Högvördiga
P res teStåndets
Protokoll
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834,
Åttonde Bandet.
jwi.pyuM--
5C0CXtT£»<OTii^,
HENR. GUST. NORDSTRÖM,
1834.
-
Åi* 1884.
Ben 11 Juli.
Plenum kl. 10 f. m.
§• 1.
Tillkännagaf H. H. Ärkebiskopen och
Talmannen, att Biskopen tn. m. Doctor Lund¬
blad, som af ett oförmodadt hinder blifvit
uppehållen, ej vore att hitförvänta förr än i
nästa vecka.
§■ 2.
Justerades Protokollet för den 7 och g
dennes. Vid sistnämnda dags Protokoll §, 12,
angående Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17g,
anförde
Prosten Stenhammar: Jag utbeder mig till
Protokollet få aflemna min reservation icke
mot det beslut, hvaruti det Högv. Ståndet
stannat, då detsamma vägrat bifall till Stats-
Utskottets förslag om gratificationer för de
fordna tjenstemännen vid Assistance-inrättnin-
gen men emot vägran att medgifva åter-
remiss af Betänkandet. Genom denna vägran
harman godkänt, att en reclamation på Rik¬
sens Ständers rättvisa kan nedslås, utan att ens
tagas i öfvervägande eller bevärdigas med ett
4
Den ii Juli.
svar. Jag kan icke förena ett sådant förfa¬
rande med Ständernas värdighet 3 och om nå¬
got handlingssätt må kallas illiberalt, så är
väl detta förtjent af en sådan stämpel. Man
har äfven, genom denna vägran, bemyndi¬
gat ett Utskott, att efter behag lemna å sido
den ena delen af ett till dess handläggning
öfverlemnadt ärende, utan att deröfver afgif¬
va något utlåtande. Om en förhastad åtgärd,
såsom prejudikat betraktad, kan anses våd¬
lig 3 så saknar man ej skäl till farhågor, när
ett dylikt behandlingssätt af ärenderna får
göra sig gällande.
Häruti instämde Tit. Wingård, Hvasser,
Hallström, Grubbe, Engeström och Holmström,
den sistnämnde med det tillägg, att en Kongl.
Proposition eller Skrifvelse borde väl i sin
helhet besvaras.
§• 3-
Upplästes och godkändes följande Expe-
ditions-Utskottets förslag till Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelsert
N:o 62, rörande beskattning af Tull-,
Mjöl- och Sågqvarnar samt Valk- och Stamp,
verk för andras betjenande å Städers om¬
råden 3
N:o 63, angående väckt fråga, att de
från Hernösands Stift till Upsala Domkyrka
årligen utgående så kallade Domkyrkotunnor
hädanefter må tillfalla Hernösands kyrka 3
N:o 64, rörande ändring i Jude-Regle¬
mentet, till beredande af rättighet för med¬
Den n Sfuli.
5
lemmar af Judiska Nationen att besöka och
njuta undervisning vid allmänna Läroverk;
N:o 65, om ändring af 2 §. 1 Art. och
16 §. 2 Art. i K. Förordn. den 16 Maj 1827
angående Lots- och Båk-inrättningen i Riket.
§. 4-
Af de från Högloft. Ridderskapet medde¬
lade Protokolls-utdrag, som upplästes, inhem-
tades att Constitutions-Utskottets Memorial N:o
7, rörande Stats-Utskottets anmärkningsanled¬
ning i fråga om lönereglering för Lif-Gar-
des-Regementerna, blifvit lagdt till Handlin¬
garna; att med anledning af Constitutions-Ut¬
skottets Memorial N:o 10, angående Hr F. W.
Dalmans anmärkningsanledning, med afseen¬
de å förslaget till Lag för Banken, samtN:o
11, angående fullbordad granskning af de i
Stats-Rådet förda Protokoll, Ståndet afslagit
den framställda propositionen om en underdå¬
nig Skrifvelse till Kongl. Maj:t, jemlikt 107
§. Regeringsformen, rörande Stats-Secretera-
ren för Handels- och Finans-Arenderne Skog.
man, samt laggt Utskottets t vänne Memoria¬
ler till Handlingarne, äfvensom Memorialet
N:o g, angående Riksdagsfullmägtigen Bengt
Gudmundssons anmärkningsanledning i fråga
om ett Halländskt Kyrkohemman; remitterat
till Lag-Utskottet tvänne af Hr Stråle, Nils
Wilhelm, afgifna anföranden, i anledning af
Lag-Ut skottets återremitterade Betänkanden N:o
71 & 72; till Allmänna Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet Grefve Cronhjelms, Otto August,
motion, angående utfärdande af en författ¬
6 Dm u Juli.
ning till förekommande af olyckor med Ång¬
fartyg; bifallit Ståts-Utskottets Utlåtanden, N:o
145, i anledning af väckt motion om afskrif¬
ning af Enke-Friherrinnan Eneskölds skuld
till Krigsmanshus-Cassan;
N:o 151, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o 14, i anledning
af Arrendatorn af Svartsjö Kungsgård, f. d.
Grosshandlaren Weners ansökning om nedsätt¬
ning i arrendet; och
N:o 156, i anledning af Hr af Robsahms,
Carl Reinhold, väckta motion om inlösen för
Statens räkning af godset Ekolsund i Upsala
Län; återremitterat Bevillninglr- och Ekonomi-
Utskottens Betänkande N:o g, angående grun-
derne för förändrade föreskrifter om brän-
vinsbränningen och hvad dermed har gemen¬
skap; i sammanhang hvarmed ock blifvit fö¬
redraget Preste-Ståndets beslut och inbjudning
till Medstånden att härom sig förena, att fö¬
relägga nämnde Urskott, att, sednast 0111 en
månad efter delfåendet af samtlige Ståndens
återretnisser af Betänkandet med det nya Ut¬
låtandet i ämnet inkomma; men hvilken in¬
bjudning Ståndet icke funnit skäl antaga; å-
terremitterat Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 6, i an¬
ledning af föreslagna förändringar och tillägg
till Kongl. Maj:ts nådiga Lego-Stadga för hus¬
bönder och tjenstehjon ; bifallit sistnämnde Ut¬
skotts Betänkanden, N.'o 4, i anledning af
väckte motioner om upphäfvande af förbud
mot svedjande på sandmo samt bergagtig och
stenbunden mark; N;o g, i anledning af väckt
Den n Juli.
7
fråga om reclamation af förrymde gäldenärer;
N:o 7, i anledning af väckt fråga om utar¬
betande af förslag till allmän Communal- och
Municipal-författning; afslagit samma Utskotts
Betänkande N:o 3, i anledning af väckt frå¬
ga om bestämmande af arfvode till Nämnde¬
män för verkställde kallelser i brottmål 3
laggt till Handlingarna Bevillnings-Utskottets
Memorial N:o 14, med anmälan, att, sedan
2.'ne Stånd stadnat emot 2.’ne i frågan huru¬
vida den af Grefve Cronhjelm väckta motion,
rörande reglering af Städernas Tolag, borde
af Bevillnings-Utskottet handläggas, handlin¬
garna blifvit till Constitutions-Utskottet öfver-
lemnade; återremitterat Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utsleottens Betänkande N:o
g, i anledning af väckte motioner, rörande
den ersättning Inqvarteringsgifvare bör till¬
komma för mat, som åt tågande trupper lem¬
näs; afslagit nyssnämnde Utskotts Utlåtande
N:o 2, i anledning af väckt motion om upp¬
hörande eller inställande utaf afvittringsver-
ket i Herjeådalen; bifallit samma Utskotts
Utlåtanden: N:o 1, i anledning af väckte
motioner, dels om understöd af Statens me¬
del till utdikning och uppodling af myror och
träsk i Jemtland, dels ock angående Lantls-
culturen i allmänhet uti Rikets norra pro¬
vinser; och N:o 4, i anledning af väckt mo¬
tion, angående ny indelning af Båtsmansro-
tarne på Gottland m. m.; lagdt till Handlin¬
garna Stats-Utskottets Memorial N:o 166 , i
anledning af erhållen återremiss på Stats-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 67; N;o 167, i an¬
8
Deii u Juli.
ledning af erhållen återremiss i Utlåtandet N:o
6S3 återremitterat sistnämnde Utskotts Utlå¬
tande N:o l6l, öfver den del af Hr Friherre
Hjertås, G. A., motion, som angår ett rän-
tefritt lån från Riksgälds-Contoret att använ¬
das till uppförande af byggnader vid Otten¬
by Stuteriinrättning 3 bifallit
N:o 157, i anledning af Friherre Löven-
skjölds, Salomon, motion rörande Förlags-
Lånerättighet för nya Bolaget för Skånska
Stenkolsverket vid Höganäs 3
N:o 153, i anledning af Hr Wcerns
motion om inställelse af vidare utgifning af
Riksgäldssedlar samt upphörande af Deposi-
tionsräkningarna vid Riksgälds-Contorets Se¬
delverk 3
N:o 159, öfver en af Hr C. Olbers väckt
motion om ett låne-understöd till Staden Mar¬
strand 3
N:o 160, öfver Riksdagsfullmägtigen
Lars Larssons, från Elfsborgs Län, motion,
om afsättande af en fond till understöd och
lån för större nödige vatten-afledningar 3
N:o 162, i anledning af väckt fråga om
användande af den1, genom Talmans-Tafllar-
nes indragning uppkomna besparing till un¬
derstöd vid utflyttningar 3
Nfo 163, i fråga om låneunderstöd till
Staden Falkenberg 3
N:o 164, i anledning af väckt fråga om
ett räntefritt lån för fiskerien i Bohusländska
Skärgården 3
N:o 163, i fråga oin ersättning till Stä-
Dm u j"ti.
9
demas Borgerskap då de till besigtningar
m. m. för Kronans räkning blifva kallade;
N:o 168, i anledning af de Berättelser
som Rikets Ständers till Stats-, Banco- och
Riksgäldsverkens öfverseende och granskning
åren lgJO och 1832 församlade Revisorer af-
gifvit angående de under Kongl. Maj:ts och
Rikets Commerce-Collegium ställda fonder och
medel;
N:o 169, angående den innevarande Riks¬
dag verkställda revision af de under Kongl.
Majas och Rikets Commerce-Collegium ställda
fonder och medel ;
bifallit följande Betänkanden från Allmän¬
na Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, nemligen:
N:o 76, i anledning af väckt fråga om rät¬
tighet till enkel tjenstårsberäkning för Prest¬
man, som till Lärare vid Lancaster-Skola an-
tages;
N:o 77, i anledning af väckta motioner
om ändring af 2 §. 1 Art. och 16 §. 2 Art.
uti Kongl. Förordningen den 16 Maj 1827,
angående Lots- och Båk-inrättningen i Riket;
N:o 78, i anledning af väckt motion,
angående afskaffande af den i 2 Art. g. §. af
Kongl. Reglementet' för Skeppsmätning den
9 Maji 1822 föreskrifna controllmätning af
fartyg;
N:o 79, i anledning af väckta motioner
om nedsättning af de afgifter, som Svenske
och Norske Consulerne äga att af Svenska
fartyg uppbära; och
N:o 80, i anledning af väckt fråga om
10
Den n Juli.
upphörande af Ridderskapets och Adelns
rättighet att å Frälse ägor anlägga krogar.
Lades till Handlingarna.
§• 5*
Af de från Vällofl, Borgare-Ståndet an¬
komna Protokolls-utdrag, hvilka upplästes,
inhemtades att Ståndet återremitterat Lag-Ut¬
skottets Utlåtande N:o gl, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse, med öfverlemnande
af Lag-Comiténs förslag till Allmän Civil-Lag,
äfvensom öfver väckta motioner, hvilka här¬
med stå i sammanhang 3 återremitterat Bevill¬
ning s-U t skot tets Betänkande N:o 15, angåen¬
de stämplade pappersafgiften 3 af Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtanden och
Betänkanden återremitterat N.‘o 79, i anled¬
ning af väckta motioner om nedsättning af
de afgifter, som Svenske och Norske Consu-
lerne äga att af Svenska fartyg uppbära 3 bi¬
fallit N:o gg, i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet N;o 57, rörande väckt fråga
ej mindre om bestämde föreskrifter för be¬
fordringar inom Postverket, än ock om be-
höfvet af ny Postordning och Instruction för
Post-Inspectorer och Postförvaltare samt nytt
löningssätt för dessa Tjenstemän 3
N:o gg, i anledning af anmärkningar vid
Betänkandet N:o go, rörande väckt motion,
att Förvaltningen af Sjö-Arenderna måtte upp¬
lösas och dess göromål till Kongl. Krigs-Colle-
gium öfverflyttäs3 bifallit Betänkandet N:o 50.
N;o g7, i anledning af anmärkningar vid
Betänkandet N:o 44, angående utsättande af
Den 11 ^fuli.
11
en belöning för författandet af en Lärobok i
Christendomen för menige man3 bifallit till¬
lägget uti Utlåtandet N:o 37 till Betänkan¬
det N:o 44 j
N:o 90, i anledning af väckt fråga om
anställande af en undersökning till utrönande
af det mest lämpliga sätt för allmänna lands-
vägarnes förbättrande 3
N:o gi, i anledning af väckt motion,an¬
gående vissa förändringar i Kongl. Förord¬
ningen den 28 April 1819 om privilegia ex-
clusiva j och
N:o 92, i anledning af väckt fråga om
rättighet för Adjuncter och Docenter inom
Juridiska och Medicinska Faculteterna att be¬
räkna Academisk tjenstgöring vid fråga om
befordringar utom Academien; lagdt till Hand¬
lingarna N:o 84j rörande anmärkningar vid
Betänkandet N;o 58, i anledning af motion
om en författnings utfärdande, hvarigenom
lönen för Pastorernes Adjuncter eller Vica-
rier bestämmes att alltid vara en i denna för¬
fattning fastställd del af Pastoratets kända
inkomst j
N:o 86, i anledning af väckta motioner
0111 inskränkning af den så kallade Landt-
manna-seglationen j dock hade Ståndet förkla¬
rat sitt ogillande af Betänkandet3 bifallit Be¬
villning*-Utskottets Utlåtande N.'o 15, i an¬
ledning af de vid Betänkandet om grunder-
ne för den blifvande allmänna bevillningen
gjorde anmärkningar, äfvensom Betänkandet
N:o 5, dock med den förändring att skydds-
afgiftens utgörande må vidtagas ifrån och
12
Den u Juli.
med fyllda 17 års ålder;; laggt tili Hand¬
lingarna Bevillning s-Utskottets Memorial N:o
14, med anmälan, att, sedan tvenne Stånd
stadnat emot två i fråga huruvida den af
Grefve Cronhjelm väckta motion, angående
reglering af Städernas Tolag, borde af Be-
villnings-Utskottet handläggas, handlingarne
i målet blifvit till Constitutions-Utskottet öf-
verlemnade, och N:o 16, i anledning af ett
från Constitutions-Utskottet till Bevillnings¬
utskottet ankommet Protokolls-utdrag med
afseende på Rikets Ständers olika beslut i frå¬
gan, huruvida Grefve Cronhjelms ofvanberör-
de motion bör af Bevillnings-Utskottet till be¬
handling upptagas; hvarjemte Ståndet förkla¬
rat, att det ansåg Grefve Cronhjelms omför-
mälda motion böra af Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet till behandling upptagas.
Vid föredragning af Banco-Utshottets Ut¬
låtande N:o 14, i anledning af de inom Riks-
Stånden framställda anmärkningar vid Utskot¬
tets under N:o 7 afgifne Betänkande, med
förslag till ett nytt myntsystem, fattade Bor¬
gare-Ståndet nedannämnde beslut:
1:0 att bestämmandet af en myntenhet
för hela landet är ett ämne, hvilket må, så¬
som ett önskningsmål, hos Kongl. Maj:t af
Rikets Ständer i underdånighet anmälas;
2:0 att Rikets Ständers yttrande, i frå¬
ga om mynt-enhetens fördubblingar och afdel-
ningar, jemväl må i önskningsväg till Kongl.
Maj:t i underdånighet framställas;
3:0 att Svenska myntets räkne-enhet be¬
stämmes till jemnt £ Riksdaler Specie, i en¬
Den u Juli.
13
lighet med det skrot och korn, sorn Mynt-
Ordningen af år 1830 utsätter, att denna
myntenhet benämnes: En Riksdaler Courant,
svarande emot Tolf skillingar Specie och i
räknevärde enahanda med En Riksdaler Riks-
gäldssedlar, eller |:de]ar af Banco-Riksdalern
eller 32 sk. Banco och att En Riksdaler Cou¬
rant indelas uti 48 skillingar;
4:0 att Utskottets förslag angående fem
serskilda silfvermyntstycken bifalles, med i-
akttagande af benämningen Riksdaler Courant,
och med tillägg af i R:dr Courant, svarande
emot 16 sk. Riksgäldssedlar 5
5:0 att Utskottets framställning, angåen¬
de silfvermyntet, till skrot och korn, god¬
kännes, med tillägg af proportionerligt re¬
medium för den, enligt nästförutgående punkt,
beslutade en tredjedels Riksdaler Courant3
6:0 att hvad Kopparmyntet beträffar,
Ståndet ansett, enligt Kongl. Majtts Nådiga
Proposition af den 8 sisth Februarii, böra af
1 Skepp. Victualjevigt utpreglas 200, 250
och 300 R:dr Banco, olika förserskilta mynt¬
sorter, funnit kopparmyntsorterna böra blifva
3, 2, lf, 1, och £ Skillingar Courant,
och antages utpreglingen i J och § skillingar
till 200 R:dr , i 1 och 1 f skillingar till 250
R:dr och i 2 och 3 skillingar till 300 R:dr
Bancoj
7:0 att Utskottets förslag, angående du-
cater, bifalles 3
8:0 att Ståndet finner det böra hos Kongl.
Maj:t, såsom önskningsmål, i underdånighet
begäras, att de af Ståndet föreslagna silfver-
14
Den n Sfuli.
myntpiecer, må å framsidan förses med Ko¬
nungens bröstbild, äfvensom Ståndet godkän¬
ner den hemställan , Utskottet, i sammanhang
härmed, för öfrigt gjort;
gro att Ståndet gillar Banco Utskottets
tillstyrkande, att Rikets Ständer må besluta
att Bankens och Riksgälds-Contorets Räken¬
skaper skola från och med är 1835 förås ef¬
ter den myntenhet och benämning, sorn an-
tages, samt hos Kongl. Majtt i underdånighet
anhålla om utfärdande af nådig Kungörelse,
att Kronans och publika Verks räkenskaper
komma att, så fort sig göra låter, föras ef¬
ter enahanda räknesätt; och
10:o, att sista momentet af Banco-Utskot-
tets Utlåtande N:o 14 iägges till Handlin¬
garna.
Lades till Handlingarna.
§. 6.
Ifrån Hedervärda Bondeståndet hade Pro¬
tokolls-utdrag meddelade blifvit, af innehåll,
att till Bevillnings- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten blifvit remitterad en af
Anders Danielsson, från Elfsborgs Län , väckt
motion derom, att Rikets Ständer måtte be¬
sluta, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla , det Kongl. Majtt täcktes låta Rikets
Ständer, med erforderlig skyndsamhet få del
af de Imfvudgrunder, Kongl. Majtt anser sig
böra stadga j ekonomisk väg för husbehofs-
bränvinsbränningens utöfvande, på det att
Rikets Ständer måtte sättas i tillfälle att be¬
stämma den bevillning deraf, som med enskild
Den n Juli.
15
rättvisa och allmän fördel kunna förenas 3
bifallit Sfats-Ut skot tets följande Utlåtanden,
nemligen:
N.’o 157, i anledning af Friherre Löven-
skjöldt, Salomon, motion, rörande förlags-låne-
rättighet för nya Bolaget för Skånska Sten¬
kolsverket vid Höganäs5
N:o 1585 i anledning af Hr J. Werns
motion, om inställelse af vidare utgifning af
Riksgäldssedlar, samt upphörande af Deposi-
tionsräkningarna vid Riksgälds-Contorets se¬
delverk 5
N:o 15g, öfver en af Hr C. Olbers väckt
motion om ett låneunderstöd till Staden Mar¬
strand 3
N:o 160 , öfver Riksdagsfullmägtigen från
Elfsborgs Län Lars Larssons motion om af-
sättande af en fond till understöd och lån för
större nödiga vattenafledningar 3
N:o l6l, öfver den del af Friherre Hjer¬
tås, G. A., motion, som angår ett räntefritt
lån från Riksgälds-Contoret, att användas till
uppförande af byggnader vid Ottenby Stuteri¬
inrättning 5
N:o 162, i anledning af väckt fråga, om
användande af den genom Talmanstalflarnes
indragning uppkomna besparing till under¬
stöd vid utflyttningar3
N:o 163, i fråga om låneunderstöd till
Staden Falkenberg3
N:o 164 , i anledning af väckt fråga, 0111
ett räntefritt lån för liskerier i Bohusländska
skärgården 3
16
Den n jfali.
N:o 16g, i fråga om ersättning till Stä¬
dernas Borgerskap, då de till besigtningar m.
m. för Kronans räkning blifva kallade j
N:o 163, i anledning af de berättelser,
som Rikets Ständer till Stats-, Banco- och
Riksgäldsverkens öfverseende och granskning
åren 1330 och 1332 församlade Revisorer af-
gifvit, angående de under Kongl. Majrts och
Rikets Commerce-Collegium ställde fonder och
medel 5
N:o 173, i anledning af väckt motion,
att Kongl. Kammar-Rättens Revisionsdeparte-
ment icke må äga, att anmärka något emot
de grunder, som följas vid mantals- och skatt-
skrifningen samt Berednings- och Taxerings-
Comitéerna j
N:o 174, i fråga om anslag till Ortope¬
diska Institutet j
N:o 175, i anledning af vackt motion,
om undersöknings anställande, rörande be¬
skaffenheten af de vid Hufvudstaden befint¬
lige Corrections-anstalter 5
N:o 176, i anledning af väckt motion
om straff-fängelsens inrättande för arbetsfån¬
gar m. m.
N:o 177, i anledning af Hr Hembergs
Memorial, angående understöd af allmänna
medel till fullbordande af Ystads hamnbygg¬
nad 5 och
N:o 178, i anledning af Kongl. Majtts
nådiga Proposition till Rikets Ständer, angå¬
ende förlängning i ytterligare Tio år af de
för
Den 11 jtuli.
17
för en Pantlåneinrättning i Hufvudstaden be¬
viljade förmoner;
låtit hero vid N:o 166, i anledning af er¬
hållen återremiss på Ståts-Utskottets Utlåtan¬
de N:o 67 ;
N:o I67, i anledning af erhållen åter¬
remiss på Utlåtandet N:o68s vid hvilket sed¬
nare fick bero ; och
N:o 169, angående den innevarande Riks¬
dag verkställde revision af de under Kongl.
Maj:fs och Rikets CommerceCollegium ställ¬
de fonder och medel;
af slagit N:o 179, i anledning af åtskil-
lige f. d. Tjenstemäns vid f. d. General-Assi-
stance-Contoret underdåniga ansökning om
Kongl. Majas Nådiga förord, till erhållande
af något lämpligt årligt understöd; lagdt till
handlingarne:
N:o 170, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N:o 22,
innefattande yttranden öfver Rikets Ständers
åren 1830 och 1332 församlade Revisorers
berättelse;
N:o 171, i anledning af Rikets Ständers
Revisorers anmälan, rörande tvenne i Con-
voy-Cassans Räkenskaper afskrifne, till Cabi-
netts-Cassan utbetaldte summor.
Af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtanden bifallit
N:o 76, 1 anledning af väckt fråga om
rättighet till enkel tjensteårsberäkning för
Preste-St. Fröt. 1&34. Bandet VIII, 2
13
Den 11 jfnli.
Prestman, som till Lärare vid Lancaster-Skola
antages;
N:o 77, i anledning af väckte motioner
om ändring af 2 §. 1 Art. och 16 §. 2 Art.
uti Kongl. Förordningen den 16 Maji 1827 j
angående Lots- och Båk-Inrättningen i Riket;
N:o 78, i anledning af väckt motion,
angående afskaffande af den i 2 Art. 9 §. af
Kongl. Reglementet för Skeppsmätning den 9
Maji 1022 föreskrifna controllmätning af Far¬
tyg} p „ ,
N:o 79, i anledning af vackte motioner
om nedsättning af de afgifter, som Svenska
och Norrska Consulerne äga att af Svenska
fartyg uppbära;
N:o 00, i anledning af väckt fråga om
upphörande af Högl. Ridderskapets och A-
delns rättighet att å Frälse ägor anlägga
krogar;
N:o 85, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N:o 37,
rörande väckt fråga ej mindre om bestämda
föreskrifter för befordringar inom Postverket,
än ock om behofvet af en ny Postordning och
Instruction för Post-Inspectorer och Postför¬
valtare samt af nytt löningssätt för dessa Tjen¬
stemän ;
N:o 86, i anledning af väckta motioner
om inskränkning af den så kallade Landt-
manna-Seglationen;
N:o 87 j i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N:o .44,
angående utsättande af en belöning för för¬
Den u jtuli. i q
fattandet af en Lärobok i Christendomen för
menige man ;
N:o gg, i anledning af anmärkningar
vid Utlåtandet N:o 62, som nu bifölls, rö¬
rande väckt fråga om befrielse för Allmogen
på Gottland från skyldigheten att bygga och
underhålla Boställshus åt Tullbetjeningen vid
Landthamnarne derstädes;
N:o 90, i anledning af väckt fråga om
anställande af en undersökning till utrönande
af det mest lämpliga sätt för allmänna Lands-
vägarnes förbättrande;
N:o 91, i anledning af väckt motion,
angående vissa förändringar i Kongl. Förord*
ningen den 28 April 1819 om Privilegia Ex-
clusiva; och
N:o 92 , i anledning af väckt fråga, om
rättighet för Adjuncter och Docenter inom Ju¬
ridiska och Medicinska Faculteterna att be¬
räkna Academisk tjenstgöring vid fråga om
befordringar utom Academien; till Handlin¬
garna laggt:
N:o 82, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Betänkandet N:o 41, angående
väckt motion om åtskilliga förändringar ijude-
Reglementet;
N:o 84 > rörande anmärkningar vid Be*
tänkandet N:o 58, i anledning af väckt mo¬
tion, om en Författnings utfärdande, hvari¬
genom lönen för Pastorernas Adjuncter eller
Vicarier bestämmes att alltid vara en i denna
Författning fastställd del af Pastoratets kända
inkomst; och
20
Den 11 Juli.
N:o 893 i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Betänkandet N;o 34, angående
väckt motion derom, att de 124 Tunnor
Spannemål, som under benämning af Dom-
kyrkotunnor nu årligen gå från Hernösands
Stift till Upsala Domkyrka, hädanefter måtte
tillfalla Kyrkan i Hernösand.
Bifallit Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens Utlåtanden: N:o 2, i an¬
ledning af väckt motion om upphörande el¬
ler inställande utaf afvittringsverket i Her¬
jeådalen 3 och
N:o 4, i anledning af väckt motion,
angående ny indelning af Båtsmansrotarne på
Gottland m. m.
Föredrogos i ett sammanhang och biföl-
los så väl Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets, i följd af Ståndets beslut, hvilande
Betänkande N:o 36, i anledning af väckt mo¬
tion angående rättighet för de närmast lands¬
vägen boende hemmansägare, att af de der¬
ifrån mera aflägse njuta ersättning för oftare
påkommande inqvartering af tågande trupper,
och Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Utskottens Betänkande N:o 3, i anledning af
väckte motioner, rörande den ersättning In-
quarteringsgifvare bör tillkomma för mat,
som åt tågande trupper lemnäs. Laggt till
handlingarna Bevillnings-Utskottets Memorial
N:o 14, med anmälan, att sedan tvenne Stånd
stadnat emot två i frågan huruvida den af
Grefve Cronhjelm väckta motion, angående
reglering af Städernas Tolag, borde af Be-
Den u ^nli.
21
viilnings-Utskottet handläggas, handlingarne
i målet blifvit till Constitutions-Utskottet öf-
verlemnade , och N:o 16, i anledning af ett
från Constitutions-Utskottet till Bevillnings¬
utskottet ankommet Protokolls-utdrag, med
afseende å Rikets Högh Ständers olika beslut
i frågan huruvida Grefve Cronhjehns, O. A.,
motion, angående Städernas Tolag bör af Be.
viilnings-Utskottet till behandling upptagas.
Bifallit Lag- samt Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottens Utlåtanden N:o 3, i anled¬
ning af väckt fråga om bestämmande af arf¬
vode till Nämndemän för verkställde kallel¬
ser i brottmål;
N;o 5, i anledning af vackt fråga om
reclamation af förrymda gäldenärer;
N:o 6, i anledning af föreslagna förän¬
dringar och tillägg till Kongl. Maj:ts Nådiga
Legostadga för Husbönder och Tjenstehjon,
den <23 November 1833 5 och
N:o 7, i anledning af väckt fråga om
utarbetande af förslag till allmän Communal-
och Municipal-författning.
Lades till Handlingarna.
§• 7-
Föredrogs Stats-Utskottets Memorial N:o
193, om anledning till anmärkning emot Fö¬
redraganden för Handels- och Finance-Ären.
derna; och blef den begärda remissen till Con¬
stitutions-Utskottet beviljad.
§• 8.
Föredrogos och lades till Handlingarna:
Expeditions-Utskottets Memorial N:o H,
oo
Den u Juli.
med återlemnande till Högl. Ridderskapet och
Adeln af Utskottets Förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga Skrifvelse N:o 53, angå¬
ende Förste Lifmedicus af Pontius bibehål¬
lande vid ett Pensions-anslag ;
Stats-Utskottets Memorial
N:o IgO, i anledning af erhållen åter-
remiss på Stats-Utskottets Utlåtande N:o 107;
N:o 181 5 i anledning af erhållen åter-
remiss på Stats-Utskottets Utlåtande N:o 11O;
bko 182, i anledning af erhållen åter-
remiss på Stats-Utskottets Utlåtande N:o 120;
N:o 183, i anledning af erhållen åter-
remiss på Stats-Utskottets Utlåtande N:o 121;
N:o 184, i anledning af erhållen åter-
remiss på Stats-Utskottets Utlåtande N:o 131.
§• 9-
Föredrogos och lades på bordet:
Stats-Utskottets Utlåtanden
N:o 185 j i anledning af erhållen åter-
remiss å Betänkandet N:o 29, angående för¬
säljning till Skatte af de till Ekeplantering
anslagne Bispmotala Kungsgård och 2:0 un¬
der Wisingsborgs Kungsgård lydande hemman
samt om inköp för Ekeplantering af jord å
Wisingsö ;
N:o 186, i anledning af gjorde anmärk-
•ningar vid Stats-Utskottets Betänkande N:o
31 , i frågan om frihet för Immetorps Hytte-
lag i Carlskoga Härad, att till Kongl. Maj;t
och Kronan erlägga tionde-tackjern;
Dm u Juli. 25
N:o 187, ytterligare, i frågan, angåen¬
de afskaffandet af Borgholms Garnisons ser¬
vice-medel samt djeknepenningarne;
N:o 188 , angående sökt lindring i skat¬
ten för de Thorshälla stad upplåtne hemma¬
nen Säby och Söderby3
N:o 189, i fråga om frälsejords befrielse
ifrån rusttjenstens återupprättande vid den så
kallade Adelsfanan, emot ersättning till Sta¬
ten 3
N:o 190, i anledning af Hr Friherre
Boijes, Ludvig, motion om upptagande af det
vid sisth Riksdag beslutade Lån af högst 2
millioner i silfver 3
N:o 191, i anledning af Hr Hallings
motion, om inställande tills vidare af all åt¬
gärd, i afseende på Rikets Ständers vid sisth
Riksdag fattade beslut, om upptagande, för
Statens räkning, af ett lån af 2 millioner Riks¬
daler i silfver.
§. 10.
På derom väckt fråga och i anseende der¬
till, att flere af Ståndets Ledamöter i Stats-
och Banco-Utskotten blifvit permitterade, be¬
slöts, det skulle Ståndets Electorer anmodas
att med det första sammanträda, för att utse
några Ledamöter, som under de permittera-
des frånvaro äga att företräda deras ställe i
bemälda Utskott, nemligen: för Prosten Åstrand
i Stats-Utskottet, samt för Tit. Lyth, Lindahl
och Morén i Banco-Utskottet.
Och emedan flere af Ståndets Electorer
för det närvarande voro permitterade, nem-
24
Dm n jfuli.
ligen Biskopen m. m. Doct. Hedrén, Bisko¬
pen m. tn. Doct. Lundblad, Prosten Åstrand,
Contractsprosten P, G. Svedelius, Professorn
Doctor Morén, Doct. Lindahl och Prosten
Lyth, skulle, för att intill deras återkomst
företräda deras ställe, några nya utväljas i
Pleno på eftermiddagen, hvarvid Ståndet be¬
slöt, att valet skulle blifva fritt, utan afse¬
ende på Stift eller Corps.
§• 11.
Föredrogs Banco-Utskottets den 30 Juni
och den 4 Juli bordlagda Utlåtande N:o 14,
i anledning af de inom Riks-Stånden fram¬
ställde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 7 afgifne Betänkande, med förslag till
ett nytt myntsystem. -
Vid sid. 16 anförde
Professorn Doctor Engeström: Hvad här
blifvit yttradt angående Ständernas med Ko¬
nungen gemensamma lagstiftningsrätt i afse¬
ende på Rikets mynt, kan jag icke till alla
delar biträda. Oaktadt Högloft. Utskottets
bemödande att för sin åsigt framleta både
många och giltiga grunder^ har det likväl
härmedelst icke åstadkommit mera, än att
ytterligare stadga betydelsen af de i mynt¬
språket brukliga uttrycken skrot och korn. I
sjelfva hufvudsaken deremot saknas ännu den
strängare bevisningen, nemligen företeendet
af tillräckliga skäl. Sådana tror jag kunna
hämtas endast ifrån jemförelsen mellan 72:dra
och 7g:de §§. R. F., __ de enda uti våra
Grundlagar, som röra förevarande ämne. Men
Den n jfuli.
25
skola dessa båda stadganden äga något sam¬
manhang och betydelse; så kan tillämpnin¬
gen deraf icke vara annan, än att Konung
och Ständer gemensamt afgöra om allt, som
rör bestämmandet af myntets intrinsica vär¬
de, hvaraf dess förhållande till utländska
myntet kan noggrant utredas, eller, sorn det
i myntspråket heter, om myntets skrot och
korn; — Konungen deremot ensamt handhaf-
ver allt, hvarigenom fortfarandet af nyss¬
nämnde förhållande tryggas, d. v. s. genom
bibehållande af alltid samma form hos myn¬
tet, genom uppgift derå af myntets värde,
och genom dettas förseende med sin egen hö¬
ga bild eller namnchiffre jemte årtal såsom
borgen för uppgiftens riktighet, — hvilket
tillsammanlagdt torde utgöra hufvudsakliga
betydelsen af uttrycket: slå mynt; — och
slutligen att Ständerna ensamt äga rättighet
ifrån Banken utgifva sedlar , sorn inom Riket
gäller för mynt. Jemföras nu de båda sed¬
nare stadganderne, sålunda utvecklade, med
hvarandra; så visar sig sjelfmant att, lika¬
som Ständerne ensamt äga att utgifva mynt-
representätiver på hvilka valeurer de sjelfva
för godt linna, Konungen ensam bör hafva
samma rättighet i afseende på det redbara
myntet sjelft, och att följaktligen, sedan en¬
heten är gifven , bestämmandet af dennas mul-
tipler och aliquofer för det egentliga myntet
uteslutande tillhör Konungen och för dettas
representativer Rikets Ständer allena. Det
återstår således nu endast att tillse, huruvida
bestämmandet af mynt-enheten tillkommer nå-
t
26
Dm ii Juli.
gondera, eller ingendera, eller båda. Grund-
lagarne stadga intet härom, och afgörandet
kan derföre bero af olika åsigter; men efter
mitt sätt att se, måste jag rösta för det sist-
nämde. Ehuru det belopp eller värde, hvar¬
till mynt-enheten tages, har ett afgjordt in¬
flytande på priserna inom landet, och tillföljd
deraf måste såsom en ganska vigtig del ingå
uti nationens interessen; äga likväl dess Re¬
presentanter ingen rättighet att derom enskilt
afgöra, utan tvärtom skyldigheten att, sedan
det en gång är gifvet, derefter rätta sina se-
delvaleurer. Å andra sidan deremot står
mynt-enheten uti ett så oskiljaktigt samman¬
hang med skrot och korn, att, utan densam¬
ma , skrotet icke äger något för myntsyste¬
met bestämdt föremål, hvartill det kan hän¬
föras. Jag anser den förra således utgöra en
nödvändig tillhörighet till de sednare, och
med dem böra under samma kategori inbe¬
gripas.
Af hvad jag haft äran sålunda anföra
torde vara tillräckligen ådagalagdt, att be¬
stämmandet af mynt-enheten , jemte dess skrot
och korn, utgör ett för båda Statsmakterna
gemensamt lagstiftningsämne, samt att denna
enhets öfver- och under-indelningar tillhöra
Konungen ensamt, hvarmed följaktligen Stän¬
dernas åtgärd kan sträcka sig endast till ytt¬
randet af sina underdåniga önskningar. Jag
får derföre vördsamt tillkännagifva att, ehuru
godkännande den ifrågavarande punktens för¬
ra afdelning, jag måste helt och hållet un¬
derkänna dess sednare.
Den u fuli.
27
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Då Banco-Utskottets Betänkande i
detta ämne förra gången förevar, beklagade
jag, att Utskottet onödigtvis framkastat den¬
na tvistefråga. Den återkommer nu, af Ut¬
skottet vidhållen och än mera bekräftad; men
jag fortfar att anse den alldeles syssellös och
opåkallad. Rikets Ständer anhöllo nämligen
vid förra Riksdagen, att Kongl. Majrt beha¬
gade, efter Vetenskapsmäns hörande, bestäm¬
ma mynt-enheten Konungen har ock i en
sedan utfärdad Myntordning antagit af spe¬
cie Riksdalern en fjerdedel bland mynten ,
hvilken är just den Utskottet föreslagit till
enhet och Ständerne synas önska. Hvad
Konungen föreslagit om kopparens utmynt-
ning synes ock öfverensstämma med den all¬
männa önskan. Vore det då lempligt, att
börja den underdåniga Skrifvelsen, som i äm¬
net bör afgå, med en tvistig satts, som blott
visade ett af intet skäl framkalladt recht hale-
reg, måhända föranledde slitning mellan Stats-
makterne, och hindrade hvad man borde ön¬
ska tillfredsställande afgjordt och verkställda
Thesen för den tillernade Disputations-Acten
torde således kunna uteblifva. — Utskottets
antiquariska lärdom lemnar jag i sitt värde,
utan att öfvertygas att Konung Carl Knut¬
sons Myntmästare, en utländning olika be¬
nämnd, var klokare än Jernets Historieskrif¬
vare Sven Rinman. Skrot har alltid ansetts
för den oädlare Metallen, som tillsattes den
ädlare, hvilken är Kornet. Förhållandet dem
emellan, en gång af Statsmakterne faststäldt,
28
Den u Juli.
är bestämmandet af mynt-enheten och dess
multipler och aliqvoter, äfvensom utmynt-
- ningen, ett ekonomiskt och administrativt
ärende, som tillhört och enligt våra Grund¬
lagar tillhör Konungamakten. Att så är, blef
tydligen ådagalagdt vid förra discussionen och
är ej af Utskottet öfvertygande vederlagdt.
Jag föreslår således, att det Högv. Ståndet
förenar sig med Borgare-Ståndet och förkla¬
rar detta ämne för ett önskningsmål. Man
vinner då ändamålet utan en strid af äf¬
ventyrlig utgång, och ökar icke antalet af
Riksdagens oformligheter, bland hvilka jag
räknar flera försök, att göra intrång på Ko¬
nungamaktens lagvunna område.
Professor Agardh: Den afhandling, vi
erhållit rörande Skrot och Korn, är visserligen
intressant. Men den synes mig vara i det
hela föga bevisande 3 ty hvilken bemärkelse
af dessa än som antages, så be vises ej deri¬
genom, att R. F. 79 §. bör förstås annor¬
lunda.
Rörande bemärkelse af ordet Korn är in¬
gen tvekan. Derom äro alla ense. Tvisten
angår endast ordet Skrot. Rinman anser det
betyda tillsatsen af koppar 3 Utskottet sjelfva
myntstyckets vigt. Hvilketdera som antages,
så blir det stadgandet, att myntet ej får för¬
ändras till Skrot och Korn, oförändradt till
sin betydelse. Ty om jag förklarar, att ett
silfvermynt skall väga 4 lod, hvilket var i
Utskottets mening Skrotet, och deraf inne¬
hålla 3 lod silfver (haltigheten), eller jag för¬
klarar, att detta mynt skall hafva ett lod
Den n (fulu
29
koppar (Skrot, Rinmans mening) och 5 lod
silfver (haltigheten), så får jag deraf samina
silfvermynt.
När det nu i 79 §. R. F. stadgas, att in¬
gen förändring till Skrot eller Korn må äga
rum, utan R. St. bifall, så betyder detta i
ena meningen, att ingen ny tillsats af kop¬
par eller silfver må äga rum, och i den an¬
dra, att ingen förändring till dess vigt eller
silfverhalt må göras, hvilket tydligen är ett
och detsamma. Det betyder ingenting iner
och ingenting mindre, än att Konungen hvar¬
ken får förändra vigten, kopparhalten eller
silfverhalten af 1 R:dr Specie, eller hvilket
annat myntstycke som helst; och har ej det
ringaste att göra med den frågan, om Konun¬
gen får slå halfva, eller tredjedels, eller
fjerdedels Riksdalrar, hvilken rätt är honom
tvertom förbehållen genom de tillagde orden;
Konungens rätt att slå mynt vare oförkränkt,
en rätt, som knappast må nekas en enskild,
nemligen att återfå sitt till myntet inlemna¬
de silfver i huru stora myntstycken han be¬
hagar.
Detta är för öfrigt en ekonomisk fråga,
och hör till följe deraf under Konungens af¬
görande.
Prosten Ödmann: Då denna fråga först
förevar till öfverläggning inom Högh Banko-
Utskottet, yttrades olika meningar om bety¬
delsen af Skrot och Korn. Å ena sidan, med
stöd af Rinmans Bergs-Lexicon, ville man
dermed förstå myntets haltighet; å den an¬
dra dess både quantité och qvalité. Den sed-
30
Den u Juli.
nare meningen segrade, såsom närmare öf¬
verensstämmande med rätta betydelsen af det
gamla ordet skrot. Då likväl Betänkandet
N:o 7 återremitterades i anseende till de in¬
om Resp. Riksstånden yttrade olika åsigter,
ansåg Utskottet sig förpliktadt att vid ämnets
ytterligare handläggning genom den noggran¬
naste forskning söka utreda rätta förhållandet.
Enär skrot och korn äro talesätt från en aflägs-
nare tid, hvilkas rätta bemärkelse nu söktes,
anser jag Utskottet hafva haft full anledning
att ifrån de äldste handlingar, hvaruti dessa
ord förekomma, hämta stöd för sin öfverty¬
gelse. Det återgick derföre till Kon. Carl
VIII.s Mynte-Contract af år 1449, som upp¬
lyser, att, sedan halten var bestämd till tio
lod silfver på marken med ett halft qvintins
remedium, skulle Myntmästaren af desse väg¬
ne mark skräda fre och tretigi kast, etc. Skräda
kunde således omöjligen betyda annat än sön¬
derdela elen bestämda metalltnassan i vissa
parter. Emot en värd Talare får jag erinra,
att denna anordning icke kom från Myntmä¬
staren, utan var en befallning från Konungen
till honom, såsom det Kongl. Brefvet utvisar.
Då genom 79 §. R. F. uttryckligen är stad¬
gadt, att Rikets mynt till Skrot och Korn ej
må bestämmas utan Rikets Ständers bifall, sy¬
nes deraf tydligt, att det tillhör båda Stats¬
makterna icke blott att bestämma myntets
haltighet eller dess korn, utan ock dess qvan¬
titet, skrot, således icke blott mynt-enheten,
utan ock dess fördelningar. Utan att åsyfta
någon inkräktning på den ena Statsmaktens
Den 11 jftili.
31
gebiet, har derföre Utskottet blott velat bi¬
behålla, hvad i Grundlagen är åt de båda
Statsmakterna gemensamt öfverlemnadt. För
båda Statsmakterna är det af lika vigt, att
icke allenast de transactioner i penningväg,
som kunna uppgöras med främmande makter,
äro noggrannt och till Statens båtnad i afse-
ende på mynt-värdet bestämde, utan ock att
myntet i afseende på inre rörelsen är ända¬
målsenligt fördeladt- En värd talare har ånyo
ordat om obetänksamheten att genom denna
frågas behandling öka anledningarne till splitt¬
ring emellan Statsmakterna. Jag vågar tro,
att rätta sättet att undvika denna splittring
består uti att reda begreppen om det rätta
förståndet af Grundlagarne och opartiskt till-
lämpa dem. Det är ifrån denna princip, Ut¬
skottet ansett sig böra utgå; det är i öfver¬
ensstämmelse dermed det handlat, då det ef-
ter Grundlagens tydliga mening förklarat,
att båda Statsmakterna böra gemensamt af¬
göra denna för landet vigtiga fråga. Jag an¬
håller vördsamt, att dessa grunder måtte
gillas.
Doctor Elfström: Då Betänkandet N:o
7 inom Banko-Utskottet uppsattes, samt derpå
inför detta Högv. Stånd föredrogs, hyste jag,
vid den noggranna dissectionen af begreppet
om Skrot och Korn, den åsigt, att Bergs-Rå¬
det Rinman i sitt Bergs-Lexikon 2.'dra De],
pag. 677 rättast definierat dessa ord, och drog
deraf den slutföljd, vid derjemte fästadt afse¬
ende å R. F:s 79 §., att bestämmandet af
Myntets halt utgjorde ett båda Statsmakterna
32
Den n Juli.
tillkommande Lagstiftningsämne, men att fast¬
ställandet af myntets enhet och utmyntningen
så väl till multipler, som underafdelningar.
vore Konungens oförkränkliga rättighet. Vid
närmare öfvervägande så väl af de archaso-
logiska skäl, hvilka Banko-Utskottet anbragt,
som af åtskillige inom de Högh Riksstånden
gjorde, återremissen bifogade, anmärkningar,
har jag dock sedermera funnit mig föranlå¬
ten så vida ändra min tanke, att jag anser i-
frågavarande moments första afdelning, att
nemligen Mynt-enhetens bestämmande inne¬
fattar ett Lagstiftnings ämne, beroende af bå¬
da Statsmakterne, fullkomligen välgrundadt;
men tror deremot, att sjelfva utmyntningen
af mynt-enhetens fördubblingar och underaf¬
delningar utgör en af de höga rättigheter,
som böra Kongl. Maj:t ensamt tillerkännas. I
detta afseende frånträdande Banko-Utskottets
förslag ,* instämmer jag i Hr General Lefréns
reservation.
- Professorn Doct. Engeström: Ehuru den
ifrågaställa definitionen på skrot och korn icke
är af synnerligt inflytande på det under dis-
cussion varande ämnet, tror jag mig likväl
böra upplysa att den, sorn hämtas från Rin¬
mans uppgift, hvarken är eller ens kan vara
riktig. Om i afseende på ett mynt, som
jemte en ädel metall, för att hindra dennas
starkare nötning, innehåller en oädel, man
känner endast förhållandet mellan dessa båda
metaller; så gagnar denna kunskap till jemt
intet
Den u Juli.
33
intet för utredandet af dess viirde i jemförelse
hvarken med inhämsk vara eller med utländskt
mynt. Likadan är beskaffenheten med det i
myntstil brukade ordet korn ensamt, emedan
det uttrycker endast ett relatift begrepp,
endast förhållandet emellan den ädlare be¬
ståndsdelens vigt till den oädlas. För be¬
stämmandet af myntets värde är det således
nödigt att äga ett absolut datum, hvarifrån
det relativa sedermera kan genom beräkning
fås bestämdt, och detta absoluta datum kal¬
las skrot. — För vinnandet af en större tyd¬
lighet torde det tillåtas mig att anföra några
få exempel. Vår gamla Spec. R:dr efter 1664
års myntfot hade till korn 14 lod och 1 grän,
sorn vill säga ingenting hvarken mer eller
mindre än att, då myntmarken delades i 16
lod och hvarje lod i ig grän, en sådan R:dr
innehåller fint silfver mot koppar.
Likaledes känna vi, att vår nu varande Sp.
R:dr efter 1830 års myntordning är 12:lödig,
d. v. s. håller af sin vigt fint silfver, el¬
ler har silfret till kopparn — 3: 1. Skulle
nu i förra fallet 14 lod 1 grän eller be¬
tyda korn och 1 lori 17 grän eller be¬
tyda skrot samt i sednare fallet 12 lod eller
betyda korn och 4 lod eller ~ betyda skrot;
så kände man likväl uti intetdera den inne¬
hållna silfvermängden , hvarefter myntets vär¬
de ensamt uppskattas. Man uppgifver tilli¬
ka, att den förra Spec. R:drn väger 2-f lod
och den sednare lod vict. vigt; så möter
intet hinder för beräkningen deraf, att den
Pr este-St. Prot. t 83-t- Bandet VIII. 3
34
Den 11 .Juli.
förra med något öfver 7 r:st och den sednare
med något öfver 3 r:st öfverstiger 1 R.dr
Hamb. Banko. Detta torde vara tillräckligt
att ådagalägga huru nödvändigt det är att,
utom myntets korn, känna äfven dess abso¬
luta vigt, och följaktligen att, då ingen an¬
nan benämning derföre finnes, denna måste
vara myntets skrot.
Men af långt större vigt är den nu e*
gentligen förevarande frågan , huruvida mynt¬
enheten skall bestämmas af båda Statsmak-
terne eller af Konungen ensamt. Jag har
förut visat det nära samband, som äger rum
emellan mynt-enheten och skrot och korn,
hvaraf följer att, ehuru den förra icke ut¬
tryckligen nämnes uti Grundlagen, om den¬
samma likväl bör gälla, hvad 79 §. R* F.
angående de sednare stadgar, och att den så¬
ledes utgör ett för Konung och Ständer ge¬
mensamt lagstiftningsämne. Men till samma
resultat leder också en annan omständighet.
Det är en, om icke a priori bevislig, likväl
af erfarenheten fullt ut bekräftad sanning,
att en till värdet låg mynt-enhet bidrager till
lindriga arbetslöner, till lägre priser å lifvets
första förnödenheter, samt till större idoghet
och sparsamhet hos de lägre folkklasserna.
England och Frankrike, hvilkas mynt-enhe¬
ter förhålla sig = 74: 3, lemna härom ojäf-
aktiga vittnesbörd. Skulle således vår mynt¬
enhet hädanefter blifva den, hvartill den re¬
dan finnes slagen, eller 1 R:dr spec., och
följaktligen 4 gånger så stor som den hvil¬
ken en längre tid hland folket varit gängse;
Den ii 'Juli.
så kunna vi säkert vänta ökade arbetslöner
med minskad arbetsamhet och förhöjda varu¬
priser, samt i följd deraf till utlänningen min¬
dre antal och mindre fördelaktigt afsättbara
varor. Dessutom skulle härigenom, medelst
Bankomyntets nödvändiga nedsättande till
af sitt nominala värde, uti alla Räkenskaps¬
verk och penningetransactioner förorsakas ett
besvär och möjligen äfven en oreda af vida
betänkligare art, än som kan härflyta från
myntets föreslagna och af hopen så oriktigt
bedömda decimal-indelning. På dessa grun¬
der tror jag mig säkert kunna stödja den hem¬
ställan till Högv. Ståndet, om icke mynt-en¬
hetens bestämmande är för en nation af så¬
dan vigt och betydenhet, att dess represen¬
tanter böra verksammare, än blott önsknings-
vis, deruti deltaga.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Att båda Statsmakterne bestäm¬
ma Myntets haltighet, är tillbörligt 3 ty in¬
gendera bör kunna depreciera den. Men se¬
dan myntet till skrot och korn är fastställdt,
tillkommer det den verkställande Makten, att
bestämma myntslagen och låta besörja mynt-
ningen. Omöjligt håfve g Regeringsformer
efter hvarandra kunnat med de högtidliga or¬
den i 79 §. R. F. blott velat antyda, att Kot
nungen är Myntmästaren, hvilken är en af
Hans underordnade Tjenare. Lika litet har
med denna stroph endast varit förbudet en¬
skilde att slå mynt, och att relativt till dem
det är Konungens ensak att slå mynt; ty Ko.
mtngens rätt contradestingeras i denna Para-
36
Den 11 Juli.
graph icke mot enskildes, utan mot Rikets
Ständers. Likasom det tillhör dessa, att med
Konungen fastställa Myntets haltighet, så å
andra sidan äger Konungen oförkränkt rätt,
att, utan Ständernes delaktighet, slå mynt,
det vill säga både bestämma enhet, multipler,
aliqvoter, och låta slå myntet. Också har
hvarken Utskottet eller någon, som talat i
dess syftning, kunnat komma väl ifrån detta
senare moments bindande kraft, hvilken icke
heller låter afvisa sig med sophismer.
Prosten Rosén förenade sig med Docto-
rerne Engeström och Elfström.
Prosten Mittag: Mig förefaller det, som
skulle Utskottet, då det undersökt betydel¬
sen af skrot och korn, öfverskrida gränsorna
för sin befattning. Här är ej fråga om,
hvad det betydde i de äldsta tider eller efter
en noggrann vettenskaplig terminologi, utan
hvad som dermed förstods 1309, då Rege-
ringsformen underskrefs. Då gick man ej
tillbaka till Carl Knutsons tider, och hade
fråga då uppstått om en olika bemärkelse af
de nu omtvistade orden, hade man troligen
antagit densamma , som i Regeringsformen af
1720 och 1772.
Biskopen m. m. Doct. af Kullberg före¬
nade sig med Prosten Ödmann.
Kyrkoherden Bergvall: V. Talmannen,
Biskopen af JVingård har så väl utredt äm¬
net, att dervid intet är att tillägga. Jag re-
specterar Banco-Utskottets forskningsnit och
antiquariska lärdom j men då Regeringstor¬
Den u Juli.
37
men uttryckligen sager: Konungens rätt att
slå mynt oförkränkt, hänvisar den tydligen på
det närmast föregående. Härj nu hvilket
lärer vara gifvet — i 100 år och derutöfver,
närmast före Igog, varit öfligt och vanligt,
att Kongl. Majtt ensam haft rätt att bestäm¬
ma allt hvad myntet angår, utom dess finhet,
så måste väl meningen i 1SO9 års Regerings¬
form vara att bibehålla Konungen vid sam¬
ma rätt. Kan den vara någon annan, så be¬
känner jag, att jag ej förstår Svenska.
Prosten Ödmann: Frågan angick att sä-
kert bestämma betydelsen af skrot och korn-
Hvad var då naturligare, än att, med all
aktning för sednare auetoriteter, återgå till
gamla handlingar, der väl säkrast rätta be¬
tydelsen af gamla ordasätt skulle finnas. Om
af dessa handlingar nu är utredt, att skradd
eller skrota verkligen betyder fördela, skrot
således fördelning, så måste deraf otvunget
följa, att det är en båda Statsmakterna till-
lagd rättighet och pligt att gemensamt bestäm¬
ma myntets både quantité och qualité. Att
härifrån vilja hämta någon anledning att ned¬
sätta Konungens oförkränkta rätt att slå mynt
till en Myntmästare-befattning, är alldeles
falskt. Konungen, sorn har i sin hand hela
den exsecutiva makten, äger att ombesörja,
det myntet efter båda Statsmakternas beslut
till sin rätta halt och storlek slås, utan att
någon annan härutinnan gör intrång. Hans
höga åtgärd är i detta fall densamma, sorn i
all annan tillämpning och verkställighet af
stiftade lagar. I åtskillige andra länder kunna
33
Dm n Juli.
äfven enskildte personer slå mynt och an»
svara för dess skrot och korn. I Sverige är
detta ett jus majestaticum. Enligt 115 §. R.
F. kan han på sådant sätt skydda hvarje Med¬
borgare till dess egendom etc.
Domprosten Doct. Holmström: Redan har
jag vid öfverläggningen j Högv. Ståndet om
Banko-Utskottets Betänkande N:o 6 yttrat
min åsigt af det ifrågavarande ärendet. Den
öfverensstämmer närmast med den mening,
som af Biskopen of Wingård, Professor A-
gardh och Kyrkoherden Bergvall här blifvit
framställd, och jag instämmer således med
dem. Vore fråga om en ny Lagstiftning,
skulle jag icke draga i betänkande att biträ¬
da det yrkande, att bestämmandet af mynt¬
enheten må blifva ett lagstiftningsämne, ge¬
mensamt för båda Statsmakterna} men då nu
fråga är om rätta förståndet af ett sekels-
gammalt stadgande , repeteradt i flera Rege¬
ringsformer, måste jag anse mig bunden
af den urgamla häfden, den ända hittills o-
rubbade praxis. Då kändt och erkändt är,
att Konungen ensam hittills ansetts ega och
verkligen utöfvat den ifrågavarande rättighe¬
ten, så måste det väl betraktas såsom en ned¬
sättning af Dess makt, att tillägga den andra
Statsmakten lika beslutande rätt i samma äm¬
ne. -— Lika med Prosten Ödmann, anser jag
väl rättigheten att bestämma mynt-enheten
icke böra skiljas från den att bestämma dess
multipler och aliquoter, men skiljer mig ifrån
honom derutinnan, att jag tror denna rätt,
enligt Grundlagen, tillkomma Konungen en*
Den n Juli.
39
sam, öfvertygad, att den äfven då kommer
att utöfvas i öfverensstämmelse med Natio¬
nens billiga önskningar och Rikets sannskyl¬
diga nytta.
Professor Agardh: Jag bestrider ej Banko-
Utskottets förklaring af skrot och korn. Den
må gälla hvad den kan.. Jag säger blott att
denna förklaring ej det ringaste förändrar me¬
ningen af 79 §. R. F. Enligt denna har
Konungen ej rätt att ensam förändra myntet
till skrot eller korn, d. ä., enligt Utskottets
tydning, hvarken till vigten, eller finheten,
hvilket icke annat betyder, än att han hvar¬
ken äger rätt att låta slå ett myntstycke min-
dre än det förut varit, eller göra det mindre
silfverhaltigt. Men ingalunda är der fråga
om hvarken att bestämma någon mynt-enhet,
eller huru denna mynt-enhet bör fördelas.
Hvad mynt-enheten angår, så förbinder
man i allmänhet med detta ord icke något
klart begrepp. Är frågan om Kronans rä¬
kenskaper, så beror den myntsorts storlek,
som bör vara den högsta af Konung och
Ständer gemensamt. Men detta har intet in¬
flytande på mynt-enheten, i det uti många
länder, emot räkne-enheten ingenstädes sva¬
rar ett aliquot mynt t. ex. i England, Ham¬
burg, och äfven för närvarande uti Sverige,
hvarest räkenskaperne föras i Svenskt Banco,
och likväl intet mynt, och ingen Bankosedel
finnes af denna valeur. Lika litet inflytande
har det på folkets räkne-enhet; ty denna för¬
ändras efter folkets eget godtycke och be¬
qvämlighet i olika provinser, t. ex. för när¬
40
Den u Juli.
varande räknas i vårt Iand i Daler Silfver
och Koppar, i Riksdaler Riksgälds, Banco,
och Specie.
Contractsprosten Hallström: Huruvida
mynt-enhetens bestämmande grundlagsenligen
beror, såsom ett Lagstiftningsämne af båda
Statsmakternas afgörande, har inom Utskottet
föranledt en undersökning om hvad med skrot
och korn varit från äldre tider menadt, hvil¬
ken för hvar och ens omdöme i denna fråga
lemnar en tillförlitlig grund. Jag anser det
hafva lyckats Utskottet att fullgiltigt styrka
sin åsigt, och finner det icke mindre natur¬
ligt än rätt, att Utskottet på historisk väg
velat utleta ordens urgamla och sannskyldiga
betydelse, helst som Regeringsformens 79 §.
tydligen röjer i hela sin uppställning att den
från våra äldre Grundlagar blifvit hemtad. —-
Men i sakens egen natur ligger för mig ett
ytterligare skäl. Ty, skulle med skrot och
korn icke förstås annat än proportionen e-
mellan silfver och koppar, till hvilken skef¬
het nedsjönk då icke första Momentet af 79
§:n, eller hvartill skulle det tjena, att Rikets
Ständer ägde att deltaga i bestämmandet af
Myntets finhet eller den ena factorn af dess
värde, om de icke ägde samma rätt i afse¬
ende på den andra, eller myntets vigt?
Konungen skulle ju icke dess mindre kunna
grundlagsenlig! låta prägla och sätta i om¬
lopp ett mynt, som, ehuru af full lödighet,
dock genom förhöjning eller afslag i vigten,
blefve i förhållande till dess verkliga värde,
bättre eller sämre, än dess pregel innebar?
Den u jfuti.
41
Och huru skulle icke härigenom beredas en
högst ensidig och mot allt constitutionellt
samhällsskick stridande inverkan på hela be¬
skattningen, Statsregleringen och mångfaldiga
andra förhållanden?
Prosten Ödmann har redan utredt bety¬
delsen af Konungens urgamla rätt att slå mynt.
I forna tider behöfde och sökte man en trygg¬
het derför, att ej ett olagligt och underhal-
tigt mynt skulle till allmän förvillelse spridas
i rörelsen. Af sådan orsak uppläts mynt-
ningsrättigheten åt ingen enskilt utan åt Ko-
nungen och denna rätt är fördenskull ett
urgammalt uttryck af det förtroende, som man
satte till Konungens mynt och som man fort¬
farande hyst och hyser till Konungens rättvi¬
sa, att upprätthålla penningeväsendet i lan¬
det. I denna mening kan det ej vara en rin¬
ga och likgiltig ting, att denna rätt blifvit
Konungen oförkränkt bibehållen.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: I huf-
vudsaken förenar jag mig med Biskop af Win*
gård och Professor Agardh, Såsom mig sy¬
nes behöfves ej någon antiquarisk lärdom el¬
ler utredning af de gamla orden skrot och horn
för att rätt förstå Regeringsformens 79 §.,
der det tydligen stadgas att ingen förändring
i Rikets mynt, ”vare sig till förhöjning el¬
ler afslag,” må ega rum utan Riksens Stän¬
ders bifall. Meningen måtte vara tydlig, att
all sådan myntets förändring, som åsyftar för¬
bättring eller försämring, det må vara genom
vigt eller halt, tillhörer båda Statsmakterna.
Pregel, mynt-enhet och myntsorter utgöra ett
42
Den u jfuli.
föremål för Ekonomisk Lagstiftning, hvilken
tillhörer Konungen3 och häråt syftar tydligen
§;s sista ord: ”Konungens rättighet att låta slå
mynt dock oförkränkt.'>', Häraf lärer vara tyd¬
ligt att det, som Banko-Utskottet velat draga
under Konungs och Ständers gemensamma
beslutanderätt, kan å Ständernes sida endast
blifva föremål för en underdånig hemställan
eller önskan: utgången blir, såsom jag för¬
modar, äfven så den samma som Banko-Ut¬
skottet åsyftat och det är rättare att, såsom
förut skett, öfverlemna åt Kongl. Maj:t att
förordna om mynt-enheten med dess multipler
och underafdelningar.
Professorn Doct. Engeström: Jag befin¬
ner mig här uti den brydsamma belägenhet,
att stå midtemellan begge partierna och är så¬
ledes tvungen att, utan biträde från något-
dera, strida emot båda.
Å ena sidan har, i afseende på de olä¬
genheter som jag förut uppgifvit kunna här¬
flyta från antagandet af en för hög mynt¬
enhet, blifvit yttradt, ”att dessa olägenheter
motverkas genom antagandet af lägre mynt¬
enheter, af hvilka, till och med efter Utskot¬
tets-eget medgifvande, flere äro härstädes be-
fintlige.” — Jag medgifver också båda de-
larnej men får i afseende på den sednare an¬
märka att, ehuru vi för närvarande verkli¬
gen äga 3:ne slags mynt-enheter, förhållandet
likväl icke varit sådant ifrån början. Banko-
och Riksgälds-R:drne voro då lika och mot-
svarade hvardera 1 R:dr i silfver5 men, ge-
Den u 'Juli.
43
norn fondernas derföre sedermera inträffade
otillräcklighet och deraf föranledda myntför¬
sämring, kunde nyssnämnde likhet icke län¬
gre äga bestånd. Den sålunda uppkomna ore-
dan blir likväl hädanefter icke långvarig, e-
medan , så snart realisationen kommit i full
verksamhet, de nuvarande Btco- och Rtgds-
sedlarne försvinna, hvarefter endast en mynt¬
enhet återstår, nemligen den ursprungliga el-
ler Specie-R:drn.
Å andra sidan åter, i fall jag rätt fattat
meningen, har man, ”för Ständernas rättig¬
het att i lagstiftningsväg deltaga uti afgöran-
det om myntets öfver- och under-indelningar,
velat hämta bevis från derivationen af sub¬
stantivet skrot ur verbum skräda, som skall
betyda dela; så att, då myntets skrot tillhör
båda Statsmaktemes afgörande, detsamma skul¬
le gälla äfven för mynt-enhetens indelningar.”
Om man än vill medgifva förutnämda de-
rivation, som är både möjlig och trolig- så
följer deraf likväl icke att den angifna bemär¬
kelsen är fullt riktig. Verbum skräda bety¬
der icke i allmänhet dela eller indela, utan för¬
dela i bestämda stycken, hvilkas inbördes likhet
genom vägande undersökes. Således har ordet
skrot icke ringaste gemenskap med myntets
indelning, utan afser endast dess vigt, hvil¬
ket jag förut sökt ådagalägga, och hvilket
ytterligare bevises af den i Höglofl. Utskot¬
tets Betänkande pag. 7 införda upplysning af
Mynt-Inspectoren And, Björn: ”Mynt värde-
”ras efter dhes vickt och fijnhet, som hallas skrot
f,och korn,v — En säkrare ledning deremot
44
Den ii Juli.
för bedömandet, hvilken myntets indelnin¬
gar egentligen tillhöra, lemnar jemförelsen
mellan 72:dra och 79 §§. R. F., af hvilka
den förra tilldelar Ständerna ensamt rättighe¬
ten af sedelutgifningen, och den sednare Ko¬
nungen ensamt rättigheten att slå det klin¬
gande myntet. Men det har för Ständerna
aldrig blifvit satt i fråga, att under nyss an¬
förda rättighet inbegripa äfven den om åsät-
tandet å sedeln af hvilken valeur de behaga,
d- v. s. att efter den gifna mynt-enheten sjelf-
villigt öfver- och under-indela representati-
vernaj hvarföre skulle då Konungen hafva
mindre makt i afseende på det hårda myn¬
tet? Sedan mynt-enheten är af båda Stats¬
makterna till quantitet och qualitet (skrot och
korn) bestämd, kan Nationen icke det rin¬
gaste äfventyra genom dennas fördelning uti
dubbla, fyrfaldiga, hälfter, tredjedelar, o. s-
v. På sin höjd kan deraf bero beqvämlig-
heten för handterandet , den större eller min¬
dre vigheten vid vexlingar eller betalningar
m. m. 3 men allt sådant är helt och hållet eko¬
nomiskt, hvarom följaktligen Ständerna en¬
dast uti önskningsvag äga rätt att sig yttra.
Biskopen m. m. Doct. Tegnér: Konun¬
gens rätt att antingen ge eller vägra sanction
åt hvad Rikets Ständer i detta afseende före¬
slå har ej blifvit bestridd hvarken af Utskot¬
tet eller de Talare, som här låtit höra sig.
Häraf följer att om Rikets Ständer före¬
sloge en mynt-enhet som Konungen tilläf¬
ventyrs ej godkände, saken måste förblifva
Den n Juli.
45
i sitt gamla skick, och mynt-enheten alltså
blifva Specie-R;drn, hvarmed troligtvis in¬
gen vore belåten. På denna grund och af
de skäl, hvilka Biskopen af Wingård oda.
Professor Agardh anfört, anser jag bäst att
behandla frågan såsom ett ekonomiskt mål.
Domprosten Doct. Lidman förenade sig
med V. Talmannen, Biskopen af Wingård och
Professor Agardh, och ansåg Banko-Utskottet
hafva bevisat, att Svenska Konungars rätt
att slå mynt varit sedan Kon. Carl VIII:s tid
oförkränkt.
Prosten Ödmann: Doctor Engeström har
af Mynt-Inspt, Anders Björns deduetion velat
sluta till en annan bemärkelse af ordet skrot,
nämligen myntets vigt; hvarifrån han ansett
böra följa, att myntets underafdelningar icke
böra af Rikets Ständer bestämmas, enär vig¬
ten och finhet en tillsammans utgör, hvad man
menar med sjelfva metall-massans haltig het.
Jag tror mig äga fullt skäl att draga en helt
annan slutsats af Björns deduetion. Björn ut-
trycker här ganska bestämdt, att skrot bety¬
der vigten af hvar mynt-piece, korn åter fin¬
heten eller halten. Hvarje myntpiece måste
innehålla sin bestämda vigt inom Remedium,
d. ä. till sin storlek bestämmas. Skrot uttryc¬
ker just denna storlek, denna del af den till
haltigheten bestämda massan. Således äga
Rikets Ständer efter 79 §. R. F. att både till
skrot, vigt eller fördelning, och till korn,
halt eller intrinseca värdet, deltaga i myn¬
tets bestämning.
46 Den u Juli.
Doctor Hvasser: Utskottet har visserli¬
gen gått rigtigt till väga, då det inhämtat
upplysning ur äldre handlingar. Ännu sy¬
nes mig dock 79 §. R. F. oklar. Jag anta¬
ger, att bestämmandet af mynt-enheten till¬
hör båda Statsmagterna; om sednare momen¬
tet tänker jag lika med Hr Lefrén, i dess
reservation.
Professor Agardh: Mig synes, man måste
lägga någon vigt på Biskop Tegnérs anmärk¬
ning. Om Riksens Ständer antaga en enhet,
som Konungen ej godkänner, stannar frågan
in statu quo, d. ä. Specie-Riksdalern måste
då bibehållas, hvarmed Riksens Ständer väl
icke skola finna sig belåtne.
Contractsprosten Hallström: Om Kongl.
Majrt ej finner för godt att ge sanction åt
Ständernas beslut, så återstår den utvägen ,
att Kongl. Maj:t genom Nådig Contraproposi-
tion lemnar Ständerna del af sitt förslag, hva¬
dan ej är att befara, att saken skall förfalla
och den gamla Specie-Riksdalern fortfara att
blifva mynt-enhet.
Professorn m. m. Doct. Bexell förenade
sig med Prof. Agardh.
Då meningarne voro delade och votering
äskades, framställdes följande Proposition:
Bifaller Högv. Ståndet Banco-Utskottets
åsigt, att bestämmandet af en mynt-enhet för
hela landet är ett lagstiftnings-ämne, hvilket
af båda Statsmagternas afgörande beror ? Den
det vill, lagge Ja5 den det icke vill, lägge
Den 11 jfv.li.
47
Nej; vinner Nej, anser Ståndet, att bestäm¬
mandet af en mynt-enhet för hela landet är
ett ämne, hvilket må, såsom ett önsknings»
mål, hos Kongl. Maj:t af Rikets Ständer i
underdånighet anmälas.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att Ståndet med 20 Nej emot 17 Ja
ogillade Utskottets åsigt och fattade det be¬
slut, som Contra-propositionen innehåller.
Häremot reserverade sig Tit. Hallström,
Ödmann och Hvasser.
På framställd Proposition ogillade Ståndet
Banco-Utskottets åsigt, att, enligt nu gällan¬
de Regeringsform, Rikets Ständer synas be¬
fogade att, i fråga om ordnandet af mynt¬
enhetens fördubblingar och afdelningar, ut¬
öfva gemensamt med Konungen lagstiftande
rätt; hvaremot Ståndet ansåg, att Rikets Stän¬
ders yttrande, i detta afseende, äfven må i
önskningsväg till Kongl. Maj:t i underdånig¬
het framställas.
Prosten Ödmann reserverade sig äfven
emot detta beslut.
I. 1 :o. Att Svenska myntets räkne-enhctfast-
ställes till jemnt ^:dels Riksdaler Silfver Specie,
i enlighet med det skrot och korn. som Mynt-
Ordningen af år igjo bestämmer.
Bifölls.
Vid 2:0 föreslog
Doctor Elfström, att mynt-enheten må
kallas Riksdaler Courant.
48
Den n Juli.
Doctor Engeström: Namnet är likgiltigt.
Jag önskade dock hellre Krona, dels emedan
det är enkelt, dels emedan det ej kan sam¬
manblandas med andra myntsorter.
Biskopen m. m. Doctor Tegnér: Jag in¬
stämmer med Doct. Engeström. Krona är en
gammal benämning på mynt och namnet
Svenskt. Riksdaler Courant innebär dessutom
bibegreppet om något underhaltigt. Sålunda
är i Hamburg Thaler Courant något helt an¬
nat än Hamburger Banco.
Contractsprosten Hallström: Jag har i
detta fall nästan ingen önskan, och om en
sådan småsak, som ett namn, synes mig ej
värdt att besvära Kongl. Maj:t med en Skrif¬
velse.
Prosten Mittag förenade sig med Doct.
Engeström och Biskop Tegnér, och föredrog
namnet Krona, såsom ett Svensk ord.
Prosten Ödmann: Ordet Courant antyder
vanligen ett sämre mynt, och uttrycker då
här just det verkliga förhållandet.
Biskopen m. m. Doct. Tegnér: Då mynt¬
enheten i önskningsväg är föreslagen till 52
sk. Banco eller 1 R:dr R:gds, ser jag ej,
hvarföre, i fall den antages, Kronan skulle
kallas sämre mynt; en R:dr Silfver -Specie
vore då ej mera enhet.
Doctor Elfström Det är ej första gån¬
gen man begagnar sig af utländska ord, för
att få ett passande uttryck. Riksdaler ä.r förut
bekant; således Riksdaler Courant deciderande,
både
Den u Juli.
49
både för att bibehålla en känd term och
skilja det nya myntet från det gamla. Om
Courant ej låter så väl, låter Riksgäld ännu
sämre.
Häruti instämde Biskoparne af Wingård
och Faxe.
Professorn Doct. Engeström: Det är ned¬
slående att höra namnet Courant, då den Dan¬
ska Couranten en tid fallit till 7Tr:del af sitt
värde.
Doctor Elfström: Det är det blott för
dem som känna utländska myntförhållanden,
ej för Svenska allmogen.
Contractsprosten P. P. Svedelius: Högl.
Utskottet föreslår till Myntets räkne-enhet
en fjerdedels R:dr Specie. Bättre hade må¬
hända varit, att till denna enhet antaga 1
R:dr B:co, hvarigenom Bancosedlarnes för¬
hållande till Silfvermyntet blifvit enklare.
Men då redan en mängd sådane Fjerdedels-
Riksdalrar äro slagne, och allmänheten är
van vid Bancomyntets förhållande till Riks*
gäldsmyntet: så anser äfven jag den föreslag¬
na enheten kunna antagas; dock med det ut¬
tryckliga förbehåll, att nuvarande Bancosed-
lar i rörelsen bibehållas, för att derigenom
bespara kostnaden af nya sedlars anskaffande.
Hvad namn denna Fjerdedels Riksdaler
erhåller, kan vara likgiltigt: Allmänheten
kommer i alla fall att kalla denna lilla Silf-
verpenning Riksdaler Riksgälds. Gerna in¬
stämmer jag med dem, som yrka, att denna
Preste-St. Prof. 1834. Bandet VIII. 4
50
Den n Juli.
Riksdaler må indelas i 48 sk., i stället för
100 slantar.
Ståndet beslöt, att denna Mynt-enhet,
svarande emot tolf skillingar Silfver Specie
och i räknevärde enahanda med en R:dr Riks-
gäldssedlar eller ftdelar af Banco-Riksdalern
eller 32 sk. Banco, benämnes Riksdaler Cou¬
rant.
Vid Utskottets förslag: Kronan delas i 100
slantar, anförde
Prosten Ödmann: Mot Hög], Utskottets
Beslut om Decimal systemets införande i vårt
Mynt har jag, då frågan förra gången var
öfverlemnad åt Utskottets handläggning, re-
serverat mig 3 och då samma majoritet äfven
nu vidhållit sitt förr fattade beslut, har jag
äfven nu emot Betänkandet vidfogat en re¬
servation, till hvilken jag egentligen icke nu
har mycket att tillägga. Lika som förut an¬
ser jag decimal-systemet vara särdeles otjen-
ligt för den så kallade småhandeln. Härom
anser jag mig icke eller nu böra vara vid-
löftig. Men då Utskottet ansett sig, sid. 16,
böra fästa Rikets Ständers synnerliga uppmärk¬
samhet på detta tillfälle att tills vidare utan o-
lägenhet införa decimal-beråkningen jemte det
gamla räknesättet i sk. och runst., nödgas jag
förklara, det en sådan förblandning af tvän-
ne så olika mym-systemer efter min tanke
skulle medföra ganska stora och bestämda o-
lägenheter. Exempelvis får jag nämna, att
det projecterarle 5-slantstycket är till storlek
Ungefärligen lika med 1 sk. B:co. Efter sy¬
Dm u tylli.
51
stemet skulle likväl 5-slantstycket i handel
och vandel gälla lika med 10 styfver R:gds,
då skillingsstycket galler sex. Prägeln, men
icke metall-vigten, skulle således afgöra vär¬
det. Tvänne i öfrigt lika mynt-stycken, en¬
dast åtskiljda genom prägeln, skulle hafva ett
utöfver 50 proc. olika värde. Så skulle 5-slant-
styckena blifva på något nära det samma,
som de fordna mynt-tecknen. Hvilken oreda
ett sådant förhållande skulle åstadkomma, är
lätt att inse. För öfrigt får jag erinra der¬
om, att vid alla liquider under mynt-enhe-
tens belopp, hvilka uppgjordes med slantar,
skulle alltid en förlust af 4 proc. uppkom¬
ma. Af exempel kan detta förhållande lätt
styrkas. Så betydliga olägenheter böra väl,
om möjligt är, undvikas.
Häruti instämde Tit. Holmström, Mittag,
Rosén, Agardh, Pettersson.
Professorn Doct. Engeström: Jag vill
icke trötta Högv. Ståndet med upprepandet
af alla de skäl, jag under discussionen af
Banko Utskottets Betänkande N.o g anförde
rörande fördelarna af mynt-enhetens decimal¬
indelning: såsom förenkling vid alla större
räkenskapers förande, derigenom, att man
vid enhetens underafdelningar, i stället för nu
vanliga 4 siffror, endast får 2:ne, och att man
undviker icke blott alla de besvärliga re-
duetionerna från runstycken till skillingar och
från dessa till Riksdalrar, utan äfven den nä-
stan ännu förhatligare upplinieringen till nö¬
diga kolumner j besparing af en nu behöflig
52
Den n Juli.
omåttligt stor tjenstemannapersonal vid Raken-
skapsverken, hvars förminskning eljest står
ganska väl tillsammans med den från Riks¬
dagens början uttryckta och visserligen ännu
rådande hushållningsanda ; återförandet af alla
våra räkningar till det derföre antagna de-
cadiska systemets enkelhet ifrån den oreda,
som duodecimal-indelningen med sina multip-
ler deruti infört, o. s. v. I dess ställe skall
jag inskränka min åtgärd endast till besva¬
rande af de inkast, som för tillfället blifvit
framställde emot Högh Utskottets Betänkan¬
de. Man har yttrat, ”att myntets indelning
efter decimalsystemet icke borde föregå sam¬
ma systems antagande för mått, mål och vigt;
utan följa derefter.” Det ringaste eftersin¬
nande visar likväl sådant utgöra ett oantagligt
hysteron proteron. Det är naturligt vid hvar¬
je förändring af mera ingripande natur och
vidsträcktare omfång, att början bör göras
med den sak, som genom oftare upprepadt
bruk medgifver en större öfning; och i detta
predicament är penningen. Men om denna
sats skulle synas alltför theoretisk, för att
såsom riktig genast antagas; tar jag mig fri¬
heten åberopa Hr Öfversten af Forsells aueto-
ritet, hvilken under sistliden Riksdag var
emot decimalsystemets användande vid förän¬
dringen af våra mått, mål och vigter, endast
derföre, att en i sammanhang dermed ståen¬
de förändring af myntet icke föregått. Nu
har han deremot under sistnänule vilkor ytt¬
rat sig för båda delarna såsom medförande
särdeles gagn och fördelar. 1829 års Stän¬
Den ii *fult.
53
der, efter min fulla öfvertygelse icke mera
kortsynte än närvarande, hafva föreslagit
nyssberörda mått-, mål- och vigt-förändring;
hvarföre då icke förbereda och lätta den ge¬
nom en ändamålsenlig mynt-indelning?
Såsom skäl emot antagandet af Utskot-
tets förslag har äfven blifvit anfördt: ”att
oreda och misstag lätt skulle uppstå genom
den nära likheten i storlek och form emellan
de nyare myntsorterna och några äldre, ehu¬
ru båda äga olika värde, t. ex. femslanten
och skillingen Banko.” Jag medger visser¬
ligen till en del riktigheten af det anförda
exemplet, så vida icke prägeln skulle vara
nog tydlig att utvisa, eller synförmågan nog
skarp att märka skillnaden; men, äfven med
antagande häraf, kan likväl oredan nu icke
blifva större, än då den så kallade dubbelslan¬
ten eller tvåstyfvern efter 1823 års Riksdag
till värdet jemt fördubblades. Vi minnas sä¬
kerligen alla, huru ofta under den nya skil-
lingsprägeln nog tydliga spår af den gamla
tvåstyfverns ursprungliga prägel röjdes, äf¬
vensom att de sednare, ehuru oompräglade,
efter nämda epok likväl gällde lika mycket
som de förra. Ingen var missnöjd dermed,
att för den dubbelslant, han ägde, erhålla
dubbelt af dess åsätta värde, och ingen
kunde visa sig vara det utom den, som nöd¬
vändigt ville klandra nyheten af en genom
myntförsämringen och således af behofvet på¬
kallad förändring. Samma omständighet, sorn
inträffat med kopparmyntet före och efter
1323, gäller äfven efter 1350 års Riksdag.
54
Den n Juli.
Af l Skepp. Stapelstadsvigt slogos före 1323
i tvåstyfrar 50 R:dr, efter samma år i skil-
lingar 100 R:dr och efter 1830 i d:o 166 f
R:dr, allt Banko j följaktligen äger den gamla
tvåstyfvern efter 1S3O, icke blott 2 gånger,
utan 3 j gånger sitt ursprungliga värde, och
1323 års skilling för det närvarande lf gån¬
ger sitt, — och likväl har ingen oreda här¬
af försports såsom ens befarad. Den torde
således vara lika litet att befara i afseende
på 5-slantstyckena.
Biskopen m. m. Doctor Tegnér: Jag in¬
stämmer fullkomligen deruti, att det vore o-
lämpligt att låta decimalsystemet gå bredvid
skillingsräkningen. Då Utskottet frångått sitt
första förslag och infört Centesimal- i stället
för Decimal-räkningen, har det onödigtvis
höjt täljaren, som i synnerhet vid hufvud¬
räkning är obeqvämt.
Doctor Hvasser: Emot decimalräkningens
införande i vårt mynt hafva flere invändnin¬
gar blifvit gjorde, men jag kan för min del
icke dela de farhogor man härvid vill före¬
spegla. Vetenskapsmän erkänna enstämmigt
Decimalräkningens theoretiska företräde för
vanlig sorträkning, men dess practiska an¬
vändbarhet vill man bestrida. Dock talar
för densamma flere civiliserade nationers er¬
farenhet. Inför detta Stånds upplysta Leda¬
möter behöfver jag ej åberopa detta förhål¬
lande eller uppräkna de länder, der Decimal¬
systemet med fördel redan länge varit infördt
och begagnadt. Detta räknesätt är det natur¬
Den u Juli.
55
ligaste och lättfattligaste af alla. Ändock på¬
stås, att det ännu är för tidigt för vårt land,
emedan menige man hos oss härigenom skul¬
le förvillas. Med detta inkast gör man en
orättvisa emot vår upplysta Allmoge, i det
man på bildningens bana sätter den efter Ry¬
ska och Finska Bonden. — Vore frågan örn
en total förändring, sorn på en gång skulle
sträcka sig till mått, mål, vigt och mynt, så
skulle äfven jag dela betänkligheterna och
befara rubbning i mångå ekonomiska och
kommerciella förhållanden. Deremot kan den
nu föreslagna ändring i myntberäkningen, i
synnerhet sedan mellansorten, Penning, blif¬
vit borttagen, icke anses för annat än en o-
skyldig och lätt öfvergång till ett bättre sy¬
stem, utan att förorsaka skakning i penningvä¬
sendet. Fördelen deraf blefve stor vid all bok¬
föring, som obestridligen skulle blifva vigare,
sedan sorträkningen försvunnit och man finge
en column i stället för 3:ne. Vid alla större
penningeverk skulle mycken lättning i goro-
målen härigenom vinnas. I fäll Bankens och
Stats-Contoirets Embetsmän öfver frågan blif¬
vit hörde, tviflar jag ej, att de hade tillstyrkt
förändringen och en lättare methods införande.
Prosten Ödmann har nämnt, att det i
Banko-Utskottet förevisade fyslantstycket icke
är större än det nu varande Bankoskillings-
stycket. Detta är sant, men härrörer deraf,
att Utskottet föreslagit en större utmyntning
af ett Skepp, koppar, nemi. 500 R:dr Rrgds,
hvarigenom kopparmyntet skulle blifva till
form och storlek mindre än tillförene.
56 Den n Juli.
Man har vidare sagt, att genom det
nya skiljemyntets antagande en icke obetyd¬
lig förlust vid liqvider skulle uppkomma. Då
icke gerna någon större liqvid i kopparmynt
lärer kunna komma i fråga, än sådan som
understiger minsta sedel- eller silfver-mynts-
valeuren, blir differencen högst ~ sk. R:gds.
Om t. ex. 8 sk. skulle utbetalas, så lemnäs
antingen 16 \ eller 17 slantar. I förra fallet
skulle betalaren vinna J slant eller vid pass
4 runst., i det senare skulle han förlora •§■
slant eller 8 runst. På hvilkendera sidan så¬
dan vinst eller förlust utfaller, måtte af alla
anses likgiltigt.
Jag tillstyrker bifall till Utskottets för¬
slag i denna del.
Contractsprosten Hallström: Öfver detta
ämne är redan så mycket taladt, att föga
återstår att tillägga; det skulle icke eller väl
löna mödan, att särdeles förfäkta saken, se¬
dan den i hela sin vidd blifvit förklarad att
vara icke mer eller annat än ett önsknings-
mål. Fördelarne af Decimalsystemet äro fler-
faldiga, obestridda, från längre tid erkända.
Derföre har ock detsamma blifvit af Rikets
Ständer antaget till införande vid beräknin¬
gen af Mått, Mål och Vigt, och en inconse-
qvens af märkeligaste beskaffenhet skulle fal¬
la i dagen, om Rikets Ständer eller särskilt
Preste-Ståndet skulle nu icke vilja å mynt-
indelningen använda samma godkända system.
Det förra beslutet vinner i sjelfva verket der¬
igenom först sin fulländning, att äfven rikets
mynt fördelas efter decimaler, och verkstäl¬
Den n Juli. 57
ligheten deraf blir på sådant vis desto mera
underhjelpt, som Allmogen under penninge-
räkningen och den oftare återkommande öf-
ningen dermed skall lättast lära sig förstå De¬
cimalsystemet.
Att detta system skulle ofelbart leda till
förlust af några skillingar eller slantar vid
förekommande liqvid af smärre summor un¬
der 1 R:dr, kan jag icke medgifva, äfven
om i sådant fall liqviden sker med idel slan¬
tar. Jag vill hålla mig vid det framstäldta
exemplet af 44 sk. Genom en lätt räkning
i hufvudet befinnas de = 04 + 12 + 8 sk.,
således = 50 -+■ 25 ■+■ 16, eller gi slantar,
och om liquid härefter uppgöres, skulle en
förlust af 5 å 4 runst. uppkomma, men ge¬
nom tillägg af ett half-slantstycke, låter den
dock nedsätta sig till mindre än ett runst.
Deremot uppstår en liten vinning, i händelse
räkningen uppgöres på lättare sätt, eller
så att från 1 R:dr eller 100 slantar drages 4
sk. eller g slantar, då betalningen med 92
erlägges.
Doctor Elfström: Då denna sak förra
gången förevar, sökte jag framställa skälen
för decimalsystemets antagande. Då det mött
så starkt motstånd, skall jag ej försöka att
anföra vidare skäl, utan önskar blott, attén
kommande tid må erkänna dess företräde.
Professor GrubbeDå detta ämne förra
gången inom det Högv. Ståndet förevar, ytt¬
rade jag mig ej derom, emedan jag ej hade
kommit till någon fullt stadgad öfvertygelse
58
Den ii Juli.
rörande lämpligheten eller olämpligheten af
det föreslagna nya Myntsystemets införande.
Visserligen insåg jag de stora fördelarne af
att bringa Rikets mynt-enhet och dess under*
afdelningar i full öfverensstämmelse med det
i all räkning antagna decimalsystemet: jag in¬
såg, att denna indelning af myntet, en gång
antagen, skulle medföra en ganska stor lätt¬
nad och vighet i all handel och alla mynt¬
beräkningar. Men jag fruktade dock tillika
de svårigheter, hvilka för den mindre bilda¬
de folkklassen torde möta vid införandet af
detta nya myntsystem, och hvilka möjligtvis
kunde medverka att väcka obenägenhet eller
misstroende för realisationen. Efter en upp¬
märksam genomläsning af Banko.Utskottets
nu afgifna sednare Betänkande rörande detta
ämne, har jag likväl trott mig finna, att des¬
sa svårigheter icke äro af den betydenhet, att
de böra afhålla ifrån antagandet af det i sig
sjelf bättre och lämpligare. Sedan man vid
sistförflutna Riksdag fattat beslut om Decimal¬
systemets införande i hänseende till mått, mål
och vigt, skulle det i min tanke vara säll¬
samt och inconseqvent, att ej antaga samma
system i hänseende till myntet, för att brin¬
ga det sednare i full öfverensstämmelse med
det förra. Svårigheten att fatta det nya
Myntsystemet och dess förhållande till det
hittills gällande måste äfven för den minst
bildade blifva ganska ringa. Han behöfver
blott minnas, att en slant af det nya myntet
är i det närmaste lika med en half sk. R:gds
efter gamla benämningen, att 12 sk. R:gds
Den 11 Juli.
59
utgöra 25 slantar, 24 sk. R:gds = 50 slan¬
tar, 36 sk. Rrgds = 75 slantar, och 43 sk.
R:gds == 100 slantar = 1 R:dr Courant, hvil¬
ket allt äfven den enfaldigaste bör inom få
minuter kunna lära sig. Genom tillämpning
af dessa lätt lärda förhållanden måste hvar
och en utan svårighet kunna reducera hvarje
i handeln förekommande antal af skillingar
till det motsvarande beloppet i slantar. Den¬
na reduction är i sjelfva verket betydligt lät¬
tare än den af Bancomynt till Riksgälds och
tvertom, hvilken man likväl dagligen ser
vår Allmoge utan svårighet verkställa. Jag
kan derföre alldeles icke dela den farhåga
man här yttrat, att de enfaldigare ej skulle
förstå den nya myntberäkningen, att de skul¬
le blifva bedragne vid skeende liqvider o. s.
v. Att åter det nya myntsystemet, i synner¬
het då det betraktas i sammanhang med det
nya systemet för mått, mål och vigt, måste
blifva betydligt vigare i alla räkenskaper och
all handel än det hittills antagna , synes mig
ej rimligen kunna bestridas. Vid all addi¬
tion , subtraction och multiplication låter det
med största lätthet använda sig : endast vid
division medför det någon obeqvämlighet der¬
igenom att hundrade, likasom tio, ej later
jemnt dela sig med tre. Men denna olägen¬
het öfverväges så betydligt af systemets öf¬
riga fördelar, att den i min tanka ej forse¬
nar synnerligt afseende.
Prosten Ödmann: Jag har blifvit debite¬
rad för ett misstag, då jag nyss yttrade, att
5-slantstycket skulle svara emot 10 styfver
6o
Den u Juli.
R:gds. Jag erkänner ej detta. Jag vet myc¬
ket väl, att slanten icke fullt motsvarar 2
styfver, utan precist beräknad utgör
runst.; men i systemet är antaget, att då den
i det närmaste utgör 6 runst., borde den ock
gälla för detta belopp i handel och vandel.
Se härom vidare Banko-Utskottets Betänkan¬
de N:o 7, som fullkomligt upplyser och styr¬
ker sanningen af mina ord.
Jag har aldrig bestridt vigheten och vär¬
det af Decimalsystemet i högre Calculer, äf¬
vensom i Handelsböckers och andra räknin¬
gars förande; men man bör ej fästa främsta
uppmärksamhet härvid, då det är fråga om
en mynt-åtgärd, som gäller hela nationens
beqvämlighet och icke blott några få Bokfö¬
rares. Man bör göra mesta afseendet på små¬
handeln , på allmogens vanor och räkneför-
måga. Den vinst för systemet, som förme¬
nas hafva uppkommit genom lo:de-delens
eller Penningens borttagande, erkänner jag
i afseende på Bokföringar, men bestrider den
i afseende på räkning i hufvud och den der¬
med förenade minuthandeln. Enär meningen
är att småningom indraga småsedlarne, måste
det smärre metalliska skiljemyntet alltmer an¬
litas. Då nu i skilling, efter systemet, skall
och kan liqvideras med 2 slantar, visar sig,
att en arbetskarl, som t. ex. arbetat hos nå¬
gon f. m. för 23 sk. och fått liqvid med 56
slantar, hos en annan e. m. för 20 sk. och
derföre uppburit 40 slantar, tror sig hafva
fått en R:dr efter förra räknesättet, men i
sjelfva verket blott åtnjutit 96 slantar, hvilka
Den 11 Juli.
6l
han icke får förvandlade i R:dr utan tillskott
af 4 slantar. Han har således genom dessa
liqvider förlorat 4 slantar eller 4 proc. Flere
sådana exempel kunna lätt meddelas, alltid
till förlust för den, som fordrar betalning för
vara eller arbete under R:drs värde.
Professor Agardh: Doctor Hvasser har
yttrat, att ”så många hyfsade nationer anta¬
git Decimalsystemet i handel och vandel.”
Jag medgifver det, men anmärker dervid,
att det dock endast skett hos de Nationer, som
hafva absoluta Regeringar eller som kunnat
tvingas att antaga det. I Frankrike infördes
det, under den grymmaste af despotismer,
nemligen under Skräck-Regeringen ; och Na¬
poleon vid siri återkomst från Elba ansåg det
som ett medel att göra sig populair, att åter
afskaffa det, ehuru han deruti blef hindrad af
andra omständigheter. Men ännu nyttjas ej
den nya räkningen på landsbygden i Frank¬
rike. I Ryssland är det infördt, men det
användes der medelst en räknemachin, som
hvar och en måste föra med sig. I Nord•
Amerika försöktes att införa detta system i
mått, mål och vigt för 6 år tillbaka5 men
man nödsakades snart öfvergifva det igen.
I fria Stater, och i Stater, der man gör afse¬
ende på Folkets mera än på Räkenskapsgö-
rarens fördel, har det aldrig blifvit infördt;
icke i England, Hamburg, Danmark, Preus¬
sen. Ingen klagan har bland folket hos
oss försports öfver det gamla; tvertom är
man nöjd dermed. Hvarföre då förändra
det?
62
Den ii Juli.
Båda systemerna hafva hvart sina förde¬
lar, men för alldeles olika ändamål. För all
räkning på papper är Decimalsystemet bät¬
tre, för all räkning i hufvudet Duodecimal-
systemet. Man räknar medelst det senare
med små och få sifFror; medelst det förra med
stora och flera siffror. Man förvandlar i det
förra alla mindre sorter till hälfter, tredjede¬
lar, fjerdedelar, sjettedelar, så att täljaren al¬
drig blir mer än en enda och dertill med en
liten siffra5 då deremot i Centesimalsystemet
man räknar med täljare, som gå ända till 99.
Att Penningen nu blifvit borttagen ur
systemet, lättar ej räkningen; tvertom, det gör
den svårare. Ty penningen var dock en hvi¬
lopunkt för räkningen i hufvudet; ehuru det
gjorde räkningen på papperet omständligare.
En af de svåraste olägenheterna af deci¬
malsystemet är, att det ej har några tredjede¬
lar. Och hvad skall man väl säga om an¬
vändbarheten för folket, som beständigt må¬
ste räkna äfven med tredjedelar, af ett räk¬
nesätt, uti hvilket inga sådana finnas?
Dessutom tjenar införandet häraf till in¬
genting. Dt Svenska folket skall aldrig an¬
taga det i sin fria handel; man kan väl tvin¬
ga det att använda det i sin liqvid med Kro¬
nan; men längre skall bruket ej sträcka sig.
Det har i många landsorter ännu bibehållit
dalersräkningen, emedan den är lättare än
Riksdalersräkningen, af den anledning att
alla bråks nämnare der äro blott multipler af
2; det har bibehållit i andra sin räkning i
mark, i andra åter i Riksdaler Rtgds, under
Den u Juli. 63
(Tet dess liqvider med Kronan alltid måst upp¬
göras uti Riksdaler Banco. Man ser således,
att det måste blifva ännu omöjligare att hos
ett så sjelfständigt folk som Svenskarne in¬
föra Decimalräkningen, som är ännu svårare
att begagna i handel och vandel än det van¬
liga räknesättet.
Med Prosten Ödmann och Professor Agardh
förenade sig Tit. Nordin, Stenhammar, Petters¬
son, Edvall.
Professorn Doctor Engeström: Då jag
anmälte mig att ytterligare få ordet, var min
afsigt att, genom anförande af exempel, un¬
derstödja Doctor Hvassers meddelta uppgifter.
Sedermera hafva af åtskilliga talare flera in¬
kast blifvit gjorda, som jag anser mig äfven
böra besvara; men till tidens besparande ut¬
beder jag mig att få sammanfatta dem under
följande hufvudpunkter. Således är det an-
fördt:
i;o) ”att, med undantag af Frankrike, in¬
gen Konstitutionell Stat visat benägenhet för
decimalsystemets antagande; utan att sådant
företrädesvis ägt rum under mera despotiska
Styrelser.” Jag tillstår uppriktigt, det jag
icke kan finna något bindande eller öfverty-
gande uti en sådan slags bevisning. Den i
fråga varande saken har den egna beskaffen¬
het, att icke kunna af alla med någorlunda
lika lätthet uppfattas och säkerhet bedömmas.
Benägenheten att vidblifva gamla vanor, ett
visst förtroende för oöfverträffligheten af det
en längre tid gällande, och skyggheten för
64
Den 11 Juli.
besväret att lära sig något nytt, utgöra hos
de lägre folkklasserna oftast ett mäktigt hin¬
der emot hvarje förändring, ehuru vigtig den
än må vara, — och, hvad decimalräkningen
särskilt angår, finnes dessutom ett uti den
bristande kännedomen eller öfningen; men
alla sådana considerationer måste vika undan
för Styrelsen, sorn från sin upphöjdare stånd¬
punkt bättre kan öfverskåda det hela och sä¬
krare urskilja det mera från det mindre fram¬
stående och vigtiga. Huru ofta hafva icke
just uti despotiska Stater förbättringar blifvit
vidtagna, som icke kunnat åstadkommas uti
de konstitutionella! Historien leninar derpå
lika säkra som många bevis. Hvad de åbe¬
ropade exemplen från Storbritannien, Ham¬
burg m. fl. beträffar, torde de lätt kunna för¬
klaras af förut uppgifna anledningar. Old
England har ingen slags fallenhet för nyhe¬
ter ; och äger dessutom uti indelningen af sitt
pound, hvarpå 20 skillingar gå, redan ett
insteg uti decimalräkningen. I alla fall tor¬
de Nordamerikanska Fristaterna kunna stäl¬
las emot dem alla. De räknade förut, lika¬
som England, uti pound, shillings och pences;
men nu mera och öfver allt uti dollars,
dismes, cents och milles, af hvilka hvarje fö¬
regående är jemt 10-faldig af den nästföljan¬
de. — Bland den mängd af öfriga länder, som
för sitt mynt antagit decimalsystemet, torde det
tillåtas mig att exempelvis anföra:
Aurau
Den u Juli,
65
Aurau (Kanton Argau i Schweitz)
räknar efter livres, som delas i 10 batzer och
hatzen i 10 rapper.
Basel och Bern lika dermed.
Alicante (i Spanien)
1 libra = 10 realer.
Amsterdam
räknade förut i Gulden till 20 Stuber å 16
pfennige} men alltsedan den l Febr. Ig20
Gulden till 100 Cents.
Ancona
1 Scudo = 10 paoli = 100 bajocchi.
Antwerpen, BrUssel och Gent likasom Am¬
sterdam.
Aragonien
1 libra = lo realer de plata.
Bantam (på Java)
1 bahar = 10 utås == 100 cattys = 1000 lassan
= 10000 peccoe
Bergamo
hade först 1 lira = <20 soldi = 120 denari
under Fransyska öfverväldet l lira 100
centesimi, men ifrån den i Nov. 1323 1 lät¬
tare lira å 100 centesimi.
China
1 tale eller tail eller lyang = 10 maas =
100 candarins.
Genua
räknade förut l lira = 20 soldi = 240 de¬
nari ; men alltifrån den 1 Jan. 1327 efter lire
nuove di Piemonte till 100 centesimi.
Preste-St. Prot. 1834. Bandet VIII, 5
66
Den u Juli.
Joni ska Öarne
1 dollar = 100 cents eller oboli.
Madrid
1 escudo = 10 reales de Veliam
Isie de France
1 piaster = 10 livres.
Neapel
sedan lglg 1 ducato = 100 grani = 1000
cavalli m. fl.
Detta torde vara tillräckligt att ådaga¬
lägga, det Folkslag med ganska skiljaktig
både bildning och regeringsform, antagit och
alltjemt begagna för deras mynt decimal-in-
delningen.
2:o) ”att decimal-indelningen icke med-
gifver division med 3, och icke heller den
så fördelaktiga dalersräkningen af hvilka 2:ne
omständigheter räkningen i hufvudet betyd¬
ligt underlättas.” Hvad det förra beträffar,
så kan mot skiliings- och runstyckes-indel-
ningen invändas att den icke tillåter jemn di¬
vision med g, 7 eller Q, och det inträffar
hos alla myntsystem att residua erhålles vid
division med flera bland de enkla talen. Skulle
denna förmenta olägenhet företrädesvis äga
rum vid decimalsystemet, så öfverväges den
likväl vida af fördelen att kunna, utan up¬
pehåll af reductioner, fortsätta divisionen till
hvilken grad af noggranhet, som behagas—
Beträffande åter det sednare, eller dalersräk¬
ningen, så finnes den uti flera provinser ic¬
ke, och man känner likväl icke att allmogen
der räknar med större svårighet än annorstä-
Den 11 jfult.
67
des. Allt beror äfven här på kännedom och
öfning, med hvilka hjelpredor man lätt ut-
speculerar genvägar som fullt ut motsvara,
om icke öfverträffa de anförda. Dessutom
har daler under lång tid utgjort en, icke
verklig, utan fingerad del af vårt mynt j och
hvilken kan icke i hvarje särskilt system fin¬
gera sig andra, som lika mycket underlätta
hufvudräkningen ? Decimalräkningen lemnar
otaliga tillfällen dertill3 och har derföre af
hufvudräknare ganska ofta blifvit begagnad,
t. ex. om jag vill veta huru mycket 1 Lisp.
kostar då 25 Lisp. kosta ,57 R:dr. Hvilken
metod kan väl i afseende på räkningens lätt¬
het och hastighet mäta sig med den, att mul¬
tiplicera med 4 och afskilja de 2.’ne sista siff¬
rorna såsom hundradelar. Facit blir 1,43 =
1 Rtdr eller nära 1 \ R:dr. Vill jag veta
detta ännu precisare3 så sker detta lika lätt,
då skillnaden utgör endast R:dr,
d. v. s. i det närmaste 1 sk., som dragen
ifrån l| Rtdr ger 1 Rtdr 25 sk., hvilket
resultat icke lika snart åtkommes äfven med
räkning på papperet. Med den föreslagna
mynt-indelningen går saken ännu lättare 3 ty
då har jag genast till facit 1 krona och 43
slantar.
3:0) ”att borttagandet af enhetens när¬
maste underafdelning eller penningen och öf.
vergången från den förra directe till hundra-
dedelen eller slanten, har mera försvårat än
gagnat saken.” Detta är oriktigt. Ändringen
har skett till följe af anmärkningar från de
Resp. Stånden, hvilka godkänts derföre, att
68
Den u tylli.
2:ne nya namn skulle mera belasta minnet än
blott ett. Af sådan anledning har man i He¬
ra andra länder gjort ett likadant hopp, t.
ex. Amsterdam, Bergamo, Genua, Joniska
öarne etc. Också gör detta i annat afseende
intet till saken; emedan, omän mellanlänken
denna så kallade ”hållpunkt att fästa sig
vid” (penningen) icke är till uti uttrycket,
så finnes den icke desto mindre i sjelfva ver¬
ket. En hvar, som äger ringaste kännedom
om decimalräkningens anda, vet att uti hun¬
dradedelar äfven ligga tydligen utmärkta ti¬
ondedelar: Således utgöra t. ex. i% oc6
■j-gö af enheten, — och, det blir för tanken
och i beteckningen precist detsamma, om man
säger 27 slantar eller 2 penningar och 7 slan¬
tar. Båda tecknas ock på enahanda vis eller
med 0,27.
4:0) ”att decimalindelningen gör meka¬
niska hjelpmedel oundgängliga, t. ex Rys-
sarnes räknetafla.” Detta inkast torde icke
fordra annan vederläggning, än att den näm-
da taflan aldrig nödvändigt behöfs utan vid
sådana tillfällen, då räkning i hufvudet är
omöjlig.
5:0) ”att, då slanten gäller ■§ sk., R:drn
hädanefter kommer att betalas med 96 slan¬
tar i stället för lOO:de, hvaraf följer att all¬
mogen skulle på hvarje R:dr förlora 4 slan¬
tar eller 2 sk.” Detta härleder sig från
ett uppenbart misstag, nemligen derifrån att
slanten icke är 2 sk. utan = 2 sk. 4f r:st,
och följaktligen håller 4f r:st utöfver det
uppgifna, som väl också böra tagas i beräk¬
Den u Juli. 69
ning, så vida man vill vara rättvis. Dessutom
vet jag icke hvarföre man skulle hädanefter
snarare erlägga R:drn i slantar, än hitintill
med halfskillingar. Troligen, då jemna R:dr
skola betalas, begagnas de, dertill slagna me¬
tallstycken, och derifrån är det ingalunda lätt
att för tillfället afskafva de omtalta 2 sk. Det¬
samma gäller om de mot 12 sk. svarande 25
slantarna o. s. v.
6:0) ”att vår allmoge lika litet lärer gag¬
na det nu föreslagna räknesättet, som den
fransyska deras nya, hvarpå sorn exempel an-
föres att sous hos den sednare ännu äro gäng¬
se.” Ehuru det sista måste medgifvas, bevi¬
sar detta likväl snarare mot än för det förut
anförda. I Frankrike finnas fem-centime-
stycken såsom gångbart mynt, hvilka något
skilja sig från de gamla sousy men hafva icke
desto mindre erhållit denna benämning, eme¬
dan den är kortare och lättare än cinq cen-
times. På lika sätt förhåller det sig med Ita-
lienarnes soldi; saken är försvunnen och en¬
dast benämningen qvar. Och hvad vår all¬
moge särskilt angår, kan jag icke inse, hvar¬
före den skulle visa sig mera ogin eller olär¬
aktig än förut uppräknade länders vida min¬
dre upplysta. Det är dessutom allmänt kändt,
att de nordliga folken hafva en medfödd af-
gjord böjelse för matematik, isynnerhet dess
använda delar, och äfven vi kunna i detta
afseende skryta med flera bönder såsom stora
mechanici. Det torde således blott behöfvas
att väcka på den slumrande förmågan, för
att den skall framträda i full verksamhet,
70
Den u Juli.
och hvem kan lättare uträtta detta än den
ständige Läraren. Jag tror således att den
föreslagna myntförändringen är förtjent af det
Högv. Ståndets gynnande uppmärksamhet,
likasom dess verkställighet af Ståndets med¬
verkan , och tillstyrker derföre odeladt bifall
till Betänkandet.
Contractsprosten Hallbeck: Jag är före¬
kommen af Prof. Agardh, som mot slutet af
sitt sista anförande yttrat hvad jag hade äm¬
nat att säga. Jag instämmer äfven i Prosten
Ödmctnns reservation.
Contractsprosten Öhrnberg: Förra gången
förenade jag mig med Prof. Agardh; likaså
äfven nu. Då det är gifvet, att pluraliteten
af Svenska nationen ej har förmåga att räk¬
na på papper, då decimalräkningen har före¬
träde, kan jag icke tillstyrka decimalräknin¬
gens antagande, i hvilken en okunnig all¬
moge vid sin hufvudräkning skulle hafva
svårt att finna sig. Om den antoges, skulle
den i många år lända till missräkningar och
förluster för allmogen. Detta skäl är ensamt
nogj men jag finner äfven med Prosten Öd¬
mann, att vid mindre liquider skulle genom
det nya systemet förloras minst 4 proc., och
då detta ej är vederlagdt, är äfven detta ett
skäl att instämma med Prosten Ödmann.
Professorn Doctor Hasselrot: Då detta
ämne förra gången i Högv. Ståndet var un¬
der öfverläggning, yttrade jag mig emot de-
cimalräkningen, såsom i allmänna rörelsen för
allmogen, i synnerhet i början, allt för bråk-
Den n Juli.
71
sam och möjligen förvillande- men vid när¬
mare öfvervägande och med afseende å deci-
inalräkningens stora vighet och många förde¬
lar vid räkning på papperet och all slags
bokföring, samt i synnerhet vid betraktande
af det skäl Prosten Hallström och Professor
Grubbe anfört, att, sedan decimalsystemet blif¬
vit antagit i afseende på mått, mål och vigt,
det skulle vara en inconsequence, att ej äf¬
ven begagna det i penningräkning, i synner¬
het då ett nytt myntsystem skall införas, då
rätta och lämpligaste tiden för dess antagan¬
de är för handen, finner, af alla dessa skäl,
jag mig föranlåten, att frånträda mitt förra
yttrande och förena mig med dem, som rösta
för decimalräkningen. Jag medgifver visser¬
ligen hvad Prof. Agardh anfört, att nämnde
räkning i början medförer sina olägenheter j
men jag tviflar dock icke att, om man jem-
förer olägenheter och fördelar, de sednare
vid decimalräkningen skola blifva vida öf¬
vervägande.
Contractsprosten Östberg gillade Utskot¬
tets förslag och förenade sig med Tit. Enge¬
ström. Hvasser och Grubbe.
Prosten Ödmann: Jag erkänner ej någon
utmärkt civilisation hos de Nationer, som an¬
tagit decimalsystemet, utom den Franskaj
och hos denna har det i afseende på mått,
mål och vigt alldeles försvunnit ur bruk,
samt är äfven i myntväg vid många fall min¬
dre observeradt. Så sker der dagligen liqui-
der efter gamla sättet i sous, men ej i Cen-
72
Den ii Juli.
times. I de flesta Italienska Stater var De¬
cimalsystemet redan inne till en betydlig del
i deras af ålder antagne myntförhållanden.
Obemärkt borde dock ej lemnäs, att de hand¬
lande Staterna och ibland dem främst Eng¬
land icke antagit decimalräkningen. Ham¬
burg, hvars mynt gäller och är kändt öfver
hela den civiliserade verlden, har samma
myntfördelningar som vi. Vigtigt är ock,
hvad Prof. Agardh anfört, att tredjedeln icke
inpassar i Decimalräkningen. Vår Riksgälds-
plåt är dock införlifvad i så många liquider
inom vårt land, att den icke utan mycken
olägenhet kan bortkastas. Den ingår på icke
få ställen i den af vanan bestämda dagspen¬
ningen, i vissa pris å nödvändighetsvaror m.
m. Hvarföre antaga ett system, som rubbar
alla dessa förhållanden?
Contractsprosten Ahlquist: Nu, likasom
förra gången, gillar jag decimalsystemets an¬
tagande i mynt, likasom i mått, mål och vigt,
samt förenar mig med dem som talat i denna
syftning.
Professorn Doct. Engeström: Man har
påstått, att decimalsystemet i Frankrike små¬
ningom kommit ur bruk 3 men 3 af Banco-
Utskottets Ledamöter, som på olika tider va¬
rit i Frankrike, hafva intygat, att den un¬
derrättelsen är ogrundad.
Då meningarna voro delade och votering
äskades, framställdes följande proposition:
Bifaller Högv. Ståndet, att hvarje Riks¬
daler Courant indelas i 100 slantar? Den det
Den ii .Juli.
73
viii, lagge Ja; den det icke vill, lagge Nej;
vinner Nej, anser Ståndet hvar Riksdaler
Courant böra indelas i 48 skillingar.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att Ståndet med 27 Nej emot 11 Ja
beslöt, att hvarje Riksdaler Courant skulle
indelas i 48 skillingar.
Häremot reserverade sig Tit. Tegnér,
Engeström, Elfström, Hallström, Hvasser,
Östberg, Hasselrot.
' II. Silfvermyntet.
A. ZJtmyntningen.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård tillstyrkte, att Ståndet i denna
del ville instämma med Borgare Ståndet, då
det vore vigtigt att få i R:dr Courant, sva¬
rande i värde mot 16 sk. R.'gds eller en plåt.
Contractsprosten P. P. Svedelius: Det
största Silfvermyntet bör blifva den föreslag¬
na Enheten, en R:dr Courant, eller 3 R:dr
Specie. De större myntsorterna af hela och
halfva Silfver-Riksdalrar äro i handel otjenli-
ge ; och af metall bör endast skiljemynt preg-
1 as. Hvilken nytta har man af dessa större
myntsorter? Utom det, att de äro i handel
obeqvämare än pappersmynt, försvinna de
hastigt ur rörelsen. Hvad som af dessa tvän-
ne större myntsorter redan är pregladt, må
utvexlas; de skola snart utgå ur landet, skrin¬
läggas eller nedsmältas; men hädanefter må
ej flera myntas. Det är ej angelägnare, att
Svenska Specie-Riksdalrar finnas, än Harn-
74
Den u Juli.
burger Riksdalrar och Pund Sterling. Dessa
benämningar tjena blott till uppgörande af
Ctirsförhållanden, hvilka kunna lika väl upp¬
göras, utan att Silfver-Riksdalrar vidare preg.
las. För öfrigt förenar jag mig med V.
Talmannen, Biskopen af Wingård.
Prosten Ödmann: I detta fall förenar jag
mig med Contractsprosten P. P. Svedelius.
Det vöre ett fel, att göra myntet så stort,
att det skulle föras ut eller uppsmältas; min¬
dre mynt behöfves i rörelsen, ej större.
Häruti instämde Tit. Heurlin, Agardh,
Rosén, Stenhammar, Mittag, Edvall.
Professorn Doct. Engeström: Jag instäm¬
mer nu häruti j men Banco-Utskottet har fö¬
reslagit detta, i fall de gamla Specie-Riks-
dalrarne skulle blifva utvexlade.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen
erinrade, i anledning af Tit. Svedela yttran¬
de: ”Hvad som af dessa större Myntsorter
redan är pregladt, må utvexlas,” att detta
tyckes förstås af sig sjelft, men att Ståndet,
om det så för godt funne, kunde i sitt beslut
uttrycka något sådant.
Professor Agardh ansåg blott tvänne silf-
vermyntsorter behöfliga , på en R:dr Courant
och \ Riksdaler Courant.
Ståndet beslöt, att de Silfvermynt, som
hädanefter preglas , utan förändring af de
som hittills blifvit utmyntade, böra blifva fy¬
ra, nemligen om i, j och 5 Riksdaler
Courant.
Den u Juli.
75
B. Skrot och Korn.
Ståndet beslöt, att Utskottets framställ-
ning angående Silf vermyntet till Skrot och
Korn godkännes, med iakttagande af de för¬
hållanden, sorn det i föregående punkt inne¬
fattade beslut fordrar.
III. Kopparmyntet.
Contractsprosten P. P. Svedelius anförde;
Då Högh Utskottet medgifver, att Decimal¬
räkningen icke må användas vid Silfvermyn-
tets fördelningar, synes det mig vara föga
consequent att vilja införa sådant räknesätt
vid Kopparmyntets afdelningar. Till alla de¬
lar instämmer jag i Prosten Ödmanns reserva¬
tioner, anförde i H. Utskottets Betänkanden
N;o 7 och N:o 14, rörande olämpligheten af
Decimalräkningens införande; och då härtill
kommer, att de, hvilka komma att mest be-
gagna Kopparmyntet, äro de minst bevandra¬
de i räknekonsten, så finner jag deruti ett
nytt skäl för bibehållande af hittills brukliga
räknesätt. Kopparslantarne komma då att
förblifva sådane de nu äro; dock torde sk.
böra aflysas, såsom lätt förblandade med ^ sk.
De i Betänkandet N:o 7 bifogade Tarifer tyc¬
kas mig äfven, på ett öfvertygande sätt, å-
dagalägga orättvisan och olämpligheten af
Decimalräkningens införande.
Prof. Doctor Engeström: Till grund för
Kongl. Maj:ts Nåd. förslag ligger en beräk¬
ning efter Stapelstadsvigt, för Banco-Utskot-
tets efter Victualievigt; Utskottet har här i
det närmaste följt Kongl. Maj:ts Nåd. Propo¬
76 Den n Juli.
sition. Detta synes Borgare Ståndet hafva
förbisett.
Ståndet fattade vid denna och de åter¬
stående punkterna af Betänkandet, följande
beslut :
Att, hvad Kopparmyntet angår, Ståndet
anser, enligt Kongl. Majrts Nådiga Proposi¬
tion af den g sisth Februari, böra af ett Skepp,
victualievigt utpreglas 200, 250 och 300 Rtdr
B:co, olika för särskilda myntsorter ^ finner
Kopparmyntsorterna böra blifva g, 2,
1, F och 5 skilfingar Courant, och antager
utpreglingen i J och \ skillingar till 200 R:dr,
i l och H skillingar till 250 R:dr, och i 2
och 3 skillingar till 300 R:dr Banco j
Att Utskottets förslag rörande Ducater
bifajles ;
Att Ståndet finner det böra hos Kongl.
Maj:t, såsom önskningsmål, i underdånighet
begäras, att de af Ståndet föreslagna silfver-
myntpiecer må å framsidan förses med Konun¬
gens bröstbild, äfvensom Ståndet gillar Ut¬
skottets, i sammanhang härmed, angående
Kopparmyntet gjorda hemställan 3
Att Ståndet gillar Banco-Utskoffets till¬
styrkan, att Rikets Ständer må besluta, att
Bankens och Riksgälds-Contorens Räkenska¬
per skola från och med år 183g föras efter
den mynt-enhet och benämning, som anta-
ges, samt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om utfärdande af Nådig Kungörelse,
att Kronans och öfriga publika Verks räken¬
Den u Juli e. m. 77
skaper komma att, så fort sig göra låter, fö¬
ras efter enahanda räknesätt3 och
Att sista Momentet af Banco-Utskottets
Utlåtande N:o 14 lägges till Handlingarna.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem
P. A. Sondén.
Plenum kl. 6. e. m,
§• 1.
Af meddelade Protokolls-Utdrag inhäm¬
tades, att Hederv. Bonde-Ståndet återremitte¬
rat Lag-Utskottets Utlåtande N:o gt , i an¬
ledning af Kongl. Majtts Nåd. Skrifvelse,
med öfverlemnande af Lag-Comitéens Förslag
till Allmän Civillag, äfvensom öfver väckta
motioner, hvilka härmed stå i sammanhang3
och derefter föredragit, i ett sammanhang,
Lag-Utskottets, enligt Ståndets beslut d. 24
Maj, på bordet hvilande, nedanstående Be-
tänkanden .*
N:o 44, öfver Riksdagsfullmägtige Peter
Perssons från Calmare Län samt Nils Strind-
lunds från Vester-Norrlands Län motioner,
om utarbetande af en ny Executionsstadga3
N:o 45, öfver Riksdagsfulimägtigen från
Örebro Län Peter Perssons motion, att för de
orter, der verkställigheten af utmätningar nu
73
Den u Juli e. m.
vöre delad emellan Kronofogde och Bergsfog¬
de, ändring häruti måtte förordnas, så, att
omförmälda befattning blott endera tillkom¬
mer 3
N:o 46, öfver väckta motioner, angå¬
ende rättighet för Länsmän , Nämndemän och
Fjerdingsmän, eller den person fordringsäga¬
ren eljest har förtroende till, att verkställa
utmätningar 3
N:o 47, öfver Riksdagsfullmägtigen Olof
Olssons från Östergöthland motion, angående
villkorliga U tmätnings-Resolutioner 3
N:o 43, öfver Hr Gustaf Adolf Brunera-
nas motion, om vissa bestämmelser, för att
förekomma utmätningsmäns tillgrepp och för¬
skingring af utmätta medel 3
N:o 49, öfver Riksdagsfullmägtigen från
Elfsborgs Län Anders Danielssons motion, om
annan fördelning, än den som nu äger rum,
af försäljningsprovision för utmätt fastighet3
N:o 50, öfver Riksdagsfullmägtigen Joh.
ffak. Rutbergs från Norrbottens Län motion,
att för Kronoutskylder af fastighet, den äga¬
ren till utskyldernas godtgörande afstår, vi¬
dare betalningsansvar icke må honom åligga3
N:o 51, öfver Riksdagsfullmägtigen från
Calmare Län Nils Magnussons motion, om
bestämmande af viss tid för fullföljd af hos
Konungens Befallningshafvande skedd lag¬
sökning emot löftesman, sorn borgat såsom
för egen skuld 3
N:o 52, öfver Riksdagsfullmägtigen från
Skaraborgs Län Lars Larssons förslag till
Den n Juli e. m. 7g
stadganden, rörande tiden, inom hvilken ut¬
mätning bör verkställas, med flera hithöran¬
de frågor)
N:o 53, öfver väckta motioner, angå¬
ende stadganden, till förekommande deraf,
att Gäldenär, medelst diktade köpe-afhand-
lingar undanhåller sina tillgångar från utmät¬
ning) samt
N:o 55, öfver motioner, om stadgande
af skyldighet för Gäldenär, att, i brist af
annan tillgång, med arbete aftjena sin skuld)
i sammanhang hvarmed det gafs tillkänna,
att, då Lag-Utskottets beslut i dessa mål fat¬
tades, till Lag-Utskottet ännu icke hade an¬
kommit Peter Perssons från Calmare Län den
5 sistl. Maj till Bonde-Ståndet ingifna samt
den 10 i nämnde månad till Lag-Utskottet
remitterade och med de öfriga Riks-Stånden
communicerade Memorial, innefattande ut¬
veckling af föremålen för den motion af ho¬
nom, som ligger till grund för Betänkandet
N:o 44, hvadan också de fleste af de i sam¬
ma memorial upptagna särskilda omständig¬
heter icke blifvit af Utskottet granskade.
I följd häraf och sedan Peter Persson från
Calmar Län nu åberopat hvad han i nämnde
memorial anfört, såsom sina anmärkningar vid
Utskottets alla förberörde Betänkanden, ifrån
och med N:o 44 samt till och med N:o 53,
jemte N:o 55, och äfven andra Ledamöter
gjort erinringar vid åtskilliga af dessa Betän¬
kanden, hade Bonde-Ståndet beslutit att alla
80
Den u Juli e. m.
nyssnämnda 11 Betänkanden till Lag-Utskot¬
tets ytterligare handläggning återremittera.
Lades till handlingarna.
§• 2.
Valdes Electorer, i några permitterade
Ledamöters ställe, nemligen:
i:o efter Biskopen m. m. Doctor Hedrén:
Biskopen m. m. Doctor Tegnér;
2:0 efter Biskopen m. m. Doct. Lundblad:
Professorn Doctor Grenander;
5:0 efter Prosten Åstrand:
Prosten Rosén ;
4:0 efter Contractsprosten P. G. Svedelius ■■
Contractsprosten P. P. Svedelius;
5:0 efter Doctor Morén:
Contractsprosten Lignell;
6:0 efter Doctor Lindahl
Fältprosten Edvall;
7:0 efter Prosten Lyth:
Domprosten Doct. Holmström ;
och skulle de nyvalde, under de permit¬
terade Electorernas frånvaro, i deras ställe
inträda.
§• 3-
Föredrogs Stats-Utskottets den 4 och 8
dennes bordlagda Utlåtande N:o 172, i frå¬
gan om vissa grunders bestämmande för Hof-
Stats-Personalens Pensionering.
Contractsprosten Hallström önskade upp¬
lysning af Stats-Utskottets Ledamöter, om
denna reglering afser blott det fall, då Hof-
Staten
Den n Juli e. m. gi
Staten efter en Kongl. Persons död får pen¬
sion, eller om pension skall komma i fråga,
äfven då någon af Hof-Staten tar afsked.
Domprosten Doct. Heurlin: Den upplys¬
ning Prosten Hallström begärt, kan inhämtas
af Betänkandet, som på flere ställen bestämdt
antyder, att fråga om Hofstats-personalens Pen¬
sionering, hvarken hittills kommit, eller hä¬
danefter bör komma i fråga, utan vid den
sorgliga händelse, då någon Kongl, eller Furst¬
lig person med döden afgår. Om åter någon
till de Kongl. Hofven hörande Tjensteman
tager afsked eller entledigas från sin befatt¬
ning, har han aldrig erhållit pension, eller
ens anspråk derpå blifvit framstäldt.
Redan ifrån äldre tider har det varit
vanligt , att vid en Kongl, persons frånfälle
alla de personer som för ett eller annat än¬
damål varit vid dess Hof anställde, men hvil¬
kas tjenstgöring upphörde, blifvit ihågkomne
med pensioner å Rikets Stat. Men man har
hittills saknat allmänna grunder, så väl för
rättigheten till denna fördel, sorn ock för be¬
stämmandet af pensions-beloppen. Det har
kommit att bero dels af den Höge personens
Testamentariska föreskrifter, dels af R. St.
pröfning, såsom förhållandet var vid Högst
salig Konung Carl XIII:s och Prinsessan So¬
phia Albertinas frånfälle. En dylik pröfning
måste vara förenad med obehag, och blott¬
ställd för enskilta considerationers inverkan.
Bättre vore således om allmänna grunder på
Preste-St- Prot, 1834. Bandet VIII-
6
32 Den u Juli e. m.
förhand uppgjordes och stadgades, hvilka se¬
dermera endast behöfde tillämpas. Det var
af denna anledning, som Rikets senast för¬
samlade Ständer, uppå Hr Stats-Secreteraren
v. Hartmansdorffs motion, beslöto att hos K.
Maj.'t i underdånighet anhålla om meddelan¬
det af ett förslag till ledning vid bestämman¬
de af Hofstats-personalens pensionerande för
framtiden. Ett sådant förslag har K. Maj:t
nu till Stats-Utskottet öfverlemnat, och Ut¬
skottet har, med ledning deraf och med huf¬
vudsaklig öfverensstämmelse med hvad hit¬
tills egt rum, uppgjort allmänna grunder för
dylika framtida regleringar. De innehålla fle¬
re förut icke iakttagna restrictioner, såsom
uteslutande af alla andra förmåner, utom den
Contanta penninge-lönen, om pensionens in¬
dragning , då Tjenstemannen antingen vid Hof¬
vet eller i Statens tjenst åtnjuter högre eller
motsvarande lön o. s. v., Hvilka i jemförelse
med förra pensions-stater skola leda till minsk¬
ning och besparing för Stats-Verket. Gran¬
skar man vidare den bifogade Löne-TarilFen,
som skall ligga till grund för Pensioneringen,
och jemförer den med de Pensioner, som un¬
der samma rubrik nu äro uppförda på All¬
männa Indragningsstaten, skall man lätt öf-
vertygas, att Utskottets förslag åsyftar en
verklig fördel så väl för Stats-Verket, som
Rikets Ständer, hvilka befrias ifrån obehaget
att vid dessa sorgliga tillfällen ingå i nya
öfverläggningar.
Contractsprosten Hallström: Jag är till-
fridsställd af Domprosten Heurlinupplysning
Den n Juli e. m. gg
och misskänner ej syftningen af Hr v■ Hart-
mansdorffs motion eller Stats-Utskottets för¬
slag, men jag önskar, det vore bestämdt ut¬
satt, att pension blott vid en Furstes afgång
kan komma i fråga. Jag önskade ock vgta,
om antalet af Hofstatens personal är bestämdt.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag känner
intet exempel, att en Tjensteman vid Hofvet,
som tagit afsked, kommit på Indragnings-
Stat. Någon föreskrift, huru många vid Hof¬
vet skola vara tjenstgörande, kan ej linnas;
det måste bero på Kongl. Maj:t, helst som
hvar och en enskild får taga till sin betje¬
ning så mångå han behagar.
Contractsprosten Rosén: Pensionerna till
Hof-Statens personal, som hittills varit blott
gräfificationér, af Rikets Ständer för tillfället
fastställde till större eller mindre belopp, allt
efter som Statens tillgångar medgifvit, skul¬
le, enligt Högh Stats-Utskottets förslag, hä¬
danefter blifva en i lag stadgad rättighet och
af en viss, oföränderlig storlek. Detta an-
ser jag för mindre välbetänkt, helst Hofsta¬
tens tjenstepersonal kan obegränsadt okas,
hvarigenom ock pensionernas totalsumma lät¬
teligen förstoras till den grad, att hon verk¬
ligen öfverstiger Statens förmåga att henne
erlägga. — Jag tillstyrker derföre att man
vidblifver det gamla och uppskjuter pensio¬
nernas bestämmande tills det sorgliga tillfälle*
inträffar, då de böra komma i fråga.
Biskopen m. m. Doct. Tegnér: Jag vilh
ej gå i detaljer, men frågan är här i allmän-'
84
Den u Juli e. m.
het om en Pensions-inrättning för dem som
omgifva Kungliga personer, hvarigenom de-
ras bergning på ålderdomen kunde försäkras.
Man har stundom förebrått Presterskapet att
ej lägga nog vigt på Humaniora: jag tror
vi bäst bevisade vår humanitet om vi för ett
sådant ändamål beviljade hvad Utskottet före¬
slagit.
Prosten Ödmann•• Jag kan icke lemna
oanmärkt den anomalie, som efter min tan¬
ke förefinnes, emellan i:a och g:e momentet.
I det förra föreslås, att Embets- och Tjenste¬
män, äfvensom Hof-fruntimret må anses be¬
rättigade få Pension, svarande emot deras å
Hofstaten innehafde löner i penningar, etc.}
i det sednare, att den lägre Betjeningen ej
må, såsom Pensionärer för lifstiden, belasta
Statsverket, utan böra endast få sig tilldelad
en gratification, svarande emot ett års lön.
Hvarföre en större omsorg egnas den högre,
än den lägre Hofpersonalen, förmår jag ej
inse. Jag kan ej fatta, hvarföre icke äfven
de högre Hofmännen kunna förskaffa sig ci¬
vila eller militaira tjenster, af hvilka de kun¬
na hafva sin bergning utan att falla Staten
till last. Icke bör man förmena, att den,
som i ungdomen förskaffat sig kunskaper och
duglighet, skall genom sin tjenstgöring vid
hofvet hafva blifvit urståndsatt att sederme¬
ra, om åldern det tillåter, tjena Staten.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen upp¬
lyste, att, enligt gammal praxis, Hofbetje,
ningen, som haft lön på Konungens Civillista,
Den u Juli e. m.
85
efter en Konungs död alltid fått behålla lö¬
nen till döddagar, äfven om han haft eller
fått annan tjenst. Nu förloras pensionsrätten
för den, som har eller får annan tjenst med
lön på stat 5 således har en verklig besparing
af Utskottet blifvit föreslagen.
Contractsprosten Nordin: Ehuru jag ej
reserverat mig, har jag dock betänkligheter
vid detta Utskottets förslag. Det beror ju
på Kongl. Maj:t, att, när som heldst, förän¬
dra aflöningsbeloppet för hvar och enafHof-
vets Embets- och Tjenstemän: Kongl. Maj;t
kan således äfven höja lönerne utöfver den
Tariff, som åtföljer Betänkandet. Skulle, i
en framtid, så hända, att lönerne ökades med
eller i, eller |, eller än mer utöfver Ta¬
riffen, så, om Betänkandet nu antoges, hade
Riksens Ständer förbundit sig, att, obegrän-
sadt, öka pensionerne i samma mon, som lö¬
nerne blifvit ökade. — Detta anser jag kun¬
na leda till Statens obilliga betungande. Och,
i anseende härtill, tror jag bäst vara att lem¬
na saken in sta tu quo, och låta Betänkandet
förfalla.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af WingårdHär kan ej vara fråga om an¬
dra än dem, som efter Kongliga Personers
frånfälle pensioneras. Sådant upplyser Be¬
tänkandets 24 sida. Frågan uppkom egent¬
ligen efter Konung Carl XIII:s död. Det
är ock redan i vilkoren bestämdt, att annan
innehafvande Lön minskar Pensionen, hvaraf
endast öfverskottet då får beräknas. En
86
Den u ,Juli e. m.
värd Ledamot har erinrat om humanitetens
fordringar, men här förekomma ock philan-
thropins. De, som af ålder eller sjuklighet
icke kunna fortsätta sin tjenstgöring, böra
med underhåll hugnas på sina slutande da¬
gar. Denna rättvisa välvilja, bevisad mot
Statens Tjenare, bör ock tillempas på dem,
som uppvaktat eller tjent Statens Chef i Hans
Hus, hvilka för Staten ej kunna vara främ¬
mande. Antalet kan ej blifva för stort,
då den Kongliga Personen icke lärer anställa
flera, än behof vet fordrar, och i allt fall
sjelf af sin Civil Lista skall löna. Dessa Lö¬
ner äro ock, såsom man ser af uppgifter,
ringa mot Hof-Statens lefnadskostnad. Pen-
sionstagaren går ock i mistning af de förmå¬
ner, som åtnjutits under tjenstgöringen, så¬
som för boning, equipage m. m. I allmän¬
het anser jag detta förslag egentligen såsom
en verkställighetsåtgärd, en fullbordan af ett
vid sista Riksdag nära nog gifvet löfte afRi-
kets Ständer. Farhogan, att Lönerne kunna
ökas och med dem i en framtid Pensionerne,
är icke grundad, enär den, af Riks-Marskal-
ken på Konungens befallning aflemnade upp¬
gift, bör anses såsom en normal-tariff, enligt
hvilken Pensionerne böra uppföras, utan att
sedan kunna ökas. Af dessa samlade skäl
bifaller jag Betänkandet, hvaraf vinst men
icke förlust för Staten tillvägabringas.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Jag är
förekommen af Biskop af Wingård, som erin¬
rat att Stats-Utskottets åtgärd i förevarande
ämne endast är en verkställighet af Riksens
Dm u Juli e. m. 87
Ständers vid sednaste Riksmöte fattade beslut.
Äfven anser jag det vara en pligt af den hu¬
manitet, hvarigenom det Högv. Ståndet här¬
tills varit utmärkt och, som jag hoppas, nu
och framgent skall utmärkas, att vi hvarken
reglementera för strängt om deras antagande
och förmoner, hvilka med trogen tillgifven¬
het uppvakte inom Konungahuset, eller för¬
biande dem med den Hofbetjening, som an-
tages i egentlig tjenst för året eller måhända
endast för månaden.
Prosten Ödmann: Hvad Prosten Nordin an¬
fört, anser jag vara af mycken vigt. Då
Kongl. Maj:t kan efter eget godtfinnande öka
Hofpersonalens löner, skulle Pensionerna i
samma förhållande ökas. Den nyss lemnade
förklaring, att den bifogade Tariffen skulle
vilkorligen ligga till grund för de blifvande
Pensionerne, är i Betänkandet ej uttryckt.
Det hade då bordt tilläggas orden: hvarefter
Pensionerne alltid hädanefter böra utgå. Ett så¬
dant tillägg är ytterst nödigt. I annat fall
kunde möjligen denna Pensionsstat blifva för
Staten högst betungande. Jag anser då vida
bättre, att R. St för hvarje gång måtte för
hvart Individuum äga att bestämma Pensionens
belopp. Dä kunde afseende göras på den
verkliga förtjensten eller behörigheten att åt¬
njuta gratification, äfvensom på behofvet af
en sådan.
Contractsprosten Nordin: Om, såsom här
yttrats, meningen varit, att medföljande Ta¬
riff skulle blifva en ovilkorlig grund för pen¬
83
Den u Juli e. m.
sioneringen , hade sådant med tydliga ord bort
tillkännagifvas. Men emedan Betänkandet ej
på minsta sätt antyder, att Tariffen skall läg¬
gas till grund, torde bäst vara, att Betänkan¬
det återremitteras, på det den föregifna me¬
ningen måtte med ord uttryckas; derefter skul¬
le jag vilja bifalla förslaget, men icke med
annat vilkor.
Domprosten Doct. Hewlin: Att de blif¬
vande Pensionerna skulle, på grund af för¬
höjda löner, kunna stiga vida öfver de be-
lopp, som finnas utsatte i den bifogade Löne-
Tariffen, motsäges icke blott af förra R. St.
beslut, som föranledt detta förslag, utan äf¬
ven af Betänkandets mening och bestämda
syftning. Med de anslag, som nu finnas å
första Hufvud-Titeln uppförde, har man ej
eller anledning förmoda att Hofstats-persona-
lens aflönade antal eller Contanta Löneför-
moner skulle kunna betydligt tillökas, och
Utskottets förslag har just för afsigt att göra
den framtida pensioneringen deraf oberoende.
För öfrigt har Biskopen och v. Talmannen
af Wingård upplyst, att nu endast är fråga
om ep verkställighetsåtgärd, och det skulle
förefalla mig nog mycket inconsequent, om
rut varande Ständer skulle låta det förra be¬
slutet förfalla. Ett sådant förfarande kan jag
för min del icke gilla. Hvad en värd talare
yttrat om pröfning af personernas behof och
förtjenster, kan jag icke biträda, och jag gil¬
lar Utskottets förslag hufvudsakligen på deli
grund, att det förekommer all sådan pröf¬
ning. Vill man genom återremiss endast
Den u {Juli e. m.
89
vinna ett i min tanka mindre behöfligt för¬
tydligande, må den gerna beviljas, men å-
syftar man åter hela förslagets förkastande,
så måste jag på det högsta bestrida den.
Contractsprosten Hallström: Anledningen
till detta Betänkande är icke förgäten. Icke
eller betviflar jag på något vis Stats-Utskot-
tets mening eller den goda afsigt, hvilken
legat till grund för nu framstäldta förslag.
Men vid besluts fattande äro ordalagen af
vigt och det gör ej tillfyllest, att man om
meningen är fullkomligen ense. Åt den bör
ock gifvas ett klart uttryck, så att icke i
framtiden ett obehagligt missförstånd må upp.
komma, och den dunkla bokstafven leda in
på en annan, helt främmande, mening. Det
är ur detta hänseende jag yrkar ett förtydli¬
gande af förslagets medgifna syftning och att
Högh Utskottet ville i nytt afgifvande Be¬
tänkande uttrycka, i:o att Pension icke kan
eller bör i annat fall komma i fråga, än då
beklagligen inträffat den sorgliga händelse
att en Konglig eller Furstelig person med dö¬
den afgått, och dess Hofstat följaktligen skall
å Indragningsstat uppföras. o;o att den Be¬
tänkandet vidfogade Löneförteckning endast
i allmänhet kan tjena till ledning och efter¬
rättelse, men att pensionerne skola hvar för
sig bestämmas efter de å Hofstaten verkligen
åtnjutne löner, så att ingen till pension anses
berättigad , sorn ej å Hofstaten varit uppförd
till åtnjutande af verklig lön , ej eller afse¬
ende må fästas å tillfällige gratificationer,
samt derigenom tillkomne löneförhöjningar.
90
Dm u Juli e. m.
Prosten Ödmann: Jag vidhåller ännu min
öfvertygelse, att, om de af Prosten Hallström
föreslagna bestämningar icke antagas, det
gamla sättet att bestämma både Pensionärer
och Pensioner, vore vida bättre. Obehaget
af att näst efter en Kongl. Persons frånfalla
häröfver besluta kan jag ej fatta. Just dä
skulle den verkliga förtjensten lättast bestäm¬
mas, behofvet lättast utrönas. Må det tillåtas
mig att uttrycka min enskildta öfvertygelse,
att endast i afseende på den Höga person,
som behöfver nämnde Hofpersonal för sin
enskildta tjenst, någon egentlig skilnad visar
sig emellan den och den tjensteomgifning,
som en rik och förnäm Medborgare för sin
beqvämlighet använder. Den enskildta tjern¬
sten belönar denna efter godtfinnande med
högre eller lägre löne-förmoner; samma för¬
hållande äger rum vid Hofvet. Att Staten,
efter en Kongl. Persons frånfälle, öfvertager
omsorgen att försörja den efterletnnade_ Hof-
personalen, ändrar ej förhållandet. Afven
då synes en Pension böra meddelas icke en¬
dast för det man tjent, utan för det man väl
förrättat sin tjenst. I alla hänseenden bör
Utlåtandet återremitteras för att åtminstone
förtydligas och bestämmas i likhet med hvad
Prosten Hallström yrkat.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Den grundsatts, någre Talare
velat antagen för Hof-Statens pensionering,
står icke tillsammans med grunderna för en
Embeis- och Tjensteman förunnad lika för¬
mån. En sådan Minos Dom öfver dem, sorn
Den u jfuli e. m. gi
genom frånfälle förlorat sin Beskyddare, vöre
förhatlig men visst icke önskansvärd. Vill
man förringa Konungsligheten, så är det na¬
turligt, att man nedflyttar dess omgifning till
-jemnlikhet med enskildes tjenare. Jag hvar¬
ken delar eller värderar denna slags libera¬
lism. Huru ock Ständerna skulle kunna be¬
domina, till hvad del Personer af Hof-Staten
varit de Kongliga Personer till nöjes, dem de
uppvaktat, förstår jag ej, så vida icke äfven
inom Hofvet frejdbevis skulle gifvas, eller
forskningar för tillfället anställas inom en
krets, hvilken åtminstone så mycket, som
någon annan huslig, borde vara för dylika
fridlyst. Man kunde tro sig se i dylika för¬
slag recidiv af den tid, då Konungen icke,
såsom en annan Far, fick välja Lärare för
sina Barn, men denne tillsattes af Ständerne.
Domprosten Doct. Heurlin: På nu va¬
rande Indragningsstat finnes icke någon en¬
da, och har troligen aldrig funnits någon
pension för personer, som tagit afsked eller
blifvit entledigade från sina Hoftjenster. Dä
tillika dylika pensionsregleringar ske endast
vid de tillfällen, då någon Konglig eller
Furstlig person med döden afgår och dess
Hofstat upplöses, lärer man lätt finna att pen¬
sioner blott kunna beviljas dem, som i det
sorgliga ögonblicket äro tjenstgörande, alls-
icke de, som förut varit tjenstgörande. Nå¬
gon misstydning af denna enkla grundsats
kan ej befaras. Lika litet anser jag stadgan¬
det om Pensionsbeloppen vara otydligt. I
början af Bet. pag. 23 uppgifves bestämdt att
g2 Den u Juli e. rn.
Lönerna böra derföre ligga till grund, och i
slutet p. 29 förklarar Utskottet, att orsaken,
hvarför det förbigått 2.‘ne, å de Utskottet
tillhandakomne förteckningar på Hofstats-Per-
sonafen, upptagne Tjenstemän, varit den,
att de uppförde aflöningsbeloppen icke kun¬
nat antagas såsom grund för desse tjenstegra-
ders pensionering. Häraf följer ju bestämdt
och tydligt, att Utskottet ansett nu varande
aflöningsbelopp böra ligga till grund för den
öfrige tjenstestatens pensionering.
Häruti instämde Biskop Faxe och Doct.
Elfström.
Prosten Stenhammar: Jag är öfvertygad,
att Stats-Utskottets syfte och mening med det
afgifna förslaget varit i alla afseenden sådan,
som Domprosten Heurlin förklarat. I denna
öfvertygelse har äfven jag inom Utskottet
bifallit detta, af Ständernas beslut vid förra
Riksdagen föranledda, förslag. Men lika
öfvertygad, att ömsesidig tillfredsställelse be-
redes, då stadganderna vinna den fullkomli¬
ga tydlighet och bestämdhet, hvarigenom alla
anledningar till framtida missförstånd och hvar¬
je tvekan att bifalla förslaget kunna undan-
rödjas, förenar jag mig med de värde tala¬
re, sorn redan här yrkat återremiss af Betän¬
kandet.
Contractsprosten Hallström: Ju mer jag
är öfvertygad, att Utskottets och mia me¬
ning öfverensstämma, desto snarare ville jag
tro en återremiss kunna medgifvas, till sa¬
kens förtydligande. Berättelsevis omförmäler
Dm n Juli e. m. 95
väl Betänkandet, huru förhållandet för detta
varit med pensioneringen af de Hofsta ter,
som vid Kongl, eller Furstliga Personers från¬
fälle blifvit ä allmänna Indragningsstaten öf¬
verflyttade , men i sig sjelf handlar det icke
desto mindre i största allmänhet om vissa grun¬
ders bestämmande för Hofstats-personalens pen¬
sionering , efter hvad både rubrik och till¬
styrkanden gifva nogsamt vid handen.
Domprosten Doct. Heurlin: Dylika pen¬
sioner hafva alltid varit uppförde å Allmänna
Indragnings-Staten, och icke å cle egentliga
Hufvudtitlarne. Det ligger ock i sakens na¬
tur. De sednare innehålla bestämda års ut¬
gifter, för bestämda fortfarande ändamål. In¬
dragnings-Staten åter upptager väl bestämda,
men af tillfälliga omständigheter, såsom be-
fordringar, dödsfall o. s. v. beroende utgif¬
ter. Till dem höra pensioner, som i nämnde
fall upphöra, det är, indragas till Statsverket.
Contractsprosten Hallström: Om ock Hof¬
stats-personalens öfverflyttande å Indragnings-
stat alltid betecknar och tillförene medfört
pensionsrätt, kan dock deraf ej följa, att Pen¬
sioner ovillkorligen förutsätta eller beteckna
Indragningsstat, och ej skulle, den förutan,
kunna äga rum i framtiden.
Då meningarna voro delade och votering
äskades, framställdes följande proposition :
Bifaller Högv. Ståndet Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 172? Den det vill, lagge Ja;
den det icke vill, lagge Nej; vinner Nej,
blifver Utlåtandet återremitteradt, med den
gzj. Den 14 Juli.
af Tit. Hallström gjorde anmärkning, om dess
förtydligande i tvänne punkter.
Härefter anställdes omröstning , som så
utföll, att Utlåtandet blef, med 19 Nej emot
15 Ja, återremitteradt, med den af Tit. Hall¬
ström gjorda anmärkning om dess förtydli¬
gande i tvänne punkter.
§• 4-
Föredrogs Bevillnings-Utskottets d. 8 den-
nes bordlagda Utlåtande N:o 17, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Betänkandet an¬
gående Curhus-afgiftens fortfarande.
Ståndet, som vidblef sitt förut fattade
beslut, lade detta Utlåtande till Handlingarna.
Ståndet åtskiljdes kl. \ 9 e. m.
In fidem
P. A. Sondén.
Ben 14 Juli.
Plenum kl. 10 f. m.
§• 1.
Emottogs Hof-Cansleren m. m. Friherre
D. von Schulzenheim, som aflemnade de i §. 7
omförmälda Kongl. Skrifvelser, hvarefter han,
såsom vid ankomsten beledsagad, afträdde.
§- 2.
Från Höglojl. Ridderskapet och Adeln hade
Protokolls-Utdrag meddelade blifvit, hvilka
Den 74 jfuti. gg
innehöllo, att då de öfrige Stånden godkändt
Expeditions-Ut skottets förslag till underdånig
Skrifvelse N:o 53, Ståndet funnit för godt
att dervid låta bero; laggt till Handlingarna
Allm. Besvärs• och Ekonomi-Utskottets Utlåtan¬
den :
N:o 84, rörande anmärkningar vid Be¬
tänkandet N:o ggj i anledning af väckt mo¬
tion om en Författnings utlärdande, hvarige¬
nom lönen för Pastorernes Adjuncter eller
Vicarier bestämmes att alltid vara en , i den¬
na Författning fastställd, del af Pastoratets
kända inkomst;
N:o 85 » i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N:o 30 rö¬
rande väckt motion, att Förvaltningen af Sjö-
Ärenderna måtte upplösas och dess göromål
till Kongl. Krigs-Collegium öfverflyttas;
N:o 88, i anledning af anmärkningar vid
Utlåtandet N:o 62, rörande väckt fråga om
befrielse för Allmogen på Gottland från skyl¬
digheten att bygga och underhålla Boställs¬
hus åt Tullbetjeningen vid Landthamnarne
derstädes;
N:o 83, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Betänkandet N:o 37, rörande väckt
fråga, ej mindre om bestämda föreskrifter för
befordringar inom Postverket, än ock omgbe-
hofvet af ny Postordning och Instruction^för
Post-Inspectorer och Postförvaltare , fann Stån¬
det för godt att förblifva vid sitt, medelst
afslag å Betänkandet N:o 37 redan fattade,
beslut;
N:o 82, i anledning af gjorde anmärk¬
96
Den 14 Juli.
ningar vid Utskottets Betänkande N:o 41,
angående väckt motion om åtskilliga förän¬
dringar i Jude-Reglementet, och N:o 89, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Betän¬
kandet N:o 34, angående väckt motion der¬
om, att de 124 tunnor Spannmål, sorn under
benämning af Domkyrkotunnor nu årligen
gå från Hernösands Stift till Upsala Domkyr¬
ka, hädanefter måtte tillfalla Kyrkan i Hernö¬
sand ;
och beslöt Ståndet att vid de 2:ne sist¬
nämnde Utlåtanden låta bero.
Remitterat till Lag-Utskottet: Hr v. Troils,
Emil, motion att Tjenstemän, som uppsåtli¬
gen föra falska och origtiga publika räken¬
skaper, må straffas såsom för förfalsknings¬
brott; remitterat till Constitutions-Utskottet en,
uti Memorial N:o 193 i den ordning 29 §-
Riksdags-Ordningen föreskrifver, af Stats-Ut-
skottet anmäld anledning till anmärkning emot
Föredraganden fär Handels- och Finance-Åren-
derna;
återremitterat Bevillnings-Utskottets Betän¬
kande N:o 13, angående stämplade pappers-
afgiften.
Bifallit Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets följande Utlåtanden;
N:o gls i anledning af Kongl. Majtts
nådiga Skrifvelse, rörande ett på Rikets Stän¬
ders begäran utarbetadt förslag till en låne¬
inrättning till understöd för bergsmanshandte-
ringen i Riket;
N:o
Den 14 .Juli.
97
N:o 36, i anledning af väckta motioner
om inskränkning af den så kallade Landtf
mannaseglationen;
N:o 87, i anledning af gjorde anmärk'-'
ningar vid Utskottets Betänkande N:o 44,
angående utsättande af en belöning för för¬
fattandet af en Lärobok i Christendomen för
menige manj
N:ö 90, i anledning af väckt fråga om
anställande af en undersökning till utrönande
af det mest lämpliga sätt för allmänna lands¬
vägarnas förbättrande ;
N:o 91, i anledning af väckt motion, an¬
gående vissa förändringar i Kongl. Förord¬
ningen den 23 April lg 19 om privilegia ex-
ellisi va j och ;
N.092, i anledning af .väckt fråga om
rättighet för Ådjuncter och Docenter inom
Juridiska och Medicinska fcaculteterna, att bö*
räkna Academisk tjenstgöring vid fråga om
befordringar utom Academien.
Lades till handlingarna.
$■ 3-
Af de från Vallöf,. Borgar e-St ände t ankom¬
na Protokolls-Utdrag, som upplästes, inhäm¬
tades, att vid föredragning af Stats-Utsktittiis
Utlåtande, N:o 170, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Betänkandet N:o 22, in¬
nefattande yttrande öfver Rikets Ständers å-
ren 183° och 1832 församlade Revisorers Be¬
rättelser, Ståndet fattat följande beslut:
13 och 26 punkterna biföllos;
Preste-St. Prot. 1834• Bandet Vill. 7
gg Den 14 Juli.
vid 1, S, 7, 17, 21, 22, 25, 28 och 29
punkterna låt Ståndet bero 3
2, 3> 8, 9, 10, U, 12, 13, 14, 16,19,
20, 27, 30 och 31 punkterna lades till hand»
lingarna j
4 och 15 punkterne:
beslötos underdåniga Skrifvelser till Kongl.
Maj:t af Rikets Ständer, med anhållan, att
dylika gratificationer med dem, som omför-
mälas uti 6 och 46 §§• af Stats-Utskottets
Betänkande, N:o 22, för framtiden ej måtte
i nåder beviljas.
6 punkten af Utlåtandet N:o 170 och
12 §. af Betänkandet N:o 22:
beslöts underdånig Skrifvelse af Rikets Stän¬
der, med anhållan, att gratificationer ej må
hädanefter i nåder tilldelas för göromål, som
tillhört å Stat uppförde, löntagande Tjenste¬
män att verkställa.
23:dje punkten:
beslöts underdånig Skrifvelse af Rikets Stän¬
der, med anhållan, att laga åtal, såsom för
embetsfel, må anställas emot den, som, a
Kronans vägnar, afslutat det uti omförmälde
punkt nämnde Contract, och hvilken dervid
icke, såsom vederbort, vidtagit lagliga åtgär¬
der till bevarande af Kronans rätt.
24-‘de punkten:
beslöts underdånig Skrifvelse af Rikets Stän¬
der, med anhållan, att gamla Passevolance-
Cassans behållning må till nya Passevolance-
Cassan öfverlemnas.
Den 14 {fult.
99
Remitterat till Constitutions-Utskottet en af
Stats-Utskottet i Memorial N:o 195 anmäld an-
märknings-anledning mot Föredraganden för
Handels- och Finance-Ärenderna.
Laggt till handlingarna Expeditions-Ut-
skottets Memorial N:o 11, i anledning afåter-
remiss från Högh Ridderskapet och Adeln af
Expeditions-Utskottets förslag till underdånig
Skrifvelse N:o 53.
Af Stats-Utskottets Utlåtanden bifallit:
N:o 171» i anledning af Riksens Stän¬
ders Revisorers anmälan, rörande 2-‘ne i Con-
voij-Cassans Räkenskaper afskrifne, till Gabi-
netts-Cassan utbetaldte summor;
N:o 175, i anledning af väckt motion
0111 undersöknings anställande, rörande beskaf¬
fenheten af de vid Hufvudstaden befintlige
Corrections-anstalter;
N:o 176, i anledning af väckt motion
om straff-fängelsers inrättande för arbetsfån¬
gar;
N:o 177, i anledning af motion, angå¬
ende understöd af allmänna medel till full¬
bordande af Ystads hamnbyggnad;
N:o 173, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition till Rikets Ständer, angå¬
ende förlängning i ytterligare tio år af de för
en Pant-Låne-Inrättning i Hufvudstaden be¬
viljade förmoner; och
N:o 17g, i anledning af åtskillige f. d.
Tjenstemäns vid f. d. General-Assistance-Con-
toret underdåniga ansökning om Kongl. Maj:ts
nådiga förord till erhållande af något lämp¬
ligt understöd.
100 Den 14 foti.
Återremitterat från samma Utskott:
N*o 172, i frågan om vissa grunders be¬
stämmande för Hof-Stats-personalens pensio¬
nering ; och
N:o 174, i fråga om anslag till Ortho-
pediska Institutet.
Bifallit Banco-Utskottets Betänkande N:o
15, angående motion att enskilde Actie-ägare
måtte inbjudas till deltagande i Rikets Stän¬
ders Bank oeh dess rörelse.
Vid föredragning af Lag- samt Allm. Be¬
svärs. och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 3,
i anledning af åtskillige föreslagne förändrin¬
gar i gällande författningar om personers af
arbetsklassen förpassande m. m. De fyra för¬
sta punkterna gillades och den femte punk¬
ten afslogs.
Af Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkanden återremitterat N:o 93, i'anled¬
ning af väckt fråga om upphäfvande af dub¬
bla tjensteårsberäkningar vid befordringar till
Ecclesiastika Embeten och Tjenster-, samt till
handlingarna laggt N:o 94, ytterligare, i an¬
ledning af väckta motioner om åtskilliga än¬
dringar i Kongl. Stadgan den g November
1830j angående hvad vid Sjöfart inrikes or¬
ter emellan iakttagas bör.
Lades till handlingarna.
§• 4-
Af de Protokolls-Utdrag sorn från Heder¬
värda Bonde-Ståndet ankommit upplystes, det
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 13, an¬
gående stämplade pappersafgiften blifvit åter-
Den 14 jfuli.
101
remitteradt; att vid samma Utskotts Betan,
kande N:o 15, i anledning af de vid Betän¬
kandet, angående grunderna för den blifvan¬
de allmänna Bevillningen, gjorde anmärknin-
gar, Ståndet antagit följande Bevillnings-
grunder:
1:0 Skyddsafgift från fyllda lg år, med
förbehåll., att vid pröfning af det från Ut¬
skottet inkommande Utlåtande, om tillämp¬
ning af denna beskattningsgrund kunna ut¬
sätta afgiften i progressivt förhållande,-ehvad
Utskottet det föreslår eller icke;
2.'o utgift å synbar förmögenhet eller in¬
komst, med det vilkor som Ståndet här ofvan
gjort, i afseende på skyddsafgiften eller att
äfven ifrågavarande afgift må kunna faststäl¬
las att utgå progressivt; och
5:0 årlig Bevillning för Caracters-Full-
magter; hvarförutan Ståndet låt vid Betän»
kandet N:o 15 bero.
Remitterat till Constitutions-TJtshottet Stats¬
utskottets Memorial N:o 195, med anmälan
af anledning till anmärkning emot Föredra¬
ganden för Handels- och Finance-Ärenderna.
Likaledes till Stats- samt Allm. Besvärs och E-
honomi-Utskotten Anders Danielssons, från Elfs¬
borgs Län, motion, att Rikets Ständer måtte
förnya deras underdåniga anhållan vid sista
Riksdag, att under den blida årstiden samt
alltid vid marcher till och från vapenöfningar
tågande trupper måtte anbefallas, att tälta
eller bivakuera, och sjelfve tillreda sin pro¬
viant m. m.
Lades till handlingarna.
102
Den 14 Juli.
§• 5*
Genom Protokolls-Utdrag af den 11 den¬
nes hade Hederv. Bonde-Ståndet tillkänna-
gifvit sitt beslut att anmoda Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet att inom en månad
härefter inkomma med Utlåtande, i anledning
af erhållne återremisser å Utskottets Betän¬
kande N:o 35, rörande framställde motioner
angående Biskopsämbetenas indragning, jemte
inbjudning till Med-Stånden att deruti med
Bonde-Ståndet sig förena.
Preste-Ståndet, som redan bifallit Betän¬
kandet N:o 35, ansåg sig ej behöfva något
svar ifrån Utskottet och således icke heller
kunna antaga denna inbjudning.
§. 6.
Föredrogos och lades på bordet:
Banco-Utskottets Utlåtanden
N:o 16, till svar å de inom samtlige
Riks-Stånden framställde, till Utskottet remit¬
terade anmärkningar vid dess under N:o 6
afgifne Betänkande med förslag till Hufvud-
grunder för Bankens rörelse och förvaltning j
och
N:o 17, i anledning af de inom Riks-
Stånden gjorde, till Utskottet remitterade an¬
märkningar vid dess under N:o g afgifne Be¬
tänkande, angående Bankens öppnande till ut¬
vexling af Silfver.
§- 7-
Föredrogos och remitterades till Stats¬
utskottet:
Den 14 Juli. 105
1:0 Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, angående Städernes Inqvar-
teringsbesvär, gifven den 21 Juni 1034}
2.'o Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till
Rikets Ständer, angående upphörande af de i
Rikets Norra Län utgående så kallade Räf-
stetingspenningar j gifven den 5 Juli 1834*
§. 8-
Enligt nu uppläst Protokoll hade Stån¬
dets Electorer i dag utsett till Ledamot i
Stats-Utskottet, under Prosten Åstrands från¬
varo :
Biskopen m. m. Doctor Tegnér;
och till Ledamöter i Banco-Utskottet, under
Professorn Doct Moréns frånvaro:
Prosten Rosén;
under Doct. Lindahls frånvaro:
Domprosten Lidman;
under Prosten Lyths frånvaro:
Doctor Pettersson.
$• 9-
Föredrogs Lag-Utskottets den go Juni
och den 4 Juli bordlagda Utlåtande N:o gl,
i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Skrif¬
velse , med öfverlemnande af Lag-Comitéens
förslag till Allmän Civil Lag, äfvensom öf¬
ver väckta motioner, hvilka härmed stå i
sammanhang.
Stats-Rådet m. m. Poppius: En bland dem,
hvilka haft sig anbefaldt att taga del så väl
i de förberedande åtgärderne, som bordt fö¬
104
Den 14 Juli.
regå det vidtutseende företag af ett förslag
till ny allmän Lag för Sverige, som ock se¬
dermera i bearbetande af sjelfva förslaget,
hämtar jag deraf ökade anledningar att vid
detta tillfälle ej förblifva stillatigande. Så lång
tid har redan förflutit från det de första åt-
gärderne voro vidtagne i afseende på detta
ärende, att tilldragelserne dervid och hvad
mera förefallit under arbetets fortgång, torde
dels vära okände af många, dels hafva fal¬
lit utur minnet hos flere, hvilke af serskilta
anledningar ej kunnat följa saken med fort¬
farande uppmärksamhet. Jag utbeder mig
derföre att genom utdrag utur anteckningar,
hvilka jag förvarar hos mig till egen efter¬
rättelse och upplysning , få, så korteligen som
möjligt, göra till det HÖgv. Presteståndet en
framställning, om hvad som hör till samman¬
hanget af detta ärende.
Omedelbarligen efter lg09 års Statshvälf¬
ning och så snart nya Grundlagar hunno ut¬
arbetas och antagas, fiistades uppmärksamhe¬
ten hos då församlade Rikets Ständer på an¬
gelägenheten deraf, att landets öfrige lagar
borde stå i fullkomlig harmoni med Grundla-
garne, och samma anda och mening blifva
rådande uti Lagstiftningen i allmänhet. Se¬
gren öfver hotande stora olyckor lifvade nya
hopp om gladare utsigter i framtiden. All¬
var och samdrägt i viljorne och kraft i hand¬
ling utvecklade sig i allt hvad sorn åsyftade
ett skyndsamt tillvägabringande af en bättre
sakernes ordning. Lagarne, öfver hvilkas
brister klagan redan länge förut blifvit spord,
Den 14 Juli. 105
kunde sålunda ej heller undgå att blifva fö¬
remål för den omtanka och de omsorger, som
sträckte sig till landets alla vigtigare angelä¬
genheter. Rikels Ständer anmälte i följd der¬
af hos Kongl. Maj:t deras önskningar, att Ri¬
kets allmänna Lagar borde undergå en full¬
ständig revision och omarbetning, så att de
kunde blifva enkla i deras bud, klara och
bestämda i deras lydelse och lämplige till den
närvarande tiden. Ständerne anhöllo, att
Kongl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder,
hvilka kunde finnas tjenliga för vinnande af
det antydde ändamålet och anvisade jemväl
erforderliga medel i penningar att dertill af
Kongl. Maj:t användas.
I anledning deraf förordnade Kongl. Maj:t
i nåder en Comité, bestående af 1:0 Justitie-
Stats-Ministern Grefve Gyllenborg; 2:0 Stats-
Rådet Grefve Rosenblad; 3:0 Justitie-Rådet
Poppius; 4:0 Just. Rådet Blom; 5:0 Just. Cancel.
Grefve Trolle Wachtmeister; 6:0 Just. Ombuds¬
mannen Frih. Mannerheim; 7:0 Stats-Secr. Jär¬
ta; g:o Hof-Rätts-Rådet Steenman; 9:0 Kammar-
Rådet Branting; 10:0 Bergs-Rådet Sandels och
lito Corn. Rådet Zenius, åt hvilka det blef
anbefaldt att till Kongl. Maj:t i underd. in¬
komma med yttrande om den plan, efter hvil¬
ken Lagförslaget borde bearbetas, och sät¬
tet, huru ändamålet skulle sökas. Sedan den¬
na Comité vid flere sammanträden haft råd¬
plägningar i ämnet, och derom afgifvit un¬
derd. yttrande, täcktes Kongl. Maj:t i nådig
Skrifvelse till Just. Statsministern Grefve Gyl¬
lenborg den 14 Febr. 1811 förklara, det Kongl.
105 Den 14 Juli.
Maj:t i nåder funnit godt att gilla Comitéens
åsigter och i följd deraf förordnat, hvad an¬
går Civillagen, om hvilken nu är fråga, bland
annat:
1:0 Att Lagboken af 1734 skulle tagas
till mönster i anseende till den yttre formen
och dess indelning i Balkar och Capitel.
2-0 Att alla Förordningar och stadgar,
hvilka utkommit efter det 1734 års lag blef
antagen, och kunde hänföras till ämnen , som
höra till Allmänna Lagen, borde sammandra¬
gas och upptagas i det nya Lagförslaget, i
den ordning ämnenas natur anviste; att alla
j Lagen förekommande ämnen borde noga
urskiljas, och derifrån uteslutas allt, hvad
som ej står tillsammans med de förändrade
förhållanden, hvilka blifvit följder af förän¬
drade tider, att i de fall Lagen funnes tvä-
tydig och mörk, dess föreskrifter borde er¬
hålla klarhet och bestämdhetj att nya lag¬
bud borde föreslås i alla de händelser , hvil¬
ka Lagen af 1734 ej föresettj samt ändteli¬
gen att de rättsläror, synnerligen i frågor om
Contracter, hvilka antingen saknas i 1734
års Lag, eller i densamma ofullständigt vid¬
röras, borde närmare utvecklas.
3:0 Att hvad angick rättegångssättet, der¬
vid borde tillses, att Processen förkortades
och förenklades samt att bestämde föreskrif¬
ter meddelades angående nödvändige forma¬
liteter , såsom ock att Fora Privilegiata af-
skaffades.
4:0 Att utur det nya Lagförslaget borde
uteslutas allt hvad som utgjorde föremål för
Den i4 Juli.
107
Kyrko-, Krigs- och Sjölagarne eller hörde till
den Ekonomiska Lagstiftningen.
De personer, åt hvilka införandet af
sjelfva arbetet uppdrogs, skulle utgöra en
Comité i tvänne afdelnjngar. Till den ena
hörde de så kallade arbetande Ledamöternej
till den andra de granskande. De förstnämn¬
de, bvilke åtnjötobestämde aflöningar och så¬
ledes borde egna sig odeladt åt det uppdrag
de erhöllo, skulle utarbeta de nya förslagen.
De sednare åter, hvilke ej hade att åtnjuta
något arfvode eller serskild vedergällning el¬
ler kunde befrias för öfrige till deras sysslor
och befattningar hörande göromål, skulle sam¬
manträda gemensamt med de arbetande, så
ofta fråga var att rådslå om grunderne för
arbetet eller att granska hvad deraf kunde
vara verkstäldt eller öfverlägga om andre der¬
med sammanhängande åtgärder.
Till arbetande Ledamöter voro nämnde
i:o Lagman Flink; 2:0 Häradshöfd. Törne¬
blad; 3:0 Professor Rabenius; 4:0 Commerce-
Rådet Zenius, samt 5:0 Advocat-Fiscalen Staaf,
hvardera för sig aktade män, dels för prac-
tisk skicklighet, dels ock för theoretiske kun¬
skaper.
Till granskande: 1:0 Just. Stats-Minist.
Grefve Gyllenborg; o;o Stats-Rådet Grefve
Rosenblad; 3:0 Just. Rådet Poppius; 4:0 Just.
Rådet Blom; 5:0 Just. Canc. Grefve Trolle
Wachtmeister; 6:0 Just. Ombudsman Friher¬
re Mannerheim; 7:0 Landsh. Edelcreutz; g:o
Hof Rätts-Rådet Widman; 9:0 Kammar-Rådet
Rolén; 10:0 Commerce-Rådet Lenngren; li;o
108
Den 14 Juli.
Bergs-Rådet Sandels och 12:o Rådmannen
Ahlgren.
Samtlige Collegier och Embetsverk an-
befalltes att gå Comitén tillhanda med alla
de upplysningar, som af dem äskades, och
de kunde hafva att meddela.
Så snart bestämde delar, hvilka kunde
anses utgöra något helt för sig, af det nya
lagförslaget kunnat utarbetas, borde det all-
mängöras genom trycket, för att blifva före¬
mål för allmän granskning, hvarjemte exem¬
plar deraf skulle tillsändas Rikets Hof-Rätter
och de Juridiska Faculteterne vid Rikets A-
cademier, med förbindelse för dem, att af¬
gifva de anmärkningar, hvartill de funno an¬
ledning. Så snart anmärkningarne inkommit,
borde Comitén sammanträda in pleno, taga
anmärkningarne i öfvervägande, jemnföra dem
med förslaget och i detta sednare göra de rät¬
telser och jemkningar, hvartill anmärknin¬
garne funnos föranleda, hvarefter och sedan
hela arbetet blefve fulländadt, det borde å-
nyo utgifvas genom trycket och underd. an¬
mälan derom göras hos Kongl. Maj:t.
Sådane voro första anledningarne till fö¬
retaget af nya Lagförslaget, sådane förbere-
delserne till sjelfva arbetet, sådane de före¬
skrifter och instructioner, hvilka borde län¬
da till efterrättelse vid dess utförande. Sve¬
riges Konung fann sig uppmanad af Svenska
Folkets önskningar att egna sine Konungslige
omsorger åt lagarnes bättre ordnande. Hvad
Konungen i anledning deraf stadgade och fö-
reskref, vittnar, att Konungens nådiga vilja
Den 14 Juli. 109
och afsigter voro helt andra än att gifva ef-
ter för dagens vindkast eller att låta åtgär¬
der komma i fråga, hvilka endast tjente att
tillfredsställa ögonblickets flyktiga begär.
De män, åt hvilka Kongl. Majtt anför¬
trodde arbetets utförande, voro af deras sam¬
tida icke kända såsom förslagsmakare. De
kände dock sig sjelfva och sine inskränktare
krafter, att åtaga sig ett arbete af så vidt¬
omfattande natur. De önskade således gerna,
att andre mera lyckligen begåfvade och ut¬
rustade hade blifvit utsedde dertill, men de
ansågo sig pligtige, att egna sig och sine be¬
mödanden att, i hvad de kunde förmå, söka
fullgöra Kongl. Maj:ts Bud och Befallningar,
till befordrande af något, som då utgjorde
föremål för Svenska folkets önskningar.
Arbetet greps således an, och det med
allvar. Under loppet af de första åren före-
föllo förändringar i anseende till de arbetan¬
de Ledamöterne. Lagman Flink bortgick ge¬
nom döden, Häradsh. Törneblad och Professor
Rabenius anmälte tvingande skäl, hvarföre de
måste skilja sig vid Comitén. Det visade sig,
att det ej var så lätt att fylla de lediga rum¬
men. Prof. Afzelius och Lagman Lind läto
förmå sig dertill, men efter någon tid afträd-
de de åter derifrån. Ej utan stor svårighet
förmåddes Häradsh. Richert att emottaga det
honom erbudna förtroendet, hvilket, så smick¬
rande det än kunde anses för en ung man,
likväl visade sig vara förenadt med uppoff¬
ringar, stundom liknande fordringar, hvilka
gäldenären ej vill erkänna vid förfallodagen.
110
Den 14 Juli.
Tid efter annan glesnade äfven lederne bland
de granskande Ledamöterne. Desse förstärk¬
tes icke med nya, men de öfrige gamla slö¬
to sig närmare tillsammans och ökade sine
ansträngningar, att kunna fullborda hvad
dem var ålagdt. Andtligen blef ock Lag¬
förslaget fulländadt, och det med noga efter-
lefnad af den plan och alla de föreskrifter,
Kongl. Maj:t i nåder derom meddelat. Verkan
af olika tiders välde på tilldragelserne i dem
visar sitt inflytande jemväl i anseende till
lagförslaget. Å den tid arbetet dermed bör¬
jades, spordes missnöje från olika håll, att
deråt gafs en riktning , 50m vittnade om oti¬
diga farhågor att biträda en bana, som ledde
från åldriga fördomar. Det förtroende och
den välvilja flere bland Comiténs Ledamöter
då åtnjöto hos olika medborgare-classer, tjente
till stöd att hålla tillbaka den ström, sorn
hotade att svälla öfver bråddarne. Nu åter
förmärkes klandret sträcka sig ända derhän,
att Lagförslaget i sin helhet röjde afsigter att
till landets förderf nedrifva det beståndande
nyttiga. Likväl bestod Comitén af Ledamö¬
ter, bland hvilke de fleste redan grånat i sta-
tens tjenst och af hvilka man således kunde
förvänta, att de åtminstone ej skulle låta hän¬
föra sig af nyhetsbegär och lättsinnigt söka
omstörta något, för hvars fortfarande bestånd
en pröfvad erfarenhet varit att åberopa.
Det ligger i sakens natur, att Lagför¬
slaget måste i flera delar kunna blifva före¬
mål för olika meningar, men om någonsin
detta förslag kommer under granskning, som
Dm 14 Juli.
lil
grundar sig på förut inhämtad fullständig kän¬
nedom af det hela och alla dess delar, och
hvarvid skuggrädsla för hvad som vill kal¬
las nytt eller förkärlek för hvad som får namn
af gammalt, ej hindra en lugn pröfning, så
skall sig uppenbara, att förslaget hufvudsak¬
ligen är ularbetadt under bemödande att till¬
fredsställa förre Rikets Ständers önskningar
och Kongl. Maj:ts i nåder meddelte föreskrif¬
ter; att det förnämligast grundar sig på hvad
sorn varit stadgadt genom 1734 års Lag och
lämpar sig efter dess anda och mening, el¬
ler blifvit samladt af tusendetals spridda För¬
fattningar, eller är föranledt af händelser,
anmärkte af Män, hvilke under en lång er¬
farenhet blifvit bevandrade på Lagfarenhe-
tens irrgångar och göra bekantskap med den
abstracta Lagkunskapens gagnlösa klyftighe¬
ter; att då åtskillige nya Lagbestämmelser
blifvit föreslagne, sådant varit en följd an¬
tingen deraf, att fall förefunnits, hvilka ej
varit föresedde i äldre dagar, eller att anled¬
ningar förefunnits, att de af ett allmännare
stadgadt tänkesätt varit påkallade; samt ändt-
ligen, att, om än de så kallade nyheterne
skulle af dem, som bättre veta, anses böra
ogillas, jemkningar i anledning deraf skulle
kunna verkställas efter omständigheterne utan
svårighet och utan att det hela, eller större
delen deraf, behöfde förkastas.
Jemförelsen emellan Lagförslaget, sådant
det är, eller det med nödige ansedde jemk¬
ningar kan blifva och 1734 års lag, med all
den oreda sig företer, enär till densamma må¬
112
Den 14 Juli.
ste användas, såsom bihang, den mängd af
äldre och sednare Författningar och Lagsam¬
lingar, förutan hvilka Lagen af 1734 ej ens
kan vinna tillämpning, skulle närmast vittna
om det Chaotiska skick, hvari det Svenska
Lagväsendet för närvarande befinnes, samt
att rättelse deri ej kan länge fördröjas utan
den menligaste inflytelse på alla de förhållan¬
den, uti hvilka medlemmarne i ett väl ord-
nadt samhälle måste stå till hvarandra. Det lå¬
ter ej tänka sig, att ett förslag till en ny all¬
män Lag för ett helt folk skulle kunna upp¬
göras och fullbordas, så att alla, som det an¬
går, skulle kunna blifva enige om dess god¬
kännande. Alla må höras, så vidt ske kan.
Alla må yttra sine åsigter och söka . göra detn
gällande. Men i det land, der en högre kraft
ej uppenbarar sig, sorn förmår samla och upp¬
fatta de mångfaldiga viljorne och i öfverens¬
stämmelse med det' allmännas gagn och de
förståndigas mening kan uttala det sista or¬
det, som bjuder verkställighet och lydnad,
skulle meningsstriderne blifva ändelöse och
folket aldrig kunna få hugna sig af andre,
lagar än sådane, som tillfälligtvis kunnat till-
vägabringas och utan egentligt sammanhang
utgöra bidrag till så kallade Lagsamlingar,
uti h vilke de spridde lag buden förvaras så¬
som hemligheter, förbehållne de någre, hvil¬
ka der äro invigda, men okände eller miss¬
ledande för de flere, som de likväl närmast
röra.
Jag bör härvid ej förbigå att omnämna,
att
Den 14 Juli.
113
att flere meddelanden ägt rum mellan Kongl.
Majrt och LagComitén, äfven under fortgån¬
gen af Comiféns arbeten. Ibland dem skall
jag serskildt endast antyda dem, som föran-
ledt till Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse den 11
Äng. 1815* Denna föranleddes af Lag-Comi-
tens Betänkande den 31 Mars, och Högste
Domstolens oell Stats-Rådets yttrande den 6.‘te
och lQrde April nyssnämde år, hvaröfver
jemväl Rikets Ständer vid då hållen Riksdag
sig utlåtit. Handlingarna om allt detta igen¬
finnas intagne uti Samlingarne af Kongl. För¬
ordnanden för år J8lp.
Hvad angår Domstolarnas organisation
och det deraf beroende rättegångssättet, så
hafva dessa ämnen allaredan I8I5 varit före¬
mål för Rikets Ständers bedömande och Kongl.
Majrts pröfning: och Kongl. Maj:t har, uti
dess ofvan åberopade Nåd. skrifvelse, för-
ständigat Lag-Comitén, huru Rikets Ständers
åsigter voro att ej i förtid binda händerne på
Lag-Comitén, att fortsätta dess arbete i det
sinne det börjats, eller på sig sjelfva, att tiri
ett sammanhang bedöma hela förslaget med
alla detaillerne deraf, enär det en gång vore
fullbordadt och vore öfverlemnadt till Rikets
Ständers slutliga granskning. Skulle väl nu
hinder böra på hvarjehanda sätt sökas och ut¬
finnas att aflägsna, om ej alldeles omintetgö¬
ra, verkställigheten af ett beslut, som Rikets
Ständer redan för 19 år tillbaka fattat?
Den som ej är obekant med Fädernes¬
landets inre tillstånd och öppet och fördoms-
Preste-St. Prot. 1834. Bundet VIII. 8
114 Dea l4
fritt uttalar hvad han derom vet, må ej ne¬
ka, att landet länge besvärats af många bri¬
ster i dess redan föråldrade Civil-Lagar och
de former, under hvilka de kunna göra sig
gällande. Medvetandet och känslan af dessa
brister må ej förblandas med det lättsinniga
begäret efter nyheter, af hvilka behof ej gö¬
res. Omtankan att i sin tid kunna afhjelpa
de förra bereder det säkraste stödet, att åter¬
hålla det sednare. Grunderna för samhällets
bestånd och trefnad äro oföränderlige. De
finnas uti Religionens helgd, vördnad och
trohet emot öfverheten, lydnad för lagarne.
Men dessa, för att kunna verka till enahan¬
da mål vid olika tidskiften, hafva behof att om¬
klädas i former, som passa in i den tid, till
hvilken de höra. — Att söka bidraga dertill
är ej att missakta det gamla, derföre att det
är gammalt, eller söka det nya, derföre att
det är något annat, än det man äger, men
ej förstår att värdera. Skall man väl tro,
att någon finnes, som yrkar på allvar, att
1754 års lag, så förträfflig den var på sin tid,
skulle räcka till för ordnandet af de mång-
falldigt utvecklade förhållanden, som det när¬
varande samhällslifvet företer. Hvad annat
vore då alla de förklaringar, ändringar, rät¬
telser och tilläggningar, hvilka innefattas uti
lOOrdetals volumer, samlade efter det 1734
års lag utkom, och utgörande sammantagne
Sveriges närvarande lagverk, än nyheter,
uppfunne att nedrifva en byggnad, uppförd
att bestå oföränderlig i en verld, der likväl
allt är underkastadt föränderlighet?
Den 14 Juii.
115
Efter denna allmänna öfversigt af hvad
som närmast omfattar första anledningarne,
hvarföre Lagförslaget kommit i fråga, hvilka
föreskrifter blifvit meddelade derom, huru
och i hvad ordning dessa blifvit befordrade
till verkställighet, samt ändtligen hvilka va¬
rit de allmänna grunder, som under arbetets
fortgång, och slutliga fullbordandet deraf blif¬
vit iakttagne och jemväl bort iakttagas, åter¬
står för mig att närmare fästa mig vid Lag-
Utskottets behandling af detta ämne.
Jag skall icke uppehålla mig vid de an¬
ledningar sig förete , att Lag-Utskottet synes
ej hafva deråt egnat synnerlig uppmärksam¬
het. Måhända är arbetets vidd och vidlyftig¬
het afskräckande, eller medgaf ej mängden
af andre öfverhopande göromål, att derom
inhämta närmare och fullständigare kännedom.
Men om Utskottet ansett Lagförslaget ej kun¬
na vid innevarande Riksmöte företagas till
granskning, så må det frågas, hvarifrån Ut¬
skottet hämtat anledningar till sina tillstyr¬
kanden : 1:0 att någon omarbetning af nämn¬
de förslag, vare sig till redaction eller sjelf¬
va saken ej må för närvarande beslutas; 2:0
att skicklige personer måtte förordnas att för¬
fatta en sammandragen och lätt öfverskådlig
framställning af de så väl till Civil- som Cri-
minal-Lagen afgifne förslagens plan, samt all¬
männa grunder, samt 3:0, att en ytterligare
ny samling skulle utarbetas, såsom ett bihang
till Lagen af 18345 emedan desse tillstyrkan¬
den förutsätta ett redan stadgadt omdöme,
att Lagförslagen ej svarade mot de ändamål
116 Den 14 Juli.
med dem borde åsyftas, men ett omdöme svår¬
ligen kan fattas öfver något, hvarom, efter
föregången granskning, säker kännedom än¬
nu ej kunnat vinnas. Dessutom är förslaget
till Criminal-lagen ännu ej ens af Kongl. Maj:t
1 nåder öfverlemnadt till Rikets Ständer, och
fråga om behofvet af ett särskilt arbete an¬
gående planen och motiverna dertill lärer väl
ej böra väckas, innan, efter delfående af
nämnde förslag, någon närmare anledning sig
visar, att en dylik åtgärd är af omständig¬
heterna påkallad. Hvad förslaget till Civil¬
lagen angår, så är planen derföre redan af
Kongl. Maj:t i nåder fastställd, genom dess
nåd. skrifvelse den 11 Febr. 1811, och grun¬
derna för de deruti meddelta lagbuden af-
handlas i de bifogade motiverna och Proto¬
kollen. Civil-lagen utgör ett helt för sig,
som blifvit bearbetad utan allt sammanhang
med Criminal-lagen. Granskningen af den
förra står alldeles icke i oskiljaktigt samman¬
hang med den sednare. Jag förmår ej göra
mig reda för egentliga ändamålet med den
ifrågasatte codifieringen och ytterligare lag¬
samlingen, om ej den må sättas deri, att Ut¬
skottet derigenom funnit en utväg, att, som
man säger, för närvarande komma från sa¬
ken. Bättre hade varit, att öppet förklara,
att Lagförslaget skulle läggas till handlingar-
ne, och der begrafvas, än att fördröja eller
aflägsna möjligheten af dess vederbörliga
granskning genom åtgärder, ledande till nya
kostnader, utan annat ändamål, än att för¬
sätta hela saken uti än mer inveckladt skick,
Den 14 Juli.
117
än hvari den redan befinnes, en följd af der¬
till medverkande egne besynnerliga förhål¬
landen. Vi hafva ej brist på Lagsamlingar,
att börja från Modée och Drangel till Ugglas,
Norell, Flintberg, Tengvall etc. etc. Hvad
de innebära, bör ej vara mig så alldeles o-
bekant, emedan äfven jag haft mig anbefaldt
att öka deras antal med lagsamlingarne af
1807 och 1818 j samt den som utgör bihang
till Kyrkolagen. Behofvet af dylika arbeten
vittnar tillfyllest om tillvaro af oreda i Lag¬
väsendet. Deras fortsättning skall förr eller
sednare bringa villervallan derhän, att den
enskilte medborgaren ej mer finner någon led¬
ning för sitt omdöme om hvad som är hans
rätt efter lag. Man klandrar, att rättegångs-
saker behandlas och dömmas olika vid olika
domstolar; man klagar, att i Öfverrätter,
som bestå af flere domare, vigtiga saker ofta
afgöras igenom omröstningar, hvarigenom,
då ej sällan en röst bestämmer utslaget, rätt¬
visan vill liknas vid ett Lotteri. Man söker
hvälfva skulden pä Domarne, och vill ej
veta , att den rätteligen är att söka i Lagar-
nes otillräcklighet eller obestämdhet, och man
visar ändock liknöjdhet, då fråga är, att an¬
gripa det onda vid roten.
Frågan om sättet, huru Lagförslaget
skulle kunna grundlagsenligt komma under
granskning, i fall att det någonsin blefve för¬
tjent deraf, synes jemväl hafva utgjort före¬
mål för bekymmer, som fingo gå i arf till
kommande Ständer. Månne upplösningen af
lig Den 14 Juli.
denna gåta verkligen är så svår, som man
vill finna den?
Saken kan dock enfaldeligen betraktas
sålanda: Rikets Ständer hafva i underdånig¬
het begärt, att Kongl. Majrt ville låta utar¬
beta förslag till ny Civi 1-lag. Kongl. Majtt,
som i nåder låtit verkställa hvad Rikets Stän¬
der önskat, har öfverlemnat till Rikets Stän¬
der det fulländade Lagförslaget, jemte förkla¬
rande, att Kongl. Maj:t ej ville med sitt om¬
döme gå Rikets Ständer i förväg, utan för¬
väntade, att Rikets Ständer, efter inhämtad
kännedom af förslaget och moget öfvervägan¬
de af dess innehåll, ville hos Kongl. Majtt
anmäla, hvad vidare de i den delen hade att
andraga. Nu bör väl ej yrkas, att Rikets
Ständer skola i ett ämne af den vigt, som
lagförslaget innebär, gå brådstörtande tillväga.
Förberedelserna till Rikets Ständers åtgärd
tillhöra Lag-Utskottet. Men om Lag-Utskot¬
tet, hvilket är ganska troligt, möjligen ej
har tid öfrig för desse förberedelser 3 så må
sådant hos Rikets Ständer anmälas och de an¬
visas till den grundlagsenliga utväg, att till¬
sätta ett särskilt Utskott, sorn uteslutande har
att sysselsätta sig med Lagförslaget. Detta
Utskott börjar sina arbeten så fort ske kan,
och fortsätter dem så långt de hinna under
nu påstående Riksdag. Vid kommande Riks¬
dag utses ett dylikt Utskott till vidare full¬
följande af hvad som återstår. Då gransk¬
ningen sålunda blifvit fulländad och Utskot¬
tet genom sitt utlåtande till Ständerna fäller
Den 14 Juli.
119
ett på inhämtad kännedom grundadt omdöme
om Lagförslaget i sin helhet, och dess delar,
så blifva Rikets Ständer i tillfälle att sjelfva
i vanlig ordning pröfva, huruvida nämnde
förslag må till det hela eller större eller min¬
dre delar begagnas eller ock i motsatt fall för¬
kastas, och något annat förslag ombesörjas,
eller alla försök med åtgärder i detta afse¬
ende inställas. Rikets Ständers rätt attsjelfve
pröfva de lagar, de hafva att antaga eller
förkasta, må aldrig eftergifvas. Grundlags¬
enlig kan den ock utöfvas på det sätt, och
i den ordning ofvan nämndt är. Om lång¬
samhet dervid inträffar, så är dock ett slut
att emotse, endast vägen, som leder dit, en
gång blifvit öppnad. Comitéer på Comitéer,
af hvilka de sednare ej hafva bättre vitsord,
än deras föregångare, eller codifieringar el¬
ler Lagsamlingar bidraga ej att förkorta dröjs¬
målet. De skola fastmer kunna alstra me*
ningsstrider, uti hvilka personlighet gäller
för mer än sak, och för hvilkas förlängande
några gränsor ej äro att beräkna. Lagförsla¬
get är ett arbete, föranledt af Rikets Stän¬
ders önskningar lglO, och fulländadt enligt
Kongl. Majus derom meddelta föreskrifter.
Det har varit utställdt till offentlig och en¬
skilt granskning inom bestämda tider och i
stadgad ordning. Det bör ej vidare undan¬
dragas Rikets Ständers kännedom och bedöm-
mande i det skick det befinnes. Det är en
Rikets Ständers egendom, att af dem använ¬
das efter hvad de finna skäl till, ej att i följd
af enskilta meningsstrider sönderstyckas eller
120
Den 14 Juli.
förvandlas till något annat än det är, innan
Rikets Ständer haft tillfälle att derom sjelfva
taga ett afgörande Beslut. Hvad jag nu haft
äran anföra, öfverlemnar jag vördsamt till
det afseende det Högv. Ståndet derå behagar
fästa.
Prosten Mittag: Då nu Lag-Utskottets
Utlåtande N:o gi , som innehåller ett svar å
Kongl. Majtts Nådiga Skrifvelse med öfver¬
lemnande af Lag-Comitéens förslag till All¬
män Civil Lag, förekommer till Högv. Stån¬
dets pröfning, torde det vara nödigt, att Le-
damöterne af Lag-Utskottet göra redo för,
huru de tänkt sig denna sak. Den Kongl.
Skrifvelsen och de dermed i gemenskap stå¬
ende Motioner hafva föranledt allvarliga öf-
verläggningar inom Utskottet, som låtit sig
angeläget vara, att detta grannlaga ämne
skulle på ett grundlagsenligt och tillfredsstäl¬
lande sätt behandlas. Stats-Rådet Poppius har
lemnat en historik öfver Lag-Comitéens arbe¬
te, och jag har dervid intet att tillägga, utan
vill blott i afseende på en och annan anmärk¬
ning göra några erinringar. Stats-Rådet har
medgifvit, att Utskottet ej handlat orätt, då
det förklarat, att det ifrågavarande Lagförsla¬
get vid denna Riksdag ej gerna kunde blifva
ett föremål för antagande, förkastande eller
förändring. Härom torde således ingen tvist
kunna uppstå, åtminstone icke inom detta
Stånd. Utskottet har vidare föreslagit, att
Riksens Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet anhålla, att Lag-Comiténs Leda¬
möter eller, derest hinder för dem skulle mö¬
Den 14 Juli. 121
ta, andre skicklige personer kunde ofördröj'
ligen förordnas att författa och innan nästa
Riksdag från trycket utgifva en sammandra¬
gen och lätt öfverskådlig framställnjng af de,
så väl till allmän Civil- som den Utskottet
icke meddelade Criminal-Lag, afgifne försla¬
gens plan samt allmänna grundsatser, med
hänvisning till de i Lagförslaget upptagne
motiv, jemte uppgift och jemförelse af de vä-
sendtligaste skiljaktigheterna emellan den nu
gällande Lagens stadganden och dem, som
till antagande äro föreslagne m. m. Mången
har trott, att en sådan tableau vore öfverflö¬
dig, och Stats-Rådet Poppius synes vara af
samma tanka. Jag erinrar, att Utskottet i
detta fall endast följt förra Ständernas beslut,
som ensamt borde fordra något afseende , ut¬
om det att saken talar för sig sjelf. Det är
knappt möjligt, ens för en Jurist, att se och
finna, huru och i hvilka delar Lagförslaget
skiljer sig från våra äldre lagar. Men nu
tillhör Lagen ej blott de lagklokas gransk¬
ning , utan hela folkets, och nationens Re¬
presentanter kunna icke, i brist afen sådan
öfversigt, utan svårighet inse, hvad som är
nytt eller gammalt, passande eller icke pas¬
sande , i det nya Lagförslaget. Således är en
tableau nödig, för att lätta granskningen äf¬
ven för dem, som icke äro Jurister; ty en
lag bör ej antagas genom acclamation, utan
efter sorgfällig pröfning af folket. Derföre
har Utskottet föreslagit en sådan tableau,
och trott, att den kunde lättare uppgöras af
Comitéen sjelf än af andra personer.
122
Den 14 Juli.
Lag-Utskottet har ej stadnat dervid, utan
föreslagit en Codifiering af alla nu gällande
stadganden, som höra till 1754 års Lag och
uti särskilda författningar äro intagne m. m.
Det var ej utan, att detta ingick i den Kongl.
Instructionen för Lag-Comitéen den 14 Fehr.
lgl 1 , der det heter: ”Att alla depåbud, som
särskildt äro utfärdade och höra till allmänna
Lagen, sammandragas och der införas i den
ordning ämnenas natur fordrar” m. m. Detta
är annat, än hvad Comiterade gjort, som lem-
nat ett i sitt slag förträffligt arbete, men öf-
verskridit sin föreskrift, då de dels förkastat
inånga gamla, med nationens plägseder och
vanor sammanhängande stadganden, dels infört
åtskilliga deremot stridande nyheter. Då en
Codifiering ej skett och flera författningar i
Lagförslaget ej blifvit vidrörda, har Utskot¬
tet trott en sådan Codifiering nödig, icke i
likhet med redan förhanden varande Lagsam¬
lingar, utan så, att, med bibehållande af förn
fattningarnas hufvudsakliga rätta mening, alla
stadganden införas hvar på sitt ställe i Lagen
och med densamma sammansmältas till ett enda
helt. Detta vore väl mödosamt; tnen för dem,
sorn väl känna lagar och författningar och re¬
dan förut gjort anteckningar i ämnet, borde
det ej blifva så alldeles svårt.
Utskottet har afhållit sig från allt om¬
döme öfver Comiterades förslag, och trott,
att de förberedande åtgärder, som Utskottet
föreslagit, borde föregå, innan någon slutlig
granskning kan komma i fråga. Kongl. Maj:t
har i sin Nåd. Skrifvelse till Presidenten i
Den 14 Juli.
123
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, angå¬
ende granskning af Lagförslaget, täckts yt-
tra:”Vi gore Oss försäkrade, att J, jenne
de som Eder biträda, lifligen inser vigten af
det arbete, Vi eder nu anförtro, och Vi upp-
mane eder, att, med undvikande af sådane
theorier, som erfarenheten ej besannat, eller
som skilja sig ifrån Nationens lynne och egen¬
heter, icke försumma något, som leder till
ändamålet, en förbättrad lagstiftning” m. m.
och af Instructionen för Lag-Comitéen synes
det hafva varit Comitéens åliggande att, så
mycket som möjligt, lägga 1734 års Lag till
grund, hvilket skulle bidraga dertill, ”att
den nya Lagen lättare fattas, både af folket
och ämbetsmän, för hvilka den således blefve
mindre främmande.” När nu Comiterade icke
synas hafva arbetat i denna anda och mening,
är det behöfligt, att en tableau framställde
skilnaden emellan den gamla och nya Lagens
grundsatser.
Utskottet har jemväl föreslagit, att ”så¬
dana i 1734 års Lag befintlige föreskrifter,
sorn Comitéen ansett vara af ekonomisk be¬
skaffenhet och derföre ur förslaget uteslutit,
borde tydligt utmärkas, med förslag till stad-
ganden härutinnan, tjenlige jemväl att, om
så nödigt pröfvas, i Lag-Comitéens förslag
införasj” det vill säga, att man borde sup¬
plera, hvad Comitéen förbigått. Detta är ej
lätt, men nödvändigt. Kanske var det just
mängden och bristfälligheten af våra ekono¬
miska lagar samt deras föga öfverensstämmel-
se med den nya, nuvarande Regeringsformen,
124
Den 14 Juli.
sorn hufvudsakligen föranledde Rikets Stän¬
der 1810 att i en underdånig Skrifvelse an¬
hålla om en revision af Lagen. Comitéen sä¬
ger väl, i motiverna till Byggninga-Balken
sid. 122: ”Hvad åter angår de ekonomiska
ämnen, som hittills funnits i Byggninga-Bal¬
ken intagne, men hvika Comitéen från detta
förslag alldeles afsk il j t , så lärer Regeringen
ej underlåta att draga försorg, det de lagar
eller författningar, som i dessa ämnen kun¬
na blifva nödige, varda i sinom tid utarbe¬
tade.” Detta i sinom tid torde dock dröja
länge; och man torde ej kunna umbära den
ekonomiska lagstiftningen i 1734 års Lag,
förr än de nya författningarna hunnit utarbe¬
tas. Skilnaden emellan de lagar, som efter
87 och 89 §. R. F. skola stiftas, är ej lätt att
uppgöra; men nödigt är det dock, att, till
dess denna skilnad blifvit verkligen uppgjord,
de ekonomiska stadgarna i 1734 års Lag ej
råkade i glömska.
I anledning af hvad Stats-Rådet Poppins
yttrat om ett särskildt Utskott till Lagförsla¬
gets granskning, bör jag nämna, att Lag-Ut¬
skottet väl funnit, det flere Ledamöter i Riks-
Stånden gynnat ett sådant förslag , men ansett
sig af grundlagen förhindradt att det tillstyr¬
ka. Om ett särskildt Utskott skulle i detta
ändamål antagas, komme det ej att gå fort
med granskningen. Då skulle först en grund¬
lagsförändring vid denna Riksdag föreslås och
vid den nästa antagas: sedermera kunde det
särskilda Utskottet börja sitt arbete, hvilket
vid samma Riksdag blott till en del kunde
Dm 14 ,JhIi.
125
medhinnas; vid den påföljande sattes åter ett
särskildt Utskott, som började med att taga
kännedom om det förra Utskottets arbete,
hade olika grundsatser, och ansåg sig oför-
hindradt att i anledning af det redan gran¬
skade framställa nya åsigter och förslag, el¬
ler ock, om det lät bero vid det som redan
blifvit vidgjordt, vid pröfningen af de åter¬
stående delame af Lagen gick till väga efter
helt andra principer än sina föregångare. Man
inser lätt, hvilken oberäknelig tidsutdrägt,
i synnerhet i förra fallet, skulle förorsakas,
och hvilket besynnerligt Lagförslag, i sedna¬
re fallet, skulle uppkomma.
Andra Utskottets Ledamöter hafva tänkt
annorlunda. Hr Frih. Stael von Holstein har
föreslagit en Comité; och ehuru jag jallman,
het ej har förtroende för Comitéer, anser jag
dem dock så kunna organiseras, att de gjor¬
de nytta. Jag ville dock helst kalla dem
Fullmägtige, som borde af Riksens Ständer i
detta ändamål utses. Intet ställe i Grundla¬
gen förhindrar Riksens Ständer att genast,
om de vilja, utse Fullmägtige, som äga att
granska Lagen , sedan de förberedande åtgär¬
derna föregått. Om desse Fullmägtige hade
till ledning den föreslagna Tableauen och Co-
difieringen , kunde deras arbete utan lång
tidsutdrägt verkställas och antagandet af en
ny Lag inom några år vore då möjligt. Att
det nuvarande Lagförslaget ej lätt kan anta¬
gas, är klart, om man ger sig möda att jem¬
föra förslaget med de af tvänne Hofrätter och
Konungens Högsta Domstol dervid redan gjor¬
126
Den 14 Juli.
da anmärkningar, af hvilka de förras äro så
många och väsendtlig» , att' de föranledt nya
redactionsförslag till nästan alla Balkarnas alla
paragrapher i den af Hrr Comiterade fram¬
lagda Civil-Lag. Att ingå i detaljer och visa
de genomgripande förändringar, som blifvit
föreslagna, dertill är nu ej tid, och jag af-
håller mig derifrån, så framt jag icke dertill
särskildt uppmanas. — På grund af hvad jag
nu anfört, anhåller jag, att Högv. Ståndet
måtte bifalla detta Lag-Utskottets Betänkande ;
men kan naturligtvis icke hafva någon ting
emot, om, sedan Högv. Ståndet bifallit de
gine Hufvudmomenterna i Utskottets Betän¬
kande, detta likvisst återremitterades, i af¬
seende på den utaf mig vid Betänkandet gjor¬
da Reservation.
Professorn m. m. Doct. Bexell: Jag har
tillhört Lag-Utskottets majorité, och har så¬
ledes äfven med min röst understödt Betän¬
kandet i frågan om den slutliga gransknin-
gen af Förslaget till Civil-Lag.
Med erkännande af förslagets värde, får
jag förklara att jag egnar min gärd af tack¬
samhet åt Lag-Comitéen och ibland denna
främst åt den vördnadsvärda Representant in¬
om Högv. Ståndet, Stats-Rådet Poppius, som
så utmärkt egnat sin verksamma lefnad, äf¬
ven åt Fäderneslandets Lagförbättringar.
Min öfvertygelse har vid öfverläggnin-
garne inom Lag-Utskottet varit, och förblif-
ver oförändrad, att den slutliga granskningen
af Förslaget till Civil-Lag bör ske, icke blott
Dm 14 Juli.
127
samtidig, utan äfven i sammanhang med Cri¬
minal Lag-förslaget. Jag har icke ett enda
ögonblick förbisett det vigtiga målet att i Lag-
förbättringsväg söka medverka för afhjelpan-
de af vår tids högt uttalade behof. Men att
genomdrifva Lag-reformen partiell, att vid
den slutliga Lag-granskningen lösrycka Civil-
Lagen ifrån Criminal-Lagen, detta har jag
icke kunnat tillstyrka. Civil- och Criminal.
Lagsförslagen stå till hvarandra uti ett nära
oupplösligt samband. Uti förslaget till Civil¬
lag äro alla sådane ansvars- och straffbestäm¬
melser uteslutne, hvilka icke tillhöra Rätte¬
gångsordningen. De måste således uppsökas
i Criminal lagen, der de igenfinnas i samman¬
hang med ett på grund af nya Straff theorier
förändradt straffsystem. Allt talar således af-
styrkande emot partielt företagen granskning
af en lag, hvilken både genom yttre form
och genom inre motiveradt sammanhang, en¬
dast såsom ett sammanfattadt helt bör lemnäs
åt Nationen.
Jag hade trott att icke något, utur nu
gällande Lag-Codex bort uteslutas, utan att
utreda skälen derför. Enligt de constitutio-
nella förhållanden, som före l^og voro gäl¬
lande, stiftades Ekonomisk och Civil lag ge¬
mensamt af bägge Statsmagterne. Ett annat
förhållande inträdde med sistnämde tid. Uti
1734 års Lag-Codex qvarstår likväl ännu den¬
na samfällighet. Man gjorde väl om man vid
delningen af denna, likasom af ali annan sam¬
fällighet, först vore betänkt att uppgöra blif¬
vande skillnads-linier, och icke lemnade denna
123
Den 14 Juli.
fråga outredd bakom sig, till blifvande tviste¬
ämne för tider som stunda. Lag-Utskottet
har just derföre tillstyrkt den, granskningen
förberedande, åtgärd ”att sådane i 1734 års
”Lag befintlige föreskrifter som Lag-Comi-
”téen ansett vara af ekonomisk beskaffenhet
”och derföre utur Lagförslaget uteslutit, böra
”tydligt utmärkas, med förslag till stadgan-
”den häruti, tjenlige jemväl, att om så nö-
”digt pröfvas, i Lag-Comitéens förslag infö-
”ras.” Lag-Utskottets förslag af den klandra¬
de så kallade ”Codifieringen,” antyder Ut¬
skottets sorgfällighet att undanrödja alla hin¬
der för den slutliga Lag-granskningen, och
att för den Granskande församlingen således
underlätta arbetet. Utskottet såg framför sig
det stora målet af en slutligen tillvägabrin-
gad Lagförbättring, och beräknade mindre
kostnaderne och besväret vid de förberedan¬
de åtgärderne, för att uppnå målet. Leder
någon genare väg dit. Välan! Man anvisa
den. Man har föreslagit att Rikets nu för¬
samlade Ständer skulle för ändamål af Lag¬
granskningen ibland de fyra Riks-Stånden nu
utvälja Fullmägtige. Jag deremot skulle tro
att man icke åt vår tids Laghistoria borde
lemna anledning till den måhända nog besyn¬
nerliga anteckning, att 1854 års Siänder då
de upplöste Lag-Comitéen, constituerade de
i dess ställe ibland sig ett permanent Lag-
Utskott. Man lemne de sålunda samlade
Ombuden namn af Comité eller hvilken an¬
nan benämning som hälst. Församlingen äger
likväl
Dm 14 jfnli.
129
likväl alla elementer af Utskott utan att i
sin verksamhet stå i Constitutionellt samband,
hvarken med nu varande eller med kom¬
mande National-Representation.
Professor Grubbe: Då jag, såsom Ledamot
af Lag-Utskottet, deltagit i de öfverläggnjngar,
hvilkas resultat finnes framställt i det nu i-
frågavarande Betänkandet, anser jag mig för¬
bunden att vid detta tillfälle något närmare
göra reda för min åsigt af det vigtiga ämnet.
Jag tror inig böra börja med att högtidligen
protestera mot all sådan misstydning af Be¬
tänkandet, enligt hvilken man velat påbörda
Utskottet den afsigten att genom de i Betän¬
kandet föreslagna åtgärder, som i Utskottets
tanka böra föregå Lagförslagets slutliga gransk¬
ning, för obestämd tid fördröja denna gransk¬
ning. Mitt samvete frikänner mig fullkom¬
ligt från all sådan afsigt. Då ett fjerdedels
sekel nu är förflutet, sedan, enligt Rikets
Ständers yttrade önskan , en Comité nedsattes
för att öfverse vår hittills gällande civila och
criminella Lag, och deruti föreslå de af be*
hofvet påkallade förbättringar, skulle jag lif-
ligt och uppriktigt önskat att Comiféens nu
fullbordade arbete vid denna Riksdag kun¬
nat undergå den hufvudsakliga och slutliga
pröfning, som för ett afgörande omdöme om
detsamma förutsättes. Men jag öfverlemnar
det åt hvarje sakkunnig att lugnt och opar¬
tiskt bedomina, huruvida hela detta mål än¬
nu blifvit bragdt i det skick, att en sådan
Prestc-St. Pfot. 1834• Bundet DHL
9
IgO Den 14 Juli.
granskning nu kunnat eller bort företagas.
Jag vill här icke fästa mig vid den omstän¬
digheten, att den Nådiga Skrifvelse, genom
hvilken Kongl. Maj:t till Rikets Ständer öf-
verlemnat Lag-Comitéens Förslag till allmän
Civillag, icke, enligt Regeringsformens 87 §•>
kan betraktas såsom någon Proposition röran¬
de denna Lags antagande. Men om ock,
hvilket jag gerna medgifver, denna omstän¬
dighet icke inneburit för Rikets Ständer nå¬
got hinder att till pröfning företaga det nya
Lagförslaget, måste dock hvar och en, som
har något begrepp om ämnets stora vigt och
vidsträckta omfattning, utan tvifvel erkänna,
att då nästan hela den i Grundlagen före-
skrifna tiden för Riksdagens fortfarande till-
ändalupit innan Kongl. Maj:ts Nådiga Skrif¬
velse, jemte de i anledning af densamma in¬
om Stånden förefallna discussioner, kommit
Utskottet tillhanda, den återstående tiden af
Riksdagen måste för Utskottet, som derjemte
hade att afgifva Utlåtanden rörande alla de
särskilda till detsamma remitterade motioner,
blifva alldeles för knapp för att kunna med
erforderlig grundlighet och noggrannhet verk¬
ställa någon granskning af det nya Lagför¬
slaget, hvartill, äfven om man hos hvar och
en af Utskottets Ledamöter kunde förutsätta
en föregående fullständig kännedom, så väl
af sjelfva Lagförslaget, som af alla hittills,
dels af tvänne Hof-Rätter, dels af enskilda
personer mot detsamma gjorda och af trycket
utgifna anmärkningar, oundgängligen erfor¬
drades en uppmärksam genomläsning och prof-
Den 14 Juli.
151
ning af Högsta Domstolens till Utskottet öf-
verlemnade men ännu otryckta, vidlyftiga
erinringar mot många delar af detta Lagför¬
slag. Men äfven om tiden vid denna Riks¬
dag hade medgifvit en hufvudsaklig gransk¬
ning af nya Civil-Lagen, skulle dess företa¬
gande dock varit mindre lämpligt, då Comi-
téens Förslag till Criminal-Lag, såsom ännu
icke af Hof-Rätterna och Högsta Domstolen
granskadt, icke af Kongl. Maj:t blifvit till
Rikets Ständer öfverlemnadt, och således nu
icke kunde till pröfning förekomma. En Na¬
tions civila och eriminella Lagstiftning bör
betraktas såsom ett organiskt , sammanhän¬
gande Helt, hvars båda hufvudafdelningar
icke böra från hvarandra afsöndras, utan tän¬
kas och bedömmas i oskiljaktig förbindelse
med hvarandra. Detta var ock här så myc¬
ket mera angeläget, som Lag-Comitéen ur
Förslaget till ny Civil-Lag uteslutit, och till
Criminal-Lagen öfverflyttat alla de ansvars,
bestämmelser, hvilka finnas upptagne i vår
hittills gällande Civil-Lag, hvaraf följer att,
om nya Civil-Lagen antoges innan nya Cri¬
minal-Lagen blifvit granskad och gillad, ett
fullkomligt strafflöshetstillstånd skulle inträda
1 hänseende till alla de i vår gamla Civil-Lag
omtalade, men ur Comitéens nya Förslag
icke nämnda förbrytelser. Af alla dessa för¬
enade skäl har Utskottet funnit sig icke vid
denna Riksdag kunna till hufvudsaklig och
slutlig granskning företaga det föreslagna nya
Lagverket. Men af ungefär samma skäl har
Utskottet ej heller trott sig böra, enligt hvad
152 Den 14 Juli.
någre Ledamöter af Riksstånden önskat, ur
det Hela utbryta och särskildt granska vissa
delar deraf, t. ex. Utsöknings- och Handels-
Balkarna, emedan dessa stå i ett sådant sam¬
manhang med de öfriga, att de icke böra i-
från dem lösryckas, och särskildt antagne
samt inpassade i vår gamla Lagbok, ej skulle
komma att utgöra något annat än nya lappar
på en gammal klädning. Då Utskottet i följd
häraf ej kunnat för det närvarande hufvud¬
sakligen granska det nya Lagförslaget, hvar¬
ken i dess helhet eller i hänseende till nå¬
gon af dess delar, återstod för Utskottet ej
något annat än att föreslå de förberedande
åtgärder, som synas böra förutgå, på det att
Lagförslagets slutliga granskning åtminstone
vid nästkommande Riksdags början må utan
något vidare uppskof kunna företagas. Till
dessa förberedande åtgärder har Utskottet först
och främst räknat den granskning af Crimi-
nal-Lagförslaget, hvilken Kongl. Maj:t i den
Nådiga Skrifvelse, som åtföljde Civil-Lagens
öfverlemnande, förmält sig vilja anbefalla
Hof-Rätterna och Högsta Domstolen, hvilka
Verks anmärkningar utan tvifvel böra i god
tid före nästa Riksdags början kunna vara
inlemnade och från trycket utgifna. Vidare
har Utskottet föreslagit, i öfverensstämmelse
med ett redan vid sistförflutna Riksdag fat-
tadt beslut, att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
Lag-Comitéens Ledamöter, eller derest hin¬
der för dem skulle möta, andre skicklige
personer kunde ofördröjligen förordnas att
Den 14 jftili.
133
författa, och i god tid, innan nästa Lagtima
Riksdag bör infalla, från trycket utgifva en
sammandragen och lätt öfverskådlig framställ¬
ning af de, så väl till allmän Civil- som Cri¬
minal Lag afgifne förslagens plan samt all¬
männa grundsatser, med uppgift och jemfö¬
relse af de väsendtligaste skiljaktigheterna
emellan den nu gällande Lagens stadganden
och dem, som till antagande äro föreslagne.
Mot denna åtgärds lämplighet och' ändamåls¬
enlighet har jag icke hört någon hufvudsak¬
lig anmärkning. Deremot har man yttrat så
mycket flera betänkligheter mot hvad Ut¬
skottet ytterligare föreslagit, nemligen att al¬
la nu gällande stadganden, som höra till 1754.
års Lag, och uti särskilda författningar äro
intagne, måtte till deras hufvudsakliga inne¬
håll införas i berörde Lag, i sammanhang med
densammas öfriga text, uti den ordning äm¬
nenas natur fordrar, samt att detta Arbete
måtte så påskyndas, att det före nästa Lagti¬
ma Riksdag måtte genom trycket komma till
Allmänhetens kännedom. Man har funnit
detta förslag olämpligt, såsom ledande till att
fördröja och måhända för alltid förhindra den
nya Lagens antagande. Jag tror mig i afse¬
ende på denna punkt böra upprepa hvad jag
redan inom Utskottet yttrat, nemligen att jag
väl skulle anse en sådan codifiering af de nu
gällande Författningarna nyttig,' men att jag
likväl icke Anner den oumbärlig eller nödvän-
dig. Jag har trott att den skulle vara nyttig,
emedan den för Nationens representanter skul¬
le bereda en lättare öfversigt af alla nu gäl¬
134
Den 14 jfuli.
lande Lagar och Författningar, en öfversigt,
hvilken erfordras för att kunna med nog¬
grannhet jemföra dessa Lagar med de nya
Lagförslagen och bedöma de sednares stör¬
re eller mindre företräde framför de förra.
Men oumbärlig har jag dock ej funnit en så¬
dan codifiering , emedan det visserligen i allt
fall, om ock med långt större besvär, är
möjligt att genom rådfrågande af de flera hit¬
tills utgifna Lagsarnlingarne vinna en full¬
ständig kännedom af de nu gällande Författ-
ningarne. Jag har aldrig trott, att hvad Ut¬
skottet i detta hänseende tillstyrkt, borde
göras till ett oundgängligt vilkor för det nya
Lagverkets granskning vid nästinträffande
Lagtima Riksdag; och jag medgifver gerna,
att detta, icke af mig väckta, eller ens e-
gentligen och med värma understödda, för.
slag långt heldre må helt och hållet förfalla,
än föranleda något längre dröjsmål med Lag¬
förslagets granskning.
Jag tror mig vid detta tillfälle äfven
böra nämna hvarföre jag icke kunnat in¬
stämma i det inom Utskottet framställda för¬
slaget om den ifrågavarande granskningens
öfverlemnande åt en Comité af lika många
så qvalihcerade Ledamöter af hvarje Stånd,
att desamme, om de med folkets förtroende
dertill hedras, kunde vid näst derefter infal¬
lande Riksdag till Riksdagsfullmägtige och
Ledamöter i Lag-Utskottet väljas. Jag be¬
strider ej att åtskilliga skäl tyckas tala för
detta förslag; men jag har likväl ej trott mig
böra biträda detsamma, emedan jag funnit det
Den 14 Juli. 13g
alltför osäkert, huruvida Ledamöterne af den¬
na Comité (antingen de valdes af Kongl. Majrt,
eller af Ständerne vid innevarande Riksdag)
verkeligen skulle komma att utgöra den näst¬
följande Riksdagens Lag-Utskott. I fall åter
detta icke inträffade, i fall detta Lag-Utskott
komme att utgöras af andra personer, så ha¬
de man genom den föreslagna mesuren ej
kommit längre än att man öfver Lag-Comi-
téens Arbete erhållit ett af en ny Comité af-
gifvet Betänkande, hvilket åter måste gran¬
skas af en tredje Comité, nemligen nästkom¬
mande Riksdags Lag-Utskott, hvars gransk-
ningsåtgärd derigenom skulle blifva snarare
förlängd och försvårad än lättad och för¬
enklad.
Då jag i följd häraf icke kunnat instäm¬
ma i detta förslag , och jag för öfrigt med
Utskottets satntelige Ledamöter delat den tan¬
kan att närvarande Ständer icke kunna före¬
skrifva sina efterträdare vid en sednare Riks¬
dag, huru de vid Lagförslagets granskning
skola gå till väga, har jag trott att, sedan
Utskottet uppgifvit de förberedande åtgärder,
hvilka borde vidtagas på det att vid nästin-
fallande Lagtima Riksdags början gransk-
ningsarbetet genast måtte kunna taga sin bör¬
jan, det öfriga bör lemnäs åt efterföljande
Ständers omsorg. Utskottet har väl upplys¬
ningsvis gjort en kort framställning rörande
förloppet då 1734 års Lag af Rikets Ständer
granskades; men Utskottet har ej tillstyrkt
att granskningen af det nu ifrågavarande Lag¬
förslaget bör verkställas på samma sätt. Mig
155
Dm 14 jftili.
förefaller det ock föga sannolikt att samina
method nu vore användbar. Åtminstone tvif-
lar jag, att man nu, såsom år 1731, skulle
inför samtlige Riksstånden hinna att första
dagen genomgå de elfva första Capitlen af
Giftermålsbalken o. s. v. Jag fruktar att,
om man numera ville göra ett dylikt expe¬
riment, skulle det gå något långsammare att
komma till ett resultat. Lämpligare och än-
damålsenligare synes det mig, att genast vid
nästa Riksdags början ett särskildt Utskott
väljes för Lagförslagets granskning. Men det
tillhör, såsom redan blifvit nämndt, endast
de då sammanträdande Ständerna att härom
besluta, äfvensom det måste lemnäs åt dem
att afgöra, hvilken utväg bör vidtagas, i fall
detta Utskott icke före Riksdagens slut hin¬
ner fullborda granskningen af hela Lagver¬
ket, huruvida t. ex. Utskottet må äfven ef¬
ter Riksdagens slut fortsätta sitt arbete, eller
huruvida det skall uppskjutas till nästa Riks¬
dag o. s. v. Härom tillåter jag mig således
för det närvarande ej något omdöme.
Jag har här i korthet framställt min å-
sigt af det vigtiga ämne, som utgör föremå¬
let för det Högv. Ståndets öfverläggning.
Det skall glädja mig om någon af det Högv.
Ståndets Ledamöter förmår uppgifva något
ändamålsenligare sätt att utan uppoffring af
den grundlighet, det allvar och den nog¬
grannhet, som vid granskningen af en ny
Lagbok oundgängligen erfordras, få denna
granskning skyndsammare fullbordad. Men
äfven i detta fall hoppas jag att mina här
Den 14 tili.
137
yttrade tankar skola, åtminstone till deras
syltning, blifva med rättvisa bedömde. Mitt
samvete ger mig det vittnesbörd, att jag vid
den vigtiga frågan om det nya Lagförslagets
granskning sökt att hålla mig fri från alla
partiåsigter och ali fördom, vare sig för det
nya eller det gamla. ' Jag vågar tro, att
hvarje oväldig skall äfven i detta mitt An¬
förande finna ett uttryck af denna sinnesstäm¬
ning.
Professorn Doct. Hasselrot•• I hufvudsa-
ken insiämmer jag uti hvad Stats Rådet och
Presidenten Poppius så sakrikt och grundli¬
gen anfört. Jag erkänner visserligen min
ringa insigt i Juridiska ämnenj men det kan
ej afhålla mig ifrån att yttra min förvåning
deröfver, att höra en opinion inom landet,
som tyckes vilja tillintetgöra resultaten af
båda Statsmakternes önskningar och frugten
af sakkunniga mäns i «:ne decennier fortsat¬
ta arbeten och forskningar samt Statens icke
obetydliga kostnader vid det nya Lagförsla¬
gets utarbetande. Jag måste göra Höglofl.
Lag-Utskottet den rättvisa, att i dess Betän¬
kande ingen syftning dertill finnes; ehuru jag
skulle önskat deri finna ett mera bestämdt
omdöme om arbetets halt och brukbarhet.
Att Höglofl. Utskottet icke kunnat, ingå i nå¬
gon granskning af arbetet antingen i dess hel¬
het, eller i vissa delar, finner jag ej underligt,
då Lagförslaget så sent blef till Utskottet öf-
verlemnadt och Riksdagen, så långt framskri¬
den, börjar närmas sitt slut. En Lagstiftning
för ett helt folk och för en aflägse framtid
138
Den 14 Juft.
fordrar visserligen den mognaste granskning.
Att denna, utan förberedande åtgärder, svår¬
ligen kan ske vid en Riksdag är min öf¬
vertygelse. Likväl kan jag ej instämma med
dem, som vilja tillskapa en ny Comité med Le¬
damöter af alla 4 Riksstånden till Lagförslagets
granskning. Jag älskar icke vår tids många
Comitéer, som vålla Staten icke obetydlig
kostnad, ofta utan deremot svarande nytta.
Den ena Comitéen är ej mer infallibel än
den andra; och jag kan svårligen tro, att
denna nya Comité skulle på en kort tid e-
mellan Riksdagarne kunna frambringa något
mera moget och fulländadt, än den gamla på
o;ne decennier. Jag anser det således vara
nog, om en kort comparativ Tableau upprät¬
tas öfver Gamla och Nya Lagens sradganden,
sorn vid blifvande Riksdag kan tjena Lag-
Utskottet och Stånden till en ledning vid
Lagförslagets granskning. Det af några yr¬
kade förslag, att codiflera den gamla Lagen
med alla sednare tillägg och förändringar, rö¬
jer tydligen ett syfte att uttränga det nya
Lagförslaget och stadna på samma ståndpunkt.
Men skulle det icke vara för Nationen den
mest vanhedrande inconsequence, att hafva
insett och yttrat be hofvet af ett efter tidens
skick förbättradt Lagverk, att hafva utsett
och förordnat de skickligaste och sakkunni¬
gaste män till ett sådant Förslags utarbetande,
och sedan detsamma efter 20 års mödosamma
arbeten och forskningar, icke utan dryga arf¬
vode» och kostnader, hunnit blifva färdigt,
på några enskildas ensidiga omdömen och till»
Dm 14 Juli.
139
styrkanden, förkasta detsamma och återgå till
det gamla. För min del måste jag mot alla
sådane syften och bemödanden på det högsta
protestera.
Doctor Pettersson: Såsom Ledamot af
Lag-Utskottet anser jag mig förbunden att
redogöra iör mina åsigter i det vigtiga äm¬
ne, som nu utgör föremålet för Högv. Stån¬
dets öfverläggning. Jag har tillhört majori.
teten, ledd af de motiver, hvilka redan af
mine Ufskotts-kamrater, och särdeles Profes¬
sor Grubbe redan blifvit framställde, hvilka
synts mig så vigtiga, att jag icke kunnat till-
fa a k a h å 11 a min röst för det afgifna Betänkan¬
det. Också har jag icke funnit möjligt att
annorlunda, än som skett, behandla det äm¬
ne, hvarom fråga är. Att ingå i en närmare
granskning af Civillag-förslaget, var både i
afseende på tiden och sjelfva saken för Ut¬
skottet omöjligt. Det inkom till Utskottet,
sedan nära den i Grundlagen bestämda tiden
för en Riksdag var tilländalupen, och man
kan, utan att begå en orättvisa mot de för-
tjente utarbetarne deraf, påstå, att det endast
är en del, ett fragment af det verk, som så
länge af Nationen ansetts vara behöfligt. Om
jag rätt fattat Lag-Comiténs plan för arbetet,
har den velat uppställa Lagverket i 3tne af-
delningar, nemi. Civil-, Criminal- och Ekono¬
misk Lag; och från denna synpunkt betrak-
tadt är Lagverket ännu långt ifrån färdigt
eller helt. Civillag-förslaget med dess moti¬
ver är dock den enda del, som hittills blif¬
vit till Rikets Ständers skärskådande fram¬
140 Den 14 Juli.
lagd, sedan den blifvit granskad af vederbö¬
rande Auctoriteter, Kongl. Svea Hof-Rätt en¬
dast undantagen, hvarifrån inga anmärknin¬
gar blifvit afgifne, ett förhållande, som kan
sägas vara en brist i afseende på det ifråga¬
varande förslagets fullständiga förberedning,
då man vet att högst upplysande fragmenter
af framlidne Presidenten tn. m, Sylvander skola
hafva varit befintlige i hans efterlemnade
papper. Men, om ock denna ofullständighet
icke förefunnits, har jag likväl ansett det
både förtidigt och origtigt att särskilt till
granskning nu företaga Civillag-förslaget,
söndradt ifrån Criminallagen, emedan om man
antoge det förra och upphäfde den gamla La¬
gen , i hvilken stadganden och straffbestäm¬
melser äro liksom sainmangjutne, man då skul¬
le råkat i ett strafflöst tillstånci, hvaraf den
största oreda och mångfaldiga vådor blifvit en
oundviklig följd. I min tanka böra der¬
före Civil- och Criminal-lag samtidigt gran¬
skas och antagas, och då detta icke kanske,
förr än båda förslagen genomgått de skärskå¬
dande auctoriteternas pröfning, så synes mig
Utskottet ganska visligt hafva uppskjutit det-
ta arbetes handläggning af Folkets ombud till
en annan Riksdag , då man kan hafva tagit
en närmare kännedom och fått en mera be¬
stämd ledning för bedömandet af det hela.
Den af Utskottet, i öfverensstämmelse
med förra Riks-Ständernas beslut, föreslagna
comparativa tableaun, har jag med min röst
understöd!, emedan jag icke kan förstå, huru
Lagverkets granskning, detta förutan, skall
Den 14 Juli.
141
kunna företagas af nationen, representerad
genom dess ombud. Det är folkets rätt att
sjelf bedöma den Lag, hvarefter alla dess
samhällsförhållanden skola bestämmas} och för
dess ombud, som icke lika med Lagens ut¬
arbetare, kunna vara jurister ex professo,
torde den föreslagne tableauen vara en allde¬
les nödvändig hjelpreda, helst de af verkets
nuvarande form, materien må vara så förträff¬
lig som helst, icke, titan det strängaste stu¬
dium af det gamla och det nya, kunna få
reda på det, som hittills i gamla Lagen va¬
rit på ett ställe sammanfördt, men i det nya
förslaget, alldeles riktigt, är efter sin olika
natur, hvart för sig, behandladt och utfördt.
Voro förslagen så uppgjorde, att man hade
i Civillagen hänvisningar till dermed förbund¬
ne stadganden i Criminallagen och tvärtom,
tillika med ett register öfver det hela, så
vore en tableau öfverflödig} men nu vet man
icke hvar man återfinner ett förut med civil¬
budet sammanbundet stadgande, icke heller,
hvar man skall söka de förut i 1754 årsLag
intagne ekonomiska stadganderne, emedan
man icke har någon ekonomisk Lag-Codex,
och denna sednare tror jag böra finnas, lika
så väl som en systematisk Civil- och Crimi-
nallag, om nationen skall kunna hafva nå¬
gon garanti för sina rättigheter, lika som den
erhållit bestämmelser af sina pligter och sina
ansvar. Nu är allt ekonomiskt söndradt från
den egentliga Lagen, och hvar finnes detta
allt,, utom i de otaliga Författningar och På¬
bud, sorn utgöra supplementet till vår gamla
142
Den 14 jfuli.
Lags stadganden i denna väg? Jag har trott
detta kunna afhjelpas genom en codifiering
af den gamla Lagen, så utförd, att man på
ett ställe hade samladt, hvad som nationen
borde efterlefva såsom Lag, vare sig i civilt,
criminelt och ekonomiskt hänseende. Hade
vi jemte de utgifna förslagen äfven en eko¬
nomisk LagCodex i handom, såsom ofelbart
meningen är att vi skola få, om vi skola
kunna sägas hafva en fullständig Lagbok, så,
med förutsättning, att vi få den föreslagna
tableauen, insisterar jag alls icke på den så
mycket tadlade codifieringen ; men få vi hvar¬
ken det ena eller andra, så må vi äga så
mänga författningssamlingar som helst; det
blir ändock ett chaos af föråldrade, upphäf-
da, obehöfliga stadganden sammanförda med
tidsenliga, gällande, behöfliga Lagbud, och
med denna massa af nytt och gammalt, dugligt
och odugligt, sväfvar man på ett haf, utan
att veta huru man skall ställa kosan.
Att tillsätta en ny Comité till granskning
af Lag-Comiténs verk , vore att tillskapa en
Öfver-comité som för sitt arbete skulle kunna
få lika mångå anmärkningar af Rikets Stän¬
der och offentliga Auctoriteter, som den nu
varande Lag-Comitén fått och troligen än vi¬
dare kan förvänta. Jag har derföre, meden
slags farhåga för det så ofta misslyckade ar¬
betet genom Comitéer, icke kunnat dela den
opinion , som härföre uttalat sig. Detta gäl¬
ler ock om granskningen genom Fullmägti-
ge, ty denna benämning är i min tanka ho¬
monym med benämningen Comité.
Den ?4 Juli.
143
Mig har det synts strida eirot grundla¬
gen, att tillsätta ett särskilt Utskott, lör att
enkom behandla Lagverket, enär just detta
utgör föremålet för det i grundlagen bestäm,
da Lag-Utskottets handläggning. Vill man
förstärka det Lag-Utskott vi redan äga med
flera Ledamöter, och af denna förstärkning
bilda en Afdelning, med uppdrag att endast
och allenast granska Lagverket, har jag in¬
tet att invända, och anser detta äfven kun¬
na stå tillsammans med nu gällande former.
Dock har jag trott, att denna förstärkning
icke under nuvarande Riksdag kunde före¬
slås, emedan Lagen ännu icke är fulländad,
och äfven en partiel granskning af Civillag¬
förslaget icke kunnat medhinnas. Dessutom,
om något medhunnits, hade måhända detta
af nästa Gransknings Utskott blifvit, om icke
underkändt, åtminstone recapitu leradt, och
då hade det varit så godt, som ogjordt ar¬
bete. Bättre, än att göra något halft och gå
en blifvande ny representation i förväg, har
det derföre synts mig vara, att hänskjuta
frågan om nya Lagen till den tid, då ett helt
verk vore färdigt, då man bäst kan bedöma
alla detailler, och då folk-ombuden efter en
närmare vunnen kännedom med hela verket,
samt genom hjelpredan af den föreslagna Ta-
bleatten och Codificationen, blefvo i tillfälle
att granska det nya, samt insätta det i det
gamlas ställe. Jag motsätter mig icke Betän¬
kandets återremiss, men jag bekänner, att
jag icke kan finna Utskottet hafva föreslagit
något obehöfligt eller ändamålslöst: jag vet i
144 Deri 14 Juli.
sanning intet bättre , att i sakens närvarande
skick tillgöra, och jag tror för min enskilta
del, att en brådskande åtgärd med Lagens
Codex är äfventyrlig för nationen, emedan
man derigenom blottställer sig för det obehag¬
liga förhållande, att, då den nya lagen väl
blifvit antagen, man snart får erfara behof-
vet af lika många nya förklaringar, ändrin¬
gar, tillägg och stadgar, som vi nu äga, så¬
som vehikel till 1734 års Lag.
Contractsprosten Ahlqvist: Att en ny Lag
är af nationen efterlängtad , derom äro alla
öfvertygade. Vårt Lagverk består nu af
många författningar, till endel stridande mot
hvarandra. Lag-Utskottet synes mig kunna
hafva gått längre än det gjort. Det hade
åtminstone varit tillbörligt och nyttigt, om
vid en Riksdag, då Kongl. Majit öfverlemnat
till Rikets Ständer ett Lagförslag , Ständerne
yttrat ett omdöme , huru vida motiverna för
Lagförslaget äro sådana, att det kan anta¬
gas. Nu stå vi på samma punkt som förut.
Jag inser väl, att Lag-Utskottet ej kunnat
bedömma Civillag-förslaget i sin helhet; men
hade önskat, att Utskottet åtminstone pröfvat
motiverna och om dem öppet uttalat sin öf¬
vertygelse.
V. Talmannen , Biskopen m. m. Doctor
af Wingård'. Sedan en af Lag-Comitéens Le¬
damöter och Ståndets samtliga Ledamöter i
Lag-Utskottet nu gjort utförliga framställnin¬
gar i ämnet, torde det kunna anses vara ut-
tömdt.
Den 14 Juli.
145
tömdt. Likväl då jag, vid den Kongl. Skrif-
velsens öfverlemnande med Civil-Lag-förslaget
till Utskottet, yttrade några önskningar, e-
liuru de icke åtföljt remissen , torde det vara
i sin ordning, att jag förklarar huruvida des¬
sa äro uppfyllde. — Att Lagförslaget denna
Riksdag, som nu fyller sina sex Månader,
icke kan hufvudsakligen till större eller min¬
dre del granskas, anser jag för gifvet. Ut¬
skottets Ordförande, Friherre Stael von Hol¬
stein, har träffande skildrat hela den tunga
mechanismen af Lagförslags bringande till af¬
görande vid Riksdag. Den kortare tid, vi
för den innevarande hoppas återstå, medgif-
ver icke denna senfärdiga procedur med en
än så liten del af Civil-lagen, än sedan då
med en eller flera Balkars. Jag gillar således
för min del Utskottets första tillstyrkande.
I det andra Momentet instämmer jag ock.
så mycket heldre, som det endast vidare ut¬
vecklar den hemställan , sista Riksdagens Stän¬
der till Regeringen gjorde. Redan detta är
en auctoritet för mig, sorn alltid önskar, att,
när icke mera bindande skäl afråda, Ständer
efter hvarandra handla i en för framgången
af landets väl nödvändig continuitet. Den
föreslagna Tableaun skall otvifvelaktigt både
för Sakkännaren och Dilettanten lätta gransk-
ningsbesväret. Medhinnes en dylik äfven
öfver Förslaget till Criminal-lag, är det så
mycket bättre. Den ekonomiska Lagstiftnin¬
gen, vare sig i form af Lag eller Författ¬
ning , bör ej heller saknas. Man har ock
Préste-St. Fröt. 1834. Bandet VIII. jo
146
Den 14 Juli.
sagt mig att Comitén gjort till denna förbe¬
redelser. Dess Ledamöter äro onekligen till
författandet af Sammandraget de skickligaste,
och torde så mycket mindre dertill vara o-
benägne, som pension eller arfvode är före¬
slagit till fortfarande.
Mot tredje Momentet hyser jag betänk¬
ligheter. En så beskaffad Codifiering af alla
nu gällande stadganden skulle väcka lång
tidsutdrägt, stor kostnad och, om Lagförsla¬
get antages, onödigtvis förspilld möda. Lag¬
samlingar hafva vi tillfyllest, och är Justitie-
Rådet Backman för närvarande sysselsatt med
en sådan. Om af dessa bereddes en Codex ,
som skulle tjena Domare till ledning, fruk¬
tar jag att vederbörande, underlättade af den¬
na hjelpreda, icke blefvo serdeles hogfallne
för det nya Lagförslagets grundliga pröfning
och slutliga antagande. Då jag önskar en
sorgfällig granskning af detta och antagandet
af det bepröfvade goda, gillar jag icke den¬
na hopflickning, och befarar att man genom
den vill kringgå frågan och således lägga
Lagförslaget å sido till oviss lägenhet. Ett för¬
farande, hvilket mitt öppna sinne ingenstädes
gillar användt, minst vid ett arbete af mång¬
årig möda och stor förtjenst.
En Comité öfver Comitén synes mig o-
behörig, om den ock vore möjlig att anskaf¬
fa, hvarom jag tviflar, af skickligare än
Lag-Comiténs Ledamöter. Ett permanent Ut¬
skott mellan Riksdagarne gillas ej af våra
Grundlagar, och blef, om än i detta fall o-
skadligt, dock såsom prejudicat farligt. Stän-
Den 14 Juli.
147
demas delegationer mellan Riksdagarne voro
Partitidens skadliga vidunder.
Doctor Pettersson: Om jag rätt fattat
Instructionen för Lag-Comitén, var det den-
sammas åliggande, att af allt det i 1734 års
Lag varande och i särskilta författningar sprid¬
da, bilda en Lag-Codex. Om detta, såsom
man sagt, är gjordt, så kan väl codifieringen
på sätt och vis i det närmaste anses verk¬
ställd; men hvarföre då icke utmärka i det
nya Förslaget, hvad som tillhörde den gamla
Lagboken och hvad som i den nya Lagtexten
annorstädes ifrån blifvit intaget? Hvem kan
nu veta, då man har en sådan massa af fö¬
reskrifter, om icke något mera kan vara att
i Lagens Codex upptaga? och huru skall det¬
ta kunna utrönas, om ej man har en samling
af det, som bör gälla, eller man får veta,
hvarifrån det i texten, såsom Lag, införda
är hämtadt?
En värd Talare har sagt, att Lag-Utskot¬
tet bordt ingå i granskning af motiverne för
Lagförslaget. Jag anser det ändamålslöst att
granska motiverne i den ena tiden och de-
taillerna i en annan. Begge höra omedelbart
tillsammans och böra derföre på en och sam¬
ma gång bedömmas. Sker icke denna gransk¬
ning samtidigt, så kan måhända en efterföl¬
jande Riksdag upphäfva hvad en föregående
antagit, och då uppkommer den gamla erfa-
renheten, att man mästrar så länge, tilldess
man råkar i en för saken högst ofördelaktig,
resultatet fördröjande, meningsstrid.
143
Dan 14 Juli,
Professor Grubbe•• En värd Ledamot har
yttrat, att Lag-Utskottet, ehuru det icke vid
denna Riksdag kunnat medhinna att i detail
granska det nya Lagförslaget, likväl åtmin¬
stone bort afgifva sitt Utlåtande öfver dess
principer. Då denna mening redan förut en
eller annan gång blifvit framställd, tror jag
mig böra nämna, hvarföre jag inom Lag-Ut¬
skottet icke kunnat i densamma instämma. I
fall frågan här vore om något blott theore-
tiskt eller vetenskapligt, skulle visserligen de
allmänna principerna kunna granskas, afsön¬
drade från deras speciella tillämpning. Men
helt annat är förhållandet, då frågan är om
något af så omedelbar praktisk vigt, som ett
bestämdt Folks civila Lagstiftning. En sådan
måste betraktas och till sitt värde bedömmas
med ett förenadt afseende på den theoretiska
riktigheten af de i densamma uttalade all¬
männa rättsbegrepp, och på den praktiska
lämpligheten för detta bestämda Folk af den
användning, som i denna Lagstiftning blifvit
gjord af dessa rättsbegrepp. Denna fråga om
Lagstiftningens lämplighet för ett bestämdt
Folk i en bestämd tidpunkt, med afseende
på detta Folks dåvarande odlingsgrad, eko¬
nomiska belägenhet o. s. v., kan ej på ett
tillfredsställande sätt besvaras, blott genom en
allmän undersökning om principerna 3 tilldess
besvarande förutsättes oundgängligen ett när¬
mare betraktande af Lagstiftningens speciella
stadganden, emedan det just är i dessa, som
de allmänna rättsprincipernas tillämpning till
de hos detta särskilda Folk gällande förhål¬
Dm 14 .Juli. 149
landen måste uppenbara sig. Det vore der¬
före i min tanka oriktigt att vid frågan om
granskningen af ett Lagförslag, sådant sorn
det här förevarande, pröfva dess principer
afsöndrade från deras tillämpning. Man skul¬
le derigenom lätt blottställas för det i våra
dagars Lagstiftningsförsök icke ovanliga miss¬
taget att på vissa abstracta satser grunda lag¬
bud, hvilkas lämplighet för ett visst Folk
under bestämda förhållanden man ännu ej till¬
räckligen undersökt. För öfrigt skulle ett
omdöme, uttaladt af nuvarande Ständer rö¬
rande det nya Lagförslagets principer, i allt
fall ej blifva bindande för Ständerne vid en
sednare Riksdag. Desse måste i allt fall å
nyo granska dessa principer i sammanhang
med| sjelfva den detaillerade pröfningen af
Lagförslaget.
Domprosten Doct. Holmström•• Att fråga
vid denna Riksdag icke bör eller kan blifva
om granskning af Civil-lag-förslaget hvarken
till sina principer, eller detailler, dertill be-
höfver , i mitt tycke, intet annat skäl anfö¬
ras, än att vi i morgon räkna 6 månader från
Riksdagens begynnelse, och åtminstone böre
hoppas, att den återstående delen af Riksda¬
gen icke skall blifva så lång, att den till ett
sådant arbete blefve tillräcklig. För min del
instämmer jag fördenskull oinskränkt i l:sta
punkten af Högh Lag-Utskottets Betänkande.
Afven biträder jag villigt det i 2tdra punkten
förekommande tillstyrkandet om upprättande
af en sådan Comparatif uppställning af det
nya Lagförslagets hufvudgrunder jemte den
150
Den 14 Juli.
gamla, nu gällande, Lagens, som Rikets
Ständer redan vid sistl. Riksdag, enligt Lag-
Utskottets tillstyrkande, i underdånighet be¬
gärde. Jag beklagar, att Rikets Ständers un¬
derd. Skrifvelse härom, genom jag vågar
säga vårdslöshet hos vederbörande Refe¬
rent, icke blef till föredragning hos Kongl.
Majrt i underd. anmäld under hela mellan¬
tiden från nästlidne Riksdag allt intill denna,
och tror att derutinnan legat ett verkligt hin¬
der för denna Riksdags Lag-Utskott att åt¬
minstone öfver den nya Lagens principer af-
gifva något utlåtande. Endast ett pär tillägg
till det förslag, som i nyssnämnda 2:dra punkt
af Högh Lag-Utskottets Betänkande innehål-
les, skulle jag för min del önska. Det ena,
att i den underdåniga Skrifvelsen, hvilken
kommer att till Kongl. Majtt afgå angående
upprättandet af en Lagprincips-Tableau, äf¬
ven måtte intagas den underdåniga begäran,
att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder anbefalla vid¬
tagandet af alla förberedande åtgärder för den
nya Criminal-lagens framläggande till R. St:s
granskning, så tidigt, att densamma kan, be¬
ledsagad af alla Hof-Rätters och Högsta Dom¬
stolens utlåtanden, redan vid nästa Riksdags
början, i sammanhang med Civil-lagen, till
hufvudsaklig pröfning af R. St. företagas.
Det andra af mig önskade tillägget är, att
bestämdt i den underd. Skrifvelsen uttryckas
må, att om de Ekonomiska Stadganden, som
stå i samband med vår Civil-lag, icke skulle,
enligt Lag-Utskottets förslag, hinna fullt ut¬
arbetas och till granskning förberedas före nä*
Den 14 jfuli.
151
sta Riksdag, detta icke må blifva något hin¬
der för framläggandet af förenämnda jemfö-
relse-tableau, och företagandet af den gransk¬
ning hvartill densamma kan föranleda. — Hvad
3.’dje punkten af Utskottets tillstyrkande be¬
träffar , instämmer jag helt och hållet med
Biskopen af Wingård och på de af honom an¬
förda skäl i ogillandet af den föreslagna codi-
fieringen. Mig synes nästan såsom detta för¬
slag om de gamla Lagbudens och Författnin-
garnes codifiering innebar en tyst önskan om
deras ständiga fortfarande med ovillkorligt
förkastande af hela det nya Lagförslaget.
Behofvet af berörde, med ej obetydlig tids¬
spillan, arbete och kostnad förenade, sam¬
manfattning af alla till 1734 års Lag hörande
stadgar och förklaringar m. m. synes mig då
först egentligen inträda, när eller om R. St.,
efter anställd granskning af det nya Lagför¬
slaget, besluta att alldeles ogilla dess grund¬
satser, och heldre förblifva vid sin gamla lag.
Då blifver tid att åt skickliga Män anförtro
det dryga arbetet att i en Lag-Codex sam¬
manfatta alla nu gällande Stadgar och denna
tid kan åtminstone icke inträffa förr, än vid
nästa Riksdag. Intill dess hjelpa vi oss till¬
räckligen, såsom hittills, med de Codices,
Lagsamlingar etc., som vi redan ega, och
åtminstone för deras Tillämpare, de Lagfar-
ne, måtte dessas begagnande icke vara för-
knippadt med så särdeles stora svårigheter.—
Hvad slutligen vidkommer Högl. Lag-Utskot¬
tets yttrande om sättet för verkställandet af
den R. St. tillhörande pröfning af det nya
152
Den 14 jfuli.
Lagförslaget, hvartill Utskottet ansett sig ej
böra uppgifva något förslag, enär deröfver
nu icke kan fattas ett för nästföljande Ständer
förbindande beslut, så dristar jag dock tro,
att ett bestämdare uttryckt gillande eller o-
gillande af de förslag, som i detta afseende
blifvit inom och utom Utskottet yrkade, ha¬
de varit en nyttig ledning för Rikets'Ständer
äfven vid en kommande Riksdag, helst mo¬
tiverade framställningar af så upplysta Män,
som bilda nuvarande Lag-Utskott, äfven utan
band af Historisk continuitet, icke skäligen
kunna blifva utan frukt. Tvenne sätt för
berörde gransknings verkställande hafva blif¬
vit uppgifne, det ena i likhet med hvad som
skedde vid antagandet af 1734. års Lag, då
R. St. in pteno plenornm granskade allt, och
det andra genom tillsättning af ett särskildt
Utskott, för hvars förordnande jag alldeles
icke anser någon Grundlags ändring behöflig,
enär 36 §. 3 mom. af nu gällande R. O. re¬
dan tillagt R. St. denna rätt. Mitt vördsam¬
ma yrkande, i händelse Betänkandet återre¬
mitteras, är fördenskull, att Högh Lag-Ut¬
skottet måtte uppgifva, hvilketdera af dessa
2^ne granskningssätt, eller om möjligen ännu
ett 3:dje gifves, af Utskottet anses ega före¬
träde.
Häruti instämde Tit. Nordin, Hvasser,
Grenander och Elfström.
Doctor Björkman: Afven jag anhåller om
återremiss af ifrågavarande Betänkande. Att
Högh Lag-Utskottet ansett defmitif gransk¬
Den 14 Juli. 155
ning af Förslaget till Allmän Civil-lag vid
innevarande Riksdag icke kunna företagas,
torde väl enhälligt böra gillas. Men några
verksammare medel till nya lagens slutliga
fullkomnande och antagande, än de nu före¬
slagna, hade visserligen Rikets Ständer haft
skäl att i detta Betänkande finna rekommen¬
derade. Behofvet af ett förbättradt lagverk
är nemligen så allmänt erkändt, att högst få
torde hysa motsatt åsigt. Men detta trängan¬
de behof synes vid frågans behandling af H.
Lag-Utskottet förbisedt. De föreslagna åt¬
gärderna till dess fyllande innebära åtminsto¬
ne en oberäknelig tidsutdrägt och onödiga
omvägar. Ja, man kunde lätt föranledas att
tro, det den föreslagna så kallade codifierin-
gen af 1734 års lag, hvarigenom vårt nu¬
varande lagverk, såsom det heter, skulle
förenklas, åsyftade icke mindre än slutligt
nedläggande eller förkastande af hela nya lag¬
förslaget. I likhet med flera Reservanter
anser jag således, att H. Lag-Utskottet bort
föreslå, det några Comiterade eller Depute¬
rade, vid nuvarande Riksdag valda af samte-
liga Riksstånden, skulle, efter nya lagförsla¬
gens af Kongl. Maj:t i grundlagsenlig form
fulländade behandling, innan nästa Riksdag
företaga deras slutliga förberedande gransk¬
ning. Och om en sådan nya lagförslagens
ytterligare behandling antoges, så förföll ock¬
så behofvet af den föreslagna underdåniga
önskan, att få alla gällande nyare stadganden
skyndsamt inflickade uti 1734 års lag. Denna
så kallade Svenska Lagverkets förenkling,
154 &en l4 Ju^-
som skulle bestå af nya lappars inpassande
uti en gammal utsliten klädnad, behöfdes icke
för landets innevånare, som snart lingö en
ny lag; och behöfdes icke för de comiterade,
som nog fullgjorde sitt uppdrag den förutan.
Nästan detsamma skulle kunna sägas om den
föreslagna sammandragningen och lätt åskåd¬
liga framställningen af nya lagförslagens plan
och allmänna grundsatser. Att för Riksdags-
continuitetens skull, eller af artighet mot för¬
ra Rikets Ständer, fortfarande yrka en sådan,
är väl ej behöfligt, så vida eljest någon ge-
nare väg till målet kunde uttänkas. Och denna
tror jag nog de comiterade sjelfva för sin e-
gen räkning skola uppfinna. Den delen åter af
Svenska Allmänheten, som med grundlighet
vill enskildt anställa jemförelser emellan gamla
lagens och nya lagförslagens brister eller fö¬
reträden, eger redan tillfälle att med egna
ögon se och granska begge lagverken i sin
helhet; och att Staten för den ytliga betrak¬
tarens skull bereder kostsamma genvägar,
är lika obehöfligt, som ändamålslöst.
Stats-Rådet m. m. Poppius.- Om jag ut¬
ber mig att ännu få tillägga några ord till
hvad jag redan anfört uti det ifrågavarande
ämnet, sä sker det för att bevara enoch an¬
nan af de anmärkningar, jag hört af sednare
värde talare göras, och ej i ändamål att vilja
försvara Lagförslagets förtjenster, emedan så¬
dant skulle kunna sägas härröra endast af för-
kärlek för något, till frambringande hvaraf
man mer eller mindre verksamt må hafva
bidragit. Dessutom äro ännu ej några sär¬
Den 14 Juli.
155
skilda facta eller fall ens uppgifne, hvilka
borde besvaras och förklaras. Den egentli¬
ga frågan synes härintill endast vara, huru
vida Lagförslaget må ens förtjena att i sin
helhet och i sina detaljer komma under en
granskning och pröfning , som förutsätter full¬
ständig och säker kännedom om allt hvad det
innehåller och hvad emot detsamma blifvit
anmärkt.
En värd talare har ställt i fråga, om ej
Lag-Comitéen har tillåtit sig att öfverstiga
gränsorna af dess uppdrag, enär den sam¬
manfattat en ny Codex och ej inskränkt sig
att endast samla Författningar såsom bihang
till Lagen af 1734. Jag hänvisar i den de¬
len till Comiténs underdåniga Utlåtande till
Kongl. Maj:t och Kongl, Maj:ts i anledning
deraf meddeldta nådiga Skrifvelse den 11 Febr.
Ig 11. De utvisa, att meningen ej var att
frambringa något lappverk, utan att ändamå¬
let utgjorde att söka åstadkomma en Codex,
eller en ny Lagbok, hvarigenom oredan,
sorn är oskiljaktig från Codifieringen och så
kallade Lagsamlingar, skulle undanrödjas.
Det underdåniga Betänkande, sorn lagt grund
till Kongl. Maj:ts ofvannämnda nådiga förord¬
nande, stöder sig på ett af mig till Lag-Co-
mitén aflemnadt och i dess Protokoll intaget
samt af samtlige Ledamöterne godkändt ytt¬
rande , och det må således ursäktas mig, om
jag tillåter mig yrka, att jag om rätta me¬
ningen deraf borde vara temligen förvissad.
Äfven är det yttradt, att Lagförslaget
vore bygdt på antagna nya principer. Vore
156
Den 14 Juli.
frågan att besvara uppgifna bestämda facta,
så skulle ej blifva svårt att klarligen ådaga¬
lägga, att i denna allmänna föreställning lig¬
ger ett misstag. Nu kan jag endast i all¬
mänhet förklara, att Lagförslaget hufvudsak¬
ligen hvilar på samma oförändrade grunder,
hvarifrån Lagen af 1734 utgår, och att en¬
dast tillämpningar af nya lagbestämmelser måst
ske i öfverensstämmelse med sedermera ut-
komne författningar och de förändrade sam¬
hällsförhållanden, hvilka under tidernas fort¬
gång sig utvecklat. Högst få äro de fall, i
hvilka nya Lagförslaget i öfrigt afviker från
gamla Lagens grund och mening. Deribland
förekommer förnämst arfs- och bördsrätten
samt makars rätt i bo. Men gillandet eller
ogillandet af hvad förslaget derom innehåller
olika med hvad i äldre lagar stadgas, kan i
något fall ej leda till vidlöftig behandling.
Beslutet derom af den, som dertill äger rätt,
är snart fattadt, och jemkningar i anledning
deraf i Lagförslaget lätteligen verkställde.
En annan värd talare har gillat min idé
om tillsättande af ett särskildt Utskott för
granskningen af Lagförslaget; men jag lärer
ej hafva blifvit rigtigt förstådd, eller ock har
jag ej rigtigt uppfattat den värde talarens
mening i fråga om tiden , då Utskottet kun¬
de formeras. Min tanke är, att detta kunde
ske, ju förr, desto heldre. Då det är sagdt,
att ett annat Utskott vid påföljande Riksdag
kunde fullfölja hvad Utskottet under nästa
Riksdag ej hunne fullborda, så ägde ju detta
tillämpning på det Utskott, som ännu vid
Den 14 'Juli.
157
denna Riksdag kunde förordnas. Derigenom
vinnes alltid något i tid, och man har åtmin¬
stone gifvit ärendet en rigtning, som leder
till ett mål. Det hinder för denna åtgärd,
som vill sökas deri, att Utskottet vid en Riks¬
dag ej skulle finna sig bundet af hvad Ut¬
skottet vid en annan må hafva tillgjort, och
att således skiljaktighet i meningar hos olika
Utskott skulle kunna leda derhän, att Lag¬
förslagets granskning väl kunde börjas, men
aldrig hinna till slut, ville jag för min del
lemna utan afseende. Grunderne för det san¬
na och rätta äro oföränderlige. Om, såsom
jag älskar att tro, Rikets Ständer och deras
vederbörande Utskott alltid söka stödja sina
förhandlingar på dessa grunder, så skall, i
alla de fall, då ärenden förekomma af den
beskaffenhet, att de ej kunna börjas och af-
slutas vid en och samma Riksdag, fortsätt¬
ningen, i den en gång stadgade rigtningen,
ej kunna eller böra betviflas, vid de påföl¬
jande. Vore beklagligen förhållandet annor¬
lunda, så funnes ej iner någon moralisk sä¬
kerhet i hvad Rikets Ständer besluta vid en
Riksdag: ty hvad vore väl som skulle hindra,
att äfven ett vid en Riksdag fattadt afgöran¬
de beslut, i hvilket ärende som helst, kunde
vid en annan upprifvas och upphäfvas, och
hela samhällsbyggnaden sålunda komma att
sakna de stödjepunkter, förutan hvilka några
beräkningar för dess framtida bestånd, dess
fortgående lif, ej mer vore att uppgöra?
Professorn m. m. Doct. Bexell: Man har
yttrat, ”att de som önska elen föreslagna Co-
1
153 Den '4 Juli-
difieringen, icke önska en ny Lag.” Jag fåf
förklara att jag lika öppet tillstyrkt den nu
klandrade Codifiering, som jag önskat en
förbättrad Lag. Den del åter af mina önsk¬
ningar, hvilka tysta, sakna formen af jordi¬
ska uttryck, ligga endast inom domsområdet
för en högre magt än alla jordens.
Prosten Mittag: Jag beder Högv. Stån¬
det taga i betraktande, att Utskottet yttrat
sig.blott förslagsvis. Flere hafva gillat 1 och
2 punkterna, men ogillat den 3.'e; jag insi¬
sterar ej derpå: jag har ej derigenom åsyftat
något hinder för en ny lag, men fäst min
uppmärksamhet vid Hr Stråles yttrande (sid.
5), ”att man skulle till en Codex samman¬
draga allt, som för närvarande är Lag, samt
derefter företaga en omarbetning” m. m. Om
detta gillas eller ogillas af Riksens Ständer,
är för mig likgiltigt. Domprosten Holm¬
ström tror sig ej finna i Grundlagen något
hinder för tillsättande af ett särskildt Utskott
till Lagförslagets granskning; i detta fall lä¬
rer dock Lag-Utskottet, då det, pag. 12, för¬
klarat sig ”anse nuvarande Ständer icke kun¬
na fatta något grundlagsenligt beslut” icke
hafva misstagit sig. Jemför man 53 §. R. F. ,
der alla vid hvarje Riksdag nödige Utskott
uppräknas och deras särskilda functioner be¬
stämmas, med 36 §. 3 Morn. R. O., der det
stadgas: ”Skulle Riksens Ständer finna flera
Utskott vara af nöden, må de af Ständerna
obehindradt tillsättas;” så synes det klart, att,
om ett särskildt Utskott skall kunna tillsät¬
tas, bör det vara i anledning af ett särskildt
Den 14 Juli. 1 gg
ämne, af annan beskaffenhet än de i 5g §.
R. F. omförmälda, hvilka tillhöra något af
de vanliga Utskotten. Således synes en än¬
dring i Grundlagen böra föregå, innan ett
extra Lag-Utskott kan tillsättas. — Den lik¬
nelse, man på Codifieringen af våra gamla
lagar velat tillämpa, att sätta nya lappar på
gammalt kläde, är ej på sitt ställe; snarare
kunde man kalla det att inympa nya friska
qvistar i en gammal ännu växtlig stam.
Professor Grubbe: Domprosten Holmström
har, utan att i det hela ogilla Utskottets
Betänkande, likväl önskat: 1:0 att hvad i
2.‘dra momentet af Utskottets tillstyrkande
blifvit yttradt derom, att i sammanhang med
den ifrågavarande tableauen förslag böra upp¬
gifvas till stadganden i de ämnen , hvilka
såsom varande af ekonomisk beskaffenhet
blifvit ur nya Lagförslaget uteslutne, måtte,
om ej alldeles utgå, åtminstone ej betraktas
såsom ett oundgängligt vilkor för Lagförsla¬
gets granskning vid nästa Riksdag; 2:0 att
den af Utskottet föreslagna codifieringen af
hittills gällande Författningar ej må komma 1
fråga; och 3:0 att Utskottet åtminstone något
mera bestämdt, än som skett, uttalat sin opi¬
nion om det sätt, hvarpå Lagförslagets gransk¬
ning vid nästinfallande Riksdag lämpligast
må kunna verkställas. Hvad den första af
dessa punkter beträffar, medgifver jag gerna,
att uppgifvandet af förslag till ekonomiska
Stadganden, motsvarande dem, hvilka ur nya
Lagförslaget blifvit uteslutne, ehuru det nöd¬
vändigt bör förutgå, innan vår gamla Lag¬
160 Den 14 Juli.
bok, med dess Byggninga- och Handelskal-
kar, förklaras upphäfven, likväl icke ound¬
gängligen förutsättes för att börja gransknin¬
gen af nya Lagförslaget, och att således den¬
na granskning icke bör deraf fördröjas, om
ock något förslag till sådana ekonomiska Stad-
ganden icke vid nästa Riksdags början hun¬
nit utarbetas. I afseende på den andra punk¬
ten har jag redan yttrat, att jag icke betrak¬
tar den af Utskottet föreslagna codifieringen
såsom något oundgängligt vilkor för gransk¬
ningen af det nya Lagverket, och att all frå¬
ga om en sådan codifiering heldre må förfal¬
la, än att granskningen derigenom skulle län¬
gre än till nästa Lagtima Riksdags början för¬
dröjas. Beträffande åter den tredje punkten,
torde det böra medgifvas, att Utskottet, efter
att upplysningsvis hafva nämnt huru det till¬
gick vid granskningen och antagandet af 1734
års Lag, icke hade fullgiltig anledning att
yttra någon bestämd opinion om huruvida
samma granskningssätt äfven vid nästinfallan-
de Riksdag vöre användbart, då, enligt hvad
Utskottet anmärkt, närvarande Ständer i allt
fall härom ej kunde fatta något beslut, sorn
kunde anses binda efterföljande Ständer. För
min enskilda del har jag nyss yttrat, att jag
knappast tror någon annan utväg kunna lämp¬
ligen vidtagas, än att, sedan de nu föreslag-
ne förberedande åtgärder förutgått, genast
vid nästa Riksdags början ett särskildt Ut¬
skott väljes för det nya Lagförslagets gransk¬
ning. Prosten Mittag har häremot anfört den
betänk-
Den 14 Juli. i6i
betänkligheten, att ett särskildt Utskott, en-
ligt Grundlagens stadgande, icke kan väljas i
annat fall, än då fråga är otti ett ämne, sorn
icke ligger inom något af de vanliga i Grund¬
lagen uppräknade Utskottens befattning. Rö¬
rande denna punkt är jag af en annan tanka.
De i Grundlagen uppräknade Utskott omfatta
i sjelfva verket alla de ämnen, hvilka enligt
samma Grundlag kunna blifva föremål för
Rikets Ständers öfverläggningar: det gifves
bland dessa ämnen icke något, som alldeles
icke tillhör någotdera af dessa Utskott. Men
Grundlagens Stiftare hafva förutsett, att nå¬
gongång ett ämne kan förekomna, sorn, e-
huru i sig sjelf liggande inom något af de
vanliga Utskottens befattning, likväl fordrar
vidlyftigare undersökningar än som kunna
medhinnas af något af de vanliga Utskotten,
till hvilka alltid en mängd af andra ämnen
äro remitterade; och det är med afseende
härpå, sorn Riksdagsordningens 36 §. 2:dra
Mom. tillägger Ständerna rättighet, att tillsät¬
ta särskilda Utskott, då de finna sådana vara
af nöden. En annan värd Talare har önskat,
att det här nämnda särskilda Utskottet till
nya Lagförslagets granskning måtte genast
vid denna Riksdag väljas och träda i verk¬
samhet. Häruti kan jag dock för . min del ej
instämma, då, enligt hvad jag redan förut
anmärkt, de förberedande åtgärder, som er¬
fordras innan Lagverket isin helhet, det vill
säga, både Civil- och Criminal-Lagen, kan
blifva ett föremål för Ständernes granskning,
Preste-St. Prot. 1834. Bandet VIII. 11
162 Den 14 Juli.
ännu icke ägt rum, innan Hof-Rätterne och
Högsta Domstolen afgifvit Utlåtande öfver
Criminal-Lagen, och då dessutom man bör
kunna hoppas att närvarande Riksdag nu¬
mera ej alltför länge skall fortfara, i följd
hvaraf ett nu valdt särskildt Utskott, hvars
alla Ledamöter derjemte borde deltaga i de
öfriga vigtiga Riksdagsärendernas afgörande,
t. ex. Statsregleringen, Realisationsfrågan o.
s. v. föga skulle medhinna mera än den läs¬
ning af Högsta Domstolens Utlåtande öfver
Lagförslaget, hvilken utan tvifvel borde för¬
utgå innan Utskottet började sitt egna gransk-
ningsarbete.
Domprosten Doct. Holmström: I afseende
på betydelsen och tillämpningen af 56 §. R. F.
och 36 §• R. O. är jag förekommen af Pro¬
fessor Grubbe. Angående Förslaget till stad¬
gar i ekonomiska ämnen , anser jag dervid
icke böra fästas ett bestämdt vilkor för upp¬
görandet af den omförmälda tableauen och
för granskningen af Civil- och Criminal-La¬
gen j ehuru, om de voro tjenliga att i Lagen
införas, äfven de borde vara färdiga att vid
den blifvande granskningen pröfvas.
Doctor Pettersson: En värd Ledamot har
sagt, att Lag-Utskottet icke föreslagit någon
åtgärd till det redan färdiga arbetets gransk¬
ning. Betänkandet innehåller dock flera oli¬
ka förslag till beredande af denna gransk¬
ning, hvilken flera talare, lika med Utskot¬
tet, ansett icke vid denna Riksdag kunna
företagas, enär verket hvarken är helt, ej
Den 14 Juli. 163
heller rätt kändt för Nationen. — Om ock
förslaget i sig är moget , efter de Lagfarnes
och Auctoriteters omdöme, så bör det dock
vara tid äfven för Folket att fatta ett moget
omdöme deröfver, innan det binder sig der¬
med. Detta har likväl icke kunnat ske, e-
medan detta förslag först vid denna Riksdag
kommit i Folkets händer. Vid nästa Riksdag
bör ett annat förhållande äga rum, helst det
är troligt, att då äfven Criminallags-förslaget
kan hafva passerat samma Auctoriteter, som
det nu öfverlemnade Civillags-förslaget, och
derjemte en ekonomisk Lag-Codex kan vara
utarbetad.
Om, såsom man anfört, intet hinder af
grundlagen möter för ett särskilt Utskott, så
kan man ju ordna ett sådant genast, i fall
man tror, att något dermed kan vinnas. Min
tanka är, att man på denna väg föga till¬
fredsställer nationen, emedan man svårligen
hinner något i en sak af så stor omfattning.
Vill man tillsätta ett dylikt Utskott antingen
nu eller med nästa Riksmötes ingång, så
skulle jag vilja föreslå, att en af Lag-Comi-
téns Ledamöter der måtte antagas såsom Se¬
creterare, på det de upplysningar, som nö¬
dige äro, måtte kunna vara att tillgå under
öfverläggningarnes fortgång. En sådan hjelp¬
reda kan nationen göra anspråk på, då den
så länge salarierat Comiténs af Fäderneslan¬
det förtjente Ledamöter, och då en Tableau,
som föregående Ständer ansett behöflig och
önskat, ännu icke tillkommit Folkrepresen¬
tationen till hjelp vid granskningen.
164
Den 14 Juli.
Slutligen bör jag nämna, att utarbetan¬
det af den föreslagna Tableauen och Codifi-
cationen icke bör kunna lägga hinder i vä¬
gen för Lagverkets slutliga företagande vid
nästa Riksdag, om dessa arbeten öfvertagas
af Lag-Comiténs Ledamöter 5 ty jag förestäl¬
ler mig att dessa högt upplysta män hafva
för sig uppgjort en sådan comparativ tafla af
Lagen, under den tid de arbetat efter den
fastställda planen, som gjort för dem nöd¬
vändigt att särskilja och systematiskt ordna
de i gamla Lagen sammanblandade civila, cri-
minella och ekonomiska stadganderne. En
codification frukta de säkert icke heller, då
de troligen hafva anteckningar och samlin¬
gar, med hvilkas begagnande ett dylikt ar¬
bete icke blir svårt för så stora krafter.
Betänkandet återremitterades.
§• 10.
Föredrogs Lag-Utskottets den 16 Maj
och 2 Juni bordlagda Betänkande N:o 43,
öfver Riksdagsfullmägtigen Peter Perssons från
Calmar Län förslag, att lagfartssökande måt¬
te vara skyldig förete gravationsbevis.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen hem¬
ställde, om icke detta Betänkande borde hvi-
la, till dess Lag- och Banco-Utskotten inkom¬
mit med yttrande öfver första alternativet af
Peter Perssons motion.
Ståndet ansåg detta Betänkande nu ge-
nast kunna till afgörande företagas och biföll
detsamma*
Den 14 Juli.
§. II.
Föredrogs Lag-Utskottets den 16 Maj och
2 Juni bordlagda Betänkande N:o 44, öfver
Riksdagsfullmägtige Peter Perssons ifrån Cal¬
mar Län samt Nils Strindlunds ifrån Vester-
Norrlands Län motioner, om utarbetande af
en Executions-Stadga.
Domprosten Doctor Holmström anförde;
Jag påminner mig, att redan den 21 Maj
blifvit Högv. Ståndet meddeladt ett Memo¬
rial af Peter Persson, innehållande en detal¬
jerad utveckling af hans motion; det har än¬
nu icke blifvit besvaradt af Lag-Utskottet.
Hufvudfrågan i detta Betänkande, äfvensom
i N:ris 45 , 46, 47» 48, 49» 50, 51, 52, 53
ocb 55» likasom i Peter Perssons Memorial,
rörer förändring i Executionsväsendet. Jag
instämmer med Peter Persson och önskar åter-
remiss på alla dessa Betänkanden, på det Ut¬
skottet må sättas i tillfälle att i stället fram¬
lemna ett enda, fullständigt och sammanhän¬
gande förslag.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag skulle instämma med Dom¬
prosten Holmström i den åsigt, att det blef-
ve en generel stadga; men detta Betänkande
kunde dock bifallas, utan att Utskottet der¬
igenom vore förhindradt att i ett sammanhang
handlägga de öfriga.
Domprosten Doct. Holmström: Ett bifall
till detta skulle dock kunna anses såsom ett
ogillande af alla hithörande frågors behand¬
ling i sammanhang. Jag åberopar Hr Ceder-
166
Den 14 Juli.
horgs Reservation, och anser Betänkandet N:o
44 så nära höra tillsammans med de öfriga,
att det helst med dem borde återremitteras.
Professor Grubbe ■■ Jag är i allmänhet ej
emot återremiss, ty det vore illiberalt, men
Memorialet borde väl uppläsas.
Härefter upplästes Peter Perssons Memo¬
rial, hvarefter H. H. Ärkebiskopen och Tal¬
mannen hemställde, om Ståndet ansåg ifråga¬
varande Betänkanden böra, alla i ett sam¬
manhang, återremitteras.
Contractsprosten Hallström: Det vöre väl
en oformlighet att i en massa återremittera
flera Utlåtanden, utan att hafva gjort an¬
märkningar vid hvart och ett särskildt. Hellre
ville jag föreslå, att de alla fingo hvila, till
dess Lag-Utskottet besvarat Bonde-Ståndets
återremiss.
Domprosten Doctor Heurlin: Jag instäm,
mer häruti 5 dock bör, i fall detta blifver
Ståndets beslut, Protokolls-Utdrag afgå till
Lag-Utskottet derom, på det samma Utskott
ej må hindras af Preste-Ståndets beslut att
handlägga den af Bonde-Ståndet erhållna åter-
remissen.
Ståndet beslöt att Lag-Utskottets Betän¬
kanden N:ris 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51,
52, 53 och 55, jemte N:ris62, 6g och 68,
hvilka äfven åsyfta en ny Executionsstadga,
skulle hvila, till dess Lag-Utskottet inkom¬
mit med Utlåtande öfver Riksdagsfullmägti-
gen Peter Perssons ofvannämnda Memorial,
Den 17 Juli.
167
äfvensom öfver Hederv. Bonde-Ståndets åter-
remiss af förstnämnde elfva Betänkanden. Och
skulle icke blott Resp. Med-Stånden, utan
ock Högl. Lag-Utskottet om detta Preste-
Ståndets beslut underrättas.
§• 12.
Föredrogs Lag-Utskottets den 30 Maj
bordlagda Betänkande N:o 63, öfver motio¬
ner , om förbud emot ingifvande af skuld¬
sedlar, ställde till sedelhafvaren och till viss
man eller ordres.
Bifölls.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
- *
In fidem
P. A. Sondén.
Den IT Juli.
Plenum kl. 10 f. m.
§. 1.
Justerades Protokollet för den 11 dennes,
före och eftermiddagen.
Vid Protokollet f. m. §. 11 anförde
Contractsprosten Afzelius: Då jag, med
vederbörlig tillåtelse frånvarande, ej deltagit
i H. Ståndets öfverläggningar rörande Banco-
163
Den ly Juli.
Utskottets Betänkanden N:o 7 och 14 om ett
nytt myntsystem, anhåller jag, att till Pro¬
tokollet få afgifva min reservation emot Högv.
Ståndets beslut, dels i afseende på rättighe¬
ten att bestämma myntenheten, dels i afse¬
ende på decimalsystemets antagande, i hvil¬
ka bägge punkter jag i Utskottet bit rädt piu-
ralitetens åsigter.
§. 2.
Upplästes och godkändes Expeditions-Ut-
skottets förslag till Riksens Ständers under¬
dåniga Skrifvelser :
N:o 66, angående rättighet till enke]
tjenstårsberäkning för Prestman, som till Lä¬
rare vid Lancasterskola antages;
N:o 67, angående upphörandet af Rid-
derskapets och Adelns rättighet att å Frälse-
ägor anlägga krogar}
N:o 6g, angående rättighet för Adjuncter
och Docenter inom Juridiska och Medicinska
Faculteterna att beräkna Akademisk tjenstgö¬
ring vid frågor om befordringar utom Aka¬
demien j
N:o 69, angående Afvittringarne inom
Herjeådalen 3
N:o 70, i fråga om ersättning till Stä-
dernes Borgerskap, då de till besigtningar
m. m. för Kronans räkning blifva kallade 3
N:o 71 , angående af Rikets Ständers till
Stats-, Banco, och Riksgäldsverkens öfverse¬
ende och granskning år 1832 församlade Re¬
visorer gjord anmärkning, i afseende på be-
Den 17 Juli.
169
viljadt anstånd med Capital-afbetalningarne å
de så kallade Förlagslånen från Manufactur-
Disconten.
§• 5*
Contractsprosten Lignell begärde ordet
och anförde: Sedan Riksens Höglofl. Ständers
underdåniga skrifvelse rörande enkel tjenst-
årsberäkning för Lancasters-Skollärare nu är
justerad och kommer att afgå, får jag vörd¬
sammast hemställa, om icke Högv. Ståndet
skulle anse lämpligt att, pä sätt det skedde
vid sista Riksdag, ingå till Kongl. Maj:t med
en särskild underdånig skrift i detta ämne
och deruti framställa de skäl, som tala för
en motsatt åsigt af den, som i de 3:ne öfriga
Ståndens beslut är uttryckt. Jag bär så myc¬
ket större anledning att fästa uppmärksamhe¬
ten på nödvändigheten häraf, sorn Högv.
Ståndet, då målet förevar, enhälligt afslog
det Utskottsbetänkande, hvilket grundlagt de
öfriga Ståndens beslut.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Emellan
Ekonomi-Utskottets närvarande Betänkande
och det, som vid sist förflutne Riksdag aflem-
nades med tillstyrkande af Prestmäns använ¬
dande vid Lancaster-Skolor, linner jag, ehuru
ämnet och anledningen äro enahanda, likväl
mer än en hufvudsaklig åtskilnad. I det sed¬
nare föreslogs att, när vid en Lancaster-Skola
med 75 barn någon församling ville använda
en Prest till Lärare, skulle sådant icke kunna
af Consistorium förvägras och den Presterlige
Skolmästaren tillgodonjuta enkel tjenstårsbe-
170
Den 17 Juli.
räkning. I det förstnämnda, eller nn ifråga¬
varande, föreslås väl enahanda tjenstårsberäk-
ning för en Prestman, så vida han undervi¬
sar minst 50 barn uti en Lancaster-Skola;
men, då tillika bestämmes, att Reglementet
skall af Stiftets Dom-Capitel vara granskadt
och gilladt, Stiftelsens fortfarande bestånd för¬
säkrad, Lärarens löneförmåner nöjaktigt be¬
stämda och hans tillsättande bero af Dorn-Ca-
pitlet, synes mig, som vore det i betydlig
ilion öfverlemnadt åt Consistorii omtanke och
pröfning att förekomma mången vådlig på¬
följd af Presters användande vid den första
barnaundervisningen. Om Consistorium be-
hofver de ordinerade för den egentliga tjenst-
göringen inom församlingarne eller finner be¬
tänkligt att anställa Prestvigning för besättan¬
de af Barnläraretjenster, lärer det bero af
Consistorium att icke fästa afseende vid ve¬
derbörande Skolföreståndares kallelse, och
skulle jemväl en redan till barnlärare för¬
ordnad Prestman icke kunna umbäras för upp¬
rätthållande af någon Presterlig tjenst, lärer
väl Consistorium vara oförhindradt att åter¬
kalla honom dertill. Dessa och dylika modi-
ficationer synas mig innefattas uti Utskottets
förslag eller lätteligen kunna dermed förenas,
och jag kan derföre icke tillstyrka förnyelse
af Preste-Ståndets vid sist förflutne Riksdag i
underd. anmälda och i nåder bifallna begä¬
ran. På sin höjd måtte det erfordras att i
underd. anhålla om ett förtydligande och när¬
mare bestämmande af det, som Med-Stånden
beslutat begära 3 så att menliga följder deraf
Den 17 Juli. 171
icke mindre för Församlingarne, än för Pre-
sterskapet måtte förekommas.
Doctor Björkman: Jag ansåg Ekonomi-
Utskottets Betänkande så anspråkslöst och rätt¬
mätigt, att det ej hade bort afslås^ och reser¬
verade mig derföre emot Högv. Ståndets be¬
slut. Af samma anledning måste jag nu re¬
servera mig, i fall Högv. Ståndet skulle fin¬
na för godt att låta en särskild underdånig
Skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t afgå.
Professorn m. m. Doctor Bexell: Jag an¬
ser den af Prosten Lignell nu väckta motion
förtjena H. Ståndets behjertande. Frågan är
vigtig och rör på det närmaste våre yngre
Embetsbröders befordringsvälfärd. Fullt con-
sequent skulle det väl icke vara att just då
man arbetar att undanrödja olägenheterne af
dubbel tjenstårsberäkning och i samma ögon¬
blick då ännu Betänkandet derom oafgjordt
hvilar på Ståndets bord, tillerkänna prestvig-
de Sockne-Skolmästare tjenstårsberäkning lika
med dem som arbeta i Församlingens tjenst.
Följden skall bli, att man snart nog har tjenst¬
år beräknande Skolmästare i hvarannan soc¬
ken. Färdig att med min röst understödja
allt som åsyftar förbättrad folkundervisning,
anser jag det tillstyrkta förhållandet icke med¬
föra nytta hvarken för Församlingen eller för
Folkundervisningen.
Contractsprosten Ahlqvist förenade sig med
Tit. Lignell och Bexell, samt tilläde, att det
ej vore svårt att få Lärare vid Vexelunder-
172
Den 17 Juli.
visningsskolor, utan att de ägde rätt till be¬
fordran inom Ecclesiastikstaten.
Häruti instämde Contractsprosten Hallbeck.
Lector Bergqvist: Det är vigtig t för Pre¬
sterskapets att Vexelnndervisningen ej för¬
blandas med Presternas göromål. Då skulle
ett alltför stort antal exspectanter dragas in
i Presteståndet och Presterne sysselsättas med
ett yrke, som ej hörer dem till. Att vara
barnalärare och religionslärare är tvänne sär¬
skilda saker. Presterskapet kan ej annat än
önska, att barnaundervisningen må väl vår¬
das ; men att Presterne sjelfve skulle syssel¬
sätta sig med dessa elementer, är origtigt och
olämpligt, emedan de behöfva hela sin kraft
och sin tid för det som deras ämbete kräfver.
Jag förenar mig derföre med Tit. Lignell och
flere, att Hög v. Ståndet ville med en sär¬
skild Skrifvelse i underdånighet framlägga
sin åsigt inför thronen.
Häruti instämde Doct. Grevillius och Con¬
tractsprosten Östberg.
Domprosten Doctor Holmström: Lika med
Biskopen Doct. Thyselius har äfven jag fästat
uppmärksamhet vid de inskränkningar och
modificationer, som i denna R. St:s underd.
Skrifvelse blifvit medgifna emot det vida all¬
männare och vidsträcktare yrkandet, som af
Ekonomi-Utskottet tillstyrktes och af gtne Riks¬
stånd bifölls vid sisth Riksdag. Då begärdes,
att hvarje Församling sorn egde en Lancaster-
Skola med 75 barn, skulle tillerkännas rätt
att till Skol-Lärare med Presterlig årsberäk-
Dtn 17 Juli. 173
ning kalla hvilken Församlings prest som helst,
utan att Stifts-Styrelsen deremot egde att lag.
ga något hinder, ej eller att vid uppkom¬
mande behof honom till annan station missi¬
vera ; nu deremot medgifves, att Skol-Regle-
mentet skall vara af Consistorium gilladt och
stadfästadt, att Skollärarens lön skall vara
försäkrad åtminstone till ett visst minimum ,
samt att utnämningen skall ske af Consisto¬
rium, så framt tjenstår skola få beräknas.
Häraf synes mig följa, att pröfnitigen, huru¬
vida en Prestman kari till en sådan syssla
antagas, måste bero af den Styrelse, som til¬
lika eger att vårda det i Församlingen tjenst¬
görande Presterskapets rätt och bästa. Jag
medgifver dock, att olägenheter och svårig¬
heter, såsom här blifvit anmärkt, kunna äf¬
ven i detta fall uppstå, och skulle derföre
visserligen önska, att Nådigt Bifall ej måtte
följa på den underdåniga Skrifvelsen härom;
men att Högv. Ståndet, som kraftigt och vär¬
digt vid sisth Riksdag i underdånighet fram¬
ställde sina tänkesätt i detta ämne, nu åter
skulle i en ny underdånig Skrifvelse derom
särskildt erinra, dristar jag anse alldeles öf¬
verflödigt och kanske med en skyldig grann¬
lagenhet mot våra Medständer mindre fören¬
ligt. Den förra underdåniga Skrifvelsen är i
friskt minne hos Vederbörande, som på hög¬
sta ort bevaka Presterskapets rätt, och har
ofta blifvit åberopad såsom skäl till afslag å
inkomna underdåniga Ansökningar om tjenst-
årsberäkning för Lancaster-Lärare; för min
del hoppas jag lika Nådigt afseende på Pre.
174 &en l7 3U^-
ste-Ståndets vid sistl. Riksdag framburna önsk¬
ningar, ehvad de vid denna förnyas, eller
icke, och kan således icke biträda den nu
väckta motionen.
Häruti instämde Tit. Bruzelius och Dahl¬
gren.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag vet ej, om Ståndet nu är
beredt på denna fråga, som oförutsedd fram¬
kommit, och önskar derföre, att den måtte
få hvila. Att Ståndet ej skulle skilja sig i
något fall ifrån denna underdåniga Skrifvel¬
se, vore i strid emot hvad Ståndet förut
yttrat. Det synes, som kunde, enligt det
nya förslaget, Dom-Capitlet ej neka att till¬
sätta den Lärare, sorn Skolföreståndare kal¬
lat. Mindre Folkskolor kunna bestridas af
Klockare och deras vederlikar. I glest be¬
bodda orter hvilar skolan alltid en del af
året, och således har Läraren äfven mycket
mindre att göra än Presten, och förtjenar ej
samma befordringsrätt. Då jag hoppas, att
ämnet åter förekommer till pröfning, upp¬
skjuter jag en utförligare framställning.
Lades på bordet.
$• 4-
Af meddelade Protokolls-Utdrag inhäm¬
tades, att Högh Ridder skåpet och Adeln åter¬
remitterat Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31 ,
i anledning af Kongl. Majus Nådiga Skrif¬
velse med öfverlemnande af Lag-Comitéens
Förslag till Allmän Civillag, äfvensom öfver
väckta motioner, hvilka härmed stå i sam¬
Den i~] jfuti.
175
manhang; samt vid föredragning så väl af
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5, an¬
gående grunderne för den blifvande Allmän¬
na Bevillningen, som samma Utskotts Utlå¬
tande N:o 15, i anledning af de vid nyss¬
nämnde Betänkande gjorde anmärkningar, bi¬
fallit dessa båda Utlåtanden, med den förän¬
dring, att skyddsafgiften , hädanefter som hit¬
tills , skall utgöras från fyllda 17 års ålder.
Lades till Handlingarna.
§• 5-
Af meddelade Protokolls-Utdrag inhäm¬
tades, att Vällofl. Borgare-Ståndet låtit bero
vid Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 17,
i anledning af gjorde erinringar vid Betän¬
kandet N:o 83 angående Curhtisafgiftens fort¬
farande, och i följd deraf bifallit Betänkan¬
det N:o gj lågt till Handlingarna N:o t8, i
anledning af anmärkningar emot Betänkandet
N:o 11, angående Kongl. Majrts Nåd. Propo¬
sition om beskattning af Tull-, Mjöl- och
Sågqvarnar samt Valk- och Stampverk för
andras betjenande å Städers områden, låtit
bero vid Memorialet N:o 19, i anledning af
anmärkningar emot Betänkandet N:o 7, an¬
gående Motion om stadgande af böter för ute-
blifvande från andra Kronouppbördsstämman ;
samt ansett den i Utlåtandet N:o 20, i an¬
ledning af anmärkningar inom Borgare-Stån¬
det emot Utskottets Memorial, angående åter-
lemnande af Prosten Doctor Björkmans Motion
om Portofrihet för Contractsprost rnes Skrif-
velser uti Ambetsärenden, nämnde fråga förfalla;
176
Den 17 Juli.
Lagt till Handlingarna Stats-Utskottets
Memorial N:o 130, i anledning af erhållen
återremiss på Stats-Utskottets Utlåtande N:o
107 j N.'o lglj i anledning af erhållen
återremiss på Stats-Utskottets Utlåtande N:o
110 3 N:o 182} i anledning af erhållen
återremiss på Stats-Utskottets Utlåtande N:o
1203 N:o 183} * anledning af erhållen
återremiss på Stats-Utskottets Utlåtande N:o
121J N-’o 184., i anledning af erhållen
återremiss på Stats-Utskottets Utlåtande N:o
1313 bifallit Utlåtandet N:o 185} i anled¬
ning af erhållen återremiss å Betänkandet N:o
29, angående försäljning till skatte af de till
Ekeplantering anslagne Bispmotala Kungsgård
och tvänne under Wisingsborgs Kungsgård
lydande hemman samt om inköp för Ekeplan¬
tering af jord å Wisingsö, dock med un¬
dantag af hvad det innehåller om Bispmotala
Kungsgårds försäljning, som Ståndet ansåg för
närvarande icke böra aga rum 3 lagt till Hand¬
lingarna Utlåtandet N:o 136, i anledning af
gjorda anmärkningar vid Stats-Utskottets Be¬
tänkande N:o 31, i fråga om frihet för Im¬
metorps Hyttelag i Carlskoga Härad, att till
Kongl. Maj:t och Kronan erlägga tionde-tack-
jern, äfvensom N:o 187, ytterligare, i frå¬
gan angående afskaffandet af Borgholms Gar-
nizons Servicemedel samt djeknepenningar!^
bifallit N:o 188} angående sökt lindring i
skatten för de Thorshälla Stad upplåtne hem¬
man Säby och Söderby, samt N:o 189} i fr®-
ga om frälsejords befrielse ifrån rusttjenstens
åter-
Den 17 Juli.
177
återupprättande vid den så kallade Adelsfa-
nan, emot ersättning till Staten3
Öfverlemnat till Stats-Utskottet, för att
deraf taga kännedom, Kongl. Majrts Nådiga
Skrifvelse af den 5 dennes till Rikets Stän¬
der, angående upphörandet af de i Rikets
Norra Län utgående så kallade Räfstetings-
penningarne, och remitterat till Stats-Utskot¬
tet Kongl. Maj;ts Nåd. Skrifvelse till Rikets
Ständer af den 21 sisth Juni, angående Stä¬
dernas Inqvarteringsbesvär.
Lades till Handlingarna.
§• 6.
Af meddelade Protokolls-Utdrag inhäm¬
tades, att Hederv. Bonde-Ståndet beslutit, att
till Bevillnings-Utskottet skulle öfverlemnas
ett af Anders Danielsson från Elfsborgs Län,
under behandlingen af detta Utskotts Utlå¬
tande N:o ig, i anledning af de vid Betän¬
kandet om grunderna för den blifvande All¬
männa Bevillningen gjorde anmärkningar, in-
gifvet Anförande, innefattande förslag till pro¬
gressivt utgörande utaf afgifterne efter de an¬
tagna Bevillningsgrunderna, samt således af
beskaffenhet att komma under Utskottets be-
dömmande i sammanhang med den hos Ut¬
skottet förestående tillämpning af dessa grun¬
der 3
afslagit Stats-Utskottets Utlåtande N:o
172, i fråga örn vissa grunders bestämmande
för Hofpersonalens pensionering 3 lagt till hand¬
lingarna Memorialet N:o 180, i anledning af
Preste-St. Prat. 1X34. Bundet VITT. 13
173
Dm 17 Juli.
erhållen återremiss på Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 107; N:o 181, i anledning af
erhållen återremiss på Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 110 i N:o 132, i anledning af
erhållen återremiss å Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 120i _ N:o 133, 1 anledning af
erhållen återremiss på Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 121; och N:o 134, i anledning af
erhållen återremiss pä Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 131; funnit för godt att gilla det
förtydligande, som blifvit föreslaget i Stats-
Utskottets Utlåtande N:o 185, i anledning af
erhållen återremiss på Betänkandet N:o 29,
angående försäljning till Skatte af de till eke¬
plantering anslagne Bispmotala Kungsgård och
tvänne under Wisingsborgs Kungsgård lydande
hemman, samt om inköp för ekeplantering af
jord å Wisingsö; vid föredragning af Utlåtan¬
det N:o 186, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Stats-Utskottets Betänkande N:o
131, i frågan om frihet för Immetorps Hyt¬
telag i Carlskoga Härad att till Kongl. Maj:t
och Kronan erlägga tionde-tackjern, bifallit
Betänkandet N:o 131; vid föredragning af
Utlåtandet N:o 137, i frågan angående af-
skaffandet af Borgholms Garnisons Service¬
medel samt djeknepenningarne, bifallit Betän¬
kandet N:o 37 i första punkten om Borgholms
Garnisons Servicemedel och låtit vid samma
Betänkande i öfrigt bero; bifallit Utlåtandet
N:o 188, angående sökt lindring i skatten för
de Thorshälla stad upplåtne hemman, Säby
och Söderby, samt N:o 1893 1 frågan om
Frälsejords befrielse från rusttjenstens åter¬
Den 17 Juli.
179
upprättande, vid den så kallade Adelsfanan,
emot ersättning till Staten 3
bifallit Stats- och Ekonomi-Utskottens Be¬
tänkande N:o 1, i anledning af väckta mo¬
tioner dels om understöd af Statens medel till
utdikning af myror och träsk i Jemtland, dels
ock angående Landsculturen i allmänhet i Ri¬
kets norra provinser 3
bifallit Banco-Utskottets Betänkande N:o
15, angående en af Hr Frih. Kantzow väckt
motion, att enskilde Actieägare måtte inbju¬
das till deltagande i Rikets Ständers Bank och
dess rörelse 3
återremitterat Allm. Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottets Betänkande N:o 31, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse, rörande ett,
på Rikets Ständers begäran, utarbetadt för¬
slag till en låneinrättning till understöd för
Bergsmanshandteringen i Riket 3 och vid före¬
dragningen af Betänkandet N:o 94, i anled¬
ning af väckta motioner om åtskilliga ändrin¬
gar i Kongl. Stadgan den 9 Nov. 1830, an¬
gående hvad vid sjöfart inrikes orter emellan
iakttagas bör, bifallit Utskottets i ämnet af-
gifna första Betänkande N:o 693
låtit bero vid Lag- och Ekonomi-Utskot-
tens Betänkande N:o 4, i anledning af väck¬
ta motioner om upphäfvande af förbud emot
svedjande på sandmo samt bergaktig och sten¬
bunden mark , och bifallit N:o 8, i anledning
af åtskilliga föreslagna förändringar i gällan¬
de författningar om personers af arbetsclassen
förpassande m. m. 3
180 -ö*» '7 Juli.
lagt till handlingarna Bevillnings-Utskot-
tets Betänkanden N:o 17 , i anledning af gjor¬
de anmärkningar vid Betänkandet N:o g, an¬
gående Curhusafgiftens fortfarande^ N:o ig,
i anledning af anmärkningar vid Betänkan¬
det N:o 11, angående Kongl. Majrts Nåd.
Proposition om beskattning af Tull-, Såg-och
Mjölqvarnar, samt Valk- dth Stampverk, för
andras betjenande, å Städernas områden} N:o
19, i anledning af anmärkningar emot Be¬
tänkandet N:o 7, angående Hr G. Norden¬
ankar,x motion om stadgande af böter för ute-
blifvande från andra Kronouppbördsstämman}
och N:o 20, i anledning af anmärkningar e-
mot Utskottets Memorial N:o 2, angående
återlemnande af Prosten Doct. Björkmans mo¬
tion om portofrihet för Contractsprostarnes
Skrifvelser i ämbetsärender}
beslutat, att Kongl. Majrts Nåd. Skrif¬
velse af den 5 dennes, angående upphöran¬
det af de i Rikets Norra Län utgående så
kallade Räfstetingspenningarne, skulle med¬
delas Stats-Utskottet, till iakttagande vid Stats-
regleringens uppgörande} samt
lagt till handlingarna Expeditions-Utskot-
tets Memorial N:o 11, i anledning af åter-
remiss från Högl. Ridderskapet och Adeln af
Utskottets förslag till underdånig Skrifvelse
N:o 53, angående ett Pensionsanslag för För¬
ste Lifmedicus af Pontin.
Lades till Handlingarna.
§• 7-
Föredrogos och lades på bordet:
Den ij Juli.
181
Bevillnings-Utskottets Betänkanden
N:o 21, i anledning af verkställd gransk¬
ning af post-taxorna för inrikes brefvexlingen;
N:o 22, i anledning af Hr O. Wijks och
Hr C. Valleys motioner, angående utrikes
brefvexlingen samt postföringen inrikes orter
emellan och inrättandet af en Diligence- eller
Postvagns-communication emellan Stockholm
och Götheborg;
N:o 23, angående Stämpling af Spelkort;
N:o 25, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nåd. Proposition, angående fortfarande lin¬
dring och befrielse i afseende på Bevillnin-
gen för Staden Borås;
Stats-Utskottets Utlåtanden
N-‘o 193, Förslag till liquiderande af
Riksgälds-Contorets skuld vid 1034: års slut,
för upptagne lån utaf allmänheten;
N:o 194, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nåd. Proposition till Rikets Ständer, angå¬
ende fortfarande anslag till Ull-discont-fondens
förstärkning samt Ull-culturens och Ull-pro-
ductionens befrämjande i Riket;
Expeditions-Utskottets Memorial N:o 12,
med förfrågan rörande tiden för tillämpningen
af den Arrendatorn utaf Svartsjö Kungs-ladu-
gård beviljade Arrende-nedsättning.
§- 8-
Föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande N:o
192, i anledning af den hos Borgare-Ståndet
gjorde anmärkning vid Utskottets Berättelse
182
Den 17 Juli.
N:o lig, om förrättad granskning af Riks-
gälds-Contorets förvaltning m. m.
Domprosten Doctor Heurlin anförde: Jag
kan ej undgå att anmärka den besynnerliga
behandlingen af detta mål i Utskottet. Förra
Betänkandet blef af tvänne Riks-Stånd bifallet;
Preste-Ståndet, som med en rösts pluralitet
beslöt , att Utskottets opinionsyttring rörande
Fullmägtiges i Riksgäldskontoret åtgärder an¬
gående lånet af högst två millioner R:dr i
silfver borde förfalla, biföll dock Betänkan¬
det i det hela; endast Borgare-Ståndet åter¬
remitterade detsamma. Utskottet borde såle-
des hafva besvarat Borgare-Ståndets äterre-
miss endast med ett Memorial, af innehåll,
att decharge för Fullmägtige blifvit af 3 Stånd
redan beviljad och att saken icke fordrade
någon ytterligare åtgärd af Utskottet. I stäl¬
let gjorde sig en annan åsigt gällande hos
pluraliteten inom Utskottet, nemligen den som
uttalat sig inom Borgare-Ståndet, och man
kom så till det märkvärdiga resultat, att, på
återremiss från ett enda Stånd, upprifva ett
förut fattadt beslut och, med åberopande der¬
af, att Preste-Ståndet ansett Utskottets ifråga¬
varande opinionsyttring böra förfalla (dock
utan att samma Stånd pröfvade nödigt att ge-
nom återremiss gifva Utskottet del af sina
anmärkningar), i anledning af de hos Bor¬
gare-Ståndet gjorda anmärkningar, tillstyrka,
att nämnde opinionsyttring, såsom icke le¬
dande till någon påföljd, må förfalla; och det,
ehuru Utskottet, vid yttrandet af sin opini¬
on, icke förut tillstyrkt någon åtgärd.
Den 17 Juli.
185
Domprosten Doctor Holmström instämde
med Domprosten Heurlin i afseende på oform¬
ligheten af detta behandlingssätt, men fann
icke, att Högv. Ståndet nu kunde göra an¬
nat, än lägga detta Utlåtande till Handlin.
garna.
Domprosten Doct. Heurlin bestridde ej
Utlåtandets läggande till Handlingarna, men
ville blott hafva till Protokollet förvarad sin
tanke om sjelfva behandlingssättet af saken,
och anmärkte ytterligare, att det åtminstone
hade tillhört den sednare pluraliteten i Ut¬
skottet att ej förbigå hvad de trenne Stånden
yttrat om Fullmägtiges åtgärder för de in-
ländske Lånens upptagande.
Utlåtandet lades till Handlingarna.
§. 9-
Föredrogs Bevillnings-Utskottets Memo¬
rial N:o 24, i anledning af anmärkningar
emot Betänkandet N:o 4, angående den af
Hr Frih. Sprengtporten och Hr af Robsahm hos
Högh Ridderskapet och Adeln väckta fråga
om fastställande af en viss accis-afgift å brän¬
vin, som till Stockholm och Rikets större Stä¬
der införes.
Ståndet biföll Betänkandet N:o 4 och la¬
de detta Memorial till Handlingarna.
Häremot reserverade sig Domprosten Doct.
Holmström, som ansåg ofvannämnda af Frih.
134 Den ty Juli.
Sprengtporten och Hr af Robsahm väckta fråga
icke hafva bort förfalla.
Häruti instämde Tit. Ruus, Pettersson och
Mittag.
§. 10.
Skriftligen hade Prosten Lyth anhållit om
ytterligare permission på tre veckor, emedan
den ögonoperation, som han undergått, ännu
icke närmar sig till något resultat.
Bifölls,
§• 11.
Föredrogs Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets den 7 dennes bordlagda Be¬
tänkande N:o 95, i anledning af väckt frå¬
ga , om upphäfvande af dubbla tjenstårsbe-
räkningen vid befordringar till ecclesiastika
ämbeten och tjenster.
Biskopen m. m. Doctor Tegnér anförde:
Om jag vid detta tillfälle finge endast se på
Församlingens bästa och det obefordrade Pre¬
sterskapets rätt, hvilket jag som Biskop bör
göra, så skulle jag ej tveka att helt och hål¬
let förena mig med Motionairen, äfven utan
de modificationer Utskottet nu föreslagit. Ty
det är dock onekligt, att genom den dubbla
tjenstårsberäkningen det tjenstgörande Prester-
skapet är förnärmadt i sina medborgerliga rät¬
tigheter: och hvad Församlingen angår, så är
det obilligt, att hon skall hålla till godo med
Läroverkets Öfverlefvor, och alltjemnt emot¬
taga hvad Skolan utslitit och kastar ifrån sig.
Jag fäster ej heller synnerlig vigt vid hvad
Den ij Juli. igg
man i allmänhet plägar anföra derom, att Pre-
sterskapet sjelf skulle vinna i anseende der¬
igenom att Män af högre lärdom deruti ingå:
ty den högre lärdomens företrädesrätt till de
bättre lägenheterna är redan, och med skäl,
försäkrad, genom äldre författningar; och åt¬
gärder äro i sednare tider vidtagna, som åt¬
minstone åsyfta en allmännare bildning inom
hela Presterskapet, således äfven för dem som
måste qvarstadna på de lägre platserna. Ser
jag alltså saken endast från denna sida, så är
jag af samma tanka som Prosten Lignell. Men
jag är äfven Ephorus och måste som sådan se
på Skolans bästa. Man säger, att härföre är
nyligen sörjdt genom den beviljade löneför¬
höjningen; men denna förhöjning är dels på
många ställen otillräcklig, dels i närvarande
ögonblick ännu provisorisk. Äfven om den
kommer att fortfara , svarar dock denna för¬
del ingalunda emot den dubbla tjenstårsbe-
räkningen. Här är alltså en verklig kollision
mellan Kyrkans och Skolans bästa, och den
kan ej grundeligen häfvas annorlunda än ge¬
nom bildandet af en Pensionsfond , som för¬
säkrade gamla Skollärare om bergning på ål¬
derdomen. Så sker det i Preussen, Sachsen,
Dannemark och på flere ställen. Men ett
dylikt förslag kan här ännu knappast på¬
tänkas. Då återstår endast den medelväg, som
Utskottet föreslagit, nemligen 50 proc. för¬
höjning på Skollärares tjenstårsberäkning. Jag
gillar detta icke som det rätta, men som en
öfvergång dertill. Endast måste jag dervid
fästa tvänne vilkor, nemligen att Lärare vid
Ig6 Ven 17 Juli.
Apologistier och de nya Lärdoms-Skolor, som
nu inrättas, icke må undantagas ifrån denna
förmån. Hvad Apologistierna angår, så är det
väl möjligt, att dessa icke allestädes svara mot
sitt ändamål. Det är möjligt, att deras före¬
ning med Lärdomsskolan är ett misstag, eme¬
dan de tillhöra en helt annan bildningssfer.
Det vore bättre, om de såsom fristående och
oberoende Institutioner blifvit förlagda i nå¬
gra få af våra större handelsstäder, dit de
egenteligen höra, der Apologist-Elementet,
som väl mera är af privat än offentlig natur,
kunde fullständigare utbildas och undervis¬
ningen föras högre. I småstäderna, der de
nu för det mesta äro förlagda, sjunka de ofta
ner till fattig-skolor j och härigenom vidlåder
dessa läroverk en vantrefnad, som äfven smit¬
tar på Läraren. Det är svårt, åtminstone i
Wexiö Stift, att få en skicklig Apologist, och
ännu svårare att qvarhålla honom vid sitt yrke,
utan söker han alltjemt transport till den e-
gentliga Lärdoms-skolan. Detta skulle inträffa
ännu oftare, i fall hans tjenstårsberäkning klef¬
ve ringare än Collegernas. — Beträffande åter
de nya Lärdoms-skolorna, så kan man visser¬
ligen sätta deras nödvändighet i fråga. Det
hade kanske, i vårt fattiga land, varit bättre
att centralisera de gamla Läroverken, än att
utplantera nya i hvarje bondby, som händel¬
sevis fått stadsprivilegier. Men då dessa Lä¬
roverk en gång äro beslutna, så är det obil¬
ligt att vägra Läraren dervid , med samma
tjenstgöring och samina lönevillkor som de
andra, en förmån, som man beviljat deni.—
Den 17 Juli.
187
Med dessa villkor och ändringar tillstyrker
jag bifall till Betänkandet.
Häruti instämde Tit. Agardh och Östberg.
Domprosten Holmström: Ehuru jag med
verklig tacksamhet erkänner den visa mode¬
ration, hvarmed Högh Utskottet, i valet af
en billig medelväg, undvikit både den ytter¬
lighet att bevilja allt, som af ett välment,
men något öfverdrifvet, nit begäres, och att
afslå allt, som med något fog kunnat i önsk-
ningsväg framställasj så nödgas jag dock, i
öfverensstämmelse med mina, inför Hög v.
Ståndet förut yttrade, gsigter af detta ämne,
utbedja mig att mot Högh Utskottets Betän¬
kande få göra några anmärkningar.
Utskottet har föreslagit, att endast Or¬
dinarie Lärare, som härefter antagas vid re¬
dan inrättade Lär doms-Skolor, skola, tills vi¬
dare, för ett tjenstår få räkna i|, men Ut¬
skottet har ifrån denna förmon alldeles ute¬
slutit Lärarne vid nuvarande Högre och Lä¬
gre Apologist-Skolor. En sådan obenägenhet
mot sistnämnda Undervisningsverk, hvilka
dock, såsom Plantskolor för egentligen så kal¬
lad allmän Medborgerlig bildning , en sednare
tid med omsorgsfullare hyllning, än fordom,
omfattat, synes mig blifva af ett ganska men¬
ligt inflytande på dessa Skolors verksamhet
och bestånd. Vid nästan alla så kallade hö¬
gre Lärdoms-Skolor finnas en eller tvänne A-
pologist-Classer, hvilkas Lärare, under ge¬
mensam Rector med Lärdoms-Skolan, hittills
med dess Tjenstemän delat alldeles samma
183
Den 17 Juli.
förmoner och rättigheter, efter tour och skick¬
lighet. Upphäfves denna jemnlikhet, måste
snart antingen brist på Sökande till Apolo-
gist-beställningarne yppas, eller ock unge
Män, ehuru kanske häst passande för dessa
befattningar, endast begagna dessa såsom öf-
vergångs-tjenster till Lärdoms-Skolan, hvari¬
genom en alltför hastig, beständigt ny om-
sättning af Lärare, till Apologistiernas oveder¬
sägliga skada, måste inträffa. Af det Högv.
Ståndet dristar jag hoppas benäget afseende
på denna vigtiga omständighet, ofelbart ver¬
kande till förfall och obestånd för dessa In¬
rättningar, som egentligen afse de lägre Folk¬
klassernas upphöjelse till en allmännare, för
medborgslefnaden mest nödig och vigtig, kun¬
skaps- och odlings-grad. Man invänder väl,
att Apologist-Skolans Läroämnen icke äro i
det nära förhållande till Kyrkans, att den
sednares Lärare för den förras böra vidkän¬
nas någon uppoffring, men för mitt sinne är
all mensklig odling, all nyttig upplysning,
ehuru i olika ämnen af olika betydenhet, en
Kyrkans angelägenhet, värd att af hennes
Tjenare, äfven med någon försakelse af egna
fördelar, vårdas och befrämjas. Och särdeles
äfventyrlig för Individens rättigheter vore väl
ock icke denna allmänna försakelse, ty 5q.
Apologister i hela Riket, af hvilka icke ens
alla söka Presterlig befordran, komma väl
icke i vägen för särdeles många af Rikets
Prester, till antalet flera än 3000. — Äfven
detta torde förtjena att betraktas, innan man
bryter stafven öfver Läroverk, så nära och
Den 77 Juli.
189
nästan oundgängligt förbundna med våra lärda
Skolor, och genom sin oemotsägligt vigtiga
betydelse och syftning tvifvelsutan förtjenta
af både uppmuntran och beskydd, ej mindre
i allmänhet af Nationens Representanter, än
i synnerhet af Rikets för upplysningens fram¬
steg nitälskande Presterskap.
Äfven mot en annan Class af hittills dub¬
bla års beräknare synes mig Högh Utskottet
hafva något strängt, eller njuggt, förfarit.
Universiteternas Docenter, af hvilka g i Up¬
sala och g i Lund räkna dubbla förtjenstår,
sakna all lön, och kunna ej alla vinna be¬
fordran vid Universitetet, ej eller, i compe-
tence med äldre Sökande från Stiften, hvilka
ock pläga förstå att uppgöra sina Lärdoms-
listor, påräkna förslag till ltsta Classens Pa¬
storat, utan hjelp af någon förhöjd årsberäk-
ning. Universitetets intresse att hos sig fä¬
sta unge utmärkt skicklige Män , Församlin¬
gens fördel att någon gång blifva försedd
med Lärare af en högre vetenskaplig bild¬
ning , och ändtligen en rättvis uppmärksam¬
het mot dessa Lärare, sorn, med största skick¬
lighet, ofta ej genom conjuncturens förfogan¬
den, kunna vinna sin bergning på annan väg,
än den Presterliga, hvarifrån de icke böra än¬
da till den sednare åldern afhållas, allt synes
mig tala för det tillägg till Utskottets förslag,
att de 16 Akademie-Docenter, som hittills
räknat dubbla år, må åtminstone bibehållas
vid den årsberäkning, som hädanefter åt Skol-
Lärare förunnas.
Mot öfriga detailler af Utskottets förslag
igo Den 17 Juli.
torde mig ock tillåtas en och annan anmärk¬
ning. Utskottet synes hafva alldeles undan¬
tagit Vicariercinde Skol-Lärare från den Ordi-
narierne tillagda tjenstårs-förhöjning: jag an¬
ser deremot alla sådana Vicarier, som med
•fullt ansvar, t. ex. då Ordinarien är tjenstfri
för lifstid, förestå en Skol-syssla, vara fullt
berättigade till Ordinariens tjenstårsberäkning.
Åtminstone borde väl den gamla tillåtelsen
bibehållas för en Ordinarius, att afsäga sig
tjenstårsberäkning till förmon för sin Vica¬
rius, eller åt StiftsStyrelserna upplåtas, så¬
som i nu gällande Skol-Ordning, att bestäm¬
ma, hvilkendera, Ordinarien eller Vicarien,
skall förtjenst-åren sig till godo beräkna.
Utskottet föreslår vidare, att den förhöjda
tjenstårs-beräkningen endast skall tillgodokom-
ma dem, som förete vederbörligt betyg öfver år¬
ligen utöfuacl Prcsterlig tjenst. Denna olämp¬
ligt uttryckta föreskrift i nuvarande Skol-lag,
hvilken nemligen så misstydes, att en Skol-
Lärare endast är pligtig att en gång om året
hålla en predikan, har vid sisth Riksdag gif-
vit anledning till en Motion inom detta Stånd
och en underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t,
hvarå likväl endast det Nådiga Beslutet följt,
att frågan skulle uppskjutas till en föreståen¬
de Revision af Skol-lagen i sin helhet med
afseende på en ny Organisation af Rikets Un¬
dervisningsverk. I så fatta omständigheter
synes mig bäst att icke i en ny Författning,
i fall den i N. utfärdas, reproducera det gam¬
la, mindre väl redigerade, stadgandet, utan
endast i allmänhet förklara, att för tillgodo-
Den 17 Juli. igi
njutandet af förhöjd tjenstårs-beräkning erfor¬
dras fullgörande af hvad Författningarne i
slika fall föreskrifva.
Slutligen utbeder jag mig att vördsamt
få åberopa hvad jag, angående sjelfva huf-
vudprincipen, till Högv. Ståndets Protokoll,
när detta ämne förra gången förevar, hade
äran anföra. Min öfvertygelse är oförän¬
drad om det innerliga sambandet mellan Kyr¬
kan och Skolan, och om det ömsesidiga in¬
tresse de böra hafva att inbördes stödja och
skydda hvarandra. Man säger, att Under¬
visningsverket, ett barn af Kyrkan, numera
växt Modren öfver hufvudet. Om så är
hvilket dock tål många inskränkningar och
förklaringar, må man, såsom Ekonomi¬
utskottet synes åsyfta, med varsam hand å-
terföra barnet till sin tillbörligt subordinera-
de ståndpunkt, men må man icke, såsom en
och annan värd Reservant tyckes vilja, låta
Modren alldeles förskjuta och förtrampa det
Barn, som dock hittills ej underlåtit Och här¬
efter icke skall underlåta att rikligt återgälda
den Moderliga omvårdnaden. Församlings-
Läraren glömme ej sin egen förbindelse till
de Undervisningsverk, som fostrade honom
till hvad han är, och glömme ej, då han en
gång på befordringsbanan förbigås af en yn¬
gre Man, med högre årsberäkning, att den¬
na uppoffring är nödvändig för Samhällets
vigtigaste angelägenhet, Skolverkets lif och
förkofran, och att Församlingens heder och
båtnad af yngre, driftigare, i lärdomens yr¬
ken öfvade och förelysande Lärare måste an¬
192
Den 17 ynil¬
ses uppväga den någon gång påkostande in¬
dividuella förlusten. Man tale ej så myc-
ket om de ökade lönerne vid Läroverken!
Få äro de Stift, der dessa löner utgå till he¬
la det belopp, som af Läroverks Comitén blef
föreslaget, och äfven der äro visst de Lärare
ytterst få, som icke heldre återlemnade des¬
sa, ehuru väl behöfliga tillöknings-tunnor, än
den på en förhöjd tjenstårsberäkning hvilande
befordrings-utsigten. — Man uppräkne ej alla
i:sta Classens Pastorat och Prabenden såsom åt
Skol-Lärare förbehållne. De förre äro lika
tillgänglige för Församlings-Presten , som vinn-
laggt sig om Lärdoms-förtjenster, till hvilkas
förvärfvande tillfället stundom står honom li¬
ka, stundom bättre öppet, än för Skollära¬
ren} de sednare (Praebende-Pastoraten) äro,
med ett eller kanske två undantag, icke Sko¬
lans, utan Gymnasiernas tillhörighet och
för de sistnämndas Lärare, ehuru vid fördel¬
ningen af det sista löne-anslaget mest vanlot¬
tade, har Utskottet borttagit all tjenstårsför-
höjning — ett förslag, hvaremot ej eller jag,
för att gå så långt som möjligt i billig efter¬
gift, vill något invända, i hopp att desse
Lärare må derföre finna ersättning i deras på
en högre Lärdom grundade företrädesrätt åt¬
minstone till förslag till Rikets bättre Pasto¬
rater. Hvad ändtligen heträffar den så högt
uppskattade rättigheten att söka Regala Pasto¬
rat utom förslag, så är denna gemensam med
så många andra, som bättre än Skol-Läraren
i en Landsort hitta vägarne till lyckan på
Nådens
Den ij Juli.
193
Nådens höjder, att det högst sällan — i det
Stift, jag tillhör, icke ens i mannaminne —
inträffat att någon Skole- ja äfven Gymnasii-
Lärare blifvit, utom förslag, i Nåd. utnämnd
till något Regalt Pastorat. — Kortligen, vill
man å ömse sidor iakttaga billighetens, ja rätt¬
visans, gräns, så måste man godkänna de af
Utskottet sid. 9 anförda skäl för bibehållan¬
det af någon förhöjd årsberäkning för de på
en öfvergång till Församlingens tjenst stadda
Skol-Lärare, och endast samvetsgrannt pröf¬
va, om och huruvida någon inskränkning der¬
uti må medgifvas, samt uppgifva de vilkor,
under hvilka den ifrågavarande rättigheten
för alla andra, som till oskäligt intrång för
den verklige Församlings-Läraren densamma
innehafva, hädanefter må alldeles upphöra.
Professorn Doctor Hasselrot: Jag kan ej
frångå den tanka jag yttrade, då detta ämne
förra gången inom Högv. Ståndet discuterades.
Jag ansåg en förhöjd merit-beräkning böra
inskränkas endast till de gamla Trivial-Scho-
loma, som äro förenade 'med Gymnasier och
af ålder haft högre merit-beräkning , men ej
utsträckas till de i sednare åren tillökta så
kallade nya Lärdoms-Scholor, hvilka icke va-
rit af behofvet påkallade och säkert föga bi¬
draga till den grundliga lärdomens förkofran.
Så länge dubbel tjenstårsberäkning var in¬
skränkt endast till Lärare-personalen vid Lä¬
rosätet i Skara, hördes af Stiftets Presterskap
intet missnöje eller klagan deröfver. Man
ansåg saken billig och rättvis. Men då den
Preste-St. Prot. 183V Bandet VIII. 13
1Q4 Den lJ 3uli‘
dubbla tjenstärsberäkningen utsträcktes till 3:ne
nya Scholor, med ökad Lärarepersonal, i Ma¬
riestad, Wenersborg och Alingsås, blef kla¬
gan genast allmän och högljudd, och visser¬
ligen icke utan skäl. Man erkände angelä¬
genheten och vigten af att inom Stiftet haf¬
va ett Central-Läro-Institut för den högre lär¬
domen och bildningen} men man insåg hvar¬
ken behofvet eller rättvisan deraf att upphöja
några Småstäders Paedagogier, blott genom
tillökning af en Lärare, till lika rang och
merit-beräkning med Lärdomens hufvudsäte i
Stiftet. Man frågade med skäl: hvarföre skall
Borås och Lidköping, det ena större och folk-
rikare, det andra fullt jemförligt med Marie¬
stad, Wenersborg och Alingsås, sakna en
förmån, som blifvit förunnad de sednare?
Hvarföre skola dessas Scholor hafva tre Lä¬
rare med dubbla meriter och de förras blott
två med enkla? Hvarföre skall tillökning i
Lärare-personalen berättiga till högre meriter?
Icke blir Lärarenas arbete derigenom ökadt,
utan snarare minskadt? Ju större Lärare-per¬
sonal med lika antal lärjungar (och i en Små-
stads-Schola kunna dessa icke synnerligen va¬
riera) ju mindre bör arbetet, fördelt på flera,
blifva, och tvärtom. Detta synes oemotsäg¬
ligt. Man invänder, att i en Schola med
större Lärare-personal drifves lärdomen hö¬
gre} jag tror det icke. Det är icke Lärare¬
nas antal, utan deras duglighet, nit och skick¬
lighet, som grundar Scholans företräde. Detta
har erfarenheten tillräckligen bestyrkt. I A-
lingsås stod Scholan, den tid den blott hade
Den 17 Juli. 19g
två Lärare, på lika hög, om ej högre, stånd¬
punkt, än nu med tre. Flera ynglingar flyt¬
tade årligen derifrån med den underbyggnad,
att de intogos på Gymnasium i Skara. Från
Lidköpings Schola, som endast har två Lä¬
rare med enkla meriter, dimitterades af Epho¬
rus, efter undergången examen, en yngling
omedelbarligen till Academien i Upsala, hvar¬
est han kort derpå med heder erhöll Magi¬
sterkransen. Jag måste till följe häraf yrka,
i enlighet med hvad Vällofl. Borgare-Ståndet
i återremiss lärer föreslagit, att antingen in¬
gen af Småstädernas Schol-Lärare må ega för¬
höjd merit-beräkning, eller att de alla må
njuta lika rätt.
Häruti instämde Fältprosten Bjurstén.
Lector Bergqvist: Då frågan om dubbel
tjenstårsberäkning nu återkommit, anser jag
mig icke böra underlåta att äfven uti frågans
närvarande skick uttala min åsigt, icke för
det jag tror mig uti någon mohn kunna med¬
verka till förändring uti Höglofl. Utskottets
afgifne Betänkande, utan emedan, bland de
många och sanna omdömen, som uti Betän¬
kandet och den åtföljande reservationen före¬
komma, äfven sådana finnas, som dels mot¬
säga hvarandra, dels sakens verkliga förhål¬
lande, eller, om de till vissa enskildta fall
kunna vara tillämpliga, dock icke gälla i all¬
mänhet.
Hvad som för det första förekommer mig
anmärkningsvärdt, är det stridiga förhållan¬
de, hvaruti Kyrkans och Skolans Lärare der
196
Den 17 Juli
blifvit ställda till hvarandra. Jag kan för min
del åter icke föreställa mig Kyrkan och Sko¬
lan såsom motsatta krafter eller inrättningar,
hvilka sträfva att inkräkta på hvarandras om¬
råden. De förutsätta hvarandra. Det kan
vara likgiltigt, hvilkendera man anser såsom
den första; ingendera är till för sin egen skull,
utan de äro, begge i förening, medel till
vårt Slägtes utbildning och förädling. Dock
kan jag inse, med hvad skäl Kyrkan kan
betraktas såsom Undervisnings-Verkets mo-
der; är icke motsatsen naturligare ? eller skall
man då tänka sig ett bildadt Presterskap haf¬
va uppstått af sig sjelft, utan förut inhämtad
undervisning? Emellan Skolans Lärare och
Församlingens finnér jag ingen verklig skill¬
nad, och den som är, upphör ju genom or¬
dinationen. De äro ett och böra vara ett;
tillsammans hafva de tillbragt sina ungdoms¬
år, och utan att någonsin verkligen hafva
varit skiljda, verka de oftast slutligen i sam¬
ma tjenst för det gemensamma målet. Den
ena af dem ingår genast uti Församlingens
tjenst, den andra använder sina krafter un¬
der de första åren, och, troligen emot sin ön¬
skan, någon gång flere, för att undervisa och
dana de ämnen, som framdeles på den ena
eller andra vägen skola vandra i deras fot¬
spår. Då den yngre Läraren i allmänhet
passar bättre för Skolan, den äldre för För¬
samlingen, är ju en sådan öfvergång ifrån
Skolan till Kyrkan i sin rätta ordning. Huru
för öfrigt den dubbla årsberäkningen på en
gång skall verka menligt både för Försam¬
Den 17 Juli. 197
lingen och Undervisningsverket, har jag svårt
att inse. Om det beklagligtvis någon gång
inträffar, att mindre skicklige Lärare måste
vid Skolan antagas, kan detta endast förkla¬
ras af brist på skickligare medsökande. Skulle
man kunna föreställa sig ett så besynnerligt
fall bland flere, att de oskickligare utnämnas
med förbigående af de skickligare, så kan
väl orsaken dertill icke sökas uti den dubbla
årsberäkningen. Tvertom anser jag, uti en
så olycklig händelse, den högre årsberäk¬
ningen just blifva gagnelig både för Försam¬
lingen och Skolan ty just genom den är det
möjligt, att Skolan tidigare kan befrias ifrån
en sådan Lärare, sorn dessförutan nödvändigt
skulle ändå längre . tid stänga tillträdet för en
skickligare, och hans qvardröjande således,
blifva menligare för båda, alldenstund en
hvar lärer medgifva, att allt, hvad sorn ska¬
dar Skolan, har ett menligt inflytande på För
samlingen. och tvertom. Det är concurrencen
vid yppad ledighet, som skall utestänga de
mindre skickliga. Och det är just detta man
velat med dubbla år åstadkomma, ty icke
kan man föreställa sig, att de skickligaste
skola afskräckas för det årsberäkningen är
dubbelj och finnes, det oaktadt, icke till¬
gång på skicklige Sökande, icke blifva de,
som då måste antagas, mindre skicklige för*
en högre årsberäkning. Det är då icke i nå¬
got fall tänkbart, att Skolverket derigenom
kan komma att lida, alldenstund föreställnin-
gen om möjlighet att kunna genom förvärf-
vad skicklighet bereda sig tidigare befordran
198
Den 17 Juli.
ej kan tänkas böra qväfva ynglingars hog
eller förlama deras arbetsamhet vid Univer¬
siteten. Lika litet är det tänkbart, att Reli-
gionsvården derigenom kan komma att lida.
Ty om en för Skolan minde skicklig Lärare
så fort sorn möjligt söker sig en plats vid För¬
samlingen, får han den endast några år tidi¬
gare, och icke måtte det göra honom oskick¬
ligare till en befattning, hvartill han eljest
först vid högre ålder skulle hinna. Det kan
ej inverka något på Församlingen, ty anta¬
let af personer måste alltid blifva lika med
antalet af Lägenheter; och af samma perso¬
ner vårdas hon väl lika, antingen de räknat
enkla eller dubbla tjenstår. Skulle man , ut¬
om hvad som nu enligt sakens natur är vi-
sadt, utaf exempel vilja se, hvad verkan
häraf i tillämpningen är, så känner jag ifrån
40 år tillbaka noggrant alla Skol-Lärare,
som blifvit från Westerås Läroverk befordra¬
de, och af dem alla är blott en enda, som
genom dubbel årsberäkning vunnit förslag till
det lilla Pastorat han innehar, uti lägsta clas¬
sen och utan Comminister. I öfrigt hafva på
dessa 40 åren g derifrån utgått, det vill sä¬
ga, en hvart 5:te år; de hafva alla åtnjutit
sina Församlingars och medbröders vänskap,
välvilja och högaktning, och äfven varit för-
tjenta deraf.
Utaf de, enligt uppgiften, vid Skolor
anställde 202 Lärare, kan man ej antaga, att
mer än hälften ingår i Församlingens tjenst,
och då Pastoraterne äro 1225, blifver förhål-
landet som l: 12, eller icke hvart tolfte
Den 17 Juli.
199
Pastorat innehafves af Skol Lärare, och kan
jag dessutom icke föreställa mig, att Prester¬
skapets anseende eller Religionsvården något
förlorat genom dessa Personers befordran,
jemförelsevis med öfriga Presterskapet.
Erinran af fordringar på högre insigter
vid Prest-Examen bevisar ingenting 3 ty om
äfven hvarje Prest ålades att taga Graden,
skulle dock skillnad i kunskaper blifva qvar
och de till Skolverket hågade och skicklige
behöfva på tjenligt sätt uppmuntras att der¬
uti ingå.
Icke heller är det påståendet grundadt,
att unge män af grundliga insigter hindras att
inträda på Adjunctsvägen3 ty i alla fall skul¬
le väl platserna vid Skolorna fyllas med tjen-
liga personer, och befinnas deras öfrige
jemnårige lika underbyggda, hvart skola de
väl vända sig, om de eljest hafva kallelse
för Prest-Embetet? Årsberäkningen kan såle¬
des i detta hänseende ej hafva någon verkan.
För öfrigt har jag aldrig kunnat föreställa mig,
åtminstone sedan jag börjat reflectera häröf¬
ver, att den dubbla årsberäkningen är införd
för Skol-Lärares skull, utan för Skol-Inrätt-
ningens skull, och denna egentligen för Pre¬
sterskapets skall, och detta åter för Försam¬
lingens, Folkets, Nationens. Nyttan af den
dubbla årsberäkningen är således icke någre
individers, annorlunda än betraktade såsom
medel 3 ändamålet är nationens upplysning och
man skulle kunna gå längre: vårt Slägtes.
Jag kan för min del ej erkänna, att denna
högre årsberäkning, såsom Betänkandet inne¬
200
Den 17 Juli.
håller, blifvit från början Skol-Lärare förun¬
nad, eller bör nu mera för dem bibehållas
för deras egen skull, likasom lön för deras
trägnare möda framför Församlingens Lärare.
Jag tilltror mig icke en gång att kunna af¬
göra den frågan, om så är eller ej, ehuru
jag från mitt .första inträde på Tjenstemanna-
banan, med blott någon tids afbrott, alltid
tjenstgjort och ännu tjenstgör i denna dubbla
egenskap. Derpå beror icke heller frågans
upplösning. Ty om Läroverken, jag menar
egentligen de andra Trivial-Skolorne jemte
Gymnasierna, kunna vinna erforderlig till¬
gång och behöflig omsättning af skicklige Lä¬
rare, genom ökade Löne-anslag och nedsatt
årsberäkning; om Läroverkets bestånd, vill¬
koret för Presterskapets, kan försäkras lika
väl utan, som med den dubbla årsberäknin-
gen, må den gerna upphöra ; men i min tan¬
ke skola större löner och enkel årsberäkning
med dubbel kraft verka mot sitt ändamål.
Jag känner visserligen, så väl af andras
sorn egen erfarenhet, att förmonen af dubbla
årsberäkningen är för Skol-Lärare mer inbil¬
lad än verklig; men att densamma, det oak¬
tadt, har gagnat Läroverket och Presterska-
pet och Nationen, är och förblifver min o-
rubbliga öfvertygelse. Å andra sidan ligger
det ock i sakens natur, att dubbel eller för¬
höjd årsberäkning i alla öfriga tjenster är o-
naturlig och Presterskapets rätt på det hög¬
sta kränkande, hvarföre jag i det hänseende
fullkomligt delar den värde Motionärens åsigt
och instämmer med Höglofl. Utskottets Utlå¬
Den iy Juli.
201
tande, att all sådan årsberäkning, såsom utan
allt gagn för det allmänna , men i enskildt
hänseende högst orättvis, måtte, så fort sig
göra låter, afskaffas och upphöra.
Men likasom den dubbla årsberäkningen
är medgifven endast för Undervisningsverken,
så bör den ock endast för deni bibehållas.;
missbruket bör undanrödjas och gagnet blifva
beståndande. Hade Utskottet velat betrakta
saken sådan den är och icke skilja de intres¬
sen, som äro oskiljaktiga, Skolans och Kyr¬
kans, då hade icke heller Utskottet fallit uti
den besynnerlighet, att uti den ena raden er¬
känna nödvändigheten deraf att dubbel årsbe-
räkning må öfverallt försvinna; och i den
andra nödgas erkänna farhågan för det .äfven-
tyrliga uti, att förhöjd tjenstårsberäkning från-
kännes Undervisningsverken. Hvarföre icke
borttaga det skadliga och låta det nyttiga
qvarstå ? Men tidens ström är såsom ali an¬
nan, den störtar i sin fart och bortför de herr-
ligaste byggnader; otn bättre eller sämre el¬
ler några komma att i de förstördas ställe Upp-
föras, hvem inser väl det? Skulle för öfrigt
Kyrkan någon gång hafva haft skäl att, lika
med Motionären, klaga deröfver att snillet
och lärdomen intagit ett rum bland dess Lä-
rare, så vore hon väl å andra sidan icke att
lyckönska, om tillträdet endast stöde öppet
för okunnigheten och inskränktheten; och
då ingen Församlingens vän lärer önska det
sednare, synes hon icke heller hafva skäl
att i allmänhet vara missbelåten med det
förra.
202 Den 17 Juli.
Då vidare Utskottet yttrat: det Läro¬
verkens bestånd i dess tanke äfventyras ge-
nom afskaffandet af förhöjd tjenstårsberäkning
för de samma, men likväl endast föreslagit
dess bibehållande ”tills vidare” ehuru behof-
vet deraf erkännes såsom väsendtligt, det är,
oskiljaktigt ifrån deras gagnelighet i alla ti¬
der, förekommer mig sådant oförklarligt. Att
deremot ett år bestämdt skall räknas för två,
har väl mer en arbitrair grund än nationell3
men i detta som uti allt annat vidhåller jag
det som varit, då det föreslagna nya icke
lofvar något bättre j och under det jag linner
rättvisan fordra ett snart afskaffande af all
dubbel årsberäkning i öfrigt, anser jag, icke
Lärarnas, utan Presterskapets, och således det
allmännas väl fordra, det dubbel tjenstårsbe¬
räkning, under de villkor 1724 års Skol¬
ordning innehåller, måtte oafkortadt hädan¬
efter få tillgodonjutas.
Biskopen m. m. Doct. af Kullberg: Icke
ogillande i allo hvad jag nu hört yttras till
fördel för de dubbla tjenstårens bibehållande,
har jag dock icke kunnat komma ifrån den
ogenhet, jag länge hyst emot desamma. —
Under de 10 år, som underdånig föredrag¬
ning af ecclesiastik-ärenderna var mig anför¬
trodd , stötte jag med ledsnad icke sällan på
den orättvisa mot det effektiva Presterskapet,
som ligger i de på många håll beviljade dub¬
bla tjenståren. — Också hafva, vid förra Riks¬
dagen, både Konung och Ständer yrkat nöd¬
vändigheten af deras försvinnande. Det för¬
nämsta vilkoret derföre är redan vunnit, ge-
Dm 17 Juli. 203
noin den Lönetillökning, Lärarne vid Un¬
dervisningsverken vunnit, och hvars varak¬
tighet jag ej betviflar. Dessutom böra dessa
hafva allt att hoppas af den liberala tidsan¬
dan, hvilken som sig bör talar högt till för-
dei för folk-undervisning och medborgerlig
bildning. Få röster har jag likväl, under
ljusets nuvarande framfart, hört höjas för nå¬
got som deri är och bör vara bufvudsaken:
sedlighet och sann kristendom. Dessa hafva
också sina organer, hvilkas rätt ännu någon
liten tid torde få göra sig gällande, om an¬
nars man har någon mening med de stora
anspråk som på Presterna göras, och de upp-
offringar man af dem fordrar. Stor är vis¬
serligen icke den uppmuntran deras kall vi¬
sas, då Religionsläraren, i anseende till hop¬
pet om en sorgfriare framtid, icke får stå i
bredd med Skolläraren. Man fruktar att sak¬
na dugliga Skollärare, om den dubbla tjenst-
årsberäkningen för dem försvinner. Om äf¬
ven duglighet hos Religionslärare deraf är en
beroende omständighet har icke i frågan in¬
gått. Utskottet har likväl gjort en jämkning
emellan ett ondt, sorn redan förefinnes för
de senare och ett, som befaras för de förra.
— För min del fruktar jag dock, att farhå¬
gan nu mera i ökadt mått återstår för det i
Församlingarne arbetande Presterskapet. Om
motionen vid denna Riksdag rörande Biskops-
Embetenas indragning, och förmodligen en
dylik vid nästa, om Kyrkoherde-sysslornas
försvinnande, begge dalarne lika öfverflödi-
ga, då Domprostar, pastoralvård-ägande Kom¬
204
Den 17 Juli.
ministrar och Adjunkter anses för ändamålet
nu mera tillräckliga, skulle förr eller senare,
till förmån för Rikets Undervisningsverk, åt¬
följas af verkställighet, sorn väl är troligtj
så bör detsamma komma på fötter att bära
både sin bildnings materiel och sin Lärare¬
personal. Skulle då de dubbla tjenståren
qvarstå till men, äfven för de komministra-
tur-sökande Adjunkterna, så torde orättvisan
blifva synbarare. — Jag har hört bland an¬
nat påstås, att med borttagandet af den öka¬
de tjenstårsberäkningen, man hindrar Prest-
ståndets uppfriskande af den högre lärdomen.
— Det är likväl denna, som icke alls räk¬
nar några tjenstår, helst dess innehafvare,
häraf oberoende, bibehålla sin obestridliga
rätt framför medsökande till Rikets största
Pastorater. — Årsberäkningen kommer blott
i fråga vid Pastorater af de lägre klasserna,
och det är just detta, sorn ökar orättvisan
mot det tjenstgörande Presterskapet. Och
månne icke, å andra sidan, de dubbla tjenst-
årens totala försvinnande skulle hos Lärarne
vid Undervisningsverken Öka beflitandet om
just den högre lärdomen, för att en dag få
täfla om de bättre, i stället för de sämre
Prestlägenheterna? För min del vidblifver jag,
att enligt Kongl. Majtts Nåd. Proposition till
R. St. af den 27 Febr. 1829, den jag äfven
haft äran contrasignera, anse den dubbla
tjenstårsberäkningen vara menlig för både
Undervisningsverk och Presterskapet i all¬
mänhet. Med full öfvertygelse kan jag så¬
ledes tala till det senares förmån, och ehuru
Den 17 Juli.
205
jag icke underskrifver allt hvad Prosten Lig¬
nells reservation innehåller, instämmer jag dock
med honom i det hela.
Biskopen m. m. Doct. Wallin: Sedan Bi¬
skop af Kullberg yttrat sig och jag funnit min
tanke af honom uttryckt, kan jag inskränka
mig till några få ord. Jag har alltid ansett
den förhöjda årsberäkningen både orimlig och
skadlig. Orimligt är, då man lefver och ver¬
kar l år, att detta skall gälla för 2 eller lj.
Detta påfund uppkom i en tid, då man an¬
såg nyttan för det första och enda, som för-
tjente afseende, och, sorn lärdomen befanns
nyttig för samfundsbehofven, trodde man sig
böra äfven genom detta konstmedel framtvin¬
ga den. Jag tror, att lärdomen, vettenska¬
pen, själsodlingen nu kommit till den stadga
i växten , att den kan fortgå och förkofra
sig af sin egen lifskraft, sitt eget inre heliga
interesse. Sin yttre näring har den i de fö¬
reträden, som befordringslagarne tillägga den:
och detta prerogatif är så stort, så ärofullt,
att det ej behöfver tillsats af en årsberäkning,
som är så skadlig för Kyrkan. Man har kla¬
gat öfver brist på dugliga Prester; men om
detta gamla missbruk fortfar, skall man snart
klaga öfver brist på Prester. Man ökar for¬
dringarna på Presterskapets bildning och un-
danrödjer ej hindren. Man fordrar så myc¬
ket och ger så liten uppmuntran, att man
snart ej mera skall få några Adjuncter. —
Den höjda årsberäkningen är ock skadlig för
Skolan. Deri som der inträder för de dubbla
åren, duger ej stort till Skolelärare; han blir
206
Den 17 Juli.
allt sämre och sämre och nedsjunker smånin-
gom, till dess han, just för sin oduglighet 1
Skolan, får befordran i Församlingen. Låt
den högre årsberäkningen försvinna, så sko¬
la endast de, som hafva hog och skicklighet,
gå in i Skolan; de kunna då under ferierna
öka sitt kunskapsförråd och genom högre lär¬
dom vinna den bättre belordringsrätten utan
någons förfång. En Emeritifond är dock
visserligen af behofvet påkallad för dem, som
ej vilja eller böra ingå i Församlingens tjenst,
och sannolikt skulle Presterskapet icke undan¬
draga sig någon afgift till detta ändamål, för
att friköpa sig från så svåra medtäflare.
Hvad vissa Prestsysslor beträffar, med
förhöjd tjenstårsberäkning, borde denna för¬
mån ännu mera för dem kunna alldeles upp¬
höra. Den sorn blir Hofpredikant endast för
att få dubbla år, blir en slät Hofpredikant;
den som har utmärkta ämbetsgåfvor och lär¬
dom, behöfver ej år. Om Bataljonspredikan¬
ter ej skulle erhållas utan på villkor af hö¬
gre tjenstårsberäkning, kan Garnisonen hjel¬
pa sig ändå. Detta exempelvis. I allmänhet
må det tagas för afgjordt, att ingen plats blir
obesatt, som, jemte det att den ger försvar,
lemnar tillfälle till en annan sysslosättning för
utkomst i det närvarande, samt åt förtjenst
och skicklighet bereder utsigt att i en fram¬
tid ej sakna befordran. Med lika nit för bå¬
de Kyrkans och Skolans bästa, anser jag, ur
både rätts- och nyttighetsgrunder, ali förhöjd
årsberäkning böra, vid nuvarande jnnehafva-
res afgång, upphöra; men skulle (hvaromjag
Den 17 Juli.
207
ej vill strida) det Högv. Ståndet bifalla Ut¬
skottets Betänkande, reserverar jag åt Huf¬
vudstadens Apologist-Skolor samma förmån,
som blifvit föreslagen åt LärdomsSkolorna.
Med Biskoparne af Kullberg och IVallin
förenade sig Tit. Nordin och Bolander.
Contractsprosten Hallbeck: Att yttra sig
uti närvarande ämne innebär visserligen myc¬
ken svårighet. Å ena sidan är fråga om en
fördel för Lärarne vid Rikets offentliga Lä¬
roverk, och hvem skulle icke vara hågad att
i sin mån bereda den? Men å andra sidan är
fråga derom, att fördelen för Lärarena vid
Undervisningsverken skall beredas dem på
bekostnad af Lärarne vid Församlingen, och
detta i den grad, att de förre skola inom
Kyrkan vinna belöning dubbelt snarare, än
de sednare, som i Församlingens tjenst an¬
vända all sin tid och alla sina krafter. Jag
önskar att icke blifva missförstådd. Jag vet
likaså väl, sorn någon annan, att erkänna
och värdera de eröfringar, som Kyrkan till
sin fördel gör bland Läroverkens personal,
och denna må gerna äga sina anspråk på Kyr¬
kans förnämsta lägenheter. Ingen må bestri¬
da det, så vida ej någon Församlings-Lärare
med lika lärdom och humanistisk bildning
täflande framstår. Om sådan befordran från
Läroverken till Kyrkan är här icke fråga.
Här är blott fråga om den, som i tjenstårs-
beräkningen har sin grund, och om denna
slags befordran delar jag den af Prosten Lig¬
nell i dess reservation uttryckta åsigt, att den
203 Hen *7
praktiske Religionsläraren gjort nog uppoff,
ring för det allmänna i detta hänseende, då
han lemnar Skolläraren samina årsberäkning,
sorn han sjelf äger, samt att han då till och
med gjort mer, än hans vederlikar i något
annat land. Likväl anser jag öfvergången
från hvad nu är till det Prosten Lignell ön¬
skar, icke böra ske för hastigt. Det skulle
kunna blifva menligt för Läroverken, till hvil¬
ka den förhöjda tjenstårsberäkningen nu dra¬
ger mången skicklig Lärare. Jag är alltså i
detta afseende af samma tanke, som Höglofl.
Besvärs- och Ekonomiutskottet, och tillstyr¬
ker i denna del bifall till dess Betänkande. —
Hvad åter angår upphäfvandet af ali annan
förhöjd tjenstårsberäkning, så tyckes Utskot¬
tet hafva förfarit strängare med Lärare, sorn
arbeta inom Församlingen, än med dem, som
tillhöra Skolan. Dessa har Högh Utskottet
velat tillägga för ett tjenstår ett och ett halft,
men bestridt ali annan förhöjning i tjenstårs¬
beräkning. Här gifvas dock Fång- och Ka-
stellpredikanter samt Stadskomministrar med
flera Kyrkans tjenare, som hafva antingen en
ringa eller ingen lön och hvilkas belägenhet
vore sämre, än Adjuncternas, om de ej ge¬
nom förhöjning i tjenstårsberäkningen sågo sin
väg till en bättre befordran förkortad. Jag
hemställer derföre vördsamt, om icke dessa
Församlingens Lärare, som hittills räknat dub¬
bla tjenstår, må framdeles njuta samma tjenst¬
årsberäkning, som Högh Utskottet föreslagit
för Lärare vid Lärdomsskolor, intill dess äf¬
ven
Dm 17 Juli. 209
ven desse, på grund af en möjlig löneför¬
bättring, endast tilläggas enkla år.
V. Talmannen, Biskopen in. m. Doctor
af Wingård: Då föremålet för detta Betän¬
kande förra gången discuterades i det Hög-
vördiga Ståndet, yttrade jag kortligen mina
tankar, dem jag icke ändrat. Det är med
obehag man åter träder till detta ömtåliga
ämne, hvilket röjer en familjtvist, en miss¬
hällighet inom huset. Kyrkan och Skolan stå
till hvarandra i slägtskap, stödja, stärka hvar¬
andra. Frid vare med och emellan dem!
Anledningen till missförhållandet är, man sä-
ge hvad man vill, verkligen gifvet af den
Läroverket till Kyrkans förfång förunnade
tjenstårsberäkningen. Comitén till Lärover¬
kets granskning borde således uttala, och ut¬
talade, sin mening om afskaffandet af oform¬
ligheten, och Konungen behagade gilla den¬
na åsigt i Sin Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer om Lönförbättringen vid Läroverket.
Men vilkoret för upphäfvandet af den inne-
hafda förmånen är ej uppfylldt, enär Lönings-
staten är knapp, ojemn, och dertill blott pro¬
visorisk. För närvarande kan således endast
ett medlingsförslag vidtagas, och såsom så¬
dant gillar jag Betänkandet. Dock anser jag
följande jemkningar böra äga rum. Med Dom¬
prosten Holmström tror jag Universitetens äld¬
sta Docenter hädanefter såsom hittills, böra
hugnas med lika tjenstårsberäkning som det
öfriga Läroverket, emedan desse unge män
sakna all annan uppmuntran af Staten och en-
P reste-St. Prot. i834> Bandet VIII. 14
210
Den 17 Juli.
däst genom en tidigare befordran kunna be*
lönas för sitt Lärarekall vid Hög-skolan. Med
Biskop Tegnér anser jag ock ovilkorligt nö¬
digt, att Apologisterne få bibehålla samma
tjenstårsberäkning som Lararne vid Lärdoms*
Skolorne. Apologist fanns äfven vid de äl¬
dre Skolorne, i allt lika lottad med de öfrige
Lärarne. Den lyftning, man velat gifva de
utvidgade Apologistierne skulle alldeles ute*
blifva, i fall tjenstårsberäkning nedsattes, och
den redan befunna svårigheten, att förse dem
med skicklige Lärare, betydligt ökas. Eme¬
dan jag håller före, att Prester icke böra för¬
ordnas till Skolmästare å landet, med årsbe-
räkning till det mera träget i Kyrkan arbe¬
tande Presterskapets förfång, fordrar å andra
sidan billigheten af mig, att yrka bättre tjenst¬
årsberäkning för de få Lärare, som i de egent¬
liga Borgar-Skolorne bibringa högre under¬
visning till de productiva yrkena. Kan en
gång den dubbla årsberäkningen helt och hål¬
let afskaffas, är det så mycket bättre; men
under öfvergångsperioden drifve man icke for-
dringarne för långt, Menniskan i allmänhet,
Svensken i synnerhet, och Riksdagsmannen
1834 synnerligast, är benägen att öfvergå
från en ytterlighet till en annan. Så äfven
här med ett mot de dubbla åren för mycket
reactionärt förslag, hvilket såsom sådant tro¬
ligen förfelar sitt goda ändamål.
Doctor Elfström: I denna vigtiga fråga
delar jag samma åsigter, som Biskoparne af
Kullberg och Wallin. Jag önskar, att den tid
måtte komma, då all förhöjd årsberäkning
Den ty Juli.
211
kunde upphöra 5 men vill ej att öfvergången
blefve alltför tvär, från dubbel till enkel
årsberäkning. Utskottet har föreslagit en
medelväg, hvarigenom ändamålets fullkorn*
liga uppnående förberedes. När en gång
Skolelärare erhålla sådana lönevillkor, att de
kunna vara skäligen belåtna, då är tiden in*
ne att alldeles borttaga den förhöjda årsbe-
räkningen. Man bör ej betrakta Kyrkan och
Skolan såsom rivaliserande; tvärtom uppehål¬
la och understödja de hvarannan. Om det
intrång, sorn genom mängden af dubbla års*
beräknare hittills ägt rum, skulle upphöra,
skall troligen bristen på Prester i vissa Stift
äfven minskas, och om utsigterna för Kyr¬
kans tjenare ljusna, skola flere finnas benäg*
ne att inträda i Kyrkans tjenst. Den inre
kallelsen är visserligen en hufvudsak; men
det må ej förtänkas en fattig yngling, oin
han vid valet af vita genus har något afse¬
ende äfven på framtida bergning och utkomst.
Jag instämmer i Utskottets förslag och ön¬
skar, att det må antagas såsom en öfvergångs-
period , men att, så snart som möjligt genom
beständiga löneanslag för Skolestaten all för¬
höjd årsberäkning må upphöra.
Lector Laurenius: Då jag i Utskottet del¬
tagit i beredningen af detta mål och biträdt
Utskottets beslut, anser jag mig pligtig att i
korthet och så vidt jag för tillfället förmår,
söka upptaga de anmärkningar, som nu blif¬
vit mot Betänkandet gjorda. Hvad först an¬
går den dubbla årsberäkningen, som af en
och annan ansetts ännu vidare böra fortfara,
212
Dm 17 Juli.
så får jag förklara, att i Utskottet högst få
röster höjt sig till dess försvar. Man hyste i
allmänhet den öfvertygelsen, att det tjenst¬
görande Presterskapets rätt ovilkorligen kräf-
de dess afskalfande, och att utan en sådan åt¬
gärd och med de i senare tider betydligt steg¬
rade fordringarne på presterlig bildning hä¬
danefter någon skicklig man svårligen skulle
vilja såsom extra ordinarie ingå i Kyrkans
tjenst. Då härförutan både Kongl. Läroverks-
Comitén afstyrkt denna dubbla årsberäkning
och Kongl. Maj:t förklarat sin nådiga vilja
att den måtte upphöra, tror jag det vara lika
fruktlöst, som det i sig är orättvist att söka
förfäkta dess bibehållande. Det har blifvit
anmärkt, att då lärdoms-scholorna tillerkänts
förhöjd årsberäkning, Apologistierna och de
nya lärdoms-scholorna på samma grund borde
komma i åtnjutande af denna förmon. Hvad
de förra beträffar, så afse de likväl ett sär¬
skildt ändamål, icke en allmän och vetten¬
skaplig, icke embetsmannabildning, utan en¬
dast den för näringarna. De stå således icke
i så nära förhållande till Kyrkan som de lär¬
da scholorna, och lärobefattningarne vid dem
äro icke någon direct väg till lärobefattningen
i Församlingen. Lämpligare kunna de utgöra
en öfvergångstjenst till lärdoms-scholan. I af¬
seende på de lärdoms-scholor, som hädanefter
komma att inrättas, är efter min tanka Ut¬
skottets skäl af vigt, att nemligen, då all¬
männa rösten yrkar på upphörande eller åt¬
minstone inskränkning af den dubbla och för¬
höjda årsberäkningen, man genom densam¬
Den ij Juli.
213
mas beviljande åt nya scholor skulle öka an¬
talet af dem, som njuta en sådan beräkning,
till ännu större intrång och mehn för Pre-
sterskapet. Om nyttan och behofvet af de
nya scholorna äro ock tankarna delade. Man
anser , att undervisningsverken snarare borde
centraliseras, än utspridas till hvarje småstad;
hvarigenom hvarken lärarne kunna blifva väl
lönte, eller scholorna vinna synnerligen stort
anseende framför ptedagogier. Vidare har
blifvit anmärkt, att ej mindre Docenter vid
Universiteterna än i allmänhet Vicarier vid
läroverken borde tilläggas rättighet af förhöjd
tjenstårsberäkning. För min del inser jag icke,
hvad vinst de förre kunna hemta af en sådan
rättighet; ty vid befordran inom sjelfva läro¬
verken måste väl allas tjenstetid på ett och
samma sätt beräknas, och sällan torde väl nå¬
gon Docens omedelbart söka ecclesiastik lä¬
genhet, utan att han först avancerat vid Uni¬
versitetet till Adjunct eller Professor eller ock
vid Gymnasium till Lector, och i intetdera
fallet bör hans ansökningsrätt grunda sig på
tjenstårsberäkning. Visserligen skulle kunna
inträffa , serdeles i de Stift, der de consistori-
ela pastorater af ltsta classen äro få, att en
Lector, som efter en längre tjenstetid önska¬
de söka pastorat i £>:dra classen, skulle nöd¬
gas stå tillbaka för en yngre lärare vid lär-
doms-scholan , emedan denne haft förhöjd års-
beräkning; men utom det att sådant kan ge¬
nom någon jemkning i de ecclesiastika befor¬
dringslagarna hjelpas, är det att förmoda, det
Kongl. Maj:t vid sådana collisionsfall täckes
214
Den 17 Juli.
fästa ett billigt afseende på den å ena eller
andra sidan verkligen öfvervägande förtjen-
sten. Deremot har jag ansett både rättvist
och nödvändigt, att de lärare vid Gymna¬
sium, som icke äro Lectorer, borde tillgodo¬
njuta samma tjenstårsberäkning som lärdoms-
scholans lärare. De bestrida nemligen en lika
vigtig befattning som dessa senare, de hafva
icke fått något slags lönförhöjning och äga i
författningarna icke den ringaste företrädes¬
rätt till Lectorater, icke en gång Gymnasii-
Adjuncten, på hvilken dock göres anspråk
att han skall kunna bestrida hvilket Lectorat
som helst. Att åter Vicarier skola njuta
lika årsberäkning som Ordinarie lärare synes
icke fullt skäligt. Det händer icke alltid, att
vid vacancer» inträffande de mest meriterade
subjecter äro att tillgå. Det torde icke heller
vara utan nytta, att vederbörande auctorite-
ter af föregående vicariat komma i tillfälle
att pröfva sökandes duglighet till Skollärare.
Då dessutom Utskottet ansett sig böra i möj¬
ligaste måtto inskränka antalet af dem, som
hädanefter äfven inom läroverken skola åt¬
njuta förhöjd årsberäkning, har jag trott den¬
samma med rrynsta orättvisa kunna frånkän-
nas Vicarierna. Hvad nu vidkommer alla
öfriga utom lärdoms-scholan liggande vare
sig enskilda undervisningsanstalter eller an¬
dra befattningar, så förefinnes i afseende på
dem ej något enda af de skäl, som tala för
läroverken. Man har jnvändt, att om Ut¬
skottet borttog de dubbla åren från dessa be¬
fattningar , det borde tillse, huru deras inne5
Den 17 Juli.
215
hafvare kunde vinna en motsvarande löne*
ersättning. Jag inser ej vigten af ett sådant
inkast och tror mig endast behöfva svara, att
då Kongl. Maj:t blott fästat det vilkor vid
upphörandet af ali dubbel eller förhöjd års-
beräkning, att nemligen Elementarläroverken
beviljades det i nåder bestämda löneanslaget,
Utskottet icke haft anledning att taga den sa¬
ken under pröfning. Icke har det varit Kongl.
Majtts vilja, att den legio af både lekmän
och prestmän, som hittills ägt dubbel eller
förhöjd tjenstårsberäkning, skulle framgent
bibehålla densamma, men endast läroverkens
lärare gå i mistning deraf. Att vilkoret af
årligen utöfvad presterlig tjenstgöring är fä-
stadt vid Schollärares rättighet till årsberäk-
ning, har Utskottet trott så mycket mera
böra inskärpas, som, ehuru Kongl. Scholord*
ningen redan innefattat ett sådant stadgande,
det väl icke är utan exempel, att detta vil¬
kor lemnats ouppfylldt. Då de fleste Schöl*
lärare förr eller senare i ecclesiastik-väg söka
sin befordran och för detta ändamål njuta års-
beräkning, torde öfning i presterliga befatt¬
ningar kunna anses alldeles oumbärlig,
Att, såsom någon yttrat, blott lärarne vid de
högre men icke lägre lärdomsscholorna skul¬
le tillerkännas förhöjd årsberäkning, har Ut¬
skottet så mycket mindre kunnat föreslå, sorn
skilnaden emellan dessa scholor egentligen
icke är någon annan, än att de förra hafva
Conrector och en Collega mera än de senare.
Det är likväl af erfarenheten bestyrkt, att
från de senare, oaktadt det mindre antalet af
216
Den ii Juli.
lärare, lika väl qvalificerade ynglingar blif¬
vit till Gymnasium diinitterade. Mot Ut¬
skottets Betänkande har ändtligen blifvit an¬
märkt, att den förhöjda årsberäkningen icke
blifvit antingen till anskaffande eller ock fast¬
ställande, utan blott interimsvis föreslagen.
Det är icke otroligt, att denna årsberäknings
fullkomliga och hastiga borttagande skulle
till en ej lätt ersättlig skada för scholverken
minska antalet af skicklige sökande till läro-
platserna. Men det är icke heller omöjligt,
att i en framtid genom större löneförmoner
och serdeles genom bildandet af en emeriti-
fond den förhöjda årsberäkningen skulle kun¬
na utan skada afskaffas. Af sådana skäl, och
då sakens vigt synes fordra, att man försig¬
tigt går till väga, har jag med min röst bi-
trädt Utskottets beslut i denna punkt, så myc¬
ket mera, som, då detta ämne förra gången
förevar i det Högv. Ståndet, flere syntes för
den nu af Utskottet föreslagna medelvägen
benägna.
Jag begagnar detta tillfälle att få yttra
några ord med afseende på den Betänkandet
åtföljande reservation. Denna innehåller icke
allenast åtskilligt, som hvarken rörer Betän¬
kandet eller den sak, hvarom fråga är, utan
äfven en och annan uppgift och betraktelse,
som jag anser det vara min pligt att icke med
stillatigande förbigå. Då Utskottet ej tillstyrkt t
hvarken för Gymnasii- eller Universitets-lärare
något slags förhöjd årsberäkning, inser jag ej
ändamålet med uppgiften om dessas lärotim¬
mar, så vidt det icke är för att visa, det de¬
Dm 17 Juli.
217
ras arbete är ganska ringa emot en Prest¬
mans på landet. Man föranledes likväl att
tro ändamålet vara det nämnda på grund af
den anställda jemförelsen af den ömsesidiga
arbetstiden. Någon lärer vid detta Riksmöte
i alldeles motsatt förhållande yttrat, att mån¬
gen Comminister ej vore sysselsatt iner än nå¬
gon tid af Lördagen och Söndagen i hvarje
vecka. Jag har eljest icke hört någon, som
förstår religionslärarens arbete, uppskatta det
efter en sådan dagsverks-måttstock, och jag
tror ej, att Läraren vid Undervisningsverken
kan det heller. Tid till beredelse och för¬
kofran i lärdom och embetsskicklighet behöf-
ves å ömse sidor. Der Gymnasiilärarne till¬
lika äro Consistoriales, torde de icke vara
utan sysselsättning äfven emellan lärotermi-
nerna. Uppgiften om lärotimmarna är dess¬
utom, Jtfvad angår Linköpings Gymnasium,
oriktig. — Af uppgiften på lärjungarnes rin¬
gare antal i en och annan dass af scholorna
i Linköpings Stift synes den slutsats utpekas,
att Lärarne ej göra mycket skäl för sin års-
beräkning, eller som deraf blifver en följd,
att dessa scholor icke äro i det bästa skick.
Det tillhör ej mig att häröfver döma , jag ä-
ger dertill ingen controllerande magt: sådant
tillkommer endast Ephorus. Men af egen er¬
farenhet vet jag, att både från Westerviks
och Norrköpings scholor ofta ankommit till
Linköpings utmärkt skickliga Gymnasist-äm¬
nen, hvilka efter fulländad Gymnasii-kurs
vid ankomsten till Universitetet kunnat täfla
med Student-ämnen från hvilket Rikets Gym-
213
Dm 17 Juli.
nasiuni som helst. Hvad Söderköpings och
Skenninge scholor beträffar, så får jag upply-
sa, att de länge sedan äro till indragning
föreslagna, på den grund att dessa Städer äga
en ringa befolkning och äro belägne på blott
ii mil från andra städer, der scholor finnas,
hvarförutan äfven tilloppet till lärdoms-scho-
lan af allmogens barn i senare tider något
minskats. Hvad angår den anmärkningen,
att förtroendet för de publika undervisnings¬
verken skulle vara i aftagande , hvilket man
vill bevisa derigenom, att privata scholor allt
mer och mer anlitas, så, i händelse detta
skulle vara verkliga förhållandet öfver hela
riket, torde man kunna finna åtminstone en
orsak dertill i den under våra ögon föregå¬
ende brytningen j allmänna tänkesättet, rö¬
rande undervisningens både föremål och me¬
thod, äfvensom i vår tids synnerliga benä¬
genhet för experimenterande på detta fält,
hvadan man ej med fog lärer kunna skjuta
skulden ensamt på Lärarne. Slutligen har
jag ej kunnat undgå att fästa mig vid den
framlagda åsigten af Scholans förhållande till
Kyrkan. Den bekräftas ej af historien, hvil¬
ken intygar, att Scholan detta ord i hö¬
gre och allmännare mening taget långt
ifrån att vara ett affällig t barn, tvärtom är
det hoppfullaste Kyrkan äger, af hvilket hon
under sina dunklaste tider och sina hårdaste
strider haft sitt bästa och pålitligaste stöd, att
från de lärda scholorna den christna Kyrkan
länge hemtade sina yppersta lärare och sina
starkaste vapen emot den sanna trons fiendera
Den 17 jtuli.
219
att när lärdomen och den vettenskapliga bild¬
ningen började aftaga, hierarchien reste sitt
hufvud och upprättade ett envälde i Kyrkan,
att ändtligen en man af scholan och flere med
honom störtade detta envälde; — men detta
är allt för bekanta saker, att jag dermed skul¬
le våga längre upptaga det Högv. Ståndets
tid. Jag tillägger blott min önskan, att man
ej måtte aflägsna och skilja scholan från Kyr¬
kan ; det torde då snart vara ute, icke med
Kyrkan, men med dess nu varande prester¬
skap.
Professor Westman: Jag har icke reser¬
verat mig emot Utskottets beslut, emedan det
tycktes mig icke rätt väl anstå en Universi-
tets-Representant, som endast genom det H.
Ståndets begifvande erhållit en röst vid dess
öfverläggningar, att envist motsätta sig ett
möjligen af hela Ståndet gilladt förslag. Jag
kan likväl icke nu underlåta att till Proto¬
kollet anföra de skäl, hvarföre jag ej delar
Utskottets åsigt, åtminstone så vidt frågan
rörer Universiteten.
Hvad först angår sjelfva principen, så,
om kyrkan skall betraktas till sitt intresse skiljd
från undervisningsverket, vore det visserligen
orättvist, att det Senare skulle upprätthållas
på den förras bekostnad. Jag vill icke eller
nu tvista hvarken om ändamålsenligheten,
eller fördelen å endera sidan af denna skils¬
messa. För min del tror jag likväl, att Kyr¬
kan arbetar på att skilja ifrån sig just det
element, lärdomen, hvarförutan hon icke en
220
Dm ty ,Juli.
gång nu, och ännu mindre i en framtid skall
kunna bestå.
Jag kan vidare icke medgifva, att såsom
man påstått någon större uppmärksamhet och
omvårdnad blifvit lemnad åt de högre Läro¬
verken, eller att deras tjenstemän på det he¬
la kunna anses favoriserade. Jemförer man
med hvarandra den lägsta tjenstegraden vid
Universitetet och inom Kyrkan, Docenturen
med Adjuncturen, så höra de större fördelar-
ne otvifvelaktigt till den senare. En kortare
tid och betydligen mindre uppoffringar samt
kunskaper fordras till dess erhållande, och den
befriar åtminstone från omsorgen för de nöd¬
vändiga behofven , då Docenturen för de hö¬
gre anspråken icke lemnar det ringaste i er¬
sättning utom tjenstberäkningen. Går man
vidare och jemför Academie-Adjuncturen med
Comministraturen, så är 300 R:dr hela in¬
komsten vid den förra, då den senare vanli¬
gen tillåter innehafvaren att lefva med familj.
Man har väl sagt, att Academie-Adjuncten
icke ålåg några betydliga tjenstförrättningar,
men jag vill härvid anmärka, att han alltid
är skyldig förestå afgångne eller permitterade
Professorers tjenster, och såsom bevis uppå
huru ofta detta kan inträffa nämna, att för
närvarande vid Lunds Universitet 7 Adjuncter
såsom Vicarierande Professorer tjenst göra.
Den högsta befordran som inom Univer¬
sitetet kan erhållas är den till en Profession.
Denna ernäs vanligen vid omkring 40 års
ålder, och lemnar vid Lunds Universitet till
en början en inkomst af gOO R:dr, hvilken i
Den 17 jfiili.
221
lyckligaste fall efter en 10 års tjenstgöring
kan ökas till I5OO. Huru många Kyrkoher¬
dar skulle väl vilja tillbyta sig dessa löne*
vilkor.
Långt ifrån derföre att jag skulle kunna
anse det egentligen lärda Ståndet företrädes¬
vis vara gynnadt, måste jag snarare påstå att
man hos oss skänkt detsamma en ganska rin¬
ga omvårdnad, i motsats mot förhållandet i
andra civiliserade länder. Man kan således i
dess närvarande fördelaktiga belägenhet visst
icke finna något skäl till borttagandet af den
förhöjda tjenstårsberäkningen. Att åter vilja
finna en grund dertill uti denna rättighets fö-
regifna öfverflödighet för Universitets-läraren,
synes mig vara snart sagdt, ett erkännande
af bristen på verkliga skäl. Ty är denna
rättighet för Universitets-läraren onödig, vin¬
ner han samma ändamål den förutan, så måt¬
te den ock vara för Presterskapet oskadlig,
och man visar då med dess borttagande blott
en ovilja.
Slutligen måste jag fästa det Högv. Stån¬
dets uppmärksamhet på inconsequencen uti
det förfarande att, då man antagit som huf¬
vudsaklig grund för upphörandet af dubbel
årsberäkning vid Undervisningsverken, det
af Läroverks Comitén föreslagna anslag, hvil¬
ket nu till en del blifvit beviljadt, så vill
man likväl bibehålla förhöjd tjenstårsberäk-
ning vid Eleinentar-läroverken, hvilka er¬
hållit hela den föreslagna anslagssumman, men
alldeles borttaga densamma vid Universiteten,
hvilka, enligt Stats-Secreterarens yttrande till
222
Den 17 .Juli.
Stats-Rådels Protokoll ej erhållit mera än Tua
Niondedelar af denna summa.
Doctor Björkman: Sjelf har jag 16 år
njutit fördelarna af nu ifrågavarande dubbla
årsberäkning. Jag ansåg den då behöflig och
nödvändig. Lärarekallet var då än dels in¬
tet, dels illa lönadt. Och att det alltid varit
och förblifver ganska tungt, torde ej rättvis¬
ligen kunna nekas. Afven den för detta yr¬
ke mest fallne och skicklige måste slutligen
instämma i det gamla uttrycket: quem jupiter
odit facit magistrum. Jag borde således icke
tala för den nu föreslagna förändringen. Minst
önskade jag höra det skälet att presterskapets
göromål de sista 50 åren äro fördubblade,
men Skollärarens desamma, om icke lättade
och mera beqvämliggjorda. Denna åsigt af
Skollärares nuvarande pligter röjer obekant¬
skap med det vigtiga, ansvarsfulla och ofta
nedtryckande lärarekallet. Ja, denna åsigt
har framställt lärarenas arbetstimmar så få,
och deras pligter så lätta och obetydliga, att
beskrifningen gränsar till fullkomlig osanning.
Jag medgifver dock att den egentlige prest-
mannens kall, rätt uppfattadt och utöfvadt,
nära nog uthärdar full jemförelse med den
nitiske och samvetsgranne Skollärarens. Och
då nu läroverken kommit i verkligt åtnju¬
tande af hjelplig löneförbättring, tvekar jag
således icke att i allmänhet bifalla Betänkan¬
det, heldst Skollärarens rättighet att directe
hos Kongl. Maj:t söka befordran qvarstår och
hans plats alltid är gynnande för det längre
framskridandet i de Theol, vettenskaperna sorn
Dm q Juli.
223
lättare bereder honom förslag till irsta (klas¬
sens pastorater. Likväl hade jag önskat nå¬
gra bestämdare uttryck och smärre förändrin¬
gar i Betänkandet. Orden: må i allmänhet
upphöra, borde starkare accentueras, så att
ali möjlighet afskars för ifrågavaraade tjenst-
årsberäknings bibehållande vid någon enda
plats, utom till någon del vid Lärdomsskolor-
na. Men äfven viddetta undantag, vid den
bibehållna lj årsberäkningen, önskade jag
att ordet: Ordinarie hade uteslutits. Jag tror
nemligen att Extra ordinarie- eller vicarierande
Skollärare, hvilka alltid åtnjuta ringare lön,
oftast blott £ af ordinariens, till och med sna¬
rare än ordinarie lärarena sjelfva, borde fort¬
farande uppmuntras med den nu föreslagne
högre årsberäkningen. Äfvenså torde undan¬
taget för de nya Lärdomsskolorna för princi¬
pens skull och enligt Biskop Tegnérs åsigt,
böra försvinna. Apologistierna deremot, äro
hufvudsakligen att anse såsom Lancastersko-
lor, och att gifva deras lärare i städerna
år, då man nekar dylika på landet l år, vore
väl orimligt, heldst löneförmånerna i städerna
äro vida bättre och allmänt nu mera hjelpliga.
Professor Grubbe: Jag förenar mig med
Domprosten Holmström, och tillägger blott i
hänseende till de åtta äldste Docenierne vid
Rikets Universiteter, att det vore så mycket
mera obilligt att ej låta dem åtnjuta lika tjenst-
årsberäkning med Lärarne vid Lärdomssko-
lor, som det skäl, hvilket hufvudsakligen
blifvit anfördt för en nedsättning af de sist¬
224
Den 17 Juli.
nämndes hittills åtnjutna dubbla tjenstårsbe-
räkning, nemligen deras nu vundna löneför¬
bättring, alldeles icke gäller om Academie-
Docenter, .hvilka äro helt och hållet lönlöse.
För öfrigt tror jag ock lika tjenstårsberäk-
ning med Lärarne vid Lärdomsskolor böra
bibehållas för Academie-Adjuncter och Gym-
nasii-Adjuncter, emedan äfven desse, lika¬
som Docenterne, i saknad af befordran inom
Läroverket, ofta nödgas söka Pastorater af
andra Classen , vid hvilkas bortgifvande en¬
ligt Författningarne ett förenadt afseende bör
göras på lärdom och tjenstår. Det är för Un¬
dervisningsverken af vigt, att innehafvarne
af sådana exspectance tjenster, må, i fall de
ej under sin kraftfulla ålder vinna högre be¬
fordran vid Läroverket, blifva någorlunda
tidigt flyttade derifrån till en annan befatt¬
ning, vid hvilken de ännu kunna utöfva en
nyttig verksamhet. Och då detta är Läro¬
verkets fördel, är det just derföre tillika öf¬
verensstämmande med både Kyrkans och Sta¬
tens rätt förstådda intresse, emedan det är af
Undervisningsverkens flor som de blifvande
Religionslärarnes bildning och dermed tillika
deras förmåga att verka på Nationens föräd¬
ling hufvudsakligen beror j äfvensom jag tror
det vara för Kyrkan ganska fördelaktigt, att
den stundom från Undervisningsverken emot-
tager Religionslärare, hvilka egnat en be¬
tydligare del af sin lefnad åt vetenskapliga
sysselsättningar. I likhet med Biskop Te¬
gnér, är jag ändtligen äfven af den tankan,
att
Den ij Juli.
225
att Lärarne vid de offentliga Elementar-Läro-
Verk, hvilka hädanefter kunna komma att
stiftas, icke utan obillighet skulle kunna ute¬
slutas från samma tjenstårsberJkning, sorn till-
erkännes Lärarne vid de hittills varande Un¬
dervisningsverken af samma slag.
Domprosten Doct. Heurlin: Uti hufvud-
saken förenar jag mig med Biskop Tegnér,
och vill med några få förändringar bifalla
Betänkandet. Men icke kan jag gilla den
skillnad Utskottet gjort emellan Lärare vid
Lärdoms- och Apoiogist-skolor. Det förefal¬
ler mig nog inconsequent, att tillstyrka en¬
kel årsberäkning för Lärare vid den lägre
folkundervisningen, som hittills saknat en så¬
dan förmån, på samma gång man vill beröf¬
va Apologister den rättighet de af ålder in¬
nehaft. Vid alla äldre Läroverk har alltid
en Apologist-klass varit förenad med Trivial¬
skolan, och Läraren uti den förra har ansetts
lika med öfrige Skol-lärare. Icke eller kan
jag instämma med Doct. Björkman deruti, att
Apologistier icke äro annat än Vexelundervis-
nings-skolor för den lägre undervisningen.
Der föreläsas flere lefvande språk , Matema¬
tik och andra vetenskaper, och de skilja sig
ifrån Lärdoms-skolan endast derigenom, att
den gamla klassiska Litteraturen är utesluten.
Jag värderar högt den sednare, såsom ett vil¬
kor för den lärda, vetenskapliga bildningen,
men den allmänna, medborgerliga bör icke
eller nedsättas. Utskottets förslag synes mig
■ Preste St. Fröt. 1834. Bandet VIII. 15
226
Dm 17 Juli.
stå i uppenbar strid med den opinion, som
vid våra nyare, enskilta undervisningsanstal¬
ter gjort sig gällande, oell de grundsatser,
hvarefter dessa blifvit ordnade. Också låter
det sig icke väl förenas med den nya regle¬
ringen af Rikets Elementar-läroverk- Flere
Lärdoms-skolor skola förvandlas till Apolo*
gistier. Jag vill ej ingå uti bedömande om
nyttan af denna förändring. Måhända vore
bättre att endast hafva färre, men fullständi¬
ga Apologist-skolor, förlagda uti Rikets större
handelsstäder. De skulle då bättre motsvara
sin bestämmelse, än de för närvarande göra.
De skola ännu mindre uppfylla den , om hö¬
gre tjenstårsberäkning förnekas deras Lärare.
Redan är det svårt för Stifts-Styrelserna att
till dessa platser få skicklige Lärare, och de
sorn ingå uti dessa skolor, betrakta dem så¬
som öfvergångspunkter , för att vinna inträde
i Lärdoms-skolan. Borttages lika årsberäk-
ning, skall svårigheten ökas och dessa sko¬
lor skola sjunka uti anseende och nytta. Lika
obilligt anser jag vara, att göra undantag för
de nya, i vissa Stift föreslagne Lärdoms-sko¬
lor. Bättre vore, att dessa alls icke inrätta¬
des, än att sätta dem i ett lägre, underord-
nadt förhållande till de äldre skolorna. I all¬
mänhet anser jag dessa smärre, i småstäderna
förlagde skolor föga nyttiga. Bättre vore att
hafva färre, men fullständigt organiserade
och med tillräckliga löneanslag försedde sko¬
lor. Såsom exempel på det obilliga af un¬
dantag för nya skolor vill jag nämna Kathé-
dral-skolan i Lund. Icke böra Lärare der-
Den 17 Juli. 227
städes åtnjuta mindre förmåner än vid andra
Lärdoms-skolor.j Den för en eller annan Lä¬
rare föreslagna Löneförhöjning kan icke an¬
ses motsvara den minskade årsberäkningen.
Med Doct. Björkman förenar jag mig
deruti, att man bör i bestämda, tydliga orda¬
lag uttrycka, att nedsatt årsberäkning för
Skollärare endast bör ega ram linder det ut¬
tryckliga vilkor, att högre tjenstårsberäkning
upphörer lör alla andra Ecclesiastik-Tjenste-
män , vare sig Hofpredikanter, Krigsprester,
eller andra. Det i Församlingen tjenstgöran¬
de Presterskapet har säkert anledning att
klaga öfver större intrång i befordringsväg
af desse sednare, än af Skollärare.
Deremot anser jag högre årsberäkning
icke behöflig för Academiske Lärare och
Lectorer vid Rikets Gymnasier. Genom sin
högre lärdom äga de säker befordringsrätt
till de bästa Pastorater. Detta gäller äfven
om Academiernas lönlösa Docenter. Sällan
lärer någon Docens så länge qvarstadna på
denna plats, att han derifrån omedelbart sö¬
ker Pastorat. Han stiger väl antingen till
högre Academisk tjenstegrad, eller ingår han
vid något Gymnasium, helst sedan indigenats-
rätten blifvit i detta afseende upphäfven. Do-
center kunna ock omedelbart hos K. Maj;t
anmäla sig till Regala Pastorat och äro i det-
ta fall icke eller inskränkte till det Stift, h var-
inom de blifvit födda eller uppfostrade. Min¬
skad årsberäkning är således för dem ingen
egentlig uppoffring; men olika är förhållan¬
det med de lägre. Lärarena vid Rikets Gym¬
228 Den 17 Juli.
nasier. Adjuncten har ringa lön, mindre än
äldsta Collegan. Anspråken på honom äro så
mycket större. Vid Lectorernas förfall måste
han ständigt stå till reds att bestrida deras
föreläsningar, ofia utan att kunna fordra er¬
sättning för sina ökade mödor. Dess utsigter
till befordran äro likväl inskränkta. Yppas
ledighet vid Gymnasium, så har han att till
medtäflare befara Academiernas yngre Lärare,
hvilka ägt tillfälle aflägga Specimina på en
lärdom, som han väl kan innehafva, men
icke kunnat på samma sätt documentera. Uti
denna utsträckta befordringsrätt för Academi-
ske Lärare ligger visst ingen orättvisa, ingen
förlust, utan snarare vinst för Rikets Gym¬
nasier. Men för Adjuncten äro utsigterna lik¬
väl inskränkta, och blifva det ännu mer, om
han i årsberäkning jemväl sättes under Skol¬
lärare. Lärare uti Naturalhistorien och i lef¬
vande Språk äro ännu sämre lottade. Deras
lönevilkor äro mindre än Adjunctens, och de
hafva mindre tillfälle att samla så kallade
lärdomsförtjenster. Alla dessa Lärare äro lika
väl, som de vid Lärdomsskolor, i behof af ö-
kad årsberäkning.
Beträffande slutligen vicarier anser jag det
stadgande vara tillräckligt och billigast, att
för samma syssla får på en gång endast en
person räkna högre tjenstår.
Doctor Pettersson: I afseende på tjenst-
årsberäkning för så väl Scbollärare som Pre-
sterskapet i allmänhet, bekänner jag mig till
de grundsatser, som uttalats af Biskoparne
Den 17 Juli.
229
Wallin och af Kullberg. Dubbel meritberäk¬
ning anser jag icke allenast orättvis och orim¬
lig , utan äfven skadlig både för Schola och
Kyrka. Men ehuru gerna jag skulle se den¬
samma alldeles försvinna, hvarigenom ingen
orätt skedde, enär äfven med allmänt lika
årsberäkning den utmärktare.förtjensten äger
gällande befordringspraerogativer, anser jag
dock ett bifall till Betänkandet vara bättre,
än ett qvarblifvande vid det gamla onaturli¬
ga förhållandet. Likväl, då Högloft. Utskot -
tet, för att ej göra öfvergangen till det rätta
alltför brådstörtad, föreslagit en förhöjd tjenst-
årsberäkning för Lärdoms-Scholornas Lärare,
och för dem allena, anser jag en orättvisa
ske emot Apologisterna, såsom de der i och
för sin tjenstgöring äro med de förra fullt
jemförlige. I Hufvudstaden är ej förhållan¬
det med Apologistierna detsamma som i öf¬
riga delar af Riket. Då formen af Hufvud¬
stadens Trivial-Scholor förändrades, blefvo
somliga Lärdoms- och somliga Apologist-Scho-
lor, och i den utvidgning, som de sednare
här äro organiserade och behöflige, stå de,
hvad Lärarnes mödor och skicklighet angår,
i full paritet med de förra. Man fordrar nä¬
stan samma prof af Apologister som Lärdoms-
Schohe-Lärarne, och för de förra äro fordrin-
garne på kunskap i lefvande Språken och
Mathematiken vida större, än Schol-lagen be¬
stämmer för deras vederlikar i Lärdoms-scho-
lorne.
I afseende på Vicariers tjenstårsberäkning
instämmer jag med Domprosten Heurlin. I
230
Den 17 Juli.
Lunds Stift hafva på 10 år jnga ordinarier
blifvit tillsatte, i afvaktan pä Cathedral-scho-
lans inrättning. Alla dylika Lärare, hvilka
hafva samma ansvar som ordinarier, böra ock¬
så äga samma befordringsrätt som dessa. Det
vore ock orättvist, om ej de alldeles lönlöse
äldste Docenterne finge beräkna någon för¬
mån, lik den de förut haft, hvarföre jag,
hvad dem beträffar, instämmer med Dompro¬
sten Holmström.
I öfrigt yrkar jag, att all dubbel tjenst-
årsberäkning för de egentliga Lärarne inom
Kyrkan må helt och hållet försvinna, samt
sätter detta den dubbla tjenstårsberäkningens
upphörande såsom villkor för den förhöjning
jag tillstyrkt för Lärare och ansvarige vica-
rier vid Lärdoms- och Apologist-Scholor samt
de äldste Academiske Docenterne.
Slutligen anser jag det sista momentet af
Utskottets förslag behöfva en redactionsför-
ändring för den händelse en derpå grundad
skrifvelse skulle till K. Maj:t i underdånighet
afgå, emedan, då befordran är vunnen, det
säger sig sjelft, att den förhöjda tjenstårsbe-
xäkningen upphörer. Det bör så articuleras,
att, då befordran är vunnen, och transport
sedan sökes, sökanden icke får beräkna nå¬
got tjenstår annorlunda än enkelt, och att så¬
ledes förhöjningen af 50 procent endast gäl¬
ler till den befordran, som, vid afträdandet
från Schol-tjenstgöringen, erhålles.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen upp¬
lyste, att vid Upsala Cathedral-skola äro 4
Lärare, sorn tjena på Constitutorial.
Den 17 Juli.
231
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Vår tid
är en Reformernas tid: en tid af oupphörligt
sträfvande att undanrödja alla prerogativer ,
i Skolan och Kyrkan icke mindre än i Sta¬
ten. Jag bedrager mig mycket, om icke ett
sådant sträfvande röjer sig i nu förevarande
fråga om den dubbla tjenstårsberäkningen in¬
om de allmänna Läroverken. Väl har jag
hört, att man vill trösta öfver den hotande
förlusten med en framställning af den högre
lärdomens oförkränkt» befordringsrätt} men
jag bedrager mig åter mycket, om icke för¬
söket att jemväl upphäfva denna redan ligger
i bakhåll. Eller hör man icke redan nämnas,
att Kyrkan icke egentligen har något behof af
den högre lärdomen och att, framför allt, af
Skaftärena fordras, att de äro gudfruktige, ni¬
tiske och trogne? Skulle det nu lyckas att
afskaffa den dubbla tjenstårsberäkningen in¬
om Undervisningsverken och den högre Lär¬
domens företrädesrättighet, då inträffade den
lyckliga tid af jemnlikhet i allas befordrings¬
anspråk efter enkel årsberäkning och jemväl
den lyckliga tiden af ett fullkomligt stillastå¬
ende och fri vegetation inom Svenska Prester-
skapet. Huruvida Preste-Ståndets anseende,
värdighet och sjelfbestånd skulle härvid kun¬
na bibehållas, derom synes en och annan j-
bland oss vara föga bekymrad. Här vårt
Stånd, såsom jag befarar, ovänner, för dem
må allt detta vara en glädje 5 värst är, att
både Skolan och Staten och Kyrkan komma
att förlora vid förändringen. Men låt vara,
att alla dessa betänkligheter måste åsidosättas
Dm 17 Juli.
för rättvisans och billighetens skuld, är då
den enkla tjenstårsberäkningen rättvis och
billig öfverallt? Huru mycken olikhet visar
sig ej emellan de tjenster, som mot enkel
årsberäkning bestridas, och sättet hvarpå de
bestridas ärja också högst olika? En Hus¬
predikant bör, för att bibehållas vid enkel
tjenstårsberäkning, förrätta gudstjensten hos
den, af hvilken han blifvit kallad, åtminsto,
ne en gång i hvarje qvartal och deröfver
förete betyg. Der Pastor och Comminister
tjenstgöra vid samma altare, och Kyrkoher¬
den måhända har Adjunct, tjenstgör denne
sednare ofta icke mer än hvar fjerde Söndag
för sin årsberäkning. En vice Pastor, hvil¬
ken med fullt ansvar förestår tvänne eller
flere Socknar, är ingen dag ledig, då Guds¬
tjenst hålles: hans tjenstårsberäkning är icke
eller mera än enkel. I vidsträckta församlin¬
gar, serdeles i de större Städerne, är ingen
dag ledig för Presterliga förrättningar och en
ofta bekymmersam Pastorsvård: i mindre lands¬
församlingar gör det tillfyllest, om den tjenst¬
förrättande är tillgänglig en förmiddag i hvar¬
je vecka. Församlingar finnas, der en blan¬
dad Åhörarepersonal och en högt uppdrifven
vetenskaplig eller humanistisk odling medfö¬
rer stora anspråk på lärarens bildning genom
fortsatta studier.* andra församlingar finnas, der
makligheten kan vara tillåten. Så stor är
olikheten i den Presterliga tjenstgöringens for¬
dringar; sättet, hvarpå dessa fordringar mot¬
svaras, är icke mindre skiljaktigt. Hvilken är
som icke vet och erkänner, att, då åtskillige
Dm 17 jfult.
233
Prester så förrätta sin tjenst^ att de nätt och
jemt undslippa tilltal och ansvar, finnas mån¬
ge, som med utmärkt både skicklighet och
nit uppbygga i sitt kall3 men enkla tjenstår
räknar den ene likasom den andre. Häruti
synes mig ligga en större ojemnhet, orättvisa
och obillighet än den, som man bemödar sig
att afhjelpa. Det rätta vore väl, att lärdom,
skicklighet och välförhållande pröfvades vid
hvarje ansökning jemte det sökta embetets
fordringar. Sådant var förhållandet, förr än
den dubbla årsberäkningen stadgades genom
1724 års Skol-Ordning. Tror man sig kun¬
na och böra återställa allt i samma skick, låta
förslag till lediga ecclesiastik-tjenster upprät¬
tas en eller högst tvänne gånger om året och
de sökandes lärdom, skicklighet och välför¬
hållande pröfvas mot hvarandra; då må ger¬
na all högre årsberäkning upphöra: anser
man åter en sådan förändring vara alltför
radikal, vill man genom lika årsberäkning
och ecclesiastik-författningarnas bokstaf lägga
band på Consistoriernes godtycklighet, då må
man se sig väl före. Jag befarar, att i det¬
samma man begår en stor orättvisa emot dem,
som mödosamt förvärfvat högre kunskaper
och för det uppväxande slägtets undervisning
offra sin tid och sina krafter, har man tillika
tillskyndat icke blott Läroverken utan Kyr¬
kan och Staten en obotlig skada.
Häruti instämde Doctor Ruus.
Prosten Rosén: Att all förhöjd tjenstårs-
beräkning utom Scholan bör upphöra , derom
234 D™ l7 Juli-
har inom Utskottet icke varit, och lärer ej
heller inom det Högvördiga Ståndet vara mer
än en mening. Hvad Schoian åter beträffar,
så äro meningarna delade, då somliga vilja
hafva den förhöjda tjenstårsberäkningen nä¬
stan lika utsträckt hädanefter, sorn hittills,
andre åter alldeles afskaffad. — Utskottet har
gått en medelväg mellan dessa ytterligheter
och trodde, på goda skäl, detta varadeträt-
tåste och bästa.
Äfven med den nedsättning i årsberäk-
ning, som Utskottet föreslagit, gifves, mig
vetterligen , intet land, der det i Församlin¬
gen tjenstgörande Presterskapet gör så stora
uppoffringar, till Scholans och den högre lär¬
domens fördel, som Sverige. Åt den högre
lärdomen är förmonsrätt medgifven till Kyr¬
kans bästa lägenheter, och åt Lärdoms-Scho-
lans Lärare 50 procents högre tjenstårsberäk-
ning, an åt Kyrkans egna. Jag frågar: kan
man, med något skäl af billighet, begära,
att Kyrkans Lärare skola göra ännu större
offer ?
Genom den nedsatta tjenstårsberäkningen
vinna både Kyrka och Schola. Den unge
Religions-Läraren ser sig ej eftersatt af så
många och så mycket prioriterade. Han ser
framför sig en ljusare framtid , och den ba¬
na, han beträder, erbjuder icke ensamt för¬
sakelser och mödor, utan äfven enej för länge
uppskjuten belöning. Han arbetar då med
mera lust i sitt heliga kall och vinlägger sig
med ökad flit, att lör värfva de kunskaper,
som berättiga honom till en högre befor¬
Den 17 Juli.
235
dran. Scholan åter, då hon ej har att gif¬
va så stora företräden på Presterskapets be¬
kostnad , måste mer, än sorn hittills skett,
komma att skötas af män, de der hafva na¬
turlig fallenhet för sitt yrke, och hennes
Lärare skola i den högre lärdomen söka er¬
sättning för den förlorade rättighet, som för¬
säkrade dem om snar befordran, utan öfver¬
lägsenhet och ansträngning.
Hvad slutligen angår Apologistiernas Lä¬
rare, att de borde hafva samma förmonsrätt
i tjenstårsberäkning, som Lärdoms-Scholor-
nas, så anser jag det med ingen rättvisa vara
förenligt. Apologist-Scholan står uti intet sam¬
band med Kyrkan. Hennes ändamål är helt
och hållet verldsligt, nemligen, att bibringa
den bildning, som fordras af dem, hvilka
med framgång vilja egna sig åt näringarna.
Hennes Lärare få dock åtnjuta lika tjenstårs¬
beräkning med Kyrkans, och mer, synes
mig, man icke bör begära. — Jag tillstyrker
Betänkandet.
Domprosten Doct. Holmström: I anled¬
ning af Lector Laurenii yttrande om Ekono¬
mi-Utskottets afsigt att minska antalet af för¬
höjda tjenstårsberäknare, såsom skäl, hvarfö¬
re denna förmon ej skulle tillerkännas Vica-
rierancle Skol-Lärare, beder jag att få erinra,
det min mening ingalunda varit annan, än
den, af en annan värd Ledamot här sedan
framställda , att den förhöjda tjenstberäknin-
gen endast skulle tillhöra den verkligt tjenst¬
görande, ehvad han vore Ordinarius eller Vi¬
carius, och alldeles icke, att begge skulle på
236 Den 17 Juli.
en gång för samma syssla räkna tjensteår. En
af mig begången omission i mitt skriftliga
anförande beder jag att tillika nu få rätta.
Då jag, för att gå så långt som möjligt, med-
gaf möjligheten att borttaga den förhöjda års-
beräkningen för Gymnasiernas Lärare, under
hopp om ersättning för dem uti Lärdoinsför-
tjensternas högre anspråk på belöning, var
icke min mening att innefatta äfven Gymna¬
sii- A djuncten och öfriga, af Domprosten Heur¬
lin omförmälda, Gymnasii-Lärare , som icke
äro Lectorer, under samma eftergifvande. —
Gymnasii-A djuncten, som icke en gång eger
så stor lön, som en Collega Supremus vid en
Skola, med mångfaldigt vigtigare och nästan
öfver en Mans höfva vidsträckta åligganden,
bör minst af alla beröfvas förmonen af sam¬
ma befordrings-tour till Ekklesiastika sysslor,
i stöd af tjensteålder, sorn han hittills, lika
med Skol-Lärare, åtnjutit.
Vidkommande erinringen örn Skol-Ord-
ningens stadgande om Skol-Lärares öfning i
Presterlig tjenst, må mig tillåtas svara, att
jag ingalunda klandrat sjelfva saken, utan en¬
dast redactionen, som gifvit anledning till miss¬
bruk och misstydning. Detta synes klart af
det förslag, jag i stället tagit mig friheten
framställa.
Contractsprosten Ahlqvist: Då denna frå¬
ga, den 17 sisth Febr.’, väcktes inom detta
Högv. Stånd, yttrade jag mina tankar i detta
så för Kyrkan, sorn Skolan vigtiga mål. Jag
deltog äfven i det yttrande, sorn Högvördiga
Ståndets enskildta Utskotts Lagafdelning af-
Den 17 Juli. 037
gaf, öfvertygad, att genom de åtgärder, sorn
Afdelningen tillstyrkte, en ömsesidig belåten¬
het både för Skoleläraren, sorn det tjenande
Presterskapet, var beredd. Då jag alltså hyl¬
lar de grundsatser, sorn Bisk. af Kullberg och
Wallin här med sanning och styrka utveck¬
lat, och finner, att alljörhöjd tjenstår sberäkning
omsider måste upphöra, är jag likväl färdig att
bifalla Ekonomi-Utskottets Betänkande, som
endast tills vidare föreslår en förhöjd tjenstårs-
beräkning för Ordinarie Lärarne vid Lärdoms-
Scholorna- emedan jag finner, att Ekon. Ut.
skottet, fast på en annan väg, söker be-
reda samma goda ändamål som Eccl. Lag-Ut¬
skottet gjorde. Äfven här äro billighetens
fordringar å ömse sidor afsedde, och jag rö¬
star för bifall till detta Betänkande.
Professorn Doct. Grenander: Då, sedan
jag anmälte mig, i detta ämne så månge vär¬
de talare yttrat sig ganska utförligt och grund¬
ligen, kan jag och skall jag vara helt kort.
Ingalunda misskänner jag den rättvisa, som
både inom Högv. Ståndet och i Högloft. Ut¬
skottet vill göra sig gällande till välvilligt
afseende på mina yngre Ämbetsbröders för¬
tjenst till tidigare befordran inom Församlin¬
gen ; ej heller underkänner jag dessa Äm¬
betsbröders billiga anspråk. Likväl nekar
jag ej, att det för mig synes hafva varit nå¬
gon öfverdrift så väl i det, sorn begäres,
som i det, som blifvit medgifvet, enär man
å ena sidan fordrar, att dubbel årsberäkning
genast måtte upphöra, och å den andra rned-
gifvit 1 \ års beräkning endast åt ordinarie
233
Dm 77 Juli.
Lärare vid Rikets Lärdoms-skolor. Till und¬
vikande af ali vidlöftighet, har jag således
blott att vördsamt tillkännagifva, att jag i
det hela instämmer i hvad Biskop Tegnér ytt¬
rat , dock med antagande af de tillägg, sorn
blifvit gjorda af Domprosten Heurlin. I af¬
seende pä Akademiska Lärare anser jag ock¬
så hvad Professor Westman anfört, icke böra
förbises. För öfrigt ligga den theoretiskt och
praktiskt bildande Skolans och den förädlan¬
de, gudfruktiga Kyrkans mödor och välger-
ningar framför mig i ett omfattande, ömsesi¬
digt, stort sammanhang. Följderna, om det¬
ta brytes, blifva alltid menliga för Staten.
Detta omdöme, opartiskt hvilande på de grund¬
satser, som här blifvit uttalade af Domprosteri
Holmström och Biskop Thyselius, har länge
tillhört mig, och jag hvarken kan eller bör
undertrycka det, då i den närvarande öfver*
gångsperioden jag tillkännagifver, att det
längsta man kan gå på bemedlingsvägen är
att med förut angifne inskränkningar lemna
bifall till Högh Utskottets Betänkande.
Contractsprosten Hallström: Afven jag
bekänner mig tillgifven de grundsatser, sorn
Biskoparne Wallin och af Kullberg uttalat. De
äro, så vidt jag förstår att derom döma, rätt¬
visans och sanningens. Religionsundervisning
gen och en sann Christendoms befrämjande
inom samhället må icke i något afseende ef-
tersättas , för omsorgerne om den egentligen
så kallade bildningens eller upplysningens
fortgång, och de, som hafva att vårda den
förra angelägenheten, derföre icke eller med
Dm 17 Juli. 239
misskänd och lägre beräknad möda stå på de-
ras föreliggande väg till befordran tillbaka
för dem , som gjort den senare till sitt huf-
vudyrke. Likvist i en tidpunkt, som den¬
na, då meningarne äro sä delade och mån¬
gen befarar, att i stället för det intrång, man
vill afhjelpa, andra olägenheter skola i mot¬
satt riktning uppkomma, är jag icke ovillig
att beträda en medelväg och sålunda finna
mig vid det förslag, sorn Utskottet framställt.
— Docenter, äfven som öfrige Lärare vid
Akademierne hafva, efter mitt omdöme, blif¬
vit rätteligen uteslutne ifrån förmånen af en
förhöjd tjenstårsberäkning. De som ex pro¬
fesso vinnlägga sig om den högre lärdomen,
böra ock i den allena söka sin befordrings¬
grund, icke i en årsberäkning, till hvilken
de icke ens genom någon effectif tjenstgöring
kunna anses berättigade. Jag kan icke el¬
ler finna, att vicarier vid Skoleverken, för
tillfället antagne, hafva särdeles giltiga an¬
språk på berörde förmån. I allmänhet må
väl en skilnad äga rum, äfven härutinnan,
emellan den Ordinarie och den Extra-Ordina-
rie Läraren och den senare finna sig tillfreds¬
ställd genom förhoppningen, att snarligen blif¬
va till Ordinarie beställning förlnilpen. Det
myckna, särdeles i senare tider öfver höfvan
tilltagande vicarierandet vid Skolorna, är
derförutan ett Ondt, af flerfaldig menlig in¬
verkan, det åtminstone icke jag skulle vilja
nära genom tillerkännandet af en högre tjenst-
ärsberäkning för vicarien. Att åter hans mer
eller mindre rätt dertill skulle komma att
240
Den i 7 Juli.
bero af den Ordinarie Lärarens begifvande
och enskildta godtycke, förefaller mig allde¬
les principlöst. — De vid Skolorna inom Lunds
Stift, sorn tjena pä Constitutorial, kan jag
icke förblanda med vicarier, då de i sjelfva
verket icke bestrida någon annans, utan sin
egen tjenst, fastän de derå icke erhållit full¬
makt. De äro alltså, som mig vill synas,
berättigade till förhöjd tjenstårsberäkning. —
Hvad slutligen beträffar Apologistier och de
nya Skolor, som man ansett nödigt, att i ett
eller annat Stift upprätta, så är jag be¬
känner det åtskilligt anfördt, som väl
kunde förtjena behjertas; men då, enligt Pro¬
sten Lignells reservation, i Carlstads Stift fö¬
refinnas flera talrikt besökta Stadspedagogien,
som berömligen skötas af Lärare, de dock ej
räkna mer än enkla tjenstår, ville jag, ge¬
nom förvägrande af ökad tjenstårsberäkning
för Lärare vid Apologistier i allmänhet och
särskilt de nya Lärdoms-Skolorna, finna sä
väl en ytterligare bekräftelse derpå, att Skol¬
verket ingalunda genom förlusten af de för¬
höjda tjenståren för Lärarepersonalen blifver
lidande, som ock en på förhand gifven för¬
säkran, att detta i sig sjelf orättvisa Privile¬
gium kommer framdeles att alldeles försvin¬
na, jemväl vid de äldre Ordinarie Lärdoms-
Skolorna. Jag bifaller Betänkandet, sorn en¬
dast med undantag för Lärare vid dessa, till¬
styrker upphörandet af all dubbel eller för¬
höjd tjenstårsberäkning.
Häruti instämde Prosten Hylander.
Prosteri'1'
Dea 77 jfuli.
241
Prosten Mittag: Gerna hade jag kunnat
undvika att vidare yttra mig i denna fråga,
då jag deltagit i Ecclesiastika Afdelningens öf-
vérläggningär och åsigter. Jag har dock nu
begärt ordet, för att förena mig med Biskop
Thyselius. Det var en tid, då man vid be¬
fordringar endast såg på de sökandes skicklig¬
het; men genom 172O års Regeringsform in¬
skränktes Konungens rättighet att utnämna
ämbetsmän genom flera villkor, och Ämbets¬
verken förbundos att i dylika fall förnämli¬
gast anse personernas bepröfvade erfarenhet
och förtjenst. Den jemlikhet, som då gjorde
sig gällande, ville nedsätta förtjensten till lik¬
het med medelmåttan. N11 uppkom den grund¬
satsen, att mäta allt efter ålder i tjensten, och
för att tillerkänna den högre förtjensten en
större rätt, uppfann man dubbel årsberäkning.
Skälen voro: mödosammare befattningar, hvil¬
ka fordrade större lärdom, men voro förena¬
de med sämre lön. Den princip, som icke
uttryckligen uttalades i 172Ö års Regerings¬
form, men likväl der och i 17.24 års Skol¬
ordning lade grunden till alla påföljande miss¬
förhållanden, blef 1739 bestämd lag; snart fann
man skäl att äfven förunna vissa tjenstgöran¬
de Prester högre tjenstårsberäkning, och det
inträffade, hvad en utmärkt Universitets-Lä-
rare yttrade: ”Man går sig till akademisk
Lärare.” Med Regementsförändringen 1772
kom en annan tid: en snillrik Konung ville
upphöja all förtjenst och framför allt upp¬
muntra lärdomen. 1786 års författning blef
Preste-St. Prof. i8.34- Bandet VIIL 16
242
Den n Juli.
deraf en följd. — Sa gerna jag önskar, att
all högre tjenstårsberäkning måtte upphöra,
vore det obilligt, då Utskottet gjort undan¬
tag endast för Lärare vid Lärdomsskolor. Fle¬
re Prester förtjente högre årsberäkning med
mera skäl än vissa Skolelärare. De deltaga
i Presterliga göromål och gagna församlingen.
Således kan ej nekas, att Adjuncter på landet
hafva en vida lättare tjenstgöring , än Predi¬
kanter i större städer, särdeles i Hufvudsta-
den. Att borttaga den åt de sednare bevil¬
jade förmån i befordringsväg , utan någon mot¬
svarande inkomst, vöre obilligt3 skall ned¬
sättning ske, bör den ske lika för alla. Bäst
vore kanhända, att till en början i underdå-
nighét anhålla, att Kongl. Majit täcktes taga
i ompröfvande, hvilka de tjenster äro, som
behöfde uppmuntras med högre årsberäkning.
Något särskildt stadgande i afseende på
Vicariers tjenstårsberäkning, såsom jag hört
föreslås, är icke behöfligt, då allt, hvad man
önskar, är redan af författningar bestämdt.
När en vikarierande Skolelärare med fullt
ansvar förestår Ordinariens tjenst och denne,
från dess hela förvaltning befriad , sjelf inga
tjenstår räknar, då njuter Vicarien de dub¬
bla år, som till tjensten höra, enligt Kongl.
Re sol. på Presterskapet Besvär den 9 Dec.
1766 §.2, dock icke retroactivt, utan blott
från den dag, då Ordinarien sjelf upphör att
förestå sysslan och afsäger sig.tjenstberäknin-
gen. Kongl. Br. till Consist. i Wexiö den 6
Sept. 1774. Och har detta ytterligare blifvit
bekräftadt genom Kongl. Circ. Brefvet af den
Den 17 Juli.
243
19 Januari 1833, s0m bjuder, att ”Vicarier,
äfven utom Elementar-Läroverken, hvilka
under sysslors ledighet med fullt ansvar be¬
strida sådana beställningar, hvarvid Ordina¬
rie innehafvaren äger, enligt Författningar¬
na, dubbel eller förhöjd tjenstårsberäkning,
jemväl må en lika förmån tillgodonjuta.”
Den jemförelse, som här blifvit framställd
emellan Universitetslärares och Presters löner,
tarfvar rättelse i flera delar. Jag anmärker
blott, att få Pastorer hafva samma lön som
Professorer, hvilkas inkomst är bestämd och
utgår utan afkortning. I Ärke-Stiftet finnas
22 Pastorat af i:sta Classen, der Pastor öfver
hufvud är taxerad till 1600 R:drs inkomst;
deremot äro i 3:dje Classen vissa, der inne-
hafvarens inkomst bestiger sig blott till 3 a'
400 R:dr. Kortligen: jag önskade helst
en återgång till den gamla, goda grundsat¬
sen, att vid befordringar borde afses förtjenst
och skicklighet, icke år; men då en sådan
förändring, till följe af den ifrågavarande mo¬
tionen ej kän åstadkommas, anhåller jag vörd¬
sammast, att H. Ståndet ville förena sig med
mig och tillstyrka en lika nedsättning för al¬
la, som hittills haft lika förmån.
Contractsprosten Lignell: Det kunde väl
anses tillhöra mig såsom motionär att uppta¬
ga och besvara åtskilligt af det, sorn här
blifvit yttradt, men då discussionen redan är
nog vidt avancerad och jag icke tilltror mig
kunna illustrera ett ämne, som blifvit sedt
på alla sidor, hvarigenom det skulle vara
244 ?7 'Juli.
högst öfverflödigt att vidare tillägga ett ord 5
så afstår jag härifrån, under åberopande af
motionens innehåll samt instämmande med Bi-
skoparne af Kullberg och Wallin.
Hvad särskildt angår de mot min reser¬
vation rigtade anmärkningar, så äro de alla
af sådan beskaffenhet, att de icke i ringaste
måtto rubbat min öfvertygelse oin sanningen
och behörigheten af hvad jag anfört, hvar¬
förutan den af en ledamot gifna förebråelsen,
att det, som reservationen innehåller, rörande
Gymnasii- och Skol-lärares arbetstid, skulle
gränsa till osanning , _ i fall den vöre grun¬
dad, icke träffar mig, utan måste falla på
Kongl. Skol-Ordningen 1820, utur hvilken
min uppgift är ordagrannt tagen.
Prosten Senell• Jemte det jag förklarar,
att jag instämmer i Högl. Utskottets föreva¬
rande förmedlande förslag, jemväl om intet
annat skäl dertill förefunnes än de, som i
Betänkandet äro anförde och hvilka här icke
behöfva upprepas, utbeder jag mig få vörd¬
samt föredraga en i Betänkandet icke vidrörd
omständighet, som efter min tanke ger icke
ringa vigt åt den meningen , att den årsbe-
räkningsförmån , som blifvit föreslagen , nemi.
merit-år för l års tjenstgöring, bör bibe¬
hållas för Lärdoms-skolornas Ordinarie Lärare.
Denna omständighet är: att Skolans Lärare
äga mindre utsigt, mindre lätthet, än För¬
samlingens Lärare, de egentliga Presterna, att
lyckas i proftäflingar med hvarandra. Till
öfvertygelse härom har jag kommit vid öfver-
Den i~i .Juli.
245
vägande af följande: Det nekas ju icke, att
-för hvarje Embete eller Tjenst behöfyas icke
blott kunskaper utan äfven-öfning,, en ge-
norn handläggning, getfom eget deltagande i
göromålen vunnen skicklighet, förmåga, och
färdighet , att använda sina kunskaper5 och
gäller detta i allmänhet, så gäller det i syn¬
nerhet för presterliga befattningar. Om man
nu. antager, att af 2:ne,, med jemngoda kun¬
skaper, den ena väljer .skoltjenst, den andra
ingår i presterlig tjenstgöring; så skall , ^efter
några års förlopp, ofelbart inträffa, att
den i presterlig tjenstgöring, .öfvade har vida
lättare, latt ■ ■ sorn dej heter _ profva sig
till en syssla, än. den, som tillbragt sin tid i
skolan. Den med menighetens lynne, behof
och fattningsförmåga, önskningar och tänke¬
sätt bekante, vid Altaret och Predikstolen
-öfvade känner bättre, huru han der, att jag
så må säga, skall skicka sig i och nekas lärer
åeke eller, att menigheten äger både en egen
takt, äft .urskilja öfvade ifrån den, sorn
är föga /ner än .Nybörjare , och: jemväl en
afgjord böjelse att, såsom för Sig i flere på¬
räknade afseendeir ansedd gagneligast, välja
den iförre. iSk.uWe ;då de 2:ne, sorn på sam¬
ma gång ingått i tjenst men på olika bana,
den ena i Skolan den andra i Församlingen,
sammanträffa på förslag; så lider det knappt
något tvifvel, att ju icke den presterligt öf¬
vad^ skall erhålla Sysslan. Att undantag
skola inträffa för utmärktare natursgåfvor el¬
ler tillfälligt inverkande omständigheter, säger
sig sjelft; men undantag göra ju icke regel.
Den 17 Juli.
Det vill derföre synas för mig tämligen sä¬
kert, att, om en fullkomlig jemnlikhet i års-
beräkning antages, en hvar skall vida hellre
vilja ingå i Församlingens tjenst, än i Sko¬
lans. Låt vara, att detta j och för sig sjelft
icke vore något ondt ; följderna, närmast för
Skolan men ock snart derefter för Försam¬
lingen skola dock göra det till ett verkligen
äfventyrligt ondt; ty, om än Skolan kan kal¬
las ett barn af Församlingen'eller Kyrkan,
och denna paradox äfven vore sann, så är
dock detta barn så beskaffad t och står i så
innerligt förhållande till denna: sin moder, att
det beror på den mer eller mindre ömma om¬
vårdnad, som barnet får åtnjuta, om modren
sjelf blir skröplig och krank, eller kan fort¬
fara, att vara frisk och sund. — Man torde
anmärka, att Skolläraren icke är förhindrad
icke eller må antagas kunna glömma, att- öf¬
va sig i presterlig tjenstgöring, enär han der¬
till är uppmanad af Skolordningen och -belt
visst manas än mer af sin egen fördel; men
häremot må tillåtas mig anmärka, att Skol¬
ordningens fordran i detta afseende äf; lätt
nog fullgjord, emedan det Betyg, hvilket
erfordras såsom vilkor för erhållande af för¬
slag, kan bekommas blott man predikar en
och annan gång om året, och hvad egna upp¬
maningen angår, så torde väl erfarenheten,
tror jag, visat, att till annat eller mera, än
predikning en och annan gång sträcker sig
sällan denna tjenstgöring; jag tillägger, att
detta är ganska naturligt, ty Skolundervis¬
ningen, serdeles om med den allmänna för-
Den ty Juli.
247
enås privat, upptager tiden och har dessutom
det med sig, att den vänder hågen ifrån det
egentligen presterliga. Jag t ager derföre för
alldeles gifvet, att en Skollärare, så vida han
icke vill eller skall likasom tvingas, att göra
sin tjenst till bisak, alltid skall komma, att
stå betydligt efter i presterlig öfning. Åt
Lärdomsskolornas Ordinarie Lärare bör der¬
före, äfven i den önskade och förväntade hän¬
delse, att interimslöneregleringen öfvergår till
beständig, jemväl förunnas någon förmån i
årsberäkning, som kan gifva dem, visst icke
säkerhet men likväl någon utsigt till befor¬
dran såmedelst, att de litet förr kunna börja,
att försöka sin osäkra lycka. Rättigheten,
att söka Regala Pastorat utom förslag torde
ock för ifrågavarande Lärare vara en mera
skenbar än verklig" förmån. Ju lägre och län¬
gre bort man står, desto lättare blir man
bortskymd: en Skollärares plats är så under¬
ordnad och obemärkt, sällan äga dessa
från Hufvudstaden aflägse boende Lärare nå¬
gon hög och lysande gynnare, af hvilken
de kunde göras bemärkte, och vid Regala
Pastorats bortgifvande är concurrencen vanli¬
gen -stor} öppet och tacksamt bör äfven er¬
kännas , hvad man trott sig förmärka, att
nemi. Kongl. Maj:t, så ofta högre afseenden
tillåtas, äfven vid Regala Pastorats tillsätt¬
ning, fäster ett nådigt afseende på Försam¬
lingarnas genom Valet yttrade önskan. An-
-sökningsfättigheten utom Förslag lärer väl
således åt Sköllärarne, 1—! endast om sådana
är nu frågan , ; komina att lemna den-er-
243 Den l7
farenhet, att dervid oftast mötfer en nubes
pro Junone. Man betänke ock , att då för¬
hållandet, enligt de af Prosten Lignell lern-
nade noggranna upplysningar, för närvaran¬
de är, att antalet af dem, som äga förhöjd
tjenstårsberäkning, förhåller sig till dem, hvil¬
ka äga enkel, som 1 till. 5, — ett förhållan¬
de, som väl ingen lärer vilja kalla billigt, —
så blifver, om Utskottets förslag antägeS, för¬
hållandet, sorn 1 till 15; och enär icke dub¬
bel utan endast 1 ~ års beräkning föreslås,
måtte steget, sorn tages, vara'så stort, som
det skäligen på eja gång och innan erfaren¬
heten fått lemna.4nagon upplysning om följ¬
den, kan vara, ..Mig synes frågan böra vara
om reform, icke om en radical omhvälfning:
jag röstar för Betänkandet,
Contractsprosfen Öhrnberg: Prosten Senell
har såsom bevekande skäl för Skollärare att
få räkna förhöjning-i tjenståren äfven anfört,
att Skollärare, såsom mindre :v,ane vid pre-
sterlig tjenstgöring, äro mindre lycklige vid
profs afläggande, då de. ofta få stå efter Pre-
sterne, som tjenstgjort i Församlingen, hvil¬
ka vanligen vinna det största bifallet och de
fleste rösterne. Detta skäl kunde något Be¬
tyda, så vida alla PastQrater voro Coijsist,el¬
rida och tillsättningen 'alltid berodde a| plu-
raliteten af -.röster, j men nu äro mångå Pasto¬
rater Regala, då pluraliteten icke gör tillfyl¬
lest } och kunna dessutom Skollärare söka Pa-
storater directe-hos-Kongl. Majit, utan att nå¬
got prof aflägga. Skulle dessyitorp en Skol¬
lärare, af brist på öfning i predikande, vara
Den 17 jfnli. 249
mindre lycklig vid predikoprofs afläggandes
så blir felet Hos honom, söm icke, enligt
Författningarne, öfvat sig i det presterliga
kall, hvars förmåner han söker, utan skick¬
lighet att fullgöra dess åligganden.
I afseende på den dubbla årsberäknin-
gen, som Skollärare och flere andre hittills
fått begagna, så kan det icke nekas, att detta
varit tungt för det.vjd Församlingarna tjenst¬
görande Presterskapet, och har, det ofta varj,t
påkostande för en gammal skicklig Commini¬
ster, att se sig trängd, .från förslaget till ett
Pastorat af en ung Skollärare eller af någon
annan pied dubbel åtsberäkning. Men oak¬
tadt jag påyrkar, att ail dubbel tjenstårsbe-
räkning må försvinna ," :och att på sin höjd
Lärare vid Lärdomsskolör må njuta deln för¬
höjning, sorn i Betänkandet projecteras, vill
'jag dock tillägga Apölogister vid ofvannäran-
• dä Skolor sämma tjenstårsberäkning sorn de
öfrige Lärarne; och instämmer :jag derutinnan
med Biskop Tegnér och med Domprosten Henr-
' lin; ty'jag anser det orättvist, ant en- Apo¬
logist vid ett och safnmä Läroverk sorn .Col-
Jegerne1 icke skallryuta samma förmån, sorn
(desse ,'-(helst den förire harJika sträng tjenst-
< göring; Usotn• de sednare, och: den forre dess-
litöm iéke “friote i alltnänhet böt äga den lit¬
terära Bildning sorn Ccrliegernej utan äfven
' särskildt den så kallade humanistiska. : Också
tror jag, deL erfarenheten ofta besöyrkt, att
det af ofvan -anförda skäl varit lättare att
få en skicklig Collega än en skicklig' Apo¬
logist. ,
250
Den 17 Juli.
Då discussionen var slutad och votering
äskades, framställdes följande proposition:
Bifaller Högv. Ståndet Allm. Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 93,
i anledning af väckt fråga, om upphäfvande
af dubbla tjenstårsberäkningen vid befordrin¬
gar till ecclesiastika ämbeten och tjenster ?
Den det vill, lagge Ja5 den det icke vill,
lägge Nej; vinner Nej, kommer Betänkandet
att återremitteras.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att Betänkandet med 22 Ja emot 17
Nej blef bifallet.
Häremot reserverade sig Biskop Tegnér
och Prosten Mittag.
i. > •
Prosten Stenhammar: Jag har ej yttrat
mig under discussionen, emedan jag icke haft
något väsendtligt att tillägga till de flera vig¬
tiga anmärkningar, hvilka inom det Högv.
Ståndet blifvit gjorda, och icke kunde före¬
ställa mig annat, än att Betänkandet skulle
återremitteras, beledsagadt af dessa'-anmärk-
'»ingar. Då Ståndet likväl vägrat å^erremiss,
anser jag mig .pligtig att anmäla min reser¬
vation ejnot “detta besjut. -Frågan »hade väl
förtjent Itt ännu en gång. öfv.eryägas. ,-Mig
•Synes d?n behandling*, hpn\4n0m Utskottpt
erhållit Utgå från en "ensidig åsigt af förhål¬
landet mellan Kyrkan och Scholan. 3 Om det¬
ta förhållande rätt uppfattas,,skall man icke
finna något verkligen förnärmande för Pre-
sfe‘rskapet i den förmon,..50111 varit:Scholans
lärare förunnad genom den dubbla tjenstår-
Den 17 Juli. 251
beräkningen, så framt man icke ville påstå,
att den enkla tjenstårsberäkningen Presterska-
pet sjelf njutit, äfvenså varit förnärmande för
dess rätt. Jag skulle dock gerna, för att till-
fridsställa en af så mången yttrad önskan,
hafva bifallit att Scholaelärarnes tjenstårsberäk-
ning må nedsättas till halftannat år, under
villkor af jemkning i förslaget med afseende
på Apologist-scholornas Lärare, Gymnasii-Ad-
juncten m. fl. Jag skulle för min del bifallit
det, såsom ett offer åt den broderliga sam¬
drägt?» mellan Kyrkans och Scholaris män.
Ty under närvarande omständigheter och så
länge inga nya förmåner blifvit på annan väg
Schole-lärärne beredde, är förändringen vis¬
serligen i sig sjelf förhastad och mindre bil¬
lig, då den sker partielt. Billig kunde den
endast blifva, under andra villkori, i sam¬
band med en allmän revision af de JEcclesia»
stikå befordrings-lagarna-. v . .
Biskopen m. m. Doct. Wallin förklarade,
att han ville, enligt hvad han förut yttrat,
åt Hufvudstadens Apologistskolor reservera
samma förmån, som blifvit föreslagen åt Lär»
domsskolorna.
Häruti instämde Doctor Pettersson.
Doctor Björlman reserverade sig emot
beslutet i det afseendet, att återremiss ej blif¬
vit beviljad.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem
P. A, Sondén.
252
Dm 2j Juli.
, ' Ben 23 Juli I834-.
Plenum kl. g f. m.
§• l.
Justerades Protokollet för den 14 och 17
dennes;
Vid . det sistnämnda. Protokollet §. 5 aa-
mälde Doctor Nibelius, att hany såsom från¬
varande, då Ekonomi-Utskottets förslag, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
enkel tjenstårsberäkning. för Lärare vid.Vexel-
undervisningsskolor, var under öfverläggning,
ville i Ståndets Protokoll nedlägga sia reser¬
vation emot samma förslag.
Vid §.11, angående frågan "om upphäf-
vande af dubbla tjenBtåTlsberäkniogen vid be-
* fordringar till ecclesiastik» ämbeten och tjen-
ster, ville Doct. Nibelius och Biskopen m. m.
• Doct.: Fa&e haj:'va tjll,;Protol>olle:t antecknadt,
{att de u. öfverläggningen derom., såsom dä
,frånvarande, i,cke kunnat deltaga.
§. 2.
Upplästes följande från Högt. Ridder skåpet
\qch Adeln ankomna Protokolls-Utdrag, de der
onnéhöllo, att, vid föredragning af Lag-Ut-
'skottets Betänkanden: .
N:o 43, öfver Riksdagsfulimägtigen Petter
Pehr ssons, från Calmar Län, förslag, att lag¬
farts sökande måtte vara skyldig förete gra¬
vationsbevis;
Den 23 jfuti.
253
N:o 44, öfver Riksdagsfullmägtigen Petter
Pehr ssons, från Calmar Län, samt Nils Strind-
lunds, från Vesternorrlands Län, motioner
om utarbetande af en executionsstadgaj
N:o 45, öfver Riksdagsfullmägtigen från
Örebro Län Petter Pehrsson motion, att för
de orter, der verkställigheten af utmätningar
nu vore delad emellan Kronofogde och Bergs¬
fogde, ändring häruti måtte förordnas, så att
omförmälda befattning blott endera tillkom¬
mer 3
N:o 46, öfver väckta motioner, angå¬
ende rättighet för Länsmän, Nämndemän och
Fjerdingsmän, eller den person fordringsäga¬
ren eljest har förtroende för, att verkställa
utmätningar 3
N:o 47, öfver Riksdagsfullmägtigen Olof
Olofssons, från Östergöthland, motion, angå¬
ende villkorliga utmätnings-resolutioner3
N:o 48, öfver Hr G. A. Bruncronas mo¬
tion, om vissa lagbestämmelser för att före¬
komma utmätningsmäns tillgrepp och försking¬
ring af utmätta medel 3
N:o 49, öfver Riksdagsfullmägtigen från
Elfsborgs Län , Anders Danielssons motion om
annan fördelning än den, sorn nu äger rum ,
af försäljningsprovision för utmätt fastig het 5
N:o 50, öfver Riksdagsfullmägtigen (fo¬
han facob Rutbergs, från Norrbottens Län,
motion, att för kronoutskylder af fastighet,
den ägaren till utskyldernas godtgörande af-
står, vidare betalningsansvar icke må Lonom
åligga 3
254
Den 23 foli.
N:o 51, öfver Riksdagsfullmägtigen Nils
Magnussons, från Calmar Län, motion, om
bestämmande af viss tid för fullföljd af hos
Konungens Befallningshafvande skedd lagsök¬
ning emot löftesman, som borgat såsom för
egen skuld;
N:o 52, öfver Riksdagsfullmägtigen från
Skaraborgs Län, Lars Larssons förslag till
stadgande rörande tiden, inom hvilken utmät¬
ning bör verkställas, med flera hithörande
frågor;
N:o 53, öfver väckta motioner, angå¬
ende stadgande till förekommande deraf, att
gäldenär medelst diktade köpeafhandlingar
undanhåller sina tillgångar från utmätning;
N:o 55, öfver väckta motioner om stad¬
gande af skyldighet för gäldenär att, i brist
af annan tillgång med arbete aftjena sin skuld;
Ridderskapet och Adeln , som låtit alla
dessa Betänkanden hvila på bordet, till dess
Lag-Utskottets Utlåtande i anledning af Kongl.
Maj:ts nådiga Skrifvelse, med öfverlemnande
af Lag-Comiténs förslag till allmän Civil Lag,
blifvit för Ståndet föredragit, nu beslutit,
att, i anledning af vid dem alla tillsammans
gjorde anmärkningar, desamma återremittera,
samt anmoda Lag-Utskottet att till Riks-Stån-
den inkomma med ett sammandrag, innehål¬
lande på ett ställe alla de till Executionsver-
ket hörande författningar.
Bifallit Stats-Utskottets följande Utlåtan-
den: N:o 171, i anledning af Rikets Stän¬
ders Revisorers anmälan, rörande 2-ne i Con-
Den 23 Juli.
255
voy-Cassans Räkenskaper afskrifne, till Cabi-
netts-Cassan utbetaldte summor;
N:o 175, i anledning af vackt motion,
att Kongl. Kammar-Rättens Revisions-Departe-
ment| icke må äga att anmärka något emot
de grunder, som följas uti Mantals- och Skatt-
skrifningen, samt Bevillnings- och Taxerings-
Comitéerna;
N:o 174, i fråga om anslag till Ortho-
pediska Institutet,
N.’o 17g, i anledning af väckt motion
om undersöknings anställande rörande beskaf¬
fenheten af de vid Hufvudstaden befintliga
Cörrections-anstalter ;
N:o 176, i anledning af väckt motion
om straff-fängelsers inrättande för arbetsfån¬
gar m. m.;
N:o 177, i anledning af Hr Hembergs
från Borgare-Ståndet remitterade Memorial,
angående understöd af medel till fullbordan¬
de af Ystads hamnbyggnad;
N:o 178, i anledning af Kongl. Majtts,
nådiga Proposition till Rikets Ständer angå¬
ende förlängning i ytterligare 10 år af de
för en Pantlåneinrättning i Hufvudstaden be¬
viljade för möner;
N:0'lg5, i anledning af erhållen åter-
remiss å Betänkandet N:o 29, angående för¬
säljning till skatte af de till Ekeplantering
anslagne, Bispmotala Kungsgård och tvänne
under Wisingsborgs Kungsgård lydande hem¬
man samt om inköp för ekeplantering åfjord
å Wisingsö;
256
Den ?j Juli.
N.‘o ISSj angående sökt lindring i skat»
ten för de Thorshälla Stad upplåtne hemman
Säby och Söderby;
N:o 139, i fråga om frälsejords befriel¬
se ifrån rusttjenstens återupprättande viel den
så kallade Adelsfanan, emot ersättning till
Staten.
Återremitterat Stats-Utskottets Utlåtande
N:o 179 , i anledning af åtskilige f. d. Tjen-
stemäns vid f. d. General-Assistance-Contoret
underdåniga ansökning om Kongl. Maj:ts nå¬
diga förord till erhållande af något lämpligt
årligt understöd.
Bifallit Banco-Utskottets Betänkande N:o
Ig, angående en af Friherre Kantzow fram¬
ställd motion, att enskilde Actie-ägare måtte
inbjudas till deltagande i Rikets Ständers Bank
och dess rörelse.
Återremitterat Las- samt Ailm. Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 3» i an>
ledning af åtskilliga föreslagna förändringar i
gällande Författningar om personers af arbets¬
klassen förpassande.
Till handlingarna: Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets ytterligare Utlåtande N:ö
94, i anledning af väckta motioner om åt¬
skilliga ändringar i Kongl. Stadgan den 9
November 1330, angående hvad vid sjöfart
inrikes orter emellan iakttagas bör.
Till handlingarna: Bevillnings-Utskottets
MemOjiakr:. ....
N:o
Den 2j Juli.
257
N.‘o lg, i anledning af anmärkningar
emot Betänkandet N:o 11, angående Kongl.
Majus Nåd. Proposition om beskattning af tull-,
mjöl- och sågqvarnar samt valk- och stamp¬
verk för andras betjenande å Städers områden;
N:o 19, i anledning af anmärkningar
emot Betänkandet N:o 7, angående Hr Nor¬
denanckar! , Gustaf, motion , om stadgande af
böter för uteblifvande från 2.'dra Kronoupp-
bördsstämman.
Stats-Utskottets nedannämnda Memorial
lagda till handlingarna, nemligen:
N:o IgO, i anledning af erhållen åter-
remiss på Utskottets Utlåtande N:o 107;
N:o lgi, på återremiss af N:o 110;
N:o 132, i anledning af N:o 120;
N:o 183, med anledning af N:o 1215
N:o 184, i anledning af N:o 131, fann
Ståndet för godt att vid de öfriga trenne Riks-
Ståndens i ämnet redan fattade beslut låta
bero 3 och
N:o 136, i anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 51 3 och för-
blef* Ståndet vid sitt, genom bifall till sist¬
nämnde Betänkande, redan den 15 sisth Apr.
fattade beslut.
Då Bevillning s-Utskottets Memorial N:o
16 förekom, med anledning af frågan om
behörigt Utskott för behandlandet af Grefve
Cronhjelms motion, angående Städernas Tolag,
beslöt Ridderskapet och Adeln, då i fråga
Preste-St. Prot. 1834-. Bandet VIII. 17
253
Den 23 Juli.
om remissen tvånne Stånd stannat emot två,
jemlikt 44 §. 5 mom. Riksdagsordningen,
till Constitutions-Utskottet öfverlemna att af¬
göra hvarthän frågan bör förvisas5 hvarjem¬
te Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 16
lades till handlingarna.
Lades till Handlingarna.
§• 3-
Af meddelade Protokolls-Utdrag inhäm-
tades att Högh Ridderskapet och Adeln vid
föredragning af Stats-Utskotters Utlåtande N:o
57, angående afskaffandet af Borgholms Gar-
nizons Servicemedel samt Djeknepenningarne
och samma Utskotts ytterligare Utlåtande N:o
lg7 i samma ämne, stadnat i följande beslut:
i:o att vederbörande hemmansinnehafva¬
re å Öland må befrias från erläggandet af
den, under benämning af Borgholms Garni-
zons Servicemedel, utgående afgift, samt att
i följd deraf densamma må utur Kronans rä¬
kenskaper försvinna;
2:0 att den under namn af Djeknepen-
ningar utgående afgift skall upphöra, samt
en emot samma afgifts belopp svarande er¬
sättning, beräknad efter ett medeltal af det
belopp, hvartill afgiften under de 10 sista
åren uppgått, af Statsmedel i jemna hundra
riksdalertal anvisas att utgå till de auctorite-
ter, under hvilkas disposition ifrågavarande
inkomst varit ställd, och för att på hittills
vanligt sätt fördelas; åliggande det Stats-Ut-
skottet att till Riks-Stånden inkomma med
förslag i detta afseende;
Dm 23 Juli. 259
5:0 att vänligen inbjuda de öfrige Resp.
Riks-Stånden att sig uti ofvannämnde beslut
med Ridderskapet och Adelil förena.
Ståndet fann för godt att i denna fråga
vidblifva sitt redan fattade beslut.
Till följe häraf blef Stats-Utskottets den
11 dennes bordlagda, nu å nyo föredragna
Utlåtande N:o 187 > lagdt till Handlingarna.
§• 4*
Af meddelade Protokolls-Utdrag inhäm¬
tades, att Vällofl. Borgare-Ståndet remitterat
till Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet i;o
en af Hr Holm väckt motion, angående re¬
former uti Rikets Militairväsende , och 2:0
ett af Hr Petré, i anledning deraf, till Stån¬
det ingifvet anförande j
att, sedan Ståndet, dels i anledning af
Bevillnings-Utskottets Memorial, N:ris 14 och
16, ansett det tillhöra Allm. Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet att till behandling upptaga
Hr Grefve Cronhjelms, O. A., inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln väckta motion, an¬
gående Städernas Tolag, dels beslutit, att
Discussions-Protokollet öfver nämnde Memo¬
rial skulle öfverlemnas till det eller de Ut¬
skott, som kommer eller komma att behand¬
la omförmälda Motion, Ståndet beslutit att
remittera till Allm. Besvärs- och Ekonomi¬
utskottet, sedan Constitutions-Utskottet med¬
delar Utlåtande i Utskottsbehörighetsfrågan ,
i:o en af Hr Warn gjord Motion, angående
de så kallade Stats-andelarne uti Rikets Upp¬
städer, och 2.'o ett af Hr Santesson, angående
260
Den 23 Juli.
Städernes Tolag, ingifvet Anförande, jemte
de yttranden, som flere af Ståndets öfrige
Ledamöter i anledning deraf meddelat;
remitterat till Stats-Utskottet Expeditions-
Utskottets Memorial N:o 12, med förfrågan,
rörande tiden för tillämpningen af den Ar¬
rendatorn utaf Svartsjö Kungsgård beviljade
Arrende-nedsättning.
Lades till Handlingarna.
§• 5-
Föredrogs Lag-Utskottets Memorial N:o
104, i anledning af Preste-Ståndets den 14
dennes fattade beslut, att Utskottets Betän-
kanden N:o 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50,51,
52, 55, 55, 62, 65 och 68 skulle hvila, till
dess Utskottet inkommit med Utlåtande öfver
Riksdagsfullmägtigen Peter Perssom den 5
Maj till Hederv. Bonde-Ståndet ingifna och
den 10 i samma månad till Lag-Utskottet re¬
mitterade samt den 21 Maj de öfriga Stånden
meddelade Anförande, äfvensom öfver Hederv.
Bonde-Ståndets återremiss af förstnämnda elf¬
va Betänkandenj hemställande Lag-Utskottet,
om icke, på anförda skäl, Preste-Ståndet skul¬
le finna för godt att Utskottets ofvan upp¬
räknade fjorton Betänkanden till afgörande
företaga.
Domprosten Doct. Heurlin föreslog, att
Ståndet, såsom Domprosten Holmström vid
den förra öfverläggningen härom hade till¬
styrkt, skulle, med åberopande af de hos
Hederv. Bonde-Ståndet gjorda och Preste-
Den 23 Juli. 261
Ståndet meddelade anmärkningar, återremit¬
tera alla ifrågavarande Betänkanden.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag deltog ej förra gången i
discussionen af denna fråga, men finner rät¬
tast, att, enligt Domprosten Doct. Heurlins
förslag, återremittera alla dessa Betänkanden,
med det tillägg, att Lag-Utskottet anmodas
att till Riks-Stånden inkomma med ett sam¬
mandrag, innehållande allt, som rör Execu-
tionsväsendet.
Ståndet beslöt, att, med åberopande af
de i Hederv. Bonde-Ståndet gjorda och Pre-
ste-Ståndet meddelade anmärkningar, återre¬
mittera Lag-Utskottets Betänkanden N:o 44,
45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 53, 55, 6-2,
65 och 6g, samt anmoda Lag-Utskottet att till
Riks-Stånden inkomma med ett sammandrag,
innehållande på ett ställe alla de till execu-
tionsverket hörande författningar.
§. 6.
Upplästes och godkändes följande Expe-
ditions-Utskottets Förslag till Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelser:
N:o 72, angående reglering af lönevill¬
koren för Pastorernes Adjuncter;
N:o 73, angående ett utarbetadt Förslag
till en Låneinrättning till understöd för Bergs-
mannahandteringen i Riket;
N:o 74, angående utarbetandet af För¬
slag till de ändringar och förbättringar i Ca-
techesen , hvilka kunna befinnas nödige;
262
Den 2j Juli.
N:o 75, angående utfärdandet af en ny
Författning rörande Privilegia Exclusiva;
N:o 76, angående inställelse af vidare
utgifning af Riksgäldssedlar ;
N:o 77, angående Låneunderstöd till Sta¬
den Falkenberg j
N:o 78, angående förlängning i ytterli¬
gare tio år af de för en Pantlåneinrättning i
hufvudstaden beviljade förmåner,
N:o 7g, angående portions- och rations-
värdets för tågande Trupper och hästar be¬
stämmande i rund summa vid de årliga Mar-
kegångs-Taxornas upprättande;
N:o 80, angående väckt fråga om utar¬
betande af Förslag till Allmän Communal-
och Municipalförfattning.
§• 7*
Föredrogos och lades till Handlingarna:
Constitutions-Utskottets Memorial
N:o 16, till Vällofl. Borgare-Ståndet,
angående yrkade men af Talmannen vägrade
återremiss-propositioner på Utskottets Memo¬
rial N:ris 6 och 7;
N:o 18, till Hederv. Bonde-Ståndet, med
äskad upplysning om ett Stats-Råds-Protokolls
datum j
N:o 19, till Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, angående yrkad, men vägrad Propo¬
sition på återremiss af Utskottets Memorial
N:o 8;
N:o 20, till Hederv. Bonde-Ståndet, an¬
gående yrkade, men vägrade propositioner
Den 23 Juli.
263
på återremiss af Utskottets Memorial Ncris 3
och 12;
N:o 21, till Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, angående yrkad, men vägrad propo¬
sition på ogillande af Utskottets Memorial
N:o 12;
Eanco-Utskottets Memorial N:ö 20, i
anledning af anmärkningar emot Utskottets
Memorial N:o 13, med tillstyrkan att Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånig¬
het anmäla de hinder, som mött för silfver-
utvexlingens början den 1 innevarande Juli;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtanden
N:o 95, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N:o 61,
om åtgärders vidtagande för att uppmuntra
byggnadsföretag i Rikets större Städer och
företrädesvis i Hufvudstaden;
N:o 100, ytterligare, i fråga om ned¬
sättning af de afgifter, som Svenska och Norr¬
ska Consulerne äga att af Svenska fartyg
uppbära.
§• 8-
Föredrogos och lades på bordet:
Constitutions-Utskottets Memorial N:o 17,
rörande Prosten O. Bolander* anledning till an¬
märkning emot Föredraganden af Ecclesiastik-
ärenden;
Stats-Utskottets Utlåtanden
N:o 203, i anledning af de inom Riks-
Stånden gjorda anmärkningar vid Utskottets
264
Den 23 jfuli.
Betänkande N:o 54, angående beräkningen
af Statsverkets inkomster;
N:o <206, i anledning af erhållen åter-
remiss å Bil. Litt. A. till Betänkandet N:o 54,
i hvad som angår sökt lindring uti Tionde-
afgiften för Tackjerns-tillverkningen inom
Carlskoga och Lerbecks Bergslager;
N:o 207, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid den till Betänkandet N:o 54 hö¬
rande Bilagan Lit. E. angående befrielse för
personer emellan 15 17 år från Mantals¬
penningar erläggande;
N:o 208» i anledning af erhållen åter-
remiss å den vid Betänkandet N:o 54 fogade
Bilagan Lit. F. angående väckt fråga om upp¬
hörandet af Mantalspenningarne samt Lag¬
mans- och Häradshöfdingeräntan;
N:o 209, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid Stats-Utskottets uti Bil. Lit. G. till
Betänkandet N:o 54 gifne tillstyrkande, att
Sterbhusafgiften må i Stockholm och Göthe¬
borg utgöras efter samma grund, som i Ri¬
kets öfriga Städer;
N;o 210, i anledning af erhållen åter-
remiss å Bil. Lit. H. till Betänkandet N:o 54,
hvarigenom den väckta frågan om nedsätt¬
ning af Controllstämpel-afgiften blifvit afstyrkt;
N:o 211, i anledning af gjorda anmärk¬
ningar vid den till Betänkandet N:o 54 af-
gifne Bilaga, Lit. I, angående föreslagen in¬
dragning af Kongl. Nummer-Lotteriet;
Banco-Utskottets Betänkanden
N;o lg, i anledning af de till Utskottet
Den zj ffuli.
265
remitterade motioner, af Prosten Östberg, an-
gående ett Banco-lån till St. Annae Capell-för-
samling, samt af Hr Hahn, rörande ett Banco-
lån till Umeå Stad;
N:o ig, i anledning af Biskopen Doctor
af JVingårds ifrån Högv. Preste-Ståndet till
Utskottet remitterade motion, om fortfarande
rättighet för vissa Akademier att tillvexla sig
en bestämd mindre summa Riksdaler silfver
mot lika antal Bancosedlar;
Lag.Utskottets Betänkanden
N:o 34, öfver Hr G. Holms motion,
att skriftliga berättelser uti mål, som hos Råd¬
stufvurätt fullföljas, måtte varda afskaffade;
N:o 35, öfver Hr G. Holms motion, om
upphäfvande af en del särskilda Domstolar
eller så kallade fora privilegiata 5
N:o 36, öfver Hr Robert Cedersehölds
motion, om ändring i 17 Cap. 31 §. Rätte-
gångs-Balken;
N:o 37, öfver Riksdagsfullmägtigen Lars
Hanssons från Götheborgs och BohusvLän mo¬
tion, angående förändring af rättegångstim-
man å landet 5
N:o 38» öfver Hr Gust. Montgomerys
förslag, om upphörande af Krigs-Hofrätten
samt Öfre och Nedre Borg-Rätterne, eller
förändring af dessa Domstolars organisation;
N:o 39, öfver väckta motioner om än¬
dring af 2 §. och ett tillägg till 3 §. i 12
Cap. Rättegångs-Balken;
N:o 90, öfver Riksdagsfullmägtigen Per
266 Den zj Juli.
Jönssons från Öland motion, om förändring
i hvad angående Communications-Resolutioner
från Öfverrätt nu stadgadt är;
N:o 91, öfver Hr W. F. Dalmans mo¬
tion, om förändring af nu gällande föreskrif¬
ter, angående skyldighet för Domare å lan¬
det, att, vid så kallade extra förrättningar,
före afresan från förrättningsstället, till Pär-
terne gifva Protokoll och Utslag;
Stats- och Ekonomi-Utskottens Betan-
kanden
N:o 5, i anledning af väckt fråga om
förändring uti gällande stadganden, angående
de till Brukens tjenst anslagne recognitions-
skogar;
N:o 6, i anledning af väckt fråga, att
transporterande af Båtsmän samt Kronans ef-
fecter hädanefter, i stället att ske med Krono¬
skjuts, måtte verkställas sjöledes, då sådant
kan äga rum;
N:o 7, i anledning af väckta motioner,
dels att den afgift, som till Svenska Kyrkan
i London erlägges för fartyg, hvilka besöka
Stora Britanniens hamnar, måtte upphöra, dels
ock att nämnde Kyrka måtte försäljas;
N:o g» i anledning af väckte motioner
om behofvet utaf nya Provincial-Läkares till¬
sättande i åtskilliga delar af Riket;
N:o 9, i anledning af väckt motion, om
rättelse i det förhållande, att Kronofogdarne
i Bohus Län och Städernes Magistrater lem¬
na bidrag till tryckning af Läns-Kungörelserna;
Den 23 Juli. 267
N:o 10, i anledning af väckt fråga, om
Kronoskjutsens afskaffandej
N:o ll, i anledning af väckt fråga, om
Artillerihästars begagnande i stället för Kro¬
noskjuts, till forsling af Kronans spanmåls-
och mjölförråd för vissa Garnisonsorters behof i
N:o 12, i anledning af väckt fråga om
upphäfvande af den, vid fördelningen af Ut¬
marken på Öland, samma Utmark åsätta
ränta3
N:o 13, i fråga om inrättande af enskil¬
da spanmålsförråd i Riket3
N:o 14, i anledning af väckta motioner,
dels om upphörande af Kronobrefbäringsskyl-
digheten, dels om ersättning för samma onus;
Lag- och Ekonomi-Utskottens Utlåtanden
N:o 9, öfver väckta motioner, om skyl¬
dighet för Presterskapet, att bekosta husesy¬
ner, ekonomiska besigtningar och landtmä-
teriarfvode för Prestebol 3
N:o 10, i anledning af väckta motioner,
om nedsättning, ändring eller förklaring af
Kongl. Maj:ts förnyade Nåd. Taxa på Expe¬
ditionslösen den 15 Maj 18213
N:o 11, öfver en af Hr Frih. Ceder¬
ström väckt motion, om förändring i nu gäl.
lande föreskrifter om inskrifning till Krono¬
rusthåll 3
N:o 12, i anledning af väckt fråga om
stället, hvarest under ransakning varande
häktade personer böra förvaras3
N;o 13, i anledning af väckte frågor om
263 -D«i 23 Juli.
ändringar i nu gällande Författningar om
Prestval ;
N:o 14, i anledning af väckt fråga om
upphörande af den sju Härader i Elfsborgs
Län samt Städerne Borås och Ulricehamn med-
gifne rättighet till Gårdfarihandel idkande;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Utlåtanden
N:o 96, i anledning af väckt motion,
angående lösen af den Spanmålsränta, som af
Lunds Domkyrkohemman utgår;
N:o 97, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N.‘0 67* an-
gående Ryttares, Soldaters och Båtsmäns dags¬
verksskyldighet till Församlingarnes Pastorer;
N:o 93, i anledning af väckte motioner,
angående Gästgifveri- och Postskjutsväsendet
samt forvagnsinrättningar;
N:o 99, i anledning af väckt fråga om
beredande af vissa förändringar i beräknings¬
sättet af tull å en del varor, som från Sve¬
rige till Norrige införas;
Expeditions-Utskottets Memorial N:o 15,
angående ett närmare bestämmande af 2.’ne
Riks-Stånds beslut i afseende på Allm. Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande
N:o 57.
§• 9-
Föredrogs Banco-Utskottets den 14 den¬
nes bordlagda Utlåtande N:o 16, till svar å
de inom samtlige Riks-Stånden framställde,
till Utskottet remitterade anmärkningar vid
Den 23 jfuli.
269
dess under N:o 6 afgifne Betänkande med
förslag till Hnfvudgrunder för Bankens rö¬
relse och förvaltning.
Begärdes för andra gången på bordet af
Professor Agardh, med hvilken Prostarne
Rosén och Bruzelius förenade sig.
Domprosten Doct. Heurlin anhöll, att
detta vigtiga Utlåtande måtte med det första
föredragas, helst som Riksdagens afslutande
hufvudsakligen derpå berodde. Domprosten
hämtade anledning till denna anhållan af ett
yttrande vid conferencen hos H. Exc. m. m.
Hr Grefven af Wetterstedt, der någon hade
föreslagit, att detta Utlåtande skulle hvila,
till dess några andra hade inkommit.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen
tillkännagaf, att detta Betänkande, som nu
för andra gången bordlädes, skulle i nästa
Plenum eller i morgon föredragas.
På fleras begäran bordlädes äfven för
andra gången Banco-Utskottets Utlåtande N:o
17, i anledning af de inom Riks-Stånden gjor¬
de, till Utskottet remitterade anmärkningar,
vid dess under N:o 3 afgifne Betänkande,
angående Bankens öppnande till utvexling af
silfver.
§. 10.
Föredrogs Stats-Utskottets den 11 den¬
nes bordlagda Utlåtande N:o 13g, i anledning
af erhållen återreiniss å Betänkandet N:o 29,
angående försäljning till Skatte af de till Eke¬
plantering anslagne Bispmotala Kungsgård och
tvänne under Wisingsborgs Kungsgård ly-
270 Den 2j Juli.
daude hemman samt om inköp för Ekeplante¬
ring af jord å Wisingsö.
Contractsprosten Nordin anförde : Då Hof-
jägmästaren Ström, som är kunnigast uti Skogs-
planteringskonsten i vårt land, har undersökt
jordmånen på Wisingsö, funnit den tjenlig och
redan planterat en mängd ekar, som växa
friskt och hälla sig frodigt, synes den före¬
slagna förnyade undersökningen vara öfver¬
flödig. ? Fast jordmånen är mager i allmänhet
på denna ö, är dock Kungsgården, der plan¬
teringen sker, derifrån ett undantag. Jag har
på denna ö sett gamla ekar, resliga, friska.
Dessa äro lefvande bevis, att planteringen
skall lyckas.
Professor Agardh: Jag kan ej till fullo
instämma med det Högh Utskottet, att den
närvarande frågan endast rörer Wisingsö. Den
rörer nemligen, äfven sådan den i Kongl. Pro¬
positionen är uppfattad > företrädet eif Wisingsö,
framför något annat ställe, i afseende på till¬
gången till Ekevirke, för vårt sjöförsvar.
Detta kan omöjligen utrönas genom en un¬
dersökning endast af Ekplanteringen på Wi¬
singsö, icke ens derigenom, om det befans,
att Ekeplanteringen för närvarande der visar
sig rätt vacker. Ty det är för en forstkun-
nig ingalunda obekant, att äfven den vack¬
raste plantering kan, när den vuxit till be-
tydligare höjd, få ett helt annat utseende.
Huru många träd linnas icke af medelålder,
således i deras annars vanliga växt, som haf¬
va förtorkade toppar och ihåliga stammar!
Den 23 Juli. 271
Detta härrör dels från stormarna, som verka
häftigast när träden blifva högre, dels ifrån
bottnen, som kan vara otjenlig för den på
djupet gående hjertroten. Jag har ej sjelf
varit på Wisingsö, men en af vårt lands för¬
nämste Naturforskare och Växtgeographer,
född inom samma provins , hvartill Wisingsö
hörer, och som noga undersökt dess vegeta¬
tion, har försäkrat mig, att just dessa tvänne
omständigheter, stormarne och den botten
hvarpå ön hvilar, skola i en framtid der hin¬
dra ekskogens framgång.
Således kan visserligen den föreslagna
undersökningen leda till den förklaring, att
den nya planteringen väl trifdes på år, och
att jordmånen i ytan vore högst passande,
äfvensom att en och annan fullväxt Ek, på
ett skyddadt ställe och djupare botten, trif.
des förträffligt, och det likväl efter 50 år
befunnes, att hela planteringen varit förgäf¬
ves, och att det går der som på det närlig¬
gande Bispmotala-, hvarest de större Ekarne
förtorka och vantrifvas.
Men äfven en annan sak af vida större
vigt bör härvid komma i betraktande, den
nemligen, att under hela tiden af 2C0 år me¬
delst denna anstalt Kronan skulle blifva utan
Ekvirke. Det är nemligen afgjordt, att sko-
garne i enskildas hand dagligen förminskas
och förstöras, och det i samma mån, som
dels skogarne äro i värde , och dels som de
långsamt återväxa. Nu inträffa bägge delar-
ne på Ekskogarne. Således måste man anta¬
ga för gifvet, att inom 50 år ej mer skall
272
Den 2j Juli.
finnas Ekvirke inom Sverige, hvarken till
husbyggnad eller till Kronans behof.
Det beslut, som nu ari fråga, förutsät¬
ter således i sjelfva verket, att vi väl skulle
tänka på förråd af Ekvirke efter 200 år,
men ingalunda under mellantiden. Detta är,
om jag ej misstager mig, icke enligt med de
beslut, som Riksens Ständer förut härom fat¬
tat, utom det att det är stridande mot en
klok omtanka om Rikets kustförsvar, på
hvilket Sveriges sjelfständighet hädanefter
hufvudsakligen kommer att grunda sig.
Huru skulle vi också kunna för våra
efterkommande ansvara för ett sådant beslut,
hvarigenom vi väl sörjde för landets försvar
efter 2 sekler, men ej under mellantiden?
Huru skulle vi kunna ansvara derför, om
vi bragte landet i den belägenhet, att, vid
tillfälle af ett krig, vi nödgades köpa medlet
till vårt försvar just från de fiender, som an¬
fallit oss. Detta ärende var under föregå¬
ende Riksdagar ett föremål för Riksens Stän¬
ders omtanka. Genom förnyade Skrifvelser
anhöllo de, att Konungen ville göra Sveriges
Kustförsvar icke efter 200 år, utan oupp¬
hörligt till föremål för Dess synnerliga
omvårdnad; och jag kan ej tro, att vi nu
skola afvika ifrån så patriotiska tänkesätt.
Jag hade således önskat det tillägg i det
beslut, som det Högh Utskottet tillstyrkt,
att den anbefallda undersökningen visserligen
begärdes, men att Riksens Ständer måtte dess¬
utom i underdånighet anhålla, att Kronan
måtte
Den 23 jfuli.
273
måtte tillbyta sig i synnerhet sådana lägenheter,
på hvilka redan växande och frodig Ekskog
funnes, att dessa mätte indelas till trakthugg¬
ning, samt att nyplantering, enligt Forstvet-
tenskapens reglor, såsom skeri andra länder,
der må anläggas.
Häruti instämde Tit. Bexell och Hallbeck.
Prosten Stenhammar: Lika med Professor
Agardh, har jag under frågans behandling i
Utskottet, hyst de starkaste tvifvelsmål, huru¬
vida Wisingsö, så väl till natur-beskaffenhet
som läge, kunde utgöra en tjenlig local för
Ekplanteringar. Väl har, såsom bevis der¬
för, blifvit åberopad en af Hr af Ström verk¬
ställd undersökning. Men ehuru hans vits¬
ord visserligen är af vigt, förekomma dock
flera anledningar att befara verkliga natur¬
hinder för Ekskogens fortkomst på ön, och
min ovisshet i detta hänseende understödjes
af flere verklige vettenskapsmäns omdöme.
Det må vara upplyst, såsom Utskottets
Betänkande innehåller, att det öfversta la¬
gret ej består af kalk. Ön är dock en klip¬
pa af öfvergångs-formation. Det öfversta la-
gret har blifvit af naturkrafter undanröjdt.
Men det lager, hvarpå fruktbara jorden nu
hvilar, är dock lerschiffer; och eken har
visst icke lättare att med sin hjertrot genom¬
tränga detta. Ön ligger öppen för stormar,
som skola hindra ekplantornas vext. Om
också en och annan fläck å ön är försedd
med ett jordlager af erforderligt djup, följer
Preste-St. Prot. 1X33. Bandet VIII. 18
274
Den 23 Juli.
ej, att sådan djupare jord finnes af erforder*
lig vidd för ekplantering i den der tillämna-
de vidsträcktare scala. Utskottet har derföre
tillstyrkt undersökning, hvilken jag måste
anse högst nödvändig, då tankarna äro så
delade inom representationen och bland er¬
kända vettenskapsmän — nödvändig, särde¬
les då vådan är så stor, i händelse försöket
skulle misslyckas.) Jag beder det Högv. Stån¬
det öfverväga, att den å Wisingsö tillämna-
de Ekeplanteringen, enligt planen, skall er¬
hålla den utsträckning, att halfva behofvet
för Sveriges flotta derifrån skulle komma att
fyllas. Ett misstag vöre då här förenadt med
fruktansvärda följder.
Då jag således ej annat kan än yrka bi¬
fall till den föreslagna undersökningen, kan
jag deremot, för min del, icke medgifva, att
Ständerna böra hos Kongl. Maj:t bönfalla om
en ytterligare utsträckt undersökning, på det
sätt Professor /.Igardh begär. Ständerna haf¬
va genom den underdåniga Skrifvelsen i det¬
ta ämne, vid förra Riksdagen, öfverlemnat
åt Kongl. Majrt att till ekplantering använda,
efter Konungens behag, sådana Kungsgårdar
och Kronoparker m. m., som för ändamålet
kunde finnas tjenlige. Kongl. Majrt har 1
den nådiga propositionen endast till Ständer¬
na hemställt om utbyte eller försäljning af
Kronans jord vid Bispmotala för att utvidga
rymden för Ekplantering å Wisingsö. Stän¬
derna hafva genom den åberopade underd.
Skrifvelsen uppdragit åt Kongl. Majrt att för¬
ordna planteringens fullföljande på Wisingsö,
Den 23 Juli.
275
såsom beläget i de sydliga provinser, inom
hvilka ekplanteringen , enligt Ständernas hem-
ställan, skulle inskränkas. Om Ständerna nu
tillstyrkte en vidsträcktare undersökning, med
syfte att föranleda ekplanteringens inskränk-
ning till de sydligaste orterna, skulle Stän¬
derna till någon del upphäfva det förra be»
slutet i denna fråga. Det skulle synas desto
mer oformligt, som hvarken den Kongh Pro¬
positionen eller någon enskild motion gifvit
anledning dertill. Af sådant skäl har ej eller
Utskottet kunnat föreslå denna vidsträcktare
åtgärd.
Domprosten Doct. HeurlinJag är före¬
kommen af Prosten Stenhammar. Emedan oli¬
ka tankar uppstått om tjenligheten af Wi¬
singsö till ekplantering, har Utskottet till¬
styrkt en ny undersökning. Skulle dervid be¬
finnas, att Wisingsö, lika som Bispmotala,
ej är tjenlig dertill, följer af sig sjelft, att
andra ställen måste undersökas.
Professor Agardh: Riksens Ständer hafva
yrkat, att ekskogar skulle bevaras och plan¬
teras på flera ställen. Nu är fråga att concen*
trera ali ekplantering på Wisingsö j detta stri¬
der emot Riksens Ständers förra beslut. Om
Wisingsö ock vore tjenlig, är dermed ej sagdt,
att den vore det tjenligaste ställe dertill; men
när man anställer en undersökning blott på
Wisingsö, kan man ej utröna dess företräde
framför andra ställen. Jag anser således än-
damålslöst att anställa en undersökning en¬
dast på Wisingsö och att till följe af en så»
276
Den 23 falt.
dan ensidig undersökning der anlägga ek¬
plantering j ty det bör utrönas, icke blott
huru vida Wisingsö är ett tjenligt ställe, utan
ock, huru vida det är mer eller mindre tjen¬
ligt i jemförelse med andra.
Prosten Stenhammar: Riksens Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t vid
förra Riksdagen innehåller ej något derom,
att ekplanteringen borde spridas till flera or¬
ter i riket. Riksens Ständer hade till Kong],
Majtt i underdånighet öfverlemnat, ”att, ef¬
ter föregångne noggranna undersökningar om
localens och jordmånens passande beskaffenhet
för ekplanteringar, till en början använda
sådana Kungsgårdar, Kronoparker och Krono-
allmänningar, hvilka uppfylla de för ända¬
målets befrämjande tillika uppgifna villkor”
m. m., och dervid gjort det förbehåll, att
inga andra lägenheter måtte dertill utses, än
de som äro belägna nära intill öppen, farled,
på det ekvirket för Kronans räkning icke
måtte belastas med en dryg transportkostnad.
I detta afseende är mot Wisingsö visserligen
intet att anmärka, emedan transporten deri¬
från på canalen är lätt. Afven derföre är
det rätt att först undersöka , om denna ö är
tjenlig; skulle den icke befinnas sådan, åter¬
står utvägen att anställa undersökning på an¬
dra ställen. Det vore deremot på visst sätt ett
upphäfvande af förra Ständernas beslut, om
man skulle antaga hvad Professor Agardh nu
yrkar.
Professor Agardh: Det förefaller mig ej
klart, huru antagandet af mitt förslag kunde
Den zj Juli,
277
anses såsom ett upphäfvande af förra Stän¬
dernas beslut. Då blefvo de sydliga delarne
af Riket företrädesvis föreslagna. Snarare är
det stridande mot Ständernas beslut att god¬
känna Wisingsö. Det är vådligt att inskrän¬
ka ekplanteringen till ett enda ställe, der
ekar ej finnas förut, och derigenom åstadkom¬
ma det resultat, att, äfven i fall ekplante¬
ringen på detta ställe lyckas, man skulle haf¬
va ekar om 200 år, men ej dessförinnan.
Häruti instämde Biskopen Doct. Faxe.
Domprosten Doct. Heurlin: Riksens Stän¬
der afsågo framtiden , ej den närvarande. Man
ansåg den närvarande tillgången tillräcklig,
men i samma mån som ekskogarne minska¬
des, fanns det nödvändigt att genom plante¬
ring bereda tillgångar för framtiden. Det
vore ingen fördel att anlägga sådana plante¬
ringar på flera ställen; tvärtom, en gifven
förlust, genom nödvändigheten att då under¬
hålla en talrikare skogsbetjening. Om jord¬
månen på Wisingsö vore tjenlig, funnes ej
bättre ställe. Om hvarken Wisingsö eller
Bispmotala äro tjenliga, följer af sig sjelft,
att andra ställen måste utses. För öfrigt bör
jag anmärka, att Prof. Hgardhs förslag ligger
utom den fråga, som Riksens- Ständer nu
hafva att besvara; ty Kongl. Majas Nådiga
Proposition åsyftar endast utbyte af Bispmo¬
tala emot tjenligare jord.
Prosten Stenhammar: Det var just denna
anmärkning jag ville göra. Kongl. Majtts
Nåd. Proposition gaf ej anledning till hvad
273
Den 23 Juli.
Prof. Agardh föreslagit. Det hade varit all¬
deles obehörigt och oformligt, om Utskottet
framträdt med ett sådant förslag.
Ståndet biföll Stats-Utskottets Utlåtande
N.'o 29, med den i N:o 185 föreslagna för¬
ändring.
Häremot reserverade sig Prof. Agardh.
§• 11.
Föredrogs Stats-Utskottets den 11 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 186, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Stats-Utskottets Be-
tänkande N:o 51, i frågan om frihet för Im¬
metorps Hyttelag i Carlskoga Härad, att till
Kongl. Maj;!:' och Kronan erlägga tionde-
tackjern.
Ståndet biföll Utlåtandet N:o 31 och la¬
de detta till Handlingarna.
§. 12.
Föredrogs Stats-Utskottets den 11 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 1883 angående sökt
lindring i skatten för de Thorshälla stad upp-
låtne hemmanen Säby och Söderby.
Bifölls.
§• 13-
Föredrogs Stats-Utskottets den 11 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 18Q5 i fråga om
frälsejords befrielse ifrån rusttjenstens åter¬
upprättande vid den så kallade Adelsfanan,
emot ersättning till Staten.
Bifölls.
: . §• 14-
; Föredrogs Stats-Utskottets den 11 dennes
Deri zj Juli.
279
bordlagda Utlåtande N:o igo, i anledning af
Hr Frih. Börjes, Ludvig, motion om uppta¬
gande af det vid sisth Riksdag beslutade lån
af högst 2 millioner R:dr i Silfver.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård anlörde: Visst ej förutsättande, att
ett så beskaffadt silfverlån åter kan komma i
fråga, men för consequencens skull, önskar
jag, att Realisationsfrågan först må afgöras,
och hemställer derföre, att detta och det föl¬
jande Utlåtandet må tills vidare hvila.
Häruti instämde flere af Ståndet, och
skulle till följe deraf Utlåtandet N:o igo och
igi tills vidare hvila.
§- 15-
Föredrogs Stats-Utskottets den 17 dennes
bordlagda Utlåtande N:o ig3, Förslag till li-
quiderande af Riksgälds Contorets skuld vid
1334: års slut, för upptagne lån utaf allmän¬
heten.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård anförde: Detta ämne är af stor
vigt och sammanhänger med frågan om ett
nytt lånsystem. Jag anhåller derföre om upp¬
skof tills vidare.
Då flere Ledamöter häruti instämde, be-
slöts, att detta Utlåtande skulle tills vidare
hvila.
§- 16.
Föredrogs Stats-Utskottets den 17 dennes
bordlagda Utlåtande N:o ig4, i anledning af
Kongl. Majas Nåd. Proposition till Rikets
230
Den 23 Juli.
Ständer, angående fortfarande anslag till Ull-
discontfondens förstärkning samt Ullculturens
och Ullprodnctionens befrämjande i Riket.
Stats-Rådet m. m. Poppius anförde: Hans
Maj:t Konungen har i Nåder anförtrott mig
serskildt utförande och verkställigheten af
dess höga afsigter till befrämjande af Ullcul-
turen i fäderneslandet. De underd. berättel¬
ser och förslag mig varit ålagda att tid efter
annan i underd. afgifva, dels om hvad som i
den delen kunnat tillgöras, dels ock hvad i
följd af erfarenhetens anvisning vore än vi¬
dare att iakttaga till vinnande af ändamålet,
har föranledt till den nådiga Proposition, hvar¬
om nu är fråga. Det är således en oefter¬
giflig pligt för mig att, i hvad på mig får
ankomma, söka fästa det Högv. Ståndets nä--
mare uppmärksamhet å föremålet för den Kongl.
Propositionen och anhålla om dess noga öf¬
vervägande, om ej skäl må finnas till ett
annat slut än hvari Höglofl. Stats-Utskottet
stadnat. Tillfredsställande för mig är det att
kunna dervid hemta stöd af den Reservation,
Landshöfdingen Grefve Hamilton gjort mot
Utskottets beslut och hvari flere bland Ut¬
skottets Ledamöter jemväl sig förenat. Ehuru
det ej utan anledning kunde förväntas, att jag
borde ega någorlunda säker kännedom om
den ståndpunkt, vid hvilken Ullculturen i
Sverige sig befinner, tillåter jag dock ej mig
att ens yrka, att derå må fästas något, afse-
ende; men då Utskottet bland annat yttrar,
att Ullproductionen skall igenom sin egna
kraft utvecklat sig till en sådan sjelfständig-
Den 2j Juli.
281
het, att den synes kunna framskrida till yt¬
terligare förkofran utan särdeles understöd
af Staten, så kan jag ej undgå förklara,
att jag för min del befinner mig i den stör¬
sta okunnighet om detta lyckliga förhållande.
Endast någre få år äro förflutne ifrån det
uppmärksamheten väcktes på möjligheten och
fördelarne af den rationela Ullculturens infö¬
rande i Sverige. Många svårigheter och hin-
der yppades dervid, och deribland fördomar-
ne mot allt hvad som är afvikande från gam¬
malt bruk och gamla vanor. Med inskränk¬
te mede] kunna ej heller stora resultater å-
stadkommas, åtminstone inom kortare tid. Vis¬
serligen hafva följderne af de första åtgärder-
ne, som kunnat vidtagas och blifvit vidtagne,
varit tillfredsställande. Men dervid har dock
ej kommit eller kunnat komma längre, än att
Ullculturen, betraktad såsom en vigtig nä¬
ringsgren, hos oss ännu är att anse såsom en
ung planta, hvilken måste sorgfälligt vårdas,
om den skall kunna stadga och sprida sina
rötter, och någonsin vinna mognad att bära
hoppgifvande frukter. Anstalterna hos oss
för ändamålet hafva, till undvikande af miss¬
tag, blifvit lämpade efter dem i andre länder,
med fästad uppmärksamhet å de särskildta
förhållanden sig företedde i ett eller annat afse¬
ende. Det efterdöme, Preussen hade att lem¬
na, kunde ej annat än blifva lärorikt för oss.
Då man vet, att Ullculturen derstädes, un¬
derstödd och underlättad af Regeringen, gjort
inom någre tiotal af år så förvånande fram¬
steg, att för närvarande hela Landets väl¬
232
Den 2j Juli.
stånd derå stöder sig, så har man i sanning
ej bättre exempel att följa. Detta exempel
har ock blifvit tagit till föresyn i allt hvad
som stått att förena med våra förhållanden.
Dertill hör bland annat, att tjenlige magazin
skola finnas, der Ull efter tillgång kan upp¬
läggas och Producenten, i de fall Ullen ige¬
nom mellankommande oförutsedde händelser
skulle sakna snar afsättning, eller priset derå
af hvad orsak som helst ville nedtryckas öf¬
ver höfvan, funne utvägar att igenom låne-
anstalter rädda sig från förlägenhet. Preussi¬
ska Regeringen har vid mångfaldiga tillfällen
och sednast i år visat sig vara beredd att med
biträde af flere millioner Thaler afböja de
bekymmer, med hvilka Landets Ullprodu¬
center tillfälligt varit hotade, och verkan
deraf har alltid blifvit näringens bestånd och
förkofran. Vid Ullmarknaden i Norrköping
1832, den första som ännu hos oss egt rum,
uppgick Ullqvantiteten, som der erbjöds till
försäljning, till 80,000 É8 — 1833 utgjorde
den 200,000 f§ och beräknades i värde till
nära i mill. R:dr. Det kan i sanning anses
utgöra tillfredsställande bevis öfver goda för¬
hållanden, att Ullproducenten ej befann sig
i behof att söka lån i Ull-Disconten för mer
än 10,000 R:dr 1332, och 39,000 R:dr I833i
men om Ullproduction allt mer och mer gör
framsteg i samma förhållande sorn de första
åren, hvilket är att önska och hvartill ut-
sigterne äro hoppfulla, och händelser skulle
inträffa, som vållade , att den större qvantiteten
Ull vid marknaden ej fann önskad och be¬
Den 23 Juli.
233
räknad afsättning, så är det lätt att inse,
hvilka bedröfliga följder deraf skulle upp¬
komma för sjelfva näringen. Endast 200,000
® Ull, sådan som den allaredan varit att
tillgå, utgör en större qvantité, än att Pro-
ducenternes tillfälliga behof vid en inträffad
svår Conjunctur kunde tillfredsställas med den
tillgång af 200,000 Rrdr som Ull-Disconten
har att disponera. Mellantiden från denne
till näste Riksdag upptager 5 fulla år. Utan
farhåga att blottställa mig för beskyllningen
att bygga slott i luften, tillåter jag mig yt¬
tra den glada förhoppning, att qvantiteten af
Ull, som föres till marknaden, efter 5 år
skall kunna uppgå till En million ©, sva¬
rande i värde mot 2 millioner R:dr och derut¬
öfver, och en tillgång i Disconten af 200,000
R:dr är då ej på något sätt svarande mot det
ändamål dermed bör åsyftas. Man säger, att
enskildte associationer böra bilda sig till idkan¬
de af Ullhandeln. Visserligen vore det väl,
men sker det, och när kan det ske uti ett
penningefattigt land ? Dessutom visar efter-
dömet i Preussen, att, ehuru Ullhandeln der
utbildat sig till en särskild industri, Regerin¬
gen likväl ansett det vara angeläget att ge¬
nom sin mellankomst bereda Ullproducenten
det stöd, till hvilket han kunde komma i
behof att taga sin tillflykt. Möjligheten af
ett dylikt stöd, om och när deraf göres be¬
hof, medför ofta den verkan, att fråga ej ens
uppstår om dess begagnande.
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition åsyftar
icke särskildte Statsanslag. Frågan är här
284
Den 23 Juli.
endast om Statens mellankomst utan något
slags uppoffring, och detta såsom medel att
befordra Statens fördelar. Det egna förhål¬
landet inträffar här, att ju större behofvet bl if¬
ver , desto lyckligare kan ställningen anses
vara, för så vidt som en ökad Production
dertill föranleder.
Man hör ej sällan klagas, att Landets in¬
dustriella krafter sakna den vårdnad å Rege¬
ringens och Administrationens sida, hvarige¬
nom de kunde lifvas till nyttig verksamhet,
men man synes ej vela eftersinna, att admini¬
strationens bemödanden måste blifva fruktlö¬
sa, om den ej sättes i tillfälle att kunna an¬
vända de medel, som för ändamålet blifva er-
forderlige. Ullculturen i Sverige kan nu mera
på goda grunder anses utgöra föremål för en
industri, som, i fall den omfattas med den
omsorg och vård, hvaraf den för sin full¬
komliga utveckling .är i behof, skall snart
nog ådraga sig en högre uppmärksamhet än
man ända till sednast förflutna tider funnit
sig böjd att dervid fästa. Den står i nära
samband med jordbruket, och af dess för¬
bättrande, hvartill den föranleder, hemtar
den nya krafter till egen vidare .förkofran.
Den frambringar ändtligen ett råämne, som
är af redbart värde i verldsbandeln och dess¬
utom af natur att kunna inom landet igenom
konstskicklighet vinna den högsta grad af för¬
ädling. Huru mycket vore det ej att bekla¬
ga, om ett så vidsträckt fält för de industri¬
ella krafternas utveckling i fäderneslandet
ej skulle kunna ändamålsenligt bearbetas. Jag
Dm 2j Juli.
285
vågar göra mig det hopp, att, i fall det Hög.
vördiga Ståndet skulle finna, att ärendet for¬
senar eftersinnande, och i anledning deraf be¬
sluta till äterremiss, det Höglofl. Stats-Utskot-
tet ej skall underlåta att vid ytterligare be¬
handling deraf egna en närmare uppmärksam¬
het åt den Kongl. Propositionen och dess fö¬
remål.
Häruti instämde Tit. af Wingård, Tegnér,
Grubbe, Agardh, Bexell, Grevillius, Elfström,
Mittag.
Doctor Björkman: Så i skriftsom tal för-
spörjes dagligen , huru Sveriges industri icke
står på den ståndpunkt, hvartill den kunnat
lyftas 3 att många af dess naturliga källor för¬
rinna i sanden 3 att nyare tiders fordringar på
skattebidrag icke motsvaras af hos nationen
utvecklad förmåga att dem bära. Dagligen
klagas öfver jordbrukets tryckta ställning och
brist på förlag för näringsfliten. Huruvida
denna klagan i allmänhet kan jäfvas, lemnar
jag åt upplystare domare. Nekas kan väl
ej, att Sverige i de flesta näringsgrenar un¬
der sednare år gjort flera lofvärda framsteg.
Flerårigt fredslugn , stigande upplysning och
Statens handräckning hafva frambragt fruk¬
ter, som icke böra förbises. Men att dock
derjemte , relatift till Sveriges möjliga förmå¬
ga, en stor underlägsenhet under de flesta
Europeiska nationer, så i jordbruk och jern-
handtering , som i fabriker och näringar af
alla slag förspörjes, kan lika litet nekas.
Månne icke ett visst vacklande i principer så
236 Den 23 Juli.
hos regeringen , sorn hos nationens represen¬
tanter kan till någon del förklara detta? Till
dessa anmärkningar föranledes jag af ifråga¬
varande Betänkande. Här finner jag åter
ett klandervärdt förslag af H. Ståts-Utskottet
rekommenderadt till Rikets Ständers antagan¬
de. Att fårskötseln inom landet redan gjort
betydliga framsteg och följaktligen ullpro-
dnctionen framskridit till en nästan oväntad
höjd, är en afgjord sanning. Men lika af¬
gjordt är också, att detta framskridande, dels
icke varit en följd ensamt af enskilda perso¬
ners speculationer eller använda capitaler,
dels icke ännu på långt när utvecklat sig till
sådan sjelfständighet, att det kan umbära all¬
mänt understöd. Bestämdt känner jag, huru
flera Landtmän dessa år rigtat sin omtänk¬
samhet på Ullproduction och Ullcultur. Men
hvilka Finance- och Handelsförhållanden kun¬
na icke ännu en längre tid ofördelaktigt in¬
verka på denna unga näringsgren, och huru
beror icke hastigheten af dess tillväxt på Sta¬
tens understöd ? Och huru lätt kan icke det¬
ta understöd lemnäs, då derigenom intet äf-
ventyras? Högst illa beräknadt anser jag der¬
före ifrågavarande H. Stats-Utskottets afslag
på Kongl. Majrts Nådiga Proposition: att Ri¬
kets Ständers Riksgäldscontor må bemyndigas
att emot lägsta möjliga ränta hålla Ulldiscon-
ten tillhanda hvad utöfver redan leinnade
Creditiv möjligen kan erfordras. Att år 1832
blott 10,000 och år 1833 blott 39,000 R:dr
å förra beviljade Creditivet lyftades, bevisar
alldeles icke Utskottets yttrade åsigt: att sam¬
Den 23 Juli.
287
ma creditiv hädanefter under 5 år torde fin¬
nas tillräckligt för ändamålet. Åtminstone
borde hvarje vän af näringarnes större till¬
växt icke önska ett sådant förhållande. Ty
i vårt capitalfattiga land vore lånerequisitio-
ner för Ull å 3 å 400,000 R:dr i min tanke
det enda bevis på Ullculturens verkliga fort¬
gång till sjelfständighet. Behöfdes således det
ökade creditivet, så vore välj behöfdes det
icke, så hade beviljandet dock en god syft¬
ning 3 och i begge händelserna risquerade
Staten intet. Jag yrkar återremiss.
Domprosten Doct. Heurlin: Inom Stats¬
utskottet har jag biträdt Hr Grefve Hamil¬
tons reservation, den jag nu åberopar, och
förenar mig nu med Stats-Rådet Poppius. Ull-
culturen är en ny näring, som under de sed¬
nare åren uppkommit, men likväl med afse¬
ende på den korta tiden uppstigit till en o-
förväntad höjd. Den lämpar sig fullkomligt
efter landets climat, och kan framdeles blif¬
va en rik inkomstkälla icke blott för de mera
bördige, utan äfven för de mera ofruktbara
provincerna. Exempelvis vill jag nämna den
minst fruktbara delen af Kronobergs Län,
der fårafveln skall, enligt sakkunnige perso¬
ners yttrande, kunna med stor fördel i stort
bedrifvas. Sädesproduktionen har stigit högt,
och denna vara finner oftast en trög och låg
afsättning. Skall den i allmänhet skuldsatte
Jordbrukaren förmå utgöra sina skattebidrag,
måste nödvändigt för honom öppnas tillfälle
till lättare afsättning af en annan vara, som
han äfven kan producera. Ingen är dertill
283
Den 23 Juli.
mera tjenlig än ull, som ingår i verldshan-
deln och alltid finner afsättning. Men en-
skiltes bemödanden måste uppmuntras och
understödjas af det allmänna. Här är ej frå¬
ga om uppoffring å Statens sida, utan en¬
dast om skygd emot egennyttans beräknin¬
gar, eller en temporärt ofördelaktig han-
delskonjunktur. Af de uppgifne förhållanden
med Creditivets begagnande under åren 1851
och 1852 ledes jag till ett helt annat omdö¬
me än det hvaruti Utskottet stannat. Med
productionens stigande har behofvet af Credi¬
tivets anlitande tilltagit. Med den förras yt¬
terligare stigande kan det sednare äfven till¬
taga, och för denna händelse har K. Maj:t
äskat ökadt Creditiv.
Inom vårt fädernesland har ingen ny
näringsgren uppkommit utan allmänt under¬
stöd. Jordbrukets bästa har likväl alltid blif¬
vit satt i sista rummet. Så äga Fabrikerna
Manufactur-Disconten att tillgå: Jernbruken
icke blott Jern-Contoirets Creditiv, utan äf¬
ven sin obegränsade beläningsrätt i Banken
och denna stora fördel i förening med ned¬
satt ränta. Den ringa vinsten af detta ökade
Creditiv, som kostar Staten intet, utom en
god vilja, skall väl närmast tillfalla Jordbru¬
karen, men ock fördelaktigt inverka på an¬
dra näringsförhållanden , synerligast Klädesfa¬
brikationen. Jag yrkar derföre återremiss.
Med Tit. Poppius och Heurlin förenade
sig Tit. Faxe, Engeström, Grenander och
£?. Nibelius.
V. Tal-
Dm 23 Juli.
239
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Konungens Nåd. Proposition påkallar
skyldigt afseende. Hr Grefve Hamiltons Re-
servation visar, att Utskottet bordt utlåta sig
annorlunda. Inom det Högvördiga Ståndet
hafva sakrika anföranden blifvit gjorde, syn¬
nerligast af den Man, till hvilken Sverige
har förbindelsen för denna angelägenhets nit¬
fulla vård. Saken talar ock för sig sjelf.
För mig är intet anhat att tillägga, än att
fästa uppmärksamheten på det lempliga i Pro¬
positionen, att Staten, utöfver de 200,000
R;dr, som förra Riksdagen anslogos, icke e-
gentligen afsätter ett Creditiv; men att i fall
så lyckligt vore, att ullculturen innan nästa
Riksdag hinner göra så stora framsteg, att
dessa 200,000 R:dr ej förslå till upprätthål¬
lande af det med dem åsyftade ändamål, Ri¬
kets Ständers RiksgäldsContoir må bemyndi¬
gas, att då mot lägsta möjliga ränta, hålla
Ull-Disconten tillhanda hvad derutöfver kan
erfordras. Saken beror således af ett önsk-
ligt behof af vidare försträckning, hvilken
troligen i vårt land ännu icke hos enskilde
står att finna, och afRiksgälds-Contoirets eg-
na tillfällen, att kunna upplåna mot måttlig
ränta, för att mot dylik utlåna medel. När
Stats-Utskottet tager i ett sammanhang i be-
traktande sina låneoperationer, torde således
denna för ett lofvande näringsfång vigtiga
fråga åter böra komma under ompröfningj
och det är derföre äfven jag önskar åter-
remiss.
Preste-St> Prot. 1834• Bandet VIII. 19
290
Den 23 Juli.
Contractsprosten Östberg: Vid beredan-
det af detta mål inom Afdelningen, var in¬
gen som icke med glädje erkände vigten och
värdet af den lyckliga framgång och tillväxt
Ullproductionen i vårt land visat de senare
åren} men flera trodde dock att Staten ej allt
för mycket borde mellankomma med sitt bi¬
träde, sedan denna lofvande näringsgren, ge¬
nom Statens redan ej obetydliga medverkan
hunnit på en så god väg framåt. Man trod¬
de, att den enskildta omtankan hädanefter
bäst skulle befordra productionens vidare ut-
veckling och förkofran , att här, som i an¬
dra länder, enskildta Capitalister skulle fram¬
stå, eller ock bolag bildas, för att speculera
på Ullen, såsom en begärlig, nödvändig och
lätt afsättlig handelsvara, och producenten
således ej komma i förlägenhet om afsättning,
särdeles då Ullproductionen ej ännu på långt
när svarar emot Fabrikernas behof, hvilka
ock de senare åren ganska berömligt utvid¬
gat sin verksamhet. Ullköpare, som hittills
rest vida omkring i landet för att anskaffa
denna nödvändighetsvara till enskildta behofs
fyllande, skola nu säkert infinna sig på Ull¬
marknaden och göra afsättningen liflig. På
dessa grunder, äfven som af hvad i Betän¬
kandet är anfördt, om creditivets hittills föga
anlitande, påstods att detta ej borde ökas, utan
snarare nedsättas till hälften. Denna tanke
förmådde dock icke göra sig gällande} men
att bringa det högre, än vid förra Riksdagen
bestämdes, lät sig ej göra} och troligen vin¬
nes ej genom den yrkade återremissen något
Den 23 Juli.
annat resultat. För min enskilda del förkla¬
rar jag dock, att jag instämmer i Grefve Ha¬
miltons reservation och medgifver creditivets
förhöjning till 300,000 R:dr B:co, dels eme¬
dan denna nya både för enskildtu och Staten
högst vigtiga näringsgren på allt sätt bör be¬
främjas, dels ock derföre att Statens biträde
synbarligen ej bör kunna leda till ringaste
förlust för densamma.
Contractsprosten Afzelius: Att landtman-
nayrket är i förlägenhet, kan ej nekas; att
tillfällen för landtmannen till utvidgande af
hans rörelse böra beredas, kan ej bestridas;
att fårafvelns förbättring för landet och för
landtmannen skall medföra de största fördelar,
inser hvar och en. Då man söker att häm¬
ma bränvinsproductionen, är det nödigt att
framkalla nya, ädlare medel för landtmannens
förkofran. Jag förenar mig derföre med dem,
som äskat ökade tillgångar till befrämjande
af ullculturen.
Prosten Ödmann: Flera af de anmärknin¬
gar, som åtskillige värde talare anfört, hafva
gjort mina öfverflödiga. Jag anhåller dock
att få fästa H. Ståndets uppmärksamhet der¬
på, att förevarande fråga har en särskild vigt
nu, då man måste söka att garantera silfver-
utvexlingen och finna utvägar att betrygga
dess fortfarande bestånd. Den rätta garantien
för realisationen är, enligt min tanke, att
uppmuntra näringarna. Jag förenar mig der¬
före med Statsrådet Poppius, och anser ull-
productionens betydliga tilltagande och det
292 Den 23 Juli.
derigenom ökade behofvet af det ifrågava¬
rande Creditivet just vara ett skäl att förhö¬
ja det till minst 300,000 R:dr.
Utlåtandet återremitterades.
§-17-
Föredrogs Bevillnings-Utskottets den 17
dennes bordlagda Betänkande N:o 21, i an¬
ledning af verkställd granskning af Posttaxor¬
na för inrikes brefvexlingen.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: I beskattningsämnen bör, så
mycket ske kan, likformighet iakttagas, och
en på goda skäl antagen beräkning icke utan
bättre öfvergifvas. I annat fall blir oreda
vid erläggande och uppbörd, åtminstone miss¬
nöje onödigtvis framkalladt. Jag hade såle¬
des trott, att den Postporto, hvarvid man
blifvit van och hvilken, såsom skälig, icke
blifvit öfverklagad, bordt bibehållas. Lik¬
väl ser man här en förändring föreslagen,
hvartill Utskottet icke uppgifvit giltig grund.
Ehuru nämligen för hvarje afstånd af 20 mil
Postporto hittills höjts med 1 skill., och så¬
dant äfven är Utskottets förslag för afstånden
mellan 50 till 110 och derutöfver, har än¬
dring skett för afstånden mellan 20 och 50.
Af nödvändigheten, att höja inkomsten, var
ej åtgärden påkallad; och jag fruktar, att
den gör oreda och obehag. Åtminstone må¬
ste alla Posttaxor omtryckas.
Contractsprosten Hallström: Afven jag
kan ej finna giltigt skäl till förändringen. Mig
synes, som Utskottet velat höja afgiften; men
Den 23 Juli.
293
vinsten deraf blifver ingen för Statsverket.
Dä Stats-Uiskottet icke förbehållit Staten mer
än 100,000 R:dr såsom en viss inkomst af
Postmedlen, skulle öfverskottet endast tjena
till en förhöjd Stat för Postverket. Besyn¬
nerligt förefaller det, att Utskottet så betyd¬
ligt nedsatt porto för bref ifrån Gottland.
Contractsprosten P. P. Svedelius: I af-
seende på V. Talmannen af Wingårds anmärk¬
ning får jag upplysa, att Utskottet, såsom
Prosten Hallström förmodar, med den före¬
slagna förändringen åsyftat en högre afgift,
som likväl ej torde kunna anses såsom för
mycket betungande. Angående porto för bref
från Gottland lärer Prosten Hallström missför¬
stått Utskottets förslag. När t. ex. ett bref
ifrån Gottland nu kostar 12 sk., så beräknas
8 sk. för landvågen och 4 sk. för sjövägen.
Utskottet har endast velat nedsätta afgiften
för sjötransporten, som är så osäker, att bref
ej alltid komma fram i rättan tid, till 2 sk.,
och sålunda minska postporto för bref från
Gottland till fasta landet endast med 2 sk. i
det hela, hvilken nedsättning ej kan kallas
betydlig eller, i betraktande af omständighe¬
terna, obillig.
Prosten Bruzelius, som häruti instämde,
förklarade, att Utskottets afsigt varit, ej att
minska, utan att öka denna Statsinkomst i
det hela.
Contractsprosten Hallström: Jag erkän¬
ner rigtigheten af Tit. Svedela rättelse, men
måste dock ytterligare anmärka, att den till
294
Den 23 jfult.
2 sk. nedsatta afgiften svarar illa mot kost¬
naden för brefvens transport från Gottland
till Öland. Hvad den andra förändringen
angår, som åsyftar en förhöjning af porto,
frågar jag: hvarföre öka afgiften och betun¬
ga enskilda i landet, då Staten ej har någon
vinst deraf, utan endast Postens ämbetsmän?
I vårt land böra alla communicationer snarare
lättas än försvåras.
Domprosten Doct. HeurlinJag instäm¬
mer deri, att postporto ej bör ökas; derige¬
nom skulle enskilda betungas, utan någon
förmån för Statsverket. Stats-Utskottet har
af denna inkomsttitel beräknat en nettobe¬
hållning af 100,000 R:dr, och uti sitt sedna¬
re, i dag bordlagda Inkomst-Betänkande från¬
gått sitt förra förslag om fribrefsrättighet för
Tullverket. Härigenom uppkommer en ny
tillgång af ig,000 R:dr, hvilka kunna an¬
vändas till förbättring och utvidgande af våra
Postinrättningar. Uti sitt svar på återremis-
sen om regleringen af utgifterna under 2:dra
Hufvudtiteln har Stats-Utskottet uttryckligen
förklarat, att dessa ökade tillgångar icke må
användas till löneförbättring för Postverkets
tjenstemän.
Utlåtandet återremitterades.
§• 18-
Föredrogs Bevillnings-Utskottets den 17
dennes bordlagda Betänkande N:o 22, i an¬
ledning af Hr O. Wijks och Hr C, Valleys
motioner , angående utrikes brefvexlingen samt
postföringen inrikes orter emellan och inrät¬
Den 23 Juli.
295
tandet af en Diligence- eller Postvagnscom-
nninication emellan Stockholm och Götheborg.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård anförde: Hr Wijks motion afser
icke blott nytta för Götheborg, men för hela
Landet. Communicationen mellan Vestra Ri¬
kets hufvudort och Hnfvudstaden har alltid
varit af vigt, men lofvar i synnerhet allmän
båtnad sedan St. George-Compagniet vill be¬
reda en handelsväg mellan England och Ryss¬
land på Sveriges Canallinea. Vi önska oss,
och vi hoppas af Realisationen, utländska Ca-
pitaler införda i Landet. Men Utländningen
placerar icke dem gerna utan att känna per-
sonerne, med hvilka han skall contrahera,
eller dem, som skola blifva ombud för trans-
actionen. Dessutom skola Englands rika Tou-
rister besöka oss och sprida penningar, om
de kunna färdas beqvämligt. Sådant sker ej
på den tunga vagn, sorn orätt kallas Dili¬
gence och går mellan Götheborg och Stock¬
holm. Bolaget har ej vinst men förlust på
den. Vill ej Staten äfventyra medel på egen
inrättning, biträde den åtminstone det redan
varande enskilda Bolaget, så att det må kun¬
na bättre och förmånligare fullgöra sitt nytti¬
ga företag.
Häruti instämde Tit. Rosén, Bjurstén och
Afzelius.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag skulle
ock förena mig med V. Talmannen, om ej
Stats-Utskottet vid den slutliga regleringen
af 2tdra Hufvudtiteln hade afsett detta behof.
2q6 Dm 23 Juli.
Utskottet har nemligen afstyrkt fribrefsrättig-
het för Tullverket och velat att detsamma
skulle för sin brefvexling erlägga portoafgift,
och detta just ”med afseende på vigten och
den allmänna nyttan deraf, att lättade post-
communicationer beredas och att särskildt den
postgång, sorn med England nyligen öppnats,
varder på ett ändamålsenligt sätt organiserad,”
samt ”i betraktande af de flera förbättringar,
som i Postcommunicationsväg ännu äro att
vidtaga och redan äro påtänkta.5’ Sålunda
är derigenom en utväg beredd till befräm¬
jande af de nyttiga diligence-inrättningarna,
och derföre kan ifrågavarande Betänkande
gerna bifallas.
Doctor Grevillius: Såsom Ledamot af
Bevillnings-Utskottet har jag ansett mig böra
kortligen framställa de motiver, som bestämt
åtminstone mitt deltagande i de tillstyrkanden
det nu föredragna Betänkande innehåller.
Beträffande Hr IVijks motion, att utrikes
brefvexlingen, hvilken förut än blifvit förd
öfver Ystad och Greifswald, än åter öfver
Danmark, hädanefter borde, med upphöran¬
de af den förra vägen, endast öfver Dan¬
mark afsändas; så har, under öfverläggnin*
garne härom, fulleligen blifvit utredt: dels
att brefvexlingen på Continenten med vida
större skyndsamhet kan bedrifvas öfver Ystad
och Greifswald än öfver Danmark , dels att
Postföringen den förra vägen årligen lemnat
Postverket en icke obetydlig vinst, då den
deremot öfver Danmark alltid gått med för¬
Den 23 Juli.
297
lust. Då man således genom Postföringen
öfver Ystad och Greifswald kan vinna både
tid och penningar har Utskottet svårligen
kunnat tillstyrka den föreslagna förändringen,
helst emellan Sverige och Preussen redan
existerar en Convention, hvilken med Dan¬
mark i Diplomatisk väg skulle till vägabrin¬
gas och hvars villkor icke kunna förutses el¬
ler beräknas.
Hvad åter angår förslaget att fortskaffa
Posten inrikes med Gästgifvarskjuts, så och
ehuru en eller annan fördel derigenom kun¬
de beredas, möta dock härvid så många svå-
righeter att Utskottet icke kunnat antaga det.
Genom öfverflyttning af Postföringsskyldighe-
ten ifrån Posthemmanen till gästgifvaregår-
darne uppstode en betydlig rubbning i en¬
skilda förhållanden, i det en börda lyftades
ifrån de förre och pålades de sednare 3 hvil¬
ket icke lärer låta verkställa sig förr än Post¬
hemmanen åter ingått i de skyldigheter hvar¬
ifrån de i och för Postföringen varit befriade,
och Gästgifveri-skjutsningen erhållit några för¬
delar, motsvarande det nya besvär man velat
ålägga den. Innan detta blifvit regleradt tor¬
de således den föreslagna förändringen icke
kunna äga rum. Jag erinrar mig huru, vid
1823 års Riksdag, såsom en följd af förd kla¬
gan öfver Postföringsbesväret, Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottet tillstyrkte att,
med Posthemmanens ingående uti alla Onera
som åtfölja andra hemman, Postföringen till
Gästgifvaregårdarne skulle öfverflyttas} men
jag minnes ock huru denna klagan hastigt
293
Den zj Juli.
omstämdes till högljudda rop öfver våldsam
kränkning af ifrån längre tider innehafde, icke
förverkade rättigheter; hvarföre Utskottets
förslag då förkastades.
Hvad slutligen beträffar frågan om in¬
rättandet af en' Diligence- eller Postvagns-
inrättning mellan Stockholm och Götheborg,
så, och enär en sådan redan finnes genom
enskild försorg , och, enligt hvad allmänt för¬
säkras, denna icke ens vill bära sig utan för¬
lust, fruktar man med skäl att en sådan in¬
rättning, på Statens bekostnad, skulle erfor¬
dra dryga uppoffringar, dem Utskottet icke
velat föranleda. De stora förluster Postver¬
ket gjort, genom den sistlidne Riksdag på
försök inrättade Paketposten mellan Stock¬
holm och Ystad, synes icke heller vara upp¬
muntrande till fortsättande eller utvidgande
af sådane företag.
Professor Agardh: Jag anmälde mig,
innan Domprosten Heurlin tillkännagifva, att
Stats-Utskottet på annan väg sökt befrämja
samma ändamål. Nu vill jag blott tillägga:
Man har förr ofta sagt, att man i Sverige
rest för bästa pris; det är ej nu fallet; ty om
man vill resa med samma beqvämlighet, som
utrikes, måste man ha egen vagn. Denna
olägenhet skulle afhjelpas genom Diligence-
inrättningar, hvilka äfven fordras för att
complettera den emellan England och Sve-
rige öppnade Paketfarten.
Prof. Doctor. Grenander: Så vigtiga de
•motiver än äro, hvilka förmått Bevillnings-
Dm 23 Juli.
299
Utskottet att afstyrka bifall till motionen för
Diligence-inrättningarna, är det dock min
tanka, då förmånerna tillfalla ej blott en viss
ort, utan hela riket, och lättare communica-
tioner till allman båtnad skulle derigenom
befordras, att något bör vidgöras för dili¬
gence-inrättningarna antingen directe af Staten
eller genom understöd åt enskilda. Men då
Stats-Utskottet, enligt hvad upplyst blifvit,
beredt en annan utväg till vinnande af sam¬
ma ändamål, vill jag ej uppehålla H. Ståndet
genom ytterligare förlängning af denna dis-
cussion, utan önskar blott, om detta Betän¬
kande gillas, att det måtte ske med det vill¬
kor, att Ståndet, vid föredragningen af Stats¬
utskottets nya förslag till reglering af 2:dra
Hufvudtiteln, måtte taga saken under vidare
öfvervägande.
Doctor Björlman: Jag instämmer med
dem, som talat för diligence-inrättningarna,
och vill blott fästa H. Ståndets uppmärksam¬
het derpå, att detta Bevillnings-Utskottets
Betänkande kan så mycket lättare beviljas,
då Ekonomi-Utskottet i sitt nu till Ståndet
inkomna Betänkande N:o 93 tillstyrkt, det
Rikets Ständer skulle i underdånighet anhål¬
la , ”att Kongl. Maj:t täcktes, efter dess Nå¬
diga ompröfning, af y:de Hufvudtiteln och
af de under Kongl. Majrts Nådiga disposition
ställda postmedel, bevilja forvagns- och dili¬
gence-inrättningarna det understöd och de för¬
delar, som för ändamålets vinnande må vara
lämplige och tillgångarne kunna medgifva,
samt för öfrigt, till lättnad i deras företag, i
300
Den 23 Juli.
Nåder förunna dem sådana förmåner, hvilka,
utan andras förnärmande, kunna dem tillde¬
las.55
Prosten Bolander: Då nu detta Betän¬
kande rörande Postföringen är linder discus-
sion, vågar jag underställa Högv. Ståndet,
om det ej kunde tillåtas mig att i samman¬
hang härmed väcka en ny motion om lättan¬
det af postgången mellan Gottland och Oland-
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen;
Här lärer blott vara frågan, så vidt jag fat¬
tat discussionen, att bifalla Betänkandet, an¬
tingen de simplici, eller med det tillägg; så
mycket hellre, som Ståndet anser sig vid öf-
verläggningen öfver Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande N:o 93 och öfver Stats-Utskottets
förslag till reglering af 2.'dra Hufvudtiteln
komma i tillfälle att taga under öfvervägan¬
de sättet att uppmuntra diligence-inrättningar-
na. Jag frågar derföre först: Bifaller Högv.
Ståndet detta Bevillnings-Utskottets Betänkan¬
de N:o 22?
Besvarades med Ja.
Hvad den af Prosten Bolander väckta
fråga angick, ville Ståndet deröfver sig yt¬
tra, nar Prosten Bolander skriftligen afgifvit
sin motion.
§• 19-
Föredrogs Bevillnings-Utskottets den 17
dennes bordlagda Betänkande N;o 23, angå¬
ende Stämpling af Spelkort.
Domprosten Doctor Heurlin tyckte, att
det var föga vunnet genom en sådan tillök-