Högvordiga
P reste-Ståndets
Protokoll
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1835.
Sextonde Bandet.
henr. gust. nordström,
1835.
|
|
|
|
|
|
|
|
■
|
-v".
|
:
... . i . ii\ Mi- ' ' ’■
?r-
-
.
■
-
.'-■.V-sv-Vd nö *,cv;y-'y, •
■ /'■ • .*■■ -
1
' . ' .
t. . .. h. r .. . t
•>n > . o /. .v; ■ ...
' ,
År 1835.
Den 2 Februari.
Plenum kl. io f. ra.
§. i.
Upplästes de från Vallo/l. Borgare-Stån¬
det ankomna Protokollsutdrag, innehållande,
att, i anledning af Banco-Utskottets Memo¬
rial N:o 81, Ståndet bifallit, det Revisionen
öfver Banco-Discontverkets förvaltning och
räkenskaper ra. m. för år i834 må företagas
den i5 April nästk., och beslutil det skola
Städerna Askersund och Ekesjö lemna Revi¬
sorer till samma revision. Af Stats-Utskot-
tets Utlåtanden bifallit N:o 402> om indrag¬
ning af tjenstebefattningar inom Riksgälds-
Contoret, och N:o 4o3, om afskrifning af ett
Professor Ågren beviljadt lån. Bifallit Lag-
och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 4*»
med förslag till en ny Stämpelförordning.
Lades till Handlingarna.
§. 2.
Från Tiederv. Bonde-Ståndet bade Pro¬
tokollsutdrag ankommit, som upplästes, och
innehöll o bifall till Bevillnings-Utskottets
Utlåtande N:o 52, med sammanjemknings-
förslag rörande Stora SjötullsdBevillningen.
4
Den 2 Februari
Anmodat samtlige Utskotten att inom den
i Mars nästk. inkomma med Utlåtanden i
alla på deras handläggning beroende mål.
Af Stats-Utskotté£s..Mt:vnav\»\ lätil bero vid
Nio 3p9; bifallit JN:o 4°°> om rnrn för. Pre-
sle-Slåndets Archivarie; JN:o 40l> om g ra ti*
ficalion åt de Tjenstemän vid Riksgälds (kon¬
toret som mottaga och redovisa Riks-Stan-
dens Protokoll; N:o 402> om indragning af
vissa Ijenslebefallningar inom Riksgälds-Con-
toret; JN:o 4o3, om afskrifning af eif lån åt
Prof. sigren, och N:o 4°4 > om bidrag af
Statsverket lill Trollhätte Cannls och Sluss¬
verks bringande lill lika dimension som Go¬
tha Canal äger. Gillat Consiitutiojts- Utskot¬
tets Memorial JV:o 76, rörande Bergsbrukens
representation. Af Stats- och Baricö-UIskot¬
tens .Betänkande!) bifallit N:o 5o, all en del
af nya Passevolancé-Cåssans fonder må in¬
sättas på Låne-Bankens uppsäghingsräkning;
N:o 51, om förändring i Bankens Giund-
fonds-Obligalionerj och N:o 52, om Mynt¬
verkets ställande under Bergs-Collegii öfver¬
styrelse. Besluti.t, uppå motion af stud ers
Danielsson och sedan Ståndets enskild ta Ut¬
skott bordt blifvit, med anledning af 4 morn.
3 §. Tryckfrihetsförordningen, att vända sig
till Constitutions-Utskottet, med begäran, det
Utskottet behagade lemna Bonde-Ståndet dei
af det bos Utskottet förda Protokoll vid den¬
na Riksdag öfver granskningen af Stals-Rå-
dels och Föredragandens för Eeclesiastikä-
renderna behandling af frågan, rörande Hal¬
ländska Kyrkohemmanet), på det Bonde-
Den 2 Februari.
5
Ståndet må komma i tillfälle att befordra
samma Protokoll till trycket.
Lades tili Handlingarna.
§. 3.
Upplästes och godkändes Expeditions-
Utskollels nya Förslag lill Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelse N:o 266, angående
ändring af 4 och 5 $$. i 17 Gap. Ärfda-Bal-
ken och af 3 §. 8 Cap. Jorda-Balken samt om
upphäfvande af Kongl. Förordningen den
19 Aug. 1762.
§• 4-
Föredrogos och lades på bordet:
Constitulions-Utskottels Memorial
N:o 77, angående beslutna åtgärder vid
Memorialet !N:o 58, i anledning af återre-
misserna på förslagen i Memorialet N:o 4°>
N:o 78, angående tre Stånds återremis-
ser på Memorialet N;o 68, med ändringsför¬
slag vid 72 Regerings-Foi men, jemte ett
tillägg i 75 §. Riksdags-Ordningen;
Bevillnings-Utskollets Utlåtande J\T:o5i,
i anledning af anmärkningar emot Betän¬
kandet N:o 38, med förslag till förändrin¬
gar i 3:dje och 4:c^e Artiklarna af Bevill-
nings-Förordningen;
Lag- och Ekonomi-Utskottens Betän-
kanden
N:o 42, i anledning af väckt motion,
om utfärdande af en allmän Boställs-, Bygg¬
nads- och Husesyns-Ordning;
6
Den 2 Februari.
N:o 4^» i anledning af återremiss ä Be¬
tänkandet N:o 2i, angående förändringar i
Kongl. Majrts Nådiga Stadga om Skiftesver-
let i Riket d. 4 Maj *827 och Kongl. Kun¬
görelsen den Q Juni i832;
N:o 47> i anledning af väckte motioner,
om ändring i eller förklaring öfver 26 Cap.
2 §. Byggninga-Balken.
f 5.
Föredrogos och lades till Handlingarna:
Lag- och Ekonomi-Utskottens Memorial
N:o 44 > i anledning af återremiss å Be¬
tänkandet N:o 24, angående lindring för all¬
mogen i den så kallade byggnadshjelpens
utgörande;
N:o 45» i anledning af återremiss å Be¬
tänkandet N:o 37, om utfärdande af ett all¬
mänt stadgande angående val till organist;
N:o 46) i anledning af återremiss å Be¬
tänkandet N:o 38, angående upplifvande af
2 Cap. 8 i Kongl. Fiskeri-Stadgan den 14
Nov. 1766.
$. 6.
Föredrogs Expeditions-Utskottets Memo¬
rial N:o 20, med öfverlemnande af förslag
till underdånig Skrifvelse angående Sport-
lernes upphörande inom Kongl. Maj:ts Cansli
och desammas utgående såsom Charta Si-
gillata.
Bifölls.
Den 2 Februari.
7
*. 7.
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
d. 24 och 29 Januari bordlagda Utlåtande
N:o 4* > öfver anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 20, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nåd. Proposition, angående det vid
sista Riksdag framställda förslag till en ny
Stängsel-Förordning; i sammanhang hvarmed
äfven Hederv. Bonde-Ståndets den 3i Janu¬
ari bordlagda Protokolls-Utdrag af den 29
i samma månad, med tillkännagifvande af
Ståndets beslut i frågan samt inbjudning till
Med-Stånden att samma beslut biträda, nu
kom under öfverläggning.
Prosten Ödmann anförde: Jag måste be¬
klaga, alt Utskotten, oaktadt anmärkningar
blifvit dem meddelade från alla Riks-Slån-
den, ej funnit sig föranlåtna alt göra någon
ändring i sitt förra Utlåtande. Mot den i:a
punkten har jag intet att anmärka; att i af¬
seende på stängselskyldigheten bestämma sär¬
skilda stadgar för särskilda landskap, skulle
möta mångå svårigheter; men deremot för¬
behåller jag mig att få göra erinringar vid
den 2:a punkten, i fall H. Ståndet låter den
första passera.
Prosten Rosén: Förevarande ämne är af
den egenskap, att, huru man än lagstiftar,
kunna icke allas interessen förnöjas, icke
alla ojemnheter jernnäs. Frågar man den
större jordägaren, hvilken delningsgrund han
anser för den rätta, så skall han svara: hälf-
leuprincipen; frågar man åter den mindre,
8
Den 2 Februari.
så blifver svaret: mantalsprincipen. Ja,
skogsboen vill hafva en annan delningsgrund,
än landtboen, och den ene grannen ofta en
annan, än den andre. Jag tror derföre det
vara bäst, att man vidblifver den gamla
Stängselförordningen. Vid den har folket
vänjt sig, och de olägenheter, hon medfö¬
rer, fördragas med mindre missnöje.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag instätn-
mer häruti. Man kan ej tillfridsställa alla.
Jag bifaller detta Betänkande. Blott i ett
afseende är förändring föreslagen: då utägor
och inägor mötas. Utskotten hafva här träf¬
fat en billig medelväg, då de föreslagit, att
utägor skola stänga mot inägor.
Professor Grubbe: Då detta ämne förra
gången förevar, afgaf jag ett utförligare an¬
förande, hvilket det torde tillåtas mig att
nu åberopa. Jag förklarade då, att Utskot¬
tens förslag ej vore det bästa, och att det
af Lag-Comiléen uppgifna, efter Högsta Dom¬
stolens hörande, med några förändringar af
Kongl. Maj:t framställda hade ett afgjordt
företräde. Det kan då synas underligt, att
jag ej reserverat mig mot Utskottens Betän¬
kande; men ehuru jag anser den så kallade
hälftenprincipen vara i theorien den rigliga-
ste, har jag hört så många klagomål öfver
olägenheter vid tillämpningen af densamma,
att jag trott mig ej böra strängt vidhålla
min mening, ulan låtit bero vid Utskottens
Utlåtande, helst som de många motsägelser.
Den 2 Februari.
9
hvilka den nya principen mött, synes be¬
visa, att den kommit för tidigt.
Häruti instämde Doct. Nibelius.
Prosten Ödmann: Det är egentligen i
tvänne afseende» jag anhåller att lä göra an¬
märkningar vid de Högh Utskottens Betän¬
kande, 1:0 vid vitsord lill Stängsel, 2:0 vid
Delningsgrunden.
ko Man har yrkat, att vitsord till stäng¬
sel borde vara generelt. Uti Kongl. För¬
ordningen d. g Fehr. 1802 är väl lill en
början denna princip etablerad, roen iu-
skränkes sedan i vissa fall. Denna inskränk¬
ning synes mig synnerligen orättvis i afseen¬
de på Utjord och Urfjäll. Förordningen sä¬
ger: Utjord och Urfjäll slänges efter hvad
i hvarje landsort vanligt varit; icke inne¬
hafvare», utan grannen äger här vitsord i
fråga, om stängas skall, der ej innehafvare»
vill allena hålla stängseln. Yrkar grannen
hägnad, tage innehafvare» del efter ut jor¬
dens eller urfjällens rymd, i förhållande lill
de hemman eller lägenheter, som möta. Det
visar sig väl tämligen tydligt, alt recipro¬
citet här borde, såsom vid andra tillfällen,
äga rum, så alt innehafvare lika väl som
granne ägde vitsord. Likvid hafva Utskot¬
ten afstyrkt denna billiga fordran. Hvilka
olägenheter genom denna ojemna rättighet
kunna uppkomma, kan lätt genom exempel
styrkas. Eli urfjäll kan ligga långt från bol-
sladeu inom annan bys samfäldta äng. Gran-
Kiarne utbeta sin mark och äfven urfjällen,
io Den 2 Februari.
utan att dess innehafvare kun i betet delta¬
ga. Han måste se sin egendom genom för
sträng betning och tramp årligen försämras,
utan alt kunna afhjelpa delta onda, såframt
lian icke vill ensam stänga sin mark. Om
åter grannarne finna någon olägenhet af sam*
hälligheten med urfjäll, kunna de genast for¬
dra af dess innehafvare, att han stänger ef¬
ter ägorymd. Icke är detta någon rättsgrund.
Särskildt torde ock böra anmärkas, att det¬
ta förhållande icke obetydligt angår Preste-
Ståndet, emedan dess Iiyrkoherde-boställen
uppkommit på de flesta orter genom spridda
Donationer af mark, som antagit natur af
Urfjällar eller Utjordar.
Att åter vitsordet skulle utsträckas till
ägare af utmark, anser jag i många fall o-
rältvist och obilligt. Ett hemman kan haf¬
va aflägsen skogsmark, hvilken det aldrig
begagnar till annat än hygge. Om denna
tilläfventyrs oländiga mark gränsar till en
annan bys inägor, synes det väl i hög grad
obilligt, att ägaren af skogsmarken skall del¬
taga i en stängsel, hvaraf endast inägornas
innehafvare njuta fördel. Så kunna äfven
Sockne-Ållmänningar gränsa till annan Soc¬
ken, der inägor mota. Nu är Allmänning
icke delad, huru skall då hägnadsskyldig-
lieten fördelas? Men deremot vore ganska
rättvist och billigt, att innehafvare af odlad
beteshage borde deltaga i hägnad mot an¬
gränsande inägor, då efter mälismanna or¬
dom odlingskostnaden vore genom flere års
äring ersatt.
Den 2 Februari.
2:0 Utskotten hafva bibehållit den gam¬
la delningsgrunden efter förmedlade hem¬
mantalet. Jag får derföre nu, såsom förr,
förklara, alt denna grund är på många stal¬
len både orättvis och obillig. Hvar och en,
som närmare följt förmedlingarne af hem¬
man, synnerligen i Upland, känner, att för¬
medlingen oftast berott på hemmansägarens
ihärdiga bemödande att få nedsättning, men
alldeles icke på någon jemnföring med gran¬
nar. Den ene grannen i by har fått sitt
hemman förmedladt till hälften; den andra,
med alldeles lika ägorymd och lika förmo-
ner i allo, har bibehållit sitt förra hemman¬
tal. I anledning häraf har lagstiftaren fun¬
nit billigt, att grannar inom Byalaget böra
slänga hvar efter sin ägodel, eller, såsom det
i Upland heter, efter öratal. Men nu grän¬
sa två enstaka gårdar till hvarannan. De
hafva alldeles lika ägorymd; men den ena
har skaffat sig förmedling, den andra icke.
Nu skall, enligt 1802 års delningsgrund, den
Utskotten bibehållit, det ena hemmanet stän¬
ga betydligt, kan hända dubbelt mer än det
andra. Kan en sådan delningsgrund vara
riktig? Skall den tillfälliga förmon, som på
ett eller annat sätt vunnits åt förmedlade
hemman, oupphörligen qvarstå till andras
förfång? Man kan icke eller säga, att denna
delningsgrund har häfden för sig. Allmän¬
na Lagen i 5 Cap. B. B:n säger: ”Grannar,
som ligga i byalag med hvarandra, böra
slänga hvar efter sin ägodel;” samt om byar:
"gärde den by mer, som för mera ligger,
Den z Februari.
och den mindre, som för mindre ligger."
Ägorymden är således den iildsla delnings-
gi unden för slängselskyildighet och onekligen
den rättvisaste. Jag skulle således heldst
önskat nu såsom förta gången, då delta äm¬
ne disculet ades, ali man återgått till denna
ursprungliga och billiga grund; men då man
liott sig finna hinder i vissa eusluldia fall
för dess antagande, Öfvergår jag gerna lill
den i Kongl. Maj:ts Proposition föreslagna
hälflenprincipeu. De Högh Utskotten hafva
medgifvit denna princips föret raden i theo-
retiskt hänseende, sä väl för dess enkelhet
och rättsenlighetj ■, sorn för dess öfverens-
stämmelse med nu gäl lande Skiftesförfatt¬
ningar. Det är endast dess praktiska an¬
vändbarhet, för hvilken Utskotten hysa be-
tänkligheter och ibland dem upptagit sin
fruktan, att hägnadsskyldigheten skulle för
större jordägare minskas och för mindre Ökas.
Jag kan ej dela Utskottens betänkligheter.
Är hälflenprincipeu enklare och rältsenligare,
hvilket ingen lärer bestrida, så borde den
endast derföre antagas, utan några andra con-
sideralioner. Men jag har anledning ali tro,
alt de Högh Utskottens fruktan för de min¬
dre jordägarenas lidande äfven är ogrundad.
Om en stor jordägare hade all sin mark sam¬
lad på ett ställe och en mindre ensam der
mölle, så skulle möjligen ett lidande för den
senare uppkomma; men nu förhåller det sig
i verkligheten aldrig, eller åtminstone högst
sällan, på det sättet. En större egendom har
flere gärden, flere ängskilten, m. m. Den
Ben z Februari.
gränsar tili byar, hvilkas samfäldta jordäga¬
re deltaga i gränsestärigsefn hvar elier sin
ägorymd, elier lill flere mindre enstaka hem¬
man, emellan hvilka stäiVgselskyldigheteii för¬
delas. Erlärna Landtmätare hafva, i stöd
af mångårig praktik, förklarat, att något li¬
dande för mindre hemman genom Irälflen-
principens antagande icke är alt befara.
Derjemte médlör den för den enfaldigare
Classen en stor förmon i dess enkelhet och
lätta användande. Hitintills har en gärds-
gårdsdelning grannar och byar emellan va¬
rit ganska kostsam; nu luinde Bonden sjelf
med mycken lätthet undersöka, om han
stanger för mycket • eller för litet, kunde
ilian Landtmälares biträde dela stängseln
emellan sig och grannen. Både för denna
enkelhet och lör rättsprincipen röstar jag
för bifall lill Kongl. Majds Nåd. Proposition
i denna tiel och tror, ali både större och
mindre fastighetsägare skulle vinna på dess
antagande.
Häruti instämde Tit. Östberg, P. P.
Svedelius , Mittag, Hasselrot, Hvasser
Grenander.
Tit. Öhrnberg instämde äfven i flere de¬
lar, med undanlag likväl af häl flen princi-
peri, den han för sin ort ej ansåg lämplig.
Contractsproslen Nordin: Hvad vitsord
till stängsel angår, kunna utjordar och ur¬
fjällar ej äga vitsord, emedan, så länge hem-
mantalsgrunden för stängsel fortfar att gälla,
ingen stängselgrund finnes hos sådane utjor-
Den 2 Februari.
dar och urfjällar, hvilka sakna hemmantals-
beräkning. Af samma skäl kunna utjordar
och urfjällar ej fordra hjelp till stängsel af
angränsande grannar: den hjelp, som fordras,
lan, mot jord utan mantalsbenämning, ej
beräknas.
II vad delnings grunden i allmänhet an~
garj röstar jag för den gamla, efter hem¬
mantalet. Den nya föreslagna skulle i skog¬
trakter blifva högst obillig. Af naturhinder,
berg, sjöar, mossar och ljunghedar, tvingas
Landtmätaren der, alt tillmäta ägofigurer,
i högsta grad olikformiga, aflånga, kroksi-
diga, till somlige jordägare, men till andra
åter, mer hophängande, concentrerade; en
aflång, svansformig ägofigur drar mer häg¬
nad, än en concenlrerad.
Deri förenar jag mig dock med Prosten
Ödmann j att nyodlingar å utmark, som hun¬
nit blifva jemngoda med inägor, böra lika
med inägor deltaga i slängselskyldigheten.
Uti Utskottsafdelningen rostade jag för
Utskottets förslag, att utmark må i någon
liten mon deltaga i stängseln mot inägor.
Detta är visserligen billigt. Utmarkens äga¬
re, som hafva förmon deraf, alt deras krea¬
tur hållas inom hank och stör, och återfin¬
nas der de släppas, må, för sådan förmon,
vidkännas motsvarande hägnadsskyldighet.
Dock, emedan Hedervärda Bonde-Ståndet,
som saken närmast rör, genom inbjudning,
önskat vidblifva vid gamla Stängselförord¬
ningen, samt emedan gamla Förordningen i
öfrigt bibehålies, skulle jag tillstyrka, att
Dm 2 Februri.
gamla förordningen tills vidare äfven bibe-
hålles hvad utmarksägares stängselskyldighet
rnot inägor angår.
Prosten Ödmann: Jag vet, att den ena
lägenheten kan, i anseende lill figurens be¬
skaffenhet, vara svårare alt mäta än en an¬
nan ; men vid delningen af stängsel betyder
det föga, om linien är krokig eller rak.
Med en famnstake kan hvar och en åstad¬
komma denna operation. Man säger vidare,
att innehafvare af utjordar och urfjällar ej
böra äga vitsord, emedan dessa lägenheter
sakna hemmantalsberäkning; men för det
första, om hälflenprincipen antages i allmän¬
het, skulle den äfven gälla emellan lägen¬
heter, som icke hafva visst hemmantal; och
för det andra bör man ihogkomma, att i
1802 års Förordning tvänne grunder för
stängseldelning finnas antagna, den ena ef¬
ter förmedlade hemmantalet, och den an¬
dra, i afseende på utjordar, efter ägorym¬
den. Antages icke hälftenprincipen, så hör
ju ägorymden nu såsom förr gälla till del-
ningsgrund för utjordar och urfjällar. Här
är således nu icke fråga om ny delnings-
grund, utan om vitsord efter den redan i
1802 års Förordning stadgade. För öfrigt
hemställer jag, om icke det är skäl, då
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition innefattar en
verklig förbättring, såsom Hr Strussenfelt
i sin Reservation vid förra Betänkandet åda¬
galagt, att antaga idet hufvudsakligaste sam¬
ma förslag, så att vitsord till stängsel alltid
blifyer ömsesidigt och delningen uppgöres
16 Den i Februari.
efter den grund, att ägor af enahanda be¬
skaffenhet deltaga lika.
Doctor Grevillius: Jag instämmer med
Tit. Nordin. Dä jag å etla sidan erkänner,
att häiflensläiigniogen är användbar på slätt
land, måste jag å den andra ej förbise, att
den är otjenlig på andra orter, der stäng¬
seln försvåras genom hvarjehanda naturhin¬
der. Den skulle der kunna leda lill den
orättvisa, att i hemman någon gång kunde
tvingas alt stänga lika med ett helt. Jag
afstyrker således antagandet af hälftenpriu-
cipen såsom allmänt gällande.
Contraclsprosten Nordin: En värd La-
lare påslår, alt ägofigurer af lika rymd el¬
ler areal alltid draga lika lång hägnad, figu-
jrerne må ha hvilken form som heldst. Det¬
ta påstående instämmer ej med rälta för¬
hållandet. T. ex. om ägofiguren vore en qva¬
drat, och hvarje sida hade 100 famnar, blif-
ver hägnaden rundt omkring, 4 gånger ioo,
säger = 4oo famnar. Om åter denna qvadrat
skäres midt i tu, och delarne hopfogas i
längden, så uppkommer en Rectangel, sorn
har öfra långsidan 200 famnar, undra lång¬
sidan 200, bredden till höger 5o famnar,
bredden till venster 5o famnar, summa 5oo
famnar. Den aflånga figuren tarfvar således
joo famnar stängsel mer, än den liksidiga
af samma rymd elier area. Skilnaden kon
blifva än större, om ena figuren är mer af¬
lång eller kroksidig. Detta kan ej bestridas.
Och
Den t Februari.
Och delta, just della, förhållande (ororsaliar
orätlvisa i skogstrakter, om hålftenprincipen
skulle anlagas.
Contractsprosten P. G. Svedelius: Jag
anser förslaget, alt bestamma stängselskyl¬
dighet för ägare af utmark, alldeles overk¬
ställbar! på många orter, t. ex. i Dalarne.
Utmarken är ej ens fördelad på bjarne sär¬
skildt, utan gemensam för flera. Bäst är
således, alt låta stängselskyldigheten tiUhpra
endast inägor, hvarigenom ingen orättvisa
sker, ilå hvar och en, som har inägor, äf¬
ven mäste hafva del i utägor.
Häruti instämde Tit. Senell.
Prosten Rosen: För mig enskildt och
må hända för de fleste af Högv. Ståndets
Ledamöter är hålftenprincipen förmonligast;
men just derföre önskade jag, alt Högv.
Ståndet icke anloge den, emedan i annat fall
den egna fördelen kunde synas hafva spelat
en allt för vigtig rol. Härtill kommer, att
under den nu gällande stängselförordningen
hafva åtskilliga rättsförhållanden stadgat sig,
hvilka, genom antagandetaf en annan stäng-
selgrund, komrne att undergå en betydlig
rubbning. Må exempel anföras: den mindre
jordägare, som får en större stängselskyldig¬
het sig ålagd, får i och med detsamma ett
större onus på sitt hemman, och i samma
stund faller hans hemmans värde; då åter
den större jordägaren, genom en minskad
stängselskyldighet, får sig till godo räkna ett
Prest e-St. Fröt. i835. Bandet XVI. i
i8
Den 2 Februari.
öli a cl t hemmansvärde. Den förre gör dy en
oförskyld förlust, och den sednare en lika
oförskyld vinst, hvilket beggedera är orätt¬
vist. Jag vidblifver derföre mitt förra yr-
kande, alt gamla Förordningen bibehålles.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag instäm¬
mer aler med Tit. Rosen. Ulom det att an¬
tagandet af hälftenprincipen skulle inverka
på hemmans värde, skulle det äfven rubba
den nu stadgade stängseldelningen och deri¬
genom förorsaka nya kostnader, utan mot¬
svarande fördelar.
Prosten Ödmann: Hälftenprincipen med¬
för ingen ökad stängselskyldighet, ej heller
någon ny kostnad, ty delningen blir då så
lätt, att den af allmogen sjelf kan verkställas.
Domprosten Doct. Heurlin: Åtminstone
i min landsort är stängseldelningen nästan
öfver allt redan gjord och af domstolar fast¬
ställd. Att göra en ny, är ej så lätt, då
man äfven måste hafva afseende på jordens
beskaffenhet, som gör det lättare eller svå¬
rare att stänga.
Prosten Ödmann: Någon sådan jemkning
finnes icke föreslagen i den Kongl. Propo¬
sitionen.
Domprosten Doct. Heurlin: Det är klart,
att man stånger lättare på jemn mark, i god
jordrnon, än på stenbunden och oländig
mark, der backar, berg, moras eller andra
hinder möta; och vid alla stängseldelningar
bör väl hädanefter, såsom hittills, göras af¬
seende derpå.
Den z Februari.
Professor sigurdh: Jag inslämmer med
Til. Ödmann angående hälftendelningen. Der
jordmånen är någorlunda lika, iir denna
princip den rälla; men då den förkastas af
så mångå från provinser med ojemnare och
oländigare mark, bör man visst göra afseen¬
de på deras särskilda omständigheter.
Prosten Rosén: Om proposition gjordes
på Bonde-Ståndets inbjudning och densam¬
ma bifölls, blef frågan snarast afgjord.
Prosten Ödmann föreslog, alt i det fal¬
let propositionen först skulle inskränkas till
5 §. af 1802 års Förordning.
Domprosten Doctor Holmström: Denna
punkt är den vigligaste i Betänkandet, och
jag kan icke i denna del instämma med
Bonde-Ståndet.
Domprosten Doctor Heurlin: Här mö¬
ler den betänkligheten, ali det föreslagna
stadgandet är allmänt. På vissa 01 ter är
det billigt, att utmarker deltaga i stängseln,
på andra åter är förhållandet motsatt, eme¬
dan der utmärker hafva nästan intet värde.
För öfrigt går Utskottens förslag ut på alt
utägor skola till i deltaga i stängseln; mea
månne efter längden, eller efter arean?
Prosten Ödmann: Nej, efter oförmed¬
ladt mantal inom by, der frågan är om skog
och utmark, och efter förmedladt byar e-
mellan.
Lector Bergqvist: Det synes, som all
inhägnad uppkommer deraf, att del fins nå¬
20
Den 2 Februari.
got bättre, som behöfver inhägnas. De, som
liafva förmon af den bättre marken, böra
val äfven hägna. Det vore obilligt, altman
för oodlad mark skulle anses skyldig att del¬
taga i stängsel, särdeles om denna stängsel
blott afskiljer en liten del af utmarken, som
för öfrigt är ostängd.
Contraclsproslen JVordin: I anseende till
Dornpi osten HeurUns anförande, om menin¬
gen af Utskottets förslag för proportionen af
utmarks hägnadsskyIdighet mot inägor, får
jag, som i Afdelningen deltog i uppgöran¬
det af detta förslag, tillkännagifva, att me¬
ningen ligger i sjelfva ordalydelsen. Om t.
ex. hägnadslinien mellan j helt förmedladt
mantals inägor och i helt oförmedladt man¬
tals utägor beslode af 600 famnar; skulle,
om utägorne borde hägna deraf i:dei, 200
famnar tillfalla utägorna; della är ej menin¬
gen; strider ock mot ordalydelsen. Skulle
begge hemmanen efter hemmantalet dela häg¬
naden, tillkomme utmarksägaren 3oo famnar,
eller hälften; men, efter ordalydelsen och
Utskottets mening, bör utmarksägaren ej
hägna fullt efter hemmantalet 3oo lämnar,
utan *’i sådan stängsel deltaga till en tredje¬
del af hvad pä honom efter oförmedladt
hemmantal skulle belöpa/’ det är 100 fam¬
nar. Således £:del mot inägorna.
Domprosten Doct. Holmström sade sig
hafva hört olika meningar bernias af det fö¬
reslagna stadgandet. Någre hade ansett det¬
samma innebära en skyldighet för ägare af
Dm 2 Februari.
utmark alt stänga till | emot ägare af in-
ägor, i proportion af hemmantal; andre åter
hade lydt orden, såsom Tit. Nordinoch
förklarat den förra pligtig att slänga endast
i:del i samma proportion. Ordalydelsen öf-
verensstämde visserligen närmast med deu
sednare meningen. Om Högv. Ståndet an¬
tager denna, borde ordalagen förtydligas.
Professor Grubbe: Denna fråga beror af
frågan om den allmänna principen. Det tor¬
de således vara i sin ordning, alt II. Stån¬
det först afgör, om hälftenprincipen eller
hemmantalsprincipen skall antagas, och der¬
efter, i fall den sednare skall blifva gällan¬
de, om Utskottens förslag till förändring af
5 $. i 1802 års Förordning skall godkännas
eller, i enlighet med Bonde-Ståndets inbjud¬
ning, förkastas.
Då meningarne voro delade och vote¬
ring äskades, framställdes följande Propo¬
sition :
Gillar II. Ståndet den af Utskotten bi¬
behållna hemmantalsprincipen såsom grund
för stängseldelningen? Den det vill, lagge
Ja; den det icke vill, lagge Nej; vinner
Nej, antager Ståndet den i Kongl. Maj:ts
Nåd. Proposition föreslagna hälftenprincipen
såsom delningsgrund.
Vid anställd omröstning blef hemman¬
talsprincipen med 20 Ja emot 17 Nej antagen.
Häremot reserverade sig Tit. Ödmann.
I afseende på Utskottens förslag till för¬
ändring af 5 §. i 1803 års Förordning erin¬
23
Den 2 Februari.
rade Domprosten Doct. Heurlin, alt el t för¬
tydligande behöfdes angående tredjedelen.
' Contractsprosten P. G. Svedelius: Jag
ser icke, huru en särlan förändring skall
kunna verkställas. Utmarken kan bestå af
flera qvadralmil, och manga bjär, med flera
joo bönder, hafva del deri. Elter hvilken
grund skall då utmarkens hägnadsskjldighet
kunna fördelas emellan byalagen och deras
åboer? Den skulle till och med kunna för¬
anleda en dubbel orättvisa; ty om nya inägor
nppkommo på utmarken, så skulle de, som
gemensamt begagnade utmarken men ingen
del ägde i njodlingarne, kunna få en för¬
ökad stängselskyldighet just derigenom, alt
cle förlorade något af sin betesmark.
Häruti instämde Tit. Hvasser och Senell.
Doctor Nibelius: Upplysningsvis får jag
nämna, att på Afdelningen var den tanken
gällande, att afrösesjord skulle deltaga i häg¬
nad till j mot inrösesjord, om den förra
förut halt del i hägnad; men om afröses-
jorden vore sådan, alt den ej förljente häg¬
nad, borde den vara befriad från deltagan¬
de deri.
Professor Grubbe: Afdelningens tanka
öfverensslärnmer med Kongl. Majds Nåd.
Proposition, enligt hvilken inhägnad utmark
skulle till i deltaga i hägnad emot inägor,
mén annan utmark vara fri från stängsel¬
skyldighet. Sedan H. Ståndet antagit hem-
mantalsprincipen, är nu fråga, om utägor i
något fallskola deltaga i stängsclskyldigheleii.
Den 2 Februari. a3
Domprosten Doct. Heurlin: Pä sina stäl¬
len kan man göra skilnad emellan utmark
oell hage; på andra alldeles icke.
Då meningame voro delade och vote¬
ring äskades, framställdes följande propo¬
sition :
Bifaller II. Ståndet den af Utskotten
tillstyrkta ändring af 5 $. i Kongl. Förord¬
ningen d. g Febr. 1802? Den det vill, lag¬
ge Ja; den det icke vill, lagge Nej; vinner
Nej, blifver samma ändring, i enlighet med
Bonde-Ståndets inbjudning, afslagen.
Härefter anställdes omröstning, hvarvid
den af Utskotten tillstyrkta förändring blef
med 20 Nej emot 18 Ja afslagen.
Prosten Ödmann anhöll om proposition
på sitt förslag, att, i afseende på stängsel
kring urfjäll eller utjord, både innehafva! e
och granne skall äga vitsord.
Contractsprosten Nordin: Urfjäll eller
utjord har ej hemmantal; sålunda fins ej
grund lill slängseldelning med urfjäll eller
utjord.
Prosten Ödmann: Arean är der släng-
selgrund, enligt 1802 års Förordning.
Prosten Mittag instämde med Tit. öd¬
mann och ansåg hans förslag billigt, då ur¬
fjäll eller utjord ej kan utbytas.
Då meningarne voro delade och vote¬
ring äskades, framställdes följande propo¬
sition :
24
Dtn 2 Februari.
Bifaller H. Ståndet Utskottens Betän¬
kande i afseende på stängsel kring urfjäll
eller utjord? Den det vill, lagge Ja,- den
det icke vill, liigge Nej; vinner Nej, blifver
det H. Ståndets beslut, att, i afseende på
stängsel kring urfjäll eller utjord, både in¬
nehafvare och granne skall aga vitsord.
Härefter anställdes omröstning, hvar¬
vid Contrapropositionen blef med 25 Nej
emot io Ja såsom Ståndets beslut antagen.
Contractsproslen Nordin hemställde, om
icke äfven borde göras proposition på Tit.
ödmanns förslag, alt utmark, som blifvit od¬
lad och derigenom jemförlig med iuägor,
borde i likhet med dessa deltaga i hägnad.
Contractsproslen P. P. Svedelius: Sam¬
ma anmärkning gjorde jag, när frågan för¬
sta gången förevar, men Utskotten hafva ej
fäst afseende derpå.
Professor Grubbe: Samma förslag finnes
äfven i Kongl. Maj:ls Proposition; deri in¬
stämde ock Afdelningen; men det gick öf¬
verända i sammansatta Utskotten.
Professorn Doct. Grenander instämde i
delta förslag, och hade erfarit stor olägen¬
het deraf, alt delta icke varit stadgadt.
Domprosten Doct. Holmström var i huf-
vudsaken af samma tanka, som Tit. Ödmann
och Nordinj men tviflade, alt H, Ståndet»
Dm 2 Fehr imri.
sedan det bifallit Bonde-Ståndets inbjudning,
nu bunde antaga della förslag.
Ståndet lät denna fråga förfalla; oell
biföll i öfrigt Utlåtandet N:o 41-
$. 8.
Upplästes och godkändes Expeditions-
Utskottets Förslag till Rikets Ständers un¬
derdåniga Skrifvelse!':
Nio 282, angående stämpling af Spel¬
kort;
N:o 284, angående Instruclion för Ri¬
kets Ständers Revisorer öfver Banco-Discont-
yerket, jemte f. d. Riks-Discontens utredning,
samt Proviuce-Låne-ConLoren i Götheborg
och Malmö.
$• 9-
Föredrogs Bevillnings-Utskottels d. 29
Januari bordlagda Utlåtande N:o 82, i an¬
ledning af erhållen återremiss i vissa delar
af Memorialet N:o 49> rned förslag lill sam-
manjemkning af Riks-Ståndens olika beslut
angående Stora Sjölulls-Bevillningen.
Gillades.
$. 10.
Föredrogs Banco-Utskottets den 29 Ja¬
nuari bordlagda Betänkande N:o 82, i an¬
ledning af Herrar Lagerhjelms och Norden¬
aG Den z Februari.
ankars raötioner, angående användandei af
Bankens ränlevinsler.
Bifölls.
§. rr.
Föredrogs Banco-Ulskoltets cl. 29 Ja¬
nuari bordlagda Betänkande N:o 83, i an¬
ledning af Jlr IJallings motion örn lindring
i betalningsvillkoren lör de lån, uti hvilka
Wenersborgs Stads invånare häfta lill Gö¬
theborgs Låne-Contor.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doct.
af rVingård anförde: Ulskoltel bar val icke
utan inconsequence kunnat tillstyrka den för
AVenersborgs i Lånkontoret skuldsatte innevå¬
nare sökta eftergift, enär det under Riksda¬
gen afstyrkt dylika motioner för Götheborg m.
fl. Dock bor det icke undfalla uppmärksamhe¬
ten , att denna Stad, som, efter alt vara
härjad af Choleran, kort före vintern totalt
afbrunnit, är ojemnförligt olyckligare än nå¬
got annat samhälle inom oss. Af uppgif¬
ter ser man ock, alt dess skuldsättning en¬
dast i Lånkontoret öfversliger hela den be¬
tydliga summa, som i gåfvor blifvit insam¬
lad till den olyckliga Staden. Då ock här
icke är fråga 0111 någon afskrifning eller ens
minskning af Bankens fordringar, utan en¬
dast om mera utsträckta betalningsterminer,
under hvilka räntan dock löper, kan jag ej
neka, att jag anser Ständerne kunna med¬
gifva denna lättnad åt de skuldsatta We-
nersbörgsboerné, hvilka under sitt närvä-
Den z Februari.
rande betryck mer än andra bafra svårt,
att kunna punktligt fullgöra sina förbindelser.
Häruti instämde Tit. Hasselrot oell
Grevillius.
Professorn Doct. Engeström: Utom de
i Betänkandet uppgifna skäl inverkade äl¬
ven det på Utskottets beslut, att Låne-Con-
torel i Götheborg bar en bestämd summa
lill sin disposition, oell om man lorlängde
betalningstiden för dem, som redan erhållit
lån, skulle derigenom en tillgång för lane-
sökande,-borttagas; hvadan man ansåg prin-
cipvidrigt att bifalla motionen.
Domprosten Doctor Holmström: Annat
är förhållandet med deni, sorn söka nya lån,
och dem, som genom oför vållade olyckor
blifvit urståndsalle att i rällan lid afbetala
dem de redan erhållit. Jag gillar ej heller
det skälet, att en dylik lindring i anseende
lill de olyckliga följderna af Cholerafarsolen
ej blifvit beviljad; ljr af vida menligare in-
flylande på Stadens välstånd är den sednare
olyckan, då den genom eldsvådan blef lill
större delén förstörd. Må Betänkandet åter¬
remitteras.
Prosten Åstrand: Jag instämmer med
Tit. Engeström. Här gäller verkligen tredje
mans rätt. I afseende på Bunken är jag
dessutom så sträng rigorist, att jag ej vill
tillstyrka några concessioner. Jag bifaller
Betänkandet.
Häruti instämde Tit. Rosén.
28
Dm 2 Februari.
Professorn Doct. Morén: Jag bifaller
afven Betankandet. Alla i Utskottet Ömmade
för Wenersborg; men ett bifall till motio¬
nen skulle rubba alla låneförbållandén, och
hvarken Banken eller Låne-Contoret böra
vara undsättningsanstalter.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af /Fingard: Jag ber alt fa erinra, atl und¬
sättning egentligen icke bär är i fi äga, blott
en lindring i betalningsvillkoren. I andra
Jander anser man Bankers både skyldighet
oell förmon varu att lätta föi lägenheter,
men icke forcera inbetalningar i svara om¬
ständigheter. Ett annat förhållande skulle
göra vär Bank förhatad, och äfven åbringa
förluster mer för mindre. Den som, om det
begärda anståndet beviljades, fick vänta på
beviljandet af sitt lån, borde beskedligt tän¬
ka på möjligheten af en olycka äfven för
honom. Hodie tibieras milli.
Betänkandet bifölls.
Häremot reserverade sig Tit. af Win¬
gård j Gre villius Hasselrot j HJzelius.
$. 12.
Föredrogs Banco-Utskoltets d. 2g den¬
nes bordlagda Memorial N:o 84» med öfver¬
lemnande af Förslag till Instruction för Ri¬
kets Ständers Revisorer öfver Bancoverket.
Domprosten Doct. Heurlin anförde: Vid
3 §. anser jag Hr Grefve FrÖlichs och Doct.
Dm z Februari.
~0
Morens Reservalioncr förtjena ali uppmärk¬
samhet. Det är bekant, alt vid i83o års
Revision uppstod en stark tvist, huruvida
Revisorerne skulle äga rätt alt gifva före¬
skrifter åt Fullmäglige, eller icke, och vid
1882 års Revision förnyades samma obehag-
Jiga tvist. Vid Revisionen i83o väcktes frå¬
ga , att Revisorerne skulle kunna g»ifva före¬
skrifter för framtiden; i närvarande förslag
är deremot den skilnad gjord, att, enligt
mom. Cj Revisorerne i afseende på den för¬
flutna tiden, derest något vore försummadt eller
eljest kräfde rättelse, skulle söka alt detsam¬
ma Lill verkställighet eller rättelse befordra,
med rättighet alt i sådant fall äfven medde¬
la föreskrifter, men enligt mom. d skulla
de för framtiden, i vigligare mål, på Full-
inägliges förfrågan, blott gifva råd och upp¬
lysningar, men icke föreskrifter. Det sisla
gillar jag alldeles, helst som Revisorerne haf¬
va blott en moralisk ansvarsskyldighet, men
Fullmäglige äfven en juridisk. Att låta Re¬
visorerna gifva Fullmäglige föreskrifter för
framtiden vore då ganska origtigt; men de
kunna väl ge råd, hvilka Fullmäglige äro
skyldige alt pröfva, ej ovillkorligen lyda.
Förslaget i mom. c synes mig dock äfven
betänkligt. Revisorerne skulle enligt det¬
samma äga alt meddela föreskrifter i afseen¬
de på det förflutna. Men måste ock Full-
mägtige ovillkorligt lyda dessa föreskrifter?
Är det ej tänkbart, att i någon vigtig fråga
majoriteten ibland Revisorerna kunde hafva
Den z Februari.
alldeles stridiga åsigter med majoriteten vid
den föregående Riksdagen, och alt således
Revisorerne, om de agde rätt alt meddela
föreskrifter ut 1'ullmägtige, skulle kunna gö¬
ta Rikets Ständers beslut om intet? Halva
Fullm;iglige uppenbart öfverträdt Reglemen¬
tet, bör det anmälas bos Justiliag-Ombuds-
nt au nen , till laglig beifran, och anse Revi¬
sorerne, att något är feladt, må de anmärka
det, men ingalunda gifva föreskrifter. Fn 11-
mäglige, som äro ansvarige inför Rikets Stän¬
der, skulle väl i aila fall äga alt pröfva be¬
skaffenheten af föreskrifterna; annars vore
Revisorerna en myndighet öfver Fullmägli-
ge, hvilket väl icke kan medgifvas, då både
Revisorer och Fullinäglige äro en delegation
af Rikets Ständer. Jag tillstyrker derföre, alt
både mom. c och moni. </ uteslutas, eller ock
alt de sammandragas helt kort till ett enda,
der det stadgas, alt Revisorerna ägde, der
så pröfvas nödigt, meddela Fullmäglige an¬
märkningar, upplysningar oell råd, hvilka
Fullmäglige ägde alt pröfva.
Häruti instämde Tit. Östberg j Hassel¬
rot j Mittag.
Doctor Eljström: Jag bar tillhört mino¬
riteten i Utskottet och ansett mindre till¬
börligt, att Revisorerne skulle utgöra en
mellanlänk emellan Rikets Ständer och Full-
mägtige, då 70 §. R. O. stadgar, alt Full¬
mäktige och Revisorer kunna eji och för
deras befattning} emottaga befallningar utun
Dm 2 Februari.
3i
af Riksens Ständer aliena m. m., hvilket jag
ej kan tolka annorlunda, ån alt de aro jernn-
goda. Skulle deremot Revisorerne kunna
gifva föreskrifter, så borde älven Fullmäg-
lige vara pligtige alt lyda, och då voro de
subordinerade under Revisorerna. Jag in¬
stämmer derföre nied Tit. Heurlin, att mo¬
menten c och d må så vida modifieras, att
Revisorerne aga rätt blott att göra anmärk¬
ningar och meddela råd.
Professorn Doct. Lindfors: Då jag icke
reserverat mig mot Utskottets förslag, torde
jag böra upplysa, på hvilka grunder Utskot¬
tet stödt detsamma. I 68 $. R. O. beter del:
Derjemte skola Riksens Ständer — — vid
livarje Riksdag förordna om Revisorer , att,
emellan Riks da gar ne , enligt af Rikets Stän~
der utfärdad Instruetion, öfverse och gran¬
ska Statsverkets, Bankens och Riksgälds-
Contorets tillstånd, styrelse och förvaltning;
likväl hvad Statsverket angår, utan rättig¬
het att meddela föreskrifter eller förändrin¬
gar besluta. Häraf synes, som kunde Re¬
visorerne i andra mål än de som angå Stats¬
verket, meddela föreskrifter. Jag bade ger¬
na velat utbyta ordet föreskrifter mot råd,
anvisningar eller något annat mera lämpligt;
ty föreskrifter böra ej kunna gifvas af an¬
dra än Rikets Ständer, inför hvilka Full-
mägtige äro ansvarige; månge inom Utskot¬
tet voio af samma tanka, men vågade ej
borttaga ordet, då det fanns i 68 §. Iian
det ske, liar jag intet deremot.
Den 2 Februari.
Domprosten Doct. Holmström: Till en
hufvudsaklig del är jag förekommen af Prof.
Doct. Lindfors. Jag tror ock, alt 6S §. R.
O. medgifver Rikets Ständers Revisorer rät¬
tighet att i frågor, som röra Bancoverket,
meddela föreskrifter, hvilken rättighet så¬
lunda genom Instructionen och Banco-Reg-
lementet icke må dera betagas. Jag hem¬
ställer dock, om icke det kunde göra till¬
fyllest att sjelfva saken, fast icke ordet, fin¬
nes i Instructionen, samt att följaktligen en¬
dast slutmeningen i mom. c: "med rättighet
att erforderliga föreskrifter meddela/’ må
uteslutas. Revisorernes pligt att, ”derest nå¬
got skulle vara försummadt eller kräfva rät¬
telse, detsamma till verkställighet eller rät¬
telse befordra,” bör, efter min tanka, qvar¬
stå, och det må åt dera öfvei lemnäs att på
sätt de finna tjenligast, genom erinringar,
råd elle r föreskrifter , i g r u n d I a g se n I i g fo r m,
uppfylla denna pligt. För bibehållandet af
mom. d röstar jag ock, emedan tvekan el¬
jest kunde uppstå, om Revisorerne vore för¬
bundne att meddela råd i de fall de begäras.
Professorn Doctor Morén: Mot den nyss
anförda tolkningen af 68 $. kan invändas,
att $:n förbjuder Revisorerna att gifva fö¬
reskrifter angående Statsverket; i allt annat
hvarken förbjudes eller tillätes det. Jag in¬
stämmer med Tit. Heurlin. Anledning lill
missförstånd för framtiden saknas ej. Lik¬
väl behöfver intet mer än de sista orden i
mora. c utgå, såsom Tit. Holmström an¬
märkt. Dom-
Den 2 Februari.
Domprosten Doctor Lidman: Jag före¬
nar mig med Tit. Heurlin, och har vid i83o
års Revision yttrat detsamma. Många vå¬
dor kunde uppkomma, om Revisorerne trod¬
de sig hafva rätt att gifva Fullmäglige före¬
skrifter. Minoriteten vid en Riksdag kan
lätteligen blifva majoritet vid en Pievision,
oell skulle då kunna göra Rikets Ständers
beslut om intet. Så har det gått med Rea¬
lisationen.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag är fö¬
rekommen af Tit. Mored. Jag är icke emot
Tit. Holmströms förslag; likväl torde man
böra äfven i mom. d borttaga slutorden:
hvilka likväl icke fä innefatta några fö¬
reskrifter.
Domprosten Doct. Holmström ansåg det
vara en motsägelse, alt Banco-Revisorerne må
äga alt 33afgöra besvär öfver befordringar13
och att genom deras beslut 3’icke någon be¬
fordran kan återgå.33 Det sednare fann Dom¬
prosten alldeles rikligt, men huru kunde då
besvären sägas vara afgjorde och till hvad
påföljd? Om detta stadgande bibehålies, må
det, i stället för afgöra, heta: meddela er¬
inringar i anledning af anförda besvär öf¬
ver befordringar inom Banken.
Professorn Doctor Engeström: Det är
tänkbart, att Fullmagtige kunde begå en
orättvisa. Då kunde Revisorerne åtminsto¬
ne förekomma en sådan för framtiden.
Preste-St. Brot. 183S. Bandet XVI• 3
34
Den 2 Februari.
Domprosten Doctor. Heurlin: Jag med¬
ger rigtigheten af Tit. Holmströms anmärk¬
ning; men man bör väl icke borttaga alla
tillfällen för Bankens tjenstemän att anföra
besvär. Inom Banken äro olika grader, der
tjenstemännen tillsättas efter olika grunder.
De högre sj^sslorna besättas endast efter det
förtroende, som Fullmägtige hysa lill de sö¬
kandes skicklighet för hvarje syssla. Har
kunna besvär ej komma i fråga. De lägre
raderna deremot tillsättas efter anciennite,
under, förutsättning af tillräcklig skicklighet
för den lediga sysslan. Om nu Fullmägtige
ej rätta sig derefter, bör det väl vara den,
sorn finnér sig orättvist förbigången, tillåtet
alt besvära sig deröfver, för alt åtminstone
vid ett annat tillfälle åtnjuta sin vederbör¬
liga rätt. Vid sista revisionen t. ex. klagade
en tjensteman deröfver, att han icke blott
vid en sökt befordran blifvit förbigången,
ulan ock förlorat sin lagliga befordringsrätt.
Således gifvas fall, då det är nödigt, attén
auclorilet finnes, som kan förekomma miss¬
bruk i delta afseende.
Doctor Elfström: Den af Tit. Holmström
anmärkta motsägelsen är mera apparent än
verklig. Besvär kunna visserligen äga rum
och afgöras, ulan att vunna befordringar
återgå. Det sednare är blott en restriction,
på det Revisorernas myndighet ej må sträc¬
kas för vida.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius före¬
slog, alt ordet afgöra mätte utbytas mot:
meddela utlåtande öfver j eller något dylikt.
Den j Februari. 35
Domprosten Doct. Holmström föreslog:
meddela erinringar.
Prosten Astrand: Jag gillar Utskottets
förslag. Besvären kunna angå ej blott be¬
fordringar, utan ordningsmål af flera slag.
Memorialet återremitterades.
§. i3.
Föredrogs Banco-Utskoltets d. 29 Janua¬
ri bordlagda Memorial N:o 85, till svar å
Hr Petrés motion, om erhållande af åtskil¬
liga upplysningar, i anledning af de uti
Kongl. Majrls Nåd. Skrifvelse af den 3 den¬
nes uppgifne binder för Riksdagens afslu-
tande.
Lades till Handlingarna.
Ståndet åtskiljdes kl. i 2 e. m.
In fidem
P. A. Sondén.
Den 3 Februari 1835.
Plenum kl. io f. m.
§. i.
Af meddeladt Protokolls-Utdrag inhäm¬
tades, att Heder v. Bonde-Ståndet afslagit
Stats-Utskotlets Utlåtande N:o 4°^ > öfver
Den 3 Februari.
anmärkningar vid Betänkandena N:ris 366
och 367, öfver Kongl. Maj:ts Proposition om
Läns upptagande till Hypolheksim ältningars
Befrämjande, samt Riksdagsmannen Anders
Danielssons i anledning deraf gjorda sär¬
skilda förslag, och Beslutat, att genom Riks-
gälds-Contorets försorg kommer alt upptagas
inrikes lån lill understöd för jordbruket, i
mon som behof af sådana lån uppstå, och
för alt öfverflyltas på Hypolhejksföi eningar,
när sådane framdeles kunna sig Bilda; och
skall upplåningen ske emot löpande obliga¬
tioner på sex å tre månaders uppsägning och
med föreskrifven 4 \ procents ränta; i följd
af hvilket beslut Ståndet remitterat till Stals-
Utskottet, alt uppgöra och lill Riks-Slånden
inkomma med förslag lill öfrige detaljför¬
hållanden, jemte reglemenlariska föreskrif¬
ter i afseende på upp- och ullåningarne samt
Lånerörelsens bedrifvande i det hela.
Lades lill Handlingarna.
§. 2.
Föredrogs Stats- och Banco-Utskotlens
d. 29 Januari bordlagda Betänkande N:o 5o,
i anledning af väckt fråga om rättighet för
Styrelserna öfver nya Passevolance- och Ar¬
meens Tross-Passevolance-Cassa, att insätta
sine obehöflige fonder på Låne-Bankens upp-
låningsräkning för Handels-Disconten.
Professorn Doctor Morén anförde: Hela
frågan är af ringa vigt. I de gällande stad¬
garna för Banken finnes intet hinder, att,
D:r. j Februari. 3~
på sätt sorn blifvit föreslaget, der insätta
dessa fonder, örn Kongl. Majit det vill. In¬
om Utskottet uppstod val en strid derom,
emedan någre ansågo dessa medel för all¬
männa, hvilka således borde insättas i Ban¬
ken utan ränta; men min tanke har varit,
att intet yttrande härom behöfves.
Prosten Astrand: Allmänna medel må¬
ste Banken laga emot på Depositräkning.
Passevolance-medel tillhöra dock ej Staten,
ulan rust- och rotehållare, och kunna såle¬
des ej anses för allmänna. På Låne-Bankens
upplåningsräkning för Handels-Disconten kan
mottagas allt hvad som sättes in af alla Cas¬
sör, som icke äro Statens, således äfven af
de ifrågavarande. Vilja Rikets Ständer gö¬
ra en särskild anmälan härom hos Kongl.
Majit, så skadar det visst icke, ehuru den
är i sjelfva verket öfverflödig.
Betänkandet bifölls.
$. 3.
Föredrogs Stats- och Banco-Ulskotlens
d. 2g Januari bordlagda Betänkande N:o 52,
i anledning af väckta motioner, dels att
Kongl. Myntverket ofördröjligen mätte stäl¬
las under Kongl. Bergs-Collegii Öfverstyrel¬
se, dels ock att Kongl. Myntverkets ställ¬
ning i alla dess delar må genom trycket of¬
fentliggöras.
Prosten ödmann anförde: Enligt hvad
jag i min reservation förklarat, är jag nöjd
ined resultatet, men hemställer, om ej så¬
Dea j Februari.
som motiv för den underdåniga anhållan,
Utskotten tillstyrkt, borde ingrediera den
dåliga beskaffenheten af vårt nuvarande mynt.
Jag uppvisade i Utskotten tvänne piecer,
insända från landsorten, af hvilka den ena
var fallen i tu och den andra ej klingade
mer än en trädbit. En noggrannare tillsyn
vid myntningen synes behöflig.
Prosten Astrand: Den fråga, Tit. Öd¬
mann framställt, är vigtig, men alldeles ny,
oell bör, om den skall komma under om-
pröfning, särskildt remitteras till Stals-Ut-
skottet. Jag tviflar dock, om det kan före-
kornmas, att ett eller annat myntstycke miss¬
lyckas, i anseende lill alhagen.
Prosten Ödmann: Jag tror ej, att man
kan skylla på alhagen. Myntet är 12-lödigt;
men vi hafva förut haft stycken, sorn’ varit
mera kopparhaltiga. Det är ej blott en eller
annan piece, som misslyckats; ty jag vet,
att en som på en gång lill vexla t sig 100,
bland dem funnit 10 å 12, som kunde klyf-
vas. För öfrigt yrkar jag ej förändring af
beslutet eller återremiss.
II. H. Ärkebiskopen och Talmannen för¬
klarade, att Prosten Ödmann kunde, om han
så för godt funné, framställa den nu gjorda
anmärkningen i form afen motion, hvilken
då kunde till behörigt Utskott remitteras.
Betänkandet bifölls.
Dm j Fibmari.
39
§. 4-
Föredrogs Banco-Ulskoltels d. 3r Ja¬
nuari bordlagda Memorial N:o 87, med För¬
slag lill sammanjemkning af Riks-Slåndens
skiljaktiga beslut i anledning af Utskotlels
under N:o j3 afgifne Ullålande.
Vo teringspr opositionen gillades.
§. 5.
Föredrogs Banco-Utskoltets d. 3i Ja¬
nuari bordlagda Memorial N:o 88, med för¬
slag till åtskilliga förändringar uti 1 Art. af
i83o års Banco-Reglemente.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård erinrade, att 2 punkten i det¬
ta förslag behöfde förändras i enlighet med
de anmärkningar, som blifvit gjorda mot •
den föreslagna Instructionen för Rikets Stän¬
ders Revisorer öfver Bancoverket $. 3 morn.
c, hvadan återremiss äfven bär vore nöd¬
vändig, åtminstone af 2 punkten.
Ståndet, som i öfrigt biföll Utskottets
förslag, återremitterade 2 punkten (sid. 7),
med den anmärkning, att densamma bör sät¬
tas i öfverensstämmelse med Instructionen
för Rikets Ständers Revisorer öfver Banco¬
verket §. 3 morn. c i Utskottets Memorial
N:o 84> hvilket blifvit af Ståndet återre-
milleradt.
§. 6.
Föredrogs Banco-Utskottets d. 3i Ja¬
nuari bordlagda Memorial N:o 89, med an-
/
4o Den 3 Februari.
malan om en nödig ansedd förändring i a
Art. af i83o års Banco-Beglemente.
Bifölls.
§. 7.
Föredrogs Bevillnings-Utskottets den 2
dennes bordlagda Utlåtande N:o 5i, i an¬
ledning af anmärkningar emot Betänkandet
N:o 38, med förslag till förändringar i 3:e
oell 4:e Artiklarne af Bevillnings-Förord-
ningen.
Vid 4ö §• 1 mom. yttrade
Prosten Stenhammar: Ehuru redaclio-
nen i förra förslaget innehåller en sådan
tvätydighet, att Mantalsskrifvaren kan affor¬
dra Pastor ett Utdrag ur Förhörsboken, an¬
tingen han är närvarande eller icke, blott
med den skilnad, alt det i förra fallet icke
behöfver vara af Pastor unrlerskrifvet, hvil¬
ket i sednare fallet bör ske, vill jag dock
ej förfäkta mitt förslag, då Utskottet vid-
blifvit sin mening, fastän det synes skäl alt
göra författningen fullt tydlig.
Doctor Grevillius: Saken är gammal och
länge praktiserad, utan något missförstånd.
Tvåtydig beten är ej sådan, att den kan för¬
orsaka misstag.-
Contractsprosten Hallbeck: Tit. Sten¬
hammars anmärkning har visserligen åsyftat
ett förtydligande; men Utskottets förslag
förutsätter endast de tillfällen, då Pastor ej
är närvarande, såsom alltid på något ställe
Dm 5 Februari.
stall hända, när församlingen är delad mel¬
lan flera district. Misstag häruti kan ej ger¬
na äga rum.
46 1 mom. bifölls.
Vid 49 $■ anmärkte ,
Prosten Astrand: Tillägget synes mig ej
nog tydligt. Det bör val stadgas, hvar
längden bör vara att tillgå linder liden. Den
bör väl finnas på något ställe inom Socknen,
icke t. ex. hos Häradsskrifvare», som kan
bo utom Socknen.
Doctor Grevillius: Enligt Utskottets för¬
slag skall Häradsskrifvare!! tillställa Pastor
Mantalslängden så tidigt, atl åtta dagar för¬
ut kan kungöras om den Söndag, hvarå
Längden i Sockenstämma kommer alt till
granskning företes, samt om det ställe, liv ur-
est den j till dess Sockenstämma inträffar,
blifver för Socknemännen till genomseende
att tillgå. Således bör ställetder ilen fin¬
nes att tillgå,'i Kungörelsen uppgifvas, och
kan bestämmas eller Socknemännens beqväm¬
lighet. Det säger sig väl sjelft, att Pastor
ej ålerskickar längden till Häradsskrifvare!!,
förrän granskningen å Sockenstämma är verk¬
ställd; ännu mindre lärer Pastor öfverlemna
den åt någon annan utom Socknen boen¬
de person.
Conlraclsprosten Östberg: I min för¬
samling kan della icke verkställas, 0111 icke
en särskild längd upprättas för Capellet,
hvilket hittills icke skett. Annais skall den
4 a Den 3 Februan.
väl hinna att i denna ordning granskas i
Moderförsamlingen inom den föreskrifna ti¬
den, men alltid komma sednare lill Capellet.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade, att ett Capell icke vore att anse så¬
som en särskild socken, i likhet med en
Annexa, och således icke kunde få särskild
Mantalslängd.
Professorn Doct. Morén: Förhållandet
är sådant, som H. H. Ärkebiskopen uppgif¬
vit, hvilket jag så mycket vissare känner,
som i mitt Pastorat finnes både Capell och
Annex. Om sjelfva saken lönar ej mödan
att tvista; den har på min ort varit prak¬
tiserad i manga år.
4g §• bifölls, med det föreslagna til¬
lägget.
Yid 72 §. anmärkte
Prosten Åstrand: I det bifogade Formu¬
läret för uppgift lill Bruks uppskattning fin¬
ner jag ett m. m.j som förorsakat Bevillnings¬
utskottet mycket besvär. Delta rn. m. kun¬
de gifva anledning till många afdrag af Be-
villningen och borde derföre uteslutas.
Häruti instämde Tit. Bexell.
%
Doctor Grevillius: I Bevilluings-Utskot-
tet var mycken tvist och äfven votering om
delta m. m. A ena sidan fann man, att det
ger mycken latitud åt anspråk på afdrag och
kunde föranleda minskning i BeVillningen;
men å andra sidan ansåg man vanskligt att
1Ven j Februari.
utesluta det, om man ej vore säker, alt i
formuläret funnos upptagna alla omständig¬
heter, under hvilka afdrag kunde äga rum.
En undersökning, för att uppleta och upp¬
räkna alla möjliga sådana fall, kunde blifva
besvärlig nog; lättare är det att ditsälla de
orden: ra. m. Comiteerne böra väl hafva så
mycken urskillning, att de finna, hvad som
bör ingå i omkostnadsräkningen eller ej.
Mig synes derföre mindre äfventyrlig!; alt
bibehålla m. m.j än att utesluta det.
Contractsprosten P. P. Svedelius: Står
m. m. qvar, så kunna Brukspalronerne göra
afdrag under sådana rubriker, som icke fö¬
rekomma i Formuläret.
Lector Bergqvist: Då frågan om m. m.
i Utskottet förevar, upplystes, att 72 be¬
stämdt uppgifvit de gränsor, inom hvilka
afdrag är tillåtet, hvadan det syntes onödigt
alt i formuläret specificera alla möjliga fall,
när $:n innehöll sjelfva föreskrifterna, men
formuläret blott vore en deraf följande an¬
visning, som kunde göras compendiös.
Professorn m. m. Doctor Bexell: Jag
lemnar m. m. i sitt värde; men i en lagstif¬
tande församling är ej tjenligt alt vara com¬
pendiös, ty derigenom lemnäs spelrum för
godtycket.
Professorn Doct. Moren: Det är likgil¬
tigt, om m. m. slår der eller ej. Bruksäga¬
ren uppger i alla fall hvad han vill, men
Comiteen pröfvar och dömrner.
Häruti instämde Tit. P. P. Svedelius.
44
Den j Februari.
§. 72 med det bifogade formuläret gil¬
lades.
Vid 110 $. anförde
Contractsprosten J. J. Nibelius: Vid
redactionen af denna $. lärer en inadver-
tence blifvit begången, då det föreslås, att
meningen: ”ej heller äge den, som till Ord-
Jdrande särskildt kan utsesmå utbytas mot
en så lydande: ”ej heller den, sorn särskildt
varder till Ordförande utsedd.” Meningen
är väl , att dessa ord skola införas i stället
för bela sista strophen, som bör utgå. Deri¬
genom får det hela sammanhang, hvilket
annars saknas.
Häruti instämde Tit. Holmström.
Prosten Mittag: Det bör ej heta: var¬
der, utan: är. Landshöfdingen är alltid
sjelfskrifven lill Ordförande; är han hindrad,
utser han i stället en annan, som har sitt
förordnande med sig och sålunda är utsedd,
innan Comileen constilueras.
Prosten Astrand: Men 0111 den förord¬
nade ej infinner sig, uppskjutes icke förrätt¬
ningen, utan Comileen väljer sjelf en annan
Ordförande.
Prosten Mittag: Då bör det heta: är
eller varder m. m.
Ståndet beslöt, att sisla meningen i 110
skall erhålla följande lydelse: Ej må Öf¬
verståthållare eller Konungens Befallnings¬
hafvande till Taxeringsman väljas, ej hel¬
Ven J Februari.
45
ler den, som särskildt varder till Ordfö¬
rande utsedd.
Vid i3n §. anmärkte
Contractsprosten P. P. Svedelius: Ut¬
skottet synes mig för litet fäst afseende vid
Prosten Ödmanns anmärkning, att en bonde,
som ej kari skrifva, bör få infinna sig i Pröf-
nings-Comiléen oell muntligen yttra sig, med
rättighet att få det tagel lill Protokollet.
Häruti instämde Doctor Ruus.
Prosten ödmann: Utskottet anser det
icke skäligen kunna förvägras en skattskyl¬
dig, att bos Pröfnings-Comiléen erhålla fö¬
reträde, om lian skulle anse sådant nödigt;
men Pröfnings Comitéen hålles för slutna dör¬
rar, och den skattskyldige vet ej, när bans
mål der förekommer. Det beror således på
Ordföranden, örn lian vill böra honom eller
icke, så framt ingenting derom stadgas i
Förordningen, hvilket jag yrkar.
Contractsprosten Hallbeck: På min ort
har det varit vanligt, att, när en icke skrif-
kunnig person begärt företräde för Pröfnings-
Comiteen, har det alltid blifvit bifallet.
Ståndet beslöt, alt det i ih'] §. bör ut¬
tryckligen tillåtas allmogen, att vid Prof»
nings-Comiteerne meddela muntliga upplys¬
ningar på det sätt, att den, som det vill,
får dagen förut anmäla sig hos Ordföranden,
och sedermera efter upprop infinna sig för
Pröfnings-Comiteen.
q 6 Den J Februari.
Vid 144 §• anmärkte
Prosten Ödmann j alt lian ej kunde fin¬
na något giltigt skäl, hvarföre samma ed
skulle afläggas flera gånger.
Contractsprosten P. P. Svedelius instäm¬
de häruti och fann icke, alt Utskollet här
anfört något skäl för sitt vidblifvande af det
förra förslaget.
Contractsprosten J. J. Nibelius: Utskot¬
tet ansåg sig ej kunna fästa afseende på Tit.
Ödmanns anmärkning, emedan det trodde,
att aldrig blef frågan om ed mer än en
gång. Man jemföre början af i45 §■> enligt
hvilken eden skall a (ford ras första gångenj
när någon är Ledamot i Comité. Den som
aflagt ed i Berednings-Comile, behÖfver ej
förnya den i Taxerings- eller Pröfnings-Co-
mite, då formuläret är lika för alla Comi-
téerna. Enligt min erfarenhet har Förord¬
ningen aldrig blifvit tillämpad annorlunda.
Doctor Grevillius: Den som en gång af¬
lagt ed i Berednings Comité, behöfver ej me¬
ra aflägga ed i Berednings-Comile. På sam¬
ma sätt aflägges ock ed första gången i Ta-
xerings-Comite och första gången i Pröfnings-
Comile, men ej vidare. Annorlunda lärer
väl icke Författningen kunna förstås.
Prosten Mittag: För helgden af edgång
bör den ej för ofta på ford ras. I Upsala Län
gås ed för hvarje gång någon blifver Leda¬
mot i Berednings- , Taxerings- eller Pröfnings-
Comile' för första gången efter ny Bevill-
nings-Föiordnings utfärdande.
Dm j Februari.
I-
j
Contractsprosten P. P. Svedelius: För¬
hållandet i min ort är ock detsamma. Den
som svurit en gång, bör sedan slippa, äfven
om en ny Bevillnings-Förordning utkommer.
Prosten ödmann: På min ort afbigges
ed både i Berednings-, Taxerings- och Pröf-
nings-Comité samma år, om man är der för
första gången.
Contractsprosten Öhrnberg: För mycket
och för litet skadar. Tar man bort detta
stadgande, så kan mången helt och hållet
undandraga sig eden, under förevändning,
alt lian aflagt den för flera år tillbaka; och
huru kan det controlleras?
Prosten Millag: I fall anmärkningen bi-
falles, hvilket jag tillstyrker, bör,det ut¬
tryckligen bestämmas, om edgång får skeen
gång för alla, eller bör förnyas vid hvar ny
Bevillnings-Förordning.
Ståndet beslöt, alt i 144 §• bör stadgas,
att, när ed en gång blifvit aflagd i en Co¬
mité, edgång icke vidare behöfves, förrän
en ny Bevillnings-Förordning blifvit gällande.
Vid 162 $. 1 mom. anförde
Prosten Astrand: I anseende dertill, att
den Bevillning, som skulle falla på den som
har en lön emellan 100 och 200 B:dr, bief-
ve obelydligen betungande, men väl skulle
behöfvas till ersättning för andra föreslagna
förminskningar i Bevillningsinkomsten , an¬
ser jag billigt, att någon Bevillning för lön
emellan 100 och 200 fv:dr bestämmes. All
48
Den 3 Februari.
fast egendom bör vara beskattad; men nu
kommer den, som har boställsinkomster un¬
der 200 R:dr, ej att derföre skalla, om Lö-
nebevillning ej blifver honom ålagd.
Domprosten Doctor Holmström: Emot
Tit. Astrand beder jag alt få erinra, alt det
Jlög v. Siandet, då denna fråga förra gången
förevar, enhälligt instämde i den åsigt, alt
den i nu gällande Bevillnings-Förordning
stadgade inkomst af 200 R:dr skulle bibe¬
hållas såsom minimum för Taxering. Jag
gör mig förvissad, alt Högv. Slåndet nu icke
frångår hvad då samstämmigt yi kades, helst
billigheten deraf är så ovedersäglig. Antin¬
gen mäste principen ogillas alt stadga något
minimum, till följd hvaraf en hvar, som
ägde någon inkomst, t. ex. af blott 2 R:dr,
skulle åläggas Bevillning, eller ock mäste
väl detta minimum bestämmas så högt, alt
det ej pålagligen är alldeles otillräckligt lill
innehafvarens aldranödlorftigaste bergning.
E11 fattig Skollärare, en värnlös Enka, som
njuta en lön eller pension af iooR:dr, kun¬
na väl ej ulan obarmhertighet åläggas att af
denna nödpenning återbära en del till Sta¬
ten. Önskligt vore, att hela delta System
af återbäring utaf tjenslemäns löner kunde
förändras, men åtminstone må man ej för¬
öka dess orättvisa. Förhållandet med dem,
som äga jord, äfven af ringa afkastning, är
ej, såsom Reservanlerne af Bonde-Ståndet
påstå, härmed jemuförligt, hvilket inför det¬
ta upplysta Stånd icke lärer behöfva bevisas.
Jag
Den 3 Februari.
49
Jag yrkar vördsamt bifall till Högl. Utskot¬
tets nu rättvist förändrade förslag.
Häruti instämde flere, Doctor Grevillius
med det tillägg, att Borgare-Ståndet bär in¬
gått på samma idé, då det afslagit Utskot¬
tets förra förslag, och att på Riddarhuset
många anmärkningar blifvit gjorda i sam¬
ma syftning.
Utskottets förändrade förslag i 162 §.
1 och 6 morn., biföllos.
Vid i65 §. anförde
Prosten Stenhammar: Då Utskottets i-
härdighet att vidblifva sina förra yttranden,
oaktadt deremot framställda anmärkningar,
icke kan medföra väsendlliga olägenheter i
flera af de föregående punkterna, anser jag
densamma deremot här hafva ledt till en
obillighet. I i65 §. 1 mom. bestämmes af¬
kortning för fyra minderåriga barn och af
hvilka den får åtnjutas. 2 Mom. bestämmer
afkortning för fyra vaccinerade barn, men
tillika, att detta afdrag endast får åtnjutas
af torpare och inhyseshjon j ej af flera andra
torftiga personer, arbetare, fiskare, statdrän¬
gar m. fl., som erhålla lindring efter x Mom.
Om de behöfva afkortning i förra afseende!,
behöfva de den äfven i det sednare, och i
vida högre mon än åtminstone de fleste tor¬
pare. Häruti synes mig en uppenbar obil¬
lighet stadgas, och en dylik orättvisa bör
undanrödjas.
Prtste~St. Prot■ iS3S. Bandet XVI. 4
5o
Den 3 Februari.
Häruti instämde Tit. Holmström* Elf¬
ström* Hvasser * Hasselrot.
Prosten Ödmann: Jag instämmer äfven
häruti. Jag har äfven gjort den anmärk¬
ningen, alt i förra mom. fiskare på landet
och statdrängar borde tilläggas, hvaremot
afkortningen för Soldathustrur synes besyn¬
nerlig och kan lätt föranleda dertill, hvil¬
ket ändå har inträffat, att en Soldat, som
sjelf är befriad från Bevillning, kan tro sig
hafva något att fordra af Kronan, i fall af-
draget för 4 barn skulle gå till större be¬
lopp än hans utskylder. I sednare afseen-
del borde någon controll bestämmas, eme¬
dan det lätt kan handa, alt samma person
för samma vaccinerade barn kan få afkort¬
ning mer än en gång.
Häruti instämde Tit, Mittag och P. G.
Svedelius.
Prosten Astrand: Om afkortning skall
fortfara, är controll nödig. Mången får kan¬
ske afkortning flera gånger. Pastor är ur¬
säktad: han kan ej alltid påminna sig, om
han utgifvit sådant betyg förut, eller kän¬
na, om afkortning redan är erhållen. Den¬
na lindring gafs dock för alt befordra vac¬
cinationen; nu behöfves den ej, ty folket un¬
dandrager sig i alla fall icke att låta vacci¬
nera sina barn, hvadan det vore det rätta¬
ste att alldeles borttaga detta afdrag.
Häruti instämde Tit. Heurlin och Nordin.
Contractsprosten J. J. Nibelius: Att
Statdrängar äfven skulle åtnjuta lindring,
vore mindre tjenligt, då det är husbonden,
ej de sjelfve, som ansvarar för deras Kro-
noullagor. Endast torpare, det vill säga
jordtorparej hafva rätt till afkortning; ej
stattorpare, som i sjelfva verket äro blott
drängar. Angående afkortningen för soldat¬
hustrur är jag af samma tankesom Tit. Öd¬
mann; de böra ej njuta någon befrielse; ty
då soldaten sjelf är befriad från Bevillning,
kunde det hända, om han hade flera barn,
att han trodde sig hafva något att fordra af
Kronan. Hvad angår lindringen för 4 vac¬
cinerade barn, anser jag bäst, att den nu
mera upphörde; men om den skall fortfara,
bör den utsträckas enligt Tit. Stenhammars
förslag.
Doctor Grevillius: Jag lyckönskar de
orter, der soldater hafva så goda villkor,
alt icke all möjlig lindring för dem behöf-
ves. På många andra orter deremot äro de-*
ras villkor så knappa, att, om de hafva \
minderåriga barn eller derutöfver, ligga des¬
sa roten eller socknen till last. Om en lin¬
dring för dem skulle ske, vore den i all¬
mänhet både rättvis och behöflig. En tor¬
pares belägenhet är vanligen bättre. Lin¬
dringen för 4 vaccinerade barn kunde väl
borttagas. Controllen är alltid svår; ty Pa¬
stor vet ej, om afkortning skett förut.
Contractsprosten Öhrnberg: Det är tvä-
tydigt, om soldater, enligt gamla författnin¬
gen, skulle få afkortning för 4 vaccinerade
barn. I min ort vägrades det försl af Kro¬
52 Den j Februari.
nofogden; slutligen gjordes en hemställan
hos Landshöfdinge-Embetet, som trodde det
kunna tillåtas. Controll på afkortningen bor¬
de bestämmas; ty missbruk kunna ske, och
hafva troligen inträffat. Mången kan af o-
kunnighet anmäla sig hvarje år för att få
afkortning, och om en Pastor ej förer sär¬
skild anteckning öfver sådana bevis, kan
samma person erhålla ett dylikt flera gån¬
ger. Controll är i synnerhet nödig för den
händelse, alt ett hushåll flyttar till annan
församling.
Contractsprosten Hallström: Jag instäm¬
mer med Tit. Astrand, att afkortningen för
vaccinerade barn är öfverflödig, samt alt ingen
uppmuntran behöfves för en sak, som talar
tillräckligen för sig sjelf. Å Presterskapets
sida är en controll omöjlig, ty om man vet,
hvilka som förut erhållit bevis, vet man dock
ej, om de fått afkortning, och sådana per¬
soner, som söka denna lindring, flytta van¬
ligen ofta. Jag afslyrker derföre denna af¬
kortning, men föreslår, att den andra af¬
kortningen för 4 minderåriga barn i stäl¬
let må ökas, till ex. till 8 sk. för hvar¬
je barn.
Contractsprosten P. P. Svedelius instäm¬
de med Til. Stenhammar och ödmann , utom
i afseende på controllen. Pastor kan på sär¬
skildt papper, som bilägges Förhöisboken,
anteckna, för hvilka han utfärdat sådana
Den 3 Februari.
53
betyg, och vid inträffande flyttning kan han
utsätta det i attesten. På min ort få alla
fattiga, utan afseende på deras benämning,
afkortning för 4 barn.
Prosten Ödmann: I Upsala Län få Stat¬
torpare alltid samma lindring, som andra
Torpare, och ofta blifva derföre Statdrän¬
gar skrifna såsom Stattorpare. Om husbon¬
den skall ansvara för utskylderna, beror på
Contractet med Stattorparen eller Statdrän¬
gen. Tit. Svedelii förslag innebär ingen sä¬
ker controll; ty det är ej nog att säga: den
eller den har fått bevis, att lian äger 4 vac'
cinerade barn; man bör ock kunna säga, om
lian verkligen fått afkortning, och det kan
endast Kronofogden intyga.
Contractsprosten J. J. Nibelius: Tit.
Hallström har tillstyrkt, att afkortningen för
4 minderåriga barn skulle höjas till 8 sk.
för hvarje, hvilket synes mig för mycket,
då den hittills varit 3 sk. och nu blifvit fö¬
reslagen till 4 sk., som redan är en tillök¬
ning; helst som samma personer, både man
och hustru, äfven få afkortning af mantals¬
penningar. Stattorpare och Statdrängar kun¬
na aldrig anses för annat än tjenstehjon, för
hvars utskylder husbonden bör ansvara. Stat-
torparesystemet är så förderfligt, att det all¬
deles icke bör uppmuntras. Och på det in¬
ga missbruk må äga rum i närvarande af¬
seende, tillstyrker jag, att ordet torpare här
må utbytas mot jordtorpare.
54
Den 3 Februari.
Contractsprosten Hallbeck: Om afkort-
ningen för 4 vaccinerade barn skall bortta¬
gas, är jag ej emot, att afkortningen för 4
minderåriga barn förhöjes från 3 sk. till 6
sk. för hvarje. Om åter det förra afdraget
skall fortfara, behöfvas controller; men de
böra ej läggas på Presterskapet, för hvilket
de ej äro möjliga; ty Presten kan väl ge be¬
vis, att någon har 4 vaccinerade barn, ej,
att lian verkligen fått afkortning.
Contractsprosten Öhrnberg: Jag tror att
vi äro något hvar öfvertygade derom, att,
i afseende på afdrag för 4 vaccinerade barn,
missbruk kunna ske och torde hafva skett.
Om detta afdrag går till 4000 eller 8ooo
Pudr, är det i alla fall en oordning och ett
missbruk, att författningarna eluderas. En
controll är möjlig och bör realiseras; någon
bör åläggas att hålla hand häröfver, ty Sta¬
ten bör ej göra förluster genom brist på till¬
räcklig controll i detta afseende. I min ort,
der vi hafva en skicklig Kronofogde, har
denne anmodat mig och alla mina Contracti-
ster att hålla noga anteckningar häröfver,
och då han sjelf fäst uppmärksamhet derå,
hafva underslef i hans fögderi icke gerna
kunnat äga rum; men ovisst är, om andra
Kronofogdar gifvit lika bestämda föreskrifter.
Professorn Doct. Moren: Jag tillstyrker,
att afdraget för 4 vaccinerade barn bortta¬
ges; men om det bibehålies, bör controllen
ej läggas på Pastorerne, utan Kronofogden
bör i sin längd hafva en särskild column
Den j Februari.
för della afdrag. Om ett hushåll är qvar
inom samma församling, kan Kronofogden
utan möda efterse i längderna för de före¬
gående åren, om föräldrarne förut åtnjutit
delta afdrag; om de flytta, böra de med
debetsedel styrka, att de förut ej erhållit
denna afkortning, så framt de göra anspråk
derpå. Jag kan ej instämma i det förslaget,
att afkorlningen för 4 minderåriga barn skul¬
le göras ännu större; snarare må äfven den
bortgå. Denna lindring är ganska ojemn:
en som har tvänne barn, har stundom svå¬
rare att berga sig än en annan med fyra.
Bättre vöre, att låta de fattiga befrias.
Prosten Åstrand: Jag inser ej, huru
Pastorerne kunna controllera afdraget för 4
vaccinerade barn. Det vore ej heller billigt
alt ålägga dem denna controlleringsskyldig-
hel. Med Tit. Moren instämmer jag deri,
att man åtminstone ej bör gå längre än Ut¬
skottet angående lindring för 4 minderåriga
barn. Äfven smärre hemmansägare, som äro
välmående, få stundom afkortning.
Prosten Stenhammar: Jag skulle före¬
brå mig att hafva gifvit anledning till den¬
na vidlöftiga discussion, om icke min hem¬
ställan endast åsyftat en rättvis jemnhet i
lindring för personer, som deraf äro i lika
behof. Visserligen blef förhållandet helt
annat, om afkortningen för 4 vaccinerade
barn alldeles borttogs. Det vore äfven ett
sätt alt göra alla lika rättvisa. Men jag kan
icke bifalla dertill, då kopporna åter med
56
Den 3 Februari.
härjande fart yppats i många orter och den
enfaldigare menighetens förtroende för vac¬
cinationen derigenom äfventyras. Controllen
ar också icke svår, enligt hvad Doct. Moren
redan anmärkt. En särskild column i Man¬
talslängden upptager denna afkortning. Och
då Pastor årligen afgifver förteckning på en
gång för alla, som kunna komma i fråga till
denna afkortning, är det lätt att dermed
jemföra förra årens Mantalslängden då an¬
svaret lägges på den som vederbör, nemli¬
gen Mantalsskrifvare!!.
Contractsprosten Nordin: Då soldaten ej
erlägger bevillning, må blott ett halft afdrag
beviljas för hans barn. Stattorpare äro en
ohyra: de må ej uppmuntras, hvarken ge¬
nom lindring i utskylder, eller på annat sätt.
Då meningarne voro delade och vote¬
ring äskades, framställdes följande propo¬
sition :
Bifaller II. Ståndet afdrag för 4 vacci¬
nerade barn, till det belopp, som Utskottet
tillstyrkt? Den det vill, lagge Ja; den det
icke vill, lagge Nej; vinner Nej, beslutar
Ståndet, att afdraget för 4 vaccinerade barn
skall upphöra.
Vid anställd omröstning blef proposi¬
tionen med 22 Ja emot i5 Nej af Ståndet
såsom beslut antagen.
Ståndet beslöt, att bland dem, som nju¬
ta afdrag i Bevillningen för 4 minderåriga
barn, äfven borde tilläggas: fiskare på lan¬
Dm 3 Februari.
det; men fann icke för godt att tillägga äf¬
ven Statdrängar.
Contractsprosten J. J. Nibelius förnya¬
de sin hemställan, att, i stället för torpare
må sättas jordtorpare j på det icke stattorpa¬
re må med dem förblandas.
Prosten Mittag: Jag är ej envänafStat-
torpare-systemet; men meningen är ju här
att berecia lindring åt den fattiga, och om
jordtorparen, som bättre kan berga sig, be¬
frias, må väl äfven stattorparen erhålla sam¬
ma förmon.
Ståndet antog icke denna förändring.
På framställd proposition, om H. Stån¬
det ansåg alla, som få afkortning för 4 min¬
deråriga barn, äfven böra erhålla afkortning
för 4 vaccinerade barn, yttrade
Contractsprosten Hallströmatt en så¬
dan utsträckning af denna förmon ej borde
medgifvas; den skulle då komma äfven smär¬
re hemmansägare till godo.
Prosten Astrand: Aldrig böra ägare be¬
frias, men väl brukare.
Prosten Stenhammar: På det icke en
lindring måtte beviljas Torpare och Inhy¬
seshjon, som förvägras flera andra, hvilka
äro i vida sämre ekonomisk belägenhet än
de förra, föreslår jag, att alla de i i mom.
nämnda, utom hemmansägare, må få afkort¬
ning för 4 vaccinerade barn.
Häruti instämde Tit. Mittag.
58 Dm 3 Februari.
Contraclsprosten Hallström: Del Jär go
ra en slör minskning i Bevillningen, hva-
dan jag afstyrker förslaget helt och hållet.
Häruti instämde Tit. Nordin, Grenan¬
der j Hallbeck.
Contractsprosten P. P. Svedelius: Af*
kortningen har hittills gjort 4000 Pcdr; så¬
lunda kan man ej förmoda, att den skulle
blifva betydlig, äfven om Tit. Stenhammars
förslag antogs. Säkert är åtminstone, att, i
sednare fallet, rättvisan blef större än Sta¬
tens uppoffring.
Då meningarne voro delade och vote¬
ring äskades, framställdes följande Propo¬
sition:
Bifaller H, Ståndet Utskottets förslag om
de personer, sorn skola erhålla afkortning
för 4 vaccinerade barn? Den det vill, lagge
Ja; den det icke vill, lagge Nej; vinner Nej,
beslutar Ståndet, att alla, som få afkortning
för 4 minderåriga barn, utom hemmansäga¬
re, äfven må erhålla afkortning för 4 vacci¬
nerade barn.
Yid anställd omröstning blef Utskottets
förslag med 23 Ja emot i5 Nej bifallet.
Prosten Stenhammar: Jag reserverar
mig, och beklagar, att en så enkel rättvisa .
emot den fattigaste classen ej vunnit II. Stån¬
dets bifall.
I denna reservation instämde Tit. P- P,
Svedelius, Mittag, Bolander.
Den 3 Februari.
Vid 166 §. anförde
Prosten Astrand: När fråga är om en
sadan lindring, som den Utskottet här före¬
slagit för allmogen i Ytterhogdals Soc¬
ken, böra ej enskilde Riksdagsmän hafva
vitsord, utan undersökning ske. Här vore
nog att tillstyrka, det Kongl. Maj:t må låta
anställa undersökning.
Häruti instämde Tit. Bexell och P. P.
Svedeliusden sednare med tillägg, att han
i Utskottet varit af samma tanka.
Prosten Ödmann: Denna socken är lika
vanlottad och i behof af lindring, som Her¬
jeådalen och vissa andra trakter. Nästan all¬
tid blifver äringen der frusen. Jag tillstyr¬
ker bifall till Utskottets hemställan, som ic¬
ke kan föranleda till något missbruk, dåden
uttryckligen innehåller, att de af allmogen,
sonij efter pröfning af Taxeringsmännen >
anses deraf vara i behof j måtte åtnjuta be¬
frielsen.
Lector Bergqvist: Då saken första gån¬
gen förevar i Utskottet, blef den ifrågava¬
rande lindringen afstyrkt på samma skäl,
som Tit. Åstrand nu anfört, nemligen att
blott en Ledamot i Bonde-Slåndet väckt frå¬
ga derom, men ingen undersökning hade
skett; dock när det genom flera yttranden i
Ståuden och genom inhämtade upplysningar
blifvit utrönt, att Ytterhogdals Socken var
i lika belägenhet med Herjeådalen, ansåg-
Utskottet rättvisan fordra att tillstyrka den¬
na lindring.
Utskottets förslag bifölls.
6o Den j Februari.
Prosten Åstrand: Jag reserverar mig
häremot. Efter hand blifver samma förhål¬
lande öfver hela riket.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag reser¬
verar mig äfven. Göras tid efter annan så¬
dana undantag, så blifver Bevillningen ej
allmän.
Professor Ågårdh: Jag reserverar mig
likaledes, och anser ett sådant sätt alt lin¬
dra skatterna ej vara det rätta.
Mot beslutet reserverade sig äfven Tit.
Holmström j Lindfors■, Lignell.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag inser icke, hvarföre Städer¬
na skola hafva lindring; de kunna ej lida
af missväxter.
Prosten Mittag afstyrkte den föreslagna
lindringen för Städerna Umeå, Piteå och
Luleå, samt åberopade såsom skäl Hr Stuarts
hos Ridd. och Adeln framställda anmärk¬
ning. Under missväxtår kunna dessa städer
ej göra betydliga förluster, men väl vinna
genom en mera lönande spanmålshandel.
Häruti instämde Tit. Ågårdh och Has¬
selrot.
Fältprosten Edvall: Den lindring, som
för Östersund blifvit tillstyrkt, har länge ägt
rum, och skäl är visserligen, att den får
fortfara. Östersund idkar ingen spanmåls¬
handel; Staden är egentligen en by och lig¬
ger landet deromkring lill tunga. Invånar-
ne äro fattiga och hafva intet alt förlora.
Den 3 Februari,
G1
Umeå, Piteå och Luleå äro väl icke i sam¬
ma predicament, och det är väl sant, atida
icke lida af missväxter på samma sätt som
landet; men då landet har missväxt och span¬
målshandel således borde vara mest lönan¬
de, mäste de handlande till en stor del ut¬
borga hvad de för egna penningar eller på
egen credit uppköpt, och förlora derigenom
betydligt. Jag tillstyrker derföre, att den
föreslagna lindringen äfven för dessa städer
må bifallas.
Häruti instämde Tit. Risberg.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen upp¬
lyste, att Östersund åtnjutit samma befriel¬
se, som nu var föreslagen, enligt förra Be-
villnings-Förordningen; hvaremot Utskottets
förslag angående Umeå, Piteå och Luleå vo¬
re nytt.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag är ej äl¬
skare af allmänna undantag, emedan sådana
komma alla på en viss ort till godo, antin¬
gen de äro behöfvande eller ej. Att lindrin¬
gen skall ske endast efter Taxerings-Comi-
teernas pröfning, betyder intet; ty Taxe-
rings-Comileerna kunna i alla fall nedsätta
Bevillningen i de smärre städerna, och dess¬
utom bestå ju Taxerings-Comileerna af sjelf¬
va städernas invånare. Om de handlande i
Umeå, Piteå och Luleå borga ut spanmål,
göra de sig nog betalda för räntan. Märk¬
värdigt förefaller det mig, att staden Öster¬
sund säges vara den kringliggande landsbyg¬
den till tunga; om så är, borde den aldrig
6 2 Den 3 Februari.
existera såsom stad. Skulle likväl en lin¬
dring, i likhet med hvad förut skett, bevil¬
jas Östersund, kan jag alldeles icke tillstyr¬
ka den för de öfriga städerna.
Häruti instämde Tit. af Wingård och
Elfström.
Domprosten Doct. Holmström: Jag vill
väl icke sälta mig emot den föreslagna lin¬
dringen för Östersund; men kan ej antaga
såsom skäl, att sådant varit förut beviljadt,
ty dylika undantag äro blott temporära och
gällande från Riksdag till Riksdag.
Ståndet biföll den i 166 §. tillstyrkta
lindring i Bevillningen för Östersunds Stad,
men afslog den föreslagna lindringen i Be¬
villningen för Umeå, Piteå och Luleå städer.
Mot afslaget reserverade sig Tit. Edvall.
I allt öfrigt bifölls Utskottets Betänkan¬
de N:o 38, med de förändringar, som i Ut¬
låtandet N:o 5i blifvit föreslagna.
§. 8.
Föredrogs Stats- och Banco-Ulskollens
d. 29 Januari bordlagda Utlåtande N:o 5i,
i anledning af väckt fråga om förändring i
vissa delar af Bankens Grundfonds Obliga¬
tioner m. m.
Professorn Doctor Moren anförde: Jag
kan ej annat än fästa H. Ståndets uppmärk¬
samhet derpå, att Riksgälds-Contorets Obli¬
gationer böra ställas i en annan form. JNTu
kunna de ej användas såsom hypothek. Om
Den 3 Februari.
Banken cj behöjver bruka dem, blifva de ej
brukade; summan är begränsad; det är så¬
ledes ingen risico att gå in på reservanter¬
nas tanka. Om Banken behöfver dessa Obli¬
gationer och de äro alldeles oanvändbara,
så riskerar man deremot ganska mycket, så¬
som hvar och en inser.
Häruti instämde Tit. cj Wingård_, Gre¬
villius Hvasser j Bexell.
Prosten Astrand: Då redan vid förra
Riksdagen förändring skedde i så måtto, alt
skulden ställdes på sedlar af 10,000 R:dr i
stället för en enda sedel, såsom först var
föreslaget, vet jag ej, hvarföre nu åter än¬
dring skall ske. Jag tillstyrker så mycket
mer bifall lill Utskottets Utlåtande, som de
sakkunnige män, hvilka derom blifvit till¬
frågade, förklarat, alt Banken ej behöfver
dessa Obligationer för sina Creditiver. Jag
tror, att ej Riksgälds-Contoret vid liqviden
bör få att göra med någon annan än Ban¬
ken. Skulle behof inträffa för Banken, kan
den i alla fall hypothisera de nuvarande
Obligationerna. Det lärer väl egentligen va¬
ra för den kära fondpappersformens skull,
som man är så ifrig för den äskade förän¬
dringen.
Professorn Doct. Morén: En del af de
sakkunnige personer, som Banco-Styrelsen
rådfrågat, lärer sagt, att Banken ej behöf¬
ver uppta något Creditiv eller använda des¬
sa Obligationer; men de hafva tillika förkla¬
04
Den 3 Februari.
rat, att, i fall dessa Obligationer behöfvas,
äro de ej användbara.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag instäm¬
mer till alla delar med Doct. Morénoch
anser frågan vara af vigt, icke derföre att
jag befarar någon våda för Realisationen,
till hvars betryggande Banken skulle behöf¬
va tillgripa dessa Obligationer, utan för dess
verkan på opinionen, sorn lätt kan förledas
att misstänka mindre allvar att honorera
Statens skuldförbindelser. Då förra Riksens
Ständer uppgjorde en slags liqvid, eller sna¬
rare accord med Banken, som fick eftergif¬
va större delen af sina fordringar hos Sta¬
ten, beslutade de tillika, att det bestämda,
icke afskrifna skuldbeloppet icke blott skulle
förräntas^och genom årliga Capitalafbetalnin-
gar amorteras, utan derjemte, att skuldför-.
bindelser borde utfärdas, ställde till Ban¬
kens fria disposition. Man ville härigenom
lemna en säkrare garanti för skuldens betal¬
ning. Hade meningen varit, att desse Obli¬
gationer skulle i Banken blifva inneliggande,
utan att kunna användas vid påträngande
behof, så tjenade desse Obligationer icke till
ringaste nytta. Man hade under denna för¬
utsättning blott behöft bokföra skulden, el¬
ler ock bestämma en viss summa, som un¬
der en bestämd tidrymd årligen borde från
Riksgälds-Contoret till Banken utbetalas. Men
dylika bokföringar hade från äldre tider ägt
rum, utan annan påföljd, än att i Bankens
raken-
Den 3 Februari.
65
räkenskaper figurera såsom tillgångar, och.
de afbetalniogar, man vid en Riksdag åtagit
sig, hade erfarenheten visat att man vid nä¬
sta Riksdag inställde. Man ville beträda en
helt ny hana, hvarpå dylika missbruk icke
kunde begås. Derföre borde skulden rever¬
seras. Men den form, man gafåt Obligatio¬
nerna, förhindrar eller försvårar deras an¬
vändande. Reservanterna åsyfta blott för¬
ändring i formen, för att göra denna Ban¬
kens tillgång disponibel, icke under byst
farhåga, att den någonsin behöfver dispone¬
ras. Tänker man åter möjligheten åf elt dy¬
likt behof — och de gifvas som hysa farhå¬
gor — så bör man väl vara angelägen att
göra Obligationerna användbara lill Bankens
högsta fördel. Man ger derigenom sLÖrre
säkerhet åt silfverutvexlingens oafbrutna fort¬
gång och åt Statens åtagna förbindelser.
Doctor Elfström: Uti de sammansatta
Utskotten har jag tillhört Reservanterna. I
hvad jag ämnat mot Betänkandet anföra, är
jag redan af Tit. Heurlin förekommen. Det
är klart, att Riksgälds-Contorels ifrågaställ-
da förbindelser i sitt närvarande skick äro
oanvändbara, men kunna, om de, på sätt
Hr 'voei Troil föreslagit, förvandlas till min¬
dre partial-obligationer, lättare vid förefal¬
lande behof begagnas. För öfrigt skulle den¬
na åtgärd, som är så lätt verkställbar, onek¬
ligen styrka crediten och ådagalägga, att
< Ständerna vore allvarligt betänkta på att
Prestc-St, Prot. 1835. Bandet XFL 5
66 Dtn 3 Februari.
honorera sina skuldförbindelser. Jag tillstyr-
ter för min del återremiss af Betänkandet.
Prosten Åstrand: Om bifall lill Utskot¬
tens förslag skulle väcka misstroende mot
Rikets Ständers afsigter, att ej vilja honore¬
ra sina förbindelser, vore jag ej emot för¬
ändringen; men tvärtom synes mig, att man
genom Obligationernas omskrifning skall väc¬
ka misstroende mot realisationen, då man
tyckes underkänna de garantier, som redan
för Realisationen äro stadgade.
Prosten Stenhammar: Den genom mo¬
tionerna åsyftade förändringen i formen af
Riksgälds-Contorets Obligationer å Statens
skuld till Banken, för hvilken värde talare
äfven här yttrat sig i öfverensstämmelse med
reservationen, finnér jag för min del så be¬
tänklig, att jag måste helt och hållet bifalla
Utskottens tillstyrkande om afslag å den¬
samma. Rikets Ständer hafva vid förra Riks¬
dagen erkänt en skuldsumma 4>400>000 R;dr
B:co och låtit Riksgälds-Contoret utfärda
Obligationer, ställda till Banken eller liv em,
som genom öfverlåtelse af Obligationen blif¬
vit innehafvare af Bankens rätt. De som
deltagit i förra Riksdagens förhandlingar,
känna bättre än jag, att meningen då först
var att för hela summan, som bestämdes att
orubbadt förblifva Bankens grundfond, ut¬
färda blott en enda Obligation; hvilket dock
så förändrades, att summan blef fördelad i
partial-obligationer på 10,000 R:dr. Men ge¬
nom Ständernas beslut bestämdes också Ban-
Den 3 Februari.
67
hens rätt att årligen uppbära t\ procenls
ränta och 2 procent Capital-afbetalning, hvil¬
ket i hvarje partial-obligations lydelse bok¬
stafligen intogs (Reglementet för Riksgälds-
Contoret af 1800, $. 41 morn. d.) Här fin¬
nes således den af Ständerna fastställda rätts¬
grunden för Bankens fordran; någon annan
kan icke åberopas. Det var också en nöd¬
vändig omtanka för Riksgälds-Conlorets cre¬
dit och möjligheten att utan bevillningens
omåttliga förökande fullgöra förbindelserna
mot Banken, som förestafvade dessa villkor
för skuldens liqviderande. Att obligationer¬
na, såsom nu föreslås, skulle än ytterligare
fördelas i mindre partial-obligationer, lydan¬
de på 1000 R:dr i silfver, hvarigenom de
skulle blifva mera användbara för Banken,
låter visserligen ganska oskyldigt. Man har
här yttrat, att farhågan för dessa obligatio¬
ners användande såsom verkliga fondpapper,
vore utan grund. Jag kan deremot ej an¬
nat finna, än att motionerna bestämdt åsyf¬
ta att förvandla dessa obligationer till full¬
komliga fondpapper. Jag vill icke uppehål¬
la mig vid vådan af förslaget att omskrifva
dem i silfver. Det vore dock ett farligt
exempel, som snart lockade enskilda capi¬
talister till efterföljd. Men enligt förslaget
skulle icke blott Capitalbeloppet af hvarje
obligation nedsättas, utan villkoret af 2 pro¬
cent Capitalafbetalning å hvarje obligation
skulle ock utur förbindelsen uteslutas, och
afbetalningen i stället verkställas genom in¬
lösen af ett visst antal obligationer årligen,
03
Den 3 Februari.
lill dessas fulla belopp. Denna senare för¬
ändring af sjelfva skuldförbindelserna är
vida väsendtligare än den förra, ehuru man
icke vill framställa dess vigt och betj^delse
i klar dag. Så länge nemligen obligationens
innehafvare vore förbunden att årligen mot¬
taga 2 procent i afbetalning å Capitalet, kun¬
de dessa papper icke lätt försäljas och blif¬
va löpande, emedan den enskilde innehaf-
varen med en sådan långsam och trasslig
liqvid af capitalet ej kunde vara belåten.
Deremot skulle de i det nya föreslagna skic¬
ket lätt kunna försäljas, troligen mot någon
rabatt. De blefvo då sannskyldiga fondpap¬
per, hvilka i pris kommo att stiga och fal¬
la efter conjunctur och opinion om gäldenä-
rens (Riksgälds-Contorets) ställning. Men just
detta onda häfva utan tvifvel Rikets Stän¬
der velat förebygga, då de vid förra Riks¬
dagen stadgat ett liqvidationssätt, som bör
vara fullt tillfridsställande för Bankens be¬
hof, då det ej hindrar Banken alt i nödfall
använda Obligationerna såsom hypolhek, men
tillika tryggar Riksgälds-Contorets credit för
alltför stort äfventyr. Jag dristar också fä¬
sta H. Ståndets uppmärksamhet på den nu
mer än någonsin trängande nödvändigheten,
att vid beslutet betänka hvad Riksgälds-Con¬
torets credit kräfver. Om Banken skulle
komma i frestelse alt försälja dessa obliga¬
tioner, till ett belopp af 4,^00,000 R:dr B:co,
och de föllo i värde till 70, 60, kanske än¬
da lill 5o procent; hurudan skulle verkan
på förtroendet till Riksgälds-Contoret blifva,
Den 3 Februari.
när dess obligationer så fallit i vanvärde?
Jag kan ej eller fatta, alt förtroendet lill
realisationen skulle genom förändringen stär¬
kas. Snarare förekommer det mig, som all¬
mänheten kunde frestas alt misstro de ga¬
rantier, hvarigenom realisationen skall vara
tryggad, då sådana äfventyrliga bemödanden
göras att bereda Banken tillflygter för ha¬
stigt påkommande behof. Om jag skulle fö¬
reställa mig den tid, då vi hade hypolheks-
föreningars pantbref till millioners be¬
lopp, Riksgälds-Contorets obligationer till
Banken 4f rnillioner, och tilläfventyrs yt¬
terligare andra Riksgälds-Contorets credit-
papper till flera millioner, inrikes vexlar,
privatbankers papper m. m., som nu är i
fråga, löpande i landet, eller tillen del flyt¬
tade i utländningars händer, med bördan af
en årlig utgående skatt i räntor; så skulle
jag på det högsta beklaga landet. Jag yrkar
bifall lill Utskottens Betänkande.
Häruti instämde Tit. Ruus, Hasselrot 3
Senell j Rosen.
Contractsprosten Östberg: Jag förenar
mig med Tit. Astrand och Stenhammar. Man
ville i Beredningen dölja ändamålet med för¬
ändringen; men det kom dock fram, alt Obli¬
gationerna skulle göras gångbara såsom pen¬
ningar och således kunna göras lill föremål
för speculationer, allt som de stiga eller
falla.
Professor Agardh: Ehuru det torde an¬
ses oväntadt af mig, måste jag i delta fall
7°
Den j Februari.
instämma med Tit. Åstrand. Dessa Obliga¬
tioner äro en grundfond, och en räntebä¬
rande. Om nu Banken gaf ut -dessa Obli¬
gationer, som gifva ränta, och tog in pen¬
ningar, som ej gåfvo ränta, skulle Banken
förlora. Den skulle förlora, om de blefvo
löpande inom landet, och ännu mer, om de
gingo utomlands.
Häruti instämde Tit. Mittag och Gre¬
nander.
Domprosten Doctor Heurlin: Professor
Agardh har ansett dessa Obligationer icke
böra omskrifvas, emedan de skola utgöra en
Bankens grundfond, som alltid bör bibehål¬
las oförminskad. Väl hafva Rikets Ständer
vid förra Riksdagen bestämt en dylik fond,
till lika belopp med Statens förskrifna skuld,
men icke finnes något stadgande, att just
desse Obligationer skola uteslutande bilda
den samma. Med grundfond förstår man väl
öfverskott af fordringar och tillgångar utöf¬
ver skulder, eller den egentliga behållnin¬
gen. Den liar man i Banklagen utsatt till
4,4oo,ooo R:dr, och nu varande Rikets Stän¬
der hafva förhöjt den till jemna 5 millio¬
ner R:dr, hvilket belopp den aldrig må un¬
derstiga, och skulle den någon gång derun¬
der falla, bör bristen fyllas af Bankens rän-
tevinst, som i denna händelse icke får af
Rikets Ständer till Statens behof disponeras.
Desse obligationer äro icke eller af natur att
konna bilda en oföränderlig Bankens grund¬
fond. Genom den stadgade årliga Capital-
Den j Februarin t
afbetalningen bortsmälter så småningom Ban¬
kens fordran och försvinner alldeles om 28
år. Grundfonden mäste således äfven för¬
vandlas i andra säkra tillgångar i Metallisk
Cassa eller säkre fordringar.
Prosten Stenhammar har uppdragit en
mörk tafla, föreställande de vådor, synner¬
ligast för Riksgälds-Contorets Credit, som af
reservanternas förslag voro att befara. Det
kunde hända, att Obligationerna, om de fin-
go afyttras, falla under pari Curs, ända lill
5o proc., och hade Riksgälds-Contoret vid
samma tid egna behof att fylla genom låns
upptagande eller obligationers utfärdande,
skulle desse operationer försvåras och Ver¬
kets Credit sättas på ett högst äfventyrligt
spel. Jag vill ej inlåta mig i någon tvist
eller ens omdöme om det sannolika i teck¬
ningen af framtidens vådor. Dem kan in¬
gen med säkerhet förutse, och de bero huf-
vudsakligast af Rikets Ständers egna åtgär¬
der, framför allt det system de antaga, för
ordnandet och upprätthållandet af Statens
Credit. Jag vill blott anmärka, alt Prostens
teckning och argumentation utgår från för¬
utsättning, att dessa obligationer skola af Ban¬
ken användas, ellef på annan man öfverlå-
tas. Med desse premisser, som jag äfven an¬
tager, kommer jag till ett alldeles motsatt
resultat, och slutar just af de förespeglade
vådorna lill nödvändigheten att gifva desse
skuldförbindelser en lämpligare form. Vi
antaga således hägge, att Banken beböfver
för sitt eget bestånd tillgripa desse obliga¬
Dm j Februari.
tioner. Prosten förutsätter nu, att de, iden
form Capit. v. Troil åt dem velat gifva,
falla ända lill 5o proc. af sitt nominalvärde.
Jag frågar då, hvad värde skola de äga,
om Banken tvingas använda dem i sitt nu
varande skick? Är det icke fruktansvärdt, att
de falla ända till 4° eller 3o proc., och må¬
ste icke följden blifva, att den tillgång, man
velat bereda Banken, blir ännu mindre oell
otillräckligare? Dock, jag oroas ej af desse
skräckbilder, hämtade från misstroendet emot
det så kallade Fondsystemet. Långt ifrån
att de bevisa något emot behofvet af en för¬
ändrad form, gifva de tvärtom ett ökadt stöd
åt Hr Troils reservation.
Det gifves äfven ett slags correctiv e«
mot Obligationernas oskäliga fallande eller
vanvärde. Det är nemligen stadgadt, att
Banco-Styrelsen bör, innan depå annor man
öfverlåtas, hembjuda dem åt Riksgälds-Con-
toret, och uti mom. e af reservationen är
detta stadgande oförändradt bibehållet.
Beträffande slutligen den anmärkning
bär blifvit gjord, att man icke bör ändra
förra Ständers beslut, så ber jag få erinra,
att denna grundsats icke vid andra tillfällen
gjort sig gällande och alt man icke ens i
Bealisatioiisfrågan yrkat eller iakttagit den.
Om formen af dessa Obligationer voro me-
ningarne äfven då mycket delade, och länge
tvistades derom. Några yrkade blott en en¬
da förbindelse på hela beloppet, andra nå¬
gra få, ställda på en hel eller half million
R:dr, och en stark minoritet vilie gifva dem
Den 3 Februari.
just den form Hr af Troil föreslagit. Be¬
slutet, som fattades, var en slags medelväg,
en half förlikning emellan de stridige åsig-
terna. Så förhöll sig äfven med tvisten örn
proportion emellan Sedelstock och metallisk
valuta. Några fordrade den som 3: 4? an¬
dra ansågo Banken redan äga tillräcklig reel
fond, att genast börja silfverutvexling. Man
medlade och kom till proportionen af 5: 8.
Under tiden till denna Riksdag hade man
vunnit bättre upplysning, många fördomar
hade blifvit undanröjde, många farhågor lug¬
nade, och närvarande Rikets Ständer tveka¬
de icke alt öppna Bankens lucka, oaktadt
metalliska Cassan ännu icke upphunnit den
stadgade proportionen. Hvarföre skall man
då tveka att gifva en lämpligare form åt des¬
se Obligationer och derigenom gifva en ny
försäkran på allvaret och helgden af de för¬
bindelser man iklädt sig? Sannerligen, jag
förstår icke skälen dertill.
Prosten Stenhammar: Till mitt förra
yttrande må några ord tilläggas. I Obliga-
lionernes närvarande form kunna de icke
gerna försäljas, så framt icke Banken skulle
vilja underkasta sig en öfver måttan stor
förlust. Jag må icke tro, alt realisationens
upprätthållande någonsin kan förmodas for¬
dra elt så förtvifladt steg. Rikets Ständers
afsigt har också aldrig varit någon annan än
att Obligationerna skulle blott hypolhiseras
för Bankens tillfälliga behof eller som sä¬
kerhet för creditivers begagnande. Sjelfva
Den j Februari.
lydelsen af obligationerna och beslutet, att
summan skulle förblifva Bankens grundfond,
innebära tillräckliga bevis derpå. Bankens
rätt att annorlunda använda dem är åtmin¬
stone aldrig medgifven af Ständerna; och så
länge de ej annorlunda begagnas, äfventyras
Riksgälds-Gontorets credit ingalunda. Det är
sant, att de, enligt Obligationernas tydliga
innehåll, skola först erbjudas Riksgälds-
Contoret till inlösen. Men hvad är dermed
vunnet, sedan obligationerna blifvit löpande,
om ej en fond anslås åt Riksgälds-Contoret
lill deras inlösen? Närvarande Ständer haf¬
va anslagit fond till räntan och 2 procent
capitalafbetalning; men intet vidare. Om
obligationerna således inströmmade och er¬
bjödos lill inlösen; skulle ju Riksgälds-Gon-
torets förlägenhet derigenom blottas. Att
Riksgälds-Gontorets betalningsskyldighet ej
kunde ökas utöfver den bestämda summan,
är också ganska sant. Men vådan för dess
credit beror ej deraf, utan af obligationer¬
nas fallande värde, som ej kunde undgå att
verka misstroende i allmänna opinionen för
alla Riksgälds-Gontorets transactioner.
Domprosten Doctor Heurlin: Jag tvif-
lar högeligen, att man vid förra Riksdagen
gjorde den inskränkning uti Bankens fria
dispositionsrätt af dessa Obligationer, som
jag nu hörer yrkas, alt de nemligen endast
skola användas såsom Hypothek, men als
icke aflålas eller på annan man öfverflyltas.
Först förslår jag icke, hvad deras hembjud»
Den j Februari.
75
ning till Riksgälds-Conloret skulle hafva att
betyda, och vidare tyckes det vara klart, att,
om de skola kunna begagnas såsom Hypo-
thek, måste de ock kunna afyttras. Det lig¬
ger ju i begreppet åf ett Hypothek, eller
som är det samma, pant. Den får väl icke
tillgripas eller förskingras, så länge lånta¬
garen troget uppfyller sin skuldförbindelse,
men om han brister deruti, så måste väl
långifvaren äga rätt att söka sin ersättning
uti Hypotheket. Det vore eljest utan all
nytta för honom. Jag ber verkligen få er¬
inra, att ingen yrkat, att Banco-Slyrelsen
skall äga att efter eget behag afyttra eller
använda dessa Obligationer. Rikets Ständer
hafva redan stadgat, om och när de få be¬
gagnas. De som tala emot formförändringen
förutsätta, att detta behof för Banken in¬
träffar, och hämta sina förnämsta argumen¬
ter ifrån vådan af Obligationernas Cassafall.
Men, jag frågar, kan detta icke inträffa, e-
hvad form Obligationerna hafva, och är det
icke klart, att detta fall måste blifva större,
om de bibehållas oförändrade? Hyste jag
ringaste farhåga, alt Banken för sin egen
consolidering behöfde tillgripa denna till¬
gång, så skulle just mina värde motstånda¬
res förespeglingar förmå mig alt yrka den
omtvistade förändringen. Men ifrån denna
synpunkt har frågan för mig icke något in¬
teresse. Det är såsom princip jag betraktat
denna förändring.
Contractsprosten Östberg: Jag kan ej
påminna mig, att vid sisla Riksdagen fråga
Den j Februari,
var, att dessa Obligationer bunde försäljas,
men väl, att de kunde hypothiseras. Det
Bestämdes blott ränta och 2 procents amor¬
tering, hvarigenom Staten efter 28 år skulle
hafva betalt sin skuld. Detta var väl skä¬
let, att de ej sattes på mindre summor än
10,000 R:dr.
Prosten Åstrand: Skulle Banken behöf¬
va använda dessa Obligationer, är det sä¬
kert, att Rikets Ständer mäste ofördröjligen
sammankallas. Alt nu göra en förändring,
anser jag ej nödigt.
Professorn Doctor Morén: Meningen vid
förra Riksdagen var uppenbart den, att skil¬
ja Statsverket från Banken, så att denna af
det förra ej skulle störas i sina functioner,
Äfven vid denna Riksdag har man hittills
allvarligt sträfvat till samma mål, och min
innerliga önskan är, att man måtte rigtigt
binna dit. Jag anser obligationernas omskrif¬
ning dertill vara ett steg, och mina akt¬
ningsvärda vänner, som motsäga mig, täckas
inse, att jag så mycket mindre kan åsyfta
en emission af fondpapper, som jag anser
Banken, i närvarande ställning, alldeles icke
behöfva använda obligationerna, och, i hvad
ställning som helst, desto mindre behöfva
använda dera, ju' mera de äro användbara.
Mina vänners syftning är att hindra fond¬
papper, och densamma, betraktad för sig,
delar jag med dem fullkomligt; men en emis¬
sion af sådana riskerar man ej genom obli¬
gationernas omskrifning och man kan ej bia-
Den 3 Februari.
77
dra dem derigenom, att ingen omskrifning
sker. Tvärtom. Hvem vet, hvarpå den för-
siagnare och friare fondvännen specuierar,
om Bankens beroende af Biksgälds-Conlorets
Credit och sammanblandningen fortfara?
Statsverkets fondpapper torde kunna komma,
grundade, i större eller mindre mon, på
Bankens credit. Må man taga sig till vara.
Finge Banken obligationer, som kunde an¬
vändas, så hade den sitt i sitt våld, och
riskerade ej större förlust då, än nu. En
uppenbar orättvisa är, att Banken icke får
disponera sin lagliga egendom, utan måste
stå under en så föga vederhäftig och tillför¬
litlig förmyndare. Ingen hyser bekymmer
för realisationen och Banken, om denna lem¬
näs ostörd. Men Statsverkets förlägenhet och
Ständernas skiftande beslut väcka bekymren.
Är anledningen aflägsen till den farhoga, att
man vill kunna afskrifva hela skulden? Yt¬
trade icke, vid sista sammanträdet, en Slats-
Utskottets Ledamot, alt räntecoupons ej kun¬
na utställas på jo år, emedan Ständerna ej
Besluta för flera än 5? Huru mycket kan ej
ligga i detta yttrande till skada för Banken,
till hinder för tron på Ständernas ord! Slut¬
ligen må jag anmärka, alt obligationernas
omskrifning på intet sätt inverkar på Riks-
gälds-Contorets ställning och credit, eme¬
dan det då icke skulle betala mera eller
annorlunda, än nu. Jag anhåller om åler-
remiss.
Utlåtandet bifölls.
n8 Den 3 Februari.
Häremot reserverade sig Tit. af Win¬
gård Heurlin j Elfström.
$■ 9-
Doctor Lindahlj som erhållit Ståndets
permission på tre veckor från d. 18 sistl.
December, hvilken i anseende till Doctorns
sjuklighet sedermera .blifvit prolongerad, ha¬
de i Skrifvelse af d. 27 sistl. Januari till¬
kännagifva, att de svårigheter beträffande
hans helsotillstånd, hvilka han redan an¬
mält, ännu äga rum, och då de vid hans
ålder troligen skola mera till- än aftaga,
fann han sig föranlåten till den anmälan,
att han icke tilltror sig äga förmåga att åter
göra den långa och besvärliga resan till
Stockholm samt såsom Hernösands Stifts full-
mägtig vidare bivista det ännu varande
Riksmötet.
Ståndet beslöt, att hos Hof-Cansleren
härom göra anmälan, till den åtgärd, som
Kongl. Maj.t i JNader kan pröfva nödig.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem
P. A. Sonden,
Den 9 Februari.
79
Den 9 Februari 1835.
Plenum kl. ii f. m.
$. i.
Upplästes och godkändes Expeditions-
Utskottets Förslag till Rikets Ständers un¬
derdåniga Skrifvelser:
N:o a85, om arfvode åt den person,
hvilken, såsom adjungerad Ledamot, biträ¬
der Svea Hofrätt i Justitiae-Ombudsmannen
Lundins ställe;
N:o 286, om utarbetandet af Förslag
till Författning angående Sockenstämmor och
Kyrko-Råd i städerne och på landet.
§. 2.
Justerades Protokollet för d. 3i Janua¬
ri, hvarvid
Prosten Åstrand anförde: Frånvarande,
då beslutet fattades i den famösa lånefrågan,
får jag förklara, att jag på det högsta reser¬
verar mig mot detta beslut och dess följder.
Icke för att tala på Ståndets beslut, utan
för att rättfärdiga min reservation, får jag
tillkännagifva, att jag under min bortovaro
härifrån och synnerligast vid den af folk
från många . landsorter talrikt besökta lii 11-
driksmässo marknad i Örebro haft nog till¬
fälle att höra den harm, hvarmed man all¬
männeligen fördömer lånes_ystemet, i hvad
form det ock må framställas, och delta icke
8o
Den fi Februari.
af en löslig opinion för dagen, utan af ee.
djupt rotfäslad öfvertygelse, ty man har haft
nog tid att sedan sista Riksdag betrakta sa¬
ken på alla sidor. Då Kongl. Maj:t i nåder
afgifvit en Proposition i frågan, för att in¬
hemta nationens ombuds tanka, anser man
största olyckan ligga deri, att representatio¬
nen , som förut vid Riksdagen flera gånger
enhälligt i alla stånd uttalat sitt ogillande
af lånesysternet, nu, genom bifall till det¬
samma, bedrager Kongl. Maj:t om nationens
tänkesätt i frågan och såmedelst, under det
den förnedrar sig sjelf genom vankelmod i
sina beslut, medverkar att minska folkets för¬
troende och kärlek för sin Regering. Jag
älskar för högt min Konung och mitt fäder¬
nesland, för att vilja finnas hafva deltagit i
åtgärder, sora hafva sådana följder. Det är
dessutom tydligt, att, om Ilögvördiga Stån¬
dets beslut blifver Riksens Ständers, skall,
med våra Riksdagsformers långsamhet, upp¬
görandet af det reglementariska i en allde¬
les ny sak ännu till flere månader, ja må¬
hända ett halft år, förlänga denna odrägliga
Riksdag. Jag förmodar, att detta icke blif¬
vit vid sakens afgörande noga öfvertänka
Jag har under min hemmavaro af mina com-
mittenter blifvit tillspord om Riksdagens längd
med så skarpa uttryck af deras missnöje,
som om just jag hade skulden för denna
långvarighet, ehuru de väl kände min oskuld
härutinnan. Jag hemtar deraf den förmo¬
dan , att dc, som ehuru ouppsåtlig t. bidraga
till
Dm p Februari.
81
till Riksdagens förlängande, ingalunda kun¬
na vänta sig vid hemkomsten bättre väl-
komsthelsningar, än dem jag erfarit.
Vidare justerades Protokollet för den
2 Februari.
§. 3.
Tillkännagaf II. H. Ärkebiskopen och
Talmannen, att E. O. Theol. Adjuncten och
Licentiaten Mag. J. A. Säve hade i anseen¬
de till omständigheter, som gjorde hans vi¬
stande i Upsala för en längre tid nödvän¬
digt, anhållit att blifva entledigad från sin
befattning vid H. Ståndets Cansli; hvadan,
om Ståndet härtill lemnadesilt bifall, E. O.
Canslisten i Ståndet W. von Schoultz, så¬
som i ordningen närmast följande, torde bö¬
ra uppflyttas till Ord. Canslist, men, då gö-
romålen till Riksdagens slut syntes ändå
kunna bestridas, ingen ny Canslist torde bö¬
ra i den afgångnes ställe antagas; hvilket allt
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen hemställ¬
de till H. Ståndets ompröfning.
Ståndet biföll E. O. Theol. Adj. Säves
begäran, äfvensom hvad H. H. Ärkebiskopen
och Talmannen i anledning deraf hemställt.
4-
Contractsprosten P. G• Svedelius anför¬
de: Jag utbeder mig H. H. Doctorns och
Ärkebiskopens samt det Högvördiga Ståndets
undseende, att jag nu upptager en mellan-
Preste-St. Brot. 1835. Banclet XVI■ 6
B 2 Den p Februari.
slund af de allmänna ärendernas gäng för
en mera enskilt angelägenhet, som dock bal¬
ett indirect samband med ett inom detta
rum fattad t och i dag justeradt beslut.
Riksdagen bar redan räckt nära tretton
månader eller mer än tre gånger den af
Grundlagen presumerade längsta tiderymd
derför. För Preste-Ståndets öfriga bär för¬
samlade ledamöter må en bortovaro öfver år
och dag ifrån de vanliga och egentliga em-
betsgöromålen vara mer eller mindre likgil¬
tig; jag anser mig icke tillständigt att der¬
öfver fälla något omdöme. Men efter den
föreställning jag gjort mig och den erfaren¬
het jag inhemtat af en Kyrkoherdes tjenste-
åligganden, kan jag ej annat än anse en så
lång frånvaro såsom menlig för den jemna
tillsyn och vård, som måste egnas åt en vid¬
sträckt och folkrik församling. Jag bar vis¬
serligen den tillfredsställelsen att biträdas af
ganska nitiske och skicklige Embetsbroder;
meri äfven desse skola, om så påfordras,
vitsorda, att min bemma varö högt påkallas
af Kyrkans yttre och inre angelägenheter.
Denna bevekelsegrund, hvars vigt säkerligen
icke skall underkännas af det Högv. Ståndet,
har hos mig stadgat en allvarlig önskan att
blifva entledigad från mitt Riksdagsmanna¬
kall, derom jag ock nu får frambära min
vördsamma anhållan. Den enda invändning,
jag härvid trott mig böra befara, är den,
alt en sådan begäran vore opassande, då
Riksdagens slut snarligen är att förvänta.
Så kan del väl synas och borde äfven så
Den 9 Februari.
83
vara, när man finner, att pluraliteten af
Utskottens medlemmar emellan plenidagarne
gå overksamme utan sysselsättning* men be¬
klagligen är nu hoppet om Riksdagens snara
afslutande mera aflägsnadt än för tre måna¬
der tillbaka. Jag vill härmed icke hafva
kastat någon skugga på den subjectiva verk¬
samheten hos Representationen, men anser
orsaken till Riksdagsärendernas fördröjande
ligga i deras formella behandling, hvartill
kommer, att det af Högv. Ståndet fattade
och i dag justerade beslut i lånefrågan, så
vida detsamma står fast, efter all sannolik¬
het skall förlänga Riksdagen minst fyra må¬
nader. Det blir således tillräcklig tid öfrig
äfven för en ny Ståndsledamot, som efter
förutgånget val bör intaga min plats, att in¬
öfva sig i allmänna ärendernas behandling
och sålunda förberedas till ett blifvande
Riksmöte. Då jag likväl icke vill blifva cn
orsak dertill, att det Högv. Ståndet en län-
gre tid skulle sakna en påräknad Rcpresen-
tant, så anser jag det vara min pligt alt här
qvarblifva ungefär så lång tid, som erfor¬
dras lill den nya ledamotens inställelse; för
hvilken orsak jag äfven vördsammast anhål¬
ler, alt en skrifvelse ifrån Hof-Canzleren till
Consistorium i Westerås om val af en ny
Representant ju förr dess hellre malte ut¬
verkas.
Doctor Nibelius: Ehuru jag instämmer
med Tit. Svedelius i ledsnad öfver Riksda¬
gens långvarighet och vet, att våra Com-
mittcnter icke blott i tysthet ulan äfven hös-
*• ö
84
Den p Februari.
ljud t deröfver förklarat sitt missnöje, och
ehuru jag äfven med synnerlig ledsnad ny¬
ligen sett H. Ståndet fatta ett beslut, som
troligen kommer att betydligen förlänga det¬
ta Riksmöte, och dervid med förundran fun¬
nit, att flere, som förut nitälskat för ett
skyndsamt afslulande af Riksdagen, nu visat
sig vara af motsatt tanke: ehuru jag delar
missnöjet deröfver, att vi bär skola förnöta
veckor och månader, för att göra om en del
af hvad redan är gjordt och stadna i beslut,
sorn möjligen ej hafva någon påföljd: ehuru
jag således i premisserna öfverensstämmer
med Tit. Svedelius j kan jag likväl icke gilla
det resultat, hvartill den värde talaren kom¬
mit. Hvar och en representant bör, så myc¬
ket han förmår, söka alt bidraga till ären-
dernas mogna och skyndsamma afgörande;
men om utgången ej svarar mot hans ön¬
skan, har han derföre ej rätt att undandra¬
ga sig. Skulle hvar och en, som kunde an¬
föra sådana grunder, afsäga sig Riksdags¬
mannakallet, så blefve följden många nya
val, hvarigenom Riksdagen skulle ännu län¬
gre utdragas och kostnaderna ökas. Jag må¬
ste sålunda på Stiftets Presterskaps vägnar
protestera mot Tit. Svedelii anhållan.
Contraclsprosten P. G. Svedelius: Det
förundrar mig, att en sådan framställning
på ärligt och öppet sätt kan mötas af mot¬
sägelse, och jag nödgas i anledning af hvad
den siste värde talaren yttrat, närmare för¬
klara mig. Min anhållan har ej blifvit för¬
Den 9 Februari, 85
anledd af något missnöje med H. Ståndets
beslut i annat afseende, än att det skall för¬
länga Riksdagen, hvadan det sjnes mig blif¬
va omöjligt att kunna på en gång vårda de
pligter, som tillhöra mig såsom Pastor och
Representant. Vissa omsorger äro väl för
alla Kyrkoherdar gemensamma; men knap¬
past torde någon inom H. Ståndet hafva så
vidsträckta omsorger för sin församling, sorn
jag för det närvarande. Inom min försam¬
ling finnas emelian 20 och 3o byskolor, med
20 — 5o barn hvardera; om ej Pastor ef¬
terser, huru de skötas, och sjelf tidtals be¬
söker dem, förhör barnen o. s. v., så skola
de snart förfalla. Inom församlingen bere¬
das årligen nära 200 Nattvardsbarn, som
sysselsätta Presterskapet i 3 månader. Dess¬
utom hållas under samma tid förhör, med
hvilka flere Prester äro syselsatta. Jag är
öfvertygad, att, om man, vid stiftandet af
Grundlagen, kunnat förutse, att Riksdagarne
skulle växa till en sådan längd, hade man
äfven tagit i betraktande svårigheten för
många Riksdagsmän, särdeles för Pastorer i
större församlingar, att under hela tiden va¬
ra skilda från sina egentliga befattningar.
För öfrigt torde tillåtas mig erinra, att jag
i hufvudsaken redan uppfyllt mitt åliggande
såsom Riksdagsman. Stats-Utskottets arbeten
äro redan fullbordade, med undantag af nå¬
gra få nya frågor, i hvilkas handläggningen
ny Ledamot väl skulle kunna deltaga. För
öfrigt erkänner jag i den siste talarens yt¬
trande vänskapens röst; denna vänskap, som
8(3
Den y Februari.
inora II. Ståndet mött mig ifrån så många
värda Ledamöter, har mildrat obehaget af
den iånga Riksdagen; men jag kan likväl ej
undertrycka den känsla, att jag här är skild
från allt, sora för mina återstående dagar
skall gifva mig någon varaktig tillfridsstäl-
leise och hugnad.
Prosten Senell: Jag hvarken vill eller
bör annat, än önska min sockengranne och
embetsbroder, Contractsprosten Svedelius,
allt möjligt godt, och såsom dertill i hög
grad hörande må visst räknas, att få taga
afsked af en öfverårig, allt mer besvärlig
Riksdag, och återvända till ett älskadt hem.
Det kan icke eller nekas, att de skäl, Pro¬
sten anfört för sin anhållan, äro lika väl
grundade i afseende på Riksdagsförhandlin¬
garnas gång, som goda och vackra i afseen¬
de på församlingsvården; men — de hafva en
brist, den nemligen, att de icke lära få kal¬
las lagliga, i den mening, som lagens bok¬
staf fordrar. I omdömet derom nödgas jag
instämma med Doctor Nibelius. Jag skulle
ock tro, att för en stor del af Högv. Stån¬
dets Ledamöter förefinnas, om icke precist
enahanda dock tämligen likartade, skäl för
önskan, att ju förr desto häldre slippa hädan,
åtminstone är händelsen sådan med mig, som
dessutom i enskilt afseende kunde hafva ett
och annat att anföra till stöd för en sådan
önskan. Högv. Ståndet skulle likväl på så¬
dant sätt snart kunna komma att till en
betydlig del bestå af en nyuppsättning, hvil-
Dea <) Februari,
87
liet val ändå icke lärer vara lämpligt. Jag
måste fördenskull förklara, att, ehuru jag
ganska gerna ville, anser jag mig likväl icke
rätteligen kunna biträda Prostens ifrågava¬
rande begäran.
Prosten Åstrand: Jag t vidar, att H.
Ståndet kan bifalla Prosten Svedelii begäran,
emedan 17 $. 2 mom. R. O.’ stadgar, att
Riksdagsman j som vald blifvit må ej j utan
lagliga hinder j kunna sig derifrån undan¬
draga. Prosten Svedelius har dock ej an¬
fört några lagliga hinder.
Contractsprosten P. G. Svedelius: Det
bar förut en och annan gång handt, att en
Riksdagsman begärt permission, sedermera
fått den prolongerad, och först efter en län¬
gre tidsutdrägt lillkännagifvit, att lian för
sjuklighet eller af andra skäl ej kunde åter¬
komma till Riksdagen, hvarpå anstalt blif¬
vit fogad om valet af en ny fullmägtig. Så¬
dana vägar anser jag för smygvägar, och
kan ej begagna mig deraf; jag trodde ock,
alt jag genom en ärlig framställning skulle
vinna min önskan.
Contractsprosten Hallström: Jag hem¬
ställer, om det är Ståndet tillständigt att
taga ett beslut, som, enligt Prosten Åstrands
anmärkning, vore i strid med Grundlagen.
Häruti instämde Tit. Bexell.
Ståndet ansåg sig icke kunna bifalla
Prosten Svedelii begäran.
88 Den p Februari.
Contractsprosten P. G. Svedelius anhöll
då om permission på tre veckor från början
af April månad.
Domprosten Doct. Heurlin protesterade
deremot. Om permission skulle kunna be¬
viljas så lång tid förut, kunde det lägga hin¬
der för dem som hafva de allravigtigaste
skäl att åberopa för en dylik ansökan.
Ståndet ansåg frågan om permission för
Contractsprosten P. G. Svedelius böra tills
vidare uppskjutas.
§. 5.
Af de från Högl. Ridderskapet och Adeln
ankomna Protokolls-Utdrag, som upplästes,
inhämtades Ståndets beslut vid föredragnin¬
gen så väl af Revillnings- Lag- och Eko¬
nomi-Utskottens Utlåtande N:o 8, i anled¬
ning af anmärkningar vid Betänkandet JV:o
6, angående reglementariska föreskrifter för
bränvinsbränningens utöfning samt försälj¬
ning af bränvin och beskattning derå, som
af Bonde-Ståndets inbjudning till instämman¬
de i de af Ståndet i förenämnda ämne vid¬
tagne stadganden. Vid föredragning så väl
af Lag- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande
N:o 4i, angående förslag till en ny Stäng¬
sel-Förordning, som Bonde-Ståndets inbjud¬
ning aLt instämma i dess i ämnet fattade
beslut, hvarigenom den af Utskotten till¬
styrkta ändring af 5:te §. i Kongl. Förord¬
ningen den 9 Februari 1802 afslagen blif¬
vit, men Utlåtandet N:o 4i i öfrigt gilladt,
Den $ Februari.
%
fann Ridd. och Adeln för godt att i nämnde
beslut sig förena. Till handlingarna Ekono¬
mi-Utskottets förslag N:o 143, i en fråga rö¬
rande Bergs- och Jernhandteringen i Riket.
Ansett i, 2, 3 och 5:te punkterna i Ekonomi-
Utskottets j under N:o 142, afgifna förslag,
angående Skjutsväsendet och Forvagnsinrätt-
ningarna, ej erfordra någon åtgärd samt bi¬
fallit 4=de punkten och det af Utskottet på
sista sidan gjorda förslag till underdånig an¬
hållan till Kongl. Maj:t. Bifallit den aiBan-
co-Utskottet i Memorialet N:o 8r, angående
Revisionen för Banco-Discont-Verkets förvalt¬
ning, gjorda hemställan rörande tiden för
företagande af den innevarande år inträffan¬
de revision, äfvensom uppdragit åt Riddar-
hus-Directionen att äfven hädanefter, intill
nästa Riksdag, hvarje år, å Ridderskapets
och Adelns vägnar, utvälja de tvänne Revi¬
sorer, hvilka i nämnde Revision böra delta¬
ga. Bifallit Banco-Utskottets Belänkanden
]NT:o 78, om undervigtigt Guld- och Silfver-
mynt, och N:o 80, om uppgift på de pub¬
lika papper, hvilka komma att i Banken be¬
lånas. Bifallit Bevillnirigs-Utskottets Utlå¬
tanden, N:o 48> rörande Centonalens öfver-
flyttande på allmänna Bevillningen, och N:o
5o, om den af Städerna utgående salu-accis.
Bifallit Stats-Utskottets Utlåtanden , JN:o 397,
om arfvode för en adjungerad Ledamot i
Kongl. Svea Hof-Rätt, i Justitiae-Ombudsman
C. L. Lundins ställe; N:o 398, om förstär¬
kande af Gevärsförråden; N:o 4°°j rörande
rum för Preste-Ståndets Archivarie i Riks¬
Den (j Februari.
gälds-Conlorets förra hus; N:o 4or, om gra-
lificalion för de Tjensteman, som emottaga
oell vårda Ståndens Protocoll m. m.; N:o
402, om en indragning bland Riksgälds-Con-
torets Tjenstemän; och JV:o 4°3, om afskrif¬
ning af ett Professor Agren beviljadt lån.
Från samma Utskott laggt till handlingarna
Memorialen N:ris 3c>6 och 397. Remitterat
lill Stats-Utskottet Herr PeyronsG. A. „
motion om en underd. anhållan till Kongl.
Maj:t angående vidtagande af en serskild åt¬
gärd till införande af ett redigt och lätt¬
fattligt redogörelse-system inom de förval¬
tande Verken, och till Banco-Utskottet Herr
Rosenbladsj B.j motioner: 1:0 dels om re¬
serv-fonder för Låne-Conloren i Götheborg
och Malmö m. m. och 2:0 om stadganden
i gemenskap med Bankens sedelutgifning.
Godkännt de af Bevillnings-Utskottet i Ut¬
låtandet N:o 52 föreslagne rättelser uti 22, 42
och 43 voteringspropositionerna, äfvensom den
nya under N:o 66 föreslagna. Återremitte¬
rat Constitutions-Utskottets Memorial N:o n2,
med tillägg i i3 och 17 §§. R. O. med an¬
märkning, alt Riksdagsmän från Universite¬
ten böra utses genom Akademiernas samtli¬
ge Professorer och Adjuncter, Ordinarie el¬
ler extra ordinarie, samt Docenter, Akade¬
miernas Räntmästare och Secreterare samt
alla öfrige Akademiska Tjenstemän, som i
och för sina befattningar äga Presterlig be¬
fordringsrätt. Af samma Utskott laggt till
handlingarna Memorialet N:o äfvensom
godkännt voteringspropositionerna i Memori-
Den 9 Februari. 91
alel N:o 71. Bifallit Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 395, rörande Convoy-Cassan m.
ra. I anledning af Expeclitions-Utskottets
Memorial N:o 19 anmodat Utskottet att med
förslag till en underd. skrifvelse inkomma.
Remitterat till Bevillnings-Utskottet en mo¬
tion af Friherre Boijej L._, angående Brän-
vinsbränningen. Afslagit Banco-Utskottets
Betänkande N:o 79, om upptagande af lån
lill förstärkande af Fonden för Haudels-Di-
sconten. Remitterat till Stats-Utskottet Fri¬
herre Palmstjernas förslag i anledning af de
afslagne mom. lit. a, b och c i 5:te punkten
af Utlåtandet N:o 393 och beslutat, att Bonde-
Ståndets i anledning deraf gjorda inbjudning
skulle hvila, till dess svar å nämnde förslag
hunnit ankomma. Bifallit Stats- och Ekono¬
mi-Utskott eris Utlåtande N:o 49> rörande
Folkskolor. Likaledes bifallit Stats- och
Banco-Utskottens Betänkanden N:ris 5o, rö¬
rande nya Passevolance-Cassan m. m. och
N:o 52, om Myntverkets ställande under
Kongl. Bergs-Collegii öfverstyrelse. Återre¬
mitterat Banco-Utskottets Memorial N:o 84>
med förslag till Instruction för Revisorerna
af Banco-Ver ket, och Stats- och Banco-Ut¬
skottens Utlåtande N:o 5i, om ändring i
Bankens Grundfonds Obligationer. Bifallit
Banco-Utskottets Betänkanden, N:o 82, om
användandet af Bankens räntevinst; N:o 83,
om lindring för Wenersborgs innevånare, som
häfta för skuld till Götheborgs Låne-Contor;
och N:o 89, om förändring i 2 Art. af i83o
års Banco-Regleraente. Till handlingarna
92
Den 9 Februari.
från samma Ulskott Memorialen J\T:ris 85 och
go. Antagit inbjudningen i Memorialet N:o
87, hvarigenom voteringspropositionen för¬
föll. Låtit bero vid yttrandet i Memorialet
N:o 86. Bifallit Stats-Utskoltets Utlåtande
N:o 4°4, örn Trollhätte Canals bringande
till lika dimension med Götha. Bifallit Lag-
och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 4°>
om förändringar i Kongl. Kungörelsen den
26 Februari 1817.
Lades till Handlingarna.
§. 6.
Från Uällojl. Borgare-Stdnclet hade Pro¬
tokolls-Utdrag meddelade blifvit, som upp¬
lästes, innehållande, att till Stcits-Utskottet
blifvit remitterad en af Herr Bååth väckt
motion om eftergift för Staden Wadstena af
ett densamma beviljadt lån, 1000 R:dr B:co,
i och för Cholerafarsotens hämmande; äf¬
vensom en af Herr Santesson väckt motion
om förändrad plan för Rikshufvudbokens upp¬
görande m. m. Till handlingarna: Stats-
Utskottets Utlåtande N:o 4°5> om upptagan¬
de af lån för Hypotheks-föreningar. Anmo¬
dat Utskotten att inkomma med uppgift der¬
om, hvilka ärenden ännu äro under deras
handläggning eller återstå obehandlade. God-
kännt voteringspropositionerna i Bevillnings¬
utskottets Utlåtande N:o 52. Bifallit Stats-
Utskottets Utlåtande N:o 4°4> rörande Troll¬
hätte Canal- och Slussverk.
Lades lill Handlingarna»
Den $ Februari. g3
$• 7*
Upplästes de från Hedervärda Bonde-
Ståndet meddelade Protokolls-Utdrag, hvil¬
ka innehöllo, att vid föredragning af Lag-
ocfi Ekonomi-Utskottens Betänkanden: ]N:o
44» Ståndet låtit bero vid Betänkandet N:o
24, och alt lill handlingarna blifvit lagda
!N:o 45 och 4ö. Till handlingarna laggt Rid-
derskapets och Adelns inbjudning rörande
svar på återremissen af Constitutions-Utskot-
tets Memorial N:o 58, helst svaret nu inkom¬
mit. Fattat enahanda beslut med Ridder-
skapet och Adeln i anledning af Expeditions-
Utskottets Memorial N:o 19. Bifallit hvad
Banco-Utskottet i Memorialet N:o 81, an¬
gående revisionen af Banco-Discontverket till¬
styrkt; äfvensom samma Utskotts Belänkan-
den N:o 82, om Bankens räntevinst; N:o 83
om inbetalning till Götheborgs Låne-Contor
af Innevånarne i Wenersborg; N:o 84, om
Instruction för Revisorerna öfver Banco-Ver-
ket; och till handlingarna laggt dem sub N:ris
85, 86 och 90, äfvensom gillat den i N:o
87 uppgifna voteringsproposition. Bifallit
Stats- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o
49, rörande Folkskolor; äfvensom remitterat
till Ståndets enskilda Besvärs-Utskott, att
uppsätta förslag till underdånig framställ¬
ning hos Kongl. Maj:t om nådigt afseende på
skeende ansökningar af församlingarne, att
vid yppande ledigheter af Pastors-, Commi¬
nisters- och Klockarebeställningar erhålla ett
1
Den p Februari.
extra nådår, lill befrämjande af folkunder¬
visningen.
Lades till Handlingarna.
Föredrogos och lades på hördel:
Constitutions-Ulskoltets Memorial
N:o 83, till Ridderskapet och Adelil
samt Borgare-Ståndet, i anledning af deras
återremisser på Memorialet N:o 57;
N:o 84, med förslag till ändring och
omflyttning af 2 mom. 56 $. Regerings-For-
men, samt jemkning i dess 81 $. äfvensom
i 29 $. Riksdags-Ordningen;
N:o 85, med förslag till ändring och
tillägg i 75 $. Regerings-Formen;
Stats-Utskottets Utlåtanden
N:o 406, öfver anmärkningar vid Betän¬
kandet N:o 355, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nåd. Proposition angående medel för und¬
sättningar i svårare missväxtår;
N:o 4°7> öfver anmärkningar vid Betän¬
kandet N:o 388, i anledning så väl af Kongl.
Maj:ts Nåd. Skrifvelse till Rikets Ständer,
rörande en uti staden Wenersborg inträffad
eldsvåda, som Kongl. Maj:ts sedermera till
Rikets Ständer aflåtna Nådiga Proposition,
angående låneanslag till återuppbyggande af
nämnde stad;
N:o 408, i anledning af Fullmägtiges i
Riksgälds-Contoret Skrifvelse, med hemsläl-
Den 9 Februari.
lan om dispositionen, så väl af Lappmarks
Ecclesiastik-fondens till bemälde Conior le¬
vererade Capitaltillgångar, som af trenne
andre Cassors intecknade fordringar;
Banco-Utskottets Memorial N:o gr, med
förslag lill åtskillige förändringar i 4 Art.
5 Afd. af i83o års Banco-Reglemente;
Lag-Utskottets Utlåtande
N:o 177, i anledning af återremissen å
Utskottets Betänkande N:o 162, öfver Hr
JV. IV. Stråles motion, om meddelande af
bestämdt stadgande, luiru vida särskildt an¬
svar skall äga rum för förnyande af förbry¬
telse, hvarföre man ännu icke undergått be¬
straffning m. m.;
Expedilions-Utskottets Memorial N:o 21,
med aflemnande af Förslag till Rikets Stän¬
ders underdåniga Skrifvelse, Iivari särskildt
anmäles, det rättelse erfordras uti Rikets
Ständers aflåtne underdåniga Skrifvelse af
d. 5 sisth Januari.
$■ 9-
Föredrogs
Ecclesiaslika Utskottets Lag-Afdel-
nings Betänkande N:o 3o, i anled¬
ning af väckt motion, huru förhål¬
las bör vid beviljande af tillstånd
för Herrar Biskopar att från Riks¬
dagen afresa.
Med hemtad anledning af det förhållan¬
de, att vid denna Riksdag endast 4 Bisko¬
96
Den 9 Februari.
par äro tillstädes, samt genom de öfriges
frånvaro ökade göromål för Ståndets närva¬
rande Ledamöter förorsakas och möjligheten
för dem att erhålla en i hög grad behöflig
ledighet förknappas, har Professoren Doctor
Morérij uti ett den 18 December nästlidet
år till Lag-Afdelningen remitteradt Memorial,
under åberopande af 79 §. R. O. hemställt,
att Högvördiga Ståndet målte till Kongl.
Maj:t ingå med underdånig anhållan, det H.
Maj:t täcktes till Riksdagen kalla de Bisko¬
par, hvilka för ålder, helsa och Öfriga om¬
ständigheter kunna sig infinna, samt då*Hrr
Biskopar i underdånighet anmäla sig till er¬
hållande af nådigt tillstånd att från Riksda¬
gen afresa, till Preste-Ståndet lian visa frågan,
i den nion Kongl. Maj:t pröfvar densamma
böra af Ståndet efter 79 §. R. O. afgöras;
genom hvilket förslag, i händelse det anto-
ges, Ståndet skulle blifva satt i tillfälle att
jemka dimissionerna för sine öfriga medlem¬
mar och låta samma rätt vederfaras alla sina
ledamöter.
Ehuruväl, vid öfvervägande häraf, Af¬
delningen funnit, att den i motionen åbero¬
pade 79 R. O., då den stadgar, att Riks¬
dagsman af Preste-, Borgare- och Bonde-
Stånden ej må från Riksdagsorten afresa,
eller från Riksdagsöfverläggningarne sig af¬
hålla, med mindre han dertill undfått, ge¬
nom Protokolls-utdrag, tillåtelse af det Stånd,
hvar-
Den 9 Februari.
hvartill han hörer, icke gör någon bestämd
skillnad i detta hänseende emelian Biskopar
och öfrige Ledamöter af det Högvördiga
Ståndet; likväl och då den olikhet alltid
blifvit iakttagen, att, då Högvördiga Stån¬
dets valde Ledamöter vid för dem inträffad
nödvändighet att från Riksdagen afresa, på
sätt ofvanomförmälde 79 §. utvisar, begärt
Ståndets permission, dess sjelfskrifne Med¬
lemmar, Biskoparne, derom gjort anmälan
hos Kongl. Maj:t och Dess beslut i under¬
dånighet afvaktat, samt, i händelse af nå¬
digt bifall, gifvit sådant för Ståndet tillkän¬
na; och denna hittills följda, aldrig öfver-
klagade, sed stödjer sig på flere, efter Af-
delningens tanke, giltiga grunder, såsom t.
ex. att Kongl. Maj:t, som kallar Biskoparne
till inställelse vid Riksdagar, äfven äger rät¬
tighet alt dem derifrån helt och hållet be¬
fria: att således före Riksdagens början till¬
förlitlig kännedom aldrig kan vinnas, hvil¬
ka och huru många af Rikets Biskopar kom¬
ma att Riksdagen bivista samt Presle-Stån-
det följaktligen icke kan sägas inskränkas i
sina rättigheter derigenom, alt en Biskop,
som möjligen skulle kunnat erhålla nådig
tillåtelse att afhålla sig från hela Riksdagen,
någon tid är derifrån frånvarande: att, om
Biskoparne, hvilka, såsom af Kongl. Maj:t
till Riksdagen kallade, icke eller kunna utan
nådigt tillstånd från Riksdagen afresa, der¬
jemte skulle åläggas att hos Ståndet göra au-
Preste-St• Fröt. t83S. Bandet XVI. 7
98
Den p Februari.
sökning om permission, skulle de blifva mer
än andre Ståndets Ledamöter betagne till¬
fälle att till sina Stift afresa, ehuru deras
dervaro måste anses ofta behöflig, då de,
äfven i olikhet med Ståndets valde Ledamö¬
ter, hvilka erhålla en vicarie, som med fullt
ansvar deras innehafvande tjenst under Riks¬
dagen förrättar, sjelfve måste, äfven vid
Riksdagen närvarande, sköta en del af sina
Embetsåligganden, hvaribland dem som an¬
gå Läroverken, och derjemte icke böra ur¬
aktlåta att med uppmärksamhet följa Stiftets
öfriga angelägenheter; kan Afdelningen icke
tillstyrka Högvördiga Ståndet att uti aflåten
underdånig skrifvelse anhålla om ett stad¬
gande i öfverensstämmelse med motionen,
helst detsamma kunde leda till inskränkning
i Kongl. Maj:ts höga rätt, samt troligen en¬
dast hafva den följd, att, i motsatts mot
livad blifvit uppgifvet såsom motionens än¬
damål, Biskoparne oftare, än hittills varit
fallet, inlemnade underdåniga ansökningar
om tillstånd att från hela Riksdagen sig af¬
hålla; och anser således Afdelningen, till
förekommande af den hufvudsakligaste olä¬
genhet, tillräckligt, att, sedan Herrar Bisko¬
par erhållit nådig permission, de, i likhet
med hvad hittills blifvit iakttaget, derom
göra anmälan hos Ståndet, som bör vara i
tillfälle alt, i händelse af behof, ny Le¬
damot i behörigt Utskott efter den afre-
ste Biskopen förordna. Hvilket dock till
Högvördiga Ståndets egen pröfning vörd¬
Den g Februari. gg
samt öfverlemnas. Stockholm den 7 Fe¬
bruari 1835.
Pehr T hy selius.
L. G. Mittag. H. O. Holmström. G. Nibelius.
C. J. Heurlin. Carl Hallbeck.
Carl Joli. Thyselius.
Lades på bordet.
§. io.
Föredrogs
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelnings
Memorial N:o 3i :
Till följe af Högvördiga Ståndets den
i5 nästlidne Januari fattade och Ecclesia¬
stika Utskottets Lag-Afdelning genom Proto¬
kolls-Utdrag meddelade beslut, har Afdel¬
ningen uppsatt förslag till underdånig Skrif¬
velse angående utfärdande af ett allmänt
stadgande om val till Organist, hvilket för¬
slag, härjemte bifogadt, varder det Högvör¬
diga Ståndets pröfning understäldt. Stock¬
holm den 7 Februari 1835.
Pehr Thyselius.
L. G. Mittag. H. O. Holmström. G. Nibelius.
C. J. Heurlin. Carl Hallbeck.
Carl Joli. Thyselius.
Hvarjemte upplästes följande Förslag
till underdånig Skrifvelse:
100
Den p Februari,
S. A. K.
I anledning af under innevarande Riks¬
dag behörigen väckt fråga om utfärdande af
allmän författning angående val till Organist,
hafva de Irenne respecliva Med-Stånden an¬
tagit det af Lag- samt Allm. Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten föreslagna, men af Pre-
ste-Ståndet återremitterade, Betänkande, hvil¬
ket föranledt Riksens Ständers i redan aflå-
ten Skrifvelse hos Eder Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet gjorda anhållan, det i nåder
stadgas måtte: "att vid tillsättning af Orga-
nislsysslor bör förhållas på enahanda sätt,
som vid tillsättande af lediga Klockarebe¬
ställningar äger rum, dock alt Pastor, der
Organist genom val utses, icke må äga an¬
nan rösträtt, än den honom för dess bostäl¬
le tillkommer.”
Preste-Ståndet, som, genom Med-Slån-
dens fattade beslut, saknat tillfälle att få si¬
na tankar i denna fråga till pröfning upp¬
tagna, har trott sig i djupaste underdånig¬
het böra underkasta dem E. K. Maj:ts Eget
höga ompröfvande vid målets slutliga nådi¬
ga afgörande.
Den tid är beklagligen förbi, då för än¬
damålet gjorde till fy Mest hvad ännu gällan¬
de Kyrko-Lag i 24 Cap. 3o §. bjuder: "Or¬
ganisten väljes af Kyrkoherden och Försam¬
lingen, som honom löner, allt som de der¬
öfver kunna förenas.” Gamla föreningar i
delta afseende få icke mera gälla och svå¬
righeterna att dera å nyo uppgöra förökas
Den g Februari.
101
ständigt genom förökade fordringar pä utvid¬
gade rättigheter och icke sällan församlings¬
medlemmars inbördes stridigheter derom.
Preste-Slåndet misskänner derföre inga¬
lunda nyttan och behöfligheten af serskildt
stadgande om sältet för val af Organist, då
hans syssla icke är förenad med Klockare¬
beställning, men har icke kunnat anse det
i Rikets Ständers underd. Skrifvelse föreslag¬
na tillräckligt eller billigt, emedan det icke
omfattar alla de serskilda förhållanden, som
kunna ifrågakomma vid Organisters tillsätt¬
ning, och emedan här blifvit Pastor förvägrad
”ali annan rösträtt, än den honom för dess
boställe tillkommer.”
I afseende på båda dessa hufvudomstän-
digheter, och i händelse frågan om sättet
för val af Organister af E. K. Maj:t i nåder
pröfvas böra serskildt afgöras och icke tagas
i sammanhang med nödig revision af alla de
författningar, som röra de hos serskilde Kyr-
kobetjente nödiga fordringar på duglighet,
deras för ansökningar afgifvande betyg, till¬
sättning, skyldigheter och rättigheter, och
hvilken revision snart torde komma att fö¬
retagas af de i nåder förordnade Comiterade
till Kyrkolagens öfverseende; så vågar Preste-
Ståndet i djupaste underdånighet fästa E.
Kongl. Maj:ts nåd. uppmärksamhet på följan¬
de skäl, hvilka synas tala emot den i un¬
derdånighet begärda inskränkning i veder¬
börande Pastors rätt vid tillsättning af Or¬
ganist, då han icke dermed förenar Klocka-
rebeställbing.
102
Den 9 Februari.
Den förut åberopade Kyrko-Lagens $.
liar öfverlemnat åt Kyrkoherden och För¬
samlingen gemensamt att utvälja Organist.
Af denna Kyrkoherdens med församlingen
gemensamma rättighet skulle för honom hä¬
danefter, efter den underdåniga Skrifvelsens
ordalydelse, icke komma alt återslå annat,
än den röst innehafvande boställe tillkom¬
mer. Detta vill synas vara en nästan stor
inskränkning att på en gång tillvägabringa
och ett verkligt missförhållande.
Efter Kyrko-Lagens anda och ord är
Kyrkoherden ansvarig, att allt, hvad till
gudstjensten hörer, skickligt, ordentligt och
värdigt tillgår. En god del af möjligheten
att uppfylla denna pligt skall troligen i de
fleste fall på förhand vara borttagen genom
den borttagna rättigheten att i någon betyd¬
ligare mon kunna medverka till antagande
af den bland de föreslagne ordentligaste och
i alla afseenden skickligaste att genom vär¬
dig kyrkomusik leda kyrkosången. En all¬
moge dömmer icke lätteligen rätt emellan tren-
ne på förslag uppförda, än mindre med nå¬
gon kännedom af den enes eller andres fö¬
reträde i skicklighet till sysslan. Genom den
i underdåniga Skrifvelsen för Pastor nedsat¬
ta rättigheten skulle hans omdöme oftast icke
komma att gälla mera än en enda hemmans¬
ägares af allmogen. Kyrkoherden är Orga¬
nistens förman och denne står, enligt Kyr¬
kolagen, i afseende på tjensten under hans
lydno. Något större inflytande i afseende
häruppå, än det i underdånighet föreslagna,
Den 9 Februari. io3
synes derföre böra kunna tillkomma Kyrko¬
herden vid Organistens tillsättning.
Om Kongl. Förordningen den 5 Juni
1709 $. 11 tilldelar Kyrkoherdar, såsom för¬
man, vid tillsättande af hans medtjenare,
Capellanen, utom rösträttighet för innehaf-
vande Pastorsboställe, serskilt 2:ne embels-
röster, så skulle det synas, som detta hade
bort lagas lill exempel vid val af Organist,
den Kyrko-Lagen ställt i vida mer beroende
af Kyrkoherden. Enär Kyrkoherden vid val
af Klockare, enligt Kyrko-Lagen och gällan¬
de Kyrkoförfattningar, — eller, såsom det
alltid varit antaget och Riksens Ständers i*
frågavarande underd. Skrifvelse icke eller nu
föreslår ätt ändra, vid tillsättning af före¬
nade Klockare- och Organist-beställningar,—
har att afgifva röster till lika belopp med
hälften af Församlingens vid tillfället afgifna
röster, så vill förefalla mindre principenlig
och mera obillig den i underdånighet anmäl¬
da önskan, ”att Pastor, der Organist genom
val utses, icke må äga annan rösträtt, än
den honom för dess boställe tillkommer.”
I stöd af hvad Preste-Ståndet nu haft
nåden andraga, vågar det i djupaste under¬
dånighet hemställa, om icke, derest, utan fö¬
regående revision af hithörande författningar,
allmän förordning om val till Organist skul¬
le i nåder utfärdas, E. K. Majit dervid i li¬
ka nåde behagade tillägga vederbörande Kyr¬
koherde åtminstone 4 embetsröster, hvilket
endast är dubbelt emot hvad honom vid
Den 9 Februari.
Comministersval rättvist varit ansedt att
tillerkänna.
Presle-Ståndet framhärdar &c.
Förslaget gillades.
$. i i.
Föredrogs
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelnings
Memorial N:o 32 :
Till Högvördiga Ståndets granskning får
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelning här¬
med öfverlemna det förslag till underdånig
Skrifvelse, hvarmed Afdelningen, enligt Stån¬
dets den 22 nästlidne Januari gjorde före¬
läggande, bordt inkomma, i anledning af ett
utaf Biskopen och V. Talmannen m. ra. Doct.
af Wingård ingifvet Memorial angående den
så kallade Centonalens utgörande utaf Läro¬
verkens Lärares löner. Slockholm den j
Februari r835.
Pehr Thyselius.
L. G. Mittag. II. O. Holmström. G. Nibelius.
C. J. Heurlin. Carl Hallbeck.
Carl Joh. Thyselius.
Hvarefter upplästes följande Förslag till
underdånig Skrifvelse:
S. A. K.
Inför E. K. Majlis thron utbedjer sig
Preste-Ståudet få allerunderdånigst nedlägga
Den y Februari.
io5
sina bekymmer samt bönfalla om nådig rät¬
telse i en sak, som, då den nära rörer Uni¬
versitets-, Gymnasii- och Skolelärares rätt och
förmon, bör af Preste-Ståndet anses såsom
dess egen.
I stöd af 4 §■ i Preste-Slåndets Privile¬
gier äro alla Ecclesiastike tjenstemän, hvari¬
bland Professorer, Lectorer och Skolebetjen-
te uttryckligen räknas, för sin löningsspan-
nemål af kronotionde, vederlag m. m. frikal¬
lade från erläggande af Centonal till "Wad¬
stena Krigsmanshus, och detta med så myc¬
ket större skäl, som Presterskapet utan nå¬
got Statens bidrag besörjer torftiga Presl-
Enkors underhåll. Preste-Ståndet har lik¬
väl vid 1809 års Riksdag och allt sedan åta¬
git sig en frivillig afgift till Krigsmanshu-
set, beräknad till 3 för 100 af Bevillning
efter 2:dra Artikeln, hvilken afgift under
namn af Centonal finnes upptagen på alla
Ecclesiastike tjenstemäns debetsedlar. Kongl.
Resolutionen på Preste-Ståndels underd. be¬
svär under den 6 Junii 1739 innehåller uti
10 §. den inskränkning i Presterliga Privile¬
gierna, alt hvad en del af Presterskapet åt¬
njuter antingen af hemmansräntor eller eljest
såsom lön af Kronan, för sådant bör, enligt
17 i 1689 års förnyade Påbud för Wad¬
stena Krigsmanshus, Centonal erläggas, och
i följd häraf är också af det anslag, som
Riksens Ständer vid så väl 1817 som 1828
årens Riksmöten beviljat till löneförbättring
vid Undervisnings-Verken, och hvilket af
Kongl. Stats-Contoret anordnas, Centonalen
ioG Den g Februari.
innehållen. Presle-Ståndet, som visserligen
ömmar för det välgörande ändamål, hvar¬
till Centonalen användes, dristar icke eller
påstå, att ofvanomförmälde innehållning sak¬
nar sin grund i gällande författningar, men
kan likväl icke lillbakalrycka sin öfvertygel¬
se, alt en sådan förknappning i Undervis¬
ningsverkens löneanslag icke skulle hafva
ägt rum, om Staten varit i tillfälle att i rätt
tid uppfylla erkända förbindelser emot Un¬
dervisningsverkens lärare, äfvensom att af-
giften ojemnt trycker och genom misstyd¬
ning af föreskrifterna derom föranledt en
och annan orättvisa. Hade aflöningen vid
Undervisningsverken i enlighet med Drott¬
ning Christinas, stat af år .., kunnat utgå i
spannemål till ett billigt och merendels högre
belopp än det närvarande: så hade erläggan¬
det af Centonal aldrig kommit i fråga, och
det är således egentligen derföre att Skol-
lärarne i synnerhet så länge fått åtnöjas med
ytterst svaga lönevillkor, som de nu måst
vidkännas en högre Krigsmanshusafgift. En¬
ligt E. K. Maj:ts i nåder gifna Intei ims-aflö-
ningsstat är det de äldre och bättre lottade
löntagarne vid Elementarläroverken i nåder
rnedgifvet att af de inom Stiften varande
Kronotionde-besparingarne njuta sin löneför¬
bättring, hvarigenom både i anseende till
merendels högre spannemålspriser och befri¬
elsen ifrån Centonalen desse således njuta
en dubbel förmon framför Läroverkens yngre
och knappare lönte tjenstemän.
Den 9 Februari. 107
Det har sluteligen handt, att, ehuru
Centonalen blifvit vid lönens anordning in¬
nehållen, Akademiernas, Gymnasiernas och
Skolornas tjenstemän icke desto mindre blif¬
vit debiterade till 3 procents afgift af hela
sin lönebevillning och således på dubbelt
sätt taxerade till Krigsmanshuset; icke eller
saknas exempel, att af Ecclesiastike perso¬
ner affordrats Centonal till en proc. af den
dem på lön anslagne Kronotionde, hvilket
förfarande lärer snörrätt strida emot Pre¬
sterskapets Privilegier.
Då nu vid ett sådant förhållande Preste-
Ståndet anser ett förtydligande af föreskrif-
terne om Centonalen till förekommande af
misstag i författningarnes tillämpning samt
ojemnhet i sjelfva beskattningen vara höge¬
ligen af nöden, helst sedan Riksens Ständer
vid denna Riksdag beslutat, det Centonalen
icke hädanefter skall qvartalsvis innehållas,
utan på debetsedlarne till bevillning uppfö¬
ras, anser Preste-Ståndet det vara med bil¬
ligheten mest öfverensstämmande, och vå¬
gar derföre underdånigst bönfalla om utfär¬
dande af en sådan nådig förklaring öfver de
Kongl. Författningarne rörande Krigsmans-
.husafgiftens beräkning, att alla under Pre-
sterliga Privilegierna skyddade Embets- och
Tjenstemän, således äfven Universiteternas,
Gymnasiernas och Skolornas lärare, hädan¬
efter skola erlägga Krigsmanshusafgiften, ef¬
ter Preste-Ståndets äfven vid denna Riksdag
förnyade medgifvelse, beräknad till 3 proc.
af deras Bevillning enligt 2;dra Artikeln,
io8 Den p Februari.
hvarigenom, utan förminskning i Krigsmans-
husets före år 1819 beräknade inkomst, alla
komma att njuta lika rätt och bära lika hörda.
Preste-Ståndet framhärdar &c.
Förslaget gillades.
$. 12.
Föredrogs Constitulions-Utskottets d. 2
dennes bordlagda Memorial N:o 77, angåen¬
de beslutna åtgärder vid Memorialet N:o 58,
i anledning af återremisserna på Förslagen
i Memorialet N:o 4°-
Y. Talmannen, Biskopen ra. m. Doctor
af Wingård hemställde, om ej detta Memo¬
rial kunde få hvila, till dess H. Ståndet hun¬
nit taga kännedom om det i dag utdelade
Memorialet N:o 84.
Då flere häri instämde, blef Memorialet
N:o 77 för andra gången lagdt på bordet.
§. i3.
Föredrogs Constitutions-Utskottets d. 2
dennes bordlagda Memorial N:o 78, angåen¬
de tre Stånds återremisser på Memorialet,
N:o 68, med ändringsförslag vid 72 $. Re-
gerings-Formen, jemte ett tillägg i 75 $.
Riksdags-Ordningen.
Vid voteringspropositionen a förklarade
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor af
Wingårdj att han instämde i Hr Friherre
Cederströms reservation och ansåg ingen om¬
Den 9 Februari.
röstning hafva bordt komma i fråga i anled¬
ning af Borgare-Ståndets anmärkning.
Domprosten Doct. Holmström yttrade,
i anledning af Utskottets hemställan sid. i3,
att de öfriga Riks-Stånden mätte foga sig
efter Bonde-Ståndet angående fattandet af
beslut om sedelstockens och inlösningsfon-
dens inbördes förhållande, att han för sin
del tillstyrkte antagandet af denna inbjud¬
ning. Enligt Utskottets förra förslag skulle
frågor angående Banken, efter deras olika
beskaffenhet, komma alt afgöras på Irenne
olika sätt: antingen genom samtliga Riks-
Ståndens beslut, med Konungens sanction;
eller efter tre Stånds beslut, med Konun¬
gens sanction; eller genom alla Ståndens be¬
slut, utan Konungens sanction. Det sista
kunde gerna borttagas, om man bestämde,
att äfven frågor om sedelstockens förhållan¬
de till metalliska inlösningsfonden borde ge¬
nom samtliga RiksStåndens beslut, med Ko¬
nungens sanction, afgöras.
Ståndet antog Utskottets inbjudning sid.
13 och instämde med Bonde-Ståndet angåen¬
de fattandet af beslut om sedelstockens och
inlösningsfondens inbördes förhållande, samt
gillade de af Utskottet i detta Memorial fö¬
reslagna voteringspropositioner.
Domprosten Doct. Heurlin: Som jag ej
var närvarande, då frågan första gången fö¬
revar, torde det tillåtas mig att nu till Pro¬
tokollet anföra, att jag anser bäst, om Lag
för Banken stiftades på samma sätt som an¬
I 10
Den <) Februari.
nan Lag, genom tre Stånds beslut och Ko*
nungens sanction.
§. 14.
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
d. 2 dennes bordlagda Utlåtande N:o 43, i
anledning af återremiss å Betänkandet N:o
21, angående förändringar i Kongl. Maj:ts
Nåd. Stadga om Skiflesverket i Riket den 4
Maj 1827 och Kongl. Kungörelsen den 9
Juni i832.
Lades till Handlingarna.
§. i5.
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
d. 2 dennes bordlagda Betänkande N:o 4?>
i anledning af väckte motioner, om ändring
i eller förklaring öfver 26 Cap. 2 §. Bygg-
ninga-Balken.
Prosten Rosén anförde: Hufvudmotivet
för närvarande Betänkande har varit, att
olika domare olika tillämpat 26 Cap. 2 §.
Byggninga-Balken, på så sätt nemligen, att en
del ansett Kyrkoherdens skyldighet att bät¬
tra och underhålla de hus, församlingen
till honom färdiga öfverlemnat icke böra
utsträckas längre än till ersättningsskyldig¬
het j i händelse skada derå genom hans vål¬
lande skett; hvaremot andra, med Försam¬
lingens befrielse j ålagt Kyrkoherden eller
hans rätts innehafvare att ansvara för alla
mindre brisifullig heter som antingen genom
tidens åverkan j bristande eftersyn eller an¬
Den $ Februari.
111
dra orsaker tillkommit. Härvid får jag an¬
märka, att denna olika lagtolkning icke va¬
rit lagens fel, utan domarens; ty lagen är i
dessa ord så tydlig, den kan vara: när hu¬
sen aj ålder och bruk och ej af Prestens
vanrykt Järfalladä skola Socknemän dem
bygga och bättra på deras kostnad. Att då
döma församlingen till bättrande af skador,
som af Prestens vanrykt tillkommit, eller
Presten till botande af sådana, som af ål¬
der och bruk uppkommit, strider uppenbar¬
ligen emot klar och tydlig låg; och lärer så¬
ledes den åberopade olika tillämpningen af
ifrågavarande lagrum icke bordt vara något
gällande skäl till den lagförändring Utskot¬
ten föreslagit. — Hvad åter beträffar orden:
hålla vid magt_, i $:s förra del, så upplyses
deras mening af $:s sednare del, utan hvil¬
ken Prestens skyldighet vore gifven att be¬
kosta husens alla reparationer, sedan de lag¬
giltiga blifvit till honom öfverlemnade. Men
det är just, för att förekomma en sådan tyd¬
ning, som lagstiftaren ytterligare stadgat,
att Presten ej är skyldig bota andra brister
än dem, som af hans vanrykt tillkommit.
Alt hålla husen vid magt kan då icke bety¬
da annat, än att, sedan de i laggiltigt till¬
stånd blifvit Presten öfverlemnade, bör ban
så vårda dem, alt de icke, genom bristande
tillsyn å bans sida, taga någon skada i för¬
tid, en tydning, som de sammansatta Utskot¬
tens Afdelning funnit så påtaglig, att, såsom
orden lyda, den ansett en förklaring„ der
ett förtydligande icke lärer kunna ästad-
i i a
Den p Februari.
kommasj vara ändamålslös. Men de sam¬
mansatta Utskotten hafva funnit annorlunda
och föreslagit en förklaring, som är en verk¬
lig lagförändring, och hvilken tydligen går
derpå ut, alt öka Pastors och minska För¬
samlingens byggnadsskyldighet. Jag måste
häremot protestera, heldst detta nya lagför¬
slag säkerligen i framtiden kommer att med¬
föra vida mer tvister och olägenheter, än
det gamla lagstadgandet. Så föreslå Utskot¬
ten till exempel, att, då hus genom ålder
och bruk blifvit sä bofälligtj att det mäste
ornbjggas då någon eldstadgenom flera
års bruk s är så utbränd eller skadad j att
den icke vidare genom reparation kan bruk¬
bar görasj så skall ombyggnaden eller om¬
sättningen åligga församlingen, men vidmagt-
hållandet och reparationen Pastor. Om då
inträffar, att Pastor påslår, det huset be-
liöfver ombyggas eller eldstaden omsättas,
men församlingen svarar, att allt genom re¬
paration kan hjelpas; hvad blifver följden?
Tvist uppstår, som varar kanhända ett helt
år, ja, längre, och under tiden kan hvarken
hus eller eldstad begagnas. Ett lagförslag,
som innebär frön till så mycken oreda, må¬
ste jag förkasta.
Häruti instämde Tit. Hasselrot.
Prosten Mittag: Detta förslag har i Ut¬
skotten blifvit beslutadt under min frånva¬
ro, och jag instämmer fullkomligt med Tit.
Rose'n. Detta är ej en Lagförklaring, utan
en
Den 9 Februari. n3
en ny Lag. En förklaring behöfves icke,
ty den gamla lagen är tydlig, och dess sed¬
nare moment förklarar det förra. Utskot¬
tens förslag bestämmer deremot för Pastorer
flera nya skyldigheter, hvarigenom de skul¬
le komma att i det närmaste hygga sjelfva.
Contractsprosten Lignell: Då Utskotten
gjort sig mödan att utarbeta ett nytt förslag,
hade jag önskat, att de äfven tillstyrkt en
delning af församlingens byggnadsskyldighet
emellan Pastor och Comminister.
Professor Grubbe: Jag har i denna frå¬
ga varit af samma tanke som Afdelningen.
Utskotten ogillade dess åsigt och framställde
i stället närvarande förslag. Hade jag icke
vid detta tillfälle med permission varit från¬
varande, så hade jag instämt i Doct. Bexells
reservation.
Betänkandet afslogs.
$. 16.
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
den 2 dennes bordlagda Betänkande N:o42,
i anledning af väckt motion, om utfärdande
af en allmän Boställs-, Byggnads- och Hu-
sesyns-Ordning.
Prosten Rosen: Sedan Betänkandet N:o
47 blifvit afslaget, kan detta bifallas, med
undantag af Presteboställen, som äro af an¬
nan natur än andra.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård, ansåg den föreslagna underdå-
Preste-St. Fröt• i835. Bandet XVI. B
Den 9 Februari.
niga Skrifvelsen onödig. Finner Kongl. Maj:t
en sådan allmän Ordning nödig, lära Slän¬
derna nog erhålla förslag derom i en Kongl.
Proposition.
Häruti instämde Tit. GrevilliusErf¬
ström s Mittag
Domprosten Doct. Heurlin instämde äf¬
ven häruti. Denna Skrifvelse vore visserli¬
gen oskyldig, men Ståndet kunde ej bifalla
Utskottens förslag med något undantag, utan
måste då återremittera Betänkandet.
Betänkandet afslogs.
§. 17.
Föredrogs Dorn-Capitlets i Skara d. 22
Januari bordlagda Skrifvelse af d. 16 i sam¬
ma månad, med tillkännagifvande, alt Tit.
Hvalströmj som till Piiksdagsman i afl. Fält¬
prosten Bjurstöm ställe blifvit utsedd, i an¬
seende till sjukdomsförfall, samma befattning
sig afsagt, hvadan dag till nytt val blifvit
af Dom-Capitlet bestämd.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade, att denna Skrifvelse blifvit bordlagd,
icke emedan något blifvit anmärkt emot Con-
sistorii sisla åtgärd, men emedan man an¬
sett det anmärkningsvärdt, alt från framlid¬
ne Fältprosten Bjurstens dödsfall d. 5 Oct.
su lång tid hade förelupil, innan han erhål¬
lit en efterträdare inom H. Ståndet, hvilket
dröjsmål till en stor del förorsakats derige¬
nom, att Skara Dom-Capilel icke, på Stån¬
dets notification om Tit. Bjurstens död,
Den 9 Februari\
.insett sig behöfva föranstalta om val tili ny
Riksdagsman, hvilket enligt R. O. synes haf¬
va varit dess skyldighet, utan först ville af¬
vakta Kongl. Maj:ts Nådiga befallning derom.
Fråga hade derföre inom H. Ståndet upp¬
stått, huruvida 16 $. R. O. här skulle til¬
lämpas; men Ståndet fann för godt, att i
anseende till Biskop Lundblads frånvaro lills
vidare uppskjuta afgörandet deraf.
Contractsprosten djzelius: För min en¬
skilda del anser jag med denna skrifvelse
ingen annan åtgärd kunna vidtagas, än att
lägga densamma till handlingarna; men ef¬
ter den är bordlagd, må H. Ståndet afgöra,
om hädanefter Stiften skola välja, innan
Kongl. Maj:t derom gifvit nådig befallning,
blott på H. Ståndets anmälan, att den förut
valde är afgången. Om detta afgöres, för¬
faller frågan.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade, att Ståndet flera gånger afgjort den
saken så, att Ståndet genom Skrifvelse un*
derrättat Consistorium om en Riksdagsmans
afgång, hvarpå Consistorium föranstaltat om
val till en ny; och då 16 $. R. O. föreskrift
ver, alt Prosteri, Stad eller Härad, som un¬
derlåter alt ställa Fullmägtig, skall vara för-*
fallet till det vite, Ståndet pröfvar skäligt
utsätta, och der icke göres någon skilnad,
antingen försummelsen begås vid början af
en Riksdag eller under loppet af densamma,
synes visserligen här fråga kunna uppstå orri
tillämpning af nämnde , helst som det en¬
u6 Den p Februari.
ligt 17 §. R. O. är otvifvelaktig!, att, närén
Riksdagsman dör, en annan mäste väljas i
stället.
Contractsprosten afzelius: Här är en¬
dast frågan, om Dom-Capitlet bordt anstäl¬
la val genast efter undfående af H. Ståndets
Skrifvelse, eller efter vanligheten invänta
Kongl. Majrls Nåd. befallning.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade, att det sednare ej kunde kallas van¬
ligtdå tvärtom H. Ståndet under de sista
Riksdagarna vanligen hade följt den praxis
att skrifva, icke till Hof-Canslern, utan till
Consistorium. Så hade det skett under in¬
nevarande Riksdag efter Doct. Svedelii från¬
fälle ; så ofta vid föregående Riksdagar.
Biskopen m. m. Doct. Lundblad: Efter
denna Skrifvelse bordlädes, för att afbida
min hitkomst, bör jag säga hvad jag bar
mig bekant om saken. Jag bedömmer ej,
huruvida Dom-Capitlet i Skara handlat all¬
deles rätt, då det icke, på H. Ståndets Skrif¬
velse, genast föranstaltade om val till ny
Riksdagsman,- men ursäktas må det; tj' för¬
ra gången, då en sådan ledighet inträffade
under Riksdagen, erhöll Dom-Capitlet Kongl.
Maj:ts Nåd. befallning om anställande af val.
H. Ståndet torde då ej neka, att Consisto¬
rium haft anledning till sin förmodan, att
nu borde tillgå på samma sätt. Vid det sed¬
nare tillfället åter är intet feladt; Consisto¬
rium har gjort allt hvad det kunnat, och
Den 9 Februari. i 17
den nyvalde har genom läkarebetyg styrkt
laga förfall.
H. II. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade, att det exempel från förra Riksda¬
gen, som Dom-Capitlet åberopat, icke här
vore passande,- emedan vid förra tillfället en
Riksdagsman, som någon tid haft permission,
afsagt sig sin befattning, hvaremot nu en
Riksdagsman hade aflidit, i hvilket fall utan
all fråga nytt val borde ske, så snart döds¬
fallet var tillförlitligen kändt.
Domprosten Doctor Heurlin: H. H. Är¬
kebiskopen har rätteligen anmärkt, att det
är skilnad, om någon dött eller begärt per¬
mission. I sednare fallet bör väl genom
Hof-Cansleren befallning afgå till Consisto¬
rium, men då Ståndet tillkännagifver, att
någon Ledamot aflidit, och det är klart, att
hvarken Ståndets vitsord kan jäfvas eller
R. O., som bestämmer ett visst antal Full-
mägtige från hvarje Stift, får öfverträdas,
bör ock, efter en sådan tillkännagifvelse från
Ståndet, val genast anställas. För det när¬
varande, då den nyvalde genom läkarebevis
styrkt laga förfall och Consistorium föran¬
staltat nytt val, tillstyrker jag, att frågan
om tillämpning af 16 §. R. O. må förfalla;
men om Stiftet fortfar att välja till represen¬
tant en person, som för ålderdomsbräcklig-
het eller sjukdom icke kan emottaga Riks¬
dagsmannakallet, och sålunda den väntade
representanten från Skara Stift äfven efter
det nya valet uteblifver, — då synes mig
Den 9 Februari.
eli vite böra utsättas, på elei icke Grund¬
lagen må immerfort utan någon påföljd
eluderas.
Häruti instämde Tit. Bexell.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen hem¬
ställde, om icke H. Ståndet ville för det
närvarande låta härvid bero, men tillika i
sitt Circulär vid Riksdagens slut införa en
påminnelse, att, när någon Riksdagsman af-
lidit och Consistorium derom erhållit säker
underrättelse, bör, till följe af 16 $. R. O.,
Consistorium genast föranstalta om val till
ny Riksdagsman.
Contractsprosten Afzelius: När H. Stån¬
det hade underrättat Dom-Capitlet i Skara
om Tit. Bjurstens död, svarade Dom-Capil-
let, att, förra gången, nar en ny represen¬
tant skulle väljas, kom en påminnelse der¬
om från Kongl. Maj:t, hvadan Consistorium
begärde H. Ståndets Utlåtande, om Consi¬
storium skulle genast anställa val eller af¬
vakta Konungens befallning. Sådana för¬
frågningar från underordnade auetoriteter
äro ej ovanliga. När Biskopen var här och
Consistorium, som var i ovisshet, vände sig
till H. Slåndet med en förfrågan, men ej
fick något svar, kan man ej påstå, att Con¬
sistorium har felat. Än mindre har Stiftet
någon skuld. Det vore redan en förnärmel¬
se, om Ståndet ville låta dervid bero; jag
anhåller, att Dom-Capitlets Skrifvelse må
utan någon anmärkning läggas lill hand¬
lingarna.
Den 9 Februari.
"9
Biskopen ra. m. Doct. Thyselius: Jag
tillstyrker, att förhållandet må i Cleri Comi-
tialis Circulär anmälas. H. Ståndet må nu
låta dervid bero; men jag hemställer dock,
ora ej Ståndet borde fatta och i sitt Circu¬
lär kungöra det beslut, att det Stift, som,
efter underrättelsen om en Riksdagsmans af¬
gång, icke inom 5o dagar inställde ny FuII-
mägtig, skall från den dagen erlägga till
Ståndets Arcbiv-Cassa en afgift, motsvaran¬
de Riksdagsmannaarvode för den tid den
nya Riksdagsmannen uteblifver.
Prosten Mittag: Jag instämmer häruti.
Jag kan ej minnas, att Dom-Capitlet i Skara
af H. Ståndet begärde någon förklaring om
meningen af Grundlagen, utan blott åbero¬
pade ett exempel från förra Riksdagen och
förklarade sig böra vänta på en befallning
från Kongl. Maj:t. Om en förklaring blifvit
begärd, kunde den ej blifvit någon annan,
än den vid dylika förfrågningar vanliga, alt
Consistorium ägde rälla sig efter gällande
Lag. Riksdags-Ordningen är klar och tyd¬
lig; den bestämmer ett visst antal Fullmäg-
tige från hvarje Stift; den gifver Ståndet rätt
att utsätta vite, om någon Riksdagsman ute¬
blifver. Här behöfdes således ej mer, än ett
officielt tillkännagivande, för att förpligta
Consistorium att låta anställa nytt val.
Contractsprosten Öhrnberg: Det gör till¬
fyllest, säger män, att H. Ståndet underrät¬
tar Dom-Capitlet, när en Riksdagsman afli-
dil, för att förpligta Dom-Capitlet till an¬
120
Den g Februari.
ställande af nytt val. Detta må vara nog
i början af en Riksdag; men sedan Riksda¬
gen avancerat mot slutet af den i Grundla¬
gen bestämda tid eller till och med derut¬
öfver, kan endast Kongl. Majit jugera, huru
länge Riksdagen kan räcka och om ett val
till ny Riksdagsman är nödigt; hvadan jag
håller före, att i detta fall val bör anstäl¬
las endast på Kongl. Majits befallning genom
Hof-Cansleren. Annars kunde det lätt hän¬
da, att Stiftet gjorde sig ett onödigt besvär
med att välja och finge vidkännas onödiga
utgifter för den nya Riksdagsmannens resa;
ty det vore möjligt, att han ej inträffade på
Riksdagsorten förr, än Riksdagen redan vo¬
re afblåst.
Häruti instämde Tit, Nordin och Has¬
selrot.
Contractsprosten Afzelius: Jag är före¬
kommen af Tit. Öhrnberg. Här är endast
fråga om formaliteten. Ett Consistorium kan
ej alltid veta, hvilken formalitet H. Ståndet
vanligen följer. Jag påminner mig med viss¬
het, att i Consistorii förra Skrifvelse stod
uttryckligen en hemställan till H. Ståndet,
om ej Dom-Capitlet borde afvakta Kongl.
Maj:ts Nåd. befallning. Då praxis varit oli¬
ka, och då Consistorierna fått påminnelse om
vals anställande än genom Hof-Cansleren, än
från H. Ståndet, böra de väl få veta, hvil-
ketdera är det rätta, hvadan H. Ståndet tor¬
de böra låta en underrättelse derom inflyta
i Cleri Comitialis Circulär.
Den p Februari.
121
Biskopen m. m. Doct. Lundblad , sora
önskade, att se denna obehagliga tvist slu¬
tad, instämde med Tit. Afzelius deruti, att
Consistorii förra Skrifvelse innehöll en hem¬
ställan till II. Ståndet.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen upp¬
läste Skara Dom-Capitels Skrifvelse af d. i5
Oct. i834 > så lydande:
”Då vid förra Riksdagen en af Skara
”Stifts Deputerade på laga skäl hemförlof-
”vades och innan val af ny Riksdagsman an¬
ställdes, erhöll Consistorium en af Kongl.
”Maj:t under d. 4 Sept. 1829 utfärdad och
”af Hr Stats-Secreteraren Danckwardt con-
”trasignerad Nådig befallning, att detta val
”i behörig ordning anställa; och sorn någon
”sådan Nådig Skrifvelse, angående nytt val
”af Riksdagsfullmägtig i afl. Fältprosten Bjur-
”stens ställe, ännu icke lill Consistorium an-
”kommit, samt Consistorium förmodar, det
”Kongl. Maj;t, i enlighet med landets all¬
lmänna önskan, innan kort torde i Nåder
”aflysa den långvariga och för hemmavaran¬
de committenter redan alltför mycket be¬
tungande Riksdagen, i hvilket fall val af
”ny deputerad härifrån Stiftet vore utan än¬
damål; sä har Consistorium bordt detta för-
”hållande hos Högv. Ståndet vördsammast
”anmäla, och anser sig äfven böra med
”ifrågaställa Riksdagsmannaval fördröja,
”till dess Consistorium derom antingen er-
”håller Kongl. Maj:ts Nåd. befallning, eller
”ock Högv. Ståndets Skrifvelse, att Consi-
122 Den 9 Februari.
"storium lagligen kan och bör denna gång,
”utan förbidan af sådan Nådig befallning,
”samma val anställa
Biskopen ra. m. Doct. Lundblad: Det sy¬
nes således, att Tit. Afzelius och jag ej all¬
deles misstagit oss. Skara Consistorium hade
äfven ett särskildt skäl till detta förfarande.
Några Prostar i Stiftet hade allt sedan i
September undandragit sig att betala Riks-
dagsmanna-arfvode; och derföre ville Consi¬
storium angående valet af ny Fullmägtig er¬
hålla föreskrift från deri högsta Auctoriteten.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade, att, i fall någon vägrade att erläg¬
ga Riksdagsmannaarfvode, kunde det genom
Konungens Befallningshafvandes åtgärd exe-
cutivt indrifvas, hvilket äfven skett en gång
i något annat Stift,
Biskopen m. m. Doct. Lundblad: Så har
det äfven nu tillgått i Skara Stift med dera
som ej sjelfvilligt erlagt afgiften.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius erin¬
rade mot Tit. öhrnbergalt, i händelse val
till ny Riksdagsman någon gång skulle ske
så nära Riksdagens slut, att deri nyvalde
komme att resa förgäfves, hvilket icke ofta
kunde inträffa, så kunde Stiftet icke derige¬
nom betungas med någon ökad afgift, enär
resekostnaden vore tillräckligen ersatt genom
det besparda arfvodet under ledigheten.
Contractsprosten Nordin: Att mot slu¬
tet af en Riksdag anställa val till ny Riks¬
Den 9 Februari. ia3
dagsman, sätta alla Klockarefötter i rörelse
och orsaka alla Pastorer besvär, är ej rätt.
Jag protesterar deremot.
Prosten Mittag: Sedan Skara Dom-Ca-
pitels Skrifvelse nu blifvit uppläst, måste
jag bekänna, att, om den innehåller en för¬
frågan eller hemställan till H. Ståndet, så
är den nog indirect, och jag förstår ej, att
H. Ståndet haft anledning att svara derpå.
II. H. Ärkebiskopen och Talmannen för¬
nyade sin förut framställda proposition.
Professorn Doct. Lindfors ansåg 16 §.
R. O. angå det fall, då något district under¬
låter att välja Fullmägtig till blifvande Riks¬
dag; ej, då en sådan försummelse sker un¬
der påslående Riksdag, och hemställde, om
ej Ståndet, i fall propositionen bifölls, inlät
sig i förklaring af Grundlagen. Deremot syn¬
tes 17 $. 1 mom. här lämpligen kunna åbe¬
ropas, der det heter: Dör den valdej eller
bevisar laga förfallj anställes nytt val.
Contractsprosten Hallström: Mig synes
tvifvelaktigt, om hvarken den 16 eller 17 $.
R. O. här kan åberopas. Att bägge angå va¬
len och de valde till en blifvande Riksdag,
är klart; men det är icke lika klart, om de
kunna tillämpas i afseende på val, som un¬
der loppet af en Riksdag kunna komma i
fråga. Ett stadgande i detta afseende är
dock nödvändigt, på det icke antalet af de
Fullmägtige, som hvarje Stift bör ställa, må
godtyckligt kunna minskas. Jag bekänner
12 4 Den 9 Februari.
likväl, alt, om en Riksdag varat i tolf må¬
nader, anser jag det nog långt gånget, om
val till ny Riksdagsman ovillkorligen skall
ske. Frågan går in i en Sfånds-Ordning,
och torde böra remitteras till Ecclesiastika
Utskottets Lag-Afdelning.
I afseende på Skara Dom-Capitels åtgär¬
der beslöt Ståndet att låta dervid bero och
lägga Skrifvelsen af d. 16 Jan. till Handlin¬
garna; hvarjemte Ståndet äfven beslöt att i
Cleri Comitialis Circulär införa en erinran
till Consistorierna, alt, när någon Riksdags¬
man aflidit och vederbörande Consistorium
derom erhållit säker underrättelse, bör Con¬
sistorium, till följe af 16 och 17 $$. R. O.,
utan att afbida någon särskild påminnelse
eller befallning derom, genast föranstalta om
val till ny Riksdagsman,
Ståndet åtskiljdes kl, 2 e, m.
In fidem
P. A. Sondén.
Den 12 Februari 1835.
Plenum kl. io f. m.
§. 1.
Tillkännagaf H. H. Ärkebiskopen och
Talmannen, att Prosten Ödmann, i anseende
Den 12 Februari. 125
till hastigt påkommande nödvändighet af en
hemresa, anhållit om tre veckors permission
från denna dag; hvilket af Ståndet beviljades.
$. 2.
Skriftligen hade Hof-Cansleren m. m.
Frih. von Schulzenheim för H. H. Ärkebi¬
skopen och Talmannen tillkännagifvit, att, till
följe af Ståndets anmälan, Nådig befallning
afgått till Dom-Capitlen i Wisby och Her¬
nösand, om anställande af val lill nya Riks¬
dagsmän efter Prosten Ljth och Doctor
Lindahl.
$. 3.
Justerades Protokollet för den 3 och d.
g dennes. Vid det sistnämnda $. i yttrade
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen: Då
Prosten Astrand vid justeringen af Proto¬
kollet för d. 3i Januari begärde ordet, för
att reservera sig mot Ståndets beslut i Lå¬
nefrågan, hade jag ej rätt att det förvägra;
men då Prosten Åstrands reservation inne¬
håller ett klander af Ståndets beslut, hvil¬
ket strider mot 20 §. R. O., och det åligger
mig såsom Talman, enligt 23 R. O., anstäl¬
la mig till ovillkorlig efterlefnad Rikets
Grundlagar, finner jag mig föranlåten att
hemställa, om ej Prosten Åstrand j som i
alla fall har tillfälle att framdeles yttra sig
om saken i behörig ordning, vill nu in¬
skränka sig till den anmärkning, att han ej
varit närvarande, då beslutet fattades, och
vid justeringen reserverade sig deremot.
12 6 Den tz Februari.
Prosten Astrand: Då jag anförde mirt
reservation, som jag anser så beskaffad, atE
den ej kan vara sårande för Ståndet, gjor¬
des ej någon anmärkning deremot. Orden
äro nu mera ej mina, utan Ståndets. Mig
är det likgiltigt, hvad Ståndet derom be¬
slutar; men af egen drift återtar jag intet af
hvad jag sagt. För öfrigt har icke 20 R.
O. förut blifvit på detta sätt tillämpad. Vid
förra Riksdagen, då just lånefrågan hade fö¬
revarit, och Doctor Morén, som vid öfver-
läggningen derom ej var tillstädes, men ha¬
de återkommit till justeringen, begärde alt
få anföra en reservation, tilläts det, ehuru
den ej var affaltad i skonsamma ordalag;
och vid denna Riksdag påminner jag mig,
att Doct. Björkman i en fråga fått afgifva en
detaljerad reservation, ehuru han blott vid
justeringen, ej vid beslutets fattande, var
närvarande.
Contractsprosten Hallström: Enligt pra¬
xis både vid förra och närvarande Riksda¬
gen kan man ej vägra Prosten Åstrands re¬
servation ett rum i Protokollet. Har han
sagt något misshagligt, så straffar det sig
sjelfl; men Prosten Åstrand har ej försökt
att upprifva eller klandra beslutet, utan blott
att uttrycka sin opinion.
Prosten Rosén: Riksdags-Ordningens 20
$. synes icke vara tillämplig på närvarande
fall. Denna §. handlar uttryckligen om Riks¬
dagsman j som till Riksdagen och de dervid
förefallande rådslag sig ej i råttan tid in¬
Den 12 Februari.
ställer; och en sådan äger ingeri magt att
tala å de förut närvarandes beslut. Men den
Riksdagsman, som i rättan tid vid Riksda¬
gen och de dervid förefallande rådslag sig
inställt, honom är det ingenstädes i Grund¬
lagen förbudet att reservera sig mot ett be¬
slut, som i bans Riks-Stånds Plenum blifvit
fattadt, då han af lagliga hinder varit från¬
varande. Alt en sådan reservation innefat¬
tar ett ogillande af eller en talan å de när¬
varandes beslut, ligger ock i sakens natur;
ty mot det jag gillar, reserverar jag mig
icke. Jag slutar häraf, att Prosten Åstrand
haft full rättighet eller magt lill den reser¬
vation, han afgifvit.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen för¬
klarade, att, om han någon gång skulle haf¬
va brustit i uppmärksamhet, erkände han,
alt detta vore ett fel, hvilket han icke upp¬
såtligen ville förnya; att Prosten Åstrands
reservation, då Ståndet syntes samtycka der¬
till, må inlagas i Protokollet oförändrad för
Reservantens räkning; hvaremot H. H. Ärke¬
biskopen och Talmannen för sin del ville
hafva till Protokollet antecknadt, att han
ansåg en så beskaffad reservation icke för¬
enlig med 20 $. R. O.
Domprosten Doct. Holmström: Då i det
nu justerade Protokollet några talare funnit
tjenligt att låta qvarstå yttranden om den
verkan Högv. Ståndets beslut i den så kal¬
lade Lånefrågan förmenas skola äga till Riks¬
dagens förlängande, hvilket en värd Leda¬
128 Den 21 Februari.
mot till och med ansett hunna sträckas än*
da till 6 mänader — således längre tid för
detta enda mål, än den Grundlagen består
åt alla Riksdagsärenderna sammantagna —
och då ett tyst medgifvande af denna opi¬
nions riktighet skulle kunna förutsättas hos
det Högv. Ståndet, i fall ingen motsatt me¬
ning tillkännagafs; så beder jag att åtmin¬
stone för min del få till Protokollet förkla¬
ra, att min opinion alldeles icke instämmer
med de värda talarnes. Jag anser det lika
möjligt och sannoliktj att Högv. Ståndets be¬
slut i den nämnda frågan kan bidraga till
Riksdagens förkortande som till dess för¬
längande j men vill icke derom på förhand
fälla någon förhastad dom. Först då blif-
ver tillfälle till ett grundadt omdöme här¬
om, när det visat sig, huru lång tid Högl.
Stats-Utskottet, som, enligt uppgift, icke lä¬
rer hafva mycken annan sysselsättning, be-
höfver till detta måls behandling. Kan Ut¬
skottet finna skäligt eller nödigt att uppe¬
hålla sig med detta ärende i längre tid, än
Banco- och Bevillnings-Utskotten behöfva för
de flera vigtiga Riksdagsärender, hvilka än¬
nu för dem återstå och som måste under
Riksdagen afslutas, och blifver, sedan alla
öfriga Utskotts-Betänkanden inkommit i de
ämnen, som fordra afgörande, detta det en¬
da återstående till Riksens Ständers behand¬
ling, då först ville jag medgifva, att Riks¬
dagen genom denna fråga blifvit förlängd,
och då torde förlängningen åtminstone kunna
beräk-
Dm iz Februari.
* 29
beräknas till dagatal, icke lill veckor eller
månader. Intill dess en sådan erfarenhet,
hvilken jag vill hoppas icke inträffar, blif¬
vit vunnen, kunna de framkastade hotelser-
ne eller skrämskotten åtminstone icke på
mig hafva någon verkan.
Häruti instämde Tit. af Wingård , Thy¬
selius , Lidman, Bexell, P. P. Svedelius,
Grevillius, Bolander.
§. 4.
FrånTlögl. Ridderskapet och Adeln hade
Protokolls-Utdrag meddelade blifvit, som
upplästes, innehållande, att vid föredragning
af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 4°5> om
låns upptagande lill Hypotheks-Inrätlningars
befrämjande, Ridderskapet och Adeln afslagit
nämnde Utlåtande och instämt i det af Pre-
ste-Slåndet fattade beslut. Återremitterat
Banco-Utskottets Memorial Js7:o 88, med för¬
ändringar i 1 Art. af i83o års Banco-Regle-
menle. Vid föredragning af Bevillnings¬
utskottets Betänkande N:o 38, med förslag
till förändringar i 3:dje och 4;de Artikl. af
Bevillnings-förordningen, beslulit,' såsom i
Protokollet innehålles. Bifallit Lag- och
Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 42> om
utfärdande af en allmän Boställs-, Byggnads-
och Husesyns-Ordning. Afslagit sistnämnde
Utskotts Utlåtande J\T:o 43, angående förän¬
dringar i Kongl. Maj:ls nådiga Stadga örn
Preste-St. P-rot. 1835■ Bandet XVI. 9
i3o Den 12 Februari.
Skiftesverket i Riket den 4 Maj 1827 och
Kongl. Kungörelsen den 9 Juni i832.
Lades till Handlingarna.
§. 5.
Från Vällojl. Borgare-Ståndet hade Pro¬
tokolls-Utdrag meddelade blifvit, som upplä¬
stes}, innehållande, alt Ståndit icke funnit
skäl antaga Bonde-Ståndets inbjudning att
med enskilta underdåniga besvär ingå i an¬
ledning afRiks-Ståndens beslut 1 örandeskjuts-
väsendet och forvagns-irirättningar. Ansett
Ridderskapets och Adelns inbjudning, med
föreläggande lör Conslitulions-Utskotlet att
med svar å ålerremissen af Memorialet N:o
58 inom 8 dagar inkomma, 1111 mera ej er¬
fordra någon åtgärd, helst ifrågavarande Ut¬
låtande i dag till bordläggning inkommit.
Beslutit, i likhet med Ridderskapet och Adeln,
att till Expeditions-Utskottet återremittera
Memorialet N:o 19, med ihy åtföljande för¬
slag till underd. skrifvelse. Af Banco-Ut-
skottets Memorial återremitterat N:o 88, med
förslag lill ändring i i:sle Art. af j83o års
Banco-Reglemenle, bifallit JNT:o .89, om än¬
dring i 2 Art.; godkännt voteringsproposilio-
nen i N:o 87 och lill handlingarna lagt N:o
86 och 90. Afslagit Bonde-Ståndets inbjud¬
ning, alt, lika med detsamma, afslå den af
Lag- och Ekonomi-Utskotten i Utlåtandet
N:o 4i tillstyrkta ändring af 5 §. i Kongl.
Förordningen, angående stängselskyldigheten,
den 9 Februari 1802. Af Lag- och Ekono¬
Den 12 Februari.
mi-Utskottens Betänkande!) och Memorial bi¬
fallit N:o 42> om utfärdande af en allmän
Boställs-, Byggnads- och Husesyns Ordning,
och N:o 47 > om ändring i eller förklaring
öfver 26 Gap. 2 §. Byggninga-Balken, samt
lill handlingarna lagt N:ris 43, 44» 45 00I1
46. Af Stats- och Banco-Utskotlens Betän¬
kande!) bifallit N:o 5o, rörande insättning
af en del af Passevolance-Cassans fonder i
Låoe-Banken; ]V:o 51 , om en förändring i
Bankens Grundfonds Obligationer m. m. och
N:o 52, om Myntverkets ställande under
Kongl. Bergs-Collegii öfverstyrelse. Af Banco-
Utskottets Belänkanden och Memorial bifal¬
lit N:o 82, örn användande af Bankens rän-
levinsler; N:o 83, om Wenersborgs Stads
lån hos Låue-Conloret i Götheborg; återre¬
mitterat N:o 84, med förslag till Instruction
för Rikets Ständers Revisorer öfver Banco-
veiket, och till handlingarna lagt N:o 85.
Vid föredragning af Constitutions-Utskottets
följande Memorial gillat de i N:o 71 och 74
föreslagna voteringspi oposilioner, återremit¬
terat N:o 72, med tillagg vid i3 och 17
R. O., rörande Universitetens representation,
och till handlingarna lågt N:o 73.
Lades till Handlingarna. ✓
*. 6.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet hade
Protokolls-Utdrag meddelade blifvit, sorn
upplästes, innehållande Ståndets beslut, så¬
som det i Protokollet innefattas, vid före¬
Dm 12 Februari.
dragningen af Bevillnings-Utskottets Utlå¬
tande N:o 51, med förslag till förändringar
i 3:dje och 4;de Ärt. af Bevillnings-Föi ord¬
ningen. Bifallit Banco-Vtskottets Betänkan¬
de»: JN':o 88, med förslag till åtskillige för¬
ändringar i x Art. af i83o års Banco-Regle-
inente, och N:o 89, med anmälan om en nö¬
dig ansedd förändring i 2 Art. af t83o års
Banco-Reg lern ente.
Lades till Handlingarna.
§. 7.
Anmälde Biskopen m. m. Doct. Lund¬
blad behofvet af tvänne nja Ledamöter i
Baiico-Utskottet under Doctor Moréns och
Prosten Ödmanns frånvaro; i sammanhang
hvarmed Contractsprosten Hallbeck tillkän-
nagaf, att Doctor Elfström nyligen insjuknat.
Ståndet beslöt, att Electorerne skulle
innan slutet af detta Plenum utse tvänne
nya Ledamöter att inträda i Banco-Utskottet,
en under Doct. Moréns och en under Pro¬
sten Ödmanns frånvaro.
$. 8.
Föredrogos och lades på bordel:
Constitutions-Utskottets Memorial
• N:o 79, till Ridderskapet och Adeln,
angående dess återremiss på Memorialet
N:o 59;
N:o 80, till Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet, angående deras åtgärder vid
Memorialet N:o 60;
Den iz Februari.
I
N:o 8i, till Ridderskapet och Adeln
samt Borgare »Ståndet, i anledning af deras
åtgärder vid Memorialet N:o 63;
N:o 82, till Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet, rörande deras åtgär¬
der vid Memorialet N:o 64;
Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens Ut¬
låtanden
N;o 9, i anledning af Hr Frih. Knor¬
rings och Riksdagsfullmägtigen Lars Lars¬
sons motioner, om npphäfvande af den med-
gifna tullfria införseln från Norrige till Sve¬
rige af bränvin m. m.;
N:o 10, i anledning af Riksdagsfullmäg¬
tigen Nils Insulins motion, om afhjelpande
af vissa hinder för seglationen emellan Ros¬
lagen och Hufvudstadeu;
N:o 11, i anledning af en utaf Riksdags¬
fullmägtigen Lars Gezelius från Kopparbergs
Län väckt motion, angående nedsättning i
Tullen å Tobak, sora från Norrige införes
till Vesterdahls Fögderi af nyssnämnde Län;
Banco-Utskottets Memorial och Betän-
kanden
N:o 92, i anledning af Banco-Commis-
sarien Erik Kants ansökning, att, vid sitt ,
afskedstagande, få såsom pension uppbära
det årliga aflöningsbelopp, som tillkommer
dess innehafvande tjenstegrad ;
N:o 98, med hemställan om ett årligt
understöd till afl. Vaktmästaren vid Banco-
Disconten E. Calens Enka
134
Den 12 Februari.
N:o p4> i anledning af Hr B runer önäs
G. A. j motion, om bestämmande afen pras-
scriptionstid för de gamla sedlarnes gång¬
barhet ;
N:o p5, angående af Bankens Husdrän¬
gar sökt arfvode såsom ersättning för den
minskning i arbetsförtjenst, som de genom
upphörande af den så kallade sedelhvilstämp-
lingen måst vidkännas;
N:o g6, i anledning af så väl Hr Rosen¬
blads j B.j motion, angående grunderne för
befordringar inom Bancoverket, som, i sam¬
manhang dermed, företagen granskning af
stadganderna i i och 2 Afdelningarne af Art.
3 i i83o års Banco-Reglemenle;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Utlåtande N:o 144> i anledning af väckt hå¬
ga om förklaring af Kongl. Kungörelsen d.
28 A.ug. i834> angående närmare bestäm¬
mande af Landtmäns och Städernes Haudt-
verkares handelsfrihet.
$• 9*
I Skrifvelse af d. 4 dennes hade Dom-
Capitlet i Skara lillkännagifvit, att till FulI-
mägtig i Kongl. Hofpredikanten, Prosten och
Kyrkoherden Mag. J. F. Hvalströms ställe
blifvit utsedd Contractsproslen, Kyrkoher¬
den i Dimbo, L. W. O. A. Billdahlj för
hvilken Fullmagt äfven blifvit utfärdad.
Lades lill Handlingarna.
Den 12 Februari.
135
§. io.
Föredrogs Constilutions-Utskotlets d. 2
oell 9 dennes bordlagda Memorial N:o jj ,
angående beslutna åtgärder vid Memorialet
N:o 58, i anledning af ålerremisserna på
Förslagen i Memorialet N:o 4°J i samman¬
hang hvarmed äfven Bonde-Ståndets Proto¬
kolls-Utdrag af denna dag, med tillkänna*
gifvande af dess beslut i frågan och inbjud¬
ning till Med-Stånden att samma beslut bi¬
träda, nu kom uuder öfverläggning.
Conlractsprosten Hallström anförde : Jag
ber, alt mig må tillåtas, först fästa Högv.
Ståndets uppmärksamhet å det dato, hvar¬
under delta Memorial finnes afgifvet, och
den tid af en hel månad, sorn sedermera
förflutit, innan det till Ständerna inkom¬
mit. Den synnerliga contrast, som röjer sig
i Utskottets brådska med målets afgörande
och långsamhet med Betänkandets alFärdan-
de torde böra ti liskrifvas, om icke något an¬
nat, blott den egenhet i folklynnet, som med
ett kändt och jemväl här förut begagnadt
uttryck blifvit benämnd hetsighet i sjelfva
trögheten. Huru än härmed må vara, deri
hastighet, hvarmed Utskottet tillvägagick,
för alt få detta ärende genast handlagdt, fast
icke expedieradt, betog mig, som då ännu
tillgodonjöt Högv. Ståndets permission, all
delaktighet i beslutet, och jag anhåller, att
nu i dagens Protokoll få nedlagdt, att jag i
detta afseende icke delar någon skuld. Ha¬
de jag varit tillstädes, jag skulle icke för
136' Den iz Februari.
min del kunnat lenina utan afseende Riks-
Ståndens fullkomligen sammanstämmande tan¬
kar, utan på grund af dem ansett mig ovill¬
korligen förbunden, att sönderdela förslaget,
och derifrån afskilja allt, hvad samtelige
Riks-Stånden endrägtigt ogillat. Nu är den¬
na åtgärd, hvilken för närvarande fall ut¬
gjort hela den så kallade sammanjemknin-
gen, hvilken åligger Utskottet, af detsamma
uraktlåten, och i stället på Ständerna sjelf¬
va öfverflyttad. Men jag förmodar likväl,
att inga vidlyftiga debatter kunna i anled¬
ning häraf uppstå, då fråga nu icke är om
sak , utan blott om den formella behandlin¬
gen samt denna är, såsom jag redan fram¬
ställt, högst enkel. Hedervärda Bonde-Stån¬
dets nyss i ämnet meddelade beslut före¬
kommer mig i det hela bygdt på en riktig
uppfattning af det lagenliga och skickliga
härvid, och jag hemställer derföre vördsamt,
om ej Högv. Ståndet skulle täckas accedera
dertill, samt antaga den gjorda inbjudnin¬
gen, hälst genom en sådan endrägt de svå¬
righeter, hvaruti målet blifvit förveckladt,
lättast upplösas.
Professor slgardh: Jag har varit af mot¬
satt tanka med majoriteten inom Utskottet.
Hr Cederschiöldj med hvilken jag instämt,
liar i sin reservation visat, att Stånden i
hufvudsaken öfverensstämma och att den de¬
len af Utskottets förslag, som blifvit lemnad
utan anmärkning och således af alla Stånden
blifvit antagen, kan och bör hvila till nästa
Den 12 Februari.
Riksdag. Endast i afseende pä Juryn hafva
Ståndens tankar varit delade, antingen den
horde bibehållas sådan sora hittills, eller
erhålla en förbättrad organisation. Ville
Stånden gemensamt i stället helt enkelt af-
slå Utskottets förslag att ifrån Jury öfver¬
flytta Tryckfrihetsmålen till Domaremagten,
och således återtaga sina anmärkningar mot
den nuvarande Juryn, som i alla fall inne¬
hålla en ny motion, så för föl 1 e denna del
af förslaget, utan att derföre hindra Con-
stitutions-Utskottet att upptaga de motioner,
som angående Juryns förändring inom Ut¬
skottet redan blifvit eller i dessa dagar blif¬
va väckta. Endast på detta sätt kan saken
få sin behöriga form; hvarföre jag förldifver
vid min reservation och instämmer i de af
llr Cederschiöld framställda åsigter.
Domprosten Doctor Holmström: Genom
mina Reservationer vid Belänkanderne N:ris
58 och 77 har jag tillkännagifvit, det jag
tillhört minoriteten inom Utskottet; men äf¬
ven om jag delat majoritetens mening i huf-
vudsaken, skulle jag ändock icke kunnat med¬
gifva , hvad Utskottet yrkat, nemi. att ett
förslag, ogillad t af samtliga Riks-Stånden,
skulle kunna hvila till nästa Ständers afgö¬
rande. Med den värde Reservanten inom
Utskottet, Tit. Cederschiöldj kan jag likväl
icke instämma deruti, att Riks-Stånden äga
rätt alt sönderstycka Utskottets förslag, an¬
taga den ena delen och förkasta den andra,
heldst då Utskottet förklarat, alt just sam¬
i38
Den 12 Februari.
bandet mellan dessa delar utgör det 'väsendt-
liga af sjelfva förslaget. Utskottet skulle
nemligen ej hafva tillstyrkt Indragningsmakt
tens upphäfvande, så framt det icke funnit
ett annat correctif mot Tidnings-pressens miss¬
bruk uti Jury-inrättningens borttagande och
Tryckfrihetsmålens behandling vid laga Dom¬
stol. Den föreslagna Grundlagsändringen ut¬
gör således ett helt_, och antages blott den
ena delen deraf, så Dl ifver detta en helt an¬
nan förändring, ett nytt förslag, hvarom bå¬
ga ej, emot Si $. R. F., i Ståndens Plena
får väckas. Då Utskottets majoritet ej velat
ingå på milt förslag alt medgifva sin oför¬
måga alt framtvinga en Grundlagsförändring
till antagande eller förkastande vid nästa
Riksdag, oaktadt Riksens Ständer vid den
nuvarande icke antagit densamma till Grund¬
lagsenlig behandling, så finner jag för min
del ingen annan åtgärd för det Högv. Stån¬
det återstå, än alt vidblifva sitt förra be¬
slut, t. ex. ogillande af Utskottets åsigt, och
lägga detta Memorial, som endast är en re¬
petition af densamma, lill Handlingarne^
Doctor Nibelius: Äfven jag var frånva¬
rande, då denna fråga afgjordes i Utskottet.
I fall jag varit närvarande, hade jag vid-
blifvit min mening enligt reservationen vid
Memorialet N:o 58, nemligen alt Utskottet
bordt inkomma med förslag, i öfverensstäm¬
melse med Ståndens gemensamma tankar,
och således skilja frågorna om Indragnings*
magien och Juryinrällningen. Jag finner
Den 12 Februari.
visst, att det Ilögv. Ståndet nn skulle kunna
låta hela frågan förfalla; men då skulle Stån¬
det, ut«m anledning, frångå ett förut faltadt
beslut. Constitutions-Utskoltet har föresla¬
git, att Indragningsmagten skall upphöra;
detta hafva alla Riks-Slånden gillat. Denna
del af Utskottets förslag kan således hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
dag. Stånden hafva deremot förkastat Ut¬
skottets mening om sambandet mellan In¬
dragningsmagten och Juryinrättningen, saint
att denna sednare borde upphöra och tryck¬
frihetsmål endast be. and las af domstol. Des¬
sa delar af förslaget hafva således förfallit.
Jag anser derföre, att det Ilögv. Ståndet
hufvudsakligen bör stadna i samma beslut
som det Hedervärda Bonde-Ståndet, samt
antaga den af detsamma gjorda inbjudningen.
Häruti instämde Tit. Östberg, Dahlgren,
Hasselrot, Nordin, Bolander, Åstrand,
Bosén.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Då fyra af Utskottets Ledamö¬
ter redan förklarat, att de ej delat Utskot¬
tets åsigt, fordrar ärligheten, att. jäg öppet
bekänner mig hafva hyllat densamma. Jag
vill ej upprifva en tvistefråga; faslheldre lå¬
ta höra en fridsröst. Det är naturligt, att
Rikets Ständer såsom en Statsmagt känna sin
betydenhet. I en tid, då folksouverainite-
ten predikas från taken och folket äfven har
sina smickrare, — då man vill göra intrång
på Konungamagten, — är ej underligt, om
Den 12 Februari,
man är ömtålig, då en delegation af Rikets
Ständer vågar erinra om Grundlagens bud.
Ali magt på jorden är dock en delegation.
Således är ej mot ordningen, örn en delega¬
tion af magien äfven har en viss betyden¬
het. Grundlagsstiftarne ville åt Conslilulions-
Ulskollet inrymma en icke ringa magt. Om
Kongl. Majit föreslår Grundlagsändringar och
ConsLitutions-Utskottet afstyrker dem, kunna
de genast afslås; om Constitutions-Ulskotlet
tillstyrker dem, kunna de,ej af Ständerna
afslås vid första Riksdagen. Om en motion
remitteras till ett annat Utskott, kan den ej
af Utskottet undertryckas; men i Conslitu-
tions-Utskoltet kunna motioner undertryckas,
utan att i Stånden ompröfvas. Om en Tal¬
man vägrar proposition och Ståndet ogillar
denna vägran, skiljer Conslitutions-Utskottet
emellan Talman och Stånd: Constitutions-
Utskotlet kan ge Talmannen rätt och Stån¬
det orätt. Constitulions-Utskottet har såle¬
des en viss betydenhet, som måste respecte-
ras. —• Förhållandet med detta förslag är,
hvad ock Betänkandets titel visar, att Ut¬
skottet ansåg bättre, om Tryckfrihets-För-
ordningen återfördes till sitt ursprungliga
skick, än om tvänne utväxter bibehöllos.
Just i detta sammanhang emellan de två yt¬
terligheterna var cardo rei. Det kan såle¬
des ej upphäfvas. Om å ena sidan är en
öfvervigt hos Konungen genom Indragnings-
magtéh, är å andra sidan en öfvervigt hos
Folket genom Juryn. Man har felat, då
man genom magtspråk velat ändra hvad Ut-
Den iz Februari.
skoltet odeladt framlagt för Ständerna. Ge¬
nom 56 ocli 81 §§■ R. F. samt 2.9 $. R. O.
är det afgjordt:
1:0 Att vid forsla Riksdagen Rikets Stän¬
der ej kunna fatta ett afgörande beslut, an¬
gående Grundlagsändringar, således hvarken
bifalla eller förkasta sådana förslag, förr än
vid en påföljande Riksdag.
2:0 Hvad Constitutions-Utskoltet före¬
slagit, skall antagas ofÖrändradt, eller efter
jemkning, eller efter votering i Förstärkt
Gonslitutions-Utskolt, men alltid något åter¬
stå hvilande lill nästa Riksdag. Om frågan
varit enkel och kunnat afslås, hade ju intet
utlåtande till nästa Riksdag qvarstått. För¬
hållandet blir detsamma med en dubbel, att
ej kunna endels afslås.
3:o Genom den magtulöfning, som Ri¬
kets Ständer nu tillåtit sig, hafva Rikets
Ständer gjort nya motioner, hvilket ej är i
Grundlagen medgifvet. Just genom de för¬
ändringar, som lill vägabringas genom Stån¬
den, vill man framtvinga förändringar emot
Utskottets samtycke. Då blir Constitulions-
Utskottet nedsatt under andra Utskott, hvil¬
ka få yttra sig öfver anmärkningarne och
kunna vidblifva sina meningar.
Dessa skäl äro så grundade, att jag ön¬
skar, det Rikets Ständer ej ville framgå i en
sådan rörelse, som rubbar dem, utan an¬
tingen låta Utskottets förslag hvila till nä¬
sta Riksdag, eller ock lägga det till Hand-
liugarna. Londe-Slåndels åtgärd är ej den
Den n Februari.
lämpligaste. Jag varnar H. Ståndet för ett
sådant öfverskred af Grundlagen. ^3 $. R.
O. tillåter ej något Stånd att sjelf uppgöra
jemkningsförsJag, utan hänskjuter sådant lill
Ulskott. Det vore en oformlighet utan like,
om Ståndet ville försöka sådant. Jag tviflar,
om proposition kan götas derpå. y3 $. R.
O. lyder: ''Stadna Riks-Stånden i sina be-
”slul öfver någon fråga uli, hufvudsakligen
"eller till vissa delar, skil jäktige meningar,
"då skall hvarje Stånds beslut genom Pro-
”lokolls-Utdrag remitteras lill det Utskott,
”sorn med målet befattning haft, hvilket ålig-
"ge, att meningarne, sä nära möjligt är,
"samman jent ka och med förslag öfver denna
"jemkning inkomma lill Riksens Ständers
"Plena, som öfver den yppade frågan seder-
"mera definitivt beslule. Skulle detta för-
"sök till jemkning fruktlöst aflöpa, utvälje
”Riksens Ständer i sina särskilda Plena, ge-
"nom allmän omröstning, lill en Nämnd,
”att förstärka det Utskott, till hvars hand¬
läggning målet hört, så alt Ledamöterne
”blifva Trelio af hvarje Stånd, hvilke sam¬
fäldt röste, såsom 53 $. föreskrifver, öfver
”den lvistiga frågan, och åge att densamma
”med Riksens Ständers rätt afgöra.” Såle¬
des måste jemkningsförslag ske af Utskottj
med voteringspropositioner, i fall jemknin-
gen ej antages, och sedermera voLering ske
i Förstärkt Utskott. Det oformliga i Bonde-
Ståndets förslag ökas än mera deraf, alt det
livilar på en supposition, alt Borgare-Stån¬
det skall frånträda sitt beslut i en viss del.
Den 12 Februari. 143
Angående missförhållandet i liden mel¬
lan Memorialets dalum och dess inkomman¬
de, är förklaringen lätt. Utskottet ville, alt
Memorialet N:o 84 skulle komma med det¬
samma in, på det Rikets Ständer ej måtte
tro, alt Constiluf ions-Ulskoltet ville fram¬
gent behålla en för obehörig ansedd magt.
I detta fall bar Utskottet förtjent beröm,
icke klander. — Jag, som deltagit i detta
beslut, önskar, att Stånden, om de äga det¬
ta sjelfvälde, måtte låta Utskottets förslag
hvila, för att vid en annan Riksdag förka¬
stas, om man så vill, eller ock lägga det
lill Handlingarna. Utskottet fick då ej fram
sin tanka och Stånden ej heller sin. En
rättvisa å ömse sidor vore då gjord, och
fridsröslen hörd.
Contractsprosten J. J. Nibelius: Hvad
den formella behandlingen al denna fråga
beträffar, instämmer jag med Domprosten
Holmström och, i det närmaste, äfven med
Biskopen af Wingård. Då denna opinion
strider emot den, som tyckes vara plurali-
tetens, anhåller jag alt få uppge, huru jag
ser saken. Att 8i och 56 §§. R. F. äromed
hvarannan i strid, lärer icke kunna nekas.
Då en sådan strid äger rum, bör den ge¬
nom Grundlagens anda förmedlas. Enligt
8r §. kan, å Ständernas sida, ingen förän¬
dring i Grundlagen lillvägabringas, så vida
den icke af Constitutions-Ulskottet blifvit fö¬
reslagen. Men genom ett stadgande i 56 §,
som Ii ån Grundlagens början der icke fanns,
j 44 Den 12 Februari.
utan sedermera tillkommit, har det blifvit
Stånden medgifvet, att emot Constitutions-
Utskottets förslag göra anmärkningar, och
Utskottet har blifvit ålagdt att, så vidt sig
göra later, till ett helt utlåtande samman¬
jemka de anmärkningar, hvilka hvarje Riks¬
stånd förklarar utgöra sina gemensamma tan¬
kar. Huru långt få nu dessa anmärkningar
sträcka sig? Få de sträcka sig ända derhän,
att de förändra sjelfva Förslagets väsende —
att de göra förslaget till något helt annat,
än det af Conslitulions-Utskoltet afgifna?
Enligt min öfvertygelse få de det ej, ty så¬
dant strider uppenbarligen emot 8i:sta §:s
både anda och ordalydelse. Finge Ståndens
anmärkningsrält sträcka sig så långt, att för¬
slaget till sitt väsende blef genom dessa an¬
märkningar förändradt, då skulle detta de
facto innebära, alt Stånden i sina Plena
kunde sjelfva framställa Grundlagsändririgs-
förslag; men härtill äro Ständerne efter Grund¬
lagen icke berättigade.
Det synes mig derföre vara klart, alt
Ståndens anmärkningar öfver ett af Consti-
lutions-Utskottet afgifvet förslag lill ändring
i Grundlagen ej få ingripa i Förslagets vä¬
sende. Men hvilken är den auctoritet, som
äger alt pröfva, huruvida anmärkningarne
ingripa, i förslagets väsende? Utan tvifvel
ingen annan, än den, som ägde att afgöra,
huruvida förslaget skulle framträda eller ej,
d. v. s. Constilutions-Utskottet,- ty om Stän¬
derne äga denna pröfningsrält, så skulle de
kunna
Den 12 Februari.
145
kunna utöfva pröfniugsrätten så, att de i
sjelfva verket framkomma med ett nytt
förslag.
Detta i allmänhet. Jag öfvergår nu till
det speciella förslag till Grundlagsförändring,
hvarom här är fråga.
"Vid afgifvande af detta förslag har Con-
stitutions-Utskottet ansett det höra till för¬
slagets väsende, att Indragningsmagten och
Juryinrättningen skulle samtidigt upphöra.
I parenthes får jag förklara, att jag ej gil¬
lar denna åsigt: jag tror, att Constitutions-
Utskottet hade håde kunnat och hordt sär¬
skildt och oberoende af hvarannan framstäl¬
la förslaget om Indragningsmagtens afskaf-
fande och förslaget att Juryinrättningen skul¬
le upphöra. Men öfver rigtigheten eller
origtigheten af denna Constitutions-Utskot-
tets åsigt äger hvarken jag eller någon annan
Riksdagsman att dömma. Pröfningsrätten
öfver hvad som hörer till en af Constitu-
tions-Utskottet föreslagen Grundlagsförän¬
drings väsende eller ej, tillkommer ingen
annan än Utskottet allena.
Till följe häraf anser jag Utskottet ej
vara förpligtadt att till sammanjemkande
upptaga sådana anmärkningar emot förslaget,
hvilka Utskottet anser förändra sjelfva för¬
slagets väsende, och Utskottet har således,
enligt min öfvertygelse, fötfarit grundlags¬
enlig^ då — sedan det en gång förklarat,
alt det hörde till förslagets idé, att Indrag-
Pres te-St. Prof. i835< Bandet XVI. 10
i/j6 Den 12 Februari.
ningsmagten oell Juryn skulle samtidigt upp¬
höra — det vägrat att isoleradt framställa
förslaget om Indragningsmagtens afskaflande.
~ Deremot anser jag Utskottet hafva gått
för långt, då det yrkat, att dess förslag skul¬
le hvjla till grundlagsenlig behandling vid
nästa Riksdag, oaktadt den delen af försla¬
get, som angår Juryns upphörande, blifvit
af samtelige Riks-Stånden förkastad. Grund¬
lagen innehåller väl ej någon klar föreskrift
härom; men då, såsom Domprosten Holm¬
ström redan antydt, Riksens Ständer ej lära
i Riksdagsbeslutet intaga ett grundlagsän-
dringsförslag, som i en väsendtlig del blif¬
vit af dem enhälligt ogillad t, hade Utskot¬
tet, enligt min tanke, ej bordt insistera
härpå.
Resultatet af hvad jag nu haft den äran
alt anföra är, att bela förslaget måste, som
det mig synes, för denna gång förfalla.
Hvarken kunna Ständerne tvinga Utskottet
att till sammanjemkande upptaga sådana an¬
märkningar emot förslaget, som förändra
sjelfva förslagets väsende, — ej eller kan Ut¬
skottet tvinga Ständerne att låta ett för¬
slag, som af dem blifvit förkastadt, hvila
till grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
dag. Någon annan utväg återstår då ej, än
att lägga förslaget till Handlingarne.
Med Tit. af Wingård och J. J. Nibe¬
lius instämde Tit. Bergqvist och Grevillius.
Contractsprosten Lignell: Då Memoria¬
let N:o 75 förevar, yttrade jag min tanka
Den iz Februari. i/f^
om Conslitulions-Ulskoltels sätt att tolka 56
och 81 §§. R. F. Af livad sorn nu blifvit
anfördt emot den åsigt, jag då yttrade, bar
jag ej funnit skäl att frångå min mening;
och jag instämmer derföre nu i Hr Ceder-
schiölds reservation och med alla dem, som
yrkat antagandet af Bonde-Ståndets inbjud¬
ning.
Domprosten Doct. Holmström: Prosten
Nibelius har i milt tycke så grundligt utredt
beskaffenheten af denna fråga, att jag der¬
till intet bar att tillägga. Endast i afseende
på det yrkandet, att Högv. Ståndet, genom
att låta hela frågan förfalla, eller lägga Me¬
morialet ad acla, skulle frångå ett redan
fatladt beslut, beder jag alt få erinra, det
Ståndet i hufvudsaken ännu icke fattat nå¬
got annat beslut, än att återremittera det
första Betänkandet, N:o 4°> »ned den såsom
Ståndets gemensamma tanka förklarade me¬
ning, att ”begge de väckta frågorna om In-
dragningsmagtens och Jury inrättningens upp-
häfvande borde åtskiljas j på det att de hvar
Jör sig mätte kunna ajgöras’’ Ståndet kan
således icke sägas hafva beslutat, det den
förra frågan skall hvila till nästa Riksdag,
lika litet som det kan sägas hafva redan af-
slagit den sednare. Endast möjligheten alt
kunna antaga det ena och förkasta det an¬
dra , bar Ståndet velat bereda sig genom
återremissen, men då Utskottet icke ansett
sig kunna grundlagsenlig!, — nemi. efter
sin tolkning af 81 §. R. F. — villfara Stån¬
dets begäran, så synes ingen annan grund¬
14S
Den 12 Februari.
laglig följd deraf kunna uppkomma, än alt
den väckta frågan i sin helhet förfaller.
Ståndets Protokoll för d. 9 sisth Oct. tror
jag ej deremot lägger något hinder.
Contractsprosten Hallström: Den pro¬
test, sorn Domprosten Holmström funnit sig
föranlåten att nedlägga, och deri argumenta¬
tion i enahanda syftning, som af andre vär¬
de talare blifvit uppställd emot åtskiljandet
af de tvänne frågorna om Indragningsmag-
tens och Juryinrättningens afskaffande, är o-
hestridligen alldeles för sen. Högv. Ståndet
liar redan i förb October månad, då Betän¬
kandet N:o 4° förevar, härutinnan fattat sitt
oåterkalleliga beslut och förklarat dess ge¬
mensamma tanka vara, att de bägge nog god¬
tyckligt med hvarandra sammanblandade frå¬
gorna borde särskildt behandlas. I sådant sa¬
kens skick och när H. H. Ärkebiskopen och
Talmannen icke för delta vägrat, att härå
göra proposition, utan i likhet med öfrige
Herrar Talmän funnit sig af Grundlagen o-
förhindrad att densamma framställa, synes
nu mera all deremot riktad argumentation,
som icke kan undgå skenet af ett uppenbart
klander, icke vara på sitt rätta ställe. Att
vid detta mål kunde låta sig finna ett upp¬
slag för det redan vid andra tillfällen till¬
räckligt varierade themat om Ständernas de-
mocraliska lystnad att intränga, på den an¬
dra Statsmaktens gebiet, hade jag icke vän¬
tat. Här är dock endast fråga om Consti-
tutions-Utskottets förhållande till Rikets Stan-
Dm iz Februari. i4ö
der, och jag inser då icke, hvarföre man
ånyo vill anslå strängarne för den gamla
klagovisan. Constitutions-Utskoltet innehar,
det är sannt och måste medgifvas, en viss
magt. Grundlagen har noga utstakat den
för bestämda fall. Men att derutöfver ut¬
sträcka densamma, och från en gifven och
bestämd sluta till en obegränsad och för fle¬
ra andra fall gällande magt, deruppå kan
jag icke ingå. Det andra momentet af 56
§. R. F., som är ett senare tillägg, måste
oförgripligen innehålla en förklaring öfver
alla äldre, till samma ämne hörande, slad-
ganden: och då berörde moment lemnar Ri¬
kets Ständer en fri och oinskränkt anmärk-
ningsrätt emot Const.-Utskottets förslag till
grundlagsförändringar, finner jag icke, huru
härmed kan rima sig det påstående, att Ri¬
kets Ständer icke äga att göra anmärknin¬
gar emot sjelfva det väsendtliga i ett af Ut¬
skottet framlagdt ändringsförslag, ty i så¬
dant fall skulle ja nämnde rätt just i det
väsendlligaste upphäfvas och gå förlorad. Der¬
emot stadgar samma moment af 56 §. ovill¬
korligen för Utskottet den skyldighet att
sammanjemka Ståndens särskilda meningar,
och detta gäller, ehvad riktning och inne¬
håll Stånden må hafva gifvit åt dessa an¬
märkningar, dock alldeles utan inskränkning.
Men man fäster sig enständigt vid det ordet
besluta: och då det heter, att Rikets Stän¬
der icke kunna vid samma Riksdag, som en
grundlagsförändring ifrågakommer, derom be¬
sluta, drager man deraf den ensidiga slut¬
Den iz Ftbniari.
sats, aLt det i allmänhet skall vara Rikets
Ständer förmenadt, alt genast förkasta ett
grundlagsändringsförslag, eller låta det till
någon väsendtlig del förfalla, ehuruväl 8l §.
R. F. uttryckligen berättigar Rikets Ständer,
att å första Riksdagen afslå en af Konungen
proponerad ändring i Grundlagarne, så vida
den af Const.-Utskottet afstyrkes. Det fin¬
nes icke eller något stadgande, som förbju¬
der Rikets Ständer, att låta det väckta för¬
slaget förfalla; men väl är föreskrifvet så¬
som ett oumgängligt villkor, hvarförutan än¬
dringsförslaget icke kan blifva hvilande till
följande Riksdag, att det skall vara antingen
godkändt af alla 4 Riks-Stånden eller ock
fullständigt beredt i förstärkt Const.-Utskott.
Jag kan sluteligen icke eller hit lämpa den
73 R. O., emedan inga skiljaktiga menin¬
gar inom Stånden yppats. Snarare kunde
den åberopas emot Const.-Utskottet, som ej
vid behandlingen af denna fråga hörsammat
det för alla Utskott gällande stadgande, att,
utan afseende på egna yttrade opinioner,
rätta sig ytterst efter de beslut, som Riks-
Stånden sjelfve fattat. Men saken reder sig
icke desto mindre sjelf lätteligen, emedan bär
icke är fråga om en ny redaction, utan om
uteslutande af en viss §. i Tryckfrihetsför¬
ordningen, icke eller någon sammanjemk-
ning erfordras, då Ståndens beslut äro full¬
komligt öfverensstämmande. Just i följd af
denna hedrande och uttrycksfulla enstäm¬
mighet är saken i det enkla skick, alt den
icke egentligen påkallar någon förmedlande
Dm 12 Februari. i5i
åtgärd j ulan af sig sjelf sammanlöper lili ett
lielt. Dervid erfordras förnämligast af H.
Ståndet, att det för sin del förklarar, att
Ståndet anser den del af förslaget, som rö¬
rer Indragningsmagtens upphörande, och sorn
af samteliga Stånden blifvit lemnad utan an¬
märkning, böra hvila till afgörande vid nä¬
sta Riksdag.
Häruti instämde Tit. Ekström.
Kyrkoherden Bergvall: Då denna fråga
första gången förevar inom det H. Ståndet,
tog jag mig friheten att utförligt utveckla
mina åsigter så väl angående Indragnings -
magteu, den jag önskade måtte upphöra,
som i afseende på Juryinrättningen, den jag
ansåg böra bibehållas, äfvensom om olämplig¬
heten af dessa i sig sjelft oförenliga frågors
förenande i ett förslag. Jag var frånvaran¬
de, när saken andra gången kom under öf¬
verläggning. De skäl, Utskottet nu anfört
för sitt enständiga vidblifvande vid delta
förslag, kunna icke rubba den öfvertygelse,
jag första gången uttalat. Men för att icke
trötta det H. Ståndet, hvars tålamod jag då
satte på prof, med en onödig vidlöftighet,
her jag endast att få åberopa mitt förra an¬
förande hvad sjelfva saken angår. I afseen¬
de på formen åter, som nu egenteligen är i
fråga, instämmer jag med Hr Cederschiölds
reservation samt Prosten Hallströms och Doct.
JYibelii afgifna yttranden.
V. Talmannen Biskopen af Wingård har
erindrat, att Grundlagsstiftarne inrymt åt
Den 12 Februari.
Const.-Utskottet en viss magt. Derom har
ej varit och är icke fråga. Onekeligen har
Utskottet erhållit en viss magt, ja, ganska
stor magt, och större än något annat Ut¬
skott. Men fråga är, om denna magt är så
stor och oinskränkt, som Utskottet förme¬
nar den vara. Jag tror det icke. Ty den¬
na magt eller rättighet, att ensam föreslå
Grundlagsförändringar, inskränker icke eller
utesluter Ständernas rättighet, att pröfva och
göra anmärkningar mot förslaget, eller ens
Utskottets skyldighet att upptaga dem. Tvärt¬
om har samma Grundlag, som medgifvitUt¬
skottets rättighet att föreslå grundlagsförän¬
dringar, inskränkt denna rättighet inom skyl-
digheten aLt sammanjemka de gjorda an-
märkningarne till ett helt. Utskottet äger
således, i detta afseende, alldeles icke nå¬
gon absolut och oinskränkt magt. Ty om
så vore, hvad vore val då'meningen med
Ständernas rätt att göra anmärkningar och
Utskottets pligt alt sammanjemka dem? En
så oerhörd och fruktansvärd magt, som den
Utskottet velat tillerkänna sig, anser jag va¬
ra så mycket mer en pligt alt emotsätta sig,
som den strider, så vidt jag förstår, icke
blott emot vår Constilutions anda och bok¬
staf, utan ock emot villkoret för all sann
Conslitutionalitet.
Domprosten Doct. Heurlin: Äfven mig
torde tillåtas yttra några ord om den strid,
sorn nu fores emellan 2:ne alldeles motsatta
meningar, af hvilka jag icke helt kan bi’
Den iz Februari.
153
träda någondera. Å ena sidan yr lias, att
ett af Const.-Utskottet afgifvet förslag till
förändring i grundlagarne icke kan vid sam¬
ma Riksdag förkastas, utan måste ovillkor¬
ligt blifva hvilande till nästföljande. Till
stöd för denna mening åberopar man 81
R. F., och fäster sig hufvudsakligast vid or¬
det besluta> som skall betyda så väl antaga,
sohl afslå. Då det förra uttryckligen är för-
nekadt desse Ständer, följer deraf, att de ic¬
ke eller äga rätt till det sednare, så myc¬
ket mindre, som tillika den orimligheten
deraf uppslår, att icke något förslag blir hvi¬
lande, hvilket likväl bestämdt stadgas i 56
R. F. Å andra sidan åberopar man för1
namligast sistnämnde der det medgifves
Rikets Ständer att vid Utskottets förslag gö¬
ra anmärkningar, hvilka af Utskottet böra
till ett gemensamt yttrande sammanjemkas,
och kunna stridigheterna ej förenas, böra dé
slutligen i förstärkt Const.-Utskolt afgöras.
Genom desse anmärkningar kan Utskottets
ursprungliga förslag lill sitt väsende förän¬
dras, och äfven ett till andan motsatt nytt
uppkomma, Utskottets förslag kan således
äfslås. Man anförer vidare, alt Utskottet en¬
dast är en delegation af Rikets Ständer,
hvilken icke bör öfver principalerna äga ett
sådant välde, att dessa blefvo i frågan om
grundlagsförändringar omyndige; väl med
en onyttig frihet att yttra sig, men utan
rätt att derom besluta, Å bägge sidor med-
gifver man en viss motsägelse eller otydlig¬
het uti de stadganden, sorn förekomma i 56'
154
Den 12 Februari,
och 81 $$. R. F. Jag tror likväl, alt någon
strid deni emellan icke förefinnes, utan att
de kunna enkelt tydas så, att de bägge stå
väl tillsammans, och hägge de stridige me-
Bingarne förlikas.
Våra grundlagsstiftare Vhafva med skäl
velat förekomma allt för täta och hastiga för¬
ändringar uti grundlagarne. Deraf härlecjer
jag stadgandet, att frågor härom icke må i
Ståndens plena väckas, att de icke må vid
samma Riksdag definitift afgöras, utan den¬
na beslutande rätt tillkomma näst samman¬
trädande Ständer. En dylik förändring kun¬
na Rikets Ständer icke ensamme tillvägabrin¬
ga, dertill fordras en slags medverkan af
Const.-Utskottet, hvilket fått sig tillerkändt,
hvad jag vill kalla, initiativet. Bägge dessa
• magter, Ständerna och Utskottet, skola fritt
sammanverka, hvar och en inom sin bestäm¬
da krets. Hvarken hör Const.-Utskottet kun¬
na framtvinga ett förslag, som Ständerna
ogilla, icke eller böra Rikets Ständer kunna
aftvinga Utskottet någon förändring, som
Utskottet förkastar eller icke anser behöflig.
Om man blott gör skillnad emellan quasstio
an och quaestio quomodo, så blifva grund¬
lagens skenbart stridiga föreskrifter tydliga
och förenliga, och både Ständerne och Utskot¬
tet få sin bestämda verkningskrets, hvarin¬
om de fritt äga handla och besluta. Den
förra frågan, om och huruvida någon $. i
grundlagen tarfvar förändring, är helt och
hållet beroende af Const.-Utskottet, så vida
Kongl, Maj:t icke derom framställer propo¬
Den 12 Februari. 155
sition. I Ståndens plena må frågor härom
icke väckas. Väl äga enskilta Riksdagsmän
att lill Utskottet inlemna motioner, men
desse kunna af Utskottet qväfvas och kom¬
ma då icke under Ståndens öfverläggning.
När deremot Utskottet ansett grundlagen i
ett eller annat afseende behöfva förändring
eller förbättring, så äger väl Utskottet att
uppgifva förslag, men detta binder icke Ri¬
kets Ständer; utan nu vidtager deras beslu¬
tande rätt om quasstio quamodo, eller sjelf¬
va väsendet af förändringen. Får jag nu
tillika antaga, att 81 $. R. F. bestämmer quas-
stio an, den 56 $. deremot qusestio quomo-
do, så försvinner all den motsägelse man i
desse §§. velat finna. Om den förra må in¬
gen enskilt Riksdagsman i sitt Stånd väcka
fråga, och Rikets Ständer må derom alls icke
besluta. Här är Utskottet en magt öfver
Ständerna. Men när Utskottet liksom lös-
släppt någon $. i grundlagen eller uttagit den
för att framdeles insätta något bättre, då
äga Ständerna att framställa sina tankar,
dem det tillhör Utskottet, att, i händelse af
strid, sammanjemka, och den skall, om ej
på annat sätt, slitas i förstärkt Utskott. Väl
skall ett förslag blifva hvilande, men icke
nödvändigt det af Utskottet framställda, utan
det af Ständerna gillade och antagna. Om
denna, som mig synes, enkla och naturliga
förklaring tillämpas på närvarande fråga,
tror jag oss lätt kunna komma ur det bry¬
deri den förorsakar. Först vill jag likväl
anmärka, alt Utskottet sjelfmyndigt samman¬
j 56
Den 12 Februari.
bundit 2:ne frågor, som hvarken i Tryckfri-
helslagen äro förenade, icke eller till sin
natur stå med hvarandra i oskiljaktigt sam¬
manhang. Ståndet har ock redan beslutat,
att de böra åtskiljas och serskildt behand¬
las. Den förra, eller om Indragningsmag-
tens upphäfvande, är genom alla fyra Stån¬
dens sammanstämmande beslut afgjord. Ut¬
skottets förslag är i denna del oförändradt
antaget. Det fordrar således ingen vidare
åtgärd, utan bör hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa Riksdag. Deremot är
Utskottets förslag i sednare delen, eller om
formen för Tryckfrihetsmålen, af alla Stån¬
den förkastadt, hvarvid 3:ne Stånd tillika
yrkat förändring uti närvarande Juryinrätt¬
ning. Constitutions-Utskottet har genom väckt
förslag, att Tryckfrihetsmål böra af vanliga
domstolar upptagas och afdömas, medgifvit
behofvet af en förändring. JNu återstår för
Rikets Ständer att afgöra och besluta, huru
den samma bör vara beskaffad. Högv. Stån¬
det öfverlemnade, förra gången denna fråga
förevar, åt Constit.-Utskottet att uppgöra för¬
slag till en förbättrad organisation af Juryn;
och hade Utskottet behagat efterkomma Stån¬
dets yttrade önskan, så hade man undvikit
den obehagliga tvist, som nu emellan Ut¬
skottet och Ständerna uppstått, och frågan
hade blifvit försatt uti grundlagsenlig! skick.
Men då Utskottet undandragit sig, hvad jag
anser hafva varit Utskottets skyldighet, lä¬
rer ingen annan utväg återstå, än att Stån¬
det här in plcno sjelf uppgifver förslag till
Den iz Februari. 15 7
en ny organisation af Juryn, hvilket seder¬
mera öfverlemnas till Utskottet, att med de
öfrige Ståndens beslut eller anmärkningar
sammanjemkas: Att jag icke misstager mig
om Grundlagens mening, deruti slyrkes jag
af Hr Cederschiölds reservation, hvaruti mån¬
ga värda Talare instämt. Hr Cederschiöld
har nemligen uppgifvit voteringsproposition
i anledning af Bonde-Ståndets gemensamma
anmärkning om den hufvudfråga Jurymän¬
nen skulle i Tryckfrihetsmål besvara. Kan
detta Stånds enskilta tanka blifva föremål
för votering i förstärkt Const.-Utskott, så
lärer ingen ting hindra Högv. Ståndet att
nu uppgifva de förbättringar uti Juryns or¬
ganisation Ståndet för sin del gillar och be¬
slutar, hvilka sedermera äfvenledes måste
blifva föremål för sainmanjemkning eller om¬
röstning. Men då jag inser de stora svårig¬
heter som möta, om man in pleno, med en
talrik personal och må hända allt för stri¬
diga åsigter, vill göra försök att på nytt or¬
ganisera vår Tryckfrihels-Jury, och jag til¬
lika hyser förtroende till Utskottets förmå¬
ga att med mera lätthet uppgöra ett helt,
sammanhängande och ändamålsenligt förslag,
så vågar jag tillstyrka, att Högv. Ståndet å
nyo anmodar eller, om man så vill, ålägger
Utskottet, att i detta fall efterkomma Stån¬
dets grundlagsenliga önskan. Skulle Utskot¬
tet likväl fortfarande vägra och undandraga
sig detta åliggande, så har Ståndet ingen an¬
nan utväg att välja, än att utan ledning af
något förut uppgjordt förslag, omedelbart
i 58 Den iz Februari.
lägga hand dervid och bestämdt uttala de
förändringar vid Tryckfrihetsmålens behand¬
ling, Ståndet för sin del anser behöfliga och
ändamålsenliga.
Häruti instämde Tit. Bexell.
Doctor Nibelius: Man har yttrat i att,
i fall det Högv. Ståndet nu skulle låta hela
saken förfalla, detta icke vore ett frånträ¬
dande af Ståndets beslut. Deri kan jag ej
instämma; ty då Ståndet lemnade Utskottets
förslag om Indragningsmaglens upphörande
utan anmärkning, innebar detta visserligen
ett gillande af detsamma. Att ett grund-
lagsändringsförslag äfven till sitt väsende kan
blifva ämne för Ståndens anmärkningar, är
af Domprosten Heurlin utredt Detta följer
äfven af ordalydelsen i 81 och 56 §§. R. F.
Enligt den förra, skall Constitutions-Utskot-
tet framställa, om ändring i ett grundlags-
stadgande behöfves, samt visserligen äfven
gifva förslag till en sådan; men, enligt den
sednare, beror det icke på Utskottet ensamt,
hurudan ändringen skall blifva. Att detta
äfven af Constitutions-Utskottet blifvit er-
kändt, visa flera exempel. Delar hafva blif¬
vit borttagna från förslag; men kan detta
ske med en del, så kan det äfven ske med
flera, ja med alla, och således hela försla¬
get, del för del, ogillas. Jag instämmer så¬
ledes i detta afseende med Tit. Heurlin. Der¬
emot anser jag en återremiss tjena till intet,
och frågan om förändring af Juryn lämpli¬
gast bearbetas i anledning af de motioner,
Den iz Februari. 15g
enskilda Riksdagsmän derom inom Consti-
tutions-Utskotlet redan väckt eller hädanef¬
ter kunna väcka.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Sedan
jag förklarat min med Biskop af Wingärdsj
Domprosten Holmströms och Prosten Nibelii
yttranden öfverensstämmande mening, utbe¬
der jag mig få tillägga några få ord. Alla
de, som hårdast klandrat Constitutions-Ut-
skottets förhållande vid denna fråga, hafva
åberopat Regeringsformens 56 likasom
hade Constitutions-Utskottet underlåtit att
sammanjemka Riks:Ståndens skiljaktige an¬
märkningar för att deraf sammansätta ett för¬
slag till förändring i Trjmkfrihetslagen; men
äfven desamme hafva håde erkänt och yrkat,
att alla fyra Riks-Stånden yttrat en samman¬
stämmande mening om Jndragningsmagtens
upphörande. Väl må man således fråga: hvil¬
ken skiljaktighet är här alt sammanjemka
och hvaruti hestår Utskottets underlåtenhets¬
synd? För mig synes det påtagligt, att man
söker införa i R. F. 56 den emot ordaly¬
delsen alldeles stridiga mening, att Consti¬
tutions-Utskottet hör jemka sin öfvertygelse
efter Riks-Ståndens yttrade gemensamma opi¬
nion och att således Riksens Ständer må på
en gång hafva beredt förslaget till Grund¬
lagsförändring och antaga det såsom hvilan-
de till nästa Riksdag. Huruvida sådant må
anses öfverensstämmande, vare sig med
Grundlagens anda eller dess bokstaf, lärer
aldrig, för mig åtminstone, blifva klart. Uti
iGo
Den 12 Februari.
Domprosten Heurlins lika väl grundade som
väl uttalade premisser instämmer jag full¬
komligt, men likväl endast såvida, att jag
anser vår Grundlags stiftelse med vis beräk¬
ning hafva lagt flera betydande hinder emot
alla forlskyndade förändringar i våra Grund¬
lagar; men deruti måste jag vara af olika
mening med Domprosten, att jag ingalunda
kan medgifva, det Riks-Stånden, sedan Gon-
stitutions-Utskottet förklarat en förändring
vara behöflig eller nyttig på ett sätt eller
under vissa uppgifna villkor, skulle kunna
besluta förändringen ovillkorligt eller på ett
sådant sätt, som alldeles tillintetgjorde Con-
stitutions-TJtskottets mening och öfvertygelse.
Följden af Domprostens antagna mening skul¬
le naturligtvis blifva den, att Constit.-Utskot-
tet icke gerna skulle inkomma med något
Grundlagsändringsförslag. Med Doctor Ni¬
belius instämmer jag fullkomligt deruti, att
vid ett af Constitutions-Utskottet aflemnadt
förslag till Grundlagsförändring Rikets Stän¬
der obestridligt kunna göra anmärkningar
äfven i det väsendtliga; men anmärkningar¬
na skola af Const.-Utskottet både pröfvas
och godkännas, förr än de kunna intagas
i dess förnyade förslag till Grundlagsförän¬
dring. Sluteligen måste jag, sorn reserverat
mig emot den andra återremissen af Const.-
Utskottets Betänkande, på det kraftigaste
förklara mig emot den nu ifrågasatta 3:dje
återremissen, hvilken jag anser alldeles onö¬
dig, så framt man icke, vetande och viljan¬
de, tänker gifva våra Grundlagar en ny Örfil.
Lector
Den iz Februari. 161
Lector Bergqvist: Sedan jag förklarat
mig i det närmaste instämma uti de åsigter,
som Biskopen af Wingård och Prosten J.
Nibelius framställt, hade jag ej något att
tillägga, om icke ordet anmärkningar under
discussionens fortgående fått en utsträckning,
som i min tanke icke väl står tillsammans
hvarken med Grundlagens ordalydelse eller
med ordets egentliga bemärkelse. Det är
onekligen, att ordet anmärkningar som före¬
kommer uti 56 §. R. F. och hvars rätta or¬
daförstånd nu utgör egentliga tvistämnet,
står der utan all inskränkning; men detta
ord får dock derföre icke betyda allt; man.
måste väl förstå ordet anmärkning der, så¬
som på andra ställen och så som det vanli¬
gen enligt språkbruket tages. Att göra an¬
märkninga,Tj betyder då vanligen att medde¬
la dels upplysningar eller förklaringar öfver
något ställe uti en skrift, som kan förekom¬
ma mörkt; eller dels rättelserj då misstag
ägt rum, eller något blifvit förbisedt; dels
erinringarj om genom ovarsamhet uti uttryck
någon verklig eller skenbar motsägelse upp¬
stått. Icke kan uttrycket göra anmärknin¬
gar innebära det samma, som att af slå j
förändra, upphäfva eller alldeles förvända
och omintetgöra ett förslag. Hvarken uti
81 §. R. F. eller 29 $. R. O., hvilka ställen,
såsom oförändrade, närmast och sannast må¬
ste uttrycka Grundlagens mening, talas om
några anmärkningar. Uti sistnämnde $. är
det Ståndens Ledamöter tillåtet att, vid ett
Freste-Pt. Fröö 1835. Pandet XVI- u
1G2 Den 12 Februari.
af Constitutions-Utskottet afgifvet förslag,
yttra sina tankar, men om antagandet eller
afslåeudet endast följande Riksdag besluta.
Tillägget om anmärkningar uti 56 ehuru
sedermera tillkommet, äger obestridligen sam¬
ma gällande kraft, som Grundlagens öfriga
men bör derföre icke få en utvidgning,
som sätter den i strid med Grundlagens or¬
dalydelse och mening i öfrigt. i:sla Morn.
56 R. F. föreskrifver förfarandet med mål,
behandlade af de öfrige Utskotten; Betän-
handen derifrån kunna i behörig orduing
förändras, antagas, förkortas och det vid
samma Riksdag.
Olika hafva Grundlagens stiftare ansett
de mål, som höra under Conslitutions-Ut-
skottels behandling. Der förekommer hvar¬
fen remiss eller egentlig återremiss. I sed¬
nare tider hafva anmärkningar blifvit tillåt¬
na; likväl icke enskilte Stånds-Ledamölers,
såsom vanligt, blott de särskilte Ståndens
gemensamma. Öfver dessa anmärkningar skall
Constitutions-Utskottet icke utlåta sig, en¬
dast i möjligaste målto dem sammanjemka.
Men dessa anmärkningar böra då hålla sig
inom naturen af anmärkningar; icke stympa,
omändra, tillintetgöra Utskottets förslag, el¬
ler frambringa ett resultat, detsamma allde¬
les motsatt. Yore allt detta uti grundlagen
tillåtet, så vore derom intet att invända,
dess föreskrift skulle efterföljas; må hända
vore det, under iakttagande af de villkor,
som redan äro bestämda för en Grundlags¬
förändring, äfven föga vådeligt. Men sådan
%
Den 12 Februari.
163
Lagens ordalydelse nu är, kan ingen väsendt¬
lig förändring inom Ståndens Plena göras
vid ett Conslitulions-Ulskottets förslag. Då
en propositions väsende utgöres af thesis oell
hypothesis gemensamt, kan ingendera bort¬
tagas utan att liela propositionen så, som så¬
dan upphäfves. Är den åt Constilutions Ut¬
skottet öfverlemnade magt stor eller liten,
derom dömer jag icke; sådan den är i La¬
gen grundad bör, den oförryckt bibehållas,
till dess lagen undergått förändring. Hvad
jag funnit, är, att Const.-Utskottet ej förmår
genomföra en Grundlagsförändring, sorn Ri¬
kets Stäuder ej gilla; och Rikets Ständer kun¬
na icke åstadkomma eller för sin del antaga
en förändring, som ej af Const.-Utskottet
blifvit föreslagen, efter Grundlagens nuva¬
rande ordalydelse. Den tvist, som uppstått
emellan de särskilde Riks-Stånden och Con-
stitutions-Utskoltet, är ej af någon hufvudsak¬
lig betydenhet; inen huru den grundlagsen¬
lig! skall slutas, då Stånden vidhålla siri
yttrade åsigt, förmår jag icke att inse; alt
låta hela frågan förfalla, torde blifva den en¬
da utvägen, ehuru äfven det synes i Grund¬
lagen sakna något egenteligt stöd.
Contractsproslen J. J. Nibelius: Jag be¬
gärde ordet egentligen för att förklara, att
jag ej kan lyda 8i:sta §. i så inskränkt me¬
ning, som Domprosten Heurlinalt nemli¬
gen Conslitutions-Utskottet endast skulle äga
alt gifva tillåtelse till den eller den §:s för¬
ändring, men att det sedan berodde på Stan-
164
Den 12 Februari.
derne att verkställa förändringen huru som
häldst; jag är, i det jag tänkte anföra, fö¬
rekommen af Biskop Thyselius och instäm¬
mer med honom. Några få ord beder jag
alt få tillägga. Efter som jag förstår de
af Grundlagen, som handla om sättet för
Grundlagens förändring, kan ingen förän¬
dring deri åstadkommas å Ständernas sida,
utan alt Constitutions-Utskottet ej blott lem-
nat initiativet dertill utan äfven godkänt för¬
ändringen till dess väsendtliga beskaffenhet.
Constitutions-Utskottet ingår i detta afseende
såsom ett sjelfständigt element i vår Stats¬
författning, och äger, i frågor om Grundla¬
gens förändring eller förklaring, den posi¬
tiva magten, då Ständerne deremot endast
äga den negativa. Denna magt är stor; men
då Utskottet väljes af Ständerne, och man
bör supponera, att de i detta Utskott ej in¬
sätta andra personer än sådane, för hvilkas
rättsinnighet, upplysning och politiska tän¬
kesätt de äga fullt förtroende, samt då man
äfven kan taga för afgjordt, att, opi Utskot¬
tets personal vid en Riksdag ej svarat emot
Ständernas förtroende, denna personal vid
den följande Riksdagen ej åter in väljes; så
synes den magt, hvilken Grundlagen, så vidt
jag förstår den, lemnat i Goristitulions-Utskot-
tets hand, ej kunna leda till några vådli¬
ga följder.
Professor Agardh: Det förefaller mig
oväntadt, att flere värde talare, som neka
Ständerna rätt alt första Riksdagen afslå af
Den 12 Februari.
Const.-Utskoltet framställda grundlagsförslag,
kunnat förklara, att Betänkandet kan förfal¬
la, hvilket ej betyder något annat än att
förkasta Utskottets förslag. Pluraliteten i
Utskottet har dock varit af den tanke, alt
Stånden ej hade rätt att första Riksdagen
förkasta de förslag, som af Constilutions-Ut-
skottet till Stånden framställas. De som till¬
hört denna pluralitet, kunna således ej i en¬
lighet med sina principer yrka, alt förslaget
skall förfalla. Deremot skulle ganska väl
minoriteten, hvartill jag hört, kunna göra
en sådan proposition. I anledning af Tit.
Heurlins yttrade mening, att H. Ståndet nu
kunde framställa ett förslag om Juryinrätt¬
ningens förändrade organisation, får jag er¬
inra, att delta ej vore något annat än att i
Ståndet väcka ett nytt förslag lill grundlags¬
förändring, hvartill Ståndet icke äger någon
rättighet.
Häruti instämde Tit. Hallström.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Hvad jag nämnt om försök alt
inskränka Konungamaglen, är sagdt i anled¬
ning af en reservation vid ]\£emorialet N:o
84- — Man säger, att här ej är fråga om en
saramanjemkningj men samme värde talare
har föreslagit att instämma i Bonde-Ståndets
beslut, och, enligt det nyss upplästa Proto¬
kolls-Utdraget, har Bonde-Ståndet, ”då Con-
"stitulions-Ulskoltet ej ställt sig lill efter¬
rättelse 56 $:s i B. F. föreskrift och Riks¬
ståndens särskildt meddelade erinran om in-
i66 Den 12 Februari.
”kommande med förslag till sammanjemk-
”ning af Riks-Ståndens tankar, i anledning
”af Memorialet N:o 4°> beslutat att denna
"samman]emkning sjelf företagav” Min väa
Tegne'r bär kallat Conslituiions-TJtskottet
Riksdagens metaphysik. Han får rätt genom
den dialektik, jag hört.
Jag förstår ej den klyftiga dislinclionen
mellan frågan om och huru, och kan ej gil¬
ia den åsigten, att Conslitutions-Utskottet
blott vore permissivt, med rättighet att fram¬
kasta en Grundlagsparagraph, som Stånden
kunde göra hål på eller till och med göra
kål på. I den delen skiljer jag mig helt
och hållet från min vän Heurlin, hvars åsig-
ter jag i så många andra fall har delat.
Jag ogillar alldeles det förslaget, alt Stån¬
det här på fri hand skulle svarfva till en ny
Jury, hvilket alldeles strider mot 81 §. R.
F. För öfrigt är förändringen af Juryn ej
yrkad af alla Stånd; Ridd. och Adeln har ej
yttrat sig derom; och skulle något förslag i
detta afseende framkomma, bör motion väc¬
kas inom Conslitutions-Utskottet. Man an¬
ser inconsequent af oss, som gilla Utskot¬
tets åtgärd, alt nu föreslå förkastande af
Utskottets förslag. Det hafva vi ej sagt; men
då Stånden ej lära medgifva, att Utskottets
förslag h vi la r till nästa Riksdag, såsom Ut¬
skottet yrkat, och Utskottet ej finner sig vid alt
stycka förslaget och göra det lill något helt an¬
nat, såsom Stånden yrkat, hafva vi, för att på
bästa sätt komma ifrån denna obehagliga colli-
sion, såsom en förmedlande åtgärd föreslagit,
Den n Februari.
alt Memorialet mä läggas lill Handlingarna,
helst som det synes gifvet, alt å ena sidan
intet förslag kan komma alt hvila, som ej
är förberedt af Utskottet, och å den andra
sidan, intet, som ej är godkändt af Rikets
Ständer.
Domprosten Doct. Holmström: Biskopen
af Wingård, har upptagit allt hvad jag i sa¬
ken ärnade mot Domprosten Heurlin anföra.
Svårligen kan jag öfvertyga mig, alt den vär¬
de talaren haft allvar med sitt yrkande af
en nästan obegränsad rätt för Riks-Stånden
alt i form af anmärkningar framkomma med
helt nya förslag. Snarare skulle jag vilja
anse della yrkande såsom ett plaisanterie i
anledning af den motsägelse, hvari den vär¬
de Reservanten råkat, då han först hemställt
till Resp. Riks-Stånden alt låta sina anmärk¬
ningar om behofvet af en förbättrad Jury
förfalla, såsom innefattande en ny motionj
men straxt derefter i följande raderna före¬
slagit votering öfver Boude-Ståndels särskil¬
da tanka om en viss förändring i stadgan¬
det om samma Jury; hvilken fråga är lika
nyj som de öfriga RiksStåndens. Hvadden
af Professor slgardh anmärkta inconsequen-
cen angår, är den af Bish. af Wingård be¬
svarad, och för min enskilda del bör jag så
mycket mer kunna fritaga mig från denna
förebråelse, som jag verkligen varit ibland
dem inom Utskottet, hvilka velat medgifva
Riks-Stånden rätt att förkastaj ehuru ej att
såsom grundlagsstadgande antaga ett Utskot¬
tets förslag vid första Riksdagen. Då ordet
Den 12 Februari.
besluta likväl kati tolkas äfven om afslag,
så hade jag trott alt meningarne skulle kun¬
na förenas genom vidtagande af en medel¬
utväg, den, att lägga Memorialet ad acta.
Ståndet har icke derigenom uttalat något di-
rect afslag, endast uttalat den i min tanka
riktiga åsigt, att Ståndet icke kan tvinga Ut¬
skottet till framläggande af ett grundlags¬
förslag, äfvensom att Utskottet saknar magt
att tvinga Ståndet alt till grundlagsenlig be¬
handling antaga hvad det icke gillar.
Professor Grubbe: Då Tryckfrihetsfrå-
gan först inom det Högv. Ståndet förevar, i
anledning af Constitutions-Utskottets Memo¬
rial JNT:o /jo, hade jag tillfälle att, rörande
detta ämne, afgifva ett anförande, hvilket
jag nu å nyo åberopar såsom uttryckande
min öfvertygelse om håde Indragningsmag-
ten och Juryinrättningen i Tryckfrihetsmål.
För det närvarande är frågan icke egentli¬
gen om den större eller mindre ändamåls¬
enligheten af Constitutions-Utskottets förslag
till förändringar i Tryckfrihetslagen, utan
blott om den grundlagsenlig^ formen för må¬
lets behandling. Rörande denna fråga tror
jag mig i få ord höra angifva min tanka.
Constitulions-Utskottet har vägrat alt i an¬
ledning af den från alla Riks-Stånden erhåll¬
na återremissen af Memorialet N:o 4o före¬
taga den i Regerings-Formens 56 $. föreskrift
na sammanjemkningen af Riks-Ständens tan¬
kar till ett helt Utlåtandeemedan Utskot¬
tet (Mern. N:o 5^) ansett Stånden icke hafva
Den iz Februari.
j 69
ägt rätt att frän hvarandra söndra delarue
af Utskottets såsom ett oskiljaktigt helt fram¬
ställda förslag, samt att, i sammanhang der¬
med, under form af anmärkningar framstäl¬
la egna och nya, i Ståndens Plena väckta
förslag. Äfven i sitt sisla Memorial, eller
N:o 77, har Utskottet vidblifvit denna sin
tanka om Slåndens obefogenhet alt mot Ut¬
skottets förslag framställa anmärkningar af
denna beskaffenhet. Hvad nu denna fråga
beträffar, så erkänner jag på ena sidan, att
Utskottet visserligen kunnat af Grundlagens
inre anda och syftning hemta någon anled¬
ning lill sitt påstående, att Riks-Stånden öf¬
verskrida gränsen för sin rättighet att mot
Constitutions-Utskottets förslag göra anmärk¬
ningar. Om man gör sig full reda för, huru
Grundlagens stiftare synas hafva tänkt sig
Constitutions-Utskottets förhållande lill Stän¬
derna: om man erinrar sig, alt ingen fråga
om någon grundlagsförändring får i Ståndens
Plena väckas, och att hvarje sådan motion
måste omedelbart ingifvas till Conslilutions-'
Utskottet, af hvars pröfning det helt och
hållet beror, huruvida något deraf föranledt
förslag till grundlagsförändring skall blifva,
eller ej, ett föremål för Riks-Slåndens öfver-
läggningarj så synes det svårligen låta före¬
na sig med denna åt Constitutions-Utskottet
uppdragna magt, att Ständerna, då Consli-
tulions-Utskollet till dem öfverlemnat något
förslag lill en Grundlagsförändring, skulle
vara berättigade alt genom sina deremot
gjorda anmärkningar i så väsendtlig moa för-
i -jo Den 12 Februari.
ändra det, alt del derigenom förvandlas lill
elt helt annat eller nytt förslag. Man skulle
häraf kunna draga den slulsalsen, atl Grund¬
lagens mening borde vara den, alt de af
Riks-Slånden g jorda anmärkningarne blott må
röra mindre väsendtliga modificationer af
förslaget. Men häremot förekommer på an¬
dra sidan, alt Regerings-Formens 56 icke
innehåller någon sådan inskränkning af Stån¬
dens rätt att göra anmärkningar. Den åläg¬
ger Utskottet atl lili elt belt Utlåtande i
möjligaste måtto sammanjemka Riks-Slåndens
anmärkningar, utan någon tillagd reslriclion
med afseende på anmärkningarnes beskaffen¬
het. Då nu Grundlagarne enligt Regerings-
Formens 83 §. skola i hvarje särskildt
fall efter deras ordalydelse tillämpasj tror
jag, att Utskottet, af aktning för denna be¬
stämda och uttryckliga föreskrift, hade bordt
företaga denna sammanjemkning, äfven om
det ej funnit densamma fullt förenlig med
sin mening rörande Grundlagens anda. Meri
af alldeles samma skäl, eller i följd af sam¬
ma aktning för Grundlagens nyssnämnda fö¬
reskrift i Regerings-Formens 83 är jag
ock af den tankan, alt, så länge en sådan
sammanjemkning af Riks-Ståndens anmärk¬
ningar till elt helt Utlåtande icke blifvit af
Conslitutions-Utskottet verkställd, ingen vi¬
dare åtgärd i detta mål kan, utan strid mot
Grundlagen, af Riks-Stånden företagas. Ty
att Riks-Slånden, utan någon sådan af Con-
stilutions-Utskottet verkställd sammanjemk-
uing, skulle sjelfve bestämma del förslag lill
Den 12 Februari.
17 1
Grundlagsförändring, sorn skall anses hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa Riks¬
dag, detta vore något, hvartill jag icke tror
att Grundlagen dem berättigar. Jag finner
således i sakens närvarande skick icke nå¬
gon annan utväg alt vidtaga, än möjligtvis
den, att ännu en gång vänligen erinra Con-
stitutions-Utskottet om sin pligt att till ett
belt tillåtande sammanjemka Riks-Ståndens
anmärkningar. Tror man åter en sådan för¬
nyad erinran ej kunna eller böra äga rum,
så måste, i min tanka, hela frågan för den¬
na Riksdag lemnäs obesvarad, emedan jag ej
inser att det då gifves något grundlagsenlig!
sätt alt för det närvarande få den afgjord.
Domprosten Doctor Hewlin: Den di-
stincliou emellan qucestio an och quomodo jag
gjort, förefaller mig enkel, klar och natur¬
lig. Hvad jag i detta fall yttrat, har jag
talat på rent allvar, med full öfvertygelse,
och jag vågar tillägga, i god afsigt, att nemi.
förlika de stridige meningarne. Denna upp¬
fattning af grundlagarnes anda är icke, jag
erkänner del, min egen uppfinning. Första
väckelsen dertill fick jag af en värd Stånds¬
bröder, Doctor Nibeliussom först fram¬
ställde den nu af mig utvecklade åsigt, och
den har,.efter mogel begrundande, hos mig
öfvergått lill stadgad och fast öfvertygelse.
Deremot vill jag icke neka, alt, om Ståndet
föreloge sig att in pleno, utan något lill
ledning liggande förslag, på nytt organisera
vår Tryckfrihels-Jury, skulle må hända för¬
slaget förvandlas lill ett slags railleri. Men
J72
Den iz Februari,
det var just af denna farhåga jag tog mig
anledning föreslå, att Hög v. Ståndet än en
gång skulle våga försöket, att anmoda Con-
stitutions-Utskoltet om dess benägna förbe¬
redande åtgärd. Endast i nödfall, om det¬
ta Utskott vidhölle sin vägran, ansåg jag
Ståndet böra tillgripa utvägen, alt omedel¬
bart utarbeta förslag till ny organisation af
Juryn. För öfrigt vill jag ej vidare fortsät¬
ta denna strid. Men då man emot mig fram¬
håller 81 med sitt förbud att in pleno
väcka fråga om grundlagsförändring, så ber
jag att först få erinra, alt fråga om denna
förändring utgått från Const.-Utskoltet, och
alls icke här först blifvit väckt. Och vidare
torde jag få erinra mina värde motståndare
om 56 hvilken väl icke må sakna all be¬
tydelse. Jag frågar då: hvartill tjenar Slän-
dernes rättighet att göra anmärkningar?
Hvartill gagnar sammanjemkningen af de
stridige meningarne? Hvad resultat kan upp¬
komma af omröstning i förstärkt Constitu-
tions-Utskotl? Man torde invända, alt an¬
märkningar väl må göras, sammanjemkas och
omröstas, så vidt de röra ord och form,
men de må icke utsträckas lill innehåll och
väsende. Sannerligen, det vore en lumpen
rättighet denna §. då inrymde åt Utskottets
Principaler. Är ock frågan blott om ord
och uttryck, så bör den större förmågan att
passa och väga dem snarare tänkas hos Ut¬
skottet, som skall tolka grundlagarne efter
den så kallade ordalydelsen, än hos Stän¬
derna, sorn ofta nog i sin enfald fråga efter
Dea 12 Februari. 17a
l
andan och meningen, och i denna fråga möj¬
ligen föreställt sig, alt till grundlagsförän¬
dring fordras icke ett Constit.-Utskotts och
en Riksdags sammanstämmande beslut, utan
att arne på hvarandra följande representatio¬
ner gillat och godkänt ett och samma förslag.
Contractsprosten afzelius: Professorn
Doct. Grenander j hindrad från att öfvervara
denna discussion, har anmodat mig alt aflem¬
na ett skriftligt Anförande af honom, hvil¬
ket torde få i Ståndets Protokoll intagas.
Ståndet lemnade härtill sitt bifall, hva¬
dan Doct. Grenanders Anförande skulle här
intagas, så lydande:
”Af allt, som vid flere offentlige tillfäl¬
len under våra senaste Riksmöten, äfven un¬
der detta, blifvit laladt 0111 Juryn i afseende
på Tryckfrihetsmål, vet jag icke något, som
öfverträffar Grefve Björnstjernas sista yttran¬
de inför Ridd. och Adelil. Det är sakrikt
och noggrant, utreder och framlägger ove-
derläggligt sanna åsigter i delta ämne. Men
då nu det Högl. Const.-Ulskollet, oaktadt så
väl detta, som andra grundliga framställ¬
ningar inom Riks-Stånden, icke allenast å
nyo framkommer med samma förslag, som
det förut afgifvit, ulan äfven, så framt Riks-
Slåndens yttrade gemensamma tankar anlo-
gos gällande till jemkning och lill förändradt
förslag, skulle anse en sådan sin åtgärd blif¬
va en brottslig inskränkning af den myndig¬
het, Grundlagen bevarat åt Utskottet, och
då derjemte Utskottets knapphändiga Plura¬
litet tror det vara ål sig ensamt förbehållet,
att sjelfständigt antyda och uppsätta grund¬
'74
Den 12 Februari.
lagsändringars hufvudsyften och grundme¬
ningar, och således lager det all vara både
hederssak och plikt — att än ytterligare en¬
ständigt yrka, att Juryn skall ställas \ för¬
slag att upphöra tillika med sjelfva Indrag-
ningsmagten; kan jag, efter min bästa öf¬
vertygelse, ej annat än åter förklara mig
emot denna absoluta sammanhållningsmyn-
dighet. Med det samma tillåter jag mig ock¬
så friheten att inför det H. Ståndet vörd¬
samt tillkännagifva, del jag gillar Hr Ceder-
schiölds anförande i Reservationen till Me¬
morialet N:o 77, och i alla delar antager
hvad han der föreslår.
Med denna min åsigt förena sig hos mig
Prof. Agardhs distinctioner, då han först
anser Ständerna, i frågan om principen, ge¬
mensamt hafva förklarat sig emot den hop-
skrufvade sammanställning, som, lika mycket
till vådligt som svagt skydd emot en onö¬
dig fruktan, här vill sälta Juryn och In-
dragningsmaglen i ett oupplösligt samband;
sedan — att Ständerna gemensamt instämt
i Indragningsmagtens borttagande; samt der¬
efter — i att Juryn bör för Tryckfrihets¬
mål bibehållas, och ej med Domaremakten
ersättas. Då nu samme Reservant li 11kän¬
na g i f v e r sitt ogillande deraf, att Constitulions-
Ulskollet i alla dessa förhållanden vägrat, att
upptaga någon enda af de gjorda anmärknin¬
garna, instämmer jag i samma ogillande, och
kan icke undertrycka den tanken, att Consl.-
Utskottet hade tillfredsställt Riksens Stän¬
ders rättvisa fordringar, om det i det re¬
mitterade Memorialet, till Constilulionsenlig
Den 12 Februari.
17 5
behandling, hufvudsakligen fäst sin uppmärk¬
samhet på det, som Stånden så enhälligt lå¬
tit förstå och påyrkat i frågan om Något?
och om Hvad?
Utan fruktan att kunna brännmärkas för
den i våra dagar så ofta bespetsadt utpekade
radikala liberalismens anspråk, erkänner jag
för öfrigt, mig ej kunna inse fördelarna af
den uppskofsmellanväg, hvilken min vän,
Dompr. Holmströmanvisat.
Att förfäkta Juryns bibehållande, lili
hvars förbättrade skick för framliden nya,
i constitutionsenlig ordning gifna, förslag må
kunna inleda, bör alldeles icke misstänkas
vara — hvarken att nedsätta det i samhäl¬
let bestående Domare-embetets vigt och an¬
seende, eller att vilja lemna Tryckfrihetens
missledande sjelfsvåld lösa tyglars farliga
hägn. Ehuru man så ofta nämner möjliga
misstag, faror och förvillelser — än från
Jurymäns okunnighet, än från deras obe¬
tänkta och vårdslösa ledighet, än från slapp¬
het i omdömet — och anför exempel af nå¬
gra Juryer, som dömma till skuld för det,
hvari andra frikänna, o. s. v., ser jag, då
man ä en annan sida, likaledes efter gifna
facta, bedömmer andra slags constaterade
rättsförhållanden, dessa invändningar i intet
hänseende innebära ful 1 vigtiga skäl till den
här förekommande Juryns förkastande. . .
En ännu lefvande vördnadsbjudande, med
stora förtjenster utmärkt, enskilt och offent¬
ligen aktad Domare, hvilken berömligen vid
sin Domstol inöfvat flere ^ynglingar, som,
nu högaktade män i Slaten, bekläda Rikets
Dm 12 Februari.
högre embeten, dömde för få år sedan, till
hårdare kroppsstraff en, genom laglig ankla¬
gelse framdragen, och förut för dylika brott
hardt bestraffad och afskydd missdådare;
men måste erfara sin dom så kasserad i Gö¬
tha Hofrätt, att den skyldige, men fintligt
slingrige, ogerningsmannen alldeles frikän¬
des: om åter en inom Svea Hofrätt med all
förtjenst aktad Embetsman erhåller befor¬
dran till en ordinarie domareplats i lands¬
orten, och der tillvinner sig hvad öfverläg¬
sen skicklighet, förenad med rättskaffenhet,
förtjenar, allmänhetens förtroende och till¬
gifvenhet och offentlig utmärkelse; men un¬
der senare decennier af sin tjenstetid så för¬
faller, att mången fader- och moderlös, och
äfven mångå andra rältssökande hafva djupt
smärtande anledningar att klaga öfver följ¬
derna af Domarens försumlighet, — och slut¬
ligen Öfverdomstolen — att öfverlemna hans
embetsåligganden till annan man: om i af-
lägsnare tider inom en Lagsaga Nämnden ut-
voterar Domaren — och fäller Utslag; och
om ifrån ännu afhigsnare dagar berättelser
om en, lill börd tittrerad, Domares lättsin¬
nigt qvicka vårdslösheter ännu i en landsort
lefva på folkets läppar, och i sin stegring
omsider föranledde till tjenstens förlust: om
någon gång, äfven under berömda och för-
tjenstfulla Domares ögon, händer, att för¬
ordnanden förunnas åt unge män, hvilkas
ovana, jag vill ej nyttja annan benämning,
äfven i mindre kinkiga mål sätter en ali-
män-
Den iz Februari. 177
mänheten Dförvirring, och framkallar miss¬
nöje och klagomål: — om sådana exempel,
säger jag, hafva funnits inom vår nu urål¬
drigt beslående vördnadsvärda Domareordning,
och dock i det hela, på det sätt jag ser sam¬
hälls- och rättsförhållandet, ingalunda böra
förorsaka hvarken missaktning eller utdörn-
raande,* må icke då vår Tryckfrihels-Jury,
som ännu knappt upplefvat sina två decen¬
nier, ej företett några afskräckande följder
af sin verksamhet, och således ej heller gjort
sig förtjent till .undertryckning, hos oss bi¬
behållas, och i den lagbundna frihetens skö¬
te än bättre anordnas, och så uppammas,
att den icke allenast blifver väl förenbar
med det fortgående Statslifvet, utan ock
sanskyldigt bidrager lill dess utveckling?
I dessa minnen och åsigler är det, som
jag än ytterligare åberopar det försvar, Gr.
Björnstjerna gifvit denna Jury, som, nu lill
utseendet, indragen i en formtvist, likväl i
sjelfva saken, här ställes på branten af ett
krossande bråudjup. Hvad den framkastade
formtvisten egentligen angår, anser jag vara
tillräckligt att hän visa lill del, Tit. Nibeliusj
Hallström och Egnellj anfört i sina, Memo¬
rialet N:o 58 bifogade, reservationer.
Af alla dessa för mig gällande skäl vå¬
gar jag, såsom uttryck af en gemensam tan¬
ka, till conslitulionsenlig behandling föreslå:
1. Att 8 Mom. i 4 Tryckfrihets-För-
ordningen, eller stadgandet om Indragnings-
Prcste-St' Prot. i835- Bandel XVI• 12
j 78 Den 12 Februari.
magten, hommer att upphäfvas och ute¬
slutas;
3. Att Tryckfrihetsmål böra af Jury
men icke af Domstol, pröfvas och af göras;
3. Att, om det Hederv. Bonde-Slåndct
ej frångår sitt yrkande, till voteringspropo¬
sition framställes: ”Den, som gillar det af
H. Bonde-Ståndet framställda förslag, att den
fråga, som enligt 4 morn. 5 Tryckfrihets-
Förordningen skall lill Juryns besvarande
framställas, bör, ifrån dess nuvarande ly¬
delse: "är skrif ten brottslig efter det Lagens
rum, åklagaren åberopat” förändras till: ”är
skriften brottslig efter Tryckfrihetslagen T
votere Ja; den det ej gör, votere Nej; vin¬
ner Nej j kommer det af Bonde-Slåndet fram¬
ställda förslaget att förfalla.”
Sedan discussionen nu syntes vara slu¬
tad, yttrade II. H. Ärkebiskopen och Tal¬
mannen: Knappast bar något ämne till öf¬
verläggning förevarit, af mera grannlaga be¬
skaffenhet än det nu förehafda, och helt visst
intet, hvarvid en Talman funnit sig mera
bekymrad att kunna göra någon sitt Stånd
tillfredsställande proposition i full öfverens¬
stämmelse med Grundlagens bokstafliga fö¬
reskrifter. Ehuru jag öppet erkänner, att
jag, lika med flere värde talare, icke kan
för mig sjelf nöjaktigt förklara, hvarföre det
Högh Conslilutions-Ulskottet så ihärdigt vid-
blifvit sin föresats, alt sammanfoga tvänne
så ski 1 jaktiga ämnen, som Indragningsmag-
ten och Jury inrättningen j så finner jag dock
Den iz Februari.
‘79
ett oöfvervinneligt band, genom denna ihär¬
dighet, vara lagdt på Riks-Ståndens åtgärder
vid innevarande Riksdag. Jag måste i det¬
ta, som i alla andra ämnen, ovillkorligen
följa min enskilda och noggrannt öfverväg-
da öfvertygelse om Grundlagarnes bud, un¬
der en af mig aldrig nekad aktning för an¬
dras meningar.
Det vigtiga ändamålet, att få frågorna
både om Indragningsmagten och om Jury-
inrättningen nu beredda till afgörande vid
nästa Riksdag, synes mig med minsta strid
och säkrast kunna vinnas, om detta Memo¬
rial N:o 77 förklaras böra hvila, tills Consti-
tutions-Ulskottet till Rikets Ständer inkom¬
mit med Betänkande öfver de förslag lill en
ändamålsenligare inrättning af Jurynämnd,
hvarom, enligt hvad flere Ledamöter nu
yttrat, motioner i Constitutions-Ulskoltet blif¬
vit väckta. Detta förslag hämtar jag ifrån
hvad en värd Ledamot inom Ståndet redan
yttrat, och får derföre göra följande pro¬
position:
Bifaller H. Ståndet, alt Constitutions-
Utskottets Memorial N:o 77 hvilar, till dess
samma Utskotts Betänkande om nödiga och
ändamålsenliga förändringar af Jurynämnden
till pröfning inom Riks-Stånden förekommer?
Besvarades med åtskilliga JNej, blanda¬
de med några Ja.
Domprosten Doct. Heurlin hemställde,
om icke Ståndets beslut kunde sålunda af-
fattas: Att, som Constitutions-Utskottet icke
i8o
Den iz Februari.
iakllagit Ståndens föreskrifter och det vore
kändt, att inom Utskottet flera motioner blif¬
vit väckta angående en förbättrad Jury, vil¬
le Ståndet ålägga Utskottet alt inkomma med
förslag derom.
Domprosten Doct. Holmström: Detta än¬
damål vinnes derigenom, att detta förslag
lägges till Handlingarna; ty då får Consti-
tutions-Utskottet fria bänder, och kommer
säkert in med förslag om en förbättrad Ju¬
ry. Deremot hafva icke Rikets Ständer rätt
att befalla Constitutrons-Utskottet alt inkom¬
ma med ett nytt grundlagsförslag.
Siats-Rådet m. m. Poppius: Det visar
sig, att de stridiga åsigter, som här yppats,
härleda sig ej af begäret att strida, utan af
brister i Grundlagen. Yid ett sådant förhål¬
lande må man taga den lindrigaste utvägen;
och bäst vöre, om man, utan att förnärma
hvarken Constitutions-Utskottets eller Stån¬
dens värdighet, kunde få ett nytt förslag.
Domprosten Doct. Heurlin: Att låta Ut¬
skottets redan afgifna förslag alldeles förfal¬
la, går ej an, då alla Stånden äro ense om
Indragningsmagtens upphörande.
Prosten Mittag instämde med Tit. Pop¬
pius j och ansåg bäst, om H. Ståndet ville
besluta, att frågan får hvila, och att Con-
stitutions-Utskottet anmodas att inkomma med
förslag till en förbättrad Jury.
Gontractsprosten Hallström: Jag beslri*
der både det ena och det andra. Frågan
Den 12 Februari.
Ian ej förklaras hvilande, ty elen måste en¬
ligt 4.9 §■ R* 0. nu afgöras. Ståndet kan ej
anmoda Constitutions-Utskottct att inkomma
med nytt förslag; ty det strider mot 8i §.
R. F. Saken är enkel. Ståndet kan oell
måste utan tvifvel bifalla, att ordet endastj
som vid citationen af 86 §. R. F. blifvit ute¬
glömdt, inflyttas i Tryckfrihetsförordningen.
Emot förslaget om Indragningsmagtens upp¬
hörande är ingen anmärkning gjord inom
Eiks-Stånden, och det bör följakteligen en¬
ligt 56 §. R. F. hvila till grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdag, hvaremot frå¬
gan om Trjmkfrihetsmålens hänskjutande till
Domstol, såsom af alla Riks Stånden ogillad,
måste anses förfallen. Blifver della afgjordt,
hoppas jag, att Utskottet ej underlåter att
framställa förslag om Juryns förbättring. Jag
kari ej eller finna, att de propositioner, som
jag härvid ifrågasatt, kunde vara emot Grund¬
lagen stridande, utan måste anse dem desto
liälldre dermed förenliga, som de på det
närmaste öfverensstämma med den proposi¬
tion, som förra gången framställdes, då H.
Ståndet förklarade för sin gemensamma tan¬
ka, att frågorna om Indragningsmagten och
Juryn borde skiljas.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen an¬
såg sig icke kunna göra en sådan proposi¬
tion, som den af Tit. Hallström föreslagna.
Professor Hgardh: Frågan om en ny
återremiss kan väl icke nu vara abnorm, då
H. Ståndet redan förut ansett det gå an.
182 Den 12 Febr nar i.
Pä Gonstitutions-Utskottets bord ligger re¬
dan en motion om förändrad Jury, och fle¬
ra torde inkomma. Då H. Ståndet har för-
Idarat för sin gemensamma tanka, att Juryn
bör förändras, vore det ej orätt att nu åter¬
förvisa saken till Utskottet.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Efter hvad
jag tror, vore antagandet af den proposition,
H. H. Ärkebiskopen framställt, det enda sät¬
tet att komma ifrån saken, utan att bryta
ner hvarken på den ena eller andra sidan.
Kan man väl inom Ståndet göra ett nytt
förslag till Jury? Kan man tvinga Utskottet
alt komma in med förslag? Jag tror det icke.
Man kan skilja frågorna, beter det. Men den
som gör en fråga, har rätt att göra den, som
lian villi är frågan felaktig, står det på den
frågandes räkning, men den bör dock besva¬
ras sådan den är. A.tt vid svaret sönder-
stycka den, besvara en del och förbigå den
andra, gilla en del och förkasta den andra,
vore ej att besvara hela frågan, vore sålun¬
da ej svar på samma fråga, som blifvit fram¬
ställd, utan på en annan. Sådant vore ej
varsamt gjordt, och ofta kunde det synas
försåtligt. Vissa momenter kunna vara så
vigtiga, att, om de förkastas, förändras he¬
la förslaget. Man måste således, om man
vill gifva ett rent svar, sätta sig i den frå¬
gandes ställe och tänka sig det samband,
som förenar frågans särskilda delar till ett
belt. Principen att dela sönder, den må
synas för tillfället huru fördelaktig som helst,
Den iz Februari.
183
kan dock i allmänhet leda lill ytterligheter
på båda sidor.
Professorn Doct. Lindfors: Denna hän*
delse är egen och opåtänkt i Grundlagen.
56 R. F. föreskrifver, i fall anmärkningar
göras i Riks-Stånden emot Utskottets yttran¬
de, alt de, hvilka hvarje Riks-Slånd särskildt
förklarar utgöra dess gemensamma tankar,
skola till Constitulions-Utskottet hänvisas,
hvarefter det heter: Utskottet åliggedäj att
samtlige Riks-Ståndens tankar till ett helt
utlåtande i möjligaste måtto sammanjemka
m. m. Grundlagen har ej förutsett, att Con-
slitntions-Utskottet kunde vägra att upptaga
Ståndens i behörig ordning meddelade an¬
märkningar. Men då Utskottet icke full¬
gjort sitt åliggande, ehuru derom anmodadtj
så synes mig, att II. Ståndet, om det icke
vill besluta en ny ålerremiss, likväl bör kun¬
na i bestämda ordalag ålägga Utskottet alt
företaga den i 56 $. R. F. föreskrifna sam-
manjemkning. Jag känner blott tvänne Slats-
magter: Konungen och Rikets Ständer; hvar¬
af lärer följa, att Constitutions-Utskottet ej
är jemnlikt med, utan under Rikets Stän¬
der. För öfrigt instämmer jag med Tit.
Poppius.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Enligt
min fullkomliga öfvertygelse äger Constitu-
lions-Utskoltet. i sjelfva ordalydelsen af Re-
gerings-Formens 8i §. en välgrundad rätt
att sjelfständigt förfara, då det heter, att Ut¬
skottet skall föreslå i grundlagarne de förän¬
184
Den iz Februari.
dringar, dem det anser högst nödiga eller
nyttiga och möjliga att verkställa. Det må¬
ste vara i rak motsägelse emot delta stad¬
gande, om Riksens Ständer skulle kunna åläg¬
ga eiler tvinga Utskottet att framställa så¬
som godkändt något förslag, som Const.-Ut-
skottets pluralite ansett icke böra framställas
eller godkännas. Väl finner och medgifver
äfven jag, att under detta ärendes behand¬
ling flere betänkliga svårigheter hafva upp¬
stått, men så vida dessa icke skulle kunna på
ett grundlagsenligt sätt undanrödjas, lärer
det vara Representationens pligt att gifva
vika och hafva tålamod till en annan tid.
Men nu vöre det hvarken grundlagsenligt
att låta detta ärende, sedan det 2:ne gånger
blifvit bordlagdt, med afbrott i öfverlägg-
ningårne, hvila till en annan dag, eller ånyo
återremittera det till Utskottet. Då jag yt¬
trade mig emot den andra, efter min öfver¬
tygelse grundlagsvidriga, återremissen och
varnade för de vådor, som skulle följa af
återremisser utan gräns, befarade jag likväl
ej, atl försöket skulle sa snart förnyas och
finna ett försvar äfven af någon bland Const.-
Utskotlets egna aktningsvärda Ledamöter.
Jag älskar visserligen icke att öfver någon,
hvars öfvertygelse skiljer sig från min, hvälf¬
va den svåra skulden af Riksdagens förlän¬
gande; men här lärer icke kunna nekas, att,
enär mycken tidsutdrägt kommer ifrån de i
Grundlagen tillåtna, ofta nog onödiga, men
likväl till ordningen för dagen hörande åter-
remisserna, skulle desamma, tvärt emot Grund¬
Den tz Febr nar i. i85
lagens föreskrift utsträckta till det oändli¬
ga, hafva de svåraste, nästan oöfverseeliga
följder. Visserligen kunde man undvika alt
begagna sig af ordet återremiss, ty Svenska
språket är icke så ordfattigt, att icke uttryc¬
ken skulle kunna mångfalldigt förändras;
men saken är densamma, man må anmoda,
ålägga eller befalla Utskottet att företaga
samma fråga till ny behandling. Deremot
synes mig, som ett uppskof med Tryckfri*
hets-Lagens förändring, skulle det ock ut¬
sträckas fern år eller ett Riksdagsskifle län¬
gre, vore föga skadligt, ja icke en gång obil¬
ligt eller orättvist emot dem, som sälla allt
i rörelse för att påskynda förändringen. Jag
vädjar både till det Högv. Ståndet och hela
den Svenska Allmänheten, då jag med full¬
komlig öfvertygelse yrkar, att våra Publici¬
ster hvarken äro så hardt tryckte af sina
förmenta bojor, eller så förtjente af en vid¬
sträcktare frihet, att de ej ännu en tid både
kunna och böra vänta på Indi agningsmag-
tens upphörande.
Häruti instämde Tit. Lidman och Hall¬
beck.
Coutractsprosten Hallström: Preste-Stån-
det har förut förklarat vara dess gemensam¬
ma tanka, att de bägge samtidigt väckta frå¬
gorna om Indragningsmagtens upphörande och
J uryinrättningens afskaffande borde och kun¬
de, såsom ägande med hvarannan intet in¬
bördes samband, alldeles åtskiljas och hvar¬
för sig behandlas. Att nu åter vidgå mot-
j86
Den 12 Februari.
salsen och erkänna, vare sig äfven genom
ett tyst begifvande, att bemälte tvänne frå¬
gor äro i det oupplösliga samband, att de
hvarken kunna eiler böra åtskiljas, är att
omintetgöra ett beslut, som blifvit af Stån¬
det gemensamt falladt, och att förfalla i en
inconsequence, från hvilken jag önskade det
Ilögv. Ståndet i alla afseenden befriadt. Jag
kan ej eller finna, att något bindande skäl
för Riks-Stånden, alt frångå deras i ämnet
yttrade öfvertygelse, låter sig hämta från den
obestyrkta sats, som tilldelar åt Constit.-
Utskottet den upphöjda plats och värdighet,
att vara en särskilt, af Ständerna oberoende
och med dem gemensamt lagstiftande magt,
som i sådant hänseende skulle vara icke en¬
dast med dem coordinerad, ulan i sjelfva ver¬
ket af än högre betydenhet. Utskottet delar
utan tvifvel, ehuru utstyrdt med vissa pras-
rogativer, dock i öfrigt den egenskap med
hvarje annat Utskott, att vara under Rikets
Ständer subordineradt och utgöra en bered¬
ning af de åtgärder, som Rikets Ständer
kunna anses eller finna sig befogade att vid¬
taga. Också iemnar 56 §. R. F. ovillkorligen
åt Rikets Ständer full rätt och frihet, att
modifiera ett af Utskottet afgifvet förslag lill
ändring i Grundlagarne, men förbinder der¬
emot Utskottet, att utan afseende på dess
egen yttrade opinion i möjligaste måtto sam¬
manjemka samtelige Riks-Ståndens tankar.
På grund härutaf anhåller jag vördsamt, att
II. H. Ärkebiskopen och Talmannen läcktes,
till följd af förberörde redan inom Hög v.
Den 12 Februari.
187
Ståndet fattade beslut, hvarmed äfven de
öfrige Ståndens fullkomligen sammanstäm¬
mer, nu framställa den proposition, att det
af Const.-Utskottet, i Memorialet N:o 4°» rö¬
rande Tryckfrihets-förordningens återbrin¬
gande till dess ursprungliga skick, afgifne
förslag om Indragningsmagtens upphörande,
emot hvilket inga anmärkningar blifvit inom
det Högv. Ståndet gjorda, må hvila till grund¬
lagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Häruti instämde Tit. Nordin och Lignell.
Prosten Mittag: Då frågan förra gån¬
gen behandlades, kunde II. Ståndet grund-
lagsenligt göra anmärkning om de bägge frå¬
gornas åtskiljande; men nu vore ett sådant
beslut, emot Constitutions-Utskottets vägran,
ej grundlagsenlig!.
Domprosten Doct. Heurlin: Domprosten
Holmströms förslag att lägga delta Betän¬
kande till handlingarne, eller låta dervid
bero, kan jag icke bifalla, emedan man der¬
igenom frånginge ett redan fattadt beslut.
Mig synes, att man helt enkelt bör förklara,
att Högv. Ståndet, med vidblifvande af sine
redan tagne beslut, så väl om de samman-
bundne frågornas frånskiljande, som Indrag¬
ningsmagtens upphäfvande, hvilken sednare,
såsom redan afgjord, bör hvila till nästa
Riksdag, uppmanar eller ålägger Const.-Ut¬
skottet att skyndsammast inkomma med för¬
slag till en ny och bättre organisation af Juryn.
Skulle Högv. Ståndet icke gilla denna
min framställning, och Prosten Hallström
188
Dm iz Februari.
yrkar den af honom föreslagna proposition,
så nödgas jag biträda denna mening, ehuru
jag inser de egna och besynnerliga förhål¬
landen, som deraf kunna uppkomma. Om
nemligen H. II. Ärkebiskopen och Talman¬
nen finner sig föranlåten alt vägra denna
proposition, så handlar Ärkebiskopen i full
öfverensstämmelse med den tydning afgrund-
Jagarne, som hos majoriteten inom Const.-
TJtskoltet gjort sig gällande. Frågan om pro¬
positionens behörighet måste likväl öfverlem-
nas till samma Utskott, hvilket således kom¬
mer alt döma i egen sak. Handlar Utskot¬
tet conseqveut och vidblifver sin redan yt¬
trade mening, så gillar det Ärkebiskopens
vägran. En sådan utgång af denna tvist an¬
ser jag, såsom prejudicat, vara af betänklig
natur. Const.-Utskottet stadfästade sig sjelf
såsom en magt öfver Ständerna, och deras
i 56 $. förvarade anmärkningsrätt förvand¬
lades till en nullitet. Om åter genom för¬
ändrad personal eller andra orsaker Utskot¬
tet frånginge sin mening, så uppstod den
besynnerligheten, att det Utskott, sora har
sig uppdraget att i sista inslancen tyda grund-
lagarne och vaka öfver deras noggranna ef¬
terlefnad, under en och samma Riksdag och
i en och samma fråga afgifvit rakt motsatta
yttranden. Jag vill ej gerna blottställa Ut¬
skottet för vådan alt begå en så stor incon-
sequence, sorn skulle kasta skugga väl ej på
Utskottets Ledamöter, men på våra grund¬
lagar, hvilka vi höra ömt vårda och hålla i
helgd. Under Riksdagens lopp har man icke
Den 12 Februari. 18g
utan bekymmer trott sig märka en viss osä¬
kerhet, att ej säga föränderlighet, uti Const.-
Utskottets sätt att tolka och tillämpa grund-
lagarne, och det vore väl, att ej få ytterli¬
gare anledningar att deröfver anställa be¬
traktelser.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Man förvexlar tvänne olika be¬
grepp. Anmärkningar vid Conslitutions-Ut-
skottets förslag kunna återremitteras, nem¬
ligen hvad ett Stånd förklarar för sin ge¬
mensamma tanka ; men detta är icke beslut; ty
dessa anmärkningar, som kunna vara olika från
olika Stånd, skola af Utskottet pröfvas och
sammanjemkas, hvadan det hvilande försla¬
get kan blifva något helt annat, än hvad
ett visst Stånd yttrat såsom sin gemensam¬
ma tanka. Fastän H. Ståndet förklarat, att
frågorna böra skiljas, var denna opinion blott
en gemensam tanka, men icke ett egentligt
definitivt beslut.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen:
Hvad Tit. Hallström anfört om H. Ståndets
redan fattade beslutatt frågorna om In-
dragningsmagten och Juryn skulle åtskiljas,
är icke fullt rigtigt. Ståndet har, som sin
gemensamma tanka, förklarat den anmärk¬
ning mot förra Betänkandet, att så borde
ske. Beslut kunde hvarken af H. Ståndet
fattas eller af mig föreslås i enlighet med
Grundlagen, då fråga endast var om åter-
remiss. Nu är förhållandet, att Conslitu-
tions-Utskottet icke gjort afseende på denna
Den 12 Februari.
anmärkning, oaktadt flera Stånd i densamma
deltagit. Huruvida Constitutions-Utskotlefc
skäligen, det vill säga, enligt rälta förnufts*
grunder, såsom en delegation af Rikets Stän¬
der, bör hafva magt till en sådan vägran,
och huruvida Grundlagen i ett sådant colli-
sionsfall, som detta, är nog fullständig, till¬
hör mig icke att vid detta tillfälle dömma;
men det åligger mig såsom Talman ovillkor¬
ligt, att icke tillåta något, som strider emot
Grundlagens ordalydelse, sådan den nu är.
Följaktligen, då den af Tit. Hallström yr¬
kade Proposition förutsätter den rättighet för
Riks-Stånden, att sjelfva företaga en defini¬
tiv jemkningsåtgärd med de anmärkningar,
som blifvit gjorda emot ett Conslitutions-Ut-
skoltets förslag, men sådant befinnes i up¬
penbar strid mot sednare momentet af 56
§. R. F., som bjuder, att de gjorda anmärk-
ningarne skola af ConstitutionS-Utskottet
icke af Riks-Stänclen sammanjemkas, eller
underkastas omröstning i Förstärkt Consli-
tutions-Utskott, innan förslaget kari såsom
ett Riksens Ständers utlåtande förklaras hvi-
lande till nästa Riksdag; och då således,
enär Conslilutions-Ulskottet icke fogat sig ef¬
ter Preste-Slåndets gemensamma tanka, att
de bägge, till ett belt förslag sammanfogade,
delarne böra åtskiljas, Ståndet icke grund-
lagsenligt kan företaga sig att sjelft åtskilja
dem, antaga den ena och förkasta den an¬
dra, måste jag förklara, alt jag icke anser
mig kunna göra den af Tit. Hallström före¬
slagna Propositionen.
Den n Februari. igi
Då i anseende till H. H. Ärkebiskopens
och Talmannens vägran meningarne voro de¬
lade och votering äskades, framställdes föl¬
jande Proposition:
Godkänner II. Ståndet Talmannens vä¬
gran till proposition å Tit. Hallströms för¬
slag? Den det gör, lagge Ja; den det icke
gör, lagge Nej; vinner Nej, ogillar H. Stån¬
det Talmannens vägran och yrkar proposi¬
tion å det nämnda förslaget.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att Ståndet med z/\ Nej emot 17 Ja
ogillade Talmannens vägran och yrkade dea
föreslagna propositionen; hvadan JI. H. Ärke¬
biskopen och Talmannen, enligt 55$. R. O.,
förklarade öfverläggningen hvilande, och må¬
let förvistes till Constitutions-Utskottet, som
ålades att inom 14 dagar efter delfäendet
inkomma med motiveradt och bestämdt Ut¬
låtande öfver frågans stridighet eller enlig¬
het med Grundlagen.
$. 11.
Prosten JstraJid anmälde, alt i Preste-
Ståndets Archiv-Cassas Räkenskaper för år
i834 åtskilliga utgifter blifvit upptagna, som
borde utgå af allmänna medel, hvadan han
tillstyrkte en revision af dessa Räkenskaper
med det snaraste, på det rättelse måtte vin¬
nas i de delar, som den kunde pröfvas nödig.
Ståndet, som härtill samtyckte, uppdrog
åt Conlractsprostarne Hallström och Nordin
att förrätta denna revision.
IQ2
Den 16 Februari.
§■ 12.
Tillkännagafs, att Ståndets Eleclorer i
dag till Ledamöter i Bauco-Utskoltet utsett:
under Professorn Doct. Moréns frånvaro:
Biskopen m. m. Doct. af Kullberg;
och under Prosten ödmanns frånvaro:
Prosten Rosen.
Ståndet åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem
P. A. Sonden.
Den 16 Februari 1835.
Plenum lil. ro f. m.
. §• i*
Från Höglojl. Ridderskapet och Adeln
hade ett Protokolls-Utdrag meddeladt blif¬
vit, som upplästes, af innehåll, att till hand¬
lingarna blifvit lagda Lag- och Ekonomi-Ut¬
skottens Memorialer J\T:ris 44 > 4^ och ^6.
Lades till Handlingarna.
§. 2.
Upplästes de från Vällojl. Borgare-Stån¬
det meddelade Protokolls-Utdrag, sorn inne-
höllo heslutet, såsom det i Protokollet vida¬
re finnes utfördt, i anledning af Bevillnings-
Utskot-
Den 16 Februari.
Utskottets Utlåtande IV:o 5i, med förslag lill
föi andi ingar i 3:dje otili 4:de Art. af Be vill-
nings-Förordningen. Till liandlingarna Lag-
Utskottets Utlåtande JN7:o 177. Bifallit Stats-
Utskottets Utlåtande N:o 4°7> angående lå-
neanslag till återuppbyggande af Staden We¬
nersborg, och N:o 4°8» rörande dispositio¬
nen af Lappmarks-EccIesiastik-fonden m. fl.
Vid föredragning af Constitutions-Utskotlets
Memorial N:o 75, vidblef Ståndet sitt, i an¬
ledning af Memorialet JN:o 38 fattade beslut;
och skulle Utskottet derom underrättas, med
anmodan, att ställa sig samma beslut till
efterrättelse. Gillat den i samma Utskotts
Memorial N:o 76, rörande Bergsbrukens re¬
presentation, föreslagna voteringsproposition.
Antagit till grundlagsenlig behandling den i
Memorialet N:o 85 föreslagna ändring och
tillägg i 75 §. Ii. F.
Lades till Handlingarna.
§. 3.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet hade
Protokolls-Utdrag meddelade blifvit, som
upplästes och innehöllo, att, vid föredrag*
ning af Constitutions-Utskottets Memorial
N:o 83 gått ad acta och den i N:o 85 före¬
slagna ändringen och tillägget i 78 §. R. F.
blifvit antagen lill grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag. Bifallit Lag-Utskottets
Utlåtande N:o 177, i anledning afåterremiss
å Betänkandet N:o 162. Af Lag- och Eko¬
nomi-Utskottens Betänkanden bifallit N:o 42,
Preste-St. Prof. i835. Bundet XVI. i3
»94
Den 12 Februari.
om utfärdande af en allmän Husesyns-Ord-
liing, och N:o 47 > om ändring i eller för¬
klaring af 26 Gap. 2 §. Byggninga-Balken.
Ståndet, sorn förut gillat Stats-Utskottets
Betänkande N:o 388, om låneunderstöd för
Wenersborg, godkände ock förändringen i
Utlåtandet J\T:o 4°7- Äfvenledes bifallil Ut¬
låtandet N:o 4°8> rörande Lappmarks-Eccle-
siastikfond m. m. Vid föredragningen af
Constitutions-Utskottets Memorial N:o 78,
med ändring vid 72 $. R. F. och ett tillägg
vid 75 §. R. O. vidblef Ståndet sitt förut
fattade beslut, utom i hvad rörer anmärk¬
ningen om det tillägg i 2 mom. ”äfvensom
Riksgäldssedlarne, så långede fortfara”, hvil¬
ken anmärkning Ståndet frångick; i följd
hvaraf voteringspropositionen derom förfal¬
ler. De öfriga voteringspropositionerna gil¬
lades.
Lades till Handlingarna.
$■ 4-
Föredrogos och lades till Handlingarna:
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Memorial) med uppgift derom, hvilka ären¬
den ännu äro under dess handläggning;
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial N:o
409, angående verkställd omröstning öfver
åtskillige frågor, rörande Stora Sjötulls-Be-
villningeq.
*. 5.
Föredrogs och lades på hordet:
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Den 12 Februari. icp
Ullfltande N:o I/J5, i anledning af väckt
motion, om tillägg och förändring i nu gäl¬
lande Quarantaines-Förfaltningar, samt om
inrättande af en fullständig Quarantaines-
anslalt vid Rikets östra kust.
§. G.
Hemställde H. H. Ärkebiskopen och Tal¬
mannen, om H. Ståndet nu ville företaga
Conslilutious-ULskottets Memorial N:o 75,
eller om detsamma borde ytterligare hvila,
till d ess Memorialet N:o 77 blifvit definitivt
afgjordt.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård ansåg N:o 75, såsom ställdt till
Ridd. och Adeln samt Borgare-Ståndet, nu
kunna läggas till Handlingarna.
Ståndet beslöt, att della Memorial skul¬
le 3'tterligare hvila, till dess Conslitutions-
Utskottets Mera. N:o 77 blifvit afgjordt.
$• 7-
Föredrogs Constitutions-Utskottets d. ia
dennes bordlagda Memorial JV:o 79 till Rid-
derskapet och Adeln, angående dess återre-
miss på Memorialet N:o 59.
Lades till Handlingarna.
$. 8.
Föredrogs Constitutions-Utskottets d. ra
dennes bordlagda Memorial N:o 80, till Ridd.
och Adeln samt Borgare-Ståndet, angående
deras åtgärder vid Memorialet N:o 60.
JDen 16 Februari.
Contractsprosten Hallström anmärkte, att
Memorialen N:o 80, 81, 82 och 83 voro af
samma egenskap som JNT:o 75 och borde följ¬
aktligen äfven hvila.
Memorialet Isbo 80 Jades till Handlin¬
garna.
Häremot reserverade sig Tit. Hallström,
och ansåg detinconsequent, att icke behand¬
la lika beskaffade Memorialer på lika sätt.
$• 9-
Föredrogs Constitutions-TJtskottets d. 12
dennes bordlagda Memorial N:o 8i, lill Ridd.
och Adeln samt Borgare-Ståndet, i anledning
af deras åtgärder vid Memorialet N:o 63.
Lades till Handlingarna.
$. 10.
Föredrogs Constitntions-Utskottets d. 12
dennes bordlagda Memorial N:o 82, till Ridd.
och Adeln samt Borgare-Ståndet, rörande
deras åtgärder vid Memorialet Isbo 64.
Lades till Handlingarna.
$. 11.
Föredrogs Constitutions-Utskoltets d. g
dennes bordlagda Memorial N:o 83, till Rid-
derskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet,
i anledning af deras återremisser på Memo¬
rialet JNT:o 57.
Lades till Handlingarna.
Den 16 Februari. 197
12.
Föredrogs Conslitulions-Ulskottels d. 9
dennes bordlagda Memorial N:o84> medför¬
slag till ändring och omflyttning af 2 mom.
56 $. Regerings-Formen, samt jemkning i
dess 81 §. äfvensom i 29 §. Riksdags-Ord-
ningen.
Domprosten Doct. Holmström anförde: Då
jag genom en till Constitutions-Utskottet ingif-
ven motion gifvit anledning till nu förevarande
Betänkande, beder jag att för Högv. Ståndet
få angifva både motivet lill denna motion
och de åsigter, hvarutinnan densamma va¬
rit skiljaktig från Utskottets nu framlagda
förslag. Grundlagens stadgande, att Rikets
Ständer icke må å samma Riksdag besluta
öfver ett Grundlagsändringsförslag, som det
samma blifvit af Const.-Utskoltet framställdt,
fordrade, enligt min tanka, i synnerhet se¬
dan så storå stridigheter sig yppat om tyd¬
ningen häraf, det förtydligande eller förän¬
dring, att Rikets Ständer väl må å samma
Riksdag förkastamen icke antaga ett slikt
förslag. Skälet härtill ligger öppet i den
Grundlagens afsigt, att förekomma förhasta¬
de j af allmänna omdömet ännu icke fullt
pröfvade och gillade, Grundlagsförändringar.
Denna hufvudåsigt har ock af Utskottet, som
önskat bilägga hittills förda strider, enhäl¬
ligt blifvit gillad; men skiljaktighet i åsig¬
ter har endast uppstått då fråga hlef om be¬
stämmandet af hvarje Riks-Stånds särskildta
veto i dessa slags frågor. Min mening var.
Den lif Februari.
att, då hvart och ett Riks-Stånd, enligt nu
gällande stadgande i sednare mom. af 56 $.
R. F., äger rätt att få sina anmärkningar e-
mot ett Const.-Ulskottets förslag pröfvade
och underkastade omröstning i förstärkt Const.-
Utskott, borde ock samma rätt tillerkännas
hvarje enskildt Stånd alt få sitt afslag eller
ogillande af ett Grundlagsändringsförslag på
enahanda sätt pröfvadt. Jag föreslog der¬
före, alt, så snart dissensus mellan Riks-Stån-
den uppstod, huruvida ett förslag skall för¬
blifva hvilande, eller icke, intill nästa Riks¬
dag, och Slånden sig ej efter hvarandra fo¬
gat, denna fråga borde i förstärkt Conslitu-
tions-Utskott afgöras. Utskollets majoritet
har deremot hemlat anledning af sednare
momentet i 81 $. R. F. alt anse hvarje af Ut¬
skottet framställdt förslag böra hvila, så framt
delaf blott 2:ne Riks-Stånd blifvit gilladt. För
min del hyser jag väl icke mycket förtroen¬
de Lill de förstärkta Utskottens decision,
hvilken ofta nog beror på hazarden af en
enda röst, men då nyttan af en föreslagen
grundlagsändring är så tvifvelaktig, att 2:ne
Stånd derom fälla rakt motsatt dom emot
arne andra, så känner, enligt mintanka, vår
Grundlag ingen rättvisare utväg, än alt bäg¬
ge meningarne varda underkastade det för¬
stärkta Const.-Utskoltets omröstning. Om för¬
denskull — hvilket jag icke vill bestrida —
Riks-Ståndens pluralitet må äga att afgöra
huruvida ett Grundlagsförslag bör förblifva
hvilande eller icke, så nödgas jag åtminsto¬
ne för min del bestrida, alt en sådan deci-
Den 16 Februari.
199
sion Lil lerk dinnes blolt a:ne Riks-Stånd, utan
skulle önska, atl det Högv. Ståndet måtte
såsom sin gemensamma tanka förklara, alt,
når i> sådana frågor 2 Stånd stanna mot 2,
saken bör till förstärkt Coust.-Utskott hän¬
visas.
Doctor Nibelius: Jag bar, hvilket min
reservation äfven utvisar, icke instämt i det
Höglofl. Utskottets mening, att, om ett af
Constitutions-Utskottet afgifvet förslag lill
Grundlagsändring, vid samma Riksdag, då
det blifvit väckt, skall förfalla, dertill skul¬
le erfordras 3:ne Riks-Stånds om afslag Öf¬
verensstämmande tankar. Domprosten Holm¬
ström liar redan yttrat, alt sådant icke vore
väl förenligt med den hvarje Stånd nu med-
gifna rättighet, att få sina anmärkningar emot
ett dylikt förslag, äfven då dessa af intet
annat Stånd delas, underställda förstärkt
Constitutions-Ulskolts ompröfning. Jag för¬
enar mig med honom häruti, ehuru jag ej
kommer till alldeles samma slutföljd sorn.
han. Jag anser ett ifrån Const.-Utskottet in¬
kommet förslag om grundlagsförändring, så
snart det af tvänne Riks-Stånd vid första
Riksdagen blifver förkastadt, böra förfalla.
Detta synes mig öfverensstämma så val med
Grundlagens anda, hvilken i allmänhet for¬
drar långsamhet i förändring och enligt hvil¬
ken det således måtte vara rättare att göra
mera afseende på tvänne Stånds önskan att
bibehålla det gamla än på tvänne andra
Stånds förändringsbegär; såsom ock med
Grundlagens uttryckliga föreskrift om andra
200
Den ni Februari.
frågor af mindre vigt, t. ex. de Ekonomiska,
hvilka, då tvänne Stånd stadna i beslut e-
mot tvänne, förfalla. Då åter ett Stånd en¬
samt ogillar ett dylikt grundlagsändringsför-
slag, synes mig detta åtminstone höra äga
rättighet alt få sin tanka af förstärkt Const.-
Utskolt pröfvad. Då en sådan rättighet, en¬
ligt hvad redan nämndt är, redan är det-
saimna i afseende på anmärkningar mot ett
förslags delar förunnad, förekommer det
mig håde obilligt och inconsequent att i af¬
seende på den vigtigare frågan om förslaget
i sin helhet betaga det. densamma. Utskot¬
tet har till stöd för sin mening anfört, alt
analogi här bör äga rum med hvad som iakt-
tages rörande Kongl. Maj:ts nådiga proposi¬
tioner om grundlagsförändringar. Jag får
dock anmärka, att förhållandet vid dessa och
vid enskild Riksdagsmans motioner icke är
alldeles detsamma. I de förra bör man för¬
utsätta fullkomlig opartiskhet i afseende på
de särskilda Riks-Stånden. I de sednare åter
kan ofta fråga väckas om en uppoffring för
något visst Riks-Stånd till förmon för de öf¬
riga. Om då en grundlagsförändring, inne¬
hållande något sådant, emot ett Stånds pro¬
test vid den första Riksdagen, blifver hvi-
lande, pluralileten åter af samma Stånd vid
den nästföljande Riksdagen är medgörligare
än hvad den borde vara, så har en förän¬
dring, på ett mot Grundlagens syftning vis¬
serligen stridande sätt, blifvit detta Stånd
påtrugad. Emedan jag således anser hvad
Utskottet föreslagit Qtn nödvändigheten af
Dm 16 Februari.
20 r
trenne Stånds sammanstämmande mening för
afslag, icke allenast blifva en inskränkning
i en Ståndens rättighet, utan äfven strida
mot Grundlagens både anda och stadganden
rörande andra frågor, anhåller jag alt Be¬
tänkandet måtte återremitteras med den af
det Högv. Ståndet gemensamt yttrade tan¬
ka: att, om ett af Constitutions-Utskottet an¬
gifvet förslag till grundlagsförändring blif-
ver, vid samma Riksdag då det väckes, af
tvänne Riks-Stånd ogilladt, detsamma då må
förfalla; om det åter blott af ett Stånd för¬
kastas, frågan må hänskjutas lill förstärkt
Constitulions-Utskotl.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af PFingård: Jag har deltagit i detta för¬
slag, och oaktadt cl et ej varit mig ovänladt,
att det icke skulle vinna bifall, då detta
sällan ägt rum med Constitutions-Utskoltets
förslag vid denna Riksdag, var det dock oför¬
modadt, alt Tit. Holmström skulle hysa så
liten — jag vill ej säga, fader skär lek j men
— slägtkärlek till ett förslag, som i anled¬
ning af hans motion tillkommit, att han yr¬
kat återremiss. För mig, som anser, att
Rikets Ständer ej kunna vid första Riksda¬
gen afslå ett af Constitutions-Utskottet fram-
ställdt grundlagsändringsförslag, och att Stån¬
den blott kunna göra anmärkningar mot de¬
taljer och uttryck i sådana förslag, ej mot
det väsendtligt!) är det omöjligt alt medgif¬
va mera, än här blifvit gjordt. Doct. Nibe-
lii argumentation brister deri, alt, om ruan
202 Den 16 Februari.
ock kan länka sig enskilda Riksdagsmäns
motioner om grundlagsändringar sådana, att
de kunde bifallas af tvänne eller trenne
Stånd, men lända ett enda Lill förfång, så
bör man derjemte tänka sig Constitulions-
Utskoltet opartiskt och således förmoda, att
sådana förslag ej framläggas för Ständerna.
Jag beklagar, om detta Memorial återremit¬
teras, och sålunda den välmenta afsigten
dermed måhända förfelas.
Domprosten Doctor Holmström: Någon
författarekarlek till detta förslag kan jag ej
vidkännas, skulle dock tq önska att det måt¬
te förfalla. En sådan verkan af en återre-
miss befarar jag ock icke, då det åligger
Utskottet alt sammanjemka Riks-Slåndens an¬
märkningar, hvilka åtminstone icke här åsyf¬
tat förslagets totala förkastande. Mitt skäl
alt yrka någon förändring i detta förslag har
jag redan uppgifvit, nemi. det, alt jag icke
önskade något borttagande, eller inskränkning
af den redan genom Grundlagen hvarje sär¬
skildt Riks-Ståud tillerkända rättighet, alt
få sina anmärkningar mot grundiagsändrings-
förslag pröfvade af förstärkt Const.-Utskolt.
Min motion åsyftade nemligen icke något
afkortande, utan snarare ett genom klara
lagbud utvidgande af Riks-Slåndens rättig¬
heter i grundlagsfrågors behandling. Dere¬
mot kan jag icke instämma i Doct. Nibelii
yrkande, att blott 2:ne Stånds afslag skulle
verka lill förslagets förkastande, änskönt de
a:ne andra Stånden detsamma gillat* Sådant
Den 16 Februari.
synes mig förnärmande för de 2:ne sistnämn¬
da Ståndens opinion, hvilken snarare torde
höra äga någon öfvervigt derigenom att den
underslödes af det Utskott, hvilket pröfnin-
gen af grundlagsförändringars nödvändighet
egentligen tillhör. Vore dock vår Grund¬
lag så fullkomlig, att all förändring deruti
borde på allt sätt motverkas, skulle jag icke
tvista härom; men då erfarenheten redan
tillräckligen vitsordat dess många brister,
så vore det, enligt min tanka, icke välbe¬
tänkt, att söka lägga flera hinder, än den
stränga rättvisan kräfver, emot dess möjliga
framskridande lill reform och förbättring.
Jag vidhåller fördenskull mitt yrkande, alt
skiljaktigheten mellan 2:ne Stånd, som ogil¬
la, och 2:ne, som gilla ett förslag, bör sli¬
tas genom det förstärkta Const.-Ulskotlet.
Contraclsprosten Hallström: Jag beböf-
ver icke vara vidlyftig, emedan jag redan i
min reservation utvecklat min åsigt öfver
förevarande ämne, och nu kan instämma i
hvad Doctor Hibelius ytterligare anfört i
samma syftning. Det fäguar mig derjemte,
att Tit. Holmströmj efter hvad jag hört,
återgått till någon del på den mening, som
i hans motion ursprungligen framställdes,
emedan våra åsigter sålunda träffa närmare
in med hvarandra. Min tanka är, att vid
beredningen af ett grundlagsändringsförslag
intet enda Stånds mening kan rätteligen un¬
dertryckas, utan alt, om ändring i Grund-
lagarne af Const.-Utskotlet föreslås, men ett
Der. 16 Februari.
Stånd vid första Riksdagen den ogillar eller
ock dervid gör anmärkningar, bör samma
Stånd åtminstone äga rätt att få sin särskil¬
ta mening pröfvad i förstärkt Const.-Utskott.
Skulle åter 2:ne Stånd vid besagde Riksdag
ogilla eller afslå ändringsförslaget, anser jag
detsamma böra ovillkorligen förfalla, ocb så¬
ledes ett afslag af arne Stånd gälla mer än
de öfrige bägge Ståndens bifall, delta må
nu vara gifvet med eller utan anmärknin¬
gar. Det synes i sådant fall ganska erfor¬
derligt, för att gifva vår Grundlag tillbörlig
stabilile, alt de 2:ne Stånd, som icke erkän¬
na behofvet af en tillstyrkt grundlagsförän¬
dring, utan önska stadgandet oförändradt,
må äga gällande vitsord, emedan annars i
sjelfva verket, då nu 2 Stånd stannat emot
2, företräde skulle inrymmas åt ändringsför¬
slaget, framför den antagna Grundlagen.
Också då vid en senare Riksdag ett enda
Stånds ogillande är tillräckligt för att öfver¬
ändakasta det åvägabragta förslaget, bör val
utan motsägelse 2:ne Stånds afslag å den fö¬
regående äga samma verkan, och i allmän¬
het hvarje Stånd anses berätligadt till en
integrerande andel i förslagets beredande,
så att alltid afseende måste göras å dess me¬
ning, yttrad såsom Ståndets gemensamma
tanka. Jag vilie äfven tro, att denna min
åsigt är i närmaste öfverensstämmelse ej min¬
dre med ordalydelsen af senare Momentet i
56 §. R. F., än ock med sjelfva Grundlagens
anda, sådan den tillförene blifvit uppfattad.
År 1812, då forslaget till nyssnämnde, se¬
Den 16 Februari. 2o5
dermera vid Riksdagen 1815 anlagne, mo¬
ment först frams’tälldes, funnos Ledamöter
i Const.-Utskottet, som ej ens ville medgif¬
va någon sammanjemkning af de skiljaktiga
meningar, SLånden yttrat rörande en grund¬
lagsförändring. Dåvarande Biskopen i Streng¬
näs Doct. Tingstadius en man, som väl in¬
gen kunnat beskylla vara ultra-liberal, äf¬
ven om han lefvat i våra dagar, och en Prost
vid namn Falkj om jag ej bedrager mig,
äfven från Strengnäs Stift, reserverade sig
båda emot förslaget ur den grund, att me-
ningarnes samman jemkande syntes dem in¬
nebära en kränkning af det liberum Veto,
som hvarje Stånd äger att i dylika mål ut¬
öfva. Ändteligen, och när om andra, min¬
dre väsendtliga, frågor det finnes i Riksdags¬
ordningen stadgadt, att de skola förfalla,
i händelse 2 Stånd stanna emot 2, vill det
vara sakenligt och ännu vida mera skäl att
det samma äger rum i frågor af sådan vigt,
som ändringar i Grundlagen. Jag vågar för¬
denskull hemställa, om ej Memorialet må i
betraktande häraf återremitteras och den an¬
märkning förtjena blifva Ståndets gemensam¬
ma tanka, att om vid första Riksdagen, då
ett grundlagsändringsförslag förekommer, 2
Stånd bifalla och 2 Stånd afslå detsamma,
frågan derom bör genast till alla delar för¬
falla; men om åter 3:ne Stånd bifalla, och
ett allena afslår ändringsförslaget, eller der¬
vid gör anmärkningar, detsamma bör hän-
skjutas till förstärkt Conslit.-Utskott och der
afgöras, om, samt i hvad skick, det skall
20Ö
Den 16 Februari.
3»!ifva h vilande lill grundlagsenlig behand¬
ling vid påföljande Riksdag.
Häruti instämde Tit. östberg. Dahlgren,
Mittag, Hasselrot, Grenander.
Memorialet återremitterades med den an¬
märkning, som förklarades för Ståndets ge¬
mensamma tanka, att ett af Conslilulions-
Ulskollet afgifvet förslag lill grundlagsför¬
ändring, som af tvänne Riks-Slånd vid den
Riksdag, då det väckes, blifver ogilladt, an¬
sågs böra förfalla, samt, i fall ett Stånd för¬
kastar detsamma eller dervid gör anmärk¬
ningar, frågan derom böra hänskjulas till
förstärkt Conslituiions-Ulskolt.
Domprosten Doct. Holmström reservera¬
de sig häremot och fann ej skäl, hvarför
två Stånd, som gilla el t Constitulions-Utskot-
tets förslag, skola hafva mindre rätt att få
sin tanka pröfvad, än två Stånd, som för¬
kasta detsamma.
V. Talmannen, Biskopen m. ra. Doctor
af Wingård reserverade sig äfven, och fann
sig ej öfvertygad af skälen, men ville icke
bär trötta med en discussion, som torde
blifva vidlöftig nog i Constitutions-Utskottet.
§. i3.
Föredrogs Constitutions-Utskottels d* g
dennes bordlagda Memorial N:o 85, medför¬
slag till ändring och tillägg i 75 §. Rege-
rings-Formen.
Den 16 Februari.
207
Gillades lill grundlagsenlig behandling
vid näsla Riksdag.
§. .4.
Föredrogs Banco-Utskollets d. 9 dennes
bordlagda Memorial JNT:o 91 , med förslag lill
åtskilliga förändringar i 4 Alt. 5 Aid. af
i83o års Banco-Reglernente.
Vid sid. 4 morn. a) anförde
Professorn Doct. Engeström: Jag till¬
står, det jag länge tvekat, huruvida jag en¬
dast lill någon del, eller alldeles icke, skul¬
le biträda Utskottets förslag om förbud för
Kamererare!! vid Banco-Disconten och Låne-
Contoren att emottaga kommissioner af Låne-
sökande. Märkvärdigt nog har denna tjen¬
steman här blifvit hänförd lill lika kategori
med Discont-Direc!Jonens Ledamöter, ehuru
grunderna härföre mäste vara i högsta grad
olika. De sistnämnde profva och afgöra sjelf-
ve angående lånens beviljande, omsättnings-'
rättigheten af de förut erhållna 0. s. v.,
hvarföre det vore högst oriktigt och olag¬
ligt, om de någonsin befattade sig med lå-
nekommissioner inom det Verk, de förestå?
hvaremot de förre icke en gång äga någon
slags pröfnings- och ännu mindre beslutande¬
rätt i afseende på lånsökande eller de af dem
inlemnade handlingar. Anledningen till det
föreslagna stadgandet måste således härleda
sig ensamt ifrån den omständighet, som i
början af Betänkandet anlydes, och jag uti
min reservation uppgifvit, att nemligen eu
Den lä Februari.
Kamererare, med många lånekomrnissioner,
just derigenom äger lältadt tillfälle att be¬
tacka en hos Verket möjligen iråkad skuld¬
sättning. Men om än jag å ena sidan måste
medgifva riktigheten häraf, så kan jag likväl
å den andra ingalunda finna, det Utskottets
förslag innebär något säkert korrektif emot
den supponerade oredan. Den föreslagna
tillökningen i lön öppnar för Kamererare» ett
nytt tillfälle att antaga ett skrifvarebiträde,
i hvars namn kommissionerna kunna oför¬
märkt fortgå, och det förra förhållandet
liar icke annorlunda ändrats, an att han icke
blott bibehållit sina förra inkomster, utan
äfven fått dem ökade på Bankens bekostnad.
Förutnämnda stadgande innebär också en o-
rältvisa mot den redan utnämnde Kamere¬
rare», som sökt och erhållit denna beställ¬
ning under hopp om fortsatt åtnjutande af
de från lånekomrnissioner härflytande arfvo-
den, i synnerhet som de ordinära lönerna
för Låneverkens tjenstemän just med beräk¬
ning på dessa arfvoden år 1823 bestämdes
så låga och otillräckliga. Den nu föreslagna
ersättningen härföre af 5oo R:dr för Banco-
Disconten och af 400 R:dr för hvartdera
Låne-Contoret uppgår på långt nära icke till
beloppet af nämnda arfvode, hvilket säkert
utgjort minst iooo R:dr om året. Följden
af ifrågaställa förbud torde således blifva,
att nuvarande Kamererare afsäga sig sina
befattningar, och komma att efterträdas af
personer, hvilkas mindre skicklighet gjort
dein
Den 16 Februari.
dem oanvändbara inom andra Verk, hvarest
lika besvär ålföljes af större förmåner. Dess¬
utom bör det under en tid, då man bemö¬
dar sig att spara äfven för Banken, icke hel¬
ler förbises, att denna, genom den projecte-
rade ersättningen, får en ökad utgift af i3oo
B:dr årligen.
Jag kan icke neka, det ju någon fara sy¬
nes vidlåda Låne-Contoren, så länge dessa
icke äro satte i förbindelse med särskilt de-
positionsanstalt, samt utlåningar och omsätt¬
ningar alltid ske medelst kontanta medel.
I Disconten är förhållandet så vida motsatt,
att, i stället för kontanter, endast Assigna-
tioner på Banken eller dennes Attester kom¬
ma uti Kamererarens händer såsom Verkets
Tjensteman, och aldrig penningar derföre
kunna af honom inhändigas utan såsom en¬
skilt kommissionär; hvarföre han också i det¬
ta afseende bordt af Utskottet bestämdt un¬
dantagas ifrån Kamererarne vid Contoren.
Det är derföre Revisorerne vid Malmö Låne¬
kontor flera gånger sökt att för detta Verk
erhålla ett dylikt depositionsställe, t. ex.
Länets Ränteri; men detta bar icke lyckats,
och vådan synes mig dessutom nu vara till¬
räckligen förebygd dels genom det pag. a af
delta Betänkande, mom. a) föreslagna stad¬
gande om fullmakt vid nya Låns sökande,
och dels genom det i Malmö Låne-Contor re¬
dan vidtagna, att, för inkomna omsättnings-
dokument och penningar, quittencer aflem-
nas, hvilka af Bokhållaren i enlighet med
Preste-St. Fröt. 1835. Baudot XVI. «4
2 10
Den uf Februari.
annotationsboken påtecknas. Genom denna
kontroll måste verket vara tillräckligen tryg-
gadt.
Sorn jag nu tror mig hafva tillräckligen
ådagalagt, att, genom det ifrågaställa stad¬
gandet, intet för Låneverkens säkerhet vin¬
nes, utan att detta tvärtom föranleder till
förluster både för dessa och för Kamererar-
ne; anser jag mig äga fullkomliga skäl till
anhållan om återremiss af Betänkandet.
Contractsprosten Afzelius: Jag är i det
närmaste förekommen af Tit. Engeström.
Bancofullmägtige, sorn bäst kunna känna al¬
la förhållanden, hafva afstyrkt hvad Utskot¬
tet föreslagit, emedan det är omöjligt att
controllera, om en Kamererare såsom Com¬
missionär för enskilda tager någon befatt¬
ning med låneansökningar, då han, oaktadt
förbudet, kan nyttja ett främmande namn.
Det är illa, alt stifta sådana lagar, som nä¬
stan alltid skola eluderas. Således önskar
jag, att Betänkandet må återremitteras, med
det tillkännagifvande, att Kamereraren må
äga rätt att emottaga commissioner af Jåne-
sökande. Derigenom vinnes äfven en årlig
besparing för Banken. Om ej detta gillas,
må man åtminstone antaga den modification,
att de, som nu innehafva Kamrerarebeställ-
ningar, få räkna sig till godo de förmåner,
under hvilka de sökt samma beställningar.
Det vore orättvist, om en redlig och skick¬
lig embetsman skulle utan eget förvållande
förlora en rätt, som han redan åtnjutit och
Den 16 Februari. 211
utan hvilken lian måhända aldrig hade sökt
den ifrågavarande tjenslen.
Häruti instämde Tit. Lundblad, Hvas¬
ser , Hasselrot, Grevillius.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag har alltid förklarat mig
emot alla conjuuctursförfattningar. Denna
föreskrift är föranledd af kända händelser
vid Låne-Contoret i Malmö, der en Kamrer
missbrukat enskildas förtroende och försking¬
rat medel, som han för deras räkning emot-
tagit. Men man hör märka dervid, att Ban¬
ken hade ett mindre pålitligt Ombud på stäl¬
let. Således för det att Banco-Styrelsen skic¬
kat till Malmö ett Ombud, som illa svarat
mot dess förtroende, skulle man nu antaga
en författning, sorn är olämplig och orätt¬
vis! Den är orättvis, emedan Kamrerarne
förut haft rätt att åtaga sig commissioner och
derföre fått så ringa lön, samt naturligen af-
sett, vid sin ansökning till tjensten, de för¬
måner, som då dermed åtföljde, och således
icke böra kunna mista ett lofligt närings¬
fång, då de ej missbrukat och derigenom
förverkat detsamma. Den är olämplig, eme¬
dan några hundrade Riksdaler ej kunna er¬
sätta förlusten af några tusen. Förslaget är
dessutom overkställbar^ ty Kamrerarne sko¬
la använda Ombud, som i eget namn be¬
drifva de förras commissioner, såsom det
practiceras af en och annan Directionens
Ledamot. Utgiften för Banken är således
onödig. Men jag vill i synnerhet fästa upp¬
212
Den lif Februari.
märksamheten på en omständighet — och
här är just cardo rei — att man genom det*
ta stadgande skulle öfverflytta Commissio-
nerna från Kamrerarne till Ombudsmännen,
till ingen båtnad för de LånsÖkande. Jag
yrkar derföre åter remiss.
Häruti instämde Tit. Lundblad, Heur¬
lin, Ruus, Dahlgren , Hylander.
Prosten Åstrand: Jag önskar visserligen,
att allt, som kan besparas, må besparas,
äfven deri inbegripet de föreslagna arfvode-
na för Discontens Kamrerare, om det vore
möjligt; men jag fruktar, att sådant här vo¬
re misshushållning, då Banken, på grund af
de domstolsprejudicater, som fritaga enskil¬
de från allt kraf och ansvar för deras låne-
handlingar, när de nyttjat Kamreraren lill
sitt ombud, kan komma att vidkännas vida
betydligare förluster genom Kamrerarnes en¬
skilda ombudsmanskap. Man måste dessutom
erkänna, att det är fullt prineipenligt, att
förbjuda Discont-Kamrerarne att vid Discont-
affärer i commissionsväg biträda enskilde,
ty detta förbud gäller redan för Statens för¬
valtande tjenstemän. Så är det t. ex. på det
strängaste förbjudit för Krigs-Collegii Cas-
sörer, att biträda enskilde vid deras inbe¬
talningar till Collegii Cassör. Hvad Utskot¬
tet föreslagit, är härmed i full analogie och
kan således icke kallas en Conjunctur-lagslift-
ning. Det är väl sant, att praxis hittills
medgifvit, hvad Utskottet nu vill förbjuda;
men säkert är, alt intet stadgande härmed-
Den 16 Februari. ax3
gifvit Kamrerarne uttrycklig rättighet att va¬
ra enskildes Gommissionärer i Disconlväg.
Afdelningens förslag var vida strängare, än
Utskottets, ty deri yrkades, altså väl Kam¬
rerarne, som Directeurerne skulle aflägga ser¬
skild ed att ej emottaga commissioner i Di-
sconten för enskilde. Om äfven detta var
för strängt, så måste man dock erkänna, att
något correctiv måste vidtagas för att tryg¬
ga Banken mot förluster. Jag förutser val,
att hvad Utskottet föreslagit, kan i så måtto
eluderas, att Kamrerarne kunna under hand
genom tredje man besörja enskildas Com¬
missioner; men då de ej offentligen äro er¬
kände såsom enskildas ombud, så måste hvad
Utskottet tillstyrkt fullkomligt trygga Ban¬
ken i sin rätt mot de enskilda. Blifver ej
detta Correctiv antagit, så ser jag ingen an¬
nan utväg, än att Riksens Ständer i underd.
anhålla om utfärdande af en nådig Kungö¬
relse af innehåll, att enskilde, som begagna
Discont-Kamrerarnes biträde vid förhandlin¬
gar om Discontlån, må stå i fullt ansvar för
alla förluster, sora, genom Kamrerarnes in¬
blandande i deras lånetransactioner, kunna
uppkomma. Detta har dock sina svårigheter
och jag yrkar derföre bifall å Betänkandet.
Häruti instämde Tit. Öslberg j Rosen ^
Nordin.
Contractsprosten P. G. Svedelius: Då
jag i egenskap af Revisor haft tillfälle att
taga en närmare kännedom af Bankens Rä¬
kenskaper i alla dess utgreningar, anser jag
Den iS Februari.
mig icke alldeles obefogad att i förevarande
ämne uttala en åsigt, grundad på den erfa¬
renhet jag inhemlat.
Jag har med uppmärksamhet genomläst
detta Betänkande, och kan icke finna annat
än att de pag. 4 föreslagna stadganden in¬
nebära ett steg till en ordningsenligare och
för Banken mera betryggande förvaltning af
dess vinstmedel. Det lärer väl af ingen be¬
stridas, att de till Banken hörande styrelse¬
verk få vidkännas icke allenast en större
förvaltningskostnad utan äfven kännbarare
förluster än något af Statens öfriga förval¬
tande verk. Öfver orsakerna till den förra
tilltror jag mig icke att fälla något tillför¬
litligt omdöme; men hvad misshushållning
och förluster beträffar, skulle jag alltför
mycket misstaga mig, om icke egennyttan
eller vinningslystnaden dervid spelar en icke
obetydlig röle. Så ofta nemligen, som det
enskilta interesset går i bredd eller råkar i
collision med det allmänna, blir det sednare
oftast eftersatt eller missvårdadt. Jag kan
åtminstone icke ur någon annan grund för¬
klara för mig möjligheten af de stora upp¬
offringar, som årligen erfordrats för Tumba
Pappersbruk, ej heller rimligheten deraf, att
Banco-Disconten endast inom Stockholms stad,
under Styrelsens egna ögon, lidit större för¬
luster än i hela det öfriga Riket sammanta¬
git. Härifrån härleda sig ock de af Kame-
reraren vid Låne-Contoret i Malmö iråkade
balancer, hvilka återfalla på Discontverket.
Det är ur denna synpunkt, som jag med
Den 16 Februari.
2l5
tillfredsställelse emotsett ett förslag, åsyflan-
de att bringa det enskilta interesset i har-
monie med det allmänna eller åtminstone
göra det förra oskadligt för det sednare, och
härtill syftar onekligen Banco-Utskottets nu
discuterade stadgande. Ty det måste väl
vara stridande emot all god ordning och
consequens, att ett Direclionens Ombud, som
hör tillse att allt ordentligen tillgår vid pen-
ningetransactionerna, just ar den, som må¬
hända har största frestelsen alt förbise eller
kringgå den stadgade ordningen; och en rät¬
telse härutinnan synes således icke allenast
önskvärd, utan äfven af hehofvet vara högt
påkallad. Häremot invändes väl, att det fö¬
reslagna förbudet för Karaereraren att i Di-
scontväg åtaga sig enskilda commissioner
icke är något correctiv emot möjliga miss¬
bruk; men om en lags möjliga eluderande
skall blifva ett hinder för dess stiftande, så
lärer man icke komma fort på reformernas
bana; hoppet om en förbättrad och ända-
Ynålsenligare Bancoförvaltning torde då för
alltid böra uppgifvas. Det är vidare an¬
märkt, att liquiderna i Banco-Disconten ske
med Banco-attester eller assignationer, icke
med penningar; men dessa attester och as¬
signationer kunna utan svårighet förvandlas
i penningar icke allenast på Handels-Conto-
ren i Stockholm, utan äfven på andra större
handelsplatser. Det vigtigaste ibland bär
anförda motskäl blir dock sluteligen det en¬
skilda interesset, nemligen att de, som nu
innehafva ifrågavarande tjenster, skulle för¬
216
Den 16 Februari.
lora derpå; men skall då det allmänna äf~
ventyras för det enskilda, och det sednare
alltid ligga i vägen för det förra? Jag till¬
styrker bifall lili Betänkandet i denna del;
men om någon förändring dervid skulle an¬
ses nödig, ville jag föreslå, att Kamrerarne
vid Disconten och Låne-Contoren måtte vara
förpliktade att utan all slags provision eller
arfvode gå allmänheten till handa vid låne-
ansökningar och omsättningar.
Prosten Mittag: Hittills har det ej va¬
rit stadgadt, om Kamererare vid Disconten
och Låne-Contoren hafva rätt att såsom Com-
missionärer befatta sig med låneansökningar;,
men nu har Utskottet föreslagit ett strängt
förbud deremot. Man skulle tro, att ett så¬
dant förslag vore föranledt af mångå och
betydande förluster; men Utskottet åberopar
blott det enda exemplet i Malmö. Någon
förlust kan ej uppstå derigenom, att Kam¬
reraren i Banco-Disconten emotlager com-
missioner; ty han emoltager ej penningar>
utan assignationer, som äro ställda på viss
man och ej kunna transporteras. De som
talat för Betänkandet, torde ej hafva uppta¬
git alla sina skäl; jag anar, att något är i
bakhåll, nemligen den förmodan, att Kam¬
reraren skulle kunna tillbakahålla vissa sö¬
kande och framskjuta andra. Men ett så¬
dant missbruk bör Directionen, om den är
uppmärksam, kunna förekomma, och man
kunde, till correctiv häremot, stadga, dels
att Kamreraren ålades, att på låneansöknin-
Den 16 Februari.
217
gen anteckna icke blott dagen, utan äfven
timman, då den inlemnades, dels alt Kam¬
reraren, om han med ofvannämnda missbruk
andra gången beträdes, skall skiljas ifrån
tjensten. Om det ej tillätes Kamreraren att
mottaga Commissioner, kan någon annan in¬
om verket få detta förtroende. Hittills har
det ej varit förbudet för Kamreraren; såle¬
des måste det väl anses såsom tillåtet. Ett
förbud vore orättvist emot dem, som redan
sökt och erhållit tjensten, i förmodan, att
tillgodonjuta de med densamma hittills för¬
enade förmåner. Det obetydliga arfvodet,
som i stället blifvit föreslaget, kan ej anses
såsom en tillräcklig ersättning. Det medför
för Banken en utgift, som den icke förut
fått vidkännas, utan att Banken genom det
föreslagna stadgandet vinner i säkerhet. Jag
anhåller om återremiss.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag har re¬
dan instämt uti Tit. af IVingårds yttrande
och skall endast tillägga några få anmärk¬
ningar.
Den hos Kamereraren vid Låne-Contoret
i Malmö yppade Balance, och Högsta Domsto¬
lens Utslag, hvarigenom enskilte, som i Di-
scontväg begagnat Kamereraren som Com¬
missionär, befriades från ersättningsskyldig¬
het af de medel han i deras namn uppbu¬
rit, men förskingrat, har troligen gifvit Ut¬
skottet anledning att framkomma med detta
nya förslag. Utan att yttra mig om det
rättsenliga i nämnde utslag, vill jag endast
aiö Den 16 Februari.
fästa uppmärksamheten på de egna förhål-,
landen, som i Malmö inträffade. Banco-
Ombudet hade icke nog strängt uppfyllt si¬
na skyldigheter och starka misstankar före-
kommo äfven emot dess redlighet. Directio-
nen hade ock begått den oförsigtigheten att
genom allmän Kungörelse likasom inbjuda
allmänheten att vid sina lån och omsätt¬
ningar vända sig till Verkets Kamrerare,
som härigenom erhöll en slags publik aucto-
risalion, Åf denna, må hända äfven andra
anledningar, är ersättningsanspråk väckt e-
mot Direclionen, och beror på Domaremag-
tens pröfning. Beträffande förbudet, så haf¬
va flere af dem, som talat för bifall till
Utskottets Betänkande, sjelfve medgifvit, att
det allsicke kan efterlefvas, utan att Kame-
reraren äfven hädanefter, ehuru under en
annans namn, kommer att ombesörja enskil-
tas Låneansökningar. Detta är för mig ett
tillräckligt skäl att förkasta förslaget. Det
är vida fördelaktigare för den lånsökande
allmänheten att öppet kunna vända sig till
en ansvarig Embetsman inom Verket, som
står under Directionens omedelbara tillsyn
och lätt kan controlleras, än att han väl
hemligen åtager sig uppdragen, men låter
dem besörjas af en annan, för principalen
alldeles okänd person. Att man härom in¬
gen ting stadgar, synes mig bäst och ända¬
målsenligast. En hvar må efter eget behag
välja den Commissionär, till hvilken han hy¬
ser förtroende. Bedrages han utan att Ver¬
Den 16 Februari.
219
kets Styrelse inledt honom i vådan, bordet
blifva hans egen risque.
Slutligen Iian jag ej undgå anmärka de
olika straffbestämmelser för Kamereraren och
Directionens Ledamöter, hvilka Utskottet fö¬
reslagit. Den förre mister tjensten, och för¬
lorar dermed må hända sin timmeliga berg¬
ning. Om någon af de sednare öfverträder
förbudet, skall han blott utgå från Directio-
nen, men kan här i Stockholm fortfara att
vara en ibland Rikets Ständers Banco-Full-
mägtige. Det synes likväl, som öfverträ-
delser å Directionens sida voro brottsligare,
än å Kamererarens. Förverkar denne sin
tjenst, så måste väl Ledamot i Styrelsen för
en lika beskaffad handling förverka förtroen¬
det, icke det mindre blott, utan det högre
att vara Bancofullmägtig. Den närmare till¬
syn, som i detta fall uppdrages åt Ordfö¬
randen i Directionen, förutsätter, att denne
aldrig sjelf skulle befatta sig med Commis-
sioner. Men om han åtager sig några dyli¬
ka, hvem skall controllera och anmäla dess
öfverträdelse? Jag ser ej annat, än att man
måste constituera samtlige Ledamöter till öm¬
sesidiga Fiscaler och angifvare. Uti en så
organiserad Direction ville jag sannerligen
icke deltaga.
Häruti instämde Tit. Engeström.
Professor Agardh: Jag är af helt an¬
nan mening, än de Herrar, hvilka talat e-
mot Utskottets mening. Det är en stor fre¬
stelse för en embetsman, att hafva tvänne
220
Den 16 Februari.
Cassör: en allmän och en för enskildas räk¬
ning. Ilan faller då lätt på den utvägen,
att fylla bristen i den ena ur den andra.
Det måste vara en stark charakter, som mot¬
står en sådan frestelse. Vidare uppkommer
derigenom mycken oreda för en sådan tjen¬
steman, af hvilken man företrädesvis fordrar
all möjlig reda; och slutligen skola derige¬
nom hos allmänheten uppstå stora anspråk
på Låne-Contoret; ty om en brist uppkom¬
mer genom Kamrerarens vårdslöshet, skyl¬
ler man hela Verket för den förlust man
lider. Visst är, att det som mest förbittra¬
de sinnena i Skåne vid upptäckten af Kam¬
rerarens balance vid Malmö Låne-Contor,
var, alt allmänheten blifvit inlockad alt ta¬
ga Kamreraren till Ombud.
Då man förklarat, att detta nya förslag
tillkommit endast med afseende på ofvan-
nämnde Kamrerares balance i Malmö Låne-
Contor, så kunde äfven andra likartade exem¬
pel åberopas, fastän de dels föregått i an¬
dra verk, dels blifvit genom enskilda sam¬
manskott öfverskylde.
Jag tillstyrker bifall till denna punkt.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Man säger: det är alldeles nöd¬
vändigt att stadga ett correcliv emot Kam¬
rerarens rätt att taga emot commissioner.
Ett sådant correctiv gifves deruti, att Kam¬
reraren, såsom vid Disconten, ej emotlager
penningar, utan depositionsbevis, hvilket
kan ske äfven i Götheborg och Malmö, der
Dm 16 Februari.
221
penningar kunna sättas in i Landtränterief
Bättre är, att Directionen känner dem, som
äro Commissionärer, än att desse äro okän¬
de. Bättre, att Kamreraren har Commissio-
ner, än endast Ombudsmännerne. Man har
talat om misshushållning med Bankens me¬
del och förluster för Banken; jag önskar,
att frågan om misshushållning må hafvas i
minne, när vi komma till de Sju Bokhållar-
ne i Disconten. Man påstår, att det skall
föranleda till oreda, om Kamreraren får haf¬
va äfven en enskild Cassa; men sådant har
endast visat sig i Malmö, der man tog till
Kamrerare en person, som var dertill oskick¬
lig. Deremot hafva Götha-Canal-Discont,
Utrednings-Contoret och nu Låne-Contoret i
Götheborg länge haft en Kamrerare, Win¬
berg j som gjort sig allmänt aktad både så¬
som redlig och skicklig i och jag har här icke
hört en enda sätta i fråga Kamreraren Mat¬
tons redlighet eller skicklighet. Det var
högst oförsigtigt af Directionen i Malmö att
inlocka allmänheten att begagna Kamrera¬
ren såsom Commissionär, och man kan ej
undra, att hans fallissement under sådana
omständigheter väckt dubbel förtrytelse.
Domprosten Doct. Holmström: Jag gör
rättvisa åt Utskottets goda afsigt, men äfven
åt tjenstemän, hvilka ej gjort sig ovärdiga
ett förtroende, det de hittills ägt att emot¬
taga. Jag ville derföre tillstyrka åtminstone
den medelväg, om man för framtiden för¬
bjuder Kainrerarne alt vara commissionärer
232 Den 16 Februari.
St lånesökande, att man åtminstone tillåter
nuvarande innehafvare af dessa tjenster, hvil¬
ka på intet sätt gjort sig af ett sådant för¬
troende oförtjenta, alt tillgodonjuta den för¬
mon de hittills ägt.
Doctor Grevillius: För min rättskänsla
är det vidrigt, att en tjensteman, som sökt
en syssla, med påräknande af enskildt för¬
troende, skall beröfvas sin rätt, då han ej
genom oredligt eller oskickligt förhållande
förverkat den. Så är åtminstone förhållan¬
det med Kamreraren vid Låne-Contoret i
Götheborg: han har redan hunnit till åren
och har genom sitt välförhållande tillvunnit
sig ett så allmänt förtroende, att han kan
för en lägre procent än någon annan betje¬
na de lånesÖkande. Det vore orättvist, om
han nu på ålderdomen skulle beröfvas en
loflig inkomst, om hvars fortfarande han ic¬
ke haft skäl att tvifla. Man har sagt, att
det ej förut varit bestämdt tillåtet för Kam¬
reraren att emottaga sådana commissioner;
men när det förut varit bestämdt, hvilka
som ej få vara Gommissionärer, nemligen
Directionens Ledamöter, är det klart, att
det varit tillåtet för Kamreraren. Man sä¬
ger, alt, om Kamreraren får hafva om hand
tvänne särskilda Cassör, kan han fylla bri¬
sten i den ena ur den andra; men Låne-
Contorets Cassa bör väl vårdas af Directio-
nen, och utan dess begifvande bör ej Kam¬
reraren hvarken kunna taga ut eller lägga
dit något. För närvarande innehafvare af
Den 16 Februari. 323
Kamreraretjenster bör Åtminstone ej förbju¬
das att såsom Commissionärer gå de lånesö-
kande tillhanda.
Prosten Rosén: Det är medgifvet, att
Kamreraren kan vara Commissionär, utan att
synas. Han förlorar således i sjelfva verket
ingen ting, genom den föreslagna ändringen
i Banco-Reglementet; men Banken betryggas
derigenom mot förluster. Enligt hvad hit¬
tills varit stadgadt, har Banken måst ersät¬
ta de förluster, som enskilde Committenler
iråkat, genom Kamrerarens oredlighet. Den¬
na ersättningsskyldighet, som någon gång
kan blifva alltför tryckande och känbar, kan
icke heller billigtvis upphöra, så länge ej
Kamreraren är förbudet att vara enskilde
låntagares Ombud. Jag röstar derföre för
den föreslagna förändringen och bifaller Be¬
tänkandet.
Kyrkoherden Bergvall: V. Talmannen
af Wingård har i anledning af den obehag¬
liga händelsen med Discont-Kamereraren i
Malmö, Lindstedtj och Banco-Ombudets in¬
blandning i hans bedrägliga förhållande lå¬
tit undfalla sig ett yttrande, som har emot
sig, att vara både oriktigt och kasta en skug¬
ga på Banco-Styrelsen, som den icke förtjent.
Ehuru jag ej har någon del i hans utnäm¬
ning till Bankens Ombud derstädes eller upp-
trädt till Bancostyrelsens försvar, som ej be-
höfves; så är jag dock sanningen skyldig,
att öppet förklara, hvad jag bestämdt kän¬
ner, att Banco-Ombudet, Kamererare» Björk-
Den 16 Februari.
marij vid den tid, han utnämndes till of-
vannämnde befattning, allmänt ansågs både
inom och utom Banken såsom en utmärkt
skicklig och rättskaffens man, ochattBanco-
styrelsen så mycket mindre förtjenar i detta
afseende att benämnas som vårdslösj sorn
jag är öfvertygad, att, om Biskopen sjelf
siitit i denna styrelse, han då med nöje lem-
nat honom sin röst; alt man, just för de
utmärkt goda egenskaper, han då ägde, upp¬
drog honora att emottaga detta förtroende.
Angående sjelfva saken är mycket or-
dadt; men ehvad beslut H. Ståndet fattar,
kan man med säkerhet förutse, att en Kam¬
rerare, som ej vill akta ett förbud att emot¬
taga Commissioner, kan hafva en skrifvare
och begagna hans namn.
Professorn Doct. Engeström: I anled¬
ning af ett nyligen fäldt yttrande anser jag
mig pligtig att meddela följande rättelse.
Äfven jag har ofta hört det rykte, att f.
d. Direclionen öfver Malmö Låne-Contor
skulle, genom offentlig Kungörelse, gifvit be¬
stämd anvisning på Contorets Kamrerare så¬
som commissionär för lånsökande, och af
detta rykte har den värde Talaren säkert
blifvit missledd. Men det är helt och hållet
ogrundadt. Då Gontoret blifvit organiseradt,
utgaf Direclionen genast en Kungörelse här¬
om med uppgift på de personer, som blif¬
vit utsedde till Kamrerare, Ombudsman,
Bokhållare &c., samt bifogade i slutet, på
Con-
Den 16 Februari. aa5
Contorets tjcnstemäns anhållan, unden ättel-
sen att, i händelse allmänheten med com-
missioner anlitade dem, de erbödo sig alt
emot det ringa arfvodet af i proc. den sam¬
ma biträda. Följaktligen finnes häruti icke
ringaste tecken till något slags åt Kamrera¬
ren lemnadt företräde.
En annan har likasom antydt, att Kam¬
reraren hade ett afgjordt inflytande framför
Verkets öfriga Tjenstemän; men sådant är
förhållandet icke. Hans hufvudsakliga be¬
fattning är: alt skrifva anmärkningssedlarna ,
upprätta föredragningslistorna m. ra., och
lian äger intet tillträde till Directionen, utom
då lian för upplysningars meddelande någon
gång inkallas. Skulle ett sådant inftylande
siga rum, torde delta snarare böra tillerkän¬
nas Ombudsmannen, som förer Protokollet
vid Directionens sessioner, och följaktligen,
såsom ständigt närvarande, möjligtvis kan
medla för sina commiltenler. Ifrån denna
synpunkt borde äfven han tillhöra de före¬
slagna undantagen; hvilket jag likväl ur in¬
tet annat skäl kan finna nödigt.
Hvad slutligen beträffar det skäl, som
hämlats ifrån Kamrerarens lätthet, att med
sina commiltenters penningar betacka egna
tillgrepp ifrån Verket; så torde detta förlora
större delen af sin bevisande kraft genom
den anmärkning, att mångfalldiga andra ut¬
vägar kunna dertill gagnas. En bland dessa
bar f. d. Kamreraren Lindstedt sjelf upp¬
gifvit under ransakningen med honom, nemi.
Preste-St• Prot. i835. Bandel XVI• iS
22 6
Den 16 Februari.
att han genom enskild credit i staden länge
dolt verkliga förhållandet med sitt obestånd.
Prosten Astrand: Jag har förut med-
gifvit, att det föreslagna stadgandet ej kan
trygga enskilda; men det måste trygga Ban¬
den eller Disconten; ty enskilde, som för¬
lora, kunna aldrig få regress till Disconten,
om de äro förbjudne att begagna Kamrera¬
rens ombudsmanskap. Om lånen utgifvas uti
Banco-attester, så hindrar sådant ej Kamre-
rarne att malversera, ty Banco-attester gälla
i hvars mans hand, alldeles som reda pen¬
ningar.
"V. Talmannen, Biskopen ra. m. Doctor
af Wingård: Det är mig okärt, om jag ytt¬
rat något obehagligt för Bancofullmägtige;
det drabbar dock icke Tit. Bergvallj som
vid det ifrågavarande tillfället icke ännu var
Ledamot af Banco-Styrelsen. Jag tviflar ej,
alt Banco-Styrelsen handlade efter öfverty¬
gelse, men tror dock, att den kunnat bättre
bedomina sin man. Med den kännedom jag
ägde om den ifrågavarande personen och Tit.
Wallmosökte jag att få den sednare till
Bankens Ombud i Götheborg; och denne för-
värfvåde sig, under utöfningen af sin befatt¬
ning, en allmän aktning.
Professor Agardh: Om Directionen vid
Låne-Contoret i Malmö styliserat sin Kun¬
görelse så, att det endast tillkännagafs, det
de ifrågavarande tjenstemännen anhållit att
blifva anmälda, såsom beredvilliga att emot
en lindrig afgift emottaga commissioner, kun¬
Den 16 Februari.
de väl icke allmänheten taga det för annat
än en öppen tillåtelse. Om det förra sked¬
de med beräkning, var det sämre, än om
Directionen gjort det sednare, ty det inne¬
höll då en reserv atio mentalis.
Professorn Doct. Engeström: Min erinran
syftade egentligen derpå, att Directionen icke
hade särskildt gifvit anvisning på Kamrera¬
ren, såsom någon yttrat, utan på flere tjen¬
stemän vid verket. Directionen kunde der¬
emot ej gifva dessa tillåtelse att emottaga
commissioner, emedan Rikets Ständer gjort
det redan förut.
Vid sid. 8 anförde
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag har fast mig vid den ofta
upprepade satsen, att det skall hushållas
bättre i Banken. Jag önskar, att man gjort
mer afseende på tjenstemännens i Götheborg
ansökan och kan ej underlåta, att finna Ut¬
skottets resonement sid. 7, angående tjenste-
männen i Götheborg och Malmö, besynner¬
ligt; då lånerörelsen är dubbelt så stor i
Götheborg, som i Malmö. Hufvudsakligen
ville jag dock anhålla om en reduction af
några Bokhållare i Banco-Disconten. Göthe¬
borgs Låne-Contor har blott en; efter sam¬
ma norm borde Disconten hafva 2§, men
den har icke mindre än 7. Det är för litet
att hemställa, det blott en Bokhållare skall
indragas. Då blott en finnes vid Låne-Con-
toren, böra 3 till 4 vid Disconten göra
tillfyllest.
228 Den 16 Februari.
Professorn. Doct. Engeström: I afseende
på jemförelsen emellan Låne-Contoren i Gö¬
theborg och Malmö får jag erinra, att be¬
sväret ej beror af fondens storlek, utan af
lånens antal. I Götheborg äro lånen i all¬
mänhet större; i Malmö deremot små. De
små lånen gå ofta med öfverräntor, och der¬
af förorsakas det största besväret. Hvad Re-
duclion af personalen beträffar, har Banco-
Utskottet derpå varit betänkt, och föresla¬
git, att Bancofullpiägtige må göra indrag¬
ningar på hvilket ställe som helst.
Prosten Åstrand: Gralificationerne för
Kamrerarne i Banco-Disconten och Låne-Con¬
toren stå i sammanhang med hvad sid. är
föreslaget. Om det ena afslås, bör äfven så
ske med det andra.
Domprosten Doct .Holmström: Sex Vakt¬
mästare för Banco-Disconten synes vara ett
stort antal. Må hända vore hälften nog.
Contractsprosten Nordin: Då Stats-Ut-
skottet icke åt Riksgälds-Contorets Fullmäg-
tige, utan åt Rikets Ständer, öfverlemnat,
att, enligt förslag, indraga öfverflödiga tjen¬
stemän i Riksgälds-Contoret; synes, för con-
sequencen skull, det tillhört Höglofl. Banco-
Utskottet, att, icke för Bancofullmägtige,
ulan för Rikets Ständer föreslå, huru många
och hvilka beställningar vid Bankens verk
böra och kunna indragas; rättigheter och
förtroenden böra vara lika, i lika förhållan¬
de, vid bägge Verken. Dessutom, indragnin¬
gen är lättare för Ständerne än för Fullmäg-
Den 16 Februari.
lige i considerationer, inom lius, äro miigtiga,
men äro icke så mägtige öfver främlingar,, på
afstånd. Jag skulle derföre önska, att Be¬
tänkandet återremitteras, på det Högloft.
Banco-Utskottet måtte för Ständerne föreslå
den indragning, som Banken kantåla, i alla
dess afdelningar. Kunna Ständerne afgöra
om indragning inom Riksgälds-Conloret; så
kunna de det äfven inom Banken.
Memorialet återremitterades.
Prosten Åstrand reserverade sig mot åt«
gärden, som bidrager att förlänga Riksdagen.
Häruti instämde Tit. östberg, Laure¬
nius j P. G. Svedelius.
$. i5.
Upplästes och godkändes Expedilions-
Utskottels Förslag till Rikets Ständers un¬
derdåniga Skrifvelser:
N:o 288, om afskrifning af ett Profes¬
sor Ågren beviljadt lån;
N:o 28g, angående rättighet för Styrel¬
sen öfver Passevolance- och Armeens Tross-
passevolance-Cassa, att insätta sina obehöfli-
ga fonder på Låne-Bankens upplåningsräk-
ning för Handels-Disconten;
N:o 290, angående Myntverkets ställan¬
de under Bergs-Collegii Öfverstyrelse;
N:o 291, angående Städernas Saluaccis;
N:o 292, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nåd. Proposition, angående det vid sista Riks¬
23o Den 16 Februari.
dag framställda förslag till ny Stängsel-För¬
ordning;
N:o 293, angående Forvagnsinrätlnin-
gar m. m.
16.
Föredrogs Lag-Utskottets d. 9 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 177, i anledning
af återremissen å Utskottets Betänkande
1^:0 162, öfver Hr N. W. Stråles motion,
om meddelande af bestämdt stadgande, hu¬
ru vida särskildt ansvar skall liga rum för
förnyande af förbrytelse, hvarföre man än¬
nu icke undergått bestraffning m. m.
Professor Grubbe anförde: I anledning
af Lag-Utskottets Betänkande N:o 162 afgaf
jag en reservation, i hvilken jag utvecklade
skälen för min tanka, att då en förbrytare
dör, innan den öfver honom fällda domen
hunnit gå i verkställighet, men sedan den
likväl vunnit laga kraft, höra ådömde böter
utgå af hans qvarlåtenskap, så vida Konun¬
gen ej, i anseende till hans efterlemnade
arfvingars torftighet, finner för godt att ef¬
terskänka dem. Då Utskottet, hvars Betän¬
kande blifvit af Borgare-Ståndet afslaget och
af de öfriga Stånden återremitteradt, utan
afseende på de deremot gjorda anmärknin-
garne, vidblifvit sin motsatta mening, tror
jag mig böra nämna, att jag, då -detta Be¬
tänkande, i anledning af återremissen, inom
Utskottet förevar till förnyad handläggning,
Den 16 Februari.
2'5l
var med vederbörlig permission frånvarande,
och alt det endast är af detta skäl, som jag
ej vid Utskottets nja Betänkande bifogat en
förnyad reservation. Jag åberopar hvad jag
redan i min mot det förra Betänkandet af-
gifna reservation yttrat, och vill dertill än¬
nu lägga några ytterligare anmärkningar.
För frågans riktiga besvarande har man i
min tanka att undersöka: 1:0 huruvida Sta¬
ten är berättigad att ur förbrytarens sterb¬
hus uttaga ådömde böter, och 2:0 huruvida
den äger något fullgilltigt skäl att göra den¬
na rättighet gällande. Hvad den förra af
dessa frågor beträffar, så förstår jag i san¬
ning ej huru man med det ringaste skäl
skulle kunna betvifla Statens rättighet att
ur ett sterbhus uttaga böter, ådömde genom
en före förbrytarens död laga kraftvunnen
dom. Det är ju klart, att då förbrytaren
sjelf förverkat hela sin rättighet till den del
af sin egendom, som svarar emot de ådöm-
da böternas belopp, och då Staten är berät¬
tigad att när som helst af honom sjelf uttå¬
ga dem, så tillhör detta bötesbelopp i det
ögonblick, då han dör, icke mer honom,
utan Staten. Arfvingarne, hvilkas arfsrätt,
i följd af arfsrätlens hela väsende, endast
består i en öfverfljttning på dem af den
rätt den afledne sjelf vid sin död ägde j
kunna omöjligen genom bans död förvärfva
något gilltigt anspråk på den mot böterna
svarande summa, till hvilken förbrytaren
sjelf vid sin död ej ägde något sådant an¬
språk. Deras rätt blir således ej i minsta
232
Den 16 Februari.
mon förnärmad, om Staten af den aflidnes
qvarlåtenskap uttager denna summa, hvilken
ostridigt tillhör Staten såsom en dess fordran.
Också har Utskottet i sitt sednare Betänkan¬
de åtminstone till hälften medgifvit, hvad
Utskottet i förra Betänkandet helt och hål¬
let bestred, nemligen att böterna kunna och
böra betraktas såsom en förbrytarens skuld
till Staten. Så betraktas de ock med rätta
af vår Lag, som i 17 Cap. 16 §. Flandels-
Balken omtalar böters uttagande i samman¬
hang med frågan om Borgenärers rätt till
gäldbunden egendom. Att lagen här sätter bö¬
terna efter alla andra fordringar, har blott sin
grund i Statens billiga aktning för andra for¬
dringsägares vanligtvis tidigare förvärfvade
rättsanspråk, samt i den consideralionen,
att Staten, som med böternas ådömmande
icke åsyftar en pecuniär vinst för sig, utan
blott förbrytarens bestraffning, heldre bör,
då tillgångar brista, underkasta sig förlusten
af bötesbeloppet, än genom dess uttagande
minska tiilgångarne för de öfrige fordrings-
ägarne. Men detta kan ej i något hänseen¬
de upphäfva Statens rätt, att der fulla till¬
gångar finnas lill både de öfriga skuldernas
och böternas gäldande, uttaga de sistnämnde.
Men om Staten äger rättighet att ur
förbrytarens sterbhus uttaga böterna, bör
den ock begagna sig af denna rättighet, el¬
ier borde den ej måhända heldre en gång
för alla afsäga sig densamma? För att redigt
besvara denna fråga måste man först och
främst, vid sjelfva rättsfrågans bedÖmmande,
Den 16 Februari.
233
helt och hållet abstrahera från den medlid-
samhets-consideration j, som vid lagstadgan¬
dets tillämpning stundom kan föranleda till
böternas efterskänkande. Jag har redan„ i
min reservation anmärkt, att Konungen bör
äga magt alt i de fall, då ömmande omstän¬
digheter förekomma, efterskänka böterna;
men att delta då ej bör anses för något an¬
nat än det i sjelfva verket är, nemligen en
act af välgörenhet j utöfvad mot förbryta¬
rens i torftighet efterlemnade familj. Men
denna yttring af välgörenhet rör ej sjelfva
rättsfrågan. Hvad denna åter beträffar, må¬
ste man, för att rätt bedömma den, utgå
ifrån en djupare uppfattning af det borger¬
liga straffets ide och väsende, än den, hvil¬
ken röjer sig i Utskottets Betänkande. Då
allt borgerligt brott utgör en rubbning eller
kränkning af Rättens ide, hvilken det till¬
hör Staten att vårda, så måste ock Straffet
till sitt väsende tänkas såsom en Statens re-
action mot brottet åsyftande att upprätt¬
hålla den kränkta rättsideens helighet och
att återställa den i dess integritet. Då det
borgerliga straffet betraktas ur denna högre
synpunkt, röjer det sig visserligen lätt alt
en egendoms förlust (t. ex. böter) blott för
ett mindre antal brott torde utgöra ett lämp¬
ligt straff: lämpligast torde det vara såsom
straff för sådana förbrytelser, som omedel¬
bart åsyfta en oloflig vinst, t. ex. lurendre-
jeri, tullförsnillning o. s. v. Men i alla de
fall, för hvilka detta straff är stadgadt, gäl¬
ler det att delta, likasom alla andra straff,
234
Den lif Februari.
icke tor betraktas såsom något arbiträrtj
ulan såsom något, som erfordras för att in¬
om Staten realisera rättvisans idéj och der¬
före ej lättsinnigt bör lemnäs utan verkstäl¬
lighet. Fråge vi nu med anledning häraf
huruvida detta straff bör gå i verkställighet
äfven efter förbrytarens död, så finne vi lätt
att förhållandet med ett egendomsstraff är
belt annat än t. ex. med ett kroppsstraff.
Ett kroppsstraff kan naturligtvis ej verkstäl¬
las efter förbrytarens död, då man ej kan
tillfoga den aflidne någon kroppslig smärta:
ett egendomsstraff kan deremot utan svårig¬
het verkställas efter förbrytarens död, så
snart hans qvarlåtenskap dertill lemnar till¬
gångar. Vid detta förhållande skulle ett all¬
mänt stadgande, sådant som det af Utskot¬
tet föreslagna, att ådömde böter aldrig skola
ur förbrytarens sterbhus uttagas, icke låta
förena sig med den orubbliga helgden af
Statens straffande rättvisa. Jag vill, för att
göra detta mera klart, åter erinra om det
exempel jag redan i min reservation anfört.
Man föreställe sig en lurendrejare, som i
många år ostraffad riktat sig genom sitt olov¬
liga näringsfång, utan att man lyckats att
ertappa och straffa honom. Ändteligen blir
lian en gång ertappad och dömd till betyd¬
liga böter, men dör innan böterna utgått,
ehuru sedan domen vunnit laga kraft. Jag
frågar nu: vore det rätt och förnuftsenligt
att böterna ej uttoges ur bans sterbhus, och
att således bans arfvingar, som i alla fall
få njuta till godo den orättmätiga vinsten af
Den 16 Fehr tiar i. a35
Lans mångåriga förbrytelser, derutöfver skul¬
le erhålla en skänk af det Staten tillhöriga
bötesbeloppet? Ingen, sora äger en lifligare
känsla af rättvisans helighet, lärer kunna
gilla en så beskaffad eftergift af dess for¬
dran. Äfven då man betraktar straffet ur en
annan synpunkt, nemligen med afseende på
dess yttre ändamålj kommer man till sam¬
ma resultat. Den med straffet åsyftade de-
territionen skulle utan tvifvel till en viss
grad försvagas genom ett stadgande, som en
gång för alla förvissade alla förbrytare der¬
om att ådömde böter, i händelse af deras död,
aldrig skola ur deras sterbhus uttagas. Man
invänder häremot, att om böterna ur sterb¬
huset uttagas, så drabbar lidandet ej för¬
brytaren sjelf, utan hans oskyldiga familj.
Men om man blott klart inser, att förbry¬
tarens efterlemnade familj ej har det ringa¬
ste rättsanspråk på bötesbeloppet; så måste
man ock vid en närmare undersökning lätt
kunna öfvertyga sig om ogilltigheten af den¬
na invändning. Att förbrytaren sjelf icke
lider något genom böternas uttagande ur hans
sterbhus, är alldeles falskt. Ty om han vet
att böternas uttagande kommer att medföra
någon olägenhet för hans efterlemnade fa¬
milj, så innebär ju föreställningen om den¬
na framtida olägenhet för bans familj ett
psychiskt lidande för förbrytaren, och ger
honom ett motif att afhålla sig ifrån brottet,
alldeles på samma sätt, som böternas utta¬
gande under hans lifstid skulle utgjort för
honora ett lidande, icke blott med afseende
Den iS Februari.
pä de privationer denna egendomsförminsk-
ning skulle förorsakat honom sjelf j utan äf¬
ven lika mycket, eller kanhända ännu mera,
med afseende pä de olägenheter denna egen-
domsförminskning skulle ådragit hans familj.
Då någon af fruktan för straffet afhåller sig
från ett hrott, hvilket är belagdt med dryga
böter, tror man väl att det alltid blott är för
sin egen skullj d. v. s. för att undgå den för¬
lust af lefnadsbeqvärnligheter m. m. som ho¬
tar honom sjelf, som han afhåller sig ifrån
brottet? Kan ej föreställningen om de pri¬
vationer, hvilka, i följd af hans genom bö¬
ternas erläggande lidna egendomsförminsk-
ning, skulle komma att drabba hans familj,
ofta utöfva en lika stark, eller ännu starkare,
af skräckande verkan på honom ? Denna af-
skräckande verkan blir naturligtvis alldeles
densamma, antingen lian föreställer sig, att
dessa privationer komma alt drabba bans
familj under hans liftid, eller efter hans död.
Och då man ej tvekar att under hans lifstid
tillfoga honom en förlust, hvars verkningar
komma att drabba hans familj genast, och
ganska lätt äfven kunna fortfara efter hans
död, med hvad skäl skulle man då tveka att
ur hans sterbhus uttaga ett bötesbelopp, ge¬
nom hvars uttagande hans efterlemnade fa¬
milj alldeles icke kan lida något annat eller
mera än den skulle nödgats lida, i fall t.
ex. samma bötesbelopp hade af förbrytaren
hunnit uttagas kort före hans död? Det lig¬
ger i sakens natur, och kan aldrig förekom-
mas, alt följderna af det straff en förbrytare.
Den 16 Februari. 207
lider måsle mer eller mindre drabba äfven
bans familj. Detta gäller icke blott om bö¬
ter j och i allmänhet om allt egendoms straffa
antingen det går i verkställighet under för¬
brytarens lifstid eller efter hans död, utan
ock om alla andra straff. Eller tror man
väl, att då en förbrytare straffas med hals¬
huggning, spöslitning, landsflykt, flerårigt
fängelse o. s. v., hans olyckliga familj ej der¬
igenom lider ojemförligt mera, än genom
böters uttagande efter hans död? Skulle fa¬
miljens lidande få gälla såsom ett tillräckligt
skäl att lemna förbrytelsen ostraffad, så skul¬
le aldrig någon förbrytare straffas, då han
äger familj. Nej, sä länge frågan är om sjelf¬
va lagens allmänna stadgande, måste detta
bestämmas, icke af medlidsamhetskänslanj
utan af rättvisans ide'. Då denna fordrar
förbrytarens bestraffande, måste förbrytarens
familj med resignation underkasta sig de
oundvikliga olägenheter, hvilka den genom
hans bestraffning kommer att Iida, så snart
straffet är sådant att familjens egen rätt der¬
igenom ej i minsta nion förnärmas. Det är
för öfrigt en sällsam inconseqvens att yrka
det böter ej må utgå ur förbrytarens sterb¬
hus, emedan olägenheten deraf drabbar
hans familj, då man likväl, (såsom Utskottet
i 4;de punkten af Betänkandet N:o 162) med-
gifver, alt när i brottmål ingår fråga om
ersättning eller skadestånd, ersättningen bör
uttagas ur förbrytarens sterbhus, så vida
brottmålet vid den anklagades död är i det
skick, alt någon undersökning om brottets
a38 Den 16 Februari.
verklighet icke återstår. Lider då ej den ef-
terlemnade familjen lika mycket genom er¬
sättningens uttagande ur sterbhuset, som ge¬
nom böternas? Hvarföre bör då den förra
uttagas, men ej de sednare? Om ersättnin¬
gen bör uttagas, emedan det är den förnär¬
mades rätt att utbekomma den, är det ej
lika mycket Statens rätt att utbekomma bö¬
terna? Och är ej denna sednare rätt lika
helig som den förra? Dessutom kunna ock
böterna ofta till större eller mindre del, en¬
ligt lagens stadgande, tillböra åklagaren.
Kommer ej då äfven hans rätt här i fråga?
Ändteligen är ock klart att det af Utskottet
föreslagna stadgandet, att ådörnde böter ej
må uttagas ur förbrytarens sterbhus, skulle
gälla, ej blott i de fall, då förbrytaren ef-
terlemnar familj, utan äfven i dem, då lian
ej har någon sådan, utan t. ex; genom te¬
stamente bortgifver sin egendom åt oskylda
personer. Han skulle således då vara berät¬
tigad att till dessa främmande personer bort¬
skänka äfven Statens obestridliga rätt till de
ådömda böternas belopp: en lagstiftning,
sorn stadgade detta, skulle den ej stå i den
mest uppenbara strid mot både rättvisans
och billighetens fordringar?
I^följd af alla dessa skäl vidblifver jag
min redan yttrade tanka, att då en förbry¬
tare dör sedan domen vunnit laga kraft, bö¬
ra böterna uttagas ur hans sterbhus. Denna
tanka är i full öfverensstämmelse med alla
utmärktare och grundligare Criminalisters
åsigt af ämnet. Ett sådant stadgande har
Den 16 Februari. 2'dg
derföre ock blifvit infördt i de bästa af dea
nyare tidens Criminallagstiftningar, t. ex. i
den, förnämligast af Feuerbach utarbetade,
Bayerska. I enlighet härmed har ock hos
oss Lag-Comiteen upptagit ett dylikt stad¬
gande i nya Criminal-Lagförslaget. Det har
derföre med så mycket mera skäl förefallit
inig oväntadt att se Utskottet så ytligt och
lösligt behandla denna fråga.
Jag har redan anmärkt att det allmän¬
na stadgandet om böters uttagalide ur för¬
brytares sterbhus, då domen före hans död
vunnit laga kraft, icke bör förhindra Konun¬
gen att, der ömmande omständigheter före¬
komma, af medlidande med förbrytarens i
torftighet efterlemnade familj, ejterskänka
böterna. Men jag har tillika erinrat, att det¬
ta alldeles icke rör sjelfva rättsfrågan_, utan
bör betraktas såsom något ifrån den allde¬
les åtskildt, nemligen en act af välgörenhetj
ntöfvad mot en torftig familj. Egentligen
borde i sådant fall böterna först uttagas,
för att uppfylla lagens och rättvisans for¬
dran, och derefter kunde Konungen skänka
den torftiga familjen en lika summa (unge¬
fär på samma sätt, som det ofta händt att
en förbrytares egendom först blifvit confisce-
rad, och derefter blifvit återskänkt till hans
familj). Men om böterna i stället icke ut¬
tagas, utan genast efterskänkas, så utgör det¬
ta blott en förkortning, medelst hvilken de
tvänne handlingarne sammandragas till en,
hvarvid sjelfva sakens väsende likväl for-
blifver detsamma. Också är det ej nödyän-
Den 16 Februari.
iligt att Konungen efterskänker hela hötes-
beloppet: han kan efter omständigheterna,
d. v. s. med afseende på familjens större el¬
ler mindre torftighet, efterskänka mer eller
mindre af dem, t. ex. hälften o. s. v. Tve¬
tydigt kan det emedlertid synas om Konun¬
gen må tillåta sig att efterskänka åklagarens
andel i böterna. Åtminstone skulle detta ej
kunna försvaras genom någon annan grund
änden, att åklagaren, då han emottager sys¬
slan, på förhand känner att han stundom kan
komma att genom böternas efterskänkande
förlora sin andel i dem och alt han således
vid sysslans emottagande stillatigande under¬
kastat sig dessa förluster. Likväl torde det¬
ta åtminstone icke höra äga rum i andra fall,
än då förbrytarens ,efterlemnade familj befin¬
ner sig i en så nödställd belägenhet, alt äf¬
ven åklagaren, om lian är en ädelsinnad
man, skuile vara benägen att frivilligt efter¬
skänka sin andel i böterna.
Contraclsprosten Nordin: Betänkandet
bar skäl för sig. Skulle Staten uttaga sina
böter ur förbrytarens sterbhus, och det en¬
ligt lag; då sannades ordspråket: summum
jusj summa injuria. Böter torde, såsom
Högh Utskottet vill, böra anses, icke såsom
Statens fordringar, utan såsom straff, emedan
kroppsstraff, enligt gällande lagar, ofta för¬
vandlas till böter, och böter lill kroppsstraff.
Och allt verldsligt straff måste upphöra vid
döden. Det är i allt fall obarmhertigt, alt
afle-
Den 16 Februari.
afleden brottslings maka och barn, som in¬
tet ondt gjort, skola lida för det en annan
brutit. Betänkandet må bifallas.
Prosten Mittag: Då Betänkaudet förra
gängen förevar, yltrade jag mig i samma an¬
da som Utskottet, och liar sedermera ej fun¬
nit skäl att ändra min öfvertygelse. Frågan
är, om böter äro alt anse såsom skuld eller
straff. Om de äro skuld, äro de en egen
art af skuld; men jag kan ej förstå annat,
än att de äro straff, då böter kunna för¬
vandlas till kroppsstraff eller tvärtom. Äro
de ett straff, så böra de lika litet, som nå¬
got annat straff, kunna tillämpas på en död.
För öfrigt hänvisar jag lill Betänkandet sid.
4, der hvar och en finner tillräckligt skal
för att stadga sin öfvertygelse. Jag bifaller
Betänkandet.
Med Tit. Nordin och Mittag instämde
Tit. Öhrnberg.
Professor Grubbe: Då jag redan med
tillräcklig utförlighet utvecklat mina tankar
så väl i min reservation vid Betänkandet
N:o 162, sorn i mitt nyss afgifna Anförande,
vill jag ej ytterligare trötta det Högv. Stån¬
det med ett vidlyftigt svar på de tvänne
sista värda Talarnes inkast. Jag tror mig i
sjelfva verket redan hafva besvarat dem in¬
nan de blifvit framställde. Blott några få
ord vill jag ännu tillägga, och skall sedan
ej mer yttra mig i denna fråga. Man invän¬
der att böter icke utgöra en förbrytarens
Preste-St. Fröt. i835. Bandet XFL 16
242 Den 16 Februari.
skuld till Staten, utan ett straff. Det är be¬
synnerligt att man ej förmår inse, att de
efter sakens natur utgöra båda delarnej och
att deras egenskap af struff' låter fullkomligt
förena sig med deras egenskap af skuld.
Det förstås af sig sjelf, att de först och
främst utgöra ett straff. Men då detta straff
består i forlusten af en visspenningsumma,
som skall till Staten betalasj så är det ju
solklart, att så länge denna summa icke är
betald, blir det en Statens rätt eller fordran
att utbekomma den, och att förbrytaren, i
följd af sin allmänna förbindelse alt under¬
gå det honom ådömda straffet, blir skyldig
eller förbunden att till Staten utbetala den¬
na summa. Delta gäller ej blott i det fall,
då förbrytaren dör innan böterna utgått,
utan äfven då förbrytaren lefver. Böterna
bli, just i följd af sin natur af ett af Lagen
ådömdt straffj en förbrytarens skuld till
Statenj till desS' de verkligen utgått. Ty
livad är begreppet af en skuld, om ej det,
att den utgör en förbindelse att till en an¬
nan betala ett visst belopp af penningar el¬
ler penningars värde? Och en sådan förbin¬
delse har ju förbrytaren genom den laga
kraftvunna domen?
Det inkast man velat hämta af det li¬
dande, som öfvergår förbrytarens familj ge¬
nom böters uttagande ur hans sterbhus, tror
jag mig redan i det förut anförda hafva så
fullständigt besvarat-, att allt tillägg dertill
vore öfverflödigt. Jag tror mig bafva visat,
alt det ligger i sakens natur, att en förbry-
Den )6 Februari. 24 3
tares familj lider mer eller mindre genom
lians bestraffning, men att detta ej får hin¬
dra uppfyllandet af rättvisans fordran, och
alt familjen måste med resignation underka¬
sta sig denna olägenhet, så snart förbryta¬
rens bestraffning ej på något sätt förnärmar
familjens rätt: att vidare familjen, sorn ej
bar deri ringaste rätt till det bär ifrågava¬
rande bötesbeloppet, icke i minsta mån för¬
närmas genom dess uttagande: och att slut¬
ligen, hvad medlidsamhets-consideralionen
beträffar, lagens stadgande om böternas ut-(
tagande icke hindrar Konungen att, der öm¬
mande omständigheter förekomma, efterskän¬
ka mer eller mindre af dem, d. v. s. att ge¬
nom en act af välgörenhet skänka den torf¬
tiga familjen en mot böterna, eller mot en
del »f dem, svarande summa. Jag har ock
redan anmärkt, att, om det gifves fall, då
en familjs nödställda belägenhet påkallar å
Konungens sida en sådan välgörenhet, så gif¬
ves det ock ganska många andra fall, då en
förbrytare efterlemnar sin familj i rätt goda
villkor eller då han ej efterlemnar någon
familj, samt att i alla dessa fall böternas ef¬
tergifvande skulle utgöra ett af ingenting
föranledt bortskänkande af Statens ostridiga
rätt. Att böternas uttagande ur sterbhuset
alldel es icke kan sägas utgöra någon hämd
mot den oskyldiga familjen, måste vara klart
för en hvar, som förmår inse den väsendt-
liga skilnaden mellan hämd och rättvisa.
Jag kan ej heller erkänna gilltigheten
af det skäl emot böternas uttagande ur sterb-
Den 16 Februari.
huset, alt böternas ändamål blott är att be¬
röfva förbrytaren vissa lefnadsnjutningar el¬
ler beqvämlighqter, hvilket ändamål ej mer
han uppnås efter hans död. Man betraktar
böternas ändamål ur en alltför låg och in¬
skränkt synpunkt, om man låter det beslå
blott uti att beröfva förbrytaren vissa lef¬
nadsnjutningar. Vöre detta deras hela än¬
damål, så borde man aldrig uttaga ett bö¬
tesbelopp af t. ex. tio eller hundrade Riks¬
daler af den rike, ty hvilka lefnadsnjulnin-
gar beröfvas väl en rik man genom förlusten
af en sådan för honom obetydlig summa?
Men straffet åsyftar något vida högre än att
blott beröfva förbrytaren vissa njutningar
och beqvämligheter. Det är ämnadt att ut¬
göra det i verkligheten framträdande > eller
i en yttre handling manifesterade uttrycket
af Rättvisans ide'j i den menings hvaruti
denna af Staten såsom Rättsanstalt betrak¬
tad j bör vårdas och framställas. Huruvida
förbrytaren genom straffets undergående lider
iner eller mindre, beror af tillfälliga omstän¬
digheter, som ej på förhand kunna beräk¬
nas. Landsförvisning kan t. ex. för en för¬
brytare medföra ett ganska svårt lidande, för
en annan åter ett högst obetydligt. Ärans
förlust betyder ingenting för den, som ej
har någon hederskänsla o. s. v. Men lagen
kan ej rätta sig efter sådana tillfälliga och
af subjectiva förhållanden beroende olikhe¬
ter. Den måste efter objectiva grunder be¬
stämma straffet, och detta en gång bestäm¬
da straff måste i de särskilda fallen gå i
Den 16 Februari.
verkställighet, för att gifva Statens med¬
lemmar en aldrig utebli/vande erinran om
helgden af rättvisans oeftergifliga kraf. Det¬
ta gäller lika väl om böter, sorn om alla andra
straff, yid sjelfva straffets bestämmande,
d. v. s. vid strafflagens stiftande, bör man
visserligen taga i betraktande det större eiler
mindre lidande straffet kan anses medföra
lör förbrytaren, så vidt nemligen detta i all¬
mänhet eller efter objectiva grunder kan
bestämmas. Men vid strafflagens tillämpning
kan det omöjligen förekommas att ett och
samma straff kommer att i ett fall medföra
för förbrytaren ett större subjeclift lidande
än i ett annat; och om man skulle efter alla
sådana slags olikheter modificera, förändra,
eller upphäfva lagens tillämpning, så skulle
lagskipningen derigenom förlora all enhet,
fasthet och conseqvens.
Häruti instämde Tit. G. Nibelius och
Bergqvist.
Prosten Mittag: Om delta vore sant,
skulle Staten äfven anse sig betalt, om för¬
brytaren finge vissa par spö; om sterbhuset
efter en lurendrejare med rälta borde iida
genom böter, borde det äfven lida förlust
till heder och ära, lika med förbrvlaren.
Straffen böra väl hafva en gräns vid döden.
Angående \ punkten åberopar jag Utskottets
yttrande.
Professor Agardh: Jag är ej fullt öfver-
tygad af Prof. Grubbes bevisning. Hvarje
246
Den 16 Februari.
straff mäste vara personligt. Staten, såsom
straffmagt, står i ett annat förhållande till
en död, än till en lefvande förbrytare. Se¬
dan förbrytaren är död, kan han intet för¬
lora. Således, antingen böterna anses såsom
ett straff eller en fordran, kan Staten ej ut¬
taga dem af förbrytaren, sedan han är död,
emedan denne då hvarken kan straffas eller
kräfvas, ej heller af hans arfvingar, emedan
straffet eller krafvet då skulle drabba en an¬
nan person an förbrytaren eller den skyldige.
Ståndet biföll Betänkandet N:o 162 och
lade Utlåtandet N:o 177 lill Handlingarna.
Häremot reserverade sig Tit. Grubbe.
$■ >7-
Föredrogs Stats-Utskottels d. g dennes
bordlagda Utlåtande N:o 4°6> öfver anmärk¬
ningar vid Betänkandet N:o 355, i anled¬
ning af Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, an¬
gående medel för undsättningar i svårare
missväxtår.
Contractsproslen Östberg anförde: Sedan
Utskottet kommit med detta svar på åter-
remissen, kan jag ej fullt gilla det, emedan
Utskottet tillstyrkt mer än Kongl. Maj.t be¬
gärt. Förra gången åsyftades tvänne vigtiga
ändamål: 1:0 att genom fix tull lätta stad¬
gandet af en inhemsk spanmålshandel, och
2:0 att Staten skulle befrias från omsorgen
att vid hvarje Riksdag anvisa nya summor
för undsättningar. Då detta genom närva¬
rande Utlåtande blifvit kullkastadt, kan jag
Den 16 Februari. 347
ej tillstyrka, hvad Utskottet i 3 punkten fö¬
reslagit. Jag tillstyrker derföre, att vi stad¬
na vid 1 punkten, sorn innehåller ett svar
på Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, och afslå
de bägge sista.
Professor Agardh: Fastän jag alltför väl
känner det vara förgäfves alt påyrka någon
förändring i det närvarande undsättningssy-
stemet, så kan jag dock icke, då fråga nu
är att gifva en förnyad sanction åt detta sy¬
stern, med stillatigande deltaga i ett beslut,
som jag i så många afseenden anser förderfligt.
Det närvarande systemet grundar sig, som
bekant är, på den princip, att undsättnings-
säden skall uppköpas sedan missväxten re¬
dan inträffat och behofvet af spanmålsinköp
redan är kändt, hvarigenom säden kommer
att inköpas till dess högsta pris samt i all¬
mänhet af utländsk production.
Att en sådan plan för de stora undsätt¬
ningar i spanmål, som i vårt land äro ound¬
gängliga, måste vara af ganska ringa nytta
för undsättningstagarne sjelfva, kan hvar och
en finna. I fall de kunde erhålla penningar
lill låns på annat båll, är det säkert, att de
sjelfva skulle kunna köpa spanmålen lill
bättre pris än Staten kan lemna den.
Således är det första felet af den nu an¬
tagna inrättningen, att undsättningstagaren
måste betala varan dyrare än på något an¬
nat sätt; och likväl kallar man detta för en
undsättning.
Den 16 Februari.
Det är sant: Staten iemnar honom an¬
stånd några år. Men hjelper delta väl sa¬
ken? Supponera, alt han erhållit ioT:r säd
till dubbla priset emot vanliga år. När han
återbetalar det, när säden gäller hälften min¬
dre, har han återbetalt 100 procent mer än
han lånat.
Erfarenheten har också visat, att und-
sältningstagarne genom ett sådant understöd
blifva icke hjelpte, men ruinerade. Staten
tvingas dérföre att göra afskrifningar, och
efterskänka större eller mindre del af under¬
stödet. Detta har åter ett skadligt inflytan¬
de på folkets charakter. Den undsatte litar
på alt få sin skuld eftergifven. Han fruk¬
tar då ej att begära hjelp å nyo, och han
vänder sig alltid till Slaten, när förlägen¬
het inträffar.
Statens hjelp, derigenom ätt säden upp-
kÖpes, när den är som dyrast, blir alltid
otillräcklig. För samma summa, som nu an¬
vändes, kunde mycket mera säd erhållas,
och således hjelpen blifva flerfaldigt större,
om sadén uppköptes under fallande och ej
under stigande priser. Ingen Stats-Cassa
skulle räcka lill att tillfredsställa allas be¬
hof eller allas fordringar vid dylika tillfäl¬
len, meden sådan undsättningsplan. Lands-
höfdingarne blifva således, utöfver den hjelp
Staten gifver, nödsakade att begära af en¬
skilda medborgare hjelp för det af missväxt
träffade Länet, och sedan detta system in¬
förts, finnér man under sådana år Tidnin¬
Den 16 Februari.
garna uppfyllda af anropningar af den en¬
skilda välgörenheten. Då man söker att i
enskilda comtnuner ulrola ett sådant anli¬
tande af barmhertiglieten, införer män det i
stort för hela provinser. Huru förnedrande
iir ej delta för värt land! I hvilket annat
land ser man annoncer i Tidningarna, alt
den eller den provinsen begär hjelp för hun¬
gersnöd? Skedde del, skulle man otvifvel-
akligt anse den Regering för den oskickli¬
gaste af alla, under hvilken ett sådant för¬
hållande kunde uppstå och tillåtas.
Man har sagt, att man i vårt land in*
fört della undsättningssystem, för alt upp¬
hjelpa den enskilda spaiimålshandeln. Det
har nu fortfarit sedan år i8a3 eller i ii år;
men har val den enskilda spaiimålshandeln
derunder förkofrat sig? Har den icke snara¬
re förminskats? Så vidt jag kan finna, har
efter denna författnings vidtagande all span¬
målshandel nästan upphört emellan Sveriges
särskilda provinser. Hvarje provins måste
nu slräfva att blifva tillräcklig för sig sjelf,
och de norra provinsernas stora förlägenhet
under de sednare åren härleder sig hufvud¬
sakligen derifrån, att de nödsakas, i brist af
all spanmålshandel, att sjelfva producera sitt
förråd af spanmål.
Derigenom, att detta system undergräft
all enskild spanmålshandel, tvingas de sä-
desrika provinserna att inskränka siri pro-
duetion lill det behof, som kan alla år af-
sällas på någon bestämd ort, t. ex, på huf-
a5o Den 16 Februari.
vudstaden eller någon annan större stad; ty
på utländsk ort äger sällan afsättning rum.
Deraf blir en följd, att åkerbruket blir statio¬
närt i de fruktbara provinserna, att productio-
nen icke ökar sig, och att i vanliga år be¬
hof och förråd uppgå emot hvarandra. In¬
träffar då ett missväxtår, eller blott ett min¬
dre gifvande år, så uppstår brist för det
hela; då är nöden för dörren, utländsk säd
måste införskrifvas, och Stat och enskilda
måste anlitas om understöd.
Då man således förklarat, alt man ge¬
nom detta system ville upphjelpa spanmåls¬
handel, så har man dermed menat den ut¬
ländska spanmålshandeln. Det är denna man
genom ett sådant system upphjelper; inga¬
lunda den inländska.
Till samma mål kommer det nya syste¬
met ännu hastigare genom den förbättring
man vid denna Riksdag velat gifva deråt,
genom bestämmandet af en fix tull för den
utländska säden. Man lager i allt annat Eng¬
land till mönster för sina nya handelssyste¬
mer, men i frågan om spanmålshandeln, som
i detta land är reglerad helt och hållet i
afsigt att gynna åkerbrukets fortkomst och
bestånd, har man stadgat alldeles motsatsen.
En fix lull gynnar införsel af utländsk säd,
men en rörlig tull gynnar produetionen af
inhemsk säd och inhemsk spanmålshandel.
Den fixa tullen blir bos oss endast ett
namn. När missväxt inträffar, kan Regerin¬
gen icke tillåta sig den obarmherligheten,
Den 16 Februari. a5i
att göra sädén ännu dyrare än den är. Span-
rnålsprisen äro då redan höga, redan för¬
tryckande för den nödställda; huru kan man
inbilla sig, att Regeringen skulle vid ett så¬
dant tillfälle genom ett artificiel t medel höja
priset ännu mera! Enda sältet att förmå Re¬
geringen dertill, är att skänka alla de in¬
gångna lullmedlen till de nödlidande; och
det är också detta som Utskottet föreslagit.
Tullens fixering har till följd en lägre och
nedsänkt tull under goda år, och innebär
således under sådana år en fördel för ut¬
ländsk spannmåls import; den fixa tullen kan
deremot i de hårda åren bibehållas, och den
blir således äfven då en uppmuntran för in¬
försel af utländsk spanmål. Fix tull har
således till följd ökad import af spanmål un¬
der de goda åren så väl som under de on¬
da, d. ä. under alla år. Och detta ärconse-
qvent i det nya systemet, emedan det sät¬
ter kronan derpå.
Ingen handel i stort kan existera utan
stora, upplag. Icke kunna Engelsmän eller
Holländare söka våra små handelsstäder, der
köpmännen äga hvardera några spanmålsla-
ster för året i upplag. De veta icke, då de¬
ras fartyg ankomma, om dessa små lager äro
qvar. Således gå de våra kuster förbi, och
segla vida längre, till Preussiska och Lif—
ländska hamnarne, der stora handelsstäder
finnas, der således stora lager äro att till¬
gå, der productionen drifves af lifegna och
der exportförbud af spanmål aldrig existera.
Att således tro på uppkomsten af en slående
jaja Den 16 Februari.
export af spaninål till utländningen hos oss,
förrän stora upplag af spanmål kunna bil¬
das, är en stor, en gränslös förvillelse. Och
att på sådana förhoppningar bygga våra
undsättningsplaner, är det ännu mera.
En lika stor förvillelse är, att tro, alt
den enskilde spanmålshandlarn bos oss skul¬
le kunna någonsin komma derhän, alt han
skulle förvara sitt lager flera år, elier ifrån
goda år till missväxtår. Capilalerria i vårt
land förslå icke dertill, när utländningen
har fri täflan med oss.
Spanmålshandel!! skiljer sig från ali an¬
nan handel deruti, att ali annan handel blott
flyttar varan från ett ställe lill ett annat,
men spanmålshandel måste flytta den tilli¬
ka från ett år till ett annat. Vore endast
frågan om det förra, då vore den iheori rig-
tig,man uppgjort rörande undsättningens öf¬
verlemnande Lill den enskilda handeln. Vore
det blott fråga om alt alla år jemna priser¬
na emellan olika ställen, så vore den enskil¬
da handeln tillräcklig att flytta varan från
öfverflödet till bristen. Men det är frågan att
jemna priserna emellan olika år, till och med
på samma ställe; och detta är emot handelns
natur, emedan den är grundad på en hastig
omsättning, och tillåter således ej sådana lån¬
ga speculalioner. Köpmännen förtjena'mång¬
faldigt mera på täta omsättningar med liten
vinst, än på en långvarig och till tiden osäker
omsättning med en större vinst. Spanmåls-
handeln är således motsatsen af all annan
handel; och likväl har man på lagarne af
Den 16 Februari.
den allmänna handeln grundat sin theori af
våra undsältningsplaner.
Undsättningen kan således aldrig i Sve¬
rige öfverlemnas åt den enskilde. Den må¬
ste alltid tillkomma Staten. Frågan är en¬
dast den, att reglera båda dessa slag af han¬
del så, att de båda icke hindra, men tvärt¬
om understödja hvarandra.
Alla dessa satser, som äro så enkla, att
hvar och en fattar deras sanning, hafva blif¬
vit på dubbelt salt bevisade, dels genom det
gamla undsältningssj^stemet, som man upp-
liäfde år 1823, under hvilket den enskilda
årliga spanmålshandeln icke hindrades; un¬
der hvilket ingen hungersnöd visade sig, in¬
gen förlägenhet blef ohulpen, och under hvil¬
ket åkerbruket gick oupphörligen framåt;
dels bevisas dessa satser genom det nuva¬
rande undsällningssystemet, under hvilket
den inrikes spanmålshandeln nästan upphört,
under hvilket hungersnöd och spanmåisbrist
hör lill sakernas vanliga ordning, och hvil¬
ket verkar tillbakahållande i stället för upp¬
muntrande på åkerbruket.
För att öfvertyga sig derom, att erfa¬
renheten bekräftat hvad jag i det föregåen¬
de framställt, behöfva vi blott genomgå de
4 åren efter sista Riksdag, hvaröfver Konun¬
gens Proposition lemnar oss en tableau.
Efter i83o års missväxt utdelades icke
mindre än 981,000 R:dr till undsättning åt
de nödlidande provinserna. Denna missväxt
var allmän, och endast Malmöhus Län och
Linköpings Län voro befriade från undsätt¬
a54 Den 16 Februari.
ningen. Det fruktbara Skaraborgs Län erboll
250.000 R:dr; Elfsborgs Län 200,000 R:drj
Bohus Län i35,ooo R:dr; Carlstads Län
100.000 R:dr; Hallands Län 67,000 R:dr;
Kronobergs Län 4°>000 R;(lr °- s- v-
År 1831 måste å nyo anslås 3oo,ooo
R:dr till de norra provinserna.
År i832 anslogos åter i56,ooo R:dr till
de norra provinserna samt i5,ooo R:dr lill
Skaraborgs Län.
År 1833 anslogos slutligen äfven 144>000
R:dr till de norra provinserna.
In summa: på 4 år nödgades Staten bi¬
springa med million R:dr Banco i und¬
sättningar.
Af dessa summor har för flera provin¬
ser i redan blifvit afskrifven. Der ej af¬
skrifning skett, liar Staten nödgats debitera
säden för bättre pris, än hvartill den sjelf
inköpt den samma, hvarpå Staten således li¬
dit en förlust af annat slag. Oaktadt dessa
eftergifter fans återbetalningen så tryckande,
alt äfven återstoden icke kunnat indrifvas.
Skaraborgs Län hade ännu år 1833 icke af
sin under år i83o ådragna undsältningsskuld
kunnat afbörda mer än 134,000 R:dr, och
innestod således ännu med 100,000 R:dr.
Samma förhållande var med flera af de öf¬
riga provinserna, och d. 3i Oct. 1833 åter¬
stod ännu uti de särskilda provinserna icke
mindre än en summa af 980,000 R:dr, hvil¬
ken man, då ränteförluster tillika tilläggas,
kan anse vara till det mesta för Staten för¬
lorad.
Den >6 Februari.
255
Således liar Staten på dessa 4 är genom
delta undsättningssystem gjort en contant för¬
lust af åtminstone i million R:dr. Suppo¬
nera, att denna förlust förnyas under hvarje
Riksdagsintervall, och delta är enligt syste¬
mets ide' ingalunda omöjligt, huru skall Sta¬
ten kunna uthärda med sådana förluster?
Hvilken annan Stat skulle antaga ett så för¬
störande undsättningssystem?
Då nu det tillika är uppenbart, alt se¬
dan år 1823, då den nya ordningen vidtogs,
åkerbruket icke har stigit utan snarare, jem¬
förd! dels med populationen dels med den
föregående tiden, gått tillbaka; att spanmåls¬
handel icke repat sig, utan tvärtom försäm¬
rats; alt missväxtåren ökat sig, i stället för
att förminskas, Bran vinsbränningen tilltagit
mera än någonsin förut, emedan hvarje ort
tvingas alt inom sig förvandla säden; att
alla de laster deraf uppstå, som förstöra na¬
tionens charakter i sin innersta rot; så frå¬
gas, om det ej varit väl värdi att öfvergifva
ett system, som på detta sätt förer nationen,
landet och Staten lill undergång på den
kortaste vägen.
Låtom oss nu tillse, huru undsältnings-
systemet var före år 1823. Jag berömmer
det icke såsom det bästa af alla möjliga;
men hvad jag vågar tro, är, att det, äfven
uti sitt ofullkomliga skick, vida öfverträffat
det närvarande.
Magazinsinrättningen, fastän föranledd af
missväxlåren i början af 1780-talet, erhöll
a56. Den it! Februari.
sin egenlliga ändamålsenliga reglering år 1798
genom den författning, som genom dåvaran¬
de Stats-Secreteraren , numera Statsministern
Grefve Rosenblads försorg utfärdades. Den¬
na författning var egentligen grundad på en
exclusiv rättighet alt bränna, och försälja
bränvin uti de 3 städerna StockholmGö¬
theborg och Carlscrona. Härigenom blef sä¬
dens torkning, som i vårt land möter så
många svårigheter, mindre nödvändig, eme¬
dan all skämd säd, förvandlad till bränvin,
afyttrades med vinst. Denna inrättning e«
mottog Kronans alla spanmålsräntor, fourne-
rade flottornas, värfvade armeens, öfnings-
lägrens, fästningarnes bröd- och proviant-
behof; och försåg landet med utsäde och
brödföda uti missväxtår. Dess Styrelse var
god, försigtig och hushållsam. Den prospe-
rerade till den grad, att den under hela
kriget kunde försträcka armeen och fästnin¬
garna med tillräckliga förråd af säd och brän¬
vin, så alt år 1809 den bade en fordran hos
Staten af ända till 60 T:r guld, och derut¬
öfver en mängd af byggnader och inventa¬
rier. Dess tillgångar användes dessutom äf¬
ven till andra ändamål. Från 1800 till 1809
utbetalte den t. ex. årligen stora summor tili
cnlturens befrämjande i Stora Kopparbergs
Län.
Ar 1809 förlorade Magazinsinrältningen
ofvannämnda fordran hos Staten af 60 T:r
guld, hvilken afskrefs, och den erhöll år
1811 en ny organisation; hvarigenom den
måste
Den 16 Februari. uS']
måste åter, efter så stora förluster, tillfoga¬
de af Staten, börja på ny räkning att upp¬
arbeta sig. Den fick bibehålla rättigheten
att bränna, men icke att ensam försälja brän¬
vin i de tre stora städerna. Hela den con-
tanta hjelp den fick af Staten, och hvarmed
den skulle börja sin rörelse å nyo, var ett
lån af 3oo,ooo R:dr, hvilket år i8i5 ökades
med 5oo,ooo R:dr, samt dessutom andra
5oo,ouo R:dr i fall af missväxt, hvartill än¬
nu ytterligare år 1818 lades 700,000 R:dr i
ändamål att hålla spanmålsprisen uppe; alia
dessa summor emot ränta till Banken. Sta¬
ten handlade således mot denna inrättning,
på ett sätt, som bevisade en fullkomlig öf¬
vertygelse, att den samma icke skulle till¬
skynda Slaten förluster, men tvärtom vinst.
Den beröfvade den samma en contant for¬
dran af 60 T:r guld, men lånade den istäl¬
let 2 millioner R:dr och tog full ränta der¬
på. Denna ränta uppgick ända till 3o a
40,000 R:dr om året, hvilken verket erlade,
och likväl kunde hafva bestånd.
Under hela denna tid från 1798 lill
i8a3, eller under 25 år, uppfyllde inrätt¬
ningen sin bestämmelse såsom undsättnings-
anstalt fullkomligt. Undsättningstagaren väl¬
signade en sådan anstalt. Åkerbrukaren fann,
när priserne föllo för lågt ned, uti denna
inrättning en säker köpare, och åkerbruket
gick till den grad framåt, att man började
klaga öfver öfverproduction. Således vann
nationen, landet, Staten och Banken derpå.
Preste-St. fröt. i835. Bandet XFI. 17
258
Den 16 Februari.
Men det förtroende, denna inrättning
förtjente och vann, blef ett medel till dess
förstöring. Man såg dess välgörande infly¬
tande, och man beslöt år 1818 alt utvidga
den samma till en grad, och efter en plan,
som var oförenlig med dess egentliga bestäm¬
melse. iNågra ovanligt goda år uppfyllde dess
magaziner; och i stället för att låta ulländ-
ningen sjelf i våra egna hamnar afhämta det
öfverloppsforråd, hvaraf man fann sig be¬
svärad, fann man på att utrusta den besyn¬
nerliga Medelhafs-expeditionen. Alt denna
skulle misslyckas, var. lätt att förutse; men
detta företag låg ej i inrättningens plan, och
var ej inrättningens fel. Efter den förlust,
som verket lidit genom denna expedition,
uppreste sig alla de interessen, som den ha¬
de emot sig, och man lyckades år i8a3 att
upphäfva den samt införa det nuvarande sy¬
stemet. För att göra det omöjligt alt åter
upprätta den, skyndade man alt till vanpris
försälja dess byggnader, dess inventarier och
dess lager.
Jemförer man nu dessa båda inrättnin¬
gars historia, så ligger resultatet öppet för
allas ögon. På ena sidan fullkomlig, verk¬
lig, tillräcklig och ändamålsenlig hjelp vid
hvarje spanmålsbrist; den enskilda spanmåls-
liandelns åtminstone bibehållande, om ej be¬
fordran; verkets framgång och frihet för
förluster; Statsverkets vinst, dels genom rän¬
tor, dels genom tillhandahållandet af span-
mål för armeen och fästningarna; samt slut¬
ligen ett välgörande inflytande på åkerbru¬
Den 16 Februari.
kets framgång. På andra sidan en undsätt¬
ning, som på en gång är förstörande för den ,
som emotlager undsättningen, oell den som
gifver den; otillräckligheten af de anslagna
summorna, huru stora de än må vara; den
enskilda spanmålshandelns förqväfning; ver¬
kets oupphörliga arbete på sin egen under¬
gång; gränslösa förluster för Staten; vid till¬
fälle af ett krig eller en rustning, Statens
totala brist på magaziner; samt ett i hög
grad menligt inflytande på åkerbruket.
Jag erkänner, att det förra systemet ha¬
de åtskilliga brister, t. ex. att det icke gjor¬
de nog afseende på den enskilda spanmåls¬
handelns befordrande; och jag fästade såle¬
des, redan i början af Riksdagen, det II.
Ståndets uppmärksamhet på afhjelpandet af
en sådan brist, uti en särskild motion, som
åsyftade att med ett magazineringssyslem för¬
binda den enskilda handelns iuteressenoch
som grundade sig på den enkla principen,
att endast de spanmålsförråd, som den en¬
skilda handeln ej kunde absorbera, skulle
upptagas uti allmänna upplag, och derige¬
nom hindra prisernas återfall och skydda den
enskilda handeln för förluster; en motion,
hvilken naturligtvis måst af de handläggande
Utskotten lemnäs utan afseende, så länge det
nuvarande undsättningssystemet skall fortfara.
Under omöjligheten att för närvarande
befrias ifrån ett sådant system, hade jag
dock trott, att man åtminstone kunde så
hafva raodiflcerat detsamma, att man, jemte
260 Den i6 Februari.
dc öfriga villkoren, som föreskrifvas, kunde
åtminstone’ understallningsvis framställa till
Kongl. Maj:t den önskanj att spunmälen måt¬
te uppköpas under låga priser samt inom¬
lands j i stället för att uppköpa den när den
är dyrast och utomlands.,
Dessutom måste jag reservera mig emot
formen af detta förslag, enligt hvilket den
fixa tullen göres till ett villkor för Kongl.
Maj:t, att erhålla några betydliga medel till
undsättningar. Antager man exempelvis, alt
3oo,ooo T:r säd årligen införskrifvas, och
om man beräknar tullen öfver hufvud till
i: 24 per T:a, så erhåller Kongl. Maj.t en
summa under 5 år att disponera af icke
mindre än 2,25o,ooo R:dr, till meddelande
af undsättningar; i sanning, en ofantlig sum¬
ma i vårt land! På andra sidan nekas Kongl.
Maj:t att lyfta ett enda runstycke af denna
spanmålstull, så framt ej Kongl. Maj:t finner
sig uti att bibehålla den oföränderlig och li¬
ka hög i missväxtår. Kongl. Maj:t är såle¬
des i sjelfva verket tvungen att ingå på den¬
na plan. Jag anser ett sådant sätt, att tvin¬
ga Kongl. Maj:t till ett nytt system, icke
vara rätt lämpligt, allrahelst då man förra
Riksdagen hyllade ett helt och hållet annat
Tullsystem, som då ansågs för ett non plus
ultra af fullkomlighet.
Antager nu Kongl. Maj:t detta nya sy¬
stem, hvilket visserligen, när det framstäl-
les under sådana villkor, är högst sannolikt,
och Kongl. Maj:t derigenom erhåller så sto¬
Den \6 Februari. aöi
ra medel till undsättningar, som aldrig nå¬
gonsin förut blifvit använda, emedan nu på
5 år a millioner rent kunna bortskänkas, då
deremot hela den gamla Magaainsinrättnin-
gen under sin mest utvidgade period ej
rörde sig med mer än a millioner, som åter
skulle ingå och ej, som här, kunde på 5 år
få förloras; så har man verkligen i vårt land
infört den mest gigantiska fattiginrättning,
som i något land blifvit införd. Men hvad
inflytande skall väl en sådan fattiginrättning
hafva på de provinser, som emottaga denna
hjelp, och det på alla de öfriga provinser¬
nas bekostnad; hvad inflytande skall den
hafva på Nationalcharakteren, på åkerbruket
i de nödställda och i de öfriga provinserna,
på idogheten och arbetsamheten i provinser,
som oupphörligen skola underhållas på Sta¬
tens bekostnad? Har man väl betänkt detta?
Jag tviflar derpå.
Häruti instämde Tit. Hasselrot,
Prosten Astrand: I afseende på anmärk¬
ningen , att den fixa tullen skulle vara vill¬
kor för undsättningarna, får jag förklara,
att detta ej gäller undsättningarna af Credi-
tivet, ty i:sta punkten af Utskottets förslag
är ovillkorlig. I afseende på 2:dra och 3:dje
punkterna instämmer jag med Prosten Öst-
berg och yrkar afslag; ty Riksgälds-Contorets
ställning är sådan, att spanmålstullinkomster-
na väl behöfvas för Statens utgifter. Omöj¬
ligt är ock, att i Sverige en fix spanmåls-
tull kan stadgas, alldraminst om den skulle
3Ö2 Den 16 Februari.
blifva så hög, som den i förstärk ta Stats¬
utskottet nu blifvit voterad. Så länge 60
§. R. F. raedgifver Kongl. Maj:t att fritt för¬
ändra Tullen å inkommande spanmål, lärer
det alltid ske, alt denna lull vid allmännare
missväxter borttages eller nedsättes.
Hvad Prof. Agardh anfört om förra och
närvarande undsällningssystemerna i miss¬
växtår, lemnar jag i sitt värde, men jag kan
ej undertrycka min öfvertygelse, att Maga-
zins-JDirectionens system var för Riket skad¬
ligt. Den ville uppehålla priserna vid den
höjd, som de hade under åren 1812—1818,
då Råg gällde till i3 R:dr och derutöfver,
men fonderna blefvo otillräckliga, och då la¬
go Directionens ofantliga förlager till hinder
för landtmanuens afsättning, så alt Rågpri¬
set nedsjönk till 4 Rtdr Tunnan och slutli¬
gen förlorade Staten på Magazinsfonden gan¬
ska betydligt. Jag skall aldrig önska, att
ett sådant system åter införes, och anser
bättre, om vi ock skulle nödgas vid hvarje
Riksdag föröka 3 å 4,000,000 R:dr på Spau-
raåls-Creditivet.
Domprosten Doct. Heurlin: Uti Prof.
Agardhs yttrande, så vidt det rörer det o-
lämpliga och skadliga uti vårt närvarande
undsättningssystem, instämmer jag så mycket
heldre, som jag redan i början af Riksdagen
väckte fråga om ett bättre och ändamålsen-
ligare sätt att använda det så kallade Span-
måls-Credilivet. I stället att, som nu sker,
tillgripa denna nödhjelp vid inträffad miss¬
Den 16 Februari.
203
växt, trocIJe jag det vara bättre, om med¬
len utgingo för att af de rikare skördarnes
öfverskott bilda förråder. Jag föreslog der¬
före, att Creditivet skulle i låneväg, med.
nedsatt eller ingen ränta och på längre af-
betainingstid, utlemnas till dem, vare sig
enskilda eller bolag, som ålogo sig att alla
år vid bestämda terminer hålla en viss span-
nemålsqvantitet magazinerad. Controllen här¬
öfver borde uppdragas åt Länsstyrelsen i för¬
ening med utsedde Deputerade, men för öf¬
rigt borde spanmålshandeln lemnäs fullkom¬
ligt fri. Högv. Ståndet behagade ock remit¬
tera denna min motion till vederbörligt Ut¬
skott, men något svar derå har icke inkom¬
mit. Jag nämner detta blott i förbigående,
och allsicke i afsigt att få motionen upp¬
tagen till pröfning. Äfven om förslaget skul¬
le gillas, blifver det likväl under närvaran¬
de förhållanden overkställbar!. Det vid si¬
sta Riksdag beviljade Crediliv är fästadt och
den ringa del deraf, som man ej nödgas af¬
skrifva, återgår till Staten först efter 2 å 3
års förlopp. Andra medel all disponera till
dylika lån lära icke vara att tillgå.
Beträffande Utskottets Betänkande, så
är det likgiltigt, om 2 och 3 punkten deruti
afslås, blott den första bifalles. Den är o-
villkorlig och Kongl. Maj:t erhåller till sin
disposition hela den tillökning Kongl. Maj:t
äskat. Meningen af 2:dra punkten är vis¬
serligen att bereda ytterligare tillgångar,
men likväl under förbehåll, alt Kongl. Maj:t
utsätter en fix Spannemålstull, som kommer
264
Den 16 Februari.
att gälla under en tid af minst fem år. He¬
la den tulluppbörd, som genom import af
spannemål under denna lid inflöte, skulle
Kongl. Maj:t äga rättighet att fritt dispone¬
ra, utan fästad återhetalningsskyldighet å
undsättningstagarnes sida. I den 3:dje här¬
med sammanhängande punkten har Utskot¬
tet blott uttryckt sin opinion om sättet att
nyttigast använda desse medel: det torde va¬
ra mindre passande att under sådana vill¬
kor och förbehåll bevilja anslag, liäldst då
man derigenom åsyftar att bereda bifall till
ett förslag, om hvars nytta meningarne äro
mycket delade, och som står i uppenbar strid
med den tanka Rikets Ständer vid förra Riks¬
dagen yttrade i fråga om tull å spannemål.
Kongl. Maj:t tillförordnade då en slags Co¬
mité, hvaraf äfven jag hade äran vara leda¬
mot. Den föreslog en inom bestämda grän-
sor rörlig tullafgift, rättande sig efter de år¬
liga priserna. Nu åter yrkar man en fast,
oföränderlig tull, hvaraf den säkra följden
kan beräknas, att spanmålen skall under
missväxtår ytterligare fördyras.
Professor Agardh: Att Kongl. Maj:t får
disponera 4oo,ooo R:dr, medgifves. Men om
Kongl. Majit vill till samma ändamål dispo¬
nera medel af spanmålstullen, så mäste den¬
samma fixeras; och vill Kongl. Maj:t ingå på
fix tull, kan han bortskänka den. Jag hem¬
ställer, om det är lämpligt att inkomma till
Kongl. Maj:t med en sådan framställning och
på detta vis söka tvinga Kongl. Maj.t till ett
Den 16 Februari.
s65
sysLem, motsatt det, som vid förra Riksda¬
gen ansågs böra antagas.
Doctor Lindfors: Jag instämmer med
Prof. Agardh i de flesta delar. Den fixa
tullen vore en olycka; så skulle den åtmin¬
stone i Skåne anses; ty i goda år gynnas im¬
porten af spanmåJ derigenom, men i miss¬
växtår upphäfves tullen, och då förlora de
sädesrikare provinserna derpå. Magazins-Di-
rectionen har visserligen föranledt missbruk;
men det är ej rätt alt upphäfva en god in¬
rättning derföre att missbruk ägt rum. Så¬
som sådana kan man anmärka t. ex., att
Magazins-Directionen uppköpte spanmål, äf¬
ven då prisen voro höga och täflade med
köpmännen, att den för mycket utvidgade
sin stat m. m. Men i stället för alt upp¬
häfva inrättningen, hade man bordt rätta
missbruket. Såsom deputerad från Skåne an¬
ser jag mig pligtig att nämna, att man der
skulle önska en dylik inrättning, ehuru nå¬
got sådant icke lärer vid denna Riksdag,
åtminstone icke i anledning af närvarande
fråga, kunna till vägabringas.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag deltager i det som blifvit
yttradt emot den fixa tullen, och anser den
goda verkan af detta arcanum för något pro¬
blematiskt, helst som jag vid förra Riksda¬
gen med mogen öfverläggning deltog i för¬
slaget om en rörlig spanmålstull.
Prosten Mittag: Jag förenar mig med
Tit. Lindfors. Hvad som blifvit sagdt om
266
Den 16 Februari.
Skåne, gäller äfven om Upland. Jag he¬
ldagar, att hvad som vid förra Riksdagen
beslöts om en rörlig spanmålslull, ej fått
fortfara.
i punkten af Utlåtandet N:o 4o6 bifölls,
men 2 och 3 punkterna afslogos.
§. 18.
Föredrogs Stats-Utskottets d. 9 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 4°7> öfver anmärk¬
ningar vid Betänkandet N:o 388, i anled¬
ning så väl af Kongl. Majas Nåd. Skrifvelse
till Rikets Ständer, rörande en uti staden
Wenersborg inträffad eldsvåda, som Kongl.
Maj:ts sedermera till Rikets Ständer aflålna
Nåd. Proposition, angående låneanslag lill
återuppbyggande af nämnde stad.
Ståndet fann skäl att, med frånträdan¬
de af sitt förut fattade beslut, bifalla del¬
ta Utlåtande.
§. 19.
Föredrogs Stats-Utskottets d. 9 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 4°8» i anledning
af Fullmägtiges i Riksgälds-Contoret; Skrif¬
velse, med hemställan om dispositionen så
väl af Lappmarks-Ecclesiastik-Fondens till
bemälde Contor lefvererade Capitaitillgån-
gar, som af Irenne andre Cassors intecknade
fordringar.
Bifölls.
$. 20.
Föredrogs Expeditions-Utskotlets d. 9
dennes bordlagda Memorial N:o 21, med
Den kj Februari.
aflemnande af Förslag lill Rikels Ständers
underdåniga Skrifvelse, Iivari särskildt an-
mäles, det rättelse erfordras uti Rikets Stän¬
ders aflålne underdåniga Skrifvelse af d. 5
sistl. Januari.
Gillades.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem
P. /I. Sonden.
Den 19 Februari 1835.
Plenum kl. 10 f. m.
§. i.
Upplästes och godkändes Expeditions-
Utskoltets Förslag till Rikels Ständers un¬
derdåniga Skrifvelser:
N:o a83, angående upphörandet af Sport-
lerne inom Kongl. Maj:ls Cansli och desam-
mas utgående i stället såsom Chartas-Sigil-
latae-afgift;
JN:o 287, med anmälan om ett misstag,
som inträffat vid expedierandet af Rikets
Ständers underd. Skrifvelse af d. 5 sistl. Ja¬
nuari, rörande ändring af 4 och 5 §§. i 17
Cap. Ärfda-Balken och 3 §. 8 Cap. Jorda-
Balken samt om upphäfvande af Kongl. För¬
ordningen d. 19 Aug. 1762.
368
Den Februari,
$. 2.
Justerades Protokollet för d. 12 dennes,
§. 3.
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln
hade Protokolls-Utdrag meddelade blifvit»
innehållande beslutet öfver Constitutions-Ut-
skottets Memorial ]V:o 77, angående åtgärder
vid Memorialet N:o 58, i anledning af åter-
remisserna på förslagen i Memorialet N:o 4o;
hvilket beslut hufvudsakligen instämde med
det af Bonde-Ståndet i ämnet fattade. Bi¬
fallit Expeditions-Utskottets Memorial N:o
30, med öfverlemnande af förslag till under¬
dånig Skrifvelse, angående sportlernas upp¬
hörande inom Kongl. Majrts Cansli och de¬
sammas utgående i stället såsom Charta Si-
gillata. Bifallit Lag- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande JY:o 47> om ändring i eller för¬
klaring öfver 26 Gap. 2 §. Byggninga-Balken,
Vid föredragning af Constitutions-Utskottets
Memorial N:o 78 fann Ståndet för godt, att,
med godkännande af de föreslagna voterings-
propositionerna, 1:0 nedlägga sin anmärk¬
ning att, utur 3:dra morn., orden: och inga
andraj måtte uteslutas emellan orden des¬
sa och sedlar; 3:0 Antaga Preste-Slåndets,
med Utskottets förslag instämmande tanka i
afseende på Bancolagstiflningen; samt 3:o
foga sig efter Bonde-Ståndet i frågan om fat¬
tandet af beslut om sedelstockens och inlös-
ningsfondens inbördes förhållande. Antagit
det af Constitutions-Utskottetj i Memorialet
tf
Den ip Februari. 269
N:o 66, framställda jemkningsförslag, äfven¬
som godkännt voteringspropositionen. Vid
samma Utskotts Memorial N:o 76 förklarat
sitt ogillande jemte underkännande af den i
N:o 54 uppgifna voteringsproposition. I an¬
ledning af Memorialet N:o 74 beslutit att
hvad deri blifvit yttradt skulle läggas till
handlingarna, men att voteringspropositionen
i N:o 5o skulle gillas. Ogillat samma Ut¬
skotts Memorial N:o 83, i anledning af åter-
remisser på Memorialet N:o 57.
Lades till Handlingarna.
S- 4*
Från Vällojl. Borgare-Ståndet hade Pro¬
tokolls-Utdrag meddelade blifvit, som upp¬
lästes och innehöllo öfverläggningen och be¬
slutet öfver Bevillnings-j Lag- och Ekonomi-
Utskottens Utlåtande JNT:o 8, angående regle-
mentariska föreskrifter för Bran vinsbrännin¬
gens utöfning samt försäljning af bränvin och
beskattning derå. Till handlingarna: Eko¬
nomi-Utskottets Memorial till svar å Borgare-
Ståndets anmodan att uppgifva de af Utskot¬
tets handläggning ännu beroende mål. Bi¬
fallit samma Utskotts Utlåtande N:o 144- Af
Banco-Utskottets Memorial och Betänkanden
af slagit N:o 92, om pension åt Banco-Com-
missarien Fants och N:o 94, om viss prae-
scriptionstid för de gamla sedlarnes gång¬
barhet; bifallit N:o 93, om understöd till
Vaktmästaren Caléns Enka; N:o 95, angåen¬
de af Bankens Husdrängar sökt arfvode, och
N:o 96 om grunderna för befordringar inom
270 Den 19 Februari.
Banco verket, samt återremitterat N:o 91 ,
med förslag till åtskilliga förändringar i 4
Art. 5 Afdeln. af i83o års Banco-Reglemente.
Lades till Handlingarna.
$. 5.
Af de från Hedervärda Bonde-Ståndet
ankomna Protokolls-Utdrag, sorn upplästes,
inhämtades, att Ståndet antagit den af Högh
Ridderskapet och Adeln, genom Protokolls¬
utdrag, gjorda inbjudning att biträda dess
beslut i anledning af Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:o 4°5, om Jåns upplagande till Hj-
potbeks-Inrältningars befrämjande. Återre¬
mitterat Banco-Utskottets Memorial JN7:o 91,
med förslag till åtskilliga förändringar i 4
Art. 5 Afd. af i83o års Banco-Reglemente.
Lades till Handlingarna.
$. 6.
Foredrogos och lades på bordet:
Banco-Ulskottets Betänkanden och Me¬
morial
N:o 97, i anledning af Hr Grefve Frö-
lichs motion, angående dels inskränkning i
utgifning af smärre sedlar från Banken, dels
inlösen förskottsvis genom Banken af Pro¬
vincial- och Actie-Bankers smärre sedlar;
N:o 98, i anledning af Hr Rosenblads
motion, med förslag till reglementariska fö¬
reskrifter, angående sedelstockens framtida
beräkning;
Den 19 Februari. 27 r
N:o gg, med förslag till förändrade stad-
ganden uli 3:dje Afdelningen af Art. 3 i iS3o
års Banco-Reglemente;
N:o 100, med förslag till reglementari¬
sk stadganden, motsvarande 4;de Afdelnin¬
gen af Art. 3 i i83o års Banco-Reglemente.
$. 7.
Föredrogos och lades till Handlingarna:
Banco-Utskottets Memorial N:o toi, med
öfverlemnande af uppgift på de ärenden,
hvilka ännu återstå till Banco-Utskottets be¬
handling;
Expeditions-Ulskottets Memorial N:o 22,
i anledning af Yällofl. Borgare-Ståndets an¬
modan till Rikets Ständers samtlige Utskott,
alt inkomma med uppgift å de ärenden,
hvilka på Utskottens handläggning ännu äro
beroende.
$. 8.
Contractsprosten Nordin anförde: I bör¬
jan af Riksdagen taltes mjcket om besparing.
Besparing i allt: äfven i arfvoden till Cans-
lierne. Denna besparing synes ej vilja låta
realisera sig. Utskotten, med ett eller an¬
nat undantag, äro eller böra blifva alldeles
sysslolöse; och ändock utgå arfvoden till
Cansli-Beljeningen utan afkortning. Någon
liten indragning skedde väl för ett pär må¬
nader sedan i några Utskott: men ytterligare
indragning kan ske: Ekonomi-Utskottet har
officielt för det Högv. Ståndet tillkännagif-
272 Den 19 Februari.
vit, att det ej har ett enda mål att afgöra;
Lag-Utskottet skall , enligt berättelse, ej haf¬
va oafgjordt mer än ett enda mål. Tvänne
afdelningar i Siats-Utskottet hafva, förrno-
deligen i brist af göromål, ej varit tillsam¬
mans på lång tid. I Constitutions-Utskottet
skall Canslipersonalen säkerligen kunna min¬
skas, efter hvad jag hört berättas. Derföre
skulle jag vördsamt föreslå, att Högv. Stån¬
det, genom någon skrifvelse, anmodar Ut¬
skotten, att nu, sedan arbetet dels uppbört,
dels minskats ansenligt, ytterligare verkstäl¬
la indragning på öfverflödig Canslipersonal.
Denna väckelse från Stånden torde blifva
välkommen för Utskotten och deras Chefer,
hvilka hafva svårare än Stånden att för in¬
dragningen väcka frågan , emedan considera-
tioner vilja, inom eget hus, så gerna göra
sig gällande.
Prosten Rosén: I Ekonomi-Utskottet fin¬
nes för det närvarande blott en Secreterare,
en Notarie och en Canslist; och som det är
ovisstj, om ej nya motioner kunna komma
till Utskottet, vet jag icke, om någon minsk¬
ning der kan ske.
Professorn m. m. Doct. Bexell: Jag in¬
stämmer med Tit. Nordin deri, att all möj¬
lig besparing bör ske. Lag-Utskottet behöf-
ver väl för egen del intet stort Cansli, ty
dess göromål äro nästan alldeles afslutade;
Cansliet består ock endast af Secreteraren,
en Notarie och en Canslist, af hvilka de
bägge
Den 7p Februari.
2^3
bägge förstnämnde aro sysselsalle i förenade
Banco- och Lag-Utskotten, och Canslisten
i sammansatta Lag- och Ekonomi-Utskotten.
Någon indragning lärer sålunda för det när¬
varande här icke kunna äga rum.
Prosten Åstrand: När Ekonomi-Utskot¬
tet förklarat, alt allt dess enskilda arbete är
slutadt, borde alla inom dess Cansli kunna
afskedas utom Secreteraren och Notarierna
för de sammansatta Utskotten. Om det be-
höfves, kan någon Skrifvare då tillkallas.
I Lag-Utskottet är samma förhållande.
Domprosten Doctor Holmström: Redan
förra gången, då fråga var väckt om minsk¬
ning af Utskottens Canslier, förklarade Con-
stilutions-Utskottets Ordförande i en confe-
rence, der samtlige Herrar Talmän och Ut-
skotts-Ordförande voro sammankallade, att
tvänne Canslister i Constitutions-Utskottet
kunde d. i4 December afskedas, med vill¬
kor, att renskrifvarearfvode erhölls, i fall
Utskottets arbete skulle blifva så betydligt,
att det icke kunde af den återstående Cans»
lipersonalen medhinnas. Detta har dock ej
skett, förmodligen derföre, att de öfriga
Stånden icke antogo Preste-Ståndets inbjud¬
ning. Man kunde derföre nu aflåta till al¬
la Utskotten ett Protokolls-Utdrag, med an¬
modan att afskeda den öfverflödiga Causli-
personalen. v
Häruti instämde Tit. Hasselrot.
Preste-St• Prot. 1835- Bandet XVI. iS
274 Den 19 Februari.
Prosten Astrand hemställde, om ej den¬
na sak kunde uppgöras på Talmansconfe-
rencen.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen:
Man bör ej räkna på Talmansconferencen.
Ovisst är, huru snart någon sådan kan kom¬
ma att hållas, och ännu ovissare, till hvad
resultat en öfverläggning der kunde leda.
Säkrare är det, om H. Ståndet fattar ett be¬
slut och meddelar det i vanlig ordning.
Domprosten Doct. Heurlin: Visserligen
kan H. Ståndet besluta en sådan anmodan
till Utskotten och meddela den genom Pro¬
tokolls-Utdrag; men påföljden deraf beror
dock egentligen på Utskotten, som hvart för
sig bäst kan känna vidden af sina göromål
och behofvet af ett Cansli i förhållande der¬
efter. Då hvarje Utskott kan, utan någon
påminnelse eller tillåtelse af Stånden, sjelf
afskeda öfverflödiga personer vid sitt Cansli,
vöre det måhända bäst, att Ledamöter i Ut¬
skott, der göromålen minskats, inom Utskot¬
tet väckte frågan om minskning af Cansli-
personalen. De hinder, som dylika förslag
hittills mott inom Utskotten, visa orimlig¬
heten af det vanliga aflöningssättet genom
dagtractamenten. Om man i stället hade till
Canslierna anslagit en rund summa, hade
denna fråga aldrig behöft väckas.
Ståndet beslöt att anmoda samtliga Ut¬
skotten, att, till minskning i de dryga Riks-
dagskostnaderna, så fort sig göra låter, af
sin Canslipersonal afskeda så många, som,
Den ip Februari.
ulan Linder för de återstående målens or¬
dentliga expedierande, möjligen kunna um¬
bäras; och skulle Resp. Med-Stånden vörd¬
samt och vänligen inbjudas alt i detta be¬
slut med Presle-Ståndet sig förena.
$• 9-
Föredrogs Bevillnings- och Ekonomi¬
utskottens d. 12 dennes bordlagda Utlåtan¬
de N:o q, i anledning af Ilr Frih. Knorrings
och Riksdagsfullmägtigen Lars Larssons från
Elfsborgs Län motioner, om upphäfvande
af den medgifna tullfria införseln från Nor¬
rige lill Sverige af bränvin m. m.
Bifölls.
§. io.
Föredrogs Bevillnings- och Ekonomi-Ut¬
skottens d. 12 dennes bordlagda Utlåtande
N:o io, i anledning af Riksdagsfullmägtigen
från Stockholms Län Nils Insulins motion
om afhjelpande af vissa hinder för seglatio-
nen emellan Roslagen och Hufvudstaden.
Bifölls.
$. ii.
Föredrogs Bevillnings- och Ekonomi-
Utskottens d. 12 dennes bordlagda Utlåtan¬
de N:o i i , i anledning af en utaf Riksdags-
fullmägligen Lars Gezelius från Kopparbergs
Län väckt motion, angående nedsättning i
Tullen å Tobak, som från Norrige införes
lill Vesterdahls Fögderi af nyssnämnde Län.
Bifölls.
Den 19 Februari.
§. 12.
Föredrogs Banco-Ulskoltets d. 12 den¬
nes bordlagda Memorial N:og2, i anledning
af Banco-Commissarien Erik Fants ansök¬
ning, att, vid sitt afskedstagande, få såsom
pension uppbära det årliga aflÖningsbelopp,
som tillkommer dess innehafvande tjenstegrad.
Prosten Astrand anförde: Jag känner ej
vidare, än af Bancofullmägtiges yttrande, att
Tit. Fant uv förtjent, men belviflar det dock
icke. Då jag betraktar hans ålder och hans
tjenstetid, finner jag väl anledning till con-
sideration; men förslaget är dock så prin-
cipstridigt och stridigt mot hvad som i af¬
seende på Statens vid hög ålder afskedsta¬
gande ager rum, alt jag ej kan härpå yrka
bifall. Att Tit. Fant vid afskedet får lönen
i pension, är i sin fulla ordning; men den
förhöjning, som under namn af arfvode år
1800 tillkommit, bör aldrig ingå i pensionen.
Häruti instämde Tit. östberg, Nordin,
Laurenius.
Professorn Doct. Engeström: Jag med¬
ger, att Utskottet tillstyrkt ett undantag,
men det har skett af särskildt ömmande om¬
ständigheter. Tit. Fant är nära 74 år gam¬
mal och har varit tjenstgörande i 54 år.
Ehuru barnlös, har han fattiga slägtingar
att vårda, och har sjelf ingenting samlat,
hvadan han skulle se sig nödsakad att stad¬
na qvar i Verket, om han ej får sin fulla
lön i pension. Utskottet har derföre, med
Dm v? Februari,
billigt afseende pä den bedagade embels-
mannens långvariga tjenstgöring och närva¬
rande behof, samt i betraktande af Bankens
fördel genom antagandet af en ny tjenste¬
man med yngre och friskare arbetskraft, fun¬
nit skäligt att tillstyrka denna särskilda för¬
mon för Tit. Fant.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag har väl yttrat mig emot
aflöningar för öfverflödiga tjenstemän i Ban¬
ken, men kan ej annat än tillstyrka bifall
lill Betänkandet, då det gäller en man, som
berömligen tjenat i 54 år. Da den ifråga¬
varande Löneförhöjningen för Bankens tjen¬
stemän troligen kommer att fortfara, fin¬
ner jag billigt, att Tit. Fant får åtnjuta,
såsom pension, sin lön till fulla beloppet.
Häruti instämde Tit. ThyseliusHolm¬
ström j Grevillius j Bergvalls Hallbeck.
Prosten Astrand: Det är visst troligt,
att tillökningen kommer alt framdeles utgå;
men den är gifven såsom arfvode, just på
det pensionsslaten ej genom denna förhöj¬
ning skulle betungas.
Contractsproslcn Östberg: Om delta nu
bifalles, tvärtemot hvad Rikets Ständer den¬
na och föregående Riksdagar ganska välbe¬
tänkt åsyftat och beslnlit, gifver man eli våd¬
ligt prejudicat; ty otvifvelaktig! skola alla
tjenstemän både i Banken och i Riksgälds-
Conloret då begära detsamma.
Professorn Doct. Engeström: Prejudica-
tet är ej farligt, då det endast kan åbero¬
2^8
Den ip Februari.
pas af en som tjenat i 54 är eller derutöf¬
ver, hvilket icke ofta lärer inträffa. Man
bör dessutom märka, att alla yngre tjenste¬
män i Banken få en längre tid åtnjuta lön¬
förhöjningen, än Tit. Fant j hvars tjenste-
mannabana till största delen var tillrygga-
lagd i83o, då löneförhöjningen tog sin början.
Häruti instämde Tit. Hvasser.
Professorn Doct. Lindfors: Utom det af
Tit. Engeström nyss nämnda skäl anfördes
äfven ett annat i Cansli-Afdelningen. Banco-
Reglementet stadgar i 3 Art. 3 Afd. i5
att en tjensteman, som uppnått 70 år eller
tjenat i 5o år vid verket, är pensionsmessig.
Således, om Tit. Fant för fyra år sedan ta¬
git afsked, hade han då bordt åtnjuta sin
lön i pension, men Banken hade tillika måst
anslå en ny lön åt hans efterträdare, och
derigenom troligen vidkännas en större ut¬
gift, än genom den nu föreslagna tillöknin¬
gen i Tit. Fants pension, hvilken ej länge
kan komma att utgå, då han uppnått en så
hög ålder.
Då meningarne voro delade och vote¬
ring äskades, framställdes följande propo¬
sition:
Bifaller H. Ståndet Banco-Utskottets Me¬
morial N:o 92? Den det gör, lägge Ja; den
det icke gör, lägge Nej; vinner Nej, blifver
Memorialet N:o 92 afslaget.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att Memorialet blef med 24 Ja emot
i3 Nej bifallet.
Den ip Februari.
a;9
Häremot reserverade sig Tit. östberg>
Astrand j Stenhalnmar Nordin > Rosen j Ed¬
vall j Risberg, Björkman j Hallström.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag sätter
ej värde på denna votering, men hänvisar,
för jemförelsens skull, lill Ståndets beslut i
frågan om löneförhöjning för Controllören i
Hvitstämplings-Contoret inom Riksgälds-Con-
toret.
§. i3.
Föredrogs Banco-Utskottets d. 12 den¬
nes bordlagda Memorial N:o g3, med hem¬
ställan om ett årligt understöd till afl. Vakt¬
mästaren vid Banco-Disconten E. Calens Enka.
Domprosten Doct. Holmström anförde:
Jag vill' väl icke skylla Banco-Utskottet för
att sila mygg och svälja kameler; men en
sådan tanke kunde lätt falla en in, då man
liär finner, att Utskottet velat afpruta 25
R:dr för en fattig enka, som är både gam¬
mal och sjuklig. Småaktigt synes det onek¬
ligen, då Fullmägtige, som närmare känna
alla omständigheter, ansett benne böra er¬
hålla 75 R:dr i pension, att Utskottet vill
nedsätta densamma till 5o.
Häruti instämde Tit. Hallbeck.
Professorn Doctor Engeström upplyste,
att både inom Afdelningen och inom Utskot¬
tet meningarne varit skiljaktiga och frågan
blifvit afgjord genom votering. Såsom skäl
till nedsätlningen hade man anfört, att En-
280
Den ip Februari.
kan är barnlös och, ehuru sjuklig, likväl
ännu arbetsför; att en Enka efter en Major
ofta ej har större pension än 5o R:dr, hva¬
dan det sjmtes olämpligt, alt denna Vakt-
mästare-Enka skulle erhålla mera; samt att
man borde spara allt hvad med skäl spa¬
ras kunde.
Prosten Åstrand: Då ^5 R:dr är det hög¬
sta pensionsbeloppet för en Vaklmästare-En-
ka och man vill gifva det åt en arbetsför
och barnlös, hvad skall man då gifva åt den,
som ej är arbetsför eller har många barn?
Med Tit. Engeström och Åstrand instäm¬
de Tit. Hvasserj Nordinj Öhrnbergj Björk¬
man.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag ville äf¬
ven förena mig med Prosten Åstrand; men
till följe af det nyss fattade beslutet måste
jag instämma med Domprosten Holmström.
Domprosten Doctor Holmström: Om an¬
dra ännu mer behöfvande Enkor få mindre
pension än de borde, kan väl detta ej åbe¬
ropas såsom skäl att nedsätta pensionen för
den ifrågavarande Enkan.
Då meningarne voro delade och vote¬
ring äskades, framställdes följande Propo¬
sition:
Bifaller H. Ståndet Banco-Utskottets Me¬
morial N:o g3? Den det vill, lagge Ja; den
det icke vill, lagge Nej; vinner Nej, blifver
Memorialet återremitteradt.
Uen rp Februari. 281
Vid anställd omröstning Lief Memoria¬
let med 19 Ja emot 16 Nej bifallet.
Domprosten Doct. Holmström reserve¬
rade sig och önskade, alt Utskollet måtte
visa sig consequent, då det besvarar återre-
missen på Betänkandet N:o 91.
§. 14.
Upplästes och godkändes Expedilions-
Utskotlets Förslag lill Rikets Ständers un¬
derdåniga Skrifvelse!-:
N:o 294, angående ändringar i Författ-
ningarne rörande Bergs- och Jernhandlerin-
gen i Riket;
N:o 295, i anledning af åtskilliga f. d.
tjenstemäns vid förra General-Assislance-Con-
toret underdåniga ansökning om Kongl. Maj:ts
Nåd. förord, till erhållande af något lämp¬
ligt årligt understöd;
N:o 296, med öfverlemnande af förslag
lill förnyad Författning om stämplade pap-
pers-afgiflen.
§. i5.
Föredrogs Banco-Utskottets d. 12 den¬
nes bordlagda Betänkande N:o 94, i anled¬
ning af Hr B runer önäs j G. A. j motion, örn
bestämmande af en piEescriplionslid för de
gamla sedlarnes gångbarhet.
Prosten Astrand: Det är ej ännu gif¬
vet, när de nya sedlarne komma att ulgif-
vas. Det är således för tidigt att nu fatta
beslut om en praiscriptionstid för de gamla
2S2 Den 19 Februari.
sedlarnes gångbarhet. Jag instämmer med
reservanten och yrkar afslag på Betänkandet.
Kyrkoherden Bergvall: Det vore visser¬
ligen icke utan nytta, om en prsescriptions-
lid bestämdes; men de betänkligheter, hvil¬
ka reservanten anfört, äro öfvervägande. Frå¬
gan kan utan någon skada uppskjutas till na¬
sta Riksdag.
Med Tit. Astrand och Bergvall förena¬
de sig Tit. af Wingård och Holmström.
Betänkandet afslogs.
§. 16.
Föredrogs Banco-Utskottets d. 12 den¬
nes bordlagda Memorial N:o 95, angående
af Bankens Husdrängar sökt arfvode såsom
ersättning för den minskning i arbetsför¬
tjenst, som de, genom upphörande af deu
så kallade sedelhvitslämplingen, måst vid¬
kännas.
Bifölls.
$• >7*
Föredrogs Banco-Utskottets d. 12 dennes
bordlagda Betänkande N.o 96, i anledning
så väl af Hr Rosenbladsj B.s motion, an¬
gående grunderne för befordringar inom
Bancoverket, som, i sammanhang dermed,
företagen granskning af stadgandena i i:sta
och 2:dra Afdelningarna af Art. 3 i i83o
års Banco-Reglemente.
Bifölls.
Den 19 Februari. 283
§. 18.
Föredrogs Allm. Besvärs- och Ekonomi-
Utskottels d. 12 dennes bordlagda Utlåtande
N:o 144 > • anledning af väckt fråga om för¬
klaring af Kongl. Kungörelsen den 28 Åug.
i834> angående närmare bestämmande af
Landtmäns och Städernes Ilandlvei kares han¬
delsfrihet.
Doctor Björkman anförde: Med H. Stån¬
dets tillåtelse frånvarande då delta Utlåtan¬
de af H. Utskottet afgafs, kunde jag ej re¬
servera mig deremot. Nu får jag derföre
förklara, att jag ingalunda kan gilla H. Ut¬
skottets yttrande, det intet skäl är förhan¬
den att i underdånighet anhålla om någon
bestämd tydning af ifrågavarande Kongl.
Kungörelse. Att dess ordalag äro tvetydiga
och flera uttryck förvillande, torde vara nog¬
samt bevist af de derom redan ofta upp-
slåndna olika tolkningar, så inom H. Bevill-
nings-Utskottet efter motionärens intyg, som
inom H. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet en¬
ligt min egen erfarenhet. Skulle vidare be¬
vis derpå behöfvas, så ville jag anföra de
långa upplysningar, de många olikartade
Författningar, som H. Utskottet nu nödgats
framställa för att utreda saken. En Kongl.
Kungörelse är väl icke skrifven endast för
lagkunnige, utan ock för dem densamma huf¬
vudsakligen angår. Och huru dessa utan
lagklokes hjelp af ordalagen i nämnde Kun¬
görelse kunna komma till den nu af H. Ut¬
skottet för rigtig erkända tolkningen, är hardt
384
Den i) Fehman.
nära omöjligt att inse. Jag slyrkes deruti
så mycket mera, som jag så olla hört, att
flera ledamöter af sjelfva Vall. Borgare-Stån¬
det uti denna Kungörelse anat ett indirect
uppbåfvande af deras hufvudsakligaste pri¬
vilegier. Jag tror mig icke speciellare be¬
höfva utpeka den mörkhet och de felaktig¬
heter, jag i berörde Författning redan i all¬
mänhet anlydt; de falla genast i ögonen, då
man jernför dess ord med den nu af II. Ut¬
skottet utletade meningen; utan hemställer
jag vördsamt, om icke återremiss på detta
Utlåtande vore behöflig, på det motionärens
goda afsigt verkligen må vinnas, att nemli¬
gen landtman icke skola äfventyra alt af fel¬
aktigt begrepp om denna Kungörelses rätta
mening blifva oskyldigt olyckliga lagbrytare.
Utlåtandet bifölls.
§. ig.
Föredrogs Allm. Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets d. 16 dennes bordlagda Utlåtan¬
de N:o i45, i anledning af väckt motion,
om tillägg och förändring i nu gällande Qua-
ranlaines-Förfallningar, samt om inrättande
af en fullständig Quaranlainesanstalt vid Ri¬
kets östra kust.
Professorn Doct. Lindfors anförde: Jag
vet väl, att inin röst i detta ämne blir en
ropandes rösti öcknen, emedan man i Stock¬
holm längesedan har stadgat sin opinion;
men jag måste dock yttra min öfvertygelse.
Först och främst anser jag mig pligtig att å
Den 19 Februari.
285
egna och Committenlers vägnar uttrycka min
vördnadsfull tacksamhet för den varsamhet,
hvarmed Regeringen behandlat della ömtå¬
liga ämne. Då Rikets Ständer nemligen i
underdånighet anhöllo örn alla spärrningars
upphäfvande, gick Regeringen den visa me¬
delväg, att tillåta spärrningar på de stäl¬
len, der Communerna sjelfva ville bekosta
dem, hvilket mycket bidrog att lugna de
förut upprörda och oroade sinnena. Hvad
detta Betänkande åter angår, skulle det bät¬
tre passa en Medicinsk Facullet än ett Eko¬
nomi-Utskott; ty der yttras meningar, sora
förutsätta insigler i Läkarekonsten, ej såda¬
na, som man vanligen kan finna hos Leda¬
möterna i ett Utskott. Således säges sid. 3:
”Utskottet får yttra den öfvertygelse, att af
”Cholerans utbrott i ett land ej kan dragas
”den bestämda slutsats, alt Quaranlaines-
”anstalterna derstädes varit mindre ändamåls¬
enligt inrättade och vårdade, eller att ve¬
derbörande embetsmän i någon mon brustit
”i uppfyllandet af deras åligganden; lika li-
”tet som Utskottet äger anledning tillämpa
”en dylik slutföljd på Sverige; men lättare
”torde man kunna finna stöd för den tankan,
”att, oaktadt den bäst ordnade och utförda
”quarantainesbehandling af folk och gods,
”Choleran kan uppkomma inom ett land,
”utan att vara detsamma ifrån ett annat på-
”förd.” Detta är en fråga , som svårligen kan
afgöras; erfarenheten synes tala lika mycket
för som emot Cholerans smittsamhet, och
sjelfva Läkarne äro äunu icke ense om or¬
2SC
Den ip Februari.
sakerna lill dess uppkomst. På delta sålt
skulle man kunna genomgå hela Betänkan¬
det och visa, att det stödjer sig på högst
osäkra eller svaga motiver. Således uppgif¬
vas, såsom oundvikliga följder af det strän¬
gare (juarantainessystemet, en hämmad utri¬
kes handel och omättligt uppstegrade pris
på alla utländska varor. Det må gälla i an¬
dra länder, der landets belägenhet hufvud¬
sakligen beror af handeln, t. ex. i Frankrike
och ännu mer i England. Der räknas han¬
deln i timmar och minuter, i Sverige endast
i dagar eller veckor. Jag vet ej, hvad elt
litet uppehåll här kunde göra. Det är mig
icke obekant, att detta skäl af de handlan¬
de i Slockholm och Götheborg ansågs vig-
tigt; men i Ystad och Malmö, der äfven fin¬
nas handlande med icke obetydlig rörelse,
tänkte de annorlunda, och ansågo mennisko¬
lif vara af mera värde än några tusen Riks¬
dalers vinst för de trafikerande. Korteligen:
man bör ej behandla denna sak så lätt och
flyktigt, som Ekonomi-Utskottet gjort.
Professorn Doct. Engeström: Jag sätter
mycket värde på mina Commiltenters opi¬
nion, om den är grundad, men icke vill jag
ulan pröfning låta mig ledas af densamma.
Jag förundrar mig icke öfver det Tit. Lind¬
fors nu yttrat om opinionen i Stockholm,
emedan Doctorn ej äger annan underrättelse
om hvad här föregått, än den som Tidnin-
garne meddelat, hvilka ej sällan äro ofull¬
ständiga och opålitliga i sina uppgifter. Det
Den ip Februari. 287
bör märkas, att icke Regeringen ensam fann
spärrningar böra tillåtas, (ler Communerna
ville bekosta dem sjelfva, utan detta undan¬
tag, hvartill initiativet gafs i Preste-Ståndet,
fanns redan i Rikets Ständers und. förslag.
Det har blifvit yttradt, att Ekonomi-Utskot¬
tet inlåtit sig i undersökningar, som egent¬
ligen skulle tillhöra Läkare; men Utskottet
räknar bland sina Ledamöter tvänne rykt¬
bara Läkare, af Pontin och Ekströmj och
har dessutom varit i tillfälle att begagna
upplysningar både ifrån Sundhets-Collegium
och Läkare-Sällskapet. Man har talat om
det skäl, som blifvit hämtadt af hinder för
handeln; men della har ej egentligen ingått
i beräkningen såsom ett skäl, ulan man har
hufvudsakligen fäst sig vid den erfarenhet,
som man gjort i Ryssland, Preussen och
Österrike, der Choleran, oaktadt de strän¬
gaste spärrningsanslalter, kringspridt sig med
skyndsamhet, och dessa anstalter visat sig va¬
ra icke blott fåfänga, utan äfven förderfliga.
Ty det är klart, att spärrningarna böra ske
så nära de smittade orterna som möjligt;
och just derigenom komma ganska många i
beröring med de smittade, och sjelfva Sund-
lietscordonen bidrager derigenom att utspri¬
da farsoten. Om man, när Choleran utbru¬
tit i Götheborg och i Jönköping, skulle haf¬
va försökt att genom fullt ändamålsenliga
spärrningar utestänga farsoten från den öf¬
riga delen af landet, så hade hela Svenska
Arméen ej räckt till och kostnaden säkert
gått öfver 2 millioner. Erfarenheten har
288 Den ty Februari.
ock visat, att, då farsoten utbrutit i Göthe¬
borg, begåfvo sig månge derifrån öfver Hel¬
singborg till Tyskland eller Danmark, der
de utan hinder moltogos och icke utspridde
någon cholera. Jag finner skäl alt bifalla
Betänkandet.
Lector Laurenius: Såsom Ekonomi-Ut¬
skottets Ledamot anser jag mig skyldig för¬
klara, att, ehuru jag icke reserverat mig mot
förevarande Utlåtande, jag likväl på intet
sätt kunnat antaga de grundsatser, på hvil¬
ka Utskottets beslut livilar, eller dela den
”öfvertygelse,” Utskottet yttrar, ”att af cho-
”lerans utbrott i ett land ej kan dragas den
”slutsats, ali Quarantainesanslallerne derstä¬
des varit mindre ändamålsenligt inrättade
”och vårdadesamt att ”choleran kan upp¬
komma i ett land, utan att vara det sam-
"ma från ett annat påförd m. m.” Såsom
stöd för denna öfvertygelse har Utskottet an¬
fört exempel om Cbolerans uppkomst och
utbredande både i främmande Jander och i
vårt eget. Hvad de förra beträffar, så lem-
liur jag dem i sitt värde, exempel af motsatt
beskaffenhet äro äfven att tillgå. I afseende
på de senare åter, lärer icke vara obekant,
alt så väl flere vettenskapsmäns och läkares
intyg, som pluralitetens af Svenska Allmän¬
heten ännu orubbade öfvertygelse, strider
deremot. Vare härmed huru som helst, —-
0111 choleran är smittsam eller ej, om den
i Götheborg och Stockholm uppkommit af sig
sjelf
Den 19 Februari.
289
sjelf etter genom smitta från utrikes ort —
så anser jag dock, att Utskottet både bordt
och kunnat undvika allt resonnemenl öfver
detta ämne, äfvensom Lt grunda sitt afslag
af motionen på beviset af Cholerans icke-
contagiositet, utom andra skäl äfven derföre,
att det bevisar för mycket, nemligen icke
blott alt nu gällande Quarantainesförfatlnin-
gar icke behöfva skärpas, — hvarom här
egentligen är fråga — utan fastmer att sjelf¬
va dessa anstalter äro alldeles öfverflödiga.
Det resultat, hvartill Utskottets Utlåtande
leder, vill jag icke bestrida; men motiverna
eller premisserna har jag icke kunnat gilla,
och detta ogillande bar jag önskat få i Stån¬
dets Protokoll förvarade
Professorn Doct. Lindfors: Jag har al¬
drig låtit mig bestämmas af någon opinion,
den må uttala sig i Tidningarna eller an¬
norstädes, så framt jag ej funnit skäl och
-bevis. Sjelfva Justitia2-Canslerens Berättelse
lemnade flera anledningar till besinnande ora
eholerans införande i Götheborg. Discussio-
nen synes dock aflägsna sig från sitt egent¬
liga mål. Jag. vill blott i förbigående näm¬
na, att man i Sverige bättre behöfver spara
folk än penningar. För öfrigt gillar jag ej
spärrningar af friska orter. Här är dock
egentligen fråga om quarantainesanstalter;
och jag tror, att våra böra hållas vid magt.
Exempel från utrikes orter äro lätta att an¬
föra, ej att coulrollera, ty man finner ofta
Preste-St■ Prat. i83S. Bundet XFI> 19
Den ip Februari.
olika uppgifter hos olika författare. Inom
Sverige, pä alla ställen der choleran varit,
är man nästan allmänt öfvertygad, att den
smittar. Alt de, som frän Helsingborg be-
gäfvo sig till Danmark eller Tyskland, ej
behöfde å utrikes ort undergå quarantaine,
kommer deraf, att de måste ligga i quaran¬
taine i Halmstad, der en sådan anstalt var
inrättad af Landshöfding Virginsom der¬
igenom af många anses hafva räddat Skåne.
Jag instämmer för öfrigt med Tit. Laurenius
deruti, att jag ogillar Utskottets motiver, ej
dess resultat.
Prosten Stenhammar: Jag vill ej förlän¬
ga discussionen, som ej kan leda till något
resultat, men åtminstone för min del till
Protokollet förklara, att de åsigter, hvilka
Utskottet användt såsom motiver, ej af mig
kunna godkännas. Här är ej fråga om spärr¬
ningar inom landet, utan om quarantaines-
anstalter vid gränsorna, och motionen går
ut på skärpta stadganden om de sednare.
Jag har intet emot det resultat, hvartill Ut¬
skottet kommit; men Utskottet har begagnat
motionen, för att i sitt resonement uttrycka
annat än motionen yrkat. Enligt premisser¬
na borde Utskottet hafva afstyrkt alla qua-
rantainesanstaller; och emot denna opinion
vill jag reservera mig.
Prosten Rosén: Redan för flera månader
sedan förklarade Riksens Ständer sin opi¬
nion i detta ämne och afgåfvo derom en un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med
Den ip Februari.
291
derjemte framställd underdånig anhållan, det
mätte Kongl. Maj:t, lill följe deraf, vidtaga
de anstalter, sorn, lill dea härjande farso¬
tens hämmande, Högstdensamme funne lämp¬
ligast och ändamålsenligast. Hade nu Ut¬
skottet tillstyrkt en häremot stridande åt¬
gärd, så vore det mycket att klandra; men
då Betänkandet i hufvudsaken icke innehål¬
ler någon ting annat, än hvad Riksens Stän¬
der förut godkänt, så kan jag icke annat in¬
se, än att Utskottet rätteligen förfarit; hva¬
dan jag ock bifaller Betänkandet.
Contraclsprosten Hallbeck: Sedan Tit.
Stenhammar yttrat sig, har jag föga alt til¬
lägga. Då äfven utmärkte Läkare äro dela¬
de i motsatta åsigter och erfarenheten åbe¬
ropas å ömse sidor, är det troligt, att cho-
leran kan uppkomma dels genom smitta,
dels af andra orsaker. Discussionen synes
dock taga en annan vändning än motionen
åsyftar. Der är ej frågan om spärrningar
inom landet, ulan om skärpning af quaran-
tainesförfaltningarna. Då Utskottet anser
dessa författningar tillräckligt stränga och
icke föreslagit någon åtgärd i anledning af
motionen, må Betänkandet bifallas.
Domprosten Doct. Heurlin hemställde,
om icke discussionen kunde inskränkas till
den fråga, som Betänkandet rör, och instäm¬
de med Tit. Rosén och Hallbeck.
Doctor Björkman instämde med Tit.
Laurenius och Stenhammar samt ansåg mo-
Din 19 Februari.
tiverna i Betänkandet obehöriga och falska,
men resultatet antagligt.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag instämmer med dem, som
yrkat bifall till Betänkandet. Ekonomi-Ut¬
skottet har redan fått sin tillbörliga upptuk¬
telse, om motiverna ej duga; men då ingen
anmärkning blifvit gjord mot resultatet och
ingen åtgärd blifvit af Utskottet tillstyrkt,
är en discussion helt och hållet öfverflödig.
Utlåtandet bifölls.
Professorn Doct. Lindfors reserverade
sig. Genom Utskottets moliver hade discus-
sionen blifvit inledd på ett främmande fält,
nemligen om spärrningsanstalter i stället för
quaranlainesinrättningar, som åsyftades i
motionen.
$. 20.
Föredrogs Ecclesiastika Utskottets Lag-
Afdelnings d. 9 dennes bordlagda Betänkan¬
de N:o 3o, i anledning af väckt motion, hu¬
ru förhållas bor vid beviljande af tillstånd
för Herrar Biskopar att från Kiksdagen afresa.
Gontractsprosten Hallström: Då motio¬
nären, Doct. Morén, nu är borta, anhåller
jag, att detta Betänkande ytterligare må hvi¬
la på bordet.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: God¬
känner man sådana skäl till bordläggning,
så kunde afgörandet af ett Betänkande blifva
länge nog uppskjutet; ty när motionären åter¬
Den 21 Februari. 29.3
kommit, kunde någon af Utskottets Leda¬
möter vara borta.
Prosten Mittag: Någon bordläggning för
längre tid bör väl icke kunna äga rum.
Prosten Astrand instämde i yrkandet af
ny bordläggning; hvadan Betänkandet för
andra gången lades på bordet.
Ståndet åtskiljdes kl. i e. m.
In fidem
P. A. Sonden.
Den 21 Februari 1835.
N.
Plenum kl. ii f. m.
§. i.
Upplästes och godkändes Expeditions-
Utskottets Förslag lill några i Riksdags¬
beslutet, under N:ris 9, 10, 11, 12, i3,
i4 och i5.
§■ 2,
Justerades Protokollet för d. 16 och 19
dennes.
$. 3.
Af de från Höglofl. Ridderskapet och
Adeln meddelade Protokolls-Utdrag, som
upplästes, inhämtades, att till Stats-Utskot-
294
Den 21 Februari.
tet blifvit remitterade: en motion af Herr
Stråle, N. W.j om de villkor, på hvilka
Riksgälds-Contoret bör upptaga lån, och 3:ne
af Friherre af Nordin, C. J., med anmo¬
dan till Utskottet att inkomma med förslag^
till de hufvudgrunder, hvarpå Hypolheksin-
rättningar skola vara fotade, jemte andra
frågor i samma ämne; samt till Banco-Ut-
skottet en motion af Grefve Frölich, D.,
alt, af den i Banken för Fastighetsintecknin-
gar afsatta summa, endast de af Sveriges
Allmoge må kunna blifva delaktige, hvilkas
hemmansdelar icke uppgå till 10,000 R:dr
Banco i värde; och Hr Nordenanckars, F.
kV., motion, om rättighet för Banken, att
för Bancovinsten uppköpa Riksgälds-Conto-
rets Obligationer, och att dem åter under
vissa omständigheter försälja. Vid föredrag¬
ning af Eacpeditions-Utskottets Memorial N:o
2i godkännt så väl den Skrifvelse N:o 287,
hvaruti behofvet af rättelsen anmäles, som
den förnyade skrifvelse, hvaruti rättelsen fin¬
nes iakttagen. Till handlingarna: Constitu-
tions-Utskottets Memorial N:o 79. Beslutit
att, med ogillande af sistnämnde Utskotts
Memorialer N:ris 80, 81 och 82, lägga de¬
samma till handlingarna. Bifallit Bevill-
nings- och Ekonomi-Utskottens Utlåtanden
N:ris 9, io och 11. Bifallit Banco-Utskot-
tets Betänkanden N:o 92, om pension för
Banco-Comrnissarien E. Fant; N:o 93, om
understöd för afl. Vaktmästaren Caléns En¬
ka; N:o 95, om arfvode åt Bankens Husdrän¬
gar, och N:o 96, om grunderna för befor¬
Den 21 Februari. 295
dringarna inora Banco-Verket. Bifallit Eko¬
nomi-Utskottets Utlåtande 3N:o 144» om när¬
mare bestämmande af Landtmäns och Städer-
nes Handtverkares handelsfrihet. Antagit till
grundlagsenlig behandling det i Constitutions-
Utskottets Memorial N:o 85 uppgifna förslag
lill ändring och tillägg i y5 §. R. F. Bifal¬
lit Stats-Utskottets Utlåtanden N:o 4°öj an¬
gående undsättningar vid svårare missväxter;
N:o 4°7> om anslag i låneväg till återupp-
byggande af Staden Wenersborg, och N:o
4o8, om dispositionen af Lappmarks-Eccle-
siastik-Fonden m. m. Återremitterat Banco-
Utskottets Memorial N:o 91, omförändringar
i 4 Art. 5 Afd. af i83o års Banco-Reglemente.
Till handlingarna Bonde-Ståndets inbjudning
att biträda dess beslut i anledning af Con-
stitutions-Utskottets Memorial N:o 77; äfven¬
som Ekonomi-Utskottets Memorial, med upp¬
gift på de ärenden, som återstå att af Ut¬
skottet handläggas.
Lades till Handlingarna.
$■ 4-
Af de från Vällofi. Borgare-Ståndet med¬
delade Protokolls-Utdrag, som upplästes, in¬
hämtades, att lill handlingarna gått Förstärk¬
ta Stats-Utskottets Memorial N:o 4°9- Bi"
fallit Eocpeditions-Utskottets Memorial N:o
ao, med öfverlemnande af förslag till un¬
derdånig Skrifvelse, angående sporllernas upp¬
hörande inom Kongl. Majrts Cansli, och JM:o
ai, med förslag till underd. Skrifvelse, hvari
serskildt anmäles, det rättelse erfordras i
296 Den zi Februari.
Rikets Ständers underd. Skrifvelse af den 5
Januari sisll. Vid föredragning af Consti-
tutions-Utskottets Memorial Nro 77, och Bon¬
de-Ståndets i anledning deraf gjorda inbjud¬
ning, blef den sednare antagen. Godkännt
de i Constitutions-Utskottets Memorial Nro
78 föreslagna voteringspropositioner, vidblif¬
va 11 d e i öfrigt sitt beslut. Ansett Constitu¬
tions-Utskottets Memorial Nro 79, å Ståndets
sida, ej erfordra någon åtgärd, hvaremot det
återremitterat Memorialen Nrris 80, 81, 82
och 83, med förklarande vid hvardera ser¬
skildt, såsom sin gemensamma tanka, att det,
vidblifvande sitt förra beslut i ämnet, upp¬
drager åt Utskottet att uppgöra sådan vote¬
ringsproposition, hvarigenom Ståndets beslut
må komma under omröstning. Likaledes
återremitterat Memorialet N:o 84, med för¬
slag till ändring och omflyttning af 2 mom.
56 §. R. F. samt jemkning i dess 81 §., äf¬
vensom i 29 §. R. O., med de, såsom Stån¬
dets gemensamma tankar, förklarade anmärk¬
ningar, som uti Prosten Hallströms emot
Memorialet afgifne reservation innefattas.
Till h andlingarua Expeditions-Utskottets Me¬
morial Nro 22. Af Stats-Utskottets Utlåtan¬
de Nro 4°6> om undsättningar, vardt irsta
mom. afslaget, men 2:dra och 3:dje mom.
bifallna. Af Bevillnings- och Ekonomi-Ut¬
skottens Utlåtanden bifallit dem sub Nrris
9, 10 och 11. Likaledes Ekonomi-Utskottets
Utlåtande Nro 145, om tillägg och förändring
i nu gällande Quarantaines-Förfatlningar m. m.
Lades till Handlingarna.
Ben 21 Februari.
§. 5.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet hade
Protokolls-Utdrag meddelade blifvit, inne¬
hållande bifall till Bevillnings- och Ekono¬
mi-Utskottens Utlåtanden JV:ris 9, io och
11. Af Banco-Utskottets Memorial afslagit
]NT:o 92, om pension för Banco-Commissarien
E. Fantj och bifallit dem under N:ris go,
gt\, g5 och 96. Till handlingarna Expedi-
tions-Utskottets Memorial N:o 22, med upp¬
gift å de ärenden, hvilka på Utskottets hand¬
läggning ännu äro beroende. Bifallit Stats-
Utskottets Utlåtande N:o ^06, om undsätt¬
ningar. Till handlingarna C onstitut iöns-Ut¬
skottets Memorial N:o 79, 80, 81 och 82;
äfvensom Förstärkta Stats-Utskottets Memo¬
rial N:o 4°9> rörande stora Sjölulls-Bevill-
ningen. Bifallit Allm. Besvärs- och Eko¬
nomi-Utskottets Utlåtanden N:o 144> om för¬
klaring af Kongl. Kungörelsen den 28 Aug.
i834> och N:o i45, om tillägg och förändring
j nu gällande Quarantaines-Förfallningar.
Återremitterat Constitutions-Utskottets Me¬
morial N:b 84 > med förslag lill ändring och
omflyttning af 2 mom. 56 §. B. F. samt jemk¬
ning i dess 81 §., äfvensom 29 $. R. O., med
den såsom Ståndets gemensamma tanka för¬
klarade anmärkning, att det nja 2 mom. i
81 §. R. F. borde erhålla följande lydelse:
”Inkommer till Riks-Stånden Constitutions-
Utskottet med något förslag till Grundlags¬
förändring, skall detsamma, efter öfverlägg¬
ning derom i Ståndens plena, forst fram¬
2f)8 Den 21 Februari.
ställas till gillande eller ogillande. Gillas
det af samtlige Stånden , hvile förslaget till
antagande eller förkastande vid nästa Riks¬
dag. Ogillas det af tvä eller flera Stånd ,
förfalla frågan. Ogillas det blott af ett
Stånd, ankomme det på Constitutions-Utskot-
tet, genom val i Ståndens Plena förstärkt
till ett antal af ’ Tjugu personer af hvarje
Stånd, att förslaget genom samfälld omröst¬
ning gilla eller förkasta. Göras åter vid
förslaget anmärkningar, blifve de, hvilka
hvarje Riks-Slånd serskildt förklarat fördess
gemensamma tankar, till Constitutions-Utskot-
tet hänvisade. Utskottet åligge då att samt¬
lige Riks-Ståndens tankar till ett förslag i
möjligaste målto sammanjemka, och om oför¬
enliga skiljaktigheter finnas, dem derjemte
till samtlige Riks-Ståndens behandlande an¬
mäla. Förena sig derefter samtlige Riks-
Ständen om ett förslag, hvile det till slut¬
ligt antagande eller förkastande på tid och
sätt som ofvan föreskrefne äro. Blifva åter
något Stånds tankar i någon eller några de¬
lar skil jäktige från de öfriges, och samma
Stånd sig icke efter de öfriga fogar, äge det
på ofvanskrifne sätt Förstärkta Constitutions-
Utskottet att skilj aktigheterna genom omröst¬
ning förena; och det dymedelst fullständigt
heredda förslaget hvile sedan till Rikets Stän¬
ders afgörande som ofvan sagdt är. Blifver
å Riksdag &c. &c. Till handlingarna Eko¬
nomi-Utskottets Memorial med uppgift på de
af dess handläggning ännu beroende mål.
Lades till Handlingarna.
Den zi Februari. 299
$. 6.
Föredrogos och lades på bordet:
Bevillnings-Utskoltets Memorial N:o 53,
i anledning af Riks-Stjindens olika beslut an¬
gående föreslagne förändringar i 3 och 4
Artiklarne af Bevillnings-Föi ordningen;
Banco-Utskoltets Memorial N:o 102, med
anmälan om det uppehåll i Utskottets göro¬
mål, som kan förorsakas genom längre för-
dröjdt afgörande af frågan om blifvande mynt¬
enheten för landet.
§. 7.
Föredrogs Banco-Ulskottets d. 19 den¬
nes bordlagda Betänkande N:o 97, i anled¬
ning af Hr Grefve Frölichs motion, angåen¬
de dels inskränkning i utgifning af smärre
sedlar från Banken, dels inlösen förskotts¬
vis genom Banken af Provincial- och Actie-
Bankers smärre sedlar.
Bifölls.
$. 8.
Föredrogs Banco-Utskottets d. 19 den¬
nes bordlagda Betänkande N:o 98, i anled¬
ning af Hr Rosenblads motion, med förslag
till reglemenlariska föreskrifter, angående se¬
delstockens framtida beräkning.
Bifölls.
$• 9-
Föredrogs Banco-UtskoYtets d. 19 den¬
nes bordlagda Memorial N.o 99, med förslag
3oo
Deri 21 Februari
tilt förändrade stadganden uti 3:dje Afdelnin-
gen af Art. 3 i i83o års Banco-Reglemente.
Professor Grubbe anförde: Vid i:a Mom.
synes mig ett förtydligande behöfligt. Jag
förmodar det vara Utskottets mening, att in¬
gen Bankens Tjensteman må anses berätti¬
gad att vid sitt afskedstagande erhålla en
pension, som öfverstiger beloppet af bela
den lön, han vid afskedstagandet innehade.
Likväl skulle det enligt Betänkandets orda¬
lydelse kunna hända, att en Tjensteman nå¬
gon gång kunde göra anspråk på en högre
pension, än som motsvarade hans lön. Om
det nemligen stadgas, att den, som tjent 4°
år och uppnått 6o års ålder, är berättigad
att vid sitt afskedstagande erhålla £ af sin
lön i pension, samt att då tjensteåren öfver¬
stiga 40, och lefnadsåren 6o, detta pensions¬
belopp skall ökas med ^ för hvarje öfver-
skjulande tjensteår, utan att någon gräns be¬
stämmes för denna progression; så följer der¬
af, att en sådan Tjensteman, då han tjent
ännu i3-J år, d. v. s. då han uppnått 53|
tjensteår och r}'5\ lefnadsår, blir berättigad
att få fulla beloppet af sin lön till pension,
och om han derefter ännu fortfar att tjena,
kommer den pension, hvartill han blir be¬
rättigad, att för hvarje ytterligare år mer
och mer öfverstiga fulla beloppet af hans
lön. Om han t. ex. hade i lön 1600 R:dr,
så skulle han, efter 4° års tjenst, och vid
6o års ålder, blifva berättigad till en pen¬
sion af i,aoo R:dr: efter 531. års tjenst och
Dm n Februari.
3oi
vid 73 i års ålder blefve han berättigad att
såsom pension behålla hela sin lön, 1,600
R:dr. Efter 54 4 års tjenst och vid 744- års
ålder vore han berättigad till en pension af
i,63o R:dr. Efter annu ett års ytterligare
tjenstgöring ägde han rättighet till en pen¬
sion af 1,660 R:dr o. s. v., allt under den
förutsättning, att den pension, hvartill han
vore berättigad, för hvarje år eller hans 4o:de
tjensteår ökades med af den pension,
hvartill han efter 4° ärs tjenst vore berät¬
tigad, d. v. s. med af 1,200 R:dr, eller
3o R:dr. För att förebygga ali tvist härom,
hemställer jag, om ej, i slutet af detta mo¬
ment, uttryckligen borde tilläggas: dock må
i intet fall den afskedstagande anses berät¬
tigad att såsom årlig pension erhålla mera
än fulla beloppet af den lön han vid af¬
skedstagande innehade.
Professorn Doctor Engeström erinrade,
att i en föregående sorn är oförändrad
bibehållen, stadgas, alt den, som tjenat i
5o år och uppnått 70 års ålder, får fulla
lönen i pension, och att det ifrågavarande
förslaget endast åsyftar den Bankens Tjen¬
steman, som anhåller om afsked, innan han
tjenat i 5o år och uppnått 70 års ålder.
Prosten Astrand: Om icke, såsom Doct.
Engeström upplyst, det i en föregående §.
vore stadgadt, hvad som erfordras för er¬
hållande af hela lönen i pension, så komme
man genom den nu föreslagna §:s ordalydel¬
se till det resultat, som Professor Grubbe
3o2
Den 21 Februari.
antydt, att mer än lönen kunde vid hög ål¬
der och tjenstetid erhällas i pension, ett
tolkningssält, som vore i full consequence
nied Högv. Ståndets beslut angående Banco-
Commissarien E. Fant. Jag medgifver, att
ordalydelsen är otydlig, och föreställer mig,
att de uttryckta £5 och äro delar af hela
lönebeloppet, men ej af pensionsbeloppet.
Jag tror dock fråga härom aldrig skall före¬
komma, och anser derföre anmärkningen af
föga vigt.
Professorn Doct. Engeström: Professor
Grubbe har rätt; ty i Betänkandet står ut¬
tryckligen: "medelst afdrag ä lön af
'för hvarje bristande tjensteur. öfverstiga
"deremot tjenståren 4° oc^1 åldersåren 60 j
''okas det ofvan bestämde pensionsbeloppet
”med f-Q för hvarje öfverskjutande tjenstår
J'm. m."
Professor Grubbe: I fall, enligt hvad
Prosten Åstrand yrkar, med här bör för¬
stås, icke g— af det pensionsbelopp, hvartill
den afskedstagande efter 4° års tjenst är
berättigad, ulan af den lön han vid af¬
skedstagande innehade, så uppkommer deri¬
genom ett nytt behof af det föreslagna stad¬
gandets förtydligande, ty ordställningen är
nu sådan, att man ej med visshet kan be¬
stämma, hvilketdera meningen skall vara.
Är Prosten Åstrands tydning den rätta, så
förstärkes derigenom min anmärkning, istäl¬
let för alt försvagas; ty då skulle den, som
innehade 1,600 R:drs lön, i fall han tjenar
Den u Februari.
3o3
längre än i 4° är, blifva för hvarje över¬
skjutande år berättigad till en förökning,
icke af 3o, utan af 4° fhdr i sitt pensions¬
belopp. Således skulle han då, ej först ef¬
ter 53\ års tjenst och vid ^3|- års ålder,
ulan elter 5o års tjenst och vid 70 års ål¬
der, bli berättigad att behålla fulla lönen
1,600 R:dr såsom pension. Efter ett års yt¬
terligare tjenstgöring, d. v. s. vid 71 årsål¬
der och elter 5 t års tjenstgöring , blefve han
berättigad lill eri pension af 1,640 R:dr; ef¬
ter ännu ett år, lill en pension af 1,680
R:dr o. s. v. Det är sant, det inträffar ej
mycket ofta, alt någon tjenar längre än 5o
år, och vid en högre ålder än 70 år. Men
det är dock ej mer än några dagar sedan
det Högv. Ståndet vid frågan om Banco-
Commissarien Fants pension såg ett exem¬
pel på ett sådant förhållande. Då sådana
fall kunna inträffa, och den vid dem möj¬
ligtvis sig yppande tvisten om pensionsbe¬
loppet så lätt kan förekommas, som genom
några ords tillägg i Stadgandets redaction,
förstår jag ej hvarföre man ej heldre skulle
tillägga dessa ord, än genom deras utelem-
nande gifva anledning till missförstånd och
stridighet. Till äfventyrs skulle det likväl
kunna gå an, att Banco-Utskottet, på erin¬
ran af Utskottets här närvarande Ledamöter,
sjelfmant, vid Banco-Reglementets slutliga
redaction, tilläde några ord för att undan¬
rödja tvetydigheten; i sådant fall vill jag
icke yrka återremiss af Betänkandet.
3o4
Den 21 Februari.
Domprosten Doct. Heurlin: Alt någon
skulle hafva lefvat öfver rj3% år, är en så
sällsynt händelse, att man, äfven om Prof.
Gricbbes anmärkning förtjenar gillas, likväl
icke behöfver besvära Bauco-Utskottet med
en återremiss.
Contractsprosten Hallström: Frågan är>
om ej återremiss behöfves i alla fall, då
tvänne af Banco-Utskottets Ledamöter ej ärö
ense om hvad med gV-del bör förstås.
Betänkandet bifölls.
§. 10.
Föredrogs Banco-Utskottets d. 19 den¬
nes bordlagda Memorial N:o 100, med för¬
slag till reglementariska stadganden , motsva¬
rande 4 Afdelningen af Art. 3 i i83o års
Banco-Reg lemen te.
Bifölls.
Ståndet åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem
P. A. Sondén.
Den 23 Februari 1835.
Plenum kl. ii f. m.
§. t.
Justerades Protokollet för d. 21 dennes.
§. 2.
Den tj Februari.
3o5
§. 2.
Åf meddelade Protokolls-Utdrag inhäm¬
tades, att Hederv. Bonde-Ståndet bifallit
Expeditions-Utskottets Memorial N:o 20 och
21, med dervid fogade tre särskilda förslag
till underdåniga Skrifvelser, angående dels
sportlernes upphörande inom Kongl. Maj:ts
Cansli, dels ändring i j 7 Cap. 4 och 5 §§.
Ärfda-Balken;
Gillat Banco-IJtskotlets Betänkande N:o
gy, i anledning af Hr Grefve Frölichs mo¬
tion, angående dels inskränkning i utgifning
af smärre sedlar från Banken, dels inlösen
förskottsvis genom Banken af Provincial- och
Actie-Bankers smärre sedlar; samt lagt till
handlingarna samma Utskotts Memorial N:o
ior, med öfverlemnande af uppgift på de
ärenden, hvilka ännu återstå till Banco-Ut*
skottets behandling.
Lades till Handlingarna.
§. 3.
Föredrogs Constitutions-Ulskottets Me¬
morial N:o 86, angående Hr M. J. Crusen-
stolpes anledning till anmärkning emot Ko¬
nungens Rådgifvare i Ministeriela och Com-
mandomål.
Lades till Handlingarna.
$• 4-
Föredrogs och lades på bordet:
Constitutions-Utskottets Memorial N;o
Preste-Sf. fröt. i83S. Bandet XVI. a®
3o6 Den 23 Februari.
87, i anledning af återremisserna på Memo¬
rialet N:o 32, angående Urtima Riksdagar.
I 5.
Upplästes och godkändes Expeditions-
Utskottets Förslag till Rikets Sländers un¬
derdåniga Skrifvelser:
N:o 297, i anledning af verkställd gransk¬
ning af Convoy-Commissariatets förvaltning
och räkenskaper för åren 1831 och i832;
N:o 298, om bidrag från Statsverket,
för att bringa Trollhätte Canal och Sluss¬
verk till lika dimensioner med dem Götha
Canal äger.
§. 6.
Föredrogs å nyo Bevillnings-Utskoltets
d. 21 dennes bordlagda Memorial lNT:o 53, i
anledning af Riks Ståndens olika beslut, an¬
gående föreslagne förändringar i 3:e och ef:e
Arliklarne af Bevillnings-I^örordningen.
Ståndet lät bero vid Med-Slåndens be¬
slut i anseende till 144 $•
Vid 162 $. anförde
Domprosten Doct. Holmström: Det har
förefallit mig oformligt, att Utskottet före¬
slagit tvänne voteringar om en och samma
sak. 3:e och /\:e voteringsproposilionerna kun¬
de sammanslås i en enda. Det kunde annars
hända, att de bägge voteringarna fingo en
olika utgång, hvilket skulle gifva ett högst
besynnerligt resultat.
Den 2j Februari.
Cpntractsprosten J. J. Nibelius förkla¬
rade, alt han inom Utskottet yrkat, det bäg¬
ge dessa voleringsproposilioner skulle sam¬
manslås.
Doctor Grevillius: Orsaken, hvarföre
Utskottet föreslagit tvänne särskilda voterings-
propositioner, är den, att de rörde tvänne
särskilda moment, det i:a och det 6:e.
Domprosten Doct. Holmström: I i och
2 Artiklarna förekommer äfven samma stad¬
gande; man kunde således, när Betänkandet
öfver dessa Artiklar förekommer, få votera
återigen Öfver samma sak. Tillräckligt vore
val att votera en enda gång, med villkor,
alt alla ställen i Bevillnings-Förordningen,
der samma stadgande förekommer, böra ef¬
ter voteringens utgång rättas.
Lector Bergqvist: Samma anmärkning
gjordes i Utskottet; men emedan i och 2
Arliklarne då ej voro under öfverläggning,
kunde ej anmärkningen då upptagas.
Prosten Astrand: Jag hoppas, att För¬
stärkta Utskottet ej är så inconsequent, att
tvänne voteringar, som ske efter hvarandra,
kunna få en olika utgång.
Bägge voteringspropositionerna vid 162
§. gillades.
Ståndet vidblef sitt beslut vid i65
äfvensom vid Utskottets förslag om lindring
i Bevillningen för invånarne i Umeå, Piteå
och Luleå städer, samt gillade i öfrigt Me¬
3o8
Den 23 Februari.
morialet, med de deruti föreslagna vote*
ringspropositionerna.
$. 7.
Föredrogs Ecclesiastika Utskottets Lag-
Afdelnings d. 9 och 19 dennes bordlagda
Betänkande N:o 3o, i anledning af väckt
motion, huru förhållas bör vid beviljande
af tillstånd för Herrar Biskopar alt från Riks¬
dagen afresa.
Contractsprosten Hallström anförde: Jag
befinner mig, hvad detta mål beträffar, i
den svårighet, som lärer utan tvifvel alltid
uppkomma, enär man icke förmår, att all¬
deles lösslita sig från personliga afseenden.
k ena sidan bjuder en skyldig vördnad, att
icke ens vilja synas lägga uppå kyrkans Sty¬
resmän några främmande band, som gjorde
dem vid en önskad kortare eller längre per¬
mission från Riksdagen beroende af något
annat än Konungens nåd och deras egen vil¬
ja. Å den andra sidan har dock samma
vördnad sin andel i den åtrå jag hyser, att
kunna få tänka mig Presterskapets valde full¬
mäktige på det närmaste införlifvade med
Hrr Biskopar till ett enda oskiljaktigt Preste¬
stånd under Riksdagen och delande med dem
tillsammans, väl icke en lika lott af ära,
men ej eller en tyngre af stadigare släp och
möda. Å ena sidan framträder vidden och
mångfaldigheten af de embetsåligganden, som
kunna påkalla Biskoparnes närvaro i Stiften;
å den andra deras icke mindre vigtiga in¬
l
Den 23 Februari. 309
verkan och kända inflytelse på Riksdagsför-
liandlingarnes lyckliga gång. Å ena sidan
en från förgångna tider häfdvunnen praxis:
å den andra Grundlagens tydliga ord och
föreskrift. I sådant sakens skick hade jag
hälst önskat, att ingen motion i delta ämne
sett ljuset, men sedan den blifvit väckt och
föranledt ett Betänkande, alt åtminstone den
Högv. Lag-Afdelningen icke inlåtit sig i nå¬
gon den ringaste tolkning af sjelfva Grund¬
lagen. Riksdags-Ordningens 79 $. är i detta
afseende så klar, att jag icke inser, huru
det för den skickligaste konst kunde lyckas
att förtyda den, och Lag-Afdelningens för¬
sök att försvaga den enkla föreskriften, för
att den oaktadt kunna motivera en annan
sakernas ordning, är det mig omöjligt att
gilla. Jag ber att få uppläsa den a:dra pe¬
rioden af bemälte den lyder sålunda:
"Riksdagsman af Preste- Borgare- och
Bonde-Stånden må ej från Riksdagsorten af¬
resa j eller frän Riksdagsöfverläggningarne
sig afhålla, med mindre han dertill undfått,
genom Protokolls-Utdrag j tillåtelse af det
Ståndj hvartill han hörer.3'
Då nu ovedersägligt är, att Biskoparne
äro Riksdagsmän af Preste-Ståndet och för
dem intet särskilt undantag från detta all¬
männa stadgande låter sig förevisa, kan jag
icke undgå att finna det i full kraft gällan¬
de äfven för Stiftens vördade Styresmän.
Men utom dessa bindande skäl, som hemtas
ifrån sjelfva Grundlagens helgd, inverkar
tillika härvid, jag bekänner det, en särskild
3io Den 2j Februari.
consideration. Tillräckligen är genom en
långlig erfarenhet bestyrkt, hvilken ringa
framgång Preste-Ståndet kan förvänta sig
utan biträde och stöd af sina Biskopar. Skul¬
le vi öfrige hafva någon gång kommit, jag
vill ej säga på den villoväg, men i den o-
lycka, att hysa en olika mening och vara
till större eller mindre antal dissentienter,
vi se, huru våra bemödanden upplösas i ett
skum. Kunne vi deremot äga den förnöjelse,
att få ställa oss i ledet ibland dem, som för¬
fäkta enahanda mening, som Herrar Bisko¬
par, då aflöper ju åter allt, så lätt, som en
olja. Det säger ock sig sjelf och är grun-
dadt i sakens natur, att Biskoparne skola all¬
tid hafva mycken betydenhet inför Konun-
gathronen, samt, ännu mer, inför Konun¬
gens Rådgifvare och öfriga omgifning. Så¬
dan är en gång Andans och den högre bild¬
ningens magt. Det må följakteligen an¬
ses vara för Preste-Ståndet af stor vigt i all¬
mänhet, att kunna påräkna Biskoparnes när¬
varo vid Riksdagärne, utan det längre eller
kortare afbrott derutinnan, som kan och plä¬
gar, Ståndet alldeles oåtspordt, inträffa i
följd af Konungens i nåder beviljade per¬
mission. Men jag tillämpar likvisst detta e-
genteligen och förnämligast på en enda sär¬
skild angelägenhet, hvilken dock icke är
Preste-Ståndels allena, utan fastmer hela Na¬
tionens. Presterskapet, både den del deraf,
som här representerar, och den, som hemma
afvaktar vår återkomst, dragande med oss
gemensamt kostnaden af det långa uppehål»
Den 2} Februari.
let vid Riksdagen, önskar ifrigt, likasom
hvarje annan Medborgare-Class, Riksdagens
förkortande; — jag menar icke blott denna
Riksdagens, som nu pågår, utan Riksdagar-
nes i allmänhet. Huru magtpåliggande vill
det dä icke vara, att, i stället för att lös*
släppa och alldeles låta fara, fastare åtdraga
de hand, som kunde i någon mon anspänna
och föröka Herrar Biskopars verksamhet för
det goda ändamålet, och inom Preste-Stån-
det bilda i detta afseende ett enda stort ge¬
mensamt interesse! Naturligtvis syftar jag
härvid icke på något, som kunde hafva me¬
ra egenskapen af ett privat-interesse: ett så¬
dant tänker jag mig ogerna inom detta Stånd;
— men ofelbart skulle, i händelse permis¬
sion icke beviljades Herrar Biskopar under
andra villkor, eller på längre tid än 79
föreskrifver, de flere vigtiga embetspligter,
som draga dem tid efter annan till Stiften,
blifva en skarp sporre, som manade dem att
använda allt bemödande, för att gifva fart
åt Riksdagen, och bringa den till ett önsk-
ligt slut. Och hvem ville väl misströsta,
att Biskoparne, samverkande alle med en¬
drägtig andaj och understödda af det subal-
terna Presterskapets röst, och uttalande fol¬
kets samfällta önskan, icke skulle hafva det
helsosammaste inflytande och i hufvudsaklig
måtto lyckas? Det är sant, oss beskä-
res visserligen den hugnaden, att se våra
Biskopar vid särskilda tillfällen eller vid vis¬
sa betydligare måls afgörande återkomma;
men det är dock icke detsamma, som det
Dm zj Februari.
stadiga verksamma nitel för folkets rätt och
fäderneslandets väl; och detta förfarande kan
derförulan lia sin betänkliga och mindre go¬
da sida.
Sådan är den cousideralion, hvaruti jag
för delta mål blifvit insnärjd, och som hos
mig underhåller den öfvertygelse, att visli¬
gen blifvit stadgadt, del ingen Stånds-Leda-
mot må från Riksdag aflägsna sig i annan
ordning än den, som gäller för alla lika, på
det ett gemensamt interesse för Riksdagsför-
liandlingarnes jemna, skyndsamma gång må
uppstå och hvarje Stånd vara hvad det bör
vara, ett sammanhängande belt, hvars delar
icke låta sig frånskiljas, utan dess eget be¬
gifvande. Men jag åberopar både forst och
sist den 79 $. R. O.
Häruti instämde Tit. Astrand., Björk¬
man j Östberga Stenhammar Laurenius
Hasselrotj NordinBolander.
Domprosten Doctor Holmström: Såsom
mig synes, bar Eccl. Lag-Afdelningens Utlå¬
tande öfver D:r More'ns motion icke blifvit
af Prosten Hallström fullkomligen rätt upp-
fattadt. Prosten har nemligen tillvita! Af¬
delningen att hafva ingått i tolkning af Grund¬
lagen och sökt försvaga tillämpligheten af
79 $. R. O. på Hrr Biskopar. Sådant är lik¬
väl icke förhållandet. Afdelningen har med
verklig sorgfällighet undvikit all slags Grund-
lagstolkning och endast åberopat vanlig pra¬
xis. Under öfverläggningarne yttrades väl
af en Ledamot, att 79 §. R. O. alldeles icke
Dm 2j Februari.
313
åsyftade annat än valda Riksdagsmän, såle¬
des icke Hrr Biskopar, som af Konungen
kallas till Riksdag, men Afdelningens plu¬
ralitet beslöt att icke, genom ett slikt yr¬
kande, gifva anledning till någon tvist oni
Grundlagens mening. För Afdelningen an¬
sågs det nog att anföra några de vigtigaste
skäl, som förmodligen föranledt och fram¬
gent tala för den ifrågasatta praxis, såsom
t. ex. att Kongl. Maj:t, som kallar Biskopar-
ne till Riksdag och,, äger att dem derifrån
belt och hållet dispensera, äfven såsom en
följd deraf bör äga att dem på längre eller
kortare tid permittera; att Ståndets rättig¬
heter derigenom icke inskränkas, då det af
Ståndet icke beror, huru många Biskopar
komma att i Riksdagsgöromålen deltaga; alt
Biskoparne, som icke njuta Riksdagsarfvoden,
skulle komma i ett dubbelt ofördelaktigare
predicament, än Ståndets öfriga Ledamöter,
om de måste söka permission bådedios Stån¬
det och Kongl. Majit; att Biskoparnes när¬
varo i sina Stift ofta är af ett oundgängligt
behof påkallad, hvilket behof af Kongl. Majit,
Kyrkans och Undervisningsverkets högste
vårdare, säkrast bedömmes; samt ändtligen,
att bifallet till I):r Moréns förslag skulle kun¬
na hafva den följd, alt hädanefter mycket
flera Biskopar, än nu, söka nådigt tillstånd
att ifrån hela Riksdagen sig afhålla. Anfö¬
randet af dessa skäl för en häfdvunnen sed
må väl icke kallas någon Grundlagstolkning,
och tillstyrkandet, att motionen må förfalla,
är icke annat, än fortfarande uti det som
3i4
Den 2j Februari.
utan olägenhet och utan att anses såsom nå¬
got grundlagsbrott, hittills blifvit iakttaget.
Bedrager jag mig ej alltför mycket, så stri¬
der ock detta icke mot den värde anmärka-
rens egen mening, då han önskat att mo¬
tionen icke blifvit väckt, och ej eller yrkat
någon underdånig framställning i anledning
deraf. Vidkommande det närmare intresse,
som, genom bifall till motionen, skulle väc¬
kas hos Hrr Biskopar både för sjelfva Riks-
dagsföi handlingarne och deras påskyndande,
så är jag öfvertygad, att denna stimulus för
dem är alldeles icke behöflig. De kunna ic¬
ke beskyllas att i detta hänseende hafva miss¬
känt sin pligt, oaktadt genom en tillfällig¬
het de fleste på en gång råkade att på en
kort tid vara frånvarande då den nu före¬
varande motionen väcktes; och för min del
skulle jag föga vänta af en patriotism, som
tarfvade slika väckelsemedel. Jag tillstyrker
bifall till Afdelningens Betänkande.
Prosten Mittag: Jag instämmer med Tit.
Holmström j som har förklarat förhållandet
inom Afdelningen. Afdelningens förslag in¬
nehåller så mycket mindre någon förklaring
af Grundlagen, som Afdelningen just velat
undvika en sådan, och jag är nu nöjd, att
Afdelningen förkastade min särskildt yttrade
mening, att 79 §. ej vore på Herrar Bisko¬
par tillämplig. För alt finna meningen af
79 §,, bör man rådfråga historien om våra
grundlagsförändringar. Före 1776 valdes
alla, äfven Biskoparne; Upsala Stift lem-
Den 23 Februari.
3.5
nade då 6 Fullmägtige, och Consislorii-No-
tarien var sjelfskrifven till Ståndets Secre¬
terare. Biskoparne hade, såsom valde, äf¬
ven arfvoden. Genom 1809 års Constitulion
Lief det stadgadt, alt Biskoparne skulle af
Kongl. Maj:t kallas till Riksdag; de hafva nu
inga arfvoden; de kunna således icke i allo
jemföras med H. Ståndets valde Ledamöter.
Doct. Morén har yrkat, att frågor om Bi-
skoparnes permission skulle hänskjutas till
Ståndet, på det Ståndet skulle sättas i till¬
fälle att jemka dimissionerna för sina öfriga
medlemmar och låta samma rätt .vederfaras
aila sina ledamöter. Men man hör härvid
besinna, alt Ståndels valde Ledamöter alla
hafva Vicarier, som under deras frånvaro
med fullt ansvar kunna förestå deras befatt¬
ningar; då deremot Biskoparne måste i vissa
fall deltaga i Stiftets angelägenheter och svår¬
ligen kunna undvika, när en Riksdag varar
hela året och derutöfver, att stundom resa
hem. Besynnerligt vore ock, att en ansök¬
ning, ställd till Kongl. Maj:t, skulle hänskju¬
tas till Ståndet. Om den skulle på tvänne
ställen komma under ompröfning, vore det
väl lämpligare, att den först förekom i Stån¬
det och sedermera underställdes Kongl. Maj:ts
slutliga afgörande.
Häruti instämde Tit. Hallbeck.
Domprosten Doct. Heurlin: Då jag inom
Eccles. Lag-Afdelningen deltagit i berednin¬
gen af detta mål, torde det tillåtas mig att
derom yttra några ord. Angående ordaly¬
3i6 Den 23 Februari.
delsen i 79 $. R. 0. är jag alldeles af sam¬
ma tanka som Tit. Hallström; den gör in¬
gen skilnad emellan Biskoparne och Stån¬
dets öfriga Ledamöter. Derföre ville ej hel¬
ler Afdelningens pluralitet, till hvilken äf¬
ven jag hörde, inlåta sig i någon förklaring
derom; och skulle i Betänkandet något haf¬
va influtit, som kan få namn af en gruud-
lagsförklaring, så är det ett fel i redactio-
ncn, alldeles icke en följd af den inom Lag-
Afdelningen rådande åsigt. De skäl, sorn af
Tit. Hallström föröfrigt blifvit anförda, äro
ej utan vigt; likväl äro motskälen ej mindre
vigtiga. Det är icke blott nödigt, att Bisko¬
parne, hvilka blott i vissa fall kunna före¬
trädas af sina Consistorier, stundom infinna
sig i Stiften för Prestvigningar, tillsynen öf¬
ver Läroverken o. s. v., utan det vill äfven
synas högst besynnerligt, att Herrar Bisko¬
par skulle begära permission först af Kongl.
Maj:t och sedermera af H. Ståndet. Alt Stån¬
det skulle kunna afslå hvad Kongl. Maj:t be¬
viljat, vore en orimlighet. En ganska ona¬
turlig och obehaglig collision skulle härige¬
nom uppkomma. Snarare borde först Stån¬
det bevilja och sedermera saken hänskjutas
till Kongl. Maj:t, som ägde att definitivt af¬
göra. Men saken har ändå sin besynnerliga
sida. Att nu gå in till Kongl. Majit med en
underdånig Skrifvelse af sådan syftning, skul¬
le troligen blifva utan påföljd, och H. Stån¬
det skulle då utan ändamål blottställa sig
för ett afslag.
Den 23 februari. 317
Häruti instämde Tit. Grevillius Hvas-
ser Elfström j Rosen.
Contractsprosten Hallström: Jag har
yttrat, att Betänkandet innehåller en art tolk¬
ning af Grundlagen, derföre att man der sökt
ådagalägga, likasom äfven här en värd Le¬
damot, att 79 $. skulle, oaktadt hvad af or¬
dalydelsen vill inhemtas, dock icke vara til¬
lämplig på Biskoparne. Till stöd för denna
mening är anfördt, alt de hafva inga Vica-
rier, njuta intet arfvode m. m., och jag med-
gifver, att detta må förtjena afseende, dock
efter pröfning vid hvarje särskildt tillfälle,
då en Biskop begär af Ståndet permission,
hvaremot jag alldeles icke finner, att det
kan i ringaste måtto influera på Grundlagen
och dess strängt förbindande kraft." Jag an¬
ser ock öfverflödigt, att ingå i undersökning
om hvad våra äldre Grundlagar i detta af¬
seende tillförene stadgat, enär nu gällande
Grundlag måste efter sin egen ordalydelse
tillämpas. Icke eller vill jag inlåta mig på
det stridsfält, der man skulle pröfva Ko¬
nungens grundlagsenliga rätt, att under lö¬
pande Riksdag gifva Herrar Biskopar per¬
mission — nog af, att den af Konung och
Ständer gemensamt antagna Riksdags-Ordning
stadgar blott det villkor för ofrälse Riks¬
dagsmans afresa från Riksdagsorten, att han
skall hafva erhållit tillåtelse dertill af det
Stånd, till hvilket han hörer. Med Högv.
Lag-Afdelningen är jag så vida fullkomligen
ense, sorn äfven jag ej eller önskar någon
underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t i ära-
3 i S
Den 23 Februari.
net; men som i det afgifna Betänkandet åsig-
ter förekomma, som nog synbart åsyfta att
inskränka eller kringgå den 79 anser jag
Ståndet böra reclamera sin rätt. Under för¬
modan alltså, att H. II. Ärkebiskopen och Tal¬
mannen, sedan öfverläggningen blifvit slutad,
framställer proposition på bifall till Betän¬
kandet, föreslår jag vördsamt till contrapro¬
position, att Ståndet icke anser en under¬
dånig Skrifvelse behöfvas, men alt 79 $. R.
O. bör lända äfven Herrar Biskopar till
efterrättelse.
Doctor Nibelius: Jag bär inom Afdel¬
ningen varit af den tanken, att man ej skul¬
le inlåta sig i någon Grundlagstolkning; men
det är klart, att man borde göra sig reda
för skälen till den öfliga praxis. Detta bar
ock Afdelningen gjort, utan att tyda eller
kringgå 79 $. R. O. Ett af dessa skäl synes
mig i synnerhet vigtigt: det nemligen, att,
då Kongl. Maj:t är den högste vårdaren af
Kyrkans angelägenheter, bör det bero af
Honom att bestämma, när en Biskops närva¬
ro i Stiftet är nödig eller ej; hvarom äfven
Kongl. Maj:t, men icke H. Ståndet, kan döm-
ma. Jag hemställer dock till H. Ståndet,
huru vida det anser samma skäl lika öfver-
tygande, som det synes för mig.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag förmodar, att ingen lärer
nu anse mig tala i egen sak, då jag, under
de trenne Riksmöten jag såsom Biskop hi-
yistat, ej någon gång begärt eller begagnat
Den zj Februari.
ledighet. Men jag kan ej annat än anse det
olämpligt, i motionen, attén Biskop, som he¬
gärde permission, först skulle vanda sig till
Kongl. Majit, att Kongl. Majit skulle höra
Ståndet och derefter afgöra. Troligen skulle
Preste-Ståndet i de flesta fall tillstyrka den
hegärda permissionen; då vore hela vinsten
en onödig omgång; men om H. Ståndet nå¬
gon gång afstyrkte en sådan begäran, skulle
Kongl. Majit då ej kunna begagna sin höga
rätt? Man ser lätt, hvilken obehaglig colli-
sion häraf kunde uppkomma. Jag hemstäl¬
ler således, om ej hela frågau kan förfalla.
Den erinran, som genom motionen är gifven,
innehåller i alla fall tillräckliga argumenta
ad hominem.
Contractsproslen öhrnberg: Lika med
Prosten Hallström önskar äfven jag Herrar
Biskopars närvaro vid Riksdagarne och an¬
ser den i många afseenden för Ståndet för-
monlig; men tillika anser jag med Dompro¬
sten Heurlin det icke blifva i sin ordning,
om de, i händelse af en angelägen resa från
Riksdagen på någon lid, skulle nödsakas sö¬
ka permission på 2ine ställen, både hos
Kongl. Maj:t och hos Ståndet. Då de valde
Riksdagsmännen af det Högv. Ståndet äro
skyldige att söka sin permission blott på ett
ställe, likasom i allmänhet de valde Riks¬
dagsmännen af Borgare- och Bonde-Stånden,
så tyckes det icke vara skäligt ålägga Bisko-
parne att söka den på arne. Har Kongl.
Majit, som jag förmodar, rättighet att från
Riksdag på längre eller kortare lid permit-
3ao
Den 2j Februari.
terä Biskoparne, så måtte icke Ståndet äfven
äga den; men skulle nu Preste-Ståndet ge*
nom något beslut vilja tillegna sig denna rät¬
tighet, så vöre ju detta, efter min förmo¬
dan, åtminstone ett indirect påstående, att
Kongl. Majit de jure icke äger en rättighet,
sorn Han nu de facto utöfvar, hvilket beslut
jag för min del skulle anse för betänkligt,
och tilltror mig icke pä det sättet kunna
tolka 79ide $. af Riksdagsordningen. Att åter
vilja påstå, det Kongl. Majit och Ståndet bö¬
ra äga denna rättighet gemensam, skulle le¬
da till ett ganska obehagligt förhållande,
sora också redan är anmärkt, i händelse
Kongl. Majit och Ståndet vid dylika permis¬
sionsansökningar skulle stadna i olika oell
stridiga beslut, och skulle Herrar Biskopar
i dylika fall kunna beröfvas en permission,
som hvarje annan vald Riksdagsman gifves,
då han dertill anförer laga skäl; hvarföre
man också, till förekommande af oreda och
conflict, måste tillerkänna endera af dem
den afgörande rösten; men just den som har
eller får detta prerogativ, utöfvar ju i sjelf¬
va verket ensam ifrågavarande permissions¬
rättighet. I anledning häraf yrkar jag för
min del, att man å motionen icke gör nå¬
got afseende.
Domprosten Doct. Heurlin: Jag hem¬
ställer, om det är nödigt, atti propositionen
tillägga något om 79 $. R. O., som i sig
sjelf är tydlig, när någon underdånig Skrif¬
velse
Den 23 Februari. 3a 1
veise ej kommer alt afgå. Om man ej vill
bifalla Afdelningens förslag, kunde beslutet
så affattas: att Ståndet ansåg motionen icke
föranleda någon åtgärd.
Contraclsprosten Hallström: Skulle Stån¬
det helt enkelt besluta, att motionen icke
till någon åtgärd föranleder, så skulle icke
allenast frågan lemnäs fortfarande in suspen-
so, utan ock Lag-Afdeiningens utlåtande på
sätt och vis godkännas. Jag finner detta
desto mera betänkligt, som raan framdeles
torde icke underlåta, alt tyda det till ett
bifall äfven för de uppställda skefva moti-
verna. Vöre motionären här, kunde motio¬
nen med hans begifvande utan ali pröfning
förfalla, och hvad jag tillika ville, Betän¬
kandet ogillas. I öfrigt må jag, lill före¬
kommande af missförstånd om min mening,
förklara, att jag alldeles icke ifrågasätter,
att Kongl. Maj:t äger dispensera Biskoparne
ifrån alt infinna sig vid Riksdagen, men se¬
dan de inlrädt i Ståndet, böra de, efter min
oförgripliga tanka, icke kunna annorlunda
från Riksdagsorten permitteras, än Riksdags¬
ordningen bjuder.
Domprosten Doct. Heurlin: Frågan an¬
går visserligen icke, på hvad sätt Herrar
Biskopar kunna dispenseras från hela Riks¬
dagen, ulan huru de kunna få permission,
sedan de inträdt i H. Ståndet. I della af¬
seende finner jag, att Tit. Öhrnberg fram¬
ställt ett öfvertygande skäl: alt antingen
Preste-St. Prot• i835. Bandet XVI. 21
333 Den 2$ Februari.
Kongl. Maj:t ensam eller Ståndet ensamt bör
hafva rätt att bevilja permission, och att
det vore oformligt, om Ilerrar Biskopar skul¬
le nödgas begära permission på tvänne oli¬
ka ställen.
Domprosten Doctor Holmström: Då Tit.
Hallström ej önskar en underdånig Skrifvel¬
se i ämnet och ej vill godkänna Betänkan¬
det, vet jag ej, hvad resultatet skall blifva.
Vill H. Ståndet hafva en ändring i den van¬
liga praxis, bör väl en underd. Skrifvelse
afgå; men vill Ståndet vidblifva det gamla,
så kommer man till samma resultat, som
Betänkandet. Jag tillstyrker, att H. Ståndet
förklarar motionen nu ej föranleda någon
åtgärd. Ståndet har i alla fall sin talan öp¬
pen för framtiden.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade, att motionärens närvaro icke vore
nödvändig, för att låta en motion förfalla,
och ansåg H. Ståndet, i fall det icke gillar
Betänkandet, vara oförbindradt att falla sitt
beslut under den form, att hela frågan får
för denna gång förfalla.
Prosten Mittag: Om H. Ståndet bifaller
resultatet af Betänkandet, kunna motiverna
lemnäs derhän. Jag kan ej frångå den öf-
vertygelsen, att rättigheten att permittera
tillhör den som har rätt att kalla. Således
då Kongl. Maj:t har rätt alt kalla Herrar
Biskopar till Riksdagen, hvilket är otvifvel-
akligt, har Konungen äfven rätt att permit¬
tera dem. Hvad de valda Ledamöterna i
Den 2j Februari.
3 a3
Ståndet angår, kunna icke deras Committen-
ter i sådana fall höras, ej heller bedomina,
huru vida skäl är att bevilja permission el¬
ler icke, utan deras rätt måste öfverflyltas
på Ståndet. För öfrigt instämmer jag med
Tit. Holmström.
På proposition till bifall å Betänkandet
svarades både Ja och JNTej(; hvarefter H. H.
Ärkebiskopen och Talmannen hemställde, om
H. Ståndet ville tillåta, att hela frågan får
förfalla, hvilket besvarades med Ja.
Ståndet åtskiljdes kl. i e. ra.
In fidem
P. A. Sondén.
i