Högvördiga
PresteStåndets
Protokoll
vid
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1834.
Fjortonde Bandet.
IJ»,
H F, NR» GUST. NORDSTRÖM,
1835.
År 1834.
Den 1 December.
Plenum lil. 10 f. m.
§. i.
Justerades Protokollet för den och
^6 November.
$. 2.
Flan Högloft. Ridder skapat och Adeln
Siade Protokolls-Utdrag meddelade blifvit,
som upplästes och innehöllo bifall lill Stnts-
Utskottets Utlåtanden N:ris 3i6 och 320
samt Berättelserna No is 3it) och 3a r. An¬
tagit Lag-Utskottets i Memorialet N:o 160
till Ståndet gjorde inbjudning, i följd hvar¬
af den föreslagne voterings-proposilionen för¬
faller. Till handlingarna samma Utskotts
Memorial N:o i59, angående Hogsta Dom¬
stolens organisation m. m. Bifallit Betänkan-
tlen Nois i55, i56, 157, i58 och 161. I
anledning af Banco-Utskottets Memorial N:o
Ci béslutil, det borde den deri omnämnde
motion af Stals-Ulskoltet ensamt behandlas.
Ad acta Constitutions-Utskottets Memorial
N:o 56. Likaledes Stats-Utskottets Memorial
N:o 35o, sedan Preste-Ståndet antagit deri
gjorda inbjudningen och instämt i den af
Borgare- och Bonde-Stånden, i afseende på
4
Den i December.
formen för expeditionen, antagna mening.
Återremitterat Lag- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande N:o 25, angående anläggande af
husbehofs-m jölqvarnar. Bifallit af samma Ut¬
skott, Betänkanden sub N:ris 22, 23, 24,
26, 28 och 29. Bifallit Stats-Utskottets Be¬
rättelser sub N:ris 828, 332, 338, 34o och
343; och till handlingarna lagdt dem sub
N:ris 326, 327, 329, 33o, 33i, 333, 334,
335, 336, 337, 339, 34i och 342. Preste-
Ståndets inbjudning, det samtlige Utskotten,
med undantag af Expeditions-Utskottet, skul¬
le förständigas att med första och sist inom
den r 5 December afskeda all sin Canzli-Be-
tjening, utom Secreteraren och en Notarie
eller Canzlist, blef lill handlingarna lagd.
Bifallit Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens
i Memorialet N:o 7, i 6, 8, 9 och 11 mom.
1 punkten gjorde framställningar och god¬
kände de i afseende på 10 mom. föreslagna
voteringsproposilioner. Bifallit Banco- och
Lag-Utskottens Betänkande N:o 1. Afslagit
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 3o3, i anled¬
ning af återremiss å Betänkandet N:o 200.
Bifallit Stats-Utskottets Utlåtanden N:ris 3o2
och 3o4- Återremitterat Lag- och Ekonomi«
Utskottens Betänkande N:o 21, i anledning
af anmärkningar vid Kongl. Maj:ts nådiga
Stadga om Skiftesverket i Riket. Beslulit i
anledning af Stats-Utskottets Memorial N:o
3i8, i anledning af Ståndens olika beslut i
frågan rörande Extra Statsregleringen: 1:0
antagit den i första punkten gjorda inbjud¬
ning och godkänt den sednare af de i sam-
Den i December.
5
ma punkt föreslagna voterings-propositioner;
2:0 fatlat dylikt beslut vid a.dra punkten;
3:o godkänt voterings-propositionerne i 3:dje
punkten; 4:0 antagit inbjudningen i 4=de
punkten; hvarigenom voteringsproposition
korn att förfalla; 5:o godkänt voterings-pro*
positionen i 5:te punkten; 6:0 godkänt, med
förändring af contraproposilionen, volerings-
propositionen i 6:te punkten; 7:0 likaledes
voterings-propositiönerna i ^:de och 8:de
punkterna; 8:0, i anledning af Utskottets i
Betänkandet N:o 291 gjorde serskildta till¬
styrkande, beslöt Ståndet för den händelse
att något anslag till Carlstens befästning bi-
falles, Ståndet ville godkänna Utskottets i
nyssnämnde Betänkande framställde yttran¬
de; g:o de i g:de och io:de punkterne fram¬
ställde inbjudningar bi föl los; 10:0 godkänt
voterings-propositionen i inte punkten; 11:0
antagit den i I2:te punkten gjorda inbjud¬
ning till instämmande i Preste-Slåndets be¬
slut; och 12:0 voterings-propositionerna i i3:de
punkten godkändes.
Lades lill Handlingarna.
§. 3.
Från Vällojl. Borgare-Ståndet hade Pro¬
tokolls-Utdrag meddelade blifvit, hvilka upp¬
lästes och innehöllo bifall till Lag- och Eko¬
nomi-Utskottens Betänkanden N:ris 25, 26,
28 och 29 samt återremiss af N:o 27, om
skyldighet för Säteriegare och vissa Boställs¬
innehafvare, alt deltaga i byggnad af Tings¬
hus och Iiäradsfängelse. Af Stats-Utskottets
6
Den i December.
Berättelser bifallit dem sub N:ris 322, 323»
324, 34i , 342 och 343 oell återremitterat
N:o 325, angående revision af Krigs-Collegii
Cassör för år 1831. Vid föredragning af
Stats-Utskottets Memorial N:o 348, i sam¬
manhang med Bonde-Ståndets inbjudning alt
instämma i dess beslut, angående delta Stånds
Secreterares aflöning, blef inbjudning icke
antagen, men voterings-propositionen god¬
känd. Till handlingarna Stats-Utskottets
Memorial ]NT:o 34.Q- Afslagit Lag-Utskottets
Betänkande N:o 162, om meddelande af be¬
stämdt stadgande, huruvida serskildt ansvar
skall äga rum för förnyande af förbrytelse,
hvarföre man ännu icke undergått bestraff¬
ning m. m. Bifallit Stats-Utskottets Memo¬
rial JNbris 35i och 352. Fattat följande be¬
slut i anleduing af Ekonomi-Utskottets Me¬
morial N:o i36, rörande enskildta Theatrars
inrättande m. m.: Ståndet låt bero vid Ut¬
skottets omdömen i r.sla och 2:dra punkter¬
na, ansåg den i 3:dje punkten oraförmälda
fråga förfalla, och förklarade, i anledning af
4:de punkten, att Ståndet anser det vara ge¬
nom trenne Stånds beslut afgjordt, att de
nu gällande afgifter till Kongl. Theaterns och
Hof-Capellets Pensions-Cassor för representa¬
tioner i landsorterna må upphöra alt till des¬
sa Cassör utgå. Af Banco-Utskottets Memo¬
rial och Betänkande laggt till handlingarna
N:o 62 och bifallit JN:o 63. Äfven till hand¬
lingarna Expeditions-Utskottets Memorial JNT:o
18. Återremitterat Banco- och Lag-Utskot¬
tens Betänkande N;o 1 och N:o 2, med för¬
Den i December.
slag till Lag för offentliga Bolags-Banker;
i sammanhang hvarmed beslöts den anmo¬
dan till de sammansatta Utskotten, att, så
skyndsamt sig möjligen göra låter, inkomma
med svar å återremissen.
Lades till Handlingarna.
§• 4-
Upplästes de från Hedervärda Bonde-
Ståndet ankomna Protokolls-Utdrag, innefat¬
tande beslutet i anledning af Allmänna Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o
i35, om förändringar i Författningarna rö¬
rande Bergs- och Jernhandteringen i Riket;
dervid Utskottets första Betänkande N:o io3
bifölls med de i Betänkandet N:o 135 före-
slagne förändringar, utom i hvad rörde 2:dra
punkten, 3:dje punkten mom. a och ^ide
punkten mom. b; och Utlåtandet N:o i36,
rörande enskilta Theatrar m. m., hvaraf i:sta
och 3:dje punkterna biföllos. För öfrigt ha¬
de Ståndet redan gillat Betänkandet N:o i3i,
hvarföre Utlåtandet N:o i36 i dessa delar
lades till handlingarna. Gillat Constitutions-
Utskottets Memorial N:o 51, i anledning af
återremissen å Memorialet N:o 36, angående
Landtdagar. Till handlingarna Expeditions-
Utskottets Memorial N:o 18. Låtit bero vid
Lag- och Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o
29. Återremitterat Banco- och Lag-Utskot¬
tens Betänkande N:o 2, med förslag till lag
för offentliga Bolags-Banker. Vid gemensam
föredragning af Lag- Utskottets Utlåtande N:o
43 samt Banco- och Lag-Utskottens Betan-
8 Den i December.
bande N:o i, om åläggande för Rikets Stän¬
ders Bank att till vederbörande Domare år¬
ligen aflemna förtekning på inteknade for¬
dringar, blefvo dessa Utlåtanden bifallna.
Lades till Handlingarna.
$. 5.
Upplästes och godkändes Expedilions-
Utskottets Förslag till Rikets Ständers un¬
derdåniga Skrifvelser:
N:o 2x5, i frågan om städerne Stock¬
holms och Götheborgs befrielse ifrån erläg¬
gande af Sterbhusafgift;
N:o 216, i fråga om Lån af allmänna
medel, till Segelfartens skyndsamma förbät¬
trande å Götha eif och en hamnanläggning
vid Götheborg;
N:o ai7, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nåd. Skrifvelse angående Presträttigheternes
utgörande på Gottland och dermed samman¬
hang ägande frågor, om en förändrad indel¬
ning af dervarande Pastorat m. m.;
N:o 218, angående' inrättande af För¬
myndarekamrar;
N:o 219, angående upphäfvande af sed¬
nare Momentet i 3 $. 5 Cap. Straff-Balken.
§. 6.
Föredrogs och lades på bordet:
Constitutions-Utskottets Memorial N:o 55,
med förslag till ändring af 109 §. Regerings-
Formen och 80 §. Riksdags-Ordningen, i af¬
seende på tiden för Riksdags fortfarande.
Den i December.
9
Stats-Utskottels Ullåtanden
N:o 353, i anledning af Nils Strindlund*
motion, angående rättighet för Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-Contoret, att emellan
Riksdagarne få bebo och begagna Riksgälds-
Contorets förra hus;
N:o 354, i anledning af väckt motion,
om tillökning i arfvodena, så väl för Full¬
mägtige i Banken och Riksgälds-Contoret,
som för Directörerne vid Låne-Contoren i
Götheborg och Malmö;
N:o 355, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nåd. Proposition, angående medel för und-
sällningar vid inträffande svårare missväxter;
N:o 357, i anledning af erhållen återre-
miss å Utskottets förslag lill sammanjemk-
ning och voteringspropositioner i åtskilliga
punkter rörande de Extra anslagen;
N:o 358, i anledning af Riks-Ståndens
olika beslut, i fråga om bestämmande af
arfvode för Stats-Commissarien Tauvon;
Stats- och Ekonomi-Utskottens Utlåtan¬
den
N:0' 36, angående Roteringsjemkningen
vid Vesterbottens Regemente;
N:o 37, i anledning af väckt fråga, alt
ett Rotehållarne vid Vesterbottens Regemen¬
te å förra Riksdagen beviljadt anslag mätte
få begagnas till qvittning och afräkning å
Passevolance-afgiften;
N:o 4°> ytterligare, rörande dels upp¬
hörande af postföringsskyldighelen, dels lin¬
dring i samma onus;
i o Dm i December.
N:o 41, i anledning af väckt motion,
angående lindring i staden Söderleljes besvär
genom inqvartering af tågande trupper;
N:o 42> i anledning af väckt motion,
om rättighet för skogsinnehafvare, som ej
tillika disponerar betet å marken, att, för
skogsväxtens befrämjande, vexelvis uppfreda
och inhägna minst en tiondedel af skogs¬
markens hela vidd;
N:o 43, angående Indelningsjemkningen
i Blekinge;
Bevillnings-Utskottets Memorial N:o 46,
i anledning af från Högh Ridderskapet och
Adeln erhållen återremiss å Utskottets Be¬
tänkande N:o 36, angående verkställigheten
af Rikets Ständers beslut, att Sportlarne in¬
om Kongl. Maj:ts Canzli hädanefter skola ut¬
gå till Kronan såsom Chartas Sigillalas-afgifl;
Banco-Utskottets Memorial och Utlåtanden
N:o 64, i anledning af Irenne Riks-Stånds
beslut, angående åtgärders vidtagande till
Riksdagens snara afslutande;
JN:o 65, till svar å de inom Högh Rid¬
derskapet och Adeln samt Högv. Preste-Stån-
det framställde anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 26, angående fortfarande un¬
derstöd till ynglingen Silfverstolpe ;
!N:o 66, i anledning af åtskilliga motio¬
ner, om beviljande af pension för afl. Kame-
reraren J. TVallnios enka och barn;
Lag- och Ekonomi-Utskottens Betän-
kandeu
N:o 3o, öfver väckta motioner, om än¬
dringar i nu gällande föreskrifter, angående
Den i December. 11
deltagningsskyldighet i Kyrko- och Prest-
gårdsbyggnad;
N:o 31, öfver väckt motion, om upp-
häfvande af nu gällande föreskrifter om lius*
byggnad å hemman på landet;
N:o 3a, i anledning af väckt fråga om
skyldighet för Rikets Hofrätter och Collegier
att vid hvarje Riksdag inkomma med Utlå¬
tanden öfver Lagstiftningens verkningar;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtanden
N:o 187, i anledning af väckta motioner,
om reglering, dels af den till Stapelstäder-
ne utgående tolag, dels af de så kallade
sladsandelarne i Uppstäderne;
]NT:o i38, i anledning af väckte motio¬
ner, 0111 utvidgad sågningsrätt å så väl skatt-
lagde sorn husbehofs-sågqvarnar.
$. 7.
Föredrogos och lades till Handlingarna:
Constitutions-Utskottets Memorial N:o 56,
till Ridderskapet och Adeln, angående en
ifrån samma Stånd remitterad, men af Mo¬
tionären icke uppgifven anmärkningsanled¬
ning;
Slats-Utskoltets Memorial N:o 356, i an¬
ledning af erhållen återremiss på Stats-Ut-
skollets Utlåtande N:o ^65;
Stats- och Ekonomi-Utskottets Utlåtanden
N:o 38, i anledning af återremiss å Be¬
tänkandet N:o 35, i fråga om Passeyolance-
afgiften;
12 Den i December.
Nio 3g, i anledning af erhållen återre-
naiss å Belänkandet Nio 33, i fråga om rät¬
tighet för vissa hemmansägare i Jemtland
att få till skatte inlösa Kronojord, som med
så kallad fyllnadsjord blifvit inblandad.
$. 8.
Föredrogs
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelnings
Betänkande ]N:o 23, i anledning af
väckt motion om ytterligare gransk¬
ning af Elementar-Läroverkens Jnte-
rims-Stat.
Redan under den 3 Mars innevarande
år, har Högvördiga Ståndet behagat till sitt
Ecclesiastika Utskotts Lag-Afdelning remit¬
tera ett af Ordföranden i denna Afdelning
ingifvet Memorial, hvaruti af anförda skäl
blifvit föreslagit, att Preste-Ståndet måtte
hos Kongl. Majit underdånigst anhålla om en
ytterligare granskning af Elementar-Lärover¬
kens sednast reglerade Interimsstat, förr än
densamma varder till Ordinarie Stat för¬
vandlad.
Motionären, som i synnerhet önskat för
Strengnäs Stift afböja de svåra följderna af
Nyköpings, en tid förfallna, men nu fullt
återställda Lärdomsskolas nedsättning till en
lägre verkningskrets, samt förmodat, att In-
terimsstaten äfven för åtskilliga andra Stift
kunde medföra ojemnheter, dem Stifts-Sty-
relserne önskade afhulpne, har deiföre före¬
slagit, att, uti en till Kongl. Majit af Preste-
Den i December. i3
Ståndet ingifven underdånig skrifvelse, den
öfvertygelse och förhoppning måtte uttryc¬
kas, att till lönfyllnad för Elementar-Läro-
verkens lärare intet af de gamla läroverken,
så länge det med full kraft gagnar och för
sin ort hefinnes nödvändigt, måtte nedsättas
och beröfvas sitt på stat af ålder upptagna
löneanslag, helst Läroverken icke äro till för
Lärarnes, utan Lärarne för Läroverkens skull.
Likväl, på det ingen strid om löneförbätt-
ringsanslaget måtte Stiften emellan uppstå
eller förnyas, är tillika föreslaget, att hvarje
Stift måtte åtnöjas med det, som vid fördel¬
ningen fallit på dess lott, under förhoppning,
att så vida det blefve Consislorierne i nåder
tillåtet att hvart för sig uppgöra och lill nå¬
dig fastställelse anmäla fördelningsförslaget
emellan Stiftets Läroverk, det goda ändamå¬
let, som med Interims-Staten är åsyftadt,
skulle utan någons missnöje allestädes blif¬
va vunnet.
Under öfverläggningen härom hafva fle¬
re det Högvördiga Ståndets Ledamöter med
Motionären instämt, men deremot Biskopen
m. m. Doctor Hedrén anmärkt: att ehuru¬
väl den således föreslagna behandlingen af
löneförbättringsfrågan troligen från början
varit den tjenligaste, skulle nu, sedan de
Kongl. Brefven af den 22 December i83i
och den 21 September i833 annorlunda re¬
glerat, denna åtgärd icke göra tillfyllest, så
vida ändamålet af en rättvis och noggrann
fördelning skall vinnas; ty, emedan de
Kongl. Brefven icke fastställa vissa summor
i4 Den i December.
för hvarje Stift, utan blott, efter beräkning
af hvad inom Stiften förut finnes, den Stif¬
tet tillkommande lönetillökningen af nya an¬
slaget; så skulle, om denna beräkning för
alla kommande tider fastställdes, det nya
anslaget till hvarje Stift framgent blifva det¬
samma, och för de läroverk, hvilka möjligen
blifvit lidande, orättvisan för framtiden god¬
kännas och sanctioneras.
Biskopen Doctor Hedrén har derjemte,
såsom anmärkningsvärdt och i behof af rät¬
telse, anfört, dels det i nåder föreskrifoa
förhållandet med Lectorernes Prebende-Pa*
slorater, dels den äfvenledes i nåder anbe¬
fallda indragningen af den 7:de Lectionen
vid Linköpings Gymnasium, der Lectorerne
för ett vanligheten öfverskridande antal Gym¬
nasister måste läsa tvänne timmar i veckan
mera än vid andra Gymnasier, så vida un¬
dervisningen skall uppehållas i sin behöriga
gång. Med Biskop Hedrén hafva, i afseen¬
de å Prebende-Pastoraten, så väl Lectorerne,
Doctor Nibelius j Laurenius och Bergqvist,
som Domprosten Doctor Heurlin och V. Tal¬
män nen, Biskopen m. m. Doctor af Wingård
sig förenat, hvilken sistnämnde dessutom ser¬
skildt erinrat om obillighelen deraf, att lö-
neförmoner, af enskildt ädelmod eller Sta¬
tens berömliga omtanka förunnade åt vissa
Läraretjenster, blifvit inberäknade i lönerna
till minskande af löneförbättringen.
Ecclesiaslika Utskottets Lag-Afdelnirtg,
hvilken, först sedan löneförbättringsanslaget
blifvit af Riksens Ilöglofl. Ständer beviljad t,
Den i December.
och det Högloft. Stats-TJtskottets förslag att
fördelningen af det anslag, som enligt gäl¬
lande Slat kunde tillkomma läroverken inom
hvarje Stift, måtte åt Consistorium derstädes
i första rummet öfverlemnas, blifvit genom
omröstning i Förstärkt Stats-Utskott afgjordt,
sett sig i tillfälle att ofvannämnde vigtiga
fråga till behandling företaga, har trott sig
jemväl dervid kunna och böra i ett samman¬
hang meddela sitt utlåtande så väl öfver Bi¬
skopen m. m. Doctor Lundblads äfven den
i Mars detta år inom det Högvördiga Stån¬
det framställda önskan, alt uti underdånig
skrifvelse måtte anhåll as, det Lärare i mo¬
derna språken vid alla Gymnasier må kom¬
ma i åtnjutande af i nåder beviljade, men
ifrån år 1831 besparade, löneförmoner, samt,
i likhet med hvad Läroverks-Comilen i un¬
derdånighet tillstyrkt, löner må varda be¬
viljade Lärare i tekning, som ock Prosten
Mag:r Ödmanns serskilda yrkande af lönean¬
slag för Gymnastik-Läraren vid Gefle Gym¬
nasium, Lieutenanten E. R. Öhman.
Vid behandlingen af detta för Lärover¬
ken magtpåliggande ämne, i hvilket det Hög¬
vördiga Ståndet ådagalagdt det ömmaste del¬
tagande, lärer ordningen fordra alt Biskopen
m. m. Doctor Hedrens yttrade tanke, det
en sådan åtgärd, som af Motionären blifvit
föreslagen, nu mera vore otjenlig och utan
ändamål, först till pröfning upptages; och,
ehuruväl Afdelningen, efter inhemlad när¬
mare kännedom om förhållandet med de
löneförbättringsanslag, hvilka efter Interims.
i6 Den i December.
Staten den 21 September 1833 hvarje ser¬
skildt Stift tillkommit, visserligen inser och
erkänner, att denna fördelning ingalunda
tan läggas till grund för en, med rättvisa
och billighet instämmande och för framtiden
gällande, ordinarie löningsstat; likväl, då
nästan alla det Högvördiga Ståndets Leda¬
möter, som sig i ämnet yttrat, och jemväl
Biskop Hedrénj yrkat och erkänt nödvän¬
digheten af en förnyad noggrann Interims-
lönestatens revision, kan Afdelningen icke ett
ögonblick tveka alt vördsamt tillstyrka, det
Högvördiga Ståndet ville derom hos H. Maj:t
Konungen i all underdånighet anhålla.
Dernäst har Afdelningen ansett sig böra
med all sorgfällighet undersöka, huruvida
tiden ännu må vara inne för fastställandet
af en, för kommande tider oföränderlig, or¬
dinarie Stat. Under erkännande att sådant
visserligen vore önskvärdt, och med god
förhoppning att det af Riksens Höglofl. Stän¬
der nu äfven beviljade löneförbältringsansla-
get varder för framtiden oförryckt bibehål¬
let, har likväl Afdelningen trott sig finna
för upprättandet af en ständig löningsstat
ett verkligt och stort hinder derutinnan, att
sjelfva Elementar-Läroverken icke ännu äro
eller kunna inom en förutsedd kort tid blif¬
va så reglerade, att ej förändring i deras
antal och verkningskrets må anses vara af
nöden. Ett och annat Stift har ännu flere
till hvarannan närbelägna lägre Lärdoms-
skolor> hvilka med fördel kunna förbytas
i Stads-
Den i December. 17
i Stadspedagogien ehuruväl för det närva¬
rande billigheten icke medgifver, alt de der¬
vid anställde Lärarne lemnäs utan löneför¬
bättring, och, hvad Motionären serdeles yr¬
kat, är frågan om Nyköpings högre Lärdoms-
Skolas återställande, vigtig för Strengnäs Stift,
ännu icke i nåder afgjord. Afdelningen har
derföre trott sig böra vördsamt föreslå, att
det Högvördiga Ståndet ville i underdånig¬
het anhålla det Elementar-Läroverkens nya
Löningsstat måtte lill en början varda i nå¬
der fastställd att gälla för en tid af 10 år,
under hvilken tid Afdelningen förmodar alt
sjelfva Läroverkens antal och verkningskrets
må kunna åtminstone betydligt närma sig till
definitiv regiel ing. Härjemte har Afdelnin¬
gen bordt vördsamt anmäla sin öfvertygelse
om rättvisan, billigheten och nyttan deraf,
att ingen ifrån ålder fullständig lärdomssko¬
la, så vida den visar sig för orten behöflig,
fullt gagnelig och med förtroende omfattad,
indrages eller lill sin verkningskrets nedsät-
tes för att såmedelst egentligen bereda löne¬
förbättring vid de öfriga Läroverken; men
de lägre och ofullständiga Lärdomsskolornas
indragning, der de i anseende till närbelä¬
genheten kunna finnas umbärlige, snarare
befordras än förhindras, i hvilket afseende
det synes böra tillstyrkas, att de genom en
sådan indragning uppkommande lönebespa-
ringarne må beräknas äfven det Stift till go¬
do, såsom en tillgång att förbättra dess lö¬
ningsstat, intill dess densamma upphinner
Preste-St. Prof. 1834. Bandet XIV. 2
I s
Den i December.
det i nuvarande Interimslöneslat påräknade
belopp; och t<?rde det Högvördiga Ståndet,
om en sådan Afdelningens åsigt godkännes,
densamma äfvenledes uti den underdåniga
skrifvelsen uttrycka och understödja.
Enär vidare Motionärens förslag, att så¬
som grund för löneförbättringen inora hvar¬
je Stift beräkna de serskildta genom Interims-
staten af år i833 hvarje Stift tillgodokomne
summor, icke finnes antagligt, och den uti
närlagde handling upptagna behållningen af
9,819 R:dr icke eller lärer kunna med nå¬
gon slags tillförlitlighet påräknas; men det
likväl synes vara af nöden, både för löne-
statens skyndsammare upprättande och före-
byggande af alla obehagliga fördelningstvi-
ster Stiften emellan, att någon billig fördel-
. ningsgrund varder uppgifven, har Afdelnin¬
gen trott sig böra uppgifva den enda, som
i dess tanke är fullt billig och till ändamå¬
let ledande, och denna vore att hvarje Con¬
sistorium tillätes i underdånighet inkomma
med sin beräkning och uppgift af löneför-
bättringsbehofvet för dess Stift; härvid skul¬
le för alla inom det Stiftet på Interimssta-
ten uppförda Läroverken, enligt med dess
beräkningsgrund, upptagas icke allenast alla
nu varande Lärarebeställningar, utan ock de
vid beviljandet af löneförbättringsanslaget
påräknade nya befattningarne för undervis¬
ning i moderna språken, tekning och gym¬
nastik o. s. v., hvarigenom alltså det ena
Stiftets behof med lika fullständighet blefve
uppgifvet, som det andras, och således, enär
Den i December.
*9
de inom Sliftet befintliga tillgångarne för af-
löningen med lika fullständighet blefve upp-
gilne, den för löneförbättringen behöfliga an¬
slagssumman för hvarje Stift kunde med till¬
förlitlighet beräknas. När nu alla dessa par¬
tialsummor jemfördes med hela det bevilja¬
de löneföi bättringsanslaget, blefve det icke
svårt att beräkna hvarje Slifts serskildta an¬
del deruti, hvilken för de år, hvarunder
den nya lönestalen blefve i nåder fastställd
såsom gällande, alltså förblefve oförändrad.
Härvid bör det, efter Afdelningens tanka,
iagltagas, att de lönebesparingar, hvilka,
vid tjenstledighet eller af hvad annan anled¬
ning som helst, hädanefter kunna inom Lä¬
roverken uppkomma, ej, såsom nu är i nå¬
der anbefaldt, ingå bland löneförbällrings-
lillgångat ne, hvarigenom beräkningen för
hvarje år måste undergå hvarjehanda föga
betydliga, men med omgång och besvär för¬
enade, förändringar, ulan , såsom hittills i flere
Stift varit i nåder föreskrifvet, tillfalla Stiftets
Cassa Emeritorum, hvilken svårligen kan um¬
bära ett sådant bidrag till sin förstärkning.
Hvad nu vidare ankommer beräkningen
af de inom hvarje Stift befintliga aflönings-
tillgångarne för dess läroverk; så kan Afdel¬
ningen icke annat än med fullkomlig öfver¬
tygelse biträda V. Talmannen, Biskopen m.
m. Doct. of IVingårds yrkande, alt deribland
icke böra beräknas de af en eller annan Stad
med bevågenhet beviljade hushyremedel, och
anser jemväl alt räntemedien af enskildt do¬
nerade, lill löneförbättring för Läroverkens
ao Den i December.
tjenstemän bestämda, smärre Capitaler böra
ifrån beräkningen uteslutas. Så väl agtning
för enskilde gåfvo- eller testamentsstiftelser,
som omtankan att för framliden icke allde¬
les qväfva en sådan, nu mera sällan än förr
spord, bevågenhet gifva stöd åt denna öf¬
vertygelse; hvaremot Afdelningen, om den
ock gerna ville, likväl icke tror sig kunna
tillstyrka en sådan utsträckning häraf, att
afkomsten af donerade löningshemman, för¬
delen af fria boställsrum eller på stat upp¬
förda hushyresmedel må ulan beräkning i lö¬
nen komma Lärarne till godo.
Förhållandet med de vid flere Gymna¬
sier och jemväl vid en och annan Skola fä¬
stade Prebende-Pastorat är i högsta måtto
olika. Några, ehuru visserligen få till an¬
talet, äro de Prebende-Pastorater, som kun¬
de gifva nöjagtig utkomst åt en dervid an¬
ställd serskild Kyrkoherde. Flere åter äro
så ringa, att de, sedan Vicarien är aflönad,
nästan icke lemna någon behållning. Pre-
bendeinnehafvaren måste likväl vidkännas
en besvärlig och ansvarsfull församlingsvård,
och jemväl hvarjehanda från tjensten och
bostället oskil jagtiga kostnader. Det kan då
icke vara billigt alt i hans lön inberäkna
bela det större eller mindre Öfverskott, som
kan uppkomma, sedan vice Pastors och Com¬
ministers aflöning är bestridd : för tvänne tjen-
ster skulle han på sådant sätt icke åtnjuta
mer, än om han blott uppfyllde fordringar-
ne af den ena, och lätteligen skulle ända¬
målet att inom Consistorierne hafva män,
Den i December. 31
äfven med Presterlig erfarenhet, sålunda för¬
felas. Af dessa skäl anser Afdelningen vara
rättvist och billigt, att, jemte det ingen för¬
minskning af inneliafvande förmoner för de
Gymnasii- och Skollärare, hvilka, utom sin
på ordinarie stat uppförda lön, halva sig
tillslaget något af de bättre Prebende-Pasto-
raten, bör och kan ifrågasättas, innehafva-
ren af ett mindre Prebendepastorat icke bör
sakna skälig vedergällning för sin möda och
ersättning för sina kostnader. I sammanhang
härmed vill Afdelningen föreslå, att den
Lector, som, utan afseende på rum och ord¬
ning, af Lectionen jemte Prebende-Pastoratet,
efter nu medgifna afdrag, i behållen inkomst
njuter högst 160 tunnor, äfven må kunna,
så vida Stiftets lönetillgångar sådant med¬
gifva, anmälas till löneförbättring, åtminsto¬
ne så vida, att han, utom den honom på
stat tillkommande Lectorslönen, må kunna,
i och för det att han tillika förestår Preben-
de-Pastoratel, beräkna hälften emot Vicariens
medgifna arfvode , eller 20 tunnor Spannemål.
Skulle det Högvördiga Ståndet benäget
gilla och finna för godt att genom underdå¬
nig skrifvelse hos Hans Majit Konungen för¬
orda antagandet af detta det gemensamma
löneförbättringsanslagets delningssätt, äfven¬
som de således det Högvördiga Ståndets pröf¬
ning underställda anmärkningarne vid Inle-
rims-aflöningsstaten, så foijer af livad of-
vanföre är anfört eller antydt, att hvarje
Consistorium äger, efter sorgfällig beräkning
af tillgångarne för dess Stift, äfvensom efter
a a Den i.December.
pröfning af de mer eller mindre vigtiga och
oundgängliga behofven, i all underdånighet
föreslå huruvida serskilde Lärare i moderna
språken kunna och böra vid de högre Lär-
domsskolorne anställas, samt huru många
arfvoden för serskilda undervisningsämnen
må vid Gymnasierna anslås, och serskildt
vid Linköpings Gymnasium, huruvida den
y:de Lectionen, och med hvad lönevilkor
den må bibehållas, eller, med ett ord, elier
tillgångarne och behofven ändamålsenligt in¬
rätta Stiftets Läroverksstat, samt densamma
lill Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse i all
underdånighet öfverlemna, och lärer det Hög-
VÖrdiga Ståndet benäget finna att uti delta
af Afdelningen, så godt den förmådde, upp¬
gifna och det Högvördiga Ståndets pröfning
underställda förslag, äfven de af Biskopen
Doctor Lundblad och Prosten Mag:r Ödmann
uppgifna behof för Skara och Gefle Gymna¬
sier, äro till deras afhjelpande ihågkomne.
Stockholm den 28 November 1834-
Pehr Thyselius.
L. G. Mittag. H. O. Holmström. G. Hibelius.
Carl Hallbeck.
Carl Joli. Thyselius.
Uppgift å ungefärliga beloppet af de
Summor, som från år 1834 årligen erfordras
till lönetillökning för Lärarne vid Stiftens
samtlige Elementar-Läroverk utaf det af
Den i December. a 3
Rikets Ständer vid i83o års Riksdag för be¬
rörde ändamål anvisade Anslag 42,000 R:dr.
|
Banco.
|
|
Upsala Erke-Stift
|
2,123
|
|
|
Linköpings Stift
|
3,801
|
—
|
—
|
Skara D:o
|
1,688
|
—
|
—
|
Strengnäs D:o
|
2,139
|
—
|
—
|
Westerås D:o
|
1,902
|
—
|
—-
|
Wexiö D:o
|
2»949
|
—
|
—
|
Lunds D:o
|
1,074
|
—
|
—
|
Götheborgs D:o
|
1,708
|
|
—
|
Calmare D:o
|
2,854
|
—
|
—
|
Carlstads D:o
|
1,626
|
—
|
—
|
Hernösands D:o
|
2,534
|
—
|
—
|
Wisby D:o
|
983
|
|
|
Summa
|
25,381
|
—
|
—
|
Nya Elementar-Skolan i Stock¬
|
|
|
|
holm
|
6,800
|
—
|
—
|
Summa
|
32,181
|
—
|
—
|
Lades på bordet.
$• 9-
Föredrogs
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelnings
Betänkande N:o 24, i anledning af
väckt motion om skärpta eller förnya¬
de föreskrifter angående Afgångs-Exa-
men vid Gymnasierne.
Ehuru genom Kongl. Maj:ts nådiga Cir-
eulaire af den 18 Maj 1825 blifvit stadgadt,
Den i December.
att Gymnasister, hvilka anmäla sig aLt afgå
lill Universitet, skola ovilkorligen undergå
serskild /Jfgängs ex amen , skall ändock, en¬
ligt hvad Biskopen Doctor Hedrén uti Me¬
morial den i sistlidne Mars hos Högvördiga
Ståndet anmält, detta nådiga stadgande nu¬
mera temligen allmänt sakna efterföljd, enär,
åtminstone vid Carlstads Gymnasium, yng¬
lingar, utan all slags anmälan om afgång, en¬
dast begärt extract utur Gatalogen öfver sin
sednast undergångna Examen anniversarium
och dermed begifvit sig lill Akademien , hvar¬
est de blifvit emottagne. Detta missbruk,
menligt verkande till lättsinnig håg att i otid ,
med omogna studier och måhända stundom
mindra stadgade seder, öfvergifva de lägre
läroverken, hvartill plikheten af examensfor¬
dringar vid Gymnasium och Universitetet äf¬
ven förmodas hafva bidragit, har Biskopen
önskat måtte afhjelpas genom en förklaring,
ett förtydligande, eller kanske snarare ett
tillägg till ofvanberörde nådiga författning,
hvarigenom Gymnasist, innan han till Stu¬
dentexamen admitteras, ovilkorligen förplig-
tas att förete betyg öfver aflagd Afgångsexa-
men vid Gymnasium.
Detta Memorial, hvilket Högvördiga Stån¬
det behagat lill sitt enskilda Utskotts Lag-
Afdelning remittera, har Afdelningen i be¬
hörigt öfvervägande tagit, jemte de anmärk¬
ningar oell förslag, som af åtskillige Hög¬
vördiga Ståndets Ledamöter blifvit vid re¬
missen afgifne, och bör, hvad det öfverkla-
gade missbrukets allmännelighet först beträf-
Den i December. 15
får, Afdelningen vördsamt tillkännagifva, att
detsamma vid de Läroverk, om hvilka Al¬
delningens Ledamöter äga närmare känne¬
dom, ehuru ej alldeles utan exempel, dock
varit, särdeles i sednare tider, temmeligen
sällspord t. Häraf har Afdelningen likväl ic¬
ke herntat något skäl att underkänna motio¬
nens verkliga vigt och får fördenskull till
det Högvördiga Ståndets upplysta bepröfvan-
de öfverlemna det förslag, att Ståndet måtte
uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla om nådig föreskrift till de Akademi¬
ska Consistorierna att noga hålla hand öfver
efterlefnaden af 1825 års Kongl. Circulaire-
Bref samt att, för ändamålet af nödiga con¬
trollör mot uppgifna missbruk, sjelfve vid¬
taga, eller hos Kongl. Maj:t i underdånighet
föreslå lämpliga åtgärder. För sin del skul¬
le i detta hänseende Afdelningen ej anse 0-
tjeniigt tillstyrka den af Professor Grubbe
föreslagna utväg att ålägga ynglingar, som
sig till Studentexamen anmäla, så framt de
icke direcle från ett offentligt läroverk an¬
komma försedde med teslimonia om under¬
gången Afgångsexamen, att hos Akademiens
Rector förete vederbörligt Prestebetyg, in¬
nehållande uppgift ej allenast om deras ål¬
der och fräjd, utan ock huruvida de, åtmin¬
stone inom de senast förflutne åren, bevi¬
stat något Elementarläroverk eller icke; I
förra fallet borde dem vara ålagdt att upp¬
visa de vittnesbörd, de öfver sina kunska¬
per och sitt förhållande vid afgången från
Läroverket erhållit} hvarefter det på veder¬
26 Den i December.
börande Examinatorer ankomme att pröfva
huruvida deras, troligtvis enligt betygen o-
tillräckliga, insigter blifvit under den seder¬
mera förflutna tiden tillräckligt förökade för
ernående af Akademisk medborgarerätt. Att
de, som utan betyg öfver aflagd afgångsexa-
men directe från ett Gj'mnasium afresa lill
Universitetet, icke kunna genast lill Student-
förhör admitteras, utan antingen måste till
det lägre läroverket återförvisas, eller åtmin¬
stone föreläggas någon lämplig tid alt sig
förut dertill vederbörligen bereda, borde,
enligt Afdelningens tanka, i sammanhang
härmed uttryckligen stadgas. Afdelningen
förmodar, i läll nådig föreskrift härom var¬
der meddelad, att Herrar Ledamöter af Con-
sistoria Academica, hvilka det snart lärer
åligga att lill Kongl. Maj:t afgifva underdå¬
nigt utlåtande angående den på 3:ne, nu
förlidna, års försök stadgade Studentexamen ,
icke lära underlåta att äfven emot det nu
anmäldta sjelfsvåldet föreslå ytterligare ända¬
målsenliga correctiv, och får sålunda, med
afseende äfven på de serskildta anmärknin-
garne inom Högvördiga Ståndet, vördsamt
yttra den öfvertygelse, att behofvet af ett
närmare samband mellan högre och lägre
Undervisningsverk, serdeles hvad examens¬
fordringar och stadgade läroböcker beträffar,
varder vid samma tillfälle med grundligt och
upplyst behjertande skärskådadt.
Slutligen och intill - dess Afdelningens
nu framställda förslag, ifall det vinner Hög¬
vördiga Ståndets bifall, kan hinna i nåder
Den i December. 27
pröfvas oell afgöras, anser Afdelningen sig
böra till Hogvördiga Ståndet vördsamligen
hemställa, om icke tjenligt vore alt uti Cle-
ri Comitialis utgående Circulaire fästa samt¬
lige Herrar Ephorers och Läroverks-Slyrel-
sers uppmärksamhet på den vid några Gym¬
nasier redan vidtagne åtgärd alt lill Univer¬
sitetens Rectorer, eller åtminstone till In¬
spector Nationis derstädes, öfversända för¬
tekning på de Studerande, hvilka för hvar¬
je termin, med eller utan afgångsexamen,
blifvit från Elementar-läroverken dimittera-
de. Härigenom har den oordning, hvarom
Biskop Hedréns motion förmäler, redan fle¬
restädes alldeles upphört och torde allestä¬
des kunna åtminstone betydligt förminskas.
Dock underställes detta allt det Hogvördiga
Ståndets närmare bepröfvande. Slockholm
den 28 November 1834-
Pehr Tliy selius.
L. G. Mittag. H. O. Holmström. G. Nibelius.
Carl Hallbeck.
Carl Joh. Thyselius.
Lades på bordet.
$. 10.
Föredrogs
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelnings
Betänkande N:o 25, i anledning af
väckt motion örn utvidgad ansöknings-
rätt för Akademie-Lärare inom Theo-
logiska och Philosophiska Faculteterna.
2 8 Den i December.
Vid det förhållande att icke alla vid
Universiteterna, inom Theologiska och Phi-
losophiska Faculteterna anställde, yngre Lä¬
rare derstädes kunna vinna sin befordran,
samt flere af dem sakna sann kallelse att i
Presterlig tjenst inträda, har Professoren m.
ni. Mag:r S. Grubbe uti ett, den 4 Mars det¬
ta år ingifvet, anförande, hvilket sedermera
blifvit till Lag-Afdelningens utlåtande öfver-
lemnadt, ansett att tillträdet lill Lärareplat¬
serna vid Rikets Gymnasier så mycket min¬
dre borde för desse Akademi-Lärare försvå¬
ras, som det utan tvifvel måste för Gymna¬
sierna vara fördelagligt att ofta ifrån Uni¬
versiteten emottaga unga, skickliga och af
rent interesse för vetenskaplig bildning el¬
dade Lärare; med anledning hvaraf Profes¬
soren föreslagit: i:o att alla lediga Gymnasii
Läraresysslor, på samma sätt som de Aka¬
demiska, genom vederbörliga intimationer i
Post- och Inrikes-Tidningarne skola kungö¬
ras; 2:0 att den nu gällande författningen,
rörande befordringsrätten till Lectorater,
blefve i någon nion förtydligad, för att kla¬
rare och bestämdare uttrycka det hufvud-
sakliga afseende, som, vid dessa sysslors
bortgifvande, bör göras på ådagalagd sann
och grundlig vetenskaplig bildning, samt 3:o
att den nu gällande föreskriften, det hvarje
sökande till en Gymnasii-Lärareplals ovill¬
korligen skall aflägga Disputations-specimen
och föreläsningsprof inför Biskop och Consi¬
storium i det Stift der befordran sökeSj kun¬
de, utan att i allmänhet varda upphäfven,
Den i December. o.g
likväl för vissa serskildta fall mildras eller
medgifva något undantag.
Vid öfverläggningen inom Högvördiga
Ståndet i anledning af denna motion, hafva
flere Ståndets Ledamöter yttrat sig emot bi¬
fall dertill, under anförande: alt nu gällan¬
de förordningar för Åkademie-Lärare öppnat
utsigter till befordran, hvilka icke, utan an¬
dras förnärmande, torde kunna vidare ut¬
sträckas: att man äfven borde behjerta Gym-
nasii-Adjuncternes rätt, hvilka hafva en vig¬
tig plats och skola vara skicklige att bestri¬
da icke endast sina egna, utan äfven, i hän¬
delse förhinder inträffar för någon af Leclo-
rerne, derjemte dennes föreläsningar, och
det oaktadt äro de mest vanlottade af alla
Lärare vid Elementarläroverken: att om Gym-
nasii-Adjuncternes utsigter lill befordran så¬
lunda blefve, genom Akademi-Lärarne bevil¬
jad uteslutande företrädesrätt till Lectorater,
stängde, skulle snart skicklige sökande till
dessa vigtiga sysslor komma att saknas; att
dessutom de, som äro skicklige Lärare vid
ett Universitet, ej alltid kunna vara det vid
ett Gymnasium, emedan frågan härvid ej en¬
dast är om lärdom, utan ock huruvida den
finner sitt rätta fält, och vid läroverken,
serdeles de lägre, myckel beror icke blott
på sådana egenskaper hos Läraren, som kun¬
na genom betyg vitsordas, utan äfven på
hans personlighet, som i hög grad inflyter
på ungdomens undervisning och bildning.
Ecclesiaslika Lag-Afdelningen, som till
alla delar instämmer uti de emot bifall till
3o Den i December.
denna af Professor Grubbe väckta motion an*
förda skäl, bar ansett deras enkla åberopan*
de såsom en tillräcklig grund för sin hem¬
ställan att motionen måtte få förfalla. Hvil¬
ket dock Högvördiga Ståndets pröfning vörd¬
samt underställes. Stockholm den 28 No¬
vember 1834-
Pehr Tliyselius.
L. G. Mittag. H. O. Holmström. G. Nibelius.
Carl Hallbeck.
Carl Joh. Thyselius.
Lades på bordet.
§. 11.
Föredrogs
Eccl esiaslika Utskottets Lag-Afdelnings
Memorial N:o 26.
Ecclesiaslika Utskottets Lag-Afdelning,
— till hvars behandling Högvördiga Ståndet,
under den 20 sisllidne September, behagat
öfverlemna ett, af Lectorn Doctor G. Nibe¬
lius väckt, förslag att Högvördiga Ståndet
skulle hos Kongl. Maj:t i underdånighet an¬
hålla, att sådane inkomster af Prestlägenhe-
ter, hvilka för det närvarande ingå lill Stif¬
tens Byggnads-Cassor, mätte, sedan dessa
Cassör blifvit för sitt ändamål tillräcklige,
åter Preste-Slåndet tillerkännas, samt för
hvarje Stift användas till fond för en det¬
samma tillhörande Enke- och Pupill-Cassa ,—
har, sedan dess Betänkande N:o 16, blifvit
Den i December. 3i
af Högvördiga Ståndet gillad t, ansett sig en¬
dast åligga att uppsätta förslag till under¬
dånig skrifvelse i detta ämne, hvilket, här¬
jemte bifogadt, varder till Högvördiga Stån¬
dets granskning vördsammeligen öfverlem-
nadt. Stockholm den 28 November 1834-
Pehr Thyselius.
L. G. Mittag. H. O. Holmström. G. Nibelius.
Carl Hallbeck.
Carl Joli. Thyselius.
Lades på bordet.
§. 12.
Fortsattes föredragningen af Banco- och
Lag-Utskottens Betänkande N:o 2, med för¬
slag till Lag för offentliga Bolags-Banker.
Utskottets tillstyrkande Sid. 16 lemna-
des ulan anmärkning.
Förslag till Lag för Offentliga Bolags-
Banker (Sid. 21.)
Prosten Åstrand anförde: Sedan de fren¬
ne andra Stånden återremitterat detta för¬
slag, anser jag mig ej vidare böra yrka, att
det utan återremiss skall afgöras. Men eme¬
dan de öfriga Stånden lära hafva beslutat
att ställa så till, alt återremisserna måtte
expedieras till nästa Thorsdag, ville jag an¬
hålla, att Ilögv. Ståndets Ledamöter måtte
göra sina anmärkningar så korta som möjligt
och inlemna sina skriftliga bidrag till Pro¬
32 Den i December.
tokollet med det snaraste, på det vi ej må
ligga efter.
Professor Agardh: Jag anser mig böra
på förhand förklara; att hela den åsigt, hvar¬
på de nyare förslagen rörande enskilt Ban¬
korörelse hvilar, synes mig vara till sin
grund oriktig. Den vinst, som genom i om-
loppsätlandet af sedlar, hvilka kunna gå man
och man emellan såsom mynt, anser jag al¬
drig böra vara någon enskilts tillhörighet.
Del är det allmännas rätt att utgifva mynt,
och således är det äfven det allmänna, sorn
deraf bör draga vinsten. Denna vinst är
högst betydlig. I Svenska Bankens förmån¬
liga tider utgjorde dess årliga vinst 800,000
R:dr, utan att Banken derföre utgaf en enda
skilling i verklig valuta eller klingande mynt;
således uppkom denna vinst blott af det all¬
männas behof af ett cirkulerande bytesmedel.
Den nu rådande opinionen vill att detta be¬
hof skall uppfyllas mer och mer genom en¬
skifta, således öfverlemna det åt en tillfäl¬
lighet; och än genom en ökad speculations-
anda uppfylla landet med ett öfverflöd af
credilpapper, än genom störtade Banker el¬
ler inskränkande reglementen indraga de¬
ras belopp, så att allmänna rörelsen på del¬
ta sätt skall komma att lida af en oupphör¬
lig intermittent feber af öfverflöd eller brist;
under det att de correctiver, som kunna sät¬
tas för missbruken, när denna rättighet är
öfverlemnad åt enskildta, antingen icke blifva
tillräckliga eller hindra Bankernes uppkomst.
Ban-
Den i December. 33
Bankorörelsen är, som bekant är, af a
ganska olika slag. Det ena består endast r
öppnandet af räkning med enskildla perso¬
ner. Detta sjnes mig böra vara ingen för¬
budet, utan stå alla öppet. Hvar och en
ina i sådant afseende vända sig till den Ban¬
kier eller penningägare, för hvilken hän har
förtroende. Härigenom uppkommer visserli¬
gen ett slags löpande papper, nemligen assig-
nationer på en sådan Bankier, som kunna
blifva farliga för enskildt man; men hela
controllen emot denria fara ligger i det en¬
kla stadgandet, alt en sådan assignation bör
genom endosering transporteras från man till
man och innehafvaren få regress till alla
dem, som förut haft assignationen i sitt
ägo, och transporterat den på annor man.
Finner man bland endosenterne intet kändt
namn, må man skylla sig sjelf, om man an¬
tagit assignationen. Denna controll synes
mig tillräcklig för Bankorörelse af detta slag.
Det andra slaget af Bankorörelse är vi¬
da skiljdt ifrån detta. Det utgör ingenting
mindre än utgifvandet af papper, sorn skola
gälla som mynt, gå man och man emellan
såsom sådant under offentliga garantier, och
vara utan ränta, under det deras utgifvare
draga ränta af de medel, som derföre blif¬
vit insatta. Utgifvandet häraf har hittills
hos oss tillhört Staten. Man vill nu, att Sla¬
ten skall öfverlemna så väl sin rätt till in¬
gifvande af dylika myntrepresentativer ät
enskildla, hvilka för detta ändamål auctori-
Preste~St. Prof. i83/£. Banclct XIV■ 3
34 Den i December.
seras af offentliga magten, sora äfven den
-vinst den kunde draga af det allmänna be-
liofvet af ett beqvämligt bytesmedel. Den
nyare opinionen, utgången, om jag ej bedra¬
ger mig, från det i vår tid mäktigaste in¬
tresset, penningägarnes och penninghandlare
nes, och gifven den vackra färg, som for¬
dras för att skaffa den tillgång till den stör¬
re allmänheten, arbetar allt mer och mer
på att skilja ifrån Staten hela denna rätt och
hela denna vinst, så att slutligen inga andra
myntrepresentativer skulle finnas än de, som
af enskildta blifvit utgifna.
Det vore för vidlyftigt att visa det an¬
tingen falska eller betänkliga i hela denna
åsigt; och min röst är för svag att skaffa
en motsatt mening några anhängare, och jag
gör således denna förklaring endast såsom en
reservation emot denna rigtning i opinionen.
För att undvika missförstånd vill jag
blott tillägga, att det icke derföre är min
mening atf hindra uppkomsten af Provins-
Banker. Sådane inrättningar kunna icke al¬
lenast ganska väl stå tillsammans dermed,
emedan jag ville anse dem såsom stående i
samma förhållande till Provinsen, som Siats-
Banken till Staten, utan jag anser dem äf¬
ven nödvändigt höra till ett fullständigt Stats-
Bankssystem.
Denna åsigt är ingalunda ensamt min
egen; den tillhör vår Svenska ursprungliga
Bankinrättning, hvarmed man icke tänkte
sig Bankorörelsen inskränkt till hufvudstaden
utan utgrenad till de större städerne. Då i
Den i December.
35
della skick, och under Bankorörelsens lagar,
ideen icke kunnat realiseras, har man låtit
den hell och hållit falla, i stället för alt
gifva den en annan form. Många stora, och
bland deni politiska, skäl göra numera en
fördelning af Bankorörelsen och en förflytt¬
ning af dess centralpunkter till provinserne
eller i sjelfva verket realiseringen af vår
Stats-Banks ursprungliga idee till en större
nödvändighet än någonsin förut.
Det synes mig äfven, att Grefve Frö-
lichs åsigt af Bankorörelsens reglering i vårt
land icke mycket skiljer sig från min egen,
och att man genom återgång till dess ur¬
sprungliga princip samt en klar uppfattning
af det egentliga deruti skulle komma till
samma åsigt som min. Praktiskt visar den
sig äfven i grundideen af den Wermländ-
ska Banken, för hvilken, som mig synes,
samma åsigt legat till grund. Men Utskot¬
tet har lill och med förvandlat namnet af
de af Grefve Frölich föreslagna ”Provincial-
Banker” till ett annat, som borttager ända
lill skymten af att de i Provinserne stiftade
Bankerne skulle sammanhänga med provin¬
sens hufvudintresse, hufvudnäringar och huf-
vudrörelse, och således har på detta sätt det
försök, som dermed vore gjordt lill bevaran¬
de af det allmännas rätt emot det enskildta
penningeväldet i sitt första ursprung, blifvit
qväfdt och tillintetgjordt.
För min del anser jag vårt lands fram¬
steg och välstånd bero på mindre centrali¬
seringar af de särskildta provinsernes ange¬
36 Den i December.
lägenheter och intressen. De mäste, synes
det mig, sluta sig inom sig sjelfva och haf¬
va inom sig så mycket af sina institutioner,
som möjligt. Den som betraktar den olika
naturbeskaffenheten af våra provinser och
den som uppgör för sig en jemförelse emel¬
lan hvad dessa provinser blifvit blott deri¬
genom, alt de hafva inom sig sina domsto¬
lar, sina Landscancellier, sina Archiver, si¬
na Läroanstalter, sina Hospilaler 8cc., emot
det tillstånd, de skulle vara uti, i fall allt
detta vore i hufvudstaden sammanfördt, skall
måhända icke alldeles fördömma min mening.
Men ingenting skulle gifva mera fasthet åt
ett sådant system, än inrättningen af Pro¬
vins-Banker, i den mening jag tänker mig
dem och i den mening Wermländska Ban¬
ken blifvit inrättad, fastän denna senare ge¬
nom den nya theoriens inflytande, och de
binder, som derigenom derföre uppkommit,
icke kunnat fritt utbilda sig efter ett sådant
system. Om man deremot föreställer sig den
motsatta åsigten fullt utbildad, ser liela pen-
ningerörelsen i de enskildta penningemän-
nens magt, Actie-Banker, i början visserli¬
gen inskränkta och tillbakahållna, men snart
allt mer och mer, genom penningens fort¬
skridande öfvervälde, uppvexande öfverallt,
hvarest vinst är att skörda, och slutligen
bela penningerörelsen på della sätt fallen i
enskildtas händer; hvilket öde väntar icke
Sverige? hvem blir dess beherskare? hvem
bestämmer dess öden?
Jag har ansett nödigt att redogöra för
Den i December.
denna min åsigt, innan pröfningen af de sär¬
skildta punkterne af Banklags-förslaget före¬
tages, för att ej synas medgifva de principer,
hvarefter detta förslag är uppgjordt, utan
alt jag derföre har minsta anledning att för¬
moda någon förändring i dessa principer hos
den nu rådande opinionen, en opinion, hvil¬
kens följder jag skulle önska att landet icke
kommer att en gång drygt få vidkännas.
Vid i Cap. i §. anförde
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag vill här blott hänvisa lill
hvad jag yttrade i förra Plenum, att Stån¬
det borde inskränka sig till att föreslå anta¬
gandet af vissa momenter. i $. är ej nog
kort redigerad. Bättre är det förslag, som
Hr Strussenfelt och Hr Hessle i sina reser¬
vationer framställt: under controll af Sta¬
tens styrelse. Utskottets: under controll af
offentlig myndighetj, är något vagt, emedan
offentliga myndigheter äro många, och den
högsta öfver alla.
Contractsprosten Hallström: All lag bör
vara imperativ. Denna egenskap saknas dock
i i j,, som blott är en definition. Det sy¬
nes ej heller vara en väsendtlig lagbestäm¬
melse, huru Direction väljes och afsättes,
hvilket hörer till det reglementariska. Sna¬
rare hade man, såsom en eharakteristik på
offentliga Bolags-Banker, bordt anföra, att
de ägde utgifva egna sedlar. Jag hemstäl¬
ler derföre, om ej i och 4 §§• borde sam-
manjemkas.
38 Den i December.
Professor Grubbe: Gerna medgifver jag,
att definitioner i en Lag, så vidt möjligt är,
höra undvikas, samt att de der ej egentligen
hafva sin rätta plats. Men någon gång äro
de likväl oumbärliga, nemligen då frågan ai¬
ona ett begrepp, hvilket ieke kan förutsättas
såsom allmänt bekant, eller i det vanliga
bruket deraf med tillräcklig noggranhet be¬
stämdt. Ur detta skäl finnér man definitio¬
ner inblandade i alla nationers både civila
och criminelia Lagstiftningar. Äfven i delta
Lagförslag har Utskottet sett sig nödsa ka dt
alt utgå från en sådan definition, emedan be¬
greppet om en offentlig Bolcigs-bank ännu
icke kan anses vara i vårt land tillräckligen
bekant, för att ej behöfva en förklaring. Ut¬
skottet har angifvit trenne väsendlliga kän¬
netecken, såsom consliluerande detta be¬
grepp: i:o att en offentlig Bolagsbank bör
beslå af ett större antell delegare, hvarige¬
nom den åtskiljer sig ifrån en egentlig Pri¬
vatbank j, hvilken, i likhet med ett enskildt
Handelsbolag, kan utgöra en association mel¬
lan t. ex. två eller tre personer, som före¬
nat sig till drifvande af Bankrörelse; 2:0 att
den, just i följd af delegarnes större antal,
bör och måste äga en af dem utsedd Di~
rectionj som förvaltar dess angelägenheter;
och 3:o att den skall vara ställd under con-
troll af offentlig myndighet. Man har yr¬
kat, att orden: offentlig myndighet borde ut¬
bytas mot orden: Statens styrelse. Jag ser
ej, hvad som skulle vinnas genom detta ut¬
byte; det synes mig ganska likgiltigt, hvil-
Den i December.
39
ketdera uttrycket man använder. Ty natur¬
ligtvis kan med den offentliga myndigheten
alid eles icke menas något annat än Statens
offentliga myndighet, utöfvad genom Rege¬
ringens högre eller lägre organer (nemligen
dels Stats-Secreteraren för Handeln och Fi-
nancerna, dels Konungens Befallningshafvan¬
de). Och då i det följande med noggran-
het bestämmes, hvari den offentliga myndig¬
hetens controll skall bestå, så är ej något
missförstånd i detta hänseende möjligt. Tven¬
ne reservanter, Herrar Strussenfelt och
Hessle„ hafva mot Utskottets definition an¬
märkt det förmenta fel, att samma ord nytt¬
jats både i definition och definiendum. Me¬
ningen, ehuru mindre väl uttryckt, är för¬
modligen att samma ord, som nyttjas i de¬
finiendum, äfven användes i sjelfva definitio¬
nen, hvilket troligen har afseende derpå,
att i definitionen förekomma orden: en till
Bankrörelses bedrifvande stiftad inrättning.
Men denna anmärkning är i min tanka o-
grundad. En definition bör, enligt den all¬
männa regeln för en sådan, uppgifva genus
och differentia specifica. I alla de fall, der
sjelfva genus är förut bekant, och frågan en¬
dast är om att definiera ett under detta ge¬
nus hörande specieshar man full rättighet
att endast nämna genus med sitt vanliga
namn, och blott tillägga den differentia spe¬
cifica, som karakteriserar det ifrågavarande
species. Så har man här förfarit. Defini¬
tionens ändamål var ej att definiera det ge¬
netiska och allmänt kända begreppet Bank*
4 o Den i December.
ytan blott det species af Bank, som bör kal¬
las offentlig Bolagsbank. Derföre bar man
i definitionen blott nämnt men ej definierat
generiska begreppet Bank ^ eller en till Bank¬
rörelses bedrifvande stiftad inrättning och
endast sysselsatt sig med att beskrifva det
species af sådana lill Bankrörelses bedrifvan¬
de stiftade inrättningar, som bör få namn
af offentlig Bolagsbank. Hvad slutligen be¬
träffar Prosten Hallströms anmärkning, att
<j. i bordt sammanslås med §. 4> s& torde
lätt inses, att, så vida det verkligen var nö¬
digt att bär utgå ifrån en definition af be¬
greppet om en offentlig Bolagsbank, så var
det ock redigast, att först i en särskild §.
framställa blott denna definition, och att
derefter, sedan sjelfva begreppet af en of¬
fentlig Bolagsbank var bestämdt, i särskilda
stadgauden angifva och utveckla alla en så¬
dan Banks både rättigheter och förbindelser,
vilkoren för dess inrättning o. s. v.
Professor Agardh förenade sig med Tit.
Hallström.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag kan ej annat än anse or¬
den offentlig myndighet för mycket obestäm¬
da. För öfrigt måste jag anmärka, att or¬
det Dotterj användt i motsats mot Adier„
är mindre lämpligt, emedan de alternera i
språket; så kallades de äldre Actiernc i Troll-
hätte-BoIaget: Trollhätte Lottsedlar. Herr
Grefve Frölich har föreslagit att skilja e-
inellan Actieägare och Lottägare. Jag ville
Dm i December. 41
hellre föreslå följande Redaclion med Reser-
vanterne: Offentlig Bolags-Jiank är grundad
på Adier, utan eller med solidarisk ansva¬
righet• i förra fallet kallas den Actie-
Bankj i sednare fallet Solidarisk Bank.
Prosten Mittags som förenade sig med
Prof. Grubbej ansåg dock icke offentlig myn¬
dighet och Statens styrelse för synonyma,
utan trodde det vara klart, vid jemförelse!!
emellan andra ställen i förslaget, att med
offentlig myndighet här menades Landshöf-
dinge-Embetet.
Vid 2 §. anmärkte
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag föreställer mig, alt i5 år
här äro tagna på höft, eller ock derföre, att
det skulle kunna blifva en allmän förändring
år 1860. Men då Hr Skogman föreslagit 20
år, vet jag ej, hvarföre Utskotten inskränkt
tiden till 1 5.
Vid 3 §. anförde
Contractsprosten Hallström: Jag förmo¬
dar, att ingen prolongation af ett Bank-Bo¬
lags privilegium kan äga rum, utan under
iakttagande af de vilkor och föreskrifter, som
kunna vara gifna af en under tiden möjligen
utkommen och fastställd Lag.
Vid 5 §. anförde
Professor Agardh: Besynnerlig synes
den föreskriften, att creditsedlar m. m., som
äro utgifne med mindre än 2 namn, utom
Kamererarens, icke få lill inlösen emottagas.
42 Den i December.
Det kunde väl förbjudas att utgifva sådana
sedlar, men att förbjuda deras inlösning
sedan de blifvit utgifna, synes olämpligt.
Häruti instämde Tit. Björkman.
Contractsprosten Hallbeck: Jag kan ej
förslå, hvarföre uppgiften å de personer,
hvilka komma att underskrifterna meddela,
skall lemnäs först inom 14 dagar från Bank-
inrätlningens öppnande. Förmodligen åsyf¬
tas med denna uppgift och dess allmänna
kungörande controll emot missbruk; men jag
inser då icke, hvarföre den icke skulle kun¬
na lemnäs i4 dagar före Bankens öppnande,
eller samtidigt dermed.
Vid 6 §. anförde
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag instämmer bär i Biskop
Hedreiis reservation, att denna §. bör erhål¬
la den lydelse, som Utskotten först beslutat:
— — insatte grundfond. — ■—
Häruti instämde Tit. Hvasser.
Professor Hgardh instämde äfven, med
tillägg, alt en controll behöfves öfver con-
tanta cassan. Angående Rikets Ständers Bank
vore det afgjordt, att den alltid borde haf¬
va en contant cassa lill visst belopp, och så
borde äfven stadgas i afseende på offentliga
Bolags-Banker.
Häruti instämde Tit. Holmström.
Prosten Mittag instämde, enligt hvad
han först lillkännagifvit, i Biskop Hedrens
reservation.
Den i December. 4 3
Professor Grubbe: Jag åberopar i hän¬
seende till denna §. min reservation, hvil¬
ken väl hufvudsakligen instämmer med Bi¬
skopen Ileclrensj men dock genom ett i min
tanka vig Lig t tillägg åtskiljer sig ifrån denna.
Jag tinner, i likhet med Biskop Hedrenj alt,
om totalbeloppet af en Banks creditsédlar,
invisningar och andra förbindelser aldrig fin¬
ge öfverstiga den i Banken verkligen inne-
ståsnde grundfonden, jemte de contanta me¬
del Banken derutöfver innehar och summan
af dervarande depositioner, så skulle Bank¬
rörelsen blifva inskränkt inom alltför trånga
gränsor. Men jag tror likväl äfven, att till
allmänhetens betryggande mot möjliga för¬
luster något stadgande erfordras, ämnadt alt
förebygga ett, eljest möjligt, alltför stort
missförhållande mellan beloppet af Bankens
utelöpande creditsedlar, invisningar och an¬
dra förbindelser, och summan af dess i hän¬
delse af Bankens upplösning användbara till¬
gångar. Jag har för detta ändamål föresla¬
git det stadgande, att en ylctiebank alltid
bör, utöfver sjelfva de låntagares skuldför¬
bindelser, mot hvilka Bankens creditsedlar
äro utgifrie, vara försedd med en summa sva-r
rande mot jemtio procent af de utelöpande
creditsedlaraies, invisningarnes och deposi¬
tionsbevisens totalbelopp, af hvilka 5o pro¬
cent hälften, eller a5 procent, enligt Utskot¬
tets förslag böra bestå i räntebärande pap¬
per eller andra säkerheter, ställde under all¬
män vård, hvaremot den andra hälften, sorn
till en del må beslå i contanta penningar,
44 Den i December.
och till en del i räntebärande papper, bör
vara ställd under Bolagets egen disposition.
Motiverna till detta stadgande äro i min re¬
servation utförligare angifne. Genom delta
stadgande skulle äfven hvad Prof. Agardh
yrkat i sjelfva verket vara uppfylldt, blott
med den ifrån hans mening skiljaktiga be¬
stämning, alt jag väl fordrar, att Bank-Di-
rectionen alltid skall vara försedd med till¬
räckliga disponibla tillgångar till creditsed-
larnes inlösning, men deremot ej anser det
nödigt, att dessa tillgångar alltid till sitt he¬
la belopp måste bestå af contanta penningarj
ulan vill lemna det å Direclionens egen för¬
sigtighet och omtanka att, med afseende på
olika conjuncturer och omständigheter, vara
försedd än med en större, än åter med en
mindre contant cassa. I min reservation har
jag för öfrigt äfven angifvit de skälen, i stöd
af hvilka jag tror, att det i hänseende tili en
solidarisk Bankj som i delägarnes solidariska
ansvarighet har en annan och säkrare garan-
tie än en Actiebank, torde vara lill allmän¬
hetens betryggande tillräckligt, om den, ut¬
öfver lånlagarnes skuldförbindelser, alltid
är försedd med en summa, i contanta pen¬
ningar och räntebärande papper, motsvaran¬
de tjugufem procent af totalbeloppet af Ban¬
kens utelöpande creditsedlar, invisningar och
depositionsbevis.
Contractsprosten Hallström: Jag instäm¬
mer med Professor Grubbej och anser icke
endast till förekommande af möjliga förlu¬
ster, i händelse af någon Bolags-Banks upp¬
Den i December.
45
lösning, utan äfven så väl till förebyggande
af en menlig och i hög grad oroväckande
stoppning af dess sedlars inlösen, ganska an¬
geläget, att den af Bolagsbank i omlopp sat¬
ta sedelmassan alltid lämpas efter, och för-
blifver i ett visst stadgadt förhållande lill
den verkliga tillgång på contant» penningar
eller lätt realisabla papper, som hos Banken
finnes innestående och är under dess egna
disposition. Men härförutan är håde med
hänseende lill Realisationens bestånd och till
undvikande af de skakningar, som uppkom¬
ma vid våldsamma fluctualioner i landels 10-
relsecapital genom dess godtyckliga förökan¬
de eller indragning, efter min tanka af ej
mindre nödvändighet, att ali sedel utgifning
från Prival-Bankerne ordnas på ett regel¬
mässigt och i det hela conformt sätt, samt
i enlighet med hvad redan för Rikets Stän¬
ders Bank blifvit stadgadt. För denna är,
såsom vi kaune, föreskrifvet, att, i händelse
Cursen uppjagas och en betydligare mängd
silfver begynner att från Banken uttagas,
skall den utelöpande sedelstocken förmin¬
skas, och lånerörelsen jemväl småningom
kunna i någon nion indragas. Alldeles ena¬
handa regel anser jag böra blifva gällande
för Privat-Bankerne. Ty i vidrigt fall skul¬
le verkan af Bankens vidlagne isolerade åt¬
gärd icke mer blifva densamma, utan fast¬
mer och derest Privat-Bankerne vid en så¬
dan tidpunkt utan inskränkning fortsatte el¬
ler förökade sedelulgifningen, skulle deras
sedlar alltmer uttränga ur den allmänna 1 ö¬
46 Den i December.
reisen Stats-Bankens och derigenom förorsa¬
ka en starkare, måhända ganska äfventyrlig,
påkänning af dess silfverfond. Man har i
öfrigt svårt att bedomina tillräckligheten af
ett lands röreisecapital, annorlunda än efter
cursens förhållande, men hvar heldst metal¬
liskt mynt är i omlopp, äger man derigenom
ett rättesnöre eller någon måttstock. Det är
derföre, efter de upplysningar jag kunnat
inhemta, en numera antagen regel för Bank¬
förvaltningen i andra länder, att sedelstoc¬
ken och lånerörelsen rättar sig efter cursens
stegring eller fall, så att pappersmyntet min¬
skas, när cursen är öfver pari, och först
när den nedgått, ånyo sättes till lika eller
förökad mängd i omlopp. Så har jag åtmin¬
stone sett, att Nationalbanken i Köpenhamn
påskyndat sin sedelindragning, när Cursen
varit hög, och jemväl höl l, att Engelske Ban-
kerne efter nyssnämnde regel ordna sin Cre-
ditrörelse. Jag skulle derföre, på grund af
dessa föredömen och med fästadt afseende å
vår Siats-Bank, tro att de offenleliga Bolags-
Bankerne borde tillförbindas, att, när Cur¬
sen fortfar att vara missgynnande och silf¬
ver från landet- utströmmar, minska lill vis¬
sa procent sin sedelstock och rörelse, allt
efter som omständigheterna kunna påfordra,
och först, sedan det rubbade förhållandet
blifvit återställdt, äga att småningom öppna
rikare låneti 1 Igångar och en vidgad rörelse.
Saken är vigtig jämväl ur det afseende, att
annars torde den ena landsorten komma att
framför den andra lida genom verkningarne
Den i December.
af en ofördelaktig curs, och förtjenar, som
inig sjmes, en djupare undersökning. Jag
vågar derföre hemställa, om ej Högh Utskot¬
tet borde taga förbemalte regel under när¬
mare bedröfvande, och tillse, huruvida icke
ett derefter lämpadt stadgande borde uppta¬
gas såsom en väsentlig och högt påkallad.
Lagbestämmelse för de ofFentelige Bolags-
Bankerne i Sverige.
Y. Talmannen, Biskopen m. ni. Doctor
af Wingård: Jag har visst fäst uppmärksam¬
het på Tit. Grubbes reservation, och anser
nödigt, att, utom de 25 proc., något bestäm¬
mes för möjliga förluster; men beloppet, som
Tit. Grubbe föreslagit, är alldeles för drygt,
om utom de 25 proc. äfven 5o proc. skulle
hållas inne. En Bank för den inre rörelsen
står ej i så direct förhållande till Cursen,
som Tit. Hallström tror. Bolags-Bankers för¬
hållande till Stats-Banken bör egentligen kom¬
ma i fråga, då man bestämmer valören af
de sedlar, som Bolags-Banker må äga att ut¬
gifva; ty nedsättas dessa icke alltför mycket,
undvikes collisionen med Statens mynt.
Professor Grubbe: Biskopen m. m. af
Wingård synes hafva i någon nion missför-,
stått min mening. Jag yrkar nemligen ej,
att en Actiebank bör, utom de tjugufem pro¬
cent af grundfonden, som äro nedsatte un¬
der allmän vård, vara försedd med en sum¬
ma svarande mot femtio procent af credit-
sedlarnes, invisningarnes och depositionsbe¬
visens totalbelopp, hvilket visserligen skulle
48 Den i December.
vara alltför strängt, utan jag fordrar, att
den skall vara försedd med dessa femtio
procent, inberäknade de under allmän vård
nedsatte tjugufem procent, hvilket är något
helt annat. DeLta sistnämnda kan jag, i hän¬
seende till en Actiebank, icke anse såsom för
strängt. Då man besinnar att Banken i allt
fall alltid måste vara försedd med en con¬
tant cassa för sina creditsedlars inlösning,
torde de af mig, utöfver de i allmän vård
nedsatte tjugufem procent, ytterligare for¬
drade tjugufem procent icke utgöra mera än
hvad en omtänksam och försiktig Bank-Di-
rection i allt fall ofta måste finna sig behöf¬
va i sin contanta cassa. Stundom torde väl
ej en så stor contant cassa behöfvas, men
också erinre man sig att jag alldeles icke
fordrat, alt dessa tjugufem procent alltid
skola utgöras af contanta penningar, utan
alt jag velat hafva det öfverlemuadt åt Di-
rectionens pröfning af omständigheterna, och
af det större eller mindre dagliga behofvet,
alt låta en större eller mindre del af de i-
frågavarande tjugufem procent utgöras af rän¬
tebärande papper, af hvilka Banken har en
daglig räntevinst. Viii man göra sig reda
för huruvida en Actiebank, inrättad under
dessa villkor, skulle blifva, tillräckligt lönan¬
de för delägarrie, så upplyses förhållandet
af följande beräkning. Lät en Actiebank ut¬
gifva Greditsedlar till ett belopp af två mil¬
lioner Riksdaler curant, och enligt min for¬
dran, vara försedd med hälften deraf eller
en
Den i December. 4f)
en million Riksdaler, hvaraf t. ex. 4oo,ooo
R:dr i conlanta penningar och 600,000 i rän¬
tebärande papper. Då utgöras Bankens årli¬
ga inkomster dels af räntan å de till två
millioner Riksdaler uppgående utlåningar,
till hvilkas bestridande creditsedlarne blifvit
utgifne, hvilken ränta, efter 5 procent, utgör
!Oo,ooo R:dr, och dels af räntan å de insat¬
te 600,000 R:dr i räntebärande papper, hvil¬
ken ränta, efter 5 procent, utgör 3o,ooo R:dr
om året. Härtill kommer för det tredje, den
räntevinst Banken kan draga å gjorda depo¬
sitioner, hvilka, insatte mot t. ex. 3 procent
af personer, som hafva penningar, dem de
heldre än att låta dem ligga ofrugtbara, mot
denna låga ränta i Banken insätta, och hvil¬
ka Banken sjelf utlånar mot t. ex. 5 procent.
Bankens sammanlagda inkomster skulle på
detta sätt uppgå til! i3o å 140,000 R:dr om
året, hvilken summa, efter afdrag af admi¬
nistrationskostnader och möjliga, ehuru un¬
der en klok Bankstyrelse troligen sällsynta,
förluster, borde lemna en ren behållning af
100 ä 120,000 R:dr, det vill säga, 10 å 12
procents ränta å den million R:dr courant,
hvilken jag här antagit såsom utgörande del-
ägarnes i Banken innestående insats i contan-
ta penningar och räntebärande papper till¬
sammantagne.
Häruti instämde Tit. Björkman och
Bergqvist.
Doctor Nibelius förenade sig med Tit.
Hallström.
Preste-St. Fröt. 1834- Bandet XIV. 4
Den i December.
V. Talmannen, Biskopen in. m. Doctor
af Wingård: 5o procent tillsammans kom¬
mer ändå att genera sådana Banker, så alt
vinsten blifver obetydlig.
Vid 7 $. anförde
Stats-Rådet m. m. Poppius: Då någon
anmärkning vid denna 7 $. icke blifvit gjord ,
måste jag be att få göra en eller annan kort
erinring. I denna $. botas Bolaget med för¬
lust af privilegierna, i fall att den föreskrift
öfverträdes , som der meddelas. Det är sant,
ingen lag kan bjuda lydnad, om den ej får
styrka af så kallad sanctio posnalis. Men jag
frågar, hvarföre Lagen skall utsätta ansvar
endast i detta och ett eller annat dylikt fall,
som händelsen är med 21 då likväl La¬
gens ändamål måste vara, att i sin helhet
blifva åtlydd, vid påföljd af ansvar för öf-
verträdelserna. Mig synes, att bestämmel¬
serna i den delen kunde lämpligen förekom¬
ma under i3 $. och att 7 så väl som 21
kunde alldeles utgå. Ifrån i3 $. kunde äf¬
ven försvinna hvad som egentligen angår det
Reglementariska, och denna §. komma att
ungefärligen lyda, som följer:
”Bank-Direction åligge alt månadlligen
”till Kongl. Maj:ts Handels- och Finance-Ex-
”pedition insända en uppsats, som lemnar
”öfversigt af Bankens ställning, hvarförutan
”det skall få ankomma på Kongl. Maj:ts JNTå-
”diga godtfinnande, att, om och när det fin-
”nes nödigt, låta igenom Dess i nåder till¬
förordnade ombud på stället undersöka om
Den i December. 5i
'allt hvad dermed liar gemenskap samt de
'åtgärder Bank-Direction vidtagit, hvarvid
'Direction är skyldig att meddela alla de
'upplysningar , som Konungens Ombud anser
'sig befogad att äska.”
"Finnes af de månadLligen inkommande
'berättelserna eller igenom de på stället häll¬
ne undersökningarna, att Bank-Direction af-
'vikit frän de Föreskrifter, sorn äro i denna
'Lag gifne lill dess efterrättelse, eller att
'den underlåtit att dem iakttaga, skall den
'efter erhållen anmaning genast rätta livad
'feladt är, eller pröfve Konungen i Nåder,
'huru vida Bank-Bolaget, i svårare fall, må
'anses hafva förverkat dess privilegium, att
'Bankrörelsen vidare fortsätta. Stånde dess¬
utom Direclion och Bank-Bolaget till ansvar
'efter allmän Lag och laga stadgar, i alla
'de fall, då sådant ansvar kan finna til¬
lämpning.”
Vid 8 £. anförde
Professor Jgärdh: Jag anser icke alle¬
nast för vida ofördelaktigare för landet, om
en redan inrättad Bank indrages, än att den
aldrig blifvit inrättad, utan äfven för en af
de största olyckor, när en Bank i hast går
öfver ända. Det kostar vanligtvis1 tusendes
välfärd. Delta synes äfven hafva varit Ut¬
skottens mening. Detta synes af de hotande
controller, utmätning, concurs, förlust af
privilegier, solidarisk ansvarighet, hvilket
allt Utskotten Satt i fonden af Bankrörelsen.
Men med denna öfvertygelse synes mig dén
Den i December.
lätthet slå i en besynnerlig strid, hvarmed
Lankerne enligt Utskottens förslag tvingas
att oåterkalleligen gå öfver ända. Vid för¬
sta vägrande af en sedels inlösen, skall Lan¬
ken förlorat sitt privilegium. Man tror sig
dermed straffa Lanken, och man straffar i
sjelfva verket provinsen, genom denna om-
störtning. Jag anser, att ett temporärt obe¬
stånd icke bör genast medföra Länkens upp¬
hörande. Jag anser det böra vara en Lank
tillåtet, alt inom några veckors tid få reda
sig, och först, i fall den det ej kan, maden
sättas under concurs.
Professor Grubbe: Äfven jag erkänner
att jag i början inom Utskotten fann detta
stadgande, i synnerhet i hänseende till det
utmätningstvång, hvilket Eauk-Directörerne
sjelfve skola vara underkastade, nog strängt,
och att jag yttrade något tvifvelsmål, huru¬
vida någon skulle vilja åtaga sig att under
sådana villkor inträda i Directionen öfver én
Eolagsbank. Men mina tvifvelsmål i detta
hänseende undanröjdes på ett för mig till¬
fredsställande sätt i synnerhet af tvänne Ut-
skottsledamöter, hvilka genom sin befattning
med den Wermländska Lanken, hunnit för¬
värfva, hvad jag saknar, en närmare på prak¬
tisk handläggning grundad kännedom af äm¬
net. I sjelfva verket är ock klart, att om
en Lolags-Lank skall blifva för landet nyt¬
tig, är det oundgängligen nödigt att stadga
sådana controller och garantier, genom hvil¬
ka allmänheten, som på god tro emottager
Länkens creditsedlar, må blifva i möjligaste
Den i December.
53
måtto betryggad mot förluster, och erhålla
den största möjliga säkerhet derom, att Ban¬
kens sedlar alltid må blifva lill sitt fulla be¬
lopp inlösta med Rikets gångbara mynt. Det
är härvid ej nog, att Banken är försedd med
tillräckliga tillgångar, för att i händelse af
dess försättande i concurslillstånd, vid dess
slutliga utredning, kunna honorera sina för¬
bindelser, utan man måste äfven, så vidt
det efter sakens natur är möjligt, söka att
förebygga ett sådant Bankens concurstillstånd.
Man måste söka att förvissa innehafvarne af
Bankens sedlar om en skyndsam inlösning af
dessa sedlar, utan att sedelinnehafvarne först
behöfva afvakta den långsamma utgången af
en concurs. Detta kan blott vinnas derige¬
nom att creditsedlarne erhålla en sträng exe-
cutif egenskap, det vill säga, derigenom alt
deras innehafvare berättigas, att om sedlar-
ne ej vid anfordran af Banken inlösas, ge¬
nast erhålla utmätning i så väl Dfrectionens
sorn Bolagets egendom. Det äfventyr af ut¬
mätning Directörerne bär underkastas, måste
naturligtvis för dem innebära en högst kraf¬
tig uppmaning till iakttagande af all nödig
försigtighet i sin Bankoperation. De måste
derigenom känna sig nödgade att alltid vara
försedde med en mot behofvet svarande cas-
sa till creditsedlarnes inlösning. Man har
för öfrigt äfven räknat på att till Directörer
alltid skola väljas solida och förmögna män,
hvilka i nödfall, eller vid en tillfälligtvis
starkare ögonblicklig påkänning, äga både
förmåga och vilja att bispringa Banken med
54 Den i December.
sina egna tillgångar till afhjelpande af dess
förlägenhet. Äfvenså har raan föreställt sig
att en klok Bankstyrelse ej lärer underlåta
att förskaffa sig i Riksens Ständers Bank ett
Cassacreditif, hvilket i behofvets stund kan
anlitas. Med ett ord, man har här föresla¬
git de stadganden, sora synts nödiga för att
betrygga allmänheten mot förluster och upp¬
rätthålla creditsedlarnes värde; men dessa
stadganden äro likväl ej lill den grad strän¬
ga, att en klok Bankstyrelse, som alltid har
både förbindelse och makt att efter de för
banden varande tillgångarne afpassa Bankens
utlåningar och sedelemissioner, ej skulle se
sig i stånd alt underkasta sig deras iagttagande.
Contractsprosten Hallström: I denna §.
stadgas, att derest en offentlig Bolagsbank
icke vid anfordran inlöser siria utelöpande
Creditsedlar med Rikets gångbara mynt, blir
dess privilegium såmedelst förverkad t. Men
ingen ansvarsbestämmelse finnes gifven för
det fall, att Bankbolaget brister i skyldig¬
heten att infria sina utställdta depositions¬
bevis, eller uraktlåter att vid förfalloliden
fullgöra gina Öfriga skuldförbindelser. Ett
sådant stadgande skulle jäg dock anse vara
jemväl nödigt, emedan dessa obligationer,
just derigenom att de äro tryckta eller gra¬
verade, hafva all egenskap att blifva ett cur-
serande pappersmynt, pcb sannolikt, ehuru
saknande motsvarig valuta, äro ämnade att,
så vidt sig göra låter, dertill öfvergå. Hr
Stats-Secreteraren Skogmans förslag är ock
härutinnan meia tillfredsställande och full¬
Den i December.
55
ständigt, emedan det i 8 och 9 afser och
upptager förbemälte fall.
Förevarande $. handlar äfven om utmät¬
nings anställande först hos Ledamöterna af
Bank-Directionen, sedan hos sjelfva Bank¬
bolaget. Men härvid föranlåtes jag, hvad
A etie-Bank beträffar, anmärka, att om än
utmätning kan rätteligen och i öfverensstäm¬
melse med 17 §. äga rum hos Directionens
Ledamöter, så vida de förvalta och hafva
under händer Bolagets tillhörigheter, den
samma dock icke efter min föreställning kan
vara tillåtlig hos sjelfva Bank-bolaget. Fö¬
reskriften här måste derföre egentligen röra
de solidariska Bankerna, hvilka synas hafva
varit Utskottens synnerliga ögnamärke. Men
om åter innehafvare af deras sedlar skola
söka och taga utmätning hos hela Bolaget,
hvad betydelse har då den så kallade soli¬
dariska ansvarigheten? Efter mitt begrepp
om denna ansvarighet, måste sedelinnehaf-
varen äga att vända sig till hvilken som
helst af delägarne i Banken. Så tillgår det,
efter hvad jag kunnat inhemta i de Engel¬
ske Bankerna af denna natur, och derföru-
tan skulle mycken förlägenhet och förvirring
i allmänna rörelsen ofelbart uppstå, så vida
man först efter fulländad utredning af Bola¬
get, eller slutad concurs, erhölle betalning
för sina innehafvande sedlar. Saken står i
öfrigt i närmaste sammanhang med hvad i
22 £. förekommer.
Professor Grubbe: Mot den förra af Pro¬
sten Hallströms anmärkningar tror jag mig
56 Den i December.
Lora erinra, alt det gifves en högst väsendt¬
lig åtskilnad mellan en Banks credilsedlar,
och dess på viss man ställda depositionsbe¬
vis eller öfriga skuldförbindelser. Credilsed-
larne äro ämnade alt i provinsen circulera
i likhet med ett gångbart mynt. De gå ur
liand i hand, utan att emottagaren sjelf
är i stånd att controllera den Banks solidi¬
tet, som utfärdat deni. Här är det derföre
högst nödigt att Staten träder emellan, och
genom sin controll öfver Banken betryggar
sedelinnehafvarne mot förluster. Det är der¬
före i hänseende till dessa creditsedlars in¬
lösning, som de i §. 8 gifna stränga stadgan-
den äro behöfliga. Helt annat är deremot
förhållandet med Bankens utgifna deposi¬
tionsbevis eller öfriga skuldförbindelser. Des¬
sa äro alldeles icke ämnade att circulera så¬
som ett mynt. Banken står vid deras utfär¬
dande i alldeles samma förhållande till sina
Borgenärer, som hvar och en enskild .Gäldenär
står till sina Fordringsägare. Det finnes der¬
före alldeles ej något skäl hvarföre Banken
i hänseende till dessa skuldförbindelser skul¬
le vara underkastad något annat och strän¬
gare ansvar än det allmänna Lagen ålägger
hvarje annan Gäldenär, som utgifvit så be¬
skaffade, antingen på viss man ställdaj el¬
ler löpande skuldförbindelser, livad åter
Prosten Hallströms sednare anmärkning be¬
träffar, så synes mig denna vara grundad på
ett lätt undanröjdt missförstånd. Prosten sy¬
nes nemligen taga hvad här säges. om utmät¬
ning hos Bankbolaget i den mening., som om
Den i December.
5?
frågan vore om en utmätning hos de ser¬
skilda delägarne i Banken. Men sådan är
ej meningen, utan här menas utmätning hos
Bankbolaget såsom helt betraktad t, eller så¬
som en persona moralis. Bankbolaget, såsom
belt betraktadt, har naturligtvis vissa mer
eiler mindre betydliga tillgångar. En sådan
betydlig tillgång utgöres t. ex. af de i all¬
män vård nedsatte tjugufem procent af grund¬
fonden o. s. v. Här är nu, meningen just
om en utmätning af dessa Bankbolagets egna
tillgångar, för att anskaffa medel till credit-
sedlarnes inlösning.
Vid 10 $. anförde
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag önskade upplysning af nå¬
gon Ledamot i Utskotten, hvarföre, enligt
2 Morn., lån ej niå beviljas på längre tid än
g månader. Hr Skogmans förslag har eib
årj hvilket synes antagligt, och är vigare för
ränteberäkningen. Derutöfver bör man dock
icke gå, emedan det är mot naturen af
Bankrörelse.
Professor Grubbe instämde i denna an¬
märkning och upplyste, att denna fråga ej
varit föremål för öfverläggning i Utskotten.
Contractsprosten Hallström önskade stad¬
gadt, att inga lån finge omsättas, äfvensom
att inga lån finge lemnäs mot pant på fa¬
stighet.
Doctor Björkman ville i l\ mom. hafva
tillagdt, alt öfverskott af dylika auctionsme-
del borde deponeras på Landtränleriet.
58
Den i December.
Professorn Doct. Morén: Ju kortare lå-
netid, desto lifligare omsättning. Den van¬
liga betalningstiden för en fabrikant ar g må¬
nader. Detta har föranledt Utskottens förslag.
Prosten Mittag instämde häruti. Hvad
Tit. Björkman föreslagit, ansåg Prosten bö¬
ra förstås af sig sjelft, att nemligen behåll¬
ningen måste hållas gäldenären tillhanda,
antingen den deponerades i Landlränleriet
eller i Bolags-Banken, hvilken borde vara
lika säker.
Vid 12 §. anmärkte
Contractsproslen Hallströms att den hör¬
de mera till Reglemente, än till Lag.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Samma anmärkning, i hvilken
jag instämmer, gäller äfven om den följande
$. och om flera andra.
Vid i3 $. yttrade
Contractsprosten Hallström: Jag åbero¬
par här hvad Tit. Skogman i §. ii af sitt
förslag uppgifvit såsom nödig controll: Kongl.
Maj.t må 'oclc j när som helst låta genom
dertill förordnadt Ombud j taga kännedom af
sådan Banks Böcker och Räkenskaper s jem¬
te alla dertill hörande handlingar.
Stats-Rådet m. m. Poppius åberopade
sitt yttrande vid 7 §.
Vid 14 §. anmärkte
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Här förbjudes ett Bolag alt
Den i December. 59
göra förluster; det tyckes säga sig sjelft.
Om Bolaget finnér sig betydligen förlora,
vet det nog sjelfmant att upplösa sig.
Professor Agardh: Man bör ej för mvc-
kct, påskynda ett Bolags upplösning, utan
lemna det lid att reda sig, om det kan.
Vid 16 §. yttrade
Stats-Rådet m. m. Poppius: Jag önskar,
alt Utskotten bär ville fästa afseende på Hr
Strussenfelts reservation angående redactio-
nen.
Vid 2 Gap. 18 §. anförde
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag liar redan yttrat min tan¬
ka, om osannolikheten, alt ett Bolag i Sve¬
rige kan associera sig med en så stor summa,
om ej i Stockholm. I Götheborg, der fråga
om ett dylikt Bolag uppstått, har man ej
trott sig kunna räkna på högre tecknings-
sumrna, än en million. Minimum måste ned¬
sättas, åtminstone till 2 millioner. 4000 R:dr
courant för Actien är äfven för mycket; den¬
na summa bör nedsättas till 1000 R:dr eller
åtminstone till 2000.
Prosten Mittag: Jag bar inom Afdel¬
ningen och Utskottet yttrat samma tanka,
och tror, att sådana Banker icke kunna
uppkomma, om ej summorna nedsättas till
hälften.
Med Tit. af Wingård och Mittag för¬
enade sig Tit. Hallbeck, Grevilliusj Gre¬
nander.
Co Den i December.
Vid 19 $. anförde
V. Talmannen, Biskopen rn. m. Doctor
af Wingård: En anmärkning af Hr Holm ,
Liand r.eservationerna sid. i5, är ganska
tänkvärd. Det skulle medföra betydlig för¬
lust, om ej Bankerna, i den mon de reali¬
serade sig, finge utbyta sina papper. Jag
vill göra Hr Holms anmärkning till min, på
det att den må åter komma under ompröfning.
Vid 21 $. anmärkte
Stats-Rådet m. m. Poppius: Enligt hvad
jag redan yttrat, anser jag, alt alla ansvars¬
bestämmelser borde stå på ett ställe. Jag
åberopar bär hvad jag vid 7 §. anfört.
Vid 3 Cap. 22 $. anförde
Contractsprosten Hallström: Här vill jag
allenast åberopa Herrar Strussenfelt oc\\
Hessles Reservation samt hvad jag förut
yttrat vid 8 $.
Professor Grubbe: Jag kan i afseende på
denna punkt ej instämma i Herrar Strussen-
felts och Hessles' reservation. Den solida¬
riska ansvarigheten, bestämd på det sätt,
som desse Reservanter bär velat bestämma
den, syrres mig blifva så sträng, att jag tvif-
lar att någon, under vilkor af en sådan an¬
svarighet, skulle vilja blifva delägare i en
Bank. Enligt reservanternes förslag skulle
en sedelinnehafvare, sedan Bank-Directionen
blifvit dömd att undergå utmätning, genast
och utan all vidare omgång, kunna låta verk¬
ställa utmätning hos den eller de Lottägare
Den i December. C/
honom godt synes. Utskotten har deremot
mildrat den solidariska ansvarigheten, i följd
af en, såsom mig synes, ganska grundad
fruktan, att ingen eljest skulle vilja såsom
delägare i en sådan Bank ingå. Det vore ej
lämpligt att göra den solidariska ansvarig¬
heten för en Banks sedlar alldeles lika sträng,
sorn den solidariska ansvarighet, hvilken tvän-
ne eller flere personer kunna ikläda sig för
en vanlig skuld, för hvilken de gått i bor¬
gen en för alla och alla för en. I detta sed¬
nare fall kunna Borgensmännen, innan depå-
teckna sin borgen, vidtaga de försigtighets¬
mått, de för sin säkerhet finna nödiga. De
känna den person, för hvilken de ingå bor¬
gen, och den summa, för hvilken de borga
o. s. v. Med ett ord: de kunna temmeligen
bestämdt känna huru stor risque de under¬
kasta sig. Det förhåller sig deremot helt an¬
norlunda vid den solidariska ansvarigheten
för en Banks sedlar. Jag vet der ej på för¬
hand, om jag skall blifva lagsökt för ioR:dr
eller för 100,000. Det synes derföre ange¬
läget att ej bestämma denna sistnämnda an¬
svarighet strängare, än som i sjelfva verket
erfordras, för att mot förluster betrygga in-
nehafvarne af Bankens sedlar.
Häruti instämde Tit. af Wingård.
Stats-Rådet m. m. Poppius: I motsats
med hvad som sist blifvit anmärkt vid den¬
na §., önskar jag för min del, att, i fall af
återremiss, Högh Utskotten ville fästa när¬
mare uppmärksamhet vid den af Herrarne
Strussenfelt och Hessle gjorda reservation.
6a
Den i December.
Vid 23 $. anförde
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag har anmärkt förut om ö-
lämpligheten att bestämma 4 millioner såsom
minsta teckningssummän för en Actie-Bank
och yrkat nedsättning till hälften. Men me¬
ra troligt är, att en Actie-Bank i någon af
våra Stapelstäder kan uppstå med 2 millio¬
ner , än att en Solidarisk Bank med en mil¬
lion kan inom landet uppkomma. En half
million synes mig nog.
Prosten Mittag: Jag instämmer häruti,
och har på Afdelningen reserverat mig mot
denna punkt.
Professor Grubbe: Jag kan ej tillstyrka
att minsta teckningssummän för en solidarisk
Bank må sättas lägre än en million Riksda¬
ler courant. En Banks soliditet och säker¬
het beror väsendtligen deraf, alt den ej al¬
for liten. Ty om den är grundad på en för
liten fond, och i följd deraf den contanta
cassan äfven är liten, så låter det lätt län¬
ka sig att några Capitalister, som hafva ett
interesse emot Banken, sammansätta sig om
att spränga densamma, och att de lyckas,
derigenom alt de lill inlösning presentera
en summa i Bankens creditsedlar öfverstigan-
de den contanta Cassans belopp. Men utom
detta gifves det ännu ett annat skäl, hvar¬
före minsta teckningssummän ej bör sällas
alltför låg. Det skulle nemligen i sådant
fall lätt kunna hända, att den skenbara lätt¬
heten alt skapa nya penningtillgångar, samt
Den i December. 63
utsigten till den vinst Bankrörelsen lemnär*
förledde till inrättandet af alltför många
Banker i alla Rikets provinser, hvarigenom
landet blefve öfversvämmadt med alltför mån¬
ga olika slag af creditsedlar, hvilka i syn¬
nerhet bland den mindre bildade folkklassen
skulle åstadkomma oreda och förvirring. Rö-
relsecapitalet skulle på detta sätt, i stället
för att blott ökas i naturlig progression i
mon af rörelsens verkliga behof, brådstör-
tadt ökas utöfver detta behof. Och hvarje
gång en sådan alltför liten Bank ramlade,
skulle en hel Provins råka i nöd och förlä¬
genhet. Englands och de Americanska Sta¬
ternas erfarenhet är i afseende på denna
punkt ganska lärorik och varnande. Man
fruktar, att den här utsatta minimisummart af
en million Riksdaler courant icke skall lätt
i vårt penningfattiga land kunna anskaffas.
Men man bör betrakta denna §. i dess sam¬
manhang med den 25:te. Af denna sistnämn¬
da ser man, att ehuru delägarne visserligen
måste teckna sig för en million Riksdaler
courant, såsom den summa för hviken de
äro ansvarige behöfva de likväl på långt
när icke verkligen i Banken insätta hela den¬
na summa. De blifva enligt §. 25 endast för¬
bundne att för Bankens öppnande hafva af-
lemnat 25 procent, eller 25o,ooo R:dr cou¬
rant, i lätt realisabla papper eller inteck¬
ningar. Men sedan detta skett, beror det
helt och hållet af dem sjelfva huru stor el¬
ler liten del af den öfriga leckningssumman
de vilja verkligen insätta, blott de icke ut-
64 Den * December.
gifva en större summa i creditsedlar än som
svarar emot hvad de insatt. Det låter såle¬
des ganska väl tänka sig, att en solidarisk
Bank börjas blott med en insats af t. ex. 3
å 400>000 R;dr courant, hvaraf 200,000 äro
aflemnade i lätt realisabla papper och det
öfriga i contanta penningar. Och ingenting
hindrar Bankbolaget att äfven för alltid stad¬
na vid denna summa, om det ej skulle finna
sig behöfva att utöfver detta belopp utvidga
sin Bankrörelse. Den större teckningssum-
man gifver delägarne blott ett tillfälle att ut¬
vidga sin Bankrörelse i fall de äga tillgån¬
gar att göra större insatser, samt i fall de
finna sin fördel viden utvidgad rörelse, men
den tvingar dem alldeles icke till en utöf¬
ver deras tillgångar eller provinsens verkli¬
ga behof utsträckt Bankrörelse.
Häruti instämde Doctor Björkman.
Contraclsprosten Afzelius: Jag delar de¬
ras öfvertygelse, som tro, att ju flera sådana
Banker kunde inrättas i landet, desto bättre
vore det för näringarna. Således när man
här förutsett nödiga garantier mot missbruk
af dylika Banker, bör man ej framställa så¬
dana reglor, sorn hindra deras uppkomst,
utan snarare lätta så mycket som möjligt.
I sammanhang dermed har jag trott, att,
om minimisumman blefve för hög, detta just
skulle hindra sådana Bankers uppkomst. I
Landsorten skulle Banker kunna organiseras
med \ million. En million är för mycket
Den i December. 65
för fattigare provinser, då man i det rikare
Wermland ej kunnat sammanbringa en så¬
dan summa. I allmänhet anser jag ej rätt
att bestämma hvarken ett minimum eller ett
maximum, då tillgångarna inom olika pro¬
vinser äro mycket olika; utan vore det lämp¬
ligare att lemna bestämmandet deraf åt Re¬
geringen, med afseende på förekommande
omständigheter. Stats-Secreteraren Skogman
har föreslagit såsom minimum 3oo,ooo R:dr;
af den sakkännedom, som han äger, bör kun¬
na slutas, att en mer än dubbel summa vo¬
re alltför stor. Med Tit. af Wingård in¬
stämmer jag deri, att teckningssumman i det
hela må nedsättas tili ^ million. Minsta an¬
talet af delägare må vara 5o, men derutöf¬
ver huru många som helst.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Tit. Grubbes skäl förtjena af¬
seende; men solidariska Banker äro af en
egen natur, ej calculerade på vinst, utan af¬
se lättnad för rörelsen inom en Landsort.
Här bör man ej hålla minimum för högt.
Faran är här ock mindre, emedan ansvarig¬
heten är gemensam. Sjelfva uppkomsten af
en sådan Bauk beror af en gemensam esprit
i en landsort. Man bör ej motverka den¬
na associalionsanda, af hvilken de bästa
följder, om den får fritt utbilda sig, äro
att vänta.
Professor Grubbe: Jag fruktar ännu, att
de värde talare, som yrkat en nedsättning
Preste-St. Fröt. 1834. Bandet XW. 5
66 Den i December.
af minsta teckningssumman, ej tillräckligen
gjort sig reda för den af mig nämnda om¬
ständigheten, att blott en liten del af teck¬
ningssumman, t. ex. 3 å 400,000 Il:dr courant,
behöfva af delägarne verkligen insättas, och att
äfven af denna summa större delen, eller
250.000 R:dr, får afleinnas i räntebärande pap¬
per, så att blott återstodeu behöfver lemnäs i
contanta penningar. Med en mindre summa än
3 å 400,000 R:dr courant i contanta pennin¬
gar och räntebärande papper tillsammanstag-
ne kan man väl ej rimligen tillåta att en
Bank öppnas, om man ej vill att den skall
sprängas vid första starkare påkänning. Se¬
dan den åter blifvit öppnad med denna sum¬
ma, beror det ju helt och hållet af delägar¬
ne sjelfve, huruvida de för alltid vilja stad¬
na vid denna summa, eller huruvida de vil¬
ja derutöfver föröka sin insats och i samma
förhållande utvidga sin Bankrörelse. Den
provins åter, som är så fattig, att den ej
förmår i räntebärande papper och contan-
la penningar tillsammanstagne anskaffa 3 å
400.000 R:dr courant, skulle efter min öf¬
vertygelse handla ganska oklokt om den för¬
sökte att stifta en egen Bank, hvilken tro¬
ligen snart skulle gå öfverända, och genom
sin undergång störta hela provinsen i nöd
och förlägenhet.
Professorn Doct. Morén: Det heter, att
hvarje Lottbref bör lyda å minst 5oo R:dr
courant. Summan är för hög och bör kun¬
na nedsättas.
Den i December.
"Vid 20 anförde
Professor Jgardh: Om jag ej fattat me¬
ningen af denna §. orätt, får Bolaget sjelf
bestämma, huru mycket det får insätta i con-
lanta penningar. Det är åtminstone ej nämndt,
huru stor contanta insatsen hör vara, eller
huru stor contant cassa skall hållas. Likväl
har man tillika stadgat, att, om en sedel af
Bolags-Banken ej kan promt inlösas, skall
Bolaget förlora sitt privilegium och sättas i
concurstillstånd. Detta är i min tanke en
upp- och nedvänd lagstiftning. Snarare hör¬
de Banken åläggas att hålla en viss contant
cassa, hvarigenom katastrofen förekoms, än
att lemna Banken fritt att hålla så liten cas¬
sa den behagar, och hota med katastrofen,
för att tvinga den alt ej hålla för liten.
Häruti instämde Tit. Hallström.
Professor Grubbe: Inom de sammansat¬
ta Utskotten var en eller annan Ledamot af
samma tanka som Professor Hgardhj nemli¬
gen att hvarje Bank borde åläggas alt alltid
hålla en viss contant cassa i bestämdt för¬
hållande lill dess creditsedelmassa. Plurali-
teten, till hvilken äfven jag hörde, var lik¬
väl af en annan tanka. Då man nemligen
stadgat, icke blott förlust af Bankens privi¬
legium, såsom omedelbar följd af dess oför¬
måga att vid anfordran inlösa sina sedlar,
utan derjemte föreskrifvit att Bankens Di-
rectörer i ett sådant fall skola genast vara
underkastade utmätning af deras enskilda
egendom lill eli mot de presenterade sedlar-
68
Den i December.
ne svarande belopp, så bar man derigenom
utan tvifvel gifvit Bankens Directörer en så
kraftig uppmaning att alltid vara försedde
med en tillräcklig cassa, att allt vidare stad¬
gande derom vore öfverflödigt. Att härutöf¬
ver ålägga dem att alltid vara försedde med
en viss Cassa, vore att öfver dem utöfva ett
kortsynt och obilligt förmynderskap. Det är
nemligen klart att vid olika conjuncturer blir
påkänningen i Banken ömsom större och min¬
dre. Den ena tiden kan derföre en betyd¬
ligt större cassa behöfvas, än den andra. Skul¬
le nu Banken förbindas att alltid bålla en
viss cassa, så skulle naturligtvis denna, för
alt ej i något fall blifva otillräcklig, böra
bestämmas efter det högsta behof, som i
Banken kan förmodas komma att äga rum.
Fpljden häraf skulle blifva att Banken skul¬
le tvingas att beständigt hålla den större
cassa, hvilken blott vid vissa särskilda till¬
fällen i sjelfva verket behöfdes, och att den
således under större delen af året skulle nöd¬
gas vara försedd med en öfverflödig con¬
tant cassa, hvilken låge i Bankens cassakista
ofruktbar och onyttig, till förlust för delä-
garne, samt undandragen den allmänna rö¬
relsen. Det är för att undvika detta, sorn
Utskotten ansett sig ej böra föreskrifva hål¬
landet af en viss cassa, utan trott sig böra
öfverlemna åt Direclionens omtanka att, med
afseende på olika conjuncturer och omstän¬
digheter, hålla så stor cassa den finner sig
behöfva, då den i allt fall genom den stad¬
gade ansvarigheten finner sig nog kraftigt
Den i December.
uppmanad att aldrig vara försedd med min¬
dre cassa, än det verkliga behofvet fordrar.
Häruti instämde Tit. af Wingård.
Yid 26 $. anförde
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag har skjutit opp att besva¬
ra en anmärkning af Tit. Grubbej till den¬
na §. Om det tilläts provinser att bilda smär¬
re Solidariska Banker, behöfdes ej de bär
nämnda utgreningar, hvilka äro ganska äf-
ventyrliga. Jag vet, att Wermlands Bank
liar dylika, och det kan svårligen förekom-
mas; men det borde ej bestämmas såsom lof-
gifvet. Här tror jag, att jag har rätt mot
Prof. Grubbe. Förtroendet lill en solidarisk
Bank beror af kännedomen, att de personer,
som förenat sig, jemte förmögenhet, äga he¬
derskänsla och välvilja för orten.
Prosten Mittag: Detta stadgande bar till¬
kommit derföre, att minimisumman togs så
hög, och derunder låg en afsigt att motar¬
beta många Bankers uppkomst. Jag förenar
mig med Tit. af Wingård.
Professor Grubbe: Hela denna $. skulle
i visst afseende kunna synas öfverflödig. Ty
det skulle egentligen kunna förstås af sig
sjelf, att en Bank, lika väl som en enskild
person, bör vara berättigad att i kringlig¬
gande orter hafva commissionärer, som be¬
sörja dem af dess angelägenheter, hvilka ge¬
nom commissionärer kunna besörjas. Men
det här ifrågavarande stadgandet har likväl
Den i December.
behöfts för en enda föreskrifts skull, nemli¬
gen den, att om en Bank inrättar särskilda
Bankafdelningar till lånerörelsens ombesty¬
rande m. m., dessa Bankafdelningar likväl
ej må utfärda några tryckta eller gravera¬
de förbindelser. Det är detta förbud, som
egentligen här är det vigtiga, och det är huf¬
vudsakligen för detta, som hela stadgandet
erfordras. Derigenom förebygges nemligen,
hvad annars lätt kunde hända, att de sär¬
skilda Bankafdelningarne utfärda egna tryck¬
ta eller graverade förbindelser, hvilka skul¬
le komma att utgöra en opåräknad och ofun¬
derad tillökning af Bankens creditsedelmassa.
I afseende på Biskopen af Wingårds anmärk¬
ning, att man, i stället för dessa Bankafdel¬
ningar, heldre borde tillåta stiftandet af sär¬
skilda små Banker på de orter, der dessa
Afdelningar skulle komma att förläggas, tror
jag mig blott böra erinra om hvad jag redan
yttrat om den stora vådan af sådana små
Diminutif-Banker, hvilka vid första alfvar-
sammare påkänning gå öfverända, och i sitt
fall bringa hela den kringliggande trakten i
nöd och elände.
Häruti instämde Tit. Östberg och Sten¬
hammar.
Vid 27 §. anförde
Professorn Doct. Morén: Här, såsom in¬
om Utskotten, fäster jag uppmärksamheten
å de olägenheter, hvilka icke skola uteblif¬
va, om det tillåtes Privat-Bankerna att ut¬
gifva sedlar af allt för små valörer. De sko¬
Den i December.
la uttränga rikets penningar ur rörelsen, och
den ort, som är något aflägsen från Banken,
måste vid många tillfällen råka i förlägen¬
het, samt skall troligen icke utan förluster
kunna hjelpa sig derutur. Så länge Riks-
Bankens- Skillings- och Riksgälds-Contorets
Riksdalerssedlar äro i omlopp, kunna väl
Privat-Bankerna få, såsom hittills, ehuru i
vissa orter olägenheten häraf äfven nu är
känbar, utställa sedlar lill 3 R:dr courant
valör, men icke derunder. Endast för den
händelse, att Riks-Bankens lägsta sedelvalör
blir betydligt högre än nu, så att det me¬
talliska myntet måste finnas allmänt i rörel¬
sen, är denna §:s stadgande lämpligt. Dock
synes det rätteligen höra lill Reglementet
och Kongl. Maj:ts pröfning efter omständig¬
heterna. Lagen torde i detta fall ej böra
stadga något speciellare, än att de enskilta
Bankerna ej må få utgifva sedlar af så låga
valörer, att Rikets mynt och myntrepresen-
tativer genom dem kunna utur rörelsen bort¬
trängas.
Professorn Doct. Grenander: Jag instäm¬
mer med Tit. Moren i denna punkt,- dess¬
utom får jag förklara, att jag hufvudsakligen
instämmer i Prof. Grubbes anmärkningar un¬
der discussionen, utom vid 23 $., der jag
förenar mig med Tit. af FFingård.
Professor Grubbe: Frågan om minsta va¬
lören af de sedlar, hvilka en Bank bör få
tillstånd att utgifva, var ett ibland öfver-
läggningsämnena inom de sammansatta Ut-
'j 2 Den i December.
stötten. En eller annan Ledamot yrkade,
i likhet med Doctor Morén, att Banken ej
borde få utgifva sedlar på mindre summa an
3 R:dr. Men man erhöll den upplysning af
de Ledamöter, liv ilka haft närmare befatt¬
ning med den Wermländska Banken, att det
just är på de smärre sedlarne, som Banken
liar sin förnämsta vinst, emedan dessa lät¬
tare hålla sig i allmänna rörelsen, hvaremot
de större sedlarne icke lika lätt hålla sig i
rörelsen, utan snart strömma tillbaka till
Banken, för att inlösas. Vid detta förhål¬
lande ser jag för min del ej något skäl, hvar¬
före man skulle förbjuda Bankerna att ut¬
gifva det slags sedlar, af hvilka de kunna
draga största vinsten, så snart man blott
stadgat tillräcklige garantier för att de vid
anfordran må blifva inlöste, så att allmän¬
heten ej på dem må blifva lidande. Skälet,
hvarföre ej mycket små sedlar skulle få ut-
gifvas, kunde väl ej vara något annat, än
att man ej ville hafva Bänkens sedlar sprid¬
da till de fattigare folkklasserna. Men detta
ändamål vunnes först och främst ej om sed¬
lar af 3 R:drs valör finge utgifvas, ty dessa
hlefve utan tvifvel tillgängliga äfven för de
fattigare; och för det andra vore det väl u-
tan ändamål att motverka Banksedlarnes
kringspridande äfven bland de fattigare, så
snart man vidtagit sådana utvägar, genom
hvilka emottagarne vore tillräckligen tryg¬
gade mot förluster.
Professorn Doct. Morén: Sedan Lagför¬
slaget nu är genomgånget, beder jag få göra
Den i December.
a:ne yrkanden, hvilka jag i Utskotten utan
framgång gjort: i:o att Privat-Bankerna böra
åläggas inlösa sina sedlar till primitiva silf¬
vervärdej således icke nödvändigt med silf¬
ver, men med en valuta, som fullt svarar
mot det silfver, hvarå sedeln lyder. Man
har ju påstått, att Banker, inrättade af en¬
skildte personer, skulle gifva större säkerhet
än Stats-Banker. Finnes i detta påstående
någon sanning, så måste ske, hvad jag fö¬
reslagit ; ty lillförbindes den enskildte icke
af lagen, alt göra full rätt, utan får han lö¬
sa sin sedel med sedlar från en Bank, som
ej åtkommes af lagen, så är och blir osäker¬
heten densamma hos privata Banker. Det
är likväl af obeskriflig vigt för ett folk, att
hafva i någon mon och af något slag ett sta-
Lelt mynt; och om, å ena sidan, såsom man
ej utan skäl invänder, det af mig yrkade
stadgandet skulle röja eller verka misstroen¬
de lill Biksens Ständers Bank; så borde det,
å andra sidan ock grundlägga förtroende till
densamma, emedan det skulle afskräcka från
åtgärder lill myntets försämring, hvilken ge¬
nast för den enfaldigaste blefve synbar. Dess¬
utom, om det gifves något skäl, ej atil för¬
svara, men att ursägta det offentliga rån,
som ligger i myntförsämring, då Staten i ti¬
der af stor nöd begår det; så gäller detta
skäl aldrig och uti ingen mon till fördel för
enskildta; men det är ju klart, altäfvenden
enskildta begår rånet, då han för sin sedel
ej återlemnar den valuta, mot hvilken han
den utgifvit. 2:0 Att Privat-Bankerna böra
Den i December.
tillförbindas inlösa sina sedlar icke blott vid
Bankens Contor eller station, utan ockåden
ort, dit penningar med allmänna rörelsen
mest draga sig, t. ex., i närvarande förhål¬
landen, uti Stockholm; på det att förlägen¬
het, förlust och besvär må sparas sedelhaf-
varen; eller, om sådan inlösen på flera stäl¬
len ej utan för stor kostnad för Bankerna
kan ske, att allmänheten då på lämpligt sätt
underrättas om stället, hvarest invexlingen
ensamt sker, på det den må kunna taga sig
till vara för sedlar, hvilka ej coursera utom
en viss ort. Man skall ej kunna neka, att
en dylik underrättelse är behöflig, för att
väcka allmänhetens uppmärksamhet.
Häruti instämde Tit. Hvasser och Berg¬
qvist.
Professor Grubbe: Enligt hvad Friherre
Stjernstedts reservation bevisar, framställdes
äfven inom Utskotten den af Doctor Moren
nu upprepade fordran, att Bankerne borde
åläggas att alltid med klingande mynt inlö¬
sa sina creditsedlar. I min tanka gifves det
likväl flere vigtiga skäl, som tala emot ett
sådant stadgande. Först och främst skulle
detsamma troligen mycket försvåra uppkom¬
sten och vidmakthållandet af de här ifråga¬
varande Bankinrättningarne. Man har här
talat om svårigheten att anskaffa en så stor
contant penningsumma, som den, hvilken
erfordras för att öppna och vidmakthålla en
Bank. Men jag frågar: skulle ej denna svå¬
righet i ganska betydlig mon ökas, om man
stadgade alt den contanla cassa, med hvil-
Den i December.
75
lien Banken måste vara försedd, alltid skall
vara en metallisk cassa? För det andra skul¬
le det ifrågavarande stadgandet troligen kom¬
ma att menligt inverka på realisationens be¬
stånd, emedan det nödgade alla de Capita¬
lister, som ville stifta en Bank, att uttaga
silfver ur Banken för att skaffa sig den er¬
forderliga metalliska cassan. Att de skulle
förse sig med utifrån inkommande silfver,
torde svårligen kunna påräknas. Sannolika¬
re synes det mig, att de i de flesta fall
skulle genom silfveruttagning ur Riksens Stän¬
ders Bank, förse sig med siLt erforderliga
silfverförråd. Då detta åter med lika skäl
gäller om alla de Bolagsbanker, som i lan¬
det komma att inrättas, så blefve följden
deraf en måhända för Riksens Ständers Bank
alltför stark och alltför ofta inträffande på¬
känning, hvilken åtminstone under vissa con-
juncturer kunde blifva vådlig. Men äfven i
ett annat hänseende skulle det ifrågavarande
stadgandet blifva för realisationens bestånd
ofördelagtigt. Det skulle nemligen stå i rak
strid mot realisationens egentliga princip,
hvilken utan tvifvel måste vara den, att så
länge Riksens Ständers Bank vid anfordran
med silfver inlöser sina sedlar, skola dessa
sistnämnda i alla inom landet förekommande
liqvider och penningetransactioner anses jemn-
goda med silfver. Denna princip kastas öf¬
ver ända, så snart man genom lag stadgar
vissa liqvider (nemligen här, inlösningarne
af Bolagsbankernes creditsedlar) i hvilka Stats-
bankens sedlar icke skola anses lika goda
Den i December.
med silfver, och der således man ej stall
vara förbunden att emottaga de förra. Ett
sådant stadgande skulle i min tanka högst
sannolikt försvaga Riksbankens sedlars cre¬
dit. Hvad Doctor Morens sednare yrkande
beträffar, att nemligen hvarje Bolagsbank
borde åläggas alt äfven i Hufvudstaden in¬
lösa sina creditsedlar; så har detta förslag
i synnerhet det emot sig, att Banken i så¬
dant fall skulle nödgas alltid hålla en dub¬
bel cassa, nemligen en i Stockholm och en
på det ställe, der Banken har sin egentliga
plats. Det härigenom fördubblade behofvet
af contant cassa skulle blifva för Bankerna
alltför mycket betungande, försvåra deras
stiftande, och minska vinsten genom den
större penningsumma, som komrne att ligga
på dessa båda ställen ofruktbar. Derjemte
ökades äfven faran af en Banks sprängning,
emedan denna nu kunde äga rum på hvil-
ketdera stället en större sedelmassa till in¬
lösning presenterades än Banken för ögon¬
blicket förmådde inlösa. Gerna medgifver
jag deremot, att det bör offentligen tillkän-
nagifvas hvar Bankens sedlar inlösas. Men
då denna inlösning utan tvifvel bör ske på
samma ställe der sedlarne äro utgifne, och
der Banken har sin hufvudrörelse, så inne¬
fattas ju ett sådant tillkännagifvande i sjelf¬
va Kungörelsen om Bankens stiftande och
öppnande, i hvilken det naturligtvis mäste
sägas hvar den är förlagd.
Häruti instämde Tit. af Wingård„ Has¬
selrot j Afzelius. Elfström.
Den i December. 77
Prosten Mittag: Jag är ock af samma
tanka. Sådana sedlar äro intet annat än re¬
verser,- det vore obilligt, om någon skulle
kunna åläggas att betala mer än lian reverse-
rat. Inlösningen bör väl ske, der man bor.
Professor Agardh: Jag fäster mycken
uppmärksamhet vid den anmärkning Doctor
Morén anfört, och som öfverensstämmer med
Hr Baron Stjernstedts reservation. Min me¬
ning är dock ej den, att, så länge Stats-
Banken honorerar sina sedlar till full valu¬
ta, det skulle kunna åläggas Privat-Bankerne
att ej i Bancosedlar betala sina skulder, e-
medan detta strider emot 72 §. R. F. Men
jag måste alltid länka mig åtminstone som
en möjlighet, hvad sjelfva Bancolagen för¬
utsatt som möjligt, att Stats-Banken sjelf upp¬
hörde med inlösning af sina sedlar till full
valuta. I detta fall anser jag det böra vara
stadgadt, alt Privat-Bankerne böra, utan af¬
seende på Stats-Bankens ställning, honorera
sina förbindelser efter metalliska värdet, och
ej efter Bancosedlarnes fallna värde. Detta
skulle i en sådan crisis vara ett räddnings¬
medel för landet, som då, när Bankens sed¬
lar förlorade sin credit, hade myntrepresen-
taliver, som uppfyllde deras ställe.
Professorn Doct. Morén: Tit. Agardh
bar utsagt min mening fullständigare och bät¬
tre än jag sjelf. Jag har intet vidare att
tillägga.
Vid Sid. 28 anförde
Professorn Doctor Morén: Uti ett an¬
nat Riks-Stånd har jag emot denna punkt
Den t December.
liört en anmärkning, som fortjenar mycken
uppmärksamhet. Om, såsom Utskotten vilja,
tiden för alla dessa Bankers verksamhet skul¬
le ungefärligen på samma gång utlöpa, och
de millioner, dem de satt i omlopp, således
utur rörelsen försvinna, kunde ej undvikas,
att ju en rubbning i penninge- och credit-
förhållanden af den svåraste beskaffenhet skul¬
le uppstå. I stället för att framkalla en så¬
dan, bör man på allt sätt söka förekomma
den, och således hos Kongl. Majit i under¬
dånighet anhålla, alt Kongl. Majit vid utfär¬
dandet af oclroy för de offentliga Bolags-
Banker, som derom kunna göra ansökning,
i nåder täcktes, så vidt möjligen ske kan,
så ställa octroyerna, att Bankerna ej på sam¬
ma gång upphöra, ulan alt delta inträffar
efter hand, och alt, då en eller flera sluta
sin rörelse, andra dermed begynna. Detta
hindrar ej, att i lagstiftningsväg vidtaga de
förbättringar, som erfarenheten föranleder;
ty lagen kan förändras, när anledning der¬
till förefinnes, och tillämpas hvaije gång ny
octroy utfärdas eller gammal förnyas; så att
det af Utskotten afsedda ändamålet vinnes,
men utan den våda, som med Utskottens
förslag är förknippad.
Professor Agardh: Sedan Betänkandet
nu är genomgånget, måste jag förklara den
önskan, att Utskotten ville i allmänhet fästa
mer uppmärksamhet derpå, hvad som hör
lill Lag eller till Reglemente. Blandas in i
Lagen äfven det, som egentligen är regle¬
mentarisk!, skall Lagens antagande försvå¬
Den i December.
ras. Det som bör vara förbudet, Iiörer huf¬
vudsakligen till en Lag af denna art. Men
längre bör man ej sträcka den egentliga la¬
gen, utan lemna allt det öfriga till Konun¬
gen och framställa det i form af önskan, i
stället för att göra det lill ett genom bägge
Statsmagternas samverkan fattadt beslut.
Häruti instämde Tit. Hvasser.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag instämmer så mycket hell¬
re med Prof. Agardh, som jag yttrat sam¬
ma tanke vid början af discussionen. Bät¬
tre vore, örn Bikets Ständer, inskränkte sig
till åsigter, utan att vilja framställa en full¬
ständig Lagstiftning, och framför allt, utan
att vilja vidröra det administrativa, hvilket
i detta Förslag är blandadt om hvartannat
med det juridiska.
Betänkandet återremitterades.
$. 13.
Emotlogs Hof-Cansleren m. m. Hr Frih.
D. von Schulzenheim och aflemnade den i föl¬
jande $. omförmälda Kongl. Proposition,
hvarefter han, såsom vid ankomsten beled¬
sagad, afträdde.
§. 14.
Föredrogs Kongl. Maj:ts Nåd. Proposi¬
tion till Rikets Ständer, angående Lånean-
slag till återuppbyggande af staden "Weners¬
borg; gifven den 29 Nov. 1834-
Remitterades till Stats-Utskottet.
So Dm i December.
$. i5.
Föredrogs Stats-Utskottets d. 24 No v.
bordlagda Memorial N:o 348, i anledning af
Riks-Ståndens olika beslut i frågan om slut¬
liga bestämmandet af Riks-Slåndens och Ut¬
skottens Cansliers aflöning; i sammanhang
hvarmed äfven Hederv. Bonde-Ståndets i
Protokolls-Utdrag d. 24 Nov. meddelade in¬
bjudning togs under öfvervägande.
Domprosten Doctor Holmström: Ehuru
jag i detta Stånd ej längesedan yrkat in¬
skränkning i den dryga Riksdags-Cansliaflö-
ningen, och dess återförande till den i
Grundlagen stadgade princip , så kan jag dock
nu, sedan Preste-Ständels visst icke knappa
förslag blifvit förkastadt af de 3 Resp. Med-
stånden, icke annat än tillstyrka antagandet
af Bonde-Ståndets inbjudning till fastställan¬
de af enahanda arfvode för Bonde-Ståndets
Secreterare vid denna Riksdag, som han åt¬
njöt vid den förra. Han skulle eljest vara
den ende i alla Stånds och Utskotts Cans-
lier, som skulle vidkännas någon nedsättning.
Att öfverlemna denna fråga till förstärkt
Stals-Utskott synes mig ock vara något små¬
aktigt qch Representationen mindre värdigt.
Häruti instämde Doctor Elfström.
Prosten Astrand: Borgare-Ståndet har
redan afslagit denna inbjudning; och jag
tycker, att Preste-Ständet icke heller har
synnerligt skäl att antaga den, helst deri¬
genom uppkommer den inconsequence, att
Bonde-
Den i December. 81
Bonde-Ståndets Secreterare, sora utom arf-
vodet kommer att erhålla 33 R:dr 16 sk. i
månadtlig hushyra, härigenom finge större
arfvode än Talemännen. Yi hafva icke rönt
mycket bifall på våra inbjudningar, och det¬
ta gifver ännu mer anledning, att icke bi¬
falla den ifrågavarande, helst som jag tyc¬
ker mig höra yrka, att vi må vara, så långt
möjligt är, consequenla i vårt yrkande af
sparsamhet i Riksdagskostnaderna. Det är
härför, men icke för den obetydliga summan
af circa 8oo R:dr B:co, som jag yrkar afslag
å inbjudningen.
Häruti instämde Tit. Rosénj Grenander.
Domprosten Doctor Holmström erinrade
häremot att jemförelsen mellan Hrr Tale¬
man och Bonde-Ståndets Secreterare vore
mindre lämplig. Åt de förra hade blifvit an¬
slagen en rund summa endast såsom ersätt¬
ning för egna kostnader; åt den sednare bor¬
de ett arfvode lemnäs äfven pro labore. Ha¬
de summan för de förre blifvit för knappt
tilltagen, så borde den sednare icke derföre
blifva lidande. Skulle ock jemförelse med
någon af Talemännen anställas, så vore väl
Bonde-Ståndets den ende, om hvilken kun¬
de blifva fråga; dennes Riksdagsutgifter vore
säkerligen icke större, än Secreterarens; mö¬
dan och ansvaret kanske enahanda; men Ta-
lemannen Longberg uppbär dock, utom /\oo
R:dr i månaden, såsom Taleman, äfven ett
Riksdagsmansarfvode ifrån sin ort, samt ett
Preste~St■ Prot. 1834- Pandet XIV- 6
83
Den i December.
arfvode såsom Banco-Fullmägtig, hvarjemte
bör anmärkas, alt han var i sistnämnda e-
genskap redan bosatt här i Stockholm, hvar¬
emot Secreteraren, hitkallad från landsorten,
måste här hyra rum, hvartill de anslagna
33 R:dr 16 sk. per månad visserligen icke
äro tillräckliga.
Häruti instämde Tit. Elfström.
Prosten Åstrand: Bonde-Ståndets Tal¬
man har dock lika litet, som de öfrige Tal¬
männen, någon hushyra af Statens medel.
Ståndet, som icke fann för godt att an¬
taga Stats-Utskottets och Bonde-Ståndets in¬
bjudningar, gillade den af Utskottet föreslag¬
na Voteringspropositionen.
Emot detta beslut reserverade sig Tit.
Holmström och Elfström.
§. 16.
Föredrogs Bevillnings-Utskotlets d. 26
Nov. bordlagda Memorial N:o , i anled¬
ning af skiljaktiga beslut inom Resp. Riks-
Stånden angående stämplade pappersafgiften.
Ståndet, som, enligt Utskottets hemstäl¬
lan sid. 12, i3 och i5, antog redactionerna
enligt Ridderskapets och Adelns beslut, gil¬
lade de föreslagna voteringspropositionerna.
§. 17.
Föredrogs Stats-Utskottets d. 24 Nov.
bordlagda Memorial N:o 35i, angående det
så kallade Stora Creditivet, som, enligt 63
$. R. F., skall på Riksgälds-Contoret anvisas.
Den i December. 83
Prosten Åstrand anförde: Detta Betänkan¬
de innehåller ett förslag, med hvilket jag an¬
ser hvarken Kongl. Maj:t eller den sanne foster¬
landsvännen vara belåten. Att anvisa detta
Creditiv på öfverskotten af Statsverkets in¬
komster, hvilka redan förut äro an vista till
arhortissement af Riksgälds-Contorets skul¬
der, är en utväg, som jag ej kan gilla. Det
är ovisst, om dessa öfverskott lemna några
tillgångar; möjligtvis kan Bevillnings-Utskot-
tet räkna så, att der i stället uppkommer
Statsbrist. Orimligt anser jag äfven vara,
att tillgång för Creditivet skulle anvisas ge¬
nom lån, heldst då ingen amortissements-
fond för dem är beredd. Jag tror det vara
alldeles omöjligt för Riksgälds-Contoret, att
i en sådan hast, som medlen vid ett utbry¬
tande krig erfordras, kunna på hvad villkor
som helst, uppnegociera ett lån af 2,000,000
R:dr. Jag anser derföre nödigt att af Be¬
villningsmedel bilda en fond för detta Cre¬
ditiv och vili dertill föreslå 200,000 R:dr
årligen. Men emedan ovisst är, när ett krig
utbryter, hvilket kan ske innan fonden är
tillräcklig, så föreslår jag, att Riksgälds-Con¬
toret må nu autoriseras, att för den del af
Creditivet, sorn ej kan genom disponible till¬
gångar, deribland inbegripet hvad som af
denna Creditivfond är samladt, och genom
direct lån fyllas, utgifva Creditsedlar, hvil¬
kas inlösen med ränta nu af Ständerna ga¬
ranteras, och att ofvannämnde årliga anslag
må användas till ränta och amorlissement för
det upptagna lånet och de utgifna Creditsed-
84 Den i December.
larna. Kail icke denna utväg begagnas, så
ser jag ingen annan utväg, än att, vid ett
krigs utbrott, fondsystemet måste tillgripas.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Jag
instämmer i det mesta med Prosten Astrand.
Riksens Ständer hafva flere gånger förklarat
att anslag till fyllnad i bestämda Statsbehof,
uppgifna af Konungen, icke borde eller kun¬
de sökas genom något så tillfälligt och osä¬
kert som öfverskott på Statens inkomster.
Det kan således icke annat än förefalla hvar
och en oväntadt att Stats-Utskoltet nu velat
anvisa på en sådan inkomstkälla, en utgift,
som bestiger sig till millioner oell hvilken
minst af alla utgifter medgifver något upp¬
skof. Det torde vara tid att nu omsider län¬
ka på insamlandet af en fond att dermed be¬
strida de första utgifterna i händelse af ett
krig. Min lanke är att sådant bör sökas ge¬
nom en serskildt bevillning, som under namn
af Creditivfond eller hvilken annan benämning
som heldst, erlägges af de förmögnare, och
jag anhåller således om återremiss af det¬
ta Betänkande.
Häruti instämde Tit. ElfströmGrenan¬
der j Dahlgren.
Contractsproslen Östberg: Uti Afdelnin¬
gen gjorde sig den meningen gällande att
medel till det stora Credilivet skulle sam-
manbringas genom en extra Bevillning eller
krigsgärd, som skulle påbjudas till skynd¬
samt upptagande samma tid Riksdagskallel¬
sen i och för ett utbrytande krig utfärda¬
Den i December. 85
des, samt att i låneväg skulle anskaffas för¬
skottsvis de erforderlige medlen innan krigs¬
gärden hunne indrifvas. Detta Afdelningens
förslag blef i så måtto ändradt i Utskottet,
att närvarande Ständer väl skulle besluta,
så vida ej några disponibla medel funnes i
Riksgälds-Contoret, att genom upplåning mot
obligationer, ställde på högst ett års förfal¬
lotid, den nödiga summan borde anskaffas;
men att det borde öfverlemnas åt komman¬
de Ständer verkställa inlösen af dessa obli¬
gationer med de extra ordinarie skatter, som
i och för krigets utförande blifva beslutade.
Ehuru jag äfven biträdt denna modifikation,
såsom enda sättet att i Utskottet komma i-
från saken, kan jag likväl ej dölja den öf-
vertygelsen, att aldra bäst vore, om Riksens
Ständer beslutade, att nu genast och medan
vi hafva den oskattbara lyckan, att äga en
djup fred, en fond genom extra Bevillning
småningom bildades för det stora creditivet,
hvilken fond, klokt förvaltad, inom få år,
ej blott kunde blifva tillräcklig för detta än¬
damål, utan ock för andra högst nödiga o-
påräknade utgifter i farans stund. Jag kan
ej eller dölja den glada förhoppning, att om
Realisationen går sin lugna, jemna gångsom
den börjat, skall efter 5 års förlopp i Ban¬
ken finnas en rätt vacker besparad summa
af dess räntevinst, hvaraf Staten, i händelse
af detta af mig förespeglade, högst önskvär¬
da förhållande, åtminstone till någon del bör
komma i åtnjutande, och i sådant fall den
extra bevillningen vid nästa Riksdag i märk¬
86 Den i December.
lig måtto minskas, om icke alldeles upphora.
Att genom extra ordinarie skatter inom ett
års tid sammanbringa i contanter 2 millio¬
ner R:dr B:co och det vid utbrottet af ett
krig, som medför otaliga andra bördor och
naturaprestationer, det anser jag, vid när¬
mare eftersinnande, verkligen betänkligt. Så¬
ledes upprepar jag ännu eri gång att det vo¬
re välbetänkt om Rikets Högh Ständer be¬
slutade att nu genast en creditivfond börja¬
de bildas till ett belopp af 200,000 R:dr år¬
ligen, hvilken summa Bevillnings-Utskoltet
skulle anmodas uttaxera i förening med de
200,000, som Rikets Ständer beviljat till
ränta och amortering af Riksgälds-Contorets
närvarande skuld.
Prosten Stenhammar: Det gläder mig,
att den mening jag inom Utskottet omfatta¬
de, men hvilken blott af en enda bland Ut¬
skottets öfriga ledamöter understöddes, här
inom detta Högv. Stånd funnit upplysta och
gällande förespråkare. Jag beklagar att de,
när ärendet i Utskottet förekom till slutligt
afgörande, voro frånvarande. Afdelningens
redan af en värd talare omnämnda förslag,
sorn till säkerhet för det lån Riksgälds-Con-
toret skulle upptaga så snart Stora Crediti-
vet af Konungen äskades, anvisade en krigs¬
gärd om hvars uppbörd Konungen skulle
utfärda påbud i samma ögonblick krig vore
förklaradt,-—detta förslag kunde jag för min
del omöjligt gilla. Ett krigsutbrott skulle
nödvändigt medföra mångfalldiga kostnader
och besvärliga natura-prestationerjJör Arméens
Dm i December. 87
utrustning och transporter, hvilka då nog
tungt måste falla på elen större allmänheten.
Att i samma stund indrifva en ny extra or¬
dinär bevillning af 2 millioner, ansåg jag,
och anser ännu rent af omöjligt, så framt
icke de för Statens vanliga behof nödvändi¬
ga intrader skulle uteblifva och administra¬
tionens lugna, ordentliga gång hämmas. Jag
befarade ock det obehagliga intrycket på den
större allmänhetens föreställningar af beslu¬
tet om en krigsgärd midt under fredslugnet,
och ville ej med min röst bidraga att väc¬
ka dessa oroande föreställningar. Deremot
ansåg jag, och anser likaledes ännu, rätt och
billigt, att genom småningom under fredstid
insamlade skattebidrag, helst af de mera be¬
medlade, bilda en krigsfond, motsvarande
det stora Creditivets belopp. Jag instämmer
alltså häruti med Biskop Thyselius. Jag
medgifver att denna utväg blifver nog be¬
tungande; men jag ser ingen annan möjlig,
om vi ej skola utan nödtvång kasta oss in i
en ökad Statsskuld. Jag är öfvertygad, att
den förmögnare delen af nationen skall med
glädje uppoffra någon beqvämlighet och njut¬
ning för det stora ändamålet att icke på ef¬
terkommande kasta den närvarande genera¬
tionens närmaste omsorger för sin trygghet
och landets försvar. Så mycken billig far¬
håga man än må hysa för en ökad bevill¬
ning för närvarande ändamål, bör man icke
söka att undgå en börda, som, fördelad på
de mera förmögna, skall bäras, örn icke il¬
ian olägenhet, likväl ulan skada. Jag ser
88
Den i December.
deruti också blott en enkel rättvisa. Förlä¬
genheten har ju uppstått genom realisatio¬
nen, som förmenar oss att på Banken anvi¬
sa detta Creditiv och af Bankens räntevinst
påräkna något bidrag lill Statens behof. Om
de fördelar vi hoppats vinna genom ett stad¬
gadt myntvärde, närmast tillhöra den när¬
varande tiden, och högst osäkra äro följder¬
na deraf för kommande tider, så förekommer
det mig obilligt att vilja undgå de uppoff¬
ringar, hvarmed dessa fördelar måste köpas,
och kasta dem på framtiden. Kunde jag hop¬
pas, att denna åsigt förmådde inom Utskot¬
tet göra sig gällande, så ville jag äfven för
min del tillstyrka återremiss. Men någon
förhoppning om framtida tillgångar af Ban¬
kens räntevinst lill betäckande af lån, vågar
jag deremot icke hysa. Jag fruktar att man
icke nu bör beräkna alt finna i framtiden
någon samlad skatt af denna räntevinst, om
man vill undgå att blifva snöpligen bedra¬
gen. Beloppet af denna räntevinst är alltför
osäker; och den som kommer alt inflyta af
en må hända inskränkt utlåning, lärer Ban¬
ken behöfva använda för Realisationens upp¬
rätthållande.
Häruti instämde Tit. HasselrotMittag
Bergqvist j Hallbeck.
Professor dgardh: Ståndet synes öfver-
tygadt, att det ifrågavarande sältet alt an¬
skaffa Credilivet är ogörligt. Något annat
sätt måste således vidtagas. En Krigsgärd
■— kostade Gustaf Adolf thronell; en anvis¬
Den i December. 89
ning på Banken för detta ändamål — kosta¬
de år 1809 Bankens bestånd, ehuru då var
frågan om flera millioner i silfver. I mia
tanke hade gerna en credit af 2 millioner
Bancosedlar kunnat lemnäs Riksgälds-Conto-
ret på Banken, utan att äfventyra realisatio¬
nen, när Rikets Ständer ansvarade för dess
återbetalning. Detta har man ej velat. Då
återstår blott ett Fondsystem. Det är för
sent att antaga, då behofvet och förlägenhe¬
ten redan inträffat och vi ej hafva credit.
Men deremot kan ett sådant bildas på för¬
band, utan att öka våra skatter, och jag vet
ej, hvarför man skulle sätta sig deremot Ett
väl inrättad t fondsystem är ett stort bespa-
ringssystem. Under freden amorteras oupp¬
hörligen och årligen en viss summa, som är
till disposition i behofvets stund. Suppone¬
ra att vid krigets utbrott amorteringen eller
besparingen fortgått några år, så är snart
denna summa af 2 millioner att disponera.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: I an¬
ledning af Prosten Stenhammars anförande
utbeder jag mig få erinra, att jag med er¬
hållen nådig tillåtelse var frånvarande både
när denna fråga handlades uti behörig Af¬
delning och i Utskottet afgjordes, så att jag
först vid justeringen af Betänkandet inhem-
tat alt fråga varit om erläggande af en krigs¬
gärd, sedan kriget utbrutit och Creditivet
således till större eller mindre del blifvit
lyfladt. Ett sådant förslag, såsom i min
lanke ingalunda ändamålsenligt, hade icke
eller jag kunnat biträda. En och annan värd
go Den i December.
Ledamot liar vändt sin förhoppning till Ban¬
kens vinstmedel, men om, såsom alla tecken
synas förebåda, Riksens Högh Ständer fort¬
fara i sin benägenhet för serskilta Banker,
vare sig under namn af Offentliga Bolags
eller Solidariska, så förekommer det mig,
som Riksens Ständers Bankovinst lider sådana
afkortningar att vi måste anse oss lycklige
om det återstående vill förslå till bestridan¬
de af Bankens utgifter och upprätthållande
af Realisationen. Med Professor Agardh är
jag fullkomligt öfvertygad, att lillflygten till
fondsystemet, såsom ett kraftigt räddnings¬
medel, blir för sen i den stund då krig ut¬
bryter, men att i förväg och redan nu an¬
lita detsamma, strider så alldeles mot Na¬
tionens vare sig fördomar eller öfvertygelse
och tänkesätt, alt man icke kan tänka der¬
på. För mig visar sig således ingen annan
utväg än en Bevillning, som icke trycker
jorden eller de arbetande samfundsclasserna,
utan endast dem, hvilka genom inskränk¬
ning i sitt öfverflöd kunna bära en sådan ut¬
gift. Om t. ex. en sådan bevillning först
erlägges vid en årlig inkomst af rooo R:dr
och sedan i en måttlig progression förhöj¬
des: så vill och bör jag icke befara att med¬
borgaresinnet vore så förqvafdt, att en så¬
dan uppoffring för fosterlandets försvar och
räddning skulle hetragtas såsom oskäligt be¬
tungande. Någon gång har jag hört omta¬
las vådan af samlade och ur rörelsen drag¬
na Capitaler; denna våda måtte icke här äga
rum, då Riksgälds-Contoret, som äger emot-
Den i December. 91
taga och redovisa Creditivfonden, borde an¬
tingen utlåna den i någon Discont eller in¬
sätta den i sina fonder. Den årliga bevill-
ningen till en Creditivfond behöfver icke va¬
ra stor, emedan den årligen tillväxer och
derigenom, i den förmodade lyck liga händel¬
sen af en fortsatt fred, inom icke allt för
många år skall blifva tillräcklig. Skulle e-
mot allas vår önskan ett krig derförinnan
utbryta: så föreser väl jag också ingen an¬
nan utväg än den Prosten Åstrand uppgif¬
vit eller utsläppande af nya Creditsedlar från
Riksgälds-Conloret. Den då insamlade Cre¬
ditivfonden hjelpte i den nion den kunde; i
alla fall måtte det vara bättre att till Cre-
ditsedlarnes inlösen bereda tillgång genom
samlade redbarheter än genom åsamkade
skulder.
Häruti instämde Tit. Lundbladj Hvas¬
ser > Mittag j Rosen.
Prosten Åstrand: Jag var ej närvarande,
då detta i Utskottet afgjördes, och kunde
derföre hvarken understödja Prosten Sten-
hammar eller reservera mig. Hvad sättet
för Creditivfondens tillvägabringande beträf¬
far, är det en sak, som mindre tillhör Stats-
än Bevillnings-Utskottet. Egentligen har
Stats-Utskottet endast att föreslå, huru stort
årligt anslag som erfordras. Bevillnings-Ut¬
skottet får yttra sig om sättet för dess an¬
skaffande. Att vi ej för närvarande kunna
erhålla något af Banken till detta Creditiv,
är genom redan fattade beslut om Bankens
räntevinst afgjordt. Till hvad jag förut fö¬
92
Den i December.
reslagit om Creditivfonden, bör jag lägga,
att jag anser denna fond ej böra ligga dra¬
gen undan allmänna rörelsen, utan att den
bör insättas i Handels-Disconten på så kort
uppsägningstid, som möjligt.
Contractsprosten Östberg: Det förundrar
mig verkeligen, att min yttrade glada för¬
hoppning, att för realisationens bestånd ej
skulle behöfva användas något af Bankens
räntevinst, väckt en obehaglig sensation hos
en och annan inom det Ilögvördiga Ståndet.
Jag vet ganska väl att denna räntevinst är
reserverad åt Banken för realisationens skull
till nästa Riksdag eller för de följande 5
åren; men som jag älskar att heldre se ljus
än mörker äfven i våra financiella förhål¬
landen, har jag hugnat mig sjelf med den
förhoppning, att denna räntevinst, som årli¬
gen lärer stiga till omkring 600,000 R:dr,
vid nämnde tids förlopp, skulle utgöra en
rätt ansenlig summa, och att Staten i sådant
lyckligt fall, borde komma i åtnjutande af
åtminstone en del deraf. I afseende på hvad
Biskop Thyselius anfört, alt man så mycket
mindre kan räkna på något biträde af Ban¬
kens räntevinst, som den, genom de Privat-
Banker hvilka möjligen blifva inrättade, tro¬
ligen kommer att försvinna till den grad,
att dermed ej kan bestridas Bankens egna
omkostningar, får jag nämna, att vi då haft
ett rätt dåligt göromål för oss i dag, då vi
velat ordna Lagarna för sådana Privat-Ban-
ker, och i följe deraf gillat dessa nymodiga
inrättningar; särdeles om de skulle under-
Den i December.
gräfva Rikets Sländers Bank och slutligen
störta den samma. I sådant fall ser jag in¬
tet ljus, ulan idel mörker och förbistring;
och önskar upprigtigt, att några Privat-Ban-
ker aldrig måtte komma till stånd, så vida
det ej kan ske utan Riksbankens totala un¬
dergång. Det skulle, som mig synes, vara
bedröfligt om vårt land skulle äga en Riks-
Bank, och Staten deraf ej draga någon vinst.
Om derföre den oförmodade händelsen skul¬
le inträffa, att Privat-Banker till den mängd
Liefve inrättade att all lånerörelse i landet
stannade inom deras område; anser jag af
högsta vigt, att de beläggas med en Bevill¬
ning i nion af hvars och ens rörelse-capital
och alt Rikets Ständer så förfoga, att äfven
Staten deraf kan hafva en billig och tillbör¬
lig inkomst till bestridande af dess mång-
falldiga utgifter, ulan att öka de annars nog
tungt tryckande skattebördorna.
Prosten Stenhammar: Jag instämmer med
Biskop Thyselius. Tiden' alt söka vår till-
flygt i ett Fondsystem, är ännu ej inne; e-
huru jag, såsom vid ett annat tillfälle redan
är nämndt, äfven anar, att vi möjligen sko¬
la bringas derhän. De enkla, naturliga, lug¬
na medlen att besörja våra behof må likväl
först användas, innan vi tillgripa en nöd¬
hjelp, som i vår ställning blir långt vådli¬
gare än inom andra länder. Deras exempel
åberopas förgäfves, då vi stå så långt efter
dem i tillgångar. Hvad de kunnat, vore i
mångå fall ett öfverdåd af oss. Ju längre
vi kunna dröja med försöket, desto sannoli.
g 4 Den i December.
kare är, att vi kunna undgå behofvet att
göra det. När följderna af den inre spän¬
ning, hvaruti dessa länder äro försatta ge¬
nom det nämnda och många andra konstla¬
de medel, hinna utveckla sig fullkomligt,
torde de blifva sådana, att vi befrias från
den befarade nödvändigheten att öfverspänna
vår förmåga, för att täfla med dem, och kun¬
na i lugn utveckling gå vår sakta, men tryg¬
ga bana. Flera skäl förmå mig att anse fond¬
systemets införande otjenligt och förhastadt
i närvarande tid. Det är ingalunda bos oss
i ädel mening populärt; den största delen af
nationen är bestämdt deremot. Den behöf-
ver åtminstone närmare upplysas om detta
lånesystems natur och fördelar, öfvertygas
att denna skräckbild icke är så fruktansvärd,
som den befarar. Jag vågar tro, det vore
obetänksamt om Statsmakterna nu påtrugade
nationen något, för hvilket den hyser en så
innerlig och djup farhåga. Vidare synes det
mig obehörigt, om Statsmakterna gillade ett
upplåningssätt, på hvilket en förkastelse i
allmänna tänkesättet måste falla, så länge
samhällets gällande lagar dermed stå i mot¬
sägelse. Den allmänna sedekänslan, som bör
respecteras, skall aldrig gilla att Staten sö¬
ker vinning eller hjelp af medel, analoga
med dem, för hvilkas begagnande den en¬
skilde medborgaren kunde ställas till strän¬
gaste ansvar inför lagen. Ändtligen måste
jag nödvändigt förutsätta, att helt andra grun¬
der för bevillvingens utgörande hos oss blif¬
vit antagna, innan Fondsystemet vinner bur¬
Den i December.
skap inom fäderneslandet. Lättheten att ska¬
pa tillgångar genom detta system, föranleder
otvifvelaktigt till en ständigt vexande Stats¬
skuld. I början kan man förblindas af den
lyckliga utvägen att bestrida stora kostnader
utan betydliga Statsbidrag. Men, efter som
skulden tillväxer, måste dock tyngden af
detta system falla på de skattdragande, som
utgöra räntorna. I en svärmande inbillning
må man trösta sig med den föreställningen,
alt de skattdragande i samma nion, genom
en ökad industri, hafva stigit i välmåga.
Det blifver dock alltid en ganska liten dass
af medborgare, som drager vinsten; tyngden
faller på alla — och mest förtryckande på
de fattigare classerna. Med vårt beskattnings-
sätt vore fondsystemets införande den bår¬
daste orättvisa mot dem.
Öfvertygad att nationen hellre ser sina
bördor direct ökade, när behofven det oum-
gängligen fordra, än den omfattar ett vidt
utseende skuldsältningssystem, anser jag alla
andra utvägar snarare böra tillgripas än ett
så vådligt och opopulärt, hvars tid ännu hos
oss ej är kommen.
Professor Agardh: Jag vill ej ingå i nå¬
gra detaljer om Fondsystemet, men vid Tit.
Stenhammars anförande vill jag blott göra
en enda anmärkning, lian har vädjat till
andra länders erfarenhet; det gör jag äfven,
särdeles till NorrigeSj hvars förträffliga fi-
nanciela ställning härleder sig derifrån, att
det vid sin emancipation upptog ett stort
Statslån. Detta var likväl till och med ett
96
Den i December.
utländskt lån, hvilket sedermera kunnat om¬
sättas. Bättre vore det för oss, att i lugna
tider hörja ett inländskt Fondsystem. När
det nu med visshet kan förutses, att vi förr
eller sednare måste införa systemet, vöre
det bättre att grunda det på egna tillgångar,
och under fredliga tider samt på goda vill¬
kor, än att tvingas en gång göra det med
utländska tillgångar, under en vacklande cre¬
dit, samt således på de hårdaste villkor.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Om
i en olycklig stund det blefve nödvändigt
att betala stora Creditivel och detta endast
kunde ske genom Credilsedlar, vore det nö¬
digt alt påtänka förut en Creditivfond, till
dessa sedlars inlösning.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Jag delar
önskningarne, att Konungen igenom sin vis¬
het och med Försynens bistånd må lyckas
i sina bemödanden att afvärja krig med ut¬
ländska magter. Ej må likväl någon hysa
det förtroende lill sin siareblick i komman¬
de tider, att han kunde beräkna, huru län¬
ge detta lyckliga tillstånd kan fortfara. Bland
medlen att bibehålla fred räknades fordom
de beredelser, som derunder gjordes, att
möta krigets hotelser. Förödmjukande och
nedslående vore den föreställning för hvarje
Svensk man, om Fäderneslandet någonsin
stod öppet till sköfling och plundring för
den först inbrytande fienden, derföre att ej
ens det första försvaret kunde tillvägabrin-
gas
Den t December.
gas i saknad af penningar, pä hvilka saker
tillgång i behofvets ovissa stund ej förefun-
nes. En sådan tillgång mäste ovillkorligen
vara förhanden i samma stund deraf göres
behof, och ej komma att bero af beräknin¬
gar, för hvilka någon säker grund ej gifves.
Åtskilliga utvägar för ändamålet hafva blif¬
vit uppgifne och antydde, utan att Svenska
folket behöfde underkastas tvånget af förhat¬
lige krigsgärder eller andra tryckande utgif¬
ter. Man bör önska och hoppas, att de,
som bättre veta, förmå att slutligen utfinna
medel, hvilka blifva tillfredsställande för al¬
la fosterlandets vänner.
Memorialet återremitterades.
§.■ 18.
Föredrogs Stats-Utskottets den Nov.
bordlagda Memorial N:o 352, angående det
så kallade Lilla Creditivet, som, enligt 63$.
i R. F., skall på Riksgälds-Contoret anvisas.
Prosten Åstrand anförde: Lilla Crediti¬
vet går mellan hvarje Riksdag vanligen lill
hälften ut. Om inga andra tillgångar anslås
för Creditiverna, än Öfverskotten på Stats¬
verkets inkomster, så måste, när dessa icke
räcka till, låneutvägen begagnas, och då blif¬
va nästkommande Ständer för Riksgälds-Con-
torets ställning i lika svår eller svårare för¬
lägenhet, än vi hu äro. Jag yrkar derföre,
att för detta Creditiv må bildas en fond ge.
nom årligt anslag af 5o,ooo R:dr årligen,
Preste-St■ Fröt. 1834• Bandet XIV. 7
98 Den 4 December.
och att denna fond må, lills den behöfves,
på kort uppsägning insättas i Handels-Discon-
ten, på det summan ej må ligga i Riksgälds-
Contoret undandragen allmänna rörelsen.
Memorialet återremitterades.
Ståndet åtskiljdes kl. | 3 e. m.
In fidem
P. A. Sonden.
Den 4 December 1834.
Plenum kl. io f. m.
$. r.
I H. H. Ärkebiskopens och Talmannens
ställe, hvilken af opasslighet var hindrad,
förde H. H. Biskopen och V. Talmannen ordet.
§. 2.
Justerades Protokollet för d. i December.
§. 3.
Från Högh Ridder skåpet och Adeln ha¬
de Protokolls-utdrag ankommit, innehållan¬
de, att Banco- och Bag-Utskottens Betän¬
kande N:o 2, med förslag till Lag för of¬
fentliga Bolags-Banker, blifvit återremitteradt.
Lades till Handlingarna.
§. 4.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet voro
Protokolls-utdrag ankomna, som upplästes,
Den 4 December.
och innehöllo, att vid föredragning af Con-
stitutions-Utskottets Memorial: N:o 49 blif¬
vit antaget till grundlagsenlig behandling;
N:o 52, voterings-propositionen gillad, och
N:o 54» voterings-propositionen gillad och
den tillstyrkta redactions-förändringen anta¬
gen. Yid föredragningen af Bevillnings-Ut-
skottets Memorial N:o 43» blefvo de gjorda
inbjudningarna till redactions-förändringar
vid flera fall i Memorialet gillade, med un¬
dantag af den vid rubriken Borgarebref.
Vidblef det förut fattade beslutet i afseende
på charteringen af Lysningssedlar för Drän¬
gar, Allmogens Söner och andre personer,
som icke betala Bevillning för förmögenhet.
Beslutit, i anledning ai Constitutions-Utskot¬
tets Memorial N:o 48, med utlåtande öfver
återremissen på förslaget i Memorial N:o 34,
till en ändamålsenligare organisation af Stats-
Rådet, såsom i Protokollet. Bifallit Bevill-
nings-Utskottets Memorial N:o 3y, om Cen-
tonalens öfverflyttning på Bevillningen; til¬
läggen i N:o 4o, sedan Betänkandet N:o a3
förut blifvit bifallit; N:o 41 > om lindring i
Bevillningen för Wenersborg; N:o 42> ora
ansvar å Taxeringsman i Städerna för ute-
blifvande från Taxerings-Comiteen, och till
handlingarna N:o 44> i anledning af återre-
miss af Betänkandet N:o 34- Af Stats-Ut-
skottets Berättelser, Memorial och Betänkan-
den laggt till handlingarna dem sub IV:ris
322, 323, 024 och 345; låtit bero vid N:o
325 samt bifallit 344» 346 och 347. Till
samma Utskott remitterat Kongl. Maj:ts nå¬
j oo Den 4 December.
diga Proposition, angående låneanslag till
återuppbyggande af Staden Wenersborg.
Lades till Handlingarna.
5.
Föredrogos och lades på bordet:
Constitutions-Utskottets Memorial
N:o 57, till Borgare-Ståndet, i anledning
af dess återremiss på Memorialet ISr:o 39,
med föreslaget tillägg vid 28 $. Regerings¬
formen;
N:o 58, i anledning af återremisserna på
Memorialet N:o 4°> med förslag, som åsyfta
Tryckfrihets-Förordningens återbringande lill
dess ursprungliga skick;
Bevillnings-Utskoltets Utlåtande N:o45,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Be¬
tänkandet N:o 29, angående stora Sjötulls-
Bevilluingen;
Lag-Utskottets Belänkanden
N:o i63, öfver Hr Fr. L. Rosenqvists
motion, om uppbäfvande af 4 punkten i
Kongl. Brefvet d. 22 Mars i8o3;
N:o i65, i anledning af så väl Kongl.
Maj:ts Nåd. Proposition tili Rikets Ständer,
angående ändring i 5 Cap. 1 §. Missgernings-
Balken, som ock de i sammanhang dermed
väckta motioner.
§. 6.
Föredrogs och lades till Handlingarna :
Lag-Utskottets Memorial N:o 164, i an¬
ledning af återremiss af Utskottets Betänkan*
Den 4 December.
IOI
den N:o i3i, öfver väckta motioner om upp-
liäfvande af Lagens stadganden angående qva-
Iificerade dödsstraff och afskaffande af an¬
dra sätt för verkställande af dödsstraff, än
halshuggning, och N:o i38, öfver väckta mo¬
tioner om upphäfvande af Kongl. Brefvet d.
17 October 1778, angående förekommande
af barnamord.
$.7.
I skrifvelse af d. 24 Nov. hade Prosten
och Kyrkoherden i Tygelsjö Mag. J. W. Kal¬
lenberg anmält, att han, såsom redan vald
till Revisors-Suppleant vid Riksens Ständers
Banks Låne-Contor i Malmö, icke kunde e-
mottaga Ståndets uppdrag att vara andie
Suppleant för dess Fullmägtig vid samma
Låne-Contor.
Ståndet beslöt, Satt nästa Plenidag nytt
val skulle anställas.
$. 8.
Prosten Bolander uppläste följande Me¬
morial:
Tit. Tit.
Då det ej kan undfalla det Högvördigå
Ståndets uppmärksamhet, huru nödigt det
är att skaffa stadga och bestämdhet åt våra
befordringslagar, för att göra dem rätt gäl¬
lande och förekomma mångå onödiga besvär
och dermed förknippade obehag och ledsam¬
heter; utbeder jag mig vördsammast, att till
öfverläggning få anmäla 2:ne hithörande
ämnen.
102 Den 4 December.
Det första rörer den så kallade extra an-
sokningsrättigheten. Denna rättighet har väl
hittills varit tillerkänd endast vissa medlem¬
mar af vårt Stånd; men dess utsträckning
har ock ej sällan varit ett föremål för flera
underdåniga ansökningar. För att nu före¬
komma, att Kongl. Majit oftare besväras med
dylika underdåniga, och för att få principen
i detta fall mera stadgad än förut, vågar jag
föreslå t vänne Alternativer, nemligen: antin¬
gen bör hvar och en Prestman äga rättig¬
het alt nalkas Kongl. Majit med underdånig
ansökan om Pastorat, utan undantag; allden¬
stund Kongl. Maj:t äger rättighet att till Kyr¬
koherde nämna hvem Högstdensamme för
godt finner; eller ock bör, i min tanke, ge¬
nom det Högvördiga Ståndets underdåniga
hemställan hos Kongl. Majit, utverkas en me¬
ra bestämd föreskrift än hittills varit i af¬
seende på dem, som äro berättigade, att som
extra sökande till Pastorat sig hos Kongl.
Majit i underdånighet anmäla. Ett sådant
stadgande synes mig vara så mycket nödvän¬
digare, som det ej annat kan än väcka miss¬
nöje, om genom illusion af en hittills gäl¬
lande författning det kunde lyckas någon
Prestman att få söka Pastorat extra, utan
att dertill vara egentligen berättigad. Och
då det ej lär saknas exempel, att titulerade
Prestmän, utan att någonsin hafva tjenstgjort
hvarken vid Hof eller Universitet, tillvun¬
nit sig en sådan extra ansökningsrättighet;
så skulle jag deremot anse med billighet och
rättvisa instämmande, att åtminstone inga
Den 4 December. i o 3
andra sådana Prestman dertill berättigades,
än de, som varit Akademiske Lärare eller
tjenstgjort vid andra Läroverk och innehaft
sådana Ecclesiastika befattningar, som tillen
sådan förmon berättiga.
Det andra ämnet jag till Högvördiga
Ståndets öfverläggning vågar framställa, an¬
går meritförlekningars bifogande vid ansök¬
ningar till Pastorat. Enligt hvad i Allmän
Ecclesiastik-Tidning finnes anfördt, har handt,
att ett Dom-Capitels Ledamöter varit af oli¬
ka mening i afseende på dessas ovillkorliga
bifogande, i thy att en ledamot yttrat, att
han trodde det sådant icke vore genom all¬
mänt gällande lag föreskrifvet. Emedlertid
uteslöts af pluraliteten en afsökanderna från
förslaget af det skäl, att han ingen merit-
förtekning bifogat. Förslaget öfverklagades
i underdånighet, och, ehuru meritförtekning
ej varit af klaganden bifogad, insattes han
genom nådigt Utslag å förslaget. Härigenom
tyckes således vara tillåtet att utan merit¬
förtekning söka förslag. Men kort efter nämn¬
da händelse inträffade vid ett annat Dom¬
capitel, att en sökande blef från förslaget
utesluten derföre, att han väl bifogat, men
ej underteknat sin meritförteckning. Äfven
detta förslag blef i underdånighet öfverkla-
gadt; men genom nådigt Utslag vardt det
stadfästadt. Vid jemförelsen mellan dessa
facta synes man komma till den slutsatsen
att det vid ansökningar till Pastorat väl gin¬
ge an, att ingen meritförtekning bifoga; men
deremot icke, att väl bifoga, men ej under-
Den 4 December.
tekna densamma. För att nu förekomma ali
vidare tvetydighet och villrådighet vid för¬
slagens upprättande, och såsom en följd der¬
af en mängd onödiga Besvärs-Acter, hvar¬
med Kongl. Maj:t tid efter annan öfverhopas,
skulle jag anse det vara ganska väl gjordt,
om det Högvördiga Ståndet läcktes hos Kongl.
Majit genom eri underdånig hemställan ut¬
verka ett bestämdt stadgande, huruvida en
sökande till Pastorat är vid förlust af För¬
slaget ovillkorligen förbunden, att ej blott
vid ansökningen till Dom-Capitlet bifoga me¬
rit-för telming, utan äfven densamma egen¬
händigt undertekna.
Om remiss af denna motion till det Hög-
vördiga Ståndets Ecclesiastik-Lag-Utskott an¬
håller jag vördsammast.
Professorn Doct. Moren: Jag vet ej, om
R. O. 56 tillåter väckande af en sådan mo¬
tion, sedan motionstiden är förbi. Det är
väl sant, att målet rör icke Rikets Ständer i
allmänhet, utan Preste-Ståndet enskildt; men
R. O. gör ej undantag.
Doctor Nibelius: Jag tror ej, då saken
hörer till Ståndets enskilda angelägenheter,
att motionstidens slut kan anses såsom ett
hinder. Hvad frågan om extra ansöknings-
rätten beträffar, anser jag dock vara utan
ändamål att upplaga den ånyo, sedan Lag-
Afdelningen redan afgifvit deröfver ett Ut¬
låtande, som blifvit af Ståndet bifallet. An¬
gående den sednare frågan deremot finner
jag ej skäl att vägra remiss.
Den 4 December. i o5
V. Talmannen hemställde, om det vore
skäl, att Ståndet afskar sig rättigheten alt
under Riksdagen när som helst upptaga mo¬
tioner angående dess enskilda angelägenhe¬
ter. Ståndet kunde ock, utan att handla i
strid mot sitt redan fattade beslut, visa den
liberalitet emot Motionären, att remittera Me¬
morialet i sin helhet.
Remitterades till Ecelesiastika Utskottets
Lag-Afdelning.
$■ 9-
Föredrogs Constitutions-Utskottets d. 19
Nov. bordlagda Memorial JY:o 4$, med Ut¬
låtande öfver återremisserna på förslaget i
Memorialet N:o 34, till en ändamålsenligare
organisation af Stats-Rådet.
Regerings-Formen 5 & 6
Ståndet gillade Voterings-propositioner-
na A, B, C, D, äfvensom Utskottets s. 4
föreslagna benämningar på Departementerna
och dess i sammanhang dermed föreslagna
tillägg, hvadan Yoterings-proposilioneu E,
så vidt den innefattade Preste-Slåndets sär¬
skilda tanka, komme att förfalla, men för
öfrigt gillades.
Vid Sid. 5 anförde
1 Domprosten Doctor Holmström: Jag till¬
styrker, att antaga Utskottets jemkningsfÖr-
slag, att Stats-Rådet må bestå af Tio Leda¬
möter, ibland hvilka de utan Departement
böra vara Tre j, hvaraf minst Tvä höra haf¬
va förvaltat civil beställning. Detta är det
io6 Den 4 December.
miusta antal, som kan föreslås, om man skall
bibehålla R. F. 8 och 4^ samt 7 $. af
Riks-Acten d. 6 Aug. i8i5 oförändrade.
Ståndet antog Utskottets förslag samt
gillade Voterings-proposilionerna F och G,
med det undantag vid den sednare, att den,
i afseende på Preste-Ståndets förut tillkän-
nagifna och nu frånträdda tanka, kommer
att förfalla.
Voterings-propositionerna H och I gil¬
lades.
R. F. 8 j g och 10
Yoterings-propositionerna gillades.
R. F. i5 S.
Ståndet antog den af Utskottet tillstyrk¬
ta redactionsförändring och gillade voterings-
propositionen,
R. F. 24 S-
Utskottets förslag gillades.
R. F. 26 §.
Yoterings-propositionen gillades.
Vid Sid. 10 anförde
Domprosten Doct. Holmström: Här sy¬
nes skäl, att H. Ståndet accederar till Rid-
derskapets och Adelns samt Bonde-Ståndets
tanka, då det är upplyst, att med Justiliae-
ärender inga andra förstås, än de som ge¬
nomgått Högsta Domstolen.
Ståndet antog Utskottets tillstyrkan Sid.
10, alt foga sig efter Ståndens pluralitet,
hvadan Yoterings-propositionen P, i hvad
Den 4 December. 107
den rörer Preste-Ståndets särskilda tanka,
komme att förfalla, inea i öfrigt gillades.
R. F. 34 S-
Domprosten Doct. Holmström: För min
del tillstyrker jag, att Ståndet vidblifver sin
mening. Om Statsministrarne skola fortfara
under samma benämning, är det val i sin
ordning, att de hafva högre värdighet än
de öfriga Ledamöterna i Siats-Rådet; skulle
åter alla Stats-Rådets Ledamöter erhålla li¬
ka namn, hvilket heror af en föregående om¬
röstning, borde de alla innehafva Rikets
högsta värdighet.
Ståndet vidblef sitt beslut och gillade
Yoterings-propositionerna Q och R.
R. F. 35
Utskottets förslag: •"Stats-Rådets Leda¬
möter” — gillades; äfvenså Voterings-propo-
sitionen S.
R. F. 38 S-
Utskottets Redactionsförslag gillades; äf¬
venså Voterings-propositionen T.
R. F. 43 $.
Utskottets förslag till ny redaction gil¬
lades; äfvenså Voterings-propositionen U.
R. F. 106 SI
Utskottets tillstyrkande till förändring
af denna §. bifölls, och Voterings-proposi¬
tionen W gillades.
I öfrigt hlef Memorialet gilladt.
io8 Den 4 December.
§• io.
Föredrogs Constitutions-Utskottets d. ig
Nov. bordlagda Memorial N:o 4,9> med upp¬
gift å särskilda Grundlagsförändringar, som
föranledas af Ståndens gemensamma tankar,
rörande Hof-Canslerens Stats-Departement.
Gillades, till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
§■ ii. t
Föredrogs Constitulions-Utskottets d. 24
November bordlagda Memorial N:o 5o, i an¬
ledning af Tre Stånds återremisser på Me¬
morialet N:o 35, med Betänkande om Natio-
nal-Representationen.
Ståndet vidblef sitt beslut både angåen¬
de Elementar-Läroverkens representations¬
rätt och Domares samt Civile Erabetsmäns
inträde i Preste-Slåndet, men gillade Vote-
rings-propositionerna.
§. 12.
Föredrogs Constitutions-Utskottets d. 24
November bordlagda Memorial N:o 5i, till
Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och
Bonde-Stånden, i anledning af återremisser-
na på Memorialet N:o 36, angående Landt-
dagar.
Lades till Handlingarna.
§. i3.
Upplästes och godkändes Expeditions*
Utskottets Förslag till Rikets Ständers un¬
derdåniga Skrifvelse!’:
Den 4 December. io 9
N:o 220, angående liquiderande afRiks-
gälds-Contorets skuld vid 1834 ^rs slut för
af allmänheten upptagne lån;
N:o 221, angående tiden, ifrån hvilken
Statsregleringen skall taga sin början;
N:o 222, angående verkställd granskning
af Tullverkets Räkenskaper;
N:o 223, D:o af Postverkets förvaltning
för år 1831;
N:o 224, d:o af Sundhets-Collegii Rä¬
kenskaper;
]\T:o 225, d:o af Invalidhusfondens Rä¬
kenskaper;
]NT:o 226, d:o af Salpeterfonden;
N:0 227, d:o af Lappmarks Ecclesiastik-
verkets Fond för år i83i;
N:o 228, d:o af Styrelsens öfver Fängel¬
serna och Arbetsinrättningarna i Riket Re¬
dogörelse för år 183 r;
N:o 229, angående rättighet att utan fö¬
regången syn på stället få anlägga husbehofs-
mjölqvarnar.
§. 14.
Föredrogs
Ecclesiastika Utskottets Pastoral-Afdel-
nings Utlåtande JX:o 8, i anledning af
väckt motion om bristen på Pastors-
Adjuncter i Lunds Stift, jemte andra
dermed sammanhang ägande frågor.
Under den 27 Februari detta år har till
Afdelningens pröfning och utlåtande blifvit
remitterad Prosten Bruzelli inom Hög v. Stån¬
det väckta motion, om bristen på Pastors-
Den 4 December.
Adjuncter i Lunds Stift, jemte deraf föran¬
ledda utförligare förslag och utlåtanden af
Biskopen, Doctor Faxe j Professorerne Agardh
och Grubbej med flere värde Ledamöter.
Af ofvannämnde motion samt Biskopen , Doct.
Faxes och Professor Ågardhs sammanstäm¬
mande vittnesbörd har blifvit upplyst, alt
inom Lunds Stift antalet af tjenstgörande
Adjuncter är i förhållande till dervarande
behof af Embetsbiträde vida underlägset och
ringare, än i något annat Stift, hvaraf olä¬
genhet redan försports för Stiftets församlin¬
gar och Kyrkoherdar, och hvaraf i framti¬
den, om missförhållandet skulle tilltaga, de
betänkligaste följder kunde uppkomma för
desse församlingars gudstjenst, vård och reli¬
giösa undervisning. Såsom sannolika orsaker
till den öfverkiagade Prestbristen inom Lunds
Stift har motionären uppgifvit: 1:0 missför¬
hållandet mellan den bildning, som hittills
kunnat vinnas vid Skolorna och de lägre
undervisningsverken, samt de hastigt ökade
fordringarne på kunskaper, hvilka gjort sig
gällande, icke blott vid den påbudna Prest-
bildningen vid Akademierna, utan ock vid
den egentliga Prest-Examen, 2:0 det provi¬
soriska tillstånd hvaruti Stiftets Elementar-
Läroverk redan en längre lid befunnit sig,
3:o bristen på Sacellanier samt det förökade
antalet af dubbla årsberäknare, och 4:0 UPP'
häfvandet af Stiftets Kyrkoherdars förut in-
nehafda rätt, att sjelfve kalla Adjuncter, ge¬
nom hvilket allt tillträdet till sacros ordines
blifvit i samma mon försvåradt, som medlen
Den 4 December.
111
blifvit förminskade till blifvande Prestmans
uppmuntran och understöd.
I anledning af dessa omständigheter har
Prosten Bruzelius yrkat, att det gamla för¬
bindliga förhållandet mellan Pastorer och
Adjuncter måtte återställas och Pastorerne i
Lunds Stift återfå sin urgamla rätt att kalla
Adjuncter, samt vidare, att, till vinnande
af jemvigt mellan anspråken på presterlig
bildning och de Studerandes vanligen knap¬
pa tillgångar, vissa courser och Läroböcker
i Theologien måtte uppgifvas, hvilka böra
följas ej mindre i Skolorna, än sedan vid
Akademierna samt att ett förslag till Prest-
bildning måtte af Högv. Ståndet vid denna
Riksdag afgifvas, hvarvid afseende fästes ej
mindre på Religions-Lärarens skicklighet,
lämpad efter närvarande tids fordringar, än
på församlingens behof af ett tillräckligt an¬
tal Lärare till den offentliga Gudstjenstens
förrättande.
Denna Prosten Bruzelii motion har un¬
der discussionen vidare blifvit utvidgad, af
Biskopen m. m. Doctor Faxe med tillägg,
att, till afhjelpande af bristen på biträdan¬
de Pastors-Adjuncter, Extraordinarier från
andra Stift måtte med vederbörligt tillstånd
inkallas, för att i Lunds Stift tjenstgöra,
samt af Professor Agardh med ett genom¬
gripande förslag, icke blott till upphäfvande
efter de bestämda 5 årens förlopp af den nu
stadgade regleringen för Presterlig bildning,
i hvilken, såsom Professorn förmenat, bild¬
ning af Prester blifvit sammanblandad med
X 12
Den 4 December.
den af Theologer, utan äfven till utfärdande
af en ny författning, enligt hvilken det nu
brukliga examinerandet inom Theologiska
Facuiteten af blifvande Prester skulle upp¬
höra, och hvarje Prest-Candidat tillåtas att
vid Universitet studera fritt i afseende på
valet af de vetenskaper, åt hvilka han vid
Universitetet vill egna sig, samt åläggas att
inför behörigt Dom-Capitel före Prest-Exa-
mens undergående förete betyg från de Pro¬
fessorer, hvilkas föreläsningar han afhört,
och åt hvilkas vetenskaper han bort egna
sig; allt detta utan inskränkning af hvarken
den högsta theologiska lärdomens högre be¬
fordringsrätt, eller de Theologiska Faculte-
ternas hittills innehäfda rättighet alt exami¬
nera Theologias Candidater och Licentiater,
hvilka sednare borde vara berättigade att
promoveras till Doctorer: hvartill ännu blif¬
vit yrkadt, med fästadt afseende på det öf-
verldagade förhållandet inom Lunds Stift,
"att Skolor och Gymnasier, så fort sig göra
låter, böra bringas i fullt sammanhang med
Universitetsbildningen, att Pastorerne måt¬
te äfven hädanefter bibehållas vid deras rätt
att kalla Adjuncter, samt att Klockarelägen¬
heterna inom Lunds Stift, så vidt ske kan,
förvandlas till Sacellanier mot Sacellanens
skyldighet att löna en person, som till för¬
samlingens nöje och med dess bifall förrät¬
tar Klockaretjensten.”
Allt detta jemte hvad i öfrigt afH.Ärke-
Biskopen och Talmannen samt åtskillige värde
Leda-
Den 4 December. 113
Ledamöter, V. Talmannen Biskopen, Doctor
af Wingård, j Professorerna Grubbe och West¬
man j Domprosten Doctor Heurlinj Doctor
Nibelius och Prosten Lyth blifvit anfördt,
lill dels närmare upplysning i ämnet, dels
äfven rättelse och förklaring af ofvanstående
yttranden, har Pastoral-Afdelningen med nog¬
grannaste uppmärksamhet pröfvat, men då i
motionen förekommit och under discussionen
vidare utvecklat sig 2:ne till sin natur olik¬
artade och för behandlingen lätt ålskiljFjare
frågor, den ena om afbjelpandet af bristen
på erforderligt Preslbiträde inom Lunds Stift,
den andra om Prestbildningen i allmänhet,
sådan den enligt sednaste författningar och
på försök under 5 år blifvit stadgad och
verkställd, har Afdelningen, ulan att förbise
bägge frågornas inbördes hänsyftning, trott
sig böra upptaga och besvara hvardera sär¬
skildt.
Hvad fördenskull den första eller huf-
vudfrågan, om bristen på Pastors-Adjuncter
i Lunds Stift, angår, har Afdelningen af de
meddelade uppgifterna funnit denna lill stör¬
re delen böra härledas från vissa nu upp¬
gifna och för detta Stift egna förhållanden,
bland hvilka förnemligast böra nämnas in¬
skränktare befordringsutsigter genom bristen
på Sacellanier och de lägre Läroverkens län¬
ge provisoriska tillstånd. Missförhållandet
mellan antalet af Adjuncter och Pastorernes
behof af embetsbiträde lärer följaktligen ej
belt och hållet kunna upphöra, förrän dessa
Preste-St. Fröt. i834• Banclct XIV. 8
\
114 Den 4 December.
hufvudsakliga brister blifvit undanröjda el¬
ler åtminstone förminskade, d. ä. förrän ge¬
nom Klockarolägenheters förvandling till Sa-
ceilanier, enligt Professor sJgarclhs förslag,
der sådant ske kan, flere tillfällen beredas
till det yngre Presterskapets uppmuntran,
och förrän genom en förestående reglering
af Stiftets lägre Undervisningsverk, elementar¬
undervisningen blifvit bragt i närmare öf¬
verensstämmelse med de fordringar, som nu
tillböra det lörsta stadium af Uni versitets-
bildningen. Tidpunkten för åtminstone sist¬
nämnda förbättring förmodar Afdelningen,
genom Kongl. Maj:ts nådigste försorg, icke
vara aflägsen, och anser mellertid det med
fullkomlig trygghet kunna och böra öfver-
lemnas åt Stiftets upplysta och nitiska Sty¬
relse, att vidtaga de åtgärder, hvilka när¬
mast tjena lill behofvets afhjelpande. För
sin del skulle Afdelningen ej ogilla det för¬
slag, att med vederbörligt tillstånd inkalla
Adjuncter ifrån andra Stift, eller uppmun¬
tra unga Studerande af främmande Stift, alt
mot erhållande af indigenatsrätt, låta sig i
Lund ordineras och till tjenstgöring i Stif¬
tet missiveras. Likaledes ville Afdelningen
tillstyrka meddelandet af venia concionandi
åt sådane Studerande, som af Paslorerne be¬
gäras till predikohjelp, och förete betyg om
nödiga kunskaper och godt uppförande, hvar¬
af i naturlig följd skulle inträffa, att, såsom
i andra Stift, Dom-Capitlet i Lund ofta fin¬
ge hugnaden, att så vidt det med församlin-
garnes behof i allmänhet vore förenligt, till
Den 4 December.
Pastorernes embetsbiträde kunna ordinera och
förordna just de unga Prestman, till hvilkas
Akademiska uppfostran och presterliga bild¬
ning de förre genom sin frikostighet eller
sin ledning sjelfve hafva bidragit; då för öf¬
rigt Stiftets Dom-Capitel såväl härutinnan,
som uti allt, hvad för det goda ändamålet
kan, likmätigt förfallningarne, åstadkommas,
ej underlåter afse såväl Presterskapets för¬
klarade önskan, som sin oryggliga embets-
pligt att vårda församlingarnes bästa och
rätt, kan Afdelningen ej ungå yttra den till¬
försigt att tillfälliga anledningar till missbe¬
låtenhet varda i möjligaste måtto genom än¬
damålsenliga åtgärder allt mer och mer ef¬
terhand undanröjde.
Om den särskildta orsak till Prestbrist,
som förmenats ligga i Kongl. Författningen
af den 17 Sept. i83i, får Afdelningen till¬
fälle att bär nedan närmare utveckla sina
åsigter, men bör emellertid bär ej underlå¬
ta tillkännagifva, att någon anledning synes
vara gifven lill den förmodan att de Exa¬
mina, som i Theol. Faculteten i Lund, till
följe af. högstberörde Kongl. Bref, med Theol.
Studiosi anställas, någon gång åtminstone va¬
rit stegrade lill högre anspråk på vidden af
de examinerades insigter, än som fullt låtit
sig förena med billigt afseende på de lägre
Läroverkens i Lunds Stift ännu ofullkomna¬
de organisation och deraf måhända bärfly¬
tande oförmåga bos de ynglingar, som deri¬
från lill Universitetet ankommit att genast
rätt begagna den högre Akademiska under¬
Den 4 December.
visningen. Afdelningen dristar ock yttra
den öfvertygelse att, då uppmärksamheten
liärå blifvit fästad, de utmärkte och aktnings¬
värde Lärare, som utöfva ifrågavarande Exa¬
mensrätt vid Lunds Universitet, ei under¬
låta alt såvidt med öfvertygelse och rättvisa
är förenligt, lämpa sina fordringar efter de
omständigheter, som för det närvarande uti
Lunds Stift påkalla särskildt afseende, så alt
anspråken på skicklighet hos den blifvande
Religions-Läraren å ena sidan och å den an¬
dra församlingarnes behof af ett tillräckligt
antal Prester till Gudstjenstens upprätthål¬
lande med samvetsgran sorgfällighet mot hvar¬
andra vägas och rättas. Skulle ock, ulan
uppoffring af de i nämnda Kongl. Bref upp¬
räknade Examensämnenj likväl någon in¬
skränkning i de, lill följd häraf, uti hvar¬
dera särskildt föreskrefna Examens-pensa
blifva erforderlig, är det Afdelningens öfver¬
tygelse, att äfven härutinnan den gamla re¬
geln: non quarn multa_, sed quarn benemed
urskiljning tillämpad, förtjenar aktning och
efterföljd. Hvad slutligen beträffar förslaget
om utarbetning och offentliggörande af vis¬
sa courser och läroböcker, lämpade efter nu
gällande fordringar på preslerlig bildning,
så anser Afdelningen detta vara af väsendt-
ligasle nytta för icke blott Lunds, ulan alla
Stift, och dristar hoppas, alt sednasle Skol-
Revisions förslag för detta ändamål i afseen¬
de på Elementar-Läroverken måtte, af ve¬
derbörande Herrar Ephorer behjertade, för¬
anleda till vidtagande af tjenliga åtgärder,
Den 4 December. i r 7
så väl vid snart förestående granskning af
grunderna för en förändrad Student-Examen,
sorn ock för den härmed i nära bammanhang
stående allmänna Preslbiidningen.
2:0 Vidkommande nu hufvudsakligen den¬
na sednare fråga, i anledning hvaraf hem¬
ställan hos Högv. Ståndet blifvit gjord om
en total förändring efter de bestämda 5 årens
förlopp af de genom Kongl. Brefven af den
12 Mars och d. 17 Sept. i83i stadgade fö¬
reskrifterna för Presterlig bildning, får Af¬
delningen vördsamt erinra, alt den nu gäl¬
lande regleringen, en ombildning af den äl¬
dre Seminarii-Im ättningen, var af allmänna
behofvet och Svenska Presterskapets vid fle¬
re tillfällen uttalade önskan högt påkallad,
att den till hufvudinnehållet öfverensstäm-
mer med den åsigt, som finnes framställd i
Läroverks-Comiteens underdåniga Betänkan¬
de af d. 20 Dec. 1828, i hvilket en bestämd
och uttrycklig skilnad göres mellan tvänne
grader af theologisk bildning, den lägre,
som kan och bör "fordras af blifvande Reli¬
gionslärare i allmänhet” och den "högre,
som endast bör erfordras för den Theologi-
ska Doctorsgraden,” att i afseende på den
förra, om hvilken här endast kan blifva frå¬
ga, regleringen visat sig i sina följder uti
de fleste Stift lika ändamålsenlig och nyttig,
som den till sina grunder är öfverensstäm¬
mande med de billiga anspråken på det yng¬
re Presterskapets så väf philosophiskt prae-
liminära, som specielt theologiska kunskaps-
grad. Åtminstone hafva, så vidt Afdelnin-
118 Den 4 December.
c;en har sig bekant, inga olägenheter i de
flesta af Stiften derigenom försports, att for¬
dringarna för beredelsen till religionslära¬
rens vigtiga kall blifvit vid Universiteten
utvidgade utöfver det inskränkta mått, som
under Siminarii-inrältningens tid var stad¬
gadt. Skulle ock ä andra sidan något yt¬
terligare vara att önska i anseende lill de
blifvande Prestmännens humanistiska bild¬
ning, lärer detta vid ämnets serskildta skär-
skådning, efter den stadgade proftidens för¬
lopp ej sakna behörigt afseende, och emed¬
lertid synes den nya författningen hafva vid¬
tagit den möjligaste medelväg att förlika den
närvarande tidens fordran på ökade kunska¬
per hos den blifvande Religionsläraren med
på en gång de fleste Studerandes medellös¬
het och Svenska Församlingens behof af ett
tillräckligt antal Lärare till Gudstjenslens
upprätthållande.
Af dessa anledningar och utan att ingå
i egentligt utlåtande öfver Professorerne
Agardfis och Grubbes visserligen tänkvärda
förslag, får Afdelningen här endast förkla¬
ra, att den ej anser de i senaste författning
nådigst anbefalltä föreskrifterna, rörande
Prestbildningen, vara mot ändamålet stri¬
dande, utan böra bibehållas tills efter de
S årens förlopp en säkrare erfarenhet vun¬
nits om deras nytta och användbarhet; hvar¬
efter Kongl. Maj:l, sedan Consistoriernas yt¬
trande i nådér blifvit inhämtadt, ej lärer
underlåta att vidtaga nya ändamålsenliga åt¬
Den 4 December. 11 g
gärder till slutlig reglering af detina vigtiga
angelägenhet.
Stockholm den 27 November 1834*
Joli. Ol of TY a Ilin.
Sven Lidman. Abr. Z. Pettersson. II- O. Holmström.
G. Nibelius. C. J. Grevillius.
Joli. Ad. Säve.
Lades pä bordet.
§. i5.
Föredrogs Stats-Utskottets d. 24 Novem¬
ber bordlagda Berättelse N:o 322, angående
verkställd revision af anslaget till H. M.
Drottningens Kröning.
Bifölls.
§. 16.
Föredrogs Stats-Utskottets d. 24 Nov.
bordlagda Berättelse N:o 323, angående verk¬
ställd revision af omkostnaderne för högst¬
salig H. K. H. Prinsessan Sophia Albertinas
begrafning.
Bifölls.
§. 17.
Föredrogs Slats-UtskolLets den 24 Nov.
bordlagda Berättelse N:o 324, angående verk-
slälld granskning af anslaget till Lejonbac¬
kens ombyggnad.
Bifölls.
$. 18.
Föredrogs Stats-Utskottets den 24 Nov.
bordlagda Berättelse N:o 325, angående verk¬
120 Den 4 December.
ställd revision af Kongl. Krigs-Collegii med
derunder lydande Cassors afgifne Redogö¬
relser för år 1831.
Vid sid. i3, Mom. 2:dra anförde
Contractsprosten Hallström: Vid 2:dra
punkten pag.- i3, kari jag icke lemna oan¬
märkt, att i liquiden för det år 1820 lill
Amerika exporterade krut, blifvit Svenska
Statsverket påförd kostnaden för en å Ön
S:t Barthelemy verkställd kruthusbyggnad.
Såsom kändt är, är likväl Svenska Statsver¬
ket alldeles afskiljdt från Colonial-Departe-
mentet och delar hvarken dess umgälder el¬
ler intrader,’ hvadan denna i våra räkenska¬
per upptagna utgift der företer sig fullkom¬
ligen främmande och obehörig. Skulle än
en tillfällig uppläggning af krutet varit af
nöden, lärer dock väl icke varit behöfligt att
företaga nybyggnad af ett hus, som för fram¬
tiden blir Staten utan ändamål och nytta.
Colonial-Departementet häftar utomdess
för resterande betalning af ett mindre parti
krut, som det öfvertagit. I anledning häraf
skulle jag allenast önska, att Högh Stats-Ut-
skottet icke ville förgäta sitt längesedan gif-
na löfte att lemna Rikets Ständer nöjaktig
upplysning om delta Departements ställning
till Svenska Statsverket, och dess från flera
år tillbaka innestående skulder och balancer,
samt hvad hopp kan vara, att de blifva sent
omsider godtgjorda.
Prosten Stenhammar: Prosten Hallströms
anförande föranleder mig endast nämna att
Den 4 December. 121
kruthusets byggnad stått i sammanhang med
den 1820 verkställda, visst icke lyckliga krut-
försäljnings-expeditionen till Amerika, för
livars verkställande byggnaden blef af nöden.
Statens ej obetydliga förlust på denna spe-
culalion , kommer väl ytterligare att ökas
med någon del af beloppet för Kruthusels
uppförande, så vida icke, såsom mig jemväl
synes, den bör öfvertagas af Barthelemy-
Colonial-Cassan. Anmärkningen om bristan¬
de redogörelse för denna Cassa, kan jag ic¬
ke annorlunda besvara, än genom den san¬
ningsenliga uppgiften, att Stats-Utskoltet, äf¬
ven till min förundran, ännu icke erhållit
del af denna Cassas ställning, ehuru anmä¬
lan derom skedde hos Hof-Canzleren redan
i början af Augusti månad.
Vid sid. 25 anförde
Contractsprosten Nordin: Då Utskottet
sjelft tillkännagifvit, att vid andra Rege¬
menten bränvinsc msumtionen varit -^del
mindre än vid Lif-Regementets Dragon-Corps,
förefaller det oväntadt, att Utskottet med
orden: ”sä vidt ske kan” föreslår inskränk¬
ning af bränvin. Inskränkningen torde med
säkerhet kunna ske äfven hos krigare, helst
deras magar ej lära vara sämre än andras,
eller vara mer än andra i behof af omför-
mälde magdroppar dagligen. Vanliga läka¬
re pläga säga oss, alt bränvin är skadligt
för magen.
Domprosten Doctor Holmström hem¬
ställde, om denna anmärkning vore nog vig¬
tig, att föranleda en återremiss.
122 Den 4 December.
Contraetsprosten Nordin: För ingen del
önskar jag återremiss för min anmärknings
skull: det må vara nog, att anmärkningen
kommer i Protokollet.
Berättelsen bifölls.
$. 19.
Föredrogs Slats-Utskoltels d. 1 dennes
bordlagda Memorial N:o 357, i anledning af
erhållen återremiss å Utskottets förslag till
samman jemkning och Voterings-propositioner
i åtskilliga punkter rörande de extra anslagen.
Elef på Domprosten Doctor Holmströms
begäran, hvari flere instämde, åter lagdt
på bordet.
§. 20.
Föredrogs Stats-Utskottets d. 1 dennes
bordlagda Memorial, i anledning af Riks-
Slåndens olika beslut, i fråga om bestäm¬
mande af arfvode för Stals-Commissarien
Tauvon.
Voterings-propositionen gillades.
$. 21.
Föredrogs Banco-Utäkottets d. ]\Tov.
bordlagda Betänkande N:o 63, i anledning
af Hr Rosenbladsj B.j motion, angående rät¬
tighet för Bancofullmägtige att temporärt
förstärka Fonderna för publika papper samt
för handeln och den större rörelsen.
Bifölls.
Den 4 December. ia3
$. 22.
Föredrogs Lag-Utskottels d. 24 Novem¬
ber bordlagda Betänkande N:o 162, öfver Hr
JY. W. Stråles motion, 0111 meddelande af
bestämdt stadgande, huruvida särskildt an¬
svar skall äga rum för förnyande af förbry¬
telse, hvarföre man ännu icke undergått be¬
straffning m. rn.
Prosten Astrand anförde: I afseende på
3:dje mom. instämmer jag i Prof. Grubbes
åsigt. Ändamålet med höler skulle ej vin¬
nas, om. straffet ej sattes i verkställighet.
Häruti instämde Tit. Rosenj Grevilliusj
Bergvall.
Doctor Björkman: Utaf 9 $. i Kongl.
Förklaringen af d. 23 Marlii 1807, hafva
Domarena allmänneligen gjort den slutsats,
att hvarje brott, som begås å nyo, innan
det förra brottet af samma art blifvit åta-
] ad t, undersökt, dömdt och slraffadt, skulle
beläggas med samma ansvar, som det första.
Nämnde Kongl. Förklaring antyder att för¬
höjning i ansvaret icke äger rum, förrän för¬
sta förbrytelsen blifvit bestraffad; deraf föl¬
jer ju, att samma ansvar bör äga rum för
Jivarje särskildt förnyad förbrytelse före den
förstas åtalande eller bestraffning, eljest skul¬
le ju flera förbrytelser af samma art före
första anklagelsen få ansvarslöst utöfvas. Så
skulle, till exempel, den, som ena veckan
tvärtemot känd lag flera gånger på olika
ställen olofligen försäljer bränvin, men först
nästa vecka för alla gångerna tilltalas, blott
124 -De» 4 December.
plikta för en enda gång utöfvad oloflig brän-
vinsförsäljning. På detta sätt torde väl in¬
gen Domare hittills hafva tolkat lagen. Jag
anser således Hr Holms reservation emot
detta irsta moment ganska väl grundad; och
tror derjemte ingen ny lagbestämning här¬
vid erfordras, enär nu gällande lag jemte
nämnde Kongl. Förklaring ingalunda för den
tänkande är otydlig. Det ardra momentet
synes mig äfven vara en obehöflig förklaring
å nämnde g §. i Kongl. Förklaringen d. 23
Martii 1807. I della föreslagna moment skul¬
le stadgas, att straffet ej skall anses i alla
delar fullbordadt, om än de ådömda böter¬
na blifvit för talans fullföljd nedsalta. Det¬
ta synes säga sig sjelf. Straffet kan väl al¬
drig kallas verkslälldt eller undergånget, så
länge hopp om befrielse derifrån återstår.
3:dje momentet är med så grundeliga skäl af
Professor Grubbe klandradt, och slår i så
rak strid med förslaget till nya Criminal»
lagen, att denna fråga försigtigast torde böra
lemnäs oafgjord lill dess nämnde nya Lag¬
förslag anlages. Äfven den i i\:åe momentet
föreslagne lagbestämmelsens rättsenlighet är
ganska tvetydig. Herr Linderholms reser¬
vation gifver anledning lill många tvifvels¬
mål. Måtte Högh Lag-Utskottet vid delta
ämnets itererade handläggning noga begrun¬
da de af honom gjorda anmärkningarna.
Doctor Elfström: Jag kan icke för min
del bifalla, att ifrågavarande Betänkande af-
slås, emedan jag, lika med Motionären, an»
Den 4 December. 125
ser en lagbeslämmelse eller ett förtydligande
i detta fall vara af behofvet pukalladt; men
i afseende på böters uttagande ur Sterbhus,
delar jag fullkomligt de åsigter, Professor
Grubbe i sin reservation utvecklat, och yr¬
kar derföre återremiss af Betänkandet.
Professorn Doct. Grenander förklarade,
att han ansåg de grunder, som blifvit anför¬
da af Prof. Grubbes böra tjena lill grund
för all lagstiftning, och att äfven Hr Holms
och Hr Linderholms reservationer förtjenade
all uppmärksamhet.
Prosten Åstrand: Det behÖfs verkligen
en Lagstiftningsåtgärd i denna del. Nu kan
t. ex. den som blifvit anklagad för oloflig
bränvinsminutering, drifva denna rörelse en
längre tid, till och med i flera år, innan
han blir dömd. Jag ville ej, alt Betänkan¬
det skulle afslås.
Häruti instämde Tit. Hasselrot -Åfae-
liuSj J- J. Nibeliusj den sistnämnde med det
tillägg, att han gillade i punkten i Betän¬
kandet.
Prosten Mittag: Då redan så många tyckt
sig finna, alt Utskottet ej rätt behandlat sa¬
ken, vågar jag ej försvara Betänkandet. Om
man väl genomläst detsamma, skulle man
dock finna, att en Lagstiftning här är be¬
höflig, och att Utskottet ej saknat skäl. I
Professor Grubbes reservation har jag denna
gången ej kunnat förena mig.
Betänkandet återremitterades.
I2Ö
Den 4 December.
§. 23.
Föredrogs Allm. Besvärs- och Ekonomi-
ULskottets d. 2/f. No v. bordlagda ytterligare
Betänkande N:o 135, i anledning af väckta
motioner om förändringar i Författningarne
rörande Bergs- och Jernhandleringen i Riket.
Professorn Doctor Morén anförde: Ilögv.
Ståndet har väl redan antagit Betänkandet
N:o 'io3, hvaraf detta, i anledning af äler-
remisser från de öfriga Stånden, blifvit en
följdj men intet hindrar att antaga äfven
delta, alldenstund del icke föreslår någon
egentelig ändring, utan blott utveckling af
det förra. Man har nemligen sid. 3 uttryckt
den Önskan, all frihet i Tackjernshandeln,
såsom varande utan samband med de fort¬
gående undersökningarna, måtte, utan hin¬
der af dessa, så fort ske kan, medgifvas:
något, som i förra Betänkandet varil åsyf-
ladt, men der blifvit förbigånget. Vidare
har Utskottet sid. 8 nedsatt den gamla smi-
desrätt, som skall vara villkoret för erhål¬
lande af oinskränkt smidesrätt, från 4^0 till
4oo Skepp., emedan det förra beloppet ej
gaf den fördel, som med den af Ståndet gil¬
lade grundsats var afsedd. Här är således
ej fråga om förändring, utan om consecjuen-
tare och ändamålsenligare tillämpning affat-
tadt beslut. Högv. Ståndet torde således fin¬
na skäl vara för handen, att antaga och gil¬
la äfven detta Betänkande, hvilket jag till¬
styrker. Men jag beder Ståndet anmärka,
att det vill blifva behöfligt, att gå ett steg
Den 4 December. 127
längre oell göra elt förtydligande tillägg.
Då uti Betänkandet JNT:o io3 sid. 16 föreslås:
”att, i händelse de föreslagne grunderne för
”smidesrätlen af Kongl. Maj:t i nåder gillas,
”ett förslag Lill nödiga förändringar i beskatt-
”ningen måtte uppgöras och Bikels Högl.
”Ständer föreläggas:” hvilket förslag äfven
uti Betänkandet 135 vidhålies, så föranledes
derigenom osäkerhet och farhågor i flera af-
seenden. jvena sidan möter den betänklig¬
het, alt, genom recognilionsafgiflens försvin¬
nande, Kronans intrader kunde lida förminsk¬
ning: å andra sidan, alt Bruksägaren kunde
få sig ålagd en tyngre beskattning, än han
nu bär. För öfrigt är icke med eli ord vid-
rördt, om smidesfriheten skulle medgifvas
genast, eller först efter nästa Riksdag. Men
Ständernas mening får och kan ej vara, att
Kronointraderna skola minskas; hvilket ej
heller är att frukta, ty den nya hammar¬
skatten skall icke allenast fullt ersätta recog-
nitionsafgiften, utan öfverstiga den med en
icke ringa summa. Bruksägaren behöfver li¬
ka litet befara en ökad beskattning, enär det
belt och hållet beror på honom sjelf, att an¬
mäla sig till ökad smidesrält, och således
åtaga sig ny beskattning i proportion till
större frihet inom verkstaden. Hvad tiden
för smidesfrihetens införande beträffar, så
är dess snara medgifvande af behofvet hö¬
geligen påkalladt. Såsom följd af den vig¬
tiga uppfinningen ali vid Masugnarna använ¬
da varm bläster, hvarigenom af kolen be¬
sparas, bar att man vänta en lill j ökad Tack-
128 Den 4 December.
jernstillverkning, eller omkring i5o,ooo Skep.
årligen mera, än nu. Men, då nu redan,
vid det inskränktare tillverkningsbeloppet,
betydliga qvanliteter Tackjern ligga oförsål¬
da, eller afyttras till ett pris, som ej be¬
täcker tillverkningskostnaden, hvad skall ej
hända, när tillgången ökes, och ökes i den
mon, sorn anledning är att förutse? Varan,
som ej får exporteras och inom landet ej
fritt förbrukas, måste falla i vanvärde, Bergs¬
lagerna ruineras, ägaren af malm och kol
förlora tillfället att förtjena, samt således en
af Rikets modernäringar taga en skada, som
Liefve svår alt bota. Högv. Ståndet täckes
gifva akt till, hvilken klass af medborgare
egentligen Liefve den lidande; ty att Stång-
jernstillverkaren, vid sådant förhållande,
skulle göra en stor vinst, är klart. Men äf¬
ven han bör, i annat afseende, blifva före¬
mål för behjertande: för att kunna införa de
methoder, genom hvilka den för riket så
högst vigtiga jernföi ädlingen kan åstadkom¬
mas, behöfver han betäcka kostnaderna vid
förändringen genom det ökade smidet. Så¬
ledes blir det i dubbelt afseende nödvändigt,
att finna en utväg till smidesrättens frigif-
vande före nästa Riksdag. Denna utväg är,
att i underdånighet öfverlåta lill Kongl. Maj:t
att intill nästa Riksdag interimiskt bestäm¬
ma beskattningen, hvars grunder då skola
definilift af Ständerna bestämmas. Emot det¬
ta öfverlåtande kan ingen skälig anmärkning
göras. Ständerna binna nu ej uppgöra be¬
skatt¬
Den 4 December. 129
skattningen, såsom Utskottet i Betänkandet
io3 sannolikt förutsatt. Något beslut från»
trädes ej utaf Ståndet, ty hvarken Utskottet
eller Ståndet har i detta fall något yttrat.
Sländerna afhända sig ingen rätt, utan upp¬
draga åt Kongl. Maj:t att vidtaga en ound¬
gänglig ekonomisk åtgärd, som har ett blott rin¬
ga samband med beskattningen, och detta in¬
terimistiskt. Någon skada kan ej ske. Kongl.
Maj:t eftergifver ej Kronans rätt: den enskif¬
te beskattas ej emot sin begäran och sitt be¬
gifvande: nästa Ständer pröfva och ändra,
efter anledningar. Såsom slutföljd af det nu
anförda tager jag mig friheten föreslå och
yrka, att Hög v. Ståndet gillar Betänkandet
i35 med ett tillägg, som förtydligar och när¬
mare bestämmer det af mig redan citerade
yttrandet i io3 p. 16, som då skulle utgå,
och anhåller jag vördsamt om proposition å
följande redactionsförändring:
Rikets Ständer, som anse, att någon full¬
ständig reglering af smidesrätten icke kan
med framgång verkställas, så vida ej, i sam¬
manhang dermed, en jemnare fördelning af
smidesskatten i allmänhet tillika beredes,
samt de vid vissa verk för en del af . smi¬
det, utan tillräcklig controll, nu utgående
högst betungande recognitionsafgifterna af-
skaffas och ersättas af bestämda, alltid till
lika belopp utgående hammarskattsutskylder,
vilja, i händelse de föreslagna grunderna för
smidesrätten af Kongl. Maj:t i Nåder huf¬
vudsakligen gillas, jemväl i underdånighet
Freste-St. Fröt. 1834• Bandet XIV. §
i3o Den 4 December.
fästa Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet derå,
att, likasom å ena sidan någon minskning i
Kronans nuvarande intrader af jernhandte-
ringen ingalunda härigenom får uppstå, det
också å den andra, icke är Rikets Ständers
afsigt alt ålägga tillverkaren någon ny eller
ökad beskattning i annor väg eller propor¬
tion, än söm bör vara oskiljaktig från ett
ökadt srnidesbelopp till erhållande af frihet
inom verkstaden, hvaraf det frivilliga åta¬
gandet är hvar och en öppet lemnadt; an¬
seende Rikets Ständer den minskade Stats¬
inkomst, som genom Recognitionssmidets för¬
svinnande uppstår, till fullo motsvaras och
ersällas af den hammarskatt, hvilken i ökad
mon ingår i och för fylinadssmidet på här¬
darna. Rikets Ständer anse äfven, att hvad
af Kongl. Maj:t, på dessa grunder, rörande
beskattningen i Nåder blifver föreskrifvet,
måtte, ulan hinder för dess tillämpning un¬
der tiden, nästkommande Ständer till gillan¬
de föreläggas.
Häruti instämde Tit." Hvasser.
Domprosten Doct. Holmström, tillstyrkte
bifall till Doct. Moréns framställning, men
afslag på Utskottets tillstyrkande i sista punk¬
ten, emedan det syntes anstötligt eller åt¬
minstone öfverflödigt att hos Kongl. Maj:t
anhålla om stadganden, som med vården om
äganderätt i allmänhet äro förenlige.
Häruti instämde Tit. ElfströmGrevil¬
lius j Engeström j Hasselrot j Hallbeck.
Den 4 December.
13 f
Prosten Rosen: Då Utskottet föreslagit
en underdånig anhållan om sådane förändra¬
de stadganden, rörande mutsedlars utgifvan-
de m. m., ”sorn med vården om äganderätt
i allmänhet äro förenliga,” har meningen
ingalunda varit att såra Konungens Majestät
eller påminna Högsldensamme "om iakttagan¬
de af hvad 16 §. Regeringsformen föreskrif-
ver”, emedan Utskottet lika väl, som någon
annan, vet, alt Hans Maj:t derom påminner
sig sjelf. Men de gamla författningarna om
grufvors upptäckt och inmutande äro af den
egenskap, alt de verkligen i flera delar för¬
närma äganderätten; och på detta förhållan¬
de har Utskottet tillstyrkt att fästa Kongl.
Maj:ls nådiga uppmärksamhet, för alt der¬
utinnan tillvägabringa en nödig och rättvis
förändring, vid utarbetandet af de nya och
förbättrade stadganden om jei nhandteringen ,
som komma att framdeles utgifvas. En så¬
dan underdånig skrifvelse, tror jag ock, slår
väl tillsammans med en skyldig granlagen¬
het och motstrider icke den undersåtliga
vördnaden.
Professorn Doct. Moren instämde häruti.
De gamla Författningarna hafva ostridigt för¬
närmat äganderätten; meningen med Utskot¬
tets tillstyrkande är att hos Kongl. Majit an¬
hålla om författningar, som mindre förnär¬
ma äganderätten.
Häruti instämde Tit. Åstrand.
Domprosten Doct. Holmström: Om man
syftar åt detta mål, bör man närmare upp-
l32 Den 4 December.
gifva bristerna i de gamla författningarna,
och ej uttrycka sin önskan i ordalag, som
dels synas anstötliga, dels äro så allmänna,
att ingen upplysning till förbättring af de
gamla författningarna deraf står att vinna.
Skickligare och tydligare uttrjmk kunde man
visserligen välja, ulan skada för saken.
Professorn Doct. Morén: Olägenheterna
af de gamla författningarna äro i Betänkan¬
det uppgifna, ehuru icke i sjelfva tillstyr¬
kandet.
Doctor Björkman: Jag instämmer med
Tit. Rosén. Författningar finnas, som för¬
närma äganderätten, och delta bör vid nya
författningars utfärdande förekommas. För
Öfrigt torde det tillåtas mig att fä fästa H.
Ståndets uppmärksamhet derpå, att i Betän¬
kandet N:o io3, som redan af Ståndet är bi¬
fallet, finnas samma ordalag, som nu blifvit
klandrade. Här är blott tillagdt: samt 'vill¬
koren för sjö- och myrm älmstägters begag¬
nande j mot hvilket tillägg ingen anmärkning
blifvit gjord. Således lärer Ståndet svårli¬
gen kunna nu omskrufva eller förändra b vad
det förut bifallit. Samma anmärkning kan
ock göras vid Doct. Moréns nu föreslagna
tillägg, och jag hemställer, om det rätt skic¬
kar sig, att Ståndet återkallar sina ord.
Professorn Doct. Morén: Det är ej frå¬
gan om att återkalla sina ord, blott att ut¬
trycka sig tydligare.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård hemställde, om ej Doct. Moréns
Den 4 December. i33
förslag innehöll ett nytt, för Ekonomi-Ut-
skollet främmande ämne, då det angick be¬
skattningen.
Professorn Doct. Morén: Rikets Ständer
skulle just uttrycka, att ingen minskning i
intraderna skulle äga rum. Förändringens
vidtagande beror på frivillig öfverenskom¬
melse. Kongl. Maj:t beviljar den icke, om
lian ej ser, alt intraderna blifva tillräckliga,
och jerntillverkaren går ej in derpå, om han
derigenom skulle förlora. För att göra en
nyttig förändring äfven före nästa Riksdag
möjlig, har jag framställt detta förslag, hvari¬
genom ingens rättighet efterskänkes och in¬
gens rätt förnärmas.
Prosten Astrand: Skilnaden arden, att,
enligt Utskottets förslag, förändring med skat¬
ten måste uppskjutas lill nästa Riksdag, men,
enligt Doctor Morénsskulle den kunna af
Kongl. Maj:t vidtagas emellan Riksdagarna
tills vidare. Detta sednare är visserligen nå¬
got ovanligt, och jag kan ej påminna mig,
att det skett annat än i frågan om Alunlion-
den; men icke finner jag det i något afseen¬
de vådligt. De skäl, som Doctor Morén an¬
fört, äro så talande, och de villkor, hail fast
vid sitt förslag, så säkra, att jag ej tvekar
att tillstyrka detsamma.
Professorn Doctor Morén: Här är blott
frågan, att Rikets Ständer tillåta ett frilt ac-
cord emellan Kronan och Tackjernstillver¬
karne till nästa Riksdag, ej fråga om någon
ny beskattning.
134 Den 4 December.
Ståndet, som redan bifallit Betänkandet
N:o io3, gillade de i Utlåtandet N:o i35 fö¬
reslagna tillagg och förlydliganden.
Då proposition gjordes på Doct. Moréns
förslag, svarades både Ja oell Nej.
Prosten Rosén trodde, att den nya upp¬
täckten kommer så långsamt att införas, att
man gerna kan afbida nästa Riksdag.
Professorn Doct. Morén upplyste, alt
den redan vid flera masugnar är införd och
hade visat sig ganska fördelaktig.
Prosten Mittag instämde med Tit. Mo¬
rén. Det vore ej frågan om att inkräkta el¬
ler efterskänka något af Rikets Ständers rätt,
utan blott alt vidtaga en åtgärd, hvarigenom
den nya uppfinningen kan till nästa Riksdag
befordras.
Då meningarne voro delade och votering
äskades, framställdes följande proposition:
Antager II. Ståndet det af Tit. Morén
föreslagna tillägg till Allm. Besvärs-och Eko¬
nomi-Utskottets Betänkande NT:o io3? Den
det vill, lägge Ja; den det icke vill, lagge
Nej; vinner Nej, blifver delta tillägg icke
antaget.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att Contrapropositionen bl ef med 19
Nej emot 18 Ja antagen.
Häremot reserverade sig Doct. Morén
och Prosten Astrand, den sednare med til¬
lägg, att beslutet, om ock i formen rigtigt,
likväl hindrar en sak, som vore nyttig, och
Den 4 December. i35
möjligen nedhåller smidet långt under den
punkt, till hvilken det annars kunde upp¬
gå, samt, till stor olägenhet för Bergslager¬
na, nedtrycker lackjei nspt iserna.
I reservationen förenade sig äfven Tit.
Thyselius, Heurlin, Grubbe, Mittag, Elf¬
ström, Grenander, öhrnberg, Engeström,
Hallbeck, Grevillius, Hylander.
V. Talmannen förklarade, att han vore
af samma tanka, som reservanterne.
§. 24.
Föredrogs Allm. Besvärs- och Ekonomi¬
utskottets d. 24 Nov. bordlagda Memorial
N:o i36, med förnyadt förslag lill samman-
jemkning af Riks-Ståndens skiljaktiga beslut
i frågan om enskilda Theatrars inrättande,
om Censur å Theaterstycken, samt om upp¬
hörande af de afgifter lill Kongl. Theaterns
och Hof-Capeflels Pensions-Cassor, som för
representationer i landsorterna erläggas.
Bifölls.
Doctor Björkman instämde i Hr Grefve
Horns reservation.
§. 25.
Föredrogs Stats-Utskottets den 26 Nov.
bordlagda Berättelse N:o 344> angående verk¬
ställd granskning af Förvaltningens af Sjö-
Ärendena, Kongl. Maj:ls Flottas med flere
Departements Räkenskaper för år i83i.
Bifölls.
j 36 Den 4 December.
§. 26.
Föredrogs Stats-Utskottets den 26 Nov.
bordlagda Berättelse N:o 345, angående verk¬
ställd granskning af Kongl. Quarantaines-
Commissionens i Stockholm Räkenskaper för
år i83i.
Bifölls.
§■ 27.
Föredrogs Stats-Utskottets den 26 Nov.
bordlagda Memorial N:o 346, i fråga om re¬
vision af Lazaretts- och Curhus-Fondernes
Räkenskaper.
Bifölls.
§. 28.
Föredrogs Stats-Utskottets den 26 Nov.
bordlagda Betänkande N:o 347, angående
bos Rikets Ständer till afskrifning eller ersätt¬
ning anmälde utgifter å öfverskotten af Stats¬
verkets inkomster under åren 1S27 — i83i.
Bifölls.
§• 29*
Föredrogs Constitutions-Utskottets d. 26
Nov. bordlagda Memorial N:o 52, angående
Borgare-Ståndets återremiss på Memorialet
N:o 37, med förslag till ändring af 22 $.
Regerings-Formen.
Yoteringspropositionen gillades.
$. 3o.
Föredrogs Constitutions-Utskottets d. 26
Nov. bordlagda Memorial N:o 53, till Borgare-
Ståndet, angående tvänne dess särskilda an¬
Den 4 December. 13~
märkningar vid förslaget i Memorial N:o37,
till ändring af 22 §. Regerings-Formen.
Lades till Handlingarna.
3i.
Föredrogs Constilutions-Utskottets d. 26
Nov. bordlagda Memorial N:o 54, angående
återremisserna på förslaget till ett stadgande
i 41 §■ Riksdags-Ordningen, om Stats-Rådets
Ledamöters tillträde i Ståndens Plena.
Ståndet vi d bl ef sitt beslut och gillade
Voteringsproposilionen.
§. 32.
Föredrogs Bevillnings-Ulskoltels d. 26
Nov. bordlagda Utlåtande N:o 4°> i anled¬
ning af inom Idögl. Ridderskapet och Adeln
samt Väll. Borgare-Ståndet gjorde anmärk¬
ningar vid Utskottets Betänkande N:o 23,
angående stämpling af spelkort.
De af Utskottet sid. 3, 4 föreslagne til¬
lägg, a), b), c), d), b i föl 1 os.
Vid tillstyrkandet sid. 4 anförde
Contraclsprosten P. P. Svedelius: Jag
instämmer i Hr Grefve Perseus reservation
och skulle tro, då han anfört skäl för kort-
stämplingens verkställande i Riksgälds-Con-
toret, men Utskottet icke kunnat uppgifva
någon giltig grund för att öfverlemna detta
uppdrag åt Barnhuset, att Utskottets förra
tanka bör qvarstå.
Contractsprosten Hallbeck: Då Utskottet
i Betänkandet N:o 23 föreslog, att Bevillnings-
i3S
Den 4 December.
stämplingen borde verkställas i Riksgälds-
Contoret, trodde det sig dermed berecia con¬
ti oller mot befarade underslef, men då, lill
följd af i Riks-Slånden gjorde anmärkningar
och förslag, controller på annan viig blifvit
sökte, bar Utskottet, med frånträdande af
sitt förra förslag, funnit skäl tillstyrka, att
i öfverensstämmelse med Öfverståthållare-
Embetels Kungörelse d. 8 Januari 1816, Be-
villningsstämpeln malte påsättas af tjenste¬
män vid stora Barnhuset, som bar sin andel
i afgiftenj och detta så mycket heldre, som,
i händelse detta bestyr flyttades till Riks-
gälds-Contoret, fordran skulle kunna göras
på en ny tjensteman, eller åtminstone ett sär¬
skildt arfvode för denna befattning.
Contractsprosten J. J. ATibelins: Då H.
Ståndet bifallit förra Betänkandet, der det
föreslogs, att stämplingen skulle ske i Riks-
gälds-Contoret, ser jag ej, att Ståndet nu
kan frångå sitt beslut. Till svar på Tit.
Hallbecks anmärkning må erinras, alt blott
från år 1816 Barnhuset haft denna befatt¬
ning, men att den förut tillhört Riksgälds-
Contoret.
Prosten Astrand: Jag har samma åsigt
som Tit. Hallbeck. Riksgälds-Contorets tjen-
stemannapersonal har redan blifvit inskränkt,
oell kanske skulle, om denna befattning upp¬
drogs åt detta verk, en ny tjensteman be-
höfvas eller åtminstone fråga derom väckas.
Comminister Dahlgren var af samma
tanka, helst som Fullmäglige i Riksgälds*
Den 4 December.
Contoret nyligen tillstyrkt, alt tvänne tjen¬
stemän skola indragas.
Contraclsprosten Hallbeck fann ingen
coulradiclion deri, om Ståndet nu biföll det
förändrade förslaget, sedan Ståndet redan
bifallit de strängare controllerna, som gjor¬
de det öfverflödigt att besvära Riksgälds-Con-
torets tjenstemän med denna befattning.
Conlractsprosten P. P. Svedelius: Mig
synes, som hade Tit. Dahlgren vederlagt
Tit. Hallbeck. Tit. Dahlgren har nemligen
upplyst, atc tvänne tjenstemän i Riksgälds-
Contoret kunna afskedas: de bibehålla för¬
modligen deras löner: då må de ock hafva
något att göra, och kortstämplingen vore ej
en betungande sysselsättning under deras
otilina.
Prosten Astrand: Om en tjensteman an-
tages i och för detta, blir hans befattning
perpetuel.
Doctor Ruus: Ej lärer någon ny tjen¬
steman beböfvas för delta göromål: då de
stämpla alla tidningar, kunna de ock med¬
hinna alt stämpla kort.
Comminister Dahlgren: Min mening var
ej, att en ny tjensteman endast för denna
befattning skulle behöfvas, men väl fråga
väckas om ett särskildt arfvode, hvarigenom
Slaten finge vidkännas en ny utgift.
Ståndet - vidblef sitt beslut, att kort¬
stämplingen i Hufvudsladen borde ske i
Riksgälds-Contoret.
j/jo Den 4 December.
Vid sid. 5 anförde
Contractsprosten P. P. Svedelius, att
lian ansåg Hr Grefve Perseus förslag, alt
höja stämpelafgiften till 16 sk. för hvarje
kortlek, förtjena afseende, då detta vore ett
sätt att föröka inkomsterna endast på de för¬
mögnares bekostnad.
Prosten Åstrand trodde en sådan förhöj¬
ning leda till underslef och följaktligen äf¬
ven lill minskning af inkomsterna, hvadan
han tillstyrkte, att Ståndet måtte vidblifva
sitt fattade/beslut.
Contractsprosten Hallbeck instämde här¬
uti och anmärkte, alt den redan föreslagna
förhöjningen icke är obetydlig, emedan Sta¬
ten förut fått blott 2 sk., men hädanefter får
9 sk. för hvarje par kortlekar.
Ståndet vidblef sitt beslut, att stämpel¬
afgiften må fastställas till 6 sk. för hvarje lek.
Vid sid. 5 anförde
Prosten Åstrand: Att nu indraga Barn¬
husets andel af kortbevillningen och ersätta
den genom ett visst årligt anslag, vore min¬
dre lämpligt, emedan vi ännu ej kunna be¬
domina, om icke inkomsterna hädanefter ge¬
nom de strängare controllerna kunna ökas
och således Barnhusets andel äfven blifva
större. Jag tillstyrker derföre bifall till Ut¬
skottets Utlåtande.
Häruti instämde Tit. Petterssonj Gre¬
villius j Grenander j Hasselrot.
Utskottets hemställan i denna del bifölls.
Den 4 December. 141
§. 33.
Föredrogs Bevillnings-Utskottets d. 26
Nov. bordlagda Betänkande N:o 41» i anled¬
ning af Hr O. Wijks motion, angående lin¬
dring i Bevillningen för invånarne i Sta¬
den Wenersborg.
Bifölls.
§. 34.
Föredrogs Bevillnings-Utskottets d. 26
Nov. bordlagda Betänkande N:o42, i anled¬
ning af väckt fråga om enahanda ansvar å
Taxeringsman i Städerne för uteblifvande
från Taxeringsförrättningarne, som, i afseen¬
de på Taxerings-Comiteerne för landet, kan
blifva stadgadt.
Bifölls.
$. 35.
Föredrogs Bevillnings-Utskottets d. 26
Nov. bordlagda Utlåtande N:o 44» i anled¬
ning af anmärkningar emot Utskottets Betän¬
kande N:o 34» angående bestämmandet af
årlig bevillning å Caractersfullmagter, som
hädanefter meddelas.
Lades till Handlingarna.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem
P. A. Sonden.
142 Dm 4 December e. m.
Plenum lil. 6 e. m.
§. i.
Föredrogs Bevillnings-Utskottets d. 16
Nov. bordlagda Memorial JN:o 3j, angående
stadgande i Bevillnings-Förordningen, i af¬
seende å Centonalens öfverflyllning på all¬
männa Bevillningen.
Prosten Astrand anförde: Jag fruktar,
att missförstånd kunde uppkomma af morn,
a), der det heter: af alla löner erlägges En
för hundrade m, m. Preste-Ståndet erlägger
icke Centonalen efter denna beräkning, hva¬
dan bär borde tilläggas; med undantag af
P rester skåpet j som erlägger sin Centonal ef¬
ter den grund Preste-Ståndet medgifvit.
Doctor Björkman: Jag instämmer här¬
uti. För öfrigt måtte det ej vara meningen
alt ålägga löntagare en ny afgift; hvadan jag
föreslår den närmare bestämning: af alla lö¬
ner j der Centonal förut ä“t runi j erlägges
m. m.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius; Då in¬
gen innehållning förut skett af Presterska¬
pets löner, lärer derom ej heller vara frå¬
ga bär.
Prosten Åstrand: Det står dock uttryck¬
ligen: af alla löner.
Doctor Grevillius: I sjelfva ingressen lill
Utskottets förslag tillkännagifves uttryckligen,
att fråga icke är om förändring i utgöran¬
det, ulan endast i uppbördssättet. Då Ut¬
skottet bär hänvisat på hvad som förut ägt
Den 4 December e. m. i 43
rum och i slutet af Betänkandet på Prester¬
skapets beslut i afseende på dess efter sär¬
skilda grunder utgående Centonal, anser jag
ett tillägg öfverflödigt.
Domprosten Doctor Holmström: I Ta-
xerings-Comiteer fäster man sig ofta vid ord
och Jäser ej lill punkt; bättre är i alla fall,
att en otydlighet eller tvetydighet undan-
rödjes, än alt den står qvar och föranleder
missförstånd. Till följe häraf bör Utskottets
förslag sålunda för lyd 1 igas: af alla löner , af
hvilka Centonal hittills blifvit erlagd j er¬
lägges m. m.
Memorialet åter remi Iterades.
§. n.
Föredrogs Bevillnings-Utskoltets d. 26
Nov. bordlagda Betänkande N:o 38, medför¬
slag lill förändringar i 3:dje och /[-.de Arlik-
larne af Bevillnings-Föroi dningen.
"Vid 44 2 morn. anmärkte
Doctor Björkmanj alt han önskade en
annan rättelse, utom den Utskottet föresla¬
git, att nemligen uppgiften på ålderskul¬
le i stället heta: uppgifter pä födelseår och
dag, hvilket äfven öfverensstämde med for¬
muläret. JNu få Mantalsskrifvare olika upp¬
gifter, emedan den ene rättar sig efter För¬
ordningen, den andre efter det bifogade for¬
muläret.
Doctor Grevillius: Underrättelse om
hvarje persons ålder kan ej saknas, då Pa¬
stor eller hans ombud är tillstädes.
*44
Den 4 December e. m.
Prosten Åstrand: De egna uppgifterna
om ålder äro efter min tanka alldeles öfver-
flödiga, då Pastors endast kan äga vitsord.
Doctor Björkman: Skola ordalagen i
Författningen bibehållas, så bör formuläret
ändras. Att man lagt någon vigt på de eg¬
na uppgifterna, slutar jag deraf, att de må¬
ste förvaras.
Doctor Grevillius: Allmogen bar rätt alt
meddela muntliga uppgifter; Embetsman och
andra Ståndspersoner lemna skriftliga. Man
bör väl förmoda, alt skrifkunniga personer
känna sitt födelseår.
Contraetsprosten Hallbeck instämde här¬
uti och ansåg Pastors uppgift göra tillfyllest.
Doctor Björkman: Ståndspersoner kän¬
na väl sitt eget födelseår, men ej sina un-
derhafvandes.
Prosten Mittag: Man bör ej i afseende
på dylika uppgifter göra för stränga fordrin¬
gar, ej en gång af Ståndspersoner, när frå¬
gan är om deras tjenstfolk. Sker något miss¬
tag, kan det lätt rättas enligt Husförhörs¬
längden.
Contraetsprosten J. J. Nibelius: I min
ort jemföras alltid de skriftliga uppgifterna
med Husförhörsboken. Detta är nog.
Vid 46 $■ 1 mom. anförde
Prosten Stenhammar: Jag dristar till
Utskottet anmäla den hemställan, om icke
redactionen af det föreslagna tillägget kunde
så
Den 4 December e. m.
i45
så förändras, alt ordalydelsen ej må föran¬
leda den tydning, som skulle Pastor vid de
fall, om hvilka $:n handlar, vara pligtig att
afgifva utdrag af Husförhöi sboken , antingen
han Sr personligen närvarande eller icke,
men blolt i förra händelsen befrias från skyl¬
digheten att underteckna detta utdrag. Ty
af det nya förslagets ordställning följer verk¬
ligen denna mening. Kanske kunde redaclio-
nen blifva följande: — eller slutes ur
mantalslängden- När större eller mindre
del af en Sockens invånare i annat district
mantals- och skattskrifves j och vederböran¬
de Pastor eller den hans ställe företräder
icke j vid förrättningstillfället närvarande ,
utur Husförhörsboken lemnar nödig upplys¬
ning, skall ett med hans underskrift styrkt
Utdrag deraf vid förrättningen företes
m. rn.
Doctor Grevillius: Visserligen är här en
tvälydighet; men den kan afhjelpas, om mel-
lanmeningen sättes inom parenlhes.
Prosten Astrand: Denna §. eflerlefves
aldrig, åtminstone icke i Nerike; Pastor gör
aldrig ett utdrag, utan har Husförhörsboken
med sig.
Doctor Grevillius: Der Pastor sjelf är
närvarande, är en sådan särskild förteck¬
ning öfverflödig. Men om en person bör
i en församling och skattskrifves i en annan,
bör ett utdrag ur Husförhörsboken lemnäs
till rättelse.
Preste-St- Prot- 1834- Bandet XIV. 10
Den 4 December e. m.
Contractsprosten J. J. Nibelius: DetLa
stadgande syftar blott på sådana Socknar,
af hvilka en del hör till annat dislrict. Då
bör Pastor skicka en underskrifven förteck¬
ning till det förrättningsstället, der han sjelf
ej är närvarande.
Yid 49 $• anförde
Contractsprosten J. J. Nibelius: Det är
Föreslaget, att justeringen af Mantalslängden ,
som sker i Mars, skulle kunna undvikas, och
att det skulle bero på Socknemännens godt¬
finnande, om den skulle för dem uppläsas.
Bättre är den gamla ordningen. Jag anser
uppläsningen nödvändig, emedan alltid fle¬
ra origtigbeter då anmärkas.
Häruti instämde Tit. Nordin.
Professorn Doct. Grenander: Flera års
erfarenhet har öfvertygat mig, att det är
öfverflödigt att uppläsa dessa längder. I bör¬
jan blefvo de i min församling upplästa; men
folket tröttnade dervid och ville ej höra dem;
då vidtogs den utväg, att man utvalde vis¬
sa Socknemän, som väl kände alla förhållan¬
den, och inför dessa skedde justeringen. I
mindre församlingar är det lätt alt justera;
men i större är det ej så lätt att stå i flera
timmar och läsa en sådan längd, hvilket bl if¬
ver ännu mera obehagligt och nästan ända-
målslöst, om man ej har mer än 2 eller 3
personer qvar i kyrkan.
Häruti instämde Tit. Hylander.
Contractsprosten P. P. Svedelius: Jag
gillar förändringen. Allas önskningar före¬
Den 4 December e. m.
nas här. Tit. Nibelius och hvilken Pastor
som behagar, får uppläsa längden, och när
församlingen vill det, kan det aldrig förme¬
nas; men att Pastor skall åläggas att göra
det, äfven örn Församlingen icke vill höra
den, utan till och med går sin väg, är icke
hehöfligt.
Häruti instämde Tit. Afzelius.
Doctor Grevillius: Jag har ,ej delat plu-
ralitetens mening i denna fråga, utan ansett
nödigt, om längden skall justeras, att upp¬
läsning skall äga rum, emedan jag icke för¬
står, att en justering annorlunda kan verk¬
ställas. Jag har i min församling aldrig sak¬
nat folk, när Mantalslängderna skola juste¬
ras. Anmärkningar hafva alltid blifvit gjor¬
da, stundom till den mängd, att de uppta¬
git 2 hela ark. Min öfvertygelse är derföre,
alt en sådan uppläsning är behöflig, och jag
önskar, att det må blifva så, som det hit¬
tills varit.
Contraclsprosten J. J. Nibelius: Annat
är, om Pastor är oförhindrad eller ålagd att
uppläsa längden. Allmogen är ofta liknöjd,
och saken bör ej bero på dess godtycke.
Det bänder stundom, att personer blifvit
glömda i längden, stundom äfven, att de
blifvit origtigt införda. I synnerhet för brän-
vinSskatten är denna noggranna justering nö¬
dig. Den fordrar ej så lång tid; i min för¬
samling, som beslår af mer än 2000 per¬
soner, räcker uppläsningen ej öfver |:dels
timma.
148 Den 4 Decembtr e. nt.
Contractsprosten Öhrnberg: Jag har va¬
rit på Afdelningen den, som yrkat denna
redactionsföräudi ing. Både i Afdelningen och
i Utskottet har jag förfäktat, livad jag före¬
slagit af ren öfvertygelse. Jag nitälskar att
få skick vid alla förrättningar; men det som
är utan ändamål, bör ej åläggas, och utan
ändamål är del att uppläsa en lång Mantals¬
längd nästan för lomma väggar. Då Pastor
och Mantalsskrifvare äro ordentliga — och
sådana böra de väl i allmänhet vara — litar
församlingen på dem och anser utan ända¬
mål att stå der i 3, 4 timmar, för att höra
Mantalslängden uppläsas. Så är det åtmin¬
stone på min ort. Om förändring inträffat
efter Mantalsskrifningen, anmäler man det
lios Pastor, som tager det i akt. Jag vill
ej betvifla andras uppgifter, och det är möj¬
ligt, att på andra orter anmärkningar kun¬
na göras, som upptaga ända till 2 ark; men
det kan jag försäkra, att i min ort göras säl¬
lan några anmärkningar, och nästan aldrig
vid justeringen. Man bör ej lägga för
mycken vigt på denna justering; om man
justerade aldrig så ofta, kunde ändå misstag
ske, l. ex. att någon debiterades på 3 stäl¬
len, men om rätta förhållandet vederbörli¬
gen styrkes, är det alltid lätt alt i sådana
fall vinna rättelse. Jag har mycken respect
för att ålägga Pastor hvad han ej kan full¬
göra. När längden skall remitteras, måste
Pastor intyga, att den är uppläst. Således
äfven när församlingen icke vill höra den,
utan Socknemännerna gå sin väg, den ene ef¬
Den 4 December e. m.
ter den andre, måste lian ändå stå qvar
och läsa, för att icke gifva ett falskt intyg;
hail måste obligera åtminstone några att stad¬
na qvar, och har ändå svårt att finna nå¬
gon dertill villig.
Professorn Doct. Grenander: Min erfa¬
renhet är ej alldeles densamma som Tit.
Öhrnbergsj likväl nära derintill. I 2 å3 år,
då Mantalslängden^ upplästes, hlefvo, det
oaktadt, felaktigheter sedermera anmärkta.
Man föijer sällan uppläsningen med en oaf¬
bruten uppmärksamhet. Hvad bränvinspan-
norna beträffar, antecknas de vid mantals¬
skrifningen ganska noga, så alt justering i
det afseendet sällan behöfves. Hvarje Pa¬
stor i min ort är mån att sjelf öfvervara
mantalsskrifningen eller sätta i sitt ställe en
annan, som sorgfälligt tillser, att allt det
upptages, antecknas och anmärkes, sora bör
upptagas, antecknas och anmärkas. I min
församling är, med den åtgärd, sorn blifvit
Vidtagen, ändamålet vunnet. Presten är så
hemma i folkets omständigheter, att sällan
något undgår hans uppmärksamhet.
Doctor Elfström: Jag gillar Utskottets
redaction. Justeringen bör dock ej alldeles
åsidosättas; den är ej heller så onerös; i
många församlingar upptar ej hela förrätt¬
ningen så lång tid som denna discussion.
Doctor Grevillius: Rättelse bör ej ske
enskildt hos Pastor, som ej heller kan än¬
dra Mantalslängden. Äfven om jag öfver-
varit mantalsskrifningen och der meddelat
i5o Den 4 December e. m.
alla nödiga upplysningar, ville jag ingalun¬
da ikläda mig ansvar för Manlalslängdens
rigtighet, emedan fel kunna insmyga sig un¬
der afskrifningen.
Contractsprosten Öhrnberg: Man bör
visst läsa opp längden om församlingen det
vill, eller någon del deraf, om någon per¬
son vill höra hvad honom sjelf angår; rnen
man kan ej tvinga församlingen att stadna
qvar och höra på, och då alla undanbedja
sig läsningen eller lill och med gå sin väg ,
må väl Preste» slippa att läsa.
Professorn Doct. Grenander: I det hela
instämmer jag med Tit. Öhrnberg. Jag har
blifvit illa förstådd af Tit. Grevillius; jag
är icke den, som vill undandraga någon akt
sin offentlighet.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Ut¬
skottet synes här hafva gjort allt, för att
tillfridsställa alla, och likväl icke lyckats.
Resultatet af Utskottets förslag är dock det,
att den som vill läsa, läser, och den wm
ej vill, slipper; således borde hvar och eri
vara belålen.
Häruti instämde Tit. åhlqvist.
Prosten Åstrand: Jag vet ej, huru man
kan säga, att ett document hlifver berigti-
gadt derigenom att det företes.
Prosten Stenhammar: Jag instämmer med
de talare, som gillat Utskottets förslag; det
lemnar ju livar och en tillfälle alt få sin
önskan tillfridsställd. Längden skall upplä¬
Den 4 December t. in. i5i
sas, om Pastor eller menigheten anser det
nödigt; men författningen befriar från det
orimliga nödtvånget, som hitintills efter bok-
slafven varit ålagdt, alt antingen hålla fö¬
reläsning äfven då, när ingen vill höra, el¬
ler att vara mindre nogräknad om påskrif¬
tens fullkomliga sannfärdighet. Så fattar jag
åtminstone den föreslagna rättelsens mening,
och bifaller den, såsom ganska god. Mig sy¬
nes att alla böra dermed vara belåtna.
Deremot dristar jag till Utskottets pröf¬
ning hemställa, om icke en önsklig bestämd¬
het skulle vinnas genom någon jemkning i
redactionen. Den föreslagna lemnar obe¬
stämdt, hvem rättigheten tillkommer att be~
gära uppläsningen. Månne äfven tjensteman-
nen eller Kronobetjenten, som ölversänder
längden? skulle han, genom en sådan viel
öfversändandet anmäld begäran, kunna för¬
binda Pastor och församlingen till en sådan
förrättning, om ock hela menigheten i Soc¬
kenstämman fann den öfverflödig? Månne ej
ordalydelsen kunde blifva: ”omså i Socken¬
stämman begäres?” Då vidare föreslås, att
anmärkningarne vid Mantalslängden skola i
serskild förteckning upptagashvilket för¬
farande — om det ock någorstädes äfven förr
varit användt — åtminstone ej är det van¬
ligen gängse eller af i83o års Bevillnings-
förfatlning tydligt föranledes; så frågas, om
icke denna förteckning, som då blifver det,
i afseende på rättelserna till bevarande af
både Kronans och de skattskyldiges rätt, vä-
sendtligaste documentel, bör likasom sjelfva
i5a Dm 4 December e. nt.
längden med 'vederbörlig påskrift förses. Der
det varit brukligt, alt eller sjelfva Mantals*
längdens siul och framföre underskrifterna
rörande justeringen, (på det sätt 77 §. för¬
anleder) derå anteckna anmärkningarna till
lättelse, liar delta bruk inedfört nödig sä¬
kerhet. Mig sjmes alt samma säkerhet icke
vinnes, då anmärkningarne lösligen tecknas
på elt serskildt och ej med underskrifter ve-
rificeradt pappersblad, så framt ej sladDas,
att de skola i Sockenstämmo-protocoll vid
justeringsförrättningen intagas. En obestyrkt
promemoria kan vara underkastad tillfälliga
förändringar och hvarjehanda åtgärder innan
den förelägges Berednings-Comiteen , som bör
granska densamma. En sådan påskrift å
Mantalslängden, som Utskottet här föresla¬
git, innehållande alt ”endast de uti serskild
förteckning upptagne anmärkningar blifvit till
rättelse antecknade” är ju betydelselös • och
innefattar ingen säkerhet, då den obestyrkta
promemorian ju möjligen kan efter förrätt¬
ningen både tillökas och förkortas.
Någon än vidare rättelse i redactionen
af 77 §. torde äfven i följe häraf blifva nö¬
dig, utom den af Utskottet föreslagna.
Professorn Doct. Grenander: Ehuru Man¬
talslängden ej blifvit för hela församlingen
uppläst, utan blott för några få personer,
såsom jag förut omförmält, hafva dock ofta
i min församling anmärkningar blifvit gjor¬
da på ett ark eller något derunder. Man¬
talslängden har alltid blifvit underslåifven.
Den 4 December e. m. 153
Contraclsprosten P. P. Svedelius: Sorti
jag fatlat Utskottets mening, lär den vara,
att livar oell en skulle få uppläst hvad ho¬
nom angick ; icke, alt en unda person skul¬
le kunna tvinga Presten alt läsa opp he¬
la längden.
Doctor Grevillius: Mantalslängden är all¬
tid ett hufvuddocumenl, och måste under-
skrifvas, ehuru rättelser och anmärkningar
der icke böra antecknas. Anmärkningarna
deremot, sorn innehållas i Protokollet för
justeringsförrättningen och således böra skrif¬
vas särskildt, böra väl äfven särskildt un-
derskrifvas.
Vid 85 $. anförde
Prosten Stenhammar: Jag rnedgifver ic¬
ke alt man förfarit ändamålsenligt, då man
i Bevillnings-Föi ordningen af i83o $. 45 ned¬
satt böterne för försummad uppgift vid Man¬
tals- och Skattskrifningarne till hälften eller
i R:dr, hvilket strider mot 4 oc^ 9 §§• af
Kongl. Förordningen af d. 3o Sept. 1812 om
Mantals- och Skattskrifningarne i Riket. Man¬
talslängden är det hufvud-docurnent, som ut¬
gör grunden för en tillförlitlig beräkning af
alla, både personela och från egendom ut¬
gående utskylder. För ordentlig taxering
och debitering är således Mantalsskrifningen
den mest maktpåliggande förrättning. Lin¬
dring i ansvar för uraktlåten skyldighet der¬
vid, har derföre icke kommit på sitt räl¬
ta ställe.
Men om nu författningen af i83o skall
154
Den 4 December e. m.
i denna del bl ifva oförändrad, synes det va¬
ra inconsequent alt bibehålla de bär bestäm¬
da böterna för felande uppgifter till Bered-
nings-Comiteerna vid deras belopp, dubbelt
mot böterne för samma försummelse vid Man¬
talsskrifningen. Uppgifterna till Berednings-
Comiteen äro af mindre betydenhet, åtmin¬
stone sedan författningen ett. år blifvit til¬
lämpad. Åtminstone är den hvarje husbon¬
de, i 6o ålagde uppgift lill Berednings-
Comitéen af ”de fastigheter och lägenheter
lian under egande eller nyttjande rätt inne¬
hafver” rent af onödig, sedan Berednings-
Coiniteen, enligt 64 §■> ej är förbunden alt
antaga det taxeringsvärde ägaren föreslagit.
Dessa uppgifter afgifvas också nästan aldrig;
då allmänheten med skäl betraktar inställel¬
se vid Berednings-Comileen sorn en förspild
tid och möda. Likväl skulle enligt denna $.
en kinkig Mantalsskrifvare kunna åbringa
hvarje hemmansägare eller brukare, som ic¬
ke infinner sig med den alldeles öfverflödi-
ga uppgiften, dessa böter. Orimligt synes
åtminstone, att böterna här äro högre än de
i 45 $• bestämda. Snarare borde de böjas
på sistnämnde ställe och nedsättas här. For-
dringarne af uppgift kunde ock i $. 60 in¬
skränkas till Bruk, Qvarnar, hvarjehanda
andra inrättningar samt Tjenstemäns inkom¬
ster. Sedan taxeringsvärdet å fastigheter,
efter förslå året för författningens tillämpning,
blifvit bestämdt, borde den större menighe¬
ten kunna befrias från hvarje åliggande alt
aflemna uppgiften till Berednings-Comilee.
Den 4 December e. m. i55
Vid gr §. anförde
Prosten Stenhammar: Opinionen synes
vara temligen ense derom, att Taxerings-
Comiteerna äro snart sagdt öfverflödiga. Men
om de skola bibehållas, borde åtminstone en
mängd personer befrias från de ändamålslö-
sa resorna lill deras sammanträden. Det bor¬
de vara tillåtet för Ledamöterna i samma di-
strict att turvis infinna sig i tillräckligt an¬
tal, en eller flere från hvarje Socken, efter
behof. En sådan tur kunde inom Taxerings-
districtet en gång för alla uppgöras, och dess
iakttagande genom erinran i Berednings-Co-
miteen och anteckning i dess Protokoll ve¬
derbörligen försäkras. Derigenom förekoms,
hvad nu inom större Taxeringsdistricter of¬
ta händer, att en talrik personal besväras
med långväga resor lill förrättningsstället,
för intet annat ändamål, än att utan delta¬
gande i förrättningen göra resan tillbaka.
Man har svårt att begripaj hvad dervid för¬
lorades, när man kunde genom en dylik upp¬
gjord ordning förvissa sig, att behöfligt an¬
tal ledamöter aldrig korn att saknas. Yitet
af 6 R:dr 32 sk. är alldeles orimligt, för ute-
blifvande ifrån en förrättning, der man ef¬
ter omröstningens slut är alldeles öfverflö¬
dig. Jag kunde anföra exempel derpå, att
böterna blifvit utkiäfda, ehuru erforderligt
antal af Taxeringsman icke saknats. För¬
modligen är Författningens esprit likväl icke
sådan. Redactionen af sista perioden bör
bestämdare uttrycka, att de uteblifvande ej
äro förfallne till böter, om de närvarandes
156 Den 4 December e. m.
antal är tillräckligt. ]\är uteblifvandet i al¬
ja händelser ej hindrar förrättningens fort¬
gång, kan också vitesbeloppet nedsättas, lill
hälften åtminstone.
Häruti instämde Tit. Hasselrot.
Contractsprosten Öhrnberg: Jag instäm¬
mer häruti. Det är orimligt, alt många sko¬
la resa flera mil utan ändamål. Mångå blif¬
va misslynta för det att de skola göra en
lång resa blott för att deltaga i ett sådant
val. Jag yrkade inom Utskoltet, alt hvarje
Berecluings-Comite skulle utse en, som skul¬
le infinna sig i Taxerings-Comiteen. Valet
i Taxerings-Comiteen kunde då ej äga rum,
men det behöfdes då icke, när det redan
vore gjort. Jag tror, att man mycket lätt
kunde uppgöra något reglemenlariskt, sorn
vore bättre än det gamla; men en mycket
vidlöftig discussion har i detta ämne varit
i Utskottet, och jag fruktar derföre, att in¬
gen förändring nu står att vinna.
Doctor Grevillius: Att Berednings-Comi-
teerna skulle inom sig välja, vore ej så lätt;
så gerna kunna Ledamöterne resa till för-
rättningsslället, hvilket är föga mindre be¬
svärligt. Om man ock valde så många som
behöfdes, skulle antalet ändå ej alltid blifva
fullt. Om t. ex. Adeln ej är fulltalig, hvil¬
ket ofta händer, mäste man supplera ur an¬
dra Classer.
Prosten Åstrand instämde häruti. Det
hände nästan alltid i hans district, att inga
komma af Adel eller Ståndspersoner. Då
Den 4 December e. m.
fyll as dessa Classer af Prester, som äro när¬
varande. Skulle deremot lill Ledamöter i
Taxerings-Comiteen endast utses ett visst an¬
tal, sä blifver ingen öfver; och om man vill
stadga något annat än förut, så skola Taxe-
rings-Comileerna antingen icke blifva fullta¬
liga eller ock på vissa orter bestå endast
af bönder.
Prosten Hylander: I afseende pä det vi¬
te af 6 R:dr 3a sk. B:co, som uti förra Be¬
vil Inings-Föro idn ingen finnes stadgadt lör
uleblifvande från Taxerings-Comilées sam¬
manträde, bar jag trott mig iiga skäl lill den
anmärkning, alt nämnde böter aro upptagne
till ett högre belopp, än hvad billigt må an¬
ses, eller hvad ändamålet fordrar. Om det
någon gång skulle äga rum, hvilket dock
knappast kan förmodas, alt någon till Taxe-
rings-Comite utsedd Ledamot, af sjelfvillig
försummelse, utan laga för fa 11 ulehlifver,
hvilken underlåtenhet visserligen ej bör lem¬
näs utan ansvar, så är den händelse mera
möjlig, alt uteblifvandet kan härröra afglöm-
ska eller misstag om den lill förrättningen
en längre tid förut utlysta dag, elier ock, i
händelse af laga förfall, af brist på tillfälle
att sådant behörigen anmäla. Under sådana
omständigheter är det hittills gällande vites¬
beloppet allt för strängt, och torde i.allt
fall kunna skäligen nedsättas lill 2 R:dr B.co,
med hvilken jämkning det åsyftade ändamå¬
let lärer lika säkert kunna vinnas.
Prosten Mittag: Visst är det besvärligt
att resa till Taxerings-Comiteer, men man
158 Den 4 December e. m.
mäste väl underkasta sig det. Att låta livar
Berednings-Comite välja för sig, skulle in¬
skränka folkets rätt att beskatta sig sjelf;
nu välja de fritt. Jag förenar mig med Tit.
Åstrand och Grevillius.
Contractsprosten öhrnberg: Jag tror, all,
om Kronofogden oell Häradsskrifvare!! fingo
uppgöra en tur på dem, som böra infinna
sig i Taxerings-Comiteen, vore det ordent¬
ligare än nu. För öfrigt kunde man välja
några Suppleanter; då skulle brist på Leda¬
möter ej inträffa. I ett vidsträckt härad är
personalen nu ofta 5 gånger större än den
behöfves. Många, som förgäfves gjort en så¬
dan resa, tro sedan, att deras närvaro ej
behöfves, hvadan de uteblifva, och det gör,
att just det stora antalet kan slutligen för¬
orsaka brist. På min ort åtminstone har
bristen med hvarje år blifvit mera synbar,
ty de mera långväga komma sällan.
Doctor Grevillius: Visst tyckes vitet va¬
ra stort, men jag förmodar, att det kan und¬
vikas, helst ingen kan pliktfällas, om han
styrker laga förfall. Alt Kronofogden eller
Häradsskrifvaren skulle uppgöra tur, kail jag
ej gilla; man bör så litet som möjligt blan¬
da dem in i dessa angelägenheter. Jag be¬
klagar, om man så litet värderade sin rätt
att beskatta sig sjelf, att man ville efterskän¬
ka den, blott för att spara sig mödan.
Prosten Stenhammar: Man stadnar visst
i förbindelse hos Utskottet derför, att det ej
vill pliktfälla den sora har laga förfall. Min
Den 4 December e. m. i5>j
hemställan om Taxeringsledamölernas utkö¬
rande efter tur inom districtet och om vitets
nedsättning må för öfrigt gälla hvad den
kan. På Utskottets visa bepröfvande beror
alt derå fästa något afseende. Så mycket är
säkert, att folkets beskattningsrätt dervid in¬
gen ting kom att lida. Man skulle och kun¬
de ju alltid förvissa sig, att det nödiga an¬
talet ledamöter ej saknades. Det patriotiska
gagnet af de öfrigas fruktlösa resor kan jag
deremot ej fatta.
Contractsprosten Öhrnberg: Det har al¬
drig varit min mening, alt Kronofogde och
Häradsskrifvare skulle välja Ledamöter i Ta-
xerings-Comiteen; de skulle blott säga, huru
många af hvar Class borde väljas, men va¬
let skulle ske af Berednings-Comiteerna.
Vid 92 §. anförde
Prosten Stenhammar: Jag hemställer,
om ej med 92 §. må jemföras iij sorn
rör taxering i stad, och det stadgande, sorn
här saknas, likasom i sistnämnde skett,
uttryckligen intagas, huru och i hvad ord¬
ning bristen i en Class fylles ur en annan.
Alt författningen bestämdt föreskrifver, huru
härmed bör förhållas å landet, synes lika
nödigt, som för städerna.
Doctor Grevillius: I Bevillnings-Förord-
ningen finnes stadgadt, att, der Ledamöter
saknas af någon Class, bristen skall fyllas
ur en annan, som har flera öfver. '
Vid 96 $. anmärkte
Domprosten Doct. Holmströmalt: Sta¬
tens påräknade behof inflyta vore ett orig-
löa Den 4 December e. m.
tigt• uttryck, och borde utbytas mot: Statens
påräknade inkomster till behofvens fjllände
inflytaj eller något dylikt.
Contractsprosten J. J. Nibelius medgaf,
alt uttrycket beböfde förbättras, och före¬
slog: att Statens påräknade inkomster må till
fullt belopp infjta m. m.
Vid loa anförde
Prosten Stenhammar: Utskottet bar i
någon nion gått tjenslemännens billiga önsk¬
ningar till möte genom förkortning af ter¬
minen för Debets-sedlarnes utfärdande från
6 till 4 veckor före Uppbördstiden. Jag
hemställer, om man icke kunde gå ännu
längre utan all skada. Alldeles tillräckligt
synes det vara för allmänhetens kännedom
af Debets-sedelns innehåll, om de utfärdades
dä första Uppbärdsstämman kungöres som
bör ske minst if. dagar före uppbördsdagen.
Pröfnings-Taxeringen kan icke företagas förr
än i slutet af Augusti, enligt 87 och 135 §§.
Uppbördsböckerna skola till Lands-Conloret
insändas, så tidigt att deras granskning och
ordres till uppbörd kan vara verkställd inom
den i November, enligt 151 §. Häradsskrif-
varne äga då knappt 6 veckors lid lill upp-
bördsböckernas upprättande och debets-sed¬
larnes utskrifning, under samma tid af året
då föregående års Specialredogörelse och Rä¬
kenskaper skola aflemnas. Inom folkrika
Fögderier är allt detta arbete, äfven med
yttersta ansträngning, overkställbart inom
den
Den 4 December e. m. i6r
den bestämda tiden. Häradsskrifvaren har
också inga skrifvare på stat och intet biträ¬
de af Länsmannen, såsom Kronofogden får
begagna. Utskottet har visserligen behjertat
hans möda och sökt lindra den genom 3
veckors ökadt anstånd med debet-sediarnes
aflemnande. Men de skattskyldige få till¬
räcklig tid att granska sitt debet, om Hä¬
radsskrifvaren erhöll den ytterligare latitud,
som jag dristat föreslå. För denna af arbe¬
te jagade tjensteman, vore det en billig lätt¬
nad om han undslapp aflemna debet-sedlar-
ne förr än de skattskyldiges verkliga behof
erfordrade.
Doctor Grevillius: Då Utskottet fann en
lid af 6 veckor för lång, har det redan gjort
mycket, då det afprutat 2 veckor. Jag skul¬
le ej vara emot, om tiden nedsattes lill 3
veckor; men en viss tid anser jag böra be¬
stämmas. Kungörelsen om första uppbörds-
stämman sker ofta blott 8 dagar förut.
Häruti instämde Tit. Grenander.
Contractsprosten Öhrnberg: Jag har i
Utskottet yttrat samma åsigt, som Tit. Sten¬
hammar j och sökt visa, alt Häradsskrifvar-
nes göromål äro ganska trägna. Jag har fö¬
reslagit 3 veckor eller i4 dagar. Det sed¬
nare vore alldeles tillräckligt. De skattskyl¬
dige hafva ingen vinst deraf, om de få veta
sitt debet ett par veckor förr; ty de känna
i alla fall förut ungefär tiden, då uppbörds-
stämman hålles, och beloppet af deras de-
Preste-St. Prot. 1834• Bandet XIV. 11
IÖ2 Den 4 December e. m.
Let är äfven i det närmaste lika år efter
annat.
Prosten Hylander: Ehuru Bevillnings¬
utskottet bestämt en kortare tid än förut,
eller fyra i stället för sex veckor före upp-
bördsterminens infallande, inom hvilken tid
Debetsedlarne böra till de skattskyldige ut-
lemnas, anser jag dock denna inskränkning
vara nog ringa, i jemförelse med den tid
som fordras, alt hafva dem färdige, då så
mycket annat dessförinnan af Häradsskrifva-
ren måste beredas. Erfarenheten intygar,
att Debetsedlarnes utskrifning kan hvarken
innan 4 eller 6 veckor före uppbördsdagen
medhinnas, hvarföre det ock stundom händt,
att en del af dem ej blifvit förrän på sam¬
ma dag, uppbörden inträffat, elier endast
några få dagar förut, tillställda sine ägare.
Att föreskrifva en Lag, som ej kan eflerlef-
vas, är en orimlighet. Behofvet påkallar ej
heller en sådan föreskrift. Alt bestämma en
tid af i4 dagar före uppbördsstämman, inom
livilken Skattsedlarne borde vara aflemnade,
anser jag tillräckligt: och detta borde då ske
vid ansvars påföljd. Eflerlefnaden skulle i
detta fall äfven blifva mycket säkrare.
Contractsprosten Hallbeck: Jag anser
nödigt, att en viss tid bestämmes, helst 3
veckor. Att utsätta samma dag, som Kun¬
görelsen om uppbördsstämma uppläses, vore
ej lämpligt, då Kungörelsen ofta uppläses
blott 8 dagar förut.
Professorn Doct. Moren: Jag hemstäl¬
ler, om det ej vore lämpligt att bestämma
Den 4 December e. m.
163
sättet för utdelningen af Debetsedlarne. Nu
skickas de vanligen till någon som delar ut
dem i hvarje församling. Folket tror stun¬
dom, att det är Commissionärens skyldighet
att utdela dem; men det borde föreskrifvas,
alt hvar och en af de skattskyldige Loide
hos Gommissionären hämta sin debetsedel.
Yid 104 anförde
Doctor Ruus: Jag anser det tillägget,
att betalningsskyldigheten för gesäll eller
arbetare, som före mantalsskrifningen från
Mästare aflly t La t ulan alt sedermera låta sig
skattskrifves, skall drabba den mästare, hos
hvilken de sednast under skattåret arbetat,
högst orättvist. Gesäller flytta många gån¬
ger om året, och om gesäll underlåter att
skattskrifva sig, är det ej rätt, att den sista
mästaren skall ansvara. Tillägget bör utgå.
Domprosten Doctor Holmström: Något
correctiv mot det allmänna missbruket är
nödvändigt. Vanligen afskedas nu Gesäller
nyss före mantalsskrifningstiden och vandra
omkring nästan såsom lösdrifvare under hela
denna tid, hvarigenom högst sannolikt är att
en ganska stor del af dessa vandringsmän
på intet ställe blifva skattskrifne. Måhända
har dock Utskottet gått något för långt, då
det föreslagit att betalningsskyldigheten drab¬
bar den mästare, hos hvilken de sednast ar¬
betat; det kunde någon gång hända att en
mästare, till följd häraf, ålades betala Kro¬
noutskylder för en gesäl], som kanske \ år
förut lemnat hans verkstad, i fall denne,
j64
Den 4 December e. m.
oduglig eller vanartig, heldre ströfvat kring
landet på vanlig tiggeriprofession, än qvar-
slannat på något ställe att arbeta. Jag vil¬
le derföre blott föreslå en liten inskränkning
i detta stadgande, genom ett litet tillägg,
så att det finge denna lydelse: hos hvilka
de sednast j under det sista fjerdedelsäretj
arbetat.
I den nästföljande meningen tror jag ock
ordet sedan böra förtydligas, så att i dess
ställe sättes: efter Mantalsskrifningen. Till
sjelfsvåldets förekommande skulle jag ock
önska det stadgadt, alt hvarje Gesäll vare
pligtig alt jemte sitt Pass allestädes, vid an¬
fordran, förete bevis att han någorstädes blif¬
vit skattskrifven, vid äfventyr alt eljest så¬
som lösdrifvare varda ansedd.
Häruti instämde Doct. Nibelius.
Contractsprosten Öhrnberg: Säkert är,
att många gesäller ej blifva skattskrifne, och
att Kronan derigenom förlorar. Ett correctiv
är svårt, men Utskottet har sökt komma rätt¬
visan så nära som möjligt. Utskottet har
gjort sig all möda ock sökt alt inhämta alla
möjliga upplysningar. Fördelarne af det nya
förslaget synas mig större än olägenheterna.
Lector Bergqvist: I anledning af den
anmärkningen, att detta förslag vore orätt¬
vist eller obilligt, anser jag mig böra upp¬
lysa, att det genom en af Utskottets Leda¬
möter blifvit meddeladt en stor del af Stock¬
holms Mästare, hvilka icke dervid haft nå¬
got att påminna.
Den 4 December e. m. i65
Prosten Mittag: Hvad Utskottet föresla¬
git, är nyttigt och. lämpligt. Tre fjerdede-
lar af gesäller blifva nu ej mantalsskrifna,
och emot denna oordning behöfves ett cor-
rectiv. Mästarne riskera intet; ty en gesäll
måste arbeta åtminstone 8 dagar, innan han
får afsked, och på den tiden bör han kunna
förtjena så mycket, som bans utskylder kun¬
na belöpa sig till.
Doctor Ruus: Detta är ett dåligt cor-
rectiv deremot, att någon ej låter skattskrif¬
va sig. Men här står icke blott gesäll utan
äfven arbetare; således om min dräng flyt¬
tar före mantalsskrifningen, kan jag tvingas
att betala för honom.
Domprosten Doct. Holmström: Med ar~
betare förslås väl här fabriksarbetarej ej
tjenstehjonj som särskildt namnes i början
af $:n. Om mästare sjelfve anse billigt att
ikläda sig ett sådant ansvar, må det ger¬
na ske.
Prosten Ödmann: I den io5 §. Be vi II-
nings-Förordningen saknas det tillägg, som
om rättigheten för mästare att af gesällers
eller arbetares blifvande arbete göra sig be¬
tald för guldne Kronoutlagor i den föregå¬
ende $:n finnes intaget. Jag skulle derföre
anse nödigt, att äfven i denna §. insattes —
— — dock med rättighet att af Torpares
och andre arbetares j som icke till hans eget
hushåll höra, framtida arbete njuta ersätt¬
ning för de förskjutne Kronoutskylderne.
Ehuru denna rättighet synes följa af det fö¬
iGo Ven 4 December e. m.
regående, torde för tvisters undvikande dock
dess tydliga uttryckande > bär vara på sitt
ställe.
Häruti instämde Tit. Hvasser.
Contraclsprosten Hallbeck: Jag har ej
emot, att denna anmärkning går till Utskot¬
tet, ehuru frågan der redan blifvit vidlöf-
tigt discuterad. Man ansåg ett sådant stad¬
gande ej hehöfligt i Bevillnings-förordningen,
emedan det linnes i allmän Lag.
Domprosten Doct. Holmström: Man trod¬
de, att, då det står i 104 §■> är det öfver¬
flödigt i io5 §. Det säger sig dessutom sjelft,
i kraft af allmän lag, att den som har nå¬
got att fordra, hör utbekomma sin fordran.
Prosten Ödmann: Det horde dock ut¬
tryckligen utsättas, för att förebygga tväty-
digbet. Det behöfs blott en eller två rader
till i Bevillnings-Förordningen, och dem kan
man väl kosta på.
Vid no §. anmärkte
Contractsprosten J. J. Nibelius: Här fö¬
rekommer en omening, genom skrif- eller
tryckfel: ej heller lige den som till Ordfö¬
rande särskildt kan utses j att såsom tillika
vald Taoceringsman uti förrättningen delta¬
ga. I stället för förrättningen bör läsas:
omröstningen.
Domprosten Doct. Holmström anmärkte,
alt hinder för förrättningen kunde uppstå,
om en vald Taxeringsman, förordnad till
Ordförande, skulle i Comiteen sakna rösträtt,
Den 4 December e. m.
emedan antalet af Taxeringsman då icke Lief¬
ve fullt, och tiden kanske vore för kort att
hinna välja en ny. Också torde mången un¬
dandraga sig att på sådant villkor åtaga sig
Ordförandeskapet. Något äfventyr vore ej
att alldeles uLesluta ifrågavarande punkt
ur $:n.
Häruti instämde Tit. Mittag.
Yid i36 $. anförde
Prosten Stenhammar: Till Utskottet vil¬
le jag hafva hemstälidt, om icke de rådrum
för Taxerings-Handlingarnes insändande till
Konungens Befallningshafvande, som i §. 136
bestämmes, kunde förlängas. Enligt före¬
gående 135 §. förlöper en mellantid af 2 må¬
nader mellan Taxerings- och Pröfnings-Co-
mitcerna. Till hvad ändamål skola då hand-
lingarne inom 3 veckor efter de förras slut
vara insända, för att sedan under 5 veckor
hvila på Lands-Contoret? Skulle ock bere-
delsen till föredragningen i Pröfnings-Comi-
te'en erfordra någon tid; de 2 månaderna
kunde dock fördelas billigare, med skäligt
afseende på de underordnade tjenstemännens
öfverhopande göromål.
Häruti instämde Tit. Grenander och
Lignell.
Yid 137 $. anförde
Prosten Ödmann: Det är tillåtet både
vid Berednings-Comileer och vid Taxerings-
Comitéer att lemna muntliga uppgifter; men
till Pröfnings-Comiteerna skola de inlemnas
skriftligen. Jag inser visserligen skälet der-
i68 Den 4 December t. m.
till, nemligen att Pröfnings-Comiteerna icke
hafva sina sammanträden inför öppna dör¬
rar; men jag hemställer, om det icke kunde
tillåtas allmogen, att äfven vid Pröfnings-
Comiteerna meddela muntliga uppgifter, på
det sätt, att den, som det ville, finge dagen
förut anmäla sig hos Ordföranden, och se¬
dermera efter upprop infinna sig för Pröf-
nings-Comitéen.
Vid i38 §. 2 mom. anförde
Domprosten Doct. Holmström: Orden:
hvartill de enligt gällande Rese-Reglemente
kunna anses vara berättigadej synas kunna
utgå. De kunna misstydas så, som skulle
Dagtractamentet, ehuru nyss förut Bestämdt
till 1 R:dr, beräknas efter berörde Regle¬
mente. Miltalet åter, som beräknas på hvar¬
je resedag, är tillräckligen kändt, åtminstone
af den, som utbetalar Tractamentet, utan att
något behöfver derom i Bevillnings-Förord-
ningen införas.
Doctor Grevillius: Rese-Reglementet är
åberopadt endast derför, att 8 mil böra be¬
räknas om dagen.
Vid 144 §• anförde
Prosten Ödmann: Här nämnes om den
ed, som bör afläggas. Praxis i detta fall
är olika. På sina ställen fordras edgång
först i Berednings-Comiteen, sedan i Taxe¬
rings Comiteen, och slutligen äfven i Pröf-
nings-Comiteen. När man en gång aflagt ed,
borde edgång ej vidare behöfvas.
Den 4 December e. m. 169
Vid 149 $. anförde
Prosten Stenhammar: Detta rör Kam¬
marrättens befattning. Jag bestrider icke det
föreslagna tillägget. Men jag anhåller blott
om upplysning, livart ett bevillningsmål skall
förvisas till slutlig åtgärd, om det genom
förelupna misstag skulle finnas så outredt,
alt Kammarrätten ej kan afgöra detsamma?
Contractsproslen Öhrnberg: Detta syftar
på Kammarrättens många och ofta obehöri¬
ga anmärkningar, hvarigenom många perso¬
ner ofta onödigt besväras. För att sätta en
gräns derför, hvilket vore val., bör, när sa¬
ken är afgjord, Kammarrätten ej få repetera
samma anmärkningar. Deremot är icke me¬
ningen alt hindra Kammarrätten från att gö¬
ra nya anmärkningar. Hvad Utskottet före¬
slagit, tyckes derföre vara både med ord¬
ning och rättvisa öfverensstämmande.
Domprosten Doctor Holmström: Menin¬
gen lärer ej vara, att hindra Kammarrätten
från att göra anmärkningar, utan att befria
ComiLeerna från att åter sammanträda, för
alt afgifva förklaringar, hvilket bör ske af
Konungens Befallningshafvande och den som
saken rörer. Jag tror således, att detta Ut¬
skottets förslag kan stå qvar, men att besvä¬
ren i Kammarrätten pröfvas i laglig ordning.
Lector Bergqvist: I anledning af de mot
denna $. gjorda anmärkningar utbeder jag
mig få upplysa, att ändamålet med detta
tillägg, som Afdelningen föreslagit, är att
förekomma, det ett öfverklagadt mål ifrån
j^o Den 4 December e. m.
en föregående Taxerings- eller Pröfnings-
Comité' icke måtte sedermera blifva ifrån
Kammarrätten återförvisadt till vidare hand¬
läggning af följande årets eller årens Comi-
leer; eller så alt en sednare Pröfningskomi¬
té' ej måtte åläggas att granska eller omgöra
en föregående Comites beslut och åtgärder.
Prosten Stenhammar: Då jag ej annat
kan än gilla stadgandet i den mening, som
den siste värde Talaren förklarat det inne¬
fatta, önskar jag endast, att den må i en
förändrad redaclion tydligare uttryckas.
Yid 162 $. 1 mom. anförde
Domprosten Doct. Holmström: Emot Ut¬
skottets beslut, att nedsätta minimibeloppet
af den lön, för hvilken Bevillning skall er¬
läggas, ifrån 200 B:dr till 100, har jag i
Utskottet mig reserverat. Då man icke bar
kunnat och troligen aldrig lär kunna komma
till den rättvisan att Statens Tjenstemän all¬
deles befrias från skyldigheten att till Staten
återbetala en del af den lön, dem af Staten
bestås, så borde dock åtminstone denna skyl¬
dighet icke förr vidtaga, än tjenstemannen
fått en så stor inkomst, som erfordras till
dess ytterst nödtorftiga bergning. Huruvida
ens 200 R:dr för året härtill förslå, lärer ic¬
ke vara tvetydigt, och någon nedsättning
deruti borde väl åtminstone icke komma i
fråga. Jag anhåller derföre alt Högh Utskot¬
tet måtte sättas i tillfälle att ännu en gång
laga denna sak i rättvist öfvervägande, och
derefter rälta så väl 2 $. 2 Art., som alla
Den 4 December e. m. ine
öfriga ställen i denna förordning der denna
lönebestämning förekommer.
Häruti instämde hela Ståndet.
Prosten Ödmann: Vid de i 162 §. upp¬
tagne befrielser borde äfven intagas Skolmä¬
starelöner, hvilka utgöras af redan fullt ta¬
xerade fastigheter. Till Skolmästares aflö-
nande kunna nemligen vara anslagne antin¬
gen arrendemedel för hemman, hvilka i fa¬
stighetsvärde äro upptagne fullt i likhet med
andra angränsande, eller Frälseräntor, hvil¬
ka, betraktade såsom fastighet, redan äro
belagde med full hevillningsafgift. Nu hän¬
der dock på flere ställen, alt hemmanet el¬
ler frälseränta!), som till Skolmästarens aflö¬
ning blifvit donerad, hetalar fullt ut sin be¬
villning utan afseende till hvad ändamål den
utgår, och Skolmästaren sedermera det oak¬
tadt hetalar bevillning för samma afgäld.
Bevillning erlägges således två gånger för
precist samma inkomst, hvilket omöjligen kan
anses vara billigt eller rättvist. Jag förmo¬
dar derföre, att alla Skolmästarelöner, hvil¬
ka på ofvannämnde sätt utgöras, måtte ut¬
tryckligen befrias ifrån bevillning, och hem¬
ställer, om icke en sådan, befrielse borde ut¬
tryckas vid det 6:te momentet af denna $.
Prosten Stenhammar: Jag instämmer
"med Prosten Ödmann. I 6 morn. stadgas
tydligen att Skolinrättningar njuta befrielse
från Bevillning efter 2 Artikeln för den af¬
komst de åtnjuta från jordegendomar på lan¬
det, endast sd länge j sorn ägaren betalar
172 Den 4 December e. m.
bevillning för egendomens "fulla värde.” Då
detta är befrielsens villkor, följer, att när
lian undandrager sig att erlägga bevillnin¬
gen; måste den erläggas af Skolinrättningen.
Icke desto mindre stadgar samma moment,
att Tjensternannen som uppbär en del af
denna afkomst, såsom lön, skall dessutom
erlägga bevillning. Jag känner också bestämdt,
att författningen, inom min ort, så blifvit
förstådd och tillämpad. Ostridigt kommer
då bevillning att erläggas på dubbelt sätt af
samma egendom, antingen fastighetshevill-
ningen utgöres af ägaren eller Skolinrättnin¬
gen. Jag bar hört Mantalsskrifvaren sjelf
medgifva, att detta vore en oformlighet; men
då han ansett Författningens bokstaf bestämdt
innehålla den, har han också påfört den
dubbla bevillningen. Att den är stridande
mot Författningens esprit, inhämtas af 164
§., der man finnér uttryckligen stadgadt, att
bevillningen af Akademiers egendomar skall
afkortas, i den nion inkomsten af dem är
anslagen till lön för embetsmän, och således
enligt 2 Artikeln redan är beskattad. Böra
då ringare Undervisningsverk icke njuta lika
rättvisa? Jag anhåller på det högsta att Ut¬
skottet värdes behjerta denna erinran.
Gontractsprosten Nordin: Ej blott af
Skolhemman utan äfven af andra hemman
får Kronan årligen skatt i dubbelt eller fler¬
faldigt afseende, ehuru det synes obilligt,
att en och samma jordegendom skall gifva
skatt eller bevillning mer än en gång för
året. Så händer, att Pastor ger Bevillning
Den 4 December e. m.
’73
för sitt Stomhemman, som är bortarrende¬
radt; Arrendatorn ger såsom sådan äfven
Bevillning för samma hemman, och, om Ar¬
rendatorn har hälftenbrukare, ger äfven han
Bevillning för samma jord. Derföre, om
rättelse skall ske med Skolhemman, borde
rättelse äfven ske i allmänhet. Men förmod¬
ligen kunna sådana anomalier ej förekommas.
Jag begär ingen rättelse: rättelsen kunde ge
anledning till obillighet i andra afseenden.
Prosten Mittag instämde med Tit. öd¬
mann och Stenhammar samt yrkade att den¬
na $. borde rättas efter 164 $-
Vid 162 §. 2 Mom. anförde
Prosten Ödmann: På landet finnas Stånds¬
personer, hvilkas söner icke gora annat än
drängar; i det fallet borde de åtnjuta sam¬
ma befrielse som allmogens söner.
Vid 162 $. 6 Mom. ansåg Ståndet den
af Domprosten Holmström vid 1 Mom. gjor¬
da anmärkning äfven böra iakttagas.
Vid 165 §. anmärkte
Prosten Ödmanns att, med samma skäl,
som Fiskare i städerna här nämndes, borde
man äfven upptaga Fiskare pä landet; sådana
finnas äfven på många orter, t. ex. i Norr¬
land, Roslagen, Bohus Län. Här torde äf¬
ven böra upplagas Statdrängar.
Contractsprosten J. J. Nibelius: Hvad
gemenskapens hustrur beträffar, hafva de ej
förut åtnjutit befrielse. Äfven hädanefter
torde de ej vara i behof deraf. Soldatens
174 Den 4 December e. m.
villkor äro ofta bättre än torparens. Sjelf
befriad från utlagor, betalar lian för hustrun
endast Zg sk. Om han får afkortning ^kun¬
na hans utskyider nedsättas till 11 sk. En
lindring synes således här mindre behöflig.
Hvad Statdrängar angår, kan jag icke för dem
tillstyrka någon nedsättning, emedan jag all*
deles icke vill gynna detta system.
Prosten Mittag: 4 sk- för hvarje barn
är nog litet, och jag hemställer, om ej stör¬
re afdrag kunde beviljas.
Doctor Grevillius: Förhållandet är kan¬
ske olika på olika orter; på min ort behöf¬
va visserligen soldater med 4 barn ali möj¬
lig lindring, äfven befrielse från utskyider
för sina hustrur, emedan Socknen vanligen
får föda barnen.
Prosten ödmann: Jag nämnde Statdrän¬
gar j ej Stattorpare. För öfrigt är det kan¬
ske ej rätt, att Soldathustrur befrias, ehuru
det är möjligt, att Soldatens villkor på mån¬
ga orter- icke äro så goda som i Helsingland
och vissa andra provinser. Skulle denna
befrielse beviljas, kunde det oftare hända,
hvad som verkligen har handl, att en sol¬
dat ville hafva betalning af Kronan för sina
barn, emedan den afskrifning, han borde
åtnjuta, öfversteg summan af hans Contri-
bution. Jag hemställer ock, om icke någon
controll borde bestämmas i afseende på den¬
na afskrifning för 4 vaccinerade barn, eme¬
dan det ofta händer, att afskrifning begäres
för samma barn.
Den 4 December e. m. i^5
Domprosten Doct. Holmström: Inom Ut¬
skottet har jag yrkat, att den förmon, som
i sednare Mom. af denna §. tillägges Torpare
och Inhyseshjon, hvilka låtit vaccinera 4
barn, måtte utsträckas till alla dem, som i
i Mom. äro specificerade. För mänga af de
sednare är ett litet afdrag på Kronoutskyl-
derna vida mer behöflig t, än för de förra, och
till vaccinationens befrämjande behöfves lika
mycken uppmuntran i ena, som i andra fal¬
let. Delas denna min åsigt af Högv. Stån¬
det, torde äfven denna punkt till Utskottet
återförvisas.
Häruti instämde Tit. Mittag.
Prosten Stenhammar: I Doctor Holm¬
ströms och Prosten Hallbecks reservation in¬
stämmer jag. Torpare i mången landsort
njuta ett slags verkligt välstånd i jemförelse
med bönder på små hemmansdelar. Detta
är helt naturligt, då allmänna utskylderna
af bättre torplägenheter äro jemförelsevis
ringa. Att förunna en förmon genom afdrag
i Bevillningen åt torpare, men vägra denna
lindring för deras ofta långt torftigare ve¬
derlikar, gerningsmän, arbetsfolk m. fl., som
i föregående moment uppräknas, synes mig
lika orimligt som godtyckligt.
Häruti instämde Tit. Hasselrot och Hy¬
lander.
Prosten Astrand: Då frågan är om be¬
frielse för 4 vaccinerade barn, får jag för¬
klara, alt jag anser denna uppmuntran nu
Den 4 December e. m.
alldeles obehöflig, och tillstyrker, att den
upphör.
Fältprosten Edvall: Jag lyckönskar de
orter, der soldatens villkor äro så goda, att
afdrag för hans hustru ej behöfves; men i
Jemtland, der gemenskapen är mindre väl
lottad, önskar jag, att det åtminstone må
äga rum. ,
Vid sid. 86 och 87 anförde
Fältprosten Edvall: Jag har reserverat
mig deremot, att Utskottet afstyrkt bifall tili
Erik Erssons motion om lindring till hälf¬
ten i Bevillningen efter 1 Art. för invånar-
ne i Ytter-Hogdals Socken. Orsaken till Ut¬
skottets afstyrkande var den, alt motionären
hade utsträckt sin begäran för långt och ön¬
skat nedsättning för alltid.' Han har dock
sedermera funnit, att en sådan eftergift ej
kunde beviljas längre än till nästa Riksdag,
och dermed förklarat sig belåten. Då den¬
na Socken, enligt hvad jag med säkerhet
känner, är i samma belägenhet som Jemt¬
land, kan jag ej annat än finna det billigt,
alt den åtnjuter samma lindring.
Prosten Ödmann: Jag känner äfven gan¬
ska väl förhållandet med denna Socken, och
förenar mig med Tit. Edvall.
Häruti instämde Tit. Mittag.
Professorn Doct. Morén: Den lindring,
som här blifvit tillstyrkt för flera orter,
synes nog mycket nedsätta den allmänna
Be-
Ven 4 December e. m.
*77
Bevillningen. Det hör Utskottet väl besinna
och söka alt fylla bristen.
Häruti instämde Tit. Astrand och Bexell.
Vid 166 §. erinrade
Prosten Stenhammar: Här bör Weners¬
borg icke glömmas.
Vid Formuläret s. 29 anförde
Fältprosten Edvall: Erik Persson synes
hafva rätt i sin reservation sid. 3a, alt af¬
drag cj bör äga runi ”för förlamade Smeders
och Enkors underhåll samt kostnader för
transporter till våg och Commissionärers arf-
voden.” Det förefaller mig, som bör delta
stå i parite med de onera, som andra måste
underkasta sig.
Lector Bergqvist: Bevillnings-Utskottet
ansåg nödigt och nyttigt att ett Formulär
om sältet, för Stångjernsverkens beskattning
måtte uppgöras och medfölja förslaget lill
Be villnings-Förordningen. Inga andra af¬
drag, än de uti 72 §. medgifna och som lig¬
ga i sakens natur, äro upptagna. Formulä¬
ret tjenar till ledning för Taxeringsmännen,
hvilka troligen af den invecklade ni §. icke
alla så latt utlaga den verkliga meningen.
Formuläret kan hvarken missleda eller för¬
villa, icke mer än andra skattskyldiges egna
uppgifter, alldenstund Taxeringsmännen äro
håde pligtige och berättigade att bestämma
beloppen efter de verkliga prisen å hvarje
ort. Den sora icke vill rätta sig efter for-
Preste~St. Prot. 1834- Bandet XIF. 12
Den 4 December e. ni.
muläret, har sjelfva Bevillnings-Förordnin.
gen alt följa.
Fältprosten Edvall: Då formuläret är
bifogadt Bevillnings-Förordningen, skall det
lätt missleda.
Professorn Doct. Moren: Utskottet lär
■val fasta uppmärksamheten dervid, ali man
■värderar bruksegendomar annorlunda än jord¬
egendomar. Bruket taxeras vanligen efter
fulla värdet, jorden olla till hälften oell
derunder.
Prosten Astrand ansåg onödigt att upp¬
taga i formuläret förlamade Smeders och En¬
kors underhållj transporter till våg och Com-
missionärers arjvodenj emedan det kunde
missleda Taxeringsman; och erinrade, i af¬
seende på Doct. Moréns anmärkning, alt äf¬
ven bruksegendomar stundom äro lågt la¬
xerade.
Prosten Stenhammar: Jag anser mig
slutligen höra erinra, att det vid iS3o års
Beviliningssladga fogade formulär för Debet¬
sedel (sorn hörer till nu under öfverlägg¬
ning varande Artiklar, ehuru UlskoLtet ej
ansett nödigt derå föreslå någon förändring)
innehåller en overkställbar föreskrift. Ordi¬
narie Räntan kan icke, såsom föreskriften å
delta formulär innehåller, å samma debet¬
sedel uppföras. Debet på de personella Kto-
noräntorna med bévillningen, måste enligt
102 och 152 vara utskickade innan ännu
Markegångstaxa!) för året ens är upprättad,
än mindre fastställd. Markegången blir först
vid årets slut bestämd. Dessutom fordras
Den 4 December e. m.
l19
tid för uträkningen af en mängd Krono-
Immediate samt indragne IiemmansränLor. Det
blifver derföre oundgängligt, att utlärda ser¬
skildta Debetsedlar å Ordinarie Räntorna,
olla först efter nya årets ingång. Den ifrå¬
gavarande föreskriften torde då från formu¬
läret lämpligast uteslutas.
Prosten Astrand: Ordinarie räntan kan
väl icke då beräknas annorlunda än efter
det föregående årets markegång; annars vore
denna föreskrift orimlig.
Fältprosten Edvall: Jag hade önskat,
alt formulär för debetsedeln bär blifvit bi-
fogadt. Pä det icke villrådighet må upp¬
komma hos unga Prester vid utfärdande af
lysningar och misstag begås, önskade jag,
alt allt, som hörer lill 2 Art., måtte på de¬
betsedeln noga afskiljas.
Betänkandet återremitterades.
Ståndet åtskiljdes hl, 10 e. m.
In fidem
P. A. Sonden.
Den 8 December 1834.
Plenum kl. io f. m.
§. i.
Upplästes och godkändes: Ingressen til]
Riksdagsbeslutet samt Irenne $. af detsamma •
Expedilions-Ulskottels Förslag lill Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelser:
iSo Den 8 December.
N:o 23o , angående verkställd granskning
af Krigs-Akademiens Räkenskaper;
N:o 23i, d:o af Numer-Lolleriets Rä¬
kenskaper ;
N:o 232, d:o af Controllvei kets Räken¬
skaper ;
N:o 233, d:o af Civil-Statens Pensions-
Cassas Räkenskaper;
JNT:o 204, d:o af Armeens Pensions-Cassas
Räkenskaper för år 1831;
N:o 235, d:o af Redogörelsen för ansla¬
get till Stockholms stora Barnhus.
$. 2.
Från Högloft. Riclderskapet och Jdeln
hade Protokolls-utdrag ankommit, som upp¬
låstes och innehöllo samma Stånds beslut öf¬
ver Memorialet N:o 43 af Bevillnings-Utskot-
tet> i anledning af skiljaktiga beslut inom
Riks-Stånden, angående stämplade pnppers-
afgiften. Återremitterat Constitutions-Utskot¬
tets Memorial N:o 5o, i anledning af Tre
Stånds återremisser på Memorialet ]NT:o 35,
angående National-Representationen. Återre¬
mitterat Lag- och Ekonomi-Utskottens Betan- \
kande N:o 27, om skyldighet för Säteriägare
och vissa boställsinnehafvare alt deltaga i
byggnad af Tingshus och Häradsfängelse.
Till Stats-Utskottet remitterat Kongl. Maj:ts
nåd. Proposition angående låneanslag tor
återuppbyggande af Staden Wenersborg. Fö¬
rehåll och fattat beslut, som i Protokollet
innehålles, öfver Cons titutions-Ut skottets Me¬
morial N:o 48 > öfver ålerremisserna på Me-
Den 8 December. i8r
morialet rörande en ändamålsenligare orga¬
nisation af Stats-Rådet. Gillat den af Stats-
Utskottet i Memorialet N:o 358 föreslagna
voteringsproposition, iifvensom den i Memo¬
rialet JN:o 348 uppgifna. Återremitterat C011-
stitutions-Utskottets Memorial N:o 54, angå¬
ende återremissen på förslaget rörande Stals-
Rådets Ledampters tillträde i Ståndens Ple¬
na. Ad acta samma Utskotts Memorial N:o
53 till Borgare-Ståndet. Godkänt den af
nyssnämnde Utskott i Memorialet N:o 52 fö-
reslagne voteringsproposition. Lagt till hand¬
lingarna Stats-Utskottets Memorial N:o 35^,
helst de förut uppgifna voleringspropositio-
nerna blifvit godkända. Remitterat till Be¬
villning s-Utskottet Grefve von FersensH.y
motion, om bestämmande af tiden då de blif¬
vande Förordningarne angående allmänna
Bevillningen m. fl. skola börja alt tillämpas;
och till Banco- och Lag-Utskotten Grefve
Frölichs j D., motion med förslag lill lag
för inrikes och utrikes Vexelrörelse. Återre¬
mitterat Lag-Utskottets Betänkande N:o 162,
om meddelande af bestämdt stadgande, hu¬
ruvida serskildt ansvar skall äga rum för
förnyande af förbrytelse, hvarföre man än¬
nu icke undergått bestraffning m. m. Bifal¬
lit Banco-Utskottets Betänkande N:o 63, an¬
gående rättighet för Bancofullmägtige alt tem¬
porärt förstärka Fonderne för publika pap¬
per. Till handlingarna samma Utskotts Me¬
morial N:o 62. Bifallit Stats-Utskottets Me¬
morialer N:ris 351 och 35a, angående stora
och lilla Creditivet. Ad acta samma Utskotts
i82
Den 8 December.
Memorial N:o 349; oc^ Constitutions-Utskot-
tets Memorial N:o 5 r, i anledning af åter-
remissen på Memorialet JNT:o 36, angående
Landldagar.
Lades till Handlingarna.
$. 3.
Från Vällojl, Borgare-Ståndet hade Pro¬
tokolls-utdrag meddelade blifvit, hvilka upp¬
lästes och innehöllo Ståndets beslut i anled¬
ning af Constitutions-Utskotlets Memorial JNT:o
48, med utlåtande öfver återremissei na på
förslaget i Memorialet N:o 34> lill en ända-
inålsenligare organisation af Stals-Rådet, så¬
som i Protokollet a fia liad t. Antagit till
Grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag
Constitutions-Utskottets Memorial ]N:o 49>
med uppgift å serskilde Grundlagsförändrin¬
gar, sorn föranledas af Ståndens gemensam¬
ma tankar, rörande Hof-Canzlerns Slals-De-
partement. Återremitterat samma Utskotts
Jemknings-Memorial JNT:o 5o. Bifallit JN:o5r,
i anledning af ålerremisserne på Memorialet
]N~:o 36, angående Landldagar. Afslngit Ut¬
skottets hemställan i Memorialet ]\T:o52,men
godkännt voler ingsproposiLionen. Ad acta
IN1:o 53 och återremitterat N:o 54> angående
återr emisserna på förslaget till ett stadgande
i 4( R- O- om Stals-Rådels Ledamöters till¬
träde i Ståndens Plena. Till Stats-Utskot-
tet remitterat Kongl. Majlis nåd. Proposition
om låneanslag lili återuppbyggande af Sta¬
den Wenersborg. Vid föredragning af Be-
villnings-Utskottets Utlåtande N;o 4°> an*
Den 8 December. i83
gående stämpling af spelkort, låt Ståndet be¬
ro vid Utskottets hemställan det må stamp-
lingen af spelkorten ske å stora Barnhuset;
oell Lief i öfrigt Betänkandet N:o 23 giliadt
med förändringar oell tillägg, enligt Utlå¬
tandet N:o 4°. Bifallit Bevillnings-Utskot-
tets Belänkanden N:o 41» om lindring i Be-
villningen för Wenersborgs Stads Innevåna¬
re, och N:o 42, om ansvar för ulehlifvande
från Taxeringsförrättningar i Städerna. Be-
slutit, såsom i Protokollet, öfver samma Ut¬
skotts Memorial JN:o 4^, i anledning af skilj¬
aktiga beslut inom Riks-Stånden, angående
stämplade pappersafgiften. Vid föredragning
af Utlåtandet N:o 44> i anledning af Betän¬
kandet N:o 34> angående Bevillning å Ca-
racters-Fullmagter, blef det sednare bifallet.
Likaledes samma Utskotts Memorial IV:o ,
angående Centonalens öfverflytlning på all¬
männa Beviliningen. Vid föredragning i ett
sammanhang af Ekonomi-Utskottets Betänka ti¬
den N:i is io3 och i35, 0111 åtskillige förän¬
dringar i Författningarna, rörande Bergs-
och Jernhandteringen i Riket, blef förstnämn¬
de Betänkande, med de dervid i det sedna¬
re gjorde förändringar och tillägg giliadt,
endast med iakttagande deraf, alt slutperio¬
den af 3:dje punkt. mom. a undfår förän¬
drad lydelse.
Lades Lill Handlingarna.
$. 4.
Upplästes de från Hedervärda Bonde-
Ståndet ankomna Protokolls-utdrag, innehål¬
184 Den 8 December.
lande att till Banco-Utslcottet blifvit remit¬
terad en af Petter åndersson från Hallands
Län, väckt motion örn utlåning i Discontväg
af hvad, som icke utgår i Odlingslån, af den
dertill bestämda fond. Bifallit Lag- och Eko¬
nomi-Utskottens Betänkanden Nuis 3o, 3i
och 32. Af Stats-Utskottets Utlåtanden bi¬
fallit JN:o 353, om rättighet att få bebo och
begagna Riksgälds-Conlorets förra hus; JNT:o
354, om tillökning i arfvodet för Ständernas
Fullmäglige och Ombud vid Låne-Contoren;
N:o 35y, om volerings-propositioner rörande
de extra anslagen, och dNT:o 358, rörande
arfvode för Stats-Commissarien Tauvon; in¬
bjudningen antogs ej, men voLerings-propo-
sitionen gillades, och till handlingarna N:o
356. Af Bevillnings-Utskottets Memorial å-
terremitterat N:o 38, med förslag till förän¬
dringar i 3:dje och 4:de Art. af Bevilinings-
Förordningen, och N:o 3g, angående Städer¬
nas saluaccis, samt ad acta l\T:o 46- Sedan
Ståndet förehaft Stats- och Ekonomi-Utskot¬
tens Utlåtande i fråga om Passevolance-afgif-
len, ansåg det Stats-Utskottets Utlåtanden
]NT:ris 200 och 3o3 ej erfordra någon åtgärd.
Af Stats- och Ekonomi-Utskottens Beläukan-
den bifallit N:ris 36, 3y och 4r- Vid JNT:o
38, om Passevolance-afgiften, ansåg Bonde-
Ståndet sig nödsakadt, att låta väckta motio¬
ner och med skäl hysta förhoppningar, alt
härutinnan komma i åtnjutande af rättvisa,
för denna gång förfalla; samt till handlin¬
garna N:o 3g. Antagit till grundlagsenlig be¬
handling Constitntions-Utskottets Memorial
Den 8 December. i85
]NT:o 55, med förslag till ändring af lop §.
R. F. och 80 $. R. Ö. Banco-Utskottets Me¬
morial N:ris 64 och G5 ad acia, samt åter¬
remitterat N:o GG, i anledning af åtskillige
inom Riks-Stånden väckte motioner, om be¬
viljande af pension för afl. Kamererarea JVall-
mos Enka och Barn.
Lades lill Handlingarna.
$. 5.
Föredrogs och lades på bordet:
Conslitutions-Utskottcts Memorial
N:o 5g, i anledning af ålerremiss af'
Mern. N:o 4r> med Gruridlagsändringsforslag,
åsyftande Riksdagsförhandlingarnes ordent¬
ligare gång;
N:o Go, lill Borgare-Ståndet, angående
dess ålerremiss på Mern. N:o 42, med före¬
slaget tillägg i gg §. Regerings-Formen;
]NT:o 61, angående Bonde-Ståndets åtcr-
remiss på Meni. K:o 43, med föreslaget til¬
lägg vid 38 $. Riksdags-Ordningen;
N:o 62, lill Preste-Slåndet, om dess yt¬
trande i frågan om behörigt Utskott för upp¬
tagande af motioner angående Riksdagens
prorogation ;
N:o 63, lill Ridd. och Adeln samt Bor¬
gare-Ståndet, i anledning af deras ålerre-
misser på Mern. N:o 4^1
K:o 64, till Ridd. och Adeln samt Bor¬
gare-Ståndet, i anledning af återreinisserna
på Mern. Isbo 47>
186 Den g December.
Stals- och Ekonomi-Utskotlens Betän-
kanden
N:o 44> * anledning af väckt fråga om
indragning, helt och hållet eller lill en del,
al tjenster vid skogs- och jägerislalerna;
JN7:o 45, ytterligare, i fråga 0111 lindring
uti den hemmansegarne i Jemtland åliggande
rolerings- och ruslningsskyldighel;
N:o 4ö> angående sättet för utgörandet
af städernes inqvai le 1 ingsbesvär samt en jern-
liare och rättvisare fördelning deraf;
N:o 47> • anledning af ett lill Rikets
Ständers granskning öfverlemnudt förslag lill
Inqvarterings Ordning för städerne, utom
Slockholm;
Banco-Ulskottels Belänkanden
]N:o 67, i anledning af väckt fråga, alt
Banken måtte åter komma i åtnjutande alde
fördelar af Myntverket, hvilka af ålder va¬
rit Banken förunnade;
JN7:o C8, i anledning af Riksdagsfullmäg-
tigen Petter Anderssons motion, omföihöjdt
arfvode för Rikets Ständers Fullmägtige i
Banken och Riksgälds-Contoret, sami Ombud
vid Lane Conloren;
Lag-Ulskoltels Utlåtanden
N:o x66, öfver gjorda anmärkningar vid
Utskottets Betänkande JN:o 118, i anledning
af väckta motioner om andi ingar i K. För¬
ordningen, angående inteckning i fasL egen¬
dom, den i3 Juli 1818; äfvensom Öfver de
i sammanhang med uterremissen af della Be¬
tänkande framställda förslag lill ändring af
4 Cap. 4 $• Jorda-Balken m. m.;
Den 8 December.
N:o 167, öfver gjorda anmärkningar vid
Utskoltets Betänkande N:o 121, i anledning
af väckta motioner, om meddelande af vissa
föreskrifter rötande lagfart;
JNT:o 1C8, öfver gjorda anmärkningar vid
Utskoltets Betänkande N:o 122, i anledning
af väckta motioner, angående förändring i
vissa delar uf nuvarande lagstadganden om
giftorätt oell arfsrätt m. m.;
JNT:o 16c), öfver gjorda anmärkningar vid
Utskottets Betänkande JN:o 123, i anledning
af väckta motioner, om utsträckande af le-
stamenlsfriltelen och af rättigheten att genom
gåfva upplåta fast egendom, samt om ändring
i livad nu stadgadt är, dels rörande grun¬
den för bestämmande af vederlag för afhänd
arfvejord, dels ock angående bördsrätt oell
lösningsrätt i stad m. m.;
N:o 170, öfver gjorda anmärkningar vid
Utskottets Betänkande J\T:o 126, i anledning
af Riksdagsfullmäktige!! Johan Erikssons frän
Stora Kopparbergs Län motion, om förtyd¬
ligande af eller tillägg till 2 $. i 16 Gap.
Är fda-Balken;
JN:o 171» öfver gjorda anmärkningar e-
mot Utskottets Betänkande N:o i33, i anled¬
ning af väckt motion, om inskränkning i all¬
män åklagares rätt att anställa åtal å vis¬
sa brott;
N:o 172, med förslag till sammanjemk-
ning af de inom Riks-Stånden fattade skilj¬
aktiga beslut vid förehafvande af Utskoltets
Utlåtande l\7:o i34> i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskoltets Betänkande JN:o
188
Den S December.
42, rörande ändring i nu gällande Lag, an¬
gående behandlingen af frågor om oenighet
makar emellan.
§. 6.
Föredrogs och lades lill Handlingarna:
Lag-Ulskottels Memorial N:o ij3, i an¬
ledning af erhållen återremiss af Utskottets
Betänkande N:o i53, öfver väckt motion, alt
den make eller far, som saknar andia me¬
del lill hustrus och barns försörjande, än
sin arbetsförmåga, och icke densamma här¬
till använder, matte kunna lill arbete bos
enskild person dömmas.
$■ 7-
Föredrogs Bevillnings-Utskoltels d. 26
No v. bordlagda Betänkande N:o 3g, angåen¬
de Städernas Salu-accis.
Conti actsprosten Hallbeckj som önskade,
alt H. Ståndet ville afbida Borgare-Ståndets
beslut öfver detta Betänkande, begärde det
åter på bordet.
Då flere häruti instämde, lades det för
andra gången på bordet.
§. 8.
Föredrogs Conslilulions-Ulskotlels d. 1
dennes bordlagda Memorial N:o 55, med
förslag lill ändring af 10g §. Regerings-For-
men och 80 Riksdags-Ordningen, i afseen¬
de på tiden för Riksdags fortfarande.
Dm S December.
Prosten Ödmann anförde: Då inora II.
Ståndet det förslag gjordes, alt 6 månader
skulle utsättas såsom den termin, utöfver
hvilken en Riksdag ej liek fortfara, trodde
raan, det Riksdagsärenderna skulle kunna så
laukas, alt en prolongation af denna tid ic¬
ke behöfdes. Enligt Utskottets förevarande
förslag skulle Riksdagen blifva obestämd lill
längd, och sålunda i bufvudsaken intet va¬
ra vunnet.
Domprosten Doctor Holmström: De olä¬
genheter, som den värde talaren förmenat
åtfölja det af Constilulions-Utskottet nu fram¬
lagda förslag, hoppas jag försvinna, om han
lackes taga i betraktande den förändring Ut¬
skottet föreslagit i del stadgande som nu fin¬
nes. Utskottet har icke trott sig, med er¬
farenhet af nästan alla Riksdagar alltifrån
vår Grundlags stiftelse, kunna utan alla un¬
danlag föreslå det Grund lagsbud , att ingen
Riksdag skall räcka utöfver 6 månader, utan
velat lenina öppet åt begge Statsmakterna
alt efter dessa 6 månader kunna, i fall de
vigtigare göromålen det fordrade, prolonge¬
ra Riksdagen , men nb. pä viss inskränkt lid.
Deruti ligger, såsom mig synes, förändrin¬
gens vigt, att i stället för det obestämda nu¬
varande stadgandet, alt "Konungen skall kun¬
na Riksens Ständer åtskilja,” det nu skulle
heta: "att efter den utsatta förlängda lidens
utgång, Riksens Ständer skola åtskiljas
Inom Utskottet har väl äfven den invänd¬
ning blifvit gjord, alt äfven vid prolonga-
tionens slut sådana oförutsedda omständighet
icjo Den S December.
ter, t. cx. ett'krig, en Thronledighel, kun¬
de inträffa, som fordrade Riksens Ständers
fortsatta sammanvaro, men man har trott alt
för så extraoi dinära fall, som kräfva extra¬
ordinära åtgärder, beroende af begge Stats¬
makternas öfverensstämmande vilja, något
specielt stadgande icke skulle erfordras i
Grundlaget). För min del anser jag Utskot¬
tets förslag innehålla en verklig förbättring
af nuvarande, knappt verkstälibara, åtmin¬
stone aldrig verkställda, Grundlagsbnd, och
tillstyrker vördsamt förslagets antagande till
Grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Prosten Ödmann: Utan att aga mycken
erfarenhet af Riksdagsärender, kan man fin¬
na, alt det vore möjligt alt sluta inom viss
lid, om man först och främst ville företaga
det vigligasle, och med allvar arbeta derpå.
Efter Utskottets förslag skulle en Riksdag,
sorn varat i sex månader, kunna fortfara nå¬
gon miss inskränkt tid. Della är obestämdt.
Hellre må man saga: 1 eller 2 månaderJ el¬
ler: högst 2 månader.
Professorn Doct. Morén: Jag är af sam¬
ma tanka. Kan man ej göra mer, är det så
godt alt bibehålla det gamla. Skall prolon¬
gation tillåtas på viss inskränkt lidj är det
bäst alt bestämma den på dagen.
Häruti instämde Tit. G. NibeliusÖst¬
berga Hasselrot.
Lector Laurenius: Att sex månader äro
tillräckliga för en Riksdag, borde man väl
med hänsigt till de senast förflutna betvifla;
Den 8 December. 19 r
dock vägar jag, pä grund af min ringa er¬
farenhet, tro, alt de väsendlligaste ärender-
na skola pä. denna lid medhinnas, hlolt en
gräns ar ovillkorligen satt, hvarutöfver de
icke kunna af någondera Slalsmaglen utdra¬
gas. Anses ej nämnde tidrymd för alla hän¬
delser tillfyllest, är bättre att tillägga ännu
en månad såsom maximum, an enligt Ut¬
skottets förslag medgifva möjligheten af en
för langning pä obestämd tid ; man skulle eljest
komma alt slå på samma punkt som hittills.
Visst är, att den ifrågasatta förändringen af
liden från fem till lie år emellan Riksda¬
garna skalf, utan en terminus peremtorius
för de samma, blifva ganska-ovälkommen för
Nationen, som deri icke ulan skäl torde se
endast en tätare återkomst af årslånga Riks¬
dagar.
Häruti instämde Tit. Grevillius Lin¬
dahl j Mittag.
Domprosten Doct. Holmström: Jag har
ej emot, att det bestämmes till högst 2 må¬
nader; trien då är det sannolikt, att aldrig
någon Riksdag slutas på mindre än 8 månader.
Biskopen m. rn. Doctor Thyselius: Om
det är omöjligt alt sluta på mindre an 8,
så frågar jag, hvad Utskottet har tänkt, soni
föreslagit 6 månader? Om Riksdagar hållas
hvart 3:dje år, borde väl 8 månader blifva
tillräckliga.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag hade trott del nya försla¬
get vara mera bestämdt än grundlagens nu-
iga Dm 8 December.
varande föreskrift. I värt grannrike, Nor¬
rige, som liar ett enklare representationssätt
än vårt, räcker ett Slorthing vanligen 7 el¬
ler 8 månader, ehuru det sammanträder
hvart tredje år.
Prosten Astrand: Det af Utskottet fö¬
reslagna är bättre un det gamla. Jag önska¬
de dock, att man hade maximum för en
Riksdags längd bestämdt; minimum beror
alltid på Riksens Ständer.
Memorialet återremitterades, med den
anmärkning, som förklarades för Ståndets
gemensamma lunka, alt 1 09 §. R. F. bör få den
lydelse: jemte deras önskanj att Riks¬
dagen malte fortfara någon viss inskränkt
tidj högst tvä månaderj hvarå Konungen
rn. m., äfvensom att i R. O. 80 samma
tillägg: högst tvä månaderbör införas.
$■ 9-
Föredrogs Constitutions-Utskoltets d. 21
Oct. bordlagda och sedan d. 27 Oct. hvilan-
de Memotiul N:o !fb, med Utlåtande öfver
trenne Stånds återremisser på Mern. N:o 3/,
angående Riksdags återkomst på bestämd
lid.
Ståndet, som i afvaktande af det i före¬
gående §. nämnda Memorialet, hade uppskju¬
tit sitt yttrande öfver förra Voteringspropo-
sitionen i detta Memorial, gillade nu den¬
samma.
§. 10.
Den 8 December.
§. 10.
Föredrogs Siats-Utskottets d. i dennes
bordlagda Utlåtande N:o 353, i anledning af
Nils Strindlunds motion, angående rättighet
för Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Con-s
toret,'att emellan Riksdagarne få hebo och
begagna Riksgälds-Contorets förra hus.
Bifölls.
§. ii.
Sedan den i föregående §. omförmälda
fråga nu blifvit af Ståndet afgjord, hemställ¬
de H. H. Ärkebiskopen och Talmannen, om
Ståndet ville taga i öfvervägande det af Pro¬
fessorn Doctor Bexell framställda och redan
d. io November ventilerade men d. i5 isam¬
ma månad uppskjutna förslag, att, sedan Stån¬
dets Archiv blifvit i dess Canslirum upp-
ställdt och ordnadt, det skulle, för Archi-
vets behöriga vård och lättare tillgänglighet,
tillåtas Archivarien att mellan Riksdagarna
bebo de rurn i f. d. Riksgälds-Contorets hus,
hvilka af Preste-Ståndet under Riksdagarna
begagnas.
Prosten Astrand anförde: I afseende på
eldstäder skulle rummen fara bättre, om de
begagnades emellan Riksdagarne, än om de
under tiden icke nyttjades; men i anseende
lill tapeter och målning kunde de deremot
få några bristfäl ligh eter. Om Archivarien
förbindes att lemna rummen i samma skick,
som han mottager dem, finner jag ingen be¬
tänklighet vid att bifalla förslaget; likväl
Prés te-St. Prot. 1834• Bandet XIV. i3
iq4 8 December.
anser jag Preste-Slåndet icke ensamt kunna
afgöra frågan, utan bör den remitteras till
Stats-Utskottet.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Jag
instämmer häruti. Denna fråga är annorlun¬
da beskaffad, än Strincllunds nyss afgjorda
motion. Om Ståndet begär rum för sitt Ar-
chiv och för Archivarien, samt tillika för¬
klarar, att Staten icke derigenom skall vid¬
kännas någon utgift, så hvarken kan eller
bör det af Stats-Utskottet afstyrkas.
Professorn m. m. Doct. Bexell: Motio¬
nen är min. Dess mer eller mindre lycka¬
de utgång kunde för mig visserligen vara
nära likgiltig, om icke utan någons förnär¬
mande den åsyftade ett ganska godt ändamål.
Jag kan aldrig betrakta vår local, och
iättigheten att den äfven emellan Riksdagar-
ne begagna såsom en förläning af våre Resp.
Bled-Ständer. Ganska ogeneradt, och utan
alt fråga oss det ringaste derom, disponera
de alla livar för sig sine localer. Och de
göra deruti ganska rätt. Men då vi nu till
ett discussionsämne inom deras Stånd fram¬
ställa frågan om dispositionsrätten af vår
local, så hafva vi ju redan högtidligen er¬
känt deras rätt att med nej eller ja godtyck¬
ligt besvara den. Väll äfven jag skulle va¬
ra mindre sorgfällig om det blifvande svaret,
om jag kunde glömma, att vi genom interes¬
se för denna local ställa oss uti ett betyd-
ningsfullt förhållande till dem, som efter oss
här uppträda i handling, om jag kunde glöm-
Den 8 December.
ina, att vi här äga ett icke obetydligt Archiv,
med till oss ifrån flydda tider öfverlemnade
handlingar, hvilka fordra att vårdas, och
vårdade öfverlemnas lill efterverlden; att
vi äge en af oss sjelfve och af väre företrä¬
dare för goda ändamål sammanskjuten Cas-
sa, som här bör förvaltas, och omsider dyr-
bare, af oss sjelfve till rummen bekostade
inventarier. Utan att just emotse möjlighe¬
ten af ett afslag på den beslutade framställ¬
ningen, vill jag väl fråga, hvart vi skulle
vända oss, om för andra åsyftade ändamål,
om för beräkningar, främmande för vårt
Stånd, man inrymde antingen en del eller
hela vår locah Det är häremot jag i Stån¬
dets Protokoll inlägger min reservation, un¬
der förnyadt yrkande, att Archivarien emel¬
lan Riksdagarne kostnadsfritt och odeladt
på sätt jag redan framställt, må begagna
Ståndets härvarande local.
H. Id. Ärkebiskopen erinrade, att frågan
nu endast vore, om Ståndet anser sig en¬
samt kunna häröfver besluta.
Contractsprosten Östberg: Sedan Högv.
Ståndet nu bifallit Stats-Utskottets Utlåtande,
hvari den i Bonde-Ståndet väckta motionen
afstyrktes, önskar jag, att Ståndet ville låta
denna fråga förfalla, på det Ståndet ej må
röna obehaget af ett afslag. Cassan kan vår¬
das ändå; inventarierna kunna qvarblifva i
rummen; och för Archivets vård är ej nö¬
digt, att någon bor på stället.
Häruti instämde Tit. Ruusj G. Nibelius
Bergqvist j Rosen.
i qG Den s December.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade, att det vore en icke obetydlig skil¬
nad emellan Strindlunds motion och närva¬
rande fråga. Enligt den förra skulle många
rum i huset upplåtas åt Fullmägtige, somför
sin befattning hade arfvoden; nu begärdes
blott förvaringsrum för ett dyrbart Archiv
och rum för Archivarien i den local, som
Preste-Ståndet sjelf begagnar. Det sednare
synes väl böra möta mindre hinder, särde¬
les om Ståndet förbinder sig att under ti¬
den underhålla rummen, utan att Staten
dermed betungas.
Prosten Stenhammar: Då jag var den
förste, som gjorde en anmärkning mot Stån¬
dets förra beslut, bör jag förklara, att jag
visserligen inser det skäliga i motionen, men
tror, att den icke af Preste-Ståndet eiisamt
kan afgöras, utan bör äfven till de andra
Stånden hemställas. Om Ståndet hänskjuler
saken till Stats-UtskoLtet, med försäkran, alt
Ståndet vill ansvara för underhållet af de
rum, som Arcbivarien bebor, så förmodar
jag, att de andra Stånden ej kunna hafva
något deremot.
Ståndet 1:0 ansåg nödigt, att för sitt
Archiv hafva en passande local, hvartill in¬
gen annan funnes ej heller någon lämpligare
kunde finnas, än Ståndets nuvarande Cans-
lirum; och
2:0 fann för sin del icke någon betänk¬
lighet dervid, att Archivarien emellan Riks¬
dagarna begagnade de rum, som af Ståndet
Den 8 December. 191
och dess Cansli under Riksdagarna nyttjas,
på det villkor, att Arcliivarien eller Stån¬
dets Archiv-Cassa må bekosta sådana repa¬
rationer, som till följe af rummens begag¬
nande mellan Riksdagarna kunde komma att
behöfvas, och ingalunda Statens medel der¬
till tagas i anspråk.
Och som Ståndet ansåg dessa frågor
böra underställas samtliga Riks-Ståndens pröf¬
ning, beslöts, att de skulle lill Slats-Utskot-
let remitteras.
§. ia.
Föredrogs Stats-Utskottels den 1 den¬
nes bordlagda Utlåtande N:o 354» i anled¬
ning af väckt motion, om tillökning i arfvo-
dena, så väl för Fullmägtige i Banken oell
Riksgälds-Contoret, som för Directörerne vid
Låne-Contoren i Götheborg och Malmö.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård och Professorn Doct. Engeström
förklarade, att de ansågo sig ej böra delta¬
ga i denna öfverläggning.
Utlåtandet bifölls.
§. i3.
Föredrogs Stats-Utskottets d. 1 dennes
bordlagda Utlåtande N:o 355, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition, angående me¬
del för undsättningar vid inträffande svåra¬
re missväxter.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård anförde: Jag vill ej yttra mig
198
Den 8 December.
om det mer eller mindre ändamålsenliga af
detta förslag, att på detta sätt bereda sur¬
rogat för Spanmåls-Credilivet, men beklagar,
att Rikets Ständer så ofta förändra sina Slats-
ekonomiska grundsatser. Vid förra Riksda¬
gen föreslogs och antogs en efter omständig¬
heterna rörlig Spanmålstull; nu vill man
hafva fix tull, hvilket synes mig strida mot
60 §. R. F.
Prosten Astrand: Jag har ej gillat det¬
ta Betänkande. Det innebär tvänne svårig¬
heter. Man vill 1:0 tvinga Kongl. Maj:t att
äfven under största nöd vidhålla tullen på
spanmål, och 2:0 binda Kongl. Maj:t, alt gö¬
ra tullen så hög som möjligt, för att vinna
medel till undsättningar. I hägge sakerna
ligger ett ondt, som kan hafva svåra följder.
Häruti instämde Tit. Agardh > Mittag j
Engeström j Hasselrot, Edvall.
Doctor Grevillius instämde med Tit. af
IVingård och Astrandj samt hemställde, om
Högv. Ståndet nu kunde afgöra denna fråga,
förr än Betänkandet om Sjötullen är afgjordt,
emedan 1 Mom. hänvisar på ett beslut om
tullen, hvilket supponeras, men ännu ej är
fattadt.
Conlractsprosten Östberg: Då Afdelnin¬
gen föreslog detta Betänkande, som blef af
Utskottet antaget, hade det tvänne saker i
syfte: 1:0 alt skilja Slaten från obehaget att
jemt anslå Grediliv för spanmålsundsättnin-
gar, då det redan gifna på 5 million R:dr
är lill en stor del förloradt för Staten, och
Den S December. ujg
2:0 att åstadkomma en beständig spanmåls-
tull, hvarigenom en rigtig och säker span¬
målshandel kunde befordras. Den fixa tul¬
lens bestämmande grundar sig på Bevillnings¬
utskottets förslag. Om en säker spanmåls¬
handel kunde etableras, skulle de handlande
under goda år köpa spanmål, för alt hålla
de behöfvande tillhanda under svåra år.
Den enskilda omtankan skulle då göra Sta¬
tens mellankomst i dylika fall öfverflödig,
och uträtta mer, än alla Magazins-inrättnin-
gar och Spanmåls-Directioner. Afdelningen
trodde sig genom detta förslag hafva gjort
ett godt verk; jag är ännu af samma öfver¬
tygelse, och önskar, att Betänkandet må
bifallas.
Domprosten Doctor Heurlin: Jag instäm¬
mer med Tit. af Wingård, och Åstrand. Stats-
Utskottet har tillstyrkt det af Kongl. Maj:t
äskade anslag för undsättningar under svå¬
rare missväxter endast villkorligt, om nem¬
ligen Rikets Ständer föreslå och Kongl. Majit
bifaller, att en oföränderlig tull å inkom¬
mande spannernål fastställes för en tid af
minst 5 år. Förslaget om en dylik fix tull
är framställdt af Bevillnings-Utskoltet, och
frågan är ännu oafgjord. Om nu antingen
Rikets Ständer icke gilla detta förslag, eller
Kongl. Majit icke bifaller den suspension af
grundlagarne, och den concession uti Kongl.
Majits höga rättigheter, som deruti föresät-
tes, då blir följden, att Slals-Ulkollels till¬
styrkande förfaller till en nullitet, och att
Kongl. Majit blir i saknad af disponible me¬
200 Den 8 December.
del till understöd för behöfvande under miss¬
växter. Det vill ej synas mig fullt passan¬
de eller Rikets Ständer värdigt att på ett
sådant sätt lägga band på Kongl. Majits fria,
beslutande rätt, eller söka aftvinga bifall till
ett beslut, som Kongl. Majit må hända fin¬
ner betänkligt att bifalla. Men äfven med
antagande deraf, att en oföränderlig Span-
nemålstull varder fastställd, synes mig Ut¬
skottets förslag kunna förenklas. De medel,
Rikets Ständer för detta ändamål bevilja,
måste af Riksgähls-Contoret utbetalas, och
ersättning bör visserligen beredas åt Conto-
ret. Man behöfver i detta afseende endast
stadga, att inflytande Tullmedel för impor¬
terad spannemål skola oafkortade tillfalla
Riksgälds-Contoret, till betäckande af und-
sättnings-creditivet, och alt desse alls icke
må sammanblandas med den öfriga Tullupp¬
börden. Dermed är väl icke mycket vunnit,
ty samma inkomst hade, fastän i annan väg
och må hända långsammare, kommit Riks¬
gälds-Contoret till godo, men detta stadgan¬
de kunde likväl tjena till en lättare Öfver¬
sigt af Statens förlust eller uppoffring för
undsättningar.
Deremot anser jag Utskottets tillägg, att,
om desse Tullmedel icke skulle förslå till
betäckande af Riksgälds-Contorets förskott,
skall bristen ovillkorligen fyllas genom åter¬
betalning af undsättningstagarne, vara i alla
afseenden förkastligt. Det inskränker Kongl.
Majits dispositionsrätt af desse medel, och
föranleder inconsequenser, som kunna blif-
Den & December20 r
Ta hårda och orättvisa. Örn jag föreställer
mig en genom importtull vedan satnlad lill-
gängelig fond, så kunna Creditivmedlen an¬
vändas huru Kongl. Majit behagar och fin¬
ner lämpligast, utan att fråga uppslår om
återbetalning. Finnas deremot inga medel
samlade, så måste återbetalning fästas som
ett vilkor för undsättningen, emedan man
icke på förhand kan beräkna det belopp,
hvartill importtullen kan uppgå. Olika und-
sättningsprinciper kunna vid serskilte miss¬
växter göra sig gällande och tillämpas. Den
ena gången kunna Creditivmedlen bortskän¬
kas, eller användas till större allmänna ax¬
heten, för att genom öppnadt tillfälle lill
arbetsförtjenst bereda understöd, en annan
gång åter måste medlen till fullo återgäldas.
Missväxter kunna vara större elier mindre,
sträcka sig lill flere eller färre provinser och
spannemåisbehofven måste antingen fyllas
genom import af utländsk spannemål, eller
ock förslå dertill landets egna tillgångar,
som blott behöfva förflyttas ifrån en provins
till en annan. I förra fallet inflyta Tullme¬
del, i sednare icke. Det är tillika möjligt,
alt partiel missväxt drabbar en fattig lands¬
ort, som vore oförmögen att till fullo åter¬
betala den undsättning Kongl. Majit ville
meddela, och som likväl blefve den som
nödgades underkasta sig detta villkor. Jag
anhåller om återreiniss af Betänkandet.
Häruti instämde Tit. Elfström och Hall¬
beck.
202 Den s December.
Doctor Grevillius: Ständerna böra väl
antaga den fixa tullen först, innan de göra
anvisning derpå.
Professor Agardh: Jag inser ej, liuru
Stats-Utskottet kan i sitt Betänkande inblan¬
da frågan om tullen, hvilken tillhör Bevill-
nings-Ulskottet. För öfrigt godkänner jag
hufvudåsigten i Slals-Utskotlels Betänkande,
att spanmålslullen bör användas till und¬
sättning i spanmålsbrist. Jag ville gerna till¬
styrka denna princip, antingen tullen blefve
fix eller rörlig; ty om den för en längre tid
gjordes gällande, skulle den lemna flere till¬
gångar, och ett förbältradt system i framli¬
den derpå kunna grundas. En värd talare
liar klandrat Magazinsinrätlningarna och på¬
stått, alt ingen nöd eller spanmålsbrist fanns
i landet, förr än de inrättades; men man
bör minnas, alt de uppkommo just för den
stora nöden i landet. Vid svårare missväx¬
ter var det då något vanligt, att många men-
niskor omkommo af hunger. Sådana olyckor
hafva ej inträffat, sedan Magazinsinrättnin-
gen hlef införd.
II. H. Ärkebiskopen och Talmannen trod¬
de sig böra intyga, att, sedan Magaziner och
Spanmåls-Directioner blifvit inrättade, ingen
sådan hungersnöd varit i landet, som förut.
Således hade under de svåra missväxterna
åren x771, 1772 och 1773, då dylika in¬
rättningar ej funnos, i flera provinser tusen¬
tals menniskor aflidit af svält, och Upland
och andra bättre lottade provinser måste ta.
Den s December. ao3
ga emot hela hushåll af nödställda från de
orter, der hungersnöden var svårast.
Contractspi osten östberg: Det har ej va¬
rit Aldelningens mening att ställa Kongl.
Majrt i nödens stund med tomma händer.
Man har först och främst anvisat de medel,
som på det gamla Creditivet inflyta, seder¬
mera hela tullen å inkommande spanmål,
och sluleligen af Riksgälds-Contoret förskott
på erforderliga medel, hvilka skulle af den
inflytande fullen ersättas. Här har blifvit
invändt, att, under tvänne conseculiva miss¬
växtår, skulle stor förlägenhet under det
sednare uppkomma; men just då skulle span-
målstullen blifva mer indrägtig, och således
mera medel blifva för Kongl. Maj:t att an¬
vända. Man har sagt, att nöden var större,
innan Kronan befattade sig med spanmåls¬
handel. Må så vara i äldre tider, då pota¬
tisodlingen var föga känd; men åren innan
Spanmåls-Directionen inrättades i senare lider,
afhördes ingen så stor nöd. Sedan Kronan
genom sin mellankomst nedslagit den priva¬
ta spannemålshandeln, utborgat och hulpit
för ögonblicket, blefvo följderna deraf en all¬
män skuldsättning och nöd i de af missväxt
hemsökte landsorterna. Hade denna omsorg
att anskaffa spannemål blifvit lemnad åt en¬
skilda, så vore välmågan i allmänhet jemna-
re; emedan nödvändigheten, att i svåra år
sjelf förskaffa sitt lifsuppehälle, skärpte om-
tankan att i de goda hafva dertill en spa¬
rad penning. Skulle nöden blifva så allmän
och stor, alt omlankan ej förslår, så skall
2o4 Den 8 December.
säkert ehristliga välgörenheten framträda och
rädda.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade sig, att undsättningar ägt rum redan
1778 eller 1779, då Rikets Ständer anslogo
en betydlig summa dertill; samt förklarade,
att lian, i afseende på förbehållet i 1 Mom.
af en oföränderlig tull å spanmål, hvilket
strider mot 60 R. F., ansåg sig icke kunna
göra proposition lill bifall på Utlåtandet.
Prosten Astrand: En proposition på bi¬
fall till Utlåtandet vore väl icke egentligen
grundlagsstridig, ty Utlåtandet säger ej, att
Kongl. Majit är förhindrad att förändra tul¬
len; men resultatet är det, att, om Kongl.
Majit ej bifaller fix tull, får Konungen in¬
tet Creditiv.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Den fråga,
som blifvit vidrörd, huru vida proposition
kunde äga rum angående en fix Spanmåls-
tull, då det enligt R. F. 60 $. vore Kongl.
Majit förbehållet att om denna tull förordna
efter omständigheterna, och frågan således ej
annorlunda än i grundlagsenlig väg borde
bebandlas, har återkallat i mitt minne nå¬
gra uttryck, som jag i min ungdom hörde
användas vid lämpliga tillfällen. Dessa lyda
så: Vestilia me terrent. Visserligen skall
den beskyllning kunna göras Högh Utskottet,
af den som finnér behag att söka anlednin¬
gar dertill, att förslaget om fix tull å span¬
mål åsyftar ingen ling mindre, än att på
indirect väg beröfva Kongl. Majit en i grund¬
Den S December, 2 o 5
lagen förbehållen rättighet. Också erinrar
jag mig, att en fråga, som den ena Stats-
magten icke längesedan gjorde den andra i
ett bekant ämne, väckte synnerlig oro hos
den sednare, och orsakade strider, som ut¬
fördes med betydningsfulla kraftyttringar,
derföre att uti framställningen ville sökas
anledning till misstanka om afsigten att obe¬
märkt undergräfva den sistnämndas i Grund¬
lagen bestämda rätt. Men jag föreställer mig,
att, om ock Utskottets förslag skulle anta¬
gas af Rikets Ständer och af dem i under¬
dånighet. föreläggas Kongl. Maj:t, sådant ej
skulle leda till några obehagliga följder, utan
Kongl. Maj:t, i fall att förslaget fanns lända
till landets gagn, finna sig böjd att gå Stän¬
dernas önskningar till möte, i hvad på ho¬
nom kunde ankomma, eller ock, i motsatt
fall, meddela Dess afslag, utan att lägga nå¬
gon vigt på hvad som i afseende å det for¬
mela kunde vara att anmärka.
I sjelfva saken tillåter jag mig att erin¬
ra, att Högh Utskottet stöder sina beräknin¬
gar af anslag till Spanmåls-Creditivet på hy-
pothetiska grunder. Det är ovisst, om Stän¬
derna gilla den föreslagna tullen till belop¬
pet, och det är jemväl osäkert, om någon
tull i missväxtår alls kommer att inflyta, i
fall att spanmålsinförseln i nödens tid blir
och måste bli tullfri. Kongl. Maj:t har ej
underlåtit att i Nåder fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet på vigten och angelägenhe¬
ten af erforderlige medel till II. Maj:ts dis¬
position, för att, i fall af olyckor och miss¬
ao6 Den 8 December.
växt, kunna utsträcka en hjelpsam liand till
nödlidandes hjelp och räddning. Om medel
beklagligen&skulle någonsin brista för delta
fall, så måste skulden hvälfvas åt det håll,
der den rätteligen är att söka.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius fann en
betänklighet äfven deri, alt de nödställda
provinserna skulle på ett eller annat sätt
gälda det understöd de fingo. Tullen skulle
läggas på varan, och den skulle de nödställ¬
de betala.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Winhard: 'Huru della förslag betraktas,
måste 60 $. suspenderas, om det skall gå
igenom. Det går ej an att bifalla Betänkan¬
det i dess närvarande skick. Förslaget, alt
inkomsten af tullen skulle användas till und¬
sättning i missväxtår, är godt, men det till¬
hör Bevillnings-Utskottet, icke, såsom här
yttrats, Stats-Ulskottet.
Utlåtandet återremitterades.
§. 14.
Föredrogs Stats-Utskottets d. 1 och 4
dennes bordlagda Memorial N:o 357, i an¬
ledning af erhållen återremiss å Utskottets
förslag lill sammanjemkning och Voterings-
propositioner i åtskilliga punkter rörande de
Extra anslagen.
Gillades.
$. i5.
Föredrogs Siats- och Ekonomi-Utskot¬
tens d. 1 dennes bordlagda Utlåtande N:o
Den 8 December. 207
36, angående Roteringsjemkningen vid Ve¬
sterbottens Regemente.
Bifölls.
16.
Föredrogs Stats- och Ekonomi-Utskot¬
tens d. i dennes bordlagda Utlåtande N:o
37, i anledning af väckt fråga, att ett Rote-
liållarne vid Vesterbottens Regemente å för¬
ra Riksdagen beviljadt anslag mätte få be¬
gagnas till qvittning och afräkning å Passe-
volanceafgiften.
Bifölls.
$• J7-
Föredrogs Stats- och Ekonomi-Ulskot-
tens d. 1 dennes bordlagda ytterligare Ut¬
låtande N:o 40, rörande dels upphörande af
postföringsskyldigheten, dels lindring i sam¬
ma onus.
Lades till Handlingarna.
£.18.
Föredrogs Stats- och Ekonomi-Utskot¬
tens den 1 dennes bordlagda Utlåtande JNT:o
41, i anledning af väckt motion, angående
lindring i staden Söderteljes besvär genom
inqvartering af tågande trupper.
Bifölls.
$. 19.
Föredrogs Stats- och Ekonomi-Utskot¬
tens d. 1 dennes bordlagda Betänkande N:o
42, i anledning af väckt motion, om rättig¬
het för skogsinnehafvare, som ej tillika dis¬
2o8 Den g December.
ponerar betet å marken, att, för skogsväx-
tens befrämjande, vexelvis uppfreda och in¬
hägna minst en tiondedel af skogsmarkens
hela vidd.
Prosten Ödmann anförde: De Högl. Ut¬
skotten hafva ansett sig böra tillstyrka Ri¬
kets Ständer j att hos Kongl. Majit i under¬
dånighet anhålla det förordnas måtte , SCc.
Hvad det förra momentet af denna till¬
styrkan beträffar, får jag anmärka, att, om
en sådan Kongl. Förordning utkora och con-
seqvent följdes, skulle ofelbart boskapssköt¬
seln i de norra provinserna, åtminstone i
vissa Socknar af Helsingland, gå alldeles un¬
der. Såsom bekant är, finnas recognitions-
skogar der till högst betydlig vidd. På des¬
sas område betas de flesta byarnes boskap.
Fäbodar äro på dem aniagdé på 3 å 5 mils
afstånd från bolstadep. Till dessa drifves
boskapen, så snart den kan å bar mark fö¬
das, och återvänder ej före hösten. Hemma
vid byarne finnes ingen eller åtminstone
högst otillräcklig betesmark, så att knappt
några få mjölk-kor kunna der för det dag¬
liga hehofvet underhållas. Skulle nu en tion¬
dedel af skogen årligen inhägnas och det
berodde af innehafvare!! eller ägaren till Re-
cognitionsskogarne att bestämma, hvarest den¬
na tiondedel skulle utstakas, sä skulle na¬
turligtvis denne ägare eller innehafvare ut¬
staka häldst den trakt, som betades, och följ¬
aktligen vore i synnerhet blottställd för å-
verkan å den uppväxande skogen af de be¬
tande
Den 8 December. 209
tande kreaturen. I Betänkandet är nemligen
icke det minsta afseende fästat vid rättighe¬
ten till mulbete, som kan vara helt och hål¬
let afsöndradt från ägande rätt till skogen.
De Respect. Utskotten hafva förklarat, att
mulbetesrättigheten j som ä desse skogars om¬
råden af misse jordägare eller boställsinne¬
hafvare utaf vas j endast grundar sig på
gammalt bruk j deruti Kongl. Majit och Ri¬
kets Ständer lärer vara obetaget att göra
inskränkning. Men denna rättighet grundar
sig på urminnes häfd, hvilket lärer vara det
samma som laga fång, och har derföre blif¬
vit innehafvarena tillerkänd och försäkrad
genom Kongl. Kungörelsen den 4 Febr. j8ii,
ehuru Recognitionsskogarne lill skatte skul¬
le försäljas. I dessa landsorter, der tillgång
på skog är tillräcklig, sättes högre värde på
belet än på skogen. Att skilja dem på ett
eller annat sätt från sin mulbetesrältighet
vore ett verkligt våld, som på många stäl¬
len skulle medföra boskapsskötselns totala
undergång. Jag får vördsamt tillstyrka af-
slag å Betänkandet.
Häruti instämde Tit. Bergqvist.
Doctor Björkman: Inom Afdelningen
och H. Utskotten blef ämnet noga öfverlagdt,
och synas mig Prosten Ödmanns anmärknin¬
gar redan vara i Betänkandet upptagna och
besvarade. Kongl. Kungörelsen af 181X an-
föres, äfvensom att den mulbetesrättighet,
hvarom här är fråga, endast anses grunda
Preste-St. Prot. 1834• Bandet XIV. 14
210
Den 8 December.
sig på gammalt sjelftaget och tills vidare til¬
låtet bruk. Ett sådant bör det icke vara
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer betaget att
upphäfva, när Statens nytta af dess upphäf-
vande är så stor och afgjord, som motionä¬
ren framställt. Den föreslagne inskränknin¬
gen i mulbetesrättigheten är för öfrigt högst
obetydlig, enär frågan blott är att bålla
i sender inhägnad, under det ^ fortfarande
få på gamla sättet begagnas.
Doctor Lindahl förklarade, alt, hvad
Tit. Ödmann anfört, på ganska många stäl¬
len skulle inträffa, om detta Betänkande an¬
togs, nemligen, att flere skulle sakna allt
bete; hvadan han instämde med samme ta¬
lare och yrkade afslag.
Doctor Ruus instämde äfven i hufvud-
saken med Tit. Ödmann. Flera hemman i
Helsingland kunna nu knappt föda sina krea¬
tur, och om de lida intrång i sin betesrättig¬
het, skola de flesta hemman på vissa orter
så försvagas, att deras undergång är nästan
oundviklig.
Contraclsprosten öhrnberg: Jag instäm¬
mer hufvudsakligen med Prosten Ödmann.
Att bruksegarne få på Recognitionsskogarne
inhägna yö:l^ ^ trädplantering tyckes vid
första påseendet gagnande, utan alt synner¬
ligen leda till någons förfång; men då man
närmare öfverväger, att denna y^del kan på
hela skogen vara den till mulbete tjenliga¬
ste y och att denna instängning af en viss
skogstrakt kan icke obetydligen ingripa uti
Den 8 December.
211
äganderätten samt beröfva hela byar en icke
obetydlig del af deras bördigaste betesmark,
så finner jag för min del ur desse, och på
de af Prosten Ödmann anförde skälen, för
betänkligt, att bifalla detta Utskottets Utlå¬
tande, åtminstone i det skick, som det för
närvarande befinnes; hvarföre jag anser det
böra återremitteras, för att undergå de mo-
dificationer, hvartill de nu gjorde anmärk¬
ningar föranleda.
Lector Laurenius: Jag instämmer med
Doctor Björkman och anser, att då förslaget
innehåller, att endast en tiondedel af hela
skogens område i sender får inhägnas, för¬
lusten i hänseende lill bete är högst ringa
i förhållande till vinsten af ny skogs upp-
fredande och tillväxt. Det lärer med viss¬
het kunna antagas, att äfven de större Re-
cognitionsskogaina och de på dessa grunda¬
de Bruksanläggningar snart skola upphöra,
så framt icke en ändamålsenligare hushåll¬
ning iakttages, hvarigenom medelst inhägnad
af de afhuggria trakterna möjlighet beredes
för framtida skogstiligång. Utskottets förslag
är både billigt och klokt. Jag tillstyrker
derföre bifall till Betänkandet.
Häruti instämde Doct. Hvasser.
Contractsprosten P. P. ■Svedelius: Af
Ilr Ströms afhandling om Skogshushållnin¬
gen är jag öfvertygad, att detta förslag är
godt och bör med allt skäl bifallas. Då blott
—:del af skogen i sender får inhägnas, men
adelar äro öppna till bete, kan man ej be¬
fara, att bete skall saknas.
212
Den 8 December.
Professor Agardh: Utskotten hafva vid
detta Betänkande afsett icke blott bruksägar-
nes interesse, utan skogarnas vård i allmän¬
het, och således troligen äfven de hemmans
bestånd, hvilka nu begagna betet. Visserli¬
gen medförer hvarje förändring några olä¬
genheter; men större, än de som här kun¬
na uppkomma, äro de, som förorsakas deri¬
genom, att skogar ne ej kunna fredas. Ut¬
skotten hafva gått en medelväg, och ^:delar
tili bete äro väl tillräckliga.
Häruti instämde Tit. Elfströmj Mittag j
Hallbeck.
Prosten Ödmann: I anledning af flere
värde Talares yttrande, att en tiondedel af
betesmarken vore en så obetydlig del, alt
den utan mulbetesinnehafvarenas synnerliga
förfång kunde inhägnas, tror jag mig böra
upplysa, att i Helsingland finnas Recogni-
tionsskogar lill 3o å 40,000 T:ds vidd, om
jag icke missminner mig. Skulle nu en tion¬
dedel af denna areal inhägnas och denna in¬
hägnad skedde just vid Fäbodeställena, så
visar det sig lätt, hurudan betesinnehafva-
renas ställning skulle blifva. Ovillkorligen
skulle de nödgas flytta sina fäbodar till en
annan trakt, och när åter denna ett annat
år instängdes, ytterligare utflytta till den
tredje och så vidare. Hela byar skulle belt
och hållet afstängas från det mulbete, de
från urminnes tid begagnat och vid hvars
gagn och nyttjande de blifvit genom flere
Kongl. Bref bibehållne. Jag upprepar ännu
en gang, att urminnes häfd är laga fång.
Den 8 December.
Ingen kan frånvinna mig en urfjell inom an-
nors område, om den är mitt hemman för¬
behållen genom urminnes häfd. Samma för¬
hållande malle väl ock gälla i afseende på
andra rättigheter, och synnerligen i fråga
om en, som så nära gäller jord och jordbruk,
som mulbete. Ofta hafva i Helsingland tvi¬
ster uppkommit om mulbetesrätt å annors
mark, men denna rättighet alltid blifvit i
sista instantien innehafvarena försäkrad. Är
det nu meningen, att en annan principskall
följas, den ena näringen uppoffras för den
andra, boskapsskötseln förstöras för Bruks-
interesset, då må man bifalla Betänkandet;
i annat fall bör det afslås. Huruvida All-
männingarne i södra Sverige, der ingen mul¬
betesrätt lärer vara åt vissa hemman tiller¬
känd, må genom den föreslagna inhägnaden
fredas från åverkan, lemnar jag derhän, e-
medan jag ej känner förhållandet derstädes;
men för Norrland är en sådan anordning
alldeles olämplig och, jag kunde tillägga, i
anseende lill skogarnes mängd obehöflig.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen an¬
såg sig böra intyga, till alla delar, hvad
Prosten Ödmann anfört, angående Norra Hel¬
singland, oell ville fästa Ilögv. Ståndets upp¬
märksamhet på svårigheten af en ekonomisk
författning, sorn är lämplig för alla orter i
det vidsträckta Sverige.
Contractsprosten J. J. Nibelius förena¬
de sig med dem, som talat tili bifall af Be¬
tänkandet; men hemställde, om icke en viss
tid borde bestämmas, under hvilken en viss
Den 8 December.
tiondedel af skogen skulle få hållas inhäg¬
nad, emedan man annars kunde för alltid
instänga den delen af skogen, der hästa be¬
tet vore.
Professorn Doct. Morén: Den collision,
som, genom antagandet af detta förslag,
skulle uppkomma emellan ägarne af Recog¬
nitionsskogen och af rättigheten till mulbe¬
tet, är ej känd i min ort och jag förmår ej
bedömma förhållandet af erfarenhet. Den
här förda stridiga discussionen gifver mig an¬
ledning att hvarken afslå eller bifalla Betän¬
kandet. Icke afslå; ty det ändamål, Utskot¬
tet afsett, är af stor vigt, icke blott för bruks¬
ägaren och riket, utan för sjelfva det betes-
behöfvande hemmanet, ty det vinner i läng¬
den derpå, att skogen fredas och vårdas.
Icke heller bifalla; ty, såsom Prostarne Öd¬
mann och öhrnberg anmärkt, T%:del af sko¬
gen skulle så kunna inhägnas, att något el¬
ler några hemman, elier deras fäbodar blef-
ve afstängda ifrån den ännu öppna delen der¬
af, Jag föreslår och yrkar derföre, att Be¬
tänkandet återremitteras, för att undergå den
modification, alt de hemman, hvilka hittills
begagnat skogen Lill bele, erkännas berätti¬
gade dertill för framtiden, och att -g^del af
skogen på så sätt skall inhägnas, alt begag¬
nandet af betet å de öfriga -^idelarne icke,
genom inhägnaden, förhindras eller försvå¬
ras för de till mulbete berättigade hemma¬
nen eller deras fäbodar: likväl med förbe¬
håll af billig jemkning i den händelse, att
fäbodarna äro så spridda öfver hela skogen,
Den 8 December.
att Yö:t^e^ deraf ej kan stängas, utan att en
fäbod är belägen inom omkretsen.
Häruti instämde Tit. StenhammarHas¬
selrot j Ahlqvist.
Doctor Björkman: Vanligen äro fäbodar
anlagda på egna skogar eller utjordar, på
det sätt, att mulbetet kan begagnas på egna
utmarker och Recognitionsskogar eller all*
männingar gemensamt. Huruvida en sådan
mulbetesrättigbet på Kronans eller Häradets
skogar är laglig eller icke, må tillkomma fä-
bodsinnehafvaren att bevisa. De flesta inne¬
hafvare af dylika lägenheter torde svårligen
kunna bestyrka sin föreburna vidsträckta
mulbetesrättigbet med annat än anförande
af gammalt bruk; understundom möjligen
med ingångna contracter. Och bör då den¬
samma försvinna, på sätt Kongl. Brefvet af
d. 16 Marlii 1824, kungjordt genom Kam-
mar-Collegium d. i4 April samma år, före-
skrifver. Finnas deremot orter, der jordega¬
re eller Boställsinnehafvare kunna visa sig
hafva haft rätt till mulbete, med elier utan
yxbörd, på grund af ägande hemmans skatt¬
läggning, eller genom särskild Kongl. Reso¬
lution, eller med åberopande af gammal
häfd', som ej utan innehafvarens verkliga li¬
dande skulle kunna uppbäfvas, så bör ju nö¬
digt motsvarande anslag af kring fäbodarna
liggande betestrakter ät sådana rättsinnehaf-
vare afsättas emot redan utgörande eller på¬
lagd ny ranta, allt i enlighet med samma
Kungörelse 2:dra Mom. och Kongl. Brefvet
d. 26 Juli 1821 4:de Mom. Alt beröfva ve¬
si6
Den g December.
derbörande en sådan verklig och på Kongl.
Författningar grundad mnlbetesråttighet är
ingalunda H. Utskottets mening med ifråga¬
varande förslag. För öfrigt måste jag emot
en värd talare anmärka, alt icke något Bruks-
interesse förestafvat eller utverkat detta Be¬
tänkande, utan endast öfvertj^gelsen om Sta¬
tens sanna fördel.
Fältprosten Edvall: Flere värde talare
hafva uttryckt, hvad jag ämnat säga. Här är
en collision emellan tvänne vigtiga inleres-
sen; likväl mera skenbar än verklig. Den
härleder sig egentligen från en mindre tyd¬
lig uppställning af Betänkandet. Både bfuks-
interesset och boskapsskötseln böra skyddas;
och utan någonderas förnärmande kunna bäg¬
ge vårdas, om Betänkandet, efter skedd åter-
remiss, erhåller det tillägg, att den, som
disponerar recognitionsskog må med dan
som begagna betets öfverenskomma om stäl¬
let j der inhägnaden skall ske och om ti den j,
hurti länge den skall vara.
Prosten Ödmann tilläde, till hvad han
förut yttrat, att äfven många Prestboställen
finnas, hvilka hafva bete endast på recogni-
tionsskogar; äfven dessa skulle, om ifråga¬
varande förslag antogs, blifva betydligen
försämrade.
Prosten Åstrand gillade sjelfva ide'en för
Betänkandet; men ville, i händelse af åter-
remiss, föreslå ett förtydligande. Rättighet
att en tiondedel i sender inhägna kunde ty¬
das så, som hade man rätt att inhägna den
Den s December. 217
ena tiondedelen efter den andra, blott det
ej skedde på en gång. Det bör beta: rät¬
tighet att hålla en tiondedel i sender in¬
hägnad.
Prosten Mittag: Det är ej det enskilda
jnteresset, bruksinteresset, utan det allmän¬
na, alt skogarne vårdas, men obilligt vore
det, alt på en gång borttaga en rättighet,
sorn blifvit åtnjuten från urminnes häfd.
Jag önskar derföre återremiss, oell att från
inhägnad må undantagas ett visst område
omkring nuvarande fäbodar, hvilket Lands-
liöfdinge-Embetet må äga, efter pröfning af
locala förhållanden, att bestämma. Man kan
visserligen inskränka betesrättigheten och
tvinga dess innehafvare att flytta sina fäbo¬
dar; men jag skulle anse ett sådant steg be¬
tänkligt.
Betänkandet återremitterades.
$. 20.
Föredrogs Stats- och Ekonomi-Utskot¬
tens d. 1 dennes bordlagda Betänkande N:o
43, angående Indelningsjemkningen i Ble¬
kinge.
Bifölls.
21.
Föredrogs Banco-Utskottels d. 1 dennes
bordlagda Memorial N:o 64, i anledning af
trenne Riks-Stånds beslut, angående åtgär¬
ders vidtagande till Riksdagens snara af-
slutande.
Lades till Handlingarna.
2l8
Den 8 December.
§. 22.
Föredrogs Banco-Utskottets d. r dennes
bordlagda Utlåtande JN:o 65, till svar å de
inom Högl. Ridderskapet och Adeln samt
Högv. Preste-Slandet framställde anmärknin¬
gar vid Utskottets Betänkande N:o 26, an¬
gående fortfarande understöd till ynglingen
Silfverstolpe.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård anförde: På de skäl, som af
Motionären och af Reservanten blifvit anför¬
da, anser jag Rikets Ständer värdigt, att öka
detta understöd till 200 R:dr årligen. Då
både far och farfar haft stora förtjenster om
Banken, är det nog knappt att anslå endast
100 R.dr åt ynglingen, då han nu skall bör¬
ja sin Akademiska bana.
Häruti instämde Tit. Poppiusj Grevil¬
lius j Engeström Elfström.
Prosten Åstrand: Sedan tvänne Stånd
redan bifallit det förra Betänkandet, vet jag
ej om vi komma längre, i fall saken går till
Förstärkt Banco-Utskott. Jag tillstyrker bi¬
fall. 100 R:dr för en studerande yngling är
ej så obetydligt, då han derjemte kan få ett
Riddarhusstipendium.
Prosten Mittag: Jag torde få fästa H.
Ståndets uppmärksamhet på reservationen,
100 R:dr ar en bagatell. Om 2 Stånd stad¬
na mot 2, må Förstärkta Baneo-Utskoltet
afgöra.
Doctor Lindahl: Det är sant, alt unga
Silfverstolpes far oell farfar varit förtjente
Den 8 December. 219
af Banken, men så hafva de ej varit utan
hederlig belöning. Hvad unga Silfverstolpe
beträffar, så har Utskottet trott, att han får
ett skäligt understöd, då han erhåller 100
R:dr årligen i tvänne år. Många Magnatsti¬
pendier äro ej större, och en obemedlad yng¬
ling anser vanligen för en lycka att erhålla
ett sådant. Om unga Silfverstolpe derjemte
måste söka sig condition, blefve han deri¬
genom ej sämre karl. Jag har ofta hört å-
beropas Statens värdighet vid frågan om gra-
tificationer och understöd; men jag anser det
äfven öfverensstämmande med Statens vär¬
dighet att hushålla. Jag vill icke tillstyrka
mer än 100 R:dr åtunga Silfverstolpe j helst
som hans mor har i pension 5oo R:dr af
Banken.
Häruti instämde Tit. Hallström.
Prosten Mittag: Det torde tillåtas mig
att anföra Reservantens ord: "Den Banco-
"Commissarierne Silfverstolpe och deras arf¬
vingar tillerkända vedergällning för de af
"deni till Banken öfverlemnade arbeten sy-
"nes i allt fall icke blifva öfverdrifven, enär
"endast för ett af dessa arbetens fortsätlan-
"de från år 1800 lill 1828 Banken måst un-
"der de sednare åren utbetala 4000 R:dr.”
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Då man ställt denna gralifica-
tion i jemnbredd med Magnatslipendier, får
jag erinra, att dessa åtnjutas gemenligen läng¬
re än i två år. Hushållning sätter äfven jag
värde på, helst när den är på sitt ställe;
320 Den 8 December.
må man tänka derpå i synnerhet, då man
organiserar Bankens embelsmannapersonal.
II. II. Ärkebiskopen och Talmannen trod¬
de sig böra upplysa, att nu, sedan många
Läroverk blifvit förbättrade, många nya in¬
rättade, utvägen till condition är långt min¬
dre öppen än förr. Knappt en ibland io sö¬
kande lyckas alt erhålla condition, hvilket
hvarje Akademisk lärare kan intyga.
Professorn Doct. Morén: Jag vidhåller,
hvad jag förra gången yttrat i sjelfva saken,
och anmärker blott, att Enkefru Silfverstol-
pes pension utgår ej af Banken, utan af
Bancoljenslemännernas enskilda Pensions-
Cassa.
Då meningarne voro delade och vote¬
ring äskades, framställdes följande propo¬
sition:
Bifaller H. Ståndet Banco-Ulskoltels Ut¬
låtande N:o 65? Den det vill, lagge Ja; den
det icke vill, lagge Nej; vinner Nej, så be¬
stämmes understödet lill 200 R:dr årligen,
och Utlåtandet gillas i öfrigt.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att Contraproposilionen bief med 26
Nej emot 20 Ja anlagen.
§. 23.
Föredrogs Banco-Ulskottets d. 1 dennes
bordlagda Betänkande N:o 66, i anledning
af åtskillige inom lliks-Stånden väckte mo¬
tioner, om beviljande af pension för aflidne
Kamereraren J. fVallmos Enka och Barn.
Bifölls.
Den s December. 221
§. 24.
Föredrogs Bevillnings-Utskottets den 1
dennes bordlagda Memorial N:o 46, i anled¬
ning af från Högl. Ridderskapet och Adeln
erhållen återremiss å Utskottets Betänkande
N:o 36, angående verkställigheten af Rikets
Ständers beslut, att Sportlarne inom Kongl.
Maj:ts Cansli hädanefter skola utgå till Kro¬
nan såsom Chartae Sigillatre-afgift.
Lades till Handlingarna.
Prosten Astrand ville reservera sig, e-
liuru han fann, att Utskottet ej kunnat nå¬
got åtgöra, då 3 Stånd redan bifallit det
förra Betänkandet.
25.
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
d. 1 dennes bordlagda Betänkande N:o 3o,
öfver väckta motioner, om ändringar i nu
gällande föreskrifter, angående deltagnings*
skyldighet i kyrko* och prestgårdsbyggnad.
Bifölls.
$. 26.
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
d. 1 dennes bordlagda Betänkande N:o 3r,
öfver väckt motion, om upphäfvande af nu
gällande föreskrifter om husbyggnad å hem¬
man på landet.
Bifölls.
§. 27.
Föredrogs Lag- och Ekonomi-Utskottens
d. x dennes bordlagda Betänkande N:o 32,
222 Den 8 December.
i anledning af väckt fråga om skyldighet för
Rikets Hofrätter och Collegier alt vid hvar¬
je Riksdag inkomma med Utlåtanden Öfver
Lagstiftningens verkningar.
Bifölls.
§. 28.
Föredrogs Allm. Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets d. 1 dennes bordlagda Utlåtande
N:0 i3y, i anledning af väckta motioner, om
reglering, dels af den till Stapelstäderne ut¬
gående tolag, dels af de så kallade Stadsan-
delarne i Uppstäderne.
Doctor Björkman anmärkte, att i 1 Mom.
sid. 9 insmugit sig ett litet fel. Det heter
nemligen: en sä beskaffad undersökning —
— —• som af Commerce-Collegium och fö¬
renämnde Comiterade blifvit föreslagen ;
men af reciten synes, att Commerce-Colle¬
gium ej föreslagit en sådan undersökning,
hvadan det endast borde heta: som af före¬
nämnde Comiterade blifvit föreslagen.
Utlåtandet bifölls.
§. 29.
1
Föredrogs Allm. Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets d. 1 dennes bordlagda Betänkan¬
de N:o i38, i anledning af väckte motioner,
om utvidgad sågningsrätt å så väl skattlag-
de som husbehofs sågqvarnar.
Doctor Lindahl anförde: Då det ärskat-
temannen enligt författningarna tillåtet eller
ej fölbudet att hugga sin skog och föryttra
den, är det inconsequent, alt det är honom
Den 8 December. 2a3
förbudet att förädla sin huggna skog på egna
sågar. Sant är, att denna rätt kan vinnas
genom anmälan hos Konungens Befallnings¬
hafvande och efter syn; men kostnaden der¬
vid är så stor, att månge derföre nödgas af¬
stå derifrån. Jag hemställer, om ej, då rät¬
tigheten att nedhugga skogen är obegränsad,
äfven rättigheten att såga borde vara obe¬
gränsad.1
Betänkandet bifölls.
$. 3o.
Föredrogs Lag-Utskottets den 4 dennes
bordlagda Betänkande N:o i63, öfver Hr
jFr. L. Rosenqvists motion, om upphäfvande
af 4 punkten i Kongl. Brefvet den 22 Mars
i8o3.
Bifölls.
§. 3r.
Föredrogs Lag-Utskottets den 4 dennes
bordlagda Betänkande N:o i65, i anledning
af så väl Kongl. Maj:ts Nåd. proposition till
Rikets Ständer, angående ändring i 5 Cap.
1 Missgernings-Balken, som ock de i sam¬
manhang härmed väckta motioner.
Prosten Astrand: Jag vet visst, alt en
Kongl. Proposition ej kan antagas med för¬
ändring, utan måste bifallas eller afslås.
Men jag ser ej, att någon motion blifvit
väckt, som föreslagit, hvad Lag-Utskottet
här tillstyrkt; hvadan jag tviflar, om Lag-
Utskottet varit berätligadt alt framställa det¬
ta förslag.
■2 2 4 Den g December.
Doctor Lindahl: Ingen lärer tunna för¬
neka , ja ens betvifla, alt Konungens höga
person både nu är och alltid måste förblif¬
va lika helig, som den var, då lagen om
lasteligt tal och skrifsätt emot Konungen stif¬
tades, och då förslag lill denna lags förän¬
dring vid Riksdagen år 1823 gjordes. När
detta å ena sidan betraktas, och å den an¬
dra tillika tages i betänkande, att antagan¬
det af denna Lagförändring skulle öppna ett
obegränsadt fält för godtycket, jag må ej
säga orättvisan, förföljelsen och våldet, så
länge det icke är på det nogaste förklaradt
och bestämdt, hvad som menas och bör me¬
nas med lasteligt tal och skrifsätt emot Ko¬
nungen; så synes det vara betänkligt och
vådligt att antaga den i nåder föreslagna
lagförändringen, ehuru philanthropisk den än
må vara. Det synes, säger jag, vara vådligt;
ty följderna af en lagstiftning, sådan som
den 1111 föreslagna, kunna aldrig beräknas,
när fråga är om den aflägsna framtiden,
och förr äro dessa betänkliga följder visst
icke att befara. Jag röstar således för bi¬
fall till Högh Utskottets Betänkande till dess
förra del, att icke antaga den Kongl, propo¬
sitionen, men afstyrker bifall till Utskottets
Betänkande i sednare delen, der en mitige-
rad straffbestämmelse i 1 §. af 5 Cap. Miss-
gernings-Balken föreslås; ty det synes mig
ganska sannolikt, ja nära ofelbart, att, med
antagande af en sådan lagförändring, det
Svenska folket, som kallar sig Constitutio-
nelt,
Den 8 December. 2 25
nelt, någon gång i framtiden skulle nödgas
sucka öfver saknad af all yttranderätt i tal
och skrift: men då jag anser det vara min
pligt, såsom Representant, att åt efterkom¬
mande förvara denna dyrbara rättighet; så
förenar jag dermed äfven den innerliga ön¬
skan och oeftergilliga fordran, att denna rät¬
tighet alltid bör med hofsamhet, måtta och
vishet begagnas — och må delta lända mig
till ursägt.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade, att Utskottets förslag icke innehöll
någon ny definition på brottet, utan endast
en annan straffbestämmelse.
Prosten Mittag: Lag-Utskottet har med
största sorgfällighet behandlat detta ämne.
Utskottet har sig väl bekant, att det ej har
motionsrätt; men på grund af de många in¬
lemnade motionerna, som voro af den mest
vidsträckta beskaffenhet, hade Utskottet kun¬
nat framställa hvilket förslag som helst. Ut¬
skottet trodde sig böra stadna viddetta, som
icke är i strid med eller åstadkommer rubb¬
ning i öfriga Lagens rum. Man bar velat
försvara det gamla, för att hålla Majestätet
i helgd; men den gamla straffbestämmelsen
står ännu qvar, endast med ett tillägg, som
gör en lindring i vissa fall möjlig, och så¬
ledes äfven för mindre svåra förseelser af
samma art gör lagen tillämplig. Man har
anmärkt, att det borde bestämmas, hvad som
menas med lasteligt talj och dervid åbero¬
pat den Franska Lagen; men i Gode pénale
Preste-St. Prot■ i834■ Bandet XIV- iå
2 26 Den 8 December.
finnes ingen sådan definition. Med ali akt¬
ning för Hr Hjertås och Anders Daniels¬
sons lagkunskap, hafva de misstagit sig. Hvad
straffbestämmelsen angår, är den i Franska
Lagen ej strängare, utan lindrigare, än i
Utskottets förslag.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Propositio¬
nen angår Kongl. Maj:ts egen höga person.
Den är ock ett uttryck af Kongl. Maj:ts egen
vilja och tänkesätt. Qualificationen af brot¬
tet är oförändrad, enligt gamla Lagens orda¬
lydelse. Straffet endast är mildradt. Den
slutkonst, att en mildrad Lag kunde i en
framtid leda lill hårdare behandling af de
brottslige, hvijar på slipprig grund. Låtom
oss tala öppet. De hafva' funnits, som i bak¬
grunden af förslaget velat förespegla någon
afsigt, att uti ett mildare ansvar finna en
ursäkt för anklagelser, hvilka möjligen kun¬
nat hållas tillbaka af en i vissa fall ända till
grymhet öfvergående bestraffning. De som
tänka och tro sådant, hafva visserligen sina
skäl alt ogilla förslaget. För min del är jag
lycklig, att ej plågas af dessa mörka före¬
ställningar, hvilka vore högst smällande för
min känsla. Jag gör mig ej annat begrepp
om den föreslagna lagen och dess mening,
än dess bokstaf antyder. För mig visar det
sig klart, att den är mildare än den gamla.
Då den höge person, det närmast angår,
önskar förändringen, inser jag icke för min
del, hvarföre ett nekande svar borde med¬
delas.
Betänkandet bifölls.
Den 8 December. 227
Häremot reserverade sig Tit. Lindahl *
Stenhammar j Östberg ödmann.
§. 32.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen hem¬
ställde, om Ståndet nu ville välja ny Supp¬
leant för sin Fullmägtig vid Rikets Ständers
Banks Låne-Contor i Malmö, i Prosten Kal¬
lenbergs ställe.
Domprosten Doctor Heurlin ansåg Pro¬
sten Kallenberg hafva haft rätt alt välja, an¬
tingen att blifva Suppleant för Revisorn vid
Låne-Gontoret eller för Fullmägtigen.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen:
Mig förefaller det, som vore Ståndets val af
mera vigt, än Stiftets; men jag var ej i si¬
sta Plenum tillstädes, och känner ej, huru
H. Ståndet ansett saken.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Ståndet beslöt då, att nästa
Plenidag anställa val tiil ny Suppleant. Jag
vet ej, om Ståndet nu vill frångå sitt beslut.
Professor Agardh: Jag anser Prosten
Kallenberg hafva haft full optionsrätt, och
finner ej i hans bref en bestämd afsägelse,
utan snarare en hemställan. Jag var ej när¬
varande, då beslutet om nytt val fattades.
Professorn Doct. Engeström: Mig synes,
som kunde Prosten Kallenberg ganska val
vara Suppleant för Revisor denna gången,
och ändå vara andre Suppleant för Fullmäg¬
tigen, vid hvilken befattning han sannolikt
ej behofv.es, förr än Revisionen redan blif¬
vit verkställd.
228 Den 8 December.
Professorn m. m. Doct. Bexell: Beslut
om Supplementsvalet fattades visserligen si¬
sta Plenidag; jag kan således häremot icke
yttra ett enda ord. Undgå kan jag likväl
nämna det jag i hög grad känner obehaget
af att Högv. Ståndet nu för 5:te gången nöd¬
gas gå att med sitt förtroende, sin votering,
irra af och an öfver hela tragten omkring
Malmo, och allestädes mötas med afslag.
Jag skulle derföre hafva önskat att före va¬
let någon af våre Ståndsbröder ifrån Skåne
baft godheten att genom brefvexling så för¬
bereda ärendet att vi icke äfven nu pericli-
terade enahanda afslag ifrån den valde, som
de förra gångerne.
Till följe af Ståndets redan fattade be¬
slut skulle val på e. m. anställas.
§. 33.
Anmälde H. H. Ärkebiskopen och Tal¬
mannen, att, enligt tillkännagifvande af H.
Exc. Hr Grefven och Landtmarskalken, Ple¬
num hos Högh Ridd. och Adeln kommer alt
hållas Lördagen d. i3 dennes e. m., för att
välja Ledamöter till Förstärkt Conslitutions-
Utskott; och anmodades fördenskull H. Stån¬
det att vara betänkt på samma val till sam¬
ma dag.
34.
Skriftligen hade Contraclsprosten P. G.
Svedelius hos H. H. Ärkebiskopen och Tal¬
mannen anmält, alt hans hemresa, i anseen¬
de lill svårt väglag, upptagit 8 dagar af hans
Den 8 December e. m. 229
permissionstid, hvadan han fann sig föran¬
låten att hos H. Ståndet anhålla om prolon¬
gation deraf på 3 veckor.
Beviljades; och skulle prolongationen
beräknas från d. 1 1 dennes, då den förut
meddelade permissionen går lill ända.
§. 35.
På derom gjord anhållan beviljades per¬
mission på tre veckor, åt Domprosten Doct.
Lidman från den i5 dennes, samt åt Con-
tractsprosten P. P. Svedelius och Doctor
Nibelius från den 22 dennes.
Ståndet åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem
P. A. Sonden.
Plenum kl. \ 6 e. m.
$. 1.
Justerades Protokollet för den 4 Do*
cember.
Vid Protokollet för e. m. §. 2, och öf-
verläggningen om 162 Bevillnings-Förord-
ningen, anmälde Prosten Astrandalt han
dervid ej varit närvarande.
Sedermera justerades Protokollet för d.
10 November $. 19.
23o
Den 8 December e. m.
§. 2.
Sedan Prosten och Kyrkoherden Mag.
Kallenberg ^ som blifvit utsedd till Andre
Suppleant för Ståndets Fullmägtig vid Rikets
Ständers Banks Låne-Contor i Malmö, till-
Lännagifvit, att han förut blifvit vald till
Revisors Suppleant vid samma Låne-Contor,
utsåg Ståndet till Andre Suppleant, i hans
ställe, Stads-Comministern i Malmö J. P.
Hollenius.
§. 3.
Prosten ödmann uppläste följande Me¬
morial:
Riksdagsordningen stadgar i 4y af t
uti Ståndens Plena böra föredragas först de
för Riks-Ständen gemensamma ärenderna och
sedermera hvarje Stånds enskilda alla i den
ordning de j hvart slag för sig j inkommit
sä framt ej Stånden derom annorlunda för¬
ordna. Yid den Talmans-conclav, som föregår
plena, böra Hrr Talmän med biträde af Stån¬
dens Sekreterare sins emellan öfverenskomma
om följande dagens föredragningsämnen; men
om sjelfva ordningen, i hvilken målen skola
upptagas, är redan stadgadt. Inseende både
nyttan och nödvändigheten deraf, att en sådan
ordning följes, har Högh Ridd. och Adeln i
28 §. af Riddarhus-Ordningen intagit det
stadgande, att för hvarje plenum bör sedan
Talmansöfverläggningen för sig gått, ge¬
nast uppgöras en särskild föredragningslista j
hvaraf en afskrift under påstående' plenum
bör vara uppsatt i Riddarhussalen j derå al¬
Den 8 December e. m. a3i
la förändringar i föredragningsordningen,
hvarom Ståndet kan öfverenskomma skola
genast anmärkas. En sådan anordning har
hitintills saknats inom det Högv. Ståndet;
hvarföre jag vågar vördsamt föreslå, att i
afseende på detta Riks-Stånds öfverläggnin-
gar ett enahanda stadgande för föredragnin¬
gen, som det hos Högh Ridd. och Adeln nu
gällande, mätte antagas, så att hädanefter
en föredragningslista, på lika sätt uppgjord,
alltid under påstående plenum finnes upp¬
satt i Högv. Ståndets Sessionsrum.
Då denna fråga icke är af allmän be¬
skaffenhet, utan blott rörer införandet af en
viss ordning i föredragningen inom detta
Riks-Stånd och således kan, enligt R. O. 49
§. 2 morn., genast afgöras, hemställer jag lill
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen samt det
Högv. Ståndet, om beslut i ämnet icke kun¬
de nu straxt, utan remiss till Ståndets en-
skildta Utskott, fattas.
Häruti instämde Tit. Laurenius j Dahl¬
grenLignell j Lindahl Risberg Af zelius j
Rosen.
Domprosten Doctor Holmström: Då jag
bar något skäl att förmoda det anledningen
till Prosten Ödmanns motion blifvit hämtad
af min begäran sisth Plenidag, att Stats-Ut-
skottets Memorial N:o 357 mätte få hvila på
bordet, anser jag mig först skyldig det Högv.
Ståndet den förklaring, alt denna min begä¬
ran, härledd af öfvertygelse örn dess full¬
komliga oskadlighet, alldeles skulle hafva
uteblifvit, om jag haft minsta skäl alt miss¬
282 Den 8 December e. rn.
länka, det densamma skall i Högv. Ståndet
väcka någon oro, eller förorsaka någon men¬
lig tidsutdrägt i afgörandet af ett vig ti g t
ärende; ja, jag skulle, ehuru det varit nå¬
got formstridigt att på e. m. afgöra en sak,
som på f. m. blifvit begärd på bordet, ej
hafva tvekat alt, med bifall af de Ledamö¬
ter, som i min begäran instämt, frånträda
nain Riksdagsmannarätt i fall jag funnit mig
härigenom hafva kunnat tillskynda Högvörd.
Ståndet någon tillfridsställelse. Nu uppkom
jag ej i Ståndet på e. m. förr, än discussio-
nen härom var slutad, och kunde således ej
tillkännagifva hvarken mina skäl eller mitt
begifvande. Någon ursäkt för min underlå¬
tenhet alt före sista Plenidagen hafva tagit
kännedom af det ifrågavarande Memorialet,
hvarföre jag Önskade detsamma för andra
gången bordlagdt, torde jag ock få hemta
deraf, att detta Memorial var ibland de sed¬
nast till H. Ståndet inkomna och således ic¬
ke, ens till följd af en sådan föred ragn ings-
ordning, som motionären nu föreslagit, skul¬
le hafva förekommit på hela den dagen,
hvarken i för- eller eflermiddags-plenum.
Mellertid är det för mig en verklig hugnad
att hafva erfarit, det den sednare bordlägg¬
ningen i detta Stånd alldeles icke ensam hin¬
drade omröstningarne i detta mål i förstärk¬
ta Stats-Utskottet förliden Fredag, emedan
Memorialet dä icke ens hade blifvit föredra¬
get i alla de öfriga Stånden, ännu mindre
var afgjordt till votering. Så mycket om
den sannolika anledningen lill den väckta
Den 8 December e. m.
a33
motionen. Hvad åter sjelfva saken vidkom¬
mer, så måste jag erkänna, att den föreslag¬
na föredragningslistan synes mig alldeles öf¬
verflödig, ingalunda af något behof eller
erfarenhet påkallad. Så mycket jag både un¬
der denna och nästlidne Riksdag inhämtat,
har Ståndets vördade Talman aldrig under¬
låtit att föredraga målen i den ordning, de
inkommit, hvarom en hvar af den i allt fall
redan befintliga bordslistan kunnat öfvertyga
sig, och då någon afvikelse derifrån varit
för de vigtigare målens skyndsammare be¬
handling nödig, har alltid hemställan derom
förut blifvit gjord och Ståndets bifall inhäm-
tadt. Samma förtroliga communicationssätt
mellan Talemannen och Ståndet synes mig
ock hädanefter inom detta Högv. Stånd va¬
ra det lämpligaste, det värdigaste och för
ärendernas fortgång det mest ändamålsenli¬
ga, hvarföre jag vördsamt afstyrker bifall
till motionen.
Contractsprosten Östberg: Det tillhör ej
mig att uppge motivet till Tit. Ödmanns mo¬
tion; men icke blott jag, utan flera andra af
Ståndets Ledamöter hafva för längesedan ön¬
skat en föredragningslista, för att ej behöf¬
va draga med sig så stora luntor i Plenum.
Prosten Astrand: Jag kan ej helt och
hållet instämma i Tit. Ödmanns motion. För¬
slaget kunde väl leda till en viss ordning,
men den kunde ofta bli besvärlig. Man nöd¬
gades då ej sällan att dröja med de vigti¬
gare målen, som behöfde företrädesvis en
skyndsam handläggning. Modificationer i
234 Den 8 December e. m.
förslaget behofvas åtminstone; hvadan det ej
bör antagas genast, utan gå till Ståndets en¬
skilda Utskott.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Då fråga blifvit väckt om den
andra bordläggningen af Slats-Utskoltets Me¬
morial j\T:o 35^ och hänsyftning gjord på en
discussion i eftermiddags-plenum d. 4 Dec.,
hvilken med Ståndets samtycke ej blifvit in¬
tagen i Protokollet, torde tillåtas mig erin¬
ra, att detta Memorial af mig på f. m. före¬
drogs endast på Prosten Åstrands begäran,
i förmodan, att omröstning öfver de extra
anslagsfrågorna följande dagen kunde komma
att ske i Förstärkta Stats-Utskoltet; men om,
enligt Prosten Ödmanns förslag, man skulle
vid föredragningen nödvändigt följa samma
ordning, i hvilken målen inkommit, hade
samma Memorial den dagen alldeles icke kun¬
nat företagas, utan först i dag, då det äfven
blifvit afgjordt. Hvad Tit. ödmanns motion
beträffar, hemställer jag till Ståndet, om det
vore rätt att genast afgöra den, ulan att hö¬
ra Ståndets enskilda Utskott.
Prosten Ödmann: Min motion är egent¬
ligen föranledd af Grundlagens föreskrift.
Der tillätes i alla fall Talmannen, med Stån¬
dets samtycke, att göra undantag. Det vore
bidragande till en god ordning, om man af
en lista kunde se, hvilka mål skola i ett
Plenum förekomma. Hvarföre frågan skulle
remitteras till Ståndets enskilda Utskott, in¬
ser jag ej, då 4f) §• R- O- säger, alt sådana
mål, sorn delta, kunna genast afgöras.
Den 8 December e. m. 235
Comminister Dahlgren: I hufvudsaken
instämmer jag med Tit. Ödmann. Det är ej
frågan, att inskränka Talmannens rätt; utan
vår önskan är blott att veta, hvilka mål för
hvar dag förekomma. Att hänvisa frågan till
vårt enskildta Utskott, synes öfverflödigt, då
den ej fordrar synnerligt hufvudbry.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: In¬
om ett Stånd , der Ledamöterne kunna efter
behag infinna sig eller vara borta och der
de närvarande äro stundom några hundrade,
stundom ganska få, är det af vigt, alt kän¬
na, hvilka ärender hvarje dag förekomma,
på det Ledamöterna må hafva fritt val att
inställa sig eller icke. Inom ett Stånd, der
alla, som icke hafva förfall, höra vara när¬
varande, är behofvet af en föredragningsli¬
sta mindre stort. Vöre ändamålet det, att
Ledamöterne ej skulle behöfva medtaga alla
bordlagda Betänkanden, så vinnes det icke,
om ej listan är uppsatt under föregående
plenum eller meddelad i anslaget. I ilet fal¬
let instämmer jag med Tit. Ödmann och
Dahlgrenj, att jag undanbeder mig remiss
till Ståndets särskilda Utskott. Delta kan
ändå afgöras mellan Ståndet och dess Talman.
Häruti instämde Tit. Mittag> Hallbeck
Ahlqvist.
Domprosten Doctor Heurlin: En dylik
föredragningslista hade varit mera behöflig,
då alia Betänkanden voro skriftliga. Nu,
sedan alla blifva tryckta och utdelas till Le¬
damöterna i Ståndet, är vinsten af en sådan
a36 Den 8 December e. m.
lista mindre. Om Ståndet vill vidtaga nå¬
got beslut i anledning af den väckta motio¬
nen, anser jag den böra remitteras till Stån¬
dets enskildta Utskott, emedan den behöfver
modificationer, utan hvilka Ståndet ofta skul¬
le hindras att skyndsamt företaga vissa vig*
tigare inål.
Doctor Nibelius: I hufvudsaken förenar
jag mig med Tit. Ödmann. Ehuru alla Be-
tänkanden nu tryckas och utdelas, äro de
på en gång bordlagda ofta så många, att man
stadnar i villrådighet, hvilka man skall med¬
taga, och finner sig besvärad af att medföra
alla. Modificationer kunna dock göras i Pro¬
sten Ödmanns förslag, och jag anser derföre
nyttigt och tjenligt alt remittera den till
Ståndets enskildta Utskott.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen hem¬
ställde, om han såsom Talman i något af¬
seende felat, och derigenom gifvit anledning
till motionen. Han hade alltid följt den ord¬
ning, i hvilken Betänkanden inkommit, och
alltid inhämtat Ståndets samtycke, då skäl
syntes, att, för något vigtigare mål, afvika
derifrån. Hvilka mål, som kunna förekom¬
ma, synes alltid af bordlistan, men huru
långt man kan hinna om dagen, kan aldrig
på förhand bestämmas; ty någon gång kan
ett enda Betänkande fordra en hel dag, och
en annan gång kunna på samma tid 20—3o
afgöras.
Prosten ödmann förklarade, att han all¬
deles icke haft för afsigt alt klandia den
Den s December e. in.
ordning, som hittills blifvit följd, utan med
sin motion blott åsyftat att stadga en, som
i bans tanka vore ännu bättre.
Prosten Astrand: Om vi bifalla motio¬
nen utan förändring, binda vi oss allt för
mycket. Ridderskapet och Adeln har genom
ett dylikt stadgande i sin Riddarhus-Ordning
hindrat sig ganska mycket och jag tillskrif-
ver deras beslut en stor del i denna Riks¬
dags långvarighet.
Häruti instämde Tit. Ruusj Mittag.
På Biskop Thyselii begäran blef motio¬
nen lagd på bordet.
$• 4-
Den af Contractsprostarne Hallström och
Nordin afgifna Berättelse, om granskningen
af Preste-Ståndets Archiv-Cassas förvaltning
och Räkenskaper, blef af Tit. Nordin aflem-
nad och lades på bordet.
$. 5.
Föredrogs Constitutions-Utskottets d. 4
dennes bordlagda Memorial ]NT:o 5y, till Bor¬
gare-Ståndet, i anledning af dess återremiss
på Mern. N:o 3c), med föreslaget tillägg vid
28 $. Regerings-Formen.
Lades till Handlingarna.
6.
Föredrogs Constitutions-Utskottets d. 4
dennes bordlagda Memorial N:o 58, i anled¬
ning af återremisserna på Meni. A:o 4°> nietl
Den $ December e. m.
förslag, som åsyfta Tryckfrihets-Förordnin-
gens återbringande till dess ursprungliga skick.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård anförde: Då jag sett och hört
så mycket klander mot detta Betänkande,
anser jag mig höra förklara, hvarföre oell
huru jag deltagit i detsamma. Det är kändt,
att jag med Utskottet ansett Domstol böra
afdöma brott mot Tryckfrihets-Lagen, såsom
dem mot annan allmän Lag. Ännu är jag
icke öfvertygad om ogrunden af min mening.
Men denna är icke antagen af pluraliteten i
Riks-Stånden. Fortfara således Stånden vid
nästa Riksdag i sin, förkastas Betänkandet
då. Men förr hör det ej ske, emedan 56
och 81 §§. R. F. och 2g R. O. med like or¬
dalag deruti sammanstämma, att öfver de
förslag, Constitutions-Utskottel vid en Riks¬
dag afgifva, Rikets Ständer ej förr än den
nästföljande Riksdagen må besluta. Om än
olägligt för brådskan och rörelsen, är detta
återhåll i Grundlagen otvetydigt nedlagdt,
och det, såsom mig synes, med vis förtanka.
Ali den harm', som förhäfvit sig mot Ut¬
skottets åtgärd, kan det således afleda till
Grundlagen, och om också illa lönadt för sin
ståndaktighet, dock vara tillfredsstäldt i med¬
vetandet, att hafva fullgjort sitt kall, såsom
Constitutionens vårdare, hvad ock dess namn
innebär.
Då här gäller en hufvudsaklig grund¬
sats af oberäknelig vigt för Statsskickets be¬
stånd, och föremålet, på hvilket den nu blif¬
vit tillämpad, den periodiska Pressens lega¬
Den 8 December e. tn.
la behandling, är i våra dagar Statslärans
ömtåligaste ämne, har jag ansett bättre vara,
att för dagen fördömas såsom envis, än med
en falsk eftergift förhasta den vigtiga frå¬
gans afgörande förr än laga tid dertill är
inne. Jag är dock icke den för andras me¬
ningars insteg slutne puristen; icke heller
jäfvar jag Constitutions-Utskottets åliggande,
att, om ske kan, jemka Utskottets förslag
efter Ståndens meningar, så vidt det förra
icke genom de senare, såsom nu är fallet,
rent af upphäfves. Jag har bevisat det in¬
om Utskottet genom min åtgärd vid några
af dess vigtigare Betänkanden; men min af¬
sigt dervid har varit, mindre alt vinna gunst
inför opinionen, än att låta de stora frågor-
ne rigtigt få kämpa ut lill vinst eller för¬
lust i meningarnes tornerspel. Då jag såle¬
des förfarit med öfverläggning, är det omöj¬
ligt för hvilka invectiver som helst, att rub¬
ba mig ur den lugna fattning, hvarmed jag
anser denna fråga.
Är stormen väl förbi och komma lug¬
nare dagar, torde det blifva på liden, att se
till, om man icke kunde förbättra den fel-
agtiga Juryinrättningen, hvartill Stånden väl
nu gifvit befallning, men icke förslag. Hvad
annat straffdomar kunna uträtta, icke gifva
de inspiration af arbetslust och tankar.
Prosten Åstrand: Jag förklarar, att jag
instämmer med Reservanterna. Jag tror ej,
att ett Utskott, som af Grundlagen är tyd¬
ligen ålagdt alt sammanjemka Ståndens be¬
slut, kan göra Grundlagen till en sådan vax-
2^0 Den 8 December e. m.
näsa, alt ett uttryckligt stadgande i en §.
skulle hafva mindre kraft, än ett sådant i
en annan. Allt beror här af ordet besluta
hvilket jag ej kan förstå på samma sätt sorn
Tit. af Wingård. Det fordras tvänne Riks¬
dagars beslut, för att åstadkomma en grund¬
lagsförändring; detta är den återhållande
kraften, som ej hör eller kan finnas i en
Constitutions-Ulskoltet gifven rättighet att
vägra en sammanjemkning af Ståndens ge¬
mensamma tankar. Memorialet bör återre¬
mitteras, med föreläggande för Utskottet, att
inkomma med ett jemkningsförslag.
Häruti instämde Tit. Nordin.
Domprosten Doctor Heurlin: Som jag
fattat icke blott ordalydelsen, utan andan
och meningen af våra grundlagar, så fordras
för att deruti åstadkomma förändring, utom
Kongl. Maj:ls höga sanction, först och främst
att Constilutions-Utskottet dertill framlemnar
förslag och sedermera att samma förslag vid
2:ne på hvarandra följande Riksdagar af Stän¬
derna gillas och godkännes. Den fria pröf¬
ning som tillkommer Ständerna vid den Riks¬
dag, då frågan väcktes, de gemensamma tan¬
kar hvarje Riks-Stånd äger yttra och till
Utskottets förnyade handläggning återremit¬
tera, äfven som den sammanjemkning af de
stridige meningarne, som åligger Utskottet,
skulle sakna all betydelse och vara helt och
hållit ändamålslöse, om Ständerna icke för¬
mådde utverka förändring uti eller förka¬
stande af Utskottets ursprungliga förslag.
Con-
Den 8 December e. m. 241
Conslitutions-Utskottet och Rikets Ständer
böra med gemensam vilja samman verka, in*
gendera äger ensam eller oberoende af den
andra Auctoriteten att härom besluta. Det
gifves således 2:ne motsatta ytterligheter atö
undvika, bägge af lika vådlig beskaffenhet.
Den ena vore, om ConsLilutions-Utskottet|äg-
de makt, att, tvärtemot Rikets Ständers ut-
tryckliga förklaring, till grundlagsenlig be¬
handling vid en blifvande Riksdag framtvin¬
ga ett grundlagsförslag, som vid den före¬
gående blifvit förkastadt. Constitutions-Ut-
skottet skulle derigenom förvandlas ifrån att
vara grundlagens vårdare, till förmyndare
för Rikets Sländer, som blefvo omyndige,
och då hade Constitutions-Utskottet verkligen
vuxit Ständerna öfver hufvudet. Den andra
lika vådliga ytterligheten vore, om Rikets
Ständer kunde aftvinga Conslitutions-Utskot¬
tet något grundlagsförslag, som Utskottet för
sin del ogillade, hvarigenom dess pröfnings-
rätt skulle tillintetgöras. Då jag nu tilläm¬
par denna allmänna åsigt på ifrågavarande
Betänkande, så vill det synas, som Utskottet
kastat sig på den förra ytterligheten, och
frånkänt Ständernas gemensamma tankar allt
inflytande på de framsLällde grundlagsförän-
dringarne. Härtill har Utskottet varit så
mycket mindre befogadt, som Utskottet sjelf-
myndigt, ulan ringaste anledning hvarken af
frågans natur eller grundlagarnes stadganden,
sammanbundit 2:ne olikartade förslag, det
om indragningsmaktens upphäfvande och det
Preste-St- Prot. 1834• Bandet XIV16
24 2 Den 8 December e. m.
om Tryckfrihetsmålens öfverlemnande till
laga Domstol, och gjort förändring i sednare
fallet till villkor för den förra. Uti nu gäl¬
lande Tryckfrihets-förordning stå desse fö¬
reskrifter bestämdt åtskiljda och afhandlas
jemväl i olika paragrapher. Sedan Consti-
tutions-Utskottet inkommit med förslag om
förändring i desse delar, som icke ovillkor¬
ligt sammanhänga eller äro oskiljaktiga, må¬
ste Rikets Ständer vara oförhindrade alt om
hvarje fråga serskildt yttra sin mening, och
upphäfva ett samband, som saknar stöd bå¬
de uti grundlagarne och frågornas beskaffen¬
het. Man träder visserligen Utskottets rät¬
tigheter icke för nära, om det anmodas el¬
ler ålägges alt upphäfva denna oriktiga för¬
ening af olikartade frågor och särskildt upp¬
taga hvad Ständerna yttrat så väl om In-
dragningsmakten, som Juryinrättnirigen. Den
förras upphäfvande har Utskottet tillstyrkt,
och alla fyra Riks-Slånden sammanstämman¬
de bifallit, att denna förändring måste så
till vida anses afgjord, alt den bör hvila till
näsla Riksdag, då kommande Ständer äga
härom besluta. I den sednare frågan, eller
om Juryns afskaffande eller förändrade or¬
ganisation, tillhör det Utskottet att samman¬
jemka Ståndens olika meningar, och för det¬
ta ändamål yrkar jag återremiss.
Häruti instämde Tit. AhlcjvistHvasser>
Mittag j Grenander.
Professorn ro. m. Doctor Bexell: Uti
ogillandet af Constitutions-Utskottels Betan¬
Den 8 December e. m. 14 3
kande förenar jag mig hufvudsakligen med
Doct. Heurlin och får ytterligare tillägga.
Äfven delta Betänkande ifrån Constilu*
tions-Utskottet framträder både i ett eget och
oväntadt skick. I stället för att, enligt sin
i Grundlagen bestämdt anvisade pligt, till
sammanjemkande upptaga Riks-Ståndens skilj-
aktige meningar, och, i händelse denna sam*
manjemkning icke godkännes, framlägga de
deraf följande voteringspropositioner, har
Utskottet, doft för närvarande Ständers ytt¬
rade åsigter, gjort demonstration att till kom¬
mande Ständer direkt öfverlemna sitt af nu¬
varande Ständer ännu icke förberedda grund¬
lagsförslag. Det är emot denna för Rikets
Ständer lika oväntade som vådliga art af
tillrättavisning, erhållen ifrån ett dess Ut¬
skott, som jag med min röst högtidligen pro¬
testerar. Med ett sådant handlingssätt, nu
oanmärkt, och således måhända i framtiden
fortsatt, torde Constitulions-Utskottet en dag
tränga sig emellan varande och kommande
Ständer, uppträda i målsmanskap för dem
bägge, och derigenom rubba den serie af
sansad betydningsfull och innerlig förening,
som i samhällsföi hållanderne bör fortgå ge¬
nom liderne.
Doctor Björkman: Äfven jag delar i al¬
lo Doct. JSibelii och Prosten Hallströms i
deras reservationer uttalade åsigter. Att
framställa, eller att icke framställa de före-
slagne ändringarne i Tryckfrihets-Förordnin-
gen, stod i H. Conslitutions-Utskottets magt,
men framställde måste de ovillkorligen enligt
Den 8 December e. m.
56 $. R. F. vara underkastade Riks-Ståndens
granskning och anmärkningar. Om dessa an¬
märkningar skola vara mera eller mindre
väsendlliga, tillkommer icke H. Utskottet att
afgöra; lika litet som alt återtaga eller un¬
dertrycka hela förslaget, om dessa anmärk¬
ningar skulle strida emot Utskottets åsigter.
Vid återremissen tillkommer det endast Ut¬
skottet att sammanjemka samteliga Riks-Stån-
dens gemensamma anmärkningar, eller alt
förklara dem för så skiljaktiga, att de icke
kunna förenas; och i sednare fallet att fram¬
ställa voteringsproposilioner för det förstärk¬
ta Utskottet. Om nu detta är Grundlagens
tydliga föreskrift, huru kan väl då H. Ut¬
skottet, utan förvillelse och missförstånd af
sitt kall, såsom nu skett, lemna alla fyra
Riks-Ståndens gemensamma anmärkningar u-
tan allt afseende? Utskottet invänder, alt
Riks-Slånden godtyckligt söndrat, hvad Ut¬
skottet förenat. Delta synes innebära, att
Utskottet egenmäktigt kan bestämma gränsen
för Riks-Ståndens anmärkningar. Vidare på¬
stås, att Riks-Stånden framlagt egna och nya
förslag under form af anmärkningar; men
månne Riks-Ståndens anmärkningar vid grund¬
lagsförslag endast få bestå uti att förkasta,
men ej förbättra, att klandra, men ej före¬
slå något, som är dugligare? Äfven antydes
det, att Riks-Stånden skulle hafva utsträckt
rättigheten alt utlåta sig lill den att besluta.
Ordet besluta i 56 R. F. innebär tydligen
ej annat, än all genast definilift antaga, el¬
ler icke antaga Conslitutions-Utskoltels för¬
jDen 8 December e. m.
245
slag såsom grundlag. Detta tillhörer först
Gömmande Ständer; men att antaga eller icke
antaga Constitutions-Utskottets grundlagsför¬
slag såsom förberedt och hvilande till nästa
Riksdags handläggning, det tillhörer närva¬
rande Rikets Ständer. Alt nu gjorda an¬
märkningar icke åsyftat att minska komman¬
de Ständers beslutande rätt, är lätt att inse.
Det mästerligaste profvet på Constitutions-
Utskottets grundlagstolkning återstår dock
ännu. Utskottet förklarar, att, huru som
lieldst Riks-Stånden vidare förfara, anser Ut¬
skottet sitt förslag, sådant det var före alla
anmärkningar, hvila till afgörande med Nej
eller Ja vid nästa Riksdag. I sanning en.
obehörig förklaring! Är väl förslaget lemnadt
utan egentliga anmärkningar, då det i vä-
sendtliga delar är ogillad t och ändradt? ! Och
heter det icke i Grundlagen, att samtelige
Riks-Stånden skola förena sig om enahanda
utlåtande vid den ena Riksdagen, omförsla¬
get skall kunna hvila lill afgörande på den
andra? Må således Memorialet återsändas
med anmodan, att H. Constitulions-Utskot-
tet, efter noggrannare tolkning af grundlagen
och med uppoffring af sitt sjelftagna förmyn¬
derskap för Rikets Ständer, må inkomma
med vederbörligt förslag till anmärkningar¬
nas sammanjemkning inom Riks-Stånden, el¬
ler afgörande genom votering i förstärkt Ut¬
skott.
Domprosten Doct. Holmström: Då jag
reserverat mig emot Utskottets beslut i huf-
vudsaken, torde jag vara så mycket mer
Den 8 December e. m.
ojäfvig alt yttra några ord till dess försvar,
eller ursäkt, heldst jag funnit dess åsigter
något oskonsamt bedömda. Enligt min öf¬
vertygelse ligger orsaken till den slags för¬
bistring, som nu äger rum mellan de mot¬
satta opinionerna inom Utskottet och Riks-
Stånden, uti sjelfva Grundlagens otydlighet.
Riksens Ständer få icke, enligt 56 och 81 §§.
R. F. samt 29 §. R. O., vid samma Riksdag
som ett Grundlagsförslag blifvit framställt,
derom besluta: betyder nu detta, att Riks-
Stånden hvarken få antaga eller förkasta
detsamma, eller blott det förra? Riksens
Ständer få göra anmärkningar vid förslaget,
hvilka Utskottet skall sammanjemka; men
om dessa anmärkningar i något eller några
Stånd gå ut på ogillande af hela förslaget,
huru skola de då samman jemkas ? Man säger:
frågan skall öfverlemnas till afgörande af
Förstärkt Constitulions-Utskolt, men om vo¬
teringen der gifver det resultat, att förslaget
ogillas, huru står detta tillsammans med stad¬
gandet i 56 §., att förstärkta Utskottets om¬
röstning skall lemna ett fullständigt beredt
Utlåtande att hvila till nästa Riksdag? Con-
stitutioris-Utskottets pluralitet har omfattat
den tydning af dessa med hvarandra icke
rätt väl förenliga stadganden, att ett Utskot¬
tets förslag icke får vid samma Riksdag, som
det blifvit framlagdt, förkastas j samt att
följaktligen anmärkningarne deremot, om
hvilkas sammanjemkning kan blifva fråga,
endast skola angå redactionen af förslaget.
Vid tillämpningen af denna grundsats på
Den 8 December e. m. 247
ifrågavarande fall må först erinras, alt Cou>
stitutions-U Iskot tet vid denna Riksdag icke
ansett sig kunna eller böra föreslå Indrag-
ningsmaklens uppbäfvande ovillkorligt $ den¬
na makt, ämnad till ett värn mot Tidnings¬
pressens missbruk, ansågs ej böra borttagas,
förrän man funnit ett bättre, mot ändamålet
svarande, correctif. Delta ansågs af Utskot¬
tets majoritet finnas i Juryinrältningens to¬
tala afskaffande och tryckfrihetsmålens öfver¬
lemnande till laga Domstol såsom före år
1815. Följaktligen blef det nödvändigt att
framställa begge dessa förslag, om Indrag-
ningsmaktens och Jury-Nämdens samtidiga
upphäfvande, såsom ett odelbart förslag,
heldst det väsendtliga deraf låg icke i nå¬
gondera delen hvar för sig, utan i sjelfva
sambandet dem emellan, eller just uti det
villkorliga upphäfvandet. När åter Riks-Stån-
den nu förkastat detta sammanfogande, och
yrkat, att den ena delen af förslaget kan an¬
tagas utan antagande af den andra, så hafva
de, enligt Utskottets tanka, öfverträdt sin
grundiagliga rätt, som icke sträcker sig lill
alt förkasta ett förslag, som vid samma Riks¬
dag blifvit väckt. Detta är orsaken till Ut¬
skottets förklaring, alt det anser förslaget,
ehuru ogi 11 ad t af alla 4 Riks-Stånden, likväl
hvila till nästa Ständers afgörande — en för¬
klaring, hvaruti jag för min del icke instäm¬
mer, men just detta till följd af min, från
pluraliteten afvikande, tolkning af ordet be¬
sluta i förevarande fall, hvilket jag tror e-
genlligen på della ställe blott angå sjelfva
248 Den 8 December e. m.
antagandet j icke ogillandet af Utskottets för¬
slag. Vidkommande nu den åtgärd Högv.
Ståndet, i anledning af delta Utskottets Be¬
tänkande, kan äga vidtaga, så har Dompro¬
sten Heurlin ganska välgrundad t anmärkt,
att 2:ne ytterligheter böra undvikas, den ena
å Utskottets sida, alt likasom påtvinga Riks-
Stånden ett förslag, hvilket de ogilla, alt
hvila till nästa Riksdag; den andra å Stån¬
dens sida, att likasom aftvinga Utskottet ett
Grundlags-ändringsförslag, hvilket Utskottet
ogillar. Jag hemställer, om med denna di-
stinetion och den nödvändiga grannlagenhet,
som deraf härledes, det rätt väl låter sig
förena att återremittera Betänkandet med ett
sådant yrkande, som den värde Ledamoten
föreslagit. Då Utskottet förklarat, att det
väsendlliga af dess förslag ligger i sjelfva
Copula mellan delarne, och H. Ståndet sön¬
dersliter denna Copula, och yrkar 2:ue iso¬
lerade förslag, det ena om Indragningsmak-
tens upphäfvande, det andra om Juryinrätl-
ningens förbättring— hvilket sistnämnda åt¬
minstone måtte vara en alldeles ny fråga,
som icke får i Riks-Ståndens Plena väckas —
så synes verkligen H. Ståndet falla i före-
nämnda extremum att vilja aftvinga Utskot¬
tet förslag till Grundlagsförändringar, hvil¬
ka det icke godkänner. Mig synes, enligt
den åsigt, jag tror vara den rätta af Grund¬
lagens mening, som Högv. Ståndet icke nu
hade annan rätt än att af slä eller ogilia det¬
ta Utskottets Utlåtande, samt öfverlemna åt
Utskottet alt efter pröfning af de särskildta
Den 8 December e. m. 2/j<y
motionerna inom Utskottet så väl om Indrag-
ningsmaktens afskaffande, som en förbättrad
Jury-organisation, inkomma till Stånden med
förslag i dessa ämnen, antingen sammanbund¬
na eller åtskiljda, till följd af den omröst¬
ning härom, som troligen kommer att afgö¬
ra frågan inom Utskottet. För min del bar
jag redan i min reservation ådagalagt, att jag
röstat för dessa begge ämnens förening, och
dertill bemtar jag skäl så väl af sakens grann¬
laga beskaffenhet, som icke medgifver ned¬
brytandet af ett, änskönt bräckligt, nödvärn
mot smädelsen och sjelfsvåldet, innan man
satt ett annat bättre i stället, som ock af en
nödig omtanka att bereda ett förslag, hvil¬
ket äfven af Regeringsmakten kan, utan att
vara en concession af svaghet, vid en kom¬
mande Riksdag antagas» På dessa grunder
yrkar jag ingen annan åtgärd för det närva¬
rande, än afslag å Betänkandet. ■
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: I huf-
vudsaken instämmer jag med Domprosten
Doct. Holmströmmen utbeder mig tillstånd
att närmare utveckla min åsigt af denna vig¬
tiga fråga. Tryckfriheten har ingen farliga¬
re fiende än den, som ideligen åberopar hen¬
nes helgd, under det han oförsynt henne miss¬
brukar, och deremot intet säkrare värn än i
Tryckfrihets-Lagen. Denna Lag äger med
skäl ett rum bland Svenska folkets grundla¬
gar, hvilka det är Constitulions-Utskottets an¬
svarsfulla pligt att vårda och upprätthålla.
Tryckfrihetslagen har velat mildra bestraff¬
ningen för den periodiska pressens förseelser
a5o Den 8 December e. m.
genom den medgifna rättigheten att dömas
af en Jury, men tillika genom Indragnings-
magten lägga ett helsosamt band på Publi-
cisternes sjelfsvåld, varna och tillrättavisa
det. Det tillhörer tidens tecken att resa sig
emot allt tvång, men föga värdera den und¬
seende skonsamheten, hvilken åberopas så¬
som en rätt. Så sträfvar tidens rörliga anda
att undanrödja Indragningsmagtens helsosam-
ma varningsmedel och ville gerna utvidga
den ansvarslöshet, hvilken icke så sällan vanns
genom Juryinrättningen. Om nu Constitu-
tions-Utskottet trott sig finna, det samtliga
Riks-Stånden mer eller mindre blifvit indrag-
ne i tidsandans hvirfvel, och ansåg sig böra
gifva vika för en allmänt yttrad opinion:
så borde det väl, så framt det icke skulle
öfvergifva sin pligt alt upprätthålla Tryck¬
frihetslagen, söka en annan utväg till sjelfs-
våldels hämmande, och det tog derföre sin
tillflykt till Domaremagten. Derföre äger
Constitutions-Utskottet fullkomlig rätt till
min högaktningsfulla tacksamhet, hvilken san¬
nerligen snarare skolat ökas än minskas, om
Constitutions-Utskottet enkelt och rent ut¬
tryckt sin öfvertygelse, att, såvida man ville
borttaga alla godtyckliga förvaringsmedel,
vore lag och vanlig rättegångsordning Tryck¬
frihetens enda värn. Men med en sådan en¬
kelt uttalad öfvertygelse är tidsandan icke
nöjd: man fordrar ännu härtill den eftergif-
venhet å Conslitutions-Utskottets sida, alt
det skulle hafva inkommit med ett förslag
lill ändring och jemkning i Juryinrättningen,
Den 8 December e. m. 2 51
af hvilket förslag Riks-Stånden kunnat bibe¬
hålla mycket, litet eller måhända intet, så
att resultatet af alltsammans kunde hafva
blifvit Indragningsmagtens upphäfvande och
Juryinrättningens bibehållande i det närma¬
ste sådan den är, under en å Publicisternas
sida med. åren stigande skicklighet att begag¬
na densamma till sin förmon, d. v. s. till
ökad trygghet för sitt sjelfsvåld. Detta hade
ju varit att sätta allt på ett vågspel, och det
är detta som Constitutions-Ulskottet icke ve¬
lat medgifva. På sådant sätt åtminstone för¬
slår jag tankeledningen och ordställningen
i det så hårdt klandrade Betänkandet. Min
åsigt är oförändrad, sådan den var vid förra
Riksmötet, juryinrättning, sådan den nu är,
med Indragningsmagt i förening, äro vida
bättre än en annorlunda hur som helst mo¬
difierad Juryinrättning allena, och Publici-
sterne skola, som jag förmodar, också nu
finna Status quo lindrigare, än Domstolsvä-
gen. I ett hänseende anser jag Indragnings-
magten nära omistlig. Må vi också anse det
likgiltigt, att den enskildte medborgaren,
hvilken borde vara tryggad i sin oskuld,
oförsynt anfalles till sitt goda namn och ryk¬
te, att den offentlige Embetsmannens anseen¬
de nedsättes, så snart han råkar misshaga,
eller ock att en välvillig och landsfaderlig
Regering blottställes för öppen otacksamhet
och smädelse: vi borde åtminstone icke vara
likgiltige för sådant, som slörer Svenska fol¬
kets vänskapliga förhållande lill främmande
magter och derigenom kan draga oberäkne¬
252 Den s December e. m.
liga olyckor öfver vårt fädernesland. Vid
sådana försök kommer Indragningsmagten Ö-
gonblickligt såsom en Deus ex machina och
belägger gläfsandet med sitt nosband.
Prosten Astrand: Det är ej min tanke,
att man skulle söka åstadkomma en förän¬
dring i opinion bos Constitutions-Utskottet,
hvilket icke lärer låta sig göra, men att för¬
må det att handla efter Grundlagen, hvilket
bör vara möjligt. Alla Stånd hafva varit för
Indragningsmagtens upphäfvande; således bör
förslaget derom utan jemkning antagas såsom
hvilande till nästa Riksdag. Alla Stånd haf¬
va förklarat sig föi Juryns bibehållande, och
flere hafva fordrat, att den skulle erhålla en
förbättrad organisation; i delta afseende har
Utskottet att sammanjemka de olika menin¬
garna och inkomma med förslag.
Professor Jgardh: Utskottet synes mig
vid detta Betänkandets afgifvande hafva in¬
vecklat sig i en fullkomlig oformlighet. Con-
slilulions-Ulskoltet anser jag kunna afgifva
två slags Betänkanden: 1:0 Princip- eller
Preliminär-Betänkanden, för alt inhämta Stån¬
dens tankar rörande principen för ett förslag.
Sådant var till ex. Memorialet om införande
afLandtdagar. Hade principerna der blifvit
gillade af Stånden, så hade Constitulions-Ut-
skoltet behandlat det såsom en effectiv grund¬
lagsförändring och föreslagit de tillägg i grund¬
lagen, som deraf blifvit en följd. Sådane
Princip-Betänkanden kunna förkastas redan
vid den första Riksdagen, i hvilket fall Ut¬
Den S December e. m. a53
skottet ian tillse, livad derefter i samma äm¬
ne är att göra. 2:0 Definitiva förslag till
ändringar af redan existerande grundlags-
paragrapher. Dessa äro sådana, att Stånden
derom ej få besluta genast; utan de måste
hvila till nästa Riksdag. Utskottet har här
sammanblandat bägge slagen. Det borde först
hafva hemställt, att bägge frågorna, om In-
dragningsmagten och om Juryn, stå i så nä¬
ra samband, att de gemensamt måste afgö-
ras. Hade detta skett, så hade Ståndens ge¬
mensamma åsigt öfver denna principfråga va¬
rit tillräcklig att låta densamma förfalla och
gjort ett detaljeradt förslag, bygdt på en så¬
dan grund, öfverflödigt. Saken är nu så be¬
synnerligt ställd, att Constitutions-Utskottet
på en gång och i samma Betänkande hem¬
ställer till Stånden en principfråga och ett
definitift grundlagsförslag, beroende på den¬
na principfråga. Jag tillstyrker, att detta
Memorial afslås och att Ståndet förelägger
Constitutions-Utskottet att upptaga de sär¬
skilda motionerna i dessa ämnen lill ny he¬
lian dling.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af IVmgård: Sedan jag skriftligen afgifvit
min förklaring, hade jag ej ämnat att be¬
möta några directa anfall emot Utskottet;
men det sista går på en biväg. Man vill
finna, att det varit bättre, om Utskottet först
kommit in med ett Princip-Betänkande. Det
kunde ske, med en ny, i grundlagen icke
förefunnen sak, såsom frågan om inrättan¬
de af Landtdagar; men Indragningsmagten
a54
Den 8 December e. m.
och Juryn finnas redan i Grundlagen, och
således kunde här ej blifva fråga om ett
Princip-Betänkande, utan om bestämdt för¬
slag till förändring af vissa §§. Utskottet
bar ej invecklat sig i några svårigheter; men
väl har talaren utvecklat sig ur svårigheten
att deltaga i Utskottets beslut. Hade ock
Utskottet gjort försök med ett Princip-Betän¬
kande, så hade troligen utgången blifvit den¬
samma som nu. Utskottets pluralitet ville
alldeles icke ensidigt föreslå Indragnings-
maglens upphörande, utan att Indragnings-
magten och Juryn skulle taga ut hvarandra.
Doctor Nibelius: Under åberopande af
min Memorialet bifogade reservation, anser
jag mig här blott böra anföra, att, enligt
min tanke, den Constitutions-Utskottet till¬
kommande rätt alt väcka frågor om Grund¬
lagsförändringar bör så förstås, att Stånden
icke kunna företaga granskning af någon
Grundlagsparagraf, utan att Utskottet dertill
gifvit dem tillfälle genom förklaring, alt den¬
samma behöfde ändras eller upphäfvas. Ut¬
skottet har nu i sitt förra Memorial yttrat,
att Indragningsmagten borde upphöra. Riks-
Stånden kunde således företaga detta ämne
till pröfning, och, enligt 56 §. R. F., vid
Utskottets Utlåtande göra den anmärkning,
att de icke ansågo det villkor, Utskottet vid
den föreslagna grundlagsförändringen bifogat,
vara väsendtligt. Om sjelfva saken, eller
Indragningsmagtens förhållande till Juryin¬
rättningen, torde det vara öfverflödigt att nu
något ordas, då det Högv. Ståndet förut der*
Den 8 December e. in. a55
om yttrat sin nästan enhälliga öfvertygelse.
Hvad Prof. Hgardh anfort, att här egentli¬
gen vore fråga om princip, men icke om spe¬
ciella stadganden, har Biskopen af Wingård
redan tillräckligt besvarat. När Utskottet
behandlat en fråga i detalj, måste afven Stån¬
den göra detsamma. Jag anser Memorialet
böra återremitteras med den af Ståndet ge¬
mensamt yttrade tanke, att frågorna om In-
dragningsmagten och Juryn böra särskildt
behandlas och beredas till grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdag.
Häruti instämde Tit. Ödmannj Laure¬
nius.
Contractsprosten Hallström: Jag har re¬
dan i en nog vidlyftig reservation vid Be¬
tänkandet yttrat mina tankar i sjelfva huf-
vudfrågan, och finner icke behöfligt, att der¬
utinnan vidare orda. Men då under discus-
sionen åsigter och förslag blifvit framställda,
samt yttranden fällda, dem jag ej kan gilla,
ville jag i anledning deraf anföra ett och an¬
nat. En värd Talare har tillstyrkt såsom
det bästa medel att försätta målet i sitt rät¬
ta skick, att det Högv. Ståndet skulle helt
enkelt afslå detta Betänkande. Men efter
min tanka skulle ett sådant afslag blott tje¬
na att öka den stora villan, enär Högv. Stån¬
det skulle således jemväl förkasta hvad det
förut godkänt, eller förslaget om Indragnings-
magtens afskaffande, och följakteligen motsä¬
ga sig sjelft. Den besynnerligheten skulle
ock uppkomma, att ett Grundlagsförslag, som
Conslilulions-Utskottet tillstyrkt och alla 4
256 Den 8 December e. m.
Riks-Stånden gillat, skulle sedermera vid
samma Riksdag underkännas oell afslås. En
annan värd Talare har funnit dess mera skä¬
ligt att instämma med den förra, som Con-
stitutions-Utskol tets Memorial angående Tryck-
frihets-förordningens återbringande i dess ur¬
sprungliga skick icke vore ett Betänkande af
vanlig art, utan ett preliminärt, som alle¬
nast framställde sjelfva principfrågan lill af¬
görande. Men en sådan skilnad emellan Prin¬
cip-Betänkande och detaljeradt Lagförslag är
hvarken uppdragen eller erkänd i Grundla¬
gen, och jag kan fördenskull ej gilla den
slutkonst, som deruppå stöder sig. Frågan
om Landtdagarne var af det egna slag, alt
den icke en gång bör räknas såsom ett un¬
dantag, ty i sjelfva verket låg den, såsom
en främmande tillsats, alldeles utom Grund¬
lagen. Det äryltradt, och ganska sannt, att
Constitutions-Utskottet bör vara en vårdare
af densamma; men icke af den tillämnade
och under utarbetning varande Grundlagen,
utan af den bestående. Det är derföre Ut¬
skottets uteslutande rätt, att pröfva, huru¬
vida en förändring i Grundlagen är nödig
eller nyttig och möjlig att verkställa. Men
sedan Utskottet ur någon af dessa synpunk¬
ter medgifvit förändringen, och dertill fram-
gifvit ett förslag, hafva Rikets Ständer full
frihet att pröfva och modifiera detsamma.
Annars vore det icke endast Utskottets kall,
att vårda den antagna och gällande Grund¬
lagen, utan den egenteligt Lagstiftande mak¬
ten
Den 8 December e. m.
ten lage tillika i dess band. Nu är dock
denna icke åt Utskottet uppdragen, utan
Ständerna aga, blott de hålla sig inom grän-
sorna af det afgifna förslaget, full rätt att
jemka det samma och på hvad vis som helst
förändra. Något vågspel ser jag icke eller
deruti, enär dervid erfordras en fullkomlig
öfverensstämmelse emellan alla 4 Riks-Ståti-
dens gemensamma tankar vid 2:ne Riksdagar,
samt sedan Konungens höga samtycke oell
bifall. Icke eller dorner jag, om Rikets Stän¬
der äro hänförda af lidens anda eller ledda
af en blind rörelsedrift. Omdömet tillhör en.
högre ståndpunkt. Möjligt vöre det deremot
vid min ringa insigt, att den allmänna opi¬
nion, som jag icke förmått rätt fatta, kunde
i grunden vara bättre och mera sann än inia
enskildta. Men då man framställt den far¬
håga, att Riket kunde, i fall indragnings-
magten upphörde, lätteligen invecklas i mis¬
sämja med främmande makter, genom tryck¬
pressens missbruk, bör jag erinra, att 5 §.
i3 Mom. i Tryckfrihetslagen qvarstår oför¬
ändrad. I anseende till det beslut, Ståndet
för närvarande bör taga, instämmer jag med
Prosten Astrand och Tit. Heurlinatt må¬
let må, till förnyad handläggning inom Ut¬
skottet, dit återgå; samt hoppas, att dess Le¬
damöter skola vid närmare besinning icke ur¬
aktlåta att foga sig efter Riks-Slånden.
Domprosten Doctor Holmström: För min
del kan jag ej finna att någon motsägelse
skulle äga rum mellan Ståndets förra beslut
Presle-St. Fröt. i834• Bandet XIV. 17
258
Den 8 December e. in.
och detta, i fall det nu förevarande Betän¬
kandet afslås. Detta sednare Betänkande in¬
nehåller nemligen egentligen blott det för¬
klarande att Utskottet anser sitt förra för¬
slag odelbart och hvilanda lill nästa Riks¬
dag, ehvad Riksens Ständer derom må be¬
sluta. Detta förklarande må gerna ogillas
eller afslås af H. Ståndet, utan alt Ståndet
derföre frånträder sin redan yttrade mening
om Indragningsmagtens afskaffande och Ju¬
ryinrättningens bibehållande. Genom detta
afslag å principen om förslagets odelbarhet
är Utskottet på intet sätt förhindradt att sär¬
skildt upptaga och besvara de inom Utskot¬
tet väckta motionerna i berörde bägge ämnen;
men att Högv. Ståndet genom en återremiss
skulle kunna mot Utskottets vilja framtvin¬
ga ett annat Grundlagsändrings-förslag, der¬
om har jag redan yttrat mina tvifvelsmål,
hvilka ej eller torde sakna stöd af nu gäl¬
lande Grundlag.
Doctor Nibelius: Att nu afslå Betänkan¬
det anser jag stridande mot det belut, Stån¬
det förut fattat, då det yttrat den tanke att
förslaget om Indragningsmagtens upphörande
borde hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag. Jag tror icke heller att
Constitutions-Utskottet skulle blifva mera be¬
näget att å nyo upptaga frågan, om den af
Ståndet blir afslagen än om den blir åter¬
remitterad. Följden af det förra alternativet
blir troligen den, att saken kommer att för¬
falla, och att således samtliga Riks-Ståndens
Den 8 December e. m. a5g
önskan att den vid nästa Riksdag definitift
mätte afgöras, blifver om intet.
Domprosten Doctor Holmström: Frågan
om Indragningsmagten är ej antagen tili
grundlagsenlig behandling vid nästa Riksdag.
Preste-Ståndet bar blott beslutat, att frågor¬
na om Indragningsmagten och om Juryn bö¬
ra skiljas. Således måste Ståndet nu ogilla
Utskottets opinion. Det medges dock, att
följden kunde blifva, i fall Utskottet ej vili
frånträda sin åsigt om bägge frågornas sam¬
band, enligt hvilken den enas antagande el¬
ler förkastande blifvit gjordt till villkor för
antagande eller förkastande af den andra,
att intet kunde komma alt blifva hvilande
till nästa Riksdag. Detta kan väl hafva sin
olägenhet för dem, som enständigt yrka den
ena delens antagande och den andras förka¬
stande; men Grundlagen måste förändras in¬
nan något Grundlagsförslag kan affbrdras Con-
stitutions-Utskotlet.
Contractsproslen Hallström: Ett afslag
vore stridande icke blott emot Ståndets för¬
ra beslut, utan äfven emot Grundlagen. Den
medger ej, att ett förslag, som blifvit af Ut¬
skottet aflemnadt och till en del bifallet,
kunde alldeles upplösas. Deremot, om Ut¬
skottet afstår från att yrka sambandet emel¬
lan de bägge delarne af sitt förslag, bibehål¬
ies frågan om Indragningsmagtens upphöran¬
de, och då qvarstår något, som hvilar till
nästa Riksdag. Förra gången gjordes i Stån¬
det ingen anmärkning emot Indragningsmag-
2Ö0
Den 8 December e. nt.
tens afskaffande; denna del af förslaget liar
Ståndet således gillat. Jag yrkar återremiss.
Domprosten Doctor Heurlin: Äfven jag
anser detta Betänkande icke kunna afslås,
utan böra återremitteras. Frågan om Indrag-
ningsmagtens upphäfvande ar afgjord, och
beträffande Juryn återstår för Utskottet att
sammanjemka Ståndens gemensamma tankar.
Det är väl möjligt, att Utskottet ej ger vika,
utan conseqvent fortfar alt vilja påtvinga
Ständerna ett af dem ogillad t Grundlagsför¬
slag. Häraf skulle väl en högst obehaglig
spänning uppkomma emellan Utskottet och
Stånden; men i denna händelse skulle jag
hellre, än att Utskottet vuxe Sländerna Öf¬
ver hufvudet, önska, att hela förslaget måt¬
te i glömska begrafvas; och denna nödhjelp
kan i farans stund vidtagas.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Jag
var ej närvarande, då målet första gången
kom under öfverläggning; men när det hlef
återremitteradt, kunde väl Ståndet ej fatta
beslut, utan blott meddela en opinionsyttring.
Man har ansett det olämpligt eller till och
med vådligt alt nu afslå; kan väl vara för
dem, som hafva brådtom med Indragnings-
magtens afskaffande; men i allmänhet är det
ännu vådligare att tvänne gånger återremit¬
tera. Jag känner ej, att Grundlagen tillåter
tvänne återremisser; i det fallet kunde 3,
4 och ännu flera medgifvas, till dess Ut¬
skottet, tröttadl, måste gifva vika.
Domprosten Doctor Heurlin: Det är en
stor skilnad emellan frågan i sitt närvarande
Den & December e. m. 261
skick och Utskotlets förra Betänkande. Nu
tvistar man om formen, om behandlingssät¬
tet; förra gången yttrade man sig om sjelf¬
va saken, om Indragningsmagtens upphöran¬
de och Juryns förbättrade organisation. I
sednare afseendet göras inga anmärkningar,
utan Ståndet vidblifver sin förra mening.
Man vill endast afböja Utskottets tilltag, alt
framtvinga en grundlagsförändring, som Stån-
del ogillat, eller närmare, man åsyftar en¬
dast få det samband upplöst, som Utskottet
egenmyndigt fästat emellan tvänne väsendt¬
ligt skiljaktiga frågor, och Rikets Ständers
rättighet bevarad, att i hvarje fritt få yttra
sina tankar, dem det åligger Utskottet att
lill ett helt sammanjemka. Det är således
en helt annan fråga, som nu omtvistas, och
återremiss är ej fel emot Grundlagen.
Hä ruti instämde Tit. Åstrand.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius: Vis¬
serligen är det skilnad emellan förra Betän¬
kandet och detta, som innehåller svaret på
återremissen; men så är det nästan alltid.
Vestilia terrent. Det som i början är oskyl¬
digt, åberopas snart som prejudicat och med¬
för de betänkligaste följder. Tillåter man
sig nu återremiss på återremiss, så skall man
snart medgifva återremiss på återremiss af
återremiss, och återremisserna, och ined dem
våra Riksdagar, skola växa i oändlighet.
Häruti instämde Tit. Lidman.
Prosten Åstrand: Återremiss torde här
leda lill samma mål, som det Biskop Thy-
262 Den 8 December e. m.
selius yrkat, eller afslag; meri Stånden haf¬
va i förra fallet varit conseqventa.
Domprosten Doctor Holmström: Om åler-
rerniss nu skulle ske, liar Ståndet intet an¬
nat att säga än hvad som blifvit sagdt för¬
ut. Det är omöjligt att ändra Utskottets öf¬
vertygelse. Ståndet kan endast ogilla dess
åsigt, och det går ut på detsamma som ett
afslag. Jag instämmer för öfrigt i hvad Bi¬
skop Thyselius anfört om vådan af preju-
dicatet.
Prosten Åstrand: Jag yrkar ej, att Stån¬
det skall upprepa hvad det förut sagt, utan
blott förklara, att Utskottet skall samman¬
jemka de skiljaktiga meningarna.
Contractsprosten Hallström: Utskottet
liar ej till sammanjemkande, enligt 56 §. R.
F., upptagit Ståndens anmärkningar; derföre
måste ny återremiss äga rum och Utskottet
åläggas att sammanjemka dem.
Domprosten Doctor Heurlin: Utskottet
torde åtminstone kunna gå in på att förbätt¬
ra Juryinrättningen, hvarigenom mycket vun¬
nes. Men skulle Utskottet vidblifva sitt be¬
slut, då vore det bäst, att saken ej mer kom
före, såsom det hände med ett alldeles Jik-
artadt förslag af Constitutions-Utskotlet un¬
der föregående Riksdag, då, efter en stark
spänning emellan Utskottet och Stånden, det
återremitterade förslaget åter inkom i sitt
förra skick och med samma anspråk aLt hvi¬
la Lill grundlagsenlig behandling, men bord¬
lädes under sisla Plenum, och således kom
alt förfalla.
Den 8 December e. m. 2 63
Professor Agardh: Angående formen,
anser jag, att Ståndet ej bör återremittera,
utan förnya sin förra återremiss, emedan
Utskottet ej fäst afseende på densamma, hvil¬
ket Utskottet varit pligtig att göra.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag tror ej, alt här, utom min
tanka, finnes mer än tvänne alternativ: af-
slag, eller återremiss, med åläggande för Con-
stitulions-Utskottet att iakttaga 56 §. R. F.;
men då måste man blunda vid 81 §. R. F.
och 29 §. R. O., hvilka icke öfverensstämma
med den förstnämnda. Felet är, att, då man
vid i8i5 års Riksdag mindre lyckligt förän¬
drade denna, man förbisåg stadganden i de
andra båda paragrapherna.
På särskilda propositioner till bifall el¬
ler afslag, svarades Nej.
Biskopen m. m. Doct. Thyselius föreslog,
alt Ståndet kunde förklara, det Ståndet, förr
än det afgör, hvad som skall anses hvilande
till nästa Riksdag, önskar, alt Constitutions-
Utskottet ville inkomma med svar på de från
Stånden afgifna anmärkningar.
Domprosten Doctor Heurlin hemställde,
om återremissen kunde styliseras på det sät¬
tet, då Constitutions-Utskottet redan har er¬
farit Preste-Ståndets gemensamma tanka och
i närvarande Memorial besvarat densamma.
Domprosten Doct. Holmström föreslog:
Att Ståndet, med ogillande af Utskottets å-
sigt, alt detta förslag skall hvila till afgö¬
rande vid nästa Riksdag, anser Utskottet
a64
Den 8 December e. m.
förut böra inkomma med ett förslag till sam-
manjemkning af de anmärkningar, som Riks-
Stånden, hvart för sig, förklarat för sina ge¬
mensamma tankar.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Häruti kan jag instämma, eme¬
dan det varit min tanke, att Utskottet bordt
förklara, att dess förslag bör hvila, ej, att
det skall hvila.
Professorn Doct. Moren hemställde, örn
ej tid bör föreläggas, inom hvilken Utskot¬
tet bör inkomma med sitt sammanjemknings-
förslag.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Ny Jury göres ej på en dag. j
Med ogillande af Utskottets åsigt, att
dess förslag i Memorialet N:o 4° skall hvila
till afgörande vid nästa Riksdag, ansåg Stån¬
det Utskottet förut böra inkomma med ett
förslag till sammanjemkning af de anmärk¬
ningar, som Riks-Stånden, hvart för sig, för¬
klarat för sina gemensamma tankar.
§. 7.
Contractsprosten Nordin anhöll att nu
få begagna den permission på tre veckor,
hvilken Ståndet redan villkorligt beviljat,
och att den skulle räknas från den iSnästk.
December; hvilket bifölls.
På derom gjord anhållan beviljades äf¬
ven Domprosten Doct. Holmström permission
på tre veckor, från den 19 dennes.
Den u December.
265
5. 8.
På derom gjord hemställan, beslöt Stån¬
det, alt i nästa Plenum företaga Bevillnings¬
utskottets Utlåtande N:o 45, angående Stora
Sjötulls-Bevillnirigen, ulan hinder deraf, att
de lill en lättare öfversigt meddelade Tabel¬
lerna icke inkommit.
Ståndet åtskiljdes kl, 9 e. m.
In fidem
P. A. Soliden.
Den 11 December 1834.
Plenum kl. io f. ni.
§. i.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen ha¬
de med Nådig tillåtelse rest till Upsala, hva¬
dan H. H. Biskopen och V. Talmannen för¬
de ordet.
$. 2.
Upplästes de från Ilögl. Ridderskapet
och Adeln ankomna Prolokollsutdrag, hvil¬
ka innehöllo att, vid gemensam föredragning
af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Betänkanden N:ris io3 och i35, om åt-
skillige förändringar i Författningarna röran¬
de Bergs- och Jernhandteringen i Riket, först¬
nämnde Betänkande blifvit bifallit, med de
266 Den n December.
i det sednare gjorde tillägg, dock med för¬
ändring af sista momentet i 3:dje punkten.
Vid föredragning af samma Utskotts Memo¬
rial N:o j36‘, bifallit den i irsta och ^:de
punkt, gjorda hemställan och förklarat ytt¬
randen i 2:dra och 3:dje punkterne ej erfor¬
dra någon åtgärd. Bifallit Stats-Utskottcts
Berättelser, N:ris 344» om granskning af För¬
valtningens af Sjöärenderna Räkenskaper och
N:o 320, om revision af Krigs-Collegii Re¬
dogörelse för i831. Till handlingarna af
samma Utskott, Berättelserna JN:ris 345, 322,
323 och 324, och bifallit dem, N:ris 346»
347» 353 oell 354. Låtit bero vid Memoria¬
let N:o 356 från samma Utskott. Bifallit
Bevillnings-Utskottets Memorial och Betän-
kanden: N:o 37, angående Centonalens öf-
verflyttning på Bevillningen; IS:o //.i, om lin¬
dring i Bevillningen för Wenersborg, och
Nio 42, om ansvar å Taxeringsman i Städer¬
na för uteblifvande från Taxeringsförrätt-
ningarne. Constitutions-Utskottets Memorial
N:o 55, med förslag till ändring af 109
R. F. och 80 §. R. Ö. ansågs böra hvila till
grundlagsenlig behandling. Bifallit Stats-
och Ekonomi-Utskottens Utlåtanden J\T:ris 36,
37, 4[ oc^ 42> samt till Handlingarna lagt
dem under ]N:ris 38, 3g och 40. Likaledes
lill Handlingarna Banco-Utsköttets Memorial
N:o 64» angående åtgärders vidtagande till
Riksdagens snara afslulande. Bifallit Betän¬
kandet N:o 66 från samma Utskott, angåen¬
de pension för afl. Kamereraren J. Wall nios
Enka och Barn. Bifallit Lag- och Ekonomi-
Den u December.
Utskottens Betänkanden N:ris 3o, 3i och
32. Bifallit Allm. Besvärs- och Ekonomi-
Utskottets Betänkande N:o 138, angående
utvidgad sågningsi ätt. Bifallit Banco-Utskot-
tets Utlåtande N:o 65, angående understöd
till ynglingen Silfverstolpe^ med den förän¬
dring att det förhöjdes från ioo R:dr<i till
200 R:di1 under 2:ne år. Bifallit Bevillnings¬
utskottets Betänkande N:o 23, angående
stämpling af spelkort, jemte de i Utlåtandet
N:o 4o gjorda tillagg, fast med få förändrin¬
gar. Bifallit Betänkandet ]S:o 44 Rån sam¬
ma Utskott, rörande bestämmandet af årlig
Bevillning å Caracters-Fullmagter, med den
förändring, att mellan orden åtföljer och
lön skulle införas ordet: motsvarande.
Lades lill Handlingarna.
§. 3.
Från Väll of 1. Borgare-Ståndet hade Pro-
tokollsutdrag meddelade blifvit, hvilka upp¬
jästes, och innehöllo, att under öfverlägg¬
ning varit och beslut blifvit fatladt rörande
Bevillnings-Utskottets Betänkande l\T:o 38,
med förslag till förändringar i 3 och 4 Ärt.
af Bevillnings-Förordningen. Bifallit från
samma Utskott Betänkandet N:o 3g, angåen¬
de Städernas saluaccis. Bifallit Stats-Utskot-
tets Utlåtande N:o i<j3 i sammanhang med
Bevillnings-Utskottets Betänkande JNT:o 38.
Af Lag-Utskottets Betänkanden och Memo¬
rial bifallit N:o i63, lagt till handlingarna
N:o i64 och af slagit N:o i65, angående än¬
dring i 5;le Gap. i §. Missgernings-Balken.
268 Den n December.
Godkänt voterings-propositionerna i Stats-
Utskottets Memorial Nio 807 och 358. Af
Stats- och Ekonomi-Utskottens Utlåtanden
och Betänkanden bifallit Niris 36, 377, . 41»
42 och 43, samt till handlingarna lagt dem
sub Niris 38, 3g och 4°- Af Stats-Utskot-
tets Utlåtanden, Memorial och Berättelser
bifallit N:ris 353, 354» 345, 346 och 347j
återremitterat N:o 355, angående medel för
undsättningar vid inträffande svårare miss¬
växter, och Nio 344> angående granskning
af Förvaltningens af Sjöärenderna m. fl. Rä¬
kenskaper för år i83i. AUBanco-Utskottets
Memorial och Utlåtanden lagt till handlin¬
garna Nio 64 och 65, samt bifallit Nio 66,
angående pension åt Enkan lUallmo med
Barn. Bifallit Lag- och Ekonomi-Utskottens
Betänkanden Niris 3o, 3i och 32. Af Allm.
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Utlåtanden
bifallit Nio 137, rörande Tolagen, och åter¬
remitterat Nio i38, rörande utvidgad såg-
ningsrätt. Af Constitutions-Utskottets Memo¬
rial antagit till grundlagsenlig behandling
Nio 55; lagt til! handlingarna Nio 56, med
förklarande af sitt ogillande af Utskottets
förfarande alt uppkalla Motionären; återför¬
visat Nio 57, för att i anledning deraf upp¬
göra voterings-propositioner; upplräft lill ali
kraft och verkan Nio 58, med anmodan lill
Utskottet alt med skiljda Betänkanden röran¬
de Indragningsmagten och Juryn till Stån¬
den inkomma. Åfslagit Bonde-Ståndets in¬
bjudning att biträda dess beslut i anledning
af Stats- och Ekonomi-Utskottens Betänkan-
Den u December.
Yle N:o 4°> rörande postföringsskjddighelen,
helst Ståndet bifallit Betänkandet ]NT:o 26 i
omförmäldta ämne. Ånlagit Riclderskapets
och Adelns inbjudning alt biträda dess beslut
vid BeviUnings-Utskottets Memorial N:o 46,
angående verkställighet af Rikets Ständers
beslut, alt sportlerna inom Kongl. Maj:ts
Canzli hädanefter skola utgå lill Kronan så¬
som Charta; Sigiilalae-afgift.
Lades lill Handlingarna.
$• 4-
Upplä stes de från Hedervärda Bonde-
Ståndet meddelade Protokollsutdrag, hvilka
innehöllo, att Stats- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande N:o 42j angående inhägnande af
en tiondedel af skogsmarkens hela vidd blif¬
vit afslagel. Återremitterat Stats-Utskottets
Utlåtande N:o 355, rörande undsättningar
vid svårare missväxter. Af Constitutions-
Utskottets Memorial återremitterat N:o 5o, i
anledning Tre Stånds ålerremisser på Memo¬
rialet N:o 35, angående National-Represen-
tation och lagt till handlingarna Memorialen
N:ris 53 och 5y. Af Allm. Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Utlåtanden bifallit N:o
137, rörande Tolagen, och återremitterat N:o
138, rörande sågningsrätt. Låtit bero vid
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskqttets Ut¬
låtande N:o 5g. Till Bevillnings-Utskottet
remitterat Erik Erssons från Gefleborgs Län,
anförande, angående den af honom sökta lin¬
dring i bevillning för innevånarne i Yttre
Ilogdahls Socken.
Lades till Handlingarna.
2^0
Den 11 December.
$. 5.
Föredrogs Höglofl. Ridderskapels och
Adelns Protokolls-Utdrag af den 4 dennes,
med tillkännagifvande, atl Ridd. och Adelli,
vid föredragningen af Bevilinings-Utskottets
Memorial N:o 46 > i anledning af från Högh
Ridd. och Adeln erhållen ålerremiss å Ut¬
skottets Betänkande N:o 36, angående verk¬
ställigheten af Rikets Ständers beslut, alt
Sportlarne inom Kongl. Maj:ts Cansli hädan¬
efter skola utgå till Kronan såsom Charlas
Sigillatas-afgift, bifallit Betänkandet N:o 36
med den af Hr af Sillén föreslagna, i Uti.
JNT:o 46 omförmälda, förändring; i hvilket be¬
slut de öfrige Riks-Stånden blifvit inbjudne
att sig med Ridd. och Adeln förena.
Domprosten Doctor Holmström tillstyrk¬
te antagandet af denna inbjudning. Försla¬
get hade ett afgjordt företräde, men Ståndet
hade förut ej kunnat antaga detsamma, då
Bevillnings-Utskottet icke ansett sig kunna
inbjuda dertill. Frågan är ej om en förän¬
dring af Ståndets beslut, blott om en lätt¬
nad i redovisningen.
Häruti instämde Tit. Hallbeck.
Prosten Åstrand: I afseende på ända¬
målet ville jag gerna instämma häri; men jag
anser lör vådligt, såsom prejudicat, alt upp¬
häfva, hvad som verkligen är ett Rikets
Ständers beslut.
Contractsprosten J. J. Nibelius: Jag al¬
ock af den tanke, att den åtgärd, hvilken
Hr af Sillén föreslagit, är bättre; den rör
Den n December. o.n r
blott conlrollen och redovisningen ; men om
ock H. Ståndet icke antager inbjudningen,
tror jag, att Kongl. Maj:t kan häruti göra
efter behag.
Tit. G. NibeliusNordin Dahlgren för¬
enade sig med Tit. Åstrand.
Domprosten Doctor Holmström: Jag vill
icke bestrida den siste värde talarens åsigt,
men fruktar, att det kunde ge anledning till
klander, om Kongl. Maj:t vidtog någon åt¬
gärd angående en Bevillningsfråga.
Prosten Åstrand: Jag tror, att Kongl.
Maj:t kan oförhindradt stadga om sättet, hu¬
ru Bevillningen skall uppbäras, ehuru icke
om sjelfva Bevillningen. Här är visserligen
blott fråga om formerna; men formerna äro
våra garantier och böra icke utan högsta
nödfall suspenderas.
Ståndet förklarade sig icke kunna an¬
taga denna inbjudning.
6.
Föredrogs Hederv. Bonde-Ståndets Pro¬
tokolls-Utdrag af d. 8 dennes, med lillkän-
nagifvande af dess beslut öfver Stats- och
Ekonomi-Utskottens Betänkande jV:o 4°> 1-ö-
rande dels upphörande af postföringsskyldig-
heten, dels lindring i samma onus, jemte
inbjudning lill Med-Stånden, alt i samma
beslut sig förena.
Lades på bordet.
2nj2 Den ii December.
$. 7.
Föredrogs och lades lill Handlingarnaj
Conslitutions-Utskoltets Memorial JNT:o
65, till Borgare-Ståndet, angående dess re¬
miss å en af Hr Petré} Thurej emot Hr
Stats-Secreteraren Skogman framställd an¬
märkningsanledning.
Stats-Utskottets Memorial
N:o 35f), i anledning af erhållen åter-
remiss på Stals-Utskottets Utlåtande JNT:o
297 ’
N:o 36o, i anledning af erhållen åter-
remiss å Stats-Utskottets Utlåtande N:o 3i5;
JNT:o 36i , rörande verkställd omröstning
i fråga om arfvodet lill Bonde-Ståndets Se¬
creterare;
N:o 363, i anledning af verkställd om¬
röstning i fråga om handllangningsunderstöd
för nybyggare i de norra orterna;
N:o 363, angående verkställd omröst¬
ning i fråga om Brän vinsbränningens be¬
skattning;
N:o 364, angående anställd omröstning
i åtskilliga frågor om stämpiade pappers-
afgiften;
Lag-Utskottets Memorial N:o 174, i an¬
ledning af återremiss utaf Utskottets Betän¬
kande JNT:o 43, öfver Biksdagsfullmägtigen
Peter Perssons ifrån Calmar Län förslag,
att Lagfartsökande måtte vara skyldige fö¬
rete Gravationsbevis.
§. 8.
Den n December. 273
§. 8.
Föredrogos oell lades på bordel:
Constitutions-Ulskottets Memorial
N:o 66, med förslag lill ändring i Riks¬
dags Ordningens föreskrifter om Bergsbru¬
kens representation;
N:o 67, med förestående tillägg i 16 §.
Riksdags-Ordningen;
N:o 68, med ändringsförslag vid 72 <J.
Regerings-Formen, samt ett deraf föranledt
tillägg i 75 §. Riksdags-Ordningen;
Stats- och Ekonomi-Utskottens Utlåtan¬
de N:o 4^1 » anledning af väckt motion, an¬
gående roteringen i Skåne;
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande
N:o 3, i anledning af väckta frågor om yt¬
terligare Lagstiftning för Rikets Ständers
Bank ;
Lag-Utskottets Memorial N:o 170, med
förslag till sammanjemkning af de inom Riks-
Stånden fattade skiljaktiga beslut vid före¬
hafvande af Utlåtandet N:o 161;
Lag- och Ekonomi-Utskottens Betänkan¬
de N:o 33, i anledning af väckta frågor an¬
gående näringsfriheten.
§■ Q-
Föredrogs Bevillnings-Utskottets d. 26
Nov. och 8 Dec. bordlagda Betänkande N:o
89, angående Städernes Salu-accis.
Bifölls.
Preste-St. Prot• iS34• Bandet XIV. 18
274 Den n December.
§. io.
Föredrogs Bevillnings-Utskoltets den 4
dennes bordlagda Betänkande N:o 45, i an*
ledning af gjorda anmärkningar vid Betän*
kandet N:o 29, angående Stora Sjötulls-Be-*
villningen.
I. sid. 2.
Lector Bergqvist anförde: Då jag såsom
Ledamot uti Bevillnings-Utskottet varit plig¬
tig att deltaga uti de der förekommande öf-
verläggningar och i synnerhet uti dess om*
röstningar; anser jag mig äfven nu böra ut¬
tala min åsigt af ifrågavarande ämne utan
äfven det aflägsnaste enskildta interesse.
Hvad Tullinrättning i allmänhet vidkommer,
så vöre visserligen det fördelaktigaste för al¬
la Stater, om den alldeles kunde upphäfvas;
men som detta sent och kanske aldrig lärer
inträffa, synes hvarje land böra afse hvad
sorn för dess ställning och industriella ut¬
veckling är bäst och nyttigast, efter behof
bibehålla eller lossa banden. Hög Tullaf*
gift och införselförbud åsyfta samma ända¬
mål; meningarna skilja sig i afseende på
största sannolikheten för detta ändamåls möj¬
liga ernående.
Man invänder emot införselförbud, alt
de äro obilliga emot Consumenten. Men i
min tanka är den satsen: hvar och en bör
hafva rättighet att få köpa den vara han
behof ver j der detl kan erhållas för bä¬
sta priSj så väl den än klingar, icke al¬
lenast otillämplig för Sverige, ulan den in*
* ? i
Den ll December. 27Ö
tlebär en motsägelse i sig sjelf. Ty skulle
den satsen i sin stränghet tillämpas, så skul¬
le vi snart sakna medel att förskaffa oss det
nödvändigaste. Allt hvad vi till kläder och
föda, beqvämlighet och nöjen behöfva, skul¬
le utländningen tillföra oss för bättre pris*
än vi kunde frambringa det sjelfva; men den¬
na handel skulle icke länge bära sig; snart
skulle vi sakna medel för varubytet. De
ämnen för ett sådant utbyte, som naturen
Oss erbjuder, utlömas årligen fortare än de
reproducera sig. En måttlig Consumtion af
utländska Varor och en måttlig export af
egna tillgångar är nödig för Communication
tned andra Stater; men allt hvad vi sjelfve
kunna tillverka, är och förblifver en natio¬
nalvinst, äfven om det förekommer dyrare,
ty medlen stadna inom landet och deraf al¬
stras allmän välmåga. Man bör hvarken af¬
se Consumentens eller Fabrikantens fördel,
ilian det allmännas; derpå vinna båda i läng¬
den. Att under några generationer förstöra
tillgångar på exportvaror för efterkommande,
på det man skulle kunna under öfverflöd
förtära hvad man både bör och lätt kan um¬
bära, yore illa och orättvist handladt.
Fabrikernas inbördes bemödanden att
förtjena på sin rörelse derigenom alt de lem¬
na de bästa varor för det lindrigaste pris,
skall underhålla en nödig ömsesidig täflan
dem emellan; och så mycket insmyger sig
Uog af utländska prodncler, som till mön¬
ster och uppmuntran är nödigt. En ymni*
gare tillgång på utländska fabricater skulle,
jy G Den n December.
i min lanke, mer förqväfva än uppmuntra
dé inhemska. Den höga Tullafgiflen skulle
visst uträtta hvad man genom förbud vill
åstadkomma, om den icke så lätt kunde elu-
deras. Så skulle till ex. 10 R:dr B:co på
hvarje aln utländskt kläde vara det samma
sorn införselförbud; men om det skulle hän¬
da, att endast iooo:de alnar uppgifvas och
tortullas, då i'o,ooo alnar införas, så blifver
ju slraxt tullen en R:dr på alnen i sjelfva
verket, huru mycket det än låter. Hvad
minskning i Tullinkomsten beträffar, som
.iynés böra vara en naturlig följd af inför¬
selförbud, så är Statens förlust i det hän¬
seende endast skenbar; vinsten och behåll¬
ningen är verklig. De medel, som skulle ut¬
gå för varans inköpande, två eller tre gån¬
ger större än lullafgiften, stadna qvar i lan¬
del, hvarpå deli allmänna välmågan vinner,
och huru stor sorn helst behållningen af tul¬
len än kan blifva, så bidrager utländningen
clei till ej med en skilling; allt utgår slutligen
utur Gonsumenlens ficka. Han får alltid be¬
tala både varan och lullafgiften; den sedna¬
re får Staten, utländningen den förra. Vid¬
tagas deremot de anstalter, alt varan tillver¬
kas inom landet i sladnar åtminstone .ii bets-
kostnaden här. Spanmålsproduceiilen b'ehof¬
ver afnämare så val som fabrikanten, bägge
är o för Statens och h varandras bestånd lika
oumbärlige.
Att införselförbud föranleder lurendrä¬
geri, det är onekligl; likasom tullafgiften,
tullförsnillning. Del vigaste sättet att före¬
Den 11 December.
komma alla brott: och all öfverträdelse i all¬
mänhet, vore visst det, att borttaga all lag.
Det ar något revolterande för den moraliska
känslan, att skilnad göres emellan det brotts¬
liga uti dessa bägge fall. Det vore önskligt,
att allmänna tänkesättet måtte stämpla hvar
och en med allmän vanära, hvars handlings¬
sätt visar, att han ingen ära äger. Lättare
synes ock i alla fall lurendrägeriet kunna
förekommas och småningom utrotas än tull¬
försnillningen. Det förra har uti det all¬
männa tänkesättet, om det får en ålit mer
fosterländsk rigtning, en säker motvigt; den
sednare kan aldrig mötas eller hejdas deraf.
Så väl den nyss beslutna realisationen, som
landets välmåga i det hela, beror på en jemn
proportion emellan export och import; och
det är alltid lättare att minska den sednare,
än att öka den förra. Får utländningen
några år undersälja våra fabrikanter och för¬
störa dem, skall han nog sedan taga sin er¬
sättning, och då slår vårt land ej mer att
hjelpas; vanrnagt och förtryck blifver den
oundvikliga och snara följden.
Jag röstar således för den meningen,
att Rikets H. Ständer måtte i underdånighet
frambära den önskan, alt införselförbud må
i några vissa fall kunna äga rum och anses
tillämpliga, till den inhemska industriens
förkofran.
Häruti instämde Tit. östbergHasselrot.
Contractsproslen J. J. Nibelius: Äfven
jag delar den åsigt, att alla förbud emot va¬
a^8 Den n December.
rörs in- och utförsel ännu icke böra upp-,
liäfvas, och gillar således ej i denna del det
förslag, som Utskottet i sitt sednare Utlåtan¬
de angifvit. Det är redan af Prosten Berg¬
qvist anmärkt, att 3;ne Stånd gillat Ekono¬
mi-Utskottets Betänkande N:o io3, som till¬
styrker, alt Tackjern bör fortfara att vara till
utförsel förbudet, och då jag förmodar, att
Kongl. Maj:l på denna Ständernas önskan gör
ett nådigt afseende, så lärer, hvad exporten
beträffar, ordet; förbud ännu komma att i
Tulltaxan qvarstå. Att man åter, hvad af-
skaffande af importförbuden beträffar, må
vela hvarom frågan här egentligenär, beder
jag, att det Högv, Ståndet täckes gifva akt
uppå, huru vidsträckt det förbud var, som
Bevillnings-Utskoltet i sitt förra Betänkande
tillstyrkte. Detta förbud omfattade endast
q artiklar, och dessa artiklar voro Bränvin,
Rödfärg, vissa slag af Jern, nya Kläder,
Kort, Krut och Salpetter, Svafvel, sådana
Slöjdvaror, som i Taxan ej voro särskildt
specificerade, samt vissa Väfnader. Hvad
den i:sta af dessa artiklar angår, så förmo¬
dar jag, att de äro ganska fä, som på alfva¬
re önska, att Bränvin måtte importeras. De
följande 7 artiklarna , för hvilka införselförbud
var föreslaget, äro alla af ringa betydenhet.
Återstår således endast artikeln väfnaderj
såsom varande af hufvudsaklig vigt. Bedan
1 Utskottets förra Betänkande var det före¬
slagit, alt alla Bomulls- och Linneväfnader
skulle till införsel vara til IS Ine. Det var en¬
dast för en del af sidenväfnaderne och för
Den u December.
en del af ylleväfnaderne, som inan ansåg
alt förbudet ännu borde i Tulltaxan qvarstå,
ocb förbudet syftade egentligen på alt skyd¬
da de inhemska Siden- oell Klädesfabriker-
ne. Dessa 2:ne särskildta slag af fabriker äro
åter sins emellan af mycket olika betyden¬
het: värdet af de årliga Sid en Lill verkningar-
ne uppgår ej till 5oo,ooo R:dr, då väldet
af Klädestillverkningarne deremot nu årligen
uppgår till öfver 3 millioner R:dr. Det är
således Klädes/abrikerne, hvarom bär före¬
trädesvis är fråga, samt huruvidaj till skydd
för dem j förbud emot utländska klädens in¬
försel är nödvändigt. Efter min öfvertygel¬
se år ett sådant förbud ännu nödvändi gt, så
vidt man ej vill blottställa dem för undergång.
De Svenska Klädesfahrikerne äro, ehu¬
ru mycket de under de 5 sista åren förkof-
rat sig, ännu ej i det skick, att de kunna
uthärda concurrencen med de utländska; de
kunna det ej, emedan utländningen ännu hal¬
en för stor preference framför oss i den större
Capilalstyrkan, i den lägre förlagsräntan, i
den högre arbetsskickligheten och i de full¬
komligare machinerierne.
Man medgifver derföre äfven temligen
allmänt, att de böra skyddas; men, så påstå
de, som i denna sak säga sig hylla de så
kallade liberala ideerne; ”detta sk}'dd bör
”beredas, ej genom förbudutan gernom en
”importtull" — och de medgifva, alt denna
importtull rnå uppgå till och med lill 33-|
procent af varans värde.
Den u December.
Vore man säker om, att denna Tull i
sjelfva verket utgick, då skulle fabrikanten
derigenom vara mer än tillräckligt skyddad.
Flere utmärkte Klädesfabrikanter hafva för¬
säkrat mig, att de skulle vara fullkomligt
skyddade äfven genom 20 procents tull, så
vida nemligen denna tull riktigt utgick. Men
de hafva derjemte försäkrat mig, att de Sven¬
ska Klädesfabrikerne blifva ruinerade, om
utländska kläden för det närvarande få in¬
föras, tullen å dem må bestämmas huru hög
som häldst. Orsaken dertill är den, att det
är omöjligt att controllera tullförsnillning
då deremot lurendrägeri väl ej i allo kan
förekommas, men likväl är långt lättare att
controllera, än tullförsnillningen.
Så länge en vara är förbjuden lill in¬
försel, så är den underkastad beslag när sorn
hälst, och livar som hälst, den anträffas:
den är sin egen angifvare. Lurendrägaren
är hålle innan lian kommer till tullen, och
i tullen, och sedan han passerat igenom tul¬
len, blottställd för att mista sin vara. Der¬
emot är det endast vid passagen igenom tul¬
len, som tullför snillar en är blottställd—och
då blottställd, ej alt förlora varan, ulan en¬
dast alt nödgas förtulla den; och lian later
den ej passera tullen, innan han har saken
med Tullbetjeningen uppgjord. Lyckas det
honom att genom connivence med någon
Tullförvaltare få tullstempeln på sin vara
åsatt, så är denna vara sedan nästan oanta-
stelig, och passerar fritt hvart som hälst.
Det är för denna orsak, eller derföre
Den u December. 281
att Tullförsnillning är långt svårare att fö¬
rekomma an Lurendrägeri, som våra inhem¬
ska Klädesfabriker blifva ruinerade, om ut¬
ländska kläden till införsel tillåtas, tullen på
dem må bestämmas huru hög som hälst.
Till sLöd för sitt tillstyrkande, att alla
förbud för varors in- eller utförsel böra upp-
häfvas, anför det Högh Utskottet 2:ne skäl.
Det i:sta är att man ej nu bör frångå det
system j som allt sedan 182.3 års Riksdag
blifvit föl/dt. Det är sant, att Ständerne
vid 1828 och i83o års Riksdagar yttrade
den åsigt, att alla varor utan undanlag bor¬
de vara till in- och utförsel tillåtne; men
detta blef ej af Regeringen antaget. Flere
artiklar, som förut varit förbjudne, blefvo
visserligen i de Tulltaxor, sorn utfärdades
efter 1823 och i83o års Riksdagar, till in¬
försel tillåtne; men Regeringen ansåg, attén
del af de Svenska fabrikerne ännu var i be¬
hof att skjuldas genom förbud emot utländsk
införsel, och förbudet blef derföre vid flere
väsendlliga artiklar bibehållet. Vill man
fullfölja det hitintills följda systemet, då bö¬
ra de återstående förbuden ej på en gång
upphäfvas, ulan detta bör ske successivt,
med varsamhet och med nödigt afseende på
Näringarnas bestånd. Detta blef äfven af
Bevillnings-Ulskottet i dess irsta Betänkande
iakttaget. Förbud blef bibehållet, men en¬
dast på q artiklar, då deremot i den nu gäl¬
lande Tulltaxan införselförbudet qvarstår på
16 särskildta slag af varor.
Det 2:dra skälet, som förmått Utskottet
s8 3 Den u December.
att i detta sednare Utlåtande frånträda den
grundsats, sora Utskottet i sitt i:sta Betan’
tande hade antagit, är elen ökade tullinkomstj
sorn skulle beredas om alla de återstående
förbuden upphäfdes. Då detta argument re¬
dan blifvit af Prosten Bergqvist vederlagdt,
åberopar jag, i delta hänseende, endast hans
anförande,
Jag slutar med att bedja det Högvör-
diga Ståndet betänka frågans vigt. På den¬
na frågas afgörande beror, enligt hvad jag
sökt ådagalägga, de Svenska Klädesfabriker¬
nas framtida bestånd. Men ruinerar raan
•våra inhemska Klädesfabriker, så ruinerar
man en näring, hvars fabrikater i värde år¬
ligen uppgå till öfver 3 millioner R;dr B:co,
således till hälften af hela Svenska Jerntill-
verkningens, Och om Klädesfabrikerne gå
under, huru går det då med den inhemska
Uilculluren, som under de sednare åren så
mycket tilltagit, och som för den Svenska
Jandlmannen nu börjar att blifva en så vig¬
tig näringsgren? Och om dessa fabriker en
gång blifva ruinerade, och vi blifva nödsa¬
kade att från utländningen hämla hela vårt
klädesbehof’, månne ej sådant äfven skall haf¬
va en ganska menlig verkan på den Reali¬
sation, sorn nu blifvit verkställd? Korteli¬
gen, det experiment, hvarom nu är fråga,
synes mig så vådligt, att jag på det högsta
afstyrker det Idögvördiga Ståndet från alt
vidtaga det.
Häruti instämde Tit. Hvasser,
Den n December. 283
Prosten Ödmann: Äfven för mig visar
sig denna fråga vara af oberäknelig vigt.
Jag torde ej misstaga mig, om jag anser för
dess bedömande nödigt att kasta en blick
på bela vår financiel» stallning. Sedan frå¬
gan om förbud mot införseln af vissa varor
eller fri bandel med allt förevar vid sista
Riksdag, hafva förhållanderna märkligen för¬
ändrat sig. Då åsyftades och förbereddes en
Realisation; nu är silfverutvexlingen börjad
och fortgår. Att likväl det stadgade mynt¬
värdet icke egenteligen inverkar på varupri¬
sen inom landet, kan skönjas deraf, att un¬
der det vårt mynt försämrades eller cursen
fluctuerade, priserna på spannemål och jern
ömsom stego och föllo, tvärtemot myntets
försämring eller förbättring, fullkomligt obe¬
roende deraf. Så gällde Råg på Stockholms
Börs år j8o8 12 R:dr 36 sk. R:gs, då cur¬
sen var 53 sk. på Hamburg, och bibehöll
samma pris år 1812, då cursen uppgått till
go å 96 sk. Åren j817 och 1818, då cur¬
sen var 100 ä 112 sk., gällde Rågen 18 å
i8i R:dr; men 1821 kostade den blott 7^
R:dr, då Cursen stigit till 128 sk. Från
1804 till 1812 var vårt jern i oupphörligt
fallande, ehuru cursen var consecutivt sti¬
gande från 48 eller al pari till i36sk. Ifrån
1814 till 1820 voro jernpriserne oupphörli¬
gen i stigande, ehuru cursen beständigt flu¬
ctuerade från 90 sk. till i36 sk. Häraf må¬
ste man inse, att priserna icke bero af cur¬
sen, icke eller cursen af priserna, utan af
förhållandet emellan export Och import, eller
a84 Den ti December.
af den så kallade handelsbalancen. Det är
derföre af så mycken vigt, att icke för vårt
mindre producliva land stadga lagar, som
lätta importen och qväfva industrien, sorn
vill arbeta sig upp ur sin vanmagt. Det är
visserligen ett glädjande pbenomen, att våra
näringar äro i stigande; men man bör icke
deraf sluta, det de redan hunnit den höjd,
att de kunna tafla med andra landers och
bestå i denna strid. Det är så mycket, som
talar emot en sådan tanka, ehuru ti 11 fr i d s-
ställande den skulle vara för fosterlandskän¬
slan. Den höga ränta, hvaraf producenten
tryckes inom vårt land, den mindre konst¬
färdighet i fabriksyrket, som icke så hastigt
kan upphjelpas, de mindre förlager, som in¬
om vårt på större Capitaler fattiga land ne¬
ka speculationen att göra försök i större sca-
Ja, —• allt detta och mera lill utvisa anled-
ningarne, hvarföre våra näringar behöfva
skydd mot utländsk medtäflan. Vill man
således, alt näringar skola finnas, så måste
man så ordna, att de äfven kunna bestå.
Man har sagt, att industrien är tillräckligt
tryggad genom hög skyddstull. Jag tror ic¬
ke det; ty dä en sådan vara, som mot lull
får införas, kommit väl genom tullen, blif¬
vit insmuglad, kan den öfver allt ulan risk
försäljas. Men den lurendrejade är confisca-
bel när och hvar som heldst. Man har åbe¬
ropat andra länders exempel af fri införsel
eller fri handel. Först vet jag icke hvilket
land man menar; ty Preussen, Frankrike och
England, så långt öfver oss i industriela fram¬
Den u December. a85
steg, hafva åtskilliga förbud. För det an¬
dra har jag visat., att vi omöjligen kunna
tafla med dessa länder. Man har velat insi¬
nuera, att lurendrägeri icke ansågs så omo¬
raliskt som tullförsnillning. För mig och
troligtvis för många andra är denna distin-
ction för mycket fin. Jag anser båda för
brott emot Staten, för öfverträdelse!- af dess
lagar, lika straffbara och lika omoraliska,
och inser icke, huru man skulle kunna be¬
visa något annat. Icke ens i den enfaldiga¬
ste folkhops opinion tror jag i detta fall nå¬
gon skiljaktig mening hafva uppstått eller
kunnat uppstå. Jag instämmer med Tit. Nibe¬
lius och Bergqvist, att Rikets Ständer måt¬
te hos Kongl. Maj:t uttrycka sin önskan om
nödvändigheten af förbud emot införseln af
vissa varor till skydd för vår inhemska in¬
dustri.
Häruti instämde Tit. Bolander.
Contractsprosten P. P. Svedelius: Jag
anser allt långt tal härom öfverflödigt, dels
emedan Ståndets Ledamöter genomläst Be¬
tänkandet och i Hr Arnbergs reservation fun¬
nit tillräckliga skäl för förbud, dels emedan
H. Ståndet redan , på Ekonomi-Utskottets hem¬
ställan, beslutat, att tackjern skall vara fört-
budet lill utförsel. Således är det redan af
Ståndet medgifvet, alt ordet förbud får in¬
flyta i Tulltaxan; och om förbud får äga
rum för utförsel, bör det väl äfven kunna
äga runi för införsel.
Häruti instämde Tit. Rosen.
a86 Den u December.
Lector Laurenius: Jag instämmer i huf-
vudsaken med de värde talare, som redan
yttrat sig i detta ämne, och anser, att det
af Utskottet uppgjorda system af eu fullkom¬
ligt fri och obegränsad in- och utförsel af
alla slags varor skall medföra ganska vådli¬
ga följder för den inhemska idogheten och
näringarna. Den grundsats bland andra,
hvarpå systemet hvilar, att hvur och en hör
få köpa hvad vara som helst för det möjli¬
gast lägsta pris, tyckes väl klinga liberalt,
men innebär tilläfventyrs mer egennytta än
patriotism. I consecfuens dermed borde äf¬
ven all tullafgift försvinna, hvilket icke lä¬
rer kunna stå tillsammans med det allmän¬
nas interessen och behof. Vill man hägna
och uppmuntra vår inhemska industri, så
bör man ej på en gång utsätta den samma
för en täflan med den i så många hänseen¬
den öfverlägsna utländningens, ej gora Sveri¬
ge lill en marknadsplats för främmande län¬
ders producter och luxartiklar. Man säger,
att en hög tull skyddar vår produetion för
fall och vanvärde: visserligen, om det vore
en möjlighet all förekomma tullförsnillning;
men att så icke är, bevisas deraf, att sällan
eller aldrig några tullförsnillningsbrott blifva
åtalade, men deremot lurendiågeriet någon
gång ertappas. Jag åberopar härvid hvad
en af Reservantei ne, Hr Arnberg j i denna
punkt anfort. Vidkommande särskildt utför¬
selfriheten, så har Hög v. Ståndet genom bi¬
fall lill Ekonomi-Utskottets Betänkande, som
afstyrker export af svenskt tackjern såsom
Dm n December.
oförenlig med jernhandteringens bestånd, re*
dan till en del antagit förbuds-systemet; och
jag skulle för min del tro det vara Slatse-
konomiskt klokt, att nämnde system ännu
icke helt och hållet upphäfves, utan att i83o
års Taxa i detta hänseende intill nästa Riks¬
dag bibehålies.
Doctor Grevillius: Ått detta ämne skul*
le framkalla olika bedömanden var ingalun¬
da oväntadt, då det vidrörer så många och
skiljaktiga interessen. Likväl hade jag ej
förmodat, att inom detta rum så många rö¬
ster skulle höjas för omfattandet af prohibi-
lif-systemet, då detHögv. Ståndet, vid tvän*
lie föregående Riksdagar, med en afgjord plu-
ralite hyllat det fria; heldst då lietta icke
medfört några vådliga följder, utan tvärtom
fabrikerne och industrien under detsamma
stigit till en oväntad höjd. Det har icke
varit och kan icke eller nu vara i fråga, att
alla band på en gång skola lossas, utan små¬
ningom, efter tidernas och omständigheter-
nes förändrade kraf. Så ville 1823 och 1829
årens Ständer. Åt Kongl. Majit, som ifrån
sin höga ståndpunkt bust är i tillfälle att
öfverskåda och bedomina hvad som mäst kan
bidraga till landets och folkets väl, samt är
upphöjd öfver alla enskilda inleressen, Öf-
Verlemnade dessa Ständer att, enligt sin i
grundlagen förvarade hoga rätt, bibehålla
eller upphäfva förbuden. Hvarje vän afKo-
nung och fädernesland har med glädje och
tacksamhet funnit, huru det ena bandet efter
det andra blifvit lossadt, och ändamålet med
288 Den u December.
Ständernas underdåniga önskningar dyme¬
delst vunnet. Och likväl hafva fabrikernes
tillverkningar derunder stigit, icke blott i
qvantitet, utan äfven i qvalitet. Nu har Be-
villnings-Utskottet föreslagit vidhållandet af
samma system; och jag frågar om tiden är
inne och anledningar gifvas att afvika derifrån?
En värd Ledamot, Prosten Bergqvist j
som väldeligen kämpat emot Utskottets för¬
slag, har, för att befästa sina påståenden,
äfven upptagit de vigligaste inkast, som blif¬
vit gjorde mot förbudssyslemet; men jag har
ej funnit, att de af honom blifvit nöjaktigt
och fullkomligen vederlagde. Så har i för¬
sta rummet blifvit anförd Consurnenternes
förlust. Denne anser jag vara så i ögonen
fallande, att den mäste förtjena allt afseen¬
de. Kan det väl öfverensstämma med billig¬
het och räll, alt Nationen oupphörligen skall
hållas skattskyldig under fabriksinteresset,
eller för att underhålla vissa individers mak¬
lighet och öfverflöd? Skall man då fortfaran¬
de nödgas att till skydd för den inhemska
näringen betala dubbelt pris för en sämre
vara, än den man för hälften kunde för¬
skaffa sig af utländsk tillverkning? Man kla¬
gar i allmänhet öfver hög beskattning; men
denna, åt fabrikerne, öfverstiger vida allt
hvad vi för Statsverkets upprätthållande och
styrelsens gång måste utgöra. Länge nog
har Svenska folket varit skallskyldigt under
sina fabriker; det synes vara tid, alt ett så¬
dant förhållande upphör. Kunna de ej upp¬
rätt-
Dtn u December. 28g
rätlhållas med en skyddstull af 33-I procent',
utom assecurens, frakt och öfrige umgälder
som betunga den utländska varan, sä mä de
falla. Jag tror dock att de väl skola bestå;
men att följden skall blifva: bättre tillverk¬
ning och nedsatte priser.
Den värde Talaren har ytterligare an¬
fört, som inkast, Fabrikernes förfall. I det¬
ta afseende åberopar jag, hvad jag redan
förut yttrat, att under den sista tiden, se¬
dan ett friare system blifvit följdt och möj¬
ligheten af alla förbuds upphäfvande, såscm
en Ständernas önskan, stätt hotande i bak¬
grunden af taflan, hafva fabrikerne i vårt
land hunnit till en böjd, den man för 10
år sedan knappt kunnat ana.
Att lurendrägeriet, genom Prohibitif-sy-
stemet gynnas, är ett inkast, som icke lärer
kunna vederläggas. Erfarenheten har lärt
oss att, alla förbud oaktadt, utländska fabri¬
kater af alla slag icke saknats i landet, och
äfven på utländskt kläde har funnits och
finnes säkert ännu god tillgång, om än det,
som sådant, icke öppet försäljes. Hade det
varit tillåtet till införsel, mot en afpassad
tull, skulle Staten haft åtminstone någon in¬
komst deraf; nu tillfaller hela vinsten in*
smuglaren.
Man säger, att genom ett friare Tull¬
system, landet skall öfversvämmas af utländ¬
ska fabrikater och luxartiklar. Jag frågar:
bar det någonsin varit brist derpå? Äger ej
livar och en tillfälle att dermed förse sina
Preste-St. Prot. i834> Bandet XIV. 19
2Q0 Den ii December.
Lehöf? Och Iian man väl föreställa sig hos
den utländske köpmannen så liten specula-
tion alt han till oss införde mer än som här
kunde finna åtgång; och så mycket hafva vi
förut, insinugladt. De vigtiga inkasten emot
förbuds införande äro således icke veder-
lagde utan qvarstå i sin fulla kraft. Den
fria principen skall åtminstone tillföra Sta¬
ten ökade tullinkomster.
Man har anmärkt, att likasom förbud
skapar lurendrägeri, så leder Skyddstulls-
systemet till tullförsnillning. Gerna medgif-
ver jag att desse, lurendägeri och tullför¬
snillning, äro lika omoraliska, lika straff-
värda; men opinionen är dock i allmänhet
mera böjd alt urskulda det förra än den
sednare. Dessutom må besinnas att tillverk¬
ningen inom landet af åtskillige nödvändig¬
hetsvaror, t. ex. kläde, ännu icke motsvarar
behofvet, som således på loflig väg borde
få fyllas.
Man har yrkat att H. Ståndet borde å-
tergå till Utskottets förra Betänkande. Jag
får öfverlemna till Ståndets behjertande, om
det icke vore mera conseqvent att handla i
öfverensstämmelse med förre Riksdagarnes af
Preste-Ståndet biträdda beslut? heldst det
i alla fall måste ytterst bero af Kongl. Maj:t,
att bibehålla eller upphäfva förbuden.
Häruti instämde Tit. Hylander.
Professorn Doct. Grenander: Då jag in¬
om Utskottet vid förra behandlingen af frå¬
gan tillhört minoriteten, vid den sednare ma¬
Den ti December. 391
joriteten, får jag förklara, att jag ej kan
frångå de resultat, till hvilka Utskottet nu
kommit. Men då en talare före mig full¬
ständigt och grundligt utvecklat Utskottets
skäl, behöfver jag ej upprepa dem. Utskot¬
tet har ej lösligt gått till väga, det kunna
de reservationer intyga, som åtfölja Betän¬
kandet. Alla i dem upptagna skäl hafva no¬
ga blifvit öfvervägda och blott verkat att
stadga Utskotlets beslut. Jag skulle tro, att
det ömsesidiga utbytet af krafter ej kan ute¬
stängas; utan såsom individernas krafter ut¬
bytas, så måste det äfven ske med staters.
I den stora sammanhållning, som är emel¬
lan folkslagen; är detta förhållande nödvän¬
digt. Så ock är det ej möjligt för oss alt
hämma industrien, hvilket äfven vore otill¬
börligt. Det tillhör dock den styrande mag¬
ien att hafva afseende på landets bästa och
derefter taga de visaste steg; och ehuru fö¬
regående Ständer ej hafva velat förbud, har
Regeringen funnit, att det ej i allt kunde
upphäfvas; men Ständernas önskan har dock
verkat en mera granskande omsorg hos Re¬
geringen, som tid efter annan lossat flera
band. Och detta har ej ländt lill näringar¬
nas försvagande, utan visat sig så välgöran¬
de, att fabrikerna stigit, oaktadt flere på¬
stått, att den större friheten skulle blifva
till ruin för den eller den näringsgrenen.
Af sådan grund är jag af den tanka, att jag
ej handlar mot de bättre åsigter som af mig
böra följas, då jag önskar, att man ej för¬
kastar Bevillnings-Utskottets resultat. Sant
aga Den n December.
är, att Rikets Ständer bundit sina händer
genom beslutadt förbud mot tackjerns utför¬
sel; men detta är ett önskningsmål. Således
om det anses binda, då Utskottet uttryckt
hrad som bordt uttryckas, är det dock i
Konungens magt att upphäfva förbud, och
det ena beslutet är ej i vägen för det andra.
Man har sagt, att förbudet i förra Betän¬
kandet blott sträckt sig till g artiklar, och
att det vare skäl att bibehålla det; men jag
skulle anse lika billigt, när artiklarne äro så
få, alt för dem äfven ordet förbud upphäf-
des. Om hög skyddstull i stället infördes,
bade våra näringar intet att frukta.
Gontractsprosten Hallbeck: Då Utskot¬
tet i det nu till granskning framiagde Be¬
tänkande frånträdt hvad det i sitt förra Be¬
tänkande rörande Stora Sjötullsbevillningen
tillstyrkt, har det handlat i öfverensstäm¬
melse med Rikets Ständers beslut vid i8a3
och )83o års Riksdagar. Jag får ock tillstå,
att jag tillhör den opinion, som nu gjort sig
gällande, emedan om några olägenheter skul¬
le med en mot skyddstull tillåten fri inför¬
sel vara förknippade, dessa äro vida min¬
dre, än de, som uppslå af förbudssyslemet,
men fördelarne både för industriens förkof¬
ran, inkomsten till Staten och nationens mo¬
ralitet ganska betydliga. Genom en mot
lämplig tull tillåten fri införsel af utländska
konstprodukter uppstår täflan hos den in¬
hemska fabrikanten, som mot en billig ar¬
betsförtjenst uppmanas att åstadkomma en
förbättrad tillverkning. Bevis för denna sats
Den n December. 2^3
tunna hemlas från det förhållande, som äger
rum i Preussen och England, der genomett
friare tullsystem manufakturerna de sednare
åren varit i ett jemt stigande. Genom im¬
portförbudens upphörande i England hafva
dess sidenmanufakturer stigit i den grad, att
de sedan år 1826 icke blott kunna jemföras
med de fransyska, utan i vissa delar öfver¬
träffa dem. Äfven inom vårt fädernesland
saknas ej exempel, som styrka detta förhål¬
lande. De förbättringar, som vunnits i pors¬
linsfabrikation, finsmiden, korgmakeri, bom-
ullsväfnader, haltflätning m. m. äro ju frug-
ter, icke af förbud, utan af förbudens lossan¬
de, som manat fabrikanten att täfla med ut¬
länningen. Icke tror jag, att de framsteg
klädesfabrikationen de sednare åren gjort,
hafva sin orsak i förbud. Min öfvertygelse
är den, att då vid de 2:ne sednast förflutne
Riksdagar Rikets Ständer uttryckt dea opi¬
nion, att förbud måtte ur Tulltaxan utgå
och sedan år 1823 det ena förbudet blifvit
borttaget efter det andra, en skalig farhåga,
att ordningen torde snart komma lill klä¬
den, har väckt omtanken till fabrikernas för¬
bättring, på det man skulle kunna snart täfla
med utlänningen. Så länge man tror sig
skyddad genom förbud, qväfves täflan, och
consumenten, som väl också bör kunna på¬
räkna något skydd af Staten, skulle tvingas
att betala sina behof dyrare, om annars för¬
buden lindrade införseln; men erfarenheten
visar, att tillgång på en vara, som, till in¬
försel förbuden, varit lill förbrukning tillå¬
2q4 Den n December.
ten, icke saknas. Oaktadt bevakningens i-
liärdighet lenina ju de vidsträckta kusterna
spelrum åt lurendrägeriet, och huru mycket
förlorar ej Staten på ett sådant system, utan
att fabrikantsinteresset deraf drager någon
båtnad? Jag kan derföre ej annat, än be¬
strida förbud, och detta äfven af det skäl,
att de demoralisera nationen, emedan genom
öfverträdelse af Tullförfattningarne aktning
för lagarne i allmänhet aftager samt våld,
slagsmål, menederier m. m. äro lurendräge-
riets vanliga följder.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Någon har
sagt, att en tulltariff elier tulltaxa är ett
verk, hvarmed det sällan vill lyckas, eme¬
dan det bearbetas af en talrik personal, med
beslutande rätt hos hvardera. Mängden och
mångfalden af ämnen, hvilka dervid komma
i fråga, och deras apparenta mindre vigt,
änskönt de hvar för sig och i synnerhet ge¬
mensamt kunna hafva stor inflytelse på landels
industriella och commerciella ställning, för¬
anleder till meningsstrider på ett ändlöst
fält, och då dessa strider oftast afgöras ige¬
nom voteringssedlar, så måste resultatet blif¬
va, alt sammanhang och system i det hela
kommer att saknas, och att medlen för vin¬
nande af ett ändamål leda till motsatsen af
livad man velat söka. Detta förhållande har
sin grund i sakens natur och i sättet för
dess behandling, och kan och bör ej till-
skrifvas dem, hvilka haft till pligt att der¬
med sysselsätta sig. Emellertid och då när¬
mare uppmärksamhet fästes å Högl. Bevill-
Den u December. 2g 5
nings-Utskottets två Betänkanden angående
Tullen, och det sednare jemföres med det
förra, så förekomma många anledningar äf¬
ven till eftertänkligare anmärkningar. Å en
tid, då man så högligen yrkar stabilite i af¬
seende på den ekonomiska lagstiftningen, utan
att ens vilja erkänna, att tidens och omstän¬
digheternas kraf stundom ock måste tillfreds¬
ställas i den delen, liksom i mycket annat,
erfar man, att Högh Utskottet, efter en el¬
ler annan vecka, och utan att någon ny er¬
farenhet kunnat vinnas, så alldeles omhytt *
grundsatser, att den byggnad Utskottet uti
dess förra Betänkande ansett sig hafva upp¬
rest, blifvit igenom det sednare ända till yt¬
tersta grundstenen omkullstörtad. Så hafva
ock afgifterna å åtskillige produeter blifvit
fördubblade, å andra höjde eller nedsatte:
mer eller mindre utvecklade anmärkningar
mot det förra Betänkandet förkastade i kor¬
ta, afgörande svar, och detta allt utan an¬
nan redovisning för hvad som skedt, än den
som kunde liknas vid de betydelsefulla or¬
den: ”varde ljus, och det vardt ljus." Icke
hör det nekas, hvad Utskottet synes hafva
åsyflat, att Statens inkomst skulle ökas och
att handeln och näringarne skulle lifvas af
den så kallade liberala andan; men hvar är
den säkerhet Utskottet erbjuder, att ej den
slags liberalitet som Utskottet hyllar, kan
leda derhän, att Statens inkomster minskas,
handeln aftynar, och näringarne genom den
ömare omvårdnaden qväfvas? Må det för¬
låtas den gamle, om han, glädjande sig åt
zq6 Den ii December.
den ungdomlighet, hvilken så Jäll hänfdres
att tro, att den förmår allt det goda den
vill, likväl önskat, att Utskottet ej velat
glömma, att Sverige ej är ett nytt land, en
Coloni, färdigt att på en gång mottaga nya
lagar, nya institutioner och inrättningar; att
det fastmer utgör ett från äldre tider stad¬
gadt samhälle, som räknar en förfluten tid,
med hvilken, för det helas bestånd, det när¬
varande och tillkommande måste stå uti ett
fortsatt sammanhang: att lagar, ärfde af bort¬
gångne fäder, redan gifvas, på hvilkas helgd
och bestånd nu lefvande medborgare grun¬
dat deras beräkningar om hvad menskliga .
lifvet har kärt; alt dessa lagar, efter den
evigt förfarande rättvisans grunder, ej kun¬
na eller böra kullkastas eller omstörtas, in¬
nan full visshet är förhanden, att de ej mer
leda lill deras ändamål, allmänt och en¬
skilt väl, eller att det nya, som sökes, ofel¬
bart är bättre än det gamla, man äger; att
andra länders exempel icke bevisa, livad sorn
yrkas af dem, som tro, att de veta allt, en¬
dast de veta omtala dessa exempel: att in¬
gen må neka, aLt de inhemska näringarne
under de sednare åren och under den be¬
ståndande lagstiftningen gjort framsteg, som,
under relativa förhållanden, kunna jemföras
med hvilket annat lands som helst; samt
äntligen, att bättre kunde vara, att de be¬
ståndande lagarne och deras vårdare mästras
mindre i anseende till de förras hufvudgrun-
der och de sednares grundsatser, och upp¬
märksamheten i stället rigtas mer å möjlig¬
Den n December. 297
heten och sältet, att, roed säkert afmatta,
fast kortare steg, fortsätta den redan öpp¬
nade hanan, och att varsamt undanrödja de
hinder, som der ligga i vägen. Ett vid¬
sträckt fält skulle öppna sig för tillämpnin¬
gen af denna allmänna framställning, vid
närmare granskning af Tariffens detaljer bok¬
staf för bokstaf, och Högh Utskottets åtgär¬
der dervid; men jag inser ej, huru det H.
Ståndets tålamod kunde uthärda dermed och
dess lid kunde sådant medgifva. Jag tillå¬
ter mig derföre hemställa tili det Högv.
Ståndets upplysta hedömmande ett annat me¬
del, ledande, såsom jag det föreställer mig,
på en kortare väg till enahanda ändamål.
Det hufvudsakliga härvid heror likväl på den
tydning Högv. Ståndet vill gifva åt 12 mom.
uti Ulskottets förra Betänkande N:o 29 pag.
20, jemfördt med I mom. p. 19. Dessa mo-
menter sakna den klarhet och bestämdhet,
som undanrödja all tveksamhet om deras e-
gentliga mening. Hvarför ej utsäga öppet
och rent, hvad man tänker, synnerligen då
fråga är om det rälta, det sanna, det för
fäderneslandet gagneliga? Må sedan andra,
som bättre veta, äfven bättre göra. I i:sla
mom. erkännes Konungens rätt att utfärda
eller upphäfva förbud mot varors ut- och in¬
försel, så väl som de rättigheter Konungen
tillkomma i afseende på tractalers afslulan-
de med främmande magter. De här om¬
nämnde rättigheterna äro ej fästade vid nå¬
gra villkor, hvilket ock ligger i sakens natur,
alt de ej kunna vara det eller ens få det
298
Den n December.
vara, emedan de äro bestämda i R. F. I
I2:te mom. åter heter det, att det ankommer
på Kongl. Maj:t att bereda en för Svenska
handeln förmonlig reciprocitet, för befräm¬
jande hvaraf åt Kongl. Maj:t öfverlåtes rät¬
tigheten att nedsalta den i Tulltaxan bestäm¬
da tullen. Nu är det ju obestridligt, att Ko¬
nungen äger utfärda eller upphäfva förbud
mot in- eller utförsel af varor, och alt i
följd af tractater bestämma tullen å varor,
som gå i handel med respective Staterna.
Hvad vill beredande af reciprocitet säga an¬
nat, än att tillvägabringa en tractat, fast
den förstnämnde åtgärden skulle benämnas
öfverenskommelse o. s. v.? Det vore ju ett
gäckeri att hålla sig till orden i en lag, som
ej behöfde mer att eluderas, än att ombyta
namn på något, som i sig sjelf är ett och
samma; än att tvinga Konungen, som ige¬
nom enklare former och med mindre kost¬
nad kunde bereda en haudelsöfverenskom-
melse, att afsluta en högtidlig tractat, en¬
dast derföre, alt Konungen endast i sednare
fallet ägde fria händer alt ingå nödige vill¬
kor angående Tullbestämmelserna. Dessutom
bar Kongl. Maj:t alltifrån 1809 utöfvat och
ansett sig tillhöra rättigheten alt nedsätta
tull, då i anseende till förändrade omstän¬
digheter sådant funnits leda till handelns
fördel och landets deraf beroende gagn. Den¬
na rätt, som aldrig ännu blifvit satt i fråga
alt vara stridande emot grundlagens bok¬
staf och mening, hvarigenom Konungen en¬
dast är hindrad att höja tull, föreställer jag
Den n December. 2 gg
mig, att Konungen ej|eftergifver, derföre alt
ett eller annat) uttryck, syftande deråt, kom-
me att inflickas i Tulltaxan. Jag förmodar
ock, att, då fem år skola förflyta mellan
Riksdagarna, och Konungen under så lång
mellantid måste sakna tillfälle att samråda
med Svenska folkets Representanter, den del
af Svenska folket, som idkar handel och nä¬
ringar, skulle finna sig illa belåten dermed,
om Konungen vore förhindrad alt nedsätta
Tull å vissa varor, å hvilka, i följd af för¬
ändrade, oförutsedda händelser, en högre
Tull fanns menlig för handeln och näringar-
ne. Återstår den fråga, huruvida det vore
omtänksamt och klokt, att Rikets Ständer
ville förklara, att för det fall, då förmonlig
reciprocitet i afseende på handeln vore att
bereda med någon utländsk magt, Kongl.
Maj:t jemväl hade åt sig öfverlåtet att å va¬
ror, kommande från denna magts område,
höja tullen. Jag vill besvara den genom ett
exempel. Det vore en stor fördel för Sve¬
rige, om nedsättning i tull kunde åstadkom¬
mas i Frankrike å Svenskt jern och Svenska
trädvaror, och i England å samma producter
o. s. v. Om nu Konungen vore i tillfälle alt
ej blott igenom hotelse, ulan ock i verklig¬
heten, vid ett sig yppande gynsamt tidsmo-
ment, igenom förhöjd tull å inkommande
Bomull, rått Silke, siden väfnader, vin m.
m. åstadkomma, att lull å jern och träd va¬
ror blefvo i Frankrike och England nedsat¬
te, emot det de ifrån nämnde länder inkom¬
mande varor jemväl skulle beräknas lill den
3oo
Den ti December.
förut åsatle lägre tullen, så frågas, om ej
Svenska folket skulle finna sig väl belåtet
med resultatet af den tillfälligt begagnade
tullförhöjningen. Jag tillåter mig hysa den
förmodan, att det Högv. Ståndet icke anser
så alldeles oförtjent af någon uppmärksam¬
het, hvad jag haft äran anföra. I fortsätt¬
ning deraf tillåter jag mig vidare alt under¬
kasta dess pröfning det förslag, jag, i öfver¬
ensstämmelse med mina bär förut yttrade
allmänna åsigler, uppgjort till förändradt
innehåll af ofvannämnde i:sta och I2:te morn.,
i de ämnen, hvarom egentligen är fråga.
Detta förslag lyder sålunda:
i2:te morn.: ”Konungen är förbehållen
den rätt honom tillkommer, att utfärda el¬
ler upphäfva förbud mot in- eller utförsel af
varor, samt att med utländska magter afslu-
ta Iractater”, hvilka jemväl kunde hafva in¬
flytelse på Tullafgifterna å varor, som ingå
i handeln emellan de i traclaterne deltagan¬
de Staterne; och då Rikets Ständer uti den
Tulltaxa, som nu är i fråga att fastställas,
kuunat bestämma annan tull, än som efter
närvarande omständigheter ansetts bäst för¬
enlig med landets fördel, så ankommer på
Kongl. Maj:t, att, så hädanefter som hittills,
då förändrade omständigheter dertill föran¬
leda, nedsätta de bestämda tullafgifterna. I
öfrigt, och som det beror af Konungen al¬
lena att kunna bereda en för Svenska han¬
deln förmonlig reprocitet med främmande
Stater, så öfverlåta Rikets Ständer åt Kongl.
Majit rättigheten, att, för begagnande af det-