckt den önskan, att Ståndet vid någon af de
punkter, som återremitterades i sammanhang med frågan om Under¬
styrelsen, måtte uttala sin tanke rörande sjelfva Understyrelsens
bibehållande eller indragning, på det syftemålet med återremis-
serna måtte vara angifvet. För min del har jag i detta fall
velat uttrycka den mening, att Understyrelsen bör bibehållas.
500
Don ta Augusti.
Itiks-Archivarien Nordström: Jag har icke kunnat upptäcka
någon punkt i detta betänkande, der Utskottet gjort hemställan
om Understyrelsens upplmfvande; men jag vill erkänna, att detta
är ett fel, som i viss mån faller äfven mig till last. Emeller¬
tid vore det nödigt, att ett bestämdt beslut fattades i denna
fråga. En § i Ansvarighetslagen stadgar, att Fullmäktige icke
må underlåta, "at.t vid någon fråga af vigt höra Understyrelsen,
hvars utlåtande derom bör Fullmäktiges Protocoll biläggas”.
Understyrelsen ingår sålunda såsom en icke oväsendtlig länk i
organisationen af Bankens förvaltning; och ehuru deraf ieke
följer, att Understyrelsen bör bibehållas på samma sätt som förut,
visar det dock att, om den upphäfves, den bör substitueras af
någon annan organisation. "Då emellertid något förslag derom ej
är afgifvet och sålunda obestämdt blefve, huru Fullmäktige hädan¬
efter skulle i förekommande fall inhemta utlåtanden, bör frågan
härom åtterremitferas, på det man må erhålla någon motsvarighet
mot den anförda bestämmelsen i Ansvarighetslagen. Antingen
man nu eller vid någon annan punkt i betänkandet fattar ett
beslut i denna syfting, kan vara likgiltigt. Men deruti instäm¬
mer jag med Doctor Wensioe, att saken md bestämmas, den må
gestalta sig på ett eller annat sätt.
Doctor Björkman: Man måste medgifva, att en viss sanning
ligger till gruud för Riks-Archi varten Nordströms och Doctor
Wensioes anföranden. Flere punkter af detta betänkande äro
redan för deras sammanhang med frågan om Understyrelsen af
Högv. Ståndet återremitterade, utan att något allmännare eller
bestämdare yttrande ännu blifvit uttaladt, om denna styrelses bi¬
behållande eller indragning. Men förbiseendet skedde egentligen
vid 2:dra momentet, motsvarande Banco-reglementets 17 §, som
är af denna lydelse: "Uti de Fullmäktiges pröfning tillhörande
mål skola Understyrelsens utlåtanden infordras, derest Fullmäk-
lige anse sådant för målets utredning nödigt11. Utskottet före¬
slog i 2 momentet, att berörda 17 § skulle utelemnas, och
nyssnämnda punkt återremitterades af Ståndet utan någon an¬
märkning. Då man alltså genom ett förbiseende gick förbi denna
vitalfråga, anser jag det nödigt, att Ståndet nu eller vid någon
annan § tydligt derom uttalar sin mening, för min del har jag
redan i mitt första anförande framställt min åsigt, att lifrågava-
rande Underst}-reise alltförväl kan upphäfvas, heldst om försla¬
get angående de nya 3:ne så kallade verkställande Directörerna
eller Baneofullmäktiges Ombud antages.
Doctor Wensioe. Med anledning af hvad den sednaste tala¬
ren anfört, vill jag fästa uppmärksamheten derpå, att jag just
vid 2:dra punkten yrkade, det Ståndet skulle utlåta sig om Un¬
derstyrelsens bibehållande eller upplmfvande, och jag förmodar,
Ilen 12 Augusti.
501
att detta mitt yttrade finues i protoeollet upptaget. Men någon
discussion i iimnet; förekom då icke.
Prosten Sondén: Om det ur sannt, och det lärer väl icke
böra betviflas, att den sednaste talarens yttrande vid 2:dra
punkten ingick i Protoeollet utan att föranleda någon vidare dis¬
cussion, förefaller det mig alldeles omotiveradt, att man nu vid
20:de punkten vill yttra sig ånyo om Understyrelsen. Hade
Ståndet velat uttala sin åsigt, derom, så hade detta rätteligen
bordt ske vid berörda 2:dra puukt och med anledning af Ut¬
skottets der gjorda hemställan, icke vid den nu föredragna punk¬
ten, hvaraf jag fortfar att helt enkelt yrka återremiss.
Sedan discussionen härmed förklarats .slutad, blef ifrågava¬
rande 20 punkt, uppå derom i behörig ordning gjord proposition,
återremitterad.
Uppå härefter af II. 11. Erke-Biskopen och Talmannen fram-
stiild proposition å en af Doctor Wensioe gjord hemställan, be¬
slöt Ståndet att till discussion företaga deri frågan, huruvida
Ståndet nu skulle afgifva Dagot särskildt yttrande angående in¬
dragning eller bibehållande af Bankens Understyrelse.
Kyrkoherden Wennerström yttrade: 1 motiveringen af före¬
liggande betänkande har Utskottet tillräckligt tydligt uttalat sin
åsigt, att Bankens Understyrelse är både obehöflig och i följd af
sin sammansättning hinderlig för ärendernas skyndsamma behand¬
ling. Vid sådant förhållande kan Ståndet svårligen infordra något
vidare utlåtande af Utskottet, huruvida Understyrelsen bör bibe¬
hållas eller icke.
Prosten Ljunggren: Då ingen förnekat önskvärdheten och
nyttan af Understyrelsens bibehållande, hemställer jag, huruvida
icke Ståndet redan derigenom kun anses hafva uttryckt sin åsigt
i ämnet, utan att numera behöfva ingå i någon särskildt discus¬
sion derom.
Doctor Rundgren: Om det är meningen att få en dubbel
discussion om samma sak, så är det riktigt att nu ånyo discu-
tera frågan om Understyrelsen. För min del betviflar jag att
ett sådant förfaringssätt är ändmålsenligt. Af betänkandet finner
man, att frågan om Understyrelsen eger sammanhang med den
om verkställande Directörers tillsättande, hvilken af Ståndet
återremitterats. Månne det då kan vara lämpligt att vidare yttra
sig i detta ämne? Om Utskottet nu frångick sitt förslag om
verställande Directörer, komme nog Uuderstyrelseu att bibehål¬
las ; i annat fall tvärtom. Jag yrkar att den nu upptagna dis-
cussionsfrågan icke må till någon vidare åtgärd föranleda.
Häruti hördes flere af Ståndets Ledmöter instämma.
502
Den 12 Augusti.
Doctor Wensioe: Den sednaste talaren yttrade på förmid¬
dagen, att frågorna om verkställande Directörer och om Under¬
styrelsen vore två skilda och olika saker; nyss åter fann han
dem stå i ett så nära sammanhang med hvarandra, att de allde¬
les icke kunna åtskiljas. Jag kan icke underlåta att anmärka
denna motsägelse. Hvad angår föremålet för den nu å bane
bragta discussionen. har jag blott åsyftat, att Ståndet någon
gång måtte uttala sig om Understyrelsen, dess bibehållande eller
indragning. Att helt naket åtterremitera en mängd punkter,
utan att uppgifva skälet, hvarför man så gör, lärer icke lända
Banco-utskottet, som åter mäste taga dessa punkter i öfvervä¬
gande, tili mycken ledning eller upplysning. I öfrigt vill jag
icke yrka något särskildt beslut eller vidare åtgärd i ämnet.
Doctor llundgren: Da jag på förmiddagen yttrade mig i
ämnet, sade jag, att i Usta punkten var fråga om verkställande
Directörer, icke om Understyrelsen; och detta lärer icke stå i
någon motsägelse till hvad jag nyss yttrade, att den sednare
frågan sammanhänger med den förra. Man kan nemligen an¬
taga verställande Directörer, utan att upphäfva Understyrelsen;
men deremot kan man icke, oberoende af frågan om verkstäl¬
lande Directörer, besluta Understyrelsens upphörande. Då man
redan återremitterat den första punkten, vinnes numera ingen¬
ting dermed att förnya en discussion, som icke kan leda till
något resultat.
Prosten Sondén: Min mening i denna sak är redan uttryckt
af Doctor llundgren. Jag kan icke fatta hvad som är att vinna
genom en sådan opinionsyttring af enskilda Ståndsledamöter, som
Doctor Wensioe här påyrkat. Till något särskildt beslut å Stån¬
dets sida kan discussionen icke föranleda. I allmänhet kan
man vid en af vederbörligt Utskott gjord hemställan svara ja
eller nej, eller ock non liquet, d. v. s. återremittera. Nu har
Ståndet redan i fråga om verkställande Directörer och Under-
styreisen sagt non liquet och alltså återremitterat denna del af
Utskottets förslag. När så förhåller sig, synes man i ämnet
icke kunna öppna någon ny discussion eller afgifva något vi¬
dare yttrande.
Professor Selander: Det är verkligen så, att Ståndet vid
5:te punkten redan yttrat sig i det nu omhandlade ämnet samt
beslutat återremiss derå. Men vill man discutera samma sak
två gånger, går detta möjligen, för sig, ehuru jag tror att det
är öfverflödigt.
Itiks-Archivarien Nordström: Hvad jag velat är, att Utskot¬
tet må framlägga ett förslag, hvarigenom man erhåller något
motsvarnade till stadgandet i Ansvarighetslagen, eller htiru det
Den 12 Augusti.
505
skall tillgå, då Öfverstyrelsen bör inhemta Utlåtande af en under
densamma sorterande myndighet, denna må benämnas Under¬
styrelse eller något annat, men i alla fall vara ett fungerande
organ i förvaltningen. Detta är det positiva i det yrkande, jag
fortfarande vidhåller.
Discussionén förklarades härmed afslutad; och fann Stån¬
det, uppå derom i behörig ordning gjord proposition, den nu
diseuterade frågan icke föranleda till något särskildt beslut eller
annat yttrande än som innefattas i redan beslutade återremisser
21:sta punkten.
Eiks-Archivarien Nordström begärde härvid ordet och ytt¬
rade: Ståndet har redan beslutat en återremiss af 17 punkten,,
hvari förekommer stadgandet — “dock att sökande hvarandra
fullt jemngoda i afseende på skicklighet och lämplighet må få
tillgodonjuta sin inom Verket egande tur och anciennitet, som
räknas från första fullmakts eller förordftandes datum inom
hvarje tjenstegrad.“ Dessförinnan hade Ståndet godkänt 13
punkten, som föreskrifver, att ' Bankens tjenstemän och betjente
äro skyldige att underkasta sig den vidsträcktare tjenstgörings-
skyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en blifvande
förändrad organisation af Batico-verket eller eljest kan varda
stadgad.” Denna föreskrift är efter mitt omdöme tillfyllest-
görande, hvaremot stadgandet i 21 punkten vore en stor och
onödig afvikelse från förut antagna grunder. Man kan ju i
tjenstemännens fullmakter inrycka såsom vilkor, att de måste
underkasta sig förändrad tjenstgöringsskyldighet, men man bör
icke, såsom här föreslås, ställa hela tjenstemannapersonalen i
Banken under en lång tid på en osäker och prekär fot. Jag
får alltså yrka afslag å 21 punkten, emedan det afsedda ända¬
målet är vunnet redan med 13 punkten, så vida icke i 21
punkten ligger någon annan mening än den, orden innebära.
Contracts-Prosten Palmlund instämde.
Kyrkoherden Wennerström: Lika med den föregående tala¬
ren anser jag den af Ståndet godkända 13:de punkten innehålla
eli tillräcklig garanti i fråga om tjenstemännens skyldighet att
underkasta sig möjligen förändrad tjenstgöring. Om nu deremot
21 punkten bifalles, skola tjenstemännen i Banken för längre
tid komma i en särdeles osäker och prekär ställning. Det skulle
nemligen hända, att tjenster tillsattes och sköttes på förordnan¬
den, utan att hafva varit officielt kungjorda till ansökning.
Den ene tjenstemännen kunde tillbakahållas, den andre favori¬
seras och framdragas. Kort sagdt: de skulle blifva helt och
hållet beroende af sina Chefers och Öfverstyrelsens godtycke. Af
dessa skäl yrkar jag afslag.
504
Den 12 Augusti.
Professor Selander: Hvad som antogs i 13:de punkten fin¬
nes redan i det gamla reglementet; förslaget i 21 punkten är
icke heller någon nyhet. Yid 1848 eller 1851 års Riksdag
stadgades, att Bankens tjenstemän skulle återgå till lägre tjenst-
göringsgrad än de innehade, i händelse den förestående reorga-
nisationen sådant fordrade. Om nu Fullmäktige förordna en
commissarie med åtnjutande af full lön, så kan det ju inträffa
att han framdeles eller snart nog befinnes vara obehöflig; har
han då erhållit fullmakt kan han ej återflyttas till sin förra
tjenst. Sedan Rikets Ständer beslutat öfverflyttningen af
fastighetsbelåningen, vore det ju besynnerligt, om man med full¬
makt skulle förse de nya commissarier, som intill dess öfver¬
flyttningen skett behöfvas, men som sedermera blifva öfverflö-
diga. Likaså är det fallet, att Banken för öfrigt har större
tjenstemanna-personal än som torde erfordras efter en genom¬
förd reorganisation. Afsigten med stadgandet i 21 punkten är
alldeles icke att tracassera tjenstemännen, utan att möjliggöra och
förbereda en ombildning af Bankens förvaltning. Det är redan
nu fället, att ingen af tjenstemännen i Diseont-verket innehar
fullmakt utan blott förordnande; men man har icke försport, att
någon af dem varit derigenom utsatt fcr obehag. Jag tillstyrker
alltså bifall.
Doctor Björkman instämde.
Riks-Archivarien Nordström: Icke ur synpunkten af möj¬
liga tracasserier, utan för principens skull yrkar jrg afslag å före¬
varande punkt. Det kan visserligen hända, att en tjenst befinnes
öfverflödig, eller att en tjensteman bör förflyttas till andra gö¬
romål, men ett sådant behof är redan tillgodosedt genom före¬
skriften i 13 punkten. Men att här, med upphäfvande af Reg¬
lementets § 48, utan restriction bemyndiga Fullmäktige att en¬
dast genom förordnanden tillsätta lediga tjänster, skall leda till
godtycklighet. Det finnes intet giltigt skäl att upphäfva tjen-
stemänuens inamovibilitet och ställa dem på prekär fot endast
för den möjligheten, som af den föregående talaren antyddes, att
vissa tjenster framdeles torde kunna indragas såsom öfverflödiga.
Sådant kan inträffa i alla Embetsverk och dervid har man då
att tillvägagå enligt gällande författningar.
Efter härmed fulländad discussion, och sedan II. II. Erke-
Biskopen och Talmannen framställt proposition å bifall till Utskot¬
tets i punkten 21 gjorda förslag, samt denna proposition blifvit
med blandade Ja och Hej besvarad, begärdes och anställdes vo¬
tering enligt följande af Ståndet godkända voterings-proposition:
»Den som godkänner Utskottets i 21:sta punkten gjorda för¬
slag, röste Ja! Den det icke vill, röste Nej! Vinner Nej, har
Ståndet berörda förslag afslagit.»
Den lii Augusti.
Voteringen i behörig ordning verkställd, befanns, efter sed-
larties öppnande oell rösternas summering, hafva utfallit med 20 Ja
och 9 Nej, hvadan Ståndet stannat vid det beslut, som Ja-propo¬
sitionen innehåller,
22 dra, 24:de och 25:te punkterna blefvo, uppå derom af
Doctor Wensioe gjorda särskilda yrkanden, återremitterade.
26:te punkten.
Kyrkoherden Mennerström begärde härvid ordet osli yttrade:
Utskottet föreslår i denna puukt, att §§ 60 och 64 må ur .Reg¬
lementet utelemnas, emedan den Understyrelsen förut åliggande
undersökning, huru tjenstemännen bestridt sina sysslor, hädan¬
efter ansåges obehöflig genom den dagliga tillsyn å göromålens
gång, som skulle åligga en af de verkställande Directörerne. Men
då frågan om Directörers anställande ännu icke är afgjord, bör
förevarande § på grund deraf och i sammanhang dermed åter¬
remitteras.
Uppå härefter af 11. II. Erke-Biskopen och Talmannen gjord
proposition, blef förevarande 26:te punkt återremitterad.
‘27 :de punkten. Återremitterades.
‘2 Side punkten:
Kyrkoherden Wennerström begärde härvid ordet och an¬
förde: Den 62 § i Reglementet, om hvars utelemnande Utskot¬
tet i denna punkt gjort hemställan, innefattar ett åliggande för
Understyrelsen. Då frågan om Understyrelsen ännu är oafgjord,
vågar jag af skäl, som åberopats vid åtskilliga andra punkter,
yrka återremiss äfven af denna.
Doctor Rundgren: Det är sannt att i 62 § i ämnes Under¬
styrelsen; men denna omständighet allena bör väl icke föranleda
återremiss. Ändamålet med den omflyttning af extra-ordinarie
tjenstemännen till tjenstgöring inom Bankens särskilda conior
och afdelningar vinnes redan på annat sätt och är dessutom en
så enkel och påtaglig åtgärd, att den faller af sig sjelf. Punk¬
ten kan derföre bifallas.
Discussionen förklarades härmed slutad och blef Utskottets
i 28:de punkten gjorda hemställan, uppå derom i behörig ord¬
ning gjord proposition af Ståndet bifallen.
2f);de och 30-.de punkterna. Återremitterades.
3 lista punkten.
Kyrkoherden Wennerström, sora härvid på begäran undfick
ordet, yttrade: Vid discussionen inom Utskottet angående 66 § i
sou
Den 12 Augusti.
nu gällande Banco-reglemente voro meningarna mycket delade.
Bör min del tillhörde jag minoriteten, som hyste den åsigt, att man
icke borde gå alltför summariskt tillväga med felande tjenstemän.
Hittills har man såsom straffgrader haft: l:o varning, 2:o sus¬
pension, och 3:o afsättning. Utskottet föreslår nu, att andra
straffgraden skall kunna genast tillämpas på en första gången
felande. Hen en bot- och bättringsgrad synes mig böra ovilkor¬
ligen bibehållas, hvarför jag anhåller, att Ståndet, med afslag å
31 punkten, må låta förblifva vid stadgandet i ofvanberörda 66 §.
Doctor Rundgren: Ser man närmare på 31 punkten, så är
den föreslagna straffbestämmelsen icke hårdare än förut. Det är
sannt, att en af varningsgraderna skulle borttagas, men icke
belt och hållet, emedan den första varningsgraden ändock skulle
qvarstå såsom alternativ. Här föreslås, att deu felande må kunna
antingen varnas eller suspenderas, nemligen om han, efter anställdt
åtal, förklaras skyldig till någon förseelse. Då han sålunda för¬
klaras skyldig till något svårare tjenstefel, synes det vara myc¬
ket begärdt, om varning nödvändigt skall försiggå innan suspen¬
sionen kan ifrågakomma. Man torde med allt skäl kunna öfver¬
lemna åt Fullmäktige att bestämma om varning eller suspension
bör blifva påföljden för en begången förseelse. Jag tillstyrker,
att punkten må godkännas.
Häruti instämde Doctor Bjorkman m. fl. Ståndets ledamöter.
Uppå härefter behörigen gjord proposition blef Utskottets i
31 punkten gjorda hemställan godkänd.
32:dra punkten. Godkändes.
33:dje, 34\de, 35:te och 36:te punkterna. Återremitterades.
§ 4.
I enlighet med derom af Vice Talmannen, Biskop Anner¬
stedt gjord framställning beslöt Ståndet att, på dess Archiv-Cas-
sas bekostnad, låta i en upplaga af 1,500 exemplar trycka, för
att till samtlige Dom-Capifel och Stiftens Contracter utdelas, ett
af Enskilda ledamöter inom Preste-Ståndet uppgjordt förslag till
ny Ecclesiastik Boställs-ordning.
§ 5.
Upplästes och lades till handlingarne från resp. Med-Stån-
den inkomna Protocolls-Utdrag, nemligen: från llöglofl. Ridder-
skapet och Adeln N:is 351 och 352; från Vällojl, Borgare-Ståndet
N:is 365 — 372; samt från Hederv. Bonde-Ståndet Nlis 360---366,
369, 372—374.
Ståndet åtskiljdes kl. 9 e. m.
Ut supra
In fidem
S. H. Almqvist.
Den 15 Augusti.
507
Ren 15 Augusti.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1-
Justerades Protocoller, för den 8 Augusti förmiddagen.
§ 2.
(Jpplästes Protocoll hållet vid Preste-Ståndets Eleetorers sam¬
manträde denna dag, och inhemtades deraf, dels att Electorerna
i ledigheten efter Contracts-Prosten Tegnér, som blifvit förflyttad
till ledamot i Stats-Utskottet, utsett Prosten Westerlund till ordi¬
narie ledamot i Baneo-Utskottet, dels att till ytterligare Supple¬
anter i Expeditions-Utskottet blifvit utsedde Kyrkoherdarne Ot¬
terström och Landgren, som ega att vid inträffande förfall för
ordinarie ledamöter eller förut valde Suppleanter i nyssnämnde
Utskott, uppå anmälan af Ståndets främste närvarande Utskotts-
ledamot, derstädes inträda oell tjenstgöra; och skulle underrät¬
telse härom genom Utdrag af Protocollet vederbörande Utskott
meddelas.
§ 3.
Uppå derom af Biskopen och vice Talmannen gjord fram¬
ställning beslöt Ståndet, att i plenum nästa Onsdag den 19
dennes val skall anställas af ytterligare fem Suppleanter i för¬
stärkt Bevillnings-Utslcott,
§ 4.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets Betänkande N:o 45, med
förslag till förändrad uppställning af föreskrifterna angående
Bankens metalliska cassa m. m.
fesiät Pankt. 1 godkändes.
Punkt. 2.
Riks-Arehivarien Nordström erhöll ordet och yttrade: Den
ändring, som i denna punkt föreslås, synes visserligen vid första
Den 15 Augusti.
påseendet vara af mindre vigt, men om man närmare betänker
saken och erinrar sig de lärdomar, som den historiska erfarenheten
från vårt myntväsendes historia gifvit oss, skall man utan tvif¬
vel inse, att denna ändring ingalunda är betydelselös. I nu
gällande Bancoreglemente läses: “Bankens metalliska cassa må
ej bibehållas vid ett belopp som understiger 2,500,000 B:dr i
silfver". Utskottet har nu föreslagit att i stället för orden:
“2,500,000 Ii:dr i silfver11 insätta orden: “Tio millioner R:dr
R:mt“. Detta förslag kan jag för min del icke gilla. När
fråga är om metallisk cassa, eller cassa silfvermynt, som ständigt
bör vara tillgänglig, för utvexling mot Bankens sedlar, är det väl
naturligt att dess belopp bestämmes efter myntenheten, och ej
efter den räkneenhet, som är gemensam både för sedlar och
myntpieser. Myntenhet är Riksdaler in specie; räkneenhet är
Riksdaler Riksmynt, hvaraf fyra gå på den förra. Tio millioner
R:dr R:mt kunna dessutom, likasom tillförene tio millioner banco,
i en framtid komma att betyda mindre än 2,500,000 R:dr i
silfver, ehuru hvardera principenligt borde uttrycka och primi¬
tivt äfven uttryckte alldeles samma intrinseka penningvärde. Jag
vill i detta hänseende erinra om det kända förhållandet, att en
R:dr B:co skulle vara och i början också var af alldeles lika
valör med eu R:dr specie, men att af anledningar, för väl kända
att hafva kunnat glömmas af nu lefvande generation, Banco-
Riksdalern småningom föll i värde, så att slutligen, enligt den
nyaste realisations- eller myntbestämniogslagen af den 1 Mars
1830, en R:dr specie då ansågs motsvara 2J R:dr B:eo, hvilket
ock i samma lag för den nya silfverutvexlingen lades till grund
Med stöd af hvad jag nu anfört tillstyrker jag, att det gamla
uttrycket: “2,500,000 R:dr i silfver" eller bättre 2,500,000 R:dr
i silfver-specie, med tillägg, om man så vill, af orden: motsva¬
rande nu 10 millioner R:dr Runt, må bibehållas oförändradt, helst
ingen ovilkorlig garanti finnes för, att 10 millioner R:dr R:mt i
framtiden alltid komma att aequivalera 2,500,000 R:dr i silfver.
Doctor Rundgren: Såsom den föregående talaren upplyste,
har Utskottet föreslagit, att de i Bancoreglementets 110:de §
förekommande orden “2,500,000 R:dr i silfver" skulle utbytas
emot “Tio millioner R:dr Riksmynt". Orsaken till denna ändring
ligger i Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning om Rikets mynt af
den 3 Febr. 1835, I § 1 af denna Förordning heter det:
“Räkne-enheten fastställes till värdet af en fjerdedels Riksdaler
silfver, enligt Myntordningen den 9 Maj 1835; och kommer denna
räkne-enheten, hvilken sålunda motsvarar en Riksdaler Riksgäld
eller trettitvå skillingar banco, att benämnas Riksdaler Riksmynt.“
I denna Förordning har således benämningen af Riksdaler spe¬
cie blifvit borttagen och i öfverensstämmelse dermed har ifrå¬
gavarande ändring blifvit gjord. Då således räkne-enheten är
bestämd till eu Riksdaler Riksmynt, och då dessutom i § 3 af
Den 15 Augusti.
50!)
o iva ilbo rördo Förordning ibland de silvermynt, sorn skola utmyn¬
tas, namnes ett å Fyra Riksdaler Riksmynt, icke å En ltiksda-
ler specie, synes mig Utskottet hafva haft skäl till sitt förslag,
hvarför jag för min del tillstyrker bifall. —
Häruti instämde Doctor Björkman.
Doctor Sandberg: Då man yttrat betänklighet mot bestäm¬
mandet i Riksdaler Riksmynt af metalliska kassans minimum, så
hemställer jag, om man icke derjemte kunde bibehålla det i äl¬
dre Banco-reglementen förekommande uttycket: R:dr i silfver,
och således säga: “2,500,000 R:dr i silfver, motsvarande Tio mil¬
lioner R:dr Rmt“. På detta sätt tror jag, att alla betänklighe¬
ter kunna höfvas och olika meningar förenas.
Häruti instämde Contractsprosten Tegnér.
Doctor björkman: Jag instämmer med Doctor Rundgren
och vill endast tillägga, att något missförstånd omöjligen kan
uppstå, då man med denna punkt jemför 14:de punkten, hvar¬
uti Utskottet föreslår, att bibehålla 98:de § i nu gällande Banco-
reglcmente oförändrad, emedan ordalagen i denna § i enlighet
med § 1 i Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1830
samt §§ 1 och 2 i Lagen, angående myntbestämningen af samma
dag, tydligt och bestämdt jemföra både Banco-silfver och Riks¬
mynt. Jag tillstyrker bifall.
Riks-Arcliivarien Nordström: Allt hvad den förslagna än¬
dringens försvarare, Doctorerna Rundgren och Björkman, anfört
är mig väl bekant, ehuru jag icke deraf föranlåtes att frångå
min åsigt. Jag vill erinra derom, att man just genom att förbise
vissa skenbarligen mindre vigtiga, ehuru för begreppet betydel¬
sefulla omständigheter, inkom på de farliga vägar, hvilka efter
år 1776, då den realisation, som föregick den sednaste af år
1830—34, vidtogs, småningom bidrogo till att i begreppet för¬
blanda Rikdaler specie och Riksdaler banco och att anses dem lika,
så väsendtligen olika de än voro, och sålunda vålla allt egen¬
domsvärdes sjunkande ända derhän, att den som år 1776 egde
ett värde af exempelvis 1,000 R:dr banco, då motsvarande 1,000
lt:dr in specie, år 1830—1834, icke egde mer än \ del deraf.
Hvad den siste talaren anfört styrker just mitt påstående, att
icke några ändringar böra beslutas, för hvilka icke bindande skäl
kunna anföras, och vidblifver jag derföre mitt yrkande och an¬
håller om proposition derå. Afslås denna proposition, så har jag
för min del gjort min skyldighet och får underkasta mig Ståndets
beslut.
Prosten Sonden: Såsom skäl för att bibehålla det gamla
stadgandet, att minimum af Bankens metalliska nassa skall ut¬
göra 2,500,000 R:dr i silfver, har anförts det allmänt bekanta
510
Den 15 Augusti.
factum, att En Hulr B:co och En R:dr sptcie ursprungligen
voro af lika värde, och att lianeo-Kiksdalern småningom föll i
värde till dess förhållandet dem emellan, genom 1830 års Myntbe-
stämningslug, reglerades så, att den motsvarade § R:dr specie.
Mig sjmes det likväl i hög grad tvifvelaktigt, om förnyandet af
en sådan olycklig händelse kan i någon mån förhindras genom
bibehållandet af det gamla stadgandet. Då det för öfrigt är fråga
om bankens metalliska cassa och genom särskild författning är be¬
stämdt, att En R:dr specie motsvarar Evra R:dr Knnt, så lärer det
hvarken kunna fälla Banco-Fullmäktige eller någon annan in att
här räkna annat än i metalliskt mynt. Jag kan således icke i det
gamla stadgandet se någon större trygghet, så vida man icke
tillika bestämmer om myntfoten.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter H. 11.
Erkebiskopen och Talmannen framställde proposition å bifall till
Utskottets förslag. Då härvid blandade ja och nej hördes och
votering begärdes, samt Ri k s-Arch i va ri en Nordström förenat sig
i det af Doctor Sandberg gjorda yrkandet, framställdes och god¬
kändes följande voteringsproposition:
“Den som godkänner Utskottets förslag, röstar Ja: den det
icke vill, röstar Nej. Vinner Nej, har Ståndet beslutat, att på
båda ställen i denna punkt framför orden: Tio Millioner R-.dr
Riksmynt insättas orden: 2,500,000 R:dr i silfver, motsvarande.“
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 19 Ja och 15 Nej, i följe hvaraf Ståndet stannat i det
beslut, som Ja-propositionen innehåller.
Mot detta beslut anmäldes reservation af Riks-Archivarien
Nordström och Doctor Sandberg.
Punkterna 3, 4 och 5 mom. 1 — 4 godkändes.
Punkt,. 5, mom. 5.
Doctor Wensioe erhöll ordet och yttrade: Då i detta mo¬
ment talas om göromål och bestyr, som skola utöfvas af “Ban¬
kens verkställande Directörer*, hemställer jag, att, med hänsyn
till Ståndets förut fattade beslut, momentet måtte återremitteras.
Hi iruti instämde Professor Selander.
Uppå derom gjord proposition blef förevarande moment
återremitteradt.
Punkt. 5, mom. 8 godkändes.
Punkt. 5, mom, 7 återremitterades.
Punkt. 5, mom. 8.
Den af Utskottet föreslagna lydelsen af mom. 8 godkändes,
men, efter derom af Doctor Nordlund gjordt yrkande, återremit¬
terade deremot Ståndet, i anledning af de vid pröfning af Ut¬
Den 15 Augusti.
511
skottets Memorial N:o 44 beslutade återremisser, den del af
morn. 8 i nu gällande Banco-reglemente, som rörer Deputerade
för vexel-ärender.
Punkt. 5. mom. ,9.
Kyrkoherden Weil nerström erhöll ordet och yttrade: I mot¬
svarande moment af gällande Banco-reglemente talas om Depu¬
terade. Då den ändring deri. som här blifvit föreslagen, skett
under förutsättning af Rikets Ständers bifall till Utskottets fram¬
ställning i Betänkandet N:o 44, samt då det ännu är oafgjord!,
hvad utgång denna fråga kan få, hemställer jag, att momentet
måtte återremitteras.
Doctor Nordlund: För att hålla frågan om föreskrifters med¬
delande åt Vexel-ombuden öppen, hvarom 7:de mom. aflll:te§
i nu gällande Banco-reglemente talar, torde frågan om uteslu¬
tande af samma moment böra återremitteras.
Ehuruväl ock 8 mom. i Utskottets förslag är bifallet, hem¬
ställer jag, om icke i sammanhang med redan beslutade återre¬
misser den del af 8:de momentet i nu gällande reglemente, som
handlar om Deputerade, måste jemväl återremitteras?
Efter härmed slutad diseussion återremitterades förevarande
morn. 9 äfvensom frågan om uteslutande af mom. 7 utaf ifråga¬
varande lll:te § i nu gällande Banco-reglemente.
Punkt. 5, mom. 10 återremitterades,
Punkt. 5, mom. 11 godkändes.
Punkt. 5, mom. 12 återremitterades.
Punkt. 5, mom. 13 och 14 godkändes.
Punkterna 6“ till och med 11 godkändes.
Punkt. 12 godkändes endast med erinran om iakttagande
af den rättelse, att det å raden 7, efter ordet *lyda“, förekom¬
mande skiljetecknet punkt förändras till semicolon och derefter
följande ordet “Attester“ tecknas med liten begynnelsebokstaf.
Punkterna 13, 14 och 15 godkändes.
Riks-Archivarien Nordström reserverade sig mot Ståndets be¬
slut hvad punkten 14 beträffar, och åberopade dervid sin vid
betänkandet fogade reservation.
Punkterna 16 till och med 27 godkändes.
Punkt. 28.
Contraktsprosten Palmlund erhöll ordet och yttrade: Stån¬
det har förut återremitterat några momenter af öde punkten,
hvilken uti förevarande punkt finnes åberopad. Jag tillåter mig
512
Den 15 Augusti.
derföre hemställa, om icke i sammanhang dermed äfven denna
punkt bör återremitteras.
Doctor Nordlund: Med anledning af den föregående talarens
hemställan får jag erinra, att icke de momenter af 5:te punkten
som röra åtgärder till metalliska cassans förstärkning, nemligen
mom. 1, 2 och 3, blifvit af Ståndet återremitterade, utan endast
de momenter, som handla om Deputerade och Ombud för vexel-
ärender. I inledningen till förevarande punkt göres med de af
föregående talare omförmälda siffror blott en formel hänvisning,
som är nödvändig för behandlingen af de i punkten före¬
kommande ämnen, och det är endast en sådan hänvisning, siff¬
rorna afse. När nu icke de i de genom siffrorna åberopade
punkterna afgjorda ämnen, sorn sammanhänga med nu föredragna
punkt, föranledt återremiss, så tror jag, att punkten utan betän¬
kande kan bifallas.
Häruti instämde Doctor Bjorkman.
Härefter blef, uppå derom gjord proposition, förevarande
punkt godkänd.
Punkterna 29 till och med 35, morn. 1 godkändes.
Punkt. 35 mom. 2.
Kyrkoherden Wennerström erhöll ordet och yttrade: Jag
vill fästa uppmärksamheten derpå att i motsvarande mom. af
gällande Reglemente talas om Understyrelsen. Då dess tillvaro ännu
är oafgjord, så vore det måhända skäl till återremiss, ehuru jag
visserligen annars icke har någon anmärkning att göra mot den
föreslagna nya lydelsen af detta moment.
Professor Selander: Jag anser icke, att någon återremiss af
detta moment behöfves. Med den föreslagna ändringen har man
endast afsett större enkelhet och mindre omgång för dem, som
önska öppna depositionsräkning. Huru än frågan angående Under-
styrelsen blifver afgjord, kan denna ändring godkännas.
Häruti instämde Doctorerne Wensioe och Björkman.
Härefter blef, uppå derom gjord proposition, förevarande
moment godkändt.
De öfriga momenterna i denna punkt äfvensom punkterna
36 till och med 38 godkändes.
§ 5.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets Memorial N:o 46, angående
171:a §. i nu gällande Banco-reglemente.
Bifolli.
Pen 15 Augusti.
§ 6.
I1 öredrogs ånyo Banco-Utskottets Memorial N:o 47, angå¬
ende föreskriftera i l:sta Artikeln af Banco-reglementet.
Bifölls.
§ 7.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets Utlåtande N:o 48, i anled¬
ning af f. Handlanden J. A Carlqvist.s ansökning om eftergift af
upplupen ränta å en till Baneo-Diskontverket inbetald skuld.
Bifölls.
§ 8.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets Utlåtande N:o 49f i fråga
om ett af f. Apothekaren C. P. Lidmans hustru. Jenny Lidman
född Bentzelstjerna, gjordt ackordsanbud.
Bifölls.
§ 9-
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets Memorial N:o 50, angåenda
föreskrifterna i 8:de Artikeln af Banco-reglementet.
Bifölls.
§ 10.
Föredrogs ånyo Banco-Utskottets Utlåtande, N: 51, i anled¬
ning af väckt motion att granskingen af Banco-Diskontverkets rä¬
kenskaper och förvaltning hädanefter må verkställas af Rikets
Ständers Revisorer öfver Stats-, Banco- och Riksgälds-verken.
Bifölls
§ 11-
Föredrogs ånyo Utdrag N:o 371 af Hedervärda Bonde-Stån¬
dets Protocoll den 5 dennes, innehållande bland annat inbjud¬
ning till de öfriga Riks-Stånden, att instämma i Bonde-Ståndets
vid pröfning af Sammansatta Stats, Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 34, i anledning af dels
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition med förslag till ny Jagt-stadga,
dels ock enskilda motioner i frågor rörande jagt, fattade beslut
angående §§ 1, 3 mom. 2, 9 mom. 2, 14 samt 21 morn. 3 uti det
af Utskottet framställda förslag till Jagt-stadga
Sedan af meddelade Protocolls-Utdrag blifvit upplyst, att
3:ne Riks-Stånd redan fattat sammanstämmande beslut rörande be-
Rögv. Preste-St. Vrot. 1863. 5:te Pandet. 33
514
Den 15 Augusti.
rörde delar af Utskottets förenämnda förslag, fann Preste-Ståndet
ifrågavarande inbjudning icke föranleda annan åtgärd än att läg¬
gas till handling arne.
§ 12.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139, angå¬
ende regleringen af utgifterna under Riks-Statens Åttonde Huf-
vudtitel.
Bordlädes andra gången och skall enligt förut fattadt beslut
till behandling förekomma Lördagen den 22 dennes.
§ 13.
Föredrogos och bordlädes följande från Bevillnings-Utskottet
inkomne Betänkande och Memorial:
N:o 46, i anledning af Eki s-Ståndens skiljaktiga beslut an¬
gående allmänna bevillningen;
N:o 17, angående tullbestämmelserna för artikeln bränvin
och sprit, m. m.; och
N:o 18, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i en
tullregleri ngsfråga.
§ 14-
Föredrogos och Bordlädes följande från Lag-Utskottet inkomne
Utlåtanden och Memorial:
N:o 48, i anledning af återremisser af Utskottets Betän¬
kande N:o 21, i fråga om tillägg till lagstiftningen angående
äktenskaps-skilnad;
N:o 49, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
HT:o 33, öfver väckta motioner om förändring i stadgandena an¬
gående giftomannarätt;
N:o 50, i anledning af väckt motion om utsträckning af tiden,
inom hvilken Underrätts s. k. Småprotocoll skola till Hofrätt
insändas;
N:o 51, i anledning af väckt motion om bestämmande af
tid för klander emot till- eller afträdes-husesyn a kronojord;
N:o 52, i anledning af väckt motion om giltigheten af vitén,
utfästa för fullgörande af enskilde emellan slutade aftal;
N:o 53, i anledning af väckt motion, angående beräkning af
boupptecknings-arfvode för fast egendom; och
N:o 54, i anledning af återremisser af Utskottets Utlåtande
N:o 42, Öfver väckt motion om utvidgad religionsfrihet.
Den 17 Augusti.
515
§ 15.
Föredrogs och bordlädes Högv. Preste-Standets Enskilda
Utskotts Pastoral-Af delnings Memorial Nio 2, i anledning af verk¬
ställd granskning af åtskilliga till Afdelningen för sådant ända¬
mål öfverlemnade upplagor af de nya predikotexterna.
§ 16.
Föredrogs och bordlädes Högv. Preste-Ståndets Enskilda Ut¬
skotts Pastoral-Afdelnings Utlåtande Nio 3, i anledning af väckt
motion om lekmannaverksamheten.
§ 17.
Upplästes och lades till handling arne från Vallo fl. Borgare¬
ståndet meddeladt Protocolls-Utdrag Nio 373.
Ståndet åtskildes kl. 12 på dagen.
Ut supra
In fidem
S. H, Almqvist.
Den 17 Augusti.
Plenum kl. 2 e. m.
§ 1-
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Bevillnings-Ut-
skottets Memorial N:o 16, i anledning af Eiks-Ståndens skiljak¬
tiga beslut angående allmänna bevillningen.
§ 2.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Bevillnings-Ut-
skottets Betänkande Nio 17, angående tullbestämmelserna af ar¬
tikeln bränvin och sprit m. m.
Don 17 Angli st i.
§ 3.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Bevillnings-Ut¬
skottets Memorial N:o 18, i anledning af Riks-Ståndens skiljak¬
tiga beslut i en tull-regleringsfråga.
§ 4.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Lag-Utskottets
Utlåtande N:o 48, i anledning af återremisser af Utskottets Be¬
tänkande N:o 21, i fråga om tillägg till lagstiftningen angående
äktenskapsskillnad.
§ 5.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Lag-Utskottets
Memorial Nio 49, i anledning af återremiss af Utskottets Betän¬
kande N:o 33, öfver väckta motioner om förändring i stadgan -
dena angående giftomannarätt.
§ 6.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Lag-Utskottets
Betänkande N:o 50, i anledning af väckt motion om utsträck¬
ning af tiden, inom hvilken Underrätts s. k. Småprotoeoll skola
till Hofrätt insändas.
§7-
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Lag-Utskottets
Betänkande N:o 51, i anledning af väckt motion om bestäm¬
mande af tid för klander emot till- eller afträdes-husesyn å kro¬
nojord.
§ 8.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Lag-Utskottets
Betänkande N:o 52, i anledning af väckt motion om giltigheten
af vitén, utfästa för fullgörande af enskilde emellan slutade
aftal.
§ 9-
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Lag-Utskottets
Utlåtande N:o 53, i anledning af väckt motion, angående beräk¬
ning af bouppteckningsarfvode för fast egendom.
Den 17 Au gun ti.
SI 7
§ 10.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Memorial UHo 54; i anledning
af återremisser af Utskottets Utlåtande N:o 42, öfver väckt mo¬
tion om utvidgad religionsfrihet.
§ 11.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Högv. Preste-
Ståndets Enskilda Utskottets Pastor al-Af delnings Memorial N:o 2,
i anledning af verkställd granskning af åtskilliga till Afdelnin¬
gen för sådant ändamål öfvcrlemnade upplagor af de nya pre-
diko- texterna.
§ 12-
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Högv.. Preste-
Ståudets Enskilda Utskotts Pastor al- Afdelning s Utlåtande N:o 3,
i anledning af väckt motion om lekmannaverksamheten.
§ 13.
Föredrogos och bordlädes följande från Sammansatta Lag-
tamt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet inkomna Betän-
kanden:
N:o 15, i anledning af Justitise-Ombudsmannens förslag om
förändrade föreskrifter i fråga om offentliga stadgars kungörande
å tingen
N:o 16, i anledning af Prosten Sondéns motion om qvarn-
industriens frigifvande;
H:o 17, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af
2—7 Capitlen i Handels-Balken och förändringar i dithörande
författningar, samt om handelsrätt för utländningar; och
N:o 18, i anledning af väckt motion om ändring af 6 Gap.
o § Bygguinga-Balken.
Ståndet åtskiljdes kl. ^3 e. m.
Ut supra
lii fidem
S. U. Almqvist,
518
Den 19 Au gusti.
Den 19 Augusti.
Plenum kl. 10 f. m.
§ I-
Justerades Protocollen för den 12 dennes för- och efter¬
middagen.
§ 2-
Uppå derom gjord begäran erhöllo Contracts-Prosten Palm¬
lund och Domprosten Björling ledighet från Riksdagsgöromålen,
den förre under tre veckors tid, räknadt från och med denna
dag, och den sednare under tio dagar, räknade från den 24 i
denna månad.
§ 3.
Efter det Vice Talmannen, Biskop Annerstedt hemställt att, i
anseende till förekomne anledningar, jemte de fem Supple¬
anter i Förstärkt Bevillnings-Utskott, som Ståndet den 15 den¬
nes beslutat att i dag utse, ytterligare tre måtte väljas, företogs
nu val af åtta Suppleanter i nämnde Utskott; och befunnos,
efter valsedlarnes öppnande och rösternas summering dertill vara
utsedde att i följande ordning inträda
Doctor Schram.
Doctor Forssell.
Prosten Sondén.
Doctor Collén.
Contracts-Prosten Janzon.
Kyrkoherden Ternström.
Doctor Lindgren och
Prosten Ljunggren.
§ 4.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utslcottets Memorial N:o 16, i
anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut angående allmänna
bevillningen.
Härvid förekommo
§ 2.
Yttrandet å sid. 1 lades med godkännande till handlingarne.
Uen 19 Augusti.
619
Utskottets hemställan sid. 2.
Prosten Sondén begärde ordet och yttrade: Det af Ridder-
skapet och Adeln formulerade förbehåll är verkligen obehöfligt.
Andra paragrafen i förslaget till Bevillnings-Eörordning har i
slutet följande lydelse: “Från utgörande af ofvanstående bevill¬
ning befrias menigheter, Academier m. fl. inrättningar för dem
tillhöriga byggnader, så framt dessa i hyror eller på annat sätt
icke lemna egaren någon inkomst" etc. Det är således uppen¬
bart, att då Ridderskapet och Adeln beslutat att bland undanta¬
gen i denna paragraf skulle införas nu ifrågavarande byggnader,
det af dem gjorda förbehåll: “då de icke lemna egaren någon
inkomst*' icke är behöfligt.
Berörda hemställan lades derefter utan erinran till hand-
lingame.
De föreslagna voterings-propositionerna N:is 1 och 2 god¬
kändes.
§ 11.
Den anmälda rättelsen godkändes.
§ 16.
Yoteringspropositionen N:o 3 godkändes.
§ 23.
Voterings-propositionen N:o 4 godkändes.
§ 25.
Utskottets anmälan lades med godkännande till handlingarne.
Formulärerna.
Utskottets hemställan bifölls.
Instructionen för taxering s-förrättning arna.
§§ 4, 5 och 7.
De af Utskottet å sidan 5 afgifna yttranden lades med
godkännande till handlingarne, äfvensom Ståndet lade yttrandet
sid. 6 till handlingarne.
§ 17.
Prosten Sondén begärde ordet och yttrade: Då det icke är
någon utsigt att det af Preste-Ståndet beslutade tillägg till §
520
Den 19 Augusti.
17 i nu gällande Instruction skall vinna de öfriga Ståndens bi¬
fall och man således med vidhållandet af detta beslut troligtvis
icke vinner annat än en votering, så hemställer jag, enär det
dock vore en fördel att åtminstone slippa en votering, att Pre-
ete-Ståndet måtte frånträda sitt berörda beslut.
Doctor Runstén: Jag kan icke neka till, att det var mig mycket
oväntadt; hvad den föregående talaren framställt. Jag vill nu
icke tala om sjelfva saken, ty derom är redan tillräckligt ordadt,.
och den talar dessutom för sig sjelf; utan fäster mig blott vid
samme talares nu yttrade åsigt, att Ståndet borde frånträda ifrå¬
gavarande beslut, emedan det icke vore någon utsigt, att det-
skulle af de andra Stånden antagas. Men denna åsigt är, såvida
jag förstår, alldeles oriktig. Ty är man viss på, att den sak,
man förfäktar, är riktig, bör man icke lemna densamma, derför
att den möjligtvis icke för tillfället kan genomdrifvas. Den kan
dock, om den försvaras, blifva ett frö, hvarur i framtiden kan
upuspira något nyttigt och godt. Derför och då jag är fullt öf-
vertygad, att ifrågavarande beslut är fotadt på goda grunder,
vidhåller jag för min del detsamma, och jag antager, att Ståndet
handlar på samma sätt, eftersom Ståndet förut enhälligt fattat
berörde beslut.
Prosten Sondén : Jag ber om ursäkt för det jag begärt ordet än
en gång i denna sak: men jag har ansett mig böra bemöta några af
den siste talarens yttranden. Han sade, att Ståndet enhälligt omfat¬
tat ifrågavarande beslut. Jag vill dock lemna det oafgjordt, huruvi¬
da ett beslut, som icke fattas efter votering, kan anses för enhälligt.
Han yttrade vidare, att vidhållandet af beslutet kunde blifva ett
frö, hvarur framdeles kunde uppspira det som man med beslutet
åsyftade. Må vara, men fröet finnes ju redan nedlagdt i och
med detsamma Ståndet iattat beslutet; och i t ke-lär det väl blifva
mycket vattnadt genom en votering. Slutligen till jag endast
anmärka, att det har varit något ganska , vanligt att för att
slippa en votering i Förstärkt BevillniDgs-Utskott, deri alla fall
voteringarna äro så mångå, Ståndet har frånträdt förut fattade
beslut; och man kunde således utan att beskyllas för ostadighet
göra detsamma i denna fråga.
Kyrkoherden Wennerström: I händelse Ståndet, såsom jag
förmodar, med mogen öfvertygelse och på goda skäl fattade ifrå¬
gavarande beslut, så synes det mig böra vidhållas. Det torde
gara vanskligt att yttra sig med någon bestämdhet derom, hu¬
ruvida beslutet skall godkännas af de öfriga Stånden eller icke.
Huru som helst äro utsigterna till framgång icke mindre nu än
de voro, då beslutet fattades. Lämpligast hade det utan tvifvel
varit alt inbjuda de öfriga Stånden att deltaga i beslutet; men
detta har icke skett, emedan man väl hoppades, att saken skulle
Den 19 Augusti.
521
tala för sig sjelf. I sakens närvarande skick anser jag det derför
vara lämpligast att vidhålla sitt beslut.
Doctor Hullsten: Med anledning af hvad Proten Sondén nu
sednast yttrat, får jag blott anmärka, att det väl icke är en så
afgjord sak, att icke Preste-Ståndets beslut kan vinna något med¬
håll jemväl inom de öfriga Stånden.
Uppå derom gjord proposition blef derefter voterings-propo-
sitionen N:o 5 godkänd, med förklarande, att Ståndet vidhöll sitt
deruti upptagna beslut.
Yttrandet vid slutet af Memorialet godkändes.
§ 5.
Upplästes till justering oell godkändes Expeditions-Utskotlets
nedannämnda Pörslag till underdåniga skriivelser:
N:o 116, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående bestridandet af begrafnings- och öfriga kostnader med
anledning af H. M. Enkedrottning Desiderias dödliga frånfälle;
N:o 117, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående anslags beviljande dels till betäckande af en uti Sven¬
ska Spetbergs-expeditionens räkenskaper befintlig brist, dels till
fortsättning af recognoscerings-arbeteua på Spetsbergen med af¬
seende på utförbarheten af en gradmätning derstädes;
N:o 118, i anledning af väckt fråga om upphörande af den
i Kongl. Förordningen den 3 December 1842 bestämda afgift
för vägning af inkommande utländskt gods, som, efter veder¬
börlig tillåtelse, verkställes i eller vid godsegarens enskilda
magasin, och
N:o 119, angående sättet för stämnings delgifvande åt byalag
§ 6.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 17,
angående tullbestämmelserna för artikeln bränvin och sprit m. m.
Hvad Utskottet ä sidan 3 föreslagit rörande förändradt för-
tullniugssätt af bränvin godkändes.
Vid föredragandet af Utskottets hemställan angående intor-
sels-afgiften för bränvin begärde
Contractsprosten Janzon ordet och yttrade: Jag vågar
vördsamt, hemställa, att Ståndet för sin del matte bestämma in¬
förseltullen å bränvin och sprit af alla slag till 55 öre skålpun¬
522
Den 19 Augusti.
det alkohol: och jag gör denna hemställan både af ekonomiska
och sedliga skäl. Det kan i allmänhet icke vara fördelaktigt för
ett land att exportera rudimaterier och importera fabrikater,
Men otvifvelaktigt skall följden blifva, ifall den nuvarande ut¬
förseltullen å bränvin och sprit bibehålles, att Sverige kommer
att exportera spanmål och importera bränvin. Ty bränvinsbrän-
narne i vårt land kunna under oförändrade förhållanden i afse¬
ende på tullen icke concurrera med bränvinsbrännare t. ex.
i Preussen. Först och främst är der tillverknings-skatten min¬
dre dryg än hos oss, i det att skatten bestämmes efter mäske-
karens storlek och icke efter hvarje utmätt kanna bränvin.
Beskattningen efter mäskekarens storlek är nemligen närmast
motsvarande den beskattning, som fordom gällde med afseende å
de så kallade små pannorna. Vidare erhålles i Preussen för
hvarje exporterad kanna bränvin drawback. Allt tillsamman gör,
att Preussiskt bränvin kan ''säljas till billigare pris än Svenskt
bränvin. Och då förtäring af bränvin icke kan undvaras, så
blir följden, att Preussiskt bränvin kommer i massa att impor¬
teras. Detta är den ekonomiska sidan af saken. Men äfven
ur sedlighetens synpunkt skulle jag önska, att införseltullen å
bränvin höjdes, ty consumtionen af bränvin kan endast hämmas
derigenom att bränvinet blir dyrt; och detta kan endast åstad¬
kommas genom en hög införseltull. Jag får derför hemställa
att, med afslag af hvad Utskottet föreslagit, införseltullen å brän¬
vin och sprit alla slag må bestämmas till 55 öre skålpundet al¬
kohol, hvilket skulle utgöra omkring 1 B:dr 34 öre kannan brän¬
vin af 50 procents styrka vid 15 graders temperatur å hundra-
gradiga termometer-skalan.
Doctor Nordlander: Jag skulle gerna instämma med den
siste talaren, om icke andra och, såsom det mig synes, vigti-
gare skäl talade för bibehållandet af den nuvarande införseltullen.
Det må vara lofvärdt att söka förekomma införsel af utländskt
bränvin; men hvad som icke inkommer på laglig väg, om tullen
höjes, inkommer på olaglig, d. ä. genom insmuggling. Hedan
nu då tullen är låg klagas öfver smuggling: huru mycket mera
skulle icke insmugglas, ifall tullen blefve hög. Om ock genom
tullens höjande varan blefve dyrare här i vårt land och con¬
sumtionen mindre, vore dock något vunnet. Men fara är, att ju
högre tullen blir desto mera bränvin tillverkas inom landet, och
sålunda blir den förhöjda tullen endast ett premium, som till¬
delas bränvinsbrännaren. Men jag hemställer till en och hvar,
om bränvinsbränningen är en näring, som bör tilldelas mera
skydd än den redan har. Det ådagalades dessutom i Utskottet,
att bränvinsbränningen i vårt land redan åtnjuter allt det skydd,
som den behöfver. Man har sagt, att mycket Preussiskt brän¬
vin införes i vårt land. Men General-Tulldirectören upplyste
Utskottet, att förhållandet icke är sådant, och att han som ny¬
Den 19 Augusti.
523
ligen besökt de södra orterna, dit Peussiskt bränvin mest skulle
införas, icke funnit, att dylikt bränvin i någon betydlig grad
blifvit importeradt. Man må dessutom väl besinna, att nuva¬
rande tullen bestämts under de två nästföregående riksdagarne
till det belopp den nu har, sedan man noga öfvervägt alla för¬
hållandena i denna fråga. Omständigheterna synas mig sedan
den tiden icke hafva blifvit så förändrade, att någon annan och
högre tull nu behöfver bestämmas, och jag kan derför icke an¬
nat än tillstyrka bifall till hvad Utskottet föreslagit.
Prosten Sondén: Jag hör nu åter den gamla historien, att,
om införseltullen höjes å bränvin, smugglingen skall tilltaga.
Jag får då ock upprepa hvad jag i ämnet yttrat vid föregående
riksdagar. Man kan icke sätta tullen så lågt, att smuggling före-
kommes, ty äfven om man åsatte någon tull, skulle det Danska
och Preussiska bränvinet dock med fördel kunna här afyttras —
och smugglingen således fortgå lika som förut. Man får väl i
detta fall lita på tullbevakningens vaksamhet, såsom det enda
medlet att förekomma smuggling. Men då det väl icke är nå¬
gons mening, att behofvet af bränvin i vårt land skall tillfreds¬
ställas af utländningar, och således den inhemska näringen till¬
intetgöras, så synes det mig ock vara uppenbart, att det är lämp¬
ligt att höja införseltullen, hvarigenom naturligtvis den lagliga
införseln af bränvin blifver mindre än om tullen bibehålles oför¬
ändrad. Och just genom tullens höjande höjes ock priset på
bränvin, hvilket är ett af de syftemål, som man med bränvins-
lagstiftningen velat uppnå. Jag instämmer derför med den talare,
som först hade ordet.
Prosten Lundholm: Jag är till hufvudsaklig del förekommen
af den siste ärade talaren, hvilkens nu uttalade åsigt i denna
fråga jag i allo delar; men då jag instämt i en af de vid detta
betänkande bifogade reservationer och nu har ordet, vill jag be¬
gagna mig deraf för att bemöta en anmärkning, som blifvet gjord
af en annan talare. Till en början må jag nämna, att, såsom
af Betänkandet inhämtas, andra Afdelningen, som först beredt
detta ärende, tillstyrkt införseltullens förhöjning till det belopp,
som i reservationerna blifvet föreslaget. Detta förslag föll i
Utskottets Plenum med endast en rösts pluralitet. Det är vis¬
serligen en sanning, att Greneral-Tulldirectören i Utskottet ytt¬
rade sig så, som Doctor Nordlander uppgifvit; men detta bevi¬
sar i min tanke icke hvad den talaren vill dermed göra sanno¬
likt ; ty om General-Tulldirectören, som tidigare på sommaren
besökt de södra orterna, då ej funnit någon betydligare införsel,
af bränvin hafva egt rum, står det icke desto mindre fast, att
sådan införsel på senaste tiden skett och att om, såsom man
har skäl att befara, potatisskörden här i landet utfaller mindre
fördelaktigt, en stor införsel ytterligare kommer att ega rum.
S24
Den 19 Augus ti.
Bland den mängd utländska fabrikater, aom importeras, är väl
bränvin att anse såsom den mest obehöfiiga och skadliga; hvar¬
före enligt min åsigt lagstiftningen i detta afseende bör göra
hvad på densamma ankommer för en dylik införsels förminsk¬
ning. Jag tillstyrker derföre bifall till Afdelningens förslag.
Doctor Landgren: Jag instämmer med den siste talaren och
har begärt ordet endast för att fästa uppmärksamheten på några
motsägelser i Doctor Nordlanders anförande.. Han yttrade nem¬
ligen att, om införseltullen höjes, kommer insmugglingen af ut¬
ländskt bränvin att tilltaga, och att tullens höjande endast är
ett premium åt den inhemske bränvinsbrännaren. Men ökas
smugglingen, kommer ju mycket bränvin in i vårt land och pri¬
set å bränvin faller således. — Huru går det då med premium ?
Jag förenar mig med reservanterna och kan icke underlåta att
uttala mitt ogillande af det system, enligt hvilket drawbaek med-
gifves för export af bränvin. Det synes mig icke vara passande
för civiliserade nationer att genom sådana oädla åtgärder lägga an på
grannfolks demoralisering, Mot sådana försåtliga anordningar från
främmande staters sida anser jag Bikets Ständer böra vidtaga
ett kraftigt skydd, och önskar derföre, att impottullen å bränvin
må höjas på sätt föreslaget är.
Doctor Nordlander: Jag önskar högeligen, att bränvin mätte
blifva oumbärligt; men jag tror, att man i denna fråga bör gå
försigtigt till väga. Jag upprepar, hvad jag förut sagt, att man
bestämt den nuvarande införseltullen å bränvin, efter det man
noga öfvervägt alla dit hörande förhållanden, och jag kan icke
finna, att skäl förekommit föranledande till ändring af denna
tullbestämmelse.
Sedan discussionen förklarats afslutad, blef uppå derom i
vederbörlig ordning gjord proposition,, med afslag å berörde hem¬
ställan, antagen Utskotts-Afdelningens, af åtskilliga reservanter
åberopade och å sidan 4 omförmälda förslag.
Förslaget sidorna 3 och 4 till förändrad redaction af taxe-
rubrikens lydelse godhändes.
Yttrandet vid artikeln ”ättika" å sistnämnde sida.
Iiyrkoherderden Wenn erström, som begärde och erhöll ordet,
yttrade: Det var endast under förutsättning, att införseltullen
ä bränvin blefve oförändrad, som Utskottet hemställt, att jemväl
tullen å ättika icke skulle förändras. Men då nu Ståndet be¬
slutat, att införseltullen å bränvin skall höjas, torde det väl
vara nödvändigt att återremittera denna del af Betänkandet.
Doctor Nordlander: Det var ifråga, då införseltullen å brän¬
vin inom Afdelningen höjdes, att jemväl höj% tullen å ättika med
7 öre skålpundet. Jag får derför föreslå att, om Ståndet icke
Den 19 A u g u s t i.
525
vill återremittera frågan, införseltullen å ättika må bestämmas i
enlighet med Afdelningens förslag.
Berörde yttrande återremitterades.
§ 7.
Föredrogs ånyo Bevillning s- Utskottets Memorial N:o 18, i
anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i en tullreglerings¬
fråga.
Ladén, med godkännande af Utskottets yttrande, till hand¬
lingarna.
§ 8.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48, i anled¬
ning af återremisser af Utskottets Betänkande N:o 21, i fråga
om tillägg till lagstiftningen angående äktenskapsskillnad.
Domprosten Björling begärde ordet och yttrade: Ståndet
känner, huru denna sak förut blifvit behandlad. En motionär
hade hemställt, att till Kongl. Förordningen den 20 November
1860, hvarigenom 1 och 2 §§ af Giftermåls-Balkens 14 Cap er¬
hållit en förändrad lydelse, måtte bestämmas ett tillägg, som an¬
tingen tilläte domaren att, då de i samma förordning omförmälda
varningar och skillnad till säng och säte ej verkade till ända¬
målet, döma till äktenskapsskillnad, eller ock utsatte, att frågan
derom borde till Kongl. Maj:ts nådiga afgörande i underdånighet
öfverlemnas. Motionären anhöll, att ofvannämnda tillägg måtte
göras, emedan han ansåg, att nu gällande lag ej innehölle någon
föreskrift, hvart oeniga makar, som genomgått nämnde varnings-
grader, skulle, om oenigheten fortfor, vända sig för att få äk¬
tenskapet upplöst. Orsaken till motionen var således en i lagen
förmenad ofullständighet. Utskottet hemställde i sitt förra betän¬
kande att, då den af motionären i nu gällande lag förmenade ofullstän¬
digheten ej förefinnes, emedan det sednare af de alternativa förslag
motionären framställt redan är i Kongl. Förordningen den 27 April
1810 sanctioneradt, cch då motionen icke innehöll förslag att, med
ändring af samma förordning, fråga om skillnad i äktenskap, på
grund af hat och bitterhet makar emellan, skulle af domaren
handläggas och pröfvas, motionen icke måtte till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda. Denna hemställan bifölls af Preste-
Ståndet, men återremitterades af de öfriga Stånden, Bonde-Stån¬
det med förklarande, att Ståndet för sin del biträdde den af
Grefve Hamilton inom Utskottet afgifne reservation, men Rid-
derskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet utan att bestämdt
uttala sin tanka i ämnet. Efter mitt förmenande hade Utskot¬
tet vid sådana förhållanden bort vidblifva sitt först afgifna utlå¬
526
Den 19 Augusti.
tande, och ej framkomma med något lagförslag i ämnet. Detta
hade utan tvifvel varit grundlagsenlig^ Eedan af formella skäl
skulle jag således yrka afslag å detta betänkande. Men om man
nu tager sjelfva förslaget i öfvervägande, så synes det för en
och hvar, att Utskottet härvid begått det felet att betrakta äk¬
tenskapet ur uteslutande juridisk synpunkt och förbisett att från
Christendomens ståndpunkt ett äktenskap ej kan upplösas, såvida
det icke redan genom den ena eller den andra makans förvål¬
lande blifvit de facto upplöst. Och när detta kan antagas hafva
inträffat säges uttryckligen i 13 Capitlet Giftermåls-Balken samt
Kongl. Förordningen den 27 April 1810.'Dessa fall äro nemligen:
horsbrott; när den ena makan förföljer den andra af ondska och mot¬
vilja, och far utrikes i det uppsåt att ej mer blifva och bo hos sin
maka; när man eller qvinna är af naturen vanförd eller till äk¬
tenskap obeqväm, eller drages med obotlig och smittosam sjukdom,
men förtiger detta och förleder annan till giftermål; när den
ena makan blifvit dömd på lifstid till fängelse eller landsflykt;
när den vid domstol blifvit förvunnen att hafva stämplat eller
anställt försåt emot den andra makens lif; samt om den fallit i
galenskap, som efter säkra bevis oafbrutet fortfarit fulla 3 år
och enligt läkares intygande någon förhoppning icke år om den
vansinniges återställande till helsan. Skall åter skillnad i äk¬
tenskap kunna ske af andra orsaker såsom t. ex. i följd af hat
och bitterhet makarne emellan, så bör detta ej kunna fordras
såsom en juridisk rättighet, utan endast, på grund af särskilda
omständigheter, beviljas såsom ett undantag från den allmänna
regeln om äktenskapets oupplöslighet, ett undantag, som endast
af kyrkliga auctoriteter bör bestämmas, emedan det beror på
förhållanden, som höra till själavården. Af denna anledning
har Konungen, såsom kyrkans högste styresman, hittills ensamt
haft rätt att, efter det varningar och skillnad till säng och säte
föregått samt kyrkliga myndigheter blifvit hörda, bevilja äkten¬
skapsskillnad i sådana fall. Nu skulle deremot verldslig dom¬
stol få döma i frågan; och hvart detta skulle leda är ej svårt
att finna. Makar, som af hvarjehanda anledningar icke längre vilja
lefva tillsammans, uppföra sig i vittnens närvaro på ett sätt, att
man icke kan finna annat än att hat och bitterhet äro rådande
dem emellan. Stämning uttages; domstolen måste döma efter
den bevisning, som förebringas; och äktenskapet är upplöst.
Detta skall utan tvifvel leda derhän, att äktenskap lika lätt¬
sinnigt ingås som de hastigt kunna upplösas. Men en lag, som
befordrar en sådan lek med den sedliga institution, på hvilken
samhället hvilar, är mig vidrig. Väl har Utskottet försökt att
göra domstolarne till handhafvare af själavården, i det att Ut¬
skottet velat tillförbinda domarne att ransaka om makarnes
sinnesbeskaffenhet i förevarande fall; men detta är, efter mitt
förmenande, omöjligt eller overkställbart. Af dessa anledningar
afslår jag hvad Utskottet här föreslagit.
Flera af Ståndets ledamöter instämde.
Den 19 Augusti.
527
Doctor Säre: Det ligger otvifvelaktig! mycken välmening i
Domprosten Björlings yttrande; och det vore säkerligen en god
sak, om äktenskapen icke behöfde upplösas. Men man mäste
väl ock se på förhållandena i lifvet sådana de verkligen äro, Och
då man dervid finner, att ett äktenskap icke kan fortfara utan
att den ena makan blir framgent svårt lidande, så finnes det
väl icke någon annan utväg än att upplösa äktenskapet. Ett
äktenskap, der t. ex. mannen oftare besväras af delirium tremens
och kanske hvarje dag piskar upp sin hustru, kan och bör icke
fortfara .Nu är det väl saDnt, att man i sådana frågor kan hem¬
bära sin nöd till Kongl. Maj:t och hos honom anhålla om äkten¬
skapets upplösning. Men det är, utom det längre uppehållet,
förenadt med kostnad. Dessutom måste det icke medföra ringa svå¬
righet för Kongl. Maj:t att afgöra dylika frågor. Då synes det
mig vara både bättre och riktigare att låta domaren efter före¬
gående ransakning på stället yttra sig; och jag tror icke, att
man behöfver befara att domarena skola låta något förhastande
ega rum i så grannlaga ämnen, utan rätta sig efter så christen-
domens som sedlighetens fordringar. Jag kan derföre icke annat
än godkänna den af Bonde-Ståndet vid återremitterandet af Ut¬
skottets Betänkande N:o 21 uttalade mening och har ansett, att
frågan, då den först förevar i Utskottet, icke blifvit med till¬
räcklig noggrannhet behandlad. Hvad nu åter angår det af Ut¬
skottet framställda förslag, så är jag för min del mera höjd att
antaga den af Herrar Carlén och Lemchen afgifna reservation;
och jag önskar derför, att denna måtte af det Högvördiga Stån¬
det antagas.
Doctor Landgren: Jag är utaf alldeles motsatt öfvertygelse
mot den förre talaren. Jag kan nemligen ej annat än djupt be¬
klaga det bemödande att gynna lättfärdigheten, som går igenom
denna Biksdags lagstiftning rörande äktenskap och könsförhål-
landen. Yure dock ringaste hopp att man stadnade vid Utskot¬
tets förslag, så kunde derom mindre vara att säga; men af den
reservation som Utskottets tvänne juridiska ledamöter vidfogat
synes tydligen hvarthän tongifvande för dagen vilja och hvartut
de nog äfven skola komma, såsom sakerna nu gestalta sig.
Men om en sådan lag blifver stiftad som man nu påyrkar,
hvad blir deraf följden? Jo, ifall den ena conr.rahenten bestrider
äktenskapets upplösande, men domaren med lätt hand expedierar
saken och dömer till skillnad, så måste alla instanserna passeras,
och den besparing i tid och kostnad, som man så ädelmodigt
vill bereda de tvistande, vinnes icke, utan tvärtom skall tidsut¬
drägt och förökad rättegångskostnad deraf blifva följden. Om
åter begge makarne äro i complott om att upplösa äktenskapet,
då de ej mera falla hvarandra på läppen, och om domaren äfven
hyser den åsigten att ingående och upplösande af äktenskaps-
contract är en sak, som egentligen icke angår Staten eller tredje
528
Den 19 Augusti.
man, så skali han u!an tvifvel hasta att upplösa allt hvad upp¬
lösas kan. Har man redan haft exempel på köpslagande om
andras hustrur, så skola sådana exempel hädanefter mångfaldigas
till den grad, att presterskapet, som skall till nya äktenskap
sammanviga sålunda skilj da personer skall komma i det bedröf-
liga valet att antingen tvärtemot sina samveten och Guds ords
klara föreskrift sammanviga personer, som af ren lättfärdighet
löpt ifrån sina förra makar, eller måste presten låta afsätta sig
från embetet. Ty det aldrabetänkligaste i den föreslagna lag¬
stiftningen är, att ingen appell är möjlig, då domaren och par¬
terna äro ense, äfven om utslaget slår de djupaste sår i pre¬
sterskapets och den allvarligare befolkningens känsla; emedan
man väl aldraminst häri lärer tåla någon allmän åklagares in¬
blandningar. I Preussen, hvars lagstiftning längesedan framkal¬
lat den oreda, som man nu hos oss vill införa, har Regeringen
haft den grannlagenheten att icke tvinga de prester, som af sina
samveten känna sig förhindrade att sammanviga makar, som emot
Guds ord och christlig sedeläras bud blifvit åtskilda; men i vårt
land lärer ett sådant undseende icke komma ifråga, utan låter
man väl heldre de samvetsgrannaste personer drifvas ut ur kyr¬
kans tjenst, än man vill lägga några band på lättfärdigheten.
Och under allt detta skall man ropa, att det är kyrkans och
presterskapets pligt att med lära och kärleksfull undervisning
upprätthålla sedernas allvar. Man skall stympa skriftens sede¬
lära, man skall afskräcka verkligen christligt sinnade personer att
ingå i kyrkans tjenst, och ändock skall det blifva kyrkans fel,
om hon ej reformerar menniskor, som lagen stålsätter mot all
inverkan af Guds ord.
Det är, säger man, i folkfrihetens namn, som Riksdagen
åvägabringar så väl denna reform som andra lagförändringar i
samma riktning rörande könsförhållandena som redan passerat
Stånden eller snart äro att förvänta. Men det är just i folk¬
frihetens namn som jag protesterer emot denna riktning; ty häf-
derna vittna enstämmigt att, så fort äktenskapets och familjelif-
vets helgd och renhet upplöses i ett land, står äfven despo¬
tismen för dörren. Det gamla Rom föll ett ofier för ty¬
ranniet, när genom äktenskapets och familjelifvets upplösning
och förnedring ett slägte uppväxt, som till sjelfstyrelse var
fullkomligt odugligt, emedan det ej visste styra sina egna
passioner. Och hvad är det för folk i den civiliserade
verlden, som i våra dagar bär den tyngsta blacken om sina fot¬
ter under ett idkeligt och högljudt rop om folkfrihet? Jo just
den nation, som först trampade äktenskapets helgd under fot¬
terna, och der familjelifvet undergått den vidsträcktaste upplös¬
ning. Här massan af husfäder i ett land äro genomträngda af
lösaktiga och lättfärdiga åsigter i dessa ting, sä äro de i san¬
ning icke skickliga att hos det uppväxande slägtet inprägla denna
djupa
Den 19 Augusti.
529
djupa och orubbliga pligtkänsla, som är den enda fasta grund,
hvarpå en fri statsförfattning med något hopp om bestånd kan
uppbyggas; ty endast djupt sedliga och alfvarliga folk äro i läng¬
den dugliga för friheten. Då man med ena handen vill uppföra
ett friare samhällsskick, så skall man icke med andra handen
dit inkasta ett gift, som ovilkorligen skall verka dess förstöring.
Jag vet väl att min röst ej har den ringaste inflytelse på sakens
utgång; men anser det för en helig pligt att uttala mitt sam¬
vetes innersta och varmaste öfvertygelse till följe hvaraf jag ogil¬
lar så väl detta sorn alla öfriga lagförslag i samma beklagliga
syfte.
Doctorerna Rundgren och Emanuelsson samt Prosten Sondén
instämde.
Biskop Kring: Jag instämmer med Doctor Landgren och
anser för min del vara af särdeles stor vigt, att Preste-Ståndet
afsl år det af Utskottet framställda förslag. I en så ömtålig fråga
som denna kan det icke vara tillständigt, att Preste-Ståndet från-
träder sitt en gång, efter mogen öfverläggning fattade beslut.
Vidare har man, såsom mig synes, med rätta erinrat derom, att
Utskottet icke förfarit grundlagsenligt, då det framställt ifrågar
varande förslag. Den motion, som i Betänkandet omnämues,
innehöll icke något lagförslag, utan åsyftade endast en lagförkla¬
ring. Denna erhölls uti Utskottets första Betänkande, och något
vidare i anledning af motionen hade tvifvelsutan icke bort åt¬
göras. Slutligen är sjelfva det af Utskottet nu framställda för¬
slag i sig sjelf af sådant innehåll, att det väl icke kan åtmin¬
stone inom detta Stånd mötas med annat än afslag. Man har
anmärkt, att det skulle fordra mindre kostnad och tid, om dom-
stolarne finge döma till skillnad i äktenskap uti förevarande fall,
än om ansökningarne om äktenskapsskillnad skola gå directe till
Kongl. Majit. Om denna anmärkning är sann, kan väl vara
mycket tvifvel underkastadt; men det må vara dermed hurusom
helst, så medför dock antagandet af förslaget mycket större vå¬
dor. Det kan väl icke inom detta Stånd vara oafgjordt, huru¬
vida, från Bibelns ståndpunkt betraktadt, oenighet makar emellan
ensam kan medföra rätt till skillnad i äktenskap. Men är det
icke en i christendomens läror grundad rättighet att af sådan
anledning erhålla upplösning af ett äktenskap, så bör ju icke
heller en sådan rättighet i lag medgifvas. Det ligger, synes
mig, i sjelfva sakens natur, att frågor sådana som denna böra
blifva föremål för en annan pröfning, än vanliga rättsfrågor.
Hvad angår det af Herrar Carlén och Lemchen framställda för¬
slagets relativa värde i förhållanden till hvad Utskottet hem¬
ställt, så kan icke bestridas, att nämnde Herrars förslag har
företräde såsom mera conseqvent. Men genom godkännande af
detta förslag råka vi dock ej mindre, än genom godkännande af
Utskottets, i de eollisioner, som Doctor Landgren rödån antydt.
llögv. Preste-St. Fröt. 1863. S:te Pandet. 34
630
Ilen 19 Augusti.
Jag kan derför icke annat än på det varmaste tillstyrka, att 8å
väl reservanternas som Utskottets förslag må förkastas.
Doctorerna Lindgren, Forssell och Runsten instämde.
Domprosten Sundberg: Jag instämmer i hvad de två sista
talarne yttrat, och kunde således bespara Ståndet att jemväl
höra mina åsigter i frågan, men jag anser det vara af vigt att,
hvarje gång Lag-Utskottet framlägger ett förslag i den syftnin¬
gen som det nu framställda, deremot inlägges en alfvarlig pro¬
test; och en sådan protest ämnar jag ock nu aflägga. Först och
främst bör jag anmärka, att jag i likhet med föregående talare
anser, att Utskottets förslag redan af formella skäl kunnat med
fog förkastas. Men om man ock vill, såsom skäligt kan vara,
underkasta sjelfva Betänkandet en kritik i sak, så förekomma i
detta hänseende åtskilliga besynnerligheter, hvilka icke äro min¬
dre anmärkningsvärda än de formella nyheterna. Så säges på
ett ställe: “Sjelfva grundsatsen att ett äktenskap, deri den in¬
bördes aktning, förtroende och kärlek, som böra råda emellan
äkta makar, försvunnit och lemnat plats för hat och bitterhet utan
att någon sannolikhet förefinnes, att ett bättre förhållande skall
återinträda, bör, såsom icke längre uppfyllande sitt ändamål, upp¬
lösas, är redan uttryckt i 1810 års förordning.“ Detta uttrycks
oriktighet är så uppenbar, att den icke behöfver bevisas. Ty kan
väl någon förnuftig lagtolkare vilja påstå, att en förordning, som
endast under vissa fall vill göra det möjligt att få ett olyckligt
äktenskap upplöst, också innehåller den obligatoriska eller väl¬
menta anvisningen att en dylik upplösning verkligen bör ske?
Vore detta fallet, så förtjenade i sanning bemälta förordning vida
skarpare klander för sin ochristlighet än hon hittills, ofta orätt¬
vist, fått uppbära. Vidare säges, att manga fördelar skulle vara
att emotse, om handläggningen af förevarande frågor öfver-
lemnados åt underdomstolnrne. Detta är i sanning ett ovän-
tadt påstående. En Svensk underdomstol, sammansatt sådan
som den nu är, skulle vara det lämpligaste forum för dy¬
lika frågor! Man har dock hvarken här eller i andra län¬
der hyst en så god tanka om underdomstolarnes lämplighet i
detta hänseende. I England, der man utan tvifvel har de bästa
lagarne ifråga om äktenskapsskillnad, har man för sådana frågor
genom lagen af den 25 Augusti 1827 inrättat en särskild dom¬
stol i London, kallad “the Court for divoroe and matrimonial
causes“. I Preussen linde man länge hänvisat äktenskapsskillnads-
målen till öfverdomstolarne, och sedan numera dessa mål blifvit
öfverflyttade på underdomstolarne, har missnöjet dermed blifvit
åtminstone hos de mera allvarligt sinnade mer och mer allmänt
Likväl tror man, att domare och nämnd i vårt land skulle vara
synnerligen lämpliga att på det sätt som höfdes behandla ifråga¬
varande ömtåliga frågor. Man har dessutom, såsom det mig sy¬
T) e n 19 Augusti.
531
nes, med skäl anmärkt en ineonsequens i Utskottets förslag. Ut¬
skottet. liar nemligen föreslagit, att domstol skulle få döma till
skillnad blott der hat och bitterhet fortfarande uro rådande emel¬
lan man och hustru; men deremot icke i de öfriga uti 1810
års förordning uppräknade fall, der äktenskapsskillnad på nåde-
vug kan vinnas, såsom när den ena makan blifvit beträdd med
slöseri eller dryckenskap eller blifvit genom laga kraftvunnen dom
till lifvets eller ärans förlust skyldig känd, om den ock genom Kongl.
Nåd fatt förskoning från dödsstraffet m.m. Denna incouseqvens synes
mig verkligen vara så stor, att förslaget ensamt derför bör iör-
kastas, du man ju svårligan kan förneka, att alla de öfriga upp¬
räknade fallen vida lättare kunna pröfvas enligt rättegångsbal¬
kens föreskrifter Un “hat och bitterhet11. Vid förra Riksdagen
var man ock verkligen conseqventare i detta hänseende; men
det dä framställda förslaget föll ändock; och samma öde hade
ett i samma syftning framstäldt förslag vid 185G års Riksdag.
Skall då 1863 års Riksdag antaga ett förslag, som 1856 och
1859 arens Riksdagar förkastat, och det ehuru förstnämnda Riks¬
dag erhållit ett förslag, som är i formelt hänseende mycket
sämre än det vid de två sistnämnda Riksdugarne framställda?
Jag delar för öfrigt de farhågor, som blifvit uttalade med afseende
derpå, att äktenskapets helgd skulle förminskas och presterskapets
ställning blifva mycket svår, derest detta förslag godkändes. Jag
instämmer ock med dem, som tillvitat Utskottet, att det vid upp¬
görandet af detta förslag betraktat äktenskapet från uteslutande
rättslig synpunkt och alldeles förbisett dess djupare, dess sedliga
betydelse. Tager man denna sednare något närmare i skärskå¬
dande, så uppstår sjelfmant den frågan, hvilken följden skulle
blifva i afseende på äktenskapets stabilitet och andra deraf be¬
roende sedliga förhållanden, om det nu framlagda förslaget blefve
såsom lag antaget. Man behöfver för att få denna fråga besva¬
rad icke sysselsätta sig med vidlyftiga undersökningar a priori;
man har statistiska facta att hålla dig till, som tala mycket bättre
än do skarpsinnigaste deduotioner. Det land, der äktenskaps¬
skillnad är legalt medgifven och följaktligen kan vid domstol
ådömas endast i följd af oenighet emellan makarne, är Preussen,
nemligen i de delar af landet, der den så kallade Allgemeine
Landreclit är gällande. Men der upplösas ock flera äktenskap
än i något annat land. Jag vill med några la facta, som blif¬
vit meddelade redan vid sista Riksdag, belysa det olika förhål¬
landet i detta afseende i Preussen och Sverige. I Preussen i
sin helhet upplöses nu i medeltal ett äktenskap på 4524 perso¬
ner, i Sverige ett på 27,509: således i det förra landet sex gån¬
gen flera än i det sednare. Men om man derjemte besinnar,
att i vidsträckta delar af Preussen catholicismeu öfvervägande är
folkets religion och att bland dessa catholiker något äktenskaps
upplösning icke kan ifrågakomma, så blir förhållandet för do
protestantiska delarne af Preussen ännu ogynnsammare. I Rhen-
532
Den 19 Augusti.
länderna t. ex., der hvarken bland catholiker eller protestanter
das allgemeine Landreelit tillämpas, är en äktenskapsskillnad på
109,987 personer; men deremot i Brandenburg en på 2,068,
och i staden Berlin ensam förekomma flera äktenskapsskillnader
på ett år än i hela Sverige på samma tid. Dessa facta tala
såsom jag förmodar kraftigt ock varnande emot bifall till den
föreslagna lagen, genom hvilkens antagande äktenskap skulle
komma att lika hastigt upplösas som dc lättsinnigt ingås. Gerna
medgifves, att helt andra krafter än lagens band måste vara de,
som skola sammanhålla äktenskapet och verka dertill, att denna
höga institution motsvarar sin bestämmelse, men säkert är dock,
att äfven lagstiftningen har sitt stora och betydelsefulla, om ock
blott indirecta inflytande på de sedliga bandens styrka. Förbiser
lagstiftaren detta, så löser han illa sin uppgift. Jag vill derföre
för min del icke taga på mitt ansvar att medverka till en lag,
hvars olyckliga följder sannolikt skulle komma att alltför snart
visa sig.
Doctor Sandberg: Saken är så vigtig att jag icke kan un¬
derlåta att deruti yttra mig, ehuru jag vet, att min åsigt icke
delas af mångå. Den mörka målning, som en talare uppdragit
öfver ett olyckligt äktenskap är nog beklagligen sann: jag har
sett taflan i verkligheten många gånger. Men bör man såsom
sjäilasörjare i dessa bedrofliga förhållanden göra annat, än alfvar-
ligt och enträget förmana den skyldige att ändra sitt lefverne,
och uppmuntra den oskyldige att vara tålig och undergifven
till dess Han, som stiftat äktenskapet, finner för godt att upplösa
detsamma. Månne man äfven härutinnan icke bör göra klart
både för sig och andra, att pröfningar och lidanden här i lifvet
äro af Gud utsedde och tillskickade för vårt högre väl? — Och
då jag anser till och med 1810 års förordning nästan gå för långt i
medgifvande af äktenskapsskillnad, följer också deraf hvad öfver¬
tygelse jag mäste hafva uti förevarande afseende.
Doctor Säve: Om Ståndet bundit sig genom föregående be¬
slut eller om det är grundlagsvidrigt att bifalla detta förslag,
så lär något bifall ej kunna komma i fråga Men om det ännu
är öppet att bifalla eller förkasta, så tillåter jag mig att tillägga
några ord till hvad jag förut yttrat. Man vill icke befordra
osedlighet; och derföre medgifver man icke möjligheten af äk¬
tenskapets upplösning på nu föreslagna sätt. Men just derigenom
att man för länge fasthållcr ett band, som bort för längesedan
slitas, inträder osedligheten från ett annat håll. Om t. ex. i
ett äktenskap tätt och ofta förekomma slagsmål och svordomar,
så är det ju uppenbart, att detta skall skall hafva en farlig och
sedeförstörande inverkan på barnen. Just derigenom att, äkten¬
skapet är så onaturligt och vidrigt riskeras barnens andeliga väl¬
färd på ett högst betänkeligt sätt; och detta är väl en sak värd
Den 19 Augusti.
533
att tänka på. Vidare hämmas äktenskaps ingående just genom
deras oupplöslighet. Jag vet alltför väl, att man anför såsom be¬
vis på att äktenskap icke fä upplösas några språk ur Bibeln.
Men man torde oek få aktgifva på andra ställen der, hvilka
kunna gifva en annan åsigt i saken. Det är nemligen sagdt, att
om en lem är dig till förargelse, så skilj henne ifrån dig. På
samma sätt i äktenskapet, om en lem der är till hela husets för¬
argelse och ofärd, så är det väl skäl att på lagligt sätt aflägsna en så¬
dan ledamot. Och skall skillnad i äktenskap af nämde skäl få
beviljas, så synes det mig vara lämpligare, att domstolarne efter
föregången ransakning få derom döma än att frågan skall gå
directe till Kongl. Maj:t. Domstolen kan kalla makarne inför sig och
afhöra närmare vittnen samt känner måhända en del förhållan¬
den, som kuuna på saken inverka; och jag tror visserligen
icke, att man behöfver hysa tvifvelsmål om domarens opartisk¬
het. Det kan finnas religionskänsla och samvetsgrannhet i dessa
angelägna mål likasåväl hos en domare, som hos en prestman,
och han infordrar dessutom alltid den sednares yttrande. Jag
kan derför icke annat än fortfarande tillstyrka bifall till Herrar
Carle'ns och Lemehens reservation.
Kiks-Archivarien Nordström: Till en början får jag anmärka,
att det vid sistlidne Eiksdag mer var fråga om förändring af
lagen angående varningars meddelande åt oeniga makar, än om
ändring af lagen rörande skillnad i äktenskap. Hvad nu åter
angår sjelfva saken, så är det bekant, att de skäl till äktenskaps¬
skillnad, som i 13 Capitlet Griftermåls-Balken uppräknas, äro de Bi¬
bliska, nemligen adulterium, desertio malitiosa, pudicitia ante
matrimonium lassa och impotentia. Men inom alla samhälleu
har man erkänt, att det dessutom funnes äfven flera andra skäl,
som böra leda till äktenskapsskillnads beviljande. Pröfningen
af dessa skäl är beroende på ett s. k. judicium ex sequitate.
Denna pröfning har i vårt land icke blott sedan år 1809 utan
långt förut varit uppdragen åt Kongl. Maj:t i Dess rådkammare.
Det är och har varit i Sin egenskap af kyrkans öfversteprest
(moralens och sedlighetens högste vårdare inom vårt land) som
Konungen i tily fall dörat och dömer. I 1810 års Förordning
blefvo såsom tillägg till 13 Cap. Giftermåls-Balken upptagna de andra
skäl, sora under en lång föregående tid föranledt till bifall på ansök¬
ningar om äktenskapsskillnad. Dessa skäl äro, såsom bekant är, in¬
delade i två klasser, af hvilka den ena innefattar sådana, dem dom¬
stolarne fä pröfva och på dem kunna döma till skillnad i äk¬
tenskapet; den andra deremot sådana, att Kongl, Majit förbe¬
hållit sig pröfningen af dem, och huruvida de böra leda till
skillnad. Men da Konungen detta gör, är dal icke att betrakta
såsom en nådeakt af Honom, utan såsom ett judicium ex asqui-
tate, grundadt på den företedda utredningen derom, att, i det
förevarande fallet, äktenskapets för samhällets bestånd så högst
534
Den 19 Augusti.
vigtiga, sedliga ändamål, är förfeladt och vidare ej kan upp¬
nås. Det är emedan jag tror mig hafva under discussionen
förnummit en oriktig uppfattning i detta hänseende, som jag' har
velat härpå fusta uppmärksamheten. Nu vet man emellertid,
att, innan äktenskapsskillnad i följd af oenighet makar emellan
kan komma i fråga, makarna skola hafva undergått vissa var-
ningsgruder samt varit dömda till skillnad lill säng och säte.
Domstolen har således i dessa fall redan anställt eli undersök¬
ning angående makarnes sammanlefnad, och kommer, om den
närvarande lagen bibehålies, äfven att dermed fortfara. Jag för¬
står derför icke, hvad man med den föreslagna förändringen
åsyftar, och tinner icke, att man derför anfort tillfyllestgörande
skäl. Man har visserligen låtit förstå, att det skulle åtgå myc¬
ken tid för att genom direct ansökning hos Kongl. Majit vinna
sk illnad i äktenskapet. Men den nu föreslagna methoden tarf¬
vor mycket mera tid, detta kunde lätteligen bevisas, isynnerhet
om frågan skall få löpa instanserna igenom för att slutligen
komma till Kongl. Majit, Jag tillstyrker derföre, att detta för¬
slag må afslås och att man må vidblifva hvad i lag redan härom är
stadgadt. Ehuru icke på alldeles enahanda skäl som de talare,
hvilka förut talat för afslag, anfört, kommer jag således likväl
på de nu af mig framställda grunder till samma resultat, som de.
Doctor bandgren: En talare har klagat deröfver, att man
vill göra äktenskapet oupplösligt och hindra möjligheten att be¬
fria barn från gudlösa föräldrars demoraliserande inflytelse.
Men lemnar ej den gällande lagstiftningen i detta hänsende all
den frihet, som med ringaste aktning för evangelii äktenskaps-
lära kan eftersträfvas ? Och har någon enda talare yrkat in¬
skränkning i denna frihet? Man har sagt, att domarena likaväl
känna contrahenternas caracter som presterskapet. Ehuru ingen
vigt ligger uppå att denna invändning besvaras, måste jag dock
anmärka, att det skulle i sanning vara en förundransvärd do¬
mare, som efter en lika lång embetstid sorn pastor innehade en
lika förtrolig bekantskap som denne med församlingens personal.
Man har. förespegla!, huru orimligt det vore att tvifla på doma¬
rens sedekänsla. Jag hyser tvärtom den djupaste aktning för
domarecorpsens bade rätts- och sedekänsla; men deremot tager
jag mig friheten att på det högsta betvifla, att alla domare hysa
de djupa grundsatser rörande äktenskapets väsen som Evan¬
gelium predikar och som äro vilkoren för ett folks sanna välfärd.
Och jag behöfver endast kasta ögonen på nu förevarande Lag-
Dtskottets Betänkande, utom öfrige kände förhållanden, för att
rättfärdiga detta tvifvel. Samma talare menar, att den reserva¬
tion som två juridiska Utskotts-ledmöter vidfogat, icke skulle till¬
mäta domstolarne rätt att fälla utslag, utan endast att, pröfva
äktenskapsmålen. Men denna tolkning lära väl de värde representan¬
lie* 19 Augusti.
535
terna sjelfva på det lifligaate bestrida. Till följd häraf kunna de
anförda skälen icke föranleda någon ändring i min öfvertygelse.
Sedan diseussionen härmed förklarats afslutad, blef uppå derom
gjord proposition hvad Utskottet i Utlåtandet hemsällt a/slaget
§ 9.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Memorial Nio 40, i anledning
af återremiss af Utskottets Betänkande Nio 33 öfver väckta mo¬
tioner om förändring i stadgandeua angående giftomanuarätt.
Doctor Forssell begärde ordet och yttrade: Inom Utskottet
yrkade jng att, med ledning af Preste-Ståndets discussion angå¬
ende den i Betänkandet Nio 33 framlagda lagslifningen rörande
giftomannarätten, Utskottet nu skulle, med frånträdande af sina
i nämnde Betänkande meddelade åsigter söka uppgöra ett så be-
skaffadt förslag, som möjligen kunde tillfredställa önskningarna
så väl hos Preste-Ståndet, som hos de två öfriga B.iks-Stånd,
hvilka förklarat sig anse en ändring i nu gällande lagstiftning
om giftomannarätten nödig. För detta mitt yrkande vann jag dock
icke något understöd, hvarföre jag, med begagnandet af min reserva¬
tionsrätt, sökt att få ett så beskaffadt förslag, som jag åsyftade,
inför de Högl. Stånden framlagdt. Det är min skyldighet vörd¬
samt upplysa, att detta förslag, sådant som det nu bär föreligger,
utgör en frukt af min Stånds- och Stiftsbroders Doct. Shrams
och mina gemensamma lagstiftningsförsök, väsendteligen bestämda
af det sätt, hvarpå vi trott oss kunna uppfatta åsigterna hos
det Högv. Ståndets pluralitet, för så vidt som dessa genom dis-
cussionen öfver Betänkandet N:o 33 blefvo för oss kända. Nå¬
got annat anspråk innefattar dock icke förslaget, än att utgöra
ett uttryck af min enskilda öfvertygelse i frågan, och att tillika
måhända kunna begagnas såsom en lämplig utgångspunkt, för den
discussion, som nu här måste föregå det beslut, hvartill Utskot¬
tets nu gjorda hemställan måste föranleda. För öfrigt vill jag
endast tillägga, att jag för min del icke kan eller vill bifalla
Utskottets i Betänkandet N:o 33 framställda förslag; utan anser att,
om icke det af mig nu framlagda eller något annat dermed öf¬
verensstämmande kan varda antaget, hittills gällando lagstift¬
ning i frågan måtte förblifva oförändrad.
Domprosten Kjörling: Jag kan för min del icke bifalla det
af Doctor Forssell i hans reservation framställda förslag. Gifto-
maunarätten tillhör familjen, och jag kan derför icke anse, att
den bör inskränkas, på sätt Doctor herssell föreslagit. Visserli¬
gen medger jag gerna, att någon inskränkning i denna rätt bör
ske, så att den ej måtte utsträckas till alla de familjens med¬
lemmar, som nu enligt lag äro af densamma i besittning; men
bröder borde dock efter mitt förmenande ej beröfvas den gifto-
536
Den 19 Augusti.
mannarätt, som de af ålder innehaft. Något nytt förslag kan
jag emellertid nu icke uppgöra. Jag får derföre rösta för afslag
synnerligen derför, att om Ståndet bifaller detta förslag, kommer
frågan tvifvelsutan att afgöras i Förstärkt Lag-Utskott; men det
förefaller mig särdeles motbjudande, att en så vigtig fråga som
denna möjligtvis skulle afgöras genom den förseglade sedeln.
Doclor Schram: I anledning af min goda granne här till
venster Herr Doctor Forssells yttrade anspelning på min med¬
verkan i hans till Betänkandet fogade reservation, anhåller jag
att här blott få tillägga hvad han förbigått i sitt anförande, och
detta till närmare upplysning om min ställning till frågan nu
och redan vid hennes förnyade behandling i Utskottet. Enligt
dit ankomna Protocolls-Utdrag hade 2 Stånd, Borgare-och Bonde-
Stånden, bifallit Utskottets föi'sta och radicala, samt derföre af
mig och pluraliteten inom detta Högv. Stånd ogillade, lagförän-
dringsförslag, hvilket för den skull här ock blef äterremitteradt
i den syftning, att föräldrar alltid skulle qvarstå såsom Gifto¬
man för ogift qvinna. Ridderskapet och Adeln hade deremot
afslagit detsamma. Vid sådant förhållande, och ehuru jag till
alla delar hade och har samma åsigt i hufvudsaken, som min
vän Doctor Forssell, höll jag dock före, att Utskottet icke skä¬
ligen kunde nu afvika ifrån den inom alla Utskotten häfdvunna
seden, att, då 2 Stånd varit med Utskottet ense, och blott ett
Stånd gjort återremiss, tills vidare vidblifva sitt förra åtgörande
och anmoda det återremitterande Ståndet att fatta sitt beslut,
hvarefter Utskottet omsider blir i tillfälle att, jemlikt 49 och
73 §§ i Riksdags-ordningen, der så blir nödigt, söka på lämp¬
ligaste sätt sammanjemka Ståndens yttrade olika tankar och hvar
för sin del först fattade beslut till ett möjligen nytt och förän-
dradt lagförändringsförslag. Denna miu åsigt blef ock Utskottets,
emot hvad Doctor Forssell, för en annan behandling af frågan i
förmelt afseende, enligt reservationen, i Utskottet yrkade. Lika¬
som då, instämmer jag ock nu likväl i hufvudsaken med honom,
och anser, tvärtemot den nu närmast här föregående talarens
förslag, alla dennes tillägg, till ökande af Giftomännens antal,
utöfver det i reservationen till blott 3:ne föreslagna, — de må
heta far- eller mor-föräldrar, huru långt tillbaka som helst, eller
syskon, blott leda till nästan samma fortfarande trassel och svå¬
righeter i tillämpningen, som hittills förekommit, helst härefter
icke så få dylika Giftoman torde bli ganska svårt om ej omöj¬
ligt att anträffa för afgifvande af erforderliga aktenskapsbifall åt
deras hit återkomna närbeslägtade qvinliga ogifta descendenter
eller systrar, sedan de folkrika utflyttningarna till Amerika äfven
från Sverige kommit i gång. Skulle, hvilket jag på det högsta
tillstyrker, och hvilket ju till det väsendtligaste jemväl öfverens-
stämmer med Högv. Ståndets vid förra tillfället uttryckta mening
och önskan, Ståndet nu ock såsom sitt eget beslut behaga an-
Den 19 Augusti.
537
; taga reservantens af mig tili alla delar äfven före dess afiem-
uande i Utskottet gillade lag-förslag; så finnas alla anledningar
att antaga, det Lag-Utskottet, vid frågans härefter företagande
nya behandling och sammanjemkandet af de olika besluten, skall
till Ständerna afgifva ett nytt och med reservationen liknande
lagförändringsförslag. Sådan yttrades ock den allmänna menin¬
gen i Utskottet vid återremissens behandling, och uttalade då
flera ledamöter af Borgare- och Bonde-Stånden helt öppet sin
tanke och önskan, att en reservation, sådan som den nu atgifna,
måtte af någon ibland oss Betänkandet vidfogas. Ty då de
begge Kiks-Stånd, soni önskat lag-förändringen och derföre helst
autogo Utskottets först afgifna radicala förslag, nu måste se sig
mötas af de 2:ne andra Riks-Ståndens compacta afslag och fram¬
gången på sådant sätt bli alldeles omöjlig; så kunna de begge
bifallande Stånden ock icke annat än, såsom deras ledamöter i
Lag-Utskottet sig yttrade, heldre gifva med sig i sina första yr¬
kanden samt antaga den billiga förändring, som reservationen
innehåller och Preste-Ståndet afser, om den såsom sammanjemk-
ningsförslag åt Ständerna af Utskottet framställes till definitivt
antagande, än att blottställa saken för afslag genom det radicala
förslagets vidhängande. Skulle åter Utskottet, vid en blifvande
sammanjemkning, mot förmodan stå fast vid sitt första förslag;
så har ju detta Högv. Stånd äfven då ännu den utvägen öppen,
att definitivt afslå ett slikt förslag, såsom Ridderskapet och Adeln
redan gjort och då gör, hvarefter frågan, såsom af 2 Stånd bi¬
fallen och af 2 Stånd afslagen måste anses vara förfallen vid
denna Riksdag. Men jemväl vid en möjlig votering härom i
Förstärkt Lag-Utskott, är allt skäl att vänta flera röster, som
ifrån Bonde-Ståndet och Adeln ogillat den radicala åtgärden,
skola komma att villigt förena sig i Högv. Preste-Ståndets visligt
förmedlande förslag, att icke upplösa det gamla, goda kärleks-
beroende förhållandet emelian föräldrar och barn, jemväl vid
frågan om döttrarnas ingående äktenskap. Då allt således synes
vilja slutligen samverka till en sådan frågans önskvärda lösning,
som bäst öfverensstämmer med Högv. Ståndets förut här yttrade
åsigter, och som är såväl för den verkligt tjenstgörande presten,
hvilken sjelf och personligen utöfvar sitt pastorala embete i
Församlingen, som ock för många äktenskapscontrahenter, den i
sjelfva verket med minsta omgången förenade samt utan hittills
åbragta besvär och kostnader mången gång få commissionärer
och skriftvexling för Giftomanuabetygs anskaffande, lättast
utförbara och rent practiska, så anhåller och hoppas jag, att
det Högv. Ståndet, med vidblifvande af sina redan en gång för¬
ut uttalade åsigter, nu antager såsom sitt eget beslut Doctor
Forssells reservation, så att fäder och moder alltid må vara
sina ogifta döttrars giftoman, och att, då föräldrarna ej äro till,
Rätten må förordua giftoman för ogift qvinna emellan 15 och
538
Den 19 Augusti.
25 år, då hon är fader- och moderlös, varande hon efter 26 års
ålder ej mera under någon giftoman.
Flera af Ståndets Ledamöter instämde.
Biskop Bring: Sedan Domprosten Björling yttrat sig, kunde
det vara öfverflödigt af mig att suga något. Men några ord vill
jag dock nämna med anledning af hvad den siste talaren ytt¬
rade. Må vara, att Doctor Forssells förslag ölverensstämmer
med pluralitetens af Preste-Ståndets åsigter, Men äfven om
Preste-Ståudet godkänner samma förslag, kommer detta beslut
sannolikt icke att leda till det resultat, som man väntar, ty Stån¬
det är ensamt om sitt beslut. Frågan kommer då till Förstärkt
Lag-Utskott; och hvem svarar för, att icke då Utskottets första
förslag blifver lag? Af några enskilta Utskotts-medlemmars ytt¬
randen kan man ingalunda med någon visshet slata till sjelfva
Ståndens tänkesätt. Derföre tillstyrker jag, att Ståndet må för¬
kasta såväl Utskottets förslag som Doctor Forssells. Får ock
medgifvas, att den nuvarande lagen, i irågavarande hänseende
lider af någon olägenhet, är denna olägenhet dock icke större,
än att lagen utan synnerlig skada torde kunna blifva oförändrad
ännu under några år.
Biks-Arehivarien Nordström: Enligt min tanke har Ståndet
redan fattat sitt beslut vid återremissen af detta ärende, då
Ståndet allmänt erkände, att nuvarande stadganderna ifråga om
giftomannarätten voro olämpliga och en inskränkning deraf be¬
höflig sålunda, att den för framtiden skulle tillkomma endast-
föräldrar och ascendenter. Den historiska grunden för den stora
utsträckning, giftomannarätten i våra lagar från äldre tider egt,
har under discussionen om denna fråga, då den första gången
förevar, blifvit omfövmäld, äfvensom visadt, att de dermed i sam¬
manhang stående förhållanden numera upphört att hafva bety¬
delse i det sociala lifvet. Förhållandena äro ock i andra afse-
enden förändrade. Man ombytte ej fordom sä lätt och så ofta
vistelseort som nu. Man stannade i hembygden och kunde der
lätteligen anträffas. Vår lids lältade communicationsanstalter
hafva härutinnan medfört väsendtliga förändringar. Det är nu
lätt att förflytta sig från en ort till annan på ganska långa af¬
stånd; och att under sådana omständigheter fordra, att en red¬
bar flicka, om hvars hand en redbar man anhållit, skall för rät¬
tigheten att bygga detta äktenskap söka bifall och samtycke af
en aflägsen slägting, som hon måhända aldrig kännt, som om
henne måhända aldrig tagit någon kännedom och om hvars vi¬
stelseort hon ingen kunskap eger, vore en föreskrift, som ej på
något tillräckligt skäl kunde försvaras, eller ur någon synpunkt
anses bidraga till förverkligande af äktenskapets sedliga ända¬
mål, Det af Doctor Forssell i hans reservation framställda förslag
synes mig vara ett uttryck af Ståndets uttalade åsigter i frä-
Den 19 Augusti.
399
gan. En bestämmelse har dock blifvit i förslaget intagen, om
hvilken förut icke discuterats, nemligen att “för ogift fader- och
moderlös qvinna, ifrån 15 till och med 25 år, förordtie Rätten
giftoman.“ Men äfven om mot detta förslag ett och annat
kunde vara att anmärka, vill jag dock, för att icke åstadkomma
splittring, för min del biträda detsamma. Man har äfven såsom
skäl för afslag derå anfört, att, om det bifölles, frågan skulle
komma till Förstärkt Lag-Utskotts afgörande. Men hvarföre ryg¬
gar man tillbaka derför? Det är ju en i grundlagen bestämd
utväg. Och vet man hvad man vill samt är öfvertygad att hvad
man vill är rätt, må man väl begagna den utväg, som är i lag
föreskrifven, för att få bestämdt hvad som skall anses utgöra
Rikets Ständers beslut.
Prosten Sondén: Då frågan första gången förevar, instämde
jag med Doctor Forssell och skulle jemväl nu förena mig med
honom, örn jag kunde underlåta att taga i öfvervägande den sanno¬
lika utgången deraf att Doctor Forssells förslag antages. Jag
fruktar nemligen, att Utskottets förslag då kommer att blilva lag der¬
igenom att det i Förstärkt Lag-Utskott af en majoritet godkän¬
nes. Men jag anser det vara bättre att bibehålla de gamla före¬
skrifterna i ämnet, om än de äro något bristfälliga, än att an¬
taga det af Utskottet först uppgjorda förslaget. Derför kommer
jag att rösta för afslag, ehuru jag, såsom sagdt är, visserligen
icke har något att anmärka mot berörda af Doctor Forssell upp¬
gjorda förslag såsom sådant.
Doctor Guniielius: Jag har redan instämt med Doetorerna
Forssell och Schram och skulle anse det såsom en fördel,
om Doctor Forssells förslag blefve godkändt. Hvad Pro¬
sten Sondén nyss yttrat mot förslaget har, det bekänner jag,
haft en alldeles motsatt inverkan på mig. Jag har funnit, alt
för hvar gång nian motsätter sig en önskad reform återkomma
önskningarne vid nästa Riksmöte, men då förstorade och djerf-
vare. Jag tror derföre, att om man bifölle ifrågavarande förslag,
kunde det tjena till en förmedling och möjligen af Rikets Ständer
antagas, då man sluppe måhända lör lång tid det genomgripande af
Utskottet först framlagda förslaget. Vilja åter Rikets Ständer
icke godkänna förmedlingsförslaget, så kommer Utskottets förslag
att förr eller sednare gå igenom; och man vinner ingenting med
ett eller annat års uppskof.
Sedan discussionen härmed förklarats afslutad, gjorde II. H.
Erkebiskopen och Talmannen proposition på bifall till det af Doc¬
tor Forssell i sin vid berörda Memorial fogade reservation fram¬
ställda förslag; och då dervid blandade Ja och Nej hördes samt
votering begärdes, uppställdes och godkändes följande voterings¬
proposition :
510
Den 19 Augusti.
“Den som bifaller Doctor Forssells förslag, röste Ja.
“Den det icke vill, röste Nej.
Vinner Nej, har Ståndet ufslagit såväl hvad Utskottet i Be¬
tänkandet N:o 33 föreslagit som ock Doctor Forssells nedau-
nämndu förslag. “
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 21 Ja och 16 Nej, hvadan Ståudet alltså godkänt Ja-
propositionens innehåll.
Uppå derom af Kyrkoherden Wennerström gjord hemställan
beslöt derefter Ståndet, att de öfriga Riks-Ståndon skulle vörd¬
samt och vänligen inbjudas att i detta beslut med Preste-Stån-
det sig förena.
§ 10
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o 50, i anled¬
ning af väckt motion om utsträckning af tiden, inom hvilken
Underrätts s. k. små-protocoll skola till Hofrätt insändas.
Efter det Doctor Forssell tast uppmärksamheten på ett
tryckfel i författningsförslagets begynnelseord, i det att i stället
för orden: “Hed ändring ai de två första momenten af Kongl.
Förordningen" det rätteligen bort heta: “Hed ändring af de två
första momenten af 28 § i Kongl. Förordningen14 blef Betän¬
kandet uppå derom gjord proposition bifallet, med erinran om,
iakttagande af nämnde rättelse.
§ 11-
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o 51, i anled¬
ning af väckt motion om bestämmande af tid för klander emot
till- eller afträdeshusesyn å Kronojord.
Bifölls.
§ 12
Föredrogs ånyo och bifölls Lag-Utskottets Betänkande N:o
52, i anledning af väckt motion om giltigheten af vitén, utfästa
för fullgörande af enskilda emellan slutade aftal.
§ 13-
Föredrogs ånyo och bifölls Ijag-Utskottets Betänkande N:o
53, i anledning af väckt motion angående beräkning af boupp-
teckningsarvode för fast egendom. ;
Den 19 Augusti.
541
§ 14-
Föredrogs ånyo Lag Utskottets Memorial N:o 54, i anled¬
ning af återremisser af Utskottets Utlåtande N:o 42 öfver väckt
motion om utvidgad religionsfrihet.
Lades till handling arne.
§ 15.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gängen Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
Ff:o 13, i anledning af Justitiae-Ombudsmannens förslag om förändra¬
de föreskrifter i fråga om offentliga stadgars kungörande å tingen.
§ 16-
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gängen Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 16, i anledning af Prosten Sondéns motion om qvarn-indu-
striens frigifvande.
§ 17-
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gängen Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
FT:o 17, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af
2—7 Capitlen i Handels-Balken och förändringar i dithörande
författningar samt om handelsrätt för utländningar.
§ 18.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gängen Sammansatta
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 18, i anledning af väckt motion om ändring af 6 Cap. 3 §
Byggninga-Balken.
§ 19.
Föredrogs ånyo och bifölls Högv. Preste-Ståndets Enskilda
Utskotts Pastoral-Afdelnings Memorial N:o 2, i anledning af
verkställd granskning af åtskilliga till Afdelningen för sådant
ändamål öfverlemnade upplagor af de nya predikotexterna.
§ 20.
Föredrogs ånyo Högv. Preste-Ståndets Enskilda Utskotts
Pastoral-A/delnings Utlåtande N:o 3, i anledning af väckt motion
om lekmannaverksamheten.
S41
iJen 19 Augusti.
Prosten Sondén begärde ordet och yttrade: Pastoral-Afdel-
ningen omnämner tvänne motsatta äsigter angående lekmanna¬
verksamheten, hvilkas ensidighet dock på sednare tider blifvit
å låda hållen mycket jemkad. Det liar icke kunriat vara Afdel-
ningens mening att gilla någondera af dessa åsigter, då den
talar om bådas ensidighet. Men vid deras beskrifning Uro likväl
sådana ordalag begagnade, att man lätt kan falla på den förmo¬
dan, att Pastoral-afdelningen vill tillerkänna den ena eller först¬
nämnda åsigten ett afgjordt företräde för den andra. Om den
förra heter det, att “några anse sig på goda grunder katina
antaga" o. s. v. då det om den sednare 3-ttras att “andra der¬
emot, till följe af sin lösare mening om kyrkan och sin skefva upp¬
fattning af det andliga presterskapets betydelse, hardt nära vilja
påstå" etc. I fall nu Pastoral-afdelningen och det Högv. Stån¬
det icke delar de förstnämndas mening “att lekmannaverksamhe¬
ten i oell för sig innebär en motsägelse och aldrig, knappt un¬
der hvilka förhållanden som lieldst, undgår att störande ingripa
på det inom kyrkan stiftade embetets område", utan anser äfven
denna åsigt ensidig, så synes obehöfligt att särskildt omnämna
att de, som hysa denna åsigt, sjelfva mena sig bygga den på
goda grunder, under det man om deras vedersakare j^ttrar icke
deras utan sin opinion, att de hafva en lösare mening om kyr¬
kan o. s. v, Om derföre detta Afdelningetis resonnemang skall
i Cleri Comitiaiis cirkulär intagas, anser jag en ändring behöflig
i så måtto, att man antingen på båda ställena påpekar den fel¬
aktiga grund, som leder lill det genom sin ensidighet oriktiga
resultatet, eller ock på båda ställena utlemnar omdömet om det
oriktiga i grundåsigten och blott framhåller de practiska oriktig¬
heter, som deraf så väl å ena som å andra sidan härflyta. Att
förkastandet af eller den till förkastande gränsande likgiltigheten
för läroembetet härrörer från en löslig mening om styrkan och
skef uppfattning af det allmänna prestadömet, vill jag icke be¬
strida. Men så lärer väl icke heller det totala förkastandet af
allt hvad lekmannaverksamhet för Guds rikes befrämjande beter
härflyta ur goda grunder, utan af ett missförstånd, hvilket för-
tjenar att lika mycket framhållas, och måhända förtjenar det
ännu mer, ju närmare det ligger till hands för oss äfvensom
för våra embetsbroder, till hvilka cirkuläret skall utgå.
Doctor Falck: Jag förmodar, att Ståndets bifall till nu före¬
dragna Betänkande icke medför något hinder för den närmare
granskning af Högv. Ståndets blifvande cirkulär till hemmava¬
rande Ståndsbröder, hvilken framdeles kan komma i fråga, och
endast med förbehåll, att ett dylikt hinder ej derigenom lägges
i vägen, får jag för min del till ifrågavarande Betänkande lemna
min rösti
Uppå derom af H. II. Erke-Biskopen och Talmannen
gjord proposition blef berörde Utlåtande godkändt och öfver-
Den 19 Augusti.
345
lemnadt till committerade för utarbetande af Cleri, Comjtialis
cirkulär.
§ 21.
Uppå derom gjord begäran beviljade Ståndet ledighet åt
Prosten Eurén från Rilcsdagsgöromålen under 14 dagars tid, räk¬
nadt från den 22 i denna månad.
§ 22.
Föredrogs och bordlädes Stats-Utskottets Memorial N:o 143,
angående verkställd omröstning i anledning af Riks-Slåndcns
skiljaktiga beslut rörande åtskilliga till statsregleriugen hörande
frågor.
§ 23.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Stats- och Lag-
Utskottets nedannämnda Betänkanden :
N:o 35, i anledning af väckta motioner om förändrad orga¬
nisation af Dom-Capitlen ;
N:o 36, i anledning af väckt motion om ändring af Kongl.
Kungörelserna den 20 November 1845 och den 23 Mars 1858,
rörande ersättning till vittnen, som i brottmål åberopas af allmän
åklagare;
N:o 37, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till
Rikets Ständer, angående ersättning till domare och målsegande
i de fall, då flera härad hafva gemensam tingstad i brottmål;
N:o 38, i anledning af väckt motion om stiftande af en lag
rörande afskedande af Statens embets- och tjenstemän, som i
följd af vansinne, blindhet eller annan obotlig sjukdom längre
tid varit urståndsatte att deras tjenster bestrida; samt.
N:o 39, i anledning af väckt motion om ändring elle»- för¬
klaring af Kongl. Cirkulärbrefvet den 28 Mars 1858, i fråga om
beräkning af tiden för lärares vid Elementar-läroverken rätt till
uppfattning i högre lönegrad.
§ 24.
Föredrogs och bordlädes Sammansatta Bevillnings-, Lag-
samt Almänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 11,
i anledning af dels gjorda anmärkningar mo vissa delar, dels
ock Riks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende å andra delar
af Betänkandet N:o 4, angående vilkoren för försäljning af brän¬
vin och andra brända eller destillerade spirituösa drycker ; och
544
O en 19 Augusti,
beslöts, uppå hemställan af II. II, Erlce-Biskopen oeh Talmannen,
att de under §§ '22—24 omförmälda Betänkanden, Utlåtande och
Memorial skulle sättas främst på föredragningslistan för den 22
i denna månad.
§ 25
Upplästes en till Ståndet inlemnad skrift, deri Philosophiae
Magistern Johan A. Sandberg anhållit att, enär han vid instun¬
dande hösttermins början komme att tillträda Reetorsbefattningen
vid Borgholms Pedagogi, han måtte varda från och med den 24
dennes entledigad från den Notariebefattning i Ståndets Canzli,
som han innehaft.
Ansökningen lif olls-, och yttrade derefter H. II. Erke-Biskopeu
och Talmannen: På samma gång som denna ansökning beviljas,
kan jag icke underlåta att uttrycka min och, såsom jag är fullt
öfvertygad, jemväl Ståndets belåtenhet och tillfredsställelse med
det sätt, hvarpå Magister Sandberg fullgjort de åligganden, som
blifvit honom i hans egenskap af tjenstgörande i Ståndets Canzli
ombetrodda.
Emellertid och då nu genom Magister Sandbergs entledi¬
gande en lucka uppstår ibland Canzlipersonalen, hvilken väl torde
behöfva fvllas, får jag hemställa, om icke Ståndet skulle vilja
öfverlemna dt de committerade, som vid Riksdagens början utsagos
för uppgörande af förslag rörande tillsättande af Ståndets Canzli,
att jemväl nu uppgöra förslag till de åtgärder, som för besät¬
tande af den genom Magister Sandbergs entledigande öppenblifna
plats inom Canzliet kunna vara behöfliga.
Hvad II. H. Erke-Bisliopen och Talmannen sålunda hemställt
bifölls af Ståndet.
§ 26.
Upplästes och lades till handlingarne följande från resp.
Med-Stånden ankomna Protocolls-Utdrag, nemligen från Häglof,.
Riddershapet och Adeln N:is 353—360; från Vallöf. Borgare-
Ståndet N:is 374-—376; och från Hederv. Bonde-Ståndet Nlis
375—378.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
Ut supra
In fidem
S. II. Almqvist.
Den 22
Den 22 A ugus ti.
545
Den 22 Augusti.
Plenum kl. 10 f. m.
§ 1-
Justerades Protocollet för den 15 dennes.
§ 2.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Sammansatta
Stats- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 35, i anledning af
väckta motioner om förändrad organisation af Dom-Capitlen.
§ 3.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Sammansatta
Stats- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 36, i anledning af
väckt motion om ändring af Kongl. Kungörelserna den 20 Novem¬
ber 1845 och den 23 Mars 1858, rörande ersättning till vittnen,
sorn i brottmål åberopas af allmän åklagare.
§ 4.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Sammansatta
Stats- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 37, i anledning af
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till Bikets Ständer, angående
ersättning till domare och målsegande i de fall, då flera härad
hafva gemensam tingstad i brottmål.
§ 5.
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Sammansatta
Stats- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 38, i anledning af
väckt motion om stiftande af en lag, rörande afskedande af
Statens embets- och tjenstemän, som i följd af vansinne, lamhet,
blindhet eller annan obotlig sjukdom längre tid varit urstånd¬
sätta att deras tjenster bestrida.
§ 6.
Föredrogs ånyo Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Be¬
tänkande N:o 39, i anledning af väckt motion om ändring eller
^ Höge. Pr este-St. Fröt. 1863. å:te Bandet. 35
Den 22 Augusti.
förklaring af Kongl. Cirkulärbrefvet den 28 Mars 1858, i fråga
om beräkning af tiden för lärares vid Elementar-läroverken rätt
till uppfattning i högre lönegrad.
Uppå framställning af Prosten Sondén beslöt Ståndet, att
behandlingen af detta Betänkande skulle företagas i sammanhang
med de i Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139, angående reglerin¬
gen af utgifterna under Eiks-Statens Åttonde Hufvudtitel, före¬
kommande frågor rörande lärares vid Elementar-läroverken rätt
till högre lönetur.
§ 7-
Föredrogs ånyo och bordlädes andra gången Sammansatta
Bevillnings-, Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Utlåtande N:o 11, i anledning af dels gjorda anmärkningar mot
vissa delar, dels ock Eiks-Ståndens skiljaktiga beslut i afseende
å andra delar af Betänkandet N:o 4, angående vilkoren för för¬
säljning af bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa
•drycker.
§ 8.
Föredrogs ånyo och lades till handling arne Stats-Utskottets
Memorial N:o 143, angående verkställd omröstning i anledning
af Eiks-Ståndens skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till stats-
regleringen hörande frågor.
§ 9.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N.o 139, angå¬
ende regleringen af utgifterna under Eiks-Statens Åttonde hufvud¬
titel, dervid följande delar af Utlåtandet förekommo:
Punkterna 1 till och med 5 biföllos.
Punkten 6.
Vice Talman, Biskop Annerstedt, som härvid på begäran er¬
höll ordet, anförde: Ehuru jag väl kunde förutse, att min uti
ifrågavarande motion gjorda' framställning ej skulle komma att
till någon Eikets Ständers åtgärd föranleda, ansåg jag mig likväl
af min pligt manad att, på grund af de omständigheter, som
uti motionen omförmälas, hos Eikets Ständer hemställa om be¬
viljande af en lönefyllnad åt den prestman, som uppehåller
kapellpredikantstjensten å Muskö. Såsom uti motionen blif¬
vit angifvet, har nämnda presterliga tjenst, sedan den i
början af år 1861 blef ledig, af brist på sökande icke kun¬
nat återbesättas. Också ligger Ön så afskild från fastlandet,
Den 22 Augusti.
547
att vissa tider af året nästan all förbindelse mod moderförsam¬
lingen är omöjlig, hvadan åtminstone på dessa tider något bi¬
träde af församlingens själasörjare icke kan lemnäs åt öns be¬
folkning. Med anledning af allt detta ingick Dom-Capitlet i
Strengnäs till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan om under¬
stöd af allmänna medel till ifrågavarande Capellpredikants aflö¬
ning, men denna ansökning blef i nåder afslagen. Då Consistorii
framställning ej heller föranledde någpn Kongl. Proposition i äm¬
net till Rikets nu församlade Ständer, väckte jag den motion,
hvarom Utskottet i nu förevarande punkt yttrat sig. Om jag
ock har skäl befara, att denna motion vinner föga genklang i
de respektive Med-Stånden, kan jag icke underlåta att hos det
Högv. Ståndet anhålla om bifall till motionen genom beviljande
af ett årligt anslag af 500 R:dr R:mt till Capellpredikanten å
Muskö att utgå intilldess genom allmän reglering af presterska¬
pets löner eller på annat sätt medel för en dylik löneförbättring
kan beredas.
Uppå härefter framställd proposition beviljade Ståndet för
sin del, med afslag å Utskottets hemställan, till lönefyllnad åt
Capellpredikanten å Muskö, ett årligt anslag af 500 Riksdaler,
att utgå intilldess genom allmän reglering af presterskapets löner
eller på annat sätt medel för en dylik löneförbättring kunde
beredas.
Punkten 7 bifölls.
Punkten 8.
Doctor Säve erhöll ordet och anförde: Jag behöfver ej erinra
det Högv. Ståndet om, hvad som af föregående förhandlingar i
målet är tillräckligen bekant, nemligen att vi hafva tillsammans
976 ordinarie prestmän, anställde vid de lägre prestlägenheterna
i landet, utaf hvilka mer än hälften eller 571 st. comministrar,
capellpredikanter m. m. tjena för mindre än 1,000 R:dr R:mt
om året, och likväl, nu isynnerhet under prestbristen, till en
del förestående egna församlingar hafva en ganska betungande
tjenstgöringsskyldighet. Man kan knappt föreställa sig, huru en
ecclesiastik tjensteman skall kunna lefva och uppehålla sig på
sådana vilkor, som i allmänhet äro lägre än en yngste collegas,
ja än en länsmans och en poliskonstapels, och ändock uppfylla
samma fordringar som äro pä en pastor, nemligen att gå anstän¬
digt klädd, uppfostra sina barn, vara gifmild mot de fattiga, och
hålla sitt hus öppet för alla vandrande gesäller i Riket, som till
skam för vårt borgarstånd och för vårt lands lagstiftning till en
stor del lefva af allmosor och ej anse för rof att än bedjande
och än pockande intränga i hvar enda, om och allra fattigaste
comministers embetsgård. Också blir dessa vanlottade tjenstemäns
lefnadssätt derefter, bekymmersamt för husfadren, släpsamt för
54a
Pen 22 Augusti.
husmodren, tryckande för barnen, hvilka, efter fadrens bortgång,
ej sällan falla stiftscassorna, om ej just den allmänna barmher-
tigheten till last. Kan man undra på, att under sådana omstän¬
digheter sjelfva embetet blir missaktadt. och att allt färre perso¬
ner hafva lust och mod att ingå i läroståndet.
Det är sannt, att en ny reglering af presterskapets löner
blifvit af Konung och Ständer beslutad samt att hufvudgrunderna
derför äro, att hvarje tjenstgörande prestina n skall erhålla en efter
dess tjenstegrad och einbetsåligganden lämpad anständig bergning,
och att commiuistrarnes med Heres löner då skola komma till pastors-
lönerna i ett billigare förhållande. Men då denna nya reglering,
hvars verkställighet är beroende af, när pastorsledighet inträffar
och när ingångna pastoralieconventioner upphört, ej kan blifva
allmännare införd förrän efter 20 å 30 år; så synes väl, att
härmed är åtminstone för den närmaste framtiden ingen hjel p till
att vänta, och att åtminstone den närvarande generationen af com-
ministrar ganska väl hinner dö ut, innan för dessa tjenstemän
någon allmännare löneförbättring kan ega rum. Men detta är
en hårdhet, som man icke tillåtit sig mot, någon annan embets-
mannaclass; utan har man sett, att Rikets Ständer vid sednaste
Riksdagar tvärtom med största liberalitet och beredvillighet skyn¬
dat att åt Statens tjenstemän bevilja all den löneförbättring, som
kunnat åstadkommas och varit erforderlig. Det är också svårt,
att inse, hvarföre just comministrarne och capellpredikanterne
skulle härifrån utgöra ett undantag.
Detta var nu den tvifvelsutan grundade anledningen såväl
till Preste-Ståndets vid sista Riksdagen afgifna underdåniga skrif¬
velse i ämnet, som äfven till min egen motion, hvari jag yrkade
att ett reservationsanslag af 141,000 R:dr borde beviljas, hvaraf
ock endast under tiden, tills den 03m löneregleringen hunne verk¬
ställas, lönefyllnad kunde beredas comministrar, capellpredikanter,
pastorats- och sockenadjuncter till 1,000 eller allraminst till 700
R:dr årligen. Man kan anse, att summan är stor, men det blir
ej mycket på hvarje, då det skall fördelas på 571 tjenstemän,
som äro i denna kategori. Det kan derföre ej annat än på det
högsta förundra mig, att Stats-Utskottet det oaktadt afslagit den,
gjorda framställningen och det på ännu lösare grunder, än vid
sistlidne Riksdag. T}7 om då, icke utan något skäl, kunde an¬
föras, att, som presterskapets aflöning i allmänhet bör åligga för.
samlingarne, man ej bordo förhasta sig med bifall till denna icke
obetydliga statsutgift, innan församliugarne blifvit ytterligare
hörda i ämnet, så är ju nu, sedan ett sådant hörande verkligen
skett, all illusion i det afseendet skingrad, och man är förvissad,
att församlingarne med få undantag vägrat att sjelfva afhjelpa
bristen. Den grunden, att Staten aldrig bör biträda fattiga för¬
samlingar för aflöning af deras presterskap är ock alldeles halt¬
lös, och af Stats-Utskottet sjelf vederlagd genom det här nyss
förut beviljade bidraget till Jörns kapellförsamling. Äfven är det
D en lä A ugusti.
549
väl oriktigt, att denna fråga ej i någon mån förändrats sedan
förra Riksdagen; emedan den prestbrist, som redan då var för
handen, och som otvifvelaktig! haft sin största anledning i det
lägre presterskapets så ojemförligt ringa och afskräckande löne-
vilkor, har under de sednare åren i så betydlig mån tilltagit,
att här verkligen fordras af Staten en snar hjelp. Eller är det
icke allom bekant, att i åtskilliga stift på flere år icke blifvit
till embetet ordinerad en enda person, att öfveråriga prestmän
tvingas att predika söndagligen och i flera kyrkor samt att, der
deras kraft blifvit för mycket medtagen och slutligen gått under,
bruksinspektorer och klockare tidtals måst uppehålla gudsfjen-
sterna? Kan det verkligen vara Rikets Ständers mening att låta
religionsvården fortgå på detta sätt?
För att åstadkomma förändring i Stats-Utskottets här fattade
beslut och erhålla det af mig äskade anslaget till hela dess be¬
lopp, hvilket jag vet vara erforderligt, skulle jag derföre helst
önska återremiss; men om detta allt ej kan vinnas, åtminstone
ej för denna Riksdagen, ville jag anhålla, att Högv. Ståndet ville
förena sig om att, jemte afslag på Utskottets Utlåtande i denna
de), bifalla Prosten Sondéns reservation, som innehåller, att Ri¬
kets Ständer må ställa till Kongl. Maj:ts disposition 30,000 R:dr
såsom reservationsanslag att användas till de svagast aflönade
comministrarnes, capellpredika nternes m. fl. lönevilkor, intill dess
de genom den pågående allmänna löneregleringen blifva uppbrin¬
gade till det belopp, som erfordas till anständig bergning.
Häruti instämde Doctor Björkman och Comminister Afzelius
samt flera andra af Ståndets ledamöter.
Vice Talman, Biskop Annerstedt: Det behöfver ej nämnas,
att jag såväl vid denna som föregående Riksdagar, ehuru för¬
gäfves, arbetat derför, att man målte behjerta de väckta motio¬
nerna om förbättring af de svagast aflönte comministrarnes vil¬
kor. Efter en beräkning, som gjordes under sistlidne Riksdag
har man trott, att de mest trängande behofven skulle kunna
afhjelpas genom ett interimsanslag af 30,000 R:dr årligen; hva¬
dan försök gjordes att få åtminstone denna summa af Stats¬
utskottet tillstyrkt. Genom votering föll dock i Utskottet äfven
detta förslag, hvilket det ock sannolikt kominer att göra vid
behandlingen åtminstone i 2:ne Med-Stånd. Emedan jag ock
är öfvertygad, att en återremiss af denna punkt till intet gag¬
nar, får jag vördsamt tillstyrka det Högv. Ståndet att i enlig¬
het med Prosten Sonddns reservation besluta, att en summa
af 30,000 R:dr må såsom reservationsanslag ställas till Kongl.
Maj:ts disposition att användas till förbättring af de svagast
aflönade comministrarnes lönevilkor med de förbehåll i öfrigt,.
sorn uti nämnda reservation innehållas.
650
D en 22 Aug usti.
Doctor Gumselius: Förekommen af Vice Talmannen vill jag
endast nämna, att jag inom Utskottet gjorde allt, hvad jag för¬
mådde för att i någon mån bereda framgång åt den nu föreva¬
rande motionen, men att alla dessa bemödanden strandade emot
pluralitetens åsigt, att presterskapets aflöning är ett communernas
åliggande, samt mot den allmänna farhågan, att om det äskade
anslaget till comministerslönernas upphjelpande nu beviljades,
Staten skulle dermed komma att betungas, äfven sedan den all¬
männa regleringen af presterskapets löner blifvit verkställd. Om
man i öfrigt aktgifver på resultatet af de motioners behandling
inom Utskottet, hvilka afsett anslag för befrämjande af religions-
vården i allmänhet, så skall det visa sig, att dessa icke veder¬
farits något bättre öde än den nu ifrågavarande. Instämmande
med den föregående högtärade talaren i fråga om utsigterna
att genom en återremiss vinna något bättre resultat, tillstyrker
äfven jag det Högv. Ståndet att nu genast fatta sitt beslut i den
syftning, som denne talare förordat.
Biskop Millén: I likhet med de tvänne sednaste högtärade
talarne får jag också afstyrka återremiss af denna punkt. Då
jag är ibland dem, som instämt i Prosten Sondéns reservation,
kan det synas, som jag till alla delar godkände denna reservants
förslag; men jag anser mig skyldig att deruti yrka ett tillägg.
Det gifves nemligen andra illa lönade prestmän än commini-
strarne, såsom capellpredikanter, pastorats- och sockenadjuncter;
och jag vågar derföre föreslå det Högv. Ståndet, att, om Prosten
Sondéns reservation vinner Ståndets bifall, det tillägg måtte gö¬
ras till dennes förslag, att äfven svagt aflönade capellpredikan¬
ter, pastorats- och sockenadjuncter må komma i åtnjutande af
någon löneförbättring genom det föreslagna reservationsanslaget
af 30,000 B:dr.
Prosten Westerlund: I hufvudsaken instämmande uti Pro¬
sten Sondéns reservation, kan jag icke underlåta att anmärka,
att det af honom föreslagna vilkoret för tillgodonjutande af löne¬
förbättring genom det äskade reservationsanslaget synes mig väl
hardt. Detta vilkor innefattas uti följande ressonement: “Vill
man påskynda denna indragning (af obehöfliga comministraturer)
och derigenom äfven löneregleringens fortgång; så kan man från
nu ifrågasatta, intill löneregleringens fullbordan gällande löne¬
förbättring undantaga sådana sacellanier, som till indragning före¬
slås. “ I min tanke äro just innehafvarne af dessa sacellanier
de svagast aflönade och mest nödställde. Om man nu icke an¬
ser sig kunna bifalla det begärda anslaget annat än under vissa
vilkor, tager jag mig friheten vördsamt föreslå frenne andra vil¬
kor derför, hvilka synas mig mindre hårda och mer rättvisa än
de i Prosten Sondéns reservation innehållna. De vilkor, om hvil¬
kas antagande jag för sådant fäll vågar hemställa, äro för det.
Den 12 Augmti.
£51
första, att den ifrågavarande lijelpen endast lcommer de mest
nödställda tillgodo, emedan lönen på papperet ofta kan vara gan¬
ska olik lönen i verkligheten, och för det andra, att blott de
nuvarande innehafvarne af dessa svagt lönade prestbeställningar
huguas med löneförbättring, samt för det tredje, att den påbör¬
jade allmänna löneregleringen må så mycket som möjligt påskyn¬
das, på det att dessa så vanlottade församlingslärare må desto
förr ju heldre erhålla en någorlunda sorgfri och anständig ut¬
komst.
Prosten Sondén: Jag hade ej trott mig behöfva uppträda i
denna fråga, då min åsigt deruti är tillräckligt uttalad genom
den vidfogade reservationen, i hvilken några föregående talare
haft godheten instämma; men jag har begärt ordet för att till¬
styrka den utvidgning af mitt förslag, hvilken af Biskop Millén
blifvit framställd. Hvad nu angår det vilkoret för åtnjutande af
den ifrågasatta löneförbättringen, att sådan icke må komma dem
till godo, hvilkas tjenster anses böra vid innehafvarens afgång
indragas, så medgifver jag väl, att detta kan, såsom ock den
siste talaren framhållit, synas något hårdt. Vid närmare begrun¬
dande af detta vilkor torde man likväl försona sig dermed, eme¬
dan det dels åsyftar att bereda en förbättring i de verkligen
behöfliga comministerstjensternas löneförmåner, och dels innehål¬
ler en vink till innehafvarne af de dåligt lönade men obehöfliga
comministraturerua, att de må vara betänkta på att söka sig an¬
dra platser.
Efter härmed slutad discussion blef uppå derom vederbör¬
ligen framställd proposition Utskottets i denna punkt gjorda hem¬
ställan ajslagen, och lem nåd e Ståndet sitt bifall till det i Prosten
Sondens, vid denna punkt afgifna, reservation förekommande till¬
styrkande, endast med tillägg efter ordet “comministrarnes“ å
raden 3 af dessa ord: “capellpredikanternas, pastorats• och socken-
adjuncternas“.
Punkterna .9 och 10 bijollos.
Punkten 11.
Doctor falck, som på begäran erhöll ordet, anförde: Jag
skulle ej besvära det Högv. Ståndet med någon framställning
angående Utskottets behandling af min motion, hvilken tvifvels¬
utan för denna gång förfallit, om jag icke ansåge mig skyldig
den ifrågavarande sakens framtid att yttra några ord om de skäl,
sorn för Utskottets nu gjorda hemställan blifvit anförda. Det är
väl sannt, att sistlidna Riksdags Stats-Utskott i fråga om samma
motion kom till ett lika slut med det nu föreliggande; men deraf
synes mig ingen slutsats kunna dragas, då det väl kan hända
att en sak blifvit afslagen, som bort bifallas, och tvärtom. Hvad
552
Den 22 Augusti.
beträffar den utredning, som Utskottet vid nyssnämnde riksdag
lemnade af denna fråga, så vågar jag påstå, att denna var så
godt som ingen. I korthet sagdt yttrade Utskottet endast, att
de ifrågavarande kyrkorna i Skåne tillhöriga inkomster under
mera än ett och ett halft århundrade utgått till Lunds Academi,
att dessa kyrkor icke voro i hehof af de medel, som sålunda
blifvit dem afhända, och vidare att beviljandet af ifrågaslällda
ersättningar skulle för Statsverket medföra en ganska betydlig
uppoffring, Nu kan det icke förnekas, att en ganska lång tid
förflutit, sedan denna orättvisa vederfors bemälda kyrkor; men
icke bör väl orättvisan få galla, derföre att den har 150-årig
häfd för sig. Icke mera bindande är det andra skälet, som var
hemtadt ifrån dessa kyrkors förmenta rikedom, ty flera af dem
äro i största behof af medel för nödiga ombyggnader och äro
dessutom, enligt hvad jag ådagalagt, förut skuldsatta. Det 3:dje
af Utskottet anförda skälet, att ingenting finnes att taga, är ett
kardinalskäl, som man ofta får höra, ehuru man lika ofta gifver
bort anslag för hvarjehanda mer och mindre nödiga spekulationer. Om
detta skall kallas utredning af ett ämne, då vet jag icke, hvad
utredning är. Det heter ock i nu omförmälda Utskotts-Betän-
kande, att saken väl på sin tid icke stridde emot då rådande
åsigt er; men jag undrar dock, om den stränga rättskänslan kan
fullt nöja sig med sådana rättsgrunder. Så trycket är visst, att
Malmö Recess tillförsäkrade kyrkorna i Skåne en evärdelig be¬
sittning af alla deras då egande inkomster; men lika ovedersäg¬
ligt är det ock, att det oaktadt genom en Kongl. Resolution af
den 3 Augusti 1681 öfver 2,000 tunnor spannmål blefvo kyr¬
korna i de eröfrade provinserna fråntagna. På dessa grunder
skulle jag hafva största anledning att yrka återremiss af denna
punkt, då jag äfven kunde komma i tillfälle att visa, huru Ut¬
skottet gått tillväga vid en punkt längre fram i detta Betän¬
kande i fråga om ersättning till Westerås’ läroverk för de bi¬
drag, som förut dertill utgått från domkyrkan. Det synes här¬
utaf, som Utskottets tankegång varit denna: det är obilligt, att
en kyrka här uppe i landet bidrager till ett läroverks underhåll,
men det är billigt, att flera kyrkor i södra Sverige fortfarande
beröfvas de inkomster, som blifvit till ett läroverk i deras stift
anslagna. Ehuru jag sålunda kunde hafva skäl att yrka återremiss,
vill jag dock icke göra det under den vissa förhoppningen, att ett
framtida Stats-Utskott, om ock då jag möjligen icke mer kan
intressera mig för ämnet, skall bättre tillgodose den rättvisa sak,
som jag dragit under Rikets Ständers pröfning. Om således det
Högv. Ståndet finner sig värdigt bifalla hvad Utskottet här före¬
slagit, skall jag icke göra något annat än förklara, det jag för
min del afslår och reserverar mig mot den rättsuppfattning, som
Utskottets förevarande hemställan bärer vittne om.
Kyrkoherden Ternström instämde.
Den 22 Augusti.
553
Professor Agardh: Jag medgifver så tillvida riktigheten af
Doctor Falcks påstående i fråga om den utredning af denna sak,
som sistlidne riksdags Stats-Utskott lemnat, att denna val ej
ådagalägger, huru de ifrågavarande kyrkornas inkomster blifvit
dem frånhända och Lunds Academi tillagda, men vågar dock
påstå, att. Utskottet tillräckligt visade, hvarför Doctor Falcks
motion icke kunde bifallas.
Skälen för Utskottets afslag å berörda motion voro verkli¬
gen mer accentuerade, än hvad bär blifvit framhållet. Jag skall
endast fästa uppmärksamheten derpå, att kyrkorna i öfra Sverige
redan förut, nemligen vid Reformationen, beskattades lika strängt
sorn 150 år sednare kyrkorna i Skåne. Till hvad Stats-Utskot-
tets Utlåtande N:o 14 för sistlidne riksdag innehåller rörande
detta ämne, anhåller jag att fä tillägga följande. Vid stiftandet
af Lunds Universitet öfverflyttades på detsamma de jordegendo¬
mar, bestående af 925 boDdgårdar, förutom qvarnar och åtskilli¬
ga andra lägenheter, hvilka förut tillhört Collegium Canonicorum
i Lund, och deraf en stor del blifvit åt capitlet förärade eller
af' detsamma inköpte; men då ett kavalleri-regemente sedermera
skulle uppsättas, fråntogs Universitetet alla dessa gårdar emot
ett ganska otillräckligt vederlag af bland annat den kyrkotionde,
hvilkens återlemnande till kyrkorna Doctor Falck yrkar. Lunds
Universitet har genom rättegång sökt återvinna hvad det förlo¬
rat, men genom dom, som blifvit i alla högre instanser bekräftad,
har det förklarats, att enär Lunds Universitet icke vore att be¬
trakta annorlunda än såsom en allmän inrättning i Staten, hvar¬
öfver Kronan egde att förfoga, så lemnades ersättningsanspråken
utan afseende. Hade nu Kronan rätt att beröfva Aeademien de
hemman, som blifvit densamma på detta sätt anslagna, så hade
den väl ock rätt att fråntage kyrkorna den tionde, som för dem
gatt förlorad. Jag tror mig så mycket mera opartiskt kunna
uttala denna mening som väl för Lunds Academi ingen tara
kunde uppstå genom ett återlemnande af sistnämnda tionde, då
Staten i sådant fall måste lemna Universitetet nödig ersättning
för behöfliga lärares aflöning. På anförda skäl vågar jag hem¬
ställa, att det må fä förblifva vid hvad Utskottet här föreslagit.
Vice Talman Eiskop Annerstedt: Jag vill ej förneka, att
motionären Herr Doctor Falck ifrån sin synpunkt har rätt uti
det påstående, som hans motion innehåller; men medgifvas måste,
att denna fråga kan ock här betraktas från en annan synpunkt.
Hvad som skedde uti södra Sverige år 1681 i afseende på re-
duction af kyrkornas inkomster, det skedde 150 år förut uti det
öfra Sverige. Sedan denna våldsamma åtgärd fått så gammal
häfd, lärer det nu vara förgäfves att deruti söka ändring. Me¬
stadels äro ock kyrkorna i Skåne rikare än de i mellersta Sverige,
hvilka knappt hafva tillräcklig vinsäd än mindre byggnadssäd
sig anslagen; och under sådana förhållanden måste väl de förra
554
Den 22 Augusti.
vidkännas samma reductionslag, som på en annan tid hemsökte-
de sednare. I afseende på den inconseqvens, hvilken Doctor
I(’alok tillvitat Utskottet i fråga om dess tillstyrkande längre fram
i detta Betänkande till förmån för Westerås’ domkyrka, anhåller
jag få fästa uppmärksamheten derpå, att förhållandet icke är det
samma. De tillgångar, som i detta Betänkande föreslås att till
domkyrkans cassör återställas, hafva aldrig blifvit från domkyr¬
kans omvårdnad skiljde, ehuru deras afkomst blifvit till förbätt¬
ring i lectorernas lönevilkor anslagen. Men denna disposition
har aldrig på samma sätt blifvit af Statsmakterna giltig förkla¬
rad, som fället är med den från kyrkorna indragna tionden-
Dertill kommer att Westerås domkyrka såsom en monumental bygg¬
nad fått sig statsmedel anslagna för sednast verkställda större om¬
byggnad och reparation, och det var med anledning deraf, som Rikets
Ständer vid sednaste riksdag ingingo till Kongl. Maj:t med un¬
derdånig anhållan att domkyrkans ännu egande tillgångar icke
skulle för främmande ändamål användas, utan till sin ursprung¬
liga bestämmelse återgå. För min del tror jag, i sammanhang med
hvad jag nu anfört, att Ståndet bör bifalla hvad Utskottet i före¬
varande punkt hemställt.
Doctor Falck s Såsom Professor Agardh yttrat, kan Academien
icke hafva något att befara af ett bifall till min motion; och
jag skulle i motsatt fall icke hafva framkommit dermed, ty der¬
till står jag i alltför stor förbindelse till densamma. Med ett
par ord anhåller jag att få bemöta ett yttrande af de talare, som
haft godheten till vederläggning upptaga mina skäl för motio¬
nen. Det har nemligen af begge dessa talare blifvit påpekadt,
att samma våldsamhet, som blifvit begången emot kyrkorna i
Skåne, på en annan tid, begicks mot kyrkorna i mellersta Sverige.
Jag tror mig dock med fog kunna tveka örn orättvisa mot en
berättigar eller ursäktar samma orättvisa mot annan, och före¬
ställer mig dessutom, att orättvisan emot kyrkorna i Skåne var
så till vida större, som dessa af Regeringen blifvit högtidligen
tillförsäkrade ett orubbadt bibehållande af alla då egande inkom¬
ster, hvilket icke i lika mån varit fället i öfra Sverige. Hvad
den förre af de nämnda talarne yttrade angående de förluster,
som med orätt drabbat Lunds Academi, vill jag icke upptaga.
Ingen lärer kunna drifva den satsen, att han gerna kan tillfoga
en annan något orätt, derföre att han sjelf fått vederfaras så¬
dant. Att det också icke är omöjligt att få ändring i denna
sak synes för hvar och en, som erinrar sig, huru det gått med
klockartiondena, som återgått till de rätta innehafvarne, sedan
de en följd af år varit, med åtminstone något sken af skäl, an-
slagne till skolorna. Slutligen vill jag tillkännagifva, att jag
icke kan lofva afstå ifrån förnyande af den hemställan jag i
detta hänseende gjort. Den förekommer mig vara en af dem,
som förr eller sednare måste vinna framgång.
Den 22 Augusti.
555
Sedan discussionen härmed förklarats slutad, blef uppå
derom gjord proposition Utskottets hemställan uti ifrågavarande
punkt af Ståndet lifallen.
Härefter begärdes och erhölls ordet af Biskop Millén, som
yttrade: Innan det Högv. Ståndet fortskrider vidare i behand¬
lingen af detta Betänkande, anhåller jag få hemställa, att Stån¬
det ville i sammanhang med beslutet vid punkten 8 inbjuda
ltidderskapet och Adeln, som enligt ingångna underrättelser bi¬
fallit Prosten Sondéns reservation vid denna punkt, att med det
Högv. Ståndet förena sig om det tillägg härutinnan, som Ståndet
beslutat. Om ltidderskapet och Adeln kommer att antaga denna
inbjudning, skulle alltså i fråga om denna sak 2:ne Stånd hafva
fattat sammanstämmande beslut.
Uppå härefter af 3. 3. Erke-Biskopen och Talmannen fram¬
ställd proposition beslöt Ståndet vördsamt och vänligen inbjuda
Högloft. ltidderskapet och Adeln att biträda det af Preste-Ståndet
denna dag, vid pröfning af nn förevarande Utlåtande, med af¬
seende på deri förekommande 8:de punkten fattade beslut.
Punkterna 12 till och med 18 liföllos.
Punkten 10.
Doctor Lindgren, som härvid erhöll ordet, anförde: Då
ingen af Utskottets ledamöter inom detta Stånd reserverat sig
emot hvad Utskottet i denna punkt föreslagit, inser jag mer än
väl vanskligheten af försöket att söka deruti vinna en ändring.
Men jag vill dock, äfven med äfventyr att blifva ensam om min
mening, andraga de skäl, som synas mig tala tor bifall till den
af Grefve Hamilton väckta motionen om inrättandet af en ny
profession vid våra Universiteter i Romersk Rätt och Juridisk En-
cyclopedi. Att dessa båda discipliner äro de företrädesvis grund¬
läggande för allt juridiskt studium, behöfver jag ej för detta Ständ
närmare utveckla, och att all juridisk bildning dessa förutan in-
skränkes till en andefattig routine; hvarföre de ock i intet cul-
turland sakna sin egen Academiska catheder. Yäl säger man,
att de ej heller vid våra Universiteter äro orepresenterade, enär
professorn i Criminal- och Processrätten eger att svara för de
juridiska prenotionerna, och undervisningen i den Romerska
Rätten åligger professorn i Civilrätt. Men huru kan man väl be¬
gära, att, förenade som dessa ämnen äro, det ena med Criminal-
och Processrätten och det andra med Civillagfarenheten, de skola
kunna behörigen uppehållas? Också har följden häraf blifvit, att
de i sjelfva verket ligga alldeles nere, och att, för att ej tala om
Hofrättsexamen, de i sjelfva den juridiska facultetsexamen föga
eller intet efterfrågas, och det just på den grund, att inga läro-
eurser deri vid Universiteten medhinnas, eller ens kunna öppnas
Den 22 Augusti.
utan på bekostnad af de rent practiska disciplinerna. Buhofvet
af de juridiska lärarekrafternas förstärkningar i våra Universi¬
teter är icke nu första gången för Ständerna framlaggdt. Yid
föregående riksdagar hafva ej mindre än först fyra och sedan
två nya professioner blifvit, ehuruväl utan framgång, begärda, och
vid denna riksdag hade man hos regeringen i underdånighet an¬
hållit om Kongl. Proposition till Ständerna om åtminstone en
sådan, en anhållan, den dock regeringen, förmodligen afskräckt
af dc föregående afslagen, ej ansett sig kunna efterkomma. Pa
denna regeringens uraktlåtenhet att vid innevarande riksmöte
afgifva den af llniversiteternas Consistoriel’ äskade Propositionen,
har emellertid Utskottet tagit fasta, och ansett sig, på grund
deraf, äfvensom på grund af det godtyckligt tillaggda skälet, att
ärendet icke vore tillräckligen utredt, böra afslå den af Grefve
Hamilton väckta motionen. Hvad det förstnämnda skälet angår,
synes mig det innebära, lindrigast sagdt, en missaktning mot
representanternas motionsrätt. Är ett förslag riktigt och för
landet nyttigt, må det vinna afseende, ehvad det kommer från
regeringen eller enskild motionär; och hvad beträffar det andra
skälet om bristande utredning, så bör det så mycket mindre af
representationen erkännas för giltigt, som den ifrågasatta när¬
mare utredningen om behofvet af den föreslagna nya professio¬
nen skulle förutsätta en större okunnighet hos Kikets Ständer
än man har rätt att prtesupponera. På dessa nu af mig i kort¬
het angifna skäl yrkar jag vördsamt på bifall till hvad Grefve
Hamilton i sin motion föreslagit, eller att liikets Ständer måtte
anslå 9,000 K:dr årligen till tvänne nya professioner i juridisk
Encyclopedi och Romersk Eätt, en vid hvartdera af rikets Uni¬
versitetet, men att, derest vid närmare pröfning ämnena för de
])3'a professionerna skulle anses böra annorlunda fördelas, det
måtte underdånigst hänskjutas till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
att bestämma de nya professionernas omfattning ibland de äm¬
nen, i hvilka undervisningen, enligt gällande författning, skall
vårdas af juridisk fäeultet.
Doctor Runstén instämde.
Professor Agardh: Jag tillåter mig att till alla deiar in¬
stämma i Doctor Lindgrens anförande. Tystnad från min sida
kunde måhända tagas för ett mindre behjertande från Universi¬
tetets sida af den vigtiga sak, som Grefve Hamiltons motion
rörer. Consistorium Academicum i Lund, som förr varit betänkt
pa att begära någon behöflig tillökning i den juridiska faculte-
tens lärarepersonal, har likväl vid denna Riksdag icke gjort nå¬
gon framställning derom emedan man, i anseende till Rikets
Ständers förut ådagalagda frikostighet mot Universiteterna, ansåg
sig nu böra inskränka sina önskningar till det yttersta. Såsom
talande för behofvet af den nya lärostol vid hvartdera Universi¬
Den 22 Augusti.
«*
557
tetet, soti) Grefve Hamiltons motion förordar, anser jag mig böra
fästa uppmärksamheten äfven derpå, att Universitetet hos oss-
icke blott har att sörja för den der studerande ungdomens bild¬
ning, utan man väntar att der äfven finna skickliga målsmän
för hvarje vetenskap. Måhända katt denna sednare fordran vara
af mindre vigt för de vetenskaper, som på annat håll, t. ex.
inom Vetenskaps-academien, ha skickliga representanter. De ju¬
ridiska vetenskaperna uppehållas icke genom någon sådan Insti¬
tution ; deras målsmän måste således företrädesvis sökas vid Uni¬
versitetet. Men skola de här kunna utbildas, så fordras äfven
att lärarne der få hvardera sitt begränsade område, och detta
är just hvad som afses med Grefve Hamiltons motion.
Doctor (iuinidius: Såsom ledamot af Utskottet anser jag mig
skyldig att yttra något till förklaring deraf, att ingen af Preste-
Ståndets ledamöter i Utskottet reserverat sig emot det slut, hvar¬
till Utskottet i denna punkt kommit. Yi voro väl lifligt öfver-
tygade om behofvet af de nya professioner, som Grefve Hamil¬
tons motion afser, men då det visade sig omöjligt att inom Ut¬
skottet vinna något understöd för denna mening, måste vi låta
oss nöja med den framgång, sorn förslaget om inrättande af en
fysiologisk profession i Upsala rönte. Då jag sålunda medgif-
ver, att Doctor Lindgrens förslag har många skäl för sig, och
att jag ingalunda vill försvara Utskottets åtgörande i denna fråga,
måste jag likväl fästa uppmärksamheten på de ringa utsigterna
för verkställigheten deraf. Det är nemligen alltför väl bekant,
hurusom tanken på en möjlighet af Universitetets flyttning till
hufvudstaden blandar sig uti alla dylika frågor och uppväcker
motvilja för beviljande af äfven de behöfligaste anslag.
Domprosten Sundberg: Till alla delar instämmande med
Doctor Lindgren och Professor Agardh angående behöfligheten
af en ny juridisk profession vid Pikets Universiteter, vill jag ej
upptaga tiden med framläggande af nya skäl, hvilka ändock
ligga nära till hands för hvar och en bland ledamöterna af detta
Högv. Stånd. Endast i afseende på formuleringen af det fram¬
ställda förslaget tillåter jag mig fästa Ståndets uppmärksamhet
vid en omständighet, som synes mig vigtig. Det är utom allt
tvifvel, att en profession uti Romerk Rätt är af behofvet påkal¬
lad, men det kan ock tåla vid att utreda, huruvida icke samma
nödvändighet förefinnes i afseende på åtskiljandet af några bland
de vigtiga och vidtomfattande discipliner, som nu tillhöra profes¬
sionen i Administrativ Rätt och National-ekonomi. Med anled¬
ning häraf och i enlighet med det sednare tillägget i Grefve
Hamiltons förslag, får jag sålunda tillstyrka det Högv. Ståndet
att med afslag å Utskottets hemställan, i hvad den rörer Grefve
Hamiltons i mom. a) omfcrmälda motion, bevilja 9,000 R:dr år¬
ligen till professioner inom de juridiska faculteterna, en vid
558
Den 22 Augusti.
hvertdera af Rikets Universitetet-, med öfverlemnande till Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning att bestämma de nya professionernas om¬
fattning bland de ämnen, i hvilka undervisningen enligt gäl-
gällande författning skall vårdas af juridisk facultet.
Doctor Lindgren: Ehuruväl jag anser gifvet vara, att, derest
en ny profession i de juridiska faculteterna vid våra Universite¬
ter komme att inrättas, den måste egnas just åt de discipliner,
som i Grefve Hamiltons motion äro angifna, vill jag dock, i fall
målet lättare kan vinnas på sätt, som den föregående talaren
föreslagit, gerna ingå på hans förslag, som afser, att åt Kongl.
Maj:t måtte öfverlemnas att om fördelningen af de särskilda ju¬
ridiska disciplinerna emellan de förut varande professorernas och
den till nybildande ifrågasatta lärostolen efter nådig ompröfning
decidera.
Efter härmed slutad discussion blef Utskottets i förevarande
punkt gjorda hemställan, så vidt den afser Grefve Hamiltons i
mom. a) omförmalda motion afslagen af Ståndet, som för sin del
beviljade 9,000 R:dr årligen till tvänne nya professioner inom
de juridiska faculteterna, en vid hvartdera af Rikets Universite¬
ter, med öfverlemnande till Kongl. Majtts nådiga pröfning att
bestämma de nya professionernas omfattning bland de ämnen, i
hvilka undervisningen, enligt gällande författning, skall vårdas
af juridisk facultet; hvaremot samma hemställan, i hvad den rö¬
rer Friherre Hermelins i mom. b) upptagna motion bifölls.
Punkterna 20 och 21 biföllos.
Punkten 22.
Mom. a.)
Professor Agardh: I fråga om den bär äskade summan af
84,000 R:dr möter mig någon betänklighet. Den ifrågavarande
byggnaden afser såväl Serafimer-ordens-lazarettets som Carolin¬
ska Institutets behof. I kostnadsförslaget äro kostnaderna för
den del af byggnaden som för Serafimer lazarettet erfordrades
upptagen till 20,000 R:dr; då nu i denna punkt af Utskottets
Betänkande endast är fråga om anslagen till Carolinska Institu¬
tet, förekommer det mig, som här borde anslås endast 64,000
R:dr. Någon af Ståndets ledamöter i Stats-Utskottet torde dock
kunna upplysa, om Serafimer-lazarettet eger särskild utgiftsstat,
hvilket är mig obekant.
Vice Talman, Biskop Annerstedt : Med anledning af den föregå¬
ende talarens betänklighet i fråga om den af Utskottet här tillstyrkta
anslagssumma, anhåller jag få nämna, att Öfver-Intendents-Embetet
upprättat 2:ne särskilda ritningar till den för den Pathologiska
Institutionen afsedda byggnaden med dithörande kostnadsförslag,
Den 22 Augusti.
559
uppgående det ena till något öfver 102,000 R:dr och det andra
till 84,000 R:dr. Ombyggnad af den nu till utrymmet inskränkta
•och å Serafimer-lazarettets tomt belägna obductionssalen afser
äfven, utom fördelen för Institutet, beredande af bättre utrymme
på Serafimer-lazarettet, hvilket lärer vara högligen behöfligt. Ut¬
skottet har derföre på dessa och andra skäl tillstyrkt den af
Kongl. Maj:t föreslagna byggnadens uppförande enligt det lägre
af Ofver-Intendents-Embetets kostnadsförslag, och har derigenom
Ufven ansett sig hafva fästat afseende på Serafimer-lazarettets
i en särskild motion framställda behof.
Uppå härefter framställd proposition blef förevarande moment
af Ståndet bifallet.
Mom. b) bifölls.
Mom. c.)
Domprosten Sundberg erhöll ordet ock anförde: Väl vet jag, att
det icke för närvarande är populärt att yttra dubier, när det gäller an¬
slag till Carolinska Institutet; men jag kan likväl icke underlåta att
motsätta mig Utskottets tillstyrkande i fråga om de för Adjune-
terna vid bemälde Institut föreslagna löner. Såsom bekant
är, grundar sig Utskottets förslag i detta hänseende icke på
Kongl. Maj:t.s Proposition, utan på framställning af enskild mo¬
tionär, hvilkens skäl derför icke varit öfvertygande för mig, fast¬
än de varit det för Utskottet. Då Kongl. Maj.-ts föreslagna ut-
giftsstat upptager för 5 Adjuncter vid Carolinska Institutet lönen
2,000 R:dr och för 3 lönen 1,500 R:dr åt hvardera, har åter
Utskottet i enlighet med denne motionärs förslag så till vida
höjt dessas löneförmåner, att fem af dem skulle erhålla hvar¬
dera 2,500 R:dr och hvar och en af de tre öfrige 2,000 R:dr i
årlig lön. Skälet till detta bestämmande af Adjuncternas löne-
vilkor skulle vara, att emellan desse lärare och Adjuncterna vid
de medicinska faculteterna full likställighet ansetts böra finnas,
samt att de förra äfven derigenom skulle kunna tillförbindas
samma föreläsningsskyldighet som de sednare. Hvad angår grund¬
satsen om likställighet, så är det godt och väl, att den varder
tillämpad, der det kan och bör ske. Men om Utskottets skäl
stödjer sig på behofvet af flera offentliga föreläsningar vid In¬
stitutet, så måste jag fästa uppmärksamheten derpå, att vid In-
stitet förut hållits föreläsningar af 8 ordinarie och 3 extra-or-
dinarie professorer, hvartill skulle härefter komma föreläsningar
af 8 Adjuncter. Antalet af 19 föreläsare vid detta Institut sy¬
nes mig något stort, ja i sanning så stort i förhållande till de
få och till en stor del af practiska öfningar upptagna studerande
vid Institutet, att jag icke kan tillbakahålla deu frågan, hvarifrån
åhörare skola tagas till alla dessa föreläsningar, som vid Carolinska
Institutet skola komma att hållas. Det är, efter mitt omdöme
560
Den 22 Augusti.
icke mycket vunnet med, att man i ett föreläsnings-program in¬
för en lång lista på vetenskaper, i hvilka föredrag skola hållas,
om man redan i förväg vet, alt med många ibland dem måste
det, af brist på åhörare, komma att stanna vid blotta tillkänna-
gifvandet. För öfrigt är det i afseende på lärarekrafter redan
förut betydligt öfverlägsna Institutet ännu icke i afseende på un¬
dervisnings- och examensskyldigbet likstäldt med Universiteter-
nas medicinska faculteter, och åtminstone, intills detta sker,
torde en besparing i det af Utskottet här tillstyrkta anslag kunna
vinnas. På grund af det nu anförda tillstyrker jag vördsamt
afslag å Utskottets förslag i detta moment och bifall till hvad
Kongl. Haj:ts Proposition innehåller.
Häruti instämde Biskop Millén och Doctor Runsten.
Doctor Rundgren: Då den föregående talarens framställning
var riktad emot Carolinska Institutet, ämnar jag tala till förmån
för detsamma; då han emot Utskottets förslag anförde, att det
afvek ifrån Kongl. Maj:ts Proposition, kan jag till stöd för min
framställning åberopa samma Kongl. Proposition. Den anmärk¬
ning mot Utskottets förslag i detta moment, som jag finner mig
befogad att här göra, gäller frågan om arfvoden åt en bibliothe¬
karie, en secreterare och en kamererare vid Carolinska Institu¬
tet. Utskottet yttrar, att en summa af 1,500 R:dr bör anses
tillräcklig för att efter lärare-collegii bepröfvande utdelas såsom
arfvoden till den eller dem, som sköta berörda befattningar. Jag
tager mig dock friheten fästa det Högv. Ståndets uppmärksam¬
het derpå, att i 1861 års stadgar för Institutet dessa 3:ne be¬
fattningar finnas upptagna såsom skilda befattningar, likasom
äfven att det Högvördiga Ståndet städse fasthållit den åsigt
beträffande Carolinska Institutet, att, det bör utöfva sin verk¬
samhet i enlighet med de för detsamma utfärdade stadgar. Först
och främst synes det mig olämpligt att, då Kongl. Maj:t uppta¬
git dessa 3:ne befattningar hvar för sig, anslå arfvoden i klump
åt dem, som bestrida desamma. Och vidare kan jag icke anse
de af Kongl. Maj:t föreslagna lönebelopp vara för högt beräk¬
nade. Bibliothekarieu skall utom vården af Institutets Biblio-
thek, som uppgår till öfver 15,000 volymer, föreläsa i medici¬
nens historia, och kan väl icke för allt detta ersättas med min¬
dre än 1,000 R:dr, hvad Kongl. Hajd föreslagit. Af stadgarne
framgår, att det åligger seereteraren att vid lärare-collegii sam¬
manträden föra protocoll, uppsätta årsberättelser, utlåtanden m.
m., hvadan den af Kongl. Maj:t föreslagna lönen af 1,000 R:dr
icke skäligen kan anses för hög. Till kamererare kan icke
antagas annan person, än den, som aflagt cameral-examen; och
det för denne tjensteman äskade arvodet af 500 R:dr bör icke
heller anses öfverdrifvet. 1 fråga om dessa 3:ne tjenstemäns
löneförmåner
Den 22 Angn sti.
5C1
löneförmåner yrkar jag således afslag å Utskottets yttrande och
antagande af Kongl. Maj:ts förslag.
Doctor Gumselius: Hvad beträffar den första frågan härvid,
eller Adjuncternas löneförmåner, anhåller jag få nämna, att Ut-
skotts-Afdelningen ej ville tillstyrka de högre belopp, sorn sedan
af Utskottets plenum antogos. Redan nu ansågos Adjuncterne
vid Carolinska Institutet till en viss grad ega skyldighet att fö¬
reläsa, ehuru endast under tjenstgöringen på sjuksalarne. Då
man sedan ville ställa desse lärare i full paritet med Universi-
teternas Adjuncter, följde deraf såväl, att de borde åläggas sam¬
ma skyldighet att hålla offentliga föreläsningar, som att de borde
komma i åtnjutande af samma löneförmåner, som de sednare.
Det kan väl vara troligt, att den benägenhet, som Utskottet här
visat för Carolinska Institutet derigenom, att det i afseende på
ifrågavarande löner gått utöfver de belopp, som Kongl. Maj:t före¬
slagit, härleder sig från det allmänna tycke, som Institutet vun¬
nit, men då fråga är om likställighet mellan lärarne af samma
grad vid Itikets 3:ne medicinska läroverk, torde man icke böra
frånträda Utskottets beslut i denna fråga. Hvad nu angår de
3:ne befattningar vid Institutet, vid hvilka den föregående tala¬
ren uppehöll sig, så föreslogs den här gjorda nedsättningen af
Kongl. Maj:ts förslag redan af Afdelningen, ehuru jag bekänner
att en dylik prutning i vissa punkter icke synes mig rätt lyck¬
lig. Af dessa 3:ne tjenstemän skall Bibliothekarien vara Medi¬
cinae Doctor samt, utom skyldigheten att på vissa tider hålla
det ganska betydliga Bibliotheket tillgängligt, hålla föreläsningar i
Maedicinens historia. Secreteraren har enligt stadgarna icke så
få åligganden, hvilka taga både bildning och tid i anspråk. För
Kamereraren är arfvodet af 500 Hulr så litet, att deremot in¬
genting med fog bör kunna anmärkas. Instämmande med Doc¬
tor Rundgren yrkar jag alltså, att Kongl. Maj:ts förslag i denna
del bifalles.
Professor Selander: Jag skulle kunna inskränka mig till att
instämma med den siste talaren. Det förhåller sig verkligen
så, att Adjuncterne vid Carolinska Institutet hafva föreläsningar
icke blott i cathedern utan äfven vid sjuksängarne. Laboratorn
och Prosectorn, som icke kunna hålla föreläsningar af det sed¬
nare slaget, hafva dock sin tid nästan mer upptagen än de
öfriga. I denna del synes mig sålunda Utskottets förslag hafva
allt skäl för sig. I fråga åter om aflöningen för Secreteraren,
Bibliothekarien och Kamereraren vid Institutet har jag icke kun¬
nat instämma i Utskottets tillstyrkande, utan biträdt Friherre af
Ugglas’ reservation med yrkande af bifall till hvad Kongl. Maj:t
i detta hänseende föreslagit.
Riksnrkivarien Nordström: Äfven i denna vidtomfattande
fråga finnes någon skilnad mellan framställning och verklighet.
Högv. Preste-St. Fröt. 1863. 5:te Pandet. 36
562
Den 22 Augusti.
Utan att för det närvarande vilja ingå i noggrannare och när¬
mare granskning af ämnet, tillåter jag mig att nu endast med¬
dela några upplysningar derom. Adjuncterne vid Carolinska In¬
stitutet hafva verkligen ingen annan föreläsningsskyldighet än
den, som tillförene ålåg Adjuncterne vid Universiteterna, nemli¬
gen att vid inträffande förfall för Professorerne inträda i deras
officia. Det som yttras pag. 24 om extra-ordinarie Professorer-
nes lika skyldigheter med de ordinarie får icke tagas efter or¬
den. Med titeln af extraordinarie Professor följer omedelbart
ingen föreläsningsskyldighet. Vid Institutet hafva likväl sedan
åtskilliga år tillbaka uti ett par speciela ämnen varit anstälde
lärare, hvilka efter de nya stadgarnes tillkomst fått titeln af
extraordinarie Professorer och för de af dem hållna föreläsnin¬
gar ersättas med extra honorarier, utvisande detta att dessa
förhållanden utgöra något särskildt, sorn ej med de ordinarie
förhållandena bör förblandas. Vidkommande de 3:ne befattnin¬
gar vid Institutet, för hvilka Utskottet nedsatt de af Kongl. Majit
äskade atlöningar, anser jag Utskottet hafva dertill gifvit antagliga
skäl, hvadan Utskottets tillstyrkande i denna del torde kunna bifallas.
Kyrkoherden Otterström: Med anledning af det motstånd
som Utskottets tillstyrkando af större anslag till Carolinska In¬
stitutet från en och annan talare ådragit sig, får jag för min
del anmärka, att man härvid synes hafva utgått från det anta¬
gande, att det som vid innevarande riksdag blifvit beslutadt om
utvidgad verksamhet för Carolinska Institutet, ej skall gå i verk¬
ställighet. Då jag i detta fall har en alldeles motsatt öfverty¬
gelse, finner jag icke skäl att yrka afslag, utan tvärtom bifall
till deD utgifts-stat för lärarnes vid Institutet aflöning, som af
Utskottet blifvit föreslagen. Genom en vid denna punkt af Fri¬
herre af Ugglas afgifven reservation har jag redan förut blifvit
uppmärksamgjord på riktigheten af den anmärkning, som af Doctor
Kundgren blifvit framställd emot Utskottets förslag i afseende
på afiöningen åt Bibliothekarien, Secreteraren och Kamereraren
vid Carolinska Institutet. Det torde kunna tagas för gifvet, att dessa
befattningar icke kunna bestridas af en, ja knappast af 2 personer.
Isynnerhet lärer Kamereraren, hvilken härefter skall handhafva
all Institutets drätsel, som förut vårdats af Sundhets-Collegium,
få fullt upp att göra. Då man velat hafva en Kamererare vid
Fruntimmers-seminarium i Stockholm, tyckes behofvet af en dy¬
lik tjensteman vid Carolinska Institutet kunna förklaras. På
goda grunder tillstyrker jag sålunda bifall till Utskottets förslag
i fråga om Adjuncternes löner och Kongl. Maj:ts i fråga om af¬
iöningen till Bibliothekarien, Secreteraren och Kamereraren vid Ca¬
rolinska Institutet.
Doctor Säre: Jag kan ej fullkomligt gilla några talares åsigt,
att man för målet af likställighet i afseende på undervisnings-
Ben 22 Augusti.
563
skyldighet och löneförmåner med Adjuncterne vid rikets Univer-
siteter bör söka snarligen uppbringa Adjuneternes vid Carolinska
Institutet löner till det nu ås3rftade beloppet. Först borde väl
pröfvas, huruvida alla dessa afsedda föreläsningar vid Institutet
äro verkligen behöfiiga för vården om läkarebildningen och den
medicinska vetenskapens utveckling. Äro de det icke, så torde
man ännu kunna dröja någon tid med att för deras skull anvisa
större anslag till Institutet. Det skulle eljest kunna synas, som
man i denna fråga utginge från den grundsatsen, att, om man
väl fått löner åt föreläsare, det nog skall blifva tillgång på åhö¬
rare af deras föreläsningar. Det kan icke nekas, att Institutets
stat redan växt till så stora proportioner, att Rikets Ständer icke
utaf beundran för några af dess såsom vetenskapsmän högt stå¬
ende lärare få förglömma sin skyldighet att tillse, om behofvet
verkligen kräfver de ytterligare anslag, som Utskottet föreslagit
utöfver hvad Kongl. Maj:t och Kanslers-embetet begärt. Af dessa
skäl instämmer jag med den förste talaren, yrkande att man i
afseende på det ifrågavarande anslaget må stanna vid det, som i
Kongl, Maj:ts Proposition finnes äskadt.
Biskop Millén: I denna fråga håller jag mig i båda afse-
enden till Kongl. Maj:ts Proposition, så väl hvad betäffar Adjunc-
ternas lön, som ock Bibliothekariens, Secreterarens och Kamere-
rarens. Stats-Utskottet har i förra fallet höjt, i det sednare
nedsatt lönen, men jag finner inga skäl vara anförda hvarken för
det ena eller andra. Den talare, som yttrade sig för det högre
lönebeloppet för Adjuncterna åberopade dea af Rikets Ständer
beslutade reorganisation af Carolinska Institutet, till följe hvaraf
dessa Adjuncter skulle få utvidgad tjenstgöring. Men härvid
må man ej förbise, att detta Rikets Ständers beslut står i strid
med ett nyss af Kongl. Majit påbjudet ordnande af Institutets
verksamhet och att det således är mycket osäkert, om Ständer¬
nas önskan föranleder till någon åtgärd, och dessutom är det
väl olämpligt att föreslå löneförhöjning, innan man vet, huruvida
någon förändring inträder. Det är väl tids nog att förbättra lö¬
nerna, när det visat sig, om tjenstgöringen blir af större bety¬
delse än hittills. Jag instämmer alltså med dem, som yrkat för¬
ändring i Utskottets hemställan, och håller mig i båda punkterna
till Kongl. Maj:ts Proposition.
Kyrkoherden Otterström: Jag anhåller endast att få tillägga,
det Kongl. Majit synes mig hafva haft goda skäl för Sitt förslag,
när Institutets då varande verksamhet tages i betraktande, men
ock att Utskottet på goda grunder framställt sitt förslag i be¬
traktande af den reorganisation af Institutet, som sannolikt är
för handen. Vill man derföre härvid endast hålla sig till status
quo, så anser jag något skäl vara att afslå Utskottets i fråga
om Adjuneternes löner gjorda tillstyrkande. I annat fall skulle
564
Den 22 Augusti.
om Utskottets förslag vinner bifall, Institutet blifva likstäldt med U-
niversiteterna äfven i afseende på Adjuncternas lönevilkor, hvilka
nu på långt när icke motsvara deras vederlikars vid Universiteterna.
Kiksarchivarien Nordström: Då discussionen om denna fråga
■tagit större utsträckning, vill jag med ett par ord fästa upp¬
märksamheten derpå, att det nära nog torde blifva omöjligt för
Adjuncterne vid Carolinska Institutet att hålla alla de föreläs¬
ningar, som Utskottet afsett, Det förhåller sig nemligen så med
de medicinska studierna i vårt land, att numera medicinse stu¬
diosi börja sina studier vid någon af Universiteternas medicin¬
ska faculteter och fortsätta dem derstädes till dess Candidat-
examen blifvit aflagd, derpå genomgå sin kliniska kurs vid In¬
stitutet, och derefter vanligast återvända till Universitetet, för
att der fullgöra de återstående prafven för medicinedoctorsgraden
ehuru det står dem öppet att efter behag aflägga dem äfven vid
Institutet. Att vid nu antydda förhållande tillfälle för Institu¬
tets Adjuncter att, jemte dess Professorer, hålla offentliga före¬
läsningar icke kan förekomma, är häraf en följd, och samma
förhållande utgjorde sannolikt ock ett concret skäl, hvarföre den
comité, som hade sig uppdraget att behandla frågan om den
medicinska undervisningens ordnande, icke ansåg sig kunna före¬
slå för Adjuncterne annan föreläsningsskyldighet, än den, som
kunde blifva af nöden genom hinder för Professorerne att den¬
samma fullgöra, och hvarföre uti stadgarne för Institutet ej heller
någon annan är dem ålagd.
Sedan discussionen härmed förklarats slutad, antog Ståndet
uppå derom gjord proposition, med ogillande af Utskottets till¬
styrkande uti ifrågavarande moment, hvad i Kongl. Maj:ts Pro¬
position tinnes föreslaget beträffande dels aflöningen för Adjunc¬
terne, dels ifrågaställa arvoden för en Bibliothekarie, en Secre¬
terare och en Kamererare vid Carolinska Institutet.
Morn. d) och é) biföllos.
Punkterna 23 och 24 biföllos.
Punkten 25.
Biskop Hultman, som på begäran erhöll ordet, anförde: Ut¬
skottet har i denna punkt i anledning af min motion förklarat,
,att de of mig i fråga om behofvet af två nya Lectorer vid Jön¬
köpings läroverk anförda förhållanden synts förtjenta af upp¬
märksamhet, och så tillvida fästat afseende på denna min mo¬
tion, att Utskottet i stället för det af Kongl. Maj:t äskade an¬
slaget till 4 nya Adjuncter vid nämnde läroverk tillstyrkt, att
anslag må anvisas till lön åt en Lector och tre Adjuncter. Här¬
med är dock något vunnet, emedan undervisningen i de högre
Den 22 Augusti.
505
elasserna sålunda bör kunna bättre fördela®, hvilket jag, med
tacksamhet erkänner. De anmärkta olägenheterna blifva dock
icke genom bifall till Utskottets förslag fullt afhjelpta, hvarför
erfordras minst sex nya lärareplatser vid Jönköpings läroverk.
Antalet af lärjungar vid detta läroverk utgör för närvarande 3-11,
och med fasthållande af Rikets Ständers flera gånger uttalade
grundsats, att ett normalantal af 16 lärare må anses motsvara
behofvet för 200 lärjungar, skulle Jönköpings läroverk vara be-
rättigadt att erhålla 19 lärare, då det åter enligt Utskottets för¬
slag skulle erhålla endast 17. De extra-ordinarie lärare, sorn
hittills varit använda, hafva visat sig icke vara tillräckliga, enär
i en dass 40 och i en annan dass 54 lärjungar måst af en
lärare undervisas. Det ligger då för öppen dag, att det nu till¬
styrkta lärareantalet kommer att befinnas otillräckligt äfven med
afseende på det nuvarande lärjungeantalet, och skall blifva det i;
desto större grad, då antalet af lärjungar alltmera tillväxer. Un¬
der de sista åren har detta antal öfverhufvud ökats med 2.7 år¬
ligen, och det är mer än sannolikt, att denna proportion skall
ytterligare tilltaga i anseende tili staden Jönköpings läge och det
stora förtroende, som dess läroverk så rättvist åtnjuter. Om nu
endast fyra nya lärarelöner beviljas, blir det alltså en nödvän¬
dighet att fortfarande anlita extra-läraresystemet, hvilket i och
för sig måste erkännas vara mindre lyckligt och dertill blifver
så mycket svårare, enär det är ganska svårt att erhålla dylika
lärare. På grund af allt detta anhåller jag om återremiss af
denna punkt i det sjLte, att Utskottet måtte inkomma med ett
förslag, som bättre än det närvarande i enlighet med min mo¬
tion tillgodoser Jönköpings läroverks behof.
Prosten Westerlund: Hvad den föregående talaren anfört om.
behofvet af större lärarepersonal vid Jönköpings läroverk, har
ock tillämpning på ett läroverk inom det stift jag tillhör, nem¬
ligen Fahlu läroverk. Antalet af lärjungar vid detta läroverk
uppgår nu till 222, och det är alltså påtagligen för knappt att
anslå för detsamma endast 5 Lectors- och 8 Adjunctslöner, då
det enligt normala grunder borde hafva 8 lectorer och8Adjunc-
ter. I 'Westerås, der undervisningen bestrides af 8 Lectorer och
9 Adjuneter, har man likväl knappt något år kunnat hjelpa sig
utan extra lärare, och ännu mindre skall man kunna det vid
Fahlu läroverk, sorn tvifvelsutan snart får lika stort antal lär¬
jungar sorn Westerås. Vid de läroverk, der Lectorernas antal
är alltför vinga, måste man hjelpa sig fram på så sätt, att några af
Adjuncterna göra tjenst som Lectorer. Detta går ock ofta nog
rätt väl fö)- sig, der lärjungarnas antal icke alltför mycket tager
lärurnes verksamhet i anspråk i de lägre elasserna.. Hen vid
läroverk med 200 å 300 lärjungar låter detta sig icke göra utan
stora olägenheter och snart sagdt terminliga omflyttningar, då
de Adjuneter, som göra leelorstjenst, måste ersättas af extra lä¬
56G
Den 22 Augusti.
rare. För att likväl icke begära för mycket på en gång,
vill jag nedsätta pretentionerna till det lägsta möjliga och före¬
slår derföre i enlighet med Doctor Ljungdahls motion, att 2 nya
lectorslöner vid Fahlu läroverk måtte beviljas, och anhåller hos
det Högv. Ståndet, att denna punkt må i nu omförmälda syfte
varda till Utskottet återremitterad.
Vice Talman, Biskop Annerstedt: Riktigheten utaf de af
Biskop Hultman såsom motiver för utvidgning af Jönköpings lä¬
roverk anförda förhållanden hvarken kan eller vill jag bestrida;
men en fråga är det egentliga behofvet af nya lärare, och en
annan fråga är den ordning för fyllandet af detta behof, som
kan anses helsosam för läroverken i det hela. Vi måste taga
i betraktande, att Stats-Utskottet vid denna Riksdag föreslagit
tillsättande af 68 nya lärareplatser vid Elementar-läroverken.
Jag nästan bäfvar för tillsättandet i massa af ett så stort antal
Lectorer och Adjuncter. På Biskop Hultmans och öfrige motio¬
närers framställningar om ökadt lärareantal har Utskottet sanner¬
ligen fästat allt det afseende, som det under förhanden varande
omständigheter kunnat göra. Det är kändt, att vid sista magi-
ster-promotionen i Upsala blefvo 41 magistrar promoverade, af
hvilka redan några äro såsom docenter vid Universitetet anstälde,
och många hafva bestämt sig för att ingå på andra banor än
skollärarens. Kan man då annat än med oro fråga sig sjelf, huru
alla de föreslagna nya platserna skola med fullt värdiga och
skickliga män kunna besättas? I fråga om beviljandet af nya
lärarepiatser måste man då väl någonstädes stanna, ty om ännu
flera tillskapas, blifver deraf den sorgliga följden, att de antin¬
gen af brist på sökande icke kunna besättas, eller oek, hvad
ännu sorgligare vore, komma att besättas med personer af min¬
dre lärdom och mindre lärareskicklighet. Under sådana förhål¬
landen synes mig ingenting annat att göra, än att såväl i Jön¬
köping som annorstädes, der det nu framställda behofvet icke
kunnat helt afhjelpas, använda extralärares biträden, ehuru jag
icke i öfrigt är någon vän af detta system, intilldess saken på
en följande Riksdag kan komma under förnyad pröfning. I an¬
ledning af den siste talarens yttrande angående Fahlu läroverk,
får jag anmärka, att detta yttrande först rörer punkten 27.
Häruti instämde Doctorerna Björkman, Lindgren och Säve.
Doctor Ljungdahl: Jag hegärde ordet endast för att anmär¬
ka, hvad nyss blifvit yttradt af Vice Talmannen, att det icke
vid denna punkt, utan först vid den 27:de var rätta tiden att
framställa det yrkande om Fahlu läroverk, hvilket här blifvit
framfördt af Prosten Westerlund.
Doctor tiuinxlias: Sedan Yice Talmannen yttrat sig, har
jag föga att tillägga. Jag tillåter mig endast hänvisa den för-
Den 22 Augusti.
567
ste ärade talaren till den på pag. 31 förekommande tabellen
öfver lärare- och lärjunge-antalet vid elementar-läroverken, hvar¬
af synes, att det bör kunna gå för sig likasåväl i Jönköping med
17 lärare, som vid de stora läroverken i Örebro, Göteborg och
Skara med 21 lärare. Det är nära nog en omöjlighet att, i
samma mån som lärjungeantalet stiger, genast skatfa tillräckligt
antal ordinarie lärare. För det första blifva de i sådant fall
behötliga anslagen till läroverken nästan afskräckande, och för det
andra kan detta behof icke nu fyllas med skickliga subjecter.
Derjemte få vi besinna, att äfven för folkskolorna erfordras be¬
tydligt ökade anslag, och att Utskottets förslag i fråga om Ele¬
mentarläroverken äfven grundar sig på beräkningen att få några
tillgångar öfriga för tillgodoseendet af de förra skolorna. Jag
hade väl, såsom Inspector för Örebro elementarläroverk, bort
söka verka för dess bästa, men finner mer än val, att Utskottet
icke kunnat gå längre än hvad det gjort. Anser sig det Högv.
Ståndet kunna gå Biskop Hultmans önskningar i afseende på
Jönköpings läroverk till mötes, vore bäst att på stående fot be¬
sluta ändring i Utskottets här framställda förslag. En återre-
miss skall nemligen tjena till intet, blott medföra onyttigt be¬
svär för canzliet, hvarföre den af mig på det högsta afstyrkes.
Biskop Hultman: Jag tviflar icke, att Utskottet med största
samvetsgrannhet förfarit, och inser alltför väl giltigheten af de
skäl för Utskottets förslag, som Biskop Annelstedt framställt.
Nu begärde jag ordet endast i anledning af den siste talarens
jemförelse mellan förhållandet i afseende på lärareantal med Jön¬
köpings och det vid Örebro, Skara och Göteborgs läroverk.
Om också icke vid jemförelse med dessa läroverk, så tror jag,
att vid jemförelse med Westerås, Calmar och Carlstads läroverk
samt nya Elementar-skolan min begäran till förmån för Jönkö¬
pings icke skall synas så orimlig. Det har dock icke varit min
afsigt att anställa dylika jemförelser, men jag har icke kunnat
annat än till Rikets Ständers behjertande framhålla det vid Jön¬
köpings läroverk ådagalagda bohofvet af flera nya lärare, hvarom
ock lärare-collegium derstädes hos mig gjort framställning, och
måste derföre fortfara uti yrkandet om återremiss af denna
punkt, i hvad den rörer Jönköpings läroverk.
Efter härmed slutad discussion blef uppå derom framställd
proposition ifrågavarande punkt af Ståndet bifallen.
Punkten 26. Bifölls.
Punkten 27.
Härvid anfördes af Doctor Ljungdahl: Om denna fråga är
redan något taladt vid den 25:te punkten. Erkännande giltig¬
heten af Utskottets skäl, ämnar jag nu icke yrka ändring i den
568
Den 22 Augusti,
slut, hvartill Utskottet i afseende på min motion kommit. Jag
anhåller endast att här få till det Högv. Ståndets protoeoll au-
fördt, att jag nu, likasom vid tiden för min motions afgifvande
anser det nästan oundgängligt, att de högre elementar-läroverken
i mån af tillgångar dertill blifva försedda med ett större antal or¬
dinarie lärare och särskildt sådane, som skola undervisa i de
högre afdelningarne. Beträffande läroverket i Fahlun, hvarom
jag, då jag någon tid haft äran att vara dess inspector, har när¬
maste kännedom, måste jag förklara, att undervisningen derstä¬
des i anseende till Lectorernas fåtal endast med största svårig¬
het kunnat bestridas. Så t. ex. liar en Lector måst ansvara för
undervisning i så olikartade ämnen, som Grekiska, Philosophi,
Theologi och Hebreiska, och en annan måst undervisa uti Latin
och Historia. Af denna orsak och med derjemte fästadt afseende
på det alltfort växande antalet af lärjungar ansågo såväl jag som
lärare-collegiet i Fahlun nödvändigt att hos Pikets Ständer söka
utverka någon tillökning i antalet af Lectorer. Då jag kunde
förutse omöjligheten af att inalles erhålla 8 Lectorer, inskränkte
jag mig till att i min motion begära anlag till åtminstone 2:ne nya
lectorslöner, hvarigenom de mest tryckande behofven skulle kunnat
afhjelpas. Om nu Utskottet i stället för de i enlighet med
Kongl. Haj:ts Proposition föreslagna 2:ne nya adjunetsplatser
vid läroverket i Fahlun föreslagit beviljande af löner till en lec¬
tor och en Adjunct, så hade måhända den största svårigheten
för undervisningens bestridande kunnat vara undanröjd. Icke
heller tror jag, att synnerligen större svårigheter möta för er¬
hållande af skickliga subjecter till leetorssysslor än af den till
adjunetsplatser. Det kan icke nekas, att Adjuncter kunna oklan¬
derligt sköta sina befattningar, men icke derföre vara rätt lämp¬
liga till bestridande af en lectorstorstjenst; och detta är orsaken,
hvarföre jag gerna hade sett, att min motion kunnat bifallas.
Jag måste dock nu låta mig nöja vid de fördelar, sora blifvit
Fahlu läroverk tillerkände, beklagande att omständigheterna va¬
rit ogynsamma för vinnande af allt, som önskligt varit, och för¬
utsättande, att såväl detta som andra läroverks ytterligare behof
framdeles blifva tillgodosedda, och sålunda utvägar beredas till
undvikande af det nu så mycket anlitade extra-lärarésy stern et,
hvilket obestridligen är blott ett uselt lappverk.
Uppå härefter framställd proposition blef denna punkt af
Ståndet bifallen.
Punkterna 28 och 2,9. Biföllos.
Punkten 30.
Biskop Björk erhöll ordet och anförde: Jag kan icke annat
än betyga Utskottet min tacksamhet, derföre att det bebjertat
de talande skäl för en utvidgning af elementarläroverket i Halm¬
Den 22 Augusti.
569
stad, hvilka i Kongl. Maj:ts Proposition derom blifvit anförda.
Den enda anmärkning, som jag tillåter mig göra, gäller det af
Utskottet föreslagna vilkor, att den nu tillstyrkta utvidgningen
först med läsåret 1866—1867 bör gå i verkställighet. Jag in¬
ser väl, att Utskottet ansett sig böra stadga det nämnda vilko¬
ret af fruktan för svårigheten att förr kunna på en gång be¬
sätta så mångå lärareplatser med fullt värdiga män. Önskligt
skulle det likväl vara, att i fråga om läroverket i Halmstad samma
termin för utvidgningen blefve fastställd, som nyss skett i afse¬
ende på Nyköpings läroverk. För mig vill det synas som, hvil¬
kendera terminen än må blifva bestämd, nästan samma betänk¬
lighet skulle qvarstå i afseende på svårigheten att på en gång
tillsätta flera läraresysslor. Jag tillåter mig doek fästa det Högv.
Ståndets uppmärksamhet derpå, att Göteborgs stift nu eger blott
ett enda fullständigt elementarläroverk, nemligen det i Göteborg,
hvilket är så öfverbefolkadt, att det är\ i största behof af den
minskning i lärjungeantal, som sannolikt torde inträffa genom
upphöjande af läroverket i Halmstad till fullständigt elementar¬
läroverk. Med anledning af detta hemställer jag vördsamt, att
Utskottes förslag i denna punkt måtte bifallas med det förbehåll
i afseende på tiden för de nya lärarebefattningarnes tillsättande,
som angående läroverket i Nyköping blifvit bestämdt. Jag är
viss på, att under de 2 år som ännu återstå före läsåret 1865—■
1866 skickliga män skola kunna hinna att bereda sig till genom¬
gående af de stadgade profven.
Vice Talman, Biskop Annerstedt: Ehuru oangenämt det än
är att yrka motsatsen af hvad den föregående talaren, Biskop
Björck, framställt, måste jag dock för Ståndet tillkännagifva att i
fråga om bestämmandet af tiden för utvidgningen af läroverket i
Halmstad icke endast tanken på nödigt rådrum för anskaffandet af
skicklige lärare inverkade på Utskotter, utan ock den omständighet,
att i Halmstad ännu intet lärohus finnes i ordning. Den för Ut¬
skottet företedda ritningen till ett sådant lärohus afser endast ett
på reallinien fullständigt läroverk, hvadan denna ritning måste
först omarbetas och sedan af Öfverintendents-embetet pröfvas, innan
den af Kongl. Maj:t kan blifva godkänd. Under sådana förhållan¬
de torde knappast före höstterminen 1866 allt kunna vaia ord-
nadt för verkställigheten af ifrågavarande läroverks utvidgning.
Så till vida är ock förhållandet med läroverket i Nyköping holt
olika med det i Halmstad, att det förra kommer att utvidgas
ifrån ett på reallinien fullständigt läroverk till ett på begge li¬
nierim fullständigt, då åter det sednare ifrån 5-classigt skulle nu
på en gång ombildas till ett på såväl den reala som classiska
linien fullständigt läroverk. Jag anhåller således om bifall till
hvad Utskottet i denna punkt föreslagit.
Biskop Björck: Jag vill icke envist yrka på antagande af
den ändring, sorn jag här tagit mig friheten föreslå. I afseende
570
Den 22 Augusti.
på anskaffande af tillräckligt utrymme för det utvidgade läro¬
verket möta likväl icke några stora svårigheter. Om behofvet
sådant kräfver, är lätt att, intill dess det nya lärohuset hinner
iordningställas, få hyra några rum för inrymmande af en eller
annan dass på annat ställe i staden.
Prosten Mellqvist: Med instämmande i den af Biskop Björck
uttalade tacksamhet för Utskottets tillstyrkande af läroverkets i
Halmstad utvidgning, vågar jag ock understödja hans framställ¬
ning om ändring i bestämmelsen angående tiden för bemälda lä¬
roverks upphöjelse. Hvad angår lokals anskaffande, så är staden
mycket villig att på bästa sätt bereda utväg derför, intill dess
det ifrågasatta lärohuset blifvit färdigt. »Skolan har hittills varit
sammanbunden med Rådhuset, hvilket nu skall flyttas och sä¬
kerligen upplåtes till skollokaler, tills bättre kan ordnas derför.
Sedan discussionen härmed förklarats slutad, blef uppå derom
gjord proposition förevarande punkt af Ståndet bifallen.
Punkten 31.
Domprosten Sundberg, som erhöll ordet, anförde: Det är
obehagligt att, när en stad i ens eget stift erhållit en förmån,
påyrka en ännu större; men jag kan likväl icke vid Utskottets
till fördel för läroverket i Landskrona här gjorda tillstyrkande
tillbakahålla ett dylikt yrkande. Det är rätt och tillbörligt, att
Utskottet på grund af de talande skäl, som Kongl. Maj:ts Pro¬
position innehåller, föreslagit utvidgning af Landskrona läroverk
ifrån 3-classigt till 5-classigt; men det kan likväl sättas i fråga,
om det också är rätt och tillbörligt, att staden skall vänta på
denna förmån till läsåret 1866—1867. Om man ser på det när¬
varande förhållandet, så eger undervisningen vid Landskrona
skola redan det omfång, som för 5-classiga läroverk är föreskrif-
vet, och staden aflönar på egen bekostnad 2:ne extra lärare. Kan
det vara jemförelsevis billigt, att denna stad skall fortfarande
intill höstterminen 1866 bekosta dessa lärares aflöning för under¬
visningens upprätthållande vid ett läroverk, som länge egt ett större
antal lärjungar, än åtskilliga bland de skolor, som redan under
flera år varit såsom 5-classiga organiserade? Hindret af otill¬
räckligt lärohus förefinnes ej här, hvadan jag vördsamt föreslår,
ätt utvidgningen af detta läroverk må, i likhet med hvad för
Nyköpings läroverk blifvit faststäldt, få försiggå höst-termnen 1865.
Biskop Millén: Ehuru hvad nu är anmärkt rörande tidpunkt
ten för Landskrona läroverks utvidgning egentligen rörer den 36
punkten, vill jag dock svara några ord, enär jag redan i Ut¬
skottet sökt föra så väl Christinehamns, som Landskronas och
Norrtelges talan i detta afseende. Jag fästade nemligen Utskot¬
tets uppmärksamhet på det egna förhållandet med dessa skolor,
Den 22 Augus ti.
571;
att de genom respective communernas uppoffringar redan flera år'
varit de facto utvidgade till det omfång, hvarefter de skulle på-,
stat uppföras, och att det således vore orätt och alldeles olämp¬
ligt att om dessa skolor säga, att utvidgningen först skulle börja-
1866. Med anledning af denna min anmärkning blef ock 36:te
punkten ändrad, så att nu der endast talas om lärarnes tillsätt¬
ning. Ingenting hindrar således att under tiden få aflöning för
extra lärare, helst skolorna redan nu blifva till sitt utvidgade
omfång å stat uppförda, hvadan medel ingalunda komma att
saknas. Jag tror alltså, att man tryggt kan bifalla hvad Ut¬
skottet föreslagit.
Häruti instämde Doctor Collén.
Doctor Gumalius: Det återstår mig föga att tillägga till
hvad af Biskop Millén blifvit anfördt. I fråga om tiden för
verkställigheten af nu beslutade läroverksutvidgningar gjorde sig
inom Utskottet gällande just de åsigter, som af denne talare
åberopats. Jag kan icke se, att Landskrona läroverk bör i detta
afseende tillerkännas någon förmån framför läroverken i Norr¬
telge och Christinehamn. Likasom man i Utskottet snart blef
ense derom att icke i detta fall hevilja undantag för någon sär¬
skild skola, tror jag ock det Högv. Ståndet göra bäst uti att
låta bero vid hvad Kongl. Maj:t och Utskottet härutinnan före¬
slagit.
Domprosten Sundberg: Jag vill ingalunda göra mig skyldig
till envishet och alldraminst så, att den har något sken af obil¬
lighet; men jag vågar dock påstå, att Landskrona skola med ett
lärjuugeant.al af 97 har ett bestämdt företräde framför såväl
Norrtelge som Christinehamns skolor. Emellertid är jag nöjd
med hänvisningen till Kongl. Majit för erhållande af de tvenne
lärare, som staden hittills fått aflöna för undervisningens uppe¬
hållande. Utskottets Utlåtande innehåller likväl ingen anvisning
till Kongl. Majit för fyllandet af ifrågavarande behof intill läs¬
året 1866 —1867, och jag tviflar mycket derpå, att hos Kongl.
Majit något anslag till extralärare utöfver, hvad hittills bevil¬
jats, skall erhållas.
Doctor Gunnelius: I anledning af den siste talarens ytt¬
rande vill jag endast nämna, att Kongl. Majit eger att, uppå
derom af Ephorus gjord framställning, anvisa medel för extra
lärares aflöning, hvadan således ingenting derom behöfde ingå i
detta Betänkande.
Vice Talman, Biskop Annerstedt: I sammanhang med den
föregående talarens anmärkning vill jag endast tillägga, att, om
icke här en uttrycklig anvisning till anslag för extralärares af-
572
Den 22 Augusti.
löning finnes, så ligger en sådan uti Ståndets beslut vid den 25:te
punkten, der Ståndet enligt Utskottets förslag anvisat, till nya lec-
tors- och ndjunctslöner äfvensom till arfvode!) åt extra lärare
tillhopa 52,000 R:dr.
Efter härmed slutad discussion blef uppå vederbörligen gjord
proposition ifrågavarande punkt af Ståndet bifallen,
Punkten 32.
Doctor Björkman, som härvid erhöll ordet, yttrade: Såsom
motionär anser jag mig böra hembära Utskottet å Norrtelge stads
vägnar min hjertliga tacksamhet för det förslag om läroverkets
utvidgning, som här blifvit framstäldt. Jag skulle väl äfven,
då här redan finnes uppfördt ett nytt, rymligt och fullt färdigt
lärohus, kunna framhålla det önskvärda deruti, att denna ut¬
vidgning finge redan höstterminen 1864 taga sin början, men
anser mig icke med kännedom af de åsigter, som legat till
grund för Utskottets förslag i denna del, böra framställa yrkande
derom, enär orten ändock bör vara belåten med hvad här är
tillstyrkt.
Uppå derefter framställd proposition blef denna punkt af
Ståndet bifallen.
Punkten 33.
Biskop Björck anförde: Med uttryckande af min tacksamhet
för det sätt, hvarpå Utskottet tillgodosett det behof, som min
motion angående utvidgning af läroverket i Carl Johans försam¬
ling utvecklat, anser jag mig här hafva särskilda skäl till att
anhålla, det ifrågavarande utvidgning måtte få verkställas med
läsåret 1865 — 1866. Ehuru nytt detta läroverk än är, har an¬
talet af lärjungar derstädes visat sig i sådant stigande, att man
redan nu måst för undervisningens uppehållande anställa 4
lärare i stället för 3. Det har i öfrigt, i fråga om svårigheten
att erhålla tjenliga lärare visat sig, att till lärareplatser i Gö¬
teborg ganska många sökande plägat anmäla sig. Såsom syn¬
nerligt skäl till den framställning, jag här vågat göra, må jag
ock nu anföra, att ett skyndsammare vidtagande af den här till¬
styrkta ändring troligen skulle verka till förekommande af det
fullständiga elementar-läroverkets i Göteborg alltför starka till¬
växt.
Doctor G ii lii idius: Det är ingen annan råd än att uppträda
med anhållan om bifall lill Utskottets förslag. Det är väl gan¬
ska troligt, att olägenheterna af den stora öfverbofolkningeu vid
högre elemeutar-läroverket i Göteborg skola något minskas, då
läroverket i Carl Johans församling får börja verka såsom 5-
classigt läroverk. De skäl, som i allmänhet föranledt Utskottets
beslut om tiden för införande af ifrågavarande utvidgningar,
Den 22 Augusti.
573
synas dock icke här kunna frånträdas, hvarföre jag måste hem¬
ställa om bifall till Utskottets förslag oförändradt.
Uppå härefter framställd proposition blef förevarande punkt
af Ståndet lifallen.
Punkterna 34 och 35. Biföllos.
Punkten 36.
Prosten Westerlund, som härvid erhöll ordet, yttrade: Jag
anhåller här att få fästa uppmärksamheten derpå, att man enligt
min öfvertygelse för strängt håller på den bestämmelsen, att phi-
losopbisk grad erfordras för vinnande af lärarebeställning. Mig
synes det, som man utan fara kunde tillåta, att de lägre plat¬
serna vid läroverken finge besättas med ograduerade. Inom tiden
för min erfarenhet dels såsom lärjunge och dels såsom lärare
hafva väl inom ”Westerås Stift icke flera än 3:ne ograduerade
vunnit anställning såsom lärare vid dess Elementar-läroverk, och
ibland dessa en såsom Lector, men ingen har vågat påstå, att
dessa 3:ne skött sina åligganden sämre än de öfriga, som alla
varit eller är philosophiae magistrar; tvärtom skulle det varit i
hög grad önskvärd!, om alla öfriga fyllt sina platser lika väl
som dessa ograduerade, af hvilka en till och med haft Ephori
förordnande att för ett läseår vara Hector. ehuru han såsom ogra-
duerad icke kunde komma ifråga vid rectoratets återbesättande.
Vice Talman, Biskop Annerstedt: Jag hemställer till den fö¬
regående talaren, att han ville afstå ifrån det nyss gjorda yr¬
kandet. Det kan nemligen icke här vara fråga om att borttaga
de bestämmelser angående vilkor för competens till läraresys-
lor, hvilka i gällande skolstadga finnas föreskrifna. Då dessa
vilkor ej nu kunna blifva föremål för Ståndens ompröfning, yr¬
kar jag bifall till Utskottets hemställan i denna punkt.
Uppå derefter vederbörligen framställd proposition blef denna
punkt af Ståndet lifallen.
Punkterna 37 och 38. Biföllos.
Punkten 39.
Biskop Bring, som på begäran erhöll ordet, anförde: Emot
Utskottets afstyrkande i föregående punkt yttrade jag icke ett
ord, emedan de af Utskottet der anförda skäl syntes mig fullt
giltiga. Här kan jag dock icke undgå att yrka ändring i Ut¬
skottets förslag. De 3:ne skäl, som Utskottet för sin mening
andragit, ega enligt mitt förmenande endast skenbar giltighet.
Först åberopas den omständigheten, att indragning af Skenninge
skola redan år 1822 blifvit beslutad; men sedan denna tid hafva
förhållandena i mycket ändrats. Det andra skälet består deruti
574
Den 22 Aug usti,
Att Rikets Ständer vid sistlidne riksmöte icke funnit skäl bifalla
Kongl. Maj:ts nådiga framställning om denna skolas uppflyttning
på de lägre tvåclassiga Elementarläroverkens stat; men huru ofta
hafva icke Ständerna vid en följande riksdag beviljat hvad som
blifvit afslaget vid en föregående! Utskottets 3:dje skäl grundar
sig derpå, att skolan under den sista tiden saknat lärjungar. Med
afseende härpå ber jag få fästa det Högv. Ståndets uppmärksam¬
het derpå, att detta förhållande härleder sig icke deraf, att i
staden eller orten deromkring antalet af bildningssökande yng-
ligar är synnerligen ringa, utan deraf att skolan för det närva¬
rande befinner sig i det skick, att den ej kan uppfylla sitt än ■
damål. Såsom varande ett enclassigt Elementarläroverk är och
förblifver Skenninge skola ett oting. Om enclassiga läroverk in¬
nehåller den nu gällande skolstadgan icke det ringaste, och re¬
dan för att kunna såsom Elementarläroverk behandlas, bör alltså
denna skola förses med så många classer, att skolstadgan må
kunna på densamma hafva tillämpning. Såsom denna skola nu
är beskaffad, är läraren endast skyldig att meddela undervisning
i Usta classens pensa; men under sådana förhållanden är det icke
underligt, att de föräldrar, som eljest skulle vilja sätta sina barn
i Skenninge skola, finna större uträkning vid att låta dem stanna
i folkskolan, eller lemna dem åt läraren i Skenninge skola såsom
privatister. Ligger sålunda i sjelfva organisationen af Skenninge
skola hindret för dess verksamhet, så bör man väl ock göra,
hvad göras kan för detta läroverk, på det att det må hunna
uppfylla sin bestämmelse? På grund af hvad jag nu haft äran
anföra, vågar jag derföre på det varmaste anhålla, att det Högv.
Ståndet måtte för dylik uppflyttning af Skenninge skola bevilja
ett anslag af 2,000 R:dr årligen till en Rector derstädes. Jag
torde böra nämna, att enligt ingångna underrättelser ett Stånd
redan fattat ett sådant beslut och ett annat i denna syftning till
Utskottet återremitterat ifrågavarande punkt.
Doctor Gumselius: Biskop Bring har i fråga om denna skola
yttrat, att densamma, såsom varande ett enclassigt elementar¬
läroverk är ett oting och står i ett alldeles extraordinärt förhål¬
lande ; men den skiljer sig likväl i ett fall ännu mer ifrån an¬
dra läroverk, nemligen deruti, att den är i saknad af lärjungar.
Man har svårt att förstå, hvarföre undervisningen der icke rät¬
tar sig efter de pensa, som tillhöra Usta classen. Jag medgif-
vergerna, att denna skola icke bör förblifva i den ställning,
sorn den nu har; men då Kongl. Maj:t under närvarande för¬
förhållanden icke ansett Sig kunna framlägga förslag om dess
utvidgning, så böra väl ej holler Rikets Ständer på stående fot
besluta derom. Huru gerna jag än med min röst skulle vilja
bidraga dertill, att ifrågavarande skola komme att utveckla en
bättre verksamhet, än hittills, så synes det mig väl mycket af-
vikande från den härvid iakttagna grundsatsen, om man nu
Den 22 Augusti,
575
skulle utvidga ett läroverk, som icke eger några lärjungar, un¬
der förhoppning att det derigenom skulle få sådana. Det vill
synas, som i fall icke alltför egna omständigheter förefinnas vid denna
skola, föräldrar borde heldre sätta sina barn i denna enclassiga
skola än i den sannolikt talrikt besökta folkskolan. Jag är
emellertid viss på, att stiftets vördade Ephorus, med sin varma
nitälskan för undervisningsverken, skall lätt kunna vidtaga så¬
dana åtgärder för denna skolas upphjelpande, att ett mera gran-
skadt och motiveradt förslag till skolans utvidgning kan för näst
sammanträdande Ständer framläggas och bifallas. Såsom saken
nu står, nödgas jag anhålla om bifall till Utskottets förslag.
Doctor Forssell instämde.
Biskop Kring: Den föregående talaren har, liksom Utskot¬
tet, synts lägga en synnerlig vigt på den omständigheten, att
Skenninge skola icke eger några lärjungar. Jag medgifver väl
att det kan se besynnerligt ut, att föräldrar heldre låta sina
barn gå i folkskolan än begagna undervisningen i denna skola;
men detta kan jag icke annorlunda förklara än så, att man an¬
ser sig icke betjenad af en skola, der undervisningen icke kan
fortgå utöfver Usta classens kurs. Om man nu i allmänhet er¬
känner, att ett enclassigt elementarläroverk är en orimlighet,
hvarföre skyndar man då icke att vidtaga den förändring, som
här blifvit af motionären föreslagen? Särskildt för mig, såsom
skolans Ephorus, är det närvarande förhållandet med Skenninge
skola en sådan anledning till bedröfvelse, att jag måste hos det
Högv. Ståndet förnya det yrkande jag nyss hade äran fram¬
ställa.
Contracts-prosten Janzon: Med min vördade förman, Biskop
Bring, instämmer jag i hvad angår Skenninge skola till alla de¬
lar. Ett enclassigt läroverk är ett oting. Det kan icke bära
sig, synnerligen i en så liten stad som Skenninge. När man
icke kan påräkna äfven på sin höjd 6 å 8 barn, huru skall man
kunna antaga, att föräldrar och målsmän skulle vilja underkasta
sig den tor så få och merändels fattiga icke så obetydliga kostna¬
der för ved, ljus, städning, materiel, och när dessutom lärokurs-
sen i Usta classen är så inskränkt, att folkskolan mot denna
är att anse såsom ett Universitet. Det kan icke gerna falla nå¬
gon in att skicka sitt barn eller sin pupill i en skola, der man
icke får lära så lång kurs, som i en ordentlig folkskola, helst
i den sednare undervisningen lemnäs gratis, och barnet motta-
ges utan att kunna läsa i bok och får qvarstanna tills det lärt
sig hela Catechesen och gå igenom, om det vill, hela Zweig-
berghs arithmetik. Visserligen lemnäs en ersättning deri, att
läraren i Elementar-läroverkets Usta dass, i stället för att lem¬
na undervisning i Bibliska historien och de tre sista hufvud-
576
Den 22 Augusti.
stycken i Catechesen, är skyldig att hålla föredrag i Nordiska
Sagohistorien oell Geometrisk åskådningslära, men det torde få
ursäktas att christlige föräldrar heldre åstunda sina barn hem¬
mastadda i Bibeln, än i sagan, mer bekanta med deman, hvilka
den förre framställer såsom mönster i tro och lefverne, än dem
den sednare framhåller, och derför heldre låta dem gå i folk¬
skolan vid denna ålder. Af detta skäl har skolan i Skenninge
icke haft någon lärjunge och kan svårligen få någon i l:sta
classen. Och då skolan är ett enclassigt Elementar-läroverk och
lagligen icke får undervisa hvarken i flere ämnen eller större
kurs, än Skol-stadgan föreskrifver, så kan med sanning sägas:
Skenninge enclassiga läroverk har icke besökts af någon lärjunge.
Alen då läraren derstädes icke velat draga sin lilla lön af staten
utan nytta för den sednare har han hållit en privat skola och
lemnat fri undervisning lika med hvad som läres i fyrclassiga
läroverk för mellan 20 å 30 lärjungar — sista året blott för
17 —- af hvilka en del med höga betyg gått in vid högre lär-
domsskolor och en del i practiska yrken. Detta vittnar om att
nejden har behof af skola, blott den blefve lagligt och förnuf¬
tigt af Rikets Ständer ordnad.
Ar 1859 d. 29 Januari ufgäfs en stadga för rikets all¬
männa Elementarläroverk. Samma år blef en lärare befullmäk¬
tigad att vara lärare vid Skenninge Elementarläroverk och för-
ständigad att ställa sig ofvannämnde skolstadga till noggrann
efterrättelse. En enjbetsmans fullmakt på en tjenst är att lik¬
na vid fastebref på en egendom. Liksom den sednare är noga
begränsad, till tomt och rågångar, så är den förres rätt, pligt och
tjenståligganden begränsade genom lag. Med fullmakten på fic¬
kan söker läraren i Skenninge sitt enclassiga elementarläroverk,
der han skall verka, men finner det ingenstädes i de 138 §§
skolstadgan innehåller. I 4 § står: Ett elementarläroverk skall
vara minst tvåclassigt. Således är det intet der. I 94 § heter
det: Vid hvarje elementarläroverk skall finnas en ständig Rector,
hvilken jemte sin lärarebefattning skall hafva hela läroverkets
närmaste styrelse sig anförtrodd; men i Skenninge är ingen Rector,
således är han icke hemma här. Han är husvill, ehuru han
fått fastebref. Yäl har man läsit om huru i Amerika kan säl¬
jas länderier, som blott finnas till på papperet, men exemplet
är icke efterdömligt. Läraren i Skenninge är hvarken Rector el¬
ler Collega, har ingen plats i skolstadgan — han är stäld utom
lagen.
Huru ett sådant förhållande kan vara värdigt ett constitu-
tionelt statsskick, hvars högsta ära bör vara att låta hvarje med¬
borgare vara både förpligtad och skyddad af beskrifven lag, må
andra döma.
Att genom sådana abnormiteter trassel skulle uppstå mellan
lärare och commun om skolhus, om lärares boningshus, samt
äfven
Den 22 Augusti.
577
afven om tillsyn öfver skolan, är klart, innan man å ömse sidor
får afgjordt, huru detta uf Rikets Ständer i hastig vändning
tillskapade ettclassiga elementarläroverk skall betraktas. På det
att all denna oreda måtte redas, Skenninge skola måtte komma
i lagligt skick och göra gagn och dess lärare måtte njuta sam¬
ma hägn af lag som hvarje annan medborgare, vågar jag vörd¬
samt anhålla, det Skenninge skola måtte blifva minst ett tvåclas-
sigt läroverk med anslag at 2,000 R:dr till lön åt Rector.
Kyrkoherden Otterström: Det är väl sannt, att denna skola,
såsom enclassigt läroverk, är ett oting och såsom sådan torde
hafva tillkommit genom en lapsus calami, men den kunde dock
vara något, om den behandlades såsom pedagogi. Att föräldrar
heldre skola sätta sina barn i folkskolan, der 50 å 60 barn un¬
dervisas af en lärare, har jag svårt att tro; ty jag är öfverty-
gad, att, om ifrågavarande skola förklaras för pedagogi och un¬
dervisningen ställes derefter, den skall få öfverflöd på lärjungar,
hvilka, af sina föräldrar skola heldre sändas dit än till den öf-
vorbefolkade folkskolan. Jag kan icke se annat, än att Sken¬
ninge samhälle får gå tillväga, såsom många andra i dylika fall
måst göra. Jag påminner mig, att vid 1856 års riksdag väcktes
motion om utvigdning af skolan i Hjo; men motionen afslogs
i Stats-Utskottet på den grund, att lärjungeantalet icke syntes
utvisa behofvet af den begärda utvidgningen. Stadens innevåna¬
re bcdröfvades öfver denna utgång och framställde uti bref äf¬
ven till mig sina bekymmer. Jag skref tillbaka, att de borde
trösta sig, emottaga så många lärjungar, de kunde få, och sedan
begära anslag till extra lärare. På denna väg borde man ock
gå, när man vill utvidga skolan i Skenninge; men här envisas
man i stället att genom en capris drifva fram saken. Jag an¬
håller vördsammast, att det Högv. Ståndet måtte bifalla Utskot¬
tets hemställan.
Kyrkoherden Wennerström: Om man ser på förhållandena
i orten, så synes intet behof af denna skolas utvidgning före¬
finnas. Skenninge skola eger ingen lärjunge och det 3-classiga
elementarläroverket i det närbelägna Wadstena besöktes under
nästlidne vårtermin af endast 34 lärjungar. Under sådana för¬
hållanden kan jag icke finna något skäl till ändring i Utskottets
förslag.
Vice Talman, Biskop Annerstedt: Denna fråga har hört till
de svåraste, som Utskottet under åttonde Hufvudtiteln haft att
behandla. Det är väl bedröfligt att se, det en skola kunnat en
längre tid sakna lärjungar, nien det blir då ock en pligt att om
möjligt söka afhjelpa detta missförhållande. Genom de upplys¬
ningar, som i dag vunnits, är också ådagalagdt, att, något kan
Högv. Prcste-St. Fröt. 1863. 5:te Bandit. 87
578
D en 22 Augusti.
och bör göras för denna skolas npphjelpande. I pedagogien får
undervisningen drifvas, så långt ske kan; men i den Kongliga
Förordningen om undervisningen vid elementarläroverken är in¬
genting stadgadt om sådana läroverk, som den ifrågavarande sko¬
lan. Då sannolikt är, att denna skolas bästa säkrast skulle be¬
främjas genom den åtgärd, som af Biskop Bring blifvit förordad,
kan jag icke annat än understödja det af honom i denna punkt
tillstyrka förslag.
Doctor Gunnelius: Jag begärde nu ordet, derföre att före¬
gående talare yttrat sådant, som ej låter försvara sig. Det har
blifvit sagdt, att bristen på lärjungar kommer sig deraf, att sko¬
lan är enclassig; men man är dock skyldig beviset för detta
påstående. Den siste talaren trodde, att allt skulle vara hjelpt,
om skolan finge skötas som pedagogi; men jag fäster denne ta¬
lares uppmärksamhet derpå, att äfven dessa skolor icke ansetts
rätt väl passa i undervisningssystemet och derföre böra efter¬
hand uppflyttas, hvilket äfven flerestädes skett. Det kan med
skäl förefalla underligt, att den förevarande skolan icke lyckats
erhålla en enda lärjunge, och det, oaktadt, såsom det nu af en
talare blifvit uppgifvet, den dervid anställda läraren i en en¬
skildt af honom inrättad skoleanstalt på samma gång undervisat
i 4 classer. Känner Skenninge samhälle något behof af en ytter¬
ligare lärare vid denna skola, så är det ock besynnerligt, att
det ingenting gjort för att anskaffa en sådan Ju mer jag så¬
lunda tänker på saken, desto mer öfvertygas jag, att man bör
vidblifva Utskottets förslag.
Biskop Millén: Så gerna jag önskade understödja den värde
talaren i hans försök att få ifrågavarande skola utvidgad, ser jag
mig dock af förhanden varande omständigheter alldeles tvungen
att motsätta mig hvarje sådant försök. Ju längre man talar om
Skenninge skola, desto märkvärdigare blir hon. Dess första
märkvärdighet bestod deruti, att det är en skola utan lärjungar
och sålunda verkligen egen i sitt slag. Men nu får man höra,
att ehuru skolan icke har några lärjungar, så har dock läraren
sådana och det tillhörande 4 classer. Besynnerligt synes dock,
att icke någon af dessa classer skulle sammanträffa med skolans
dass, eller äro alla dessa 4 classer ofvanom skolans egentliga
stadium. Man har sagt att en skola med blott en dass vore
ett oting, men jag kan ej finna det, ty lärarens välvilja kan
göra den 2-classig, om en skola nödvändigt skall hafva 2 das¬
ser. Härtill kommer dessutom, att då det egentliga skälet, hvar¬
för Rikets Ständer anslagit medel till läroverkens utvidgning,
varit det stora antalet lärjungar, som der sökt bildning, och
detta skäl onekligen är mycket, talande, synes det här alls
icke vara något skäl förhanden att utvidga en läroanstalt, sorn
icke har några lärjungar. Snarare skulle jag lemna min röst till
Den 22 Augusti.
579
dess fullkomliga indragning eller till dess förvandlande till pe¬
dagogi. Jag tillstyrker bifall till Utskottets förslag.
Riks-Archivarien Nordström: Ehuru jag icke är synnerligen
hemmastadd i de ooncreta detaljerna af skolväsandet, kan jag
dock icke undgå att anmärka, det förhållandet med Skenninge
skola synes förete det märkvärdiga, att någonting på samma
gång kan vara och icke vara; både, efter hvad som påstås, en
skola utan någon lärjunge, och en skola med lärjungar, delade
på fyra classer: ett förhållande, så märkvärdigt, att det nästan
har utseende af ett mysterium. Men lemnande åsido de skämt¬
samma reflectioner, hvartill den förda discussionen kunde gifva
anledning, hemställer jag- till bemälda skolas Ephorus, att han
må för skolans upphjelpande från dess nuvarande skick vidtaga
sådana åtgärder, att af nästsammanträdande Rikets Ständer något
derför kan göras. Har Skenninge skola behof af reorganisation,
då må först tillses, huru denna bör åvägabringas; men till dess
en närmare utredning häraf försiggått, synes skäl vara att bi¬
falla hvad Utskottet här tillstyrkt.
Contracts-Prosten Janzon: Man har förundrat sig öfver, att
skolan i Skeninnge på samma gång kan vara utan lärjungar och
att läraren lemnar undervisning åt ett icke så ringa antal lär¬
jungar. Saken har sin förklaring dermed, att läroverket der¬
städes är enclassigt och såsom sådant obegagnadt; men läraren
har mottagit lärjungar ur folkskolan och med dem genomgått
samma lärocurser, som äro stadgade för fyrclassigt läroverk.
Biskop Bring: Jag vill endast med anledning af en talares
ord tillägga, att jag redan ingått till Kongl. Maj:t med anhållan
om nådig framställning till Rikets nu församlade Ständer om
Skenninge skolas uppflyttning, men att derpå intet afseende blif¬
vit fästadt i anledning deraf, att en i detta ämne aflåten pro¬
position vid sistiidne Riksdag blef af Rikets Ständer afslagen.
Sedan discussionen härmed förklarats slutad, blef uppå der¬
om framställd proposition Utskottets tillstyrkande i denna punkt
af Ståndet bifallet.
Punkten 40.
Härvid erhölls ordet af Prosten Lundholm, som yttrade: Då
Utskottet synes hafva varit enhälligt i den åsigten att till¬
styrka Rikets Ständer att lemna den af mig väckta motionen
om ett lägre läroverks inrättande i Wernamo köping utan allt
afsende; lärer väl ingen förhoppning förefinnas att vid inneva¬
rande Riksdag vänta någon framgång åt mitt förslag. Men
då frågan synes mig vara af den vigt att den icke kan falla,
tillåter jag mig att yttra några ord om det knapphändiga sätt,
Den 22 Augusti.
hvarpå min motion blifvit affardad och om de få och för mig
åtminstone alldeles otillfredsställande motiver, sorn af det, högloft.
Utskottet blifvit anförda för det tillstyrkta afslaget. Dessa mo¬
tiver äro blott 2:ne, hvaraf det första består deruti, att “någon
utredning i afseende på den ifrågaställda skolans behöflighet
icke skulle blifvit åvägabragt.“ Jag kan ej annat än förvånas
öfver ett sådant påstående af Utskottet. Åtminstone hade jag
trott mig i motionen, genom siffer-uppgifter oell jemförelser
emellan antalet af läroverk och lärarekrafter uti Wexiö stift och
åtskilliga andra stift i Riket, ovedersägligen hafva bevisat, att
Wexiö stift är särdeles vanlottadt i detta afseende. Jag hade
också uppgifvit den helt naturliga förklaringsgrunden, hvarföre
stiftet hade så få läroverk, nemi. att blott 3;ne städer finnas inom
stiftet, der läroverk hittills kunnat inrättas, och att denna om¬
ständighet måste hafva varit orsaken, hvarföre intet nytt läro¬
verk inrättades, då i början af innevarande århundrade Wisingsö
gymnasium och skola blef indraget.
Också är det lätt att vid en blick på chartan öfver södra
Sverige finna, att den stora landsträcka, som ligger emellan Jön¬
köping och Wexiö samt vestra kusten, måste mer än väl vara
i behof af ett läroverk, men hittills måst sakna en sådan för¬
man i brist på lämplig plats. Denna brist på lämplig plats fö¬
refinnes icke mer, sedan i Wernamo uppstått en större köping,
der läroverk med mycken fördel kan inrättas. Detta oaktadt
Anner Utskottet behöfligheten af det af mig föreslagna läroverket
icke vara ådagalagd. Försigtigtvis har Utskottet ej ens gjort
försök att vederlägga eller motsäga de af mig anförda förhål¬
landen. I sanning etf mycket beqvämt sätt att komma ifrån
saken.
Det andra af Utskottet för afslag anförda skälet är, att er¬
forderligt läroverkshus ej finnes att tillgå. Häruti har Utskot¬
tet visserligen rätt; men hvar har man väl byggt läroverkshus,
innan beslut blifvit fattadt om läroverks inrättande? Så viss
kunde man väl icke vara om bifall till det väckta förslaget, att
man byggde läroverkshus redan på förhand. Jag har emedler¬
tid redan till secreterare!! i Utskottet inlemnat behörig förbin¬
delse af Wernamo köpings styrelse att inom den tid, Rikets Stän¬
der behagade föreskrifva, med vilkor att biträde af statsmedel
erhålles, anskaffa och derefter underhålla läroverkshus för det
föreslagna läroverket. Häraf måtte väl vara tydligt och klart,
att i denna omständighet ej låg något hinder för bifall till för¬
slaget. Då jag således tror mig hafva till fullo bevisat, att de
skäl, Utskottet anfört för sitt afstyrkande, icke böra anses för
gällande, anhåller jag vördsamt om återremiss af denna puukt i
hvad den rör frågan om läroverks inrättande i Wernamo köping.
Kyrkoherden C. J. Landgren: Då jag eger närmare känne¬
dom om den ort, för hvilken Riksdagsfullmäktigen Lars Ersson
Den 22 Augusti.
881
i sin motion äskat anslag till en lägre elementarskola, är jag i
tillfälle att vitsorda behöfligheten af eft läroverk derstädes.
Denna ort är, såsom motionären angifvit, belägen i midten af
provinsen och således aflägsen från de öfriga inom Söderman¬
land varande läroverk. Sedan jernvägen blifvit dragen genom
denna ort, blifver ock behofvet af en skola der allt större, ju
mer såväl folkmängden genom utvidgad rörelse der tillväxer,
som ock för det ökade antal af tjenstemän, som äro der bosatta.
Men ehuru förhållandet är sådant, liar jug dock icke något att
anmärka dervid att Höglofl. Stats-Utskottet för närvarande afstyrkt
det begärda anslaget. Jag kan snarare å ortens vägnar vara tack¬
sam, att Utskottet icke anfört något annat skäl för sitt afslag,
un det, att nödigt skolhus icke funnes; ty detta är en brist,
sorn lätteligen kan afhjelpas; och man har då hopp, att nästa
Riksdags sammanträdande Stats-Utskott skall gynsamt upptaga frå¬
gan, då den förnyas, och det nuvarande hindret möjligen blifver
afhulpet.
Doctor Gumaflius: Den siste talaren visade sig någorlunda
medgörlig, men icke likaså den, hvilken näst före honom hade
ordet. Icke kan väl Stats-Utskottet förebrås för ogenhet, derföre
att det icke ingått på hvarje förslag om inrättande af skolor i
små köpingar, så snart som dylika förslag framkastas. Bäst sy¬
nes det väl vara, att. de samhällen, som önska nya eller utvidgade lä¬
roverk, sjelfve hos Kongl. Maj:t göra framställning i dessa angelägen¬
heter, hvarigenom förslagen må vara mera förberedda, då de blifva
föremål för Ständernas pröfning. För det närvarande kan jag
icke annat än tillstyrka, det Utskottets hemställan i denna punkt
måtte blifva bifallen.
Efter härmed slutad discussion blef Utskottets hemställan
uti ifrågavarande punkt uppå derom gjord proposition af Stån¬
det bifallen.
Härmed afbröts föredragningen af detta Utlåtande, för att
i dagens aftonplenum fortsättas.
Ståndet åtskildes kl. J3 e. m.
Ut supra
In fidem
S. II. Almqvist.
«82
Den J2 Augusti.
Den 22 Augusti.
Plenum kl. 6 e. tu.
§ 1-
Föredrogs oell bordlädes Sammansatta Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande, N:o 40, i anledning
af dels återremisser å Utskottets Betänkande N:o 21, ifråga om
skjutsningsbesvärets ordnande, dels ytterligare väckt motion i
samma ämne.
§ 2.
Föredrogs och bordlädes Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Memorial, N:o 125, med formulär till Fyrktalslängd,
till Debiterings- och Uppbördslängd för communal-utskylder samt
till Debetsedel för dylika utskylder,
§ 3.
Föredrogs och bordlädes meddeladt utdrag, N:o 379, af Vallöf,.
Borgare-Ståndets protocoll den 19 dennes med inbjudning till de
öfriga Biks-Stånden att biträda Borgare-Ståndets, vid behandlin¬
gen af Lag-Utskottets Utlåtande N:o 48, i anledning af återre-
missen af Utskottets Betänkande N:o 21, i fråga om tillägg till
lagstiftningen angående äktenskapsskillnad, fattade beslut, hvar¬
igenom bemälda Kiks-Stånd, med afslag å detta Utlåtande, god¬
känt- det författningsförslag, som innefattas i Herr Carléns vid
Utlåtandet fogade reservation, dock med slutmeningens förändring
till följande lydelse: -— vederbörlig domstol, som, sedan bevis blif¬
vit företedt om undergångna sådana varningsgrader, som 14 capit-
let 1 § giftermalsbalicen anvisar, må döma till skillnad i äkten¬
skapet.
Uppå derom af Doctor Lindgren gjord framställning beslöt
Ståndet vördsamt och vänligen inbjuda Höglofl. Bidderskapet och
Adelu att biträda det af Preste-Ståndet denna dag, vid pröfning
af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 139, angående regleringen af
utgifterna under Biks-statens Åttonde Hufvudtitel, med afseende
på deri förekommande 19:de punkten fattade beslut.
Den 22 Augusti.
583
§ 5.
Fortsattes föredragningen af Ståts-Utskottets Utlåtande N:o
139, angående regleringen af utgifterna under Eiks-statens Åt¬
tonde Hufvudtitel.
Härvid förekom.
Punkten 41. Godkändes.
Punkt 42.
Kyrkoherden Otterström erhöll ordet och yttrade: Det tyc¬
kes vara besynnerligt, serdeles med afseende på Rectorerne vid
de fullständiga högre läroverken, att dessa, som i allmänhet väl¬
jas bland läroverkens Lectorer, icke skulle få någon tillökning i
lönen förrän efter 10 års tjenstgöring i egenskap af Rectorer.
Billigheten synes fordra, att, om man icke vill gifva Rectorerna
ett särskildt arvode med hänseende till den trägna och ansvars¬
fulla beskaffenheten af deras göromål, de åtminstone böra kom¬
ma i åtnjutande af den föreslagna lönetillökningen efter 5 års
tjenstgöring, om de till Rectorer återväljas. Jag tror, att genom
antagande af Utskottets förslag äldre Lectorer skola draga i be¬
tänkande att emottaga rectorsbefattning; men kanske är det just
detta man åsyftat för att derigenom kunna ställa i spetsen för
läroverken endast “friskare krafter*1. Min öfvertygelse är lik¬
väl, att en äldre, aktad man, som en längre tid tjenstgjort vid
läroverket och är noga bekant med alla förhållanden, är till
rectorsembetet mera lämplig än en yngre. Jag hemställer der¬
före, att Ståndet måtte besluta, att Rectorerna vid de fullständi
ga högre läroverken, efter 5 års tjenstgöring i sådan egenskap.
erhålla 500 R:dr tillökning i lönen.
Vice Talman, Biskop Annerstedt: Hvad den föregående ta¬
laren anfört saknar onekligeu icke skäl. Men jag tror dock, att
man icke bör begära för mycket på en gång och derföre bör
nöja sig med hvad Utskottet föreslagit. FTu är här en tillökning
gjord af det för bestridandet af de föreslagna lönetillökningarna
erforderliga belopp, som skall läroverksanslaget tilläggas, och
detta under förutsättning att lönetillökningen skall tillkomma
Rectorerna vid de fullständiga högre läroverken efter 10 års tjenst¬
göring i sådan egenskap. Beslutar man nu en förändring och
bestämmer i stället, att sådan tillökning skall ske efter 5 års
tjenstgöring, så måste man uppgöra en ny kalkyl. Af dessa
skäl tvekar jag att antaga det föreslagna amendementet. I afse¬
ende på Rectorerna vill jag tillika erinra, att de i och för sin
befattning åtnjuta fri bostad, hvilket är en förmån af icke så
584
IJen 22 Augusti.
ringa betydenhet. För min del tillstyrker jag således bifall till
Utskottets hemställan.
Efter härmed fulländad discussiou blef, uppå derom gjord
proposition, förevarande punkt af Ståndet godkänd.
Punkten 43. Bifölls.
Punkten 44.
Doctor Thyselius erhöll ordet och yttrade: Då jag uti detta
Högv. Stånd väckte motion, angående beräknande af lönetur för
den, som från collega- eller adjunctbeställning blifvit till Lector
befordrad, yttrades af flera, som välvilligt understödde densam¬
ma, att jug endast tänkt mig framtiden och förhållandet sådant
som det då skulle visa sig, men förbisett afhjelpandet af de
olägenheter och uppoffringar, som redan drabbat dem, hvilka
genom vunnen befordran till lectorat fått göra ekonomisk förlust,
hvarföre man ook med ens borde taga steget ut. Ingen behjertar
detta mera än jag, ingen erkänner villigare, att den, som ifrån
fjerde lönegraden såsom Adjunct efter aflagdt. prof blifvit Lector
och consistorialis och således uti fem år sjunker ned till 2000
R:dr lön, har rättmätiga anspråk på ersättning; men då jag icke
vågade vänta mig full rättvisa, då retroactiva förslag sällan vin¬
na framgång, och då andra motionärer kunde framkomma med
sina hemställanden i den syftningen, ville jag, stödd på siffran,
visa Statens liksom den enskilte lärarens vinst, om motionen bi-
fölles, och begära endast det sorn aldrig syntes mig kunna kom¬
ma att bestridas. Och likväl finner jag af Stats-Utskottets be¬
handling af denna fråga, att jag snarare måtte hafva begärt för
mycket. Utskottet har nemligen tillstyrkt, förra delen af motio¬
nen, eller “att Adjunct eller Collega, som innehar högre lönegrad
vid elementarläroverken än lägsta lectorslön, må, om han er¬
håller lectorsbefattning, komma i åtnjutande af enahanda löne¬
belopp, som han ditintills innehaft11; men genom tillägget, hem-
tadt ifrån Herr Rinmans motion, “likväl utan rättighet att upp¬
flyttas till högre lönegrad för Lectorer, förr än efter tio ars
tjenstgöring såsom Lector11, visar Utskottet, att det uppskattar
den till Lector befordrade Adjunctens 25-åriga lärareverksamhet
icke högre än Lectorns 10 år. Således tillerkännes den sednare
en mer än dubbel tjenstårsberäkning. Lika obilligt synes mig
ock den Adjunct af Utskottet blifvit behandlad, hvilken, om han
ytterligare qvarstannat såsom Adjunct t. ex. endast ett år, kan
inträda uti dfen högsta lönegraden som Adjunct eller 2500 R:dr,
men genom sin befordran före den tiden till lectorat, nödgas
tjenstgöra fem år i stället för ett, innan han erhåller nämnda
lönebelopp. På dessa skäl yrkar jag afslag på Utskottets Be¬
tänkande i denna punkt och bifall till min motion.
Den 22 Augusti.
585
Doctor Gumselius: Om man blott ser saken från motionä¬
rens synpunkt, hvilket jag för min del icke är obenägen att
göra, så synes hans förslag vara både enkelt och billigt. Mea
om man känner, huru inom Utskottet dylika saker betraktas, så
må man verkligen glädja sig, att frågan erhållit en så pass till¬
fredsställande utgång. Förslaget, sådant det nu föreligger, är
tillkommet genom en slags förlikning mellan stridiga åsigter.
Den allmänna meningen var, att man icke ens borde bevilja
detta; ty, sades det, man bör icke uppmuntra gamla Adjunc.ter
att söka lectorsbeställningar, för hvilka de i allmänhet icke äro
lämpliga, och således skulle dylika befordringar endast medföra
skada för läroverken; ja, man yttrade också, att härigenom vore
öppet fält, att få bort en person, som stod i vägen för en an¬
nan, åt hvilken man ville bereda plats. Det kostade således
mycken strid inom Utskottet för att åvägabringa det nu fram¬
lagda förslaget, hvarigenom en Adjunct eller Collega, som erhål¬
ler leetorsbefattning, åtminstone icke behöfver göra någon löne-
förlust. Det var endast detta, som motionären inom Borgare-
Ståndet yrkat, och som ingen utsigt är, att något derutöfver
skall vinna framgång, hemställer jag, att Utskottets förslag må
bifallas.
Prosten Sondén: För min del bekänner jag, att jag in¬
stämmer med motionären inom detta Stånd. Hans afsigt med
motionen har varit att förekomma, det Adjunct eller Collega,
som efter långvarig tjenstgöring öfvergår till leetorsbefattning,
icke måtte derigenom tillskyndas någon ekonomisk förlust. Nu
kan det ju hända, att en Adjunct, efter 15 års tjenstgöring i
nämnde egenskap, kan vara skicklig att blifva Lector. Då skulle
han, om detta förslag godkännes, icke förr än efter 10 års tjenst¬
göring som Lector ega rättighet att uppflyttas till högre lönegrad
för Lectorer. Men hade han deremot efter 10 års tjenstgöring
sökt lectorsplats, såskulle han mycket tidigare kommit i åtnju¬
tande af den högre lönen. Han skulle således göra en årlig
förlust af 500 R:dr. Dylika förflyttningar förekomma icke så
ofta att man behöfver frukta, att personer utan skicklighet och
förtjenst befordras, och man bör väl kunna hysa den öfvert3Tgel-
sen, att läroverksstyrelserna äro lika måna om läroverkens bästa
som om personernas. Jag hemställer derföre, att de sista orden
i Utskottets förslag: '‘likväl utan rättighet att uppflyttas till hö¬
gre lönegrad, för Lectorer, förrän efter 10 års tjenstgöring såsom
Lector“, må uteslutas.
Doctor Gumselius: Eftersom deri siste talaren tyckes hafva
adresserat sig till mig, får jag fästa hans uppmärksamhet derpå,
att jng ingalunda förordat detta förslag inom Utskottet; ty jag
inser mycket väl. att det i alla fall blir förlust för Adjunct eller
Collega, som erhåller leetorsbefattning. Men man kunde icke
Den 22 Augusti.
vinna mer, och livad jag anfört till försvar för Utskottets förslag
har icke varit ett uttryck af min, utan-af pluralitetens mening.
Mig skulle det glädja, om Doctor Thyselii motion kunde bifallas;
men jag är öfvertygad, att om Ståndet skulle göra det, det en¬
dast blefve en opinionsyttring, som icke medförde något vidare
resultat. När vi inom Utskottet lyckades att genomdrifva ett
förslag, som åtminstone var någorlunda rättvist, ansågo vi oss
icke böra drifva saken till sin spets, utan åtnöja oss dermed.
Detta är orsaken, hvarföre åtminstone icke jag anmält någon re¬
servation mot Utskottets beslut i denna punkt.
Prosten Sondén: Jag erkänner visserligen att, såsom den
föregående talaren sagt, det icke var möjligt att inom Utskot¬
tet komma till något annat resultat än det, som i förslaget in-
nehålles. Men jag tror icke, att man behöfver binda sin opinion
om saken dervid, utan bör se på läroverkens bästa. Derföre har
jag instämt med Doctor Thyselius. Jag kan icke heller inse, att
någon skada sker, om de sista orden i Utskottets förslag ute¬
slutas.
Häruti instämde Doctor Björkman och Prosten Lundholm.
Professor Selander : För min del anser jag det vara rättast
att stanna vid Utskottets förslag. Man bör nemligen besinna,
hvad inflytande saisen kan hafva på Docenterna vid Universite¬
ten. Finge desse äfvenledes räkna sig till godo för högre löne¬
grad de år, under hvilka de i sadan egenskap varit anställde,
så vore ingenting derom att säga; men då icke så är, skulle
följden nödvändigt blifva, att de skickligaste magistrarne skynda
från Academien till läroverken för att ingenting förlora i löne-
tur. Jag behöfver endast påpeka detta förhållande för att åda¬
galägga, att det är bäst att lemna bifall till Utskottets hem¬
ställan.
Häruti instämde Biskop Millén och Doctor Säve.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter II. M.
Erlce-Biskopen och Talmannen framställde proposition å bifall till
Utskottets förslag. Då härvid blandade Ja och Nej hördes och
votering begärdes samt Doctor Thyselius förenat sig i det af
Prosten Sondén gjorda yrkandet, framställdes och godkändes
följande voteringsproposition:
“ Den som bifaller Utskottets i förevarande punkt gjorda
förslag, röstar Ja; den det icke vill, röstar Nej. Vinner Nej,
har Ståndet beslutat, att, med bifall till Utskottets förslag i öf¬
rigt, de sist förekommande orden deri: likväl utan råstighet att
uppflyttas till högre lönegrad för Lectorer, förr än efter tio års
tjenstgöring såsom Lector, skola uteslutas. “
lien 22 Augusti.
58?
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 20 Ja och 13 Nej, i följe hvaraf Ståndet stannat i
det beslut, som Ja-propositionen innehåller.
Punkterna 45 till och med 56. Bi/öllos.
Punkten 51. i förening hvarmed jemväl föredrogs mom. i) uti
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande Nio 118,
i anledning af väckta motioner rörande undervisningen i Elemen¬
tarläroverken och dermed sammanhängande ämnen, öfver hvilket
moment Ståndet hittills uppskjutit att fatta beslut.
Prosten Sondén erhöll ordet och yttrade: Om man jemför
de håda förslagen med hvarandra, så finner man, att de unge¬
färligen gå ut på ett och detsamma. Dock tror jag, att Eko¬
nomi-Utskottets förslag eger företräde i det hänseendet, att deri in¬
genting nämnes om tiden efter inträdet af nästa statsreglering spe¬
riod, vid hvilken tid, enligt Stats-Utskottets förslag, årsberäkniugen
för uppflyttning till högre lönegrad först får begynna. Ty deri¬
genom uppkommer det missöde för dem, hvilka tjenstgjort såsom
viearier under mellantiden från 1861 till 1864, att de icke
komma i åtnjutande af denna förmån. Detta synes mig vara
temligen obilligt, hvarföre jag tillstyrker Ekonomi-Utskottets för¬
slag, dock med ändring af ett år till tre år, hvilka böra undan¬
tagas, vid fråga om uppflyttning till högre lönegrad, från den
tid en lärare såsom extra ordinarie tjenstgjort.
Professor Selander: Äfven jag är i visst hänseende mera
benägen för Ekonomi-Utskottets förslag. Skillnaden mellan de
båda förslagen består deri, att Ekonomi-Utskottet såsom vilkor
för årsberäkniugen för uppflyttning till högre lönegrad bestämt com-
petens till collega- eller adjunctstjenst, Stats-Utskottet deremot un¬
dergången philosophisk candidat-examen. Det är väl icke vanligt att
någon eger sådan competens, innan han tjenstgör såsom duplicant,
hvarföre Ekonomi-Utskottets förslag innehåller en inskränkning,
som jag icke kan gilla, utan sluter mig i denna fråga till hvad
Stats-Utskottet hemställt. Men hvad som isynnerhet gör att jag åt
Ekonomi-Utskottets förslag skänker företrädet är, att enligt det¬
samma äfven de, hvilka tjenstgjort vid Universitetet, fått sig till¬
erkänd samma fördel som extra lärare, duplicanter och viearier
vid Elementarläroverket. Det sjnies vara i högsta grad billigt,
att dessa likaledes få, då de ingått i Elemfarläroverkens tjenst,
för uppflyttniug till högre lönegrad beräkna den tid de varit
såsom Docenter anställda, hvarföre jag för min del bifaller Stats-
Utskottets förslag endast med tillägg af orden: eller såsom lärare
vid Universitetet tjenstgjort.
Professor Agardh: Jag instämmer med den föregående ta¬
laren. Om man, såsom hitintills skett, gör allt för att förbättra
588
Den 22 Augusti.
lönerna för lärarno vid Elementarläroverken, men alldeles för¬
biser och glömmer dem, som äro anställda vid Universitetet, så
skall följden blifva, att ingen vill stanna såsom Docent. Det
enda, som Docenterna i närvarande stund hafva för att kunna
existera, är några stipendier. Vill man nu hvarken underlätta
för deni vistandet vid Universitetet och icke heller medgifva dem
rättigheten att inom Elementarläroverket räkna sig dessa lönlösa
Docentår till godo på samma sätt som andra extra ordinarie lä¬
rare, så skall man alldeles förjaga dem från Aeademien. Mig
synes derföre vara alldeles nödvändigt att bifalla hvad Ekonomi¬
utskottet i detta hänseende tillstyrkt.
Prosten Sondén: De två siste Talarnes mening öfverenstäm-
mer så nära med min, att vi väl kunna förena oss i samma yr¬
kande. Jag hemställer dock, om icke en obillighet ligger deri,
att, såsom jag förut anmärkt, åren 1861—1864 icke få ingå i
beräkningen för uppfiyttning till högre lönegrad, och tillstyrker
derföre, att orden: efter inträdet af nästa statsregleringsperiod
må uteslutas.
Doctor Säve: Att de af den föregående talaren anmärkta
orden blifva uteslutna, anser jag för min del vara en sak af
aldra största vigt; 1y annars skulle det blifva en tid, hvilken
dessa lärare, fastän de derunder tjenstgjort såsom duplicanter
eller vicarier, dock icke finge räkna sig till godo, och härför
kan intet giltigt skäl anföras. Också har Ekouomi-Utskottet icke
talat derom, utan endast såsom vilkor för högre lönegrad be¬
stämt competens till adjunct- eller collegatjenst, hvarigenom så¬
ledes aila extra åren få räknas med undantag af de första. Dere¬
mot lägger jag ingen vigt derpå, att Docenter erhålla samma
förmån. De hafva icke arbetat i elementarläroverkens tjenst, och
då dertill kommer, att en Professor kan till Docenter i sin ve¬
tenskap kalla så många som helst, skulle dessa Docenter gifva
sig god tid vid Aeademien, derunder räkna sina år och derpå söka sig
till elementarläroverken, med undanträngande af andra, som der¬
inom en längre tid med skicklighet tjenstgjort. En annan sak
är, huruvida ett eller tre år böra afräknas. Eör min del anser
jag billigt, att man i detta hänseende stannar vid hvad Stats¬
utskottet föreslagit. En duplicant är väl icke detsamma som en
ordinarie lärare. Man anser i allmänhet, att ett år behöfves för
att göra sin lärospån ; men om nu efter de tre årens afräkning
man får börja den förhöjda lönetursberäkningen, så är detta allt,
som man kan begära.
Biskop Millén: De af åtskilliga talare yrkade förändringar i
Utskottets här gjorda hemställan, anser jag i allmänhet vara af
föga betydelse. Hvad ängar Prosten Sondéns yrkande, att orden:
efter inträdet af nästa statsregleringsperiod skulle uteslutas, så
Den 22 Augusti.
589
tror jag, att dermed icke mycket vore vunnet, enär endast högst
få fall förekomma, då någon verkan deraf kunde uppstå. Vi
veta, att det är svårt att erhålla philosophiae candidater till ordina¬
rie platser, och det torde fördenskull vara högst få, om ens nå¬
gra, som öfver 3:ne år varit anställde såsom vicarier. Dessutom
kan det sättas ifråga, huruvida man icke genom uteslutande af
ifrågavarande ord skulle komma i motsägelse till den föregående
punkten, som redan är bifallen.
Hvad vidare angår professor Selanders yrkande, så medger
jag visserligen, att det kan vara af vigt, att erhålla Academi-
docenter till lectorsbeställningar vid elementarläroverken; men å
andra sidan bör man icke ställa så till, att åt dem beredas så
stora företräden, att de finna sin uträkning vid. att länge dröja
qvar vid Academien som Docenter. De hafva vid Universitetet
ingen reglerad tjenstgöring och detta gör mig mycket tveksam i
afseende på förslaget, enär jag visserligen önskade befrämja deras
befordran till elementarläroverket. Om de verkligen tjenst-
gjort, så skulle jag ingenting hafva emot, att de sedan
vid elementarläroverken finge räkna sina docentår vid fråga om
högre lönegrad, och jag skulle derföre, om här vore fråga om att
bevilja sådana lärare vid elementarläroverken, som förut varit
Academiska lärare, rättigheten af sådan årsberäkning och af upp-
flyttning i högre lönegrad på grund af Academisk tjenst¬
göring, utan betänklighet yrka derpå; men att på förhand
tillförsäkra en hvar, som blir Docent, en sådan förmån, synes
mig mindre rådligt. Han vet då, att antingen han uträttar nå¬
got vid Universitetet eller ej, så har han dock, då han blir förflyt¬
tad till elementar-luroverken, rättighet att räkna sig dessa år till
godo, och en sådan utsigt synes mig ingalunda nyttig hvarken
för Docenten sjelf eller för Universitetet, och ännu mindre för
elementarläroverket.
Häruti instämde Doctorerna Björkman och Ljungdahl.
Yice Talman, Biskop Annerstedt: Äfven jag biträder Stats¬
utskottets förslag och vill blott fästa uppmärksamheten derpå,
att Prosten Sonde'ns förslag att utesluta orden: inträdet af nästa
statsregleringsperiod icke kan stå tillsammans med Ståndets be¬
slut rörande föregående 56 punkten. Der bestämdes att vicarier i lec-
tors-, adjunct- eller collega-befattning skulle såsom grund för högre
lönetur få beräkna sig till godo jemväl det antal afslutade läse-
år öfver fem, som de på sådant sätt tjenstgjort. Om man nu
bifölle Utskottets förslag i förevarande 57 punkt med uteslutande af
do nämnda orden, så hade man i sjelfva verket sagt, att endast
två år skulle undantagas, och således är det af vigt, att Stats¬
utskottets hemställan utan förändring godkännes.
Häruti instämde Prosten Ljunggren.
S90
Den 22 Augusti.
Doctor Lindgren: Jag har genom mitt instämmande med
Professor Selander gifvit tillkänna, att jag anser billigt vara, att
Academi-docenter, som söka anställning vid Elementarläroverken,
få, vid årsberäkning för uppfattning till högre lönegrad, till godo
räkna sig de år, de vid Academien i egenskap af Docenter varit
anställda, dock med enahanda undantag som för andra extralä¬
rare, duplicanter eller vicarier är af Utskottet i denna punkt före¬
slaget. Jag begärde ordet hufvudsakligen för att genmäla Biskop
Millén, som motsatt sig det af Professor Selander föreslagna tillägg
till förmån för Academi-docenterna på den grund, att deras tjenst¬
göring icke är obligatorisk, hvarigenom ock ofta nog kan hända,
att deras s. k. tjenstemeriter endast existera på papperet. Att
sådant någon gång kan inträffa, vill jag icke förneka, men jag
vågar tryggt påstå, att detta är undantag och icke regel; och
jag behöfver ej vidlyftigt erinra den värde talaren, som sjelf
varit Academi-doeent, huruledes dessa unga män rätt ofta använ¬
das till vicariater både för Professorer och Adjuncter, för att ej
tala om, att redan de flesta ibland dem måste genom trägen en¬
skild undervisning åt de studerande förtjena sig sitt tarfliga
uppehälle; och bör väl meriten af en sådan undervisning vara,
minst sagdt, fullt jemnförlig med den en vicarierande elemen¬
tarlärare inlägger. Härtill kommer, att Docenterna just äro ve¬
tenskapens framtidsmän i vårt land, och att det är ur deras
leder som lärarekrafterna vid våra elementar-läroverk företrä¬
desvis äro att förstärka, hvadan jag anser den af Professor Se¬
lander åt dem föreslagna uppmuntran fullkomligt rättvis.
Riks-Archivarien Nordström: Då Academi-docenternas ställ¬
ning till denna fråga äfven kommit under discussion, får jag
gifva tillkänna, att jag biträder deras mening, som önska att Do¬
centerna få räkna sina år sig tillgodo med afseende på lönetu-
ren. Dock erkänner jag, att, om man icke gör någon begräns¬
ning, olägenheter deraf kunna uppkomma och kanske också an¬
ledning gifvas till missnöje. Om man derföre gjorde den in¬
skränkning, att t. ex. 10 år vore det högsta en Docent af sin
verksamhetstid såsom sådan finge räkna sig till godo, i afseende
.å lönetur, om han sökte plats bland lärarne vid elementarläro¬
verken, sä tror jag, att missnöjet skulle förlora all anledning
och aflägsnas. Det är ett factum, att icke numera lika talrikt
såsom förr unga män stanna vid Universitetet och der ingå
såsom Docenter. Deras antal minskas år från år, såsom också
redan en universitetslärare och ledamot af detta Stånd har ytt¬
rat, Erågar man då efter orsaken till ett sådant förhållande,
så visar det sig, att många af de unga männen, som tagit sin
Academiska grad, skynda till elementarläroverken, der de van¬
ligen genast erhålla plats och tillika en löneinkomst, som för
flem är behöflig, då många bland dem icke utan skuldsättning
kunnat fullända sina studier. För läroverken skulle det nu
Den 22 Augusti.
591
framstälda förslaget säkerligen äfven medföra nytta; ty det gamla
doeendo discimus måste väl i främsta rummet gälla om Docen¬
ter ; och om dessa, efter flere års docentur, vunne anställning
vid Elementarläroverken med rättighet att i afseende å löne-
turen få beräkna de år, de tillbragt såsom lärare vid Univer¬
sitetet, skulle de dit medföra håde solida kunskaper och förmåga
att meddela dem åt andra. Jag anser derföre, att förslaget har
ur alla synpunkter tillräckligt talande skäl för sig.
Domprosten Sundberg: Äfven jag ställer mig på deras sida,
som yttrat sig till förmån för Docenterna och ber att Ståndet
ville behjerta hvad den siste talaren och åtskilliga andra, som
före honom haft ordet, anfört i samma syfte.
Yid den Academi, med hvars förhållanden jag numera är
närmast bekant, har det länge varit svårt att få behålla de unga
män, som äro tjenliga till Docenter eller till denna befattning
redan blifvit kallade. Det ena lofvande ämnet efter det andra
går bort och detta endast af fruktan att gå miste om de eko¬
nomiska fördelar, som de blott kunna vinna derigenom, att de
så fort som möjligt söka anställning vid Elementarläroverken.
Då nu v. Talmannen anmärkt mot Prosten Sondéns förslag,
att det står i strid med Ståndets vid 56 punkten fattade beslut, så
föreslår jag, att orden: efter inträdet af nästa statsreglerings-
period måtte bibehållas. Likaledes yrkar jag, att stadgandet om
undergången philosophiae candidat-examen står qvar, men att för öf¬
rigt ingenting nämnes angående competensen. Förevarande punkt
skulle således komma att ega samma lydelse som i Stats-Utskottets
förslag, endast med den förändring att efter orden: såsom extra lärare,
duplicant eller vicarie varit vid Elementarläroverket använd tilläg¬
gas orden : eller såsom lärare vid Universitetet tjenstgjort. Denna for¬
mulering anser jag innefatta allt, som blifvit påyrkadt, och den
står icke i strid med förut fattade beslut, hvarföre jag vördsamt
anhåller, att proposition å detta förslag må framställas.
Doctor Gumselius: Endast i största korthet vill jag tillkän¬
nagifva min mening, att de ofta nämnda orden: efter inträdet af
nästa statsregleringsperiod icke kunna borttagas. Här är icke
fråga om att uppmuntra eller belöna dem, som redan blifvit an¬
vände vid elementarläroverken såsom vicarier, duplicanter och
extra lärare, utan dem, som härefter ingå i läroverkets tjenst.
Uteslutas nu dessa orden, så skulle, såsom vice Talman redan
anmärkt, icke mer afräknas än tre år, och i följe deraf
skulle antalet blifva mycket större af dem, samt komma att för¬
flyttas i högre lönegrad. Men det större antalet fordrade då
också en större kostnad och härtill finnas icke några medel an¬
slagna. Alla beräkningar skulle således härigenom rubbas och
man, allsicke veta, huru stor summa, som behöfdes. Jag afstyr-
ker således dessa ordens borttagande, men har ingenting emot
592
Den 22 Augusti.
hvad sorn blifvit yrkadt angående dera, hvilka vid Academien
tjenstgjort,
Biskop lillén: Af en föregående talare har jag blifvit strängt
klandrad, emedan jag skulle hafva yttrat mig om Docenterna
vid Universitetet på ett förklenligt sätt. Jag vet mig icke hafva
sagt något, som berättigar honom till en sådan beskyllning, ty
hvad jag nämnde om möjligheten att en Docent kan gå flera år
och ingenting uträtta vid Universitetet kan väl icke anses så.
Den värde talaren lärer icke kunna bestrida, att sådant är möj¬
ligt, och att Docenter äro blottställda för samma fel som andra
menniskor. Han synes mig så mycket mindre haft skäl till sådan
beskyllning, som jag dels yttrat mig för Docenters befordran till
Elementarläroverket, dels ock vid en föregående punkt i detta
Betänkande, då det gällde att bestämma viikoren för Adjuncters
transport till lectorstjenst, icke ville till den grad gynna denna
transport, att Docenters befordran till Lectorer derigenom skulle
i någon mån motverkas. Den värde talaren torde erinra sig,
att jag yttrade mig vara tveksam i denna fråga, och denna tvek¬
samhet torde bättre än något annat utvisa, att jag önskar se
leetorsplatser besatta med Docenter. Men tveksamheten, huru¬
vida jag skulle bevilja dem ifrågavarande förmån, härledde sig
derifrån, att de icke hafva någon bestämdt ordnad tjenstgörings-
skyldighet, och det syntes mig betänkligt att tillerkänna dem en
förmån, som enligt min tanka endast genom träget och nitiskt
fullgörande af tjensteåligganden borde kunna förvärfvas, Skulle
emellertid Högv. Ståndet vilja medgifva dem en sådan förmån,
som den hvarom här är fråga, så bör åtminstone någon inskränk¬
ning göras i antalet af de år, som få beräknas, såsom Riksar-
chivarien Nordström föreslagit, och öfver 10 år bör ingen få
räkna sig till godo. Jag anser dock bäst att stanna vid hvad
Stats-Utskottet föreslagit.
Prosten Westerlund: Jag vill lemna osagdt, huruvida det
kunde vara gag-neligt för Universitetet, om Docenter i denna
egenskap finge beräkna sin tjenstetid såsom grund för högre löne-
tur vid elementarläroverk, när de en gång kunde finna för sig
förmånligt att der söka inträde; men för elementarläroverket an¬
ser jag det vara af högsta vigt, att i fall de der vilja inträda
de derför bestämma sig så tidigt som möjligt, Den ungdomliga
lifaktiga åldern är elementarlärarens bästa verksamhetstid.
Desto längre Docenten qvarstadnar vid Universitetet, destomera
han fördjupar sig i ensidigt speculativa studier, destomera skall
han ock förlora i förmåga att lämpa sig efter den tidigare ung¬
domens föreställningssätt och tankegång, utom det att hans bästa
verksamhetstid skulle gå förlorad för elementarläroverket, der
han måhända skulle komma att börja blott några få år, innan
han
Den 22 Augusti.
593
lian borde sluta. — De mortuis nil nisi bene, men jag kan
icke fördölja, att erfarenheten från min gymnasiitid har lärt mig,
huru föga äldre Academiei oaktadt all sin lärdom förmå fullgöra
sina åligganden såsom elementarlärare. Derföre anser jag, att
Docenter icke böra få räkna lönetur vid elementarläroverken
utom för den tid de verkligen haft någon befattning vid de¬
samma.
Doctor Rundgren: Med afseende på den frågan, huruvida
Universitetslärare böra vid befordran till elementarläroverken få
räkna sig tillgodo den tid, de i sådan egenskap varit anställde,
måste jag bekänna, att jag föredrager Stats-Utskottets förslag,
hvilket derom ingenting bäger. Jag fruktar nemligen, att, om
man biträder Ekonomi-Utskottets hemställan, samma olägenhet
skall uppkomma, som för icke längesedan egde rum vid elemen¬
tarläroverken, eller att man får löna en person i en annan be¬
fattning än den, åt hvilken han sedermera kommer att egna sig.
Såsom bekant är, fingo lärarne vid likets skolor räkna dubbla
år och kunde derigenom vinna en tidig befordran inom kyrkan.
Analogien mellan detta med allt skäl öfverklagade förhållande
och det, som man nu vill införa, synes mig vara temligen klar.
Jag bestrider ingalunda, att något bör åtgöras för att förbättra
Docenternas ställning; men utvägar dertill måste på annat sätt
beredas än genom en sammanblandning af Universiteten och ele¬
mentarläroverken. Dessutom får man nu icke förbise, att Univer¬
sitetslärarens kall är af helt annan beskaffenhet, och det skulle
derföre icke vara välbetänkt att för gamla Universitetslärare
öppna vägar till elementarläroverken genom att medgifva dem
att då ingå i en högre lönetur. Utan att på något sätt anse
mig hafva fällt förklenliga yttranden om Docenterna instämmer
ag med Biskop Mille'n och föredrager Stats-Utskottets förslag.
Prosten Sondén: Då en talare antydt, att, om orden: efter
inträdet af nästa statsregleringsperiod borttagas, förslaget skulle
kommu att tillämpas på de lärare, om hvilka i 56 punkten beslut fat¬
tades, så kunde jag väl hafva något att deremot invända. Men
jag vill icke vidare hålla på mitt förslag, utan afstår derifrån.
Jag måste också erkänna, att de skäl, som af de två sista
talarne blifvit anförda till försvar för Stats-Utskottets förslag, äro
så talande, att de förmått mig att öfvergå till deras mening.
Det kan verkligen vara betänkligt att medgifva Academi-docen-
ter den ifrågasatta arsberäkningen; ty man skulle då kanske
snart få se, att de, som vid Universitet äro mest oumbärliga,
skulle der stanna qvar och samla sig årsmeriter, till dess de finge
sigte på någon elementarlärareplats, som syntes passande.
Hör/v. Preste-Sl. Prot. 1863. 5:te Bandet. 38
591
Den 22 Augusti.
Kiks-Arehivarien Nordström: Mot den mening jag i denna
fråga omfattar hafva åtskilliga anmärkningar blifvit gjorda, hvil¬
ka jag icke bör med tystnad förbigå.
En talare har yttrat, att erfarenheten skulle hafva lärt, att af
en Docent kan blifva en mindre god elementarlärare. Må vara;
men då å andra sidan erfarenheten likaså ådagalagt, att dugliga Do¬
center visat sig lika dugliga i sin nya befattning vid elementarlärover¬
ken och der gjort utmärkt gagn samt inverkat på undervisnin¬
gens lyftning och skolans anseende, så torde nämnde talare inse
att han, då han af ett eller annat enstaka fall på ena sidan gör
allmänna slutsatser, begår både psychologiska och logiska miss¬
tag, Mindre lämplighet för skollärarekallet hos en individ kan
rimligen ej sökas deri, att han varit Universitetslärare, utan
måste orsaken dertill sökas i hans individualitet. Och annor¬
lunda kan det icke vara, Något specifikt objectivt olika kan
det väl ej sägas vara, att meddela säker och grundlig undervis¬
ning i lägre än i högre kunskapsämnen. Eller skulle det vara
något i menniskonaturen gvundadt, att den, som är en god lä¬
rare på det ena stället, icke är det på det andra? Säkerligen
icke. Det är väl möjligt, betraktadt såsom phenomén; men icke
får det i sådant fall anses såsom något nödvändigt inre sakför¬
hållande, utan endast såsom ett yttre, framkalladt af särskilda,
olika omständigheter. Det finnes ju äfven många mindre dug¬
liga elementarlärare, som aldrig hafva varit Docenter; och såle¬
des måste dugligheten eller icke dugligheten vara något, som
ligger antingen i den individuela personligheten, eller ock be¬
stämmes af yttre tillfälligheter.
En annan talare har anmärkt, alt om Ekonomi-Utskottets
förslag, af hvilket det nu under debat varande endast är en mo-
dification, blefve godkändt, så skulle samma förhållande uppstå
som när Docenterna räknade dubbla år. Någon sådan årsberäk-
ning hafva de väl icke nu; men lika med verkligen tjenstgö¬
rande prester äro, vid ansökan om presterlig befordran, så väl
Docenter som lärare vid elementarläroverken berättigade att få
räkna sig tillgodo de fjensteur, de på lärarekallets utöfning an-
vändt; och likväl är en skollärare något annat än en prestman.
En god skollärare kan ock blifva en mindro duglig prest; det
är mycket möjligt; men sådant ligger då åter i sjelfva personens
individualitet och bevisar icke något mot systemet i och för sig.
På sådana skäl, som denne talares, skulle man kunna draga i
tvifvel tillständigheten af hvarje slags combination i intelligen¬
sens arbete, och slutligen komma derhän att bilda ett kastvä¬
sende, der de en gång utvalde, man må, nu än Ba mycket hafva
vid valet misstagit sig på deras individualiteter, uteslutande borde
bibehållas vid alla kastens förmåner. Men man skulle begå en
stor orättvisa, om man skulle antaga såsom möjligt, att detta
Högvördiga Stånd, collectivt, vore benäget att omfatta sådana
åsigter.
Den 22 Augusti
595
Prosten Lundholm: För min del bifaller jag ifrågavarande mo¬
ment, sådan det af Stats-Utskoltet blifvit föreslaget. Det beslut, Hög¬
vördig» Ståndet redan fattat i 44 punkten angående Adjuncters och
Coilegers rätt att, om de blifva befordrade till lectorstjenster, räkna
sig till godo sina tjensteår såsom Adjuncter eller College!-, förhin¬
drar mig att bifalla det nu af åtskilliga talare förordade tilläg¬
get angående Academiska lärare, hvilket i Ekonomi-Utskottets
under öfverläggning jemväl varande Betänkande blifvit föreslaget.
Ty om det nu föreslagna tillägget gjordes till Stats-Utskottets
förslag i 57 punkten, skulle följden deraf blifva, att om en per¬
son, som i 10 år varit Academisk lärare, befordrades till Lector,
skulle han genast få 'tillträda 3:dje gradens lectorslön, men om
han varit ordinarie Adjunct eller Collega i 10 år, skulle han
blott erhålla första gradens lectorslän. Detta anser jag för högst
obilligt. Då icke tjenstgöring såsom Adjunct eller Collega vid
elementarläroverket får räknas en person till godo fråga
om rättighet till uppflyttning i högre lönegrad, när han utnäm-
nes till Lector, bör icke heller tjenstgöring såsom Academisk
lärare kunna gifva en sådan rättighet.
Doctor Lindgren: Lika öfvertygad som jag är, att den i våra
dagar af många ifrigt påyrkade emancipationen af skolan från Kyr¬
kan är för dessa båda stora institutioner lika förderfligt, lika
skadligt tror jag oek, att det för Elementarläroverkens framtid
vore, om man ställde så till, att öfverflyttningen af lärare vid
Universiteten till Elementarläroverken genom obilliga och ovisa
reglementeraden försvårades eller omöjliggjordes. Man säger, att
Docenten icke bör uppmuntras att i en mängd af år glömma sig
qvar på sin beqväma plats för att genom en tjenstgöring, den man
anser för ringa eller ingen, samla meriter, som berättiga till hö¬
gre löneanspråk vid öfvergång tili skolan. Jag får svara, att
man visst icke risquerar något i detta hänseende, om den nu
ifrågasatta rättigheten skulle Docenterna beviljas, emedan, lönlösa
som de äro, eller pä sin höjd understödda med ett passagert
stipendium på några hundrade B:dr, de af omtanka för dagligt
bröd nödgas att söka sig transport till ordinarie beställningar vid
Elementarläroverken, så snart den första ungdomliga ifvern till
vetenskaplig förkofran hunnit försona dem med den tanken, att
det vid Universitetet började vetenskapliga lifvet kan fortsättas
äfven utom Universitetsstaden. Den af en talare yttrade far¬
hågan, att den Docent, som en längre tid såsom sådan vid Uni¬
versitetet qvarstadnat och der med framgång idkat sina studier,
skulle blifva för höglärd att undervisa i elementerna, är så ogrun¬
dad, att den icke behöfver bemötas, om icke med den förklarin¬
gen, att ingen är vuxen att i elementerna undervisa, som ej sjelf
står betydligt uppöfver dem.
Prosten Vesterlund! Jag vågar vidblifva hvad jag förut sagt
59«
Den 22 Augusti.
eller att, det ligger vigt uppå, att Docenten tidigt bestämmer sig,
så framt lian ämnar ingå vid Elementarläroverket. Ty om det
ock är sanni, att den, som duger på en plats, också duger på
en annan, så må det gälla om en lärare i yngre åren, men gäl¬
ler icke, då hail blifvit äldre. Detta Kr en erfarenhet, som icke
kan bortresoneras, man må säga hvad man vill.
Doctor Rundgren: Jag vet ej, om jag, då jag sist hade ordet,
uttryckte mig så otydligt, att jag kunnat gifva anledning till Kr¬
itiks- Archivariens missförstånd af mina ord. Jag talade icke om
Docenternas dubbla årsberäkning, utan om skollärarnes, som deri¬
genom hade en genväg till kyrkans embeten. Jag trodde, att
man nu skulle komma in på samma oriktiga väg, om man åt
Docenten medgaf att beräkna sina år såsom grund för inträde i
högre lönetur vid Elementarläroverken. Ett sådant förslag synes
mig äfvenledes stå i strid med den grundsats, som genomgår
detta Betänkande eller att löna läraren så, att han gör och kan
göra lärarekallet till sitt lifs uppgift. För Universitetsläraren
bör man äfven ordna det så, att också han kan för alltid för¬
blifva i den verksamhet, åt hvilken han från början egnat sig.
Båda vägarne böra derföre tillgodoses hvar på sitt. sätt, och man
gör klokast, om man icke sammanblandar frågorna.
Doctor ljungdahl: Jag har redan instämt med Biskop Millén
och fortfar att dela hans mening. Man tycker mig drifva saken
för långt, då man påstår, att man vill införa en kaståtskillnad
mellan lärare vid Universiteten och Elementarläroverken. Äfven
jag har i yngre år varit Academisk lärare och har sedermera
någon tid varit anställd vid ett Elementarläroverk. Men ehuru
jag icke förbiser vigten af att Docenter ingå såsom Elementar¬
lärare, vill jag dock icke tillerkänna de förre alldeles samma
förmåner som de sednare i afseende på löneturen. Gemenska¬
pen mellan Academien och läroverken är tillräckligt bibehållen
genom den fria ansökningsrätten och genom det företräde, som
den Academiske läraren alltid till följd af sina högre insig-
ter kan påräkna. Att gå längre vore en obillighet och en
orättvisa mot Elementarläroverkens lärare, och jag tror icke, att
det syftemål man härmed afser skall vinnas, eller att förmå
Docenterna att stanna qvar vid Academien. Ty den som icke,
efter at.t i 3 år varit anställd som Docent, är fäst besluten att
stanna vid Academien och der söka sin befordran, kan näppeli¬
gen lockas dertill genom den utsigten, att han efter 10 års för¬
lopp har en regress till Elementarläroverket. Jag är fullt öfver-
tygad, att. detta endast vore en nödfallsplanka, som af inga an¬
dra skulle tillgripas än af dem, hvilka tilläfventyrs för Univer¬
sitetet och Elementar läroverket vore lika umbärlige.
Häruti instämde Prosten Melén.
Kyrkoherde Otterström: Såsom ledamot i Ekonomi-Utskottet
har jag deltagit i öfverläggningen angående denna fråga och
Den 22 Augusti.
697
gillat förslaget, att Docenten skulle få räkna sina år. Likväl
var jag på väg att öfvergå till en annan åsigt, då Ståndet nyss
gillade Stats-Utskottets förslag, hvarigenom Adjuncter icke skulle
få samma förmån, da de erhöllo lectorsbefatning. Men det är
ju klart, att ju mer man hindrar Adjuncter att söka lectorat, desto
nödvändigare blir det att man ser sig om efter lärare från Aca-
demierna. Jag vill dock erinra om, att man här blott talat om
Docenter; men det finnes ju vid Academien också Adjuncter,
både ordinarie och extra ordinarie, hvilka också kunna söka sig
in vid Elementarläroverken. De hafva lön, men den motsvarar
icke en lectorslön, och väl äfven de kunna söka lectorsplatser.
I Ekonomi-Utskottets förslag talas derföre i allmänhet om dem,
som vid Academien tjenstgjort, och jag anser verba formalia i
nämnde Utskotts hemställan vara bättre än i Stats-Utskottets.
Hvad beträffar de tre uudantagsåren, så tror jag, att man
kan vara utan bekymmer, ehuru Ekonomi-Utskottet föreslagit
blott ett undantagsår, emedan det skall räknas först efter inträ¬
det af nästa statsregleringsperiod. Jag tror icke, att man på de
närmaste 50 åren kan besätta alla lärareplatserna med graduerade
personer, och således kan den, som tagit sin grad, vara säker om
att genast erhålla plats. Jag instämmer på dessa skäl med dem,
som yrka att Universitetslärare måtte få ingå i samma lönetur
som duplicanter och vicarier vid Elementarläroverken och tror
icke, att dessa håda bildningsanstalter böra isoleras från hvar¬
andra.
Doctor Lindgren: Med anledning af hvad som blifvit i saken
yttradt, sedan jag sist hade ordet, ber jag blott att få tillägga
hvad Docenterna, såsom till följe af sin vana vid Acadmiskt
föredrag mindre tjenliga för Elementarskolan, angår, att den un¬
dervisning, de vid Universitetet vanligen meddela, endast är ele¬
mentär. Ja! jag vill nästan gå så långt, att jag affirmerar det¬
samma om sjelfva Professorerna. Skillnaden mellan dem och
lärarne vid Elementarläroverken är blott den, att de förre under¬
visa i ett eller annat högre stadium af vetenskapernas elemen¬
ter än de sednare, och detta bör ej ens ligga dem till last. Så¬
som den Academiska undervisningen hos oss är ställd, äro de
ena som de andra, med afseende på sin tjenstgöring, elemen¬
tarlärare ; hvarföre ock all jalousie de metier dem emellan är så
mycket mera obehörig.
Häruti instämde Doctor Runsten.
Kyrkoherden Ternström: Med Domprosten Sundberg instäm¬
mer jag i allt annat utom de tre åren. Mig vill ett år synas
vara nog. Eöregifvandet att ett års anställning som extra lärare
icke medför “tillräcklig öfning11 saknar, efter mitt förmenande,
behöflig grund. Redan som studenter hafva väl de fleste, som
ingå vid läroverken, öfvat sig genom privatundervisning. Kom¬
598
I) en 22 A ugns ti.
mer nu dertill ett års öfning i Elementarskolan. Eör öfrigt och
om man vill sträcka öfningen till sin yttersta spets, kan man
påstå, att den aldrig blifver fulländad. Hela den tid han sys¬
selsätter sig med undervisningen, vare sig som extra eller or¬
dinarie lärare, är en fortgående öfning. Han får alltid nya ele¬
ver af olika lynnen och naturanlag att öfva sig på. Och då
man, såsom jag skulle tro, icke får taga blott läroverkets utan
äfven lärarnes intresse i betraktande, om man vill erhålla duglige
lärare, så yrkar jag- att ziffran 3 utbytes mot ziffran 1.
Doctor Gumselius s Eör min del måste jag deremot yrka, att
de föreslagna tre undantagsåren bibehållas, särdeles derföre, att
man bör tillse att man beslutar sådaut, som kan vinna bifall i
de öfriga Stånden. Ett Stånd har redan godkänt Utskottets för¬
slag och de andra lära väl icke finnas benägna att gå derutöfver.
Men jag ville egentligen yttra mig angående Docenterna.
Det är underligt, att man talat om en orättvisa, som skulle ve¬
derfaras elementarlärarne. Dessa sednare komma ju icke att
lida någon löneförlust, utan det blir Staten, som får betala. Men
kunde man genom det föreslagna stadgandet locka en och annan
Academisk lärare till elementarskolan, så vore det väl ingen för¬
lust, utan tvärtom en stor vinst för läroverket. Ty om en ung
Academisk lärare är utrustad med grundliga kunskaper och utbil¬
dad genom studier på egen hand och genom den undervisning,
han lemnat studenter, skall han säkert medföra kärlek och håg
för vetenskaperna vid sin förflyttning till det lägre läroverket
och bidraga att inblåsa deri en frisk och lefvande anda. Det
skulle sannerligen icke skada, om lärdomen finge litet mera vigt
och lif inom lärarecorpsen; vare likväl detta sagdt, utan att kasta
någon skugga på någon.
Här har också blifvit sagdt, att de, som gått länge vid Aca-
demien, blifva, om icke oskickliga dock mindre skickliga, som ele¬
mentarlärare. Detta beror väl på personen och icke på tiden
som han vid Aeademien tillbragt. Var han skicklig Docent, så
blir han nog en skicklig skollärare. För öfrigt är det icke myc¬
ket vanligt, att någon blir gammal som Docent, och har en så¬
dan gått och “suddat'1', som man säger, så är det ju icke sagdt,
att han behöfver blifva antagen vid läroverket endast derföre att
han är Docent. Han skall först pröfvas och derpå beror, om han
skall antagas eller icke. Jag tillstyrker derföre bifall till hvad
angående Universitets-lärare blifvit föreslaget; om också ingen¬
ting dermed vinnes, så har dock Ståndet genom ett sådant be¬
slut afgifvit en vacker opinionsyttring.
Prosten Ljunggren : Jag begärde ordet endast för att erinra
om, hvad här icke blifvit af någon talare framhållet, att denna
sak också har en financiel sida. De högre platserna vid ele¬
mentarläroverken rekryteras vanligen från Academierna. Om nu
Den 22 Augusti.
599
det föreslagna tillägget godkännes och derefter en Adjunct eller
Docent, sorn vid Universitet tjenstgjort 5 eller 10 år, erhåller en
Lectorsbefattning, så inträder han genast i den motsvarande hö¬
gre lönegraden. I följe deraf skulle ett betydligt högre anslags-
helopp erfordras än det, som ingått i Utskottets beräkning. Pör
min del tillstyrker jag derföre bifall till Stats-Utskottets förslag.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter H. H
Erke-Biskopen och Talmannen framställde proposition å bifall till
Utskottets förslag. Då härvid blandade Ja och Nej hördes och
votering begärdes, framställdes och godkändes följande voterings¬
proposition :
“Den som bifaller Utskottets förslag, röstar Ja; den det icke
vill, röstar Nej. Tinner Nej, har Ståndet beslutat, att efter or¬
den, såsom extra lärare, duphcant eller vicarie varit vid Elemen¬
tarläroverket använd skola insättas orden; eller såsom lärare vid
Universitetet tjenstgjort.”
Yoteringen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva ut¬
fallit med 22 Ja och 14 Nej, i följe hvaraf Ståndet stannat i
det beslut, som Ja-propositionen innehåller.
Härmed ansågs jemväl beslut vara fattadt öfver mom. i)
uti det af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i dess Be¬
tänkande N:o 118 framställda skrifvelse-förslag.
I öfverensstämmelse med Ståndets i förmiddagens plenum'
fattade beslut föredrogs nu ånyo Sammansatta Stats- och Lag-
Utskottets Betänkande N:o 39, i anledning af väckt motion om
ändring eller förklaring af Kongl. Circulärbrefvet den 28 Mars
1858, i fråga om beräkning af tiden för lärares vid Elementar¬
läroverken rätt till uppflyttniug i högre lönegrad.
Hemställan sid. 14.
Vice Talman, Biskop Annerstedt erhöll ordet och yttrade: Det
förslag, som det sammansatta Utskottet har framlagt, skulle sätta lä-
rarne vid elementar-läroverken i en mindre fördelaktig ställning än
de för det närvarande enligt Kongl. Circulärbrefvet den 28 Mars
1858 innehafva. Enligt nämnda Circulä.rhref skall deras lönetur
beräknas från och med året efter det då fullmakt eller constituto-
rial utfärdats. Om således t. ex. någon har utnämnts i Decem¬
ber månad, så får han beräkna lönetur från den 1 Januari föl¬
jande år. Men enligt det sammansatta Utskottets förslag finge
han icke förr beräkna lönetur än från och med det år, då han
på ordinarie stat tjenstgjort tvänne fulla läseterminer. Detta kan
väl icke vara billigt. Väl är det sannt, att om läraren utnäm-
nes i början af ett calenderår, så blir det såsom Utskottet före¬
slagit; men utnämnes han i medlet eller i slutet af ett år, så.
blir förhållandet helt annorlunda. Jag yrkar derföre, att före¬
varande Betänkande må afslås.
Häruti instämde flera af Ståndets ledamöter.
GOO
D en 22 Augusti.
Doctor Säve: Jag instämmer fullkomligt med Vice Talman¬
nen i denna sak. Men jag vill dock fästa uppmärksamheten
derpå, att det heter i det Kongl. Circulärbrefvet, att lönetur
får beräknas från och med året efter det, då fullmakt eller con-
stitutorial utfärdats. Detta har gjort, att då någon utnämnts till
lärare t. ex. i December månad, men fullmakten icke utfärdats
förrän följande året, så har han icke fått beräkna lönetur förrän
efter detta årets utgång, Mig synes, att man allmänt borde iakt¬
taga, att tjensteår finge beräknas från utnämningsdagen och icke
från fullmaktens datum, så framt icke klagomål medföra ändring..
Efter härmed fulländad discussion blef, uppå derom gjord
proposition, förevarande hemställan af Ståndet afslagen.
Hvad Utskottet i öfriga delar af detta Betänkande hemställt
blef af Ståndet bifallet.
Punkten 58.
Kyrkoherden Wennerström erhöll ordet och yttrade: Det är
egentligen för att af Stats-Utskottets ledamöter inom Ståndet er¬
hålla en upplysning, som jag begärt ordet. Utskottet synes mig
nemligen här hafva kommit till en något oväntad slutsats, om
jag jemför denna punkt med 56 punkten. Der behandlar Ut¬
skottet ett likartadt ämne, men på olika sätt, och kommer der¬
före äfven till ett helt annat resultat. Frågan var då om vica-
riers likställighet med duplicanter och extralärare i afseende på
lönetur, och Utskottet yttrar sig derom på följande sätt: “Bil¬
ligheten deraf, att de lärare, hvilka på eget ansvar under län-
“gre tid vic.irierat för ordinarie lärare, må, sedan de vunnit be¬
fordran, berättigas, att vid bestämmandet af deras lönetur be-
“räkna åtminstone någon del af den tid, hvarunder de vid läro¬
verket innehaft anställning af emförmälda beskaffenhet, synes-
“Utskottet vara tillfyllest ådagalagd; och då otvifvelaktig!, ofta
“inträffat, att lärare just till följd af väl vitsordade kunskaper
“och framstående duglighet blifvit använda som vicarier för ordi¬
narie lärare i högre classer, i stället att få anställning såsom
“duplicanter och extra-lärare med mera inskränkt undervisnings-
“skyldighet, torde giltigt skäl vara förhanden att tillägga de lä-
“rare, som under längre tid uppehållit vicariat, enahanda för-
“mån“ o. s. v. Detta Utskottets resonnement är alldeles riktigt.
Men ä 58 punkten der det är fråga om att tillägga samma för¬
mån åt Lectorer, hvilka, under den tid de varit Colleger, skött
en Lectors åligganden, har Utskottet förklarat, att en sådan åt¬
gärd icke synes vara af billighet påkallad. Det är just en upp¬
lysning om, huru det är möjligt att samma sak ömsevis kan vara
både billig och obillig, som jag skulle önska att anhålla; ty Ut¬
skottets förklaring i detta afseende, då den icke är grundad på
några skäl, gäller bra litet i mina ögon. — I förhoppning såle¬
des att någon af Stats-Utskottets ledamöter ville lemna don