Den g November.
301
kas underhåll åt en oviss välvilja. Dessa äro de in¬
flytelser, hvilka jag befarar torde uppå mig inverka.
Jag skall dock söka taga mig till vara, att de ej må
förleda mig hvarken till orättvisa eller ens obillighet
mot de på Upsala Domkyrkas tillgångar höjda an¬
språk.
På grund af rätt lära väl emedlertid dessa an¬
språk aldrig kunna göra sig gällande. Detta är af
Biskop Butsch, som mig synes, ovederläggligen åda-
galagdt, så framt man icke vill fastställa såsom
grundsats, att man må taga der det finnes och läg¬
ga der det fattas: en grundsats, hvilken, om ock
i något enskildt fall acclamerad, dock torde, om det
en gång skulle gälla dess allmänna tillämpning, haf¬
va sina betänkligheter, äfven inför acclamanterne
sjelfve. Här nemligen är fråga, icke om bättre rätt
emellan ett Stift och ett annat Stift, ty Upsala Stift
har med denna tvist platt intet att skaffa; utan frå¬
gan gäller huruvida ett Stift i förening med en Stad,
som låtit sin Kyrka förfalla, så att der icke ens
Gudstjenst kan hållas, har rätt att fråntaga en an¬
nan Kyrka hvad henne på fullkomligen lagligt sätt
—• det torde väl icke kunna förnekas — tillfallit,
nemligen såsom ersättning för hvad hon på annat
håll förlorat. Det har lenmats obestridt, att Dom-
kyrkotunnorne anslogos till de då — nemligen när
anslaget gjordes — i Riket varande Domkyrkor: des¬
sa och inga andra. Upsala Domkyrkas på detta sätt
erhållna ersättningsanslag kan således icke öfverflyt-
tas på någon annan kyrka, varande eller blifvande,
i Hernösand eller annorstädes, med mindre samma
anslag förryckes från dess ursprungliga ändamål; och
de ifrågasatta 124 tunnorna äro icke mindre Upsala
Domkyrkas egendom, än t. ex. den guldkalk hon
eger. Om således Styrelsen öfver nu varande Erke¬
stift flyttades till Gefle, så skulle derigenom egande-
rätten till Domkyrkotunnorna, så vidt jag kan förstå,
302
Den g November.
för ingen del öfvergå till Gefle Kyrka, ehuru denna
då förmodligen blefve Stiftskyrka. Att emedlertid
Konung och Ständer kunna annorlunda förordna, der¬
på tviflar jag platt icke; men att genom något Mak¬
tens förordnande orätt varder rätt, derpå tviflar jag
så mycket mer. Detta, så vidt frågan gäller rätt.
Från billighetens synpunkt kan dock saken, det med-
gifver jag villigt, möjligen hafva ett annat utseende.
Med delningen af det ursprungliga Upsala Stif¬
tet och det endast och allenast derigenom uppkomna
behof utaf en ny Stiftskyrka har vä] Upsala Dom¬
kyrka, som på intet sätt äskat, åstadkommit eller
vållat denna delning, platt intet att skaffa, och bör
sålunda icke oförskyldt uppbära följderna deraf. Men
då det i alla fall plägar anses, och bör erkännas så¬
som billigt, att den som har delar med sig åt den,
som icke har, så vidt nemligen icke derigenom den
förres bestånd sättes på spel, och man får två be¬
höfvande i stället för en; så vore jag, för min del,
icke obenägen för det förslag, att Upsala Domkyrka
visade någon välvilja mot, hvad man kallat, hennes
dotter, Hernösands Stiftskyrka (en dotter emellertid,
som ännu icke skådat ljuset); så vidt nemligen så¬
dant kan förenas med Upsala Domkyrkas tryggade
bestånd. Just detta sålunda är hvad i första rummet
bordt blifva, men ingalunda blifvit, ådagalagdt. Väl
har man mycket talat om denna Kyrkas stora in¬
komster, dess 50,000 R:drs Kassa o. s. v., men ingen
bland mina motståndare har jag hört taga i betrak¬
tande dess utgifter, hvarken de årliga eller de utom¬
ordentliga, som just nu henne förestå. Kan man då
uppgöra en räkning med kännedom endast af inkom¬
sten? Hörer utgiften alls icke till saken? Jag tror
mig känna, att Upsala Domkyrka har, med allra-
snaraste, stora omkostnader att bestrida, för ombygg¬
nad af orgelverk, för takomläggning — man besinnar
att det gäller koppar — för betydlig reparation af flera
Den g November.
303
andra kyrkans delar, hvilka omkostnader sannolikt
skola uppsluka hennes icke omåttliga behållning, och
måhända skuldsätta henne, åtminstone att sluta af
vissa andra kostnadsförslag. Man har ock nämnt, att
hon haft råd att påkosta Gustavianska Grafchoret. Det
må väl icke nekas, att detta var en vacker tanke.
Om det också var försigtigt att sätta den i verket,
det kan vara en annan fråga. Men det är nu i alla
fall gjordt, och de penningar, som dertill blifvit an¬
vända, komma icke tillbaka, och blifva således icke
för något annat ändamål påräkneliga.
Allt annat är ock i sjelfva verket obetydligt, jem¬
förelsevis med den omständighet, hvarvid jag nu be¬
der att få fästa det Högvördiga Ståndets hela upp¬
märksamhet — Upsala Domkyrka är icke brandför-
säkrad. Så har man sagt mig på håll, der förhållan¬
det bör vara kändt. Och jag håller detta för så myc¬
ket mera troligt, som jag icke förstår, hvar hon skul¬
le kunnat blifva det, åtminstone inom landet. Hvil¬
ket Svenskt Bolag skulle väl kunna ingå en risk af
t. ex. en million för en enda byggnad? Visserligen
är det bekant, att Brandförsäkringsfonden för bygg¬
nader å landet är mycket solid och att Stockholms
Stads är rik, nästan till oformlighet; men till ingen-
deras område hör Upsala Domkyrka, och skulle, om
hon ock gjorde det, svårligen kunna antagas till ett
värde, som någorlunda närmade sig det verkliga. På
frågan om hennes upptagande i Städernas Brandför-
säkrings-Bolag torde intet ord behöfva spillas. Nu
frågar jag: är det mer än rätt och högnödigt, att en
sådan byggnad, som ej kan inom landet försäkras,
är försedd med inkomster, beredande utväg att samla
en reservfond, som må kunna påräknas, i händelse
af olycka, och i någon måtto motsvara byggnadens
beskaffenhet? Men man hänvisas till frikostigheten
— förmodligen Riksens Ständers. Man har sålunda
medgifvit, att man fråntager Upsala Domkyrka hvad
304
Den g November.
hon behöfde behålla, eller man vill gifva benne er¬
sättning på tredje mans bekostnad, nemligen Statens.
Detta synes mig vara att gå baklänges till målet, och
då bänder lätteligen, att man belt och hållet förfelar
det. Långt lättare skulle det vara, att erhålla ett
anslag till uppbjrggande af en onekligen nödvändig
Stiftskyrka i Hernösand, än ett sådant till återstäl¬
lande af Upsala Domkyrka, i händelse af en olycka.
Huru det aflöper då en forntidsbyggnad träffats af en
sådan och saknar medel att sjelf uppresa sig ur sitt
grus, derpå hafva vi ett ropande exempel så nära in¬
till oss som möjligt. Det ropar, hvar gång man går
hit eller hädan: det ropar in igenom dessa fönster.
Då man sammanhåller alla företeelser i detta hänse¬
ende, kan man näppeligen undgå att fråga: Skall en
dag en jerngranlåt — mången talar om ett ruckel -—■
ställa sig såsom prydnad på Upsala väldiga forntids-
tempel ?
Vore emedlertid en fond samlad, af ändamålet
någorlunda motsvarande betydenhet, eller Upsala Dom¬
kyrka försäkrad i något utrikes tillförlitligt Bolag —■
man vet, att många Svenska byggnader äro försäkra¬
de i England — samt premien härföre erlagd, de
årliga behof ven tagna i beräkning, och ändock något
öfverskott funnes — då — hvarföre icke afstå detta
till något godt ändamål, t. ex. Hernösands Stiftskyr¬
ka? Att för öfrigt det ingalunda är min mening, att
detta Stift mer än något annat bör sakna tillgångar
af allmänna medel för sina offentliga byggnader, har
jag redan antydt. Huru deremot Hernösands Stads¬
kyrka kunnat komma i åtanka till arftägt efter Up¬
sala Domkyrka, och det medan den sednare ännu
lefver, det är icke mig gifvet att förstå. Allraminst
finnér jag anledning till en sådan arftägt i den om¬
ständigheten, att den ifrågasatta Staden låtit sin Kyr¬
ka blifva rent af obrukbar. En Stad och dertill med
en Stapel-
Den g November.
305
eli Stapelstad — till hvilka anspråk denna sednare
qvalifikation anses berättiga, skall vid behandlingen
al en annan fråga låta sig förnimma — en Stapelstad
utan Kyrka i det så länge Christna Sverige — i san¬
ning, det ljuder otroligt, och måtte väl vara ett exem¬
pel ensamt i sitt slag uti Svenska Ecclesiastik-histo-
rien. Det ringa Sigtuna, hvars hela rörelse blifvit
delad mellan Stockholm och Upsala, och hvars folk¬
mängd inom icke många år nedsjunkit från 700 till
400 personer, understödt endast af de ringa försam-
lingarne, S:t Olof och S:t Pehr, underhåller en Kyr¬
ka, tredubbelt så stor, som nuvarande behof klöfver.
Hvalfvet har igenom någon sjunkning tagit skada
och stor kostnad måste användas till förekommande
af instörtning. Stamboks-understöd söktes för detta
ändamål, men afslogs. Att låta Kyrkan förfalla, har
emellertid icke något ögonblick blifvit satt i fråga.
Hvad skall man säga vid jemförelsen? Hvad skall
man säga, då man tänker uppå, hvad lag bjuder i
fråga oin församlings åliggande att sin Kyrka under¬
hålla, och, der så fordras, nybygga, samt om veder-
börandes skyldighet att vaka deröfver, att sådan lag
icke varder satt å sido? Det annars så högeligen an-
stötliga i förhållandet minskas dock, jag medgifver
det, derigenom, att man samlat medel till Kyrko¬
byggnad. Om dessa blifvit utlånte på osäkra eller
insolventa händer, så ansvarar väl derföre, af egna
till gångar, Kyrkostyrelsen i Hernösand, så väl som
på alla andra ställen i Sverige. Ty icke måtte den¬
na Stad ha sin alldeles serskilda lagstiftning eller
1 i • • m • •
lagskipning. irettiotusen Riksdaler finnas sålunda i
beredskap. Skulle jag fördrista mig framställa ett
förslag, vore det följande:
Kostnadsförslag upprättas för uppförandet af en
Stadskyrka i Hernösand. Derefter tillägges så mycket
som erfordras, på det denna Kyrka må kunna blif-
Preste-St. Prot. 1840. Andra Afdela. Bandet X. 20
Den 9 November.
va eu värdig Sliflskyrka, det vill säga lemna utrym¬
me för den vid Stiftets Läroverk studerande unsdo-
O
men, för den vanligtvis större menniskomängden vid
prest vigningar, prestmöten o. s. v. Kostnaden till
Stadskyrkan måste naturligtvis Staden bestrida, hvar¬
till dock insamling öfver liela Riket synes vara lika
billig bär, som i andra dylika fall. Den öfverskju-
tande kostnaden, den, som erfordras, på det att
Stadskyrkan måtte tillika kunna blifva en Stiflskyr-
ka, den måste Staten vidkännas, och till beviljandet
af ett sådant anslag synes just nu den rätta tiden
vara inne, då så stora öfverskott förefinnas. Yore
det ådagalagdt, att Upsala Domkyrka, med sitt eget
tryggade bestånd, kan något med sig dela till under¬
håll af Stiftets andel i den blifvande Kyrkan, jag
skulle ej motsätta mig det. Men intill detta är gjordt,
nödgas jag, som sagdt är, för min del afslå.
Skall jag icke sluta? Icke förr än jag fått säga
ännu ett ord, icke förr än jag fått fråga: Förtjenar
den omständigheten icke ringaste afseende, att Upsala
Domkyrka är den studerande ungdomens Kyrka från
ungefärligen tvåtredjedelar af Sverige, Norrland der¬
ibland inberäknadt? Upsala och Lunds Domkyrkor
befinna sig i detta hänseende i en alldeles serskild
kategori. Voro de icke försedde med tillräckligt an¬
slag, så borde alla provinser, som ditskicka sina yng¬
lingar, sammanskjuta det. Jag kan nemligen icke fö¬
reställa mig, att Guds ord och Hans församlings ge¬
menskap skulle betraktas såsom mera öfverflödiga för
studenten, än för gymnasisten och skolgossen. Har
jag häruti misstagit mig — då — det är tydligt, jag
hade bordt tiga. Emellertid, jag hyser aktning för
hvars och ens mening, äfven om den skulle förekom¬
ma mig enskilt såsom ett mörkt tecken. Må den
blott öppet uttalas. Vill man Upsala Domkyrkas be¬
stånd, hvarföre beröfva sig medlen dertill? Må man
åtminstone hafva tålamod att dröja med bortskän¬
Den g November.
307
kandet, till (less man vet, om något öfverflöd före¬
finnes. Är man åter likgiltig för detta bestånd, hvar¬
före kläda denna likgiltighet i tron på en frikostig¬
het, hvars icke ens möjlighet är gifven? Om en olyc¬
ka drabbade Upsala Domkyrka, då krig, missväxt el¬
ler sjukdom härjade landet — vore det då tiden att
bevilja anslag till en byggnad? På sådant borde man
väl tänka, om det är allvar i meningen. Jag har
pröfvat Högvördige Ståndets tålamod. Må det ursäk¬
tas mig, emedan det gällde — nu eller aldrig.
Häruti instämde Prosten Stenhammar.
Prosten Sidner: Icke hvad jag hoppades, ulan
hvad jag fruktade, inträffade. Eli strid har uppkom¬
mit och fortgått redan så länge, att det Högv. Stån¬
det med otålighet väntar dess slut. Jag har dock
nödgats begära ordet för andra gången, emedan jag
har en och annan högst nödvändig upplysning att
meddela. Eli värd Talare har uppgifvit, att Hernö¬
sands Kyrka skall ega mellan 30 och 40,000 Riks¬
dalers behållning; men då Hernösands Consistorium
uti en till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifven för¬
klaring försäkrat, att den icke eger mer än 22,000
R:dr, så tror jag mig hafva fullt skäl att försäkra,
att denna sednare summa är den rätta. Uti nu fö¬
revarande Betänkande har Högloft. Ekonomi-Utskot¬
tet anfört, att Hernösands Kyrka har sig tillslagne
70 tunnor; men detta är ett misstag på jemnt hälf¬
ten. Drottning Christinas Bref af den 25 Martii 1648
samt Kongl. Resolutionen den 22 November 1686 in¬
nehålla, att Hernösands Kyrka och Gymnasiihus er¬
hållit dessa 70 tunnor till hälften hvardera i löst
mått, hvadan uppkommer den för Hernösands Kyrka
ringa årliga tillgången af något öfver 33 tunnor så¬
som Vinsäd. Hvad man här för öfrigt vidlyftigt an¬
fört om Upsala Domkyrka såsom en national-egen-
dom, en nationalhelgedom och en nationalprydnad,
så eger detta äfven för mig sin fullkomliga riktighet;
308
Den g November.
men den slutsats man deraf vill draga, att Hernösands
Stift på Nationens vägnar skall underhålla detta Na¬
tionens skötebarn, kan jag ingalunda godkänna. Om,
sedan Hernösands Stift återfått sina 124 tunnor, det,
efter vederbörlig undersökning, utrönes att Upsala
Domkyrka icke med sina återstående tillgångar kail
vidmakthållas, så ämnar detta Stift icke undandraga
sig skyldigheten att med den öfriga delen af Natio¬
nen deltaga i den erforderliga underhållskostnaden. —
Man har sagt att beviljandet af dessa 124 tunnors
återgång till Hernösands Stift vore stridande mot Pre¬
sterskapets privilegier. För min del kan jag icke
linna att något slags förhållande eller något privile¬
gium härigenom rubbas; ty då det hela ursprungli¬
gen anslagits för Kyrkors behof och utgått under
namn af Kyrkors friheter, och då den del deraf, som
utgått under namn af Domkyrkotunnor, icke utgått
endast till ertj utan till alla dåvarande Stiftskyrkor,
så blir väl den nu ifrågavarande förändringen icke
en rubbning, utan endast öfverflyttning af en del till
ett alldeles lika beskaffadt ändamål. Den siste värde
Talaren har i allvarsamma ordalag yttrat sin förtry¬
telse deröfver, att Hernösands Stad låtit sin Kyrka
förfalla ända derhän att den icke mera kan begagnas.
Jag bör dock upplysa, att Hernösands Stadsboer, ef¬
ter min tanke, icke gjort sig förtjente af en så skarp
förebråelse. Hade frågan varit endast om en Kyrka
för Staden och icke för Stiftet, så hade väl en ny
Kyrka för detta inskränkta behof redan varit färdig;
men då Hernösands Stad inom sig hyser Stiftets Gym¬
nasium, Lärdoms- och Apologist-Skolor med talrika
Docentes och Discentes, samt, hvad hufvudsakligast
är, utgör sätet för Stiftets Biskop och Dom-Capitel,
och således, för att vara fullt jemförlig med Upsala,
icke saknar något annat än en Lector med Dom-
prostanamn, heder och värdighet, så har den trott
sig både behöfva och vara berättigad till en Kyrka,
Den g November.
309
som, om elen ock icke får heta Domkyrka, likväl är
sådan att Dom-Capitlets personal, Stiftets vid flere
tillfällen församlade Presterskap samt det icke så rin¬
ga antalet af Lärare och Lärjungar vid Läroverken
må, jemte Stadens innevånare, kunna samlas till för¬
rättande af sina gudstjenstliga göromål. Sådana kon-
siderationer hafva fördröjt den längesedan påtänkta
och beslutna Kyrkobyggnaden, emedan Stadens inne¬
vånare, i brist af egen förmåga till en sådan byggnad,
hoppats att omsider komma i åtnjutande af det bi¬
drag, sorn ligger dem så nära och icke utan obillig¬
het synes böra dem förnekas. Såsom det sista beve¬
kande skälet till bifall åt detta Betänkande må jag
äfven nämna, att Hernösands Stad vid innevarande
Riksdag äfven fått hålla till godo afslag på sin be¬
gäran att erhålla ett Bankolån, för att derigenom sät¬
tas i stånd att genast företaga Kyrkobyggnaden.
Prosten Lyth: Redan vid förra Riksdagen har
jag voterat för Hernösands rättighet att vindicera ifrå¬
gavarande 124 tunnor spanmål. Det är väl sannt att
Historien och Häfden kunna grunda rättmätiga an¬
språk, men äfven dessa måste vika för den högre
rättvisans kraf. Låt vara att Konung Gustaf I åt
Upsala Domkyrka förlänat denna spanmål, men den¬
na förläning innefattade väl egentligen blott en rin¬
ga del af de högre anslag, som Upsala Domkyrka
tvifvelsutan åtnjutit under katholska perioden. Upsa¬
las anspråk på bibehållande af denna förläning går
således med sin rot egentligen tillbaka i den katholska
perioden. Också var det väl icke underligt, att den¬
na tribut då för tiden erlades åt et tempel, som verk¬
ligen var äfven för hela Norrland dess Stiftskyrka.
Detta förhållande har snart i 3:ne århundraden upp¬
hört; man borde väl då kunna tillämpa regeln: Ces-
sante caussa cessat effectus. I vidrigt fall skulle
man ock kunna påstå, ätt t. ex. hela Svenska För-
310
Den 9 November.
samlingen ännu vöre pligtig att utgöra S:l Peders
penning till Rom.
Häruti instämde Prosta i ne Gahne och Sandberga
Contracts-Prosten Öhrnberg: Såsom Ledamot af
Ekonomi-Utskottet och närvarande då beslutet fatta¬
des, anser jag mig skyldig att korteligen yttra mig,
utan afseende att behaga vissa eller misshaga vissa
Ledamöter af detta Stånd, hvilka alla jag högaktar,
och respekterar hvars och ens öfvertygelse, äfven då
den är stridande mot min.
Till en början får jag upplysa att detta Betän¬
kande uppsattes efter lång diskussion och påföljande
votering i Utskottet, då pluraliteten, hvad jag vill
minnas, blott utgjorde en röst.
Hvad Upsala Domkyrka belrälfar, så kan jag ic¬
ke annat än tillstyrka, att detta herrliga Riksmonu-
rnent får till sin prydnad och framtida bestånd be¬
hålla sina lagliga inkomster.
Då fråga nu är om kollision emellan Upsala och
Hernösands Kyrkor, så anser jag efter rättsgrunder,
att Upsala Domkyrka bör få behålla hvad hon lagli¬
gen erhållit; men blir åter fråga om hvad som sy¬
nes billigt, så anser jag för min del med billigheten
öfverensstämmande, att Hernösands Kyrka bekommer
de omtvistade 124- tunnorna. Såsom Riksdagsman
anser jag mig dock skyldig att hylla det, som jag
anser hvila på verkliga rättsgrunder, och derföre lau¬
ker jag nu, likasom vid sistlidne Riksdag, med min
röst tillkännagifva den önskan, att Upsala Domkyrka
måtte få behålla de omtvistade tunnorna; men der¬
jemte bör jag förklara, det jag uppriktigt önskar, att
Hernösands förfallna Kyrka måtte på något annat
sätt erhålla allt det understöd, som omständigheterna
kunna påkalla.
Öfverläggningen förklarades nu slutad och då
meningarne voro delade samt votering äskades, fram-,
ställdes och gillades följande voteringsproposition:
Den 11 November.
311
Den der bifaller Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Utlåtande N:o 106, röste Ja; den det
icke vill, röste Nej: vinner Nej, anses samma Utlå¬
tande vara afslaget.
Härefter anställdes i behörig ordning votering,
som utföll med 21 Ja emot 21 Nej.
Den aflagda och förseglade voteringssedeln, som
till följe af denna voteringens utgång öppnades, be¬
fanns innehålla Ja, och var sålunda nyssnämnde Ut¬
låtande af Ståndet bifallet.
Prosten Stenhammar anhöll att i Protokollet få
nedlägga sin reservation emot detta beslut, emedan
han i diskussionen icke deltagit.
Häruti instämde Biskop Heurlin.
Äfvenledes reserverade sig Doctor Agrell emot
det nu fattade beslut, hufvudsakligen af det skäl, att
det innebär ett icke så indirekt klander å Kongl.
Majrts nådiga resolution och att det åsyftar upphäf-
vandet af ett Kongl, beslut, bekräftadt med Konun¬
gens höga underskrift och insegel.
§. 5.
Contracts-Prosten Sandberg anmälde, att Doctor
Thomander af sjukdom varit hindrad att dagens Ple¬
num öfvervara.
Ståndet åtskiljdes kl. i 10 e. m.
In fidem
E. M. Tegner.
l)en 11 November 1840.
lim /;(. \ lo f. tn.
§. 1.
Justerades Protokollet för d. 14 sisth Oct. f. m,
Den 11 November.
§. 2.
Protokolls-Utdrag från Vällojl. Borgare-Ståndet
af d. 7 dennes hade ankommit, upplästes och lades
till handlingarne.
§. 3.
Föredrogos och bordlädes Lag-Utskottets följande
Betänkanden:
N:o 148, i anledning af återremiss af Utskottets
Betänkande, N:o 104.
N:o 149, i anledning af väckt motion om än¬
dring af säLtet för verkställighet af fängelse vid vat¬
ten och bröd.
N:o 150, i anledning af väckt motion om upp-
häfvande af Kongl. Förordningen den 7 October 1805,
angående ansvar för Militär-tjenstemans öfverfallande,
samt om ändring af 18 Gap. 9 §. M. B.
§'. 4‘
Föredrogs ånyo en af Professor Geijer väckt mo¬
tion om förklaring af Rikets Ständers Beslut angå¬
ende de för Universiteten beviljade Emeriti-löner.
Biskop Heurlin: Jemte det jag biträder Profes¬
sor Geijers motion, beder jag få tillägga några ord,
hvaraf torde upplysas, att den begärda förklaringen
står i närmaste öfverensstämmelse både med Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, och Rikets Ständers i an¬
ledning deraf fattade beslut.
Af Stats-Råds-Protokollet öfver Ecclesiastik-Ären-
der, hållet inför Kongl. Maj:t d. 13 Jan. 1840, och
bifogadt den Nådiga Propositionen om Statsverkets
tillstånd och behof, inhemtas, att Universitets-Consi-
storierna i Lund och Upsala förnyat det afLäroverks-
Komiten framställda förslag, att Akademiska Lärare
och Tjenstemän skulle, vid 65 års ålder och efter 30
års tjenstgöring vid något Läroverk, undfå afsked
med bibehållande af full lön, samt extra lön på All-
Den 11 November.
313
malma lndragningsstaten anslås efterträdaren, intill
dess ordinarie lönen hunne blifva ledig. Med bifall
till denna underdåniga framställning behagade Kongl.
Maj:t alternativt föreslå, att Rikets Ständer ville med¬
gifva det Universiteternas Lärare och Tjenstemän må
berättigas, att lika med andra civila Tjenstemän kun¬
na vid fyllda 65 år taga afsked och, med bibehållan¬
de af lön, uppföras på Allmänna lndragningsstaten.
Om Rikets Ständer bifallit denna framställning, så
bade deraf blifvit en följd, att Professores Emeriti
blifvit med sina innehafvande löneförmåner öfverflyt¬
tade på Allmänna lndragningsstaten, hvarigenom den
ordinarie lön, de på Universiteternas Stat innehade,
blifvit för efterträdaren eller i löningstur varande
Professorer genast disponibel. Men för den händelse,
som nu också inträffat, att Rikets Ständer icke skulle
vilja medgifva ett så allmänt stadgande, äskade Kongl.
Majit, att rättighet åtminstone måtte Universiteten
medgifvas, att på lndragningsstaten få beräkna 6 Pro¬
fessores Emeriti-löner. Skilnaden emellan dessa alter¬
nativa förslag är bestämdt uttryckt, då enligt det
förra fördelen skulle direkte tillfalla personerna, eller
Professores Eineriti, men enligt det sednare, Univer¬
siteten, som för sin löningsstat skulle ega beräkna
dessa Emeriti-löner, när de deraf visade sig vara i
behof. Detta sednare hafva Rikets Ständer bifallit,
utan att befatta sig med reglementering, huru desse
Emeriti-löner af Universiteten skola användas. Uti
Kongl. Majrts Nådiga Proposition var ingen viss sum¬
ma utsatt. Preste-Ståndet bestämde beloppet af hvar¬
je lön, som Universiteterne egde på Indragningsstat
beräkna sig till godo, i enlighet med Läroverks-
K-omitens beräkningar af spanmålspriserna, till 1,600
R:dr. Detta belopp hafva Rikets Ständer beviljat
Universiteterna till ersättning för 6 Emeriti Profes-
sorslöner, men ingalunda hafva de stadgat, att Pro¬
fessores Emeriti skola sjelfve uppbära dessa löner;
314
Den 11 November.
det är Universiteterna, sorn fått rättighet att beräkna
denna tillgång, då Professores Emeriti finnas — hu¬
ru de användas i löneväg inom Universiteten, eller
hvilken af Professorerna skall åtnjuta detta från All¬
männa Indragningsstaten utgående tillskott, det må¬
ste bero af serskilda föreskrifter, lämpade efter de
för hvardera Universitetet fastställda löningsstater.
Någon annan eller inskränktare förklaring skulle upp¬
häfva och tillintetgöra den fördel både Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer velat bereda Universiteten, helst
redan Rikets Ständer beviljat de äldre Professorerna
— de enda, som kunna blifva Emeriti — en lön¬
tillökning af 300 R:dr hvardera. 57:de voterings-
propositionen i Stats-Utskottets Betänkande, N:o 301,
utvisar tydligt, att fråga var om bifall till Kongl.
Maj:ts Proposition, att nemligen Universiteten skulle
på Allmänna Indragningsstaten få beräkna 6 Profes¬
sores Emeriti-löner å 1600 R:dr hvardera — icke
att 6 Professores Emeriti skulle å denna Stat uppfö¬
ras, hvardera med 1600 R:dr. Någon tvetydighet
eger således i detta fall icke rum. En förklaring i
afseende på de 300 R:drs lönetillökning anser jag me¬
ra behöflig, ehuru det upplyses både af Universite-
ternas löningsstater och af Consistoriernas framställ¬
ningar, att Professorer med Praebende-Pastorater icke
dertill borde anses berättigade. Professorerne inom
Tlieologiska Fakulteterna hafva nära nog fått behålla
sina af ålder egande löneförmåner, ehuru i Lund
olika fördelade. Professorerne inom de verldsliga Fa¬
kulteterna hafva deremot fått de äldre lönerna be¬
tydligt förminskade.
Contracts-Prosten P. P:son Svedelius: Jag in¬
stämmer med Biskop Heurlin; men då mig synes,
att Utskottets förslag ej nog bestämdt uttrycker en
mening, som förvarar Professorum Emeritoruin rätt
att få behålla sina förut innehafvande löner, så an¬
Den 11 November.
315
håller jag, att, till undvikande af tvist härom, sådant
mätte uttryckligen stadgas, och att de nye Professo-
rerne skola åtnöjas med de nu anslagna lönerna.
Professor Geijer: Jag får aflägga min tacksägelse
hos Biskop Heurlin för det af honom gjorda tillägg
till min motion. Detta tillägg styrker ännu mer den
åsigt, jag om denna fråga uttalat. I öfrigt är jag ej
emot, att den af Prosten Svedelius nu gjorda an¬
märkning äfven må åtfölja motionen till det Utskott,
dit Ståndet täckes remittera densamma.
Ståndet beslöt, att Professor Gei jers ifrågavaran¬
de motion skulle till Stats-Utskottet remitteras jemte
de deröfver nu afgdfna anmärkningar.
O J
§. 5.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Utlåtande, N:o 107, i anledning af an¬
märkningar vid Utskottets Utlåtande, angående skjuts-
nings-anstalterna i Riket.
Biskop Heurlin: Mycket anmärkningar gjordes
mot Ekonomi-Utskottets Betänkande öfver denna an¬
gelägenhet, då den förra gången i Ståndet förevar.
Utskottet har på dessa anmärkningar icke fästat nå¬
got afseende, utan vidblifvit sitt förslag. Mig synes
det vara mycket betänkligt, att Rikets Ständer, i af¬
seende på denna fråga, ingå i vidlyftiga reglemen-
tariska stadganden, då förhållandena äro så olika i
olika orter. Entreprenader om skjutsens öfvertagan-
de komma visserligen att ske, men jag befarar, dels
att de blifva skenbara, dels ock att de der mest kom¬
ma till stånd, der de minst behöfvas. Hufvudsaken
i denna fråga är, att hållskjutsen afskaffas, så vidt
sig göra låter; och min mening är i korthet den,
att Rikets Ständer icke höra reglementera om verk¬
ställigheten af berörde entreprenader, utan till Kongl.
Maj:t förklara den önskan i allmänhet, att anstalter
måtte fogas om skjutsens ställande på entreprenad,
316
Den 11 November.
särdeles på de större vägarne, och att hållskjutsen,
der ske kan, afskalfas, hvarjemte till Kongl. Maj:t
borde öfverlemnas alt efter omständigheterna höja
skjutslegan till något bestämdt maximum. Rikets
Ständer skulle derigenom undvika att gifva föreskrif¬
ter, som möjligen befinnas icke vara lämpliga. Och
om Rikets Ständer ännu dertill uttryckte den ön¬
skan, alt Kongl. Maj:t, till uppmuntrande af diligen-
ce- och forvagns-inrättningar, täcktes af öfverskotten
på postmedlen till nämnde inrättningar lemna bi¬
drag, så anser jag, att Rikets Ständer hafva i afse¬
ende på denna angelägenhet gjort allt hvad på dem
kan ankomma.
Häri instämde flere af Ståndets Ledamöter.
Contracts-Prosten Gumcelius: Ehuru jag väl kun¬
de medgifva, att det vore tillräckligt att till Kongl.
Maj:t frambära en sådan önskan i allmänhet, som Bi¬
skop Heurlin föreslagit, får jag dock anmärka, att det
är föga skillnad mellan nämnde förslag och Utskot¬
tets. Biskopen säger väl, att Utskottet inlåtit sig i
för mycket reglemen ter ande, men det Högvördige
Ståndet torde finna, att det mesta af de i förra Be¬
tänkandet förekomande reglementariska stadganden är
utur detta borttaget. Beträffande i öfrigt Utskottets
förslag i afseende på skjutsregleringen, så är det icke
mycket skiljaktigt från hvad Kongl. Maj:t i sin nå¬
diga Proposition derom framställt. Att en opinion i
frågan uttalas af Rikets Ständer, torde väl anses nöd¬
vändigt; men den må gerna uttalas på ett sätt, att
på samma gång den uttrycker en bestämd grundsats
och dess allmännaste tillämpning, den tillika lemnar
Kongl. Maj:t fria händer till åtgärders vidtagande för
att komma till det önskade målet, skjutsningsskyldig-
lietens öfverflyttning från jordbruket och dess be¬
stämmande efter mera ändamålsenliga och rättvisa
grunder. Hvad vidare angår diligence- och forvagns-
inrättningar, så kunde Utskottet icke gå längre än
Den 11 November.
317
det gjort. Visserligen är det sannt, att man lättast
kommer ifrån frågan med att öfverlemna till Kongl.
O o
Maj:t att efter förekommande lokala omständigheter
saken reglera. Men i afseende på vissa andra om¬
ständigheter, t. ex. skjutslegans bestämmande, synes
mig, att Rikets Ständer borde fastställa den latitud
inom hvilken den bör begränsas. Serskildt får jag
erinra, att Betänkandet, sådant det var i sin förra
gestalt, redan är bifallet af Bonde-Ståndet och äfven
af Borgare-Ståndet, utom i hvad några smärre regle-
mentariska frågor beträffar; och finnér jag nu mera
ej skäl vara att göra någon annan ändring, än som
skett i närvarande Betänkande.
Häri instämde Prostarne Ödmann, P. G. Svede¬
lius _, Osterman och Lahng.
Prosten Sylvan: Detta Betänkande liksom så myc¬
ket annat påminner om en ofullkomlig verld, der in¬
tet är helt. Betänkandet är nemligen sjelf icke nå¬
got fullkomligt helt, utan numera betydligen afklippt,
så att det just derföre bör rekommenderas till anta¬
gande. Redan Hesiodus har anmärkt, att det halfva
är bättre än det hela. Emedlertid är jag förekom¬
men af Prosten Gumaelius och får förklara, att jag
med honom instämmer.
Contracts-Prosten Nordhammar: Med afseende på
den utgång af detta mål, hvartill man synes syfta,
har jag ej något att tillägga. Antages Utskottets Be¬
tänkande, eller det förslag, som Biskop Heurlin gjort,
så synes man på båda dessa vägar komma till det
önskade målet. Min mening är också den, att man
åt Kongl. Maj:t lemnar så stor latitud, som möjligt
att härmed reglera, emedan förhållandena i olika or¬
ter äro så olika. Och om ingen gensägelse mot den¬
na mening förspörjes, så vill jag innehålla med allt
vidare yttrande i denna fråga.
Contracts-Prosten Hallström: Utskotten sätta oss
på hårda prof. Nyss förehade vi frågan om Krono-
318
Den 11 November.
räntorna, nu om skjutsen. Önskligt vore clet visser¬
ligen att, i afseende på denna senare, kunna åstad¬
komma en bättre ordning, men sättet härför mötes
af betänkligheter. Det förslag, som nu framkommit,
är nära nog detsamma, som det, hvilket förliden Riks¬
dag diskuterades, och då blef af Adeln och Preste-
Ståndet afslaget. Man säger väl, att Bonde-Ståndet
redan bifallit förevarande Betänkande; men det är
icke derföre gifvet, att förslaget är det bästa, tyman
finnér lätt, att Bonde-Ståndet är i ämnet ganska myc¬
ket intresseradt. Att besynnerliga förhållanden skola
inträffa, om förslaget antages, är säkert. De skjuts¬
skyldiga skola på ett ställe få lindring, på ett annat
icke, och skjutspengarne på en ort blifva drygare än
på en annan. Troligen blir det dyrast just på de
vägar, som äro de bästa och mest beqvämliga, om
ock mest befarna, emedan en entreprenad der låter
snarast verkställa sig. Ett så ojemnt förhållande kan
icke annat än verka missnöje och obelåtenhet. Huf¬
vudsakligen har jag 2:ne felaktigheter vid förslaget
att anmärka. l:o yrkas deri, det skall, sedan entre¬
prenör åtagit sig skjutsen för £ af skjutslaget, en del
af skjutslegan tillfalla honom från de öfriga i skjuts¬
laget, som ej i entreprenaden ingått. Häri ligger ett
tvistefrö, som jag för min del icke vill utså. 2:o fin¬
ner jag oriktigt, att ingen skillnad blifvit gjord mel¬
lan håll- och reservskjutsen. Jag kan icke annat fin¬
na, än att en sådan skillnad verkligen bordt iakttagas,
med afseende på härvid förekommande olikheter i
moraliskt och ekonomiskt hänseende. De reserv-skjuts-
skyldige behöfva icke ligga så länge vid gästgifvare¬
gården, som de hvilka hafva hållskjuts; de äro icke
eller från gästgifvaregården så aflägse boende, som de
andre, hvilket bådadera är på deras sida en öfvervä¬
gande fördel. Utskottet har emedlertid föreslagit, att
både håll- och reservskjuts-skyldige skola höras på en
gång. Men äro nu de, som svara för reservskjutsen
Den 11 November.
319
flere än de hållskjuts-skyldige, så skola de af före¬
nämnde skäl måhända icke ingå på den föreslagna
entreprenaden, utan hellre skjutsa sjelfve. Mig sy¬
nes derföre att de böra serskildt i ämnet höras; och
till en början borde man blott söka att få entrepre¬
nad för hållskjutsen, emedan det är apparentare att
då kunna genomdrifva förändringen, äfven af det skäl,
att det är mera lätt för en spekulant att åtaga sig
entreprenaden, då han vet för huru många hästar
om dygnet han bör ansvara.
Häri instämde Biskoparne Holmström och Agardh j
Doctor Björkman samt Pros tärne Astrand och Afzelius.
Contracts-Prosten Gumcelius: Den siste värde
Talaren yttrade, att detta förslag är nära nog det¬
samma, som det, hvilket sistförlidne Riksdag fram¬
kom, och att förslagets antagande af Bonde-Ståndet
vid denna Riksdag icke vore nåjrot skäl, som talade
o O 7
för detsamma. Men är det verkligen så, att Bonde-
Ståndet, som af skjutsnings-besväret drager mesta tun¬
gan, anser förslaget innebära en lättnad för jordbru¬
ket, och finner sig vid dess antagande, skulle jag
dock tro, att detta vore ett argument för förslaget.
Att de andra Stånden ej äro mycket för förslaget, är
naturligt, då deras medlemmar äro de, som mest resa
och betunga skjuts-inrättningen. Hvad sjelfva Betän¬
kandet i allmänhet angår, får jag fästa uppmärksam¬
heten derpå, att det öfverflödiga i reglementerandet
är borttaget. Det, som i detta hänseende blir erfor¬
derligt, är hänskjutet till Kongl. Maj:ts höga bepröfvan-
de, såsom inhemtas kan af Utskottets förslag i denna
del. Beträffande Prosten Hallströms anmärkning der¬
emot, att entreprenör skulle erhålla en del af skjuts-
legan af dem, som ej ville i entreprenaden ingå, får
jag förklara, att detta förslag ansetts nödvändigt, på
det att entreprenaderna skulle bära sig och för att
förmå de skjuts-skyldige att deri ingå. Att serskildt
320
Den 11 November.
höra de håll- och reservskjuts-skyldige, anser jag ej
tjenligt; utan finnér häst, att de höras på en gång.
Man säger väl, att hållskjutsen är mest tryckande
och menlig både i moraliskt och ekonomiskt hänse¬
ende; men vid närmare påseende torde svårigheterna
så i det ena som andra afseendet befinnas lika be¬
tungande, äfvensom det torde böra medgifvas, att
det är lika nödvändigt för reservskjuts-skyldige som
de öfrige att i detta onus erhålla någon lindring el¬
ler frihet, hvilket visar sig, då man, i hvad det eko¬
nomiska angår, betraktar deras hemman, som ligga
under reservskjutsen, och, i afseende på det mora¬
liska, sedligheten och karakteren hos den delen af
allmogen, som bor närmast intill de större skjuts-
ningsställena.
Häri instämde Prostarne Liedzén och Östberg,
den senare med förklarande, att han ansåg reserv¬
skjutsen fullt ut lika onerös, som hållskjutsen.
Contracts-Prosten Sandberg: Jag håller visserli¬
gen Utskottet räkning för dess grundliga Utlåtande,
men beklagar, om tiden ännu längre förspilles med
utarbetande af så genomgripande förslag så väl i det¬
ta som i flere andra ämnen, att deras antagande
måste anses högst problematiskt. Jag beklagar det
sådana bemödanden icke först och främst afse att af¬
hjelpa de mest i ögonen fallande olägenheterna som
med mindre svårighet kunde undanrödjas. Så synes
mig vid denna fråga 3:ne vigtiga förändringar först
böra tagas i betraktande, nemligen l:o att all hållskjuts,
såsom i moraliskt och ekonomiskt afseende högst skad¬
lig, först upphör. Den resande, som ej vill gifva sig
tid att vänta, må skicka förbud. 2:o att skjutslegan
förökas i allmänhet med 4 sk. B:co på milen, så att
den allestädes utgör 20 sk. för landet räknadt, med
lämplig förhöjning för städerna. 3:o att entreprena¬
der och diligencefart, så vidt möjligt är, till väga¬
bringas
Den 11 November.
321
bringas för de större och mera befarne väglinierna,
i synnerhet närmast hufvndstaden. I öfrigt får jag
åberopa hvad jag, redan då Betänkandet N:o 26 före¬
drogs, hade tillfälle vttra.
O ' •/
Doctor A "rell'. Instämmande med Biskop Heur¬
lin önskar jag, att hela den föreslagna skjutsreglerin¬
gen mätte Lill Kongl. Maj:t öfverlemnas, som bäst kan
öfverskåda det hela och göra dervid de jemkningar
hvilka kunna finnas behöflige. — Synnerligt förekom¬
mer det mig, alt Krono-Betjeningen skall för Embets-
resor erhålla ersättning för skjutsen, icke efter den
nya, utan efter den gamla Förordningen. Skälet till
sådant undantag inser jag icke. — Hvad beloppet af
den ökade skjutslegan angår, må den ej bli högre än
24 sk. milen, och lika öfverallt, endast Städerna un-
dantagne, der den kan bli något högre.
Contracts-Prosten Öhrnberg: Jag anser mig skyl¬
dig tillkännagifva, att jag i många delar icke kun¬
nat gilla Utskottets åsigter, hvilket jag också yttrat
håde i Utskottet och inom detta Stånd, då det förra
Betänkandet var under öfverläggning. — Jag medgif-
ver gerna alt Höglofliga Utskottet gjort sig mycken
möda med lietta Betänkande, och att afsigten dermed
är god , samt att Prosten Gumcelius anfört flera gilti¬
ga skäl för bifall till detta Betänkande; men andra
skäl åter, sorn äfven blifvit åberopade till stöd för
Betänkandet, hafva icke för mig varit tillfredsstäl¬
lande.
Jag gillar att skjutslegan lämpligen förhöjes, äf¬
vensom att entreprenader upprättas på de ställen,
der icke synnerliga hinder möta; men att, på sätt
Utskottets Betänkande utvisar, söka framtvinga dem,
kan jag för min del icke medgifva.
Jag har den öfvertygelsen, att entreprenader i
allmänhet och på de flesta ställen icke kunna bära
sig, utan att skjutslegan betydligen ökas på alltför
Preste-St. Prot. 1840. Andra Afdela. Bandet X. 21
322
Den 11 November.
stor bekostnad antingen af de resande, eller genom
betydliga tillskott af de skjutsskyldige, eller af Staten,
hvilket sednare åtminstone icke lärer komma i fråga.
— Entreprenören måste ingå på stora förlag, hålla
mycket folk, åkdon och hästar, utan att erhålla mot¬
svarande förtjenst, då det är sannolikt, att många
resande, efter skjutslegans förhöjning, begagna egen
skjuts, hvaraf följden blir entreprenörens obestånd.
De skjuts-entreprenader, som på flera ställen varit
inrättade och icke kunnat bära sig, vittna icke till
entreprenaders fördel.
I likhet med Prosten Hallström kan jag icke gil¬
la , att entreprenören skall få uppbära öfverskottet
utöfver vanliga skjutslegan af de skjutsskyldige, som
sjelfve skjutsa, utan att hafva bifallit entreprenad. —
Sådant måste verka förtrytelse och harm. — Men att
all hållskjuts, der den anses för nödvändig, ställes på
entreprenad , anser jag af behofvet högeligen påkalladt.
Jag bör ock nämna, att de skjutsskyldige på
mångå ställen troligen gerna skjutsa, såvida skjutsle-
gau förhöjes, utan att äska någon entreprenad. Reserv¬
skjutsen, som på mångå ställen kan vara betungande,
är det icke på andra ställen. Årstider gifvas, då de
skjutsskyldige hafva mycken ledighet både för sig och
hästar och gerna begagna denna inkomstkälla, som
mången icke kan umbära.
Detta har jag velat nämna i afseende på Utskot¬
tets Betänkande, och får derjemte förklara, att jag
icke ogerna ser, om Biskop Hemlins förslag vinner
det Högvördiga Ståndets bifall.
Contracts-Prosten Tunelius: Jag har redan in¬
stämt med Biskop Heurlin och tror, att på det sätt
han föreslagit denna sak kan bäst komma i godt skick.
Således att, i öfverensstämmelse med den Kongl. Pro¬
positionen, h varhelst entreprenad för skjutsen kan
åstadkommas, der må skjutslegan något förhöjas; men
der sådant ej kan ske, der förblifver den hittills fast¬
Den 11 November.
323
ställda af 16 sk. Banco milen. Men då Biskopens
förslag icke uppgaf någon alldeles bestämd afgift,
öfver hvilken skjutslegan icke må höjas, vill jag före¬
slå såsom ett maximum, på landet, 24 sk.; äfvensom
jag önskar att allt reglementerande må här undvikas
och i underdånighet till Kongl. Maj:t öfverlemnas,
att, efter vederbörandes, såväl Läns-styrelsens, som
skjutslagens hörande, fatta beslut och i Nåder med¬
dela föreskrifter. Att ännu en gång framställa alla
olägenheterna af nu bestående skjutsinrättning, såsom
varande det Svenska Jordbrukets och Jordbrukarens
plågorisj är öfverflödigt. Frågan blcf tillfyllest af-
handlad då Betänkandet N:o 26 föredrogs.
Prosten Astrand: Jag har instämt med Prosten
Hallström, emedan jag håller före, att det ej går an,
som man säger, att skära håll- och reserv-skjutsen
öfver en kam. Att hållskjutsen så långt sig göra lå¬
ter borttages, anser jag visserligen ganska väl. Men
jag vill fästa uppmärksamheten på en serskild omstän¬
dighet. Vid gästgifvare-gårdar på små vägar, der skjut¬
sen är obetydlig och besörjes af några kringliggande
byar, hvad blir der följden af detta förslag? Jo, blott
en fictiv entreprenad för att få högre skjutslega. Det
högsta som i förhöjning bör tillstyrkas anser jag,
såsom Prosten Tunelius, vara 24 sk. B:co för mil,
och tror till och med att 20 sk. skulle kunna vara
nog. I öfrigt anser jag, i enlighet med det exempel
jag anfört, att den föreslagna förhöjningen af skjuts¬
legan icke leder till det ändamål man åsyftar, att
få skjutsningsbesväret ställd t på verklig entreprenad.
Contracts-Prosten Hallström: Prosten Gumaelius
har uppfattat mina ord i en falsk dager, om han
tror, att jag anser intet afseende böra fästas på Bon¬
de-Ståndets beslut i denna fråga. Så var icke min
mening. Jag vili blott, att man ej låter detta beslut
gälla allt för mycket, då det icke för oss kan vara
någon auktoritet, utan att vårt omdöme stödjes på egen
Den 11 November.
pröfning. Prosten Gumaelius har ock antydt, alt de
hemman, som ligga under reserven nära gästgifvare-
gårdarne, äro illa skötte. Sådan är dock icke alltid
händelsen, i synnerhet nu icke, sedan ångfartygen
medfört stor lindring för de skjutsande, under den
angelägnaste tiden för jordbruket. Hvarföre åkerbru¬
ket på reserv-skjuts-hemman försummas, kommer der¬
af, att åboerna derå åtaga sig skjutsen äfven utom
sin tur; såsom ock händelsen skulle blifva ännu mer,
om skjutsnings-besväret enligt Utskottets förslag ställ¬
des på entreprenad. Utskottet har sjelf häntydt på
möjligheten häraf, hvarigenom, enligt min öfverty¬
gelse, förhållandet skulle blifva ännu sämre, än det
för närvarande är, samt jordbruket än mer lida då
de närmast intill entreprenören boende blefvo hans
formliga biträden. Min åsigt kan i det närmaste före¬
nas med Biskop Hem lins, att man bör ingå lill Kongl.
Maj:l med förklarande af den underdåniga önskan, att
Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder till skjutsens
ordnande genom entreprenad, och att detta i första
rummet må ske i afseende på hållskjutsen, således
äfven håll- celi reservskjuts-skyldige i frågan sei skildt
höras, samt maximum af skjulslegan föreslås. I öf¬
rigt ingår jag på Utskottets mening, att i detta fall
ingen majoritet skulle kunna tvinga minoiileten.
Prosten Bergqvist: I denna fråga har jag icke
kunnat instämma i Afdelningens åsigter, hvarken i af¬
seende på motiverna för förändringen, eller sättet att
åstadkomma densamma.
Må gerna ali öfverflödig tyngd borttagas, ail rätt¬
vis lindring beredas; men att lindra bördan för den
sorn har både skuldra och skyldighet att den bära,
derigenom att den lägges på andra som hafva ingen¬
dera, anser jag ej vara rättvist. Skyldigheten att skjut¬
sa eller fortskaffa dem som resa i Samhällets ärender
har ursprungligen tillhört och tillhör dem som inne¬
hafva Samhällets jord; men häruti hafva blandat sig
Den 11 November.
325
resande för egna fördelar och invecklat saken. Emed¬
lertid är väl om någon förbättring i afseende på sät¬
tet och äfven lindring kan åstadkommas. Grundad
är elen anmärkningen, att skillnad må göras emellan
Håll- och Reservskjuts-skyldige, så mycket mer som
endast på färre orter hegge slagen lära finnas. En¬
treprenader må gerna inrättas; men må det vara en
hvar fritt, att, då han har en skyldighet, få fullgöra
den på det i lag gällande sättet, om han finner det
för sig fördelaktigt. Att tvinga någon till ingående
uti entreprenad på hvad sätt som helst, är i min
tanka lika litet rättvist som det vore att utestänga
någon derifrån. En hvar måtte väl få lega ifrån sig
eller sjelf fullgöra en natura-praestation efter behag.
Skjutspengurne böra höjas, för att följa den propor¬
tion som af ålder egt rum emellan skjutslega och
varupris. Jag gillar icke den åsigt att en hemmans¬
egare skall skjutsa hvar och en som vill resa, på
annat vilkor än att skjutsen må billigt betalas. Olika
skjutslega för olika orter och olika månader af året
kan väl till en del hafva billighet för sig, men blif-
ver i verkligheten icke utförbart. Allt reglerande må
dock öfveriåtas åt Hans Majrt, att genom dess Befall-
ningshafvandes försorg efter skjutslagens hörande an¬
ordna och fastställa.
Doctor Björkman: Hvad Rikets Ständer i denna
fråga hafva att göra, är bäst antydt i Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition. Detta är ock hufvudinnehållet af
hvad Biskop Heurlin anfört, och Prosten Hallströms
speciella åsigt innefattar egentligen blott ett amende¬
ment, nemligen först och främst att hållskjutsen bör
ställas på entreprenad och frågan om håll- och re¬
serv-skjutsen åtskiljas. Men egentligen har jag be¬
gärt ordet för att yttra mig deröfver, om pluralite-
tens af skjutsskyldige beslut i denna angelägenhet bör
gälla öfver minoriteten, hvarom Kongl. Majrt äskat
Rikets Ständers yttrande. Jag kan i detta hänseen¬
326
Den 11 November.
de icke dela Prosten Hallsti'öms mening, att ingen
pluralitet må afgöra. Jag medger väl, att icke en
enkel pluralitet här må fälla utslaget, men för att
komma till målet anser jag nödvändigt bestämma,
att f eller f af de röstande, när de sig förena, må
ega beslutande rätt för sin åsigt, och deras beslut
blifva gällande för de öfriga. I öfrigt och på det vi
mätte komma till näsrot slut med denna fråga anhål-
O Ö
ler jag, att Biskop Heurlin och Prosten Hallström
ville framställa förslag till den gemensamma tanka,
hvarom Ståndet synes benäget att förena sig.
I det sista af Doctor Björkmans anförande in¬
stämde Prosten Öhrnberg.
Biskop Butsch: I afseende på Doctor Agrells an¬
förande i det hänseende, att skjutslegan måtte be¬
stämmas till lika belopp öfver hela Riket, får jag för¬
klara, att samma åsigt äfven yttrades af flere Leda¬
möter i Utskottet; men i betraktande deraf, att va¬
ruvärdena i allmänhet, arbetsför t jensten och priserna
på foder i olika delar af Riket äro olika, ansåg man
sig icke härom böra uttala någon bestämd önskan.
Lector Laurenius: Det ser ut, som ifrågavarande
vigtiga åtgärd icke heller vid denna Riksdag skulle
vinna framgång. Jag beklagar det högligen, ännu
mer, om Preste-Ståndet äfven nu sätter sig deremot.
De skäl och betänkligheter, som mot Utskottets, i öf¬
verensstämmelse med det vid sista Riksdag afgifna,
Utlåtande blifvit framställda, äro tillförene så många
gånger sagda och motsagda, att jag icke behöfver för¬
länga diskussionen med deras besvarande. Jag vill
blott uttala den öfvertygelsen, att det vore den stör¬
sta lindring, man för närvarande kan åstadkomma för
jordbruket, att befria det från tvångskjutsen. Det
vore ock att undanrödja en af de största orsakerna
till det sedeförderf bland de lägre folkklasserna, som
så allmänt öfverklagas. Det vore ett upphäfvande af
— jag vågar det uttrycket •—. ett ännu återstående
Den 11 November.
327
slafveri i det gamla fria Sverige. Man behöfver blott
se sig litet om på de stora stråkvägarna och gästgif-
varegårdarna, huru der tillgår, huru der ser ut: hu¬
ru bondens hästar, huru den skjutsande ej sällan be¬
handlas. Det är sannerligen icke så, som man i ett
fritt land borde vänta si". Ja» önskar, att Utlåtan-
O # O 7
det, sådant det är och i sin helhet, mätte bifallas.
Häri instämde Prosten Lundblad.
Contracts-Proslen Nordhammar: Frågan synes
nu hafva tagit en annan vändning, än som jag i bör¬
jan förmodade. Man yrkar att hållskjutsen skulle
förnämligast ställas på entreprenad och reservskjutsen
lemnäs derhän. Detta är rakt stridande mot min
åsigt, och den erfarenhet jag har, att reservskjutsen
är i ekonomiskt och moraliskt hänseende ingalunda
bättre än den förstnämnde. I allmänhet vågar jag
förklara, att intet, icke en gång bränvinet, är i mo¬
raliskt hänseende så skadligt som skjuts väsendet, så¬
som det hos oss är beskaffadt, bedömd t nemligen ef¬
ter den ort jag närmast känner. Allt, som förslaf-
var menniskan, disponerar henne ock för immoralitet.
Så är förhållandet med skjutsen. De skjutsande be¬
handlas såsom trälar och njuta ofta icke för sig och
hästar ett rättvist skydd, ehuru lagen bjuder ett så¬
dant. Skjutsen får i mitt tycke understundom ett
utseende af våldgästning — en våldgästning som icke
allenast kan utöfvas af Kronans män, såsom det for¬
dom var, utan nästan af hvar och en, som har lust
att begifva sig på väg. Kommer en Krögare, en Bi¬
ribist, eller Mamsell för att resa på marknad, så ega
de genast kommendera landtmannen att lemna sitt
yrke och inställa sig att skjutsa. Må det förlåtas mig
att jag begagnat ord, som måhända icke gillas af alla.
Men mig synes bäst att icke förgylla saken, utan sä¬
ga rent ut, hurudan den är. Om således Rikets Stän¬
der, för att undanrödja de öfverklagade olägenheterna,
ingå till Kongl. Majit med underdånig anhållan, att
328
Den 11 November.
skjutsningsbesväret må ställas på entreprenad, så yr¬
kar jag att denna anhållan må omfatta icke allenast
hållskjutsen, utan äfven reservskjutsen, enär efter min
erfarenhet behofvet af en förändring med den senare är
lika så stort som med den förra. Det är visserligen
en möjlighet, att mångå entreprenader blifva ficliva,
i det att hemmansåboerne närmast intill gästgifvare¬
gården förena sig om att öfvertaga ansvaret för skjut¬
sens fullgörande. Men af denna omständighet höre
vi ej låta afskräcka oss. Min mening är ej heller att
framtvinga entreprenader. Tvångsåtgärder öfverens¬
stämma icke med mina åsigter. Kortligen är min
tanke den, att Rikets Ständer till Kongl. Maj:t afgifva
underdånigt svar på Dess nådiga Proposition i ämnet
och det med förklarande: l:o att håll- och reserv¬
skjutsen, så vidt sig göra låter, må* upphöra; 2:o att
skjutslegan ej må öfverstiga ett gifvet maximum; 3:o
att Konungens Befallningshafvande må ega tillåtelse
modifiera författningen efter olika lokal-förhållanden
och årstider; hvarjemte Rikets Ständer böra 4:o yttra
sig om någon må kunna tvingas genom enkel eller
dubbel pluralitet att ingå på skjutsens bestridande ge¬
nom entreprenörer. Blir Betänkandet i öfrigt antaget,
skall jag förklara mig tacksam för hvad som i denna
del blifvit vidgjordt.
Contracts-Prosten Gumcelius: Ehuru jag redan
2:ne gånger nu yttrat mig i denna fråga, måste jag
anhålla att ännu vidare få upptaga det Högv. Stån¬
dets uppmärksamhet. Utskottet har utgått från den
åsigt, att man borde beträda en ny hana, så att
skjutsningen, i stället för att vara tvångsanstalt, måtte
kunna blifva en fri anstalt. Att Activa entreprena¬
der kunna uppgöras, har Utskottet icke förbisett; men
om ock så skulle ske, har dock Utskottet icke velat
lägga hinder deremot. Finna de skjutsnings-skyldige
sådant för sig förmånligt, må det vara dem tillåtet.
Man må så gerna öppet säga det, som med sin tyst¬
Den 11 November. „ 329
nåd understödja den förmodan, att i dylika lictiva en¬
treprenader skulle ligga något så ofantligt stort ond t.
Att någon anmärkning mot Utskottets förslag, såsom
skulle det innebära ett tvång, skolat kunna göras,
har jag ej föreställt mig. Ty den som vill ingå på
entreprenaden, eger aLt göra det; och den det ej vill,
får utgöra sin skjutsnings-skyldighet som förut. Hvad
det reglementariska i Betänkandet angår, så är det
nu inskränkt tili förslaget allena om skjutsens ställan¬
de på entreprenad och lill ett yttrande om behöflig-
heten af skjutslegans höjning. Och nödigt torde det
väl vara att uttala några allmänna grundsatser, som
Representationen anser ledande till landets nytta;
hvaremot tillämpningen af dessa grundsatser i afseende
på serskilda förhållanden geina och med allt skälmå
till Kongl. Maj:ts höga bepröfvande öfverlemnas. Be¬
tänkandet i sin närvarande form är ock så uppfattadt,
att det ingalunda lägger hinder i vägen för Kongl.
Maj;ts fria beslut. Det innehåller egentligen endast
ett svar på Kongl. Majrts nådiga Proposition i ämnet,
men detta så fullständigt som möjligt. I öfrigt får
jag genmäla , att det ingalunda varit min mening att
tillerkänna Bonde-Ståndets beslut i frågan'en sådan
vigt, att det skulle lägga några band på den fria
pröfningen af ämnet. Men hvad som gaf mig anled¬
ning att omnämna bemälte Stånds beslut var det, att
den värde Talaren, som ogillat mitt åberopande af
Bonde-Ståndets beslut, sjelf började sitt anförande med
det lilikännagifvande, att ett med detta likartadt för¬
slag blifvit sistförlidne Riksdag af Adeln och Prester-
skapet afslaget. Slutligen beklagar jag, om det ofta
öfverklagade skjutsningsbesvärets afskaffande, sådant
det nu är, icke eller vid denna Riksdag skulle få ett
bestämdt förord. Mig synes ej vara nog att endast
hänskjuta frågan till Kongl. Majrt, utan, då Utskottet
ej föreslagit större förändringar, än som här förekom¬
330
Den 11 November.
ma, så trodde jag, att Rikets Ständer skulle utan far¬
håga kunna lemna bifall till Betänkandet.
O
Prosten Säve: Att en förändring i vårt skjuts¬
väsende är behöflig, är väl uppenbart och derom be-
höfver ej vidlöftigt ordas. Frågan är blott nu, om
denna vigtiga reform bör ske successivt i mån af träf¬
fade öfverenskommelse!’, eller genom tvångsåtgärder.
Såsom sådan synes mig det föreslagna lagbudet, att
om allmogen vill skjutsa sjelf, får den blott enkla
skjutspengar, men den resande betalar dock l- deröf¬
ver till entreprenören i orten. Detta skall väcka afund
och söndringar. Bäst är utan tvifvel, om den närmare
regleringen al skjutsväsendet öfverlemnas åt Kongl.
Maj:t, som, efter serskilta orters behof och sedan
vederbörande menigbeter blifvit hörda, må ega rätt
att för högre eller mindre lega utbjuda skjutsen på
entreprenad. Serskildt borde man dock fästa Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet på behofvet att sätta
postväsendet i förbindelse med diligence-inrättningar-
ne. I andra länder drager Postvagnen ej blott bref
och paketer, utan alltid tillika 3 eller 4 resande. Man
bar talat mycket om det allmogens förtryck och den
osedlighet, som vår nuvarande skjutsinrättning åstad¬
kommer, om gästgifvaregårdarne såsom lättsinnigbe¬
tens, lättjans och superiets nästen. Jag ser dock icke,
huru detta missbruk skall helt och hållet förekommas,
så länge gästgifvaregårdar måste finnas i landet och
så länge bonden måste öfverlåta sina hästar på god
tro antingen åt den resande, eller åt skjutspojkar, dem
egaren eller entreprenören i sitt ställe affärdar. Ty
sällan lär väl en entreprenör förskaffa sig så mångå
egna hästar, ätt icke större delen af skjutsen i allt
fall kommer att bestridas genom öfverenskommelse
med allmogen i orten. Skillnaden blir endast att den
tidspillan och det sedeförderf, som förut förorsakades
äfven de aflägsnare hemmans-åboerne i skjutslaget, nu
Den 11 November.
331
skulle komma att inskränkas lill de närmare boende,
hvilka bli så mycket mer förderf vade. Någon synner¬
lig förbättring i afseende på sedligheten lofvar åtmin¬
stone jag mig icke af den nya inrättningen. Den huf-
vudsakliga vinsten vore väl, om skjutsnings-bestyret
således kunde mer och mer blifva skildt från åker¬
bruket.
Efter slutad diskussion och sedan Biskop Heurlin
företett ett förslag till stadganden, rörande ifrågava¬
rande ärende, framställdes proposition, om Ståndet
ville nämnde förslag antaga, hvarpå svarades med
blandade Ja och Nej, samt begärdes votering, i följe
hvaraf följande proposition och kontraproposition upp¬
gjordes och godkändes: Den som bifaller Biskop Heur-
lins förenämnde förslag, med i öfrigt öppen rätt att
få serskildt besluta om maximum af skjutslegan och
majoritetens bestämmande i afseende på skjutsnings-
besvärets ställande på entreprenad, voterar Ja; den
det ej vill, voterar Nej. Vinner Nej, så har Ståndet
beslutat att återgå till granskning af Utskottets för¬
slag i dess speciella delar.
Voteringen, härefter i behörig ordning anställd,
utföll med 32 Ja emot 14 Nej; och hade Ståndet så¬
lunda fattat beslut som ja-propositionen innehåller. I
hufvudsaklig öfverensstämmelse med Biskop Heurlins
merberörde förslag blef alltså Ståndets yttrande i den¬
na fråga affattadt som följer:
På det att skjutsnings-åliggandet, som å flere
orter håralt trycker jordbruket, måtte, i möjligaste
måtto, å mera befarna vägar inskränkas och framför
allt hållskjuts-skyldigheten kunna upphöra, tillstyrka
Rikets Ständer:
a) Att skjutsnings-entreprenader å gästgifvaregår-
darne måtte, så vidt sig göra låter, tillvägabringas,
och, der sådant befmnes nödigt, understödjas med nå¬
gon, efter lokala förhållanden lämpad förhöjning i
skjutslegan, som likväl ingenstädes må öfverstiga 24
332
Den 11 November.
sk. å landet och 28 sk. i stad, för en häst på mil
räknadt.
b) Att vid beslut om entreprenader håll- och
reservskjuts-skyldige ma serskildt höras och besluta,
hvarvid Jidels pluralitet må föreskrifva minoriteten
antagningsvilkoren, men, om ej en sådan pluralitet an¬
tager entreprenörs-anbuden, förslaget förfalla.
c) Att diligence- och forvagns-inrättningar måtte
uppmuntras och underlättas derigenom, att Kongl.
Maj:ts täcktes af de under Dess disposition ställde Post¬
medlen bevilja dessa inrättningar det understöd och
de fördelar, som, efter Kongl. Maj:ts nådiga ompröf-
vande, må finnas lämpliga för ändamålet, och till-
gångarne kunna medgifva.
d) Att Kongl. Majit mätte, efter Öfver-Post-Sty-
relsens hörande, i Nåder tillse, huruvida äfven ge¬
nom ordinarie posten någon minskning i skjulsnings-
ålisgandet kan beredas.
oo
e) Att, enligt hvad Utskottet i Utlåtandet, N:o
107, pag. 19 hemställt, i sammanhang med dessa fö¬
reslagna förändringar af skjutsnings-anstalterna, Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta en ny skjuts- och gästgif-
veri-ordning, innehållande de stadgande», Kongl. Maj:t
i Nåder pröfvar nödiga och ändamålsenliga till de re¬
sandes och skjutsandes betryggande mot missbruk vid
skjutsinrättningens begagnande, äfvensom att, utan af¬
bidan häraf, skjuts-entreprenader måga till vägabringas
i den mån omständigheterna kunna det medgifva.
f) Att, enligt Betänkandet N:o 26, pag. 20, Kongl.
Majit täcktes bevilja den förändring i Dess nådiga
Rese-Reglemente af år 1827, att de 12 klasser, som
der upptagas, inskränkas lill 5 sålunda, att för den
hittills varande lista klassen anslås ... 5 hästar
2:dra och 3:dje dio 4 dio
4:de och 5ite d:o 3 d:o
6:te, 7:de och 8:de dio ....... 2 dio
9:de, lOide, 1 lite och 12:le d:o .... 1 dio
Den n November.
333
med bibehållande i öfrigt af de föreskrifter Reglemen¬
tet innehåller, dock så, att skjutslega aldrig må be¬
räknas annorlunda, än densamma för hvarje station
är bestämd, samt att Kronobetjening och Fjerdings¬
man ej beräkna högre skjutslega, än den hittills gäl¬
lande, så vida de icke begagnat skjuts från station,
iler entreprenad finnes.
g-) Att, enligt Betänkandet N:o 26, genom an¬
vändande af ångfartyg och andra sjölägenheter, behof-
vet att anlita Kronoskjulsen må, så vidt sig göra lå¬
ter, inskränkas.
Vidare godkände Ståndet Utskottets afstyrkan-
de i Betänkandet N:o 26, pag. 21, af der nämnde
motioner.
Deremot afslog Ståndet den i Utlåtandet N:o 107,
pag. 21, tillstyrkta underdåniga anhållan hos Kongl.
Maj:t, att Konungens Befallningshafvande måtte an¬
befallas, före nästa Riksdag, till Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet afgifva utförliga berättelser om framgån¬
gen af skjuts-entreprenaderna, eller hvilka hinder
som derföre mött, samt att dessa Berättelser måtte
Rikets Ständer i Nåder meddelas.
1 öfrigt lades så väl Betänkandet N:o 26, som
Betänkandet N:o 107, till handlingarne.
Emot detta beslut reserverade sig, l:o i afseen¬
de derpå att icke Betänkandets serskilda delar blifvit
genomgängne och pröfvade: Prosten Gumcelius och
Lector Laurenius; 2:o i afseende på majoritetens be¬
stämmande: Biskop Nibelius Prostarne Gumcelius j
Sylvan och Hallström.
§. 6.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne För¬
stärkta Stats-Utskottets följande Memorialer angående
verkställde omröstningar:
N:o 339, öfver åtskilliga lill Statsregleringen hö¬
rande frågor.
334
Den 11 November.
N:o 340, i fråga om löne-ersäIlning till Adjun¬
gerade Ledamöter i Götha Hof-Rätt.
N:o 341, i fråga om beräkningen af Statsverkets
inkomster. ,
N:o 342, rörande förlängning å arrendet af Ede¬
by hemman.
N:o 343, rörande sökt prolongation å arrendet af
Söderby hemman.
N:o 344, rörande sökt prolongation å arrendet af
Barkarby hemman.
§. 7.
På derom gjord anhållan beviljades Professoren
Geijer 8 dagars permission, räknad från morgondagen.
§. 8.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Memorial, N:o
100, till Högvördiga Ståndet, med anmälan af dess
fattade skiljaktiga beslut, i anledning af Utskottets
Utlåtanden N:ris 21 och 65.
Prosten Astrand: Jag kan ej gilla den i närva¬
rande Memorial framställda åsigt. Då 2:ne Stånd åter-
remitterat ett Betänkande, och så länge intet är der¬
om definitift afgjordt, så måste det enligt mitt förme¬
nande vara ett Stånd, som bifallit det första Betän¬
kandet, oförhindradt att på grund af återremissen och
dervid förekommande skäl och omständigheter ändra
sitt förut fattade beslut. Utskottets raisonnement, att
3 Stånds beslut här afgjort frågan, kan jag icke
godkänna. Utskottet har ej rätt att så upphäfva sig
till domare öfver Ståndens beslut; och jag tillstyrker
derföre, att Högvördiga Ståndet vidblifver sitt vid
föredragningen af Banko-Utskottets Betänkande, N:o
65, fattade beslut, och att målet måtte afgöras enligt
Riksdags-Ordningens föreskrift.
Häri instämde Biskop Heurlin j Doctor Moren
med flere.
Den 11 November.
335
Pimsten Berlin: Jag har varit frånvarande då
detta mål blifvit afgjordt i Utskottets Plenum och
har derföre icke haft tillfälle förena mig i Professor
Bolmeers reservation, men jag anhåller nu att få in¬
stämma med Prosten Åstrand uti hans tillstyrkande,
att det Högvördiga Ståndet vidblifver sitt sista i fö¬
revarande fråga fattade beslut, och ogillar Utskottets
förfarande att vilja förvägra Ståndet rättighet att fatta
ett beslut, som står i strid med det redan godkända
Betänkandet N:o 21. Bevisningen för tillvaron af den-
na rättighet linnes i Professor Bolmeers reservation;
men jemte det jag åberopar densamma, torde det
tillåtas mig återkalla i det Idögv. Ståndets minne,
hurudant förhållandet var, då Banko-Utskottets Be¬
tänkande N:o 21 härstädes föredrogs. Detta Betän-
kande, hvars hufvudsakliga föremål var att tillstyrka
bibehållandet af sedlar å 16, 12 och 8 skillingars
valeur, hade nemligen icke tillkommit utan efter gan¬
ska mycken strid inom Utskottet, då Kanzli-Afdel-
ningen förut kommit till ett motsatt resultat i denna
fråga, och det var således att motse, att samma stri¬
der skulle återkomma inom de respective Riks-Stånden
vid Betänkandets föredragning. De, som, lika med
mig, inom Utskottet kämpat för Småsedlarnes bibe¬
hållande, voro färdige att här bestå samma kamp,
då Betänkandet föredrogs; men, som vid detta till¬
fälle ingen motståndare begärde ordet, ville man icke
väcka den sofvande björnen, och så bifölls Betänkan¬
det utan någon diskussion. Man förbisåg en biom¬
ständighet, derföre att man endast fästade blicken på
hufvudfrågan. Man erinrade sig icke, att samma Be¬
tänkande N:o 21, som tillstyrkte, att sedlar af 16,
12 och 8 skillingars valeur skulle bibehållas, äfven
tillstyrkte, att sedlar å 14 och 10 skillingar koppar
skulle upphöra med 1841; men derigenom att Rid-
derskapet och Adeln återremitterat hela Betänkandet
och Borgare-Ståndet återremitterat den del deraf, som
336
Den ii November.
handlade om 14 och 10-skillingssedlar, så kom den¬
na senare del åter under öfverläggning, och det var
då som det Högv. Ståndet uttalade sitt beslut om
dessa kopparsedlar, sedan det redan var tre Stånds
beslut att de öfrige skillingssedlarne skulle bibehållas.
Jag medgifver, att ett förbiseende egde rum vid före¬
dragningen af N:o 21; men anser det vara förut vi-
sadt, att Ståndet egde rättighet att afhjelpa detta,
såsom det ock skedde vid föredragningen af N:o 65,
och derföre tillstyrker jag nn vidblifvandet af detta
sista beslut i frågan.
Contracts-Prosten Hallbeck: Då jag i detta mål
varit motionär, får jag förklara Utskottet min förbin¬
delse för den åtgärd, som lill dess framgång blifvit
egnad, i synnerhet så vidt det rörer sed (arne på 8,
12 och 16 sk. Hvad åter angår dem på 10 och 14 sk.,
måste jag ogilla hvad Utskottet antagit i afseende på
Preste-Ståndets beslut och är härutinnan förekommen
af Prosten Astrand, emedan jag anser Ståndet berät-
tigadt att, med frånträdande af hvad vid behandlin¬
gen af Memorialet N:o 21 blifvit beslutadt, öfvergå till
det beslut, som blifvit fattadt, då Memorialet N:o 65
var föremål för Ståndets öfverläggning, att nemligen
det i Banken varande förråd af berörde sedlar må
fortfarande utgifvas utan någon derföre bestämd pras-
scriptionstid. Den farhåga man yttrat, att dessa sed¬
lar af allmänheten förblandas med de å daler koppar¬
mynt redan aflyste, är icke af synnerlig betydenhet
och kan dessutom alldeles undanrödjas, om Kongl.
Maj:t, till följd af beslutad underdånig skrifvelse,
täckes genom utfärdande Kungörelse lemna allmänhe¬
ten nödig upplysning i detta ämne.
Professor Bolmeer: Med åberopande af min vid
Betänkandet bifogade reservation får jag nämna, att
den åsigt gjorde sig både i Utskottets Afdelning och
Plenum gällande, att ett Stånd, som bifallit ett Be¬
tänkande,
Den 11 November.
337
tänkande, icke egde att, i anledning af andra Stånds
återremiss af samma Betänkande, sitt beslut ändra,
utom så vida inbjudning derom från Medstånd eller
Utskott ankommit. Häremot sökte jag visa, att åter¬
remiss vore skäl nog att frånträda ett förut fattadt be¬
slut. Genom återremiss vore enligt min tanke ett
Betänkande så vida lemnadt in suspenso, att det stod
äfven de Stånd, som gillat det återremitterade Be¬
tänkandet, öppet, att vid föredragning af det Betän¬
kande, som besvarade återremissen, fatta ett från sitt
förra beslut skiljaktigt, nytt beslut.
Efter sålunda slutad diskussion oell framställd
proposition förklarade Ståndet, att det vidblef sitt, i
anledning af Memorialet N:o 65, fattade beslut, och
att dermed kommer att enligt Grundlagens föreskrift
förfaras.
§. 9.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Betänkande N:o
101, i anledning af väckt motion, att Handels- och
Närings-Diskontens såkallade Reserv-fond må, med
det belopp, hvartill densamma vid detta års slut
kan hafva uppgått, i Bankens vinst inberäknas.
Detta Betänkande lades för 2:dra gången på
bordet.
§. 10.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Betänkande N:o
102, i anledning af väckt motion om öppnande af
en Upp- och Afskrifnings-räkning uti Rikets Ständers
Bank.
Lades ånyo på^bordet.
§. 11.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Memorial N:o
103, i anledning af Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Preste-St. Prot. i8j^o. Andra Afdela. Bandet X. 22
338
Den 11 November.
återremisser å Utskottets under N:ris 69 och 75 af-
gifne Utlåtanden.
Lades till handlingarne.
§• 12.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Betänkande N:o
105, i anledning af förre Handlanden Thunströras
7 O
ansökning om eftergift af ränta å lån från Banko-
5 O
Diskonten.
Bifölls.
§• 13-
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Betänkande N:o
106, i anledning af Regements-Läkaren Schwabitz’s
ansökning om eftergift af straffränta för åtskillige
Ö O # O
skuldförbindelser hos Banko-Diskontverket.
Bifölls.
§• 14-
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Betänkande N:o
107, i anledning af gårdsegaren i Umeå, Nils Brun¬
bergs ansökning om eftergift af öfverränta å ett lån
i Banko-Diskonten.
Bifölls.
§. 15.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Betänkande N:o 113, i anledning af
väckta motioner, rörande nedsättning af tull-umgäl-
derna för träd varor, som förskeppas från Sverige till
Danmark och England.
Bifölls.
§. 16.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Betänkande N:o 114, i anledning af
Den ;.// November. 339
väckt fråga om cn jemnare beräkning i allmänhet af
Städernas Tolag.
Bifölls.
Ståndet åtskiljdes kl. J till 2 eft. midd.
In fidem
E. M. Tegnér.
Den 14 November 1840.
Plmwtn lif. | lO f. mi.
§. 1.
Justerades Protokollet för den 24 f. och e. m.,
den 27 f. och e. m., den 28 och 31 f. m. af sistlid-
ne October månad.
§. 2.
Upplästes och godkändes Expeditions-Utskottets
förslag till Rikets Ständers följande underdåniga skrif-
velser til! Kongl. Majrt:
N:o 137, angående upplösning af Invalid-Inrätt¬
ningen på Ulriksdal.
N:o 138, angående den så kallade Ollongälden.
N:o 139, angående förnyad besigtning och skatt¬
läggning af utmarken på Öland.
N:o 140, angående tillökning uti Skattefrihets-
dygnen vid Masugnar.
N:o 142, angående Lagmans- och Häradshöfdin-
'O O
ge-räntans samt Sterhhus-afgiftens upphörande.
N:o 143, angående förändringar i vilkoren för
det vid sista Riksdag beviljade lån till återuppbyg¬
gande af Staden Wenersborg.
Den >4 November.
N:o 144, angående ändring i 5 Kap. 68 §. 1
morn. Konkurslagen.
N:o 145, angående närmare lagbestämmelse, hu¬
ru förfaras bör, då vid lagfarts sökande fullständige
åtkomst-handlingar saknas.
N:o 1, Ingress lill blifvande Riksdagsbeslut.
§• d.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottetsj sedan den 11
dennes å bordet hvilande, Memorial N:o 361, med
förslag till sammaniemkning eller votering, i följd af
skiljaktiga beslut i anledning af Utlåtandet N:o 265.
Prosten Åstrand: Jag tillstyrker att Ståndet måtte
accedera till Ridderskapets och Adelns samt Borgare-
Ståndets beslut, så mycket mera, som en votering
öfver frågan i Förstärkt Utskott saknar all sanno¬
likhet om framgång, då man nemligen besinnar, att
allt anslag till den Pharmaceutiska Läro-anstalten blifvit
af Bonde-Ståndet förvägradt, och att det förhöjda,
utöfver hvad de 2:ne Stånden beviljat, tillkom inom
detta Stånd med ganska knapp pluralitet.
Professoren, Doctor Retzius tillstyrkte, att Stån¬
det måtte vidblifva det af Ståndet vid anslaget fästa¬
de vilkor, såsom mera rationelt, och hvarigenom större
borgen gåfves för Läroanstaltens ändamålsenliga orga¬
niserande, och mera band lades på Apotliekare-Socie-
teten, både att dertill medverka och att derföre in¬
tressera sig. Beträffande deremot anslagssumman ville
Talaren, på skäl som Prosten Astrand anfört, till¬
styrka, att Ståndet biträdde Ridderskapets och Adelns
samt Borgare-Ståndets beslut.
Gontracts-Prosten Gumcelius: Äfven jag tillstyr¬
ker att Ståndet, med frånträdande af sitt i ämnet
fattade beslut, Öfvergår till Ridderskapets och Adelns
samt Borgare-Ståndets. Man har derigenom ett band
på Apothekare-Societeten, äfvensom garanti för dess
deltagande med en viss bestämd summa. Hvad an¬
Den 14 November.
341
går det af Ståndet vid anslaget i öfrigt fästade vil¬
kor, så, ehuru godt det visserligen vore, måste jag
likväl, på grund af den erfarenhet man nu förvärfvat
i afseende på föreskrifvandet af vilkor, förklara att jag
anser bäst att i förevarande fall sådant undvika.
Häri instämde Prostarne Öhrnberg och Sandberg.
Med frånträdande af sitt i ämnet fattade beslut
ville Preste-Ståndet förena sig med Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet om godkännande af Ut¬
skottets förslag i Utlåtandet N:o 265; och kommer
den, för motsatt fall, föreslagna voteringen i För¬
stärkt Utskott att förfalla.
§• 4.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Betänkande N:o 109, angående Stång-
jerns-smidet och den gröfre Jernförädlingen samt Kol¬
handeln i Riket.
Contracts-Prosten Gumcelius: Närvarande Betän¬
kande uttalar en vigtig grundsats, hvilken tvifvels¬
utan skall gifva en ny utveckling åt den för vårt
land så maktpåliggande jernhandteringen. Denna grund¬
sats syftar nemligen till frihet, hvilken här så myc¬
ket lättare torde kunna realiseras, som man sedan
någon tid redan beträdt denna bana. Som jag del¬
tagit i utarbetandet af Betänkandet, samt gillar och
tillstyrker antagandet af sjelfva grundsatserna, hvilka
ock i allmänhet finnas tillämpade, ehuru med vissa
modifikationer och med försigtighet, för att icke välla
en för stark brytning i nu varande förhållanden; så
anhåller jag dock få framställa några anmärkningar
mot de punkter deri jag ej kunnat med pluraliteten
instämma, derföre att grundsatsen ej blifvit i full
conseqvens alltid utförd, och de förbättringar och
förmåner icke genast vidtagna och medgifna, som, i
min tanka, icke utan orättvisa längre kunna för¬
hindras. Således får jag först anmärka, att då det
342
Den /4 November.
blifvit medgifvet för alla utom egentlig Bergslag be¬
lägne Bruk full och obegränsad vågföringsrätt nu ge¬
nast af deras tillverkning, jag icke finnér något skäl
hvarföre denna rättighet blifvit inskränkt för de moni
Bergslag varande Bruk, som ej äro privilegierade för
400 Skepp. Vidare anser jag en orättvisa vara be¬
gången mot de mindre Bruksegarne, hvilka det blif¬
vit förmenadt, som blifvit medgifvet de större. Der¬
näst tror jag ock att man icke blott obilligt utan orätt¬
vist förfarit mot Bergslagen i allmänhet, hvilken för¬
menas att förändra sin ställning, så vida ej samtlige
Hyttelagen deri instämt; genom hvilket förslag, om
det antoges, ett indirekt förbud vore fastställdt, då
alltid genom enskilde, för en motsatt utgång intres¬
serade hyttedelegares inflytande afslag å pluralitetens
begäran kunde till vägabringas. Bättre vore derföre
om, för verkställandet af förändringen, någon viss,
äfven, i fall rättvisa och försigtighet så påfordra, större
pluralitet såsom vilkor bestämdes. Slutligen får jag
ock anmärka, att jag icke finner något skäl mot öf-
vergången nu genast till ett friare system för de stör¬
re Hyttor, hvilka i medeltal, enligt hyttejournalerna
för de sista 10 åren, under året tillverka 2,500 Skepp.
Tackjern, och att dem derföre medgifves rättigheten
att anlägga en stångjerns-hammare. Ville Utskottet
derföre i närmare öfvervägande taga dessa anmärk¬
ningar, och bevilja hvad i dem innehålles, tror jag
att derigenom skulle en billig fördel beredas Bergsla¬
gen, och att denna fördel då icke komme att stå en¬
dast på papperet, utan tillfölle Bergslagen i sjelfva
verket. Visserligen vet jag att man häremot invän¬
der, att man bör taga sig till vara för en alltför
hastig brytning i nu varande förhållanden, för att
derigenom icke vålla undergång för vissa Bruk, men
härföre synes väl ock tämmeligen vara sörjdt och till¬
fälle medgifvet att härpå bereda sig, då 10 års tid
blifvit utsatt för den totala förändringen. Endast i
Den 14 November.
343
en punkt har Utskottet ej vågat tillstyrka fri utför¬
sel, nemligen i den af tackjern, ty meningarne här¬
om voro delade, men sammanstämde deri, att under
denna öfvergångstid man borde hemta erfarenhet hu¬
ruvida försöket kunde göras utan våda för den in¬
hemska jernförädlingen. Emedlertid har Utskottet
genom stågjernssmides-rättighetens utvidgande sökt be¬
reda afsättning för tack jernet inom landet, som deri¬
genom säkert kommer att höjas i pris. — På grund
af hvad jag här ofvan anfört, och med yrkande, att
de mindre Bruksegares rätt mätte varda iakttagen och
befordrad i samma progression som de störres, an¬
håller jag om återremiss af Betänkandet.
Kyrkoherden Kullström: Då jag begärt ordet för
att inför det Högv. Ståndet yttra mig öfver den vig¬
tig^ fråga, som utgör föremålet för närvarande Be-
. n
tänkande, nödgas jag visserligen bekänna att det fat¬
tas mig både erfarenhet och tillräcklig sakkännedom
för att i allmänhet fullständigt bedöma de af Utskot¬
tet föreslagna åtgärderna. Men det oaktadt anser jag
mig skyldig att inför det Högv. Ståndet uttala de be¬
tänkligheter, som hindra mig att med min röst un¬
derstödja Utskottets närvarande förslag.
Jag vill icke neka att de allmänna liberala grund¬
satserna, på hvilka Utskottet uppfört detta sitt Betän¬
kande, äro med den såkallade tidsandans fordringar
öfverensstämmande, men jag kan icke undertrycka
min förundran, att i denna, såsom i mångå andra
frågor, hvilka utgöra föremålet för Representationens
öfverläggningar, dessa grundsatsers tillämpning, gåen¬
de uppifrån och nedåt, alldeles afskäres vid den grän¬
sen, nedanför hvilken ligger denna allmoge, för hvil¬
ken i vår tid så många, såsom det synes, medlidsara-
ma röster höja sig då det gäller att tala om det hår¬
da förtryck, för hvilket denna allmoge ifrån Regerin¬
gens sida skall vara ett så beklagansvärd t föremål.
När man öfvergår från de liberala orden till ordens
Den if November.
tillämpning, synes mig dock, sorn denna allmoge skulle
ligga Regeringen åtminstone icke mindre än Represen¬
tationen ömt om hjerta t.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets när¬
varande Betänkande har ingalunda tillintetgjort den¬
na min förmodan. Utskottet upplyser nemligen, att
Kongl. Maj:t genom dess nådiga Kungörelse af den
26 Öct. 1838 har (Bet. pag. 2) ”trott sig kunna ernå
ett af de syftemål , dit hvarje Styrelse bör sträfva,
nemligen att, med ajlägsnande af all tanka om ute¬
slutande privilegium, låta hvar och en blifva delak¬
tig af enahanda rättigheter, och att således, då en
Bruksegare , med z/5o Skepp:ds smidesrätt och goo
lästers koltillgång, tilläts en årlig tillverkning af
600 Skepp., rättvisan fordrade att den med mindre
smidesrätt och mindre koltillgång försedde borde få,
i förhållande dertill, jemväl öka sin tillverkning
Regeringen har således härigenom velat icke allenast
vidtaga en liberal åtgärd, utan äfven låta fördelarna
deraf komma så väl de små, som de stora produ¬
centerna tillgodo.
Utskottet synes ock visserligen vilja göra denna
princip till sin egen, då Utskottet medgifver (Bil. pag.
14) ”att den mindre fabrikanten har samma behof
och naturliga rätt, som den större att, efter för¬
måga, fritt fä använda de tillgångar, han eger för
bedrifvande af sin näring,” men principens tillämp¬
ning vill dock Utskottet icke utsträcka längre ned,
än till den härd inom Bergslag, som är privilegierad
å 400 Skepp., och från de liberala förmånerna skulle
således uteslutas de egentliga Bergsmännerne, el-
O O o '
ler, om jag så får uttrycka mig, den i Bergsrörelsen
deltagande, (som det i andra afsigter ofta heter) ”hårdt
betryckta” allmogen. Utskottet har i min tanke icke
uppgifvit några giltiga skäl för en så besynnerlig
inskränkning i tillämpningen af sina premisser,
Den 14 November.
345
Vid mitt första offentliga uppträdande inom Re¬
presentationen, för utöfvandet af min Riksdagsmanna-
pligt, vill jag öppet bekänna — (och detta kan ju vara
så godt först som sist) — att jag både af grundsats
och sinnelag är mest böjd för hvad man kallar de
conservativa åsigterna, och att jag således är scepti-
cus i afseende på förmånerna af alla brådstörtande
förändringar i hittills bestående samhällsförhållanden,
dessa förändringar må nu utgå från den ena eller
andra Statsmakten. Isynnerhet är jag det da, när
våda härigenom synes mig kunna uppkomma för häfd¬
vunnen eganderätt. Men när genomgripande förän¬
dringar icke längre kunna eller böra hindras, såsom
jag i närvarande fråga anser förhållandet vara, så
yrkar jag nu, såsom jag ock hädanefter kommer att
göra det, att de utlofvade förmånerna, så framt nå¬
gra sådana verkligen äro att förvänta, må komma
äfven denna allmoge tillgodo, i hvars namn de van¬
ligen förordas. — Jag yrkar återremiss af Betänkan¬
det och förenar mig för öfrigt i den af Riksdagsfull-
mäktigen Boethius Betänkandet vidfogade reservation,
utom hvad beträffar rättigheten att exportera tack¬
jern, hvilken jag, på de af Utskottet anförda grun¬
der, icke anser med landets fördel öfverensstämmande.
Prosten Lindmark: De anmärkningar, som några
värde Reservanter, särdeles Lars Boethius, gjort vid
förevarande Betänkande, synas mig så vigtiga, att
de, efter mitt förmenande, både böra och kunna för¬
anleda till Betänkandets återremitterande. Den prin¬
cip af en större frihet vid jernhandteringens bedrif¬
vande, som Utskottet tyckes hylla och rekommende¬
ra, har, så vidt jag förmår fatta, icke blifvit nog
conseqvent och rättvist tillämpad, synnerligast hvad
beträffar Irsta punkten i Betänkandet, om jernföräd-
ligen i Riket. Jag vill icke uppehålla mig vid den
omständigheten, att, sedan Utskottet tydligen ådaga¬
lagt osäkerheten af alla beräkningar af skogstillgång,
346
Den 14 November.
samt olämpligheten att antaga sådana på höft upp¬
gjorda calculer såsom grund för bestämmande af smi-
desfriheten, det lik väl i Lit. b) af berörde punkt stadgas
såsom vilkor för rättigheten alt anlägga nya stång-
jernshärdar, utom tackjerns-bergslag, att uppvisa en
koltillgång af 800 läster för hvarje härd. Conseqven-
tare torde hafva varit, att, under den föreslagna öf-
vergångs-perioden af 5 år till en oinskränkt smides-
rätt, förbjuda nya härdars anläggning utom Bergslag,
än att tillåta dem på en grund, hvars osäkerhet man
sjelf medgifvit. Men hvad som är utaf mera vigt är
den större frihet, som blifvit Landslagen förunnad
framför Bergslagen, och inom denna sednare de större
Bruken framför de mindre, jemte stadgandet för härd¬
frihet inom Bergslagen af ett vilkor, som lärer kunna
anses för nära nog omöjligt att uppfylla; och hvar¬
om allt Boethii reservation, till hvilken jag tager mig
friheten hänvisa, närmare utvecklar förhållandet. En
sådan olikhet i friheter för idkare af samma näring
synes icke vara med billighet och rättvisa öfverens¬
stämmande, och kan icke annat, än väcka missbelå¬
tenhet hos dem, som se sig beröfvade fördelar, hvil¬
ka andra deras medidkare tillgodonjuta. Rättelse här¬
utinnan lärer derföre icke böra förnekas på så sätt,
att, om smidesfrihet medgifves så väl för alla Bruk
inom Landslag, utan afseende på smidesbeloppet, som
ock för Bruk inom Bergslag med 400 Skepp, smide
och deröfver, äfven de mindre Bergslags-bruken må
erhålla en sådan smidesfrihet för alla sina hitintills
privilegierade verkstäder, utan förutsatt vilkor att
nedrifva någon utaf dem.
Beträffande Tackjerns-handelns frigörande från de
band, i hvilka den hittills legat fjettrad, eller att
det nu existerande förbudet emot tackjerns utförsel
måtte upphöra, och denna vara kunna exporteras
emot en högre skyddstull; så förenar jag mig med
hvad Friherre Leijonhufvud i dess reservation härom
Den 14 November.
347
ordat, och detta så mycket heldre, som jag inom Be-
villnings-Utskottet, hvaraf jag har äran vara medlem,
yttrat enahanda åsigt rörande det rättsvidriga deruti,
att icke tackjerns-tillverkaren, i likhet med andra
medborgare, skall kunna fritt få disponera öfver pro¬
dukten af sitt arbete.
På dessa anförda grunder anhåller jag om åter-
remiss af Betänkandet.
Häri instämde Prosten Liedzen.
Biskop Agardh: Jemte det att jag för åberopa
min förevarande Betänkande vidfogade reservation, ut¬
beder jag mig att få tillägga några ord.
Det är egentligen i afseende på Kol till verkningen,
som jag tror uppmärksamheten bör vara fästad vid
denna frågas afgörande. Det är nemligen afgjordt att
skog gifver den största möjliga inkomst, om den för-
säljes och köpsumman förvandlas till kapital. — Ty
såsom en skog endast återväxer till brukning på 70
till 100 år, så gifver skog, om den så vårdas att en¬
dast tV å -rta årligen afbrukas och således skogen bi¬
behålies, icke mer än 1 till 1-j- procent om året, då den
deremot, om den på några få år försäljes och kapita¬
let förräntas, gifver 5 eller 6 procent, så att då ka¬
pitalet, i fall skogen bevaras, blir alltid oförändradt,
är det deremot, om skogen afhugges och försäljes, om 70
till 100 år 10 till 20 gånger större. Det är således
den största möjliga misshushållning att bevara sin
skog. Af denna ovedersägliga maxim blir en följd,
att hvar och en, så framt han afser sin egen fördel,
bör bortsälja hvartenda träd, som växer på hans
egendom. Det är således ett falskt raisonnement, som
förutsättes i detta Betänkande, att ju högre pris
skogsprodukterne stiga till, desto mera bli de bibe-
hållne och besparade; emedan tvärtom, ju dyrare
skogseffekterne bli, desto större är fördelen att försäl¬
ja dem och således äfven förlusten i samma mån
större att bespara dem, ty skogen återväxer lika lång¬
348
Den 14 November.
samt antingen skogs-produkterne äro dyra eller i
lågt pris.
Allt detta bevises af alla länders exempel. Öfver¬
allt der större Städer finnas och således skogsproduk¬
ter kunnat få afsättning äro alla skogar förstörde och
bränslet måste hemtas från aflägsna trakter.
Utskottet synes smickra sig med den förhopp¬
ningen, att genom skogsprodukternas högre pris skall
det blifva en fördel för den enskilte att plantera
skogar. Men denna förhoppning är tyvärr utan grund.
I Skåne, der bränslet är så dyrt, och der hela Hal¬
lands ås blir allt mer och mer ett skoglöst berg, och
der så stora flygsandsslätter finnas, planterar ingen
enskilt någon skog ånyo utan för sitt nöje. På den
vidsträckta Liineburger Hejdesom i Taciti tid var öf¬
ver växt med skog, är nu en ödemark, der man nytt¬
jar halm och kreaturs-spillning till bränsle, och der
det faller ingen enskild in att plantera skog. Orsa¬
ken är, hvad jag ofvanför nämnt, att ett penning-ka¬
pital åter växer på 13—15 år, men ett kapital, ned¬
lagdt i skog, icke återväxer utan på 60, 70, 100 år,
hvadan således all skogsplantering är misshushållning.
Detta bestyrkes deraf, att på sådana slätter, der sko¬
gen blifvit förstörd, den enda trädplantering, som
finns, består af pil, emedan detta trädslag återväxer
till afbrukning och topphuggning på korrtare tid än
16 år eller tiden för kapitalets återväxt. Och då man
vid genomresandet af Skåne, Pomern och andra slätt¬
länder förundrar sig öfver den förkärlek som folket
har för de fula Pilträden, förgäter man att det är
nästan det enda träd hvars plantering ej medför för¬
lust. I alla starkt bebodda länder, utom kanske Eng¬
land, tillhöra derföre skogarne Regeringen, som måste
sörja för framtidens behof i detta afseende. Jag kan såle¬
des icke, till följd af dessa allmänt kända förhållanden,
godkänna de förutsättningar Utskottet gjort, då Utskot¬
tet, utan att kasta en enda sidoblick på huru det skall
Den 14, November.
349
se ut i vårt land med sjelfva jernliandteringen om
20 eller 30 år, tillstyrker Rikets Ständer att bortta¬
ga alla band på Kolhandeln. — Otvifvelaktigt är att
derigenom jernliandteringen skulle ofantligt uppdrifvas,
och vår exporthandel tilltaga under denna tid, samt der¬
igenom ett betydligt välstånd i alla de provinser, der
jernliandteringen idkas, uppstå. Men i samma mån
skola också alla skogar försvinna i dessa trakter, och
sedan de slutligen blifvit uthuggne — skall ingen jern-
liandtering mera kunna drifvas förrän, sedan de åter¬
gått till ödemarker och sedan efter 100 år skogarne
åter vuxit, vi kunna åter påbörja vår förra jernhand-
tering.
Ett undantag härifrån göra visserligen de Jern¬
bruk och Tackjerns-hyttor som äro grundade på egna
skogar. Det är naturligt, att då dessa skogar äro vil¬
kor för den större vinst, som erhålles genom jern-
tillverkningen, blifva de af detta skäl besparade; hvil¬
ket icke är händelsen med de skogar, hvilkas afkast¬
ning är grundad på försäljning.
Jag får således på alla dessa skäl förnya min an-
mäkning, att denna vigtiga fråga måste utgå från
helt andra undersökningar, än dem, hvarifrån Ut¬
skottet utgått; nemligen huru våra skogar skola bi¬
behållas. Det är ifrån denna synpunkt, som våra
äldre Bergsförfattningar utgått, och deruti synes mig
ligga ett stort företräde framför den nya författning,
som nu föreslås, och som betraktar skogshushållnin¬
gen som en bisak, då den likväl är i sjelfva verket
hufvudsaken, emedan utom den ingen jernhandtering
kan existera. Englands exempel, som man så gerna
åberopar, passar icke här. Dess jernhandtering är grun¬
dad icke på skog, utan på outtömmeliga Stenkolslager,
som ej äro grundade på åter växande, hvilket betyd¬
ligt förändrar hela den Statsekonomiska sidan af saken.
Yäl medgifver jag att våra äldre författningar
för kolhandeln äro bristfällige, och böra förändras.
350
Den 14 November.
Man kände vid deras utfärdande ingen annan skogs¬
hushållning än gallringsmethoden, och var således
tvungen att hygga författningen på de resultater som
deraf äro en följd. Nu åter känner man en skogs¬
hushållning som, jemte det att den gifver den största
möjliga afkastning, tillika uti sig sjelf eger garantier
för skogarnes fortfarande bestånd.
Utskottet hade således, i min tanke, bordt särde¬
les fästa sin uppmärksamhet vid denna väsendtliga
olikhet i skogshushållningen och tillse hvad deraf un¬
der förändrade tider kunde följa. Deraf skulle nem¬
ligen följa, såsom det synes mig, att, när kolhan¬
deln gjordes fri och således en fördel medgafs skogs-
egarne, dem tillika skulle åläggas att indela sina sko¬
gar efter denna skogsbushållnings-method; eller med
ett ord, hela den ingripande förändringen med jern-
liandteringen borde hafva varit åtföljd af en lika in¬
gripande förändring af skogshushållningen.
I fall Betänkandet blir återremitteradt, anhåller
jag att dessa anmärkningar måtte få åtfölja detsamma.
Prosten Lalin: Frånvarande då detta beslut fat¬
tades inom Utskottet, måste jag nu uppträda bland Re¬
servanterna deremot. Utskottet, som utgått från grund¬
satsen, att alla Jernverksidkare borde ega full till-
verkningsfrihet, utan alla tryckande band } har lik¬
väl vid tillämpningen af de följande föreskrifterna
frångått, så väl den yttrade satsen, som ock den af
Utskottet framställda åsigt rörande olämpligheten af
beräkningarne af skogstillgång vid bestämmande af smi-
desfrihet. Utskottet har nemligen i mom. a) af l:sta
punkten tillstyrkt oinskränkt smidesfrihet för alla
Bruk utom Bergslag utan undantag eller afseende på
smidesbeloppet; men i mom. c) samma punkt bevil¬
jat sådan frihet endast åt de Bruk inom Bergslag,
som ega 400 Skepp:ds smide för härden. De mindre
Bergslagsbruken åter måste, om de hafva flere här¬
dar, nedrifva och sammanslå några. Finnes, såsom
Den 14 November.
351
ofta är händelsen, endast en härd, då naturligtvis
ingen nedrifning yrkas, måste ett sådant Bruk blifva
för alltid utestängdt från smidesfrihet; ty hvad sorn
i mom. b) af 2:dra punkten stadgas, om vilkoren för
öfrige Bergslags-brukens smidesfrihet, kan icke rim¬
ligtvis hänföras till andra, än såkallade Bergsmans-
hamrar. Med anledning häraf yrkar jag följande för¬
ändring af Utskottets förslag i nämnde punkter:
Den Usta punkten borde erhålla en lydelse, som
vore mindre stridande så väl mot sjelfva conseqven¬
sell uti förslaget, som mot befintliga förhållanden och
rättvisan, om mom. c) får helt och hållet utstrykas,
och till orden: utom egentlig Bergslag belägne Jern¬
verk uti mom. a) af samma punkt införas orden:
äfvensom för alla inom Bergslag belägna Jernverk,
hvilka äro grundade på egna lill hjttebruk ej an¬
slagna skogstillgångar, samt ega privilegium å köpe-
tackjernsrätt.
Mom. c) i andra punkten borde, för att undvi¬
ka tvetydighet, så förändras, att ordet Bergsmans-
hamrar införes i stället för existerande verkstäder.
Likaledes lärer af det anförda böra följa, att orden
inom Bergslagen i samma moments senare period lämp¬
ligen kunna borttagas.
Doctor Moren: Det gläder mig att Hög v. Stån¬
det fäster uppmärksamhet vid denna fråga, som är
af högsta vigt icke blott för talrika medborgarklasser,
utan äfven för hela fäderneslandet, och afser en re¬
form, hvilken är en af de angelägnaste, af verkliga
behofvet mest påkallade ibland dem, hvilka blifvit
ifrågasatta. Ehuru jag nödgas göra anmärkningar emot
Betänkandet, bör jag dock erkänna dess stora värde
och förtjenst. Det är klart, fullständigt, väl moti-
veradt. En ande af frisinthet och rättvisa genom¬
går det, nogsamt ådagalagd uti de allmänna grund¬
satserna. Det synes, att Utskottet åsyftat och önskat
ställa kyrkan midt i byn. Om hon likväl blifvit
352 Den 14 November.
dragen åt ena sidan, så tror jag, att Utskottet der¬
för icke bär skulden, utan de starka intressen och
privilegier, hvilkas påträngande Utskottet icke kun¬
nat hindra. På ena sidan står jernförädlaren med
det uppenbara och stora intresset att hålla tackjernet
och kolen vid så lågt pris, som möjligt är. På an¬
dra sidan står egaren af masugnen och skogen med
det högst billiga anspråket, att icke allenast få den
i varan nedlagda kostnaden ersatt, utan en smula der¬
öfver till bergning och uppmuntran. Nu får han det
ej. Tackjerns-till verkarens ställning känner jag nog-
grannt så väl af ordentligt förda böcker, som af tro¬
värdiga muntliga uppgifter, och kan försäkra Högv.
Ståndet, att han, då allt beräknas, drifver sin nä¬
ring med förlust. Att han likväl fortsätter den, har
sin grund deruti, att den bereder honom tillfälle
realisera sin skog och sin arbetsförmåga, samt grund¬
lägger en kredit, som han begagnar, då jorden ne¬
kar honom det nödvändiga. Det är grufegaren, som
tager vinsten. Bergsmannen är utesluten från del¬
ning, och följden häraf har redan visat sig. En
mängd Bergsmän har nedlagt sitt hyttebruk. De säl¬
ja sina kol eller odla sin skog till åker, så att icke
osannolikt är, att, om nuvarande förhållande fortfar,
en gång, kanske snart nog, tackjern kommer att bri¬
sta. Allt förenar sig, att åt Tackjerns-tillverkaren
utkräfva större fördelar, som här ej betyder annat,
än naturlig frihet och jemnlik rätt. Visserligen har
han, under sednaste åren, vunnit något genom den
frigifna tackjernshandeln, det ökade smidet och kol¬
besparingen genom varm bläster och förbättringar.
Men detta är ingalunda tillräckligt. Han ligger ännu
under, och kan ej afsätta sin tillverkning till ett
pris, som svarar mot dess värde och försäkrar nä¬
ringens bestånd. Utskottet har ej gjort honom rätt¬
visa. Det har ej tillåtit honom hvarken att expor¬
tera
Den 14 November.
353
tera tackjernet, eller alt fritt förädla det. Det förra
skall jag icke påyrka, emedan det onekligen blefve
vådligt för jernhandteringen och skadligt för Riket.
Deremot mäste jag på det högtidligaste och kraftiga¬
ste fordra Bergslagernas emancipation utur det tryc¬
kande beroendet af jernföiädlarnes godtycke, till fullt
samma frihet att anlägga och begagna smides-verkstä-
der, som blifvit för Landtlagerna föreslagen. Samma
frihet fordrar jag ock för de inom Bergslag belägna
Stångjernshärdar, utan afseende på privilegier och kol¬
tillgång. Dessa verk äro satta under samma tvång
och obilliga förmynderskap, som hyttorna. Utskot¬
tets förslag har, vid tillämpningen, blifvit nära nog
detsamma, sorn Bergs-Collegii. Det gynnar jern-ari-
srokratien på hyttornas och de mindre verkens be¬
kostnad. Det strider emot den grundsats, efter hvil¬
ken Konungen 1838 utdelade lika rätt åt alla verk¬
städer. Jag tillåter mig undra, att Utskottet frångick
en grundsats, så framhållen både af rättvisan sjelf
och Konungen. Man befarar, föregifves det, att en
större, ännu mera en obegränsad frihet för smidet
inom Bergslag skulle draga kolen från hyttorna till
härdarna; men skäl till denna farhåga äro ej förhan¬
den. Stångjernshärdar finnas nu i Bergslagerna: i
Carlskoga Bergslag, jemte 11 Masugnar, 13 eller 14
härdar, och utom Bergslaget, invid sjelfva kanten af
dess skogar, ungefär lika mångå. Det förspörjes ej,
att kolen gå från hyttorna till hamrarna; men väl,
att både dessa och hyttorna årligen köpa kol ifrån
Landtlaget. Det kan ej vara Utskottet obekant, att
stränga lagar skydda hyttornas kolrätt. Efterlefvas
dessa lagar, så dragas ej kolen från hyttorna derige¬
nom, att smidet inom Bergslaget ökas. Efterlefvas
de ej, så vinnes ingen större säkerhet derigenom, att
jernhandteringen inom Bergslag insnöres i förlamande
band. Orimligt vore, högst orimligt, om af hvaran-
Preste-St. Prot. 184.0. Andra Afdeln. Bandet X. 23
354
Den 1/1 November.
dra närliggande Jernverk, en del likväl inom Bergs¬
laget, en del åter utom, begge med samma närhet
och åtkomst till Bergslagets skogar, somliga skulle
vara fria, somliga ofria! Vore sådant rättvist, billigt?
Om jernförädlaren fruktar brist på tackjern, köpe
lian sig Bergsmanshemman och verke sjelf, hvad han
behöfver. Det står honom fritt. Ilan blir då obe¬
roende. Jag tror, att han borde göra det. Kanhän¬
da finnas, efter några tiotal år, inga andra hammar¬
verk, än de, hvilka ega allt sjelfva, kol, malm och
tackjern. En stor förändring i handteringen förestår
obestridligt. Jag skulle högligen beklaga, hjertligen
sörja, om förändringen förde till allmogens och den
mindre hemmansegarens utträngande från handterin¬
gen. Vårt Bergsfolk är Sveriges arbetsammaste, fria¬
ste, mest bildade, pålitligaste, bästa folkstam. Jag
känner den väl och värderar den högt. Må den al¬
drig utgå! Skall den bestå och fortplanta sig, sä bör
den åtnjuta rättvisa och frihet i sitt yrke, frihet att
deltaga i förädlingen af sin produktion. Man hör ej
tveka att medgifva denna frihet. Om Bergsmannen
får sitt tackjern någorlunda hetaldt, så kan med säker¬
het antagas, att han icke anlägger den kostsamma
härden, utan fortfar med sitt hyttebruk. — I öfver¬
ensstämmelse med hvad jag nu anfört, tager jag mig
friheten föreslå och yrka, att a) Jern verken inom
Bergslag komma i åtnjutande af samma frihet, som
jern verken utom Bergslag: b) de mindre verken af
samma frihet, som de större: c) Hyttelagen erhålla
rättighet anlägga Jernförädlingsverk, utan annat vil¬
kor, än att de fortfara tillverka samma qvantitet tack¬
jern, som de per medium under de 10 sista åren
tillverkat: c/) att beslutet om Bergslagsprivilegiernas
frångående och upphörande göres beroende utaf en
skälig pluralitet, icke af alias samtycke, hvarigenom
nämnde beslut skulle blifva alldeles omöjligt. För¬
slaget om kolhandeln biträder jag. Det är tid, att
Den 14 November.
355
den anna skogsegaren emanciperas utur sitt slafveri.
Ett verkligt slafveri är det, att nödgas afstå sin lag¬
ligt för värfvad e egendom till andras fördel. Konun¬
gen måste erhålla rättighet att revidera och jemka
de under helt andra förhållanden, och af enfaldiga,
möjligen bedragna hemmansegare ingångna kontrakter-
na. Rättvisa måste ske, om samhället skall ega frid
och trefnad. Jag skulle kunna förena mig med Pro¬
sten Gumaelius, om Prosten icke inskränkt rättig¬
heten att anlägga härdar till de Hyttelag, hvilka till¬
verkat 2,500 Skepp, tackjern. Jag gillar ingen in¬
skränkning, ty den är orättvis och skall derföre väcka
obelåtenhet och skada. Jag yrkar samma rätt åt alla,
större och mindre: och anhåller om återremiss, på
det Utskottet må blifva i tillfälle att taga det steg,
som ännu återstår på dess vackra och vigtiga bana.
Lector Laurenius: De anmärkningar, som mot
detta Betänkande blifvit gjorda och som åsyfta en
större frihet för jernhand teringen, än den Utskottet
föreslagit, kan jag så mycket mindre bestrida, som
jag inom den Afdelning, hvilken handlagt ämnet, yr¬
kat en oinskränkt frihet så inom som utom Bergslag,
och endast med detta vilkor samtyckt, att förbudet
mot exporten af tackjern tills vidare må fortfara.
Den anmärkning åter, som af Biskop Agardh blifvit
gjord, synes mig leda till en inskränkning, vida
större än den, som af Utskottets förslag blifver en
följd. Denna senare består hufvudsakligen i förbe¬
hållet af en viss koltillgång, 800 läster för hvarje
ny härd, och detta förbehåll blott under öfvergångs-
perioden mellan det bundna och fria systemet för
jernhand teringens bedrifvande. Biskopen deremot
anser det vilkor böra fästas vid fri smidesrätt och
koltillverkning, att den, som vill sig deraf begagna,
skall förbindas att sätta sin skog under trakthuggning.
Det vore visserligen önskligt och väl om våra skogar
komme att användas efter ett sådant förståndigt hus-
35G
Den 14 November.
hållssätt; men ali göra del Lill en lag och förbjuda
livar och en att tillverka jern och kol, som icke vill
underkasta sig vilkoret, lärer väl icke gå an. Man
har så länge klagat öfver det allmännas förmynder¬
skap öfver den enskildes hushållning, aLt ett nytt
försök i denna väg säkert skulle möta ett odeladt
motstånd. I öfrigt har jag mot återremiss af Betän¬
kandet intet att invända.
Biskopen, Doctor Bruhn: Såsom Ledamot af Be-
villnings-Utskottet använde jag allt mitt bemödande
för att förekomma Utskottets tillstyrkande, att tack¬
jern måtte få utföras, äfven mot huru hög skyddstull
som helst. Huru saken då aflopp är kändt, äfven¬
som huru den vid återkomsten till Utskottet erhöll
ett förändradt utseende. Emellertid har jag oförän-
dradt vidblifvit och delar den åsigten, att tackjern
ej må, på några vilkor, vara till utförsel medgifvet.
Det är icke obekant huru både Preussen och Eng¬
land önska tillegna sig vårt bättre jern, ocb att i
sistnämnde land tullen snart kan upphäfvas å Svenskt
jern, för befordrandet af införseln af detsamma. Det
synes således vara så mycket större skäl att bibehålla
vårt eget tackjern inom landet, såsom ett af de främ¬
sta vilkoren för våra Stångjernsbruks skydd och be¬
stånd, och med detsamma äfven för vår Riks vigtiga
jernhandel. Häraf följer ock att jag på det högsta
tillstyrker bifall till hvad Högh Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet föreslagit rörande tackjerns-
liandeln.
Biskop Butsch: I ett ämne, sådant som det fö¬
revarande, der jag saknar sakkännedom, har jag väl
i Utskottet haft tillfälle att inhemta åtskilligt, men
losa kunnat bidraga till frågans utveckling och afgö-
O Ö o O o
rande. Jag har emellertid instämt med Friherre
Leijonhufvud i den reservation, han afgifvit i fråga
om kolhandeln, ehuru jag icke blifvit antecknad. Utan
min anmälan, har jag deremot blifvit upptagen såsom
Den 14 IS ovt inbor.
357
delande den reservation, hvilken finnes af Biskop
Agardh Betänkandet vidfogad. Likväl kan jag icke
neka, alt jag delar de betänkligheter Biskopen fram¬
ställt. Hvad nian föröfrigt ock må anmärka mot
Utskottet, — felet att vilja införa en brådstörtande
förändring tyckes åtminstone icke kunna till vitas det¬
samma. Den vaksamhet, hvarmed Utskottet velat gå
till väga, och den »tidsutdrägt, det lemnat för de fö¬
reslagna åtgärdernas fulla verkställighet, har i möj¬
ligaste måtto försonat mig med Utskottets åsigter, utan
att jag derföre anser mig böra motsätta mig en af
flera föregående Talare yrkad åter remiss.
Contracts-Prosten Hallbeck: Sedan jag begärde
ordet har Biskop Bruhn yttrat sig, hvarigenom jag
till en del blifvit förekommen. En Talare har äfven
antydt den åsigt, som af Friherre Leijonhufvud blif¬
vit framställd i afseende på öfvergången från det hit¬
tills gällande till ett friare system. BevilInings-Ut-
skottet bade ock i dess första förslag till T u 11 be vi Il¬
ning hemställt, att tackjernet mätte varda till utförsel
lofgifvet, men Utskottet fann sedermera råd ligt att
återfå till förbud. Striden emellan de serskilda in-
tressena var både långvarig och het. För utförsel
talade Bergsmannen, mot densamma åter Stångjernstill-
verkaren. Resultatet, som nyligen nämndes, torde väl
ock kunna tillskrifvas den omständigheten, att man
fann det ingen Lull kunde här bestämmas så bog, att
icke äfven med densamma utländningen skulle finna
sin räkning vid att bestämma prsemier för Svenskt
jerns import, och sedermera låna namnet deraf åt
hvad som kunde förefinnas, och hvaraf äfven, bland
andra olyckliga följder, uppkomme den,_att det verk¬
ligen Svenska Stångjernet råkade i misskredit. Jag
har velat anföra detta i den mening, att det må fä
åtfölja den återremiss af Betänkandet, hvilken jag
förmodar att Ståndet beslutar.
358
Den 14 November.
Contracts-Prosten Hallström: I hufvudsaken bär
jag ingenting att andraga, utan instämmer i hvad af
flere föregående Talare derom blifvit yttradt, särdeles af
Doctor Mören, som yrkat en mera rättvis tillämp¬
ning af de grundsatser som Utskottet uttalat. Men
i afseende på 6:te punkten örn mutsedlars ingifvande
och jordegande-rätten i grufvor torde jag lå göra en
anmärkning. Utskottet har vid pröfning af den mo¬
tion, som jag härom ingifvit, funnit, att, då frågan
redan utgjorde föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröf¬
ning, någon ytterligare underdånig framställning i
ämnet icke vore af behofvet påkallad. Detta kan vis¬
serligen i någon mån gälla, likväl då 5 år förflutit
sedan Rikets Ständer i detta hänseende uttalade sina
åsigter, och då Kongl. Bergs-Collegium, hvilket, sorn
man har nog anledning förmoda, icke är af göromål
öfverhopadt, ej ännu hunnit att med underdånigt
Utlåtande inkomma öfver den af Kongl. Maj:t i Nå¬
der till Coilegium remitterade underdåniga framställnin¬
gen af Rikets Ständer; torde skäl icke saknas att härå
ånyo fästa Kongl. Majrts nådiga uppmärksamhet, helst
saken angar ingen ting mindre än helgden af egande-
rätten, och kommunerna fått vidkännas olägenheter
i flerfaldigt hänseende af bristande föreskrifter i den¬
na del. Då tillika enskildta tvister och obehag, ef-
ter hvad mig nogsamt bekant är, häraf uppstått, kan
jag icke underlåta påkalla Utskottets behjertande af be¬
hofvet att förnya den förut gjorda underdåniga hem¬
ställan; och yrkar jag af sådan anledning att Betän¬
kandet återremitteras.
Häri instämde Doctor Morén:
Professoren, Doctor Retzius: Ehuru jag ej tillhör
den Afdelning som utarbetat förevarande Betänkande,
anser jag mig, till följe af hvad en värd Talare fram¬
ställt, böra upplysa, att, ehuru det synes som skulle
Utskottet hafva handlat i Bruks-Patronernas intresse,
så är dock med deras på det närmaste förenadt både
Den 14 November.
359
skogsegarnes och de kolandes. Det är ju allmänt bekant
att liera Bruk ligga långt från de skogar hvarifrån de
få sitt behof af kol fylldt, men ock att detta behof utgör
de kolandes enda näringsfång, hvilkas interesse såle¬
des är på det närmaste förenadt med Bruksegarnes
eget. En hastig brytning i nu varande förhållanden
i Bergshandteringen skulle otvifvelaktig! medföra, för
den talrika kolande allmogen, högst betänkliga och
olyckliga följder. Dessutom bör jag ock nämna, att
Utskottet i sitt nu afgifna förslag i det närmaste följt
Kongl. Bergs-Collegii förslag, hvilket åter grundar sig
på ett af Bruks-Societeten afgifvet utlåtande.
Contracts-Prosten Tunelius: De liera och grund¬
liga Reservationer, hvilka finnas Betänkandet vidfo-
gade, och de många Talare, som här mot detsamma
uppträdt. synas ådagalägga, att det icke har den all¬
männa rösten för sig. För min del får jag förklara,
att jag instämmer i den af Riksdagsfullmäktigen Lars
Boethius afgifna reservation, med undantag af hvad
utförseln af tackjern angår, hvaremot jag redan pro¬
testerat i Tull-lagstiftnings-frågan och här än ytter¬
ligare protesterar. Utskottet ordar å pag. 14, ”att
jernhandteringen inom vårt Fädernesland icke kan
bestå i denna strid, örn den icke tillerkännes samma
frihet, som den utländska fabrikationen åtnjuter att,
utan band af ett skadligt, ehuru välment, förmynda¬
re-system, få använda alla de tillgångar, som vårt
land i ymnigt mått erbjuder åt densamma, blott de
rätt, och efter vetenskapliga grunder, användas och
behandlas”; men allt detta oansedt, hvilket troligen
af plurali teten delas, leder sig Utskottet dock slutli¬
gen till en conclusion, som icke väl tyckes stå till¬
hopa med sådana prsemisser, nemligen å pag. 19 och
20 der åtskilliga restriktioner framställas. Detta fö¬
refaller mig på samma sätt som ett annat Utskott
vid innevarande Riksdag, hvilket framställde de mest
talande skäl för tvåkammar-systemets företräde, men
360
Den 14 November.
likväl kom till elen slutsats, att enkam mar-sys terne t
tillstyrktes. Jag yrkar återremiss af Betänkandet,
både för en vidgad frihet i smides-rätligheten, men
ännu mera på det att den mindre Jerntil!verkaren
icke matte förtryckas, utan en lika rättvisa måtte ve¬
derfaras alla.
Prosten Lundblad: Då så månea anmärkningar
O ö
redan mot detta Betänkande blifvit framlagda, torde
skäl icke förefinnnas för mig att till försvar af det¬
samma uppträda, helst då jag icke närmare känner
ämnet, och derjemte icke tillhör den Afdelning på
hvilken Betänkandet blifvit utarbetad t. Sådant hin¬
drar mig dock icke att förklara, det jag, efter en
närmare genomläsning af detsamma, finner det i all¬
mänhet antagligt, och särdeles att skälen, som blif¬
vit frambragta för kolhandelns frigifvande, synas mig
fullkomligen goda och rättsenliga. Ty för gifvet tor¬
de väl få antagas att egaren bäst hushållar med sin
egen skog, och hvilken princip Kongl. Maj:t äfven
hyllat då Kronoparkerne blifvit åt de kringboende inne-
vånarne upplåtna, hvilka åt dessa parker egna t fullt
ut lika mycken omsorg och vård som Jägeri- och
Skogsbetjeningen, under hvars tillsyn de förut voro
ställda. Hvad beträffar förbudet mot tackjerns-export,
förekomma mig de skäl, som derföre blifvit framställ¬
da, ovederläggliga, och jag är öfvertygad att en sund
politik äfven följer dem, för att icke genom ett mot¬
satt förhållande underminera en af Sveriges hufvud-
näringar. För öfrigt tillstyrker jag att en underdå¬
nig skrifvelse aflåtes med tillstyrkande, alt Kongl.
Maj:t mätte fortgå på den friare bana, hvilken i af¬
seende på jernhand teringen blifvit beträdd, och hvil¬
ken onekligen länder Styrelsen till heder samt landet
till gagn.
Contracts-Prosten Sandberg: Frågan om utförsel¬
förbud af tackjern, hvilken här åter kommit på tal,
tillhör onekligen Bevillnin°s-Utskottet, som vid tull-
O O 7
Den 14 November.
361
lagstiftningens behandling underkastat della ämne en
D O O
ganska grundelig pröfning Hvad 1111 förevarande Be¬
tänkande angår, synes det väl, likasom flere andra,
till en början innehålla en proklamation af full nä¬
ringsfrihet, hvilken likväl vid tillämpningen erhållit
hvarjehanda icke obetydliga inskränkningar. E11 så¬
dan method torde likväl för det närvarande vara den
bästa, och jag vill derföre icke klandra den, att
nemligen komplimentera både till höger och venster,
för att derigenom förmedla ej mindre stridiga intres¬
sen än olika åsigter, och dymedelst söka undanrödja
2:ne motsatta farhågor, nemligen dels för ett konser¬
vativt stillastående och dels för en brådstörtande för¬
ändring. Visserligen kunde jag hafva en eller annan
betänklighet att mot förslaget anföra, men då åter-
vemiss blifvit yrkad af så många föregående Talare,
vill jag från vidare yttrande afstå, helst det all¬
tid står öppet då frågan till slutligt afgörande åter¬
kommer.
Prosten Säve: Då flere Talare yrkat en utvid¬
gad smidesfrihet utöfver hvad Utskottet föreslagit, får
jag förklara, att, så vidt den rörer de mindre Bruks-
egarne, jag icke har något att deremot invända, ehu¬
ru jag anser att Utskottet, på det hela taget, gått
en god medelväg för beredandet af en successiv öf¬
vergång från nuvarande restriktiva förhållanden till
full frihet i denna näringsgren. Serskildt anser jag
mig böra uttrycka min förbindelse för Utskottets för¬
slag angående kolhandelns frögifvande, och tror att
en väsendtlig förbättring skulle beredas, om, enligt
Utskottets förslag, Konungens Befallningshafvande fin¬
ge sig i Nåder uppdraget, att, så vidt görligt vore,
siika bereda någon jemkning i de bestående kontrak¬
ten emellan Bruks- och Skogsegare samt en möjlig¬
het för desse sednare, att erhålla sina produkter be-
talde med ett värdet, i det närmaste, motsvarande
pris. Obekant torde icke vara alt Bruksegare under¬
362
Den 14 November.
stundom lillvägagått, hvad kolhandeln angår, på ett
sätt som icke varit förmånligt hvarken för egarne af
skogen, eller skogstillgången, utan fastmer förstöran¬
de. Bruksegarne hafva nemligen antingen sinsemel¬
lan träffat öfverenskommelse att köpa kol endast från
vissa godtyckligt bestämda trakter, hvarigenom priset
på kol för de öfriga, som haft sådana till afsalu, blif¬
vit öfver måttan nedtryckt, eller ock hafva de för
10, 20 å 30 år ingått accord om leverans deraf till
ett visst fixeradt pris, hvarigenom det således blir
egaren omöjligt att draga den fördel som han, efter
olika konjunkturer, kunde och borde draga af sin
egendom. Dessutom är icke ovanligt att Bruksegare
köpa in hemman på 20 å 30 år, för begagnandet af
skogen, hvarefter, och sedan denna blifvit alldeles
nedhuggen och förstörd, hemmanet återgår. Ett så¬
dant förhållande är dock icke blott skadligt för hem¬
manet, utan äfven i strid med nu gällande lag för
skogshushållningen. Mig synes derföre som vore fullt
skäl att i den till Kongl. Majit afgående underdåniga
skrifvelsen fästa Dess höga uppmärksamhet äfven på
nyssnämnde omständighet. Jag stärkes så mycket
mer häri af hvad en värd Talare, under loppet af
diskussionen, yttrat om nödvändigheten af ett bättre
hushållssätt med skogarna, och anser att vid köp och
öfverlåtandet af skogshemman det vilkor borde vara
fästadt vid handeln, att skogen behörigen indelad en¬
dast traktvis finge nedfällas, och så att alltid något
återstode till hemmanets framtida bruk.
Häri instämde Biskop Bruhn.
Contracts-Prosten Öhrnberg: Det var lätt att för¬
utse, att åsigterna i ett ämne af så stor vigt, som
det ifrågavarande, skulle blifva mycket olika, och att
följaktligen Utskottets bemödande, att förena dem,
skulle blifva fruktlöst. Att Utskottet med mycken
försigtighet och varsamhet gått till väga, och noga
undvikit alla brådstörtande steg, visar tillräckligen
Den 14 November.
363
sjelfva Betänkandet, som derföre erhållit flera smick¬
rande vitsord af månge värde Ledamöter. Flere sak¬
rika anmärkningar hafva blifvit gjorda och derföre
kan jag icke bestrida återremiss af Betänkandet. —
Utskottet har icke kunnat tillåta export af tackjern
och derföre anfört så gällande skäl, att de svårligen
kunnat vederläggas. —• En värd Talare har i Utskot¬
tets Betänkande funnit många motsägelser och incon-
seqvenser, men jag förmodar att det blir lätt för Ut¬
skottet att vederlägga dem, och anser för öfverflödigt
att nu deröfver yttra mig, då jag får tillfälle att gö¬
ra det i Utskottet.
Contracts-Prosten Östberg: Sedan så många Ta¬
lare yttrat sig med både sakkännedom och omständ¬
lighet, kan jag inskränka mig att i största korthet
yttra min åsigt af saken. Jag får således förklara,
att jag gillar Utskottets tillstyrkanden, att tackjernet
förbjudes till export, men att försäljningen af det¬
samma inom landet lemnäs fri. Vidare, att jag delar
de af Prosten Gumaelius framställda anmärkningar rö¬
rande en conseqventare tillämpning af grundsatserna
i allmänhet, äfvensom slutligen att jag instämmer med
Prosten Hallström i afseende på den af honom fram¬
ställda anmärkning mot 6:te punkten angående mut-
sedlar.
Diskussionen förklarades slutad, och blef, uppå
gjord proposition, detta Betänkande återremitteradt.
§. 5.
Prosten Säve j som begärt och erhållit ordet, an¬
höll , med anledning af Ecclesiastika Utskottets Lag-
Afdelnings Utlåtande N:o 6, öfver det af Kyrkolags-
Komitén afgifna förslag till Författning örn hvad vid
ansökning till PresLeriiga lägenheter bör iakttagas,
och det i sammanhang härmed beslutade underdå-
niga yttrandet, hvarom i det nu justerade Protokollet
för den 31 October förmäles, få väcka en motion om
364
Den 14 November.
elt förändradt sätt för afläggandet af PasLoral-Examen;
hvartill Ståndet också bifall lemnade.
§. 6.
Prosten Åstrand anhöll, att som Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 92, angående några med Statsreglerin-
gen gemenskap egande’ ämnen, äfvensom N:o 221,
med svar i anledning af återremissen å förstnämnde
Utlåtande, ännu hvilade å Ståndets hord, Ståndet
måtte desamma med det snaraste till afgörande före¬
taga, såsom utgörande ett bland vilkoren för Stats-
regleringens kompletterande.
Efter gjord proposition fann Ståndet för godt be¬
sluta, det må nämnde fråga till afgörande förekomma
i något af de vid början af nästa vecka inträffande
Plena.
§■ 7.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Betänkande N:o
101, i anledning af väckt motion, att Handels- och
Närings-Diskontens såkallade Reserv-fond må, med det
belopp, hvartill densamma vid detta års slut kan
hafva uppgått, i Bankens vinst inheräknas.
Biskop Agardh: Utan att anse förevarande Be¬
tänkande af någon större vigt, kan jag dock icke un¬
derlåta att deröfver yttra några ord. Handels- och
Närings-Diskontens såkallade Reserv-fond är bildad
genom vinsten på utlåningen mot 5 procent af de
förlag, som mot 3 procent vore Diskonten tillgängliga.
Sedan med 1837 års slut upplåningen från allmänhe¬
ten upphört, och Diskonten derefter rört sig med
Bankens egna medel, har vinsten på denna lånerö¬
relse, bestigande sig till omkring 40,000 R:dr, hvar¬
med Reserv-fonden ökas på året, enligt 1839 års bok¬
slut uppgått till 180,163 R:dr 18 sk. 7 r:st , och öf-
verstiger i denna stund säkerligen 200,000 R:dr.
Motionären hade föreslagit, att hela Reserv-fonden
Den 14 November.
365
skulle i Bankens vinst inberäknas och vinsten eller
förlusten på Handels-Diskontens lånerörelse för året
ins[å i Bankens hufvudräkning. Utskottet deremot till-
1 • l
styrker, att sistnämnde summa må såsom en reserv¬
fond afsättas, för att med den deraf utgående räntan
godtgöra de å meranämnde Diskonts lånerörelse hä¬
danefter inträffande förluster. Men några förluster
hafva på denna lånerörelse hittills icke uppstått, och
det är då ej lätt att finna hvarföre en sådan reserv¬
fond skulle anses af behofvet påkallad. Mig förefaller
det fastmer som borde den användas till förökande
af Handels- och Närings-Diskontens lånerörelse. Möj¬
ligt är det att Utskottet äfven hyser enahanda åsigt,
men det är icke möjligt för Rikets Ständer att med
JO t
någon säkerhet kunna dertill sluta, då frågan enstaka
blifvit framställd, och icke, som sig borde, i sam¬
manhang med åtgärderna i allmänhet för bedrifvan-
det af lånerörelsen inom Handels-och Närings-Diskon-
ten. Jag yrkar ock, af sådan anledning, att Betän¬
kandet mätte återremitteras.
Prosten Berlin: Så vidt jag kunnat uppfatta den
värde Talarens anmärkningar emot detta Betänkande,
vill jag bjuda till att besvara dem. Det har blifvit
yttradt, att några förluster icke inträffat på Handels-
Diskontens lånerörelse. Detta är icke alldeles enligt
med verkliga förhållandet, ehuru det måste medgif-
vas, att förlusterna bär äro relatift mindre än vid
Allmänna Diskonten. Men förlusterna kunna lätt blif¬
va ganska stora, och Banko-fullmäktige hafva i svaret
på remissen af denna motion yttrat, att genom 2 å 3
i låneväg med hvarandra lierade personers fallissement
kan Handels-Diskonten lätt råka Lill att på ett bräde
förlora 30,000 ä 40,000 R;dr. Också torde Handels-
Diskonten just i närvarande stund vara hotad med
en ganska betydlig förlust. Till följe af vunnen er¬
farenhet ansågo sist församlade Ständer, i likhet med
de föregående, det vara nödvändigt att bibehålla en
366
Den 14 November.
reserv-fond vid Handels-Diskonten, och jag hemstäl¬
ler, huruvida det bordt eller kunnat godkännas, om
Banko-Utskottet tillstyrkt denna reserv-fonds afl)än¬
da lide i en tidpunkt, då det är sannolikt, att liela
den samlade Banko-vinsten kommer att frångå Ban¬
ken och användas till Statens behof eller till föremål,
som för Banken äro främmande. Att efter motionä¬
rens yrkande inräkna denna reserv-fond iBankovinst-
summan, kunde icke synas Banko-Utskottet annor¬
lunda än såsom ett förslag att Utskottet borde erinra
Ständerna derom, att det icke blott finnes, såsom för¬
ut blifvit uppgifvet, en behållen vinst af 3,311,000
R:dr till deras disposition, utan derutöfver ytterliga¬
re 200,000 R:dr, som Ständerna äfven inbjödos att
använda. — Den värde Talaren bar vidare yrkat, att
denna reserv-fond, om den skall bibehållas, borde an¬
vändas till förstärkande af Handels-Diskontens låne¬
rörelse. Detta är just hvad som sker och alltid skett.
Man må icke föreställa sig, att reserv-fonden ligger
skrinläst och alldeles obegagnad. Den användes just
i Handels-Diskontens låne-rörelse, och det till bela
sitt belopp; men den upptages i en serskild bokföring
eller på ett serskildt blad i hufvudboken, och dess år¬
liga tillväxt uppkommer och befordras icke blott af
de behållna tvä procenten, som återstå, sedan till
Banken blifvit aflemnade tre procent för dess i utlå¬
ningen gagnade kapital, utan äfven af femprocents-
afkastningen på reserv-fondens eget bela belopp. — Det
kan icke vara för det Högvördiga Ståndet obekant, att
Handels-Diskontens lånerörelse bedrifvits uteslutande
med af allmänheten till tre procent upplånte medel, och
enligt Banko-reglementets föreskrift bildades reserv-fon¬
den af den vinst, som återstod af de influtna fem
procenten, sedan årets förluster voro betäckte och tre
procents ränta blifvit erlagd åt långifvarne. Allmän¬
heten var således till en början Handels-Diskontens
förläggare; men i den mån Banko vinsten började ac-
Den 14 November. 367
cumulera sig, blefvo de af allmänheten upplånte
medlen återhetalde, och Banken hlef sjelf förläggare
för sin llandels-Diskont. Enligt reglementets före-
O O
skrift erhöll Banken nu icke högre ränta än de förre
långifvarne, eller tre procent, och genom det att Han-
dels-Diskonten de senare åren erhållit ett större an¬
tal lånsökande än förut, så att det kapital, som den¬
samma gagnar, är mer än dubbelt så stort som det
var under sistlidne Riksdag, har reserv-fonden erhål¬
lit en så hastig och oväntad tillväxt. Då det likväl
måste finnas en gräns för behofvet af denna reserv¬
fond, bar Utskottet funnit lämpligt föreslå, att den¬
samma stannar vid 200,000 R:dr, samt att hvad der¬
utöfver förefinnes vid detta års slut aflemnas till Ban¬
ken, äfvensom att Banken hädanefter erhåller fem
procents ränta af sitt förlagskapital, och att reserv¬
fonden icke hädanefter kan tillväxa på annat sätt än
om något är qvar af dess egen ränte-af kastning, se¬
dan denna först blifvit använd till betäckande af årets
förluster. Mig vill det synas, att detta är en ganska
god medelväg emellan hvad som förut egt rum och
hvad som af motionären blifvit yrkadt; hvarföre jag
icke annat kan än på det högsta tillstyrka det Hög-
vördiga Ståndet att åt Betänkandet lemna sitt bifall.
En anmärkning har af den värde Talaren också
blifvit gjord deremot, att detta ämne blifvit fram-
ställdt enstaka och icke i sammanhang med åtgärder¬
na i allmänhet för lånerörelsens bedrifvande. Samma
anmärkningar hafva förut blifvit gjorda emot åtskilli¬
ga af Banko-Utskottets Betänkanden, och det må til¬
låtas mig åberopa de svar, som jag på dessa lika be¬
skaffade anmärkningar afgifvit, och nu endast tillägga,
att huru mycket som än blifvit anmärkt emot olämp-
lisheten och oformligheten af Bankens serskilta låne-
O O
rörelser, har jag dock aldrig hört något sådant yttras
emot Handels-Diskonten. Den har man ansett både
lämplig och ändamålsenlig, och den har man lemnat
368
Den 14 November.
oklandrad. Det må väl då kunna förlåtas Banko-Ut-
skottet, att det afgifvit ett serskildt Betänkande öfver
en motion, som rörde en isolerad fråga om Han-
dels-Diskonten, som är alldeles afskild från Bankens
öfriga lånerörelser, och som, så vidt jag känner, kom¬
mer att lemnäs alldeles oförändrad i det skick, hvari
den nu befinner sig i afseende på sjelfva sältet för
lånerörelsens bedrifvande.
Häri instämde Prostarne Tunelius , Lahng ^ Syl¬
van och Thuden.
Kyrkoherden Bergvall: Saken är, hvad redan ock
blifvit yttradt, i och för sig sjelf af mindre vigt, men
mig torde dock tillåtas anföra några ord. Förhållan¬
det är visserligen sådant, att några synnerliga förlu¬
ster icke inträffat å den genom Handels- och Närings-
Diskonten drifna lånerörelsen, men med den utvidg¬
ning som densamma sedan år 1836 vunnit, torde så¬
dana icke kunna undvikas, och for hvilkas betäckan¬
de Reserv-fonden både blifvit bildad och bör som så¬
dan bibehållas, helst den både får en påkänning och
kommer att anlitas i anseende till de i sednare tider
inträ fläde större fallissementer.
Biskop Agardh: Jag upprepar ånyo, hvarmed jag
förra gången började, att jag icke lägger synnerlig
vigt pä saken, men då meningen synes vara att allt,
hvarmed vinsten kommer att öfverstiga meranämnde
reserverade 200,000 R:dr,( skall till Bankens disposi¬
tion öfverlemnas, måste följden ock deraf blifva, att
en minskning uppkommer i Handels- och Närings-
Diskontens lånerörelse-kapital. Jag anser derföre att
vinsten häraf icke borde ingå till Bankens disposition,
utan användas fastmera till utvidgande af nu ifråga¬
varande Diskont-rörelse. Dessutom får jag anmärka
att jag icke finnér skäl hvarföre fonden kallas reserv¬
fond, då hon fastmera utgör en del af liufvudfonden,
hvarmed rörelsen drifves. Att alltför mycket binda
pennin-
Den 14 November.
369
penningarna vid den ena rörelsen, är icke blott skad¬
ligt för en annan, utan äfven för det hela, på samma
gång som det också hindrar möjligheten att kunna
samfäldt reglera lånerörelsen inom Banken. Genom
de många reservfonderna, som endast få användas för
vissa bestämda mer och mindre tillfälliga ändamål,
och som derigenom ofta under längre tider stå obe¬
gagnade, minskas Bankens tillgångar att drifva rörel¬
sen i det hela, och fördela dem dit der de mest be-
höfvas.
Prosten Berlin: Den här ifrågavarande Reserv¬
fonden, uppgående till 180,000 å 200,000 R:dr, kan
på intet sätt kallas grundfond för Handels-Diskonten,
då dess grundfond utgöres af det för lags-kapital, som
förut allmänheten och sedermera Banken förskjutit,
och om hvilket sist församlade Ständer hafva stadgat,
att det icke får Öfverstiga tre millioner. Jag anser
denna reservfond böra bibehållas, såsom utgörande
en garantie, att någon minskning icke kommer att
ega rum i de 5 procent som af Handels- och Närings-
Diskontens lånerörelse beräknas böra till Banken ingå.
Huruvida häraf något hinder skulle uppkomma för
utvidgningen af Handels- och Närings-Diskontens låne¬
rörelse till 4 eller 5 millioner, eller till hvad belopp
som helst, kan jag icke fatta. Detta beror endast af
det beslut, som Rikets Ständer komma att fatta an¬
gående 2:dra momentet af 230 §. i Banko-reglemen¬
tet. Fastmera synes mig, som vore det både godt
och nyttigt om Rikets Ständer hade merberörde re¬
servfond, att jag så må säga, i bakhåll, helst om man
nu skulle besluta att disponera hela den befintliga
räntevinsten. Jag förmår icke inse syftet af den vär¬
de Talarens anmärkningar, då han till en början tyck¬
tes ogilla, att Banko-Utskottet icke tillstyrkt bifall
till motionen, och sedermera klandrat tillstyrkandet
att till Banken öfverlemna det belopp, hvarmed re-
Preste-St. Fröt. 1840. Andra Afdela. Bandet X. 24
370
Den 14 November.
servfonden kommer att öfverstiga 200,000 R:dr, såsom
i hans tanka ledande till en inskränkning i Handels-
Diskonlens lånerörelse. Häraf följer ock, att skäl sy¬
nas mig ej vara för handen, hvarföre förevarande
Betänkande skulle ogillas, utan förnyar jag fastmer,
på grund af det anförda, anhållan om bifall till det¬
samma.
Betänkandet bifölls.
§. 8.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Betänkande N:o
102, i anledning af väckt motion örn öppnande af
en Upp- och Afskrifnings-räkning uti Rikets Ständers
Bank.
Biskop A gardh: Mot bifall till förevarande Be¬
tänkande får jag mig reservera. Jag har redan till¬
förene yttrat mina tankar i afseende på det olämp¬
liga deri, att annorlunda än i ett sammanhang fram¬
ställa anmärkningar och förslag i afseende på Ban¬
kens lånerörelse. Hvad nu sjelfva hufvudfrågan an¬
går får jag anmärka, att depositioner mot ränta ut¬
göra en af grundvalarna för Bank-rörelse i allmän¬
het och användas äfven i våra Pri vat-Banker. Jag finner
då icke hvarföre denna lånerörelse skulle vara ute¬
stängd eller främmande för Riks-Banken och dess
filial-afdelningar, Låne-Kontoren. Fastmera skulle jag
anse att det vore till stor fördel, om de kapitaler,
hvilka nu hvila i enskilta kassor, kunde insättas i
Banken och Låne-Kontoren, hvarigenom en förmån
tillskyndades icke allenast egarne af kapitalen, utan
lånerörelsen i allmänhet genom de härtill ökade till¬
gångarna. Jag vet visserligen att Utskottet häremot
invänder, att, då af de på Bankens deposit-räkning
insatta 6 millioner R:dr $ tillhöra Allmänna Verk och
inrättningar och knappast i, eller 1 million, enskilde
personer, det icke förefunnes skäl, eller lönade mödan
att beräkna och derföre erlägga ränta, då kapital kun-
Den 14 November.
371
de räntefritt erhållas. Men utom det att icke ränta
behöfde lemnäs åt Statsmedel, och af allmänna kassor
insatta penningar, hvilka Banken enligt sina privile¬
gier eger att emottaga räntefritt, får icke eller förbi¬
ses, att 2 procent behållning på de enskilta medel,
som blefvo i Banken insatta och åter utlånade, icke
komme att utgöra en så obetydlig vinst för Banken.
Emedlertid har Utskottet betagit Banken en möjlig¬
het att utvidga lånerörelsen genom emottagandet af
de inom landet tillgängliga kapital, genom förkastan¬
det af en sådan depositionsrörelse. Är det en san-'
ning att landet behöfver penningar, och att lånerö¬
relsen bör vidgas i samma mån som landets commer-
ciella och industriella förhållanden utveckla sig, så sy¬
nes mig som borde Banken icke försmå hvad som i
detta hänseende kunde erbjudas. På dessa skäl synes
mig, att Hr v. HartmansdorfFs motion förtjent mera
afseende än som deråt af nämnde Utskott nu blifvit
lemnadt.
Häri instämde Stals-Rådet Poppius och ProsLen
Ledin.
Prosten Berlin: Jag ar långt ifrån att bestrida
den goda syftning, som legat till grund för motionä¬
rens framställning, men får derjemte upplysa, att, då
fråsan i Utskottet förekom, de skäl som talade för
densamma voro så svaga, att med antagandet deraf
O o
all fara varit det man kunnat råka ut för hvarjehan¬
da orimligheter. Rättigheten till insättning på räk¬
ning mot 3 procent är endast Stockholms Sparbank
medgifven, och detta för en limiterad summa, uppgå¬
ende förut till 50,000 R:dr och, efter Ständernas vid
denna Riksdag lemnade medgifvande, hädanefter till
högst 100,000 R:dr. En så inskränkt summas emot¬
tagande och utlåning kan icke göra någon märkbar
rubbning i Bankens till åtta millioner uppgående all¬
männa Diskontrörelse, äfvensom dess återfordrande
icke gerna kan åstadkomma någon förlägenhet; men
372
Den 14 November.
jag liemställer hvarthän det ltomme att leda, om en
sådan rättighet komme att till en hvar utsträckas. För
det närvarande finnas i Banken deponerade 9 millio¬
ner, som icke draga någon den ringaste ränta; men
om motionen bifölls, skulle snart större delen af dessa
medel insättas på upp- och afskrifnings-räkning mot
3 procent och minst en lika stor summa från annat
håll tillströmma, så att man utan öfverdrift torde
kunna antaga, att 16 å 20 millioner komme att på
upp- och afskrifnings-räkningen i Banken insättas,
till större delen tillhörande enskilde personer, och
med detsamma torde väl äfven medgifvas det nära
nog omöjliga att få så högst betydliga summor
i låneväg placerade, äfvensom den förlägenhet, som
skulle uppkomma då de återfordrades. Det vissa vo¬
re emedlertid att några enskilda härpå komme att
vinna, och mer än sannolikt vore att nästkommande
Ständer, i stället för att, såsom de nu varande, lia
några millioner Banko vinst att använda, möjligen
finge en eller annan million af Bankens ränteförlust
att betäcka. Då Banken dessutom kan till flera mil¬
lioner R:dr öka den utelöpande sedelstocken, (om så¬
dant skulle för rörelsens bedrifvande finnas nödigt),
innan den bestämda proportionen mellan den metal¬
liska valutan och sedelstocken hinnes, finnér jag ej
något skäl, hvarföre en så betänklig bana skulle be¬
trädas som den i motionen föreslagna. Jag tillstyr¬
ker således bifall till Betänkandet.
Häri instämde Prostarne Lundblad och Åstrand.
Kyrkoherden Bergvall: Jag inser fullkomligen
det goda syftet så i motionen, som i Biskop Agardhs
framställning, och kan icke annat än gilla detsamma,
såsom härflytande från den fosterländska önskan, att
få behålla penningarne inom landet, och undvika att
i sådant hänseende anlita utiändningen. Jag skulle
ock derföre biträda förslaget, om jag nemligen funne
att det kunde realiseras, och möjlighet vore att få
Den 14 November:
373
medlen utlånta. För närvarande finnas omkring 9
millioner R:dr insatta på depositräkningen i Banken,
för hvilka likväl icke en sk. i ränta erlägges af Ban-
Oo
ken. Hvilken förlust skulle icke nu uppkomma, om
Banken ålades skyldighet att emottaga och förränta,
icle blott en större del af dessa millioner, utan ock de
summor, som, på sådana vilkor, ytterligare skulle
tillströmma. Säkert vore att de närmast boende skul¬
le derpå mest vinna. Med de kredit-förhållanden som
hos oss ega rum, och med den inskränkta rörelse som
förefinnes, kan jag ingalunda understödja förslaget, så¬
som nog vådligt, och förklarar Utskottet min tack¬
samhet då det afstyrkte detsamma.
Biskopen, Doctor Heurlin: Enligt de af Rikets
Ständer meddelade, och för Banken nu gällande före¬
skrifter kan jag ej annat än biträda Utskottets förslag,
ehuru jag medgifver att Biskop Ågårdh i principen
och theorien har fullkomligen rätt. Skall en upp-
och afskrifnings-räkning blifva nyttig, måste det vara
i förening med kreditiv-rörelse, då det vore möjligt
att tänka sig uttagningarna i någorlunda jemnt för¬
hållande till insättningarna. Men då en sådan rörel¬
se icke ännu bedrifves af vår Bank, anser jag, åtmin¬
stone intilldess en sådan hunnit organiseras och vun-
nit ett allmännare deltagande, det väckta förslaget
hvarken- antagligt eller nyttigt.
Biskop Jgardh: Jag instämmer i allo med Bi¬
skop Heurlin deri, att en upp- och afskrifnings-räk¬
ning hvarken är nyttig eller nödig, om ej kreditiv-
rörelse derjemte eger rum, och att denna således
dermed borde förenas. Men Utskottet har sönder¬
plockat alla serskilda frågor om Bankens lånerörelse,
så att hvar och en måste serskildt behandlas, och de
icke kunna betraktas i sitt sammanhang sinsemellan
och med det hela. Yid den förevarande måste det
väl väcka uppmärksamhet, att nära 9 millioner R:dr,
eller ungefär J af hela vår sedelstock, ligga såsom de¬
Den 14 November.
positioner ofruktbara i Banken, och sålunda dragna
ur allmänna rörelsen. Jag hemställer derföre orri det
icke vore för landet och industrien vida mera gagne-
ligt, alt en sådan fluktuation i penningerörelsen, som
genom detta förhållande mäste uppkomma, undvekes
och så stora summor höllos någorlunda jemt i rörel¬
se, hvarigenom den utelöpande sedelstocken alltid bi-
behölles ungefär vid enahanda belopp. Af dessa an¬
ledningar förnyar jag yrkandet af återrerniss.
Häri instämde Professor Grafström.
Då proposition till bifall å Betänkandet härefter
framställdes, afgåfvos derå både jakande och nekande
svar, hvarföre votering begärdes, enligt följande upp¬
gifna och godkända proposition: Den som bifaller Ban¬
ko-Utskottets Betänkande N:o 102, lagge Ja; den det
icke vill, Nej; vinner Nej, varder Betänkandet återre-
mitteradt. Voteringen utföll med 28 Ja mot 11 Nej;
och var Betänkandet sålunda bifallet.
§. 9.
Föredrogs Ecclesiastika Utskottets Lag-Af delnings
Utlåtande N:o 9, angående väckta motioner om upp-
häfvande eller nedsättning af dubbel eller förhöjd års-
beräkning, sä lydande:
Uti Högv. Preste-Ståndet bar Prosten, Doctor
Wieslander, under åberopande af derom ifrån obefor¬
drade Stiftsbroder erhållet uppdrag, väckt den motion,
att Riksens Ständers vid sisliidne Riksdag till Kongl.
Maj:t aflåtna underderdåniga skrifvelse, angående dels
upphäfvande dels nedsättning af dubbel eller förhöjd
tjenslårsberäkning vid Ecclesiastika sysslor, hvilka en
sådan förmån 1111 åtnjuta, måtte vid denna Riksdag
varda förnyad; i hvilken motion åtskillige Stånds-
Ledamöler förklarat sig instämma, äfvensom Biskop
Agardh härvid serskildt yrkat, att, vid betraktande af
de olika, mer och mindre märkliga, olägenheter af
den förböjda arsberäkningen, som röjas i olika Stift,
Den 14 November.
375
serskild framställning angående det tryckande förhål¬
landet i Carlstads Stift vore af behofvet påkallad, i
anledning hvaraf ock det förslag blifvit framlagdt, att
i nämnda Stift den dubbla årsberäkningen vid vissa
tjenster ej måtte få bibehållas vid andra ansökningar
än till Pastoraler af första klassen, hvaremot vid så¬
dana till andra klassens Pastorat beräkningen skulle
nedsättas till ii år för ett, samt vid upprättandet af
förslag till tredje klassens Pastorat all förhöjning för¬
svinna.
Sedan i sammanhang härmed flere Ledamöter af
Högv. Ståndet sig yttrat, har ibland dem d. v. t. f.
Föredraganden hos Konungen i Ecclesiastika Årender,
Biskopen, Doctor Heurlin upplyst, att Pviksens Stän¬
ders förbemälda underdåniga skrifvelse af den 29 Sep¬
tember 1834 blifvit af honom sistlidet år inför Kongl.
Maj:t föredragen, men att, i anledning af deruti an¬
tydd underdånig önskan, att dubbel eller förhöjd års-
beräkning i allmänhet, utom vid Lärdoms-Skolorna,
må i föista rummet upphöra, definitivt beslut icke
kunnat fattas, förrän alla vederbörliga upplysningar
blifvit infordrade om antalet och beskaffenheten af de
Ecclesiastika tjenster utom Läroverket, vid hvilka nå¬
gon förökad årsberäkning vore fästad. Härom hade
nådigt Circulaire till vederbörande Embetsverk blifvit
aflåtet, med föreskrift att äfven afgifva underdånigt
utlåtande, huruvida den förhöjda årsberäkningen vid
dessa slags tjenster må, med eller utan annan ersätt¬
ning, kunna indragas, närvarande innehafvares rätt
dock oförkränkt. Dessa uppgifter och utlåtanden hade
icke ännu ifrån alla vederbörande fullständigt inkom¬
mit, men så snart detta skett, vore det Biskopens
öfvertygelse, att ärendet skyndsamligen skulle komma
under Kongl. Maj:ls nådiga pröfning. Efter detta med¬
delande hade åtskillige Slånds-Ledamöter ansett all
åtgärd af det Högv. Ståndet i detta redan på högsta
ort handlagda ärende öfverflödig, åtminstone kunna
376
Den t/f. November.
uppskjutas intilldess kännedom om innehållet af för¬
berörda underdåniga yttranden och förslag kunnat in-
liemtas; och hade motionen, med allt hvad deröfver
blifvit anfördt, derefter blifvit till Ståndets Ecclesia-
stika Utskotts Lag-Afdelning remitterad.
Afdelningen, sorn, på grund af hvad inom Hög v.
Ståndet sålunda blifvit yttradt och upplyst, ansett sig
före afgifvandet af något utlåtande deröfver böra af¬
vakta det begärda och benäget lofvade delfående! af
förenämnda lill Kongl. Ecclesiastik-Departementet in-
komne utlåtanden, har icke längesedan erhållit delaf
dem, hvilka så väl af General-Befälhafvarne i Rikets
Militär-Distrikter, som af samtlige Rikets Consistoriel’,
med undantag af Kongl. Hof-Consistorium, hvilket
dock sedermera sig äfven i underdånighet yttrat, blif¬
vit afgifne; men redan dessförinnan hade ock den un¬
derrättelse blifvit Afdelningen meddelad, att 2:ne i
samma syftning, som Doctor Wieslanders, inom He¬
dervärda Bonde-Ståndet väckta motioner blifvit till
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remittera¬
de, och vore derstädes under behandling. För ända¬
målet af ärendets utredning har, efter öfverläggning,
fördenskull ansetts lämpligast, att genom Afdelningens
i Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet äfven del¬
tagande Ledamöter först bereda samma Utskott tillgång
till oftaberörde handlingar och derefter alhida det
Utlåtande, som till samtliga Riks-Stånden komme att
i ärendet aflåtas. Sedan ett slikt Utlåtande numera
är vordet af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tet afgifvet, har Afdelningen, vid förnyad öfverlägg¬
ning, funnit ett serskildt Betänkande i detta redan
vid sistlidne Riksdag med noggrannaste fullständighet
inom Högv. Ståndet behandlade ämne endast skola
föranleda onödig möda och tidspillan för det Högv.
Ståndet, inför hvilket Afdelningens Ledamöter i öf¬
rigt få tillfälle att vid föredragningen af det allmän¬
na Betänkandet framlägga sina enskilta åsigter, och
Den 14 November. 377
får fördenskull, med vördsamt tillkännagifvande här¬
af, endast i anledning af Biskop Agardhs serskilda för¬
slag, lika vördsamt förklara sig icke hafva funnit fullt
lämpligt att för ett eller annat Stift tillstyrka något
undantag ifrån de allmänna stadganden, som angåen¬
de dubbel eller förhöjd årsberäkning äro eller fram¬
deles komma att varda gällande. Stockholm den 14
November 1840.
TI. O. HOLMSTRÖM.
ERIC AGRELL. L. LAURENIUS. J. KALLGREN.
G. W. GUMAELIUS. SAM. ELMGREN.
C. J. Thyselius.
Lades på bordet.
§• io.
Från Ecclesiastika Utskottets Lag-djdelning hade
ingått och upplästes ett så lydande Memorial, N:o 10:
Genom nådig remiss af den 10 sisth Mars har
Kongl. Majit infordrat Preste-Ståndets underdåniga ytt¬
rande öfver en af Upsala Dom-Kapitel i underd. för¬
ordad begäran, att för utlåningar utur publika, un¬
der Presterskapets embetsförvaltning ställda kassor,
tryckta revers-blanketter, i stället för skrifna skuld¬
sedlar, vid hvilkas inrättande i lagenlig, genom Kongl.
Förordningen af den 28 Juni 1798 stadgad, form svå¬
righet ofta mötte, måtte få begagnas.
Sedan Högv. Ståndet häröfver behagat infordra
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelnings utlåtande, får
Afdelningen vördsamt förklara sig icke hafva funnit
någon betänklighet vid tillstyrkandet af den föreslag¬
na tillåtelsen, helst en nödig lättnad och beqvämlig¬
het å ena sidan derigenom beredes, ocb å den andra
ingen osäkerhet hvarken för de utlånade medlen, eller
för kontrollen öfver deras förvaltning derigenom sy¬
nes uppkomma. Det länge utan all olägenhet öfvade
378 Den 14 November.
begagnandet af tryckta revers-blanketter för lån utur
Riksens Ständers Penningeverk gifver ock åt detta
tillstyrkande ett ytterligare stöd. I händelse dessa
åsigter af det Högv. Ståndet delas, hemställer Afdel¬
ningen fördenskull, att uti svar på den nådiga remis¬
sen måtte i underdånighet tillstyrkas beviljandet af
nådig tillåtelse, på de af Dom-Kapitlet i Upsala an¬
förda skäl, till begagnandet af tryckta revers-blanket¬
ter, i enlighet med det af Dom-Kapitlet bilagda for¬
mulär, för utlåningar utur alla, så väl under Consi-
storiernas, som Presterskapets förvaltning och vård
ställda allmänna kassor. Stockholm den 14 Novem¬
ber 1840.
H. O. HOLMSTRÖM.
ERIC AGRELL. L. LAURENIUS. J. KÄLLGREN.
G. W. GUMAELIUS. SAM. ELMGREN.
C. J. Thyselius.
La des på bordet.
§. 11.
Föredrogs och bordlädes ett från Ecclesiastika
Utskottets Lag-Afdelning ingånget, med N:o 11 for¬
sed t Memorial, så lydande:
Sedan Högv. Ståndet behagat lill sitt Ecclesiasti¬
ka ULskotts Lag-A fdel ning öfverlemna en af Professoren,
Doctor Moren väckt motion om underdånig hemstäl¬
lan till Kongl. Maj:t af det Högv. Ståndet, att det
måtte, utan seiskild underdånig begäran, i allmänhet
varda tillåtet för dem, som vid Rikets Universiteter
aflägga Disputations-Specimina, med undantag för så¬
dana, som skola gälla för Läraresysslor, att utgifva
sina dissertationer på Svenska, i stället för Latinska
språket, så får Afdelningen vördsamt förklara sig icke
hafva funnit skäl att härtill tillstyrka det Högv. Stan-
Den 14 November.
379
dets bifall. Sjelfva föremålet för denna motion har
nemligen förekommit Afdelningen icke vara af den
vigtiga och för Preste-Ståndets å Riksdag församlade
Ledamöter allmänna beskaffenhet, att Ståndet med
nå^on underdånig anhållan i anledning deraf må falla
O O O
Kongl. Maj:l besvärligt. En slik begäran synes nem¬
ligen, derest den pröfvas af något behof påkallad,
egentligen tillhöra de Akademiska Embetsmyndighe-
terna. Ändamålet att hålla den med Latinska språ¬
ket mindre bekanta allmänheten tillhanda frukterna
af den lärdom, som i den Akademiska disputations-
litteraturen inneslutes, må visserligen vara ganska
lofvärdt, men i sådana lärdoms-ämnen, som för den
större allmänheten ega gagn och intresse, lärer all
nödig upplysning genom på modersmålet författade,
eller öfversätta skrifter icke komma att saknas, och
ganska många Akademiska afhandlingar hafva ock, tro¬
ligen i denna afsigt, blifvit under de sednare åren
på Svenska språket utgifne. Slutligen må det tillåtas
Afdelningen att tillägga, det den för sin del icke skulle
anse något steg, som kunde tydas till missaktning för
de Lärdas urgamla tungomål, böra vidtagas af det
Stånd, som länge företrädesvis tillegnat sig namn af
det Lärda, äfvensom Afdelningen gerna förmodar att
de stadgar, hvilka för de Akademiska lärdomsprofven
bjuda användandet af det klassiska Romarspråket,
ännu torde kunna i någon mån motverka dess af fle¬
ra tidstecken antydda förfall; — en åsigt, den Af¬
delningen tillförser sig af den upplyste och lärdoms-
älskande motionären sjelf icke varder ogillad. Stock¬
holm den 14 November 1840.
II. O. HOLMSTRÖM.
ERIC AGRELL. E. LAURENIUS. J. KALLGREN.
G. W. GUMAELIUS. SAM. ELMGREN.
C. J. Thyselius.
380
Den 14 November.
§. 12.
Föredrogs ånyo Costitutions-Utskottets Memorial
N:o 49, till Riksens Ständer, i anledning af Preste-
Ståndets återremiss på förslaget Lit. Å. uti Memoria¬
let N:o 43.
Prosten Åstrand tillstyrkte, att Utskottets inbjud¬
ning måtte antagas och Ståndet biträda den mening
hvari de öfriga 3:ne Riks-Stånden stadnat.
Häri instämde Prostarne Hallström och Lundblad.
Biskopen, Doctor Heurlin: Jag tillstyrker der¬
emot att Ståndet vidblir sin i detta hänseende förkla¬
rade gemensamma tanka, och godkänner voterings-pro-
positionen. Visserligen är saken af mindre vigt, men
då i allt fall kändt är, att flera voteringar i Förstärkt
Constitutions-Utskott komma att ega rum, inser jag
icke hvarföre ej votering öfver denna kunde anställas,
och är åtminstone förvissad att för verkställigheten
häraf mindre tid åtgår än den som kommer att fin¬
nas nödig, i händelse Högv. Ståndet behagar anställa
en diskussion huruvida någon votering öfver frågan
bör ega rum, eller icke.
Prosten Ödmann förklarade, att han visserligen
icke ville motsätta sig en votering i Förstärkt Utskott,
men hemställde tillika hvilka ulsigter som förefunnos
för framgång, då 3:ne Stånd bifallit Memorialet. I
öfrigt trodde Talaren att det beror på hvilketdera
man föredrager, antingen det att låta sig öfvertygas,
eller öfverröstas.
Doctor Ågrell: Då Ståndet ansett förevarande, af
Utskottet framställda förändring icke höra hvarken
till de högst nödiga eller nyttiga, skulle jag anse det
vara en kastning af Ståndet att frånträda sin vid frå¬
gans föredragning förklarade gemensamma tanka. Jag
tillstyrker således att Ståndet vidblifver sitt beslut
och godkänner voterings-propositionen.
Biskopen, Doctor Heurlin: Jemte det jag förnyar
mitt förra yttrande, att jag finnér frågan likgiltig,
Den 14 November.
381
bör jag ock, i anledning af livad en värd Talare ytt¬
rat rörande voteringen, förklara, att, om sådana icke
skulle anställas oftare än då man egde någon utsigt
om framgång, flertalet af dem vid denna Riksdag tro¬
ligen icke hade egt rum.
Ståndet, som vidblef sin i denna fråga förklara¬
de gemensamma tanka, godkände den, för sådan hän¬
delse, af Utskottet uppgifna voteringspropositionen.
§. 13.
Uplästes de från Vällojl. B or gare-Stånclet in¬
gångna Protokolls-utdrag för den 9 och 11 dennes.
Lades till handlingarne.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem
E. M. Tegnér.
Den 16 November 1840.
M*Iet»utn kl. IO f. ut.
§• 1.
Justerades Protokollen för den 14 och 17 sisth
Octoher e. m.
§. 2.
Upplästes de Protokolls-Utdrag som ingått från
Höglofl. Ridder skåpet och Adeln för den 7 och 9,
från Viillofl. B nr gare-St ån det för den 11 och 13 samt
från Hedervärda Bonde-Ståndet för den 7 och 11 i
innevarande månad.
Lades lill handlingarna.
382 Den 16 November.
§. 3.
Föredrogos Stats-Utskottets följande Memorial
och Utlåtande:
N:o 362, i anledning af erhållen återremiss å
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 288.
N:o 363, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
framställning örn afskrifning eller ersättning för åt-
sk ill ige, dels på öfverskotten af Statsverkets inkom¬
ster anordnade, dels ifrån Kongl. Stats-Kontoret, af
under händer hafvande medel, bestridde utgifter.
Lades på bordet.
§. 4.
Föredrogs Constitutions-Utskottets denne dag in-
gångne följande Memorial:
N:o 56, med förslag lill ändring uti Regerings-
Formens 39, 40, 41, 42 och 43 §§.
N:o 57, med förslag till ändring uti Regerings-
Formens 8, 13, 39, 42, 43, 63 och 81 §§.
N:o 58, med förslag till ändring uti Regerings-
Formens 39 och 43 §§.
N:o 59, med förslag om tillägg till Regerings-
Formens 6 §.
N:o 60, med förslag lill ändring af Regerings-
Formens 106 §.
N:o 61, med forsla® om tilla®® till Regerings-
■n n . ö ° 00
Formens 87 § och Riksdags-Ordningens 33 §.
N:o 62, med forsla® till andrin® i Regerings-
7 ö O ö O
Formens 50 § och Riksdags-Ordningens 3 §.
N:o 63, om val af Förmyndare att styra Riket
under Konungs minderårighet.
Ö O
Lades pä bordet.
§. 5.
Föredrogs och bordlädes Banko-Utskottets Me¬
morial N:o 31, i anledning af Riks-Ståndens olika
Den 16 November.
383
beslut i fråga om Berednings- och Taxerings-Komi-
teerne på landet.
§. 6.
Föredrogs ånyo Constitutions-Utskottets Memo¬
rial N:o 50, angående underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes kom¬
plettera Siats-Rådet.
Blef, på flera Ledamöters begäran, ånyo bord-
lagdt.
§\7:
Föredrogs åter Constitutions-Utskottets Memorial
N:o 51, angående återremiss af Utskottets Memorial
N:o 33.
Lades till handlingarna.
§. 8.
Ånyo föredrogs Constitutions-Utskottets Memorial
N:o 52 till Riksens Ständer, med föreslående af ett
tillägg i 47 § Regerings-Formen.
Antogs såsom hvilande till grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdag.
§. 9.
Föredrogs ånyo Constitutions-Utskottets Memorial
N:o 53, med utlåtande öfver Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående upphörande af Konungens t vän¬
ne röster i Högsta Domstolen.
Bordlädes för andra gången.
§. 10.
Föredrogs ånyo Constitutions-Utskottets Memo¬
rial N:o 54, med utlåtande öfver Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition, angående upphäfvande af hvad nu
stadgadt är om Lagförklaringars utfärdande af Högsta
Domstolen.
384 Den 16 November.
På fleras begäran blef detta Memorial för 2:dra
gången bordlagdt.
§. U.
Då nu ånyo föredrogs Constitutions-Utskottets
Memorial N:o 53, angående ändring af Regerings-
Formens 16 §., införande af en ny 17 samt ändrad
ordnings-nummer å nuvarande 17 och 18 §§., blef,
på fleres begäran, detta Memorial ånyo på bordet
lagdt.
§. 12.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Utlåtande N:o 110, i anledning af
7 O
anmärkningar vid Betänkandet N:o 41 , angående fö¬
reslagna vilkor och iakttagelser vid befordran till Em¬
beten och Tjenster, bestämmelser om Embetsmäns
rang, och upphörande af fullmakters meddelande å
titlar utan motsvarande tjenstebefattning.
Blef, på begäran af Prosten Lundbladj hvari
flere instämde, ånyo bordlagdt.
§. 13.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Utlåtande N:o lil, i anledning af
anmärkningar vid Utskottets Betänkande, angående
Bergs-Collegii upplösning och dess förändring till en
Bergs vetenskaps-Akademi.
Contracts-Prosten Gumcelius: Mot förevarande
Utlåtande har jag anmält min reservation, icke i den
mening som skulle jag tilltro mig med full säkerhet
kunna bedomina huruvida Kongl. Bergs-Collegium är
O O O
öfverflödigt, och bör indragas, ehuru jag visst tror
att det vore både möjligt, och äfven i vissa afseen-
den nyttigt. Men jag har reserverat mig dels på grund
af de anmärkningar mot förslaget, hvilka blifvit gjor¬
da af
Den 16 November.
385
da af personer som i ämnet äro hemmastadde, och
således till bedömmandet af förslaget kompetente; dels
och derföre att jag betraktar hela förslaget från en
helt annan sida, nemligen i afseende på dess förhål¬
lande till den nuvarande och möjligen blifvande or¬
ganisationen af de högre Embetsverken. Det före¬
faller mig besynnerligt att Rikets Ständer befatta sig
med reformer af dessa Embetsverk, och icke mindre
att de börjat serskildt med ett enda, nemi. Kongl.
Bergs-Collegium. Visserligen torde en förändrad or¬
ganisation af detta Verk blifva nödig i sammanhang
med de förändringar som Bergverks-rörelsen i vart
land dels redan undergått, dels ock vänta densamma;
men denna reorganisation måste, för att ega plan och
stå i riktigt sammanhang med förändringarne i det
hela, utgå från Kongl. Majit och afse, icke ett af de
förvaltande Verken, utan på en gång alla. I hög grad
olämpligt skulle jag anse om Rikets Ständer, på all¬
var, företogo sig att isoleradt reorganisera blott ett
af Embets verken. Men jag förnyar, hvad jag nyligen
nämnde, att omsorgen härom i allmänhet må åt Kongl.
Majit varda öfverlåten, som bäst kan öfverse det hela
och deraf säkrast bedomina behofven af förändringar,
äfvensom att tid dertill bör lemnäs. Vid sådant för¬
hållande är det ock som jag, på ofvan uppgifna skäl,
yrkar afslag å Utlåtandet.
Häri instämde Biskoparne Holmström och Heur¬
lin samt Prosten Åstrand.
Biskop Butsch: Möjligen torde det fordras af mig,
såsom Ledamot af Utskottet, att, då jag icke reser¬
verat mig mot Utlåtandet, uppträda till dess försvar.
Men bristande sakkännedom gör detta för mig icke
möjligt. De skäl för förslaget, som af Utskottet blif¬
vit anförde, synas mig emellertid vara af den egen¬
skap att Betänkandet, redan på grund af dessa skäl,
kan antagas.
Preste-St. Prot. 1840, Andra Afdela. Bandet X. 25
386
Den 16 November.
Häri instämde Prostarne Hallström_, Åfzelius ,
Lundblad, Sylvan och Lyth.
Prosten ödmann: Skall det endast vara åt en
närmare sakkännedom medgifvet att öfver förevaran-
de ämne sig yttra, bekänner jag oförstäldt, att jag,
på grund deraf, icke är i tillfälle att hvarken till-
eller afstyrka förslaget. Sådant hindrar mig dock icke
att yttra, att det förefaller mig besynnerligt bibe¬
hålla ett Collegium, som har så få göromål att dess
President, troligen af denna anledning, för det mesta
vistas utom hufvudstaden.
Häri instämde Prostarne Lindmark och Sandberg.
Contracts-Prosten Gumaelius: Såsom tillägg till
mitt förra yttrande torde jag få nämna, att sakkän¬
nare inom ett annat Riks-Stånd, instämmande i be-
hofvet af en förändring inom Bergscollegium, likväl
afstyrkt att densamma må företagas på sätt, som den
nu finnes af Utskottet föreslagen, samt ansett, att
den förnämligast borde afse en indragning inom de
O O O
lägre tjenstegraderna. Häraf är uppenbart, att man
åtminstone måste stadna i stor villrådighet i afseen¬
de på riktigheten och ändamålsenligheten af det för¬
slag, som innehålles i det förhand varande Utlåtandet.
Biskopen, Doctor Heurlin upplyste, att Borgare-
Ståndet afslagit förevarande Utlåtande med anledning
deraf att fullmäktige för Bergsbruken derå yrkat
afslag.
Prosten Lalin tillkännagaf, att, då Utskottet fat¬
tade sitt beslut i förevarande fråga, han, med Stån¬
dets tillåtelse, var till hemorten afrest. Hade han
varit närvarande, skulle han hafva instämt i den af
Prosten Gumcelius afgifna reservationen.
Prosten Åstrand: Då jag i förevarande fråga ej
kan tillegna mig någon sakkännedom, och således
icke eller bedömrna, huruvida Utskottet i sitt förslag
träffat det rälta eller icke, får jag endast förklara,
att jag i allmänhet önskar, att sådana förslag, som
Den 16 November.
387
afse organisationer, må från Kongl. Maj:t utgå och
Ständerna meddelas, men ej tvärtom, helst i sådana
ämnen som detta, hvaruti pluraliteten saknar kän¬
nedom, hvadan fara värdt är att erforderlig utred¬
ning hvarken vinnes eller torde kunna genom ett Ut¬
skotts åtgörande förväntas.
Häri instämde Biskoparne Brulin och Agardli^
Prosten Lahng samt Dom-Prosten Ehngren.
Utlåtandet afslogs.
§. 14.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Betänkande N:o 112, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets Utlåtande N:o 31,
rörande tullen i Öresund.
Professoren, Doctor Morén: Jag hyser visserligen
full sympathi med Utskottet, men då Rikets SLänder
icke ådagalagt, genom frikostigare anslag till Flottan,
lill Armeens materiel, till Beväringens fullständigare
öfning m. m., särdeles villighet till understöd för ett
sådant fall hvartill de på visst sätt kunna synas upp¬
mana; så tyckes väl som kunde med fullt fog fram¬
ställas den frågan, hvari dessa kraftiga åtgärder, som
Rikets Ständer förklara sig vara beredda understödja,
egentligen skola bestå.
Contracts-Prosten Öhrnberg: Då det är bekant
och länge öfverklagadl, att de Öresundska Tullafgifter-
ne äro vida drygare än ingångna Traktater innehålla,
och de olägenheter, som derigenom träffat Svenska
handeln och sjöfarten, ännu icke kunnat afhjelpas ge¬
nom ministeriella skriftvexlingar; så tyckes det vara
af behofvet påkalladt att kraftigare åtgärder vidtagas.
Utskollels Betänkande upptager några exempel på de
betydliga summor i Tullmedel, som i Helsingör blif¬
vit uppburne af Svenska Handlande och Skeppsredare,
utöfver traktaternes bestämmelse, och att man blott
för ett enda fartyg nödgats utgifva i Tull 7,365 R:dr
388
Den 16 November.
32 sk. i stället för 1,722 R:dr 8 sk. allt Banko. —
Det tyckes derföre vara hög tid, att några ändamåls¬
enliga mått och steg vidtagas emot dylika missbruk
och öfverträdelse!1 af ingångna traktater. Hvad den
värde Talaren nyligen behagade nämna, kan visser¬
ligen vara omtänksamt, men torde ännu vara för
tidigt och bör blifva ibland curae posteriores. — Jag
anser Betänkandet välgrundadt och gillar det.
Biskopen, Doctor Holmström: I sammanhang med
hvad Doctor Moren yttrat får jag förklara, att för min
del jag anser en välvilligare åtgärd af Stats-Utskottet
i anslagsväg hafva kunnat lemna något stöd åt den
af Ekonomi-Utskottet nu föreslagna kraftyttringen och
sätta Kongl. Maj:t i författning att, om så påfordra¬
des, vidtaga de kraftigaste och ändamålsenligaste åt¬
gärder. Men att Rikets Ständer nu förklara sig, ”i
allt hvad på dem ankommer”, beredda att understödja
Kongl. Maj:ts omsorger, finnér jag mindre lämpligt,
när föregående facta icke ådagalägga någon så beskaf¬
fad beredvillighet. För öfrigt är det för hvarje red¬
lig Svensk, som älskar sin Konung och sitt Foster¬
land, ej blott ett inre behof, utan ock en genom ed
åtagen förbindelse, och en christelig pligt att under¬
stödja Konungen i vården af Fäderneslandet. Således
förekommer mig denna försäkran håde otjenlig och
obehöflig. Jag tillstyrker således bifall lill förra Ut¬
låtandet i ämnet, men yrkar deremot afslag å före¬
varande.
Prosten Lundblad: Mig; förefaller det såsom gif-
. °
vet, att Rikets Ständer göra sig hopp om att rätt¬
visa kommer att å Danska sidan iakttagas och göra
sig gällande. Endast för motsatt fall finnas Ständer¬
na beredda på kraftiga åtgärder, hvilka då komma
att utgöra en cura posterior.
Biskop Dutsch: Jag räknar mig visserligen ibland
dem, som aldrig skulle vilja vägra eller afstyrka de
uppoffringar, Kongl. Maj:t af Rikets Ständer fordrar
Den 16 November. 389
till Fäderneslandets bästa; men jag har ändock icke
motsatt mig det förklarande, Utskottet föreslagit, eme¬
dan jag ansett det pä ett synnerligt sätt af omständig¬
heterna påkallas. Om föröfrigt Rikets Ständer, under
de föregående månaderna af Riksdagen, vid anslagens
beviljande icke visat samma beredvillighet, som lin
skulle komma att visa sig i orden; så må detta vara
en sak för sig. Ett godt löfte för framtiden kommer
äfven nu icke för sent, och jag skulle derföre tro,
att Utskottets nya förslag till underdånig skrifvelse i
ämnet oförändrad t kan antagas.
Professoren, Doctor Thomander: Mig synes som
finge Kronans Ministrar just genom denna försäkran
större frihet att med frågan förfara, och som hade
Rikets Ständer gifvit tillräckligt på hand för den hän¬
delse att några kostnader skulle finnas nödvändiga.
Således, långt ifrån att yrka afslag å Betänkandet,
tillstyrker jag fastmer bifall till detsamma.
Häri instämde Prostarne Lindmark och Lyth.
Contracts-Prosten Sandberg: Då de fleste Hand¬
lande i Piikets Stapelstäder anfört klagomål öfver det
ofog, sorn i afseende på Sundska tullen bedrifves, sy¬
nes mig deri ligga en tillräcklig anledning till bifall
af Betänkandet, emedan derigenom ådagalägges att
Rikets Ständer fästat det afseende å klagomålen, hvar¬
af de äro förtjente.
Uppå gjord proposition fann Ståndet för godt,
med ogillande af Utlåtandet N:o 31, bifalla Betän¬
kandet N:o 112.
Häremot reserverade sig Biskop Holmströmj med
tillägg af den önskan, att ej blott detta Stånd, utan
samtliga Rikets Ständer, och först Stats-Utskottet ville
i gerning ådagalägga samma beredvillighet, som de
nu framställt i ord.
Häri instämde Doctor Wallin, och i afseende på
den tillagda önskan Contracts-Prosten Öhrnberg.
390
Den 16 November.
§. 15.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Utlåtande N:o
142, öfver dels väckta frågor om antagande af för¬
slagen till Allmän Civil- och Criminal-Lag, eller vissa
delar deraf, oell dels andra dermed gemenskap egan¬
de, af Kongl. Majits lill Rikets Ständer, angående
nämnde förslag, den 24 Mars 1840, aflätna Nådiga
Skrifvelse föranledda motioner.
Biskopen, Doctor Heurlin: En och annan om¬
ständighet i det förslag, sorn Utskotlet framställt, har
hos mig väckt vissa betänkligheter. Utskottet har
icke blott föreslagit en Komité eller Lagberedning,
utan äfven uppgifvit personerna, som borde bilda
densamma. Huruvida det blir görligt för Justitiae—
o O
Ministern, som tillika är Departements-Chef, och för
Justitiae-Råden, som hafva en lika maktpåliggande sorn
trägen befattning, att deltaga i Komiténs arbeten, tor¬
de med skäl kunna ifrågasättas. Vidare förekommer
i Utskottets förslag: ”att, i den mån de förberedande
arbetena med hvarje del eller Balk af Lagförslaget full¬
ändas, en sådan del af Lagverket valtier för Kongl.
Majit i Stats-Rådet föredragen, hvarefter Kongl. Majit
lärer i Nåder fatta Sitt höga beslut om den Pro¬
position, som derom kommer att framställas och
hvilken derefter torde varda genom tryck allmän-
gjord.’’ Härvid måste jag anmärka: Ilo alt en så be¬
skaffad föredragning och granskning af Kongl. Majit
delvis torde val i ett och annat fall vara görlig, men
dock att flera delar eller Balkar finnas som roed hvar¬
andra hafva det omedelbara inbördes sammanhang,
att de icke delvis, ulan på en gång och gemensamt
måste föredragas och afgöras. 2:o kan jag ej annat
än finna det högst besynnerligt, att Kongl. Majits nå¬
diga Propositioner på förhand beslutas, och än mera
att de genom trycket meddelas, helst möjligt vore
att då Propositionen skulle framställas till den andra
Statsmakten, eller Rikets Ständer, en förändrad per¬
Den 16 November.
391
sonal hade inträdt i Konseljen. Att den blifvande
Komilens eller Lagberedningens arbeten böra så skynd¬
samt, som möjligt, genom trycket allmängöras, fin¬
ner jag fullt ändamålsenligt och med god ordning öf¬
verensstämmande, men hyser deremot tvifvelsmål hu¬
ruvida med bestående former är förenligt att begära,
det Kongl. Maj:t skall i förväg fatta beslut både om
hufvudgrunder ocb i detaljer, och än mer att de skola
genom tryck komma till allmänhetens kunskap långt
innan de meddelas Rikets Ständer.
Doctor Wallin: Utskottets syftemål med det nu
afgifna förslaget är tvåfaldigt, först att derigenom be¬
reda en ytterligare granskning åt Lagförslaget, och
dernäst och förnämligast, att Kongl. Maj:ts Proposi¬
tion, i anledning deraf, må icke blott hinna alt in¬
nan nästa Riksdag varda utarbetad, ulan äfven nå¬
gon tid dessförinnan genom trycket meddelad. Ut¬
skottet föreslog ock derföre att Justitia» Stats-Ministern
ocb 2:ne Justitise-Råd mätte i Komiten inträda, på
det att de, å Konungens höga vägnar, måtte kunna
utarbeta i tid eller på förhand Kongl. Maj:ts nådiga
Propositioner. Hvad föredragningen af Lagförslaget
angår, så lär väl ej kunna nekas att detsamma kan
fördelas, äfven under medgifvande att vissa Balkar
esia ett närmare sammanhang med hvarandra. Att
O
något binder af våra nu gällande former, eller nå¬
gon betänklighet skulle möta för Propositionens med¬
delande genom trycket på förhand, kan jag för min
del icke finna. Att Konseljen under tiden, innan
Riksdagen inträffade, kunde förändras, ligger i möjlig¬
heten, men af hvad inverkan detta vore inser jag
icke, då Konungen i allt fall vore densamme, ocb
Propositionen utgår i Hans namn. Jag kan således
icke finna att promulgerandet af den nådiga Pro¬
positionen vore med någon våda förenad , men tvifvels¬
utan kunde blifva af väsendtlig nytta.
Dom-Prosten, Doctor Elmgren: Då emot närva¬
rande förslag till Civil- och Criminal-lag, ehuru för-
392 Den 16 November.
tjenstfullt det är, sådane anmärkningar blifvit gjorda,
att det ej lärer kunna antagas utan förnyad gransk¬
ning, hvilken Lag-Utskottet, så sammansatt det är,
ej kan åstadkomma, har detta Betänkande blifvit fram-
lemnadt, för att derigenom föranleda sådana beredel-
ser, genom hvilka detta vigtiga ämne må kunna ta¬
gas i skärskådande och afgörande vid nästa Riksdag.
De Ledamöter Utskottet föreslagit till Lagförslagets
t 'S O O
granskning böra innehafva dertill erforderliga kunska¬
per. Skulle för en del af dem tiden vara inskränkt
af andra göromål, är dem dock tillfälle bered t, att
så vidt ske kan lemna åt ärendet all möjlig upp¬
märksamhet. När Utskottet föreslagit, att, i denman
serskilda delar af förslaget blifvit granskade och till
O O
föredragning i Stats-Rådet öfverlemnade, dessa böra
från trycket utgifvas, har dermed åsyftats, dels att
allmänheten må få kännedom om den nya Redactio-
nen, dels äfven Regeringen blifva satt i stånd, att
hafva i allo pröfva t förslaget före Riksens Ständers
nästa sammanträde, så att det då kan i fullständigt
skick underställas deras handläggning.
o O
Biskopen, Doctor Holmström: Utskottets afsigt är
tvifvelsutan god att bringa Lagförslaget under slutlig
pröfning och förberedelse att af Rikets Ständer varda
antaget. Emedlertid torde jag få upplysa, alt inom
Constitutions-Utskottet, på grund af dit ingifven
motion, fråga förevarit och förslag är framställdt om
förändrad lydelse af 87 §. Regerings-Formen och 33 §.
Riksdags-Ordningen, hvarigenom en tillökning blifvit
föreslagen i Lag-Utskottets personal, äfvensom att det¬
samma kunde förblifva permanent sedan Riksdag vore
afslutad, hvilken Grundlagsförändring egentligen af-
ser att bereda det nya Lagförslagets antagande. Vis¬
serligen medger jag att detta förslag kunde före¬
nas med det af Lag-Utskottet framställda, men då
så mångå anmärkningar redan mot den nya La¬
gen blifvit afgifna af de mest behöriga auktoriteter,
förefaller det mig som skulle, i fall det förstnämnda,
Den 16 November.
393
eller Constitutions-Utskottets förslag antages, det sed¬
nare, eller Lag-Utskottets, kunna umbäras. I öfrigt
får jag mot förevarande förslag anmärka, att det icke
synes fullt lämpligt att Rikets Ständer, vid den un¬
derdåniga framställningen i ämnet, utnämna några
vissa personer, som skulle i den slutliga pröfningen
deltaga. Endast deras Justiliae-Ombudsman synas de
befogade att bärtill anmäla, men för öfrigt må 0111-
D 7 O
sorgen härom varda åt Kongl. Maj:t öfverlåten, helst
Högstdensamme bäst är i stånd att bedomina, hvilka
Embetsmän af sina egentliga åligganden äro oförhin¬
drade att egna tid och arbete åt den föreslagna vid-
o ^ O
lyftiga granskningen. Dessutom förekommer det mig
som borde de personer, hvilka deltagit i utarbetandet
af förslaget, eller afgifvit anmärkningar öfver detsam¬
ma, icke vidare böra dermed sysselsättas. Att de
ihärdigt förblifva vid sina fattade åsigter af ämnet
och principer, torde med visshet kunna förutsättas,
hvilket jag, utan alt i någor måtto ogilla, dock anser
mindre förenligt roed den mångsidigare pröfning, sorn
för det nya Lagförslaget af Komiterade påkallas. Hvad
slutligen angår tryckningen af den Kongl. Propositio¬
nen och allmängörandet af densamma innan Ständer¬
na sammankomma, nekar jag icke att det äfven före¬
kommer mig mindre formligt att ställa en Proposi¬
tion till Ständer, som ännu icke finnas samlade.
Contracts-Prosten Gumcelius: Jag instämmer med
Utskottet, och förmenar hvad detsamma föreslagit
vara godt oell antagligt, dels emedan jag finnér det
fullt i sin ordning att Rikets Ständer i detta ämne
uttrycka sina åsigter inför Kongl. Majit, dels ock
derföre emedan jag anser att initiativet till det stora
verkets slutliga handläggning och afgörande bör ta¬
gas af Kongl. Majit. Så tillvida skiljer jag mig dock
från Utskottet, som jag tror att Rikets Ständer kun¬
de inskränka sina önskningar i afseende på de per¬
soner, som i underdånighet föreslås måtte bilda Lag¬
beredningen, lill J ustitiae Stats-Ministern och 2:ne
394
Den 16 November.
Justitite-Råder. Alt de, sora komma alt öfvervara må¬
lets underdåniga föredragning inför Kongl. Maj:t, haf¬
va deltagit i den föregående granskningen och skär¬
skådandet deraf inora Komiten, tror jag på det hög¬
sta ga ena saken, emedan de derigenom förvärfvat sig
O O 7 0 o
en noggrannare kännedom af ämnet än hvad genom
blotta läsandet är möjligt att vinna. Att för öfrigt
bestämma personerna, sora komma att utgöra Komi¬
ten, anser jag må öfverlåtas åt Kongl. Maj:ts nådiga
välbehag. Hvad Kongl. Majrts Proposition angår, så
förefaller det mig något besynnerligt om en sådan
skulle meddelas för hvarje serskild afdelning, eller
Balk. Skulle ock något sådant inträffa, kan likväl för
gifvet anses att vissa allmänna grundsatser måste för¬
ut vara antagna, såsom utgörande utgångspunkterna,
eller stöden för de serskilda afdelningama. Något
hinder för en successiv föredragning finnér jag då
icke, lika litet som jag kan inse huru den annorlunda
skulle kunna verkställas i en fråga af sådant både
omfång och vigt, skall annars något dermed vinnas.
Det beslut hvari Kongl. Majit stadnar öfver hvarje
Balk, för hvars skyndsamma meddelande genom tryc¬
ket och allmängörande något hinder icke tyckes mig
böra möta, mäste väl, så vida det innebär ett god¬
kännande af förslaget, med detsamma innefatta sjelfva
Kongl. Propositionen, utan att någon sådan serskildt
fordras förrän förslaget framlägges för Rikets Ständer
i sin helhet. Att för en så beskaffad föredragning,
hvilken möjligen vore den ändamålsenligaste, en läng¬
re tid erfordrades innan Lagförslaget i dess helhet
blefve genomgånget, ligger för öppen dag, äfvensom
att flera förändringar inom Konseljen torde inträffa,
men dessa inverkade icke på föredragningen af Lag¬
förslaget sedan principerna en gång voro bestämda
och conseqvent utfördes. Af hvad jag sålunda an¬
fört följer, att, ehuru jag, på det hela taget, gillar
Utskottets förslag, jag dock anser både några modifi¬
Den 16 November.
395
kationer och äfven någon förklaring deraf vara afbe-
liofvet påkallade, hvarföre jag ock yrkar attUllålan-
det måtte återremitteras.
Häruti instämde Doctor Björkman samt Prostar-
ne Källström och Osterman.
Biskopen, Doctor Heurlin: Jag inser fullkomligt
och erkänner det goda syftet i Utskottets förslag och
vill visst icke motverka detsamma, men kan dock
icke från mig skilja de betänkligheter, som jag hyser
och yttrat mot formen. Det följer af sig sjelft att
Lae förslaget del- eller balk vis måste granskas, och
OO O
alt derföre erfordras en längre tid; men ehuru arbe¬
tet således går successivt och Kongl. Maj:t på ena¬
handa sätt fattar sitt beslut deröfver, finner jag dock
oformligt att detta, hvilket utgör Propositionen, genast
tryckes, emedan densamma icke ställes till Svenska
folket, utan till dess ombud, till Rikets Ständer.
Derjemte får icke förbises, att hvarje Proposition
måste vara åtföljd af ett Protokoll, upptagande de
närvarande Stats-Rådens namn och underdåniga till¬
styrkande, hvilket Protokoll äfvenledes måste datera
sig ungefär från samma tid som den nådiga Proposi¬
tionen eller Skrifvelsen lill Rikets Ständer kommer
att dem varda meddelad. Således synes mig häraf
uppenbart, att meningen icke torde vara någon annan
än att den blifvande Komiten i tryck meddelar sitt
afgifvande utlåtande, hvarigenom det sålunda kommer
till allmänhetens kännedom och pröfning. Dermed
synes mig ock allt vara gjordt, som göras kan och
göras bör. För öfrigt hemställer jag till Constitu-
tions-Utskoltets Ledamöter huruvida de anse att med
helgden af våra Grundlagar låter sig förena, att en
Proposition beslutes och allmängöres 3 a 4 år förr
än den kommer att meddelas Ständerna till hvilka
den är ställd, och hvilka deröfver skola besluta.
Professor Grafström: Äfven jag delar den åsig-
ten att förslaget till Lag-förändringen må utgå från
396 Den 16 November.
Kongl. Maj:t; och anser för öfrigt att Justities Stats-
Ministern och 2:ne Juslitiae-Råd höra, så vidt deras
göromål sådant medgifva, deltaga i öfverläggningar-
na inom den Komité, som får ämnets slutliga hand¬
läggning sig uppdragen. Hvad personalen inom den¬
na Komité eller Lag-beredning för öfrigt angår, in¬
stämmer jag i Herr Lagergrens reservation, och tror
att antalet af Ledamöter kunde bestämmas till 5, för
hvilkas utväljande jag icke finnér lämpligt, att Ri¬
kets Ständer något närmare eller specielt bestämma,
utan öfverlåta sådant åt Kongl. Majrt. Att nämnde
höga Embetsman skulle, såsom en Talare yttrat, del¬
taga i beredningen för att derigenom vinna en när-
o o o
mare kännedom af Lagförslaget än den som kan ge¬
nom studerande vinnas, gillar jag icke, utan böra de
deltaga på den grund att de ma ega tillfälle consul-
tera med de egentligen arbetande Ledamöterna. Hvad
o O
dernäst föredragningssättet angår, finner jag att detla
kommer att rätLa sig efter sammanhanget, och sålun¬
da äfven afgifvandet och meddelandet genom trycket
af Komiterades utlåtande. Härmed skulle jag tro
att allt möjligt och behöfligt tillfälle alt taga känne¬
dom af Lagförslagets fortgång och behandling vore
allmänheten öppnadt och beredt; hvaremot jag inga¬
lunda, för min del, skulle kunna tillstyrka eller vil¬
ja medgifva, att Propositionen öfver serskilda delar
af Lagförslaget, eller öfver det hela, uppgjordes och
meddelades på förhand, hvaraf Kongl. Majrt och en
blifvande Konselj möjligen kunde sedermera finna
sig bundna. Jag yrkar således återremiss af Utlå¬
tandet.
Prosten Lundblad: Jag bifaller Utskottets förslag,
ty jag anser det leda till realiserandet af den önskan
som man öfverallt i landet hyser, att det nya Lag¬
förslaget måtte vid nästa Riksdag varda antaget, och
för sådan orsaks skull finner jag oundvikligen nödigt,
att det i någorlunda tid måtte blifva promuigeradt.
Den 16 November.
397
Om nu det förslag, som kommer att af den projek¬
terade Lagberedningen afgifvas, eller Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition i ämnet varder, före nästa Riks¬
dag, allmängjord genom trycket, skulle jag anse nära
nog vara detsamma; men tror för öfrigt, att vid en
fråga sådan som denna man icke bör allt för strängt
hålla om formen. Således vill jag erinra att vid
1734 års Riksdag, då den nu gällande Lagen vardt
antagen, elt serskildt Utskott tillsattes, som med Ri¬
kets Ständers rätt öfver då varande Lag-förslag beslöt.
O O
Hvad dernäst angar den omständigheten, att de
personer blifvit uppgifna, hvilka, enligt Utskottets
åsigt, kunde såsom Ledamöter ingå i den föreslagna
Lagberedningen, men hvilken åtgärd här af flere vär¬
de Talare blifvit ogillad; så inser jag, i sanning att
säga, ingalunda, hvarföre de icke skulle uppgifvas,
helst de egt och ega Kongl. Maj:ts höga förtroende,
hvilket äfven allmänheten egnar dem. Vidare har
ock blifvit yttradt, på derföre andragna skäl, att
Ledamöterne af den fordna Lasr-Komiten icke borde
O
inkallas i den nu föreslagna nya; men äfven i detta
hänseende instämmer jag med ULskottet och tror, att
giltig och god anledning härtill finnes. Man får nem¬
ligen icke förbise att i afseende på Fängelse-syste-
merna nu varande Lagförslag, hvad straffbestämmel¬
serna angår, är lämpadt efter det Auburnska syste¬
met, men att nu mera företrädet i allmänhet lem¬
näs åt det Pensylvaniska. Att nu tillämpa detta sed¬
nare systemet på Lagförslaget biefve tvifvelsutan lät¬
tare, om de som deltagit i utarbetandet af detsamma
äfven deliole i förändringen.
O O
Contracts-Prosten Hallström: I afseende på det
här nämnda, af Constitutions-Utskottet tillstyrkta för¬
slaget, att ett Förstärkt Lag-Utskott måtte constitue-
ras för att i grundlagsenlig ordning verkställa och
fullända granskningen af nya Lagförslaget, får jag
endast erinra, att detta är en åtgärd, som ej förr än
398 Den 16 November.
vid nästa Riksdag kail gå i verkställighet, då der¬
emot förevarande förslag har till syfte att derförin-
nan bereda och underlätta den slutliga granskningen
af förslagen till allmän Civil- och Criminal-Lag. Här¬
af är således uppenbart, att dessa föreslagna åtgärder
ej komma i kollision med hvarandra, och att det ena
förslaget icke lägger hinder i vägen för det andra.
O O O O
Hvad nu förevarande Utlåtande beträffar, så medger
jag gerna att det i syftningen är ganska godt och
innefattar en lika önskvärd, som nödig beredning;
men jag anser likväl förslaget icke vara befriadt från
en och annan oformlighet. Sä t. ex. förefaller det
mig tvifvelaktigt huruvida i allmänhet Balkarna vid
den förestående granskningen kunna alldeles åtskiljas,
samt utan skada för saken isoleradt betraktas, och om
icke fastmera nödigt blir att de, med hänsigt till det
sammanhang, som dem emellan förefinnes, tagas i
O 7 7 O
gemensamt skärskådande, och den Kongl. Propositio¬
nen, som väl svårligen torde före Riksdagens öppnan¬
de förväntas, i enlighet dermed inrättas. Af sådan an¬
ledning, och med åberopande i öfrigt af hvad flere
föregående Talare yttrat, yrkar jag ålerremiss af Ut¬
låtande t.
Professoren, Doctor Thomander: Min afsigt är icke
att söka omintetgöra Utskottets förslag och de förbe¬
redande åtgärder, som deri åsyftas, hvilka jag fast¬
mera anser ändamålsenliga och godkänner. Men,
lika med den siste värde Talaren, anser jag ock, med
fästadt afseende på ett nödigt sammanhang emellan
de serskilda Lagstadganden, att de i Utskottets för¬
slag förekommande orden: ”i den mån de förberedan-
de arbetena med hvarje del eller Balk af Lagförslagen
fulländas” utbytas mot dessa ”— — — med hvarje
Balk, eller större del af Lagförslagen fulländas.” Hvad
dernäst principfrågan vidkommer, eller huruvida en
Konungens Proposition skulle kunna beslutas och ut¬
färdas flera år förr än Ständerna, till hvilka den
Den 16 November.
399
likväl måste vara ställcl, sammanträda, så har der¬
emot blifvit anmärkt att Konseljen kunde under ti¬
den förändras, oell den vid Riksens Ständers sam¬
manträde befintliga Konseljen således icke bade hvar¬
ken någon del i eller ansvarighet för hvad som till
dem framställdes. Men jag ville nämna möjligheten
af en ännu större förändring, — af Konungens från¬
fälle; och jag tror icke att Ständerna skulle kunna
mottaga Propositioner af en framfaren Konung. För
att icke beträda en nog besynnerlig bana, och möjli¬
gen icke kunna undgå en och annan oformlighet, vil-
O 7
le jag derföre tillstyrka, att den föreslagna Lagbered¬
ningens arbeten måtte genom trycket allmängöras,
och de förberedande åtgärderna inom Konseljen vid¬
tagas, samt Konungen fatta Sitt beslut i ämnet så
att Dess Proposition må i god tid, eller vid Riks¬
dagens början varda de sammanträdande Ständerna
meddelad. Men att då få en Proposition af en fram¬
faren hög personlighet, deremot måste jag, för min
del åtminstone, i förväg nedlägga min protest.
Doctor Wallin: Hvarjehanda betänkligheter haf¬
va mot Utskottets förslag blifvit framställda, och som
oformligheter rubricerade. Den första skulle då be¬
stå i promulgerandet; men mig förekommer, som borl-
folie densamma helt och hållet vid ett närmare be¬
traktande af huru Utskottet härom uttrycker sig i
slutet af pag. 21. Då det der heter — ”hvarefter
Kongl. Maj:t lärer i Nåder fatta Sitt höga beslut om
den Proposition, som derom kommer att framställas
och hvilken derefter torde varda genom tryck a 11-
mängjord” — är dermed väl icke sagdt, att, sedan
Kongl. Maj:t fattat Sitt höga beslut i afseende på den
nådiga Propositionen, densamma genast skall genom
trycket meddelad varda. Fastmer har Utskottets af¬
sigt härmed icke varit någon annan än att Proposi¬
tionen matte vara tryckt innan Riksdagen inträffade,
men dermed icke sagdt så snart förslaget till den¬
400 Den 16 November.
samma vöre färdigt och gilladt. Hvad vidare angår
möjligheten att Konungen, som beslutat Propositionen,
kunde med döden afgå innan Ständerna samlades,
och sålunda bekommit Propositionen, bestrider jag
ingalunda denna möjlighet, men mig synes ock du
helt naturligt, helst Propositionen skall i Konungens
namn emanera, att Högstdensamme, som bestigit Thro¬
nell, så vidt Han gillar Propositionen, lånar åt den¬
samma Sitt höga namn, eller, för motsatt fall, i Nå¬
der beslutar en ny.
Dom-Prosten, Doctor Elmgren: Jag är förekom¬
men i det hela af Doctor Wallin, och får endast
tillägga att utan tvifvel vissa delar af Lagförslaget
kunna behandlas oberoende af de öfriga, och då Ut¬
skottet ej endast föreslagit tryckning af Komiterades
förslag, utan äfven önskat meddelande af Regeringens
åsigter, har det skett med häntydning på behofvet
för densamma, att, så fort sig göra låter, handlägga
pröfningen af Komiterades förslag, så att allt må med¬
hinnas och vara förberedt vid nästa Riksdag.
Contracts-Prosten Sandberg: Mig synes det icke
vara olämpligt att Regeringen erhåller kännedom om
Ständernas åsigter äfven i detta ämne, och derföre
torde det icke heller vara otillbörligt att i underdå-
nighet föreslå några ledamöter som anses kunna ingå
. . r ®
i den blifvande Komiten, dock att Kongl. Maj:t na¬
turligtvis är oförhindrad att dervid fästa det Nådiga
afseende Han för godt finnér.
Att de 2:ne förra ledamöterna äfven inträda uti
den nya Lag-Komiten, förekommer mig ganska ända¬
målsenligt, ty dessa äro bäst i stånd att utveckla
grunderna för hvad som linnes i det nu uppgjorda
Lagförslaget; och till och med synes detta vara ett
vilkor för continuiteten uti behandlingen af detta vig¬
tiga ämne, så att icke hela förslaget sönderbrytes och
ett annat uppgöres efter alldeles olika grunder, hvar¬
igenom
Den 16 November.
401
igenom ännu större svårigheter för dess antagande
tvifvelsutan skulle uppslå.
Hvad tryckningen angår, så torde väl vara nå-
i>on skillnad emellan Komitens forsla" och den re-
O o
daktionsform deraf, som blifvit godkänd både af Hög¬
sta Domstolen och Regeringen och som kommer att
O O
framställas till Ständernas pröfning. Mig synes att
detta sednare bör bekantgöras i alla sådana stycken,
hvilka kunna såsom ett helt behandlas, åtminstone
så långt före Riksdagen, att Nationen eller de blifvan¬
de ombuden kunna deraf taga en fullständig känne¬
dom innan de hitkomma, ty här blifver uppmärk¬
samheten tagen i anspråk af så många andra olika
Riksdagsgöromål, att icke tillräcklig tid kan egnas åt
detta maktpåliggande ämne, så vida man icke förut
gjort sig dermed närmare bekant. Hvad den om¬
ständigheten angår att Statsrådets ledamöter kunna
förändras ifrån Lagförslagets pröfning till Riksdagens
början, så är detta visserligen en olägenhet som kan
inträffa, särdeles om förhållandet blir sådant som det
varit under innevarande år; men jag hemställer till
hvar och en huruvida en Konungslig regering icke
mäste anses vara permanent fastän personalen om¬
växlar, och att åtminstone icke lagen eller de vigtma
O O O
förslagen dertill böra förändras efter de personer, an¬
tingen på Thronell eller i Rådkammaren, som afgå
eller tillkomma. Jag inser icke att tillräckliga anled¬
ningar äro för handen att vägra bifall till Högloft.
a O o
Lag-Utskottets förslag.
o O
Contracts-Prosten Hallbeck: I motsats mot den
siste värde Talaren anser jag, att Rikets Ständer icke
borde i underdånighet föreslå några personer att så¬
som Ledamöter ingå i den projekterade Lagberednin¬
gen, om icke deras Justitiae-Ombudsman, och minst
kan jag gilla, att de män, som deltagit i utarbetan-
Preste-St. Prot. 184Andra Af deln. Bandet X. 26
402
Den 16 November.
det af Lagförslaget föreslås att äfven lägga yttersta
handen dervid. Det förundrar ingen om de, som för¬
ut fattat sin åsigt af ämnet, deri så fördjupat sig och
lianhända anse den med en slags förkärlek, att de
hafva svårt för att upptäcka och än mer att vidgå
hvad som deri stundom torde förefinnas ensidigt, eller
O 7
möjligen bristfälligt. Min mening är således, att Kongl.
Maj:t måtte uppsöka och i Nåder förordna andra rätts-
lärde att som Ledamöter i den föreslagna Lagbered¬
ningen inträda. Hvad slutligen vidkommer promul-
gerandet före Riksdagen af Kongl. Maj:ts nådiga Pro¬
position, så tillstår jag att förslaget förefaller mig
både oformligt och, lindrigast sagdt, mindre nödigt,
då nemligen det af Komiterade afgulna förslag blifvit
af trycket utgifvet.
Biskopen, Doctor Heurlin: Emellan dem som yr¬
kat bifall till Utlåtandet och mig, som begärt åter-
remiss, eger ingen annan stridighet rum än i afseen¬
de derå, huruvida Konungens Proposition i ämnet bör
före Riksdagen genom trycket allmängöras, eller icke.
Hvad jag menar med Konseljen är af Doctor Tho¬
mander bestämdt uttaladt, med hvilken jag ock häri
instämmer. I öfrigt, hvad sjelfva saken angår, är
min mening den, att så väl den blifvande Komitens
arbeten, som Högsta Domstolens granskning af nya
Lagförslaget må, så fort som görligt, komma till all¬
mänhetens kunskap, äfven utan afseende derå huru
långt Riksdagen kan vara från den tidpunkten afläg¬
sen, eller på samma sätt som Domstolen förfarit med
Civil-Lagförslaget. Vidare, att förslaget måtte i Ju-
stitiae-Konseljen inför Kongl. Maj:t varda i underdå¬
nighet föredraget, så snart omständigheterna sådant
medgifva, men att Kongl. Maj:ts höga beslut, hvilket
utgör den nådiga Propositionen, måtte först de sam¬
manträdande Ständerna, till hvilka den är ställd,
men icke Svenska folket, meddelad varda.
Den 16 November. 403
Diskussionen förklarades slutad, och fann Stån¬
det för godt, till följe af framställd proposition, detta
Utlåtande återremittera.
§• 16.
Då nu ånyo föredrogs Lag-Utskottets Betänkan¬
de N:o 143, öfver väckta motioner angående gemen¬
sam lag för inrikes och utrikes vexlar, hlef sam¬
ma Betänkande, på begäran af Professoren, Doctor
Thomanderj hvari flere Ledamöter instämde, ånyo
bordlagdt.
§• 17.
Föredrogs ånyo Lag-Utskottets Betänkande N:o
144, öfver väckta motioner om upphäfvande eller
ändring af Kongl. Brefvet den 17 October 1778, an¬
gående barnamord.
Blef, på behörig begäran, ånyo bordlagdt.
§. 18.
Vid förnyad föredragning af Lag-Utskottets Be¬
tänkande N:o 145, i anledning af väckt motion om
ersättning af allmänna medel till vittnen, som i brott¬
mål åberopas, blef samma Betänkande bifallet.
§. 19.
Föredrogs Lag-Utskottets Memorial N:o 147, med
anhållan till Preste-Ståndet om dess utlåtande an¬
gående 2:dra alternativet, som af Utskottet finnes
framställdt i Betänkandet N:o 112.
Ståndet ansåg 2:dra alternativet böra förfalla,
sedan det första är vordet antaget.
§. 20.
Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 355,
i anledning af väckta motioner om alla Bevill-
404
Den 16 November.
ningsmeclels samt öfriga kontanta Statsbidrag inea-
O ^ O O O
ende tili Riksgälds-Kontoret.
Blef, på flera Ledamöters begäran, ånyo bordlagdt.
§• 21.
Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 356, i
anledning af väckt fråga om restitution till Staden
Hudiksvall af erlagd rotefrihets-afgift.
Bifölls.
§. 22.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o
357, i anledning af anmärkningar vid Utskottets Be¬
tänkande N:o 315, angående sökt befrielse från er¬
sättandet af förskott till utgifter i följd af Cholera-
farsoten. I sammanhang hvarmed föredrogs en af
Hedervärda Bonde-Ståndet, genom Protokolls-utdrag
af den 14 dennes, meddelad inbjudning att dess be¬
slut biträda.
Biskopen, Doctor Heurlin: Säkerligen bar jag
varit frånvarande då Stats-Utskottets Betänkande N:o
315 inom Ståndet förekom, ty i annat fall hade jag
gjort allt hvad på mig kunnat ankomma för att brin¬
ga Betänkandet till återremiss, i hopp om eLt för-
ändradt tillstyrkande af Utskottet. Jag linner vis¬
serligen att Utskottet i sitt sednare Utlåtande vid¬
hållit hvad det i dess första tillstyrkt, men jag kan
likväl icke lägga Utskottet sådant till last, dels eme¬
dan det hade att sig till efterrättelse ställa hvad
Kongl. Maj:ts Reglemente för iakttagelser i afseende
på användandet af kreditivet för Cholera-farsolen bju¬
der, dels ock den omständigheten, att 2:ne Stånd bi¬
fallit Utskottets första Betänkande. Jag gläder mig
emedlertid deråt att tillfälle ännu finnes, att, i öf¬
verensstämmelse med den högsta rättvisa och billig¬
het, låta några fattiga församlingar inom Götheborgs
och Bohus Län vinna eftergift från återgäldandet af
Den 16 November.
405
en försträckning, som erinrar om en för dem och
landet fasansfull tidpunkt. Jag tillstyrker således att
Ståndet måtte antaga Hederv. Bonde-Ståndets inbjud¬
ning, för hvilken ganska ömmande omständigheter
tala. Summan, som skulle ersättas, är för Staten af
ingen betydenhet, men utgör en icke så ringa efter¬
gift för deni, från hvilka hon skulle utgå. Då så¬
dant icke kunde verkställas, utan till följe af en ut¬
taxering af menigheter, och hvilken, enligt hvad af
Betänkandet inhemtas, icke kunde undgå att äfven
blifva orättvis, gör jag mig så mycket mera förvissad
att Ståndet antager inbjudningen och beviljar efter¬
giften, dem jag för egen del medgifver och på det
högsta förordar.
Häri instämde flera af Ståndets Ledamöter.
Biskopen, Doctor Bruhn: Jag instämmer desto
heldre Lill alla delar med Biskop Heurlin, som jag
af erfarenheten, såsom under nämnde tid Pastor i
Lundby, känner till hvad lättnad och hjelp nu ifråga¬
varande undsättning var för de af armod och farsot
hemsökte inbyggarne, men ock derjemte vet, att de¬
ras vilkor icke blifvit så mycket upphjelpta, att de
icke både väl behöfva och med tacksamhet skola er¬
känna den välvilja som nu är för dem ifrågaställd.
Jag tillstyrker således antagandet af inbjudningen.
Contracts-Prosten Östberg: Du återremissen af
förra Betänkandet återkom och målet till ny behand¬
ling företogs, var Utskottet verkligen benäget att ingå
på tillstyrkande af bifall lill den sökta eftergiften,
men fann sig dock föranlåtet, i betraktande dels af
det här förut åberopade Reglementet, dels ock af
2:ne Stånds bifall till Utskottets förra Betänkande,
att vidhålla hvad deri finnes tillstyrkt. Förhållan¬
det med hela denna fråga är nog inveckladt, men i
korthet det, att numera aflidne Landshöfdingen Gref¬
ve v. Rosen skickade till vissa kommuner medel till
anskaffandet af likkistor, utan att likväl några medel
406 Den 16 November.
af dera blifvit begärda, eller med återbetalnings-skyl-
dighet emottagna. Skulle något reservations-kraf der¬
före ifrågakomma, vore det verkligen mot Grefve v.
Rosens Sterbhus, ehuru jag skulle anse något sådant
högst obilligt, helst gifvet är att åtgärden, om icke
så alldeles legal, likväl vinner ali helgd och kan både
försvaras och rättfärdigas af de inom Länet för till¬
fället varande bekymmersamma förhållanden.
Häri instämde Doctor Björkman.
Ståndet, som, med bifall till Utlåtandet N:o 315,
beviljat innevånarne i Morlanda, Tjörns och Fäss¬
bergs Pastorat befrielse från dem ålagd betalnings¬
skyldighet af 351 R:dr 34 sk. 3 r:st., beslöt nu, med
ogillande i öfrigt af Utlåtandet N:o 315 och N:o 357,
bevilja den af åtskilliga Städer och Socknar inom
Götheborgs och Bohus Län sökta befrielsen från åter-
betalnings-skyldigheten i afseende på de till uppköp
af likkistor begagnade medel, 1,423 R:dr 8 sk. 5 r:st.
Banko; och var härmed äfven inbjudningen antagen.
§. 23. '
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o
358, i anledning af Vällofl. Borgare-Ståndets åter-
remiss af Utskottets Betänkande N:o 319.
Ståndet, som bifallit Betänkandet N:o 319, bi¬
föll äfven det i Memorialet N:o 358 föreslagna för-
tydhgande.
§. 24.
Vid förnyad föredragning af Stats-Utskottets Me¬
morial:
N:o 359, i anledning af återremiss af Utskottets
Betänkande N:o 272, och
N:o 360, i anledning af erhållen återremiss af
Utskottets Utlåtande N:o 35, blefvo samma Memorial
till handlingarna lagda.
Den 16 November.
407
§. 25.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Memorial N:o
108, i anledning af Hedervärda Bonde-Ståndets åter-
remiss å Utskottets under N:o 82 aflåtna Betänkande.
Lades till handlingarna.
O
§. 26.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Utlåtande N:o
109, i anledning af de inom samtliga Riks-Stånden
framställda anmärkningar vid Utskottets under N:o
64 afgifne Betänkande, angående utgifvande från Ban¬
ken af dess, enligt 1839 års bokslut, utöfver grund¬
fonden behållna räntevinst och kapital-öfverskott.
Blef, på flera Ledamöters begäran, ånyo på bor¬
det lagdt.
§. 27.
Ånyo föredrogs Banko-Utskottets Utlåtande N:o
110, öfver en väckt motion om användandet af Ban¬
kens, enligt 1839 års bokslut, utöfver grundfonden
behållna räntevinst och kapital-öfverskott.
Blef, i sammanhang med nyssnämnde Utlåtande,
ånyo på bordet lagdt.
§. 28.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottets Memorial N:o
lil , med förslag till sammanjemkning af Riks-Stån-
dens beslut, i anledning af Utskottets Betänkande
N:o 36 och Utlåtande N:o 78.
Yoterings-propositionen gillades.
§. 29.
Ånyo föredrogs Banko-Utskottets Memorial N:o
112, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut,
i fråga om löneregleringen för Banko-verkets Embets-
och tjenstemän, konstidkare och vaktbetjening.
408 Den 16 November.
Ståndet biföll Utskottets förslag till samman-
jemkning och godkände voterings-propositionerna.
§. 30.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets Utlåtande N:o
113, i anledning af Herr von Quantens, C. motion
om rättighet för större jordegare att erhålla lån från
Handels- och Närings-Diskonten.
Bifölls.
§• 31.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Memorial
N:o 29, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut,
angående Kurhus-afgiftens fortfarande; hvarvid Stån¬
det stadnade i följande beslut:
l:o biföll Ståndet, att Borgare- och Bonde-Stån¬
dens tillägg, att de serskildt inrättade Kurhus-distrik¬
ten må berättigas att disponera och behålla de Kur¬
husmedel, som inom distriktet inflyta , samt att, hvad
sålunda vore heslutadt, äfven skulle gälla för nya
Kurhus-distrikt, som intill nästa Riksdag hildas, må
såsom ett förtydligande vid Preste-Ståndets beslut
inflyta.
2:o Godkände Ståndet den för bestämmandet af
contra-propositionen föreslagna votering, upptagen i
Irsta mom.
3:o Gillades den öfver hufvudfrågan uppgjorda
voterings-proposition, hvilken förekommer i 2:dra
inom.
4:o De under 3:o, 4:o och 5:o föreslagna vote¬
ringar, dels om contra-propositionen, dels i saken,
eller om bestämmandet af Kurhus afgiftens belopp i
Städerna Stockholm och Götheborg, godkändes.
5:o Bifölls, att de i Memorialet upptagna rättel¬
ser, beroende på utgången af ofvannämnda voteringar,
må, vid Rikets Ständers afgifvande svar å den Kongl.
Den 16 November.
409
Propositionen i ämnet, af Expeditions-Ulskottet få
iakttagas.
§. 32.
Justerades Ståndets underdåniga Skrifvelse angå¬
ende en Författning om hvad vid ansökningar till
Presterliga lägenheter iakttagas bör, så lydande:
Stormäktigste, Aller 11 ådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:t har i Nåder behagat med det
vid innevarande» Riksdag församlade Preste-Ståndet
kommunicera Komitens för Kyrkolagens öfverseende,
under den 19 Juni 1839, afgifna underdåniga förslag
till en Författning, som, med upphäfvande af samtli¬
ge härom förut utgifna Författningar, innehölle hvad
viel ansökningar till Presterliga lägenheter iakttagas
bör, jemte samtlige Dom-Kapitlens i Riket deröfver
afgifna underdåniga utlåtanden, med nådig befallning
lill Preste-Ståndet att sig häröfver i underdånighet
3'ttra.
Innan Preste-Ståndet går, att, till underdånig
åtlydnad häraf, under närmare skärskådande laga de
serskilda delarna af Komitens ofvanberörde förslag,
torde Ståndet i Nåder tillåtas, hvilket ock af åtskil¬
ige Dom-Kapitel redan skett, för utsända den anmärk¬
ning, att, ehuru förslaget utgår från förutsättningen
om upphäfvandet, genom delsammas antagande, af
allt, hvad om ansökningar till Presterliga lägenheter,
för närvarande, stadgadt finnes, förslaget likväl icke
upptar flera hithörande ämnen, de der fordra bibe¬
hållandet af vissa nu gällande Special-författningar,
så framt icke andra och nya stadganden varda i
dessas ställe införda. Såsom exempel härå torde i
Nåder tillåtas fa nämna Kongl. Brefvet af den 23
November 1781 (att en sökande bör vara ledig från
annat förslag); af den 2 November 1791 (att altenia-
410 Den 16 November.
tiva ansökningar icke äro tillåtna); af den 23 Januari
1799 (att ansökning till Pastorat får inlemnas utan
vidfogande af betyg om Pastoral-examen, som en må¬
nad derefter må alläggas); af den 13 Mars 1799 ocb
den 26 Juli 1810 (om ansökningsrätt för den, som
gatt miste om ett sökt förslag elier syssla); af den
25 September 1766 (om rättighet att samtidigt söka
befordran inom Församlingen och Läroverket); af den
24 November 1820 (om förbud att åter söka den
tjenst man lemnat); af den 29 Juni 1825 (att en
sökande är skyldig att i meritförteckningen sjelf upp¬
gifva sin tjenstårs-beräkning); af den 28 December
1832 (angående hvad vid ansökningars återkallande
iakttagas bör); af den 1 November 1839 (om den
tid, inom hvilken extra ansökningar till Regula Pastorat
skola ingifvas) m. fl. Skulle derföre, hvartill anled¬
ning icke saknas, afsigten med den i underdånighet
föreslagna nya Författningen vara, att på ett ställe
sammanföra allt som tili Ecciesiastika ansökningar hö¬
rer, finnér Ståndet nödigt att åtminstone ofvanberör-
de stadganden — så vidt Eders Kongl. Maj:t icke
skulle pröfva någon förändring deri nödig — äfven i
merberörde nya Författning korteligen omförmälas.
Vidkommande dernäst förslagets serskilda punk¬
ter, anhåller i underdånighet Ståndet att få anföra
följande anmärkningar.
Vid § 1.
Då Dom-Kapitlets Embetsrum icke allestädes är
så beläget, att ”anslag ä dess dörr” finnes fullt än¬
damålsenligt, torde bibehållandet af ordalagen i Kongl.
Brefvet den 3 April 1805 befinnas lämpligare, nem¬
ligen att anslag bör ske ”å en dertill å vederbörligt
ställe inrättad tafla.” Äfven anser Ståndet nödigt,
att ledigheten skall, med utsättande af fataliedagen,
i Stifts-Tidningen, under Consistorii-Notariens ansva¬
righet, införas.
Den 16 November.
411
Den hittills stadgade ansökningstidens länsed an-
o O D
ser Ståndet, i öfverensstämmelse med hvad af fem
serskilta Dom-Kapitel i underdånigihet blifvit yrkadt,
kunna tåla någon förkortning. Sextio dagar i stället
O O O
för 90, i de öfriga Stiften, och nittio eller högst ett¬
hundrade i stället för 150, i Hernösands Stift, torde
för ändamålet vara fullt tillräcklige. Sistnämnde Stifts
Consistorium har ock föreslagit 90 dagars ansöknings¬
tid. Att förminska den för de fleste obefordrade i
allt fall nog långa väntningstiden, och möjligen der¬
igenom inskränka utrymmet för stundom öfverklaga-
de obehöriga machina tioner, är i Ståndets tanka ett
godt syftemål, som genom den i underdånighet före¬
slagna förändringen skulle befrämjas. Det har likväl
icke undfallit Ståndet, att i vissa, ehuru sällsporda-
re, fall den föreslagna förkortningen kunde för nå¬
gon Sökandes rätt blifva menlig, enär inträffad ledig¬
het möjligtvis någon gång alltför sent kunde varda
kungjord. Häremot ville, i likhet med ett och an¬
nat Dom-Kapitel, Ståndet i underdånighet föreslå det
korrektiv, att ansökningstids början alltid beräknades
icke från den dag, då ledigheten verkligen genom döds¬
fall eller befordran inträffat, utan från den dag, då
besagde ledighet varder anmäld i Dom-Kapitlet^ som
derom då genast utfärdar anslag, med utsättande af
dag och månad, då ansökningstiden går till ända.
För ändamålets vinnande borde ock då ovilkorligen
stadgas, att hvarje Ecclesiastik tjenstemans dödsfall
inom en församling ofördröjligen, eller med först af¬
gående post, skall af vederbörande Contracts-Prost,
ocb inom ett Läroverk af dess närmaste föreståndare
till Dom-Kapitlet inberättas, äfvensom den skyldigheten
skulle åläggas vederbörande Embetsverk eller enskilta
myndigheter, som ega att Ecclesiastika Embeten till¬
sätta, att om hvarje af dem i vederbörlig ordning
utfärdad fullmakt eller constitutorial underrätta det
Dom-Kapitel, under hvilket den utnämnde eller be¬
412 Den 16 November.
fordrade liörer, på det den genom hans befordran
möjligen uppkomna ledighet genast derefter må kun¬
na genom anslag varda kungjord. För de utnämnin¬
gar åter, som af Eders Kongl. Majit i Nåder göras,
vågar Ståndet framföra den underdåniga önskan, att
desamma genom en note från Ecclesiastika Ärender-
nas Departement genast måtte meddelas Dom-Kapitlet
i det Stift, hvarest den befordrade tjenstgör; men att,
i händelse Eders Kongl. Maj:t icke skulle täckas ett
sådant stadgande i Nåder meddela, Dom-Kapitlet må
ega att, såsom nu gemenligen sker, beräkna ansök¬
ningstiden från den dag då utnämningen varder i
Statens officiella Tidning införd. Att sistnämnde kun¬
görande icke må i något fall obehörigt fördröjas, an¬
ser Ståndet tillhöra den för Styrelse-Departementen
gällande allmänna ordnings-stadga.
Skulle, hvad Ståndet nu haft nåden föreslå, an¬
gående förkortad ansökningstid till Presterliga tjen-
ster, vinna Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall och
stadfästelse, lärer deraf blifva en följd, att samma
ansökningstid till Lärare-beställningar vid Elmentar-
Läroverken och andra Skolsysslor, som af Consisto¬
riel™ tillsättas, varder i Nåder antagen och bestämd.
Vid § 2.
Ståndet, som erkänner den obestridliga fördelen
7 O
af Komiterades förslag att endast betyg öfver Pasto¬
ralförhör, icke Examens-protokollet in extenso, må
behöfva ansökningar bifogas, önskade än ytterligare få
utsträcka denna fördel, då Ståndet nu i underdånig¬
het hemställer huruvida Eders Kongl. Maj:t, icke skulle
finna skäligt i Nåder medgifva, att Protokollsförandet
o O
öfver frågor och svar så vid Prest- som Pastoral¬
examina måtte, såsom icke ledande till något ända¬
mål, med det snaraste varda uppbäfvet. Den tid,
som detta vidlyftiga, för Protokollsföranden betungan¬
de skrifveri erfordrar, kan med vida större frukt an¬
vändas på ett utförligare och grundligare förhör, hvar-
Den 16 November.
413
till protokolliserandet, helst när flere på en gång
måste examineras, sällan nu leni nar nödigt utrymme.
I afseende på tjenste- eller meritförteckningen,
uti hvilken, enligt ofvan åberopade Kongl. Bref af
den 29 Juni 1825, en sökande är pligtig att sjelf till
Dom-Kapitlets pröfning uppgifva den tjenstårs-beräk-
ning, han anser sig tillkomma, förenar sig Ståndet
i denna af 2:ne Dom-Kapitel yttrade mening, att
deruti äfven hör upptagas, om sökanden, till följd af
befordringslagarna, af en eller annan orsak, på längre
eller kortare tid, icke egt rätt till någon tjenstårs-
beräkning.
Hvad angår det i sista momentet af denna §.
omförmälda betyg om sökandens lära och lefverne,
utfärdadt af det Consistorium, under hvilket han
tjenstgör, förmodar Ståndet i underdånighet, att i Nå¬
der stadgas måtte, huru lång tid förut ett slikt he-
tyg, för att vara gällande, kan vara utgifvet. I stäl¬
let för det nog obestämda i Kongl. Brefvet af den
12 April 1821, att betyget skall vara utfärdadt ”vid
den tid, som ansökningen ingifves”, ville Ståndet i
underdånighet föreslå: ”så kort tid före ansöknings-
dagen, som möjligt, högst sex månader före densam¬
ma.” För öfrigt och då Ståndet, i likhet med Ko-
miterade, väl icke finnér sig höra i underdånighet
tillstyrka, att betyg öfver aflagda Candidat-Examina
ovilkorligen skola ansöknings-handlingar bifogas, vid
äfventyr af fataliernas förlust, men likväl anser dessa
slags betyg om lärdom, så vida de vid ansökningar
t. ex. till l:sta eller 2:dra klassens Pastorat skola för
en sökande medföra något företräde, oundgängligen
böra in extenso medfölja; så tillstyrker Ståndet i un¬
derdånighet vid slutet af Författnings-förslagets 2 §.
följande, äfven af ett Dom-Kapitel uppgifna, tillägg:
”egande Sökanden för öfrigt att, efter eget val, bi¬
lägga sådana betyg, dem han anser sig kunna och
höia såsom befordringsskäl åberopa; och vare Dom-
414
Den 16 November.
Kapitlet ej pligtigt att på andra, än sålunda företed¬
da, lärdoms-betyg afseende fästa”.
Vid § 3.
Stadgandet, sorn af Komiterade i underdånighet
föreslås, att tjensteförteckningen skall vara ”behöri¬
gen vitsordad”j anser Ståndet, i öfverenstämmelse
med flera Dom-Kapitel, vara af ett förtydligande i
behof, hvilket Ståndet i underdånighet förmodar säk¬
rast vunnes genom införandet i sjelfva Författningen
af Komiterades i förslaeets motiver derå gifna förkla-
O O
ling. Ståndet får derföre i underdånighet föreslå föl¬
jande redaction: ”denna tjensteförteckning skall, så
vida icke alla deruti åberopade handlingar i original,
eller vederbörligen styrkta afskrifter, ansökningen bi¬
fogas, vara behörigen vitsordad af 2:ne trovärdige,
helst litterate, män, som intyga de till datum och
åratal i förteckningen upptagna handlingarnas enlig¬
het med för dem uppvisade originaler.”
Vid §§ 4 och 5.
Det nya i dessa §§ innefattade förslaget, om 2:ne
serskilda ställen inom hvarje Stift för ansökningars
ingifvande, har af de fleste Dom-Kapitel blifvit, i mer
eller mindre bestämda ordalag, i underdånighet af-
styrkt, och endast af 3:ne lemnadt utan anmärkning.
Ståndet finnér ock för sin del de deremot anförda
betänkligheter ganska väl grundade, och instämmer
således i den så allmänt uttalade underdåniga önskan
att förslaget icke måtte vinna nådigt bifall. Det skäl,
som Komiterade derföre i underdånighet anfört, är,
utom det anstötliga, som deruti mot Presterskapet i
allmänhet innehålles, icke stödt på något så allmänt för¬
hållande, att ett allmänneligt stadgande deremot skulle,
enligt Ståndets på erfarenhet grundade åsigt, af be-
liofvet påkallas. Det åsyftade ändamålet, att ute¬
stänga allt oskick af ansökningars lättsinniga ingif¬
vande och återtagande, lärer ock icke genom ett dy¬
likt stadgande uppnås, helst den, som icke af pligt
Den 16 November. 415
och samvete afhålles från intriguen, icke lär sahna
möjlighet att, detta oansedt, ehuru på en omväg, kom¬
ma tili sitt mål. I Hufvudstaden och i ett eller an¬
nat Stift kunde detta förslag icke vinna någon till¬
lä mpning.
Rättigheten, att före fatalietimman återkalla in-
gifna ansökningar, har Komitén sjelf i nästföljande §
medgifvit, och det befarade missbruket deraf, hvilket
ingalunda kan genom det föreslagna medlet alldeles
undanrödjas, torde derföre icke böra upphäfva det
lofliga och lagliga bruket. Af sådana anledningar är
det ock som Ståndet i underdånighet föreslår, att,
mot utbytande af dessa hegge §§, endast en införes,
som innehölle hvad förut 0111 ansökningars ingifvan¬
de före fatalietimmans utgång af sökanden sjelf eller
genom ombud, eller deras insändande till Dom-Ka¬
pitlet i försegladt convolut, hvilket af Ordföranden
öppnas, finnes stadgadt, hvarvid Ståndet i underdå¬
nighet föreslår följande tillägg: att på fataliedagen kl.
11—12 Consistorii Ordförande, eller den Dom-Ka¬
pitlets Ledamot, som han i sitt ställe förordnar, skall
jemte Consistorii-Notarien vara tillstädes på det rum
der ansökningar, enligt derom i hvarje Stift utfärdadt
påbud, skola ingifvas, och att, genast efter fatalie¬
timmans förlopp, ansökningarna skola i ett Diarium
antecknas, samt i nästföljande Consistorii session till
Protokollet anmälas.
Härigenom beredes, enligt Ståndets förmodan,
all den säkerhet emot missbruk, som skäligen kan
äskas, utan förnärmande af en ansökningsrätt, som
icke synes böra i Presterlig befordringsväg mera än
i någon annan inskränkas.
Vid § 6.
Enär för ansökningars inlemnande genom Om¬
bud skriftlig fullmakt icke lärer erfordras, men der¬
emot för deras återkallande sådan fullmakt rätteligen
bör af Ombudet företes, anser Ståndet i underdånig¬
416 Den 16 November.
het slutet af denna § påkalla ett förtydligande, hvar¬
igenom någon tvekan eller förblandning af dessa 2:ne
serskilda fall icke må ega rum. Ståndet hemställer
derföre underdånigst, att §:n mätte, enligt ett Dom-
Kapitels förslag, sålunda redigeras: ”Redan inlemnad
ansökning må väl före, men icke efter fatalietids ut¬
gång återkallas af sökanden sjelf, eller dess ombud,
hvilket, i detta fall, bör med ordentlig fullmakt vara
försedt.”
Vid § 7.
Ståndet anser att denna § torde kunna alldeles
försvinna, eller åtminstone endast hänvisning deri
meddelas till Förordningen örn stämplade pappers-
afgiften.
Sedan Ståndet sålunda haft nåden framställa en
granskning af det i Nåder remitterade Författnings-
förslagets serskilda punkter, anser sig Ståndet slutli¬
gen böra i underdånighet tillkännagifva, att Ståndet
för sin del icke kunnat instämma i det af Komitera-
de afgulna yttrande, hvilket förekommer i slutet af
motiveringen till de 3:ne första §§. Häruti yttras
nemligen, ”att de betyg om Presterlig tjenstgöring,
hvilka för tillgodonjutande af enkel eller förhöjd års-
beräkning skola af Hus-Predikanter och Skol-Lärare
företes, rättast böra till Dom-Kapitlet, emot Diarii
bevis af Notarien, årligen ingifvas.” Hvaremot Stån¬
det, i likhet med hvad af ett Dom-Kapitel är vordet
anmärkt, torde få erinra, att ändamålet med dessa
slags betyg är olika för Hus-Predikanter och för
Skol-Lärare, och att fördenskull rättast lärer vara att
förblifva vid hvad om hvarderas företeende serskildt
redan finnes stadgadt. Betyg om Hus-Predikants tjenst¬
göring qvartaliter bör en gång i hvarje qvartal till
Dom-Kapitlet insändas, emedan försummelsen af den¬
na skyldighet icke blott inverkar på tjenstårsberäk-
ningen, utan ock medför rättighet för Dom-Kapitlet
att
Den 16 November. 417
att den försumlige till tjenstgöring i församlingen
missivera; betyg åter om Skollärares öfning i Pre-
sterlig tjenst erfordras ej oftare, än vid deras ansök¬
ningar om befordran till Presterlig beställning, enär
rättigheten till dubbel årsberäkning derpå sig stöder.
Att deremellan föröka de Consistoriella akterna med
dessa betyg, och Notariernas, redan nog tid uppta¬
gande, göromål med onödigt diariserande och utdrags
meddelande, anser sig Ståndet böra i underdånighet
afstyrka.
De i Nåder remitterade handlingarna får Preste-
Ståndet härhos i underdånighet återställa.
Preste-Ståndet framhärdar &c.
På Preste-Ståndels vägnar;
C. F. af WINGÅRD.
E. M. Tegner.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem
E. M. Tegne'r.
Den 18 November 1840.
/‘fm nät m. MO f. tti.
§ I-
Justerades Protokollet för d. 19 sisth October.
§ 2.
Föredrogos och bordlädes Stats- samt Allmänna
Besvärs-och Ekonomi-Utskottens följande Betänkanden:
Prés te-St. Prot. 1840. Andra Af deln. Bandet X. 27
418 Den 18 November.
N:o 52, i anledning af vackla frågor om förän¬
dring i grunderna för utgörandet af planpenningar.
N;o 53, i anledning af väckt fråga om behofvet
af Stam- och Strö-rotars närmande till hvarandra.
N:o 54, i anledning af väckt motion, att åtskil¬
liga i Elfsborgs Län kringspridda rusthållsnumror un¬
der West-Götha afsutna Kavalleri måtte derifrån af-
söndras samt med Elfsborgs och West-Götha-Dals Re¬
gementen förenas.
N:o 55, i anledning af väckt fråga om afskaffan-
de af folmötena vid indelta Kavalleri-Regementerna.
N:o 56, i anledning af väckt fråga om Armeens
förseende med byxor af blått med b vitt meleradt
kläde.
N:o 57, i anledning af väckt fråga om föränd rädt
beklädnadssätl för indelta Kavalleriet.
N:o 58, i anledning af väckta motioner, rörande
transport af Kronomanskap och Kronoefiekter.
N:o 59, i anledning af väckta motioner, rörande
Stuterien och hästafvelns förbättrande inom Riket.
N:o 60, i anledning af en af Herr Petré, Th.,
väckt motion, rörande användande af ett obrukbart
linieskepp, för att utröna bomb-kanoners verkan.
N:o 61, i anledning af väckt motion om ned¬
sättning i försäljningspriset å Svensk Författnings¬
samling.
N:o 71, i anledning af väckt motion om Bergs-
fogdetjensternas indragning.
N:o 72, i anledning af väckt fråga om upphäf-
vande af de fri- och rättigheter, som blifvit Ber^sla-
O 7 O
gen förbehållne.
N:o 73, i anledning af väckta frågor om inrät¬
tande dels af ett Gymnasium, dels af en Apologist¬
skola i Sölvitsborg.
N:o 74, i anledning af återremiss å Utlåtandet
N:o 3.
Den 18 November.
419
N:o 75, i anledning af återremiss å Utlåtandet
N:o 7.
N:o 76, i anledning af återremiss å Betänkandet
N:o 25.
N:o 77, i anledning af erhållen återremiss å Ut¬
låtandet N:o 31.
N:o 78, i anledning af erhållen återremiss å Be¬
tänkandet N:o 38.
N:o 79, i anledning af erhållen återremiss å Ut¬
låtandet N:o 49.
§■ 3.
Föredrogos och bordlädes Banko-Utskottets|följan-
jande Memorialer:
N:o 114, i anledning af väckt fråga om ändring
af §. 214 i nu gällande Banko-Reglemente.
N:o 115, i Anledning af väckt motion, att, i
stället för Konungens Befallningshaf vandes eller Dom-
O ö
hafvandens, Kronofogdens i orten vederhäftighets-
7 O O
betyg för lånesökande måtte i Banko-Diskontverket
antagas.
N:o 116, i anledning af Högv. Preste-Ståndets
återremiss å Utskottets under N:ris 93, 95 och 96
afgifna Utlåtanden.
N:o 117, med anmälan af en rättelse i Utskot¬
tets under N:o 28 allåtne Betänkande.
§• 4.
Upplästes och lades till handlingarne inkomna
Protokolls-Utdrag från Ridderskapet och Adeln af d.
11, 13 och 14 dennes samt från Nällojl. Borgare-
Ståndet af d. 14 äfven i denna månad.
§. 5.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets, till föl je af Stån¬
dets serskilda beslut, sedan den 25 sisth Juli å bordet
hvilande Utlåtande, N:o 221, i anledning af återre-
420 Den 18 November.
miss å Utlåtandet N:o 92, hvarvid äfven delta se¬
nare Utlåtande, angående några med Statsregleringen
gemenskap egande allmänna frågor, under öfverlägg¬
ning kom, då Ståndet stadnade i följande beslut:
i:sta punkten.
Ståndet lät dervid bero.
anira punkten.
Usta Mom. bifölls.
2:dra Mom.
Biskop Heurlin: Första momentet af denna punkt
är bifallet och jag har intet att deremot anmärka.
Hvad åter detta andra moment beträffar, ville jag,
under åberopande af Doctor Thomanders reservation,
föreslå, att Ståndet låter dervid bero, sedan momen¬
tet redan är af 3:ne Stånd bifallet.
Då detta moment redan var af 3:ne Stånd bifal¬
let, måste Ståndet dervid låta bero.
3:clje punkten.
Bifölls.
4:de punkten.
I afseende på detta Moment stannade Ståndet i
följande beslut:
Då tillstyrkandet i Betänkandet N:o 221 skulle
medföra den följd, att de tjenstgörande vid sådana
Verk och Corpser, som hittills afbesparingarne njutit
förhöjda löneanslag, enligt upprättade interims-stater,
skulle förlora dessa sina, på grund af innehafvande
Fullmakter och i enlighet med Rikets Ständers stad¬
gande vid nästlidne Riksdag, innehafvande löneformå-
O _ O7
ner, vill Preste-Ståndet icke annorlunda antaga Ut¬
skottets i Utlåtandet, N:o 22j , af Borgare- och Bon¬
de-Stånden bifallna förslag, än med ett tillägg af’föl¬
lydelse :
'I sammanhang med hvad sålunda blifvit be-
slutadt, vilja dock Rikets Ständer, i anledning af
hvad nästlidne Riksdag beslöts, medgifva, att det
högre aflöningsbelopp, som blifvit tjenstemännen vid
Den 18 November.
421
vissa Embetsverk och Corpser hittills utöfver de af
Riksens Ständer fastställda aflöningsstater tillagda,
må, så vida ej dessa Verks och Corpsers behof genom
serskilda arfvodens ansia" denna Riksdas blifvit af-
O O
hjelpta, eller genom indragning af tjenster eller om¬
reglering af samma Vei k eller Corpser af Kongl, Maj:t
blifva fyllda, fortfarande, så länge tjensternas nu va¬
rande innehafvare qvarstå, få tillgodonjutas, och skill¬
naden mellan deras nu utgående löner och den gamla
staten, såsom hittills skett, utgå af de på bufvud-
titlarne uppkommande besparingar.”
Och skulle de respektive Med-Stånden vänligen
inbjudas att i detta Preste-Slåndets beslut instämma.
5:te punkten.
Bifölls, på sätt i Utlåtandet, N:o 92, finues fö¬
reslaget, vidhållet i N:o 221.
6:te punkten.
Prosten Astrand: Hvad denna punkt angår, så
synes det vara nästan likgiltigt, huru Ståndet beslu¬
tar. Ty Bonde-Ståndet har bifallit Betänkandet N:o
92, Borgare-Ståndet N:o 221 och Ridderskapet och
Adeln alldeles afslagit förslaget. Huru som helst än
Ståndet beslutar, blifver det således nödvändigt, att
Utskottet inkommer med jemnkningsförslag. Bäst tor¬
de det vara att fatta enahanda beslut med Ridder¬
skapet och Adelli. Men om Ståndet heldre skulle vilja
förena sig med Borgare-Ståndet örn antagande af Ut¬
låtandet N:o 221, så vili jag icke eller motsätta mig
det, alldenstund man, genom ett sådan antagande, i
denna fråga erhåller ett stadgande, som är mer be¬
stämdt än som förut egt rum. Mycken vigt ligger
ej på, huru man härom afgör. En fördel af försla¬
get i Utlåtandet, N:o 221, ligger deri, att Sterbhu-
sen skulle genast efter dödsfallet utbekomma begraf-
ningshjelpen. Nu deremot utfå de den qvartalsvis.
Biskop Heurlin ansåg för bäst att afslå Utskot¬
tets förslag.
422 Den 18 November.
Doctor Björkman: För min del önskade jag, alt
Betänkandet N:o 221 måtte antagas, alldenstund vid
dess afgifvande alla de anmärkningar, som gjordes
mot Utlåtandet N:o 92 i denna punkt, blifvit tagna
i betraktande och afseende derpå fästadt.
Efter sålunda slutad diskussion blef punkten,
N:o 6, sådan som den i Utlåtandet N:o 221 finnes
föreslagen, bifallen.
jule punkten, enligt Utlåtandet N:o 92.
Ståndet lät dervid bero.
§. 6.
Sedan Ståndet 1111 fattat sitt beslut i anledning
af Stals-Utskottets Utlåtanden N:ris 92 och 221, fö¬
retog Ståndet ånyo pröfningen af 21 punkten 2:dra vo-
terings-propositionen i Stals-Utskottets Memorial N:o
301, med förslag till sammanjemkning eller voterings-
propositioner, i anledning af skiljaktiga beslut angå¬
ende Statsregleringen, hvilken vid Memorialets före¬
dragning i öfrigt d. 16 sisth Sept. uppsköts; och blef
denna voterings-proposition, i fråga om aflönings-an-
slagen till Gardes-Regementerna, af Ståndet bifallen.
5. 7.
Föredrogs ånyo Constitutions-Utskottets Memo¬
rial N:o 50, angående underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:l, med anhållan aLt Kongl. Majit täcktes kom¬
plettera Siats-Rådet.
Biskopen, Doctor Holmström anförde: Att ingen
reservation blifvit bifogad detta Constitutions-Utskot-
tets Memorial, är en följd deraf, att jag, för ett Em-
bets-åliggande, nödgades vara borta från Utskottet
när beslutet fattades. Jag var likväl närvarande, när
denna fråga väcktes och yttrade då till Utskottets
Protokoll de betänkligheter mot den föreslagna under¬
dåniga skrifvelsen, hvilka jag nu utbeder mig att äf¬
ven bär få antecknade. Först och främst, i betrak-
Den 18 November.
423
lande af 60 § Riksdags-Ordningen, tvekar jag mycket
om Constitutions-Utskottets befogenhet att behandla
såkallade önskningsmål. Denna § stadgar: ”Vilja Ri¬
kets Ständer till Konungen framföra någon deras un¬
derdåniga önskan, i hvilket ämne som helst, för-
hålles dermed på det sätt Regerings-Formens 89 §.
utstakar.” Sistnämnda § åter bjuder att önsknings-
måls behandling tillhörer Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet. — Väl åberopas häremot 37 § 2
mom. Riksdags-Ordningen, som tillägger Constitutions-
och Banko-Utskotten samt i vissa fall Stats-Utskottet
”rättighet att väcka frågor till afgörande i Ståndens
Plena”; men denna motionsrätt måste, enligt min öf¬
vertygelse, begränsas af sjelfva föremålen för hvart-
dera Utskottets annorstädes i Grundlagen utstakade
befattning. Constitutions-Utskottets är gifvén i dess
Instruktion, 53 § Regerings-Formen och 29 § Riks-
dags-Ordningen, till följd hvaraf det åtminstone för
mig är klart, att de frågor, som af detta Utskott få
väckas, endast äro frågor om Grundlagames ändring
eller förklaring. — Dernäst har den omväg, på hvil¬
ken Utskottet sökt komma till sitt mål, icke af mig
kunnat gillas. Den raka vägen hade varit att full¬
göra de 2:ne Stånds yrkande, som återremitterade
Anmärknings-Memorialet N:o 33, i anledning afStats-
Rådets bristande fulltalighet, och begärde en sådan
underdånig skrifvelse, som nu, af en annan sökt an¬
ledning, blifvit föreslagen. Man befarade troligen att
förslaget, såsom svar på en återremiss af blott 2:ne
Stånd, skulle hos de 2:ne andra, som underkänt den
direkta anmärkningen, helt och hållet förfalla, och
hemtade derföre af de till Kongl. Majrts afgörande vid
denna Riksdag öfverlemnade Grundlags-frågornas för¬
dröjda föredragning en förevändning att i en annan
form framkomma med samma ämne. Nu äro likväl
dessa hvilande Grundlags-frågor icke af den beskaf¬
fenhet, att de hafva något lmfvudsakligt inflytande
424 Den 18 November.
på det förslag lill förändring af Regerings-Form och
Riksdags-Ordning, hvarmed Utskottet, i följd af sitt
Representalions-ombildnings-försök, är sysselsatt; men
äfven om så vore, så skulle väl anhållan hafva gjorts
icke om Stats-Rädets komplettering, ulan om Grund-
lags-förslagens afgörande. Äfven här har då doc-
trinen mast anlitas. 8l:sta §:n Regerings-Formen stad¬
gar, säger man, alt innan Konungens sanktion gifves
åt Grundlags-förslag, skall hela Stats-Rådet deröfver
höras, och med hela Stats-Rådet måste menas ett
fulltaligt Stats-Råd, h. e. bestående af Tio Ledamö¬
ter. Hitli ils har dock allmänneligen varit antaget,
att hela Stats-Rådet utgjorts af alla Ledamöter, som
funnits, eller af laga förfall—dödsfall, sjukdom &c.
— icke varit hindrade, och denna tolkning har åt¬
minstone i ett föregående anmäiknings-mål af sjelfva
denna Riksdags Constitutions-Utskott blifvit godkänd.
Denna mening måste väl ock troligen vara den rätta,
emedan eljest flera vigtiga Regerings-ärender kunde,
t. ex. genom ett enda Stats-Råds långvariga sjukdom,
ganska länge komma att ligga nere, till skada för
Riket. — På en motsatt tolkningsgrund, hvilken jag
utan fara för misstag åtminstone vågar kalla högst
osäkerj har dock Utskottet nu byggt sitt förslag,
hvilket jag fördenskull, blott med afseende härpå,
skulle tillstyrka måtte afslås och förfalla. Men ett
ytterligare skäl härtill hemtar jag af det allmänt kän¬
da factum, att mångfaldiga försök blifvit af Konun¬
gen gjorda att komplettera Sitt Stats-Råd, att ganska
många anbud blifvit gjorda åt utmärkta män att in¬
träda i Konungens Rådkammare, men utan framgång.
Hvad som afhållit dem att antaga det hedrande an¬
budet, tillhör icke offentligheten; men det kan åt¬
minstone såsom visst antagas, att genom den nu fö¬
reslagna skrifvelsen svårigheterne icke skola minskas,
utan bekymren för den åldrige Landsfadern endast
förökas. Jag tillstyrker afslag på Utskottets Memorial.
Den 18 November.
425
Häri instämde Biskoparne Bruhn, Butsch och
Hedrén, Doctor Wallin, Prostarne Sylvan, Åstrand,
Stenhammar, P. P. Svedelius, Tunelius, Berlin
och Lalin.
Contracts-Prosten Hallbeck: Utskottet erinrar Ri¬
kets Ständer om det ofullständiga antal Ledamöter,
hvaraf Stats-Rådet för det närvarande består och att
detta förhållande hindrar Kongl. Maj:t att fatta och
meddela Sitt beslut rörande de vid denna Riksdag i
underdånighet allemnade förslag till ändringar i Grund¬
lagen, emedan enligt § 8t Regerings-Formen Konun¬
gen i dessa mål må inhemta hela Stats-Rådets tankar.
Denna föreskrift tyckes likväl ej kunna innebära den
mening, att hvarje plats inom Konseljen ovilkorligen
skall vid fattande af sådana beslut hafva sin man,
ty en sådan tolkning måste ofta möta betänkliga svå¬
righeter. Det är nemligen tänkbart, att en Ledamot
af Stats-Rådet kan under en Riksdag dö eller af sjuk¬
dom hindras att i Konseljen sig inställa. Skulle då
Riksdagsärenderna afbrytas eller Rikets Ständer qvar-
hållas, då under en längre tid en fortfarande sjuk¬
dom hindrade en Ledamot att i Konseljens göromål
deltaga, eller skulle han genast skiljas från sitt em¬
bete derföre, att han af sjukdom hemsöktes, och hans
plats återbesättas med någon, som för ögonblicket vore
att tillgå. Jag skulle tro, att rådrum fordras för att
uppsöka tjenliga personer för dessa vigtiga platser.
Samma anmärkning gäller ock i händelse af dödsfall.
Meningen af ofvanberörde Grundlagsparagraf kan väl
alltså icke vara någon annan, än den, att då vissa
mål kunna i Konseljen behandlas af ett mindre an¬
tal Ledamöter, alla befintlige Ledamöter böra vara till¬
städes, då Grundlagsförändringar pröfvas och afgöras.
Att Utskottet önskar Rådspersonalen fullständig, är
något, hvarföre det ej bör klandras. Tvärtom lär
väl ingen finnas, som icke delar denna önskan och
jag tror att den varmast delas af Konungen sjelf, som
426 Den 18 November.
i de afgångnes ställe inom kort tid i sitt Råd inkal¬
lat de nuvarande Ledamöter och Hvars omsorg vis¬
serligen icke hvilar för att besätta de ännu lediga
platserna, hvilka, om man skall tro hvad i tal och
skrift så mycket yttrats, skola hafva blifvit tillbudne
flere personer af erkänd skicklighet, sorn dock fun¬
nits obenägne att dem emottaga. Dessutom är denna
fråga en gång under denna Riksdag afgjord. Den har
nu blott framkommit på en annan väg och i den
form, att den ej från Constitutions-Utskottet bordt
utgå, utan från Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottet. Jag kan derföre på anförda skäl ej annat,
än tillstyrka afslag på Utskottets Memorial.
Doctor Agrell: Om jag än icke skulle frånkänna
Constitutions-Utskottet all befogenhet och anledning
af Grundlag, att sjelfkrafdt och opåmint afgifva före¬
varande Memorial; om jag ock icke misskänner Ut¬
skottets goda afsigt och vaksamma omtanke, anser jag
dock dess nit hafva gått för vida, längre än behof
och omständigheter kräfva. Lika med Utskottet ön-
skar äfven jag Stats-Rådets fulltalighet, men om nå¬
gon brist i personalen skulle förefinnas, kan detta,
efter min tanka, icke förorsaka något uppehåll i Re-
geringsärendernas oafbrutna gång. När ett Stats-Råd,
som verkligen existerar, sammanträder, vill jag kalla
det ett helt Stats-Råd, likasom i högre och lägre
Domstolar, Collegier och Direktioner en och annan
Ledamots saknad icke hindrar målens behandling. Så
anses en Härads-Rätt fullsuten, örn än mindre än 12
Nämndemän äro närvarande; eller för att hemta
exemplet högre upp, så säges om ett Riks-Stånd, när
det enhälligt fattat ett beslut, att hela Ståndet före¬
nat sig derom, om än någre af dess medlemmar va¬
rit frånvarande. Må det antagas, att alla Stats-Råds-
platserne vore fullsatte, men, på sätt en annan Stånds¬
bröder redan anmärkt, sjukdom eller annat laga för¬
fall hindrade någon af Ledamöterne att vid samman¬
Den 18 November. 427
träden sig infinna, så kan väl icke Konungen af den¬
na omständighet vara förhindrad, att inhemta de när¬
varandes tankar, och derefter taga Sitt beslut. Yore
förhållandet annorlunda eller att samtelige Stats-Rå-
den utan undantag nödvändigt måste vara tillstädes,
så borde ock Suppleanter eller extra Stats-Råd utses,
för alt i sådana fall intaga och fylla de lediga plat¬
serna, men då sådant icke i Grundlagen föreskrifves,
tyckes det vara ett bevis och ett medgifvande, att
Siats-Rådets fulltalighet icke är någon ovilkorlig nöd¬
vändighet. Äfven förekommer det mm, att då i vissa
O O 7
fall Stats-Rådet kan, utan Konungs närvaro, förvalta
Regeringen, så må väl ock i vissa fall Konungen,
utan fulltaligt Stats-Råd, kunna regera. — För öfrigt
och om man icke skall betvifla hvad allmänt och
trovärdigt berättas, samt allmänna Tidningarne äfven
uppgifvit, har Kongl. Maj:t, som icke kan vara okun¬
nig om Representationens önskningar, sökt gå dem
till mötes och gjort allt Sitt till, för att komplettera
Stats-Råds-personalen, och när så är, hvartill tjenar
då den föreslagna underdåniga skrifvelsen? Den vore,
efter min tanka, en obehöflig och nära nog ohöflig
påminnelse om försumlighet i Hans Maj:ts Konungs¬
liga kall. Detta rimmar sig icke väl med förtroen¬
det mellan Konungen och Nationens ombud. — Men
om en sådan skrifvelse verkligen afginge, men förfe¬
lade sin afsigt, ty det låter tänka sig, att Kongl.
Maj:t äfven sedan icke kunde i hast finna skicklige
och villige ämnen till de lediga Stats-Rådsplalserna,
hvad vore då för Rikets Högloflige Ständer att göra?
Kanske skulle de då genom en förnyad och i skarpa¬
re ordalag författad underdånig skrifvelse begära Stats-
Rådets kompletterande, eller i lika underdånighet fö¬
relägga Konungen viss lid, med eller utan vite, att
villfara deras begäran? Ett sådant steg ville jag icke
tillstyrka, och afstyrker således allt hvad som leder der¬
till, inberäknad den af Utskottet föreslagna skrifvelsen.
428
Den 18 November.
Prosten Gumcelius: Det närvarande tillståndet
med Konungens Konselj, i anseende till dess bristan¬
de fulltalighet, är visserligen ganska bekymmersamt;
och lyckligt vore det derföre, om detta interims-till-
stånd snart kunde upphöra. Jag kan ej godkänna
den tolkning af Grundlagen, att ett inkomplett Stats-
Råd är kompetent att afgöra alla der förekommande
frågor. En sådan tolkning är vådlig och kunde leda
derhän, alt frågor afgjordes i Stats-Rådet, då blott
en eller annan af dess Ledamöter der vore närvaran¬
de. I detta hänseende kan jag således icke instämma
med Biskop Holmström, men så mycket mer i af¬
seende på Constitutions-Utskottets befogenhet att väc¬
ka sådana frågor som närvarande. Jag kan icke till¬
erkänna Constitutions-Utskottet rättighet att utsträc-
ka sin motions-rätt utom det i Riksdags-Ordningen
detsamma tillerkända åliggande i afseende på Grund¬
lagen; allraminst kan jag anse Utskottet befogad t att
framställa det förslag, som i förevarande Memorial
innehålles, såsom till alla delar innebärande en ka¬
rakter af önskningsmål. En enskild motion i ämnet
är ock väckt inom Ridderskapet och Adeln, och har
blifvit remitterad till Ekonomi-Utskottet, der den fö¬
revarit till behandling. Men sistberörde Utskott har
på ett motsatt sätt behandlat denna fråga, och ansett
orätt att, rörande denna angelägenhet, föreslå en un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, och det ur flera
skäl, deribland äfven att, enligt hvad allmänt be¬
kant är, försök att komplettera Stats-Rådet blifvit af
Kongl. Maj:t gjorda. Som jag i Ekonomi-Utskottets
nämnde beslut deltagit, så kan jag ej eller nu yttra
någon annan åsigt; och afstyrker således bifall till
Constitutions-Utskottets förevarande Memorial.
Contracts-Prosten Hallström: Den förste och si¬
ste värde Talaren hafva hägge uppträdt mot Consti¬
tutions-Utskottet, med tillvitelser, liksom skulle Ut-
skotlet alldeles trädt utom gränsen för sin egenteliga
Den 18 November. 429
befattning och sålunda förfarit både sjelfmyndigt och
Constitutions-vidrigt. Detta omdöme, hvilket det å
ena sidan kan vara lika oväntadt som tungt att få
uppbära, röjer å den andra nog mycken käckhet, då
Constitutions-Utskottet har den vigtiga pligt sig an¬
förtrodd att vaka öfver Grundlagarnes efterlefnad och
helgd samt vid vissa förekommande fall eger att skil¬
ja mellan Talmän och Stånd. Utskottets Ledamöter
hafva ock vid förevarande Memorials afla t Lande varit
enstämmige i sin åsigt, hvadan ingen reservation der¬
vid förefinnes. Äfven jag har lättat 2:dra Mom. af
37 <§. Riksdags-Ordningen såsom en omisskännelig
grund för den till Rikets Ständer gjorda framställning,
och kan alldeles icke finna Utskottet obefogadt att
dermed framkomma. Af 83 § Regeringsformen kän¬
ner jag mig nemligen förpligtad att ordagrannt tyda
förenämnde 37 §, enär berörde 83 § uttryckligen för¬
bjuder att i Grundlagens ord inlägga någon annan
niening, än den bokstalliga, och sålunda utesluter
allt hugskott. Gällde icke dessa skäl i sig sjelfva
tillräckligen, ville jag jemväl, åberopande praxis, er¬
inra, att Constitutions-Utskottet vid föregående Riks¬
dagar, till ex. årens 1823 och 1830, i sammanhang
med det så kallade Decharge-Betänkandet till Rikets
Ständer gjort framställning om aflåtande af under¬
dåniga skrifvelser till Kongl. Maj:t af enahanda art
och syftning med den nu ifrågavarande. Ty hvem
ville dock uti Utskottets afgifna förslag icke igenfin¬
na mer eller annat, än ett vanligt önskningsmål —
hvem måste icke vidgå och erkänna det verkliga för¬
hållandet, att det icke är något obetydligt och lös¬
ligt ämne, hvarom handlas, utan ett verkligen Con-
stitutionelt, för hvilket Utskottet icke bordt vara blindt,
och hvarutinnan Rikets Ständer väl kunna vara be¬
fogade att frambära mer, än en lätteligen afslagen
önskan? — Angående rätta betydelsen af de i Rege¬
ringsformens 81 § förekommande orden ”hela Stats-
430
Den 18 November.
Rådet /’ hvarom olika meningar yppat sig, är min
tanka, att dermed förslås Stats-Rådets samtlige Leda¬
möter, och att undantag från så väl berörde föreskrift
som ock Grundlagens allmänna stadgande, att Stats-
Rådet bör bestå af tio Ledamöter, väl ma tillfälligt¬
vis ega rum för någon kortare tid, men dock aldrig
kunna fortfara öfver en tid af mer än i år. Lika
med nästföregående Talaren anser jag inconstitutionelt
och vådligt att härutinnan något eftergifva. Jag tror,
att det i förrberörde fall, såsom i allt annat, gifves
en måtta, och att, då det ej varit skäl att hasta med
en skrifvelse i ämnet, den numera icke må uppskju¬
tas sedan det anmärkta förhållandet redan en längre
tid egt rum. Jag tillstyrker alltså att den föreslagna
underdåniga skrifvelsen måtte afgå, ej i uttryck, som
i något det ringaste hänseende kunde anses ohöfviska
eller möjligen befinnas behäftade med ens den lin¬
drigaste anstrykning af förtrytsamhet eller condole-
ance, utan helt enkelt och vördnadsfullt innebära, att
Rikets Ständer funnit sig icke kunna underlåta fästa
.uppmärksamhet på ett förhållande, som ej vill vara
Öfverensstämmande med vårt Constitutionella Stats¬
skick.
Häri instämde Prostarne Sidner _, Ahlqvist, Lyth,
Östberg och Gahne.
Prosten Ödmann: Jag instämmer med Prosten
Hallström, och har obetydligt att tillägga. Det är
ett underligt förhållande, som jag måste beklaga, att,
om Constitutions-UIskottet denna Riksdag tillstyrker
vidtagandet af det mest laggranna steg, som kan upp-
tänkas, så blir det dock genast blottsläldt för skarpa
tillvitelser och klander. Det är bekant, att Utskot¬
tet underkänt en aumärkningsanmälan i förevarande
hänseende. Nu deremot har Utskottet föreslagit en
annan utväg, den allramildaste, som kunnat påfinnas,
nemligen att aflåta en underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, affattad i lämpliga och tillbörliga ordalag. Till
Den 18 November.
431
detta förslag har Utskottet haft full anledning af hvad
sora Utskottet har under händer, nemligen Grund¬
lagsförändringar, hvarom åter intet kan afgöras, förr
än Stats-Rådet blifvit till fulltalighet korapletteradt.
En värd Talare har här yttrat, att det föga betydde,
om en eller annan af Konseljens Ledamöter saknas,
samt har till stöd för detta yttrande åberopat exem¬
pel af underordnade Domstolar, der en Ledamots från¬
varo af Nämnden ej utgör hinder för domstolens dom-
förhet. Visserligen vet äfven jag, att Härads-Rätt
är domför med Häradshöfding och 7 Nämndemän.
Men något annat måtte förhållandet vara med en
Kung och Hans Stats-Råd. Jemförelsen kan ej annat
än förefalla något besynnerlig. Grundlagarne stadga
dessutom på ett ställe bestämdt, huru stort antalet
af Stats-Rådets Ledamöter till det minsta bör vara
för att till behandling företaga vissa der förekomman¬
de mål; och på ett annat ställe åter är förordnadt,
att för vissa fall hela Stats-Rådet skall vara närva¬
rande, det vill säga, att för vissa måls afgörande
fordras att Stats-Rådet skall vara fulltaligt.
Det har ock synts mig ganska besynnerligt, att
man vid denna Riksdag är så benägen att betrakta
de flesta förekommande frågor såsom önskningsmål.
Grundlagen har dock uttryckligen sagt hvajfl som
dertill bör räknas, och deröfver må man ej gå. Vid
föregående Riksdagar har ej eller varit ifrågasatt, att
man ej kunde i Constitutions-Utskottet föreslå en un¬
derdånig skrifvelse i önskningsväg till Kongl. Maj:t.
Det är ock något, som måste förekomma rätt märk¬
värdigt, att man är sä ytterst laggrann, när fråga är
att till Kongl. Maj:t frambära någon Rikets Ständers
önskan. Jag tror, att framställningen af sådant all¬
tid är välkommen hos Kongl. Maj:t, och att man
misskänner Kongl. Maj:ts nit och omtanka för Rikets
väl, då man fruktar, att Han skulle misstycka en
sådan skrifvelse. Det är slutligen Constitutions-Ut-
432 Den 18 November.
skottets pligt att vaka öfver Grundlagens helgd och
efterlefnad. När nu ett Grundlagsvidrigt förhållande
O O
är för hand, så, om ej delta blir föremål för anmärk¬
ning, bör man väl åtminstone kunna anmäla det till
vidtagande af någon åtgärd; och om detta sker med
frambärande af en underdånig önskan, i de mest
vördnadsfull ordalag, så kan jag deri alldeles icke
upptäcka något brott. Jag är icke en gång i stånd
att i Utskottets förslag upptäcka ett enda grand, som
strider mot Grundlagen eller den laggranhet, som
den ena Statsmakten är skyldig iakttaga mot den an¬
dra. Då Utskottet således med all befogenhet fattat
sitt beslut, anhåller jag om bifall dertill.
Häri instämde Prostarne Lindmark och P. G.
Svedelius , Lector Laurenius samt Doctor Moren.
Biskopen, Doctor Holmström: Till besvarande
af det inkast, att, med den af mig antagna tolkning
af uttrycket: hela Stats-Rådet, det kunde inträffa, att
ärenderne i Stats-Rådet kunde komma att afgöras i
närvaro af högst få Ledamöter, två, en, kanske slut¬
ligen ingen, får jag blott hänvisa till 8 § Regerings¬
formen, som stadgar, att det minsta antal af när¬
varande Ledamöter i de mål, hvaröfver Stats-Rådet
höras bör, är fjra} Föredraganden inberäknad. I vig-
tigare »mål, säger samma §, skola ’’samtelige Stats-
Rådets Ledamöter” — h. e. hela Stats-Rådet — när
vara, likväl med det uttryckliga tillägg: ”der de icke
laga förfall ega.”—Så ansåg sig Constitutions-Utskot-
tet, i början af denna Riksdag efter en märkvärdig
votering, icke kunna biträda en gjord anmärkning att
vid beslutet om mindre Creditivets lyftning år 1838
icke hela Stats-Rådet varit närvarande, sedan det blif¬
vit upplyst, att alla Ledamöter, som funnos efter
2:nes död, varit tillstädes. — Gerna medgifves dock,
att ordet hela kan olika tydas, och derföre har äfven
Conslitulions-Utskottet redan afgifvit förslag till be¬
stämdare
Den 18 November.
433
stämdare föreskrifter; men så länge dessa icke äro
. O
antagne, så får väl analogien och sjelfva sakens be¬
skaffenhet lof att gälla såsom en antaglig tolknings-
O OOO
grund. Rättast vore väl att icke mycket härom reg¬
lementera, utan öfverlemna åt Konungen att bedöm-
ma, hvilka ärender enligt Regerings-Formen kunna och
böra föredragas i närvaro af flere eller färre. — Vid¬
kommande den anmärkningen, att Constitutions-Ut-
skottet vid föregående Riksdagar skulle tillstyrkt un¬
derdåniga skrifvelser, i form af önskningar, i anled¬
ning af det såkallade Decharge-Betänkandet, så kan
jag åtminstone icke erinra mig något sådant. Väl
minnes jag, att ett såkalladt Post-Scriptum vid Riks-
dagarne 1823 och 1828—30 åtföljde besagde Betän¬
kande, men detta innehöll blott anmälanden af vissa
Rådgifvare-åtgärder, som icke af Utskottet gillades,
men ändock ej ansågos så graverande, att de borde
anmärkas enligt 107 § Regerings-Formen. — Något
tillstyrkande af Utskottet, eller förslag till någon un¬
derdånig skrifvelse från Rikets Ständer, beledsagade
dock icke dessa anmälanden.
Häri instämde Kyrkoherden Bergvall.
Prosten Lundblad: Jag instämmer med Prostar-
ne Hallström och Ödmann. Hvad angår den anmärk¬
ning, att det tillhör Ekonomi-Utskottet att upptaga
och behandla önskningsmål, får jag erinra, att mo¬
tionstiden långt för detta är förfluten; och att nämn¬
de Utskott, som ej eller har motionsrätt, således icke
kan något vidgöra i denna angelägenhet. Ingen tvif¬
vel är, att Kongl. Maj:t gjort försök att komplettera
Konseljen; men om det skett på de håll, der perso¬
nerna stå beredda, derom har man ingen visshet,
och kan ej eller derom något föreskrifva. I öfrigt
förenar jag mig i den åsigt, att med hela Stats-Rå-
det bör förstås alla Ledamöterne, hvaraf det bör be¬
stå. Kan nu det Grundlagens stadgande icke efter-
Preste-St. Prot. -1840. Andra Af deln. Bandet X. 28
434
Den 18 November.
lefvas, som bjuder, att vid vissa frågors afgörande
bela Stats-Rådet skall vara närvarande, så bör än¬
dring deri göras, emedan det alltid är olämpligt att
hafva sådana lagar, som ej kunna efterkommas.
Professoren, Doctor Thomander: Till en början
torde jag böra bemöta några i denna fråga förekom¬
mande biomständigheter. Frågan, huruvida med hela
Stats-Rådet skall förstås 4 eller 10 Ledamöter deraf,
anser jag icke här hafva sin plats. Kronans mini¬
strar ega sjelfve att under constilutionel ansvarighet
tillämpa Grundlagens stadgande i detta fall. Man har
sagt, att försök skola blifvit gjorda att komplettera
Stats-Rådet, men har ej för detta yttrande kunnat
förebära annat skäl, än att det vore allmänt bekant.
Visserligen hafva Tidningarne meddelat något sådant.
Men när hafva Tidningarne inom detta Stånd för-
värfvat den auktoritet, att de skulle kunna i denna
fråga åberopas och det mot sjelfva Kronans ministrar?
Jag säger detta, emedan desse i andra Huset ej upp-
trädt med några upplysningar i afseende på det, som
man här kallar allmänt bekant. Likväl kan jag miss¬
taga mig, och har en glad anledning att förmoda
det genom det af en värd Ledamot af Ekonomi-Ut¬
skottet här meddelade tillkänuagifvande. Jag är öf-
vertygad, att nämnde Utskott förskalfat sig officiella
upplysningar i ämnet, och skall med nöje inhemta
dem. Men till dess detta inträffat, måste jag bestri¬
da så väl hvad Tidningarne i denna angelägenhet
yttrat, som ock hvad som från sängkammaren kun¬
nat transpirera. Men för att komma till hufvudsa-
ken får jag förklara, att jag anser någon felaktighet
i formen för Utskottets behandling af detta ärende
vara för handen. Rubriken af Utskottets Memorial
svarar ej mot innehållet. Den hade i min tanka
bordt lyda som följer: Memorial till Rikets Ständer
om en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, innefat¬
tande underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes
Den 18 November.
435
till Rikets Ständer aflemna Sitt nådiga beslut rörande
vissa föreslagna Grundlagsförändringar. Detta anser
jag vara hufvudsaken af frågan. Huruvida 4 eller 10
Ledamöter skola vid ärendernas behandling i Stats-
Rådet vara närvarande, derom tillhör det ej Repre¬
sentationen att gifva råd. Det gifna är, att Utskot¬
tet anmält sig behöfva nådigt svar, rörande besagde
O O 7 o
Grundlagsförändringar, för att kunna fortsätta sitt ar¬
bete. I öfrigt är antydt, att önskningsmål rätteligen
böra framställas genom Ekonomi-Utskottet. Men jag
inser ej hvad som berättigar till ett sådant antagan¬
de. Afven vid denna Riksdag hafva sådana petitio¬
ner blifvit, på tillstyrkan af Stats-Utskottét, af Ri¬
kets Ständer gjorda, och det är således Ståndet icke
obekant, att det låter sig göra att genom en annan
beredning än Ekonomi-Utskottets kunna framkomma
till Kongl. Maj:t med petitioner. Alt Constitulions-
Utskoltet, för att få någon dess angelägenhet fram¬
ställd, skulle behöfva anmoda någon att derom väcka
motion i Stånden, anser jag alldeles icke lämpligt.
Jag tillstyrker således, att en sådan skrifvelse, som
jag redan antydt, måtte till Kongl. Maj:t i underdå¬
nighet aflåtas, men afstyrker, att något skulle deri
inblandas, som rörer höga personligheter. E11 lämp¬
lig och hofsam framställning skall utan tvifvel uppta¬
gas på ett sätt, som öfverensstämmer med Monarkens
alltid visade faderliga huldhet om folkets väl.
Häri instämde Prosten Säve.
Contracts-Prosten Öhrnberg: Jag vågar ej försö¬
ka att slita tvisten, huruvida den underdåniga skrif-
velsen är constitutions-enlig eller icke, utan vill blott
i allmänhet uttala mina åsigter med all den var¬
samhet, som detta grannlaga ämne fordrar.
Om Riksens Ständer skulle lill Regeringen ingå
med ifrågavarande underdåniga skrifvelse, så skulle
det, enligt mitt förmenande, förutsätta antingen en
uraktlåtenhet, eller också ett mindre allvar å Rege¬
436
Den i8 November.
ringens sida, att komplettera Stats-Rådet; och då det
icke är obekant, att Regeringen redan gjort hvad den
kunnat, och säkerligen fortfar att derom på bästa
sätt arrangera, så tycker jag att en dylik underdånig
skrifvelse är öfverflödig, om icke alldeles obehörig.
En värd Talare har väl nyligen yttrat, att de
underrättelser, som man af vissa Tidningar derom
erhållit, icke kunna anses fullt tillförlitliga och sakna
den officiella egenskapen, hvilket jag också måste med¬
gifva; men om nu derjemte några af de män, som
varit i fråga, sjelfve yppat förhållandet, så bör de¬
ras trovärdighet icke skäligen betviflas. Jag har åt¬
minstone den fullkomliga öfvertygelsen, att Regerin¬
gen gjort, och gör, hvad den kunnat, för att sitt
Stats-Råd komplettera, och jag vill förmoda att de
fleste af detta Stånd dela denna öfvertygelse.
Då det mer och mer börjat visa sig, att Rikets
utmark tåste och kunnigaste män, hvilka älska sjelf¬
ständighet och oberoende, vägra att emottaga ett för¬
troende och en ära, som möjligen och lätt nog, utan
eget förvållande, kan leda lill vanära, och då äfven
de redligaste och samvetsgrannaste och skickligaste på
denna upphöjda plats icke alltid äro fredade för
chicanen, utan att en gång kunna göra några recon-
ventions-anspråk gällande, så inser jag i sanning icke,
huru en dylik underdånig skrifvelse skulle kunna un¬
danrödja dessa betänkligheter, eller influera på öfver¬
tygelsen och beslutet hos sådana män, hvilka icke
äro benägne alt åtaga sig dylika ansvarsfulla och be¬
tänkliga förtroendeposter.
Vilja likväl Riksens Högloflige Ständer närmare
efterspana anledningarne till de svårigheter, hvilka
för närvarande möta vid Stats-Rådets komplettering,
så förmodar jag, att de måhända torde återfinnas i
Constitutions-Utskottets Protokoller såväl vid denna
som vid nästföregående Riksdag. — Af hvad jag re¬
Den 18 November.
437
dan anfört, afstyrker jag bifall till den underdåniga
skrifvelsen.
Vice Talmannen, Biskop Hedrén: Äfven med
äfventyr att anses märkvärdig och besynnerlig, kan
jag ej underlåta förklara den öfvertygelse, jag hyser,
att Constitulions-Utskottet, vid afgifvandet af föreva¬
rande Memorial, icke med noggranhet betraktat sin i
Grundlagen utstakade bestämmelse. I Grundlagen äro
de ärender bestämda, med hvilka Constitulions-Ut¬
skottet har att sig befatta. Ingen enda bokstaf til¬
lägger Utskottet någon pligt att befatta sig med så¬
dant, som rörer Regeringens tillkommande beslut.
Utskottet har endast att anmärka i afseende på det
som redan skett. Ekonomi-Utskottet deremot eger
att framställa förslager för det tillkommande, och jag
anser således, att Ekonomi-Utskottet äfven bordt be¬
handla förevarande ämne. Man bär väl häremot in-
vändt, att så väl Constitutions-Utskottet som andra
Utskott förut äfven behandlat sådana ämnen, som
tillhöra Ekonomi-Utskottet; men deraf, att så skett,
följer icke, att det älven varit rätt. Och om Con¬
stitutions-Utskottet skulle för sina åtgärder få upp¬
bära någon förebråelse, så får man ej så mycket för¬
undra sig deröfver. Jag förundrar mig snart nog öf¬
ver ingenting vid våra Riksdagar. Det är ej Ståndet
obekant, att äfven Stats-Utskottet fått bålla till godo
ganska allvarsamma tillvitelser; och således torde äf¬
ven Constitutions-Utskottet ursäkta, om det fått upp¬
bära en eller annan förebråelse. I öfrigt och i afse¬
ende på sjelfva hufvndsaken, så har Professor Tho¬
mander ställt den på sin rätta punkt. Att komplet¬
tera Stats-Rådet tillhör icke Riksens Ständer; ett blif¬
vande Constitutions-Utskott allena tillkommer det att
anmärka, om i sådant afseende något blifvit forsum-
madt. Yäl erinrar man, att Utskottet vid föregåen¬
de Riksdagar inkommit med hemställanden och post-
scripta till Decharge-Betänkandet, af samma syftning
438
Den 18 November.
som närvarande, men jag får ock deremot erinra,
att detta förfarande blifvit i Riks-Stånden klandradt
och underkändt, och torde således prejudikatet, som
man vill åberopa för sin mening, fastbellre bevisa
motsatsen af hvad man vill bevisa. Hvad nu vidare be¬
träffar sjelfva saken, så, om något skall vinnas för
aflijelpande af den anmärkta felaktigheten, måste
sjelfva orsaken dertill afhjelpas. Är någon felaktig¬
het af Regeringen verkligen begången, så blir det
först, som nämndt är, ett blifvande Constitutions-
Utskott, som densamma skall anmärka. Det när¬
varande har dermed intet att skaffa. Emedlertid
hafva vi baft tillfälle se, att Regeringen varit verk¬
sam för att komplettera Konseljen. Flere Konselj-
Ledamöter äro den senare tiden tillsatte. Andre haf¬
va afsagt sig, och vi kunne ej med skäl förebrå vår
Regering, att den i detta hänseende intet gjort. Den
bar med sig förenat så många den kunnat. Försök
äro äfven gjorda att få de återstående platserna fyll¬
da. När detta legat Regeringen om hjerta t, så bar
ej eller från denna sida något skäl för Constitul ions-
Utskottet varit för handen att framkomma med före¬
varande Memorial. Jag tror, att sådana åtgärder mer
motverka, än befordra det ändamål, man vill ernå.
Vår Regering är så vis och fosterländsk, att, om den
får i stillhet och lugn verka, så skall den af sig sjelf
lättare befordra hvad man söker, än genom allt det,
sorn inom och utom Representationen talas och skrif¬
ves om Regeringens åliggande härvid, och hvarige¬
nom man måhända mera aflägsnar möjligheten för
realiserandet af det man åsyftar, än befordrar den¬
samma. Ty om några hinder i detta fall uppstå, så
torde de komma deraf, att personer af medborgerlig
existens icke våga sig in på en bana, som genom
det beständiga klandiet blifvit så äfventyrlig. Ännu
ett skäl till har verkat på mig, att jag icke kan lem¬
na mitt bifall till Constilutions-Ulskottets förevaran¬
Den 18 November.
439
de Memorial. Eftersom vi tala om 2:ne Statsmakter,
tror jag, att den ena Statsmakten bör så litet som
möjligt besvära den andra. Hvad skulle väl Riksens
Ständer sä«a, om Regeringen inblandade sig i deras
O ' O O O
göromål, erinrade om en ordentligare ocb bättre ären-
dernas gång i Utskotten och så vidare. Den är för
vis ocb klok att göra detta. Ty hvilka söndringar
och splittringar skulle icke eljest uppkomma, om Re¬
geringen annorlunda handlade. Och på samma sätt
böra äfven Riksens Ständer taga sig till vara alt icke
inblanda sig i Styrelsens angelägenheter. Den sty¬
rande och den lagskipande makten har lagen för sig
att efterfölja; och den andra Statsmakten må i behö¬
rig ordning vaka öfver, att detta sker. Att hvardera
håller sig inom sina utstakade gränsor, anser jag för
det enda rätta; och i betraktande af den våda, som
af ett motsatt förhållande kunde blifva en följd, af-
styrker jag bifall till ifrågavarande Memorial. Slut¬
ligen får jag lill Ståndet hemställa, hvilka följder
skulle blifva, om Talmännen skulle finna sig förhin¬
drade att framställa proposition om bifall till Consli-
tutions-Utskottets merberörde Memorial, och Ståndet
icke desto mindre skulle yrka en sådan proposition.
Hvilken skulle i sådant fall skilja mellan Talmännen
och Ståndet? Jo just det Utskott, sora väckt motio¬
nen om den i Memorialet föreslagna underdåniga skriT-
velsen. Ståndet lärer finna, till hvilka besynnerlig¬
heter ett sådant förhållande skulle leda.
Contracts-Prosten Sandberg: Jag inlåter mig icke
uti någon ytterligare undersökning huruvida 60 §
Rikdags-Ordningen och 89 § Regerings-Formen här
hör tillämpas för målets beredning, och denna således
endast kunna ske af Ekonomi-Utskottet, eller 0111 det
lemnäs tillräcklig anledning för Constitutions-Utskot-
let af 37 § 2 inom., jern tordt med 34 §2 mom. Riks-
dags-Ordningen, att, till följd af förhanden varande
omständigheter, väcka och behandla ett så heskaffadt
440 Den 18 November.
önskningsmål på det sätt Memorialet innehåller. Ej
heller förekommer det mig synnerligen tvetydigt hvad
som förstås med hela Stats-Rådet. hvilket enligt 81
O
§ jemförd med 8 § Regerings-Formen skall höras uti
Grundlagsfrågor och andra vigtiga ärender. Endast
i den märkvärdiga hufvudsaken torde jag få yttra
några ord.
Lika så lifligt som någon önskar jag att vår ål¬
drige Konung måtte få goda Rådgifvare och landet
åtnjuta en styrelse, som med klarhet och kraft be¬
fordrar dess välfärd. Ifrån Riksdagens början hade
jag den öfvertygelsen, att Höglofl. Constitutions-Ut-
skottet skulle utvisa den tillförlitligaste vägen för
detta ändamåls vinnande. Jag vill tro det ännu,
ehuru min tillförsigt till de föreslagne medlens ofel¬
barhet lidit någon förminskning. Anmärkningarne för
uteblifven Stats-Råds-komplettering, som omförmälas
uti Constitutions-Utskottels Memorialer N:ris 22 och
33, äro väl båda förfallna, men förslaget om en un¬
derdånig skrifvelse är nu ånyo upptaget och för Stän¬
derna framlagdt. Vid genomläsningen af Constitu-
tions-Utskottets Memorial N:o 9 har jag icke kunnat
finna, att de deruti förekommande Grundlagsförsla¬
gen, som ännu icke af Kongl. Maj:t blifvit bifallna,
äro af den beskaffenhet, att de på något sätt hindra
hvarken Conslitutions-Utskottet eller Ständerna att
behandla frågan om Representationens ombildning och
dermed gemenskap egande förändringar i Regerings-
Forrn och Riksdags-Ordning. Jag har likväl icke nå¬
got emot hvad Doctor Thomander föreslagit, att den
underdåniga skrifvelsen endast bör afse erhållandet
af sanktion eller nådigt svar angående de af Stän¬
derna godkända Grundlagsändringar, ehuru jag med
ledsnad funnit, att dessa icke uti någon enda punkt
innehålla någon förkortning eller förenkling uti den
tidsödande och orimliga arbetsordningen, hvilket jag
så mycket mera beklagar, som dessa olägenheters af-
Den 18 November.
441
hjelpande är det vigtigaste af all förändring. — Mig
förekomma väl de i Memorialet åberopade skälen ej
vara fullt tillräckliga, kanske icke ens de egentliga,
för den föreslagna skrifvelsens nödvändighet; men då
ett sådant förslag nu åter blifvit väckt och man för¬
menar sig något godt derigenom kunna uträtta, sy¬
nes det ock vara häst att en sådan expedieras, för
att uttrycka Representationens deltagande i Hans Maj:t
Konungens omsorg om erhållandet af rättskaffens, in¬
sigtsfull och driftige män uti Stats-Rådet, samt åda¬
galägga att Svenska Folkets ombud icke med liksriltier-
Oo . . t . , o Ö
het betrakta det provisoriska tillstånd hvaruti denna
vigtiga angelägenhet sig nu befinner, utan efterlängta
att ju förr dess heldre se sin Konung omgifven af
män med förmåga och redlig vilja att med sina råd¬
slag befrämja fäderneslandets välfärd. — Med den in¬
nerliga önskan, att detta steg måtte bidraga till den
endrägt och harmoni emellan Styrelse och folk, som
ifrigt efterlängtas af hvarje uppriktig fosterlandsvän,
anser jag mig derföre böra bifalla hvad förevarande
Memorial föreslår.
Frågan om Stats-Rådets bristande fulltalighet är
nu för tredje gången å bane. Afslås den nu, så lä¬
rer den val under förändrad form än ytterligare fö¬
rekomma, och det har äfven blifvit antydt att ett
nytt Betänkande i samma ämne är i antågande från
Ekonomi-Utskottet. Dessutom fruktar jag, om Högv.
Ståndet alldeles underkänner eller förkastar den fö¬
reslagna åtgärden, att de, som planmessigt arbeta på
att göra Presterna såsom Riks-Stånd förhatliga inför
Nationen, deraf skola taga sig anledning att med än¬
nu större bitterhet framställa Preste-Ståndet såsom
förnämsta hindret för alla förmenta förbättringar uti
vårt Statsskick och Riksdagsväsende.
Doctor Wallin: Redan förut har jag instämt med
Biskop Holmström, och hade derjemte ernat fram¬
lägga några skäl för min åsigt. Jag är nu i min af-
442
Den 18 November.
sigt förekommen af Prosten Sandberg, men får dock
förklara, att jag yrkar afslag på Memorialet.
Contracts-Prosten Nordhammar: I hufvudsaklig
måtto förenar jag mig med Doctor Thomander, och
får blott tillägga, att, om man skall antaga pressen
såsom auktoritet i detta och dylika hänseenden, skulle
man ock förbinda sig antaga, att skälen för anslags
beviljande eller afslående äfven derifrån borde hem-
tas. Detta anser jag betänkligt, och anhåller derföre
få till Protokollet antecknadt mitt yrkande, att icke
något som på sådan väg kommit till Ståndets kun¬
skap mätte här kunna under diskussionen åberopas.
I öfrigt får jag förklara, det jag är fullt öfvertygad,
att Kongl. Maj;t så väl i detta, sorn andra ärender
gör det, som, efter Dess åsigt, är för Riket det bästa.
Hvarföre de af Honom gjorda försök att komplettera
Stats-Rådet icke lyckats, är en helt annan fråga, hvar¬
öfver jag ej anser behöfligt att yttra hvad som kan
vara min enskilda tanke. Att händelser, som under
Riksdagen sig tilldragit, dertill bidragit, torde vara
möjligt. Men jag vill blott, i afseende på hvad un¬
der diskussionen blifvit 3'ttradt, förklara, att jag icke
anser äran af att upphöjas på en Stats-Rådsplats nå¬
gonsin kunna i sig sjelf blifva vanära eller dertill
leda. För den redlige Statsmannen är det icke van¬
ära att misskännas eller smädas. Hans ära beror en¬
dast af hans samvetes vittnesbörd och efterverldens
dom. Deruti har han att söka sin lön, och deras
bifall bör han, efter mitt förmenande, förnämligast
eftersträfva. Den som ledes af andra tänkesätt, än
dessa, bör, såsom mig synes, ej ifrågakomma att blif¬
va Konungens Rådgifvare. Så väl folkgunst, som hof¬
gunst, måste vara främmande för innehafvaren af ett
så högt kall. Heldre än att personer, som al något
dylikt föranlåtas att emottaga eller afslå en erbjuden
plats, skulle inkomma i Rådet, och rum der sålunda
lemnäs åt lycksökei iel, heldre må de lediga platserna
Den 18 November.
443
förblifva lediga; om ock Stats-Rådet skulle derigenom
anses icke vara komplett. Detta bar jag ej bordt för¬
tiga, på det att mina kommittenter måtte vela, hvad
jag, för min del, vidgjort i en fråga, som för Ri¬
kets väl i främsta rummet anses vara af hög vigt
och hvarom talas i hela landet. Med Doctor Tho¬
mander har jag för öfrigt i sjelfva hufvudsaken in¬
stämt, och anser Constilutions-Utskottet icke vara för-
hindradt att göra förslag lill en underdånig skrifvelse
af det innehåll och på sätt, som han omnämnt.
Biskop Heurlin: Ett uttryck af Professor Tho¬
mander sätter mig i nödvändighet att yttra några ord.
Haji yrkade nemligen, och med lätta, alt Tidningar-
ne ej böra läggas till grund för våra omdömen, och
att man ej af deras oftast lösa uppgifter må sluta att
Kongl. Maj:t verkeligen vidtagit åtgärder till Stats-
Rådets komplettering. Jag tror mig i detta afseende,
och synnerligast hvad beträffar Justi tias Stats-Mini-
sters-platsen, kunna och böra upplysa, att af Rege¬
ringen allt blifvit gjordt, hvad skäligen kunnat for¬
dras. För öfrigt instämmer jag med Professor Tho¬
mander, att, om en skrifvelse till Kongl. Maj:t skall
aflåtas, så bör det ske i den form, han föreslagit.
Då vore det, som man säger, rent spel. Om nemli¬
gen Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t läcktes meddela sitt nådiga yttrande i afseende
på de förslag till Grund lags-förändringar, som på Dess
afgörande bero, så undveke man att ingå i någon tolk¬
ning af våra Grundlagar, som nu på nära motsatt sätt
blifvit af olika Talare interpreterade. I den form
deremot, som Constitutions-Utskottet tillstyrkt den
underdåniga skrifvelsen, innehåller den en Grund-
lagsförklaring, huru Regeringsformens uttryck i 81 §.
”bela Stats-Rådet” bör förstås. Men jag bör härvid
erinra, att det är icke allenast Rikets Ständer, utan ock
Kongl. Maj:t, som eger att tolka Grundlagarne. Och
är fråga örn en antnärknings-anledning, så är formen
444
Den 18 November.
för dess behandling anvisad i 106 och 107 §§ Rege-
rings-Formen. Vidare, och då nu är bekant att en
motion, rörande samma ämne som detta, blifvit i
Ekonomi-Utskottet behandlad, så torde framdeles, då
.Betänkandet derom inkommer, tillfälle yppas alt,
derest så nödigt pröfvas, till Kongl. Maj:t aflåta un¬
derdånig skrifvelse i den syftning, som Constitutions-
Utskottet nu föresWit. Men skall beslut örn aflå-
O
tande af någon underdånig skrifvelse nu genast fattas,
så yrkar jag att den måtte ställas i den form, som
Professor Thomander föreslagit.
Professoren, Doctor Morén: Jag har redan före¬
nat mig med Prostarne Hallström och Ödmann. Det
som jag ville kalla det formella i denna fråga, eller
tolkningen af Grundlagens uttryck och begränsningen
af Utskottets rätt att väcka motioner, anser jag för det
mindre vigtiga. Det vigtiga och hufvudsaken är ett öppet
uttalande af Ständernas åsigter och önskningar. Jag
håller nemligen för, att förtroende, godt förstånd och
harmoni emellan Konungen och folket — jag säger
icke Statsmakternaj ty jag gillar icke benämningen,
ehuru den kan vara likgiltig, då man är ense om
ordets betydelse: egentlig Statsmakt är väl Regen-
ten eller Regeringen ensam: folket har en stor, ja!
öfvervägande moralisk styrka i sin rätt och fasta vilja;
men den egentliga makten, den yttre och för sam¬
hällsordningens upprätthållande nödiga, har den lagt
i Regentens hand: hvad det af detta slag eger qvar,
är ej en Statsmakt inom lagens område — harmoni,
sade jag, kan emellan Konungen och folket ej ega
rum, om ej hvardera fritt och öppet utsäga hvad de
mena och vilja. Den skygghet, som tvekar att tala
rent ut, som döljer eller förkläder sig, kan jag ej dela
eller gilla, ty den förusätter å ena sidan ondt upp¬
såt, å den andra en ömtålighet, som går nog långt,
då den känner sig förnärmad af ett förtroendefullt,
vördsamt och anständigt yttrande. — Utskottet har
Den 18 November.
445
ej föreslagit något vanvördigt och förnärmande. Den
föreslagna skrifvelsens form är öfverlemnad till Stän¬
dernas eget skön, att göras så underdånig och vörd¬
sam som helst. Skulle äfven, emot all sannolikhet,
Ständerna skrida öfver gränsen för hvad som passar,
så vore väl ej stor fara dervid. Sveriges fordne Konun¬
gar hafva väl förstått besvara sådana tilltal, och otvif¬
velaktig! skulle vår nuvarande Konung äfven förstå
det. Om Konungen skulle göra föreställningar till
Rikets Ständer, ifrågasätter man, huru skulle det an¬
ses och upptagas? Det vore i sin ordning, menar jag,
så vidt man ej antager, att Ständerna slå öfver eller
utom de ändamål, för hvilka Konungen har sina plig-
ter, och den Grundlag, efter hvilken Han skall rege¬
ra. Jag bekänner öppet, att jag mera än en gång
önskat en förmaning eller föreställning från Konun¬
gens sida. Utan tvifvel har den varit förskyld. Hvad
Ständernas rätt beträffar att fästa uppmärksamhet vid
Stats-Rådets inkompletta antal, så lär väl denna rätt
vara obestridlig. Har folket en gång funnit nödigt,
att ställa vissa Rådgifvare vid Konungens Thron, så
finnér det väl ock nödigt, att de verkligen äro der.
Har det haft rätt att ställa dit dem, så har det
väl ock räLt önska, ja rent ut fordra, att de finnas
der. Må man besinna, att, om det för länge språ¬
kas om omöjligheten att få Sta Is-Råden, så kunde möj¬
ligen Ständerna erbjuda sig, jag vill ej antaga, för¬
behålla sig, att skaffa dem. Doctor Thomanders för¬
slag är helt annat än Utskottets. Jag skulle kunna gå
in äfven på det. Men om det antages, så måste väl
Memorialet återremitteras.
H. H. Erke-Biskopen och Talmannen: Sedan dis¬
kussionen öfver detta Memorial är slutad, torde det
Högvördiga Ståndet egna sin uppmärksamhet åt en
kort framställning af min åsigt af förevarande Memo¬
rial. Om det materiella deraf tillkommer det icke
mig att afgifva något yttrande; men i egenskap af
446
Den 18 November.
Talman tillhör det mig att vaka öfver iakttagandet
af en Grundlagsenlig form för behandlingen af här
förekommande frågor. I sådant afseende, och vid
jemförelse af 81 § Regerings-Formen och 29 § Riks-
dags-Ordningen, har jag icke annat kunnat finna, än
att den attribution icke är åt Conslitutions-Utskotlet
gifven, att kunna väcka fråga om underdåniga skrif-
velsers »flätande till Kongl. Majrt i annan ordning
än 107 § Regerings-Formen utvisar. Om Utskottet, det
oaktadt, någon gång förut sådant gjort, och framkommit
med förslag, som skulle innebära en lindrigare åtgärd,
än tillämpningen af nämnde 107 §, så följer icke
deraf, att ett sådant Utskottets förfarande varit rik¬
tigt; och, sa vidt jag minnes, har förslaget ej eller
af Ständerna antagits. För min del åtminstone kan
jag icke gilla en underdånig skrifvelse, som skulle
innebära ett Rikets Ständers bemödande atL ingripa i
Regerings-ärendernas gång, eller påskynda Styrelsens
åtgärdei. Och hvad angår citationen af 37 § Riks-
dags-Ordningen, om Constitutions-Utskottets motions¬
rätt j så anser jag densamma icke kunna tillämpas
på förevarande ärende. Jag nekar visserligen icke
Utskottet sin rätt i detta afseende, men måste be¬
strida, att densamma kan utsträckas utom sferen af
de ämnen, som enligt Grundlagens föreskrift utgöra
föremål för Utskottets verksamhet. Går Utskottet utom
denna sfer, så har det icke iakttagit de i Statsför¬
fattningen stadgade formerna för målens behandling.
Det är detta, som, efter min öfvertygelse, Utskottet
genom sitt närvarande Memorial gjort, och det är i
anledning deraf som jag icke kan godkänna detsam¬
ma. Frågan blir visserligen af en helt egen beskaf¬
fenhet derigenom, att proposition om bifall till Me¬
morialet icke medgifves. v. Talmannen, Biskop He¬
dren har redan antydt detta. Förhållandet är nem¬
ligen, som Högv. Ståndet väl vet, att, om Talmannen
vägrar göra proposition om bifall till ett Utskotts
Den 18 November.
447
Memorial, men Ståndet icke desto mindre sådan pro¬
position yrkar, så skall frågan hänskjutas till Consti-
tutions-Utskottet, som eger att mellan Talmannen och
Ståndet skilja; och således skulle i närvarande fall
lagenligheten af Talmannens vägran pröfvas just af
det Utskott, som Memorialet framställt. Såsom Tal¬
man förpliktad att vaka öfver Grundlagens helgd och
iakttagande, måste jag emellertid, och utan afseende
på något eget och besynnerligt förhållande, som af
min åsigt kunde blifva en följd, förklara, att, då pro¬
position till återremiss icke blifvit yrkad, jag anser
mig endast kunna göra proposition om afslag på Con-
stitulions-Utskottets förevarande Memorial, N:o 50,
öfverlemnande i öfrigt till det Högvördiga Ståndet att
sig utlåta, huruvida det denna min åsigt gillar el¬
ler icke.
Contracts-Prosten Hallström: Med all aktning
för H. H. Erke-Biskopens tolkning af Grundlagen och
den åsigt H. H. Erke-Biskopen om denna fråga fattat,
kan jag dock icke gifva Lill spillo den mening, jag
och flere Ståndets värde Ledamöter derom yttrat. Jag
anhåller fördenskull om en sådan proposition, att de
bägge olika åsigterna kunna i behörig ordning göra
sig gällande.
Häri instämde Prostarne Nillqvist, Lundblad och
Sandberg.
Då H. H. Erke-Biskopen dock likväl fortfor i
sin vägran att framställa proposition om bifall till
Memorialet samt till Högv. Ståndet hemställde, om
det funne för godt att meranämnde Memorial afslå,
hvilken framställning åter besvarades med blandade
Ja och Nej, och votering begärdes, så blefvo för denna
voterings anställande följande propositioner framställ¬
de och af Ståndet gillade;
Den som, med godkännande af H. II. Erke-Bi-
skopens och Talmannens vägran att göra proposition
om bifall till ConstituLions-Utskotlets Memorial N:o
448 Den 18 November.
50, finner för godt att samma Memoril afslå, voterar
Ja; Den det ej vill, voterar Nej. Vinner Nej, så
liar Ståndet beslutat, att denna fråga livilar till af¬
förande till dess Constitutions-Utskottet utlåtit sif
O O
öfver H. H. Erke-Biskopens och Talmannens vägran
af proposition om bifall till ifrågavarande Memorial.
Voteringen, som härefter anställdes, utföll med
28 Ja emot 22 Nej; och hade Ståndet sålunda fattat
beslut, som Ja-propositionen innehåller.
Häremot reserverade sig Prostarne P. G. Svede¬
lius , Sandberg, Nordhammar Säve_, Laurenius ,
Lindmark j HallströmÖdmann och Lyth.
Doctor Thomander reserverade sig äfven mot
beslutet, emedan han ansåg sin mening och sitt för¬
slag vara genom voteringen undertryckte.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem
E. M. Tegne'r.
/Vellin» '[fil. G ef t. mi dtl.
§. 1.
Justerades Protokollet för den 9:de dennes e. m.
§. 2.
Inkomne Protokolls-Utdrag af denna dag från
Hederv. Bonde-Ståndet upplästes och lades till hand-
lingarne.
§. 3.
Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o 368, i
anledning af återremiss å Memorialet N:o 324.
Lades på bordet. §. 4.
Den 18 November.
449
§. 4.
Föredrogos och bordlädes Expeditions-Utskottets
följande Memoria ler:
N:o 15, i anledning af en från Hedervärda Bon¬
de-Ståndet till Expeditions-Utskottet ankommen an¬
modan att låta påskynda tryckningen af de från de
öfriga Utskotten inkornne Betänkandeil m. m.
O ^
N:o 16, angående sättet for expedierande af Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifvelse!-, rörande Stats-
Regleringen.
§. 5.
Föredrogs ånyo Constitutions-Utskottets Memo¬
rial N:o 53, med utlåtande öfver Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Proposition, angående upphörande af Konungens
2:ne röster i Högsta Domstolen.
Biskopen, Doctor Nibelius: Jag har mot detta
Betänkande reserverat mig och anser att bifall bordt
tillstyrkas Lill Kongl. Majrts Nådiga Proposition på
de grunder, som i densamma innehållas. ULskottets
majoritet, som varit af annan tanka, har väl erkänt
riktigheten af den grundsats, att inom ett samhälle
Lagstiftande-, Lagskipande-, och Utöfvande-befattnin-
garne böra åtskiljas, men dock antagit aLt i vissa
hänseenden en gemensamhet och ömsesidigt inflytan¬
de både kan och bör ega rum dem emellan. En så¬
dan gemensamhet finnes äfven, såsom Utskottet an-
tydt, hos oss, dels derigenom att Konungen nämner
till alla DomarebesLällnino;ar, dels genom Dess benåd-
O 7 ö
ningsrätt, dels genom Dess deltagande i Lagstiftnin¬
gen, och Utskottet vill deraf sluta till lämpligheten
af Konungens deltagande i Lagskipningen. Hvad ut¬
nämningen till Domare-sysslor beträffar, är detta nå¬
got rent administratift, och förutsätter icke mera nöd¬
vändigheten af Majestätets direkta handläggning vid
Domare värf, än vid hvilket annat embete som helst,
Preste-St. Prot. 1840■ /Indra Afdela. Bandet X. 29
450
Den 18 November.
hvars besättande med dugliga personer är den hög¬
sta Statsmyndighetens håde rätt och pligt. För be-
nådnings-rättens vederbörliga utöfning tinner jag ej
heller Konungens närvaro i Högsta Domstolen nöd¬
vändig, då denna Domstols yttrande, åtföljdt af alla
nödiga upplysningar, blifver Konungen meddeladt in¬
nan Han i Stats-Rådet rörande en nådeansökning fat¬
tar Sitt beslut. Hvad slutligen det beträffar, att Ko¬
nungen såsom Domare borde känna tillämpningen af
de Lagar, i hvilkas stiftande Han deltager, så skulle
med samma skäl kunna påstås att Riksens Ständer,
hvilka också deltaga i Lagstiftningen, borde sitta Do¬
mare, hvilket dock torde vara mindre rådligt att yrka.
Konungens tid är af Regeringsbestyr så uppta¬
gen, att Han endast vid färre tillfällen kan i Högsta
r> 7 ö
Domstolen vara närvarande. Hans rätt och Hans pligt
att deltaga i Domare värf blifva således icke correlater,
och skälen hvarföre Han någon gång kom att deltaga
i afgörandet af vissa mål, då Han ej kunde öfvervara
alla, skulle ofta misstydas.
Man säger att Nationen vill behålla den öfver¬
tygelse att rätten i högsta instansen af Konungen
skipas. Härför ligger dock en fiction till grund; ty
då Konungen i Högsta Domstolen endast eger 2:ne
af 12 röster — då Han derjemte omöjligen kan haf¬
va haft tillfälle att inhemta den juridiska kunskap,
som denna Domstols öfrige Ledamöter ega, så finnes
huru illusoriskt förmenandet är att domsluten skulle
bero af Honom.
Man tror att en högre garanti för rättvisa skall
vinnas derigenom att Högsta Domstolens Ledamöter
dömma i Konungens namn. Detta skulle vara en
slags moralisk garanti, både i afseende på Domarena
sjelfve och den som nämner dem. Men gör sig icke
samvetspligten utan sådana sidoåsigter gällande, så
sökes förgäfves för dess iakttagelse genom dem någon
säkerhet.
Den 18 November.
451
Jag röstar för afslag å Betänkandet och bifall
till Kongl. Maj:ts nådiga Proposition.
Häri instämde Prosten Tunelius och Commini¬
ster Dahlgren.
Biskop Holmström: Då detta ärende i Utskottet
föredrogs, var jag icke der närvarande; jag får derföre
nu förklara, att, ehuru jag ej till alla delar kan gilla
Utskottets motiver för sitt afstyrkande, jag dock tve¬
kar, att jag kommit att befinna mig bland reservan¬
ternas antal, om jag vid beslutets fattande varit till¬
städes. Det må anses såsom en fördom, men jag be¬
känner, att jag är fortfarande bunden af de skäl, som
i denna fråga förut gjort sig gällande bos Represen¬
tationen. Jag har fästat mig vid den mening, att
Högsta Domstolens dom är Konungens dom, och att
den bör så vara. Jag är ock derföre tvekande, hvad
åtgärd bör i afseende på förevarande Nådiga Propo¬
sition vidtagas. Bäst torde det vara att begagna til¬
låtelsen i 81 § Regeringsformen, att uppskjuta afgö-
randet och förklara, att vi vilja öfver densamma å
nästföljande Riksdag besluta. Derigenom skulle Stån¬
det visa en tillbörlig aktning för Propositionen, och
derjemte en mogen öfvertygelse i afseende på frågans
bedömande kunna under tiden binna utbilda och stad¬
ga sig. Det vore ej eller ur vägen, att, innan frå¬
gan definitift afgöres, afvakta någon tids erfarenhet
om verkan af den nya organisationen af Stats-Rådet,
för att se i hvad mån den är genomgripande. Jag
tillstyrker alltså, att något annat beslut nu ej måtte
fattas, än att frågan antages såsom b vilande till grund¬
lagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Häri instämde Biskop Hedren och Prosten Hall¬
beck.
Prosten Källgren: När Rikets Ständer fattat nå¬
got beslut i mål der de ega rätt att för sin del nå¬
got besluta, eller i ekonomiska ärender förena sigom
någon gemensam önskan, och bos Kongl. Maj:t i 1111-
452 Den 18 November.
derdånighet anmäla sitt beslut eller sin önskan, men
Konungen ej för godt finnér att dertill lemna Sitt
nådiga bifall, och Rikets Ständer än en gång för¬
nya samma beslut eller önskan, så är det väl de¬
ras alfvarliga önskan, att Kongl. Maj:t måtte bifalla
hvad de begära. Men till samma anspråk tyckes
ock Konungen å Sin sida billigt vis vara berätti¬
gad. När Han förnyar en förut framställd Proposi¬
tion, måste Han dertill ega goda och grundade an¬
ledningar. Ett af de för den Kongl. Propositionen
och emot Utskottets Betänkande talande skälen synes
miir hufvudsakligt. Landets Konung, med de månsta
O o o 7 O
bestyr och omsorger som Honom åligga, kan icke
medhinna att flera dagar i veckan sysselsätta Sig med
egentliga domare-ärender, de der ofta fordra mycken
lid om de skola väl undersökas och begrundas. Det
är orimligt, att stifta eiler bibehålla lagar, som ej
kunna efterlefvas. Jag yrkar afslag å ifrågavarande
Betänkande och bifall till den Kongl. Propositionen.
Prosten Sidner: Vid jemförelsen af moliverna så
väl i den Kongliga Propositionen som i det Högh
Utskottets Memorial, synes mig det sednare med större
svårighet hafva kommit till sitt resultat, än den förra.
— Rättvisan måste vara blind, åtminstone se endast
på sig sjelf och sakens direkta förhållande till beskrif-
ven lag. Jag tror det icke vara rådligt att i Konun¬
gens närvaro rycka bindeln från dess öga, ty den
kunde då möjligen komma att se mer eller mindre
än den borde. Är rättvisan svag, så är den stvrka,
O " «/ *
som den får af Konungen, icke dess egen, och såle¬
des obehörig; är hon åter för mycket skarp eller
hård, så har Konungen med Sina 2 röster i Högsta
Domstolen allt för liten förmåga att bryta dess udd.
Jag tror derföre att det är bäst att låta rättvisan gå
sin jemna, ostörda gång ända upp till Thronell, för
att der emottagas af Konungen, som, utan att i egen¬
skap af Domare behöfva sitta bland Sina undersåtare
och inverka på utredandet af sakens och lagens in-
Den 18 November.
453
hördes direkta för bål lande, liar Sig öppet lenniadt alt
se på omständigheterna utom lagen, hvilka möjligen
kunna vara sådana, att det blir rättvisare än sjelfva
rättvisan, att göra bruk af den i Hans hand nedlag¬
da benådningsrätten. Utöfvandet af denna heliga rät¬
tighet, hvarvid alla till målen hörande handlingar,
utlåtanden, ransakningar, upplysningar samt Under¬
domstolars utslag måste skärskådas, försätter Konun¬
gen både i tillfälle och nödvändighet att lära känna
såväl lagarnes beskaffenhet som deras verkan i sam¬
hället, utan att Han, såsom Utskottet förmenar, för
delta ändamål behöfver bevista Högsta Domstolens
sessioner. På dessa grunder, och då nu ifrågavaran¬
de rösträttighet sällan eller aldrig lärer begagnas,
tror jag det vara utan ändamål att vidhålla en illu¬
sorisk lagbestämmelse och får derföre förklara, att
jag, med afstyrkande af det Högh Constitutions-Ut-
skottets Memoria], röstar för bifall lill Kongl. Maj:ls
Nådiga Proposition i ämnet.
Professoren, Doctor Thomander: Jag röstar för
bifall till Constitutions-Utskottets förevarande Memo¬
rial. Skulle jag göra annorlunda, så borde jag vara
öfvertygad, att den genom Kongl. Maj:ts Nådiga Pro¬
position åsyftade förändring vore högst nödvändig.
Nödvändigheten skulle då grunda sig antingen på sjelf¬
va sakens natur, eller på Landets erfarenhet. Hvad
det första af dessa alternativer angår, måste jag för¬
neka, att något skäl till förändringen ligger deri.
Utskottet har redan antydt detsamma, och har deri
rätt. Den skillnad, som af åtskillige Theorister, dels
redan af Rousseau, i hans Contrat Social_, dels af se¬
nare författare blifvit gjord mellan lagstiftande och
lagskipande makten, har man ock velat fulländad in¬
föra i verkligheten; men för min del tror jag alldeles
icke på nyttan eller verkställbarheten af en alltför
skarp begränsning i detta hänseende. Deremot, och
om man äfven skulle i detaljerade förhållanden vilja
454 Den 18 November.
iakttaga en sådan skillnad, så böra dock efter min
tanke den lagstiftande, lagskipande och verkställande
makten på en viss administrationspunkt vara förena¬
de. Det kan icke för Regenten vid utöfningen af be-
O O
nådmngs-rätten och domares tillsättande vara likgil¬
tigt, om Han sjelf har del i lagskipningen eller icke,
om Han i Domstolen kan vara närvarande och sjörå
sig närmare underrättad 0111 det ena eller andra. I
synnerhet måste detta vara af vigt vid bedömande af
qvalifikationen hos personer, som nämnas till domare.
Beträffande 2:o frågan, huruvida förändringen vore
af någon nödvändighet påkallad som hade sin grund
i Landets serskilda beskaffenhet, så vädjar jag till
Historiens vittnesbörd, om någonsin skada deraf upp¬
kommit, att detta land varit vandt att anse sina Ko¬
nungar för sina Domare. Jag tror deremot, att ett
motsatt förhållande, om än öfverensstämmande med
A'issa tbeorier, dock är onationeit, osvenskt. Ju mer
man aflägsna! Konungamakten från deltagande i högsta
Domare-makten, desto mer har man misslyckats. Man
skulle icke lyckas att åt Högsta Domstolen hos oss
gifva det slags anseende, sorn den under andra för¬
hållanden egt i Frankrike. Här är ingen absolut
Monarki, modererad af gatvisor och Parlament, och
vi behöfva deni icke; men vi behöfva att Nationen
fortfar i den opinion, att Konungen är högste Doma¬
ren i Landet. Och detta är hos Oss icke blott en
fiction. Ty jemte Konungens direkta utöfning af do¬
maremakten har Han ock en moralisk ansvarighet för
de personer, Han nämner till att döma i Hans namn.
Det missnöje, som kan uppkomma deraf, att en part
anser sig i sin rätt genom domen förnärmad, må ej
framdragas såsom ett skäl, hvarföre Regenten skulle
befrias från allt direkt deltagande i Lagskipande mak¬
tens utöfning. Hvarje dom måste alltid göra någon
missnöjd, och detta kan aldrig förekommas. Men
domen gäller dock merendels blott 2:ne parter. Ad¬
Den 18 November.
455
ministrativa åtgärder deremot kunna göra flera miss¬
nöjda. Men det är ej allt missnöje, som är farligt,
och för hvilket man bchöfver böja undan hufvudet.
Jag skulle vidare 3:o icke kunna lemna mitt bifall
till ifrågavarande förändring ur det skäl, att jag an¬
ser den närvarande tidpunkten icke vara den rätta
för att vidtaga densamma. Det är möjligt att såsom
motiv för antagandet deraf kunde hos någon finnas
en misstanka, att Regenten kan handla orätt. Må
ock vara, att man anser Regent-personalen deprave¬
rad. Jag hyser dock icke mot någon Regent så litet
förtroende, att jag skulle förutsätta möjligheten af en
med uppsåt fälld orättvis dom. Publiciteten och den
stigande bildningen, om ej annat, göra detta omöj¬
ligt. Och tänker man sig på thronell en så depra¬
verad Regent, att han mot bättre vetande skulle i lagens
namn vilja göra enskild man orätt, eller förfölja någon,
så lärer han icke sjelf sätta sig att döma, utan skulle
säkerligen välja den tryggare utvägen att skjuta an¬
dra framför sig. Skulle emellertid fråga om oftabe-
rörde förändring någonsin förekomma, så vöre utan
tvifvel den rätta tidpunkten dertill den, då den höga
personligheten längre tid begagnat sig af ifrågavaran¬
de prerogativ, derunder lärt känna landets kraf och
funnit prerogativets fortfarande för rättvisans skipan¬
de menligt. Den höga personlighet, som nu sitter på
thronen, är, såsom bekant är, icke född i landet, icke
från yngre dagar van vid behandlingen af Svenska
lagfrågor, samt har icke plägat deltaga i Högsta Dom¬
stolens öfverläggningar. Och det är af denna orsak,
som jag ej kan finna den rätta tidpunkten för förän¬
dringens vidtagande nu vara inne, utan ansergrann-
lagenheten fordra att demed uppskjuta, till dess en
annan personlighet, som sjelf haft erfarenhet af det
ändamålsvidriga i nu varande förhållande, gör an¬
bud af prerogativets afsägande. På grund af hvad
jag sålunda haft tillfälle andraga, måste jag för när¬
456
Den 18 November.
varande afslå anbudet, och afstyrka bifall till den i
Constilutions-Utskottets Memorial behandlade Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition.
Häri instämde Doctor Björkman samt Prostarne
Afzelius, Thudén, Osterman , Lundblad, Lyth oell
Gahne.
Professoren, Doctor Bexell: Lika med Doctor
Thomander lemnar jag min röst för bifall lill C011-
stitutions-Utskottets Memorial, och får tillägga, att,
om man i framtiden skulle besluta en förändring i
Högsta Domstolens nu varande organisation, så må
förändringen samtidigt utföras med de fores lagné Dorn-
stolsförändringarne i det bela. Der ligger en djup
och betydningsfull ide till grund för orden: Konun¬
gens dom i Högsta Domstols-ijistansen. Jag bar sam-
vetsgrannt öfvervägat allt som talar emot Utskottets
Memorial; men jag tillstyrker bifall dertill.
Professor Grafström: Jag anser de uti Kongl.
Majrts nådiga Proposition för förändringen anförda
skäl vara ganska vigtiga. Konungens inflytande i
Högsta Domstolen, med de 2:ne röster som Honom
tillhöra, finnér jag väl ej så stort, att man med skäl
kan säga, att Högsta Domstolens dom är Konungens.
Men då Kongl. Maj:t har benådningsrätten Sig öfver-
lemnad, så måste det förefalla besynnerligt, att se¬
dan Han i ådömandet af ett straff förut deltagit, Han
skulle sedermera nämnde benådningsrätt utöfva. För
att åtminstone bevara skenet af conseqvens, borde
Han vid sådant förhållande afslå all nådeansökning.
_ o
I anledning häraf och med afseende på Kongl. Majrts
i Propositionen anförda skäl får jag förklara, att jag
lemnar mitt bifall lill den Kongl. Propositionen, deri
jag för min del alldeles icke kan finna något osvenskt
eller antinationell.
Contracts-Prosten Hallström: Äfven mitt namn
finnes bland reservanterna, och jag torde alltså böra
yttra några ord i denna fråga, ehuru jag till större
Den 18 November.
457
delen är förekommen :if Biskop Nibelius. Man har
ansett nödigt lör rättvisans helgd, ätt hon omstrålas
af Majestätets glans. Jag anser detta icke vara be¬
hof] igt. Rättvisan har sin egen glans och behöfver
ej låna den af något annat. Man har ock talat om
Konungen, såsom utöfvande högsta domaremakten,
och nödvändigheten att Han bibehålies vid sitt infly¬
tande i detta hänseende. Men Konungens inflytande
i Högsta Domstolen inskränker sig till 2:ne röster;
och det är utan tvifvel ett tydligt missförhållande,
att Konungen, som eljest är souverain, i nämnde
Domstol endast uppväger 2:ne Råder. Ett vida större
inflytande på Lagskipningen har Konungen derige¬
nom, att Han eger utnämna Justitias-Råden, och bär
i sådant hänseende en moralisk ansvarighet för rätt¬
visans handhafvande och jemna gång. Och delta in¬
flytande skall Han fortfarande bibehålla, om ock
Hans omedelbara deltagande i förrberörde Domstol med
2:ne röster skulle upphöra Jag kan icke eller finna,
att det skulle vara af vigt för Konungen att der in¬
träda för att lära känna qvalifikationen af Domsto¬
lens egne Ledamöter, eller andre underlydande Do¬
mare; Han äger ju icke att dem afsätta, derest Han
funne dem oskickliga. Ett lättare tillfälle finnes ju
dessutom att lära känna dem genom infordrade hand¬
lingar och protokoller. På grund af dessa dömas de
efter lag. Men hvad som hufvudsakligast verkat på
mig lill bifallande af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
är det, att i ett Constitutionelt samhälle intet stad¬
gande bör finnas, som icke eger och kan ega sanning
och verklighet. Sådant är dock icke detta. Det blir
alltid en illusion icke endast derigenom, att Konun¬
gen blott eger 2 röster i beslutet, utan än mer af den
omständighet, att Han omöjligen kan hinna att öf¬
vervara och deltaga uti Högsta Domstolens arbeten,
enär en mängd administrativa ärender fullkomligt
upptaga Hans tid. Härtill kommer, att det är en
458
Den 18 November.
slör skillnad mellan en skicklig Administratör, eller
Regent och en skicklig Domare. Att finna bådas egen¬
skaper förenade får man knappt vänta hos någon,
äfven den mest beeåfvacle. Domarekallet fordrar så
O
mycket kunskaper, att deras förvärfvande upptager en
persons hela verksamhet, och en Regent, som måste
dela sig åt andra håll, skulle i egenskap af Domare
möjligen komma till korta vid jemförelsen med dem
som deråt få odeladt egna sin tid och sin möda.
Af dessa skäl föranlåtes jag att ingå på den Kongl.
Propositionen.
Häri instämde Biskop Agardh.
Prosten Åstrand: Jag instämmer med Professor
Thomander och gillar Constitutions-Utskottets före¬
varande Memorial, med det enda tillägg, att Svenska
Nationen är så van att i Högsta Domstolens dom se
Konungens dom, att, om den föreslagna förändringen
antoges, man snart skulle få höra af behofvet af en
instans till i rättegångsväg, nemligen en appell från
Högsta Domstolen till Konungen.
Häri instämde Domprosten Ehngren.
Biskop Heurlin: Jag får förklara, att min tanka,
grundad på en inre känsla, är i denna fråga densam¬
ma, som den varit förut, nemligen att ingen förän¬
dring bör ega rum. Likväl, och då Kongl. Maj:t nu
förnyat Sin Proposition härom, så, och på det tan¬
karna derom må vinna rådrum att stadga sig, före¬
nar jag mig med Biskop Holmström, att, enligt 81 §
Regeringsformen, frågan må hvila till nästa Riksdag,
och Rikets Ständer sitt beslut derom då fatta. Detta
synes mig vara en billig medelväg.
Prosten Stenhammar: Jag öfverensstämmer med
de värde Talare, som yrka, att Kongl. Maj:t må bi¬
behålla sina 2:ne röster i Högsta Domstolen och be¬
gagna detta sitt Kongl, prerogativ, då det Honom be¬
hagar. Skälen för denna åsigt äro af Professor Tho¬
mander bättre utvecklade, än jag det kan göra. Jag
Den 18 November.
459
är öfvertygad, att Svenska Folket aldrig skulle finna
sig väl belåtet, om det ej trodde, att utöfningen af
Högsta domaremakten ligger i Konungens hand. Man
må säga, att detta blott är en fiction. Men så är
det icke alldeles belt och hållet, i anseende till den
moraliska förbindelse, som derigenom Jägges på Ko¬
nungen vid valet af Högsta Domstolens Ledamöter.
Constitutions-Utskottet har ock i sitt Memorial fästat
min uppmärksamhet på ett förhållande, som blifvit
af Prosten Åstrand vidrördt, nemligen, att folket, i
händelse af bifall till den Kongl. Propositionen, sä¬
kerligen skulle snart fordra en ny instans, der be¬
svär i sista hand afgjordes af Kongl. Maj:t. Att här¬
till gifva någon anledning vill jag icke medverka.
Af dessa skäl, och då ifrågavarande prerogativ väl
sammanstår med en fullkomlig helgd af Majestätet,
voterar jag på dessa skäl, men för Öfrigt med under¬
kännande af det mesta i Utskottets motivering, mot
antagande af den Kongl. Propositionen,
Häri instämde Prosten Östberg.
Lector Källgren: Till hvad jag redan yttrat i
denna fråga anhåller jag få göra följande tillägg. Vid
innevarande Riksdag är fråga väckt, att högre admi¬
nistrativa funktionärer borde hafva undergått någon
akademisk examen. Skulle nu Kongl. Maj:t bibehål¬
las vid sina 2:ne röster i Högsta Domstolen, så tor¬
de möjligtvis vid någon af kommande Riksdagar fråga
kunna uppstå, att landets Konung borde hafva tagit
så kallad Hof-Rätts-examen vid något af Rikets Uni-
versiteter; och sådant vore väl ganska orimligt.
Biskop Holmström uppläste den del af 81 § Re¬
geringsformen, som stadgar, att, om Constitutions-
Utskottet afstyrker en Kongl. Majrts Proposition, Ri¬
kets Ständer då genast må kunna antingen denna
Proposition afslå eller ock afgöra, att de vilja öfver
densamma å nästföljande Riksdag besluta. Tillika
upplyste Biskopen, att vid 1823 års Riksdag, då en
460 Den 18 November.
nådig Proposition af enahanda syftning med föreva¬
rande gjordes, och ehuru Constilutions-Utskottet äf¬
ven då afslyrkte bifall dertill, Rikets Ständer dock
\ icke afslogo Propositionen, utan läto den hvila till
afgörande vid följande Riksdag. Då Kongl. Maj:t nu
förnvat samma Proposition, så syntes det vara bri¬
stande conseqvens och uppmärksamhet att genast af¬
stå densamma; och tillstyrkte alltså, att Propositio¬
nen må hvila till grundlagsenlig! afgörande vid nästa
Riksdag.
Häri instämde Prostarne Lalin och Öhrnberg.
På härefter gjord proposition om bifall till Con-
stitutions-Utskottets förevarande Memorial, svarades
Råde Ja och Nej, och begärdes votering; i anledning
hvaraf följande voterings-propositioner framställdes
och gillades: Den som bifaller Constitutions-Utskottets
Memorial N:o 53, voterar Ja; deri det ej vill, vo¬
terar Nej. Vinner Nej, så har Ståndet afgjort, att
det vill öfver den i berörde Memorial behandlade
Kongl. Proposition vid nästkommande Riksdag besluta.
Voteringen, som härpå anställdes, utföll med 14
Ja och 24 Nej; och hade Ståndet sålunda fattat be¬
slut, som kontrapropositionen innehåller.
§. 6.
Föredrogs ånyo Constitutions-Utskottets Memo¬
rial N:o 54, med utlåtande öfver Kongl. Maj:ts nå¬
diga Proposition, angående upphäfvande af hvad nu
stadgadt är om Lagförklaringars utfärdande af Högsta
Domstolen.
Contracts-Prosten Hallström: Jag anser mig bö¬
ra tillkännagifva, att jag varit tveksam, om jag ej
bordt reservera mig mot Constitutions-Utskottets till¬
styrkande i förevarande Memorial; ty redan förut vid
1823 års Riksdag yttrade jag mig mot upphäfvandet
af 19 §. Regeringsformen. Förhållandet är dock nu
något förändradt, derigenom, att man eger anledning
Den 18 IS o v ernber. 461
förmoda, att mellantiden mellan Riksdagarne hädan¬
efter icke blir så lång, som den hittills varit. Dock
komma lagförklaringar troligen att äfven under en
kortare mellantid blifva hehölliga: och då jag derföre
begifvit mig på majoritetens sida i Utskottet, har di t
skett under föreställning, att utan Grundlagens stad¬
gande nödiga upplysningar kunde erhållas på det sätt,
att, i fall underdomstolar inginge med förfrågningar
om lagens rätta mening, svar derå kunde meddelas
genom en art Circulär från Högsta Domstolen, istäl¬
let för genom uttryckliga lagförklaringar. Sådana upp¬
lysningar, meddelade genom Circulär till Underdom-
stolarne, torde ej kunna anses för någon ny lagstift¬
ning, utan blott såsom ett supplement pä redan lagd
grund.
Doctor Björkman: I anseende till det beslut,
som nyss fattades vid föredragningen af Constitutions-
Utskottets Memorial N:o 53, blir den ändring i Ut¬
skottets förevarande förslag nödig, att hela 21 § af
Regeringsformen måste utgå.
På härefter gjord proposition beslöt Ståndet, att
ConsLitutions-Utskottets förslag i Memorialet JN:o 54
skulle hvila Lill Grundlagsenlig behandling vid nästa
ö O O
Riksdag.
§. 7.
Föredrogs ånyo Constitutions-UIskottets Memo¬
rial N:o 55, angående ändring af Regeringsformens
16 §, införande af en ny 17 §. samt ändrad ord¬
ningsnummer å nu varande 17 och 18 §§.
Biskop Holmström: Detta Memorial torde ej kun¬
na antagas utan ändring eller tillägg sedan Ståndet
nu afgjort, att förslaget i Memorialet N:o 53 skall
hvila till Grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
dag. Det kunde vara en möjlighet att nämnde för¬
slag då blefve antaget. Jag hemställer med anled-
. O O
111112: deraf, örn icke Utskottet bör anmodas föreslå
o 7
462 Den 18 November.
en ändrad numerering af Regeringsformens paragrafer
för en sådan händelse.
På härefter gjord proposition beslöts, attConsti-
tutions-Utskottets Memorial N:o 55 skulle återremit-
teras, med förklarande såsom Ståndets gemensamma
tanka, att, i den händelse Kongl. Maj:ts nådiga Pro¬
position, om upphörande af Konungens 2:ne röster i
Högsta Domstolen, varder af Riksens Ständer anta¬
gen, Utskottet må vara betänkt på afgifvandet af ett
derefter lämpadt förslag i afseende på numereringen
af de i Memorialet förekommande Grund lags-para¬
grafer.
§. 8.
Föredrogs ånyo Bevillnings-Utskottets Memorial
N:o 31, i anledning af Riks-Ståndens olika beslut, i
fråga om Berednings- och Taxerings-Komiteerna på
landet.
Prosten Åstrand: Mycken tid skulle vinnas på
Riksdagens längd, om Preste-Ståndet förenade sig i
det beslut, sorn Borgare- och Bonde-Stånden fattat;
och då Utskottet dertill inbjudit, tillstyrker jag det
Högvördiga Ståndet att inbjudningen antaga.
Häri instämde Biskop Bruhnj Prostarne Sävej
Gahne och Lundblad samt Lector Laurenius.
Doctor Björkman: Jag deremot skulle vilja till¬
styrka, att Ståndet förenade sig uti Riddeskapets och
Adelns beslut om bibehållande af Taxerings-Komite¬
erna. De äro på många ställen behöfliga såsom kon¬
troll, och troligen öfverallt nyttiga, för en allmän¬
nare öfversigt öfver serskilta Socknars olika åtgöran¬
den, men äro alldeles ingen landsplåga, om hvars
undanrödjande man behöfver vara angelägen.
Contracts-Prosten Hallström: Jag tillstyrker, att
Ståndet vidblifver sitt genom votering tillkomna be¬
slut i denna fråga. Att nu, då många Ledamöter af
Ståndet äro frånvarande, ändra detsamma, anser jag
Den 18 November.
463
hvarken vara delikat i sig sjelf, ej eller för framliden
ett godt prejudikat. Härtill kommer, att Högvördiga
Ståndets beslut utgör en medelväg emellan Ridder-
skapets och Adelns å ena samt Borgare- och Bonde-
Ståndens å andra sidan, och synes äfven af detta
skäl böra vidhållas.
Häri instämde Professoren, Doctor Bexell.
Biskop Heurlin: Man kan visserligen anse det
vara af mindre vigt, om Taxerings-Komitéerna bort¬
tagas. Men om detta sker, så måste det blifva en
gifven sak, att Pröfnings-Komiténs arbete kommer att
rnyckt ökas. Likväl, och om frågan i sig sjelf skulle
anses likgiltig, kan det dock icke annat än förefalla,
besynnerligt, ja äfventyrligt, att ändra ett genom vo¬
tering förut fattadt beslut. Härtill kommer ock, att, om
en Förordning skulle framdeles utfärdas om någon för-
O O
ändring med grundskatterna, så torde Rikets Ständer
finna sig nödsakade att återgå till den ordning, som
de nu vilja upphäfva.
Contracts-Prosteu Sundberg: Att Taxerings-Ko¬
mitéerna på landet äro öfverflödiga, har Utskottet re¬
dan förut med skäl påstått, äfvensom att deras bort¬
tagande ej skall mötas af några svårigheter i verk¬
ställigheten. Nu invänder man väl, aLt det vore en
oformlighet, att Ståndet skulle ändra sitt redan fat¬
tade beslut i denna fråga. Men jag kan ej finna att
så vore, då det sker till följe af en i behörig ord¬
ning gjord inbjudning från vederbörligt Utskott. An¬
tagandet af inbjudningen skulle, såsom Prosten Åstrand
redan yttrat, betydligt förkorta Riksdagen, och det
är ju detta man önskat, då man ej längesedan före¬
brådde Bevillnings-Utskottet, att det ej nog snart
vore färdigt med sina arbeten. Jag anhåller derföre,
att Högv. Ståndet ville förena sig i det beslut, som
Borgare- och Bonde-Stånden fattat.
Häri instämde Prostarne Nordhammarj Oster¬
man och Ödmann samt Professor Grafström.
464
Den 18 November.
Vice Talmannen, Biskop Hedrén: Jag instäm¬
mer med dem, som önska att Ståndet måtte vidblif¬
va sitt en gång i denna fråga fattade beslut. Hög-
. .
vördiga Ståndet torde erinra sig, att diskussionen,
som föregick detta beslut, kostade ett belt Eftermid-
dags-Plenum; och kanhända kommer nu återstoden
af detta Plenum att upptagas med en diskussion om
upphäfvandet af det då fattade beslutet. Jag hem¬
ställer, om denna ostadighet är Ståndet värdig och
om vi stå rätt till svars för ett sådant sätt att
behandla här förekommande frågor. Tidsvinsten, som
af inbjudningens antagande skulle följa, är icke stor;
t vä lilie voteringar äro snart gjorda, ja, på mycket
kortare tid än våra diskussioner om ämnet upptagit.
Jag tror ock, att Högvördiga Ståndets beslut icke
står efter de öfriga Ståndens i värde, och anser det
vara 110g lättsinnigt, 0111 vi 1111 skulle frångå hvad sorn
redan kostat oss så mycken lid och möda.
Prosten Säve: Jag har icke glömt förhandlin-
garne i Ståndet, då denna fråga här sist förevar.
Jag minnes de skäl, som af en värd Talare då fram-
buros för bibehållande af Taxerings-Komiten. Vid
detta tillfälle gaf man dock icke nog akt på den ut¬
vidgning, som Utskotlet föreslagit i Berednings-Ko-
mitens befattning. Jag skulle derföre tro, att det
ej vore någon fara att nu öfvergå till Borgare- och
Bonde-Ståndens beslut i frågan. Ett offer af någon
liten inconseqvens kan Ståndet utan förebråelse gö¬
ra, för att undvika den möda och tidsutdrägt, som
nödvändigt måste uppkomma, om Ståndet vidhåller
sitt beslut, och hvarigenom efter all sannolikhet in¬
tet vinnes.
Contracts-Prosten Hallbeck: Med Prosten Sand¬
berg instämmer äfven jag, och har föga att tillägga.
Endast det må jag anmärka, att man genom öfver¬
gång till Borgare- och Bonde-Ståndens beslut und¬
viker
Den 18 No vember.
465
•viker icke endast besväret af en votering, utan, hvad
sorn är af högre vigt, äfven olägenheten af en um¬
bärlig Komité. Det eonstitutionella Statsskicket har
redan medfört så många bestyr, att man gerna må
minska deras antal, der sådant utan uppoffring kan
ske. Enligt nu gällande Bevillnings-Förordning är för
Städerna endast en Komité, Taxerings-Komiten, fö-
reskrifven; och min öfvertygelse är, att samma för¬
hållande äfven vore tillämpligt för landsbygden. In¬
bjudningen är således i min tanka antaglig och jag
föreslår Ståndet att derpå ingå. Jag minnes ganska
väl, när ämnet i Ståndet förevar i ett Eftermiddags-
Plenum, och att antalet af dem, som mot det då fat¬
tade beslutet sig reserverade, uppgick nära till plu-
ralitetens. Det torde således ej böra anses anstötligt,
om Ståndet nu ingår på Bevillnings-Utskottets förslag.
Prosten Lundblad: En åttaårig erfarenhet har
sagt mig, att Taxerings-Komitén är öfverflödig och
medför endast besvär. Hade jag varit närvarande
förra gången, då frågan i Ståndet förevar, så hade
jag voterat för Utskottets förslag, och får nu förkla¬
ra, att jag instämmer med Prostarne Åstrand och
Sandberg om accession till inbjudningen.
Biskop Holmström: Då denna fråga förra gången
i Ståndet behandlades, stannade jag bland minorite¬
ten, som ansåg Taxerings-Komiteerna på landet öf-
verflödiga. Af grannlagenhet kan jag dock icke nu
tillstyrka, att Hög v. Ståndet skulle upprifva det då
genom votering tillkomna beslutet, ehuru jag genom en
sådan Ståndets åtgärd skulle lyckas få min åsigt seg¬
rande. Af aktning för lagliga former ser jag mig för¬
hindrad att något sådant yrka; heldre må frågan af-
göras genom votering i Förstärkt Utskott. Tidsvin¬
sten af en accession lill inbjudningen är ej så stor, att
något särdeles afseende derpå behöfver fästas, såsom
v. Talmannen, Biskop Hedren redan visat.
Prcste-St. Prot. 1840, Andra Afdela. Bandet A'. 30
466 Deri 18 November.
Biskop Heurlin: Jag vill icke förlänga denna
diskussion, men måste i anledning af hvad Prosten
Hallbeck yttrat anmärka, att, hvad han anfört om
exemplet af Städerna, här icke är tillämpligt. I Stä¬
derna kan det vara nog med en Komité, der Staden
ensam utgör Taxerings-distriktet. Men annat är för¬
hållandet på landet, der olika församlingar äro sam¬
manslagna till ett Taxerings-distrikt. Äfven jag har
förklarat, att jag ej uppskattar vigten af Taxerings-
Komiteerna högt, i synnerhet om ingen betydlig för¬
ändring sker i Bevillnings-Förordningen. Men jag
kan dock icke annat än vidblifva det redan en gång
i denna fråga här fattade beslut, och måste i afseen¬
de på hvad Prosten Säve nu anfört erinra, att det
just var han, som vid förra tillfället, då frågan före¬
var, med anförande af ett exempel understödde den
åsigt, jag då hyste, och derigenom inverkade tillden
utgång, som voteringen erhöll. Hvad för öfrigt den
befarade tidsutdrägten angår, så är jag förvissad, att
Bevillnings-Utskottet ganska väl hinner afsluta sina
göromål, innan Stats-Utskottet fulländat allt hvad till
dess befattning hörer. Slutligen får jag tillkännagif¬
va, att jag väl icke anser det form vidrigt att nu
frångå det fattade beslutet, men finnér det vådligt
såsom praejudikat att upprifva ett genom votering till¬
kommet beslut.
Prosten ödmann: Då denna fråga förra gången
i Ståndet förekom, var jag närvarande och yrkade
flere gånger på proposition. Äfven jag har ock nå¬
gon erfarenhet om Taxerings-Komiteernas obehöflig-
het. Men det är ej derom jag nu vill tala. Jag vill
endast erinra, att flere af Ståndets Ledamöter, som
förra gången voterade med majoriteten, straxt der¬
efter ångrade sig.
O. . ö f
Häri instämde Prosten Hallbeck.
Prosten bäve: Biskop Heurlin har gjort mig en
kompliment, som jag alldeles icke förtjenar, ty jag
Den 18 November.
har visserligen icke någon förmåga, att verka så afgöran¬
de på Högvördig» Ståndets beslut. Det är ett misstag
af Biskopen att jag i detta ämne anfört något exempel.
Det var icke här, utan i frågan, om besvär öfver
Pröfnings-Komitens beslut skulle medgifvas, som jag
anförde exemplet af ett fall, som jag bade mig be¬
kant. I öfrigt förenade jag mig med Biskop Heurlin,
och önskade att äfven nu kunna göra detsamma.
Prosten Stenhammar: Diskussionen synes hafva
tagiL den vändning, att jag måste öppet förklara, det
jag ej kan biträda den mening, att Ståndet skall än¬
dra sitt i denna fråga redan fattade beslut. En sådan
åtgärd anser jag i formelt hänseende vådlig, och äf¬
ven derföre mindre lämplig, att Högvördiga Ståndets
beslut är ganska välgrundad t. Ty det är nödigt, att
serskilda Berednings- och Taxerings-Komiteer hållas
åtminstone första året, då en ny Bevillnings-Förord-
ning skall tillämpas. Förhållandena inom olika För¬
samlingar äro så olika och så många serskilda om¬
ständigheter behöfva vid Bevillnings-Taxeringen be¬
stämmas efter konsiderationer, som endast kunna vara
kommunerna bekanta, att berörde Komiteers bibehållan¬
de på det af Ståndet föreslagna sätt är ganska nö¬
digt, hvarföre jag ock tror, att deras borttagande
skulle väcka missnöje bland folket.
Häri instämde Prosten Tunelius.
På härefter i behörig ordning gjord proposition,
om Ståndet ville vidblifva sitt i denna fråga redan
fattade beslut, svarades både Ja och Nej, samt begär¬
des votering, i anledning hvaraf följande voterings¬
proposition framställdes och godkändes: Den som
vill, att Ståndet skall vidblifva sitt i fråga om Be¬
rednings- och Taxerings-Komiteerna på landet redan
fattade beslut, voterar Ja; den det ej vill, voterar
Nej. Vinner Nej, så har Ståndet beslutat att, med
frånträdande af sitt i ämnet fattade beslut, biträda
det af Borgare- och Bonde-Stånden fattade, att, på
468 Deri 18 November.
sätt Bevillnings-Utskottet i Betänkandet N:o 12, pag.
18, föreslagit, Taxerings-Komiteerne pålandet, sådane
de hittills varit, må indragas och förenas med Be-
rednings-Komiteerna, under gemensam benämning af
”Taxerings-Komité' pä landet.”
Och komma, till följe häraf, de uppgifna vote-
rings-propositionerna att förfalla.
Voteringen, som härefter anställdes, utföll med
1'7 Ja och 19 Nej; och hade Ståndet således fattat
beslut, som Nej-proposiliooen innehåller.
Häremot reserverade sig Biskoparne Hedre'n och
Heurlin, Prostarne Hallström, Tunelius, Källgren,
och Stenhammar samt Doctor Bexell.
Ståndet åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem
E. M. Tegne’r.
Den 21 November 1840.
Baie’ttun% fil. I lO f. in.
§. 1.
Upplästes och lades till handlingarna inkomna
Protokolls-Utdrag från Ridderskapet och Adeln af den
14 och 16 dennes, samt från ,Vällojl. Borgare-Stän-
det af den 16 äfven denna månad.
§• 2.
Föredrogs en af Hedervärda Bonde- Ståndet,
genom Protokolls-Utdrag af den 7 dennes, meddelad
inbjudning till Medstånden att sig förena i Bonde-
Ståndets beslut, det alla inom Riks-Stånden hällne
Den 2/ No vember.
469
förhandlingar i Representationsfrågan, tillika med Cou¬
st! tutions-Utskottets deröfver redan afgifna och fram¬
deles afgifvande Memorialer, skulle i ett samman¬
hang tryckas, och kostnaden derför af Riksdagsmed-
len utgå, hvarvid Ståndet ansett nödigt, att för dess
räkning upplades 3,000 exemplar för att Ståndets
Kommittenter tillhandahållas.
Lades på bordet.
§. 3.
Föredrogos och bordlädes Stats-Utskottets följan¬
de Be tänk anden:
N:o 370, med framställning om föreskrifter i af¬
seende på åtskilliga till Stalsregleringen börande frå¬
gor, hvaruti Riks-Stånden stannat i olika beslut.
N:o 371, med förslag till voterings-proposition i
anledning af Riks-Ståndens, vid afgörandet af Utlå¬
tandet N:o 345, fattade skiljaktiga beslut i fråga om
löneanslaget för Carolinska Medico-Chirurgiska Insti¬
tutet.
§• 4.
ConLraets-Prosten, Doctor Agrell_, som erhållit
ordet, anförde: ”Vid förlidne eftermiddags Plenum
var jag frånvarande, då Constitudons-Utskottets Me¬
morial N:o 53 förehades, angående upphörandet af
Konungens 2:ne röster i Högsta Domstolen. Enligt
Högv. Ståndets beslut är frågan hvilande till nästa
Riksdag, och deremot bar jag intet att invända, men
som min röst ganska säkert icke då kommer att bär
höras, anhåller jag vördsammast, att nu få.till Proto¬
kollet yttra min tanka. Gerna går jag Konungens
önskningar till mötes, och vore således äfven nu fär¬
dig dertill, om jag icke motsades och hindrades af
öfvertygelsen. I förevarande fråga är jag alltså icke
royal, eller rättare, jag är mera royal än Konungen
sjelf. Jag vill nemligen icke medgifva, att någon en¬
470
Deri 2/ November.
da af de i Grundlag Konungen förbehållna rättighet
ter skall mot eller med Hans vilja Honom fråntagas.
Dessa rättigheter äro icke flere eller större, än som
behöfvas, för att upprätthålla Monarkiens värdighet
och Konungens Majestät; de äro, efter min tanke, de
rätta och äkta juvelerne i Hans krona, och börjar
man lösrycka en och annan, kunna de öfrige små¬
ningom lossna, ty jag förmodar, att de äro fästade i
sammanhang med hvarandra.
Hvad sjelfva saken angår, finnér jag inga full¬
giltiga skäl förhanden, att borttaga Konungens röst¬
rätt i Högsta Domstolen. Hans deltagande i Doma-
remakten står ej i strid med Hans benådningsrätt.
Rättvisa och nåd förenas i himlen hos Konungarnes Ko¬
nung; rättvisa och nåd kunna och böra finnas för¬
enade bos en Konung på jorden. Enligt rättvisans
maxim fäller Han, såsom Domare, sitt utslag efter
Svensk lag; såsom Konung kan Han enligt nådens
maxim befria, förmildra, förlåta enligt sitt eget hjer¬
tås lag. Pä dessa grunder kan jag ej annat än god¬
känna hvad Utskottet i sitt Betänkande hemställt och
föreslagit, att Konungen må fortfarande bibehållas vid
sin i Högsta Domstolen egande rösträtt, den Han ef¬
ter sitt Höga behag må begagna eller icke.
§. 5.
Contracts-Proslen P. P. Svedelius , som erhållit
ordet, afgaf följande yttrande: Till Högvördiga Stån¬
dets ompröfning ber jag få hemställa, huruvida det
med Grundlagens anda och med Riksdags-ärendernas
O .
behöriga gång kan vara förenligt, att samma person
fungerar såsom Ordförande i 2:ne Utskott. Hr Grefve
Frölich är för närvarande Ordförande både i Banko-
och Expeditions-Utskotten.
Väl har jag hört detta dubbla Ordförandeskap
dermed försvaras, att ofta händer, särdeles i Preste-
och Borgare-Stånden, att samma person är Ledamot
Den ai November.
471
i 2:ne Utskott, men härvid bör besinnas, ättstor
skillnad är emellan en Ordförandes och en Ledamots
åligganden, samt att ett sådant dubbelt Ledamotskap
blott för kort tid egt rum, då Ordinarie Ledamöter
haft förfall, och nämnde båda Stånds fåtalighet gjort
dupplikation nödvändig.
Expedilions-Utskoltet har af detta dubbla Ord¬
förandeskapet rönt åtskilliga olägenheter, hvilka ver¬
kat ledsamheter inom Utskottet, samt gjort föredrag¬
ningen af ärenderna ensamt beroende af Sekreteraren,
hvars skicklighet jag gerna medgifver. Under de för¬
sta månaderna af Riksdagen sammankallades Utskot¬
tet kl. 8 på morgonen, ehuru alla ärenderne ofta på
mindre än en timme hunno afgöras; hvilket föran-
lät Utskottet att bestämma tiden för sina samman¬
träden till kl. 9 och har Ordföranden lämpat sig ef¬
ter denna Utskottets önskan. Några gånger har handt
att Ordföranden ej infunnit sig i Utskottet, ehuru
han sjelf anordnat om dess sammankallande; äfven¬
som, att han understundom vid början af samman¬
trädet varit närvarande, men bortgått innan alla må¬
len blifvit föredragne. Då Utskottet blott en gång i
veckan beliöft sammankallas, hade väl Ordföranden
kunnat välja dertill en sådan dag, som han haft le¬
dighet att sammankomsten öfvervara; och då så ej
skett, synes det vara påtagligt, att Herr G ref vens ålig¬
ganden såsom Ordförande i Banko-Utskottet varit oför-
enliga med dem, som tillhöra honom i samma egen¬
skap i Expeditions-Utskotlet: ty med det väl kända
nit Hr Grefven har för Riksdags-ärenders behandling,
hade visserligen i annat fall han ej brustit i före¬
nämnde hänseenden. Af en Ordförande torde man
äfven ega rätt att vänta, det han noga följer Riks-
dags-ärendernas gång och sjelf vet hvilka äro i ord¬
ningen att förekomma, utan att derom fråga Sekre¬
teraren. Deremot kan man icke fordra samma nog¬
granna kunskap af en vice Ordförande, minst då,
472
Den 2/ November.
när Ordinarien icke underrättat honom om sitt ule-
blifvande.
Om alla dessa olägenheter af det dubbla Ord¬
förandeskapet har jag inom Expeditions-Utskottet ta¬
git mig friheten att erinra Hr Ordföranden, samt
anhållit, att han ville lemna Banko-Utskottet, och
egna sin ovanliga drift och nit i Riksdags-ärenders
handläggande ensamt åt Expeditions-Utskottet; och
hafva de fleste Ledamöterne häruti med mig instämt.
Hr Ordföranden har likväl illa upptagit denna fram¬
ställning, och ansett den riktad emot sin person,
samt förklarat, att han icke vill göra något afseende
på densamma. I sådant förhållande, och till före¬
kommande af förut nämnde olägenheter, hvilka blif¬
va allt mera betänkliga, ju mera Utskottets arbeten
ökas, vågar jag till Högv. Ståndet hemställa, om Högv.
Ståndet icke skulle finna lämpligt, att, i likhet med
Vällofl. Borgare-Ståndet, der en Expedit ions-Utskot-
tets Ledamot väckt en lika motion med denna, hos
Höglofi. Ridderskapet och Adeln begära, det serskild
Ordförande utses för Expeditions-Utskottet; dervid jag
förnyar min önskan, att Hr Grefve Frölich ville från¬
träda Banko-Utskottet och fortfara att vara Ordfö¬
rande i Expeditions-Utskottet.
Häri instämde Prosten Källgren.
Lades på bordet.
§‘ 6‘
AnsLälldes, på sätt Riksdags-Ordningens 73 §.
bestämmer, val till Förstärkt Banko-Utskott; och
befunnos, efter valsedlarnes öppnande, deraf utsedde
till Ledamöter:
Vice Talmannen, Biskopen, Doctor Hedren;
Biskopen, Doctor Holmström;
Biskopen, Doctor Nibelius;
Biskopen, Doctor Heurlin;
Contracts-Prosten P. P. Svedelius;
Deli 9,1 November.
473
Contracts-Prosten, Doctor Agrell;
Contracts-Prosten Hallström;
Prosten Stenhammar;
Prosten Åstrand;
Contracts-Prosten Nibelius;
Contra c ts-P ros ten Gumcelius ;
Prosten Lahng;
Prosten Berggvist;
Domprosten, Doctor Elmgren;
Contracts-Prosten Öhrnberg;
Contracts-Prosten Hallbeck;
Contracts-Prosten Sylvan;
Prosten Osterman;
Contrac ts-P rosten Sa n dberg ;
Professoren, Doctor Moreiij och
Prosten Lalin; samt
till Suppleanter:
Biskop Butsch;
Prosten Ödmann;
Contracts-Prosten Afzelius;
Professoren, Doctor Thomander;
Prosten Sidner;
Professoren Grafström.
§• 7.
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets, den 18 dennes
å bordet lagda, Utlåtande N:o 368, i anledning af
återremiss å Memorialet N:o 324; och blef den i
nämnde Utlåtande föreslagna voterings-propositionen
af Ståndet godkänd.
§. 8.
I sammanhang med en den 7 sisth October bord¬
lagd, till H. H. Erke-Biskopen ställd skrifvlese från
Bokhandlaren Gleerup i Lund, föredrogs nu följande
från bemälte Gleerup till Högvördiga Ståndet ställda
Memorial, så lydande:
474
Den 2/ November.
”Den mercantila befattning med böcker och ser¬
skildt med Bibeln, som en längre tid ålegat mig dels
såsom Bokhandlare och dels såsom Lunds Bibelsäll¬
skaps Archivarie och Bokförare, har gifvit mig tillfälle
att af personer, som jag måste anse vara väl under¬
rättade, ofta förnimma den klagan, att af de Bibel¬
upplagor, som i Sverige numera i Bokhandeln äro till¬
gängliga, ingen är fullt korrekt och flera behäftade
med tämligen betänkliga felaktigheter. Detta har gif¬
vit mig anledning att påtänka en upplaga af Svenska
Bibeln, som, så vidt möjligt vore, skulle noga öfver¬
ensstämma med Svenska församlingens sista Normal-
Bibel, den af år 1703, och dessutom innehålla de
stycken, som ingen Svensk läsare gerna saknar i sin
Bibel, de vanliga företalen, summarierna, parallel-
språken o. m. d. Att just nu verkställa en sådan
upplaga, dertill trodde jag mig ega en serskild an¬
ledning i den omständighet, att vi nalkas det tre¬
hundrade året af Svensk Helbibels tillvaro. Men denna
omständighet syntes tillika ålägga mig att gifva den
nya Bibelupplagan ett yttre skick som kunde passa
en Svensk Jubelbibel.
Jag borde således förena ett visserligen prål fritt
men dock fullkomligen anständigt och varaktigt yttre
med stor korrekthet i det inre. Huruvida ett sådant
företag var af tiden påkalladt, derom tilltrodde jag
mig icke sjelf något omdöme. Jag tog mig således
den dristigheten att derom göra vördsamma förfråg¬
ningar dels hos båda de Svenska Universiteternas Her¬
rar Prokanzlerer, dels hos samma Uni versiteters Theo-
logiska Fakulteter, och dels ändtligen hos några enskilta
personer, hvilkas omdömen i denna angelägenhet bor¬
de anses såsom tillförlitliga. Från alla de tillfrågade
hafva svar ännu icke ingått, men så många svar
som jag erhållit hafva uppmuntrat mig till företaget.
Jag anhåller att vördsammast få åberopa mig bilagda
yttranden af Lunds Universitets Herr Prokanzler och
Den 2) November. 475
samma Universitets Theologiska Fakultet. Dessa svar
hafva i betydlig mån styrkt mig i min föresats att verk¬
ställa företaget. Innan jag dock derom fattar ett all¬
deles fast beslut och således också innan jag kungör
det för allmänheten, tror jag mig i djupaste ödmjuk¬
het derom böra underrätta Högvördiga Preste-Ståndet,
för att af Högvördiga Ståndet erfara l:o om företaget
af Högvördiga Ståndet anses för beböfligt och af till¬
varande förhållanden på kalladt; 2:o om Högvördiga
Ståndet skulle anse det för tillbörligt, att hvarje kyr¬
ka i Riket inköpte ett exemplar af den nya Jubel-och
Kyrkobibeln och således om Högvördiga Ståndet an¬
tingen genom föremäle hos H. M. Konungen, eller,
om detta skulle anses mindre lämpligt, i utgående
Circulär till samtliga Stiftsstyrelserna skulle till ett
sådant inköp gunstbenäget vilja medverka. För er¬
hållande af denna mycket gällande medverkan har
jag intet annat skäl att anföra än företagets egen be¬
skaffenhet. Att jag dock derom är angelägen, kan icke
förefalla Högvördiga Ståndet oförklarligt, om Högvör¬
diga Ståndet täckes taga i öfvervägande, att en stor
del af min timliga välfärd beror på utgången af ett
företag, som fordrar ett förlag af omkring 40,000 R:dr
Banko. Till ledning för Högvördiga Ståndets omdö¬
me bör jag slutligen vördsammast nämna, att uppla¬
gan är ämnad att blifva i stor qvart, på tjockt, godt
papper, och med nya stora typer. Korrekturets led¬
ning bar en man åtagit sig, som, genom redan verk¬
ställda arbeten af liknande eller ännu ömtåligare be¬
skaffenhet, dertill, enligt alla sakkunnigas omdömen,
visat sig ega den fullkomligaste skicklighet. Med an¬
ledning af de stora kostnader, som upplagan erford¬
rar, tror jag mig icke kunna beräkna exemplaret lä¬
gre än till åtta Riksdaler Banko, sorn, då arbetet
kommer att upptaga omkring 270 ark, gör icke fullt
1; sk. Banko för hvarje tryckt ark.”
476
Den 2/ November.
Bil. 1.
Till Herr Bokhandlaren Gleerup.
Med största förnöjelse har jag genom skrifvelsen
den 21 i sistlidne månad emottagit underrättelse om
min Herres föresats, att till erinran af den minnes¬
värda händelsen, att Trehundrade år 1841 förflutit
sedan den första Svenska Helbibel utgafs, gå i för¬
fattning med en upplaga in qvarto af den Heliga
Skrift i öfverensstämmelse med sista Normal-Bibeln,
som under Konung Carl XII:s regering utkom in
folio 1703. Vid de sedermera tryckta upplagor af
Bibeln skall icke tillräcklig noggranhet under tryck¬
ningen blifvit iakttagen, och derföre har ansetts dels
nödigt att besörja en upplaga, som vore hvad man
kallar fullkomligen korrekt, dels mest passande vid
denna tidpunkt, och arbetet kunna kallas ''Svensk
Jubel- och Kyrkobibel.”
Af dessa anledningar bar blifvit begärdt mitt ut¬
låtande, huruvida detta företag skulle kunna bedöm¬
mas vara af tidsförhållanden påkallad t
Då det å ena sidan synes vara obestridligt, att
de flesta upplagor af den Heliga Skrift, som nu äro i
Svenska Allmänhetens händer, icke äro i trycket fel¬
fria, somliga likväl i mindre, andra i större grad, och
det vore betänkligt, om, genom eftertryck af dessa,
bristerna bibehöllos och kanske ökades, och å andra
sidan besinnas, att om någon bok bör vara korrekt
tryckt, så är det den som innefattar Guds Heliga Ord,
är jag derom fullt öfvertjrgad, att man kanske dröjt
för länge innan man fästat nödig uppmärksamhet på
nödvändigheten att besörja en säker och tillförlitlig
upplaga af Svenska Biblen. I afseende på förstnämn¬
da omständighet eller Bibel-upplagornas mindre nog¬
granhet, har jag af den anledning, att Professoren
Hr Doctor C. J. Schlyter på ett verksamt sätt delta¬
git i utgifvandet af den upplaga af Nya Testamentet,
Den 21 November.
477
som, aftryckt efter Kyrkobibeln, utkom 1830 i Stock¬
holm, inhemtat hans utlåtande, hvilket såsom upp¬
lysande bifogas.
När härtill kommer, hvad jag af erfarenhet sä¬
kert känner genom de af mig anställda visitationer i
Stiftet, att Kyrkobibeln in folio antingen alldeles sak¬
nas i Landtkyrkorna, eller på de liesta ställen är mer
eller mindre skadad af fuktighet och derföre obruk¬
bar vid de flere tillfällen, då Bibel bör i Kyrkorna
vara att tillgå, och exemplar af Kyrkobibeln dess¬
utom icke äro i Bokhandel tillgängliga, styrkes jag
ännu mer i den önskan, att en ny Kyrkobibel med
första måtte utkomma.
De vilkor Herr Gleerup fästat vid den ifråga¬
varande upplagan, så väl i afseende på noggranhet i
tryck, som på öfverensstämmelse med den hitintills
gällande Norma l-upplagan, äro af den beskaffenhet, att
den i allo synes svara emot behofvet och ändamålet.
Det vore derföre önskligt, att en så hedrande och
berömlig föresats måtte snart gå i verkställighet och
upplagan kunna, på Jubelåret för vår första Svenska
Bibelöfversättning, utgifvas 1841, hvartill önskas den
bästa framgång, åtföljd af Guds nåd och välsignel¬
se. Lund den 7 October 1840.
Wilh. Faxe.
Lika med originalet, intyga
11. Reuterdahl J. Tollin
Theologi® Adjunct. Acad. Docens.
Bil. 2. Utdrag af Protokollet, hållet uti Theologi-
ska Fakulteten i Lund den 9 Novem¬
ber 1840.
S. D. Såsom svar på den af Hr Bokhandlare
Gleerup den 22 sisth September hos Fakulteten gjor¬
478 Den 2/ November.
da förfrågan rörande behofvet af en ny förbättrad
upplaga af Kyrkobibeln, hade Hr Professoren D:r
Bergqvist och Hr Magister-Docens Bring enligt Fa¬
kultetens uppdrag författat ett utlåtande, hvilket 1111
upplästes och var af följande lydelse:
”Till Högvördiga Theologiska Fakulteten i Lund.
Undertecknade få härmed fullgöra det af Högvördiga
Fakulteten lerunade uppdrag, att till Fakulteten in¬
komma med preliminärt svar i afseende på den af
Bokhandlaren Gleerup gjorda förfrågan, huruvida en
ny Bibelupplaga kan anses vara af behofvet påkallad.
Då vi, för afgifvande af detta svar, haft att un¬
dersöka beskaffenheten af hittills utgifna Bibeluppla¬
gor i deras förhållande till vår Kyrkas sista normal¬
upplaga, hvilken på Konung Carl Xllrtes befallning
utkom 1703, hafva vi dervid endast trott det vara af
nöden att göra afseende på de för närvarande i Bok¬
handeln tillgängliga, alldenstund det tydligen endast är
dessa, som möjligen skulle kunna göra en ny uppla¬
ga öfverflödig.
De numera tillgängliga Svenska Bibeleditioner
äro följande:
1) Svenska Bibelsällskapets Q vartupplaga. Stock¬
holm, Rumstedt, 1821.
2) Svenska Bibelsällskapets Duodesupplaga. Stock¬
holm, Rumstedt, 1826.
3) Brittiska Bibelsällskapets upplaga. London,
1828.
4) Svenska Bibelsällskapets Octav-upplaga. Stock¬
holm, Rumstedt, 1831.
5) Lindhs Q vartupplaga. Örebro, 1834.
6) Svenska Bibelsällskapets Octav-upplaga. Stock¬
holm, Rumstedt, 1835.
7) Grönqvists Qvartupplaga. Malmö, 1840.
Bland dessa äro först och främst N:o 3 och N:o
6 snart sagdt helt och hållet att förkasta. Icke blott
äro de gamla ändelserna, som göra Bibelspråket så
Den 2/ November. 479
vördnadsbjudande och tempelhögtidligt, samt med det
gamla stafningssättet (endast det gamla th är qvar)
helt och hållet bortlagda, utan hela ord äro utbytte
mot nyare moderna, och hela constructioner omändra¬
de på ett sätt, att de väl i denna sin föryngrade ge¬
stalt mera än förut öfverensstämma med den Svensk-
Akademiska stylén, men deremot desto mindre tjena
att uttrycka elen bibliska andan. Till och med är
mången gång genom sådana af godtycke och okunnig¬
het företagna ändringar sjelfva meningen alldeles för¬
vänd. Att härpå anföra serskilta exempel är så myc¬
ket öfverflödigare, som de anmärkta felen i allmän¬
het äro af den beskaffenhet, att de angå och genom¬
gå upplagorna i det hela.
De öfriga fem ofvannämnda editioner äro utgif-
na med anspråk på att innehålla den oförändrade
texten. De gamla ändelserna äro således bibehållna
äfvensom öfverhufvud de archaiska talesätten. Men
deremot äro här det gamla th och andra äldre staf¬
ningssätt utbytte mot nymodigare. Detta vilja vi
likväl icke såsom ett egentligt fel hafva anmärkt,
helst en ny upplaga i detta afseende dock väl omöj¬
ligen kan afhålla sig från alla förändringar, men an¬
märkningar af mera vigt återstå det oaktadt i öfver¬
flöd. Sålunda gäller om samtliga ofvannämnda uppla¬
gor, att de i afseende på skiljetecknen icke blott af¬
vika från Carl XII:s upplaga, utan ock i mer eller
mindre mån dels uteglömma dem, der de bordt fin¬
nas, dels ock orätt eller godtyckligt använda dem.
Ett ställe må anföras, der meningen blir betydligt
olika efter olika kommatering. Ebr. 1: 9. lyder i
alla oss här föreliggande Biblar sålunda: derföre häf¬
ver Gild, din Gudj smort dig med glädjens olja mer
än dina medbroder> i stället för det rättare och äf¬
ven i Carl XII:s Bibel förekommande: derföre häf¬
ver j Gudj din Gud smort dig etc. — Äfven dessutom
förekomma i hvar och en af nämnda upplagor ett
480
Den •3.1 November.
icke ringa antal egentliga tryckfel och bland dessa
flera förvillande. Såsom bevis härpå nämna vi nå¬
gra ur hvarje: I N:o 2 och N:o 4 står i Jer. Klagov.
4: 4. spenabarnen för spenabarnet; v. 21 också för
ock så', Malth. 6: 30 är mycket utelemnadt; Luc. 3:
7 står vreden f. vrede; v. 8 sjelfva f. sjelf; Luc.
11: 54 veta f. veda (d-rjQevacti). Dessutom i N:o 4.
Ebr. 2: 10. höfves för hofde m. fl. och i N:o 2 jem¬
förelsevis ännu många fler. — I ingendera af dessa
O O
editioner finnes något företal; således serskildt icke
heller det Lutherska till Romarebrefvet. Detta gäller
också om de förut omtalade N:o 3 och N:o 6.
I N:o 5 och N:o 7 är, som sagdt, likasom i de
nyssnämnda, det gamla språket i allmänhet bibehållet.
Uti ingendera har man dock härvid gått med full
conseqvens till väga, utan dels borttagit, dels på
godtyckligt sätt förändrat, dels till och med tillagt
gamla ändelser, hvarest de icke ens i Carl XII:s Bi¬
bel förefinnas. Så finner man t. ex. i båda editio¬
nerna uti Jer. Klagov. 1: 9. gruf velig f. gruf veliga,
tröstar f. tröster; 2: 4. seendes f. seende; 3: 58.
mine f. mins; 4: 2. och Luc. 3: 4. samt med flera
ställen ens f. en; Luc. 3: 4. prophetens f. prophetes;
Ebr. 4: 5. mina f. min. Utom detta besväras äfven
dessa upplagor af verkliga tryckfel i öfverflöd. Serskildt
må ur N:o 7 några exempel anföras, och vi lägga på
dessa så mycket större vigt, som sistnämnde edition
är den nyaste och har framträdt med mer än van¬
liga anspråk att blifva ansedd och erkänd såsom kor¬
rekt, och det oaktadt dock mindre än mången annan
förtjenar att få detta anspråk uppfyldt. Jer. Klagov.
1: 20 står ena f. en, 3: 33 menniskorna f. menni-
skona, v. 41 vårt f. vår, v. 44 mig f. dig, 4: 20
Hedningar f. Hedningarna, 5: 9 vår f. vårt, v. 14
ynglingurna f. ynglingar, Luc. 3: 16 är värd f.
värd är, Joh. 10: 9. det f. bet, v. 18. taka f. taga,
Ebr.
Den 21 November. 481
Ebr. 1: 12 Jag Jag f. Jag, ra. ra. Slutligen anmär-
ke vi, att åtskilliga af de här ofvan för en upplaga
upptagne fel äfven förefinnas i en eller flera af de
öfriga.
Hvad ändtligen angår N:o 1, så torde derom va¬
ra nog sagdt, då vi blott anmärke, att i den, utom
en mängd mindre tryckfel, serskildt ock åtskilliga af
så grof beskaffenhet förekomma, att till och med hela
meningar befinnas uteslutne. Så saknas t. ex. i Luc.
10: 21 helt och hållet följande: detta fördolt för
de visa och kloka, och häfver. Några sådana stäl¬
len äro naturligtvis tillräckliga att beröfva hela upp¬
lagan sitt värde.
Af allt detta följer nu uppenbarligen, att ingen
af de Bibeleditioner, sorn för närvarande äro att till¬
gå, förmår att göra en ny öfverflödig, utan att tvärt¬
om en sådan väl må kunna sägas utgöra ett af vår
Kyrkas för ögonblicket icke minst kännbara behof. Den
Jubel- och Kyrkobibel, som af Hr Gleerup utlofvas,
kunna vi derföre för vår del ej annat än med stor
glädje och längtan emotse, och af allt hjerta till¬
önska vi det förtjenstfulla företaget framgång och
välsignelse. Lund den 4 November 1840.
B. J.son Bergqvist. E. G. Bring”.
Med anledning af detta utlåtande yttrade sig Fa¬
kultetens öfrige ledamöter, att då Fakulteten vore för¬
vissad om tillförlitligheten af Hrr Bergqvists och Brings
i denna sak afgifna omdöme, och då Fakulteten må¬
ste anse det för ett af Församlingens högsta behof, att
åtminstone en korrekt Bibelupplaga finnes att tillgå
i Bokhandeln, så instämde Fakulteten helt och hållet
i den af Hrr Bergqvist och Bring yttrade åstundan
Preste.-St. Prof. i8/jo. Andra Afdela. Bandet V. 31
482
Den 2/ November.
och önskan, och skulle Hr Gleerup genom Protokolls¬
utdrag härom underrättas. Ut supra.
Bil. 3. ”D å man känner beskaffenheten af de Sven¬
ska Bibelupplagor, som för det närvarande äro gångbara,
kan man ej draga i tvifvelsmål att en korrekt Bibel¬
upplaga nu i Bokhandeln saknas. De fleste af Evan¬
geliska och Bibelsällskaperna utgifna editioner af Bi¬
beln innehålla en egenmäktigt förändrad text, och det
är tillräckligt att nämna detta allmänt kända förhål¬
lande, om man vill fälla domen öfver dessa editio¬
ner. (I afseende på beskaffenheten af dessa ändrin¬
gar får jag åberopa hvad som derom blifvit anmärkt
i företalet till det 1830 hos Bredberg i Stockholm
tryckta Nya Testamentet). Jag känner 2:ne af Bibel¬
sällskapet utgifna editioner, som skulle innehålla den
oförfalskade texten, nemligen q varteditionen af 1821
och duodesediLionen af 1826. Om den förra har . .
lill mig yttrat, att den ty värr är mj-cket felaktig,
så att till och med hela versar der äro utelemnade;
men som deremot försäkrade, att
1826 års edition vore med yttersta omsorg utgifven
och derföre ganska korrekt, så har jag granskat den¬
na, hvad Nya Testamentet beträffar, och dervid fun¬
nit förhållandet sådant, som i nämnde företal blifvit
uppgifvet. Beskaffenheten af de under de sista 10
åren af Bibelsällskapet och enskilta förläggare utgif¬
na Bibelupplagor känner jag ej genom egen granskning;
men då man har sig bekant hvilka egenskaper och
hvad möda som fordras för att kunna åstadkomma
något korrekt i denna väg, och att bemödandet i se¬
In fidem
H. M. Mellin.
Likheten med originalet intyga
J. B. Kallenberg.
J. Tollin.
Prost och Kyrkoherde.
Akad. Docent.
Den 21 November.
483
nare tider egentligen synes hafva gått derpå ut, att
kunna sälja Bibeln i det närmaste till makulaturpris,
så tror jag för min del det kunna med någorlunda
säkerhet antagas, att någon korrekt Bibelupplaga nu
ej finnes i Bokhandeln. Denna förmodan har blifvit
bekräftad i afseende på en nyligen i Malmö tryckt
Bibelupplaga, om hvilken det skall hafva blifvit för-
säkradt att den skulle vara ytterst korrekt; en pålit¬
lig person bar nemligen om denna edition meddelat
mig den underrättelse, atl han, som deri läst några
ark, har, vid blotta genomläsningen, utan anställd
kollationering, funnit en mängd, till en del förvil¬
lande tryckfel. Jag finnér derföre Herr Gleerups fö¬
retag att besörja en verkligen korrekt, och äfven i
afseende på tryck och papper värdig Bibelupplaga,
förtjena den största uppmuntran; och det synes ej
böra betviflas, att, 0111 allmänhetens uppmärksamhet
blir väckt både på behofvet af en sådan upplaga, och
på det sätt, hvarpå Herr Gleerup är sinnad att med
pålitliga mäns biträde fylla detta behof, och skänka
åt Svenska församlingen en upplaga, som vore värdig
namnet af ”Svensk Jubel- och Kyrko-Bibel,” Herr
Gleerup också skall vinna den afsättning, att han ej
allenast skall gå skadeslös från företaget, utan också
deraf hafva en fördel, som bör kunna påräknas af
den, som vågar ett så dyrbart förlag. Så stor måtte
hvarken likgiltigheten för saken eller fattigdomen i
vårt land vara, att här icke skulle finnas en ganska
stor mängd menniskor, sorn utan betänkande vilja
uppoffra några Riksdaler för att kunna erhålla ett
både pålitligt och vackert exemplar af den Heliga
Skrift. Kan det åstadkommas, att elt exemplar af
denna upplaga blir inlöst till hvarje Kyrka i Riket,
hvartill så mycket större skäl lärer vara, som den
gamla Kyrkobibeln, der den finnes, på de flesta stäl¬
len torde vara tämligen illa konditionerad — så synes
Herr Gleerup kunna utan synnerligt betänkande våga
484
Den 27 November.
(let förelag, hvartill han tillkännagifvit sig vara hågad.
Lund den 5 October 1840.
C. J. Schlyter”.
Rätteligen transsumeradt, intyga
Remitterades till Ecclesiastika Utskottets Pasto-
ral-Afdelning.
Föredrogs ånyo, och i ett sammanhang, ej min¬
dre Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Ut¬
låtande N:o 110, i anledning, af anmärkningar vid
Betänkandet N:o 41, angående föreslagna vilkor och
iakttagelser vid befordran till embeten och tjenster,
bestämmelser om embetsmäns rang, och upphörande
af fullmakters meddelande å titlar utan motsvarande
tjenstebefattning, än nyssbesagde Betänkande N:o 41.
l:sta punkten.
Om vilkor för befordran till högre civila embe¬
ten, såsom Civila Stats-Uäds-, Presidents- och Lands-
höfdin ge-platser.
Hvarjemte föredrogs Vällofl. Borgare-Ståndets i
ämnet fattade beslut, genom Protokolls-utdrag af den
14 innevarande månad meddeladt, med inbjudning
till Med-Stånden att deri deltaga, ”att Rikets Ständer
ingå med en underdånig anhållan till Kongl. Maj:t,
det, vid besättande af högre civila embeten, Kongl.
Maj:t täcktes fästa särdeles afseende på skicklighet,
ådagalagd genom Akademiska kunskapsprof och un¬
der föregången tjenstgöring i samma embetsbana, der¬
est icke synnerligen förekommande skäl föranleda till
undantag från dessa befordringsgrunder.
//. Reuterdahl.
J. Tollin.
Akademi-Docent.
Den 2/ November.
485
Prosten Lundblad anförde: Sedan Högl. Allmän¬
na Besvärs- och Ekonomi-Utskottet iterera t sitt af-
styrkande af examen såsom vilkor för utnämningar
till högre embeten, lärer det icke stort löna mödan
att söka försvaga de i Betänkandet andragna skälen;
men det återstår att, till följe af ett Med-Stånds in¬
bjudning, öfverväga huruvida aflagde kunskapsprof kun¬
na vara förtjente, eller icke, af särdeles afseende.
Mot den af Vä Hofi. Borgare-Ståndet föreslagna skrif-
velsen torde inom detta Högvördiga och Lärda Stånd
väl föga annat kunna invändas, än att en sådan ön¬
skan, framförd till Thronell, skulle anses syfta på nå¬
got Grundlagsbud, som blifvit åsidosatt, och följakt¬
ligen vara förnärmande för Majestätet. Härpå svaras,
att, hvad Grundlagen angår, dess kraf allt för väl
kunna uppfyllas, utan att misstag vid befordringar
undvikas, emedan den ledning, Regerings-Formens
4:de § erbjuder i valet af Statens högsta embetsmän,
är alltför obestämd, då den blott fordrar i allmänna
ordalag att de skola vara kunnige, ocb denna egen¬
skap väl svårligen lärer helt och hållet kunna bestri¬
das de samhälls-klasser, ur hvilka embetsmänuen väl¬
jas, i en tid, sorn ej hyser ringa begrepp örn sin
upplysning. Men fruktar man att kasta äfven den
aflägsnaste likhet till skugga på en hög personlighet,
hvars handlingar rättvisligen äro fridlyste för allt ta¬
del, så kan man ju tolka sin underdåniga tacksägelse
för vissa utnämningar, vid hvilka kunskaper af det
eminentaste slag, vitsordade icke blott vid Lärosäten,
utan af hela den lärda verlden, kommit i den nådiga
åtanka, hvilken så mycket mindre torde böra lemnäs
oprisad af detta Stånd, som Kyrkan och Församlingen
af dem dragit den närmaste nyttan. Rikets Ständer
skulle sålunda åtminstone indirekt framställa sitt ålig¬
gande. För öfrigt tror jag, att det ej är smickrets,
utan sanningens vördnadsfull, men ock öppna språk
man gör rätt att föra, och att ingen skrifvelse brister
486
Den 2/ November.
i grannlagenhet, som, stämplad af rent nit för Ko¬
nung och fädernesland, uttrycker trogna undersåters
och redliga medborgares förmening om det de anse
vigtigt för bådas gemensamma väl. Folkens beherr¬
skare hafva hedrats med namn af jordens gudar i
anseende till de dyrbara välgerningar menskligheten
skördar af lagbunden ordning och god styrelse; men
allseende äro de icke, deras blick intränger ej till
menniskors innersta, de kunna, såsom andra dödliga,
taga förtjeustens sken för dess väsende. Den Ko¬
nungsliga förmågan må vara huru stor och herrlig
som helst, så är jag dock förvissad, att hon icke
mäktar uppfylla den ädla Konungsliga viljans vid¬
sträckta fordringar; och om valet af hennes redskap
icke alltid tillfredsställt fäderneslandet och således icke
heller Konungen sjelf (ty bådas sak är oåtskiljaktig),
har väl valet varit lämpadt efler befintliga förhållan¬
den och anspråk, med hvilka den höga personlighe¬
ten handlat vist att icke brottas, öfverlemnande kampen
med dem åt tidsandan, för hvilken de långsamt, men
säkert, måste duka under. Men med dessa förhållan¬
den och anspråk från en äldre tid har det väl varit
ytterst svårt att förena en ny ares alla fordringar;
dess sanguiniska förhoppningar hafva blifvit svikne
och mångå icke blott förmenta, utan tyvärr! alltför
verkliga brister upptäckte hos högt uppsatte och med
Konungens förtroende hedrade män. Har jag väl sagt
förmycket, eller annat, än h vad Constitutions-Utskot-
ten vid flere Riksdagar anmärkt, och hafva icke mån¬
ga fläckar fördunklat den glans, hvaraf man älskade
att se dignitärernes så väl enskilta, som offentliga
lif omgifvet?—'Men nu hemställer jag vördsamt, om
den brydsamma ställning, hvarutinnan Regeringen för
närvarande befinner sig i anseende till sin ofulltalig-
het, icke till stor del leder upprinnelsen från sådana,
länge öfverklagade ofullkomligheter i hennes egen sam¬
mansättning— ofullkomligheter, hvilka gifvil den för
Den 21 November.
487
Styrelsen besvärliga oppositions-pressen näring, ofull¬
komligheter, som öppnat den grufva, journalismen så
ifrigt bearbetar? Jag frågar, om det väl är troligt,
att, utan en mängd misstag af Konungens tjenare,
man skulle hafva fallit på det orådet att så noga na¬
gelfara alla Styrelsens handlingar och mästra alla
dess åtgärder? Jag vågar tro, att, om öfverlägsna in-
sigter och egenskaper alltid pryd t de högre embets-
männen, skulle man ännu i dag, likasom fordomdags,
hysa vördnadsfullt förtroende, i stället för misstro,
till de bjudande och förvaltande i alla grader; man
skulle ej ängsligt söka efter hvarje tillfälle att be¬
gränsa deras makt och hinda deras händer, till dess
kanske omsider hvarje styrelse göres omöjlig; man skulle
ej med vedervilja bevittna dessa hätska anfall mot mak¬
tens innehafvare af en öfvermodig Tidningspress, sorn
kanhända afhåller den skickliga handen från statsro¬
dret och som, trotts allt ofog den drifver, väl ändock
måtte haft fog till något af sitt klander, emedan det
annars vore obegripeligt, att den icke långt för detta
blifvit krossad under tyngden af allmänhetens afsky
och förakt; den Konungsliga Rådkammarens förfilll-
sländigande skulle tvifvelsutan hafva varit lättare, än
det nu är, då Grundlagens fordringar på ledainöter-
nes antal svårligen kunna uppfyllas och man kanske
nödgas vara betänkt på ändringar i densamma, eme¬
dan lagar, hvilkas efterlefnad gjorts omöjlig, böra al-
skaffas. Hvem är uppriktig vän af sitt fädernesland
och ej Lilli ka afsvuren fiende till denna öfverhanden-
tagande lust att förödmjuka och kränka dem, som
väldet hafva? — Mig åtminstone förekommer denna,
så många styrdas snart sagd t fiendtligt ställning mot
de styrande onaturlig, likasom det brustna förtroen¬
dets och sambandets återställande det önskvärdaste
af allt; och i en åt oron hemfallen tid, som kanske
har större behof, än någon föregående, af kraftfulla
Regeringar, ser jag ingenting, som mer kan befästa
488
Den 21 November.
dessa nödvändiga vilkor för ordning och lugn i mensk-
ligheten, än alt den erkända öfverlägsenlieten, på
hvilkens änne naturen tryckt herrskarestämpeln och
hvilken bjuder aktning äfven förutan maktens lanta
insignier, företrädesvis uppsökes till Kronans tjenst
och till väldens stöd. Denna öfverlägsenhet åter fin¬
nes, vid jemt stigande kultur, omöjligen utan i det
aldranärmaste samband med grundliga kunskaper,
hvilka i alla tider utveckla och förherrliga menni-
skans medfödda anlag; och kunskaper, der de finnas,
måste på något sätt förråda sin tillvaro. Man har
väl invändt, att dessa akademiska lättare såkallade
embets-examina icke bevisa stort i våra da^ar, då de
O 7
utan synnerlig svårighet prassteras af så mångå, äf¬
ven medelmåttiga subjekter; men just den omständig¬
heten, att de blifvit så gängse, så triviala, synes mig
vara ett skäl mer att Lill högre funktionärer företrä¬
desvis utkora dem, som sålunda dokumenterat sig, på
det icke det uteblifna profvet må af den underord¬
nade anses såsom en brist hos den föga afundsvärde
förmannen. Dessutom då akademiska kunskapsprof i
allmänhet omtalas, måtte dermed väl icke förstås just
de aldralättaste. Vördsamt får jag således tillstyrka,
att Hög v. Ståndet ville accedera Lill inbjudningen, hvar¬
jemte jag anhåller om ursäkt att hafva tröttat Stån¬
det med ett förnyadt anförande i ett ämne, som sy¬
nes mig förtjent af det alfvarligaste behjertande; eme¬
dan det är tid på att eftertänka medel, som kunna
bjuda återhåll och tystnad åt olåten och klandret
mot Styrelsen, och pligten synes kräfva våra förena¬
de bemödanden att göra kallet mindre tungt och otack-
O O
samt, så väl för en ålderstigen Konung, om hvars
förtjenster af vårt fädernesland dess ökade anseende
och välstånd bära ojäfaktig! vittne, om icke inför en
partisk samtid, dock säkert inför en opartisk efter¬
verld, — som för denne Konungs ätteläggar och arf¬
vingar af hans Svenska krona.
Den 2/ November. 489
Biskop Butsch: Jag åberopar mitt yttrande, då
denna fråga sist förevar inom det Hög v. Ståndet, och
anser, lika med Utskottet, att fördelen af den garanti,
som en em bets-exa men innebär, icke motväder olägen-
O O
beten af hindret att använda en erkänd skicklighet
i de fall, dä examen icke vore tagen, eller' icke ge¬
nom en dispens i förväg förklarad obehöflig. Våra
embetsexamina tagas vanligen vid 18 års ålder, och
ehuru de lemna en icke förkastelig borgen för bild¬
ning och kunskaper bos ynglingen, då han först in¬
träder på tjenslemanna-banan, så kan man dock med
rätta anse denna borgen, dels såsom förlegad, dels
såsom högst otillr äcklig, då samme yngling, efter 20,
30 eller 40 års förlopp, såsom man inträder i Sta¬
tens högre embeten. Föröfrigt möter ock någon svå-
• 1*11 •
vighet vid bestämmandet af de examina, som skulle
fordras såsom vilkor för befordran till Statens högre
embeten, t. ex. till Consultativt Stats-Råds-embete.
Det är nemligen svårt att säga, till hvilken serskild
tjenslemanna-hana detta embete bör hänföras, och jag
vet derföre icke, om ens Kameral-, Hof-Rätts-, Bergs-
och Kanzli-examina tillsammans skulle förslå till upp¬
fyllandet af de fordringar, motionären föreslagit. —
Jag anhåller om bifall till Utskottets Betänkande, och
saknar för min del tillräcklig anledning att antaga
Välluf], Borgare-Ståndets inbjudning.
Prosten Säve: Man synes hysa en nästan öfver¬
drifven fruktan, att någon slags opinionsyttring skulle
från Riksens Ständer utgå, det vare sig såsom an¬
märkning öfver föregående befordringsåtgärder, eller
endast såsom en underdånig önskan för framtiden.
Om det förra kan naturligtvis icke nu blifva fråga,
emedan saken i sådant fall bordt på annan väg, nemi.
genom Högh Constitutions-Utskottet beredas. Det sed-
o O
nare åter synes mig så mycket mera angeläget, som
Rikets Ständer ej hafva någon annan väg öfrig, för
att upplysa sin Regering om Nationens verkliga täll-
490
Den 2/ November.
kesätt samt undanrödja skälen till framtida missbe¬
låtenhet. I flere länder har hos Furstarne visat sig
en stor benägenhet att omgifva sina throner med en
ärftlig eller bördsaristokrati, som blifvit använd ej
blott vid hofvet, utan äfven på chefsplatserna i Ri¬
kets embetsverk. Om förhållandet hos oss ej varit
alldeles detsamma, så hemställer jag dock, om det
varit mycket annorlunda. Jag afundas visst icke det
företräde som blifvit lemnadt åt Rikets Adel. Jag ser
hos denna medborgareklass blomman af Rikets ut-
märktare familjer, återglansen af fadrens ära och rykt¬
barhet. Men skall vårt lands Ridderskap och Ädel
upprätthålla denna lysande ståndpunkt, så måste de
äfven framgent vidmakthålla förfädrens lysande kun¬
skaper. Jag yrkar icke förnyandet af Konung Johan
III:s påbud, att frälsemän, som ej allvarligen vinn¬
lagt sig om klassiska studier, måste afsäga sig Adel-
skapet. Men så mycket synes man med skäl kunna
fordra, att desse, så väl som de andre, böra hafva
undergått de vanliga Civil-Examina, d. ä. icke blott
Kanzli- utan äfven Hof-Rätts-examen, innan de befor¬
dras till Rikets vigtigare embeten. Det är visserli¬
gen sant, att en dylik examen icke för sig allena är
tillräcklig garanti för embetsmannens framtida dug¬
lighet, isynnerhet på högre platser. Men någon ga¬
ranti är dock bättre, än ingen. De kunskaper, som
ynglingen förvärfvat, hafva, såsom bekant är, ett stort
inflytande på mannens medborgerliga verksamhet. En
utmärkt natur, säger man, skall göra sig gällande till
Konungens och Rikets tjenst, äfven utan några före¬
gående prof. Men studierna skola dock upphöja och
förädla äfven de rikaste ania». Si ad naturam eximiarn
O
atque illustrem , säger en fordom författare, ratio quos-
dam & cojiformatio doct rina; accesser it „ nescio quod
pr asel arum .... Derföre är äfven i andra länder lärdo¬
men hos Statens embetsmän högt värderad. I En-
gelska Ministeren, såsom i Parlamentet, räknas det
Den 2/ November.
491
sorn en fördel, att vara ”a good scholar.” Vid de
Preussiska embetsverken skola i allmänhet vara an¬
ställde män af grundlig philosophisk bildning. I Nor¬
rige får ingen tillträde till civil befordran, högre el¬
ler lägre, som ej undergått l:o en philosophisk och
2:o en egentlig embets- eller såkallad dimissorial-
examen. För högre embeten, sådana för hvilka an¬
svaras direkte inför Regeringen, fordras en högre
embetsexamen, som upptager ännu minst 2:ne år,
utöfver den vanliga, och vid hvilken examineras både
muntligen och skriftligen genom en Deputation af
Embetsman samt 2:ne af Universitetets Professorer.
Man bar här sagt, att Regeringen eger i Regerings¬
formens 4 och 28 §§. en tillräcklig anvisning, att endast
befordra ”erfarne och kunnige” män. Men detta är dock
någonting obestämdt. Hur skall Regeringen dessutom
uppsöka en kunskap, som måhända ej finnes? Och
huru skall den hos våra embetsmän i lägre grader
finnas, om den ej redan vid Universiteterna blifvit
uppmuntrad och fordrad? Denna Ständernas skrifvel¬
se, om den af Kongl. Maj:t bifalles, skall uttrycka
icke blott folkets utan äfven Regeringens opinion om
grunden för befordringar, och tjena den Akademiska
ungdomen sjelf till en anvisning och väckelse, att
tidigt beflita sig om de philosophiska och juridiska
kunskaper, utan hvilka ingen, annorlunda än undan¬
tagsvis, kan komma i fråga till högre civil befordran.
Jag önskar derföre, att den underdåniga skrifvelsen
må från Rikets Ständer till Kongl. Majrt afgå..
Häri instämde Prostarne Gahnej Lythj Lind¬
mark och Sidner.
Professoren Grafström: Jag gillar visserligen de¬
ras åsigt, som yrka, att, om de såkallade embets-
examina, som vid Akademierna alläggas, icke lemna
tillräckliga garantier för skicklighet hos de examine¬
rade, de dock likväl böra på allt sätt hållas i anseende
och helgd, och värdet deraf, till uppmuntran för ungdo¬
492
Ven 21 November.
men, upprätthållas. Men tvänne för mig giltiga skäl
hafva det oaktadt förmått mig att i Utskottet biträda
det beslut, som i förevarande Betänkande innebålles:
l:o att jag ej ansett tillbörligt eller gagneligt att så
inskränka Konungens rättighet att välja, att Han icke
till de högsta platserna i samhället skulle kunna ut¬
se äfven sådana personer, som af tillfälliga orsaker
varit förhindrade att Akademisk examen undergå,
men sedermera visat sig skickliga och värdiga till be¬
stridande af sådana tjenster; 2:o emedan genom Stats-
Rådets nya organisation inträdet på de högsta plat¬
serna utan tvifvel kommer att mycket försvåras för
andre än dem, som verkligen besitta utmärkta talen-
ter, kunskaper och skicklighet. Dessutom ligger så
mycket i tidens rigtning, som uppmanar till förvärf¬
vande af grundliga insigter, att det säkerligen blifver
allt mera svårt för andra än verkligen bildade att
komma fram till högre befattningar och vid dem bi-
O O
behålla sig. I öfrigt får jag förklara, att det ej va¬
rit fruktan för att afgifva en opinionsyttring, som af-
liållit Utskottet från att tillstyrka en underdånig skrif¬
velse i ämnet lill Kongl. Majit; utan de anförda skä¬
len visa nogsamt, att en sådan skrifvelse här icke
varit på sin plats. Jag anhåller således, att inbjud¬
ningen måtte afslås.
Professor Geijer: För att erhålla skicklige Em¬
betsman erfordras tväggehanda: l:o ett väl ordnadt
Undervisningsverk; 2:o ett väl ordnadt befordrings-
system. Det förstas garanti är likväl mer negativ än
positiv. Undervisningsverket kan och bör förekomma,
att icke oskickliga personer intränga på embetsmanna-
banan. Den egenteliga skickligheten, särdeles å de
högre platserna, garanteras endast genom befordrings-
systemets anda. — Så snart fråga om dessa platser
uppstår, upphöra examensbetygen att kunna vara för-
tjenstens mätare — i de lägre graderna må de gälla
hvad de kunna, ehuru jag tror att äfven examens-
Den 2/ November. 493
systemet inom embetsmannabanan kan öfverdrifvas;
och erfarenheten har visat, att till och med det Preus¬
siska i detta afseende ej endast burit goda frukter.
De största och mest öfverklagade missbruk i våra högre
befordringar ligga ej i brist på examina, utan i helt
andra omständigheter. Ingenting har t. ex. väckt mer
ond blod, än att accorderna till Landshöfdinge-plat¬
serna fortfara, under det de för Landtstaterna äro
förbud na.
Häri instämde Biskoparne Butsch och Bruhn,
Pros tärne Sylvan , Nordhammar , Bergqvist , Tune¬
lius, Doctor Agrell, m. fl.
Doctor Björkman: Jag önskar, att Utskottet hade
funnit någon utväg att till Thronell frambära en pe¬
tition rörande förevarande angelägenhet. Visserligen
inser jag, att inga ovilkorliga reglor för befordran till
de högsta embetena kunna stadgas, utan att densam¬
ma bör bero på bepröfvad och erkänd skicklighet i
allmänhet. Att, såsom Utskottet säger, det vore orätt
fästa ett o vilkorligt afseende på examen, det medgif-
ver äfven jag. Men den medför dock någon garanti,
och ett serskildt afseende bör derföre i min tanke
derpå i allmänhet fästas. Och det är äfven derföre,
som jag tillstyrker bifall till Borgare-Ståndets inbjud¬
ning, hvilken för öfrigt syftar just till samma mål,
som jag vid återremissen af Utlåtandet, N:o 41, an¬
tydde.
Lector Laurenius: Det har alltid förefallit mig
upp- och ned vändt, att, då enligt författningarne det for¬
dras af de civila tjenstemännen i de lägre graderna en ge¬
nom akademisk examen ådagalagd litterär underbygg¬
nad , göres deremot till de högre och högsta Rikets embe¬
ten intet anspråk derpå. Hvad som i allmänhet synes
utgöra qvalifikationen hos kandidaterne till dessa plat¬
ser, är hög och förnäm börd; ty sällan träffas der en
ofrälse, sällan en man med akademisk bildning, eller
494
Den 2/ November.
som ens undergått någon examen. Det ser ut, som
lagstiftarne velat reservera dessa platser åt bördsari¬
stokratien, vare sig för minnet af den lid, då de in¬
nehades al män med hög litterär hildning, eller för
andra orsaker. Man säger, att snillet och de ut-
märktare natursgåfvorna icke behöfva eller åtminsto¬
ne kunna undvara det slags hildning som kommer af
studier, och dock kunna uträtta mycket godt och
nyttigt. Det medgifves, att undantag, till och med
lysande undantag finnas; men medgifvas måste ock,
att äfven dessa af naturen vällottade skulle, med stör¬
re själsodling, uträttat mycket mera samt friare och
och sjelfständigare rört sig inom den verkningskrets,
som var dem anvisad. Inom Utskottet rådde ett eget
begrepp om examina, nästan en fördom emot dem.
Man dref begreppet ända derhän, att de skulle vara
en ofelbar stämpel af embetsmannaduglighet, och då
denna, som icke endast beror af examen, någon gång
saknades i verkligheten, så drog man deraf den slutsat¬
sen, att de tjenade till intet och ingenting bevisade.
Till stöd för denna sats åberopades erfarenheten vid
Riksdagen och inom Utskottet deraf, att det sunda
förnuftet ofta öfverträffa!’ den examinerade lärdomen
— och detta skäl verkade. Man invänder, att det
skulle vara en inskränkning i det Kongliga preroga-
tivet, om några närmare vilkor fästades vid befordran
till högre civila funktioner; men då vid en stor del
af de embeten och tjenster, till hvilka det är Kongl.
Maj:ts höga rätt att utnämna, en viss dokumenterad
skicklighet erfordras, hvarförutan ingen kan komma
ifråga, och detsamma gäller om dem, hvilka af auk-
toriteterna besättas, så är det åtminstone icke stri¬
dande mot den allmänna analogien af tjenstetillsätt-
ning, att samma vilkor bestämmes för befordran till
högre civila embeten. Utskottet tror, alt det åsyfta¬
de ändamålet säkrare vinnes genom de synbarligen
allt mer och mer stegrade anspråken på hildning
Den 21 November.
495
inom hvarje medborgareklass. Äro dessa anspråk verk¬
ligen i stigande, så borde de vara det mest inom
den högre embetsmannaklassen. Har likväl der nå¬
gon gång saknats den sanna bildningen, synes tiden
vara inne, att anspråken blifva fullt gällande och att
Rikets Ständer inför Thronen i underdånighet yttra sin
tanka derom. I följe häraf tillstyrker jag, att Bor¬
gare-Ståndets inbjudning antages.
Prosten Ödmann: Frågan synes mig egentligen
vara den, om man bör ingå på Borgare-Ståndets in¬
bjudning eller icke. Detta beror åter derpå, om man
verkligen bör inför Kongl. Maj:t uttrycka en sådan
önskan som nämnde Stånd föreslagit; hvilket slutligen
bestämmes deraf, huruvida sådana omständigheter förut
friträffat, att det verkligen är af nöden att uttrycka
en sådan önskan. Ingen inom det Högv. Ståndet lä¬
rer kunna neka, att ett sådant behof verkligen är för
banden. Man behöfver, för att erkänna detta, blott
kasta en blick på de i senare tider skedda befordrin¬
gar. Väl förmodar jag, att den finkänsliga ömtålig¬
het, som så ofta bos pluraliteten af Ståndet gör sig
gällande, nu äfven torde verka, att man, detta oak¬
tadt, icke anser sig böra i detta fall frambära någon
underdånig önskan. Men utgången må då blifva hu¬
rudan som helst, enär jag ännu i detta ärende hy¬
ser samma tänkesätt, som då det förra gången i Stån¬
det föredrogs, så anhåller jag få öfvergå till närma¬
re pröfning af Utskottets i Betänkandet framställda
satser. Utskottet säger, att frambärandet af någon
underdånig önskan i förevarande afseende icke är be¬
höflig, emedan Grundlagens stadgande är tydligt och
klart, att vid befordringar förnämsta afseende skall
fästas på ådagalagd skicklighet och förtjenst; hvar¬
före man ock för efterlefnaden häraf har garanti i det
ansvar som är fastställd för Konungens Rådgifvare,
om de vid utnämningar icke råda i öfverensstämmelse
med Grundlagens föreskrift. Förra gången frågan bär
496
Den 21 November.
förevar upplyste jag, att saken ej kan på detta sätt
betraktas och behandlas, sorn Utskottet trott. Om
Kongl. Maj:t utnämner någon högre funktionär, så kunna
visserligen Stats-Råderne deremot göra anmärkningar,
om de så för godt finna, samt sålunda reservera sig
mot beslutet; men då äro de ock utan allt ansvar,
äfven 0111 de inga anmärkningar göra; ehuru anled¬
ningar dertill förevarit, kunna omständigheterne vara
sådana, att de icke för detta uraktlåtande kunna stäl¬
las till ansvar. Man har nemligen sett, att personer
utan vitsordad och känd skicklighet, hvilka till högre
platser blifvit befordrade, på desamma visat sig gan¬
ska dugliga; och Constitutions-Utskottet skulle vid
sådana fall, örn det anmärkte, att Grundlagen genom
utnämningen blifvit öfverträdd, alltid erhålla det svar,
att man ej hade något att klaga öfver. Men om ock
en sådan utnämning någon gång lyckats, så följer
dock icke, att så alltid skall ske. Huru skall då vin¬
nas, att icke något annat än bepröfvad skicklighet kan
öppna väg till de högsta och mest maktpåliggande
embetena i samhället. Jan har visst icke heller nå-
O
gon öfverdrifven tro på examina, såsom bevis på
skicklighet; man kan hafva genomgått en prydlig
examen utan att derföre vara skicklig till Statens em¬
beten; men en med heder genomgången akademisk
pröfning förutsätter dock någon litterär bildning och
att man åtminstone är bekant med det elementära
och bör t. ex. kunna någorlunda korrekt skrifva sitt
modersmål samt hafva lagt någon grund för möjlig¬
heten att kunna ännu vidare fortskrida i bildning.
Detta allt blir vid en mognare ålder svårt om ej
omöjligt att ersätta; och det är derföre, som ett vig-
tigt afseende bör, efter min tanka, fästas på den aka¬
demiska pröfningen. Nu kunde det val vara öfver¬
flödigt att i förevarande afseende yttra någon under¬
dånig önskan hos Kongl. Maj:t, om man kunde vara
öfver-
Den 21 November.
497
öfvertygad, alt den högre Adeln, som vanligen be¬
fordras till Rikets förnämsta embeten, verkligen vinn¬
läde sig om förvärfvandet af en högre grundelig bild¬
ning; men så torde det i allmänhet ej förhålla sig.
Till några öfningar hos Exercitiemästarne och i
moderna språken torde deras bemödanden som of¬
tast inskränka sig. När de sedan användas i mili-
tär-väg och derifrån uppflyttas till vigtiga civila em¬
beten, hvad kan man för en sådan plats af dem vän¬
ta. Man säger väl, att fordringarne för avancement
på den militära banan nu mera äro mycket stegrade,
och jag medger det. Men man bör dock erinra sig,
att den militära bildningen syftar åt ett belt annat
håll, än den, som erfordras på den civila embets-
mannabanan, såsom för bestridande af Landshöfdinge-
eller Stats-Råds-embeten o. s. v. Denna jemförelse
kan således icke åberopas. Om man ock icke vill
neka, alt Regeringen gerna tillegnar sig de bästa äm¬
nen i landet, så skulle jag dock, för att för fram¬
tiden skingra en anledning till missbelåtenhet hos
Nationen, anse ganska väl, om vid befordringar afse¬
ende förnämligast fastades på verklig skicklighet och
förtjenst, ådagalagd genom föregående prof, tjenstgö¬
ring och vunnen routine. Och om en underdånig
önskan i sådan syftning till Kongl. Majit frambures,
ser jag icke, att man derigenom bröt mot sin under-
såtliga pligt mot Konungen eller gjorde något intrång
i Hans höga rätt. Man beliöfde ju blott motivera en
sådan önskan såsom ett bekymmer, eller såsom en ut¬
väg att undanrödja en viss klagan eller obelåtenhet.
Jag anser således inbjudningen böra antagas, och får
för min del tillstyrka bifall dertill.
Contracts-Prosten Hallström: Äfven jag gjorde
några anmärkningar vid lista punkten i Betänkandet
Nio 41; men dessa anmärkningar hafva troligen synts
Utskottet vara af den beskalfenhet, att det ej lönat
Preste-St. Prot. 1840. Andra Afdeln. Bandet X. 32
4-98 Den 2/ November.
mödan deråt egna någon serskild uppmärksamhet. Jag
får således 1111 förklara, att jag icke desto mindre vid-
blifver min då uttalade åsigt, och förenar mig i de
af Prostarne Säve och Lundblad i detta Plenum af-
gifna anföranden, hvartill jag endast vill tillägga nå¬
gra ord. Det är i min tanke två saker, som i syn¬
nerhet inverka på ett samhälles utveckling och tref¬
nad: Loen god hushållning med de allmänna medlen,
särdeles i ett land med ringa tillgångar — men der¬
om är nu icke fråga vid detta Betänkande; 2:o be¬
fordring väsendet. Aro äfven här tilleånstarne ringa
O O O O
och understundom brist på tjenliga tjenstemanna-äm-
nen, så är det så mycket mer af nöden att noga göra
urval af det som finnes. Detta gäller i allmänhet
hvarje land med ringare folkmängd, och således äf¬
ven vårt. Men vill man nu hos oss jemföra tillgån-
garne med hvad de i föregående tider varit, så skall
man svårligen kunna neka, att vi stå tillbaka och äre
nog vanlottade. Och just derföre alt vi synas gå en
mörk framtid med många hotande brytningar till mö¬
tes, så är det af högsta vigt att i detta hänseende
tillse, hvad behofvet är, och till Thronen frambära
de bekymmer, som härvid kunna uppstå. Jag talar
här icke om det förflutna, men jag vill att man med
afseende på framtiden bereder sig någon trygghet.
Visserligen beror mycket på våra Undervisningsverk
— men ej mindre på det Befordringssystem, som vid
sysslors tillsättande följes. Har man erfarit, att det
går an komma till de högsta platser i samhället
utan förvärfvade kunskaper och ådagalagd skicklighet,
så skall man snart anse sådana egenskaper umbärliga.
Nu är dock icke, och kan ej eller någonsin vara frå¬
ga derom, att för befordringar till Rikets högre em¬
beten skulle föreskri Ivas något uteslutande, eller abso¬
lut bindande vilkor, utan blott att till Kongl Maj:t
frambära den underdåniga önskan, att vid utnämnin¬
gar till dylika framför andra vigtiga poster afseende
Den 2/ November.
499
mätte fiistas pä så väl Förvärfvad humanistisk bild¬
ning vid Akademien, som ock för öfrigt i behörig
embetsmanna-väg dokumenterad skicklighet. Och det
är i sådant afseende, som jag för min del tillstyrker
bifall till Borgare-S tande ts inbjudning. Det är väl
sannt, att de Akademiska betygen blott hafva en
negatif betydelse och medföra ingen positif säkerhet,
Men den föreslagna underdåniga skrifvelsen är ock i
sin tendens blott negatif. Meningen är ej dermed
att lägga hinder för användandet af ovanliga utmärkt-
beter, som någon gång framstå och kunna gälla så¬
som lysande undantag från den allmänna regeln, hvil¬
ken dock med rätta häntyder både på de vid Under¬
visningsverken och sedermera i det praktiska lifvet
aflagda skicklighetsprof.
Häri instämde Prostarne Östberg} Ahlqvist och
Liedzen.
Prosten Lundblad: En af mig högt värderad
Talare har yttrat, att de offentliga Undervisnings¬
verken blott kunna garantera, att odugligheten icke
slipper fram till Statens tjenster. Jag åter skulle
tro, att Undervisningsverken, rätt organiserade, kun¬
na gå Staten i borgen för vida större fördelar. Om
nemligen fordringarne af de subjekter, i synner¬
het af högre stånd, som utexamineras vid Universi-
teterna, vederbörligen skärpas, om deras kunskaps-
prof med sträng ocb opartisk rättvisa vitsordas, bör
det med skälig sannolikhet kunna förutses, att kloka
föräldrar icke skicka sina i intullektuelt hänseende njug¬
gast utstyrda söner till Akademien, utan tvärtom de
ypperst lottade. Men då bör man ju så mycket sna¬
rare kunna förvänta den eminenta skickligheten från
just detta, och intet annat håll, ju mångfaldigare
och ofelbarare medel Högskolan framför hvarje annan
bildnings-anstalt besitter att grundligen dana och för¬
ädla förträffliga naturanlag. — För mili del tvekar jag
ej öppet tillstå, att jag gifver goda embetsman före¬
500
Den 2/ November.
träde framför goda lagar; oell har en af Sveriges
framfarna Konungar, Carl IX, kunnat göra inhemta-
de bokliga konster till vilkor för bibehållande af ärf-
teligt adelskap och dermed förenad företrädesrättighet
till Statens högsta embeten, så ser jag ingenting, sorn
hindrar en Svensk Konung att i våra dagar förnya
ofvannämnda anspråk på en Adel, som de facto, om
icke de jure, åtnjuter nära nog enahanda praerogativer.
Doctor Morén: Vällofl. Borgare-Ståndets inbjud¬
ning synes mig rätt hofsam och oskyldig, jag antager
den, för min del, och tillstyrker Hög v. Ståndet att
göra detsamma. Jag ser intet skäl, hvarföre jag ej
skulle göra det. Man lägger ej hinder för Konun¬
gens fria pröfning och val; utan man frambär blott
den önskan, att Konungen må göra afseende på aka¬
demisk och grundlig bildning. När jag förklarat detta,
ber jag att uttryckligt få tillägga, att jag, utan att
gilla alia skedda befordringar, icke kan deltaga uti
en starkare skuggning af den förflutna tiden. De fle¬
sta af de män, hvilka Konungen upphöjt till förnäm¬
liga embeten, hafva väl tagit Akademiska examina;
och det synes mig anmärkningsvärdt, att de höga
funktionärer, emot hvilka det offentligt hörda miss¬
nöjet skarpast vändt sig, alla, så vidt jag nu min¬
nes, genomgått Akademiska examina, äfven med ut¬
märkelse.
Contracts-Prosten Nordhammar: Ehuru jag in¬
stämt med Professor Geijer, anser jag mig dock oför¬
hindrad tillstyrka, att Ståndet måtte antaga Borgare-
Ståndets inbjudning, deruti jag ej kan finna något
anstötligt.
Biskop Agardh: Då hör en synnerlig vigt blifvit
lagd på examina, såsom skulle de upphjelpa embetsman-
na-skickligheten, anser jag mig, i anseende till examens-
väsendets ofullkomlighet i Sverige, uppmanad att säga
några ord. Vårt befordrings-system är, som man vet,
grundadt på examina, såsom vilkor; och examens-
Den 2/ November.
501
systemet har äfven derföre blifvit oupphörligt skärpt.
Men embetsmanna-skickligheten har icke i samma
progression tilltagit. Man har nämnt Preussen såsom
typen för embetsmannaskicklighet. Detta är sannt.
Men examinerandet derstädes är icke sådant, att det
hämmar utvecklingen af en humanistisk bildning,
utan befordrar den fastmera. Men i Sverige är för¬
hållandet tvärtom. Embets-exainina hos oss afse mest
praktiska ändamål. Och fördenskull blir det huma¬
nistiska oftast försummadt, enär examen i sjelfva sin
beskaffenhet mot detta verkar hämmande mer än be¬
fordrande. Det är för denna orsak skull som jag icke
kan ingå på Borgare-Ståndets inbjudning. Vore exa¬
mina bos oss så ställda som i Preussen, skulle jag ej
vägra bifall till nämnde inbjudning; men såsom för
hållandet nu är, kan jag icke göra det. De fleste
Tjenstemän hafva ju hos oss aflagt Akademiska exa¬
mina. Och ändock höres så mycken klagan öfver
bristande skicklighet. Skälet dertill måste således vara
något annat, än alt de icke äro behörigen examine¬
rade. För min del tror jag, att det ligger i ett fel¬
aktigt examens-system. Och jag önskar således, att
vårt examensväsende måtte ställas på en helt annan
fot, så att derigenom mera utveckling till humanistisk
bildning och skicklighet i allmänhet kan vinnas. Stäl¬
let är icke här att närmare utveckla huru härmed
förhåller sig i Preussen. Så mycket må dock näm¬
nas, att der icke aflägges någon praktisk examen vid
Undervisningsverken och att tiden der ej borttages
med mångfaldiga examina; utan der utvecklas endast
ungdomens förmögenheter i hvad man i allmänhet
kallar humanistiskt hänseende. Sådant är der förhål¬
landet; och om det är det riktiga, så fruktar jag att
vi genom inbjudningens antagande komma att ännu
mera ingå på en orätt bana, hvarpå vi redan förut
befinna oss. Jag instämmer alltså, att något bör fram¬
ställas om nödvändigheten alt befordra en högre em-
502
Den 2/ November.
betsmanna-bitdning, men dertill bidraga ej examina
sådana de nu äro. De måste först ställas på ett helt
annat sätt än nu är händelsen, och för detta ända¬
mål en fullständig revision af alla embets-examina
företagas. Under annat vilkor kan jag icke tillstyr¬
ka bifall till inbjudningen.
Häri instämde Stats-Rådet Poppius.
Doctor Aerell: Då Grundlagarne bestämma sät-
O O
tet för befordran, så anser jag den föreslagna under¬
dåniga skrifvelsen onödig. Sker afvikelse från Grund¬
lagens stadganden, så tillhör det Constitutions-Utskot-
tet att göra anmärkning derå.
Prosten Ödmann: I anledning af hvad Biskop
Agardh anfört, anhåller jag få tillägga några ord.
Jag kan ej medgifva, hvad Biskopen yttrat, att de
akademiska examina hämma den humanistiska bild¬
ningen. Förhållandet är ju nu tvärtom. Ändamålet
med den betydligt skärpta Student-examen är ju att
utveckla nämnde bildning. Och dessutom afläggas vid
Universiteten ej blott de lägre embets-examina, utan
ock de så kallade Fakultets-examina. Den högre bild¬
ning, som vid dessa ådagalägges, är dock i vårt när¬
varande befordrings-system så ringa aktad, att Juris-
Döctorn ej räknar bättre befordringsrätt än en per¬
son, som aflagt Hof-Rätts-examen. Sådant bör i min
tanke rättas, och man fordrar ej för mycket, om man
yttrar den önskan, att personer, som skola sköta hela
vårt Justitiasverk, hafva vid något Universitet för-
värfvat sig dokumenterade insigter och skicklighet.
Det förstås emedlertid, att icke detta behöfver göras
till någon alldeles absolut fordran; man önskar blott,
att afseende måtte fästas på kunskaper oell skicklig¬
het, ådagalagda genom akademiska prof.
Häri instämde Contracts-Prostarne Hallström och
Björkman.
Prosten Lalin: Jag vill endast förklara, att jag
afslår den föreslagna underdåniga skrifvelsen på den
Den 21 November.
503
grund, att den innebär ett bittert klander mot Re¬
geringen.
Professor Bolmeer: Såsom Akademisk Lärare bor¬
de jag väl hålla på examina och försvara deni; men
jag beklagar, att jag det icke kan. Såsom förhållan¬
det nu är, utgör hos oss examens-systemet själen i
det akademiska lifvet. Detta kan jag ej gilia, eme¬
dan jag tror, att examina ofta hindra den fria ut¬
vecklingen af själsbibillingen. Men om examina nå¬
got skola gälla, så må de det göra såsom prof för
ynglingen; för den mognade mannen deremot fordras,
efter min tanka, andra prof. Jag afstyrker således
bifall till Yälloflige Borgare-Ståndets inbjudning.
Biskop Nibelius: Min opinion i denna fråga är,
att Högvördiga Ståndet kan ingå på antagandet af
inbjudningen, ej för den vigt, som de akademiska
examina i och för sig hafva, eller för den garanti,
som de innebära; men emedan jag tror, att frambä¬
randet af en sådan underdånig önskan, som nu är i
fråga, skulle förmånligt inverka på uppfostran i all¬
mänhet samt medföra en uppmuntran för ungdomen
att beflita sig om grundliga kunskapers inhemtande.
Prosten Lindmark: Jag har redan förenat mig
med Prosten Säve och har blott några ord att tilläg¬
ga. Man synes hysa stora farhågor för underdåniga
skrifvelser; och jag vet icke hvarföre? Man bör väl
icke frukta, att Kongl. Maj:t skulle illa upptaga ett
slikt sätt att meddela Honom folkets önskningar och
behof. Det vore rätt illa, om en sådan skrifvelse ej
skulle med välbehag upptagas, då den vore af ett
förhanden varande behof påkallad och i hofsamma
ord framställd. Och i sanning tjenar man illa Ko¬
nung och Fädernesland, om man söker undanhålla
för Regeringen upplysningar om hvad som i afseende
på Landets ställning kan vara erforderligt och för Ri¬
kets bästa behöfligt.
504
Den 2/ November.
Sedan diskussionen öfver Irsta punkten af All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkan-
den, Nrris 41 och 110, samt Välloll. Borgare-Ståndets
förutnämnde inbjudning nu var slutad, framställdes
i behörig ordning proposition om bifall till Utskot¬
tets i berörde Betänkanden gjorda förslag. Härtill
svarades med blandade Ja och Nej, samt begärdes vo¬
tering; i anledning hvaraf följande voterings-propo¬
sition och contraproposition framställdes och gillades:
Den som bifaller Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets i första punkten af Betänkandet N:o
41 gjorda och i Utlåtandet N:o 110 vidhållna hem¬
ställan, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej. Vin¬
ner Nej, så har Ståndet beslutat antaga Vällofliga
Borgare-Ståndets gjorda inbjudning att biträda dess
beslut om aflåtande af en underdånig skrifvelse till
Kongl. Majrt, på sätt som vid början af denna § om¬
forma les.
Voteringen, som härefter anställdes, befanns, ef¬
ter voteringssedlarnes uppräknande, hafva utfallit med
24 Ja emot 25 Nej, och hade Ståndet således fattat
beslut som contrapropositionen innehåller.
Föredragningen af de följande punkterna i Eko¬
nomi-Utskottets förevarande Betänkanden skulle i Ple¬
num på eftermiddagen denna dag fortsättas.
Ståndet åtskiljdes kl. 2i e. m.
In fie)em
E. M. Tegne’r.
.Plenum lil. 6 eft. »nitia.
§. 1.
Upplästes Expeditions-Utskottets förslag till Ri¬
kets Ständers underdåniga skrifvelse!-:
Den 2/ November.
505
N:o 146, angående förlängning af de roed Rust-
liållarne vid åtskillige afsutne Regementen och Corpser
afslutade kontrakt om Häst-vacance-afgifts utgöran¬
de m. m.
Denna skrifvelse, N:o 146, som af Ridderskapet
och Adeln var återremitterad, lades på bordet.
N:o 147, i fråga huruvida lösningsrätt till gnif-
vedelar inom Stora Kopparbergs Bergslag må vara de
brukande Bergsmänen fortfarande förbehållen.
Godkändes.
§•2.
Upplästes och lades till handlingarne inkomne
Protokolls-Utdrag från Ridderskapet och Jdeln af
den 16 och 18 dennes, från Vallojl. Borgare-Stän-
det af den 18 äfven af denna månad.
§. 3.
Föredrogos och bordlädes Stats-Utskottets följande
Utlåtanden:
N:o 364, i anledning af återremiss å Utlåtandet
N:o 309, angående afskrifning af fordringar för und-
sättnings-spannemål.
N:o 365, angående ersättningen af kostnaderna
för Riks-Ståndens klubbar under innevarande Riksdag.
N:o 366, i anledning af erhållne återremisser å
Utlåtandet N:o 197.
N:o 367, i anledning af erhållne återremisser å
Utlåtandet N:o 257.
§. 4.
Föredrogos Bevil/nings-Utskottets följande Betän-
kanden:
N:o 32, angående stämpling af Spelkort samt af-
giften derför.
Lades på bordet.
506 Den 2/ November.
N:o 33, Memorial med ytterligare hemställan i
anledning af Riks-Ståndens olika beslut, i fråga om
Berednings- och Taxerings-Romiteerna på landet.
Lades på bordet.
§. 5.
Biskop Holmström_, som erhållit ordet, anförde:
”1 den långa diskussionen, som på förmiddagen egde
rum öfver l:sta punkten af Ekonomi-Utskottets Be-
tänkanden N:ris 41 och 110, deltog jag icke, dels
emedan jag ansåg redan alltför mycket vara ordad t
om detta ämne både vid första och andra föredrag¬
ningen deraf, dels emedan jag verkligen hoppades,
att den ”finkänsliga ömtålighet”, som af en värd Le¬
damot här oförmäldes, verkligen skulle afhålla plu-
raliteten af Hög v. Ståndet att besluta en underdånig
skrifvelse, hvilken, oaktadt det speciösa i formen, så¬
som endast åsyftande framtiden, dock, enligt min
åsigt, i sjelfva verket innebär en sårande anmärkning
mot det förflutna. En sådan åsyftning påbördar jag
dock ingen af delta Högv. Stånd, ehuru ett och an¬
nat yttrande dertill kunde gifva anledning, utan åbe¬
ropar blott, såsom stöd för denna min reservation,
Höglofl. Ekonomi-Utskottets Utlåtande i detta hän-
O
seende, hvaruti jag helt och hållet instämmer. Jag
beklagar ock, att den snillrike Ledamoten, som, sjelf
Akademisk Lärare, på ett i mitt tycke ovedersägligt
sätt ådagalade otillförlitligheten af Akademiska ung-
doms-prof för bedömmandet af en högre Embets-
manna-duglighet, icke egde tillfälle att öfvervara om¬
röstningen, som med en röst gaf det utslag, hvilket
lian välgrundadt afstyrkt. Slutligen må mig tillåtas
tillägga, att, ehuru mycket värde äfven jag sätter på
Akademisk bildning och lärdoms-prof, jag likväl icke
kan tillägga dem någon vigt att från Konungens Råd¬
gifvare afvända anmärkningar, klander, Riks-Rätts-
aktioner, m. m. och åberopar blott den aldrasednaste
Den 2/ November.
507
tidens och den stormäktiga Dagblads-Litteraturens fö¬
reteelser i della hänseende. Jag reserverar mig mot
•n
elen beslutade underdåniga skrifvelse!! såsom, under när-
'varande omständigheter_, både olämplig och fruktlös.
Prosten Ödmann: I anledning af hvad Biskop
Holmström yttrat, torde under fortsättning af diskus¬
sionen öfver förevarande ämne visa sig, huruvida
någon finkänslig ömtålighet eger rum eller icke. Det
förundrar mig emedlertid, att Biskopen fästat sig vid
det enskilda uttrycket. Jag hade trott, att hvar och
en borde lemnäs öppet och fritt att uppfatta här fö¬
rekommande frågor så godt han kan och på grund
deraf efter förmåga uttala sin öfvertygelse utan att
missfirma någon. Vid föredragningen af de öfriga
punkterna af Betänkandet förbehåller jag mig få än
ytterligare ådagalägga, att jag blott afsett oell afser
Nationens intresse, och intet annat. Biskop Holm¬
ström synes mig hafva antydt, att jag skulle hafva
fällt ett oparlamentariskt yttrande. Jag erkänner ej
detta och skall nu, såsom vid alla andra tillfällen,
söka att visa motsatsen, samt att jag med mina fram¬
ställningar endast åsyftar hvad som är ändamålsen¬
ligt och nödigt för att befordra Nationens sanna bästa.
O O
Biskop Holmström: Jag anhåller att blott få gen¬
mäla, att icke missfirmelse i mitt anförande varit
åsyftad. Jag har ju blott yttrat, att jag hoppades,
att den finkänsliga ömtåligheten skulle hafva sLräckt
sig till pluraliteten af Ståndet.
Prosten .Ödmann: Jag protesterar mot hvarje ma¬
joritet, som vill undertrycka minoriteten, samt an¬
håller att i hvilket ämne som helst, här må före¬
komma, den fria yttrande-rätten matte respekteras.
Professor Geijer: Jag anhåller få åberopa mitt
anförande på förmiddagen samt att det måtte få
gälla såsom min reservation mot Ståndets beslut.
508 Den <21 November.
I Professor Geijers reservation instämde Biskop
Hedren, Prosten Stenhammar och Contracts-Prosten
P. P. Svedelius.
Biskop Heurlin: Det är icke något ovanligt, att
reservationer mot fattade beslut afgifvas. Men jag
har icke förut hört, att sådana reservationer föran-
ledt diskussion, och skulle önska, att sådant ej el¬
ler nu vidare måtte ske.
§\6'
Fortsattes den i förmiddagens Plenum påbörjade
föredragningen af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Utlåtanden, N:ris 41 och 110.
2: dr a punkten:
Angående förslaget, att vid befordringar i all¬
mänhet må göras afseende ä längre tids tjenstgö¬
ring inom Verket j der befordran sökes.
I sammanhang härmed förekom äfven Hederv.
Bonde-Ståndets inbjudning att biträda dess den 4:de
dennes fattade och genom Protokolls-Utdrag medde¬
lade beslut, att Rikets Ständer må förnya deras vid
sistlidne Riksdag till Kongl. Maj:t framställda under¬
dåniga begäran, det måtte, vid återbesättandet af le¬
diga tjenster inom Post- och Tullverken, Kongl. Maj:t
täckas, då såsom sökande sig anmälde dels sådane,
som inom Verket tillryggalagt en långvarig och be¬
römlig tjenstebana, dels andre, som för denna tjenst¬
göring vore alldeles främmande, företrädesvis fästa
nådigt afseende å de förres billiga anspråk.
Proposition gjordes af Ii. il. Erke-Biskopen om
bifall till Utskottets förslag i denna punkt, och då
härtill svarades med blandade Ja och Nej, samt vo¬
tering begärdes, framställdes för sådant ändamål och
gillades följande voterings-propositioner, nemligen: Den
som bifaller Ekonomi-Utskottets i 2 punkten af Ut¬
låtandet N:o 41 gjorda och i Utlåtandet N:o 110
vidblifna beslut, voterar Ja; den det ej vill, voterar
Den 2/ November. 509
Nej. Vinner Nej. har Ståndet antagit Hedervärda
Bonde-Ståndets inbjudning.
Voteringen, sorn härefter anställdes, utföll med
28 Ja, och 15 Nej; och hade Ståndet således fattat
beslut, som Ja-propositionen innehåller.
Häremot reserverade sig Prostarne Ödmann, Lyth,
ahlqvistj Lindmark och Lector Laurenius.
3:dje punkten:
Om lediga tjensters återbesättande med ordinarie
Tjenstemän inom viss tid, efter det ledigheten in¬
träffåt.
Prosten Ödmann: Så vidt jag kan fatta, är det
system af uppskjutande med sysslors tillsättning till
obestämd tid, som man synes vilja införa, icke con-
stitutionelt. Frågan är nu, om ett sådant system icke
desto mindre skall godkännas och auktoriseras. Jag
kan ej bifalla detta. Jag anser det vara af stor vigt,
att tjensterne tillsättas i behörig ordning, det vill
säga: så snart det lagligen kan ske. Jag kan inga¬
lunda »illa att ett interims-tilistånd får era rum, un-
O O 7
der hvilket embeten stå lediga utöfver den för deras
besättande erforderliga tid, måhända under afvaktan,
att den eller den personen skall blifva färdig eller kom¬
petent till mottagandet af en sådan befordran. Ve¬
derbörande kunna ock allt för mycket inverka på
dens öfvertygelse och handlingssätt, som blott är till¬
förordnad. Jag tillstyrker derföre, att Ståndet, med
frångående af Utskottets förslag, ville besluta att viss
tid må bestämmas, inom hvilken lediga embeten och
tjenster böra återbesättas.
Contracts-Prosten Gumcelius: I afseende på hvad
anfördt blifvit får jag genmäla, att hvarken jag eller
Utskottet åsyftat att införa eller bibehålla något in-
terims-system vid sysslors tillsättande. Man har äf¬
ven i Utskottet lifligt önskat hvad Prosten Ödmann
nu yrkar, och derföre ganska noggrant öfver vägt denna
fråga. Men vid betraktandet af alla härvid förekom¬
510 Den 2/ November.
mande omständigheter har Utskottet funnit, att det
måste vara omöjligt att föreskrifva någon viss tid,
inom hvilken hvarje ledig tjenst borde vara återbe¬
satt, och det är med anledning deraf, som Utskottet
ej eller tilltrott sig böra tillstyrka någon sådan fö¬
reskrift.
Biskop Butsch: Jag instämmer alldeles med Pro¬
sten Gumaelius, och ber dessutom få fästa Högvördiga
Ståndets uppmärksamhet derpå, att Utskottet i sitt
Betänkande N:o 41, till hvilket närvarande Betänkan¬
de refererar sig, sid. 10, uttryckligen såsom sin er¬
känt den åsigt, att ”till Statsförvaltningens fullordna-
de skick och det grannlaga handhafvandet deraf ove¬
dersägligen i allmänhet hörer, att, vid inträffande
ledigheter, ordinarie embetsman utnämnas utan an¬
nat uppehåll, än det, som är en följd af den ord¬
ning, som för utnämningen är föreskrifven”. Men Ut¬
skottet har likväl icke kunnat förbise, att förhållan¬
den icke desto mindre gifvas, (och Ulskottet har ser¬
skildt nämnt och åberopat ett visst sådant, allmänt
kändt och ännu förhanden varande, förhållande), då
undantag ifrån den allmänna regeln äro oundvikliga
och påkallade af Bikets sannskyldiga nytta, och just
för dessa fall, hvilka icke på förhand låta sig be¬
stämma, har Utskottet velat, att Kongl. Maj:t fram¬
gent skulle vara oförhindrad att genom ett uppskof,
efter eget bepröfvande, se Riket till godo.
På härefter gjord proposition, om bifall till Eko¬
nomi-Utskottets Betänkande i denna del, svarades med
både Ja och Nej och begärdes votering, i följe hvar¬
af följande voteringspropositioner framställdes och god¬
kändes: Den som bifaller Ekonomi-Utskottets förslag
i 3:dje punkten af Betänkandet N:o 41, vidhållet i
Betänkandet N:o 110, voterar Ja; den det ej vill,
voterar Nej. Vinner Nej, så har Ståndet beslutat, att,
vid. inträffande ledigheter, ordinarie embetsman ut¬
nämnas utan annat uppehåll än det som är en följd
Den 21 November.
511
af den ordning, som för utnämningen är före¬
slå rifven.
Voteringen, som härefter anställdes, befanns haf-
va utfallit med 26 Ja och 17 Nej; i följd hvaraf
Ståndet alltså hade fattat beslut såsom Ja-propositio¬
nen innehåller.
Häremot reserverade sig Prostarne Ödmann, Lind¬
mark och Lyth samt Lector Laurenius.
/j.:de punkten:
.dngående förslag , att Kongl. Maj.t ville åter¬
gifva åt de serskilda Embetsverken den rättighet ,
som i senare tider blifvit dem betagen j att förord¬
na om åtskilliga lägre tjenstebefattningars fyllande.
Prosten Ödmann: Jag kan alldeles icke finna nå¬
got skäl, hvarföre Utskottet vill bibehålla det cen-
tralisations-system vid befordringar, som i senare ti¬
der alltmer blifvit utsträckt. Det synes vara utom
allt tvifvel, att Collegierna sjelfva böra ega att ut¬
nämna de lägre Tjenstemännen, hvilka hafva redovis-
nings-skyldigliet för uppbörd m. m. samt äro till
Collegierna ställde i andra mera conventionella än
constitutionella förhållanden. De borde ock derföre
hellre af dessa tillsättas än af den högsta Auktorite-
ten i samhället. Härtill kommer, att om sådane
Tjenstemän tillsättas genom Constitutorialer eller Full¬
makter af Kongl. Maj:t, så kunna de ej derifrån
afsättas utan åtskilliga omvägar. När derföre vissa
underordnade Tjenstemän, hvilka förut varit till¬
satte af Collegierna, i sednare tider blifvit befordra¬
de af Kongl. Maj:t, så kunna de ej från sina inne-
hafvande tjenster skiljas utom i den händelse, att de
begå grofva afvikelser från sina tjenstepligter. Der¬
emot kunde de förut afsättas af Collegierna sjelfva,
så snart de icke motsvarade Collegiernas förtroende.
Till detta förhållande, som förut egt rum, borde
man nu återgå, och öfvergifva den centralisering,
som under de sista 20 åren nästan vid alla tjenster
512 Den 21 November.
sökt göra sig gällande. Embetsverken böra återfå sin
rätt att tillsätta de lägre t jens terna ocb att äfven från
dera afsätta, när innehafvarne icke fullgiltigt upp¬
fyllde sina förbindelser. Åtminstone är det min åsigt,
att Embetsrayndigheterna, som ega att begagna ifrå¬
gavarande Tjenstemäns arbete ocb det kontrollera, äf¬
ven borde ega en sådan rättighet. Att hos högsta
makten centralisera tillsättningen af alla tjenster har
ej visat sig välgörande i något land; aldraminst låter
det förena sig med ett constitutionelt Statsskick, der
Styrelsen aldrig bör inblanda sig i de lägre sambälls-
bestyren. Af dessa skäl kan jag ej godkänna Ut¬
skottets åsigt i denna del, utan yrkar en återgång
till det belord ringssys tern, som beträffande nu ifrå¬
gavarande tjenster egde rum för 20 år sedan.
Contracts-Prosten Hallström: Då denna punkt
förra gången var under diskussion i Ståndet, yttrade jag
den tanke, att ärendet vore ställdt på sin rätta punkt,
om embetsmyndighelerna egde att tillsätta dem un¬
derlydande Tjenstemän, men besvär öfver utnämnin¬
gen kunde hos Kongl. Maj:t anföras. Jag trodde el¬
jest, eller såvida Kongl. Majrt toge omedelbar befatt¬
ning med åtskilliga lägre sysslors besättande, vore
denna maktutvidgning, som derförutan betager den
förbigångne underordnade Tjenstemannen den hitin¬
tills åtnjutna rättigheten, att anföra klagomål öfver
den skedda utnämningen, i sjelfva verket mindre för¬
enlig med våra constitutionella former. Utskottet
åter har varit af en alldeles motsatt tanka, och an¬
sett en dylik centralisation hos högsta makten fast¬
mer vara en önskansvärd utbildning af de constitu¬
tionella styrelseformerna, emedan, såsom Betänkandet
förkunnar, en sådan makt bos Styrelsen, som beredes
genom det oberoende valet af underordnade organer
för förvaltningen, just skall vara ett nödvändigt vilkor
för en verklig constitutionell ansvarighet för förvalt¬
ningen.
Den 21 November.
513
ningen. På lagligen syftar Utskottet här på en Mi¬
nister-styrelse, och förordar alltså, för att jemväl på
denna väg bereda dess införande, den omnämnda
centralisationen. Men Utskottet sammanblandar här¬
med, rädes jag, vårt Stats-skick med det som eger
rum i andra länder. Deremellan förefinnes dock en
stor och väsendtlig skillnad, hvilken hvarken må för¬
bises eller kan höfvas, med mindre än att Regerings¬
formen ändras. I andra länder är det nemligen Mi¬
nistrarne, som utnämna till de lägre embetena, men
äro ock der ansvarige för utnämningen likasom för
ali annan regerings-åtgärd. — De nämnde kunna ock
afskedas, och falla gemenligen med Ministrarne. Men
hos oss deremot nämner Konungen sjelf Embetsmän-
nen, och kan och bör ej eller kunna för utnämnin¬
gen klandras, enligt 90 § Regeringsformen. Redan
härutinnan räder ett helt olika förhållande — men
vidare —i de constitutionella länder, som man van¬
ligen tager till mönster, äro de, som hafva att till¬
sätta de underlydande Tjenstemännen, till antalet flere
eller samtelige Ministrarne. Men hos oss är det Ko¬
nungen allena. — Hvilken skillnad och huru olika må¬
ste icke till följe deraf den centralisering vara, sorn
der eller här kan ifrågakomma! Här skulle den innebära,
att vid Konungens egen höga personlighet skulle för¬
valtningens lägre organer vara fästade! — Detta torde
dock icke vara lämpligt —- och då vi för närvarande
ej ega en Minister-styrelse, såsom i andra länder,
tror jag, vi icke böra misskänna, utan anse de Col-
legiala Verken såsom Bålverk, hvilka vid befordrin¬
gar på ett ändamålsenligt sätt hämma å ena sidan
enväldets godtycklighet, och å den andra ett demo¬
raliserande lycksökeri. Jag tillstyrker således att en
underdånig skrifvelse, rörande denna angelägenhet,
måtte till Kongl. Maj:t aflåtas.
Prcste-St. Fröt. 1840. Andra Afdela. Bandet X. 33
514
Den 2i November.
Häri instämde Prosten Lindmark och Lector
Laurenius.
Prosten Källgren: Efter Prostarne Ödmann och
Hallström har jag litet eller intet att tillägga; får
blott förklara, att jag icke anser centra lisa tions-syste-
met vara constitutionelt, och måhända ej alltid åsyfta
skickligheten, utan politiska tänkesättet hos personerna,
Contracts-Prosten Gumcelius: Innehållet af 4:de
punkten i Betänkandet, hvilken angår vissa lägre Em-
betsmäns tillsättning af Konungen, har rönt ogillan¬
de af flere Talare, hvilka vändt sina anmärkningar
dels mot sjelfva tillsättningen, dels mot den förment
försvårade afsättningen, hvarjemte äfven blifvit ytt-
radt, att det klandrade stadgandet är stridande mot
Grundlagen, och att den dermed åsyftade centralisa¬
tion af makten i Konungens hand icke öfverensstäm-
mer med andan i vår Grundlag. Vöre det klandrade
stadgandet verkligen i strid med Grundlagen, hvilket
jag icke förmår inse och följaktligen vågar betvifla,
så hade det ju lemna t en tydlig anmärknings-anled-
ning åt det närmast efter dess utfärdande valda C011-
stitutions-Utskottet, och hade icke kunnat undgå, att
åtminstone blifva ett ämne för allmänna anmärknin¬
gar. Sådant har likväl icke inträffat, förmodligen
derföre, att man icke förr än nu upptäckt dess far¬
liga beskaffenhet. Hvad makt-centralisationen beträffar,
så kan man väl i vissa hänseenden erkänna dess skad¬
lighet, ja, till och med erkänna att andan af vår
Constitution hittills icke varit rätt öfverensstämman¬
de med en riktning till detta mål, utan att ändå med¬
ge, att förevarande fråga synnerligen hör till detta
kapitel. Och skulle makt-centralisationen förr varit
mindre gynnad af Grundlagen, så torde förhållandet
nu befinnas något förändradt, då vi genom antagan¬
de af Departemental-styrelsen i någon mån — öppet
eller endast genom conseq vensell, lika godt!—måste
förås närmare en Minister-styrelse, hvilken nödvän¬
Den 21 November.
515
digt fordrar en större inflytelse pä valet af alla Sty¬
relsens organer, med detsamma den ålägger Styrelsen
en större ansvarighet. Yi stå på en öfvergångs-punkt,
en punkt af ny utveckling, då conseqvenserna af den
skedda Grundlagsförändringen icke ännu hunnit nog
tydligt visa sig, hvarken till beskaffenhet eller vidd,
för att med säkerhet bestämma behöfligheten eller
skadligheten af det ogillade stadgandet. Så mycket
besynnerligare visar det sig således, att eli förändring
i en längesedan vidtagen offentlig åtgärd, hvilken ej
vetterligen medfört några menliga verkningar, just nu
påslås af behofvet påkallad, samt ifrigt ti listyrkes,
emedan denna åtgärd skall stå i strid med Grund¬
lagen, ehuru det måste befaras, att ännu flere för¬
ändringar i samma anda just af den förändrade Grund¬
lagen torde föranledas. Tidpunkten för detta yrkan¬
de synes således icke vara särdeles val vald. Hvad
serskildt den klagan angår, att desse nyssnämnde
Embetsman, till en del med uppbördsmanna-befatt-
ningar, skulle genom sina Kongliga fullmakter hafva
blifvit så svåra att åter göra sig af med, när de
komma på balance eller annars begå större felaktighe¬
ter, så har det blifvit för mig sagdt, att de tjena
endast med constitutorialer, och således lätteligen
kunde skiljas från sysslans utöfning af de Embets-
myndigheter, under hvilka de äro ställde, så vida
nemligen laga skäl för en sådan åtgärds vidtagande
finnes, äfvensom de, lika med andra Embetsman, kun¬
na genom laga dom från sjelfva sysslan skiljas, om
de låta så grofva tjenstefel komma sig till last, att
de ej mer böra sin syssla innehafva. Detta tyckes
vara nog. Ett annat förfarande, sorn ej af lagen,
således endast af .godtycket, vore det ock den sam¬
vetsgrannaste förmans, Föreskrefs, skulle jag åtminsto¬
ne finna med en rätt constitutionel anda oförenligt.
Hafva desse Tjenstemän först derigenom, att de af Ko¬
nungen nämnas, erhållit denna dyrbara rättighet, att
516 Den 2/ November.
endast efter noggrant iakttagna lagliga former från
sysslan, det vill ofta tillika säga fran licia sin timli¬
ga välgång skiljas, så ser jag deruti endast ett skäl
för detta Kongliga stadgandes bibehållande, då det
otvifvelaktigt måste vara mot ett rätt Statsskick stri¬
dande, att söka försvaga lagens beskydd, för att kasta
någon, vore det och den ringaste af Statens tjenare,
i det personliga godtyckets våld.
Prosten Lyth: Jag vet verkligen icke, om J809
års Grundlas[sstiftare haft för afsigt att besvära Re-
O o
geringen med utnämnande till alla de tjenster, som
på senare tider och nu framgent af densamma till¬
sättas. Jag är nära nog böjd att tro, att detta är en
utsträckning af Grundlagens ande- oell bokstafsme¬
ning, som endast depopulariserar Regeringen. I öf¬
rigt får jag förklara, att jag instämmer i hvad P10-
starne Ödmann och Hallström i denna fråga anfört,
och afslår Betänkandet i denna del.
Prosten Ödmann: Jag anhåller få fästa uppmärk¬
samhet på vissa Verks ansvar, om dem underlydande
Tjenstemän komma på balance. Stannar t. ex. en
Kronofogde i en sådan, så faller ansvaret i främsta
rummet på Lands-Kamreraren och derefter på Lands¬
höfdingen. Har nemligen Kongl. Kammar-Collegium
vid pröfningen af en Fogdes balance funnit, att den
uppkommit genom Fogdens försummelse, så ålägges
lian sjelf i första rummet att godtgöra balancen. Der¬
näst, och i fall Fogden icke sjelf kan betala, drab¬
bar skyldigheten dertill Lands-Kamreraren och slut¬
ligen Landshöfdingen, som i sista rummet ansvarar.
Alltså synes det mig, att Landshöfdingen bör ega
rätt att till de under honom lydande tjenster utnäm¬
na eller åtminstone att dertill föreslå den för hvilken
lian hyser förtroende. Och när ett sådant förslag från
Landshöfdingen ingått till Kongl. Kammar-Collegium,
borde detta vara förpligtadt att derpå göra afseende
och derpå grunda utnämningen. När accord ifråga-
Den 21 November.
517
komma, kan dock inträffa, alt eli person å högve¬
derbörlig ort anmäles och till en sådan tjenst nam¬
nes, utan att dertill vara föreslagen hvarken af Lands¬
höfdingen eller Kannnar-Collegium. Dylikt synes ej
vara ändamålsenligt, och jag hemställer, om det ej
härvid vore det rätta att inskränka eller återföra för¬
hållandet till hvad det förut, och innan centralisa-
tionens epok, var; och detta just till förekommande
deraf, att inga enskilda obehöriga insinuationer måtte
å högsta ort kunna vid befordringar göra sig gällan¬
de. Utan tvifvel lärer hvar och en finna, att inga
andra rekommendationer, än Landshöfdingens, böra
vid dylika tjensters tillsättande, sorn de äro, hvarom
jag nu yttrat mig, ega rum, samt att utnämningen
dertill rättast sker af den närmast kontrollerande auk¬
toriteten.
Biskop Butsch: De af Contracts-Prosten Hall¬
ström framställda anmärkningar, om skillnaden emel¬
lan det constilutionella Stats-skicket hos oss och främ¬
mande nationer, finner jag för min del ganska tänk¬
värda, och jag har icke heller instämt i Utskottets
beslut på grund af det skäl, Utskottet i detta afse¬
ende anfört. Om de ifrågavarande tjensterne för det
närvarande tillsattes af vederbörande Embetsverk, så
skulle jag för min del icke påyrka en förändring här¬
utinnan; men då utnämningen redan öfvergått till
Kongl. Majit, så har jag trott, att det utan våda
eller olägenhet dervid kunde förblifva, alldenstund
vederbörande Embetsmyndigheter ega att icke allenast
upprätta förslag till tjensternas återbesättande, då de
blifvit lediga, utan ock att på det strängaste kon¬
trollera de ifrågavarande Tjenstemännen i deras em-
betsverksamhet.
Contracts-Prosten Öhrnberg: De anmärkningar,
som blifvit gjorde emot Utskottets Betänkande i den¬
na punkt, äro, efter mitt förmenande, tillräckligen
vederlagde. — Då Konungens Befallningshafvande jern-
518
Den 21 November.
te vederbörande Kongl. Collegier böra yttra sig öfver
de sökandes skicklighet, och deras utlåtanden åtfölja
det upprättade underdåniga förslaget, så får Rege¬
ringen alla de upplysningar som behöfvas* för att
utnämna den skickligaste och förtjentaste; och da de
Embetsman, hvarom här egentligen är fråga, blott af
Kongl. Majit erhålla constitutorialer, så kunna de med
lika lätthet, som tillförene, skiljas ifrån tjenstebefatt-
ningen, i händelse de komma på balance och icke
kunna redovisa uppbörden. — Desse i samhället vig-
tige Embetsman erhålla genom det Kongl, constitu-
torialet ökadt anseende, och med detsamma har man
på dem stegrade anspråk, att de med nit och drift
skola utöfva deras tjenstebefattningar. Icke heller
lärer Staten derigenom förlora, utan snarare få öka¬
de inkomster, då förmodligen den Charta Sigiilata,
som bilägges det Kongl, constitutorialet, är betyd¬
ligare och större än den var, då de Kongl. Collegi-
erne bade utnämningsrälten. — Jag tillstyrker der¬
före bifall lill Betänkandet i denna 4:de punkt.
Biskop Heurlin: Jag vill ej här tvista om cen¬
tralisation och makt-concentrering. Endast det vill
jag förklara, att jag ej anser tiden nu vara inne att
företaga någon förändring med Tjenstemännens till¬
sättning, då Rikets Ständer flere gånger förut uttryckt
den önskan och förhoppning, att denna angelägenhet
bäst kunde regleras i sammanhang med den ifråga¬
satta nya organisationen af Embetsverken och såsom
en följd af den nu antagna såkallade Departemenlal-
styrelsen. Man må då vänta till dess det visar sig
hvad denna förmår uträtta. Här har ock blifvit gjord
anmärkning i afseende på aecorder, som vid tillsät¬
tande af Landtstats-tjenster ifrågakommit. Vid de hög¬
re platserna torde visserligen aecorder ännu qvarstå,
ehuru Kongl. Majit vidtagit flere åtgärder till deras
amorterande, men vid de lägre tjenstegraderna tror
jag att sådana aecorder på de flesta ställen blifvit
Den 2/ November. 519
afskaffade och nu mera Högst sällan, om någonsin,
komma i fråga. Författningarne äro emot det gamla
oskicket stränga och alfvarliga.
Professor Morén: Jag kan icke jäfva riktigheten
af det svar, som Höglofl. Utskottet gifvit på min an¬
märkning, att, då Konungen sjelf finnér sin tid icke
otillräcklig, ingen anledning är för handen att från
Ständernas sida, i detta afseende, göra en erinran.
Jag gaf min anmärkning denna form, emedan jag an¬
såg den bäst motsvara skyldig grannlagenhet. Jag
mente dock något mera. Det synes nemligen vara
gifvet, att Konungen icke, utom i högst få fall, kan
känna de till befordran föreslagna personer, utan
måste lita på den föredragande Ministerns vitsord och
tillstyrkande; ty att Konungen skulle taga råd af
annan eller andra, än sin Konselj, kan ej förutsättas
annorlunda, än som sällsynt missbruk och undantag.
Ministern är alltså egentligen den, som utnämner,
och utnämningens dragande till Konungen och Kon¬
seljen från Collegier och auktoriteter är i sjelfva ver¬
ket en förvandling af Collegii-systemet till Bureau-
krati eller Ministerstyrelse. Visserligen kan man
hysa olika meningar om företrädet dem emellan. För
min del gifver jag delta åt Collegii-systemet och ön¬
skar det bibehållet, såsom mera gynnande för frihe¬
ten och bättre försäkrande om en grundlig behand¬
ling af ärenderna. Det saknar väl det andra syste¬
mets raskhet, men tillika dess frestelser och tillfäl¬
len lill en godtycklighet, som svårligen vill vara
konstitutionel.
Prosten Källström: Prosten Ödmann har yttrat,
att vid tillsättande af Kronofogde-tjenster ”inga andra
rekommendationer böra ega rum, än Landshöfdin-
gens.” Detta är äfven min tanke. Men jag tror, att
just till vinnande af detta ändamål förändringen i
utnämningssättet tillkommit. Såsom förr öfligt var,
lärer Landshöfdingen ingifvit förslaget till Kammar-
520
Den 2/ November.
Colle gium, men det var derföre icke sagdt att Kannnar-
Collegium alltid stod i det förhållande till Landshöf¬
dingen, att Collegium gjorde något synnerligt afseen¬
de på hans rekommendation. Det kunde således då,
oftare ån nu, inträffa, att Landshöfdingen saknade ett
billigt och nödvändigt inflytande vid tillsättandet af
dessa tjenster. Då nu åter Kongl. Maj:t tillförordnar
dessa Tjenstemän direkte på Landshöfdingens rekom¬
mendation och Landshöfdingen i följe af sitt embete
icke bör kunna anses sakna Konungens höga förtro¬
ende, så följer häraf tydeligen, att under det utnäm-
ningssätt, som nu eger rum, mera än under det
gamla, Landshöfdingens rekommendation kan göra sig
gällande. Jag erkänner visserligen, att Kongl. Maj:t
bör befri as från hvarjehanda småbestyr, men om på
den grunden Kongl. Maj:t skulle i nåder finna skä¬
ligt att frånsäga sig utnämningen till Kronofogde-
tjenster, så skulle jag anse det vara lämpligt att
Landshöfdingen vid dessa befordringar äfven befria¬
des från andra auktoriteters inblandning.
Prosten Ahlqvist: I hufvudsaken förenar jag mig
med Prosten Hallström. Man har sagt, att genom
den Departemental-styrelse, som genom Konungs och
Ständers beslut blifvit införd, de Collegiala formerna
äfven skola och måste undergå förändringar: om så
är, anser jag det just vara på sitt ställe, om Stän¬
derna fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på angelä¬
genheten, att den högre Styrelsen befrias från en
mängd småbestyr, hvaribland jag räknar dessa nu
ifrågavarande lägre tjenstemanna-utnämningar, för att
kunna använda sin tid och omtanka på de mera all¬
männa och egentliga Styrelse-funktioner, hvilka en¬
samt af densamma väntas och fordras. Det allmänna
skulle derigenom göra en mycket större vinst än den,
som den af Regeringen nu utnämnde Embetsmannen
kan vinna i värdighet och Stats-kassan i Charta Si-
gillala. Den sednare kan för fullmakten eller con-
Den 2/ November.
521
stitutorialet bibehållas vid samma höga belopp, som
hittills, och hvad den förra angår, tror jag icke att
någon funnit sann lycksalighet af sin förmodade hög¬
re värdighet, den hans löneinkomster ej tillåtit ho¬
nom upprätthålla utan fara för sitt ekonomiska väl¬
beställd. — Svåra följder af centralisationen i detta
afseende befarar jag väl icke numera, då det icke är
ovanligt att så väl högre som lägre Embetsman oaf¬
brutet följas af allmänhetens uppmärksamhet; men jag
tror att, utom ofvananförda lättnad för Styrelsen, en
annan stor fördel skulle vinnas, om desse ifrågava¬
rande Embetsman hädanefter komma att utnämnas,
såsom tillförene, af vederbörande Embetsverk och myn¬
digheter. Då egde en förbigången sökande till en
tjenst rättighet och tillfälle att, om han ansåge sitt
förbigående icke stödt på laga be ford ringsskäl, hos
den högre myndigheten anföra besvär och hoppas
rättelse, hvarigenom mannamån eiler hemliga befor-
dringsskäl icke så lätt kunde ega rum och göra sig
gällande, som under nu varande befordrings-system,
då man hörer klagomål och knot upprepas öfver sido¬
inflytande m. m.
Prosten Ödmann: Då här mycket talats om cen¬
tralisation, så beder jag få i afseende derpå yttra
min öfvertygelse. Jag tror, att inom ett land, som
söker fortgå Lill ett förbättrad t samhällsskick, det in¬
galunda är godt att principen af centralisation har
öfvertaget. Man skulle kunna för den åsigt, att cen¬
tralisation i Styrelse-åtgärder icke är lycklig, hemta
erfarenhetsbevis icke endast ur vårt lands häfder en¬
skildt, utan äfven från andra Staters historia i all¬
mänhet. I envåldsstater, der absolutism råder, må
den försvaras; men i länder, der Constitution finnes,
måste det vara en sanning, att centralisation i nämn¬
de mening icke är lämplig och god. En sådan cen¬
tralisation innebär, att Regeringen skall befatta sig
med hvarjehanda småbestyr, som kunde tillhöra korn¬
522
Den 2/ November.
munen, eller öfverlemnas till underordnade auktoi ile¬
ter. Styrelsen bör i min tanka endast sysselsätta sig
med Statens högre ideella och constitutionella intres¬
sen. Så länge Nationen har en Constitution, måste
således merherörde centralisation vara oförenlig med
Statens väl. Jag håller före, att Regeringen icke bör
nedlåta sig till direkt befattning med de många min¬
dre i samhället förekommande bestyr och inblanda
sin hand i tillsättningen af de små Tjenstemännen,
som endast medelbart hafva någon beröring med Sty¬
relsen. Det är en sådan åsigt af förevarande ämne,
som jag önskade att äfven det Högvördiga Ståndet
ville biträda.
Häri instämde Proslarne Hallström och Lyth.
På härefter gjord proposition om bifall till 4:de
punkten i Utskottets förrberörde Betänkanden, svara¬
des Ja och Nej, samt begärdes votering. I anled¬
ning häraf framställdes och godkändes följande vote¬
ringsproposition och contraproposition:
Den som bifaller Ekonomi-Utskottets förslag i
Betänkandet N:o 41, vidhållet i Utlåtandet N:o 110,
röstar Ja. Den det ej vill, röstar Nej. Vinner Nej,
så har Ståndet beslutat, att en underdånig skrifvelse
skall aflålas med anhållan, att Kongl. Maj:t måtte
återgifva åt de serskilda Embetsverken den rättighet,
som i senare tider blifvit dem betagen, att förordna
om åtskilliga lägre tjenstebefattningars fyllande.
Voteringen, som härefter anställdes, utföll med
24 Ja emot 19 Nej, och hade Ståndet således fattat
beslut, sorn Ja-propositionen innehåller.
Häremot reserverade sig Prostarne Ödmann, Lyth,
Lindmark, Ahlqvist, Hallström, Källgren, Sandberg,
Lector Laurenius och Professor Morén.
5:te punkten:
Om bestämmande af den värdighet, som bör åtföl~
ja embeten och tjenster, i förhållande till hvarde-
ras vigt.
Den 21 November.
523
Contracts-Prosten Gumcelius: Jag har reserverat
mig mot Utskottets beslut i denna punkt, och vill icke
vidare upptaga tiden med detta ämne, än att åberopa
nämnde reservation, samt göra ett kort tillägg. Rang
kan ifrågakomma i 2 fall. Det ena är inom en Corps
eller ett Embetsverk. Der lärer väl den, som har en
underordnad grad, veta hvad honom tillhörer i afse¬
ende på förmän. Det andra fallet är inom samhälls-
lifvet i allmänhet. Man har sett att egentlig hild¬
ning och förtjenster der göra sig gällande oberoende
af rang. Om sällskapslifvet, och rangens betydelse
inom detta, vill jag alls icke tala. Skulle detta ge¬
nom någon lagbestämmelse kunna regleras, så gifves
i alla fall derjemte ett annat inflytande, rikedomens
och maktens; och detta lärer ej genom några rang¬
bestämmelser kunna regleras. I intet af nämnde af-
seenden synes mig således några stadganden behöfliga,
och jag tror, att det Högvördiga Ståndet kan skades¬
löst lemna å sido frågan om en underdånig skrifvel¬
se i detta hänseende.
Häri instämde Biskoparne Hedren och Bruhn,
samt Prostarne Åstrand, Tunelius och Hallbeck.
Biskop Butsch: Jag är visserligen icke okunnig
derom, alt det finnes ett ganska giltigt betraktelsesätt,
enligt hvilket rangen, i den mening hvarom här är
fråga, med rätta anses såsom en småsak, utan all
vigt och värde. Men detta hindrar icke, att saken
äfven kan ses ur en annan synpunkt, och då också
kan erhålla någon betydelse. Såsom en ordningsfråga
skulle jag, lika med Utskottet, förmoda att rang-frå¬
gan kunde tillvinna sig någon uppmärksamhet, och
styrkes i denna förmodan, då jag erinrar mig, att
Rikets Ständer, vid innevarande Riksdag, gjort frågan
om Titlar och karakters-fullmakter till och med till
en Grundlagsfråga. Om det derföre är sant, hvad
icke blott enskilde motionärer påstått, utan ock inom
Utskottet ytterligare blifvit upplyst, att nu gällande
524-
Den 2/ November.
rangbestämmelser äro ganska felaktiga; så lärer Ut¬
skottet, då rättelse häruti blifvit yrkad, åtminstone
baft skäl att anse rättelsen också böra följa. Skulle
emellertid det Högv. Ståndet för sin del finna för
godt att i detta mindre maktpåliggande ärende afvak¬
ta hvad Kongl. Maj:t opåmind kan komma att be¬
sluta; så strider det ingalunda mot min föreställning
om det mest lämpliga och passande.
Doctor Björkman: Jag är förekommen af Prosten
Gumeelius, och hoppas att det ej skall blifva såsvårt
att erhålla afslag på denna punkt af Utskottets Be¬
tänkande, som det varit med de öfriga. I öfrigt vill
jag ej upprepa, hvad redan vid återremissen yttra¬
des om ämnets obetydlighet och den värdighet, som
ej beror af rangbestämmelser.
Flere af Ståndet instämde häri.
På härefter i behörig ordning gjord proposition,
blef denna 5:te punkt af merberörde Utlåtanden af-
slagen.
6:te punkten:
Angående förslag, att inga karakters-fullmakter
må meddelas å annan värdighet eller tjenst än
den j som innehafvarén bestrider.
Biskop Holmström: Det skulle kunna synas, som
detta ärende vore det mest riksvigtiga af alla. Con-
stitutions-Utskoltet har härom inkommit med ett för¬
slag, åsyftande förändring af Grundlag; Bevillnings¬
utskottet har på karaktersfullmakter lagt en tung
beskattning, och nu framträder Ekonomi-Utskottet
med tillstyrkande af en underdånig skrifvelse i sam¬
ma ämne. Mig synes en opinion i denna fråga, om
den skulle behöfva uttalas, redan vara tolkad genom
de 2:ne föregående Utskottens åtgärder, och att så¬
ledes något ytterligare vidgörande är obehöfligt, hvar¬
före jag afstyrker bifall till Utskottets ifrågavarande
förslag.
Den 21 November.
525
Häri instämde Biskoparne Hedren och Heurlin
samt Prostarne Åstrand och Bergqvist m. fl.
Biskop Butsch: Jag instämmer med Biskop Holm¬
ström, och kan göra det så mycket heldre, som jag
redan, då Bevillningsfrågan inom det Högv. Ståndet
förevar, haft tillfälle att tillkännagifva min åsigt af
nu förevarande ämne, och äfven inom Utskottet va¬
rit en ibland de fä, som yrkat en mot majoritetens
motsatt mening.
Häri instämde Biskoparne Nibelius och Bruhn.
Prosten Lyth: Sedan Biskop Holmström medgif-
vit, att 3:ne Utskott instämt i samma åsigt i afseen¬
de på karaktersfullmakter, så synes detta vittna, att
Rikets Ständer äro tämmeligen ense derom, att de
äro antinationella, och en underdånig skrifvelse derom
till Kongl. Majrt borde derföre så mycket mindre an¬
ses obehörig, som den endast skulle hafva för afsigt
att förekomma hvad som för Regeringen och Natio¬
nen är lika obehagligt.
Doctor Björkman: Jag vidhåller mina vid åter-
remissen yttrade åsigter, och itererar, att jag visser¬
ligen anser öfverdrift i karaktersfullmakters utdelan¬
de skadlig, men tror, att denna är förekommen ge¬
nom Bevillnings-Utskottets redan pröfvade tillgöran¬
den. I öfrigt förenar jag mig med Biskop Holm¬
ström.
Contracts-Prosten Sandberg: Titelsjukan är en
fåfänga och således ett ondt, men dock likväl ej nå¬
got så farligt och Riksförderfligt, att det beböfver an¬
gripas från 3:ne Ulskott. Kunna två ej hjelpa, så
anser jag ej heller nu skäl att besvära Kongl. Maj:t
med en underdånig skrifvelse härom.
Efter i behörig ordning gjord proposition blef
förevarande 6:te punkt af Ståndet afslagen.
y:de punkten:
Angående förslag ,, att Hof-embetsmän icke måga
till några Statens embeten befordras.
526 Dén 23 November.
Utskottets utlåtande öfver denna punkt, att för¬
slaget må utan afseende lemnäs, godkändes.
Ståndet åtskiljdes kl. 9 e. m.
Iii fidem
E. M. Tegnér.
I)en 23 November 1840.
/•fm 11 ni Ut. 6 ef t. milli!.
§. 1.
Från VäJlojl. Borgare-Ståndet meddelade Pro¬
tokolls-Utdrag af den 18 och 21 dennes upplästes och
lades till handlingarne.
O
§. 2.
Till Ståndet hade inkommit nedanstående Memo¬
rial och Betänkanden, nemligen:
Från Constitutions-Utskottet:
N:o 64, med förslag i afseende på Tryckfrihets-
Förordningens rätta benämning;
N:o 65» med förslag till ändring i 1 § 3 Mom.
Tryck fri hets-Lagen;
N:o 66, med föreslående af ett tillägg i 1 § 5
Mom. Tryckfrihets-Lagen.
Från Lag-Utskottet:
N;o 151, med förslag till sammanjemkning af de
inom Riks-Stånden fattade skiljaktiga beslut, vid fö¬
rehafvande af Utskottets genom Betänkandet N:o 66
och Utlåtandet N:o 126 framställda förslag, i anled¬
ning af väckt fråga om förtydligande af 1 Kap. 2 §.
Stratf-Balken och Kongl. Brefvet den 25 Septem¬
ber 1777;
Den 23 November. 527
N:o 152, i anledning af väckta motioner om än¬
dring af 8 Kap. Idandels-Balken och upphäfvande af
Kongl. Förordningen den 1 October 1752, angående
straffets skärpande för Mätare, som med oriktigt mä¬
tande beträdes;
N:o 153, i anledning af väckt motion om be¬
stämmandet af rätt Domstol för upptagande af atal
emot Öfver-Stålhållaren för fel i Embetet;
N:o 154, i anledning af väckt motion om behof-
vet af åtskilliga föreskrifter, rörande Polis-göromålens
ordnande i Stockholm;
N:o 155, i anledning af väckt motion om gransk¬
ning och ändring af de lagens rum, enligt hvilka
Ledamöter i Krigs-Rätt dömas till ansvar för felak¬
tiga domslut;
N:o 156, i anledning af väckt motion om an¬
svarsbestämmelser för dem, som eftergöra andra ar¬
beten i gravyr eller lithograf!.
Ifran Bevillnings-UIskottet :
N:o 30, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 21, angående Tull-Bevillnin-
gen; och
Ifrån Stats- och Bevillnings-U t skotten :
N:o 80, i anledning af åtskilliga motioner, an¬
gående förändradt löningssätt för Domare samt Ex¬
peditionslösens och Chartae-Sigillatas-Kontorets upp¬
hörande.
Lades på bordet.
§. 3.
Då nu ånyo föredrogs Banko-Utskottetsj sedan
den 7 dennes å bordet hvilande, Utlåtande N:o 109,
i anledning af de inom samtlige Riks-Stånden fram¬
ställda anmärkningar vid Utskottets under N:o 64
afgifne Betänkande, angående utgifvande från Banken
af dess, enligt 1839 års bokslut, utöfver grundfonden
behållna räntevinst och kapital-öfverskott, anförde:
528
Den s3 November.
Biskop Agardh: Vid början af Riksdagen hade jag
äran uti det Hög v. Ståndet afgifva en motion, inne¬
hållande hufvudsakligen att en betydligare del af
Bankovinsten måtte blifva anslagen till befrämjande
af allmänna arbeten. Banko-Utskottet har indirekt
afgjort denna fråga, då detsamma uti förevarande Be¬
tänkande tillstyrkt Rikets Ständer att öfverlemna det
öfverskott af Banko vinsten, som anses icke behöfvas
för Bankens rörelse, till .Statsverket.
Jag vill ej upprepa för andra gången hvad sorn
redan blifvit anfördt om nödvändigheten, att något
måtte göras för att öppna nya arbets-tillfällen och
derigenom understödja den annars otillräckliga fattig¬
vården. Jag villi blott taga mig friheten nu tillägga,
att penningerörelsens ojemna fördelning är sannolikt
en af de allmännaste orsakerna till den i vårt land
tilltagande fattigdomen. Då man erinrar sig att öf¬
ver en million R:dr eller i af rörelsekapitalet årligen
drages från provinserna till hufvudstaden i vinst på
de lån, som af Banken utlemnas, och föreställer sig
följden deraf att denna summa icke återgår dit, hvar¬
ifrån den är dragen, utan dels användes till aflönin-
gar och underhåll af Banken, dels att öka skuldsätt¬
ningen, dels utsprides i helt andra vägar, och dervid
betänker, att detta forlsätles år från år; så måste
man med säkerhet kunna antaga, att en sådan cen¬
tralisation, en sådan jemn uttappning af det cirkule¬
rande myntet nödvändigt småningom måste åstad¬
komma en förlägenhet och penningbrist, som i sin
mån skall verka ofördelaktigt på provinsernas välstånd.
Tänker man sig åter i motsatt riktning denna million
eller en större del deraf år efter år återgå till pro¬
vinserna, icke på det vanliga sättet, emot vilkor att
återbetala ränta för de penningar man sjelf samman¬
skjutit, icke genom en tilltagande skuldsättning, utan
såsom eLt opåräknadt tillskott till rörelsekapitalet,
hvilket
Den 23 November.
529
hvilket kunde framkalla nya arbetstillfällen och en
ny sysselsättning af landets industriella krafter, så
måste man medgifva att ett sådant användande af
Bankovinsten skulle hafva det mest välgörande infly¬
tande på provinsernas förkofran, och säkrare än något
annat medel förminska de allmänna orsakerna till
den tilltagande förlägenheten i allmänna rörelsen och
elen deraf uppkommande fattigdomen.
Banko-Utskottet har nu sjelf erkänt, att största
delen af denna vinst icke är behöflig hvarken för
realisationens bestånd, eller för bibehållande af Ban¬
kens lånerörelse. Endast en tredjedel deraf eller en
million vill Utskottet, enligt dess sednare Betänkande,
afdraga såsom en reservfond. Det återstode således
i alla fall minst 3 millioner R:dr R:gs, som i enlig¬
het med Banko-Utskottets eget medgifvande kan af
Riks-Banken umbäras och således skulle kunna an¬
vändas för allmänna ändamål. Banko-Utskottet liar
två gånger pröfvat denna fråga och båda gångerna
stannat i det närmaste i samma resultat. Således stå
vi här, som det synes, på säker grund. Huruvida
åter denna summa, den må blifva större eller mindre,
bör, såsom Banko-Utskottet föreslår, öfverlemnas till
Statsverket i ändamål att fylla Statsbehofven, är en
fråga, som väl torde förtjena en närmare undersök¬
ning, innan den af Rikets Ständer anlages. Det vore
efter mitt förmenande en farlig bana att ånyo be¬
träda. Det är nemligen på den, som Bankens obe¬
stånd förut beredts. Det är derigenom att Statsver¬
ket trott sig kunna påräkna biträde af Bankens öf-
verskotter eller tillgångar och dermed fylla Stats-be-
hofven, som Banken blifvit förut inblandad med
Statsverket och sluteiigen måst sträcka sina biträden
långt öfver sina tillgångar. Om man börjar med att
göra en sådan försträckning i den djupaste fred, och
under en tid då Statsverket sjelf samlat betydliga öf-
Preste-St. Prot. 18^.0. Andra Afdela. Bandet X. 34
530
Den 23 November.
verskotter, huru skall det väl ga under mindre för¬
delaktiga tider, under missväxter eller andra calami-
teter, under krig? Det var med fästad uppmärksam¬
het på denna omständighet och med full öfvertygel¬
se om faran af ett sådant förhållande, som det vid
sistlidne Riksdag antogs såsom princip för sjelfva
realisationen, att Statsverket skulle fullkomligen skil¬
jas från Bankoverket och ej kunna påräkna derifrån
några bidrag. Skulle man väl då vid första Riks¬
dagen efter realisationen öfverträda denna grundsats
ö ö
och använda den vinst Banken gjort, för att dermed
förstärka Statsverket?
jag skulle för min del icke dertill vilja gifva
min röst. Men då, såsom nämndt är, Banko-Utskot¬
tet sjelf ansett att ett öfverskott finnes, som icke är
behöfligt för bedrifvande af Bankens rörelse, så synes
mig att med detta öfverskott bör förhållas, såsom det
förhålles i alla andra Banker, nemligen att den användes
till utdelning emellan Bankens delegare. Utan att näm¬
na, att sådant sker uti alla enskilta Banker, så bör
jag blott erinra att sådant är förhållandet både i
Norriges och Danmarks National-Banker. Båda äro
grundade på till en del frivilliga, till en del tvung¬
na insättningar af hela nationen, som således liksom
i Sverige är delegare deruti. Enligt 17 och 61 §§:ne
i Lagen för Norriges Bank, stiftad år 1816, hör en
utdelning af Bankens rena vinst ske hvarje år. En¬
ligt 10, 11, 27 §§ i Oktroyen för Danmarks National-
Bank, stiftad år 1818, skulle, så snart proportionen
emellan sedlar och reel valuta blef uppnådd, årlig
utdelning af Bankens öfverskott göras till delegarne.
Ehvad olikhet, som än må vara emellan Svenska
Riks-Banken och båda dessa Banker, så likna de dock
hvarandra deruti, att de äro National-Banker, och
ämnade att uppehålla Sedelmyntets värde. Anses det
således i dessa Banker icke emot naturen och bestån¬
det af deras rörelse att göra en årlig utdelning af
Den 2.3 November.
531
deras öfverskotter och utsprida dem i landet, skulle
jag förmoda att det icke vore mera olämpligt för den
Svenska, när, såsom här är fallet, det verkligen är
så afgjordt som det kan afgöras, att ett öfverskott
verkligen finnes.
Den Svenska Riks-Banken tillhör Nationen. Skall
således en utdelning ske, så bör den ske åt Natio¬
nen; och frågan kan endast blifva, huru den skall
till vägabringas på ändamålsenligaste sätt. För min
del anser jag den,böra fördelas på provinserna eller
Länen på det sätt, att Nationens Representanter inom
Länen få besluta om dess användande till allmänt
nyttiga företag. Derigenom vinnas många och stora
ändamål. Tillfälle till arbetsförtjenst öppnas för den
tilltagande dagsverkare-klassen; fattigdomens nedträn¬
gande till denna klass hämmas derigenom på det en¬
da naturliga sätt. Rörelsekapitalet erhåller i provin¬
serna en ganska behöflig tillökning och ledes på detta
sätt tillbaka från centrum öfver hela ytan af landet.
Nya kommunikationer kunna med dessa medel bere¬
das och utföras, som skola öka varuomsättningen och
produktionen; och, hvad jag bland dessa ändamål sät¬
ter i första rummet, genom en sådan utdelning af en
betydligare summa till provinsernas disposition må¬
ste den allmänna andan erhålla ett nytt lif, missbe¬
låtenheten förminskas och förgäta sig sjelf samt nya
förhoppningar väckas för en framtid, som man till
en del har sjelf i sin makt. Man har så ofta talat
om bristen på en allmännare anda hos folket; men
huru kan den uppstå, elier, om den uppstår, huru
kan den bevaras eller bibehållas, om medel sak¬
nas att uträtta något, om medel saknas att utföra
det nyttiga, som folket inom sig önskar, och af¬
hjelpa de brister, hvaraf det känner sig tryckas?
Måste icke allt sluta i likgiltighet, när man vid reg¬
lerandet af sina kommunal-anoelägeidieter aldrig: kom-
iner längre än till önskningar, som blott af brist på
medel aldrig kunna realiseras, och till förslager, som
532
Deri a3 November.
aldrig utföras. Om deremot medel erhållas att ut¬
rätta något stort och nyttigt för hvarje provins och
hvaruti allas intressen kunna förenas, skola vi snart
se ett allmänt deltagande för gemensam mina angela-
O O O
genheter uppstå och den allmänna anda, öfver hvars
frånvaro vi klagat, erhålla lif och varelse.
Men om ett sådant stort och omfattande ända¬
mål skall vinnas, måste de på Länen utdelade sum¬
morna ej blifva för små och ej eller söndersplittras
till små och obetydliga ändamål. Sedt ur en sådan
synpunkt får Ridderskapets och Adelns heslut i den¬
na fråga, nemligen att den million, som Banko-Ut¬
skottet velat använda till en reservfond, icke må
undantagas, en ganska betydlig vigt och förtjenar att
tagas i närmare betraktande. Detta ändamål, att gif¬
va åt provinserna sjelfva det bestyr att inom sig
ordna sina stora angelägenheter, synes mig vara af
den öfvervägande betydenhet, att om det kan befor¬
dras derigenom att summan, som derföre användes,
förökas, jag icke skulle hafva något emot att förena
mig i Ridderskapets och Adelns beslut. Frågan är
egentligen den: skall denna million åter utgå i rörel¬
sen i form af lån för obestämda ändamål, eller skall
den utgå såsom förskott för nya stora företag, som
måhända väl icke gifva penningränta, men gifva af¬
kastning i ökad rörelse, i lättade kommunikationer, i
större belåtenhet. Ställes frågan så, så måste erkän¬
nas, att det sednare användandet har ett otvifvelak-
tigt företräde. Ty i förra fallet vinner Banken vis¬
serligen en ränta, men denna ränta är ett tecken till
att landet sjelf är ytterligare skuldsatt; då deremot i
senare fallet kapitalet ger sin afkastning, utan att
landet skuldsättes. I Utskottets förra Betänkande N:o
64 ansåg ej eller Banko-Utskottet att Banken behöf-
de denna million för lånerörelsen, utan ansåg sig kun¬
na tillstyrka att lemna hela summan till Statsverket,
ehuru under 2 serskilda rubriker. Det är först i se¬
nare Betänkandet, som Banko-Utskottet gjort denna
Den 23 November.
533
förändring och undantagit en million för lånerörel¬
sen, men utan att tillräckligen motivera det. Dess¬
utom, så framt utbetalningen från Banken af den ifrå¬
gavarande utdelningssumman ställes successivt, så att
ungefärligen lika mycket går ut ur Banken, som kom¬
mer in tillbaka, så förändras icke Bankens ställning
i betydlig mån, enär lånerörelsen och den deraf fal¬
lande räntan alltid blir i det närmaste lika, och i
stället för att om 5 år hafva blott en million, har
den liksom nu ånyo samlat en fond af 3 millioner.
På dessa skäl skulle jag för min del anse, att,
derest man verkligen vill uträtta något väsendtligt
med det ifrågavarande användandet af Bankovinsten
och icke endast vidtaga halfva åtgärder, som oftast
åstadkomma hvarken godt eller ondt, det vore lämp¬
ligare att antaga Ridderskapets och Adelns beslut
att använda hela öfverskotlet af Bankovinsten, än att
derifrån undantaga en million deraf till en reserv¬
fond.
Doctor Hwasser: Jag har med full öfvertygelse
instämt i Herr Nordenankars reservation så väl vid förra
Betänkandet, som vid detta förnyade Utlåtande. Se¬
dan Utskottet fullständigt upplyst, att Banken i dess
närvarande lyckliga ställning icke behöfver den nu
salderade räntevinsten, hvarken till grundfondens för¬
ökande eller till lånefondernas förstärkning — ensak,
som äfven Bankofullmäktiges majoritet erkänt —-
så kommer likväl Utskottet till det oväntade resultat,
att en million skall reserveras för bildande af en re¬
servfond. För hvad ändamål? må man väl fråga.
Jag fruktar, att ehuru en viss välmening kan ligga
till grund för förslaget, likväl följden skall blifva en
slags strypning, menlig för landets produktiva förkof¬
ran. Jag känner icke, att någon lånegren inom Banko¬
verket saknar tillgångar för dess ändamålsenliga be¬
drifvande, helst Banko-Styrelsen med förhanden va¬
rande medel kan fylla de brister, som möjligen nå-
534
Den 23 November.
gorstädes kunna uppkomma. Enligt redan gifna före¬
skrifter bör äfven den blifvande Bankovinsten i låne-
väg göras fruktbärande, och då finnas fonder nog till
fyllande af lånesökandes behof. Dessas antal är stort
och i tilltagande, det medgifves gerna, men man kan
ock icke neka, att genom privat-bankers och hypo-
iheksföreningars uppkomst tillfällen för lånekapitalers
erhållande blifvit och blifva i samma mån ökade.
Dessutom måtte väl icke någon nationalrikedom be-
stå i skuldsättning. Jag vågar tro, att allmän välmåga
bättre än genom lån befordras, om de arbetande klas¬
serna få tillräckliga tillfällen till arbetsförtjenst. Vid
den öfverbefolkning, som nu är i åtskilliga landsorter
och som hotar att öfversvämma landet med tiggar-
svärmar, kan de enskiltas förmåga icke förslå att
förse alla arbetsföre personer med nyttig sysselsätt¬
ning. Det fordras Statens mellankomst för att mot¬
arbeta lösdrifveriets och pauperismens sorgliga följder.
Nu både kan och bör Staten också göra det (på ett verk¬
samt och välgörande sätt). Genom stora allmänt gagne-
liga företag och arbeten kan detta ske, och jag tror det
vara vida bättre, om den nu reserverade Bankovin¬
sten på detta sätt i produktiv väg kommer ut i rö¬
relsen, än om större eller mindre del deraf, endast
af fiktif räddhåga, skrinlägges i Banken till förstär¬
kande af lånefonder, som, om de rätteligen fördelas
och användas, böra vara tillräckliga nog förut. —
Det finnes åtminstone i min ort många Bönder, som
hafva så små hemmansdelar, att de af eget jordbruk
icke kunna hafva brödföda längre än till Jultiden.
De nödgas således genom biförtjenst, såsom kohlning,
forslande, smide eller handaslöjd söka att förtjena
uppehälle åt sig och de sina. En stor del af året
sakna de sysselsättning, så vida de icke få tillfälle
att biträda andra större Hemmansegare. Jag tror det
vara vida förståndigare, om man kan skaffa sådana
mindre förmögne jordbrukare ett stadigt lönande ar¬
Den 28 November.
535
bete, än om man visar dem den för fattigt folk me¬
rendels vådliga vägen till Diskonten. Jag anser mig
icke nu böra ingå i pröfning af den frågan, om Stats¬
verket för närvarande är i så lycklig ställning, att
ifrågavarande vinstmedel icke finnas behöflige, men
det tyckes likväl anmärkningsvärdt, att ganska mån¬
ga begärta anslag tiil allmänna arbeten, såsom ka¬
naler, väganläggningar, hamnbyggnader m. m., blif¬
vit afslagna. Icke heller torde nu någon öfverlägg¬
ning böra ega rum angående medlens användande.
Jag får endast vördsamt yrka, att Bankens salderade
ränte vinst 3,311,000 R:dr B:ko, såsom för Banken
sjelf obehöfliga, till Statsverket eller Riksgälds-Kon-
toret oafkortadt öfverlemnas, nemligen att utgå ^:de5
hvarje år från 1841 att användas lill allmänt nytti¬
ga arbeten, börande de medel, som icke för speciella
ändamål kunna disponeras, i låneväg till understöd
för inhemska näringar begagnas.
Häri instämde Comminister Dahlgren.
Contracts-Prosten Hallbeck: Bland de ämnen, som
vid denna Riksdag blifvit till pröfning framlagda,
torde det närvarande vara ett af de vigtigare och ut¬
göra en glad företeelse af Riksbankens lyckliga ställ¬
ning. Om det derföre skulle blifva föremål för en
vidlyftigare diskussion, så delade detta ämne lika öde
med Riksdagens öfriga vigtigaste frågor. Jag skall
likväl icke tillhöra elem, som med långa anföranden
pröfva det Högv. Ståndets tålamod och upptaga ti¬
den, utan i största korthet antyda min åsigt. Enligt
Höglofl. Utskottets Betänkande utgör Bankens behåll¬
na vinst och kapitalöfverskott 3,311,216 R:dr 41 sk.
5 r:st., hvilka kunna komma det allmänna till godo,
och föreslår Utskottet, att deraf först bör bildas en
reservfond af 1,000,000 R:dr och att det öfriga må
hållas Statsverket tillhanda. Jag kan icke i allo dela
Utskottets förslag, ty då det är en känd sak, att
Bankens metalliska fond är i ett större förhållande
536
Deri 23 November.
till sedelstocken, än livad vid realisationen blef an¬
taget, då den årliga räntevinsten skall uppgå till
600,(100 R:dr och då här icke är fråga om silfvers
utlenmande, så inser jag icke, hvarföre ofvanberörde
reservfond nu skulle formeras. Huru nu dessa me¬
del skulle ur Banken utgå, antingen i hvarje år,
eller tilläfventyrs lörsta året något mer, t. ex. j,
hvilket jag helst skulle tillstyrka, emedan behofvet
då vore störst, samt huruvida dessa medel skulle an¬
vändas till arbetsinrättningar Länsvis eller sockenvis,
såsom korrektiv mot fatligförsöi jningens missbruk,
eller ock till allmänt nyttiga arbeten för pauperis-
mens afhjelpande, äfvensom huruvida det skall upp¬
dragas åt Stats-Ulskottet eller Banko- och Ekonomi-
Utskotten att dertill inkomma med förslag, hvilket
sednare jag anser vara det rättaste, torde blifva före¬
mål för öfverläggningen, sedan först blifvit afgjordt,
huru mycket till Statens gagn hör ur Banken utlein-
nas. Jag inskränker mig nu blott dertill att yrka,
det Bankens uppgifna hela räntevinst hör det allmän¬
na till godo utgå.
O O
Kyrkoherden Bergvall: Såsom hedrad med för¬
troendet att vara en bland Rikets Ständers Fullmäk¬
tige i Banken skulle jag anse lör en uraktlåten pligt,
om jag i detta vigtiga ämne undandrog mig att gifva
min mening tillkänna. När man läser Banko-Utskot¬
tets Betänkande N:o 64, der det föreslås att Bankens
salderade räntevinst väl må komma det allmänna till
godo, men att ett afdrag deraf först hör göras till
inbetalning af Riksgälds-Rontorets till Banken utfär¬
dade obligationer å ett kapitalbelopp af 960,000 R:dr,
och dermed sammanhåller förevarande Utlåtande N:o
109, hvaruti Utskottet, med frånträdande af nyss¬
nämnde förslag, tillstyrker, att af Bankens reserve¬
rade vinst och kapital-öfverskott först må afsättas en
reserv-fond af 1,000,000 R:dr, så förekommer detta
endast såsom en kuliss-förändring. Saken är i det
Deri %3 November.
537
närmaste densamma: blott olika i afseende på orden
och den förändring, som Utskottet gifvit åt sitt förra,
af samtlige Riks-Stånden ogillade förslag, är således
vid närmare betraktande i sjelfva verket ingen eller
obetydlig.
Beträffande nu sjelfva hufvudfrågan, huruvida
Banken kan anses vara i behof af en sådan re¬
serv-fond, så synes Utskottet sjelft hafva besvarat
densamma, då det upplyst, att Bankens Depositions-
räkning uppgår till icke mindre än omkring 9 mil¬
lioner R:dr. Under sådant förhållande kan jag ej
inse, hvartill det skulle tjena att ytterligare conso-
lidera Banken genom flere millioners accumulerande,
i fall detta varit afsigten med den föreslagna reserv¬
fonden. Man har sagt, att Rikets flor beror på Ban¬
kens lyckliga ställning. Jag påstår att Bankens ”ro¬
bur et securitas” ytterst hvila på landets ekonomiska
välstånd. Ingen ting är derföre angelägnare än att
på allt sätt söka understödja och upphjelpa jord¬
bruket och näringarne, för att i möjligaste måtto göra
sig oberoende af Utländningen. Ett ytterligare skäl
för obehöfligheten af den föreslagna reserv-fonden lig¬
ger deruti, att Banken under löpande året samlat en
ny ränte vinst, uppgående till omkring en million
R:dr Riksgälds, och således redan i reserv eger större
delen af den summa, som är i fråga, innan saken
hinner att beslutas.
Du tillika Utskottet med bildandet af omförmäl-
de reserv-fond förklarat sig åsyfta, utom metalliska
kassans förstärkning, äfven förökade tillgångar för lå-
ne-rörelsens bedrifvande, så bör jag upplysa, att Ban¬
ken för sistnämnde ändamål har mera penningar än
den behöfver, och såsom bevis derpå må det tillåtas
mig anföra, att ett förvaltande Verk, som nyligen
till insättning anmälte 75,000 R:dr, fick till svar att
Banken icke kunde till förräntning mottaga denna
summa. — Uti Handels-Diskonten förefinnes ingen brist
O
538
Den 23 November.
på penningar till utlåning och den kända förlägenhet,
sora för ungefär en månad sedan uppstod i Banko-
Diskonten, hade sin grund i tillfälliga omständigheter,
samt att under närvarande årstid de liesta uppköp
göras. Genom de medel Rikets Ständer redan anord¬
nat till Banko-Diskontens förstärkning äro sakerna
nu så jemkade, att lånesökandes behof åtminstone för
närvarande någorlunda uppfyllas. Huru mycket jag
än nitälskar för Bankens bestånd och säkerhet, ser
jag likväl mer på landets bästa, oell med fastad t al¬
seende härå kan jag på anförda skäl icke filina be-
liofvet påkalla att, på säLt Utskottet föreslagit, af
Bankovinsten såsom reserv-fond afsätta en million R:dr.
Frågan om de reserverade medlens användande
hörer egentligen icke hit. Dock må det tillåtas mig
förklara, det jag önskar och anser nyttigast, att de
icke söndersplittras till mindre för serskilta orter en¬
skildt gagneliga arbeten, utan heldre användas till
stora allmänt nyttiga företag. Skall, efter en värd
Talares förslag, utdelning ske åt samtlige Länen, så
må blott en mindre del härtill afsättas, men det
mesta tagas i beräkning för ändamål, som afse lan¬
dets gemensamma gagn och båtnad.
Prosten Åstrand: Då frågan i anledning af Ban¬
ko-Utskottets Betänkande N:o 64 förra gången under
öfverläggning förevar, yttrade jag den öfvertygelse,
att många af Fäderneslandets vigtigaste intressen både
i moraliskt och industrielt hänseende måste stå till¬
baka, i fall bifall skulle lemnäs till Utskottets förslag
om användande af 960,000 R:dr utaf den reservera¬
de Banko-vinsten till afbetalning å Riksgälds-Konto-
rets till Banken utfärdade obligationer. Jag vidhål¬
ler så mycket heldre denna min mening, som Riks-
gälds-Kontorets öfverskottsmedel ingalunda blifva till¬
räckliga för alla oundgängliga behof. Visserligen vi¬
sar Betänkandet om Extra Stats-regie ringen ett öfver¬
skott af något mer än en million R:dr; men då är
O 7
Den s3 November.
539
ingen ting taget i beräkning för den nödvändiga för¬
bättringen af våra fängelser eller för Manufaktur-
och Handels-Diskonten, hvars fond, oaktadt hvad en
Banko-Fullmäktig nyss derom yttrat, synes fordra en
icke obetydlig förstärkning. Med samme värde Stånds¬
bröder förenar jag mig deremot i den åsigt, att en
millions användande till bildande af en reserv-fond
är alldeles obehöflig. Ingalunda consolideras Banken
o O
eller betryggas realisationen genom en sådan fond; —
icke ens genom en utvidgad lånerörelse, ty den bi¬
drager endast att skuldsätta landet under Banken och
förorsakar den olägenhet, att medlen icke kunna di¬
sponeras när de behöfvas. Bästa och säkraste med¬
let för realisationens betryggande bör, som redan blif¬
vit anmärkt, sökas i befordran af produktiva företag,
hvarigenom våra handelsförhållanden kunde bringas
i det skick, att exporten uppväger eller, om möjligt
är, öfverstiger importen. Ali annan åtgärd i detta
hänseende är onaturlig och straffar sig sjelf.
Att för närvarande inlåta sig uti pröfning, på
hvad sätt och till hvilka speciella företag den reser¬
verade Banko-vinsten bör användas, synes icke vara
på sitt ställe. Men till förekommande af en för lan¬
det vådlig strypning tillstyrker jag Idögv. Ståndet be¬
sluta, att den reserverade Bankovinsten till hela sitt
belopp må under loppet af 5 år, med en femtedel
årligen, öfverlemnas till Statsverket, för att användas
till föremål, som framdeles komma att närmare be¬
stämmas.— Ehuru jag instämmer med Biskop Agardh
deruti, att medlen komma landet mest till godo, om
större allmänt nyttiga företag med desamma under¬
stödjas och befordras, så vågar jag likväl icke biträ¬
da hans förslag att göra en fördelning mellan de
serskilta Länen, hvilket jag fruktar skulle medföra
stora svårigheter och säkert leda till split och afund¬
sjuka. Exemplet af det land, der sådant skett, är
åtminstone icke inbjudande. Vöre några större all¬
540
Deri s3 November.
manna företag förberedda, skulle jag icke finna be¬
tänklighet vid att på ett bräde dertill anordna hela
Bankovinsten; men då derom icke för närvarande
kan blifva fråga, synes mig bäst att stadna vid det
beslut, hvilket ofvan blifvit antydt och som i det
närmaste öfverensstämmer med det af Ridderskapet
och Adeln fattade.
Biskopen, Doctor Heurlin: Innan jag afgifver
mitt yttrande i hufvudsaken eller om användande af
Bankens vid 1839 års bokslut reserverade ränte vinst
och kapital-öfverskott, må det tillåtas mig göra nå¬
gra anmärkningar vid Utskottets framställning och
utredning af förhållanden med Bankens lånerörelse,
utelöpande sedelstock och metalliska valuta. Icke kan
jag neka att ziffer-uppgifterna äro riktiga. Men der¬
emot vågar jag påstå, att sjelfva uppställningen eller
formen för dessa kalkyler är missledande och förvil¬
lande. Utan att närmare känna vissa detalj-förhål¬
landen förledes man att af Utskottets ziffror draga
alldeles falska slutsatser. Det är emot dem jag i Stån¬
dets Protokoll vill nedlägga min reservation.
Det är egentligen 3:ne hufvudfrågor Utskottet
upptagit till besvarande och velat utreda. Den för¬
sta angår förhållandet med Bankens hela lånerörelse
vid 1839 års slut, jemförd med den Banken bedref
1834. Utskottet framställer häröfver sin kalkyl, och
slutar pag. 10: ”Således har, oaktadt de verkställda
inbetalningarne af en del lånefordringar, Bankens hela
utlåningssumma under ifrågavarande tidrymd icke un¬
dergått någon minskning, utan tvärtom ökats med
2,022,285 R:dr’’. Man skulle således tro att Bankens
lånerörelse verkeligen ökats med denna summa, och
att sedelstocken i samma proportion blifvit tillökad.
Men detta är als icke förhållandet. Ibland parti¬
summorna upptages först den vid 1834 års Riksdag af¬
sätta extra-fond för publika pappers-belåningen 200,000
R:dr. Men denna lånefond har till en högst ringa
Den 23 November.
541
del blifvit anlitad, och således aldrig utgått, hvar¬
före äfven Rikets Ständer nyligen, på Banko-Utskot¬
tets hemställan, medgifvit, att den tills vidare finge
användas till förstärkning af den Allmänna Diskont¬
fonden. Vidare upptages den 1834 afsatta fond till
nya Kassa-Kreditiv 400,000 R:dr, hvaraf under hela
tiden icke ett runstycke varit utlånt. Den beräk¬
nade tillökningen af 2 millioner måste genom afdrag
af förenämnde aldrig i låneväg utgångne fonder ned¬
sättas med nära 600,000 R:dr. Men ännu märkvär¬
digare är det, snarare oriktiga, än blott förvillande,
som omedelbart följer samma pag. 10: ”Derjemte haf¬
va Låne-Bunkernes för upplånade medel före 1834 års
slut uteifna Obligationer blifvit under berörde tid-
O O f
rymd infriade med ett kapital-belopp af 1,125,779
R:dr.v Af ordet derjemte hade man anledning för¬
moda att Bankens lånerörelse, utöfver förut beräknade
2 millioner, blifvit tillökad med sistnämnde infriade
kapital-belopp. Så är likväl icke förhållandet. Desse
1,125,779 R:dr voro redan 1834 utlånte, ehuru de icke
äro upptagne i Utskottets kalkyl pag. 9, det de lik¬
väl bordt vara. Skillnaden består deruti, att Han¬
dels- och Närings-Diskontens utlåningar före 1834
bedrefvos till en del med upplånte medel — hvaremot
samma lånerörelse sedermera bedrifvits med Bankens
egna tillgångar. Det borde således icke heta: der¬
jemte _, uLan i stället deremot} eller härvid bör Ut¬
skottet anmärka, att i oftanämnde 2 millioner jemväl
ingår en summa af 1,125,779, som väl redan 1834 var i
lånerörelsen intagen, ehuru densamma tillkommit icke
genom nya sedlar, utan genom af enskilda personer
upplånte medel. Bankens lånerörelse har med denna
summa i det liela icke blifvit ökad — men väl dess
med egna tillgångar bedrifna rörelse. Afdrager man
nu, jemte förut anmärkte 600,000 R:dr, äfven denna
sistnämnde summa, så visar sig, att den verkliga till¬
ökningen i Bankens utlåningar icke, på sätt Utskot¬
542 Den 23 November.
tet uppgifvit, ökats med 2 millioner, utan med högst
'700,(100 R:dr, en högst ringa och dessutom tillfällig
tillökning, såsom tillkommen genom ökade lån på
pant af vågbara effekter.
Den andra frågan Utskottet velat utreda rörer
förhållandet med sedelstocken vid de bägge normal¬
åren 1834 och 1839. Utskottet har icke kunnat öppet
förneka att densamma blifvit minskad till ett belopp
al mer än 3 millioner. Förlägenheten i allmänna rörel¬
sen har häraf sin naturliga förklaring. Men Utskottet
finnér emot denna olägenhet en tröst deruti, att de¬
positionerna i Banken så betydligt ökats och att be¬
viljade Kassa-Kreditiv icke beböfts för afsedda än¬
damål begagnas (pag. 11). Men denna tröst är san¬
nerligen ringa, så vidt den rörer andra depositio¬
ner än Riksgälds-Kontorets innestående behållningar.
Kassa-Kreditiverna paradera endast på papperet, ehu¬
ru de kommit Utskottet väl till pass—• först vid kal¬
kylen öfver Bankens lånerörelse — och nu i fråga om
sedelstocken. Denna sednares minskning låter med inga
O o
skenfagra skäl bortraisonnera sig. Utskottet har väl
. ^
riktigt uppgifvit de orsaker sorn närmast vållat den-
na minskning, och förutan hvilka förhållandet kun¬
nat vara något olika — olägenheterna qvarstå i alla
fall och Utskottet hade bättre tillfredsställt landets
fordran af ökad sedelrörelse, om det till tröst härtill
föreslagit tjenliga åtgärder.
Den sista frågan rörer Bankens Metalliska Kassa
eller förråd af guld och silfver, allt vid förenämnde
bägge tidskiften. Denna utredning var af vigt, — på
densamma beror det förtroende man kan hysa till
realisationens fortfarande bestånd. Väl bar Utskottet
icke kunnat neka att förhållandet nu är fördelaktiga¬
re, än då Banken öppnades till fri Silfverutvexling.
Ziffrorna tala och de utvisa, att Bankens tillgång af
Guld och Silfver blifvit ökad ifrån 17,576,957 R:dr,
hvartill reella fonden, beräknad i Bankosedlar, upp¬
Den 9.3 November.
543
gick den 1 Oct. 1834, till 18,131,459, sorn den ut¬
gjorde den 26 nasti. Sept. Sannerligen ett högst gläd¬
jande och tillfredsställande förhållande, och vida för¬
delaktigare än man 1834, äfven med de mest san-
guiniska förhoppningar, vågade antaga. Det var då
ingen, som förmodade att Bankens Metalliska fond
skulle så genast efter Bankoluckans öppnande vinna
till vext. Tvärtom ansåg man troligt att den skulle
betydligt nedsättas, icke blott genom det Silfvermynt
som komme att utgå i allmänna rörelsen, utan äfven
\ O 7
genom Silfveruttag till betäckande af någon tillfällig
underbalance i handeln. Af denna anledning tili-
komrao föreskrifterna om fondens förhållande till se¬
delstocken af 2: 5, vid hvars understigande Ban¬
kens lånerörelse icke linge utvidgas, och af Banko¬
fullmäktiges åliggande att förstärka reella fonden, när
den sjunker ner, närmare till 2 millioner Silfver. Nu
utgör den närmare 7 än 6 millioner i Silfver. Fullmäk-
tige hafva således hvarken behöft vidtaga åtgärder
till inskränkning i lånerörelsen, eller andra lii! Si If¬
vers anskaffande, än de förskott som till underlät¬
tande af Silfverleveranser blifvit beviljade. Alla far¬
hågor för Bankens validitet borde således vara un¬
danröjde. Den fria Silfverutvexlingen har fortfarit i
6 år — och Banken eger nu en större reel fond än
vid utvexlingens början. Det visar att alla de far¬
hågor man 1834 hyste och yttrade voro ogrundade
— och att realisationen är byggd på säkra osvikliga
grunder. Dock — Utskottet symes ej dela denna
förtröstan, och vill ej lemna glädjen ostörd från yt¬
terligare farhågor. Detta förhållande, menar Utskot¬
tet, kan ej alltid fortfara. Men hvem har väl nå¬
gonsin hyst någon sådan inbildning? Det ligger ju i
sakens natur, att tillfälliga fluktuationer skola inträffa
med Bankens reella fond. De bero liufvudsaklignst af
handelskonjunkturen. Fonden skall ökas, när den är
fördelaktig och balancen utfaller med öfverskott. —
544
Den 23 November.
Under ett motsatt förhållande skall den åter minskas.
Det sednare skall likväl aldrig kunna inträffa til! den
grad, att det skulle vara vådligt för Banken, hvilket
jag straxt skall med ziffror bevisa. Nu först ännu
några ord om Utskottets jemförelse-kalkyl af Bankens
reella fond. Utskottet beräknar värdet af de Silfver-
leveranser som sedan 1834 blifvit gjorda — lägger dem
till fonden, sådan den var den 1 Oct. sistnämnde år
— jemför denna totalsumma med Metalliska kassans
belopp d. 26 nästl. Sept., och kommer på detta sätt
till det, väl sanna, men omdömet högst förvillande
resultat, att 3,792,000 R:dr i sedlar utgör det be¬
lopp, hvarmed utvexlingen af Silfver sedan realisa¬
tionens böljan öfverstigit invexlingen. Hvem skulle
nu icke tro att Metalliska kassan blifvit med delta
belopp förminskad? Den är likväl i stället förökad.
Härvid hade Utskottet icke bordt lemna oanmärkt,
att väl något silfvermynt utgått i allmänna rörelsen
— det synes åtminstone den starka utmyntningen be¬
visa— och att man således för ingen del må antaga,
att allt det från Banken utvexlade silfver blifvit ut-
skeppadt. Detta må nu hafva tagit vägen eller stan¬
nat livar som helst — det vissa är, att Banken nu
eger ett större Guld- och Silfverförråd än den egde
vid realisationens början.
Men Utskottets raisonnement kan, jag vill gerna
tro utan afsigt, ur andra skäl väcka farhågor. De
verkställda Guld- och Silfver-leveranserna skola huf-
vudsakligast åstadkommits genom de af Bruksegarnes
Hypothekskassa å utländsk ort upptagna lån. Väl
vågar Utskottet icke bestämdt förklara, att denna
uppgift är tillförlitlig. Det heter blott (pag. 12):
”De deraf föranledda leveranser skola nemi. uppgått
till” &c. Hos den mindre kunnige kan uppgiften ej
förfela sin, jag vill antaga, ej beräknade verkan.
Men tryggt vågar jag påstå, att Utskottet ej bordt så
fram-
Den 9.3 November.
545
framhålla ett af Utskottet blott supponeradt förhål¬
lande såsom något för Banken vådligt. Det af Bruks-
egarnes Hypotheks-kassa upptagna lån har för ingen
del skadat, eller skall någonsin kunna skada Banken.
För Bruksegarne sjelfva kan lånet blifva nyttigt eller
skadligt allt efter som det användes. Begagnas pen-
ningarne till utvidgadt och förbättradt smide, till
ökad produktion, så skall lånet medföra oberäknelig
nytta både för det allmänna och de enskilde. I alla
fall må det tillskrifvas Rikets Ständers egna beslut,
att Bruksegarne behöft anlita utlänningen om låneun¬
derstöd. Hade man stiftat liberalare lagar för Ban¬
kens lånerörelse, skulle Banken kunnat utan våda
lemna det biträde Bruksegarne till utvidgning af smidet
och jernproduktionen behöft. Utskottet medgifver
(pag. 13), att med den bestämda proportionen af 2: 5
skulle Bankens lånerörelse kunna ökas med 4,918,200
R:dr. Det utländska lånet har under hittills varan¬
de förhållande äfven i ett annat afseende gagnat lan¬
det och förekommit större strypning och förlägenhet
i allmänna rörelsen. Antaget att detta lån, evalve-
radt i Riksdalertal, utgjort 3,534,807 R:dr som ökat
rörelsekapitalet, så skulle ju, om Silfverleverans till
följe al detta lån icke mellankommit, sedelstocken
varit ytterligare minskad med sistnämnde summa, så¬
ledes tillsammans med nära 7 millioner R:dr — och
jag frågar: hurudan skulle då ställningen i landet
varit? Skulle icke den allmänna, icke förlägenheten,
utan nöden tvingat Regeringen att långt för detta
sammankalla en Urtima Riksdag? Denna sanning hade
Utskottet gerna kunnat framhålla.
Hvad nu angår Utskottets förslag, att af Ban¬
kens, enligt 1839 års Hufvudbok, utöfver grundfon¬
den reserverade vinst och kapitalöfverskott, 3,311,216
R:dr, först må bildas en reservfond af 1 million R:dr
B:ko och hvad derutöfver återstår hållas Statsverket
Preste-St. Prot. 184.0, Andra Afdela. Bandet X. 35
54(5 Den 23 November.
till handa, så förenar jag mig med Kyrkoherden
Bergwall deruti, att jag ej rätt förstår hvad som
menas med en reservfond eller huru den kan anses
behöflig och hvartill den skulle användas. Man tor¬
de på den sednare frågan vilja svara, på sätt äfven
Utskottet i sitt förra Betänkande yttrat: till Metal¬
liska kassans förstärkning och till utvidgning af låne¬
rörelsen i de vägar, der den lättast kan vidtagas.
o 7 O
Men för lånerörelsens utvidgande har ju Banken re¬
dan nära 5 millioner disponibla och det är icke tro¬
ligt att denna fond kan på långt när användas. Hvad
åter det förra angår, så inser jag ingen direkt nytta
deraf att Banken vida utöfver behofvet bopar Silfver
i sina hvalf. Den reella fonden må i naturlig väg
ökas. Det sker då handeln lemnar öfverskott, hvil¬
ka i Banken realiseras i sedlar, för att sedermera
sättas i omlopp och lifva industrien och rörelsen.
Vill man ock öka Metalliska kassan, så vet jag likväl
ingen orsak, hvarföre en serskild fond härför behöf-
ver afsättas. Silfverleveranser skola ju i alla fall be¬
talas med Bankens sedlar, och det är mer än likgil¬
tigt om de äro bokförde som reserverade eller icke.
Att meningen skulle vara att Banken inläte sig i
egentliga Silfverköp, vill jag icke antaga. Köp förut¬
sätter olika pris. Men Banken kan och bör aldrig
betala Silfret högre än till det pris hvartill det från
Banken utvexlas, eller 128 sk. pr R:dr Silfver. Eljest
inleder man Banken i det äfventyrligaste af alla fö¬
retag. Vid förra Riksdagen väcktes fråga om Silfver¬
köp till högre pris än 128 sk. Man ville tillägga
transportkostnaden. Men man insåg snart huru orim¬
liga dylika köp vore, och att genom dem skulle Ban¬
kens bestånd så småningom undergräfvas och dess
Q O
tillgångar lemnäs till rof för Beurs- och vexel-opera-
tioner. Banken kan endast köpa för sina egna sed¬
lar. Dessa cirkulera ej på utrikes penninge-markna-
der. Utländes köpt Silfver skulle då betalas med
Den 23 November.
547
vexlar— kursen skulle häraf hållas hög. Samma Silf¬
ver Banken i dag köpt kunde i morgon uttagas.
Silfver måste ånyo köpas och så alltjemt — till dess
genom tillägg i priset af transportkostnaden Banken
vore fullkomligt uttömd. Uppstode verkligen behof-
vet att förstärka Bankens Metalliska fond, så måste
helt andra utvägar tillgripas. För ett tillfälligt be¬
hof vore ett utländskt kreditiv tillfyllestgörande. I
större trångmål måste man upptaga lån — till hvars
återgäldande Nationen mäste åtaga sig tillskott. Men
så länge de grunder, hvarpå realisationen fotades, lem¬
näs orubbade, eller så länge inga obehöriga sedel¬
emissioner ega rum, eller slutligen så länge Bankens lå¬
nerörelse icke utsträckes, helst till ouppsägbara, eller
på lång tid inflytande lån, så länge kan aldrig något
behof af Metalliska kassans förstärkning genom konst¬
lade utvägar rimligen uppstå. Först må man ihåg¬
komma att Bankens lånerörelse ej får utvidgas utöf¬
ver en viss proportion, och denna är i afseende på
reella fonden högt tilltagen, såsom 2 till 5. Men jag
går längre och vill visa absoluta omöjligheten att
Silfver valutan kan sjunka ända derhän, att den be-
höfver förstärkas. Sedelstocken utgjorde vid 1839 års
slut, Depositionerna och de obegagnade Kassa-Kredi-
tiverna inberäknade, 27,269,695 R:dr. Statsverkets
och de öfrige förvaltande Verkens depositioner, hvil¬
ka alltid komma att bibehållas, kunna antagas till
ett medelbelopp af minst 3 å 4 millioner; återstår således
24 millioner sedlar. Men af dessa kunna följande sum¬
mor aldrig begagnas till Silfver-utvexling, emedan de
äro ständigt ut- och ingående och omöjligen kunna
undandragas allmänna rörelsen:
a) Lån på vågbara effekter . . . 881,000 R:dr.
b) D:o i Handels- och Närings-Di-
skonten 2,861,000 „
c) Manuf. Diskontens Kreditiv . . 1,000,000 „
(l) Jern-Kontorets D:o 600,000 „
548
Den 2.3 November.
e) Publika Pappersfonden .... 500,000 R:dr.
j) Minst l af Diskontfonden, som
till detta belopp är genom om¬
sättningar oell nya lån in- oell
utgående 1,600,000 „
Summa 7,442,000 R:dr.
Härtill kommer beloppet af kronouppbörden, som upp¬
går till närmare 11 millioner och hvilket ovilkorlig
O _ o
måste i allmänna rörelsen bibehållas. Läggas dessa
bägge summor tillsammans, utgörande mer än 18 mil¬
lioner, så visar sig, att högst 6 millioner R:dr sedlar
skulle kunna användas till Silfver-uttag. Men då
skulle icke eller en enda Bankosedel återstå för an¬
nan rörelse, an den som tillhör kronouppbörden och
Bankens ut- och ingående lånerörelse. Ett sådant
tillstånd lärer väl ingen hvarken önska eller ens an¬
taga såsom möjligt i verkligheten. Men anlag äfven
att Silfver uttoges för alla dessa 6 millioner R:dr.
Nu motsvarar Bankens metalliska kassa 18,131,459
R:dr i sedlar. Afdragas nämnde 6 millioner, så
återstår likväl Silfver för mer än 12,000,000 R:dr,
hvilket är alldeles oåtkomligt, åtminstone så länge
nu varande sedelförhållanden fortfara. Man må icke
invända, att Privat-Bankernas sedlar kunna underlätta
Silfverutvexlingen. De emottagas icke hvarken i Kro-
no-uppbörden eller till liqvid af Bankens fordringar.
Tvärtom måste dessa Banker, till upprätthållande af
sina egna sedlars värde, hålla betydliga kassor af Ban¬
kens sedlar, hvarigenom således tillfället att använda
de sednare till egentlig Siifver-utvexling ännu mera
förminskas.
Jag hoppas mig nu genom en enkel ziffer-upp-
ställning hafva bevisat, att Banken allsicke är i be¬
hof af någon reservfond till förstärkning af den reella
fonden. Yi böra ock ihågkomma att Banken snart
vid årets slut har en ny räntevinst af 6 till 700,000
R:dr som nu icke tages i beräkning, och att Banken
Den 23 November.
549
årligen allt framgent samlar en lika vinst, sorn äf¬
ven kan blifva större, om dess lånerörelse något ut¬
vidgas. Om således den enligt 1839 års Hufvudbok,
utöfver grundfonden, reserverade vinsten utsläppes
med endast ^:del årligen, så samlar Banken årligen
en motsvarande, om ej större ny räntevinst, så att
egentligen ingen minskning sker uti dess behållna öf-
O O O O
verskott. Vid nästa Riksdag skola Ständerna hafva
en alldeles lika, för Banken öfverflödig tillgång att
disponera.
Om användandet af dessa medel delar jag Pro¬
sten Åstrands och Biskop Agardhs redan yttrade me¬
ning. De böra hufvudsakligast användas lill produk¬
tiva ändamål, till odlingens och industriens uppmun¬
tran och befordrande. De många fördelar, som ge¬
nom ett sådant dispositionssätt beredas både det all¬
männa och enskilda medborgare, bar Biskop Agardh
på sitt vanliga lysande sätt framställt. Jag tillägger
endast, att jag uti ökad industri, ökad produktion,
ökad export och deraf ökad National välmåga ser den
säkraste garantien för realisationens framtida bestånd.
Inträffa sedermera några vådor för fäderneslandet,
några större brytningar, som medföra ökade bördor
— landet skall mäkta bära dem, utan att tillgripa
den förut använda olycksaliga utvägen — att plundra
Banken, eller genom otidiga sedelemissioner rubba
landets sedelmynt och dess värde, hvarmed både det
allmännas och alla enskildas väl är så nära förenadt.
Också delar jag Biskop Agardhs åsigt att en del af
denna rika tillgång må lemnäs till de serskilda pro¬
vinsernas förvaltning, likväl endast till allmänt nyt¬
tiga företag och arbeten och under strängt föreskrifna
kontroller. Månget nyttigt företag kan härigenom i
landsorterna komma till stånd, arbetsförtjenst beredas
den fattigare klassen, rörelsen lifvas, penningen spri¬
das och — hvad jag äfven lägger vigt uppå — intresse
för gemensamma angelägenheter väckas, en ny kom¬
550
Den u3 November.
munalanda lifvas. Verksamhetslust, trefnad och be¬
låtenhet skola härigenom så småningom sprida sig
ibland alla medborgareklasser — och då Banken be¬
reder alla dessa fördelar, skall ock Nationen med
varmt nit upprätthålla detta palladium för sitt eko¬
nomiska välstånd. Likväl ville jag härvid göra skill¬
nad emellan de större mera allmänt nyttiga arbeten
och företag, som icke endast direkt gagna en eller
annan provins, utan mera det hela i allmänhet, och
sådana mindre arbeten, hvaraf vinsten närmast och
omedelbart tillfaller en eller annan provins. För de
förra borde först en tillräcklig summa afsättas, och
hvad sedermera återstode, och icke för Statsverkets
angelägnare behof erfordrades, kunde, på sätt Biskopen
föreslagit, emellan de serskilda provinserna efter nå¬
gon billig grund t. ex. folkmängden fördelas. Ty li¬
ka med Prosten Åstrand anser jag Statsverkets behof
först höra fyllas, utan att öka beskattningen eller
den allmänna bevillningen, som snarare torde till nå¬
gon del böra nedsättas Heldre må något af Bankens
räntevinst härtill användas. En betydlig summa
skall i aila hill återstå, som kan disponeras först till
större allmänna arbeten, kanaler och hamnbyggnader
m. m. och resten sedermera anslås till de serskilda
provinsernas ansvariga förvaltning. Jag tillstyrker så¬
ledes att Högv. Ståndet nu icke närmare beslutar
huru den reserverade vinsten, något mer än 3,300,000
R:dr, skall användas, utan endast, med afslag på Ut¬
skottets förslag i bägge mom. p. 15, förklarar, att
den föreslagna reservfonden af 1 million R:dr icke
är för Banken behöflig, utan skall hela summan,
3,300,000 R:dr, ifrån och med nästa år 1841 till
en femtedel årligen af Banken utlemnas, för att an¬
vändas till nyttiga företag och allmänna arbeten, med
förbehåll för Ståndet, att efter vederbörande Utskotts
hörande närmare bestämma sättet och vilkoren för
dessa från Banken årligen under 5 år utgående me¬
Den 23 November. 551
dels nyttigaste och ändamålsenligaste användande till
dessa förut uppgifna ändamål.
Prosten Berlin: En notabel Ledamot inom detta
Stånd har ofta beklagat, att det förnämsta Utskottet
eller det, till hvilket han hör, ständigt får härstädes
uppbära bannor för sina tillgöranden. Att likaledes
hårda tillvitelser och skarpt klander tilldelats det
Höglofl. Stats-Utskottet ganska ofta, är ett allmänt
håde kändt och öfverklagadt förhållande. Må det för
de klagande utgöra en liten tröst, att ordningen nu
synes äfven vara kommen till Banko-Utskottet! —-
Efter de nog hårda tillvitelser, som en föregående
värd Talare behagat göra emot Banko-Utskottet för
det nu under ventilation varande Betänkandet, kun¬
de det visserligen vara behöfligt, att någon uppträd¬
de att respondera för Utskottet; men dels saknar jag
i allt för hög grad den erforderliga förmågan för att
uppträda emot en så väldig Talare, och dels torde det
kunna anses mindre åligga mig i närvarande fråga,
då jag icke tillhört majoriteten, utan tvärtom biträdt
Major Nordenankars reservation. Några ord må det
dock tillåtas mig anföra, om icke till försvar, åt¬
minstone för att framkalla ett skonsammare bedöm-
mande af Utskottets tillgörande Att Utskottets cal-
culer och raisonnementer äro förvillande, kan jag blott
så tillvida medgifva, som framställningar af denna
beskaffenhet eller i dylika ämnen alltid måste blifva
något, dunkla och ofattliga samt till följe deraf mer
eller mindre förvillande för den, som icke är desto
bättre initierad i frågan; men jag vågar högligen be¬
tvifla, att den värde Talaren sjelf kunnat på något
satt förvillas af detta Betänkande, och jag tillåter
mig bestrida, att Banko-Utskottet haft uppsåtet eller
någon den ringaste afsigt att förvilla eller vilseleda
O O O 0
omdömet öfver frågan. Åtminstone är jag alldeles
dupe af ett sådant uppsåt, och jag är fullkomligt öf-
vertygad, att detsamma gäller för samtlige mina Ut-
552
Den n3 November.
skotts-kamrater af detta Högvördiga Stånd. Då förra
Betänkandet i denna fråga, eller N:o 64, afgafs,
striddes häftigt om att af den salderade räntevinsten
behålla något för Banken, och man sökte bevisa, att
den fördelaktiga proportionen emellan Bankens me¬
talliska valuta och dess sedelstock hufvudsakligen upp¬
kommit genom det utländska lån, sorti Bruks-egarnes
Hypoteksförening upptagit sedan sista Riksdag, hvil¬
ket föranledt den största delen af Silfver-leveranserne
till Banken. Eli Ledamot af Borgare-Ståndet, hvil¬
ken inom Utskottet fästade sig vid detta faktum,
_ O ’
kom deraf tili den slutsats, att, då en sådan fördel¬
aktig konjunktur vore helt och hållet tillfällig samt
således ingalunda för framtiden att påräkna, man icke
borde afhända Banken den första vinst, hvaraf den
kommit i åtnjutande efter realisationen; hvarjemte
han yrkade, att Utskottet skulle framlägga en full¬
ständig utredning af metalliska valutans ökning och
minskning, äfvensom af dess förhållande till Bankens
sedelskuld. Af återremiss-handlingarne inhemtades,
att denne Ledamot erhållit inom sitt Stånd mycket
understöd för sina åsigter, som dessutom äfven dela¬
des inom Utskottet af flere Ledamöter af det Heder¬
värda Bonde-Ståndet. Historiquen om Silfverleve-
ranserne blef häraf en följd, och den lemnade ett
ingalunda långväga sökt argument för den sak, som
Utskotts-majoriteten (förmodligen med full öfverty¬
gelse) ansåg nödvändig och derföre ville genomdrifva,
nemligen att af den salderade räntevinsten reservera
en million för Bankens räkning, sedan Ständerna ogil¬
lat- majoritetens förut framställda förslag att undan¬
taga 960,000 R:dr till qvittning af en del af Riks-
gälds-Kontorets skuld. Då nu härtill kommer, att
det redan var bekant inom Banko-Utskottet, att det
Höglofliga Stats-Utskottet uppgjort sin estra Stats¬
reglering, utan att vilja härtill taga i beräkning nå¬
gon den ringaste del af Banko-vinsten; och då mång¬
Den a3 November.
553
faldiga röster yrka på utvidgandet af Bankens ser-
skilta låne-rörelser, så må man icke finna det särde¬
les klandervärdt, att Utskottets majoritet icke funnits
benägen att påtvinga Statsverket en behållning, som
icke utan fördel kan användas för Bankens räkning.
Såsom jag förut nämnt, har jag icke tillhört denna
majoritet, emedan jag lika med Hr Major Nordenan¬
kar anser Stats-Utskottet hafva varit obefogadt att
uppgöra den extra Stats-regleringen för en tid af
endast trenne år, och hvad låne-rörelsens utvidgande
angår, anser jag Banken dertill hafva flere utvägar,
utan att reservera något af den nu salderade Banko¬
vinsten. Emellertid anser jag likväl Utskottets ma¬
joritet icke böra förtänkas hvarken för sin åsigt eller
för den derföre framlagda argumentering, i hvilken
jag icke kan medgifva att det ligger något svek, el¬
iel'- något uppsåt att bedraga och vilseleda. Jag an¬
ser också redovisningen för förhållandet med Bankens
sedelskuld vara ganska upplysande och tjenlig att
borttaga en nog allmän villfarelse, den jag må tillstå
att jag äfven sjelf delat före Riksdagens början, den
nemi. att Bankens årliga räntevinst blifvit skrinlagd
O O
och för alla åren sedan sista Riksdag sammanhopad
i Banken, hvaraf nödvändigt skulle uppkomma en
strypning eller en rörelsekapitalets betydliga minsk¬
ning. Af den nu framlagda utredningen inhemtas,
att förhållandet icke är sådant, utan att Bankens rän-
levinst, ,i den mån den influtit, blifvit använd till
att återbetala de medel, som varit upplånta för Han¬
dels-Diskontens räkning, så att hela den salderade
räntevinsten, med undantag af ett mindre betydligt
kapital, successivt återgått till allmänna rörelsen,
hvaraf också följden är, att denna räntevinst icke nu
kan aflemnas eller på en gång disponeras, utan så¬
dant måste ske successivt — i den mån ny räntevinst
under de kommande åren hinner inflyta. Det är med
anledning af detta förhållande, som jag inom Banko-
554
Den 23 November.
Utskottet tillåtit mig yttra,, hvad man der icke ve¬
lat medgifva, att det blott var en ordlek att tala om
gammal och ny ränte vinst, eller att vilja så ytterst
samvetsgrant svarfva uttrycken för att visa, att man
endast håller sig vid den nu salderade vinsten, och
icke inträder på kommande Stäiiders rätt att dispo¬
nera den framdeles uppkommande vinsten. Jag re¬
spekterar denna samvetsgranhet; men anser det en¬
klaste vara, att hvarken tala om gammal eller ny
vinst, utan endast uppgifva, att Bankens ställning
medgifver, att en så eller så stor summa årligen kan
intill nästa Riksdag från Banken till Riksgälds-Kon-
toret aflemnas för Statsverkets behof; ty förhållan¬
det blir ändock i sjelfva verket, att den nu saldera¬
de räntevinsten blir qvar der han är: i Bankens lå-
ne-rörelse, och de anvisningar, som nu komma att
på densamma göras, blifva under de följande åren
liqviderade med den nya inflytande räntevinsten,
i hvars ställe kommer att såsom ett surrogat till
näst sammanträdande Ständers disposition finnas re¬
serverad den gamla eller nu salderade räntevinsten
3,311,000 R:dr.
Åtskilliga förslag hafva blifvit gjorda för använ¬
dandet af Bankovinsten, utom hvad jag ofvanföre
nämnt, eller Banko-Utskottets första förslag att an¬
vända en del till qvittning af Riksgälds-Kontorets
skuld, och dess nu framlagda eller andra förslag, att
reservera en del för lånerörelsens utvidgande och metal-
O
liska kassans förstärkande. Riksdagsmannen Appel¬
qvist har föreslagit, att hela Banko vinsten skulle för¬
delas Länsvis inom landet, och ehuru jag icke kan
neka, att detta förslag helt naket framkastadt förekom
mig bizarrt och löjligt, måste jag likväl medge, att
Biskop Agardhs talentfulla penna har framställt det¬
samma i en helt annan dager, oaktadt hvilket jag
dock icke kan biträda detta förslag. Lands-Sekrete-
raren Halling har yrkat, alt hela Banko-vinsten skulle
Den 23 November.
555
afsättas till det stora och lilla krediti vet; men denna
motion fann inga sympathier, utan föll genast i de
förenade Stats- och Banko-Utskotten. Åtskilliga rö¬
ster hafva äfven blifvit höjda för Banko-vinstens an¬
vändande lill nedsättning af allmänna bevillningen,
hvilket förslag synes mig vara det minst antagliga
af alla, enär det vore hardt nära detsamma som att
åt hvarje person af hela folkmängden utdela 10 sk.
B:ko årligen under fem års tid, hvarmed ingenting
vore hulpet och ingenting stort eller för landet all¬
mänt nyttigt vore åstadkommet. — I sjelfva hufvud-
saken anser jag mig slutligen höra förklara, att jag
instämmer i Hr Major Nordenankars åsigt, att hela
salclerade ränte vinsten kan, i den mån ny vinst in¬
flyter, från Banken afträdas, utan att någon del der¬
af behöfver reserveras för Banken, som, i stället för
den stadgade grundfonden af fem millioner, nu eger
ett öfverskott af mer än nio millioner, och hvars
lånerörelser kunna utvidgas genom kreditiver, genom
assignering på de stora depositionerna, genom upplå¬
ning, såsom förut skett, för Handels-Diskontens räk¬
ning och genom direkt sedel-emission, så länge pro¬
portionen emellan metallisk valuta och sedelskuld är
så ytterst fördelaktig som för det närvarande.
För den händelse, att icke hela Bankovinsten
kan med fördel disponeras för landets närvarande be¬
hof, till allmänna arbeten eller andra produktiva och
allmänt nyttiga företag, så ville jag icke hafva den
reserverade delen skrinlagd, ej heller fästad i någon
sådan låneväg, hvarifrån den icke åter kunde utan
svårighet lösryckas. Jag skulle i det stället vilja fö¬
reslå, att det blifvande öfverskottet användes till
uppköpande af utländska räntebärande obligationer,
— vare sig Engelska Stocks eller Fransyska fempro-
cents-obligationer. Då hade man ett kreditiv till
krigsfond, hvilket ständigt växte genom ränte-accu-
mulation, och hvilket skulle, om vi ännu 20 eller
556
Den 23 November.
30 a 40 år finge behålla fred, uppgå till en ganska
respektabel summa; då hade man förstärkt metalliska
valutan, emedan silfver när som helst kunde, om så
behöfdes, för dessa obligationer erhållas; då hade man
gjort en del af Bankens redbarhet lätt transportabel,
i stället för att man nu är i förlägenhet för, huru
man skall kunna med behöflig skyndsamhet bringa
Silfverfjerdingarne i säkerhet i händelse af fara för
en hastigt annalkande fiende. Om man beträdde den-
na väg, och vid hvarje Riksdag anvisade till detta
ändamål någon större eller mindre del af Bankens be¬
hållna räntevinst, så skulle denna vår national-rike-
dom växa med samma förvånande hastighet som an¬
dra länders nationalskulder nu tillväxa. ■ Genom en
sådan åtgärd skulle Nationen erhålla en stor moralisk
öfverlägsenhet. Man hade derigenom gjort en stor
eröfring — liksom gjort andra Nationer skattskyldiga
under det lilla Sverige. Detta samma Sverige, som
man nu kallar ett fattigt land, kunde på en ny väg
—• på rikedomens erhålla samma öfvertag i Europa,
som det erhållit genom svärdet, när det dikterade
Westphaliska freden: det kunde såsom Rotschildska
Banquierhuset komma att tillfrågas, huruvida det
ville tillåta de stora armeerna att sätta sig i rörelse.
Contracts-Prosten Gumcelius: De sakrika och upp¬
lysande yttranden, som i ämnet redan blifvit afgifne,
hafva mer än tillräckligt ådagalagt, att Banken utan
afl våda kan umbära den föreslagna reserv-fonden.
Då jag delar samma mening, beböfver jag således
icke utveckla skälen för densamma, utan under åbe¬
ropande af de redan anförda endast tillkännagifva,
att jag anser hela den besparade räntevinsten kunna
och böra från Banken uttagas.
En annan fråga är, huru den skall användas.
I detta afseende instämmer jag hufvudsakligen i det
af Biskop Agardh nyss uppgifna förslag, ehuru jag
Den 2.3 November.
557
liela sitt belopp utdelas till provinserna. När Stats¬
verket har vissa allmänna utgifter att bestrida för sam¬
hällets behof, och förslag här blifvit framställdt att ifrå¬
gavarande medel borde anordnas till större produk¬
tiva företag, så kunde det synas vara samma sak, om
de för sådana ändamål användas eller enligt Utskot¬
tets tillstyrkan hållas Statsverket tillhanda; men ef¬
fekten blir icke densamma och jag skulle derföre ön¬
ska, att någon del af Bankens behållna vinst afsättes
till utdelning mellan de serskilda Länen. Vid ett
föregående tillfälle, då fråga var om Konungamakten,
har åtskilligt blifvit ordadt om skadligheten af en
centralisation. Här tyckes en annan centralisation
uppenbara sig, som vill åt Piikets Ständer ensamt för¬
vara rättigheten att bestämma de serskilda föremål,
för hvilka medel höra anslås, och jag vill i detta af¬
seende äfven hänvisa till förslaget om Extra Stats-
regleringen. För mig är det icke tänkbart att, om
provinserne sjelfve erhölle medel till sin disposition,
ingen ting af allmän nytta skulle tillvägabringas. Det
heror på att finna de för hvarje ort gagneligaste fö¬
retag och genom väl anordnade arbeten understödja
näringarne; ty utom väganläggningar och kommuni¬
kationers öppnande genom kanaler m. m. gifves det
många andra, för ett ökadt välstånd vigtiga, tillgö¬
randen, med hvilka Staten icke hör eller kan befatta
sig. Man har klagat öfver ett aftagande nit för all¬
männa angelägenheter och en utdöd kommunal-anda.
Jag har, hvad min ort beträffar, en motsatt erfaren¬
het. Der bilda sig associationer i flere riktningar,
men då intet direkt understöd af Staten erhållits,
har deras verksamhet icke burit de frukter, som i
annat fall varit att förvänta. Äfven vid inträffande
missväxtår vore det af vigt att Länsstyrelserne med
under hand hafvande medel kunde skyndsamt och
på det sätt, som för hvarje ort är lämpligast, me¬
delst arbets-förétae komma de nödställde till undsätt-
O
558 Den 23 November.
ning. Jemte det jag på dessa skäl finnér tjenligt och
ändamålsenligt, att de serskilde provinserne hvar för
sig komma i åtnjutande af vissa andelar af Bankens
salderade vinst, anser jag tillika nödvändigt att en
betydligare summa deraf afsättes till användande för
större, hela samhället omfattande företag, och till¬
styrker i sådan afsigt, att Hög v. Ståndet måtte in¬
stämma i de allmänna grundsatser, som Höglofl. Rid-
derskapets och Adelns beslut innehåller.
Contracts-Prosten Tunelius: Af flere Talare re¬
dan, sedan jag begärde ordet, förekommen, kunde jag
endast med dem instämma och, instämmande med
Prosten Berlin, betyga honom min tacksamhet att
han, emot Biskop Heurlins anmärkningar emot upp¬
ställningen af detta Banko-Utskottets Betänkande, sökt
lemna upplysningar och försvar, ehuru, såsom han,
äfven jag emot detsamma mig reserverat. Uti Tit.
Nordenankars reservation har jag också denna gång
deltagit; deraf synes ock hvad jag i denna vigtiga
fråga tänker, och att jag icke funnit skäl anförda,
som kunnat rubba det omdöme jag här yttrade då
Betänkandet N:o 64 föredrogs. Jag anser således att
0*0
den ofta omnämnda Bankovinsten, upplagd till 1839
års slut, af 3,311,000 R:dr ingalunda behöfver för
Bankens consolidation till någon del reserveras; utan
att den kan oafkortad för Statens allmänt nyttiga
ändamål utlemnas och detta med i hvarje år, eller,
som då är detsamma, att alla dessa millioner lill
Bankens förstärkande i sjelfva verket qvarstadna hos
Banken, och endast den nyu» Banko vinsten årligen
utgår. Och eger Banken således alltid ännu dessa 8
å 9 millioner qvar utöfver sina prestanda. Men
härinom tror jag ock att frågan i dag endast bör
hållas — det är — ”huru mycket Banken kan afstå j
utan våda för sitt och Realisationens beståndj samt
tiden när och sättet huru; men alldeles icke, såsom
redan skett, införas pä användandet. Detta, eller
Den 23 November.
559
användandet, blir obestridligen en sednare fråga, som
kommer att betänkas, efter hvad nu yttrats, af sam¬
mansatt Banko- och Ekonomi-Utskott, eller, efter
mitt förmenande, af sammansättning för Banko- och
Stats-Utskotten. Och torde för detta sednare Utskott,
hvilket oformligt förfarit i sin yrkade Treårighet vid
Extra Statsregleringen, och der så många vigtiga föremål
blifvit förbisedda — det blifva högst angenämt — då
detta dess Betänkande blifver snart föredraget och
ofelbart kommer att omarbetas — omarbetas för 5 år
eller till en vid ny Riksdag kommande ny Extra
Statsreglering, att på denna Banko vinst fästa öga
och uppmärksamhet. Jag afslår Betänkandet.
Prosten Ödmann: Det skulle äfven för mig vara
ganska tillfredsställande att kunna instämma med de
föregående Talarena, men beklagligen är det mitt öde
att i nästan alla financiella ämnen vara af motsatt
mening med dem, som tro vårt land nu mera vara
så rikt och vår Bank så consoliderad, att man icke
mera behöfver vara särdeles sparsam eller försigtig.
De värde Talare, som tillstyrka, att hela Bankovin-
sten bör utgå för allmänna behof, synas hufvudsak¬
ligen hafva fästat si? vid Hr Nordenankars reserva-
o O
tion; och det torde då vara nödigt att något närmare
belysa den. Vid sistförflutna Riksdag arbetade jag
gemensamt med denne Reservant i Banko-Utskottet,
hyste i många fall enahanda tänkesätt och delade
samma farhåga för realisationens bestånd, om icke
Bankovinsten med yttersta varsamhet handterades;
men nu märker jag, att han öfvergålt till en annan
mening. Om han hade bestämdt yrkat, att Banko¬
vinsten skulle hel och hållen utgå för rent produk¬
tiva företag, till upplifvande af handel och näringar,
såsom den säkraste garanti för realisatioirens bestånd,
så hade jag ändå kunnat låta dervid bero; men nu
anser han den böra användas till för Staten vigtiga
ändamål — en så obestämd fras, att derunder kan för¬
560 Den sJ November.
stås armeens materiel, fästningsbyggnad, vapenöfning,
m. fl. visserligen för Staten vigtiga föremål, men
hvilkas bekostande icke borde bafva med Banken att
skaffa och hvilka på intet vis kunna anses återbringa
någon valuta åt våra financer eller vara reproduk ti va.
Med glädje har jag hört j^ttras af en föregående Ta¬
lare, att framfarna tiders exempel borde varna oss
för att så använda Bankens medel; men beklagligen
' O O
lyssna ej många till sådana varningar. Huru många
Representanter vid sista Riksdagen röstade för silfver-
vexlingens öppnande endast derföre, att man betryg¬
gade dem med den försäkran, att Bankovinsten icke
hädanefter skulle användas för Statsverket, utan till
Bankens consolidering; och nu vid den påföljande är
mången så ängslig, huru man snart nog skall kunna
inkomma på samma farliga bana, som förut. Vöre
det verkligen för mycket, att åtminstone en million
R:dr räddades? Men, säger man, den behöfves icke
för silfverköp, Banken reder sig fullkomligt väl den
förutan. Lemnar man då utan all uppmärksamhet,
att den goda ställning, i hvilken Banken för det
närvarande befinner sig i afseende på den metalliska
kassan, är belt och hållet tillfällig och endast bör
tillskrifvas den omständigheten, att Bi uks-Societetens
Hypotheks-kassa behöfde ett utlänskt lån, som in¬
drogs i ädla metaller? Betänker man icke derjemte,
att denna goda ställning måste försämras, i samma
mån räntorna för detta lån skola utgå till utlännin¬
gen i vexlar, det vill säga, i ädla metaller? Hade
Banken laborerat med för stor rikedom, hvarföre
kunde ej då Bruks-Societeten vända sig till Banken
om lånet, hvarigenom den financiella skada förebygts,
att en stor summa årligen utgår ur landet för rän¬
tor. Banken behöfver ingen förstärkning, heter det;
den bar penningar i öfverflöd. Att den icke har
det i alla blancher af sin rörelse, hafva vi nyss er¬
farit,
Den ‘2,3 November.
561
farit, då Banko-Diskonten befanns i stor förlägenhet
att kunna motsvara de lånsökandes pretentioner. Detta,
svarar man, var ett tillfälligt behof, som härrörde
från en oväntad handels-kris. Besynnerligt nog visa¬
de sig icke förlägenheten i Handels- oell Närings-
Diskonten, sorn i thy fall bordt främst anlitas, men
egde penningar tillräckligt, utan i allmänna Diskon¬
ten. Detta borde bevisa, att penninge-krisen var
tämligen allmän. Är det otänkbart, att en sådan kris
kan inträffa äfven ett annat år? kunde det ej vara
nyttigt, att då hafva denna million att vinka på?
Än om en PrivaL-bank skulle ramla och sätta llere
provinser i förlägenhet; hvart skulle man vända sig
för att häfva denna förlägenhet, örn icke till Stats-
Banken? Eller skulle man väl anse bättre, att nöd¬
gas genast sammankalla Rikets Ständer såsom efter
krisen år 1817?
Märkvärdigt nog har Biskop Heurlin, om jag rätt
fattaL hans ord, yttrat, att det alldeles icke vore nyt¬
tigt göra några silfverköp förrän i behofvets stund. Ett
sådant påstående strider icke blott uttryckligen mot
föreskriften i nu gällande Banko-Reglemente, hvilket
anbefaller Styrelsen att under vissa förhållanden ovil-
korl igen inköpa silfver, ulan ock mot Bankens bestämda
fördel; ty skulle Banko-Styrelsen uppskjuta silfver¬
köp till det trängande behofvets stund, så skulle ju
den nödgas köpa det till hvilken kurs sorn helst; och
kursen skulle ovilkorligen stiga, i den mån behofvet
af vexlar stegrades. — Men med allt detta, om Ban¬
ken verkligen, under alla möjliga förhållanden och i
alla möjliga tänkbara konjunkturer, har tillräckliga
medel för realisationens upprätthållande, månne det
vid ett sådant förhållande vore nr vägen att med
den nu öfverflödig ansedda millionen ihågkomma en
låne-rörelse inom Banken, som visserligen icke är för
rikt doterad, jag menar den på fastigheter. Den till
Preste-St. Prat. 1840■ Andra Afdela. Bandet X. 36
562
Den a3 November.
detta behof afsedda fonden har utgjort 4,780,000 R:dr,
men är nu höjd till 5 millioner. När man betänker
för huru många millioners skuld den Svenska jorden
är intecknad, huru obetydlig måste man icke anse
denna summa af Fem? Vid många tillfällen harman
ordat om nyttan af amorterings-lån för jordbruket;
hvarföre begagnar man icke nu tillfället att använda
Banko-vinsten till detta nyttiga ändamål? Vill man
ännu mer gynna näringarne, hvilket jag ville på det
högsta tillstyrka, så ställ amorterings-lånen på lägre
ränta och hastigare amortering. För så nyttiga än¬
damål skulle jag gerna se, att äfven 2 millioner af
Banko-vinsten afsattes. Detta, man må säga hvad
man vill, vore ock det bästa sätt att försäkra sig om
realisationens bestånd. Blifva näringarne understödda
och uppmuntrade, blir industrien lif vad och blom¬
strande, blir handeln med våra exporter gynnad och
vinstgifvande, då kunna vi vara försäkrade, att Ban¬
ken icke kommer i förlägenhet hvarken om vexlar
eller silfver. Bättre kan aldrig dess vinst användas.
Med Prosten ödmann förenade sig Doclorerne
Björkman och Thomander> Professor Retzius samt
Prostarne Gahne och Lindmark.
Prosten Lundblad: Uti flere af de Utlåtandet
vidfogade reservationer har blifvit antydd den åsigt,
hvilken äfven jag finnér vara riktig, att nemligen
frågan om Banko-vinsten icke står i något samman¬
hang med Stats-regleringen. Af Riksgälds-Kontorets
behållning, uppgående till något öfver 3 millioner
R:dr, har Stats-Utskottet bestämt 2 millioner till
nyttiga företag samt uti ett serskilt Betänkande fö¬
reslagit, att den återstående millionen skulle använ¬
das till Länshäktenas ombyggande. För sistnämnde
vigtiga ändamål lärer dock ytterligare erfordras en
half million och denna summa synes lämpligen kun¬
na tagas af den reserverade Banko-vinsten. — Biskop
Agardhs förslag, att Länsvis utdela ifrågavarande me¬
Den 23 November.
56.3
del, torde i verkställigheten komma att möta stora
svårigheter, tj först böra väl Komiteer sammankal¬
las, för att besluta om penningarnes användande,
hvilket skulle medföra kostnader, och måhända lyc¬
kades man icke alltid att blifva ense om hvad som
borde göras. En annan fråga är, huruvida Länen
kunna anses vara delegare i Bankens vinst. Den har
O
uppkommit genom samlade räntor å Fastighets- och
Diskont-lån och det synes således billigt, att man i
främsta rummet afser deras förmån, hvilka erlagt
dessa räntor. Jag har förr yrkat räntans nedsättning
å de lån, som från Banken utlemnas. Man invände
då, att spekulanter skulle begagna sig af tillfället och
upptaga lånen mot lägre ränta samt sedan utlåna
penningarne mot högre; men häruti torde ligga mera
ett skenbart än verkligt skäl emot den omnämnda
åtgärdens vidtagande, hvilken jag också finnér föror¬
dad af alla Bonde-Ståndets Ledamöter, som reserve¬
rat sig mot Utskottets beslut. Huru man för öfrigt
O O
må besluta om ifrågavarande medels användande,
önskar jag, att Banken icke måtte afhändas all sin
ränte vinst, och kan för min del icke annat än till¬
styrka bifall till Banko-Utskottets förevarande Utlå¬
tande.
Härmed förenade sig Prosten Ahlqvist.
Biskopen och v. Talmannen, Doctor Hedrén: Jag
instämmer i det beslut Ridderskapet och Adeln fat¬
tat. En reservfond för Bankens säkerhet anser jag
icke behöflig. Den vore ock i sjelfva verket blott en
fiction. Ty om en sådan fond skulle användas till
utlåning på Landtegendom, som föreslaget är, så vore
ju kapitalet fästadt för längre tid och endast räntan
disponibel. På kortare tid skulle väl kapitalet kunna
hastigare disponeras, men icke utan skakningar i all¬
männa rörelsen och stort äfventyr för låntagare.
Skulle deremot silfver för den afsatta reserv-fondeu
inköpas, så vore ju derigenom den utelöpande sedel¬
564
Den 23 November.
massan i samma män tillökad, och skalle måhända
snart åter ingå mot del inköpta silfret. Skulle slut¬
ligen Banken upptaga ett emot reserv-fonden svaran¬
de lån, vore detta en högst onödig och förderflig
misshushållning. Huru än saken betraktas, saknas
alla skäl till bildande af en reserv-fond. I öfrigt kan
en sådan fond, om den behöfves, endast uppkomma
på tvänne sätt, det ena genom reella insatser af Ban¬
kens delegare, det andra genom kreditsedlars dödan¬
de. 1 den fördelaktiga ställning vår Bank nu inne¬
har och i dess ojemförligt goda förhållande mellan
dess utelöpande skuld-sedlar och dess reella valuta
lärer ingendera utvägen behöfva påtänkas. Hela den
besparda Bankovinsten bör sålunda till allmänt gagn
kunna användas.
Den lyckliga tid är nu inne, som så länge varit
emotsedd och eftersträfvad, då Banko- och Stats¬
verket kunna helt och hållet från hvarandra skiljas.
Tillfället bör icke heller försummas: och om det rätt
begagnas, bör frukten deraf blifva ordning, reda och
förkofran, så väl i det allmännas hushållning, som
penninge-väsende. Vi hafva nu betydliga besparin¬
gar dels af Stats- dels af Banko-medel. All anled¬
ning är ock att vänta lika lyckliga förhållanden vid
framtida Riksmöten. Dessa tvänne slags besparingar
hafva uppkommit från tvänne skilda källor: den ena
från Stats-intraderna, landets utskylder till Statens
underhåll och försvar, den andra från landets rörel¬
se, näringar och handel. Det synes vara i sin ord¬
ning att hvardera besparingen återgår till sitt upp¬
hof, för att befrämja sitt ursprungliga ändamål, Slats-
vinsten att förkofra Staten och Banko-vinsten att för¬
kofra näringarna. Och då den egentliga årliga Stats¬
inkomsten är beräknad för de dagliga, löpande be-
hofven, Statens förvaltning genom Embetsman och be¬
styr, hvilka åtgärder beständigt, om än i förändrade
skepnader, likväl med samma fordringar år efter år
Den 23 November.
oell dag efter dag återkomma, så uppstår deraf na¬
turligt den ordinarie Stats-regleringen. Utom dessa
eger Staten andra behof för sin säkerhet, sitt bestånd
och sin förkofran, visserligen oskiljaktiga från begrep¬
pet och existensen af Stat, men dock icke så på be¬
stämda tider, årligen och dagligen återkommande,
utan af omständigheter, tillgångar och tillfällen mera
vilkorligt beroende antingen till upphof eller verk¬
ställighet, hvartill höra Befästningar, Försvars- och
Läroverks-byggnader m. m., och dessa måste blifva
föremål för extra Stats-reglering. Visserligen kunna
ofta dessa håda regleringar träda inom hvarandras
gränsor, samt åter, vid förändrade omständigheter,
träda tillbaka. Men behofvet af en sådan tvåfaldig
reglering af Statens utgifter synes mig vara uppen¬
bart: och att Statens inkomster böra i första rum¬
met dertill användas, först till den angelägnaste de¬
len, den ordinarie, och derefter, hvad som öfver-
blifver och så långt det räcker, lill den extra-ordi-
narie, är väl obestridligt. Detta problem tillhörer ett
constitutionelt Stats-Utskott. Utom gränsen af dess
lösning behöfver det ej sträcka sin verksamhet. Der¬
till må det beräkna Statens inkomster och utgifter:
och då de förra ej vilja räcka till, derom anmäla hos
Riksförsamlingen.
Med Banko-vinsten anser jag deremot Staten, i'
och för sin organisation och förvaltning, hafva intet
att skaffa. Denna vinst är icke uppkommen af Stats¬
medel, utan af landets näringar, dit den billigt må
återgå, för att ännu mera förkofra dem och sig sjelf.
Detta sker i ett väl ord liad t, fortgående samhälle på
oräkneliga vägar, igenom kommunikationer, segel¬
leder, hamn-anläggningar, odlings-företag, närings-
understöd ni. m. Alla dessa föremål äro dessutom
till sin natur mera aflägsna från Staten, såsom Stat.
Af alla skäl, äfven med afseende på våra Grundla¬
gars föreskrift, ville jag fördenskull, att sådana ären-
566
Den 23 November.
f]er behandlades af Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet, såsom rätta och lämpliga stället. Om den¬
na ordning nu vidtogs och för framtiden stadgades,
skulle det efter min öfvertygelse blifva ett vigtigt
steg att för alltid skilja landets allmänna liusbålls-
och närings-väsende ifrån det egentliga Statsbestyret.
De stora både financiella, ekonomiska, äfvensom con-
stitutionella fördelar, som deraf vöre att emotse, kun¬
na icke bestridas. Jag vill dock ej trötta med en
vidlyftigare utredning häraf, helst det nogsamt af sig
sjelft framlyser. Tillfället att inträda på denna väg
bar nu erbjudit sig högst gynnande. Det må då icke
försummas.
I följd af anförda grunder bör nu den del af
extra-regleringen, som närmast och egentligen rörer
Staten, anvisas på de besparda Statsmedlen: samt alla
dit börande ärender behandlas af Stats-Utskottet al¬
lena. Hit anses böra räknas anslag till Försvars-och
Befästnings-verket, Läroverket, med mera sådant egent¬
ligen statistiskt, hvilket redan finnes afhandladt i
Stats-Utskottets Betänkande N:o 354 under Litt. A.
och B. Hvad som innehålles i Litt. C. anser jag
deremot höra till den andra klassen, eller landets
allmänna hushålls- och närings-angelägenheter: hvilka
böra bestridas medelst anslag af Banko-vinsten och
följaktligen äfven beredas af Ekonomi-Utskottet. Om
nu Stats-Utskottet erhöll denna ledning vid besva¬
rande af återremissen af nyssberörde Betänkande, så
vore alla de besparda Statsmedlen disponibla för de
artiklar, som finnas upptagna under Litt. A. och B.,
hvarigenom tillgång sålunda vunnes till vida högre
anslag, än vid Betänkandets afgifvande, emedan då
samma tillgångar äfven borde afses för Litt. C. och
det öfriga, hvartill nu deremot den, då obestämda,
men nu bestämda Banko-vinsten finge påräknas.
Denna fördelning af de besparda Statsmedlen
och den besparade Banko-vinsten har jag tagit mig
Den 23 November.
567
friheten hemställa till det Högv. Ständets pröfning
och, i händelse den efter min öfvertygelse skulle fin¬
nas ändamålsenlig, till fastställelse. Men som Stats-
Utskottet redan afgifvit förslag till Extra-Stats-regle-
ringen i dess helhet, omfattande hegge ofvan antyd¬
da afdelningar, och detta förslag blifvit återremitte-
radt, hvadan icke lämpligt vore, att betaga samma
Utskott tillfället att återremissen besvara: så ville jag
hemställa, att merbemälte Utskott måtte vara här¬
till enligt återremissen oförhindradt; men anmodas,
att allena behandla de frågor, som innefattas i Litt.
A. och B. af Betänkandet N:o 354 samt dervid en¬
dast eller hufvudsakligen beräkna de besparade Stats¬
medlen: hvaremot Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet borde med Stats-Utskottet gemensamt be¬
handla de öfriga i Litt. C. och derefter innefattade
frågor, dervid Banko-vinsten borde hufvudsakligen
O 1 O
afses. För framtiden torde fördelningen mellan begge
dessa slags tillgångar och dessa båda Utskotts befatt¬
ningar dermed kunna bestämdare iakttagas.
O o
Kyrkoherden, Doctor IVallin: Jag har tillhört
majoriteten af Banko-Fullmäktige, som ansett en re¬
serv-fond af en million R:dr obehöflig till Bankens
consolida tion, och hvad som jag under denna öfver¬
läggning hört vttras har icke kommit mig på andra
tankar. Visserligen äro af Prosten Ödmann åtskilliga
skäl framställda för behofvet att af Banko-vinsten
reservera en million R:dr till realisationens betryg¬
gande; men jag skylle beklaga, om Nationen för den¬
samma icke hade andra garantier än dem, som kun¬
na finnas i fonder af sådan beskaffenhet. Samme
värde Talare har äfven yrkat en utsträckning i Ban¬
kens lånerörelse till handelns ock näringarnes under¬
stödjande. En kris, om man så vill kalla den, var
väl nyligen förhanden i Banko-Diskonten, men sedan
Rikets Ständer ökat dess fond, ser jag icke att något
vidare der behöfves, och hvad handeln och näringar-
568
Den 2J November.
ne beträffar, torde de bäst understödjas, om Bankens
vinst användes till produktiva företag. För deni står
dessutom Manufaktur-Diskonten öppen, hvars fond,
om så finnes behöfligt, lätt kan ökas genom andra
Bankens odisponerade tillgångar. Här bar äfven blif¬
vit framställd en vacker vision om gyllene lider, då
Engelska Stocks och andra utländska papper kunde
af Banken inlösas. Jag önskar att icke vara Full¬
mäktig, då en sådan pappers-handel kommer att fö¬
retagas. Man borde icke visa sig så uppbragt mot
de tunga silfver-fjerdingarne. De komma nog till
pass, i fall ett missväxtår inträffar och det torde
vara säkrast att låta deni ligga qvar. Att silfverköp
göras, är icke otjenligt, när det kan ske al pari: i
annat fall måste de alltid medföra förlust.
Öfver sättet att använda de reserverade medlen
är tillräckligt taladt, och jag inskränker mig derföre
att, på de af Biskop Heurlin anförda skäl, tillstyrka
bifall till Ridderskapets och Adelns beslut, samt ön¬
skar, att i första rummet måtte afses företag, som
äro af allmän nytta för liela landet och sedan säd a ne,
hvilka för serskilta orter kunna vara gagnelige.
Prosten Källström: Då i vårt land sa mycket
återstår att göra för lättade kommunikationer och an¬
dra allmänna större nationella företag, hade jag både
önskat och hoppats, att hela Banko-vinsten kunnat
till dessa ändamål användas. Men, ehuru jag ifrån
början ansåg mig hafva giltiga skäl att på grund
häraf motsätta mig det af Utskottet föreslagna afsät-
tandet af en reserv-fond, måste jag dock öppet be¬
känna, att under diskussionens fortgång, i synnerhet
genom Prosten Ödmanns upplysande och sakrika an¬
förande, åtskilliga betänkligheter hos mig uppstått,
hvilka nu göra mig villrådig, om jag bör till- eller
afstyrka den föreslagna reserv-fonden. — Skulle verk¬
ligen genom hela Banko-vinstens utsläppande någon
den ringaste våda för realisationen vara att befara,
Den 23 November.
569
äfven om denna våda innefattade ingenting annat,
än en för Banken ofördelaktig opinion, så skulle jag
ingalunda med min röst dertill vilja bidraga. Men
huru helst frågan om reserv-fonden än må afgöras,
O O *
så anser jag dock, att de medel, som i det ena eller
andra fallet blifva genom Banko-vinsten för det all¬
männa tillgängliga, icke böra hållas Statsverket till¬
handa till andra ändamål, än som komma att ge¬
nom extra Stats-regleringen bestämmas, såsom kom¬
munikationer inom landet och andra allmänt nyttiga
större företag. Man klagar öfver landets fattigdom
och vill gerna skjuta skulden på skatterna. För min
del tror jag dock, att naturen, mera än skatterna, är
härtill vållande. Hvarje seger öfver den förra skall
lätta utgörandet af de sednare. Mången landets rike¬
dom ligger fängslad af naturhinder, oåtkomlig genom
bristen på nödiga kommunikationer. När nu ett län¬
ge efterlängtadt tillfälle yppar sig att till någon del
undanrödja dessa svårigheter, så bör man icke släppa
det ur händerna, i synnerhet som man med detsam¬
ma åstadkommer den ändamålsenligaste skattelindrin-
gen för de mest behöfvande, — som i min tanke är
arbetsförtjenst.
Prosten Säve: Med flere Ledamöter af Banko-
Utskottet instämmer jag deri, att Bankens behållna
vinst må till hela sitt belopp användas för andra
allmänna ändamål. Jag anser mig visserligen icke
nog underrättad, om någon förstärkning af Bankens
metalliska fond är för realisationens bestånd ytterli¬
gare behöflig, men då Utskottet i sitt förra Betän¬
kande, hvilket flere Reservanter nu understödt, fun¬
nit ett sådant behof ej vara förhanden, och propor¬
tionen af den metalliska valutan till den utelöpande
sedelstocken redan anses vara i hög grad förmånlig;
så bör man väl trygga sig dervid och icke onödigt¬
vis aecumulera skatterna i Bankens hvalf. En annan
fråga är, om, enligt Prosten Lylhs förslag, någon del
570
Den s3 November.
af de reserverade millionerna bör afsättas till utvid¬
gande af Bankens lånerörelse, så att i synnerhet fa-
stigliets-lånefonden kunde förökas till fördel för dem,
som äro i behof af jordbruks-lån. Men jag påräknar
ingen egentlig hjelp häraf åt vår jordbrukande all¬
moge, hvilken, åtminstone i aflägsnare landskaper och
då den saknar kommissionär i Stockholm, skall, så¬
som hittills, alltför sällan kunna begagna Bankens
försträckningar. Det blefve väl Herremännen, som
således sattes i bästa tillfälle både att erhålla lån
och äfven skuldsätta sig. Men de hafva dertill redan
tillräckliga utvägar genom den af Rikets Ständer nu
förökade Banko-Diskont-fonden. Så mycket mera
gläder jag mig, att hela den reserverade tillgången
3,311,000 R:dr kan komma Statsverket till godo, för
att användas till andra nyttiga företag.
Man betänke så många allmänna behof, som äf¬
ven vid den nu föreslagna extra Stats-regleringen tor¬
de blifva ouppfyllda, såsom anslag för allmänna ar¬
beten, fängelse-byggnader, Universitets- och Skolin¬
rättningar. Vöre bär fråga om sättet för dessa me¬
dels användande, så ville jag fästa serskilt afseende
på Biskop Agard hs förslag, att fördela en stor del
af summan på de serskilta Länen efter hvarderas
behof. Ty huru mycket finnes ej inom hvarje Län
att göra för ekonomiska och industriella företag, för
den inre rörelsens och jordbrukets upphjelpande! Man
tanke endast på de 6 nordliga Länen, der så myc¬
ken odelbar mark ännu ligger ouppbrukad, der
otaliga sjöar, kärr och mossar, som med ringa
understöd kunde utdikas, nu befordra nästan årliga
missväxter, och der den nästan oändliga skogstill-
gången af brist på kommunikationer saknar afsättning.
Huru skulle ej på dessa och andra ställen en kom-
munal-anda och omsorg snart uppvakna, om Rikets
Ständer till en början ville förekomma dem med de
mest oundgängliga medlen för upphjelpande af deras
k
Den 23 November.
571
industri, deras fattigvårds-anstalter och deras jord¬
bruk !
Häruti instämde Professor Grafström och Pro¬
sten Sidner.
Prosten Lyth: Jag har reserverat mig emot Ut¬
skottets forsla» och ansett en million utaf den saide-
O
rade Banko-vinsten höra på det sätt komma Banken
till godo, att den användes till förökande af den så
kallade Fastighets-lånefonden. Att denna lånefond är
i största behof af sådan tillökning, skall visa sig ännu
tydligare, om, såsom man bör hoppas, Rikets Ständer
bifalla Utskottets nu på bordet h vilande förslag att
förhöja belåningsrätten ifrån J till ^:ten af egendo-
marnes taxerings-värde. Fastighets-lånefonden, hittills
utgörande 4,780,000 R:dr, har väl, genom öfverflytt-
ning af 220,000 ifrån den så kallade Skiftes- och od-
lings-fonden, blifvit ökad till jemna 5,000,000. Men
att en så ringa tillökning för ingen del motsvarar den
förhöjda belåningsrätten, utvisar första ögonkastet på
ziffrorna. Nekas lärer det väl icke eller, att berörda
fastighets-belåning är för samhället så nyttig och väl¬
görande som hvilken annan lånerörelse man kunde
förorda. Egde jag förhoppning, att Rikets Ständer
skulle bevilja en sedelemission på långt när icke upp¬
gående till den fastställda proportionen mellan sedel¬
mynt och metallisk valuta, nemligen såsom 3 till 2,
utan stannande långt derunder, det vill säga, om i
stället för 12,000,000, som den stadgade proportionen
kunde tillåta, man nu endast ville emittera 3,000,000
till förstärkande af så väl Fastighets-lånefonden som
måhända jemväl Handels- och Närings-Diskonlen, så
skulle icke heller jag lägga särdeles vigt på reserve¬
rande för Bankens behof af den ifrågavarande millio¬
nen. Men då Privat- och Hypolhek-Bankernes inter¬
esse synes alltför mäktigt, för att medgifva åt Riks-
Banken en så förmånlig utvidgning af dess låne-ope-
rationer, så måste jag, åtminstone under misströstan
572 Den s3 November.
att något mera kan vinnas, på det kraftigaste förbe¬
hålla mig, att af den redan samlade Banko-vinsten
åtminstone denna lilla andel må komma Banken sjelf
och derigenom det allmänna till godo.
O O
Prosten Thuden: Då jag befinnes vara en af de
få bland det Hög v. Ståndets Ledamöter inom Banko-
XJtskottet, som icke reserverat sig mot dess nu före¬
varande Utlåtande, synes deraf redan vara någon an¬
ledning till den förmodan, att jag biträdt detsamma,
hvilket jag ansett mig här böra öppet tillkännagifva.
Meningarne rörande sättet att disponera Banko-vinsten
hafva varit ganska delade, som nogsamt sjures af de
från alla Stånden erhållna återremisserna på Utskot¬
tets förra Betänkande i samma ämne. Mellan de tvän-
ne ytterligheterna, som velat dels reservera hela den
nuvarande Banko-vinsten, dels öfverlemna alltsam¬
mans till Statens allmänna behof, synes mig Utskot¬
tet hafva gått en klok medelväg, då det föreslagit
bildande af en reserv-fond på 1,000,000 R:dr. Till
försvar för denna åsigt vore visserligen ännu åtskii-
O O
ligt att tillägga till det, som sjelfva Utlåtandet in¬
nehåller, och här förut af en annan värd Talare blif¬
vit anfördt; men, för att icke ytterligare förlänga
den redan nog långa diskussionen, inskränker jag mig
till att, i förening med Prosten Ödmann, yrka bifall
till Utskottets Utlåtande. Hvad åter angår frågan
o O
om användandet af den del af Banko-vinsten, som
Utskottet ansett kunna Banken afhändas, så vill jag
för närvarande deröfver icke yttra mig, emedan den¬
na fråga så mycket mer tycks ligga utom gränsen
för denna öfverläggning, som den icke utgjort eller
ens kunnat utgöra föremål för Banko-Utskottets Ut¬
låtande. Tillfälle att deröfver yttra sig blir, när
detta ämne blifvit af annat vederbörligt Utskott ser¬
skildt behandladt, och vi deröfver få dess Betänkande.
Contracts-Prosten Östberg: En värd Ledamot af
det Högv. Ståndet i Banko-Utskottet har hos mig
Den 2 3 November.
573
väckt hugkomslen af hvad en snillrik Ledamot af
samma Utskott sistlidne Riksdag yttrade, då frågan
diskuterades om bästa sättet att Konsolidera Banken
och betrygga den då beslutade realisationens bestånd
och säkerhet. Han föreslog nemligen, att de från
Riksgälds-Kontoret genom Ständernas beslut öfver-
lemnade obligationer lill Banken på 4 millioner R:dr,
såsom dess grundfond, skulle på sådant sätt göras
fruktbara, att för dessa obligationer, som voro ställ¬
da på 500,000 R:dr B:ko hvardera, skulle uppköpas
utländska fondpapper, hvars årliga ränta skulle ingå
i silfver och dermed Banken så småningom consoli-
deras, och inga silfverköp behöfva göras, ej eller nå¬
gra utländska lån upptagas, för att förstärka dess
reella fond. Detta förslag, som jag af själ och hjerta
gillade, väckte ej några sympathier, hvarföre dessa
obligationer allt sedan livilat i Bankens hvalf, utan
att inbringa en enda skillings ränta, hvarigenom
Banken varit i mistning af 120,000 R:dr B:ko år¬
ligen, då man blott beräknar 3 procent på denna
grundfond. Prosten Berlin har antydt en lika åt¬
gärd med Bankens reserverade räntevinst, som ej
för närvarande kan vara behöflig för Statens behof,
och jag gillar fullkomligt hans åsigt; men då Rikets
Höglofl. Ständer synas vara ense derom, att största
delen af denna räntevinst, eller omkring 2 millioner
Rxlr höra användas till produktiva ändamål inom
landet, hvilket jag ock högligen gillar, föreslår jag
att den öfverblifna millionen af ränte vinsten, hvarom
meningarne äro delade, må, i stället för att blifva
liggande i Banken till realisationens betryggande, på
sådant sätt göras fruktbar, att derföre uppköpas ut¬
ländska fondpapper. Om ock ej skulle erhållas mera
än 3 procent, blefve årliga vinsten 30,000 R:dr B;ko,
eller 11,220 R:dr i silfver, hvarigenom Bankens re¬
ella fond märkligen skulle förstärkas och realisationen
betryggas. Eli tid har funnits, och ej så aflägsen,
574
Den 28 November.
då vi med bekymmer och förödmjukelse sågo oss ned¬
sänkta i betydlig skuld till utlänningen och stora rän¬
tor årligen utgå ur landet. Med tillfredsställelse vete
vi nu, att detta beroende förhållande upphört, och
att vi i denna del äro skuldfrie; men det skulle vara
ärofullt om vårt, i många afseenden ringa aktade
land kunde förete en så fördelaktig financiel ställning,
som de såkallade stora makterna ej kunna, att vi ej
blott vore skuldfrie, utan tilläfventyrs äfven dessas
borgenärer.
Professor Geijer: Blott några ord, för att rätt¬
färdiga den röst jag ämnar afgifva vid den förmoda¬
de voteringen. Jag har med uppmärksamhet afhört
de sakrika anföranden, hvilka här blifvit riktade emot
förevarande Utlåtande, och jag skulle uti dem in¬
stämma, om jag kunde ingå på deras praemisser, d.
v. s. om jag kunde anse realisationen vara till fullo
betryggad. Utan att taga i betraktande oberäkneliga
möjligheter, är jag öfvertygad, att realisationen har
fiender ej blott framom sig, utan äfven bakom sig:
jag menar Privat-Bankerne, sådane de uppkommit
och hvilkas uppkomst jag beklagar, ehuru Rikets
Ständers egna beslut vållat den. Förstärka de sig,
så behöfver ock Stats-Banken att öka sin fond, för
att kunna mäta sig med dem. Ramlar en Privat-
Bank, så får man se, om säkerheten ligger i Bankens
hvalf och icke snarare uti en sträng ordning i vårt
penningeverk. Jag bifaller Utlåtandet.
Contracts-Prosten Sandberg: Så vida jag kunnat
förstå, så väl af de genomlästa Memorialerna, som af
den i det hela ganska upplysande diskussionen, är
det, efter min öfvertygelse, rådligast, att begagna
närvarande lyckliga ställning och med en eller två
millioner förstärka Riksbanken, och det af följande skäl:
l:o Det vigtigaste för ett land och det förnäm¬
sta vilkoret för allmänt välstånd är ett säkert och
tillförlitligt penningeväsende.
Den 23 November.
575
2:o Väl är nu ställningen god, och förhållandet
emellan metallisk valuta och sedelstock ganska för¬
månligt. Men så vidt jag kunnat förstå, är den un¬
der de sista åren erhållna Guld- och Silfver-förstärk-
ningen, till det betydliga beloppet af 3,534,807 R:dr
B:ko, hufvudsakligen åstadkommen genom de af Bruks-
7 O O
egares Hypotheks-kassa å utländsk ort upptagna lån.
Så beskaffade lyckliga konjunkturer äro icke alltid
att vänta. Snarare kan man förmoda, att, när dessa
lån både med kapital och ränta lill utlänningen sko¬
la återbetalas, en betydligare uttagning af metalliskt
mynt möjligtvis skall komma i fråga, i den händelse
exporten ej är tillräcklig att derföre förskaffa ett er¬
forderligt antal vexla r.
3:o Har vårt nya Banksystem icke ännu bestått
något hårdare prof. Utom hvad förut nämndt är,
förestår närmast påkänningen af de i Finland hittills
gångbara Svenska Bankosedlar, hvilka genom en Kej¬
serlig ukas äro aflyste utur den allmänna rörelsen.
4:o Äfven jag är öfvertygad att åkerbrukets, jern-
förädlingens och industriens utveckling är förnämsta
vilkoret för realisationens bestånd, ty endast genom
de inhemska näringarnes förkofran kan vår export
betäcka importen, utan att dertill något metalliskt
mynt behöfver uttagas ur Banken.
Att den föreslagna reserv-fonden eller någon del
af Banko-vinsten skall till Bankens förstärkning skrin¬
läggas, är ingalunda i fråga, utan frågan är: huru
skall den bäst kunna användas? Antingen a) att den
öfverlemnas till Statsverket, eller b) att den utdelas
Länsvis, eller c) att derföre uppköpas utländska ränte¬
bärande obligationer, eller d) att den användes i
låneväg?
Statsverket behöfver den icke för närvarande,
ty af Extra Stats-Regleringen synes, att de i Riks-
gälds-Kontoret befintliga öfverskotter äro tillräckliga
till alla der föreslagna allmänna företag, som icke
576
Den a3 November.
äro få. Om Bankovinsten nu deremot härtill anvisas,
fruktar jag att Statsverkets öfverskotter användas för
andra mindre produktiva ändamål, oell dessutom sy¬
nes det mig icke välbetänkt, att under fred och van¬
liga förhållanden tillgripa en sådan extra tillgång,
som heldre borde sparas till oväntade olyckor eller
svårare behof.
Att Bankovinsten skulle utdelas Länsvis efter folk¬
mängden, tyckes väl bäst förekomma alla tvister om
fördelningen, så vida det först och främst är Riks-
gagneligt att den helt och hållet afhändes Riksbanken,
och man dernäst kunde göra sig förvissad, att dessa
medlen alltid skulle väl förvaltas af Länens styrelser
eller deputerade och endast användas till reproduce¬
rande eller för det allmänna vinstgifvande foretag på
de ställen och vid de tillfällen, som det mest löna¬
de sig och bäst behöfdes, samt om derigenom arbets¬
förtjenst för Länets arbetslöse innevånare kunde be¬
redas.
Huruvida det vore förmånligt att använda Banko¬
vinsten till uppköp af utländska räntebärande obliga¬
tioner, förstår jag icke, och kan således ej deröfver
mig yttra.
Under sådana omständigheter förekommer det
mig rådligasl samt äfven både för Landet och Banken
fördelaktigast, att Banko vinsten utgår i landsorterna
såsom lån på förmånliga vilkor, först och främst till
jordbrukare och sedan till andra produktiva näringar.
Man säger väl att det är ingen vinst för landet,
att det allt mer och mer skuldsättes. Men jag tror
det vara långt bättre att jordbrukaren får sin skuld
i Riksbanken, än i Privat-Bankerna: jag tror det vara
bättre att räntan inflyter uti fäderneslandets allmän¬
na kassa, än uti enskilda godsegares: jag tror att Stats-
banken i sin närvarande ställning kan, åtminstone på
fastighetslånen å jord, nedsätta räntan till 2 eller 3
procent
Den 23 November. bil
procent med två procents amortering, och derigenom
skulle en stor del jordbrukare efter hand kunna
blifva skuldfrie, hvilket väl icke lärer någonsin ske
genom lån utur Privatbanker.
Man säger vidare, att det icke är en vinst utan
en stor olägenhet för en Bank att befatta sig med en
sådan lånerörelse, som icke gör dess tillgångar genast
disponibla. Utom det att man härvid bör hafva af¬
seende på landets bästa och icke på Bankens beqvämlig¬
het, så är det ju tydligt att Banken afhänder sig all
möjlighet att i behofvets stund kunna använda något
af de vinstmedel, som den nu öfverlåtef till Stats¬
verket eller bortskänker till Länen. Äro de deremot
utlånta, vore det ock blott för en eller två procents
ränta med två procents kapital-afbetalning, så vöre
penningarne i rörelsen och tillika skulle åtminstone
3 eller 4 procent af Bankovinsten årligen vara att
tillgå om den behöfdes. Ett sådant lånesystem med
låg ränta och årlig amortering är efter min öfverty¬
gelse för landets hufvudnäringar det enda fördelak¬
tiga, emedan de endast på detta sätt kunna efter hand
blifva skuldfria.
Det är sålunda som jag önskar Banken måtte
consolideras genom ett ändamålsenligt begagnande af
sin ränte vinst, hvilket är något helt annat än mil¬
lionernas skrinläggning, och min tanka är alltså att
åtminstone en million bör föröka fonden för fastig¬
hetslån, ställda på amortering, och en million förde¬
las emellan Handels- och Närings- samt Manufaktur¬
fonden. Det öfriga af de nu befintliga vinstmedlen,
3,311,216 R:dr 41 sk. 5 r:st., må då, efter man ändt-
ligen så vill, bortskänkas till allmänna, dock endast
verkligen produktiva företag, hvilka icke blott gifva
arbetsförtjenst den tid de verkställas, som helst bör
ske under missväxtår, utan äfven äro af den natur,
Preste-St. Prot. 1840. Andra Af deln. Bandet X. 37
578 Deri z3 November.
att de reproducera några väsendtliga och fortfarande
fördelar.
I allmänhet skulle jag för min del anse det gag-
neligt för Nationen, om Riksbanken kunde utsträcka
sin lånerörelse både med sina inflytande vinstmedel
och på det sätt som Prosten Lyth antydt, så att den
iner och mer motsvarade landets behof af lån och
utelöpande sedlar, och således efter hand kunde göra
Pri vat-bankerna helt och hållet umbärliga.
Häruti instämde Lector Laurenius.
Professoren, Doctor Thomander: I hufvudsaken
har jag redan förenat mig med en annan värd Leda¬
mot af detta Stånd och finner ingenting deruti att
tillägga; men i afseende på det framställda förslaget
om inköp af utländska räntebärande papper kan jag
icke underlåta anmärka det nog besynnerliga deruti,
att i det land, der räntefoten är hög, vilja inlösa
sådana från andra länder, der räntan är lägre. I
samma mån som papperen äro säkra, är äfven räntan
låg och man kan gerna icke få några till fullgod sä¬
kerhet mot mindre än 4 procent. Om således me¬
ningen icke är, att inköpa Spanska eller Påfviska
fondpapper, så frågar jag, hvarföre man utomlands
skulle söka sådana, då man till lika säkerhet kan få
dem inom landet.
Öfverläggningen förklarades nu slutad och sedan
Ståndet, efter framställd proposition, ogillat hvad Ut¬
skottet i Betänkandet N:o 64 å pag. 3 tillstyrkt, men
i Utlåtandet N:o 109 frånträdt, yttrades i afseende
på den föreslagna reserv-fonden stridiga meningar och
begärdes votering, som anställdes efter följande god¬
kända voterings-proposition:
Den der bifaller hvad i Utlåtandet N:o 109 fin¬
nes föreslaget, att af den reserverade vinsten och ka-
pilal-öfverskottet bildas en reserv-fond för Banken af
1,000,000 R:dr B:ko, och att hvad derefter återstår
hålles Statsverket tillhanda, röste Ja; Den det icke
Den 23 November. 579
vill, röste Nej. Vinner Nej, anses Ståndet hafva be¬
slutat, det må af ifrågavarande medel ingen del an-
väudas till bildande af en reservfond för Banken.
Voteringen befanns efter voteringssedlarnes öfver-
räkning hafva utfallit med 27 Nej emot 17 Ja; och
var sålunda contrapropositionen såsom Ståndets be¬
slut anlagen.
Häremot reserverade sig Prostarne Ödmannj Nord¬
hammar och Sandberg samt Lector Laurenius.
Härefter beslöt Ståndet tillika, att Bankens, en¬
ligt 1839 års Hufvudbok, utöfver grundfonden reserve¬
rade vinst och kapital-öfverskott, 3,311,216 R:dr 41
sk. 5 r:st. må, till belopp af en femtedel årligen,
från och med år 1841, användas till befrämjande af
inrikes kommunikationer, till andra nyttiga företag i
orterna och för allmänna behof, på sätt Rikets Stän¬
der komma att närmare bestämma, sedan vederbö¬
rande Utskott deröfver Utlåtande afgifvit.
§. 4.
Föredrogs ånyo Banko-Utskottetssedan den 7
dennes å bordet hvilande, Utlåtande N:o 110, öfver
väckt motion om användandet af Bankens, enligt
1839 års Bokslut, utöfver grundfonden behållna rän-
tevinst och kapital-öfverskott.
Lades till handlingarne.
Ståndet åtskiljdes kl. £ till 10 e. m.
In fidem
E. M. Tegne'r.