- - 1
Högvördiga
Prés te-Ståndets
Protokoll
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
Sjette Bandet.
HENR. GUST. NORDSTRÖM,
1834.
År 1834.
Den 26 Maj.
Plenum lil. g f. m.
§• i-
Justerades Protokollet för d. 21 och 24
dennes. Yid det sistnämnda §. 6 anförde
Doct. Lindahl: Jag anhåller alt nu få
återkalla min vid sista Plenum framställda
åsigt, rörande Bevillning för öfverflöd. Jag
tror väl, att den till sjelfva sin princip kan
vara sann och vigtig: men då den i verkstäl¬
ligheten torde blifva föga användbar, och dess¬
utom komma att inbringa en mindre betyd¬
lig summa, således mindre svara emot sylte¬
målet; så frångår jag den, och förklarar, att
jag helt och hållet instämmer med Prosten
P. G. Svedelius uti dess anförande, emedan
öfverflöds-afgiften efter 2:dra Bevillnings-Ar-
tikeln erlagd icke allenast blir rättvisast; ty
den drabbar då mest den rike, utan ock med
endast 4 sk. af R:drn utgående inbringar till
Staten den betydligaste Summan, troligen om¬
kring 80 a 90,000 R:dr, och gifver således
Staten mer än full ersättning lör sin förlust
genom indragning af Numer-Lotteriet, om
den kommer att verkställas. Efter denna
princip erlägga ock Stockholms Stads Innevå¬
nare afgift till fattig-försörjningen.
4
Den a6 Maj.
På derom af Domprosten Doctor Holm¬
ström gjord hemställan, ansåg Högv. Ståndet
icke nödigt att taga till Protokollet, hvilka
tryckta handlingar som vid hvarje Plenum
utdelades, helst som alla Memorial och Be-
tänkanden alltid samma dag blifva föredragna.
§• 2-
Upplästes de från Höglojl. Ridderskapet
och Adeln meddelade Protokolls-Utdrag, af
innehåll, att till Handlingarna blifvit lagda
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Ut¬
låtanden N:o 56, i anledning af väckt fråga
om förhud emot införsel i Riket af Hästar
från Dannemark och dess Tyska Provinser,
och N:o 57, i anledning af gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets Utlåtande ]NT:o 12, an¬
gående väckt Motion om anställande af Norrska
Hingstar vid Rikets Stuterier. Följande af
nämnde Utskotts Utlåtanden biföllos: N:o 5/\,
i anledning af väckt fråga, om ett förändradt
löningssätt för Presterskapet på Gottland; och
N:o 55, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Utlåtande N:o 7, angående
väckt fråga om utfärdande af förhud emot
accord till Landshöfdinge-Embelen. Återre¬
mitterades Lag-Utskottets Betänkande N:o 61,
öfver väckte Motioner derom, att inteeknings-
hafvare och andre veterlige Borgenärer ej måtte
behöfva att, i anledning af årsstämning, deras
fordringar angifva; och biföllos följande Be-
tänkanrlen, nemi. N:o 54, öfver Riksdags-
Fullmägligen Petter Pehrssons från Calmar
Län, Alotion, angående ett stadgande i fråga
Den 26 Maj.
om skyldighet för barn, som i Föräldrars
lifstid emoltager deras egendom, att ansvaia
för Föräldrarnes skulder; N:o 56, öfver Riks-
dags-FulImägtigen Mäns Månssons, från Cal¬
mar Län, Motion, att fordringar ä 100 R:dr
B:co eller derunder icke måtte behöfva i C011-
curs skriftligen bevakas; N:o 5n, öfver Riks-
dags-Fullmägtigen Olof Olofssons , från We¬
sterbotten, Motion, att, då Frälsemans bo till
Concurs afträdes, målet måtte upptagas af
Under-Rätt; IST;o 58, öfver Riksdags-Fullmäg-
tigen Anders Anderssonsfrån Westerås Län,
Molion, om ändring af 3o §. i Concurs-Lagen;
JNT:o 5g, öfver Herr Fredrik L. Rosenqvists
Motion om upphäfvande eller ändring af 5i §.
i Concurs-Lagen; och N:o 60, öfver Riksdags-
Fullmägtigen Pehr Pehrssons från Örebro
Län, Motion om förklaring af 74 §• Concurs-
Lagen. Remitterades till Råneo-Utskottet
tvänne afgifne yttranden af Friherre Tollj
Gustafj och Herr Gripenstedt ^ Jacob_, i an¬
ledning af Banco-Utskollets återremitterade
Betänkande N:o 6, med förslag till hufvud-
grunder för Bankens förvaltning och rörelse.
Återremitterades, i anledning af en gjord an¬
märkning, Expeditions-Utskottets förslag N:o
33 till underdånig Skrifvelse till Kongl. Majrt
angående de af Kongl. Maj:t, vid sistförflutne
Riksdag föreslagne ändringar uti i(), 21 och
88 §§. Regerings-Formen.
Lad es till Handlingarna.
§. 3.
Af de från Vallöf. Borgare-Ståndet an¬
komna Protokolls-Utdrag förnams, det Slån-
r
6 Den 26 Maj.
det remitterat till Bevillnings-Utskottet Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer,
angående ett af serskilde i Nåder förordnade
Comitterade uppgjordt förslag till ändringar
och jemnkningar i nu gällande Tulltaxa. Bi¬
fallit Lag-Utskottets Betänkanden, N:o 56,
öfver Motion, att fordringar å Etthundrade
Riksdaler Banco eller derunder icke måtte
Behöfva i Concurs skriftligen bevakas; N:o 5y,
öfver Motion, att, då frälsemans bo till Con¬
curs afträdes, målet måtte upptagas af Under-
Rätt; och N:o 5g, öfver Motion om upphäf-
vande eller ändring af 5i §. i Concurs-Lagen.
Följande af Allm. Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkanden och Utlåtanden bi-
föllos, nemligen: N:o 53, i anledning af väckt
fråga om förändring uti indelta Armeens or¬
ganisation och om Militair-undervisningens in¬
förande vid Rikets allmänna Läroverk, i öfver¬
ensstämmelse med andan af Conscriptions-
systemet; N:o 54, i anledning af väckt fråga
om ett förändradt löningssätt för Presterska-
pet på Gottland; N:o 56, i anledning af väckt
fräsa om förbud emot införsel i Riket af Hä-
O
star från Dannemark och dess Tyska Provin¬
ser; och N:o §7, i anledning af gjorde an¬
märkningar vid Utskottets Utlåtande N:o 12,
angående väckt Motion om anställande af
Norrske Hingstar vid Rikets Stuterier, lades
till Handlingarna.
Lades till Handlingarna.
§• 4.
Af de från Hedervärda Bonde-Ståndet
meddelade Protokolls-Utdrag inhämtades, alt
Den 26 Maj.
7
Ståndet till Banco-Utskottet öfverleranat ett
af Erik Pehrssonj från Gefleborgs Län, in-
gifvet anförande, i anledning af Utskottets
Betänkande!!, rörande Bankens lånerörelse och
öppnande till Silfver-utvexling. Vid föredrag¬
ning af Vällofl. Borgare-Ståndets inbjudning
att deltaga i samma Stånds beslut, att, inom.
månadens slut, företaga valen till Justitia^
Ombudsman, dess Suppleant, Tryckfrihets-
Committerade och den Nämnd, som omnära-
nes i io3 §. Regerings-Formen, ansåg Stån¬
det, efter inhämtad upplysning, att dag redan
blifvit utsatt till val af den nyssberörde Nämn¬
den, inbjudningen icke föranleda till annan
åtgärd än att lägga till Handlingarna. Sam¬
ma beslut fattades ock med hänsigt till nämn¬
de Stånds inbjudning i afseende på valen till
Fullmägtige i Bpnken och Riksgälds-Contoret.
Vid föredragning af Lag-Utskottets Betänkan¬
den bifollos N:o 54, öfver Riksdags-Fullmäg-
tigen Petter Pchrssonss från Calmar Län,
Motion, angående ett stadgande i fråga om
skyldighet för Barn, som i Föräldrars lifstid
emottaga deras egendom, att ansvara för För-
äldrarnes skulder; N:o 56, öfver Rikdags-
Fullmägtigen Måns Månssons från Calmar
Län, Motion, att fordringar å 100 R:dr B:co
eller derunder, icke måtte behöfva i Concurs
skriftligen bevakas; N:o 5g, öfver Herr Fred.
L. Rosenqvists Motion, om upphäfvande eller
ändring af 5i §. i Concurs-Lagen; återremit¬
terades, N:o 58, öfver Riksdags-Fullmägtigen
Anders Anderssonsfrån Westerås Län, Mo¬
tion om ändring af 3o §. i Concurs-Lagen,
8
Den 26 Maj.
och N.o 60, öfver Riksdags-Fullmägtigen Pehr
Pehrssonsj från Örebro Län, Motion, om för¬
klaring af 7 4 §• Concurs-Lagen; och af slogs
N:o 6r, öfver väckte Motioner derom, att in-
teckningshafvare och andre veterlige Borgenärer
ej måtte behöfva att, i anledning af årsstäm-
ning, deras fordringar angifva. Allni. Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkanden, N:o 53,
i anledning af väckt fråga om förändring uti
indelta Årmeens organisation och om Militär¬
undervisningens införande vid Rikets allmän¬
na Läroverk, i öfverensstämmelse med andan
af Conscriptions-systemet; N:o 54, i anledning
af väckt fråga om ett förändradt löningssätt
för Presterskapet på Gottland; och N:o 55, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskot¬
tets Utlåtande N:o 7, angående väckt fråga
om utfärdande af förbud emot accord till
Landshöfdinge-Embeten, bifollos. Till Hand¬
lingarna: Allm. Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 56, i anledning af
väckt fråga 0111 förbud mot införsel i Riket
af Hästar från Dannemark och dess Tyska
Provinser; äfvensom vid föredragning af nämn¬
de Utskotts Utlåtande N:o 57, i anledning af
gjorda anmärkningar vid Utlåtandet N:o 12,
angående väckt Motion, om anställande af
Norrska Hingstar vid Rikets Stuterier, Ståndet
fann för godt, att låta bero vid Utskottets
sistnämnde Utlåtande N:o 12.
Lades Lill Handlingarna.
Dén 26 Maj. 9
§• 5.
Föredrogos och Jades pä bordet:
Slals-Ulskottets Utlåtanden
N:o 90, i anledning af väckt fråga, om
förändrade organisationer lill inskränkning uti
kostnaderna lör Rikets försvarsverk ;
N:o qt , angående försäljningen af Kronan
tillhörige krigsskepp och redogörelsen för der¬
för influtne medel;
N:o 92, angående indragning af de för
Salpeters emottagande anställde Tjenstemän;
N:o q3, i anledning af väckt Motion, om
nedsättning i priset å det Krut, som för berg-
sprängnings-arbeten ullemnas ifrån Kronans
förråd m. m.;
N:o q4, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå Sala Bergslags underdå¬
niga ansökning, 0111 förändring af beräknings¬
sättet för afgifterneå Bergslagets Lill förmyut-
ning inlemnade Silfver;
N:o q5, angående Kållands Härads in¬
vånares rättighet till utsyning på Kronoparken
Råda As;
N:o 96, i fråga om begärdt anslag af
allmänna medel lill en Brobyggnad i Carl¬
skoga Härad;
N:o 97, i fråga om begärdt anslag för an¬
läggningen af en ny väg inom Calmare Län;
N:o 98, i anledning af Hr Montgomeries
Motion, om belöning åt Kammarrätts-Rådet
Ekholm för utarbetandet af ett förslag till
Fältförvaltnings-Reglemente;
N:o 99, i anledning af väckt Motion, om
löne-ersättning åt Amiralitets-Kammar-Rådet
Strandberg ;
IO
Den 26 Maj.
N:o 100, i anledning af väckt Motion,
om inrättande af ett Curhus i Sundsvall för
Medelpad;
N:o 101, i anledning af Hr Linns Mo¬
tion, om anslag till upprensning af norra in¬
loppet till Gelle;
N:o 102, i anledning af väckt Motion,
att det åt Nybyggare förunnade understöd,
under benämning af uppfostringshjelp, må i
missväxtår fördubblas och utsträckas;
N:o io3, i anledning af väckta Motioner,
om ersättning för bestridde Quarantaines-
kostnader;
N:o 104, i anledning af väckt fråga, om
anslag af 2,000 Tunnor säd åt de nödlidande
i Norra Länen;
N:o io5, i anledning af Sven Jonssons
ifrån Jemtlands Län Motion, om anslag för
anläggningen af en ny väg i Jemtland.
§•
Föredrogs och lades till Handlingarna:
Banco-Utskottets Memorial N:o 11, i an¬
ledning af från Vällofl. Borgare-Ståndet erhål¬
len anmodan att inkomma med Utlåtande öf¬
ver de nu varande Banco-Fullmägtiges för¬
valtning.
§• 7-
Professor Agardh anförde: Sedan Banco-
Utskottets så kallade Princip-Betänkande blif¬
vit från alla Stånden återremitteradt, och det¬
samma till följe deraf sannolikt kommer att
Den 26 Maj.
betydligen förändras, tager jag mig friheten
att förnya den Motion, jag vid Riksdagens
början gjorde, rörande Hypotheks-föreningar-
ne, hvilka, oaktadt den allmänt uttryckta ön¬
skan, att se desse inrättningar så fort möjligt
är komma till stånd, likväl icke af Banco-
Utskottet erhållit annat understöd än förhopp¬
ningar och anvisningar på en kommande Riks¬
dag. Jag förmodar, att idet nya förslaget de
svårigheter, som för deras understödjande för¬
ut förekommit, blifva undanröjda, och att så¬
ledes jordbruket icke blifver alldeles lottlöst i
fördelarne af den nya ordning, sorn vi hop¬
pas skall blifva grundlagd, genom realisatio¬
nen, och den dermed i sammanhang reglera¬
de k reditrörelsen. —Jag hemställer vördsamt,
om icke allt sådant understöd måtte lemnäs
hufvudsakligen genom en i Banken öppnad
kredit för dessa Inrättningar, på följande
grunder:
1:0 Hvarje Hypotheks-inrättning får i
mån af dess tecknade belånings-summa, hvar¬
före en bestämd amorteringsprocent årligen
erlägges, en kredit i Banken, för hvilken In¬
rättningens egna fordringar till samma belopp
pantsättas, så att derigenom ingen förlust i
afseende på kapital och ränta för Banken möj¬
ligen kan uppkomma.
2:0 Denna kredit får af Hypotheks-inrätt-
ningarne på det sättet begagnas, att, såsom
deras egna obligationer ej kunna vara annat
än uppsägbara, och Inrättningarne måste vara
befriade ifrån skyldigheten aLt till deras inlö¬
sen hålla en större kassa, de vid förekommande
Den 26 Maj.
fall af en större uppsägning kunna till belop¬
pet af ofvannämde kredit sina assignationer på
Banken, löpande på en viss bestämd tid, ut¬
ställa; samt det uttagna i den mån återbetala,
som nja medel dels genom amortei ingsprocen-
ten, dels genom åt desamma anförtrodda me¬
del, kunna inflyta; oell bör det vara Inrättnin-
garnes skyldighet, att af de inflytande medlen
först liqvidera deras skuld hos Banken, innan
de begagna något deraf till nya låns ut.iem-
nande.
Denna kredit är så mycket mera nödvän¬
dig, som, då dessa Inrättningar äro byggde på
en fortgående amortering, och således icke kun¬
na tåla några ränteförluster, samt inga sådane
papper i vårt land finnas, hvarigenom ränte¬
förluster kunna förekommas, hela deras möj¬
lighet hvilar på den förutsättning, att någor¬
städes hafva en sådan kredit, som, under det
den är obegagnad, icke kostar Inrättningarne
någon högre ränta än den provisions-proceut,
som derföre bör erläggas.
3:o Deremot bör Inrättningen för den
begagnade delen af krediten erlägga 4 procent
i årlig ränta.
4:o Medlen för denna kredit kunna af
Banken anskaffas på flera sätt, allt efter den
plan Banco-Ulskollet kommer att å nyo fram¬
lägga, och af Riksens Ständer antagas. Vid-
blifver Banco-UIskottet sitt beslut, att begag¬
na Banco-vinsten och åtskillige andra infly¬
tande medel till så kallade Iiassa-kreditiver,
så synes lätteligen, att den här begärda kre¬
diten för Ilypotheks-inrättningarne icke är
Den 26 Maj.
någonting annat än ett dylikt Kassa-kreditiv.
Tillgångarne för desamma ökar sig således
med hvarje år, och såsom Hypolheks-inrättnin-
garne endast småningom kunna i särskilta pro¬
vinser bilda sig, blifver i detta afseende ingen
brist på tillgångar. Allt det som blifvit an¬
märkt emot de af Utskottet föreslagna Kassa-
krediliver, kommer ej att äga rum, i afseende
på den bär begärda krediten, i det 1:0 den
derigenom i Banken motsvarande Kassan i
sjelfva verket är utelöpande och såsom rörelse¬
kapital verksamt i form af Inrätlningarnes lö¬
pande obligationer, hvarigenom således ingen
förminskning af rörelse-kapital i landet ge¬
nom dessa Kassa-kreditiv äger rum; och 2:0
öfverassignering och således missbruk af sådane
Kassa-kreditiv icke möjligen kan uppslå, och
med lätthet kan controlleras.
Den förändring i Banco-Utskottels förslag
borde likväl i afseende på det för dessa In¬
rättningar möjligen beviljade Kassa-kreditiv
böra göras, att icke det bör inom året till
begagnande inskränkas, utan fortgå oafbrutet
från Riksdag till Riksdag; emedan en sådan
in sk ränkning antingen skulle åstadkomma en
stor förlägenhet för Inrätlningarne, eller göra
den erbjudna fördelen omöjlig att begagna.
5:o Skulle Utskottet åter frångå sitt för-
O
slag att innehålla Banco-vinslen och andra
inflytande medel till Kassa-kreditiver, så vid-
blifver sannolikt Utskottet en annan del af
sitt förslag, nemligen att förskaffa Banken sjelf
en utländsk kredit. Denna kredit kan icke
bättre till en viss del begagnas, än såsom er-
Den 26 Maj.
sättning för den kredit Banken sjelf lemnar
åt Hypotheks-inrätillingarne, så att i den mån
den senare begagnas, den förra äfven å Ban¬
kens sida kan anlitas, samt deremot, isamma
mån de af Hypotheks-inrättningarne begagna¬
de knpilalerne ingå till Banken, Banken sjelf
liqvidera sin utomlands begagnade kredit.
6:0 Skulle åter Banco-Utskottet i det nya
förslaget uppfatta Bankens kredit-rörelse ifrån
en vidsträcktare synpunkt, t. ex. anse alla lån
på exportabla effekter icke behöfva ingå i be¬
räkningen af Bankens ställning annorlunda än
såsom ett debet och credit som uppgå mot
hvarandra, samt icke heller anse en eventuell
genom ett hastigt påkommet behof inom lan¬
det föranledd kapital-utsläppning, för någon
farlig händelse, så länge den förblifver inom
gränsen af det minimum Banco-Utskottet kom¬
mer att för förhållandet emellan dess Kassa
och dess löpande skulder utsätta; så uppstå
inga svårigheter för beviljandet af den här
begärda krediten. Ty om några 100,000 R:dr
mer eller mindre utsläppas för tillfället, som
derefter i mån af Hypotheks-inrätillingarnes
rörelse åter ingå, kan under en sådan förut¬
sättning icke Banken anses det ringaste äfven¬
tyra. I sådant fall behöfver hvarken Banko¬
vinsten eller den utländska krediten anlitas,
för att reglera den bär ifrågavarande åt Hy¬
potheks-inrättningarne lemnade fördel.
7:0 Slutligen hemställes, om icke, i fall
Hypotheks-inrätttningarne sjelfva kunde för¬
skaffa sig en utländsk kredit, denna kredit
måtte kunna i Svenska Banken bypothiseras,
6*
Den 26 Maj. i5
samt Inrättningarne derigenom sättas i stånd
att begagna sin utländska kredit genom assig-
nationer på Svenska Banken, i stället för vexlar
stälda på utländsk ort, hvilka man endast
med svårighet kunde i allmänna rörelsen an¬
vända. Jag gör denna hemställan för det
oförväntade fall, att Banco-Utskottet icke skulle
kunna bevilja något af de alternativer, som i
det föregående blifvit föreslagne.
Jag anhåller vördsammast, på grund af
56 §. Riksdags-Orduingen, att denna min fram¬
ställning måtte till Banco-Utskottet blifva
remitterad.
Häruti förenade sig Professorn Doct. Has-
selrotj med undantag af det som rörde ut¬
ländskt lån.
Remitterades lill Banco-Utskottet.
§• 8.
Föredrogs Stats-Utskoltets den 5 oell 24
dennes bordlagda Utlåtande N:o 78, i afseen¬
de på några, med Stats-regleringen gemenskap
ägande, allmänna frågor.
Uti. 1:0.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård anförde: Det är visserligen rätt,
att Stats-regleringen stödes på grundsattser;
men man bör tillse, att dessa äro sanna och
öfverensstämmande med bestående Statslära.
Då jag ämnar yttra mig om de bär framställ¬
de, anhåller jag i förväg, att det Höglofl. Ut¬
skottet behagade vara försäkradt, att det icke
sker af motsägelseanda, men dels för att vin¬
na den upplysning, som måste saknas af den,
i6 Den 26 Maj.
som icke deltagit i Utskottets förhandlingar,
dels för att föranleda en ny pröfning af äm¬
net, i fall mina motskäl dertill äro berätti¬
gade. — Förslaget i Kongl. Propositionen, att
ett oföränderligt medelpris å spanmålen under
Lönerna måtte stadgas från Riksdag till Riks¬
dag, synes mig antagligt; Utskottet gillar ock
det, men föreslår det icke. Likväl är det
kändt, att det hittills varande beräkningssättet
vållat Staten år 1831 nära ii R:dr förlust på
hvarje Tunna. Missförhållandet skulle blifva
än större, om flera hårda år följde hvarandra.
Ville man ej antaga ett Medium af 10 års
Markegång, hvilket blef nog drygt och upp¬
gick nära 7 R:dr, kunde man antaga 6-1 R:dr,
hvilket föga understiger 5 års Medium. Att
anslaget af spanmål under Lönerna upphör,
sedan, såsom vi hoppas, Realisationen gifvit
stadga åt penningvärdet, är i sin ordning,
och finnér jag det således syftesenligt, att
Utskottet icke föreslagit spanmål under de få
nya Löner, det uppfört å Stat.
Prosten Hylander: Då vid den af Rikets
Ständer, under Riksdagen år 1818, beslutade
Löne-reglering för de Embets- och Tjenste¬
män, som njuta sin Lön af Staten, den norm
antogs och lades till grund, att en fjerdedel
af den för hvar och en bestämda Lön skall
beräknas i spannemål, och utgå efter Riks-
Markegången, dock så, att vid spannemåls-
värdet blifvit fästadt ett Minimum af Sex, och
ett Maximum af Tio R:dr för Tunnan; så föl¬
jer häraf, att Lönerna nästan hvarje år under¬
kastas
Den zS Maj.
*7
kastas förändring, ökas eller minskas efter
sädesprisernas fluctuationer inom Landet. Den¬
na Lönebeslämning har alltså, utom de svårig¬
heter, som deraf förorsakas, så väl vid upp¬
görandet, som vid granskningen af Statsver¬
kets räkenskaper, äfven den olägenhet med
sig, att Löntagarne, hvilka efter en sådan
grund ej hafva någon bestämd årlig Löne¬
summa alt påräkna, kunna ej heller afpassa
sina lefnadsbehof efter vilkoren för deras upp¬
fyllande. Skillnaden är stundom ej så obe¬
tydlig.
Den förändring i detta ojemna Lönings-
sätt, hvilken den i Högloft. Stats-Utskottets
Betänkande anförda Kongl. Proposition åsyf¬
tat, men som Utskottets majoritet ej velat till¬
styrka, skulle, om den af Rikets Ständer an¬
togs och gillades, otvifvelaktig! leda i flere
hänseenden till större fördel, äfvensom till
större ordning och reda.
Jag kan ej heller förbigå att nämna, att
i följd af bemäldte Löne-regleriug, som hit¬
tills varit gällande, har ofta uppstått en stri¬
dighet emellan Ernhets- och Tjenstemännens
egna interessen och det förhållande, hvarpå
folkets allmänna välmåga beror. Sådant borde
och kunde förekommas, och Löntagarne voro
jemväl bättre belåtne, om ett medium af de
föregående 5 eller io arens Markegångspriser
fastställdes, hvarefter Lönerna i stället utgingo.
I enlighet med denna beräkning har ock
Charta Sigillata-afgiflen för Embetsmanna-
Fullmakter hittills blifvit erlagd.
Preste-St. Fröt. 1834• Bandet VI. a
i8
Den 26 Maj.
Ilöglofl. Utskottet har väl ingalunda ogillat
ifrågavarande Beräkningsgrund, livars fördelar
och företräde ej heller kunnat bestridas; men
har deremot ansett tiden för antagandet af ett
emellan Riksdagarne oföränderligt medelpris
å Lönings-spanmålen ej vara inne, förrän den
förväntade Realisationen trädt i dagen och
visat sina verkningar och inflytanden. Men
då ovisst är, huruvida de förmodade resulta¬
ten deraf blifva de verkliga, torde ej någon
tid längre böra uppskjutas att antaga den af
Kongl. Maj:t i Nåder föreslagna förändring,
och må densamma då åtminstone komma att
gälla intill nästa Riksdag. Staten skulle ock
ej förlora något derpå, och Embetsmännen
vunne den fördel, att deras Löner åtminstone
för så lång tid kunde ega ett orubbligt bestånd.
Den ökade Statsutgift, som Utskottet i sådan
händelse befarar, är ej fruktansvärd, och för¬
lorar hela sitt värde såsom skäl för Utskottets
handlingssätt, när man betraktar, att hvad
Statsverket, i anseende till span må Isprisernas
föränderlighet, det ena året förlorar, återvin-
nes under ett annat. Jag är alltså af samma
tanka, som den Herrar Santesson och Petré
uttryckt i sina Reservationer vid Höglofl. Ut¬
skottets beslut i Första Punkten af dess Be¬
tänkande, rörande priset å den under Lönerna
begripne spanmål, och hemställer till Ilögv.
Ståndets bepröfvande, om ej, i afseende på
denna punkt, återremiss skäligen borde äga
rum.
Contractsprosten P. G. Svedelius: Högl.
Utskottet har medgifvit, att föränderligheten
Den 26 Maj.
l9
i Markegångspriset medförer olägenheter och
besvär så väl för uppgörandet af de på span-
mälsberäkning grundade Staterna som för con-
trollen deröfver; icke dessinindre afstyrker
Utskottet det i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion framställda förslag att för beräkning af
spanmål under Lönerna fastställa ett från
Riksdag till Riksdag oföränderligt medelpris
derå. Detta afstyrkande synes mig hvila på
nog lösa grunder, hemtade dels af Realisatio¬
nens förmodade inverkan på spanmålsprisen,
dels af den Löneförhöjning, som synes böra
blifva en följd af ett sådant medelpris. Hvad
först beträffar förhållandet emellan Realisatio¬
nen och spanmålsprisen, så kan jag icke tro,
att den förra på något sätt inverkar på de
sednare, så framt man icke såsom en följd af
Realisationen antager att rörelse-capitalet skulle
förminskas och penningen sålunda fördyras,
hvilket jag för min del anser Riksens Ständer
både kunna och böra förekomma; då härtill
kommer att medelkursen under nästförflutna
10 år varit emellan 129 och i3o skillingar
och ett något när lika kursförhållande inträder
genom Realisationen, så ser jag icke heller
härutinnan någon anledning lill förändring i
spanmålsprisen, följakteligen icke heller något
skäl kunna hemtas deraf emot det föreslagna
medelpriset. Hvad åter den befarade Löne¬
förhöjningen beträffar, så ligger i sjelfva na¬
turen af spanmål under Lönerna en beräkning
af Löne-förbättring, hvilket äfven Utskottet i
Betänkandet N:o 80 vid frågan om aflöning
för Hof-Rälternas Embets- och Tjenstemanna-
20
Den 26 Maj.
personal icke otydligt antyd t. Det lärer då
vara likgiltigt för Statsverket, såsom hvarken
ledande till vinning eller förlust, om utbetal-
ningarnéske efter de olika Markegångsprisen
eller dessa jernnäs till ett för viss tid gällan¬
de medelpris, så att hvad man det ena året
betalar för mycket, vinner man igen ett an¬
nat. På dessa skäl har jag reserverat mig
emot Utskottets beslut, öfvertygad derom, att
Kongl. Majrts Nådiga Proposition i ämnet en¬
dast afser undanrödjandet af många onödiga
omgångar och olägenheter vid Statsverkets re¬
dovisning, samt beredandet af en jemnare af-
löningsstat; att densamma äfven derföre bort
mötas af Riksens Ständers bifall, belst det
enligt en annan Reservants yttrande är ett
skadligt och onaturligt förhållande, att Embets-
och Tjenstemännens interessen stå i strid med
de Skattdragandes på så sätt, att de förre
måste grunda sina förhoppningar om ökade
Löne vilk or på de sednares missöden och o-
lyckor.
Häruti instämde Doctor Björkman.
Domprosten Doct. Heurlin: Först vill
jag till besvarande upptaga sista Mom. afPro-
sten Svedelii anmärkning om det skadliga och
onaturliga förhållandet, att Embets- och Tjen-
stemännens interessen tillväxa i samma nion,
som folkets välmåga af missväxt och dyr tid
nedsättes. Det är sannt, att de Embetsman,
som antingen hafva indelt Spanmåls-Lön, eller
blott beräknad under de- contanta Lönerna,
få genom höga Markegångspriser tillökning uti
sina Löner, men icke tror jag, att deras in-
Den 26 Maj.
21
teresse gjort sig gällande vid Markegångssätt-
ningar, till att oskäligt höja Markegångspriserna.
De sorn hafva egentlig Krono-Tionde, äro af
de utsatte priserna oberoende, då de äga rät¬
tighet att uppsäga och fritt disponera denna
spanmål. Erfarenheten har ock visat, att
Markegångspriserna, synnerligast under miss¬
växtår, vida understiga de gångbara. Men om
äfven i närvarande förhållande skulle ligga
något onaturligt, så afhjelpes icke det onda
genom den föreslagna partiela förändringen.
Den inverkar alls icke på räntegifvare!!, och
folkets välmåga hvarken ökas eller minskas
derutaf. Tror man sig genom fixerade Fem-
åriga Markegångspriser kunna bereda lättnad
åt de Skattdragande, så borde detta stadgande
utsträckas till all indelt spanmål, som nu af
Tjenstemän uppbäres, hvilket efter det be¬
stämda priset ovilkorligen borde alla år med
penningar lösas. Vid sista Riksdag var härom
fråga, men Stats-Utskottet afstyrkte en så
djupt ingripande reform, emedan man befa¬
rade, att folket icke förmådde med penningar
afbörda sin spanmål och sina räntor. Man
klagar öfver dryga skatter och svårigheten att
bära dem. Nu utgå de till en betydlig del
uti natura-prsestalioner, och borttagas de samt
förvandlas till penningar, så fruktar jag, att
klagomålen skola blifva högljuddare och att
folket icke mäktar utgöra sina skatter. Vårt
land är ännu för penningefattigt, afsättningen
på dess produkter trög och osäker, och mäng¬
den af våra städer, sjelfve jordbrukare, bere¬
da alltför ringa afsättning. Först när rörelsen
32
Den z6 Maj.
blifvit lifligare och näringarne uppstigit till
förmåga att emottaga jordens produkter, kan
man utan våda öfvergå lill ett förändradt
Skatte-System.
Beträffande denna partiella fråga, så Liefve
medelpriset, beräknadt för 5 år, 6: 35, men
deremot nära 6: 4&> orn medium tages för
io år. Genom ett dylikt stadgande äro så väl
Statsverket, som penninge-löntagande Embets¬
man underkastade möjligheten af vinst elier
förlust. Det beror af blifvande årsväxter och
derpå grundade årliga Markegångar. Stiga pri¬
serna Öfver det fixerade medium, uppkommer
vinst för Statsverket, men förlust för penninge-
löntagaren. Understiga de åter detta medium,
inträffar ett alldeles motsatt förhållande. An-
tages denna förändring, så måste på Ordinarie
Stat uppföras ett anslag, motsvarande all den
span mål, omkring 44>°°° Tunnor, efter me¬
delpriset beräknad, som nu finnes under Lö¬
nerna upptagen, och Stalsbrist-summan kom¬
mer att dermed förökas. Bibehållas åter nu
gällande föreskrifter, erfordras icke något dy¬
likt anslag, emedan, om Riks-Markegångspriset
stiger öfver 6 R:dr, mer eller mindre, så ö-
kas ock Statsverkets inkomster på dess behållna
spannemål och ordinarie räntor i ännu större
proportion. Utskottet har medgifvit de olä¬
genheter, som med föränderliga Markegångs-
priser äro förenade, men tillika icke ansett
rätta tidpunkten vara inne, att stadga ett oför¬
änderligt medelpris. Först sedan de hittills
med skäl öfverklagade fluctuationer i Span-
nemålspriserna upphört och de sednare hunnit
Den z6 Maj.
23
stadga sig, har Utskottet trott rätta tiden vara
inne att vidtaga ilen föreslagna förändringen.
Dertill har Utskottet äfven trott Realisationen,
elier ett orubheligt myntvärde, skola medver¬
ka, men icke isoleradt, utan i förening der¬
med, och såsom följd deraf, en uppblomstran¬
de inländsk spanmålshandel, hvarpå Capitali¬
sterna förmodades skola rigta sin Speculation.
Detta har jag velat anföra till försvar för Ut¬
skottets åsigter. Men skulle de äfven ogillas,
återstår en annan, på rättsgrunder hvilan-
de betänklighet Alla nu varande penninge-
löntagande Embetsman, som åtnjuta denna
spanmålsberäkning, hafva om denna fördel i
sina fullmakter erhållit försäkran. Att nu o-
vilkorligt stadga ett femårigt medelpris, utan
deras hörande eller medgifvande, vore i min
tanka ett ingrepp uti deras lagliga rättigheter.
Yäl kan man invända, att de, med ledning
af erfarenheten, icke böra befara minskning
uti sina Löner, men detta bevisar för mycket,
ty deraf skulle följa förlust för Statsverket
och Löne-förbättring för desse Embetsman.
Heldre än att rubba närvarande förhållande,
ville jag föreslå den modification, att spanmåls¬
beräkning under Lönerna upphörer med inne-
hafvarnes afgång, och att för alla dylika Em¬
betsman, sora hädanefter utnämnas, den ut¬
satta penningelönen bibehålies oförändrad. Man
kommer väl härigenom långsammare till målet,
men säkrare, utan att förnärma någons rättig¬
het och utan att blottställa hvarken det all¬
männa eller enskilta för förluster.
Den 16 Maj.
Biskopen m. ra. Doctor Thyselius: Det
kan synas besynnerligt, alt raan till förmån
för Tjenstemän med penningelön nu yrkar
upph åfvan de af den författning om spanmåls.
inberäknande under Lönerna efter ett för
hvarje år bestämdt Riks-Markegångsvärde, hvil¬
ken författning egentligen var beräknad till
billig Löne-förbättring för Tjens tern äun erne»
Med ett af en svagare årsväxt beredt högre
spanmålspris ökas naturligtvis lefnadskostna-
derna och Löne-förbultringen kommer således
när den rätt behöfves. Om spanmålspriserna»
hvilket väl är sannolikt,, fortfara i sitt fall*
har Tjenstemannen af det bestämda medel¬
priset, 6 R:dr B:co, redan en fördel och det
torde således vid Stats-regleringen böra på¬
tänkas något anslag för det som Staten, när
Riks-Markegången faller under 6 R:dr, årligen
måste förlora»
Prosten Astrand: Jag instämmer med
Domprosten Heurlin och Biskop Thyselius..
Mot Prosten Hylander får jag anmärka, att.
nu varande sätt för Markegångsprisens bestäm¬
mande medför intet hinder för penninge-lön-
tagande Embetsman, sorn hafva äfven span-
mål under Lönerne, att beräkna hvad de bäst
torde behöfva beräkna, nemligen minimum af
sin Löne-inkomst, tjr spanmålen ersättes dem
alltid till minst 6 R:dr Tunnan, äfven då
medelpriset står under detta belopp. Under
hårdare år, då Riks-Markegången öfverstiger
6 R:dr, erhålla de en tillökning, som också
då kan vara dem väl behöflig i anseende till
den i sådant fall fördyrade lefnadskostnaden»
Den 26 Maj.
25
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Jag ber att få erinra, det mitt
anförande åsyftar Statsverkets betryggande för
större förlust, men mindre afser Tjenstemän-
nens vinning. Saken är väl af mindre vigt,
och rättas bäst efter Realisationens antagande;
men fullt öfvertygad är jag icke, att ju den
kunde redan nu jemkas på sätt den Kongl.
Propositionen föreslagit. Tjenstemännen äro
försäkrade om spanmål under Lönerne till ett
visst belopp, men icke till ett visst' pris. Om
detta kunna således Statsmagterne besluta,
utan att förorätta Innehafvarne; äfvensom de
kunna, enligt Utskottets förslag, framdeles
borttaga spanmålen, då ett stadigt mynt gif-
ver genfyllo.
Professorn Doct. Grenander: De upply¬
sande anmärkningar, som af Domprosten
Heurlin blifvit meddelade, hafva gjort sig så
gällande för mig, att jag till alla delar in¬
stämmer.
Häruti förenade sig Professorn Doct. Enge¬
ström.
Prosten Hylander: De skäl, som Dom¬
prosten Heurlin och Prosten Astrand fram¬
ställt, hafva ej kunnat öfvervinna mina be¬
tänkligheter. Skälen äro desamma, som Ut¬
låtandet innehåller; men de äro af för liten
vigt, för att göra Konungens Nådiga Proposi¬
tion om intet. Skälet af förlust för Stats¬
verket hvilar på nog lösa grunder; skälet af
myntbestämningen är vigtigare, men grundadt
på ovissa förhållanden. Kongl. Maj:t lärer
20
Den 26 Maj.
väl insett den combination, som mynlbesläm-
ningen kunde äga med lön-regleringen; men
bar ej fäst afseende derpå i Propositionen,
emedan myntbestämningen ej är i strid med
lönesättets förändring hvarken nu eller i en
framtid. Hvad som är nyttigt, bör ej upp¬
skjutas. Jag föredrager Reservanternas skäl
framför Utskottets.
Contractsprosten P. G. Svedelius: I an¬
ledning af hvad Domprosten Doct. Heurlin
anfört, får jag endast erinra, att om Stats¬
anslag erfordras förden händelsen, a Lt Riksens
Ständer skulle bestämma ett medelpris för
beräkning af spaninål under Lönerna, så bör
på samma grund ett lika anslag uppföras för
den olikhet, som uppkommer genom Lönernas
uträkning efter de årliga Markegångsprisens,
hvilka efter hvad erfarenheten visar, oftast
öfverstiga det till 6 R:dr fixerade minimi-
pris. Jag vill dock tro, att anslagsbristen er¬
sättes derigenom att den Kronan behållna
span mål endast beräknas till 5 R:dr Tunnan.
Så kan jag icke heller föreställa mig att Ein-
betsmännerna skulle lida någon förlust genom
det ifrågasatta medelpriset, som jemnar för¬
hållandet af de högre och lägre spanmåls-
prisen för olika år, hvartill kommer, att Kongl.
Maj:t, som framställt den Nådiga Propositio¬
nen , visst icke dermed afsett några menliga
följder för Statens Embetsmanna-corps.
Domprosten Doct. Heurlin: Prosten Hy¬
lander har ansett de af mig anförda grunder
Den 26 Maj.
27
vara lösa och icke öfvertygande. Detta om¬
döme förklarar jag af våra olika åsigter, men
jag ber få erinra, att jag hvarken fästat mig
vid Realisationens följder, hvilka endast i för¬
ening med en inländsk spanmålshandel kunna
bereda stadgade spanmulspriser, icke heller vid
någon befarad Löneförhöjning för Embetsman.
Tvärtom har jag uttryckeligen förklarat, att
förändringen lika lätt kan för dem medföra
förlust. Det beror af årsväxter och Markegångs-
priser, som ock icke kunna förutses eller före¬
spås. Jag har hufvudsakligen fastat mig der¬
vid, att med detta beräkningssätt voro så väl
Statsverkets som Embetsmäns fördelar betryg¬
gade, och egentelig vinst eller förlust kan å in¬
gendera sidan uppkomma. Icke heller tror jag,
att Kongl. Maj:t genom sitt förslag åsyftat
Löne-försämring för landets i allmänhet svagt
lönte Embetsman, men erinra får jag, att
Kongl. Maj:t yrkat medelpriset icke efter 5,
utan 10 års medium, hvarigenom det upp-
ginge till nära 6: 45• Prosten Svedelius har
trott, att anslaget borde rättas efter medel¬
priset. Ett sådant anslag för denna under
lönerna beräknade spanmål var allt intill si¬
sta Stats-reglering på Indragnings-Staten upp-
fördt med 1 R:dr per Tunna. Vid sista Riks¬
dag yrkade jag dess bibehållande, men, då
med stigande Riks-Markegång en del af Stats¬
verkets Ordinarie Inkomster äfven stego, och
derigenom beredde öfverskotter eller tillgån¬
gar för denna utgift, ansåg man öfverflödigt
att längre bibehålla ett eventuel! anslag. Sam¬
ma princip har ock nu inom Stats-Utskottet
28
Den 26 Maj.
gjort sig gällande, och fråga liar icke ens upp¬
stått, att för denna lingerade, endast såsom
beräkningsgrund tjenande spanmål, uppföra
något anslag.
Eros te 11 Lyth: Jag kan ej neka, att jag
funnit Utskottets skäl välgrundade, och in¬
stämmer med Domprosten Heurlin. Realisa¬
tionens resultater så väl för spanmålspris som
andra förhållanden äro obekanta; men jag döl¬
jer ej den farhogan, att liden föga lemnar
förhoppning om ökade spanmålspris. Om den
föreslagna beräkningen af Em betsmäns Löner
antoges, skulle det blifva förlust för Staten
och vinst för Löntagaren.
Dessa anmärkningar skulle, vid ålerremiss
af Utlåtandet, Utskottet meddelas’; dock an¬
såg Domprosten Heurlin> som i Utskottet hade
tillfälle att härom yttra sig, att hans yttran¬
den vid denna punkt icke behöfde åtfölja.
Uti. 2:0.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag gillar grundsatsen, men
med vilkor, att behofven fyllas genom anslag
på rak väg. Anvisas således de af Konungen,
såsom nödiga till försvarsverket, äskade
233,333.1- R;dr, så må den gälla. De af Ko¬
nungen åsyftade utgifter genom dispositionen
af öfverskotteua för i832 till och med i836
äro så beskaffade, att de kunna uppskjutas
eller förminskas de år, då öfverskotteua ej
lemna erforderliga tillgångar; derföre hafva
de blifvit föreslagna att å öfverskotten anvisas.
Har man ett säkrare sätt, är det så mycket
Den 26 Maj.
29
bättre. Men behofvet bör ej förbises, ulan
pröfvas.
Häruti instämde Biskop Faxe och Doct.
Grevillius.
Domprosten Doct. Heurlin: Utskottet bar
utgått från samma princip, som Biskop Win¬
gård. Det ligger i sjelfva ideen af en förnuf¬
tig Stats-reglering, att till nödiga, bestämda
utgifter anvisa säkra tillgångar. Man blott¬
ställer sig eljest för brist och behofvet af skuld¬
sättning, utan att för detta fall till ränta och
afbetalning hafva beredt medel. Beviljar man
åter anslag eventuelt, det är villkorligt, sä
vida tillgångar genom öfverskotter uppkom¬
ma, så äfventyrar man, att behofven icke
kunna fyllas. Bättre synes mig att hafva en
mindre summa, som med säkerhet utgår, att
använda, än en större, som beror af tillfälliga
omständigheter. Härtill kommer, att möjliga
öfverskotter på Statsverkets inkomster först
visa sig nära 2 år efter utgifts-året; och alt
således Regeringen, under ovisshet, huru räk¬
ningen i det hela utfaller, icke vet hvad den
äger att disponera och derföre icke kan besluta
den nödiga utgiften. Heldre än att blottställa
Regeringen för total brist på tillgångar, hvil¬
ket genom anvisning på eventuella öfverskot¬
ter alltid är att befara, har Utskottet på ordi¬
narie Stat uppfört de vilkorligt begärda an¬
slag, dem Utskottet ansett icke kunna upp¬
skjutas, utan vara alla år nödvändiga. Denna
vigtiga princip hoppas jag skall af Rikets St.
godkännas. Finna de deremot Utskottet haf¬
va gått lill väga med allt för stor sparsam¬
het, så står det ju Rikets St. fritt att vid
pröfningen af 3:dje och 4-'de Hufvud-Titlarne
bevilja de ytterligare anslag, som af oundgänge-
liga behof kunna anses påkallade.
Men utom det princip-en liga uti Utskot¬
tets förslag, har det elt annat vigtigt och ta¬
lande skäl för sig. Öfverskotler äro att anse
som sparpenningar för framlida, oförutsedda
behof. Hvarje klok enskild hushållare söker
bereda sig en dylik tillgång för en kommande,
möjligen olycklig tid, och Staten bör handla
med samma försigtighet. Nu har Riksg. Gont.
icke blott mindre Credilivet, utan torde äfven
genom Kongl. Maj:ts Sanction på nya Redactio-
nen af 63 §. R. F., få det så kallade stora
Creditivet på sig anvisadt. I närvarande ställ¬
ning fruktar jag, att Rikets St. icke för desse
ändamål anvisa serskilta medel. Man måste
bjugga sitt hopp på Öfverskotler, och lyckligt
vore, om detta hopp icke bedroge. Utfalla
inkomsterna rikare, än man beräknar, så be¬
visar det en stigande välmåga, åtminstone
ökad handel och uppblomstrande näringar,
och de inflytande medlen kunna på dubbelt
sätt gagna både som reserv-fond och såsom
understöd för näringarne. Medlen bör i Ran¬
ken insättas och sjörås fruktbara, derigenom
O 7 "O
att de utsläppas i allmänna rörelsen. Är lan¬
det nog lyckligt, att under tiden till nästa
Riksdag se hvarken stora eller lilla Credilivet
lyftadt, så kunna nästkommande Ständer äf¬
ven njuta den hugnaden, att Riksg. Contoret
icke, som nu inträffat, kommer i behof att
för Riksdags-kostnaderna upptaga Lån.
Den 26 Maj.
o
o r
II. H. Ärkebiskopen och Talmannen: Utan
att inblanda mig i discussionen, torde jag få
erinra, att beslut om denna punkt, nu fattadt,
skulle binda händerna på Riksens Ständer i
förväg, innan beräkningen af Inkomst- och
Utgifts-Titlar samt Riksgälds-Contorets ställ¬
ning voro afgjorda.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Jag
förenar mig med Biskopen och V. Talmannen
af Wingård att för Rikets försvarsverk till¬
räckliga medel böra anslås, och med Dom¬
prosten Doct. Heurlin att eventuela tillgångar
dervid icke böra beräknas. Jag utbeder mig
få tillägga, att Stats-Utskottets nu ifrågavarande
förslag härleder sig från erfarenheten af ett
vid sistlidne Riksdag begånget svårt misstag.
Då beräknade man Statsinkomsterna i det hög¬
sta och anvisade likväl på förmodade öfver¬
skott. Detta har vållat Riksgälds-Contorets
försvårade ställning. Bättre synes mig alltså
att vi förese och anslå nödiga medel för Sta¬
tens utgifter genom en tillräcklig bevillning,
samt heldre ålage oss en i någon mån ökad
Slatsbörda, än att vi skulle, på samma väg
som sist, mer och mer inveckla oss i Stats¬
skuld. Finnas, hvilket jag gerna ville hoppas,
vid början af nästa Riksdag några öfverskotter
å Statsanslagen, så beredes derigenom en
lycklig tillgång ått betacka Riksdags-kostnader-
na jemte det som kan vara lyftadt af Credi-
tiverna, och skulle ännu något finnas derutöf¬
ver, kan man skyndsammare amortera Riksg.
Contorets qvarstående skulder.
32
Den 26 Maj.
Prosten Astrand: Jag förenar mig med
Biskop Thyselius och Domprosten Heurlin.
Jag anser nödigt, att beslut i denna sak fat¬
tas, innan 3:e och 4;e Hufvud-Tillarne af
Stats-regleringen afgöras, ty om icke Utskot¬
tets förslag i denna principfråga godkännes,
så bör hvad Utskottet tillstyrkt utaf de af
Kongl. Majrt på Öfverskotten eventuelt begär¬
da 233,333i R:dr, äfvensom 70,000 R:dr för
Armeens materiel, från Ordinarie Stats-regle-
vingen uteslutas.
Doctor Elfström: Då upprätthållandet af
det angelägna försvarsverket är det föremål,
hvartill Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Proposi¬
tion Önskat erhålla anslag af Öfverskotten å
Statsverkets Inkomster, och Högstdensamme
ej äskat detta anslag såsom bestämdt, utan
med dervid uttryckligen fästadt förbehåll, sä
vidt Inkomsterna lemna tillgång _, samt då
härtill kommer, att Rikets Ständer så väl vid
i8a3 års sorn sednaste Riksdag anvisat betyd¬
liga summor af förstnämnde medel att utgå
till Kongl. Krigs-Collegii behof för Årnmens
materiel, utan att, så vidt jag känner, några
synnerliga olägenheter genom detta dispositions-
sätt uppstått; så synes mig starkare skäl tala
för bifall till den Kongl. Propositionen, än
de, hvilka Höglofl. Stats-Utskottet anfört till
motiverande af sitt afslag. Hvad den omstän¬
digheten vidkommer, att först \\ år efter
Skatte-årets slut Statsintradernas belopp kan
med säkerhet utrönas, får jag anmärka, att
om 5 år antagas såsom den grundlågliga mel¬
lantiden
Den 2 6 Maj.
33
lantiden för Riksdagarne, ändock 3|- ar åter¬
stå, under hvilka de möjliga Öfverskotten kun¬
na med fördel begagnas.
Domprosten Doctor Heurlin: Det vore
val, om de förespeglade stora Öfverskotten
verkeligen Uppkomma, men på de Ordinarie
Inkomsterna är det icke att förvänta, utan
deras, om ej enda, åtminstone rikaste källa
äro de Extra Ordinarie eller Bevillnings-
Intraderna. Huru desse framdeles utfalla, det
heror först af Bevillnings-TJtskotlets vishet, och
sedan och i ännu högre grad af lyckan, af
fördelaktig Idandels-Coujunktur och ymnigare
årsväxter. De som nu nitälska för tillräckliga
anslag åt försvarsverket, böra derföre icke
underkänna UtskotteLs princip. Genom even¬
tuella anslag äfventyras ju tillgången för för¬
svarsverket. Hade vid sista Riksdag de i slutet
deraf beviljade 70,000 R:dr för Armeens ma¬
teriel, endast eventuelt anvisats på Öfverskot¬
ten, så hade för åren i83o och 1831 , dels
en del, dels alsintet deraf kommit materielen
tillgodo. Prosten Astrand har rigtigt anmärkt,
att för bägge åren utföllo Statsverkets räknin¬
gar med brist i stället för Öfverskott, med
tillsammans omkring 116,000 R:dr. För år
i832 fruktar jag samma missgynnande Resul¬
tat. Jag slutar dertill dels af Stats-Contorets
behof att så tidigt och strängt tillgripa Stats-
brist-Summan, dels af den stora brist, som
uppkommit på 8:de Hufvud-Titelns anslag lör
fångar och Corrections-Inrättningar, uppgåen¬
de till mera än 200,000 R:dr.
Preste-St. Prot. 1834- Bandet VI. 3
34
Dm 26 Maj.
Vill man ej eika ordinarie anslagen, så
kan man, ulan att frånträda principen af en
förnuftig Stats-reglering, välja samina utväg,
som sista Rikets Ständer, eller rakt anvisa
utgiften på Riksgälds-Contoret. Kongl. Majit
äger då en säker summa att årligen disponera,
och det är Riksgälds-Contoret, icke försvars¬
verket, som äfventyras. Jag gillar icke den¬
na utväg. Godkännas måste den likväl af
dem, som tala för ökade anslag.
Domprosten Doctor Holmström: Högloft
Stats-Utskottet, som velat förekomma det ex-
Iremum, i hvilket sednaste Riksens Ständer
förföllo, när de på Öfverskotten anvisade be-
stämda anslag, såsom 70,000 R:dr till Armeens
materiel, 124,000 R'dr Salpelter-Skatts ersätt¬
ning, med flera, har deremot, såsom mig vill
synas, nästan öfvergått till en annan ytterlig¬
het, då det föreslår Rikets Ständer att helt
och hållet betaga sig rättigheten att anvisa ens
den ringaste tillfälliga utgift på Statsverkets
Öfverskotter. Omöjligt är icke, äfven med
den sorgfälligaste omhugsan hos Höglofl. Ut¬
skottet i uppförandet under bestämda Titlar
på Stat af alla nödvändiga utgifter, att efter
fulländad Stats-reglering ett eller annat behof,
hvilket Rikets Ständer önskade fylla, men
dertill saknade tillgång, kunde sig yppa. Örn
i sådant fall Rikets Ständer icke valde den
utvägen, sorn vid sednaste Riksdag, nemligen
att anvisa en bestämd summa för detta ända¬
mål å Öfverskotten att ovilkorligen utgå, utan
endast 'vilkorligt, nemi. sä vida Öfverskotten
dertill lemnade tillgång; så befarar jag ej
Deri 26 Maj.
35
deraf hvarken fara eller skada. För mili del
godkänner jag visserligen den princip, sora i
.Betänkandet uttalas, och tror det egentligen
ankomma på Höglofi. Stats-Utskottet att den¬
samma tillämpa i alla förekommande anslags¬
frågor; men jag fruktår olägenheter af att i
förväg fatta ett beslut, som icke allenast för¬
hindrade det orätta anvisandet af oundgängliga
anslag å eventuella tillgångar, utan ock det
möjligen nödvändiga och ratta anordnandet af
eventuella behof på eventuella inkomster.
Jag tillstyrker sålunda vördsamt åtminstone
en modincation i Utskottets förslag att nemi.
Ilikets Ständer må besluta, att icke på Öfver-
skotter anvisa några bestämda _, ovilkorligen
utgåendej Stals-Utgifter.
V. Talmannen, biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Striden mellan Domprosten Heur¬
lin och mig ar blott skenbar, Äfven jpg ön¬
skar, att Öfverskotten icke måtte ålitäs, eme¬
dan de torde behöfvas till betänkande af Riks-
gälds-Contorets skuld och till Creditiven; men
jag yrkar behörigt afseende till försvarsverkets
behof. För sådana behof, som afven äro fram¬
tidens, torde ett klokt Lånsystem bora göra
sig gällande,
Contractsprosten P. G. Svedelius: Då
Stats-regleringen utfallit med brist, bör jag
upplysa, att denna brist ej kommit af fel i
inkomstberäkningen, utan af anvisning på Öfver¬
skott. Derföre biträder jag det som Utskot¬
tet föreslagit, att ej anvisa på Öfverskott.
36
Den 26 Maj.
Ståts-Rådet in. m. Poppius: Höglofl. Siats-
Utskottets åsigter, att bestämda utgifter lärn-
peligen ej borde anvisas å de så kallade Öfver-
skotterne, hvilka ej kunde betraktas annorlunda
än såsom eventuelle tillgångar, äro i allmän¬
het välgrundade och kunna ej bestridas. Då
jag öppet erkänner detta å ena sidan, anser
jag mig å den andra vara skyldig, att för så
vidt omsländigheterne det fordra och medgif¬
va, omnämna för det Högv. Ståndet upplys¬
ningsvis, hvad jag har mig bekant, angående
de skäl, hvarföre Kongl. Majrt uti Dess Nå¬
diga Proposition, föreslagit att Öfverskotterne
till nästa Piiksdag skulle få anses såsom en
tillgång att användas till uppgifne ändamål.
Det visade sig nemi. vid uppgörande af be-
räkningarne angående Statsverkets tillstånd
och behof, att desse sednare fastän inskränkte
inom gränsor, hvilka svårligen låta sig vidare
sammandragas, dock ej kunde fyllas med för¬
handen varande tillgångar. Kongl. Majrts fasta
Beslut var, att om någonsin möjligt afböja allt
hvad sorn kunde gifva anledning till förökade
årliga Skatte-bidrag. Behofven ansågos till en
del vara sådana att de kunde successive till¬
fredsställas i mån af blifvande tillgångar. Det
Loide ej undfalla uppmärksamheten, att i
hvarje land sorn visar sig vara i framskridan¬
de på näringarnes och industriens bana, Sta¬
tens inkomster jemväl obemärkt öka sig årli¬
gen utöfver de vid ett visst tidsmoment upp¬
gjorde beräkningarne; samt att en lycklig til¬
lämpning häraf var att göra i anseende till
Fäderneslandet, i följd hvaraf större eller
Dm 26 Maj.
37
mindre Öfverskotter på de bestämda Inkomst-
Titlarne sålunda vore att motse under mellan¬
liden från denna till nästkommande Piiksdag.
I anseende till desse Serskildte förhållanden
tvekade Kongl. Maj:t icke, att heldre på sätt
som skett begära Öfverskottens begagnande,
än att föreslå ökade nja anslag. Men om
på sätt flera bland Högv. Ståndets Leda¬
möter yttrat, utvägar vilja och kunna beredas
till fyllande af de angelägna behofven utan
alt de så kallade Öfverskotlerne ens behöfva
komma i fråga, så är allt vunnet, som kunnat
vara att söka. För min del gör jag mig ock
den glada föreställning, att om man på allvar
vill ändamålet, hvarom jag ej tillåter mig
tvifvel, man ej skall behöfva söka medlen att
vinna det på så långt afstånd. Såsom Ord¬
förande i Tull-Comitteen, var jag i tillfälle
erfara, att i fall Export-Tullen på jern ej
skulle nedsättas, ännu för närvarande en tillök¬
ning i Tull-intraderne kan tillvägabringas af
omkring 000,000 R:dr, utan menlig inflytelse
på Handeln och näringarne eller erforderlige
controiler i afseende å uppbörden. En ökad
inkomst igenom en ändamålsenligt beräknad
och ordnad Brån vins-skatt, må väl kunna
upptagas till 200,000 R:dr. O111 inantalspen-
ningarne ej bortgifvas eller inkomsterne genom
Lotteriet icke efterskänkas, hvartill icke heller
tvingande skäl föranleda, så yppar sig en
summa omkring 600,000 R:dr utöfver hvad
Högloft. Ståts-Utskottet beräknat uti dess för¬
ut bekanta Inkomst-Betänkande. Vid öfver¬
vägande af detta förhållande med hvad der-
38
JDen 26 Maj,
nied står i nära gemenskap, vill det synas,
sora skulle svårigheterne att tillvägabringa
jemvigt emellan oeftergifliga behof och utvä¬
gar att dem kunna fylla, måhända visa sig
större än de äro i verkligheten.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius; Dom¬
prosten Holmström har nämnt, att man på
Öfverskott kunde anvisa eventuela utgifter;
men bättre är att bereda en sparpenning än
räkna på ovissa inkomster, Jag tror med
Stats-Rådet Poppius, att, om man ej beräk¬
nar inkomsterna småaktigt, behöfver man ej
heller beräkna utgifterna småaktigt, särdeles
de för försvarsverket nödvändiga. Jag önskar,
att vid blifvande Riksdag Ständerna måtte
filina Riksgälds-Contorets ställning bättre än
nu, och skulle derföre anse bättre, att då
hafva något besparadt.
Häruti instämde Tit. Stenhammar och
Grenander•
Prosten Astrand; Med Biskop Thyselius
Önskar jag, att Ständerna ej mera mätte kom¬
ma tillsammans, då det är så bortsopadt,
Anmärkningarna vid denna punkt skulle,
med undantag af Biskop Thyselii, Dompro¬
sten Heiirlins och Prosten Åstrands, vid åter-
remissen meddelas Utskottet,
Uti. 3;o.
Professorn Doct. Moren; Ehuru förtjänst¬
fullt och emot allt skäligt klander tryggadt
Stats-Utskottets arbete vid denna Riksdag är,
mäste jag likväl vid detta moment göra en
anmärkning. HöglofJ. Utskottet har icke lem¬
Dm 26 Maj.
nät någon uppmärksamhet deråt, att Kongl.
Stats-Contoret ansett cenlonalen böra afskaffas.
Denna afgift är dock ganska obillig. Den är
en ökad bevillning på Embelsmannens inkom¬
ster, och den är så olika, att då ena Embets-
niannen betalar en procent af sin lön, betalar
den andra 3 procent blott af sin Bevillning.
Tillräcklig anledning är således förbanden alt
yrka ccntonalens afskaflande, Det är väl sant,
att behofven äro både stora och oafviseliga;
men så är ock denna summa ej betydligare,
än att den bör å annan väg lätt kunna an¬
skaffas. Om åter cenlonalen måste fortfara,
och den, såsom Utskottet föreslagit, öfverflyt-
las till allmänna Bevillningen, så uppstår den
olägenhet, att, sedan ersättnings-summan blif¬
vit bestämd och i Staten upptagen, den ökade
inkomst, som af framdeles ökade löner skulle
beredas, icke kommer de Inrättningar lill godo,
åt hvilka den varit ämnad. Det synes der¬
före böra stadgas, alt ersättnings-summan till
Krigsmanshusen vid hvarje Riksdag skail fast-
ställas, i förhållande lill löne-förändiängarna,
med åt Inrättningarna reserverad rätt och ut¬
väg att erhålla sin inkomst af äfven de sum¬
mor, hvilka mellan Riksdagarna utöfver Stat
kunna till löne-förhöjningar blifva anordnade.
Denna punkt loide, till ändring eller jemk¬
ning, fä återremitteras.
O
Häruti instämde K, Lifmedicus Elström
och Prosten Lyth.
Domprosten Doct. Heurlin: Först ville
jag taga mig frihet hemställa, om icke flögv.
Ståndet skulle, i likhet roed hvad vid före¬
4°
Den 16 Maj.
gående Riksdagar ägt rum, fortfarande intill
nästa Riksdag åtaga sig den vanliga afgiften
eller 3 procent af Bevillnings-beloppet till
Wadstena Krigsmanshus. Utskottet har icke
trott att Centonalen borde sammanblandas,
eller på Debet-Sedeln upptagas i samma column
och sammanslås med Bevillningen efter 2 Art.,
utan aLt en serskild column borde finnas för
denna afgift. Sådant har ock förut varit iakt¬
taget, och är, hvad serskildt beträffar vårt
Stånd, sa mycket nödigare, som den utgår
efter olika grunder, dels enligt Ståndets be¬
gifvande vid hvarje Riksdag för alla äldre
Löneförmåner, dels med 1 procent af Lönen,
så vidt den i sednare tider blifvit tillökad,
såsom för Lärare vid Rikets Undervisnings¬
verk. Hafva de både äldre indelta, och nyare
Contanl-Löner, så måste på Debetsedeln fin¬
nas 2.*ne columner för Centonalen. De regle-
mentariske föreskrifterna härom tillhöra Bevill-
nings-Utskoltet, och böra i den nya Bevill-
nings-Förordningen intagas. Genom förändrin¬
gen uppkommer vinst både för Statsverket
och Krigsmanshuset. Vid sista Riksdag erhöllo
en mängd Embetsmän förökade Löner, och
Centonalen, som i Förslags-summan beräknats
efter 10 års medium, måste stiga högre. Krigs-
manshuset åter befrias ifrån dryga Uppbörds-
och Förvaltnings-kostnader. Flere Embetsverk
ifrån vidlyftige räkningar. Men deremot gillar
jag Doctor Moréns _, redan i Utskottet af Bi¬
skop Thyselius framställda anmärkning, att
Statsverket ej bör vinna på Krigsmanshusets
bekostnad, och att således anslaget bör vid
Den 26 Maj. 41
hvarje Riksdag rättas och bestämmas efter de
föregående årens medium. Tjenstemäns af- och
tillträde under ett löpande uppbördsår lägger
icke något hinder emot Förslagets antagande,
då en hvar af dem erlägger den andel af
Centonalen, som belöper sig för den tid af
året han innehaft tjensten.
Biskopen ra. m. Doct. Thyselius: Lika
med Domprosten Doct. Heurlin tillstyrker jag
att Preste-Ståndet äfven vid denna Riksdag
åtager sig sin vanliga Bevillning till Krigs-
manshus-Cassan. Denna Bevillning finnes van¬
ligtvis upptagen på Debetsedlarne och ingår
med Krono-Uppbörden och måtte således ej
kunna förblandas med den egentliga Centona¬
len. Yäl är det sant, att 3 procent af vår
Bevillning efter aldra Artikeln icke uppgå till
1 procent af hela Löne-beloppet, men billigt-
vis bör val också tagas i beräkning att Preste-
Ståndet allena, utan Statens bidrag, lemnar
underhåll tili Preste-Ståndets Enkor och oför¬
sörjda Barn. Nådårs-inkornster, sorn beviljas
till deras understöd, är ett afdrag i det tjenst¬
görande Presterskapets Löne-förmåner, och
den serskilda Enkehjelpen, som, inom alla
Stift, ehuru på olika genom öfverenskommelse
stadgade grunder, utgår till fattiga Prest-Enkor,
motsvarar i det närmaste 1 procent af våra
Löner.
Prosten Astrand: I afseende på Doctor
More'ns första anmärkning, att det vore bäst
att borttaga Centonalen, anser jag det ej nu
rådligt; men det som Utskottet tillstyrkt, är
43
Den 36 Maj.
ett steg dertill. Det är visserligen orimligt,
att Staten ger med den ena handen och tar
igen nied den andra.
Professorn Doct. Moren: Jag insisterar
visserligen icke på denna anmärkning, men
öfverlemnar den till Höglofl. Utskottet, till
det afseende den kan förtjena.
Doct. Pettersson: Jag drager icke i be¬
tänkande att bifalla Utskottets förslag. Såsom
förhållandet nu är, betalar man dubbel Cen¬
tonal. I Stats-Conloret. afdrages alltid en pro¬
cent; ibland inkomster uppges äfven lön från
Stats-Conloret, och man betalar äfven då Be¬
villning derför. När detta är constateradl,
har Utskottet här gått ett steg löntagare till
mötes. Jag bifaller förslaget. Staten får då
rättvisligen sin andel en gång, ej två gånger.
Prosten Astrand: Utskottet kunde fästa
det vilkor dervid; 0111 vid nästa Riksdag Cen-
tonalen fortfarande beviljas. Anmärkningen
förljenar äterremiss.
Contractsprosten P. P. Svedelius: Iden
Motion, som frami. Doct. Svedelius gjorde
angående en Pensions-inrättning för Clereci-
Statens Enkor och Barn, föreslogs ibland till¬
gångarna den Centonal, som hittills utgått till
Wadstena Krigsmanshus. Utskottet torde icke
böra lemnäs i okunnighet om detta förslag,
utan tvärtom derpå fästa något afseende.
Häruti instämde Professorn Doct. Bexell
m. fl.
Och skulle anmärkningarna vid denna
punkt åtfölja återremissen.
Den 26 Maj.
43
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen fram¬
ställde nu, i anledning af hvad Domprosten
Heurlin yttrat, den Proposition: Beviljar Högv.
Ståndet den förut vanliga afgiften, 3 proc. af
Bevillningen, till Wadstena Krigsmanshus?
Prosten Astrand: Det är för tidigt ännu,
innan frågan om Centonalen är afgjord. Om
liela Centonalen öfverflyttas på allmänna Be¬
villningen, vore ej billigt, att Preste-Ståndet
skulle åtaga sig den ifrågavarande afgiften.
På detta skäl ansåg Ståndet denna fråga
tills vidare böra uppskjutas.
Uti. 4:°.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Vid denna grundsatts skiljer
jag mig från Utskottet, icke i sak men i sätt.
På det föreslagna vinner man icke det åsyfta¬
de. Orådligt är det visserligen att på bespa-
ringarne uppföra Löner,, det som bör vara
oafbrutet, på det tillfälliga och ombytliga. Af
den följda motsatlsen har missförhållande upp¬
stått och låtit känna sig, hvarom så val Andra
som Tredje Hufvud-Titeln bär vittne. Önskans-
värdt således, att ett annat förhållande hädan¬
efter må äga rum. Jag är ock öfvertygad, att
en vis och folkaIskande Regering skall göra
afseende på denna önskan, om den såsom sig
bör framföres. Men icke ernås den, om den
utstyres i den otillbörliga formen af ett be¬
slut, hvartill Rikets Ständer icke äro berätti¬
gade. I 62 och 64 §§• R- F. är Konungens
dispositionsrätt af Anslagen gifven. Grund-
lagssliftarne förklarade i sin Skrifvelse d, 10
44
Den 26 Maj.
April iSro, att det tillkommer Kongl. Maj:t
att under hvarje Hufvud-Titel fritt och obe¬
hindrad disponera Anslags-summan. Till yt¬
termera visso fattades derom uttryckligt Be¬
slut vid 181 5 års Riksdag. Konungen innehar
således både de jure och de facto dispositions¬
rätten äfven af Besparingarne. Denna har
hittills icke baft annan begränsning, än att
föremålet för en ny eller tillökt utgift bort
tillhöra den Hufvud-Titel, hvarå densamma
blifvit anvist, och att Hufvud-Titelns summa
ej blifvit öfverskriden. Vill man nu fästa
Regeringens uppmärksamhet på det osäkra af
Löners anslående på besparingarne, gore man
derom underdånig hemställan. Men ett Beslut
härom skulle alltid hafva menlig följd. Afslogs
det, såsom det borde enligt gällande Stats¬
lära, så comprometterades Ständerne genom sitt
obetänkta företag, och slitningen uppstod åter
vid följande Riksdag, då Constitutions-Utskot-
tet ägde alt anmärka, det ett Rikets Ständers
Beslut ej vunnit afseende. Vek deremot Ko¬
nungamakten för detta intrång, så visade den
O O 7
icke tillbörlig kraft. Det sistnämda förhållan¬
det. är för ingen del önskansvärdt i en tid,
då det demokratiska elementet i allt fall gri-
O
per omkring sig och vinner vidgadt utrymme.
Sjelfva Idet, som för den enskilda menniskan
är dess ära och storhet, vare ock Folkets dygd.
A hvilkendera sida jemnvigten i en eonstitu-
tionel Stat är rubbad, äfventyras det helas
fall. Lii nyttig lärdom för en mindre Stat
bredvid en mäktigare enväldig.
Häruti instämde Doctor Grevillius och
Prof. Doct. Engeström.
Den 26 Maj.
45
Prosten Astrand: Jag liar vid denna punkt
ej reserverat mig, ty jag tror att R. H. Stän¬
der i denna sak hafva beslutande rätt, på
grund af Regerings-Form:s 64 §., som ty edeli¬
gen innehåller, att hvad till Statsverket af
R. St. anslåsj vare under Konungens dispo¬
sition att till de af R. St. pröfvadc behof
och efter den upprättade Staten anordnas.
Denna rättighet hafva ock R. St. hittills alltid
utöfvat, då de vid sina från Riksdag lill Riks¬
dag fastställda Statsanslag fästat vissa vilkor,
och Kongl. Maj:t funnit sig böra låta dessa
vilkor gälla, ulan att någonsin hafva ifråga¬
satt Ständernas rättighet alt desamma före¬
skrifva. Jag lior ock, all då den af’Utskottet
framställda princip är så ytterst vigtig, skall
Kongl. Maj:ts vishet ingen betänklighet finna
vid alt antaga den, äfven oin den lill Kongl.
Majit framkommer i form af eli R. Ständers
beslut, synncrligast som Kongl. Majit genom
dess antagande har fördelen att måhända der¬
efter icke mer blifva öfverlupen af de enträg¬
na ansökningarna om Löne-förhöjningar af
Hufvud-Tillarnas besparingar. Jag har dock
intet emot, oin beslutet kan affallas i bättre
termer, och vill icke i detta afseende motsätta
mig en återremiss, hvilken jag ock önskar ur
det skäl, att beslutet icke sammanstämmer
med premisserna; ty med besparingarnas an¬
vändande har hittills så tillgått, att derutaf
icke endast bildats nya Löner, utan ock gamla
Löner blifvit förhöjda utöfver Ordinarie Stat.
Denna oformlighet behöfver äfven förekommas.
Dessutom bör beslutet så inodificeras, att
46
Den 26 Maj,
Kongl. Maj:t ej förhindras, att genom indrag¬
ningar och derigenom vunna besparingar göra
nyttiga och nödvändiga omorganisationer af
försvarsverket, hvarvid dock, i anseende till
det exempel vi håfve om den förändrade or¬
ganisationen af Gardes-regementerna och be¬
sparingarnas användande dervid, torde böra
stadgas, att vid nya organiseringar Lönerna
för nya tjenster icke stipuleras högre, än hvar¬
till vederlikars Löner i allmänhet uppgå. För
öfrigt får jag anmärka, att då Kongl. Maj:t
på grund af den honom hittills medgifna rätt
att använda besparingarna, bildat nya tjenster
med Lön, och nu varande innehafvarne af dessa
tjenster icke lära kunna utan ransakning och
dom skiljas från sina poster och Löner, så
torde något anslag på Indragnings-Staten eller
någon annan utväg böra Kongl. Maj:t beredas
att fullgöra förbindelserna mot dessa tjenste¬
män, så länge de i sina tjenster qvarstå.
Domprosten Doct. Heurlin: Till en bör¬
jan får jag förklara, att jag ingalunda vill
motsätta mig den af Tit. Wingård yrkade
modification af ordalagen för den af Utskottet
föreslagna åtgärd, äfvensom jag icke, vill in¬
låta mig uti någon tvist om våra grundlagar.
Anmärka får jag likväl, att Kongl. Maj:ts fria
dispositionsrätt af Hufvud-Titlavnes besparings¬
medel till hvarje Titels serskilta behof till¬
kommit genom ett formeligt Rikets Ständers
beslut vid iSi5 års Riksdag. Häraf slutar
jag att Rikets Ständer då icke ansågo en sådan
rättighet ligga uti grundlagarne, utan att de
öfverlålo en ny åt Konungamakten. Eljest
Den i6 Maj.
47
skulle ju deras beslut, lindrigast sagdt, sakna
mening och betydelse. Också när Rikets Stän¬
der äga uteslutande rättighet att vid hvarje
Riksdag pröfva och fastställa Statsverkets be¬
hof och utgifter, att granska och fastställa
O ' c?
Stater, hvilka icke må öfverskridas; så synes
mig deraf vara en naturlig följd, att uppkom¬
mande besparingar väl må af Kongl. Maj:t
användas till bristers betäckande eller fyllan¬
de af oförutsedda behof inom samma Titel,
men deremot icke disponeras till ökade, allt
af Rikets Ständer hvarken pröfvade eller god¬
kände, permanenta Aflönings-Stater. Nästan
vid hvarje Riksdag öfverlemnas till Slats-Ut-
skottet Förslag till dylika h>iändrade Stater,
4 . *4 4
Sorn gå in i de speciellare detailler, och
sträcka sig ifrån Chefen ned till Vaktmästaren
inom Verk eller Corpsen Under långvariga,
ofta bekymmerfull, alltid obehagliga öfver-
läggningar, granskar och till Rikets Ständers
fastställelse . aflemnar Siats-Utskottet sina För¬
slag. Skola desse Special-Stater sedermera icke
tjena till efterrättelse, utan kunna straxt än¬
dras och förtigas genom anvisningen på be-
sparingarne, så förvandlas så väl Utskottets
mödosamma arbete, som Rikets Ständers be¬
slut till en ändamålslös formalitet, till en ren
nullitet. Val medgifver jag att misstag kun¬
na af Rikets Ständer i dylika frågor lätt be¬
gås. De äro mindre i tillfälle att med säker¬
het bedomina de relativa behofven, att an¬
ställa jemnförelse emellan de olika Graderna
och pröfva hvar nedsättning kan äga rum.
Men så länge Rikets Ständer sjelfve och genom
48
Den 26 Maj.
sitt Stats-XJfskott utöfva denna rättighet, vöre
det principvidrigt, om den skulle sakna all
påföljd. Vida bättre vore om Rikets Ständer
befriade sill. Stats-Utskott ifrån denna pröf¬
ning af Special-Stater, väl icke så, att de icke
skulle ligga till grund för Utskottets Förslag
och Rikets Ständers beslut, och för detta än¬
damål pröfvas, utan endast icke ovilkorligt
och för hvarje Grad, ifrån den högsta till
den lägsta fastställas. Principenligare vore
det i min tanka om Rikets Ständer, efter den¬
na preliminaira pröfning, inskränkte sig alt
fastställa Anslag i rund summa, för hvarje
serskildt Veik eller Corps, hvilket sedermera
af Kongl. Majit fördelades emellan de serskilte
Graderna. Denna grundsats iakttages i andra
Cönstitutionella Stater; för en så vigtig reform
äro vi ännu icke mogna, men jag föreser den
tid, då samma grundsats skall äfven inom
vårt Statsskick göra sig gällande, och med
detsamma förfölle äfven denna fråga om dis¬
position af besparingar.
För öfrigt bör jag öppet förklara, att jag
icke blott bilrädt, utan äfven inom Utskottet
först väckt fråga om denna princip. Anled¬
ning dertill hämtade jag af den nya Lön¬
regleringen för Gardes-Regementerna. Jag de¬
lade ej pluralitetens tanka, att denna fråga
borde i anmärkningsväg öfverlemnas lill Coust.
Utskottet, icke derföre att jag icke ansåg den¬
na reglering anmärkningsvärd, . utan derföre
att jag befarade obehagliga följder genom un¬
derkännande af denna först sedermera af Ut¬
skottet
Den 16 Maj.
4p
skottet föreslagna princip. I stallet tillstyrk¬
te jag alt Rikets Ständer borde, i förening
med den nya Stals-regleringen, i underdånighet
bos Kongl. Majit anhålla, ali då under tiden
mellan Riksdagar fråga uppstår om ny orga¬
nisation eller Lön-reglering för något Verk
O o O
eller Corps, och densamma icke kan verkstäl¬
las med ile af Rikets Ständer för detta Verk
eller Corps fastställde medel, Kongl. Majit
då täkles uppskjuta verkställigheten till dess
Rikets Ständer kommit i tillfälle att yttra sig
och bevilja det ytterligare, erforderliga ansla¬
get. Nu berättar man att Constilnlions-Ut.sk.
underkänt förenämnde af Stals-Utskottet väckta
anmärkning. Med detsamma anser jag Kongl.
Majits rättighet, att intill denna tid fritt di¬
sponera besparingar äfven till förhöjda Löne-
Slater, vara godkänd. Deremot anser jag detta
beslut icke hindra, att den åtgärd Slals-Ut-
skottet föreslagit för framtiden vidtages. Men
retroacliv verkan kan den icke hafva. Således
mäste alla de Embetsman, som nu af Till ar¬
nes besparingsmedel åtnjuta, utöfver af Rikets
Ständer fastställda Stater, ökade Löne-förmå-
ner, personelt och så länge de innehafva sam¬
ma tjenst, bibehållas vid dessa fördelar. Gil¬
las åter Utskottets Förslag, att dylike Lön-
förhöjningar icke må utgå af besparingsmedlen,
så lärer rättvisa och billighet fordra, att me¬
del för alla häraf nu utgående Löner af Ri¬
kets Ständer anvisas, likväl endast personelt
för Innehafvarne. För detta ändamål gifvas
2ine olika utvägar. Den ena, att på Indrag-
Preste-St. Prat. Bandet VJ. 4
5o
Dm 26 Maj.
nings-Stat uppföra alla desse Embets- och
Tjenstemän lill det belopp hvarje af bespa-
ringarne åtnjuter. Men härvid möter mer än
en betänklighet. Dels erfordras ett högst be¬
tydligt, ehuru årligen sig förminskande anslag,
dels lättar man väl de Ordinarie Hufvud-
Titlarne, men öppnar ock icke tillgångar att
disponera. Den andra utvägen är att med¬
gifva desse Lön-tillökningars fortfarande, ehuru
blott personella, utgående af den Titels be- v
sparingar, hvarpå de blifvit anvisade. Delta
åter synes innebära en afvikelse från den all¬
männa principen. Då, som jag hoppas, detta
Betänkande återremitteras, får jag tillfälle att
säkrare härom stadga milt omdöme.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Jag
bör förklara, att så vidt frågan är om sjelfva
grundsatsen i detta Stats-TJtskottets Förslag,
äfven jag instämt med de öfrige Ledamöterne.
I frågan om sättet att uttala denna grundsats
var och är jag af alldeles lika tanke med Bi¬
skopen och vice Talmannen af Wingård. Kongl.
Maj:ts rätt att disponera bespariugarne inom
hvarje Hufvud-Titel bör lemnäs oqvald, och
Riksens Ständer äga sin beslutanderätt oför¬
kränkt, då de kunna vägra uppförandet på
Stat af sådane Löne-förhöjningar som, i följd
af skedd besparing, kunnat emellan Riksda-
garne blifva beviljade. Någon anledning har
visat sig lill uppväckande af en sådan farhåga
att, om ett och annat Embetsverk emellan
hvarje Riksdag kunde af besparingarne erhålla
ett ökadt Löne-anslag, skulle, när genom detta
på Riks-Staten uppförda möjligheten af ökade
Den 26 Maj.
5i
besparingar blefve med åren sannolikare oell
större, Statsbördorne genom förhöjning i Em-
betsmännens Löner kunna successivt och ti¬
tan gräns förlyngas. Detta har Stats-Ut-
skottet velat, äfven måhända bordt, antyda
och förekomma, men utöfver en underdånig
anmälan att Riksens Ständers åsigt och ön¬
skan är sådan, kan och bör, efter min full¬
komliga öfvertygelse, åtgärden icke utsträckas.
Domprosten Doct. Holmström: Hvad frå¬
gan om formen för den föreslagna underdåniga
Skrifvelsen angar, instämmer jag helt och
hållet med Biskoparne af Wingård och Thy¬
selius , och anser det goda ändamålet, utan
den af dem yrkade hofsamhet i ordalagen, möj¬
ligen komma alt förfelas. IIvad deremot Dom¬
prosten Heurlins anmärkning beträffar, om
inflytelsen på denna 'fråga af Conslitutions-
Utskollels svar å den till detsamma remitte¬
rade Anmärknings-anledningen mot Konungens
Rådgifvare, för en gjord disposition å 3:dje
Hufvud-Titelns besparingar lill en ny Löne¬
reglering för Gardes-Regernenterna i Hufvud-
staden; så kan jag ej inse något nödvändigt
samband mellan dessa begge frågor, af sär¬
skildta Utskott behandlade. Constitulions-Ut-
skottet har endast att yttra sig, huruvida Ko¬
nungens Råd och Föredragande iakttagit Rikets
lagar samt Rikets sannskyldiga nytta i sina
Rådslag, och dervid ådagalagt oväld, nit,
skicklighet och drift; detta afser endast den
förflutna tiden: Stals-Utskottet åter föreslår
regleringar och beslut, som afse behofvet och
53
Dsn 36 Maj.
nyttan för den kommande tiden, föranledda
af det framfarnas erfarenhet.
Angående den ifrågavarande dispositionen
af besparingarne, som Conslitutions-Utskotlet
följaktligen endast egt att tillse, huruvida den¬
samma varit enlig med den åt Konungen af
Rikets Ständer redan vid 18to års Riksdag
uppdragna, och derefter år 1815 ytterligare
bekräftade samt allt derifrån städse utöfvade
rätt, att inom hvarje Titel förordna om bespa¬
ringarnas användande. Har följaktligen det
uppgifna ändamålet legat inom den bestämda
Titeln, och hafva besparingarne dertill lemnat
tillgång, så kunna Konungens Rådgifvare ej,
Grundlagsenligt, klandras i fall de tillstyrkt dis¬
positionen; hafva de den åter, på anförda skäl,
afslyrkt, så äger Anmärkning ännu mindre
rum. Då Constitutions-Utskottets svar på Stats-
Utskottets Anmärknings-anledningar ofördröj¬
ligen till Riks-Stånden inkommer, blifva skälen
till Anmärkningarnes underkännande fullstän¬
digt framlagda; emellertid må mig tillåtas alt
i förhand hafva lemnat den underrättelse, att
härigenom intet hinder blifvit lagdt hvarken
för Slats-Utskoltet alt föreslå eller för Riksens
Ständer att aflåta, hvilken underdånig Skrif¬
velse som heldst, antingen i den sträfvare
formen af beslut > eller i den moderatare och
andamålsenligare af underdånig önskan eller
anmälan.
Häruti instämde V. Talmannen, Biskopen
Doct. af Wingårdj Biskopen Doct. Faxe
och Prof. Agardh.
De0 z6 Maj.
53
Stats-Rådet m. ra. Poppius: Det är med
tillfridsställelse jag hört min värde vän, Dom¬
prosten Heurlin, yttra en idé, som utgjort före¬
mål för min egen begrundning, nemligen att
anslagen å Titlarne lämpligare borde omfatta
det bela, och ej sträcka sig till alla detailler-
ne om fördelningen deraf inom Titlarne. Så¬
dant instämmer jemväl med förhållandet uti
andra Constitutionelle länder. Det är lätt att
inse, hvilka obehagliga och ofta ej till annat
än till misstroende och söndring i tänkesätten
ledande Anmärknings-anledningar derigenom
skulle komma att förfalla, så väl å den redo¬
visande som den redofordrande sidan. Utan
tvifvel ligger det något misstag deri, att ed¬
ligt ofligt bruk hos oss i allmänhet Rikets
Ständer inlåta sig ända in uti de minsta de¬
lad lerne af sådant, som egenteligen hör till
verkställigheten, hvilken stundom förlamas
igenom det tvång, hvaruti den myndighet,
som åligger detta bestyr, ej sällan befinner
sig igenom Reglemenlerings-systemet. Den
som varit i tillfälle att samla någon erfaren¬
het, huru det tillgår och kan tillgå i den
verkliga verlden, skall hafva öfvertyga! sig
att det fordras något annat än konstmässigt
uppgjorde Reglementen, för lycklig administra¬
tion af ett lands allmänna angelägenheter. Icke
behöfves det mycket förstånd eller verksam-
hetsförmåga att så- handla att, fastän ej något
n}7ltigt och godt uträttas på det liela, Regle-
menlariske föreskrifter likväl blifvit iaktlagne
med den noggrannhet, som gör tillfyllest för
befrielse från ansvar inför yttre rätt. Frihet
*
54
Den 26 Maj.
att verka efler allmänna utstakade grunder,
och använda dertill i allmänhet anvisle medel,
försätta verkställaren i tillfälle, att genom
handling kunna ådagalägga god vilja och er¬
forderlig förmåga att upphinna del mål honom
är anvist. Njuter han sedan någon rättvisa
för de förtjenster han visat sig äga, så skall
lian deraf finna sig lifvad till ansträngningar,
hvilka måste uteblifva hos den, som finner
sig fjettrad genom Reglementens band och ej
sällan uti dem kan åberopa ett försvar att
han fullgjort sina lagliga åligganden, fast
mycket mer än som skett kunnat uträttas.
Jag önskar derföre för min del, att Dompro¬
sten Heurlins idé malte vinna behjertande så
väl hos det Högv. Ståndet, som alla andra,
hvilka det kan angå, och sålunda erhålla till¬
börlig utveckling.
Professorn Doctor Morén: Uti hufvud-
frågan är min åsigt densamma, som Prosten
Åstrands och Domprosten Heurlins. Såsom
anmärkt blifvit, är visserligen hvarje stridig¬
het mellan Statsmakterna både obehaglig och
betänklig. Men jag bör härvid erinra, att det
gifves en slitning, eller ett missförhållande,
eller hur saken benämnes, vida vådligare, än
det vid Riksdags-förhandlingar: det nemligen,
som uppkommer och måste uppkomma, om en
Regering fortfar att handla emot folkets beslut
och önskningar. Då väckes ett missnöje, som
rotar och sprider sig, utan att Regeringen
märker det och varnas, lill följder, deni in¬
gen på förhand kan beräkna, eller vid utveck-
lingeu styra. Hellre, än alt sådant skall in¬
I
Den 26 Maj. 55
träffa, hellre må ett folk utsäga, hvad det vill
och menar, vördnadsfullt, men tydligt.
Coutractsprosten P. G. Svedelius: Då
Domprosten Heurlin så fullständigt utredt de
förhållanden och skäl, som legat lill grund
för ifrågavarande Utlåtande, så inskränker jag
lii ig till elen enda anmärkning, att Slats-Ut-
skoltet icke kunnat frånkänna Riksens Ständer
heslutande rätten i detta ämne, utan att göra
sig skyldigt till en stor inconseqvens. Utskot¬
tet har nemligen i grundlagsenlig väg lill
Conslitulions-Ulskotlet gjort anmärkning emot
de Konungens Rådgifvare, som tillstyrkt an¬
vändandet af besparingarne å 3:e Ilufvud-
Titeln till Löne-förhöjningar vid Gardes-
Regementena. Genom tillstyrkandet af en un¬
derdånig önskningsanmälan för likartade fall
har Utskottet handlat i öfverensstämmelse med
sig sjelft.
Domprosten Doctor Heurlin: Jag har ej
klandrat Constitutions-Utskottets beslut — det
vore ännu för tidigt — och lika litet bar jag
trott, att det skulle lägga hinder, för Riksens
Ständer att godkänna den allmänna piuncipen.
Jag har endast velat antyda, att detta ännu
oss icke oilicielt meddelade beslut, om icke
ålägger Riksens Ständer, likväl lägger stor
vigt på deras sida, som yrka, att tillgångar
måste beredas Kongl. Majit till de sedan sista
Riksdag beslutade Lön-förhöjningar. När Con¬
stitutions-Utskottets Utlåtande inkommer, öpp¬
nas tillfälle, om icke att vinna ändring der¬
uti, åtminstone att derom yttra sin opinion.
56
Den zS Maj.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Jag började mitt anförande om
denna punkt med erkännande af satsens rig-
tighet. Jag beklagade olägenheterna, sora
deraf uppstått, att den ej blifvit följd. Jag
yttrade ock den önskan, att den hädanefter
måtte göra sig gällande. Men det var om
sättet, att vinna afsigten, jag icke delade Ut¬
skottets förslag. Och det är detta jag fortfar
att anse föranledande till missförhållande mellan
Statsmakterne. Må någon annan tro, att Be¬
geringen vinner i anseende genom hvilken
eftergift som helst; jag tror att en jemnvigt
finnes mellan det öfverdrifvet fordrade och
det Öfverdrifvet medgifna, och att om den
icke bibehålles, slitning uppstår, om ock or¬
det misshagar. j\Tu då Partitiden synes stå
upp ur sin föraktade graf och vilja gå igen,
ar i synnerhet varsamhet nödig. Och det är
delta nödiga återhåll, jag ville se Ständerne
ålägga sig sjelfva.
Och skulle anmärkningarna vid denna
punkt åtfölja återremissen.
5:e punkten lemnades utan anmärkning,
och blef Utlåtandet återremitteradt.
§• 9-
Föredrogs Stats-Utskottels d. 21 och 24
■ dennes bordlagda Utlåtande N:o yp, angående
regleringen af utgifterna under Riks-Stalens
Första Hufvud-TileJ,
Bifölls.
Den z6 Maj.
57
§■ ,0-
Föredrogs Stats-Utskottets d. 21 och 24
dennes bordlagda Utlåtande N:o 80, angående
regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Andra Hufvud-Titel.
Uti. 1:0 a) Sid. 5.
Prosten Stenhammar anförde: Detlärer af
ingen förnekas, att aflöningen genom sportler
är förhatlig i sig sjelf, emedan den ganska
lätt föranleder missbruk eller åtminstone miss¬
tankar om väld och egennytta hos Embets-
männen. Utskottet har också sjelft kallat
detta aflöningssätt olämpligt. De skäl Utskot¬
tet icke desto mindre anfört för vägran att
antaga Kongl. Maj:ts Nådiga Förslag till sport-
lernas afskaffunde inom Konungens Cansli,
eller rättare deras förvandling till Charta Sigil-
lata, finner jag ej nog bindande. ”E11 partiel
sådan förändring skulle icke medföra någon
väsendtlig nytta,” heter det. Jag medgifver,
alt största förhatligheten träffar sportel-systemet
vid Domstolarne och Embetsverken i Lands¬
orterna; ty långt oftare än någon billig an¬
ledning finnes, väckes derigenom hos allmän¬
heten ett misstroende lill Embelsmännens
redlighet, sora ej kan vara utan menligt in¬
flytande på allmänna tänkesättet och folkets
belåtenhet. Men icke må man derföre skäli¬
gen säga, att det första af Konungen föreslag¬
na steget lill förbättring icke medför något
gagn. Tvärtom må det väl anses såsom vä¬
sendtligen gagneligt då det öppnar inträdet
på en väg, som efter hand skall leda till en
58
Den 26 Maj.
baltie sakernas ordning. Jag var med det
Högv. Ståndets tillåtelse frånvarande i hem¬
orten, då detta Slats-Utskollels betänkande i
Plenum undergick granskning; jag har derföre
ej kunnat inhämta de enskildta upplysningar
och delailler af Förslaget, genom hvilka Ut¬
skottet sett sig föranledt att förkasta det, eme¬
dan ”nu gällande grunder för fullmakters
chartering i vissa fall komme att ändras på
ett sätt, som för de tillträdande skulle blifva
högst betungande.” Men ingen ting synes b in¬
dra, alt grunderna för charteringen af full¬
makter, de må förblifva oförändrade eller i
n3r förordning annorlunda bestämmas af Be-
villnings-Utskottet vid denna Riksdag, skulle
kunna blifva de samma, antingen Kongl. Majtts
Nådiga Förslag om sportlernas utbyte mot
stämpladt papper antogs eller icke. Den
tillökning af stämpladt papper, som uppkom
såsom motsvarande sportlerna eller lösen, sy¬
nes ej kunna inverka på den deraf oberoende
egentliga Fullmakts-chartans belopp. Jag före¬
ställer mig att sportlerna derför ej heller be-
liöfde ökas eller förändras till beloppet; det
vore egentligen blott en annan benämning på
lika stor utgift för den betalande, hvaraf han
ingen ting led. Det enda skenbara skäl som
i sådant fall kunde anföras emot denna för¬
ändring, vore att den icke kunde verkställas
utan obillighet eller med vederbörlig contro/l.
Men jag åberopar det vitsord en vördnadsvärd
man bland reservanterna i detta afseende gif-
vit. Herr Grefve Halmiltons öfver alla loford
upphöjda rättskänsla och förmåga att bedöm-
Dm 26 Maj.
ma Förslagets verkställbarhet, äro för mig en
tillräcklig borgen alt någon svårighet viel ut¬
förandet icke möter, då Hr Grefven förklarar
att han hos sig stadgat denna öfvertygelse
efter 'verkställd undersökning. Men skulle
jag ock tänka mig att någon liten ökad Stats¬
utgift deraf föranleddes, ty betydlig kun¬
de den omöjligt blifva, äfven en sådan ut¬
gift skulle jag utan tvekan tillstyrka, när
Förslaget synes mig innefatta förslå steget att
närma sig till ett mål, som allmänt erkännes
värdt att eftersträfva. Ty efter hand skulle
detta steg leda till flera, mera väsendtliga.
Mig förekommer det icke ens representationen
värdigt, att för små betänkligheters skuld väg¬
ra ett Konungens Nådiga Förslag, syftande
alt förbereda en förbättring i administrativ väg,
hvilken af alla medborgare-classer önskas och
efterlängtas.
Häruti instämde Tit. Bexell} Lindahl >
Lyth m. fl.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Jag instämmer med Prosten Sten¬
hammar, och önskar, att man måtte antaga
denna början Lill sportel-syslemets afskaffande.
Det är motbjudande både för den som gif-
ver, och för den som tager. Den föregifna
svårigheten vid controllen hafva sakkunnige
försäkrat nog vara ingen. Mottagaren, som
vanligen är Registralorn, redovisar nu enligt
anteckningar inför Loltagarne, och borde, om
medlen komma att ingå till Statsverket, redo¬
göra för Kammar-Rätten. Besynnerligt är det,
att man förebrår Regeringen brist på förslag
6o
Den 16 Maj.
till olägenheters afhjclpande, oell när den
åter, såsom nu, afgifver dylika, erkännes nyt¬
tan, men förslagen antagas icke. Denna är
den andra så beskaffade händelse inom blott
denna dags Plenum.
Professorn m. m. Doct. Bescell: Lika
med Reservanten i Stats-Utskottet Herr Gref¬
ve Hamilton har jag alltid funnit det motbju¬
dande och olämpligt att Embetsverk och Domsto¬
lar såsom ett dem tillagt aflönings-vilkor nöd¬
gats arktals försälja den rättvisa de skipa. Vid
sislföregående Riksdagar har jag emot nu va¬
rande expeditions-lösen i allmänhet i motions¬
väg inom Representationen gjort framställnin¬
gar. Genom antagande af Kongl. Maj:ts Nå¬
diga Förslag skulle man åtminstone närma sig
till målel. Genom den föreslagne ökade Chartae
Sigillatse-afgiften tryggås å ena sidan Staten
emot förlusLer, och å den andra Skattdragan-
de Medborgare ifrån ökade Skattebidrag, till¬
komne genom förändringen. Jag åberopar Hr
Grefve Hamiltons Betänkandet bifogade Reser¬
vation och tillstyrker återremiss.
Prosten Astrand: Jag erkänner, att Ut¬
skottet mycket kort antydt sina skäl till af-
styrkande af sportlernas öfverfly tilling lill
Charta Sigillata, Jag undrar derföre alldeles
icke, alt den, sorn hvarken öfvervarit öfver-
läggningarna i Utskottet elier tagit kännedom
om Comilterades förslag i dess helhet, saknar
klar ledning för sitt omdöme. Jag vill dock
O vJ
söka,'efter min förmåga, något mer utveckla
Utskottets skäl. Förändringen skulle för dem,
Den 26 Maj. 61
som måste lösa expeditioner, 1 många fall blif¬
va betungande. Den, som expedierar en Full-
magt eller ett Afsked, kan nu, i anseende till
kand ehuru ej attesterad fattigdom, med kam¬
raters samtycke efterskänka Canslie-gebiihren;
sådant blefve omöjligt, om sportlerna förvand¬
lades till Charta Sigillata. Comitterade hafva
också tillstyrkt, att Canslie-gebiihren skulle i
många fall ökas, t. ex. vid Fullmagter till
Consistoriella Pastorat skulle den hädanefter
förhöjas lill 4^ procent af Löneinkomsten,
hvilket torde vara ett oskäligt anspråk, då
Konungens Canslie ej med dessa Fullmagter
har det ringaste besvär. Borttagas sportlerna,
så är ock ovisst, 0111 icke expeditionernas ut¬
gående komme att, till skada för de sökande,
oskäligt fördröjas. Osäkert är slutligen, om
Stalén komme att genom Charta Sigil la La er¬
hålla den summa, som enligt förslaget skulle
från Statsverket till Konungens Canslie anord¬
nas, ty dels skulle icke då, de expedierande
vara mone alt med ökning i sitt besvär öka
Statens inkomst, såsom nu sker, då vid an-
hängige besvärsmål Resolulioner ullemnas icke
allenast lill parterna, ulan ock till lieie, som
i besvärsmålet ej äro invecklade, och dels är
det absolut omöjligt att stadga tillförlitlig con-
troll derå, att de Handlingar, som böra char¬
teras, verkligen blifva charterade. Underslef
blifva hiirvid alltför möjliga.
Domprosten Doct. Holmström: Då jag
alldeles instämmer med Prosten Stenhammar
uti önskadt bifall till den Kongl. Propositio¬
nen om öfverflyttning af sporlel-beloppet i
6q
Den 26 Maj.
Kongl. Cansliet på Charta Sigillata, har jag
icke funnit mig öfvertygad af de deremot an¬
förda skälen. Jag har icke trott meningen
med förslaget vara att förskaffa Cansliets Tjenste¬
män en högre inkomst, utan endast att rätt¬
visare fördela den redan stadgade och göra
densamma säker och bestämd. Något behof
att derföre öka den så kallade Cansli-gebuhren
för liliträdare af Consistoriel^ Pastorat inser
jag derföre alldeles icke, och skulle anse nå¬
gon förhöjning derutinnan högst obillig, till
förmån för Tjenstemän, som icke hafva elen
ringaste befattning eller besvär med expeditio¬
nen af Fullmakter å slika lägenheter. För de
kunnbart och bevisligt fattiga, äger äfven nu
en eftergift rum i afseende på Char tering, och
det är ganska lätt, i fall förslaget antages,
att uti Charta Sigillata-förordniugen, som vid
denna Riksdag skall utfärdas, intaga ännu mer
bestämda stadgande» härom. Det åsyftade
ändamålet tror jag härigenom vida säkrare
vinnas, än genom förmodad miskundsamhet
hos vederbörande Expeditionshafvande, hvilka
måhända någon gång väl för sin del kunde
vilja efterskänka en betungande lösen, men
icke anse sig äga rätt dertill å kamraternas
ö O
vägnar, som äfven äga del i sportel-beloppet.
Controllen åter anser jag icke blifva svårare
än den nu är. Äfven nu charteras ju Full¬
makter, och denna Statsinkomst bör ju äfven
controlleras; b lifv er Chartan något högre, så
förändras icke deraf förhållandet. Jag åbero¬
par för öfrigt Hr Grefve Hamiltons reserva¬
tion .
Dm z6 Maj.
63
Domprosteri Doct. Heurlin: Jag instäm¬
mer tili alla delar med Prosten Astrand. Kongl.
Maj:t har föreslagit denna åtgärd, under iaktta¬
gande af de vilkor och föreskrifter, som Co-
mitterades underdåniga betänkande innehåller,
och ibland dem är äfven, att Canslie-gébiihren
för fullmagLer till Consistoriella Pastorater skall
förhöjas till 3J; proc. af den till Bevillning
taxerade Löne-inkomsten. Genom en dylik
utväg, utsträckt till alla Embetsman, som icke
erhålla fullmagter af Kongl. Majrt, kunde vis¬
serligen tillräckliga medel beredas till Lön-
reglering för Konungens Canslie. Men vid
alla Embetsverk brukar denna sportel-inkomst
tillfalla den, vanligen svagt louie Embetsman-
nen, som expedierar fullmagten. Så tillgår
det inom Rikets Collegier, och jag inSer icke
ringaste skäl, hvarföre Rikets Presterskap, då
de befordras till Consistoriella Pastorater, skola
skatta till Embetsmännen i Konungens Canslie,
som med desse fullmagter icke hafva ringaste
befattning. Lika med Prosten Åstrand anser
jag ock controllerna blifver svåra och osäkra.
Ifrån fordna tider kan man framvisa exempel
att fullmagter, särdeles för vissa högre tjenster
eller Titlar, icke blifvit utlöste, utan har man
åtnöjt sig med sportlerna, och borttages den
sporre, som nu ligger i det egna interesset,
torde man för framtiden kunna befara samma
underslef, till Statsverkets förlust. Den före¬
slagna Lön-regleringen är ock af denna förän¬
dring icke beroende. Ty om sportlerna bibe¬
hållas, kunna de inflyta i en gemensam Gassa
och efter allmänna grunder fördelas emellan
64
Dtn z6 Maj.
Embetsmännen i de serskilte Expeditionerna.
Jag är hvarken någon älskare eller försvarare
af sportel-syslemet, men vill man bar Itaga
det, bör man ej börja med Konungens Canslie;
ty af alla sportler, äro de visserligen minst
förhatliga, som erläggas för fullmagter, expe¬
dierade frän Konungens Canslie.
Contraclsproslen P. P. Svedelius: Jag
instämmer med V. Talmannen, Biskopen af
Wingård och Prosten Stenhammar_, och be¬
llö fver, i afseende på hvad Prosten Åstrand
anfört, endast åberopa Domprosten Holmström.
Billigt vöre, att Tjenstemännen i de Kongl.
Expeditionerna delade sportlerna lika, da de
hafva lika arbete.
Prosten Mittag: Såsom vän af sportel¬
systemets försvinnande, hade jag ämnat lala
emot Utskottets förslag; men om det är ett
vilkor, att för fullmagter till Consisloriela Pa¬
storat skall erläggas högre. Cansli-gebiihr, af¬
stå r jag derifrån. Men hvad det beträffar,
att äfven de, som viii ett besvärsmål icke äro
parter, ulan blott compelilorer med parterna,
få lösa Resolution, kan jag ej anse det för en
förmån, utan snarare för en olägenhet, som
följer af sportel-systemet. Jag kan åtminsto¬
ne ej anse för förmån att få lösa Handlingar,
som ej röra mig; men skälet till dessa mång¬
dubbelt utskrifna Resolutioner ligger väl egent¬
ligen i en förökad inkomst för Cansliet.
Domprosten Doct. Holmström: Jag har
redan uttryckt min öfvertygelse att förändrin¬
gen
Den 26 Maj.
65
geil i det så kallade sportel-systemet icke bör
medföra högre utgifter för fullmakts-lösen»
minst vid Consistoriel la Pastorat, och jag (in¬
ner ej nödvändigheten för Högloft. Siats-Ut¬
skottet att antaga detta föreslagna vilkor, enär
Utskottet, enligt den bifogade tabellen, före¬
slagit lägre löner, än Kongl. Majit äskat.
Genom nedsättningen hoppas jag att de re¬
dan befintliga sportlarne, förlagda på Charta
Sigillata, skola uppgå till jemn fyllnad uti
det af Utskottet för Cansliet föreslagna löne¬
belopp. Jag vidhåller sålunda min begäran att
frågan må af Utskottet ytterligare pröfvas.
Prosten Åstrand• Jag har ej sagt, att
det är en fördel alt få lösa sådana expedi¬
tioner, ulan blott velat antyda, att, när sport-:
lerna blifvit beräknade efter gammal praxis,
skall calculen ej slå in, och till följe deraf
Cn brist för Staten uppkomma; ty anslaget
går alltid af Staten fullt ut, men Staten får
mindre, än man påräknat, i Charta Sigillata,
och får då vidkännas förlust,
Stäts-Bådet m. m> Poppius: Jag. för¬
enar mig i alla delar med Prosten Sten¬
hammars och Landshöfdingen Grefve Hamil¬
tons reservation. Det är ej förenligt med ett
väl ordnadt samhällsskick alt igenom Så kal¬
lade sportler söka bereda fyllnad i embets-
och tjenste malis knappa löner. Om en annan
sakernas Ordning ej kati lillvägabringas öfver
allt, så bör det önskas att början dermed
kan göras i Konungens Cansli. Banan lill ett
Prcste-St. Prot. iSåf Bandet Fl. 5
66
Dm 26 Maj.
bättre förhållande är då åtminstone öppnad,
och en lycklig erfarenhet deraf skall säkert
verka till efterföljd i en närmare framtid.
Det är med denna förändring sorn med manga
andra. Hindren , sorn möta , förespeglas större
än de äro och då försöket att undanrödja dem
ej ens användes, få de gälla för mer än de
äro värde.
Prosten Mittag: Om sportelsystemet bi¬
behålies, är ett fritt fält för vederbörande
att föröka sina sportler; de skola då fortfara
att skicka Resolutioner till dem som ej äro
parter i målet. Att detta i Eccles. Expedi¬
tionen händt, icke en utan flera gånger, vet
jag med visshet, och skulle kunna nämna en
fattig Prestman, som måste sälja en ko, för
att fullgöra ett sådant obehörigt kraf.
Biskopen m. m. Doct. af Kullberg: Den
anmärkta oordningen är ett missbruk, som
aldrig tilldragit sig med Chefens vetskap. Un¬
der den tid jag förestod Ecclesiastik-Expedi-
tionen anmäldes hos mig någon gång en dylik
casus, och då sökte jag alltid att skaffa rät¬
telse.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen upp¬
lyste, att han, just i anledning af den hän¬
delse, som Prosten Mittag åsyftade, hos då¬
varande Stats-Secreteraren af Kullberg gjor¬
de en anmälan, hvarpå rättelse genast följde,
och hade H. H. Ärkebiskopen sedermera ej
försport något dylikt missbruk.
Den 26 Maj.
Uti. b. sid. 6.
Domprosten Doct Heurlin: Jag har väl
icke reserverat mig emot Utskottets beslut,
men likväl icke delat pluralilelens tanke.
Gerna medgifver jag, att af alla ifrågakomne
lönregleringar finnes ingen mera af behofvet
påkallad, än den inom Konungens Canzli.
Men dertill fordras icke blott åtgärder, till
ändring och rättelse uti gamla inrotade miss¬
förhållanden, utan äfven större uppoffringar
än Utskottet föreslagit, ja, äfven större än
Kongl. Majrt äskat. Jag vill förbigå den min¬
skade personalen och den af många yttrade
farhåga att göromålen med den icke kunna
bestridas. Vigtigare är att förslaget väl åser
en slags löneförbättring för Cabinettet, Hof-
Canzlers-Expeditionen, Riks-Archivet och Bi-
bliotheket, men deremot kommer att medföra
en verkelig löneförsämring för de öfrige 4
Stats-Expeditionerna. Således skulle Eccles.
Exped:s Anslag minskas med 4>000 R:dr, då
man nemligen beräknar hvad som hittills ut¬
gått af besparingarne. Och anställer man
jemnförelse emellan de föreslagne nya löner¬
na, och dem desse tjenstemän för närvarande
åtnjuta, med inberäkning af deras sportel-
andelar, så finner man att flere skulle erhålla
minskade, i stöllet för ökade löneförmåner.
Men det vigtigaste skälet är att lönregleringen
alls icke kan verkställas, utom att Rikets
Ständer tillika bevilja ett högst betydligt an¬
slag på indragningsstat och dit öfverfiyttar
snart sagdt hela nu löntagande personal, som
68
Den 26 Maj.
icke tjenstgör, och låta de nya, ökade löner¬
na komma de verkeligen tjenstgörande till
godo. Utan en sådan frikostighet kan lön-
regleringen icke verkställas på en mängd af
år, hvarunder samma missförhållanden skola
uppkomma, som nu allmänt och rättvist öf-
verklagas.
Häruti instämde Biskop Faxej Doctor
Grevilliusj Doct. Elfström , Prosten Mittag,
Contractsproslen Ahlgvist m. fl.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Ställningen i Konungens Gansli
är bekymmersam. Slår man upp Calendern,
så finnas Expeditionerne manstarka, men icke
lika arbetsföra. I Justitie-Revisionen är den
3o:de personen, och den Copist, Föredragan¬
de, under det, att ett stort antal af hans
Förmän njuter sinecurer. I Ecclesiastik-Ex-
peditionen föredrager ingen af de flere verk¬
lige Expeditions-Secreterarne. Fortfar detta
förhållande, att de äldre icke tjenstgöra men
innehafva lönerna, och att de yngre försprida
sin verksamhet på flera Embetsverk, för alt
någonstädes lyckas på den utlagda födkroken,
blir arbetet öfverallt eftersatt eller icke så¬
som sig bör förrättad t. Tillfälle mäste såle¬
des gifvas åt de dertill berättigade, att få
rum på Indrag.nings-staten, och löner eller
Större flitpenningar, än de hittills beslådde,
böra anslås åt det mindre antal, som är i
verksamhet. Med den nu föreslagna lönre-
g lerb igen synes således intet vara vunnit, ntejj
bör den i sin helhet orngöras.
'13en z6 Utaj.
Prosten Astrand: Jag liar inom Utskottet
delat Domprosten Heurlins åsigt. Han har
nu utredt olägenheterna och orättvisan af det
framställda förslaget, och dessa olägenheter
gälia cj hlolt för en kort tid, utan de blifva
permanenta. Arbetspersonalen är föreslagen
så ringa, att de arbetande skola använda den
största ansträngning och derföre snart skola
blifva utslitne och otjenstbara sami komma
att belasta indragningsstaten eller, liksom nu,
borttaga lönerna, under det extraordinarie!’
förrätta tjensterne. Det gifves intet medel
att afhjelpa detta annorlunda än derigenom
att lönerna göras mycket små och resten af
anslaget användes till arfvoden att utdelas i
nion af hvars och ens förrättade arbete. Jag
är för öfrigt viss, att regleringen ej kan verk¬
ställas eller gagnar till något, örn icke Rikets
Ständer vilja anslå det af Kongl. Maj:t yrka¬
de anslaget af 11,300 R:dr. I afseende på
Utskottets förslag får jag specielt anmärka,
att jag finnér det principstridigt, att Expe-
ditions-Seoreterarelönen, hälst om Expeditions-
Secreterarnes befattning inskränkes till ut¬
skrifvande afprotocollerade beslut, skulle|blif-
va 1,600 R:dr eller lika med Revisions-Secre-
terarelönen. Dessa funclioner hafva aldrig
hittills varit satta i parite och höra aldrig
blifva det.
Prosten Stenhammar: Jag vill hemställa,
om ej de olägenheter, som omtalas, kunna
afhjelpas derigenom, att embetsmännerna inom
Konungens Cansli tillförbindas att göra den
tjenst, för hvilken de uppbära lön. Det när¬
Den 26 Maj.
varande förhållandet är ett missbruk■, och ett
missbruk måtte kunna afskaffas.
Domprosten Doct. Heurlin: Ingen kan
högre än jag önska en ändamålsenlig Lön-
reglering inom Konungens Cansli, synnerligast
inom Justitie-Revisionen, der jag fruktar att
göromålen äro i fara att afbrytas eller af¬
stanna. Men efter Utskottets förslag vinnes
icke det åsyftade ändamålet. "Vill man det
på allvar, så bör man ej vara njugg eller
fråga efter de uppoffringar Staten måste göra,
men ock på samina gång tillse, att en bättre
sakernas ordning må inträda. Lönerna måste
ökas, så att Embets- och Tjenstemännen äga
full, anständig bergning, utom att på flere
håll och genom biförljenster söka sitt uppe¬
hälle. De böra vara fästade vid det verk,
der de åtnjuta lön, och deråt egna hela sin
verksamhet. Nu åter är man anställd vid
flere verk, men tillhör icke något enda. Man
visar sig på Embetsrummen å de bestämde
timmarne, så afpassade, att man kan springa
från det ena verket till det andra, och der¬
jemte af behofvet tvingad att uppsnappa de
biförtjenster, som under farten erbjudas. Huru
Statens sysslor på detta sätt blifva skötte är
lätt att inse, och vitsordas af den allmänna
rösten. Må Staten gifva tillräckliga löner,
men ock sedan tillhålla vederbörande att sköta
sitt kalls pligter.
Comminister Dahlgren: Jag instämmer
med Prosten Astrand deri, att Revisions-
Secreterare och Expeditions-Secreterare ej böra
Den aS Maj. 71
ställas i parite. Utom det att deras befatt¬
ningar äro olika trägna och maktpåliggande,
kan väl en Expeditions-Secreterare, men icke
en Revisions-Secreterare, hafva andra befatt¬
ningar tillika. Således bör den sednare hafva
större lön. Denna åsigt är ock uttryckt i
den Kongl. Propositionen, som föreslår för
Revisions-Secreterare 2,000 R:dr och för Ex-
péditions-Secreterare 1,800 R:dr.
Häruti instämde Fältprosten Edvall•
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Här bör anmärkas, att, med
undantag af Krigs-Expeditionen, blott tvänne
Expeditions-Secreterare äro uppförda på hvar
Stats-Expedition. Skola de, utom andra gö¬
romål, alternera med föredragning i Bered¬
ningen, få de fullt opp att göra. Då kunna
de väl jemföras med Revisions-Secreterare och
lika väl förtjena sina 1,600 R:dr.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Jag har
varit tjenstgörande i Justitie-Revision i 9
år, och kan således af egen erfarenhet be¬
sanna att en reglering af lönerna för detta
Embetsverk är af omständigheterna högeligen
påkallad. Närmaste följden i allmänhet der¬
af att Embets- och Tjenstemäns löner äro ut¬
delade med sparsam hand blir oemotståndli¬
gen att tjensterne ej fullgöras såsom eljest
vore att förvänta. Ett commiserationssystem
utbildar sig, hvarunder det tillätes, att så
kallad mångslöjd får idkas, på det den svagt
lönte i torftighet varande tjensteman må på
annat sätt än igenom den egenteliga tjensten
72
Den 26 Maj.
Jkunna bereda sig fyllnad i bristen af erfor¬
derliga lefnadsmedel, eller ock att han får
under hvarjehanda förevändningar ledighet från
sysslans bestridande. Andra måste då till¬
förordnas bland dem, hvilka äro unga till
åren och låta bruka sig dertill, så länge de
intagas af hopp, att derigenom kunna bereda
sig en bättre tid. Snart försvinner detta hopp,
och en hvar i sin ordning söker draga sig
undan. Också visar sig, alt Copister måste
användas till förrättande af Revisions-Secre-
terare-tjenster, — ett sysslande sorn dock for¬
drar en mogen man, om allt skall väl be¬
styras. — Kammer ej skyndsam hjelp, så är
ej den tid aflägsen, då beklagligen ingen skall
finnas, åt hvilken embeten och tjenster kun¬
na anförtros. Jag älskar att tro att, i fall
af återreraiss, Höglofl. Stats-Utskottet skall åt
detta ärende egna ali den närmare uppmärk¬
samhet, sorn omständigheterna påkalla.
Häruti instämde Professorn Doct. Bexell.
Prosten Åstrand erinrade, att serskildt
arfvode för föredragning är för Expedilions-
Secreterare föreslaget.
Biskopen m. m. Doct. af Kullberg upp¬
lyste, att Stuts-Secreterarne oftast sjelfve före¬
draga, äfven i Beredningen, men Expedilions-
Seereterarne stundom, såsom biträde.
Och skulle anmärkningarna vid irsla
punkten, a) och b) återrrmissen åtfölja.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
P. A. Sondén,
Den 2 6 Maj e. m.
Den 26 Maj 1834.
Plenum kl. 6 e. m.
§• !*
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskot-
tels Utlåtande N:o 80.
Uti. 1:0 c) sid. y lemnades utan anmärk¬
ning.
Uti. 1:0 d) sid. 8.
Comminister Dahlgren anförde: Jagskall
gerna foga mig efter Utskottets beslut, om
det vidhåller sin hushållsprincip; men skulle
Utskottet, då återremisserna hesvaras, visa
sig frikostigare i annat, ville jag gerna lnir
hafva öppen talan.
Uti. 2:0j 3:Oj /f:o lemnades utan an¬
märkning.
Uti. 5:o Sid. 10.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Här
inträder den omständigheten, alt, då Kongl.
Maj:t tillagt tjenstemän löner, som ej kunna
dem fråntagas, måste de antingen sättas på
indragningsstat eller ock andra utvägar be¬
redas.
Prosten Åstrand: Då Utskottet ansett
Commerce - Collegium, Bergs - Collegium och
Kammarrätten kunna åtnöjas med Assessorer,
utan Råd, torde samma anmärkning äfven
kunna gälla om Kammar-Collegium.
74
Den 26 Maj e. m.
Uti. 6:0 a) Sid. 11.
Professoren Doct. More'n: Enär betänkan¬
det ej upplyser, hvarföre de tjenstemän på
expectancestat, dem Stats-Contoret äger, icke
blifvit till tjenstgöring inkallade, hvarigenom
ny tjenstepersonal och nya anslag uti större
eller mindre mon kunnat göras obehöfliga;
måste jag upptaga Reservanternas anförda skäl
och begära återremiss af denna punkt, på
det att förhållandet må utredas, om ock ej
beslutet bör ändras.
Domprosten Doct. Heurlin: Om de på
Kongl. Stats-Contorets Stat föreslagne nya
tjenstemän af Rikets Ständer bifallas, så mö¬
ter intet hinder, att vid deras tillsättande
pröfva de personers skicklighet, som för när¬
varande finnas på Stats-Contorets Exspectance-
stat. Blir någon af dem befordrad till ordi¬
narie tjenst, så upphörer i och med detsam¬
ma dess Expectancelön.
Uti. 6:0 b) c) d) äfvensom y:o lemnades
utan anmärkning.
Uti. 8:0 Sid. t'].
Stals-Rådet m. m. Poppius: I anse¬
ende till den närmare beröring, hvari jag
stått till Commerce-Collegium, och den nära
bekantskap jag gjort med detta Embetsverk,
och allt hvad detsamma angår, finner jag mig
uppmanad, att vördsamt göra åtskilliga erin-
dririgar, i anledning af hvad Högloft. Stats-
TJtskottet yttrat om nämnde Embetsverk. Det
är bekant, alt, omedelbarligen efter 1809 års
Den 26 Maj e. ut. 75
Statshvälfning, frågor väcktes hos Rikets Stän¬
der om angelägenheten äfven deraf, att en
Revision af alla de administrativa Embets-
verken skulle till vägabringas, och i afseende
på deras organisation, sådane förändringar
åstadkommas, sorn funnos vara nödige och
öfverensstämmande med den nya sakernes
ordning, hvilken då blifvit införd och borde
än vidare utbildas, så att landets Styrelse
uti alla sina utgreningar, så väl uti Judicielt
sorn Administrativt afseende kunde utgöra ett
sammanhängande helt. Ärendet blef seder¬
mera behandladt, dels af Rikets Ständers egna
Utskott, dels ock af serskilte Committerade,
som af Kongl. Maj:t tillförordnades i öfver¬
ensstämmelse med Rikets Ständers önsknin¬
gar. Under tiden uppstodo ock frågor, dels
om afskaffande af den Collegiala formen och
införande af en så kallad ministeriel styrelse,
dels ock om nödvändigheten af förbättrade
lönevilkor för embets- och tjenstemän i all¬
mänhet,. Det visade sig snart, att Embets-
verkens organisation berodde af den djupare
ingripande frågan om lämpligheten af en mi¬
nisteriel Styrelse-form, och denne åter var af
sådan natur att den ej kunde annorlunda än
i Grundlagsenlig form behandlas. Saken blef
således försatt uti en vidlöftighet, att utveck¬
lingen deraf ej var så lätt att motse, och de
många olika åsigter, hvilka under behandlin¬
gen deraf gåfvo sig luft, bidraga äfven att öka
hindren för dess fortgång. Hvad åter angick
frågan om den önskade löneförbättringen, så
fann man utväg att komma derifrån genom
76
Den 26 Maj e. m.
stadgande af den grundsats, att en dylik för¬
bättring skulle stå i saraband med den nya
organisation, och att, ehuru det i allmänhet
erkändes, alt lönerne voro ringa och knappa,
så skulle rättelse deri hufvudsakligen böra
grundas derå, att Erabetspersonalen inom Em-
betsverken kunde minskas, och alt den be¬
sparing som derigenom kunde lillvägabringas
skulle kiruna användas såsom tillökning i lö¬
nerne för de öfrige, hvilke sålunda äfven
finge njuta skälig ersättning för ökade göro¬
mål. Ändtligen afgjordes af Lagstiftaren frå¬
gan om införande af Ministeriel Styrelse ne¬
gativt eller så att den ej ansågs lämplig för
fäderneslandet. År 1827 i September månad
täcktes Kongl. Majit i Nåder förflytta mig
från högsta Domstolen lill det då lediga Pre-
sidents-Embetet i Commerce-Collegiurn. Vid
mitt inträde der erfor jag snart, att detta
Embetsverk, bestående af en talrik personal,
var nära sin fullkomliga upplösning. Och
huru kunde det vara annorlunda? Stående
qvar från den gamla tiden såsom en ruin
och förflyttådt i den nya, för hvilken det
förblef främmande samt dertill fördömdt, att
i mångårig förväntan på den kommande nya
organisation, befinna sig uti ett Provisoriskt
tillstånd, hvarunder lediga tjenster ej tillsat¬
tes annorlunda än efter Provisoriske förord¬
nanden, befann sig Comrnerce-Collegium i
den ställning, att med bästa vilja ej kunna
använda sier till sådan verksamhet, sorn Ko-
nung- och Fädernesland eljest borde vänta
och tidens skick kunde fordra. Någon tid
Den z6 Maj e. m. 77
förblef jng cn stilla åskådare af detta för¬
hållande. Jag afgjorde ock inom mig, jag
bekänner det öppet, att låta dervid bero och
begagna mig af omständigheterne att kunna
tillbringa mina öfriga dagar sorglös om All¬
männa ärenden, häldre än att vid en annal¬
kande ålder inkasta mig sjelfmant uti nya
bekymmer för alt söka åstadkomma en annan
sakernas ordning, hvarvid jag hade att ut¬
härda strider, för hvilka, .om de än lyckli¬
gen utfördes, några lagrar sällan äro att skör¬
da. Men — jag kunde ej länge uthärda i
denna föresats. Den var oförenlig med mitt
lynne. Jag blygdes för min egen skugga,
•att släpa ett onyttigt lif och blifva en börda
för mitt fädernesland, medan jag tyckte mig
annu äga krafter qvar, att dock vara nyttig
i min Konungs och Fäderneslandets tjenst.
Jag beslöt derföre alt i underdånighet fästa
Kongl. Majrts Nådiga uppmärksamhet på ställ¬
ningen i hvad som angick Commerce-Colle-
giurn. Kongl. Maj:t täcktes då i Nåder an¬
befalla mig, att i samråd med någre akt¬
ningsvärde och kunnige personer utarbeta och
i underdånighet afgifva förslag lill den för¬
ändring med Commerce-Collegium och den
behandling af de till denna Administrations-
gren hörande Allmänna ärender, hvartill för¬
handen varande omständigheter kunde föran¬
leda. Denna Kongl. Majlts Nådiga Befallning
blef kort derefter fullgjord. Uti det lili
Kongl. Maj:t i Nåder afgifne underdåniga be¬
tänkandet med. dervid fogade handlingar gjor¬
des omständlig redo för nila de grunder på
78
Dm z6 Maj e. m.
hvilka planen för Commerce-Collegii nja or¬
ganisation' hviladé och efter hvilken det för¬
modades att Cqllégium kunde komma alt ut¬
öfva en verksamhet, som för Konungens och
Rikets tjenst ej vore att anses likgiltig. —
Det blefve vidlyftigt att här upprepa inne¬
hållet af desse handlingar, helst de äro till¬
gänglige för hvem helst anser mödan värdt
att af dem taga kännedom. Kongl. Majrt
täcktes i Nåder gilla det underdåniga försla¬
get, i öfverensstämmelse hvarmed Collegii or¬
ganisation fullbordades och erforderliga nya
Instructioner för samtlige Embets- och Tjen¬
stemän inom Verket utfärdades. Resultatet
af allt detta var bland annat, att alla så kal¬
lade Justitias-mål skiljdes från Kollegium,
hvarmed ock Justitiae-Division upplöstes och
endast sådane till dess handläggning förut hö¬
rande ärender, hvilka omfatta ordningsmål
eller Collegii inre Ekonomika förflyttades till
den så kallade Idandels-Division; att antalet
af Collegii betjening, förminskades för så vidt
som sådant kunde ske, under förutsättning
att, enligt en bepröfvad erfarenhets anvisning,
de göromål, hvilka framdeles komma att tillr
liöra Collegii befattning, förmodades kunna
liandhafvas och skötas med erforderlig ord¬
ning och drift, samt att Collegii Ledamöter,
hvilka förut utgjort ett antal af 12 personer,
inskränktes till 3 ledamöter, under namn af
Commerce-Råder, oberäknad Chefen..eller Pre¬
sidenten och den ledamot som egentligen och
endast är till för Manufactur-Disconten, hvil¬
ken utgör en egen förvaltningsgren och har
Den 26 Maj e. m.
79
sin egen stat och egne tjenstemän, samt kan
skiljas från Collegium eller bibehållas under
dess öfverstyrelse utan att i och för sig sjelf
utgöra en integrerande del af Collegium.
Den förbättring i lönerne som är för¬
unnad den fåtalige Personalen i Collegium,
är tillvägabragt genom indragningen inom
sjelfva Collegium och någre nya anslag å
Statens sida hafva dertill ej blifvit begärde
eller an vista; jag bekänner öppet, att under
sådane förhållanden, som äro anförde här
ofvan, jag vågat smickra mig med det hopp
att Höglofl. Siats-Utskottet täckts i dess yt¬
trande .meddela ett annat videtur om Com-
merce-Collegii organisation, än som finnes ut¬
tryckt i de allmänna ordalagen, att Collegii
Personal bordt inskränkas i anseende till det
inskränktare fält inom hvilket det nu hade
att verka; att någre af Collegii Ledamöter
kunnat utgöras af Assessorer; att indragnin-
garne på Collegii gamla Stat borde blifva be¬
sparingar på Statsutgifterne och att den nya
Staten sålunda ej vore att betrakta annorlun¬
da än som Provisorisk.
Jag tager mig friheten vördsamt anmär¬
ka härvid att Commerce-Collegii organisation
ej blifvit uppgjord lättsinnigt, eller efter in¬
fall eller godtycke, utan grundenlig och noga
undersökning och kännedom af alla de för¬
hållanden, hvilka dervid bordt komma under
öfvervägande; att fältet för Collegii verksam¬
het ingalunda blifvit inskränkt, eller finner
för sig andra gränsor än den civiliserade verl-
8o
Vtn 26 Maj e. nt.
dens; att den som af egen erfarenhet vet att
pröfva hvilka ntliållande ansträngningar man
skäligen bör fordra af Embetsmannen och
tillika gör sig underrättad om vidden och be-
»
skaffenbeten af de ärender Collegium, da det
uppfyller sin bestämmelse, bar att ombesörja,
ej skall neka, att Personalen inom Collegium
är i det närmaste lämpad elter omständighet
terne5 alt jag för min del frimodigt kan för¬
klara att under de 7 är jag varit anställd i
Commerce-Collegium jag ej saknat full syssel¬
sättning från måndagen till lördagen året om,
och att jag ännu på gamla dagar fått erfara
att ej sällan stunder af natten måst använ¬
das till förlängande af dalens; alt Corn-
O Q
merce-Collegium ej ens njuter några så kalla¬
de ferier; att skillnad emellan Råder och
Assessorer tili ett Embetsverk, som endast
räknar 3 ledamöter, hvilka en hvar förestå
sina depar lemén ler, med i öfrigt lika rättig¬
heter och skyldigheter, ej är så alldeles lämp¬
lig; att det ej är enligt med rättvisa och bil¬
lighet, att det Embetsverk, söm kunde genom
en förenklad organisation till allmänt gagn,
göra indragningar i Personalen och genom
göromålens öfverflyttning från flere till färre
Personer, åstadkomma utvägar för desse se¬
nare alt få åtnjuta behöflige löneförbättrin¬
gar, ej skulle få åtnjuta fördelar, hvilka det
siikt bereda åt sig såsom belöning för mot¬
svarande ökade skyldigheter, samt änteligeu
att ett Provisoriskt, tillstånd för ett Embets¬
verk, är menligt för det allmänna, i det att¬
alia
Den zS Maj e. m.
81
alla till dess handläggning hörande ärenden
O O O
hunna komma att jemväl undergå en provi¬
sorisk behandling. Bättre vore att rent utaf
förflytta ett sådant Embetsverk på Indrag-
nings-Stat, och sätta det utom ali verksam¬
het; ej utan skäl torde äfven kunna yrkas att
detaillerne vid organisation af ett under Ko¬
nungens lydno stående Embetsverk, lämpli¬
gast bedömmas och pröfvas af Konungen och
att då sådant skett, dervid kunde få bero, så
länge åtminstone att det med skäl kunde sä¬
gas att inrättningen är förfelad och ändamåls¬
lös. Jag önskar upprigtigt, att efter dock så
är, att ett samhälle ej lärer kunna bestå utan
embets- och tjenstemän, fäderneslandet aldrig
må sakna män, hvilka med redligt nit och
allvar söka vårda dess angelägenheter. Men
då bland vilkoren derföre må räknas bland
annat, att Statens tjenare, medan de egna sig
med alla sina krafter till dess tjenst, ej be¬
finna sig, i lekamlig måtto, uti sämre vilkor
än dagakarlen, hvilken, örn han vill och förmår
arbeta, kan räkna på dagligt bröd, eller i an¬
delig måtto förblifva i saknad af den välvilja
utaf dem, livilke han tjenat, som må utgöra
hans njutning, så önskar och hoppas jag ock
att de, på hvilka det ankommer att förordna
om tjenstemänners öde i denna del, ej må
lemna hans billiga anspråk utan uppmärksam¬
het. En hvar af det Högvörd. Ståndet är i
tillfälle att erfara , hvad det kostar i pennin¬
gar att i Stockholm föra äfven en anspråkslös
lefnad. Om den som efter en kostsam upp-
Preste-Sc. Prot. 1S34■ Bandet FL 6
82 Den 26 Maj e. m.
fostran och inånga års ej sällan lönlösa eller
med ringa lön fortsatta sträfvande på tjenste-
mannabanan, ändteligen vid 4° a 5o års ål¬
der hinner till Rådsplats i något Embetsverk
och då skulle kunna påräkna en löneinkomst af
ungefärligen 2000 R:dr, så må väl hans lott ej
kunna anses vara synnerligen afundsvärd, sär¬
deles om han ej haft mod alt afsäga sig den
dyrbaraste af naturens rättigheter, nemligen
den att ingå giftermål. Vi böre ej glömma,
att då vi besluta om embetsmännens vilkor i
allmänhet, det gäller våra egna barn, hvilke
skola på mödornas väg följa oss i spåren.
Om så olyckligt är, att Statens tillgångar ej
medgifva att på en gång kunna tillfredsställa
alla embets- och tjenstemäns billiga fordrin¬
gar, så är likväl icke förenligt med rättvisa
att ej ens de skulle till en början kunna få
åtnjuta de förbättrade vilkor, sorn utan Sta¬
tens betungande kunnat beredas för dem, en¬
dast derigenom, att indragningar af personalen
inom de Embetsverk, till hvilka de höra,
kunnat åstadkommas igenom införande af en
bättre och jemväl Staten gagnande ordning.
I händelse af återremiss må äfven dessa mina
erinringar få åtfölja och underkastas Högloft
Stats-Utskottets närmare gunstiga eftersinnande.
Och skulle denna anmärkning återremis-
sen åtfölja.
Uti. g:o Sid. 18.
Biskopen m. m. Doctor Faxe: Då Högh
Stats-Utskottet afstyrkt att de af Kongl. Maj:t
föreslagne 15,075 R:dr 28 sk. g r:st. och der-
Den z6 Maj e. m. 83
under beräknade i ,353 Tunnor Spanmål skul¬
le å Stat uppföras, såsom lönelillökning för
Kongl. Kammar-Rätten, blir följden häraf,
att efter nuvarande Embets- och tjenstemäns
bortgång, de vid verket tjenande finge åtnöjas
med de, före den i nåder vidtagne nya Or¬
ganisation, på stat uppförde mindre Löner.
Huruvida detta kan med billighet och rättvi¬
sa vara öfverensstämmande får jag vördsam¬
mast hemställa. På Riksens Högh Ständers
underd. begäran bar Kongl. Majrt i nåder vid¬
tagit den förändrade organisationen, hvarige¬
nom tjenstemännens antal blifvit inskränkt,
men goro ra ålen till den grad ökade, att då
under åren 1824 till och med 1828 de af-
gjorde målen utgjort 6,75o, hafva under de
sista 5 åren eller 1829 till och med i833 de
uppgått till 9,669. Årligen hafva de ökats.
Då de 1829 voro 1,542 växte de t 833 till
2,336. Om så oafbrutit fortgår, tyckes man
med skäl kunna yrka, att lönerne icke fram¬
deles nedsättas. Att tjenstemännens arbete
verkställts med framgång visas deraf, att då
under de feni förstnämnde åren observations-
medlen stego till 121,464 R:dr i5 sk. 6 r:st.,
hafva desse de fem sistnämnde år, hunnit till
139,762 R:dr 34 sk. 4 i:st. Detta förhållan¬
de torde Utskottet taga i öfvervägande och
deraf finna anledning, att tillstyrka lönansla¬
gets uppförande på Stat; och derföre anhåller
jag, att denna anmärkning måtte till Högh
Utskottet remitteras.
Häruti instämde Biskop Franzen.
84
Den 26 Maj e. tu.
Fältprosten Edvall: Då man fäster sig
vid Kongl. Kammar-Rättens Aflönings-Stat sy¬
nes mig något icke så obetydligt missförhål¬
lande äga rum emellan dervarande tjenstemäns
aflöning, med afseende å deras mer eller min¬
dre trägna arbetsmödor, äfven om man afser
det förmanskap och den högre värdighet, som
inom Verket finnes och alltid bör finnas. En¬
ligt nya Staten har Presidenten i Lön 3,200
R:dr B:co och i Taffelpengar iooo:de R:dr,
S:a 4,200 R:dr. Vice Presidenten har 2000
R:dr och 6 Råder hafva hvardera 1,600 R:dr
eller 9,600 R:dr tillsammans; dessa summor
sammanlagda göra i5,8oo R:dr. Det synes
som derpå någon afprutning borde kunna gö¬
ras, särdeles på Presidentens rika anslag, hälst
hans sysselsättning föga lärer vara trägnare
nu än förut; och kunde således den förra Sta¬
ten väl vara ganska tillräcklig. Presidenten
hade då 2,849: 46- 5. Tvänne Råder hälften
hvardera af 2,520 R:dr och 5 Assessorer de¬
lade sig emellan 4348 R:dr och 16 sk., Sum¬
ma 9,718: 14. 5. Härtill kommer Presiden¬
tens Taffelpengar enligt Kongl. Brefvet den
20 Febr. år i83o, utgörande 1,000 R:dr, Vice
Presidenten af Billberghs Extra Rådslön en¬
ligt Kongl. Brefvet d. 27 Febr. i83o, utgö¬
rande 1,260 R:dr. Kammar-Rätts-Rådet Bill¬
berg enligt Kongl. Brefvet d. 1 Maj 1816,
har 1,260, hvilket gör 3,520 R:dr eller till¬
sammans med förra summan 13,238: i4* 5.,
således förbättring, såsom ofvanför ses, af
2,56i : 33. 7. Inom Cancelliet var den gam¬
la personalen öfverflödigt talrik och bestod af
Den 26 Maj e. m.
85
1 Secreterare med 777 R:drs lön, en Proto¬
notarie ^12: 3o. 5., tvänne Notarier, till¬
sammans 791 R:dr, en Actuarie 395: 2^.,
en Registrator 35o: 46- 5. och fem Gancelli-
ster med tillsammans 1,320 R:dr och 4° s^:s
Lön. Cancelliet hade således en aflöning af
4,047 R:dr 44 sk- 10 r:st.; och oaktadt gan¬
ska iindriga göromål, i jemförelse med Revi-
sions-Contoren, har det dock efter Nya Sta¬
ten fått tillökning i personal af en person,
och betydligt i löneanslag, hvilket sednare
klart visar sig, då Secreteraren har 1,200 R:dr,
tvänne Proto-Notarier hafva hvardera 900 R:dr
eller tillsammans 1,800 R:dr; denna aflöning
kan skäligen nedsättas till 700 R:dr och den
ena Proto-Notarie-tjensten alldeles indragas,
hvarigenom både tillökning i personal och till¬
gång tili lön för Revisions-Contoren stöde att
vinna. En af de arne Notarierna, hvardera
med 800 Rrdrs lön, kunde äfven umbäras och
lönen för den qvarblifvande bestämmas till
600 R:dr. En Actuarie, med Registralors-be-
fattningen derjemte, kunde erhålla 600 istäl¬
let för 800 R:dr, och 6 Cancellister, som nu
tillsammans hafva 2,400 R:dr, kunde kan hän¬
da utan skada för ärendernas gång minskas
till personalen med en eller två personer.
Nu varande Stat 7,800 R:dr lemnade således
en tillgång af omkring 2,000 R:dr. Advocat-
Fiscals-Contoret har efter gamla Staten haft
en Advocat-Fiseal med 900 R:drs lön, och en
vice Advocat-Fiscal med 3g5: 24. Efter Nya
Staten har Advocat-Fiscalen 1,200 R:dr och
vice Advocat-Fiscalen 800 R:dr; denne sist¬
86
Den 26 Maj e. m.
nämnde är alldeles obehöflig och kunde såle¬
des med sin lön förflyttas bland Revisorerna.
Contorets hela Stat är 2,000 R:dr B:co, och
visar en. förbättring af 9o5: 24. Öfver-Com-
missarie-Contoret är nytt. Öfver-Cominissa-
rien har der 1,600 R:dr och en Kammarskrif¬
vare 4°oR:dr, Summa 2,000 R:dr. Revisions-
Contoren hafva förut haft 5 Commissarier å
777 R:drs lön, summa 3,885. Femton äldi'e
Revisorer ä 497: 8., S:a 7,457: 24. Nio yng¬
re Revisorer å 3q5: 24., S:a 3,55g: 24. och
tio Kammar-Skrifvare å 264: 8., S:a 2,641:
32. Hela Summan är 17,543: 32., och en¬
ligt Kongl. Brefvet d. 16 Maj 1827, till för¬
delning inom Contoren, i anseende till Revi-
sions-Betjeningens ökade göromål 3,000 R:dr,
S:a 20,543: 3a. Nya Staten upplager 3:ne
Commissarier å 1,200 R:dr, S:a 5,6oo:, åtta
äldre Revisorer å 800 R:dr, S:a 6,400:, åtta
yngre Revisorer å 600 R:dr, S:a 4>8oo R:dr
och 12 Kammar-Skrifvare å 400 R:dr, S:a
4,8oo R:dr; delta tillsammans gör 19,600 R:dr.
Således oaktadt indragning af 8 personer, och
i följd deraf betydligt ökade göromål, hafva
Revisions-Contorens vilkor försämrats med q43
R:dr 32 sk. Revisions-Contoren fordra billigt
en tillökning uti personal med en Commissa¬
rie och 6 äldre Revisorer, hvaremot det kan
tåla en förminskning af 4 Kammar-Skrifvare.
Att detta lätt kan verkställas endast genom
rättelser och nödiga förändringar uti Kammar-
Rättens personal och löneanslag, utan att nya
anslag dertill behöfvas, synes tydligt af hvad
förut blifvit anmärkt; och att Revisions-Con-
Den z6 Maj e. nu
87
toren genom denna tillökning skulle komma
alt närmare svara emot de med deni åsyftade
ändamål lärer vara föga tvifvel underkastad!.
Vaktbetjeningen bade efter förra Staten 162:
2 4- för en Vaktmästare, och för 5 Vaktmä¬
stare å 121: 24-, S:a 607: 24., tillsammans
770 R:dr. Nya Staten bar en Öfvervalsmä¬
stare med 25o R:drs lön och fyra Vaktmästa¬
re a20oR:dr, S:a8ooR:dr, tillsammans i,o5o
R:dr. Gamla Staten är 33,174: ig• 3. och
Extra Anslaget 6,520:; gör 3g,694 R:dr 19 sk.
3 r:st., samt ytterligare tillökning för Nya
Staten 8,555 R:dr 28 sk. 9 r:st., hvaraf Nya
Statens Anslags-Summa /\8,2.5o R:dr uppkom¬
mer; tillsammans förhöjning 15,075 R:dr 28
sk. 9 r:st. B:co. Uti detta öfverslag är min¬
sta penningelönen upptagen, utan beräkning
af förhöjning för spannemålen under Lönerne.
Ehuru ingen af Ledamöterne blifvit in¬
dragen, hafva desse likväl, mot Gamla Staten,
genom den Nya erhållit en Lönetillökning af
6,081 R:dr 33 sk. 7 r:st., eller med afdrag af
det förut utgångna Extra Anslaget af 2,561
R:dr 33 sk. 7 r:st. B:co.
Cancelliet har blifvit minskadt med en
person genom Actuarie- och Registrators-tjen-
sternes sammanslående, men deremot ökadt
med en Prolo-Notarie och en Cancellist, såle¬
des erhållit en tillökning i sin personal, och
en Löneförbättring af 3,752 R:dr 3 sk. 2 r:st.
Vid jemförelse emellan Gamla och Nya Sta-
terne befinnes, att Proto-Nolarie-lönen förut
var betydligt mindre än äldre Revisors-Lö-
88
Dm 16 Maj e. m.
nen, men är deremot nu xoo R:dr större3
och att Nolarierne, som förut aflöntes lika
med yngre Revisorer j nu hafva lika lön med
de äldrej utan att deras arbete i någon mon
blifvit förökadt i förhållande till Revisorernas.
Yid Revisions-Contoren har den enda och
vigtigaste indragning skett. Kongl. Maj:t har
redan den 16 Maj 1827, enligt Dess Nådiga
Bref af s. d., på hemställan af framledne Pre¬
sidenten H. Ex. Ilr Grefve Flemingtäckts
i Nåder finna Revisions-beljeningen, som då
var, enligt Gamla Staten till sin personal bi¬
behållen, den tiden behöfva förbättring i sina
lönevilkor, i anledning ,af ökade göromål. Alt
dessa på de sednare åren icke aftagit, vittna
de nästan årligen till Kammar-Rättens gransk¬
ning öfverlemnade nya Räkenskaper, som der
förut icke handlagts, utom det att en del Rä¬
kenskaper, sorn förut i första hand granskats
af annat Verks betjening, nu undergå första
granskningen i Öfver-Revisions-Departementet,
och således mäste specielt revideras, hvilket
naturligtvis medtager mera lid än en efter-
eller ofverrevision. Icke desto mindre hafva
2:ne Commissarie:’ och 8 Revisorer blifvit in-
dragne, hvaremot 3:ne Kammarskrifvare till¬
satte, deraf likväl en är stationerad hos Öf-
ver-Commissarien, och icke har någon befatt¬
ning med revisionen. Efter den förut följda
grund, har en Kammarskrifvare, jemte ren-
skrifningen, endast ansvarat för hälften uti en
Revisors arbetsskyldighet, nu åter, på det re-
visions-arbetet må kunna bestridas, hafva 6
Kammarskrifvare, eller de 2:ne äldste i hvarje
Den 26 Ma] e. m.
8g
Contor, blifvit ålagde att hvar för sig full¬
göra samma arbete som en Revisor, och än¬
då är det nästan omöjligt, att utan biträde af
Extra Ordinarier, hos hvilka man likväl hvar¬
ken kan begära den arbetsvana och uthållig¬
het, som af Ordinarie Tjenstemän erfordras,
undvika efterliggande arbete. Commissarien i
första Contoret lärer för sin del vara så öf-
verhopad af göromålen, att menskliga krafter
knappast förslå till deras medhinnande.
Den indragna Revisions-Beljeningens Lö¬
ner uppgå, efter Gamla Staten, till 5,429 R:dr
32 sk., och tillökningen för de i tjensten qvar-
stadnade, jemte de 2:ne nja Kammarskrifvar-
nes löner, till 7,486 R:dr. Skillnaden här
emellan 2,o56-: 16. är hvad Revisions-Conto-
ren erhållit öfver Gamla Staten, mot en högst
betydlig tillökning i göromål, då likväl Can-
celli-betjeningens löneförbättring uppgår till
3,752: 3. 2., icke allenast utan indragning
men äfven tillsättning af en tjensteman. Ta¬
ger man deremot i betraktande att Revisions-
Betjeningen redan år 1827 ansågs böra till¬
godonjuta löneförhöjning, och att de 3,000
R:dr, som Kongl. Maj:t i sådant afseende be¬
viljat, bordt fördelas inom Contoren, så upp¬
står en skilnad emellan hvad Contoren förr
fått uppbära och den Nya Staten, af 943: 32.,
hvaraf Betjeningen nu är i mistning, oaktadt
af indragningen förorsakade trägnare göromål.
Af det föregående kan således inhämtas,
att, af Kammar-Rättens Embets- och Tjenste¬
män, endast Revisions-Beij eningen genom
Den z6 Maj e. m.
Verkels reorganisation och Nya Stat, icke er¬
hållit någon egentlig och verkelig löneförbät¬
tring. Tvärtom lida de sex äldste Kammar-
skrifvarne derpå en årlig förlust.
Prosten Astrand: Ingen reglering på 2:dra
Hufvud-Titeln har inom Utskottet väckt så
mycket obehag, som denna, och vid ingen
har Utskottet haft så gällande skäl för sitt
tillstyrkande. Utskottet bär icke från Kam¬
mar-Rätten borttagit något af dess förra an¬
slag, utan uppfört fullt samma summa, sorn
den förut på stat innehaft. Prosten Edvalls
uppgifter hafva ej varit Utskottet okända; de
hafva länge legat på Utskottets bord och fler-
faldiga gånger varit genomgångna. Härvid har
Utskottet kommit till den erfarenhet, att den¬
na interims-reglering bör omgöras, ty han går
ut på antagande af allt, som är synnerligen
kostsamt. Så har t. ex. Kammar-Rätten blif¬
vit jemförd med Bof-Rätten, för att erhålla
en Vice-President, hvars befattning synes all¬
deles öfverflödig; den har åter, i likhet med
Collegierna, fått idel Råder till Ledamöter och
antalet deraf alltför stort. Regleringen bör
kunna verkställas inom befintliga tillgångar;
men icke tillkommer det Utskottet alt föreslå
omregleringens detailler, då Utskottet ej kun¬
nat tillstyrka det förökade anslaget. Regle¬
ringsåtgärder tillkomma ej Ständerna, och jag
anser nästan omöjligt, alt Ständerna i den vä¬
gen skulle kunna åstadkomma något dugligt.
K. Lifmedicus m. m. Doct. Ekström: I
anledning af hvad Fältprosten Edvall anfört,
Den z6 Maj e. m.
får jag erinra, alt Vice Presidenten äfvensom
Kammarrötts-Rådet Billberg förut varit upp¬
förda på Indragnings-Slalen och, när de an¬
ställdes i Kammar-Rätten, flyttades på dess
stat. Jag förmodar, att ULskottet ej vill till¬
styrka en retroaktiv verkan för dem, sora ge¬
nom Kongl. Majrls Nåd. beslut fått tillökning
i löner; tillgång för dessa utgifter måtte väl
beredas på något sätt.
Doctor Björkman: Fältprosten Edvall
liar redan hufvudsakligen utvecklat de många
betänkligheter, som troligen vållat Högh Stats-
Utskottets afslag på de äskade löneanslagen
till Kongl. Kammar-Rättens tjenstemannaper-
sonal, och derjemte de bekymmerfull utsig-
ter , sorn hota Revisions-Contoren. Äfven jag
får förklara, att dessa jämmerrop om Revi-
sions-Contorens ökade göromål, minskade per¬
sonal och indragna löneanslag nått mina öron;
och att jag så af egen granskning af den njra
regleringen, som af Högl. Utskottets yttranden ,
tycker mig linna dem välgrundade. Dompro¬
sten Heurlin har i dag framställt, huru be¬
qvämligt och önskeligt det skulle vara för
Rikets Ständer att få endast anslå en rund
summa till Hufvudtitlarna eller Collegier och
Embetsverk, och befrias från allt afseende på
fördelningen; jag medgifver att delta vore en
stor lättnad vid Statsregleringen, men jag är
rädd, att då flera dylika mindre fördelaktiga
och oväntade resultat, som det Högl. Utskot¬
tet nu tydligen säger sig funnit, skulle möj¬
ligen blifva föremål för Rikets Ständers be-
92
Den 26 Maj e. m.
k jun 111 er. Vid den nu anställda undersöknin¬
gen om grunderna för Kongl. Kammar-Rät¬
tens nya organisation, har Högl. Utskottet trott
sig finna, att öfverstyrelsen af Kongl. Kam¬
mar-Rätten kunnat anförtros åt en mindre tal¬
rik personal, äfvensom att nya löner blifvit
uppförde åt en vice President och en Öfver-
Commissarie; men Högl. Utskottet har icke
anmärkt, huru anslagen till Revisions-Conto-
ren, i stället för att, såsom sig bordt, ökas,
blifvit minskade. Ehuru nemligen tjenstemän-
nen i Revisions-Contoren äro att anse såsom
arbets-bin i denna Embetsförening, är likväl
inskränkning nu gjord både uti deras perso¬
nal och löneanslag, och delta oaktadt, göro-
målen ärö de samma söm förr, och dessa gö¬
romål redan under gamla staten och då va¬
rande större personal erkändes fordra bättre
lönta tjenstemän. Förra personalens antal var
39, det nya antalet blott 3r; förra löneansla¬
get 20,543 R:dr 32 sk., det nya äskade blott
19,600 R:dr. Ty redan d. 16 Maj 1S27 ha¬
de Kongl. Majrt af besparingarna på Rikssta-
tens 2:dra Hufyudtitel anslagit 3,000 R:dr till
årlig fördelning inom Contoren, i anseende
till Re visions-betjeningens ökade göromål
hvilka 3,ooo R:dr, lagda till gamla Staten 17,543:
3a., utgör förra anslaget 20,543: 3a. Enär
1111 enligt Högl. Stats-Utskottets förslag det nya
äskade anslaget ej beviljas, månne då proportio¬
nella afdrag komma att ske å samteliga tjenste-
manna-personalens fastställda nya löner ända i-
från Chefen till Vaktmästarena? Om detta möj¬
ligen blefve händelsen, så blefvo Embetsman-
Den 26 Maj e.
93
nen i Revisions-Contoren ännu mera vanlot¬
tade. Jag önskar således återremiss af denna
punkt, på det Högl. Ulskotlet må kunna till¬
se, antingen att af förhanden varande medel
någon bättre lott må kunna beredas de enligt
all sannolikhet vid nya regleringen mindre
gynnade Revisions-Conloren, eller alt de åt¬
minstone ej komma att lida ännu mera genom
det nekade löneanslaget.
Domprosten Doct. Heurlin: Först får jag
erinra, att här inträffar samma förhållande,
som Biskop Thyselius anmärkt vid Kammar-
Collegium och hvilket Lifmedikus Ekström äf¬
ven vidrört. I hufvudsaken instämmer jag
med Prosten Astrand. Icke blott gamla och
nya Aflönings-Staterna hafva inom Utskottet,
der de alltid äro tillgänglige, blifvit med sorg¬
fällighet granskade, utan Utskottet har jem¬
väl tagit närmare kännedom om den af Kongl.
Maj:t för Kammar-Rätten utfärdade Instruction.
Desse undersökningar hafva bestämt Utskot¬
tets tanka, att en reorganisation af Kammar-
Rätten kunde företagas, på sådant sätt att det
äskade ökade ansläget antingen allsicke, eller
endast till en mindre del komme att erfordras.
Jag har hört yrkas, att Lönregleringen
skett på de lägre Embetsmännernas, synner¬
ligast Revisorernas, bekostnad. Är meningen
dermed att deras antal blifvit förminskadt, så
äger det sin fulla läglighet, men deremot haf¬
va lönerna blifvit betydligt ökade, just för
Revisorerna och de lägre Embetsmännen. Äf¬
ven i desse löner har Utskottet trott någon
94
Den i6 Maj e. m.
nedsättning kunna äga ruin, då man beräk¬
nar dels de sporliar som tillfaller dem, dels
ökade inkomster genom anmärkningsprocent.
Biskop Faxe liar upplyst, till hvilket betyd¬
ligt belopp de under sednare åren uppgått.
Af de anmärkte beloppen tillfalla i5 pro,c.
Revisorn, de öfrige 10 proc. gå tillfördelning
emellan andra Verkets tjenstemän. Emot de
för Öfverstyrelsen fastställde löner kan ingen
anmärkning göras. De äro till beloppen all¬
deles lika med dem Rikets Ständer utsatt för
lika grader i andra Embetsverk. Utskottet
har endast förmodat alt Öfverstyrelsens per¬
sonal kunnat minskas, och en del Ledamöter
åtnöjas med Assessors, om ej titel, likväl lö-
nevilkor. Vice Presidenten och Öfver-Com-
missariens göromål tyckas äfven så samman¬
falla, att utan våda för Verket, åtminstone
en af dessa beställningar kunde indragas.
Man har ock satt i fråga huruvida göro-
målen med 3:ne Revisions-Conlor och min¬
skad personal kunna medhinnas. Ännu är väl
förtidigt att derom fälla ett bestämdt omdö¬
me. Visar erfarenheten, att göromålen efter¬
sättas, så gifves en helt enkel utväg att af¬
hjelpa denna förlägenhet, den nemligen, att
antingen inrätta ännu ett nytt Revisions-Con-
tor eller då tillöka Revisorernas antal i de
3:ne nu varande.
Doctor Björkman: Jag har ej menat, att
Revisorernas löner blifvit minskade, men att
hela RevisionS-Contorets anslag nu är mindre
än förut. Revisorernas löner kunna ändå blif-
Den tö Maj e. m.
93
va större, när personalen minskas, hvaremot
de blifva orimligt öfverhopade af göromål.
Alla tro, att Öfver-Commissarien har litet att
göra, och han har förut ej funnits. Hvad det
angår, att anmärknings-procenten anses såsom
fyllnad i lön, vill jag minnas, att af de 25
proc. endast i5 kommer anmärkaren till godo.
Domprosten Doct. Heurlin: Doctor Björk¬
mans klander rör icke beloppet af lönerna,
utan organisationen af Kammar-Rätten, hvil¬
ken äfven Utskottet har ogillat. Det är gan¬
ska rigtigt, att Revisorn erhåller endast i5
procent, och det öfriga af .anmärkningspro-
centen fördelas emellan Cansliet och Öfverre-
visions-Contoret.
Doctor Björkman: Jag önskade veta, om
icke Revisorerne komma att lida, sedan af-
slaget blifvit gjordt, eiler om minskningen
skall ske proportioneit, ifrån Chefen till Vakt¬
mästaren.
Domprosten Doct. Heurlin: Det befarar
jag ej, ty de som fått lön, komma att åtnju¬
ta densamma; men framdeles kunde väl lö¬
nerna komma att återgå till det gamla be¬
loppet. Om åter personalen minskas, bere-
des derigenom en tillgång till löneförbättring.
Anmärkningarna vid denna punkt skulle
återremissen åtfölja.
Uti. 10:0 lemuades utan anmärkning.
Uti. 11:0. Sid. 2/.
K. Lifmedicus m. m. Doct. Ekström: I
det vid Propositionen om Statsverkets till¬
g6 Den 26 Maj e. m.
stånd och behof fogade Protokolls-Utdraget
från Ecclesiastik-Expedilionen sidan 2 utre-
des, att utgifterna för farsoters och smittosam-
ma sjukdomars botande, öfverstigit anslaget
9.000 R:dr med 2,600 R:dr i årligt medeltal,
hvilka måst af a:dra Hufvudtitelns besparin¬
gar bestridas.
Sundhets-Collegium hade förra Riksdagen
föreslagit att öfverföra dessa utgifter på Lä¬
nen; hvarigenom, enligt Collegii tanka, bättre
controll och mera besparing skulle kunna vin¬
nas. Men som Rikets Ständer ogillat denna
utväg, hade Collegium nu föreslagit att de
9.000 R:dr måtte befrias från vissa utgifter,
hvarigenom anslaget kunde blifva tillräckligt,
att bestrida icke allenast de dermed egente-
ligen åsyftade kostnaderna, utan äfven den
summa af 34o R:dr i medeltal för 5 år, hvar¬
med kostnaderna för Medicolegala besigtnin-
gar öfverstigit anslaget dertill 3,000 R:dr. De
af Sundhets-Collegium således ifrågaställde ut¬
gifterna, äro specificerade sidan 3 och utgöra:
Arfvode till Provincial-Chirurgen i Stock¬
holms Län, hvilket borde uppföras på Medi-
cinal-Staten i5o: — —
Kostnader för Läkares re¬
sor till Veneriska sjukdomars
upptäckande och förekomman¬
de, hvilka borde af Curhusmed-
len i hvarje Län bestridas . 732: 16. —
Transport 8(62: 16. —
För
Den 2 6 Maj e. tu.
97
Transport 882: 16. —■
För medikamenler åt fatti¬
ga sjuka, hvilka borde tillhö¬
ra fattigvården inom hvarje Län
eller socken 3,241: 27• —'
samt för Stockholms Läns
provisoriska Curhus .... 169: 28. —•
Tillsammans 4*293; a3. —
Stats-Contoiret yttrade, att den sistnämn¬
de utgiften följagteligen borde utgå af Stock¬
holms Län, och att, om Kongl. Maj:t gillade
Sundhets-Collegii förslag (att befria anslaget
från bestridandet af förestående 4>2.9^:
så borde de gamla anslagen 9,000 R:dr och
3,ooo R:dr möjligen blifva mera än tillräckli¬
ga; men hemställde, att begge matte blifva
förslags-anslag.
Denna öfverflyttning gillades af Kongl.
Maj:t, sidan 4 i ProtocolIs-Utdraget, och i Pro¬
positionen sidan 8 äskades den för de 9,000
R:dr, derest Rikets Ständer funne anslaget bö¬
ra, såsom en allmän utgift fortfara.
Stats-Utskottet finner (Betänkandet 80,
sidan 22) icke skäl tillstyrka någon ändring
i Ständernas beslut vid sista Riksdag, angåen¬
de Sundhets-Collegii förslag, att dessa utgifter
skulle länsvis bestridas.
Anslagets öfverflyttning lill 8:de hufvud-
titeln varder, ehuru dess egenskap af förslags¬
anslag erkännes, dock afstyrkt, emedan det,
Preste-St. Prot. 1834• Bandet VI. 7
98
Den 26 Maj e. m.
enligt Stats-Contoirets yttrande, bor räcka till,
enär åtskilliga derå nu anvisade _, men ej
dithörande utgifter öfverjlyttas på de fon¬
der j hvarifrån de rätteligen böra utgå', och
emedan Staten för Sundhets-Collegium, under
hvars omedelbara disposition medlen äro ställ¬
da, tillhör Riks-Statens 2:dra hufvudtitel.
Stats-Utskottet säger ej, hvilka de till an¬
slaget icke hörande utgifter äro, hvarifrån det
borde befrias, för att blifva tillräckligt för
sitt egentliga ändamål. Utan tvifvel är det
förenämnde 4>29^ R:dr 23 sk. Men det är
icke nog att mena det och att denna mening
visserligen är rigtig; utan hon måste så be¬
stämdt utsägas, att Kongl. Maj:t kan deruppå,
såsom på uttryckeliga Rikets Ständers beslut,
grunda de förändringar i närvarande förhål¬
landen, hvilka följagteligen borde vidtagas.
Om arfvodet till Provincial-Chirurgen i
Stockholms Län, i5o R:dr, skall kunna, en¬
ligt Sundhels-Collegii förslag, afföras från det
ifrågavarande anslaget och upptagas på Medi-
cinal-Staten: så fordras dertill Rikets Ständers
uttryckeliga beslut, hvilket Stats-Utskottet
icke bordt förgäta.
Om Konungen ville, till ersättning af
kostnaderna för Läkares resor till Veneriska
sjukdomars upptäckande och förekommande,
disponera omkring y3o R:dr, utan Rikets
Ständers uttryckeliga beslut, af Curhusmedlen
i Länen: så skulle utan tvifvel anmärkningar
göras emot dem, som till en sådan åtgärd
Den z6 Maj e. m.
99
rfld gifvit eller deri dellagit; alldenstund des¬
sa medel blifvit beviljade med förbehåll, att
icke begagnas till andra ändamål, än Cur-
anstalterna; oell emedan räkningarne för Pro-
vincial-Läkares ämbets-resor, utan undantag,
skola, enligt 23 §. i Provincial-Läkare-instru-
ctionen af den i3 Junii 1822, af Medicinal-
Fonden , d. ä. af ifrågavande 9,000 R:dr betalas.
Vederbörande skulle i annat fall utan tvifvel
säga: Anslaget utgjorde, då Instructionen ut¬
färdades, blott 6,000 R:dr, och likväl skulle
dessa resekostnader deraf bestridas. Seder¬
mera hafva Rikets Ständer ogillat Sundhets-
Collegii förslag, att Länen sjelfva borde be¬
tala, och ökat anslaget för samma ändamål
med 5o procent. Deraf sjuies desto tydliga¬
re, alt det är Medicinal-Fonden och icke
Curhusmedlen i Länen, hvaraf dylika rese¬
räkningar böra godtgöras. Således, om Stats-
Utskottet och Rikets Ständer vilja göra den¬
na förändring: så bör det förra bestämdt ut¬
tala sin mening, och de sednare deras beslut,
till deraf följande efterrättelse.
Alldeles lika förhållande är det med be¬
talningen från vederbörande Län eller Sock¬
nar för medicamenter åt fattiga sjuka, om¬
kring 3,240 R:dr årligen. Den nyss åbero¬
pade Provincial-Läkare-instruetionens 11 §.
föreskrifver, att medicamenter, som Provincial-
Läkaren åt fattiga sjuka förordnar, vare sig
för Veneriska eller andra sjukdomar, skola af
Medicinal-Fonden ersättas. Ville man ändock,
på grund af Siats-Utskottets yttrande, eller
T OO
Den 26 Maj e. m.
Rikets Stiinders dermed möjligen öfverens¬
stämmande och lika obestämda uttryck, öf¬
verflytta dessa utgifter på orterna: så skulle
samma anmärkningar göras mot Regeringen,
som i förra hänseendet, och Apothekare möj¬
ligen få vänta förgäfves på betalnings erhål¬
lande.
Om Stats-Utskottet bestämdt uttrycker
sin mening och Rikets Ständer deras beslut,
rörande de 2:ne nästföregående utgifternas öf-
verflyttning på orterna: så bör enahanda för¬
hållande med kostnaden för Stockholms Läns
provisoriska Curhus väl deraf följa. Men som
det vore stridande mot praxis: så torde, till
undanrödjande af alla tvifvelsmål och tvister
derom, äfven i detta fall Rikets Ständer böra
uttryckeligen säga deras mening.
Skulle den icke blifva för dessa 4>3oo
R:drs öfverflyttning dels på stat, dels på or¬
terna: så måste de g,000 och de* 3,000 R:dr
antingen öfverflyttas såsom förslags-anslag på
8:de hufvudtiteln, eller ökas med 4*000 R:dr
på den andra, emedan bristernas medeltal å
det förra anslaget 2,5g8:
och på det sednare 341: 2 c)3g*
är i stigande, särdeles hvad kostnaderna för
medico-legala besigtningar angår; emedan des¬
sa ökas i samma mon, som våldsamma och
hastiga dödsfall tilltaga genom fylleriet. En¬
dast under de 4 första månaderna af år 1834
hafva öfver 2,370 R:dr åtgått för dylika be¬
sigtningar. Om medel i samma förhållande
Den 26 Maj e. m. 1 o 1
erfordras för den återstående delen afåret: så
skulle 6,800 R:dr i det liela, eller 3,800 R:dr
behöfvas utöfver detta anslag allena, utom
2,3oo R:dr, som skulle, efter åtgången under
årets första tredjedel, behöfvas för smittosam-
ma sjukdomar, utöfver de 9,000 R:dr för he¬
la året.
Anser någon hushållningen med dessa
medel icke vara god, så återstår den alterna¬
tivt framställda men af Utskottet icke anta?-
11a utvägen att låta hvarje Län sjelft bestrida
och sjelft controilera alla dithörande utgifter.
Skulle Stats-Utskötlet, oagtadt kännedo¬
men om förenämnde förhållande, likväl vilja
utan förhöjning bibehålla ifrågavarande anslag
på 2:dra hufvudtiteln: så vore det detsamma,
som att på denna titels besparingar göra ett
ständigt anslag af jjOOo R:dr. Sådant bör ej
förmodas, emedan det vore stridande mot de
grundsatser Utskottet sjelft uttalat. Det kun¬
de oek hända, att tillgång af besparingar fat¬
tades. Skulle då smittosamma sjukdomar bo¬
tas, eller våldsamt dödade menniskors lik be-
sigtigas endast under de förra delarne af året,
så länge penningarne räckte, men hösten va¬
ra en hjelp- och strafflöshetens tid, då man
hvarken finge bot för sjukdomar eller efter¬
syn, huruvida de ihjälslagna ljutit döden ge¬
nom eget eller andras förvållande?
Att på a:dra hufvudtiteln qvarhålla ifrå¬
gavarande förslags-anslag, derföre att Sundhets¬
kollegium, som disponerar medlen, har sin
i or!
Den 26 Maj e. m.
stut dera uppförd, är ett af de skäl, som be¬
visa för mycket. Om det gäller angående
Sundhets-Collegium: så borde det äfven gälla
om andra verk, som disponera förslags-anslag;
och emedan ingen af dessa myndigheter är
uppförd på 8:de hufyudtiteln: så borde alia
förslags-anslagen förflyttas derifrån till de
hufvudtitlar, hvarå de disponerade Verken
sig befinna, och 8:de titeln i det närmaste
försvinna.
Och skulle dessa anmärkningar återre-
missen åtfölja.
Uti. 12:0 lemnades utan anmärkning.
Uti. i3:o sid. 23.
K. Lifmedicus Doct. Ekström; Jag respec-
terar för mycket den stränga hushålluings-prin-
cip Högd. Stats-Utskoltet i förevarande Utgifts-
Betänkande följt, och inser för val vigten af
det hufvudskål, brist på tillgångar, som lig¬
ger lill grund för denna princip, för att kun¬
na hoppas eller yrka, att Carolinska Institutet
Undantagsvis skulle hugnas med den visser¬
ligen, under andra omständigheter, högst bil¬
liga och obetydliga tillökning i dess stat, som
jag, på grund af Uppfostrings-Comite'ens För¬
slag och med åberopande af Bil. lill Kongl.
Maj:ls Nådiga Proposition om Stats-Verkets
tillstånd och behof, vågat begära; —• mea då
Högloflige Utskottet, såsom skäl för sitt af-
slag, anfört sin antagna grundsalts, att af¬
styrka anvisandet af de %nya anslag, som
afse förhöjning i lönerj så tager jag mig
Den 26 Maj e. m. 1 o3
deraf anledning, alt hoppas och vördsammast
anhålla, det Högh Utskottet måtte afse de
materiella behof, som i den ifrågavarande till¬
ökningen i Institutets stat ingingo, och hvil¬
kas fyllande, för undervisningens fortgång och
förbättrande, enligt min tanka, äro af kanske
större vigt än den skäliga löneförbättringen
för Lärare-personalen. Enligt Undervisnings-
Comitéens Förslag utgöra dessa materiella be¬
hof för Institutet 1,300 R:dr B:co årligen,
och då härifrån drages 4°° fhdr, hvilka tills
vidare äro anslagne till hushyre-medel åt In¬
spector, men framdeles kunna för de mate¬
riella behofven användas, så återstå endast
800 R:dr för fyllandet af dessa behofver; och
om än vid innevarande Riksdag en ännu min¬
dre summa skulle beviljas, så vore dock In¬
stitutets Lärare derigenom så mycket mera
lifvade till ökad t nit och verksamhet, som de
nu af sina egna, högst obetydliga löner, måste
förse sig med det oundgängeligaste för sam-
lingarnes ökande och underhåll; och alla me¬
del till Bibliothekets årliga förökande med
nya vetenskapliga verk alldeles saknas.
Den till Stats-Utskottet af Stats-Sekrete-
raren för Ecclesiastik-ärenderne afgifne Spe¬
cial-stat för Carolinska Institutet utvisar för¬
hållandet närmare.
Jag anhåller vördsammast om återremiss
på förevarande Betänkande i denna del.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag tillstyr¬
ker återremiss. I händelse Undervisnings¬
Den zj Maj j. m.
verken kunde få elt ökadt anslag, ville jag
icke, att Carolinska Institutet skulle blifva
lotllöst.
Häruti instämde Y. Talmannen, Bisko¬
pen eif Wingård, Biskop Lundblad, Dom¬
prosten Holmström, Professor Grubbe, Doct.
Engeström m. fl.
Och skulle dessa anmärkningar aterre-
remissen åtfölja.
Ståndet åtskildes kl. i q e. m.
In fidem
/ P. A. Sonden,
Den 27 Maj 1834.
Plenum kl. g f. m.
§. i.
Af det från Vällojl. Borgare - Ståndet
ankomna Protocolls-utdrag, som upplästes, in-
liemtades, att Lag-Utskottets Betänkanden,
N:o 43, öfver motion, att Lagfarts-sökande måt¬
te vara skyldig förete gravations-bevis; ■ JN:o
44j öfver motioner om utarbetande af en ny
Executions-Stadga; N:o /p, Öfver motion, att
för de orter, der verkställigheten af utmät¬
ningar nu vore delad emellan Krono-Fogde
!roch Bergs-Fogde, ändring häruti måtte förord¬
nas, så att omförmälde befattning blott en¬
Den 27 Maj f m.
dera tillkommer; N:o 4Ö, öfver väckta motio¬
ner, angående rättighet för Länsmän, Nämn¬
demän och Fjerdingsman, eller den person
fordringsägaren eljest har förtroende till, att
verkställa utmätningar; och N:o 47> öfver
motion, angående viikorliga utmätnings-resolu-
tioner, blifvit Infallna.
Lades till Handlingarna.
§• a.
Upplästes de från Hedervärda Bonde-
Ståndet ankomna Protocolls-Utdrag, innehål¬
lande, att Stats-Utskottets Utlåtanden, N:o
78, i afseende på några med Stats-regleringen
gemenskap ägande frågor; och N:o 80, angå¬
ende regleringen af Utgifterna under Piiks-
Statens Andra Hufvud-Titel blifvit återremit¬
terade; och Utlåtandet N:o 79, angående reg¬
leringen af utgifterna under Riks-Statens För,-
sta Hufvud-Titel, bifallit.
Lades till Handlingarna.
§. 3.
Föredrogs och lades till Handlingarna:
Constitutions-Utskoltets Memorial N:o 5,
till. "Vallöf!. Borgare-Ståndet, angående grund¬
lagsenligheten af en yrkad projmsilions väg¬
rande.
§. 4.
Föredrogos och lades på bordet
Constitutions-Utskottets Memorial till Ri¬
kets Ständer
Dm 27 Maj f m.
N:o 6, rörande Stats-Utskottets anled¬
ning till anmärkning vid afskrifningen afCon-
voy-medel, använda emot deras bestämmelse,
för ombyggnad af Svenska Consulathuset i
Tanger;
N:o 7, rörande Stats-Utskottets anmärk-
nings-anledning, i fråga 0111 lönereglering för
Lif-Gardes-Regementena.
J. 5.
Fortsattes föredragningen af Stats-Utskot¬
tets Utlåtande JNT:o 80.
Uti. lemnades utan anmärkning.
Uti. i5:o sid. 2/f.
Prosten Stenhammar anförde: Jag är
visst icke mycket böjd för ökade anslag, då
jag väl vet, alt tillgångarna äro små. Men
här synes mig Utskottet hafva varit för nidskt.
Hvar och en bland det Högv. Ståndets bär
närvarande medlemmar är i stånd att någor¬
lunda bedöm ma de med Tabell-verket för¬
enade kostnader och besvär. Hvilket arbete
en quinquennii-tabell fordrar, veta vi alla;
de flesta af oss, hvad en Contracts-tabell be¬
tyder. Deraf må då skäligen kunna slutas
till den möda, som måste användas på utfö¬
randet af Tabell-sammandragen för liela Ri¬
ket och de dermed förbundna berättelser och
summariska redovisningar. Jag åberopar den
vördade motionärens yttrande. Han kallar
mödan dervid nästan otrolig; och han är
vederbörlig domare, såsom sjelf ledamot af
Den 27 Maj f. ro. 107
Kongl. Tabell-Commissionen. Det Högv. Stån¬
det värdes betänka, att detta arbete, enligt
samma ojäfviga vitsord, med länge otröttad
mödUj till alla dess detaillerj blifvit besörjdt
af en enda person. Det Högv. Ståndet vär¬
des derjemLe betänka, att hela anslaget, som
Tabell-Commissionen för närvarande har att
använda, till bestridande af arbetsmödan och
ganska betydliga trycknings-kostnader för Ta-
bell-formulärer, berättelser m. m., utgör blott
1,525 R:dr 36 sk. — således icke fullt så
mjmket, som lönen för en enda Revisions-
eller Expeditions-Secreterare, hvilken tilläf-
ventyrs likväl ingen ting reviderar eller ex¬
pedierar. Det är i sanning ett märkvärdigt
missförhållande. Om den aktningsvärde man,
som nu af tillgifvenhet för denna sak, så
oegennyttigt derpå använder en åt vigtiga em-
bets-pligter dessutom egnad tid, skulle trött¬
na; så kan verket icke fortsättas med ett så
ringa anslag. Skall det då icke afstadna, så
är att förmoda, att för denna angelägenhet
ett särskildt Contor kan blifva af nöden, med
ny, lill äfventyrs nog talrik personal. Vi
hafva tillräckliga varnande exempel på dyli¬
ka utvägar till ny försörjning för en mängd
embetsman.
Kongl. Majit har, såsom Utskottet anfört,
väl icke, i den nådiga Propositionen, fram¬
ställt Tabell-Commissionens behof. Detta be¬
hof är dock obestridligt; och tryckningen af
quinquennii-tabellerna, hvilken Utskottet vill
hafva inskränkt till hvart tionde år i stället
Dm 27 Maj f. m.
för hvaft femte, är redan genom Konungens
nådiga Bref af den 14 Junii 1818 ovilkorli¬
gen föreskrifven livart femte år, såsom man
af Tabell-Commissionens sista afgifna berät¬
telse inhemtar.
Utan att misskänna Utskottets välgörarn»
de hushålls-anda, tror jag här förefinnas en
rättvis anledning till något afseende på mo¬
tionen. Då behandlingen af Betänkandets fö¬
regående io:de punkt röjer, att Utskottet äf¬
ven åt enskild motionärs framställning lem-
nät uppmärksamhet, hoppas jag, att åtmin¬
stone icke den Kongl. Propositionens tystnad
i detta ämne må utgöra ett hinder.: Kanske
om Stats-Utskottet lyckas att i någon göm¬
ma uppsöka det i i3:de moméntet afhandlade
behof, skall äfven i den nästa gömman der¬
intill kunna uppsökas en del af Tabell-verkets
behof. Större kostnader för framtiden torde
derigenom afvändas.
Doct. hindahl: Om den förändring, som
i Utskottets Betänkande omförinäles, att upp¬
rättandet af folkmängds-tabellerna sker hvart
tionde, i stället för hvart femte år, varder
antagen, torde det nya anslaget blifva ura-
bärligt. Jag bifaller derföre Utskottets förslag^
Doctor Morén: Jag hade icke ärna t väc¬
ka denna fråga; men sedan den är väckt, kan
jag ej annat än förena mig med Prosten Sten-
hammar och yrka ett ökadt anslag för Tabeli-
Commissionen, hufvudsakligast till biträde åt
Secreterare!!. Denne är för närvarande en
Den 27 Maj f m.
man af lika utmärkt skicklighet, som nit för
saken och arbetshåg; men dessa egenskaper
kunna ej påräknas hos alla och böra ej alings¬
näs genom ett nekadt obetydligt anslag. Vi
hafva alla erfarit, huru högst mödosamt detta
arbete är, och kunna intyga, att det behöfver
fördelas på flera. Om Femårs-Tabellen skall
tryckas livart 5:te eller io:de år, beror på
Kongl. Maj:t att afgöra, och kan ej ingå bland
skälen för ett beslut i denna del. Om punk¬
ten återremitteras, torde Utskottet väl besin¬
na sig.
Häruti instämde Biskopen m. m. Doct.
Franzén.
Domprosten Doct. Heurlin: Här före¬
komma tvenne frågor: dels om löneförmåner
för Secreteraren, dels om tryckningen af Ta¬
beller. Mot en ökad lön för Secreteraren
har jag intet att invända, ehuru besväret att
sammandraga Tabellerna ej torde vara så stort,
som mången föreställer sig; men för tryck¬
ningen behöfves ej särskildt anslag, utan me¬
del dertill kunna alltid anvisas på Öfverskot-
ten. Utskottet har trott det vara nog, att
tryckningen skedde hvart io:de år, emedan
på 5 år icke betydliga förändringar kunna
inträffa.
Doct. Ruus: Jag instämmer med Dom¬
prosten Heurlin_, och kan ej dela Tit. Sten¬
hammars och Moréns tanka. Ehuru stort be¬
svär det kan vara att upprätta tabeller för
bela riket, kan det dock minskas, om formu¬
i i o Den 17 Maj f. m.
läret förenklas. Genom de sista förändringar¬
na har det blifvit ännu mera inveckladt.
Med Tit. Stenhammar och More'n in¬
stämde V. Talmannen, Biskopen af Wingård
och Biskop Faxe.
Prosten Stenhammar: Frågan är ej om
lön för Secreterare^, utan om biträde för en
Canslist. Omdömena om utsträckningen af
en sådan tabell äro olika. Kanske kunde en
och annan artikel utgå; men då kunde andia
komma i stället. De flesta artiklarna äro väl
i statistiskt afseende nödvändiga.
Häruti instämde Doct. Grevillius.
Biskopen m. m. Doctor Franzen: Vårt
Tabellverk är ett af de bästa, och anses af
utländningen såsom ett mönster. Jag sjelf har
på anmodan lemnat formulär till England.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen upp¬
lyste, att Secreterare!! i Tabell-Commissionen,
då han för några år sedan arbetade på för¬
bättring af formuläret, hade, just under en
Riksdag, till biträde några af Högv. Ståndets
Ledamöter, hvilka ansågos i detta fall äga ut¬
märkt skicklighet och erfarenhet. De förän¬
dringar, som sedan vidtogos, skedde hufvud¬
sakligen på deras medverkan eller tillstyr¬
kande.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Jag har redan instämt med Pro¬
sten Stenhammar_, och tillägger ännu ett skäl
att bevilja tillökningen åt ett biträde. När
Den 27 Maj f m. 11 1
den förtjente Secreteraren bortgår, skall man
svårligen finna någon med lust och förmåga
att fylla lians plats. Om nu sonen kunde
uppammas till hans efterträdare, vore detta
en vinst för verket och det allmänna.
Och skulle dessa anmärkningar återre-
missen åtfölja.
Uti. 16:0 lemnades utan anmärkning.
Uti. iy:o sid. 25.
Prosten Astrand: Utskottet har föresla¬
git, att Tullverkets Postportobelopp skulle af
Postverket återbetalas. Delta är en alldeles
onyttig vidräkning, ledande till mycket be¬
svär och medförande ingen controll. Bättre
är att återgifva Tullverket den Fribrefs-rättig-
liet, som detsamma förut haft: då kunna sä¬
kra controller mot fribrefs-rättighetens miss¬
bruk stadgas.
Häruti instämde V. Talmannen, Bisko¬
pen af IVingårdj Domprostarne Holmström
och Heurlin j Doctor Grevillius, Prostarne
Stenhammar och P. G. Svedelius 111. fl.
Och skulle dessa anmärkningar återremis-
sen åtfölja.
Uti. 18:0 sid. 2J.
Fältprosten Edvall: Med anledning af
Frih. Focks hos Ridderskapet och Adelil
väckta motion om löneförbättring för Tjen-
stemännen inom Landt-Staten i allmänhet, ut¬
beder jag mig vördsammast att få, i synner¬
I [ 2
Dm 27 Maj f. tit.
het, fästa uppmärksamheten på nedanskrifne
förhållande med Jemtlands Landt-Stats högst
svaga löneförmåner, och till ömt behjertande
anmäla dessa framför alla andra svagt lönta
Tjenstemän.
Lands-Secr eter ur en, hvilkens vederlikar
uti andra Län njuta inkomster från 3 till
5,ooo:de R:dr B:co, har i Jemtland endast
Contant 233 R:dr 16 sk. B:co, och den vid
sådana tjenster uti de öfriga Länen såsom
hufvudsakligen afsedda inkomsten, bestående
uti Passlösen, är honom till största delen
frånkänd, emedan, enligt särskildt Nådig före¬
skrift, han endast erhåller 3 å 6 sk. för hvar¬
je Pass. Såsom ersättning för papper, laek,
tråd, ljus, inbindning af Böcker och Författ¬
ningar m. m. bestås endast 16 R:dr 32 sk.
Lands-Kamrcraren hade förut 266 R:dr
32 sk., men erhöll vid sista Riksdag en för¬
höjning med 3oo R:dr B:co, hvarutöfver han
beräknar sig till godo det ringa beloppet af
16 R:dr 32 sk. såsom expence-medel.
Läns-Bokhåll aren njuter i lön vid pass
260 R:dr B:co och är i saknad af alla sportler.
Lands-Contoristen, som likaledes saknar
alla sportler, innehar en lön af 166 R:dr 32
sk. B:co.
Lands-Canccllistens lön är endast 100
R:dr, och hans trägna göromål förneka ho¬
nom till det mesta all befattning med priva¬
ta
Den 27 Maj J. ju.
ta commissioner. Härvid bör jemväl iliåg-
kommas, alt så väl denne, som en extra Can-
cellist måste lönas af Lands-Secreteraren, och
det oaktadt kan lejning för renskrifning icke
undvikas, i synnerhet sorn närmaste Boktryc¬
keri är beläget på 2b mils afstånd.
Landt-Rcintmästarens lön, hvari är in¬
begripen spannemål, uppgår vanligen till 7 å
800 Rrdr Brco; men honom bestås icke skrif-
yare-biträde.
Då Jemtlands Län år 1810 inrättades,
delades provinsen uti arne Fögderier, och den
förra Fogdelönen blef jemväl delad, med ett
tillskott af 100 Rrdr Brco för hvardera Fogde-
tjensten. Efter ordentligen verificerad uträk¬
ning gör 5 års medium af Fogde-lönerne i
Jemtlandmed ordinarie och extra ordinarie
inkomster, löner för 3:ne Fogdetjenare, res¬
penningar m. m., tillsammans 641 Rrdr 89 sk.
10 rrst. Brco, hvaremot Fogden är skyldig att
föda och löna 3:ne Fogdetjenare, som tillsam¬
mans årligen kosta, efler en ganska lindrigt
tilltagen beräkning, 697 Rrdr 24 s^* ^:co*
Till skrifmaterialier och ljus åtgå minst 100
Rrdr Brco årligen. De oundvikliga och före-
skrifna Embetsresorna göra nära 200 mil
inom Fögderiet, utom extra Embetsresor vid
Kronoskjutser, lefvereringar, syner m. m.
Häradsskrifvare i Jemtland åtnjuta hvar¬
dera 485 Rrdr 17 sk. 1 rrst.; de behöfva hvar¬
dera 2:ne Skrifvare, som kosta 465 Rrdr Brco.
Deras resor inom Fögderiet äro vidsträckte
och utgöra omkring 240 mil för hvardera.
Préste-St. Prot. 1834- Bandet VI. 8
Den 17 Maj f. m.
Krono-Fogden i Herjeådalen har den
gamla indelta lönen, som utgör från 85o a
goo till 1,200 R:dr B:co, och är således väl
lönad; hvaremot en stor åtskillnad är med
Häradsskrifv aren i Herjeådalen _, sorn
endast har 16 R:dr 3a sk. B:co i lön, samt
Mantalsskrifnings-provision och extra ordinarie
inkomster till ett belopp af 118 R:dr 38 sk.
2 r:st. B:co. Han måste likväl i tjenste-
åligganden resa ungefärligen 200 mil; och
liar derjemte hvarken boställe eller hyres-
medel.
Länsmännen åtnjuta hvardera en lön af
100 R:dr B:co, hvilka till skjuls- och dag-
tractamente vid Kronoresternes indrifning äro
otillräcklige. Länet är ganska vidsträckt, det
är indelt uti i5 Länsmans-districter, och det
är lätt att inse, huru många och stora svårig¬
heter äro med Länsmanstjensten förenade,
särdeles uti en provins, der man i saknad af
vägar nödgas ömsom ro, rida och gå för att
uträtta tjenste-åligganden.
Med ett anslag af 5ooo R:dr B:co årligen
vore denna Lands-Stat någorlunda belåten,
intill dess den allmänna regleringen af Lands-
Stalens löner kommer att verkställas. Dessa
medel kunde efter billighet ungefärligen för¬
delas på följande sätt:
Lands-Secreteraren - -» - - 566": 82.
samt till ljus, papper, hushyra
och expencer ----- 3oo: -—
Lands - Kamreraren ytterligare
lönetillökning: ----- 3oo: —
samt expence-medel och hushyra 3oo: —
Transport 1,466: 32*
Dm 27 Maj /. 711.
Transport 1,466: 3a.
Laiidt-Räntmäslaren - 200:
Läns-Bokhållaren - 200: -
Lands-Cancellisten *• - - - 200:
Lands-Contoristen - - - - - i33: 16.
Jemtlands 2:ne Krono-Fogdar,
hvardera å 3oo ----- 600: —
Dito 2:ne Häradsskrifvare å 200 4oo: —
Häradsskrifvare!! i Herjeådalen 3oo: —.
15 Länsmän å 100 R:dr hvardera j,5oo: —
Summa R:dr B:co 5,000: —
Med förhoppningsfull tillförsigt har jag
ansett mig böra i dagen lägga dessa tjensle-
tnäns vanlottade belägenhet, fullt förvissad
derom, att icke någon enda, sorn med allvar
och oväld granskar detta förhållande, skall
finna min vördsammast framställda begäran
om förbättring uti deras svaga lönevilkor obil¬
lig eller med oskäl framburen. Må det der¬
före tillåtas mig att endast tillägga, att lefnads-
kosfnaden är de flesta år, särdeles då miss¬
växter inträff;), större i Jemtland än uti de
flesta öfriga Rikets provinser. Från hvilken
ort man än må förskaffa sig sina förnödenhe¬
ter, fördyras varan till 5o och ända till 100
procent genom en lång transport landvägen,
vanligen 20 mil, ej sällan 3o och derutöfver.
En förbättring uti dessa tjenstemäns lönevil¬
kor är således för det närvarande högt af
behofvet påkallad.
Contractsprosten Nordin: Då tillgångar
saknas, begär jag ej återremiss af denna punct;
men då jag påminner mig, att Riksens Högh
Den 27 Maj f. in.
Ständer, vid sista Riksdag, högtidligen lofva-
de, att en allmän löne-reglering skulle vid
nästföljande Riksdag ske med Land-Staten,
och enär detta löfte nu ej hålles; anser jag,
att skälen för bristande löftet, hade, tydligare,
än som skett, hort uttalas: och påstår derjemte,
att, så länge Land-Staten nekas sin lofvade
löne-reglering, ingen annan löne-förhöjning vid
andra Corporalioner bör bifallas. I synnerhet
hade underordnade Ijcnstemännen vid Land-
Staten hort uppmuntras, som, hela året ige¬
nom, träget arbeta, utan ferier, utan semester.
Och serdeles äro Länsmännen vanlottade. Då
Staten består 2 å 3oo R:dr åt en Vaktmästa¬
re i Collegierne, som blott springer med några
papperslappar mellan Embetsverken, och för¬
öfrigt steker sig vid kakelugnen, eller i solen,
ger Staten blott 100 R:dr åt Länsmän, som
hafva vigtiga förrättningar, och som derunder
ofta måste äfventyra lif och hälsa. Detta up¬
penbara missförhållande hade i främsta rum¬
met bort afhjelpas. -— Man klagar, alt Läns¬
män mottaga sammanskott af Allmogen, och
sålunda äro en lunga. Men denna klagan är
obillig. Hvem vill ej freda sig från hunger?
Med den orimligt knappa lönen, synas Riksens
Ständer liksom gifva ett tyst bifall till desse
tjenstemäns'prejerier, der de någorstädes för¬
märkas.
Man fordrar, att Lands-Secreterare vid
Lands-Canslierne skola hålla en Skrifvare, som,
då Landshöfdingen och Lands-Secreteraren bort¬
resa i Embets-göromål, underskrifver expeditio-
nerne, jemte Lands-Kamreraren. Denne Skrif-
Den 27 Maj j. m. 1 17
vare har ingen lön, ehuru han på Stat påräk¬
nas.— Sådant och mycket annat hade, inom
Landt-Staten, bort afhjelpas.
Häruti instämde Biskop Franzehj samt
Prostarne P. P. Svedeliusj Afzelius } Lignell
och Bjurstehj äfvensom Prosten Lyth med
det tillägg, att på Goltland Häradsskrifvare
och Länsmän äro vanlottade.
Doctor Grevillius: Jag anser Tit. Edvalls
framställning förtjena uppmärksamhet. Landt-
Statens tjenster äro af betydlig vigt, och skola
tjenstemännen uppfylla sina pligter, är det
billigt, att Staten ger dem nödtorftigt uppe¬
hälle. Vid flera Piiksdagar har det blifvit er-
kändt, att deras löner borde förbättras; vid
sisla Riksdagen erhöllo de löfte derom. Ut¬
skottet har visserligen förespeglat några för¬
hoppningar i den underdåniga anhållan, som
blifvit tillstyrkt; men mellertid är det för
dem tungt, alt deras löneförbättring uppskju-
tes från ena Riksdagen lill den andra. Jag
tillstyrker återremiss, på det Utskottet må
eftersinna, om ej någon utväg är möjlig.
Häruti instämde Biskop Franzen.
Domprosten Doct. Heurlin: Det hade varit
önskligt, om Statsverkets tillgångar medgifvit
Kongl. Maj:t att vid innevarande Riksdag af- ,
lemna de redan utarbetade förslagen till en
allmän lön-reglering för Land-Staterna. Utsk.
har ock erkänt behofvel af en förbättrad lön¬
reglering, inen tillika trott, att de af enskilte
motionairer väckta frågor om partiella jemk-
ningar och förbättringar icke böra bifallas,
Den 27 Maj j. m.
dels emedan Utskottet gjort sig hopp, att den
allmänna regleringen skulle vid nästa Riksdag
företagas och definilift afgöras, dels emedan
partiella rättelser kunde leda till nj orättvisa
i en annan riktning. Vill man åter, att den
allmänna regleringen ej längre skall uppskju¬
tas, så 1 jlii' nödigt, att Riksens Ständer hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om med¬
delandet af de Stater, som blifvit upprättade.
Men jag fruktar, att Riksdagen härigenom kom-
me att förlängas, och alt tillgångarne för när¬
varande icke medgifva en så betydlig ökad
utgift af i5o,ooo R:dr, som till denna regle¬
ring lärer erfordras. I afseende på Gottlands
Län får jag anmärka, att Landshöfdingen vid
sin motion bifogat uppgift jaå Fogdarnes och
Häradsskrifvarnes löneförmåner, samt uppgjort
en calcul, som slutar sig med en lön af min¬
dre, än intet. Den grundar sig likväl på be¬
räkning af skjuts och dagl raetamenten för deras
resor i och för tjensten. Uppgöras lika calculer
för deras vederlikar i andra Län, med vid¬
sträcktare reseturer, så skallsamma ofördelak¬
tiga resultat uppkomma och mångas räkningar
sluta sig med ännu större förlust på tjenster-
na. Ser man åter på lönebeloppen utan af¬
drag och jemför deras vilkor med dem som
deras vederlikar åtnjuta, så visar sig Fogdar¬
nes och Häradsskrifvarnes ställning och löne¬
förmåner vida fördelaktigare på Gottland, än
i flere andra Län.
Häruti instämde Lector Bergqvist.
Biskopen m. ni. Doct. Thyselius förena¬
de sig med Domprosten Heurlin. Så länge
Den 27 Maj f. m.
Ir9
Stats-Utskottet ej kan fylla de behof, som
Kongl. Maj:# föreslagit för Riket, kunde det
ej alse sådana, som af enskilda blifvit anmälda
för vissa orter.
Prosten Lyth: Om Krono-Fogdar och
Häradsskrifvare på Gottland ock äro skäligen
lönta, så frågar jag, om delta äfven är för¬
hållandet med Länsmän.
Domprosten Doct. Heurlin: Landshöfdin¬
gen har ej väckt frågan om löneförhöjning för
Länsmän, utan endast för Krono-Fogdar och
Häradsskrifvare. Ordinarie lönen är dock
större på Gottland än i flera andra provinser,
t. ex. Skåne. Enligt Landshöfdingens calcul,
skulle de tjena för mindre än intet; men jag
hemställer, om det är sannolikt, att någon
emottager en tjenst på sådana vilkor. Läns¬
männen borde visserligen hafva högre lön än
100 R:dr. Om man gör anspråk på dessa
tjenstemän, att de ej skola lefva af rof, bör
lönen betydligen ökas, äfvensom fordran på
bildning. Dessa tjenster borde vara det för¬
sta steget på den civila Embetsmannabanan.
Men då måste Staten göra en stor uppoffring —
för det närvarande finnas omkring 44° Läns¬
män — oell en ny, mera genomgripande re¬
glering måste företagas.
Häruti instämde Tit. Moren j Elfström j
Björkmanj Laureniusj Afzelius m. fl.
Professorn m. m. Doct. Bexell: Då jag
tänker på våra förestående directa anslag till
fäderneslandets försvar, kan jag icke annat än
I 2 0
Deli 27 Maj f. m.
tills vidare afstyrka statsanslag till löneförhöj¬
ningar både för Länsmän och Fjerdingsman.
Fältprosten Edvall: Hvad accorder vid¬
kommer, hafva sådana aldrig ägt rum i Jemt¬
land. Med Domprosten Heurlin förenar jag
mig deruti, att det vore väl, om man kunde
löna Länsmännen så som det vederborde.
200 R:dr torde dock vara nog, emedan man
ej får mera i vårt Stånd, när man börjar sin
bana. Således behöfdes blott ett måttligt an¬
slag, och man kunde ändå hoppas att få goda
tjenstemän. —- Hvad parliel reglering angår,
ville jag blott fråga: i fall hungersnöd inträf¬
fade i en provins, skulle man ej gifva partiel
hjelp, der nöden vore för handen? Jemtland
har genom flera missväxter år från år lidit
och behöfver all hjelp. Derföre har jag fram¬
ställt deras belägenhet och anhåller om behö¬
rigt afseende derpå.
Prosten Rosen: I anledning af den all¬
männa klagan, som inom det Hög v. Ståndet
förspörjes öfver Länsmännens nog knappa löne-
vilkor, tager jag mig friheten upplysa, att
inom Nyköpings Län äro Länsmännen i all¬
mänhet välbergda och någre bland dem för-
mögne. Nyligen har till och med en utaf
dem, sedan han mot förmonliga vilkor afstått
sin Länsmans-beställning, köpt en Landt¬
egendom af circa 60,000 R:dr B:co värde. För
min del kan jag således icke annat än till¬
styrka Siats-Utskottets Betänkande i denna
fråga.
Domprosten Doctor Heurlin: Hvad Fält¬
prosten Edvall särskildt för Jemtland har an¬
Dm 27 Maj f. m.
12 1
fört, är egentligen en ny motion, och dertill
är han onekligen berättigad. Jemförelsen med
en hungersnöd skulle här kunna tillämpas,
om vid ledigheter till Länsmanssyslor i Jemt¬
land aldrig sökande anmält sig.
Fältprosten Edvall: Länsmanssyslor haf¬
va under de sista svåra missväxtåren ej varit
lediga, och de hafva ej kunnat afsäga sig dem,
emedan deras belägenhet då blifvit ännu
sämre.
Och skulle dessa anmärkningar återremis-
sen åtfölja.
Ull. ig:o Sid. 2g.
Doctor Björkman: Allm. Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet har emottagit flera motio¬
ner angående tryckningen af Konungens Be-
fallningshafvandes Embets-Kungörelser, och
vill jag derföre i denna punct reservera mig
öppen talan.
Uti. 20.0 och 21:0 lemnades utan an¬
märkning..
Uti. 22:0 Sid. 3o.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius ansåg
det något småaktigt, att Utskottet bestämt
ersättningen för Räfstetingspenningarna i så
ojemna summor och icke hellre upptagit dem
i förhöjda jemna tal.
Prosten Astrand önskade, att dessa sum¬
mor ej måtte höjas eller förändras. De hafva
utgått än med högre, än med lägre belopp,
och upptogos på detta sätt egentligen för att
få totalsumman jemn.
12 2
Den 27 Maj f m.
Uti. 23:o Sid. 3i.
Contractsprosten Öhrnberg: Då Landt-
Staten vid sista Riksdag af Riksens Höglofl.
Ständer fick löfte att få sina löner reglerade
och förbättrade, så tycker jag, att det vore
värdigt desse Ständer att 1111 låta löftet reali¬
seras. — Jag liar hört en värd Ledamot på¬
slå, alt icke närvarande Ständer äro förbundne
att hålla ett löfte, som förra Ständer gifvit,
då tillgångarne det icke tillåta, samt bestrida,
att ett sådant löfte blifvit bestämdt gifvet;
men härtill får jag svara, att då pluraliteten
af närvarande Ständer var tillstädes vid förra
Riksdagen och verkeligen skall hafva gifvit
ett dylikt löfte, så har denna pluralite, om
icke en juridisk, åtminstone en moralisk skyl¬
dighet att vid denna Riksdag låta gå i full¬
bordan hvad som vid den förra lofvades. —
Meli om nu icke omständigheterne medgifva,
att en allmän lön-reglering för Landt-Staten
vid denna Riksdag kail ske, så tyckes det åt¬
minstone billigt, att den svagt lönta Krono-
betjeningen, i synnerhet Länsmännen, som
hafva de minste lönerne, vid denna Riksdag
erhålla någon löneförhöjning af minst 5o R:dr
för hvarje Länsman, tills deras löner hinna
närmare regleras. — Huru mycket en skick¬
lig, nitisk och driftig Kronobetjening bidrager
lill sedlighetens befrämjande, lill ordningens
bibehållande, tili lagarnes efterlefnad samt
till tryggande af allmän och enskild säker¬
het, det känne vi alla, vi, som i så många
fall erfara, att biträde af en driftig Krono¬
betjening är för oss i så mångå fall gagnande
Den 27 Maj j. m.
till befrämjande af de goda ändamål, som vi
med vara Embets-åtgärder åsyfta. Mea huru.
kan man nu skäligen vänta, att män med
full skicklighet och med de insikter, sorn tili
tjenstens utöfning erfordras, skola åtaga sig
Länsmans-posterne för den ringa ordinarie
lön, som desse syslor nu vanligen åtföljer?
Må man icke för högt beräkna deras tillfallen
till extra förtjenster, hvilka de dessutom med
ökad ansträngning af möda erhålla, och hvar¬
före de icke hafva att tacka Staten. Må man
icke heller för dem beräkna någon extra väl¬
vilja af districten, så länge författningarne vid
tjenstens förlust förbjuda dem att mottaga
några gratiticationer; ty en dylik beräkning
skulle innebära ett slags medgifvande af det,
sorn är i strid med lagen.
På anförde skäl yrkar jag ålerremiss och
anhåller ödmjukligen att de svagt lönte Läns¬
männen till en billig lönetillökning nu oför¬
dröjligen förhjelpas.
Contractsprosten P. P. Svedelius: I min
motion har jag nämnt grunderna för min ön¬
skan, att Länsmännen måtte förses med bo¬
ställen. Vid förra Riksdagen ansågo Ständer¬
na, att deras vilkor borde förbättras antingen
genom sammanslående af flera district, eller
genom ökade anslag. I min ort är Länsman¬
nen sysselsatt med tvänne Socknar samt har
i lön 8 Tunnor och 20 R:dr. Större district
skulle han ej kunna medhinna att sköta, och
äfven om tvänne sådana löner blefvo samman¬
slagna, skulle de ändå icke gifva medel till
Dea z7 Maj f. m.
en nödtorftig bergning. Jag förmodar, att
förhållandet på många andra orter är det¬
samma, och tror, att Ständerna borde hos
Kongl. Maj:t anhålla, att en undersökning
måtte ske, hvar Länsmän äro så svagt lönade,
att de ej oberoende kunna lefva, och att bo¬
ställen, der de ej finnas, måtte åt dem anslås,
om ock aldrig så små. Jag anhåller om åter-
remiss.
Contractsprosten P. G. Svedelius: Jag
inser vigten af de skäl, som blifvit anförda
för förhöjning af Länsmännens löner. Jag
skulle kunna anföra flera bevis, att en sådan
tillökning i min ort vore behöflig. Dompro¬
sten Heurlin har redan framställt de skäl,
hvarpå Utskottet grundat sitt afstyrkande, och
jag bekänner, att de inverkat på mig vid Ut¬
skottets beslut. Hvad Ständernas löfte vid
sista Riksdagen beträffar, torde jag få erinra,
att Grundlagarna ej tillägga Ständerna rätt
att ge anslag på längre tid än till nästa Riks¬
dag; således hafva de ej heller rätt att ge
sådana löften, utan blott att yttra en opinion,
som möjligen kan väcka kommande Ständers
upp m ä r k sa rabe t.
Contractsprosten Ahlqvist: Troligen dela¬
de flere än jag vid sistförflutne Riksdag den
öfvertygelsen, att Länsmännens löner skulle
förhöjas och jernnäs lill 100 R:dr årligen; åt¬
minstone uttrycker Riksens Ständers Skrifvelse
till Kongl. Majrt angående regleringen af
Jliks-Statens Andra Hufvudtitel (Bill. till
Riks-St. Prot. 10 Sami. N:o 292 sid. 246) att
Den 27 Maj f m.
ingen aj ifrågavarande tjenstemän niel njuta
mindre än 100 R:dr i årlig lön. Vid tillämp¬
ningen af detta Piiksens Ständers beslut, har
det förhållande inträffat med Länsmannen på
Öland, som Motionärerne anmärkt. Delta sy¬
nes fordra rättelse, helst Länsmännen bebo
Krono-Hemman på Öland, hvarföre de utgöra
alla så väl ordinära som extra-ordinära onera
lika med en Krono-Bonde. — Man har det
oaktadt räknat såsom lön för dessa Länsman
4 Proc. afBo-Hemmanens fastighetsvärde, hvari¬
genom den conlanta lönen endast utgör om¬
kring 4° ILdr för hvardera. Jag får alltså
begära återremiss af denna punct och anhåller,
alt Höglofl. Stats-Utskottet häri torde föreslå
nödig rättelse, på det att äfven Ölands Läns¬
män kunde få åtnjuta den förmån, som Rik¬
sens Ständer sisth Riksdag samtelige Läns¬
männen i Riket tillerkänt; äfvensom jag får
begära, att i den blifvande Skrifvelsen lill Kongl.
Maj:t rörande Länsmans-lönernes reglering
denna omständighet måtte i underdånighet
anmälas till lättelse.
•
Prosten Ödmann: Jemte det jag får för¬
klara, att jag fullkomligt instämmer i hvad
Prosten P. P. Svedelius nyss anfört, tror
jag mig böja upplysa, att i Gefleborgs Län,
och om jag icke misstager mig, äfven i de
Norra Länen, knappt något enda Länsmans¬
boställe finnes. Om desse nu mera så vigtige
tjenstemän blefve på alla orter försedde med
boställen och deras lönevilkor förbättrades åt¬
minstone till den grad, att de kunde lefva
någorlunda oberoende af de dagliga bröd¬
I
Den 27 Maj f m.
bekymren, borde man af deras tjenstebefatt-
ningar vänta sig i många afseenden de lyck¬
ligaste resultat för ordning och skick inom
Församlingarne. Att någon källa till löne¬
förbättringar skulle uppkomma genom samman¬
slående af flere district och minskning af den¬
na tjenstemanna-personal, anser jag vara en
fullkomlig missräkning. Det är för oss alla
nogsamt bekant, att Länsmännens göromål
betydligen i sednare lider tilltagit. Att under
sådana förhållanden mindska personalen, led¬
de bestämdt till det resultat, att deras ansvars¬
fulla tjenster hädanefter blefvo vårdslöst skötte,
eller åtminstone icke så vårdade, som nu va¬
rande samhällsskick tarfvar. Ett och annat
försök i denna indragningsväg har anställts
för några år sedan i Upsala Län; men vår
nu varande utmärkt nitiske och för ordningens
upprätthållande varmt ifrande Landshöfdinge
bar funnit angelägenheten utaf att småningom
rätta detta misstag och åter tillförordna Läns¬
män, der behofvet påkallat en sådan rättelse.
Jag har sjelf erfarit, af huru mycken vigt det
är att kunna, när det fordras, anlita en Krono-
beljents åtgärd för vidmagthållande af ordning
och sedlighet inom Församlingen, och är öfver-
tygad derom, att det Högv. Ståndets Ledamö¬
ter dela min tanka, att desse tjenstemän icke
blott böra finnas till behöfligt antal med mått¬
ligt utsträckta districler, utan ock vara så af-
lönade, att de kunna utan bröd-bekymmer
och bi-considerationer uppfylla sina ansvars¬
fulla åligganden.
Häruti instämde Doct. Lindahl.
Den zy Maj f. m.
127
Prosten Astrand: I afseende på Tit. Alrf-
qvists yttrande får jag erinra, att det visser¬
ligen var Ständernas mening, att boställen
skulle inräknas i löner. I Örebro Län, der
boställenas afkastning anses gå öfver 100 R:dr,
hafva Länsmännen ej fått någon tillökning. I
afseende på Tit. P. P. Svedelii motion kan
anmärkas, att saken bordt vara mera utredd
och bestämdt uppgifvet, hvilka som behöfva
boställen och huru stora summor dertill for¬
dras m. m.
Contractsprosten öhrnberg: Hvad förra
Ständer beslutat, anser man ej bindande. Jag
känner väl, att närvarande Ständer hafva bå¬
de vilja och förmåga att ändra hvad de förra
beslutat; men då de fleste af närvarande Riks¬
dagsmän äfven deltogo i den förra, hafva dessa
åtminstone en moralisk skyldighet att honorera
gifna löften. Angående indragningen af Läns-
manssysslor är jag af samma tanka som Pro¬
sten Ödmannj att sysslorna snarare behöfde
ökas än minskas, emedan, i samma grad folk¬
ökningen sker, tillsynen öfver flera ökar dessa
tjenstemäns mödor och utvidgar deras verk¬
ningskrets. Således kan genom detta förslag
intet påräknas för en löneförbättring; hvadan
man borde anvisa dem en gratification, till
dess deras löner kunna rangeras.
Doct. Elfström: Vid väckt fråga om till¬
ökade löner för Länsmännen bör jag anmär¬
ka, att en stor del af dessa tjenstemän berga
sig temligen väl, serdeles der de innehafva
boställen, hvilket till det mesta är fallet i
128 Den 17 Maj f. m.
det Län, der jag är boende; men då förhål¬
landet företer sig helt annorlunda å andra
orter, serdeles Norrland, der Länsmännen lära
åtnjuta blott en högst obetydlig penningelön;
så anser jag i högsta grad billigt, att deras
vilkor förbättras antingen genom tillökade
penningelöner, eller, om möjligt är, anskaf¬
fandet af boställen. Beträffande det af någon
värd Ledamot inom Högv. Ståndet gjorda för¬
slag, att 2:ne district här och der lämpligen
kunna sammanslås, hvarigenom Länsmännens
bättre utkomst skulle beredas, får jag tilläg¬
ga, att jag anser'denna utväg under närvarande
tid ganska otjenlig, enär en tilltagande dryc¬
kenskapslast alstrar mångdubblade oordentiig-
heter i allmänna sammanlefnaden, öfverdåd
och grymheter, hvarigenom behof uppkommer
af en snarare ökad, än minskad Kronobetje-
nings-personal.
Conlractsprosten Ahlqvist: I anledning
af den tillrättavisning en af Stats-Utskottets
Ledamöter behagat meddela, får jag nämna,
att Ölands Länsmän ej ha boställen, utan be¬
bo Krono-Hemman och skatta för dem såsom
Kronans öfrige bönder.
Prosten Ödmann: I anledning af Prosten
Åstrands anmärkning kan erinras, att, om sa¬
ken är för litet utredd, är det tjenligt, att
hos Kongl. Maj:t anmäla en önskan, det Kongl.
Maj:t ville genom sina Befallningshafvande
inhämta underrättelse, hvilka Länsmän ej ha
boställen, på det behofvet må blifva kändt
och utredt.
Prosten
Den 27 Maj f. m. 1 29
Prosten Åstrand: Om Länsmännen på
Öland besitta Krono-Hemman, så äro de dock
boställen; så är förbållandet annorstädes, t. ex.
i Nerike. -
Och skulle anmärkningarna vid denna
punkt återremissen åtfölja.
Uti. 2 j-'O j 20-o , 26:0 j 27:0 och 2,8:0 j
lemnades utan anmärkning.
Utlåtandet blef återremitteradt.
§. 6.
Föredrogs Slats-Ulskottets d. 21 och 24
dennes bordlagda Utlåtande N:o 81, angåen¬
de Regleringen af utgifterna under Riks-Statens
Tredje HufvudtiteL
Uti. 1:0 b) sid. 2.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius an¬
förde: Under åberopande af den reservation,
hvaruti jag i hänseende till Kongl. Ivrigs-
Collegii löne-reglering instämt med Frih. Silf¬
versköld och Hr Gyllenhaal, ber jag få tilläg¬
ga att, om Krigs-Collegii Ledamöters arfvoden
från de serskilta, under Collegii vard ställda
Cassör, icke äro i Nåder bestämda för någon,
serskild tillfällig befattning, utan till lönefyll-
nad i och för vården af de serskilda Cassorna,
synas de mig väl böra vara underkastade in¬
dragning; men så vidt de äro inräknade i nu
varande Embetsrnäns aflöning, hvilken, emot
innehållet af de Nådiga Fullmakterna eller
Resolutionerne, icke kan förminskas, böra på
Preste-St• Prot• 1834■ Bandet VI. 9
i3o Den 17 Maj f. m.
allmänna Indragnings-Staten eller eljest till¬
räckliga medel anslås till ersättning.
Häruti instämde V. Talmannen, Biskopen
af Wingård och Doct. Grevillius.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag instäm¬
mer i Ilr Silf verskölds reservation, ej derföre
att jag ej biträder Utskottets förslag, utan
derföre att jag anser frågan ännu för tidig,
innan Revisionen af i83i års räkenskaper
blifvit verkställd.
Prosten Åstrand: Mintanka är, att dessa
arfoden böra gå bort, men det är för tidigt
att komma fram dermed, emedan man ej
ännu tillförlitligt känner grunden, hvarföre de
blifvit beviljade.
Och skulle dessa anmärkningar återre-
missen åtfölja.
Uti. 2:0 sid. 2.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: I Siats-Utskottets Principbetänkan¬
de är den grudsats stadgad, att ej löner böra
anvisas på besparingar. Jag hemställer, om
ej Utskottet här frånträdt denna grundsats.
Prosten Åstrand: Regleringen bör ske
successivt, i samma mån som löninnehafvare
gå undan.
Domprosten Doct. Heurlin: Denna an¬
märkning är så allmän, att den inträffar vid
alla frågor örn löneregleringar.
Och skulle dessa anmärkningar återre-
missen åtfölja.
Den 27 Maj f. m.
Uti. 3:o sid. 3.
Prosten Mittag: Högl. Utskottet förklarar
sig icke kunna ”tillstyrka beviljandet af de,
i och för Topographiska corpsens reglering
ytterligare till uppförande i Stat föreslagne
1,547 H:dr.” Hvad är då härtill skälet? ”Den
i allmänhet följda grundsats, att regleringar
af corpser eller stater böra verkställas inom
förut befintliga anslag.” Denna regel kan vara
god, jag vill i allmänhet icke heller bestrida
den; men jag skulle icke vilja bafva den all¬
tid och utan undantag tillämpad. Det finnes
nemligen en annan regel, vida äldre än Högl.
Siats-Utskottets inrättning och personal, och
denna är: ”Ingen regel utan undantag. Om
o o o
ändamålet pröfvas godt och nyttigt, måste väl
medel och utvägar böra beredas att det vinna
och, så snart som möjligt, uppnå. Om ”förut
befintliga anslag” genom förändrade omständig¬
heter och erfarenhetens visa beräkningar icke
meR finnas tillräckliga för uppnående af de
med vissa corpsers eiler staters upprättande
och tillvaro åsyftade, för Staten icke blott nö¬
diga, utan oumbärliga ändamål, så skulle jag
för min del tro, att äfven den hushållsaktige,
så framt lian är omtänksam, icke drager i
betänkande att söka ersätta det bristande för
att göra anslagen tillräckliga. Nu är Topo¬
graphiska corpsen en vetenskaplig militär-
corps för hela den öfriga Landt-anne'en af
högsta vigt och betydenhet hvilka under de
sednare åren blifvit ännu mera förökade. Ge¬
nom den förändrade organisation denna corps
sedan sista Riksdagen undergått, har den nem-
Den 27 Maj f m
ligen visat sig af den väsendlligasle nytta för
befälet vid både indelta och värfvade armeen.
Denna dess nyttiga och välgörande inflytelse
måste utan tvifvel i ännu högre grad uppen¬
bara sig i framtiden och i den mån verknin-
garne af corpsens nya organisation mer och
mer hinna utveckla sig. Behofvet af vetten-
skapligt bildade militärer har i våra dagar
gjort sig allt mera gällande. Denna bildning
bör efter mitt begrepp af båda Statsmagterna
underlättas och befordras samt göras så vid¬
sträckt som möjligen ske kan. Jag anser det
af största nödvändighet, att Topographien icke
inskränkes uteslutande till en viss corps, utan
de kunskaper, den fordrar, meddelas, så vidt
möjligt, åt hela befälet vid Landlarmeen.
Och då nu detta är ändamålet med Topogra-
phiska corpsens nya organisation, då sedan
dess en stor del af armeens öfriga befäl vid
denna corps njutit dels öfning, dels under¬
visning, så önskade jag högeligen, att tillgån¬
gar genom ett obetydligt förökadt anslag måtte
beredas till bättre vinnande af det åsyftade
ändamålet, icke tviflande, att resultaterna, då
de hittills visat sig fördelaktiga, skola ju längre
ju mera rättfärdiga denna ringa uppoffring,
som nu är i fråga. Men Utskottet har äfven
vid tillstyrkandet af Riksens Ständers afslag
tagit ”i betraktande Statsverkets inskränkta
tillgångar.” Jag erkänner gerna sanningen af
den gamla satsen: ultra posse nemo obliga-
turj men tror den icke här vara tillämplig
och vill icke till den grad misströsta om vil¬
jan och förmågan, att ett årligt anslag af 1,547
Den 27 Maj f. m.
133
eller 1,697 P“ denna grund skulle be¬
höfva af Riksens Ständer afslås. dag hoppas
tvärtom af deras nitälskan för medborgares
nödiga upplysning, i synnerhet för deras, som
i farans stund skola skydda och försvara Fä¬
derneslandets landamären, att de icke skola
tveka att bifalla den ifrågasatta, jemförelsevis
med ändamålets vigt obetydliga summa. Jag
vägar på dessa skäl vördsamt anhålla om åter-
remiss af denna punkt i Högh Utskottets Be¬
tänkande, till beredande af en annan åtgärd
från Utskottets sida, den som flere Reservan¬
ter inom Utskottet åsyftat, nemligen att till¬
styrka bifall till det anslag, stort 1,697 R;dr>
som Kongl. Maj:t för denna corps begärt.
Häruti instämde V. Talmannen, Biskopen
af Wingård; Biskop Faxe; Doctorerne Gre¬
villius ; Engeström, Björkman och Petters¬
son samt Prosten Hallbeck och Kyrkoherden
Bergvall m. fl.
Doctor Elfström: Den grundsats Högh
Stats-Utskottet etablerat, alt ”,regleringar af
corpser eller stater böra verkställas inom
förut befintliga anslag” är onekligen riktig,
så vida det åsyftade ändamålet med dessa
anslag fullkomligt uppnås. Men visar erfaren¬
heten deremot, att förändring af organisation
är af behofvet påkallad, och att de resultat,
som af en sådan förändring dels redan vun¬
nits, dels ännu mera kunna påräknas för fram¬
tiden, innefatta öfvervägande fördelar, som på
ett tillfredsställande sätt återgälda en måttligt
ökad kostnad, så bör denna ingalunda förväg¬
134
Dm 27 Maj f. ni.
ras. Denna allmänna sats äger sin oförnekliga
tillämpning på elen nu mera från Ingenieur-
corpsen skiljda, så kallade Topographiska corp¬
sen. Dess nytta för befälets vettenskapliga
bildning, så väl vid den indelta sorn värfva-
de armeen, lärer svårligen kunna bestridas,
och tages härjemte i betraktande ringheten af
den äskade anslags-förhöjningen, som endast
uppgår till 1,697 R:dr, så synes mig i högsta
grad billigt, att den Kongl. Propositionen om
tillökning mötes med bifall. Jag tillstyrker
derföre återremiss af Betänkandet.
Professorn m. m. Doct. Bexell: Topo¬
graphiska corpsen till sitt namn för oss ny,
är det visserligen icke i anseende till sin Krigs-
vetenskapligt gagnande verksamhet. Genom
denna inverkar den fördelaktigt på hela arnmens
yngre befäl och på dennes högre bildning för
sitt yrke. Jag tillstyrker återremiss.
Prosten Bruzelius j som instämde med
bägge de värde talarne, tilläde: då Topogra¬
phiska corpsen är ett vetenskapligt institut
och vetenskaperna hafva inflytelse på hela
.Krigskonsten, är det nödvändigt att gå Kongl.
Maj:ts Proposition till mötes och bifalla detta
anslag. Jag yrkar derföre återremiss.
Domprosten Doct. Heurlin: Utan att
frångå Utskottets princip att regleringar af
corpser eller stater bör ske inom förut befint¬
liga anslag, och att äfven Statsverkets inskränk¬
ta tillgångar böra tagas i betraktande, gläder
det mig, att många här önska ett undantag
Den 27 Maj f m.
för ett vetenskapligt institut och jag förenar
mig i yrkandet af återremiss.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Inom
Utskottet har jag reserverat mig mot denna
punkt. Jag anser ändamålet af Topographiska
corpsen ett af de vigtigaste, och anslaget der¬
till obetydligt, samt önskar ändring i Utskot¬
tets förslag.
Prosten Stenhammar: Då detta förevar i
Utskottet, var jag ej tillstädes; om jag varit
närvarande, skulle jag redan då föreuat mig
med Biskop Thyselius och de öfriga Reservan¬
terna. Det gläder mig, att detta återkommer
till Utskottet, då äfven jag får med min röst
bidraga lill bifalh
Och skulle dessa anmärkningar återre-
missen åtfölja.
Uti. 4:0 sid- 3.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Jag
har icke i allt bi träd t Utskottets beslut; väl
har jag tvekat att på Gardes-Regementernas
Statsanslag uppföra det, sorn egenteligen blif¬
vit i Nåder beviljad t till löneförbättring för
sjelfva befälet, men i den nya staten lärer
innefattas en tillökning i manskapets dagaflö-
ning, och Corporalernes årliga lönebelopp är
ökadt ifrån 45 R:dr till 60. Jag anser dessa
begge förändringar både nödvändiga och nyt¬
tiga, och kan icke ens inse möjligheten deraf
att de Återkallas. Man kunde således hafva
gått en medelväg genom Statsanslagets höjan¬
de åtminstone i dessa buda punkter.
136 Den 27 Maj f. ?;/.
Domprosten Doct. Heurlin: I händelse
Riksens Ständer bevilja tillökning i löner för
underbefälet vid Gardes-Regimenterna, bör
samma förmån äfven beviljas Constaplarna vid
Artilleriet.
Och skulle anmärkningarna vid denna
punkt återremissen åtfölja.
Uti. 5:o sid. /f.
Prosten Ödmann: Högh Utskottet har
trott sig icke böra tillstyrka Hr Petres motion
om indragning af någotdera utaf Gardes-Regi¬
menterna, och synes hafva hemtat egenteliga
skälet till detta beslut från den af General-
Adjutanten för armeen gjorda underdåniga
framställning om behofvet af ökad Garnizon i
Hufvudstaden. Jag vili ej ingå i någon pröf¬
ning, om detta behof är verkligt eller inbil-
ladt. Mig skulle det synas, som tjenstgörin-
gen inom Hufvudstaden vore redan allt för
vidt utsträckt, samt utan fara för ordning och
lugn åtskilliga vaktposter både kunna och böra
indragas. De förefalla på de flesta ställen
ditplacerade mera för parad än för verklig
nytta. Men utan att vilja närmare detaillera
detta förhållande, bör man väl fästa tillbörlig
uppmärksamhet på den utomordentliga och
för ett fattigt land icke blott nedLryckande,
utan opassande kostnad, som med dessa prakt¬
fulla Regimenters underhåll är förenad. Att
så mycket som möjligt nedsätta denna kostnad
är så mycket angelägnare och vigtigare, sorn,
i enlighet med hvad motionären i sin reserva¬
tion antydt, derigenom en möjlighet kunde
Dm 17 Mej f m.
beredas till fyllande af behofven för försvars¬
verket och den öfriga Stats-regleringen. Om
verkligen Garnizonering i Slockholm- skulle
erfodras till samma styrka, som nu, hemställer
jag, örn icke, sedan åtminstone ett Gardes-
Resåmente blifvit indraget, af indelta armeen
O O
kunde incommenderas turvis till kortare tjenst¬
göring det erforderliga manskapet. Då man i
allmänhet klagar, att den indelta armeen icke
är nog öfvad och i synnerhet icke är rörlig,
vore denna successiva tjenstgöring det bästa
öfningsmedlet för att bereda äfven den indelta
armeen den rnilitäriska hållning, hvilken Gar-
des-Regimenterna nu företrädesvis vilja till¬
egna sig. Att från sedlighetens sida befara,
såsom Hr Ekermanj något menligt inflytan¬
de på indelta Soldaten af hans tjenstgöring i
Hufvudstaden, anser jag både obefogadt och
orättvist; ty det vore i sanning en orättvisa
att icke erkänna det nu varande befälets stora
förtjenst att vidmakthålla ordning och sedlig¬
het hos Gardes-Soldaten, och man har ingen
anledning att befara, det icke det samma
skulle inträffa, i fall indelta Regimenterna hit-
kallades till tjenstgöring. Äfven förlusten för
jordbruket, som skulle uppkomma genom desse
armars borttagande, vore partiel och af föga
betydenhet, då Soldaten högst 3:ne månader
borde bär till tjenstgöring qvarstanna. Jag
kan af dessa skäl icke annat finna, än att
Högl. Utskottet bort fästa större uppmärksam¬
het vid Hr Petres motion, än som skett, samt
derigenom möjligen kunnat komma till ett
resultat, som varit välgörande både för Stats¬
verket och armeen.
Den 27 Maj f m.
Prosten Bruzelius: Jag tior, att i en
Hufvudstad med 80,000 Invånare kunna ej
3 Regimenten anses vara för stor styrka att
upprätthålla ordningen. Gardena hafva i sed¬
nare lider bli 1 vi t reducerade: Gardet till häst
hestur blott af 400 man. Att indelta armeen
skulle incömmenderas till Garnizonstjenst, är
stridande mot Knekle-Gontracterna. I Skåne
hafva indelta Iufanteri-Regimenten blifvit in-
commenderade lill Garnizonstjenst, men det
aflopp icke utan missnöje ibland Rotehållare,
sorn derigenom fingo vidkännas ökade kostna¬
der. Jag kan således ej gilla Hr Petres för¬
slag. Någon betydlig öfning för Fältlefnaden
och det egentliga Krigsmannayrket vinnes
visst icke genom Garnizonstjenst.
Häruti instämde Biskop Faxe.
Domprosten Doctor Heurlin: Prosten
Bruzelius har vidrört ett skäl af vigt. Utan
att hafva hört Rotehållare och utan att Stän¬
derna fattat beslut, kan sådant ej tillstyrkas.
Jag känner missnöjet i Skåne; klagomål deri¬
från hafva föranled t, all Regimenter från an¬
dra orter tourvis blifva commenderade till
Garnizonstjenst i Skåne, äfven Kronobergs
Regimente, till Rotehållarnes stora missnöje.
Doctor Grevillius: Hr Peti'és motion
förtjenär ej bifall. Jag tviflar, att i vår verlds¬
del någon Regei ilig finnes, som ej är omgifven
af Garden. Våra äro ej till numerären för
slinka; snarare vöre en förökning af persona¬
len behöflig. Rotehållarnes Gontracter förbju¬
Den 27 Maj f. m.
da Soldatens incommendering till Garnizons-
tjenst; det vöre ock tungt, att de skulle un¬
der Soldatens frånvaro i ett sådant ändamål
sköta hans torp. Jäg förenar mig med Tit.
Bruzelius och Heurlin.
Häruti förenade sig Biskop Faxe och
Doctor Pettersson.
Doctor Elfström: Hvad redan blifvit yl-
tradt om de med Rust- och Rotehållare in-
gångne så kallade Knekte-Contract, såsom stri¬
dande mot den väckta motionen om indelta
armeens successiva inkallande till Garnizons-
tjenst i Stockholm, •biträder jag fullkomligt,
äfvensom jag tror, att afseende bör fästas på
anledningarne, till Hr Ekermans farhåga, att
ett längre vistande i Hufvudstaden skulle haf¬
va ett menligt inflytande å de indelte Solda-
lernes sedlighet. Jemförelsen i allmänhet mel¬
lan de Soldater, som garnizonera, och dem,
som vistas på sina torp och med egna armar
uppodla och bruka de jordtorfvor, som blifvit
dem tilldel de, utfaller alltid till de sednares
afgjorda förmån. Desse äro ock med flere
både moraliska och ekonomiska band fästade
vid Samhället, och de känna sin fördel af
att dessa band icke obetänksamt och lättsin¬
nigt slitas. Jag medgifver visserligen, att
Militair-befälet i allmänhet äro bildade perso¬
ner, sorn inse, att Soldatens moralitet är ett
vilkor för hans sanna duglighet; men det blir
för dem en omöjlighet att afvända alla de
smittor, som i en stor Hufvudstad kunna sjuk¬
ligt inverka på manskapets både tänkesätt
och uppförande.
Den 27 Ma j f. m.
Prosten Astrand: Jag medger, att, 011I
Hr Petrés förslag kunde antagas, vore det en
vinst för Statsverket; men-då man kan för¬
utse, i anseende lill Knekta-Contracterna, alt
det ej kan ske, och ett försök att ändra Con-
tracterna vore fruktlöst, instämmer jag med
Utskottet.
Prosten Mittag: I afseende på denna frå¬
ga lemnar jag Hr Petrés motion i ali ära,
men undrar, att han så bestämdt kan tala om
saker, som han icke förstår mera än jag. Ri¬
kets försvarsverk ligger troligen utom hans
kännedom ; men om Beväringsmanskapet yttrar
han, att det på ett ändamålsenligt sätt borde
organiseras lill tjenstbarhet. Hela allmogen
skulle dermed blifva missbelåten; likaså, om
indelta arméen skulle inkallas till tjenstgöring
i Garnizon. Hr Petré torde hafva svårt att
dömma om omständigheterna i Stockholm; jag
litar mera på Hr Ekermans omdöme; förenar
mig med dem, som fäst afseende på Rotehål-
larnes Contraet, och med Hr Ekermann der¬
uti, att armar skulle genom detta förslag tagas
ifrån jordbruket, ofta då de der bäst behöf-
des. Under Regimentsmöten och Öfningsläger
har det alltid varit en afsaknad på arbetare;
den skulle blifva ännu större, om Soldaten
skulle inkallas till ständig Garnizonstjenst, och
olägenheterna för Rotehållare ökas genom skyl¬
digheten att i Soldatens frånvaro bruka hans
torp; olägenheter, hvilka på de fleste orter
skola kännas, alltid åtminstone i Upland, der
Soldaterna hafva torp och Rotehållarens skyl¬
dighet i detta fall är gifven.
Den 27 Maj f. m.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag instämmer med dem som
talat emot Hr Petrés motion. Den vinst han
beräknat, är ganska problematisk. Man kom¬
mer ej ifrån saken dermed, att man stryker
ut ur milor. Befälet måste då komma på
Indragnings-Stat och aflönas. Om nu de Landt-
Begimenten, som skulle bestrida Garnizons-
ijensten, kostade 65,ooo R:dr och man på
Indragnings-Staten lick betala nära 70,000,
kunde detta ej kallas en god financeoperation.
Häruti instämde Professorn Doct. Bexell.
Comminister Dahlgren: Ehuru jag in¬
stämmer med Prosten Ödmann deri, att det
vore väl, om dyra Regimenten kunde redu¬
ceras, göra dock Knekte-Contracterna en scru¬
pel; och då troligen indelta arméen ej med
Rotehållares samtycke kan användas till Garni-
zonstjenst i Ilufvudstaden och Hufvudstaden
behöfver en Garnizon, måste väl det gamla
( bibehållas. Man har ej insett skälet, hvarföre
General-Adjutanten föreslagit en förökning af
dessa corpsen Jag förmodar, att det skett,
till följe af de farhogor, som en tid spridde
sig i Hufvudstaden, dels i anseende till grann¬
skapet med Correctionshuset, der <500 brotts¬
lingar finnas, dels i anseende till många in-
brottsstölder, hvilket äfven föranledde Stock¬
holms Borgerskap att genom Öfver-Ståthållaren
frambära för thronell en underdånig hemstäl¬
lan, att en del af Garnizonen måtte användas
till Stadens säkerhet. Jag tror derföre, att
man ej nu kan afskeda Gardes-Regimenterna.
Prosten Ödmann: Såsom det vigtigaste
skäl har man åberopat Knekte-Contracterna;
Den 27 Maj f. m.
Jag tviflar, att de, rätt förstådda, innehålla
sådant; annat är tjenstgöring utan arfvode.
Man talar om sedligheten; jag tror, att hvar¬
ken staden eller Soldaten skulle i detta afse¬
ende lida. Jordbruket skulle försummas, sä¬
ger man; men Lif-Beväringen kunde commen-
deras till tjenstgöring under den brådaste ti¬
den. Torpen skulle skötas af Rotehållaren,
invänder man; men de finnas ej på många
ställen och enligt den princip, sorn nu mer
och mer gör sig gällande, viii man skilja Sol¬
daten från jordbruk och föreslå honom att ta
säd i stället för åker. Föröfrigt torde jag få
fästa Högv. Ståndets uppmärksamhet på en
modilication af Hr P etres förslag; bägge
Regimenlerna kunde nemligen slås ihop till
ett enda och derigenom lönerna till flera af
det högre befälet, lill det ena Regimentets
Civilstat besparas, hvilket icke vore så obe¬
tydligt. Hvad Hr Petrés kunskap beträffar,
hvilken en talare satt i fråga, kan jag upply¬
sa, att han flera år vistats i Stockholm Och
ej är obekant med dervarande förhållanden.
Doctor Grevillius: Jag är redan förekom¬
men af Y. Talmannen Bisk. af FPingärd.
Jag förmodar, att motivet till detta förslag
egentligen varit minskning i Statens utgift;
men minskning kan ej derigenom vinnas; ty
de tjenstgörande Landtsoldaterna fordrade sam¬
ma underhåll som Gardisterne, befälet kun¬
de ej med sina knappa löner lefva i Stock¬
holm och skulle således få särskildt tracta-
mente, hvadan besparingen blefve ganska pro¬
blematisk. Att Lif-Beväringen skulle kunna
Den 21 Maj f. m.
i43
dertill användas, det strider emot grundsat¬
sen, på hvilken all Beväring är fotad.
Professorn Doct. Morén: Lika litet, sorn
jag deltog i återremissén af föregående punkt,
lika litet yrkar jag återremiss af denna. Jag
gillar det beslut, hvaruti Utskottet stannat,
emedan armeen icke är för talrik, och eme¬
dan den besparing, som skulle vinnas genom
indragning af ena Gardes-Regimentet samt in¬
delta Regimenters inkallande till Garnizons-
tjenst, väl vore någon, men icke betydlig,
och icke uppvägande förlusten af en så stor
och så väl öfvad trupp. Det är ej härens
talrikhet, som gör förlägenhet, utan dess un-
derhålls-kostnad, ty värr stor nog, alt med
rätta väcka bekymmer. Man tror allmänt,
att kostnaden ej behöfde vara så dryg. Önske-
ligt hade varit, att den för Garderna vid si¬
sta Riksdag anslagna summa blifvit jemnare
fördelad emellan befäl och gemenskap. Hade
detta skett, så hade föregående obehagliga
punkt uteblifvit, och möjligen äfven Hr Pc-
trés motion.
Kyrkoherden Bergvall: Flere talare haf¬
va redan anfört grundliga skäl till bifall. I
en tid, då Gardes-Regimenternas tjenstgöring
blifvit förökad, vore ej lämpligt alt minska
dem. Banken, som förut haft vakt af Stadens
Militär, har den nu af KongL Gardet.
7 O
Prosten Rosén: Af de flera vigtiga skäl,
som blifvit anförde mot förslaget att indraga
Landt-Regimenterna till Garnizonsljonst i Huf-
vudstaden, anser jag för vigtigast det, hvilket
Den 27 Maj }. m.
hämtas af den förlust i sedligt afseende, som
af en sådan nyhet klefve för den indelta Sol¬
daten en oundviklig följd. Anledningarna till
förförelser, som i Hufvudstaden äro mångfaldi-
gare, och lättheten att tillfridsställa passio¬
nerna, som äfvenledes der är större, göra,
att mellan Garnizons- och Landt-Soldatens
sedlighet mäste en stor olikhet förefinnas.
Blefve nu den sednare till Garnizonstjenst
härstädes indragen, så skulle han, efter Gar-
nizonstidens slut, återvända till sitt hem, för-
slappad och försämrad till både kropp och
själ, och må hända i Landet kringsprida
sjukdomar och elände. Jag afstyrker derföre
Hr Petres motion.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag har skäl
att ännu anse förslaget stridande emot
Kneckte-Contracterna, ehuru Soldaten visst
är skyldig att lyda ordres. Att det vore
en förlust för Rotehållare, är gifvet; i Små¬
land äro öfver allt torp, och der är det
Rotehållarens ovilkorliga skyldighet att bru¬
ka dem under. Soldatens frånvaro. Dess¬
utom är det vissa munderingspersedlar, sorn
Rotehållaren till en del skall anskaffa och
underhålla; således skulle i detta afseende en
ny kostnad uppstå för honom eller Staten.
Slutligen måste jag anmärka, hvad de fleste
förbisett, nemligen att Hr Petre' icke betrak¬
tat denna fråga hvarken ur Stats-ekonomisk
synpunkt eller i afsigt att bereda minskade
utgifter, icke heller ur en moralisk, så vidt
den blott rörer truppens sedlighet. Hr Petre'
Dm 27 Maj f m.
liar betraktat elen ifrån en annan synpunkt,
den lian väl kallat moralisk, men i sig itc af
mera politisk natur.
Doctor Pettersson: Jag instämmer i bi¬
fall till Utskottets förslag. Hvad det beträffar,
alt genom indelta armeens incommendering
till Garnizonstjenst i Hufvudstaden deras mi-
liläriska hållning skulle befordras, bar Ut¬
skottet i delta fall förulselt behofvet, då det
beviljat anslag för så kallade Exercis-Compag-
nier. J\är Utskottet således sökt fylla detta
behof, linner jag äfven deri skäl att bifalla
denna punkt.
Prosten Ödmann: Jag bar ej sagt, att
soldaten i Upland är utan torp, men det lins
andra orter, der förhållandet är sådant. Man
upprepar å nyo det skälet, att Landt-soldatens
tjenstgöring i Hufvudstaden skulle för honom
vara skadlig i sedligt afseende; men Krono¬
båtsmän commenderas ju ofta äfven lill Stock¬
holm, utan att förlora något i sedlighet. Man
förnyar det påståendet, att indelta Regimen-
terna till följe af Contracten ej kunna på
detta sätt användas; men Kongl. Majit har
ju rätt att befalla arbets-commenderingar och
bör väl kunna inkalla till tjenstgöring när som
helst. De fleste anmärkta olägenheterna skulle
dessutom försvinna, om Garnizonsljensten blef-
ve bestridd af flera Regimenten turvis på kor¬
tare tid för hvarje corps, i hvilket fall man
ej kunde klaga, att för många armar på en
gång togos ifrån jordbruket i en viss ort, att
Preste-St. Prot. iS34• Bandet VI. 10
Den 27 Maj f. m.
torpens skötsel blefve betungande eller sol¬
datens sedlighet i fara.
Prosten Mittag: I afseende på hvad sorn
nyss nämndes om Krono-Båtsmän, tan erin¬
ras, att det är skilnad emellan en trupp, sorn
vandrar kring galor och gränder, och en, som
är innesluten inom bord.
Prosten Bruzelius: Ingen kan neka, att
stora städer äro en graf för sedligheten. Hr
Eckerman har haft fullt skäl.
Anmärkningarna vid denna punkt ansågos
icke böra åtfölja återremissen.
Uti. 6:0 lemnades utan anmärkning.
Uti. j:o sid. 5.
Professorn m. m. Doct. Bexell: Då det
äskade mindre anslaget är begärt just för det
Regimente, som inom hela armeen, obestrid¬
ligt, för Staten är minst kostsamt. Då Be¬
tänkandet om Regleringen af Tredje Hufvud-
titelen, med anledning af dervid gjorde an¬
märkningar redan till en stor del är återre-
mitteradt. Då Ilögv. Stats-Utskottet bör sättas
i tillfälle att i sammanhang med hela Hufvud-
titelen jemföra och pröfva alla dermed gemen¬
skap ägande frågor, yrkar jag återremiss.
Doctor Grevillius instämde häruti, eme¬
dan han ej kunde finna skäl, hvarföre Chefen
vid denna corps skulle sakna den lön, som
bans vederlikar äga.
Prosten Astrand: Frågan var före redan
vid sista Riksdag och blef då afslagen. Skälen
Dt/i 27 Maj j. m.
147
stu ännu qvar, och Utskottet har öfver allt
utgått fran den princip, att ej annat än oum-
gängliga behof bör beviljas.
Prosten Stenhammar: Jag vill ej motsätta
mig återremiss, men förklarar öppet, alt jag
inom Utskottet ej kan biträda anslag till sär¬
skilda löneförökningar, som redan vid förra
Riksdagen blefvo afslagna.
Contractsprosten I\ P. Svedelius: Jag
hemställer, om ej 8:e punkten borde afgöras
före denna.
Domprosten Doct. Holmström sade sig
hafva hört, att aflöningen för Wermlands Fält-
jägare-Regimente, så för Öfver- som Under¬
befäl, vore knappare än för deras vederlikar
vid andra Regiinenten, hvadan, då nu fråga
ej är om lönförhöjning för någon mer än Re-
gimenls-Chefen, hvilkens lön redan propotions-
vis torde svara mot det öfriga Befälets vid
samma Regimente, Domprosten trodde, i betrak¬
tande af Stats-Utskottels anförda skäl, uppskof
åtminstone kunna äga rum med detta nya löne¬
anslag till en annan Riksdag.
Häruti instämde Domprosten Heurlin.
Och skulle anmärkningarna vid denna
punkt åtfölja återremissen.
Uti. 8:0 lemnades ulan anmärkning.
Uti. g:o sid. 11. a) b) oj d).
Professor Jgardh: Jag anmärker såsom
en grundsats af Utskottet att icke åsyfta löne¬
förhöjning för högre befäl. Ett undantag bor¬
i48
Den 17 Maj f. m.
de dock göras för befälet vid Artilleri-Regi-
mentena, der större vetenskaplig bildning for¬
dras än vid andra Regimenlen, oell den högre
i högre grader. Om ej afseende göres derpå,
skall man sakna Officerare, som underkasta
sig sådana studier.
Domprosten Doct. Heurlin: Vid sista
Riksdagen uppgaf Kongl. Maj:t förslag lill
Stat för Artilleriet, hvilket bifölls. Artilleriets
löner utsattes derigenom till högre helopp.
Emellertid hafva Gardets löner blifvit ökade
och Arlilleri-Regimentenas derigenom relativt
mindre.
Prosten Astrand: Detta relativa behof
för Artilleriet har uppkommit genom den för¬
höjning, som blifvit gifven Gardes-Regimen-
tena, dock icke af Riksens Ständer.
Professor Agardh: Det relativa behofvet
förtjenar äfven afseende. Artilleri-Regimentena
äro förlagda i de dyraste städer, Stockholm,
Götheborg och Christianstad. Såsom skäl till
löneförhöjning för Gardes-Regimentena har
dyrheten på stations-orten blifvit åberopad,
och samma skäl är för Artilleri-corpserna
gällande.
Prosten Åstrand: Om Gardes-Regimen-
ternas löner blifva nedsatta, upphör detta re¬
lativa behof.
Domprosten Doct. Heurlin: Om Gardes-
Regimenternas löneförhöjning upplages på Stat,
böra äfven Artilleriets löner okas, och så vida
instämmer jag med Professor Agardh.
Den 27 Maj f. m.
*49
Häruti instämde V. Talmannen, Biskopen
af Wingård; Biskop Faxej Doct. Grevillius
nr. fl.
e) sid. 1 '2.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: För
jemförelsen med Corporaler vid Gardet anser
jag en tillökning för Constaplarna böra till¬
styrkas.
Domprosten Doctor Heurlin: Äfven detta
är ett relativt behof. Om Corporalerna vid
Gardes-Regimentena bibehålla sin löneförhöj¬
ning, böra Constaplarnas löner okas till 66 R:dr
32 sk.; annars är det klart, att de som äro
lingade för Krigstjenst, hellre gå in på Gar¬
det, för 60 R:dr än vid Artilleriet för 5o.
Häruti instämde V. Talmannen, Biskopen
af Wingård.
Doctor Pettersson förenade sig med Bi¬
skop Thyselius. Förste Constaplarne äro nära
Under-Officerare och måste hafva större bild¬
ning än Corporaler. Om Corporalerna vid
Gardet få ökade löner, böra de för Constap¬
larna ännu mera ökas.
Prosten Stenhammar: Ostridigt är det
billigt och nödvändigt, att Constaplarne få
större lön än Corporalerrie vid Gardet; meri
jäg hoppas, att Stats-Utskottet ej tillstyrker
och Ständerna ej bifalla löneförhöjning för
Gärdes-Regimenterna. Någon särdeles förhopp¬
ning tror jag derföre ej heller nu böra gifvas
om bifall till det som äskås flir Constaplarna.
Häruti instämde Tit. ÅstrandRosen och
Hasselrot.
Dm 27 Maj f. m.
g) sid. i3.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Jag har intet emot sjelfva punkten;
men då det heter, att ”Svea och Wendes
Artilleri-Regiménten bestrida en betydligare
Garnizons-tjenstgöring,” ville jag vitsorda det¬
samma om Götha, som tjenstgör i Götheborg,
Elfsborg och Carlsborg.
Häruti instämde Doct. Grevillius och
Fältprosten Bjursten.
i) sid. 14.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: I frå¬
gan om anslag till Medicaments-penningar vid
Götha och Wendes Artilleri-Regimenten har
jag äfven skiljt mig fran majoriteten. Utgif¬
ten grundas på ett passevolance-contract, hvar¬
uti förhöjningen äfven lärer kunna motiveras
af en ökad Medicinal-taxa. Uppsäges contractet
befarar jag drygare kostnad för Statsverket; i
öfrigt synes det mig vara orätt att, i förtro¬
ende tili problematiska beräkningar, förknap¬
pa de anslag, hvilka erfordras för manskapets
helsa och lif.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Jag är förekommen af Biskop rThy-
selius. Jag vet, att contracter dels redan äro
uppgjorda, dels komma att uppgöras.
Häruti instämde Professorn Doct. Bexell.
Prosten Astrand: Vi lia ej fruktat, att
icke Contracterna bibehållas. Om detta anslag
tilltages för rundligt, skall det blifva en löne¬
förhöjning för befälet.
Den 27 Maj j. m.
Anmärkningarne mot p:e punkten skul¬
le återremissen åtfölja.
Uti. g:o sid 16.
Prosten Bruzelius: I en tid, då man med
så mycket skäl yrkar, att man bör begagna
andra länders upptäckter och framsteg i krigs¬
väsendet, för att ej stå efter andra nationer,
synes det nödvändigt, att Raket-corpsen or¬
ganiseras på sådant sätt, som K. Maj:t i sin
Nådiga Proposition äskat. Sednare tiders
Krigshistoria lemnar talrika bevis på den nyt¬
ta, sora Raket-corpser medfört för de arméer,
som förstått att begagna sig af denna upptäckt.
Under bataillen vid Leipzig 1813 var ett
Engelst Raket-batteri tjenstgörande under Hans
Maj:t Konungens befäl, hvilket i förening med
våra egna truppar tillfogade fientliga Cavalle-
riet högst betydlig förlust. Vid sista beläg¬
ringen af Köpenhamn, var det genom Rake¬
ter, som Engelska trupparna tillfogade Staden
betydelig skada. Jag får derföre yrka återre-
miss af Betänkandet i afseende på denna
punct.
Häruti instämde Contractsprosten Hall¬
beck.
Professorn m. m. Doct. Bexell: Uti vå¬
ra grannländer Rysslaud och Preussen m. fl.
har man redan inom arméerne organiserat
Raket-corpser. Den nyare Taktiken har nä¬
ra demonstration fulländat bevisningen derom
att man ined desse corpser stundom förmår
åstadkomma en förvånande effect. Omtankan
Den 27 Maj f. m.
och försigtigheten lemna oss det förenade rå¬
det alt vi icke intill sjelfva behofvets ögon¬
blick uppskjuta att i försvarsväg taga della
steg framåt. Lika sjelfständigt som emot o-
nödigt betungande Statsutgifter jag äger ett
beslämdt Nej j tillstyrker jag allt som leder
till det stora målet Fäderneslandets försvar.
Och skulle en dag våra stridande leder blott¬
ställas för detta nya slag af förödelser, utan
att till de fiendllige hämnande kunna slunga
dylike tillbaka, skall jag icke genom min
röst derföre uppbära förebråelsen. Jag till¬
styrker återremiss.
Biskopen m. rn. Doct. Faxe: Till någon
del är jag förekommen af Prosten Bruzelius.
Jag instämmer i hans yttrade åsigt af ifråga¬
varande ämne och skulle önskat, att Högloft.
Stats-Utskottet tillstyrkt det i Konungens Nådi¬
ga Proposition begärde anslag, utom hvilket
inrättningen af Raket-corpsen icke lärer kun¬
na verkställas. Då det är en allmänt känd
sak , alt de så kallade Krigs-Raketer nu mera
nyttjas af Krigförande magier i Europa , fordrar
nödvändigheten, alt de äfven begagnas, af
Svenska armeen i den olyckliga händelse, att
Krig blifver oundvikligt. Den föreslagne sum¬
man af [6,000 R:dr tyckes icke vara så stor,
att ju icke medel kunnat anvisas för ett så
angeläget behof. Att på sätt Utskottet yttrat,
att inrättningen kunde‘fortgå i en inskränktare
scala och det blott tills vidare, förekommer
mig som Höglofl. Utskottet icke ansett den af
synnerlig vigt.
Häruti instämde Tit. GrevilliusEnge¬
ström Elfström och Mittag.
Den 37 Maj f. m.
i53
Prosten Åstrand: Vårt Militärväsende är
tillräckligen dyrt, och Krigsmagten torde ej
böra utvidgas, utan medel dertill böra utfin¬
nas genom indragningar på andra båll. Jag
hänvisar i öfrigt lill min reservation.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Uti
Stats-Utskottets afstyrkande af särskildt anslag
för Raket-corpsen bar jag icke kunnat instäm¬
ma. Det är allmänt bekant, att Högste Befäl-
» 1 .
liafvaren för Svenska Artilleriet med vördnads¬
värd uppmärksamhet begagnat ett yppadt till¬
fälle, att med vårt försvarsverk förena den
nu mera tillförlitliga upptäckten af Krigs-
Baketer. Jag skulle anse otillbörligt och för
ingen del vilja tillstyrka, att den nya med
vårt Krigsväsende införlifvade inrättningen
bedömdes sorn öfverflödig af Riksens Ständer,
hvilkas i allmänhet att tala, lära föga förstå
sig härpå, och således lemnades utan under¬
stöd att snart förfalla. Om det skulle finnas
i anseende till Statens knappa tillgångar be¬
tänkligt att bevilja hela det för corpsens full¬
ständighet med en slyrka af 64 man erforder¬
liga anslaget, måtte det åtminstone blifva möj¬
ligt att anslå det som erfordras för att bibe¬
hålla Raket-corpsen så som densamma till sin
början blifvit inrättad med endast a5 man.
Biskopen m. m. Doct. Faxe: I anledning
af Prosten Åstrands yttrande torde mig tillå¬
tas anmärka, att det är ganska osäkert, om
indragningar på andra håll äga rum. Jag tror,
alt Högloft. Utskottet borde uppgifvit dem.
Att grundlägga och vidare utföra en inrättning
154
Den 27 Maj f. m.
lärer icke kunna verkställas ulan att påräkna
säkra tillgångar.
Comminister Dahlgren: Utan att pröfva
corpsens nytta i Krig, tror jag, alt man bör
se på Statens tillgångar. Manskapet vid Ar¬
tilleriet torde kunna härtill inöfvas och en
särskild Raket-corps umbäras.
Häruti instämde Tit. Rosen„ P. G. Sve¬
delius och Doct. Nibelius.
Prosten Åstrand: Titelns besparingar haf¬
va hittills lemnat tillgång för kostnaderna i
och för Raket-corpsen. Sker icke hädanefter
å samma besparingar anvisning Lill löneförhöj¬
ningar, så blifver inom Titeln visserligen mel¬
an tillräcklig tillgång till Rakel-corpsens behof.
Conlractsprostcn Nordin: Nyttan af Raket-
corps förstår jag icke: jag betvillar dock ej
dess nytta, då Kongl. Maj:t tillstyrkt den. —
Det förstår jag likväl, att, innan man bifaller
inrättandet af denna dyra corps, måste man
veta, hvar medlen dertill skola tagas. Såsom
Ledamot af Riksgälds-afdelningen, sysselsatt
med betraktelser endast öfver Riksgälds-Con-
torets skulder och ledsamheter, har jag fått
anledning, att vara betänksam vid nya an¬
slag. — Siats-Utskottet har iu bifallit försök
T t
med Raket-corpsen, och trott att någon indrag¬
ning inom arméen skulle härtill lemna medel.
O
Dermed torde man böra förblifva: möjligheten
af indragning kan ej nekas. Indragning har
nyss skett med Konungens eget värfvade Re¬
gimente. Och då en värd Ledamot, som ej
Den 27 Maj f 111.
tycker om hänvisningen lill indragningen,
frågar: hvar denna indragning inom armeen
kan ske? Torde mig tillåtas fräsa' den värde
O u
Ledamoten, livar penningar för llaket-corpsen
skola lagas?
Biskopen m. m. Doct. Faxe: Utan att
tilltro mig äga större insigter i Krigsväsendet,
än den värde Talaren, som förment, alt tje¬
nande vid Artilleriet kunde användas vid
llaket-corpsen, vågar jag likväl påstå, att ett
så heskaffadt förslag icke lärer vara verkställ-
bart. Hade det kunnat ske, skulle det vis¬
serligen icke undfallit den höge person, sorn
med den fullkomligaste kännedom af hvad
till Krigsväsendet hörer, insett nödvändighe¬
ten af Ilaket-corpsens inrättning. De som
skulle dervid förrätta tjenstgöring hade i så¬
dant fall saknats vid Artilleriet, der persona¬
len visserligen icke är öfverflödig. Jag tror
likväl det vara säkrast, att icke fälla något
omdöme om sättet för ifrågavarande corps
inrättning, utan att grundligen förstå Krigs¬
vetenskapen.
En annan värd Talare har frågat hvar¬
ifrån medlen lill det begärda anslaget skola
hämtas? Såsom sjelf Ledamot i Slats-Utskot-
tet, kan han bättre känna tillgångarne, än
den, som icke är medlem af Högloft. Utskot¬
tet. Om mig tillätes, att likväl gifva någon
anvisning, skulle jag vilja lemna den å de
summor, hvilka i gårdagens Plenum ansågos
böra inflyta af Tull-medlen och högre beskatt¬
ning på Bränvins-bränningen.
*56
Den 27 Maj f. m.
Contractsprosten P. G. Svedelius: I Ut¬
skottet yttrades en opinion, att Eaket-corpsen
kunde bildas af Artilleri, helst som första
uppsättningen skedde af Artilleriets manskap,
och man ansåg detta såsom en nyttig öfning
för Artilleriet. Om några der bildades för
att utgöra Raket-corpsen, kunde deras platser
vid Artilleriet, när behofvet fordrade, lätt
fyllas af andra.
Prosten Astrand: Artilleriet kan väl ej
directe användas dertill, ehuru Raket-corpsen
möjligtvis kan stå i förbindelse med Artilleriet.
Efter den kännedom jag har om projectilers
natur, och enligt de underrättelser jag af kun¬
niga Militärer inhämtat, tror jag att dessa
Raketer, som ej böra förvexlas med de Con-
grewska Raketerna, ej äro synnerligen använd¬
bara såsom förstöringsmedel, emedan deras
percussionskraft ej är synnerligen stor och
deras directionslinea ej fullt bestämbar; men
i anseende till det förfärliga gny de åstad¬
komma, äro de utmärkt nyttiga för att skräm¬
ma Cavalleriets hästar och bringa dem i oord¬
ning.
Domprosten Doct. Heurlin: Inom Utskot¬
tet är det upplyst, att Raket-corpsen ej kan
sammanblandas med Artilleriet. Manskapet
vid Artilleriet är ock för sitt egentliga ända¬
mål otillräckligt, i fall ett krig inträffar.
Doctor Grevillius: Jag kan ej bedomina
effecten af Raketerna, men tror, att de duga
till annat ali att skrämma hästar, emedan
Kongl. Majit fäst uppmärksamhet dervid och
Den 27 Maj f. in.
detta vapen blifvit infordt i alla civiliserade
länder. Af detta skäl anser jag denna bespa¬
ring ej böra göras.
Professorn ra. m. Doctor Bexell: Jag bar
redan uttalat min Öfvertygelse ora Raket-corp-
sens nytta och förenar mig nu ytterligare med
Doctor Grevillius.
Prosten Bruzelius: Ingen corps är mera
strängt syselsatt än Artilleriet, och det kan
derföre ej, icke ens till en del, användas till
annat.
Biskopen m. m. Doct. Franzén hemställ¬
de, om, i händelse af återremiss, det är lämp¬
ligt, att alla dessa anmärkningar om detaljer
af Krigsväsendet till Utskottet afgå ifrån Pre-
sle-Ståndet.
Ståndet beslöt, att anmärkningarna vid
denna punkt skulle åtfölja återremissen.
Uti. 10:0 sid. 16.
Contractsprosten Hallbeck: I öfverens¬
stämmelse med den berömliga anda, som rå¬
der i hela det så kallade Utgifts-belänkandet,
bar Höglofl. Stats-Utskottet ej trott sig kunna
bifalla 19,300 R:dr såsom fyilnads-anslag för
löneregleringen vid indelta Infanteriets befäl.
Denna sparsamhets-anda är visserligen i all¬
mänhet värd att godkännas, men torde dock
ej utan undantag böra tillämpas. Annat är
alt bevilja allt, annat att afslå allt, sorn i löne¬
förbättring äskas. Ej van alt slösa med all¬
männa medel är det mig verkligen okärt att
Den 27 Maj f. m.
ej kunna dela Stats-Utskoltets åsigt i ofvan-
berörde afseende; och detta torde i betydlig
man härröra deraf, att jag, tillhörande en
provins, i hvilken äro förlagde 2:ne indelta
Infanteri-Regiinenten, oftare än mången annan,
baft påminnelser om hvad dessa Regiments-
befäl kunna tarfva.
Om det är nödvändigt, alt ett befäl ej
allenast sjelf skall känna sig lifvadt att upp¬
fylla sin tjenstepligt, utan ock hos sin trupp
ingifva samma håg, så måste det väl utan allt
för stora bekjunmer för sin bergning kunna
egna uppmärksamheten åt sin bestämmelse.
Höglofl. Utskottet anförer, såsom skäl för
sin vägran, att de summor, sorn till berörde
ändamål vid sisth Riksdag anvisades, då upp-
gåfvos blifva tillräckliga. Att de då gjorda
anslag voro betydliga kan val ej nekas, men
det torde väl icke förekomma oväntadt, om i
en så invecklad angelägenhet, som hela indelta
armeens lönereglering, man ej på förhand kun¬
nat bestämdt afgöra, om den af Rikets Stän¬
der vid sednaste Riksdag anslagne summa
skulle tillfredsställa allt, hvad behofvet for¬
drade och hvad med billighet var öfverens¬
stämmande. Erfarenheten har sedermera upp¬
täckt bristen,'och då ofvanberörde reglering
kan fullbordas med rp,3oo R:dr, en summa,
som jemförd med det stora hela är föga be¬
tydlig, vågar jag vördsamt till det Högv.
Ståndet hemställa , om ej denna sista jemknings-
summa borde bifallas. Långt ifrån att. gilla
en slösande frikostighet med Statens medel,
kan jag dock ej licka, att då ett sådant verk,
Den 27 Maj f. m.
som befälets vid hela indelta Infanteriet löne¬
reglering, kan fullbordas med nämde tillök¬
ning, det synes mig Rikets Ständer mindre
värdigt att afslå, än bifalla densamma. Jag
anhåller derföre om återremiss på denna del
af Stats-Utskoltets Betänkande.
Domprosten Doct. Heurlin: Vid sista
Riksdag öfverlemnade Kongl. Majrt lill Riksens
Ständer förslag till allmän lönereglering för
hela indelta arméen. Jemte det Riksens Stän¬
der gillade hufvudgrunderna, anslogo dé äfven
oafkortadt hela den Summa Kongl. Maj:t för
detta vigtiga ändamål äskadt, jag vågar tilläg¬
ga, att de derutöfver beviljade ett, och ej
ringa, tillskott. Verkställigheten öfverlemnades
åt Kongl. Maj:t, och' hyste Riksens Ständer
den glada förhoppning, att indelta arméens
lönebehof skulle för en längre tid af år vara
uppfyldt. Men genom den af Kongl. Majrt
Nådigst tillförordnade Comités beräkningar har
visat sig, att de utsatta lönerna icke kunna
med de anvisade tillgångarne till fulla belop¬
pet utgå. Anledningen dertill är att söka uti
en nedsatt uppskattning af boställens afkast¬
ning, hvaraf följden blifvit, att en del löner,
särdeles i de lägre graderna, äfvenledes blif¬
vit nedsatta, och detta äskade ökade anslag
åsyftar att åter uppbringa dessa löner till
deras utsatta högre belopp. Jag ingår ej i
pröfning, huruvida desse nya beräkningar, som
Comiterade uppgjort, äro mera tillförlitliga,
än de som sista Riksdag förelädes Stats-IJlskot-
tet. Icke eller vill jag fälla något omdöme om
andre Capitainernas och andra Subalterners be-
i Go Den 27 Maj f. m.
hof åf ökade löner. För mig är det 110g, alt
Riksens Ständer i främsta rummet beredt in¬
delta arméen allmän förbättring uti lönevilkor,
att Lands-Staterna lingö vid sista Riksdag stå
tillbaka medy sina billiga anspråk, hvilka, af
brist på tillgångar, icke ens vid denna kunna
komma i fråga, och att af samma orsak Rikets
Universiteter ej kunna erhålla hvad dessa
vigtiga Institutioners värdiga upprätthållande
fordrar. Dessa skäl äro för mig tillräckligt
talande för afslag till ytterligare anslag, och
är detta bland alla frågastälda anslag det som
jag i sista rummet ville med min röst biträ¬
da. Det synes mig äfven nog principvidrigt
och motbjudande, att en lönereglering icke
väl hunnit beslutas och verkställas, förrän den
föregifves bristfällig och otillräcklig. Påkallar
behofvet vidare lönförbättring för indelta ar¬
méen, så vinnes denna fördel så småningom
genom accordernas amortering, och arméen
måste åtnöjas att lika med flera andra Embets¬
man vänta på kommande bättre tider.
Häruti instämde Tit. HasselrotNordin,
Laurenius _, Grenander Lyth m. fl.
Prosten Stenhammar: Jag instämmer med
Domprosten Heurlin s som fullständigt utredt
de ovederläggiiga skälen till afslag. Helt an¬
nat förhållande äger rum, då behof af en
alldeles ny corps uppstått genom förändrade
krigsbruk, dem man icke utan våda kan lem¬
na ur sigte, då andra magiers arméer äga en
sådan corps. Sådant inträffar, enligt de upp¬
lysningar
Den 27 Maj f. m.
161
lysningar jag inhämtat af upplysta militärer,
med Raket-corpsen. Så vidt medel kunna
beredas dertill, vore jag derföre benägen att
medgifva något anslag till denna corps. Men
bestämdt får jag förklara, att anslag till ännu
ytterligare löneförhöjning vid indelta Infanteriet
skall åtminstone jag med min röst inom Slals-
Utskotlet ingalunda medgifva.
Contraclsprosten Hallbeck: Det motstånd
mitt anförande rönt, var mig ej oväntadt, då
Högloft. Stats-Utskottet. tyckes likasom hafva
antagit till princip, att inga lönetillökningar
skola beviljas. Jag tror mig likväl böra med¬
dela den upplysning, som jag från en, enligt
min tanke, tillförlitlig källa erhållit, att när
de nya löningsstaterna hunnit uppgå till det
belopp, som med alla ännu ej disponible till¬
gångar påräknas, en
Compagnie-Chef erhåller 800 R:dr
2:dre Capit. - 5oo
i:e Lieutenant - - - 35o
2:e Dito - - - - 3oo
En Fendrik - - - - 200
En Fanjunkare - - - 240
Från dessa löningsbelopp äro ej afdragne Krono¬
utskylder , Regiments-afgifter och accorclsränta.
Jag tror derföre, att saken bör behjertas, och
kan ej annat, än vidblifva mitt yrkande 0111
återremiss på Betänkandet.
P reite-St■ Prot. 1834- Bandet VI. 1 1
En Sergeant - - - - 1
160
En Regements (,) val lerin. 700
i:e Adjut. - - 4°°
a:e Dito ----- 3oo
måste hålla
häst.
Den z~] Maj f m.
Domprosten Doct, Heurlin: Då en sådan
mängd Embetsman få vänta på bättre lön,
t. ex. Landt-Staten, och Ständerna gjort så
inycket för armeen, är det skäl, att äfven
denna får vänta. Ständerna hafva vid sista
Riksdagen äfven beviljat Creditiv för att amor¬
tera accorder, och derigenom har arméen äf¬
ven vunnit.
Cöhlractsprosten Nordin: Om endast Her¬
rar Militärer, a:ne Riksdagar å slag, erhålla
lönetillökningar; hvad skulle väl då öfrige
Embets- och Tjenstemän tänka, hvilka både
förr och nu begärt, men hvarken förr elier¬
na erhållit, lönetillökningar, oagtadt de ha
knappa löner, men träget arbete? Hvad skulle
väl de tänka, inom Landt-Staten, som för /\
år sedan fingo löfte om' löneförhöjning, men
nu för andra gången förbigås? Troligen skulle
de nedslagne sucka öfver manna-mohn. — Jag
ville, att Riksens Ständer skulle vara lika
hulda mot alla: låta ”Kyrkan stå mitt i byn,”
och så laga, att ingå måtte anse sig för Rik¬
sens Ständers stjufbarn. Derföre, så länge
andra Stater, som ännu alldeles ingen löne¬
förhöjning fått, ej kunna hugnas med hjelp;
vågar jag ej tillstyrka ytterligare och för an¬
dra gången, lönetillökning för Herrar Militärer.
Doctor Lindahl: Om det sorn är i fråga
för lönregleringen vid indelta Infanteriet är
oumgangligen nödigt, kunde Riksens Ständer
framställa en önskan, att de Sex Inspecleurs-
Generals-sysslorna måtte indragas, emedan de
Den i~j Maj f. m. 163
äro sinecurer oell Svenska armeen liar varit i
godt skick ulan deni.
Contractsprosten Hallbeck: Man liar här
sagt, att öm Infanteriet får tillökning, vöre
ej underligt, om andra Stater anse sig såsom
sLyfbarn. Bäst är, alt Kyrkan står mitt i
byn. Landt-Staten och i synnerhet Länsmän¬
nen hafva ej saknat förespråkare. Ingen lär
ock kunna neka, alt de äro’ illa lönte, men
man har ju yttrat, att sådant hör ske i sam¬
band med hela Landt-Statens reorganisation,
hvarom på denna Riksdag ej lär komma att
beslutas. Med befälet vid. indelta Infanteriet,
som skall Jelva af sin lön, kunna de dessutom
icke jemföras. De bereda sig betydliga inkom¬
ster af Bouppteckningar, Auctioner och andra
både juridiska och ekonomiska befattningar,
som de för allmogen sig åtaga, och röja på
mångå ställen sin välmåga genom ett lefnads¬
sätt, hvari de kunna jemföras med hvilken
annan Ståndsperson som helst.
Och skulle anmärkningarna vid denna
O
punkt ålerremissen åtfölja.
Uti. 11:0 och 120 lemnades utan an¬
märkning.
O
Uti. i3:o siel. iy.
Biskopen rn. m. Doctor Thyselius: I af¬
seende å ökade Statsbehof och knappa tillgån¬
gar har jag sällan tillstyrkt någon förhöjning.
Här är förhållandet annorlunda. Lif-Bevärings-
Regimenlels Officers-corps är skyldig att exer¬
164
Den 27 Maj f. m.
cera Beväringsmanskapet och göra vakt i stäl¬
let för Lifdrabanterna. Deras aflöning är 0-
tillräcklig. Genom öfveiflyttning pä cle fordna
Lifdrabanteinas Stat kunde de hjelpas. '
Doctor Grevillius: Att hushålla med Sta¬
tens medel är visserligen vackert och beröm¬
ligt, men lärer dock ej böra sträcka sig ända
till orättvisa och obillighet. Det synes som
borde man åtminstone motivera det afslag man
ger på en billig fordran. Sådant har dock
Stats-Utskollet lätt öfverhalkat i frågan om
löneförbättring för befälet vid Lif-Bevärings-
Regimentet. — Väl har Utskottet, som skäl
för sitt afslag, anfört: att den äskade löne-
tillökningen icke varit i Kongl. Majrts Nådiga
Proposition framställd. Häraf borde man kun¬
na sluta det Utskottet fästat ett synnerligt
afseende vid dessa Nådiga Propositioners kraf;
men som detta just icke varit händelsen, lärer
skälet förfalla; och då återstår endast den
vunna erfarenhet, att Utskottet, i sitt nit att
afslå, hvarken afsett de Kongl. Propositioner-
ne eller enskilde, med ämnet välbekante mo¬
tionärers förslag.
Saken är af vigt och torde förtjena mera
uppmärksamhet. Det befäl, som för närva¬
rande är att tillgå, är endast beräknadt för
en dass af Beväringen. Skulle således behof-
vet påkalla 2:ne classers sammandragande,
saknades genast befäl för den andra, hvilken
brist skulle blifva än betänkligare, om ännu
flere classer skulle sättas i actif tjenstgöring.
Den nu ifrågaställde corpsens befäl är väl
Den 27 Maj f tn. i65
endast afsedt för Beväringsmanskaps exerceran¬
de; men kan det vara billigt att Officerare,
som fatt sig delta vigtiga kall uppdragit, skola
vara så mycket sämre lönade än det öfriga,
med nog knappa tillgångar försedde, armee-
befälet, alt de sakna nödtorftig bergning? Då
en Capiteh vid indelta armeen åtminstone har
att påräkna som lön 800 R:dr, får Capitenen
vid Lif-Bevärings-Regimentet nöja sig med
4oo R:dr, hvarifrån åtskilliga afdrag ändock
äga rum. För min del kan jag icke fatta bil¬
ligheten deraf. — Om nu Rikets Ständer icke
skulle fästa afseende på den enskilde motio¬
närens förslag, anser jag dock att den i Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition föreslagne öfverflytt-
ning på Jndragnings-Stat af förre Lifdrabant-
corpsens löner vore ytterst billig och behöflig,
enär en del af hvad som nu utgör Lif-Bevärings-
Regimentets Stat, användes till aflönande af
åtskillige, nu mera tjenstfrie Lifdrabanter.
Häruti instämde Biskoparne Faxe och
Franzen.
Doctor Pettersson: Jag förenar mig med
Biskop Thyselius och Doct. Grevillius. Man
bör fästa uppmärksamheten derpå, att Office-
rarne ej blott exercera Lif-Beväringen, utan
äfven tidtals inkallas till samma tjenstgöring,
som de fordna Lifdrabanterna. De niåste dex-
före hafva två slags uniformer och, då de vi¬
stas utom Hufvudstaden, underkasta sig mån¬
ga utgifter för resor, när deras tjenstgöring
vid Hofvet inträffar. Jag önskar derföre öfver-
flyltning på Stat af Lifdrabanlernas Stat och
Den 27 Maj f. m.
eu tillökning enligt Grefve Lewenhaupt* mo¬
tion.
Prosten Astrand: Då Utskottet ej alltid
kunnat tillstyrka, hvad Kongl. Majit i Sin
Nådiga Proposition yrkat, så må man ej un¬
dra, att enskildte motionärers begäran blifvit
afslagen. Utskottet liar ock följt den princi¬
pen, att icke tillstyrka löneförhöjningar i all¬
mänhet, och här synas inga utomordentliga
skal tala för motionen. Besinnar man ock,
att Lif-Beväringens Oilicerares möda i Statens
tjenst endast är att exercera Stockholms Stads
och Läns Beväring, så torde de för detta ar¬
bete kunna anses nog lönta. Att gifva dem
det begärta anslaget å Iudragnings-Stalen skulle
strida mot den för Statsverkets bestånd nöd¬
vändiga principen, att regleringar böra ske
successivt i mon af derför tillgängliga medel.
Biskopen m. rn. Doct. Thyselius: Jag
är alldeles för, att regleringar gå successivt,
men ej så, att de verkligt tjenande svälta. Så
går det nu. Med sund hushållning kan det
förenas alt ej uppskjuta utgifter, sorn äro o-
umbärliga.
Doctor Grevillius: Då Lif-Beväi ingen för
så lång tid sedan organiserades, hafva de länge
nog fått plikta för det att Lifdrabanterna lef-
vat så länge.
Dessa anmärkningar skulle ålerremissen
åtfölja.
Ull. 14-'o sid. 18.
Contractsprosleu Afzelius: Då jag alltid
inom det Högv. Ståndet yrkat besparingar,
Den 27 Maj f m.
167
hushållning och minskning i Statsulgifterna
torde det anses inconseqvent att jag nu anhål¬
ler om återremiss på den delen af utgifts-
hetänkandet, sorn rörer Hallands Bataljon,
med anmodan att det Höglofl. Stats-Utskottet
ville tillstyrka Rikets Ständer att bevilja det
af Bataljons-Chefen begärda förökade anslag.
Men al de skäl jag nu vördsamt får anföra,
hoppas jag aLt denna min anhållan skall rätt¬
färdigas.
Hallands Bataljon beslår af ett inskränkt
antal befäl, och provincens Bevärings-Ynglin-
gar utgöra manskapet, sorn uppgår till om¬
kring 400 man. De exerceras årligen och ef¬
ter slutade Vapenöfningar återvända de till
deras Landtmanna-göromål, i hvilka de här-
das att i farans stund kunna utstå Krigets
mödor och afvända anfallet af en an ryckande
fiende. Det är anmärkningsvärdt att hela den¬
na Bataljon icke kostar Stals-Cassan så myc¬
ket, som ett halft Compagnie af de inom Huf-
vudstaden förlagde Regimenlen, och ändå kun¬
na desse 400 man, om de erhålla tillräckligt
befäl, blifva för Landels försvar lika röttige,
som en värfvad trupp. Häruppå anhåller jag
alt det Höglofl. Ståndet läcktes lägga en ser¬
deles vigt. I synnerhet som sammansättnin¬
gen af denna corps tyckes gifva an visning till
ett nytt och mindre kostsamt sätt att tillväga¬
bringa Landets försvar, än det nu brukliga
med stående armeer. Och ifrån denna fördel
liemtar jag det hufvudsakligaste skälet att till¬
styrka det sökta anslaget; emedan jag önskar
att man i smätt måtte försöka med Hallands
i68
Den 37 Maj j. m.
Bataljon, om man icke. sluteligen skulle kunna
komma derhän att kring en stam af ett skick¬
ligt befäl, samla Landels Söner lill Landets
försvar, utan att behöfva underhålla en kost¬
sam permanent Krigsmakt, som utsuger Lan¬
dets must och merg. Och om genom ett an¬
slag af 2460 JRrdr detta resultat kunde ernås,
så hade det Ilöglofl. Stats-Ulskottet och Rik¬
sens Ständer af iS34 förvärfvat det högsla
anspråk pä efterverldens erkänsla.
I våra egennyttiga tider förtjena!' Bataljons¬
chefens oegennyttiga framställning om mera
nämde Bataljons behof äfvenledes en serdeles
uppmärksamhet; han begär ingenting för sig,
ehuru han blott har xooo R:dr i lön: lian
klagar ej deröfver, alt han ensam bland Ba~
taljons-Chefer i Svenska armeen saknar Regi-
ments-Qvartermästare och Regiments-Skrifvare.
Det förefaller honom ej tungt att sjelf allena
få ansvara för Bataljonens Uppbörd och för¬
råder. Blott det enda ligger honom om hier¬
ta t att hans Bataljon må blifva rätt nyttig
för Fäderneslandet.
Dessutom bör erin dras att besparingar
för Staten på andra håll uppkomma om mera.
nämde anslag beviljas. Omkring a5o R:dr ut¬
gå årligen för tractamenten åt de Officerare
af Kongl. Elfsborgs Regimente, som, i följd
af bristande befäl inom Hallands Bataljon,
commenderas att tjenstgöra der. Dertill kom¬
mer 35o R:dr, som Stats-Cassan årligen beko¬
star för nämde Bataljons befäl, hvilket, eme¬
dan det är för fåtaligt, måste exerceras ihop
med Elfsborgs Regimentes Officers-Corps; men
Den 27 Maj f. m.
169
kan, om det äskade anslaget beviljas, hafva
sitt befälsmöte å egen Exercitii-pln-ls. Hvaraf
tydligen följer, att minst 600 H:dr komma
Stats-Cassan tillgodo pä annat bäll, om ansla¬
get beviljas, sä att egentliga tillökningen i
Statens utgift för detta ändamål ej blir mer
än i,86o R:dr.
Ur den synpunkt, jag betraktat denna
angelägenhet förtjenar den visserligen all upp¬
märksamhet. Man har här uppe vid Stock¬
holm ett Experimental-fält till befrämjande
af ett förbättradt åkerbruk, hvartill Staten
lemriar ej obetydliga bidrag; skulle det icke
löna mödan nere 1 Landsorten läta Hallands
Slätter blifva äfvenledes ett Experimental¬
fält för ett nytt och mindre kostsamt sätt att
lill Statens försvar använda ett stående befäl
för Landets Söner, som behörigen öfvade i
vapen, kunde i en framtid göra vår dyra stå¬
ende armee öfverflödig.
Under sådane åsigter af ifrågavarande
ämne yrkar jag en återremiss till det Högl.
Stats-ULskottet, som säkert icke underlåter
alt fästa på dessa anmärkningar allt det af¬
seende, sorn de kunna förtjena.
Doctor Grevillius: För Hallands Batailion
bar blifvit anmäldt samma behof som vid sista
Riksdagen. Det har af Corps-Chefen blifvit
tillräckligen upplyst: att ulan erhållande af
det sökta högre bidraget, sagde Batailion svår¬
ligen kan uppfylla sin bestämmelse. Då man
allt mer synes instämma i den tanken att
Sveriges försvar hufvudsakligen bör byggas på
Den 27 Maj f. m.
Bevärings-syslemet och erkänner nödvändig-
lielen att deråt gifva en utvidgning; då man
yttrar alt Fäderneslandets sjelfbestånd af detta
system hufvudsakligen beror, är det väl föga
consecjvent att vägra ti i 1 f ri dss t ä Ilandet af äfven
de billigaste fordringar för lönandet af det
befäl som uteslutande har sig anförtrodt att
dana detta manskap till krigare. — Ännu fin¬
nas i lifligt minne de olyckor som under 1808
och 1809 årens fälttåg öfvergingo det olyckliga
Landtvärnet; och 0111 man, vid återblicken
derpå, söker upptäcka orsakerne lill dessa
eländen, skall man nödgas erkänna: alt brist
på dugligt befäl ingalunda var dertill minst
verkande. Vill man hafva dugligl befäl måste
man försvarligen löna det. Må man af utstån-
dna olyckor hämta vishet för framtiden, och
söka undgå att åter störta sig i dylika faror
och eländen.
Jag yrkar återremiss af denna punkt i
Betänkandet.
Professorn 111. m. Doct. Bexell: Min vär¬
derade vän Contractsprosten Afzelius har re¬
dan fullständigt motiverat den af honom äska¬
de återremiss, och då genom denna Högh
Stats-Utskottet lemnäs tillfälle att i samman¬
hang med bela 3:e Hufvudtiteln pröfva äfven
denna fråga, tillstyrker äfven jag återremiss.
Prosten Åstrand: Om Chefen för Hallands
Bataillon hoppades att vinna förbättring af
befälets löner, undrar jag, hvarföre han ej
vändt sig till Kongl. Maj:t för att få sitt för¬
slag understöda När Utskottet ej kunnat till¬
Dea 2j Maj f. m. i - i
styrka alla de anslag som Kongl. Maj:L begärt,
bär det ännu mindre kunnat tillstyrka för
enskilda motionärer.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag förenar
mig med lil. Astrand. Skulle Halland blif¬
va ett experimental-fält för ett nytt försvars¬
system, vore ej nog att anslå loner för befä¬
let, ulan man borde då älven ändra grunder¬
na för Beväringens exercis. Bibehållas dessa
, grunder, så är bela Landet ett lika godt ex¬
perimental-fält. Men om ock det högre befälet
ökades, så saknades Corporaler, och dertill
behöfdes anslag. Om Riksens Ständer indra¬
ga indelta armeen, saknas visst icke tillgång
på befäl. Slutligen måste jag anmärka att
den fortgående discussionen icke synes svara
mot de loford flere talare egnat åt Utskottets
så kallade sparsamhetsanda, som snarare tyc¬
kes hafva ådragit sig Ilögv. Ståndets missnöje.
Anmärkningarne vid denna punkt skulle
ålerremissen åtfölja.
Uti. 16:0 sid. ig.
•Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Högh
Stals-Utskottet har erkänt att Lectorerne vid
Kongl. Krigs-Akademien äro nog svagt lönte,
då man likväl eger stora fordringar på deras
högre skicklighet, gerna kunde man äfven haf¬
va tillagt, stora förbindelser till deras beröm¬
liga både nit och förtjenster. Stals-Utskottet
har likväl icke trott sig böra tillstyrka bifall
a den föreslagna tillökningen i deras löner.
Några af de anförda skälen synas mig icke
Den 27 Maj f. m.
vara nog ' gällande-. Tili ljus och ved njuta
Lärarne endast ett penninge-anslag af omkring
3o R:dr. De fyra arfvodcn, hvilka vid Kongl.
Krigs-Akademien bestås för serskild undervis¬
ning; i vissa ämnen, kunna äfven tillfalla In-
formations-Officerare, och för det närvarande
innehafver yngste Lectorn tvänne sådane arf-
voden; de tvänne öfriga njutas såsom veder¬
gällning för ökad undervisningsmöda af tvänne
serskilda Lectorer. Ännu mindre hade jag
velat att något skäl för Stats-Utskottets afstyr-
kande skulle hemtas från den omständighet
att Kongl. Maj:t, som visserligen kunnat bevilja
Lectorerne vid Krigs-Akademien någon andel
i det vid sist förflutna Riksdag beviljade årli¬
ga anslaget för Universiteterna och Tillämp-
nings-Skolorna, funnit summan af 1 8,000 R:dr
för Universileternas behof så knapp, att den
icke medgaf någon förminskning. Ehuru såle¬
des jag visserligen i allmänhet anser löneför¬
höjningar icke nu kunna tillstyrkas, måste
jag dock vördsamt yrka återremiss af Betän¬
kandet i denna punkt, och föreslår att ett
ökadt löneanslag af 4oo R:dr B:co må beviljas
åtminstone för trenne ibland Kongl. Krigs-
Akademiens Lectorer. Lectorn i Theologien
och Moralen, hvilken tillika innehafver Solna
Prebende-Pastorat och Kyrkoherde-boställe,
synes mig såsom tillhörande Preste-Ståndet
innehafva en någorlunda bergelig exspectance
tjenst, ehuru hans penningelön med 200 R:dr
B:co understiger de öfriges. Yngste Lectorn
torde efter en allmänt antagen princip kunna
i afvaklande af bättre lider låta sig nöja med
Den 21 Maj f. m.
i73
ett ringare löneanslag än haris äldre kamrater.
Tillökningen på Krigs-Akademiens Stat, klef¬
ve således med iakttagande af det rådande
sparsamhets-systemet, och som jag förmodar
äfven af billigheten inskränkt till i,20oR:dr B:co.
Häruti instämde Domprosten Holmström
och Professor Grubbe.
Domprosten Doct. Heurlin: Utskottet har
här handlat efter samma princip, att afstyrka
enskilda Motionärers förslag om löneliliökning.
Denna fråga står i sammanhang med den om
anslag för Universiteten; och oni anslag skulle
beviljas för Universiteten och Carolinska In¬
stitutet, bör äfven Carlberg ihogkommas.
Häruti instämde Prosten Astrand:
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af }'Vingård: Leclorerne vid Krigs-Akademien
äro så mycket mera berättigade till löneför¬
bättring., som deras arbete är större än deras
vederlikars. Nästan utan afbrott genom ferier
undervisa, tentera och examinera de träget.
De mindre arfoden, tre af dem äga, bespara
Staten löner för serskilda Lectioner. Med
detta mindre anslag skulle Samhället bevittna
sitt förtroende för detta nyttiga och väl vår¬
dade Läroverk. Likväl anser jag den modi-
fication kunna äga rum, som Biskop Thyselius
föreslagit.
D
Professorn Doct. More'n: Jag hoppas, att
Högv. Ståndet icke undrar, att jag intresserar
mig för Lärarne vid Krigs-Akademien. Jag
i74
Den 27 Maj f. m.
tjenstgjorde vid detta vei;k i 14 år och erfor
nogsamt, huru knappa och otiilriickliga löne¬
inkomsterna der äro. Äger man, såsom jag
var lycklig nog att äga, egna tillgångar, så
hjelper man sig der, såsom annorstädes, fram.
Äger man dem ej, så blifva nä ringsom sorgerna
tunga, och flera af Högv. Ståndet torde, ge¬
nom bekantskaper på stället, vela, att de tunga
nä ringsomsorgerna der äro hemmastadde. Högh
Utskottet har afslagit motionen på flera skäl,
och dessa skäl äro redan af talare, hvilka
yttrat sig, fullständigt pröfvade och vedersagde.
Jag upptager derföre endast, hvad Utskottet
anfört om arfvoden utom lönen för undervis¬
nings meddelande i serskilda ämnen. Dessa
arfvoden äro till stor fördel för Läroverket,
men till ringa för Lärarne, hvilka erhålla
dem. Läroverket får på detta sätt flera Lec-
tioner bestridda med ringare Lärare-personal
och flera gånger ringare löneanslag, än om hvarje
ämne hade sin Lärare. För Läraren åter,
som emottager arfvode!;, ökas arbetet, i följe
af den vid detta verk införda method, till
den grad, att häri, lik en slaf, är fastad vid
sin tjenst, och han skulle visserligen ej åtaga
sig denna börda, om ej nöden tvingade honom
dertill. Men äfven sedan han emottagit arf-
vodet, äro hans inkomster för små. Här har
blifvit sagdt, att Läraren i Theologien torde
kunna umbära lönetillökning. På det man
må kunna ptröfva hans behof deraf, vill jag
uppgifva hans inkomster. De utgöra 4oo R:dr
B:co, Markegångslösen för 4 famnar ved och
2 LU. ljus, 35 Tunnor spanmål af Pastoratet
Dm ty Maj f tn.
och ett boställe af inskränkt ägovidd, med
föga mulbete och ingen skog. Om den Ilegi-
ments-Pastorstjenst, som nu varande Theol.
Lector lärer tillika innehafva, lemnar något
bidrag, sorn förljenar afseende, vet jag ej.
Meri hvad jag vet, är, att Theologi® Ad-
juncten, med 200 R:drs lön och skyldighet
att hela året förrätta Gudsljensten, är i stort
behof af lönetillökning, hvartill jag honom
ock, jemte Lärarne, vördsamt anmäler. Ovil-
korligt vågar jag väl icke yrka den ifrågasatta
löneförbättringen, ty jag förmår ej förutse,
om medel dertill skola blifva disponibla. Men
utan tvekan anhåller jag hos Högh Utskottet,
alt, om medel till löneförbättring kunna ut¬
finnas, de förenämde tjensternännen vid Kongl.
Krigs-Akademien då i främsta rummet blifva
ihågkomna.
Häruti instämde Biskop Facce, Doctor
Grevilliusj Professorn Doct. BexellProsten
Lyth m. 11.
Biskopen m. rn. Doct. IVallin: Om det
är vigtigt, att armeen erhåller ett bildadt be¬
fäl , måste det ock vara nödigt, att Lärarne
vid Krigs-Akademien aflönas nödtorftigt. Detta
är ej nu fallet. De äro nästan utan ferier,
lefva på ett ställe, som är dyrare än sjelfva
Hufvudstaden, och sakna tillfälle till extra
förtjenster. Jag tillstyrker den begärda för¬
höjningen, såsom både behöflig och billig.
Anmärkningarne vid denna punkt skalle
åtfölja återremissen.
Uti. 1^:0 lemnades utan anmärkning.
Den 27 Maj f. m.
§. 7.
Emottogs Hof-Cansleren m. m. Friherre
D. von Schulzenheim sora aflemnade den i
följande §. oraförmälda Nådiga Proposition,
hvarefter han, såsom vid ankomsten beledsa¬
gad, afträdde.
$. 8.
Föredrogos och lades på bordet
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Ri¬
kets Ständer, angående grunderna för Marke-
ii
gångsprisernas bestämmande, räntepersedlar-
nes omsättning och förenkling, indelta räntors
och tionde-anslags återingående till Kronan
samt andra med grundskatternas utgörande
gemenskap ägande ämnen; gifven d. 7 Maj
i834-
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
P. A. Sonden.
Den
Den 28 Maj f. m. i 7 7
Den 28 Maj 1834.
Plenum kl. g f. m.
§. i.
Upplästes ile från Dallöfl. Borgare-Stån¬
det ankomna Protokolls-Utdrag, som innehöl-
lo, att vid föredragning af Stats-Utskottets
Uitäitandenj 'N:o 7g, angående regleringen af
•utgifterna under Riks-Slatcns första Jlufvud-
titel blifvit bifallen; N:ö 8ö, angående regle¬
ringen af utgifterne under Riks-Statens andra
■Hiifvudtitel, 6, y, 8, 17 och 21 punklerne
återremitterades, vid den 26 punkten lät Stån¬
det för närvarande bero, och de öfriga delar¬
na af Betänkandet gillades; W:o 8r, angående
reglering af utgifterna under Riks-Statens tre¬
dje Hufvudtitel, 2 punkten bifölls och 1 samt
3 punkterna återremitterades.
Vid föredragning af Allm. Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkanden bifollos, N:o
55, i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets Betänkande N:o 7, angående väckt
fråga om förbud mot accord till Landshöfdinge-
Ernbeten , N:o 58, i anledning af väckt motion
orn en Författnings utfärdande, hvarigenom
lönen för Pastorernas Adjuncter eller Vicarier
bestämmes, att alltid vara en i denna För¬
fattning fastställd del af Pastoratets kända
inkomst och N:o 5g, i anledning af väckta
motioner, rörande Presterskapets aflöning: åter¬
remitterades N:o 60, i anledning af väckta
Preste-St. Prot. iS34• Bandet VI. 12
178
Den 28 Maj j. m.
frågor, dels om rättighet till enskilda Thea-
trars anläggande, dels ock om upphörande af
de afgifter till Kongl. Theatern, som för re¬
presentationer i Landsorterne erläggas.
Lades till Handlingarna.
§. 2.
Föredrogs Kongl. Mapls d. 27 dennes
bordlagda Nådiga Proposition till Rikets Stän¬
der angående grunderna för Markegångspriser-
nas bestämmande, räntepersedlarnes omsätt¬
ning och förenkling, indelta räntors och tionde¬
anslags återingående till Kronan samt andra
med grundskatternes utgörande gemenskap ägan¬
de ämnen; gifven d. 7 Maj 1834*
Remitterades till Stats-Utskottet.
§. 3.
Föredrogos och lades på bordet:
Stats-Utskottets Utlåtanden
N:o 106, i anledning af väckt motion om
anslag af allmänna medel för anläggning af
en ny väg i Jemtland;
N:o 107, i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition, angående utmyntnings-
grunderne för tillverkning af Kopparskilje¬
myntet;
N:o 108, i anledning af väckt motion,
om ett årligt anslag till upprättande af Socken-
chartor;
N:o 10g, öfver väckt motion, om anslag
af Statsmedlen, att användas till pris vid all¬
männa täflingsöfningar;
Den 28 Maj f m.
*79
N:o iio, i anledning af väckt fråga, om
utfärdandet af en författning, att hus och tom¬
ter i Stad, som blifvit inköpte för Slatens,
Landels eller ortens allmänna behof, böra
utgöra enahanda utskylder till Staden, sorn
för enskildes egendomar äro sladgade;
N:o ni, i anledning af väckt motion,
om upplåtande af rättigheten till Strandvrak
åt de Härad, som angränsa hafskusten;
N:o 112, i fråga om fri dispositionsrätt
till ekeskog för åboer på Krono-Ilemman och
innehafvare af boställen;
]\T:o ii3, i anledning af gjorde förslag
om förändring i tiden för Mantalsskrifning oeh
Uppbördssi ammor samt förminskning i de sist¬
nämndes antal;
N:o i 14, i fråga om indragning till Kongl.
Maj:t och Kronan af ett till Forss-Styrmans-
boställe anslaget hemman i Degerfors Socken
af Westerbottens Län;
N:o 115, angående förändring i sättet
för beräknandet af den så kallade Gervinsten
å Kronans behallne Räntor;
N:o i 16, ifråga om Utjordars beskattning;
N:o 117, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angå¬
ende afskrifning af Upsala Akademis skuld
till Riksgälds-Contoret för ett erhållet lån lill
fullbordande af det nj?a Bibliothekshuset i
Upsala.
§• 4-
Fortsattes föredragningen af Stats-Ulskot-
lels Utlåtande N:o 81.
180 Den 28 Maj f. m.
Uti. 18:0 sid. 20.
V. Talmannen, Biskopen m. ni. Doct. af
Wingård: Bekymret, att kunna fylla Militär-
behofven, är näst den orsak, som föranleder
dessas ökande, det mest tryckande öfverallt
i den gamla verlden. Val lofvade Julii-Revo-
lutionen en allmän afväpning, meli höll lika
litet detta, som sina öfriga löften. Det all¬
männa fredstillständet är således uppskjutet,
troligen till det tusenåriga Riket. — Äfven hos
oss kännes den allmänna plågan, och Tredje
Hufvudliteln står nu, sedan den förlorat vid'
sin sida stridskamraten Gölha Canal, ensam
qvar att mottaga anfall och besvär. Hans.
Maj:t Konungens och Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens upplysta vård om Militairen på¬
kallar vördnad, oell har haft den lyckliga följd,
att denna dass märkvärdigt höjt sig i skick¬
lighet och hildning. Befälets nit, att hålla
fram sitt kända och älskade yrke, lill förkof¬
ran och bildning, förtjenar aktning, skulle
man ock någon gång tro sig finna, att ej ett
lika lifligt afseende delas lill de öfriga lika
vigtiga Slatsbestyrens kraf. De torde finnas,
som yrka fyllnad af behofven blott i denna
administrationens del, eller till och med
bugfällas för militärlyx; men ock de, som
motsäga de billigaste anspråk och önska åter¬
förd en olämplig torftighet. En medelväg
finnes, och jag ville beträda den. Må ett och
annat behofs fyllnad anstå till bättre tider
och till en allmännare Statens Tjenare gjord
rättvisa; men låt det vara oss angeläget att
Försvarsverket betryggar vår sjelfständighet.
Den 28 Maj f m. 181
Då jag varit knapp i ord oell anslag vid de
föregående punkterne, är jag färdig att bevilja
till Mätertelen, hvad utöfver de stora anslag,
som vid sisla Riksdagen gjordes, kan efter
noggrann pröfning finnas nödvändigt; och fram¬
för allt anser jag oumgängligt, att National-
Beväringen, Folkets förhoppning, väl utrustas
och öfvas, för att i farans stund fullgöra sitt
vigtiga kall, att från förtryck freda vårt all¬
tid fria Fosterland. Faran af tiden och läget
är större än någonsin, och vi duka under,
om vi inom oss äro i tvister upplöste och
till vårt försvar oberedde.
Prosten Mittag: Högh Utskottet har af-
styrkt ”den ifrågaställde förstärkningen af det
årliga anslaget för armeens materiel med
go,ooo R:dr.” Skälen synas mig vara mera
skenbara än sanna och verkliga. Här är fråga
blott om Utskottets tanka_, här lalas om ”bör
kunna fyllas.” — Jag skulle förmoda, att de
Utskottet meddelade noggranna och detaljera¬
de calculer och förslag, hvilka varit Utskottet
meddelade, bort föra det på en annan tanka,
helst det sjelf erkänner, att det deraf ”inhäm¬
tat, huruledes för de, såsom beliöjliga upp¬
gifna materiel-behofvens fyllande, utöfver i-
frågavarande 70,000 R:dr, erfordras ett ytter¬
ligare årligt anslag af 90,000 R:dr.” Utskottet
har således erkänt behofvet, men afstyrker
ändock. Beräkningarna hafva således icke
varit felaktiga, icke ens i ”Utskottets tanka.”
Hvarföre bär då icke Utskottet anfört, i hvad
fall som ej den af Utskottet påräknade kloka
och omtänksamma hushållningen med anslagen
Dea 28 Maj f. m.
på det hela varit iakttagen? Då delta icke
skett, hvarföre skulle man icke så gerna få
antaga motsatsen? Vidare, hvarföre har icke
UtskoLtet behagat nämna, genom ”hvilka an¬
dra artiklars besparing” som det angifna be-
hofvet skulle kunna fyllas? Men förmodligen
torde det icke falla sig så lätt att detta upp¬
gifva. För min del anser jag intet behof så
tvingande, som det Qtt äga en tillräcklig och
ändamålsenlig materiel. Hvad dertill fordras,
torde förlåtas mig, om jag tror, att Hans
Maj:t sjelf och hans militära Rådgifvare bättre
äro i tillfälle att bedömma. Alt i farans
stund sakna nödig materiel för armeen har
jag ansett kunna leda till vådliga följder. En
allmännare erfarenhet, och äfven vår egen,
torde kunna bevittna hvarthän det leder, att
icke under freden oupphörligen sysselsätta sig
med att förskaffa hvad till försvar af alla slag
behöfves i farans stund. Utan tillräcklig och
molde serskilda ändamålen svarande materiel,
hvad kan den dugligaste och tappraste perso¬
nal uträtta? Ehuru älskare af en förståndig
sparsamhet, så väl enskildt som allmänt; tror
jag det likväl bär hafva varit rådligast, om
Utskottet, i stället att tillstyrka afslag, hade
motiverat ett tillstyrkande af hvad Kongl.
Maj:t, efter sin högre kännedom och visare
pröfning, funnit godt att ytterligare begära,
för ett så beskaffadt, ytterst nödvändigt ända¬
mål. Jag anhåller derföre om återremiss.
Contractsprosten P. G. Svedelius: Till
Krigsmaterielen utgå sedan förra Riksdagen i
årligt anslag 696,000 R:dr, hvarförutan då
Den 28 Maj f. m.
i83
beviljades för samina ändamål ett extra anslag
af 2,820,000, hvilket för 5 år gör en samman¬
räknad summa af circa 6,3oo,000 R:dr. Genom
så betydliga anslag, ansågs Försvarsverket böra
blifva väl försedt med dess behofver äfven i
händelse af ett påkommande krig; jag har ock
anledning tro att så är. Men då synes mig
ock fortfarandet af det förstnämnda årliga an¬
slaget böra vara tillräckligt för underhållet af
de nu samlade *förråderna. Svårt blir det i
alla fall att bedomina hvilka materiela behof
äro större antingen de för krigsväsendet eller
de för det sociala lifvet. Enär man lill de
förra måste taga af de sednare, så fordrar
billigheten, att äfven dessa sistnämnda ingå i
beräkningen. För de af Krigs-Collegii Depar¬
tementer uppgifna behof synes mig endast
en ofullständig utredning ligga till grund,
hvaremot lefnadsbehofven i allmänhet vitsordas
utom annat af en tilltagande skuldsättning.
För icke längesedan upplystes, att de i fastig¬
heter inom Sverige intecknade skulder upp-
gingo till mer än 70,000,000, och då härtill
lägges beloppet af ointecknade skulder, som
utan öfverdrift kan antagas lika med det för¬
ra, så uppkommer för Sveriges inbyggare en
skuldsättning, motsvarande ungefär den fem¬
dubbla summan af hela rörelse-capitalet. Detta
vittnar icke för något godt tillstånd i Landet.
Det oaktadt tillvexa skattebidragen årligen,
ehuru icke synbarligen. Af inkomst-betänkan¬
det upplyses att Statsverkets intrader, när
Mantalspenningar^ och Nummer-Lotteri-med-
len icke fråndragas, uppgå till ungefär en half
184 * -D*» 2<i Mej f. m.
million utöfver hvad vid sista Riksdag kunde
beräknas, såsom Statsinkomst. Detta öfver¬
skott måste på ett eller annat sätt utgå ur
de skattdragandes fickor. Med afseende härpå
anser jag Stats-Utskottet hafva, så vidt möj¬
ligt varit, rätteligen pröfvat förhållanderna af
tillgångar och utgifter, och jag finner det vara
rådligast att inskränka pretentionerna inom
de ressourcer, som skäligen kunna beredas
Statsverket utan allt för stor tunga för de
Skattdragande. Det kunde annars hända, att
sedan försvarsverkets alla behof blifvit upp¬
fyllda, föga eller intet återstod att försvara
för den stora allmänheten.
Professorn Doct. Moren: Högh Stats-
Utskottet har, efter mitt förmenande, här
gjort, hvad ensamt kunde göras, och det för¬
tjena!’ både tacksamhet och heder, att det ej
tillstyrkt något som, åtminstone i närvarande
förhållanden, ej kunde ske. Ställdt emellan
aine ytterligheter, nemligen dem, som vägrade
de vid förra Riksdag beviljade 70,000 R:dr,
och dem, sorn utöfver dessa ännu yrkade
po,000 y icke vågande neka dé för arméen
oundgängligaste medel, och icke heller kun¬
nande anslå längre, än tillgångarna räckte,
A;alde det medelvägen och gjorde deruti ove¬
dersägligen lätt. Att ökade anslag erfordras,
får ej betviflas, då Kongl. Majit dem begärt,
och jag skulle derföre önska, att fordringarna
kunde uppfyllas, likväl utan användande af
äfventyrliga utvägar. Hellre sage jag dock,
och säkert hela lolket nied mig, att nya an¬
slag ej behöfdes, ulan att på annan väg de
Den 28 Maj f. m.
j85
för d'eh redan nog kostsamma armeen nödiga
summor kunde anskaffas, såsom genom förän¬
drad organisation, eller annorlunda; dock all¬
tid så, att det vigtiga ändamålet lika säkert
vunnes. Emedan Betänkandet i alla fall åter¬
remitteras, må äfven denna punkt göra säll¬
skap, på det Utskottet må hafva tillfälle än¬
nu vidare pröfva och förfara efter sig förete¬
ende omständigheter. Dock hoppas jag och
anhåller, att Utskottet fortfar handla med
samma besinning och hofsamhet, hvarigenom
det sig hittills utmärkt, samt att det alltid
samvetsgrant afser Skattedragarens förmåga att
bära kostnaderna för sitt försvar, att icke på
detta slu tel ige 11 gamla infallet må blifva til-
lämpeligt: Gud bevare oss för våra vänner;
med våra fiender skola vi väl komma till
rätta.
Doctor Lindahl: Jag lemnar derhän, om
de vådor, som V. Talmannen förespeglat så¬
som följder af Juli-revolutionen, äro grunda¬
de. Om så vore, både borde och ville jag
sätta all tro dertill. Biskopen har täckts er¬
inra 0111 Götha Canal och derigenom upprifvit
ett svårt sår. Ultra posse nemo obligatur.
Ehuru gerna jag ville gå Regeringens önsk¬
ningar till mötes, kan och dristar jag icke,
med afseende på folkets belägenhet, tillstyrka
återremiss eller förökadt anslag.
Professorn Doct. Engeström: Det är ny¬
ligen uppgifvet, att Nationen skall vara till
den grad skuldsatt, att den icke förmår bära
ökade utgifter, icke en gång för det ändamåls-
i86
Den 28 Maj f. m.
enligare ordnandet eller fullkomnandet af Ri¬
kets försvar. Lika med Biskopen af Wingård.
tror jag fridens lugn innefatta rätta tiden för
omtankan om upprätthållandet af Statens po¬
litiska anseende och för betryggandet af dess
frihet och sjelfständighet. Ämnet är följakt¬
ligen af yttersta vigt; och just derföre anser
jag det nödigt att vid detta tillfälle närmare
granska halten af de uppgifna hindren för dess
befrämjande. — Påståendet att Nationen är
skuldsatt kan så mycket mindre öfverensstäm¬
ma med sanna förhållandet, som Sverige är
ett bland de få länder, hvilka icke hafva ut¬
rikes skuld. För icke fullt 3 decennier se¬
dan hade vi sådan, uppgående till nära io f
millioner R:dr Hamb. B:co, med räntor som
årligen utgjorde 514)873 R:dr samma mynt;
men skulden är utplånad tillika med räntor¬
na , och detta allt utan Statens eller Nationens
deltagande uti betalningen. Blotta uppgiften
af detta factum torde vara tillräcklig att vi¬
sa grundlösheten af det gjorda påståendet.
Meningen häraf lär således vara att en del af
Nationen blifvit vid Skattebördornas fördel¬
ning, mera tryckt än de öfriga; och dådet så
ofta blifvit yttradt att dessa bördor hvila
tungt på jordbruket eller Allmogen, samt man
i enlighet dermed velat minska flera af deras
utgifter, t. ex. Mantalspenningen genom denna
skyldighets framflyttande från i5 till 17 års
ålder m. m. torde det vara denna del som
egentligen menas. Under förutsättning häraf
anser jag mig böra meddela den upplysning
atL, ehuru i83o års Statsinkomster öfversli-
Den z8 Maj j. m.
187
ga elem för 1810 med 5oo,ooo R:dr B:co,
jordbrukaren icke desto mindre nu, i jem¬
förelse med då, njuter en betydlig lindring.
Naturligtvis måste directa bevillningen bland
bär afsedda utgifter vara den, som kan mest
betunga honom; men denna beräknades år
i8op till a,5oo,ooo ll:dr, och år i83o en¬
dast till 2,270,600 R:dr, således nära 23o,ooo
R:dr mindre. Ersättningen härföre, äfven¬
som fyllnaden uti sistnämnda års ökade an¬
slag, härleda sig ifrån förhöjning i Sjötulls-,
Chartae Sigillata?-, Post- och Brä n vins-bran-
ningsmedel, hvilka snart sagt ensamt drabba
de främre Stånden, med undantag möjligt¬
vis af sistnämde afgift, som likväl endast i
mån af consumtionen, och således utan allt
yttre tvång, kan träffa Allmogen. Men om
den egentlige Jordbrukaren 181 o och närmast
följande år derefter hade bördor, som både
till numerär, och ännu mera i afseende på
det högre myntvärdet vida öfversteg de när¬
varandes; så måste jag högeligen betvifla att
dessas belägenhet kan vara sådan, som nu fö-
regifves, med mindre misshushållning vållat
den, —• och denna tror jag icke böra, genom
skatternas nedsättning, ytterligare befräm¬
jas. — Såsom en ibland orsakerna till ofvan-
nämde skuldsättning är äfven nämd Götha Canal
och de stora kostnader den medtagit. Jag
bör likväl här erinra, att de härpå använde
penningar ingalunda äro för Nationen bortka¬
stade eller ofruktbara, enär ett ganska märk¬
bart välstånd redan spridt sig uti de orter,
sorn Canalen genomskär, och sjöfarten der-
188
Den 28 Maj /. m.
på redan lemnar ljusa aspecter om de förde¬
lar uti pekuniärt afseende, som en från Öre-
sundska Tullen lältad och i allmänhet hasti¬
gare och lifligare handelsrörelse skall tillskyn¬
da Riket. — Af dessa sammanlagda anlednin-
gar förenar jag mig till alla delar med Biskop
af JVingärd.
Domprosten Doct. Heurlin: Doct. Morén
har rikligt uppfattat den grundsats, som inom
Stats-Ulskottet varit rådande, och detfägnar mig,
att Doctorn håller Utskottet räkning för den
medelväg emellan afslag och ökad beskattning
hvarpå Utskottet fortgått. Så vidt beräkneliga
tillgångar medgifvit, har Utskottet sökt gå
Kongl. Maj:ts önskningar till mötes, och bere¬
da medel, åtminstone för de absolut nödvän-
dige behofven; för armeens materiel äro de
framför allt vigtiga. Upplysningsvis får jag
nämna att med ;«a£erre/uttryckes Krigs-Collegii
3:ne Departementer, Utrednings-, Fortifications-
och Artilleri-, som dela bestyret att årligen
uppgöra förslag till fördelning af det gemen¬
samma anslaget, hvilket af Kongl. Maj:t seder¬
mera pröfvas och fastställes. Utskottet har
och fått emottaga fullständigt utarbetade, äfven
de minsta detailler omfattande, och till Ziflror
bestämda förslag och calculer, som utvisa de
serskilte departementernas behof. Flere orsa¬
ker synas medverka till de vanlige anslagens
otillräcklighet. Bristen drabbar i synnerhet
Utrednings-Departementet. Vid de värfvade
Regimenterna hafva under de sednare åren
nya Passevolance-Contracter för truppernas
Beklädnads- och Munderingspersedlar blifvit
Den zS Maj f. m.
afslulade, icke utan betydliga förhöjningar.
Denna Åtgärd leder likväl till besparing. Man
har försökt att genom Krigs-Collegii direota
försorg anskaffa desse persedlar, och bestri¬
da hvarjehanda föränderliga årsutgifter, men
försöket har utfallit lill förlust, och derföre
har man nödgats återgå till det gamla syste¬
met, likväl icke utan ökade utgifter. Genom
stegrade ullpriser faller sig ock armeens be¬
klädnad vida dyrare, än man sista Riksdag
beräknade. Utskottet har således, under gransk¬
ningen af Departementcrnas förslag och cålcu-
ler, väl funnit att en del af de vanliga an¬
slagen äro otillräckliga, men det har tillika
förmodat, att genom fallna priser på andra
artiklar, medel skulle finnas till fyllande af
dessa brister, och att materiellen på det hela
skulle med förra Stats-anslaget någorlunda
kunna uppehållas. Man må likväl icke vänta,
att Utskottets Ledamöter, till större delen
främmande för Militair-yrket, skulle kunna
med säkerhet bedömma de mångfaldiga be-
liofven, och deras absoluta eller relativa nöd¬
vändighet. Inom Utskottet hafva ock i sam¬
ma fråga framstått de af Doctor Morén an¬
tydda motsatta ytterligheter, men utom desse
och den segrande majoriteten funnos ock hå¬
gra, som väl ansågo sig icke kunna tillstyrka
liela den af Kongl. Mnj:t äskade summan, men
deremot en mindre af 3o,ooo R:dr böra beviljas,
i synnerhet på grund af de så betydligt steg¬
rade priserna å kläde. Desse anmärkte att
om de årliga anslagen, hvarmed åsyftas icke
förrådernas förstärkning, utan underhåll, fylif-
Den zs Maj f ni.
va allt för otillräcklige, så nödgas Kongl.
Maj:t tillgripa och använda Reserv-förråden,
egentligen ämnade att i farans stund, eller
vid krigs ulbrott begagnas. För att åter fylla
dem, fordras sedermera större Extra anslag
på en gång, och trodde desse talare alt en
dylik sparsamhets-princip vore en ren miss¬
hushållning, endast föranledande större, ehu¬
ru framtida utgifter. Med afseende på Stats¬
verkets närvarande tillgångar tror jag, alt
man heldre än att öka allmänna bevillningen,
Bör blottställa si" för denna våda. Summan,
som fordras, är ock för betydlig, och jag
hoppas att genom klok styrelse skola bespa¬
ringar vinnas, hvarigenom äfven det mindre
anslaget någorlunda fyller behofven.
Prosten Bruzelius: En värd Ledamot har
anmärkt, att från allmänna verk inga uppgifter
blifvit lemnade, hvartill summorna användas;
men Domprosten Heurlin har intygat, att
Utskottet erhållit fullständiga och rediga upp¬
gifter; och om några upplysningar ännu skulle
saknas, kunna de utan svårighet erhållas från
Krigs-Collegium. Enskilda äro mera skuld¬
satta nu än förr, säger man; det nekas ej;
men vid jemförelsen med förhållandet i andra
länder skall man deröfver ej förvånas. Många
enskilda i Tyskland blefvo ruinerade under
sisla kriget; men de inrättade Ilypotheks-
föreningar, för att gemensamt afbörda sig sina
skulder, och det har lyckats. Delta sker 1111
här, och derigenom skall skuldsättningen a-
morteras. Jag tillstyrker, att Utskottet öfver-
väger, på hvad sätt armeens materiel kunde
Din 28 Maj J. tit.
förses. Just genom brist på fullständig materiel
har Sverige gjort stora förluster i krig. Så
gick (Jet olyckligt 1788 derigenom, att hären
var illa utredd; annars hade affären vid Fre¬
drikshamn aflupit annorlunda; likaså 1807
och 1808, då armeen led brist på kläder och
vapen, ej på mod. I fred Iean materielen
anskaffas för billigt pris; i krig är det för
sent, och då är allt dyrare. Jag tillstyrker
återremiss.
Contractsprosten P. G. Svedelius: Man
har anmärkt, att jag i mitt föregående yttran¬
de lemnat en öfverdrifven beskrifning på till¬
tagande fattigdom och tryckande skatter. Då
det enda lnifvudsakliga skälet, som jag till
styrkande af den förra åberopat, nemligen den
stora skuldsättning, hvaraf landet tryckes, icke
blifvit vederlagdt, så anser jag mig deröfver
icke behöfva yttra mig vidare. Hvad åter
skatterna beträffar, så medgifver jag väl att
Bevillningen för åren 1809 och 1810 kunnat
uppgå till ett högre belopp än den närvaran¬
de, men om ock Bevillnings-bidragen, i några
delar nu blifvit nedsatta, så hindrar det icke
att de ordinarie och indirecta skatterna blif¬
vit fördubblade emot förr. Detta kan endast
pröfvas genom jemförelse emellan Stats-Re-
gleringarne för de olika tiderna. De till Stats¬
verket endast nu ingående skattebidrag uppgå
till nära 10,000,000, hvaraf 181 o års Bevill¬
ning utgör en ringa del. Den utländska skul¬
den, som blifvit uppgifven förr så tryckande,
synes mig icke böra tagas i beräkning, enär
densamma utan Statens omedelbara bidrag
i g 2 Den 28 Maj /. sn.
blifvit gulden, så att deraf endast återstår
Statsverkets skuld till Banken af 4>4oo,ooo R:dr,
derå afbetalningen nu först bör vidtaga, jemte
deri ännu fortfarande conlanta utgiften af
200,000 R:dr. För en noggran utredning af
behofven till krigs-materielen anser jag på
goda skäl, att mera specifika uppgifter borde
hafva legat till grund, än de sorn blifvit Ut¬
skottet meddelade, äfvensom alt en Revision-
af det sistlidne Riksdag beviljade extra anslag
för samma ändamål borde hafva föregått.
Domprosten Doct. Heurlin: Redan förut
bar jag förklarat, att högst fullständiga upp¬
gifter och calculer på Krigs-Departementernas
årliga behof och utgifter blifvit Stats-Utskottet
meddelade. De äro ock utarbetade efter
systematisk plan för vårt försvarsverk i all¬
mänhet. Utskottet har således väl icke saknat
ledning för sin pröfning, men det bör för¬
låtas Utskottets fleste Ledamöter, att de sak¬
nat förmåga att med säkerhet bedomina pla¬
nens absoluta ändamålsenlighet och utgifternas
absoluta nödvändighet. Vid hvarje Riksdag
framstå ökade, äfven nya behof för Försvars¬
verket, och andra vigtiga ändamål måste till
3:dje Tillens förmån stå tillbaka och rent
uppoffras. Det vore derföre önskeligt om, utan
våda för landets försvar, inskränkning uti ut¬
gifterna kunde beredas. Men hvar dessa be¬
sparingar skola sökas, kan endast Regeringen
bedömma, åt hvars omtanka och vishet man
med förtroende måste öfverlemna, att härtill
öppna och bereda medel. Vid i o punkten har
likväl
Den 2g Maj f m.
likväl Utskottet anvisat en utväg, ledande till
detta önskade mål. Det har visat sig att an¬
slaget för Beväringsmanskapels beklädnad varit
otillräckligt, en nödvändig följdså väl af ökad
folkmängd, som stegrade varupriser, och lära
beklädnads-förråden vara högst bristfälliga.
Utskottet har derföre föreslagit, att till de
Beväringsskykliges fria val skulle öfverlemnas,
att mot lämpelig vedergällning i penningar,
sjelfve anskaffa sig rockar och byxor. Så till¬
går det med anskaffning af strumpor och skor,
och Statsverket har genom denna åtgärd gjort
en verklig vinst. Men äfven om ingen Stats-
vinst vore att af detta förslag förvänta, kunde
likväl en annan, jag vågar påstå vigtigare, för¬
del beredas och småningom vinnas, jag menar
införandet om ej af en national-drägt, åtmin¬
stone af bestämda provincial-drägter. Unifor¬
men blefve ungdomens bögtidsdrägt, mecl be¬
stämd färg och bestämd snitt, och Allmogens
begär att efterapa andra Medborgare-classers
klädedrägter, både till färger och former och
deras föränderliga moder, skulle till mängdens
stora båtnad småningom försvinna.
Man har uti discussioneu inblandat det
gamla t viste-ämnet, Götha Canal. Huru detta
stora företag än må bedömas, så dela vi väl
alla glädjen att nu se det fullhordadt, utan
vidare anspråk på Statens bidrag. Efterkom¬
mande skola skörda frukterna af så väl det
allmännas, som enskiltas härpå nedlagde stora
uppoffringar, och sedan de hunnit utveckla
sig, är tiden först inne att fälla omdöme om
Prcste-St. Prot. iS34- Bandet VI. ii
Dm 28 Maj f. m.
Canalens nytta eller skadlighet. Har Canalen
ock utgjort den förflutna tidens onda, så har
det i visst afseende varit ett gagnande ondt,
och ingen torde derpå hafva gjort större för¬
lust, än landets försvarsverk. Jag medgifver
likväl att äfven Banken fått lemna stora bidrag
till Canalen, men derifrån härleder sig icke
oredan uti vårt myntväsende. Går man till¬
haka till 1817 års Riksdag och följer händel¬
serna från den tiden, så skall man finna att
Canal-Interesset utgjort en nyttig motvigt emot
ett hotande penninge-interesse. Yid denna
Riksdag uppstod en segrande reaetion emot
de föregående årens financé-system. Icke gillar
jag den öfverdrifna sedel-emissionen, men än¬
nu mindre gillar jag de hastiga åtgärder, sorn
då vidtogos till rörelse-capilalets minskning,
hvarigenom man sökte bereda mynt-förbättring.
Ej nog att man fixerade det rörelse-capital,
hvarmed landet skulle åtnöjas, och som nöd¬
vändigt skulle förlama handel och näringar,
och hindra alla större Industriella företag,—
hade ej Canal-Interesset förmått att göra sig
gällande, så är jag öfvertygad, att man infört
ett ännu hårdare strypsystem, och i ännu
smärre portioner utminuterat det element,
som endast förmår sprida lif och rörelse i
Statskroppen. Indirekt har derföre Canalen
gagnat, emedan den motverkat ett Landets
industri hotande ondt. Den har direkt gagnat
de provincer, genom hvilka Canalen löper,
emedan den öppnat afsättning på deras pro¬
dukter och spridt penningar bland Allmänheten.
Den har gagnat indelta arméen genom arbets-
Dm s8 Maj f m.
commenderingar, sora lemnat tillfälle till nyt¬
tig öfning, utan serskilta kostnader, och sol¬
daten serskildt genom tillfälle till arbetsför¬
tjenst. Jag vet att många soldater hemfört
icke så obetydliga summor. Deremot vågar
jag påstå att Canalen direkt skadat arméens
materiel, som under de sednare åren fått åt-
nöjas med mindre anslag, på det att Canalen
skulle erhålla fullt upp, hvad man vid hvarje
Riksdag behagade fordra. Historien af förflutna
Riksdagar bestyrker denna min uppgift. Vid
1809 års Riksdag äskade Kongl. Maj:t ett vi¬
da högre anslag till försvarsverket, än Rikets
Ständer förmådde bevilja. De tillgrepo i stället
den utväg att åt Kongl. Maj:t öfverlemna,
att för detta ändamål använda alla på Stats¬
verkets inkomster uppkommande Öfverskotter,
och allt intill 1S15 fortfor detta begifvande.
Då åter kommo Canalens behof i täflan med
Statens. Ej nog att de årliga Capital-afbetal-
ningarne på Statsverkets skuld till Banken
upphörde, utan Kongl. Maj:ts fria dispositions¬
rätt af öfverskotlen inskränktes tillen bestämd
summa af 233,333: 16, anslagen till oförut¬
sedda Militaira behof. Ett dylikt anslag fort¬
for allt intill sista Riksdag, då större delen
af de derpå anvisade utgifter uppfördes på
ordinarie Stat, hvarpå upptogs under samma
benämning en nedsatt summa af 5o,ooo R:dr,
men hvarmed ock den förra anvisningen på
Öfverskotten kom alt upphöra. Canalen kan
derföre sägas hafva lagt grunden till de vid
denna och sisla Riksdag framställde större
behofven för vårt försvarsverk, och bristerna
Den 28 Maj f tn<
uti de materiella förråden hafva ej på en gång
uppkommit utan genom det nog mäktiga Canal-
Interesset blifvit småningom beredda.
Doctor Grevillius: För ett folk med kän¬
sla för sin sjelfständighet och ära är det vig-
tigt att under freden bereda sig på krig. När
det inträder, kan icke beräknas; ofta sker det
oförtänkt. Huru angeläget det är, att ett land
under freden förser sig med förnödenheter
till krig, är lätt att se. Den olyckliga utgån¬
gen af 1808 och 1809 års krig är ännu i
friskt minne; den bade blifvit annan, oin man
varit beredd på krig och ej saknat materiel.
Man bar nämnt, att besparing kunde vinnas,
0111 Beväringen mot ersättning nyttjade egna
kläder. Jag hemställer, om sådant är öfver¬
ensstämmande med närvarande tids fordran,
och tviflar om en Officer ville ställa sig i
spetsen för en trupp med alla färgor och snit¬
ter. — Om man i fred fördröjde med anskaf¬
fande af hvad som fordras i krig, skulle man
misshushålla; ty i fred kan man få det små¬
ningom och till lindrigt pris; i krig måste
det anskaffas pä en gång, till hvad pris som
helst, och blifver då mångdubbelt dyrare.
Jag vill ej påslå, att 90,000 R:dr skola bevil¬
jas, men önskar återremiss, på det Utskottet
må taga saken i närmare öfvervägande och
tillse om hela denna summa eller någon min¬
dre kunde föreslås, för att förekomma de‘o-
lyckliga följderna af brist på materiel.
ConlractsprosLen • Nordin: Man har sagt,
att ett folk, som är mohnt om sin ära, bör
Dm 28 Maj f. m.
*97
framför allt se försvarsverket tillgodo: ja: men
man borde icke heller glömma, att ett folk,
som ej vill komma på balance i sin Stats¬
hushållning, hör framför allt rätta utgifterne
efter inkomsterne. Jag erkänner att ifråga¬
varande föremål är vigtigt och ömtåligt. Den
materiella delen af försvarsverket måste vara
i ordning: Vår gode Konung, som begärt an¬
slaget, har nog insett behofvet: Han förstår
fullkomligt della: och här skulle jag så inner¬
ligt gerna vilja bifalla till de 90,000 R:dr,
som blifvit äskade, om jag visste, livar de
skulle tagas. — En värd talare har nämt, det
Stats-Utskottet ej skulle haft skäl att neka
detta anslag. Jo, jo, men — Då Riksgälds-
Contoret har en skuld af 5 ä 6 millioner och
deröfver, samt, efter ungefärlig calcul, troli¬
gen, i årliga utgifter, utöfver de vanlige, må¬
ste utbetala 5 å 600,000 R:dr, utan att här¬
efter till hjelp få hämta vanliga ränte-vinsten
från Banken; då har Stats-Utskottet icke sak¬
nat skäl för sitt nekande. •— Denna (utöfver
den vanliga) ökade årliga Stats-brist, som blir
en ärlig utgift, lärer säkert komma att kännas.
De räntor af 5oo,ooo, som, enligt en annan
värd talares yttrande, för utländsk skuld, år
1809 tyngde, hafva således nu deras motsva¬
righet, i räntor för inländsk skuld; hvadan
jag ej kan finna, alt Skattebördorne kunnat
lättas eller att de Skattdragande nu finnas i
bättre belägenhet. — Lindringen i Skydds¬
afgift, och annat smått, har blott ökat skul-
derne: sådan förtidig lindring få våra barn
betala, som ärfva våra skulder.
ips
Den 28 Maj f. m.
Antages förslaget, att Bevärings-Ynglin-
garne måtte tillåtas, att, mot någon billig
ersättning, sjelfve bestå sig kläder, torde be¬
sparing vara att hoppas: man behöfver ej fruk¬
ta för något brokigt utseende, af denna för¬
ändring. Styrelsen kunde ju efter öfverens¬
kommelse inom hvarje Län, föreskrifva likhet
både i färg och form. Äfven den fattigaste
liar en Kyrk-tröja: den kunde bli exercis¬
tröja. •— Gör ingen ting, om färgen skulle
bli grå; och rocken grof: Exercisen kan gå
lika bra, äfven utan flärd och granlåt. — I
min barndom såg jag soldaterne klädas i vad¬
mall, först hvitt, sedermera grått, sådant,
som Rotebondens hustru det förfärdigade;
Vadmallströjan bars med heder af soldaten:
den kunde bäras med heder äfven af Bevärings-
Ynglingen, — Skulle de po,ooo, af sådan or¬
sak, kunna nedsättas något, ville jag bifalla
anslaget, men uppskjuter tills vidare med mitt
bifall till dess jag får se, huruvida Bevillnings¬
utskottet förmår framleta medel utur Brän-
vinspannan.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius; Dom¬
prosten Heurlin har så ljust och fullständigt
utredt förevarande ämne att för mig föga åter¬
står alt tillägga. Utskottet har bordt, så vidt
möjligt är, föreslå besparing äfven vid utgif-
terne för armeens materiel och synes mig
endast deruti haft orätt, att det afstyrkt det
begärda nya anslaget i sin helhet. Skäl till
dess nedsättande torde icke saknas. Anslaget
är hegardt med afseende å förhöjda varupriser
i följd af pappersmyntets försämring. När,
Den 28 Maj f m.
l99
sora jag hoppas, myntförsämringen upphörer
genom verkställd myntutvexling, upphörer
äfven endels behofvet af ökadt anslag. Bevä-
ringens tillök ta antal föranleder enligt den
Nådiga Propositionen ökadt behof af anslag till
dess beklädnad. Antages Stats-Utskottets för¬
slag att Beväringsmanskapet emot bestämd
ersättning tjenstgör i egna kläder, minskas
väl Statsutgiften, men för den föreslagne er¬
sättningen blir likväl ett nytt, örn än mindre,
Statsanslag oundgängligt. Således hade jag ön¬
skat, att åtminstone hälften af de äskade go,ooo
R;drne blifvit beviljad, och vid omröstningen bi¬
trädde jag deras mening, som yrkade beviljandet
af-J. I händelse Riksens Ständer antaga Stats-Ut-
3 o
skottets förslag, återstår endast den utväg, att
under tiden anlita reserv-förråden. Det är
vådligt, ty besparingen nu slutas med en så
mycket drygare utgift innan kort. Infaller
krig, så känner nöden ingen lag, och det som
fattas måste anskaffas i hast, kosta hvad det
vill. Sluteligen, om någon tröst finnes i or¬
det ”endast,” ber jag få anmärka att Riksgälds-
Contorets skuld endast är 3 millioner; jag in¬
räknar icke deruti Statens skuld till Banken
af 4>400>000 R^dr, deruti har Riksgälds-Con-
toret ingen del; det är Staten, som skuldsatt
sig sjelf hos Banken lill en vida större sum¬
ma, och sluteligen begifvit sig att betala någon
del af sin gäld såsom Bankens grundfond.
Vill man sammanräkna båda summorna, lärer
skulden blifva icke endast 6, utan emellan
7 och 8 millioner.
200
Den 2S Maj f. m.
Prosten Stenhammar: I gårdagens Ple¬
num yttrade jag helt kolt min opinion i frå¬
gor om ett och annat yrkadt anslag under den¬
na titel. Jag ville blott antyda, alt mångå af
dessa anslag, i närvarande stund, omöjligt
"kunna inom Stats-Utskottet blifva understöd¬
da, och alltså vänligen varna dem bland detta
Högv. Stånd, hos hvilka jag tyckte den krigi¬
ska andan yttra sig något för lifligt. Samma
varma nit fortfar äfven i dag att här uttrycka
sig. Det kan väl ej annat än glädja mig, ju
mera jag deraf förvissas att vi alla, om farans
stund kommer, skola finnas skickliga att ock¬
så bruka de vapen, som egentligen tillhöra
oss — att, såsom Moses på berget, stå med
lyftade händer så länge striden varar. — I
sanning vore det likväl orättvist, om moti-
verna till Stats-Utskottets hushålls-anda miss¬
kändes, såsom man hardt nära skulle förmo¬
da af den stränghet i omdöme, som här
fästat sig vid Betänkandets ord och uttryek,
och af en nog öppen hänsyftning på tänke¬
sättets möjliga inflytelse vid närvarande frå¬
gors behandling. Det är dock allt för uppen¬
bart, att ingen brist på tänkesätt_, men väl
brist på medelj vållat Utskottets sparsamhet;
och då så många inom detta Stånd nu yrka
på frikostighet, må mig tillåtas försäkra, att
bland Ledamöterna inom Stats-Utskottet, de
som tillhöra det Högv. Ståndet åtminstone
icke äro de nidskaste. Jag vågar emellertid
o O
ännu en gång erinra, att man icke visligen
handlar, då man i allt trotsar en temligen
afgjord opinion, och derigenom förmår elen
Den 28 Maj /. tu. 201
ali desto starkare ställa sig till motvärn. Följ¬
den af ett sådant nit blifver sannolikt, att de
vigtiga ändamålen förfelas, och man löper
fara att erhålla ingen ting, då man ej vill åt¬
nöja sig med mindre än allt.
Med min värda vän, Prosten Nordin_,
förenar jag mig deruti, att jag af lijertat ger¬
na önskade kunna bevilja allt hvad Kongl.
Maj:t begärt. Men då jag icke vågar hysa den
oinskränkta tillit till landets förmåga att bära
ökade bördor, som flera äfven inom detta
Högv. Stånd till min förundran synas hysa,
önskade jag det måtte öfverlåtas åt Stats-Ut-
skottet att först tillse och beräkna hvilka be¬
hof, bland de förordade, äro oundgängliga och
väsendtliga, samt vid befintliga små tillgångar,
allraförst förse dessa väsendtligare behof, men
lemna det mindre nödvändiga åsido. Ehuru
smickrande det må vara att höra ett så oin¬
skränkt förtroende yttras till Stats-Utskottets
förmåga., må detta förtroende dock ej sträc¬
kas så långt, att Stats-Utskottet får anses
kunna trolla eller gräfva skatter. Ettdera sy¬
nes fordras, om allt hvad man äskar skall
kunna tillfridsställas. Vi få se om det Högl.
.Bevillnings-Utskottet är bättre hemma i en¬
dera af dessa konster. Till dess det visat sig,
är väl klokast att inskränka sina förhoppnin¬
gar på stora tillgångar och stora anslag för
hvarje uppgifvet behof.
Professorn Doct. Engeström: En värd
Ledamot har, såsom vederläggning af hvad
jag förut anfört, yttrat att, ehuru vi mistat
202
Den 28 Maj f. m.
vår utländska skuld, dess följder likväl till
en del qvarstå genom den utgift af 200,000
R:dr B:co, som årligen erlägges af Riksgälds-
Contoret. Med anledning häraf anser jag mig
böra å nyo erinra, att skulden icke blott är
betald, utan äfven att vi icke dertill bidragit.
Hade icke detta inträffat, skulle naturligtvis
skatterna varit mångfaldigt ökade, och derjemte
vår belägenhet så mycket sämre än den nu
är, som i sådant fall vår kurs blifvit högre
och ingen realisation kunnat verkställas. —-
Att en person, som liqviderar min skuld, åt¬
minstone får uppbära räntan derföre, måste
vara högst billigt. Men äfven om vår kurs
i händelse af skuldens qvarstående kunnat bi¬
behållas vid det belopp, som till grund för
myntbestämningen är antaget, eller 128 sk.,
så hade denna skuld likväl utgjort 28 mill.
R:dr B:co; och om de uppgifne 200,000 R:dr
betraktas blott som ränte-ersättning derföre,
så utgör denna likväl endast 5. pioc. af kapi¬
talet, — en ränta som väl aldrig erhållits
mindre. Under sådant förhållande tar jag mig
friheten hemställa om det är tacksamt eller
rättvist att, vid frågan om den så ädelmodigt
efterskänkta skulden, ens omnämna en relatift
högst obetydlig årlig utgift, sorn föga öfver-
stiger i af det förut erlagda interesset. En
annan värd Ledamot har åberopat, som skäl
för ifrågaställda vägran, Riksgälds-Contorets
skuld, hvilken uppgifvits till 5 å6 mill. R:dr.
Jag har icke hört denna vara större än 3 mill.
R:dr. Men äfven om vi, för att framställa
tallan med de mörkaste färger, skulle antaga
Den 28 Maj f. m.
203
detta; så utgör räntan derföre å 5 proc. högst
3oo,ooo R:dr, hvilka tillsaramanlagde med
meranämda 200,000 R:dr icke uppgå till hälf¬
ten, ja icke en gång till af den förut er-
lagda räntan. Jag kan derföre icke en gång
anse denna uppgift såsom något antagligt hin¬
der, i synnerhet då jag med samma Ledamot
instämmer uti att, genom förhöjda taxor på
öfverflödet och lasten, bränvin, spel och luxar-
tiklar, få den nämda skulden minskad. —
Med glädje har jag hört Prosten Stenhammars
yttrande angående de vapen, med hvilka det
tillhör vårt Stånd att strida. Jag delar full¬
komligen denne aktade medlems tänkesätt,
och har intet annat tillägg att göra än, till
förtydligande af uttrycket, att vi icke upp¬
skjuta begagnandet af dessa vapen till sista
ögonblicket eller då faran inträffat, utan redan
nu, till förekommande af den samma, utgjuta
innerliga böner för Fäderneslandets sanna väl
och alla våra förhandlingars lyckliga utgång.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Förevarande ämne är för vigligt
att tillåta vederläggning af ett mot mitt an¬
förande gjort genmäle, hvilket endast af miss¬
hörsel eller missförstånd kan förklaras. Jag
fäster mig heldre vid ett föregifvande om skat¬
ternas förfärliga tyngd, hvilket dock troligen
gör bättre lycka högre upp, än bland oss,
som gifva sanningen sin rätt. Skatterne trycka
mindre genom sin absoluta tyngd, än genom
ojemn fördelning. Svårigheten att utgöra dem
beror af jordens skuldsättning och öfverdrifna
klyfning, af oklok hushållning, 0. s. v. Hvad
Deri 28 Maj f. m.
roan dock icke borde glömma, men tacksamt
erkänna, är alt Regering och Ständer oafbru¬
tet bemöda sig att lätta jordens beskattning.
Riksdag efter Riksdag har Bevillningen blifvit
minskad; Salpetergärden är afskaffad; Fång-
forslingen bekostas af Staten; legan för Krono-
skjutsen är förhöjd; dagsverksskyldigheten un¬
der Kungsgårdarne är på flera ställen afskaf¬
fad, Passevolance-afgiften blef sista Riksdagen
nedsatt o. s. v. Den här af Motioner i denna
syftning, som utgått från Bonde-Ståndet den¬
na Riksdag, hem vänd er väl icke heller utan
någon vinning. Man klage således icke obil¬
ligt, om icke alla olägenheter kunna afhjelpas
i en tid, då Statsbestyret i alla Länder for¬
drar ökade kostnader. Bland dessa bör man
dock helst åtaga sig dem, sorn erfordras till
sjelfständighetens försvar. Jag yrkar ej ovil-
korligt att hela summan af 90,000 skall bevil
jas, men jag önskar, att Stats-Utskottet täger
ämnet åter till pröfning, och föreslår hvad
oundgängligt är nödigt.
Contractsprosten P. G. Svedelius: Doct.
Engeström har såsom opassande och mindre
laggran anmärkt den af mig gjorda erinran
om de 300,000 R:dr, hvars utbetalande blif¬
vit föranledt af den fordna Stats-skuldens af¬
skrifning. Jag anser det deremot vara intet
©höfviskt deruti, att till styrka för ett gifvet
yttrande åberopa en allmänt känd sanning,
som i öfrigt var framkallad just genom sam¬
ma värde talares förutgående tillrättavisande
uppgifter. Lika med hvarje annan Svensk
man erkänner jag med undersåtlig vördnad
Dm 28 Maj f. m.
203
och tacksamhet de uppoffringar, dem Hans
Maj:t vår. nu varande Konung gjort för att
befria Fäderneslandet ifrån den tryckande
utländska skulden, och anser desamma illa
motsvaras af förutnämnda Statsutgift. Men
om man påstår, att Sverige under sin skuld-
sättnings-period var så olyckligt, så svarar
jag dertill, att då gjordes icke de afbetalnin-
gar deraf, som hädanefter musle ske.
Biskop Wingård har sanningsenligt vits¬
ordat den lindring som i flere afseenden blif¬
vit jordbruket medgifven. Men då det är o-
nekligt att de indirecta skattebidragen äro i
starkt tilltagande, så.måtte väl någon afprut¬
ning deraf genom lindring i andra onera vara
både billig och rättvis. Dessutom, om några
skatter blifvit borttagna, så hafva deremot
andra blifvit så mycket tyngre. Skjutsen är
mera tryckande än förr. Väghållningen har
för många orter blifvit mycket utsträckt och
försvårad. Roteringen är förknippad med vida
lieie olägenheter och utgifter än i förra tider,
o. s. v. Om således jordbruket i några delar
fått skattelindring, så har det i andra afseen¬
den fått vidkännas ökade tyngder.
Doctor Grevillius har ansett det blifva
motbjudande för Officerare att commendera
Beväringsmanskapet, så vida detta skulle bibe¬
hållas vid rättigheten att bära sina provincial-
drägter. Jag tror ej, att så småaktiga betänk¬
ligheter skulle finna ingång hos det aktnings¬
värda Stånd, som liar sig landets försvar upp¬
draget. Det motsäges ock af de flere aktnings¬
206 Den 28 Maj f. ni.
värda män, hvilka under förflutna krig icke
ansett under sin värdighet att sjelfva ikläda
sig samma provincial-drägt, som den deras
underlydande troppar burit. Ja, Konung
Gustaf den III har sjelf icke ansett för van-
hederligt att vid några tillfällen ikläda sig en
Mora-drägt som ännu finnes förvarad i glas¬
skåp på Lands-Cancelliet i Fahlun.
Comminister Dahlgren: Lika med Pro¬
sten Stenhammar anser jag bättre att stadna
vid det som Utskottet föreslagit, än att ställa
allt på vågspel:
”Ju högre bergets spets, ju brantare derunder.”
Om Stats-TJtskottet skulle godkänna Doct.
Engeströms princip, att skattebördorna borde
ökas för dem som misshushålla, då kunde
man vänta sig rika tillgångar och alla behof
fjdlas. Prosten Bruzelli krigshistoria var upp¬
lysande, och visst är, att under 1788 års krig
brist på materiel förorsakade många olyckor;
men erfarenheten kan på olika tider gifva
olika resultat. Jag kan ej berömma mig af
ett grundligt historikt studium; men i min
ungdom lärde jag af sal. Domprosten Wåhlinj
att Stenbockj i spetsen för en bär med skinn-
pelsar och trädskor, afviste Danskarna. I af¬
seende på de förhoppningar man gör sig af
Bevillnings-Utskottet och Bränvins-skatten,
vore mycket att säga; men då Prosten öhrn¬
berg begärt ordet, öfverlemnar jag åt honom
att reda denna qvistiga fråga.
Prosten Astrand: Jag beder att i denna
vigtiga sak få uttala min öfvertygelse. Ovär¬
Den 2$ Maj f m. 207
dig vore jag att äga ett fritt Fädernesland,
om jag icke nitälskade för dess försvar, och
jag önskar visst, att försvarskrafterna skola
beredas under freden, men icke så brådstör-
tadt, att landets industriela krafter derigenom
förstöras, att landets must utsuges, så att ge¬
nom skatternas förökning alstras obelåtenhet,
liknöjdhet om försvaret i farans stund och o-
förmåga att en gång bära krigets förökade
tyngder. Yi gå visserligen för närvarande
framåt i industriel väg, men det är ganska
sakta, emot hvad man kunde önska och vän¬
ta efter en 2o:årig fred. Ökar man Skatte¬
bördorna (och någon annan väg till behofvens
fyllande finnes icke, om man ej vill kasta
sig i ett skuldsättnings-system å fonds perdus),
så retarderas landets stigande välstånd, och
ökar man dem betydligen, så skall genast
detta välstånd börja att retrogradera. Man
besinne, att Riksgälds-Contoret, eller Staten,
som här är detsamma, befinner sig i den ställ¬
ning, att för dess behof, dess credit, dess
Ränte- och Capital-afbetalningar, erfordras 6 å
"700,000 R:dr förökad årlig beskattning, och
om denna skulle läggas såsom fyllnadsafgift
på 2:dra Artikelns Bevillning (Capitätions-
afgiften lärer man ej kunna föröka), så gör
det en förhöjning af nära 5o proc. i samma
Bevillning. Någon annan utväg, än denna
fyllnads-afgift lärer väl nu knappast finnas,
synnerligast om de förslag gå igenom, sorn
Economie- och Bevillnings-Utskotten förnim¬
mas i afseende på Bränvins-bränningens reg¬
lerande vilja etablera, och som ovilkorligen
208
Den 28 Maj f. rn:
skola leda lill Bränvinsskattens förminskning,
i stället för dess förökning. Under detta djupt
bekymmersamma förhållande hoppas jag att
icke blifva debiterad för småaktig karghet,
derföre att jag nekar min röst till andra ut¬
gifter, än dem, som efter noggran pröfning be¬
finnas oundgängligen nödvändiga och ej kunna
uppskjutas. I denna anda har jag trott mig
som Representant böra handla, och trott mig
endast på detta sätt kunna stå till svars inför
Konungen, som sjelf förklarat sig vilja und¬
vika skatternas förhöjning, och inför Nationen,
som hoppas på detta Kongl. Maj:ts Nådiga
löfte. I denna anda anser jag Stats-Utskottet
i allmänhet hafva handlat, och med tillämp¬
ning deraf alldeles icke på ett njuggt sätt
hafva behandlat 3:dje Hufvudtiteln, som er¬
hållit en förökning af i5i,3c)2 R:dr, h. e.
mer än ii proc. af Bevillningen efter 2:dra
Artikeln. Vid delta förhållande kan jag icke
undertrycka min förundran öfver det i Högv.
Ståndet af så många talare yttrade klander
öfver Stats-UtskoLtets stränga hushållning och
det yrkande på förhöjning, hvilket jag, lika
med Prosten Nordin^ finner så starkt contra-
stera mot den sparsnmhetsanda, som vid Riks¬
dagens början inom Ståndet uttalad*; sig, då
jag, i anseende till den medelväg Utskottet
verkligen följt, skulle ansett mindre underligt ,
om Utskottet i vissa fall blifvit klandrad t för
en allt för stor frikostighet. Detta vare nu
sagdt i allmänhet. Hvad som specielt angår
de, utom förut på titeln för försvarsverkets
* materiel
Den 28 Maj f. m.
materiel befintlige 626,000 R:dr, 1111 af Kongl.
Maj:t äskade 3o3,333|- för materieln och Vapen-
öfningarna, så får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att Kongl. Maj:t icke ansett dem vigti-
gare, än att 233,333|- deraf äro begärda even-
tuelt, nemligen om Öfverskott på Statsverkets
inkomster dertill lemna tillgång. Med anled¬
ning deraf har Utskottet med skäl trott sum¬
morna kunna tåla nedsättning, när de gifvas
såsom bestämdt och säkert utgående anslag'.
Professor Grubbe: Då en af Europas
störste Härförare för det närvarande innehar
Sveriges Thron, och jag tager för afgjordt att
Iian bäst förstår att bedömma hvad som Ound¬
gängligen erfordras för Fäderneslandets för¬
svarsverk, skulle jag lifligt önska att tillgångar
funnes till att kunna bevilja åtminstone någon
del af hvad Kongl. Maj:t bär för det nämnda
ändamålet äskat. Si vis pacem j para bellunij,
är en gammal välkänd regel, hvilken ingen
Nation, som önskar att bevara sin sjelfstän¬
dighet, någonsin bör förgäta. För alt emeller¬
tid med säkerhet kunna bedömma i hvad mån
Statsverkets tillgångar kunna medgifva bevil¬
jandet af ökade anslag för armeens materiel,
skulle jag önskat, att Stats-Utskottet i sam¬
manhang med TJtgifts-Betänkandet, hade kun¬
nat lemna Riksens Ständer, en noggrann be¬
räkning af hvad för Riksgälds-Contoret årligen
erfordras. Då åter detta ej lärer ‘ännu kun¬
nat ske, måste jag tills vidare inskränka mig
till den blotta förmodan att nödige tillgångar
torde kunna vinnas utan den fattigare folk-
» O
Preste-St. Prot. 1834- Bandet VI. i4
210
Den 28 Maj f. m.
klassens betungande, om mandels låter Man-
talspenningarne utgå hädanefter såsom hittills
ifrån det femtonde året, om man vidare med
en tillräcklig beskattning belägger Bränvins-
tillverkningen och Bränvins-consumtionen, samt
om man ändteligen något höjer tullen på alle¬
handa utländska öfverflödsarliklar, hvilkas
derigenom i någon mån förhöjda pris endast
drabbar dem som förmå att betala det. Om
man t. ex. genom en sådan tullförhöjning nöd¬
gades betala en half eller hel skilling mera
för hvarje skålpund •Socker, Kaffe o. s. v., så
vöre detta i min tanka en ganska ringa upp¬
offring, hvilken hvarje Medborgare gerna bor¬
de underkasta sig för att bidraga till fyllan¬
det af Statens oundgängliga behof.
Häruti instämde Doct. Pettersson.
Contractsprosten öhrnberg: Utan att vilja
yttra mig om det speciella får jag generelt
förklara, det jag för mindel tycker, att Högh
Stats-Utskottet vid regleringen af ulgifterne
användt både mycken och lycklig möda och
träffat det juste millieUj som äfven i detta
fall bör med skäl prisas. — Måhända böra i
vissa få fall anslagen ökas, och lärer Stats-
Utskottet, som bäst kan dömma både om in¬
komsten och utgiften, icke underlåta att göra
det afseende på skeende anmärkningar, som
de förtjena. — Inom detta Högv. Stånd täfle
vi alla med de Resp. Medstånden i undersåtlig
vördnad och tillgifvenhet för Konung och
Konungahus, och tror jag för min del, att vi
aldrig kunne på ett bättre och värdigare sätt
Den 28 Maj f. m.
211
gå Kongl. Maj:ts Nådiga Proposilioner till
mötes, än då vi vid Statsanslagen och 'dd
Statsbehofvens fyllande äfven noga beräkna
tillgångarne, och tillse att Skattebördorne icke
blifva tyngre än att de kunna bäras. I af¬
seende på någre värde Ledamöters yttrade
förhoppningar om stora tillgångar genom ökad
bevillning på Bränvin, så har jag redan skäl
till den förklaring, att inkomsterne deraf tro¬
ligen blifva mindre, än man för närvarande
påräknar.
Doctor Grevillius: Man har anmärkt, att
Bevärings-Ynglingarne kunde nyttja en viss
national-drägt, men så vidt jag känner sådana
ynglingar, kunna de ej välja mundering, utan
måste nyttja hvad de hafva. Man har ock
talat om Landtvärnet och att vid Dal-corpsen
befälet var klädt på samma vis som allmogen;
men Landtvärnet dog i nakenhet och elände;
detta är ej recommenderande i detta afseende.
Jag känner väl, att Stenbocks här var klädd
i skinnpelsar och trädskor; men den tidens
enfald är förbi, och nationen har nu antagjit
' O
ett annat lynne. Ynglingen sätter värde på
uniformen; och om man låter Beväringen gå
i sina egna vanliga kläder, skall det nedslå
modet icke blott hos befälet, utan ock hos
truppen.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag fruktar,
att discussionen aflägsnar sig från sitt egentliga
föremål. Somlige hafva gillat Utskottets grund¬
satser, andra fordrat bifall till allt. Menin¬
gen har varit att ej sätta allt på spel; men
2 I 2
Den 28 Maj f. m.
möjligt är, att man ej ansett Utskottet hafva
träffat juste milieu; må hända har ock en
och annan låtit leda sig af den grundsatsen:
petimus inicjua ut obtineamus cecjua.
Biskopen m. m. Doct .Franzen: Lika med
Prosten Nordin och Professor Grubbe yrkar
jag Bevillning på öfverflöd, och hoppas att
derigenom medel skola vinnas. Jag hoppas,
att Stats-Utskottet har sina ögon vända på
Bevillnings-Utskotlet, som torde finna en slag¬
ruta i Bran vinspannan.
Contractsprosten J. J. Nibelius: Jag plär
icke genom mina yttranden borttaga mycket
af det Högv. Ståndets tid: jag skall ej eller
göra det denna gång. Under discussionea
öfver beloppet af den summa, som borde an¬
slås till armeens materielj hafva flere talare
yttrat, att man ej vore i tillfälle att afgöra,
huruvida någon större summa, än den af Ut¬
skottet föreslagna, härtill kunde anordnas, förr
än det blef kändt, hvilka tillgångar äro att
påräkna iden förhöjning, som å beskattningen
på Bränvins-bränningen kan till vägabringas.
Såsom Ledamot af Bevillnings-Utskottet får
jag upplysa, att den af Ledamöter ifrån Be-
villnings- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-
Utskotten sammansatta Beredning, som haft
sig uppdraget, att föreslå grunderna för Brän-
vins-bränningens utöfning och beskattningen
derå, för mer än 14 dagar sedan i detta äm¬
ne afgifvit sitt Betänkande: att detta Betän¬
kande för det närvarande är under granskning
af de begge sammansatta Utskotten: att dessa
Den 28 Maj f m.
hegge Utskott, ehuru de flere gångor rörande
detta ämne varit tillsammans, ännu ej hunnit
att behandla den del af detta Betänkande,
som rörer afgifterna för Bränvins-bränningen:
men att, i händelse Beredningens härutinnan
afgifna förslag blifver först af de begge Ut¬
skotten och sedan af Rikets Höglofl. Ständer
antaget, jag då har all anledning att förmoda,
det Bränvins-afgiften kommer att uppgå tili
minst 5o, möjligen ^5, proc. högre belopp,
än det, som Stats-Utskottet i sitt Utlåtande
angående beräkningen af Statsverkets inkom¬
ster uppgifvit.
Professorn Doct. Hasselrot: Det är ej
första gången, då jag funnit representantens
kall tungt, då han är ställd liksom emelian
tvänne eldar, ökade behof och små tillgångar.
Det är påkostande att ej kunna bifalla hvad
Kongl. Maj:t säkert ej utan skäl äskat; men
med kännedom af Statsverkets och landets
ställning, nödgas jag instämma med Tit. Nor¬
din och Astrand, likväl äfven med det af dem
gjorde tillägg, alt, om tillgång kunde finnas,
lemnar jag gerna till detta anslag min röst.
Doctor Björkman. Många hafva flytt till
Bcvillnings-Ulskottet och hoppats, alt det
skulle uppsöka några skatter, som af Stats-
Utskottet kunde användas. Hvad denna för¬
hoppning och i synnerhet den på bränvins-
skatten angår, bör jag upplysa, att i Bevill-
nings-Utskottet den opinion sjmes vara rådan¬
de, att ej samla skatter för Staten, hvarken i
ekonomiskt eller moraliskt afseende, utan för
Den 28 Maj f. m.
sig sjelf. De fleste se på sin egen nytta.
Stats-Utskottet må ej vänta sig stora skatter
af Bevillnings-Ulskottet; högst 5o proc. öfver
det förra beloppet. Dessutom gå öfverläggnin-
garna så piano, alt afgörandet af Bevillningen
troligen blir det sista under Riksdagen.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Ämnet är
väl tillräckligen behandladt under den redan
vidlöftiga discussionen. Det skulle måhända
roed skäl kunna räknas mig till last, att haf¬
va med oafbruten tystnad afhört den, då jag
i följd af min ställning likväl deltagit i de
rådplägningar, hvilka i Stats-Rådet föregått
den Kongl. Propositionen. Jag behöfver dock
ej annat än oförstäldt bär upprepa hvad jag
yttrat inför Thronell. Jag liar nemi. sagt,
att i frågan, som angick landets försvar igenom
åtgärder, hvilka berodde af krigskonst och
krigsvetenskap, jag ej egde eller kunde ega
erforderliga kunskaper: alt jag, lika med bela
Fäderneslandet, lyckönskade mig, att i den
delen kunna förtrösta på Konungens inför hela
verldens ögon bepröfvade erfarenhet: att jag
i öfrigt hyste den fasta öfvertygelsen, att den
närvarande generationen af Svenska folket be¬
varade troget de af förfädren ärfda grundsat¬
serna, att, då fråga var om Fäderneslandets
sjelfständighet, ära och anseende, uppoffrin-
garne kunde mätas endast efter behofvet, samt
ändtligen, att likväl detta behof genom Konun¬
gens visa förutseende ej förstorades utöfver
nödvändighetens gränsor. Jag får äran åbe¬
ropa hvad jag sislledne gårdag hade äran an¬
tyda i afseende på blifvande tillgångar, hvil-
Den 28 Maj f. m.
215
ka ej ingingo eller ej kunde ingå i beräkning
uti Högloft. Stats-Utskottets Inkomst-Betänkan¬
de. Jag kan ej dela de ängsliga föreställnin¬
gar, hvilka här och der gifva sig tillkänna,
angående Fäderneslandets betryckta tillstånd.
Man kan i allmänhet ej vinna säkrare och
bättre grunder för bedömmande af ett lands
ekonomiska ställning, än den man hämtar af
jemförelsen, emellan dess prodiictive krafter
vid olika från hvarannan skillda tidsmomen-
ter. —- Det är factiskt upplyst, att jemförel¬
sen i denna del för de sednare 20 åren ut¬
faller på ett sätt, som måste vara högst till-
fridsställande för den, hvilken af livad främ¬
mande orsak som helst, ej fattat en fix ide*,
att det måste förhålla sig annorlunda. Det
gifves individer, hvilka under fullkomligt helso¬
tillstånd söka intaga sig af inbillning att de
äro sjuke eller sjuklige. Jag hoppas, att in-
billningssjukan ej skall förmå gripa omkring
sig i Fäderneslandet och förslappa den högre
känsla, sorn alltid utmärkt Svenska folket, att
det för sitt sjelfbestånd alltid äger krafter
och medel att dem utveckla. Med fullkom¬
ligt erkännande af Högh Utskottets omsorger
och bemödanden, att söka i allt ställa Kyr¬
kan midt i byn,, som man säger, hoppas jag
ock att Högloft. Utskottet, vid återremiss, skall
finna, att erforderlige medel, hvarigenom Fä¬
derneslandets försvarsverk kan ändamålsenligt
ordnas, ej ligga utom gränsorna af möjlighe¬
ten att kunna dem bereda; och detta utan
att vidare utveckling af de industriella kraf¬
terna skall möta hinder uti ökade Skatte¬
bördor.
Den zS Maj j. m.
Domprosteri Doct. Heurlin: Redan förut
har jag yttrat min förhoppning till Bevillnings¬
utskottet klokhet och lycka, att genom sina
förslag till grunder för Tull och Bran vins¬
skattens utgörande, öppna rikare källor lill
inkomster, och ju ymnigare de blifva, desto
lyckligare skattar jag både Statsverket och
landet i allmänhet. Men kunna de icke upp¬
bringas till högre belopp, än några värde ta¬
lare här uppgifvit, så fruktar jag, att man äf¬
ven fortfarande kommer att sakna tillgångar
till ökade, egentliga Statsutgifter. Den högre
summa af 5 till 600,000 R:dr, man ansett
Tull och Bränvin kunna inbringa, erfordras
troligen för Riksgälds-Contorets ännu icke fullt
utredda behof. Men desse calculer må utfalla
huru som heldst, så kan likväl Stats-Utskottets
förslag lill ordinarie Slats-reglering icke deraf
göras beroende. Ännu har Bevillnings-Utskot-
tet icke inkommit med betänkande i dessa
frågor. Regleringen af Bränvinsskatten lärer
icke ännu vara i Utskottet afslutad, och'frå¬
gan om Tullen icke ens påbörjad att afhand-
las. Återremiss på de först inkommande för¬
slagen kan med säkerhet förväntas. Således
åtgår ännu en längre tid, innan Riksens Stän¬
der om desse Bevillningar kunna fatta defini¬
tiva beslut, och först derefter kan man börja
calculera de summor man anser dem skola
inbringa. Men Stats-Utskottet kan omöjligen
så länge fördröja besvarandet af denna åter-
remiss och den ordinarie Stats-reglei ingens
afslutande, utan mäste oberoende af de till¬
gångar Bevillnirigs-Utskoltet i dessa vägar kau
Den 28 Maj j. m. 2 17
bereda, pröfva och föreslå de utgifter, som
äro nödvändiga. Bevillnings-Utskottets framti¬
da calculer på Bränvin och Tull in. m. kom¬
ma endast att inverka på Statsbrist-summan,
som genom allmän Bevillning skall fyllas.
Det må bero af Riksens Ständer att fördröja
sina beslut om ordinarie Stats-regleringen, och
invänta Bevillnings-Utskottets förslag. För dem,
som göra sitt bifall till ökade utgifter, bero¬
ende, af Tull och Bran vinsskatter, gifves lik¬
väl en annan lämpligare utväg att komma till
samma mål, lieldst om fråga endast är om
armeens materiel. Man kan nemi., om rikare
tillgångar härigenom uppkomma, genom fri¬
kostiga extra Stats-anslag godtgöra den spar¬
samhet man under ovissheten nödgas vid ordi-
narie Stats-regleringen iakttaga.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Dom¬
prosten Heurlin har förekommit mig: jag tror
mig dock kunna gå längre än han. Det till¬
hörer Stats- och i vissa fall äfven Bevillnings¬
utskottet alt beräkna Statsinkomsterne med
afseende icke på Statsbehofven, utan på det
belopp hvartill de sannolikt skola uppgå;
Stats-Utskottet åter allena att pröfva de ound¬
gängliga Statsutgifterna, och i båda fallen äga
Riksens Ständer att besluta. När beräkningen
af Statens alla inkomster och utgifter sålunda
är pröfvad och fastställd, då visar sig, vid
jemförelsen af de båda summorna, något som
man plägar kalla Statsbrist, och Bevilluings-
Utskoltet eger det åliggande att föreslå huru
denna Statsbrist lämpligast må fyllas genom
Bevillning. Kunna Riksens Ständer icke åtaga
2l8
Den zg Maj f m.
sig hela ilen erforderliga Bevillningen, då in¬
träder Statsskulds-systemet med dertill hotande
anslag till räntebetalning och amortering, men
på något sätt måste de oundgängliga Stats-
behofven fyllas, det hjelper ej att afvisa dem,
derföre att man icke i förhand vet huru Be-
villnings-Utskottet skall utfinna medlen. Det
är en omvänd ordning, som endast leder till
tidsutdrägt jemte ökade kostnader, om man
vid hvarje punkt af förslaget till Statsutgifterne
med förtidigt bekymmer frågar, hvar Bevill-
liings-Utskottet skall upptäcka någon ny till¬
gång.
Biskopen m. m. Doct. Franzén: Den upp¬
lysning Doct. Björkman meddelat, föranleder
mig att göra en rättelse af mitt förra uttryck.
Jag sade, att Bevillnings-Utskottet torde i
Bränvinspannan linna en slagruta; jag säger
nu: borde.
Cotitractsprosten öhrnberg: Doct. Björk¬
man synes antyda, att Utskottens project är
misslyckadt. Jag tror, att man långt ifrån
hunnit det rätta, och önskar, att han i Ut¬
skotten yttrat sig och föreslagit något bättre.
Emellertid äro i afseende på Bränvins-brän-
ningen interessena så delade, att de kunna
aldrig förenas.
Anmärkningarne vid denna punkt skulle
återremissen åtfölja.
Uti. jg:o sid. 21.
Prosten Mittag: På förhand får jag för¬
klara, att jag aldrig sökt tadla Stats-Utskottets
Den 28 Maj f m.
tänkesätt; jag erkänner Utskottets omtanka
och varsamhet; jag kan ej underlåta att med
Domprosten Heurlin anse ifrågavarande förslag
lyckligt, om derigenom en national-drägt skulle
vinnas; men då detta mål är långt aflägse,
måste jag fästa mig vid Utlåtandet sådant det
finnes.
Det har isynnerhet väckt min förundran
att förnimma den nära ringa uppmärksamhet,
som Utskottet synes hafva fästat vid Bevärings¬
manskapets tillbörliga beklädande m. m. Och
jag frågar: huru kan man begära, att denna
del af landels ungdom skall finna sig belåten
att bära vapen, om denar vida sämre utredd,
beklädd och bevärad, än den stående armeen?
Uniformen gör visserligen icke soldaten, men
det torde medgifvas, att vi icke lefva i Fält¬
marskalken Grefve Stenbocks tider. För min
del önskar jag icke dessa tider tillbaka, och
prisar den Konung, som försäkrat vårt sjelf¬
bestånd och hitintills lyckats att trygga vårt
lugn. Att styrelsen i afseende på Beväringen
är särdeles omtänkt, tycker jag borde påkalla
Ständernas tacksamhet och motsvarande upp¬
märksamhet för samma landets ungdom, långt
ifrån att föranleda till beslut , som nödvändigt
skola medföra lamhet i åtgärder och ofullkom¬
lighet i resullater. 1808 och 1809 års krig
framställa varnande exempel, för allmänt kända
och sorgliga att närmare vidröra, i detta af¬
seende. Utskottets förslag att åt Bevärings¬
manskapet anslå slitningspenningar, mot det
att detsamma förser sig med egna rockar och
byxor, i enlighet med hvad som sker för
220
Dm 2$■ Maj f m.
mindre munderingspersedlar, kan viii bevisa
en slags omtanka att åstadkomma förmodade
besparingar; men all sparsamhet är icke der¬
före en klok hushållning. Jag kan icke gilla
denna bär anvisade, och tror, att dess full¬
följande skulle med många svårigheter vara
förenadt. Det lärer väl ej finnas någon ai¬
mee, bestående af Conscription, som antagit
detta beklädnadssält. Jag vill icke lala om
den löjliga brokigheten i de manga olika uni¬
former, dem man skulle få se inom arméen;
jag fruktar, att denna besynnerliga mångfald
i beklädnad skulle menligt inverka på de
iinga krigarnes ambition, då den blottställde
dem ofta för spe och åtlöje af den obetänk¬
samme; och huru olika till godhet och varak¬
tighet skulle ej den mindre bemedlades mun¬
dering; blifva emot den rikares? Huru dessutom
förena ett sådant förhållande med den jemn¬
likhet, hvilken ligger till grund för hela Be-
värings-systemet? Men, från den ekonomiska
sidan betraktadt, är det då så alldeles gifvet,
att besparingen blefve så väsendtlig, som Ut¬
skottet lärer hafva förställt sig? Om man an¬
tager, att för egen rock och byxor lemnades
hvarje Beväringskarl en slitnings-ersättning af
4 R:dr B:co, hvilket icke torde vara för högt
upptaget, — för 12 dagars slitning af skjorta,
strumpor och skor betalas nemligen nu till
livar och en af Beväringen 1 R:dr B:co — så
utgjorde årliga utgifts-summan i denna del
för enda dass, eller omkring i5,ooo man, —
60,000 R:dr B:co, och på feni år (mellan
livar lagtima Riksdag), som hvarje Yngling
Den 2$ Maj /. m. 22 1
skall vara Beväringspligten underkastad, cz
3oo,ooo R:dr Ji.-co, för hvilken betydliga sum¬
ma, vid denna tids förlopp, ej skulle finnas
någon enda sådan persedel i förräderna <jyar.
Mig förefaller Utskottets förslag, lindrigast
sagdt, misslyckadt. Jag kan ej gilla det, utan
önskar se landets ungdom, då den öfvas i
vapen, vara klädd såsom krigsmän egnar och
anstår, ehuru såsom hitintills enkelt och tarf¬
ligt, men ändamålsenligt. Ålerremiss på den¬
na punkt i Betänkandet anser jag högst nöd¬
vändig, och anhåller derom vördsammast.
Domprosten Doctor Heurlin: Om detta
förslag, som jag med värma omfattat, har jag
redan i den föregående punkten yttrat mig,
och får nu endast göra några få tillägg saint
möta ett eller annat af de inkast, som emot
förslaget blifvit framställde. Utskottet har
ingalunda föreställt sig, att Beväringsmanska¬
pet inom en och samma provins skulle äga
rättighet att nyttja rockar af olika färgor, och
ännu mindre skurna efter olika modeller.
Formen på rocken tillhörde det Kongl. Maj:t
att föreskrifva, men i afseende på färgen trodde
UtskotLet, att den gerna kunde vara olika,
och kunna rättas efter bruket och vanorna
inom Rikets olika provinser. Med en passan¬
de och beqväm beklädnad vore soldaten lika
lätt rörlig och lika aktningsvärd att föra tili
strids, hurudan än färgen vore. Lika likgiltigt
ansåg äfven Utskottet tygets olika qvalitet
eller finhet. Alla hilliga fordringar voro upp¬
fyllda, om hvarje serskild Läns corps vöre
uniformt kladd, eller i samma färg och efter
223 Den 28 Maj f. m.
samma modell. Na äro kläderna sydda på
måfå, och sitta derföre illa, och oaktadt de
dryga kostnaderna, som uppgå tili 60,000 R:dr
årligen, äro beklädnads-förråden bristfälliga,
nära nog otillräckliga. Vården, vädring, re¬
parationer m. m. bortfräta stora summor, och
lemna ringa öfverskott till complettering eller
förstärkning. Utskottet trodde derföre, att
denna förändring skulle leda lill besparing.
Antages en dass Beväringsskyldige till i5,ooo
man, kunde med nu varande anslag ersättnin¬
gen utgå med 4 R:dr per man, som visser¬
ligen vore en rundelig betalning. Men äfven
om man icke vunne någon nedsättning i an¬
slaget, ja, äfven om det komrae att förhöjas,
tror jag att förändringen skulle blifva för det
allmänna högst nyttig, och i mångfaldiga an¬
dra afseenden bereda vinst och besparing af
onödiga utgifter. Uniformsrocken skulle blif¬
va ungdomens högtidsdrägt, påminnande dem
om skyldigheten att försvara Fäderneslandet.
Inom kort skulle vi få se hela den yngre
fullvuxna generationen klädd i en och samma
province-drägt, bortläggande begäret att följa
föränderliga moder och efterapa de förmögnare
classernas färgor och snitt och former. Jag
döljer icke att jag ofta med motvilja betraktat
vår i många provincer brokigt, illa klädda
Allmoge. Fåfängan förleder dem att kläda
sig på hvad man kallar Herrevis, och deras
okunnige handtverkare bidraga att göra deras
klädedrägter anstötlige, någon gång löjlige.
Denna slags yppighet förorsakar ökade utgif¬
ter, och vållar hos tjenare anspråk på högre
Den zs Maj f. m. 2 23
löner, och hindrar dem att deraf samla några
sparpenningar. En gemensam province-drägt
skulle afbryta det verkliga oskick, som flere¬
städes i hög grad inrotat sig, och Utskottets
förslag tror jag skulle så småningom leda till
detta mål. En annan bi-fördel kunde ock
vinnas. Nu uppköpas beklädnads-persedlarne
af Krigs-Collegium. Penninge-bidragen gå di¬
rekt från Landsorterna, och till flere af dem
återgå Skattebidragen långsamt och i små Ca-
naler. Genom detta förslag skulle beklädnads-
medlen sprida sig i älla Rikets provincer och
äfven uppmuntra den enskilta hus-industrien.
Man invände icke, att många icke skulle hafva
råd att anskaffa denna uniform. Ingen kan
gerna vara utan en Söndags- eller Högtids-
rock, och då till uniformen kunde begagnas
hvarje provinces egna tillverkning, förorsaka¬
des ingen ökad kostnad, utan tvärtom vinst i
dubbelt afseende, dels genom contanta ersätt¬
ningen, dels genom hämmad lyxe, då ingen
behöfde mer än en Högtidsklädnad, oberoende
af modets nycker. Det förslås, att de Bevärings-
skyldige icke kunna åläggas skyldigheten att
emot ersättning bekläda sig sjelfva. Det må¬
ste öfverlemnas åt deras fria val; men om
än förändringen endast sucessivt kunde till—
vägabringas, så är jag likväl öfvertygad, att
vi inom få år skulle få glädjen se Landets
ungdom i hvarje province lika klädd i en nätt,
beqväm och anständig drägt.
Häruti instämde Tit. Thyselius, Jgardh,
Astrand, Bolander, Grenander och Pettersson
m. fl.
Den 28 Maj f. tit.
Contratsprosten öhrnberg: Högl. Stats¬
utskottets förslag, rörande Beväringsmanska¬
pets beklädnad, linner jag hafva mycket för
sig, till följd af de upplysningar, som Dompro¬
sten Heurlin nu behagat meddela; likväl an¬
ser jag mig skyldig dervid, göra några få er¬
inringar.
Skulle en Eevärings-Yngling, mot veder¬
gällning af Staten, sjelf föranstalta om sin be¬
klädnad, så måste lian antingen lia förskott af
penningar, eller sjelf göra detta förskott. I
förra fallet skulle en vårdslös Yngling förstöra
förskottet, utan .att skaffa sig kläder, och Sta¬
ten derpå förlora, i händelse lian saknade
tillgångar; i sednare fallet nödgades en fattig
yngling låna sig penningar, för att skaffa sig
uniform. — Vidare får jag anmärka, att om
livar och en Bevärings-Yngling sjelf skulle bestå
sig kläder, så skulle derigenom en täflan upp¬
stå mellan rika och fattiga, i afseende på klä-
dernes finhet, en täflan, som skulle blifva
menlig för den fattige. Dessutom bör man
förutsätta en besigtning å uniformen och den
möjligheten, att en Bevärings-Yngling skulle
få en beklädnad kasserad, sorn lian genom
förskott eller lån förskaffat, hvilket skulle
blifva svårt, i synnerhet för den fattige. —
Äfven bör anmärkas, att Kronan deraf skulle
få snarare förlust än vinst, då i alla fall Kronan
mäste hålla i reserv tillräckliga beklädnads¬
persedlar, helst det efter Beväringsmanskapets
mönstring och approbation kommer att bero,
om manskapet vill begagna egda kläder eller icke.
Contracts-
Den 28 Maj f m.
aa5
ContractsprosLen Ahlgvist: I hufvudsaken
Förenar jag mig med Domprosten Heurlin. li¬
déen är lycklig, och jag önskar den framgång.
Efter den erfarenhet jag äger, behöfver man
ej frukta, att de fattigare skulle komma till
öfningsplatsen i ett utblottadt tillstånd; För¬
samlingarna släppa ej de fattiga Ynglingarne
lill vapen, utan att förse dem med kläder.
Prosten Lyth: I hvad Domprosten Heur¬
lin anfört, instämmer jag så mycket hellre,
som jag i detta fall äger en tillfridsställande
erfarenhet. Vid Gottlands Nalional-Beväring
har denna ide' blifvit realiserad inom mindre
än 5 år. I början, då manskapet uppmana¬
des dertill af befälet, var mången, som stötte
sig derpå; man var ej i allmänhet van vid
den blåa färgen och trodde, att den skulle
falla sig dyrare; men nu är tänkesättet och
bruket så förändradt, att ingen yngling vill
vara utan en klädning, som han kan nyttja
vid exercis.
Häruti instämde Prosten Bolander.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Domprosten Heurlin har, såsom
alltid, vetat gifva antaglighet åt sina förslag.
Det närvarande, sådant det nu ytterligare
blifvit utveckladt, har mycket för sig. När¬
mare torde dock böra pröfvas, om det sam-
manstår med besluten om National-Beväringen
1809 och Be vä rings-Stadgan af 1812. Kanske
motverkar det ock det med anskaffningen af
reservförrådet afsedda ändamålet, alt alltid
Preste,-St. Prot. i83d- Bandet Fl. i5
Den 28 Maj /. m.
2 munderingar för en dass. Beväringsmanskap
må finnas, så att i behofvets stund 2 dasser
fullt beklädde, ehuru den ena med äldre
persedlar, må kunna draga ut i fält, under
det att nya omgångar af munderingar anskaf¬
fas. Ämnet fordrar en noggrann pröfning.
Biskopen m. m. Doct. Franzen: Den af
Utskottet föreslagna och af Domprosten Heur¬
lin understödda ideen är lycklig. Jag ville
tillägga ett skäl. Nu, när en Bevärings-
Yngling aflagt soldatdrägten och återkommer
hem, glömmer hansin förbindelse att försvara
fäderneslandet; men bär han en drägt, som
påminner derom, förnyas känslan af hvad
Fäderneslandet har af honom att fordra.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag tror ej,
att 1812 års Riksdagsbeslut eller Kongl. Majus
försäkran att bekläda Beväringsmanskapet läg¬
ger något hinder emot Utskottets förslag. Gil¬
las det af Riksens Ständer, så måste det i
första rummet öfverlemnas lill Kongl. Majrts
Nådiga pröfning, och sedan kommer det att
bero af de Beväringsskyldiges eget fria val,
att emottaga ersättning, eller ikläda sig Statens
rock och byxor. Kongl. Maj:ts Nådiga löfte
uppfylles ju genom den ersättning hvarje man
erhåller. Samma förhållande skulle inträffa,
som redan äger rum för mindre persedlar,
såsom skor och strumpor, hvilka Bevärings¬
manskapet sjelf emot ersättning bekostar, och
har så väl Staten, som de enskilte vunnit på
denna förändring, som icke har blifvit ansedd
som en afvikelse från 1812 års beslut. Då
Den 28 Maj f. m.
tili förråderna böra finnas uniformer för arne
classer af Conscriptionen, så saknas icke be¬
klädnad för dem, som i början icke åtnöjdes
med ersättningen. Men innan få år skulle
förändringen vara allmänt antagen. De Be-
väiingsskjldiges enskilta vinning ligger allt
för öppen, att ej fattas och begagnas.
Vill man ock tänka sig möjligheten att
framdeles indraga större eller mindre del af
indelta armeen, så är detta förslag ett förbe¬
redande steg dertill. Utan en förändrad orga¬
nisation och betydligt utvidgad exercice af
Beväringsmanskapet lärer någon indragning ej
kunna komma i fråga. Men då fordras jem¬
väl uniform eller lika beklädnad för hvarje
corps; kan nu en gemensam province-drägt
införas, så bar man på förhand afhulpit en
eljest nödvändigt uppslående svårighet.
Brosten Mittag: Jag ogillar ej ideen, men
fruktar, att den ej kan realiseras. Det vore
lyck ligt, om den kunde förjaga den skadliga
luxen. Men svårt är att bringa drägter till
Uniformilé. Ungdomen anser sig hedrad af
Kronans mundering och tycker sig liksom
degraderad, när den skall afläggas. Jag fruk¬
tar ock, att emellan mer och mindre förmögna
skulle uppstå en för de sednare ofördelaktig
täflan om lika fin drägt. I många ynglingars
händer vore det vådligt alt lemna penningar
såsom ersättning; de borde åtminstone ej er¬
hålla deni vid mötesplatsen, der delätt kun¬
de komma i frestelse att förstöra dem, utan
först vid hemkomsten. I fall krig inträffar,
22Ö
Den 28 Maj f. m.
äro ej alla färdiga med sina National-drägter;
kanske skulle de då tåga ut i usla kläder så¬
som landtvärn.
Prosten Stenhammar: Jag förenar mig
med Domprosten Heurlin och tillägger ännu
ett skäl, i hopp att ej misstydas. Visst tror
jag icke, att armeens uniformer kunde redu¬
ceras till samma enkelhet som Beväringens;
men ett exempel i detta afseende vore dock
nyttigt. Om detta förslag antages, skall man
inse, att mod kan finnas, utan att man är
klädd med stor prakt. Jag önskar äfven i
detta afseende, att det må antagas; hvarken
Nationen eller soldalen skulle derigenom lida.
Doctor Grevillius åberopade hvad han
redan anfört.
Prosten Astrand: Man fruktar en täflan
i lux emellan fattiga och rika; den kan redan
äga rum, och det är ieke sällsynt, alt de för¬
mögna, icke blott i Stockholm utan i lands¬
orten, sjelfve bestå sig munderingar.
Prosten Mittag: Om sådant sker i Slock¬
holm, lär det väl icke ske i landsorterna.
Domprosten Doct. Heurlin: De fleste in¬
stämma deri, att tanken är lycklig. Må den
då anses såsom ett försök. Kongl. Maj:t pröf-
var förslaget, och om det finner bifall, så in-
skränkes i alla fäll icke de Beväringsskyldiges
rätt. Försöket skadar icke. .
Anmärkningarna vid denna punkt skulle
återremissen åtfölja.
Den 28 Maj f. m.
Uti. 20:0 sid. 25.
Domprosten Doct. Holmström: Då jag i
allmänhet hyllar den gfundsalts att uti ämnen,
som ligga utom eller uppöfver min insigts-
partée, med förtroende hvila vid sakkunniga-
res omdöme; och då jag tror mig känna, att
Högl. Siats-Utskottet icke utan sorgfällig pröf¬
ning af Statens både tillgångar och behof sökt
att fylla de sednare i den mån de förra det
medgifvit, är det ej utan tvehogsenhet, som
jag emot denna enda punkt af Utskottets Be¬
tänkande, beder att till ytterligare pröfning
få hemställa en och annan, åtminstone för
mitt oerfarna omdöme ej alldeles ogiltig an¬
märkning. Det har förefallit mig, såsom Högh
Utskottet, hvilket i håde 2 irsta och 22:dra
punkterna af detta Betänkande fästat ett, vis-
serl. i någon nion inskränkt, men dock under
närvarande omständigheter aktningsvärdt, af¬
seende på Fäderneslandets försvar af väl öf-
vade och tjensthare krigare, likväl förfarit något
inconseqvent, då det i aorde punkten alldeles
afstyrkt all förhöjning i anslaget för indelta
armeens Yapenöfningar. Mig vill det synas
såsom en mindre talrik, men bättre öfvad
och disciplinerad Här egde stort företräde
framför en manslarkare i saknad af dessa för-
tjenster. Må mig förlåtas erinringen härvid
om min barnsliga glädje, då jag såsom gosse
läste, huru 8,000 man Svenskar vid Narva,
under en Hjelte-Konungs anförande, slogo en
io:faldigt starkare fiendtlig Här. Exemplet,—
Historiskt sant, eller icke, är ej tillämpligt
på våra Lider, men den satsen måste dock
23o
Den 28 Maj f. m.
förblifva sann, att ulan tillräcklig öfning, elen
bästa trupp förlorar sin användbarhet och
nytta i farans stund. Af Betänkandet sid. 22
upplyses, att Befälsmöten för Cavalleriet icke
äro beräknade till mer än i4 dagar, för
Sqvadrons-möten till 6 och Regerings-möten
till n:de samt för Infanteriet, Befälsmöten lill
14 och Regiments-möten till 17 dagar om aret,
hvarförutan ett större Öfnings-läger under 16
dagar ansetts erforderligt hvart 3:dje eller 4^de
år. — Medeltalet af årliga exercis-tiden för
hvarje Regimente är sålunda blott 21 dagar,
hvilka ändock för Helgdagar samt möjligen
inträffande regnväder, vanligen blifva ännu
färre. Denna öfningstid lärer ej, så vidt man
får lita på sakkännares omdöme, kunna, utan
åsidosättande af ändamålet, inskränkas. På
samma sida i Betänkandet uppgifves, att den
af Utskottet för Vapenöfningarne som tillräck¬
lig: ansedda Passevolance-Cassans årliga inkomst
med 21,000 R:dr, eller, om en viss indrag¬
ning kunde ega rum, med åtminstone 12,000
R:dr, understiger ungefärliga kostnaden för
endast Befäls-, Recryt- och Regiments-möten;
således om ock inga större Öfningsläger hållas,
hvilka dock väl understundom torde pröfvas
nödvändiga, uppkommer likväl besagde brist
uti de mest oumbärliga kostnader för indelta
armeens verkliga tjenstbarhet. Oaktadt min
innerliga önskan af ali möjlig, med Foster¬
landets nytta och värdighet förenlig besparing
både uti dessa och alla andra Statsutgifter,
finnér jag, mig fördenskull af min pligt upp¬
manad alt vördsamt hemställa, om ej af de
Den 28 Maj /. in.
begärta 85,000 R:dr för det ifrågavarande ända¬
målet åtminstone något, åtminstone så myc¬
ket, som för de alldeles oundgängliga årliga
Vapenöfningarne pröfvas erforderligt, 10 å
20,000 R:dr, inålte kunna beviljas. — Har
jag än misstagit mig i min förmodan om mi¬
na Medborgares både vilja och förmåga att
med blicken på framtiden åsidosätta afseendet
pä enskildta ögonblickliga fördelar, så hoppas
jag dock undseende för det nit, som åtmin¬
stone för egen del icke skulle, då Fosterlan¬
dets högre intressen det kräfva, sky någon,
än så betänklig, enskild uppoffring.
Häruti instämde Y. Talmannen, Biskopen
af Wingård^ Biskop Faxe ; Professor Grubbe _,
Doct.. Engeström m. fl.
Prosten Åstrand: Dessa 85,000 R:dr äro
egentligen afsedda för så kallade Öfnings- eller
Lust-läger. Tankarna om deras nytta äro
mycket delade. I allmänhet anses de gagne-
liga för högsta befälet; men ej för soldaten.
Stats-Utskottets skäl anser jag välgrundade.
Jag skulle dock ej vara emot, att det i näst¬
följande punkt för Exercis-Compagnier till¬
styrkta anslag här hade uppförts, men Passe-
volancen deremot lika mycket förminskas till
lindring för Rust- och Rotehållare i den allt
för dryga Passevolancen, Ständerna vid nästled-
ne Riksdag utan deras hörande och emotKnekte-
Contractet dem ålade, då de lingö en skyldig¬
het, att bestrida kostnaderna för Öfningsläger,
hvilket aldrig ursprungligen tillhört dem.
Domprosten Doct. Holmström: Utan alt
tvista med Prosten Åstrand om nyttan eller
2.32
Den zs Maj f m.
liehofvet af större Öfningsläger, — en sak,
som jag icke förslår och således icke vill be¬
döm ma, — beder jag blott att få erinia, det
min framställning endast afsåg fyllnad i be-
liofvet åtminstone för de mindre så kallade
Regimentsmöten, hvilka hvarje år böra hållas.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Jag har
inom Utskottet varit af samma tanke som Dom¬
prosten Holmström. Jag anser Öfningsläger
nödvändiga, på det tillfälle må beredas att
öfva sig i större trupper, och enligt min åsigt
borde anslag dertill beviljas, om ej allt sorn
blifvit begärdt, åtminstone något, till fyllan¬
de af det oumgängligaste behofvet.
Anmärkningarna vid denna punkten skulle
återremissen åtfölja.
Uti. 21:0 sid. 2S.
Professorn Doct. Engeström: Lika nöd¬
vändigt för ett Rikes försvar som att äga en
aimee, tror jag det vara att icke blott solda¬
ten njuter tillräcklig förberedande undervis¬
ning, utan äfven att denna genom öfning allt¬
jemt underhålles. Det är visserligen icke sällan
man af bepröfvade Militärer hör deri klagan
föras, alt det manskap, som här inöfvas till
krigstjenst eller Conscriplionen, utom de egent¬
liga handgreppen, och någon maneuvrering,
icke till den grad känner det öfriga af Fält-
tjensten, som redan vid elt krigs början så
nödvändigt erfordras. Deri saknad af hemmets
beqvämligheter, som ovana vid tältlifvet må¬
ste medföra, kan blifva lika menlig för den
Den 28 Maj fm. 2 33
unge krigaren, som ovana vid icke blotta hand-
terandet, utan äfven användandet af sitt för¬
svarsvapen. Båda omständigheterna väcka lätt
misstroende till egen förmåga, hvaraf Ater
sjelfmant alstras modlöshet just i det tillfälle
af mödor och faror, då sjelfförtroende och mod
äro af behofvet oeftergifligast påkallade. Det
är endast den moraliska kraften, som i krig
kan uträtta något hufvudsakligt, och en brist
häruti torde föga ersättas af en tillökning, så
stor som helst, uti antalet; — det är endast
i brist af den förra som det sednare så träf¬
fande benämnes kanonmat.
Till dessa slutsatser leder både äldre och
nyare tiders krigs-historia, och om det någon¬
sin varit nödigt att genom användande draga
fördel af dem, så är det visserligen under
närvarande tid, då alla andra Länder äro i
jemt stigande i afseende på fullkomnandet af
deras armeers organisation och tjenstbarhet.
Detta har också Högloft. Stats-Utskottet, med
anledning af det fordrade anslaget för Exercice-
Compagnier och Esqvadroner enligt dess egit
yttrande, både insett och gillat. Desto be¬
synnerligare måste det följaktligen förekomma,
att Utskottet afslår eller nedsätter beloppet
af anslags-tillökningen. För min del hyser
jag inteL tvifvel, att ju det uti Kongl. Majrts
Nådiga Proposition uppgifna behof deraf är
säkrare än det efter Utskottets blotta förme¬
nande bestämda; men äfven om jag skulle
antaga motsatsen, så tror jag mig med allt
skäl kunna fordra, att Högloft. Utskottet upp¬
lyser, i hvad mån det äskade anslaget är öf-
234
Den zs Maj f. m.
verdrifvet, och lemnar giltigare skäl till grund
för mitt omdöme i ämnet, än den nödiga
sparsamhet, hvilken sä ofta, bade i tid och
otid, åberopas.
Sparsamheten är visserligen en förtjenst;
men den upphör att vara det i samma ögon¬
blick, den öfverskrider sina tillbörliga grän-
sor och nekar äfven det som af ett nödigt
behof påkallas. Det är upplyst, att anslaget
för Exercice-Esqvadronerna (22,000 R:dr) ifrån
början varit afsatt endast för Skånska och
Smålands Cavallerie, och icke lemnat tillräck¬
ligt öfverskott för de öfriga indelta Cavalleri-
Regi mentén, utan att 17,000 R:dr dertill yt¬
terligare erfordras; men om så är, hvarföre
skola då Lif-Regimentets Dragon- och Husar-
Corpser, samt Jemtlands Hästjägare vara utan
dessa institutioner? Monne det kan med skäl
antagas, att dessa mindre behöfva undervisas
genom öfning, än de förra; eller månne det
innebär en tillräcklig grund för afslaget att,
sedan det äskade anslaget för Exerciee-Com-
pagnier vid indelta Infanteriet utan uppgifven
skälig anledning blifvit nedsatt från 3q,ooo
till 3o,ooo R:dr, de redan befintliga anslagen
till bestridande af kostnaderna för Exercis-
Esqvadroner inom det indelta Cavalleriet tyckas
vara i jemförligt förhållande dertill?
Af hvad jag här haft tillfälle alt i kort¬
het anföra, anser jag mig vara berättigad att
vördsammast begära återremiss af Betänkandet
i denna punkt.
Contractsprosten P. G. Svedelius: Då
jag reserverat .nig emot Stats-Ulskottels löre-
Dm ig Maj f m.
varande Utlåtande, så tager jag mig friheten
vördsamt framställa de grunder oell skäl, på
hvilka jag anser mig kunna ifrågasätta nöd¬
vändigheten och rättsenligheten af det nu före¬
slagna anslag till de så kallade Exercis-Com-
pagnierna. Hvad först beträffar nödvändighe¬
ten, så har jag för bedömmandet deraf ansett
mig böra taga den historiska erfarenheten till
ledare. Den upplyser, att Svenska Nationens
krigsära räknade sina vackraste dagar på en
tid, då krigarene samlades genom utskrifnin-
gar utan förberedande Exerciser. Det uti de
sednaste fälttågen deltagande och förut oöfva-
de Landtvärnet, ger ingen dementi åt denna
erfarenhet. På grund af detta förhållande,
synas mig krigsöfningarne i fredstid kunna
inskränkas till hvad de hittills varit. Då jag
vidare jemnförer hvad som bekostas på Landt-
armeens Yapenöfningar med anslaget för Flot¬
tornas Exercise, så finner jag emellan båda,
ett så stort missförhållande ega rum, att då
kostnaden för de förra uppgår till nära en
half million R:dr, så har det hittills varande
anslaget för Sjö-Exercisen icke utgjort mer
än 25,ooo R:dr, d. ä. ungefärligen
den förra. Denna disproportion synes mig
derföre i första rummet böra jernnäs, innan
någon påökning skäligen kan äskas för Landt-
armeen. Beträffande åter rättsenligheten af
Utskottets Utlåtande i ämnet, så får jag an¬
märka, att då Exercise-Compagnierna i anled¬
ning deraf måste underkasta sig en öfningstid
af två månader, så anser jag den tunga, sorn
häraf uppkommer för Landet, icke inskränka
2 36 Den 28 Maj f m.
sig endast till de föreslagna 3o,ooo R:dr, utan
till äfventyrs medföra en lika, om icke större
förlust för sjelfva Exercis-manskapet, hvars
förnämsta utväg till lifsbergning för sig och
famille ligger i dess arbetsförmåga. Enär nu
Recryterings-manskapet för en längre tid dra¬
gés ifrån sin arbetsförtjenst, så kan derigenom
ett för hemmavarande hustrur och barn högst
menligt förhållande inträffa. I öfrigt hem¬
ställer jag, huruvida icke Recryter lika med
de indelta soldaterna böra emot en förökad
tjenstgöring skyddas af det emellan Kronan
och Rotehållarene ingångna Knekle-Contract,
som af så mången värd talare inom delta
Högv. Stånd förut blifvit åberopad t, såsom
hinderlist för den indelta soldatens anställan-
de till tjenstgöring i Garnizon. I alla fall
torde denna långa Exercis-tid medföra nya
svårigheter för soldaters anvärfning och i följe
deraf blifva en ny börda för Rotebållarne.
Jag finner häruti en skälig anledning att be¬
strida densamma intill dess Rotebållarne sjelf—
ve godvilligt ingå derpå.
Prosten Astrand: Pluralitetens skäl var
det, att, då man pröfväde öfverslag, kom man
till det resultat, att summan af 3o,ooo R:dr
vore tillräcklig, då Exercistiden inskränktes
till 2 månader för 55 man af hvart Regimen¬
te. Jag får anmärka, att de så kallade Exercis-
Compagnierna äro ej annat än de fordna Re-
crytmöten. Jag tror, att der tillgångar kunna
beredas genom regleringar, är det vigligt att
ej tillstyrka nya utgifter. I denna punkt har
Den 28 Maj f m. 2Jn
jag varit af skiljaktig tanka med pluralileten,
och åberopar i det afseendet min reservation.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag har inom
Utskottet tillhört pluralileten och bör redovi¬
sa för de skäl, som bestämt min röst uti en
fråga, der jag mera fått lita på upplysta Mili-
tairers auctoritet, än eget omdöme. Indelta
armeen kan med sin nummer-styrka icke an¬
ses vara annat än en stam för Beväringsman¬
skapet, som i farans stund måste inträda i
arméens leder. Ju mera öfvad och till activ
krigstjenst utbildad denna stam är, desto bättre
skall den tjena sorn mönster och ledning för
den oöfvade Beväringen. Med förut varande
ringa tillgångar, har man icke kunnat bereda
Recryter tillräcklig öfning, och med detta an¬
slag vill man afhjelpa denna brist. Den har
äfven först i sednare tider uppenbart visat sig.
Efter 1814 åps krig* då arméen ägde full öl-
ning och tjenstbarhet, och manskapet till större
delen bestod af ungt folk, fordrades blott att
underhålla arméen i sitt vunna, lyckliga skick.
De 'Stora arbets-commenderingarne till Götha
Canal lemnade tillfälle dertill. Men sedan
dessa upphört och större delen af den gamla
bildade stammen tagit afsked, så att nu en¬
dast 3 å 4,ooo man deraf återstå, befinner sig
indelta arméen i ett mindre lyckligt förhållan¬
de. Väl öfvas de antagne , Recryterna, men
de knappa tillgångarne medgifva endast få da¬
gars Exercis, och undervisningen måste för
dem utsträckas till 2 å 3 år. Genom Exercis-
Compagnier skulle deremot Recryterna under
en längre oafbruten tjenstgöring på ett enda
Dm 28 Maj j. m.
år fullbildas, så atl indelta armeens hela styr¬
ka alltid belinnes fullt tjenstbar. Man vill
ock dermed förena en annan vigtig fördel,
undervisning och öfning för Subaltern-Office-
rare, oell under Recrytmöten skulle de sysslo-
sättas icke blott med exercis, utan äfven med
vetenskapliga studier och deras praktiska til¬
lämpning, såsom recognosceringar, chartors upp¬
görande m. rn. Vid dessa Compagnier skulle
ock Grad-passering äga rum, och deni tjenst
inträdande unge mannen icke vidare behöfva
med stora kostnader underhålla sig i dyra
Garnizons-orter. Den goda anda, som uppen¬
barat sig bos Militairen, att vilja förvärfva
kunskaper och skicklighet för sitt yrke, skulle
härigenom understödjas, och jag nekar icke
att jag betraktat anslaget äfven ur denna syn¬
punkt, och deraf hemtat anledning att det
samma bifalla.
Professorn Doct. Engeström: Jag är i
hög grad tillfredsställd af Tit. Åstrands och
Heurlins upplysningar. Jag medger, att de
föreslagna öfningarna svara emot de fordna
Recrytmöten; men Exercis-Compagnierna sy¬
nas mera nyttiga. Då General-Adjutanten före¬
slagit 68,000 R:dr och Kongl. Maj:t nedsatt
denna summa till 09,000, undrar jag dock,
att Utskottet ej kunnat bevilja de återstående
9,000.
Anmärkningarne vid denna punkt skulle
åtfölja återremissen.
Uti. 22:0 sid. 26.
Doctor Grevillius: Sedan General-Adju¬
tanten för armeen, på grund af detaljerade
Den 2$ Maj f m. a3 9
beräkningar, till exercerandet af en Bevärings-
class i 2 i dagar uppgifvit ett behof af 85,ooo
R:dr utöfver det för samina ändamål redan
befintlige anslag 60,000 R:dr, bar dock Kongl.
Maj:t, med afseende på Statsverkets knappa
tillgångar, i den Nådiga Propositionen behagat
nedsätta det äskade beloppet till 3o,ooo R:dr.
Efter en sådan nedprutning af den erforder¬
liga summan vill det synas betänkligt att än
ytterligare afklippa den; åtminstone borde väl
då giltiga skäl och säkra beräkningar derföre
kunna uppgifvas. Stats-Utskottet har nedsatt
det af Konungen begärta anslaget till 20,000
R:dr, utan att dertill uppgifva något giltigt
skäl eller grunda sitt bestämmande på någon
calcul, således på ett (sorn man säger) måfå.
Deremot finner man af General-Adjutantens
framställningar i ämnet, dem Utskottet sjelf
anför, att anslaget redan i flere år varit otill¬
räckligt och således påkallande en nödig för¬
höjning. I samma mohn folkmängden tillväxer,
måste äfven kostnaden för Beväringens öfning
ökas, och det är upplyst alt antalet af en
Bevärings-class, nu med minst 2,000 öfver-
stiger den numerair Beväringen år 1823 ut¬
gjorde. Icke må man vilja låta det komma
derhän att, af en Bevärings-class, en del öf-
vas i vapen och en annan del, för bristande
medel, lemnäs utan ali öfning?
Då Beväringen utgör Nationens blomma
och basen för Landets försvar, må man icke,
genom försummandet af dess inöfning till kri¬
gets yrken, blottställa den att i farans stund,
ulan öfning och färdighet, samt, som en följd
Den 28 Maj f. m.
deraf, utan mod och kraft till motstånd, skock¬
tals uppoffras.
Om återremiss af denna punkt tager jag
mig friheten anhålla.
Doctor Elfström: Jag liar icke deltagit i
den långa, både sak- och ordrika discussion,
som uppstått öfver arméens materiel. Må det
derföre tillåtas äfven mig att i korthet göra
några anmärkningar, angående Bevärings¬
manskapets Vapenöjningar.
Att Beväringsmanskapets tillbörliga Exer¬
cis är en af våra största angelägenheter, tor¬
de svårligen kunna med skäl bestridas. Då
vi belänke huru långt krigskonsten i allmän¬
het blifvit bragt hos Europas öfriga Nationer,
hvilka ansträngningar och utgifter de för sina
arméers ökande och danande till tjenstskick-
ligliet åtagit sig, samt derjemte kaste en blick
på vårt Östliga Grannrikes kolossala öfvervigt,
så skole vi lätteligen finna, att vår indelta
och värfvade armé samfnantagen är, vid ett
påkommande krig, allt för liten och otillräck¬
lig för vårt försvar. Den måste derföre be¬
traktas blott såsom en stam eller en kärna,
till hvilken Beväringsmanskapet bör insluta
sig. Detta bör följaktligen fullständigt, åtmin¬
stone i dess första dass, och äfven om möj¬
ligt ske kan, under en längre tid än nu är
vanligt, årligen vapenöfvas. Önskligt vore till
och med, om flere classen stundom kunde till
dessa öfningar sammankallas. — Klokheten
bjuder, att under fredens lugn bereda oss på
krigets
Dm 28 Maj f m.
241
krigels möjliga stormar. Våra långsträckta
gränsor äro på de flesta ställen tillgängliga
för fiendtliga invasioner, helst vår Sjömakt
befinner sig i ett relativt underlägset tillstånd.
Slockholm, Rikets hjerta, ligger nu på en
öppen obefästad gränskust, sedan Finnland
gått förloradt. Från Birgers Stad är genom,
ett orättvist krig lösslitet detta af Birger åt
Sverige och Christendomen eröfrade Brödra-
larid, hvars Söners mod och bajonetter under
århundraden bildat en förmur, en Sveas borg
mot de angripande fiendtliga skarorna. Hvem
vet, kanhända spejar den Ryska Örnen ännu
med roflystna blickar på vår tillbakaträngda
Riksgräns. Vårt krigsväsende måste derföre
så ordnas, att en talrik och vapenöfvad Här,
med möjligast största skyndsamhet kan fram¬
rycka den hotande faran till mötes.
Det är visserligen motbjudande för hvarje
Representant, att nödgas tillstyrka utgifter
utöfver Slals-Utskottets förslag i en tid, då
en allmännare sparsamhetsanda vill göra sig
gällande; men af skäl, som redan blifvit an¬
förde, finner jag mig befogad yrka en förhöj¬
ning af 10,000 R:dr, eller inalles ett årligt
anslag af 3o,ooo R:dr, ensamt för Landt-Be-
väringen. Att dessa anmärkningar måtte få
åtfölja den förmodade återremissen, anhålles
vördsammeligen.
Häruti instämde V. Talmannen, Biskopen
af Wingård, samt Biskoparne Faxe och
Franzén.
Preste-Sl. Prot. iS34■ Bundet VI. 16
242 Den 2$ Maj f. m.
Prosten Astrand: Jag får tillkännage, att
man ej prutat på detta anslag, när man rätt
ser på saken, ej heller har Utskottet bestämt
på måfå. Utskottet har tvärtom tillstyrkt mer
än Kongl. Majrt begärt. De 3o,ooo R:dr voro
föreslagna både för Landt- och Sjö-Bevärin-
gen. Här skulle då egentligen upptagas blott
17,000 R:dr. Det öfriga, för Sjö-Beväringens
Exercis, förekommer i 4:de Hufvudtiteln.
Prosten Stenhammar: Tit. Astrand har
redan upplyst, hvad jag velat anmärka, att
Utskottet i denna del sökt möta Konungens
önskan. För min del ville jag tillägga, att
äfven jag önskar, det alla tillgångar måtte
beredas för Beväringens öfning. Jag inser
hvad som-nu skyddar mitt Fädernesland; men
den tid kommer, då hjelleskölden nedlägges,
och då, om ej redan förr, är det nödigt att
Vara rustad till försvar mot den största oljm-
ka, som kunde träffa Svenske män. Så vida
ylterligaie tillgångar finnas, vore jag mest
böjd att föröka anslaget i denna punkt.
Prosten Bruzelius förenade sig häruti och
hänvisade till de upplysningar, som af Gene¬
ral-Adjutanten blifvit meddelade (sid. 24),
enligt hvilka, ”år 1831 , 13,24.9 Bevärings-
Ynglingar bort undergå Vapenöfning, men en¬
dast 9,94* kunnat exerceras, och att år 1832,
14>139 bort exerceras, men att tillgångarne
ej medgifvit alt öfva flera än 9,241, och att,
detta oaktadt, en brist i underhållskostnader¬
na för i83a års Beväringsmanskap uppkom¬
mit med 5,098 R:dr.” Detta allt är ett ytter¬
ligare skäl att öka summan.
Den 2$ Maj f m. 243
Contractsprosten Nordin: Emedan jag er¬
känner, att truppernas öfning är lika nödvän¬
dig, sorn den materiela delen af försvarsver¬
ket; vill jag, en gäng för alla, tillkännagifva,
att jag likaledes bifaller, hvad som nödtorfte¬
ligen äskas uii denna 22:a och i föregående
2o:e och ai:a punkterne, med vilkor likväl,
att Bevillnings-Utskottet, sedan de öfriga be¬
hof ven Elif vi t fyllda, anskaffar härtill medel
genom bränvinets beskattning på alla möjliga
sätt. Detta vore då ett sätt att göra sig vän¬
ner af orätta mammon.
Prosten Astrand: I General-Adjutantens
beräkning af de icke exercerade innefattas
äfven Sjö-Beväringen. Om denna afdrages,
blir skilnaden ej så stor.
Anmäikningarne vid denna punkt skulle
återremissen åtfölja.
Uti. 23:oj 24. 0 och 2:2:0 lemnades utan
anmärkning.
Och skulle, till följe af Ståndets redan
fattade heslut, detta Utlåtande återremitteras.
§. 5.
Föredrogs Stats-Utskottets d. 2-1 och 24
dennes bordlagda Utlåtande N:o 82, angående
regleringen af utgifterne under Biks-Statens
Fjerde Hufvudlitel.
Uti. 1:0 sid 1.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af lUingard anförde: Jag gillar fullkomligt,
Den 28 Maj f. m.
att hvad af inkomsterne öfverskjuter, använ¬
des i första rummet till båk- och fyringsan-
stalternes förbättrande. Men lön förbättring för
Lots-Befälet torde icke heller böra lemnäs ur
sigte. Aila förbättringar i Lotsinrättningen äro
nemligen fruktlösa, om ett sådant befäl sak¬
nas. De på Expectance-Slaten ställde Office¬
rare af Flottan kunna icke tvingas att antaga
Lots-befälsplatser, icke heller kunna dessa
tjenster förenas med den activa tjenstgöringen
vid Flottan, synnerligast i krigstider.
Uti. q:o och 3:o lemnades utan anmärk¬
ning.
Uti. 4:o sid. 3.
Biskopen m. m. Doct. Faxe: Till kostna¬
derna vid öfningar af Flottans bemanning, har
Kongl. Maj:t äskat ett ytterligare anslag af
35,ooo R:dr årligen, men liögl. Stats-Utskot-
tet icke tillstyrkt mer än 20,000 R:dr. Utskot¬
tet medgifver, att ändamålet med Flottan för¬
felas om befäl och manskap sakna öfning och
skicklighet, äfvensom, att det nu tili Sjö-
Exercis uppförda anslag af 25,000 ingalunda
är tillräckligt för sådan Exercis vid Flottans
3:ne stationer. Flere af Utskottets Ledamöter
hafva i sina reservationer ansett det begärda
anslaget behöfligt och med dem instämmer
jag. För att icke förlänga discussionen om
nödvändigheten af Vapenöfningar för Militairen,
åberopar jag de skäl Domprosten Holmström_,
Doctorerne Elfström och Engeström nyligen
anfört, i afseende på LandUarmeen, såsom
äfven och kanske ännu mer gällande för elen
Den 28 Maj f. m.
245
vid Flottorne tjenande personal. Men härtill
fordras icke ringa kostnader. Om man endast
besinnar manskapets underhåll för 3 månader,
såsom vanliga tiden för ifrågavarande Sjö¬
expedition, kan man lätt inse, huru dryga
utgiflerne äro, blott för detta ändamål. Vid
sista Riksdag, då detta ämne förevar under
öfverläggning i Bögv. Ståndet visades af till¬
förlitlige handlingar, att 1829 års Sjö-expedi¬
tion som endast varade 6 veckor, beräknades
till 3o,ooo R:dr. Så väl af desse, som af de
i Kongl. Propositionen anförde skäl, torde
vara upplyst, att det begärda anslaget icke
bör förminskas. Jag anhåller derföre om åter-
remiss af Betänkandet.
Häruti instämde Tit. Grubbe j Engeström
och Elfström.
Contractsprosten Nordin: Denna gång vill
jag yrka ett högre anslag än det Stats-Utskot-
tet föreslagit, emedan öfning till Sjös, som
anses högst nödvändig, ej kan ske till gagn
med så knappt anslag; men denna tillökning
skulle ej öka Statsutgifterna med ett enda öre,
om, såsom jag äfven ville föreslå, den tages
ur Skeppsbyggnads-Cassan. 20,000 R:dr före¬
slår jag från allmänna Statsverket: i5,oooR:dr
från nämnda Gassa. Sålunda kunde de äskade
35,ooo R:dr åtkommas för Sjö-Exercisen, utan
synnerlig tunga, på sätt en erfaren Sjö-Olficer,
Hr Öfverste Hagelstamj i sin reservation yr¬
kar.
Häruti instämde Contractsprosten P. G.
Svedelius.
246
Den 28 Maj j. m.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Till
Flottans exercis har Kongl. Maj:t i JNåder
äskat ett ökadt anslag af 35,ooo R:dr B:co,
och, så vidt jag förstår domina efter medde¬
lade upplysningar, är beräkningen icke för
hög. Yid första påseendet kunde man väl
tro, att Stats-Utskottet beviljat 20,000 R:dr
för detta behof, men när man ihågkommer,
att anslaget för Beväringsmanskapets Vapen-
Öfningar blifvit nedsatt med r 0,000 R:dr, eme¬
dan en del af detta anslag tillhörde /['Ae Iluf-
vudtiteln, och att således omkring 10,000 R:dr
måste afräknas för den del af Beväringsman¬
skapet, som skall öfvas i Sjötjenst, återstå
för Flottans exercis endast 10,000 R:dr såsom
nytt anslag. Att delta icke kan vara tillräck¬
ligt lör det obestridliga och vigtiga behofvet
lärer icke kunna nekas och saken förtjenar att
af Stats-Utskottet närmare betänkas.
Häruti instämde Tit. GrevilliusPetters¬
son m. fl.
Domprosten Doctor Heurlin: Ilittintills
har icke något anslag för Sjö-Beväringens
exercis varit å Stat uppfördt, och följden
deraf har varit, att de som antecknat sig till
Sjötjenst icke kunnat öfvas eller commenderas
till tjenstgöring. Först sisth år gjordes försök
med en mindre expedition, och af de för den¬
na utrustning Utskottet meddelade räkenska¬
per, visar sig att kostnaden för Sjö-Beväringens
årliga Exercis skulle uppgå till i5 å 16,000
R:dr, och det oaktadt rättigheten att anmäla
sig lill denna tjenst inskränktes lill några få
Den 28 Maj j. m.
provincer. Resten af anslaget skulle gå till
Flottans Exercis, hvartill sista Riksdag bevil¬
jades a5,ooo R:dr. Äfven jag tror att det
vore nyttigt om Statsverkets tillgångar rned¬
ga fvo större öfning till Sjös, men att dertill
bereda medel genom minskning af det årliga
nybyggnads- och underhålls-anslaget, anser
jag högst betänkligt, och är det ingalunda
öfverensstämmande med Reservanten, Öfverste
Hagelstams mening. Då hela den af Kongl,
Maj:t äskade summa icke bifölls, yrkade Tit.
Hagelstamj att blott differencen emellan Kongl.
Maj:ts fordran och Utskottets förslag, det vill
säga 15,ooo R:dr, skulle, om Kongl. Maj:t så
pröfvade nödigt, få tagas af byggnads-anslaget.
Så länge både en stor och en liten Flotta
skall underhållas i tjenstbar t skick, är sist-
nämde anslag ej öfverdrifvet, men äfven om
någon förändring uti planen för vårt Sjö¬
försvar skulle kunna äga rum, qvarstår likväl
ännu länge behofvet af hela det anslag till
Sjö-materielen, sdVn är å Stat uppfördt. Jag
vill endast erinra örn de Conlracter, som före
sista Riksdag voro afslutade om högst betyd¬
liga partier utländskt Ekevirke. Väl förekom¬
mer dervid den besynnerligheten, att Kronan
icke tillförbundit sig viss betalningstid, utan
är den utsatt till en obestämd framtid, men
när lefverailcerna fortgå, uppkommer ju en
verklig skuld, sorn någon gång måste betalas,
och dertill måste det årliga byggnads-anslaget
lemna tillgång.
V. Talmannen, Biskopen af Wingård
förenade sig med Biskoparne Faxe och Thy¬
selius.
348
Dm 28 Maj f. tu.
II. II. Ärkebiskopen och Talmannen upp¬
lyste, alt åtskilliga officiela uppgifter och be¬
räkningar till utredande af denna fråga äro
att tillgå i Presté-Ståndets Protokoll för sista
Riksdagen.
Prosten Astrand: Det var väl egentligen
ej Hr Hagelstams mening, att detta anslag
skulle mycket förökas utöfver hvad Utskottet
föreslagit, utan att få tydligen uttryckt, det
Kongl. Maj:t skulle tiga rätt att öfverflytta en
del af anslaget till krigsskepps byggande på
Sjö-exercisen. Utskottet trodde det mindre
nödigt, emedan Kongl. Maj:t kan göra bespa¬
ringar.
Prosten Stenhammar: Jag var ej tillstä¬
des, när detta discuterades; om jag varit det,
skulle jag hafva deltagit i Tit. Östbergs reserva¬
tion, ”att det af Kongl. Maj:t hegärde anslag
till den högst vigtiga Sjö-exercisen är behöf¬
lig!, och således ej borde nedprulas.” Jag för¬
enar mig nu deruti, med det tillägg, att jag
gerna såg det af Kongl. Maj:t begärda anslaget
beviljadt, så vida tillgångar dertill kunna
bei-edas.
Uti. 5:o sid. 4'
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag följer vid denna punkt ef-
terdömet af den sist talande Ledamoten, och
gör en Reservants ord till mina. ”Sorn jag icke
anser mig äga nog kunskap uti den vigtiga
frågan, huru Sveriges Sjöförsvar bör ändamåls¬
enligast ordnas, och jag, utan en sådan kun¬
Den 28 Maj f. m.
skap, icke tilltror mig hvarken böra tillstyr¬
ka, alt Kongl. Mäjrts Nådiga uppmärksamhet
hufvudsakligen eller företrädesvis bör rigtas
åt ena eller andra hållet, så reserverar jag
roigemot Utskottets beslut.” Så yttrar sig Fri¬
herre Silfverschöldj, emedan han är Officer
vid Landt-armeen, ehuru en utmärkt bildad
och skicklig sådan. Med lika mycket fog sy¬
nes mig Stats-Utskottet böra hafva afhållit sig
O < O
från att slita den, äfven efter Flottornas för¬
ening fortfarande, striden mellan den Stora
och den Mindre, och det så mycket heldre,
som den förra icke lärer vara representerad
inom Utskottet. Konungen, som enligt Re-
gerings-Formens i4 §• äger högsta befälet öf¬
ver Rikets krigsmagt till Lands och Sjös, be¬
döm mer bäst hvad till Landets försvar är
tjenligt, och äger för sådant ändamål ansvarige
Rådgifvare. Rikets Ständer torde således icke
behöfva besväras med den föreslagna Skrifvel-
sens expedierande, och -således icke heller
Konungen roed detta opåkallade råd, hvilket
ock, såsom det här är gifvet, synes nog tomt
på innehåll.
Häruti instämde Tit. Thyselius j Faxej
Holmström j, Hasselrot , Grevillius _, Mittag „
Pettersson j Elfström m. fl.
Domprosten Doctor Heurlin: I denna
punkt har jag tillhört minoriteten. Den strid,
som länge forts emellan stora och lilla Flottans
interessen, har icke eller inom Stats-Utskottet
uteblifvit. De fleste Ledamöterna, erkännan¬
de sin oförmåga att bedomina det stora tviste¬
200
Den 28 Maj /. m.
ämnet, undandrogo sig att deruti deltaga, och
önskade att Utskottet ej eller deruti skulle
inlåta sig. De som förfäktade Skärgårds-
Flottans företräde yrkade, att Rikets Ständer
horde hos Kongl. Majit i underdånighet an¬
hålla, att all nybyggnad af större krigsskepp
mätte inställas och försvaret nära uteslutande
grundas på lilla Flottan. Ett så kategoriskt
utslag ville U tskottets pluralitet icke meddela,
och för att förekomma denna ytterlighet fram¬
ställdes ett slags jemkningsförslag, som inne¬
fattas uti den tillstyrkta underd. Skrifvelsen.
Den är högst oskyldig. Man vill fästa Kongl.
Maj:ts Höga uppmärksamhet på, en lös opinion,
men endast till det afseende en sådan fram¬
ställning kan linnas förtjena. Härigenom ut-
tryekes ett erkännande att Riksens Ständer:
mindre förstå frågan, och att regleringen af
Rikets Sjöförsvar på det mest ändamålsenliga
sätt, måste Öfverlemnas åt Kongl. Majlis vis¬
het. Den underd. Skrifvelsen är onödig och
kan gerna bortgå.
Contractsprosten P. G. Svedelius: Den
af Stats-Ulskottet i förevarande punkt tillstyrkta
underd åniga Skrifvelse synes äfven mig lika
menlös som enfaldig; jag vill derföre icke
lägga någon synnerlig vigt derpå, men anser
mig likväl böra närmare utreda första upp-
hofvet dertill. Denna punkt är föranledd af
den nästföregående, med hvilken den står i
närmaste samband. Inom Utskottet voro nem¬
ligen meningarne föga delade öfver otillräck¬
ligheten af det till Flottornas exercis bevilja¬
de anslag, vid betraktande af den svara och
Den 28 Maj f m. 2 5 1
mångsidiga örning, som erfordras för bildan¬
det af ett tjenstbar! och skickligt skeppsman-
skap; hvartill kommer, att i händelse af krig
Flottan är den, som först måste vara beredd
att möta fienden, och tiden då svårligen med-
gifver långa förberedande öfningar. Af dessa
med flera skäl dem Hr Hagelstam i sin re¬
servation anfört, ansåg Pluraliteten inom Ut-
skotteL ökade anslag för Flottornas exercis va¬
ra af högsta behofvet påkallade. Men då Stats¬
verkets knappa tillgångar äfven mäste tagas i
beräkning, så trodde man, att ökade tillgån¬
gar för besagde ändamål tjenligast kunde vin¬
nas på den stora Flottans Nybyggnads-Stat,
och att det vore ändamålslöst att med enor¬
ma kostnader nybygga Linieskepp, som vid
påkommande krig aldrig kunde mäta sig med
den vida öfverlägsna Grann-Stalens. Det gjorde
icke tillfyllest att hafva skepp, de borde äf¬
ven utredas och bemannas. Det förra vore
förenadt med afskräckande nya kostnader, så
vida den stora Flottan i sin helhet skulle
utrustas jemte Skärgårds-Flottan; bemanningen
åter skulle blifva alldeles otillräcklig för båda
Flottorna, sedan Skärgårds-Flottan i sednare
tider uppgått till en styrka af 5oo fartyg,
hvilka i händelse af krig erfordrade alla de
ressourcer, som i förra tider kunde användas
på Örlogs-Flottan. Med dessa åsigter ansåg
Pluraliteten inom Utskottet en opinionsyttring
rörande den stora Flottans indragning eller
förminskning icke vara olämplig.
Häruti instämde Prosten Åstrand.
25a Den 28 Maj f. m.
Prosten Stenhammar anmälde, ätt han
ej deltagit i detta Utskottets beslut.
Uti. 6:0 lemnades utan anmärkning.
Och skulle detta Utlåtande, med de der¬
vid gjorda anmärkningar, återremitteras.
§• 6.
Föredrogs Stats-Utskottets d. 21 och
dennes bordlagda Utlåtande N:o 83, angående
utgifterne under Riks-Statens Femte Hufvud-
titel.
Bifölls.
§• 7-
Föredrogs Slals-Utskottets d. 21 och 24
dennes bordlagda Utlåtande N:o 84, angående
regleringen af utgifterne under Riks-Statens
Sjette Hufvudtitel.
Uti. 1:0 sid. i3.
Prosten Ödmann anförde: Högh Utskottet
har i första momentet, med antagande deraf,
att Centonal-afgiften skulle borttagas, tillstyrkt
uppförandet af Centonal-medlens medelbeiopp
på Sjette Hufvudtiteln, såsom tillökning i an¬
slaget för Wadstena Krigsmanshus-Cassa. En-
O v ’
ligt Riksens Ständers beslut af år ij56 borde
arméens Pensions-Cassa erhålla f af Wadstena
Krigsmanshus inkomster, derunder inbegripen
den då utgående Centonalen; men vid f8io
års Riksdag beviljades Wadstena Krigmanshus
flere nya inkomster, hvaribland Centonal af
åtskilliga löner, hvilka förut varit från sådan
Din 28 Maj f. m.
a53
afgift befriade. I dessa nya inkomster skulle
dock armeens Pensions-Cassa icke erhålla del.
Da nu genom en ny reglering fördelningen
af dessa medel emellan Wadstena Krigsmans¬
hus och armeens Pensions-Cassa hör noggrannt
bestämmas, hvilket i denna del icke synes af
Utskottet vara observeradt, hemställer jag, om
icke denna punkt af Utlåtandet borde i sådant
ändamål återremitteras.
Prosten Astrand: Jag tror, att detta utan
återremiss observeras.
Domprosten Doctor Heurlin: Jag känner
blott, alt en del går lill Krigsmanshuset, en
del lill armeens Pensions-Cassa, och tror, att
fördelningen är bestämd. Om raan befarar,
att genom den föreslagna anordningen någon
oreda skulle förorsakas, och en rättelse behöf-
ves, må återremiss gerna ske.
II. 11. Ärkebiskopen och Talmannen upp¬
lyste, att då Krigsmanshuset inrättades, an¬
slogs denna afgift både för befäl och manskap;
sedermera bar något visst deraf blifvit be¬
stämdt för befälet, och det ingår till arméens
Pensions-Cassa.
Prosten Åstrand: Delta öfverensslammer
med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition och
Stats-Ulskotlets Betänkande N:o 78.
Prosten Ödmann: Då upplysning så lätt
kan vinnas af Slals-Utskoltet, önskar jag åter¬
remiss.
2 5 4 Den 28 Maj f. m.
Uti. 2:0 sid. i3.
Domprosten Doct. Heurlin: Då jag har
anledning att förmoda, det siffran, 4>5oc är
origtig, tillstyrker jag återremiss.
Uti. 3:o lemnades utan anmärkning.
Ull. 4:o sid- }4-
Biskopen m. m. Doct. af Kullberg: Så¬
som skäl för afslasr har Utskottet ibland an-
O
nät uppgifvit, att det ”icke är utred t, huru
vida Institutets närvarande local iuedgifver
emoltagandet af flera Elever, eller om till—
byggnaderne, i fall sådane erfordras, kunde
komma att ske på den tomt, hvarå Institutet
nu är beläget.” Om återremiss sker, torde
upplysningar blifva att tillgå.
Prosten ödmann: Jag vill ej i allmänhet
tillstyrka större anslag, men då Döfstumma i
detta Institut kunna få en undervisning i Chri-
stendomen, hvilken de eljest måste alldeles
sakna, anser jag för en pligt att tillstyrka
en förhöjning, hvarigenom flere skulle komma
i åtnjutande af denna undervisning och åt¬
skilliga sådana från landet kunna, åtminstone
på en kortare tid, der intagas, lill dess de
hunnit inhämta det vigligaste i denna del.
Häruti instämde Tit. Faacej Pettersson
Bexell, Mittag m. fl.
Domprosten Doct. Heurlin: Inom Utskot¬
tet rådde samma åsigt, som nu inom Idögv.
Ståndet så allmänt gjort sig gällande. För
Dm 28 Maj f. m.
255
att vinna säker upplysning, huru ett ökadt
ärligt anslag bäst kunde användas, tillkallade
Utgifts-afdeiningen en af Directionens Leda¬
möter, sorn upplyste, att nu varande byggna¬
der svårligen lemnade utrymme för flere Ele¬
ver. Att åter på Statens bekostnad på sam¬
ma ställe uppföra nya byggnader och deri¬
genom bereda ökadt utrymme, kunde denne
Ledamot icke tillstyrka, emedan tomten till¬
hörde annor man och nu varande byggnader
icke tillhörde Inrättningen, utan hyrdes af
Föreståndaren på ganska billiga vilkor, öfver-
gingo desse byggnader till annor ägare, nöd¬
gades Directionen antingen förböja hyran eller
anskaffa annan tjenlig local. Jag motsätter
mig icke återremiss, och är öfvertygad, att,
om säkerhet vinnes för medlens ändamåls¬
enliga användande, Stats-Utskottet skall med
nöje tillstyrka ökadt anslag för denna nyttiga
inrättning.
Uti. 5:o lemnades utan anmärkning.
Och skulle detta Utlåtande, med de der¬
vid gjorda anmärkningar, återremitteras.
§• 8.
Föredrogs Stats-Utskoltets d. ax och ?4
dennes bordlagda Utlåtande N:o 85, angående
Riks-Statens Sjunde Hufvudtitel.
Bifölls.
§• 9-
Föredrogs Stats-Utskoitets d. ar och 24
dennes bordlagda Utlåtande N:o 86, i fråga
256
Den 28 Maj f m.
om utgifternes reglering under Riks-Statens
Åttonde Hufvudtitel.
Uti. 1:0 sid. 1.
Doctor Lindahl anförde: Jag anhåller att
få framställa följande åsigter, rörande Correc-
tions-Inrättiiingarne här vid Stockholm.
Jag kan väl icke i det hela med fullkom¬
lig säkerhet inse och dumma, huruvida Statens
dryga utgifter och kostnader.för dessa Inrätt¬
ningar äro mer eller mindre skäliga; men jag
fruktar, att philantropien der är allt för långt
drifven, så att Correctionislernas belägenhet
af alla ärliga och fattiga arbetare är afundad,
och måste för deni vara afundsvärd, så länge
Correctionister kunna säga, att de platt intet
vilja tjena hos Bönder, der de icke få lefva
så väl och beqvämt, som på Correctionshusen:
jag fruktar ock, att den regeln: nunavam
impune peccatur'der är så alldeles förgäten,
att ibland de lägsta och fattiga, men arbets¬
föra folk-classerna i och omkring Stockholm
brottslighet snart anses såsom den säkraste
vägen till utkomst och belöning, då man t. ex.
vet, att Correctionister, som vårtiden ifrån
Correctionshusen blifvit utsläppta, mot hösten
å nyo begått brott, för att åter öfver vintern
der blifva intagne, och att vid Mantals-skrif-
ningar här i Stockholm fattige anhålla om
detsamma, såsom den största ynnest; jag
fruktar vidare, att diciplin och uppsigt der
icke ens kan med tillbörlig noggrannhet hand-
hafvas, hvilket torde kunna slutas deraf, att
Correc-
Den 2% Maj f. m. 2 5 7
Correctionisterne kunna vara i tillfälle att
göra falska Sedlar och dem här i Staden ut¬
prångla, alt vara försedde med dyrkar och
dem vid stölder begagna, och att anställa för-
<j O
sök till mordbrand , som vid flere tillfällen
blifvit förnyade: ja jag fruktar, att denna In¬
rättning, hvad dess närvarande organisation
angar, är en misslyckad operation — en växel¬
under visnings-anstalt för brott, hvilket den
måste vara, så länge barn och ynglingar, än¬
nu icke mognade i ondskan, tillhållas att lef¬
va och bo tillsammans med de största hofvar.
Således, då dessa stora fel, sorn jag nu korte¬
ligen antydt och hvartill många andra torde
kunna tilläggas, vidlåda dessa Inrättningar;
då Staten således har så föga hugnad för sina
stora uppoffringar för desamma, och då ingen
radical reform deraf torde vara att förvänta
förr, än någon svårare catastroph i Stockholm
inträffat; ty Correctio.nisternes antal okas år¬
ligen, och torde snart troltsa Stockholms
Garnizon; så kan jag alldeles icke tillstyrka
det minsta tillökta anslag för berörde Inrätt¬
ningar, utan föreslår och tillstyrker deremot,
det Riksens Ständer måtte hos Kongl. Maj:t
anmäla den underdåniga önskan, att Kongl.
Maj:t ville af Ryska Regeringen betinga sig
den förmon alt få låta till Siberien afsända
det arbetsföra antalet af Södra Inrättningens
Correctionister, hvilken anstalt tvifvelsutan
skulle medföra de lyckligaste påföljder.
Häremot kan, efter min lanke, intet
giltigt skäl anföras; ty dessa i grund förderf-
Preste-St. Prot. i834■ Bandel, FL 17
a58
Den 28 Maj j. m.
vade menniskor äro i alla fall för samhället
förlorade. Denna deportations-utväg med sina
brottslingar af grofsta slaget begagnar redan
Preussen; dylika äfven England, Frankrike,
och måhända flera Europeiska Stater. För
att, i händelse detta förslag å ena sidan anta-
ges och å den andra bifalles, emot dessa brott¬
slingar fullgöra allt hvad Christendomen for¬
drar; så må ock någon Prestman medsändas,
att dem i religieust afseende tillhandagå.
Prosten Rosen: Jemte det jag i hufvud-
saken förenar mig med Doct. Lindahl_, får
jag äran tillägga: under loppet af nu förflutna
år hafva från Södra Correctionshuset arne
Correctionister till min Församling blifvit ut-
tagne, men hvilka åter snart öfvergifvit sin
tjenst, af det skäl, att Bondens kost var för
knapp och hans arbete för strängt. Den ene
af dem yttrade till och med, att heldre än
han underkastade sig det tunga Bondarbetet,
skulle han frivilligt återvända till Corrections¬
huset. — Häraf vill synas, som skulle Arre-
stanterne på Correctionshuset födas för väl
och arbeta för litet. Deraf åter tyckes följa,
att Corrections-Inrättningen icke är fullt ända¬
målsenligt organiserad. Jag föreslår derföre
vördsamt, att i den underdåniga Skrifvelse,
hvarmed Stats-Utskottet tillstyrker Rikets Stän¬
der att till Kongl. Maj:t ingå efter orden:
sådana mått och steg j malte tilläggas: sär¬
deles hvad Inrättningens organisation be¬
träffar.
Häruti instämde Prosten Ödmann och
Fältprosten Edvall.
Den 28 Maj /. m.
2jg
Prosten Lyth förenade sig med Doctor
Lindahl i hufvndsaken och med Prosten Ro¬
sen i allo.
Domprosten Doct. Heurlin: Doct. Lin¬
dahls förslag förutsätter Ryska Regeringens
begifvande att emottaga vårt lands brottslingar
och Correctionister. Måhända vore det i mo¬
raliskt afseende nyttigt, men icke blefve kost¬
naderna derigenom mindre. Först måste desse
Inrättningar underhållas, till dess negotiatio-
nen med Ryska Regeringen i Diplomatisk väg
hunnit afslutas, och om den lyckades, samt
åtgärden vore med landets lagar förenlig;
qvarstodo likväl Transport-kostnader, måhända
äfven årliga bidrag till de olyckliges under¬
håll. Man har under discussionen samman¬
blandat anie serskilta frågor, som med hvar¬
andra icke stå i oskiljaktigt sammanhang. Har
man anmärkningar att göra emot Disciplinen
och tillsynen vid våra Corrections-Inrättnin-
gar, tror man en annan arbets- och spisord¬
ning der böra införas, och anser man dem
vådiiga för Hufvudstaden och derföre böra
derifrån förflyttas, så är detta allt frågor, som
tillhöra Economie- icke Stats-Utskottet. Så
länge Correctionister finnas, måste de på Sta¬
tens bekostnad underhållas, hvarheldst bonings-
slad för dem anvisas. Åtnjuta de äfven allt
för rundeligt underhåll, så är det en förtjenst
hos Styrelsen, ty kostnaden derföre är mindre
än vid någon annan Inrättning. Gerna med-
gifver jag, att vårt Corrections-system innebär
brister och aLt det faller Staten dyrt, men
önskar man reform, så måste den blifva mera
Den 28 Maj f m.
genomgripande, och omfatta våra brottmåls-
lagar och flere delar af den Ekonomiska lag¬
stiftningen, såsom den om försvarslöse perso¬
ner. För öfrigt får jag.anmärka, att de öka¬
de kostnaderna mindre tillhöra Corrections-
Inrättningarne, an det allmänna behofvet att
transportera oell underhålla fångar i Länshäk¬
ten. Delta behof kommer alltid att qvarstå,
och en aftagande sedlighet gör det med hvarje
år mera tryckande. Också mäste, i brist på
tillräckligt utrymme vid Corrections-Inrältnin-
garne, en mängd löse personer, som endast
kunna anses förfallne till Correction, nu un¬
derhållas i Länshäkten, sammanblandade med
verkliga brottslingar, som skadligt inverka på
deras moralitet, och ofta sammanpackade i
trånga, osunda boningar, utan sysslosättning,
hvarigenom deras hälsa ofta får iida. De före¬
gående årens räkningar visa huru otillräckligt
det förra anslaget varit, och gifva anledning
befara, att den äskade tillökningen icke för¬
slår. Utgifterna måste ovilkorlig! bestridas,
och äro icke medel att på ordinarie Stat till¬
gå, så nödgas Stats-Contoret tillgripa Öfver-
skotten, och lemna de icke eller tillgång,
måste Riksgälds-Contoret slutligen fylla bristen.
Doctor Nibelius: I hufvudsaken förenar
jag mig med Prosten Roseh j och ville, att
Corrections-Inrättningarna hufvudsakligen vore
straffanstalter, dock tillika syftande på den
brottsliges förbättring. Hvad Doct. Lindahls
förslag angår, får jag upplysa, att en särskild
motion blifvit öfverlemnad till Lag- och Eko¬
nomi-Utskotten, om ett sådant deportations-
Den 28 Maj f. m.
system. Afdelningen har vid dess behandling
yttrat ungefär samma åsigt sorn Domprosten
Heurlin j att troligen ingen utländsk magt
skulle emottaga brottslingarna och att, i hän¬
delse det skedde, kostnaderna skulle blifva
betydligen större.
Doctor Lindahl: Jag medger, att deporta-
tions-kostnaden klefve betydlig; men Regerin¬
gen skulle väl icke ofta behöfva att vidtaga
sådana åtgärder, utan troligen skulle den för¬
sta åtgärden hafva den kraftigaste verkan till
de brottsligas förbättring. Om idehn af en
deportation till Siberien förefaller någon be¬
synnerlig, får jag nämna, att den ej är min,
utan, såsom jag vill minnas, redan framställd
af H. Exc. Grefve Engeström.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen upp¬
lyste, att H. Exc. Grefve Engeström till de¬
portationsort hade föreslagit Lappmarken.
Doctor Lindahl: Må vara! Det är åtmin¬
stone på vägen.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius ansåg
ett sådant bestraffningssätt icke kunna komma
i fråga, förr än det nya Lagförslaget blifvit
granskadt.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Doct. Lindahls
skriftliga anförande omfattar trefaldige särskilte
ämnen. Det första och egentliga om ansla¬
get, det andra angående det felaktiga i orga¬
nisation af fängelserna och styrelsen, och det
tredje om styrelsens felaklige förfarande i sina
åligganden. Det första är det egentliga, sorn
202
Den 28 Maj f. m.
torde för tillfället endast vara i fråga; oell
då, enligt de upplysningar Högloft Utskottet
meddelar, en brist tinnes uti befintliga medel
att upprätthålla fångvården, sådan den är,
intill dess annorlunda kan för ordnas, och an¬
geläget lärer vara att emellertid ej lemna
fångvården åt sitt öde, så vill det synas, som
Högloft Utskottets Betänkande i denna del
kunde utan lång besinning gillas. — Skulle
åter Doctor Lindahl, hvilken synes vara så
väl underrättad, huru fängelser skola inrättas
och styrelser öfver dem organiseras, bättre
än våra äro, vilja benäget derom uppgöra och
afgifva fullständiga förslag, så kan Doctorh
vara försäkrad, att sådant skall med tacksam¬
het upptagas af alla dem som vederbör. Men
då Doctorn tillika uppgifvit fada, från hvilka
Doctorn slutar till sådana eftertänkliga för-
summelser och felaktigheter åden nu varande
styrelsens sida, att de, om de äro sanna och
grundade, ej böra förblifva utan beifran, så
yrkar jag vördsamt, att den delen afDoctorns
anförande, som angår omförmäldte felaktighe¬
ter, må öfverlemnas till Rikets Ständers Justi-
tiae-Ombudsman, på det han må komma i
tillfälle att i laga ordning befordra vederbö¬
rande styrelse till ansvar, eller ock den, i
fall den befinnes oskyldig till de hårda be¬
skyllningar, som emot den blifvit uppgifne,
finna utvägar att på ett tiilfridsställande sätt
rättfärdiga sig. — I afseende på den uppka¬
stade frågan om deportation till Siberien, kun¬
de vara mycket att orda, i fall det hörde
till ämnet, hvarom nu borde beslutas. Jag
Den 28 Maj f. tn.
2G3
tager mig friheten endast erindra, att, om
minnet ej bedrager mig, en dylik fråga om
deportation, fast icke just till Siberien, varit
å bane vid någon af de föregående Riksdagar-
ne, men att Kongl. Maj:t i Nåder förkastat
den, emedan det ej vore förenligt med ett
lands värdighet, alt begära främmande makts
biträde eller medverkan, för att handhafva
egna brottmålslagar. — Deportations-systemet
låter tänka sig i de länder, hvilka ega colo-
nier, som stå under deras egna Regeringars
lydnad. Men den olycklige, som genom brott
emot ett lands lagar gjort sig förtjent af straff,
och ännu ej förverkat lifvet, upphör väl der¬
före ej att vara menniska och vänta att såsom
sådan behandlas der, hvarest menniskorätt har
något värde. '— Skulle väl detta kunna sägas
inträffa, i fall desse olycklige öfverlemnades
åt främmande Nationer, utan möjlighet af vi¬
dare omvårdnad i afseende på deras behand¬
ling; och hvari skulle delta förfarande kom¬
ma att skiljas från sjelfva slafhandeln? Ej så
grymma och omenskliga voro de lagar, hvil¬
ka, utan allt afseende å gerningarnes qvanti-
tativa och qvalitativa beskaffenhet, stadgade
dödsstraff i alla händelser, som de, hvilka
tilläto, att individer, som kallade Sverige sitt
Fädernesland, fingo affärdas för exempel till
Siberien, Turkiet, Tunis eller Tripolis, för
att der möjligen uthärda lidanden, vida svå¬
rare än dödsstraffet i eget land.
Häruti instämde Biskopen Doct. Faxe.
Domprosten Doct. Heurlin: I anledning
af Doctor Nibelii anmärkning torde jag få
264
Den 28 Maj f tn.
nämna, alt jag anser Doct. Lindahls motion
Lora remitteras lill Lag- och Ekonomi-Utskot¬
ten, men vore frågan om en deportation till
Lappmarken, kunde den remitteras lill StaLs-
Utskottet. I sednare fallet hemställer jäg,
om de Norra Provinserna skulle se det med
glädje.
Fältprosten Edvall: Jag har tagit känne¬
dom om dessa Corrections-Inrättningar. Den
Norra svarar mot sitt ändamål. Deri Södra
icke så. Brist på tjenlig syselsättning är ofta
orsak till okynne, och jag liar anledning att
tro detta vara fallet här. Den sorn har godt
underhåll och föga , syselsättning, Jblir lätt
bortskämd. Jag ville föreslå något tungt ar¬
bete, t. ex. stenhuggning, hvartill ej torde
saknas tillfälle här. Ett fel är det ock, att
Correctionisterne få resonera med hvarandra;
det borde åläggas dem en ovilkorlig tystnad.
Det torde blifva svårt alt verkställa, men
borde dock; ske. Deportation är jag- ej för,
hvarken till Siberien eller Norrland.
Contractsprosten Nordin: Lättär att tadla
hvad som göres; men icke är det så lätt att
göra det bättre: sak samma med Corrections-
Inrättningärne: de dömmas ofta båldt: lätt
är att dömma; men ej så lätt att utarbeta
förslag till ny organisation af desse inrättnin¬
gar: jag har vid mina besök på både Norra
och Södra Correctionshusen, vid förra och
denna Riksdagen med egna Ögon sett ställnin¬
gen; jag har hämtat upplysningar af utgångne
Correctionister, men icke funnit skäl till klan-
Den zS Maj f. m.
26 5
iler. — Hvad Norra Corrections-Inrättningen
angar, hvarest personalen är af fogligare och
böjligare art, hoppas jag raan skall hafva svå¬
righet att uppsöka några oordningar, eller
brister: jag vet,-att qvinnor der förbättrats.—
Ställningen på Södra Görrectionshuset, torde
ännu besväras med brister: Inrättningen är
ny: Rom byggdes ej på en dag. Tid och er¬
farenhet behöfvas, för att fullkomna ett verk
af så kinkig beskaffenhet. Att bulla fullkom¬
lig ordning på 8 å 900 vi-ldbjernor är ej så
lätt, för 3 befälhafvare och 20 å 3o gardister
som Staten består. Fast mer kan man falla
i förundran, att ordningen der kan bevakas
sådan den är och varit. — Alt bortföra dem
åt Siberien, skulle jag ej vilja tillstyrka: de
äro icke alla så i grund förderfvade, eller
radicalt förlorade såsom det påstås: mången
inkastas dit endast för passlöshet. — På Smedje¬
gården, i Länshäkten och Fästningarne lära
väl de radicalt förlorade böra sökas: desse
borde väl först, komma i fråga, om deporta¬
tion åt Siberien skall försökas. — Men näppe¬
ligen bli de mottaene: det är dessutom oar-
Q
tigt att erbjuda sina grannar, hvad man ej
vill lia sjelf. — Klander bar ock hörts deröf¬
ver, att Correctionister lia för godt, och lefva
i kräslighet: men om det är sant, hvad jag
hört, att dag-portionen kostar Kronan 5 a 6
sk. per man, lärer väl ej så kräslig kost kun¬
na bestås för sådan mat-penning.—Om man
knappade in på detta tractamente; gjorde ar¬
betet för tungt, födan för usel, torde miss¬
nöjet inom Fång-personalen oftare utbryta,
206 Den zS dllaj f. m.
och må hända bevakningen bli alldeles omöj¬
lig med så liten bevaknings-styrka.— Om det
handt, att utgångne Correctionister begått brott,
för att få återvända: måtte väl sådant vara
bland sällsamheterne: vällefnaden derstädes
ditlockar ej många. Tvärtom pläga Correctio-
nisterne försöka alla medel, för att slippa un¬
dan. 'Tångarne sysselsättas icke” säger man;
vid mina besök, har arbetet öfver allt varit i
full gång: knappt finnes något handtverk, som
icke der öfvas. — Bättre organisation torde,
jag hoppas det, kunna framlocka än mer ar¬
betsamhet. Sant är: Inrättningen är dyr: o-
behagligheter skola dervid ej kunna förekom-
mas; men, vi Landtboer, sorn äro mest i fara
för våldsverkare och skälmar, vilja heldre
lägga till ännu en penning till Inrättningens
fullkomnande, heldre, än plundras och våld¬
föras af dylika vildar, Inter duo mäla minus
est eligendum.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag instämmer med Contracts-
prosten Nordin i ett blidare bedömmande af
Cörrections-Inrättningarne. Ingen Förvaltning
är svårare än denna. Man vänte sig icke bil¬
ligt vis , att sådana Tukthus skola blifva plant¬
skolor för dygd, och att den förbättring, sorn
åsyftas, alltid kan vinnas inom dessa hopträng¬
da massor af ämnesvenner till brott eller re¬
dan utbildade hofvar. Rättvisa bör man åt¬
minstone göra den verksamme man, som till
denna styrelse egnar hela kraften af sin liflig¬
het och varma själ. Är han icke tillbörligen
biträdd af underordnade, blir hans uppsåt
Den 28 Maj f. m.
dock alltid aktningsvärdt. — I förbigående
torde det böra anmärkas, att de, som i Eng¬
land deporteras och i Ryssland skickas till
Siberien, äro brottslingar som för alltid eller
lång tid skiljas från Samhället. Större delen
af väre Correctionister äro deremot lösdrif¬
vare eller blott försvarslöse, som för längre
eller kortare tid hållas i förvar, till dess de
åter kunna utgå i frihet. Att utan åtskillnad
deportera dessa, vore både omenskligt och o-
lagligt. Jag önskar, att man icke låter hän¬
föra sig af ropet mot Corrections-Inrättningar-
ne, men lungt pröfvar detta maktpåliggande
ämne. Tillfälle dertill blifver, när Ekonomi¬
utskottet inkommer med det omnämnda Be¬
tänkandet, då ock Fång-Styrelsens välskrifna,
vid Riksdagens början utdelade, Berättelse bör
hafvas i minne.
Doctor Lindahl: Jag klandrar ej af kits¬
lighet, men har anledning af allmänna Tid¬
ningar, som sistl. höst voro uppfyllda med
berättelser om de vid Södra Correctionshuset
timade oordningar. Det Norra är vida bättre;
likväl känner jag facta, som bevisa, att äfven
der äro några brister. Vid det Södra finnas
visst radicalt förderfvade menniskor, t. ex.
sådana som blifvit dömda till döden men satta
i lifstidsfängélse.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Discussionen
går utom sitt ämne: här är endast fråga om
anslaget. Man blir bedragen, om man ej har
bättre upplysningar än dem som hämtas af
allmänna Tidningar. Om Doct. Lindahls An¬
268
Den 28 Maj f 'in.
förande skall oförändradt inflyta i Högv. Stån¬
dets Protokoll, förnyar jag min hemställan,
att det må remitteras till Jusliliae-Ombuds-
mannen.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen: Här
förekomma tvänné särskilda frågor. Först och
främst frågas: Har Högv. Ståndet något att
anmärka emot det i denna punkt tillstyrkta
anslag ?
Besvarades med Nej.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen: Böra
Doct. Lindahls anmärkningar remitteras till
Juslitiae-Ombudsmannen, med anhållan om
undersökning?
Doctor Lindahl: Jag begär ej remiss, utan
hvad jag yttrat, bar jag ansett mig böra an¬
föra såsom grund för mitt omdöme om Ut¬
skottets Utlåtande i denna del.
Stats-Rådet rn. m. Poppius: Om Doctor
Lindahl finner sig föranledd att föreslå för¬
bättringar i organisationen af någon inrättning
och i sådan afsigt anmärka dess brister, är
deremot intet att invända; men om facta upp¬
gifvas, som äro vanhederliga för Styrelsen af
något verk och för sjelfva Regeringen, som
bör vaka öfver alla, — då måste de beifras,
och målet öfverlemnas ål Justitije-Ombuds-
mannen, på det att den skyldige må ställas
till ansvar eller den oskyldige vinna upprät¬
telse.
Domprosten Doct. Holmström: Då fråga
blifvit väckt 0111 en Remiss lill Justitias-Om-
t
Den z8 Maj f m. 26g
Imdsmannen i anledning af här framställda
skarpare anmärkningar mot nu varande Sty¬
relse öfver Corrections-Inrättningarne, kan för
min del jag icke undgå att vördsamt afstyrka
en sådan Högv. Ståndets inblandning i det,
som enligt mitt tycke egentligen tillhör den
Auctorilet att beifra, hvilken möjligen blifvit
genom det afgifna yttrandet förnärmad. Med
den publicitet vi ege, kan denna Auctoritet
ej sakna kännedom örn hvad i Riks-Stånden
emot densamma blifvit eller blifver anmärkt,
och den eger, enligt mitt omdöme, jost genom
samma publicitet den bästa utvägen att veder¬
lägga obefogade beskyllningar, — en utväg,
hvilken jag ock påminner mig redan vara mot
Tidnings-klandret i samma ämne ej längesedan
använd. Af Riksdags-Ordningen tror jag ej
något skäl fean hämtas till den föreslagna åt¬
gärden mot ett yttrande i Ståndet, hvilket
för Stånds-Ledamotens egen räkning och på
dess ansvar, i fall vederbörande derå sjelfva
göra åtal, må i Protokollet intagas. Preste-
Ståndet hoppas och önskar jag åtminstone måtte
undvika föranledandet af någon Fiscalisk Action
i sådant hänseende.
Häruti instämde Professorn Doct. Bexell
m. fl.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Om
Doct. Lindahl läst de Tidningar, der Styrel¬
sen rättfärdigat sig, torde beskyllningarna haf¬
va uteblifvit.
Doclor Lindahl: Jag vill ej anklaga Öfver-
styrelsen, utan, om felaktigheter förelupit,
bora de tillskrifvas Understyrelsen.
i-jO Den iS Maj f. m.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen: Det
förändrar ej saken; äfven Understyrelsens he¬
der, ja äfven en Vaktmästares, måste respec-
teras.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag förenar
mig med Domprosten Holmström och önskar,
att discussion ej vidare må genom denna främ¬
mande fråga förlängas.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Jag bestrider
det ej, om Ifögv. Ståndet tinner lämpligt, att
här framställas sårande uppgifter emot ämbets¬
män, ehuru jag tror, att, när sådana göras,
de böra meddelas Justitiae-Ombudsmannen till
laga åtgärd.
Prosten Astrand: Jag begär, att yttrande
rätten må vara fri, men hvar och en står till^
svars för det han sasit.
Professorn m. m. Doctor Bexell: Med
Doct. Holmström har jag redan förenat mig
rörande sjelfva yttrande rätten. Då frågan nu
fortfar om åtalare åtgärd emot en viss admi¬
nistration i följd af discussion inom Högv.
Ståndet, yrkar jag att det anförande som för¬
anlett denna fråga måtte ytterligare blifva upp¬
läst, på det att de framställningar deri mätte
bestämmas hvilka kunna anses böra föranleda
åtalet.
Ståndet ansåg sig ej kunna vägra Doctor
Lindahl ett rum i Protokollet för hans An¬
förande, som icke heller fordrade någon åtgärd
å Ståndets sida.
Stats-Rådet in. m. Poppius: Jag har af
aktning för sanning och rätt ansett det vara
Den i$ Maj f. vi.
min skyldighet att väcka fråga om Remiss till
Justitiae-Ombudsmannen af uppgifne facta, så
eftertänklige till beskaffenheten, att tillförlit¬
lig utredning af rätta förhållandet syntes mig
ej vara likgiltigt under flere än en synpunkt.
Det har berott af Idögv. Ståndet alt derå göra
det afseende det för godt funnit. Å min sida
återstår ej något vidare att tillägga vid detta
tillfälle.
Ull. 2/0j 3:oj 4-0j 5-'0j, 6:o„ lemnades
utan anmärkning.
Uti. y:o sid. 6.
Fältprosten Edvall: I afseende på behand¬
lingen af saken har jag intet att anmärka;
men då det är afgjordt, att Jemtland är en
provins, der man behöfver befordra både
boskapsafvel och hästafvel, önskade jag, att
Utskottet åtminstone velat tillstyrka någon
recommendation af delina sak.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag hemstäl¬
ler, om det är lämpligt, att Riksens Ständer
besvära Kongl. Majit med sådant, som veder¬
börande kunna i vanlig ordning anmäla.
Fältprosten Edvall: Det är obehörigt att
besvära Kongl. Majit med för många Skrifvel-
ser, men i detta fall skulle en sådan visa,
att Riksens Ständer haft någon uppmärksam¬
het för provinsen och för en sak, som är vig¬
tig ej blott för Jemtland, utan för hela Riket
i allmänhet
Domprosten Doct. Heurlin: Om jim så¬
dant förord skulle tillstyrkas för Jemtland>
2-J2 Den jo Maj.
vore jag pligtig, af fullt ut lika talande skäl,
att för Småland begära samma fördel.
Uti. 8:0 j g.Oj 10:0 och 11:0 lemnades
utan anmärkning.
Q
På derom gjord Proposition blef detta
Utlåtande bifallet.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem
• P. A. Sonden.
Den 30 Maj 1834.
Plenum kl. 9 f. m.
§. 1.
Upplästes och godkändes Expeditions-Ut-
skottets förslag till Riksens Ständers underdå¬
niga Skrifvelse N:o 3g, angående upphörande
af de i Norra Länen af Riket utgående så
kallade Räfstetings-penningarne.
§. a.
Föredrogos och lades på bordet:
Expeditions-Utskoltets Memorial N:o 10,
i anledning af en anmärkning vid Utskottets
Förslag till underdån. Skrifvelse N:o 33;
Stats-
Den jo Maj.
2*3
Stats-Utskottets Utlåtanden
N:o iig, i anledning af väckt fråga om
inrättande på Statens bekostnad af en Arbels-
och Corrections-anstalt inom Götheborgs och
Bohus Län;
N;o 120, i anledning af väckt motion,
rörande de utskylder, som för Landshöfdinge-
Residenset i Nyköping böra till Stadens Cassa
betalas;
N:o 121, i anledning af väckt motion,
om arfvoden till Städernas Rådhus-Rätter för
deras befattning med Tullmai;
N:o 122, i anledning af väckt fråga, om
bidrag af Statsmedlen till förbättrande och i-
ståndsättande af Warbergs hamn;
N:o 123, i fråga om hegardt Statsanslag
för en Hamnbyggnad vid Cimbritshamn;
N:o 124, i anledning af väckt fråga om
understöd af allmänna medel för Hamnbygg¬
nad och Strömrensning vid Ronneby Köping;
N:o 125; i anledning af väckt motion,
om Statsanslag för segelfarts öppnande genom
Sundet vid Björnängehals nära Marstrand;
N:o t 26, i anledning af väckt fråga, om
rättighet för nybyggessökande, att, emot be¬
hörig borgen, lyfta hela odlings-understödet,
så snart genom bevis styrkes, att odlingen
blifvit verkställd;
N:o 127, i anledning af väckt fråga, om
det tillägg i Afvittrings-Stadgan, att alla Sy-
Preste-St. Prot. 1834• Bandet Fl. 18
i n 4 Den jo Maj.
ner, som ske i och för nyhemmans upptagan¬
de, måtte af Slaten bekostas;
]\T:o 128; i anledning af vackt motion,
att Kronan må bekosta handtlangning vid
Krono-Hemmans och Nybyggens afvittring;
N:o 12g, i anledning af väckt motion,
om anslag för underhållet af en väganläggning
till Norrige;
N:o i3o, i anledning af väckt fråga, om
premier af allmänna medel för uppförande af
Gråstens-byggnader å Landet;
N.o i3i, i anledning af väckt motion,
om Statsanslag till en stängsel omkring de vid
Gamla Upsala Kyrka varande fyra Ättehögar;
Lag-Utskottets Betänkanden
N:o 62, öfver Hr Frih. Joli. Ali. Kant-
zows motion, att bysatt gäldenär, som ali
sin egendom till Borgenärerne afstår, genast
derefter må ifrån bysättnings-häktet lösgifvas;
N:o 63, öfver motioner, om förbud emot
utgifvande af skuldsedlar, ställde till sedel-
hafvaren och till viss man eller ordres;
N:o 64} öfver väckta motioner, om an¬
tagande af en mera fri assigneringsrätt enskil¬
de emellan, än nu äger rum;
N:o 65, i anledning af motioner, om än¬
dringar och tillägg i nu gällande stadganden
angående bysättning m. m.;
N:o 66, öfver Hr C. F. Egnells motion,
angående ändring af beräkningsgrunden för
Magistraternes boupptecknings-arfvoden;
Den jo Maj.
N:o 67, öfver Riksdags-Fullmägtigen Sa¬
muel Anderssons frän Östergöthland motion,
att fattigprocenten i Sterbhus måtte utgå, icke
såsom nu, af summa inventarii, utan i mån
af behållningen, sedan skuld blifvit afdragen;
N:o 68, öfver Riksdags Fullmägtigen Jo¬
han Erikssons ifrån Stora Kopparbergs Län
motion, om tillägg till 17 Cap.i3 §. Handels-
Balken;
N:o 69, öfver Hr Olof Wijks motion,
om ändring af sista mom. 5 §. samt 1 mom.
7 §. 17 Cap. Ilalidels-Balken;
N:o 79, i anledning af verkställd gransk¬
ning utaf Rikets Ständers Justitiae-Ombuds-
mans afgifne Ämbets-berättelser och Allmänna
Redogörelse, äfvensom utaf hans Ämbets-Diarier
och Registratur, för den sedan sista Riksmöte
förflutna tid;
Bevillnings-Utskottets Betänkanden
N:o 10, i anledning af åtskillige till Ut¬
skottet remitterade motioner, angående tullen
å från Finland inkommande varor;
N:o 11, i anledning af Kongl. Majrts
Nåd. Proposition, rörande beskattning af Tull-,
Mjöl- och Sågqvarnar samt Valk- och Stamp¬
verk för andras betjenande å Städers områden;
N:o 12, angående Bevillning af utdelnin¬
gen å Trollhätte Canal- och Slussverks-Bolags
Actier.
§. 3.
Genom Skrifvelse, som af V. Talmannen,
Biskopen m. m. Doct. af Wingård meddela¬
2-6
Den jo Maj.
des Högv. Ståndet, hade Directionen för Rikets
Ständers Låne-Contor i Götheborg underrättat
Y. Talmannen, att dess Suppleant, Dompro¬
sten Doct. Hummel åter blifvit angripen af
en svår giktkrämpa, som hotade att blifva
långvarig, samt i anseende dertill anmodat Hr
Biskopen att föranstalta, det Högv. Ståndet,
så'snart möjligen ske kan, måtte välja en ny
Suppleant, att vid tillfällen, då Domprosten
Hummel icke kan taga del i Directionens åt¬
gärder under Biskopen af Wingår ds frånvaro,
i dess ställe Directionen biträda.
Till följe af de muntliga, upplysningar,
som Y. Talmannen meddelade, fann Ståndet
nödvändigt att företaga detta Val inora detta
Pleni slut.
§• 4-
Af de från Höglofl. Ridder skåpet och
Hdeln ankomna Protokolls-Utdrag inhämtades,
att till Bevillnings-Utskottet blifvit remitterad
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse angående ett
af serskilde i nåder förordnade Comitterade
uppgjordt förslag lill ändringar och jemknin-
gar i nu gällande Tull-taxa. Allm. Besvcirs-
och Ekonomi-Utskottets Betänkande N:o 53,
i anledning af väckt fråga om förändring uti
indelta armeens organisation, och om Militär-
undervisningens införande vid Rikets allmän¬
na Läroverk, i öfverensstämmelse med andan
af concriptions-systemet, bifölls. Vid föredrag¬
ningen af Uällqfl. Borgare-Ståndets Proto¬
kolls-Utdrag med inbjudning till de öfrige
Riks-Stånden alt förena sig i det af Borgare-
Den jo Maj.
Ståndet fattade beslut, att valen till Justitiee-
Ombudsman och hans Suppleant, till Tryck¬
frihets Comiterade samt lill den Nämnd, som
uti Regerings-Formens i o3 §. omförmäles, inom
denna månads utgång skulle företagas, stadnade
Ridderskapet och Adeln, sedan valet af den
i io3 §. Regerings-Formen omtalade Nämnd
blifvit bestämdt alt företagas Fredagen, den
3o dennes, rörande de öfriga valen uti följan¬
de beslut: 1:0 att valet al Rikets Ständers
Justitiae-Ombudsraan och dess Suppleant vid
denna, likasom vid föregående Riksdagar, icke
företages, förr än Lag-Utskottet inkommit med
sitt Utlåtande öfver Justitiae-Ombudsmannens
Embets-förvaltning, ra. m. 2:0 att lill Talmans-
conferencens bedömande öfverlemnas att be¬
stämma den lämpligaste tiden för valet af
Comiterade till Tryckfrihetens vård. Äfven¬
ledes, och då Ridderskapet och Adeln för sin
del ansåg, att val af Fullmäglige i Banken
och Riksgälds-Contoret vid denna, liksom vid
föregående Riksdagar, ej borde ske förr än
sedan de förut varande Fullmägtiges Embets-
förvaltning blifvit af Rikets Ständer granskad,
fann Ridderskapet och Adeln sig icke kunna
antaga den uti Borgare-Ståndets Protokolls-
Utdrag gjorde inbjudning att instämma uti
Ståndets beslut om desse vals företagande
innan denna månads utgång. Stats- Utskottets
Utlåtande N:o 62, i fråga om uppförande af
de i Norra Länen af Riket utgående Räfste-
Tings-penningar, bifölls. Återremitterades
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 78, i afseende
å några med Stats-regleringen gemenskap ägan¬
27S
Dm 30 Maj.
de allmänna frågor. Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 7g, angående regleringen af utgif¬
terna under Riks-Statens första Hufvudtitel,
återremitterades. Likaledes återremitterades
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80, angående
regleringen af utgifterne under Riks-Statens
andra Hufvudtitel. Samma Utskotts Utlåtan¬
de AT:o 81, angående regleringen af ulgif-
terne under Riks-Statens tredje Hufvudtitel.
Återremitterades Stats-Utskottets Utlåtanden,
nemi. N:o 82, angående regleringen af utgif¬
terna under Riks-Statens fjerde Hufvudtitel;
N:o 84> angående regleringen af utgifterna
under Riks-Statens sjette Hufvudtitel och N:o
86, i fråga om utgifternas reglering under
Riks-Statens åttonde Hufvudtitel. Af Stats-
Utskottets Utlåtanden bifollos N:o 83, angå¬
ende utgifterna under Riks-Statens 5:te Huf¬
vudtitel; N:o 85, angående Riks-Statens 7:de
Hufvudtitel.
Lades till Handlingarna.
§• 5.
Vällofl. Borgare-Ståndet hade meddelat
Protokolls-Utdrag, som innehöllo, alt vid fort¬
satt föredragning af Stats-Utskottets Utlåtan¬
de, A:o 81, angående reglering af utgifterna
under Riks-Statens tredje Hufvudtitel, från
och med 4^de punkten till och med den i8:de,
återremitterades 8:de punkten angående ifråga¬
satt indragning af Wermlands Fältjägare-Rege¬
mente, och p;de punkten angående Artilleriet;
men öfrige nu föredragne punkter af Utlåtan¬
Den jo Maj.
det gillades. Till Bevillnings- Ut skottet re¬
mitterades ett af Hr Grapengiessér ingifvet
anförande, i anledning af de af Kongl. Tull-
Gomiten uppgjorda och af Kongl. Maj:t till
nämnde Utskott i Wäder öfverlemnade förslag
till ny Tull-taxa och andre Tull-författningar.
Till Stats-Utskottet remitterades Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition tili Rikets Ständer angå¬
ende grunderne för Markegångs-prisernes be¬
stämmande, räntepersedlarnes omsättning och
förenkling, indelta räntors och tionde-anslags
återingående till Kronan samt andre med
Grundskatternes utgörande gemenskap egande
ämnen. Vid fortsatt föredragning af Stats-
Utskottets Utlåtande, N:o 8r, angående reg¬
lering af utgifterne under Riks-Statens tredje
Hufvudtitel, ifrån och med icpde punkten
till och med slutet, blef 2i:sta punkten åter¬
remitterad; hvaremot de öfrige nu föredragné
punkter gillades. Bifölls Stats-Utskottets Ut¬
låtande, N:o 82, angående reglering af utgif¬
terne under Riks-Statens fjerde Hufvudtitel.
Stats-Utskottets Utlåtande, N:o83, angående
utgifterne under Riks-Statens femte Hufvud¬
titel, bifölls. Vid föredragning af Stats-Ut¬
skottets Utlåtande N:o 8/[, angående reglerin¬
gen af utgifterna under Riks-Statens sjette
Hufvudtitel, återremitterades fde punkten,
hvaremot det öfrige af nämnde Utlåtande
bifölls.
Lades till Handlingarna.
§. 6.
De från Hedervärda Bonde-Ståndet an¬
komna, nu upplästa, Protokolls-Utdrag inne-
280 Den 30 Maj.
höllö, att Ståndet återremitterat Stats-Utskot¬
tets Utlåtanden N:o 81 , angående regleringen
af utgifterna under Riks-Slatens tredje Hufvud-
titel; N:o 82, angående utgifterna under Riks-
Statens fjerde Hufvudtitel; N:o 83, angående
regleringen af utgifterna under femte Hufvud-
titeln; N:o 84, angående utgifterna undersjette
Hufvudtiteln; N:o 86, i frågan om utgifterna
under åttonde Hufvudtiteln; JNT:o 87, angående
regleringen af nionde Hufvudtiteln, och N:o
89, angående utgifterna på allmänna Indrag-
nings-Slaten. Stats-Utskottets Utlåtanden N:o
85, angående Riks-Statens 7:de Hufvudtitel,
och N:o 88, angående regleringen oell utgif-
terne under Riks-Statens io:de Hufvudtitel,
bifollos. Till Stats-Utskottet remitterades
Kongl, Maj:ts Nådiga Proposition, angående
grunderne för Markegängs-prisernes bestäm¬
mande, räntepersedlarnes omsättning och för¬
enkling, indelta räntors och tionde-anslags
Ateringående till Kronan, samt andra med
grundskatternas utgörande gemenskap egande
ämnen; och ett ingifvet Anföranda af Gustaf
Larssonj från Stockholms Län, rörande io:de
punkten i det till Stats-Utskottet återremit¬
terade, Utlåtande N:o 80, örn regleringen af
utgifterne under Riks-Slatens andra Hufvud¬
titel. Constitutions-Utskottets Memorial N:o
6, rörande Stats-Utskottets anledning tili an¬
märkning vid afskrifningen af Convoy-medel,
använde emot deras bestämmelse, för ombygg¬
nad af Svenska Cousulats-huset i Tanger. Till
Stats-Utskottet öfverlemnades ett utaf Anders
Nilssonj från Östergöthlands Län, ingifvet
Den jo Maj.
Memorial, i anledning af Stats-Utskottets
Utlåtande, angående utgifterna af Riks-Statens
åttonde Hufvudlilel. Lag-Utskottets Betän¬
kande N:o 5y, öfver Riksdags-Fullmägtigen
Olof OlssoUj från Westerbotten, motion, att,
då Frälsemans botill Concurs afträdes, målet
måtte upptagas af Under-Rätt; bifallit. Af
sillmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Betänkanden Lif ollos: JN:o 61, i anledning af
väckt motion, om åtgärders vidtagande, för
att uppmuntra Byggnads-företag i Rikets större
Städer, och företrädesvis i Hufvudsladen; N:o
63, i anledning af väckt fråga om ett förän-
dradt användande af den i procent som af
Sterbhus inom Wermlands Län erlägges; N:o
65, i anledning af väckt fråga, att tili all¬
männa Landsvägarnas underhåll en viss lämp¬
lig afgift måtte af resande erläggas; och JN:o
66, i anledning af väckte motioner, angående
ätskillige ändringar uti föreskrifterne om all¬
männa väghållnings-skyldigheten; återrmitte-
rades N:o 58,* i anledning af väckt motion
om Författnings utfärdande, hvarigenom lönen
för Pastorers Adjuncter och Vicarier bestäm¬
mes, att alltid vara en i denna Författning
fastställd del af Pastoratets kända inkomst;
och N:o 67, i anledning af väckte motioner,
angående Ryttares, Soldaters och Båtsmäns
dagsverksskyldighet till Försanrlingarnes Pa¬
storer; samt låt Ståndet bero vid N:o 65, i
anledning af väckt motion alt något ansvar
utöfver hvad Lagen bestämmer icke mätte,
medelst serskilt stadgade vitén, kunna åläggas
vägbyggnads-skyldige för försummad inställel¬
se vid vägsyn.
282
Den jo Maj.
Stats-Utskottets följande Utlåtanden bi-
föllos j nemi.:
N:o 91, angående försäljningen af Kronan
tillhörige Krigsskepp och redogörelsen för der¬
före influtne medel; N:o 92, angående indrag¬
ning af de för Saltpeters emottagande anställ¬
de Tjenstemän; N: o g4, i anledning af Kongl.
Majrts Nådiga Remiss, uppå Sala Bergslags
underdåniga ansökning om förändring af be¬
räkningssättet för afgifterne å Bergslagets till
förmyntning inlemnade Silfver; N:o 95, an¬
gående Kållands Härads innevånares rättighet
till utsyning på Kronoparken Rödaås; Nrogö,
i fråga om begärdt anslag af allmänna medel
lill en Brobyggnad i Carlskoga Härad; N:o 97,
i fråga om begärdt anslag för anläggningen af
en ny väg inom Calmar Län; N:o 98, i an¬
ledning af Hr Montgomerys motion om be¬
löning åt Kammar-Rätts-Rådet Ekholm för
utarbetandet af ett förslag till Fältförvallnings-
Reglemente; N:o 99, i anledning af väckt
motion om löne-ersättning åt Amiralitets Kam¬
mar-Rådet Strandberg; N:o 100, i anledning
af väckt motion om inrättande af ett Curhus
i Sundsvall för Medelpad; N:o 101, i anled¬
ning af Hr Linus motion, om anslag till upp¬
rensning af Norra inloppet till Gefle; N:o io3,
i anledning af väckte motioner om ersättning
för bestridde Qvarantaines-kostnader; N:o 104,
i anledning af väckt fråga om anslag af 2,000
Tunnor Säd åt de nödlidande i Norra Länen,
och N:o io5, i anledning af Sven Jonssons
från Jemtlands Län, motion, om anslag för
anläggningen af en ny väg i Jemtland; men
Den jo Maj.
a83
Utlåtandet N:o g3, i anledning af väckt mo¬
tion, om nedsättning i priset å det krut, som
för Bergsprängnings-arbeten utlemnas från
Kronans förråd m. m. återremitterades.
Banco-Utskottets Memorial N:o ii, i an¬
ledning af från Vällojl. Borgare-Ståndet er¬
hållen anmodan, att inkomma med Utlåtande
öfver nu varande Banco-Fullfriägtiges förvalt¬
ning blef till Handlingarna lagdt.
Lades till Handlingarna.
§• 7-
Föredrogs Stats-Utskottets d. 21 och 24
dennes bordlagda Utlåtande N:o 87, angående
regleringen af Riks-Statens Nionde Hufvud-
titel.
Uti. 1:0 sid. to.
Professorn Doct. Hasselrot: Då i:a punk¬
ten af förevarande Betänkande redan är af
2:ne Stånd, nemligen Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet, bi¬
fallen, vågar jag vördsammast hemställa, om
ej Högv. Ståndet skulle täckas äfven dertill
lemna sitt bifall. Det må mig förlåtas, om
jag yttrar ett. varmare intresse för en sak,
sorn närmast rörer min Landsort, ehuru vis¬
serligen äfven åsyftande en mera vidsträckt
allmän båtnad. Motionen är väckt af vårt
Läns vördade Styresman, som allvarligt nit¬
älskar för sitt Läns bästa och dess upphjelpan-
de ur sin iråkade vanmagt, och då han ansett
ifrågavarande Åkerbruks-lnstitut i synnerhet
verksamt ledande lill detta ändamål, synes
284
Dsn jo Maj.
dess ädla bemödande böra mötas af allmänna
välviljan. Det är beklagligen en känd sak,
att på många ställen inom Skaraborgs Län,
jordbruket står på en låg och missfördelaktig
ståndpunkt, och den ifrågavarande anstalten
är således visserligen här på sitt rätta ställe.
Högst önskligt vore, om genom densamma
Skaraborgs Läns jordbruk kunde upplyftas till
den böjd, alt detta Län aldrig mer beböfde
anlita Staten om undsättning och uppbära
klagan öfver vållade förluster. Men icke blott
ur denna mera enskilda synpunkt, utan äfven
med hänseende lill de förmånliga verkningar
detta Institut småningom utan tvifvel skall
sprida till Svenska Åkerbruket i allmänhet,
vågar jag hoppas, att denna sak, som så nära
rörer och så verksamt ingriper i Landets rno-
dernäring, icke saknar Högv. Ståndets upp¬
muntrande bifall.
Lika med Prosten Astrand och Dompro¬
sten Heurlin finner jag visserligen hushålln ing
roed Statens medel nödig; men jag fruktar,
att hushållning här blefve en misshushållning,
om med ett förknappadt anslag det åsyftade
ändamålet i mer eller mindre mån förfelades
och anstalten redan i sin linda aftynade och
upphörde.
Häruti instämde Biskop Lundblad•
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct af
Wingård: Då det är ovanligt i närvarande min¬
dre gynnsamma omständigheter, att ett större
anslag beviljas till oförsökta föremål, torde san¬
nolikheten, att det här föreslagna gagnar, be-
Den jo Maj.
28 5
hofva bekräftelse. Hr E. Nonnen ger genom
sin karakter och skicklighet all garanti för
Degebergska Landthushållnings-Iiistitntets lyck¬
liga fortgång. Jag har sett honom i Fäderne-
huset sorgfälligt uppfostras till kunskap och
duglighet. Han har sedan berest flera Länder
och varit Elev af Feltenberg på Hofwyl och
Thcer på Mögelin, äfvensom han på stället
tagit kännedom af den berömda Scottska Landt-
hushållningen. Från ungdomen ämnad att
blifva Agronom, och dertill utbildad, har han
på sin egendom börjat att sätta sina kunska¬
per och sin erfarenhet i utöfning, och är i
orten allmänt aktad. Mer än sannolikt är det
således, att hans Undervisnings-anstalt skall
blifva fruktbar. Jag tillstyrker anslaget.
Prosten Astrand: Jag har inom Utskottet
yrkat, att icke hela den begärda summan
måtte beviljas för Landtbruks-Institutet vid
Degeberg, men, med förbehåll, att de 33,000
R:dr, som Utskottet i det hela föreslagit till
p:e Hufvudtiteins förstärkning, likväl icke skulle
nedsältas. Jag har trott, att t. ex. 4 Friele¬
ver i i:a Classen kunde väl sjelfva påkosta
sin undervisning, särdeles som Landtbruks-
Akademien tänker derstädes bekosta den för
tvänne. Det har efter noga pröfning i Stats¬
utskottet befunnits, att summan kan väl tåla
nedsättas till 2,800 R:dr, utan men för In¬
rättningen. Af denna tanke är jag ännu; men
yrkar ej derföre ovilkorligen återremiss.
Professorn m. m. Doct. Grenander: Utan
att ingå i partiska åsigter för den provins jag
286
Den jo Maj.
tillhör, erkänner jag, att de upplysningar,
som V. Talmannen anfört, för mig äro så
gällande, att jag anhåller, det anslaget måtte
bifallas. Den anstalt, för hvilken'det är be¬
stämdt, är nyttig ej blott för provinsen, utan
för hela Riket.
Doctor Grevillius: Jag förenar mig med
Prof. Doct. Hasselrot och anhåller om bifall
till det af Utskottet tillstyrkta anslag, då det
syftar till ett så vigtigt ändamål.
Domprosten Doct. Heurlin: Lika med Tit.
Åstrand har jag ansett nedsättning kunna äga
rum; yrkar dock ej återremiss, utan bifaller
gerna.
Doctor Elfström: Då jemförelse göres
mellan de förmåner och befordringsmedel,
som Slaten lemnat Landets båda hufvudnärin-
gar, Jordbruket och Bergverks-handteringen,
så är öfvervigten afgjord på den sednares sida.
Det synes mig derföre billigt, att ifrågavaran¬
de Undervisning s-anstalt, för Jordbrukare äf¬
ven uppmuntras och försäkras till sitt bestånd
genom ett publikt understöd. Visserligen blir
det framlidens sak att efter sanna förhållandet
uppskatta nyttan af Hr Nonnens Institut;
men då åtskillige sakkunnige personer redan
om denna Inrättning fällt ganska fördelaktiga
omdömen, är högst sannolikt, att verkningar-
ne deraf på ett tillfridsställande sätt skola åter¬
gälda det proponerade anslaget. Jag bifaller
derföre i denna punkt Högh Stats-Utskottets
Betänkande.
Den jo Maj.
■287
Professorn Doct. Hasselrot: Lika med
Tit. Astrand, och Heurlin finner jag hushåll¬
ning med Statens medel nödvändig; men här
vore hushållning misshushållning och ända¬
målet skulle ej vinnas.
Häruti instämde Tit. Ekström, Bergvall
och Dahlgren.
Doct. Lindahl: Ehuru Norra provinserna
ej kunna draga nytta af denna Inrättning, om
icke i en aflägse framtid, anser jag den dock
till båtnad för Fäderneslandet och tillstyrker
anslaget.
Doctor Björkman: Högl. Stats-Utskottets
benägenhet att underlätta inrättandet af Jord-
bruks-Institutet på Degeberg gläder äfven mig.
Jag kan dock ej dela deras åsigter, som tro,
att ett Statsbidrag för jordbrukets upphjelpan-
de, på detta sätt anordnadt, skall för Landet
blifva mest fruktbärande. Att endast Wester¬
göthland gynnas och de andra provinserna
förbises, anser jag nemligen mindre ändamåls¬
enligt. Hr Wcerns motion borde enligt min
tanke hafva föranledt Högh Utskottet till mera
rättvis fördelning af anslaget för att dermed
säkrare vinna det åsyftade målet. Skåne och
Upland hade nemligen haft fullt ut lika stora
anspråk som Westergöthland. Ett väl ordnadt
och af Slaten understödt Institut i hvardera
af dessa 3 provinserna skulle både förr och
bättre uppfylla sin bestämmelse. Hvardera af
dessa tre provinser äro redan särdeles avan¬
cerade i jordbruket, och kunna anses repre¬
388.
Den jo Maj.
sentera de hufvudsakligaste olikheter, som i
detta yrke äro rådande i Sverige. Trenne
Landtbrnks-skolor, sorn å dessa tre ställen,
jemte upptagandet af de för dessa Landsorter
tjenliga redan herrskande egenheter, införde
mera vetenskapliga åsigter i alla Landtbruket
tillhörande grenar, skulle snart visa sin nytta
öfver hela Riket. Frukterna af en enda sådan
anstalt i Westergöthland torde åter länge stan¬
na blott inom denna provins. Afståndet jemte
det ringa påräknade understödet för Rättare-
lärlingar göra den nästan obegagnelig för Ri¬
kets Norra och Södra provinser. Tre å fyra
Tusende Riksdaler anslagna till dylika Inrätt¬
ningar i de tre nämnda provinserna, på sätt
Hr Waern föreslagit, hade deremot gagnat
hela Sverige.
Professor Jgardh: Jag förklarar särskildt
min tacksamhet för Stats-Utskottet, som af
egen drift, utan Kongl. Proposition eller Mo¬
tion, ökat denna titel. I denna punkt har
jag ej hört någon tala emot, utan föranslaget.
Doctor Björkmon går blott längre än de öf¬
riga, då han med Hr Wcern önskar 3:e Insti¬
tut, med ett anslag tillsammans af 20,000
R:dr, i hvilket fall detta skulle erhålla öfver
6,000 R:dr. Men då Utskottet gått så långt:
då öfverskott blifvit lemnadt och det är öppet
för Kongl. Maj:t att lemna bidrag till andra
dylika Inrättningar, föreslår jag bifall till
detta anslag.
Häruti instämde Tit. Holmströmoch Enge¬
ström.
Prosten
Den jo Maj.
Prosten Åstrand: Då detta är ett experi¬
ment, så torde del ej vara rådligt att på flera
ställen företaga detsamma. Det torde vara
nog att göra början med detta, lör att först
se hvad frukter det kan bära. Bruks-Patron
JVcern, som är Ledamot af Stats-Utskotlet,
har efter utvecklingen af detta skäl, icke ens
sjelf yrkat bifall till sin motion. I afseende
på det förmenande, att Utskottet sjelfmant
föreslagit Titelns förökning med 28,000 R:dr,
får jag upplysa, att de mångfaldiga motioner,
som yrkat särskildta anslag inom denna Titel,
äfvensom den af Kongl. Stats-Contoret lem-
nade upplysning om de många utgifter, sorn
äro af Kongl. Maj:t pröfvade och bifallna att
af Titeln utgå, men måste uppskjutas, i an¬
seende till Titelns bristande tillgång, hafva
gifvit Utskottet fullt skäl till sitt förslag.
Fältprosten Edvall: Likasom öfrige talare
är jag ej emot anslaget till Institutet; men
anhåller, att Ståndet ville uttrycka den opi¬
nion, att Hr Nonnen må förbindas att utgifva
i små häften ett diarium öfver sina rön, på
det nyttan deraf må lättare spridas öfver hela
Landet. Min mening är dock ej, att Stats¬
anslaget, må användas till tryckningen af des¬
sa underrättelser, hvartill Utgifvaren kan hållas
skadeslös genom subscription.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doct. af
Wingård: Det vore visserligen önskligt, såsom
här blifvit yttradt, att dylika Institut kunde
bildas på skillda ställen inom Riket. Men
Preste-St. Prot. i834• Bandet VI. 19
Den 30 Maj.
gifvet är det icke, att man äfven med peil*
ningar i handen genast förefann egendomar
dertill, genom byggnader och öfriga behör
förberedda, såsom Degeberg; an mindre, att
fullt skicklige Föreståndare stodo att vinnas.
Härmed torde således få anstå till åter öpp-
nadt tillfälle. — Afsigten med det nu ifråga¬
varande Institutet, till hvilket Landlbruks-
Akademien sänder 2 Elever, är alt upptaga
sädane från flera orter, och att till deras un¬
dervisning framställa en rationell Landthus¬
hållning, således icke, såsom någon här synes
förmoda, att bortlära Skaraborgska sättet,
hvilket icke lärer vara eflerdömligt.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag förenar
mig med Tit. Astrand. Doct. Björkman har
anmärkt, att 100 R:dr är ett ringa anslag för
Eleverna; men Utskottet har föreställt sig,
att, om Länens Hushålls-Sällskaper utse dessa
Elever, skola de ock bestå dem resekostnaden.
Sedan titeln blifvit förstärkt, har Kongl. Maj:t
medel att gifva äfven åt andra Institut. Om
lämpligaste stället för ett eller flera sådana
Institut kunna meningarna vara delade; men
derom är jag fullt öfvertygad, att i Skaraborgs
Län jordbruket behöfver förbättras.
Häruti instämde Tit. Grevillius och Hill¬
qvist.
Fältprosten Edvall: Min mening var ej,
att Hr Nonnen skulle utgifva sina underrät¬
telser såsom redovisning för Statsanslaget, u-
tan för att derigenom befrämja en allmänna¬
re kännedom af hvad till jordbruket hörer.
Den jO Maj.
Doctor Björkman: Jag får ytterligare så¬
som svar å de af flera värda talare gjorda
anmärkningar tillägga, att jag yrkat den me¬
ra rättvisa fördelningen af Statsbidraget till
jordbrukets npphjelpande icke för Hr PDcerns
skull, utan för den deraf obestridligen säkra¬
re följande nyttan för hela Sverige. Hade
Prosten Åstrands inom Högh Utskottet yttra¬
de åsigt, att anslå en viss del af summan åt
Degeberg och öfverlemna den andra delen till
Kongl. Maj:ts fria disposition för samma än¬
damål, gjort sig gällande, så hade också sä¬
kerligen Skåne och Upland icke blifvit lott-
lösa. Af hvad man anfört, om de mindre
lyckliga resultat, som visat sig af redan an¬
vända summor på experimental-fältet vid
Stockholm, torde åtminstone icke något skäl
kunna hemtas till misströstan om bättre och
ändamålsenligare Instituters möjliga uppkomst
i Upland. Slutligen får jag förklara, att jag
ej gifvit något företräde åt någon landsorts,
minst Skaraborgs Läns nu rådande egenheter
vid landtmanna-näringen; men vid införandet
af den så kallade rationella landthushållnin-
gen i trakter af så olika läge, som Skåne,
Westergöthland och Upland, måste alltid fin¬
nas många Jocala och climaLiska särskildtheter,
som vid landtbrukets vetenskapliga behand¬
ling böra considereras äfven af sana ratio.
Biskopen m. m. Doct. Theselius: Det
till Degeberg tillstyrkta anslag är ej tillräck¬
ligt att inrätta, utan blott att underlätta In¬
stitutet. Om annorstädes någon gör samma
uppoffring som Hr Nonnenj vore det allt
Den jo Maj.
skäl att bevilja samma förmån. Men fastän
Utskottet föreslagit tillökning på denna Huf-
vudtitel, äro bristerna här så stora, att Kongl.
Maj:t ej skall råka i förlägenhet, huru till¬
skottet skall fördelas.
Uti. 2:0 sid. 12.
Prosten Ödmann: Jag vill ej anmärk?
något emot sjelfva tillskottet, emedan Staten
visserligen bör bidraga till jordbrukets och
näringarnas förkofran; men tillökningen är ej
motiverad, och jag hemställer till Stats-Utskot-
tets Ledamöter, hvartill de 28,000 R:dr skola
användas.
Domprosten Doct. Henrlin: Utskottet har
grundat sitt förslag på tillförlitliga caleuler
öfver Titelns oundgängliga behof, och äfven i
Betänkandet uppgifvit beloppen af så väl år¬
ligen fortfarande anslag, som af de till utbe¬
talning redan under föregående åren förfallna
summor, hvilka ännu icke af brist på tillgån¬
gar kunnat bestridas. Enär nu Lill ika alla
denna Titels utgifter åse industrielt och eko¬
nomiskt nyttiga företag, och Utskottet funnit
obilligt, att personer, som af Konung och
Rikets Ständer erhållit bestämdt löfte om un¬
derstöd, t. ex. vid enskiften och utflyttningar,
skola en längre tid, och då de mest äro deraf
i behof, sakna det ringa biträde Staten lem-
nar, har Utskottet icke saknat giltiga skäl att
tillstyrka detta tillskott, som Utskottet säkert
föreslagit rundligare, om Statsverkets tillgån¬
gar sådant medgifvit. Afdelningen hade till¬
Den jO Maj.
styrkt en mindre summa för Institutet S Dege¬
berg, men då genom votering i Plenum den
samma kom att tillökas, och man icke vågade
föreslå ytterligare tillökning på Statens hela
anslags-summa, så minskade man i stället den
sednare med det högre belopp, som tillföll
nämnde Institut,
Prosten Ödmann: Jag är nöjd med för¬
klaringen, men anser besynnerligt, attén cal¬
cul ej är meddelad. Att man bestämt just
28,000 P»:dr, och ej öfver eller under, blott
för alt jemna summan, är ej tillfridsställande.
Prosten Astrand: Om den af Prosten
Ödmann äskade detaljerade uppgift skolat till
Ständerna meddelas, så hade dertill visserli¬
gen erfordrats flera tryckta ark.
Uti. 3:0 sid. i3.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag ville och borde visserligen
tillstyrka det begärda anslaget för Chalmerska
Tecknologiska Skolan i Götheborg. Den en¬
skilda välgörenheten har stiftat och hittills
uppehållit detta Institut, men de tillgångar,
som på denna väg kunnat vinnas, äro otill¬
räckliga. Vid närvarande omständigheter af-
står jag dock från att yrka någon ändring i
Utskottets Utlåtande,
Uti. 4:0 lemnades utan anmärkning.
Utlåtandet bifölls.
§. 8.
Föredrogs Stats-U.tskottets d. 21 och
dennes bordlagda Utlåtande IS":o 88, angående
2C)4
IJen 30 Maj.
regleringen af utgifterne under Riks-Statens
Tionde Hufvudtilel.
Uti. 1:0.
Bifölls.
Uti. 2:0.
Bifölls.
Uti. 3:o sid. iy.
Gontractsprosten P. P. Svedelius: Jag in¬
stämmer i Hr Winblads motion angående Enkö¬
pings Skola, emedan jag känner ortens behof
och anser det omöjligt, för en Lärare aft lem¬
na den undervisning, som för Stadens och
ortens barn erfordras. Förflyttningen af an¬
slaget lill Upsala kan ej återgå; men det vo¬
re ej obilligt, att Enköpings Skola fick ersätt¬
ning från annat båll.
Domprosten Doct. Heurlin: Till besva¬
rande af denna anmärkning är det nog att
hänvisa till Utlåtandet sid. 18: ”Då på Kongl.
Maj:t i Nåder ankommer att, vid regleringen
af Rikets Elementar-Läroverk i allmänhet, i
öfverenssämmelse med de grunder, som der¬
för blifvit antagne, bestämma, huru vida en
Skola skall, i afseende på undervisningen,
äga en vidsträcktare eller inskränktare verk¬
ningskrets, samt, i förhållande dertill, afpassa
Lärarepersonalen, och hvad angår, dels de
ojemnheter vid anslagens fördelande, som kun¬
na förefinnas, dels behofvet af tillökning för
en och annan Undervisnings-anstalt, sådane
olägenheter lämpligast kunna afhjelpas och
då anmälan göres, tvifvelsutan varda afhulp-
Den 30 Maj.
lie genom Stiftets Styrelser, antingen medelst
förändrad fördelning af de tillgångar, som
redan äro ställda till deras disposition, eller
medelst ärendets anmälan hos Kongl. Maj:t,
finner Utskottet sig icke kunna tillstyrka” m.
m. —• Inom Högv.„ Ståndet gjordes vid början
af Riksdagen flera anmärkningar emot regle¬
ringen af ElemenlaWUndervisningsverken och
fördelningen af löneanslagen, hvarvid den å-
sigt syntes göra sig gällande, att ändamålet
häst skulle vinnas, om förslag af Stifts-Styrel-
serna underställdes Kongl. Maj:t. Hvarken
Utskottet eller Ständerna kunna pröfva, hvar
en Skola bäst behöfves eller antalet af de Lä¬
rare, som på hvarje ställe erfordras,
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct.
af Wingård: Det hedrar Representanterne
för 'Warberg och Strömstad, att hafva yrkat
löneförmåner åt dervarande Skolors Lärare.
Jag skulle ock instämma i denna önskan, egent¬
ligen. för Warbergs Skola, emedan Strömstad
blott har en Pedagogi; men om punkten i af
detta Betänkande blir gällande, äger Stifls-
Styrelsen tillfälle att jemna lönerne Lärarne
emellan.
På derom gjord Proposition blef denna
punkt bifallen.
Uti. 4:°•
Bifölls.
Uti. 5:o.
Bifölls.
Uti. 6:0 sid. 20.
Professor Agardh: Då till följe af de an¬
märkningar som blifvit gjorde vid de öfriga
Den jo Maj.
Hufvudtitlarne, det kan förmodas, alt åtskil¬
liga tillökningar i anslag kommer att af Ståts-
Utskottet föreslås, vågar jag i anseende till
det till summan ringa, men icke mindre
nödvändiga behof af något anslag till Läro¬
verken hemställa, att vid en sådan förändring
dessa icke komma att förglömmas. Ehuru
detta galler i allmänhet, bör jag likväl ser¬
skilt uppehålla mig vid det Läroverk jag bäst
känner.
Lunds Universitet erhöll visserligen >7,5.00
R:dr för året, af det anslag sista Riksens Stän¬
der bestämde för Lärarnes löneförbättring,
men i anseende dertill, att Instituterne vid
nämde Akademi voro i det yttersta behof af
understöd, blefvo dessa 7,500 R:dr så fördel-
te, att omkring 3,000 R:dr anslogos till Insti¬
tutionerna, samt dessutom 3 ars anslag, eller
22,5oo afsattes såsom en fond för återvinnan¬
de af hvad dessa Institutioner under föregåen¬
de år genom bristande tillgångar förlorat. Om
än en sådan fördelning var alldeles af bebof-
vet påkallad, så framt Akademien skulle kun¬
na någorlunda motsvara sitt ändamål, min¬
skades likväl derigenom fonden för Lärarnes
löneförbättring med samma summa som Insli-
tutionerne vunno. Rättvisan synes således
bjuda, att något motsvarande anslag göres för
Institutionerna, hvarigenom det blir möjligt
för Akademiens Höga Styrelse, att på en gång
ännu mera utsträcka löneförbättringarne, och
underhålla Läroverkets Institutioner. Beräk¬
ningen är lätt att göra, det nu af det gjorda
anslaget åtgått omkring 4>20o R:dr beräknadt
Den jo Maj. 29 7
för år, hvilket, i fall det till någon mån
kunde fyllas af ett nytt anslag, öppnade ut¬
väg för det förra anslagets återgång till löne¬
förbättring.
Ett annat behof är af den yttersta vigt
vid Lunds Akademi, nemligen för underhållet
af Akademiens byggnader, men då Utskottet
derom framdeles kommer att yttra sig, vill
jag för närvarande förtiga detsamma.
Häruti instämde Contractsprosten Hallbeck.
Biskopen m. m. Doct. Faoce: Redan har
Professor sigurdh utvecklat behofvet för Lunds
Universitet af ökadt anslag. För en stor del
Lärare, som antingen hafva ingen eller gan¬
ska ringa lön, är det högst bekymmersamt,
att af de medel, sora vid sisla Riksdag be¬
viljades, icke hafva erhållit någon andel, helst
de hade god anledning att. derom göra sig för¬
hoppning. Lunds Akademis Byggnads-fond
är ock i oumgängligt behof af någon tillökning.
Jag hoppas och förmodar, att Högh Slals-Ut-
skottet lager de vigtiga skäl, som tala för så
väl Lunds som Upsala Universitet, i noga öf¬
vervägande, om Betänkandet återremitteras.
Domprosten Doct. Heurlin: Stats-Ulskot-
tet har emottagit många anmärkningar, men
inga mera välgrundade än dessa. Det gläder
mig, att Professor Agardh fästat uppmärksam¬
heten derpå; sjelf har jag i Utskottet varit af
samma tanka och önskar nu återremiss, på
det Utskottet må taga saken i närmare 0111-
pröfvande, samt anser, vid frågan om ökade
Den jo Maj.
anslag, Universiteten böra sättas i framsta
rummet.
Professor Grubbe förenade sig med Pro¬
fessor Agardh och Biskop Faxe och önskade
samma förmån åt Upsala, emedan äfven der
de första trenne årens anslag till Lärarnes
löneförbättring blifvit använda för materiela
behof.
Med Professorne Agardh och Grubbe för¬
enade sig Tit. af WingårdLundbladj Lyth}
Engeström j Björkman „ Mittag.
Professor Westman: Det är sällan jag be¬
gär det Högv. Ståndets uppmärksamhet, eme¬
dan jag tagit för princip att icke oftare göra
anspråk på en dyrbar tid, än då jag antin¬
gen tror mig kunna anföra något för de fleste
mindre kändt, eller då min egen ställning
uppmanar tiil ett yttrande. Icke så mycket
af det förra skälet, utan i synnerhet af det sed¬
nare anhåller jag nu att få göra några an¬
märkningar vid ifrågavarande 6 punkten af
Stats-Utskottets Betänkande N:o 88. Det sy¬
nes mig som hade Utskottet här nåsjot för
O O
knapphändigt afvisat Universitetens alla för¬
hoppningar. Inför Utskottet har blifvit ådaga¬
lagt, hvilket missförhållande äger rum, vid den
allmänna fördelningen af våra Skatte-bidrag,
huru vanlottade Universiteten blifvit ej blott
i jemförelse med öfrige egne. inrättningar utan
äfven med Universitet hos andra Nationer.
Exempel hafva blifvit hemtade ej blott från
äldre, Universitetens lyckligare, tider inom
Den 30 Maj.
vårt eget Fädernesland utan äfven från an¬
dra både mer och mindre bildade Nationer.
Ingen af dessa uppgifter har af Utskottet blif¬
vit motsagd, Utskottet har deremot sjelf med-
gifvit, att det nuvarande anslaget för Univer¬
siteten är till behofvens aflijelpande oLillräck-
ligt, men liar likväl trott sig böra afstyrka
alla ytterligare bidrag af det skäl att Kongl.
Maj:t förklarat sig icke för det närvarande der¬
om vilja göra framställning, hvarifrån Utskot¬
tet omedelbarligen kommit till den satts ”att
de väsentligaste behofven kunna fyllas genom
en ändamålsenlig disposition af redan befint¬
liga tillgångar.”
Utan att förlora tiden med någon anmärk¬
ning mot denna hastiga öfvergång, vill jag blott
fästa mig vid det först anförda skälet till Ut¬
skottets afstyrkande. Äfven med godkännande
af den bär använda beqväma method förbehand¬
lingen af enskilta Motioner synes mig Utskot¬
tet dock hafva tillåtit sig en något för vid¬
sträckt tydning af åberopade Kongl. Maj:ts
Nådiga uttryck; ty om Konungen, som
vid sista .Riksmöte för Ständerne framställde
behofvet af Läroverkens förbättring, icke nu
åter ville göra en påminnelse derom, el¬
ler som orden lyda förklarat sig icke vilja
för det närvarande derom göra framställning,
så kan väl icke denna förklaring gifva Utskot¬
tet skälig anledning, att afstyrka Ständerna
från att sjelfmant gå Konungens höga önsk¬
ningar till mötes; ty att Konungen med Nå¬
digt välbehag skulle se Landets Undervisnings¬
verk försatte i ett med tidens fordringar och
3oo
Den jo Maj.
förhållandet i andra Länder mera öfverens¬
stämmande skick, derom lärer väl ingen til¬
låta sig något tvifvel. Men jag behöfver icke
länge uppehålla mig med vederläggningen af
delta skäl, Utskottet har sjelf på dubbelt sätt
sparat mig denna möda, då det på flere ställen
håde afstyrkt de af Konungen i Nåder gjorda,
och tillstyrkte andra af Högstdensamma icke
gjorda Propositioner, och således sjelf upprif-
vit den grund, hvarpå det här velat bygga.
I stället för på ofvan anförde sätt hade
Utskottet efter min tanka heldre bordt kom¬
ma lill sitt resultat genom betraktande af Uni¬
versitetens närvarande tillstånd, hvilket från
Läroverks-Comitens tryckta betänkande redan
länge varit kändt, och genom, öfvervägande,
huruvida de der uppgifna behofven genom
senast beviljade anslag, använde såsom i mo-
tionerne blifvit tillkännagifvet; jag vill icke
säga tillräckligen utan endast nödtorftligen
kunna anses afhulpne, samt sluleligen, om
detta icke vore fallet, i hvilken ordning bild¬
ningens fordringar ändteligen skulle förtjena
något afseende.
Hade Utskottet på detta sätt för sig ut-
redt frågan, så vill jag tro, att Universitetens
behof icke såsom nu skulle blifvit alldeles å-
sidosatt. Ett närmare betraktande af dem till
hvilkas afhjelpande ytterligare anslag blifvit
tillstyrkte, torde kunna rättvisa denna för¬
hoppning.
Utskottet har tillstyrkt ett betydligt ökadt
anslag lill Fångvården och Corrections-Im ätt-
rungarns. Jag medger att här framstått ett