Don April. >01
mans reservation, till hvilken de öfrige Reservanterne i all¬
mänhet ansluta sig. Denna theori tillerkänner jag allt möjligt
värde, om fråga här vore om en allmän reorganisering af hela
Sveriges lånerörelse, men dess tillämpning på förevarande en-
skilta fall anser jag ingalunda lämplig eller ens möjlig. Den¬
na slags lånerörelse grundar sig på ett, tillfölje af actieteck-
ning, bildadt Bolag, hvilket naturligtvis skulle ställa Riks-Ban-
ken solidarisk ansvarighet för den förskjutna lånefonden.
Utom det atL yrkandet på en solidarisk ansvarighet såsom
vilkor för erhållandet af ett Låne-Gontor på ön, då någon dylik
ansvarighet ej blifvit alfordrad Låne-Contoren i Götheborg och
Malmö, skulle mot Gottländningarna uttrycka ett slags misstro¬
ende, hvartill jag ej anser dein halva gjort sig skyldiga, förefiu-
nas verkligen andra locala omständigheter, som oändligen skulle
försvåra, om ej helt och hållet göra omöjliga alla försök, alt
på den väg Reservanterne det önskat, på ön Gottland etablera
en lånerörelse. — För bildandet af ett så heskaffadt Bolag, som
Reservanterne vilja, erfordras hufvudsakligen större possessio-
nater. — Sådane finnas endast till ett ganska ringa antal på
ön, hvars jord till största delen eges af en sjelfegande skatte-
allmoge. Ibland denna finge man således, till följe af bristen på
egentliga possessionaten, uppleta de blifvande bolagsmännen. Men
associationsandan hör tyvärr ej till de samhällsdygder, hvaraf
Gottländningen i allmänhet kan rosa sig, och minst kan den upp¬
täckas hos allmogen. Gottländningen, den höge såväl som den
lage, vill helst sträfva att vara en man för sig, vill helst arbe¬
ta ensam och hafva sig sjelf att tacka för hvad han är och kan
bli. Den allmänt rådande svagheten i associationsanda har äf¬
ven vållat sönderfallandet af flere föreningar, som hållit på att
bildas för allmäntnyltiga föremål. När man härtill lägger
Gottländska allmogens allmänna motvilja emot jordens pant¬
sättning, ett tänkesätt, som jag hos mina landsmän högt
302 Den Ii April.
värderar och ej skulle vilja rubba, under en tid, då vissa an¬
dra Sveriges provinser liksom tälla att pantförskrifva sin jord
hos utländningen. så tror jag mig tillräckligen hafva påpekat
hufvudhindren för ett Låne-Contors inrättning på Gottland i enlig¬
het med Reservanternas plan. Herr Stats-Rådet Heurlin har
äfven behagat framkasta åtskilliga förslag för organiseringen af
ifrågavarande låneinrättning. Då man väl känner den tid, som
hos oss fordras för utvecklingen och verkliggörandet af itya för¬
slag, isynnerhet om de blott framställa några enkla grunddrag
och utarbetandet i detalj ännu återstår, kan man taga för af¬
gjordt, att man ej på denna sidan nästa Riksdag kan emotse re-
aliseringen af något af dessa förslag, om ock Rikets Höglofl.
Ständer skulle lemna sitt bifall till något af dem. Antagandet
af något af dessa förslag vore under närvarande förhållanden
liktydigt med ett afslag, fast denna gången under den ömma
Välviljans och de granna ordens kappa.
1 spetsen för den minoritet, som ej gillat Höglofl. Utskottets
förslag till organisation af det blifvande Låne-Contorets Styrel¬
se, visar sig Domprosten Thomander. Han anser det föreslag¬
na lånecapilalet såsom alltför ringa, att derpå bekosta en Sty¬
relse af 4 Directeurer, en ur hvarje Riks-Stånd. Den värde
Reservanten anser 2:ne Directeurer, en från Staden och en från
landet, vara tillfyllest för ändamålet. Till en början får jag vörd¬
samt anföra, att jag ej kan lemna mitt bifall till en organisations¬
plan som hvilar på sådana grundsatser, att af nationens egen¬
dom (och till den höra väl Bankens capitaler), en mindre del
kunde skyddas med mindre och ringare controller än en större.
I detta hänseende anser jag ingen jemförelse böra ifrågakom¬
ma; jag vet ej hur skillnaden emellan stort och litet, då det
är fråga om nationens egendom, bör definieras. Om samma
grundsatser gjort sig gällande vid ordnandet af de förut¬
varande Låne-Contorens Styrelse, borde väl, då man bestämde
Ven 14 April. 303
4 Directeurer för Götheborgs Låne-Contor, endast tvänne hafva
blifvit tillsatta vid Contoret i Malmö, alldenstund låne-fonden i
Malmö endast utgör hälften af den i Götheborg. Skälet, hvar¬
före någon nedprutning i- Styrelse-personalen på ofvannämnde
grunder ej kunnat ega runi vid inrättandet af Låne-Contoret i
Malmö, är väl det, att desse Directeurer skola vara Rikets Stän¬
ders Fullmäktige, det vill säga, utgöra en delegation af natio¬
nen, åt hvilken vården af nationens egendom blifvit anförtrodd.
Under våra nuvarande constitutionella förhållanden, då Slåndeu
utgöra de constituliva elemenlerna i Nalional-Representationen,
kan Svenska folket ej fullständigt representeras genom någon
slags delegation, deri ej minst en individ af hvarje Stånd fin-
nes. Hade vår National-Representalion varit till sina bestånds¬
delar lik t. ex. brödrafolkets, då medgifver jag gerna Dompro¬
sten Thomander, det Svenska folket kunde representeras genom
en sammansättning af endast 2:ne personer, en i Staden och
en på landel boende. På dessa ur Svenska Statsförfattningens
väsende hemtade grunder, instämmer jag i det af Höglofl. Ut¬
skottet gifna förslag, alt det blifvande Låne-Contoret i Wisby, i
likhet med hvad redan eger rum vid Låne-Contoren i Götheborg
och Malmö, må förvaltas af 4 Directeurer, valda af Riks-Stånden,
och ett Baneo-Ombud, utsedt af Banco-Fullmäktige. Beträffande
det af Hr Domprosten, såsom det vill synas mera på skämt än
allvar, yttrade bekymmer öfver den förmodade svårigheten, att
på Gottland kunna finna lämpliga subjecter för en blifvande Ban-
co-Directeur ur Rikets första Stånd, så får jag äran upplysa det
jag aldrig hört omtalas att något dylikt bekymmer oroat veder¬
börande på sjelfva orten, då de haft för händer att ur Ridder»
skapet och Adeln utse deputerade till Taxerings-Committéer,
markegåhgs-sältningar eller andra dylika delegationer, der Sven¬
ska folket skall representeras. Mig synes del hafva varit en
lätt sak för den värde Reservanten, att af någon af härvaran¬
de Riksdagsmän från Gottland vinna upplysning om verkliga för»
304 Den Ii Ap r iI.
hållandet i ofvannärande afseende, om ock allmänheten derige¬
nom kommit att gå miste om njutningen af den lekande hu¬
mor, som nu, på grund af en irring, har kommit att krydda
reservationen.
Utom de ofvananförda allmänna, att jag så må säga, på de
conslilulionella förhållanderna grundade skäl, som lala för bifall
till Utskottets förslag rörande ordnandet af Styrelsen öfver det
möjligen blifvande Låne-Contoret på Gottland, vågar jag dess¬
utom i samma syftning anföra några andra, de der mera enskildt
afse sjelfva inrättningen och betryggandet af dess verksamhet.
Hvar och en som har sig bekant, att bland Directeurernas förnämsta
åligganden räknas det, att, på grund af enskild kännedom, pröf¬
va vederhäftigheten hos respective lånesökande och borgenärer,
måste äfven medgifva att producten af en sådan kännedom hos
4 olika subjecter alltid bör leda till ett säkrare totalomdöme än
den kännedom som i sådant afseende kan väntas hos endast
tvänne. Och huru mycket snarare är ej misstankan att före¬
ställa sig veld och undfallenhet för personliga påtryckningar hos
2 än hos flere? Afven på dessa grunder önskade jag ej någon
förändring i hvad Höglofl. Utskottet föreslagit.
Hvad slutligen angår de af Herr Stats-Rådet Heurlin yttra¬
de betänkligheter om möjligheten att de föreslagna 3000 R:dr
skulle kunna förslå till omkostnadernas bestridande, så må det
tillåtas mig upplysa att man på Gottland i allmänhet ej är van
vid höga arfvoden då det gäller att befordra framgången af all¬
mänt vigtiga företag. Vid den i Wisby inrättade Sparbanken
åtnjuta de dervid anställde Directeurer, som dock hvarenda vecka
sammanträda för att emottaga insättningar, pröfva och bevilja
låneansökningar, uppgöra ränteliqvider m. m. —inget arfvode;
den vid inrättningen tjenstgörande Sekreterarens och Casseurens
hela ersättning belöper sig till 50 å 100 R:dr. Sammalunda
är
Den 1i April. 30S
är forhållandet med den vid Landthamns-fonden fungerande Sty¬
relse. Och hvad Liefve väl följden om den blifvande Filial-
Bank-Styrelsen öfverskrede den för förvaltnings-kostnaderna be¬
stämda summan af 3000 R:dr? Det är ju endast under förutsatt
vilkor, att omkostnaderne ej finge öfverstiga denna summa, som
Contorets inrättande blifvit föreslaget. Vid sådan händelse
skulle ju låneinrättningen komma att upphöra. Skulle emedler¬
tid, till följe af några på förhand oberäkneliga omständigheter,
det komma att visa sig, alt dessa 3000 II:dr ej försloge för det
med denna summa afsedda ändamål, så är jag fullt öfvertygad,
att de lånesökande på Gottland heldre med ^ eller T pi ^cents
tillskott i ränta sökte att ersätta det felande än att se denna
Filial-Afdelning återvända till stammodren, som ej åt Gottländ-
ningen kan lemna någon låneförsträckning med mindre 6 å 7
procent gå förlorade i ränta, commission, recommendation och
andra omkostnader, innan lånet kommer den lånesökande till¬
handa.
Herr Stats-Rådet yttrade slutligen, om jag ej misstager
mig, att det i visst fall kunde vara nyttigt att Gottländningen
fortfarande vore beroende af Hufvudstaden åtminstone genom
penningerörelsen och ereditförhållanden; detta beroende skulle
således verka liksom en påminnelse och utgöra liksom ett band
på dessa öboer, att ej för mycket vilja emancipera sig från det
gemensamma fäderneslandet. Må det tillåtas mig alt häruti hy¬
sa den motsatta öfvertvgelsen, det jag anser rättvisans och väl¬
viljans band bilda säkrare föreningslänkar emellan denna ö och
moderlandet än de band som hafva sitt yttersta fäste i en all¬
mänt erkänd obillighet.
Jag bifaller Höglofl. Utskottets Betänkande i alla 4 mom.
af 31 §., med glad öfvertygelse att mina åsigter skola delas af
Högv. Ståndet. Till en sådan glad tillförsigt ser jag mig be-
Hugv. Preste-Ständ. Prof. ISSI. !t:le Bandet. 20
306 Den H April.
rättigad genom Högv. Ståndets votum vid sistlidne Riksdag, en¬
ligt hvilket med 31 Nej emot IG Ja Ranco-Utskottets alslag på
begäran om inrättandet af ett Bankens Låne-Contor på Gottland
förhastades. Ja förhoppningarne om framgång synas mig nu
än säkrare, då Ilöglofi. Banco-Utskotlet denna gång tillstyrkt
den ofvannämnda begäran och jag ej kan tro det ön Gottland
under de sista 3 åren på något sätt kan hafva förverkat Högv.
Ståndets svmpathier.
Häruti instämde Prostarne Lundblad och Melén.
Kyrkoherden Bergvall: När frågan om Låne-Contors in¬
rättande på Gottland vid sista Riksdag var å bane, yttrade jag
mig deremot, och har sedermera icke hört skäl anlöras, som
kunnat rubba min öfvertygelse i detta hänseende. Del må vis¬
serligen medgifvas, att denna provins i anseende till sitt insu-
lära läge har många svårigheter att kämpa emot, men Rikets
Ständer hafva, med behjertande af dessa olägenheter, redan be¬
viljat öns innevånare fördelar framför andra till beredande af
lättnad vid deras låneoperationer i Banken. De få nemligen i
Landt-Ränteriet insätta förfallna räntor och afbetalningar å in-
nehafvande lån under den årstid, communicationen med fasta
landet är hämnad. I egenskap af Ledamot uti Baneo-Disconten
bör jag vid detta tillfälle ej dölja, att det icke finnes i Ri¬
ket någon provins, hvars innevånare till den grad anlita Diseont-
verket, som Gottland. Jag är fullkomligen förvissad, att ett för
denna ö särskildt inrättadt Låne-Contor är icke allenast icke nödigt,
utan fastmer skadligt; ty med den benägenhet till skuldsättning,
som der redan finnes, skall en sådan inrättning endast verka
dertill, att öns innevånare ännu ytterligare fördjupa sig i skul¬
der. Jag afstyrker af sådan anledning förslagets antagande.
Biskop Hallström: Jag kan ej undgå, att yttra mig i det¬
ta ärende, uppå framgången hvaraf en större del af Gottlands
Den U April. 307
innebyggare sätta ett högt pris, och hvilket äfven så nära sam¬
manhänger med dess verkliga intresse. Men jag behöfver härvid
desto mindre länge pröfva Högv. Ståndets tålamod, som saken ic¬
ke är främmande, utan från föregående Riksmöten känd, och den
värde Stiftsbroder, som före mig haft ordet, redan upptagit och
på ett träffande vis besvarat de anmärkningar, som emot Ut¬
skottets förslag blifvit framkastade. Ön påkallar en låneanstalt
emedan den sjelf saknar de erforderliga capitaler, hvaraf den är
i flerfaldigt behof, för sin stigande förkofran. Man finner icke der,
egentligen att tala, någon industri, men väl en jord, som vän¬
tar efter odling. On är ock, såsom kändt är, ej sällan under
/
längre eller kortare tid af året, skiljd ej allenast från moder¬
landet, utan äfven från den öfriga verlden, och den derå bosat¬
te derigenom ganska lätt blottsälld för en penningebrist och för¬
lägenhet, hvaraf jemväl den kan hafva känning, som för öfrigt
befinner sig i fördelaktiga vilkor. De förmåner, som Banco-
Disconten beviljat Gottlands innevånare och här blifvit åberopa¬
de, inskränka sig hufvudsakligen dertill, att omsättningsrätten
af erhållna Discontlån icke går förlorad, om under tiden, då
communicationen med fasta landet är alldeles förhindrad och af¬
bruten, de stadgade afbetalningarne jemte räntan icke till Ban-
co-Disconten ingå, ulan i stället under behörig recommendation
inlemnas till Kongl. Post-Conloret i Wisby, och bevis deröfver
till Lands-Canzliet afgifves. Men härigenom minskas ju inga¬
lunda tor öns innebyggare bryderiet och bristen i penningeväg,
enär under denna tid, då äfven Krono-uppbörden gemenligen
förrättas, inga medel från främmande håll tillflyta, men de &
ön på berörde vis upplagde penningar undandragas rörelsen, i
grund hvaraf en förlägenhet måste uppstå, och förökas, i sam¬
ma mån detta obehagliga isoleringslillstånd fortvarar och besag¬
de depositioner tor Discontens räkning utan uppehör växa. Ett
helt annat förhållande skulle deremot inträda, om ett eget Lå-
308 Din H ^4pr il.
ne-Contor å ön upprättas, emedan de medel och inbetalningar,
som dit ingå den ena dagen, löpa åter den andra eller följande
dagar uti den allmänna rörelsen, som sålunda under ständig cir-
culation underhålles och lifvas. Det vill ock synas, som skulle
man icke mindre inom detta Ilögv. Stånd, än inom Högl. Ut¬
skottet, vara benägen att behjerta dessa oförvållade olägenheter,
hvaraf ön Gottland lider i anseende till dess penuingerörelse.
Men likväl gifvas äfvenväl de, som härvid ej vilja tillgodose
provinsen GoLlland på enahanda vis, som andra Rikets provin¬
ser, eller medelst upprättande af ett särskildt Låne-Contor der¬
städes. Så framhålles här nog oväntadt det förslag, att åt den¬
na aflägsna ö må beviljas ett creditiv på 100 å 200,000 R:dr,
utan att dock omnämnes, hvilken ansvarighet, som i sådant fall
skulle erfordras, om hela öns solidariska, eller blott den för¬
valtande Direclionens, eller ens, om någre vilja åtaga sig en
dylik förvaltning och ett dylikt ansvar. Men då förhållan¬
det ju är det redan anmärkta eller att förbindelsen emellan Huf-
vudstaden och Gottland är stundom afbruten och alldeles
stängd, inser jag icke, huru detta creditiv skulle rätt, och med
fördel begagnas, samt i följd deraf huru förvaltningskostnaden
skulle på sådant vis förminskas, om man annars, såsom billigt
vill vara, gör ett tillbörligt afseende å hvad ön skulle härvid
för egen del bekosta och vedervåga. Ännu mera obestridligt
och visst är, att detta ingalunda är hvad Mol.ionärerne begärt,
utan i sjelfva verket en ny motion, öfver hvilken icke lönar
mödan att discutera. — Ett annat förslag innebär, alt man på
Gottland borde försöka, att tillvägabringa en art förening af
Låne-Contor och Privatbank, på det sätt, att jemte Riks-Banken
äfven enskilte borde såsom intressenter anskaffa de erforderliga
medlen för en lånerörelses bedrifvande. Men denna plan, som
lärer inom Banco-Utskottet vara uppkastad, fastän icke för en
allmännare användning ännu utarbetad, må annorstädes vara
Den Ii April. 3119
ganska tillämplig, deremot skall svårligen någon annan, an den
med Gottland obekante, kunna der tillstyrka experimentet. Eg¬
na förhållanden förete sig inom hvarje provins och icke minst
å Gottland. I fråga om att bilda en dylik anstalt saknar Gott¬
land helt och hållet de erforderliga elementerna, emedan der
saknas såväl capitaler i allmänhet, som isynnerhet en förmögen
medelclass, samt vana vid association eller inleresscntskap. Ön
har få eller inga ståndspersoner, ett obemedlad! Presterskap,
civile Embetsman i nästan enahanda vilkor, en illa aflönad Mi¬
litär, och de Handlande, derest de hafva att bjuda öfver bättre
penningetillgångar, vilja ofelbart helst nedlägga dem i en mera
lönande rörelse. Vid detta förhållande, och under hänsigt till
öns afskilda läge vet jag i sanning intet tjenligare medel, att
afhjelpa den der nogsamt öfverklagade penningebrist och förlä¬
genhet, än att dit förlägga en särskild låneafdelning af Riks-
Banken. De som häremot uppträda, och förorda andra utvä¬
gar, rädes jag, hafva törhända någon afsigt, att på sådant vis
skjuta saken undan. Det äro dessa kända practiker, som väl förr
blifvit öfvade, men i hvilka ingen sann välvilja röjer sig. Der¬
emot tillförser jag mig af Ilögv. Ståndet, att öns inbyggare icke
förvägras delta af dem högt värderade prof af uppriktig välvil¬
ja, och hoppas så mycket mer, att förevarande punkt skall bi¬
fallas, som Preste-Ståndet vid förlidne Riksdag med stor plura¬
litet beviljade, och för sin del beslöt, att ett Bankens LånC-Con-
lor borde på Gottland inrättas.
Med Biskop Hallström förenade sig Doctor Gamcelius.
Doctor Sandberg: Vid flere föregående Riksdagar har
fråga varit å bane om ett Discont-Coutor i Wisby. Uti Göthe¬
borg och Malmö äro sådane inrättade, och i dessa orter finnas
större penningetillgångar och de hafva vida lättare communica-
tioner med Stockholm och Riks-Banken, än Gottland. Vid in¬
310 Den 14 April.
nevarande Riksdag hafva Representanterne från denna aflägsna
ö uti alla fyra Riks-Stånden med särdeles eftertryck framställt
behofvet af en dylik låneanstalt derstädes. Mig synes derföre
att man icke bör neka hvad som begäres. Utskottet kommer
att uppgöra något närmare huru den skall organiseras, om den
blir bifallen. När en Talare vill för detta ändamål uppoffra
all vinst, så hoppas jag intet hinder möler, då Gottlands inne¬
vånare erbjuda sig att förvalta detta Låne-Contor för så billigt
arfvode, att behållning för Riks-Banken ovilkorligen skall upp¬
komma. Delta blir så mycket vissare, som väl något pålitligt
Banco-Ombud kan finnas, som är bosatt i orten och således
kan åtnöjas med mindre löneförmåner. Jag tillstyrker bifall.
Professor Lindgren förklarade sig instämma i de Talares
yttranden, som talat för bifall till Utskottets förslag i förevaran¬
de punkt.
Biskop Heurlin: Med all den välvilja, som jag hyser för
Gottland, förefaller det mig, som man nog brådstörtadt vill hal¬
va ett nytt Låne-Contor derstädes inrättadt. Det fordras, att
man liksom skall taga på hand och lemna derhän, både huru¬
vida ett Låne-Contor i den form kan på ön inrättas, eller huru
högt omkostnaderna för Couloret komma att stiga. Hrr Full¬
mäktige har Utskottet förbigått, och de hade likväl varit i till¬
fälle att lemna nödiga upplysningar. Jag beklagar, att Doctor
Thomander är frånvarande, ty välgrundad är hans anmärkning
om svårigheterna att finna Ledamöter af Adels-Ståndet så till
Directeurs- som Suppleants-platserna, samt till Revisor och dess
Suppleant, och att revisioner årligen böra hållas, lärer väl ingen
bestrida. Det torde hafva väl förtjent tagas i öfvervägande,
om ej en fåtaligare Direction, utnämnd af Banco-Stvrelsen utan
afseende på Stånd, kunnat förvalta Contoret. Man hade vid
detta mindre Contor kunnat göra försök med en reform, den
Den 74 A pr i l. 311
jag tror vore lämplig för alla Filial-Contor, att ej sträcka den
ännu högre upp.
Doctor Sandberg: Som en Talare beklagat, att Dompro¬
sten Thomander, af hvilken han till följe af de i reservationen
yttrade åsigter kunnat förvänta understöd, vid delta tillfälle ic¬
ke vore tillstädes, sä anser jag mig pligtig tillkännagifva, all
Hr Domprosten, innan ännu kändt var att Plenum i dag skulle
inträffa, hade gifvit bestämdt löfte om en embetsförrättning just
pä denna stunden, och är delta enda orsaken, hvarföre han nu
saknas på sin plats.
Contracts-Prosten Almqvist: Det ser ut, som Gottlands
välfärd skulle bero på detta Låne-Contor. Jag tror, att lyckan
blir måttlig, så vida den satsen får gälla äfven för Gottland,
alt lättheten till lån blott ökar ett lands skuldsättning och der¬
igenom bereder obestånd. Men inå vara huru som helst, så
borde det ej anses för mycket fordradt, om Rikets Ständer fä¬
sta det vilkor vid dessa 200,000 R:dr att Gottländningarne sjelf-
ve förvalta dem. Dertill fordras alt de ställa hypotheker. Af
dessa påstås de vara i saknad. Likväl sökte de icke för län¬
gesedan genom association med Smålands-Banken att få inrätta
eget Låne-Contor. Då saknades icke säkerhet eller utvägar att
lemna hypotheker. Visst är det bättre, att utan allt besvär få
penningar. Men då den fordran synes billig alt den, som får
dem, ock bör förvalta dem utan långifvarnes kostnad, yrkar
jag återremiss, på det förslaget om Låne-Contor på Gottland må
behandlas i förening med det Betänkande, som från Banco-Ul-
skottet snart inkommer om Filial-Banker i allmänhet.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och då H. II.
Erke-Biskopens och Talmannens nu gjorda proposition å bifall
till ifrågavarande 31 punkt besvarades med blandade Ja och Nej,
312 Den 14 April.
samt votering äskades, föreslogs och godkändes denna voterings¬
proposition :
Den, som biläller 31 punkten af Banco-Utskottets Betänkande
N:o 24, röste Ja; den det ej vill, röste Nej. Vinner Nej, kom¬
mer sagde punkt att återremitteras.
Voteringen, i behörig ordning företagen, befanns, efter rö¬
sternas summering, hafva utfallit med 20 Ja och 19 Nej, till
följe hvaraf berörde 31 punkt var af Ståndet bifallen.
32, 33 och 34 punkterna biföllos.
35:o.
Prosten Lundblad, som på begäran fick ordet, yttrade:
Utskottet har här velat bereda en lättnad för lånsökande, ithy
att Utskottet föreslår, det bevis, utfärdadt af enskild person,
till hvilken Directionen hyser fullt förtroende, må såsom veder-
häftighetsbevis anses. Onekligen kommer en sådan bestämmel¬
se i ganska många fall att verka till lättnad och förminskad
kostnad vid anskaffande af lånehandlingarne. Men också kan
derunder ligga ett oafvisligt försåt för lånesökande. Jag löre-
ställer mig en person i landsorten, som önskar bekomma lån.
För anskaffande af ett så beskaffadt betyg, som här omförmäles,
vänder han sig till en i orten aktad man, hvilken eger allmänt
förtroende. Betyget bekommes, och reversalet jemte detsamma
afsändes. Då frågan om lånets beviljande förekommer, belin-
nes utfärdaren af betyget icke vara af någon Discont-Direetio-
nens Ledamot känd, och ansökningen blifver af denna anled¬
ning afslagen. Den lånsökande måste nu skaffa oificielt veder-
häftighetsbevis i vanlig ordning, och på detta sätt kommer han
att i stället för lättnad erfara, oberäknadt tidsutdrägten, förökad
kostnad och svårighet för bekommande af sitt lån. Min afsigt
Dtn H April. 3115
är emedlertid nu icke att yrka afslag, utan har jag endast ve¬
lat anföra en i min tanka anmärkningsvärd betänklighet emot
förslaget.
Doctor Sandberg: Det är en känd sak och allmänt öfver-
klagad, att Banken gör stora förluster på sin Discont-rörclse.
Sådant kommer deraf att lånsökande omöjligen kunna vara kän¬
de af Discont-Directionen, och de af vederbörande myndigheter
utfärdade vederhäftighels-betvg äro icke alltid så tillförlitliga
som de borde vara. Det har ju handt, att vederhäftigheten på
detta sätt blifvit intygad om personer, som antingen icke fun¬
nits till eller redan varit döde, då betyget utgafs. Privat-Ban-
kerna hafva icke sällan uppdragit åt vissa redbara män, till
hvilka de ega förtroende, att vitsorda vederhäftigheten hos dem
sorn söka lån; och huru ringa äro icke deras förluster i jem¬
förelse med Banco-Discontens? Det tyckes väl då att Riks-
Banken både kunde och borde begagna samma utväg, hvilken
också af Banco-Discontens egna Tjenstemän blifvit föreslagen.
Jag tillstyrker fördenskull att man måtte antaga detta tillägg
uti 196 §. 1 mom. Det är min oförgripliga öfvertygelse att
betyg af enskilda, redbara män, som äro samvetsgranna, oell
icke utgifva något vederhäftighets-betyg utan tillförlitlig känne¬
dom om den ifrågavarande personens affärs-slällning, skulle
långt säkrare trygga Disconten emot förluster än många af de
officiella embetsbetyg, som nu ensamt måste antagas såsom
gällande.
Häruti instämde Doctor Björkman och Prosten Klintberg.
Kyrkoherden Bergvall: Afven jag delar Doctor Sandbergs
mening. Fall inträffa icke sällan, då Discont-Directionen befin¬
ner sig i verklig förlägenhet vid bedömande af lånesökandes oeh
löftesmäns vederhäftighet. Jag talar af erfarenheten och kan
försäkra, alt man vid många tillfällen har svårt att sätta lit lill
314 D en Ii Ap r il.
vissa aucloriteters intyg i detta afseende, utan heldre önskade
att få trygga sig vid en tillförlitlig mans vittnesbörd. Jag an¬
ser således, att det föreslagna tillägget skall lända både till
Bankens och enskildes båtnad.
Efter härmed slutad öfverläggning och uppå gjord propo¬
sition, blef berörda 35 punkt af Ståndet bifallen.
36:o. Bifölls.
37 :o.
Prosten Lundblad anförde: I Utskottet motsatte jag mig
den här föreslagna förändring af Banco-Reglementets 198 §.,
emedan jag anser att derigenom flere olägenheter skola uppstå
för lånebehöfvande. Jag antager, att en ansökan om lån till
Discontverket inkommer, och att tillgången på penningar der¬
städes är så knapp, att den ej kan beräknas medgifva lånets
beviljande förrän efter ett par månader. Den inlemnade ansö¬
kan kommer då lill följe af detta stadgande att under tiden
förblifva opröfvad. Likväl måste det för den lånsökande vara
af högsta vigt att få veta, huruvida hans ansökan blifvit bifal¬
len eller icke; ty i förra fallet kan han bereda anstånd hos sina
creditorer eller på annat sätt rangera, och i sednare fallet vän¬
da sig till Privat-Bank eller annan credit-inrättning. Skulle
också inträffa, alt en af löftesmännen under den långa vänt-
ningstiden aflider eller något formelt fel befinnes vidlåda låne-
documenlet, så blir hoppek om undsättning gäckadt och nya
handlingar måste anskaffas till förökad kostnad och förnyadt
besvär. Jag föredrar det nu gällande stadgandet, och afstyr-
ker bifall til förändringen.
Doctor Björkman: Den här föreslagna förändringen anser
jag vara ganska skadlig för lånesökande, och måste således på
det högsta afstyrka densamma. Att det är en stor fördel för
Den ti April. 315
den lånebehöfvande att få sin låneansökning pröfvad och bevil¬
jad, äfven om tillgångarne ej för tillfället medgifva lånets utbe¬
talande, är lätt ådagalagdt. Ofta nöja sig creditorerna med
gäldenärens från Discont-Commissionären företedde bref 0111 ett
i Disconlen beviljadt lån, och vänta sedan gerna på penningar-
ne flera veckor. Skulle deremot pröfningen af dcu lånebehöf-
vandes ansökning hvila ända till dess lånet straxt kunde utbe¬
talas, så kunde deraf många obehag uppstå för den i nöden
stadde. Vid den slutligen företagna pröfningen kunde ju äfven
något fel upptäckas i reversalet, eller ock säkerheten underkän¬
nas, och dermed ännu ytterligare besvär och uppskof tillskyn¬
das den lånbehölvande.
Prosten Berlin: Rörande det i denna 37:de §. föreslagna
stadgande hyser jag samma åsigt, som den föregående Talaren,
oell vågar till och med förklara, att stadgandet nästan är för¬
tjent af att kallas ”grymt.” För den, som är i behof af pen-
ninge-försträckning, (och någon annan vänder sig väl icke ger¬
na lill ett Låne-Contor,) är det ändå en tröst att få veta, att
det sökta lånet är beviljadt, änskönt han på samma gång får
vela, att det kan komma att dröja 6 å 8 veckor, innan länet
utfaller. För Direetionen är det ingen särdeles lättnad alt upp¬
skjuta med lånehandlingarnes granskning, då denna granskning
ändå en gång skall företagas, men för lånesökanden är det sär¬
deles angeläget, att tidigt erhålla underrättelse, huruvida hans
document blifvit godkändt. Det kan annars hända, att han ef¬
ter flere veckors väntan får sitt document tillbaka, icke för bri¬
stande säkerhet, men för någon bristande formalitet, t. ex. be-
vittning, eller vederhäftighets-bevis, eller borgen för räntan,
eller någon af caventernas öfverteckning etc. etc. Den, som
sjelf lagt hand vid en förvaltning af delta slag, har mångfal¬
diga gånger haft tillfälle erfara, med hvilken spänd uppmärk¬
316 D en / 4 A yr li.
samhet en låntagare motser underrättelsen om utgången af lians
Iåne-ansökans pröfning, för att icke kunna vilja godkänna det
här föreslagna sättet att gå till väga, hvilket nästan kunde kal¬
las att steka lånsökanden vid sakta eld. Om också det skulle
medföra någon minskning i göromål för Directionen, så får man
väl ändå ihågkomma, att Bankens låne-inrätlningar äro till för
de lån-behöfvandes räkning och icke tvärtom. Man kan visser¬
ligen till stöd för förslaget åberopa praxis vid Privat-Bankerna;
men jag svarar härpå, att sådant ingalunda bevisar, alt proce¬
duren är riktig. Dessutom veta vi väl, att Privat-Bankerna
äro stiftade och bedrifvas af enskilla Bolag — hufvudsakligen
för att bereda vinst eller inkomst åt stiftarne eller bolagsmän¬
nen sjelfve. Det händer också icke sällan, att Directionen vid en
Privat-Bank går i delta hänseende ändå längre, och att den annon-
cerar, att den icke på en tid af två eller tre månader ens emottager
någon låne-ansökan. Jag anser det emellertid angeläget, att det
här föreslagna stadgandet afslås, såsom olämpligt och hardt.
Med Prosten Berlin förenade sig Professor Agardh och
Prosten Tellbom.
Professor Selander: I Utskottet yttrade jag mig för ifrå¬
gavarande ändring af Banco-Reglementets 198 §., och skälet
dertill var, att jag ansåg den vitsordade vederhäftigheten kun¬
na i betydlig mån förändras under loppet af en eller två må¬
nader, d. v. s. från liden då ett lån beviljas, intilldess det ut¬
faller. Jag har likväl sedan kommit att tänka på de stora olä¬
genheter, som af det ändrade stadgandet skulle förorsakas lån-
Sökande, synnerligast med afseende derpå, att de ej få under¬
rättelse om de formella brister, som i låne-documenterna möjli¬
gen kunna förefinnas, och är jag derföre nu färdig att förena
mig med föregående Talare uti yrkandet, alt Utskottets till¬
styrkande i denna punkt måtte afslås.
D en Ii April. 517
Kyrkoherden Bergvall: DS så många välgrundade skäl för
ogillande al Utskottets förslag i denna punkt blifvit anförda, be-
iiöfver jag icke länge upptaga Högv. Ståndets tid. Jag tillåter
mig endast förklara, att under de 20 år jag varit medlem af
Discont-Direetionen, ännu ingen olägenhet försports deraf) att
pröfvade lånehandlingar qvarlegat under den tid som förflutit från
lånets beviljande till dess utassignering. Då således stadgandet,
sådant det nu lyder, icke tillskyndat Disconlverkel någon för¬
lust, men deremot obestridligen ländt de lånesökande till för¬
del, kan jag ej aunat än tillstyrka afslag å den ifrågasatta för¬
ändringen.
Biskop Heurlin: Jag instämmer med Prosten Berlin. För¬
slaget är fördelaktigt för Stockholms Stad och nästgränsande
ort, men högst ofördelaktigt för aflägsna provinser.
Sedan discussionen härmed förklarats slutad, blef efter ve¬
derbörligen framställd proposition Utskottets i berörde 37 punkt
gjorda tillstyrkande af Ståndet afslaget.
38:o. Bifölls.
(39:o se ofvan.)
40:o.
Biskop Heurlin yttrade: Då Banco-Styrelsen eger ratt
från ett Contor till ett annat, efter behof och förefallande om¬
ständigheter, öfverflytta större eller mindre del af hvarje Con-
tors andel i fonden för denna utlåning, hemställer jag om icke
de, som så varmt nitälska för Wisby, borde yrka, att ett visst
oföränderligt belopp af denna fond afsattes för Wisby Låne-
Contor.
Uppå derom gjord proposition, blef denna punkt af Ståndet
bifallen.
318 Ven Ii April.
41:0.
Biskop Heurlin: Jag ber blott korteligen få hemställa,
om och huru stadganderna i denna §. skola tillämpas vid Wisby
Låne-Contor, eller om beläning af publika papper icke må vid
detta Conior ega rum, eller om Gottlämlningar må ega rätt alt
vid Stockholms Contor söka belåningen.
Professor Agardh: Det är ej Utskottets mening, att uti
Wisby Låne-Contor skulle få belånas så beskaffade publika pap¬
per, som här omförmälas, hvaraf också torde följa, att om än
Gottländningen innehafver dylika papper, han också saknar rät¬
tighet att belåna dem, men denna fond är till och med i Mal¬
mö så litet anlitad, att det har varit hela år då den ej blifvit
begagnad, hvadan ingen anledning (örefinnes att Goltländningarne
skulle behöfva någon andel af denna fond.
Bifölls.
42 och 43 punkterna biföllos.
44 och 45 punkterna, i ett sammanhang föredragna.
Doctor Bjur/anan anförde: Här nödgas jag fästa Högv.
Ståndets uppmärksamhet på den, såsom mig synes, otillbörliga
nedsättningen af Discont-fonden för Stockholms låne-district.
Förr var denna fond bestämd till 5,300,000, nu är den till
förmån för Götheborg och Malmö nedsatt till 5,000,000, och
ännu vidare, om Wisby Låne-Contor inrättas, till 4,900,000.
Götheborgs Låne-Contor har deremot fått en låne-tillökning af
200,000 och Malmö af 100,000. Detta är att beröfva Stock¬
holms district ett låne-capital, som onekligen oftast der behöf-
ves. De skäl, som för detta plundrings-försök åberopas, äro
inga andra, än att brist ofta uppstått i Götheborg och Malmö
för låne-sökandes skyndsamma förnöjande. Men samma brist
har äfven i Stockholm ofta egt rum, så att lånbehöfvande fått
Den ii April. 319
vänta i flere veckor. Att 100,000 R:dr flvltas från Stockholms
district till Wisby är rätt, om ett Låne-Contor der kommer i
stånd; men de öfriga 5,200,000 anser jag nödvändigt böra be-
bållas såsom förr för Stockholms Discontverk. Behöfva Göthe¬
borg och Malmö större låne-capital och Stockholm kan umbära
något, så ega ju Banco-Fullmäktige rättighet att pröfva förhål¬
landet och annorlunda fördela tillgåugarne för tillfället.
Professor Agardh: En Talare har nämnt, att, genom den
här af Utskottet föreslagna fördelningen emellan de särskilda
Disconterna, har Banco-Disconten i Stockholm blifvit plundrad.
När man utkastar en sådan beskyllning, måste man väl böra
gå till grunden och undersöka hvari denna plundring skulle
bestå, eller, måhända rättare, undersöka med hvad rätt man
innehar hvad man anser sig hafva blifvit frånröfvad. För för¬
delningen af den anslagna fonden mellan de särskilda Discon¬
terna torde ingen säkrare grund kunna läggas än folkmängden.
Malmö district har nu öfver \ million innevånare eller mer än
f af hela Rikets folkmängd, således borde det enligt denna prin¬
cip hafva 1,200,000 R:dr i stället för 1,000,000 R:dr såsom
Utskottet föreslagit. Götheborg har visserligen enligt denna
grundsats fått något för mycket, men slås båda dislricterna
tillsamman, höra de åtnjuta omkring 2,900,000 R:dr och Stock¬
holms 5,100,000 R:dr. Götheborgs district borde sålunda rät¬
teligen afstå 100,000 R:dr till Stockholm, men tager man i
betraktande, att ju vidsträcktare districtet är, desto mindre re¬
lativt belopp af det hela bör det undfå, emedan de aflägsnare
delarne ej på långt när i den proportion begagna fonden som
de närmare, så torde fördelningen hvad Stockholms och de båda
öfriga districterna tillsammantagna beträffar ej befinnas obillig.
Man har åberopat att ett skydd mot en orättvis tillämpning af
denna bestämning skulle ligga i den rättighet man lemnat åt
320 T) en 1A April.
Fullmäktige, att, efter sig företeende omständigheter, annorlun¬
da fördela summorna inom de särskilta Discontverken; detta
är visserligen ett skydd i händelse Stockholms district skulle
blifva förfördeladt, ty på sätt Bankens Öfver-Styrelse nu är
sammansatt af Ledamöter, hvilka alla tillhöra Stockholms dis¬
trict, hehöfver man ej frukta att ju icke detta districts rätt
blir bevakad, men hur det går med Provins-Contoren blir en
annan fråga, och jag erinrar mig rätt väl af Fullmäktiges Pro¬
tokoll huruledes Fullmäktige vägrade bispringa Götheborgs Han¬
dels- och Närings-Discont, oaktadt dess Directions förnyade upp¬
maningar, och oaktadt stora summor lågo obegagnade af Stock¬
holms Handels- och Närings-Discont, hvilka enligt Fullmäktiges
egen förklaring i Utskottets Betänkande N:o 10 aldrig varit
begagnade. Jag anser mig likväl böra nämma att, så vidt jag
minnes rätt, en stark minoritet inom Fullmäktige motsatte sig
denna vägran. Jag yrkar sålunda på dessa grunder bifall till
Utskottets förslag.
Prosten Berlin: Jag instämmer med Professor Agardh uti
hvad han här anfört, och vill endast tillägga den upplysning,
att det vid Låne-Contoret i Malmö nu hörer nästan lill det
normala förhållandet, att beviljade lån icke utfalla förr än 8
å 10 veckor efter beviljandet, af hvilket förhållande den slut¬
sats lämpligen torde böra dragas, att låne-fonden är för liten
eller icke motsvarar behofvet inom districtet. Före 1844 och
1845 årens Riksdag var också creditiv-fonden för allmänna Dis-
conten 1,000,000 R:dr, således 100,000 R:dr mer än nu, och
då förefanns dessutom en reserv-fond af circa 30,000 R:dr,
hvartill kom, att räntorna, som endast halfårsvis uppskickades
till Banken, begagnades i låneväg vid Låne-Gonloret så länge
de enligt reglementet fingo der hållas qvar. Nu deremot upp-
skickas
Den ti April. 321
skickas ränlorne qvartalsvis och få icke i låne-väg utlemna*,
hvadan det också är en nödvändighet att hvarje sessionsdag
skilja på cassa-behållningen, så att man vet, huru mycket som
är capital och huru mycket som är ränta, på det man icke må
råka till att i låne-väg utlemna en enda Riksdaler utöfver be¬
loppet af crediliv-fonden.
Lector Wallman: Jag kan för min del ej dela de näst
föregående Talarnes åsigter om nedsättning uti den fond, som
för utlåning genom Banco-Discontverket i Stockholm varit be¬
stämd. En penningecris synes stå för dörren och man håller
icke osannolikt, att Östgötha Privat-Bank kommer att upphöra.
Under sådana förhållanden synes det icke vara välbetänkt att
besluta en minskning uti det för Stockholms district hittills
afsedda låne-capital. Jag tror för öfrigt, alt man misstager sig,
då man för bestämmandet af fördelningen emellan de olika låne-
districten ensamt tager folkmängden i beräkning. Om mått¬
stocken skall blifva rättvis, måste i räkningen ingå äfven andra
faclorer. Jag kan icke tillstyrka bifall till hvad Utskottet här
föreslagit.
Häruti instämde Prosten Cnatlingius.
Biskop Heurlin: Jag instämmer med Professor Agardh
och Prosten Berlin, men vill derjemte göra en hemställan, hu¬
ruvida Fullmäktiges rättighet, att elter sig företeende omstän¬
digheter inom de särskilta Discontverken fördela fonden för
denna rörelse, äfven må omfatta Låne-Contoret i Wisby. Con-
seqvent syntes det mig, om Högv. Ståndet beslutade, alt de
för Låne-Contoret i Wisby afsedda 100,000 R:dr blefvo un-
dantagne.
Prosten Lundblad: Såväl af den förste Talaren som Le¬
ctor Wallman har blifvit vltradt, att Stockholms låne-district
Högv. Preste-Stånd. Prof. 1851. S:le Bandet. 21
322 Den Ii April.
»kulle förorättas genom den här skedda fördelning af den fond,
sorn blifvit anslagen lill utlåning på namn och reverser. Först
kan anmärkas, alt, om Låne-Contor inrättas i Wisby, antalet
af låne-sökande vid Banco-Discontverket i Stockholm måste för¬
minskas, ehuru del ännu icke är afgjordt, att Verkets lånefond
derför skall förminskas. 1 afseende åter på den af Lector
Wallman yttrade farhåga, att nödiga circulationsmedel skulle
tryta, i fall Östgötha Privat-Bank gör utredning, får jag trösta
honom med den upplysning, att Banco-Utskotlet nu är sorn bäst
sysselsatt att påtänka medel till suppleraude af så väl denna,
som andra Privat-Banker, hvilka möjligen skulle vilja inställa
sin låne-rörelse. Här är vidare sagdt, att folknummern borde
läggas till grund för de 8 millionernas fördelning mellan låne-
districten. Om så vore, är delta verkligen i någon mån redan
iakttaget; men svårligen kan folkmängden utgöra någon ratio¬
nel grund, utan hulvudsakligt afseende måste väl tillika göras
på den rörelse och industri, som af folkmängden bedrifves. Då
den förste Talaren trott sig bevisa lånefondens otillräcklighet
vid Banco-Discontverket med det förhållande, att låne-sökande
der få vänta 3 å 4 veckor, innan beviljade lån utfalla, hafva
2 andra Talare visat, ali Låne-Contoren i Götheborg och Mal¬
mö befinna sig i en långt brydsammare ställning, emedan lån,
sorn af dem beviljas, ofta icke utfalla på 8 å 10 veckors tid.
Jag kan, hvad det förra Låne-Contoret beträffar, bevittna san¬
ningen af denna uppgift. Före sisla Riksdag voro till Göthe¬
borgs Låne-Contor anslagne 2 millioner, men denna summa
reducerades 1848 till 1,800,000 II: dr. Sann t är, att Banco-
Fullmäktige, på Direclionens begäran och med stöd af Banco-
Reglemenlet, öfverskrida denna summa, emedan behofvet på
stället ovilkorligen så fordrat. Dock har visat sig, att Stock-
holms-inlresset äfven ofta satt sig emot Götheborgs-intresset
oeh att gjorda framställningar om behofvet af låne-fondernas
Den H April. 323
okände saknat framgång, så att den bestämda zilfran af 2 mil¬
lioner väl blifver alldeles nödvändig i härnäst utfärdande Banco-
Reglemente. Skulle 1111 en eller (lere Privat-Banker upphöra, så
blir väl nödigt, alt Rikets Ständer föröka fonderna för låne¬
rörelsen på namn och reverser, hvilken låne-rörelse, om ock
icke den fördelaktigaste för låne-behöfvande, likväl för Banken
är den aldraindrägtigasle.
#
Professor Agardh: En Talare bar anmärkt, att folkmäng¬
den icke kan läggas till grund för fördelningen af Disconlfonderna.
lian nämnde likväl icke från hvilken annan grund man bör
utgå vid bestämmande af denna fördelning; täger man taxerings¬
värdet, så tror jag att äfven i detta fall Malmö dislriet fått för
litet. Samme Talare har åberopat att nu, då förlägenheten är
stor, borde man ej göra någon rubbning i de beslående förhål-
landerna, men jag frågar om icke i en sådan tid en rättvis
fördelning af fonderna är framförallt nödvändig? I tider af god
penningtillgång är ej så noga om det ena districtet får något
för mycket, det andra något för litet. Man har äfven som
skäl anfört, alt Östgötha Privat-Bank skulle hafva för afsigt att
upphöra med sin rörelse, men att för ett sådant fall bemyndi¬
gar Banco-Reglementets 215:de §. Fullmäktige att ersätta det
sålunda minskade rörelse-capilalet antingen genom att på stället
inrätta en särskild Afdelning af Rikets Ständers Bank, eller ge¬
nom att öka fonden i den Discont hvarunder den provins,
der Privat-Banken inställt sin låne-rörelse, hörer. Senaste Tala¬
ren nämnde handels-rörelsen såsom en rikligare grund för fon¬
dernas fördelning; denna bör likväl i min tanka ej läggas lill
grund för fördelningen af Allmänna Discontens fonder, men väl
för Handels- och Närings-Discontens. Talaren har dessutom
icke visat, om den af Utskottet föreslagna fördelningen skulle
utfalla lill Stockholms nackdel i händelse man lade denna rö-
324 Den H April.
reise till grund. Anser man fonden för Stockholms district icke
räcka till, så vill jag nämna att orsaken härtill hufvudsakligen
bör sökas i den omständighet, att Stockholms Stad har lagt
sig till allt förstör anpart till intrång för provinserna; sålunda
har Stockolms Stad ensamt omkring it af hela fonden, då den
måhända ej vore berättigad till mer än -fo.
Doctor Björkman: Professor Agardh synes tro, alt god¬
tycket förr bestämt fördelningen emellan Låne-Contoren, men
så illa borde väl ingen tänka om fordna Riksdagsbeslut. Att
åter antaga folkmängden såsom den enda rätta norm för låne-
behofven, enligt Professorns förslag, är ingalunda rätt. Jag
skulle tro, att provinsernas större eller mindre rörelse-capital,
bördighet, skattebördor och fattigdom här borde främst komma
i beräkning. Och att fattigdomen samt hemmanens skattebör¬
dor äro vida större i öfriga Sverige, än i Skåne och Blekinge,
torde ingen kännare förneka. Äfven anförde samme värde Ta¬
lare att Banco-Fullmäktige, åt hvilka en närmare fördelning för
tillfället af låne-fonderna varit öfverlemnad, visat sig partiske
för Stockholms district. Denna beskyllning anser jag mindre
tillbörlig; och synes den mig blott bevittna Talarens partiskhet
för Skåningarnes intresse. Den värde Talarens förslag, att för¬
dela den till Stockholms district anslagne fonden emellan Huf-
vudstaden och provinserna, vöre möjligen rätt och nyttigt, men
lärer väl svårligen låta sig göra. Kunde detta ske vid en återre-
miss, så vill jag icke sätta mig emot en sådan. Eljest vrkar
jag att 5,300,000 oförkränkte må bibehållas vid Stockholms
låne-district, enär erfarenheten visat, att de der behöfvas.
Comminister Beckman: Såsom grund för fördelningen af
Discontverkets låne-belopp, åtta millioner R:dr, emellan de olika
Låne-Contoren i Stockholm, Götheborg och Malmö har man
velat anvisa folkmängden uti de olika delar af Riket, som ut-
Den U April. 325
göra låne-districter för hvartdera Contoret, men äfven rörelse
och förmögenhet. Folkmängden synes vara den minst lämplige
mätaren i detta afseende. Uppskattningsvärdet deremot af fa¬
stighet, rörelse och lön torde vara den rätta vägledningen.
Under öfverläggningens lopp rörande ärendet har jag haft till¬
fälle alt i hastighet anställa en beräkning i delta afseende, som
dock hvarken utan närmare pröfning kan hafva anspråk på full
tillförlitlighet, ej heller omfattar Städerna, utan endast landt-
byggden. Hvad den sednare vidkommer, synes enligt nyligen
utgifne Femårs-Berättelser uppskattningsvärdet för hela Riket
vara 343 millioner R:dr. Möjligtvis kan ett misstag på en
eller annan million ega ruin, hvilket för närvarande är mindre
väsendtligt. Af denna summa synes mig 227 millioner tillkom¬
ma Stockholms, 62 Götheborgs och 54 Malmö låne-district,
och i anledning af proportionen emellan dessa uppskattnings¬
värden borde det förstnämnda låne-dislrictet ega att utlåna dub¬
belt mera än de tvänne andra tillsammans, eller 6 millioner
R:dr i stället för 5. Egde jag nu tillfälle att äfven uti beräk¬
ningen intaga Städerna, så skulle jag kanske kunna våga säga,
att, när Götheborgs district har att utlåna två och Malmö en
million R:dr, Stockholms borde hafva att disponera omkring
8 millioner. Emedlertid vill det dock härutaf synas, att det
sistnämnda districtet ingalunda bar, såsom man nu sagt, er¬
hållit brorslotten af hela det anvisade utlånings-beloppet, då
det jemförelsevis deraf har nog liten anpart. Det oaktadt anser
Talaren samma district icke behöfva en större summa än den,
som nu bestås, då det dessutom eger andra högst betydliga pen-
ninge-tillgångar att uti låne-väg begagna.
Lector Wallman-. Jag har förut bestridt antagande af
folkmängden såsom enda grund för lånefondens fördelning
mellan de olika dislricten, och får i anledning af hvad som
326 I) e n 14 A p v i /.
sedermera blifvit anfördt förklara, att jag icke heller kan gilla
att taxeringsvärdet tages till norm; hvilket visserligen skulle
vara lämpligt, om fråga vöre om Hypothcks-Föreningar, men
icke är det vid bestämmandet af en låne-fond, hvilken, emot
säkerhet af blotta namn, skall tillhandahållas särskilda elasser.
Här böra deremot flere omständigheter tagas i betraktande, och
jag vet icke, om någon mera rättvis och tillförlitlig måttstock
för denna fördelning af fonden mellan låne-dislrieten tinnes, än
det förhållande, i hvilket de olika Disconl-inrättningarne varit
anlitade af lån-sökande mot erbjudande af säkra reverser. Jag
upprepar min förut yttrade mening, att det skulle vara betänk¬
ligt rubba nu stadgade fördelning. Man förordar en tillökning
för Skåne; men denna provins eger en mängd rika possessio-
nater och en i allmänhet välmående allmoge. Behofvet tyckes
således der icke kunna vara så stort, som i Stockholms distriet,
hvilket, utom dithörande provinser, innesluter Hufvudstaden med
sin stora rörelse samt Norrköping, hvars industri är i fortgå¬
ende stigande.
Min anmärkning, att Östgötha Privat-Bank möjligen kom¬
mer att indragas, har blifvit besvarad med hänvisning till ett
under pröfning varande förslag att medelst Filial-Contor supplera
Privat-Bankerne. När frågan om Banco-vinstens användande
förevar, hade jag ämnat fästa uppmärksamheten på åtgärder i
en sådan rigtning; men afhölls derifrån af den här ofta antydda
önskan, att ärenderna måtte så skyndsamt som möjligt algöras.
Jåg får nu endast yttra, att förslaget om Privat-Bankernas sub-
stituerande af Riks-Banken genom Filial-Afdelningar väl kan
vara godt; men om något verkligt, gagn deraf skall kunna
väntas, så skulle också Banken öka sitt rörelse-capital. Tj¬
orn en Privat-Bank indrages, sker någon verklig ersättning icke
derigenom, alt Riks-Banken anvisar till dess supplerande ett
motsvarande belopp utur sin fond. Utvägar måste tillika pä-
Den Ii April. 327
tänkas att förstärka Riks-Bankens rörelse-capilal. och så länge
något förslag i detta hänseende icke framkommit, kan jag ej
anse den tillämnade suppleringen komma att motsvara sitt än¬
damål. Den åt Fullmäktige uppdragna rättighet, att efter om¬
ständigheterna annorlunda fördela de för hvarje låne-district nu
föreskrilna summor, innebär en godtycklig makt, hvilken Herrar
Fullmäktige skola draga i betänkande att begagna; och i den¬
samma ligger således icke något tillräckligt correctiv mot en
orättvis fördelning af lånefonderna emellan de särskilta dislri-
cterna i Riket.
Biskop Heurlin: Stockholm har varma förespråkare. Mal¬
mös intresse ville jag gerna förfäkta, men jag afstår derifrån
med den enda önskan, alt Wisby Låne-Contor icke må omhul¬
das på bekostnad af Malmö Låne-Contors intresse.
Prosten Berlin: Man har klandrat den grund, som af
Prof. Agardh blifvit föreslagen för beräkningen af de andelar i
låne-fonden, hvilka borde tillkomma de särskilta låne-districter-
na, och man ville icke antaga folkmängden såsom varande den
rätta mätaren. En annan Talare har föreslagit, att man skul¬
le taga skattebeloppet till grund för beräkningen; men jag kan
icke tro, att det vore bättre eller billigare, och dessutom veta
vi icke här i närvarande stund, huru den beräkningen kunde
komma att slå ut. En annan Talare har åter föreslagit fastig¬
hetsvärdet såsom den tillförlitligaste beräkningsgrunden och ef¬
ter de ziffer-uppgifter, som han har lemnat, skulle Stockholms
låne-district vara berältigadt till en vida större anpart af total¬
beloppet än den, som här blifvit af Banco-Utskottet tillstyrkt.
Dervid ber jag alt få erinra, att inom Stockholms låne-district
äro Sveriges flesta Bruksegendomar belägne, och dessa ingå till
ett betydligt belopp i det höga fastighetsvärdet; men just med
afseende på dessa Bruksegendomar förekommer vid Banken en
328 Den Ii April.
låne-fond för metaller, visserligen äfven guld, silfver och kop¬
par, men hufvudsakligen jern, och denna fond uppgår lill icke
mindre än 3,500,000 R:dr, hvaraf Götheborgs district har
blott 1,000,000 R:dr, och Malmö district alldeles intet. Det sy¬
nes således, att Stockholms låne-district bar bekommit sin till¬
ständiga rätt i rågadt mått, och detta så mycket mera, då man
äfven tager i betraktande, att Bruksegarnes Hypotheks-Förening
har ett crediliv på Bänken af 300,000 R:dr. Lector Wallman
har uppgifvit en, som mig synes, mera rationel grund lör be¬
räkningen, då lian vill, att man skall efterse, hvar låne-behof-
vet under den förflutna tiden varit störst eller blifvit minst till-
fredsställdt. Då det oftast inträffar, att läne-fonderna vid Ban-
co-Disconten icke äro till fullo anlitade, under det att beviljade
lån vid Götheborgs Låne-Conlor icke kunna utgå förr än efter
5 å 6 veckor och i Malmö icke förr än efter 8 å 10 veckor,
så måste sådant visa, att låne-fonderuas förstärkning är mest
behöflig vid Låne-Contoren och kanske företrädesvis vid det i
Malmö. Jag ber ock att få med några ord bemöta hvad sam¬
me värde Talare anfört angående Privat-Bankerna, nemli¬
gen att de komma oförtöfvadt att upphöra, och att det isyn¬
nerhet skulle vara förhållandet med Privat-Banken i Östergöth¬
land. Jag har visserligen hört omtalas, att en rik man här
i Stockholm, hvilken är en af de större actie-egarne i Östgö¬
tha Privat-Bank, har gjort ett sådant förslag; men jag barock
hört andra actie-egare i samma Bank påstå, att förslaget utgått
från en person, som är mindre belåten, då vinsten synes nu
mera icke komma att uppgå till 17 å 18 procent; men att der¬
emot de andra actie-egarne äro ganska nöjda med att fortfara,
så länge årliga utdelningen kan uppgå till 8 å 9 procent.
En Talare har yttrat bekymmer öfver, hvar Banken skulle
kunna få tillgångar för att ersätta Privat-Bankerna, när de kom¬
ma att upphöra. Efter mitt förmenande äro dessa bekymmer
alldeles öfverflödiga, icke blott derföre att saken icke egentligen
Den / 4 Ap r i l. 329
*
kommer i fråga förr än 1856, då Privat-Bankernas octroyer gå
till ända, utan hufvudsakligen derföre att jag hyser (hvad jag
här dristar uttala äfven med risque, att del anses sorn kätterskt)
den åsigt, att dessa tillgångar för Banken kunna helt enkelt
hemtas från Tumba. När det icke är frågan om att öka lan¬
dets sedelstock, eller att utgifva större antal sedlar än att de
jemnt och rätt motsvara hvad som vid Privat-Bankerna kommer
att indragas eller det belopp, som Privat-Bankerna haft utelö¬
pande utöfver sina Cassör af Banco-sedlar, så kommer Rikets
Ständers Bank icke derigenom i någon sämre ställning än den,
hvari den för det närvarande befinner sig, och i hvilken den
befunnit sig under hela liden för Privat-Bankernas tillvaro. Silf-
vervalutan löper nemligen icke fara alt blifva från Bankens
hvalf uttagen annorlunda än genom det antal Banco-sedlar, som
från allmänna rörelsen kan lösryckas för att vid Banco-luckan
till inlösen presenteras. Om nu den allmänna rörelsen har ett
bestämdt, oafvislig! behof af mynt-representativer, vare sig att
dessa utgöras af Riks-Bankens sedlar eller afPrivatbanks-sedlar
eller, såsom nu, af båda slagen tillsammans, så synes det väl
klart, att det gifna minimum qvarhålles i den allmänna rörel¬
sen, såsom vore det dervid fastvuxet, och blott i den mån,
som t. ex. en Privat-Bank utsläpper en million af sina sedlar,
kan en million af Riks-Bankens sedlar användas till utlösen af
silfver från Bankens hvalf. Indragas nu successivt åtta millio¬
ner Privatbanks-sedlar, och i deras ställe i samina proportion
utsläppas åtta millioner af Riks-Bankens sedlar, så intaga dessa
de förras rum och absorberas på lika sätt af den allmänna rö¬
relsens oeflergilliga behof. Det synes mig på detta sätt allde¬
les gifvet, alt Privat-Bankerna, ehuru indirecte, trycka lika myc¬
ket eller utölva alldeles samma verkan på Riks-Bankens reali-
salions-fond eller silfver-valuta, som Bankens egna sedlar, och
att det således icke är någon våda för Banken förenad med den
330 Den Ii April.
ålgärden alt ulan ökad silfvertillgång ersätta Prival-Bankernas
sedlar med Riks-Bankens egna sedlar. Vill man deremot sam¬
manspara Bankens ränlevinst och, i den mån den inflyter, an¬
vända den till ersättning tor Privat-Bankerna, då bringar man
mycken våda och olycka öfver landet; ty då minskar man det re¬
dan nu otillräckliga rörelse-capitalet med 7 å 8 mill., och der¬
med åstadkommer man en fullkomlig strypning, hvadan jag ic¬
ke annat kan än på det högsta afstyrka sådant.
Professor Agardh: Detta är en af de frågor, der de pro-
vineiella intressena komma i collision med hvarandra, och jag-
skulle icke vidare uppehålla Ståndet, om jag icke vore öfverty-
gad att Malmö verkligen lidit orätt på sätt Discont-fonderna för¬
ut varit fördelade, eller om jag hört något giltigt skäl åbero-
padl mot Utskottets fördelning. En Talare har nämnt fastig¬
hetsvärdet såsom grund, och härpå grundat en beräkning enligt
hvilken det skulle ådagaläggas att Stockholms Discont skulle
fått för litet. Afven jag vill gerna bygga på denna grund, men
kommer på de anförda praemisserna till samma, om en icke ännu
mera gynnsam couclusiou, hvad Malmö beträffar. Om jag ej miss-
minner mig, yttrades att taxeringsvärdet inom Malmö district
uppgick till 47 millioner, inom Götheborgs till 51 samt inom
hela Riket till 274 millioner. Lägger man nu dessa taxerings¬
värden till grund, så synes att Malmö bör af de 8,000,000 R:dr
hafva omkring 1,400,000 R:dr, Götheborg 1,500,000 R:dr och
således Stockholm 5,100,000 Il:dr, hvilket, hvad Slockholm be¬
träffar, är samma resultat hvartill jag kommit med folkmäng¬
den till utgångspunkt. Skillnaden är blott den att man pä
denna väg kommer till ett ännu fördelaktigare resultat för
Malmö relativt till Götheborg. Man har äfven sagt, att lå-
ne-fonderna böra slå i förhållande till den säkerhet districtet
kan erbjuda Banken, men äfven bär ligger Malmö ofvanpå, ty
O c n 14 April. 331
i Malmö Discont äro Bankens förluster de relativt minsta. Att
Skåne är en rik provins bör väl ej vara ett skäl emot att det
får sin låne-fond ökad, då det just är derigenom det kan göra
sin af naturen förlänade rikedom producliv, och det är väl i
allmänhet den rike som bäst förmår begagna lån och som äfven
derföre kan ställa den bästa säkerheten. — Hvad frågan om
ersättande af Privat-Bankernas rörelse-capital beträffar, så har
Prosten Berlin redan upplyst huru dermed skall tillgå; att det
ej skall ske genom någon slags öfverflyltning från en fond på
en annan, hvarigenom rörelse-eapitalet i det hela ej förändra¬
des, utan helt enkelt derigenom att Banken skickar till Tumba
och reqvirerar nya sedlar, hvilka utsläppas. Upphör således
Östgötha Bank med sin rörelse, så ökar Banken sitt maximum
för sedel-emision utöfver metalliska eassan med samma belopp,
som genom Privat-Bankens upphörande försvunnit ur rörelsen.
Prosten Almqvist: Sedan vi nu blifvit hänvisade till Tumba,
så behöfva vi ej sitta här och plåga oss så sent på qvällen med
att tvista om de olika fonderna till de särskilda lånegrenarne.
Likväl skulle experimentet synas mig vådligt, sedan Banken
med silfver har skyldighet alt inlösa sina sedlar. Jag medger
visserligen, att Talaren kan hafva någon grund för sitt påstå¬
ende, att Banken kan supplera Privat-Bankernas utelöpande sed¬
lar, utan att någon större fara för Banken derigenom uppkom¬
mer än nu, i fall man antager alt den i yttersta hand i alla
fall med sina sedlar ansvarar lör Privat-Bankernas representa¬
tiver. Någon förändring i det förhållande, som redan eger
runi, skulle derigenom ej synas inträda emellan Bankens valuta
och sedelansvarighet, för så vidt den redan eger en sådan an¬
svarighet tor Privat-Bankerne.
Likväl måste för en sådan händelse Baneo-Reglementet för¬
ändras och Rikets Ständer besluta en sedelemission utan fond
332 Den Ii A pr i /.
vida utöfver de nu tillåtna 20 millioner. Detta fordrar betän¬
kas och skall sannerligen icke sakna stora betänkligheter i mer
än ett hänseende.
Doctor Sandberg: 1 afseende på den nya fördelningen af
Discont-fonderna emellan de olika Iåne-districten har jag bifo¬
gat en reservation, som torde få åberopas. Den rälta fördel-
ningsgrunden bör väl sökas uti det befintliga behofvet af för-
lags-capilal. Och detta beror mindre af orternas folkmängd,
taxeringsvärde eller tullintrader, än af de industriella anlägg¬
ningar som finnas inom dislrictet. Och dessa sistnämnde lära
väl lill största mängden befinna sig inom Stockholms låne-dis-
trict, som utgöres af hela Riket, utom de få provinser, hvil¬
kas innevånare hafva sin lånesökningsrätt vid Discont-Contoren
i Malmö och Götheborg, hvarest dessutom enskilda låne-anstal-
ter äfven äro aLt tillgå. Diseont-fonden för Stockholms district,
det vill säga för Riket i allmänhet, bör fördenskull icke minskas
med mera än de 200,000 R:dr som komma att användas för
Låne-Contoret på Gottland, hvilken provins nu tillhör detta dis¬
trict. En annan fördelning synes också icke vara af nöden,
enär öfverflyttning af dessa fonder från det ena districtets Lå-
ne-Contor till det andra, i mån af behof, är åt Banco-Styrelsen
medgifven.
Så väl nu, som vid föregående Riksdagar, har jag alltid
sökt att med allt möjligt eftertryck framhålla den åsigten, att
Privat-Bank-sedlarne, ehuru på ett medelbart sätt, trycka på
Riks-Bankens reella fond lika mycket som Bankens egna sedlar.
Detta påstående hafva utmärkte Talare uti många anföranden
sökt vederlägga, såsom Ståndets Protokoller vid föregående Riks¬
dagar utvisa. Under discussionen i dag har det likväl blifvit
medgifvet att Prival-Bankernas stora sedelmassor kunna vara
lika vådliga för Riks-Banken som Riks-Bankens egna och
Den ti April. 333
jag kan icke underlåta att taga fasta på ett sådant erkän¬
nande.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, och då nu,
vid framställd proposition å bifall till Utskottets förslag i förbe¬
rörde 44 och 45 punkter af delta Betänkande, meningarne hör¬
des delade och votering begärdes, föreslogs och godkändes en
så lydande voterings-proposition:
Den, som bifaller hvad Utskottet uti 44 och 45 punkterna
af förevarande Utlåtande N:o 24 tillstyrkt, röste Ja; den det ej
vill, röste Nej. Vinner Nej, har Ståndet sagde punkter åter¬
remitterat.
Voteringen, som i föreskrifven ordning verkställdes, befanns
efter rösternas summering hafva utfallit med 15 Ja emot 9 Nej;
och var alltså Utskottets tillstyrkande i meranämnde punkter af
Ståndet bifallet.
46:o. Bifölls.
Föredragningen af detta Betänkande afhröts nu, och skulle
i näst inträffande Plenum afslutas.
§. 2.
Anhöll Prosten Cnattingius, att, som han af mellankom-
ne hinder icke ännu kunnat begagna den honom beviljade per¬
mission under 3:ue veckor från den 14 dennes, Högv. Ståndet
ville medgifva, att denna permission måtte få beräknas från nå¬
gon dag i början af instundande Maj, hvarom han utbad sig att
framdeles få göra anmälan; och fann Ståndet för godt att till
denna anhållan sitt bilall lemna.
§. 3.
Uppå derom framställd begäran beviljades Doctor Björkman
334 ' Den 16 Apr i i.
14 dagars ledighet från Riksdagsgöromålen från den 22 uti in¬
nevarande månad.
Ståndet åtskiljdes kl. % 10 e. m.
Ut supra
lii lidem
S. H. Ahnqvist.
Den 16 April 18of.
Plenum kl. 10 f. m.
§. 1.
Tillkännagaf H. 11. Erke,-Biskopen och Talmannen att
vid i går hallen Talmans-Conference den mening gjort sig der
gällande, att Stats-Ulskottets Betänkanden, rörande regleringen
af utgifterna under Riks-Statens ordinarie Hufvud-Tillar, hvilka
i dag till Riks-Stånden inkomma och första gången bordläggas,
borde nästkommande Lördag i då infällande Plenum undergå
2:dra bordläggningen, för alt till afgörande begynna föredragas
samtidigt i samtelige Riks-Stånden i Plenum nästkommande Ons¬
dag den 23 dennes, samt att Bevillnings-, Lag- och Ekonomi¬
utskottens Betänkande, rörande brännvins-bränningen, kunde sät¬
tas sist på föredragnings-listan för att först efter Statsreglerin-
gens afslutande förekomma, men Lag-Utskottets Utlåtande åter,
som rörde domfört antal Ledamöter i Ilof-Rätt, borde, enär ut¬
gången deraf egde inflytande på Statsregleringen, så fortsom möj¬
ligt afgöras, på det att Stats-Ulskottet kunde komma i tillfälle
Den IS April. 335
att taga den dermed förbundna lönefråga om händer; och blef
det af Talmans-Conferencen sålunda föreslagna föredragningssätt
af Ståndet gilladt och godkändt.
Fortsattes föredragningen af Banco-Vlskolteis Betänkande
N:o 24, med förslag till reglering af Bankens Iåne- och credi-
tiv-rörelse, och hvarvid i ordning förekom
47:de punkten, hvilken Ståndet, som godkänt förslaget om
inrättande af Låne-Contor i Wisby, lade till följe deraf till hand-
lingarne.
48:o.
Prosten Lundblad, som härvid begärde ordet, yttrade: En
Motionär, Herr L. Bergman, har gjort framställning om någon
förhöjning uti den andel af nu ifrågavarande lånefond, som till¬
kommer Låne-Conloret i Götheborg. Att en sådan förhöjning
är af behofvct påkallad, har erfarenheten ådagalagt, då måna¬
der ha förflutit innan beviljade lån kunnat utfalla. Likväl har
denna framställning blifvit af Utskottet lemnad utan allt afseen¬
de. Jag skulle begära en återremiss, om jag ansåge det löna
mödan; men jag fruktar, att del intresse, som arbetar mot be¬
viljandet af en så billig fordran, som den Motionären framställt,
är för starkt. Jag ihågkommer alltför väl, huru, när Directio-
nen för Götheborgs Låne-Contor sistlidet år gjorde förnyade
hemställanden om en dylik förökning, de blefvo af Banco-Full-
mäktiges pluralitet afslagne, ehuru den tiden mellan 2 och
300,000 B:dr af fonden lago ur rörelsen indragne och oförrän¬
tade. De krafter, som bevaka Stockholms-intresset, lära icke
befinnas svagare nu. Jag yrkar derföre icke en återremiss,
som jag anser fruktlös, men ber alt i Protokollet få min från
pluralitelens afvikande mening förvarad.
336 Den !C April.
På härefter af II. H. Erke-Biskopen och Talmannen gjord
proposition Lief berörde 48:de punkt bifallen.
49:o. Bifölls.
Yttrandet näst derefter, angående Wisby Spar-Banks credi-
tiv-rätt, bifölls.
50:o & 51:o. Biföllos.
52:o & 53:o.
Prosten Almqvist-. Jag finner med ledsnad, att frågan om
Handels- och Närings-Disconten redan är afgjord. Jag bade
annars ämnat begära att den måtte bållås öppen för en öfver-
flytLning till någon del al densamma på creditiv-fonden, hvarfö¬
re ersättning skulle tagas af depositmedlen, i öfverensstämmel¬
se med hvad jag i sista Plenum tog mig friheten yttra. Då nu
sådant ej kan ega rum, anhåller jag åtminstone att denna punkt
måtte lemnäs oafgjord, på det Banco-Utskottet må tillse, huru¬
vida icke någon förstärkning kan beredas åt ereditiv-rörelsen,
hvarom motioner blifvit väckte både från Götheborg och Malmö.
Jag yrkar återremiss.
Domprosten Thomander-. Jag vill ej motsätta mig en
återremiss af denna punkt, enär jag anser en förhöjning, om
den skulle af behofvet påkallas, så mycket snarare kunna i fon¬
derna för Handels- och Närings-Disconten samt Cassa-crediti-
ven utan våda medgifvas, som 121 §. af Banco-Reglementet
stadgar, alt Fullmäktige ega att, så snart Bankens säkerhet så¬
dant erfordrar, i första hand göra indragningar å dessa fon¬
der. Men att, såsom den föregående värde Talaren föreslagit,
taga, för en utvidgad lånerörelse i detta hänseende, i beräk¬
ning depositmedlen, kan jag icke medgifva. Ett behörigt af¬
seende har å dessa medel redan blifvit fästadt vid bestämman¬
det
Den 16 April. 337
det till 20 millioner af den sedelstock, -sorn får utöfver den me¬
talliska valutan från Banken utgifvas, och samma medel kunna
ju ej tagas Ivänne gånger i beräkning för tviinne särskilda än¬
damål. Äfen, på det att Utskottet må komma i tillfälle att taga
denna punkt i något närmare öfvervägande, bör en återremiss
måhända medgifvas.
Biskop Heurlin: Då jag ej hunnit infinna mig så tidigt,
alt jag kunde yttra mig rörande 48:de punkten, återstår för
mig nu endast att till Protokollet få förklara, att jag icke med
min röst skulle bifallit Utskottets förslag i denna punkt. Man
har tagit 50,000 R:dr från Malmö Låne-Contor och öfverflyt¬
ta! deni till Låue-Contoret uti Wisby; med hvad skäl är för
mig oförklarligt. Gottland har hitintills hört lill Stockholms
Låne-Contor, och då hade väl rättvisan fordrat, alt fonden för
det nya Låne-Contoret i Wisby tagits ifrån Hufvud-Conloret i
Stockholm. Här uti 53 §. begär man samma orättvisa emot
Malmö Låne-Contor. Jag vet icke något skäl, hvarföre detta
Contor skall sitta emellan. Beräknar man Städernas antal och
rörelse, samt folkmängden uti Skåne och Blekinge, och jemför
beloppet af de lånefonder, som för Malmö district blifvit anvi¬
sade, borde man snarare föröka än förminska lånefonderna i
Malmö. Hvad åter cassa-creditiver beträffar, så medgifver jag
gerna, att en sådan lånerörelse är hvad man kallar bankmes-
sig, och skulle i förening med upp- och afskrifnings-räkning med¬
föra ännu större nytta för penninge-eirculationen. Men nekas
bör icke, alt fördelen af cassa-creditiv hufvudsakligast, om ej
endast, tillskyndas dem, som bo nära eller uti den Stad, der
Låne-Banken är inrättad. För aflägsna landsorter är cassa-cre-
ditiv-rörelsen af icke den ringaste nytta, om ej för en och an¬
nan större jordegare, fabrikant eller näringsidkare, hvilka på
I/Sgv. Preste-Stundcls Prof. ISSI. S:te Band. 22
338 I) c n 16‘ A p r i l.
en gång kunna uttaga eller insätta större summor. För lands¬
orten belastas hvarje insättning eller uttag med provision till
commissionär, som på stället ombesörjer dessa operationer, vi¬
dare med postporto oell recommendation. Således blifva för
aflägset boende creditivtagare lånen nog dyra. För Stockholm,
Götheborg och Malmö är denna lånerörelse högst fördelaktig,
och då Stockholm ensamt har f af hela fonden, måste man med¬
gifva, att det blifvit lävoriseradt.
Professor Agardh-. Jag förenar mig lill alla delar med
Biskop Heurlin. Jag beklagar, alt jag ej bann i Ståndet in¬
finna mig till den snara föredragningen af 48:de punkten, då
jag ej skulle hafva uuderlålit alt derå yrka en återreiniss. Nu
är detta för sent; men jag hoppas, att Högv. Ståndet benäget
medgifver en återremiss åtminstone af denna. Utom de skäl
Biskop Heurlin anfört, vill jag fästa Högv. Ståndets uppmärk¬
samhet på en ytterligare, derför talande, omständighet. Ut¬
skottet har nemligen föreslagit en inskränkning i fonden för be¬
låning af publika papper af en half million R:dr. Detta bar
Högv. Ståndet för sin del godkänt, men icke öfverfiyttandet,
på sätt Utskottet derjemte föreslagit,, af denna summa till en
fond för creditiv åt Hypolheks-Föreningarne. Jag tror mig vela
att ett annat Stånd fattat enahanda beslut. En fördelning
af detta belopp synes sålunda kunna ifrågakomma; vid hvilket
förhållande jag önskade att denna puukt hölles öppen till dess
man linge se, i hvad beslut samtelige Riks-Stånden komma, i
afseende ä berörda 5(10,000 R:dr, att stadna.
En annan Talare har föreslagit användandet af depositmed-
len till förstärkning af Handels- och Narings-Discontens fond.
Jag kan icke biträda ett sådant förslag och ber att för den¬
na min åsigt få åberopa de af Domprosten Thomander anför¬
da skäl.
Häruti instämde Prosten Lundblad.
Den 16 April. 339
Prosten Berlin: Enär jag icke var närvarande då 48:de
punkten till afgörande föredrogs, anser jag mig icke heller
kunna mot det dervid fattade beslut anmäla någon reservation,
ehuru jag hade önskat en återremiss af den punkten. Beträf¬
fande nu ifrågavarande 52:dra och 53:dje punkten, förenar jag
mig med Biskop Heurlin och Professor Agardh, med yrkande af
återremiss å dessa punkter i ett sammanhang. Mig synes det
icke kunna vara med billighet öfverensstämmande, att Låne-
Contoret i Malmö, till hvars district Gottland icke hörer, skall
tillsläppa fonderna för del Lane-Contor man föreslagit att på
nämnde ö inrätta. I likhet med Professor Agardh tror jag äf¬
ven förevarande fråga kunna till Utskottet återgå, för att ta¬
gas i lornvad ompröfning i sammanhang med frågan om an¬
vändandet af de 500,000 R:dr man indragit på fonden för be¬
låning af publika papper.
1 denna 52:dra punkt har äfvenledes den af mig väckta
motion, om rättighet för hvarje Discontverk att kunna bevilja
creditiver utöfver det för dess lånefonder fixerade belopp, blif¬
vit aflärdad. Jag anser mig visserligen icke böra nu yrka nå¬
gon ändring af Utskottets i afseende derå fattade beslut; men
de skäl, som Utskottet för sin mening anfört, synas mig icke
kunna godkännas. Utskottet påstår att, om det af mig fram¬
ställda förslag, hvars gagnelighet både för allmänheten och
Banken likväl erkännes, skulle verkställas, behöfde Baueo-Sty-
relse ett särskildt creditiv sig för ändamålet anvisadt, men hvar¬
till nu tillgång saknas. Jag har just visat i min motion, att
någon öfver-assignering icke rimligen kan komma att ega rum,
aldraminst liktidigt både i Slockholm, Götheborg och Malmö, och
således kan något särskildt creditiv icke erfordras emot ett
fall, sorn icke kan inträffa. Det andra skälet, som något bättre
låter höra sig, är saknad erfarenhet. Men i detta fall kan
man ju, när man icke har egen, stödja sig på andras erfaren¬
340 Den 16 April.
het, och Privat-Bankerne kunna lenina en sådan, ådagaläggan¬
de, att de lör cassa-ereditiv anvisade fonderna aldrig äro lill
den grad anlitade, alt icke en femtedel, och jag skulle nästan
våga påstå en fjerdedel, alltid är obegagnad.
Biskop Heurlin-. Jag instämmer med Prosten Berlin, hvars
förslag har för sig mycket talande, och till stöd för hvilket
man har Privat-Bankernas erfarenhet. Af de cassa-crcditiver,
dessa Banker beviljat, hafva högst f på en gång varit lyflade,
och det är alldeles otänkbart, alt hela det af Stats-Bankcn be¬
viljade cassa-creditiv-belopp skulle på en gång till fullo vara
lyftadt både i Stockholm, Götheborg och Malmö.
Prosten Almqvist-. I afseende på klagan, som blifvit förd,
öfver brist på skäl för afstvrkande af förslaget för Låne-Con-
toren att bevilja creditiv till högre belopp än den fond, sorn
blifvit afsatt, får jag anmärka, alt skäl till afslag synes mig
ligga klart i den af Utskottet anmärkta omständigheten, att
Banken icke bör äfventyra, att de bestämda beloppen öfver-
skridas. Detta ligger inom möjlighetens gräns, och då förslaget
ej synes öfverensstämmande mod den försigtighet hvarmed Ban¬
kens affärer böra skötas, synes Utskottet på goda grunder haf¬
va afslyrkl ett förslag, som skulle kunna förtjena namn af
vingleri.
Prosten Berlin: Den föregående Talaren uttryckte sig
något oegentligt, då han yttrade, att jag föreslagit, alt anan på
en fond af 500,000 B:dr skulle kunna assignera 600,000 R:dr;
men han har mot slutet af sitt anförande något justerat denna
sin framställning. Jag har alldeles icke velat inleda Banken i
något slags vingleri-rörelse, och kan icke tro det kunna leda
derhän eller medföra för Banken något äfventyr. Min mening
Den i6 April. 341
är att, om ett Disconlverk t. ex. egde en fond af 500,000 R:dr,
kunde crediliv derå beviljas till 600,000 R:dr. Erfarenheten
har visat, att sådant kan ske, utan alt derföre, såvida icke
creditiv-rätten missbrukas, mer än den fixerade fonden på en
gång utgår i rörelsen. Missbrukas Ater creditiv-rätten och cassa-
creditiven förvandlas till slående lån, så kan väl motsatsen in-
iräfla; men det lärer väl tillhöra Discoul-Styrelserna att tillse, att
sådana missbruk icke få ega rum. Det vore väl nog besynnerligt,
om fulla beloppet af alla beviljade cassa-creditiver såväl uti Discon-
ten i Stockholm, som vid Låne-Gontorcn i Götheborg och Malmö,
vore på en och samma gång uttaget. Att detta icke är möj¬
ligt, lärer man lätt kunna finna, och om äfven man ville an¬
taga, att t. ex. 100,000 R:dr skulle utöfver det fixerade be¬
loppet för en tid af några veckor uttagas, så inser jag icke
hvad menlig följd detta skulle för Banken medföra, om man
icke vill såsom sådan anse den räntevinst, som derigenom för
Banken skulle uppstå; helst de stora summor, som dels för
Statens och dels för enskildas räkning ständigt innestå på De-
posit-räkning, lemna full trygghet mot alla vådor. Emedlertid
får jag vara nöjd med, att Utskottet icke så helt och hållet
ogillat mitt förslag, alt det icke framdeles, när några års er¬
farenhet blifvit vunnen, kan lagas ånyo under ompröfning och
måhända äfven sättas i verkställighet.
Professor Agardh: Jag har begärt ordet endast med af¬
seende å hvad Prosten Berlin yttrat, att Utskottet icke anfört
några giltiga skäl för afslaget å hans motion. Af de tvänne
anförda gillade jag icke det första, utan delade just Prosten
Berlins åsigt derom. Jag vill således icke försvara det, hvars
införande i Utlåtandet jag äfven motsatte mig, ehuru förgäf¬
ves. Ilufvudskälet är likväl det andra, nemligen brist på er¬
farenhet i detta hänseende, och detta enda anser jag fullt till¬
342 Den KS April.
räckligt, då cassä-creditiv-fonden forst med förra Riksdagen an¬
visades.
Häruti instämde Doctor Björkman.
Doctor Björkman: Den här yrkade ålerremissen viii jag
visserligen icke sätta mig emot, men vördsammast afråda. Jag
förutser att något annat resultat svårligen skall kunna derige¬
nom erhållas, men endast nya meningsstrider inom Utskottet
väckas, utan att ändock allas anspråk kunna tillfredsställas.
Delta är en omöjlighet. BeholVel för Malmö Låne-Contor af
en förhöjning i cassa-creditiv-londen har af Utskottet icke blif¬
vit förbised t, utan har Utskottet tillstyrkt att, i stället för den
hittills för delta ändamål bestämda summa af 350,000 R:dr, ett
belopp af 400,000 R:dr må anvisas, i händelse icke något Lå¬
ne-Contor i Wisby skulle komma att inrättas. Men när
nu Ståndet för sin del beslutat inrättandet af ett sådant, kom¬
mer, i händelse äfven detta blifver Ständernas beslut, den före¬
slagna förhöjningen 50,000 R:dr alt öfvergå till Wisby Con¬
ior, då så väl Disconlen i Stockholm, som Låne-Contoren i
Götheborg och Malmö bibehållas samteligen vid sina hittills
egande cassa-creditiv-fonder. Någon förminskning i Malmö
Låne-Contors fond kan sålunda icke i hvilket fall som helst
ifrågakomma. Beträffande den halfva million, hvarmed Högv.
Ståndet, med gillande af Utskottets förslag, beslutat minska
fonden lör belåning af publika papper, kan jag försäkra att, om
äfven detta skulle af Ständerna gillas, tillräckliga utvägar lin¬
nas för användandet af denna summa, utan att denna punkt
behöfver hållas öppen, såsom en Talare förment, i afvaktan på
beslutet derom.
Biskop Hearlin: Jag hänvisar till Utskottets Utlåtande
jpagg. 40 och 41. Utskottet uppgifver der, att för utlåning
1) e n 16 A p r i L 4 \S
genom Handels- och Närings-Disconten äro för närvarande af
Banco-Fullmäklige anvisade 300,000 11:dr, hvaraf 50,000 R:dr
skulle öfverflyttas till det nya Låne-Conloret i Wisby, hvar¬
igenom således en verklig förminskning af 50,000 11:flr upp¬
komma för Malmö Låne-Contor.
Doctor Björkman: Den siste värde Talaren har påstått,
att Malmö Låne-Contor lidit en förminskning i sin disconleriugs-
tond af 50,000 11:dr. Men delta är ett misstag. Jag her få
erinra om innehållet af 210 §. i nu gällande Banco-Regletnen-
let, der al hela fonden, som bestämmes till 3 millioner, an¬
visas till Malmö Låne-Contor. Såvidt jag räknar rätt, utgör
af 3 millioner just 250,000 R:dr eller del belopp som äl¬
ven nu föreslås. Sanni är att detta sedan blifvit förökadt till
300.000 R:dr; men denna förhöjning har af Banco-Fullmäktige
blifvit beviljad på grund af den i samma §. dem förbehållna
rättighet att kunna fördeluings-proportionerna emellan de sär¬
skilda Låpe-Contoren jemka och förändra. Denna Fullmäktiges
rättighet föreslås äfven nu alt qvarstå oförändrad. Man lärer
sålunda finna att någon förminskning icke egt rum, utan att
250.000 R:dr just är det hittills varande normala beloppet, som
tillkommit Malmö Contor, men hvilket belopp Fullmäktige äro
oförhindrade alt hädanefter som hittills förhöja, om omstän¬
digheterna skulle så föranleda.
Prosten Berlin: Det är väl sannt, att lill 1849 var Mal¬
mö Låne-Contors diseonterings-fond endast 250,000 R:dr, och
har sedan till sitt nuvarande belopp blifvit förhöjd. Men att
Banco-Reglementets 210 §. skulle bestämma 250,000 R:dr så¬
som det normala beloppet för denna fond, kan jag icke med¬
gifva. Dea värde Talare, som påstått delta, har vid läsningen
af nämnda §. öfverhoppat ordet ungefärligen, som der likväl
står och gör meningen något annorlunda än han fattat den.
344 Den 16 April.
Såsom §:ns ordalydelse nu åter föreslås, skulle, i händelse Slän-
derne gilla detta förslag, ordet ungefärligen bortgå och 250,000
R:dr blifva det fixerade eller normala beloppet, hvilket det för¬
ut icke varit, och en förminskning i denna fond af 50,000 R:dr
uppkomma. Men då den punkt, som härom handlar, redan är
af Högv. Ståndet bilailen, torde vidare ordande derom vara öf¬
verflödigt; men hoppas jag Högv. Ståndet icke förvägrar åter-
remiss af nu förevarande punkter, på det Utskottet måtte kom¬
ma i tillfälle att, i afseende på Låne-Contoret i Malmö, bereda
uti den här föreslagna fördelningen den rättelse, som billigtvis
erfordras.
På härefter vederbörligen gjord proposition blefvo berörda
52 & 53 punkterna återremitterade.
Utskottets, sid. 46, nästeftcr 53 punkten förekommande
anmälan lades lill handlingarne, hvarefter yttrandet sidd. 46
och 47 i fråga derom, huruvida inträdes-algift bör bifogas an¬
sökningshandlingar om creditiv, samt 54:de punkten biföllos.
Jemförelse-tabellen, sid. 48, lades till handlingarne.
»
§. 3.
Föredrogos och bordlädes Allmänna Besvärs- och Eko/io-
mi-Ulskotlels följande Utlåtanden:
N:o 85, i anledning af väckt fråga om beredande af ersättning
åt enskilde personer, som genom förändringar i ekonomi¬
ska lagstiftningen tillskyndas förluster m. m.;
N:o 86, i anledning af väckt fråga om upphörande af den till
förekommande af tullförsnillning och oloflig införsel af va¬
ror vid Norrska gränsen inrättade Tullbevakning;
N:o 87, i anledning af väckt fråga om inrättande af en dag¬
lig postgång emellan Stockholm samt Skåne och Götheborg
äfvensom emellan sistnämnde Stad och Skåne m. m., och
Den 16 April. 343
N:o 88, i anledning af väckt motion om Fabriks- och Handt¬
verks- samt Handels-Föreningars befriande från expedi¬
tionslösen i rättegångsmål.
§• 4-
Föredrogos och bordlädes Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens följande Belänkanden:
N:o 7, i anledning af väckt motion om ändring af och tillägg
uti Kongl. Stadgan om jagt och djurfång den 13 April
1808;
N:o 8, i anledning af väckt motion om ändring af Kongl. Bref¬
vet den 19 Juni 1830, i fråga om beräknande af ”matlag”
eller ”rök”;
IN:o 9, i anledning af väckt motion om ändring af gällande
stadgande angående liden för af- och tillträde af de till
Ecclesiastik-Staten anslagna hemman och lägenheter; och
N:o 10, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. Mi-
litae-Boställs-Ordningen den 23 Januari 1836, i fråga om
tiden för af- och tilllrädes-husesvners hållande samt dervid
ådömda reparationers fullgörande.
§. 5.
Föredrogos och bordlädes Sta Is-Utskottets följande Utlå¬
tanden :
N:o 82, angående regleringen af utgifterna under Riks-Stalens
Första Hufvudtilel,
I\':o 83, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Andra Hufvudtitel;
N:o 84, angående regleringen af utgifterna under Riks-Stalens
Tredje Ilufvudtitel;
346 Den !R April.
N:o 85, angående regleringen af utgifterna under Riks-Stutens
Fjerde Hufvud titel;
N:o 86, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Femte Hufvudtilel;
N:o 87, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Sjette Hufvudtilel ;
N:o 88, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Sjunde Hufvudtilel;
N:o 89, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Åttonde Hufvudtilel;
N:o 90, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Nionde Hufvudtilel; och
N:o 91, i anledning al väckta motioner dels om framläggande
för Rikets Ständer i ett sammanhang af hela Statsregleriu-
gen, dels om densammas bibehållande oförändrad intill nä¬
sta Riksdag ; samt
Memorial N:o 92, med återlemnande af en af Hr Waern vackt
motion rörande liden för nästa Riksdags bqrjan.
§• 6.
Föredrogs ånyo Banco-Utskoltcts Utlåtande N:o 29, öfver
väckta förslag om dels utgifning från Banken af sedlar å 1 R:dr
B:co och dels pregling af silfvermynt å 10 sk. R:gs och 4 sk.
Banco.
Utskottets hemställan (sid. 7) bifölls.
Utskottets hemställan rörande förslaget lill pregling af silf¬
vermynt å 16 sk. R:gs bifölls.
Utskottets tillstyrkan i afseende på pregling af silfvermynt
å 4 sk. B:co.
Den 16 April. 347
Härvid begärde
Goutracts-Prosten Tegnér ordet och yttrade: De af Stån¬
dets Ledamöter, hvilka bivistat 1840 års Riksdag, torde ännu
erinra sig ett yttrande af en då varande Ledamot af della Stånd,
hvilken nu icke mer tillhör hvarken oss eller dödligheten, att
då man i en del Belänkanden från ett, af honom äfven uppgif¬
vet, Utskott ”vill söka del rätta och billiga, sådant måste ske
icke a priori, utan a posteriori, d. v. s. i reservationerna”. Det
må ursäktas mig, för den åberopade auctoritelens skull, alt jag
upptar yttrandet och tillämpar på förevarande Utlåtande af Banco-
Utskoltet. De skiil, som lilskoltel anfört för tillstyrkandet af
ulpreglandet af ett nytt silfvermynt å 4 skillingar B:co bestå
deri, att kopparmyntet å nyssnämnde valeur, hvars pregling be¬
slöts vid nästförlidne Riksdag, linnes behäfladt med 2:ne vä-
sendtliga olägenheter, nemligen att vara för stort till sina di¬
mensioner samt lör tungt, hvaraf detsamma blir ovigt och be¬
svärligt att medföra, samt otjenligt att med posten afsända. De
anförda skälen, hvilkas giltighet, i visst fall, af mig icke be-
strides, må nu gälla hvad de kunna, men jag bör dock icke
underlåta anmärka, hvad det förra angar, att man nog snart
tröttnat på att bära ett mynt, som ännu icke i 2 år varit i
rörelsen, och hvad det sednare beträffar torde väl behofvet af
ett så beskaffadt mynt för remisser med posten finnas mindre
trängande, helst i de flesta fall summan lärer kunna jernnäs,
äfven i saknad af 4-skiIiings-slycket. Men jag ber ock här¬
emot få sätta de olägenheter, som skulle uppkomma genom ut-
preglandet af det tillstyrkta nya silfvermvntel, och hvilka af
Herr Lagergren blifvit i reservationen på ett förtjenstfull! och
grundligt sätt framhållna och bevisade, bestående hufvudsakli¬
gen i myntets ringa volume, eller litenhet, och deraf följande
drygare tillverkningskostnad, samt den med allt skäl hysta far¬
hågan, att, genom införandet af ifrågasatta mynt, en mängd
348 Den -16 April,
Danska och Norrska 2 och 4-skiIIingar, af särdeles groft silf¬
ver, komrne att här inlockas, hvilket hibeliölle sig i rörelsen
medan det bättre derifrån undanträngdes och försvunne i smäl-
tarens deglar. Dessa, med Dera, i reservationen framhållna
och styrkta, olägenheter med det föreslagna nya silvermyntet
tyckas mig vida öfverstiga de af Utskottet anförda, från beqväm-
ligheten hemlade, fördelarna, och är det således, och med åbe¬
ropande för öfrigt af reservationen, som jag tror mig ega full
anledning till yrkande af afslag å Utlåtandet.
Häruti instämde vice Talman, Biskop Holmström.
Prosten Holm: Jag har den tanke att Förordningar, på
ett lagligt sätt tillkomne, böra ega så mycken helgd, att de ic¬
ke efter hvars och ens infäll böra omstöpas och förändras. Ic¬
ke utan högst vigtiga skäl bör förändring ske. Nu hafva vi
en Mynt-Förordning af den 9 Maj 1835, som bestämmer alt det
minsta silfvermynt. skall vara R:dr Specie. Rikets Stän¬
ner hafva också vid flere tillfällen förklarat, att intet mindre
silfvermynt än det nyssnämnde bör preglas; och för att lätta
rörelsen och afhjelpa möjligen inträffande olägenheter, sedan små-
scdlarne försvunnit utur rörelsen, beslöto Rikets Ständer och
med Kongl. Maj:ts samtycke har fördenskull mynt af koppar lill
3^- ll:dr Specie blifvit pregladt och ulgifvet. Jag finner således
för närvarande intet gällande skäl, hvarföre nu någon förändring
skulle ske uti hvad föregående Rikets Ständer beslutat och fast¬
ställt. Att få i rörelsen så sina silfvermynt, skulle väcka ett
allmänt missnöje hos allmogen, som redan yttra stort missnöje
med våra 8-skillings-stvcken, hvilka de högst ogerna emottaga.
Att dessa små silfvermynt skulle medföra den förmån, att de
med posten kunna afsändas, är en förmån mera inbillad än
verklig; ty sällan händer alt penningar skillingtals afsändas med
posten, och om så någon gång skulle ske, så antingen afprutas
Den IG April. 349
lätteligen 4 sk. om de brista, eller om det är en större sum¬
ma som afskickas, sä blifva de öfverskjutande 4 sk., om ett 8-
sk.-slycke medföljer, blott ersättning för lösen, som måste er¬
läggas vid recommenderade brefvets emottagande. Huru jag
betraktar saken, finner jag ingen tvingande anledning dertill,
att ett så litet silfvermynt, tvärt emot 1835 års Förordning,
nu skulle preglas oell utgifvas. Jag påyrkar derföre att Betän¬
kandet mätte afslås.
Professor Agardh: En Talare har åberopat det yttrande
af en inom detta Stånd och hela fäderneslandet stor och högt
ansedd auctoritet, att man af Utskotls-Belänkanden endast borde
läsa reservationerna , och tillämpat detta på förevarande Betän¬
kande. Då den värde Talaren lågt en sådan vigt på den af
Assessor Lagergren afgifna reservationen, hvilken blifvit kallad
sakrik, ser jag mig uppmanad att närmare granska hvari denna
sakrikhet består.
Reservanten yttrar först, alt den ytterliga litenheten af
ett fyra skillingsslyeke af silfver gör penningen nära oanvänd¬
bar för den stora allmänheten, då det lilla myntet så lätt bort¬
tappas vid liqvider. Man har likväl i alla tider och nära nog
i alla länder haft vida mindre silfvermynt än det nu föreslagna
utan alt den olägenhet, Reservanten omnämner, försports eller
lörspörjes. Afven i värt land bade man ända till Ulrica Eleo¬
noras tid vida mindre silfvermynt, och ännu finnér man en
mängd af både. Christinas och Carl Xll:s 1 öre i silfver. Med
Ulrika Eleonora blef det preglade silfvermyntels lägsta valeur
4 öre eller 8 sk. R:gs, hvilken valeur utpreglades ända lill Carl
XIV. Ett silfvermynt af så liten valeur är således ingen nyhet
i vårt Iand. Hvad angår det åberopade yttrandet af Geheime-
Rådet Hoffman, så gäller detta om ett silfvermynt af 1 sk. 4
rst. B:cos valeur, och är sålunda ej applicabelt på ett till valeu-
rcn 3 gånger så stort mynt.
‘»50 t) en 16 April.
Vidare anlöres, alt så små silfvermynt, som de nu före¬
slagna, i de länder, der de finnas, egentligen förekomma som
curiosileter, hvarpå Holland, Ryssland och England anlöras
som exempel, och alt man på förra stället icke har att från
Myntet fordra lägre valeur än J gulden. Hvad delta beträffar,
så tror jag det gäller om Englands 2 pence-stycken, men Ryss¬
lands 5 Copek och Hollands 2 Genis, hvilka motsvara det förra
7 sk. och det sednare nära precist G sk. R:gs, förekomma
visserligen i allmänna rörelsen icke endast såsom curiosileter,
hvarom jag, hvad det första beträffar, sjelf varit i tillfälle öfverty¬
ga mig under en förlidne sommar företagen vetenskaplig expedition
i Finska Lappmarken. I hela Tyskland förekomma allmänt, som
vi alla veta, stycken af en groschen af silfver och i Danmark har
man silfvermynt af 3 och 4 sk. R:gs valeur, samt i Norrige
sådana af 2 sk. !!:eos valeur. Hvad beträffar den åberopade
omständigheten att i Holland allmänheten ej skulle hafva rätt
att från Myntet fordra liigre valeur än \ gulden, sä förekommer
mig denna något, mystisk. Man skulle måhända med samma
skäl kunna påstå att man fran Svenska Banken ej har rätt att
fordra pregladt mynt af den valeur man önskar, emedan dess
skyldighet inskränker sig till, att med Svenskt silfvermynt, af
de sorlcr, hvarå tillgång finnes, inlösa sina sedlar. Skulle
jag komma till Banco-luckan och fordra utbyte af ett större
belopp i sedlar mot pregladt mynt, så kan detta vägras mig,
och jag tår i stället en eller annan silfverplants och endast så
mycket pregladt mynt som behöfs för att jemna liqviden.
Vidare säges att det föreslagna fyra-skillingsstycket äfven
har den olägenheten att blifva särdeles kostsamt i tillverknin¬
gen. Litet längre fram påstår likväl Reservanten en af olä¬
genheterna med detta silfvermynt vara den, att det lätt nog kan
eftergöras i nysilfver, då dertill fordras helt enkla tillställnin¬
gar, föga eiler intet biträde samt ringa utrymme, då deremot
Den 16 April. 351
för tillverkningen af fyra-skillingsslycket i koppar fordras sär¬
deles kraftiga machinerier oell vidlyftiga tillställningar m. ni.
Huru ett mynt, för hvars åstadkommande erfordras enkla appa¬
rater, kan blifva särdeles kostsamt i tillverkningen och kost¬
sammare än det hvartill kraftiga och vidlyftiga machinerier be-
höfvas, iir något svårt att fatta. På sätt liqviderna nu uppgöras
mellan Banken och Myntet, så alt Banken efter det asalia preg-
lingsvärdet inlöser kopparmyntet, men för silfvermyntet till¬
släpper blott metallen oell betalar slag-skatten, är väl menin¬
gen med invändningen den, att den föreslagna förändringen skulle
tillskynda Myntet mindre vinst än det haft och har synnerligen
på det större kopparmyntet. Detta är sanni, men Banken för¬
lorar så betydligt på kopparmyntet, hvaraf i fyra-skillingsstvc-
ken utmyntas 450 R:dr B:co eller skeppandet, då ett skeppund
koppar endast kostar 130 R:dr, således en förlust för Banken
på hvarje skeppund af öfver 300 R:dr B:co. Denna oformlig¬
het att e.U Verk skall utställa assignalioner, hvilka med stor förlust
skola infrias af ett annni, har fästat Banco-Utskoltets synner¬
liga uppmärksamhet, och just i dessa dagar har man inom Ut¬
skottet ventilerat ett från dess Räkenskaps-Afdelniug inkommet
förslag lill en bättre reglering af liqviderna mellan Banken och
Myntet. Jag kan sålunda väl fatta att Myntet kan hafva sina
skäl att lå behålla det stora kopparmyntet, men Banken har
ändå större att blifva af dermed. Vidare är anmärkt, att till
följe af ett skiljemynts ständiga omsättning del genom slitning
skulle förlora en ganska anmärkningsvärd del af sin silfver-
massa, kanske 5 procent på 10 år. Afven om detta antages,
skulle myntet räcka i 200 år, och alt på denna tid omsätta det
medför för Banken en högst obetydlig kostnad mot den de in-
dragne skillings-sedlarne medförde, och på denna tid får man
väl äfven omsätta det gängse kopparmyntet hvilket kostar ännu
mera, såsom jag visat.
352 Den 16 Apri!.
Ett ganska egel skal förekommer dernäst i reservationen,
det nemligen att genom införande af ett fvra-skillings sillVer-
mynt skulle man snart här i landet inlocka en mängd Danska
och Norrska 2 och 4 skillingsstycken af myckel groft silfver.
Erfarenheten, påstås vidare, lärer öfverallt, att det sämre myn¬
tet bibehåller sig i rörelsen, medan det bättre efter hand deraf
undantränges oell försvinner i smältarens deglar. Efter både
Talaren och Reservanten åberopat auetoriteter, så vill jag här
äfven åberopa en. Denna är Rottecks och Welchers Staats-
Lexicon, en af våra nyaste och bästa Encyclopedier, hvarest i
artikeln Munzwesen pag. 66 talas om hvad en Stat bör göra
för alt hindra inträngandet af främmande ringhaltigare och
sämre mynt. Hvad skiljemynten beträffar, säger artikel-förfat¬
taren, att de utestiingas derigenom, alt Staten sjelf utpreglar
ett tillräckligt förråd deraf och gifver dem från grannarnes
olika benämningar och indelningar. Alt man ej utestänger det
genom ett obeqvämt kopparmynt, tycks tiil en del äfven af er¬
farenheten inom våra gräns-provinser bekräftas, ty i södra
Skåne har man en mängd smått Danskt groft skiljemynt, hvil¬
ket med begärlighet tages framför det oviga Svenska koppar¬
myntet. Faran alt vårt bättre silfvermynt skulle försvinna i
smältarens deglar tror jag ej vara stor, så länge den åsätta
valeuren ej understiger metallvärdet. Genom den näst förut
åberopade slitningen har man väl ännu mindre att befara en
sådan nersmältning.
Så små silfver-penniugar, åberopas vidare, äro ytterst
svåra att till vigten få regelbundna. Man måste derföre för
dem medgifva ett större remedium. Svårigheten kan likväl ej
hos oss blifva större än i andra länder; det faller af sig sjelft
att man mäste medgifva ett större remedium.
Utskottets
Den IG April. 353
Utskottets förslag, säges derefter, att fyra-skillingsstyckena
skalle myntas efter samma myntfot, som det större silfvermyn-
tet, gör verkställigheten ännu betänkligare. I alla andra län¬
der är förhållandet härmed annorlunda etc. Hvad ”alla andra
”länder” beträffar, vill jag blott nämna att i Frankrike och
Belgien utpreglas alla courant-mynt utan undantag af 14| lö-
digt silfver, i England af 14-J lödigt, och i Ryssland sedan 1810
af 13f lödigt, hvilken lödighalt öfverstiger vårt mynts som är
12-lödigt. Den af mig förut åberopade artikeln innehåller, hvad
denna, omständighet beträffar, pag. 44: Förr trodde man sig i
”den starkare legeringen hafva funnit något skydd mot myntens
”för hastiga nötning, men äfven här följde man en falsk åsigt,
”i det man nemligen genom hvilkokningen drager koppar-tillsat-
”sen i silfvermvnten, äfven om de äro starkt legerade, från
”ytan, erhålla de på ytan ett tunnt öfverdrag af alldeles fint
”silfver, och nötas sålunda lika så mycket som om de voro
”preglade af bergfint silfver. Deras silfverhalt afnötes sålunda
”i början i vida starkare grad, än delta skulle vara fallet om
”legeringen vore jeinnare fördelad.”
Hvad den al Reservanten åberopade förfalskningen beträf¬
far, så tror jag ej man har särdeles att befara från detta
hållet, då man har svårare alt meddela ett litet falskt mynt
någon klang och glans, hvilka äro de hufvudsakliga yttre kän¬
nemärkena på ett oförfalskadt mynt, än ett stort. Afven om
ett så litet mynt skulle förfalskas, så är faran ej särdeles stor,
då man besinnar att meningen med skiljemyntet endast är att
komma åtskiljs i smärre liqvider. Deremot kan faran från
detta håll vara större hvad kopparmyntet beträffar, hvilket i
utlandet lätt skulle kunna slås och hit införas i större partier,
hvilket äfven jag hört åberopas ha varit händelsen i vårt grann¬
rike, Danmark, der man nödgades aflysa de förr brukliga mark¬
styckena af koppar, emedan de infördes från England.
Höge. Presle-Ståndets Prat. ISSI. S:te Bandet. 23
354 Den 46 April.
Vidare finner Reservanten ett skäl för bibehållande af fvra-
skillingsstycket i koppar i den omständighet, att klandret dere¬
mot skulle vara tvåfaldigt, dä man hörer detsamma af somliga
anses för lätt, af andra åter för tungt, hvaraf han slutar att
det sanna torde vara, att det är lagom. Det är en sanning, att
det både kan klandras och blifvit klandrad! i begge ofvan¬
nämnda hänseenden, allt efter den olika synpunkt hvarifrån
man utgår; sålunda klandra de, som anse det för lätt, detsamma
derföre, att dess reella värde är för litet i förhållande tiil dess
preglade, då deremot de, som anse det för tungt, afse beqväm-
ligheten i allmänna rörelsen. 1 stället för att sålunda kunna
anses lagom, skulle jag anse det hafva fel, då det hvarken har
ett reelt eller ett representativt mynts egenskaper.
Sedan jag sålunda sökt visa hvad de af Reservanten åbe¬
ropade olägenheter verkligen innebära, vill jag med ett par ord
besvara de båda föregående Talarnes anmärkningar mot Utskot¬
tets beslut. Den förste Talaren har anfört att Utskottet ieke
har baft några andra skäl för sitt tillstyrkande än beqvämlighe-
ten i allmänna rörelsen, men jag erinrar härvid om icke alla
mynt hafva denna beqvämlighet att lacka för sin uppkomst,
och om det icke är nära på uteslutande denna man afser vid
all myntpregling? Hvad den af den andre Talaren åberopade
omständigheten, att detta lilla mynt aldrig skulle väl upptagas
af allmogen, beträffar, så tillåter jag mig påminna att motionen
utgått från Bonde-Ståndet, och alt detta Stånd redan godkänt
Utskottets beslut. På aila dessa grunder vågar jag anhålla om
Högv. Ståndets bifall tilt Betänkandet.
Häruti instämde Biskop Bergman, Doctor Björkman, Pro¬
fessor Lindgren och Hofpredikanten Hasselrot.
Prosten Lundblad: Den nästföregående Talaren tyckes
mig till fullo hafva vederlagt de af Reservanten Hr Lagergren
Den IS April. 355
anförda skäl emot Utskottets förslag, att silfvermynl å 4 skilling
Banco borde preglas. Bland betänkligheter deremot har blifvit
anförd den farhågan, att det nya myntet skulle kunna utträngas
af underhaltigt Danskt eller Norrskt. Man ser verkligen nu i
rörelsen en eller annan Dansk eller Norrsk species, men icke
hafva de undanträngt de Svenska specierna. Samma blefve väl
förhållandet med de föreslagna 4-sk.-styckena. Hvad förfalsk¬
ning af detta mynt beträffar, anser jag en sådan icke vara
trolig, emedan den blefve alltför dyr, då, för att erhålla 100
R:dr, det blefve nödigt att pregla 1,200 stycken och det således
icke skulle löna mödan; hvarförutan utprångligen af detta falska
mynt skulle blifva ganska svår. I afseende på litenheten af
myntet, har sådant funnits förr och det är icke svårare att för¬
vara ett mynt å 4 än å 8 sk. Dé närvarande kopparmynten
å 4 sk. äro oviga, ehuru ett mynt af delta värde ofta kommer
i fråga vid penning-liqvider. Mun har sagt att Myntverket
skulle förlora på pregiingen af det föreslagna 4-sk.-stycket, och
det är verkligen förhållandet, att Myntverket förlorar på sillret,
men vinner på kopparn, då dessa metaller slås till mynt. Men
just för att ordna och ställa Myntverkets förhållande lill Ban¬
ken på redig löt, har Utskottet nyligen torehäll öfverläggningar
och fattat beslut att sammanträda med Stats-Utskottct. Jag yr¬
kar till följe häraf bifall till det förevarande Betänkandet.
Doctor Gunnelius: Vårt tidehvarf kallas med skäl de
stora upptäckternas. Vid sista Riksdagen beslöt man att taga
bort skillings-sedlarne och i stället införa silfvermynt. Denna
åtgärd möttes då med den invändningen, hvilken yrkades såsom
ett cardinalskäl mot fiirslaget, att de små silfvermynten icke
kunde handteras af allmogens tjocka och klumpiga fingrar. Nu
har Utskottet, som väl i en sådan fråga måste anses fullt com-
petent, efter det kunnat anställa alla nödiga hithörande under¬
356 Oen 16 April.
sökningar, kommit till den upptäckten, att ett ännu mindre mynt
skulle utan synnerlig svårighet kunna handleras; således har
man funnit att fingrarne ej äro så obändiga, som förut troddes,
utan tvärtom måste hafva varit mer användbara, eller ock i
sista åren hafva de blifvit mera subtila och delicata. Jag var,
då småsedlarnes indragning föreslogs, ej det minsta rädd för
den beslutade förändringen, och är det icke heller i afseende på
den nu föreslagna. I hufvudsaken är jag således ense med
Utskottet. Likväl vill det synas mig rådligt, att det nya myn¬
tet göres af en något lägre lödighet, så att det kumle blifva
en smula större. Vi ha nu silfvermynt af åtta skillingar riks-
gäldsvaleur, hvilka ingalunda äro så små, att de icke ganska
väl kunna handteras. Detta mynt är särdeles beqvämligt, icke
blott vid penninge-remisser, utan för rörelsen i allmänhet. Vigt
och beqvämt är det onekligen, alt ett sådant mynt, som det
nu af Utskottet föreslagna, finnes i rörelsen, och del är således
blott fråga om det nuvarande kopparmyntet af samma valeur
kan vara bättre än det föreslagna. En föregående Talare, Pro¬
fessor Agardh, har likväl visat vådorna af så stort kopparmynt.
Väl vore derföre om det aflystes. Jag förenar mig med dem,
som yrka bifall till Baneo-Utskollets förevarande Utlåtande.
Doctor Grafström: Milt namn finnes väl ej i Betänkan¬
det bland deras, som instämt i Hr Lagergrens reservation, men
jag var inom Utskottet af hans tanka, och förklarar nu alt jag
instämmer med hans åsigter. Emedlertid vill jag icke söka att
vidlyftigt vederlägga hvad som blifvit taladl för bifall till Ut¬
skottets Utlåtande. Jag har för min del icke funnit min öfver¬
tygelse rubbad af Professor Agardhs, föröfrigt sakrika anföran¬
de. Hvad det af en annan Talare anförda skäl beträffar, att
redan en föga gammal Författning finues som bestämmer mynt¬
sorterna, så kan väl en ung Författning likaväl sorn en gam-
Ven 16 April. 357
mai undergå förändring, örn den behöfver förbättras. Men ett
af skälen för mitt afstyrkande af bifall till den föreslagna nya
myntsorten består deruti, att myntet, om samma remedium bi-
beliålles, skulle blifva så litet, att allmogen, oaktadt den öfning
densamma på sednare åren vunnit, skulle hafva svårt att hand¬
tera det. Det blefve då endast omkring | i vidd mot de nu¬
varande åtta-skillingarne. Om det nya myntet göres något
större men tunnare, kan det lätt komma att förvexlas med de
sistnämnda. Det skulle då också lätt kunna förfalskas. Att ett
främmande, sämre mynt uttränger ett inhemskt bättre, är en
erfarenhet. Till följe häraf ger jag min röst för afslag å Ut¬
skottets tillstyrkande. Men i händelse det Högv. Ståndet skulle
lemna sitt bifall till hufvudtanken i Utskottets Utlåtande, anser jag
att åtminstone det blir nödvändigt att remedium ändras. Blott
med detta vilkor kan jag med min röst tillstyrka återremiss.
Biskop Heurlin: Jag erkänner att jag i början var stämd
emot det i förevarande Utlåtande föreslagna nya myntet, dertill
föranledd af de skäl som Ilr Lagergren anfört i sin reservation;
men jag har nu kommit lill en annan öfvertygelse, sedan jag
hört hvad Professor Agardh och några andra Talare i motsatt
syftning anfört. Man bar sagt att så smått mynt vore svårt
att handtera, men vi ha ju qvar de fordna ålta-styfversstyc-
keua, motsvarande 8 sk. B:gld, och erfarenheten har visat att
dessa äro för folket ganska begärliga. Att tillsätta mera kop¬
par för att få detta mynt större, låter icke göra sig, emedan
det lärer strida emot Banco-lagen. Man kan deremot göra
myntet tunnare och derigenom större. Afven minskas betydligt
kostnaden för detta mynts pregling, om man icke fordrar alt
Konungens bröstbild skall sättas på detsamma. Hvad åter be¬
träffar att ett sådant mynt lätteligen skulle kunna förfalskas,
anser jag det icke synnerligen vådligt, då myntets värde icke
358 D ett IG Apr il.
är större. 1 Skäne är mycket Danskt små-mynt af mindre
silfvervärde gångbart och man emottager det villigt, derföre att
behofvet af ett sådant skiljemynt gör sig gällande i rörelsen.
Den nuvarande koppar-penningen af fyra sk. B:co är verkligen
obehaglig, ja, obäklig, och ingalunda att reeommendera, och
dessutom är att marka att Banken förlorar betydligt på slag¬
ningen af dessa ’’fyra-skillingar B:co.” Myntet deremot har
derpå stor vinst. Kostnaden för det nya myntet torde till en
början blifva dryg nog för Myntverket och det kunde vara bil¬
ligt att Banken gåfve någon ersättning till Myntverket, men
sedan myntet en gång blifvit slaget, och i tillräcklig mängd
satt i omlopp, kommer det att qvarstanna i rörelsen uti mån¬
ga decennier och slagning af mera dylikt småmynt kommer
sällan i fråga; ty uppsmältning lönar ej mödan — det är en¬
dast hela Specie R:dr, som dertill kunna användas. — Export
af detta myntslag är icke heller att befara. Jag tillstyrker
bifall.
Contracts-Proslen Almqvist: Till stöd för antagandet af
det här föreslagna silfvcrmynt har blifvit anfördt, att koppar¬
skiljemyntet. medför stora kostnader för Banken. Detta är
sanning, såsom förhållandet nu eger rum. Men det bör ändras;
koppar-skiljemyntet alldeles skiljas Irån Banken och af Myntet
både tillverkas och utgifvas. Denna handtering är icke kost¬
sam utan vinstgifvande. Af ett skeppund koppar, som kostar
130 R:dr, tillverkar Myntet koppar-skiljemynt till ett gångbart
värde af 450 R:dr.
Man har bundit vid Banken skyldigheten att inlösa detta
skiljemynt, hvilket är onödigt. Ingen Stat håller fond för in¬
lösen af koppar-skiljemynt, som också är alldeles öfverflödigt,
intill dess detta mynt aflyses. Innan så sker, går det i dag¬
liga rörelsen utan hinder. Derföre bör stadgandet i III §. af
Ben 16 April. 359
1844 års Banco-Reglemente upplifvas, som föreskrifver att Ban¬
ken einottager kopparmynt i vexling eller liqvid endast till be¬
lopp af 32 sk. i sender, utan att hafva skyldigheten att invexla,
hvilket endast gäller sedlar.
Dessutom blir kostnaden för detta lilla silfvermvnts till¬
verkning bestämdt ganska stor. Då slutligen ett nytt myntsy¬
stem förr eller sednare skall införas, tillstyrker jag att en så¬
dan tid må afbidas innan beslut fattas om någon ny myntsort.
Jag afstyrker Betänkandet.
Doctor Strndberg: Skälen för bifall till Utlåtandet äro af
andra fullständigt utvecklade. Deeimal-systemets införande lig¬
ger långt i fjerran. Och om det en gång skulle blifva antaget
i vårt myntväsende, mäste det väl så modifieras att det anslu¬
tar sig till förhanden varande pieccr af silfvermyntet, ty 0111-
pregling deraf är allt för kostsam och bör aldrig komma i frå¬
ga. Det kopparmynt på 4 sk. B:co, som nu finnes, utmyntas
efter 450 R:dr B:co per Skepp:d koppar, hvilket med mynt¬
ningskostnaden värderas till 150 R:dr. Det utgifves från Myn¬
tet, som alltså på hvarje Skepp:d vinner 300 R:dr. Men Ban¬
ken måste inlösa dessa mynt-tecken efter preglings-värde, och
således är Banken blottställd för att förlora lika mycket som
Myntet vinner på delta myntslag. Utskottet är betänkt på alt
häruti föreslå en förändring. Det nu föreslagna silfvermyntet
pä 4 sk. skall ega lika preglings- och metall-värde. Att det
skulle inlocka silfvermynt från Danmark, mera än som nu är
gångbart, kan jag icke inse. Norrska Banken beslutade utgif¬
va smått silfvermynt för att derigenom utestänga behofvet af
det Danska. Månne icke samma åtgärd härstädes skulle med¬
föra samma verkan? Många klaga öfver det stora kopparmyn¬
tet på 4 sk. alt det är för tungt och ovigt. Andra hålla före
att silfvermvnlet af lika valeur blir allt för litet. Om man nu
3(50 Den IG April.
erbjuder begge slagen, både det stora och lilla mvut-stycket på
4 sk., så har man ju sökt tillfredsställa allas önskningar, och
ett sådant försök bör ju icke mötas af någons ogillande.
Häruti instämde Doctor Björkman.
Contracts-Prosten Tegnér: Jag är hvarken nog djerf, el¬
ler egenkär, att inlåta mig i en strid med den värde Talaren,
sorn icke blott sjelf med stor insigt i ämnet, utan äfven med
flera författare, som bundsförvandter, väpnad, bär uppträdt till
försvar för Utskottet och Utlåtandet. Jag ämnar således ej hel¬
ler, för att säkrast både se tiden och mig lill godo, upplaga,
än mindre söka vederlägga hvad Talaren mot reservationen an¬
fört; men önskar endast, i anledning af hvad han yttrat, att
n. v. kopparmynt å 4 skillingar Banco vore på en gång för
stort, hvad volumen angår, men ock för litet, hvad värdet be¬
träffar, få hemställa, huruvida något kopparmynt, såsom varan¬
de ett mynt-representativ, åtminstone på sednare tider, blifvit
pregladt af den beskaffenhet, alt det i sig innehåller metallisk
valuta för det åsätta värdet. Jag slutar med ali beklaga, alt
reservationen, hvilken både talar för och tyckes kunna försvara
sig sjelf, icke finner mera sympalhi inom Ståndet, och ehuru,
i denna omständighet, framgången för Utlåtandet, och 4:skil-
lings-styckena i silfver, är lätt att förutse, mäste jag dock, äf¬
ven med stöd deraf, att tillstyrkandet icke tillkommit med större
enighet i åsigler inom Utskottet om lämpligheten, eller icke, af
det ifrågasatta nya silfvermvntet, än att den förseglade sedeln
måste anlitas och öppnas för vinnandet af beslut, fortfara i yr¬
kandet på afslag å förevarande Utlåtande.
Prosten Almqvist: Det har blifvit sagdt, all conträra vin¬
dar blåsa i Bevillnings-Utskottet. De susa äfven i Banco-Ut-
skottet.
I) en 16 Af r i l. 361
Man liar velal finna mitt påstående paradoxt, att Banken ej
skulle inlösa kopparmyntet. Denna parodoxi står att låsa i lil
§. af 1844 ars Reglemente för Banken. Besynnerligt förefal¬
ler det mig dessutom, alt den Talaren, som är annars så om¬
tänksam att Banken skall bibehålla förmågan att inlösa sina sed¬
lar med silfver, nu så ifrigt yrkar samma skyldighet med kop-
parskiljemyntel. Dermed bör Banken ingenting alls hafva att
skaffa, och något bedrägeri kan härför ej Staten påbördas, då
myntet mottages i Kronans uppbörd och fond för inlösen sät¬
tes, så snart det aflyses.
Om delta lilla silfvermyntet antages, så tillskyndas Ban¬
ken under nuvarande lagstiftning en paradox utgift, ty såsom
vigare skall silfvermyntet uttränga kopparn, som intager ett så
”eftertryckligt” rum i allmänhetens fickor, och söka Bankens
lucka. Jag fortfar att yrka afslag.
Prosten Hohn: En Talare har sagt, att vi lefva i ett
tidehvarf rikt på upptäckter; jag deremot får säga, att vi lef¬
va i ett tidehvarf rikt på reformer, mer eller mindre nödvän¬
diga. Jag är derföre ingen hatare af nödig befunna reformer,
men jag anser, att hvarje reforms antagande bör ske med myc¬
ken varsamhet efter mogen öfverläggning och noga bepröfning,
och fördenskull är jag icke böjd att antaga den nu föreslag¬
na reform rörande pregling af ett så litet och i allmänna rö¬
relsen besvärligt silfvermynt.
Något af hvad Professor Agardh å motsatta sidan sagt,
vill jag försöka att besvara. l:o. Yttrade han, att när ett så
litet silfvermynt med tillblandning af koppar skall göras, så
händer merändels, att silfret kommer att utgöra myntets yta,
och kopparn det inre. Deraf blir en följd, att silfret snart uti
rörelsen nöt.es bort, och slanten består slutligen till det mesta
af koppar. Detta anser jag tala ganska mycket till förmån för
362 IJen U April.
mitt afstyrkande att mvnla så litet silfvermynt. 2:o. Sade Hr
Professorn, att det lilla silfvermyntet blir beqvämare i rörel¬
sen. Men som Rikets innevånare för det mesta utgöras af all¬
moge oell gröfre arbetsfolk, för hvilka det lilla silfvermyntet
blir mera ohandterligt, så är det blott för några få eller för
mindre delen af nationen det kan sägas, alt det nya myntet blir
beqvämare i rörelsen. 3:o. Yttrade Hr Professorn, att det
vore ett stöd för bans åsigt, att Bonde-Ståndet redan bifallit
Betänkandet. Men jag får fästa uppmärksamheten derpå, att
det skedde ingalunda med någon enhällighet sorn skulle bevisa
Ståndets belåtenhet, utan 46 antogo det, men 40 vägrade att
antaga Betänkandet. 4:o. Om det nya myntet skulle vara pas¬
sande för decimal-räkningen, hvars införande mycket blifvit för-
ordadt, så skulle jag icke så mycket vara emot detsamma;
men sådant inträffar ej.
En annan värd Talare uppfattade så mina ord, som jag
skulle hafva sagt, att en Förordning aldrig bör ändras; men
jag yttrade, det en Förordning icke bör ändras efter hvars och
ens infall, utan först då, när högst vigtiga skäl göra det till
en nödvändighet.
Då vi nu redan hafva 4:skillings-stycken af koppar, finner
jag alldeles ingen nödvändighet vara för handen, att tvärt emot
Mynt-Förordningen af år 1835 pregla och utgifva så små silf¬
vermynt som ^ Rd:r måste blifva, och vidhåller derföre mitt
påstående om Betänkandets afslag.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats slutad, framställ¬
des proposition om bifall till Utskottets tillstyrkande i föreva¬
rande punkt af Utlåtandet, hvarvid meningarne hördes delade
och votering äskades, hvarefter föreslogs och gillades en så ly¬
dande volerings-proposilion:
Den ICi April. 3C3
Den som bi faller livad Banco-Utskottet uti den sista punk¬
ten af förevarande Utlåtande tillstyrkt, röste Ja; den det icke
vill, röste Nej. Vinner Nej, har Ståndet nämnde punkt af-
slagit.
Voteringen, som i behörig ordning försiggick, befanns, ef¬
ter rösternas summering, hafva utfallit med 30 Ja emot 12
Nej, och hade Ståndet sålunda Utskottets Utlåtande äfven i den¬
na sista punkt bifallit.
§. 7.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskoltels följande
förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl.
Majit, nemligen.
N:o 52, angående upplåtelse åt Staden Jönköping af plats
till skolhus å den Jönköpings f. d. fästning tillhörande mark;
N:o 53, i anledning af år 1849 verkställd revision af Stats¬
verkets m. fl. fonders förvaltning;
N:o 54, angående behöfvandes undsättning under inträf¬
fande missväxtår;
N:o 55, i anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition
angående den så kallade Curhus-afgiften;
N:o 56, angående förändringar i afseende å inrikes bref-
vexlingen;
och Nio 57, angående grunderna för val af Revisorer till
granskning af Banco-Discontens räkenskaper.
Af inkommet Protokoll, hållet denna dag hos Ståndets
Eleclorer, inhemtades, att Professoren H. G. Lindgren blifvit
utsedd till ytterligare Suppleant i Stats-Utskottet, alt derstädes
vid ordinarie Ledamots förfall tjenstgöra.
304 Den i 6 s$/; r i l.
§• 9.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80, i an¬
ledning af erhållen återreniiss å Utlåtandet N:o 60, angående
upphörande af ljuspenningar för Embets- och Tjenstemän samt
Extra-ordinarier.
Detta Utlåtande lilef af Ståndet bifallet.
§. 10.
Föredrogs ånyo Stats-Uiskollets Utlåtande N:o 81, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, i fråga om upp¬
hörande af så kallade vacance- och förslags-liggetids- samt be-
grafningshjelps-besparingar, samt om årliga anslag till veder¬
börande Pensions-Cassor, såsom ersättning för de inkomster, dessa
Cassör af nämnde besparinger åtnjuta.
Hvad Utskottet sub lit. a) hemställt blef af Ståndet bi¬
fallet.
b) (sid. 9).
Prosten Schram begärde ordet och anförde: Det re¬
sultat, hvartill Utskottet kommit i denna sednare punkt af
sitt Betänkande, har jag ej kunnat godkänna, att nemli¬
gen endast i della fall afslå den Kongl. Propositionen, då
rättvisan påkallar samma bifall till densammas begge mo-
menter. Med fullkomligaste öfvertygelse har jag deremot in¬
stämt i de af Herrar Fåhraus och Waern afgifna och Utlå¬
tandet vidfogade, ganska tänkvärda reservationer. Jag kan al¬
drig gilla fortfarandet af det lika öfverflödiga, som orättvisa,
förmynderskap, som Staten åtagit sig öfver dess Embets- och
Tjenstemän, i afseende på förvaltningen med vissa innehållna
delar af dessas lagligen tillhörande löner vid tjenster, hvilkas
utöfning, med alla åliggande nya förbindelser, dessa Statens tje¬
nare, lönlöst för 6 månader, dock redan fått tillträda. Ett så¬
dant förmynderskap är ock i hvarje annat land okändt. Hos
Den U April. 3G5
oss deremot innehåller Staten ett halft ars lön vid de militära
och de flesta civila embeten och tjenster, dem innehafvarne dock
öfvertagit att bestrida, och innehåller äfven sedan likaledes ett
halft års lön vid hvarje ny befordran dessa göra till lönförmån-
ligare tjenster, egande dock den befordrade, att, under de 6
månader han utan lön utöfvar den nyvunna tjensten, bibehålla
den frånträdda sysslans löneförmåner. Denna lön-innehållning
kallas begrafningshjelp, enär dermed är förenadt å Statens si¬
da ett löfte, att vid Tjenstemannens död åt hans Sterbhus, —
dock blott under vissa vilkor, — komme att åter utbetalas den
sist innehållna halfva lönen, för att användas af Sterbhuset i
främsta rummet till den aflidne Tjenstemannens begrafning. De
vilkor, hvarunder denna begrafningshjelp således utgår och den
intjenta halfårslönen någorlunda återbekommes, äro följande:
l:o att Embetsmannen dör i tjensten, då bans Sterbhus uppbär
0 månaders lön, som efterträdaren nödgas afstå och intjena,
under löfte för sitt Sterbhus, att ock en gång af en efterträ¬
dare få uppbära enahanda halfårslön, såsom begrafningshjelp;
— 2:o att Embetsmannen dör, efter afsked ur tjensten, men
med lön på Indragnings-Stat, då hans Sterbhus är berätligadt
att i 6 månader efter hans död ännu uppbära samma lön på
Indragnings-Stat; — 3:o att Embetsmannen dör, efter afsked
ur tjensten, men med pension, dä till begrafningshjelp åt hans
Sterbhus utbetalas af vederbörande Pensions-Cassa den aflidnes
pension för halft år efter dödsfallet. I de 2:ne första händel¬
serna kan väl Tjenstemannens Sterbhus sägas återfå till nära
fullt belopp capita/el af de löne-innehållningar, Staten förut til¬
låtit sig emot honom i lifstiden, i den 3:dje händelsen blir ca-
pital-ersättningen så myckel mindre, som pensionen är mindre
än den sist åtnjutna lönen; men i alla händelser går Sterbhu¬
set i mistning af alla årens på besparingarna upplupna räntor.
Skulle deremot omständigheter inträffa, att Embetsmannen, af
386 Den le April.
sjuklighet och oförmåga för tjenstens vidare utöfning, nödgas
söka afsked, innan tjenstår och lefnadsålder berättiga honom
till pension, eller att han för bättre utkomst ser sig föranlåten
afgå ifrån de Embetsverk, der han förut vid dera befordringar
intjenat begrafningshjelp, och vinna fördelaktigare befordran inom
ett annat Verk, der de förra löne-innebållningar, han mistat,
ej vidare komma honom till godo, t. ex. om han går ifrån
Canzli-, Hof-Rätts- och Räkenskaps-Verkena till Tull-, Post- och
Fång-Styrelsen; eller alt han blir från sysslan lagligen afsatt:
så är hans Sterbhus en gång i den beklagliga ställning, att icke
alls undfå den intjenade begrafningshjelpen, hvilken af Staten
då tages qvar såsom god pris, till både capital och accumule-
rade räntor.
Det är detta särdeles egna sätt att spara åt Embets- och
Tjenstemännen på deras lagliga löner, vid hvarje deras befor¬
dran, och alt sålunda gå deras omtanke för en framlida be¬
grafning i förväg, som af en och hvar måste ogillas såsom
orättvist. Eller hvad skulle man kalia det åtgörande, i all¬
männa lifvet, af en förmyndare, om han så förvaltade sin
myndlings medel, att han vid sluträkningen lemnade denne till¬
baka blott det emottagna capilalet och knappt det, men behölle
sjelf hela räntan qvar för sitt besvär? Sä gör dock Staten
här med en mängd af sina tjenare. Hvad skulle man ännu me¬
ra kalla det uppförande, om förmyndaren vid slulräkningen
gåfve sin pupill hvarken capital eller ränta tillbaka, men be¬
hölle alltsammans qvar för egen vinning? Så gör dock Staten
äfven här med icke få sina tjenare. Alt ett så orättvist för¬
hållande dock icke längre kan eller bör ega rum, torde väl va¬
ra obestridligt. Men för alt nu med ens få detsamma afskaf-
fadt, erfordras visserligen ersättning i anslag af Statsmedel åt
de 3:ne Pensions-Cassor, Civil-Statens- och Arméens- samt Ami¬
ralitets Krigsmans-Cassan, till hvilkas förstärkning och betryg¬
Ven 16 April. 367
gande Konung och Ständer tillförene anvisat en stor del af
nämnde nådårs- eller begrafningshjelps-besparingar. Beloppet af
dessa Cassornas ersättningar efter medeltalet för de 10 åren
183(5—1845 är ock af Kongl. Majit i Dess Nådiga Proposition
lör Ständerna uppgifvet, och just nu iir rätta tidepunkten inne
för dessa besparingars upphäfvande och för Cassa-ersältningarnas
beviljande; tv ju längre nian dermed dröjer, dess mera okas ock
årligen dessa ersättningars framtida belopp, närén gång, förr eller
sednare, den oafvisliga förändringen måste inträda. Till styrka för
delta mitt påstående om framtida ökade ersättningsanslag, anhåller
jag, att få meddela det Ilögv. Ståndet några vigtiga upplysnin¬
gar ur det officiella document, som jag här eger i min hand,
nemligen om det, sedan år 1845, med Arméens Pensions-Cassas
inkomster af nådårs- eller begrafningshjelps-besparingar, till
Cassans stora fördel förändrade förhållandet. Medium af de då
föregående 10 årens dylika inkomster till denna Gassa utgjorde
18,720 R:dr; men derefter hafva samma inkomster årligen växt
i en förvånande progression, så alt de för år 1840 uppgingo till
34,431 B:dr 35 sk. 5 r:sl, eller i medeltal för de 4 åren 1846
—1849 Rldr B:co 26,419: 2. 1, och delta ensamt till Armcens
388 7len -16 April.
Pensions-Cassa ')> hvilket redan utgör wera, än det nu äskade
ersättningsanslaget för alta tre Pensions-Cassorua tillsammans.
De betungande följderna för Statsverket af ett oklokt uppskof
med denna förändring torde således ligga öppna och påtagliga
för en och hvar, för att icke motsätta sig Kongl. Maj:ts Pro¬
position i detta afseende.
För öfrigt är det väl ock en sanning, alt med denna re¬
form jemväl samtidigt inträffar en annan årlig ersättning al
Statsverket, öfver hvilken likväl i Betänkandet ingen utredning
är synlig, och della vore: utbetalning af fortfarande begraf¬
ningshjelp vid dödsfall i tjensteu åt de Embets- och Tjenstemän,
sorn, intill dess förändringen inträder, redan måst efter hittills
gällande föreskrifter enahanda begrafningshjelp intjena. Men
denna utgift af Staten skulle dock årligen successivt minskas,
tili
*) Lönbesparingar till Arméens Pensions-Cassa, enligt af-
gifna redogörelser.
För år 1846 . . .
« 1847 . . .
« 1848 . . .
« 1849 . . .
|
Vacance-och
Liggetids-
besparing.
|
Nådårs- eller
Begrafnings-
hjelps-
besparing.
|
Summa.
|
13,408
17,057
20,391
23,966
|
38
2
23
13
|
4
9
1
4
|
20,906
21,742
28,594
34,431
|
40
45
31
35
|
2
9
5
|
34,315
38,800
48,986
58,398
|
30
6
|
6
6
1
9
|
S:a B:co R:dr
|
74,823
|
29
|
6
|
105,676
|
8
|
4
|
180,499
|
37
|
10
|
i medeltal för hvart-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
dera af ofvanstå¬
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ende 4 år ... .
|
18,705
|
i o
|
H
|
26,419
|
2
|
1
|
45,124
|
45
|
51
|
Slockholm den 14 April 1851.
C. ÅHMAN,
Arméens Pensions-Cassas Ombudsman.
Den 16 April. 369
lill dess den om 30 a 40 Sr mSste upphöra, efter alla de nu
varande Tjenstemännens död. Hela denna ersättningssumma
uppgafs väl i Utskottet till ett ganska högt belopp. Hon må
dock bli huru stor som helsi, så utgör ju den dock intet annat
eller mera, än just det capital, som Staten redan fråntagit
just samme Embets- och Tjenstemän, genom 6 månaders löne-
innehållning vid deras olika befordringar, och Staten har i alla
fall äfven räntorna derå i sitt behåll. Efter de beräkningar,
jag sett uppgöras öfver denna sistnämnda ersättningssumma åt
i tjenst nu varande och framdeles endast i tjenslen döende Em¬
bets- och Tjenstemän, förmodas densamma likväl approximativt,
och efter erfarenheten i medeltal öfver i tjenst hittills aflidne
dylika löntagare, uppgå blott till 10,000 R:dr 15:co årligen, som,
med fortsatt minskning, vid de nuvarande Tjenstemännens död
dock omsider komme att alldeles upphöra.
Då jag på alla dessa anförda skäl måste anse detta Statens
sjelftagna förmynderskap öfver sina tjenares löner såsom öf¬
verflödigt i en lid, då nu mera förelinnas Lif- och Ränteförsäk-
rings-Anstaller, Sparbanker m. m. i hvilka Embetsmännen, lika
med alla andra, på fördelaktigaste sätt kunna fruktbargöra de
inkomstandelar, som omständigheterna tillåta dem att afsätta,
och såsom alltid orättvist i mer eller mindre mån, allt efter
som löntagarens sterbhus antingen aldrig återfår något af de
innehållna besparingarne, eller ock blott capitalet fullt eller till
någon del, dock alltid utan många års accumulerade räntor; så
anhåller jag ock om Herr Erke-Biskopens och Talmannens pro¬
position på återremiss af Betänkandet i denna del, med den syft¬
ning, att Höglofl. Stats-Utskottet, efter frågans närmare och
noggrannare skärskådande, måtte kunna föreslå Rikets Ständer
beviljandet af erforderliga anslag till ersättningar, dels för all¬
tid till Pensions-Cassorna, dels tillsvidare åt nuvarande Em-
Högv. Preste-Ständ, Prof. ISSI. S:fe Bandet, 24
g70 Den 16 A pr il.
hetsman, som i tjensten härefter dö, för att sälunda bereda
rättvis framgång åt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om upp¬
hörande härefter lika väl af nådars- ock begrafningshjclps-
som vacance- och Jars lagsliggetids- b csp arin g ani a.
Häruti instämde Doctorerne Broman, Gumcelius och Säve.
Biskop Heurlin: Jag har icke uppstått för att försvara
hvad man i Utskottet kallade ett abderitisk t sätt att beskatta
Embets- och Tjenstemän. Min afsigt är blott att meddela nå¬
gra upplysningar, sådane mig varit möjligt att dem förskaffa.
Det må likväl tillåtas mig anmärka, att något likartad! äfven
träffar andra Tjenstemanna-classer, särdeles vårt eget Stånd.
Detta blott i förbigående. Olämpligheten, förlusten och lidan¬
det för Tjenstemännen genom begrafningshjelpens aftjenande öf-
verdrifvas likväl och utmålas med alltför mörka färgor. Att
orättvisa jemväl drabbar de Tjenstemän, hvilkas sterbhus icke
erhålla begrafningshjelp, kan icke förnekas, men den träffar vi¬
da färre, än man förmenar, och något likarladt eger rum vid
alla Pensions-Inrättningar för enkor och barn. Betraktar man
förhållandet närmare, så är uppoffringen å Tjenstemännens si¬
da icke så stor, som man förmenar. Tjenstemännen får tjena
utan lön endast vid dess första befordran till ordinarie tjenst,
vanligast i lägsta grad. Flan tjenstgör då G månader utan lön.
Om nu lönen i lägsta grad hr 400 Il:dr — inom Militären iir den
vida mindre — så utgör förlusten 200 B:dr. Om man G må¬
nader sednare erhållit denna befordran, vore penningeförluslen
ingen, och hvarje Exlra-ordinarie mäste viii anse förordnande
att förestå tjenst, äfven utan ersättning, vara en fördel, eme¬
dan han derigenom meriterar till ordinarie befordran. När man
befordras ifrån lägre grad till högre grad, så bibehåller man,
under den tid begrafningshjelp i den högre graden aftjenas, sin
Den 16 April. 371
lörut iunehafvande lön oafkortad. Det är således endast skillna¬
den mellan den högre och lägre lönen nian under G månader
saknar. Befordran från Stats-Rådsplats gör härifrån ett undantag.
Såsom Stals-Råd aftjena de nemligen ingen begrafningshjelp. Om
således clt Stals-Råd befordras lill Landshöfding, så måste han
tjena 6 månader utan lön. Om deremot en Regemenls-Chef be¬
fordras till Landshöfding, så måste han väl i sistnämnde egen¬
skap aftjena begrafningshjelpen, men under samma tid bibehål¬
ler han hela Chefslönen oafkortad. Så äfven vid alla civila
och militära embeten. Men, om äfven begrafningshjelpens af-
tjenande afskaffas, kommer likväl en annan, om än mindre,
oformlighet alt qvarstå. Alla Embetsmän, så civila som mili¬
tära, hvilka hafva boställen på lön sig anslagna, få både för
sig, elier, om de dö, deras sterbhus åtnjuta såkallade fardags-
år, hvarigenom efterträdaren kommer i saknad af boställs-af-
kastning, och det kan räcka nära två år. Om då, såsom hän¬
delsen är med Landshöfidinge-platserna i Malmö och Calmar,
lönen hufvudsakligast utgöres af boställs-afkastuing, kommer en
utnämnd Landshöfding att längre tid tjena med ringa lön. Stad¬
gandet om bcgrafuingshjelps aftjenande lärer tillkommit afen hän¬
delse, som för längre lid sedan passerat. En civil Embetsman
dog i så utblottadt tillstånd, att han ej lemnade tillgång lill be-
grafningskoslnaden. Man talar om Statens vinst; Staten har in¬
gen vinst. Om den inflytande begrafningshjelpen bildade en
särskild, Irån Statsverket skild, Cassa, och medlen förräntades,
så kunde man tala om vinst för Staten. Nu åter ingår aftje-
nad begrafningshjelp bland Statsverkets ölriga inkomster, och
dermed beslrides den begrafningshjelp, som lill aflidne Embets-
mäns sterbhus bör erläggas. Dör Embets- och Tjensteman i
tjenst, erhåller dess Sterbhus hälften af dess sist innehafda lön.
Öfverflyttas någon Tjensteman på Indragnings-Stat, då hau
bibehåller hela sin lön, eller blir pensionsmessig i någon
372 Uan 16 April.
Pensions-Cassa, så erhåller likaledes vid hans död dess sterb¬
hus hälften af lönen på Indragnings-Stat eller pensionen,
till och med begge delarna i vissa fall, hvarigenom ersättnin¬
gen för begrafningshjelpen blir i vissa högre tjenstegrader gan¬
ska betydlig. Endast i de fall, då någon Embetsman tager af¬
sked utan att vara berättigad vare sig till pension eller till öf-
verflvltning på Indragnings-Stat, kan den orättvisa inträffa, att
aftjent begrafningshjelp icke återbekommes. Detta inträffar högst
sällan inom de civila tjenstegraderna; inom militären deremot
rätt ofta. En del unga och rika män välja krigareyrket mindre för
löneförmåner, än af andra orsaker. De tjena mera för sitt nö¬
je skull ett eller annat år, och lemna tjensten, ulan att vara
pensionsberätligade. Vi minnas, hurusom 1848 en stor afgång
inom Arméen egde rum. Men vinsten utaf besparad begraf¬
ningshjelp tillfaller icke Statsverket, utan de allmänna Pensions-
Cassorna. Om nu begrafningshjelps aftjenande skall upphöra,
så mäste dessa Pensions-Cassor af Statsverket hafva ersättning
för den minskning uti årlig inkomst, som härigenom uppkommer.
Summan uppgår, enligt Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition, till
närmare 25,000 R:dr, som blir en ny årlig och permanent Stats¬
utgift. Jag lemnar derhän, huruvida Högv. Ståndet anser Stats¬
verket ega härtill erforderliga tillgångar. Ståts-Utskottets cal-
cule öfver Statsverkets årliga inkomster och den nu föreslagna
Statsreglering visar väl ett öfverskott, men Högv. Ståndet lä¬
rer ej förbise, att Hof-Rälternas behof af ökade anslag ännu
icke blifvit af Utskottet pröfvade. Men utom nämnde nya årliga
Statsutgift af nära 25,000 R:dr tillkommer en annan, af Pro¬
sten Schram redan omnämnd, som ännu en längre tid, troligen
40 till 50 år, ehuru i aftagande proportion, kommer att på Ut-
gifts-Staten qvarstå. Det är ersättning till slerbhusen efter de
Tjenstemän, hvilka redan aftjenat begrafningshjelp. Man har
sökt i Stats-Utskottet upplysning om det sannolika beloppet.
Den 16 April. 373
Efter cn calcule skulle det uppgå till 1 million, efter en annan
endast till 400,000 R:dr. Det förra ansåg man väl högt, det
sednare alltför lågt. Sannolikt öfverstiger beloppet en half mil¬
lion R:dr. Vidare har man försökt beräkna, huru stort årligt
anslag vore till ersättning för aftjenad begrafningshjelp behöf¬
lig!. Naturligtvis åtgår mera det ena året, än det andra, och
lika gifvet är, att den behöfliga summan skall så småningom
aftaga. Anslaget måste derföre blifva ett förslags-anslag,
och, efter en sannolik, ehuru problematisk calcule, kun¬
de det till en början bestämmas till 25,000 å 30,000 R:dr år¬
ligen. Dessa upplysningar har jag ansett mig skyldig medde¬
la, men vill icke motsätta mig återremiss, om Högv. Ståndet
anser Statsverket vara i det blomstrande tillstånd, att det kan
medgifva ett så högst betydligt nytt Statsanslag. Det skäl man
här anfört, att nu vore rätta tiden att medgifva denna reform,
derföre att den nu kan genomföras för bättre pris och kommer
framdeles alf kosta mera, har i denna stund ingen bevisande
kraft. Det förutsätter, att Embets- och Tjenstemännens löner
skulle komma att betydligt förhöjas. Om Stats-Utskottets för¬
slag till ordinarie Statsreglering godkännes, och Rikets Ständer
icke blifva frikostigare än Utskottet vågat visa sig, blifva nära
alla civila och militära Embets- och Tjenstemäns löner oförän¬
drade.
Häruti instämde Professor Wahlberg och Prosten Melander.
Lector Wallman: Då Hr Biskop Heurlin, sedan jag be¬
gärde ordet, med klarhet och fullständighet utredt förhållandet
med den s. k. begrafningshjelpen, får jag till alla delar instäm¬
ma med honom, och endast tillägga, att Tjenstemän, hvilka ic¬
ke i förtid taga afsked, återfå denna begrafningshjelp. I sena¬
re fallet qvarstår visserligen den öfverklagade olägenheten, men
bör undanrödjas på annan väg. Hvad Slaten nu skulle beko-
374 Den IB April.
sla, för all återbetala den hittills innehållna begrafningshjelpen,
kan endast approximativt beräknas, men man kan antaga såsom
gifvet, att beloppet skulle blifva ganska drygt, kanhända uppgå
till öfver en half million. Statsverket kan icke åtaga sig en
sådan förbindelse. Man kan säga att den inbesparda summan
tillhör företrädaren i embete!.; och då den kommer de efterlef-
vande till godo, är det sannolikt, att de liesta gerna underka¬
sta sig en försakelse, hvilken åt deras närmaste bereda fram¬
tida lättnad. I allmänhet är ungdomen den ålder, då man lät¬
tast kan underkasta sig uppoffringar, och den ifrågavarande
kan icke anses mera betungande, än 0111 en Embetsman väntar
ett halft år på befordran. I Preste-Ståndet är det vanligt alt
en utnämnd får vänta innan han tillträder sin syssla och lön
stundom flera år. Jag förnyar mitt instämmande med Biskop
Heurlin och önskar att Utskottets beslut må blifva gällande.
Prosten Hohn: En aktningsvärd och af mig värderad Ta¬
lare har yttrat, att det närvarande förhållandet med begrafnings¬
hjelp åt Embets- och Tjenstemäns enkor och barn vore ett af Sta¬
ten sjelftaget eller tillvälladt förmynderskap, som vore både orätt¬
vist, onödigt, och lör Embets- och Tjenstemännen skadligt. Jag
deremot har en alldeles motsatt tanke. Ofta är Statens för¬
mynderskap ganska nyttigt och välgörande, och så påstår jag
också här förhållandet vara. Biskop Heurlin har redan på ett
öfvertygande sätt visat, att förhållandet verkligen är sådant,
samt fästat uppmärksamheten derpå, att den tid Tjenstemännen
aftjenar begrafningshjelpen, är han ingalunda utan lön, såsom
den värde Talaren tyckes vilja tro. Och som jag har närma¬
re kännedom om saken, vill jag genom anförande af exempel
söka göra verkliga förhållandet mera åskådligt. Jag väljer här¬
till Militären vid indelta Arméen. När Majoren vid Regemen-
Den 16 Ap v iL 375
let blir befordrad till Öfverste oell Regements-Chef, så är det
visserligen saunt, att hail får icke genast tillträda Öfverste-lön,
hvilken uti G månader går bort till begrafningshjelp. Men det
är en stor förvillelse, om nian tror, att han under dessa 6
månader är utan lön; nej han behåller och uppbär derunder
sin förra Majors-lön, .och skillnaden mellan dessa begge löner
är icke så stor alt man deröfver bör upphäfva något rop eller
klagomål. På samma sätt förhåller det sig när en Capitaine
blir befordrad till Major; han behåller då 6 månader efter be¬
fordran sin Capitaines-lön, med dermed åtföljande boställe, hvil¬
ket mången gång kan vara bättre än Majors-bostället. Så är t. ex.
förhållandet mellan begge dessa boställen vid Helsinge Regemente,
begge belägna uti Bollnäs socken. Då för Capitaines-boställel
betalades 25 Tunnors årligt arrende, erhölls icke för Majors-
bostället mera än 7 Tunnor. På lika sätt behåller den till
Capitaine befordrade sia Lieutenanls-lön, under det han aftjenar
begrafuingshjelpen. Det är blott den första Oilicersgraden som
har verklig olägenhet deraf; men för en yngling betyder det
ganska litet. Dessutom inträffar det ganska ofta vid indelta
Regementen, alt den till Officer befordrade icke kommer till
activ tjenstgöring, som inträffar först vid Regements-inötet, förr
än han redan hunnit aftjena begrafningshjelpeu och fått tillträ¬
da sin lön. Och om man närmare tänker på saken, så blir det
ingen förlust, ulan en ganska stor vinning, att uti vnglinga-åren
uppoffra 6 månaders lön, hvilket för en Subaltern-Officer i för¬
sta graden utgör 100 R:dr, och deremot om han dör som Öf¬
verste, lår hans enka och barn för denna lilla uppoffring 6 må¬
naders Öfverste-lön, som utgör omkring 2000 R:dr. Den vär¬
de Talaren liar lågt mycken vigt derpå, alt icke blott capilalct
utan ock räntan blir borta för Tjenstemannen; men jag frågar,
om ej 2000 R:dr tillräckligen ersätter både 100 Il:drs capital
och ränta derå? — Dör åter ifrågavarande Officer som Major, så
376 Den 16 April.
får hans enka och barn circa 1,200 R:dr, hvilket också är en
ganska god ersättning, och utan ali motsägelse, af mångdub¬
belt större värde, än 100 Pi-.drs uppoffring i ungdomen och yng¬
lingaåren, då penningen vanligen icke ännu rätt värderas. Det
har också blifvit sagdt, att flere Embets- och Tjenstemän icke
tjena så länge att deras enkor och barn kunna få åtnjuta nå¬
gon begrafningshjelp. Men i liesta fall beror sådant af Tjen-
stemannens egen fria vilja, och ingeri annan kan fä skulden
derföre. Ater ibland Militären råder en sådan esprit de Corps,
att den ena kamraten aldrig räknar på, om han kan göra nå¬
gon uppoffring för en annan kamrats enka och barn. Och hu¬
ru jag betraktar saken, linner jag mig föranlåten påyrka bifall
till sednare momentet af Stats-Utskottets Betänkande N:o 81.
Doctor Sandbe?'g- förklarade sig instämma med Prosten
Holm.
Comminister Beckman: För min ringa del kunde jag
åtnöja mig att instämma med Prosten Schram, hvars åsigt
jag fullkomligt delar. Men under den föregående discussioneu
har en sida af saken blifvit lemnad ur sigte, hvilken, liggande
närmare det llögv. Ståndet, jag förmodar skola förtjena dess
behjertande, och som derföre icke borde blifva förgäten. Vid
Arméen och Flottan tjenar ett talrikt Presterskap, som i af¬
seende på begrafningshjelpen är uti en helt annan belägenhet
än Civil- och Militär-Staten. Hvar och en inom dessa Stater
aftjenar begrafningshjelpen, under sliker utsigt alt den en gång
skall komma sterbhuset till godo, med undantag af något sär¬
skildt fall. Men alldeles icke så detta Presterskap. Hvar och
en af detsamma söker och vinner sin befattning endast såsom
en exspectance-tjenst, hvarifrån han går lill annan, merändels
Kyrkoherde-beställning, så snart ske kan. Den begrafnings¬
hjelp, han nödgas aftjena, och hvilken för en och annan utgör
Den 16 April. 377
inemot 300 R:dr, väntar oell önskar lian ens icke att återfå.
Ilan gör en bestämd uppoffring, utan minsta utsigt till ersätt¬
ning. Det har mig veterligt under 30 års tid icke mera än en
eller annan gång inträffat, att Prestman dött såsom Regements¬
pastor — oell att någon sådan liar tagit afsked efter vunnen
rättighet till pension och således med säkerhet att begrafnings-
hjelpen skulle utbetalas, torde vara ulan exempel. Allt hvad
Arméens och Flottans Presterskap lemnar åt Staten genom af-
tjenad begrafningshjelp, är således en skänk, hvilken Samhället
har ultvingat; och detta egna och obilliga förhållande önskade
jag måtte af det Högvördiga Ståndet tagas i betraktande.
Prosten Schram: Jemte det jag till de första begge Ta-
larne, som hade ordet närmast efter mig, hembär min tacksam¬
het för deras förklaring, alt åtminstone icke vilja motsätta sig
den af mig yrkade återremissen, stadnar jag, och hela det
Högv. Ståndet med mig, i särskild förbindelse till Hr Biskop
Heurlin, lör alla de sakrika upplysningar, som han öfver äm¬
net i fråga här behagat meddela. Hvad då först angår an¬
märkningen, rörande de besparingar, som isynnerhet Presle-
Ståndets Ledamöter vid sina befordringar oftast nödgas under¬
kasta sig, under 1, 2 ä 3 års fördröjdt tillträde af erhållna
tjenster, eller under de så kallade nådåren åt företrädares en¬
kor och barn; så är, under närvarande förhållanden, dessa nåd¬
år visserligen af högt behof ännu påkallade, såsom ock af för¬
fattningar stadgade, sä länge det Högv. Ståndet saknat och än¬
nu beklagligen saknar de för våra enkor och bara så väl er¬
forderliga Pensions-inrättningar, hvilka dock för Civil- och Mi-
litär-Staterna redan en längre tid funnits. Emedlertid är ju
det närvarande missförhållandet inom vårt Stånd allmänneligen
erkändt, och vi hafva äfven alla, med utlofvade enskilda uppoff¬
ringar , högeligen önskat och hoppats, att de pensions-anstal-
378 Don IG April.
ter för Prest-enkor oell barn snart mätte komma till stånd, för
hvilkas organiserande en särskild Gommitié varit nedsatt och
reglementen Stiftsvis äro upprättade samt på Kongl. Maj:ts nå¬
diga pröfning och stadfästelse beroende. Med dessa förfoganden
har det ju varit alsigten, att i framtiden, då dessa Pensions-
Cassor hunnit det högsta påräknade belopp, söka få, utom i
högsta nödfall, omsider upphäfna de nu för tillträdare mången
gång så menligt verkande nådarna. När det nu således ligger
oss sjelfva så särdeles 0111 hjerta t, att på detta sätt också för
vårt Stånd kunna bereda framtida efterträdare ett sliyndesam-
mare öfvervägande af både tjenst och lön, än 1111 är händel¬
sen, så borde man väl ock minst af detta Högv. Stånd förmo¬
da ett missunnande afslag på en önskad förändring i lönetill-
trädet för Statens öfrige Embets- och Tjenstemän, hvilka hit¬
tills i 6 månader lönlöst utöfva erhållna tjenstebefattningar, så
alt äfven de förr, än nu, malte få uppbära fulla lönen i den
tjenste-grad de tillträdt. Åtminstone böra icke vi i våra egna
öfverklagade missförhållanden söka skäl att förhindra en bättre
sakernas ordning, som kan medföra fördel för andra Tjenste¬
män. Hr Biskop Heurlin har redan anfört, huru svårt det va¬
rit, att hittills få beräknadt ens det approximativa beloppet af
de sammanlagda ersättningar tor redan intjenad begrafnings¬
hjelp, hvilka skulle erfordras att från Statsverket utgå åt de
Embetsman, som, dertill berättigade, härefter i tjensten aflida.
Men just denna Ilr Biskopens fullkomligt riktiga uppgift är för
mig ett ytterligare skäl till för den återremiss jag begärt, på
det Höglofl. Siats-Utskottet derigenom må sättas i tillfälle, alt
äfven söka få denna ersättningsfråga något närmare utredd och
inför Ständerna framlagd. Mitt påstående, att den nu af Kongl.
Maj:t beräknade och uppgifna årliga ersättningen till Pensions-
Cassorna onekligen skall ökas dess mera och blifva för Stats¬
verket än mera betungande, ju längre man uppskjuter den ifra-
Den 16 April- 379
gavarande reformen, star ännu qvar, af ingen föregående Ta¬
lare vedcrlagdt. Detta menliga förhållande är redan af mig
fulitygadt med offieielt räkenskaps-utdrag, åtminstone för Ar¬
méens Pensions-Cassa; men detta framtida, för Statsverket mer
än nu betungande, förhållande med Cassa-ersättniugarne vill
jag äfven bevisa dermed, alt ju flera vya t/enster, som häref¬
ter bildas och hvartill löner anslås, med bibehållande för ännu
längre lid af nu varande löne-besparings-föreskrifter, och ju
mera de gamla lönerna omregleras och ökas, dess mera be¬
grafningshjelp måste ju för alla dessa Ijenster successivt 111-
tjenas, och desto större och ökade ersältnings-anslag måste
Pensions-Cassorna i framtiden få rätt att fordra af Staten, när
en gång denna förändring inträder. Och är icke vid denna
Riksdag redan frågor väckta om Tjenstemännens ökade antal
i Hof-Rätterna, om bättre löne-reglering i Krigs-Collegium och
Stats-Contoret, hvaraf allt följderna måste blifva ökade ersätt¬
ningar till Cassorna för de allt mera ökade löne-besparingarne
lill begrafningshjelp. Må jag få upplysa detta med ett exem¬
pel. Om nu en ny tjenst i de varande Embetsverken bil¬
das med t. ex. 1000 R:dr i lön, så tillträder visserligen den
nye Embetsmannen ulöfningen af sin befattning månaden efter
sin utnämning, men Slutsverket innehåller då till begrafnings¬
hjelp de första (5 månadernas lön af den befordrade, som såle¬
des för hela första året njuter blott half lön eller 500 R:dr.
Dör han sedan i tjenslen, så undfår väl hans sterbhus de öf¬
riga 500 R:dr såsom begrafningshjelp, hvilka på lika sätt af-
dragas från den efterträdandes lörsta årslön, med honom för-,
behållen rätt till enahanda begrafningshjelp, om han aflider i
tjenslen. Men nödgas han taga afsked derifrån, innan han blir
pensionsmessig, så får han denna löne-innehållning ingalunda
åter, ehuru äfven hans efterträdare nödgas öfvertaga samma
tjenst med likaledes blott half lön för första året. Men de 500
380 Den 16 April.
R:dr denne efterträdare således nödgas afstå, bibehåller väl icke
Stats-Cassan sjelf för sig, utan öfverlemnas samma lönebespa¬
ring åt den Pensions-Cassa, hvartill Embetsverket hörer, oell
så allt framgent vid befordringar till denna tjenst, så snart in-
nehafvaren ej dör i tjernsten. Ju flera således de nya tjenster-
na blifva, dess mera begrafningshjelp innehålles af Staten, och
ju flera innehafvare, som frångå dessa tjenster utan att vara
pensionsberältigade, dess mera inkomster tillfalla ock då veder¬
börande Pensions-Cassor: dess mera ökas ock i samma mån
Statens ersättningar åt Pensions-Cassorna, när en gång detta
oformliga lönebesparings-väsende skall upphöra. Medelberäk¬
ningen för de 10 åren 1836 till och med 1845 utvisar således
i sjelfva verket för närvarande den minsta ersättning, som kan
komma i fråga. Perioden är således ock nu den för Statsver¬
ket förmånligaste för den af Kongl. Maj:t äskade förändrin¬
gens införande.
Här är sagdt, att de personella ersättningarne för intjenad
begrafningshjelp åt i tjensten härefter aflidande Embetsman sko¬
lat vara mindre kännbara, om alla de förra innehållna lönebe-
sparingarna blifvit samlade, och lagda lill en gemensam Cassa.
Det erkännes. Men hvems är felet härutinnan? Icke Embets-
männens, som alla fått coutribuera till en sådan sparf ond, der¬
utur de ock bordt alla vara berättigade att återfå åtminstone
sina capitaler; men felet är Statens, som antingen för egna
behof användt hvarje först intjenad begrafningshjelp, eller ock
tilldelat de sedermera inflytande besparingarna, som ej utgått
till begrafningshjelp, till understöd åt de 3:ne Pensions-Cassor¬
na, hvilkas bestånd lör dermed afsedt ändamål det varit Sta¬
tens egen pligt att med särskilda anslag betrygga, då det ej
vunnits med de öfriga och särskilda årliga insatser till samma
Cassör, som de delegande Tjenstemännen sjelfve fått tillskjuta.
Det vissa är i alla fall, att hvarje Embetsman nödgats afstå
Den 16 April. 381
hälften at sin första årslön vid hvarje befordran, med bibehål¬
lande af halfårs-Iöiien blott vid förra tjensten. Ar det då mer
än skäligt, att samma Stat, som förut innehållit och användt
dylika halfårs-löner af sine tjenare, nu ock, då en förändring
härmed yrkas och en gång inträffar, åter får gifva tillbaka, på
sätt hittills är vilkoret, de löne-besparingar den innehållit?
Jag tror det ej. Det är ju blott en enkel, ehuru ändå ej full¬
komlig, gärd af rättvisa, den Staten lika väl, som hvarje en¬
skild person, utan all tvekan måste vara villig att fullgöra.
Dessutom har jag ännu ej hört någon enda af de värda Talar-
ne försöka ens en vederläggning af orättvisan i en sådan all¬
män förvaltning af andras besparade lönemedel, som den nu
öfverklagade och på hvilken ett slut nu lättast kan vinnas.
Ersättnings-sunimau af begrafningshjelpen åt de nu va¬
rande Tjenstemännens sterbhus är här af Biskop Heurlin fram¬
ställd såsom uppgående ända till en half eller hel million Il:dr.
Detta skulle väl då gälla hela sammanlagda summan för alla
nu varande Tjenstemän, som begrafningshjelp intjenat, och med
förutsättning, att de alla skulle aflida i tjenst. Men då troli¬
gen härefter, likasom hittills, ännu månge torde komma att taga
afsked utan pension, och således ej dö i tjenst, så skulle ju
ock dessas anspråk på begrafningshjelp för sine sterbhus såsom
hittills försvinna och i förhållande derefter hela den personella
ersättningvS-summan .så väl för framtiden, sorn ock för hvarje
år betydligen komma alf inskränkas. För öfrigt och då Rikets
Ständer, på Konungens Proposition i samma ämne vid sista Riks¬
dag, sjelfve begärde den utredning öfver Cassornas anspråk på
ersättning, som ock Konungen nu meddelat Ständerna i sin för¬
nyade Nådiga Proposition, samt enär man saknar rättsgrund
att förneka den åtminstone hittills gällande återbetalningen af
hvad Staten redan innehållit på sine tjenares löner, anser jag
det icke med Rikets Ständers värdighet förenligt, att nu å nyo
382 Den 16 Apr i 1.
gifva eli ajslag a hvad Kongl. Maj:t äfven i denna del af sin
Proposition lill Ständernas bifall så välbetänkt har hemställt, och
att grunda detta afslag på den fortsatta undskyllan nied bristan¬
de tillgångar för den ”stora årliga utgiften för Statsverket”,
sorn dock i min tanke iner än mycket uppväges af alldeles ena¬
handa och lika stora lönebesparingar, som Statsverket förut in¬
nehållit från de Tjenstemän, hvilka till framtida ersättningar
härföre skulle komma i fråga, lör att icke tala om alla de rän¬
tor, dem Slaten under tidernas längd bordt samla å de sålunda
besparade begrafningshjelps-eapitalerna. Särskild vigt bör ock
dessutom läggas på den oberäkneligt stora vinst i räkenskaps-
föringen, så väl vid Stals-Contorct, som vid andra vederbö¬
rande Verk ock Corpser samt Pensions-Cassorna, som onekli¬
gen skall för framtiden komma att uppstå af denna lika nyttiga,
som rättvisa förändring. Fortfarandet alltså ännu af detta Sta¬
tens förmyndare-förhållande till sina tjenare är för mycket revol¬
terande emot min rättskänsla, att jag icke skulle förnya mitt yr¬
kande om ålerremiss ä Betänkandet i denna del.
Biskop Heurlin-. Det är ej utan ett visst obehag jag ånyo
begärt ordet, men oanmärkt kan jag ej lemna, alt, ifall Rikets
Ständer bevilja högre löner åt Embets- och Tjenstemän, kom¬
mer äfven den begrafningshjelp, som de aftjena, att i samma
proportion förhöjas. Hvad här blifvit yttrad t om nådår vid
eeclesiastik-beställningar, bar viii afseende endast på extra nåd¬
år, icke på de ordinarie, i Presterskapets privilegier grundade,
Hvad åter angår Regemenls-Pastorer, så är sannt, att få af dem
erhålla ersättning för aftjenad begrafningshjelp, men de hafva
fördelen af extra ansökningsrätt, som väl bör skattas högre, än
den ringa begrafningshjelpen. För öfrigt ber jag få anmärka,
att Utskottets afstyrkan hufvudsakligen grundar sig på den högst
betydliga nya Stats-utgift, som skulle drabba Statsverkets ringa,
Den 16 April. 383
och för andra vigtiga ändamål i anspråk lagua, tillgångar. Fin¬
ner nu Högv. Ståndet Statsverket ega tillräckliga tillgångar, och
beslutar återremiss i afsigt att få tillstyrkande, anhåller jag,
alt Utskottet ville fästa uppmärksamhet vid den punkt uti Slats-
Rådet Fåhrsei reservation, som handlar örn begrafningshjelp åt
en del Statens lägre Tjenares enkor och barn, såsom: Läns¬
män, Gevaldiger, Fångkneektar, Postiljoner m. fl. Desse äro
icke ålagde att aftjena begrafningshjelp, men vid deras frånfälle
hafva likväl sterbhusen fått uppbära ett belopp, motsvarande 6
månaders lön. Jag förstår icke, hvarföre man vill beröfva de
lägre en ringa fördel, på samma gång man vill förskaffa de
högre tjenste-graderna ökade fördelar. Det sednare bör ej ske
på det förras bekostnad, och jag mäktar ej inse något samman¬
hang emellan dessa frågor.
Med Biskop Heurlin instämde Vice Talman, Biskop Holm¬
ström och Kongl. Hofpredikant™ Hasselrot.
Doctor Såndberg: Utan att ega speciel kännedom om
det nu förevarande ämnet, förekommer del mig dock, som här
vore fråga om en löne-förhöjning, och i sådant fäll hade det
varit bäst att öppet framställa detta. Det synes böra förefalla
en hvar önskvärdt att under sin tjenstbara tid erlägga något
visst, för att derigenem kunna bereda sina efterlefvande någon
betydligare fördel. Och begra fningshj el pen är viii i de flesta
fall att anse såsom ett tillägg till pensionen för enka och barn.
Den är närmast jemförlig med de i Preste-Slåndeb brukliga nåd¬
åren. Om nådåren skulle upphöra och ersättas med pensioner,
så har man ju såsom vilkor föreslagit, att Preslerskapet genast
skulle få tillträda sina lägenheter, men med skyldighet att afstå
till pensions-fonden hälften af första årets lön. Här är ju för¬
hållandet nästan detsamma. Just den omständigheten, att an¬
talet af Tjenstemän och löner ökas, är ett skäl för bibehållande
384 Den 16 April.
sif nu gällande praxis, emedan eljest härtill skulle erfordras
ännu större Stats-anslag. Jag röstar derföre för bifall till Stats¬
utskottets Utlåtande i denna fråga.
Häruti instämde Doctor Grafström samt Prostarne Lund¬
blad och Melén.
Då discussionen härmed förklarades slutad och meningarne,
vid framställd proposition’ om bifall till Utskottets Utlåtande i
denna punkt, befunnos delade, samt votering begärdes, blef den¬
samma i behörig ordning verkställd öfver följande af Ståndet
godkända voterings-proposition:
Den som bifaller Stals-Utskottets Utlåtande i förevarande
punkt b), röste Ja; den det ej vill, röste Nej. Vinner Nej,
blifver Utlåtandet i nämnde punkt återremitteradt.
Vid rösternas summering befanns voteringen hafva utfallit
med 20 Ja emot 16 Nej, och hade sålunda Ståndet ifrågava¬
rande Utlåtande bifallit.
Emot detta beslut reserverade sig Biskop Hallström, Do¬
ctor Gumcelius, Professorerne Lindgren och Selander, samt
Prosten Ljungdahl, äfvensom Prosten Schram afgaf en så ly¬
dande reservation: Emot Högv. Ståndets förenämnde beslut,
att afslå Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition om upphörande af
de så kallade nådårs- och begrafningshjelps-besparingarna, får
jag mig vördsamt reservera, enär, till följe af den föregående
discussionen i ämnet, det skulle kunna dragas den slutsats,
att afslaget utgått ifrån en slags missundsamhet å Högv. Stån¬
dets sida emot de ifrågavarande Tjenstemännen, derföre att
desse genast skulle komma i åtnjutande af full lön på samma
gång, som de tillträdde de tjensters utöfning, hvartill de blifvit
nämnde, ehuru de ecclesiastike Tjenstemännen, innan de få
tillträda tjenst och lön, ännu få vänta ett eller annat år, me¬
dan nådår tillfalla företrädares enkor och barn. Förhållandet
är
\
I) p, n 16 A pr i l. 5S5
nr likväl nlisicke detsamma med Ecclesiastik-Slaten, som med
Civil- och Militär-Staterna. Då dessa sednare hittills haft
förpligtelse, att genast träda i utöfningen af eller sjelfva
ansvara för alla en nyvunnen tjensle-befattnings åligganden,
hafva de det oaktadt icke fått på ett halft år uppbära lönen
dervid, men under tiden bibehållit endast den frånträdda syss¬
lans mindre inkomst, om de haft någon sådan. Ecclesiastik-
Staten deremot i allmänhet bibehålies, under de visserligen för
tillträdaren menliga nådåren, vid ej blott förut egande lön, men
äfven vid den förut innehafvande tjenstens alla åligganden,
utan att, lönlöst för någon tid, kunna tillförbindas ansvara för
den nyvunna sysslans uppehållande. Der flyttas man ej, såsom
i de andra Staterna, till nya tjenstepligter, utan att genast få
tillträda den nya tjenstens fulla lön, med de undantag, Biskops-
Embetenas förvaltning kan föranleda. Det är således blott
härutinnan sorn likhet i skyldigheter oell rättigheter med
Ecclesiastik-Staten är nu sökt alt vinnas också för Civil- och
Militär-Staterna, eller så att de, som derinom vinna befordran,
på samma gång de tillträda den nya gradens alla skyldigheter
och besvär, också liktidigt måtte få tillträda alla med samma
grad förenade rättigheter och högre löne-förmaner. — Jag re¬
serverar mig ock emot de för Statsverket, genom detta uppskof
med förändringen, uppkommande mer och mer ökade conlanta
anslag, som af Rikets Ständer måste anvisas både till Pensions-
Cassornas ersättning och till personella ersättningar för begraf¬
ningshjelp åt i tjenst aflidande Embetsmäns sterbhus, när fram¬
deles detta motbjudande löne-förmynderskap eller detta bespa-
rings-väsende af begrafningshjelp åt vissa Statens Embels- och
Tjenstemän, utan tvifvel, kommer att rättvisligen upphöra.
Uti denna reservation instämde Comminister Beckman och
Contracts-Prosten Forssell.
Högv. Preste-Stånd. Prof. ISSI. S:fe Handel. 25
386 Den 16 April.
§• 11-
Föredrogs ånyo La g-Utskottets Utlåtande N:o 20, i an¬
ledning af anmärkningar emot Lag-Utskottets Betänkande N:o
12, i fråga om ändring i 1 §. 23 Cap. Rättegångs-Balken, efter
dess lydelse i Kongl. Förordningen den 18 April 1849, så vidt
den afser domfört antal Ledamöter i Hof-Rätt.
Lades andra gången på bordet.
§. 12.
Föredrogs ånyo Stais-Utskottets Utlåtande N:o 98, i an¬
ledning af väckta frågor om upphörandet af det särskilda skatte¬
bidraget till gäldande af 1848 års krigsrustnings-kostnader.
Bifölls.
§. 13.
Föredrogs ånyo Slats-Utskoltels Utlåtande N:o 99, angå¬
ende återbetalningen af ett, för sänkning af sjön Ökvattnet
inom Vesterbottens Län, förre Expeditions-Fogden C. J. Moritz
beviljadt lån.
Bifölls.
§. 14.
Föredrogs ånyo Slats-Ulskottets Utlåtande N:o 100, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss å förre Arrendatorn af
indragna Trumpetare-bostället Berga, Inspeclorcn Joban Wed-
lings underdåniga ansökning om eftergift af ådömd arrende-
skillnads-ersä ttning.
Bifölls.
§. 15.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 103, i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Propqsition, angående upplå¬
tande emot vederlag åt Götheborgs Stad af Kronan tillhörig der¬
invid belägen mark.
Den 16 April. 387
Biskop Hal/ström vltrade: Dä Stats-Utskottels samtlige
Ledamöter, en enda undantagen, hafva ansett sig kunna till¬
styrka en uppoffring af Staten, inser jag val, att jag uppträder
fruktlöst emot dess tillstyrkande. Men jag kan icke neka, att
Reservanten, Baron Stjernstedt, uttalat min åsigt i saken och
jag biträder derföre hans reservation. Enligt hans uppgift är
arealens storlek icke ens fullständigt utredd, äfvensom han visar,
att auetoriteterna afstvrkt denna uppoffring af Staten. Dessu¬
tom tillkommer den betänkligheten, alt dylika frågor äfven i
framtiden skola uppkomma och Staten derigenom komma att få
vidkännas (lere dylika uppoffringar. Då jag var frestad att
reservera mig, när en dylik fråga förekom till förmån för Sta¬
den Jönköping, gör jag det nu så mycket mer, som jag anser
Slaten icke böra vidkännas någon uppoffring för ett så rikt oell
välmående samhälle sorn Staden Götheborg.
Prosten Berlin: Mig synes det icke ligga stor makt uppå
om det ifrågavarande jordstycket är några kappland större eller
mindre än det erbjudna vederlaget. Utrymmet är för Staden
behöfligt och det utgöres, såsom chartan utvisar, af en smal
remsa. Denna har blifvit bildad genom muddring ur elfven.
Meningen är icke blott att formera en ”quai,” utåti att der
anlägga magaziner och förrådshus samt bereda flere gator eller
infartsvägar till Staden. Platsen, stihl för Staten är af ringa
värde, lemnäs ju icke utan vederlag. Egentligen skulle den
ifrågavarande jordremsan kunna begagnas såsom tomtplats, och
oppositionen gick också ut från den meningén, att den af Sta¬
ten borde utportioneras och säljas. En Stad, köfed sådan indu¬
stri och sådan handels-rörelse som Götheborg, behöfver utrym¬
me, och del vore mindre välbetänkt att vägra <fét. Hvad au-
ctorileterua beträffar, så hafva de, ehuru de denna gång afstvrkt
utbytet, förut tillstyrkt det och såledös vltrM sig rakt motsatt
3gS Den 16 April.
emot hvad de gjort förr. Då Elf-Styrelsen behöfde jordremsan,
tillstyrkte Chefen för fngenieur-Corpsen att Staten skulle afstå
den. Att lemna Staden endast en del af jordstycket vore en
högst olämplig njugghet, ty det är verkligen alltför obetydligt,
för alt man skulle skafva något derifrån. Jag får derföre till¬
styrka bifall till Stats-Utskottets Utlåtande.
Häruti instämde Doctor Grafström, Professor Jgardh och
Prosten Schram.
Doctor Stenhammar: Sanningen lill pris mäste jag er¬
känna, att jag hyst betänkligheter mot bifall till öfverlåtelse!!
åt Götheborgs Stad af den ifrågavarande marken i hela den
utsträckning, som är begärd. Att en Stad, med den vidsträckta
handels-rörelse och för det allmänna gagnande verksamhet sorn
Götheborg, bör af Staten välvilligt understödjas, då sådana hin¬
der för rörelsens bedrifvande ega rum, sorn af trängseln vid
Götheborgs hamn inträffa, och uppoffringen å Statens sida icke
är synnerligen betydlig, har jag ansell billigt och med Statens
välförstådda fördel förenligt. Men jag föreställde mig, att om
den så kallade Masthamnen, som 1836 uppläts åt Staden på
obestämd tid, nu af Kronan för alltid afträddes tillika med den
med mudden utfyllda jordrymden, från stora hamnen till spetsen af
sand-bastionen, skulle det härigenom vunna, sammanhängande
utrymmet invid sjelfva hamnen vara det mest lämpliga för Sta¬
dens behof; och Kronan bibehölle då den del af mudder-uppla-
get, som sträcker sig från sandbastionen lill S:t Eriks bastion,
för framtida allmänna behof. Då det likväl är upplyst, att
fyllning af Masthamnen, som måste verkställas om den skulle
beredas till lämplig plats för de vid hamnen nödiga anläggnin¬
gar och byggnader, vore ett kostsamt och svårt arbete, har
jag trott mig böra frånträda denna mening och för min del bi¬
falla Kongl. Majits Nådiga Proposition om den begärda jord-
Den H April. S89
uppla!elsen till Götheborgs Stad. Hvad fiirst angår Stadens
ifrågasatta äganderätt till Lilla Otterhällan, som erbjudes Kronan
såsom vederlag, anser jag densamma otvifvelaktig. Enligt det
contraet af den 19 October 1807, som upprättades mellan
Kronan och Staden om rasering af Götheborgs fästning, afträd-
des till Staden alli utrymme åt landssidan inom fiistnings-lineer-
na, och följaktligen äfven den inom dem belägna Lilla Otler-
hällan, som ej särskildt blifvit nämnd i contractet, emedan den
var innefattad i det al fästnings-lineerna begränsade utrymmet.
Auctoriteterna synas derföre icke hafva haft skäl att ifrågasätta
Stadens sålunda förvärfvade eganderätt till Lilla Otterhällan,
endast på den grund att Stora Otterhällan, men icke den Lilla,
vore i contractet särskildt nämnd bland de till Staden afträdda
platserna. Att den förra särskildt nämndes var nödvändigt, då
den till Staden afträddes, emedan den ligger utom fästnings-
lineerna. — Det är sannt, att det jordutrymme, som nu skulle
afträdas till Staden, är till arealen något större än det lill ve¬
derlag erbjudna Lilla Otterhällan. ålen det förljenar väl att
bemärkas, att det förra endast består af det upplag af mudder,
sorn är genom arbete af Staden Götheborg sjell upphemtadt utur
elfven, och således tillkommit genom Stadens egen kostnad;
äfvensom att Lilla Otterhällan lör Kronan har ett ganska be¬
tydligt värde, såsom den lämpligaste och enda i närhetan af
Artilleri -Kasernen tillgängliga bvggnadsplatsen för åtskilliga
bvggnader, hvilka af oundgängliga mililär-behof påkallas. — Den
anmärkta stridigheten melbin uppgifterna om arealen af det
ifrågavarande utrymmet, lärer förklaras deraf att gränsen mot
elfven, vid olika vattenstånd, icke är densamma, och genom det
nedrasande lösa muddret förändras. — Krigs-Collegium och
Chefen för Ingenieur-Corpsen hafva väl i det senaste utlåtandet
afstyrkt jord-utbytet, då det nu af Staden blifvit begärdt, men
tillförene tillstyrkt detsamma på Elf-Styrelsens ansökning. Det
390 Den 16 April.
ina vara sanni, att Kronan kunde draga fordel af denna jord-
rynid i en aflägsen framtid, och att den jemväl i militäriskt
hänseende må vara af någon betydenhet. Men jag tror mig i håda
dessa hänseenden kunna hvila vid den pröfning Konungen lärer
egnat åt frågan innan den Nådiga Propositionen alläts lill Stän¬
derna; och skulle äfven vederlaget ej fullt motsvara det jord¬
utrymme som lill Staden afträdes, anser jag ersättningen för
det allmänna vinnas genom Staden Götheborgs framtida förkof¬
ran och Statens deraf härflytande fördelar. Jag tillstyrker alltså
bifall till Utskottets Betänkande.
Domprosten, Doctor Thomander: Det skulle egentligen
vara jag, sorn borde känna detaljerna i denna fråga, såsom
den ende inom detta Stånd varande Ledamot af det samhälle
hvars intresse det närmast gäller; men jag är af lätt lörklar-
liga grunder alldeles obekant med det speciella förhållandet, och
inskränker mig derföre att förklara min tacksamhet för det un¬
derstöd som Utskottet lemnat åt Stadens anspråk. Då det är
fråga om att anlägga en ny Stad, plägar man öfverlåta jord
åt densamma, utan att minutera ut jorden så i qvadratalnar.
Detsamma gäller väl äfven då det är fråga om en Stads utvidg¬
ning, helst en så idog som Götheborg. Om det nu ifrågava¬
rande jordstycket icke är en sophög, så kan det anses som en
myrstack, som Staden genom sin flit sjelf bildat sig. Det är
värdigast och förmånligast att icke nagelfara med några qva¬
dratalnar, då den fördel, som beredes ett sådant samhälle, äfven
är en förmån för Staten, och fullt kan svara mot frukten af
ett par tredjedels tunnland. Jag anhåller derföre om Högv.
Ståndets välvilja för denna Staden Götheborgs önskan.
Biskop Hallström: Jag har icke bestridt viglen af det
ändamål, som afses med Statens uppoffring af det ifrågavarande
jordstycket, men jag anser alt Götheborgs samhälle borde lemna
Den 1(1 April. 391
fullt vederlag för hvad det kommer att erhålla. Auctoritelerna
hafva ingalunda sagt att icke den af Staden önskade jordrym¬
den kan blifva behöflig' för Staten i en framtid. Deremot är
Otterhällan, som erbjudes såsom vederlag, en i allmänhet olämp¬
lig plats, utan siirdeles värde i sig sjelf. Man bör icke, synes
mig, bortslumpa Kronans tillhörigheter utan tillräcklig ersätt¬
ning. Ilvad jag i detta ämne yttrat, har afseende på den all¬
männa principen för dylika jordafsöndringar eller utbyten, men
icke allenast på närvarande concreta fall.
Domprosten, Doctor Thomander: Jag ser just på prin¬
cipen oell ej på det concreta i detta fall. Man bör ge när
man kati. Om det vore fråga om ett anslag rörande, t. ex.
Wisby, skall jag lika strängt vidhålla samma princip sorn nu.
Doctor Stenhammar: Jag önskade endast upplysa, att
Lilla Otterhällan ingalunda är en obetydlig acquisition för Sta¬
ten i afseende på militär-etablissementer.
Sedan discussionen härmed blifvit förklarad slutad, biel det
förevarande Utlåtandet, uppå derom gjord proposition, af Stån¬
det bifallet.
§. 16.
Drosten Arrhenius anhöll om permission från Riksdags-
göromålen under trenne veckor, räknade från den 2 nästinstun¬
dande Maj, och blef denna anhållan af Ståndet bifallen.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra
In fidem
S. II. Almqvist.
Veu fl April.
Dea 17 April 1851.
Plenum kl. 4 6 e. m.
§• I-
Justerades Protokollet för den 12 innevarande månad f. m.
§• 2.
Föredrogs ånyo Stals-Utskottets Utlåtande N:o 104, i an¬
ledning af väckta frågor om Riksgälds-sedlars inlösande, oak¬
tadt den derför fastsällda prajscriptionstid tilländagått.
Bifölls.
§. 3.
Föredrogs ånyo Stats-Uts/cotlets Utlåtande N:o 105, angå¬
ende lyftningen af hela återstående beloppet utaf de vid sedna-
ste Riksdag beviljade tillfälliga Statsanslag till Försvarsverkets
förbättrande.
Bifölls.
§. 4.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o 100, angå¬
ende anmäld otillräcklighet af det för expenser vid Justitise-Om-
budsmannens Expedition hittills anslagna belopp.
Bifölls.
§• 5.
Föredrogs ånyo Stals-Utskottels Utlåtande N:o 107, angå¬
ende ytterligare anslag för det inom Rikets Ständers hus inrät¬
tade Riksdags-Archiv.
Bifölls.
Den 17 April.
393
§. 6.
Föredrogs ånyo Stals-Utskotte/s Utlåtande N:o 108, i an¬
ledning af vackt motion om Kongl. Bibliothekets förflyttning till
det af Riksgälds-Contoret begagnade hus.
Bifölls.
§. 7.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Memorial N:o 15, i anled¬
ning af återremiss af Utskottets Betänkande N:o 11, angående
stiftande af en lag om flyttning i och ur hus på landet.
Lades lill handlingarna.
§• 8.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o 16, i an¬
ledning af väckt motion om förlängd tid för måls fullföljd från
Under-Rätt i Stora Kopparbergs Län.
Bifölls.
§. 9.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N;o 17, i an¬
ledning af väckt motion angående meddelande af särskilde före¬
skrifter för behandlingen af besvärsmål, som från Gottland full¬
följas i Ilof-Rätt.
Bifölls.
§. 10.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o 18, i an¬
ledning af väckt motion om verkställighet af Konungens Befall-
ningshafvandes Utslag i skuldfordringsmål.
Bifölls.
§. 11.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o 19, i an¬
394 Den 17 April.
ledning af vackt motion om förklaring af föreskrifterna rörande
verkställighet af Utslag i vissa mål.
Lades andra gången på bordet.
§. 12.
Föredrogs ånyo Lag-Uls k o Hets Utlåtande N:o 20, i anled¬
ning af anmärkningar emot Lag-Utskottets Betänkande N:o 12,
i fråga om ändring i 1 §. 23 Cap. Rättegångs-Balken, efter
dess lydelse i Kongl. Förordningen den 18 April 1849, så vidt
den afser domfört antal Ledamöter i Hof-Rätt.
Vice Talmannen, Biskop Holmström begärde ordet och yl-
\
trade: Som Utskottets i Betänkandet N:o 12 framställda för¬
slag af Ståndet ogillades, men Ståndet ansåg det icke vara form-
enligt, att då antaga det af Ståndets Ledamöter utaf Lag-Utskot-
let, efter förutgången öfverläggning med åtskillige lagfarne perso¬
ner, muntligen väckta, i förevarande Utlåtande framställda, reda-
ctions-förslag, blef Betänkandet till Utskottet återremitteradt. Se¬
dan numera alla fordringar i formelt afseende blifvit uppfyllde
och då Utskottets Utlåtande är grundadt på goda skäl, får jag
hos Ståndet hemställa, att detsamma må varda bifallet. Jag
skulle visserligen önskat, att Utskottet, som i dess rörande re-
dactions-förslaget gjorda hemställan begagnat följande uttryck:
”att Rikets Ständer, med a/slag å Kongl. Maj:ts Nådiga Pro¬
position, måtte &c.”, i stället användt de mera passande orden:
”att Rikets Ständer, som ej kunnat oförändradt antaga Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, måtte &c.”; men, enär en sådan än¬
dring numera torde svårligen kunna åstadkommas, har jag en¬
dast lill Protokollet velat anföra mitt ogillande af de utaf Ut¬
skottet rörande Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition begagnade
ordalag.
Häruti instämde Lector I). Söderberg.
Den 17 April. 395
Uppå härefter gjord proposition, biel' ilrågavaruude Utlå¬
tande af Ståndet bifallet.
Häremot reserverade sig Lector Wallman.
§• 13.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonoini-Ulskol-
lats Utlåtande N:o 73, i anledning af väckt motion om tillägg
till Kongl. Förordningen den 8 Maj 1849, angående siitlet lör
kungörelsers uppläsande i Kyrkorna.
Härvid yttrade
Doctor Björling : Anledningen till väckandet af ifrågava¬
rande motion härledde sig, på sätt i densamma finnes omförmäldt,
deraf, alt det i en inom mitt Ccniract belägen församling inträf¬
fat, att Comministern var blind och Kyrkoherden ålderstigen
och sjuklig, hvilket hade till följd, alt man ofta, då Kyrkoher¬
den varit hindrad att infinna sig i Kyrkan för att uppläsa kun¬
görelserna, blifvit nödsakad att skicka en längre viig till någon
närgränsande församling, för att derifrån hemta en Prest, som
förrättade uppläsningen. Vid Pastors hos mig gjorda förfrågan,
huruledes omförmälde olägenhet lämpligast skulle kunna afhjel-
pas, tillstyrkte jag honom, alt låta någon lekman från Choret
uppläsa kungörelserna; men häremot protesterade församlingsbo-
erne, hvilka hotade alt väcka åtal emot ett sådant olagligt för¬
farande. Och i anledning häraf blef jag uppmanad alt till Ri¬
kets Ständer ingifva en motion om ändring i Författningen om
kungörelsers uppläsande. Förhållanderna äro nu emedlertid för¬
ändrade derigenom att nämnde Kyrkoherde aflidit och att en
yngre Prestman förordnats till vice Pastor, och enär den sär¬
skilda anledningen lill motionens väckande sålunda förfallit, fin¬
ner jag mig föranlåten att låta vid Utskottets Utlåtande bero.
396 Ven 17 April.
Uppå härefter gjord proposition blef ifrågavarande Utlåtan¬
de af Ståndet bifallet.
§• 14.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande N:o 74, i anledning af väckt motion om tillsät¬
tande af en Distriet-Läkare i Åsele Lappmark.
Bifölls.
§. 15.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- ock Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande N:o 75, i anledning af värkt motion, i fråga om
utgörande af kronoskjuts utom Länet.
Bifölls.
§. 16.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande N:o 76, i anledning af erhållna återrémisser utaf
Betänkandet N:o 14, angående beredande af tillgång på duglig
vaccin.
Bifölls.
§. 17.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande JNåo 77, i anledning af erhållen ålerremiss af
Betänkandet N:o 16.
Ståndet, som afslagit Betänkandet N:o 16, lade Utlåtandet
N:o 77 till handlingarna.
§. 18.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande N:o 78, i anledning af väckt motion om nedsäl-
Dan 17 April. 397
tande af en Committé lill granskning af nu gällande Lindblom¬
ska Katechesen, Handboken och Psalmboken.
Bifölls.
§. 19.
Föredrogs ånyo A Umäun a Besvärs- och Ekunomi-Ulskot-
ie.ts Utlåtande N:o 79, i anledning af vackt motion om utfär¬
dande af Instruction för Länsmän.
Bifölls.
§. 20.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot-
lels Utlåtande N:o 80, i anledning af väckt motion om åtgär¬
der för beredande af lättnad vid försändningen af böcker från
en ort till annan inom Riket.
Professor Agardh begärde ordet och yttrade: Jag har
visserligen instämt med Motionären; men enär jag numera in¬
ser de stora olägenheter och svårigheter, hvilka skulle blifva en
följd af det väckta förslaget, finnér jag mig föranlåten alt låta
vid Utskottets Utlåtande bero.
Uppå härefter gjord proposition blef ifrågavarande Utlåtan¬
de af Ståndet bifallet.
§. 21.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot-
lets Utlåtande N:o 81, i anledning af väckt motion, angående
förändringar i Kongl. Förordningen om Prestval af den 1 April
1843.
l:a mom.
Prosten Cnattingius begärde ordet och yttrade: Såsom
Motionär är jag skyldig göra några anmärkningar vid detta Be¬
tänkande, i hvilket Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
SOS Den 17 April.
afkunna! en nog oväntad förkastelsedom öfver min motion. Jag
börjar dock med att förklara min tacksamhet för de af Högv.
Ståndets Ledamöter inom Utskottet, som jag vet derstädes haf¬
va underslödt densamma, änskönt pluraliteten låtit förmå sig
att afstyrka den. Dernäst beder jag få nämna orsaken, hvar¬
före den blifvit för Ilögv. Ståndet framlagd. Vid slutet af mo¬
tionstiden förliden December månad blef jag nemligen af en
bland mina käraste och närmaste embetsbroder anmodad att
väcka fråga om förändring i Prestvals-Förordningens föreskrif¬
ter angående jusleringsliden, hvarom 2:a punkten i detta Be¬
tänkande handlar, — en begäran, som syntes mig så billig, att
jag ej kunde föreställa mig alt den, framställd såsom motion,
skulle möta något motstånd, än mindre afslag. Jag trodde mig
emedlertid böra begagna tillfället, för att uti ett annat ämne, som
ofta varit föremål för olika tolkning och deraf följande tvistig-
heter, söka åstadkomma förändring, nemligen i det, hvarom
första punkten handlar, och hvarom nu, alt börja med, är frå¬
ga. Då det i 42 §. af Kongl. Förordningen om Prestval lalas
endast om muntelig fullmakt, så har den slutsats deraf blifvit
dragen att skriftlig sådan ej skulle tillåtas. Mig bar det före¬
fallit oförklarligt, hvarföre man, då skriftlig voteringssedel är
tillåten, icke äfven skulle hafva rättighet att få gifva skriftlig
fullmakt, hvilken i sjelfva verket ej är annat än en annan form
lör voteringssedel. Jag medgifver, att åtskilliga vanskligbeter
kunde befaras, om rättighet lemnades, alt gifva oinskränkt full¬
makt, men derom är ju alldeles icke fråga, utan har jag be¬
gränsat mitt förslag så, att den borde vara så inrättad i allt
öfrigt, som om volerings-sedel är stadgadt. Med sådant vilkor
kan jag ej inse något äfventyr af att medgifva skriftlig fullmakt,
en form för voterings-sedel, vid hvilken allmänheten sedan gam¬
malt är van. Kongl. Förklaringen den 22 Maj 1816, som ej
gjorde någon skillnad emellan fullmakt och voterings-sedel,
Den 17 April. 399
stadgade blott att fullmakten, antingen den var skriftlig eller
muntlig, skulle vara bestyrkt på enahanda sätt. När den för¬
fattningen, genom nya Prestvals-Förordningcn, upphäfdes, hade
ett stadgande i nu omförmälda ämne bordt intagas i den sedna¬
re, till förekommande af tvistigheter, oell till rättelse både för
röstande och för valförrättare, hvilket jag skulle tro ej kan va¬
ra Ilögv. Ståndet likgiltigt. Det är oek härom jag utbeder mig
dess yttrande.
Biskop Heurlin: Sedan Prosten Cnattingius afstått ifrån
att yrka ogillande af Utskottets Utlåtande i denna punkt, får
jag, som var Föredragande för Ecclesiastik-äreuderna då ifråga¬
varande Förordning utfärdades, såsom orsak dertill, att skriftli¬
ga fullmakter icke blifvit i Förordningen omnämnda, endast er¬
inra, att sådana fullmakter ansågos kunna gifva anledning till
hvarjehanda missbruk och krångel med deraf föranledda rätte¬
gångar, äfvensom att de äro öfverflödiga, enär en vid Prestval
röstberättigad person, som ej sjelf vill öfvervara valförrättnin¬
gen, kan, om han är skrifkunnig, utfärda och låta inlemna be¬
hörig voterings-sedel; skulle han åter vara okunnig att skrifva,
så borde naturligtvis en af honom undertecknad fullmakt vara
bestyrkt af vittnen, hvilket åter kunde gifva anledning till oord¬
ningar; vid sådant förhållande må den ej skrifkunnige begagna sig
af den i Förordningen medgifna rättigheten att utfärda muntlig
fullmakt.
Prosten Cnattingius: Jag vill ej i delta ämne tvista med
Herr Biskop Heurlin, hvilken, såsom Preslvals-Förordningens
vördade fader eller åtminstone fosterfader, bäst kan bedöma
meningen med det ifrågavarande stadgandet, och då jag märker,
att min åsigt icke för tillfället har några synnerliga sympathier
inom det Högv. Ståndet, kan jag ej vidare insistera på någon
förändring i det beslut, som Betänkandet tillstyrker. Jag lem-
400 l)er> n April.
nar således (lenna punkt derhän, i hopp att lör den sednare vin¬
na bättre framgång.
Uppå härefter framställd proposition, hlef Utskottets Utlå¬
tande i detta moment bifallet.
2:a mom.
Bifölls.
3:e mom.
Prosten Cnattingius yttrade härvid: I denna punkt hade
jag föreslagit, att, som det icke sällan händer, att valförrätt¬
ningen, särdeles i större församlingar, icke hinner afslutas förr
än sent på aftonen eller till och med in på natten, i anseende
till dels svårigheten att få den fullständiga uträkningen fullt
noggrann, helst der qvarnar, verk och inrättningar linnas, för
hvilka rösträtten vanligen beräknas i brutna tal, och dels tids-
utdrägten med de vidlyftiga val-längdernas collationering, hva¬
dan valförrältaren och dess biträden, huru kall och svår än
årstiden och localen är, måste sitta snart sagdt ensamme qvar
i kyrkan för att så sent afkunna resultatet för de få närvarande,
som kunnat förmås att stanna qvar, så kunde, till afhjelpande
af dessa med liera olägenheter, 45 §. i Prestvals-Förordningen
i detta fall ändras så, att det stadgades, att om, när omröst¬
ningen är slutad och hvarje Profpredikants röstetal eller hvarje
afgifven röst blifvit på sitt ställe utfördt, tiden finnes så långt
framskriden, att summeringen ej, innan mörkningen inträder,
kan medhinnas, då skull val-längden med thv åtföljande vote-
ringssedlar, fullmakter, protokoll och öfriga handlingar, allt
med val-förrättarens och några närvarande församlings-ledamö-
ters sigiller försegladt, i kyrkokistan nedläggas, och församlin¬
gen utse tre eller fyra ombud, som påföljande förmiddagen, vid
tid,
Den 17 April. \01
lid, som af Valförrättare!) bestämmes, i kyrkans ebor med ho¬
nom sammanträda, för att summeringen verkställa och afsluta,
hvarvid äfven de församlingens medlemmar, som åstunda att
dervid vara närvarande, kunna tillstädeskomma, och, sedan Pro¬
tokollet blifvit uppläst och godkändt, samt tillika med val-läng¬
derna af Valförrättare!! jemte Val-Notarien och de utsedda Om¬
buden underskrifvet, tillkännagifva Valförrättaren från altaret
valets utgång, samt meddele besvärshänvisning o. s. v. enligt
hvad ytterligare i §. 45 säges. Nu har Utskottet, såsom skäl
för sitt afstyrkande, anfört, att. Rikets Ständer redan vid Riks¬
dagen 1844—45, på grund af derom väckt motion, i underdå¬
nig skrifvelse till Kongl. Maj:l begärt en ungefärligen lika för¬
ändring, men att Kongl. Majrt densamma icke bifallit, hvarföre
Utskottet ansett utan ändamål att ånyo den begära. Härvid
får jag anmärka, dels att jag vid motionens afgifvande ej erin¬
rade mig det af Utskottet omformälda Rikets Ständers beslut, i
enahanda syftning, dels att hvad derom blifvit anfördt gifver
ytterligare stöd åt mitt förslag. Det upplyser nemligen, att öf¬
ver nämnde underdåniga skrifvelse bade såviil Juslitioe-Canzle-
ren som Högsta Domstolen afgifvit underdåniga utlåtanden och
tillstyrkt bifall till densamma, hvaraf på det tydligaste ådaga¬
lägga förslagets riktighet. Att Kongl. Maj:t oaktadt nämn¬
de vederbörandes tillstyrkande ej bifallit förslaget, bevisar, efter
min tanke, intet annat, än att Kongl. Maj:t då ej fann för
godt göra ändring i en nyligen utfärdad författning; men jag
är öfvertygad, alt om ärendet ånyo förekomme och blefve be¬
hörigen framställdt, skulle deråt lemnäs mera afseende och nå¬
digt bifall. Mig förefaller sålunda Utskottets motsatta förmodan
sakna allt skäl. Anser man verkligen förslaget i denna del
rättvist, så hoppas jag ock, att det bifalles, utan afseende på
dess möjliga utgång i högre instance. Det är dessutom till
Hogv. Preste-Stånd. Prof. 4851. 5:le Bandet. 26
403 Den 17 April.
märkandes, att mitt förslag innebär vida större säkerhet mot
missbruk och förekommande af alla misstankar; tydå uti förra
förslaget ej föreskrifves, hvarest de förseglade handlingarne
skulle under tiden förvaras, så har jag deremot uppgifvit, att de¬
samma skulle nedläggas i kyrkokistan, lill hvilken ej blott Pastor,
utan äfven Kyrkovärdar, eller, om man så ville, andra för till¬
fället utsedde socknemän kunde hafva hvar sin af de föreskrif¬
va nycklarne. Della allt skulle väl ulgöra correcliv nog mot
alla missbruk och hvarje misstanka derföre. Att det vore en
stor lättnad för ofta åldrige Valförrättare, skall väl icke kunna
bestridas, och hvarföre skulle vi icke gerna unna dem denna,
då ju ingen skada vore att befara, utan aden ändock vunne sin
fullkomliga lagbehörighet? Jag anhåller vördsamt, alt Ilögv.
.Ståndet behagade besluta återremiss af detta Betänkande, på det
att Utskottet, vid närmare öfvervägande af nu anförda skäl,
måtte komma till det resultat, jag hoppas, nemligen tillstyrkan¬
de af bifall till min motion i denna punkt.
Häruti instämde Biskoparne Hallström och Bergman, Do-
ctorerne Björling och Säve, Conlracts-Prosten Almqvist samt
Hofpredikanten Hasselrot.
Biskop Heurlin : Jag vill visserligen 'icke motsätta mig åter¬
remiss af Utskottets Utlåtande i denna punkt; men man må icke
förglömma, att genom Kongl. Förordningen den 1 April 1843 en
stor lättnad i Prestvals-förrätlningar blifvit åstadkommen deri¬
genom, att val-längden justeras å frågodagen, så alt å valda¬
gen inga nya å frågodagen icke framställda anmärkningar emot
densamma fil komma under pröfning, hvilket förr ofia förorsa¬
kade längre dröjsmål, innan den egentliga valförrättningen el¬
ler upprop af röstande kunde börjas. De fall inträffa måhända,
men torde dock vara få, då en valförrättning, till följd af mäng¬
den och storleken af de brutna talen i val-längden, icke kan
T) pii 17 Apr il. 403
afslutas före midnatt; någon egentlig skada kan dock icke an¬
ses hafva deraf uppkommit. För att hastigare verkställa sum¬
meringen och således undvika ofvanberörde olägenhet, gifvas
hvarjehanda utvägar, ibland andra, att Valförrällaren kan an¬
moda någon räknekunnig person alt vara sig lill biträde. Val¬
förrättning får icke afbrvtas förr än alla röster blifvit afgifna
och vallängden uppläst lill justering; men då detta skett, kan,
med församlingsboernes begifvande, sjelfva summeringen upp¬
skjutas till en påföljande dag. En Förordning måste dessutom
afse allmänna förhållanden och får icke lämpas efter undantags¬
fall. De skäl, hvaraf Kongl. Majit funnit sig föranlåten att
icke bifalla Rikets Ständers vid 1844—45 årens Riksdag i före¬
varande ämne aflåtna underdåniga skrifvelse, äro för mig okän¬
da; måhända får orsaken dertill sökas deri, att tiden för an¬
förande af besvär emot Prestval, som nu räknas från valdagen,
genom bifall lill Rikets Ständers förslag skulle förändras och
taga sin början från den dag då utgången af valet blefve kun-
gjordt.
Oriktiga summeringar af vallängder kunna visserligen in¬
träffa; men de böra vara utan inflytande på tiden för anförande
af besvär.
Doctor Säve: Jag vill icke förneka, att ju, på sätt Ri-
skop Heurlin erinrat, genom Kongl. Förordningen deri 1 April
1843 åtskilliga förändringar i förut gällande stadganden blifvit
införde, hvarigenom Valförrältares möda mycket underlättats;
men, detta oaktadt, återstå flere omständigheter, som åstadkom¬
ma svårigheter, för hvilkas undvikande ett bifall till Motionä¬
rens förslag vore högeligen önskvärdt. Uti åtskillige försam¬
lingar, åtminstone i de orter, hvarest en stor hemmansklyf¬
ning eger rum, upptaga val-längderne ofta många bråk af den
storlek att Valförrättare, äfven med biträde af skickliga räkne¬
404 fl en 17 April.
mästare, svårligen kunna afsluta valförrättningarne förr än sent
på nätterna, och tvingas Valförrättaren jemte biträdande perso¬
ner ali så länge uppehålla sig i kyrkan under en derstädes,
såsom ofta i Norrland, örn vintern inträffande köld af 30 gra¬
der, måste sådant vara högeligen beklagansvärdt. Jag inser
dessutom icke något skäl, hvarföre ifrågavarande förslag skulle
förkastas. Det är visserligen nödvändigt, att rösternas afgif-
vande och utförande i val-längden, äfvensom dennas justering
verkställes i många vittnens närvaro; men sådant torde icke
vara erforderligt vid utrönandet af valets utgång, allenast till¬
börligen utsedde Församlings-Ombud få följande dag öfvervara
summeringen. I större församlingar inträffar det ofta, att de.
fleste röstegarne aflägsnat sig förr än valet afslutats, fastän
kännedom om valets utgång eger för dem ett stort intresse.
Preste-Ståndet torde icke böra motsätta sig ifrågavarande, till
lättnad i Valförrättarens möda ledande, af föregående Ständer
gillade förslag; och jag vill hoppas, att Kongl. Maj:t, om Ri¬
kets Ständer förnyade deras i underdåniga skrilvelsen den 23
Maj 1845 framställda, nu ånyo ifrågasatta förslag, skulle, efter
det behörig kännedom om förhållanderna blifvit inhemlad, till
detsamma lemna Nådigt bifall. Jag får således hemställa, att
Utlåtandet i denna del varder till Utskottet återremitteradt.
Prosten Cnattingius: Jag befinner mig åter i den betänk¬
liga belägenhet att nödgas vara af annan tanka än Hr Biskop
Heurlin i en sak, för hvars bedömande han annars äfven al
mig erkännes hafva ett afgörande vitsord. I sjelfva motionens
ingress har jag medgifvit hvad jag nu anser såsom en pligt att
upprepa, nemligen att nu gällande Prestvals-Förordning är bland
sednare tiders författningar en af de bäst redigerade, med af¬
seende på de många förhållanden, som härvid ifrågakomma;
men jag har anmärkt brister, oell hvad denna §. angår, kan
T) en 17 Ap ril. 405
jag ej bättre bevisa riktigheten af min anmärkning, än då jag
anför hvad Rikets Ständer i den af Utskottet omnämnde under¬
dåniga skrifvelsen rörande detta ämne yttrat, alt nemligen ’’i lag
icke ovilkorligen bör lörcskrifvas hvad som icke alltid kan verkstäl¬
las.” Visserligen äro, genom föreskriften om vallängdens fullstän¬
digare justering pä frågodagen än efter de äldre författningarne,
(lera hinder undanröjda för sjelfva val-actens raskare afslulan-
de; men de nya förhållanden, som med en nyare tid inträdt,
särdeles med afseende på den långt mera utsträckta rösträtten,
gifva anledningar nog tili flera hinder och större vidlyftighet
både vid omröstningen och vid summeringen af röstlängden. Jag
medgifver dock, att så lång tidsutdrägt, sorn till in på sena
natten, hör lill undantagen; men utom det att sådana tillfällen
verkligen hafva inträffat och ytterligare kunna inträffa, kan det
vara alltför besvärligt ändock, om, såsom vanligen i större för¬
samlingar händer, valacten mäste utdragas till sent på aftonen,
helst under den kalla och mörka årstiden, och del är obilligt,
att hafva en föreskrift, som lägger ett obarmhertigt band på
Valförrättaren och hans biträden, utan att medföra någon an¬
nan nytta, än alt valets utgång då meddelas, hvilket ej alle¬
nast lika väl, utan ock med lika mycken säkerhet och vida
större agrément kunde meddelas följande dagen. Föröfrigt då
den vördade Talaren åberopat sin egen erfarenhet såsom Val¬
förrättare i fordna dagar, och yttrat att sådana casus, sorn de
af mig omnämnda, höra till undantagen, efter hvilka man ej
bör stifta lag, så beder jag f'å taga fasta på de orden, och an¬
märker då, med all uppriktig vördnad, att man ej heller bör
döma i denna sak efter Hr Biskopens erfarenhet, ty Hr Bisko¬
pen hör sjelf, må det tillåtas mig säga det utan allt smicker,
till undantagen. Att Hr Biskopen i sina yngre år varit en ut¬
märkt Valförrättare, samt både skyndsamt och tillförlitligt full¬
bordat slika förrättningar, är lika säkert, som det är erkändi,
406 Den 17 April.
att Hr Biskopen med utomordentlig skicklighet-fullgjort allt hvad
Hr Biskopen sig företagit, och jag är, likasom en hvar af oss,
öfvertvgad, att, om det vore med Hr Biskopens upphöjda plats
förenligt att åter förrätta ett Prestval, skulle det, huru inveek-
ladt det vore, ännu pä äldre dagar fullbordas med samma skick¬
lighet som fordom; men det är ej efter så eminenta undantag
vi döma, utan efter förhållandet mod oss vanliga Landtprester,
som vid sådana förrättningar, om hvilka här är fråga, allt för
väl kunde behöfva den lindring, jag i motionen föreslagit. Skulle
ärendet å nyo komma under Kongl. Maj:Is nådiga pröfning, så
bör väl icke den omnämnda punkten om besvärshänvisningen
lägga hinder i vägen, ty äfven i den vore ju en efter det öf¬
riga passande förändring lätteligen gjord. I betraktande af alla
dessa omständigheter hoppas jag att Ilögv. Ståndet ytterligare
tager mitt förslag i öfvervägande.
Prosten Arrhenius'. Under instämmande i hvad Doctor
Säve yttrat, får jag i likhet med honom yrka återremiss å Be¬
tänkandet i denna def. I det Still, jag tillhörer, upptaga valläng¬
derna ofta bråk af 5 å 6 ziffror, stundom milliondelar, och summe¬
ringen af sådana vallängder upptager naturligtvis mycket lång
tid, isynnerhet då val hålles i större Pastorat, der folkmäng¬
den uppgår till 10—18 tusende menniskor och vallängden så¬
ledes är mycket vidlyftig. Huru svår och opålitlig den sum¬
mering ofta är, som verkställes i kyrkan efter en längre omröst¬
ning, bevisas deraf, att inom en icke lång tid trenne fall in¬
träffat, som jag känner, då valets utgång blifvit oriktigt upp¬
gifven och efter vallängdens noggrannare summering en annan
Profpredikant befunnits hafva erhållit de flesta rösterna än den
vid valförrättningen uppgifne. Vid Prestval i större Pastorat
är det nära nog en omöjlighet att under valförrättningen med
någon tillförlitlighet summera vallängden, om icke samtelige de
Den 17 April. 407
der förekommande bräken förut blifvit reducerade till en an¬
nan expression, t. ex. till styfver och penningar, som torde
vara den enklaste och genaste; men det är icke alltid gifvet,
att Valförrättaren har lid och tillfälle att före valet verkställa
en sadan, ofta rätt besvärlig reduetion. Oaktadt genom den
nu gällande Preslvals-Förordningen valen blifvit betydligen un¬
derlättade, sä att de kunna fortare afslntas, så händer dock
ännu i det Stift jag tillhörer, att de räcka icke blott inpå nat¬
ten, utan äfven inpå följande dagen. Jag anser, att i sådana
fall summeringen af vallängden må kunna uppskjutas, så myc¬
ket heldre som få röstande stanna qvar mot slutet af omröst¬
ningen och ännu färre afvakta slutet af den långsamma sum¬
meringen, helst valets utgång ofta är redan gifven. Det bör
väl ingen laglig förrättning utan nödtvång fortsättas nattetid.
Jag känner flera exempel derpå, att långvariga Prestval under
oblidare årstid grundlagt Valförrättares ohelsa för lifstiden.
På dessa skäl tillstyrker jag, att undantag från föreskriften om
vallängdens summering på valdagen bör genom en lagförklaring
medgifvas i enlighet med det förslag, som innebålles i Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse under 1844 års Riksdag, hvil¬
ket förslag både af Högsta Domstolen och Justitiae-Canzleren i
underdånighet tillstyrktes; men jag anser, att ett sådant un¬
dantag må medgifvas endast i det fall, att omröstningen icke
är slutad kl. 6, eller, om så lämpligare synes, kl. Se. m.
Contracts-Prosten J. C. Söderberg: Ehuru erkännande de
svårigheter, som uppkomma deraf att någon gång valförrättningar
draga ganska länge ut, samt kunnande anföra exempel, alt dy¬
lik förrättning till och med fortfarit öfver natten, måste jag,
som varit Ledamot uti den Ekonomi-Utskottets Afdelning, uti
hvilken ifrågavarande motion blifvit behandlad, likväl förklara,
att jag icke funnit berörde svårighet kunna antagas öfverväga
408 Da 7i 17 April.
de olägenheter, hvilka skulle blifva en följd af antagandet utaf
Motionärens förslag. Det är högst angeläget alt utgången af
ett förrättadt val, innan sammankomsten upplöses, utrönes och
kungöres. Ett uppskof dermed skulle vara af flera skäl betänk¬
ligt och olägligt ej mindre för de å förslaget uppförde Prest-
män än äfven för församlingsboerne och Valförrättaren. En
exact summering af de afgifna rösterna är visserligen svår att
verkställa, och missräkning kan således ofta inträffa; men då
hvarje röst blifvit i vallängden behörigen utförd, kan felet lät¬
teligen upptäckas, enär vallängden upprättas i 2 exemplar, af
hvilka det ena öfverlemnas till Dom-Capitlet och det andra
qvarlemnas till förvar i sacristian, hvarest det för vederböran¬
de är tillgängligt att granskas. Sannt är, att Valförrättare un¬
der en oblid årstid äro blottställde lör köld; men detta kail
inträffa lika väl vid alla öfriga Preslerliga förrättningar, som
mer eller mindre långt draga ut, och en hvar får derpå efter
omständigheterna göra sig beredd. Nedsummeringen af en val¬
längd bör ej här bidraga hvarken till eller ifrån. Jag har va¬
rit närvarande vid valförrättningar, då församlingsboerne, i
anseende dertill att utgången af det förrättade valet vid
den uppenbart öfvervägande mängden af röster syntes vara
gifven, begärt att med summeringen måtte anslå, såsom ej i
Prestvals-Förordningen med bestämda ord föreskrifven, enär rö¬
sterna vore inom columnerna behörigen utförde och justerade,
samt nedsummeringen blott skulle förorsaka tidsutdrägt, då va¬
lets resultat var obeslridt, men summorna kunde af Valförrät¬
taren efteråt uträknas. Det finnes dessutom åtskilliga sätt att
underlätta summeringen af en vallängd; man kan t. ex. före
valet i en tillagd column i ena exemplaret låta förvandla alla
bråken till decimalbråk, äfvensom låta sjelfva denna vallängd
ligga i lösa ark, så att summeringen kan redan under det va¬
let pågår, ark efter ark, företagas, och, vid valets slut, nära
Den 17 April. 409
nog vara verkställd. På detta sätt kan summeringen alltid ske
omedelbart genast på stället, hvarigenom den af Motionären
åberopade svårigheten belt och hållet bort faller, ulan att nå¬
gon ändring i nuvarande Preslvals-Förordning behöfver göras.
Genom antagande af Motionärens förslag skulle deremot åtskil¬
liga nya och alldeles opåkallade svårigheter uppstå. Jag fin¬
ner ej skäl att framkalla sådana, och yrkar således bifall till
Utlåtandet.
Prosten Melén i Jag instämmer i hufvudsaken med näst¬
föregående Talaren. Det är högst angeläget, att resultatet af
ett hållet val varder snarligen kungjordt och uppskof med sum¬
meringen af vallängden till en påföljande dag skulle på Val-
förrältarne lätteligen kunna kasta en misstanka, hvarför de
icke böra blottställas. Det är dessutom icke otänkbart, att i
sådant fall något ”underslef” skulle kunna ega rum; utsättande
af viss tid för uppskjutande af en valförrättning till påföljande
dag är i hög grad olämpligt. Sådana förrättningar verkställas
af olika personer på olika tider, allt efter hvars och ens olika
skicklighet och drift. Någon har sagt, att vederbörande Con-
tracts-Prostar skulle vara utsatte att förlora helsan derigenom,
att de vid ofta äldre år och försvagad helsa voro nödsakade,
alt äfven under den oblida årstiden oafbrutet fortsätta och af-
slula en långsam Prestvals-förrättning; men i sådant fall kunna
de ju anmäla förfall eller också afsäga sig deras berörde befatt¬
ning, då annan man, i hvilket fall som helst, utan svårighet
skulle kunna erhållas.
Preste-Ståndet torde i denna fråga böra fästa ett hufvud-
sakligt afseende på allmogens kända tänkesätt och således låta
nu gällande lagstiftning blifva oförändrad. Jag betviflar ock
alt någon val-förrättning skall kunna vara så besvärlig, att
ju icke en skicklig Gontracts-Prost numera skulle kunna hinna
410 Den i7 April.
afsluta densamma långt tidigare än kl. 9 påföljande dag, till hvil¬
ken tid åtskilliga sådana förrättningar, enligt hvad i Utskottet
omnämndt blifvit, skulle hafva fortfarit, särdeles som raken-
konsten i sednare tider betydligen tilltagit, och flere sätt finnas
att underlätta en besvärlig summering, t. ex. genom att, under
de 3 veckor före valet vallängden af Contracls-Prosten inne¬
hafves, låta förvandla bråken till decimalbråk eller lill lika
nämnare, och derjemte derigenom, att man fördelar sjelfva val¬
längden i lösa ark, då uppsummering af det ena arket efter
det andra, under fortgående röstning, kan af särskild person
företagas. Jag tillstyrker således bifall af ifrågavarande Utlå¬
tande.
Prosten Cnatlingius: Jag skall ej förlänga discussionen
med något vidlyftigt ordande i det redan nog behandlade ämnet,
åberopande hvad Doctor Säve och Prosten Arrhenius anfört till
ytterligare vederläggning af de gjorda invändningarne mot mitt
förslag. Jag ville blott, i anledning af Prosten Söderbergs yt¬
trande, anmärka, att nog har jag i min tid varit med om flera
Prestval, både såsom Valnotarie i yngre dagar och sedermera
såsom Valförrättare eller åhörare, men den methoden, att snart
sagdt på slump, och utan exact summering af vallängden på stäl¬
let, afsluta acten, har jag aldrig varit med om, och anser den
i alla fall olaglig. Hvad så väl denne Talare, som Prosten
Melén i öfrigt anfört, gifver mig så mycket mera anledning att
önska återremiss af Betänkandet, som jag hoppas, att de, såsom
Ledamöter af Utskottet, vid motionens förnyade behandling,
blefve satta i tillfälle att närmare utveckla de originella nya
förslag hvartill vi nu hört grunderna.
Conträcts-Prosten J. C. Söderberg: I anledning af Pro¬
sten Cnattingii sednare anförande måste jag erinra om, att jag
i mitt förra yttrande alldeles icke begagnat de orden, att man
Deri 17 April. 411
kunde uppgöra summeringen vid ett Prestval ”pä slump.” Jag
sade endast, att Valförrättare, efter det valet verkställts, med
församlingsboernes begifvande, kunnat underlåta att genast verk¬
ställa en egentlig summering af de afgifna rösterna, då valets
utgång ansetts uppenbart vara gifven. Sådant synes icke heller
vara stridande mot den Nådiga Förordningen, som icke före-
skrifver, alt berörde summering skall genast företagas, utan
endast stadgar, att sedan rösterna i begge vallängds-exemplaren
behörigen äro utförde, vallängden skall med detsamma justeras
samt valets utgång tillkännagifvas. Utom den af mig förut
omnämnde utväg, hvarmed summeringen af en vallängd kunde
underlättas, finnes äfven en annan, stundom begagnad, nemli¬
gen alt reducera alla röstetalen till den s. k. öres-beräkningen,
med 960 ören per helt mantal, hvarigenom en mängd bråk
kunna bringas till helt tal, ehuru ej alla kunna undvikas, hvar¬
före decimal-räkningen är bättre, såsom i alla händelser den
säkraste genvägen, och hvarigenom summeringen vid hvarje
Prestvals slut ofelbart genast kan verkställas. En äterrcmiss
af Utlåtandet för utveckling af mina upplysningar är icke nöd¬
vändig; den kunde, i sådant fäll, få aflemnas lill Ståndets En¬
skifta Utskott.
Vice Talman, Biskop Holmström: Ehuru skälen äro ta¬
lande å ömse sidor, är jag dock mest höjd alt bifalla Utskot¬
tets Utlåtande. Det torde nemligen vara svårt ali bestämma
casus, då summeringen af vallängden vid ett Prestval lämpligen
må lill en påföljande dag uppskjutas. Den af Motionären i
sådant afseende föreslagna ”mörkningen” inträffar under olika
årstider på olika tider af dygnet; och i November och Decem¬
ber månad blifver det äfven i smärre församlingar oftast omöj¬
ligt att afslula förrättningen vid dagsljuset. Åter hvad Rikets
Ständer vid 1844—45 årens Riksdag i samma afseende före-
413 Den 17 A pr i!.
slogo, eiler att summeringen skulle få uppskjutas,^for den hän¬
delse, att förrättningen eljest skulle ”oskäligen förlängas,” är be¬
roende på godtycke. Jag känner visserligen flere Contraets-Prostar,
som, ehuru skicklige i arithmetica vulgaris, stundom icke förr
än sent på nätterna hunnit afsluta åtskilliga valförrättningar;
men är ändock tveksam att antaga den föreslagna förändringen.
Det vid 1828—29 årens Riksdag väckta förslaget, att. rösterna
skulle beräknas i R:dr, skillingar och runstycken, vore visser¬
ligen det beqvämasle; men detta förslag vann icke Kongl. Maj:ts
Nådiga bifall, troligen derföre att någon kunde i sådant fall få
sin rösträtt med något bråktal förminskad. I fall ifrågavarande
Utlåtande varder återremitleradt, skulle jag önska, att Utskot¬
tet ville föreslå någon viss tid såsom terminus fatalis för rät¬
tigheten att lill en följande dag uppskjuta vallängdens summe¬
ring. Den under discussionen föreslagna tiden, kl. 8 på afto¬
nen, synes mig dertill mindre lämplig.
Prosten Melen: I anledning af Prosten Cnatlingii uppma¬
ning, att jag måtte närmare utveckla mitt förslag i ämnet, får
jag erinra, att jag alldeles icke framkommit med något sådant,
utan endast yttrat, att en Valförrättare kunde på åtskilliga sätt
underlätta summeringen af vallängden. Det är svårt alt, på
sätt Biskop Holmström yttrat, bestämma någon terminus fatalis
i ifrågakomne afseende, enär någon antaglig grund för en sådan
bestämning icke lärer kunna uppläukas.
Doctor Gumcelius: Jag befarar, att, om discussionen
fortgår, på sätt den börjat, kommer uppsununeringen af de olika
meningarne att räcka till midnatt. Jag instämmer visserligen
i allmänhet i de åsigter, som blifvit framställde af Prosten Me¬
lén i hans först afgifna yttrande samt af Biskop Holmström.
Men enär förhållanderna kunna vara olika i olika landsorter,
och då, på sätt af discussionen inhemtas, en valförrättning, som
Ven 17 April. 413
på (lere ställen och jemväl i min hemort vanligen fullbordas i
rätter tid, på andra äter icke kan afslutas lörr än sent på nät¬
terna, hvilket under en kall årstid kan blifva vådligt äfven för
den starkaste helsa, anser jag mig, endast af sistberörde factum,
föranlåten, att icke motsätta mig återremiss af Utlåtandet, utan
vill tvärtom tala för en sådan.
Biskop Fahlcrantz tillkännagaf, att hans tanka i föreva¬
rande fråga vore den, att en Valförrättare icke skulle ega af-
sluta valförrättningen förr, än han kunde tillkännagifva, hvil¬
ken af de å förslaget uppförde personer de flesta rösterna
undfått.
Discussionen förklarades härmed slutad, och då, uppå H.
H. Erke-Biskopens och Talmannens nu framställda proposition,
huruvida Ståndet antager Utskottets Utlåtande i denna punkt,
meningarne hördes delade och votering begärdes, framställdes
och gillades en så lydande voterings-proposilion:
Den som bifaller Utskottets Utlåtande i förevarande 3:dje
moment, röste Ja; den det icke vill, röste Nej. Vinner Nej,
varder berörde Utlåtande af Preste-Slåndet till Utskottet åter-
remitteradt.
Voteringen, i behörig ordning anställd, befanns, efter rö¬
sternas summering, hafva utfallit med 6 Ja och 30 Nej, till
följe hvaraf Ståndet fattat beslut, som Nej-propositionen inne¬
håller.
§. 22.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande, N:o 82, i anledning af väckt motion 0111 bestäm¬
mande af företrädesrätt till befordran för Juris Candidater.
Lades andra gången på bordet.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Fkonomi-Utskot-
lets Memorial, N:o 83, i anledning af återremiss utaf Utskot¬
tets Utlåtande N:o 60.
Ladcs till handlingarne.
§• 24.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Uls/cot-
lets Utlåtande, N:o 84, i anledning af väekt motion om be¬
frielse för Klockare på Gottland från skyldigheten att till Iivr-
koherdarne utgöra onera för innehafvande boställsjordar.
Bifölls.
§. 25.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande, N:o 85, i anledning af väckt fråga om bere¬
dande af ersättning åt enskilde personer, som genom förändrin¬
gar i ekonomiska lagstiftningen tillskyndas förluster m. m.
Bifölls.
§. 26.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande, N:o 86, i anledning af väckt fråga om upphö¬
rande af den till förekommande af tullförsnillning och oloflig
införsel af varor vid Norrska gränsen inrättade tullbevakning.
Bifölls.
§. 27.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande, N:o 87, i anledning af väckt fråga om inrättande
af en daglig postgång emellan Stockholm samt Skåne och Göthe¬
borg, äfvensom mellan sistnämnde Stad och Skåne m. m.
Bifölls.
Ven 17 April, 415
§. 28.
Föredrogs finvo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande, N:o 88, i anledning af väckt motion om Fa¬
briks- och Handtverks- samt Handels-Föreningars befriande från
expeditionslösen i rättegångsmål.
Bilölls.
§• 29.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottens Betänkande, N:o 7, i anledning af vackt mo¬
tion om ändring af och tillägg till Kongl. Stadgan om Jagt
och Djurfång den 13 April 1808.
Irsta momentet.
Bifölls.
2:dra momentet, rörande tillägg i Ifi §. af 5 artikeln i
Jagt-Sladgan.
Biskop Heurlin begärde ordet och yttrade; Jag måste
tillstyrka afslag å Utlåtandet i denna del, under erinran derom,
alt den köparen af fridlyst vildt ålagda skyldigheten att bevisa,
alt detsamma blifvit under tillåten tid fångadt eller dödadt,
är nära omöjlig att åstadkomma och skulle gifva anledning lill
chioanösa rättegångar.
Uppå härefter gjord proposition blef Utskottets Utlåtande i
detta 2:dra moment af Ståndet afslaget.
Häremot reserverade sig Doctor Sandberg.
§. 30.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottens Betänkande, N:o 8, i anledning al väckt mo¬
tion om ändring af Kongl. Brefvet den 19 Juni 1830, i fråga
om beräknande af ”matlag” eller ”rök,”
Lades andra gången på bordel.
416 Ven 17 April,
§• 31-
Föredrogs Snvo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottens Betänkande, JN:o 9, i anledning af väckt, mo¬
tion om ändring af gällande stadgande angående tiden för af-
och tillträde af de till Ecelesiastik-Staten anslagne hemman och
lägenheter.
Bifölls.
§. 32.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottens Betänkande, N:o 10, i anledning af väckt mo¬
tion om ändring i Kongl. Militim-Boställs-Ordningen den 23
Januari 1836, i fråga om tiden för af- och tillträdes-husesyners
hållande samt dervid ådömde reparationers fullgörande.
Bifölls.
§. 33.
Upplästes ankomne Protokolls-Utdrag från Höglofl. Bidder-
skapet och Adeln af den 22, 26 och 29 Mars samt den 2, 3
och 9 April, N:ris 158—192, från Vallo/L Borgare-Ståndet, af
den 26 och 29 Mars samt den 2, 5, 9, 12, och 14 April,
N:ris 159—181; samt från Hedera. Bonde-Ståndet af den 26
och 29 Mars samt den 2, 5, 9 och 12 April, N:ris 164—191.
Lades till handlingarna.
Ståndet åtskiljdes kl. -J 8 e. m.
Ut supra In fidem
S. H. Almqvist.
Den
Ven 19 April.
417
Den 19 April 1851.
Plenum kl. 10 I'. m.
§■ I-
Justerades Protokollet för den 12 dennes e. m.
§• 2.
Föredrogs ånyo Lag-Utskotlets Betänkande N:o 19, i an¬
ledning af väckt motion om förklaring af föreskrifterna rörande
verkställighet af Utslag i vissa mål.
Lector Wallman anhöll om ordet och yttrade: Redan förr
har blifvit anmärkt den brist i vår credit-Iagstiftning, att till¬
börlig skillnad ej blifvit iakttagen mellan den större affärs-
verlden och de utom denna rådande allmänna förhållanden.
En credit-Iagstiftning, välgörande för den förra, kan vara för¬
störande för de sednare; hvarföre också en nödig åtskillnad i
sådant afseende blifvit iakttagen ibland alla nationer med ut¬
bildad credit-Iagstiftning, såsom i Napoleons lag och flera Ty¬
ska Staters rättsförfattningar. Det förslag, som af Utskottet
här blifvit framställdt, kan endast försvaras med hänsigt till
den stora aflärsverlden, men skulle i det vanliga lifvet med¬
föra orättvisa och förluster. Reservanten, Grefve Sparre, har
antydt ett af de fall, då borgen icke är tillräcklig att deremot
trygga gäldenären. Då man känner, huru ofta Under-Rätts Ut¬
slag upphäfves, ligger det en stor orättvisa uti att, innan det
hunnit pröfvas i högre instance, gifva deråt verkställighet, hvar-
Högv. Preste-Sländ, Prof. 185/, 5:le Bandet. 27
41S Den 19 April.
igenom ändamålet med besvären ofta helt och hållet skulle för¬
felas. Huru vill man t. ex. ersätta en Handlandes skada, ifall,
sedan hans varulager blifvit utmätt och genom försäljning för-
skingradt, Utmälnings-Utslaget upphäfves. Dessutom kan det
anses såsom gifvet, att en egendom, vare sig lös eller fast, då
den genom exsecutiv auction försäljes, icke kan realiseras till
sitt fulla värde. Oftast går den betydligt derunder och gälde-
närens ruin måste af en sådan försäljning blifva följden. För
min del finner jag högst vådligt att bifalla Utskottets förslag
och tillstyrker derföre alslag å Betänkandet.
Häruti instämde Professor Lindgren och Prosten Schram.
Doctor Säve: Jemte anmälan alt jag ej deltagit i öfver-
läggningarna rörande detta ärende och således ej vill anses i
någon mån ansvarig för det författnings-förslag, Utskottet i fö¬
revarande Betänkande framlagt, ber jag få uttala mitt bifall
till hvad Lector Wallman vltrat. Med erkännande, att Utskot¬
tet sökt bringa i öfverensstämmelse med hvarandra lagens sär¬
skilda föreskrifter såväl i afseende på utmätningsmål hos Un¬
derdomstolar och hos Konungens Befallningshafvande, som i afse¬
ende på de fall, då skulden blifvit muntligen eller skriftligen
erkänd och då gäldenären blifvit genom tredskodom ålagd be¬
talningsskyldighet, kan man likväl icke frångå att Utskottet för¬
bisett de härvid förekommande olika förhållanden. Det synes
nemligen som om, då fordringsanspråket på ett eller annat sätt
blifvit erkändt, ej vidare omständigheter skulle behöfvas, utan
den utmätta egendomen få försäljas; men att deremot, om
förklaring uteblifvit, man ej skäligen kunde gå så strängt till¬
väga. — Så har man ock hittills i sednare fallet förfarit, då
man vid Utmätnings-Utslaget låtit bero och ej tillåtit den utmät¬
ta egendomens förskingring. Nu har emedlertid Utskottet, för
åvägabringande af enstämmighet emellan de särskilda hithörande
Den IS April. 419
lagbestämmelser, föreslagit, att det ulmätta godset må försäljas,
derest fordringsegaren det yrkar samt ställer borgen för såväl
återbäring af hvad han lyfter som för skadestånd. Men detta
förslag finner jag stridande mot den i 26 Cap. 4 §. Rättegångs-
Balken förekommande allmänna föreskriften, att utmätning ej må
ske, om vad derigenom onyttigt blifver. Ty det är klart att, om
det utmätta godsets försäljning lillå tes, kan detsamma bortgå
till undervärde och lemnar således ej det öfverskott, som det,
under vanliga förhållanden realiserad t, kunde hafva gjort. För¬
slaget, tillkommet för att befordra den allmänna crediten, sy¬
nes mig vara affattadt och tillstyrkt hufvudsakligen i den rika¬
re fordringsegarens intresse, hvarvid tillbörligt afseende ej blif¬
vit fäsladt å den ringares och mindre bemedlades skydd. Tryc¬
kande för giildenären är det dessutom, såsom jag redan nämnt,
icke öfverensstämmande med Allmänna Lagens nyss åberopade
föreskrift i 26 Cap. 4 §. Rätlegångs-Balken, hvartill kommer
svårigheten att noggrannt och rättvisligen bestämma det skade¬
stånd, sorn möjligen kan komma i fråga att utgifvas. I likhet
med föregående Talare yrkar jag alltså afslag å Betänkandet.
Med Doctor Säve förenade sig Prosten Melén.
Doctor Is. Norström: Att credit-lagsliftningen inom vårt
land är behäftad med åtskilliga fel och lyten — alt den icke är
sådan som den borde och kunde vara, lärer icke kunna förne¬
kas. Man anmärker, och icke utan skäl, alt lagstiftningen i
denna väg tämligen påtagligt visar sig partisk för gäldenären,
i det, att den på allt sätt söker omhulda och värja honom mot
sin borgenär, under det att samma lagstiftning tämligen styf¬
moderligt behandlar den sednare och lägger allehanda hinder i
vägen för denne att åtnjuta den rätt, som honom hör tillkom¬
ma. Detta är icke tillbörligt, icke förenligt med en jemnt af-
vägd rättvisas behöriga fordran. Kyrkan bör äfven i detta fall
i20 T)en 1!) April.
stå midt i byn. Vill man, såsom man ock bör, skydda gälde-
nären mot sin borgenärs olidiga eller ohemula anspråk, så må¬
ste man ock å andra sidan tillse, alt borgenären får njuta sin
rätt tillgodo; i hvilket hänseende det icke är tillräckligt att la¬
gen förskaffar honom full säkerhet alt utbekomma sin fordran,
utan också, hvad som är icke mindre vigtigt, att han utan onö¬
digt uppehåll och tidsspillan kommer i åtnjutande al sin rätt.
Detta sednare är ofta, särdeles för större affärsmän, som röra
sig med och ofta omsätta betydligare capitaler, lika maktpålig¬
gande som det förra, eller säkerheten. Den motion, som Ut¬
skottet i förevarande sitt Betänkande haft att handlägga, har
för afsigt att härutinnan åstadkomma ändring och rättelse, i så
måtto, att gods, som blifvit antingen tredskovis eller efter gäl-
denärens erkännande utmätt, må kunna under stadgade vilkor
och förbehåll få försäljas. Att döma efter de tecken, sorn re¬
dan visat sig på horizonten, tyckes Utskottets förslag hafva rin¬
ga utsigt för sig att vinna framgång inom detta Högv. Stånd.
Hurudan som helst utgången ock månde blifva, åligger mig, så¬
som tillhörande Utskottets majoritet, att visa, det Utskottet in¬
galunda saknat fog för hvad detsamma härutinnan tillstyrkt och
åtgjort.
Hufvudfrågan, hvilken här framför allt bör komma i öfver¬
vägande, är den, om och huruvida, genom nu föreslagne lag¬
bestämmelse, en gäldenär i någon måtto kan blifva lill sin lag¬
liga rätt förnärmad, det vill med andra ord säga, huruvida han,
i och med antagandet af nu föreslagna författning, beröfvas det
skydd och försvar, som han laglikmätigt bör och måste tillgo¬
donjuta. Om en närmare pröfning af rältsförhållanderna skulle
ådagalägga, att så verkligen sig förhåller, och att dennes lagli¬
ga rätt dymedelst åsidosättes, så är, efter min mening, i och
med detsamma domen fälld öfver förslaget, och dess förkastande
alltså fullt rättvist. Att så emedlertid icke är förhållandet, att
Den 19 April. 421
Utskottet ej åsidosatt sin pligt alt tillbörligen afse äfven gäl-
denärens rätt oell fördel, är hvad nu bör ådagaläggas och
styrkas.
Hvad nu först angår sådan fordran, som af gäldenären blifvit
erkänd, så synas meningarne, äfven deras, hvilka i öfrigt icke
anse sig kunna godkänna förslaget, allmänt vara ense derom,
all vid slikt förhållande egendom må utmätas och försäljas. Har
aler gäldenären icke muntligen eller skriftligen erkänt sin skuld
— har han uteblifvit med infordrad förklaring, så kan ett så¬
dant uteblifvande vara antingen uppsålligt eller icke uppsåtligt;
det kan bero antingen af honom sjelf eller af orsaker, dem han
icke varit i stånd förutse eller undanrödja. 1 förra fallet, och
der han med flit uteblifver med förklaring, så innebär en sådan
uraktlåtenhet ett tydligt bevis derom, att han känner sig skyl¬
dig, och måste följaktligen anses af samma kraft och verkan
som ett öppet erkännande. I sednare händelsen åter, der han
varit förhindrad all svaromål afgifva, så har han ju alt anmä¬
la hindret hos vederbörande, då han, derest detta pröfvas lag¬
ligt, återvinner sin talan. Är saken anhängig vid Under-Rätt,
så kan der icke gerna inträffa något sådant fäll som det nu an¬
tydda. Kärande part är nemligen skyldig att förut hafva till¬
ställt svaranden stämningsinlagan, deröfver bevis af 2:ne per¬
soner skall inför Rätten företes. Uraktlåtes delta, iir svaranden
ej skyldig att vid första Tinget, för alt nu endast fästa oss vid
Härads-Rätterne å landet, svaromål afgifva. Är nu kärandens
inlaga i behörig lid delgifven gäldenären, så har han ofelbart
att skylla sig sjelf, derest han icke inställer sig vid Tinget el¬
ler skriftligt svaromål aflemnar, hvilket icke behöfver ske ens
å första rättegångsdagen, utan har han ändock under hela den tid
Tinget påstår sin talan öppen. Sökes äler fordran ut hos Ko¬
nungens Refallningshafvande, är förhållandet nära nog enahanda.
Tillräcklig tid lemnäs honom alltid till förklarings afgifvaude,
422 Den n April.
och någon fara är icke för handen, att. han skall förlora sin
svarande talan, derest han icke uppsåtligen, med velt och vil¬
ja, förspiller den rätt, sorn lagen i tily fall ät honom förvarar.
Hvad särskildt angår Exsecutors åtgärd i dylika mål, så eger han
icke att här meddela Utslag, derest ej borgenärs fordran är klar
och ostridig; i annor händelse skall målet ovilkorligen hänvi¬
sas till domstols pröfning. Och är nu åter borgenärs fordran
af denna klara och ostridiga beskaffenhet, så lärer den omstän¬
dighet icke kunna inverka på målets utgång, om gäldenären in¬
kommer med förklaring eller icke. För öfrigt, och om svaran¬
den af ett eller annat skäl uteblir med förklaring, så har han
derföre icke förlorat sin talan. Exsecutor dömer då på de skäl,
sorn förefinnas, svaranden likväl öppet lemnadt all häröfver sig
besvära, derest lian härtill finner sig befogad; i hvilket hanse-
t*
ende borgenär är pligtig inom behörig lid tillställa gäldenären
Utslaget, hvarvid besvärstiden derjemte räknas, icke från Utsla¬
gets datum, utan från delfåendet. Häraf vill således synas klart
och ovedersägeligt, att lagen för hvarje fall, der hans rätt kom¬
mer ifråga, lemnat gäldenären utväg att denna sin rätt bevara.
Om denna sålunda åsidosättes, är och blir detta icke lagens fel,
utan gäldenärens, som icke velat begagna sig af den rättegångs-
förmån, som står honom öppen.
Men — invänder man — inför vederbörande, som hafva
att handlägga målet, kan företes ett falskt eommunications-be-
vis öfver stämningens delfående; det kan till och med hända,
att der inkommer en diktad eller understueken förklaring —
och i sådana fall vore det hårdt och orättvist, om gäldenären
skulle äfventyra icke allenast utmätning af sin egendom utan
ock, hvad för värre anses, dess försäljning. Detta inkast sak¬
nar likväl, efter mitt förmenande, all grund, så vidt dermed
åsyftas, att parten mister sin talan; ty der sådant svek och be¬
drägeri någorstädes föröfvas, kan ej länge dröja, innan det yp¬
Den 19 April. 423
pas. Enligt hvad förr nämndes, är nemligen borgenären plig¬
tig tillställa gäldenären Utslaget, och, om ej förr, är ju denne
i tillfälle att vid Utslagets inhändigande upptäcka ofoget, då
han, uppå anmälan hos vederbörande örn förhållandet, återfår
sin talan och all vidare åtgärd genast inställes. Det skäl, som
man velat hemta från svekfullt förfarande, lör att dermed gen¬
drifva Utskottets förslag, torde således befinnas alldeles obe¬
fogad!.
Vidare säges, att, der utmätt egendom å auction försäljes,
den vanligen går till underpris. Huru delta kan hända är lik¬
väl svårt att inse, då man känner, huru omvårdsam lagen är i
thy fall om gäldenärens rätt och fördel. Hvad först angår lös¬
ören och deras försäljning, så är Utmätniugs-Förrättaren skyl¬
dig till gäldenären aflemna ordentligt Utmätnings-Protokoll med
uppgift å de utmätta sakerna jemte dessas värde hvar för sig,
enligt Kongl. Förordningen den 9 Maj 1845. Vidkommande
åter fastighet, så, för att hålla oss blott till landsbygden, har
Kronofogden att, med biträde af2:ue Nämndemän, värdera den¬
samma, hvarjemte egaren är obetaget sjelf tillkalla andra Gode
Män. Finner han sig ej belåten med denna värdering, eger
han ytterligare att hos Domaren söka ny sådan, likmätigt K. F.
den 27 April 1810. Således bör väl kunna antagas, att fa¬
stigheten åsältes det värde, som den rättvisligen bör hafva. 1
fall sedermera vid auctionen anbud ej sker till fulla värdet,
anställes ny auction; hvarjemte, der den icke eller nu uppgår
lill åsätta värdet, ytterligare en 3:dje och 4:de auction får an¬
ställas. I alla fall dragés vanligen så långt ut på tiden med
utmätning och auction, att gäldenären har rymlig tid på sig att
på ett eller annat sätt förekomma egendomens försäljning. Ar
gäldenären i sjelfva verket skyldig det fordrade beloppet, så blir
ju i alla fall resultatet detsamma, nemligen egendomens föryt¬
424 Den 19 April.
trande, så framt lian icke mäktar på annat sätt godtgöra for-
dringsegarens anspråk.
Efter hvad jag sålunda haft tillfälle ådagalägga, lemnar la¬
gen åt gäldenären mångahanda försvarsvapen, med hvilka han
vid förekommande fall kan trygga sig såväl mot borgenärens
ohemula anspråk som mot olagligt förfarande af de exsecutiva
myndigheterna, så att han icke i någon måtto kan komma att
blifva lidande till sin rätt. Enär nu, genom det förslag Utskot¬
tet här framlagt till Rikets Ständers bepröfvande och godkän¬
nande, gäldenären icke kan förlora något i hvad han rättvisli¬
gen kan hafva å sin sida att fordra, men borgenären härigenom
å sin sida erhåller en fördel, som lag och rättvisa måste ho¬
nom tillerkänna, nemligen att utan obehörigt uppehåll, utan
onödig tidsutdrägt och utan att af sin gäldenär tracasseras, ut¬
bekomma sin lagliga fordran, så tyckes antagandet af detta för¬
slag icke innebära någon den ringaste våda eller orättvisa, hvar¬
emot följden af n. v. stadganden i denna punkt, så länge de ej
på annat sätt regleras, måste blifva den som hittills försports,
nemligen att gäldenärer, hvilka icke kunna förneka deras för¬
bindelser, alltjemt skola underlåta att sig förklara, då de, ge¬
nom en sådan uppsåtlig underlåtenhet, kunna en längre tid hin¬
dra deras borgenärer att utbekomma sina rättmätiga fordringar.
Härvid bör ock märkas, hurusom lagstiftningen i denna del, i
anseende lill tiden förr medgifvit borgenären att njuta utmät¬
ning å Utslaget, der gäldenären uteblir med förklaring, än der
han erkänner sin skuld. Det förra medgifver nemligen redan
1734 års Lag, då det sednare stadgandet tillkommit först genom
1823 års Kongl. Förordning. Man tyckes nu, tvärtemot denna
princip, tveka att tillåta utmätning och försäljning af gäldenärs
egendom på grund af tredskodom, då man likväl medgifver den
på grund af fordringens erkännande.
Den 19 April. 425
Jag har nu försökt att med skäl och grunder ådagalägga,
att Uöglofl. Lag-Utskottet icke saknat fog att framkomma med ett
sådant förslag som det nu förevarande. Det beror nu på, hu¬
ruvida dessa skäl och grunder, hemtade från gällande lag och
författningar, skola väga mera i rättvisans vågskål än de far¬
hågor, som hafva sin grund uti inbillningen och en sannolikt
missförstådd ömhets-känsla för den lidande parten. För enskild
dei måste jag tillstå, det jag i förstone var något tveksam om
lämpligheten af Utskottets förslag, men, genom närmare gransk¬
ning af hithörande författningar och genom rådförande med er-
farne män inom yrket, har denna tvekan alltmera försvunnit
och gifvit rum för den öfvertygelsen, att Utskottet genom detta
sitt förslag alldeles icke träder gäldenärens rätt för nära. Det
skulle vara mig kärt, om på samma sätt en och annan af detta
llögv. Stånds Medlemmar kunnat, af hvad jag nu haft tillfälle
andraga till försvar för Utskottets åtgörande, bringas till en
bättre och riktigare öfvertygelse än som förut möjligen varit
fället. I sådan händelse har jag anledning hoppas, hvilket jag
ock härjemte yrkar, att Betänkandet bilälles eller åtminstone
återremitteras.
Vice Talmannen, Biskop Holmström-. Jag vill ej bestrida
den siste Talaren att ju icke Utskottet anfört skäl för sitt för¬
slag, men för min ojuridiska uppfattning äro de ingalunda bin¬
dande. Skadeståndets rätta bestämmande synes mig omöjligt.
Jag tänker mig en landtman tvungen alt försälja sina dragare
just vid den tid då de för jordbruket häst beböfdes. Om han
sedan återvinner dem, efter hvad grund skall ersättningen be¬
stämmas och huru skall skadan af jordens försummade skötsel
återgäldas? Möjligen kommer han att i och för skadeståndets
bestämmande inledas i särskild rättegång. Jag tror ej det va¬
ra rätt att i lagstiftningen nedlägga frön till nya tvister. Le-
425 I) en 19 April.
ctor Wallman har redan anfört exemplet af en Handlande, som
gör förlust ej blott genom varulagrets förskingring, utan äfven
genom den förlorade vinst, som kunnat förvärfvas inom den för¬
spillda lid, hvarunder hans rörelse legat nere. Mig förekom¬
mer förslaget olämpligt och icke kunna annat an afsläs.
Doctor Is. Norström: Jag lär ej blifvit rätt förstådd.
Biskop Holmström har fäst sig vid svårigheten att bestämma
skadeståndet, men mitt anförande gick ut på att visa, att det
omöjligen kan komma så långt, derest gäldenären begagnar de
utvägar, som lagen honom inedgifver. Försummar han delta,
så kan ju felet alldeles icke tillräknas den gifna lagen, utau
blir i sådant fall hans eget.
Frosten Melén: Jag har redan instämt med Doctor Säve
och vill derföre endast tillägga några få ord. Här har af en
värd Talare blifvit yttrad t, att någon våda för gäldenärens rätt
vid den skeende värderingen af hans egendom, som skall ut¬
mätas, icke kan komma i fråga, då han eger rättighet äfven å
sin sida tillkalla värderingsmän, äfvensom han eger rättighet
besvära sig öfver värderingen, om han Duner sig förnärmad.
Detta är visserligen sannt; men den okunnige, enfaldige och
mindre bemedlade, kan sällan begagna sig af denna rätt, utan
får vanligen åtnöja sig med hvad värde Utmätaren med sina
biträden åsätta haus egendom. Huru härvid tillgår torde vi,
något hvar, känna. Ar gäldenären affärsman, nog vet han då
att vid alla tillfällen bevaka sin rätt och förskaffa sig uppskof
med försäljningen af det utmätta godset; men icke så den en¬
faldige och obemedlade. Om, t. ex. hos en fattig landtbru¬
kare, hans dragare, hvilket icke är ovanligt, utmätas och på
det af Lag-Utskottet föreslagna sätt försäljas, huru vill man
Väl sedermera, om han lidit orätt, ersätta hans lidanden och
f) c n I!) A p r i t. ill
förluster. Säljas dragarne bort, kan gården icke längre bru¬
kas, och följden blir. att han får lenina bemmansdelen. Då
det nu föreslagna stadgandet, vid försäljning af utmätt gods,
kan för en del giildenärer medföra mycken våda, och då be-
hofvet icke synes påkalla förändring i detta hänseende, helst
fordringsegaren, genom det utmätta godset, har sin rätt i allo
bevarad, får jag förena mig med de Talare, som yrkat afslag
af detta Höglofl. Lag-Utskottets Betänkande.
Efter härmed slutad öfverläggning och i enlighet med der¬
om af II. II. Erke-Biskopen och Talmannen i behörig ordning
framställd proposition blef Lag-Utskottets ifrågavarande Betän¬
kande N:o 19 afslaget.
Doctor Is. Norström och Prosten Melander reserverade sig
mot delta Högv. Ståndets beslut.
§• 3.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtande N:o 82, i anledning af väckt motion'om be¬
stämmande af löreträdesrätt lill befordran för Juris Candidaler.
Professor Lindgren erhöll på begäran ordet och yttrade:
I likhet med det Höglofl. Utskottet erkänner äfven jag värdet
och behofvet för den practiske Juristen af grundlig vetenskap¬
lig bildning; men jag tror icke, alt dennas befintlighet bos man¬
nen garanteras af en i ungdomsåren aflagd examen, vore än
denna en Licentiatur, och de dervid erhållna betygen aldrig så
ampla; och ännu mindre, att någon slags examen innebär nå¬
gon borgen för den examinerades embetsmanna-duglighet. För
att dock icke någon må så förstå mitt uttalade tvifvel om exa-
mensbetygels vetenskapliga betydelse, som hade jag dermed ve¬
lat häntyda på någon förmodad slapphet hos Examinatorerna,
anser jag mig böra förklara, att min öfvertygelse är, det för
428 Den 19 A pr il.
framgång i ett förhör förnämligast erfordras minne och flit, hvilka,
ehuru i och för sig sjelfva goda och berömvärda egenskaper,
dock äro af särdeles underordnad vigt, der de icke äro förenade
med skärpa i förståndet och reda i omdömet; hvarföre ock de
ensamma ännu aldrig bildat någon vetenskapsman; också har
jag, och säkerligen många med mig, kännt personer, som utan
alla högre själsanlag, endast med de ofvan nämnda hjelpmed-
len, i höga examina eröfrat höga betyg, och likafullt varit för
vetenskapen förlorade. Lägges nu härtill, att den kunskap,
som icke underhålles och utvidgas, småningom förflyger och för¬
svinner, så blifver en examen, öfver hvilken några åratal fått
gå fram, en ännu otillförlitligare mätare af inneboende kunskap.
Att åter examensbetvget, om också den lärdom hos innehafva-
ren, på hvilken det pekar, verkeligen förefinnes, icke är någon
underpant för förmågan af kunskapens tillämpning på lifvet, lä¬
rer icke tarfva någon bevisning, emedan företeelserne af den
lärda tafatthelen i det practiska lifvets bestyr äro så alldagli¬
ga, att de visst icke undfallit någons uppmärksamhet. Må dock
ingen så uppfatta min mening, som vilie jag föra routinens och
slentrianens talan på den theoretiska kunskapens bekostnad.
Hvilar icke practiken på theoriens grundval, så sväfvar den i
luften utan stöd och fäste, och stadnar lätt rådvill i kinkigare
frågor. Men icke må eller theorien, när fråga är om de em¬
piriska kunskapsarterna, tro sig kunna alltför mycket på erfa¬
renheten anticipera, och än mindre inbilla sig kunna från den¬
sammas beroende sig lösgöra. Bygger routiniéren sina korthus
på den lösa sanden, så construerar den abstracta theoretikern
sina tankeslott i molnena, och de förra lära vara lika bofälliga
som de sednare. Theorie och praxis måste, der något gagn för
lifvet och samhället afses, harmoniera såsom själ och kropp,
och förenade bilda de den fulländade Embetsmannen.
I) en 19 A pr il. 429
Att theoretiska förhör måste erfordras såsom oundgängliga
vilkor för första inträdet på embetsmannabana!), är oundvikeligen
nödvändigt; äfvensom att dessa böra vara af flerfaldig beskaf¬
fenhet, lämpade efter ungdomens olika studiehåg, fattnings-gåf-
vor och förmögenhets-vilkor. Likaså är det billigt och rättvist,
alt, vid ifrågakommande befordringar, der den practiska skick¬
ligheten är jemnlik, öfvervägande afseende fästes på högre be¬
tyg inom samma examensgrad eller på högre examina; och för¬
modar jag ock, att sådant ock nu sker, utan föreskriften af nå¬
got positivt lagbud. Men att nu begära utfärdandet af en för¬
fattning, som, vid tillsättandet af juridiska tjenster, skulle till-
lägga något bestämdt prerogativ åt högre juridiska examina,
synes mig vara synnerligen obetänkt, så länge, på sätt jag of¬
van visat, dessa examina icke kuuna anses vara några säkra
mätare af de examinerades vetenskapliga soliditet, och ännu
mindre af deras practiska duglighet; och aildraminst tycker jag,
alt detta llögv. Stånd borde lill en så orimlig författnings pro-
mulgerande, medelst gillande af den föreslagna underdåniga
skriivelsen, bidraga, som det examens-lyrauni, under hvilket
Presterskapel, till följe af ännu gällande befordringslagar inom
Kyrkan, lyder, och hvilket ofta med skäl öfverklagas, borde
varna delta Stånd, alt vilja införa det äfven på de samhälls¬
områden, som äro af vida mera practisk natur, än det pre-
sterliga.
I den af Utskottet föreslagna underdåniga skrifvelse!) före¬
komma några alltför sväfvande och mångtydiga ord ”eller på
annat sätt,'" med hvilka dock, så vidt jag kan förstå, väl före¬
trädesvis måste afses genom utgifna skrifter ådagalagd juridisk
lärdom. Att denna, der skrifterna äro goda, är af vida högre
värde, än den genom någon examen documeuterade, kan ingen
medgifva heldre än jag; men jag frågar blott, huru skall detta
värde uppskattas, för att något prerogativ till befordran skall
•430 T) en ÅS April.
derpå kunna grundas? Hvilka äro de myndigheter, som der¬
öfver skola döma? Ty de fall, der en utgifven skrift är af så
öfvervägande förtjenst, att den allmänna opinionens domslut,
hvilket oltast ej är något annat än en innehållslös phras, kan
läggas till säker grund för omdömet, och då följaktligen förfat¬
taren är upphöjd öfver hvarje både individs och auctoritets vits¬
ord, lära väl alltid komma att blifva ytterst sällsynta.
På dessa, nu af mig i korthet anförda skäl mäste jag yrka
på afslag af Betänkandet.
Biskop Hallström, Professor [Vahlberg samt Proslarne N.
Wallin och Setterblad med (lere Högv. Ståndets Ledamöter
tillkännagåfvo sig häri instämma.
Professor Agardh-. I motsats med den föregående Talaren
är jag Motionären förbunden derföre, att han fästat Höglofl.
Utskottets uppmärksamhet på ett i min tanke stort, missförhål¬
lande i våra befordringslagar. Man kan måhända i vårt fäder¬
nesland icke utan skäl anmärka å ena sidan våra vetenskapligt
bildade Juristers, jag vill med den föregående Talaren kalla det
tafatthet, när frågan är alt på gifna concrela fäll tillämpa den
bestående lagen, liksom man å den andra någongång kan an¬
märka bristen på högre och allmännare juridisk bildning i våra
Öfver-Bätter. Orsaken härtill ligger i min tanka mera än man
föreställer sig i den af Utskottet anmärkta bristen i våra befor¬
dringslagar, som inom juridikens practiska område icke inrym¬
ma något jag vill ej säga egentligt företräde, men något be¬
rättigande åt den högre juridiskt bildade att vid lediga platser
komma i åtanka. Det af Utskottet åberopade Kongl. Circulä-
ret af den 3 Febr. 1813 innehåller väl en rättighet för Juris
Doctorer och Licentiater att vid förslag företrädesvis uppföras,
när de eljest äro med sina medsökande lika competente. Detta
sednare tillägg är likväl så obestämdt, att på denna rättighet
Dittl!) April. 431
några förhoppningar egenteligen icke kunna byggas. Man kan
väl gerna medgifva alt elt eller annat lustrum af ynglingens
bästa år, användt i bildningens och vetenskapens tjenst, för den
blifvande Embetsmannen kan vara lika gagneligt och för det all¬
männa lika fruktbärande, som de år, hvilka nu af en skara Extra¬
ordinarie^ i de administrativa och juridiska Verken bortslösas
på ett andefattigt och machinmessigt arbete. Hade den, som
genom högre examina, genom utgifna skrifter, genom-Akade¬
miska föreläsningar eller annan Akademisk tjenstgöring förvärf-
vat sig juridisk bildning utöfver den vanliga cxamens-bildnin-
gen, några i lagen tillförsäkrade rättigheter på befordran utom
Akademien, skulle den vetenskapligt bildade juristen säkerligen
mera än som nu är fallet vinnlägga sig om Domare-embelets
pracliska utöfning. Inom Kyrkan har man många exempel på
fördelarne af sådana i befordrings-lagarne uttryckta stadganden,
som de hvilka Utskottet här i någon man äfven velat ha till-
lämpade inom det juridiska området. Derigenom alt ett be¬
stämdt företräde är lemnadt åt den högre bildningen och lärdo¬
men vid befordringar inom Kyrkan, ha de Theologiska Facul-
telerna varit i stånd att uppdraga en plantskola, hvarur dug¬
liga ämnen icke endast för de högre Lärare-platserna vid Uni¬
versiteten utan äfven lör de högre platserna inom Kyrkan kun¬
na hemtas, och jag tror erfarenheten bevittnar att Kyrkans yp¬
perste och högst uppsatte män ofta börjat sin bana vid Läro¬
verken. Det är påfallande att, då vid Lunds Universitet Theo¬
logiska Faculteten med 4 Professorer har sina båda Adjunctu-
rer besatta och dessutom 5 Docenter, Juridiska Faculteten med
samma antal Professioner för närvarande har blott en Adjunct
och ingen enda Docent. Befordringarne på den Akademiska
banan äro ovissa, och då de Akademiska befordringslagarne,
såsom sig bör, endast tillerkänna den högsta skickligheten fö¬
reträde, inträffar lätt att både stor flit i förening med stop
Den 19 April.
skicklighet i det, afgörande ögonblicket kunna få stå tillbaka
för en med lyckligare natur-anlag utrustad sökande, och det
kan då vara tungt att den, som ärligt och redligt sträfvat, icke
vid ansökningar utom Akademien skall få räkna sina Akademi¬
ska meriter till godo, och med sina kunskaper gagna på en
annan plats. Vinner Utskottets förslag framgång, så ser jag
genom en sådan förändring större fördelar vunna både för Uni-
vcrsiteterna och Embetsmännen än de sorn man sökt vinna ge¬
nom att föreslå inkallandet af utländske män till fyllande af
våra vacanta Akademiska lärostolar. På dessa grunder till¬
styrker jag bifall till Utskottets Betänkande.
Med Professor Agardh förenade sig Biskop Bergman, Do-
ctorerne Björling och Grafström samt Prostarne Lundblad och
Arrhenius.
Doctor Broman-. Det gör mig ondt att jag icke kan i
denna fråga instämma med den förste af mig så värderade Ta¬
laren; men jag förenar mig deremot med nöje med den andre.
Skulle de examina och öfrige till vinnande af en Akademisk grad
föreskrilna lärdomsprof bevisa så ringa för innehafvande af ve¬
tenskaplig bildning, som här blifvit antydt, så skulle conseqven-
sen fordra, att alla sådana examina och lärdomsprof, såsom öf-
verflödiga och onyttiga, afskaffades; hvilket visserligen icke är
meningen. Jag tror ock icke att det examenstvång, under
hvilket Preste-Slåndet säges tryckas, på dess bildning verkat
ofördelaktigt; tvärtom torde just de många prof, hvilka Pre-
sterna måste undergå för vinnande af befordringar inom Kyr¬
kan, vara en bland de mest verkande orsakerna till den bild¬
ning och det anseende, hvilka ännu af Ståndet innehafvas,
utan att de få, som, utan Akademiska lärdomsprof, ådagalagt
utmärkta bevis af både lärdom och skicklighet, derföre saknat
de
Den 19 April. 433
de högte utmärkelse^, sorn deni rättvisligen tillkommit. Minst
synes mig derföre detta Hög-v. Ständ böra ogilla de åtgärder,
som kunna vidtagas för alt tillförsäkra Samhället om en högre
vetenskaplig bildning äfven inom Juridikens och Civilismeus om¬
råden. i början af detta århundrade upplifvades den Juridiska
Doctörsgraden, för hvilken då den Phiiosophiska ansågs såsom
en nödig förberedelse. Flere utmärkte män framkallades, lika
humanistiskt sorn juridiskt bildade. Men deras framgång in¬
skränktes merändels blott till Universileterna. Inom Öfver-
Rätterna och Embetsverken sades det åtminstone att de rönte
mindre välvilja, ja en viss afvoghet; och del finnes, mig veter¬
lig!, blott ett enda exempel alt en Juris Doctor blifvit kallad till
ett högre embete (Justitire-Rådet Themptander). Då sålunda
inga fördelar, motsvarande tiden, arbetet och uppoffringarna,
vunnos, afstadnade den väckta ifvern, och man har sedermera
inskränkt sig med det minimum, sorn fordras för inträde i Rät¬
tegångs- och Embets-Verken, nöjd med den practiska använd¬
ning af examens-lexorna, hvilken kunde vinnas af en mångårig,
föga bemärkt och föga controllerad och bildande tjenstgöring
såsom Extraordinarius. Då man sålunda gifvil högsta värdet
åt praetiken, har theorien blifvit försummad. Den förra kan
väl möjligen hjelpa sig frans i concreta fall och inöfva en viss
raskhet i tillämpningen; men den skall dock alltid sakna för¬
mågan att genetiskt utveckla vetenskapens principer och att
derutur systematiskt härleda de speciella bestämmelserna, äfven¬
som att prestera de prestanda, hvilka måste fordras för Lära¬
re-beställningar. Häraf bar ock varit och är en följd alt brist
uppstått på sökande, åt hvilka Akademiska lärostolar uti ifråga¬
varande ämnen kunnat öfverlåtas. En uppmuntran hör således
beredas. Huru den bör beredas, anser jag böra öfverlemnas åt
Kongl. Majit, som icke lärer underlåta alt häröfver inhemta så
väl Universiteternas, sorn andra vederbörandes, tankar. Deri-
IIåge. Preste-Ståndets Prof. 1851. 8:te Ilandet. 28
I
434 Den lif April.
genom torde ock en annan omständighet komma till tals och
under öfvervägande, den nemligen, att åstadkomma jemnlikhet
i fordringar vid examina och andra lärdomsprof vid båda Uni-
versiteterna, hvilken nu saknas och åstadkommer stora olägen¬
heter vid jemförelse emellan alumner från båda Universiteterna.
I hvad ordalag den underdåniga skrifvelsen blir aftattad, om
mera i allmännelighet eller ingående i specialiteter, synes mig
af mindre vigt. Kongl. Maj:t behöfver blott anledningen af en
från Rikets Ständer framställd (tuskan, för att kunna vidtaga de
åtgärder, som bäst leda till det önskade målet.
Häruti instämde Prosten Cnatlingius och Contracts-Prosten
Tegnér.
Domprosten Reuterdahl: Jag tror deremot icke att Ut¬
skottets förslag bör bifallas. Hade Utskottet hållit sig vid den
gjorda motionen om bestämda företrädesrättigheter till befor¬
dran för dem som aflagt vissa högre juridiska prof, så bade
om saken kunnat talas. Åtskilligt hade kunnat vara både
lör och emot ett sådant förslag att anmärka. Utan att vilja
inlåta mig i den här uppväckta striden angående de företrädes¬
rättigheter som aflagda Akademiska prof på ena sidan och tjenst¬
göring på andra anses böra ega, må det tillåtas mig i allmän¬
het anföra, alt hvarken de förra eller den senare få förbises
eller försummas, men att hvarken de förra eller den senare få
anses gifva absoluta rättigheter. Jag tror det skulle vara lika
litet nyttigt för vårt land att borttaga de förra som att lemna
den senare oafsedd. De förra äro icke hos oss förbisedda. Vi
hafva embets-examina i stort antal, snarare för många än för
få. Att bredvid dem ställa en gradual-examen och åt denna
gifva särskilda befordrings-rättigheter, vore knappt annat än
att öka antalet af embets-examina. Så mycket jag skulle be¬
klaga allt förbiseende if examina, dessa må nu utgöras af
egentliga embets-examir a, eller mer och mindre fullständiga
t) en 19 <4pr it. 435
gradual-prof, så mycket mäste jag ock finna det betänkligt, att
gifva uteslutande rättigheter åt dessa examina, och göra det
omöjligt för dem, som skola afgöra befordringar, alt utdela
sådana efter en genom tjenstgöring bepröfvad skicklighet. Band
ålagda från den ena eller från den andra sidan skola nödvändigt
verka menligt. Men att härom vid detta tillfälle tala är knappt
menligt. Väl har Motionären åsyftat ett dylikt band från de Aka¬
demiska profvens sida; men Utskottet har frångått detta förslag
och hållit sig i friare och allmännare rymder. Det har velat
att Rikets Ständer skulle anhålla att Kongl. Maj:t täcktes med¬
dela förnyade stadganden om de företräden som vid befordrin¬
gar böra tillkomma dem, hvilka i aflagde examina eller på annat
sätt visat sig innehafva en högre juridisk bildning. Bredvid exami¬
na står alltså ett annat sätt. Detta andra sätt måste i sig också
innefatta tjenstgöring. Härmed hjelpes väl del felet att förslaget
skulle vara för mycket bindande , för mycket inskränkande. Men
genom det mycket rymliga uttrycket ett annat sätt åstadkommes
ett annat fel. Förslaget, blifver alltför rymligt, alltför obestämdt.
Jag vet sannerligen icke hvad ledning i afseende på Rikets
Ständers underdåniga ansökningar Kongl. Maj:t skulle kunna
vinna om en skrifvelse af det föreslagna innehållet framkomme.
Jag vet icke heller hvad gagn en författning af det allmänna
och obestämda syfte som förslaget antyder skulle åstadkomma,
ifall den blefve utfärdad. Den skulle angå, icke, såsom Motio¬
nären åsyftat, högre juridiska tjenster, ulan tjenster i allmän¬
het, ”befordringar,’’ såsom Utskottet säger. Jag anser det icke
lämpligt alt besvära Kongl. Maj:t med så föga bestämda, af
sin egen mening så litet vetande önskningar, och tror derföre
att Utskottets Utlåtande bör afslås.
Prosten Lindberg: För mitt deltagande bland de lärda
uti denna fråga, må det lända lill min ursäkt, att Motionären
ej tillhör stort lärdare fack än jag.
436 Don 13 April.
Hvad Betänkandet egentligen förordar faller sig icke lätt att
förstå, antingen gradual-lärdom eller allmänna kunskaper. Af-
ses den förra, får jag, oaktadt all den aktning jag för den
hyser och äfven i en annan fråga här uttalat, likväl erinra, att
ett uteslutande företräde till befordran icke kan utan fara den¬
samma inrymmas, enär äfven den utmärktaste både lärdom och
skicklighet, i saknad af den Akademiska hallstämpeln, skulle
löpa fara att afvisas. Man må besinna att uti de Theologiska
Faculteterna vid båda Rikets Universiteter hafva män framträngt,
utan Pbilosophisk eller Theologisk grad, hvilka i lärdomens verld
blifvit ansedda såsom Megalodeinothäria, ehuru de, efter grad-
mätnings-systemet, skulle varit oanvändbara. Att tillerkänna be-
tygs-lärdomen större anseende inom Civil-Staten än den eger
vid Kyrkan och Skolan, lärer väl ej på allvar menas; inom
dessa sistnämnda områden är dock sagde visdom ej så tyran¬
nisk som föregifvits; den makar helt beskedligt åt sig både de
jure och de facto. Inför lagen är Biskops-Candidaten fullt do-
cumenterad med den theologiska lärdom som fordras af Läka¬
ren eller Juristen. Till första classens Pastorater vinner icke
sällan adprobatur företräde framför laudatur eller Theol. Licen¬
tiat-examen. Theol. Candidalen aktas såsom nysilfver, han
måste pröfvas i Prest- och Pastöral-examen för alt admitteräs.
Skulle då Juris Candidaten tillerkännas företräde till högre
domare-embeten, utan ådagalagd skicklighet vid lagarnes til¬
lämpning? Finues nu sällan den högre juridiska kunskapen på
domstolarne, ligger orsaken deruti att vetenskaplige jurister
helt och hållet försumma utöfningen af domare-embetet och så¬
ledes icke på den banan äro kände, då deremot den pracliske
juristen tidigt sättes på prof, att, såsom ordförande vid dom¬
stol, lägga för en dag huru det står till med kunskap, omdöme
och skarpsinnighet. Förmå de Akademiska hjeltarne ej att ut¬
märka sig på domare-banan, lära deras förliggade inventarier
Den 19 April. 437
ej blifva fruktbärande genom privilegier eller puffar, hvadan
jag anser all sadan rökelse onyttig. Skulle åter Betänkandet
afse allmän kunskap vid befordran till domare-embeten, är skrif-
velsen, ehuru öfverflödig, om Domare-Corpseu besitter juridiska
kunskaper, visserligen oskyldig, men oskyldig vore ock en
skrifvelse om väderleken, helst i förlägenhet på fertilare ämne;
derföre finner jag intet skäl att tillstyrka Betänkandet.
Domprosten Thomander: Vi äro nu åter inne på en
fråga, hvarå, sedan den en gång blifvit väckt, ett nekande
svar vore betänkligt. Om den föreslagna underdåniga skrifvel-
sen ej är öfverflödig, så måste förutsättas, att den högre juri¬
diska bildningen företrädesvis borde afses vid befordringar, och
nekas bör väl icke, alt den någorstädes kan vara på sin plats.
Vidare, 0111 den underdåniga skrifvelsen ej är öfverflödig, så
mäste förutsättas, att tillbörligt afseende i allmänhet icke blifvit
fästadt å den högre lärdomen. Möjligen är äfven betänkligt
att påstå detta; jag gör det dock utan att klandra; måhända
har den högre lärdomen ej velat framträda competerande. Ar
det nu afgjordt, både att den högre juridiska bildningen är nå¬
got värd och att den hittills icke i allmänhet kunnat bana sig
fram till högre platser, så är väl icke så alldeles ur vägen att
tänka på en underdånig skrifvelse, sådan som den nu föreslag¬
na. Man har betviflat, att den djupare vetenskapliga insigten
kunde utrönas genom examina. Det vore eget, om hos oss
ett sådant examens-väsende funnes, som intet bevisade; och
om så yore, så ligger felet i de Akademiska constitutionerna.
Men jag vill ej göra dessa den beskyllning, att genom de exa¬
mina, som vid Akademien anställas, verkligen icke kan utrö¬
nas, huruvida ett subject är i besittning af vetenskapligt ve¬
tande, eller icke. I alla fall, om den högre bildningen erkän-
nes erforderlig, men författningarna ej tillerkänna den sitt
438 Ven 19 April.
fulla värde oell dertill kommer att sättet för dess utrönande
finnes bristfälligt, så ser jag deruti ytterligare ett skäl, hvar¬
före man ej bör sälta sig emot det underdåniga skrifvelse-försla-
get. Skäl dertill hade varit, om i förslaget blifvit lagdt ett
uteslutande värde på examina. Men detta har ej skett, utan
förslaget är uppslälldt i allmänna ordalag, blott och bart inne¬
fattande en anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes meddela ”lörnvade
”stadganden om de företräden, sorn vid befordringar böra till¬
bomma dem, hvilka i aflagda examina eller på annat sätt vi-
”sat sig innehafva en högre juridisk bildning.” Man har fästat
sig vid uttrycket ”vid befordringar,” såsom varande alltför all¬
mänt. Ibland får Utskottet på ena sidan, ibland på den andra.
Ena gången heter det, att Utskottets förslag är för allmänt,
andra gången att det är för detaljeradt. För min del anser
jag Utskottet med rätta hafva hållit förslaget i allmänna orda¬
lag. Utskottets mening kan ej hafva varit att de åsyftade fö¬
reträdena för en högre juridisk bildning skulle gälla ”vid be-
”fordringar” till Prest eller Läkare. Och då det blifvit ölver-
lemnadt åt Kongl. Maj:t att närmare bestämma dessa företrä¬
den, så är väl att förmoda, det vederbörande Föredragande
skola förstå tillämpa de gifna bestämmelserna, så att man icke
kräfver högre juridisk bildning vid tillsättande af t. ex. en
under Sundhets-Collegium lydande Läkare-plats. Då till grund
för Utskottets förslag ligger satsen, att uppmuntran till mera
vetenskapliga studier är erforderlig, och man derjemte trott att
denna äfven ”på annat sätt’’ än genom examina kan ådagaläg¬
gas, så anser jag den underdåniga skrifvelsen alldeles icke
menlös, och långt ifrån att vilja bidraga till dess slagtande,
yrkar jag att den bör afgå. Den som läser förevarande Utlå¬
tande mellan raderna, finner der något mera än orden inne¬
hålla. Det är kändt, att de högre Embetsmännen ej hysa sär¬
deles förtroende till de Juridiska Faculteternas practiska duglig¬
Den 19 April. 43»
het. Jag vill ej inläta mig i denna fräga. Brist på practisk
skicklighet kan förefinnas hos en och annan Academicus; men
den kan afhjelpas genom åläggandet att practisera och bevisar
intet i afseende på den sak, som nu omhandlas. Minst kan
den tjena till nedsättande af värdet af den högre vetenskapliga
bildningen i allmänhet.
Doctorerne Gumcelius, Smidberg och Säve, Prosten Schram
och Lector D. Söderberg med flere Högv. Ståndets Ledamöter
hördes instämma uti hvad Domprosten Thomander sålunda yttrat.
H. II. Erke-Biskopen och Talmannen uppmanade Con-
tracts-Prosten J. C. Söderberg, som närmast i ordningen an¬
hållit om ordet, att, i sammanhang med hvad han i öfrigt kun¬
de hafva att yttra, meddela närmare upplysning om innehållet
af det såväl i Utlåtandet som under discussioncn åberopade
Kongl. Circuläret den 3 Februari 1813.
Conlracts-Prosten J. C. Söderberg: På den af IIr Erke-
Biskopen gjorda fråga får jag lemna till svar, att jag icke är
Ledamot af den Afdelning, hvarest motionen blifvit behandlad,
och alt den äskade upplysningen hade ex officio kunnat medde¬
las af en 1111 ej närvarande Stands-Ledamot från Universitetet,
som är placerad i den Utskottets Afdelning, hvarifrån detta Ut¬
låtande blifvit afgifvet. Jag har ej sett sjelfva handlingen, utan
blott hört anföras dess innehåll inom discussionen i Utskottets
Plenum; men vill, af hvad jag då erfor, erinra mig, att den
handlar endast om juridisk grad-examen och dermed förenade
vissa förmåner. Beträffande sjelfva saken, trodde jag ej den
satsen, helst inom delta Högv. Stånd, behöfva bevisas, att högre
lärdom icke är mindre nödvändig för dem, hvilka hemta sin
bildning inom den Juridiska Faculteten, än för dem som genom¬
gå andra Faculteter vid Universitetet, samt att för den förtjenst,
i detta hänseende kunde förvärfvas, äfven borde bestämmas
440 Den 19 .4pr i 1.
några motsvarande rättigheter. Det är bekant hvilka rättighe¬
ter finnas medgifna för dem som taga Theologisk Facultets-grad,
och att 3 tjenstår tilldelas den Philosophiska Magister-graden,
hvilken dessutom förutsattes hos dem, sorn vilja söka befordran
vid Statens Läroverk. I fordna tider vinnläde sig i allmänhet
Prester att blifva Philosophiae Magistrar, och Doctors-grad for¬
dras utan undantag för dem, hvilka såsom Läkare vilja blifva
anställde. Hvarföre göres ej en likadan fordran för vissa fall
af våra Jurister? I andra länder värderas den mera vetenskap¬
liga juridiska insigten, och man har för den juridiska bildnin¬
gen vidtagit en mera fullständig organisation vid Universiteten,
hvarföre Juris Doetorer ej heller utomlands höra till sällsynthe¬
terna, såsom hos oss, eller sakna nödig uppmuntran att inträda
på den practiska embetsmanna-banan. Hvartill tjenar äfven i
det hela tillvaron af en Juridisk Facilitet vid vära Akademier,
om, ingen inom densamma linner skälig anledning att taga Akade¬
misk grad? Likväl äro jurister just de, som vanligen komma
att uppstiga till Rikets högsta embeten; och af hvilka således
en grundligare bildning företrädesvis borde erfordras. Den jem¬
förelse man här anställt mellan dem, som aflagt prof på en
högre juridisk insigt, och dem, som utan denna beträd t den
juridiska banan, är olämplig. De förre hafva varit högst få;
och om bland mängden af de sednare icke saknats practiskt
skicklige män, sorn innehaft Rikets högsta embeten, så bevisar
detta i alla fall icke umbärligheten af djupare vetenskapliga
studier. I Utskottet delibererades frågan både från Motionärens
synpunkt och från Reservantens Professor Bråkenhjelms, med
det afseende sakens vigt förtjenar. Utskottet ölVer'enskom med
stor pluralitet om det i Utlåtandet framlagda underdåniga skrif-
velse-förslaget, hvilket jag för min del icke anser obehölligt.
Skäligen måtte ingen kunna tinna detsamma öfverflödigt; ty
hittills finnas inga verkliga företräden i belordrings-väg med-
Den 19 April. 441
gifna såsom uppmuntran till förvärfvande af högre juridiskt
vetande. I Utskottet väcktes fråga att, likasom för Magister¬
grad förunnas 3 års tjenste-meriter, äfven för Juris Doctors-
grad dylika meriter åtminstone skulle tillerkännas vid första
inträdet på den practiskt juridiska embetsmanua-banan; men
man ville ej inlåta sig i detaljer, utan stannade vid det i all¬
männa ordalag uppställda skrifvelse-förslaget. Att Utskottet
derföre underkännt värdet af practisk bildning och skicklighet,
kan icke med fog sägas, hvilket äfven synes af Betänkandet,
lika så litet som Utskottets Utlåtande innehåller några för Do-
mare-Corpsen sårande omdömen. Utan atl nedsätta denna, kan
man väl uttrycka en önskan, att för befordran till högre juri¬
diska embeten i förening med den practjska skickligheten äfven
ett tillbörligt afseende gifves åt en högre vetenskaplig bildning,
sådan som t. ex. Juris Licentiat-examen omfattar, i stället att
den enda lärda förberedelsen nu utgöres af Ilofrätts-examen,
hvartill fordringarne åtminstone tillförene ej varit särdeles stora,
i jemförelse med den egentliga juridiska graden som älven för¬
utsätter juridico-philosophisk examen; hvaremot Ilofrätts-examen
af unge män kunnat absolveras på ett år, med biträde af pri¬
vat undervisning, då ej sällan kunskaperna pluggats in lika fort,
som de sedan blåsas bort. Okade anspråk på juridisk bild¬
ning äro äfven öfverensstämmande med tidens fordringar, som
på samma sätt i alla öfriga rigtningar uttala sig. Visst har
Utskottet, såsom en Talare uttryckt sig, förfarit beskedligt, då
det hemställt, alt Kongl. Maj:t ville bestämma de vilkor i detta
fall kunde synas ändamålsenliga; men Ekonomi-Utskoitet har
ju icke att handlägga andra mål än fromma önskningar, hvilka
dock i vår tid ej torde af den andra Statsmakten lemnäs helt
och hållet utan afseende, derest Rikets Ständer vilja ikläda sig
att framföra dem inför Konungen, sedan de åt dem gifvit bety¬
delsen af all vara ett Ständernas önskningsmål.
442 Den 19 A p Pil.
Professor Lindgren-. DS mitt torra yttrande af en före¬
gående Talare synes hafva blifvit så förstådt, som skulle jag
deri hafva haft för afsigt att kasta någon skugga på de Akade¬
miska examinatorerna derföre, att de ej med tillbörligt allvar
handhafde dem åliggande examina, har jag åter begärt ordet
för att erinra, att jag, just för att ej misstänkas för någon så¬
dan hänsyftning, i början af mitt anförande mot en sådan miss¬
tänka mig reserverade, och ber nu få tillägga, att mitt tvifvel
på all examens garanti för sann vetenskaplig bildning bärleder
sig från den innerliga öfvertygelse!!, att examensbetyget, huru
rättvist det än må vara afgifvet, endast är en exponent af det
aggregat af minnesstudier i ett visst fack, som i ett visst tids-
moment belänns i innehafvarens hufvud concenlreradt, men in¬
galunda af hans vid examenstillfället, och än mindre för lifvet
egande harmoniska vetenskapliga underbyggnad. Men, skulle
än detta medgifvas, torde man invända, så skulle, genom til¬
läggandet af säkra praerogativer åt högre examina, åtminstone
så mycket vinnas, att vidsträcktare minneskunskap blefve hos
våra Embetsmän allmännare. Jag vågar tvifla till och med här¬
på. Ty, ehuruväl jag är fullt öfvertygad, att ett sådant lag¬
stadgande, som det man vill framkalla, skulle föranleda plurali-
telcn af dem, som nu t. ex. taga Hofrälts-examen, alt aspirera
till den Juridiska Candidaturen, tror jag, alt den säkra följden
deraf, examinatorerna nolentibus volentibus, blefve inom kort
lid den, att Juris Candidatexamen nedsjönke till full parité med
hvad Ilofrätts-examen nu är, och vågar jag säga, att den, som
detta bestrider, antingen ej är rätt bekant med vårt Akademi¬
ska examensväsende, eller ock ej vill erkänna sanna förhållandet.
Prosten Tellbom: Öfverläggningen om detta ämne har
redan blifvit vidlyftig, och jag hörer det Högv. Ståndet önska
att snart få fatta sitt beslut. Jag skall derföre söka göra mitt
Den II April. 44Ä
yttrande kort. Jag vill då till en början förklara, att jag fun-
nit mig kulina instämma i det hufvudsakliga, som af Professor
Lindgren och Doctor Reuterdahl blifvit anfördt om examens¬
väsende!. Om detta visserligen ej kan umbäras, och om följ¬
aktligen ett visst afseende bör lastas vid de lärdomsprof, som i
examina blifvit aflagda, så skulle man dock säkerligen begå ett för
utbildningen till embetsmanna-skicklighet menligt misstag, om man
beslöte att sådana lärdomsprof skulle icke endast vid de första
stegen på tjenstemanna-banan, utan äfven sedermera och vid
högre befordringar utgöra en hufvudsaklig befordringsgrund.
Man skulle derigenom visserligen kunna få lärda Embetsman;
men man skulle äfventyra, att desse komrne att sakna den
practiska skicklighet, förutan hvilken Embetsmannen ej kan
väl uppfylla sina åligganden, och hvilken endast under tjenst¬
göring kan förvärfvas och endast genom densamma kan åda¬
galäggas. Jag är dock långt ifrån att underkänna värdet
af grundliga och omfattande vetenskapliga studier, eller vigten
deraf, att sådana studier äro gjorda före inträdet i Statens tjenst.
Utan sådana skall åtminstone den högre Embetsmannen ej kun¬
na rätt öfverskåda och bedöma sin ställning och den verksam¬
het, hvilken han deruti bör utöfva, ej med säkerhet kunna be¬
stämma de syftemål, hvilka han bör befrämja, och det sätt, hvar¬
på de lämpligast kunna verkliggöras, ej kunna rätt bedöma
de hinder eller hjelpmedel, som i förhandenvarande förhållan¬
den förefinnas, ej förstå det närvarandes sammanhang med och
uppkomst ur det förflutna, ej förutse de följder, som af ifråga-
kommande åtgärder kunna i framtiden med sannolikhet förvän¬
tas. Så framt sådana studier ej äro gjorda före inträdet i Sta¬
tens tjenst, blifva de i de flesta fall ej heller sedermera gjorda;
ty arbetet i tjensten lemnar vanligen ej nog tid öfrig dertill,
och Tjenstemannen skall troligen sällan våga löretaga och kun¬
na genomföra studier, för hvilka grundläggningen ej redan förut
är gjord. Ar deremot denna förut väl undangjord, så skall
444 Den 19 April.
han sannolikt finna tid och känna lnst att fortfarande bygga på
den lagda grunden. Jag tvekar derföre icke att anse innehaf-
vandet af grundliga vetenskapliga insigter böra gälla såsom en
vigtig befordringsgrund Ull civila embeten. Men jag kan än¬
dock ej bifalla detta Betänkande, ty utom det att det väl knappt
är möjligt att i en förordning på lämpligt sätt bestämma, huru
mycket vissa grader af ådagalagd vetenskaplig bildning böra gäl¬
la såsom befordringsgrunder, finner jag ett hinder mot bifall i
en annan omständighet, som under den hittills förda discussio-
nen blifvit förbisedd, nemligen deruti, all i delta Utlåtande en¬
dast juridisk bildning är afsedd. Den anmärkning, som stun¬
dom låter sig förspörjas, att utmärkta Jurister i vårt land blott
i ett ringa antal finnas, torde ej vara ogrundad; men säkerli¬
gen är sällsyntheten af utmärkta Statsmän ännu större, och
denna brist kan icke genom befrämjandet af endast juridisk
bildning afhjelpas. Motionärens föreställning om detta ämne
synes dock varit besvärad af denna ensidighet, ty, ehuru hail
erinrar om den vigt, sorn inom den civila Embetsmanna-corp-
sen bör läggas på grundliga studier, anmärker han i samman¬
hang dermed såsom felaktigt endast det, att tillräckligt afseende
ej synes vara fästadt på högre juridisk bildning; och i samma
ensidiga syftning är äfven Utskottets tillstyrkande gjordt. Den
civila Embelsmanna-corpsen består, såsom bekant är, icke en¬
dast af Domaremaktens Embets- och Tjenstemän, utan ock af
dem, som äro anställda i de särskilda delarne af Statsförvalt¬
ningen. För denna sednare erfordras, jemte juridisk bildning,
insigter af åtskilliga andra slag; och att dessa insigter må inom
administrationen kunna påräknas, lärer väl ock derföre hafva
sin vigt. Att denna blifvit i åtskilliga andra länder erkänd,
derom vittna de kunskapsfordringar, som der blifvit gjorda för
inträde och fortgång på den administrativa tjenstemannabauan.
Då deremot Utskottet ej fästat afseende härpå, utgör detta för
Den 19 April. 445
mig ett nytt skäl alt anse den af Utskottet tillstyrkta underdå¬
niga anhållan ej vara ändamålsenlig. Jag hemställer alltså, att
hvad i detta Utlåtande är föreslaget icke må bifallas.
Professor Agardh: En Talare har anmärkt att uttrycken i
Utskottets Betänkande äro alltför sväfvande och obestämda, men
i likhet med Doctor Thomander erinrar jag, att man, i fråga
0111 underdåniga skrifvelser till Kongl. Majit, inom detta Stånd
vanligen anser som ett fel när de gå i det speciella, och att
man helst önskar åt Kongl. Majit öfverlemna allt reglementerande
i detalj, samt yrkat alt Ständernas skrifvelser endast böra ut¬
trycka rigtningen i hvilken man önskar föreskrifter gifna. Man
kan väl sorn en lapsus calami anmärka att Utskottet ej uttryck¬
ligen nämnt att den högre juridiska bildningen bör ha före¬
träde endast till domareplatser, men Kongl. Majit lärer väl ej i
detta hänseende kunna misstaga sig om Ständernas mening.
Den förste Talaren, som uteslutande fästat sig vid examina, vill
jag påminna om att Utskottets hemställan ej inskränker sig en¬
dast till examina, utan äfven inrymmer företräde åt dem som
på annat sätt visat sig innehafva en högre juridisk bildning.
Jag förblifver vid min redan uttalade tanka, att så länge man
icke i belordringslagarne söker sammansmälta theorie och praxis,
så kommer man å ömse sidor att föra samma grundade klago¬
mål som hittills; den af Utskottet föreslagna åtgärden anser
jag vigtig egentligen såsom en opinionsyttring och för den upp¬
märksamhet derigenom visas vara fästad på en högre bildning.
Efter härmed slutad discussion och sedan II. II. Erkc-Bi-
skopens och Talmannens proposition å bifall till Utlåtandet
blifvit med blandade Ja och Nej besvarade samt votering be¬
gärd, uppställdes och godkändes följande voterings-proposition:
-Uft Den 19 April.
Den, sorn bifaller Allmänna Besvärs- oeb Ekonomi-Utskot¬
tets förevarande Utlåtande Nio 82, röste Ja; den det icke vill,
röste Nej. Vinner Nej, har Ståndet samma Utlåtande afslagit.
Voteringen, som nu anställdes, befanns, efter rösternas
summering, hafva utfallit med 27 Ja emot 13 Nej; och hade
alltså Högv. Ståndet ifrågavarande Utlåtande bifallit.
Mot delta Högv. Ståndets beslut anmäldes reservation af
Professor Lindgren.
g. 4.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi- Uts ko t le ns Betänkande N:o 8, i anledning af väckt mo¬
tion om ändring af Kongl. Brefvet den 19 Juni 1830 i fråga
om beräknande af ”matlag” eller ”rök”.
Bifölls.
§. 5.
Föredrogos och bordlädes S/ats-Utskollels
Memorial N:o 109, angående bestämmandet af den Riks-Stån-
dens och Utskottens Canzlibetjeuing tillkommande aflöning;
och
Utlåtande N:o 110, angående Stats-Contorets ersättande för de
under år 1850 utbetalda medel till colonien S:t Barlhele-
mys förvaltningskostnader.
§. 6.
Föredrogos och hordlades följande från Banco-UlskoUet
inkomna Utlåtanden:
N:o 30, i anledning af Commendanten, Majoren F. Bergenstråh-
les ansökning om eftergift af skuld till Banco-Disconlverket;
N:o 31, i anledning af väckt motion om afskrifning af Repsla-
garens i Umeå J. Bäckströms skuld till Banco-Diseontver-
ket;
Den. 19 April. kkl
N:o 32, i anledning af förre hemmansegaren G. F. Thomssons
ansökning om eftergifl. af öfverränta å ett Discontlän; och
N:o 33, öfver ett af förre gårdsegaren Sven Carlsson Kastman
gjordt accords-anbud.
Ståndet åtskiljdes kl. £ 1 e. m.
Ut supra
In fidem
S. //. yl linqvist.
Den 23 April 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
§• 1.
Justerades Protokollet för den 14 dennes e. m.
§. 2.
Föredrogs en från Vällofl. Borgare-Ståndet, medelst Pro¬
tokolls-Utdrag af den 17 innevarande månad, delgifven inbjud¬
ning till Med-Stånden att instämma i dess, vid pröfning af All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 77, fat¬
tade beslut derom, att en och samma Kateches, både till text
och bibelspråk, bör vid allmänna undervisningen anlagas, äfven¬
som underdånig anhållan om föreskrift i detta hänseende hos
Kongl. Maj:t göras.
Lades på bordet.
418
Den 23 April.
§• 3-
Föredrogs ånyo Slals-Utskottets Utlåtande N:o 82, angå¬
ende regleringen af utgifterna under Riks-Stätens Första Iluf-
vudtitel.
l:sta punkten bifölls.
2:o.
Doctor Sandberg, som begärde och fick ordet, anförde:
Under förmodan att Högv. Ståndet såsom vanligt önskar und¬
vika discussion om anslagen till Första Hufvudtiteln, anhåller
jag blott att nu, då frågan är föredragen, få yttra några ord, för
att icke gifva anledning till den klandrande anmärkningen att
först efteråt i en reservation hafva gifvit mina tankar tillkänna.
Vid sista Riksdagen och före 1848 ars stora hvälfuingar
erhöll jag uppgifter om förhållandet emellan Stats-inkomsterna
och kostnaden för Hofhållniugen i flere Europas länder. Dessa
uppgifter utvisade, att Belgien till sitt Hof ga f T1T af sina Stats¬
inkomster; Österrike ^5 Stor-Brittannien Frankrike TOT:
o. s. v. men Sverige V?. — Är 1810, då Norrige ännu icke
var förenadt med Sverige, uppgick Hofbållningstiteln till 467,823
11:dr. Den har sedermera blifvit fördubblad, utan att deruti in¬
beräkna apanaget från Norrige.
Vid denna Riksdag har jag sett flere andra jemförelser i
detta ämne, hvilka dels utvisa en högre dels en lägre s. k. Ci-
vil-lista i vårt land än i andra länder. Men man kan af des¬
sa jemförelser hemta föga ledning, ty uti Stats-inkomsterna in-
beräknas troligen icke i något land alla ej heller relativt lika
belopp af bidragen till det allmännas behof, och dessutom kunna
större och rikare länders uppoffringar för Regeringsmaktens
glans svårligen blifva rättesnöre för ett fattigare. Hos oss ut¬
går
Den 23 ,4 p r i /. 449
går äfven frän Brödrariket, i förhållande till dess rikedom och
folkmängd, (hvilken sednare motsvarar j af Sveriges), ett till¬
börligt anslag till vårt gemensamma Konungahus, hvilken om¬
ständighet icke kan annat än medföra en betydlig lättnad för
Sverige i detta hänseende.
Ingen anslagsfråga är svårare eller ömtåligare att behand¬
la inom Riksförsamlingen i en monarchisk Stat, än den föreva¬
rande. Det är svårt för medborgaren i lägre vilkor att kunna
göra sig begrepp om hvad som erfordras på Statens högre och
högsta platser. Det enda kan man i allmänhet sluta sig lili, att
äfven på Samhällets höjder kan en viss hushållning, lämpad efter
ett fattigt lands tillgångar, på ett sådant sätt iakttagas, att den
högre eller högsta värdigheten derigenom icke förnärmas. En
sådan öfverläggning som den ifrågavarande är ömtålig för un¬
dersåten, som af kärlek till sin Konung och dess Hus gerna
skulle vilja bifalla icke blott hvad som nu ytterligare begäres
uti 2:dra punkten (18,000 R:dr årligen), utan äfven hvad som
icke är begärdl utan af fri vilja föreslås såsom tillökning uti
4:de punkten (10,000 R:dr årligen), om man vet sig derige¬
nom kunna åstadkomma hvad som bidrager till lycka och gläd¬
je för en älskad och vördad Konungafamilj. Men tiderna kun¬
na vara sådana, att Representanten ändå med mycken betänk¬
samhet måste gå tillväga härutinnan, och se på landets ställning
och knappa tillgångar samt på de stora, oafvisliga behofven af till¬
räckligare medel till befrämjande af industriel och intellectuel utveck¬
ling och till genomgripande åtgärder, för att, om möjligt är, före¬
komma tillväxten af den pauperism, som hotar att förqväfva sam¬
hället. Dessutom kan allmänna tänkesättet uti en viss tid vara af
den beskaffenhet, att den vördnadsfullaste rovalist skulle önska att
äfven härutinnan undanrödja hvad som kunde gifva anledning
till klander. När Svenska folket i gamla dagar erbjöd Eric IX
Hiigv. Preste-Ståndets Prot. 18SI. 8:te, Band. 29
450 flen SJ April.
ytterligare skatter, svarade hail: Jag har nog: behållen edert:
J hunnen det en annan gång behöfva. Och samme Kung Erie
vördades länge såsom Sveriges Skvdds-Paf ron oell man aliade ed
vid hans namn. Men det var då andra tider; oell hvilka slags
exempel man än åberopar från det förflutna, äro de knappt til¬
lämpliga på det närvarande. I stället för erbjudande får man
nu höra och läsa skarpa anmärkningar, äfven inom Represen¬
tant-Kamrarna, öfver de tillökningar, som kommit i fråga: an¬
märkningar, som man (inskar icke blifvit yttrade. Jag vill ic¬
ke tala om hvad som rörer sig på Samhällets djup, ehuru man
ej kan förnimma det ulan bäfvan för framtiden. Visserligen
hoppas jag att kärleken och tillgifvenheten för Konungen och
vårt regeringssätt icke i någon mån skola minskas derigenom,
att vid hvarje Riksdag nya tillökningar begäras och beviljas uti
anslagen lör den Kongl. Familjen; men man kan icke heller
vänta att denna kärlek och tillgifvenhet hos alla härigenom skall
ökas, särdeles då man vet hvilka opinioner i detta hänseende
bearbetas. Alt af Stats-Utskoitels 36 Ledamöter ej mindre än
16 befinnas såsom Reservanter emot förslaget om tillökningar—
ne, är icke heller egnadt att ingifva en annan öfvertygelse.
Det contanta anslaget till Första Hufvudtiteln skulle nu, enligt
Betänkandet, erhålla en tillökning af 104,773 R:dr B:co årligen
och slutsumman uppgå till 790,840 R:dr, som tillsammans med de
200,000 R:dr, hvilka särskildt utgå från Riksgälds-Conloret, ut¬
göra en Hofhållningskostnad af 990,-840 R:dr B:eo om året, eller
en elftedel af Svenska Statsverkets samtlige ordinarie och extra¬
ordinarie inkomster, sådane de af Stals-Utskottet blifvit beräk¬
nade uti Betänkandet A::o 51, eller 10,862,280 R:dr.
Att tillökningen af 75,000 R:dr nu blifvit uppförd på ordi¬
narie Riks-Staten för II. K. H. Kronprinsen, och således denna
anslagssumma blifvit förhöjd ifrån 25,000 R:dr till 100,000
R:dr, enligt första punkten i förevarande Betänkande, dervid
Dea 23 A pr il. 451
bör, efter min öfvertygelse, icke den minsta erinran nu mera
med skäl kunna göras, dä H. K. H. ingått i äktenskap, och del
var denna förändring uti H. K. H. husliga ställning, som af-
sågs, när en sådan tillökning vid sistlidne Riksdag eventuelt
beviljades. Men af kärlek och vördnad för Konungafamiljen
och af uppriktig tillgifvenhet för vår i många afseenden lyckli¬
ga monarchiska Stals-Författning, synes det mig hafva varit
högeligen att önska, att, under närvarande samhällsställning
och nu rådande tidsanda, någon vidare förhöjning uti anslagen
till Hofhåilningskostnaden vid denna Riksdag icke behöft ifråga¬
komma.
Då jag sannolikt i denna stund inom Högv. Ståndet på
(letin rum är ensam om min mening, och den således icke kan
hafva ringaste inflytande på sakens utgång, torde deruti få va¬
ra en ursäkt för mitt anförande.
Uppå härefter gjord proposition blcf denna punkt af Stån¬
det bilalien.
Vice Talman, Biskop Holmström begärde ordet och yttra¬
de: För min del hade jag önskat framgång åt Herr Rääls i
nästföljande 3:dje punkt omförmälda motion. Utskottet har lik¬
väl, såsom af 4:de punkten visar sig, beviljat något; men det
förundrar mig, att hvad som i båda dessa punkter förekommer
icke blifvit sammanfattadt uti en enda framställning. Om nu
bifall till Utskottets förslag i o:dje punkten lemnäs och den der¬
på följande 4:de punkten afslås, så afskäres möjligheten att få
frågan till förnyad pröfning upptagen, och det är af denna an¬
ledning jag tillåter mig hemställa, 0111 icke dessa båda punkter
böra uti ett sammanhang föredragas.
Sedan Ståndet denna hemställan gillat, (öredrogos i ett
sammanhang 3 och 4 punkterna, som af Högv. Ståndet biföllos.
5, (5, 7 och 8 punkterna blefvo hvar för sig bifallne.
452 Den /) r i !.
§• 4-
Föredrogs Siivo Stots-Utskottets Utlåtande N:o 83, angåen¬
de regleringen af utgifterna under Riks-Stalens Andra Huf-
vudtitel.
I och 2 punkterna bilöllos.
3:o.
Biskop Hallström begärde härvid ordet och yttrade: Mig
vill det synas alldeles onaturligt och stridande mot begreppet
om en Statsreglering att förvandla ett bestämdt anslag till för¬
slagsanslag, eller, såsom det heter, utesluta ifrågavarande 4000
R:dr från 7:de Hufvudtiteln för att låta dem inbegripas under det
för fångars vård och underhåll beräknade förslagsanslag. En
Statsreglering måtte väl hafva till syfte att bestämma vissa
summors utgående till bestämda ändamål. Så tala ock här¬
om våra Grundlagar. Vid sista Riksdag ingingo jemväl Ri¬
kets Ständer till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan,
att anslaget till Fångvården mätte fördelas, så alt en af¬
delning komme att omfatta de penningebelopp, hvilka erfordra¬
des för Tjenstemännens aflöning och andra föremål af perma¬
nent natur, hvaremot till den andra afdelningen borde höra de
fluctuerande utgifterna. P^ångvårds-Styrelsen, häröfver hörd,
förklarade något hinder icke möta för en sådan anordning, men
gaf derjemte tillkänna, att fångvårdsväsendet ännu icke hunnit
bringas i den ordning och till den stadga, att fullständiga för¬
slager kunde i bemälte afseende nu afgifvas. Detta föranledde
Kongl. Maj:t att för närvarande ej lemna bifall till den gjorda
framställningen. Men Rikets Ständer synas derföre icke böra
öfvergifva sitt vid sistlidne Riksdag framhållna syfte, att fång-
vårdsanslaget mätte inbegripa tvänne särskilda underafdelningar,
dock är jag numera än mera benägen att omfatta Reservanten
Grefve Mörners tanka, att fångvårdsanslaget borde fördelas i
Hen 25 April. 453
tre delar, al' hvilka en skulle omfatta fångbevakningens aflöning
och upptaga ett maximum af utgift, som ej fick öfverskridas,
den andra upptaga reparations-anslag för Länshäkten till bestämdt
belopp, och den tredje utgöra del egentliga fångvärdsanslaget,
som fortfarande borde förblifva eli förslagsanslag. Nu är bär
ett motsatt förhållande, så att man vill göra hela anslagsbelop-
pet, äfven hvad som förut utgick för ett bestämdt ändamål och
i bestämda summor, till fluetuerande. Då jag ej kan gilla ett
sådant förfarande, föranlåtes jag begära återremiss af denna punkt
i Utlåtandet.
Lector Wallman: Jemte det jag hufvudsakligen instämmer
i Grefve Mörners anmärkningar, får jag fästa uppmärksamhe¬
ten på den i min reservation anmärkta omständighet, att den
andel af anslaget för reparationer å Kronans hus och byggna¬
der i landsorten, hvilken hittills lill bestämdt belopp af 4000
Il:dr årligen till Fång-Styrelsen utbetalts, icke får öfverskri¬
das och att det ej synes välbetänkt att förvandla ett bestämdt
anslag till förslagsanslag. Det är då ändamålsenligare all höja
det bestämda anslaget till erforderligt belopp. Då man vet, alt
de för fångars vård och underhåll alsedda summor icke kunnat
ens approximativt beräknas, utan utgifterna vanligen till betyd¬
ligt belopp öfverskjuta törslags-anslaget, så synes det ej vara
skäl att Rikets Ständer vidtaga en åtgärd, hvarigenom införes
på detta förslagsanslag en ny titel, och dermed möjligheten att,
utom redan bestämda anslag, till fängelsebyggnader använda obe¬
stämda summor. Föregående erfarenhet bör råda till varsam¬
het i detta hänseende, helst det visat sig alt bristen å ifråga¬
varande förslagsanslag för ett enda år uppgått till öfver 400,000
R:dr. Dessa olägenheter hade varit undanröjda om vid öfver-
flyttningen det förbehåll blifvit gjordt, att summan icke får öf-
454 Den 2J April.
verskridas. Dd sa ej skeit, liirer min reservation befinnas haf¬
va skiii lor sig, hvilket jag nu velat ådagalägga.
Häruti instämde Professor Lindgren.
Prosten Lundblad: Jag är ej fullt säker hvad Utskottet
här menar. Iliir föreslås nemligen, alt den andel af anslaget å
7:de Hufvudtiteln till reparationer å Kronans hus och byggna¬
der i landsorten, som för Läns- och Kronohäkten med 4000 R:dr
årligen utbetalts tills Fångvårds-Styrelsen, skulle till 2:dra Huf-
vudtiteln öfverflytt as, för att inbegripas under det för fångars
vård oell underhåll beräknade förslagsanslag. Jag skulle tro,
alt detta kan tolkas så, att nämnde summa icke får för sitt be¬
stämda ändamål ölverskridas, hvaremot för den öfriga delen
af förslagsanslaget ingen bestämd gräns är satt. Skulle något
förtydligande i detta hänseende anses behöflig!, så bör måhända
återremiss beviljas, men jag linner det med tämligen tydliga
ord uttaladt, att de 4,000 R:dr skola till Länsfängelsers repa¬
ration användas, och frågan synes mig derföre icke erfordra
ny handläggning af Utskottet.
Biskop Heurlin: Några fullständiga upplysningar eller ut¬
redning af förhållandet är jag ej i tillfälle lemna. Dä summan
var så ringa och otillräcklig för hvad ändamål inom fångväsen¬
det den än må anses afse, fästade Utskottet endast uppmärk¬
samhet vid den föreslagna öfverflytlningen ifrån Sjunde lill An¬
dra Hufvudtiteln och denna fann Utskottet formenlig. Hvad jag
känner iir att före 1840 inbegrepos underhäll och reparationer
i fängelserna under det gemensamma anslaget på 7:de Hufvud¬
titeln för Kronans hus och byggnader i landsorterna. Kongl.
Majit äskade då en ringa tillökning å della anslag al 4,000
R:dr. Sådan ställningen då var följde, alf Propositionen af-
slogs. Vid samma Riksdag äskade Kongl. Majit för Länsfän-
Den SJ A yr il. 455
gelserna elt extra anslag af 270,000 Ridr. Afven detta skulle vid
den Riksdagen naturligtvis alslås. Men till följe af hvarjehanda
icke förglömda förhållanden, anslogo samma Ständer sedermera
icke mindre än 1,300,000 R:dr lill uppförande af nya cell- eller
straff-langelser. Tillika beslutades, att detta anslag icke skulle
stå under Kammar-Collegii förvaltning, utan denna uppdragas
åt Fång-Styrelsen. Förvaltningen af anslaget till publika hus
och byggnader i landsorten qvarstod under Kammar-Collegii för¬
valtning. Då nu fängelsernas underhåll och reparation förut
medtagit större delen af delta anslag, hvilket derefter icke be-
höfde lör samma ändamål användas, har Kongl. Maj:t kommit
i tilltäile att använda det gamla oförminskade anslaget till an¬
dra publika hus, särdeles Läns-Residenserna, för hvilka Kongl.
Majit 1840 fåfängt äskade särskilda anslag. Utom nämnde all¬
männa anslag stod af gammalt ett särskildt mindre anslag, det
af ifrågavarande 4,000 R:dr för Länsfängelsernas reparation.
Det har qvarstått alltjemt på 7:de Hufvudtiteln, dit det rätte¬
ligen icke mera hörer. Ändamålet med della särskilda anslag
kan jag ej bestämdt uppgifva, men jag tror, att det icke afsett
vttre reparationer af fängelserna, hvilka borde bestridas af det
allmänna anslaget, ulan invändiga reparationer och nödiga in¬
ventariers anskaffande, t. ex. kakelugnar, sängkläder, m. m.
Fång-Styrelsen har nu ensam befattning med fängelserna och
disponerar icke blott dessa 4,000 R:dr utan jemväl hela det
stora förslags-anslaget för fångars vård och underhåll, i jemfö¬
relse hvarmed desse 4,000 R:dr kunna anses som en droppa i
hafvet. De nya cellfängelserna hafva erfordrat en mängd nya
inventarie-persedlar och af 1849 års räkenskaper för fångvä¬
sendet känner jag, alt under rubrik af reparationer och inven¬
tarier vid fängelserna uppgingo kostnaderna för ett enda år till
54,000, hvaribland 12,000 R:dr lör nya cellfängelset i War¬
berg. Då summan är så ringa och derföre icke kan anslås till
456 De» S3 April.
något visst bestämdt ändamål tor fångvården, synes mig oform¬
ligt, att ett djlikt anslag qvarstår på den 7:de Hulvudtiteln,
dit det rätteligen hörde, så länge det stod under Kammar-Col-
legii förvaltning. Beträdande bestämda aflönings-stater, så iu-
gingo förre Rikets Ständer derom med underdånig anhållan.
Fångstyrelsen har också afgifvit förslag lill ny lönings-ståt, men
Kongl. Maj:t. liar ansett för tidigt, att bestämma någon sådan,
innan alla de nya fängelse-byggnaderna hunnit fullbordas, hvar¬
efter man först kommer i tillläile alt bestämma heholVet af
Tjenstemanna-personalen. 1 flere alseeuden vore det önskligl,
om det stora anslaget kunde sönderdelas i vissa under-afdel-
ningar; Biskop Hallström har föreslagit 2:ne, en för allöningar
och reparationer — denna önskade jag fördelad i 2:ne sär¬
skilda, bestämdt ålskiljda, för att ej sammanblanda personella
och materiella anslag — samt en för fångars vård och under¬
håll. Denna sednare måste alltid blifva ett lorslags-anslag;
hvaremot de 2:ne förstnämnde, den ena för löner, den andra
för reparationer, borde erhålla bestämda anslag. I denna syft¬
ning kunde måhända en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
aflåtas, och utan återremiss tror jag Högv. Ståndet härom kun¬
na besluta; men för ali vinna likstämmighet i ordalagen torde
likväl en återremiss vara nödig. Deremot afstvrker jag åter-
remissen, om man endast åsvflar, att få dessa 4,000 B:dr bi¬
behållna såsom bestämdt anslag under medgifvande af öfverflvtl-
ningen. Då vore det vida bättre, att låta dessa 4,000 R:dr
qvarstå å 7:de Hufvudtiteln.
Doctor Sandberg: Siats-Revisionen 1847 anmärkte så¬
som olämpligt, att lönerna lill Fångvårds-Slyrelsens Tjensleman-
na-personal vöre inbegripna uti förslags-anslaget till fångars
vård och underhåll. Man ansåg lönings-staten böra afsöndras
derifrån och upptagas till ett bestämdt belopp, hvilket ock tyc¬
1) r n Ap v i L 457
kes hafva skett eller derpå följande Riksdagen, då det väl biel'
uppfördt till 19,229 R:dr 32 sk. Lämpligheten häraf synes icke
heller vara bestridd af föregående Talare. Ofverllytlningen hit
af de 4000 R:dr till fängelsers underhåll, som slått på 7:de
Hufvudtileln, kan ej annat än godkännas. Alt de icke räcka
till, örn dermed skall bekostas uppsättningen af inventarier uli
de nya cellfängelserna, är påtagligt. Men denna sednare kost¬
nad bör ulan tvifvel bestridas af de millioner sorn Ständerna an¬
slagit lill nya fängelse-byggnader. Hela aflönings-stalen bör,
efter min tanka, upptagas uti ett bestämdt anslag, ty om nå¬
got beviljas lill förhöjning af Fång-Predikanters och Fängelse-
Directeurers löner, sorn omförmälas uli 7:de punkten, så skulle
antingen sådana tillökningar inbegripas under förslags-anslaget
eller ock endast dessa erhålla en bestämd Stat. Intetdera sy¬
nes vara rätt redigt. Lämpligast och redigast är det utan tvif¬
vel att hela fångvårdsanslaget, som omförmäles uti 3, 4, 6 och
7 punklerna, utgår under 3:ne afdelnings-rubriker, nemligen: l:o
eli bestämdt anslog lill aflönings-staler, hvars maximum ej får
öfverskridas, samt 2:o ett lika beskaffadt reservations-anslag till
fängelse-byggnadernas underhåll och 3:o ett förslags-anslag
till fångarnas vård och underhåll, såsom den första reservatio¬
nen vid 3:dje och 4:de punkterna i Betänkandet innehåller.
Och för att tillvägabringa detta, yrkar jag återremiss af dithö¬
rande punkter.
Häruti instämde Hof-Predikanten Hasselrot.
Professor Lindgren: Man har sagt, ali den summa, om
hvilkens öfverflyttning här är (råga, endast är en droppa i det
stora anslaget, med hvilket den skulle sammansmälta, och deraf
velat hemta ett ytterligare stöd för den föreslagna åtgärden.
Visserligen är sunnnan obetydlig; men vore den ännu ringare,
skulle jag ändock lika mycket motsätta mig dess upplagande ä
458 Den SS April.
ett förslags-anslag: emedan det gäller en vigtig princip. Ty
att på ett förslags-anslag uppföra en ut gifts-summa, sorn till¬
förene varit till sin ziffra bestämd, är ju alldeles detsamma,
som att medgifva, ali den hädanefter får öfverskridas till obe-
gränsadt belopp, eller sa långt de verklige, eller förmenade be-
hofven kunna anses fordra. Jag håller dessutom, i likhet med
den förste af Reservanterna, före, att det till öfverflyttniug nu
ifrågasatta anslaget illa försvarar sin plats i ett anslag, afsedt
för fångars vård och underhåll, dit fängelsernas reparationer
endast oegentligen lära kunna hänföras, isynnerhet så länge
särskilde anslag linnas så väl för fängelse-bvggnaderna, som
för Kronans hus i allmänhet. Att äfven denna Riksdags Con-
stitutions-Utskott så ansett, synes af det i dag utdelade så kal-
*
lade Décharge-Betänkandet, hvari bland annat finnes upptagen
en anmärkning mot Konungens Rådgifvare derföre, att de till¬
styrkt dragandet af 36,000 R:dr B:co a förslags-anslaget lör
långars vård och underhåll till inredandet af nya celler å War¬
bergs f. d. Fästning. Skulle nu den ifrågavarande öfverflvtt-
ningen beslutas, så är ock Regeringen för framtideu fullt oför¬
hindrad, at äfven lör fängelsebyggnader till obestämdt belopp
anlita fångvårds-anslaget, och är derigenom den anmärkte Råd-
gilvare-åtgärden, 0111 hvilken nyss nämndes, fullkomligen legi¬
timerad.
På nu anförde skäl anhåller jag vördsamt om återremiss
af denna punkt.
Biskop Hallström: Det tagnar mig, alt min mening icke
är så långt aflägsen ifrån hvad en af Slafs-litskoltets Ledamö¬
ter här yttrat. Jag har ej bestridt, att ju icke skäl kan vara
för ifrågavarande summas öfverflyttande till 2:dra Hufvudtiteln,
icke heller sagt, all jag anser detta anslag för sitt ändamål
tillräckligt. Jag har endast hållit mig dervid, ali de! synes
D o n 23 ./ j> r 11. 459
principvidrigt förändra ett fixt anslag till förslags-ansiag, hvil¬
ket ju vid påtryckning kan stiga luiru högt som helst. Egent¬
ligen känner vår Grundlag inga förslags-ansiag. Deras anord¬
nande är att betrakta såsom en nödfälls-ulväg i anslagsfrågor,
der utgifterna tili sitt belopp icke kunna bestämmas. Men den¬
na utväg kan här icke behöfva vidtagas. Att man för öfrigt
icke kan missförstå Utskottets afsigt, synes af nästföljande
punkt, der jemväl ett gammalt bestämdt anslag föreslås att in-
beräknas uti det stora förslagsanslaget. Jag kan ej annat finna,
än att detta afsteg är i betydlig mån retrogradt mot den bättre
syftning, som i denna fråga uppenbarade sig vid sista Riksdag.
Jag förnyar derföre mitt yrkande om återremiss, och skall linna
mig äfven belåten, om ifrågavarande anslag får nå 7:de Huf-
vudtiteln tillsvidare qvarstå.
Lector Wallman-. Biskop Heurlin har anmärkt, att, i fall
någon förändring i Utskottets förslag åstundas, det efter hans
tanka vore bättre alt. låta anslaget qvarstå på 7:de Huvud¬
titeln. Samme högt aktade Talare har ock sagt, att Regerin¬
gen just genom anslagets öfverlemnande till Fångvårds-Slvrel-
sen är i tillfälle besluta reparationers verkställande å åtskilliga
fängelser. Detta styrker min farhåga, att man genom ifråga¬
varande öfverflyttning bereder en möjlighet, att på sidan af
Rikets Ständers beslut gifva en opåräknad och betänklig utsträck¬
ning åt fängelse-byggnaderna. Bättre vore, såsom jag redan
har anmärkt, att anvisa ett särskildt, tor bebo tvet tillräckligt
anslag. Hvad beträffar den omförmälda inredningen al cell¬
fängelser, så mäste väl kostnaden derför böra hänföras till de
summor, som för dylika fängelsers nybyggnad äro anslagne.
Men då det blifvit upplyst, att icke mindre än 54,000 R:dr
blifvit anvisade till inredande af ett fängelse inom Warbergs
fästning, så ligger det för öppen dag, lili hvilka betydliga utgifter
460 D *n 55 April.
denna obestämda öfverby ttning kan leda. Någon gräns i della
hänseende later sig icke beräkna. Här är visserligen vid lör¬
sta påseendet fråga om en obetydlig summa, men jag tror mig
hafva tillräckligt ådagalagt, att följderna af bifall kunna blifva
vigtiga; och då saken rörer en princip, vidhåller jag den åsigt
hvilken ligger til! grund för min afgifna reservation.
Doctor sJnnerslcdl; Här har från dera håll blifvit yrkad
ålerremiss, hufvudsakligast i den syftning, att en rationel för¬
delning borde uppgöras af de stora anslagssummor, som lill
fångvårdsväsendet. utgå. Jag medger riktigheten af denna åsigt,
men hemställer icke deslomindre om en återremiss för vinnande
af detta ändamål nu kan vara lämplig. Ty pä den underdåniga
framställning i ämnet, som Rikets Ständer vid sistlidnc Riksdag
aflälo, har Kongl. Majit svarat, att någon bestämd uppgift på
tjenslemanna-personalen för närvarande icke kan lemnäs, och
till följe deraf icke heller någrt förslag till aflönings-stat upp¬
rättas. Lika svårt lärer det blifva alt nu bestämma den sum¬
ma, som för fängelsernas underhåll kan vara erforderlig. Att
de 4,000 R:dr, om hvilka här är fråga, för detta ändamål på
långt när ej förslå, är i ögonen fallande; ty om icke större
summa skulle årligen användas till våra fängelse-byggnaders un¬
derhåll, komrno de snart alt lalla i ruiner.
Man har velat finna våda uti den föreslagna öfverHvllnin-
gen. Jag erinrar härvid att denna våda, om den skall så be¬
traktas, redan är förhanden. Ty hvad som brister uti bestäm¬
da anslag till underhållskostnader utgår från del stora förslags¬
anslaget till fångars vård och underhåll. Denna brist kan ej
beräknas och blir med hvarje år betydligare, alldenstund i den
man nya fängelser byggas, i samma mån måste ock kostnaden för
deras underhåll växa. Det torde häraf vara uppenbart, att för
närvarande icke något annat är att göra, än hvad Utskott et
f) e n t.7 .4 jj r i /. 4G l
föreslagil. Då öfverflyltningen obestridligen leder till reda och
ordning, kan den icke vara annat än formenlig. DA för öfrigt
ingen annan våda visar sig, än den sorn redan förefinnes, och när
målet för det närvarande icke står att vinna, tillstyrker jag
bifall till hvad Utskottet i denna punkt föreslagit.
Häruti instämde Biskop Bergman samt Prostarne Berlin
och Ljungdahl.
Doctor Gunnelius: Sedan Doctor Annerstedt yttrat sig*
bar jag i hufvudsaken föga att tillägga. Ett ögonblick var jag
icke utan fruktan, att detta anslag likt en droppe, såsom det
ock blifvit kalladt, skulle under discussionen försvinna; ty öf-
verläggningen hade för en stund blifvit vidt omfattande. Den
har likväl nu återförts till den egentliga frågan, som rörer
den föreslagna öfverflyttningen af en mindre summa (rån en
Hufvudtitel till en annan. Äfven jag håller pä principer och
vill gerna hafva dem i det practiska tillämpade; men en prin¬
cip är ock, alt få Statsregleringen så redig som möjligt, och
dit hörer att ett till Fångväsendet utgående anslag icke bör stå
på en främmande Hufvudtitel. Alt det kommer in uti det stora
Fångvårds-anslaget, kan väl anses i visst hänseende strida mot
en annan princip; men andre Talare hafva redan visat, hvilka
svårigheter mött den önskade fördelningen af det stora förslags¬
anslaget, beslående förnämligast deruti att Fångvården ännu
icke hunnit så ordnas, alt den lill sin vidd och personal blifvit
bestämd. När delta skett, lärer anslagets behöriga fördelning
icke uteblifva. Det förtjenar också erinras, att då man icke
kommit till rätta med löne-regleringar för andra Verk, hvilka
äro af vida mindre omfång och der tjenstemanna-personalen är
fullt bestämd, borde man ej begära att en reglering i detta
hänseende för Fångvården skall vara lika snart verkställd, som
den blifvit projeeterad.
462 flen 2J Ap r i l.
En bäfvan räder i allmänhet vid tankan på de stora sum¬
mor, som för fångars vård och underhåll årligen medtagas.
Förhållandet är visserligen beklagligt, men det bör erinras, att
de stora förslags-anslagen uppgingo til! vida högre belopp lör
några år tillbaka. Ifrån år 1846, då utgiftssumman var störst,
har den årligen förminskats. Således torde de harda omdömen,
som här blifvit fällde, icke få anses grundade, och det vore i
sanning ett oförtjent misstroende, 0111 fruktan för misshushåll¬
ning skulle ingå såsom motiv till obenägenheten att bifalla Ut¬
skottets tillstyrkande.
livad Doctor Annerstedt yttrat 0111 behofvet af större fon¬
der för fängelsernas underhåll, gillar jag fullkomligt, och före¬
ställer mig att om del är Rikets Ständers oeftergifliga pligt alt
sörja för fångarnes vård och underhäll, måste boningarne, hvar¬
est dc skola inrymmas, hållas uti ett något så när hjelplig!
skick, medlen må härtill tagas från förslags-anslag eller från
annat håll. Jag har också hort ett annat skäl, nu klart utta-
ladt, att som anmärkning förekommit mot förslags-anslagets
användande till cellers inredande inom Warbergs fästning, så
borde man vara varsam, då fråga är all ytterligare lätta till¬
fället till dylika dispositioner. Jag anser likväl detta såsom
någonting tillfälligt och tror, alt den nu föreslagna ölverflyll-
ningen ej kan ha något inflytande på bedömandet af den saken.
Var den åtgärden orättmätig förut, så blir den det också
efteråt, och jag kan ej föreställa mig, att bifall lill Utskottets
förslag kan legitimera densamma eller dess förnyande. Jag till¬
styrker alltså bifall, helst jag är öfverlygad, att genom en åler-
remiss ingenting vinnes.
Vice Talman, Biskop Holmström: För min del tillstyrker
jag bifall till denna punkt. De 4,000 R:drne, hvarom fråga
är, hafva sällan varit tilliäc-klige för sitt ändamål,. de gamla
Den 23 April. 463
Länslängelsernas underhåll och reparationer; utan bristen har
måst fyllas af fångvårds-anslaget, och detta af det stora skäl,
att till fångars vård hör också deras förvaringsrum. Ehuru
det kunde vara likgiltigt om dessa 4,000 R:dr stå på 7:de
Hufvud liteln, under Ka mm ar-Collegii, eller Ofver-Intendents-Em-
hetels inseende, eller på den 2:dra, under Fångvårds-Styrelsens,
sä är det likväl formriktigare, atl de öfverflyttas till den sed¬
nare. Hittills har så tillgått, att de öfverlemnats till sistnämn¬
da Styrelses förvaltning och redovisning i sammanhang med
öfrige fångvårds-kostnader. Hafva de icke räckt till de för
året nödiga utgifterna för fängelsers in- och utvändiga repara¬
tioner, för slitna inventariers ersättning, m. m., så har det
öfriga anslaget för Fångvården måst anlitas. Någon anmärk¬
ning af Revisorer och Stats-Utskott har häremot icke blifvit
gjord, och icke bordt göras, då ingen misshushållning egt rum,
och endast oundgängliga utgifter blifvit bestridde. Så kommer
ock hädanefter förhållandet tvifvelsutan att blifva, ty vederbö¬
rande redogörare taga sig nog till vara för klandrande gran¬
skare i både Stals- och Constilulions-Utskotten. Hvad frågan
om Warberg angår, så hade jag önskat att den icke blifvit
med denna sammanblandad. Frågan om Warberg rörer nemi.
icke någon reparation, eller underhåll af ett gammalt Länsfän-
gelse, hvartill de omordade 4,000 R:drne äro anordnade, utan
en fästnings-inredning till ett nytt straff-fängelse. Atl medel
till denna inredning tagils af förslags-anslaget lill fångars vård
och underhåll, har Constitutions-Utskoltets pluralitet klandrat;
men derom blifver nog tillfälle att tala när det s. k. Decharge-
Betänkandet förekommer till discussion, och denna anmärkning
har intet egentligt sammanhang med det ämne, sorn nu afhand-
las. Här är endast, fråga om enkelt bifall till den af Kongl.
Maj:t föreslagna omflyttningen, hvilken jag tillstyrker såsom
ledande till ordning och reda, enär ett och samma Förvaltande
464 Ami ?.) Ap riI.
Verk — Fång-Styrelsen — icke bör halva anslag att redovisa
på 2:ne särskilda Titlar. Den ifrågasatta underdåniga skrifvel-
sen anser jag ock så mycket mera öfverflödig, sorn en -sådan
redan vid sistlidne Riksdag blef aflåten, oell hindret, hvarföre
den då icke kunde i Nåder bifallas, ännu är gällande. Har
detta hinder upphört, kommer säkerligen frågan under ny
pröfning.
Biskop Hallström: Hufvudfrågan är icke den, huruvida
dessa 4,000 R:dr skola öfverflyttas till Riksstatens 2:dra Huf-
vudlitel eller qvarstå på den 7:de, ej heller huruvida den un¬
derdåniga skrifvelsen i ämnet skall af nu församlade Ständer
förnyas — dessa omständigheter äro här af subordinerad vigt,
— utan hufvudfrågan vill fastmera efter min uppfattning vara
den, om Preste-Slandet kan och bör gilla det princip-vidriga,
att ett för bestämdt ändamål utgående anslag skall uppslukas
af och inbegripas uti ett obegränsadt förslags-anslag. Man har
sagt att det föga betyder, emedan de 4,000 Riksdalerne äro i
alla fall otillräcklige — ja, måhända skola icke ens 40,000
R:dr rätt väl förslå. Må vara, jag vore färdig att villigt öka
summan till det belopp, sorn erfordras, men kan icke ingå på
ett beslut, som jag anser strida mot begreppet om en Statsreg¬
lering samt icke eller rätt sammanstå med vår Grundlags bud.
För att ådagalägga de stigande hehofven för fängelsers under¬
håll har man ock anfört, att underhållskostnaderna stiga i den
mån som flere fängelser byggas. Om denna sats i sin allmän¬
nelighet icke kan bestridas, så är den åtminstone för närva¬
rande alldeles ej tillämplig, ty jag skulle tro, att ju flere nya
cellfängelser uppföras, dess mindre kunna reparationer komma
i fråga.
Häruti
D e ri J.7 Aptit. m
Häruti instämde Lector I). Södeberg samt Prosta riVé Me¬
lvil och Lindborg.
Biskop Henrlin: Uti den här uppkomna tvist om princi¬
per vill jag ej inlåta mig. Den symes mig vara en förpost-af¬
fär. Jag har begärt ordet endast för att rätta ett missförstånd
hvarför jag varit blottställd. Jag har sagt, att före 1840 be¬
stredos reparationer å Länsfängelserna utaf del allmänna ansla¬
get lör Kronans publika hus och byggnader i landsorten. Detta
anslag af 4,000 R:dr stod då på Riks-Staten särskildt oell afsåg
troligen smärre invändiga reparationer och inventariernas vid¬
makthållande. Nu är hela bestyret med Fångväsendet uppdra¬
get åt Fångvårdsstyrelsen och anslagen dertill på 2:dra Huf-
vudtiteln uppförda, och då är det väl formenligt, att detta rin¬
gare anslag dit öfverfivttas. Att Kongl. Maj:t skulle kunna
använda detta anslag till andra byggnader är otänkbart. Icke
heller har Kongl. Maj:l disponerat detsamma till inredande af
celler uti Warbergs fästning, som blifvit förvandlad lill ett
straff-fängelse. Härtill har Kongl. Maj:t disponerat medel af
det allmänna anslaget till fångars vård och underhåll. Man
berättar att Gonstitutions-Utskottet gjort anmärkning emot denna
disposition. Måhända har Constilutions-Ulskottet ansett denna
kostnad böra utgå, icke af lörslags-anslaget lill fångars värd och
underhåll, utan af det särskilda extra anslaget till liva cell¬
fängelser.
Doctor Sa/ldberg: Em 'falare, sorn är riiedlem af det
Höglöfl. Ståts-Utskottet, här Heiiinäl den hugneliga upplysning,
att de oerhörda kostnaderna för fångars vård och underhåll
successivt ihinskals under de senaste åren. Det skulle varå
högst glädjande örn män af detta1 lyckliga förhållande vågade
sluta till en nlirtskäd brottslighet och en ökad sedlighet i lan-
Ifogv. Preste-Ständ. Prof. 4851. Sife Bandet. 30
466 Den April.
det; men jag fruktar att det till stor del härleder sig derifrån,
att man nu, mera än förr, låter missgerningsmannen gå fri
och onäpst. Dessutom är kanske minskningen i kostnad ej
annat än en bokföringsvinst pa ett ställe, hvilken såsom ökad
utgift drabbar ett annat oonto. Om emedlertid någon bättre
hushållning, hvad ifrågavarande medel beträffar, inträdt, så
torde detta till en del härleda sig ifrån den strängare revision,
som deråt blifvit egnad. En annan Talare har anmärkt, att
det missbruk, som man nu åsyftar måtte förekommas, tillförene
egt rum, så att man alltid tillgripit större eller mindre del af
anslaget för fångars vård och underhåll till verkställande af
reparationer å fängelse-bvggnaderna; men om så skett, bör
man väl ej genom bifall till hvad här föreslås sanctionera ett
sådant förhållande, utan snarare söka komma derhän, alt man
kan få veta hvad som bestämdt fordras så väl till den ena
som den andra delen af denna bedröfliga utgifts-titcl.
Det har också blifvit sagdt, att en ny löne-reglering är i
fråga för de till Fångvården hörande Tjenstemän och att. detta
skulle utgöra ett hinder för en bestämd löne-stats uppgörande
för närvarande. Men för huru mänga Verk är ej fråga om ny
reglering, och Utskottet har af denna omständigheten icke låtit
sig förhindra att föreslå förändringar uti stater, som nu finnas.
Så har skett för Kammar-Collegium, Stals-Contoret, äfvensom
Rikets Ständer beviljat förhöjda löner för åtskilliga Bankens
Tjenstemän, ehuru en reorganisation äfven af detta Verk före¬
slår. Men oaktadt alla reorganisations-planer och oaktadt alla
löreslagna partiella förändringar i löne-beloppen , har man lik¬
väl, till aflöning för något af dessa Verks embetsmanna-perso-
nal, ingalunda velat föreslå ett obegränsadt förslags-anslag,
hvilket icke heller varit välbetänkt. Det svnes dessutom icke
vara mera omöjligt nu än 1847 att uppgöra en bestämd stat
för Fångvårds-Stvrelsens Embets- och Tjenstemän, så att det
Den J5 April. 467
anförda skälet nästan vill synas såsom tämmeligrn sökt. Emot
sjelfva den föreslagna öfverflyltningen kan icke vara något alt
anmärka. Den är dock af underordnad vigt. Skall reda och
ordning vinnas uti beräkningen och användandet af långvårds-
kosinaderna, så bör älven den antydda fördelningen af hela
fångvårds-anslaget verkställas, och skulle de 4,000 R:dr, sorn
för underhållskostnader äro afsedde, icke vara för ändamålet
lillräcklige, så måste denna samma ökas med det belopp, som
anses vara oundvikligen nödvändigt.
Lector Wallman-. Det torde ursäktas att jag än en gång
uppträder, men jag anser mig pligtig alt i denna fråga ytterli¬
gare tillägga några ord. En Talare har anmärkt, att discus-
sionen fått en alltför vidsträckt omfattning. Jag kan ej med¬
gifva detta, tv den har omfattat 2:ne särskilda reservationer,
och jag har ej hört alt någon Talare afvikit ifrån de ämnen,
som der förekomma. Man tyckes hafva ansett min mening
vara att hindra ifrågavarande indelningars öfverflyttning. Detta
är likväl icke förhållandet. Jag anser tvärtom denna öfverflvtt-
ning tjenlig, men icke på det sätt, som blifvit föreslaget. Vi¬
dare har Biskop Heurlin trott sig vara missförstådd. Det är
likväl ej så. Utskottet har föreslagit det hittills till ett bestämdt
belopp utgående anslagets öfverflyttande till en annan Hufvudtitel,
för alt der inbegripas uti ett stort förslags-anslag utan något
förbehåll, och det är just deruti jag finner anledning till be¬
tänkligheter. I afseende på hvad som blifvit nämndt rörande
ett i Constitutions-Utskottel fa t tad t beslut, får jag tillkännagifva,
alt detta beslut var mig obekant intill förliden gårdag, så att
min reservation dermed icke har någon gemenskap. Det är
visserligen sannt, att 4,000 R:dr på långt när icke förslå till
underhåll för fängelserna, men när så är förhållandet, så bör detta
för ett bestämdt ändamål gifna anslag höjas. Att göra öfver-
468 Den S3 April.
flyttningen på det sätt, liar föreslås, leder ej lill reda, utan
fastmer lill förvillelse. Jag tror på dessa grunder frågan icke
vara utan vigt, ty den angår en princip. Att endast stödja
sig vid praxis, kan ej vara riktigt; ty en praxis, som ej utgår
från iheorie och principer, blir på längd otillräcklig.
Professor Lindgren: För den händelse att Herr Biskop
Heurlin så skulle hafva uppfattat mitt förra yttrande, som skullo
han trott mig hafva förmodat, att kostnaden för inredandet af
nya celler å Warbergs fästning skulle hafva blifvit bestridd af
anslaget, för reparationer å Kronans hus i landsorten i allmän¬
het eller å dess fängelser, ber jag få förklara, att jag alldeles
icke så sagt, men väl att den anvisades å fångvårds-anslaget,
hvilket jag, i likhet med majoriteten inom denna Riksdags Con-
stitutions-Utskott, anser icke kunna eller böra för dylika ända¬
mål anlitas, hvarföre också, i händelse äu ifrågavarande anslag
å 4,000 R:dr kunde, äfven såsom uppfördt å ett förslags-anslag,
bibehållas till sin ziffra oöfverstigligt, jag likafullt skulle anse
det, blott till följe af sin rubrik ”anslag för reparationer å
fängelser'1'' illa försvara sin plats i anslaget för fångars vård
och underhåll, åtminstone så länge derjemte särskilda anslag
finnas vare sig för uppförandet af nya fängelser, eller underhåll
af Kronan tillhöriga hus.
Ofverläggningen förklarades härmed slutad, och då H. H.
Erkc-Biskopens och Talmannens nu gjorda proposition å bifall
till ofvanberörde 3;dje punkt med blandade Ja och Nej besva¬
rades samt votering äskades, föreslogs och godkändes en så
lydande voterings-proposilion :
Den som bifaller hvad Utskottet uti 3:dje punkten af Stats¬
utskottets förevarande Utlåtande N:o 83 tillstyrkt, röste Ja;
den det ej vill, röste Nej. Vinner Nej, har Ståndet sagde
punkt återremitterat.
Den 23 A p r i l. 469
Volén ligen, i behörig ordning verkställd, befanns hafva
Utfallit med 23 Ja och 21 Nej, och var alltså merberörde 3:dje
punkt af Ståndet bifallen.
Mot beslutet reserverade sig Biskop Hallström, Professor
Lindgren, Doctor Sandberg och Prosten Lindberg.
4:0.
Contracts-Prosten Hohn anförde: Till fångvården i Riket
åtgå årligen ganska slöra summor af Statens medel. Utskottet
har föreslagit icke mindre än 770,000 R:dr. En Talare har
väl sagt, att utgiften för fångvården minskats de sednare åren
och att sparsammare hushållning skett; men jag beder om för¬
låtelse, alt jag betviflar någon bättre hushållning. Summan har
visserligen minskats 2 å 3 år, af orsak, att fångar blelvo ut¬
släppte till Krono-arbetscorpsen; men år 1849 slego utgifterne
lill 800,000 R:dr, således icke mindre än förut. Svenska fol¬
ket blir emedlertid alltmer och mer missnöjd t, och väntar med
skäl någon minskning uti utgifterna för fångvården. Ty om
det skall fortgå som hitintills, så skall fångvården i längden
undergräfva landels välstånd samt tillintetgöra allt hopp om lin¬
dring i de skattdragandes tryckande bördor. Jag anser derföre
för en skyldighet af Nationens Representanter, att icke obetiu-
gadt och utan erinringar bifalla de stora anslag som alla år
begäras för fångvården. Mig förefaller det emedlertid anmärk¬
ningsvärd!, all blotta förvaltnings-kostnaden lör fångvården år
1849 steg till 81,674, samt dessutom under en annan rubrik
9,973 R:dr, tillsammans 91,647 R:dr. Fångarnes bevakning
kostade 50,612 R:dr och dessutom i garnizons-kostnad 75,513
R:dr, tillsammans 126,125 R:dr. Oaktadt arrestanterne i våra
fängelser ligga på halm, åtgick likväl 9,800 R:dr för sängklä¬
ders nötning om året. Till fångarnes blotta föda och förpläg¬
ning åtgick 1849 icke mindre än 263,400 R:dr. Det är vis-
-470 Den Sö April.
serligen sannt, att nödigt afseende har blifvit gjordt och bör
göras på fånganies mildare behandling och bättre underhåll.
Men så borde också något afseende göras på den fattiga och
hardt tryckta allmogens belägenhet, som mäste betala alltsam¬
mans. Det har redan kommit så långt, att mången begår stöld
blott för att få komma på arresten. För någon tid sedau in¬
ställdes hos mig en Dräng för att undergå uppenbar kyrkoplikt
för stöld, och han säde: om jag tjenar hos en Bonde så måste
jag släpa natt och dag samt får en klen oell usel föda' men
när jag kommer till arresten får jag en god och präktig föda,
samt lefver lugnt och makligt. När det redan kommit så långt,
så frågar jag: månne ej någon sparsamhet, någon liten indrag¬
ning och någon bättre hushållning med fångar kunde och borde
ske? Fångarne böra visserligen ingalunda svältas; men månne
de böra födas med fläsk och smör, som dea fattige Bonden al¬
drig får smaka oftare ä 11 vid Jul och större Högtider?
Jag gör mig den glada förhoppning, att den patriotiske
mannen, som flere år slått i spetsen för Fångvårds-Styrelsen,
som på Riksdagarne talat så ifrigt till folkets försvar, och för
sparsam hushållning med Statens medel — jag är säker, säger
jag, att om denne mannen får höra det stora missnöje öfver
fångvårds-kostnaderna som allmänt herrskar i Nationen, så
skall han säkert uppbjuda all sin förmåga för att rätta hvad
som rättas kan. Jag vågar derföre anhålla, det Ilöglofl.
Stats-Utskottet måtte åtminstone till 700,000 R:dr nedsätta an¬
slaget till fångvården, på del att den patriotiske mannen måtte
komma i tillfälle alt genom handling visa, att han ännu lifvas
af lika så varm patriotism som fordom. Och jag är säker, att
lian genast skall nedsätta pretention på 4,500 R:dr årlig lön
för sig sjelf. Jag påyrkar derföre återremiss.
Biskop Hallström: Då denna 4:de punkt står i samband
med den föregående 3:dje och Utskottet jemväl här föreslår,
D «n SS A fr il. 171
atl ett gammalt bestämdt anslag, stort 19,229 R:dr 32 sk. til¬
lägges del stora längvärds-anslaget, som liar naturen af för¬
slagsanslag, så vore jag val benägen att också nu yrka åter-
remiss; men som jag ej vill, att Ståndet skulle blottställa sig
för en inoonseqvens, föranlåles jag derifrån afstå.
Häruti instämde Doctorerne Säve och Smidberg samt Pro-
slarne Cnatlingius oell Melén, Hofpredikanten Hasselrot och
Lector I). Söderberg.
Doctor Gumcelius: Då Biskop Hallström icke framställt
något yrkande, påkallar bans yttrande ej något svar: men der¬
emot kan jag icke lemna Prosten Holms anförande alldeles obe-
svaradt. Jag vill dervid likväl ej eller hans föredöme ingå uti
bedömandet af enskilde personers förhållande, äfvensom ej hel¬
ler yttra mig öfver den omnämnda böjelsen att gå i arrest,
ehuru en sådan böjelse väl torde saknas bos de fleste, enär ge¬
nom exempel icke blefve svårt att visa, det de fleste som kom¬
mit in, vilja ut. Men den värde Talaren har velat bestrida
riktigheten al mitt påstående, att fångvårds-kostnaderna under
sednare åren varit i fallande. Mina uppgifter kunna emedler¬
tid justeras genom det Stats-Råds-Protokoll för Justitise-ärendeu,
som Aunes bilagdt Kongl. Maj:ts Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof. Deri upplyses, att kostnaden för fångvår¬
den år 1846, då denna kostnad var högst, uppgick till 878,461
R:dr, år 1847 till 844,024 och 1848 till 769,350 R:dr. Upp¬
giften å utgiftssumman för år 1849 har jag ej till hands, men
den var tillgänglig i Slats-Utskoltet och visade ett mindre be¬
lopp än föregående året. Härmed lärer vara tillräckligen åda-
galagdt, att ifrågavarande kostnader under loppet af de sista åren
varit uti successivt sjunkande. Denna omständighet bör likväl icke
föranleda lill det beslut, alt detta förslagsanslag i betydlig mån
nedprutas, ty dermed vinnes intet; utan bör det bestämmas till
Ari/'} Dety tt3 April.
del belopp, sorn efter en probabilitets-calcule kominer att utgå.
Jag $er sjjedes ingep våda uti att bifalla Utskottets förslag,
.tvärs antagande jag också tillstyrker.
Doctor Sandberg'. Att man ingenting vinner, om man
nedsätter ifrågavarande förslagsanslag under föregående årens
utgiftssumma, det hafva föregående Ständers beslut i detta hän¬
seende äfvensom Revisorerni s granskning af räkenskaperna till¬
räckligen ådagalagt. Men just detta förhållande visar ännu mer
angelägenheten deraf, att lönings-staten, på sätt Prosten Holm
och andre Talare yrkat, skiljes ifrån det stora anslaget, och
att endast det belopp, som afser fångars vård och underhåll,
blir ett förslagsanslag.
Uppå härefter gjord proposition blef denna 4:de punkt af
Ståndet bifallen.
5;o. Bifölls.
6:0.
Lector tjällman yttrade: Jag vill ej yrka återremiss,
utan bjott upplysa, atf .Jen reda och enkelhet, sopj åsyftas ger
npm bär omfnrmälda räntors och fionde-spannipåls indragning
till Statsverket, icke yjnnes på annat sätt än som af mig uti
den J>Jfogade reservationen blifvit föreslaget. Utskottet har ock¬
så sedermera i analoga fall iakttagit detta. Det vore derföre
måhända skäl, att också dessa indelningar öfverflyttades på 9:de
Hufyudtiteln; men då dejt ej är troligt, att de öfrige Riks-Stån-
den bevilja återremiss för vinnande af detta ändamål, torde en
sådan åtgärd från detta Stånd ej komma alt hafya någon
påföljd.
Biskop Hallström, som förenade sig med Lector Wallman,
hemställde om skäl ej vore att besluta en återremiss af denna
punkt.
Den SS April. 473
Uppå härefter gjord proposition, fann Ståndet för godt att
Utskottets hemställan i 6:te punkten bifalla.
7:o. Lades till handlingarna.
8:0. Bifölls.
9:o. Lades till handlingarna.
10:o, ll:o oell 12:0. Biföllos.
§. 5.
Föredrogs ånyo Slals-Utskottels Utlåtande N:o 84, angå¬
ende regleringen af utgifterna under Riks-Stalens Tredje Muf-
vudlitel.
1:0.
Professor Lindgren begärde härvid ordet och yttrade: 1
hvad Utskottet rörande denna punkt föreslagit, kan jag, för
min del, icke instämma, utan nödgas anhålla om återremiss,
emedan Utskottet, under sken af bifall till hvad den Kongl. Pro¬
positionen innehåller, i sjelfva verket derå lemnat ett masqueradt
afslag, då det anvisat på en fond, der inga tillgångar finnas; ty,
efter hvad kändt är, har, genom föregående Ständers beslut,
anslaget för Ministerstaten blifvit så nedsatt, att det numera
endast med största svårighet kan beläcka de oundgängligaste,
af ålder dermed afsedda utgifter. Ätt Utskottet genom en åter¬
remiss möjligen skulle kunna föranledas att obetingadt bifalla
hvad Kongl. Maj:t föreslagit, synes mig icke osannolikt, allden¬
stund Utskottet, elter hvad detta dess Utlåtande gifver vid han¬
den, icke blott medgilvit verkligheten af det i Propositionen om¬
nämnda behofvet, utan till och med förklarat, att detta svårligen
kan afhjelpas, vukm att en lämplig person får en sådan be¬
fattning sig uppdragen såsom ett ständigt tjensteåliggande’’’.
Af sådana praemisser, till hvilka vidare kommer Utskottets öf¬
vertygelse, att inga andra nya tjensler än de, som äro ound-
474 Deri tS .4 yr il.
gängligcn nödiga, böra på ordinarie Stal uppföras, skulle man
vänta en helt annan conclusion än den, hvartill Utskottet kom¬
mit. Nu är Utskottets raisonnement följande:
Inga andra nya tjensler, än de sorn äro nödvändiga, böra
å Stat uppföras,
Den ifrågavarande Archivarie-tjensten är en nödvändig
tjenst,
Ergo: må den icke å Stat uppföras, utan bestridas ge¬
nom en med ett arfvode, till hviikels utgörande inga säkra till¬
gångar linnas, hugnad, tillförordnad person. Några vidare com-
mentarier till denna ologiska slutledning lära ej behöfvas.
Jag anhåller vördsamt om återremiss af denna punkt.
Häruti instämde Biskop Bargman, Pastor Primarius, Do¬
ctor Pettersson och Prosten Tegnér.
Biskop Heurlin: Den siste värde Talaren torde kunna
från föregående Riksdag, då han sjelf var Ledamot af Stats-
Ulskottet, erinra sig, alt Utskottet icke håller så noga på or¬
dalagen i sina motiveringar, utan hufvudsakligen afser sjelfva
resultatet. Delta sednare kan i en hast förändras stundom till
ett motsatt resultat, än det förberedande Afdelningen föreslagit,
förändrad redaction uppgöres i hast, och häraf händer att mo¬
tiver och slutsats någon gång icke stå uti fullt logiskt förhål¬
lande. Man bör dock icke härför döma Stats-Utskottet så
strängt, som om något, dylikt skulle inträffa med Constitutions-
Ulskottets Betänkanden, der hvarje ord bör ega sin bestämda
betydelse och liksom vägas på guldvigt.
Vore ock Utskottets förevarande framställning icke nog lo¬
gisk, anser jag den dock kunna, om icke rent af försvaras,
likväl nöjaktigt förklaras. Utskottet ansåg icke lämpligt att
öka antalet af ordinarie Tjenstemän inom Utrikes-Departemen-
tet, ehuru det erkände det angifna bchofvet, att dess Archiv
Dtn- 9S April. il i
kom i ett ordnadt och v Arda dt skick. Utskottet föreställde sig
nemligen att bestyret med Archivet kunde mot ett lämpligt arf¬
vode uppdragas ät någon bland de ordinarie Tjenstemännen,
oell om för dess ordnande och registrerande, till en början eller
för närvarande, arbetet icke kunde utföras och bestridas genom
ordinarie Tjensternanna-personalen, kunde behofvet afhjelpas ge¬
nom förordnande för en skicklig Extra-Ordinarius. Men mot
denna sednare utväg lägger gällande Canzli-Ordning hinder i
vägen, enär enligt densamma ingen Extra-Ordinarie får inom
detta Departement antagas eller tjenstgöra. Utskottets förslag
åsyftar att, för detta särskilda fall, undanrödja nämnda hinder
och alt så tillvida gå Kongl. Maj:ts Kådiga önskan till mötes.
Längre tror jag man icke heller nu kan komma, ulan bör, en¬
ligt min tanke, denna punkt af Ilögv. Ståndet bifallas.
Prosten Lundblad-. Jag kunde åtnöja mig med all instäm¬
ma med Professor Lindgren, som i denna fråga uttalat äfven
min mening. Några få ord må jag dock tillägga. Kongl. Majit
har i sin Nådiga Proposition äskat ett anslag af 800 Ridr till
aflöning åt en Archivarie inom Ulrikes-Departementet. Utskot¬
tet erkänner behofvet af en sådan Tjensteman, men hänvisar,
för dess aflöning, på det sedan 1840 års Riksdag oförändrade
anslaget till Minister-Staten. Men man vet ju, huru delta an¬
slag dä inskränktes till ett belopp, oundgängligt för bestridan¬
det, af de nödvändigaste utgifter. Jag tror icke, att lefnads-
kostnader och erforderliga representations-utgifler hafva kunnat
sedan den tiden nedsättas, utan hafva de efter all anledning
stigit, och under sådant förhållande anser jag del icke vara
rätt passande att lill Kongl. Majit aflåta en skrifvelse af det
här föreslagna innehåll.
Doctor Gumcelius-. Både jag och andra Ledamöter af det¬
ta Stånd voro på Afdelningen för beviljandet af ifrågavarande
476 Dea 23 April.
anslag, men rönte motstånd. Ett bifall till Kongl, Maj:ts ön¬
skan kunde icke utverkas i annan form lin den bär föreslagna,
Högv. Ståndet lärer då finna, att genom en återremiss ingen¬
ting är att vinna. Jag beti öfver blott hänvisa till de i 3:dje
punkten besvarade motioner, för att Högv, Ståndet skall varse¬
blifva den mening, som, i afeeende på Minister-anslaget, är i
några andra Stånd rådande; ja, en Motionär har gått så långt
att han ansett Sveriges diplomatiska förbindelser med utländska
tiof kunna genom vanlig postgång skötas och uppehållas. Un¬
der sådant förhållande och när Minister-anslaget är ett synner¬
ligt föremål för anmärknings-begäret, anser jag det vara rättast
att bifalla hvad Utskottet här föreslagit, under full öfvertygelse,
att vidare kan man nu icke komma.
Häruti instämde Vice Talman, Biskop Holmström samt Do-
ctorerne Stenhammar och Sandberg.
H. H. Erke-Biskopens och Talmannens härefter gjorda
proposition å bifall till hvad Utskottet i berörda 1:ta punkt fö¬
reslagit och tillstyrkt, besvarades med blandade Ja och Nej,
hvarjemte votering begärdes, som derefter försiggick öfver föl¬
jande godkända voterings-proposition:
Den, som bifaller lasta punkten af berörde Stats-Utskot-
tets Utlåtande N:o 84, röstar Ja; den det icke vill, röstar Nej.
Vinner Nej, häfver Ståndet samma punkt återremitterat.
Voteringen utföll med 28 Ja mot 16 Nej, och var denna
punkt sålunda bifallen.
Häremot reserverade sig Professor Lindgren.
2:o. Lades till handliugarne.
3:o.
Conlracts-Prosten Tegnér: Den föreslagna underdåniga
skrifvelsen finner jag icke blott öfverflödig, utan äfven obillig
Den 23 A pr i l. bil
och skadlig, helst jag är fullt öfvertygad, att all möjlig inskränk¬
ning, så vidt densamma kan förenas med Rikets värdighet och
förde], redan är vidtagen, både i afseende på den Diplomatiska
Corpsens personal och dess aflönande. Ser man nemligen på
förteckningen öfver Kongl. Maj:ts Beskickningar till främmande
Makter och den värdighet, som de särskilda Sändebuden, i så¬
dan egenskap, innehafva, finner man, att Sverige är vid 8 Eu¬
ropeiska Hofi representeradt genom Ministrar; dock är én sådan
plats, sedan några år, ledig i Wien, och vid Hofven i Berlin
och Dresden fungerar samme Diplomat, så att antalet af vårt
Lands Sändebud, af första ordningen, uppgår till 6. Vid 10
Iiof, dels inom, dels utom vår verldsdel, representeras landet
genom Chargés d’Affaires. Ungefär enahanda är Ock främman¬
de Makters förhållande till Sverige, då vid dess llof för närva¬
rande lära finnas accrediterade 6 Ministrar och 8 Chargés d’Af-
faires. Jag biträder hvad som innehålles i den af Herr v. Troil
afgifna reservation, och hvad af en Talare här nyligen blifvit
yttradt om det olika sätt, hvarpå Sändebud, efter deras olika
grad, kunna hos utländska Makter både uppträda och verka,
men jag ber ock få tillägga, att anställandet at Diplomater, af
l:sta eller 2:dra rangen, icke lärer ankomma endast på eti-
quette, eller häfdvunnet bruk, utan fastmer på en vid Congres-
seu i Wien ar 1815 träffad öfverenskommelse, till följe hvar¬
af vårt land representeras genom Ministrar hos Stormakterna,
hvilka ock mot detsamma vanligen iakttaga reciprocitet. Vid
sådant förhållande anser jag, att det hvarken är skäligt att be¬
gära, eller blefve gagneligt, om det ens läte sig göra, att verk¬
ställa någon förändring med nuvarande befattningar inom Di¬
plomatiska Corpsen, likalitet som att göra någon nedsättning i
nuvarande Minister-Stat, helst styrkas kan, att intet annat land,
med vårt jemförligt, är för så godt köp representeradt i utlan¬
det, sorn' vårt, men ock, till följe deraf, inga Diplomater ringa-
Kl% Den 93 Apr il.
re aflönade än våra. Att än ytterligare nedsätta den redan
knappa aflöningen vore ej blott obilligt, ulan oklokt. Jag till¬
styrker således på det högsta afslag å den projecterade skrif-
velsen.
Häruti instämde Biskop Bergman, Pastor Primarius, Doctor
Pettersson, Professor Lindgren och Prosten Tellbom.
Doctor Sandberg-. Denna Hufvudlilel har, såsom en värd
Talare redan anmärkt, varit ett synnerligt föremål för ett fort¬
farande anmärknings-begär. Hvad mig beträffar, har jag varit
och är af den mening, att landets sanna intresse icke alltid bäst
och ändamålsenligast bevakas af de höga Sändebuden med de
stora tillarne. Huruvida Envoyéer med hög rang nödvändigt¬
vis måste hållas i följd af något vid Wiener-Congressen fattadt
beslut, vet jag icke; men tror alt, om så ock vore förhållandet,
vida vigtigare af Congressens stadganden än delta, sedan den
tiden blifvit af verldshändelserna öfverkorssade. Att reciproci¬
tet i detta hänseende skall iakttagas, faller sig väl något svårt:
ty då skulle del inskränktare och fattigare Samhället vara för¬
bundet att vid utländska Hof hålla en representation af samma
värdighet och med enahanda omkostnader, som den mäktigare
Staten; och jag kan i delta förhållande icke finna någon skälig
anledning att bibehålla status quo. För att bevaka Sveriges
intressen i utlandet, erfordras, enligt min tanke, mindre enman
med hög rang, än en man med skicklighet och insigt ej blott
i diplomatiska, utan fastmer i commereiella och industriella för¬
hållanden, och sådana egenskaper förutsätta icke nödvändigt att
innehafvaren deraf skall vara af hög börd eller af hög sam-
hällsrang med derefter afpassad stor underhållskostnad. Man
torde väl medgifva, att till Sändebud hos Presidenterne i Nord-
Amerikanska och Franska Republikerna åtminstone just icke
Excellencer äro erforderlige. Jag anser derföre den här
T) e n 2.T 4p V il. 470
föreslagna skrifvelse» icke böra afslås, utan lill Kongl. Majit,
aflåtas, som i alla fall eger att i dessa ärender besluta, hvad
Han finner vara bäst och med Rikets sannskyldiga gagn och
nytta mest öfverensstämmande.
Biskop Heurlin: Jag deremot anser denna skrifvelse böra
afsläs. Det är motbjudande för min känsla, alt tänka det Sven¬
ska Representationen skulle anse sitt Land hafva, från hvad det
förut varit, så nedsjunkit, att det vore utan betydelse i Europas
politiska vågskål. Min national-stolthet uppreser sig emot ett så
nedslående, att ej säga förnedrande erkännande. Nej — ännu
har Sverige och Svenska Folket icke sjunkit ner till en obe¬
tydlighet, till en Stat utan anseende och utan röst uti Europas
angelägenheter. I sak vill jag anmärka, afl det är en orik¬
tig föreställning, om man tror Chargés d’Af!aires kunna lika
väl, som Ministrar, bevaka landels intressen. Låt vara cominer-
eiella och industriella — icke ens det medgilver jag, och hvad de
politiska beträffar, är det fullkomligt grundlöst. Endast Ministrar
hafva tillträde till Regentens person, vid hvars Hof de äro an¬
ställde, icke Chargés d’Affaires, som måste vända sig till den
Minister, som med utrikes ärenderna har befattning. Man fin¬
ner lätt af hvad vigt denna omständighet är, och alt det såle¬
des icke kan anses likgiltigt, om ett Land representeras vid ett
Utländskt Hof af Ministrar eller Chargés d’A(faires. Jag vill dess¬
utom fästa Högv. Ståndets uppmärksamhet på en annan om¬
ständighet. Om Sverige i öfrigt kan sägas icke hafva skördat
stora fördelar af föreningen med Norrige, så saknar det åtmin¬
stone icke en sådan i afseende på underhållet af de förenade
Rikenas Diplomater, i det alt Norrige till Minister-anslaget lem-
nar proportionsvis ett vida större bidrag än Sverige. Om nu
denna skrifvelse lill Kongl. Majit afiåtes, så kunde Norriges
Stor-Thing deraf hemta anledning att nedsätta sitt bidrag, hvar-
480 Deri 27 A pr il.
igenom anslaget för Minister-Staten kan blifva otillräckligt, att
ens underhålla Chargés d’Afläires. Men jag fruktar ännu iner alt
Norrska Folkets national-känsla skulle såras, när del förnum-
nie, att Svenska Representationen ansett sitt fädernesland sä
fattigt och sjunket till obetydlighet, efter dess förening med
Norrige, att begge Länderna gemensamt icke mäktade under¬
hålla högre Representanter vid främmande Hof. En naturlig
följd häraf blefve äfven att främmande Makter icke skulle hit-
sända magra Ministrar, utan endast lägre, underordnade Tjen¬
stemän.
Comminister Beckman: Jag vill icke vara mångordig, då
jag förmodar, alt Högv. Ståndet nästan enhälligt afslår denna
skrifvelse, sorn, med det sylte den eger, synes mig hardt nära
oskicklig. Minister-anslaget, förminskadt, sorn det blef vid 1840
års Riksdag, och derefter oförändradt Bibehållet, kan icke vara
för stort, det må nu fördelas huru som helst emellan Envoyéer
eller Chargés d’Affaires. Skola desse Embetsmål) fullgöra sina
vigtiga uppdrag, så måste naturligtvis ett någorlunda tillräck¬
ligt appointement dem äfven bestås. De skola umgås med an¬
dra Länders Diplomater och kunna icke undgå att representera
på ett värdigt sätt. Resande landsmän halva anspråk på deras
biträde och hjelp, och penninge-uppofTringar kunna ofta nog
ifrågakomma. De måste följa med den industriella, commerciella
och vetenskapliga utvecklingen i det land, der de äro anställda,
för att rörande dessa ämnen med betydliga uppoffringar samla
och till Regeringen meddela upplysningar, och hvar en känner
att sådant later sig icke göra utan resor och flerfaldig beröring
med tjenliga personer samt utan tillgång på de i' nästan alla
ämnen utkommande skrifter och journaler, hvilka ofta äro kost¬
samma nog. Det kostar dessutom något riiera att lefva, om
också'
Den 23 A p r i l. 481
också utan bade stat och stal, i London, Petersburg och Paris
än uti Laholm, Halmstad och Nyköping.
Häruti instämde Prosten Arosenius.
På härefter vederbörligen gjord proposition fann Ståndet
godt bifalla Utskottets tillstyrkande, att ifrågavarande Hufvud-
titels anslag varda oförändradt framställde lill de belopp, som
å den bifogade Tabellen finnas uppförda; hvaremot den bär
gjorda hemställan, om aflåtande af underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, afslogs.
Mot detta beslut, i hvad det rörde afslaget af den före¬
slagna underdåniga skrifvelsen, anmälde Doctor Sandberg och
Kongl. Hof-Predikanten Hasselrot, hvar för sig, sin reservation.
§. 6.
Föredrogs och bordlädes Bevillnings-Ulskottcts Betänkande
N;o 4, angående grunderna för den blifvande Allmänna Be-
villningen samt föreskrifterna för deras tillämpning.
§. 7.
Föredrogs oell bordlädes Constitulions-Utskottets Memo¬
rial, N:o (i, till Rikets Ständer, angående verkställd gransk¬
ning af de uti Stats-Rådet förda Protokoll.
§. 8.
Föredrogos och bordlädes Lag-Uts/coltels följande Betän-
kanden och Memorialer:
N:o 21, i anledning af väckt motion om stiftande af en
lag angående särskild Nämnd för bestämmande af skadestånd i
hvarjehanda läll;
Högtf. Preste-Stånd. Prof. tSSI. S:le Bandet. 31
482 Den 23 April.
N:o 22, i anledning af återremiss utaf Lag-Utskottets Be¬
tänkande N:o 9, öfver väckt motion om förändring af det uti
17 Gap. 16 §. Rättegångs-Balken föreskrifna formulär till vitt¬
nesed ; och
N:o 23, i anledning at återremiss utaf Utskottets Betän¬
kande N:o 13, öfver väckt fråga angående dels förändring i
ordningen för val lill Ilärads-Nämnd, dels ock minskning i det
antal Nämndemän, sorn fordras för fullsulen Rätt.
§. 9.
Föredrogs och bordlädes Slats-UIskotleis Utlåtande N:o
lil, i anledning af väckt motion om ett lån för beredande af
sunda och ändamålsenliga bostäder åt den arbetande classen in¬
om Ilufvudsladen.
§. 10.
Föredrogs ånyo Sluts-Utskoltets Utlåtande N:o 83, an¬
gående reglering af utgifterna under Riks-Statens Fjerde Huf-
vudtitel.
1 :o.
Doctor Gumcelius begärde härvid ordet och yttrade: Lika¬
som en annan Talare, vid början af föredragningen af en före¬
gående Hufvudtitel, reservationsvis yttrade sina åsigter rörande
der förekommande utgifter, ber jag att i afseende å denna Huf¬
vudtitel få på förhand till Protokollet uttala min öfvertygelse.
Utgifterne på denna Hufvudtitel upptaga en stor del af Statens
tillgångar och visa sig vara i ständigt stigande. Man kan å
ena sidan ej neka, att de nya anslag, som fordras, icke äro
al behofvet påkallade, men å den andra sidan kan man ock
lycka, att åtskilliga förändringar i våra militära förhållanden
skulle kunna vidtagas, hvarigenom motsvarande besparingar vore
Den 13 April. 483
möjliga att bereda. Vid sistlidne Riksdag afgaf Kongl. Maj:t
ett förslag till Arméens reorganisation, hvilket dock icke till¬
vann sig Ständernas bifall. Vid innevarande Riksmöte håfve
vi icke fått emottaga något sådant förslag. Delita förhållande
mäste jag beklaga. Jag kan icke föreställa mig annat än att
det skulle vara möjligt så ordna Försvarsväsendet, att de för¬
bättringar deraf, en nyare tid erfordrar, skulle kunna beredas,
om icke med besparingar, dock utan förnyade anslag. Nu baf¬
ve vi fått. emottaga framställningar om anslag lill åtskilliga för
Arméen ganska vigliga föremål, och, då jag ej kunnat undgå
att erkänna deras gagn och betydenhet, har jag inom Utskot¬
tet måst dertill lemna mitt bifall, för sakens egen skull, men
med tvekan och missnöje, öfvertygad som jag är, alt tillgån¬
gar för dessa föremål skulle kunnat, med en det hela omfat¬
tande försvarsplan, beredas af för Krigsväsendet redan anvisade
anslag. Jag vill icke härmed hafva påstått att sådant kunnat
och bordt åstadkommas genom några löneförknappningar. Jagar
tvärtom fullt öfvertygad att aflöningen i allmänhet är alltför knapp.
Men del förefaller mig underligt, 0111 icke under fredstid en
Freds-Stat, genom indragningar af det tor freds-lillståndet min¬
dre behöfliga, likasom i andra länder, hos oss skulle kunna in¬
föras. Med en sådan Freds-Stat skulle jag vilja sammanbinda
förslaget om upprättandet af Instructions-Compagnier, hvilka na¬
turligtvis under krigstid icke äro erforderliga. Genom indrag¬
ning af någon, om också blott en mindre del af Arméen, skulle
medel kunna beredas för bibringandet åt den öfriga af en bät¬
tre öfning. Då emedlertid Representationen icke, rörande den¬
na fråga, fått från Regeringen mottaga någon framställning, kan
den enskilde Representanten härvid intet åtgöra; men jag, som
nu under fyra Riksdagar fått med bekymmer deltaga i hand¬
läggningen af till Krigsväsendet hörande frågor, och besluta om
dertill begärda anslag, har velat till Protokollet uttala min öf-
48ä Den 33 April.
vertygelse, att en sådan framställning vore lika önskvärd, sorn
den torde blifva erforderlig.
Jag slutar detta deraf, att Hr Stjernsvärds, Krigsväsendet i
sin helhet omfattande, motioner na för andra gången äro föremål
för Representationens handläggning. Jag liar under förra Riks¬
dagen frän början fått deltaga i öfverläggningarne om hans för¬
slag, oell derigenom nödgats taga om deni en nogare känne¬
dom, oell kan ieke gilla dem i sin helhet, hufvudsakligen der¬
före att de uppgifva den grund, hvarpå vår Armée är bildad och
som jag anser för lika god, som dea för vårt land är egen¬
domlig. Jag erkänner dock, att de synas lemna antydningar
lill partiella förbättringar. Den tanken, att dessa reorganisa-
lions-förslag skola i sin tillämpning medföra förbättringar och
åstadkomma besparingar, gör sig ock alltmera gällande i lan¬
det. Under sådant förhållande förefaller det mig besynnerligt
nog, att icke den höge Embetsman, som har Konungens för¬
troende att vara Hans Rådgifvare i commandomål, funnit sig
föranlåten att till granskning företaga dessa (örslager och der¬
öfver uttala ett på en sådan granskning grundad! omdöme, hvil¬
ket vid nu inom Utskottet pågående öfverläggning kunnat lem¬
na en för de fleste nya Ledamöter, ja kanske för dem alla,
val behöflig ledning. Han måste dertill vara den competentå¬
ste, hvarföre äfven man säkerligen med skäl väntat något så¬
dant af honom. Mångå bekymmer och strider inom Utskottet
skulle derigenom sannolikt blifvit besparade. Nu hafva deremot
dessa förslager, sorn emedlertid icke undgått göra uppseende,
blifvit med ett helt kort och ouiotiveradl yttrande af honom äf-
färdade.
Annu en anmärkning torde mig tillåtas. Behofver finnas,
som för Arméens försättande i fullgod! skick, måste afhjelpas.
Dessa beholver hade bordt i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
i sin fullhet framställas. Så har emedlertid icke skett. Jag
I) i! n 2S A]> r i l. 485
anför såsom exempel härpå det lör landets försvar så vigtiga
Artilleri-vapnet. Utskottet har hufvudsakligen tillstyrkt bifall
till hvad Kongl. Maj:t rörande detsamma i Nåder föreslagit.
Men tydligt är, att härigenom äro hvarken hehofverna afhulp-
na eller någon särdeles belåtenhet att motse. Mia öfvertygelse
är, att det mindre vigtiga gerna må skjutas fl sido och bespa¬
ringar derigenom beredas, för all, utan ökade anslag, upphjel¬
pa och iståndsätta det, som för landets försvar är det hufvud-
sakliga. Denna min åsigt har jag icke under nuvarande för¬
hållanden kunnat göra gällande, men ber dock att reservations¬
vis få den i Protokollet förvarad, på det att dera! må synas,
att jag icke obetingadt velat tillstyrka allt som blifvit fordradt,
ehuru jag af behofvens erkända vigt blifvit föranledd att i ett
eller annat afseende söka bidraga lill deras athjelpande.
Häruti instämde Prosten Setterblad.
Doctor Säve: I flere delar instämmer jag med den Ta¬
lare, som nyss yttrat sig. Det kan ej fela, att denna Ilufvud-
lilel isynnerhet inom Stats-Utskottet undergått den allvarligaste
undersökning. Anledningar härtill finnas ju så i allmänhet,
som i Hr Stjernsvärds motion, hvilken i sin helhet jag ej re-
commenderar till efterföljd, men af hvilken i detaljer väl ett
och annat varit att begrunda och äfven att tillämpa på regle¬
ringen af denna Hufvudtitel. Jag nämner exempelvis endast
reductionen af vår n. v. Generalitets-stat, som, bestående af 5
Generalbefälhafvare för Infanteriet, 1 Cavalleri-Inspecleur, Ge-
neral-Fälttygmästare och Fortifications-General, de förre med
lön 6,000 R:dr B:co, ehvad de resa litet eller mycket, de sed¬
nare med 4,500, hvardera med sina Rese-Adjutanter etc., ko¬
star Riket årligen 54,700 R:dr B:co, och som alltför väl synes
kunna inskränkas åtminstone i fredstid till blott 3 General-In-
specteurer för Infanteriet, 1 Cavalleri-Inspecteur, General-Fält-
486 Ven 33 April.
tygmästare och Forlifications-General, hvardera med blott 1
Adjutant och resekostnaden skild från lönen, hvarigenom en¬
dast skulle kunna besparas 26,500 R:dr årligen. Men jag vill
för bristande sak-kunskap ej längre ingå i enskildheterna af
detta förslag, det jag lemnar åt de upplystares bedömande. Af
Stats-Ulskottet, som egt tillgång lill sådana upplysningar, hade
man emedlertid väntat, att det vid regleringen af denna Huf-
vudtitel ej blott slädnät vid föregående anordniugar, ulan verk¬
ligen äfven skulle föreslå enskilda besparingar, hvarigenom utväg
kunnat vinnas, att, utan den Militära budgetens förökning, uppfylla
andra angelägna behof, som nu måst åsidosättas. Medel skulle
då ej saknats t. ex. för en Ingenieur-trupp, för hvilken kost¬
naden är måttlig, som Konungen vid 2:ne Riksdagar begärt, och
som hvar och en måste erkänna i längden icke kunna för vår
Krigshär umbäras. Men då Utskottet förklarat sig vilja afgif¬
va särskildt Utlåtande öfver Hr Stjernsvärds förslag och deri
utan tvifvel särskildt upptager här förbigångna organisations-
och besparingsfrågor, så vill äfven jag uppskjuta alt nu vidare
yttra mig i detta ämne.
Häruti instämde Prosten Melén.
Doctor Sandberg•: Här hafva vi nu för oss den dryga¬
ste af alla Hufvudtitlarne. Man säger att vårt land slår efter
andra länder uti industriel utveckling, och de förnämsta orsa¬
kerna till denna underlägsenhet äro, efter min oförgripliga öf¬
vertygelse, brännvinsbränningen och militär-väsendet.; Till mi-
litär-väsendet användas alltför stora summor, i förhållande till
vårt fattiga lands små tillgångar, hvilka på detta sätt undan¬
dragas näringarne och produetiva yrken. Den ständiga kost¬
naden endast för Landtförs varet är föreslagen till 4,215,840
R:dr B:eo årligen; och hela Statsverkets samtlige ordinarie in¬
komster uppgå endast tili 4,742,580 R:dr om året, hvilka alltså
Den %3 A p r i l. 487
till större delen lagas i anspråk endast och allenast för krigs¬
väsendet till lands. När nu härtill komma de extra anslagen
till fästningar, förökad materiel m. m., hvilka vid hvarje Riks¬
dag pläga närma sig till 800,000 ä 1,000,000 R:dr, så inser
hvar och en huru stort missförhållandet i detta hänseende må¬
ste vara. Att under ett långvarigt fredslugn uppoffra så omät¬
liga summor tor att hålla sig beredd till krig, kan icke annat
än hindra landets förkofran, så att om krig en gång skulle
verkligen utbryta, fruktar jag landets materiella krafter blifvit
så medtagne, att det då icke utan sin undergång skulle kunna
uthärda de stora ansträngningar, som kriget oundvikligen for¬
drar. Jag hade derföre hoppats att det Högloff. St.ats-Utskot-
tet skulle beträda en annan bana, och föreslå Ständerna att
i underdånighet fästa Kongl. Maj:Is Nådiga uppmärksamhet på
nödvändigheten att göra alla möjliga inskränkningar uti den dry¬
ga Militär-Budgelen. Huruvida det lörsvars-system, som inne-
hålles uti den Betänkandet bifogade Stjernsvärdska motionen,
är lämpligt eller icke, hörer ej hit att bedöma. Men att an¬
ordningar i öfverensstämmelse dermed, ledande till besparin¬
gar, skulle kunna vidtagas, förekommer den i yrket oinvigde
både möjligt och utan äfventyr verkställbart. Så tyckes ett
dyrt Generalitet, som kostar 54,000 R:dr B:co årligen, icke vara
oumbärligt. Äfvenså kan man icke inse hvarföre en mindre
Corps behöfver ett lika stort antal Officerare som en dubbelt
större. Kanske kunde ock Lif-Garderna sammanslås, hvarige¬
nom antalet af Gardes-Oflicerare kunde inskränkas m. m. Men
för att icke hvarkeu nu eller framdeles, under behandlingen af
detta Betänkande, utdraga tideu med en discussion, som ef¬
ter allt utseende skulle blifva fruktlös, anhåller jag blott att
på förhand få reservera mig emot alla förhöjningar och till¬
ökningar i anslagsväg, under den öfvertygelse, alt om nå¬
gon ny corps, eller löneförbättring, eller tillökning i ma-
488 Den SS April.
terielen är af nöden, sådant kan vinnas genom besparing oell
indragning på andra håll inom samma Hufvud Litel.
Biskop Heurlin: Jag lemnar derhän huruvida icke denna
discussion något förirrat sig, dä man börjat pröfva och bedö¬
ma håde de Stjernsvärdska motionerna oell vederbörandes till¬
göranden. Hvad i sednare fallet mä hafva brustit eller ur¬
aktlåtits, tror jag icke ligger inom befogenheten vid pröfning
af denna ingress till Utskottets Betänkande. Deremot vågar jag
tryggt påstå, att alla nu framställda anmärkningar grunda sig
pä ett uppenbart misstag, eller misstydning. Denna punkt in¬
nehåller ju endast en reservation, hvars syfte jag icke trodde
skulle kunna misskännas. I Utskottet föreföllo häftiga strider
rörande behandlingen af Herr Stjernsvärds reorganisations-för-
slager. Der yrkades först, att de borde öfverlemnas till Ut-
gifts-Afdelningens handläggning. Detta afvek likväl från hittills
vedertagen praxis. Slutligen gjorde sig dock den mening
gällande, att de, såsom förut uti icke blott likartade, ulan all¬
deles enahanda fall, vanligt varit, skulle behandlas af samman¬
satta Stats- och Ekonomi-Utskott. Jag vill fråga, huru man
tror att det nu skulle hafva stålt till med Statsregleringen, om
Utskottet dermed fördröjt, till dess det af de sammansatta Ut¬
skotten, i anledning af Stjernsvärds förslager, afgifvande Be¬
tänkande hade blifvit af Ständerna pröfvadt och afgjordt. För¬
bises må icke heller att desse Ständernas beslut, i händelse de
åsyftade en förändrad organisation af försvarsverket till lands,
nödvändigt fordra Kongl. Maj:ts sanction. När desse Utskotts
Betänkande framdeles inkommer, blir först tid att taga berörde
förslager i öfvervägande och tillse om några besparingar i följd
deraf kunna tillvägabringas. Derföre har ock Utskottet ansett
att frågan härom borde hållas öppen, så att, om besparingar
i följd af då fattande beslut skulle kunna beredas, de, utan
J)en SS April. 489
himler af den Statsreglering, som nu uppgöres, mätte komma
Statsverket lill godo. Då Utskottet sålunda i denna punkt,
som just innehåller nämnde reservation, gått deras önskan till
mötes, som nitälska för de Stjernsvärdska förslagen, hade jag
väntat ett så mycket villigare bifall från deras sida. Längre
finner jag Utskottet omöjligen hafva kunnat gå. Jag tillstyr¬
ker bilall till denna punkt.
Häruti instämde Prosten Schram.
Lector Wallman: Min .åsigt, rörande ifrågavarande äm¬
ne, går nära den af Doctor Gumselius uttalade. Jag tror nem¬
ligen alt besparingar kunna i vissa delar af Militär-Staten åvä¬
gabringas och medel derigenom beredas lill andra för densam¬
ma mera nödvändiga behofver. För närvarande är det tillräck¬
ligt att fästa uppmärksamheten derpå, att Stats-Utskottet, vid
uppgörande af nu ifrågavarande Budget-förslag, måst halla sig
vid militär-organisationen sådan den nu är. De motioner, sora
man här vidrört och som afse en förändring af denna organi¬
sation, ha blifvit lill handläggning af de sammansätta Stats- och
Ekonomi-Utskotten öfverlemnade. När deras Betänkande röran¬
de denna fråga till Ståndet inkommer, blir, såsom en föregå¬
ende värd Talare redan anmärkt, först tid att härom utlåta
sig. Jag må dock nämna, alt jag icke kan giila förslager, som
åsyfta att undergräfva eller alldeles upplösa Indelningsverket,
hvilken visa institution efter min öfvertygelse är ett palladium
för Sveriges sjelfständighet; men jag tror, alt dessa förslager
äfven innehålla en och annan detalj-förändring, som kan vara
god och ändamålsenlig ali vidtaga. Doctor Säve har redan på¬
pekat en, och äfven jag skulle vilja fästa uppmärksamheten på
någon annan. Men då Utskottet just med sitt förevarande för¬
slag lemnat den särskilda frågan härom öppen, vill jag rörande
detta ämne icke nu yttra mig, utan bifaller förevarande punkt.
490 Den 33 April.
Domprosten Thomander: Jag anser Utskottet här hafva
förfarit på ett sätt, hvarföre man är detsamma tack skyldig.
Jag bifaller derföre denna punkt. Att Krigs-Ministern, såsom
en värd Talare anmärkt, icke uti en annan Kammare gjort redo
för sina stycken med afseende å här nämnda motioner, derom
liar jag ingen officiel kännedom. Men så mycket mindre finner
jag det tvifvelaktigt att ju det är Ministerns skyldighet, att
lemna nödiga upplysningar rörande ett förslag som väckt så
stor uppmärksamhet i landet. Man har kunnat hoppas att han
dertill skulle begagnat de utvägar, som kunnat stå honom till
buds. Det är väl icke troligt att han lemnar dessa frågor all¬
deles derhän. Jag vill föreställa mig, att de Höglofl. Utskot¬
ten, som nu skola behandla dem, icke underlåta att af honom
infordra de upplysningar, som säkerligen blifva af nöden; enär
det icke lärer kunna fordras, att Utskottens Ledamöter, huru
kunnige de än annars må vara, skola anses competente att på
egen hand pröfva och bedöma dessa förslager. Jag vill ock
hoppas att Krigs-Ministern, på Utskottens derom gjorda fram¬
ställning, icke skall kunna undandraga sig att fullgöra sin ovä-
gerliga skyldighet.
På härefter gjord proposition blef berörde l:sta punkt af
Ståndet bifallen.
2:o Lades till handlingarne.
3:o Bifölls.
4:o Bifölls.
5:o Bifölls.
6:o.
Biskop Heurlin anförde: Ur militära skäl kan jag ej
bedöma ifrågavarande ämne; men af både den äldre och nyare
Krigshistorien har jag lärl att särskilda Ingenieur-trupper, sär¬
Den SS April. 491
deles Pontonierer, hafva vid Arméerne erfordrats och varit gag-
neliga. Jag önskade derföre bifall lili Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition; men, i anseende till Statsverkets knappa tillgån¬
gar och andra förhanden varande behofver, framställde jag på
Afdelningen det förslag att bevilja medel för uppsättandet af en
Ingenieur-trupp, till en början endast af 60 man, hvilket antal
var detsamma som Kongl. Maj:t vid sistlidne, men hälften af
det, Kongl. Maj:t vid denna Riksdag föreslagit. Jag äskade
härtill ett anslag af 10,000 R:dr, eller något öfver hälften af
hvad Kongl. Maj:t för det dubbla antalet begärt, enär, om
äfven truppens manskap minskas till hälften, andra för den¬
samma erforderliga kostnader, såsom Ofver- och Underbefäl blifva
i alla läll enahanda. Min öfvertygelse om en sådan trupps
nytta och erforderlighet bibehåller jag ännu; — men öfverlem-
nar lill det Högv. Ståndets eget bepröfvaude, huruvida Ståndet
linner skäligt att denna punkt återremittera eller bifalla.
Prosten Lundblad: Jag har bland Reservanterne mot densia
punkt förgäfves sökt några Ledamöter af Utskottet från detta
Stånd. Likväl har jag förnummit den föregående värde Talaren icke
hafva varit emot bifall lill hvad Kongl. Maj:t, rörande uppsät¬
tandet af en Ingenieur-trupp, i sin Nådiga Proposition föreslagit.
Behofvet och nyttan af en sådan trupp kan icke heller jag ur
militära grunder bedöma, men jag vet, alt sådana trupper finnas
i alla Arméer, utom i vår, att de äfven i vår funnits och, här
de icke funnits, måst från utländska Arméer lånas. Man må
tala om vår indelta soldats färdighet och handlag för fält-arbe¬
ten så mycket som helst, så lärer del likväl vara oförnekligt,
att han i delta hänseende endast, är en recrut, samt att en
skola, som nu saknas, erfordras, lör att bilda cn stam lör
Ingenieur-soldater. Utan en trupp af sådana anser jag Arméen
liksom ofärdig. Jag hemställer derföre, huruvida icke Högv,
493 Den 25 April.
Ståndet skulle vilja medgifva en återremiss af denna punkt åt¬
minstone i den syftning, som den siste värde Talaren föresla¬
git, eller att 10,000 R:dr beviljades för uppsättandet af en In-
genieur-trupp af den styrka, hvarom fråga var vid sista Riksdag.
Då innehöll det Kongl, förslaget desslikes, alt denna trupp
skulle vid Carlsborg förläggas och tjenstgöra, hvarigenom de
årliga commenderingarne dit från indelta Arméen undvekes med
thy åtföljande kostnader. Man åberopar väl, att budgeten i
alla fall är i ett ständigt stigande; men man bör icke heller
förglömma, alt, i följd af en tilltagande folkmängd och en sig
alltmera utvecklande industri, Stats-inkomsterne äfven hafva i
belopp förökat sig. Hvar och en som jemförer Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Statsverkets tillstånd och behof med de
densamma åtföljande Stats-Råds-Protokoller, skall med glädje finna
den berömvärda, att jag så må säga, skygghet, som der råder,
för att för mycket anlita nationens krafter och tillgångar. Då,
under sådant förhållande, Kongl. Majit likväl ansett sig föran¬
låten alt äska detta anslag, tror jag Representationen äfven
böra gå Kongl. Maj:ts önskan till mötes, helst det bör väl få
antagas, att Kongl. Majit förstår denna sak något bättre än
pluralitelen af det Höglofl. Stals-Utskottet.
Contracts-Prosten Tegnér: Friherre Stjernstedt har mot
förevarande punkt, deri afstyrktes bifall å det af Kongl. Majit
äskade anslag för bildandet och underhållet af en särskild In-
genieur-trupp, bifogat en både sak- och lärorik reservation, till
en del hemtad ur den promemoria, som i ämnet blifvit af Che¬
fen för Ingenieur-Corpsen afgifven och inom Stånden utdelad,
hvaraf tydligen kan inses huru vigligt det är för en Armée alt
ega en Ingenieur-trupp, äfvensom i saknad deraf, hvilka stora,
snart sagdt oersättliga förluster kunna för Arméen och landet
uppkomma, helst man icke får antaga, att sådana trupper alltid
D c 11 2# /Ip r i 1. 493
kunna till låns bekommas af allierade, såsom händelsen var
år 1813 i Tyskland, och dessutom äfven ett sådant fall kunde
inträffa, att vi befunnos Iemnade åt oss sjelfva, utan några alli¬
erade. Derföre hafva ock alla Europeiska Arméer, med undan¬
tag af den Svenska och Norrska, tillegnat sig en sådan trupp,
och att man äfven hos oss insett både behofvet och nyttan deraf,
tyckes blifva klart och obestridligt af den omständigheten, att
frågan om uppsättandet af en så beskaffad trupp är inom vårt
land mer än sekel-gammal. Men någon verkställighet häraf
har ännu icke följt, ty öfvertygelsen mognar här sent, dertill
äfven Utskottet i sitt afstyrkande lemnat ett nytt bidrag, eller
ökadt stöd för nyss anförda erfarenhets-rön. De skäl som
Utskottet anfört för afstyrkandet kan jag icke biträda. Visst
medger jag, att manskapet vid den indelta Arméen hufvudsak¬
ligen sysselsätter sig med hvarjehanda landtmanna-arbeten, och
deraf finner sin bergning, men derföre vill jag icke medgifva,
att samma manskap, bestode det ock hufvudsakligen af timmer¬
män, ”lätteligen torde kunna bibringas erforderlig öfning för
”uppfyllandet af de åligganden, som tillhöra en Ingenieur-trupp,”
utan tror jag fastmer helt visst på den af nämnde Chef lem-
nade upplysning, att Regementernes timmermän, äfven om de
äro duglige soldater, likväl icke blifva annat än mer eller min¬
dre duglige ingenieur-recruter, då de snart sagdt först i behof-
vets stund skulle komma att såsom ingenieurer begagnas. Min
öfvertygelse är ock att soldaten, och framförallt den mera öf¬
vede och erlärne, blist behöfves och mest gagnar på den plats
lör hvilken lian är ämnad, och hvarvid han är van, särdeles
nu sedan bevärings-manskapet blifvit på den gamla stammen
inympadt, eller dermed förenadt. Men häraf följ er ock, att en
särskild Ingenieur-trupp bör uppsättas oberoende af hvad förän¬
dring i organisationen Arméen, förr eller sednare, torde komma
att undergå, helst denna förändring icke lär göra merberörde
494 Den 23 April.
trupp mindre behöflig än hvad den hittills varit. Pä grund
häraf anhåller jag om och yrkar återremiss af denna punkt,
samt alt det af Kongl. Majit äskade anslag i sin helhet, oaf-
kortadt mätte tillstyrkas och beviljas lör afhjelpandet af denna
länge erkända, och mer än en gång mehnligt erfarna brist i
vårt försvarsverk. Jag tror att denna ökade utgift för Stats¬
verket kan af befintliga tillgångar bestridas, utan alt bevillnin-
gen derföre behöfver ökas, dertill jag på förhand förklarar att
jag, af flera skäl, ogerna och med stor betänklighet skulle ac-
cedera; men låt ock vara att ifrågavarande mål icke kunde på
bättre vilkor vinnas, tror jag mig dock, såsom Representant,
ej blott kunna försvara min åtgärd, utan hoppas äfven se den¬
samma af folket både delad och rättfärdigad. Jag ville nemli¬
gen erinra, huruledes vid de högtider, 3 till antalet, hvilka
inom vårt land inträffat mellan 1766 och 1823, af enahanda
beskaffenhet med den, som vi under förra året firade, jemte
Midsommaren, eller Thronföljarens förmälning, landet åtagit
sig och ulgjort en brölloppsgärd, icke vid någotdera tillfället
understigande en half million Riksdaler, men ock upplysa att vid
den sistnämnda förmälningen någon sådan hvarken blifvit äskad,
eller erbjuden, emedan den milde Landsfadern sjelf bestridt de
härmed förenade kostnader. Kärleken söker ingen lön, vi veta
det, men tacksamheten älskar ock att uttrycka sig mindre med
ord än med lefvande handling, och denna klefve beviljandet af
medel för uppsättandet af en trupp, hvilken hittills saknats i
vår Armée, ehuru den i månget fall utgör vilkoret för dess
framgång och seger. Häraf förklaras tillkomsten af den skilling
hvarmed debetsedeln blifvit ökad, och jag hemställer huruvida
någon finner sig betungad af eller ångrar denna gärd åt foster¬
landets försvar. Den tystnad, som jag förmodar skulle följa
på framställningen, om jag ock icke vågar antaga ett ultaladt
gillande af åtgärden, komme att åt den subjectiva åsigten och
Den 25 April. 495
känslan gifva en fullgiltig objcctivitet. Skulle min egen känsla
och förtroendet till den fosterländska andan hafva drifvit mig
för långt, eller svika, blefve dock icke jag den, som vore mest
att beklaga. Hvad jag nu ponerat örn möjligheten för utgöran¬
det af det af Kongl. Majit ånyo äskade anslag för uppsättandet
af en Ingenieur-trupp, eller genom ökad bevillning, tror jag
med säkerhet icke behöfver anlitas, och är det derföre som
jag med så mycket större nöje, men ock tillförsigt, förnyar
anhållan om återremiss af förevarande punkt.
Prosten Holm-. Som jag tilltror mig inom detta Ilögv. Stånd
vara den ende som har någon erfarenhet i det militära och uti
krig, att kunna åberopa, så har jag vågat mig begära ordet.
Hvad inrättandet af en särskild Ingenieur-trupp vidkommer, så
har jag till alla delar samma tanke som Stats-Utskottels plura¬
litet, att en dylik Corps icke är af oundgängligt behof påkal¬
lad. Svenska indelta soldaten har erforderlig både vana och
öfning uti sådana åligganden som tillhöra en Ingenieur-trupp,
och dessutom finnas vid alla Regementen så kallade timmer¬
män, det vill säga, de dertill utvalde mest tjenlige och pålitlige
ämnen. Vid ganska många tillfällen under Finska kriget 1808
oell 1809 fick jag af erfarenheten öfvertygande bevis derpå.
Jag vill icke upptaga det Högv. Ståndets uppmärksamhet och lid
med anförande af allt det som erfarenheten under detta krig
vitsordade; jag vill blott anföra en händelse under fälttåget
emot Norrige år 1814, som ytterligare lemnar fyevis på hvad
jag anfört.
Då Svenska Arméen var samlad i Bohus Län för att in¬
bryta i Norrige, fick Helsinge Regemente ordres, att tåga upp
flere mil långs med elfven som skiljer Norrige från Sverige,
och der, på utsatt punkt, söka att på båtar komma öfver elf¬
ven för att altaquera och fördrifva fienden, som i jägarekedja
496 Den %5 April.
var posterad längs utmed ellstranden. När Regementet anlän¬
de till den bestämda punkten, så fanns alls inga båtar att till¬
gå, emedan Norrskarne haft den försigtigheten, att förut bort¬
taga alla båtar som funnos på denna sida. Ingen bro fanns der
heller, inga Ingenieur- eller Sappeur-Offieerare eller soldater fun¬
nos att tillgå. Men Helsinge Regemente hjelp te sig ganska väl
dem förutan, och bevisade tydligen sådana truppers umbärlig¬
het eller mindre nödvändighet för Svenska Arméen. Soldater-
ne gingo till skogs, huggo och framsläpade timmer samt slogo
i hast tillsammans en så kallad stockflotta, som kunde bära 50
man, och med denna stockllotta transporterade Helsinge Rege¬
mente sig öfver den strida och breda elfven. — Jag vill tro,
alt hvar och en, som utan oveld vill se saken, derutaf skall få
tillräckliga skäl tinna, att upprättande af Ingenieur-trupp icke
är af något oundgängligt behof påkalladt, isynnerhet, då Stats¬
utskottet sagt, att Statens inskränkta tillgångar lör närvarande
icke medgifva de utgifter som dermed äro förenade. Jag på¬
yrkar derföre bifall till Stats-Utskotlels Betänkande N:o 85, an¬
dra punkten.
Doctor Sandberg-. Denna fråga synes redan hafva blifvit
helt grundligen discuterad och pröfvad. Jag eger icke, såsom
den siste värde Talaren, några historiska facta, hemtade från
egen erfarenhet, att till stöd för min mening åberopa, men den
sammanfaller likväl med hans deri, att jag anser mig böra bi¬
falla Betänkandet i denna punkt. Något besynnerligt har det
förefallit mig, att, då vid sistlidne Riksdag Kongl. Maj:t begär¬
de ett årligt anslag a!' 3,640 R:dr lill en Ingenieur-trupp af 00
man, nära femdubbla summan eller 17,500 II:dr nu äskas för
en sådan Corps af blott dubbel styrka eller 120 man. Att vid
det förra förslaget var påräknad någon organisalions-åtgärd,
sorn
Den ST April. 497
sorn skulle medfört besparing, kan man, af jemtörelsen emellan
de olika kostnadsbeloppen, väl sluta sig till; men man kan icke
klart inse, hvarföre samma besparings-ätgärd uti den nu fram¬
ställda Propositionen icke kunnat afses och iakttagas, hvarige¬
nom kostnaden skulle blifvit betydligt mindre. Dock härom
torde lätt upplysning erhållas af någon bland Utskottets minori¬
tet, som naturligen förstår den här saken bättre än jag. Jag
har med uppmärksamhet läsit det uppbyggliga sammandraget af
Krigshistorien, ifrån slaget vid Pultava 1709 lill slaget vid Leip¬
zig 1813, sorn med afseende på detta ämne igenfinnes i en bi¬
fogad reservation; jag har hört noga beskrifvas huru det till¬
gick i sista kriget 1814, när Svenska Arméen i Norrige inbröt,
och jag har äfven lågt på sinnet den vackra och bevekande
hemställan, föranledd af bröllopsgärden, sora icke blifvit begärd:
men bär ändå icke kunnat komma till någon annan öfverty¬
gelse, än den jag i denna fråga förut haft. Min mening är
nemligen, alt, om denna trupp anses vara för Arméen af ound¬
gängligt behof, hvilket Kongl. Majit lärer bäst vara i tillfälle
att pröfva och afgöra, erforderlige medel för dess uppsättning
och underhåll skola kunna beredas, genom besparingar i andra
delar af krigsväsendet, genom indragning af en oell annan möj¬
ligen befintlig sinecure, och lefver jag i den förtröstan alt Kongl.
Maj:t skall härvid å ena sidan afse landels knappa tillgångar,
då derom göres en underdånig framställning af Rikets Ständer,
och å den andra tillse att Arméen icke saknar en trupp, som
Ilan finner för dess verksamhet nödvändig.
Doctor Gumcelius-. En föregående Talare liar yttrat den
tanke, att Kongl. Maj:t ändå viii förstode den här saken bättre
än majoriteten af Stats-Utskottet. Jag medgifver icke allenast
della, ulan går ändå något längre, då jag vill påstå, alt Kongl.
Ifogv. Preste-Sfåndets Prot. ISSI. Hyle liand. 3?
498 Don 23 April.
Maj:t förstår den till och med något bättre än minoriteten.
Denna har jag inom Utskottet, tillhört och, emedan min öfver¬
tygelse är att sådana trupper äro för Arméen nödvändiga, har
jag förordat bifall till Kongl. Majsts Proposition härom, och
det i dess helhet. Emedlertid bär jag icke reserverat mig, och
det ur det skäl, att jag icke vill att frågan härom skall dragas
under votering i Förstärkt Stats-Utskott, hvilken utväg endast i
yttersta nödfall synes mig böra anlitas och alltid är ganska
vansklig. Skulle Högv. Ståndet likväl vara böjdt för en återre-
miss, vill jag visserligen icke sätta mig deremot.
Den upplysning Doctor Sandberg har äskat, kan han er¬
hålla i det Stats-Råds-Prolokoll som vid sistlidne Riksdag åtfölj¬
de Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet. Förslaget gick
då derpå ut, att Ingenieur-truppen skulle vid Carlsborg förläg¬
gas och der, i stället för de commenderingar som från indelta
Arméen nu användas, tjenstgör»; hvadan det då äskade ansla¬
get kunde, med afseende härpå, till belopp inskränkas.
Att sätta, såsom en Talare det gjort, denna anslagsfråga i
samband med glädjen af och högtidligheterna vid II. K. H.
Kronprinsens höga förmälning, anser jag icke försigtigt. Hjer-
tats språk bör vara stumt vid pröfniugen af Statens angelägen¬
heter. Dervid får man icke heller alse Regenlens höga per¬
sonlighet; ty om en sådan princip skulle få göra sig gällande,
komme man snart derhän att allt, som begärdes, måste bifal¬
las, och Ständernas pröfningsrätt skulle ej mycket betyda.
Allt sådant kan emedlertid här lemnäs å sido. Saken ta¬
lar tillräckligen för sig sjelf. En återremiss skall jag icke mot¬
sätta mig, ehuru jag fruktar alt föga dermed vinnes.
Häruti instämde Prosten Schram.
Lector D. Söderberg-. Kunde man blicka in i framtiden
och med säkerhet skönja, att Svenska Arméen hädanefter icke
Den 23 April. 499
har någon annan bestämmelse än att försvara landets gränsor,
jag skulle bifalla Utskottets här gjorda hemställan. Detta för¬
svar anser jag icke erfordra ifrågavarande trupp. Sappeuren
och Mineuren ii ro nödvändiga vid fästningskriget, Pontonieren
vid Arméens transporterande öfver större vattudrag. Skulle
ock vår Armée nödgas att i det inom landet förda defensiva
kriget draga sig några mil tillbaka, skall den nog, sådana trup¬
per förutan, kunna verkställa en sådan rörelse, öfvergå vära
åar och förstöra, om så skulle erfordras, broarne efter sig.
Men när ingen lärer kunna med visshet afgöra detta, utan det fast¬
mer är antagligt, att Sverige, en länk af det Europeiska Stats¬
förbundet, om ej ensamt, åtminstone såsom allierad makt kan
komma att föra sina vapen utom landet, anser jag alldeles nöd¬
vändigt att Sverige tillegnan sig en trupp, som numera icke
saknas i någon Europeisk Armée, förutom i den Svenska. Men
jag vill icke längre uppehålla del Högv. Ståndet, utan ber få
hänvisa till Herr Friherre Stjernstedts sakrika reservation, och
förenar mig med dem, som hafva yrkat återremiss.
Prosten Lundblad-. En värd Ledamot af Siats-Utskottet
har apostropherat mig för det jag nämnde att, vid jemförelsen
af Konungens Proposition med de bifogade Stats-Råds-Protokol-
len, man med glädje finnér Kongl. Majit, med en lofvärd återhåll¬
samhet, endast i de nödvändigaste fallen taga Nationens kraf¬
ter och tillgångar i anspråk. Jag vet ganska väl att delta ic¬
ke kan i och för sig sjelf utgöra något motiv för bifall. I så¬
dan afsigt nämnde jag det icke heller, utan för att tillkänna¬
gifva det angenäma intryck detta förhållande på mig gjort. Hvad
jag sagt, får emedlertid slå i Protokollet för min räkning. —
Kunde, genom bildandet af den ifrågavarande Ingenieur-truppcn,
cominenderingarue från den indelta Arméen till Carlsborgs fäst¬
ning göras umbärliga, uppstode härigenom besparingar för Stats¬
500 Deri 23 A pr i 1.
verket, sora till en del betäckte den förevarande utgiften. Så
har jag föreställt mig saken. Jag förnyar mitt yrkande på åter-
remiss.
Discussionen förklarades härmed slutad, hvarefter H. H.
Erlce-Biskopen och Talmannen gjorde proposition å bifall till
Utskottets i berörda 6:te punkt gjorda afstyrkande, hvilken pro¬
position med blandade Ja och Nej besvarades, hvarjemte vote¬
ring begärdes, som derefter försiggick öfver följande godkända
voterings-proposition:
Den, som bifaller 6:te punkten af Stats-Utskottets berörda
Utlåtande N:o 85, röstar Ja; den det icke vill, röstar Nej. Vin¬
ner Nej, häfver Ståndet samma punkt återremitterat.
Voteringen utföll med 13 Ja och 31 Nej, och var sålun¬
da denna punkt återremitterad.
Häremot reserverade sig Doctor Sandberg och Kongl. Hof-
predikanten Hasselrot.
Föredragningen af detta Utlåtande afbröts härmed, för att
i det till eftermiddagen utsatta Plenum fortsättas.
§. 11.
Anhöll Prosten Lundblad att han måtte, i anseende till
förestående flyttning från innehafvande Pastorat till det, som
han den 1 instundande månad skulle tillträda, erhålla från Riks-
dagsgöromålen trenne veckors ledighet, räknade från någon dag
i början af instundande Maj, som lian framdeles ville närmare
bestämma; och lemnade Ståndet härtill sitt bifall.
§. 12.
Beviljades Doctor Stenhammar, uppå derom nu gjord an¬
hållan, ledighet från Riksdagsgöromålen under 3:ne veckor, räk-
Don 23 April. 501
nade från den 30 dennes, för att derunder företaga en resa till
hemorten.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
Ut supra
fri fidem
S. //. Almqvist.
Don 25 April 1851.
Plenum kl. | (5 e. m.
§• I-
Justerades de 2 första §§. af Protokollet för den IG inne¬
varande månad.
§. 2.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskottets Utlåtande N:o
85, angående regleringen af utgifterna under Riks-Ståtens Fjer¬
de Hufvudtitel.
7:o. Bifölls.
8:o. Bifölls.
Indelta Arméen.
0:o. Bifölls.
10:o. Bifölls.
ll:o.
Contracts-Prosten Hohn begärde ordet och yttrade: Jag
är gammal, jag har hört och sett mycket; men jag har aldrig
502 Den 23 April.
hort omtalas en så allmän och stor penningenöd, en så allmän
och svår förlägenhet som nu höres ifrån nästan alla landsän¬
dar i Riket. — Och när ställningen i landet är sådan — då
bör väl Nationens Representanter göra något afseende derpå.
Och vi Prester från landsbygden, vi, som genom en närmare
beröring med allmogen häst äro i tillfälle att lära känna den
stora förlägenhet som nu råder i de lägre kretsar, vi hafva,
efter min tanke, den skyldighet, att behjerta denna ställning, och
att inför Representationen söka framföra våra åhörares enhälliga
önskan, att denna Riksdag blifva befriade från några nya påla¬
gor, några nya utgifter som möjligtvis kunna undvikas, eller
uppskjutas.
Jag är också fullt öfverlygad, att om vår Nådige Konung,
som så mycket ömmar för sina undersåtares väl, om han skul¬
le veta oell känna hvilken tryckande förlägenhet som nu råder
i alla orter af Riket, — så skulle han ingalunda hvarken be¬
gärt eller önskat någon ny utgift som icke al högsta nödvän¬
dighet vöre påkallad. Jag tror mig derföre icke på något sätt
handla emot den djupa underdånighet, den vördnadsfulla tillgif¬
venhet jag hyser för vår allmänt älskade och vördade Konung,
derigenom att jag vågat taga mig frihet framkomma med en
och annan erinran emot utgifter i Budgeten, hvilka jag an¬
ser möjligtvis kunna oell böra uppskjutas till en annan lid,
och icke för närvarande beviljas.
Men förrän jag kommer till sjelfva saken, kan jag ej un¬
derlåta att, i anledning af hvad som i förmiddags lades det
HöglofL Stats-Utskottet till last, yttra några ord. Jag anser
det hvarken tillkomma eller vara möjligt för Stats-Utskottet,
att uppgöra någon ny organisation för Svenska Arméen. Nej,
efter min tanke, liar Stats-Utskottet, vid uppgörande af Fjerde
Hufvudtiteln, gått tillväga med en varsamhet och modei ation,
I) c n ZJ A p v i l. 503
sorn gör (let förtjent af hvarje medborgares högaktning och er¬
känsla. Och eluira jag uti den nu förevarande frågan hyser
olika mening med Höglofl. Stats-Utskoltet, vet jag likväl att
värdera dess goda åtgärder.
Den hufvudsakligasle anmärkning jag vill göra, är emot
anslaget af 37,500 R:dr till inrättande af Instructiqns-Compag-
nier för indelta Arméens Infanteri och Jägaretrupper. Detta
anslag tror jag för närvarande kunna oell böra helt och hållet
bortprutas. — Jag tilltror mig inom detta Högv. Stånd kunna
med någon sakkännedom vttra mig uti förevarande fråga. Jag
har varit Krigs-Prest i 18 års lid; jag liar varit med uti 2:ne krig;
jag tiar varit med uti elfva affairer; och jag har derunder af
erfarenheten lärt mig känna, alt det fordras belt annat af en
soldat uti en batalj emot Rikets fiender, än på ett exercisfält
och vid ett lustläger. Och sorn Svenska Nationen är för fattig
alt mäkta underhålla sin Annee för att paradera på exercisfält,
utan egentligen och förnämligast för Rikets försvar emot fien¬
der; så vågar jag motsäga Stats-Ctskottets påstående, att inrät¬
tandet af lnstructions-Compagnier skulle vara nödvändigt, för
att recruten skall kunna danas till duglig soldat. Nej, Sven¬
ska soldatens bestämmelse är, som sagdt är, egentligen och för¬
nämligast fosterlandets försvar i nödens stund; och att denna
bestämmelse kan uppfyllas, utan att genomgå skola vid Instru-
clions-Compagnier, vill jag af erfarenheten söka bevisa.
Vid krigets början i Finland år 1808 anvärfvades och
uppsattes i Södra Österbotten en alldeles ny Corps af värfvade
bonddrängar och bondesöner, hvilken fick namn af Wasa Ba¬
taljon. Till dess exercerande dilskickades nödigt Befäl ifrån Ar¬
méen, och efter en ganska kort exercistid förenades denna ny¬
danade Bataljon med den öfriga Arméen.
En särdeles uppmärksamhet anhåller jag må fästas vid
dcu omständighet, att under hela Finska kriget utgjorde denna
504 O en 23 April.
nydanade Wasa-Bataljon, jemte Savolax Jägare, General Sandels
förnämsta och pålitligaste kärntrupp, sorn han alltid begagnade,
der det mest gällde oell der faran var störst. Ett enda bevis
derpå vill jag anföra: Den 27 October 1808, då Sandels vid
Idensalmi blef attaquerad af en öfverlägsen Rysk Armée med
sådan hastighet, att bron öfver elfven, som åtskiljde begge Ar¬
méerna, blott till hälften hann upprifvas; oell då det lyckades
lor Ryssarne, att på den till hälften upprifna bron öfverföra cir¬
ca 700 man, hvilka redan började bestorma vårt batteri: -—•
då befallde General Sandels förenämnde Wasa-Bataljon jemte
l:sta Savolax Jägar-Bataljon, hvilka begge Bataljoner tillhopa
blott utgjorde 400 man, att rycka ut för att drifva fienden till¬
baka. (Tvänne Bataljoner Savoiax-Infanteri beordrades tillika
bålla sig färdiga, i fall det skulle behöfvas, för att understödja
desse 2:ne små Bataljoner. Men — sådant behöfdes icke). —
Desse 400 man, icke blott tillbakadrefvo 700 Ryssar, utan ned¬
gjorde dem på stället utom circa 100 man, som lyckades på den
förstörda bron återvända, samt 70 som blcfvo fångne. — Det
var nu den midt under kriget uppsatte och nydanade Wasa-
Bataljon som utförde delta; det var denna nydanade trupp, som
ådagalade en sådan tapperhet och sorn vid alla tillfällen utmärk¬
te och hedrade sig, samt bevisade derigenom tillräckligen, att
det icke behöfves några Instructiöns-Gompagnier, för att dana
dugliga soldater som man kan sätta i fält emot Rikets fiender.
På exercisfältet var Wasa-Bataljon ingalunda att berömma; men
när det gällde fosterlandets försvar emot fienden, då fanns knappt
dess make i bela Arméen.
På grund af sådan erfarenhet vågar jag vördsamt anhålla,
att det Höglofl. Stats-Utskottet ville taga denna sak uti närma¬
re öfvervägande. Det betyder icke mycket, och det tillfreds¬
ställer ingalunda Nationen, om Utskottet kan säga, att Statens på¬
räknade inkomster medgifva, att berörde anslagssumma kan ut-
Den 23 April. 505
gä, ut;m att några nya skattebördor påläggas Nationen. Nej,
mycket hederligare skulle det blifva för Utskottet, mycket he¬
derligare skulle det vara för Rikets Ständer, om vi vid hemkom¬
sten skulle kunna säga: nu hafva vi så hushållat, nu hafva vi
så ställt, att alla Statens utgifter kunna bestridas, och ändock
kan den allmänna bevillningen minskas med så och så stor sum¬
ma. Sådant skulle sprida en otrolig glädje i hela landet; så¬
dant skulle otroligen mycket bidraga, att hos Nationen återgif¬
va Rikets Ständer det anseende och det förtroende som håller
på att försvinna. Och om Stats-Utskottet är aldrig så litet mån
om Rikets Ständers anseende inför Nationen, sfi anhåller jag pä
det högsta, att ifrågavarande anslagssumma må helt och hållet
borttagas från Rudgeten. Hela Nation skulle mycket värdera
Stats-Utskottet för en sådan åtgärd, i landets närvarande för¬
lägenhet.
Doctor Sandberg: Jag kan nu lika litet som vid ett före¬
gående tillfälle, i likhet med den nästföregående Talaren, åbe¬
ropa egen erfarenhet såsom grund för min öfvertygelse, röran¬
de ifrågavarande ämne. Det förefaller emedlertid besynnerligt
att böra omtalas, det vår indelta Armée, sorn af många så hö¬
geligen Iofordas, utan ifrågasatte Inslructions-Compagnier skulle
vara otjenstbar. Om man än ville medgifva, alt Instructions-
Compagnier kunna vara af stor nytta, vågar jag dock hemställa,
huruvida icke andra föremål finnas, för hvilka ifrågakomne
37,000 R:dr bättre behöfvas. Jag bar äfven förundrat mig
deröfver, att Utskottet, som afstvrkt anslag för en Ingenieur-
trupp, kunnat vara sig nog olikt, alt tillstyrka anslag för In-
structions-Compagnier; men detta Utskottets beslut har också
tillkommit genom en ringa pluralitet; enär Reservanternas antal
uppgår till icke mindre än 17. Under instämmande i det af
Reservanterna åberopade, af Utgifts-Afdclningen i ämnet afgifna
500 Den SÖ April.
yttrande, yrkar jag, att Utskottets Utlåtande i denna punkt
måtte varda återremilteradt.
Häruti instämde Prosten Cnallingius.
Biskop Heurlin: Till bemötande af Prosten Holms anfö¬
rande torde jag endast behöfva åberopa den under förmiddagen
hållna discussion. Under krig får en Armée bättre öfning än
den som beredes genom Instruetions-Compagnier. Orsaken till 1
Wasa Bataljonens omnämnda utmärkta beteende är förmodligen
alt söka deri att den varit förenad med Savolax Jägare. Det
är af största vigt, att en Armée så öfvas att den försattes i
fullt tjenstbart skick, när behofvet en gång till vapen på allvar
inträder. Vid sistlidne Riksdag beviljade IJögv. Ståndet ifrå¬
gavarande anslag; men frågan föll då, till följd af en olycklig
utgång på voteringen i Förstärkt Stats-Ulskolt, dock med en
enda rösts pluralitet. Jag tillstyrker bifall å Utskottets Utlå¬
tande i denna punkt, och får, i anledning af Doctor Sandbergs
anförande, erinra hurusom det är en osäker grund, att, vid en
frågas bedömande, taga i betraktande antalet af personer, sorn
utgjort majoritet och minoritet.
Doctor Stenhammar: Jag vill icke förorda något nytt
militär-anslag, mer än detta enda, hvilket jag anser vara af
högsta vigt, ja! oumbärligt. Jag är öfvertygad att Konungen
egnat en tillräcklig pröfning deråt, och slutar det deraf, att
det nu är femte Riksdagen, vid hvilken jag sett det äskadt i
Konungens Nådiga Proposition. Det har vid de föregående
fyra Riksdagarna blifvit vägradt; jag hoppas det skall bifallas
vid den femte. Frågan om Exercis-Sqvadronerna, hvilka för
Cavallcriet hafva samma syfte, som Instructions-Compagnierna
för Infanteriet, var också vid flera Riksdagar lill Ständerna
framställd innan anslag till dem beviljades; men vid följande
Riksdagen, sedan Exercis-Sqvadronerna blifvit upprättade, hade
vi den tillfredsställelsen att i Stals-Ltskolttet höra Ledamöter at
Bonde-Ståndet sjelfve loforda denna anstalt. Sannolikt skall
samma följd inträffa när anslag blifvit beviljadl till Instructions-
Compagnierna. Det förundrar mig att de som önska bereda
besparingar på denna Titel, genom någon del af gemenskapens
indragning i fredstid, icke vilja bifalla det erforderliga anslaget
för detta behof. Jag har också i fåvitsko — ty huru skulle
jag kunna härom tillegna mig något säkert omdöme? — tänkt,
att. ett antal nummer af gemenskapen skulle under fredstid
kunna ställas vacanta, och vacance-afgiften lemna tillgång lill
andra mililär-behof. Men så länge en betydlig del af manska¬
pet vid Regementerna äro oöfvade drängar, utan vana vid
krigstukt, fältlefnad och den skötsel af deras egen kropp, som
är nödvändig för att uthärda på tåg och i läger, kan det icke
vara möjligt att förminska gemenskapens antal. Flere år er¬
fordras nu innan reeruterna hinna, vid mötena, bildas lill sol¬
dater. Att under sådana förhållanden sätta en större mängd
nummer vacanta, vore att göra återstoden, som alltid komme
att till stor del bestå af recruter, alltför svag såsom stam i
krigstid, då Regementets nummer skulle complelleras med all¬
deles oöfvadt folk och bevärings-manskapet dermed förenas.
Instructions-Compagniernas bestämmelse är alt skyndsamt inöf¬
va reeruterna. När denna öfning kan vinnas skyndsamt, torde
det vara möjligt att genom reduction af nummerstyrkan i freds¬
tid bereda besparingar. Men skulle äfven denna förhoppning
slå fel, anser jag den fasthet som, genom recruternas fullstän¬
diga bildning till soldater på kort tid, beredes den stam, lill
hvilken Beväringen i behofvets stund skall sluta sig, vara af
högt värde. Jag tillstyrker alltså anslaget till Instruetions-
Compagnierna, emedan jag tror att de hos oss, likasom i andra
länder, skola kraftigt bidraga att fullkomna Arméens brukbarhet
508 Den 23 April.
såsom slam för landels ungdom, om den mäste användas till
fäderneslandets försvar.
Häruti instämde Biskop Holmström, Doctorerne Pettersson,
Broman oell Björling', Professor Lindgren samt Prosten Berlin.
Contracts-Prosten Hohn: Sorn jag tinner att jag kommer
att stadna i minoriteten, vill jag icke vara vidlyftig med att
vidare vilja försvara mitt påstående. Men en och annan upp¬
lysning, i anledning af hvad Talarena på motsidan behagat säga,
anser jag mig skyldig att meddela. Wasa Bataljon var inga¬
lunda, som en Talare sade, förenad med Savolax Jägare; nej,
den var skiljd uti allt, och Ofverste Conradi var dess Chef, då
deremot Öfverste Grotenfelt var Chef för Savolax Jägare. Vi¬
dare sades, att Savolax Jägare var en disciplinerad trupp, som
före kriget var både exercerad och öfvad. Så var icke heller
förhållandet. Savolax Jägare utgjordes af bondpojkar och drän¬
gar, som hela året om tjenade vid jordbruket, och blott 12
dagar om året voro samlade till exercis. Men utom dessa
hörde till Sandels Brigad tvänne indelta Regementen, Öster¬
bottens oell Westerbottens. Begge dessa hade årligen befäls¬
möten, recrutmöten oell regementsmöten, samt deremellan kyr-
ko-parader; så att dessa Regementen kunde sägas vara mera
disciplinerade än de begge förstnämnde. Men då fienden atta-
querade och fosterlandets försvar kom i fråga, då voro desse
gamle exercerade Regementen ingalunda att jemföra med de
begge odisciplinerade Wasa Bataljon och Savolax Jägare. Detta
är det mest slående bevis, sorn jag trotsar hvar och en att
vederlägga, att Instructions-Compagnier alltför väl kunna um¬
bäras för en Armée, hvars egentliga bestämmelse är, endast
och allena, fosterlandets försvar emot Rikets flender.
Doctor Gumaelius: Jag instämmer till alla delar med
Biskop Heurlin och Doctor Stenhammar. Jag har förr yttrat
Den St3 April. 509
mig för bifall till ifrågavarande anslag och anser detsamma
särdeles vigtigt. Genom detsaminas beviljande skulle besparin¬
gar möjligen kunna åstadkommas i så fall nemligen, att, efter
det stammen af Arméen blifvit väl inöfvad, en del af densamma
lättare skulle kunna reduceras och sättas på fredsfot. Man bör
derföre icke Riksdag ifrån Riksdag uppskjuta med beviljandet
af anslag för Instructions-Compagnier. Jag tillstyrker således
^ bifall till Utskottets Utlåtande i denna del.
Häruti instämde Doctorerne Grafström och Säve.
Uppå härefter framställd proposition blef Utskottets Utlå¬
tande i denna punkt af Ståndet bifallet.
Häremot reserverade sig Doctor Sandber!) och Contracts-
Prosten Holm.
12:o. Bifölls.
Viirfvade Arméen,
13:o.
Prosten Berlin begärde ordet och yttrade: Jag får hos
Ilögv. Ståndet hemställa, huruvida icke skäl är för hand att
^ återremittera Utskottets Utlåtande i denna punkt. Den äskade
förhöjningen i Regements-Pastörernes löner af 200 R:dr är så
J måttlig oell af behofvet påkallad, att den icke borde röna något
motstånd, särdeles som desse Prestmän mistat deras förr egda
förhöjda tjenstårs-beräkning och deras embelsgöromål äro ytterst
maktpåliggande. Utskottets afstyrkande å den ifrågasatta löne¬
förhöjningen är icke heller motiveradt, och torde, af dessa skäl,
den begärda återremissen varda bifallen.
i.
lläruti instämde Doctorerne Wallin och Broman, Profes¬
sor Lindgren och Prosten Schram.
Lector Wallman: I anledning af det bifall, hvarmed Pro¬
sten Berlins yttrande blifvit upptaget, gör jag mig den förhopp-
f
ning att Högv. Ståndet, med fåstadt afseende å de skäl, som
linnas andragna i min emot Utskottets Utlåtande i denna ponkt
afgifna reservation, beviljar återremiss. För att icke upptaga
liden, åberopar jag hvad i reservationen blifvit lill stöd för den
Kongl. Propositionen anfördt. De skäl, hvarpå Utskottet grun¬
dat sill Utlåtande, kunna icke anses bindande. Det är visserli¬
gen sanni, att en och annan Regements-Pastor vid dessa Rege¬
menten med denna sin befattning kunnat förena någon annan;
men sådant hörer likväl till undantagen. För en verksam man
i sin bästa ålder är tiden tillräcklig för ganska mänga göro¬
mål; men ingen kan under en längre tid uthärda med öfver-
drifna ansträngningar; och det kan aldrig vara nyttigt, att en
Religions-Lärare drages af närings-omsorger från sitt maktpå¬
liggande och vigliga kall. Hvad dessa Regemenls-Pastorers
embetsmanna-verksamhet angår, är den i många fall lika makt¬
påliggande som Kyrkoherdarnes och deras församlingar i afseende
på personalen fullt jemförliga med flera Pastorater på landet.
Sedan Regements-Pastorerne vid Flottan redan erhållit ersättning
för den upphörda högre tjenstårs-beräkningen i ökade löne-för-
måner, är endast en rättvisa som yrkas för Regements-Pasto-
rerna vid Garnisons-Regementerna, hvilka med de förra hafva
samma Ijenstegrad och fullkomligt likartade embets-åligganden.
Då ingen röst höjt sig för bifall till Utskottets mening, anser
jag en fullständigare vederläggning öfverflödig.
Häruti instämde Professor Selander, Prosten Lundblad och
Lector I). Soderberg.
Vice Talmannen, Biskop Holmström: Jag instämmer till
alla delar med Lector Wallman och får såsom ett ytterligare
skiil för återremiss erinra derom, att desse Regements-Pastorer
mistat deras förr egda förhöjda tjenstårs-beräkning, utan att i
stället erhålla någon godtgörelse; äfvensom att löne-förhöjning
Den 23 April. 511
beviljats åt de fleste Ecclesiaslika Tjenstemän, frän hvilka för¬
höjd Prestårs-beräkning borttagits, hvilken löneförhöjning van¬
ligen icke understigit 180 R:dr B:eo.
Pastor Primarius, Doctor Pettersson-. På de af Lector
Wallman i bans reservation andragna skäl, yrkar jag återre-
miss å Utskottets Utlåtande i denna pnnkt. Den ifrågasatta
löneförhöjningen är så obetydlig, att dess förvägrande vore en
obillighet, särdeles om man besinnar, att desse Prestmans förra
lön är ringa och att de, hvilkas befattning är ytterst maktpå¬
liggande, mäste vidkännas den drygare lefnadskostnad, som är
lörenad med en vistelse i Städer. Desse Embetsman böra vara
fritagne ifrån att under suckan öfver otillräckliga löne-inkom-
stcr utöfva deras vigtiga kall. Jag tillstyrker bifall till ifråga¬
varande af Kongl. Maj:t äskade löne-förhöjning.
Biskop Hallström: Till hvad Vice Talmannen, Biskop
Holmström, med hvilken jag instämmer, i ämnet anfört får jag
tillägga, att Rikets Ständer i deras till Kongl. Majit aflåtna
underdåniga skrifvelse, rörande afskaffandet af ali förhöjd tjenst-
års-beräkning, nära nog utfästa! sig att i stället gifva lämplig
ersättning åt de Eeclesiastika Tjenstemän från hvilka en sådan
förmån borttogs, och som Rikets Ständer sålunda kunna anses
hafva liksom gifvit på hand ett löfte om bifall till ifrågasatta
löne-förhöjning, bör densamma, enligt min tanka, äfven varda
medgifven.
Prosten Lundblad: Jag har instämt med Lector Wall¬
man och får lill hvad förut blifvit anfördt endast tillägga, alt
då Regemenls-Pastorer vid indelta Arméen för en årlig tjenst¬
göring af endast omkring 14 dagar äro aflönade med 300 Itidr,
synes billigheten fordra, att Regements-Pastorer vid värfvade
Arméen, hvilkas tjenstgöring är ständig och äfven ganska be¬
51'} Den S3 April.
svärlig, erhålla i lön berörde summa fördubblad eller 600
R:dr R:co.
Discussionen förklarades härmed vara slutad; hvarefter,
uppå H. //. Erke-Biskopens och Talmannens i vederbörlig ord¬
ning framställda proposition, Utskottets Utlåtande i denna punkt
biet" af Ståndet till Utskottet återremitteradt.
14: o. Bifölls.
15:o. Lades lill handlingarne.
16:o.
Contracts-Prosten Holm begärde ordet och yttrade: Efter¬
som jag hörja! tala i del som angår Militären, har jag också
nu begäFt ordet. Det är för ingen al oss obekant, att Svenska
Artilleriet, allt sedan Gustaf Adolf den Stores tid, varit utmärkt
och berömdt, varit ansedt för det yppersta inom Europas krigs¬
härar, samt vid alla tillfällen förtjent loford och hedrat Sven¬
ska nationen. Samma anseende har det ännu i våra dagar bibe¬
hållit och förtjent i slaget vid Dennewitz och vid många andra
tillfällen. Detta vapen inom Svenska Arméen borde derföre,
framför alla andra, njuta anseende, blifva hvlladt, hägnadt och
på allt sätt uppmuntras. Men ty värr! är förhållandet icke
sådant. Man kan med skäl säga, att Artilleriet hos oss verk¬
ligen är vanlottadt emot andra Regementen. Refordrings-turen
inom Artilleriet är mycket trög och långsam; tjenstgöringen
trägen och besvärlig; fordringarna för blifvande Officerare ökas
år ifrån år; men lönerne förblifva lika små, lika knappa och
alldeles otillräckliga för lefnadsbehofveu. Följden deraf är, att
Rikets mest hoppgifvande ynglingar, som egna sig åt Militären,
heldre söka sig till Gardes- och andra Regementen än till Artil¬
leriet. Och det vapen, som förskaflat Svenska nationen elL äro¬
rikt
Den 23 April. 513
rikt namn och anseende, befinner sig för närvarande i sådan
belägenhet, att nödigt Befäl redan börjar saknas, och vacan-
cerne vid Artilleriet ökas år ifrån år. Nationalkänslan upp¬
manar derföre hvar och en att behjerta detta. Och jag, som
med så mycken ifver motsatte mig och bestred nya anslag till
Ingenieur-Corpsens och Instructions-Compagniers upprättande, jag
finner mig deremot föranlåten och skyldig, att bevilja det an¬
slag som Kongl. Maj:t begärt och Stats-Utskottet föreslagit för
löne-tillökning åt Artilleriet. Jag anser det mycket nödvändigare
att förbättra lönerna för en trupp som redan finnes, och som
i så hög grad förvärfvat Svenska nationen anseende och aktning,
än att bevilja anslag för organiserandet af nya trupper, hvil¬
kas nytta ännu är problematisk, och med hvilkas upprättande
ingen brådskande nödvändighet är för handen. Jag för min
del bifaller alltså hvad Utskottet föreslagit för Artilleriet.
Vice Talmannen, Biskop Holmström-. Man torde måhända
böra hålla Utskottet räkning för de åt de lägre tjenstegraderna
inom Artilleriet beviljade löneförbättringarne. Men jag för min
del kan likväl icke finna mig deraf fullt tillfredsställd. De hö¬
gre tjenstegraderna hafva icke fått någon löneförhöjning sig
tillerkäud ; och den åt de lägre medgifna är så obetydlig att
den icke kan kallas en egentlig förbättring afknappa vilkor. Icke
kan det t. ex. för Lieutenantsgraden vara någon egentlig upp¬
muntran att i sin ringa lön erhålla en tillökning af endast 40
R:dr B:co. Det är således föga förhoppning att de många va-
cancerna hädanefter lättare än hittills skola kunna fyllas. Ett
bifall till denna punkt skulle ock måhända vid en blifvande
Riksdag kunna anföras såsom skäl till alslag af ett säkerligen
då ifrågakommande förhöjdt anslag för alla tjenstegraderna in¬
om Artilleriet i allmänhet. Artilleriet, det vigtigaste vapnet
Wågv. Preste-Ståndets Prof. ISSI. S:te Bandet. 33
514 Den 25 si pr il.
inom Arméen, bör icke, till följd af ringheten i löne-anslag för
dess Officerare, försättas i redlöst tillstånd. Jag tillstyrker
återremiss å Utskottets Utlåtande i denna punkt, under yrkan¬
de af bifall till de af Artilleri-Committéen i dess afgifna Be¬
tänkande föreslagna löneförhöjningar, enär de af Kongl. Maj:t
i nåder begärda äro alltför sparsamma och efter min öfverty¬
gelse icke ledande till ändamålet.
Häruti instämde Doctor Grafström, Hofpredikanten Lager¬
gren samt Prostarne Lundblad och ./. C. Söderberg.
Lector D. Söderberg: Långt ifrån att motsätta mig en
lönetillökning för Artilleriets Officerare, ville jag snarare till¬
styrka en sådan; men jag skulle önska erhålla förklaring öfver
hvad som menas med den äldre Capitainer tillkommande ”Com-
pagni-revenu”; ty om denna härflyter af permitteringar och pas-
sevolancen, synes det mig som Depot-Capitainer äfven vore i
åtnjutande af berörde inkomst.
Contracls-Prosten Hohn: Jag instämmer helt och hållet
med Biskop Holmström, att det af Utskottet beviljade anslag är
allt för litet och otillräckligt att förbättra Artilleriets ställning,
samt åberopar mitt förra yttrande i detta ämne; men jag hem¬
ställer, om icke något afseende också hör göras på den tryc¬
kande och svåra belägenhet, som för närvarande herrskar i
landet och örn vi icke till en början höra nöja oss med hvad
som är föreslaget. Svenska folkets närvarande belägenhet böra
vi icke förglömma. En annan Riksdag, när ställningen i landet
blir bättre, kunna och böra andra åtgärder vidtagas.
Biskop Heurlin: Jag vågar försäkra att knappast någon
enda af Utskottets Ledamöter velat frånkänna Artilleri-vapnet
dess vigt och betydenhet; men Utskottet ansåg sig icke böra
tillstyrka större löne-tillökningar än dem Kongl. Majit begärt;
D e n %5 A p r i l. 515
oell hvad Kongl. Majit äskat har Utskottet äfven bifallit utom
hvad angår Regemenis-Officerare. Jag vill ieke bestrida, att
ifrågakomue löne-förhöjningar äro ringa, men hvad Artilleri-
Committcen derutöfver föreslagit är så obetydligt, att, äfven om
detsamma blifvit bifallet, en ytterligare löne-förhöjning för Office¬
rare vid detta vapen snart torde ifrågakomma. Den åt Under¬
befälet medgifna löne-förhöjning är deremot betydlig och bör
vara tillräcklig. Jag vill visserligen icke motsätta mig återre-
miss af denna punkt, men anser sådant endast undantagsvis och
i vigtigare fäll böra ifrågakomma, och för denna gång torde
svårligen något fördelaktigt resultat dermed kunna uträttas —
snarare elt motsatt.
Häruti instämde Doctorerne Annerstedt, Bjerling och Säve.
Doctor Gumcelius-. Till följd af Biskop Heurlins utredning
af ämnet är jag, som med honom instämmer, ånyo i den lyck¬
liga belägenhet, att icke behöfva vara mångordig. Förevarande
fråga är dock af den vigt, att den torde vara ibland de få,
för hvilka återremiss bör ega rum. Inom Utskottet rådde
starka sympathier för beviljande af ifrågavarande löne-tillöknin-
gar, men Utskottet ansåg sig böra inskränka sitt tillstyrkande
lill hvad Kongl. Majit äskat. Biskop Holmströms yttrade far¬
håga, att, genom beviljande af desse löne-tillökningar, svårighet
skulle uppstå, att vid en följande Riksdag kunna derutöfver
utverka någon ytterligare förhöjning, kan visserligen vara grun¬
dad ; men om, såsom skäl är att förmoda, de nuvarande vacan-
cerne, till följd af de otillräckliga lönerna, blefve ytterligare
förökade, skulle Artilleriet måhända försättas i redlöst skick.
Jag vill icke påyrka återremiss af denna punkt, men motsätter
mig icke en sådan, ifall Ståndet skulle fatta ett sådant beslut.
Öfverläggningen förklarades härmed slutad, och då den
gjorda propositionen å bifall till Utskottets ifrågavarande förslag
516 Den %5 April.
besvarades med blandade Ja och Nej, samt votering begärdes,
framställdes oell godkändes följande voterings-proposition:
Den som bifaller 16:de punkten af Stats-Ulskottets föreva¬
rande Utlåtande, N:o 85, röste Ja; den det icke vill, röste Nej.
Vinner Nej, bär Ståndet beslutat, att sagde punkt återremitteras.
Voteringen, i behörig ordning anställd, befanns efter rö¬
sternas summering hafva utfallit med 19 Ja emot 20 Nej; och
var alltså berörde 16:de punkt af Siats-Utskottets Utlåtande,
N:o 85, af Ståndet till Utskottet återremitterad.
Doctor Strndberg begärde ordet och vltrade: Jag för min
del anser alla förökade anslag å 4:de Ilufvudtiteln betänkliga,
särdeles då de öfverstiga hvad Kongl. Majit begärt. Jag måste
således reservera mig emot Ståndets nu fattade beslut, åsyf¬
tande att för Artilleriet bereda ett större anslag än det Kongl.
Majit äskade.
Häruti instämde Doctor Säve och Hofpredikanlen Hasselrot.
17:o. Bifölls.
Materielen.
18:o. Bifölls.
Diverse Anslag.
19:o. Bifölls.
20:o. Bifölls.
21:o. Bifölls.
22:o. Bifölls.
23:o. Bifölls.
24:o. Bifölls.
§. 3.
Föredrogs ånyo Slats-Utskottets Utlåtande, N:o 86, angå¬
ende regleringen af utgifterna under Riks-Statens Femte Iluf-
vudtitel.
Den 25 April.
A'flönings-Staterna.
l:o.
|
Bifölls.
|
2;o.
|
Bifölls.
|
3:o.
|
Bifölls.
|
4:o.
|
Bifölls.
|
5:o.
|
Bifölls.
|
6:o.
|
Bifölls.
|
7:o.
|
Bifölls.
|
8:o.
|
Bifölls.
|
9:0.
|
Bifölls.
|
10:o.
|
|
Lector Wallman begärde ordet oell yttrade: Kongl. Majit
har föreslagit, att den äskade löne-tillökniugen skulle varda på
Flottans ordinarie stat å 5:le Hufvudtiteln uppförd, och har
således tydligen haft för afsigt, alt åt dessa tjenster för fram¬
tiden bereda ersättning för den borttagna förhöjda tjenstårs-
beräkningen; Utskottet har i motsats deremot tillstyrkt ett
anslag endast för nuvarande innehafvare, att uppföras under
9:de Hufvudtiteln å Indragnings-Stalen. Följden af detta förfo¬
gande skulle blifva, att, efter det nuvarande innehafvare af
dessa tjenster derifrån algått, deras efterträdare skulle blifva i
saknad af ifrågavarande löne-förbätlring. Desse Skollärare äro
visserligen endast under halfva Aret sysselsatte; men Skollärare-
tjensten vid Skeppsgosse-skolorna är icke en så litet maktpå¬
liggande befattning, då den ungdom, som der undervisas, i de
flesta fall hörer till en dass, der uppfostran icke är den mest
vårdade. Den lön , hvilken med tillägg af den föreslagna för¬
höjningen skulle komma ifrågavarande Lärare tillgodo , uppgår
endast lill 533 II:dr 16 sk. B:co; en i sanning föga afunds¬
värd lott, när man täger i betraktande tjenstens beskaffenhet.
Jag åberopar föröfrigt hvad jag i min reservation anfört och
518 Ilen 23 April.
skulle anse en återremiss i sin ordning, ehuru jag Ivekar att
derom hos det Högv. Ståndet anhålla.
Häruti instämde Vice Talmannen, Biskop Holmström,, Bi¬
skop Bergman, Pastor Primarius, Doctor Pettersson och Pro¬
fessor Lindgren, af hvilka den förstnämnde förklarade det han
ansåg löne-tillökningar böra afse tjenste-befattningarne och icke
blott, deras nuvarande innehafvare, i hvilket afseende en incon-
'Seqvens i förevarande fall förelupit.
Biskop Heurlin ansåg ifrågavarande punkt icke vara af
den vigt, att återremiss borde ega rum, enär, för den händelse
att någon af ifrågavarande Skollärare skulle före nästa Biksdag
från befattningen afgå, Kongl. Maj:t, derest sådant skulle nödigt
aktas, kunde af besparingarne å 5:te Hufvudtiteln meddela ifrå-
gakomne löne-förhöjning och sedermera om dess uppförande å
ständig stat lill Rikets Ständer aflåta .Nådig Proposition.
Lector Wallman: Jag gör rättvisa åt den önskan, hvil¬
ken vid flera tillfällen uttalat sig, om undvikande af återremis-
ser, der sådana icke kunna anses leda till något resultat. Men
då flera af Ståndets Ledamöter instämt i mitt föregående anfö¬
rande, och jag icke saknar anledning till förhoppning, alt Bor¬
gare-Ståndet beslutar återremiss i syftningen af min reserva¬
tion, tror jag mig biira yrka, alt Högv. Ståndet måtte medgifva
en ytterligare utredning af frågan.
Uppå härefter i behörig ordning framställd proposition blef
Utskottets Utlåtande i förevarande 10:de punkt af Ståndet till
Utskottet återremitterad!.
liro. Bifölls.
Materialen.
12:o. Bifölls.
13:o. Bifölls.
Den SS April. 519
14:o. Bifölls.
15:0. Bifölls.
16:o.
Doctor Sandberg begärde ordet och yttrade: Jag vill ej
göra någon invändning emot ifrågakomne förslag, men jag be¬
farar att detsamma icke allestädes blifvit einottaget med belå¬
tenhet. I mili hemort har jag åtminstone hört klagomål öfver
den vidtagna förändringen så väl af rotehållare som äfven af
båtsmän, hvilka sistnämnde påstått, att de af Kronan lemnade
köjer och täcken varit af sämre beskaffenhet än de, som rote-
hållarne förr tillhandahållit. Jag skalle således önska, all ve¬
derbörande måtte tillse, det de af Staten i förevarande hänseen¬
de vidtagna förändringar icke alltför mycket komme att leda till
manskapets förfång.
Bifölls.
Diverse Anslag.
17:o. Bifölls.
18:o. Bifölls.
19:o. Bifölls.
För Handeln.
20:o. Bifölls.
21:o. Bifölls.
22:0. Bifölls.
Sedan granskningen af Utskottets förevarande Utlåtande
sålunda blifvit afslutad, begärde Doctor Sandberg ordet och
yttrade: Jag anhåller alt tå reservera mig emot Ståndets be¬
slut, hvarigenom 8:de punkten bifallits och ett anslag af 16,666
R:dr 32 sk. Banco blifvit beviljadt alt ställas på en reserv-stat
för Flottan. Detta skulle nemligen endast utgöra en förhöjning
i anslaget för Amiralitets Krigsmansbus-Cassan och de i reser¬
520 Den 23 April.
vationerna emot punkten förekommande anmärkningar hade,
enligt min tanke, varit förtjente af en större uppmärksamhet.
Lector IVallm an reserverade sig emot beslutet rörande
15:de punkten.
Lector D. Södel berg och Prosten Landblad förklarade,
att de instämde uti Herr af Bildts med Heres reservationer
emot ingressen till förevarande Utlåtande.
§• 4.
Föredrogs ånyo Stats-Utskotlcls Memorial, N:o 109, an¬
gående bestämmandet af den Riks-Ståndens och Utskottens Can-
zli-betjening tillkommande aflöning.
Bifölls.
§. 5.
Föredrogs ånyo Stats-Ulskotlets Utlåtande, N:o 110, an¬
gående Stats-Contorets ersättande för de under år 1850 utbe¬
talda medel till colonien S:t Barthelemys förvaltnings-kostuader.
Professor Selander begärde ordet och anhöll att få till¬
kännagifva, det han, vid ärendets pröfning hos Fullmäktige i
Riksgälds-Contoret, varit af den åsigt, att medlen kunnat och
bordt af Fullmäktige utbetalas, utan alt frågan behöft under¬
ställas Stats-Utskottets bedömande, af skäl, som linnas närmare
utvecklade i Professorns emot Fullmäktiges beslut afgifna re¬
servation.
Lector Wallman tillkännagaf, att Riksgälds-Afdelningen, ä
hvilken Afdelning af Stats-Utskotlet förevarande fråga blifvit
behandlad, hufvudsakligen gillat den åsigt, Professor Selander i
sin, från Fullmäktige af Utskottet infordrade, reservation ut¬
tryckt; men alt, då Ständerna voro församlade, Fullmäktiges
beslut att hemställa ärendet till Rikets Ständers pröfning an¬
sågs oskyldigt, hvarföre Utskottet lät dervid bero.
Ven %3 April. 521
Doctor Sandberg-: Jag skulle önskat att Siats-Utskottet
föranstaltat att Rikets Ständer kunnat få upplysning om orsa¬
kerna dertill, att de till colonien S:t Barthelemys förvaltning
anslagna kostnader varit otillräckliga; men, enligt Utskottets
hänvisning, kan sådant först vid näst inträffande revision af
Statsverkets tillstånd, förvaltning och behof varda utredt; och
torde man således få för närvarande låta dervid bero. Jag kan
likväl icke undertrycka min förundran och måste beklaga, att
Statsverket skall vara nödsakadt, att utan motsvarande förmå¬
ner vidkännas så dryga kostnader för förvaltningen af nämnde
colonie.
Biskop Heurlin erinrade, att hvad Stals-Utskottet tillstyrkt
endast utgjorde en verkställighets-åtgärd af Rikets Ständers
äldre beslut.
Prosten Berlin anmärkte, alt orsaken till det förut bevil¬
jade anslagets otillräcklighet naturligtvis vöre att söka deri, att
inkomsterne af colonien S:t, Barthelemy med det ifrågakomna
beloppet understigit kostnaderna för coloniens förvaltning.
Uppå härefter framställd proposition Lief Utskottets före¬
varande Utlåtande af Ståndet bifallet.
§. 6.
Föredrogs ånyo Slats-Utskotlets Utlåtande, N:o 87, angå¬
ende regleringen af utgifterna under Riks-Statens 6:te Hufvud-
titel.
Bergs-Collegium.
l:o.
lista momentet.
Vice Talmannen, Biskop Holmström begärde ordet och yt¬
trade: Jag vill icke förneka, alt ju anslaget för Bergs-Colle-
522 Den 23 April.
gium framdeles må kunna nedsättas; men måste motsätta mig
principen af att sådant sker liksom på måfå. Man kunde
alltför väl låta härmed anstå tills den utlofvade nya organisa¬
tionen af detta Verk blifvit fastställd. StaLs-Utskottet, som til¬
låtit sig att framkomma med förevarande förslag, kunde jemväl
hafya väckt fråga om nedsättning i anslaget för ett annat Verk,
utaf hvilken åtgärd vådliga följder skulle kunna uppstå. Jag
vågar således hemställa att Utskottets Utlåtande i denna punkt
varder ålerremitteradt.
Häruti instämde Doctor Broman och Prosten N. Wallin.
Biskop Heurlin-. Utan att vidröra frågan om Utskottets
behörighet att framkomma med förevarande förslag, får jag en¬
dast upplysa, att den ifrågavarande nedsätlningen i anslaget
för Bergs-Collegium grundar sig på Kongl. Maj:ts vid sednaste
Riksdag aflåtna, men då icke godkända Nådiga Proposition,
rörande förändrad organisation eller snarare indragning af be-
mäite Verk. Ifrågasatta nedsättning utgör nemligen just den
summa hvarmed Presidenten i Bergs-Colleginm är aflönad; hvil¬
ken befattning, enligt Utskottets tanke, vore öfverflödig och
kunde väl utöfvas af ett Bergs-Råd; hvilket i sådant fall kunde
få åtnjuta de åt Presidenten anslagna taffel-penningar. Före¬
varande fråga är icke den enda, hvari Stats-Utskottet till
Stånden inkommit med inom Utskottet väckta förslag, hvilka
utan anmärkning blifvit af Ståndet godkända, i hvilket afseende
jag endast behöfver omnämna det förhöjda portionspriset för
jungmännen i Carlskrona, hvilket Högv. Ståndet helt nyligen
bifallit. Jag vill emedlertid icke motsätta mig en af Ståndet
möjligen beslutad ålerremiss af denna punkt.
Domprosten Thomander: Jag instämmer med Biskop Heur¬
lin och anser det icke vara tvist underkastadt, huruvida Stats-
Ulskotlet må ega inkomma med förslag af ifrågavarande beskaf¬
Ven 23 April. 523
fenhet. Likasom det är Regeringens rättighet att i ett Verk
tillsätta en eller flere Presidenter, likaledes liar ock Stals-Ut-
skottet rättighet att, i fall af hellof, föreslä indragning af de
för samma tjenster bestämda löner. Vid förra Riksdagen, då
ifrågavarande åtgärd föreslogs af Regeringen, ansågs den icke
betänklig. Jag tillstyrker bifall till Utskottets Utlåtande i detta
moment.
Häruti instämde Hof-Predikanten Hasselrot.
Doctor Gumcelius: Jag vill ej motsätta mig en återremiss
af denna punkt och det af skäl, att då reorganisation af ett
Verk är i fråga, det alltid är angeläget, att för densammas
verkställande de befintliga liilgångarne icke varda otillräcklige.
Om nu en indragning sker på Collegii Stat blir följden, alt re-
organisationen blir försvårad, emedan den kommer att fordra
nya anslag på Indragnings-Stalen, hvilka kunde undvikas, om
de besparingar på Verkets Stat, hvilka under tiden genom af¬
gång kunde inträffa, finge vid Verkets ombildning tagas i an¬
språk. Ett annat skäl till återremiss finnes äfven, nemligen
nödvändigheten alt äfven göra tillbörligt afseende på de Colle-
gium underlydande Embetsman i orterna och regleringen af
deras lönevilkor.
Vice Talmannen, Biskop Holmström: Jag vidhåller min
förut yttrade mening, och anser Stats-Utskottet vara obeiogadt
att föreslå nedsättning och rubbning i anslagen för vederbö¬
rande Embetsverk. Reorganisationsfrågor äro nemligen ytterst
beroende af erforderliga anslag och dessa böra således icke af
Ständerna obetänkt nedsättas. Jag hoppas således alt Utlåtan¬
det varder återremitteradt.
Häruti instämde Domprosten Reuterdahl.
534 Den SS A pr i l.
Doctor Sandberg: Jag glädjer mig åt ifrågavarande af
Stats-Utskottet påtänkta besparing i Stats-Verkets utgifter och
yrkar bifall till hvad Stats-Utskottet föreslagit. Regeringens
vidtagna reorganisation af Krigs-Collegium och Stats-Contoret
har icke vunnit särdeles bifall och Regeringen har således icke
skäl att vidtaga nya dylika åtgärder. Flere platser inom Bergs¬
collegium äro för närvarande vacante och rätta tiden för in¬
dragningars verkställande inom berörde Verk synes mig såle¬
des nu vara för handen.
Lector Wallman-. Jag får tillkännagifva, alt jag inom
Utskottet understödt ifrågavarande förslag. Bergs-Collegium
har nemligen, efter det Kronan upphört att ega Bergverk, blif¬
vit förvandladt till en Statistisk Bureau. Stats-Utskottets be¬
hörighet att framkomma med detta förslag finnes grundad uti
53 §. Regerings-Formen och 30 §. Riksdags-Ordningen. Den
föreslagna nedsättningen innebär indirect en indragning af Pre¬
sidentsplatsen i nämnde Kollegium; men sådant torde icke in¬
nebära någon olägenhet för ärendernas behöriga gång, enär
Ordförandeplatsen derstädes väl kunde iunehafvas af en utaf
Collegii Ledamöter.
Biskop Heurlin upplyste, att det inom Utskottet icke va¬
rit olika åsigter, huruvida nedsättning i anslaget för Bergs¬
collegium borde ega rum, endast angående sjelfva beloppet.
Några Ledamöter ville nemligen nedsätta berörde anslag endast
med beloppet af den åt ett för närvarande vacant Bergs-Råds-
Embete anslagna lön, och icke, i likhet med pluralitetens me¬
ning, med beloppet af Presidentens lön.
Biskop Holmström: Till ytterligare ådagaläggande af
olämpligheten af Utskottets förslag, får jag hemställa, huru till¬
gå skulle, om, sedan Presidentsplatsen blifvit indragen, de 2
De71 SS April. 525
återstående Ledamöterne, vid besluts fattande, blefve af olika
tankar?
Doctor Gumcelius: I anledning af det sednaste yttrandet,
får jag erinra, att, om Presidentsplatsen indrages, det är na¬
turligt, att den för närvarande vacanta 3:dje Bergs-Rådstjen-
sten, hvars lön nu är på annat sätt disponerad, varder ånyo
tillsatt.
Discussionen förklarades härmed slutad; och då, uppå gjord
proposition å bifall till Stats-Utskottets förevarande hemställan,
rörande nedsättning i anslaget för Bergs-Collegium med ett be¬
lopp af 3,504 R:dr, och att således anslaget till merberörde
Collegium med Bergslags-Staterna vid nu föreslående Stats-reg-
lering icke uppföres till högre belopp än 28,413 R:dr 43 sk.
4 r:st, meningarne hördes delade och votering äskades, fram¬
ställdes och gillades följande voterings-proposition:
Den som bifaller Stats-Utskottets ofvanberörde hemställan,
röste Ja; den det icke vill, röste Nej. Vinner Nej, har Ståndet
sagde hemställan återremitterat.
Voteringen, i behörig ordning verkställd, befanns, efter rö¬
sternas summering, hafva utfallit med 20 Ja mot 17 Nej; och
var alltså berörde hemställan bifallen.
Mot detta beslut reserverade sig Biskoparne Holmström
och Bergman, Professoren Lindgren, Domprosten Reuterdahl,
Prostarne Arosenius och Tellbom samt Doctor Broman.
Hvad Utskottet för öfrigt, i andra momentet af denna punkt,
föreslagit blef af Ståndet bilället.
Häremot reserverade sig Professoren Lindgren.
Landtm äteri-S talen.
2:o. Bifölls.
5?ti Den S3 Jp r iI.
Öfvér-Slåthållare-Embetct.
3:o. Bifölls.
Landt-Stalen.
4:o. Bifölls.
5:o. Bifölls.
Gästgifvares friheter.
6:o. Bifölls.
Härefter afbröts föredragningen af detta Stats-Utskottets
Utlåtande, för att i morgondagens Plenum fortsättas.
Ståndet åtskiljdes kl. £ till 9 e. ni.
Ut supra
In fidem
S. II. Almqvist.