Den 2S lJuli.
595
skottet haft i åtanka de smärre gästgifveriet
eller skjutsombyten vid häradsväg , der ingen
håll- och föga reserv-skjuts förefinnes, och
hvarest i följd af detta förslag Gästgifvarne
skulle komma i bästa tillfälle, att, utan sär¬
deles ökadt skjutsningsbesvär, betinga sig
under namn af entrepreneurer en förhöjd
skjutslega.
Häruti instämde Tit. Hasselrot, Mittag,
Hallbeck.
Domprosten Doctor Heurlin: Afven jag
förenar mig med Tit. Hallström. Hållskjutsen
är alltid skadlig , och äfven reservskjutsen
på sina ställen. I Småland finnes ej håll-,
men väl reservskjuts. Vid de smärre vägar-
ne anser Allmogen för en förmån att skjutsa
och skulle icke ingå på någon afgift för att
befrias från denna skyldighet. Bästa sättet
att afskaffa både håll- och reservskjuts är att
uppmuntra diligence-inrättningarne. Stats Ut-
skottet har äfven afsett detta ändamål, då det
afstyrkt fribrefsrättighet för Tullverket. —
Men jag bör ej dölja en betänklighet, sorn
ännu af ingen blifvit uttalad, i afseende på
den föreslagna förhöjningen af skjutslegan.
Den skulle nemligen icke blott medföra öka¬
de Statsutgifter för alla, som äga rätt att
tillgodonjuta dagtractamente och ersättning
enligt Rese-reglementet, hvarpå jag icke vill
lägga alltför mycken vigt, utan äfven, hvad
som isynnerhet förtjenar behjertas, svårt be¬
tunga många illa lönta tjenstemän vid Landt-
staten, t. ex. Länsmän, som ofta måste resa
596
I)en 28 3vdi.
i ämbetsärender, utan särskild ersättning för
sin resekostnad. Jag vill ej härmed påstå,
att detta är en tillräcklig anledning att för¬
kasta Utskottets förslag, men hemställer, om
det icke borde tagas i öfvervägande, att dy¬
lika tjenstemän, i fall skjutslegan förhöjes,
borde åtnjuta någon ersättning.
Häruti instämde Tit. P. G. Svedelius och
Engeström.
Doctor Elfström: Flere värde talare
hafva redan förekommit mig. De klagomål,
som blifvit hörda öfver gästgifveriskjutsen,
äro på långt när icke allmänna; der håll ej
finnes, anses skjutsen ofta för en inkomst¬
källa. Men jag hyser en annan betänklighet.
Vanligt är, att de hemman, som äro närmast
belägna intill gästgifvaregård, böra skjutsa.
Efter Utskottets förslag skola entreprenörer
berättigas att uppbära 24 sk. B:co, eller der¬
utöfver i lega för hvarje häst på milen. Det
är då naturligt, att de som nu utgöra reser¬
ven, afsäga sig skjutsen och blifva entre.
prenörer, hvartill de kunna lättare erbjuda
sig, än andra, mera aflägse. Följden blifver
den, att skjutslegan öfver allt förhöjes till
24 Sö sk., och den förhöjda skjutslegan
skall försvåra communicationen inom landet.
Någon osedlighet kan af hållskjutsen ej upp¬
komma, der håll ej finnes; och samma för¬
förelser, som nu förefinnas för allmogens drän¬
gar vid gästgifvaregårdarne, skola förestå en¬
treprenörers drängar, som icke blott en och
annan dag, utan hela året igenom måste iip-
Den zS Juli. 597
pehålla sig på samma ställen. Jag åberopar
Friherre Raabs reservation.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Då jag andra gången lät anteck¬
na mig, hade ej Domprosten Heurlin väckt
uppmärksamheten på det menliga af högre
skjutslega för de tjenstemän, som utan res¬
penningar skola färdas i embetsärender. Jag
är af honom förekommen , och instämmer i
anmärkningen. En annan omständighet för-
tjenar ock afseende, nemligen den högre
skjutslegans inverkan till förhöjning i legan
för körslor i Bergslagsorter och för foror från
Sjöstäderna till Uppstäderna och det inre lan¬
det. Denna vigtiga rörelse bör ej försvåras
eller fördyras.
Contractsprosten Nordin: Också jag tror,
att den bonde, sorn anser förmonligt att skjut¬
sa, ej väl betänker sitt bästa. Fattigdom och
superilust pläga oftast bli vinsten af gästgif¬
veri- och kroglefnaden. Hållskjutsen är väl
för sederna mest förderflig: men Reservskjut¬
sen medför förderf äfvenledes. Bondens son
eller dräng måste för hvarje skjutsning pröf-
vas på 2:ne Gästgifvaregårdar, mellanliggan¬
de krogar oberäknade. Få äga styrka att
öfver dessa frestelser segra. Och just för att
undanhålla allmogens söner från kroglefnaden,
der de sättas på hårda prof, önskade jag en
förändring med skjutningsanstalterna, ungefär¬
ligen såsom Högh Utskottet föreslår. De
skjutsdrängar en Entrepreneur begagnar, äro
väl ock i fara; men de hafva en husbonde
593
Dm 2g Juli.
närvarande, sorn kan hålla dem i tukt. De
gossar, som förrätta håll. och reservskjuts,
äro sig sjelfva lemnade, utan uppsigt5 och
äro i större fara. Allmogen önskar till stor
del slippa ifrån skjutsningen; mången Reserv¬
bonde betalar 10 å 15 R:dr för hvarje ^.'dels
mantal årligen till den, som åtager sig skjuts-
ningsskyldigheten. Skjutsningsvinsten är så¬
ledes icke så omtyckt allestädes. Entreprena¬
der äro således redan å bane. Den lättnad,
sorn Entreprenadskjutsen skulle tillskynda Håll-
och Reservskyldiga, synes billig. Der onera
trycka ojemt, må de jemnare fördelas; må
när- och fjerran boende, som ej äro anslag-
ne till Kronobrefbäring eller Kronoskjuts, i
lika mon sammanskjuta hvad sorn kan brista
, i de entreprenadkostnader, som skjutslega)] ej
hinner betäcka. Entreprenad skulle äfven
kunna lyckas, der vägen är backig. De skjuts¬
skyldige skola vid sådane skjutsstationer ger¬
na ge rundare tillskott, till undvikande afen
skjuts, sorn är svårare. Något bör försökas
till att bevara ungdomen ifrån kroglifvets
förderf. Betänkandet torde derföre böra bi¬
fallas.
Prosten Ödmann; Till en början får jag
förklara, i anledning af hvad Doctor Lindahl
anfört, att jag icke tror den ifrågavarande
Skjutsregleringen synnerligen afse de Norr¬
ländska Provinserne eller från deras särskild¬
ta ekonomi några skäl mot eller för förän¬
dringen vara att hämta. Deras åkerbruk är
mycket inskränkt både till tid och rum; bo¬
skapsskötsel deras förnämsta näring. Det är
Den 2$ jfuli. 599
möjligt, att omkring Hernösand, der det är
goda vägar och finnes starka hästar, samt hö
i öfverflöd, någon enda skulle kunna finnas,
sorn älskade skjutsning och värderade den
dermed förenade biförtjensten} men,det skul¬
le mycket förundra mig, om någon längre
norr ut, såsom i Vester- och Norrbotten,
skulle vilja bibehålla Hållskjutsen. Det tor¬
de vara bekant, att hållskjutsen bestrides der,
icke såsom i det öfriga Sverige, ett dygn i
sänder^ utan den skjutsskyldige måste qvar-
stadna i flere dygn, i mon af hemmanets stor¬
lek , samt skjutsa immerfort efter behof. Då
på ett mantal der, efter en nyss mig medde-
lad uppgift, kunna belöpa sig årligen ända
till 6q håll, är det lätt att inse, huruvida
denna servitud är tryckande eller icke. För
att bestrida skjutsen 3 å 4 dygn i sänder,
måste den skjutsskyldige färdas lång väg till
Gästgifvaregården och medföra en dryg pro¬
viant både för sig och häst. Jag tviflar, att
Norrlänningarne äro nog enfaldiga att önska
en sådan plågas bibehållande. Jag är väl ej
Norrlänning, men såsom bekantar, Helsinge
och envis i hvad jag tror vara rätt. Jag har
genomrest Helsingland i alla directioner och
kan tryggt försäkra, att, med undantag af nå¬
gon enda Station vid allmänna stråkvägen,
der skjutsningen är starkast och följaktligen
förderfvat allmogen, Helsingen hatar skjutsen
såsom en svår landsplåga och skulle anse för
en välgerning att derifrån befrias. Att icke
hållskjutsen der kunnat medföra samma mo¬
raliska depravation som å andra orter, är
600 Den 18 Juli.
sann t; ty så snart man afviker från stora vä¬
gen, ligga aldrig flere än 2, oftast blott en
i håll. Sällskapet blir således icke stort, för¬
förelserna icke mångå..
Man har anfort, att der vägarna voro
jemna och goda, skulle entreprenad lätt åstad¬
kommas, men tvärtom vid backiga och svå¬
ra vägar. Jag tror det samma; men är öf-
vertygad, att vid de jemna vägarne concur-
rencen skulle göra Entreprenaden lindrig, och
vid-de backiga vägarne de skjutsskyldige af
omtanka både för sig sjelfva och sina hästar
gerna vilja understödja Entreprenaden med
egna tillskott för att slippa skjutsen.
Man har sagt, att befrielse från skjuts-
ningsskyldigheten vore en otillbörlig lindring,
hvilken jordbrukaren aldrig kunnat beräkna
vid egendomshandel, arfskiften m. m. Jag
missunnar honom ej lindring från en börda ,
hvilken på ett otillbörligt sätt blifvit på ho¬
nom vältad och qvarhåller honom oupphör¬
ligen i samma oförmåga att förbättra sin ställ¬
ning. Det vore i sanning oväntadt, om nå¬
gon afundades jordbrukaren en så nödvändig
och rättvis förbättring af hans öde , samt glöm¬
de , att genom denna lindring ett vigtigt steg
tages till jordbrukets uppkomst och en deraf
följande förmåga att bära Statsbördorna. Dä
i olika landsorter skjutsningsförtrycket är så
väsendtligt olika, borde man väl ock någon
gång tänka på att jemna detta förhållande.
Icke måtte det kunna anses rättsenligt, att den
jordbrukare, som bor vid stora vägen, skall
ovillkorligen vara hårdare tryckt, än den
Den zg Juli.
601
som bor skiljd derifrån i en aflägsnare ort.
Med Domprosten Heurlin och Biskop af Win¬
gård önskar äfven jag på det högsta, att Di¬
ligenser måtte komma i gång på den stora
farvägén, så att den nu varande skjutsen
måtte småningom försvinna3 men tror, att
den nu föreslagna utvägen säkrast såsom en
början leder till detta mål 3 enär äfven de re¬
sande skola sjelfva erfara uträkning att be¬
gagna Diligensen, hvilket nu icke alltid är
fallet.
Man har invändt, att de lägre tjenste-
männen af Lands Staten skulle, förut svagt
lönta, lida betydligt genom en höjd skjuts¬
lega. Jag medgifver detta, men måste er¬
inra, att i medlersta och södra Sverige de
till största delen äga boställen, så att de kun¬
na färdas med egna hästar. I Norrland in¬
skränka sig Länsmans-districten vanligen inom
en, högst två Socknar, så att resorna icke
kunna blifva betydlige. Emedlertid anser jag
visst ganska billigt, att de få någon tillök¬
ning i sina små löneinkomster.
Man har erinrat, att på många ställen
de Reservskyldige skulle öfvertaga entrepre¬
naden och således bereda sig högre skjutsle¬
ga, utan att egentliga förhållandet vore för-
ändradt. Men då de äfven skulle ansvara för
hällskjutsen, vore det nödvändigt för dem
att öka sitt hästförråd och således billigt, att
de derföre njöto någon ersättning.
Man har påstått, att det osedliga inom
Hållstufvorna skulle qvarstå. Nej äfven
om Reservskjutsen qvarstod, skulle tillfälle
602
Dm z8 Juli.
till osedlighet genom hållskjutsens afskaffande
betydligt förminskas, enär den Reservskjut¬
sande bådas efter behof och vid framkomsten
till Gästgifvaregården genast afreser, då der¬
emot hållbönderna kunna få ligga qvar half¬
va, ja stundom hela dygnet utan att skjut¬
sa. Det är för öfrigt anmärkt, att Entrepre-
neuren kan hålla sina Drängar till nykterhet
och ordning, hvilket Gästgifvaren stundom
icke vill, oftast icke kan.
Man har slutligen trott, att genom högre
skjutslega forsslingen skulle försvåras emel¬
lan handelsplatserna och forlönerna i samma
nion ökas. Jag tror tvärtom. Just derige¬
nom, att allmogen vore befriad trån gästgif-
vareskjutsen, ägde den ledighet att åtaga sig
forsslor och concurrensen skulle dervid snara¬
re sänka än höja priserna. Man bör derjem¬
te besinna, att allmogen mycket heldre sys¬
selsätter sig med foror än med skjuts, eme¬
dan de i förra fallet efter godtfinnande be«
stämma både sin tid och sina villkor.
Men framför allt är det af högsta vigt
att åtminstone göra ett steg till något bättre,
ett steg framåt. Erfarenheten kan framdeles
visa bättre utvägar till det goda ändamålets
vinnande. Det är redan en god sak, att man
vill en förbättring och börjar den.
Doctor Grevillius: Ehuru jag, med flere
af de värde Talare, som redan yttrat sig i
ämnet, inser och erkänner de svårigheter,
både i moraliskt och ekonomiskt afseende,
som nuvarande håll- och reservskjuts-inrätt-
Den 28 Juli.
605
ningar, synnerligast den förstnämnde, medfö¬
ra; finner jag dock många betänkligheter
möta skjutsväsendets organiserande på sätt
Utskottet föreslagit.
Oformligt och ganska besynnerligt måste
det förekomma hvar och en, sä väl in- som
utländsk resande, om, såsom en följd af en¬
treprenaders tillvägabringande , enligt Utskot¬
tets förslag, man på en station skulle få be-
tala milen med 16 sk. per häst, påen annan
med 24 sk., på en tredje med 52 sk. och på
en fjerde med 36 sk., samt sedan åter i ned¬
stigande grader. Jag frågar, om något land
i den civiliserade verlden företer ett så vid¬
underligt och ojemnt förhållande, som häri¬
genom kunde uppstå? Och huru, under så¬
dana omständigheter, calculera behofvet af
resepenningar för en längre resa, vare sig i
Statens, andras eller enskilda ärenden?
Åtskilliga andra olägenheter af förslaget
hafva redan blifvit anförda af Contractspro-
sten Hallström och Domprosten Doct. Heurlin,
med hvilka jag, för att ej, genom upprepan¬
de af dem, borttaga det Högv. Ståndets tid,
instämmer.
Sannt är det väl, att klagan öfver skjuts-
ningsbesväret, såsom ett hårdt tryckande onus,
länge varit förd, och vid hvarje Riksdag,
under åtskilliga variationer förnyad; men än¬
nu återstår att afgöra, om man verkligen i
alla landsorter anser skjutsningsskyldigheten
som sådant; och om ej åtminstone ensior del
af allmogen ganska illa skulle upptaga, att
man beröfvade den de biförtjenster, sorn ge¬
604
Den 2S Juli.
nom skjutsningen beredes den? Det knot,
det högljudda missnöje, som försports i de or*
ter, der inrättandet af ångbåtsfart en stor del
af året borttagit skjutsförtjensterne, torde vid
bedömandet häraf kunna tjena till någon led¬
ning; äfvensom de tvister om bättre rätt till
skjutsning resande på Gästgifvaregårdar så
ofta få höra, samt dc-n sä kallade snålskjuts*
ningen kan gifva anledning till den förmo¬
dan , att man icke allestädes ogerna underka¬
star sig skjutsningsbesväret. Och uti ett pen*
ningefattigt land , der tillfällen till contant
inkomst så sällan erbjuda sig och likväl, för
bestridande af allmogens utskylder och öfrige
nödvändighets-utgifter, äro så behöflige, må
man ej undra, att de med begärlighet omfattas.
Om än den förmögne bonden kan umbära,
ja föraktar dem, är förhållandet med den o-
bemedlade ofta nog motsatt.
Afsigten med så väl Motionerne som Ut¬
skottets förslag röjer sig omisskänneligen vara
att förhöja skjutslegan; ett syfte, som snart
sagdt vid hvarje Riksdag varit framstäldt och
ofta, med eller utan skäl, vunnits. Äfven
nu kan man lätt förutse att, vid entreprena¬
ders ingående, skjutslegan skulle uppdrifvas
till det högsta möjliga, då bestämmandet der¬
af i väsendtlig mohn skulle bero af de skjuts¬
skyldiges omröstning och öfverenskommelse^
Och månne väl en för högt stegrad skjuts¬
betalning verkligen vore för allmogen för¬
månlig ? Skulle ej många derigenom drifvas
att, med vårdslösande af sitt jordbruk, åt
skjutsning egna all sin tid och sina draga-
Den z$ fjäli.
605
res krafter? Huru inånga finnas val, som
ej, åtminstone någon gång, behöfva Embets-
mäns, såsom Domares, Landtmätares, Krono-
betjenings m. fl. besök, hvilka måste i den
mohn blifva kostsammare, som skjutslegan
fördyras? Och då så många, i och för de¬
ras tjenster, måste färdas i Kongl. Majus och
Kronans ärender, hvilket af allmänna medel
skall betalas, måste, genom skjutslegans upp-
drifvande, rese-anslaget förhöjas och tungt fal¬
la på Bevillningen. I fall dessa omständig¬
heter tagas med i beräkningen, månne de ic¬
ke äfven förtjena något afseende?
Vidare bör man icke alldeles förbise de
resandes beqvämlighet, åtminstone icke möj¬
ligheten för deras fortkomst. Rådfrågar man
då erfarenhetens vittnesbörd om förhållandet
i åtskilliga mindre Städer, der skjutsentrepre¬
nader varit införde, finner man, att den re¬
sande ofta nog, för de utkörde hästarnes usla
skick, icke kommit långt från stadsporten,
förr än han, med tidsförlust, mycket besvär
och dryg kostnad nödgats se sig om efter an¬
dra hästar, för möjligheten att framkomma
till nästa gästgifvaregård; och månne ej
förhållandet snart kunde blifva enahanda med
de skjuts-entreprenader, som på landsbygden
skulle varda etablerade? Till hvilka krångel
och obehag detta skulle föranleda, öfverlem-
nar jag åt hvar och en att bedöma.
Under medgifvande, att våra skjuts-in¬
rättningar behöfva förbättring, anser jag dock,
att den icke kan eller bör tillvägabringas på
det invecklade sätt Utskottet framställt; utan
6o6
Den zS Juli.
anhåller, på de grunder jag tagit mig frihe-
ten anföra, om återremiss af Betänkandet} på
det ett bättre och mera ändamålsenligt för¬
slag må af Utskottet varda utarbetadt.
Lector LaureniusJag hade visserligen
tänkt upptaga åtskilliga af de anmärkningar,
som blifvit gjorda mot Utskottets Betänkan¬
de, men jag är i de flesta fall redan förekom¬
men af Prosten Ödmann. Jag instämmer så¬
ledes med honom och har blott obetydligt
att tillägga.
Man har förmenat, att allmogen skulle
önska håll- och reservskjutsens bibehållande.
Detta bekräftas icke af den mängd motioner,
som från Hederv. Bonde-Ståndet i detta äm¬
ne inkommit. Det har icke heller bekräf¬
tats i Utskottet, der endast en enda ledamot
af Ridd- och Adeln reserverat sig mot det
hufvudsakliga af Utskottets beslut5 de öfri-
ges reservation angår blott en obetydlig bi¬
omständighet. Det kan möjligen på någon
ort finnas en och annan, som af gammal va¬
na och den obetydliga vinsten för tillfället
icke ogerna bär detta onus, men så vidt min
erfarenhet sträcker sig, har jag aldrig hört,
att någon redbar jordbrukare, någon sorn
med drift och förstånd skött sitt landtbruk,
ansett skjutsningen såsom nyttig och vinstgif¬
vande, utan som icke tvärtom med dryg upp¬
offring köpt eller velat köpa sig derifrån.
Så finnes mången i min hemort, som betalar
6 tunnor säd årligen och derutöfver, endast
för att slippa hållskjutsen.
Dsn 28 Juli. 607
Man har ansett det; orättvist, om en så
tung börda aflyftades de skjutsningsskyldige
utan ersättning. Det skulle väl deremot kun¬
na frågas, med hvad rätt denna börda blifvit
pålagd, således med hvad rätt ersättning for¬
dras. Men farhågan är alldeles öfverflödig.
Ingen slipper skjutsningsbesvär för intet.
Saken är helt enkelt den, att de skjutnings-
skyldige förunnas att på egen bekostnad och
med biträde och under inseende af vederbö¬
rande Auctoriteter få på bästa och förmonli-
gaste sätt bestyra om detta skjutsningsbesvär,
så att det b.lifver för jordbruket mindre be¬
tungande och hinderligt, och för att kun¬
na medgifva detta, fordras, efter min tanka,
ingen stor portion af liberalitet.
Man har invändt, att genom den före¬
slagna entréprenådskjutsen det skulle inträf¬
fa, att resande måste på somliga ställen er¬
lägga högre , på andra åter lägre skjutspen¬
ningar, på bättre vägar möjligtvis betala
mera, på backiga och svårare mindre.
Utom det ätt en fullkomlig likhet i detta fall
icke lärer vara möjlig, så existerar den befa¬
rade ojeinnheten redan nu, genom den olika
skjutslegan i städerna och på landet, och den
lika skjutslegan på landet utan afseende på
svårare eller lättare väg. Det är att förmo¬
da, att denna ojämnhet snarare skall minskas
i den nion entreprenader blifva inrättade,
helst skjutslegan då kommer att bestämmas,
ej af tillfällighet och godtycke, utan af ve-
derbörandes noggranna pröfning.
Man har recommenderat Diligensers in¬
608
Den 2$ 'Juli.
rättande, men ej medgifvit det väsendtligaste
villkoret derför, nemligen skjutslegans förhöj¬
ning, hvarförutan de icke kunna åstadkom¬
mas, än mindre bestå. Bevis derpå äro de
försök, som blifvit gjorda med dylika inrätt¬
ningar å vägarna mellan Stockholm, Linkö¬
ping och Jönköping. De hafva måst nedläg¬
gas, och den som ännu fortfar mellan Stock¬
holm, Götheborg och Helsingborg, går med
betydlig förlust. Den till 24 sk. förhöjda
skjufslegan torde dessutom vara så mycket
mindre obillig, som äfven med den samma
man likväl i Sverige färdas för bättre pris
än i andra länder. Om det fillätes mig yttra
nain oförgripliga önskan, vore den, att det
Högv. Ståndet ej måtte motsätta sig det, så
vidt jag vet, af allmänheten lifligt önskade
afskaffandet af det vid Svenska jordbruket så
orättvist fästade skjutningsbesväret.
Contractsprosten Afzelius:. Då jag allt¬
ifrån Riksdagens början yrkat, att man borde
använda alla utvägar till Riksdagens förkor-
tande, vill jag ej onödigtvis förlänga discus-
sionerna och belasta Protokollerna. De an¬
märkningar jag hade ämnat att göra, äro väl
framställda och tillräckligt utredda af Tit.
Hallström, Heurlin, af Wingård och Grevillius.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: I huf-
vudsaken är jag af samma tanke sorn de sist
nämnde talarne. Alla erkänna Utskottets go¬
da afsigt och tyngden af skjutsningsbesväret,
särdeles hållskjutsen. Att här stadga något
ali-
Den 2S Juli.
609
allmänt, som skulle gälla öfver hela Riket
längst från söder till norr, är dock svårt.
Utskottet har velat försök till något bättre.
Detta försök är på flera ställen gjordt, men
har merendels ej slagit väl ut. Ömkligare
hästar än de entreprenörers, hvilka vid vissa
gästgifvaregårdar bestridt skjutsningen, har
man ej sett i Sverige, och samma anmärkning
gäller äfven de pojkar, som på dessa ställen
varit använda att åtfölja de resande. Skulle
åter flera bönder i granskapet blifva entre¬
prenörer; då concentrerar man i hela distri-
ctet det onda, sorn förut rådt i hållstugan.
Att Diligence-inrättningarne uppmuntras, är
godt; men att det sker genom höjd lega, är
blott ett palliativ; i följd af denna förhöjning
skall legan för Diligencehästarne snart blifva
dyrare, och så in infinitum. Allt hvad man
kan göra nu, är att ej lägga hinder för en¬
treprenader. Bonde-Ståndets ifver för försla¬
get torde kunna förklaras genom syftet på
ökad skjutslega.
Häruti instämde Tit. Pettersson, Bexell,
Dahlgren, ,Bergqvist.
Doctor Nibelius: I hufvudsaken förenar
jag mig med Prosten Ödmann. Olika förhål¬
landen böra visserligen tagas i betraktande,
under hvilka skjutsningsbesväret blifver olika
tryckande. Doctor Grevillius anser såsom ett
bevis på de förra inrättningarnas förträfflig¬
het, att så kallad snålskjuts på vissa orter
ofta brukas; men det bevisar snarare mot-
Preste-St. Prot. ($34, Bandet VIII. 39
6 io
Den 28 Juli.
satsen; för att förtjena några skillingar, öf-
verger landtbrukaren sitt egentliga arbete.
Man fruktar, att genom den höjda skjutsle-
gan foror och körslor skola blifva dyrare;
jag tror tvärtom, att concurrencen skall ned¬
sätta priset, och när bonden ej behöfver skjut¬
sa, har h'an bättre tid att åtaga sig foror.
Jag är dock ej emot återremiss. I en enda
punkt finner jag en obillighet. Vissa hem¬
mansägare skulle nemligen, enligt Utskottets
förslag, kunna befrias från skjutsningsbesvär
ret utan ali afgift, men andra endast emot
en större eller mindre afgift. Jag tror, att
befrielsen borde ske endast emot en afgift
till det allmänna och öfverskottet deraf an¬
vändas till ersättning åt Landtstaten.
Doctor Lindahl: Då Prosten Ödmann
medgifvit hvad jag sagt om Norrland, vill
jag afstå från att vidare yttra mig; men då
äfven Norrländska Bönder deltagit i dessa
motioner, vill jag fästa uppmärksamheten der¬
på , att allmogen der skulle minst hafva för¬
mån af en förhöjd skjutslega, då de få betala
ämbetsmän efter Rese-reglementet.
Doctor Elfström: Om de, som nu utgö¬
ra reserven, skulle blifva entreprenörer och
derigenom nödsakas att hålla flera hästar, så
följer ej deraf, att skjutslegan bör höjas; ty
om de skjutsa oftare, så förtjena de ock mer.
Jag instämmer för öfrigt med Biskop Thyselius
deri, att genom detta förslag åsyftas i allmän¬
het blott en högre skjutslega.
Den zg Juli.
611
Prosten Rosén: Jag förenar mig till alla
delar med Prosten Ödmann i hans sakrika an¬
förande och tillägger blott, att, då fråga är
om lättnad i allmogens bördor och undanröd-
jandet af ett stort moraliskt ondt, så tror jag
det vara Högv. Ståndet mindre värdigt att
motsätta sig eller afslå ett förslag, sorn har
ett så vackert ändamål.
Doctor Björkman: Jag förenar mig med
Tit. Nordin, Ödmann, Laurenius och Nibelius.
Det är dock ej obehehöfligt att återremittera
Betänkandet. Ehuru ingen tyckes veta, huru
det skall tillgå, önska alla hinna det åsyfta¬
de målet. I synnerhet tåla 3 punkter att
tänka på: 11 Skjutslegans förhöjning ända
till 36 sk. Jag ville föreslå , såsom ultima¬
tum, 24 sk. B:co. Det är rätteligen anmärkt,
att, der fråga är om högre lega, skulle de
skjutsskyldige blifva benägne att såsom en¬
treprenörer åtaga sig besväret. 2) Ställen,
der blott gästgifvarskjuts finnes, ej håll el¬
ler reserv. Örn sådana är, enligt Tit. Hall¬
ströms anmärkning, intet bestämdt. 3) Början
af 1 Mom. bör lyda: Håll. och Reserv-skjutsen,
äfvensom skyldigheten dertill, må vid de större
allmänna vägarne upphöra. — Att försöket kan
lyckas, emot hvad Biskop Thyselius anfört,
derom är jag öfvertygad af erfarenheten. I
Gefle t. ex., der skjutsningen bestrides på
entreprenad, har det gått ganska väl.
Prof. Doct. Grenander: Sjelf boende i
en stad, omgifven af gästgifvaregårdar, kan
jag ej annat än försäkra, att olägenheterna
612
Den zs Juli.
äro betydliga af så väl båll- som reserv-
skjutsen. Nyttigt vore det att ingå på Ut¬
skottets förslag, åtminstone på ett försök.
Doct. Björkmans anmärkningar förtjena dock
att tagas i öfvervägande. Sedan detta skett,
kunna vi gå in derpå, helst som i Bonde-
Ståndet visat sig en allmän åhåga derför,
och det skulle tillskynda landtmannen verk¬
liga fördelar.
Doctor Grevillius: Då en ledamot an-
tydt, som skulle jag förklarat nuvarande skjuts¬
anstalt förträfflig, måste jag erinra, att jag
hvarken så sagt eller menat. Jag önskar äf¬
ven en förbättring, men säkrare, än efter
detta förslag. Gerna instämmer jag deruti,
att hållskjutsen må afskaffas; men att afskaffa
reservskjutsen anser jag betänkligt.
Prosten Ödmann: Det vore visserligen
redan en betydlig vinst, om hållskjutsen in¬
drogs ; ty reservskjutsen är på långt när ej
så förderflig. Att skjutslegan ökas, är nöd¬
vändigt, i jemförelse med hvad den kostar
i andra länder. Om många af en viss dass
låta den ökade skjutslegan bestämma sig till
bifall för Utskottets förslag} så torde å an¬
dra sidan de finnas, som, med afseende på
sin förlust vid resor af den större skjutslegan,
finna betänkligheter vid samma förslag. Det
ena är lika ädelt eller oädelt som det andra.
Betänkandet återremitterades.
$• 12.
Biskopen m. m. Doct. Wallin tillkänna-
gaf, att han med Kongl. Maj;ts Nåd. till¬
Den ji Juli. 613
stånd tänkte den 31 dennes företaga en resa
och återkomma efter 14 dagar.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem
P. A. Sondén.
Den 31 Juli 1834.
Plenum kl. 10 f. m.
§. 1.
Justerades Protokollet för den 24 den-
nes, f. m.
§. 2.
Justerades följande underdåniga Skrif"
velse:
S. A. K.
I anledning af ett vid detta Riksmöte
afgifvet förslag, hafva Rikets Ständer hos E.
K. M. i underdånighet anhållit, att, enär vid
en Lancasterskola, der minst 50 barn under¬
visas, hvars Reglemente är af Dom-Capitlet
j Stiftet granskadt och gilladt, och hvilkens
Stiftelse är sådan, att dess fortfarande be¬
stånd är försäkradt och Lärarens löneförmo-
ner till det minsta motsvara dem en Adjunct
inom Stiftet vanligen åtnjuter, en Prestman
blifver af Dom-Capitlet, på vederbörande
6l^ Den ji jfuli.
Skolföreståndares kallelse, tillsatt, samt i öf-
rigt, i afseende å presterliga förrättningar,
fullgör hvad gällande Skol-Ordning för Skol¬
lärare i allmänhet derom stadgar, det måtte
en sadan Prestman i Nåder tilläggas rättighe¬
ten att tillgodonjuta enkel tjenstårsberäkning.
Då Preste-Ståndet, sorn i detta beslut
icke deltagit, i anledning af ett förslag, hvil¬
ket nu blifvit förnyadt och, ehuru det un-
dergått flera modificationer, likväl i sin syft¬
ning är detsamma, under den sist förflutna
Riksdagen i en särskild underdånig Skrifvel¬
se framställt sin åsigt, och E. K. M. derpå
täckts fästa Nådigt afseende: skulle Preste-
Ståndet nu icke våga. att inför thronen fram¬
bära en önskan, åsyftande att till en del mot¬
verka de trenne Med-Ståndens, örn icke Pre-
ste-Ståndet i den ifrågavarande underdåniga
Skrifvelsen såg ett försök, att, emot hvad hit¬
tills öfligt och stadgadt varit, utan E. K. Maj:ts
Nådiga sanction stifta tjenster med förmoner,
hvilka det endast tillhörer Statens högste
Vårdare att tillerkänna. Men då Preste-Stån¬
det ansett sig befogadt att uttala sin öfverty¬
gelse i en sak, som på det närmaste rör Sam¬
hällets, Församlingarnas och Presterskapets
bästa, torde E. K. M. i Nåder tillåta, att
Ståndet i underdånighet framställer de åsig-
ter, enligt hvilka Ståndet ej kunnat biträda
de öfriga Ståndens förslag i förutnämnda
ämne.
Sjelfva meningen, att sammanblanda Pre-
gtens och Barnalärarens kall, skall vid en
djupare granskning icke befinnas grundad,
Den ji Juli.
615
Den första Barnaundervisningen tillhör i främ-
sta rummet föräldrarna, såsom en dyr pligt.
Der denna traditionel undervisning, såsom
from landssed, fortfar, är christendomskun-
skapen vacker och folket utmärkt för bild¬
ning, åtminstone för godt modervett. Men
emedan förhållandet icke öfver allt är sådant,
och i synnerhet, genom tillväxten af en be¬
folkning , som saknar behållenhet och stun¬
dom fast bostad, en talrik värnlös barnskara
icke äger undervisningstillfälle, bör Folksko¬
lan ersätta hvad som brister i denna del.
Till sådan Skolmästare är Klockaren af Kyr-
ko-Ordningen och sednare Författningar an¬
ställd. I flera delar af Riket är han ock der-
före väl lönad, och der så icke är, kan han
för sin undervisningsskyldighet få lön eller
skolpenningar, hvarföre ock anspråken på
skicklighet kunna höjas. För ansökning till
denna tjenst fordras bevis om kunskap och
öfning i Vexelundervisning. Också antages
nu mera ingen, som icke varit elev i någon
Vexelundervisnings-skola. Den lärare, man
söker, är således för handen, och behöfver
icke anvärfvas ibland Presterna. Desse äro
icke i andra länder lärare i Folkskolan, hvil¬
ken anses för en Communalangelägenhet, den
menigheten har att besörja. Afven hos oss
är icke Prestens kall, att bestrida den törsta
Barnaundervisningen, men att vårdsamt till¬
se, att den, såsom sig bör, förrättas af För¬
äldrar eljer Skolmästare. Till fälle, att un¬
dersöka förhållandet och att för ändamålet
gifva anvisningar, varningar och råd, äger
6i6
Den ji juli.
han vid Husförhöret, hvilket ock derföre på
vissa orter kallas Läsmötet. Hans egentliga
undervisningsskyldighet, och denna den vig-
tigaste, vidtager, då Ungdomen skall bere-
das till Confirmationen; och är han för öfrigt
hela församlingens Lärare i predikan oell
skriftetalet. Härmed och med sina förrättnin¬
gar, såsom Själasörjare, Sede vårdare och Sta¬
tens Ombud i mångfaldiga ärender, är hail
fullt sysselsatt, hvarhelst icke den i Kyrko-
Ordningen förbudna oseden kunde äga rum,
att flera Prester finnas, än som äro kallade
eller af behofvet oumgängligéh fordras. Må
hända är det ock detta missförhållande nå¬
gonstädes emellan Presternes antal och göro¬
mål, som till en del föranledt fördomen, att
Presten är mindre sysselsatt och kan för an¬
nat än sitt egentliga kall användas. Djupare
i tidens anda ligger dock syftningen, och
denna är att secularisera Presten.
Om man icke känner, eller om man
misskänner Prestens värde såsom Religions¬
lärare och Själasörjare, ligger föresatsen så
nära, att använda honom för hvad man tror
vigtigare, än denna hans egentliga bestäm¬
melse. Vid ett sådant förhållande lärer det ej
vara otillbörligt, men tillständig t, att Kyrkans
tjenare och Presterskapets ombud , i hvad de
kunna, motarbeta de åtgärder, som kunna
leda till Kyrkans och Presterskapets förfall.
Och sådana äro försöken, att göra Presten
efter hand endast till Skolmästare.
Preste-Ståndet gör med nöje rättvisa åt be¬
Den ji Juli.
617
mödandet, att bereda det nu i underdånighet
allemnade förslaget, mindre äfventyrligt än
det vid sista Riksdagen gjorda. Dock väc¬
ker äfven det stora betänkligheter.
Så är det visserligen i underdånighet
föreslaget, att den Lärare, som vid Vexel-
undervisningsskola skulle åtnjuta presterlig
tjefistårsberäkning, borde hafva lönförmoner,
till det minsta , motsvarande dem en Adjunct
inom Stiftet vanligen åtnjuter ; men utom det,
att denna måttstock är nog obestämd, har
det icke undfallit Preste-Ståndet, att förhål¬
landet äfven i detta afseende emellan Presten
och Skolmästaren är olika. Adjuncten bor i
Pastors hus och har der sina lifsförnödenhe-
ter, hvaremot Skolmästaren merendels måste
hafva egen hushållning, hvilket gör en lika
lön för honom mindre tillräcklig. Adjuncten,
som ofta i torftighet måst arbeta sig fram un¬
der läroåren och, i fall han nödsakats att för
idkandet af sina studier samla skulder, säl¬
lan kan betala dem, förr än han vunnit be¬
fordran, tjenar dock i hoppet, att denna,
om än sent, likväl en gång skall vinnas;
men om han får ett mångdubbelt antal med¬
täflare, utan att tillfällen till befordringar ö-
kas, skola både Adjuncter och Skolmästare
sjunka i fattigdom och elände, och bäggede-
ra falla Församlingarna till last. Följderna
deraf för Presterskapet, äfven till dess an¬
seende i det allmänna, undfalla icke upp¬
märksamheten.
Men om dessa följder ock stadnade en¬
618
Oen 31 Juli-
dast dervid, att det tjenstgörande Presterska¬
pets utkomst blefve försvårad, torde Preste-
Ståndets önskan, i en sak, som rör dess rätt
och dess välfärd, inför E. K. M. vinna nå¬
digt afseende, oaktadt de öfriga Stånden fat¬
tat ett beslut, hvaraf de jcke omedelbart fin¬
na sig hafva någon olägenhet.
Vid innevarande Riksmöte, då fråga
uppstått om afskaffände eller inskränkning af
all förhöjd tjenstårsberäkning, såsom förnär¬
mande det vid Församlingarna tjenstgörande
Presterskapets rätt, har Preste-Ståndet biträdt
ett förslag, enligt hvilket, i fall det af E-
K. M. vinner Nådigt bifall, Lärare vid Gym-
nasier och Apologistier endast skulle komma
att räkna enkla tjenstår; och Ståndet skulle
således icke, utan olikhet i handlingssätt,
kunna i underdånighet tillstyrka tjenstårsbe¬
räkning åt en ännu lägre Lärareclass, af hvil-
ken det i församlingarna tjenstgörande Pre-
sterskapet hade vida större intrång'att frukta,
Preste-Ståndet, som med tillförsigt tryg¬
gar sig vid E. K. Majtts landsfaderliga om¬
vårdnad om alla Kyrkans och Samhällets an.
gelägenbeter samt gerna går sina Med-Stän-
ders önskningar till mötes i allt, hvad med
rätt och billighet efter Ståndets öfvertygelse
kan förenas, äfven om det skulle fordras
några uppoffringar å Ståndets sida, åsyftar
icke att helt och hållet motverka den anhål¬
lan, sorn enligt de öfriga Ståndens beslut blif¬
vit i underdånighet framställd, men vågar
dock i djupaste underdånighet bönfalla, der¬
est förslaget i öfrigt skulle hos E. K. M, vin»
Den 31 Juli. 619
na nådigt afseende, att det correctiv åtmin-
stone må i Nåder stadgas, att endast der Gif¬
varen af fonden dier församlingen, som sam¬
manskjutit medlen till en större och för framti¬
den försäkrad Folkskola, begärt, och E. K. M.,
efter Consistorii hörande, i Nåder för godt fun¬
nit, att Prest till Skolans Lärare må förord'
nas, denne får räkna lika tjenstår med det i för¬
samlingen tjenstgörande Pr ester skåpet.
Preste-Ståndet framhärdar m. m.
§. 3-
Af meddeladt Protokolls-Utdrag inhäm¬
tades att Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit Be-
villnings-Utskottets Betänkanden 21, i an¬
ledning af verkställd granskning af Posttaxor¬
na för inrikes Brefvexlingen, och N:o 22,
i anledning af motioner, angående utrikes
bretvexlingen samt postföringen inrikes orter
emellan och inrättandet af en Diligence- eller
Postvagns-communication emellan Stockholm
och Götheborg.
Lades till Handlingarna.
§• 4*
Föredrogs och lades på bordet:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 222, i
anledning af erhållen återremiss å Betänkan¬
det N:o 89, angående regleringen af allmän¬
na IndragningsStaten.
§• 3-
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
den 23 dennes bordlagda Utlåtande N:o 9,
620
Den ji Juli.
ofver väckta motioner, om skyldighet för
Presterskapet att bekosta husesyner, ekono¬
miska besigtningar och landtmäteriarfvode för
Prestebol.
Bifölls.
§. 6.
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
den 25 dennes bordlagda Utlåtande N:o 10,
i anledning af väckta motioner, om nedsätt¬
ning, ändring eller förklaring af Kongl. Majtts
förnyade Nåd. Taxa på Expeditionslösen, den
15 Maj 1821.
Bifölls.
§• 7-
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
den 23 dennes bordlagda Betänkande N:o il,
öfver en af Hr Frih. £?. Cederström väckt mo¬
tion, om föiändring i nu gällande föreskrif¬
ter om inskrifning till Krono-Rusthåll.
Bifölls.
§• 8-
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
den 23 dennes bordlagda Utlåtande Nto 12,
i anledning af väckt fråga om stället, hvar¬
est under ransakning varande häktade per¬
soner böra förvaras.
Bifölls.
§- 9-
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
den 23 dennes bordlagda Utlåtande N:o 13,
i anledning af väckte frågor om ändringar i
nu gällande Författningar om Prestval.
Bifölls.
Den j! jfuti.
621
§. 10.
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
den 23 dennes bordlagda Betänkande N:o 14,
i anledning af väckt fråga om upphörande af
den sju Härader i Elfsborgs Län samt städer-
ne Borås och Ulricehamn medgifne Rättighet
till Gårdfarihandel idkande.
Lades, på Doctor Grevillii begäran, i
hvilken flere instämde, åter på bordet.
§. 11.
Stats-Utskottets Utlåtanden N:o212, 214,
215, 216, 21g, 219 och 221, alla angående
Stats-Regleringen, blefvo på Ståndets enhäl¬
liga begäran för andra gången bordlagda,
och skulle i nästa vecka föredragas till slut¬
ligt afgörande.
§- 12.
Föredrogs Lag-Utskottets den 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o g2 , öfver väckta
motioner om upphäfvande af Kämners-Rätter,
Lagmans Rätter och Riddaresyne-Rätter, samt
ändring eller upphäfvande af åtskillige La¬
gens rum, rörande Rättegångsordningen.
Contractsprosten Östberg anförde; Utskot¬
tet föreslår i 1 punkten, att alla Kämners-
Rätter, utom i Stockholm, skola upphöra.
Att så skära alla städer öfver en kam, är ej
lämpligt; man borde åtminstone göra afseen¬
de på de större städerna, såsom Götheborg
och Norrköping. I Norrköping, der förhål¬
landet är mig ganska väl bekant, är en
622
Dm 31 juli.
Kämnersprasses fullt sysselsatt och har flera
tusen inål om året. Jag tycker, lika med en
Reservant, att man ej behöfver skynda här¬
med. Nya Lagförslaget afser förmodligen
sådana indragningar, och man torde kunna
tills vidare dröja.
Contractsprosten Hallbeck: Lika med Tit.
Östberg tror jag det betänkligt att i de större
städerna afskaffa Kämners-Rätterna. För de
mindre städerna deremot vore det en vinst,
om denna förändring vidtoges, och der må
den ske när sorn helst, utan att vänta på an¬
tagandet af den nya Lagen.
Professor Grubbe: Jag har inom Utskot¬
tet instämt i Friherre Sta’él von Hclsteins re¬
servation. Jag erkänner det nemligen i sjelf¬
va principen för riktigt, att Lagmans- och
Kämners-Rätterne upphäfvas, och att Dom-
stols-instantserne ej blifva flere än tre, nemi.
Härads- eller Stads-Rätt, Hof Rätt och Konun¬
gens Högsta Domstol. Men jag anser det
likväl såsom tvifvelaktigt, huruvida det vore
råd i i g t att för det närvarande afskaffa Lag-
mans-Rätterne, emedan deraf möjligtvis kun¬
de uppkomma en olägenhet, lika betydlig
som den man önskade afhjelpa. Af H. E.
Justitie Stats-Ministerns Embetsberättelser in-
hemras, att af de tvistemål, hvilka ifrån Hä-
rads-Rätt fullföljas till Lagmans Rätt, ej flera
än omkring en fjerdedel pläga gå till Hof-
Räiten, och att således ungefär tre fjerde-
delar stadna vid Lagmans-Rätten. I fall nu
Lagmans-Rätterna upphäfdes, och talan i alla
Dm ji Juli. 623
eller de flesta af dessa vid Lagmans-Rätten
bortfallande mål skulle i Hof-Rätten fortsät¬
tas, så skulle följden deraf blifva, att Hof-
Rätterne blefve öfverhopade af tre eller fyra
gånger så många mål, som för det närvaran¬
de der förekomma. Derigenom åter skulle
Hof-Rätternes balancer af oafgjorde mål vid
hvarje års slut blifva vida större än de nu
äro, och lagskipningens långsamhet i Hof-
Rätten för rättssökande till den grad förökas,
att den vinst, man i hänseende till rättegän-
garnes förkortande hoppats vinna genom Lag-
mans-Rätternes upphäfvande, till äfventyrs slo¬
ge ut till verklig förlust genom den längre
tidsutdrägten i Hof-Rätten. Åtminstone kun¬
de detta ej förekommas, annorlunda än ge¬
nom en betydlig förökning af Hof-Rätis-Le-
damöternes antal , hvarigenom de kunde ar¬
beta på flere divisioner, hvilket åter för Sta¬
ten skulle medföra en kostnad, hvilken må¬
hända ej ersattes genom de indragna Lagmans-
lönerna. Äfvenså skulle målens förökade an¬
tal förorsaka en ökad långsamhet i Högsta
Domstolen, i fall ej äfven dess Ledamöter
till antalet förökades, så att äfven denna Dom¬
stol kunde arbeta på flera divisioner, hvilket
likväl, oberäknadt kostnaden, måhända skul¬
le upphäfva den enhet i Lagskipningen, hvil¬
ken i högsta Instantsen bör äga rum. Af
dessa skäl torde det vara rådligast att ej för
det närvarande upphäfva Lagmans-Rätterna,
innan man först erfarit verkningarne af den
mindre förändring, hvilken Utskottet i ett
följande Betänkande (N:o 83) föreslagit, nem-
624
Den ji falt.
ligen att Dom må gå i verkställighet redan
efter första Domstolens beslut, oaktadt den
tappande parten vädjar deremot. I fall det
nemligen skulle visa sig, att antalet af mål,
som från Härads-Rätt fullföljas till Lagrnans-
Rätt, härigenom i betydlig mån förminskas,
torde man utan betänklighet kunna upphäfva
Lagmans-Rätterna. Men innan denna erfa¬
renhet blifvit vunnen, är det måhända min¬
dre rådligt. Hvad jag här yttrat om Lag-
mans-Rätterne gäller ej, åtminstone i lika
grad , om Kämners-Rätterna. Dessas upphäf-
vande skulle kanhända ej i så betydlig mån
komma att föröka'Ho f-Rätternes göromål. Då
härtill kommer, att äfven för det närvarande
Kämners-Rätter i många Städer saknas, fin¬
ner jag ej någon betänklighet dervid, att
Kämners-Rätterna, åtminstone i alla våra min¬
dre Städer, upphäfvas, äfven om man skul¬
le finna det lämpligt att tills vidare bibehål¬
la dem i de större Städerna, ehuru äfven
detta knappast torde kunna anses såsom ound¬
gängligen nödvändigt.
Biskopen Doct. Faxe instämde häruti, i
afseende på Lagmans- och Kämners-Rätternes
bibehållande.
Doctor Nibelius: Angående Lagmans-Rät¬
terna instämmer jag med Professor Grubbe.
Utom de skäl, hvilka af Reservanterna blif¬
vit anförda, tillägger jag ytterligare, att ej
sällan mål, vid deras behandling i första in-
stantien, i saknad af vissa formaliteter måste
Den 31 Juli.
625
sä afgöras, att domaren sjelf finner skäl att
råda den tappande parten till målets fullföl¬
jande genom vad.
Häruti instämde Tit. Östberg och Gre¬
nander,
Prosten Bolander: Min erfarenhet vid fle¬
ra tillfällen gör, att jag anser Lagmans-Rät-
terna vigtiga.
Contracfsprosten Nordin: Då Lagmans-
Rätten allmänneligen anses såsom en plåga för
landsbygden, vet jag ej hvarföre, man ej bör
afskaffa denna Domstol. Herrar Stadsboer
borde ej missunna oss landtboer att frias från
ett ondt, sorn oss trycker. Vi äro ej belåt¬
ne med blotta hoppet om befrielsen, då först
när allmänna Lagförslaget antages, helst frå¬
ga än är, om och när det nånsin antages.
Lagmans-Rätten är en domstol till hvilken den
illasinnade flyr för att långsammare pina mot¬
parten genom tidsutdrägt och så tvinga honom
att gifva efter, äfven i rättvis sak. Dit flyr
i synnerhet skuldenären , för att, i flere år,
såmedelst kunna undgå att göra rätt för sig.
Städerne lida ej så mycket af de onödiga
Kämners-Rätterna ; desse och Rådstufvu-Rät-
terne äro permanenta domstolar; der sker ej
mycken tidspillan genom vädjande; der spil¬
las endast onödiga Rättegångskostnader; men
landsbygdens Lagmans-Rätter, som ej sitta till
doms oftare, än en gång om året, medföra
dubbelt ondt, de uppsluka både tid och pen¬
ningar för rättsökande, utan nytta. Man fö-
Preste-St. Prot. 1834. Bandet VIII. 46
626
Den ji Juli.
reslår, till hugnad för fordringsägare, att
Härads-Rätts dom skulle, i skuldfordringsmål,
kunna gå i verkställighet, fastän motpart
vädjar till Lagmans-Rätt. Den fattiges mjölke¬
ko, som bortpantas, komme då likväl att sak¬
nas" ett heltår, innan Lagmans-Rätten hunnit
åter tilldömma kovärdet åt det fattiga hus¬
hållet, som emedlertid nödgas svälta. I alla
fall, skall det onda qvarblifva, är bäst att det
qvarblifver i all sin skadlighet, på det man
af skadan en gång måtte tvingas att upphäf¬
va detta onda. Jag bifaller Betänkandet.
Häruti instämde Tit. Afzelius, Bjurstén,
Lindahl, Edvall, Hallbeck.
Doctor Elfström: Jag har samma åsigt
nu som under förra Riksdagen, att Lagmans-
och Härads-Rätterna böra upphöra; dock tor¬
de Kämners-Rätterna, utom i Stockholm, äf¬
ven böra bibehållas i några andra större stä¬
der. I allmänhet är det oformligt, att 4 in-
stantier skola finnas, då 3 äro tillräckliga.
Häruti instämde Doctor Grevillius.
Professor Grubbe: Jag har redan erkänt
det vara i- principen riktigt, att Lagmans-
Rätterne upphäfvas, ehuru jag yttrat mig af
anförda skäl frukta att det ej i närvarande
ögonblick vore rådligt. Jag har yttrat, att
man måhända först borde afvakta verkan af
det af Utsfiottet i ett följande Betänkande fö¬
reslagna Stadgandet att Dom bör fullgöras,
icke först, såsom nu gällande Lag stadgar,
efter tuänne Domstolars sammanstämmande be¬
slut, utan redan efter första Domstolens be¬
Dm 31 £fuli.
627
slut, hvarigenom troligen antalet af mål, som
genom vad gå från Under-Rätt till Öfver-Rätt,
skulle betydligen minskas. Man skulle helt
och hållet missförstå meningen af detta före¬
slagna Stadgande, om man trodde att det för¬
hindrade den tappande parten att vädja. Om
han ålägges att fullgöra domen, så betager
detta honom alldeles icke sin rätt att vädja
till en högre Instants, och att således derige¬
nom vinna full ersättning för hvad han för¬
lorat genom fullgörandet af Under-Rättens dom,
i fall denna i den högre Instantsen upphäfves.
Om man detta oaktadt skulle finna det vara
en olägenhet för den tappande parten, att
redan efter en Domstols beslut nödgas full¬
göra domen, oaktadt han vädjar mot den¬
samma, så torde böra anmärkas, att han blir
underkastad samma olägenhet, äfven i fall
Lagmans-Rätterna upphäfvas. Ty utan tvif¬
vel måste i detta fall stadgas, att Härads-
Rättens dom skall fullgöras i alla de slags
mål, i hvilka, enligt nu gällande Lag, Lag-
mans-Rättens dom måste fullgöras, emedan,
om man ville stadga, att Härads-Rättens dom,
mot hvilken vad blifvit anmäldt, aldrig skul¬
le gå i verkställighet innan den äfven af Hof-
Rätten blifvit stadfästad, sådant i många fall,
t. ex. i klara skuldfordringstriål, der den tap¬
pande vädjar endast för att vinna uppskof
med betalningen, skulle leda till en tidsut¬
drägt, troligen ännu större, änden, somför
det närvarande förorsakas derigenom att do¬
men, först sedan den af Lagmans-Rätlen blif¬
vit pröfvad, går i verkställighet.
623
Dm ji Juli.
Contracfsprosten Nordin: Att, efter Lag»
mans-Rättens dom om ett helt år, återfå,
hvad som orätt, efter Häradsdom, blifvit ut¬
mätt, är icke synnerligen att tacka för.
Länsmannen och tillhörande pantningsmän äro
ej behagliga gäster: desse öka ej den med-
borgeliga existimationen. — Jag anser bättre,
att afbida de tvänne Rätternas sammanstäm¬
mande domar; och det äfven, om Härads-
Rätferne afskaffas. Hof-Rätterne äro ju per¬
manenta: expeditioner der kunna gå fortare;
dit är ordinarie postgång; der äro rättegångs*
biträden i öfverflöd: der bli rättegångs-kost»
naderne lindrigare, än vid Lagmans-Rätterne.
Jag bifaller Betänkandet.
Doctor LindahlDå ifrågavarande för¬
ändring, eller indragningen af Lagmans-Rät¬
terne, erkännes såsom god och nyttig; så sy¬
nes föga skäl vara att densamma vidare upp¬
skjuta , i synnerhet som fråga derom redan
vid flera föregående Riksmöten varit väckt,
och någon besparing i Statens utgifter äfven
derigenom kunde vinnas; hvarföre jag förenar
mig med de värde talare, sorn redan yttrat
samma åsigt.
Contractsprosten Nordin begärde votering.
Till'följe häraf framställdes denna propo¬
sition: Bifaller Hög v. jStåndet Lag-Utskottets
Betänkande ,N:o 82? Den det vill, lagge Ja;
den det-icke vill, lagge Nej; vinner Nej,
kommer Betänkandet att återremitteras.
Härefter anställdes omröstning, som så
Pen 31 Juli. 629
utföll, att Ståndet med lg Nej'emot löja
beslöt, det Betänkandet skulle återremitteras.
§• 13-
Föredrogs Lag-Utskottets den 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o gg, öfver väckta
motioner, om verkställighet af Härads- och
Kämners-Rätters beslut, samt om förändring
af tiden för Lagmans-Rätternes sammanträ¬
den m. m.
Contractsprosten Ahlqvist ansåg detta för¬
slag stå i så nära förening med det föregåen¬
de, att det, endast om Lagmans-Rätterna bi¬
behållas, kunde bifallas, samt hemställde der¬
före, om det icke borde tills vidare hvila.
Professor Grubbe: Inom Utskottet voro
de, sorn yrkade, att Lagmans- och Kämners-
Rätterne genast borde upphäfvas, och de,
som trodde detn tills vidare böra bibehållas,
nästan utan undantag ense om att tillstyrka
det här ifrågavarande stadgandet om Doms
fullgörande efter första domstols beslut i de
fall, då den, enligt nu gällande Lag, bör
fullgöras efter tvänne domstolars sammanstäm¬
mande beslut. De som yrkade Lagmans- och
Kämners-Rätternas npphäfvande, tillstyrkte det
här ifrågavarande stadgandet, emedan i an¬
nat fall, eller så vida dom ej skulle fullgö¬
ras förr än efter andra Domstolens (det vill,
efter Lagmans- och Kämners-Rätternas upp-
häfvande, säga: efter Hof-Råttens) Utslag,
sådant skulle föranleda en alltför lång tidsut¬
drägt med domens verkställighet, hvilken
tidsutdrägt i synnerhet i sådana skuldfordrings-
630 Den 31 Juli.
mål, der den betalningsskyldige vädjar blott
för att vinna tid, skulle för den, som har
rättvisan på sin sida, blifva obilligt tryckan¬
de. Men äfven de, som ansågo det för ti¬
digt att ännu upphäfva Lagmans-Rätterne,
gillade det föreslagna stadgandet, såsom ett
tjenligt medel att afhjelpa den öfverklagade
olägenheten, att en vid Härads-Rätten tappan¬
de part kan genom vad till Lagmans-Rätten
bereda sig stundom ett helt års uppskof med
domens fullgörande, och således lika länge
för den andra parten uppehålla utbekomman¬
det af hvad honom tillhörer. Det här före¬
slagna stadgandet kan således bifallas, antin¬
gen man tillstyrker Lagmans- och Kämners-
Rätternes upphäfvande eller ej. För öfrigt
bör jag nämna, att jag, ehuru jag i det hela
gillat detta Betänkande, likväl i en punkt
ej kunnat förena mig med pluraliteten inom
Utskottet. Pluraliteten har nemligen afstyrkt
bifall till det i en motion väckta förslaget,
att Lagmansting borde hållas tvänne gånger
om året på de orter, der trenne Häradsting
om året hållas. Jag har deremot trott mig
böra tillstyrka bifall härtill, såsom ett huf-
vudsakligt medel att påskynda lagskipningens
gång, hvilken nu så mycket fördröjes deri¬
genom att blott ett Lagmansting om året hål¬
les. Fördelen af rättegångarnes förkortande
synes mig betydligt öfverväga den af Utskot¬
tet åberopade olägenheten, att Nämnden ge¬
nom tvänne Lagmansting om året skulle blif¬
va för mycket betungad.
Betänkandet bifölls.
Den j/ Juli.
631
§• 14.
Föredrogs Lag-Utskottets den 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o 92, öfver motion
af Hr E. G. Uggla, om förtydligande af fö-
reskrifterne, rörande behofvet af fullmagt vid
besvärs-skrifters och ansökningars ingifvande
till Kongl. Maj:tsamt Hof- och Öfver-Rätter,
och om upprättande af formulär till besvärs-
hänvisningar.
Doctor Lindahl anförde: Högh Utskottet
föreslår i detta sitt Betänkande, att Kongl.
Kungörelsen den 1 October igl2 bör så till-
lämpas, ”att, äfven om Sakegaren egenhän¬
digt skrifvit och undertecknat besvären eller
ansökningen, skall, då skriften ingifves af
annan person, än sakegaren sjelf, dennes full¬
magt för ingifvandet vara bifogad, vid på¬
följd” etc. Men, som en sådan författning
vore, särdeles hvad dem beträffar, som sjelf-
ve underteckna sina besvärsskrifter och an¬
sökningar, icke allenast öfverflödig, utan ock
för allmogen i allmänhet allt för sträng, samt
ledande till ökad kostnad för sakegare, och
troligen åtminstone i början efter dess utfär¬
dande förorsakande deras förlust af en rätt¬
vis sak 3 så finner jag, för mindel, intet skäl,
att bifalla detta förslag, utan yrkar återremiss
af Betänkandet. Det är högst sannolikt , att
dessa fullmagter skulle komma att med Charta
Sigill, beläggas: men då rättvisans vinnande
redan är nog dyrköpt; så synes något mera
dertill icke böra läggas, och ändamålet af
säkerhet måste för öfrigt kunna vinnas, om
632
Den 31 Juli.
af publik tjensteman styrkes, att Sakegaren
sjelf sitt namn å handlingen undertecknat.
Professor Grubbe: För att afhjelpa den af
motionären öfverklagade obestämdheten i
Kongl. Kungörelsen d. l Oct. Igl2, hade
Utskottet att välja mellan tvänne alternativer,
nemligen att antingen föreslå ett uttryckligt
stadgande , att, då en Inlaga inlemnas af nå¬
gon annan än sakägaren, inlemnaren ej be-
höfver vara försedd med fullmakt i något
annat fall, än då sakägaren ej kan skrifva
och derföre ej egenhändigt undertecknat In¬
lagan, eller ock att tillstyrka ett lika be¬
stämdt stadgande, att den, som för någon
annan inlemnar en Inlaga, alltid bör vara
försedd med fullmakt, antingen sakägaren e-
genhändigt undertecknat Inlagan eller ej.
Utskottet har valt det sednare alternativet.
Först och främst synes det nemligen redigare
att stadga, att den, som inlemnar en Inlaga
för en annan, alltid bör vara försedd med
fullmakt, än att han i vissa fall skall vara
försedd med fullmakt, i vissa åter icke, hvil¬
ket stundom skulle kunna föranleda till tvist
eller åtminstone till osäkerhet i stadgandets
tillämpning. Vidare synes fullmakt behöflig
för att äga någon säkerhet om inlemnarens
behörighet att inlemna skriften, emedan det
visserligen låter tänka sig (om det ock sällan
torde inträffa), att en person, som öfverkom-
mit en af sakägaren färdigskrifven och un¬
dertecknad Inlaga, inlemnade densamma utan
att det skedde med sakägarens vilja. Slutli¬
gen hör det ock till sjelfva begreppet om
Den 31 Juli.
633
allt fullmägtigskap, att den , som vill handla
i en annans namn, på något sätt legitimerar
sig såsom hans fullmägtig. En sådan legiti¬
mation innehålles icke för inlemnaren af en
annans Inlaga blott deruti, att han har Inla¬
gan i sina händer, emedan han kan hafva
på orättmätigt sätt åtkommit den 3 utan till
denna legitimation erfordras, att han kan upp¬
visa sakägarens fullmakt. Man har anmärkt,
att det föreslagna stadgandet skulle för de
rättsökande medföra en ökad kostnad. Den¬
na ökade kostnad kan emedlertid ej komma
att bestå i något annat, än på sin höjd några
skillingars charta sigillata, i fall fullmagten
måste dermed beläggas, en omkostnad, så yt¬
terst ringa i jemförelse med alla öfriga rät-
tegångsomkostnader, att den ej rimligen lä¬
rer kunna tagas i betraktande såsom ett skäl
att afstyrka ett för öfrigt nyttigt och lämp¬
ligt stadgande.
Betänkandet återremitterades.
$• IS-
Föredrogs Lag-Utskottets d. 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o 95, i anledning af
väckt motion, om återställande af rättigheten
att i ringare mål begagna muntlig stämning.
Blef, på Contractsprosten Risbergs begä¬
ran, i hvilken flere instämde, åter lagdt
på bordet.
§. 16.
Föredrogs Lag-Utskottets d. 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o 95, öfver väckt
634 Dsn 3l Juli-
motion om ändring af 15 Cap. 1 och 2 §§.
Rättegångs-Balken.
Bifölls.
§• 17.
Föredrogs Lag-Utskottets d. 26 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 96, i anledning af
återremiss å Utskottets Betänkande N:o 19,
öfver väckta motioner, om ändring i det nu
gällande stadgandet, angående Öfverdomstol
i Tullmål m. m.
De tvänne här föreslagna jemkningar af
redactionen biföllos.
§. 18.
Föredrogs Lag-Utskottets d. 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o 97, öfver väckt
motion, om skyldighet för svarande part,
som erlägger vad emot Underdomstolsbeslut,
att, inom fjorton dagar derefter, sin veder¬
part härom underrätta.
Bifölls.
§. 19.
Föredrogs Lag-Utskottets d. 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o gg, öfver Riks-
dagsfullmägtigen ifrån Stockholms Län Nils
Insulins motion, om inrättande af Förliknings-
domstolar.
Bifölls.
§. 20.
Föredrogs Lag-Utskottets den 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o 99, öfver Herr
Den jj jfidi.
635
Lars Hjertås motion, angående offentlighet
vid Underdomstolar och Poiicekamrar.
Bifölls.
§• 21.
Föredrogs Lag-Utskottets den 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o 100, öfver Hr
Carl Svcdenborgs motion, det ingen må vara
berättigad att vid Häradsrätt något ärende
anmäla, sedan de af Domaren vid Tingets
början bestämde Rättegångsdagar äro för-
flutne.
Bifölls.
§. 22.
Föredrogs Lag-Utskottets den 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o 102, öfver väckt
motion, om förlängd tid för invånarne i Lapp¬
marken, Norrbotten och Vesterbotten, att
fullfölja rättegångsärenden ifrån Hofrätt till
Kongl. Maj:t.
Blef, på Doct. Lindahls begäran, i hvil¬
ken flera instämde, åter lagdt på bordet.
§• 23.
Föredrogs Lag-Utskottets den 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o 103, öfver Riks-
dagsfullmägtigen Lars Larssons ifrån Elfsborgs
Län motion derom, att Nämndemän måtte
förklaras berättigade och skyldige att på¬
teckna stämnings-resolutioner emot stadgad
lösen, och Domhafvanden icke äga att här¬
före af parten fordra någon särskild betalning.
Bifölls.
636 Den 31 Juli.
§• 24.
Contractsprosten Hallström anförde: Jag
var för ett ögonblick, frånvarande, då Lag-
och Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 12
föredrogs, och då detta Betänkande nu är af
Högv. Ståndet bifallet, anhåller jag att få
uppläsa och såsom reservation till Protokollet
bifoga följande anmärkningar.
Då jag väckte den motion, som i detta
Betänkande blifvit till besvarande upptagen,
hade jag icke förgätit den makt och inflytel¬
se, som häfdvundna former och vanor meren¬
dels utöfva; men jag förmodade dock, må¬
hända i en för djerf uppfattning, att dessa
icke skulle förmå särdeles nedtynga vågskå¬
len, då i den motsvarande lågo de verkliga,
obestridliga fördelar, hvilka, i följd af en
minskad Fångskjuts, skulle tillfalla Staten i
besparade utgifter, landet i lindradt besvär,
fången genom undgående af det lidande, en
längre transport honom vanligen påförer, och
medborgaren i allmänhet genom dess större
betryggande, vid mindre tillfällen för den
brottslige, att under forslingen undkomma.
Högh Utskotten hafva icke eller misskännt
syftningen af det framgifna förslaget, men
detsamma fått vika tillbaka för åtskilliga be¬
tänkligheter, hvälfvande sig dels kring en
befarad brefväxling, den der skulle förorsa¬
ka så väl tidsutdrägt som kostnad, dels kring
ett möjligt intrång, det Hrr Landshöfdingar
kunde komma att af hvarandra lida i deras
embetsutöfning. Ämnet synes mig dock, vid
Den ji Juli. 637
en slik behandling, icke hafva blifvit bevär-
digad* med ett närmare bepröfvande. Eller
skulle icke Landshöfdinge-Instructionen kun-
nät medgifva den modification, att alla de i
Memorialet omnämnde åligganden blifvit i
hela sin vidd öfverflyttade på den Konun¬
gens Befallningshafvande, inom hvars län
häktet vore beläget? Eller, derest detta icke
kunnat ske, månne väl föreskrifterna i g:te
och 6:te §§. af Landshöfdinge-Instructionen,
i 1 Cap. 2 §• Utsöknings-Balken och Kongl.
Förordningen af den 10 April 1310 ound¬
gängligen kräfva en Fångförpassning och thy
förutan icke låta sig fullgöra? Eller, månne
icke, utan märkelig både kostnad och tids¬
utdrägt, här kunnat träda i stället för den
omedelbara befallningen om Fångens afsän-
dande till bestraffningsorten, en lika enkel
som kort Skrifvelse i detta ämne till den
Konungens Befallningshafvande, inom hvars
till Tingstaden närbelägnare Länshäkte fån¬
gen finnes förvarad? Vidare, om olaga häkt¬
ning ägt rum, hvem kunde tveka, att det
må tillhöra hvilken Länsstyrelse som helst
att i frihet försätta den oskyldigt lidande,
inen att deremot olaglighetens beifran till¬
kommer den Auctoritet, under hvilken den
felande Kronbetjenten lyder? — Slutligen har
mycken vigt blifvit lagd på den omständig,
het, att under nuvarande förhållanden Do¬
maren icke kan från ett främmande Län ut-
requirera en häktad person till ransakning
annorlunda än genom sin egen Landshöf¬
ding. Men är väl denna praxis af så oför¬
633
Den 31 Juli.
änderlig natur, att den icke kan brytas och
ett nytt stadgande i detta afseende utkomma,
lämpadt efter en bättre reglering af Fång¬
vården i allmänhet? Och för det ifall att sär¬
skilt Domare tillförordnas, månne icke Kongl.
Hof-Rätten kunde åläggas, att derom under¬
rätta jemväl den Landshöfding, till hvars
länshäkte Domsagans brottslingar hörde, el¬
ler borde afgå? — Jag måste oförstäldt er¬
känna, att de framlagda betänkligheterna fö¬
rekomma mig nog sväfvande i ovisshet , ringa
och underordnade, för att kunna väl stå till¬
sammans med den allvarliga syftning, som
icke kan frånkännas förslaget och hvarom
ock de Högh Utskotten sjelfve behagat ytt¬
ra, att de i flere afseenden fördelaktiga följ¬
der, som af förslagets antagande otvifvelaktigt
skulle uppkomma, förtjena en särdeles upp¬
märksamhet. Det är på grund af detta vits¬
ord, som jag, i händelse Betänkandet icke
förekommit i ett ögonblick af min frånvaro,
velat i ödmjukhet underställa, om icke äm¬
net, efter hvad jag ifrån början mig före¬
ställt, förtjenar en närmare utredning och om
icke följaktligen Rikets Ständer, under fram¬
ställning af deras bekymmer i afseende på
de mycket ökade utgifterna för fångars skjuts
och underhåll, borde i underdånighet anhål¬
la, att Kongl. Majrt täcktes i Nåder låta un¬
dersöka, huruvida icke en enklare och bät¬
tre Reglering af Fångvården i landsorterne
kunde oberoende af Läns-Indelningens oform¬
lighet och med undgående af de deraf här¬
kommande olägenheter låta sig tillvägabrin-
Den 31 Juli.
639
ga , til] minskande af Statsverkets omkostna¬
der, samt beredande af de öfriga fördelar,
sorn Utskotten erkänt, skola af mitt förslag
otvifvelaktigt härflyta.
§• -5*
Föredrogs Lag-Utskottets d. 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o 105, öfver Hr
C. IV. Olbers5 och Hr B. M. Lundins motio¬
ner, om ändring i åtskillige delar af Rätte-
gångs-Ordningen m. m.
Bifölls.
§• 26. ,
Föredrogs Lag-Utskottets d. 26 dennes
bordlagda Betänkande N:o 106, öfver Hr A.
L. von Strus senfel dt s motion, om åläggande
för uteblifven svarande part, att å den tid,
hvartill uppskjutet mål utställes, utan sär¬
skild underrättelse sig infinna m. m.
Bifölls.
§- 27.
Emottogs en Deputation af Vällofi. Bor¬
gare-Ståndet, anförd af dess V. Talman, Com-
merce-Rådet Wijk, sorn meddelade de beslut,
hvilka innefattas i följande
Utdrag af Protokollet hållet hos
Vällofi. Borgare-Ståndet vid Urtima
Riksdagen i Stockholm följande da¬
gar år 1S34-
Den 24 Juli.
S. D. Föredrogs å nyo Banco-Utskotlets
Utlåtande N;o 16 3 till svar å de inom samt-
6^0 Dm 31 Juli.
lige Riks-Stånden framställde till Utskottet
remitterade anmärkningar vid dess underN:o
6 afgifne Betänkande, med förslag till huf-
vudgrunder för Bankens rörelse och för¬
valtning.
Ibland de af Utskottet uti Utlåtandet
N:o 16 föreslagne hufvudgrunder eller punk¬
ter, bifölls den l, Q, 3, 4, 5, 7 ochg:de}
och beslöts, att den 6:te hufvudgrunden skali
undfå denna ordalydelse: ”Att, då Cursen
står vid eiler under pari, sädane köp med
Banco-Styrelsen tillåtas, under förbehåll, att
priset ej mer får öfverstiga vexiingsgrunden,
enligt Myntbestämnings-Lagen, än med hvad
som motsvarar transporten från uppköpsorten
till Banken, samt att för öfrigt af Bancosty-
relsen noggrant tillses, att transporten skett
från utländsk ort} dock må Svenskt Silfver-
mynt ej emottagas annorledes, än genom vex¬
ling i Banken.”
Den 2j Juli.
Fortsattes föredragningen af Banco-Ut-
skottets ofvannämnde Utlåtande N:o 16-
Nionde punkten bifölls.
10.'de punkten ansågs böra undfå denna
Ordalydelse: ”Att, då metalliska Cassan, hvari
äfven omyntadt silfver och guld får inberäk-
nas, ej öfverstiger f af Sedelstocken, må
denna sistnämnde i intet fall ökas, och att
så snart förhållandet sjunkit, såsom i 2 punk¬
ten omförmäles, eller under 1: 3, Banco-
Styrelsen ■
Den ji Juli. 641
Styrelsen åligger att vidtaga tjenliga anstal¬
ter till återställande af sistnämnde proportion.
litte punkten förändrades till denna ly-
delse: ”Att, om också metalliska Cassan nå¬
gon tid skulle visa sig fortfarande öfverstiga
| af Sedelstocken, Bancostyrelsen ej, på
grund häraf, må äga vidtaga någon åtgärd
till Rörelse-Capitalets ökande i annan väg,
än medelst belåning af guld, silfver, koppar,
jern och öfrige effecter, som finnas uppräk¬
nade i Banco-Reglementets 4 Art. 4 Afdel¬
ningen §§. 10 och 15, (pag. 97 och 99) förr
än vid nästinfallande Riksdag Rikets Ständer
derom annorlunda besluta.5’
12> 13» 14» 15 0cfl 16 punkterne bi*
föllos.
17.*de punkten antogs med den förän¬
dring: 5,att en afgift bestämmes af 4 R:dr
B:co för hvarje folium om 40 rader af den
löpande räkningen, med förbehåll tillika,
att minsta afgiften, som för hvarje år beräk*
nas, blifver 20 R:dr B:co, motsvarande 5
folier; hvilken afgiftsberäkning kommer att
taga dess begynnelse den 2 Januari 1855-”
18 och 19 punkterne biföllos.
20.'de punkten:
Ståndet gillade förslaget i denna punkt
om indragning af 200,000 R:dr årligen å
Banco-Discontens nu ägande låneförlag af Ban¬
ken; utan ansåg Ståndet Discont-Fonden bö-
Preste-St. Prot. 1834- Bandet Vill. 41
642
Den 31 jhilt.
ra bibehållas sådan den nu är med enahanda
maximibelopp af lån, som för närvarande
äger rum.
Den 26 zfuli.
Fortsattes föredragningen af Banco-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 16.
21 punkten antogs böra undfå denna
lydelse: ”Att Cassa-Creditiv må af Bancosty-
relsen kunna beviljas åt de Hypotheksföre-
ningar, som kunna uppstå, och hvilkas Re¬
glementen blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder gil¬
lade, under iakttagande:
Att all nödig varsamhet användes, så att
det emellan metalliska Cassan och Sedelstoc¬
ken bestämda förhållande af 2: 5, icke ge¬
nom Cassa-Creditivs beviljande rubbas; samt
att Bancostyrelsen vid hvarje års ingång upp¬
gör beräkning af hvad som till Cassa-Creditiv
kan blifva för året disponibelt;
att på Bancostyrelsens ompröfvande be¬
ror att, efter tagen kännedom af de till Cas¬
sa-Creditiv sig anmälande Hypotheksinrätt-
ningars omfång och verksamhet, bestämma
till hvad belopp en hvar af dem må Cassa-
Creditiv erhålla; dock åt ingen Hypotheks-
förening mera än 300,000 R:dr B:co;
att sådane Cassa-Creditiv beviljas från
Riksdag till Riksdag;
och att Bancostyrelsen bör i möjligaste
måtto tillse, att Creditiven begagnas enligt de¬
ras egentliga bestämmelse, och icke till en
Den ji Juli. 643
utsträckt assigneringsrörelse för de dagliga
och stundliga behofven, hvartill de löpande
räkningarne i Depositions-Banken, grundade
på erforderlige medels successiva insättning,
äro hufvudsakligen ämnade.
22.'dra punkten:
Mom. under Litt. a och b antogos, med
uteslutande af den der gjorda skilnad, att det
förra gäller för Cassa-Creditiv till flere slag
af Creditivuttagare, och det sednare för Cas¬
sa-Creditiv till Hypotheksföreningar; då alla
de stadganden, som uti berörde 2:ne Mom.
förekomma, i följd af Ståndets beslut öfver
den 21 punkten endast angå Cassa-Creditiv
till Hypotheksföreningarj hvaremot Mom.
under Litt. c, d, e, helt och hållet uteslutas.
23 punkten:
Mom. under Litt. a, b, antogos, men
Litt. c afslogs.
Den 28 Juli.
Fortsattes föredragningen af Banco-Ut-
skottets meranämnde Utlåtande N:o 16.
24 punkten antogs med följande förän¬
dringar, nemligen: att Mom. under Litt. b
kommer att lyda sålunda: ”r ntan best nimes
till 5 proc.”} och att vid Mom. Litt. e bör
tilläggas: att de, som underteckna det i be¬
rörde Mom. omförmäldte reverser, böra vara
hvar för sig fullt vederhäftige.
25 punkten bifölls,
644 Dea p Juli.
Rubriken under Litt. D näst framman-
före 26 punkten, ansågs, i följd af beslutet
öfver 20 punkten, bör lyda sålunda: ”Om
användande af sådane till Banken ingående
Capitalafbetalningar, som icke blifvit af Ut¬
skottet afsedde att omedelbart på lika vä¬
gar utgå.”
26, 27, 28, 29 och 30 punkterne,
samt slutperioden pag, 95, af Utlåtandet
godkändes.
Slutligen lades Banco-Utskottets Betän¬
kande N:o 6 till Handlingarna.
Ut supra
In fidem
E. G. Runeberg,
Utdrag af Protokollet, hållet hos
Vällofl. Borgare-Ståndet vid Urtima
Riksdagen i Stockholm den 28 Julix
1334» e. m.
S. D. Föredrogs ånyo Banco-Utskottets
Utlåtande N:o 17, \ anledning af de inom
Riks-Stånden gjorda, till Utskotten remitte¬
rade anmärkningar vid dess under N:o 8 af-
gifne Betänkande, angående Bankens öpp¬
nande till utvexling af silfver, i sammanhang
hvarmed förekomma Höglofl. Ridderskapet
och Adelns samt Hederv. Bonde-Ståndets in¬
bjudningar i ämnet.
Den ji Juli. 645
Ståndet biföll i:o Utskottets yttrande,
pag. 14, att Banken nu är i sådan ställning,
att densamma kan till utvexling af silfver
öppnas; och 2:0 tillstyrkandet, pag. 15 och
16, oin silfverutvexlingens början, hvaremot
Ståndet beslöt, att Utlåtandets sista moment,
pag. 16, begynnande med orden: ”tillstyrka
Rikets Ständer hos Kongl. Maj:tn och slutande
med orden: ”1664 års myntfot,55 må utgå. Ut
supra 1
In fidem
E. G. Runeberg.
Hvarefter Deputationen, såsom vid an¬
komsten beledsagad, afträdde.
§. 23.
Af meddelade Protokolls-Utdrag inhäm¬
tades, att Hederv. Bonde-Ståndet i dag hade
bifallit Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Betänkande N:o 93, i anledning af väck¬
te motioner om Gästgifveri- och Postskjuts¬
väsendet samt forvagnsinrättningar, och ve-
lat inbjuda Med-Stånden att i detta beslut sig
förena.
Preste-Ståndet, som redan hade återremit¬
terat ifrågavarande Betänkande, lade Proto¬
kolls-Utdraget till Handlingarna.
§. 29-
På derom gjord anhållan beviljades per¬
mission åt Contractsprosten P. P, Svedelius
646
Den ji Juli.
från den 11 Augusti till samma månads slut,
och åt Prosten Ödmann på tre veckor, från
den 7 Augusti.
Ståndet åtskiljdes kl. I 1 e. m.
In fidem
P. A. Sondén.