| Den g October.
3oi
våda och genom en stor brytning kan försö¬
kas, och lyckas aldrig, förr än tänkesätten
hunnit mera utbilda och stadga sig. Våra öf-
verläggningar skola således icke leda till det
påyrkade målet, men de skola tjena till upp¬
lysning om de svårigheter som möta hvarje
djerfvare omstörtning af våra gamla former.
Att nedrifva det beståndande är föga konst,
dertill erbjuda sig många, både behörige och
obehörige medhjelpare. Icke eller saknar man
Byggmästare, sorn med lätthet åtaga sig upp¬
föra en ny och som de föregifva bättre sam¬
mansatt byggnad, men betraktar man nogare
deras utkast och förslag, så linner man huru
divergerande de äro och huru få förena sig
om en gemensam tanka. Desse strider emel¬
lan dem, som häftigast yrka reform, de bri¬
ster och det osammanhang man deruti upp¬
täcker, och den motvilja hvarmed de emotta-
gas, tyckes mig utvisa att tiden icke ännu är
inne och nationen ännu icke är mogen för de
moderna theorierna. Nya Elementer måste i
samhället uppstå och bildas, synnerligast en
större upplyst och sjelfständig medelklass, den
vi mera än flere andra länder sakna, innan
man med fullt alfvar kan tänka på att hos oss
införa en förändrad representation eller de nya
re Constitutionerna.
Detta i allmänhet. — Beträffande åter
hufvudfrågan, så har Professor Grubbe riktigt
anmärkt, att den sönderfaller i arne hufvud-
momenter, först huru representationen skall
väljas, ordnas och sammansättas, och sedan
huru dess förhandlingar skola bringas till stör-
3o2 Den 9 October.
ve enhet, kraft och skyndsamhet. I förra af-
seendet gifves hufvudsakligen 2:ne stridiga åsig-
ter. Den ena hyllar principen af allmänna
val , antingen sä, att alla medborgare utan af¬
seende på stånd, yrke eller förmögenhet ge¬
mensamt välja och kunna väljas till represen¬
tanter, eller ock så, att man så väl för valrät¬
tigheten, som valbarheten, sätter någon be¬
gränsning af förmögenhet, bidrag till Staten
m. m. Samma Talare har medgifvit att val
af förra slaget lemna ett nog vidsträkt spel¬
rum för intriger och corruptioner, hvarpå man
icke behöfver hämla bevisande exempel från
de gamlas republiker, utan kan taga närmare
ifrån Frankrike, som under revolutionen der¬
med gjorde försök. I större stater, hälst de
som icke först bildas, utan endast omskapa och
reformera, kan en dylik allmän, lill alla med¬
borgare ulsträkt vallrätt icke lyckas, och har
icke eller i de nyare Constilutionerna7 blifvit
antagen. Söker man åter uti förmögenhet en be¬
gränsning af valrätten, så möta svårigheter att
bestämma beloppet. För ringa tilltaget, kom¬
mer man helt nära absolut allmänna val, ut-
sättes det åter tili något högre belopp, blir
följden att en stor del, som nu ega valrätt,
synnerligast inom Bonde-Ståndet, derom gå mi¬
ste och alldeles uteslutas. Fara är ock, att
derigenom uppkommer en penninge-arislocratie
i den nära borldöda Börds-aristocratiens stäl¬
le, och af all Aristocralie anser jag penningen
vara den lumpnaste och mest förkastliga/Ehu¬
ru jag således vill medgifva alt allmänna val
äro i theorien mäst rationela, anser jag dem
Den g October. 3o3
å andra sidan vara i tillämpningar de som
medföra största svårigheter och för vårt land
serskildt, rent af förkastlige. Häraf följer, att
jag anser vårt närvarande representationssätt,
böra bibehållas. De allmänna intressen, som
conslituera Staten, representera genom Corpo-
ralioner eller hvad man kallar Stånd, och med
undantag af Ridderskapet och Adeln, eger en
viss, ehuru begränsad, allmän valrätt rum. Man
har anmärkt att för närvarande äro en del
medborgare uteslutne och någras intresse icke
representeradt. Det förra medgifver jag, men
icke det sednare. DeL ligger i ideen af en
National-representalion, icke att enskilta in¬
tressen skola representera, utan allmänna, dem
som utgöra Statens hufvud-elementer och lifs-
principer, och något större är för närvarande
hos oss icke crepresenleradt. Man talar om
ofrälse Possessionaler, men, jag frågar, repre¬
senteras icke deras intresse tillräckligt så väl
af Bonde-Ståndet som Ridderskapet och Adeln.
Man har ock nämnt ofrälse Embetsman, men
jag kan ej rätt förstå, huru blotta karakteren
af Embetsman skall legitimera tiil valrätt. Det
synes mig strida emot ideen af en fri National¬
representation. Men härmed må förhålla sig
huru som hälst, så kunna Embetsmännen i
vårt land visst icke sägas vara orepresentera¬
de. Tänker man sig ett serskildt Embetsman-
na intresse, som måste bevakas, jag vet ej an¬
nat än lönförmånerna, så finnas ju Civile Em¬
betsman i Borgare-Ståndet, och Ridderskapet
är ju till större delen sammansatt af idel Em¬
betsman. Gifvas ock några med borga leklasser
3o4 Den g October.
som nu orättvist äro från valrätt och valbar¬
het uteslutne, så utgöra de likväl hvarken till
personal eller förmögenhet dén massa att för
deras skult ett nytt Stånd eller Kammare be-
liöfver bildas. Det kan ej ske utan minskning
i de nuvarande Ståndens beslutande rätt, och
en allt för stor makt och inflytande inrymdes
deri, om | af representationen blefvo deras
rättighet. Bättre synes mig att liksom inym¬
pa de få, som med något skäl yrka valrätt,
på något af de fyra Stånden, med hvilket de
i anseende till upplysning, yrke och intresse
äro närmast förenade; på samma sätt som Pre-
sterna upptagit Universiteterna och Vetenskaps-
Academierna. Borgarne, ofrälse Bruks-Patro-
ner och Bönder, dem af sitt Stånd, som äro
frälse-egare.
Beträffande vidare den inre organisatio¬
nen af representationen, eller dess fördelning
till öfveriäggningar och besluts fattande, så
har lika stridiga åsigter yttrat sig. En del yr¬
ka alla Ståndsledamöters bringande lill samma
eller lika antal och denna fördelning på 2;ne
Kamrar eller förening lill en enda, andra aler
vilja bibehålla det närvarande förhållandet.
Jag nekar icke att den förra meningen har
mycket för sig talande, hälst om man derige¬
nom kunde hoppas tidsbesparing. Men likväl
hyser jag betänklighet att låta omröstningar tjll
besluts fattande ske på Capital — en allt för
djupt i Stats-organisalionen inpripande reform.
Dessutom kan jag ej biträda Prosten Åstrands
förslag att den öfre Kammaren skulle utgöras
endast
Den g October.
3o5
endast af 12 Ledamöter från hvarje Stånd,
och alla de öfriga tillhöra nedre Kammaren.
Istället ville jag föreslå, att t af representan¬
terna skola tillhöra öfre och ? nedre Kamma¬
ren. Förslaget må nu vara huru godt och
nyttigt som helst, så lära likväl oöfvervinne-
liga svårigheter möta dess antagande. Stånds¬
ledamöternas antal skall blifva lika: följden
häraf är, alt personalen i Preste- och Borgare-
Slånden måste tillökas, men deremot nedsättas
hos Ridderskapet och Adeln och Bonde-Stån¬
det. Men huru skall det tillgå, synnerligast
hos Ridderskapet och Adeln? Skola endast
Capita välja , eller valrätten utsträcka sig till
alla medlemmar af delta Stånd? Skola Capi¬
ta väl frivilligt afstå från sin representations¬
rätt, eller skall i motsatt fall den öfriga Ade¬
len finna sig belåten, att ensam af alla med¬
borgareklasser icke ega valrätt och valbarhet?
Och slutligen, i bägge fallen, huru skall valrät¬
ten till representanter för detta Stånd ulöfvas,
med eller utan afseende på förmögenhet? Jag
har framkastat dessa frågor, för att fästa upp¬
märksamheten på de hinder, sorn skola vålla,
alt hela förslaget ramlar.
Utskottet har tillstyrkt vissa inympningar
på de 3:ne ofrälse Stånden, och jag har ingen¬
ting att anmärka, att Fabriks- och Manufactur-
Egare på Landet intagas i Borgare-, och Bön¬
der, som ega Säteri eller Rå och Röshemman,
inrymmas i Bonde-Ståndet. Derigenom upp¬
tagas inga olikartade Elementer. Men dere¬
mot kan jag för ingen del gilla, alt Civile ofräl-
Presle-St. Prot. 1834• Bandet XL 20
3o6 Den g October.
se Embetsman inpassas i Preste-Ståndet, och
har svårt att gissa till de grunder, som för-
anledt ett så sällsamt förslag. Derigenom upp-
häfves ju sjelfva ideen af ett Preste-Slånd, och
man hyllar tillika den oriktiga principen, att
Embetsman, blott såsom sådana, och äfven det
endast halft, på grund af en Kongl. Fullmakt
skola representera. Deremot medgifver jag gerna,
att Lärare vid Rikets Elementar-Läroverk upp¬
tagas i Preste-Ståndet, ehuru jag anser deras
intresse, som är upplysningens och vetenska¬
pernas, redan förut hos oss icke sakna orga¬
ner. Som en skyldighet ville jag dock icke
hafva dem denna fördel ålagd, utan endast
sorn en rättighet, den de fritt ega begagna el¬
ler icke.
Slutligen kan jag ej undertrycka en an¬
märkning. Constitutions-Utskottet har egnat
synnerlig möda åt de 3:ne ofrälse Ståndens
förstärkning och förändrade organisation, men
helt och hållit förbigått Ridderskapet och Adeln,
hvilket Stånd jag anser lika, om ej vidamer,
än de ofrälse, tarfva reform. De hafva sin
Riddarhus-Ordning, som väl skänker rättighe¬
ter, men icke stadgar deremot svarande skyl¬
digheter. De ega uttaga polletter, men infin¬
na sig endast när de behaga. De kunna resa
hort utan permission, och återkomma efter godt¬
finnande. Också finnér man personalen på Rid¬
darhuset högst varierande, — från flere 100 —
ända till io personer, som jag sett vid denna
Riksdag kunnat både rösta och besluta. Mig
synes, att för besluts fattande borde ett visst
antal närvarande Ledamöter föreskrifvas, ej
Den g October.
mindre än det sorn fordras i Förstärk la Ut¬
skott. Under närvarande förhållanden står det
i Ridderskapels och Adelns skön att icke blott
afbryta och förhindra de öfrige Ståndens verk¬
samhet, utan" rent af tillintetgöra Riksdagen.
Biskopen m. m. Doclor Hedrén: Jag för¬
utser nogsamt, alt hvad Riksens Ständer i fö¬
revarande vigliga ämne besluta och till deras
nästa sammanträde bordlägga, icke lärer leda
lill betydliga resultater. Icke dess mindre an¬
ser jag representantens pligt fordra att rent,
öppet och fullständigt förklara sin mening;
och den tid, hvarmed man i allmänhet visli¬
gen och välbetänkt vill hushålla, om ock i me¬
ra vidlöftiga discussioner än vanligt, likväl ic¬
ke onyttigt förspilles på en af hela Nationen
så allmänt, så länge och med så varmt intres¬
se omfattad reformfråga. Alt allas, mer och
mindre grundade, anspråk skola tillfredsställas,
lärer äfven det mest sanguiniska förutseende
betvifla. Om deremot hufvudfrågan kan från
flera vigtiga sidor varda belyst och begrun¬
dad; om de obestämda, invecklade, ofta ogrun¬
dade opinionerna kunna begränsas och redas,
om blott Nationen kan, af sina representanters
collectiva meningar, blifva upplyst om det för¬
hållande, som frågan i närvarande tidsmoment
eger i allmänna tänkesättet; så anser jag öf-
verläggningens möda och tid icke vara frukt¬
löst använda. Jag går derföre frimodigt att
frambära min öfvertjrgelse.
Att klagan öfver vår närvarande repre¬
sentations stora brister och totala oduglighet är
temligen allmän, bör väl måhända till en viss
3o8 Den g October.
grad medgifvas. Åtminstone höres detta rop
högljudt, med få undantag, af den allmänna
yttrande rättens organer, särdeles dem, som af
allmänheten med största begärlighet höras och
efterfrågas. Nekas kan icke heller, att i um-
gängslifvets kretsar, då delta ämne kommer till
tals, får man ofta höra upprepas, af alla klas¬
ser, af de privilegierade stundom ifrigast, det
olämpliga i representationssättet, de olyckliga
följderna af Nationens fyrdelning, hvarigenom
den splittras i lika många motsatta, hvaran¬
dra upphäfvande drifkrafter, den orimliga sam¬
mansättningen af corporationer och skråsäll-
skaper, som döda all samhällsanda, med mån¬
ga dylika, mer och mindre väl utförda, varia¬
tioner af tidens stora upplösnings-lhema. Men
huruvida en verklig och grundad öfvertygelse
i dessa ämnen är lika allmän, som phraserna,
betviflar jag mycket: och har, i min egen in¬
skränkta umgänges erfarenhet, anledning der¬
till icke blott i de klasser, som kunna anses
hafva sina intressen i det beslående, ulan li¬
ka ofta, der de strida deremot. Man hörer väl
ofta, huru de i nuvarande representation in¬
tagna elementer anklagas, såsom med sin egen¬
nytta, sin herrsklystnad, sina hårdnackade för¬
domar, allena vållande till den senfärdighet
och det motstånd, som förhindrar den högst
nödiga och lätt eljest verkställda reformen:
och hvad häraf med säkerhet kan slutas, är,
att dessa elementer hafva, om icke en så djupt
grundad, åtminstone en talrik opinion emot
sig, hvilket måste vara förhållandet i en så
rörlig upplösnings-period, som den närvarande.
Den 9 October. 309
Men också hörer man någon gång, af fullkom¬
ligt opartiska domare, de nya reform-förslagen
förnämligast tillskrifvas den oroliga tidens ung¬
domliga, bråskyndande, ännu omogna rör¬
lighet, som torde innehålla lika många och
fruktsamma frön af egennytta, herrskningsbe-
gär, afund och skrå-anda. Då hela mensklig-
hetens historia utvisar ett oupphörligt sträfvan¬
de af det gamla alt vilja bestå och af det nya
att vilja förändra, så måste någon, ja mycken,
sanning erkännas ligga på båda sidor, helst i
en tid, då denna strid varit och ännu är så
liflig. Men, jag upprepar det ännu, så allmän¬
na, som klagomålen tyckas vara öfver vår re¬
presentations brister, så litet äro de äfven i
allmänna tänkesättet till sina grunder, sina be¬
ståndsdelar och sin möjliga förbättring utred¬
da. Man tycker sig mycket väl veta de sto¬
ra olägenheterna af det bestående, och har
mångfaldiga former för alt uttrycka dem: men
icke lika djupt förstå eller begrunda dess verk¬
liga fördelar, och den stora vådan af dess
rubbning. Allraminst är man beredd på con-
structionen af det nya. Man hörer ofta helt
naivt svaras, att tiden och tillfället skall väl
gifva ett bättre vid banden: att det dugliga
kommer nog af sig sjelf, endast det odugliga
blir afskaffadt. Ja, det händer, att då man
åberopar andra Nationers och våra närmaste
grannars Statsskick, såsom mönster att följa;
så bekänner man sig ingenting derom veta
mera, än hvad man hört sägas. Om detta
onekligen bevisar, att den med så osvikliga
försäkringar omtalade allmänna, nästan totala
Den g Octoier.
folkets opinion ännu är i hög grad omogen,
kanske till det mästa en meningslös utanlexa
efter hvad tidens läromästare outtröttligen före¬
stafva sina omyndiga lärjungar, åtminstone allt¬
för svag och osäker för någon ny varaktig bygg¬
nad: så är å andra sidan onekligt, alt en så¬
dan opinion finnes, att den gjort sig populaire,
alt den mer och mer slräfvar att skaffa sig
håde nödig plats och grund, att den uti det¬
ta sträfvande icke uraktlåter att bevaka sin
fördel vid alla möjliga tillfällen, der partiella
motstånd behöfva undanrödjas eller försvagas,
och att den sålunda efterhand begynner med
säkrare blick se och sträfva fram till sitt mål.
Tiden är således förhanden alt möta den med
upplysningar, med understöd, med bifall, el¬
ler med vederläggning, motstånd, förkastan¬
de, allt efter som det allmännas välfärd det
ena eller det andra fordrar. Riksens Ständer
och företrädesvis deras Constitulions-Utskott
fullgöra fördenskull en ovilkorlig pligt, då de
härtill använda sina bemödanden.
Frågan om Statens organisation sönder¬
faller af sig sjelf i tvänne delar. Den ena an¬
går samhälls-medlemmarnas rättighet att del¬
taga i samhällets lagstiftning och styrelse: el¬
ler kanske rättare, det enligt rättsgrunder och
samliällsväl rättvisaste, bästa och säkraste sät¬
tet att utse, af hela folkmassan, de fullmäkti¬
ge, som skola vårda samhällslifvet och dess
former. Denna delen utgör regeringsformen.
Den andra delen angår sättet för de utsedde
fullmäktiges samfälta arbeten, öfverläggningar
och beslut, så all de säkert, lätt och skynd¬
Den g Octo ber. 3ii
samt leda lill ändamålet. Denna utgör Riks-
dags-Ordningen. Begge dessa grundlagar ge¬
nomgår öfverallt en stor hufvudfördelning, tili
begränsning af det inbördes förhållandet emel¬
lan statens förvaltnings-, skydds- och verkstäl-
lighets-makt, samt dess Lagstiftnings- och be-
skattnings-makt. Frågan inskränker sig här
belt och hållet till den sednare makten för sig
allena betraktad. Den synes innefattas i föl¬
jande framställning: hvilket är det rättvisaste
och för samhälls-välfärden lämpligaste sätt att
utse, bland folket, de fullmäktige, som skola
på dess vägnar vårda lagstiftningen och be¬
skattningen?
Ett alldeles rent och ovilkorligt svar här¬
på kan icke gifvas annorlunda än tvåfalldigt:
antingen skola dessa fullmäktige utses genom
fria, allmänna, af inga vilkor bundna val, el¬
ler genom förut, i den bestående samhälls¬
organismen, fastställda funclioner. Detta sed¬
nare alternativet tillåter naturligtvis, genom
sin egen beskaffenhet, flera modificationer, så
väl medelst fria, eller bundna, inom hvarje
Corporation anställda val, som utan val, genom
födsel eller embetsförvaltning bestämd repre-
sentations-rätt.
En undersökning, hvilketdera af dessa
allternativ må vara bäst svarande mot sam¬
hällets ide, vore visserligen här på sitt ställe.
Jag har dock flera skäl att i denna del icke
vara vidlöftig, helst sedan ämnet från denna
sida blifvit af en värd Ledamot redan utredt,
på det honom egna sätt, klart och samman¬
hängande. Huruvida den ovilkorliga, fria val-
Den (j October.
j ätten kan i sin renhet antagas såsom förnufts-
och samhällsenlig, måste jag dock för min del
betvifla så mycket meia, som jag anser den
alldeles otänkbar. Oberäknade vilkoren af ål¬
der och kön, som af sjelfva naturen förutsät¬
tas, äfvensom af personligt oberoende, sorn i
samhällsideen nödvändigt ingår, måste oveder¬
sägligen ännu medgifvas en viss grad af del¬
aktighet i samhällets materiella eller formella
organism, såsom oundgängligt vilkor för re¬
presentationsrätt. Också lärer fritt val i dess
absoluta renhet genom intet historiskt faclum
kunna bevisas. Endast reia tift kan det ega
verklighet: och i detta afseende måste man med¬
gifva, alt all samhälls-representation grundar
sig på något slags corporations-intresse. Det
som man alurig kunnat eller kan undvika, är
egendomsintresset. Troligen menar man ock,
med de fria valen, dem som grunda sig en¬
dast på detta intresse, såsom relatift det mest
rena och fritt från annan inblandning, äfven¬
som det i Stånds-representationer oumbärliga.
Alt små stater, helst i sin första uppkomst,
kunna på denna grund organiseras, torde till
en viss grad böra medgifvas. I större och vid¬
sträcktare samhällsföreningar har det icke ve¬
lat och kan säkerligen icke lyckas. Man be-
liöfver icke leta efter bevis härpå. Den nya
tiden har val länge hyllat denna organ isa tions-
method. Men att dervid äfven de för mensk-
ligheten och samhället mest skadliga och mest
söndrande passioner, egennytta, herrsklystnad,
penningevälde, hämdbegär och all slags sinn¬
lighet fått fri luft, förvarar historien i hedlöf-
Den 9 October.
313
liga minnen. Vissa nya former omtalas med
mycket beröm. Men den allmänna oron och
osäkerheten synes jäfva dessa Jåfsånger. Och
om på något ställe trygghet, belåtenhet och
inbördes förtroende synas vara befäslade, så
torde temporaira och locala orsaker icke obe¬
tydligt dertill föranleda. Dessutom har den
stora skiljesmannen, framliden, sin domsrätt
öppen. Andras öfvertygelse må jag respecte-
ra. Jag bör icke fördölja min: och den är,
alt de så kallade allmänna, fria valen, eller,
som kommer på ett ut, val efter en viss an¬
del i samhällets materiella beståndsdelar, icke
i längden skola trygga ett vidsträcktare sam¬
hälles frihet och välfärd. Den uräldsla ti¬
den, samhällenas första födelsestund, åberopas
såsom talande för detta valsätt. Men först och
främst är historiens stämma så långt tillbaka
alldeles ohörbar. Kanske, hördes den rätt tyd¬
ligt, skulle den vittna annorlunda, än man
tror. Och dernäst, hvad af dess vittnesbörd
till oss framtränger, bevisar ofta motsatsen af
hvad man vill. Staten var i början familjen.
Den ordnades småningom genom familjernas
hopfogning. Detta är oss nogsamt bekant. I
patriarkens personlighet förenade sig alla stats¬
intressena: han var brukare af sin åker, her¬
de för sin hjord, fältherre till sitt och de si¬
nas försvar, prest lill gudstjenstens och un¬
dervisningens vård inom sitt område. Med
samhällets utbildning måste de skiljaktiga ele-
menterna söndra sig och utträda hvar i sin
Corporation, i sitt stånd, med förbehållen in¬
bördes rättighet lill gemensam bibehållelse och
314 Den g Octo ber.
förbindelse lill gemensamt skydd. Historien
har verkställt denna stora process i mångfal¬
diga olika former inom serskilta samhällen, all¬
deles i enlighet med hvad dess allmäktige,
oändligt rike genius verkar i hela naturen; och
den verkställer och skall verkställa den på sam¬
ma sätt, så länge historien har en tid och en
verld att röra sig i. Till denna process må
man ock gerna räkna de bemödanden, som nu
genomgå vår tid. De skola visserligen gå tili
samma ändamål: men troligen aldrig till det
mot hennes afsigt stridande, att återföra sam¬
hället till ett sammangyttradt aggregat, der al¬
la mensklighetens intressen vore sammanpres¬
sade och forqväfda uti ett oupplöst chaos, i
stället för utbildade och verksamma i en lef¬
vande frisk organism. Jag anser fördenskull
samhället icke kunna på annat sätt construeras,
än genom en fri och lefvande sammansättning
af dess hufvuddelar, så att de, med minsta
möjliga friction, med största möjliga samver¬
kan, alla förena sitt sträfvande till den stora
liufvudideens realiserande. Och i följe häraf
tror jag, ehvad statsförfattning och ehvad re¬
form deri man vill påtänka, den aldrig kan
undgå att i en eller annan mån grunda sig
på stånd, corporationer, skrän eller något an¬
nat, måhända i benämningen lika vanfrejdadt,
men i verkligheten oundgängligt grundämne.
Ingen nation har haft tillfälle att alldeles
oberoende af tiden fastställa sin statsform, hvil¬
ken fast mera, under hvilka förändringar som
helst, alltid varit en product af den förutgång¬
na eller kringstående tidens ideer, händelser
Den g October.
och behof. Sådant är äfven förhållandet med
vårt fäderneslands statsform. Men med den
åtskillnad från de flesta, att dess historiska ut¬
veckling följt mera ralionelt beräknade grun¬
der, så alt den i grundenlighet bör anses ef¬
tergifva ingen. Samhället, såsom allt annat i
menskligheten construeradt, består af tvänne
bufvuddelar, som icke olämpligt kunna di-
slingueras med de gamla skolasliska termer: ma¬
teria och form. Det materiella innehåller dels
råämnet, dels dess förädling och omsättning
ibland samhällets medlemmar. Det formella
framträder antingen såsom yttre, eller den i
Irångare mening tagna slaten, eller ock såsom
inre, kyrka, religiös cultus. Om ock aldrig nå¬
gon stat i detta skick historiskt fram träd t, så
skulle construction deraf efter dessa grunder
kunna inför den strängaste deduetion kunna
försvara sig. Och nu har Sveriges grundform
i det närmaste denna utbildning. Den öfver-
klagade fyrdelningen är då icke annat, än en
organiskt lefvande samverkan af statsideens
grund-elementer. Ty alt i de fyra angifna
grundämnen verkligen hela Statens idee blifvit
upptagen, synas icka höra bestridas. Delnin¬
gen är således fullständig, aå alla delarna till¬
sammans innefatta det hela, ulan att något
deraf saknas. Då nu vår stalshistoriska ut¬
bildning åstadkommit ett sådant resultat, så
är åtminstone högst betänkligt att rubba de
af sådan hand lagda hufvudgrunder. Man kan
väl invända, att historien icke förenar mensk¬
ligheten efter någon viss beräknad plan. Nej,
icke såsom vi, med inskränkt blick, medsväf-
316
Den g October.
vande beräkningar och svaga händer. Men
med sådana beslut, som afmäta tiden från dess
början till dess slut och sorn strafflöst icke an¬
tastas. Jag tviflar visst icke, att vår Svenska
Statsform kan i en framtid uppträda i ett helt
annat skick. Jag skulle nästan tro den vara
på vägen dertill. Det kan icke ske, förrän
ideerna*äro utmognade och lidshändelserna,
genom någon stor och kraftig slöt, kunna va¬
ra till hands lill det nya foslrets icke blott
framhjelpande, utan äfven dess närande, fo¬
strande, bibehållande. Man har trott, att år
1809 skulle delta lämpligen hafva skett. Jag
tror det icke. Den behöfliga historiska stöten
var för handen. Men icke var fostret fullgån¬
gen Och en fullkomlig reform i vårt stats¬
skick skulle vid denna tidpunkt hafva blifvit
abortif, en krympling, som hvarken kunnat lef¬
va sjelf eller producera något bättre. Men att
sedermera ideerna vände sig At en sådan to¬
tal förändring, kan väl icke nekas. Jag anser
redan som ett bevis, att staten börjar blifva
för gammal, då man så grundligt sysselsätter
sig med undersökningen af principerna för
dess verksamhet och lif. I sin fullkomliga
helsa har staten fullt opp att göra med hand¬
ling: och när bräckligheten kommer, begyn¬
ner den att theoretisera öfver sin inre sam¬
mansättning: alldeles lik den enskilda menni-
skan, som i den friska ungdomstiden rastlöst
framskyndar till ära, rykte och anseende, utan
att tänka på hvarken lifvets principer eller or¬
ganisation, men som i den aftynande åld ren
inträder inom sig sjelf för att begrunda sina
Den g October.
krämpor och sin förvandling. Vissa tänkvär¬
da tecken, jag upprepar det, synas sålunda
förebåda en grundligare reform af vårt Stats¬
skick: och den inträffar väl i sinom tid, när
allt är dertill moget, men jag hoppas på histo¬
riens mäktiga, gudomliga ande, att den, när
stunden kommer, skall låta af vår gamla fri¬
het och ära ingenting förgås. När jag ser till¬
baka på det tvåtusen-åriga Svithiorls land och
folk, hvad det varit inom sig genom sina oför¬
likneliga hjeltar, sina stora Konungar, sina fri-
sinniga, redliga medborgare, hvad det utträt-
tat för menskligheten, för christendomen, för
Guds rike, hvad det lemnat stort, ärofullt,
odödligt åt tidens minne, så må den önskan
vara förlåtlig, att en så hemlig organism af
försynen i så långa tider uppehållen och vår¬
dad, om än försvagad och åldrig, icke må ut¬
trängas af någon understucken, falsk, inprång¬
lad, kronpretendent, utan efterträdas af en äk¬
ta, frisk afkomling, som bibehåller grunddra¬
gen af sin vördnadsvärda moders bild. Intill¬
dess anser jag icke i adligt att öfvergifva den
gamla, som eger ännu oförändrad vilja, och
som jag hoppas, tillräcklig förmåga att vårda
och lyckliggöra sitt Sverige.
En annan fråga är, huruvida också, lika¬
som hvarje statselement blifvit i statsformen
intaget, äfven hvarje statsmedlem der fått sin
plats och sin representationsrätt. I detta af¬
seende äro klagomålen både sanna och väl¬
grundade. Jag tror dock hvarken orättvisan
eller olägenheterna häraf vara så stora eller
ohjelpliga alt staten behöfver derföre rifvas.
3x8 Den g October.
De orepresenterade hafva l ätt att inträda i re¬
presentationen. Men dels höras dessas klago¬
mål vara minst bittra, som bevisar, att de ic¬
ke så hardt känna sig lidande, eller ock alt
de ega nog beskedlighet alt fördraga det on¬
da tills vidare, eller ock alt deras oombedda
förespråkare äro strängare, än de sjelfva: af
hvilket allt bör slutas, att samhället i denna
del icke är så missbelåtet. Dels bör icke hel¬
ler nekas, att, dä man afser nuvarande repre¬
sentation efter statens serskilla grundintressen,
så finnas väl ganska få sådana intressen, som
icke äfven nu hafva sin vård, fastän deras
enskilda innehafvare icke personligen utöfva
den. Dels ock slutligen, emedan frågan ifrån
rättsgrunder hvarken kan eller bör afvisas, så
måste det låta sig göra att efter hand upplaga
i representationen dem som hittills blifvit för¬
glömda. Delta bar redan i Irenne stånd skett,
icke blott utan statsformens skakning, utan
med dess verkliga förkofran och förbättring.
Det bör hädanefter kunna ske i alla Stånden
på lämpligt sätt, till dess operationen blir
fullbordad.
Jag anser mig böra begagna tillfället att
yttra några ord i anledning af den ofta åbe¬
ropade förträffliga constitulionen i vårt gran¬
rike, med hvilket vi äga så mycket historiskt
gemensamt, ursprung, språk, seder, frihet, re¬
ligion, och med hvilket vi omsider knutit en
oupplöslig förening af gemensam politisk sjelf¬
ständighet. Jag vill icke bestrida Norrska con-
stitutionens värde: allra minst Norrska folkets
belåtenhet dermed, den jag både känner och
Den g October.
på närmare håll erfarit och sett. Men säkert
är ock, att denna så högt uttryckta allmänna
belåtenhet till en icke ringa del har historisk
grund. Norrska folket, visserligen icke fattigt
på stora historiska minnen från forntiden, har
dock ett ungt, friskt minne af denna art, sorn
icke kan annorlunda än vara för Nationen
högst vigligt och kärt. I den farliga brytning
som botade denna Nation med förlusten af
hvad för hvarje frisinnadt folk är det högsta
och dyrbaraste, af landets politiska oberoende,
lyckades det, genom dess medborgares rådig¬
het och mod, att icke blott rädda dessa dyr¬
barheter, utan ock att försäkra dem för evär¬
delig tid. Landets constitution är med den¬
na händelse liktidig, och har derföre, såsom
dermed sammanväxt, blifvit för nationen lika
kär, som sjelfva den tillkämpade friheten. Så
länge fördenskull detta minne är friskt och
lefvande hos Norrska folket, och det skall sä¬
kert blifva det så länge historien tillåter de
båda Nordiska Brödrafolken lefva med hvar¬
andra förenade, så länge skall ock detta folk
älska sin constitution, äfven med de felaktig¬
heter, som den ostridigt har och som af tiden
skola ytterligare upptäckas. Annorlunda för¬
håller det sig med Sverige. Samma tidpunkt
var äfven för dess sjelfständighet högst betänk¬
lig. Men det hade redan i århundraden sin
sjelfständighet gifven. Det hade sin urgamla
constitution bestämd. Och långt ifrån att in¬
se det just denna constitution hade förnämsta
delen i dess räddning, begynte det snart till¬
skrifva densamma både den öfverståndna fa-
320
Den g October.
ian och alla både verkliga och inbillade otyc-
kor. Ty det historiska minnet bleknar. Vår
stora strid utkämpades för tvänne sekler till¬
baka, icke blott för oss, utan för Europa. Den
stora national-läran glänser väl i våra tidböcker,
i våra högtider, våra loftal och poemer. Men
den börjar blifva kall, som Decembersolen.
Och kylan sprider sig öfver hela vårt stats¬
skick, det man mera hvarken älskar eller till¬
tror något godt. Möjligen tviflar jag ock, att
någon förbättring för oss skulle vinnas, genom
antagande af Norrska constitutionens grunder,
så förträffliga de än må finnas för sitt ända¬
mål. Vi skulle då upplösa våra ståndselementer
och åter sammansätta dem till en organism,
som vore för dem ännu främmande och ny.
Någon harmoni vore förgäfves att vänta, så
länge opinionerna ännu äro .så litet förbered¬
de. I synnerhet är att frukta, det försöket,
ja alla försök, skola misslyckas, intilldess nå¬
got vigtigt tids-mprnent inträffar, då nationen
nödgas glömma allt för sin räddning, eller sin
storhet, och uti hvilket moment den nya for¬
men kan påräkna sitt enda säkra stöd. Intill¬
dess anser dock äfven jag alla bemödanden bö¬
ra användas för att utbilda ideerna till för¬
nuftsenlig fullkomlighet, på det, när tiden är
inne, allt må vara förberedt, icke till ett an¬
nat för oss främmande, men till ett annat för
oss fullkomligare och bättre.
Jag behöfver och utbeder mig benäget öf¬
verseende för min tröttande vidlöftighet i den
första punkten, som löfer sjelfva representa¬
tions-
Den g October.
32 1
tions-principen i grundlagen. I den andra
punkten, som rörer Riksdags-ordningen, eller
representationens utöfning på ändamålsenliga-
sle sätt skall jag deremot vara kort. Det fram¬
ställda förslaget att fördela Riksdags-arbetet på
tvänne Kamrar, anser jag förtjena uppmärk¬
samhet. Jag tror det likväl behöfva flera mo-
dificationer. Först önskade jag representatio¬
nens personal förminskad. Ett antal af 3oo
personer behöfves visst icke för vårt samhälle.
200 ii i5o vore fullkomligt nog. Då kunde
man ock skäligen vänta strängt urval af de
insigtsfullaste och skickligaste. I Brödra-riket
nöjer man sig med 'jS. Vi borde icke vara i
behof af mera än dubbla antalet. Denna för¬
ändring vore icke heller svår att åstadkomma,
endast vårt första stånd fogade sig dertill. Det¬
ta stånd är i alla fall i stort behof af reform,
för att rätt svara mot ideen af vår represen¬
tation, sådan jag fattat den. Constitutions-
Utskottet synes mig icke nog hafva tagit det¬
ta behof i öfvervägande. Det är redan ett
fel, att Adeln constituerar sig såsom Stånd ef¬
ter en egen lag. Det måtte väl icke hafva en
annan eller mera oberoende representations¬
rätt, än de öfriga Stånden; och denna borde
då äfven vara bestämd i den allmänna Riks-
dags-Ordningen. Kamrarna kunde så fördelas,
att den öfre upptog en tredjedel och den ne¬
dre två tredjedelar af representanterna. Om¬
röstningarna i hvarje kammare borde ske Stånd¬
vis, men hela Riksdagen, då den in pleno vo¬
re församlad, rösta per capita. Flera incon-
Preste-St. Prot. 1834■ Bandet XL 21
322 Den g October.
gruiteter i vår nuvarande Riksdags-Ordning
behöfva afhjelpas. Några Riksdagsmän äro nu
bestämda genom födseln: andra af embetet:
de flesta genom val. Deraf äro de förstnäm-
da icke förpligtade att bevista Riksdag annor¬
lunda, än om och så länge de behaga. Och
båda de förstnämda klasserna måste dessutom
personligen bestrida sina Riksdagskostnader.
Något försök borde åtminstone göras att brin¬
ga dessa skiljaktigheter till enhet.
Den af Utskottet föreslagna förstärkning i
Borgare- och Bonde-SLåndet bör antagas, lik¬
väl med nogare bestämning af Fabrikanters
och Manufacturisters qvalification och skyldig¬
heter i förhållande till städerna. Lärares in¬
träde i Presle-Ståndet anser jag icke behöfligt.
Elementet, som de tillhöra, är der förut rent
och fullständigt represenleradt. Skulle de va¬
ra förbundne till personlig representation, vo¬
re det hvarken för dem sjelfva eller Lärover¬
ken nyttigt. Åtminstone bör deras represen¬
tation icke stadgas som pligt, utan endast som
rättighet. De Civila Tjenstemännen kunna der¬
emot af intet skäl anses tillhöra Preste-Stån-
det. Allraminst kan den Kongl. Fullmakten
antagas såsom tillräcklig titel dertill. Indivi-
duelt kunna flera ibland dem ega stor skick¬
lighet i detta afseende: men collectift, såsom
Corporation, äro de för delta Stånds element
alldeles främmande.
Med godkännande af Högloft. Utskottets
princip för representationsrätt efter Stånd, och
med ogillande af den obegränsade, allmänna,
fria valrätten, den jag äfven anser af Utskottet
Den g October.
vara riktigt uppskattad såsom på sin höjd tjen¬
lig i mycket små, unga och democratiska sam¬
hällen, anhåller jag att de af mig här ofvan
framställda anmärkningar och förslag, så vida
de kunna blifva förklarade såsom Ståndets ge¬
mensamma tankar, måtte vid återremiss till
Utskottet, få betänkandet åtfölja.
Prosten Ödmann: I likhet med hvadåt-
skillige värde Talare vid utvecklingen af ifrå¬
gavarande ämne iakttagit, borde jag till en bör¬
jan erkänna min oskicklighet att deltaga i så
högvigtiga ärender, min bristande erfarenhet
i det som rörer Statsorganismen, min inskränk¬
ta förmåga att uppfatta nationens stegrade be¬
hof i representationsväg, samt utbedja mig de
upplystares öfverseende, m. m. Men, då jag
anser det tillhöra hvarje Representant, som af
Committenlers förtroende blifvit kallad till del¬
tagande i Riksdags-förhandlingarne, alt, der
förmågan brister, ersätta genom god vilja och
redligt uppsåt, samt öppet yttra, hvad han an¬
ser Nations väl kräfva, har äfven jag begärt
ordet.
Först får jag då, i rak motsats af hvad
en min värde vän i detta ämne yttrat om sig,
förklara, det jag hvarken är eller vill anses
för Stationaire. Jag fäster nemligen vid den¬
na benämning ett helt annat begrepp än lian.
Den stationaire vidhåller allt hvad som finnes
för handen, önskar stabililé icke blott åt det
goda, ulan äfven åt det odugliga, under den
så ofta upprepade och missbrukade satsen:
man vet j hvad man har. Han önskar såle¬
des en stagnation, som för all lefvande orga¬
3?.4 Den g October.
nism är likbetydande med död. Hellie skul¬
le jag vilja antaga det vackra namnet conser-
rvatif; men jag sätter ej dennes verksamhet i
bevarandet af Statsformen,; ulan i bevarandet
af Staten. För denne sednares bevarande er¬
fordras ovilkorligen förbättringar, fordras be¬
stämdt att följa med tiden, som alltid går fram,
men aldrig stadnar, eller går tillbaka. En
förbättring af vår representation måste då va¬
ra nödvändig, om den ej skall dö den natur¬
liga döden.
. En värd Talare bar häremot erinrat, alt
det allmänna bästa beror ej af representations-
formen, utan af representanternas individuela
värde eller duglighet. Detta är i visst fall
sanni. Äfven under den ypperligaste form ut¬
rättas intet godt, om dugliga representanter
fattas. Men å andra sidan kan formen vara
sådan, att den försvårar, fördröjer, ja — för¬
hindrar alla goda resultat af de skickligaste
representanters verksamhet; och då bör den,
då måste den förändras.
Samma Talare har i likhet med Utskot¬
tet påstått, att en ny representationsform icke
kan till vägabringas utan en revolution, den in¬
gen god medborgare önskar öfver sitt Fäder¬
nesland. Om han med revolution menar en
förändring i vilja och tänkesätt hos dem ibland
Nationen, som något förmå i detta vigtiga äm¬
ne, så är jag af sammil tanke, men tror en
sådan revolution vara högst efterlängtad af al¬
la upplysta och vältänkande medborgare. Me¬
nar han åter med revolution en omhvälfning
af alla nu beslående former, ett kullkastande
Den g October.
3a5
af det lagbundna Statsskicket, en rubbning af
Statsförfattningen i dess djupaste grundval, så
nödgas jag, i strid med denna supposition, för¬
klara, att jag är fullt öfvertygad, det en ge¬
nomgripande och välgörande förändring af vår
förmurknade representationsform kunde till vä¬
gabringas utan så olyckliga skakningar för stats¬
kroppen. Skulle åter den värde Talaren haf¬
va rätt, att det enda tillfället för en sådan för¬
ändring inträffade år 1809, så — ehuru jag,
såsom varm vän af mitt Fosterland, upprik¬
tigt önskar, alt en så olycklig katastrof aldrig
mer måtte inträffa, — mäste jag dock inner¬
ligen beklaga, att det gynnande tillfället för
mångfaldiga reformer af den tidens män dels
lemnades obegagnadt, dels så illa användes.
Jag skall nu öfvergå till sjelfva Betänkan¬
det, hvilket erbjuder många anmärkningar.
De allmänna valens princip förkastas, så¬
som opassande för äldre Stater, der det fort¬
gående National-intresset måste represente¬
ras genom ständiga medborgare-klasser. En
Filosofisk Talare inom detta rum, hvars de-
ductioner vi äro vana att med spänd upp¬
märksamhet höra såsom consequent utvecklan¬
de sanningen, har nyss förklarat, att denna
princip ytterst hvilar på rättvisa. Denna grund
måtte vara äldre än alla historiska urkunder;
och jag lemnar åt hvar och en rättvist tän¬
kande medborgare att afgöra, om den bör vi¬
ka för den politiska klokheten, hvilken sam¬
me Talare lågt till grund för ståndsinrällnin-
gen. Jag ville äfven till rättvisans grund för
de allmänna valen lägga det absoluta förtro-
320 Den g October.
endetj som jag anser fullkomligen värdigt att^
representera det fortgående national-inti esset
och är till sin börd troligen det äldsta för al¬
la Samliälls-Contracter.
Det Höglofl. Utskottet har förklarat att i
vår nu varande representationsform saknas in¬
tet enda af nationliga intressen och elementer.
Bonde-Ståndet representerar> heter det, den
vid Svenska jorden innerligast bundna folk¬
stammen. Äro då ofrälse possessionnter på lan¬
det icke lika innerligt fästade vid Svenska jor¬
den? Men dessa har Utskottet ansett böra
äfven hädanefter uteslutas från personlig
valrätt och valbarhet. Huru blifva de då nu
representerade?
Utskottet har yttrat, att hvarje element
af representationen måste vara möjligast enkelt,
rent och oblandadt; men har sedan föreslagit,
att på Preste-Ståndet, som bör vårda kyrkans
och skolans upphöjda angelägenheter, inflyt¬
ta ordinarie^ genom Konungens Fullmagt ut¬
nämndej Domare och Civile Embetsmän; och
detta på det besynnerliga skälet, att staten och
kyrkan hafva ett gemensamt öfverhufvud, ett
skäl som gäller för alla medborgare-klassers
sammanslående. Den löjliga distinktionen af
Kongl. Fullmagt vill jag knappt vidröra. En
Kronofogde vore valbar, men ej en Härads¬
skrifvare; en Postmästare likaså, men ej en
Regementsskrifvare, &c.
Utskottet bar lålit Ridderskapet och Adeln
representera det historiska Statslifvet, ut¬
tryckt genom bördsprerogativj förvärfvade
såsom belöning för krigsbragder och andra
Den 9 October.
förtjenster af Fäderneslandet. Äro vi då så
långt borta ifrån den tid, då raan mot en ic¬
ke så betydlig penninge-summa kunde få in¬
ympas i ett adeligt stamträd med en i sinom
tid inträffande rättighet lill säte och stämma
på Riddarhuset? Eller har man glömt, att en
Svensk Drottning upphöjde sin Hof-Skräddare
till Adelsman?
Ehuru jag således alldeles icke kan god¬
känna hvarken Utskottets eller de för den gam¬
la formen ifrande Talarenas slutkonst, anser
jag mig dock böra tillkännagifva min fruktan,
att borttagandet på en gång af vår Ståndsför-
faltning skulle nu hos många möta ett envist,
möjligen segrande motstånd, hvarföre jag icke
eller ti or bene consultum att nu yrka detsam¬
ma. Men deremot vore det en verklig orätt¬
visa att ännu längre utesluta de orepresente¬
rade från deltagandet i det verkliga medbor¬
gare-kallet, att arbela för allmänt väl. Jag
föreslår derföre, att en 5:te klass måtte for¬
meras af ofrälse Possessionater på landet, fa¬
stighetsägare i Städerna, Brukspatroner, samt
Embets- och Tjenstemän. Grunden för val¬
rätt är i Höglofl. Utskottets Betänkande 36 om
Landtdagar till en del uppgifven och kunde
närmare bestämmas. Det förekommer mig ock
verkeligen inconsequent, att Utskottet uti det¬
ta sednare förslag upptog dessa medborgare
lill representationsrätt vid Landtdagar, men
uteslöt dem vid Riksdagar. 1 likhet med Pro¬
sten Astrand yrkar jag derjemte, att de af 5
klasser sammansatte Riksens Ständer borde vid
Riksmötena sammanträda på arne Kamrar. Den
3a8 Den g October.
af Biskop Wingård, förmodade trängsel och
långsamhet i discussionen fruktar jag ej, du
jag med Biskop Hedren ville föreslå, att nu¬
merären inom hvart Riksstånd ansenligen för¬
minskades. Jag hemställer slutligen vördsamt
till det Högv. Ståndet, om icke såsom dess
gemensamma lanke borde anmälas behofvet
deraf, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln in¬
om sig stadgade någon författning, hvarigenom
ett visst antal Ledamöter ovilkorligen förplik¬
tades att i Riksdagsgöromålen deltaga, emedan
det annars verkligen ligger i delta Riksstånds
magt alt, när det behagar, inställa Riksdags-
ärenderna eller afsluta Riksdagen.
Contractsprosten Hallström: Ingen af
Constitutions-Utskottets medlemmar lärer kun¬
na, eller vilja, påtaga sig att försvara detta
Betänkande, i alla dess nog skiljaktiga delar.
Det är uppenbart icke ett verk, genomgjutet
af en och samma anda, utan skiftar på mång¬
faldigt sätt, allt eftersom de olika meningar-
ne fått öfverhanden. Men icke dess mindre
torde det anspråkslöst få påkalla till sitt för¬
svar den motbild af skiftande opinioner, hvil¬
ken företer sig i detta och troligen äfvenledes
i de öfriga Stånden, vid discussionen öfver
samma ämne, och som bäst utvisar, på hvad
punkt hela saken befinner sig.
Hvad mig beträffar, har jag begärt ordet,
för att dels utförligare än i min reservation
skett, uttrycka mina tankar, dels ock tillika
besvara dem, som här tyckas velat klandra,
att Utskottet ens ifi ågaställt en representations¬
reform, och deraf förebragt vissa stycken, enär
Den g October.
likväl en rätt analys af vår StåncTsförfallhing
skulle utvisa obeliöfliglieten häraf och att vårt
gamla representationssätt bör i det heta oför-
ändradt bibehållas.
Efter min uppfattning af staten, är den
en organism; — men denna åsigt är sjelf en
tidens product, en utbildning, som under Ci¬
vilisationens fortgång framträtt för medvetan¬
det och med sanningens makt alltmer inträn¬
ger i hvarje medborgares sinne, såsom ett lef¬
vande begrepp. Hvarje sjelfständig medlem af
Staten vill känna sig vara en organisk lem i
samhället, och behöfver det, för att icke, mer
eller mindre, försjunka i enskildhetens tomhet.
Men detta hans på ett inre behof grundade
anspråk tillf redsställes icke, inom det egentligt
practiska lifvets område, annorledes än genom
ett närmare eller fjermare deltagande i all¬
männa ärender, genom val- och representations¬
rätt. Utur sin individuella inskränkning lyf¬
tes han endast i samma mån, som han genom
en bestämd handling finner sig sammanknuten
och försatt i vexelverkan med en i afmätt ord¬
ning till ett bättre samhällsskick sträfvande
mensklighet.
Det är fördenskull ej blott tomt skrik, el¬
ler meningslös otålighet, ulan en aning, mer
eller mindre dunkel, om sjelfva grundideen för
samhällslifvets pågående utveckling, som i an¬
dra länder begär eonstitutioner, här en repre¬
sentationsreform. Ehuru omsväfvad af oredi¬
ga begrepp och irriga föreställningar, ligger
dock en sanning deri på bolten: — man kan
säga det vara en rättsfråga, som rörer menni-
33o Den g October.
skans samhäiliga nalnr och derföre icke kari i
längden nedtystas. Historien visar äfven, att
representations-rällen, under tidernas skiften,
trängt sig allt djupare ned till flere samhälls¬
klasser, och ehuru med långsamma steg, dock
i bestämd riktning framskrider mot det mål,
att i utvidgadt omfång blifva Nationernas all¬
männa sak. Hvi skulle man härför vilja sät¬
ta en godtycklig gräns, eller kunna föreställa
sig, alt det rätta målet vedan vore uppnådt?
I grund härutaf har jag trott, att nugot
i saken borde åtgöras, som åtminstone bid lo¬
ge, att framdeles bringa den lill mognad, och
att de inkomne motionerna således icke borde
undertryckas. Man säger, att alla Statens verk¬
liga intressen — eller allt hvad som bör re¬
presenteras — redan äro tillfyllest bevakade i
och genom de fyra Stånden. Men äro de det
äfven, på ett behörigt och fullkomligen till¬
fredsställande sätt? Är det t. ex. billigt, att
jordbrukets intresse uteslutande representeras
af den mindre jordbrukaren, blott han inne¬
har en besuttenhet, medan den ofrälse större
Possessionaten, som besitter en mer än tiofal¬
dig egendom, har i detta ämne icke den min¬
sta rösträttighet? — Äro vidare dessa intres¬
sen riktigt uppdelade och emot hvarandra af-
vägda? Har, för att uppfatta saken från när¬
maste hand, Preste-Ståndet en öfver allt tvif¬
vel upphöjd rätt, att till i bestämma Riksdags¬
besluten, eller i alldeles samma mått, som den
större mängd, som säges äga sjelfva modernä¬
ringens fördelar att bevaka? — Jag är icke
den, som i förtid vill bringa dessa frågor å
Den g October. 331
bane, men de skola ofelbart, förr eller sedna¬
re, väckas, och kunna i sjelfva verket, icke
undgås af dem, som försvara vår närvarande
representation.
Dock, jag har icke ens kunnat väl förli¬
ka mig med den förutsättning, att i bevakan¬
det af något visst serskildt Medborgerligt in¬
teresse, vore allena grunden att finna för all
lätt till representation, likasom äfven dess hög¬
sta mål. Huru en sammansättning af skilj¬
aktiga delar skall kunna lyckas, utan ett le¬
dande begrepp om det hela, är mig i allmän¬
het svårt att fatta, men ännu mer då det gäl¬
ler den högre formation, som här är i fråga,
eller en organisk förening. Jag hade derföre
velat inom hvarje national-församling se för¬
nämligast och egentligen represenleradt det all¬
männa gemensamma intresse, hvaruti alla de
serskildta, jemväl de större medborgerliga, som
kunna kallas Stånds-intressen, uppgå såsom
subordinerade delar, och hvarförutan Staten
skulle i sig sjelf blifva blott en tummelplats
för stridiga intressen, och ett hellum omnium
in omnes uppkomma. Detta allmänna samhälls¬
intresse är det som åsyftar att i största om¬
fattning realisera den idee, som ligger till grund
för all samhälls-inrättning. Visserligen erfor¬
dras härför kännedom af de brister och behof,
som vidhäfta statskroppen och hämma den i
dess fria utveckling; men derjemte kräfves li¬
ka ovilkorligen en annan, icke mindre vigtig
kännedom, om sättet huru dessa brister och
behof skola säkrast afhjelpas. Och i detta af¬
seende ville jag tro, alt t. ex. mången, som
33a
Den g October.
ej lagt hand vid jordbruket, kan icke dess
mindre, bättre och klarare än jordbrukaren
sjelf, inse denna näringsgrens sanna fördelar.
Men till denna insigt måste då komma en ren
och af intet öfvervägande serskildt intresse hän¬
förd vilja, hvilken allena förmår förekomma
en öfverdrift å någondera sidan och genom en
rättsenlig bemedling försona de flera emot
hvarandra kämpande intressen. Det är till
följe häraf jag ansett representations-rätlighe-
ten icke böra alltför strängt bindas vid vissa
mer eller mindre generelt uppfattade lefnads-
yrken, samt bevakandet af deras serskildta in¬
tressen; utan afseende förnämligast derå fästas,
att det allmänna gemensamma samhällsintres¬
set må framställa sig, fullständigt fastän på
olika sätt reflecteradt från de åtskilliga stånd¬
punkter, derifrån det i staten kan uppfattas,
och Stånden således, hvartdera för sig uttryc¬
ka icke så mycket en inom skarpa gränsor be¬
stämd gemensamhet i yttre omständigheter,
näringssätt och befattningar, som fast hällre
beteckna en dermed väl gemenligen nära för¬
bunden, men ock i vidare omfång derutöfver
gående inre öfverensstämmelse i lefnadsåsigter
och bildningsgrad.
Utan alt finna mig behöfva i någon sär¬
deles mån jämka dessa föreställningar, biträd¬
de jag Grefve Spens förslag, att jemte de fy¬
ra Stånden upptaga flera Medborgare-klasser i
representationen, men låta denna fördela sig,
enligt Brödra-Nationens föredöme, på a:ne
Kamrar. Icke ogerna hade jag sett detta för¬
slag understäldt Rikets Ständers ompröfvande,
Den g October.
333
ehuru det syntes mig vara en nog djupt in¬
gripande förändring och framgången deraf huf¬
vudsakligen hero af Ridderskapet och Adeln,
som först och främst måste finnas villig att in¬
skränka och begränsa antalet afsina många och
sjelfskrifna representanter. Med detta Stånd,
i hvars närvarande talrikhet ligger det starka¬
ste hinder för Ståndens sammanträde vare sig
på en eller t vänne kamrar, måste obestridli¬
gen all representations-reform begynna. Men
då en värd Talare hörts likasom lägga Utskot¬
tet till last, att ingen minsta förändring i be-
mälte Stånds nuvarande representations-sält
blifvit föreslagen, torde jag få erinra, att 12
§ R. O. i detta ämne blott hänvisar till Rid-
darhus-Ordningen, hvilken det ansetts vara
Adelens enskilta sak att uppgöra till Konun¬
gens höga bifall och stadfästelse. I hänseende
till de öfrige Stånden låg deremot intet dy¬
likt prerogativ i vägen för Utskottets bemö¬
dande, att på deras ofrälse stam inympa åt¬
skilliga medborgare-klasser, ehuru detta be¬
mödande, med ringa planmässighet utfördt,
äfven i ringa mån lyckats. För min del kun¬
de jag, efter min redan uttalade åsigt, icke i
allmänhet underkänna de anspråk på val- och
representations-rätt, hvilka låtit sig i sednare
tid förnimma samt derifrån icke ens finna mig
befogad alt helt och hållet utesluta Rikets Em-
bets- och Tjenstemän. Mig syntes, att å ena
sidan borde den upplysning, som från dem
kan påräknas, icke undanhållas de allmänna
öfverläggniugarne om Statens angelägenheter,
och å den andra icke dem betagas, genomför-
334 Den g October.
nekad delaktighet af de högsta och dyrbaraste
medborgerliga rättigheter, att känna sig med
Nationen fullkomligt införlifvade, och derige¬
nom ett ökadt intresse, att befrämja dess och
fäderneslandets väl. I denna öfvertygelse sök¬
te jag för den bättre bildade delen af Em¬
betsman en plats inom representationen, men
kunde för dessa — icke finna någon tjenliga-
re än inom Högv. Ståndet. Jag är icke okun¬
nig alt detta mitt yttrande illa sammanstäm¬
mer med den bär troligen allmänt rådande
opinionen, oell att man anser Preste-Ståndet,
såsom representerande Kyrkan och Skolan, ic¬
ke kunna tåla någon uppblandning, utan att
derigenom till sin idee förfalskas. Men det må
tillåtas mig, att i minnet återkalla de tider,
då denna representationsrätt aldraförst beskär¬
des Preste-Ståndet. Icke var det då kyrkan,
som sökte Statens skydd: snarare sökte Staten
kyrkans biträde. Biskoparne sutto i Rådet el¬
ler användes såsom Regenlernas Canzlerer,
emedan de voro Landets kunnigaste, kanske
ock myndigaste, män: och Clereciet tillkallades
vid Riksmöten, icke endast i följd af dess Pre-
sterliga kall, utan jämväl emedan det inneha¬
de, jemte en odelad inflytelse, äfven den huf-
vudsakliga Embetsmanna-bildningen. Tiderna
hafva sedermera förändrat sig: bildningen har
spridt sig: och vid sidan af ett icke mera
strängt afsöndradt Catholskt Presterskap har
uppväxt en Embetsmanna-corps, som bestri¬
der flera för ett vidare utveckladt sambällslif
maktpåliggande värf, och förtjenar aktning för
en mångsidig odling. Skulle det dä, från den¬
Den g October. 335
na synpunkt vara alldeles främmande för det
ursprungliga syftemålet med Presterskapets re¬
presentation , att i närvarande tid tillerkänna
en del Civile Embetsman — jag menar dem,
hos hvilka ovilkorligen måste förutsättas och
erfordras i och för embetets skull, en allmän
humanistisk bildning — säle och stämma i
Rikets andra Stånd? Eller skulle väl vi kun¬
na sägas lida intrång och finna oss vid ären-
dernas behandling i någon måtto vanlottade,
om vi sago vår icke öfvertaliga personal för¬
ökad genom män, som beklädde t. ex. Domare-
Embetet. — Inom det Vällofl. Borgare-Stån¬
det skulle vidare, efter min föreställning kun¬
na tjenligen inrymmas ofrälse Ståndspersoner,
så väl husägare i Städerna som Possessionater
på Landet. De höra genom en flerfaldig öf¬
verensstämmelse i lefnadssätt, vanor, bildning
och gängse åsigter lämpligast till detta Stånd,
och allmänna opinionen bar redan vid flera
tillfällen lärt sig att förstå, och tyckes icke
oböjd att erkänna befogenheten af denna sam¬
manställning, som vid en närmare pröfning
torde allt mera rättfärdiga sig. Det kan ock
sägas, att Possessionater som hafva ett större
landtbruk och dermed i sjelfva verket syssel¬
sätta sig, drifva detsamma nästan Fabriksmäs-
sigt och då i Rikets tredje Stånd Bruksägare
redan vunnit inträde, bör så mycket mindre
någon särdeles betänklighet möta ofrälse Stånds¬
personers upplagande, som en ytterligare till¬
växt i Ståndets personal icke är öfverflödig,
men de mindre Städerna torde snarare böra
lindras än betungas af ökade Riksdagskosfna-
336 Den g October.
der. — Bonde-Ståndet, bildande samhällets
rot, hvarken kan, eller bör i denna sin egen¬
skap vidkännas inympningar, och är inom sina
naturliga gränsor, redan i det närmaste slutet.
— Hvad deremot vidkommer Ridderskapet och
Adeln, så måste jag öppet erkänna, att icke
jag förmått, på ett för mig tillfredsställande
sätt, tyda dess medfödda, alldeles fria, repre¬
sentationsrätt, tillhörande i främsta rummet
äldsta grenen af hvarje ätt. Väl skönjer jag
deri skuggmålningen af ett historiskt moment,
men ej derföre inser jag, huru deråt skall kun¬
na försäkras ett fortfarande bestånd i verklig¬
heten, tillsammans med en }'ngre tids begrepp.
Dock icke har min oförmåga, att i en klar
och redig bild uppfatta detta urgamla Stånds
nuvarande betydelse, kunnat förleda mig in
på några kätterska satser; jag vet, att vörda
den öfvertygelse, mången hyser, att Ridder¬
skapet och Adeln utgör ett väsendtligt element
i hvarje monarkisk stat. Men en reform, i an¬
seende till detta stånds representation, anser
jag vara af högsta behof påkallad, och dervid
synes mig billigt, att Militaire Embetsman få
inträde å Riddarhuset, dit de höra, på grund
af Frälseslåndets ursprungliga bemärkelse.
Sådan är min öfversigt af saken i det he¬
la. När de serskilda punkterna framdeles före¬
komma, torde mig tillåtas få tillägga några ord.
Domprosten Doctor Holmström: Min re¬
servation, som åtföljer Betänkandet, frikallar
mig från skyldigheten att försvara det. Jag
har i denna reservation utvecklat skälen till
min
Den g Octobcr.
ruin mening att intet förslag till förändring
af vår Riksdags-Represenlalion hade vid den¬
na Riksdag bordt af Conslitutions-Utskoltet
framläggas. Endast historiskt hade Utskottet
kunnat tillkännagifva sina fruktlösa bemödan¬
den att tillvägabringa något sammanhängande
helt af de speciella, inbördes oförenliga, om-
röstnings-resultaterna inom Utskottet, och det¬
ta tillkännagifvande hade lämpligast kunnat
utgöra en inledning till nästföljande Betänkan¬
de om Landtdagar, så att af 2:ne Belänkander
blifvit ett,, oell de Respective Riks-Stånden,
meri besparing af tid, fått gifva ett afslag, i
stället för tvä — sannolika följder af denna
dags discussioner i alla Stånd. — Härmed vill
jag dock icke hafva sagdt, det jag ogillar Con-
stilutions-Utskottets välmening att till pröf¬
ning upptaga Motionerna i detta vigtiga äm¬
ne och ingå i försök alt i möjligaste målto bo¬
ta det sorn så allmänt föregifves vara brist¬
fälligt oell föremål för klander;'men jag hade
önskat att erfarenheten af de inom Utskottet
sa skiljaktiga opinionerne förr hade öfvertygat
samtlige Ledamöterne om fåfängligheten af det
liopp alt något tillfredsställande förslag till
den yrkade förändringen kunde af Utskottet
frambringas. Måhända ligger skulden härtill
i valet af Utskottets personal och med erkän¬
nande deraf åtminstone hvad mig beträffar,
skulle jag oändligen gerna hafva afträdt min
plats åt någon af de värda Motionärer, som
nu synas missnöjde med det ringa afseende
som blifvit fästadt vid deras förslag. Muhän-
Preste-St. Prot. Bandet XI. 2 2
338 Den g October.
da hade de då gjort mer rättvisa åt Utskot¬
tets möda att granska allt i detaille, och er¬
farit att klandret mot den gamla byggnaden
varit vida lättare och beqvämare, än att häf¬
va inkasten mot de nya byggnads-planerna,
hvilka inkast för Utskottet befunnits så talri¬
ka, så vigtiga, så ovedersägliga, att man nästan
enhälligt ansåg sig icke kunna komma längre,
än nu skett. Hvad min åsigt af sjelfva saken
beträffar, hvilken mig, i egenskap af Consti-
tutions-Utskottets Ledamot, torde åligga att
tillkännagifva, får jag öppet förklara, att den
i det hufvudsakliga instämmer med Doctor JVi-
belii på förmiddagen framställda. Lika med
Prosten Hallström förmodar jag väl att nå¬
gon sanning ligger på botten af det skrik, som
ifrån flera håll försports öfver bristerna i vår
National-Representation; men jag önskade, att
denna sanning måtte från bottnen arbeta sig
upp öfver skriket till en sansad och upplyst
allmän opinion. Ännu har detta, mig veter¬
ligen, icke skett, och i detta hänseende åbe¬
ropar jag samma erfarenhet, som den Doctor
Moren på förmiddagen vitsordat. Äfven jag
har hört klagan öfver våra Riksdagars längd
och dyrhet, men dessa fel tillskrifvas, åtmin¬
stone af de sakkunniga, mera våra olämpliga
arbetsformer, understundom ock sjelfva Repre-
sentanternes caraclere, än sjelfva Representa¬
tionens Elementer och hufvudgrunderna af vår
urgamla Stats-Organism. — Om vår Riksdags¬
ordning förenklas till besparing af kostnad
och tid, torde de flestas billiga anspråk finnas
tillfredsställde; och ropet på genomgripande
Den g October.
reformer åtminstone fordra en längre lid in¬
nan det vinner sitt syftemål att bilda något
allmänt missnöje med våra åldriga, i Natio¬
nens lynne och tänkesätt historiskt införlifva-
de, Institutioner.
Vidkommande nu det förevarande Be¬
tänkandet, hvars verkliga brister jag, såsom
sagdt är, icke finnér mig pligtig att försvara,
torde det dock förtjena något större undseende,
än det af några Talare här åtnjutit. Det har
först blifvit klandradt alt det fordrat 8 må¬
naders arbetstid: häremot erinras, att hälften
af denna tid får afdragas för fullgörandet af
Conslitulions- Utskottets första grundlagliga
pligt alt granska Slals-Rads-Prolocollerna, och
den andra hälften af samma tid, delad mellan
öfverläggningarne om flera lill Utskottet in¬
komna Motioner i andra ämnen, må, i be¬
traktande af detta ärendets vigt och stora om¬
fattning, snarare anses för kort, än för lång,
äfven om resultalerne blifvit ännu sparsam¬
mare, ja till och med alldeles inga. Af flera
Talare, som likväl icke synts, utan all modi-
fication, gilla principen af allmänna val_, haf¬
va dock Utskottets motiver att dem förkasta,
eller raisonnementerne derom blifvit ogillade.
Härtill svaras, att då man är ense om saken,
eller hufvudmålet, torde de olika vägar, på
hvilka man dit kommit, få bero af hvar och
ens subjectiva val och öfvertygelse. Belänkan-
dens redaclion tillhör naturligtvis Utskottets
Secreterare, och hvad detta beträffar, må det
tilltåtas nämna, att utlåtandet om de allmän¬
na valen hufvudsakligen är hemtadt från Ut¬
Z/\o
Den g October.
skottets Protocoller, synnerligast frun en nu i
detta Stånd frånvarande Ledamots anföranden,
hvilka det vore en orättvisa mot hans all¬
mänt erkända snilles stora förmåga att tro ho¬
nom ej kunna, i fall det behöfdes, fullständigt
utveckla och försvara. För min del anser jag
dock detta försvar här alldelas öfverflödigt,
då det blott vore en opinionsyttring i en theo-
relisk fråga, utan allt annat practiskt resultat
än det, om hvilket ingen tvist, knappt någon
motsägelse, har försports.
Något torde jag ock böra nämna om den
inconseqvence, hvilken man här tämligen oskon¬
samt tillägger Utskottet collectift, i afseende på
föreslagna irrationella inflickningar på Riks-
Stånden, af vissa Medborgare-klasser och andras
lika irrationella uteslutande derifrån. Dessa in-
consequenser hafva uppkommit genom de så
ofta vanskliga omröstningarne under flera Le¬
damöters frånvaro. Civila Embetsmäns in¬
flyttning i Preste-Ståndet afgjordes t. ex. i när¬
varo af endast 17 bland Utskottets 24 Leda¬
möter; 8 af dessa röstade föi'j och 8 emot
förslaget; den aflagda Sedeln gaf det vidun¬
derliga utslaget. — Endast Bonde-Ståndets Le¬
damöter voro vid detta tillfälle fulltalige. —
1 sammanhang härmed må mig ock tillåtas
nämna, att Ridderskapet och Adeln, med hvil¬
kas representationssätt, såsom tillhörande Rid-
derhus-Ordningen, icke Riksdags-Ordningen,
Utskottet, såsom Prosten Hallström redan an¬
märkt, icke egt att sig befatta, dock icke varit
alldeles oantastad! af Utskottets inflicknings-
försök; ty i frågan örn Militäre Embetsmäns
Den 9 October. 341
representation frälstes Riddarhuset endast ge¬
nom den aflagda Voteringssedelns öppnande
från lillsattsen af detta heterogena element.—
Allt delta har jag, såsom Utskottets Ledamot,
ansett mig skyldig att anmäla lill del afseende
Högv. Ståndet derå läcks fästa.
Om de nya af Prosten Lignell och Pro¬
sten Astrand framlagda förslagen till en ge¬
nomgripande Representalions-förändring, af-
håller jag mig från vidare-yttrande; mina tän¬
kesätt äro kände af det jag redan yttrat. —
Endast det ville jag anmärka, att begge desse
förslag förutsätta en reduction af Ridderskapet
och Adelns personal * eller en förändring af
Riddarhus-Ordningen; äfven i den händelse
att någoldera af berörde förslag skulle af Högv.
Ståndet gillas, loide man fördenskull för när¬
varande ej kunna eller böva gå längre än alt
fästa Ridderskapet och Adelns uppmärksam¬
het derå, att en förändring af Svenska Natio-
nal-represenlationen, i fall den anses nyttig,
och skall blifva ändamålsenlig, mäste utgå
från Riddarhusets förändrade organisation,
hvartill vid denna Riksdag förberedande åt¬
gärder i sådant fall torde böra påtänkas. Yid
en påföljande Riksdag vore det då möjligt att
framkomma med något, till hela Representa¬
tionen utsträckt, omorganiserings-project, så
vida detta då af nationens allmänna önskan,
uttryckt genom dess mäst upplysta, dertill fullt
bemyndigade organer, anses af något verkligt
behof påkallad.
Contractsprolen Östberg: Då jag på för¬
middagen begärde ordet var det i anledning
342 Den q October.
al' en väld talares anmärkningar, hvaraf en
var riglad emot mig, hvilken jag med några
ord vill besvara. Han sade, alt Presten är
medborgare i Slaten, och deri har han rätt;
men att han, som sådan äfven skall represen¬
tera egenlliga medborgares materiella intres¬
sen kan jag intet gilla. Jag angaf i mitt an¬
förande, att Prestens ursprungliga åliggande
vore att vid Riksdagarna vaka öfver kyrkans
och Skolans angelägenheter, men att, då detta
är bortblandadt med så mångå materiella be¬
styr, främmande för hans egentliga kall, trod¬
de jag han gerna kunde vara derifrån. Reli-
gions-Lärarens pligt är väl att bilda goda med¬
borgare, men ej att vaka öfver dess rättighe¬
ter vid Riksdagarna, som hafva nog många
försvarare honom förutan.
Häruti instämde Tit. Hasselrot.
Prosten Åstrand: Då jag utan motive¬
ring framställt mitt förslag, undrar jag ej att
vudsakligaste. (jenom de föreslagna arne kam¬
rarna blefve Representanterna i ingendera
omyndiga, utan finge alldeles lika rätt; men
Ledamöterna i öfre Kammaren skulle endast
yttra sig förr än i den andra. Detta vore nö¬
digt till förekommande af förhastade beslut.—
Genom mitt förslag torde ej ärenderna kom¬
ma i det hela att gå långsammare, än hittills,
utan tvärtom skyndsammare, då hela repre¬
sentationen blefve mycket fåtaligare, än endast
Ridderskapet och Adeln nu ofta är. Dessutom
und vekes helt och hållet den förbistring i be-
det blifvit missförstådt, och anmärkningar vid
detsamma gjorda. Jag vill upptaga dy huf-
Den g October. 343
slaten, som nu ofta råder och gifver anled¬
ning till mycken tidsutdrägt och åtskilliga an¬
dra olägenheter.
Hvad, som anförts om svårigheterna för
Ridderskapet och Adeln alt organisera sin val¬
rätt, så höre vi ej afse den omständigheten,
då detta Stånd kan sjelft uppgöra den saken,
hvilket lill och med kan ske denna Riksdag,
emedan förändringen endast behöfver införas
i Riddarhus-Ordningen.
Hvad slutligen angår, att jag bestämt an¬
talet af Ståndsledamöterna till för stort antal,
så vill jag ej stort hålla derpå. Jag har en¬
dast exempelvis anfört det, och den saken kan
lätt ändras.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Jag
vill blott förklara, att hvad Domprosten Heur¬
lin i början af sin deduction anfört, om nyt¬
tan af en representations-förändring och möj¬
ligheten alt den genomdrifva, är öfverensstäm¬
mande med mitt tänkesätt helt och hållet.
Domprosten Doctor Lidman: Vid ett till¬
fälle som delta, då fråga är om en ibland Fä¬
derneslandets vigtigaste angelägenheter anser
jag det vara hvarje Representants pligt, ej blott
att hafva fattat en bestämd öfvertygelse, utan
ock att offentligen yttra den om han än är
så innerligt öfvertygad som jag, att icke kun¬
na derom säga något nytt och ej en gång det
gamla så väl som de fleste.
Att således börja med min egen politiska
trosbekännelse får jag förklara det jag ej är
Stationaire, ej Conservateur, ej en af Mouve-
mentet; eller rättare, jag tillhör dem alla. Sta-
344 Den 9 October.
lionaire lill forsvar emot allt ensidigt och
falskt som, under det förföriska skenet af nytt,
vill göra sig giillande så i den politiska, som
intellecluella och moraliska verlden. Conser-
vateur af allt ädelt och godt, vi framför de
fleste nationer fått i ett rikt arf af våra sto¬
ra förfäder. E11 af mouvementet för att som
medborgare och menniska, så vidt på mig be¬
ror ej förtjena det rättvisa ladlel att hafva gått
tillbaka, i stället för framåt.
För mig är samhället en lefvande orga¬
nism, ej ett atomiskt conglomerat, på en gång
något reelt och ideelt, omfattande hela tiden,
det förflutna, närvarande och tillkommande,
en y.oa/jicc sv fActxgo menniskan
likt sorn ensamt genom samhälle och i sam¬
hälle kan utbildas för sitt boga mål.
Samhällets reella sida, alt jag sfi må yt¬
tra mig, är det närvarande med alla dess he¬
lio!, dess nöjen och försakelser, dess rastlösa
verksamhet, dess oftast med velslösa, aldrig än-
damålslösa strider. Dess ideella: det förflutna
och tillkommande med alla stora minnen och
sköna förhoppningar. Båda lika oumgängliga
och integrerande delar af det bela, represen¬
teras de i verkligheten i de fyra Stånden, som
också funnits och finnas i alla äldre och nya¬
re samhällinrättningar, de må för öfrigt varit
constilulionerade huru som helst och hvar som
helst.
Kunde ett det fullkomligaste samhälle rea¬
liseras i tiden, då vore mensklighelens stora
problem löst, jorden en enda Republik och
nalionerne ett enda folk; och då först blifva
Den 9 October.
345
ock de fria valen verkeligeu, livad en värd
talare, hvars snille och hvars djupu forsknin¬
gar i della högmål äro vida olver mitt lof,
kallade dem: rättvisa. Nu åter är Republik
ett oting och de fria valen de orättvisaste af
alla, helst den stora mängden alltid saknar
förstånd och vilja, så att styra, som alt re¬
presentera; och det correctif man velat sätta
häremot penningen, på en gång det mest ma¬
teriella och det mest växlande, väl mäste an¬
ses som det lägsta af alla menskliga intressen.
Tillämpar jag nu dessa allmänna Asigter
på dagens vigtiga ämne: National-represenla-
tionen, kan jag ej annat än med Höglofl. Con-
stilulions-Utskottet instämma, att i den Re-
presenlationsform vi redan äga, oväldigt och
fördomsfritt betragtad, saknas intet enda af
nationliga intressen och elementer, tvertom
framstå de der alla med sina egna gränslinier,
med hvar sitt veto, och likväl under gemen¬
samma föremåls serskilda behandling samman¬
flytande i ett belt, för att uttrycka folkviljan.
Så, ur den synpunkt jag betraktat staten,
utgöra Bonde- och Borgare-Stånden dess reel¬
la, Preste-Ståndet och Adelil dess ideella sida.
Ej såsom skulle något serskildt stånd kunna
eller böra ensamt representera någon serskild
del af det i sjelfva verket odelbara hela; jag
ville likna den vid prismens sidor som under
olika färgor bryta samma ljus. — Också äro
alla deras alltid divergerande ofta, som det
skulle synas fullt motsatta sträfvanden, hvil¬
ka man ej sällan stämplar med namnet låga
ståndsintressen, i fall de äro ärliga och all-
346 enD g October.
■ *■ y
varliga — riglade åt samma gemensamma mål:
Statens och individens högsta förädling. Än¬
nu mer de hinna, hvar på sin väg, säkrast
dit, då det reella elementet i samhället, ge¬
nom de högre och ädlare moliver det sätter
för sina bemödanden, blifver mer och mer
ideelt; eller som man nu vill hafva det ut¬
tryckt, mer och mer upplyst; och det ideella
elementet, genom den practiska användbarhet
det vet gifva åt sina djupare forskningar och
vidsträcktare bildning, genom det rena nit,
det anspråklösa alfvar och framför allt den
allmänna anda som uppenbaras i dess hand¬
lingar, blifver allt mer och mer reelt; eller
som är det samma, mer och mer kraftfullt
och verksamt i tiden och för allmän nytta.
Om de under sina offentliga förhandlingar sam¬
las på fyra rum, såsom hos oss, eller på två,
såsom i England och Frankrike, kan för öf¬
rigt vara fullt likgiltigt. Men säkert är, att
öfverläggningarne blifva långsammare om de
upphöra att, som nu, vara samtidiga, och i
stället skulle blifva successiva.
Då jag således i allo gillar Utskottets Be¬
tänkande i principen, kan jag på intet sätt
medgifva behofvet och fördelarne af de förän¬
dringar den gjort för att gå tidens så kallade
fordringar till mötes och inrymma de inom
fäderneslandet orepresenterade säte och stäm¬
ma i Riks-Stånden.
Och hvilka äro de i Sverige orepresente¬
rade: Possessionaten^ icke Bönder: Manufac-
turister och Fabriksidkare pä landet; Civile
och Militaire Embetsmän; Skolsta ten.
Den g October.
Men äro ej alla dessa intressen redan re¬
presenterade? Eller skola vi hylla den låga
egoismen, som, misstroende undra, emedan
den sjelf ej förtjenar förtroende, vill en för¬
ändrad representation blott för att der få in¬
träde och göra sina individuella intressen gäl¬
lande; ty hade den haft i sigte något högre,
så hade den ej undandragit sig att uppfylla
det vilkor fäderneslandets grundlagar fästat
vid den vigtiga rätt, att tala ej i eget, men i
allas namn: det att tillhöra ett visst Stånd.
Och dessutom, hvar hör väl allt hvad Civile
Embetsmanna-Corpsen, Domaremakten och
Militairen har ypperst och af Fäderneslandet
mäst förtjent, alltid finnas om ej ibland Ridder-
skapet och Adeln; hvad allt hvad slöjden och
konslfliten har erfarnast och mäst bildadt om
ej ibland Borgare-Ståndet, och kan man väl
på alfvar vilja yrka att hos Collegan och Rec-
torn skall i allt hvad undervisningsverket an¬
gå, i allmänhet rödjas en grundligare erfaren¬
het ett upplystare nit och frisinnigare åsigter
än hos Lectorn, Professorn och sjelfva Eplio-
ren; och att dessa Nationens dyrbaraste in¬
tressen ej i allmänhet säkrast kunna anförtros
åt de egentliga folklärarne, församlingarnes Pa¬
storer.
Men det höres dock en allmän klagan öf¬
ver Representationen som den nu är, öfver de
långa, kostsamma Riksdagarne och den. ringa
verkliga nytta de medföra; missbelåtenheten
röjer sig inom alla klasser i samhället och be-
hofvet af genomgripande reformer, är äfven
inom detta Högv. Stånd, ordningen för dagen.
348
Den g October.
IIvad först den allmänna missbelåtenhe¬
ten angar, så lior den och skall alltid höra
del närvarande tilj. Den utgör dess egentli¬
ga characlerislik och är i sjelfva verket det
individuella medvetandets opposition emot sig
sjelft, rättvis i sin princip, ädel och nyttig i
sina verkningar så länge den är hvad den all¬
tid borde vara, riglad inåt; orättvis och för¬
aktlig, då den ensamt lagger felen i de yllre
förhållanderne och på andra; farlig och för¬
störande då den i denna senare rigtning blif-
ver den stora massans. Men äfven då bär
den inom sig sitt eget correctif. Samhället
är svårt sjukt, en brytning till lif eller död
föreslår; men hvem kan väl påstå att patien¬
ten sjelf är den bästa läkaren. — Också har,
så visst historien äger något vissord, aldrig det
närvarande kunnat förbättra sig sjelf. Då de
behöfvas, uppstå alltid dessa Secularmän, sorn,
i upplysning och framför allt i kraft öfver sin
tid, lörsta livad den vill och hvad den be-
höfver, drager den med sig och tvingar den,
emot sin egen vilja, ali blifva något annat än
hvad den sjelf önskade; något bättre, i fall
menskliglietens goda anda, något sämre, men
också något snart öfvergående, i fall den låga
sjelfviskbeten bade fattat Secularmannen.
Hvad åter klagan öfver Representationen
angår, så, rörer den individerne? Är ej allt
hvad kunskaper, erfarenhet, vilja och kraft
Nationen äger, der concenti erade? Hafva de
som endast böra och kunna Representera dra¬
git sig undan? Eller hafva de blifvit lillha-
katrängde af den intrigerande medelmåttan
Den g October. 3/\g
eller deli laddande egoismen eller den stor¬
bliga dumheten? Då ligger det onda för djupt,
för alt kunna, afven genom den mest inpri-
pande Representations-föränd ring, afhjelpas, och
det föreslår beklagligen äfven oss alt i en re¬
volution förlora den frihet Nationen ej är mer
värd att öga. Ligger felet åter blott i for¬
men, är det lätt att afhjelpa. Inför valprin¬
cipen äfven i första Ståndet, för att reducera
dess personal lill lika antal med de trennes;
och framför allt omarbeta vår Riksdags-Ord-
ning, i synnerhet hvad organisation af Utskot¬
ten angår, hvilka borde bildas af en, högst
2 Ledamöter af hvarje Stånd och deras verk¬
samhet inskränkas till ett enda bestämt ämne.
Men de 4 Stånden.
Preslerne? Do äro ju så få? Ej T5'55;del
af Nationen representera likväl en i;del af den¬
samma. Hvad hafva de dessutom, med sina
högre intressen alt bevaka, här att skaffa ? Äro
de slutligen fullt oberoende; kunna de ej än¬
nu en gång blifva hvad de varit: farlige för
upplysning och frihet.
Adeln? Den är nu mera ett fanlöme ulan
lif. Något möjligen för inbillningen, i verk¬
ligheten intet. En gammal, onyttig ruin, som
talar om längesedan förflutne tider, men af
hvars skräpande materialier, mången nyttig
ny byggnad kunde bildas.
Nationen är ett enda helt; således nu me¬
ra ett enda Stånd. Inga prerogativer, ingen
skillnad medborgare emellan, då allas intresse
är ett.
35o Den g October.
För mig åter liar Prest och Adelsman
äfven i Stånd betraktade en djup betydelse
och de skola alltid utgöra de menskliga Sta-
ternes öfverhus, så länge samtiden ej, otack¬
sam emot förfadern, glömt sina minnen, och
trolös emot sig sjelf och efterkommande ej af-
sagt sig sina förhoppningar.
Hnrudant åter detta Öfverhus är, beror
ytterst af Underhuset, utur hvilket det alltid
måste tagas; men nrå man ej glömma att da
lian, sorn kallade sig Englands Prolector, be¬
slöt alt binda dess frihet, så var det ej mot
Underhuset, men mot Öfverhuset, han först
rigtade sina anfall; det förra hade hans snil¬
le och jern vil ja redan i sin hand. Det sed¬
nare, en gång utan kraft och inflytande, och
hela Parlamentet skulle snart nog göra sig för¬
tjent af det namn med hvilket det ock ännu
ar stämpladt.
Prosten Stenhammar: Jag hade ej ämnat
yttra mig i delta högvigtiga ämne. Icke al¬
lena vördnad för Högh Constitutious-Utskot-
tet och aktning för det Högv. Ståndet borde
nästan ålägga mig lystnad såsom en pligt, då
jag ej förmår sprida ljus öfver så djupsinniga
frågor. Jag har tillika föreställt mig, att den
dyrbara Riksdagstiden kunde bättre användas
än på hela dagars discussioner, hvilka bevitt¬
na mycken rikdom på tankar och ord, men
temligen säkert uträtta — ingen ting. Exem¬
plet af så många andra talare är likväl för¬
föriskt. Då tillfället erbjudes, må jag tillkän¬
nagifva huru jag ser ämnet, fastän jag troli¬
gen skall befinnas ganska kortsynt.
Den g October. 351
Representationen är ju den ena delen af
Statsmakten; den skall vara organen för fol¬
kets önskningar och behof. Den makt, hvar¬
om här vore fråga, och den representationen
erhöll sig uppdragen af folket, kan jag nu först
och främst icke tänka mig hvilande i annat
än det egentligen förnuftiga hos menniskan,
det väsendtliga lifvet och dess yttringar. Af
begreppet om Staten och dess ändamål, heror
sedan den form, under hvilken denna folkets
makt, som skulle representeras, får ingå i
Slals-författningen. Om jag fattade Staten så¬
som ett blott aggregat af individuer, så skul¬
le jag nögas medgifva representationsrätt åt
hvar och en bland dessa, så vida de alla, ge¬
nom individuel medverkan lill Statens Iifs-
yttringar, omedelbart ulöfvade en del af fol¬
kets makt. Men sä kan jag icke tänka mig
Statens ide. Jag föreställer mig Stat såsom
ett organiskt helt, i hvilket individuerna icke
hafva betydelse genom deras enskilda lifsyt-
tringar, utan genom deras samverkan i någon
af hela organismens lifsfunctioner. En mängd
af dem sammanflyta i denna föreställning till
personligheter af högre ordning, hvilka för
Statens lifsfunctioner blifva de egentliga or-
ganerna. Blott i denna egenskap kunna de
då hafva anspråk alt utgöra en Statsmakt; och
rättigheten alt representeras i Statens författ¬
ning, kan endast tillkomma dessa högre per¬
sonligheter, hvilka äro redskap för utvecklin¬
gen af Statskroppens väsendtliga lif. Men des¬
sa organer äro just i det närmaste hvad man
kallar Ständ. Deras betydelse i denna me¬
35a
Den g October.
ning är redan af andra talare antydd; jag åbe¬
ropar hvad Doctor Nibelius derom anfört i
sak — ty benämningarne äro likgiltiga. Ut¬
ur sjefva begrepet om Stat, såsom en lefvan¬
de organism, uppstår alltså för mig med in¬
re nödvändighet, den föreställningen, att en¬
dast en representation genom Ständ, är den
som kan sammanslå med detta begrepp.
Den motsatta opinion om en ändamåls¬
enlig representation, som i närvarande tid vill
göra sig gällande, kan jag icke annorlunda be¬
trakta, än såsom en förvillelse — ett återfall
till det outvecklade, lägre begreppet om Stat,
såsom en blott skydds-anstalt för den högsta
möjliga utöfning af menniskans så kallade na¬
turliga rättigheter. Medvetandet af mensklig-
hetens högre, andliga lif, hvars utveckling i
alla dess rent menskliga skepnader måste va¬
ra Statens egentliga ändamål att trygga och
befrämja, är dock icke nu mera blott några
få Yisas uteslutande egendom. Det har, så¬
som grund-element ingått i folkens allmänna
bildning, genom kristendomen. En återgång
till naturlifvet är ej mera möjlig, icke ens så¬
dant det visade sig i de skönaste former, inom
gamla verldens så kallade fria, bildade,Sta¬
ter; och så länge detta medvetande af mensk-
lighetens högre adel fortfar att lefva hos släg-
tet, till och med hos dess minst bildade med¬
lemmar, åtminstone såsom en outplånlig reli¬
giös känsla, skola icke eller inom Statslifvet,
organerna för dess högre lifsyttringar, upp¬
höra att göra sin talan gällande, änskönt de,
linder
Den g Octo ber.
353
under någon epok af tänkesättets förbistring,
dukade under för massans fysiska öfvervigt el¬
ler de rnateriela intressenas skenbara företrä¬
desrätt. Man må säga livad man vill — an¬
tingen man yrkar fria val, eller inom samma
rådslående församling vill lorena de serskilda
Ståndens medlemmar; är det dock dessa ma-
leriela intressen, som sträfva att uteslutande
lill välla sig den representativa Statsmakten, lik¬
som Vore de de enda väsendtliga lifsfunclio-
nerna inom Statskroppen; ty de öfrigas orga¬
ner, bortblandade i massan af de förras le-
presentanter, skola förlamas och förlora sin
betydelse inom representationen. Detta sträf¬
vande att bereda all möjlig inflytelse åt den
enskilda personligheten, röjer att man aldrig
fattal; eller af lättsinnigt materialistiskt öfver¬
dåd förkastar den organiska enheten i Statens
constituerande elementer, och ytligt tänker sig
dem endast nödtorftigt sammanlänkade af en
numerisk enhet. Emedan hvar och en indi¬
vid u, för detta abstracla begrepp, har lika vigt
och betydelse, följerock då ganska consequent,
att hvarje individuel vilja bör representeras.
I utöfningen har man viii aldrig sett den ab-
stacta föieslällningen verkliggjord; ty ingen
Stat har uppstått i den abstracla verlden —
under hvarje samhälles historiska utveckling
utkräfver dess organiska naturlag sin rätt; de
naturliga rättigheterna undanträngas från sina
föregifna uteslutande anspråk af några så kal¬
lade arislocratiska elementer, antingen materie-
la eller intellectuela. Blott i denna lägre åsigt
Presle-St. Prot. i83j£. Bandet XI. 2 3
354
Den 9 October.
kan emellertid fråga uppslå om ratt att re¬
presenteras såsom en deri enskildla medbor¬
garen tillhörig naturlig rättighet och hans ute¬
slutande derifrån såsom en orättvisa. Redan
deruti uttrjcker sig det veikliga förhållandet,
att enligt denna åsigt blott egoistiska intres¬
sen komma att representeras. Tillfälligt och
af gemensamt behof förena de sig i större mas¬
sor; men dessa måste Liad a i strid mot hvar¬
andra och efter stridens tillfälliga utgång gif¬
va Statslifvet en ensidig riktning. Historien
bär vittnesbörd derom — och hvad sorn till—
bakahåller denna ensidiga riktning från en allt¬
för brådstörtad fart inom de nyare Constitn-
tionela Staterna, är dock några lemningar af
organerna för Statslifvets högre functioner, hvil¬
ka qvarstå i deras representativa författningar
och, med afvikelse från theorien, traditionelt
bibehållit sig. Slutsatser hemlade från nya
Stater, hvilka man förmenar hafva uppvuxit
helt och hållet på den abslracta grnnden, tor¬
de med skäl anses förhastade. Så länge ut¬
rymmet för de materiela intressena är stort
och dessa icke behöfva försöka hvarandras kraf¬
ter i afgörande strid, kunna invertes skaknin-
gar uteblifva. Men förr än dessa Staters lif
varat ett och annat sekel, kan erfarenheten ej
fälla något utslag deröfver. Oro den aristo¬
krati, som enligt menskliga tingens natur mä¬
ste bilda sig äfven inom dem, kunde blifva
grundad på de blott materiela intressenas öf¬
vervälde, vore deras lycka visst icke afunds¬
värd.
Då jag åter, efter min åsigt, icke skattar
individuens vigt inom samhället efter hans en¬
Den g October. 355
skilda personlighet, ulan blott efter hans plats
inom Stats-organismeu; kail jag icke tillerkän¬
na honom någon naturlig rätt att, såsom in-
dividu, deltaga i den representativa Statsmak¬
ten. Endast i egenskap af integrerande lem
i organen lorden väsendlliga lifsfuncrion, hvar¬
uti han deltager genom sin medborgerliga verk¬
samhet, eger han anspråk på denna rätt. Hans
individuela personlighet försvinner eller ingår
i den högre. Då allena sker orättvisa, om
detta deltagande honom förvägras. Men inom
denna form för representationen skola också
de egoistiska intressena, hvilka i den förra
formen endast kunna underordnas under per¬
sonernas tillfälliga, individuela ädelhet, nöd¬
gas vika för en högre, gemensam anda — in¬
tresset för den lifsyttring i samhället, hvilken
af corporalionen representeras. Slocknar den¬
na gemensamma anda — nedsjunker corpora¬
lionen sjelf till en förespråkare för blott in¬
dividuela intressen; så har den visserligen af-
vikit från sin ursprungliga betydelse. Men äf¬
ven under en egoistisk lid skola dessa Stånds-
föi hållanden verka såsom välgörande hand;
dem förutan skulle representanterne sannolikt
långt snarare förledas alt, efter lidslynnets
nycker, gifva Slatslifvet ensidiga riktningar.
Man må åt dessa corporationer gifva förhatli¬
ga namn — man må aldrig så skeft teckna
deras historiska upphof och förfallet af den
i dem inneboende andan — de skola dock,
ehuru efter samhällets utveckling vexlande i
form, lefva så länge samhället lefver. Ty de
äro samhällets constituerandc lefvande lemmar;
356
Den g October.
och deras rätt att representeras grundar sig
i detta Statens eget väsende.
Så vida någon sanning finnes i denna åsigt
tror jag mig deraf kunna förklara den förlä¬
genhet hvaruti man finner sig invecklad då
man, för alt tillfredsställa lidens fordringar,'
ville bemöda sig alt i den sednare organiska
åsigten af representativ statsmakt, inympa nå¬
gra partier och begrepp, som tillhöra den för¬
ra. Jag tycker mig deraf kunna förklara de
svårigheter, hvilka Conslitutions-Ulskollet, en¬
ligt det yttrande jag här hört af en värd Le¬
damot i detta Utskott, sett uppstå vid pröf-
ningen af de enskilda frågorna om den ena
il
eller andra orepresenterade medborgare-klassens
representations-rätt. Utskottet har i hufvud-
saken velat bibehålla den organiska grundva¬
len för representationen. Men mången påstådd
rätt, som nu yrkar alt tillfredsställas, torde
befinnas vid nogare besinnande utgå från den
andra åsigten och med den förra vara oför¬
enlig. En total upplösning deraf vore nödig
för att consequent uppföra en ny byggnad till
nöje för den andra åsigtens förespråkare. Hu¬
ru jag skulle bedöm ma en sådan omstöpning
och dess sannolika följder, har jag redan an-
tydt. Mig synes det — den skulle skaka sam¬
hällets grundval. Partiela förbättringar, efter
tidens önskningar, blefvo merendels afvikelser
från Stånds-representationens idee. Kunde nå¬
gon visa mig för ett femte Stånd, någon lifs-
function inom samhällskroppen, som ej inom
de fyra Stånden vöre representerad; —Jag skul¬
le då bifalla alt della femte upptogs i repre-
Den 9 October.
senlation. I annat fall icke! Att i Presle-
Ståndet införlifva de civila Embetsraännen,
kan jag icke förena med begreppet om della
Stånd. Såsom Statens tjenare synes mig tjen-
slemännen icke eller ega ett ostridigt anspråk
pål någon rätt att representeras. Många skäl
tala deremot. Fördelningen i två kamrar, ej
mindre än Ståndens sammanblandning i en
enda församling är jemväl, såsom jag redan
anfört, i uppenbar motsägelse mot represen¬
tationen genom Stånd, och upphäfver densam¬
ma i sjefva verket. Det är också på helt an¬
nan väg man bör söka en högt önskad för¬
kortning af Riksdags-öfverläggningarna. Att
ändamålet på denna väg icke skulle vinnas —
snarare en större tidsutdrägt uppstå — synes
mig otvifvelaktigt.
Häruti instämde Tit. Edvall och Mittag.
Professor Grubbe: Då jag redan baft till¬
fälle alt någorlunda utförligt framställa min
åsigt af förevarande ämne,[borde jag kanhän¬
da ej å nyo begära ordet. Men då jag tyckt
mig finna, att några af mina yttranden blif¬
vit af en och annan värd Ledamot fattade på
ett emot min verkliga mening stridande sätt,
må del mig tillåtas att, till undanrödjande af
allt missförstånd, ännu tillägga några få an¬
märkningar. Om jag icke trott mig kunna
medgifva det afgjorda oell ovilkorliga företrä¬
de Constitutions-Ulskottet synes hafva tillagt
en Stånds-representation framför en sådan,
som grundar sig på allmänna val, så har det
likväl ej derföre varit min mening, att, med
en motsatt ensidighet, lilldömma den sednare
358 Den g October.
ett afgjordt företräde framför den förra. Jag
har tvertom uttryckligen förklarat alt ingen¬
dera i min tanka har ett sådant o vilkorligt
företräde framför den andra, och att det kom¬
mer an på en mängd af serskilda omständig¬
heter och förhållanden, hvilkendera hos ett
visst Folk i en viss tidpunkt är den lämpli¬
gaste. Jag har vidare uppgifvit IVänne huf-
vudsakliga fordringar, hvilka enligt min tan¬
ka böra i en förnuftsenlig National-represen-
tation vara uppfyllde; och jag har kallat den
ena af dem rättvisans, den andra åter den
politiska klokhetens fordran. Men jag skulle
vara alldeles missförstådd, om man ansåge det
såsom min mening, att den förra af dessa for¬
dringar endast kan blifva uppfylld genom all¬
männa val, och att deremot Stånds-represen-
tationen endast grundar sig på den sednare.
Jag har tvertom uttryckligen yrkat, att båda
dessa fordringar kunna och böra uppfyllas ge¬
nom båda de ifrågavarande represenlalions-
sätten. Ej blott genom allmänna val, utan
äfven genom en Stånds-representation, kan rätt¬
visans fordran blifva uppfyld, så vida den sed¬
nare i sjelfva verket utsträcker representations¬
rätten till alla inom samhället förekommande
Stånd och yrken. Äfvenså kan ock den po¬
litiska klokhetens fordran blifva uppfylld ej
blott genom en SLånds-representation, utan äf¬
ven genom en representation, bildad efter de
allmänna valens princip, då nemligen denna
fattas och tillämpas, icke i hvad jag kallat
dess råare och ofullkomligare, utan i dess hö¬
gre och ädlare betydelse. Huru denna val¬
I ( '
Den 9 October. 35q
princip, fullacl i denna dess högre betydelse,
luter förena sig med ideen om Staten såsom
en organism, innefattande vissa för densam¬
ma väsendtliga lifsfunctioner, hvilka alla i Na-
tional-represenlationen böra vara represen tera¬
de och vårdade, hoppas jag hafva temmeligen
klart ådagalagt, då jag yrkat, att hvarje re¬
presentant hör betrakta sig såsom en represen¬
tant af Nationen i dess helhet och af alla
dess intressen, och alt han således bör förstå
att betrakta alla Statens väsendtliga lifsfun¬
ctioner i deras nödvändiga sammanhang med
hvarandra och med det hela. — Sliileligen
tror jag mig, med afseende på det af Prosten
Astrand framställda förslaget rörande en för¬
ändrad form för de fyra Ståndens öfverlägg-
ningar och beslut, förklara, att då detta för¬
slag redan innebär en ganska väsendtlig för¬
ändring af den nuvarande represenlationsfor-
mcn, synes det mig, sorn det, i fall man vil¬
le företaga en sådan, skulle vara mera conse-
quent alt gå ännu ett steg längre, och i re¬
presentationen lemna inträde äfven åt de hit¬
tills orepresenterade medborgareklasser, unge¬
fär på det sätt, som af Grefve Spens blifvit
föreslaget, i dess inom Constitutions-Utskollet
uppgifna, och på Utskottets anmodan af tryc¬
ket utgifna förslag. Men en annan fråga är
det, huruvida någondera af dessa förändrin¬
gar vore rådlig, så länge det allmänna tänke¬
sättet icke hunnit blifva mera utbildadt, och
åsigterna rörande representalions-frågan icke
blifvit bragte lill en fullkomligare öfverens¬
stämmelse, än de för det närvarande synas
36’o Den g October.
vara. Mina tvifvelsmål härom har jag redan
i mitt förra anförande nödgats yttra, och jag
har icke genom den ytterligare fortsatta di-
scussionen funnit mig föranledd att förändra
min tanka.
Biskopen m. m. Doctor Wallin: Till de
mångfalldiga Grudlags-projekter, som i dag äro
här framställda och hvilkas större eller min¬
dre ändamålsenlighet jag ej tilltror mig att
bedömrna, skulle äfven jag möjligen kunna läg¬
ga något af egen uppfinning, dertill så myc¬
ket mer både berättigad och oförhindrad, som
jag ej haft tillfälle att deltaga i Utskottets öf-
verläggningar, rörande ämnet, ej heller öfver-
varit Betänkandets justering, och kan således,
enligt ordspråket, säga att jag har ingen tra¬
sa med i byken. Men jag begagnar ej en
rättighet, af hvilken jag troligen hade föga
hugnad och lika liten framgång, och ämnar
således hvarken, såsom trashank på egen hand,
framkläcka någon ny Constitution, ej heller
conformera mig med någon lyckligare Com-
positör. Jag vill ej dermed hafva sagt, att
ju icke vår gällande grundlag kan tarfva för¬
bättring eller att icke vårt nuvarande repre-
sentations-sätt har sina brister, som behöfva
afhjelpas; men jag tror ej att tiden är inne
för någon genomgripande reform, eller att tids¬
andan ännu är mogen derför. Beviset för min
sats ligger i de vacklande eller stridiga be¬
grepp om sakens utförande, hvilka varit rå¬
dande både inom Utskottet och inom Stån¬
det, och troligen äro det i de öfriga Stånden.
Under sådana omständigheter kommer man ej
Den 9 October.
till något önskad t mål. Jag tror att ideerna
behöfva ligga till sig och mogna till framde¬
les realiserande, da en gång Landets fäder oell
vise ej blott allmännare erkänna behofvet del ¬
af, utan äfven allmännare förena sig om sät¬
tet dertill. Derföre lemnar jag detta bekym¬
mer och bestyr åt kommande dagar. Eli an¬
nan tid skall uppgå; ett nytt slägte stå fram
som uppammas i och för de nya, som jag hop¬
pas bättre ideerna, erhålla under sin bild¬
ningsperiod klarare, sundare, med sig sjelfva
mer öfverensstämmande begrepp 0111 samhälls¬
organismens sammansättning och ändamål, ut¬
går sedan i statens värf, förer dess talan, re¬
presenterar dess intressen, samlas till rådpläg¬
ningar och beslut, kanske på våra grafvar,
men ser kanske ljusare och besluter endrägtiga-
re, än vi, hvad angelägnast och tjenligast är
för allmänt och enskildt väl. Då är Refor¬
mernas tid inne; då sker skapelsen eller om¬
skapelsen sjelfmant af en statsförfattning, som
motsvarar de af en sann folkopinion både ut¬
talade och kända fordringar och behof. Det
ligger i en högre vishets plan, när denna li-
depunkt kan inträffa. Men intilldess anser
jag vår 25:åriga, pröfvade Grundlag, med de
nödtorftiga jemkningar* den tidtals kan under¬
gå, vara bra nog som den är, så framt vi sjelf¬
va äro hvad vi böra i dess handhafvande och
efterföljd. Sådan är min enfaldiga tanke, den
må nu gälla hvad den kan och bedömmas hu¬
ru som helst. Jag kan ej se saken annorlunda.
H. H. Ärke-Biskopen och Talmannen fram¬
ställde följande proposition: antager Högv. Stan-
36? Den g October.
det såsom sin gemensamma lanka förslaget om
allmänna val?
Besvarades med Nej.
Häremot reserverade sig Tit. Östberg och
Hesselrot.
Härefter framställdes proposition på an¬
tagande af Tit. Lignells förslag, i punkten,
hvartill svarades Nej.
Vidare förekom Tit. Lignells förslag, 3
punkten, och då proposition lill antagande
deraf framställdes, yrkade flere på proposition
å Tit. Åstrands förslag; hvarvid II. H. Ärke-
Biskopen oell Talmannen anmärkte, alt det
sednare synes förutsätta, alt Ridderskapets och
Adelns representanter äfven skulle väljas, till
ett lika antal med de öfriga Ståndens.
Domprosten Doctor Heurlin: Det är ej
nödvändigt förutsätta, att llidderskapet och
Adeln afsäger sig sin rätt att representera ge¬
nom Capita; ty Capita kunde välja. Det bör
bestämmas, att öfre Kammaren hör utgöra 1
af Representanternas antal, att skillnaden emel¬
lan hägge Kamrarne ej må blifva för stor. Jag
önskar ock den modification, i fall Tit. Åstrands
förslag anlages, alt, om besluten i hägge .Kam¬
rarne ej blifva öfverensstämmande, Stånden
må genom särskild omröstning hvar för sig
afgöra.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Denna fråga, om en gemensam
öfverläggning af Representationen, har äfven
förevarit i Constitutions-Utskollet. Man har
befarat, alt öfverläggningarna skulle derigenom
förlängas. Att dömma af de afhandlingar, vi
Den 9 Octoher.
363
här höl l, skulle man tro, atl Ståndet inom sig
ägde tillgång atl uppgöra ett eget förslag. Det¬
ta åter är eli lön från ett annat Stånd. Jag
har misstänkt denna ledning i financiela mål,
och misstänker den ännu mer i hvad som hö¬
rer till Statsläran. Jag kan ej bifalla detta
förslag, som är ett försök att upprifva Stån¬
den och förlänga öfverläggningarna
Prosten ödmann, som sade sig vara fö¬
rekommen af Dom prosten Henrlin, ansåg hvart
Stånd höra hafva sitt velo, och att, i fall af
olika beslut, hvart Stånd borde votera ser¬
skildt.
Prosten Åstrand: Tit. Ödmanns förslag
kunde väl lättare genomdrifvas; men det med¬
förde alltid ett större antal representanter och
en större tidsutdrägt. Alla dessa betänkligheter
skulle häfvas, om, enligt mitt förslag, antalet
af Ledamöter i alla Stånden vore lika. Det
är ej skam att antaga ett förslag af ett annat
Stånd, om förslaget är godt.
Contraclsproslen Lignell: Då H. H. Är¬
kebiskopen behagat göra proposition i enlig¬
het med hvad jag tagit mig friheten vördsamt
föreslå, önskar och anhåller jag dermed må fort¬
sättas, i den numerföljd jag redan haft äran
antyda. Discussionen blefve derigenom förkor¬
tad och, som jag tror, icke utsträckt till äm¬
nen, som längre fram förekomma. Flere tala¬
re hafva yttrat sig i frågan om nödvändighe¬
ten, att Ridderskapel och Adeln till antalet
inskränktes. Detta ämne förekommer först i
nästa punkt af milt förslag, och torde således
lämpligen kunna uppskjutas.
364 Den g October.
Prosten Mittag: Ståndets Ledamöter haf¬
va till större delen yttrat sig. Jag instäm¬
mer med Tit. af iVingård och tror, att ge¬
nom de föreslagna gemensamma öfverläggnin-
garna skulle discussionerna, långt ifrån att
blifva kortare, blifva mera odrägliga.
Häruti instämde Tit. Lundblad och Gre¬
villius.
Domprosten Doctor Heurlin önskade, att
frågan mätte delas i tvänne: i) om represen¬
tationen borde på 2 Kamrar sammanträda lill
öfverläggningar och beslut; 2) Om omröstning
skulle ske per Capita. I det fallet vore be¬
tydelsen af 1 14 §• Ib F. förbi, enligt hvilken
hvarje Stånd har ett veto i Privilegiifrågor.
Prosten Åstrand anmärkte, alt om för¬
slaget antoges, kunde likväl hvarje Stånd för
sig afgöra örn Privilegiifrågor och Ståndets en¬
skild la angelägenheter.
Contraetspiosten Lignell: Jag anhåller,
att proposition må blifva framställd sådan,
jag vördsamt framställt densamma; och får
jag derjemte upplysa, att jag ingalunda åsyf¬
tat ett öfver- eller underhus, än mindre före¬
slagit något sådant, utan trott, att detaljfrå¬
gan härom borde till Constitutions-Utskoltet
öfverlemnas till närmare utredning. Likväl
mäste jag tillkännagifva, att mitt syfte varit
få Svenska Representationen organiserad un¬
gefär på samma sätt, som den Norrska, på 2
Kamrar, eller afdelningar, hvad man vill kal¬
la dem, ty namnet gör intet till saken. Min
mening divergerar således nästan icke det rin¬
Den 9 October.
365
gaste frän Prosten Åstrands tanka i delta mål,
utan iir fastmer med lians öfverensstämmande.
Biskopen 111. m. Doctor Tyselius: I fall
det splitter nj^a förslaget skulle antagas, skul¬
le Stånden samlas på 2 Kamrar till öfverlägg¬
ning, på 4 beslut.
Biskopen m. m. Doctor Faxe bestridde
lill alla delar Prosten Åstrands förslag.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: Som
jag gifvit tillkänna, att jag ej iir obenägen att
bifalla Tit. Åstrands förslag under vissa mo-
dificationer, måste jag förklara, att, om pro¬
position göres på antagandet af 2 Kamrar,
ulan vidare bestämmande, måste jag säga Nej.
Jag trodde, att representationen skulle kunna
fördelas på 2 Kamrar, utan en så genomgripan¬
de förändring, som nu är i fråga. Jag före¬
ställde mig, alt Stånden kunde minskas till
antal, samlas på 2 Kamrar till öfverläggning,
och besluta Ståndsvis, men då 2 Stånd slad-
nade mot 2, skulle saken förfalla. Jag afstyr-
ker alldeles votering per Capita, förrän i För¬
stärkt Utskott. Om proposition framställes på
2 Kamrar, naket och simpliciter, måste jag
afstå.
Domprosten Doctor Heurlin förmodade,
att de öfriga frågorna lättare skulle afgöras,
om Ståndet först fattade beslut, om alla om¬
röstningar fortfarande skulle ske Ståndsvis el¬
ler per capita.
På framställd proposition: är det Högv.
Ståndets gemensamma tanka, alt alla omröst¬
ningar och beslut framgent skola ske Stånds¬
vis? Svarades Ja.
366
Den 9 October.
Derefter framställdes följande proposition:
Är det Högv. Ståndets gemensamma tanka, att
Rikels Ständer bora öfverlägga, fördelade på
2 Kamrar?
Domprosten Doctor Holmström: Mig fö¬
refaller det orimligt, att Stånden skulle öfver¬
lägga på 2 Kamrar, så organiserade som här
blifvit föreslaget, då de besluta hvar för sig.
Samma Stånd kunde netyligen votera olika i
olie och i nedre Kammaren; hvad vore då
detta Ståndets beslut?
Häruti instämde Tit. Faxe, Elfström,
Hasselrot, Mittag.
Pi osten Åstrand: Efter den vändning sa¬
ken nu tagit, finner jag mig föranlåten alt så
vida förändra mitt förslag, att alla Stånden
må sammanträda på en Kammare.
Contractsprosten Lignell instämde häruti,
att detta mätte såsom Contraproposition fram¬
ställas vid den votering, som i denna fråga
icke kunde undvikas.
Då meningarne voro delade och votering
äskades, framställdes följande proposition:
Anser Högv. Ståndet, att öfverläggningar-
na hädanefter, såsom hittills, skola ske i hvar¬
je Stånd serskildt? Den det vill, lägge Ja;
den det icke vill, lagge JNej; vinner Nej, blif-
ver det Ståndets gemensamma tanka, att alla
Stånden skola samlas på ett runi till öfver¬
läggning.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att Propositionen blef med 25 Ja emot
12 Nej antagen.
Den 9 October. 367
Häremot reserverade sig Tit. Nordin,
Ödmann, Afzelius, Laurenius.
Contractspiosten Lignell: Jag reserverar
mig emot de beslut, som Högv. Ståndet så
väl i ena som andra hänseendet behagat fatta.
Till följe af Ståndets sista beslut ansågos
Tit. Åstrands och Lignells förslag böra för¬
falla.
Härefter föredrogos de förändringar i Riks-
dags-Ordningen, hvilka af Constitutions-Utskot-
tet blifvit föreslagna.
Vid R. O. i3, 2:0 anförde
Prosten Ödmann: Här har Utskottet bi¬
behållit det stadgandet, att vid val af repre¬
sentanter för Universiteten blott Professorer
från de verldsliga Faculteterna böra utses.
Jag inser ej skälet, om det ej är derföre, att
Professorer af Theologiska Facultelen kunna
väljas såsom Pastorer i Stiftet; men det synes
mig ej fullgiltigt, då det händer, att äfven
Professorer af verldsliga Faculteter innehafva
Pastorat, såsom förhållandet är med tvänne
värde Ståndsledamöter från Lunds Stift.
Domprosten Doctor Holmström: Jag har
vai it af samma tanka vid föregående Riksdag,
men frågan härom har vid denna Riksdag ej
blifvit väckt inom Constitutions-Utskottet. Den
kan ej nu här upptagas, men väl inlemnas så¬
som en ny motion till Constitutions-Utskottet.
Vice Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård, som häruti instämde, tilläde, i
afseende på Lärare vid Elementar-Läroverken,
att han icke vore emot deras upptagande ibland
Preste-Slåndets representanter, men då det
368
Den g October.
kunde förmodas, att de fleste skulle anse det¬
ta mera såsom ett onus, än en förmån, borde
dem endast tillerkännas rättighet, ej åläggas
skyldighet alt sända representanter, såsom fal¬
let vore med Comminisliarne.
Domprosten Doctor Holmström föieslog,
att samma uttryck om dem, som om Commi-
nistrarne, kunde nyttjas: vare berättigade,
om de det åstunda.
ConLractsprosteu Hanström förklarade, att
ehuru han icke bifogat någon reservation, an¬
såg han dock onödigt att utsträcka represen-
tations-rätten till Lärarne vid Elemenlar-Läio-
verken, såsom redan tillfyllest representerade
genom Herrar Ephorer.
Häruti instämde Tit. Mittag, Grevillius,
Astrand, Hasselrot.
Doctor Björkman, som äfven häruti in¬
stämde, hemställde, om icke, i fall de skulle
upptagas i Ståndet, rättigheten borde inskrän¬
kas lill Leclorer utan Pastorat och Reclorer,
och dessa ingå i Sliftsberäkningen.
Prosten Åstrand: Det inskränkta antalet
af Lectorer utan Pastorat och Rectorer skulle
göra, att underhållet af en representant för
dem blefve för betungande.
O
Ståndet förklarade för sin gemensamma
tanka, att tillägget: ordinarie, till annat Riks¬
stånd ej hörande, Lärare vid Elementar-
Läroverken m. m. borde utgå.
R. O. $. i3. 3:o.
Ståndet förklarade för sin gemensamma
tanka, att det ogillade delta moment, enligt
hvilket
Den g October. 369
hvilket vissa Domare och Civile Embetsman
skulle i Preste-Ståndet inträda.
Vid R. O. §. 14. 6:0 anförde
Domprosten Doctor Holmström: Inom
Utskottet röstade Borgare-Ståndets Ledamöter
för bifall till detta förslag i hufvudsaken, un¬
der förutsättning, att sådana Fabriksidkare skul¬
le deltaga i städernas onera, men voro emot
denna sednare Redaction.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Ordet
Manufacturist är obestämdt; dermed kan me¬
nas en Sockenskomakare; ty han arbetar med
sina händer. Jag afstyrker förslaget.
Conlraötsprosten Hallström: Jag har in¬
tet emot saken att anföra men föreslår den re-
dactionsföiändring, att orden: i mån af de¬
ras Kronoutskylder, förändras lill i mott af
deras Bevillning för egendom och rörelse.
Ståndet förklarade denna anmärkning för
sin gemensamma tanka.
Vid R. O. §. i5 anförde
Domprosten Doctor Holmström: Tilläg¬
get rör blott egare af Säterier samt rå- och
rörs-hemman. Bonde-Ståndets Ledamöter i
Utskottet ville icke hafva några herrar i sitt
Stånd, icke ens någon som har fullmagi på en
titel. Af denna anledning tillkommo de or¬
den: eller fullmakt derå, som synas, i sam¬
manhang med det föregående, vara en tau-
tologi.
ConlractprosLen Hallström: anmärkte, att
Bonde-Ståndet redan godkänt denna §.
Doctor Björkman erinrade, att ordet be¬
suten framför Hemmansägare kunde vara borta.
Preste-St. Prat. i8?>y Bandet XL 14 4
370 Den g October.
Prosten Astrand: Man kan ega en hem¬
mansdel, utan att vara besuten enligt författ¬
ningarna.
Vid R. O. §. ig, sista perioden och §.
22, förra och sednare perioderna, förklarade
Ståndet för sin gemensamma tanka, att de til¬
lägg, som här blifvit gjorda till följe af Ut¬
skottets förslag lill förändring af R. O i3 §.,
höra utgå.
Och skulle Conslilutions-Utskottets Memo¬
rial N:o 35, med de anmärkningar, som blif¬
vit förklarade för Ståndets gemensamma tan¬
kar, återremitteras.
§. 2.
Föredrogs Constitutions-UtskoLlets den 25
Sept. och den 2 Oct. bordlagda Memorial N:o
36, med betänkande och förslag, angående
Landtdagar.
Afslogs.
§. 3.
Föredrogs Constitutions-Utskottets den 25
Sept. och den 2 Oct. bordlagda Memorial N:o
3y, med förslag till ändring af 22 §. Rege¬
ringsformen.
Gillades, till grundlagsenlig behandling
vid nästa Riksdag.
§. 4.
Föredrogs Constitutions-Utskottets den 25
Sept. och deir 2 Oct. bordlagda Memorial N:o
38, med förslag till ett stadgande i 4i §• Riks-
dags-Ordningen, om Slats-Rådels Ledamöters
tillträde i alla Stånds Plena.
Den g October. 3 71
Siats-Rådet m. m. Poppius: Man kunde
fråga: hvarföre skola blott föredragande Stats-
Råd hafva lätt att bivista Ståndens Plena?
Domprosten Doctor Holmström: Såsom
Utskottet säger, för att meddela upplysningar.
Prosten Mittag: Della borde medgifvas
alla Siats-Råden.
Ståndet förklarade denna anmärkning för
sin gemensamma tanka, och skulle Memoria¬
let återremitteras.
§. 5.
Föredrogs Constitulions-Utskotlels den 25
Sept. och den 2 Oct. bordlagda Memorial N:o
3g, med föreslaget tillägg vid 28 §. Regerings-
Formen, i afseende på Ulländnings naturali¬
sation.
Doctor Björkman. Här kunde anmärkas,
att det föreslagna tillägget icke är salt på siLt
rälla ställe, utan borde uppflyttas näst efter
de orden: Hare likväl — icke till Commen-
(lanter i fästningarne. Annars förekommer
i samma §. samma yttrande om utländske män.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Det
är skillnad emellan en utländning, som inkal¬
las i Riket och nyttjas i något embete, och
den, som efter ett längre vistande här fått
infödingsrätt.
Häruti instämde Tit. Åstrand och Elf¬
ström.
Doctor Björkman: Jag inser väl skillna¬
den, men ville hur placera denna sats, såsom
sammanhängande med det föregående.
3^2 Den 11 October.
Domprosten Doctor Holmström: ansåg
bättre, att det föreslagna tillägget blefve ett
nytt moment.
Memorialet gillades, till grundlagsenlig be¬
handling vid nästa Riksdog.
f 6. ■
På derom gjord anhållan beviljades Lector
Bergqvist, som snart hade alt aflägga en prof¬
predikan, permission på tre veckor, räknad
från den dag, då afsesnn sker.
Ståndet åtskildes kl. q e. m.
In fidem
P. A. Sonden.
Den 11 October.
Plenum kl. io f. m.
§. 1.
Då H. IL Ärke-Biskopen och Talmannen
med Nådig tillåtelse afrest till Upsala, för¬
des ordet af Vice Talmannen Biskopen m. m.
Doctor eif Wingård.
§. 2.
Justerades åtskilliga af Cleri Comitia-
lis Circulär.
§. 3. V
Från Hedervärda Bonde-Ståndet hade
Protocolls-utdrag ankommit, hvilka upplästes
Den 11 October. 3^3
och inneliöllo, att af Banco-UtskottetsHelän-
kanden följande blifvit bifallna: N:o 4f)> an¬
gående controllerna för belåning af Tackjern
på Stockholms Våg; N:o 5o, i anledning af
Herr Rosenblads^ B. motion, dels om åtski¬
lige ändringar i Bankens Hufvudbok m. m.,
dels om afskrifning af elen förskotls-summa
105,904 R:dr 37 sk., som af Låne-Banken
till och med 1S29 blifvit Tumba Bruk lem-
nadt; N:o 51, i anledning af sökt eftergift af
öfvei räntor för lån af Banco-Discontverket och
Låne-Contoren; N:o 5a, angående en gratifi-
cation åt Banco-Discontverkets Vaktmästare,
och N:o 54, angående löneförbättring åt Stere-
otyperings-Föreståndaren i Banken, Mynt¬
proberare! Broling; samt till handlingarna
N:o 53, i anledning af återremiss å Betän-
kanden N:ris 34, 35 & 36. — Återremitterat
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 272, om un¬
derstöd åt de nödlidande innevånarne i Bo-
liusländska skärgården. Meddelat Stats-Utskot-
tet Kongl. Maj:st Nådiga Skrifvelse om rät¬
tighet för Hemmansegare på Gottland, att er¬
lägga penningelösen för räntetjära, och till
detsamma remitterat Kongl. Maj:ts Nådiga Pro¬
position, angående medel för undsättningar
vid inträffande svårare missväxter. Af Be-
villnings-Utskottets Utlåtanden laggt till hand¬
lingarna N:o 3o, i anledning af N:o 21, an¬
gående Posttaxorna, för inrikes brefvexlingen;
N:o 3i, i anledning af N:o 25, angående fort¬
farande lindring i Bevillningen för Staden Bo¬
rås, och N:o 33, i anledning af Ridderska-
pets och Adelns återremiss af Memorialet N:o
374 Den 11 October.
20, rörande anmärkningar emot N:o 4* samt
afslaget N:o 32, om serskild aflöning för den
person, sora under en Canzlisls sjukdomsför¬
fall kommer alt förrätta hans tjenst.
Lades till handlingarna.
§• 4.
Genom meddeladt Protokolls-utdrag af
den g dennes hade Heder v. Bonde-Ståndet,
jemte tillkännagifvande af sitt beslut, i anled¬
ning af Slals-Utskollels ytterligare Utlåtande
N:o 258, rörande väckt fråga, att Kronan måt¬
te bekosta handtlangningen vid Kronohem-
mans och nybyggens afvittring, inbjudit Med-
Stånden att i samma beslut instämma.
Lades på bordel,
§. 5.
Föredrogs Bevillnings- och Ekonomi-Ut¬
skottens den 2 dennes bordlagda Utlåtande
JNT:o 5, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Betänkande JN:o 3, angående
grunderne för förändrade föreskrifter om brän-
vinsbränningen och hvad dermed har gemen¬
skap; i sammanhang hvarmed äfven Hederv.
Bonde-Ståndets, genom Protokolls-utdrag af
den 6 dennes meddelade, inbjudning togs i
öfvervägande.
Utskottets hemställanden sid. 3 biföllos.
Vid i punkten (sid. <}) anförde
Prosten Astrand: Jag kan ej tillstyrka
bifall till Bonde-Ståndets inbjudning. Det bör
vara en gräns för Bränvinsbrännings-rättighe-
ten. Hvad Peter Jönsson i sin reservation
Den 11 Oclober.
anfort, är tänkvärdt; men jag ville dock bi¬
falla denna punkt, om det tillätes äfven åboer
å serskilda hemman utom byalag, på ett visst
afstånd från hvarandra, att förena sig till ge¬
mensam bränvinsbränning.
Contractsproslen Nordin: Det är orätt,
att, såsom Utskotten tillstyrka, göra manna-
mohn mellan hemmansbrukare och att tillåta
bos somlige, just det, som man förbjuder bos
andra: orätt, att gynna den ene hemmans¬
brukaren mer, än den andra. Fjerdingsbon-
den, på sämre jord, som taxerats under 3oo
R:dr, kan ej, utan orättvisa, frånkännas brän-
vinsbrännings-rättigheten, mer än andra jord¬
brukare på hemman af högre taxeringsvärde.
Betalar han hemmanets onera, bör lian ock,
i likhet med andra, njuta hemmanets förmå¬
ner; och till dessa förmåner räknar han fram¬
för allt rättigheten att bränna bränvin: Om det¬
ta är honom nyttigt: derom är annan fråga;
(Jag tänker ej väl om någon slags bränvinstill-
verkning utom Apotheken). Men så länge Riks¬
hushållare vilja inbilla oss att tro på bränvins-
produetionens nytta, så länge denna produc-
lionsrätt fortfar, att tillhöra jordbruket; och
följaktligen jordbrukaren ännu, efter gammal
lag, anser denna rättighet för sin rättighet,
allmän och gemensam inom jordbrukare-klas¬
sen; så länge böra alla jordbrukare dela lika
rätt. — Antingen böra alla förbjudas eller in¬
ga. — Skulle små hemmansbrukare köpa säd,
för afverkning, så är det vist illa: men stör¬
re bränvinsegare köpa ock säd, för samma
slemma ändamål. Må de njuta lika rättighe¬
ter, eljest har man att frukta lönnbrännerier,
Den 1 / October.
fiscalisationer, rättegångar, meneder, och kan¬
ske våldsamma uppträden.
Häruti inslämde Tit. Bolander.
Contractsproslen P. G. Svedelius: Vid
denna punkt af Betänkandet äro emot det för
bränvinshrännings-rättighetens utöfvande be¬
stämda minimum af jordvärde, flere reserva¬
tioner anförda, dem jag biträder och får en¬
dast tillägga följande. Enär den odlade jor¬
den i följd af ojemnt fördelade skattebördor
eller andra orsaker, bar ett högst olika värde
i olika orter, så synes mig förevarande beslut
innebära en verkelig och stor orättvisa emot
de jordegare, som äro tungt beskattade. Ett
tunnland öppen åker säljes mångenstädes till
5o R:dr och derunder, under det att dess vär¬
de på andra ställen uppgår till 3oo R:dr och
derutöfver. I sednare fallet erfordras blott
ett Tunnlands jordvidd för rättighet till brän-
vinsbränning, då deremot på förra stället minst
6 Tunnland erfordras för samma rättighets er¬
hållande. I följd af Utskottets beslut visar
sig således, att rättigheten till bränvinsbrän¬
ning icke bestämmes af jordvidd eller pro-
duction af säd eller jordfrukter, utan af ett
taxeringsvärde, som måste utfalla mångdubbelt
olika för den fria och för den skattdragande
jorden. Egare af en obetydlig jordlott kan
få bränna under det alt en annan, som pro¬
ducerar flerdubbelt af säd och jordfrukter ic¬
ke får det och hvad är orsaken till detta miss¬
förhållande af rättigheter? — Ingen annan än
att den sistnämnde hemmansbrukaren för sin
jord drager tunga skattebördor, hvarigenom
Den 11 October.' 377
jordens värde förringas och den skattdragande
går i mistning af en rättighet, sorn Stadsbor¬
garen erhåller för en lampen jordlapp. Den
förre får således lida för det han mer än an¬
dra trälar för Staten. Denna sats är väl icke
uttryckt i betänkandet, men den är en natur¬
lig slutföljd deraf. Rältsenligare hade det då
varit alt för rättigheten till bran vinsbränning
bestämma en viss jordlott eller hemmansdel.
Om emedlertid den af Utskottet yttrade åsigt
skulle göra sig gällande, så befarar jag deraf
flere betänkliga följder, missnöjen öfver bort¬
tagna rättigheter, lönnbrännerier skyddade af
opinionen, fiscalisationer föranledande nya lag¬
brott, slutligen en ny impuls gifven åt denna
fria kringforsling och försäljning af bränvin,
åt dessa kringvandrande krogar, som på lands¬
bygden äro det största om icke enda hindret
för nykterhetens befrämjande, och hvilkas fort¬
satta ofog, skyddadt af egennyttan, gifver skä¬
lig anledning till den förmodan, att många af
de högljudda ropen emot bränvinets skadliga
följder icke afse vidtagandet af sådane correc-
tiver, som kunde försvåra om icke alldeles
hämma bränvinsflodens ostörda lopp och ut-
greningar till de aflägsnaste landsändar.
Såsom bevis på det stora antalet af Hem¬
mansbrukare, hvilka inom Dal-orten genom Ut¬
skottets förslag skulle gå i mistning af sin
hittills hafda bränvinsbrännings-rättighet får
jag åberopa ett af Kronofogden i Säthers Läns
Fögderi utfärdadt betyg, som styrker att an¬
talet af de Hemmansdelar, hvilka enligt i833
och föregående årens taxeringsvärde understi¬
3^8 Den 11 October.
ga 3oo R:dr B:co äro uti Säthers Socken 260,
i Gustafs Socken 189, i St. Tuna Socken 829,
i Gagnefs Socken ^o3. Hemmansklyfnirtgen i
dessa nu uppräknade Socknar är dock på långt
när icke så utsträckt som uti öfra Dallaget,
der jag är öfvertvgad att ett emot folkmäng¬
den högst ringa antal hemmansegare skulle
blifva berättigade till bran vinsbränning.
Conlractsproslen Öhrnberg: Alt genom
vissa stadganden för Bräll vinsbränningen kun¬
na tillfredsställa allas fordringar, är icke möj¬
ligt, jag medgifver det. Men om det likväl
befinnes, att man dervid synbarligen bryter
mot billighet och rättvisa, så kan rättelse med
skäl påkallas.
Då man utgått från den principen, att
bran vinsbränningen är en rättighet, sorn ute¬
slutande bör tillhöra jorden, så i Stad som
Land. — Då man äfven medgifvit, alt brän-
vinsbränningen, klokt begagnad, är nyttig för
jordbruket, hvarföre skall då icke den min¬
dre brukaren, som eger hemmansdel, i värde
under 3oo R:dr Banco, äfven få tillgodonju¬
ta denna förmon och begagna denna rättighet?
Man svarar: hän har på sin lilla hemmansdel
icke tillräcklig Spannemål till bröd och än
mindre till bränvin. Må så vara; —• men
liurudant är då förhållandet på de stora Egen-
domarnc, der konstapparaler och de stora Pir-
storiske verken begagnas? Är väl den Span¬
nemål och de Potäter, som desse Egendomar
producera, tillräckliga för desse Pisloriske verk?
Köpes ingen Spannemål och inga Potäter för
desse Verkens räkning? Och om så sker, som
Den 11 October. 379
ofia är förhållandet, hör man då icke med li¬
ka skäl lemna den mindre jordbrukaren sam¬
ma rättighet, att köpa Spannemål och Potä-
teV till Bränvinsbränning, om han vill be¬
gagna den? — Om en bonde på en liten hem¬
mansdel, som vanligen begagnar en liten lyft¬
panna, köper några Tunnor strid Spannemål
lill bröd och utsäde och deremot bränner sin
slösäd, — hvad betyder det mot de flere hun¬
drade Tunnor Spannemål och Potäler, som
uppköpas lill de Pistoliske verken? — Jag vet
bestämdt, att i vissa orter, der konstappara¬
ter och stora Pistoriska verk till Bränvins¬
bränning begagnas, låta vederbörande från
Predikstolarne kungöra, att den eller de, som
har Potäter och Spannemål att försälja, erhål¬
la på viss bestämdt ställe en bestämd summa
för hvarje Tunna Potäter och Spannemål med
den påföljd, att till våren i desse orter un¬
derstundom saknats tillräcklig tillgång på frö-
potäter, och om de funnits, hafva de blifvit
mycket dyra, lill olägenhet i synnerhet för de
fattige. — Vidare får jag anmärka, att om 3oo
R:dr B:co skola blifva minimum för värdet af
den hemmansdel, som får rättighet att brän¬
na, så skola mellan 7 och 800 mindre hem¬
mansbrukare blott i ett enda Fögderi i Jön¬
köpings Län förlora denna rättighet, och i he¬
la Länet skall deras antal stiga lill mellan 2
och 3ooo. Dylikt stadgande skall otvifvelak-
tigt leda lill mångens missnöje. Den mindre
hemmansbrukaren skall beklaga sig, att han,
blott derföre att han eger litet och är fattig,
icke får begagna en förmon, — den må då
1
38o Den 11 October.
vara verklig eller Llott inbillad, — som den
mera bemedlade, hvilken har större hemmans¬
del, ensam tillfaller. — Det är derföre, sorn
jag i öfverensstämmelse med Prostarne Nordin
och P. G. Svedelius får tillstyrka, alt äfven
alla små hemmansbrukare, med undantag lik¬
väl af Torpare, hvilka icke ega skattlagd jord,
få mot viss bestämd afgift erhålla rättighet
till Bränvinsbränning, och är jag fullt öfver-
lygad att ganska få skola begagna denna rät¬
tighet, i synnerhet mot så dryg afgift, som
nu är projecterad. .
Contiactsprosten P. P. Svedelius: Tit.
Nordin har på ett med hans lynne contra-
sterande sätt tillagt de förenade Utskotten Ari¬
stokratiska afsigter» Jag finner icke, alt nå¬
gra sådana afsigter ligga under Utskottens för¬
slag. Man har afsett, alt å orter, der äfven
Torp finnas af 3oo R:dr värde, borde ej på
egorna boende personer få bränna. Man kla¬
gar nu deröfver, att små jordegare ej få brän¬
na; men enligt ii punkten få ju flera såda¬
na slå sig tillsammans, för att idka bränvins-
bränning. 3oo R:dr anser jag vara tillräck¬
ligt minimum, om denna princip bör antas;
men bättre vore, att utsätta en viss jordvidd,
i anseende till jordens olika värde.
Contractsprosten J.J. Nibelius: Jagskall
så kort som möjligt, söka att besvara de an¬
märkningar, som blifvit gjorda emot det sed¬
nare mpmentet af i:sta punkten i detta utlå¬
tande. Prosten P. P. Svedelius har redan
upplyst, att genom ifrågavarande stadgande,-
rättigheten alt bränna bränvin ej blir ens den
Den 11 October.
minsta Hemmans-innehafvare i byalag betagen,
då det alltid står bouoin öppet att lorena sig
om bränvinsbrännings-rättighetens utöfning
med någon eller några af sina grannar. Man
har ej velat beröfva de små jordegarne de¬
ras bränvinsbrännings-rällighet; man bar en¬
dast velat prsecavera, att bränningen bos dem
ej skulle få urarta till en jemn bränning. •—
Beträffande Prosten Åstrands anmärkning, att
innehafvare af enstaka hemmansdelar dock på
delta sätt skulle blifva förlustige deras brän-
vinsbrännings-rättighet, får jag endast erinra,
att enstaka hemmansdelar under 3oo fi:drs
värde troligen ej inom någon landsort finnas.—
Om, som af ålskillige talare blifvit uppgifvet,
ett så stort antal af hemmansdelar under 3oo
R:drs taxeringsvärde finnas i Småland, Wester¬
göthland och Dalarne, torde det med skäl kun¬
na invändas, att, så vida innehafvarne af des¬
sa hemmansdelar å dem äro besuttne, hem¬
manens taxeringsvärde i dessa Landskaper
tyckes vara alldeles för lågt upptaget. — Pro¬
sten P. G. Svedelii förslag att rättigheten till
bränvinsbrännings-rättigheten skulle bestäm¬
mas ej efter jordens värde, utan efter jordens
vidd, kan jag för ingen del tillstyrka, då jor¬
dens odling och bördighet är på olika ställen
så högst olika. — Jag får äfven fästa det Hög-
vördiga Ståndets uppmärksamhet derpå, att,
om för bränvins-bränningens utöfning ej nå¬
got minimum af jordvärde bestämmes, så sko¬
la Städernes invånare blifva berättigade att
äfven för den minsta jordlapp inrätta ett brän¬
neri, och jag hemställer, om detta är i adligt.
382 Den 11 October.
Slutligen får jag förklara, att jag ej med nå¬
gon envishet tänker att förfäkta min här yttra¬
de mening; jag har endast velat redovisa för
de skäl, sorn föranled t till Utskottets i detta
hänseende gjorda förslag.
Häruti instämde Tit. Holmström och Thy¬
selius.
Doctor Grevillius: Jemte åberopande af
den reservation jag emot denna punct inom
sammansatta Utskotten afgifvit och som finnes
Betänkandet bifogad, utbeder jag mig att få
kortligen tillägga en eller annan anmärkning.
Det vill synas åtminstone för mig inconse-
qvent, att, då sammansätta Utskotten antagit
som grundsatts, det Bränvinsbrännings-rältig-
lieten bör vara en förmån endast fästad vid
jorden, denna förmån förnekas de mindre jord-
lotterne eller sådane som i uppskattningsvärde
understiga 3oo R:dr. Sålunda skulle de fle¬
ste innehafvare af t eller än mindre hem¬
mansdelar komma i saknad af rättighet till
hränvinsbränning; ty det är icke, som redan
blifvit yttrad t, endast i Dalarne och Småland
som hemmanen åro så lågt värderade, utan
äfven i flere trakter af Riket, hvaribland den,
jag tillhör och hvarom jag eger en nogare kän¬
nedom. Detta värde kan derföre icke anses
för lågt, då vid uppskattningen deraf afseen¬
de vödvändigt måste fästas, icke blott vid jor¬
dens beskaffenhet och produetionsförmåga, utan
ock på de större eller mindre onera som vid¬
låda den; hvarigenom en hemmansdel ofta
nog kan vara vidsträckt och svårbrukt, samt
erfordra mycken arbetskraft, utan att, då stör¬
Den 11 October. 383
re delen utaf afkastningen utgår i utskylder,
kunna med skäl i värde högt uppskattas. När
man erkänner bränvinsbränningsrätten som eli
förmån, den man, nästan utan begränsning
och med alla möjliga konslapparater tillägger
de bättre och större hemmansdelarne, vore det,
efter min åsigt, den högsta orättvisa alt bort¬
taga denna förmån från egare af mindre jord¬
lotter, från dem som mera än andra, lör sin
bergning äro tvungne att anstränga den ytter¬
sta arbetskraft och således äfven kunna be¬
höfva att någon gång uppfriskas af en hvara,
som, ty värre! för jordbrukaren nu mera blif¬
vit nära nog nödvändig. Vöre det väl billigt
att förmena dem denna njutning endast för
det deras hemmansdelar icke i värde uppgå
till 3oo R:dr eller vill man tvinga dem att
blifva afnämare, af de bättre lottades öfver-
production? Jag frågar om detta vore rätt¬
vist eller ens billigt? De kunna väl genom
möda och arbete upprifva en jordlapp för att
utöfva hvad som erfordras till födan, fram¬
skaffa en eller annan tunna Potates, deri de
med lätthet kunna använda till fyllande af
deras brällvinsbehof, men hvarifrån taga pen¬
ningar till inköp deraf hos den privilegierade
grannen ?
För mig är således orättvisan af Utskot¬
tens förslag uppenbar; äfvensom det skäl de
anfört för sitt stadgande, nemligen: att en
mindre jordlägenhet lemnar ringa öfverskott i
spanmål eller Poteter för Bränvinsbränning,
icke väl består. Jag har redan visat att en
mindre jordägare möjligen kan åstadkomma
384 Den i / October.
ett sådant öfverskott, motsvarande lians in¬
skränkta behof och erfarenheten lärer att de
större Bränvins-Patronerne sällan nöja sig med
egen sädesafkastning utan ofta, äfven under
missväxter, upphandla ioo:detals tunnor af
den bästa säden för att lägga den i bränvins¬
pannan och dymedelst undanrycka den frän
hungrande likar. Vid dessa föreställningar
känner jag mig böjd att instämma uti en värd
Talares, ehuru redan klandrade, yttrande om
en af Utskotten intenderad Bränvins-aristo-
cratie.
Af anförde skäl, hvartill flere kunde läg¬
gas, yrkar jag att Utskottens första förslag i
denna punkt måtte bifallas; hälst det öfver-
ensstämmer med de beslut som redan vid 1823
och i83o årens Riksdagar blifvit fattade; och
ingen billig anledning till afvikelse derifrån
nu förefinnes.
Professorn Doctor Engeström: Jag tror
att förevarande fråga kan både säkrast och
hastigast afgöras, om man för sig bestämdt
utreder de villkor, under hvilka brunvinsbrän-
ningen rimligtvis kan betraktas såsom jord¬
brukets serskildta tillhörighet.—.De synpunk¬
ter, hvarifrån man här bör utgå, kunna icke
vara andra än efterföljande 3:ne: Ladugården,
Åkern och dess producters afsättlighet. Hvad
den irsta beträffar, så har jag under förut¬
gångna discussioner, rörande bränvinsbrännin-
gen, med bevis, hämtade både från tbeorie
och erfarenhet, ådagalagt, att derifrån icke er-
hålles något tjenligt utfodringsämne, emedan
racerna
Den 11 October.
385
racerna derigenom försämras, och likaledes
ladugårdens i allmänhet mest afsättliga pro-
ducter: mjölk, ost och smör. Den vid brän-
vins-tillverkningen erhållna biproduct-dran-
ken innehåller högst obetydligt af egentligt
näringsämne, utan i stället ett retningsmedel,
hvarigenom kreaturet kommer uti ett sjukligt
tillstånd, under hvilket mera fett och kött
väl kan hildas, men mindre sundt och oför-
varbart, än af annat med dess natur mera
öfverensstämmande, foder. Det är således en¬
dast för slagtkreaturen, som bränvins-brän-
ningen kan för jordbrukaren i förutnämnda
afseende ega något slags värde. Hvad åter
den andra eller åkern angår, så står den uti
det oskiljaktiga samband med ladugården, att
ett fel uti den enas skötsel nödvändigt måste
ofördelaktigt inverka på den andra. Ju sva¬
gare föda kreaturet får, desto mindre näring
kan dess spillning lemna åt jorden, och den¬
na följaktligen desto sämre afkastning. Häraf
kan då lätt förklaras tillkomsten af den mängd
slösäd, hvaröfver klagan nog ofta föres sär¬
deles ifrån vissa provinser inom Fädernes¬
landet. Det är så naturligt att, om jorden
icke erhåller sin erforderliga mängd af näran¬
de ämnen eller gödning, denna hvarken i af¬
seende på qvantitet eller qvalitet kan uti af¬
kastning återgifva, hvad brukaren under an¬
dra förhållanden hort vänta; och deraf följer
åter att, uti ju större scala bran vinsbrännin¬
gen drifves i förhållande till åkern, desto mera
skall denna utmattas, och producera en desto
Prcste-St. Prot. lS3/f- Bandet XI. 2.5
386
Dea / / October.
större mängd slösäd. Men jag behöfver icke
längre fortsätta detta ämne, då det förut fin¬
nes så mångsidigt och fullständigt afhand-
ladt, utom af en mängd utländska författare,
äfven af vår landsman Herr Carl Ekenstam
på Gusum. Bland förutnämnda vilkor åter¬
står således ensamt det 3:dje eller det gagn,
som jordbrukaren kan hämta från dess pro-
dueters förädling till en mera afsättlig och
vida lättare transportabel vara. Detta gagn
kan af ingen nekas; och det är till följd en¬
dast deraf jag förut medgifvit, att bränvins-
brännings-rättigheten må anses för jordbru¬
kets enskilt» tillhörighet. Men alltför absolut
får detta icke tagas, utan tillbörligt afseende
lemnäs äfven åt ladugårdens och den öppna
jordens behof. Således är det icke nog för
ett i economiskt hänseende oskadligt begag¬
nande af bränvins-tillverkuings-rättigheten att
hemmans-innehafvaren är besutten, d. v. s.
har tillräckligt för eget, hustrus, barns, tjen¬
stehjon och kreaturs uppehälle; utan han bör
äfven producera något derutöfver, och endast
detta bör vara alt för bränvins-bränningen på¬
räkna. I motsatt fal! lider han obestridligen
långt större förlust i det hela än hans möj¬
ligen högsla vinst i afseende på en enskilt
del förmår att någonsin ersätta; och skall
han köpa råämnet, hvaraf bränvinet tillver¬
kas, så är han ju uti enahanda kategori med
den, som icke eger jordbruk, hvilken följ¬
aktligen skulle i sådant fall orättvist utstän-
gas från denna näringsgren. Men är förhål¬
landet sådant, så föijer också uppenbarligen
Den 11 October. 3 8 7
så val att ett minimum af egendomsvärde
måste för oflanärunda rättighets åtnjutande
bestämmas, som att detta minimum icke får
anslås för lågt. Så beskaffadt anser jag det
vara, som Utskottet föreslagit. Man påstår
allmänneligen att en jordegendom afkastar en¬
dast 4 procent af sitt penningevärde.; följakt¬
ligen skulle den af Höglofl. Utskotten såsom
minimum föreslagna lemna endast 12 R:dr
B:co årligen, hvilka icke kunna vara tillräck-
lige för lifvets nödvändigaste behof, och ännu
mindre derjemte för de långt umbärligare,
som bränvinet skall tillfredsställa. Mig synes
att förutnämnda värde borde minst bestäm¬
mas till 1,000 R:dr; men då discussionerna
uti förevarande ämne tydligen utvisat, att all¬
mänheten icke eger begrepp huru ett på rik¬
tiga grunder fotad t åkerbruk bör vara inrät¬
tad t, och tiden för en så stark förhöjning
följaktligen ännu icke torde vara för handen,
nedsätter jag för närvarande nyss uppgifna
värde till hälften eller 5oo‘R:dr, i desto sä¬
krare förhoppning att detta skall af Högv.
Ståndet antagas. Det finnas också andra an¬
ledningar ali ifra emot ett alltför lågt mini¬
mum. just på de minsta jorddelarna, der
man i stället för mäskekar begagnar spann
eller bytta och der, äfven i följd af tillmäsk-
ningens ringa mängd, en fullt ändamålsenlig
jäsningsprocess aldrig kan ega rum, måste i
allmänhet producteli blifva sämst och för hel¬
san skadligast. Men häraf följer dessutom,
att ett sådant bränvin icke blir i stad eller
hos större bränvins-uppköpare afsättligt, hvar-
388
Den 11 October.
till också den i anseende till varans ringa
mängd ökade relativa transport-kostnaden bi¬
drager; hvaraf åter följden blir, att det må¬
ste förtäras hemma, säkerligen till ringa båt¬
nad både i afseende på nykterhet, sedlighet
och allmänt välstånd.
Det har bär blifvit uppgifvit alt, då vid
ett hemmans taxering afseende nödvändigt
bör fästas vid mängden och storleken af det¬
tas onera, dess värde till följd häraf icke all¬
tid kan blifva motsvarande productions-för-
mågan. Jag nekar icke heller möjligheten
häraf; men tror dock att sådana hemmans-
innehafvares ratt icke trädes för nära genom
det föreslagna minimum, enär det icke är
dem betaget att genom förening med andra
utöfva den eljest nekade rättigheten. Dess¬
utom torde de nu uppgifna låga hemmans¬
värden åtminstone oftast böra härledas från
oriktiga taxeringar, hvarpå, enligt hvad jag i
de sammansatta Utskotten hört, smärre hem¬
mansdelar inom Westergöthland torde lemna
exempel. Det är derföre troligt att, till of-
vannämnde fördelar af ett icke för lågt ned¬
satt minimi bestämmande, äfven torde vinnas
den af bevillningens upphöjande till hvad den
lätteligen bör vara.
Äfvenledes är det kort förut yttradt till
förmån för den mindre redskapen och de
smärre jordlotterna, att dessa icke kunna bi¬
draga tili menligt inflytande på sedligheten,
hvilket åter blir följden af konstbrännerierna,
hvarifrån ”floder af bränvin” utströmma. Ve¬
derläggningen häraf kan jag innefatta inom
Den 11 October. 3 89
upprepandet af den allmänt håde kända och
erkända sats, att intet absolut ondt finnes,
och att intet blir skadligt, som icke miss¬
brukas. Låt dessa floder flyta i fred eller
led dem, såsom man gör med de naturliga,
till drifvande af nyttiga inrättningar; och de
skola tillskynda både staten och dess med¬
lemmar enskilt ett mångfaldigt gagn. Icke
kan bränvinet skada, om det icke förtäres? —
och förtäres det icke, så upphör man snart
med den ornåttiiga productionen deraf. Häri
ligger säkraste correclivet mot det befarade
förderfvet. Men om begäret efter bränvinets
njutande skulle vara så stort som här blifvit
antydt, att nemligen allmogen för dess er¬
hållande uppoffrar de penningar, som föran¬
dra behof äro nödvändige; så hemställer jag
lill den värde talarens upplysta eftersinnande,
huruvida det kan vara välbetänkt att, utan
all inskränkning, öfverlemna tillverkningen åt
den samma, och dymedelst öka receptiviteten
för det retande giftet!
Professorn Doctor Grenander: De grund¬
satser, som gjort sig gällande, så inom sam¬
mansatta Afdelningen som inom Utskotten,
hafva ej tillhört mig. Jag har velat fästa
mig vid helt andra grunder. I det hela skul¬
le jag anse det väl, om högsta magten ville
anordna det och endast beskattningen tillhör¬
de Rikets Ständer. Men då Rikets Ständer nu
anordna så i det ena som det andra, och
grundsatser gjort sig gällande, som ej leda till
det goda ändamålet, tror jag inskränkninger},
för hemman under 3oo R:drs värde ei på
3go Den 11 October.
silt ställe. Dä flera tusen hemmansdelar fin¬
nas af det ringa taxeringsvärdet under 3oo
R:dr, kan lätteligen inses, huru menligt det
vore att bibehålla Utskottens förslag. Man
vet, alt ingen är besuten på A^del; likväl
kan man i vissa orter berga sig på så små
hemmansdelar. Nu förklarar jag öppet, att
jag, i anledning af hvad Tit. P. G. Svedelius
anfört, vill, att denna bestämning af Utskot¬
ten skall borttagas och den förra författnin¬
gen i denna del förblifva oförändrad. Det
är godt att vidhålla det gamla, när det be-
linnes oskadligt, helst när en föreslagen än¬
dring ej skulle leda till goda ändamål.
Doctor Björkman: Utan att vilja blifva
beskylld för aristokratiska tänkesätt gillar jag
en viss minimigräns af jordvärde för rättig¬
heten att utöfva bränvins-bränning. Förr har
jag ansett ända till 5oo R:drs värde kunna
antagas till detta minimum, men vid nog¬
grannare undersökning, föranledd af H. Bon¬
de-Ståndets nästan allmänt yttrade missnöje
med detta förslag, är min åsigt förändrad.
Af statistiska uppgifter och närmare forsk¬
ning har jag funnit, att hemmanen i vissa
län äro oförmodadt lågt taxerade t. ex. i Jön¬
köpings län under 3,ooo R:dr öfverhufvud,
och att således en icke ringa mängd egare af
smärre hemmanslotter möjligen skulle förlora
ifrågavarande bränvins-brännings-rättighet. Jag
ville således föreslå en jemkning, och ned¬
sätta minimum ända till 200 R:dr. Då finge
åtminstone egare af alla -tedels hemman be¬
gagna sin egen panna. Men längre anser jag
Den / / October.
dock, alt man icke behöfde gå. Om oaktadt
dotia minimum någons tillbörliga rätt blefve
förnärmad, så kunde saken hjelpas genom rig-
tigare, det är högre taxering. Enligt ratio¬
nella landthusbållnings-principer borde man
visserligen vidblifva H. Utskottens förslag, ja
till och med antaga 5oo R:drs jordvärde till
ifrågavarande minimum, men detta i sig sjelf
nyttiga förmynderskap skulle föda ett för stort
missnöje bos en mindre tänkande allmoge.
Man kan väl invända, att rättigheten att sam¬
manslå flera jord värden borde afhjelpa all
klagan. Men man bör taga i betraktande de
många enstaka aflägsna hemman, som icke
utan större svårighet kunna ingå någon sådan
brännings-förening. Äfven i del allmänneligen
bättre odlade Stockholms län känner jag flera
enstaka skogshemman, som ej äro uppskatta¬
de till 3oo R:dr. Men enär en egare af jord¬
värde från och med 3oo till och med 5oo
R:dr får begagna en 20 kannors panna, bör
likväl brännings-rättighelen för en egare af
från och med 200 till och med 3oo R:drs
jordvärde inskränkas lill en 16 kannors panna.
Doctor Elfström: Då frågan om brän-
vins-bränningen förra gången discuterades inom
det Högv. Ståndet, yrkade jag, atl ett mini¬
mum af taxeringsvärde borde fastställas till
3oo R:dr B:co, under hvilket ingen bränvins-
bränning skulle få utöfvas för jord å landet
eller i städerne. Min åsigt i detta ämne är,
oaktadt all använd contrabevisning, ännu den¬
samma och hämtar ytterligare stöd af Ut¬
skottens förslag. Den jordlott, som ej är värd
3q2 Den 11 October.
3oo R:dr, lemnar säkerligen, i allmänhet ta¬
get, utöfver de produkter, sorn ett hushåll
lill sitt nödtorftiga uppehälle behöfver, intet
öfverskott åt bränvinspannan. Vilja icke de¬
sto mindre innehafvare af jord till lägre vär¬
de, än 3oo R:dr, idka bränvins-bränning, haf¬
va Utskotten föreslagit, att de må sammanslå
sina jordvärden till eller öfver nämnde be¬
lopp samt örn gemensam brännings-redskap
sig förena. Med detta vilkor synes ingen orätt¬
visa vara deni tillfogad. Då ett fullt hem¬
man med inberäknad åbyggnad ofta är per
medium uppskattadt till mellan 3 — och 4>ooo
R:dr, är bränvins-brännings-rätlighet med ser¬
skild panna utsträckt ända till innehafvare af
j- mantal, hvilket visserligen är tillräckligt.
Såsom skäl mot ofvannämnde bestämning af
ett minimi-värde har blifvit anmärkt, att den
skulle strida mot ”menniskans naturliga rät¬
tigheter.” Fortfar man conseqvent i detta ar-
gumentations-sätt, så kunde all bränvinsskatt
och alla restrictiva föreskrifter rörande detta
ämne förklaras rättsvidriga; ty man kan då
yrka, att det bör stå hvar och en lika fritt
att, på sätt honom lämpligast synes,' upp¬
hämta ångan af sin uppkokade tillmäskning,
som att baka sitt bröd och i allmänhet till¬
reda sin mat. Man bör likväl ej förbise, att
det nödvändigt ligger i naturen af borgerlig
samfunds-inrätlning, att menniskans frihet oell
bruket af hennes krafter i vissa delar in¬
skränkas, och en economisk lagstiftnings-åt-
gärd, som åsyftar undanrödjandet af miss¬
bruk, hvilka leda till hela generationers ska¬
Den 11 Octuber. 3c)3
da och demoralisering, bör ingalunda mera
stämplas såsom obillig ocb rällsslridig, än
den criminella, hvars ändamål är att genom
straff-bestämmelser afskräcka från brott och
våldsgerningar.
Contracts-Prosl-en Öhrnberg: Man har
sagt, att de små hemmans-brukarne icke haf¬
va skäl till. klagan öfver förnekad rättighet att
bränna, då flere små hemmans-brukare ar till—
låtet att förena sig om bränning. Svaras: i
bylag kan detta någorlunda bära sig, ehuru
jag förmodar, att det äfven der leder till mån¬
ga tvister ocb olägenheter; men detta förslag
är alldeles oanvändbart, då man gör afseende
på de magra orterne i Småland eller annor¬
städes, der små hemmansdelar stundom ligga
långt aflägse uti skogome och bergen, 1 till
i mil från .närmaste hemman.
Man har påstått, att de små pannorne
icke böra tillåtas, derföre att de endast pro¬
ducera dåligt eller skadligt bränvin. Jag tror
att lika är förhållandet med de Pistoriske
verken, och alt det giftiga och skadliga brän¬
vin , som för ett och annat år sedan af Po-
licen i Stockholm anträffades på krogarne och
äfven åtalades, just från desse Pistoriske verk
hufvudsakligen hade sin upprinnelse.
Man har vidare yttrat: att bränvins-con-
sumtionerne ökas i samma mån som produc-
tionen tilltager. Jag deremot tror att pro-
duction och consumtion räcka hvarandra vän¬
ligt handen, och att ju mera bränvin som
produceras, desto mera förtäres, och att ex¬
porten i alla fall blir ganska obetydlig.
394
Den 11 October.
Contraclsprosten Nordin: Jag erkänner
ej, att hemman i Jönköpings län, i allmän¬
het, äro lägre värderade, än annorstädes:
1 mantal, sorn ej föder mer än 6 nöt; ej tål
mer än 6 tunnor hafre i utsäde, taxeras för
3 å 4°o R:dr det är ej värd t mer: säljes ej
heller till högre pris på auction. Nära i:del
af hemmanshrukarne inom länet hafva hem¬
mansdelar af än ringare värde: och denna
i:del skulle nu genom magtspråk, rätlsvidrigt,
uteslutas från en rättighet, som deras rikare
medbroder ega. Deni tillåtas väl, att afverka
gemensamt med andra; men hvarföre skola
de tvingas, att låna hus, då de sjelfva ega
hus? Hvarföre tvinga dem att koka i gran¬
nens spis, då det är dem beqvämligare, att
koka i egen? Förmynderskap äro goda på
sitt ställe: Men allt bör hafva sin gräns, och sin
billighet. Vill man hos den ena hemmans-
brukarn intränga och gifva hushålls-reglemen-
ten, så må man gå laget ikring: — Anser man
sig befogad påbjuda, att, om små hushåll ön¬
ska afverka bränvin, bör det ske i stort, ge¬
nom Bolag, på ett gemensamt ställe; så med
samma skäl, skulle en annan gång, detla för¬
mynderskap kunna påbjuda, att byens alla
små hushåll böra på ett gemensamt ställe, lill
besparing af ved och annat, äfven koka deras
mat, baka deras bröd, brygga deras dricka.
De små hushållen blott: De stora få rå sig
sjelfva. Skall väl sådant åtlydas utan missnöje?
Att torpare skulle ega lika rättighet som
hemmansbrukare, anser jag ej råd ligt. Må de
uteslutas: men för öfrigt, må alla hemmans-
Den 11 October. 3p5
krukare dela lika rätt, de ina vara fattige
eller rika på fastighet. Låt oss ej med orätt¬
visa, åstadkomma missnöje i landet.
Professorn Doctor Morén: Det rätta uti
denna fråga synes mig icke så lätt att finna.
Fördelen för jordbruket af bränvinsbrännin-
gen är väl så problematisk, att jag derpå ej
lägger någon vigt. Egaren af mindre jord,
skulle bäst befordra sin nytta, om han icke
tillverkade bränvin. Icke belter tror jag, att
så mycken vigt, som i förstone tyckes, ligger
på den lika rätt för alia, den oväld bos Lag¬
stiftningen, som man här yrkat. Den enskil-
tes rätt måste underkasta sig jemkning till
rätt oell båtnad för det allmänna, och lag¬
stiftningen är oväldig, då den samvetsgrant
tillvägabringa!' denna jemkning. Något annat
bar hos mig väckt betänklighet. Äfven den
mindre jordbrukaren har, med SlaLens tillåtelse
och under löfte om dess beskydd, skaffat sig
bränvinsredskap, en egendom, hvars capital-
värde för egaren är i samma mån större,
sorn den jord, han brukar, är mindre. Får
bränvin ej tillverkas, så gifver denna egen¬
dom icke blott ingen afkomst, den har ock
förlorat ungefär hälften af sitt capitalvärde.
Men Staten synes icke rättvisligen kunna vä¬
gra bruket af en egendom, som den tillåtit
förvärfvas. Inlöser Staten den, så bar egaren ej
skäl att klaga: men lider deremot orättvisa
och våld, om den ej inlöses och ej får brukas
till sitt ändamål. Jag liar varit böjd att bi¬
falla Utskottets tillstyrkande, men fruktar,
att jag, om denna svårighet ej häfves, måste
3t)6 Den 11 October.
öfvergå på deras sida, hvilka yrka för alla
jordegare rättigheten att bränna.
Contractsprosten Afzelius: Jag anhåller
att först få besvara Tit. Engeströms anmärk¬
ning, att hemman i Westergöthland äro för
lågt taxerade. Det kan vara rigtigt om ett
och annat hemman. På ställen i Westergöth¬
land har flera gånger handt, att på utmät-
nings-auction Edels hemman blifvit försåldt
O 4 ,
för 5o, ioo ä 200 R;dr B:co. Hvar och en
inser, att detta är för litet för Adels hem¬
man; men enligt gällande Taxerings-Förord-
ning får ett hemman första året, sedan det
blifvit såldt, ej i värde uppskattas öfver kö¬
pesumman; sedermera kan taxeringsvärdet
ökas. Af denna anledning är det sannolikt,
att ett och annat hemman varit för lågt taxe-
radt. I allmänhet äro dock hemmanen i
Westergöthland högt taxerade. Sålunda är
Adels hemman i mitt pastorat vanligen upp-
skattadt till 2000 R:dr. Då kan man ej skyl¬
la Taxerings-Comitéerna för att vara efter-
Iåtna.
Man säger, att en ny Aristokrati vill gö¬
ra sig gällande, rikedomen, som vill taga
företräde för börden. Ehuru mycket är sagt
till Utskottens försvar mot beskyllningen af
aristokratisk anda, då det uteslutit summan
under 3oo R:dr, taxeringsvärde från brän-
vinsbrännings-rättighet, är det svårt att kom¬
ma ifrån den öfvertygelse!), att detta är man¬
namån. Rättvisa är dock det högsta i sam¬
hället. I detta afseende vill jag hafva med-
gifvit alla hemmansegare — ej Lorpare — rätt
Den 11 October. 3j)7
att bränna för sina hemmansdelar. Tit. Mo¬
rens anmärkning bör väcka ett djupt intryck.
Medborgare hafva på god tro, i förlitande på
gällande författningars bestånd, lagt sig till
en lösegendom, för att förädla sina rudima¬
terie!’ och förtjena sitt uppehälle; och genom
en bård lagstiftning skulle de beröfvas sin
rätt och tvingas att sälja sin redskap under
halfva värdet. Man förmodar, att fastighets¬
värden skulle genom denna åtgärd uppsättas;
det tror jag ock, men kan ej anse nyttigt,
att fastighetsvärdet komme upp öfver det rät¬
ta, helst sorn hvarje osanning är förderflig.
Många intecknings-innehafvare, ej blott en¬
skilda, utan Banken och allmänna Cassör,
kunde förlora mycket derpå, om fastigheter
taxerades, öfver sitt verkliga värde. När man
vill ändamålet, hör man äfven vilja medlen.
Ändamålet har varit att minska bränvinstill-
gången och derigenom hemma fylleriet; detta
är godt. Men när pistoriska verk tillåtas,
Anner man, att bränvin aldrig skall tryta.
När de förmögnare äro gynnade, är ej skäl
att neka den fattiga sin lilla lyftpanna. Jag
instämmer för öfrigt med Tit. Nordirij P. G.
SvedeliusöhrnbergGrevillius och Morén,
och tror det rättvist, om H. Ståndet nu fäster
afseende vid Bonde-Ståndets önskningar.
Lector Laurenius: Då jag måst deltaga
i beredningen af detta mål, torde jag äfven
nu höra yttra några ord; de skola icke bli
många. Man har tadlat, att Utskottet be¬
stämt ett minimum af taxeringsvärde, hvar¬
under bränvinsbrännings-rättighet ej får ut-
3g8 Den n October.
öfvas. Utskollel har trott sig ega fog härtill,
utom flera andra af det allmänna skäl, att
den jordegare, som icke producerar tillräck¬
ligt spänrnål och polatoes för sitt hushåll,
utan för brännvinstillverkningen måste köpa
råämnet, — och så lärer väl förhållandet va¬
ra med innehafvare af hemmanslott under
3oo R:drs värde — är nära nog i samma
belägenhet, som den der icke eger jord. Be¬
slutar Högv. Ståndet att borttaga detta mini¬
mum, så sker det visserligen Bonde-Ståndet
till nöjes, men jag befarar, att bränvinspan-
nan derigenom kommer att utplanteras äfven
till den minsta koja, och jag kan för min del
icke biträda ett sådant beslut. Man har sagt,
att det vore en motsägelse af Utskottet, att
förklara bränvinsbränningen såsom förmonlig
för jordbruket och dock betaga de minsta
hemmansdelarna denna förmon. Jag får upp¬
lysa, att ett dylikt yttrande icke finnes i Ut¬
skottets Utlåtande. Dessutom hafva småpan-
nornas försvarare sjelfve inedgifvit, att de med
dem icke så mycket afse någon nytta för la¬
dugården och jordbruket, utan fastmer och
egentligen åtkomsten af ett qvantum bränvin.
Detta vinnes lika lätt genom UtsFottets för¬
slag, att innehafvare af jord till mindre vär¬
de än 3oo R:dr, må kunna sammanslå sina
jordvärden till gemensam bränvinsbränning.
Förslaget gäller väl egentligen om åboer A
samma hemman eller å serskildta hemman in¬
om samma byelag; men jag skulle derföre,
i likhet med Prosten Astrand, vilja tillstyrka,
att denna rättighet till gemensam bränvins-
Den n October.
bränning må utsträckas äfven till enstaka
henrman under 3oo R:drs värde inom ett
visst afstånd. Man liar beskyllt Utskottet för
mannamon och orättvisa, i det Utskottet skul¬
le gynna de större jordegarne på de mindres
bekostnad. Hvad beskattningen beträffar, se¬
dan den nu utöfver Afdelningéns förslag blif¬
vit af Utskottet fördubblad, så faller denna,
hvilket hvar och en lätt inser af den bifoga¬
de tariffen, jemförelsevis vida tyngre på de
stora än på de små pannorna. Alt en in¬
skränkning skulle blifvit gjord endast för de
senare, är en så mycket oriktigare anmärk¬
ning, som en gräns äfven är satt å den mot¬
satta sidan genom ett maximum af panne-
rymden. Jag tillstyrker bifall till Utlåtandet
uti förevarande punkt.
Contraclsprosten Hallström: Om brän-
vinsbränningen vore en aldeles fri näring,
eller ock, ehuru vid jord fästad, dock tillå¬
ten, att dera drifvas, utan allt afseende på
jordvärdets större eller mindre belopp, så
skulle jag medgifva rättvisan af de anmärk¬
ningar, som blifvit emot Betänkandet riktade.
Men när man i allmänhet antagit, att bestäm-
ningsgrunden för bränvinsbrännings-rältighe-
tens utöfning bör hemtas från jordens taxe¬
ringsvärde, så kan jag icke inse befogenheten
af det klander, sorn tyckes förmana, att til¬
lämpningen af besagde grundsats utfallit så
till förfång för egare till mindre hemmans¬
delar att de hafva anledning till en rättmä¬
tig klagan. Tvertom ligger just å dessas sida
en bestämd öfvervigt, genom den större för¬
4oo Den 11 October.
mån som åt deni blifvit förunnad. Om t. ex.
ett hemman, värderadt till 4000 R-.dr är i
en Mans ego, får han icke idka bränvins-
bränning med större än A5 kannrors panna;
men säljer lian det lill 8 Åboar, så ega des¬
se att begagna 8 pannor om 20 kannors rymd
och kunna således å samma hemman bränna
tillhopa med en pannerymd om 160 kannor.
Den democratiska principen har alltså visst
icke på detta stridsfält lidit minsta afbräck,
men bör otvifvelakligt lika så väl som dess
motsats hejdas från en skadlig öfverdrift.
Hvad nu angår den egentliga tvistefrågan i
förevarande punkt, så gillar jag dess häldre
hvad Utskottet tillstyrkt, sorn jag har svårt
att föreställa mig, att ej en beslutenhet, rätt¬
mätigt uppskattad, skulle uppgå till 3oo Rrdrs
värde. Åtminstone kan jag ej påminna mig
i min ort något enstaka hemman eller bebygd
jordlägenhet som ej är upptagen till nämnde
summa. I trakter der hemmansvärdet är lä¬
gre, såsom Smålands magrare bygder, hvilka
man omnämnt, går kemmansklyfningen icke
eller så långt: likväl om ett hemman der är
taxeradt till Sooo^Ikdr uti medeltal, så är ju
tillåtet för en åbo af ~:dels mantal att brän¬
na med en 20 kannors panna. För öfrigt då
innehafvaren af smärre jordlotter kunna för¬
ena sig till idkande af en gemensam brän-
vinsbränning, är den lemnad all den förmån,
som de rimligen kunna åtrå. Prosten Åstrands
förslag är icke obilligt, men till följd af
hemmansdelarnes spridda läge möter det san¬
nolikt
Den 11 Octo ber.
nolikl vid verkställigheten många svårighe¬
ter. Också inser jag ej något skäl, hvar¬
före Egare eller Brukare af jord, sotn blifvit
högre taxerad, ieke likaledes skulle få förena
sig om drifvande af ett större Bränneri. Be¬
tänkligast är Doctor Moréns inkast och svå¬
rare att undanrödja. Men det bevisar i sjelf¬
va verket för mycket; ty enligt detsamma
skulle aldrig någon förändring i våra brän-
vinsbrännings-anstalter kunna med rätta vid¬
tagas.
Lector Bergqvist: Detta Betänkande vi¬
sar, jemte så många andra, hurudan beskaf¬
fenheten måste blifva afen Författning, hvi-
lande på och sammansatt af idel considera-
tioner. Ulan princip hvarifrån den utgår,
blir den oek utan allt åsyftadt resultat genom
Beslutet; då allas intressen skola inpassas, lä¬
rer ej någon §. kunna lemna rum för det
allmänna bästa. Ehuru detta Betänkande ut¬
göres af idel restrictioner, är dock ej den
minsta anledning att kunna emotse en in¬
skränkning ej ens i den ringaste mohn af
bränvinstillverkning och deraf följande Con-
sumtion, hvilket dock vid Riksdagens början
förmärktes vara Nationens allmänna önskan.
Utskotten hafva så väl i det förra som uti
mi förevarande Betänkande sökt gå denna ön¬
skan lill mötes; men Utskottets Ledamöter
hafva så väl inom sig sjelfva som af de uti
resp. Riks-Stånden gjorda anmärkningar nog¬
samt funnit att detta vigtiga och stora mål
på denna väg ej kan vinnas ulan genom ett
Preste-St. Prot. 1884■ Bandet XI. 26
402 Den 11 October.
absolut bränvinsbrännings-förbud, med all
stränghet handhafdt. Ty då t. ex. 3o kan¬
nors panna får begagnas för ett hemmans-värde
af ^50 R:dr och med den kan afverkas 6
kannor dagligen under G månader: d. v. s.
6 stop för hvarje dag bela året om, och uli
ett sådant bushåll ej kan beräknas högre än
6 personer, belöper sig dock dagligen 1 stop
på person, öfver 110g för att underhålla ett
förderfligt fylleri. Ändå mörkare blir resul¬
tatet om konst-apparaternas tillverkningsför-
måea tuEjes i beräknande. Detta bevisar klart,
o O 7
att ändamålet är förfeladt. Bränvinstillverk-
ningen sådan den nu är föreslagen, känner
ingen annan gräns, än den uti oförmågan att
vidare förtära. Detta förhållande är högst
beklagligt; men det kan ty värr ej afhjelpas
genom restrictioner. Det är med bränvin,
som med alla andra medel, hvarigenom men-
niskor kunna förderfva sig; det hjelper ej att
borttaga ett eller annat medel, oräkneliga åter¬
stå och den inre kraften att motstå förförel¬
sen och förnuftigt använda medlen till gagn
men ej till eget förderf, småningom allt mer
och mer utvecklad och förstärkt, gifver det
enda rätta och möjliga botmedlet. I anled¬
ning häraf finner jag mig nu mera böra bi¬
träda den meningen, som lemnar brån vins¬
tillverkningen fri, utan all inskränkning till
tiel och redskap lika med all annan tillverk¬
ning , endast af det skälet att ingen annan
utväg framdeles gifves. Men till sådant be¬
slut är detta en Öfvergång, vidtages endast af
considerationer, i synnerhet för det Hederv.
Den 11 October. 4<j3
Bonde-Ståndets sä enhälliga önskan. Således
ehuru stridigt mot den rätta principen, må¬
ste väl ännu, då så många andra restrictioner
äro föreskrifna, äfven något minimum af jord¬
värde utstakas, men det bör göras så litet
orättvist som möjligt, med afseende på olika
orters olika fordringar och derföre betydligt
nedsättas, alldenstund det nu bestämda be¬
loppet uti vissa Län ocb Härader utesluter
|:delar af jordbrukande från en rättighet, som
tillåles de förmögnare. Den Consideration
af de små pannornas obrukbarhet, ett ingrepp
uti egande-rätten, af Doctor Morén så grun¬
dad! anmärkt gäller, till dess den författning
vidtager, då hvar och en får tillverka brän¬
vin efter som honom bäst synes, endast med
det vilkor, att han sig dertill lagligen anmä¬
ler, och derföre erlägger till Staten den be¬
stämda taxerings-afgiften.
Domprosten Doctor Heurlin: Betraktar
man denna fråga ur en Stats-Ekonomisk eller
moralisk synpunkt, så har jag redan förr för¬
klarat, att jag anser husbehofsbränningen i
bägge afseenden skadlig och förderflig samt
föredrager fabriks-tillverkningen. Men en så
stor förändring kan ej på en gång till väga¬
bringas ; och det önskansvärda målet är af¬
lägset. Lärer allmänheten bättre inse sin
sanna fördel, blir pcnningerörelsen lifligare
och afsättningen lättas för jordens produeter,
skola vi slutligen komma dit, till båtnad så
väl för det allmänna, som de enskilde.
Beträffande-åter första punkten af Betän¬
kandet, så bar Utskottet ansett bränvinsbrän-
4o4 Dne 11 October.
nings-rättigheten böra uteslutande tillhöra och
fästas vid jorden. Jag gillar ej denna grund¬
sats, men om den antages, så synes det mig
vara en uppenbar motsägelse att bestämma ett
visst taxeringsvärde, hvarunder den jordbru¬
karen tillerkända rättighet icke finge begag¬
nas. Detta undantag från den allmänna. re¬
geln är i sig rättstridigt och skall i tillämp¬
ningen leda till mången orättvisa. Man har
anmärkt att taxeringsvärden i en del Län,
såsom de Småländska, voro allt för låga, och
att detta stadgande skulle leda till en billig
förhöjning. Men lägges innevarande års taxe¬
ringsvärde lill grund för bränningsrälten, då
afhjelpes icke genom förhöjning de smärre
iordegarnes oförskylta lidande. Dessutom tror
jag icke, att hemmanen äro i Småland, i jem¬
förelse med andra län, för lågt uppskattade.
Här har blifvit uppgifvit att medelvärdet å
ett hemman i Jönköpings Län utgör omkring
3ooo R:dr. I Skåne stiger det föga öfver
4ooo R:dr. Man jemföre dessa Provinsers oli¬
ka bördighet och domme sedan öfver medel¬
värdens billighet. Man synes mig ock begå
ett stort misstag, då man talar örn medelvär¬
de. Dermed menas icke något miuimi-värde,
hvarunder hemman icke äro uppskattade, utan
det, hvartill hvarje hemman skulle uppgå,
om de alla voro af lika värde. Det är egent¬
ligen ett fingeradt värde, som uppkommer då
man dividerar länets totala fastighets-värde
med hemmanens antal. Detta hindrar icke,
att hemmanen inom samma län, Fögderi eller
Socken äro högst olika uppskattade, det ena
Den 11 October. ^o5
mångdubbelt högre än ett annat; stundom
inom samma Byelag. Således, för att taga
exempel ifrån Wexiö Stift, der jag tror mig
känna förhållandet, så variera hemmansvärden
ifrån io å 12,000 R:dr ända ner till 800 —
1200 R:dr. Icke blott för olika fögderier,
utan äfven för olika Pastorater, äfven Sock¬
nar inom samma Pastorat, är medelvärdet
olika. Inträffar nu att heinmansklyfningen är
stark just i de trakter, der taxeringsvärden
äro låga, så skulle följden af Utskottets re-
striction blifva, att i en eller annan försam¬
ling större delen af hemmans-egarne gå mi¬
ste om sin bränningsrätt. Denna obillighet
befarar jag för min värde vän och Embets¬
broder, Prosten Nordins Pastorat, der troli¬
gen hälften, om ej flere jordegare skola för¬
lora den rätt de hittills åtnjutit. Det af Ut¬
skottet anförda skäl för detta undantag uthär¬
dar ej heller närmare pröfning. Utskottet
säger att så lågt värderade hemmansdelar icke
kunna producera mer än brukaren till eget
uppehälle behöfver, han saknar något öfver¬
skott, som till bränvin kan förvandlas. Men
samma skäl borde gälla att utesluta en mängd
flere jordegare, hälst i några provincer, der
sädesproductionen är i allmänhet ringa och ej
öfver invånarnes behof. Deraf borde ock föl¬
ja förbud för Pistoriska verk, hvilkas egare
visserligen icke sjelfva producera allt hvad
som till bränvin förvandlas, och städernas
bränningsrätt borde på samma grund helt
försvinna. Man förbiser tillika den vigtiga
omständigheten, alt sädesproductionen inga-
4o6 Den 11 October.
Junda ensam bestämmer taxeringsvärdet. Ilar
måste hemmanets natur och onera, dess för¬
medling, rotering, ränta och kronotionde m. m.
jemväl komma i betraktande. Det inträffar
derföre ofta inom samma socken, ja äfven
byelag, att hemman med högre taxeringsvär¬
de producera vida mindre säd än de med
lägre. Potatoes-afkastningen måste, då fråga
är om bränvin, icke rent af förglömmas.
Ehuru jag gerna såge att alla småpannor, ja,
all husbehofsbränning rent af afskaffades, kan
jag likväl, då Utskottets förslag utgår på de¬
ras bibehållande, ej gilla det orättvisa undan¬
tag Utskottet tillika föreslagit. Slutligen vill
jag fästa uppmärksamheten på frågans Ekono¬
miska natur, och dess beroende af Kongl.
Majrts beslut. Det synes derföre föga löna
mödan, att vidlyftigt derom orda.
Contractsprosten öhrnberg instämde
deruti, att om Utskottens förslag bifölles, vo¬
re det en orättvisa emot vissa hemman, sock¬
nar och fögderier.
Doctor Grevillius: Mycket bar redan
blifvit ordadt i detta ämne; men jag kan ej
underlåta att upptaga ett yttrande, då man
sagt, att hemman i Westergöthland äro för
lågt taxerade. Man kan ej begära, att taxe¬
ringsvärdet öfverallt skall vara lika. Hem¬
man i Elfsborgs Län kunna ej taxeras lika
med hemman på slätten i Westergöthland
eller i rikets bördigare provinser. Hvarje ort
bör taxeras efter sin productionsförmågä, se¬
dan onera blifvit afdragna. Man säger, att
små hemmansdelar för förlusten af egen bran-
Den 11 October.
ningsrätlighet häfva ersättning deri, att de
kunna förena sig till gemensam bran vinsbrän¬
ning; men svåra obehagliga collisioner skola
deraf uppkompia; flera vilja bränna vid sam¬
ma tid; grannsämjan skall förstöras, och rät¬
tegångar uppväckas. Torpare hafva redan
enligt iSaö års Författning haft rättighet att
bränna, när de äro serskildt qvalificerade, när
de äro roterade eller betala kronotionde. Då
en sådan torpare kan producera potäter, men
har svårt att få penningar och är jemförlig
i alla afseenden med en mindre hemmans¬
egare, vöre det obilligt, 0111 man skulle neka
honom att tillverka bränvin och tvinga ho¬
nom att köpa det. Jag föreslår proposition
på bifall till Utskoltens förra Betänkande i
denna punkt, hvilket med undantag af det
föreslagna minimum af 3oo R;dr, är lika med
det sednare Betänkandet.
Professorn Doctor Engeström: Då åbe¬
ropandet af en oriktigt uppfattad eller tolkad
erfarenhet oftast leder till orimliga slutsatser,
har jag i anseende till det, såsom bevis för
konstbränneriernus skadlighet, anförda exem¬
pel af inom hufvudstaden för några år sedan
befintligt giftigt bränvin, trott mig böra med¬
dela den upplysning, att detta bränvin inne¬
höll blåsyra, tillkommen af de skämda pota-
ter, som blifvit för dess tillverkning gagnade.
Min kunskap sträcker sig viii icke ända till
brännings-apparatens beskaffenhet; men då
felet låg uti råämnet, torde deraf vara tyd¬
ligt att den förra icke hade någon del deruti.
Jag har, i anledning af mitt i förbigåen¬
de tallda yttrande om möjligheten af någon
Den 11 October.
gång inträffade för låga taxeringar, blifvit upp¬
manad att närmare förklara mig, oell jagskall
fullgöra denna uppmaning, med iakttagande af
all den grannlagenhet, som äfven från dylika
fall bör vara oskiljaktig. Då närvarande frå¬
ga första gången förevar inom de samman¬
satta Utskotten, anförde jag, såsom dåvaran¬
de ledamot deri, orimligheten deraf, att en
jordlägenhet med endast 3oo Rrdrs bevillnings-
värde, och följaktligen 12 Rrdrs årlig afkast¬
ning skulle vara tillräcklig håde för hushålls
och kreaturs framfödande och för bränvins-
bränning; samt erhöll tili gensvar af eji Riks¬
dagsman från Westergöthland, att laxeringar-
ne icke kunna uppgå till fulla beloppet af
verkliga värdet.
Ater hafva flera röster höjt sig för rni-
nimivärdets bortskaffande. Jag har redan för¬
ut vederlagt pluraliteten af de skäl, som ånyo
blifvit förehragte, och redan deraf torde till¬
räckligen kunna inses, hvilket gagn man, ge¬
nom den obegränsade bränningsrättighelen till¬
skyndar den om sina verkliga fördelar okun¬
niga allmogen, nemligen försämringen afkrea-
tur och deras afkomma, åkerns utmagrande
och derifrån härflytande slösäd, dryckenskap
och öfrig misshushållning, samt af allt detta
sammanlagd t föranledd fattigdom och klagan
öfver odrägliga skatter och utskylder, hvilka
under motsatta förhållanden säkerligen med
samma lätthet kunnat bäras nu som för 20
å 3o år tillbaka. Det är således endast den
mot de mindre jorddelarnes innehafvare be¬
gångna orättvisan, hvarom jag förut icke ytt-
Den 11 October. 4°9
val mig, emedan jag aldrig kunnat ana, att
den någonsin inom det Högv. Ståndet skulle
sättas i fråga. Men sedan denna en gång
blifvit vackt, torde vara nog att påkalla nå¬
gon uppmärksamhet, äfven ä den andra sidan.
Det finnes t. ex. Embetsman, val utan jord¬
egendom, men med 3 a 4°° tunnor spanne-
måls lön, hvilka följaktligen icke erfordras
till åkerbrukets vidmakthållande och derföre
utan skada både kunna och mäste säljas. Des¬
se hafva äfven kreatur alt göda, ofia till stör¬
re antal, än de för Småländska bonden upp¬
räknade, och få dock icke sjelfve idka brän-
vinsbrännings-baiid teringen. Hvarest h vilar,
efter denna upptysliing, väl största orättvisan?
De smärre lotlernes öfverskott af potater, er¬
hållet (såsom nyss blifvit nämd t) på nyupp¬
tagen jord, borde användas till utfodring och
frambringande af gödseltillgång åt samma jord,
som i annat fall snart blir onyttig; men om ock¬
så derutöfver skulle finnas något till afsättning,
så lär denna, med det 1111 i synnerhet up¬
penbarade nitet för bränneri-rÖrelsens obe¬
gränsade utvidgning, icke kunna slå fel.
Fältprosten Edvall: Jag är redan af
flera förekommen, och har föga att tillägga.
Jag anser allt bränvin såsom fiende till men-
niskans förstånd, välmåga och trefnad. Här¬
af är lätt att finna, huru jag måste betrakta
bränvins-lillverkningen. Ej utan bekymmer
har jag bort flere yrka vidsträcktare brän-
vins-brännings-i älfighet. Med bekymmer har
jag sett, alt konstapparaler blifvit tillstyrkta.
Om nu äfven de minsta hemmansdelar skola
/fl o Den 11 October.
erhålla denna rättighet, så blifver den sisla
villan värre än den första. Ja? förenar rnisr
med Tit. Laurenius och Hallström. Man an¬
ser det omöjligt alt sammanslå smärre hem¬
mansdelar i detta afseende. Det har redan
förut skett i de norra provinserna, emedan ej
alla kunnat skaffa sig redskap. Man påstår,
alt en mindre jordegare, som producerar myc¬
ket potäter, blifver rådvill, om han ej får
bränna; men om han bränner, producerar han
en skadlig vara och gagnar ej sin ladugård;
använder han deremot sina potäter för krea¬
turen, har han deraf stor nytta.
Doctor Björkman: Doctor Morén har
anfört, att den för smärre hemmansegare för¬
lorade rättigheten att begagna anskaffade pan¬
nor skulle lända många till icke ringa förlust.
Om 200 R:drs minimum antages, så blifver
väl denna förlust rättvis och obetydlig. Hvad
åter den af en värd talare omnämda man¬
namån beträffar, så bör anmärkas att den
äfven träffar större hemmans eller godsegare,
hvilka med 20 å 3o,ooo R:drs jord värde äro
nekade att begagna större panna än för ett
jordvärde af i5,ooo R:dr. Äfven är anfört,
att Höglofl. Utskotten icke bort utsträcka brän-
vins-brännings-rättigheteu lill torpare. Dervid
får jag erinra, att Betänkandet endast tilläg¬
ger denna rätt åt innehafvare af skattlagda
torp, som således kunna jemföras med andra
smärre hemmans-lägenheter. Äfven år fråga
väckt, huruvida enstaka hemman enligt Be¬
tänkandet verkligen äro berättigade alt förena
sig med andra lill bränvinsbrännings-rätlighe-
Den 11 October. 411
tens utöfvande. Denna rättighet synes mig
vara dem tydligen tillagd, så i denna punkt,
som uti den io:de. Den invändningen, alt
ofta de små hemmans-lotlernas låga värde är
en följd af origtig, nemligen för låg taxe-
rings-uppgift, anser jag visserligen sann; men
tror, att detta gäller mera den inom vissa län
antagna taxeringspi incipen, än vissa hem¬
mansegare. Men, säger man slutligen, hvar¬
till alia dessa considerationer? Hvarföre icke
tillåta bränvins-bränning för hvarje minsta
jordlottsegare, som sig anmäler? Cönsidera-
lioner anser jag nödvändiga, då husbehofs¬
bränning och fabriks-bränning äro samman¬
blandade. Huru eljest minska den förderfli-
ga bränyins-bränningen och deraf följande
lönnkrögeri och utsväfningar i hvarje koja?!
Det är äfven en consideration, såsom jag re¬
dan antydt, att neka egare af 3o,ooo R:drs
jord värde att bränna med en 180 kannors
panna. Prosten Edvalls åsigt anser jag för¬
öfrigt fullkomligt riglig, men för närvarande
i Sverige annorstädes oanvändbar, än möjligen i
Jemtland, der sädes-produclionen är ringa, och
begäret efter bränvin mindre inritadt. Jag
anhåller således om proposition på 200 R:drs
minimivärde; om den icke hifalles, nödgas
jag vidblifva Höglofl. Utskottens Betänkande.
Clontractsprosten /. J. Nibelius: Jag stri¬
der ej envist för Utskottets Betänkande i den¬
na punkt. För dem, som önskat, alt bränvins-
bränningen skulle utsträckas så långt som möj¬
ligt, men ej lili torpare, får jag upplysa, att
här är frågan endast om skalllagda torp, som
412 Den 11 October,
icke sällan äro jemngoda nied irdels hemman.
Slutligen torde mig tillåtas en anmärkning:
Högv. Ståndet har ofta yttrat sin förundran
deröfver, att det i sammansatta Bevillnings-
. ^
och Ekonomi-Utskotten gått så långsamt med
Bränvins-Betänkandet. Då Högv. Ståndet nu
i 3 timmar discuterat en enda punkt, hvars
afgörande beror af Kongl. Maj:t, torde den¬
na förundran försvinna.
Biskopen m. m. Doctor Faoce: Några
ord tager jag mig friheten yttra. Vid de
förra Piiksdagar har jag talat så mycket mot
det öfverllödiga bränvins-brännandet — fast
förgäfves — att min röst gerna vid detta till¬
fälle kunde tystna, då jag har all anledning
att frukta, att utgången blir den samma.
För min enskilda del anser jag de i detta
ämne af Doctor Engeström yttrade grund¬
satser vara de rätta, antingen jag betraktar
dem på den economiska eller moraliska och
religieusa sidan. Men jag förutser, att de i
närvarande tid icke få göra sig gällande.
Det har gått för långt med bränvins-tillverk-
ningen i vårt. kära fädernesland, och det är
högst beklagligt, att en så vigtig sak skall af-
göras, som en värd Ledamot yttrat, efter
considerationen och till undvikande af miss¬
nöjen. Det är allt följd af de grundsatser,
som vid i8i2 års Riksdag med så mycken
värma omfattades. Många röster höjdes der¬
emot: man förutsade de olyckliga följder,
som skulle tima af ett så allmänt och nära
oinskränkt brän vins-brännande. De senare
åren hafva tydligen ådagalagt det deraf upp-
Den 11 October. 4*3
korana förderf: föga lärer del kunna hejdas
om lillverknings-rättigheten blir allmän.
Vid den utgång målet tyckes få, har jag
blott den önskan, att de sora tillerkännas rät¬
tighet att tillverka bränvin, icke måtte sättas
i nödvändighet, att låta omarbeta sina brän-
vins-redskap. Ett sådant beslut skulle med
skäl väcka missnöje.
Doctor Lindahl: Jag hvarken vill eller
bör betydligt förlänga denna redan nog lån¬
ga bränvins-discussion. Jag får således vörd¬
samt förklara, att jag instämmer med Pro-
slarne Nordin och Öhrnberg m. fl. och det
på den både naturliga och samhälls-rätts-
grund, att om brån vins-tillverkningen är en
rättighet, som bör åtfölja jordbruket, och om
utöfningen af denna rättighet är förmonlig
för jordbruket och land ihushållningen; hvar¬
före bör man då icke förunna denna förmon
så väl åt den minsta hemmans-egaren, som åt
den största, emedan den ena så väl som den
andra drager skatt och tunga åt Staten, och
den förra ofta med mera svett och möda,
än den sednare. Att bränviiis-brännings-rät-
tighelen tillerkänd och begagnad af den min¬
sta hemmans-egaren skulle befordra fylleri och
sädesförderf, tror jag icke. Jag hyser der¬
emot den på erfarenheten grundade öfverty-
gelsen, alt då bonden har bränvin i sitt hus,
tager han en sup till nödtorft, håller sig hem¬
ma, och använder nyttigt sin dag; men då
han saknar bränvinet hemma, går han ofta ut
till granngårdar eller andra byar, der bränvin
försäljes, kommer der i sällskap, tar sig ett
4*4
Den 11 October.
rus, och blifver småningom fyllhund, samt
förstör sina penningar, och använder illa sin
tid. Jag yrkar således, att alla hemmans¬
egare böra få tillgodonjuta denna rättighet,
utan afseende på värdet af deras hemmans¬
delar; men att alla torpare derifrån böra ute¬
slutas, med undantag af skatle-torpare, eme¬
dan de förre, eller jord-torpare, äro att anse
blott såsom bondens, eller hemmans-egarens
tjenare.
Contractsprosten Östberg: Som, på grund
både af Utskottens motiver och här anförda
skäl, hvar och en bör kunna afge sin röst,
anhåller jag om proposition på Utskottens
Betänkande, och contraproposition enligt i83o
års Författning.
Domprosten Doctor Holmström: Då del¬
ta blott är ett önskningsmål, hvars afgörande
tillhör Kongl. Maj:t, borde vi blott uttrycka
en opinion, att, till förekommande af brän-
vinets omåtlliga bruk, bränvins-tillvcrkningen
måtte inskränkas; bäst för detta ändamål att
bifalla Betänkandet.
Häruti instämde Tit. G. Nibelius, Mit¬
tag, Stenhammar j Hasselrot, Hallbeck.
Contractsprosen P. G. Svedelius: Emot
det yttrande jag redan afgifvit om orättvisan
att lä La jordens taxeringsvärde tjena till grund
för bestämmandet af rättigheten till bränvins-
bränning, och hvilken orättvisa blifvit al
Domprosten Heurlin närmare utredd, har
icke mer än ett motskäl blifvit anfördt, som
synes ega någon allmäntgiltighet; det nemli¬
gen, alt då mindre hemmansbrukare kunna
Den 11 October. 415
förena sig om brunvins-bianning, så kan rät¬
tigheten härtill icke sägas vara dem frånkänd.
Jag hemställer dock till det Högv. Ståndet,
huruvida det öfverensstämmer med den nog
allmänt uttalade önskan för inskränkning i
bränvins-tillverkningen, att sätta jordbrukare
i nödvändighet att öfvertala andra till utöf-
vande af en rättighet, den dc måhända dess¬
förutan icke skulle begagna. De fleste torde
ock gerna vilja uppoffra en och annan R:dr
till Staten, för att oberoende af de med asso¬
ciationer förenade olägenheter kunna afverka
sitt årsbehof af några kannor bränvin. Be¬
träffande åter den af några värda talare gjor¬
da framställning, om de små pannornas skad¬
liga medverkan lill fyllerilastens befrämjande,
så hyser jag den öfvertygelsen, som ock af
erfarenheten besannas, att det icke är sjelf¬
va fabrikationen som förorsakar det onda,
man sätter på bränvinets räkning, utan ut-
prånglingen deraf. Det vore lätt att bevisa,
att de stora bränvins-patronerna oftast begagna
skändeliga utvägar för att finna afsättning för
den sedeförderfvande varan, att fyllerilasten
är gängse äfven i de socknar der ingen brän-
vins-bränning idkas, och att en inskränkt hus¬
behofsbränning mångenstädes visar sig icke
vara oförenlig med nykterhet och sedlighet.
Domprosten Doctor Heurlin: Har bon¬
den bränvin i sitt hus, super han mindre, än
om han saknar bränvin.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag har ej brukat deltaga i di-
scussionen, då jag fört klubban, ehuru flere
4*6 Den 11 October.
Ståndets V. Talmän före mig ansett sig der¬
till berättigade; men sedan discussionen öf¬
ver denna punkt nu är slutad, anser jag mig
berättigad och förbunden, att till protocollet
uttala min enskilda mening, ehuru jag afhål-
ler mig ifrån att deltaga i voteringen. Ut¬
skotten hafva blifvit klandrade, för det att
de förändrat det förra förslaget, ehuru lieie
vid återremissen yrkat ett minimum. Jag är
öfvertygad, alt, om ett minimum ej bestäm¬
mes, skola bräll vinspannor arbeta i hvarje
koja på landet och i hvarje ruckel i städerna.
Då det åligger oss, såsom vårdare af folkets
seder, att låta alla andra considerationer vika
för moraliska ändamål, förklarar jag för min
del Utskottets förslag vara det rätta, om ock
minimum må jemkas. Jag beklagar, att det
kommit så långt, att någon, såsom en af Re-
servanterne, kan kalla bränvins-bränningen en
helig rättighet. För öfrigt anser jag Utskot¬
ten hafva å andra sidan af husbehofs-brän-
ningen satt en sträng gräns för konstbränne-
rierna genom den tunga beskattningen.
Då meningarne voro delade och votering
äskades, framställdes följande proposition:
Bifaller Högv. Ståndet i punkten af Bevill-
nings- och Ekonomi-Utskottens Betänkande
N:o 5? Den det vill, lagge Ja, den det icke
vill, lagge Nej; vinner Nej, ogillar Ståndet
Utskottens, i slutet af denna punkt gjorda
tillstyrkande, örn bestämmande af ett visst
fastighetsvärde för rättigheten att få idka
bran vinsbränning, och anser denna punkt
ulan
Den 11 October.
4 * 7
titan förändring eller tillägg böra blifva lika
lydande med 2 § i nu gällande Författningen
den a5 Juni i83o.
Härefter anställdes omröstning, sorn så
utföll, att irsta punkten af Utskottens Utlå¬
tande blef med 22 Ja emot 16 Nej bifallen.
Häremot reserverade sig Tit. Afzelius,
Nordin, Öhrnberg, P. G. Svedelius, Lin¬
dahl, Bolander.
Domprosten Doctor Heurlin: Jag har
kommit att förbise*, alt i denna punkt jem¬
väl innehölls rättighet för städernas mindre
jordegare att idka husbehofs-bränning. Der¬
emot måste jag på det kraftigaste reservera
mig. Denna näringsgren är främmande för
städerna och borde aldrig der tillåtas. Med-
gifves den, så borde den åtminstone aldrig
få utöfvas utan i stort, såsom fabrik. Stadens,
vare sig gemensamma eller enskilda brän-
ningsrätt borde på arrende-auction åt den
bögsbjudande upplåtas, och den möjliga vin¬
sten tillfalla fattigförsörjningen, som af brän-
vinet får vidkännas största olägenheten.
Häruti instämde Tit. Bexell, Grenan¬
der, Hasselrot.
2:dra punkten bifölls.
Vid 3:dje punkten anförde
Prosten Astrand: Utskottens lista mo¬
ment i denna punkt medförer den olägen¬
het, att mångå panne-innehafvare måste låta
omändra sina pannor. Derföre är bäst alt
vidblifva gamla Författningens stadgande ohrt
bränvinspannornas uppmätning. Hvad Ulskol-
Preste-St. Prot. i8?>4- Bandet XI. 27
418
Den v O et ober.
ten i a:dra och 3;dje momenten föreslagit,
förekommer väl missbruket med ifyllnings-
lucka på batteri, men icke det underslef att
på en låg och vid panna med stor batt an¬
bringa ett bögt uppstigande ifyllningsrör, och
dermed ifylla mäskning ett. stycke upp i hat¬
ten till afverkning. Jag vill underställa Högv.
Ståndet ett förslag, som kan förekomma bå¬
da dessa missbruk och är i sin tillämpning
lika användbart, som det af Utskotten till¬
styrkta. Della vore, alt stadga, det den del
af hatten, som kallas haltens hals och befin¬
ner sig mellan ångrörets nedre kant och pan¬
nan, ej må innehålla iner än en tredjedel af
pannans rymd. Då kan intet underslef ske,
ty denna rymd är behöllig till kokrum och
till förekommande af hvad som kallas sprut¬
ning. I 4;de momentet önska Utskotten stad¬
gadt, alt mäskvärmare ej må af ånga vidrö¬
ras. Della strider mot mäsk värmarens ända¬
mål, som är att mäskningen i densamma må
af den från sjelfva bränvinspannan komman¬
de ånga uppvärmas. En ändring eller ett
förtydligande är i detta afseende nödvändigt.
Jag föreslår i enlighet med dessa anmärknin¬
gar förändring af Utskottens förslag, och att
Medslånden måtte genom protocolls-utdrag,
innehållande kort motivering för besluten, in¬
bjudas att deruti instämma.
Häruti instämde Tit. Mittag.
Conlractsprosten J. J. Nibelius: J afse¬
ende på bränvins-brännings-redskapens con-
struetion är jag en idiot, och har derföre un¬
der det att detta ämne behandlades så väl på
Den 11 October. 419
afdelningen, som inom de sammansatta Ut¬
skotten, endast varit en auscultant. Så mVc-
ket har jag dock derunder järt, att jag Irot¬
ling kunna bedöma, det Prosten Åstrands
i:sta anmärkning emot denna punkt är grun¬
dad. Beträffande åter den 2ldra anmärknin¬
gen, alt hatten ej behöfver innehålla mer än
| af pannans rymd, och att, om delta stad¬
gas såsom ett maximum för hattens rymd,
allt underslef, som genom ifyllningsluckor
m. ni. kan åstadkommas, härigenom vore fö¬
rekommet, anser jag mig böra nämna, att
inom Afdelningen det väl var en och annan,
som ansåg hatten vara tillräckligt stor, om
den innehöll hälften af pannans rymd, men
att pluralileten befarade, det hattens innehåll
härigenom blef för knappt, och att ingen en¬
da yttrade, det \ af pannans rymd skulle för
hallen vara tillräcklig. Hvad den 3:dje af
Prosfens anmärkningar angår, så är me¬
ningen med de orden, att märk värmare ej
må af ånga vidröras, visserligen den, som
Prosten förmenar; och det förtydligande, sora
Prosten i anledning deraf föreslår icke obe¬
höflig t.
Professorn Doctor Engeström > som för¬
enade sig med Tit. Åstrand tilläde: Då det
är svårt och kostsamt att förändra pannor,
hemställes, om det ej kunde tillåtas att be¬
gagna de pannor, sora förut finnas, äfven om
de enligt den nya författningen vore något
för stora, men mot en förhöjd afgift, bestämd
enligt grunderna för den blifvande beskatt¬
ningen.
420 Den 1 / October.
Doctor Elfström instämde med Tit.
Astrand, särdeles deri, att det bör bestämdt
stadgas, burn hatten bör vara beskaffad, för
att förekomma underslef med serskildt ifyll-
ning&rör.
Prosten Astrand: Hvad jag föreslagit,
kan ge anledning till förändring af hattar,
men ej af andra, än dem sorn varit brukade
till underslef.
Genom serskilda propositioner anlogos
följande beslut, hvilka, med bifogade moli¬
ver, skulle respective Med-Stånden meddelas,
jemte vördsam och vänlig inbjudning, att i
desamma med Preste-Ståndet sig förena:
i:o Då det af Utskotten föreslagna stad¬
gande om bränvins-pannans uppmätande till
halsens öfversta kant eller lekande brädd tor¬
de för mången innehafvare af mindre pannor
medföra nödvändighet att förändra sin panna,
och det hittills varande stadgandet i detta af¬
seende ej kan medföra någon olägenhet, be¬
slöt Ståndet, att panna må vara af hvad
form sorn helst, och att det i i83o års för¬
fattning intagna stadgande om sjelfva brcin-
vinspannans uppmätning skall bibehållas.
2:0 Då både det af Utskotten afsedda
underslef med ifylinings-lucka på hatten, och
det af Utskotten icke omnämnda underslef,
att, genom ett på halten eller pannan an-
bragt, högt uppstigande ifyllningsrör, i en
låg och mycket vid panna med stor hatt
ifylla och afverka en större qvantitet mäsk,
än sjelfva pannan rymmer, kan helt och hål¬
let förekommas genom det stadgande, att hat-
Den 1t O et ober.
leus hals ej får hafva större rymd än som
erfordras till kokrum eller förekommande af
så kallad sprutning, beslöt Ståndet, att den
del af hatten, som kallas hattens hals och
befinnes nedgående frän ångafledningsröret
i pannan, må till sä stor höjd, som mäsk-
ning deri skulle genom öfverst på hatten
anbragt lucka kunna ifyllas, icke innehålla
mer ån en tredjedel af sjelfva patinans
rymd.
3:o Då stadgandet, att märkvärmare ej
må af ånga vidröras, strider emot mäskvär-
marens ändamål, att den deruti ifyllda mäsk-
ning må af ångan från bran vinspannan upp¬
värmas, beslöt Ståndet, att mäskvärmare icke .
må. öfverstiga pannans rymd med mera än
en femtedel, ej heller af eld eller annan än
den frän sjelfva b r än vins pann an kommande
ånga vidröras.
Genom dessa beslut förfalla Utskottens
öfriga tillstyrkanden i denria punkt.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
P. A. Sondén.
Den 11 October.
Plenum kl. 6 e. m.
§. 1,
Föredrogs och lades till handlingarna:
Expedilions-Utskollets Memorial N:o i5,
till Höglofl. Ridderskapet och Adeln, med öf-
422 Den 11 Uctober.
verleinnande å nyo till justering af Expedi-
tions-Utskoltels under N:o 87 afgifne förslag
till R. Ständers underdåniga Skrifvelse i an¬
ledning af Kongl. Maj:ts JNådiga Proposition
om curhus-afgiftens fortfarande.
§. 2.
Föredrogs och lades på bordet:
Bevillnings-, Lag- och Ekonomi-Utskot¬
tens Betänkande N:o 6, angående reglemen-
tariska föreskrifter för bränvins-bränningens
utöfning samt försäljningen af bränvin och
beskattningen derå.
§' 3*
Fortsattes föredragningen af Bevillnings-
och Ekonomi-Utskottens Utlåtande N:o 5.
4:de och 5:le punkterna (sid. 1 1) bi-
föllos.
Vid 6:te punkten (sid. ra) anförde
Prosten Astrand: Jag tillstyrker antagan¬
det af Bonde-Ståndets beslut, som är öfver¬
ensstämmande med den gamla författningen,
helst som skillnaden gör intet i hufvudsaken.
Häruti instämde Tit. J. J. Nibelius.
StåndeL beslöt, att, i stället för en fem¬
tedel m. m. borde sättas: en fjerdedel af
jordens taxeringsvärde; det öfriga bifölls.
Vid ^:de punkten (sid. 12) anförde
Prosten Astrand: Det är sant, att hvad
Utskotten här säga, är rigLigt, att "bibehållan¬
de af innevarande Ars taxci ingsvärde för pan-
nerymdens beräkning skall föranleda den min¬
sta förändring i den hittills begagnade bran-
JJen 11 October.
vius-bräunings-redskapen;” likväl medför det
eu förändring, och. en ej obetydlig. Jag ön¬
skar derföre, att nian ej må göra sådana
förändringar, att för en obetydlighet pannor
måste omgöras. Jag önskar, all iionde-Stån-
dets beslut i hufvudsaken måtte antagas, ehu¬
ru Högv. Ståndet ej kan låta något annat för¬
falla, än det som har afseende på föregåen¬
de punkt.
Contractsprosten Nordin: Om pannerym-
den, som får nyttjas, bestämmes efter inne¬
varande års taxerings-värde; fruktar jag, att
en mängd af pannor måste föras till koppar¬
slagaren för att ändras, emedan de ej passa
för hemmansvärden, som förändrats, sedan
i83o års hemmansvärde uppgjordes, hvaref¬
ter pannerymden då reglerades. Denna onö¬
diga panneförändring, om den ånyo föran-
ledes, gör besvär och väcker missnöje. För
att förekomma sådant, vore bättre att pan¬
nerymden bestämdes efter 183o års taxerings¬
värde. Delta milt förslag torde förtjena att
begrundas.
Contractsprosten J. J. Nibelius: Prae-
missen eller motivet till denna punkt är myc¬
ket illa redigeradt. ' Htifvudfrågan vid denna
punkt är icke, om i834 års taxering, eller
också något annat års, skall läggas till grund
för beräkningen af egendoms-värdel, utan frå¬
gan är egentligen derom, huruvida ett högre
jordvärde, än det i i83o års förordning före-
skrifna, skall bestämmas för bränvinsbrän-
nings-rälligbetens utöfning. Flere yrkade nem¬
ligen inom de sammansatta Utskotten, alt. ett
424 Den // October.
hemmans-värde af 3o,ooo R:dr borde erfor¬
dras för att få bränna ined den högsta med-
gifna pannerymden, elier med en qo kannors
panna, och att jord värdet äfven för de lägre
pannerymderne borde derefter rättas. Detta
yrkande hade många skäl för sig; men plu-
raliteten ansåg sig dock böra frångå det, eme¬
dan det skulle haft den påföljd, att nästan
hvar enda en blifvit tvungen att låta göra
om sin bränvins-brännings-redskap. Motivet
till denna punkt hade derföre bordt lyda så¬
lunda: För att i möjligaste motto undvika
förändring af den hittills begagnade brän-
'vins-brännings-redskapen,finna &c. Frågan
åter, om egendomsvärdet skall beräknas efter
i834 års taxering, eller efter något annat års, är
af en mycket subordinerad beskaffenhet, ty
antalet af dem, som härigenom blefvo nödsa¬
kade att förändra sin bränvins-brännings-red¬
skap, blir högst ringa. Jag håller derföre ej
hårdt dervid, att denna beräkning skall ske
efter innevarande års taxering. Mindre lämp¬
ligt tyckes det dock vara, att egendomsvärdet
skall, som Prosten Astrand yrkat, beräknas
efter en för flere år sedan verkställd taxering;
sådant har ej eller förut varit vanligt. Häl¬
dre skulle jag vilja tillstyrka, att beräkningen
skedde efter nästkommande eller 1835 års taxe¬
ring, då flere innehafvare af smärre hem¬
mansdelar, som, i händelse den nu varande,
möjligen för låga taxeringen å dessa hem¬
mansdelar lades till grund för bränvins-brän-
nings- rättighetens utöfning, derifrån skulle
uteslutas, kunde komma i tillfälle att få det¬
ta ändradt.
Den 1t October.
Tit. P. P. Svedelius instämde i det sista.
Kyrkoherden Bergvall: Man bör taga
för regel, att förändring bör undvikas, så vi¬
da den ej är af högsta behof påkallad.
Contractsposten Hallström: Jag hyser
den öfvertygelsen, att innehafvare af små
hemmansdelar fått tillstånd att begagna större
pannor, än dem med rätta vederbort; likväl
finnér jag svårighet vid att ändra gamla för¬
hållanden i ekonomiskt hänseende. Tit. Ni¬
belius har rätt anmärkt, det vara otjenligt att
bibehålla gamla taxerings-värdet. En egen¬
dom kan hafva genom uppodlingar betydligen
stigit i värde på några år, och det vore då
obilligt att betaga en sådan rättigheten att
nyttja en större panna. Jag föreslår derföre,
antingen bifall till Utskottens förslag, eller
bestämmande af i835 års taxeiings-värde så¬
som norm för pannervmden.
Prosten Åstrand: Jag håller ej mycket
på detta; men att Utskottens förslag leder
till förändring, åtminstone i Nerrike, är sä¬
kert. Hemmansvärdet i taxeringen är der
år 1833 per medium nedsatt till i5 procent.
Der måste följaktligen mångå pannor förän¬
dras.
7:de punkten bifölls, dock så, att, till
följe af Ståndets beslut vid 6:te punkten, de
orden: med iakttagande likväl — skall ned-
sättningen i pannerymden äfven ega rum,
böra utgå.
Vid 8;de punkten (sid. i3) anmärkte
Prosten Astrand: Här är ett oskickligt
uttryck ”den beskattning, som Utskotten kom¬
4^6
Den i / October.
ma att föreslå/’ livilket bör förändras lill: ilen
beskattning, sorn Rikets Ständer bestämma.
8:de punkten gillades, med den af Tit.
Astrand föreslagna förändring.
Vid cpde punkten (sid. i3) anförde
Conlractsprosteu Nordin: Rättigheten att
afverka bränvin, liar ansets tillhöra jordbru¬
ket, af det skäl, att dranken skulle för ladu¬
gården vara oumbärlig. Synnerligast påräk¬
nas detta ulfordringsämne om vårtiden, Hö-
förrådet är då vanligen knappt; gräsbetet
ännu icke tillvuxit: och halmen behöfver
af dranken göras ätbar. Derföre, och ehuru
jag för min del hatar både bränvins- och
drank-hushållningen, går jag, för att lämpa
mig efter allmänhetens önskan, att föreslå den
ändring, att tiden för bränvins-bränningen
måtte framflyttas något, och således börjas
den i5 Nov. och slutas den i5 Maj, på det
ladugården må, af bränneri-väsendet, för hal¬
men erhålla någon saft, om våren, i Maj, då
den bäst behöfves.
Häruti instämde Tit. Laurenius.
Contractsprosten J. J. Nibelius: Att brän-
ningstiden bestämmes till 6 månader om året,
dervid har jag ingen ting att erinra. Ej eller
har jag något deremot, att brännings-termi-
nen kommer att utgöras af de månader, som
Utskotten föreslagit, ehuruväl jag äfven kan
samtycka till den modificalion deri, som Pro¬
sten Nordin föreslagit. Men deremot går det
alls icke an, att denna termin beräknas laga
sin början hvarken med den t eller i5 No¬
vember, utan den mäste beräknas ifrån Ca-
Den 11 October.
427
lend er-årets början, eller ifrån början af Ja¬
nuari månad. Uppgiften om bränvins-bt än-
ningen sker nemligen vid mantals-skrifnin-
garne, oell dessa för sig gå ifrån medlet af
November till årets slut. Skulle nu brän-
nings-terminen börjas den 1 November, så
gick det ej an, att vid den mantals-skrifning,
sorn i samma eller näslpåföljande månad hål¬
les, anmäla sig till bränvins-bränning för en
termin, som då redan börjad är, ulan man
måste året förut anmäla sig dertill. Till ex.
den som vill bränna under den brännings-
lermin, som börjas den r Novemb. i836 och
slutas den 3o Apr. 1887, måste redan vid
skattskrifningen i835 derom göra anmälan.
Huru olägligt det måste blifva, att så lång
tid förut bestämma sig, om man vill bränna
eller ej, torde lätteligen inses. tMen denna
olägenhet afhjelpes, om på samma sätt, som
förut varit brukligt, brännings-terminen räk¬
nas ifrån Calender-årets början, eller ifrån
den 1 Januari. Man får då vid den man¬
tals-skrifning, som i nästföregående November
eller December månad hålles, dertill anmäla
sig. Jag föreslår derföre vördsamt, att p:de
punkten förändras sålunda: att tiden för
bränvins-bränning må inskränkas till sex
månader om året, nemligen Januari, Fe¬
bruari, Mars, April, November och De¬
cember.
Prosten Hylander förenade sig med Tit.
Nordin.
Contractsprosten Öhrnberg: Jag är af den
lankan, alt bränvins-bränningen bör taga sin
428
Den 11 October.
början med November. Det är pluralitetens
önskan på landet. En talare har anmärkt,
att det vore nyttigt att hafva drank i Maj,
då höet tryter; deri instämmer jag; men en¬
ligt mitt förslag skulle bränvins-bränningen
slutas i April, oell det går väl an att gömma
på d ranken.
Prosten Åstrand: Jag förenar mig med
Tit. Nibelius i afseende på tiden, hvarifrån
bränningsåret skall räknas. Utskottens för¬
slag instämmer hvarken med calender-året
eller skatt-året eller gamla bränvins-brännings-
året. Att den blifvande bränvins-författnin-
gen skulle först taga sin början att gälla nä¬
sta höst, leder till det missförhållande, att
vi få för stor bränvins-production på denna
vinter. Orimligt vore ock, att beskattningen
skulle räknas från nu innegående November
ocb att man nu vid mantals-skrifningen skulle
ange sig till en bränvins-bränning, hvars be¬
skattning man ej kände. Emot bränvins-
bränningens indelande i terminer har jag sto¬
ra betänkligheter. Deraf uppkommer hardt
nära en omöjlighet att beräkna beloppet af
bränvins-bevillningen; deraf kunde bli en
missräkning, som medförde stor Statsbrist
och följakteligen ny Riksdag. Om den af
Utskotten föreslagna 11 §. i nya Författnin¬
gen blir antagen, så är all den latitud lem-
nad, som i detta afseende behöfves.
Häruti instämde Tit. Bergvall.
Contractsprosten Hallström: Jag delar
den öfvertygelse att tiden för bränvins-brän-
ningens utöfning bör beräknas från Januari
Den 11 October. 439
lill Januari och derigenom komma i öfverens¬
stämmelse med vårt vanliga skatte-år. Sådant
är redan förhållandet, och jag anser icke tjen-
ligt, att härutinnan göra någon förändring.
Ännu mer och på det högsta gillar jag tidens
indelande uti vissa terminer. På sådant vis
lemnäs hvar och en öppet att efter omstän¬
digheternas föranledande inskränka sin brän-
vins-bränning, och man går likasom till mö¬
tes mängdens ganska skiljaktiga önskningar,
hvilka ock vid Riksdagen uttalat sig, då här
blifvit yrkadt, att bränvins-brännings-tiden
skulle fastställas till 3, till 4 eller till 6 må¬
nader. Jag skulle till och med vilja, att den
föreslagna tiden fördelades uli 3:ne terminer,
så att hvardera af dessa omfattade aine må¬
nader, Januari och Februari, Mars och April,
November och December. Derigenom skulle
den uppstegrade skatten falla sig mindre tung
för menigheten, ty jag är öfvertygad, att mån¬
ga hemmansbrukare, åtminstone i min hem¬
bygd, skulle finna sjg väl belåtna, om de
allenast först på hösten eller lill Jul finge
idka bränvins-handteringen. Ett nytt skäl
hemtar jag från det vanliga af- och tillträdet
i Mars månad. Mången flyttar då till ett
mindre hemmansbruk, men kan icke, ehuru
han betalar bränvins-skatten för hela året,
få dervid begagna sin otillåtrie större brän-
vins-redskap. Kraftigast talar dock saken
sjelf för det förslag, som jag framställt. Vill
man verkligen minska bränvins-tillverkningen,
så bör det ju ofelbart vara hvar och en obe¬
taget att bränna på sä kort lid, han i sin
Den 11 October.
enskildla ställning kan finna af nöden. Hvar¬
före skulle man tvinga flere, att utöfver be-
hofvet drifva en näring, hvars öfvermått ogil¬
las både af deni sjeifve och Staten? Hvarföre
hindra någon, att tillverka ett mindre qvan¬
tum af den skadliga varan?
Häruti instämde Doctor Pettersson.
Professorn Doctor Engeström: Jag in¬
stämmer i det mesta med Prosten Hallström
och skiljer mig derifrån hufvudsakligen en¬
dast i afseende på tiden för brännings-rältig-
hetens utöfvande, hvilken jag, lill fyllerila¬
stens hämmande, anser böra inskränkas till
högst 4 månader. Hvad. åter denna tids för¬
delning uti terminer, anser jag denna böra
få bero af de brännandes eget godtfinnande
i afseende så väl på terminernes längd som
deras antal. Att gagna 3;ne månaders brän¬
ning om hösten strider rakt emot ett på ra- >
tionella grunder inrättadt åkerbruk: man nytt¬
jar då med största fördelen rofvor och öfriga
rotvexter så väl till utfodring som till göd¬
ning. Men vår allmoge känner ännu icke
hvarken fördelarna af detta fodringssält elier
i allmänhet det oriktiga uti den vanliga landt-
hushålluings-methoden, hvaruti man icke hel¬
ler tyckes visa sig benägen att undervisa dem;
derföre vill jag lemna den nyss uppgifna la¬
titud för alt sätta dem i tillfälle att, efter
sjelfförvärfda insigter, obehindradt välja den
lid som de finna vara förmånligast. Finna
de en förmån häruti, så ikläda de sig gerna
dermed förenade kostnader.
Såsom bevis derpå, att ett sjelfvilligt
icke är behöflig!, liar man uppgifvit alt "dran-
Den 11 Octo ber. L\ 31
ken kan gömmas.” Jag medger också möj¬
ligheten deraf, men tillstyrker icke bruket
såsom högst skadligt. Svenska dranken är
ifrån början sur och blir det ännu mera ge¬
nom gömmandet. Men den, sorn lemnar rin¬
gaste uppmärksamhet åt de idislande djurens
anatomie och deraf lär att första magen in¬
nehåller alkali (just motsatsen af syra), samt
att denna förekommer fri först uti den 3;dje
och 4-de, skall lätt inse, att fodringen med
en redan sur vätska måste utgöra raka mot¬
satsen mot det rätta.
Contractsprosten ./. J. Nibelius instäm¬
de med Tit. Åstrand. Många svårigheter vo¬
re, vid denna fördelning, att conlrollera brän-
vins-tillverkningen, hvilket skulle ge anled¬
ning till fiscålisationer; mycket bråk skulle
den oftare inträffande förseglingen förorsaka,
och skatten af bränvins-bränningen skulle ej
med säkerhet kunna påräknas. Jag önskade
helst, att fråga ej blef om fördelning i ter¬
miner; men skulle den af Utskotten föreslag¬
na höga skatten antagas, borde fördelning ske.
Häruti instämde Tit. Nordin^, i afseende
på hvad som blifvit yttrat om fiscalisationer.
Professorn Doctor Moren: Jemte det jag
i allo instämmer med Prosten Hallström till-
lägger jag följande i anledning af hvad här
blifvit invändt. Man påstår, att, om flera
terminer antagas, så blifver controllen svår.
Men detta är icke att befara. Vanligtvis bor
kronobetjeningen nära och erhåller af den,
som bränner ersättning för sitt besvär. Vi¬
dare skall beräkningen af Bevillningen göras
432
Den 11 October.
osäker. Osäkerheten är alldeles densamma,
örn tiden ej fördelas. En mängd jordbrukare
Bränna blott till husbehof. Nödgas de beta¬
la för hela Liden, så bränna de icke, då Sta¬
ten förlorar påräknad inkomst, eller ock, för
alt intjena bevillningen, bränna de till afsalu,
då landet öfversvämmas af bränvin. Slutligen
skall man, för att komma till en mindre af¬
gift, ej behöfva terminer, enär man, såsom
hittills, kan efter mantals-skrifningen anmäla
sig för så lång tid, man önskar. Denna ut¬
väg har jag försökt, och funnit den vara för¬
enad med så många kostnader, att derigenom
intet vinnes. Jag vidhåller derför och un¬
derstödjer Prosten Hallströms förslag.
Häruti instämde Tit. Hallström.
Domprosten Doctor Heurlin: Jag förenar
mig med Doctor Morén och Prosten Hall¬
ström , och vill, med fästadt afseende på
Prosten Åstrands anmärkning, endast tillägga
att 11 §. uti det föreslagna Reglementet väl
är användbart för dem, som vilja begagna
brännings-rätlen endast under de sista mår
naderna af brännings-året. De kunna förbigå
mantals-skrifningen och framdeles anmäla sig
hos Landshöfdinge-Etnbetel. Olika är förhål¬
landet med dem, som önska bränna de för¬
sta, men ej de sista månaderna af brännings¬
året. Dessa måste anmäla sig vid mantals¬
skrifningen, få erlägga hela årsafgiften och
tvingas derigenom till högre tillverkning.
Doctor Elfström: Angående tiden för
bränvins-bränningens utöfning, önskade jag
visser-
Den 11 October. 433
visserligen densamma inskränkt till 4 måna¬
der om året; men då jag saknar anledning
att härtill hoppas bifall, anser jag lempligast,
att den delas i 2:ne terminer, hvardera 3:ne
månader lång. Första terminen borde äfven
efter min tanka innefatta Januari, Februari
och Mars, samt den sista April, November
och December månader. Det kunde visser¬
ligen vara fördelaktigt, om 3:ne terminer an-
togos, men, i likhet med flere värde talare,
fruktar jag, att i sådant fall, med minskning
af Statens inkomster, svårigheten att hålla
controll öfver bränvins-bränningen deremot
skulle ökas.
Doctor Grevillius: I händelse Utskottets
förslag antages, att bränningstiden skall in¬
skränkas till sex månader af året, och Högv.
Ståndet äfven beslutar, alt liden skall förde¬
las, önskar jag, att den delades blott i två ter¬
miner; annars måste kronobetjeningen egna
nästan hela sin tid åt pannors försegling. Örn
den åter delas i tre delar, böra terminerna
vara till månaderna bestämda, så att förseg¬
lingen må ske på en gång och ej bero af
hvars och ens behag. Skulle man antaga Ja¬
nuari, Februari och Mars till irsta terminen,
April, November och December till andra
terminen, så måste för den sednare tvänne
förseglingar ega rum.
Contractsprosten Östberg förenade sig
med Tit. Grevillius _, äfvensom med Tit.
Astrand och Nibelius angående svårigheten
att beräkna bränvins-bevillningen.
Prest e-St. Prot. i834• Bandet XL 28
434 Den 11 October.
Contractsprosten P. P. Svedelius: En
talare har yttrat, alt bränvins-bränningen be-
höfdes i synnerhet om våren, då man har
brist på foder; en annan har till svar derpå
invändt, att det går an att gömma på dran-
ken; jag skulle tro, att det går ännu bättre
an att gömma på foder. Men man bränner
icke blott för att få drank, utan ock för alt
få bränvin. Om hösten beböfver bonden att
skaffa sig ett litet bränvinsförråd. Jag ville
föreslå 3 terminer: 1) från d. i5 Oct. till
d. i5 Dec.; 2) från d. i5 Jan. till d. i5
Mars; 3) från d. i5 Mars till d. i5 Maj.
Vid mantals-skrifningen uppgifves egentligen
pannornas storlek; men när man vill brän¬
na, kan man anmäla sig hos kronofogden.
Det utomordentliga besväret för kronobetje-
ningen med redskapens försegling, bör af
brännarne vedergällas. Man har talat om
svårigheten att beräkna Bevillningen; men detta
bör ej blifva svårare för Bevillnings-Utskottet
nu än förut, emedan man förut fått bränna
på så kort tid man behagat.
Häruti instämde Tit. Afzelius.
Contractsprosten Hallström: Det har al¬
drig varit min mening, att tiden skulle bero
af hvars och ens behag; jag uppgaf bestämdt
3 terminer, hvarje af 2 månader. Jag skulle
ingå på Tit. Svedelii förslag, om ej en lucka
lemnades emellan d. i5 December och d. i5
Januari, hvilket kunde gifva anledning till
missbruk. Controllen kunde jag ej anse så
svår; ty om Länsmannen får uppgift på alla,
som anmält sig till första, andra och tredje
Den 11 October, 435
terminen, kan lian vid hvarje termins slut
lätt förrätta förseglingen, der den bör ske.
Jag tillägger, att, ulan vilkor af terminer,
kan jag ej ingå på en så hög skatt.
Doctor Lindahl förenade sig med Tit.
Hallström angående bränvins-bränningens bör¬
jan i Januari och tidens fördelning i 3 ter¬
miner. Då fråga äfven blifvit väckt, efter
hvilken författning bränvins-bränningen borde
ske under instundande vinter, ansåg Doctorn
det billigt, att den skedde efter gamla För¬
fattningen, emedan, om den nya författningen
skulle taga sin början med nya året, det blif-
ver ganska besvärligt att i hast skaffa sig nya
redskap.
Doctor Morén: Fördelningen på termi¬
ner, säger man, skall icke vara lemplig för
en skogstrakt. Förhållanden kunna vara oli¬
ka. Men jag bor i en sådan trakt, så mycket
couperad af berg, skogar och vatten, som den
kan vara, och af en vidsträckt areal. Der
har likväl, under de io år, jag bott der,
lönubränneri ej en enda gång behöft åtalas,
och ej det lösaste rykte eller minsta misstan¬
ke om sådant brott försports. Aldrig hörde
jag kronobetjeningen klaga öfver besvärande
och tunga tjesteåligganden. Ömsesidig välvil¬
ja lättar besvären, och den illa lorita lägre
landtstaten bör ej ogerna emottaga tillfället
att lagligen tjena allmänheten.
Prosten Mittag: I afseende på tiden till¬
styrker jag, att den må bestämmas till 6
månader, dock så, att hvar och en må an¬
teckna sig för de fyra första eller de tvänne
436 Den n October.
sista månaderna af året eller ock för alla sex.
Om man delade tiden i 3 terminer, skulle
visserligen lönnbränneri ega rum. Man säger
väl, att kostnaden för förseglingen skall drab¬
ba den som kallar Länsmannen för att för¬
segla; men om 3 terminer skulle antagas,
måste han jemt resa omkring, och skulle på
många ställen komma ett par veckor för sent
eller åtminstone kunna nyttja de täta resorna
till en förevändning, om han ej så noga pas¬
sade på tiden. Säkert är, att manga under¬
slef då skulle ega rum. Den som kan brän¬
na 2 månader, må äfven bränna a måna¬
der till.
Professorn Doctor Hasselrot: Förra gån¬
gen, då detta mål förevar, yttrade jag den
önskan, att bränvins-bränningen måtte in¬
skränkas till 4 månader. Jag vidhåller ännu
denna öfvertygelse, och förenar mig med
Doctor Engeström. I början af Riksdagen
hörde jag i Högv. Ståndet mycken nitäl¬
skan emot bränvins-bränningen, och bekla¬
gar, att den baft så liten påföljd, att en ny
syndaflod af bränvin snart lärer öfversväm¬
ma landet. Jag yrkar bränvins-brännings-
tidens inskränkning lill 4 månader om året,
2 månader om hösten och 2 om våren.
Häruti instämde Tit. Bergvall.
Ståndet beslöt, att bränvins-brännings-
året bör räknas från början af Januari månad.
Då, i afseende på tidens längd, menin-
garne voro delade och votering äskades, fram¬
ställdes följande proposition:
Bifaller Högv. Ståndet, att tiden för brän-
vins-bränning må inskränkas till sex månader
Den 11 October. 4^7
af året? Den det vill, lagge Ja; den det icke
vill, lagge Nej; vinner Nej, är det Ståndets
beslut, alt Liden bör inskränkas till lyra må¬
nader.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll-* alt propositionen blef med 18 Ja emot
12 Nej anlagen.
Häremot reserverade sig Tit. Engeströnij
Hasselrot och Elfström.
I frågan, om tiden borde fördelas i ter¬
miner, yttrade Professorn Doctor Engeström,
alt brännings-tiden borde få beslammas efter
behag af de brännande.
På härom framställd proposition, blef det¬
ta förslag af Ståndet ogilladt.
Prosten Åstrand: Jag har redan förut
yttrat, att jag icke vill tillstyrka någon för¬
delning i terminer.
Domprosten Doctor Heurlin invände, att,
om brfinningstiden räknas från början af Ca-
lender-årel, skulle af Prosten Åstrands förslag
blifva en följd, att, om man anmäler sig att
bränna de två första månaderna af året, må¬
ste man skatta för fyra. Årsväxten kan ock
ofta bli sådan, att man ej vill bränna i No¬
vember och December, hvilket icke vid man-
tals-skrifningen ett helt år förut kan förutses.
Prosten Åstrand: Indelningen i terminer
skulle blifva en rik not för dem som hafva
att conlrollera bränvins-bränningen.
På derom framställd proposition beslöt
Ståndet, att brännings-tiden skulle indelas i
terminer.
Häremot reserverade sig Tit. J. J. Hi¬
belius och Nordinj äfvensom Prosten fstrand,
438
Den 11 October.
med det, lillägg, att följderna skola visa sig
innan nästa Riksdag.
Då meningarne för öfrigt voro delade
och votering äskades, framställdes följande
proposition.
Gillar Högv. Ståndet, att bränvins-brän-
nings-liden indelas i två terminer? Den det
vill, lagge Ja; den det icke vill, lagge Nej;
vinner Nej, blifver det Högv. Ståndets beslut,
att tiden bör indelas i tre terminer.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att propositionen blef med 19 Ja emot
10 Nej antagen.
Häremot reserverade sig Tit. Engeström,
P. P. Svedelius , Hallström, Morén, Pet¬
tersson, Afzelius, Bolander.
I afseende på fördelningen af månaderna
i dessa två terminer föreslog Contractsprosten
J. J. Hibelius, att första terminen skulle in¬
nefatta Januari, Februari och Mars, och den
andra April, November och December.
Häruti instämde Tit. Heurlin, Grevil¬
lius m. fl.
Prosten Mittag: Med afseende på svå¬
righeten af controllerna föreslår jag, att den
första terminen skall innefatta de fyra första
månaderna och den andra de tvänne sista
månaderna af året.
Domprosten Doctor Heurlin: Jag kan ej
instämma häruti. Utsätter man terminen så,
skall hvar och en, som vid mantals-skrifnin-
gen anmäler sig till bränvins-bränning, alltid
skatta för sex månader.
Contractsprosten P. P. Svedelius: Om
April, T^övember och December skola utgöra
Den 11 October. /{ig
en termin, måste försegling ske tre gånger om
året, och således förorsakas allt det besvär,
man vill undvika.
Prosten Astrand: Följden af allt detta
blifver troligen den, att beskattningen till
hälften nedsättes.
Contractsprosten J. J. Nibelius: Enligt
mitt förslag hade den, sora ville åtnöja sig
med en inskränktare bränvins-brännings-rättig-
liet, den förmån, att få bränna en månad
om våren och två om hösten.
Prosten Mittag: Då måste försegling ske
tre gånger om året.
Contractsprosten Nordin: Man må säga
hvad man vill, så är likväl oförnekligt, att
allmogen icke gerna afstår ifrån rättigheten att
af bränneri-väsendet hämta must för ladu¬
gården om våren. Derföre skulle jag önska,
att åtminstone April månad ej uteslutes, och
föreslår till första terminen: Januari, Febru¬
ari, Mars, April, och till sednare terminen:
November och December.
Domprosten Doctor Heurlin anhöll, atti
contrapropositionen första terminen må bestäm¬
mas till Januari, Februari och Mars, samt
den andra lill April, November och December.
Prosten Astrand: Jag förbehåller mig
öppen en fråga, att, hvilka terminer sorn må
antagas, beskattningen för hvarje termin skall
blifva lika, den må bestå af 4 e^er 2 m^-
nader.
Då votering äskades, framställdes följan¬
de proposition:
Bifaller Högv. Ståndet, att den första
bränvins^brännings-terminen må innefatta de
44 o Den 11 Octo ber.
fyra forsla, och den andra de två sista må¬
naderna af året? Den det vill, lägge Ja, den
det icke vill, hägge Nej; vinner Nej, blifver
det Högv. Ståndet beslut, att den förra ter¬
minen bör innefatta Januari, Februari och
Mars, den sednare April, November och De¬
cember.
Professorn Doctor Engeström förklarade,
att han ej kunde deltaga i denna votering,
emedan både det ena och det andra förslaget
stridde emot hans princip.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att conlraproposilionen blef med 21
Nej emot 11 Ja antagen.
Häremot reserverade sig Tit. Mittag och
Nordin.
För öfrigt beslöt Ståndet, att hvar och
en till bränvins-bränning berättigad bör vara
öppet lemnadt, att vid mantals-skrifning upp¬
gifva, antingen han vill begagna bela brän-
vins-brännings-tiden, eller endera af dessa
terminer, med skyldighet för den, som en¬
dast begagnar endera terminen, att sjelf vid¬
kännas kostnaden för redskapens försegling
vid slutet af den termin han begagnat; samt
alt afgiften för bränvins-bränning i förhållan¬
de efter tiden, som den sålunda utöfvas, var¬
der beräknad.
io:de punkten 1 mom. (sid. i4) bifölls.
Prosten Astrand ville reservationsvis an¬
märka, att man ej så hastigt borde hafva gått
ifrån ett system, hvars följder man ännu
ej sett,
Den 11 Oclober. 441
Viel io:de punkten 2 mom. (sid. 1 A) an¬
förde
Contractsprosten Östberg: Jag ville blott
till Protocoliet anmäla min tanka, som troli¬
gen icke vinner afseende vid det beslut, som
bär skall fattas. Milt förslag är, hvad den
enkla redskapen angår, att beskattningen en¬
ligt förra brän vins-förord ningen bör bibehål¬
las, förhöjd med ioo procent.
Häruti instämde Tit, Hasselrot och P.
G. Svedelius.
Prosten Hylander: Förevarande Betän¬
kande, hvars hufvudämne, till siLt ändamål
och sina följder, är att anse för ett bland de
mäst vigtiga föremål för detta Riksmötes öf-
verläggningar, önskar jag måtte ock vara väl¬
betänkt, och väl lyckas, i synnerhet till mora¬
litetens befrämjande, som det-hufvudsakligen
borde åsyfta. Under dess långvariga hand¬
läggning har man emellertid ej sparat mödan,
för att bringa detsamma till det fulländade
skick, hvaruti det nu till Rikets Ständers
granskning blifvit öfverlemnadt. Intet men¬
niskoverk, säger man, är utan brist. Så äf¬
ven med detta. Af stridiga elementer kan
ock svårligen något fullkomligt och bestån¬
dande helt åstadkommas. Att alla icke finna
sig nöjda med detta opus, har jemväl redan
visat sig. Jag skulle anse det alldeles öfver¬
flödigt att yttra något enda ord i detta så
mångsidigt betraktade, och så mycket om¬
tvistade ämne, om ej dess vigt uppmanade
mig, alt uttala min egen öfvertygelse. Med
suspenderande af milt omdöme vid de förra
442 Den n October,
punkterna i delta Betänkande, öfver hvilka
så mycket blifvit ordadt, vill jag endast och
helt kort uppehålla mig vid den punkt, som
nu är i fråga, nemligen rörande Bevillningen
för bränvins-bränning. Min åsigt häraf vill
jag blott generelt gifva tillkänna, som med
få ord består deruti, att jag anser Betänkan¬
det i nämnde punkt vara så uppstäldt, att
det utan någon förändring eller jemkning bör
godkännas och antagas. Må mina skäl ej
misskännas!
Vid sjelfva sakens behandling har man
utgått från tvähne serskildta synpunkter: en
moralisk och en Stats-ekonomisk. Vid den
sednare hafva de enskilda intressena, som va¬
rit mer och mindre stridande mot hvarandra,
spelat sin vanliga röle. Uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition i afseende på denna frå¬
ga, syntes deremot det upphöjda och vigtiga
ändamål egentligen vara åsyftadt, att bereda
hämmandet af det i alla landsorter öfverhand¬
tagande och öfverklagade fylleriet, hvilket vi¬
sat sig såsom det största steg till Nationens
obestånd, vantrefnad och moraliska förderf.
Ämnet, afledt från sin primitiva syftning, har,
mot all förmodan, uppväckt hetsiga strider,
hvarigenom man å ena sidan sökt förfäkta en
sak, som lika litet låter förena sig med sam-,
liällets sanna nytta, som med det sunda för¬
nuftets och den moraliska känslans fordringar,
Detta manér har dock hittills icke lyckats.
En idce, som denna: må folket supa så omätt¬
ligt som hälst; må bränvin flöda kring alla
landsändar; allenast Slaten må derpå vinna,—-
Den 11 October. 443
livilken ideel och huru hör den anses? Den¬
na uppfunna, och så värderade guldgrufva,
som leder sin uppkomst från bränvins-brän-
ningens florerande framsteg, har dock den
egenskap, att de mäst pestiientialiska ångor
derifrån uppstiga. Jag är ej ibland dem, som
låta leda sig af enskild vinning, för att arbe¬
ta mot det allmänna bästa, eller som inbilla
sig, och vilja inbilla andra, att inom Sverige
finnas inga andra källor lill allmogens bestånd,
välmåga eller upphjelpande, än bränvins-fa-
brication inom hvarje hus och koja. Huru
beklagligt, huru ömkeligt, om detta vore en
sanning! Huru hafva då våra förfäder existe¬
rat, som icke kände eller utöfvade denna
olyckliga tillredning? Hafva icke af dem åker¬
bruket och boskapsskötseln idkats med lika
god framgång, som i våra tider?—Att Sven¬
ska allmogen varit i vida bättre belägenhet,
om den aldrig befattat sig med bränvins-
bränning, lärer icke kunna nekas. Ett steg
är taget att inskränka denna näringsgren för
dem, som deraf draga mera skada än nytta,
och vända deras håg åt andra näringsyrken.
Fylleriets om ej hämmande, dock förminskan¬
de skall deraf blifva en obestridelig följd.
Vi, hvilkas kall det tillhörer, att vara
Religionens lärare, sedernas vårdare, och den
sanna Christendomens befordrare, — skulle vi
icke begagna alla tillfällen, äfven detta, att
utsäga vår mening, och genom vårt beslut
bidraga till det i Betänkandet åsyftade ända¬
målet, att motarbeta den vederstyggliga dryc¬
kenskapslasten, som är en källa till så mån¬
4 44 Den 11 October.
ga andra laster och oordningar inom samhäl¬
let? Är det icke från den moraliska syn¬
punkten, vi förnämligast böra betrakta ifråga¬
varande sak? Jag föreser val, att genom den,
må hända, väl högt uppdrifna bränvins-be-
skattningen, som blifvit föreslagen, de mindre
pannorna, som hittills nyttjats, komma till
en stor del, att indragas, och en påräknad
vinst för Staten derigenom förloras: men jag
föreser ock den högre vinst, hvarmedelst den¬
na förlust skall ersättas, nemligen fylleriets
aftagande i samma mån, som tillfällena alt
utöfva denna last komma alt förminskas.
Genom de större fabrikers tillverkningar skall
väl icke bränvin saknas inom landet äfven
för suparen att deraf taga sig ett rus; men
troligen skall den, som ej kan umbära denna
vara, emedan vanan gjort den till ett behof,
supa mindre, emedan bränvinet blir honom
dyrare, och mindre tillgängligt, än då han
sjelf tillverkar detsamma. Man har yrkat mot¬
satsen och påstått, att bonden super mindre,
när han hämtar bränvinet ur sin egen brän-
vins-panna. Jag tror tvertom, att den som
har smak och böjelse för omåttlig bränvins-
förtäring, super, både hemma oell borta, när
han har tillfälle dertill, och alltså så m\Tcket
mer. Bränvins-tillverkningen inom huset har
ock det onda med sig, att den gifver anled¬
ning dertill, att barnen äfven få, lättare än
annars, lära att vänja sig att supa, då för-
äldrarne ej hafva klokhet nog, att afhålla dem
derifrån. Det enda inkast af någon betyden¬
het, som emot denna punkten i Betänkandet
Den 11 October. 44^
kan framställas, är en af den höga Bränvins-
beviliningen uppkommande lockelse till lönn-
brännerier, lurendrejerier och tullförsnillnin¬
gar. Detta inkast torde dock vara mera sken¬
bart än verkligt, likasom den vada, man i
följd häraf befarar, hvilken vada utan tvifvel
genom kraftiga och ändamålsenliga Polis- och
bevakningsanstalter bör kunna förekomtnas.
'■J
Häruti instämde Tit. Engeström.
Contractsproslen Nordin: Mina tänkesätt
äro kända: jag önskade, att bränvin hvarken
producerades, eller nyttjades, om ej för me¬
dicin. Dock, emedan superi-begäret ej så ha¬
stigt kan utrotas; productionen således icke
heller: återstår endast försöket, att minska
det onda: och detta kan endast ske genom
hög beskattning, häldst en ökad skatt föran¬
leder mången, att nedlägga rörelsen; den gör
bränvinet dyrare för consumenlen; och den
dyra varan har mindre afgång. Denna skatt¬
tillökning bör dock lia sin gräns; utöfver den¬
na gräns gömma sig lönn-brännerierne, med
thy åtföljande obehagliga uppträden. Den brän-
vins-skatt, som Utskotts-Afdelningarne före¬
slagit, och hvartill Hedervärda Bonde-Ståndet
inbjudit, nemligen jemt hälften så mycket,
sorn Utskotts-Betänkandet innehåller, hade
jag trott kunna tills vidare gå an, för att ej
spänna strängen för hardt: men, sedan Högv.
Ståndet på förmiddagen beslutat, att de fat¬
tigare hernmans-brukarne, som torde utgöra
nära i:del i vissa orter, skola uteslutas från
productions-rättigheten, under det deras ri¬
kare medbroder behålla den, och, emedan
446 Dne 11 October.
häraf säkerligen skall uppstå mycket missnöje,
och mycken afund; nödgas jag, för att min¬
ska detta missnöje och denna afund, tillstyr¬
ka, att de hemmansbrukare, som få bibehålla
denna så kära förmån, måtte för den bli så
högt taxerade, som möjligt; och derföre till¬
styrker jag bifall till Utskottens förslag till
beskattning. — Denna skatt synes val dryg i
anseende till gamla skatten; men, skatten
för hvarje afverkad bränvins-kanna blir än¬
dock ej mer än några runstycken, då pan¬
nan innehåller 3o kannor och derunder; ej
mer än i sk. och några runstycken, då pan¬
nan innehåller mellan 3o och 55 kannor;
2 sk. och några runstycken, om pannan är
mellan 55 och 75. — Först vid po kannors
panna blir skatten 4 sk. för kannan, som kan
afverkas enligt tariffen. Skatten synes ej öf¬
verdrifven, då den så betraktas. Den må en¬
ligt förslaget bifallas.
Prosten Ödmann: Det är alltid med vill¬
rådighet man offentligen yttrar sig, då man
eger att frukta, det ens enskildta öfvertygel¬
se står i strid med pluralitetens. Jag måste
likväl, ehuru jag möjligen ådrager mig miss¬
tydning och tadel, öppet förklara, att jag be¬
klagar det resultat, som uppkommit af Högloft.
Bevillnings-Utskottets öfverläggningar i brän-
vins-frågan. Jag bade nemligen väntat, att
detta så i Stats-ekonomiskt som moraliskt
hänseende ytterst vigtiga ämne bade blifvit
behandladt från en mera upphöjd synpunkt
och ur en friare, från det enskildta intressets
band lossad anda. Då jag omöjligen kan inse,
Den 11 October. 447
huru en ändamålsenlig författning i denna
väg kan åstadkommas, så länge man vill taxe¬
ra rättigheten att producera i stället för sjelfva
productionen och vidhänger den falska satt-
sen, att man kan inskränka fylleri-lasten der¬
igenom, att man, under bibehållandet af en
restringerad och högt beskattad husbehofs¬
bränning, endast så söker alt göra bränvinet
dyrt, anser jag ock alla på så falska grunder
fotade åtgärder helt och hållet förfela sitt än¬
damål. Efter min tanke kan något godt i
denna väg icke åtkommas, förrän bränvins-
bränningen lemnäs alldeles fri, så att hvilken
som hälst kan anmäla sig till bränvins-hrän-
ning med hvilka redskap lian behagar och fin¬
ner för sig de förmånligaste, samt då taxeras
strängt och högt för hvad han kan med den¬
na redskap producera. På sådant sätt vun¬
nes en säker och betydlig inkomst för Staten,
då bränvins-productionen kunde ganska nära
bestämmas, den olycksdigra varan betydligt och
säkert fördyras, det moraliska ändamålet små¬
ningom vinnas. Så sköta ock de i ekono¬
miskt afseende bäst administrerade Stater det¬
ta vigtiga ämne och bereda en inkomst af
flere millioner åt Stats-Cassan, under det blott
den som rätt förstår sköta denna industri¬
gren och kan göra det med någon verklig
vinst, befattar sig med den samma. Nu brän¬
ner hos oss mången utan calcul och hvad som
säkert är, med verklig förlust, hvilken han
dock icke känner, emedan han den aldrig
rätt beräknat; Staten har en obetydlig inkomst
emot hvad den borde och kunde hafva, och
443 Den 11 October.
nationen vänjer sig ifrån de första lefnads-
åren att njuta en dryck, som förstör dess
husliga, kroppsliga och andeliga lif. Då lik¬
väl denna förvillelse står qvar, då den stör¬
sta delen af nationen ännu vidhåller den ef¬
ter min tanke alldeles falska föreställningen,
att husbehofs-bränningen medför ekonomisk
vinst och nytta, så bör man väl jemka sig
derefter, Lill dess öfvertygelsen om motsatt-
sen hunnit intränga äfven till denna dass af
medborgare, som annars skulle anse sig miss¬
handlad af sina medständer; hvarföre jag
ock accederar till Hedervärda Bonde-Ståndets
inbjudning och röstar för den taxation, som
blifvit föreslagen inom den Afdelning af Höglofl.
Utskottet, hvilken först handlagt detta ärende.
Häruti instämde Tit. G. Nibelius, Bo¬
lander, Afzelius.
Contractsprosten Hallbeck: Då vid bör¬
jan af denna Riksdag så många röster höjde
sig för hämmande af de vådor, som den öf¬
verhandtagande fylleri-lasten medförer, vän¬
tades häraf med skäl de lyckligaste resultat.
Väl kunde det icke nekas, att det förnämsta
förvaringsmedlet ligger uti det välde, som
Religion och moral gifva öfver passionen, men
å andra sidan måste ock medgifvas, att då
frestelsen aflägsnas, afvikelsen också säkrast
uteblifver. För minskningen af tillgång på
bränvin, såsom en skadlig vara, gjordes ock¬
så till förändring i bränvins-bränningen åt¬
skilliga förslag, bland hvilka jag i främsta
rummet räknar, att den ej borde anses såsom
en
Den 11 October. ^49
en jordbrukets tillhörighet, utan fabriksmes-
sigt behandlas, till hvilket jag gerna hade
aecederat, emedan det flyttade denna förderf-
liga rörelse från jordbrukarens boning, der den
delar den uppmärksamhet, som endast borde
vara egnad åt dess egentliga yrke, och ej
sällan hildar uppfostringsanstalter för fylleri,
alstrar brott af många slag samt för Religio¬
nens väckelser och moralens heliga hud stän¬
ger vägen till det insöfda menniskohjertat.
Till stöd för husbehofs-bränningen åberopades
dess gagnelighet för åkerbruket och ladugår¬
den, men jag kan ej antaga denna sats, så
länge det gifvas många jordbrukare, som ej
bedrifva denna handtering och hvilkas åker¬
bruk och ladugård icke allenast äro jemngoda
'med, utan ock öfverträffa deras, som idka
husbehofs-bränning. Jag kan ej här under¬
låta att nämna konungariket Dannemark, der
bränvins-bränningen drifves fabriksmessigt,
der bränvinet är en handelsvara, der åker¬
bruk och IrägArdsskötsel öfverträffa Sveriges,
och der ladugården gifver lalg och smör ej
allenast till behof, utan ock till export. Des¬
sa omständigheter stadgade bos mig den öf-\
vertygelse, att fabriksmessig bränvins-bränning
vore både i moraliskt och ekonomiskt afseen¬
de den bästa, men de, som i denna riktning
yttrade sig, blefvo snart öfverröstade, husbe¬
hofs-bränningen skulle bibehållas, och det
återstod nu icke annat, än att genom in¬
skränkning af tiden för dess bedrifvande och
en förhöjd afgift till Staten fördyra varan och
Preste-St. Prot. l834• Bandet XI. 3Q
45o Den 11 October.
minska tillgången. Häraf uppkom det förslag
till tiden för bränvins-bränningen och för den
beskattning, hvilken för ögonblicket är före¬
mål för Högv. Ståndets pröfning, och sorn jag
ingalunda finnér för högt tilltagen, men an¬
ser nödvändig dels för det moraliska syfte,
som jag haft äran antyda, dels till fyllande
af den Statsbrist, som genom en indirect be¬
skattning drabbar den, som vid bränvins-
bränningen finnér sin uträkning, men som i
annat fall måste genom direkt bevillning så¬
som en ökad börda Vidkännas af samhällets
medlemmar i allmänhet, äfven de minst be¬
medlade. Vällofl. Borgare-Ståndet har i detta
afseende ådagalagt ett, i min lanke, prisvärd!
förhållande, och jag kan ej tillbakabålla den
önskan, som jag nu vördsamt frambär, att
Högv. Ståndet ej måtte förbise detta sig er¬
bjudande tillfälle att fylla Statsbristen och att
med detsamma begagna det enda återstående
korrektiv mot bränvinets öfversvämmande och
mot alla de olyckliga följder, som dess omått¬
liga bruk medförer.
Häruti instämde Tit. Morén.
Doctor Grevillius: Jag är redan före¬
kommen af Tit. Hallbeck. Det var en tid,
då man allmänt yttrade, att man borde läg¬
ga hinder emot bränvins-consumtionen genom
bränningstidens förkortande och bränvinets
fördyrande. Tiden är redan förkortad lill
sex månader; jag tillstyrker äfven, att, enligt
Utskottens förslag, beskattningen må höjas.
Jag hemlar dertill ett ytterligare skäl deraf,
att man ansett indirekt beskattning hafva fö¬
Den 11 October. /|51
reträde för den directa. Sådan indirect be¬
skattning är den, sorn lägges på bränvins-
tillvérkningen. Bättre är att böja denna, än
att öka den allmänna Bevillningen. Jag till¬
styrker derföre bifall till Utskottens Betän¬
kande i denna punkt.
Contractsprosten J. J. Nibelius: Afdel-
ningens förslag till beskattning å bränvins-
bränningen blef af de sammansatta Utskotten
jemnt fördubbladt. Jag anser denna af Ut¬
skotten föreslagna beskattning för hög: för
hög nemligen så vida, alt, om denna beskatt-
nings-tariff antages, någon egentlig husbehofs¬
bränning ej mera.blifver möjlig. Jag vill ej
bär inlåta mig i någon undersökning, om hus-
hehofs-bränningen är förderflig eller ej. Det
vissa lär vara, att den ännu ej kan afskaffas,
och att den således måste tillåtas. Men, då
man tillåter den, bör man ej åsätta den en
så hög skatt, att deri de facto blir förbju¬
den. Jag tror, att — om den föreslagna skat¬
ten på de mindre pannorna minskas till
hälften, så blir den ändå tillräckligt hög: så
hög, som en bränvins-bränning till husbehof
möjligen kan bära. Jag yrkar derföre, attén
sådan minskning må af det Högv. Ståndet
antagas, och ej blott på de mindre pannor¬
na, utan hela serien igenom, emedan ett bil¬
ligt och rättvist förhållande emellan de olika
pannerymderne är vid beskattningen å dem
iakttaget, och detta förhållande ej bör rub¬
bas. Korteligen, jag yrkar, att Afdelningens
förslag till beskattning å de enkla pannorna
må af del Högv. Ståndet godkännas, och att
402 Den 11 October.
nian således i detta hänseende antager den af
Hedervärda Bonde - Ståndet gjorda inbjud¬
ningen.
Det är ännu en sak, på hvilken jag ber
att få fästa det Ilögv. Ståndets uppmärksamhet.
Den åsigten tyckes vara tämligen allmän, att,
för att betäcka den uppkommande Stats-bri-
sten, man borde se tili, att den Stats-inkomst,
som af bran vins-bränningen inflyter, kunde
betydligen höjas. Antages Åfdelningens för¬
slag, och finge man tillika antaga, att sam¬
ma antal af bränvins-pannor, som nyttjades
i832, äfven hädanefter skulle begagnas, så
skulle skatten för 6 månaders bränning blott
å de enkla pannorna komma att utgöra
808.000 R:dr. Nu får man visserligen förut¬
sätta, att, om också skatten ej ökas mer än
som Afdelningen föreslagit, likväl ett ej rin¬
ga antal af de enkla pannorna kommer att
nedläggas, möjligen |:del deraf. Äfven torde
en ej obetydlig minskning i ofvannämnde sum¬
ma uppkomma deraf, att många hädanefter
anmäla sig att bränna endast för 3:ne må¬
nader. Men deremot tror jag, att skatten på
mäskvärmarne och de öfrige konst-apparater-
ne skall till en betyTdlig del betacka den här¬
igenom uppkommande minskningen, och att
således, i händelse Åfdelningens förslag an-
antages, skatten å bränvins-bränningen kan
med någorlunda säkerhet beräknas lill 7 å
800.000 R:dr. Skulle åter Utskottens förslag
lill beskattning antagas, så fruktar jag, att an¬
talet af de nedlagde pannorna blifver så stort,
att, oaktadt skatten fördubblats, den inflytan¬
Den /1 October.
453
de bränvins-bevillningens belopp dock der¬
igenom blifver vida mindre. Jag får härvid
fästa uppmärksamheten derpå, att det är från
de mindre pannorne, som den betydligaste
delen af bränvinsskatten utgår. Enligt den
calcul, som i slutet af Utlåtandet, eller pag.
3o, är intagen, skulle Bevillningen af de min¬
dre pannorne till och med 3o kannors rymd
utgöra 469,000 R:dr, då afgiften deremot för
pannerymderne ifrån 3o till och med 90 kan¬
nor ej utgör mer än 339,000 R:dr. Men om
Utskottens förslag antages, så kommer troli¬
gen största delen af pannorne under 3o kan¬
nors rymd att försvinna, och jag bar således
all anledning att förmoda, att, genom anta¬
gande af Utskottens förslag, mindre och ej
större bränvins-brännings-bevillning skall er¬
hållas.
Doctor Elfström: Jag har ofta förklarat,
att jag betraktar bränvins-bränningen såsom
ett för Sverige numera oundvikligt ondt. I
följd häraf anser jag naturligtvis, att denna
olycksbringande industri bör vidkännas in¬
skränkning till tid och beläggas med förhöjda
afgifter. Hvad Bonde-Ståndets inbjudning
vidkommer, får jag försäkra, att jag på det
uppriktigaste önskar denna Medborgare-class
all sanskyldig välgång och trefnad i samhäl¬
let, men tror, alt dessa fördelar beredas den¬
samma aldraminst genom nedsättning af pro-
ductions-skatten för en vara, som redan med¬
fört så skadliga och kringgripande verknin¬
gar. — För öfrigt bör jag tillägga, att jag är
förvissad, det Nationen med uppmärksamhet
454 Den 11 October.
följer Preste-Ståndets förhandlingar uli före¬
varande fråga, och att den väntar en allvar¬
lig och kraftig samverkan till hämmande af
fylleri-lastens landsförderfliga följder. Ett så¬
dant bemödande är ock detta Stånd fullkom¬
ligen värdigt och med våra Embelspligter på
det närmaste öfverensstämmande. Vördsamt
får jag derföre tild ifrågavarande moment till¬
styrka bifall, begagnande med någon förän¬
dring skaldens uttryck: Claudite aliquatenus
rivos, sat nimiumque jani ebriosi biberant.
Domprosten Doctor Heurlin: Mina förra
yttranden utvisa tillräckligt mina åsigter om
bränvins-bränning och rättigheten dertill. De
instämma hufvudsakligen med Prosten Öd-
manns, och lika med honom anser jag fabriks¬
tillverkning mindre skadlig, samt önskligt,
om den med små pannor alldeles afskaffades.
Jag uppgaf ock vid början af Riksdagen, i
motionsväg, ett förslag, som jag trodde skul¬
le leda till detta mål. Vid återremissen af
Utskottets förra Betänkande i detta ämne,
förnyade jag samma förslag. Det gick ut på
bränvins-tillverkningens upplåtande åt enskilte
eller Bolag, emot hög afgift för högsta möjliga
production, och med ålagd förbindelse att i ut¬
byte emot ett visst parti bränvin, lämpadl
efter hvarje jordbrukares måttligt beräknade
behof, emottaga säd eller potates af de inom
en bestämd krets liggande hemman. Då till¬
fälle härigenom öppnades jordbrukaren, att
utan penninguppoffring åtkomma sitt brän-
vinsbehof, trodde jag, att Bonde-Ståndet möj¬
ligen kunde förmås att afstå ifrån den in¬
Den 11 October. ^55
billade fördel, de förmena sig nu ega. Icke
gjorde jag mig hopp, att förslaget skulle röna
synnerlig framgång, men oväntadt var det
mig, att Utskottet icke ens behagat omnäm¬
na denna både i motions- och anmärknings-
väg Utskottet meddelade ide. Jag upptager
detta i förbigående såsom ett bevis, att Utskot¬
tet ansett den overkställbar, må hända för¬
flugen.
Hvad åter angår beskattningen, så er¬
känner jag min oförmåga att bedöma den af
UtskoLLet föreslagna tariff, eller huruvida en
billig proportion emellan större och mindre
pannor blifvit iakttagen. Som jag hörer, vän¬
tar man af den höga beskattningen minskad
production, förhöjd t pris och hämmande af
bränvinets omåttliga bruk. Lika varmt, som
någon annan, nitälskar jag för det uppgifna
vigtiga moraliska målet. Det må likväl för¬
låtas mig, om jag misströstar, att man på den¬
na väg kan frambringa så stora resultater.
Man må antaga UtskotLets höga tariff, eller
nedsätta afgiften till hälften, i enlighet med
Bonde-Ståndets inbjudning, så skall likväl i
min öfvertygelse hvarken bränvins-tillverknin-
gen minskas eller det obetydligt förhöjda pri¬
set ifrån några runstycken till högst 4 s^*
förmå hämma det olycksaliga, men starka
begäret. Bifalles Utskottets förslag, så torde
väl en stor del små pannor försvinna, och
de flesta större verk nedläggas, men i stäl¬
let skall antalet på medelstora pannor ökas
och tillverkningen icke förminskas. Man
må ock medgifva eller icke medgifva bran-
456 Den 11 October.
nings-terminer, så gifvas en mängd sätt alt
eludera Författningens syfte, hälst då flere
jordbrukare få förena sig om en gemensam
panna. För Iiopparslagare-Embetet uppkom¬
mer häraf visserligen en betydlig vinst, men
Statens genom ökad inkomst blir säkert ringa,
eller ingen. Jag önskar derföre, att man ej
bygger för stora förhoppningar på en så lös
och osäker grund. Man kan derigenom äf¬
ventyra Riksgälds-Contorets credit, blottstäl¬
la sig för Statsbrist och tvinga till Urtima
Riksdag. Bättre är att räkna måttligt men
säkert. Uppstå öfverskotter, komma de väl till
pass för creditiver och tillfälliga brister på
utgifts-titlarne. Dock härom får jag tillfälle
framdeles yttra mig. I fråga om beskattnin¬
gen biträder jag Bonde-Ståndets beslut.
Contractsprosten Öhrnberg: Jag inser
mycket väl och respecterar äfven de sam¬
mansatte Utskottens ädla syftemål med den
dryga bestämda afgiften för rättigheten till
bränvins-bränning, .och ingen önskar högre
än jag, att både bränvins-production och con-
sumtion måtte betydligen förminskas; likväl
fruktar jag, att de Respective Utskotten här
gått till vådliga ytterligheter och ur sigte för¬
lorat den medelväg, som efter min tanka äf¬
ven här bör följas. Om man uppdrifver af¬
giften, för rättigheten att producera bränvin,
för högt, så uppstå efter min åsigt följande
olägenheter:
1:0 Skall den, som anmäler sig till brän¬
ning, i och för den höga afgiften nödvändigt
tvingas att forcera bränningen med begagnan¬
Den 11 October.
de endast af strid spannemål, utan att be¬
gagna slösäden, som nu icke kan löna sig att
till bränning använda, sorn tillförne ofta van¬
ligt varit.
2:0 Skall en sådan hög afgift för rättig¬
heten att bränna, synbarligen leda lill lönn-
bränneri, och Staten skall derigenom nödvän¬
digt förlora en betydlig del af de nu för
brän vins-bränn ingen påräknade inkomster.
3.0 Skall det leda till lurendrejeri och
import af utländskt bränvin, eller ock
4:o Skall man i brist på bränvin fly till
bränvinets vanliga surrogater, Rum och Fransk
cognac, då, efter min tanke, den sednare vil¬
lan blir värre än den förra.
Ur dessa skäl och betänkligheter, tycker
jag för min del, att man, i afseende på be¬
skattningen för rättigheten till bränvins-brän-
ning, bör antaga det Hedervärda Bonde-Stån-
dets inbjudning, och förena sig om dess re¬
dan fattade beslut.
Prosten Åstrand: Jag är i allo af sam¬
ma tanke som Tit. Ödmann och Heurlin.
Uppsätter man bränvinsskatten för högt, skall
ej bränvinet minskas, men väl intraderna. Be¬
skattningen är enligt Utskottens förslag för de
små pannorna sexdubblad, för de stora tre¬
dubblad. Tarifen grundar sig på productions-
förmågan, och jag nekar ej, att calculen kan
i allmänhet slå in, om man beräknar endast
efter theoretiska grunder; men för en bonde
är det omöjligt att afverka en så stor qvanti¬
tet, som här är förutsatt. Jag tillstyrker bi¬
fall Lill Bonde-Ståndets inbjudning.
458 Den 11 October.
Prosten Rose'n: I de sammansatta Ut¬
skotten yttrade en Ledamot af Hederv. Bon¬
de-Ståndet, alt husbehofs-bränningen vore or¬
sak till den större välmåga nu mot förr, som
finnes hos allmogen. Huru med denna väl¬
måga må förhålla sig, lemmar jag derhän; meri
det tror jag, alt är hon större nu än förr,
så ligger orsaken i något helt annat än hus-
behofsbränningen, och derom är jag fullt och
innerligt öfvertygad, att om Nationen hvarken
brände eller söp, så skulle dess economiska
välstånd, fysiska styrka och moraliska kraft vata
vida bättre, än de nu äro. Såsom Prest be¬
traktar jag saken mer ur en moralisk än en
statsekonomisk synpunkt och räknar derföre
för en verklig nationalvinst, om af de i5o,ooo
småpannor, som nu finnas, 100,000 försvinna.
Jag röstar för Betänkandet.
Häruti inslämde flere.
Doctor Björkman instämde med Til. öd¬
mann , och sedan Domproslen Heurlin utveck¬
lat skälen derför, yrkade han antagande af
Bonde-Ståndets inbjudning.
Contractsprosten Hallbeck: Med afseende
på Prosten Nibelii yttrande, att, om den af
Utskottet föreslagna beskattning antages, flere
bränvinspannor komma att afstadna, får jag
anmärka, att detta vore en moralisk vinst och
att den här uppkomna minskning i Statsin¬
komst ersätles af dem , som anmäla sig till 6
månaders bränvinsbränning; hvarjemte jag tror
mig böra erinra, att inkomsten af konstappa¬
raterna ej ingått i den af Utskottet framlagde
kalkyl.
Den 11 October. 4%
Professorn Doctor Engeström: Jag har
redan instämt med Prosten Hylander, och
gör det nu äfven med Doctor Grevillius och
Prosten Hallbeck, sorn sedan yttrat sig; men
då jag icke gerna tillkännagifver mitt omdöme
om någon sak utan att angifva de, uti min
tanke, tillräckliga grunderna derföre, anhåller
jag att nu få tillägga åtminstone en bland dessa.
I England utgör bevillningen eller taxan på
hvarje Svensk kanna bränvin, sorn der tillver¬
kas, 2 R:dr B:co. För alt afgöra, Lill hvilket
belopp denna afgiften bör i nion af våra pris¬
förhållanden reduceras, torde vara säkrast att
välja myntenhets-förhållandena till grund. Men
efter dessa få vi i bevillning för kannan brän¬
vin härstädes 4f s^* Svenskt B:co, som vida
understiger hvad Höglofl. Utskotten föreslagit.
Men då allt, hvad som är riktigt, sällan kan
på en gång tillvägabringas, och då Höglofl.
Utskotten uti detta Betänkande icke, såsom uti
det förra, gått tillbaka ifrån hvad Rikets Stän¬
der vid sista Riksdag riktigt beslutat, utan
tvärtom tagit ett steg der framom; anser jag
mig för närvarande böra vidblifva detsamma,
i fölhoppning, att framtiden skall mer och mer
bringa äfven vår bränvinsbeskattniug till hvad
den bör vara.
Jag anser det högst oriktigt att härvid
lemna hufvudsaklig uppmärksamhet åt Stats¬
inkomsternas ökande; tvärtom väljer jag före¬
trädesvis den moraliska synpunkten för frå¬
gans behandling. Inskränkes genom vår åtgärd
mängden af bränvin och i bredd dermed Stats-
intraderna; så har ju Staten derpå mera vun¬
46o
Den 11 October.
nit än förlorat. I England och Frankrike ned¬
satte man, för det lägre folkets skull, år 1826
taxorna å bränvin, rlium och porter eller öl;
man fick sina corrections-inrältningar, fängel¬
ser och fattighus öfverfyllda, hvarföre taxorna
åter måste höjas. Detta är ett varnande ex¬
empel för oss, som ju alltjemt ifrån Riksda¬
gens början yttrat vårt nit för dryckenskaps¬
lastens utrotande. Den, som vill ändamålet,
måste också vilja medlen. Såsom i rak strid
härmed kan yrkandet af bevillningens nedsätt¬
ning för husbehofsbrännaren icke af mig med-
gifvas. Han förbrukar ju sjelf varan; och då
bevillningen, ehuru indirecte, likväl egentligen
drabbar consumenten, finnes ingen rimlig an¬
ledning att frikalla husbehofsbrännaren deri¬
från, desto heller, som han eljest skulle der¬
igenom ännu mera förledas till Författningens
illuderande.
Lector Bergqvist: Jag anser den af Af¬
delningen fastställda afgiften väl vara hog, men
icke så obillig, att den ej skulle kunna antagas.
Då halfva tiden är nog till husbehofsbränning,
är afgiften ej för dryg, och de som bränna till
afsalu, stadna ej vid denna afgift, som slutli¬
gen drabbar consumenten. Staten behöfver
och påräknar en ökad inkomst; och den som
förtär iner af denna dryck än andra, bör ock
billigt vis skatta mer än andra, det är en dub¬
bel uppmuntran till nykterhet. Likväl synes
mig öfvergången till en sexdubbel afgift nog
hastig, och då Hederv. Bonde-Ståndet så en¬
hälligt förklarat sitt missnöje häröfver, och der¬
jemte Staten i hänseende härtill föga skulle
Den 11 October. 4^i
vinna, möjligtvis af denna anledning förlora,
kan jag för denna gang icke envist yrka hvad
jag dock i princip erkänner och hoppas fram¬
deles blifva antaget, utan förenar mig med
dem, som rösta för denna afgiftens nedsätt¬
ning till hälften.
Blotta föreställningen af de många olyck¬
liga följder, som troligtvis skulle uppkomma
inom landet vid hatidhafvandet af ett stadgan¬
de, påtvunget allmänheten tvert emot dess
förklarade vilja, och snart sagdt sjelfva omöj¬
ligheten, att under sådana allmänna tänkesätt
kunna rätt handhafva det, gör att jag anser
det såsom en samvetssak att icke yrka något,
som möjligen skulle förorsaka våldsamma bryt¬
ningar inom Fäderneslandet, då icke högsta
rätt det fordrar.
Y. Talmannen, Biskopen m. in. Doctor
af Wingård: Då detta är den andra hufvud-
punkten af Betänkandet, anser jag, som ej ön¬
skar något högre än fylleriets hämmande, mig
böra till Protocollet förklara, att denna be¬
skattning, enligt min tanke, ej är för hög, då
endast 4 R;tlr skola erläggas för en panna af
16 kannor, hvarmed mycket bränvin kan till¬
verkas.
Då meningarne voro delade och votering
äskades, framställdes följande proposition:
Bifaller Högv. Ståndet den bränvins-
beskaltning, som Utskotten i io punkten, 2
mom. föreslagit? Den det vill, lagge Ja, den
det icke vill, lagge Nej; vinner Nej, biifver
det Högv. Ståndets beslut, att den af Utskot¬
ten i tariffen sid, 33, 34 och 35 utsatta be-
402 Den 11 October.
skatlning kommer alt lill hälften nedsättas,
med förklarande, att denna hälften kommer
att utgöra hela beskattningen för sex. måna¬
ders bränning.
Härefter företogs omröstning, sorn så ut¬
föll, att Utskottens förslag blef med i6 Ja
emot i5 Nej bifallet.
Häremot reserverade sig Tit. afzelius,
J. J. Nibelius, P. G. Svedelius, G. Nibelius,
Bolander.
io:de punkten 3 mom. bifölls.
Vid io:de punkten 4 mom. (sid. i5)
anförde
Contractsprosten J. J. Nibelius: Emot
sjelfva principen för Konst-apparaternas be¬
skattning har jag ej något att erinra, ty denna
princip står i fullt sammanhang med principen
för beskattningen å de enkla pannorna; men
i afseende på vissa af Konst-apparaternas af-
verknings-förmåga anser jag ett misstag vara
begånget. Man har antagit, att den enkla pan¬
nans af verkningsförmåga ökes genom begagnan¬
de af mäsk värmare med 5o procent, genom
begagnande af enkel Rectificator med 75 pro¬
cent, och genom begagnande af dubbel Recti¬
ficator med i 00 procent. Enligt denna förut¬
sättning, mot hvilken jag ej har något hufvud-
sakligt att anmärka, tyckes del vara gifvet,
att, då både mäsk värmare och enkel Rectifi¬
cator begagnas, den enkla pannans afverknings-
förmåga derigenom skulle ökas med 125 pro¬
cent; men Utskotten hafva utöfver den tillök¬
ning, som hvardera af dessa apparater för sig
åstadkommer, dessutom tillagt 5o procent, och
Den 11 October. 463
således ansett enkel Reelificutor nied mäskvär¬
mare öka den enkla pannans afverkning med
ij5 procent. På samina sätt hafva Utskotten
äfven ansett den dobbla Rectificatorn i förening
med mäskvärmare öka averkningen .ej blott
med i5o, utan med 200 procent. Det är
denna, utan någon för mig fattlig grund, till-
lagda förhöjningen af 5o procent, som jag tror
böra rättas, och derföre yrkar, alt Lill grund
för beskattningen må antagas, att den enkla
pannans af verknings-förmåga akes genom be¬
gagnande af enkel rectificator och rniiskvär-
niare med 1%5 procents och genom begag¬
nande af dubbel rectificator och tnäskvärma-
re med i5o. Med undantag af denna, som
mig synes, nödiga rättelse, tillstyrker jag bi¬
fall till ifrågavarande moment.
Prosten Astrand: Jag instämmer häruti,
och linner, att Utskotten här begått en in-
consequence. Efter hvad jag med säkerhet
vet, bidrager ej rectificatorn ensam att till 75
procent påskynda afverkningen. Den gamla
författningen antager 33 procent, hvilket tor¬
de vara något för litet; men man kan ej an¬
taga öfver 4° procent. Dessutom är det ej rätt,
att man tillagt 5o procent serskildt, när rec¬
tificator sammansättes med mäskvärmare.
Ståndet ansåg enkel rectificator och mäsk¬
värmare böra beräknas till 120 procent,
dubbel rectificator jemte mäskvärmare till 15o
procent bidraga till afverkningens skyndsamhet
och i samma proportion böra beskattas, hva¬
dan tariffen borde derefter rättas.
io punkten 5 mom. (sid. i5) bifölls.
464 Den 11 October.
Vid ii punkten i mom. (sid. i5) an¬
märkte
Prosten Astrand, att början borde sålun¬
da förändras: Att, då ägare, brukare eller
innehafvare af jord m. in.
Gillades, med den af Tit. Astrand före-
slagna förändring.
Vid ii punkten 2 mom. (s. i5) anförde
Prosten Astrand: Sedan H. Ståndet be¬
slutat, alt ingen egare af hemman under 3oo
R:drs värde får utöfva bränvinsbrännings-rät-
tighet, borde bär tydligen utsättas, att äfven
åboer å serskilda hemman och lägenheter inom
^ mils afstånd må kunna förena sig om ge¬
mensam bran vinsbränning.
Häruti instämde Tit. Laurenius och Mittag.
Doctor Elfström föreslog: inom i mils
afstånd.
Ståndet biföll denna punkt, med denna
förändring: Att då flere äboer å samma
hemman eller å serskilda hemman inom sam¬
ma byalag eller å serskilda hemman och lä¬
genheter inom 1 mils afstånd förena sig
m. m.
Häremot reserverade sig Doct. Elfström,
som ansåg nog: inom i mils afstånd.
Slutligen, i betraktande af vigten deraf,
att denna fråga snart blefve afgjord, på det
icke Riksdagsärenderna genom ett längre upp¬
skof i något Stånd måtte fördröjas, beslöt
Ståndet att vördsamt anhålla hos Höglofl. Rid-
derskapet och Adeln, att denna fråga med
det första måtte företagas till afgörande.
Contracts-
Den 11 October. 4^5
Contractsprosten J. J. Nibelius anförde:
Sedan det Högv. Ståndet nu antagit en Be¬
villning å bran vins-bränningen, som mång¬
dubbelt öfverstiger den förut stadgade, och
då, enär Yällofl. Borgare-Ståndet redan i det¬
ta hänseende fattat enahanda beslut, det är
all anledning att förmoda, att detta beslut
äfven blifver Rikets Höglofl. Ständers, beder
jag vördsamt att få fästa Tit. och Tit. upp¬
märksamhet på de förderfliga följder, som sko¬
la uppstå, om den gamla beskattnings-tariflen
å bränvins-bränningen skulle fortfara att un¬
der hela nästkommande år blifva gällande.
Den närmaste följden blifver troligen den,
alt, då den ännu gällande låga skatten skall
locka mängden af bränvins-brännare att for¬
cera sin bränning utöfver hvad den nu va¬
rande knappa tillgången på säd och potäter
medgifver, Kongl. Maj:t skall blifva nödsakad
att i början på nästa år utfärda ett bränvins-
brännings-förbud, hvarigenom Staten kommer
att gå i mistning af en påräknad, till Stats-
behofvens fyllande nödig, inkomst, och den
enskilde att underkastas ett för hans ekono¬
miska angelägenheter menligt tvång.
Den a:dra olyckliga, och säkert inträf¬
fande, följden blifver den, att, då ett brän-
vins-brännings-förbud, i händelse det utfär¬
das, ej kommer att sträcka sig längre än till
en eller annan månad af den egentliga brän-
nings-tiden, tillräcklig tid dock för bränvins-
fabrikanlerna skall blifva öfrig alt tillverka
ett vida större belopp, än som för året kan
Preste-St. Prot. 1834• Bandet XI. 3 O
466 Den u October.
consumeras, samt att, då en 5 å 6 dubbelt
högre beskattning det följande året förestår,
denna tid skall af bränvins-brännarne begag¬
nas på ett sådant sätt, särdeles om en gyn^
nande skörd nästa höst inträffar, att, innan
slutet af nästkommande år, tillgången på
bränvin skall vara långt större, än den nå¬
gonsin förut varit, och att således det nu fat¬
tade beslutet om den höga beskaltningen, i
stället för alt minska tillgången på bränvin
och motverka de af öfverflödet å denna vara
uppkommande förderfliga följder, skall till en
början hafva en alldeles motsatt effect.
I sammanhang härmed uppkommer slut¬
ligen den för Statens financer olyckliga följd,
att, när den nya beskattningen omsider med
år i836 tager sin början, de då inom landet
befintliga stora förråderne af bränvin, i för¬
ening med den då vidtagande bränvins-skat-
tens dryga belopp, skola verka derhän, att
sannolikt under år i836 högst få komma att
lill b ränvins-bränning anmäla sig, och att så¬
ledes den tillgång för Stats-behofvens fyllan¬
de, som för år i836 kan af bränvins-hevill-
ningen vara att påräkna, blifver högst obe-
tydlig.
För att förekomma dessa förderfliga följ¬
der, ville jag vördsamt föreslå, att det Högv,
Ståndet sjelf fattade, och inbjöd de öfriga
Stånden att instämma uti det beslut, dels
att så skydsamt som möjligt bringa beskatt¬
ningen å bränvins-bränningen till ett defini-
tift slut, dels att, så snart beskattningen vo¬
re afgjord, Rikets Ständer genast ingå till
Den 11 October.
467
Kongl. Majit med en underdånig skrifvelse,
hvari de anhålla, att en Kongl. Kungörelse
måtte skyndsamt utfärdas, som tillkännagif-
ver den af Ständerna fastställda beskattnin¬
gen å bran vins-bränningen, samt att tiden
derföre blifvit af Kongl. Majit i enlighet med
Ständernas önskan inskränkt till 6 månader
om året, äfvensom att i83o års förordning
rörande bränvins-bränningen skulle i allt öf¬
rigt komma att under nästa år blifva till
efterlefnad gällande. — Min tro är, att allt
detta kunde medhinnas, innan mantals-skrif-
ningarne laga sin början, som ej sker förrän
5 veckor härefter. Jag tror nemligen, att, ota
Ständerna hafva fullt allvare att skynda med
saken, frågan om beskattningen kunde vara
definitift afgjord inom aine veckor, och att
en vecka derefter vore tillräcklig till ärendets
föredragande och afgörande inför Koni. Majit,
då 2lne veckor sedan återstå, under hvilka
den Kongl. Kungörelsen hann att emanera
äfven lill de aflägsnaste orter af Riket. Här¬
igenom kunde den nya beskattningen å brän-
vins-bränningen redan med nästa år laga sin
början, och de af mig antydda förderfliga följ¬
derna af uppskofvet vore undanröjda. Jag
öfverlåter åt dem, som i Riksdags-ärendernes
behandling hafva- en större erfarenhet, att be¬
domina, om delta förslag är verkställbar^
Är det det icke, så kan jag endast beklaga
de olyckliga verkningar, som af sakens för¬
dröjda behandling nödvändigt skola upp¬
komma.
Prosten Astrand: Att medhinna alla for¬
maliteter, som beslutet angående bränvins-
468
Den 11 October.
frågan erfordrar, inom den af Tit. Nibelius
förmodade tid, är en absolut omöjlighet. Rid-
derskapet och Adeln torde ännu ett och an¬
nat plenum sysselsätta sig med Representa-
tions-frågan och icke så snart komma till det¬
ta Betänkande; men äfven om det afgöres
af detta Stånd i denna vecka, så följa jemk-
ningsförslag och voterings-propositioner, vote¬
ring i förstärkta Stats-Utskottet, underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t m. m.
H. H. Biskopen och V. Talmannen an¬
såg de omständigheter, hvarpå Tit. Nibelius
fäst H. Ståndets uppmärksamhet, vara gan¬
ska tänkvärda, men det framställda förslaget
icke kunna leda till någon påföljd.
Prosten Astrand yrkade, att Ståndet i
afseende på beräkningen af bränvins-bevill-
ningen icke skulle vara bundet af sitt nu fat¬
tade beslut, utan hafva öppen talan.
Doctor Grevillius anmärkte, att denna
calcul ej kunde vara för hög, då uträkningen
var gjord blott för 3 månader och konstap¬
paraternas beskattning icke var deruti intagen.
Ståndet ville om beräkningen af Brän-
vins-Bevillningen yttra sig, när beskattnings-
frågan blifvit definitivt afgjord.
Ståndet åtskildes kl. lio e. m.
In fidem
P. A. Sondén.
Den i3 Octoher.
Den 13 October.
Plenum kl. 10 f. ni.
§• I-
Juslerades Protocollet för cl. 6 och 7
dennes.
Contractsprosten Hallström anförde: Un¬
der öfverläggningarne i detta vigtiga ämne be¬
hagade en värd Ledamot egna mig den ser-
skilta uppmärksamhet, att till någon slags
granskning upptaga en i min reservation före¬
kommande sats, för att visa, huru ovigtig deri
framställde sig för ett sundt omdöme. Jag
besvarade icke då detta enskilta klander, för
att icke genom en främmande diatrib förlän¬
ga och störa den pågående discussionen. Nu
torde mig tillåtas, att i anledning deraf yttra
några ord.
Domprosten Holmström har velat finna
mig sakna skäl till det yttrande, att Justitias-
Ministers-Embetet blifvit enligt Utskottets ut¬
kast så sammansatt, att dess innehafvare blir
i sjelfva verket ingen ansvarig för sina åt¬
gärder. Mig rnedgafs visserligen, att på be-
rnälte, icke en gång af Konungamakten afsätt-
lige, Minister kan icke användas den 107 §.
R. F., i hvilken likväl, efter mitt förmenan¬
de, den egentligt constitutionella ansvarighets-
principen funnit sitt uttryck, och den jag
fördenskull erkänner mig hafva besynnerligen
afsett. Det torde ock medgifvas, att elen
opinions-yttring, hvilken vid hvarje Riksdag
skall afgifvas öfver Ilögste Domstolens Leda¬
47° Den i3 October.
möter, icke utan förvillelse och missbruk träf¬
far Justitiae-Ministern i denna dess egenskap,
utan endast så vida rörer honom med rätta,
som han derförutan är medlem af Högste
Domstolen och utöfvar Konungens domsrätt.
Härom är, såsom jag förmodar och tyckte
mig finna, ingen serdeles tvist oss emellan.
Det är egentligen från den 106 §. R. F. som
Domprosten härlederJustiliae-Ministerns af mig
betviflade ansvarighet, och i begreppet hvar¬
om jag alltså skall hysa en villomening. Ty¬
värr är jag ännu icke derifråii afvänd, utan
fortfar i samma heterodoxa öfvertygelse, att,
så länge Justitiae-Ministern innehar den dub¬
bla befattningen af ledamot så väl i Conseillen
som Högste Domstolen, kan svårligen denne
höge Embetsman ställas till ansvar inför nå¬
gon grundlagsenligen bildad Riks-rätl. R. F.
102 §. innehåller, alt den Riks-rätt, inför
hvilken Högste Domstolens Ledamöter kunna
tilltalas, skall bestå af Presidenterne i Svea
Hofrätt och Rikets Collegier samt fyra de
äldste Stats-Råd m. fl. 106 §. stadgar åter,
att då någon af Stats-Rådet ställes under till¬
tal af Juslitias-Ornbudsmannen, skall nyss om¬
nämnde Riks-rätt undergå den förändring, att
i stället för Stals-Råd, fyra de äldste Justi-
tice-Råd deruti taga säte. Tydligen har allt¬
så Lagen åsyftat, att ingen skall för embets-
fel dömas af sina närmaste Embets-Bröder
eller Colleger, och detta tyckes ej eller sak¬
na sin grund. Men nu är Justitiae-Ministern
Ledamot ej mindre af Högste Domstolen än
Conseillen, och just derföre låter sig svårligen
Den i3 October. 471
någon Riks-rätt öfver honom formera. Ännu
mera stegras dock denna svårighet, jag ville
tro nära lill omöjlighet, så snart Justitiaa-Mini-
stern blifver, efter hvad föreslaget är, Chef
för hela Juslitiaa-Departementet, hvarigenom
det vill synas mig, som kunde hvarken nå¬
gon ledamot af Högste Domstolen eller Hof-
Rätten vara behörig Domare öfver Ministerns
embetsåtgärder, med den påföljd, att hans
skiljande från Embetet eller bibehållande der¬
vid komme att af deras yttranden bero. —
Det är i grund häraf, som jag ansett och an¬
ser bemälte Minister icke ens efter 106 §.
blifva något ansvar underkastad för hvad han
gör eller låter. — Det ljus, som i många an¬
dra stycken tyder Grundlagen annorlunda, än
jag förmår, skall visserligen, jag tviflar ej der¬
på, här finna reda; men om i framtiden frå¬
ga kunde möjligen uppstå om en sådan til¬
lämpning af 106 §., är jag öfvertygad, att
Domprosten Holmström icke skulle vara bland
^de sista, att biträda min thes, och erkänna,
att, i brist på vederbörlig Riks-rätt, intet an¬
svar kan drabba Jusliliaa-Ministern för dess
embetsåtgärder, enär han tillika är Ledamot
af Högste Domstolen.
§• 2.
Emotlogs Hof-Canzleren m. m. Friherre
von Schulzenheimj, sorn aflemnade den i föl¬
jande §. omförmälda nåd. Skrifvelse, hvar¬
efter han, såsom vid ankomsten beledsagad,
afträd de.
472 Den i3 October.
§. 3.
Föredrogs Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer i anledning af en i Staden
Wenersborg inträffad eldsvåda; gifven den
8 Oct. t 834-
Remitterades till Slals-Utskottet.
§. 4.
Tillkännagaf II. H. Y. Talmannen, att
en lista vore upprättad lill subscription för
de brandskadade i Wenersborg, och att Stån¬
dets Notarie åtagit sig att emottaga och redo¬
visa de gåfvor, sorn Ståndets Ledamöter kun¬
de finna för godt att till dessa olyckliga
lemna.
Prosten Astrand_, som hade hört, att
Vällofl. Borgare-Ståndet beslutat, att ur sin
cassa meddela de brandskadade i Weners¬
borg något understöd, hemställde, om icke
Högv. Ståndet äfven kunde anslå till detta
ändamål något af sin Archiv-Cassa.
Detta bestriddes af Contractsprosten Nor¬
din j som ansåg Ståndet icke hafva rätt att
använda Archiv-cassan till hvad som helst.
Denna fråga lades på bordet.
§. 5.
Föredrogos och lades på bordet:
Lag- och Ekonomi-Utskottens Utlåtanden
N:o 18, öfver väckt motion, om tillägg
i Kongl. Kungörelsen den 25 Juni i83o, an¬
gående understöd af allmänna medel till ut¬
flyttningar, i följd af verkställde laga skiften;
Den i3 October. 47 3
*
N:o 19, i anledning af väckt fråga om
förklaring och tillägg i Kongl. Förordningen
den 20 Januari 1824, angående ändring eller
utrifning af vattenverk, som genom uppdäm¬
ning skada jord eiler hindra dess odling;
N:o 20, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nädiga Proposition, angående det vid sista
Riksdag framställde förslag till en ny stäng¬
sel-förordning.
§. 6.
Från Viillojl. Borgare-Ståndet hade P10-
tocolls-utdrag meddelade blifvit, hvilka upp¬
lästes och innehöllo, a 11 Coust itu tions- Utskot¬
tets Memorial N:o 87, med förslag lill ändring
af 22 § R. F. blifvit återremitterad, med föl¬
jande anmärkningar: 1:0 att i samma § skill¬
nad emellan ringare och vigtigare mål ej må
äga rum, utan bör ullryckas, att i alla mål,
som i Högsta Domstolen förekomma, minst,
Sex Ledamöter höra tillstädes vara och uti af¬
görande deltaga; 2:0 att Utskottet ej gjort afse¬
ende å den väckta motionen om målens hand¬
läggning hos Högsta Domstolen på två Divi¬
sioner; och 3:o att börds- och stånds-skillna-
den i Högsta Domstolens inrättning må upp¬
höra. Samma Utskotts Memorial N:o 3 g, rö¬
rande Utländnings naturalisation, återremitte¬
rades, med förklarande, att omförmälde förslag
bör ogillas. Memorialet N:o 35, angående
National-representation, återremitterades med
följande anmärkningar: 1 :o att Utskottet förbi¬
gått förbättringar uti Ridderskapets och Adelns
organisation, med afseende å den Grundlags-
474 Dne Oclober.
*
blist, att Ledamöterna kunna, genom ansvars-
fritt uteblifvamle fran Riksdag, densamma om¬
intetgöra, och 2:0 hvad i nedannämnde buf-
vudgrunder för en ny Nalional-representation
innefattas:
1:0 Att Ridderskapet och Adeln skall
inom sig utvälja ett visst antal Ledamöter, ej
utöfver hvad för hvart och ett af de 3:ne
ofrälse Stånden bestämmes, lika för hvarje;
efter hvilken likhets bestämmande valen af de
ofrälse Ståndens Representanter skall ske, så¬
som hitintills; 2:0 Att. dessa 4 Stånd skola
sammanträda under Riksdag på ett rum , samt
då, berättigade alt vara lika många af hvarje
Stånd, rösta per Capita, såsom nu tillgår i
Rikets Ständers Utskott. 3:o Alt sedan denna
Representation ifrån Kongl. Maj:t erhållit Ord¬
förande, skall inom hvarje Stånd utväljas en
fjerdedel af dess Ledamöter lill en pröfvande
Nämnd, med lika functioner, som Norrska
Grundlagen tillagt Norriges Lag-Ting; 4;o alL
till förkortande af arbets-methoden, hör hvar
och en som vill väcka motioner, göra det inom
Riks-Församlingen, sorn först eger att besluta,
om en väckt motion . förtjenar att upptagas;
5:o Att de, som upptagas, remitteras till ett
Utskott, som består af en Ledamot från hvarje
Stånd, med Ordförande från pröfvande Nämn¬
den; 6:0 att beskattningsfrågor afgöras såsom
hitintills; och 7:0 att alla beslut i öfrigt skola
underkastas pröfvande Nämndens afgörande,
hvilken äfven kan återremittera ärenden, men
icke dervid göra tillägg; i enlighet med hvilka
hufvudgrunder reglementariska föreskrifter bor¬
de upprättas.
Den i3 October. 4?5
Meranämnde Utskotts Memorial N:o 38,
med förslag till ett stadgande i 41 §• JL O.,
återremitterades, med förklarande, att samina
förslag må ogillas. Af Stcits-Utskottets följande
Utlåtanden och Memorial bifallit IN :o 265, an¬
gående ett anvisadt creditiv för regleringen af
Armeens Accord; N:o 271, angående disposi¬
tionen af öfverblifvande exemplar af Bihanget
till Riks-Ståndens Protocoll vid innevarande
Riksdag; N:o 9.57, om ersättning lill Krono¬
fogden Dahlgren; N:o 259, att Statistiska Ta¬
beller ej vidare må i tryck åtfölja Landshöf-
dingarnes Femårs-Berättelser och N:o 261,
i frågan om Jordeböckernas granskning; Lagdt
till Handlingarna: N:o 267, i anledning af
ålerremis å N:o 161; N:o 268, i anledning af
N:o 179; N:o 269, i anledning af N:o 227;
N:o 270, af N:o 248, och N:o 260, i anled¬
ning af N:o 201, om sökt skattemanna-rätt af
hemmanet Kefvinge; samt återremitterat N:o
272, om understöd af allmänna medel åt de
nödlidande Innevånarne i Bohusländska skär¬
gården.
Remitterat till Stats-Utskottet Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående medel för und¬
sättningar vid inträffande svårare missvext-år.
Remitterat till Lag-Utskottet Kongl. Maj:ls nå¬
diga Proposition, angående ändring i 5 Cap.
1 §. Missgernings-Balken. Lågt till Handlin¬
garna Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angåen¬
de hemmansegares på Gottland ränteljära, och
upphörande af Borgholms Garnizons Service¬
medel. Bifallit Bevillnings- samt Econotnie-
Utskottens Utlåtande N:o 5, endast med den
47^ Den i3 October.
förändring i c):de punkten, alt den directe be¬
stämda sex månaders bränvinsbrännings-liden
om året indelas i tvänne terminer, den första
från den i Januarii till och med den sista
April, och den andra ifrån den i November
lill och med den sista December. Afslagit
Bonde-Ståndets inbjudning till förening i det
af samma Stånd öfver nyssnämnde ämne fat¬
tade beslut. Af Bevillnings-Utskottets Utlå¬
tanden och Memorial bifallit N:o 3a, om ser¬
skild aflöning för den person, som under en
Canzlists sjukdoms-förfall, kommerj alt förrätta
lians tjenst; laggt lill Handlingarna: N:o 3o,
i anledning af Betänkandet N:o 21, angående
Post-Taxorna; N:o 31, i anledning af anmärk¬
ningar vid Betänkandet N:o 20, angående fort¬
farande lindring i Bevillningen för staden Borås;
samt N:o 5o, till Ridderskapet och Adeln, i
anledning af dess återremiss af Memorialet
N:o 24, rörande accis å Bränvin. Af Banco-
Utskottets följande Betänkanden och Memorial
bifallit N:o 4f)> angående controllerna för be¬
läning af Tackjern på Stockholms våg; N:o 5o,
dels om åtskilliga ändringar i Bankens Huf¬
vudbok, dels ock 0111 afskrifning af en summa,
io5,po4 R:dr 37 sk. som till och med 1S2J)
blifvit Tumba Bruk i förskott lemnad ; N:o5i,
om eftergift af öfverräntor för åtskillige lån
bos Banco-Diskonten och Låne-Contoren i Gö¬
theborg och Malmö; N:o 52, om beviljande
af en gralificalion åt Banco-Disconls-Verkels
Vaktmästare; och N:o 54> angående löneför¬
bättring åt Slerotyperings Föreståndaren, Mynt-
proberaren C. A. Broling; samt till llundiin-
Den i3 October. 477
garna lagt N:o 53, i anledning af återremisser
å Utskottets under N:ris 34, 35 och 36 afgif-
na Betänkanden.
Lades lill Handlingarna.
§• 7.
Föredrogs Bevillnings-Utskoltels d. 7 Oc¬
tober bordlagda Betänkande N:o 29, angående
Stora Sjölulls-bevillningen.
Prosten Åstrand: Raisonementet sid. 18
är öfverflödigt och uttrycken stå i strid med
hvarandra. Mycket gräl i Utskottet hade kun¬
nat sparas, om man öfverlemnat åt Kongl.
Maj:t hvad som är hans obestridliga rätt. Jag
åberopar för öfrigt min Reservation.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Det ärende,
som nu utgör föremål för det llögv. Ståndets
behandling, kan, i anseende till min person,
liknas vid en gammal bekant, som jag återser
efter någon tids frånvaro, mer eller mindre
förändrad af de intryck, tiden och omvexlande
skiften förmått göra å honom under hans van¬
dring. jag har vid så många olika tillfällen
haft till pligt att egna mig och den inskränk¬
tare förmåga jag kunnat hafva att använda, till
bearbetande af Tull-lagarne med hvad mera
dermed står i närmare sammanhang, alt jag i
sanning gerna skulle önska att befinna mig i
den ställning att kunna stillatigande endast
afhöra hvad andre, hvilka ega domsrätt, finna
för godt att i sisLa rummet derom besluta.
Men så länge ärendet ännu utgör föremål för
fortsatta öfverläggningar, hvilka jag har den
äran alt öfvervara, så åligger det mig att äf-
478 Den i3 Octo ber.
ven deltaga i dera, fast ock jag ej kunde an¬
nat än förnya och åberopa hvad jag vid så
mångå tillfällen tillförene haft att yttra.
Vi vete, att afgift igenom Tull åsyftar två
ändamål: det ena, att bereda inkomster för
Staten på ett sätt, som i hvad möjligt ej kän¬
nas tryckande för den betalande; och det an¬
dra, att utgöra ett medel att inhemsk näring
och konstflit ej må blottställas för striden med
industrien i andra länder, hvilka den, af hvad
orsak som hälst, ännu ej mäktar urhärda. Det
kan synas vid första påseende, som att, då
man kan göra sig redo för det ändamål man
har att söka och känner medlet för dess be¬
fordrande, man, för vinnandet af hvad man
hade att önska, ej behöfde mer än använda
detta medel igenom afgiftens bestämmande
efter välbehag. Det förhåller sig likväl icke
så, och erfarenheten vitsordar, att en så kal¬
lad Tull-Taxa eller Tull-Lag, verkande i hvad
möjligt till de följder dermed bör afses, är
och varit att anse i hvad land som helst som
ett den ekonomiska Lagstiftningens svåraste
problem att lösa. Och huru kan det vara
annorlunda? För att med hopp om fram¬
gång söka bearbela en Tull-Lag, under de
förhållanden, uti hvilka Nationerna och folken
stå till hvarandra i den närvarande tiden, er¬
fordras ej allenast fullkomlig kännedom af eget
land och alla de physiska och moraliska kraf¬
ter, som äro, eller möjligen kunna blifva verk¬
samma; — enahanda underrättelser få ej hel¬
ler saknas i afseende på de främmande län¬
der, med hvilka eget land, antingen redan
Den i3 October.
479
står eller bör önska alt framdeles komma i
förbindelser, som alstra eller belästa en öm¬
sesidigt lönande bandel. De många oell mång¬
faldiga enskilla intressen, hvilka dervid kun¬
na komma i fråga och alltid äro tillreds att
söka göra sig gällande, måste dervid ej få
afleda uppmärksamheten från hvad som må
anses lända till befordrande af det allmännas
högre gagn. Betraktas ärendet från denna
ståndpunkt, så visar sig snart, att någon sä¬
ker ledning för omdömet icke är att finna
uti den vigt, som vill läggas å de i allmän¬
het begagnade uttrycken af liberala och pro-
hibitiva Tull-systemer, höga eller låga tull-
afgifter. — Hvad som, betraktadt serskildt för
sig, må synas liberalt, kan i anseende till den
inflytelse det har på det allmännas fördel el¬
jer tredje mans rätt, innefatta motsatsen af
den benämning, hvarmed det vill betecknas.
En hög tullafgift efter zifferberäkningen kan
vara låg vid öfvervägande af de relativa för¬
hållanden, hvilka ega rum emellan de olika
länder, hvarifrån en med afgift belagd natur¬
eller konst-product, införes till ett annat
o. s. v. Jag vill hoppas, att jag, vid utöfnin-
gen af de allmänna värf mig varit anför¬
trodde, tillräckligen ådagalagt de grundsatser,
hvilka jag önskat kunna tillämpa vid åtgärder,
som kunnat hero af mitt tillgörande. Öppet
erkänner jag, att jag hör till de så kallade
liberala, under förbehåll likväl, att uttrycket
får innefatta det begrepp, jag för min del
dervid fäster. Liberalt i samhällslifvet kallar
jag allt hvad som länder till befrämjande af
48o Den i3 October.
samhällets ändamål, fastän dervid ej sällan
inträffar, att den enskilda viljan måste vara
underkastad tvånget af den allmänna, och en¬
skilda beräkningar på fördelar måste stå till¬
baka, så ofta de finnas vara i strid med det
helas högre gagn. Det är andan af en sådan
Liberalism , som jag önskade skulle röja sig
jemväl i Fäderneslandets Tull-författningar,
hälst desse äfven i mindre detailler ega stör¬
re inflytelse, än man ofta föreställer sig, på
enskilte medborgares rätt, deras ve eller väl,
och hela samhällets deraf beroende förkof¬
ran. — Förbud, Skyddstull,, fri täflan, tagne
för sig, blifva då loma ord, oin hvilka det ej
lönar mödan att tvista. De antyda endast
de medel Lagstiftaren kan och bör och må¬
ste använda, för att befrämja de ändamål han
vill söka och vinna. Man har så ofta talat
och svarat om allmän fri täflan med främ¬
mande länder på Industriens vidsträckta fält.
Men kan den täflan kallas fri, då man vid
ändan af en bana utsätter ett guldstycke och
uppmanar den som förlorat det ena benet
att springa i kapp med den fullfärdige för
att vinna bytet, eller fordrar, att den som
ej haft tid och tillfälle att förse sig med nö¬
dige vapen, skall inlåta sig i strid med den
vapenföre? Kan man med skäl yrka, att
konstproducter från främmande land skola
utan undantag få införas, då Lagarne i eget
land ännu ej tillåta en hvar af dess egne in¬
byggare, som det vill och det förmår, att
oförhindradt frambringa dylika slags producter,
än
Den i3 October. 4^1
än mindre att föra dem till de orter och
städer, hvarest han kunde finna köpare? o. s. v.
Man yrkar idkeligen på exempel i andra län¬
der; men man vill ej erinra sig, att Sverige
är ett land för sig, der ej allt kan ske och
göras hvad som sker i annat land. Man vill
glömma, alt det fria England just är det land,
som strängast utestängt främmande lands
Industriprodukter ända till 1826, då fri täf¬
lan i den delen der erkändes af skäl — mär¬
kom det — att Industrien då ansågs så högt
uppdrifven och fullkomnad derstädes, att nå¬
gon täflan i främmande land ej mer kunde
befaras, och att, om den nya grundsatsen kun¬
de antagas till efterföljd i andra länder, Eng¬
land igenom sin införda så kallade liheralite
skulle bereda sig tillfälle att med sina indu¬
stri-produkter kunna öfversvämma hela den
kända verlden. Dessutom finnas ännu pro¬
dukter, hvilka i England äro belagde med
en afgift af 400 procent af deras värde i pro-
ductionsorten.
Man åberopar idkeligen erfarenheten, en¬
ligt hvilken de inhemska näringarne skola be¬
finna sig stationära, emedan de, i saknad af
tvånget genom utländsk täflau, ej haft behof
att gå framåt. Den som vill taga närmare
kännedom orri innehållet af de i flere afseen-
den upplysande tabeller, som Högloft. Ut¬
skottet så förtjenstfull låtit foga vid sitt be¬
tänkande, skall finna förhållandet härmed va¬
ra något helt annat. Så visar t. ex. Tabel¬
len N:o 4, att, då värdet af klädesproduction
Presle-St. Prot. l83/f- Bandet XI. 31
482 Den i3 October.
år 1828 utgjorde 2,027,595, och importen af
ull uppgick till 2,219,859, så uppgick samma
värde år 1882 till 3,018,067 R:dr och ull¬
importen till j,i52,555 R:dr. Den inhemska
årliga producten har således under 5 år ökat
sig, så att den ior sista året utgjorde 5o
proc., eller 1,000,000 R:dr mer än 1828,
hvartill den ökade produkten af ull lernnat. er¬
forderligt råämne. Hvad qvalitelen af Svenskt
kläde angår, sa tål det jemförelsen med hvil¬
ket annat lands som helst. Ej utan anled¬
ning kunde någon fråga, hvaraf det kommer
sig, att så ringa uppmärksamhet synes vara
fästad på ett resultat, sorn redan tillskyndat
fäderneslandet ej obetydlig förkofran, och an¬
tyder hvad mera i den delen kan vara att
hoppas och förvänta i en ej aflägsen framtid.
Tabellen N:o 6 upplyser det tänkvärda för¬
hållande, att, då importen år 1828 utgjorde
af bomull 4°5>5oo U., och den af bomulls¬
garn 5o4,638 U., samt hvita väfnader i bom¬
ull 99,738 alu.; så uppgick år 1882 impor¬
ten af bomull till 831,4»8, den af bomulls¬
garn till 1,114,908 ft. och hvita väfnader lill
548,353 alnar, oberäknadt hvad som kunnat
produceras genom den vigtiga husslöjden, hvil¬
ken, enligt hvad som måste vara bekant, för
en hvar, som derå velat fästa den ringaste
uppmärksamhet, jemväl gjort högst betydande
framsteg. Bomull och bomullsgarn äro råäm¬
nen, hvilka ej consumeras till annat, än för¬
ädling igenom väfnads-industri, och säkrare
vittnesbörd om förkofran i denna industri¬
gren kan ej åberopas, än den i ögonen fal¬
Den i3 October. /\8'5
lande stora skillnad emellan importen af det
dertill erforderliga råämnet. Tabellen N:o 3
ger vid banden, att värdet af Porcellains-fa-
brikation, hvilken till qvantité och qvalité
före år 1828 var ganska obetydlig, utgjorde
Ar i832 i värde 179,866 R:dr. Allmänt kändt
borde ock vara, hvilka i ögonen fallande fram¬
steg denna industri-gren gjort i anseende till
qvaliteten, och hvilka högst betydliga omkost¬
nader, uppgående till flere 100,000 R:dr,
som blifvit under de sednast förflulne åren
nedlagde till fullkomnande af denna fabrika¬
tion, lill hvars utbildande efter vetenskaper¬
nas och konstens anvisningar, idkarne användt
de mest berömvärda ansträngningar. Det
samma kan sägas om ännu flere andra före¬
mål för den Svenska industrien, såsom pap¬
per, glas, läder, gjuterier, siden väfnader 0. s. v.,
allt med anledning af de Tabeller Höglofl.
Utskottet meddelt lill omdömets vägledning.
Om detta i sanning fördelaktiga förhållande
utvecklat sig under den beståndande Lagstift¬
ningen, så frågas, hvilka skäl man har alt för¬
kasta den, och om icke varsamheten bjuder,
alt hellre söka fortgå å den redan pröfvade
banan, endast med uppmärksamheten fästad
å sådane modificalioner, lill hvilka tillfälliga
mellankomrnande omständigheter kunna gifva
anledningar, än att af nyhetsbegär låta hän¬
föra sig lill experimenter, på hvilka mer el¬
ler mindre kan förloras af det goda man re¬
dan eger och är i tillfälle att kunna än ytter¬
ligare förkofra med säkra, fast långsamma
steg. Dessa åsigter finnér jag för min del
484 Den i3 October.
halva legat lill grund för det af Höglofi. Ut¬
skottet fulländade arbetet, betraktadt i sin
helhet. Då jag får äran förklara, att jag för
min del instämmer i dem, har jag ock an-
tydt, att jag ej kan annat än godkänna de
derifrån härledda allmänna grundsatser, hvil¬
ka Höglofi. Utskottet stadgat för sig, alt föl¬
jas vid uppgörande af den egentliga taxan.
Vid i mom. deraf ville jag endast hafva äran
anmärka, att uti ordställningen på 4 raden: —
”Utom i de fall Rikets Ständer uttrycka en
motsatt önskan’' —• torde ligga någon irring,
emedan ordalydelsen är i strid med den uti
hela momentet antydda meningen. — En an¬
nan anmärkning tillåter jag mig äfven aLt un¬
derställa det Högvördiga Ståndet i anledning
af 12 mom. Den önskning uttryckes deri,
att Kongl. Maj:t må, till befordrande af Sven¬
ska handeln, utverka en förmonlig reciproci¬
tet med utländska makter, och för sådant
ändamål nedsätta tullen. Men för vinnande
af det önskade ändamålet gifves ännu ett an¬
nat medel, som understundom begagnas i
främmande länder, nemligen att å en eller
annan artikel, som är af vigt för ett annat
land, höja tullen, eller blott hota dermed,
för att förmå dess styrelse, att lossa mer eller
mindre af de band, hvarmed den Svenska
handeln der vill fjettras. Så kunde det t. ex.
lyckas att förmå Frankrike att nedsätta de
tryckande afgifter, med hvilka importen af
Svenskt jern der belastas, i fall att Styrelsen
derstädes erfor eller befarade, att exporten
derifrån af viner, siden, eller andra till Sve¬
Den i3 October. 4^5
lige afgående producter, försvårades genom
höjda afgifter o. s. v. Man invänder, alt
Svenska folkets rätt att sjelf beskatta sig vore
derigenom gjord om intet. Men ömtåligheten
i denna del synes vara för långt utsträckt,
då det i alla fall tillkommer, och för all¬
mänt gagn måste tillkomma Kongl. Majit, att
afsluta tractater, utfärda efter omständigheter¬
na förbud mot all införsel af utländska pro¬
dukter eller nedsätta den tull, som å dem
blifvit bestämd; hvaraf i alla fall följer och
måste följa, att beskattningen, i hvad angår
tull, ej kan i allo blifva orubblig. Här in¬
träffar, hvad som måste erkännas vid så mån¬
ga tillfällen, att någon allmän regel sällan
kan antagas uLan undantag. Princip-vidrigt
mäste det vara, att Kongl. Majit väl kan ige¬
nom tractater och förbud i allo upphäfva
verkan af beräkningarne igenom tullbeskatt¬
ningen, utan att tillåta sig, hvad mindre är,
nemligen alt genom tullförhöjning i bestämda
fall kunna bereda åt landet sådane fördelar,
som i öfrigt vore att önska. Varom upprig-
tige. Någon annan förklarings-grund för den¬
na princip-vidrighet är svårligen att finna,
än den som har sin rot i ett visst misstro¬
ende, alltid hinderligt för goda sakers fram¬
gång och dertill ändamålslöst i det fall, hvar¬
om här är fråga.
Hvad angar Högloft. Utskottets tillämp¬
ning på den egentliga Tull-taxan af de förut
godkända, allmänna grunderna, så må det ej
synas oväntadt, att skil jäktige meningar kun¬
na uppstå i frågor, hvilka många och mång-
486 Den i3 October.
falldige till sin natur, äfven inverka på mång-
falldige enskilte intressen. Det synes mig,
som vore de anmärkningar, hvilka kunna
vara att göra mot Höglo fl. Utskottets förslag
i detaljerna af mindre vigt i de flesta fall,
i synnerhet som, enligt de godkända allmänna
grunderna, det i yttersta rummet är öfver-
lemnadt till Kongl. Maj:t, att efter omstän¬
digheternas kraf kunna jemka hvad som kan
och bör jemkas, och hvarvid, såsom jag hop¬
pas och älskar att tro, Rikets Ständers önsk¬
ningar ej kunna eller komma att sättas å si¬
do, i allt hvad som må i verkställigheten
finnas ledande till det önskade gemensamma
målet, befordrande af enskilt fördel i för¬
ening med allmänt gagn. Misstag äro oskilj-
aktige från menskligheten. De röja sig stun¬
dom i folkviljan, stundom ock i Styrelsens
åtgärder. Renhet i afsigter må gälla för hvad
de böra, i fråga om möjliga brister hos båda.
Vidkommande slutligen sättet, på hvilket
Tull-taxan må kunna i aila sina detaljer un¬
dergå speciell granskning i det liögv. Stån¬
det, så vill det synas, som, i läll alla före¬
mål efter alfabetisk ordning skulle afhandlas,
under förutsättning, att alia de skäl finge åbe¬
ropas, hvilka kunde vara att anföra, hvarföre
en eller annan skilling eller runstycke borde
fråntagas eller ökas i tull på anis, bresilja,
fenkol, peppar, russin o. s. v., så skulle en
tid af flere månader dertill erfordras. Jag
tillåter mig derföre vördsamt hemställa, om
icke det må vara lämpligare, att vid Taxans
uppläsande, anraärkningarne af en hvar, som
Den i3 Octo ber.
dertill anser sig befogad, må inskränkas lill
ämnen af högre vigt och i fall, då fråga kun¬
de uppstå, huruvida de godkände grundsat¬
serna blifvit fullt iakttagne vid tillämpningen,
hvilken dock utgör den svåra konst, som, en¬
dast inlärd igenom erfarenheten, är den säk¬
raste ledaren vid valet af medlen, till vin¬
nande af det mål, som grundsatsernas vän¬
ner förespegla. Efter att hafva sålunda öp¬
pet erkänt, att jag för min del anser Högloll.
Utskottets förslag till Tulltaxa vara i allmän¬
het lämpadt efter de förhållanden, på hvilka
uppmärksamheten rätteligen bordt fästas, så
återstår för mig ej annat än att utbedja mig,
ali under den speciella granskningen af de¬
taljerna, få i ett eller annat fall underställa
det Högv. Ståndets närmare bedömmande,
hvad mig synes dervid kunna vara att erinra.
Häruti instämde Tit. Östberg, J. J. Ni¬
belius j Mittag, Bexell, Nordin.
Conlraclsprosten Hallbeck: Jag åberopar
min reservation, hvilken äfven visar, att jag
hör till de liberala och anser förbud icke kun¬
na bidraga till det vigtiga ändamålet, närin¬
garnas och slöjdernas förkofran, men väl med¬
föra lurendrejeri, tullförsnillning och demo¬
ralisation. Rikets Ständer böra ej föreslå för¬
bud, utan det bör i underdånighet öfverlem-
nas åt Kongl. Majit att, såsom undantag, på¬
lägga förbud, om något sådant förhållande
uppstår, som för allmänt väl skulle dem på¬
kalla. I det fallet blifva de blott temporära,
men om R. Ständer skulle kunna besluta der¬
om, blefvc de permanenta, åtminstone från
488 Den i3 October.
Riksdag till Riksdag. Sådana förslag A Stän¬
dernas sida äro dock utan andamål, då Kongl.
Maj:t i alla fall har rätt att afgöra dylika
frågor.
Hvad åter angår de åsigter i allmänhet,
hvilka i Utskottet gjort sig gällande, har
Stals-Rådet Poppius utvecklat dem, och jag
har med fägnad erfarit, atL Stats-Rådet fun¬
nit dem i hufvudsaken öfverensstämmande
med sina egna. Jag är af samma tanka, som
Stats-Rådet, att Högv. Ståndet gjorde bäst,
om det nu blott discnteraue principerna och
sparade sina anmärkningar öfver Taxan, tills
Betänkandet andra gången förekommer. Stats-
Rådet har yttrat, att en fullständig discus-
sion öfver detaljerna skulle fordra en tid af
2 h 3 månader. Visst är, att det skulle leda
till mycken vidlyftighet, om hvarje artikel
serskildt skulle discuteras. I Utskottet bar
man ofta vid en enda artikel haft så mycket
besvär, som vid ett belt Betänkande af något
annat Utskott. Delta torde ursäkta Utskot¬
tets ofta öfverklagade dröjsmål. Jag förnyar
min anhållan, att detta Betänkande nu måt¬
te behandlas enligt Stats-Rådet Poppii för¬
slag, hvilket äfven lärer skett vid förra Riks¬
dagen i Borgare-Ståndet, der Sjölulls-Betän-
kandet endast till grundsatserna discuterades
första gången, men det öfriga lemnades till
dess återremissen blifvit besvarad.
H. II. Biskopen och V. Talmannen;
Borgare-Ståndets behandlingssätt vid förra Riks¬
dagen föranledde, att man måste votera i
Förstärkt Stats-Ulskott om de flesta detaljer.
Den i3 Octobcr.
489
Det rätta synes mig vara, alt först discutera
sjelfva grundfrågorna och sedermera gå till
detaljerna, med rättighet för hvar och en,
sorn finner sig föranledd att göra någon an¬
märkning, att tlensamma framställa.
Doctor Grevillius: Jag har deltagit i Til.
Hallbecks reservation, hvilken jag nu åbero¬
par. Jag fortfar i samma tanke, som jag länge
hyst och uttalat, och önskar, att frihet i in¬
försel må vara den allmänna principen, men,
då det ej är nyttigt att på en gång lossa alla
band, att Kongl. Maj:t i serskilda fall må be¬
stämma, hvilka artiklar må med förbud be¬
läggas.
Prosten Ödmann: Jag hemställer, om
discussionen skall vidröra endast hufvudgrun-
derna, utan tillämpning på taxan, eller om
grunderna i sammanhang med taxan på en
gångskola tagas under ompröfning. Emot Tit.
Hallbeck måste jag förklara, att jag anser en
discussion nödig i afseende på vissa artiklar,
särdeles öfverflöds-artiklar.
Contracts-Prosten Hallbeck hemställde,
örn man ej först borde taga i öfvervägande
principerna, utan att sammanbinda dem med
taxan, och sedermera, vid genomgåendet af
taxan, se på grunderna.
H. H. Biskopen och V. Talmannen för¬
klarade, att, enligt hvad han förut yttrat, först
sjelfva grundfrågorna skulle föredragas, hvar¬
efter det stöde livar och en öppet att göra
anmärkningar vid detaljerna.
Vid 1 punkten sid. 19 anförde
Prosten Åstrand: Jag vill fråga, om detta
är väl redigeradt. Det är cn motsägelse, att
Den 13 October.
Ständerna erkänna Konungens rätt i afseende
på förbuds utfärdande och upphäfvande in. m.,
men Ständerna föreslå, att en allmän frihet
må förunnas, utom i de fall, der R. St. ut¬
trycka en motsatt önskan. Det borde hellre
lyda så: Att, med erkännande af Konungens
rätt m. m. Rikets Ständer må uttrycka sin
önskan j att förbud för vissa varor bibehål¬
las. I enlighet med min reservation ville jag
dock helst,, att R. St. i detta fall icke uttryckte
någon önskan.
Häruti instämde Tit. Hallström.
Stats-Rådet m. m. Poppius föreslog: Ri¬
kets Ständer är o förvissade derom . att Kongl.
Maj:t fäster Nådigt afseende på R. St:s ön¬
skan , sä vidt omständigheterna medgifva.
Prosten Astrand: Sorn grundsats har jag
intet deremot; men vi böra ej ens uttrycka
någon önskan, att den eller den varan må blifva
förbuden. Manga stridiga önskningar skulle då
låta böra sig inom Representationen; ovisst,
om alla vore välbetänkta. Bäst är derföre att
belt och hållet öfverlemna den saken åt Kongl.
Maj:t. Alldeles öfverflödigt och måhända min¬
dre lämpligt vore del alt frambära inför thro¬
nell en önskan, att Kongl. Maj:t ville afse Ri¬
kets bästa.
Doctor Grevillius instämde i anmärknin¬
gen mot redactionen af denna punkt, och trod¬
de, att de uttryck, som i detta fall af Bevill-
nings-Utskollet vid förra Riksdagen nyttjades,
kunde i stället begagnas.
Lector Bergqvist: När den meningen
gjort sig gällande inom Utskottet, att man i
Den i-3 October. 49'
allmänhet önskade frihet i handeln, men lik¬
väl trodde en och annan artikel höra förbju¬
das; borde iletta på något sätt uttryckas. Den
motsägelse, som ligger i uttrycket, synes dock
kunna förklaras, och i den oiediga redactionen
finnes dock den meningen, att, om det vore
i Ständernas egen magt, gjorde de så och så.
Jag ser ej något ondi deri.
Häruti instämde Tit. Hylander.
2 och 3 punkterna, sid. ip, Jemnades
ulan anmärkning.
Vid 4 punkten sid. ip yttrade
Prosten Ödmann: Jag önskar, att 4 och
5 punkterna sattes i närmare sammanhang och
tydligare bestämdes, än här skett. Nu för¬
håller det sig beklagligen så, att ålskillige främ¬
mande naturproducter öfvermått, från att vara
öfverflöd, lill behof: t. ex. socker och caffe.
Jag ville föra deni till öfverflöds-artiklar, men
fruktar, att man genom samtycke lill 4 punk¬
ten kunde lägga band på sig.
Häruti instämde Til. Öhrnberg.
Prosten Astrand: Det behöfver man ej
frukta, om man går lill detaljerna.
5, 6 och 7 punkterna sid. ig lemnades
ulan anmärkning.
Vid 8 punkten sid. 20 anförde Prosten
Ödmann: Om det hos Nationer, hvilka re¬
dan tillegnat sig en högre industri och bragt
näringarne till det högsta flor, är antaget så¬
som en Stats-maxime att genom Export-pras-
miev uppmuntra de inhemska näringarne och
bereda öfvervigt i utländska handeln, så borde
väl Sverige, som ännu har så mycket att göra
4<)2
Ven i3 October.
och önska i denna väg, följa samma exempel.
England liar långt före detta etablerat sina
bounties och sin drawback; men Sverige bi¬
behåller ännu sin export-tull på jern och träd¬
varor, ehuru denna enda export af något
värde och inflytelse på vår utrikes bandel re¬
dan nedlryckes genom fallna priser vid världs¬
marknaden. Man invänder, att dessa tullme¬
del äro oss oumbärliga för Statsutgifterna. Jag
känner Stals-cassans utblottade tillstånd oell
erkänner dess behof; men vet ock, alt dessa
behof kunde fullt ut och derutöfver fyllas ge¬
nom en lämplig och lätt skeende ökning af
import-tullen. Man invänder, att Bergverken
äro lågt beskattade och gerna kunna bära den¬
na extra beskattning. Jag erkänner ej detta i
allmänhet taget. Man bör nemligen göra skill¬
nad emellan de sjelfständig» Bruks-verken,
som ega egna malmer, eget tackjern, tillräck¬
lig skog, full vattendrift, m. m. och dem,
som sakna flere af dessa fördelar och nu med
yttersta möda kunna hålla sig uppe. Dessa
sednare behöfva otvifvelaktigt lindring i sina
umgälder, om man icke skall se dem snart
nog gå under. En serskild anledning till be¬
fordrande och lättande af exporten, af Högsta
vigt för vårt lands financer, är ock den nyss
började silfver-utvexlingen, som otvifvelaktigt
skall i längden tömma Bankens hvalf, om icke
man bemödar sig att genom handelns och nä-
ringarnes skyddande öppna nya kanaler för de
ädla metallernas återflytande till vår nord.
Häruti instämde Tit. Östberg> Laureni¬
us j Björkman.
Den 13 October. 49^
Conlractsprosten Hallbeck: Eli dylikt
raisonement har förekommit i Utskottet, mea
man trodde, alt ej alltför stora saltus borde
göras, utan förändringar ske småningom. Vid
liera export-artiklar har dock tullen blifvit
borttagen eller minskad.
Doctor Elfström instämde häruti, och an¬
såg ej rådligt att på en gång borttaga ali ex¬
port-tull. Alla råämnen borde beläggas med
lag tull, när ej hinder vore för exporten, men
alla produkter af konstflit borde få tullfritt ut¬
föras. Dessa Utskottets grundsatser kunde Doc-
torn för sin del intet annat än godkänna.
Prosten Astrand: I principen öfverens-
stämmer jag med Tit. Ödmann_, men i be¬
traktande af omständigheternas tvång, måste
jag yrka, att man ej för lågt nedsätter tullin¬
komsterna. Jernet t. ex. ger en inkomst af
233,ooo R:dr; vi kunna ej nu undvara , den.
Prosten Ödmann: Skillnaden emellan rå¬
ämne och konstproduct är icke alltid så gif¬
ven. En product kan vara förädlad, i afse¬
ende på sitt råämne, och dock sjelf vara ett
råämne för en ytterligare förädling. Således
kan jag väl gilla Utskottets åsigt, om malmen
anses för råämne; men icke, om jernstången
så betraktas.
Stats-Rådet in. m. Poppius: Detta ämne
har varit mycket ventileradt i Comiteen. Til¬
lämpningen är, såsom jag sagt, svår öfverallt,
om ock principerna äro lätta att linna. Sant
är, att man i allmänhet ej bör försvåra expor¬
ten af inhemska alster; men i tillämpningen
är det väl klokast, om ett råämne, äfven med
494 Den i3 October.
hög tull, ändå går ut, ätt man tager hvad
man kan lå; går det icke ut, Får man ge ef¬
ter. Vårt jern måste alltid af ulläiidningen
köpas. Tar man hort tullen för jernet, så
faller det ännu mer i pris för utländningen,
och vi få ingen tull.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: Till
hvad Stats-Rådet Poppius yttrat, har jag in¬
tet att tillägga. En nedsättning i tullen vore
en skänk åt utländningen. Det enda skälet
synes tillräckligt att ej neka principen. Att
producenten betalar en skatt af producerad
vara, är ej orätt, då consumenten betalar för
cönsumerad. Jag instämmer i Utskottets grund¬
sats, som ej bör alldeles förkastas.
Prosten Ödmann: Helt annat är det att
bereda Staten vinst genom tull och att upp¬
muntra konstfliten inom landet. Svenska jer¬
net är för utländningen oumbärligt blott till
vissa arbeten, t. ex. till stål, och dertill be¬
gagnas egentligen blott en viss sort, Danne-
rnora-jernet. För öfrigt söker man i England
allt mer och mer alt genom förädling af sitt
eget jern göra vårt umbärligt. Långt ifrån att
betunga producenten med tull-afgifter, bör man
lätta utvägen för honom att utföra sin vara.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Det är ej
blott Dannemorn-jernet, utan äfven andra sorter
af det Svenska jernat, som af utländningen
värderas och begagnas. Man kan lätt döm ma,
huru Svenska jernet anses, om man jemför
dess pris med det Engelska. När Dannemora-
jernet kostar 5o R:dr per Skäf, betalas för
annat Svenskt jern några och 20 R:dr, men
Den i3 Oclober. 49 ^
för det Engelska endast 8 R:dr. Så är för¬
hållandet håde i England och Tysklund.
Lector Bergqvist: I afseende på prin¬
cipen, vore det lika mycket, om Brukspatro¬
nerna betalade tull eller bevillning. Men ef-
terskänkes tullen, utan en motsvarande bevill¬
ning, så gjorde man åt Brukspatronerna en
skänk, som den öfriga delen af nationen finge
beslå.
Doctor Bjorkman: Jag instämmer med
Tit. Ödmann och tillägger Eloi t den anmärk¬
ning, alt Comiteens åsigler, hvilka Utskottet
gillat, endast uppkommit af consideration för
Stats-inkomsterna.
Conlractsprosten Hallström: Jag åter an¬
ser det vara en ganska rigtig Stals-econotnisk
grundsats, att ulförseltull lägges på olla råäm¬
nen, ty annars befrämjas icke våra egna in¬
rättningar till deras förädling;
Häruti instämde Tit. Grevillius.
Doctor Björkman: Hvad jag anförde, är
hämtadt af Comiteens egna ord (se Betänkan¬
det sid. 6). På dessa ville jag tro, att Ut¬
skottet grundat sina principer. Om export¬
tullen toges bort, kunde bristen fyllas genom
ökad import-tull.
Contractsprosten Hallbeck: Att Utskottet
endast afsett Stats-inkomsterna, måste jag be¬
strida. Jag vädjar i det fallet lill förslaget,
som ådagalägger, att Utskottet äfven afsett in¬
dustriens uppmuntran.
Vid 9 punkten sid. 20 anmärkte
Prosten Ödmann: Månne man ej kunde
utesluta de orden: mot den lägsta möjliga
4<)«
Den i3 October.
Häruti instämde Tit. Björkman.
10 punkten lemnades utan anmärkning.
Vid i i punkten sid. 20 anmärkte
Professorn Doctor Moren, att, i stället
för Banco-Sedlar, borde heta: i den mynt-
enhet, sorn Kongl. Majit bestämmer.
Prosten Astrand ansåg för det närvaran¬
de tullen icke kunna bestämmas annorlunda
än i Banco-Sedlar.
Biskopen m. ni. Doctor Hedre'n föreslog:
1 Rikets gångbara mynt.
Vid 12 punkten sid. 20 anförde
Siats-Rådet m. m. Poppius: Jag hemstäl¬
ler, huruvida här finnes uttryckt allt hvad
som behöfves. Med erkännande, att det på
Kongl. Maj:t endast ankommer, alt, i afseende
på utländska magter, bereda en för Svenska
handeln förmånlig reciprocitet, har Utskottet
tillstyrkt, att R. St. må öfverlåta till Kongl.
Maj:t rättigheten att minska eller nedsätta den
i Tullbevillnings-taxan utsatta tull. Jag vill
upplysningsvis anföra ett exempel. I Frank¬
rike är Svenska jernet belagdt med en ofant¬
lig tull, sorn nära gränsar till förhud, hva¬
dan detsamma i sednare åren der vunnit obe¬
tydlig afsättning. Nu kunde möjligen vid en
blifvande underhandling komma i fråga, att,
om Frankrike nedsatte tullen på Svenska jer¬
net, skulle äfven tullen på någon ifrån Frank¬
rike kommande vara t. ex. vin, i Sverige
nedsättas. Detta kunde Kongl. Maj:t göra,
enligt Utskottets förslag. Men nu funnes äf¬
ven en annan utväg att bereda reciprociteten
emel-
Den i3 October.
emellan de bägge nationerna: att nemligen
Kongl. Maj:t hotade med en betydlig förhöj¬
ning af tullen för Franska viner, om icke
tullen för Svenska jernet i Frankrike nedsät-
tes. Men detta kan Kongl. Maj:t, enligt Ut¬
skottets förslag, icke göra. Kongl. Maj:t kan
förbjuda de Franska vinerna helt och hållet;
men en hotelse derom eller ett verkligt för¬
bud skulle troligen hafva ingen påföljd, eme¬
dan det snart nog måste åter upphäfvas. Jag
hemställer derföre, om det ej vore nyttigt,
att Kongl. Maj:t, för att bereda en för Sven¬
ska handeln förmånlig reciprocitet, hade magt
att både nedsätta och uppsätta den i Tull-
bevillnings-taxan utsatta tull.
Häruti instämde Tit. Faxe, Grubbe,
Elfström , Roseen.
Lector Bergqvist: Om denna fråga har
varit en vidlöftig öfverläggning i Utskottet,
och Herr Hohenhausen har derom yttrat sig
i sin reservation; men Utskottet vågade ej
antaga detta förslag, emedan all bestämning
af tullen då skulle vara osäker.
Domprosten Doctor Heurlin: Jag ville
gerna medgifva, att hvad Tit. Poppius före¬
slagit, vore nyttigt; men det synes strida
emot Ständernas rätt att beskatta sig sjelfva.
Jag ville likväl, för det fall Herr Stats-Rådet
omnämnt, medgifva Kongl. Maj:t rätt att upp¬
sätta tullen, med förbehåll, att den finge hö¬
jas endast på öfverflödsvaror.
Häruti instämde flere af Ståndet.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Hela knu¬
ten består i ett misstroende; men här stå ej
P reste-St. Prat. iS 34- Bandet XI. 32
4g8 Den i3 October.
ändamål och medel väl tillsammans. Rikets
Ständer böra beskatta sig sjelfva, stiger man;
det är ganska rätt; men då Kongl. Maj:t får
förbjuda en vara, bar man gått ifrån prin¬
cipen.
Contractsproslen J. J. Nibelius: Den
egentliga betänkligheten hos Utskottet föror¬
sakades, såsom Tit. Heurlin antydt, af 60 §.
R. F.
Prosten Astrand: Denna §. gör intet bin¬
der. Der beter: ”Ej må några allmänna afgif-
ter, af hvad namn och beskaffenhet som helst,
utan Riksens Ständers samtycke kunna för¬
höjas;” men Riksens Ständer kunna samtycka^ i
vissa fall och på vissa villkor. Jag instämmer
med Tit. Poppius, att den saken ej är con-
seqvent genomförd i vårt beskattnings-sätt.
Vid Utskottets förslag (sid. 20) anförde
Doctor Lindahl: sid. 20 yttrar sig
Högloll. Bevillnings-Utskottet sålunda: Då
likväl leder till förökande af Statens
inkomster genom indirect beskattning ; sä har
Utskottet trott sig böra anhålla, att
Officerare och Manskap m. m. Jag fruktar, alt
Högloll. Utskottet i denna del misstagit sig,
och icke träffat det rätta. Det är sannt, att
en betydlig tillökning i tull-inkomsterna, år
1831, vanns genom kust-bevakningen, gjord
af Kronans folk och fartyg: men egentliga
och förnämsta orsaken dertill var en tillfäl¬
lig omständighet, choleran; i anseende hvar¬
till kust-bevakarne vid strängt ansvar voro
ålagde att iakttaga den nogaste uppmärksam¬
het, och alt till quarantaines-platser anvisa
Den i3 October. 4ö9
sjöfarande, som naturligtvis ej heller då vå¬
gade medföra olofliga och förbudna varor:
men om berörde tillfällighet icke egt runi;
så frugtar jag, att kustbevakningen föga mot¬
svarat ändamålet, emedan Flottans OlFicerare
säkert anse det sig icke värdigt att agera
Tull-Fiskaler. Denna frugtan är föranledd,
och, såsom jag tror, bestyrkt af erfarenheten.
År 1818 utrustades, förmodligen till följd af
Riksens Ständers beslut, Kronans fartyg till
kustbevakning: men på hela sommaren gjordes
uppbringniug af blott ett enda farlyg, som
seglade så nära inpå ett kustbevaknings-fartyg,
att det omöjligen kunde släppas; och så för¬
modar jag, alt det äfven hädanefter torde
komma att gå. Jag tror deremot, att ända¬
målet bäst och med minsta kostnad skulle
vinnas, om tjenliga tull-jagter, äfven beväp¬
nade, till kust-bevakning utrustades, beman¬
nade med skickliga copvardie-sjömän, och för¬
de af sådana der Reinhardtar, som bäst för¬
stå saken. Föröfrigt och med den ringa sak¬
kännedom jag eger i förevarande vigtiga äm¬
ne, anser jag mig ej böra anföra vidare, än
alt jag tror mig handla tryggast, då jag till
alla delar instämmer uti Baron Kantzows re¬
servation, samt önskar slutligen, att de Herrar
och Män, som hafva den vigtiga befattning
sig uppdragen att upprätta Tull-taxan, må på
det nogasle tillse, att 2 gånger 2 alltid måt¬
te göra 4, och icke någon gång blott ett.
Domprosten Doctor Heurlin: Doctor Lin¬
dahls förmodan, att fruktan för cholerafarso-
ten och de deraf föranledda quarantaines-
Boo Den i3 October.
anstalter varit den egentliga anledningen till
de förmånliga resultat för tullen, hvilka den
strängare kustbevakningen af Flottans fartyg
medfört, öfverensstämmer icke med gifna fac-
ta. Det är nemligen bekant, alt vi i833icke
hade några quarantaines-anstalter mot cho-
leran, men väl kustbevakning; och likväl ste¬
go tull-intraderna detta år till 200,000 R:dr
högre än i832, och till 3oo,ooo R:dr högre
än 1S3 r. Man finnér väl deraf, alt kustbe¬
vakningen varit nyttig.
Häruti instämde Doctor Elfström.
Contractsprosten Hallbeck: Jag är af
samma tanke, som de öfriga i Utskottet, att
controllerna höra skärpas, men ville ej hafva
framställdt den underdåniga anhållan, att kust¬
bevakningen skulle bestridas af Flottans Offi¬
cerare och manskap, utan att Ständerna bor¬
de åt Kongl. Maj:t öfverlemna att bestämma
sättet. Jag tror icke, att det var kustbevak¬
ningen, som förorsakade ökade tull-inkomster,
helst som txå tredjedelar af inkomsterna med-
togos till flottans underhåll; utan det var
nedsältningen af tullen, som hade den ver¬
kan, att lurendrejerier minskades.
Prosten Åstrand: Jag instämmer med
Tit. Heurlin > och hänvisar blott till Tab. N:o
11, der man må se uppgifterna för Ystad, Hel¬
singborg och flera städer, för att finna kust¬
bevakningens nytta bestyrkt. — Men det är
en annan sak, hvarpå jag ville fästa upp¬
märksamheten, nemligen nödvändigheten af
en närmare bestämmelse, i fall den här fö¬
reslagna underdåniga Skrifvelsen skulle beslu¬
Den i3 October. 5oi
tas. Utgifts-Staten för Tullverket är ej be¬
stämd, utan blott ett förslags-anslag. Om nu
R. St. skulle besluta alt hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att Officerare och man¬
skap af flottan matte användas till kustbe¬
vakning, borde tillika bestämmas, att kostna¬
den för dessa expeditioner ej borde utgå af
Tull-medlen, utan af anslagen för Flottan.
Prosten Ödmann: Jag är alldeles af de¬
ras mening, som anse kustbevakningen nödig
och nyttig. Att Tull-taxans nedsättning upp-
drifvit tullintraderna, nekar jag; i det hela
var ingen nedsättning, utan en förhöjning,
ty på vissa artiklar nedsattes tullen, på an¬
dra ökades den. Att kustbevakningan bidrog
att hämma lurendrejeriet, är allmänt bekant.
Domprosten Doctor Heurlin: Jag förenar
mig med Tit. Åstrand. Jag ville afstyrka
denna underdåniga Skrifvelse. Kongl. Majrt
har redan organiserat en serskild Corps för
kustbevakningen; således är denna Skrifvelse
öfverflödig. Jag har ännu ett skäl, som i
min tanke är af vigt: Jag ville ej gerna haf¬
va Flottans befäl användt till Tulluppsy¬
ningsman.
Häruti instämde Tit. Mittag.
Contractsprosten Hallbeck: Prosten Öd¬
mann har medgifvit, att tullen på vissa ar¬
tiklar blifvit nedsatt ; det är just tullen på
dessa artiklar, som ökat intraderna.
H. H. Biskopen och V. Valmannen erin¬
rade, alt det är den seglande kustbevaknin¬
gen i England, som kraftigt hindrade luren¬
drejeriet.
5o2 Den i3 October.
Contractsprosten Hallbeck svarade, alt,
den stränga bevakningen oaktadt, liela laster
med t lie blifvit i landet insmuglade.
Vid sid. 36, Jernskrot, anförde
Professorn Doctor More'n: Denna punkt
förtjenar uppmärksamhet. Den rörer nära
ett stort antal jerntillverkare och förädlare,
hvilka, redan tryckta af eonjuncturen, ej tilli¬
ka böra tryckas genom misstag i Tull-taxan.
Ett misstag synes bär hafva förelupit. Så
länge man i Sverge ej förstod använda skro¬
tet, borde det få utföras. Men att nu, då
det både i vanlig härd, ehuru med mindre
fördel, nedsmältes, och serskildta verk med
ugnar derpå äro privilegierade, låta det utgå
med för låg tull, det vore att beröfva dessa
verk det påräknade råämnet och alt tillskyn¬
da utländningen all fördel af förädlingen.
Skrotet gifver nemligen, genom de flera och
olika jernslag, hvilka deruti äro blandade det
bästa, segaste och mest elastiska jern, sådant
det behöfves till fjädrar, axlar, skrufvarm. m.
Engelsmannen bereder sig det derigenom, att
han af hugger Svenska jernet i stycken, sam¬
manlägger dessa i staplar, smälter och garfvar
det. Får Iian skrotet, så beböfver han ej
stångjernet och lager det icke. Preussen lär
hafva baft någon tid en uppköpare af skrot
här, och stångjernet har i följe deraf till
mindre myckenhet, än förr, utgått till det
landet. Skrotet har af inhemska jernförädla-
re betalts med 8 R:dr B:eo, så att afsät-
tarn intet skäl till klagan eger. Det synas
dessutom strida emot all billighet, att den
Den i3 October. 5o3
sämre rudimaterien, oell som finnes utöfver
inhemska behof, nemligen tackjernet, bär hö¬
gre lull, än den ädlare, och sorn inom lan¬
det kan förarbetas. Således, för att försäk¬
ra redan inrättade verk 0111 deras bestånd;
för att ej öfverlemna vinsten af förädlingen
åt utländningen; för att bibehålla tillfället till
afsättning utaf vårt stångjern, yrkar jag, att
tullen på smidt och valsadt jernskrot höjes
från 3 R:dr till samma belopp, som är före¬
slaget för tackjern, eller 4 Riksdaler.
Häruti instämde Tit. Mittag.
Professorn in. m. Doctor Bexell: Den
af Tull-Comiten föreslagna utförsel-tull 4 R:dr
Skepprd å smidt jernskrot var i alla afseen-
den stödd på yttersta billighet. Lika med
Professorn Doctor Morén, afstyrker jag der¬
före den af Utskottet tillstyrkta nedsättnin-
gen, emedan denna vara, såsom rudimaleria
betraktad, aldrig inom landet hvarken sak¬
nar nödig afsättning eller en förädling, sorn
är jemngod med den hos utländningen. Ju
mera jernskrot, ntländningen genom den ned¬
satta tullafgiften ifrån oss upphandlar, desto
mindre behöfver han vårt stång-jern, och
landets årliga förlust å sjelfva arbetsförtjen-
sten å mångå tusende Skepp:d torde äfven
ingå i den Stats-Ekonomiska beräkningen.
Prosten Åstrand: Jag ville väl instäm¬
ma med Tit. Morén, deruti, att det ärincon-
seqvent, när tackjern är belagt med 4 R:drs
tull, att bestämma 3 R:dr för skrotjern, som
är ädlare. I sjelfva verket är tullen både
för det ena och det andra så hög, att det ej
5o4 Den i3 October.
gerna kan utföras; men, oin det skall uppta¬
gas bland varor, tillåtna till utförsel, bör väl
det anmärkta missförhållandet rättas, och
skrot jernet icke beläggas med mindre, utan
snarare med högre tull, än tackjernet.
Stats-Rådet m- rn. Poppius: Comiten
trodde sig böra tillstyrka, att förbudet mot
utförsel af tackjern borde fortfara. Comitéen
tog dervid i betraktande, att jernet är den
vigtigaste artikel i Sverige, och råämnet na¬
turligtvis det allravigtigaste. Om tackjernet
ginge ut, så ginge slångjernet ej ut. Det vo¬
re ej varsamt alt tillstyrka utförseln af tack¬
jern, då Svenska jerntillverkningen ännu sträf-
var med flera svårigheter. Man säger väl
att 4 R-drs tull på tackjernet är hög; men
under den förvånande höjd, till hvilken En¬
gelska industrien har hunnit, och då man vet,
att ett enda jernverk i England är större än
alla Sveriges tillsammanstagna, är det icke
otänkbart, att Engländarne ville betala 4
R:drs tull för vårt tackjern och förädla det
sjelfva. Är Comiteen åsigt riktig i afseende
på tackjern, så är den ännu mera riktig i
afseende på skrot; och att sätta lägre tull på
det sednare, än på det förra, är alldeles bak¬
vändt.
Häruti instämde Professor Grubbe.
Vid Utskottets tillstyrkande sid. 4^ an~
förde
Doctor Lindahl: Det lärer blifva svårt
för de fattige under missväxtår att skaffa sig
spanmål, då tullen är föreslagen så hög och
oförändrad under 5 år. Då spanmål är en
Den i3 October.
5o5
nöd vändighetsvara , hemställer jag, om detta
förslag är välbetänkt.
Prosten Mittag: Jag har fäst mig vid
Erik Perssons reservation, i hvilken Doctor
Grevillius instämt. Vid sista Riksdagen fast¬
ställdes en princip, sorn Reservanten ansett
böra bibehållas, och jag instämmer deri. I
anledning deraf utkom en Kongl. Förordning,
som emottogs med bifall. Det var då ej svårt
att veta, om man borde hålla på sin vara
eller sälja den; ty Förordningen bestämde,
att tullen borde ökas eller sänkas i mån af
tillgångarne inom landet. Denna hälsosamma
Förordning blef dock ty värr snart inhibe-
rad. Att lägga en fix tull på span målén vo¬
re högst oklokt, och jag hänvisar i det fallet
till Reservationen, som förtjenar alt tagas i
närmare betraktande.
Prosten Astrand: Det är sant, att den
princip, som stadgades vid sista Riksdagen,
i sig sjelf är den rätta, om ej i vårt land
verkställigheten mötte så många svårigheter.
Man kan ej med visshet säga, hvad spanmå-
len gäller, förr än liden längesedan är förbi,
då man behöfde veta det. Att lägga marke-
gångarna till grund, såsom till följe af förra
Ständernas beslut skedde, är orimligt. Man
säger, att den här föreslagna tullen är för
hög; jag medger det, om den fixa tullen stö¬
de qvar i missväxtår; men då Kongl. Majit
kan i missväxtår sänka den, är den för Sve¬
rige snarare för låg, särdeles som från Fin¬
land och genom Finland kan ännu få in¬
föras spanmål för half tull i vissa fall. Man
5o6 Den i3 October.
anser, all en låg tull vore fördelaktig för de
norra provinserna; men i delta fall mäste
man väl afse, hvad sorn är bäst för liela
Riket.
Häruti instämde Tit. FaxeHeurlin j
Laurenius m. fl.
Lector Bergqvist: Jag instämmer äfven
häruti. Vi hade i Utskottet till hands Trac-
taten mellan Sverige och Finland; enligt den
kunde spanmål genom Finland införas till så
lag tull, alt den här af Utskottet föreslagna
visst icke kan kallas hög. Om del vore möj¬
ligt att fä ett stabelt pris på spanmål i Sve¬
rige, vöre det nödvändigt att hafva en stän¬
dig tull på spanmål i 5 år; men jag anser
det ej möjligt. Jag medgifver dock gerna,
att det vore fördelaktigare för Riket, om ett
jemnare pris kunde åstadkommas.
Prosten Mittag: Min mening var ej att
gilla prisernas beräknande efter markegången,
hvars otillförlitlighet är nog känd. Men innan
tullen för ett följande år skall sättas, kunna
tillgångarna inom landet vara kände; och man
kunde taga i betraktande ett medium af span-
målspriserna under vintern.
Doctor Grevillius: Jag anser det system,
som vid förra Riksdagen föreslogs, för det
rätta, om det kunde något förbättras. Den
fixa tullen kunde ofta blifva för hög eller för
låg: för hög i missväxtår, men för låg i go¬
da år. I förra fallet kunde väl Kongl. Maj:t
minska eller borttaga den; men i sednare fal¬
let skulle sädesproducenterna i Sverige ovil¬
korligen förlora. Kunde man förbättra det
Den i3 October.
förra förslaget, vore det vid. Vändpunkten
der var för hög; hade den tagits lägre, t. ex.
lill 7 R:dr, i stället för 8 R:dr, hade saken
fått eli annat utseende. Min tanke är, att
delta är det enda tullsystem, som blifver an¬
vändbart.
Prosten Hylander: För alt undanrödja
hindren för spanmålshandel!! i riket, blefden
fixa tullen af Utskottet föreslagen. Svårt är
att finna en norm, hvarefter spanmålsprisen
böra jemkas.
Doctor Elfström: Om prisen på span-
mål kunde vinna stadga, vore det nödvän¬
digt, att tullen på spanmål bestämdes på 5
år. Jag anser den här föreslagna tullen sna¬
rare för låg än för hög.
Häruti instämde Doctor Björkman.
Vid Utskottets tillstyrkande sid. 47 an_
förde
Prosten Astrand: Jag anser detta vara
en god sak i principen; men då nian ställt
till Kongl. Maj:ts disposition till detta ända¬
mål hvad, som å gamla creditivet af en mil¬
lion kan inflyta såsom återbetalning, och ett
ytterligare anslag dertill ar genom en Kongl.
Proposition hegardt, och då jag anser allt,
som i tullväg kan inflyta, vara för Statsver¬
ket högst behöfligt, nödgas jag afstyrka detta,
som omständigheterna nu ej medgifva.
Häruti instämde Tit. Nordin.
Domprosten Doctor Heurlin, som äfven
häruti instämde, tilläde: Om man kunde öf¬
verlemna åt Kongl. Majit alt disponera dessa
medel, ville jag icke, alt de skulle användas
5o8
Den i3 October.
lill samma ändamål som spanmåls-creditivet,
utan hellre för att skaffa fattigt folk arbete,
utan ersättning. Men i närvarande omstän¬
digheter hafva R. St. ej tillfälle alt bortskän¬
ka något.
Häruti instämde Tit. Stenhammar och
Mittag.
Professorn Doctor Morén: Jag förenar
mig med Prosten Astrand så vida, att jag af-
styrker detta förslag, men af ett annat skäl;
på det att detta bestämmande ej må gifva
anledning till anmärkningar och tvister.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
P. A. Sondén.
Den 13 October.
Plenum kl. 6 e. m.
§. 1.
Föredrogos och lades på bordel:
Stats-Utskottets Utlåtanden:
N:o 273, dels i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående grunderne för
markegångsprisens bestämmande, ränlepersed-
larnes omsättning och förenkling, indelle rän¬
tors och tiondeanslags återingående lill Kro¬
nan samt andre med grundskalternes utgö¬
rande gemenskap egande ämnen, och dels i
anledning af flere i samma frågor väckta mo¬
tioner;
Den i3 October.
N:o 2^4» i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående åtskilliga om¬
ständigheter i afseende på levereringen och
förvaltningen af Kronans spanmålsräntor;
N:o 282, i frågan om slutligt bestäm¬
mande af aflöningen till Riks-Ståndens och
Utskottets Cancellier;
Banco-Utskotlets
Memorial N:o 56, i anledning af väckt
fråga, huruvida de, enligt Kongl. Förordnin¬
gen angående Myntfoten af den 20 Juni i83o,
preglade —idels R:drstycken må från Banken
utvexlas;
Betänkande N:o 57, i anledning af åt¬
skilliga inom Riks-Stånden väckte motioner,
angående anstånd med inbetalningar och lag¬
sökningar för Discontverkens räkning för de
orter, der cholerafarsoten härjat;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskot¬
tets Utlåtanden
N:o 127, i anledning af väckt motion
om upphörande af det så kallade Viaticum
eller Djeknegården, inom Wester- och Norr¬
bottens län;
N:o 128, i anledning af väckt motion
om inrättande af en ångbåtsfart emellan Gott¬
land och Öland;
N;o 129, i anledning af väckt fråga om
förhud emot försäljning af lottsedlar till ut¬
ländska lotterier;
N:o i3o, i anledning af väckt motion
om utfärdande af en författning till förekom¬
mande af olyckshändelser vid ångbåtsfart;
51 o
Den i3 October.
N:o 13f, förslag lill jemkning uti Riks-
Slåndens beslut i frågan 0111 enskilda Thea-
trars inrättande, om censur å Thealer-Styc-
ken, samt om upphörande af de utgifter till
Kongl. Theaterns och Hof-Capellets pensions-
cassor, som för Representationer i landsorter-
ne erläggas.
§. 2.
Fortsattes föredragningen af Bevillnings¬
utskottets Betänkande N:o 29.
Förslaget till Tull-Faxa. Vid art. Brän¬
vin och Sprit anförde
Prosten Rosén: Emoc hvad Tull-Comi-
teen föreslagit, har Utskottet allt för betyd¬
ligt nedsatt tullen å Arrac, Cognac, Rumin och
Genievre. Något giltigt skäl till denna ned¬
sättning har icke blifvit anfördt; ty det som
hämtas från en befarad tullförsnillning, ve-
derlägges af dessa varor voluminösitet, som
gör deras insmugling, åtminstone till någon
betydlig mängd, omöjlig, så vida Tullbevak¬
ningen uppfyller sin skyldighet. Jag önskar
således bifall till hvad Comiteen härutinnan
föreslagit, en önskan, hvars rättvisa jag äf¬
ven grundar derpå att Högv. Ståndet redan
beslutat en förhöjd bränvins-skalt. Ty da
denna skatt förnämligast och Lill största de¬
len konander att af Allmogen utgå; anser jag
för billigt och rättvist, alt de bättre sam-
hälls-classerna ålägges något deremot svarande,
hvilket sker, om på alla utländska spiiitueu-
sa drycker tullen uppsältes så högt sorn möjligt.
Professorn Doctor Grenander: Skälet till
nedsättningen var, att sprit är en vara, som
Den i3 October.
behöfves på Apofheken i större qvantum, än
här kan tillverkas.
Contractsprosten J. J. Nibelius erinrade,
att, efter förra Tull-taxan, tullen är lägre.
Vid Art. Caffe anförde
Prosten Ödmann: Det torde vara en af¬
gjord sak, att ingen ting bör så högt beskat¬
tas som öfverflöds-artiklar. Bland dem kan
man främst lägga colonnial-varorne, hvilka väl
genom ett olyckligt bruk och nyttjande öfver-
gått å visst hänseende till national-hehof, men
det oaktadt lill alla delar förtjena binamnet
öfverflöd; onekligt consumeras de till största
delen af de förmögnare eller af dem, som
vilja så synas inom nationen; de införas sjö¬
vägen och äro i det mesta af så voluminös
beskaffenhet, att de aldrig i stor seala kunna
lämpa sig för smugling. Artikeln caffe för¬
brukas nu olyckligtvis inom Sverige till en
mängd af 3 å 4 millioner U.. I proportion
af landets folkmängd finnes det ingen nation
i veriden, som consumerar så mycket af den¬
na öfverflöds-vara som vi fattige Svenskar.
Snart kan ingen koja på landsbygden umbära
denna förföriska dryck. Härtill fogar sig den
sällsamma omständighet, att i intet land är
import-tullen på denna öfverflödsvara så lag
som i Sverige. Här har den varit 3 skilling,
då den i Frankrike är io å 12 skilling och i
England 06 skilling. Det Höglofl. Utskottet
har 1111 föreslagit 4 skilling; men jag inser
icke det minsta skäl, hvarföre den icke skulle
kunnat höjas åtminstone till samma belopp,
som i Preussen och Norrige, eller 5| skilling.
5l2
Den i3 October.
Likväl (ror jag äfven denna förhöjning hafva
varit för låg. Ganska väl och utan den min¬
sta fara för missnöje från nationens sida hade
imporL-tullen kunnat ökas till 8 skillingar per
U., hvarigenom en ganska betydlig vinst upp¬
kommit för statsbehofvens fyllande, ulgöran-
de omkring 25o,ooo R:dr. Att Norrige tro¬
ligen med patriotisk ifver omfattade tillfället
att till samma belopp öka import-tullen äfven
der, så att ingen smugling landvågen från
det hållet blefve att befara, är icke blott tro¬
ligt, ulan ock högst sannolikt. Hvad consu-
menterna inom vårt land angår, så ägde de
ingen anledning att klaga, då de oaktadt den¬
na höjda import-tull kunde få sitt caffe för
4 skillingar b:co bättre pris än det kostade
för >2 år sedan, utan att jemmerrop deröf¬
ver böjdes, eller consumlionen minskades.
Häruti instämde Tit. Östberg, Lindahl,
Laurenius, Rosén.
Contractsprosten Hallbeck: I motsats mot
hvad.nu blifvit anfördt, får jag erinra, att,
då caffet var belagdt med en tull af 5 sk.,
var inkomsten mindre, än sedan tullen ned-
sattes lill 3 sk. Jag yrkar derföre, alt den
må nedsättas till 3 sk.; med tolag oell andra
afgifter gå uingälderna ändå till 8 sk. Blif-
ver tullen måttlig, så uteblifva lurendrejeri
och tullförsnillning; annars icke. Det är lätt
att på papperet göra beräkningar, men man
har derföre ej inkomsten.
Contractsprosten P. P. Svedelius: Jag
instämmer i principen med Tit. Ödmann,
att
Den i3 October.
alt öfverflödsvaror böra högt beskattas; meni
afseende på den af Tit. Rosen yttrade grundsats,
alt bränvin egentligen är de fattigares för-
friskningsmedel, och då jag bar samma tanka
om caffe, mäste jag bär instämma med Tit.
Hallbeck. Man vet, alt för de fattigare i
städerna är caffet det lindrigaste födoämne.
Med en tillblandning af caffe och brun sirap
finna de sig väl belåtna, om ock en ganska
ringa del af verkligt caffe ingår deruti, och
om de hafva en bit bröd att doppa deri,
utgör det ofta deras förnämsta födoämne.
Lector Bergqvist; Då jag för längre tid
tillbaka trott och ännu tror, att en inskränk¬
tare och måttlig förbrukning af utländska öf-
verflöds-artiklar är det som hufvudsakligen
och framför alla andra medel skall bidraga
till fäderneslandets Economiska välstånd, bå¬
de i enskildt hänseende och allmänt, kan jag
icke annat än af allt bjerta instämma med
dem som omfatta denna sanning och }'rka
dess tillämpning. Såsom ett medel dertill
bade jag ifrån Riksdagens början, så väl in¬
om det Idögv. Ståndet väckt motion om en
lämplig Consumtions-afgift, som i synnerhet
inom Utskottet sökt göra denna mening gäl¬
lande. Mångå hafva häruti instämt; men
pluralileten af representanterne hafva förka¬
stat den såsom innebärande vid tillämpnin¬
gen något förhatligt; men, erkännande dess
goda syftning, enstämmigt fötklarat, att än¬
damålet vinnes säkrare och billigare genom
en förhöjd tull-afgift. Nu, när frågan derom
Prestc-St■ Prot. 1834- Bandet XI. 33
514
Den i3 October.
uppstått och satsen skulle tillämpas, föreslås
i högst 2 sk. per U. caffe och socker; och
vid erinran derom, att denna förökning är
för obetydlig för aLt kunna bidraga till en
förminskad förbrukning deraf, svaras: att tul¬
len ej drager högre afgift, af fara för luren-
drejare och tullförsnillare. Antingen vill plu-
raliteten härvid ingen förbättring, eller är
Nationens svaghet alltför beklagansvärd. All¬
mänt yrkas på den indirecta Bevillningens
företräde framför den directa, och jag biträ¬
der gerna denna sats. Men hvilken motsä¬
gelse eller svaghet, att, då nationen genom
högre tullafgifter vill söka, såsom på det
tjenligaste sättet, fylla Statens behof, och
sjelf betala de förbrukade varorna högre, ett
antal förbrytare eller lagöverträdare inom
Staten skall våga sätta sig deremot, med för¬
klaring: ”vi gå icke in derpå!” Skall då Na¬
tionens ombud underhandla med brottslingar
och rådföra sig, huru hög tullafgift de för
hvarje artikel behaga erlägga? Skola icke de
högre tullinkomsterna gälda den starkare be¬
vakningen, och öfverträdarena befordras till
det välförtjenta straffet, att sättas ur stånd
att vidare kunna trotsa Landets lagar? Jag
vet väl, att fromma önskningar ingenting ut¬
rätta; men det må dock tillåtas att uttala dem,
till den uppmärksamhet de kunna vinna. Skall
den beslutade och begynta realisationen kun¬
na ega bestånd i en framtid, så är det en¬
dast möjligt genom en sådan inskränkning
uti utländska öfverflödsvaror, hvarigenom en
rätt och nödig proportion emellan export och
Den i3 Octobcr. 515
import bevaras. Iakttages en *sådan propor¬
tion, då bibebålles jemvigten och ingen fara
synes förestå.
Hvad dessutom en värd ledamot yttrat,
att förbrukningen af caffe, äfven bland allmo¬
gen, icke allenast är oskadlig utan äfven nyttig,
kan icke vara menadt på allvar. En kopp
svagt caffe, med sirap uppblandadt, kan det väl
vara en passande föda för den Svenska arbeta¬
ren? Hvad styrka skall lian väl vinna af så svag,
så förslappande och främmande spis? Hvad
naturstridigare, än att arbetaren skall taga si¬
na födo-ämnen ifrån land, flere hundrade
mil aflägsna från hans hem, då fosterjorden
tillräckligen erbjuder de naturligaste, de sun¬
daste och mäst kraftiga? Jag önskar använ¬
dandet af alla de medel, sorn bidraga till att
återställa och bibehålla en rigtig proportion
emellan produclion af inhemska och consum-
tion af utländska varu-artiklar, och till häm¬
mandet af en skadlig luxe.
Häruti instämde Tit. G. Nibelius och
Björkman.
Prosten Ödmann: Jag kan ej erkänna,
att någon vinst blifvit Tull-cassan beredd ge¬
nom taxans nedsättning. Man har nedsatt
vissa artiklar, men förhöjt andra; i det hela
var en förhöjning af 5o,ooo R:dr. De trafi¬
kerande taga nog ersättning för tullen; den
måste consuvnenterne betala. Här är fråga
att betrygga realisationen; i samma mån som
förbrukningen af utländska varor minskas el¬
ler fördyras, behöfver man ej utskicka vex-
lar eller silfver. Det är äfven ett misstag,
516 Den i3 Octo ber.
att alltid förutsätta lurendrejeri och tullför¬
snillning. I samma man som tullinkomster¬
na stiga, beredes äfven medel att etablera
ett rigtigt tullsystem.
Contractsprosten Hallbeck: På Afdelnin¬
gen, som bered t detta förslag, hade man till¬
gång till specialer, som visade, att just för
de artiklar, på hvilka tullen blifvit nedsatt,
hade intraderna ökats.
Prosten Åstrand: Man kan väl organise-
ra en Tullbevakning; men hvem föder den?
Staten. När inkomsterna äro till en stor del
borta, såsom under ett krig, måste den än¬
då födas på Statens bekostnad.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Min enskilda tanka är, att man
ej bör höja för mycket tullen på en vara,
som är begärlig i landet, ty då uppmuntras
tullförsnillning, som ej förekommes genom
tullbevakning.
Vid art. Fisk anmärkte
Stats-Rådet m. m. Poppius> att Utskot¬
tet föreslagit 3a sk. i tull för sill, då Comi-
téen hade föreslagit 4° Comitéens skäl
var, att sill inkommer med half tull ifrån
Norrige, hvadan det synes, som borde Comi-
téns förslag i den delen förblifva oförändradt.
Professorn Doctor Grenander: Jag har
önskat den högre tullen på sill. Man invän¬
de, att den var en nödvändighetsvara för den
fattiga; men då den är en vara, som förbru¬
kas af alla och en förhöjning af 8 sk. bety¬
der föga, borde Comitéens förslag antagas.
Den i3 October. 517
Fältprosten Edvall: I de norra provin¬
serna är sill en hufvudsaklig del af folkets fö¬
da. Sina egna productersälja de, för att skalla
sig medel till Kronoskylder, och lefva till det
mesta af sill, hvilket hittills kostat dem min¬
dre. Genom en högre tull skulle deras om¬
ständigheter försvåras och en ny tyngd falla
på de förut vanlottade.
Prosten Astrand instämde med Tit. Pop¬
pius och frågade, hvad 8 sk. gör på sill¬
tunnan.
Fältprosten Edvall: Det gör intet för
den som har sin tillräckliga bergning, men
mycket för den, som litet eller intet har.
Stats-Rådet m. m. Poppius: På sillen
har Utskottet nedsatt den af Comiteen före¬
slagna tullen från 4° s^* till 82 sk.; men på
strömming, som också är en nödvändighets¬
vara, har tullen af Utskottet blifvit uppsatt
från 24 sk. till 1 R:dr.
Vid art. hudar och skinn anmärkte
Conlractsprosten P. P. Svedelius , att
allt, som kunde uppmuntra boskaps-skötseln
i landet, vore nyttigt, och att utförsels-tullen
bär borde tagas bort.
Vid art. Jern anmärkte
Doctor Björkman: Med anledning af
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets i Bet.
N:o io3 pag. 12 och i3 anförda vigtiga skäl,
har redan Högv. Ståndet, med bifallet afslag
å enskildte motionairers gjorda hemställan om
fri utförsel af tackjern, ansett all utförsel af
denna vara såsom skadlig för landet. Äfven
för ännu gällande Tull-taxa, äfvensom för
518
Den 13 Oktober.
Tullcomiteens förslag ligger samma åsigt lill
grund. Underbart således att finna, del Högv.
Utskottet nu vikit ifrån den hittills allmänt
rådande opinion i detta ämne. Äfven 5o pro¬
cents tull, som visserligen bör nära nog an¬
ses såsom utförsel-förbud, skall icke kunna
afvärja svekfulla uppgifter, att Engelska jer¬
net är af Svensk tillverkning och dermedelst
skada Sveriges jernhandel. Endast genom
bestämdt utförsel-förbud torde ett dylikt be¬
drägeri kunna förkommas. Till följe häraf,
torde således Högv. Ståndet finna skäligt vid¬
hålla sin förr uttalade åsigt, att all utförsel
af tackjern bör, såsom möjligen ledande till
för landets handel skadliga följder, ovillkorli¬
gen förbjudas, med tillägg, att endast i den
händelse Kongl. Maj:t skulle derom annorlun¬
da besluta, den föreslagna tullen borde kom¬
ma i fråga.
Prosten Astrand instämde häruti. Det
vore visserligen inconsequent, när det är be-
slutadt, att tackjern ej får utföras, om man
sedan skulle besluta, att det får utföras mot
viss tull.
Contractsprosten P. P. Svedelius: Ut¬
skottets mening lär vara, att bestämma den
tull, som bör erläggas, i fall Kongl. Maj:t til¬
låter utförsel af tackjern.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Visst sy¬
nes det vara Utskottets mening, alt det bör
få utföras; men correctiv häremot ligger i det
uppdrag, som blifvit lemnadt åt Kongl Maj:t.
Professorn Doctor Morén: Här bör, på
de skäl jag förut anfört, tullen för skrotjern
höjas till minst 4 R:dr.
Den i3 October. 519
Prosten Ödmann: Enligt hvad jag redan
anmärkt, önskar jag, att utförsel-tullen för
smidt eller valsadt jern må försvinna. Hellre
må man stadga exportpremier än export-tull.
Tit. Åstrand åberopade hvad han förut
yttrat.
Professorn Doctor Grenander gillade
grundsatsen, men ansåg äfventyrligt att nu
borttaga denna intrad.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af TVingård: Oaktadt det kan synas rätt
alt freda landets jernproducler från utförsels¬
tull, bör man betänka, att det är utländnin-
gen, som vinner på tullens borttagande. Då,
oaktadt ulförselstullen, jernet ändå vunnit af¬
sättning, synes, att utländningen behöfver
vårt jern.
Vid art. Ljus anmärkte
Stats-Rådet m. m. Poppius: Tull-Comi-
léens syftning synes i allmänhet hafv.1 varit
att höja, Utskottets, att sänka tullen. Jag
tager mig i anledning deraf friheten erinra,
att det är mindre farligt att lägga för hög,
än för låg tull, ty det är lättare att seder¬
mera sänka än höja.
Prosten ödmann: För talgljus och sper-
macet-ljus är ej tullen rätt proportionerad.
De sednare äro en öfverflödsartikel, och borde
mycket högt taxeras.
Fältprocten Edvall: Man trodde, att talg¬
ljus kunde fabriceras inom Riket, så att man
ej behöfde införa sådana från Finland och
Ryssland. Spermacet-ljus införas i en liten
mängd.
320 Ben i3 October,
Vid art, Porcellaine anmärkte
Stats-Rådet m. ni. Poppius: Om tullen
på porcellaine hafva inom Comileen varit
manga stridigheter, egentligen angående det
oäkta porcellainet. När nu, under de sedna¬
re 4 åren, produclionen af porcellaine här
uppgått från 20,000 R:dr till 200,000 R:dr
och våra fabriker kostat sina egare öfver
200,000 R:dr, för att sättas i ett bättre skick;
när man ej kan neka, att tillverkningen inom
landet betydligen förbältratts, så att man nu
har ganska vackert Svenskt porcellaine, torde
man böra uppsätta tullen på det utländska
oäkta porcellainet så, att ej fayencen kom¬
mer från England för lågt pris och ruinerar
våra egna fabriker; och det så mycket mer,
som Regeringen ej kan höja tullen på porcel¬
lainet, utan blott förbjuda det, hvilket vo¬
re illa.
Häruti instämde Tit, G. Nibelius, Elf¬
ström, Morén, Mittag, Edvall, Hasselrot.
Vid art. Silfver och Socker anförde
Prosten ödmann: Jag hade visst åtskil¬
ligt att anföra i afseende på motsägelsen der¬
uti, att bibehålla export-tullen på jern och
koppar, men göra utförseln af silfver fri, om
icke en serskild motion härom, väckt af Pro¬
fessor Hgardh, nu låg på Högv. Ståndets bord
och således föranleder serskild discussion öf¬
ver detta ämne, hvartill jag sparar mina an¬
märkningar. Hvad åter socker beträffar, som
också från öfverflödsvara öfvergått till ett
slags National-behof och hvarom man i all¬
mänhet kan antaga samma grunder för im¬
Den i3 October. 521
port-tullens ökning, som för caffe, anhåller
jag att få anmärka, att det är ingen artikel
i Tull-taxan, vid hvilken man kan fästa stör¬
re och säkrare förhoppningar om ökad tull¬
intrad, än vid denna. Den årliga importen
går vanligen lill omkring 11 millioner U.. Ef¬
ter i83o års laxa uppgår ej tull-intraden för
-en så enorm massa till högre belopp än emel¬
lan 34o och 35o,ooo R:dr. Det vore i san¬
ning en Stats-Economisk orimlighet, om man
ej sökte begagna en tillgång, som så tyd¬
ligen erbjuder sig i beskatlnings-väg och så
lätt kan vinnas utan det ringaste missnöje
eller någon slags obelåtenhet, som bör tagas i
consideration, men som erbjuder det första
tillfället att på naturlig väg lindra andra tungt
tryckande skattbördor. Det måtte väl ej an¬
ses olämpligt, om här infördes en import¬
tull på socker, som är ansedd passande för
Frankrike och Norra Amerika, ehuru produc-
liva dessa länder äro och ehuru den allmän¬
na välmågan der snarast skulle önska utvidg¬
ning af njutniugarnes område, då vi deremot
såsom fosterlands-vänner borde sträfva att
minska allt öfverflöd, om ock derigenom nå¬
gon njutning skulle gå förlorad. Jag tror mig
derföre böra föreslå samma import-tull på soc¬
ker, som i nyssnämnde länder, nemligen för
Moscovad, Terres och Tetes, samt hvitt puder¬
socker 12 sk. per U. i stället för 2 sk., samt
för krossadt Lump- och Havanna-Terres 24
sk. i stället för 4 sk.; hvaremot jag, till för¬
mån för våra Socker-Raflinerier tror, att Topp-,
Confect- och Candi-socker kunde antingen för¬
5aa Den i3 Oclober.
bjudas till införsel eller ock en så bog skydds¬
tull derå sättas, att ingen import blifver lö¬
nande eller möjlig. Derjemte borde för soc¬
kerbrukens uppkomst drawback meddelas för
exporteradt, inom Sverige raflineradt topp¬
socker. Under förutsättning, alt consumtionen
bär icke minskades genom denna förhöjning
af import-tullen, skulle denna ökade tullin¬
komsten uppgå till utöfver 2 millioner R:dr,
således till mer än | af den Svenska jordbru¬
ket tryckande grundräntan. I afseende på
socker-priset gäller det samma, som jag förr
yttrat om caffe. Någon bety^dlig minskning i
consumtionen vore ej att vänta, om man får
sluta ifrån Englands exempel, der qvantitelen
af importeradt och förtulladt socker stigit i
samma raan, som tullen blifvit förhöjd, och
detta i en högst märkvärdig progression.
Häruti instämde Tit. Rose’n.
Doctor Björkman instämde äfven häruti,
med åberopande tillika af Frill. Kantzows
och H;r Grapengiessers Reservationer. Tull¬
försnillning kunde här ej gerna komma i frå¬
ga. Tullen på mascovad-socker borde upp¬
sättas till 4 sk*
Contractsprosten Hallbeck erinrade, att,
om en sådan tull bestämdes, skulle alla våra
sockerbruk inom ett år afstadna. Flere soc¬
kerbruk, l. ex. i Malmö och Helsingborg, må¬
hända äfven i Götheborg, hade redan gått
öfver ända; men det vore en betydlig förlust
för Riket, om man, till följe af en för hög
tull på det oberedda sockret, nödgades att
taga beredt socker utifrån.
Den i3 October. 523
Stats-Rådet m. ni. Poppius. Om man
efter hög tull kunde calculera inkomsterna,
vore val; men det slår ej alltid in. Sockret,
som vanligen kommer in, är ett råämne; be¬
skattas det för högt, så kunde vi ej fabricera
det, eller ock måste vi bestämma så hög tull
för den fabricerade varan, att den tullförsnii-
las. I England är förhållandet annorlunda.
Tullen är der stundom låg, men consumtions-
afgiften är hög; der betalar man t. ex. i sk.
för en copp caffe som man dricker. Det går
ej an bär.
Prosten Ödmann: Mot Tit. Hallbeck vill
jag erinra, att candi m. m. kunde beläggas
med skydds-tull eller alldeles förbjudas. Just
derföre, att man lade hög tull på rudimate-
rien, kunde man etablera drawback för den
exporterade förädlade varan; då uppstod in¬
gen förlust för fabrikanterna. I afseende på
hvad Tit. Poppius yttrat, kan anmärkas, alt
för caffe är det i England icke accisen eller
consumtions-afgiften, utan tullen, som är så
hög. Att i England, sedan tullen på rudi-
materien ökats, consumtionen af socker stigit,
är en uppgift, som Frih. Björnstjerna med¬
delat.
Contractsprosten Hallbeck: Tullen för
confect m. m. är satt ända till ^5 proc. af
värdet, hvilket är nästan detsamma som ett
förbud.
Prosten Ödmann: För allt, som kan för¬
störa våra fabriker, må man sätta 100 proc.
skydds-tull och derutöfver.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag förenar mig med Tit. Pop-
5a4 Den i3 October.
pius. Det vore en olycka och förlust, om det
betydliga capital, sorn är insatt i sockerför¬
ädlingen, skulle äfventyras genom för hög
tull på rudimaterien. I Götheborg ensamt är
rörelsen ganska betydlig.
Tit. Elfström och Bexell förenade sig
med Tit. Poppius och af Wingård.
Prosten Mittag instämde äfven med sam¬
ina talare och tilläde: Sverige är ej England.
Man kunde missräkna sig, om man trodde,
att consumlionen ej minskades.
Prosten Ödmann: Enligt mitt förslag blef-
ve priset ej högre än det varit för io å ii
år sedan; och det vore dessutom en stor vinst
för landet, om consumtionen minskades; hvil¬
ket jag dock betviflar.
Vid Art. Smör anförde
Professorn Doctor More'n: Efter min öf¬
vertygelse är tullen a smör, talg och flera
dylika landtmanna-producter för lag. På Herr
Lagerhjelms förslag är ej det afseende fästad t,
som det förtjenar, och hans grunder ej veder¬
lagda genom det må hända på enklare väg,
som sidan sg förekommer. Man tyckes all¬
mänt vara ense derom, att uppmärksamheten
bör ledas från sädes-production till ladugår-
darnes ökande och bättre vård. Men härtill
fordras en lönande afsättning på ladugårdar¬
nas afkastning. Hufvudstadens enskilta intres¬
se bör ej få förtrycka landets allmänna. Ut¬
skottet torde närmare skärskåda frågan och
taga i beräkning, att tullen utgår blott till
hälften på Finska varor. Kunna ej de io år,
dera molionairen föreslagit, antagas, så kan
Den i3 October. 525
ReSr^T'JT~i*«pl.
man åtminstone antaga tiden mellan Riksda¬
garna.
Häruti instämde Tit. Hedrén och Nordin.
Vid Art. Smink anmärkte
Doctor Lindahl: Jag finnér här en vara,
som väl kan umbäras: smink. Deri synes vara
för lågt beskattad, då Utskottet för andra va¬
ror, af vida större nödvändighet, satt högre
tull; men det är sannolikt, att Utskottet gjort
det af artighet emot dem som nyttja smink.
Prosten Astrand: Det är ej värdt, att
höja denna tull. Den lilla qvantitet, som af
smink införes, skulle annars lätt lurendrejas in.
Vid Art. Tobak anförde
Prosten Ödmann: Vid ingen öfverflöds¬
artikel erbjuda sig så många anmärkningar,
som vid 7'obak, så i afseende på dess olika
beskattning i olika länder, som för dess, åt¬
minstone i min tanke, icke blott umbärliga,
utan äfven skadliga natur. Dess tilltrugade
konstlade njutning är så onaturlig, att man
måste räkna ibland de märkvärdigaste bevis
på motsägelserna i mennisko-naturen, huru
tobakens bruk och nyttjande bar kunnat blif¬
va så allmänt. Märkvärdigt är ock, huru oli¬
ka dess nödvändighet eller umbärlighet anses
bos serskilda nationer. Frankrike belägger
den med en importtull af ej mindre än 5 sk.
per ti. England, som skiljer emellan den
från egna colonier och från andra orter in¬
kommande vara, taxerar den förra i R:dr3i
å 32 sk. B:co, den sednare i R:dr 3g a 4o
sk. Sv. B:co per ti. Nord-Amerika har be¬
lagt den med circa 18 sk., Norrige, som icke
520 Den i3 October.
gjort skillnad emellan blad och stjelkar, med
8— sk. per U., Ryssland med 24 sk. ä 3o sk.
Sv. B:co. Sverige åter har äfven vid denna
artikel hyllat den besynnerliga principen, att
öfverflödsvarorna böra fås för godt pris. Följ¬
den har blifvit en ökad consumtion, till för¬
derf för nationen och underbalance i handeln.
Det må förlåtas mig, om jag, som icke kan
bruka tobak under någon form, icke har kun¬
nat påtruga mig någon slags föreställning om
det besynnerliga behofvet af tobak; och att
jag anser det för en stor olycka för vårt land,
att denna inbillade njutning omsider arbetat
sig fram till ett national-behof. Jag känner
menigheter, der knappt en enda individue
finnes, som ej brukar tobak på ett eller an¬
nat sätt. Det går shart så långt, att barnen
öfva sig att tugga snus eller tobak, innan de
lärt sig läsa i bok. Derföre nedtryckes ock
vår handelsvåg med införsel af utländsk to¬
bak, under flerfaldiga former, till ett belopp
af icke mindre än circa 3 millioner U.. Det
synes i sanning vara tid att göra någon in¬
skränkning i en så orimlig import, eller åt¬
minstone fördyra en vara, så högt umbärlig
och efter hvad jag förmodar, åtminstone då
den i barna-åren begagnas, skadlig. Det före¬
faller mig ock besynnerligt, att Höglofl. Ut¬
skottet icke härvid tillämpat den 3:dje af de
i Betänkandet antagne hufvudgrunder, nem¬
ligen att sådane råämnen som är o föremål
för landets egen production böra beläggas
med en högre införseltull. Äfven i Sverige
finnas icke så obetydliga töbaks-piantager, som
Den i3 October.
skulle vinna genom tullförhöjning. Den som
försmådde den inhemska varan och ville nju¬
ta af den finare utländska, borde betala bra;
och tobaks-fabrikören visste nog alt stegra
priset på sina fabrikater, så att lian icke för¬
lorade, i synnerhet om den utländska kardus-
tobaken antingen förbjöds till införsel eller
belädes med en betydlig skyddstull. Jag före¬
slår således till importtull för utländska blad
12 sk. och för stjelkar 4 sk- b:co, som unge¬
färligen sammanstämmer i den medel-tariff,
Norrige antagit. Äfven tobaken är voluminös
och ger således föga tillfälle till smugling.
Skulle möjligen consumtionen härigenom min¬
skas, hvilket jag tyvärr betviflar, så anser jag
detta för en verklig national-vinst i mer än
ett afseende.
Häruti instämde Tit. Nordin, Hasselrot
och Rose'n.
Prosten Åstrand: Då man förhöjt litet
för socker, kunde man väl förhöja litet för
tobak. Jag tillstyrker r sk. per U.. Tit. Öd-
manns förslag är för högt.
Doctor Elfström: Jag tror ej, att det tål
högre, än 6 sk. per U.. Begäret corrigeras ej
genom för hög tull, meli väl gifver den an¬
ledning till lurendrejeri.
Häruti instämde Tit. Hallbeck.
Prosten Ödmann: Tobak kan knappt lu-
rendrejas in, emedan den alltid måste infö¬
ras i stora partier. Visst är den en öfver¬
flödsvara, hvars inskränkning man bör önska.
Domprosten Doctor Heurlin: Man har
svårt att smugla in blad, men man finge in
5 2& Den i3 October.
carduser i stället. Exempel saknas icke, att
man skaffat sig stämplar frän Svensk Tobaks¬
fabrik och under desamma infört utländsk
tobak. Jag instämmer i hvad Tit. Poppius
yttrat angående socker. Det går åt 2 U. rätt
socker till ett U. raffineradt, och det vore
möjligt, att fabrikanterna ej kunde drifva sin
rörelse, som fordrar stort förlag, om tullen på
rudimaterien blefve betydligen ökad.
Prosten Ödmann: Det kan begäras på
nederlag.
Domprosten Doctor Heurlin: Det går ej
an, om det skall användas i fabriken.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård instämde med Tit. Heurlin an¬
gående Tobaken.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Man yr¬
kar, dels att consumtionen skall minskas, dels
att man genom en hög tull skall skaffa Sta¬
ten stora inkomster. Deri synes ligga en mot¬
sägelse. I sjelfva verket har man ofta orig-
liga begrepp om hvad man kallar öfverflöd.
Ingen bör kunna nekas att njuta hvad han
förmår. Om någon dricker Ghampangne hvar
dag och kan förtjena sig det, gör han dermed
intet ondt. Det tillhör det industriela lifvet,
då det mer och mer utvecklas hos nationer¬
na, att behofven tilltaga, men med detsam¬
ma äfven fliten och skickligheten, som skaf¬
far medel att dem tillfredsställa. Långt ifrån
att anse consumtion för något, ondt, under
förutsättning nemligen, att man icke consu-
merar öfver sina tillgångar, och långt ifrån
att
Den i3 October.
att prisa cn sjelfständighet på halm och vid
vatten, är det min grundsats, att den mår
väl, som kan consumera mycket och produ¬
cerar mycket.
Vid Art. Trädvaror anmärkte
Prosten Ödmann: Här gäller, hvad jag
förut yttrat om jern; de höra vara fria för
utförseltull.
Prostarne Åstrand och Hallbeck åbero¬
pade, hvad de förut i afseende på jernet
yttrat.
Vid Art. Vin anförde
Contracls-Prosten P. P. Svedelius: Jag
tycker mig här finna en ojemnhet i tullen för
vin på fastager och för vin på buteljer, äf¬
vensom det hör märkas» att ingen skillnad
är’gjord emellan finare och gröfre sorter. Såle¬
des skulle vårt vanliga Kyrk vin, som ej kan um¬
bäras, draga lika hög tull som någon dyrba¬
rare vinsort. De fina vinerna äro således be¬
skattade hälften så mycket som de sämre.
Prosten Åstrand: Vinet är visserligen en
öfverflödsvara, och tullen för vin på fastager
bör höjas, men ej till 36 sk. Det blefve i
det fallet i Sverige ej mindre vin infördt,
men väl mindre tullinkomster derför utgifna.
Att skilja emellan olika sorter vid förtullnin-
gen är svårt, om ej omöjligt. Sak samma
är med vin på buteljer.
Häruti instämde Tit. Hallbeck.
Prosten Ödmann: Vin kostar litet der
det hämtas, men dyrheten förorsakas egent¬
ligen genom transporten och tullen. I Eng-
Preste-St. Prof. i834• Bandet XI. 34
H_53o Den i3 October. Ulf
Iand är vinet ganska dyrt. De hafva nyttjat
det för att tilltvinga sig handels-förmåner.
Det vore orält, att ej göra skillnad på mer
eller mindre dyra viner, i R:dr 24 sk. vore
en hög tull på Bordeaux eller annat vanligt
måltidsvin, men deremot en låg tull på Cham¬
pagne. Här tåldes väl en tillökning på de
finare vinerna, hvaremot det borde vara en
låg tull på vårt vanliga Kyrk vin, hvilket är
en nödvändighets-vara. Man säger, att allt
vin skulle då föras in under ett namn; men
man bör väl kunna utröna skillnaden, helst
som skepparen skall vara försedd med factu¬
ra och andra handlingar, som styrka lastens
innehåll.
Stats-Rådet m. m. Poppius: Af röda vi¬
ner införas 12 å iS^sorler, och det är svårt
att skilja emellan finare och gröfre. Medel-
hafsvin kostar omkring 4° francs på stället;
frakten och tullen gå till 3, 4 gånger så myc¬
ket. Sätter man betydligt opp tullen, så sko¬
la alla ansträngningar göras för att inprakti¬
sera vin, ty lurendrejeiiet blifver då lönande.
Här är nu klagomål öfver för hög tull, ty
den närvarande tullen stiger lill 3oo procent
mot varan.
Contractsprosten Nordin: Utländska lux-
artiklar unnar jag hög tull i allmänhet; vin
i synnerhet. Denna vara har deri likhet med
tobak och socker, att den är voluminös, och
tullförsnillas icke lätteligen: Tullförsnillning
torde dessutom allt mer och mer kunna före-
kommas genom ökad kust-bevakning. Denna
kustbevakning mångdubblar lull-intraderne,
Den i3 October. 531
som således idkeligen ersätta bevaknings-kost-
naderna. Så kunde den ökade tullen mind-
ska importen, och i och med det samma ge
bestånd åt realisationen. Förslaget att öka
tullen både på vin och andra voluminösa ar¬
tiklar, såsom socker och tobak, bifaller jag
af full öfvertygelse.
Contractsprosten Hallbeck: Utskottet har
ansett vinet för en vara, som consumeras af
de förmögnare, och derföre höjt tullen der¬
på utöfver hvad Gomiteen föreslagit. Alt ej
skillnad blifvit gjord emellan sorterna, kom¬
mer af den grundsats Utskottet antagit, alt
vid de tillfällen, då en bättre vara kan för¬
blandas med en sämre, bör en medeltull an¬
tagas.
Domprosten Doctor Heurlin: Det vore
visserligen billigt att bestämma olika tull för
finare och gröfre viner, men skillnaden kan
ej vid förtullningen utrönas, Facturor bety¬
da intet, Champagne kunde väl beläggas
med högre tull; men då borde man äfven
kunna göra skillnad emellan äkta champagne
och fabricerad,
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård instämde med Tit. Poppius och
ansåg tullen på vin för hög.
Vid art. Väfnader anförde
Doctor Björkman: Enligt den kännedom
jag eger om Sveriges segelduks-fabriker, an¬
ser jag dessa ännu ej hafva vunnit den styr¬
ka, att de kunna uthärda någon täflan med
de utländska. De böra således fortfarande
skyddas genom införselförbud å utländsk se¬
53 a , Den i3 October.
gelduk. Och detta sä mycket mera, som de
af hittills å högre ort följda och uttalade
principer hafva allt skäl alt förvänta sig en
längre fortsättning af denna faveur. Dä nem¬
ligen den genom Kongl. Commerce-Collegiuui
d. 17 Nov. i8a5 utfärdade kungörelsen om
denna varas tillåtna införsel kort derefter, den
g Maj 1826, af samma Collegium upphäfdes,
så förklarades, att Kongl. Majit fann omsor¬
gen att framgent bereda tillgång på berörde
vara vid de inhemska segelduks-fabrikerna
fordra, alt deras tillverkningar, hvilka i all¬
mänhet dittills uppfyllt Rikets behof, borde,
så länge enahanda förhållande fortfor, skyd¬
das genom förbud emot införsel af Utländ¬
ska fabrikater af samma beskaffenhet. Af de
i sistnämnde Kungörelse påbjudna och till
Kongl. Commerce-Collegiuin allt sedan hvarje
halft år ingifna pris-uppgifter å Svensk segel¬
duk finnes ingen anledning till klagan öfver
delta införselförbud. Ega icke således Sven¬
ska segelduks-fabrikerna allt skäl att hoppas,
ja alt med full säkerhet beräkna, att förbu¬
det bör fortfara? Eller skola de väl, till följe
af delta vacklande i principer, åter bringas till
undergång? Och ofelbart skulle detta vid in¬
försels-förbudets upphäfvande inträffa. Snart
skulle alla Svenska hamnar öfversvämrnas af
en myckenhet Rysk segelduk, sorn i hampans
hemland onekligen ännu produceras för bät¬
tre pris. Och må man icke åberopa, att hög
skydds-tull är ett lika kraftigt hägn, som ab¬
solut förbud. Att vinnings-lystnaden lättare
eluderar den förra, än det sednare, är väl
en afgjord sanning.
Den i3 October. 533
/ 9
Prosten Astrand: En lull lill ^del af va¬
rans värde är en tillräcklig skydds-tull.
Prosten Ödmann: Jag förenar mig med
Doctor Björkman. — För dräll och damast
synes väl i R:dr per q v. aln vara i tull be¬
tydligt liog; men just under de sednare åren
bar man i England sökt uppdrifva denna
fabricalion och bestämt derföre stora export¬
premier, hvadan jag anser nödigt att motar¬
beta de Engelska speculationerna genom en
hög skydds-tull.
Prosten Astrand: Jag tror, att den så¬
som öfverflödsvara är nog skyddad genom den
höga tullen; vi hafva ej synnerliga damast¬
fabriker att sk}'dda.
Häruti instämde Tit. Hallbeck.
Prosten Ödmann: Här finnas goda da¬
mastfabriker. Damast bar förr förskrifvits
från Sverige till England; nu, sedan England
fått egna stora fabriker och genom betydliga
bounties uppmuntra dem, är förhållandet an¬
norlunda, och kan blifva för våra fabriker
högst farligt.
Prosten Astrand: 5o proc. af varans vär¬
de är en mer än tillräcklig skydds-tull.
Yid Calculationen öfver Inkomsterna sid.
17 anförde
Domprosten Doctor Heurlin : Jag tror, alt
denna Calcul ej annat än ungefärligen kan af
Utskottet uppgöras, förr än tullfrågorna blif¬
vit definitivt afgjorda; och jag önskar, att Ut¬
skottet då ej låter sig förbländas af hoppet
om för stora inkomster, så att 011 statsbrist
uppkommer.
534 Den i3 October.
Stats-Rådet m. in. Poppius: Af de med¬
delade tabellerna se vi, att tullinkomsterna
stigit år för år. Det är uppenhart, alt Sve¬
rige tilltager i production och utvecklar sig
mer och mer. Yi kunna hoppas, att denna
progression skall fortfara, om inga oförmoda¬
de förändringar inträffa.
Prosten Astrand: Jag vill ej jäfva den
beräkningsgrund, som man hämtar af erfa¬
renheten; likväl börjag erinra, att delta årets
olyckor verka på tullintraderna till minsk¬
ning, hvilket är något för Bevillnings-Utskot-
tet att tänka på,
Stats-Rådet m, m. Poppius: Det synes
väl, att sådana omständigheter skola verka;
men anmärkningsvärdt är, att, med alla de
hinder, som i år inträffat, hafva våra tullin¬
trader på detta år tills dato stigit till samina
belopp, sora under fjolåret för samma tid.
Prosten Astrand: Det torde kunna för¬
klaras deraf, att requisitionerna voro gjorda,
innan olyckorna skedde.
Contractsprosten Hallbeck hänvisade till
sid. 18 och i g i afseende på grunderna för
calculen.
Yid bilagorna gjordes för öfrigt inga an¬
märkningar.
Prosten Astrand: Då detta Betänkande
troligen blifver af alla Stånden återremitteradt
och Utskottet torde finna sig föranlåtet att
i en och annan punkt ändra sitt första för¬
slag, kan jag ej underlåta att yttra en ön¬
skan, som åsyftar besparing både på tid och
kostnad, den nemligen, att Utskottet vid be¬
Den i3 October. 535
svarandet af återremisserna icke måtte i sitt
nya Betänkande upptaga alla de detaljer, som
i det redan afgifna förekomma, utan endast
de punkter, i hvilka Utskottet finnér sig för¬
anlåtet att ändra sitt förra förslag.
Belänkandet återremitterades.
§• 3-
Föredrogs Bevillnings-Utskoltets d. 7 den¬
nes bordlagda Utlåtande N:o 3o, i anledning
af gjorda anmärkningar vid Utskottets Betän¬
kande N:o 21, angående förehafd granskning
af Posttaxorna för inrikes brefvexlingen.
Slåndet lät dervid hero.
§> 4.
Föredrogs Bevillnings-Utskottets d. 7den¬
nes bordlagda Memorial N:o 32, om serskild
aflöning för den person, som under en Cans-
lists sjukdomsförfall kommer att förrätta hans
tjenst.
Afslogs.
§. 5.
Föredrogs Bevillnings-Utskottets d. 7 den¬
nes bordlagda Memorial N:o 33, lill Höglofl.
Ilidderskapet och Adeln, i anledning af den
återremiss af Memorialet N:o 24 rörande an¬
märkningar emot Betänkandet N:o 4» angå¬
ende den af Friherre Sprengtporten och
Herr af Robsahm hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, väckta fråga om fastställandet af
en viss accisafgift å Bränvin, som till Stock¬
holm och Rikets större städer införes.
Lades till handlingarna.
536 Den i3 October.
§• 6• *
Föredrogs Lag-Utskottets d. 20 och a5
Sept. bordlagda Betänkande N:o 123, öfver
väckta motioner, om utsträckande af lesta-
mentsfriheten och af rättigheten att genom
gåfva upplåta fast egendom, samt om ändring
i hvad nu stadgadt är, dels rörande grunden
för bestämmande af vederlag för afhänd arf¬
jord, dels ock angående bördsrätt och lös¬
ningsrätt i stad m. m.
Contractsprosten Hallström förklarade, alt
han instämde med Reservanten.
Domprosten Doctor Heurlin: Reservan¬
ten åsyftar en större utsträckning af lestaments-
friheten; Utskottet sjmes hafva gått en billig
medelväg; jag är nöjd med detta förslag,
hvarigenom Presteståndet fått lika rätt med
de andra, och tillstyrker bifall.
Häruti instämde Tit. Nordin och Has¬
selrot.
Betänkandet bifölls.
Ståndet åtskildes kl. ig e. m.
In fidem
P. A. Sonde'n.