Den iy September. 3oi
förena mig med desse talare, och yrka åter-
remiss, på det att det obetydliga lånet af
90,000 R:dr må beviljas.
Doctor Grevillius förenade sig med Tit.
af Wingård, och Östberg.
Prosten Astrand: Jag behöfver ej upp¬
repa Stats-Utskottets skäl, då de finnas i Ut¬
låtandet för alla tillgängliga. Hvar och en vet,
hvad Götha Canal har kostat. Yi hafva i
perspectiv, att hvad som nu beviljades såsom
lån, snart skulle begäras till afskrifning. Re-
parations-fonden kan ej umbäras eller utgif-
vas till andra ändamål. Då Riksgälds-Con-
toret behöfver låna till Greditivet för Chole-
rafarsoten, till Riksdagskostnaderna, till upp¬
fyllande af andra förut ingångna förbindelser
och till betäckande af en del af Statsbristen
åtminstone för första året efter nya Statsreg-
leringen, kan jag ej annat än tillstyrka bi¬
fall till Utskottets Utlåtande.
Häruti instämde Tit. Bjursten och Rose'n.
Doctor Lindahl: Svenska Folket har ju
redan tlere gånger högtidligen blifvit försäk-
radt derom, att icke mera behöfva påkosta
Götha Canal. Svenska folket har ock san¬
nerligen redan så mycket påkostat denna Ca¬
nal, att det synes röja alltför mycken brist
på delicatess och alltför ringa aktning för hög¬
tidligen gifna löften och försäkringar, att nu
åter komma och begära mera. Jag måste så¬
ledes, med full öfvertygelse om rättvisan der¬
af, tillstyrka bifall till Höglofl. Stats-Utskot¬
tets förslag lill afstjnkande å motionen, och
det så mycket hellre, som man kan laga för
3oa Den iy September.
högst sannolikt, alt hvad som nu begiires så¬
som lån, kommer en annan gång att begäras
såsom skänk, och blifver en förlust för Sta¬
ten. För öfrigt, och då Motala verkstad utan
Riksens Högloll. Ständers vetskap och beslut
lärer hafva tillkommit; så må den eller de,
som ombesörjt dess tillkomst, äfven sörja för
dess vidmakthållande.
II. H. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade, att här begäres intet till Canalen, och
att Motala verkstad tillkommit, ehuru icke
lill följd af ett serskildt R. Ständers beslut,
likväl till följd af det i behörig ordning för
Bolaget utfärdade och i nåder stadfästade Re¬
glemente.
Prosten Ödmann: Med den Öfvertygelse,
jag äger och sett genom erfarenheten bestyrkt,
att alla de inrättningar i Fabriks- eller Verk¬
stadsförm, hvilka bedrifvits för statens räk¬
ning, lemnat olyckliga resultat, anser jag Gref¬
ve Posses motion i förevarande ämne böra
afslås. Vi äge förut ett Pappersbruk, som
går för allmän räkning och hvarje år lemnar
betydlig förlust, ehuru det aflefvererade pap¬
peret upptagits till betydligt högre pris, än
hvarföre det kunnat köpas i Hufvudstadens
salubodar. Att samma förhållande skulle in¬
träffa med Motala verkstad, är knappt att be¬
tvifla. Det alternativa förslaget att genom lån
understödja Verkstaden strider emot den af
Höglofl. Utskottet med fullt skäl antydda
Ekonomiska grundsats, att Productionen bör be¬
tacka utgifterna för hvarje induslrielt förelag,
om det icke förr eller sednare skall gå under.
Den iy September. 3o3
Då Reservanten Santesson anfört, att Verket
nu iir i ett ypperligt stånd, samt kan i fa¬
brikater tafla äfven med Utländska fabriker,
bör man derifrån hemta ännu ett skäl till
afslag i låne-ansökningen; ty kan icke verket
nu sköta sig utan biträde och låne-förlag, då
det är i sitt yppersta skick, huru skall det fram¬
deles bära sig, sedan det börjat förfalla och tarf¬
va reparation? Ofta har den enskilda indu¬
strien utan understöd, men väl och ändamåls¬
enligt bedrifven, förmått anskaffa både appa¬
rater och förlager; men då de förra äro på ett
eller annat sätt anskaffade, borde man vänta
af Götha Canal-Bolag den omsorgen att an¬
skaffa de sednare, utan att anlita det af vig-
tigare behof nedtryckta Statsverket. Ganska
riktigt har dessutom Prosten Åstrand anmärkt,
hvad äfven i Utskottets Utlåtande igenfinnes,
alt de vid förra Riksmötet afsatte reserv-me¬
del böra ovilkorligen, enligt Riksens Ständers
beslut, orubbadt qvarstå lill en perpetuel sä¬
kerhet för Canalens framtida bestånd. Jag
vill ej yttra mig något om den af Reservan¬
ten uppgifna och erbjudna säkerheten, men
får förklara, att den i visst fall synes mig
problematisk, då en reserv-fond ansetts nö¬
dig för Canalens bestånd. Måste icke Riks¬
gäl d s- C o n t o re t sjelf göra stora upplåningar för
att bestrida Statens nödvändigaste utgifter?
Att under sådana förhållanden tillstyrka, det
samma Verk borde utlåna till förlag åt Mo¬
tala verkstad de föreslagna 90,000 R:dr, sy¬
nes i sanning olämpligt. Jag fruktar dess¬
utom att möjligen vid en blifvande Riksdag
3o4 Den iy September.
någon ny motion kunde väckas om detta Iåns
afskrifning, hvarigenom en ny tribut till den
kostsamma Canalen ifrågasattes och en ny för¬
lust för Stats-Cassan bereddes. Jag anhåller
om bifall till Utlåtandet.
Contracts-Prosten Nordin förenade sig
med Tit. Åstrand och Ödmann.
Doctor Björkman , som äfven instämde
med Tit. Åstrand och Ödmann, trodde, alt
ehuru Riksgälds-Contorets ställning är svår,
vore lånet dock möjligt, om den erbjudna
säkerheten vore fullkomlig. Ty hvarken Ca-
nal-Bolagets förbindelse och pantförskrifning
af inkomsterna från Canalen och Verkstaden,
eller Directions personliga ansvarighet för
dessa inkomsters tillhandahållande, torde för
framtiden innebära en sådan säkerhet, när
möjligen hela Canalens och Verkstadens fort¬
farande framtida bestånd kunde sättas i frå¬
ga; hvilket tvifvelsmål rörande Canalen äfven
antydes genom de i Riksgälds-Contoret lika¬
som med qvarslad belagda 93,926 Riksdalerne.
Upprätthållandet af Motala verkstad anser jag
visserligen af vigt, men det bör kunna ske
bäst genom enskilda speculationer. Och jag
tviflar icke alt i behofvets stund skola finnas
enskilde män, som kunna gifva det så kallade
handtag, hvilket inrättningen anses behöfva.
Prosten Stenhammar: Hade jag trott det
vara lofligt, att när fråga uppstått om dispo¬
sitionen af Statens medel, låta sig ledas af
sin enskilda känsla, så skulle jag redan inom
Utskottet hafva gifvit min röst för samma af
Corn-
Den iy September.
3o5
Commerce-Radet Santesson framställda för¬
slag, för hvars antagande flera bland det
Ilögv. Ståndets Ledamöter nu hafva talat.
Jag gjorde det likväl icke, liilbakahållea af
just de båda betänkligheter, som andre värda
talare här anfört: Riksgälds-Contorets bekym-
mersamma ställning, och den farhågan, att
bifall till lyftning af de 93,000 R:dr, hvilka
Götha Canal-Bolag har i Contoret nedsatta
såsom reparationsfond, äfven under form af
ett beviljadt lånebilräde, knappt annorlunda
kunde lydas, än såsom ett upphäfvande af
förra Stunders beslut, att denna fond skulle
under alla händelser i Riksgälds-Contoret
innestå till säkerhet för Canalens framtida
underhåll. Oförnekligt är Motala mechaniska
verkstad, såsom ett jernförädlingsverk i till¬
tagsen skala, af större värde för fäderneslan¬
det i allmänhet, än vi nu ens torde kunna
ana; lika oförnekligt är den industriela skick¬
lighet som derifrån utgått, och fortfar att ut¬
gå, icke blott en enskild, utan en verklig
nationalvinst. Något understöd af det all¬
männa vore då väl icke illa användt; skörden
af detta utsäde, skulle sträcka sig långt in i
framliden. Af detta skäl önskade jag inner¬
ligen alt Commerce-Rådet Santessons förslag
måtte behjertas; men då jag här tvekade emel¬
lan de bevekelsegrunder, som talade, för och
emot detsamma, trodde jag mig, som Stats-
Utskoltets Ledamot pligtig att följa de sed¬
nare, hvilka fästade afseende på Statens in¬
skränkta tillgångar, åtminstone till dess repre-
Pre.ite-St. Prot. 183)4- Bandet X. 20
3o6 Den 17 September.
sentationens opinion i ämnet allmännare låtit
sig höras. Nu sedan flere röster inom det
Högv. Ståndet höjt sig till förmån för Herr San-
tessons förslag, anser jag mig lika pligtig att
icke dölja min mening. Man har in vändt,
att lånet nu icke vore af nöden, sedan in¬
rättningen hunnit nära till den åsyftade full¬
komligheten. Men sedan Bolaget just för att
bringa anläggningen till denna fullkomlighet,
användt 378,000 R:dr, hvaraf en icke obe¬
tydlig del utgör upptaget lån, finner det sig
nu i förlägenhet för det betydliga förlagscapi-
tal, hvarförutan en så stor rörelse icke kan be-
drifvas. Det är egentligen af större beställ¬
ningar, som inrättningen skall vinna tillräck¬
liga inkomster. För att skyndsamt kunna ut¬
föra dem och sysselsätta det stora antalet
arbetare, under meilantiderne, då sådana be¬
ställningar stundom saknas, behöfves ett con¬
tant förlag, som sätter styrelsen i stånd att i
förväg låta tillverka vissa bland de partiela
arbeten, af hvilka de större sammansättas.
På annat sätt kan icke en dylik anläggning
bära sig eller täfla med andra i pris och
skyndsamhet. Begärdes understöd till utvid¬
gade verkstäder och anläggningar, skulle jag
icke draga i betänkande att afslå det. Men
desse äro färdiga och i ypperligt stånd. Frå¬
gan är endast om ett biträde för att sälta
den fullfärdiga inrättningen i verksamhet. Bi¬
draget dertill, om det ock för ögonblicket
icke utan svårighet kunde medgifvas, vore
dock ädelt och nationelt. Nära nog förmår
denna åsigt nedtysta min tvekan; och sedan
flere värde talare redan yrkat återremiss, kau
Den ij September.
jag ej underlåta förena mig med dem, på det
att Herr Santessons förslag, som i en reser¬
vation blef framstäldt, måtte åtminstone kom¬
ma under närmare pröfning inom Utskottet.
Häruti instämde Doctorerne Ruusj Ni¬
belius och Elfström.
V. Talmannen, Biskopen m. 111. Doctor
af Wingård: Jag vill ej, att Statsverket skall
inblandas med Götha Canal-Bolag, och jag
gillar den grundsats, att den enskilda indu¬
strien bättre sköter sig, än företag för det all¬
männas räkning. Men då här är fråga blott
om ett förlagslån, och Staten har genfylle i
redan deponerade medel, kunde man väl be¬
vilja detta. Bolaget kan annars möjligen tvin¬
gas, att till vanpris sälja denna dyra inrätt¬
ning, kanhända åt utländningen, eller att all¬
deles nedlägga den. Då denna nödhjelp be-
liöfves, summan ej är stor, och Staten intet
äfventyrar, är allt skäl alt biträda Reservan¬
tens förslag.
Contracts-Prosten P. G. Svedelius: Att
Motala verkstad uti industrielt hänseende ge¬
nom en utvecklad konstfärdighet tillskyndar
samhället väsendtliga fördelar, lärer af ingen
bestridas. För min del anser jag denna så
väl som alla andra inrättningar, åsyftande
näringarnes utveckling och förkofran böra
hugnas med all den uppmuntran, som står
att förena med Statens åliggande, att sträcka
en lika omvårdnad till alla sådana Riksgagne-
liga industriela företag. Jag tror ock, att
Verkstads-Bolaget i detta afseende icke har
någon skälig anledning till klagan. Utom de
3o8 Den ij September.
fördelar, som denna verkstad uti dess för-^
ening med Götha Canal fått åtnjuta, och
hvilka redan blifvit antydda, må icke lemnäs
oanmärkt, att Staten hittills om icke på ett
direct, åtminstone på ett indirect sätt bidra¬
git till inrättningens understöd, genom de be¬
ställningar der blifvit gjorda dels för flottan,
dels för andra behof, beställningar dem Sta¬
ten betalt till ett vida högre pris än det,
hvartill de så på utländsk som inländsk ort
kunnat erhållas. Exempelvis må jag anföra
det för Postverkets räkning förfärdigade ång¬
fartyget Motala, hvilket efter uppgjord liqvid
med Götha Canal-Bolag, och då uti kostnads-
summan inberäknas en misslyckad ångpanna
af koppar, belastat Postverket med en utgift
af 108,000 R:dr Bico, förutan utredningskost-
naden af omkring 4>°oo Rtdr. Enär det nu
är nogsamt bekant, att ångfartyg lika till
dimensioner och ångmaschiner med det först¬
nämnda, kunnat förfärdigas för föga mer än
hälften af denna summa, så kan jag icke an¬
se prisskillnaden annorlunda än sorn ett stats¬
bidrag Lill fabrikationens uppmuntrande. Om
nu Statsverket sålunda fortfar alt för sina
tillverknings-behofver anlita Motala verkstad,
så äger denna redan härutinnan en verklig
fördel framför andra enskiita industriföretag
i samma väg, hvadan jag ock anser hvarje
annan uppoffring å Statens sirla vara obehö¬
rig, såsom ländande till förfång för den en¬
skiita industrien. Det torde ock vara en tem¬
meligen allmän öfvertygelse, alt om Motala
verkstad under nuvarande Bolagsstyrelse icke
Den iy September. 3og
kan uppehålla sig utan Statens omedelbara
mellankomst, så undergräfver den sig sjelf
och måste förr eller sednare öfvergå i en¬
skildt ego.
Häruti instämde Tit. Lyth.
Prosten Åstrand: Att bevilja detta lån,
sedan 3 Stånd redan afslagit Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, vore en motsägelse. Der¬
igenom blefve ock mindre säkerhet för Cana-
lens upprätthållande. Finnas ej medel, må¬
ste antingen lånet afskrifvas eller reparations¬
fonden användas till ersättning för lånet.
Motala verkstad har ej saknat understöd af
Staten: den har redan fått 20,000 R:dr, och
dessutom lån af Manufactur-Disconten och af
Kongl. Landtbruks-Academien, för hvilka lån
räntan genom Kongl. Maj:ts nåd betalas af
g:de Hufvudtiteln.
Conlracts-Prosten Nordin: Om jag rätt
mins, har Motala verkstad ännu en obetald
skuld till Manufactur-Disconten, det är, till
Staten, på 3g,000 R:dr. Till säkerhet här¬
före lära verkstadens effecter vara qvarsatte.
Skulle ett nytt lån lemnäs, torde således af
elFecterna endast knapp säkerhet erhållas: och
verkstaden skulle så bli skuldsatt, att den
svårligen skulle reda sig. Jag tillstyrker bi¬
fall till Betänkandet.
Domprosten Doctor Lidman: Jag anser
mig skyldig att lill besvarande upptaga tvenne
anmärkningar som blifvit gjorde emot den
begärde återremissen af detta Betänkande
Den första: att verkstaden redan fått
betydligt understöd af det allmänna genom
3io Den iy September.
de större beställningar der för Statens räk¬
ning blifvit gjorda.
Dervid må det tillåtas mig erinra; att
Staten lika så litet som hvar och en enskildt
man, som hos en fabrikant gör en beställ¬
ning kan sägas understödja honom om ej de
vid iiqviden betala varan utöfver dess verk¬
liga värde.
De anförde större beställningarne hade
i fall de kunnat fås för bättre köp i England,
hvarpå jag äger grundade skäl tvifla, visser¬
ligen den värde talaren ej tillstyrkt att till
mehn för Svenska näringarne der beställas;
af Tit. Owen hade de näppeligen kunnat
presteras till den precision och verkliga full¬
ändning i arbetet, som de allmänt erkändes
äga; och då först det blifvit styrkt, att de
sakna dessa egenskaper, att de ej i styrka och
varaktighet öfverträffa de arbeten från nämn¬
de ägares verkstad utgå, kan man med skäl
yrka att det varit fördelaktigare att köpa dem
från det sednare stället.
Att det förstnämnde ångfartyget verkli¬
gen kom alt stå Staten för högt, är, som den
värde talaren väl vet, ej verkstadens fel, utan
måste ensamt tillskrifvas förändringar af den
dyrbaraste delen af hela machineriet, ång¬
pannan. — Att Herr Owens verkstad, med
all aktning för den förtjenstfull ägaren, ej
kan jemföras med Motala, behöfver ej annat
bevis än att Tit. Owen från sistnämnde stäl¬
le måst hämta och hämtar flere större pjecer,
som ensamt der kunna tillverkas.
Den iy September. 311
Den andra anmärkningen innehöll: att
Reparations-fonden g3,ooo R:dr måste, enligt
Ständernas beslut, innestå i Riksgälds-Conto-
rel, såsom säkerhet för Canatens underhål¬
lande.
Då R. S. vid förra Riksdagen för det be¬
viljade sista byggnads-anslaget till Canalens
fullbordande fästade det vilkor, att en repa¬
rationsfond skulle bildas och i Riksgälds-Con-
toret deponeras, trodde de ännu, att Canalen
utan allmänt årligt understöd svårligen kun¬
de upprätthållas, ännu mindre vid inträffan¬
de reparationer hafva några egna medel att
dem bestrida. Det sades då allmänt, alt Ca-
nal-inkoinsterna äro en chimere, att på Ca¬
nalen komma aldrig andra än Bolagets far¬
tyg att gå: o. s. v. Nu åter har flera års er¬
farenhet styrkt att trafiken på Götha Canal
är ganska liflig och att inkomsterna af farten
och af de betydliga vattenverk och jordegen¬
domar Canalen äger, ej allenast kunna be¬
strida förvaltningen och underhållet af den¬
samma utan ock lemna ett årligen större öfver¬
skott till utdelning åt Bolags-Intressenterne.
Ett sådant verk kommer aldrig att öf-
vergifvas af dess ägare; och skulle större olyc¬
kor inträffa; öfversvämningar förstöra en el¬
ler flere slussar; så blifva i allt fall dessa
C)3,ooo R:dr otillräcklige. Men äfven då är
jag fullt öfvertygad alt Bolagsmännen, om på
verket än skulle uppoffras ännu en million,
ej skulle tveka att göra det, för att rädda de
fyra, Canalen dem redan kostat.
Lector Bergqvist: Då helt visst hvar och
en af Höglofl. Stats-Utskottets Ledamöter ön-
3i2 Den ty September.
skar Statens förkofran uti industrielt hänse¬
ende, så väl sotn jag och hvarje annan, men
derjemte liar tillgång till alla de upplysnin¬
gar som erfordras för att med sakkännedom
pröfva och moget besluta öfver ifrågavarande
ämne, förekommer det mig högst betänkligt
att uppstå för att yttra mig emot Betänkan¬
det. Likväl synes mig den fabricalion som
vid Motala verkstad bedrifves vara för Sverige
så naturlig och fosterländsk och den arbets¬
skicklighet som derigenom kan vinnas, för
framtiden så lofvande, att jag skulle för min
del tycka det illa vara om denna verkstad, i
brist af understöd, skulle blifva obegagnad och
förfalla. Jag har den föreställning om fabriks-
inrätlningar i allmänhet att de befordra lan¬
dets välstånd på dubbelt sätt, och att detta
i synnerhet gäller om jernförädligen, för hvars
framgång Statens medel icke onyttigt använ¬
das. Att stora omkostnader af förlag fordras
lill ett så stort verks iståndsältande är na¬
turligt; men den som vill skörda måste ej se
på den kostnad som erfordras för utsädet;
och likasom ett land för Läroverkens anläg¬
gande och underhåll anslår nödvändiga medel,
anser jag äfven Staten böra uppoffra något till
beredande af industriel skicklighet uti produc-
tiva företag, hvarigenom de medel skola vin¬
nas, som för Statens bestånd och högre be¬
hof äro nödvändiga. Och då nu egentligen
icke är fråga om annat än lån på sådana vil¬
kor som försäkra om återbetalning, kan jag
icke annat än förena mig med de värde Ta¬
lare som yrkat återremiss af Betänkandet.
Den iy September.
313
Contracts-Prosten P. G. Svedelius: I an¬
ledning af Domprosten Lidmans gjorda erin¬
ran om det företräde i lillverkningarnes god¬
het, sorn Motala eger framför likartade •verk,
samt den deraf uppkommande prisskillnad får
jag blott anmärka, att ungefär vid samma tid
som det förut nämnda Postångfartyget förfär¬
digades, åtog sig samma verkstads-bolag att
till privat man, enligt contract, lefverera ett li¬
ka qvalificeradt ångfartyg, sedermera benämndt
Rosen, till omkring 60,000 R:dr. Utan att
nu ingå i bedömmandet af de orsaker som
föranledt den för Statsverket ända till 40,000
R:dr uppgående högre kostnadssumma, hvar¬
öfver Revisions-berättelsen för år i83a lein-
nar fullständig upplysning, tror jag dock, att
förenämnde summa skäligen kan betraktas så¬
som en förlust för Statsverket och följaktligen
en vinst för verkstaden. Hvad åter arbete¬
nas godhet beträffar, så lärer densamma för
ingendera af dessa fartyg hafva varit af nå¬
gon särdeles varaktighet; åtminstone är detta
förhållandet med Postångfartyget, som full¬
bordades om sommaren i83i, enär detsamma
utom andra reparationer redan kommit i be¬
hof af tvenne nya ångpannor, som för dess
räkning innevarande år blifvit förfärdigade.
Då meningarne voro delade och vote¬
ring äskades, framställdes följande proposition:
Bifaller H. Ståndet Stats-Utskottets Ut¬
låtande N:o 248? Den det vill, lägge Ja;
den det icke vill, lagge Nej; vinner Nej, blif-
ver detta Utlåtandet återremitteradt.
314 ^en 17 September.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att Utlåtandet Lief med ip Ja emot
16 Nej bifallit.
Domprosten Doctor Lidman anförde: Den
som sett Motala verkstad, den sällsynta ar¬
betsskicklighet der utvecklas, de utmärkte mä¬
stare af alla slag der äro anställde och den
mängd af duglige arbetare derifrån årligen ut¬
gå, den som gjort sig reda för denna dyrbara
anläggnings stora omfång, soliditet och plan¬
mässighet, skall ej kunna undertrycka sin för¬
våning, att i834 års upplysta Ständer till
upprätthållande af densamma ej kunnat afse
en enda skilling; ännu mer, att de ej funnit
skäl att bevilja Verkstadens nuvarande ägare,
Götha Canal Bolag, som på dess anläggande
redan användt 400,000 R:dr, att till dess be-
drifvande och förläggande få, mot godkänd bor¬
gen och bestämd återbetalnings-skyldighet, lyf¬
ta de p3,ooo R:dr B:co Bolaget deponerat i
Riksgälds-Contoret till Reparations-fond för
Canalen, enär flere års erfarenhet styrkt, att
denna fond verkligen är öfverflödig och att
Canalen nu mera ej allenast underhåller sig sjelf
utan ock lemnar ett öfverskott af 2 proc. och
derutöfver till årlig utdelning åt Bolagsmän¬
nen, och då Bolaget i brist af förlags-Capi-
tal troligen nödgas nedlägga detta, som bild-
nings-anstalt enda, och som fabrik störste verk
inom fäderneslandet, och förafskeda hela den
der anställda arbetare-personalen, som ulan för¬
tjenst och utan bröd med hustrur och barn
snart skola med vida större summa betunga
de allmänna fatligvårds-anstallerna. Men den
Den iy September. 315
sorn se It Motala har det visserligen icke und¬
fallit, hvilka stora och sällsynta naturförmå¬
ner stället företrädesvis framför alla andra så
inom som utom fäderneslandet verkligen äger.
De upptäcktes och uppskattades först till
deras verkliga värde af den store man som
byggde Götha Canal och anlade verkstaden,
och de skola ock, trotts alla de hinder en il¬
la beräknad sparsamhet med allmänna medel
nu deremot lägga, förr eller sednare göra Mo¬
tala till Sveriges Birmingham och Manchester.
Hade han lefvat — hvars snille ej alle¬
nast gick för sin tid, utan hvad mer är, tvang
sin tid att följa med sig, skulle Motala blif¬
vit det om en mansålder, nu skall dertill for¬
dras sekler; och våra efterkommande, somen
gång emottaga detta stora verk i ruiner, sko¬
la derföre ställa oss till ansvar.
Slutligen må det tillåtas mig: att såsom
ett bidrag till våra Riksdagars historia erinra,
att på samma dag det Högv. Ståndet biföll
utan votering återremiss på Economie-Utskot-
tets Utlåtande om Soldattorps syner, vägrade
det med tre rösters pluralitet återremiss af
betänkandet om anslag till Motala verkstad.
Mot afslaget på återremissen reserverade
sig Tit. Östberg.
§. 18.
Föredrogs Stats-Utskottets den i och 8
dennes bordlagda Utlåtande N:o 249» * an"
ledning af Kongl. Maj:ts lill Utskottet aflåtna
Nådiga Proposition, angående rättighet för
Götha Canal Bolag alt i Riksgälds-Contoret
3i6
Den ig September.
lyfta medel till anskaffande af Ångbogserings-
fartyg.
Bifölls.
§• 19-
Föredrogs Stats- och Economie-Utskot-
tens den i3 dennes bordlagda Utlåtande N:o
26, i anledning af väckta motioner, dels om
upphörande af Postförings-skyldighelen, dels
om lindring i samma onus.
Bifölls.
Ståndet ålskilldes kl. 1 e. m.
t
In fidem
P. A. Sondén.
Den 19 September.
Plenum kl. io f. m.
~ ’ • *
§. 1.
Biskopen m. m Doctor Thyselius anför¬
de: Det är bekant både genom anslag och ge¬
nom tidningarne, att val till Justitiae-Ombuds-
mannens Suppleant i afton kl. 6 skall förrät¬
tas; men anledning saknas ej att befara, det
valet till Eleclorer i dag kunde ske förgäfves
och derigenom tiden åter onyttigt förspillas.
Jag vågar derföre föreslå, att, innan Högv.
Ståndet väljer sina Electorer, en skrifvelse
må afgå till H. Exc. Landtmarskalken med
förfrågan, om Höglofl. Ridd. och Adeln kan
Den ig September. 317
i dag uppställa ett tillräckligt antal Electorer,
hvilkas närvaro vid valet i afton med säker¬
het kan påräknas; ty i annat fall borde Högv.
Ståndet i dag antingen försegla sina vallistor
eller uppskjuta valet.
Häruti instämde Tit. Bexell, Mittag
m. fl.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen hem¬
ställde, om ej denna skrifvelse kunde afgå i
H. II. Ärkebiskopens namn; hvilket bifölls.
§. 2.
Anmäldes alt Biskopen m. m. Doctor
Lundblad och Professorn Doctor Grenander
voro af opasslighet hindrade att detta Plenum
bevista.
§• 3.
Justerades Protocollet för dén 1 5 dennes.
§. 4.
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln
hade Protocolls-utdrag meddelade blifvit, hvil¬
ka upplästes och innehöllo, att, vid föredrag¬
ning af Stats-Utskottets Memorial N:o 2Öo,
i anledning af skiljaktiga beslut i några de¬
lar af Stats-regleringen, följande beslut blif¬
vit fattade:
1:0 De af Utskottet uti 1, 3, 8, 16, 18,
24 och 27 punkterna gjorde inbjudningar
bi föl los.
2:0 De af Utskottet, uli 2, 7 samt 21
punkterna gjorde inbjudningar afslogos, och
de uli samma punkter, föreslagne voterings-
proposilioner godkändes.
3*8 Den ig September.
3:o De uti 5, 6, io, n, ia, i3, i4> 17»
19, 22, a5 och 26 punkterna föreslagna vote-
rings-propositioner godkändes.
4:o Den af Utskottet i 4'de punkten ytt¬
rade mening godkändes
5:o 9, 20 och 23 punkterne ansågos ej
erfordra någon åtgärd.
6:0 Afgörande af 15:de punkten uppskjöts
tills Bonde-Ståndets beslut derom blifvit kändt.
Vid nästföljande Plenum blef nämnde i5:de
punkt återremitterad.
Godkänt den i Stats-Utskottets Memo¬
rial N:o 255 föreslagna voterings-proposilion
i anledning af olika bestut rörande mantals-
penningarne. Remitterat lill Banco-Utskot-
tet Herr Silfverhjelm?_, C. A., motion, an¬
gående anstånd med inbetalningar samt lag¬
sökningar för Discont-Verkens räkning för de
orter der Cholera-farsoten härjat.
Bifallit Allm. Besvärs- och Economie-
Utskottets följande Utlåtanden: N:o 114» rö¬
rande byggnads- och underhålls-skyldighet af
skolhus i Städerna; N:o 117, att den be¬
ridna delen af Smålands Husar-Regemente måt¬
te afsitta m. m. N:o 118, angående approba¬
tion af Recryter vid de indelta Regementerna;
N:o 120, i anledning af väckte motioner, rö¬
rande grunden för beräknande af planpennin¬
gar m. m. Vid föredragning af Stats- och
Economiej Utskottens Utlåtande N:o a3,
fann Ståndet för godt att dervid låta bero.
Till Handlingarna: Stats- samt Allm.
Besvärs och Economie Utskottens Utlåtande,
N:o 24» om upphörande af Kronobrefbärings-
Den ig September. 319
skyldigheten, och N:o 25, i anledning af åter-
retniss å Betänkandet N:o 20, rörande ny indel¬
ning till ordinarie ICnecktehåll af oroterad
jord, m. m.; äfvensom Expeditions-Utskottets
Memorial N:o 16, i anledning af Vällofl.
Borgare-Ståndets återremiss af nämnde Ut¬
skotts förslag till underdånig skrifvelse, an¬
gående upphäfvande af spärrnings-anstalterna
emot Choleran.
Lades till Handlingarna.
§. 5.
Upplästes de från Vällofl. Borgare-Stån¬
det ankomna Protocolls-Uldrag, hvilka inne-
höllo, att Ståndet ej funnit skäl antaga Pre-
ste-Ståndets inbjudning att deltaga i dess be¬
slut, att för Orthopediska Inrättningen till
nästa Riksdag bevilja ett årligt anslag af666
R:dr 32 sk. Banco.
Af Allm. Besvärs- och Economie-Utskot¬
tets Utlåtande bifallit: N:o 1 14, rörande bygg¬
nads- och underhålls-skyldigheten af Skolhus
i Städerna;
N:o 117, rörande Smålands Husar-Rege¬
mente; N:o 118, angående approbation afRe-
cryter vid de Indelta Regementerne m. m.; och
N:o 120, rörande grunden för beräknan¬
de af planpenningar.
Till Handlingarne: Utlåtandet N:o 116
då Betänkandet N:o p3 bifölls, iterremitte-
rat N:o 119, i anledning af åtskilliga före-
slagne förändringar i Rustnings- och Roterings-
besväret. Likaledes Banco-Utskottets Betän¬
kande N:o 36, i anledning af förrättad revi¬
sion af Banco-Discont-verkets Räkenskaper och
3ao Den ig September.
förra Riks-Discont-verkets forisatta utredning
för år i833. Till Handlingarna: Stats- samt
Allm. Besvärs- och Economie-Utskottens Ut¬
låtanden :
N:o a3, i anledning af anmärkningar dels
vid sistnämnde Utskotts Betänkande N:o 36,
dels vid de förenade Utskottens Betänkande
N:o3; N:o 24, rörande Kronobrefbärings-skyl-
digheten, och
N:o 25, i anledning af återremiss å Ut¬
skottens Betänkande N:o 20. Remitterat till
Banco-Utskottet en af Herr Langenbergj F.j
väckt'motion, angående ersättning för en ho¬
nom tillhörig, vid det tillfälle då ångfarty¬
get Josephine, vid dess resetonr den 1 No¬
vember 1827, ifrån Westerås till Stockholm,
genom brand förorlyckades, enligt uppgift,
förlorad summa af 422 R-dr Banco Trans¬
portsedlar. Återremitterat Stats- samt Allm.
Besvärs- och Economie Utskottens Utlåtan¬
de N:o 26, rörande Postförings-skyldigheten
Lades till Handlingarne.
§• 6.
Protocolls-utdragen, sorn från Hedervär¬
da Bonde-Ståndet nu meddelade blifvit och
upplästes, innehöllo, att B an co-Ut skottets Be¬
tänkande N:o 36, i anledning af revision af
Banco-Discont-verkets räkenskaper m. m. blif¬
vit bifallet. Likaledes Allm. Besvärs- och
Economie-Utskottets Utlåtande N:o 118, i an¬
ledning af väckt motion angående approbation
af Recryler m. m.
An-
Den ig September. 3ai
Anmodat Allm. Besvärs- och Economie-
Utskottet att till Riks-Stånden ofördröjligen
inkomma med dess Utlåtande, i anledning af
en från Bonde-Ståndet remitterad motion rö¬
rande Närings-friheten. Likaledes anmodat
Stats- samt Allm. Besvärs- och Economie-
Utskotten att till Riks-Stånden ofördröjligen
aflemna Utskottens Utlåtande i den till Ut¬
skotten remitterade fråga, angående Mötes-
passevolancen.
Lades lill Handlingarna.
§• 7.
Föredrogs:
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelnings-
Utlåtande N:o 17, i anledning af väckt
motion om vården af Dom-Capitlens Ar¬
ch i ver.
Då Dom-Capitlens Archi ver innehålla en
mängd dyrbara handlingar, både för äldre och
nyare tider, hvilka så väl i afseende å Kyr¬
kornas egendomar, som andra Pastoralvården
rörande ärender äro af största vigt, har Pro¬
sten Bruzelius uti ett den 27 sistlidne Fe¬
bruari lill Högv. Ståndet inlemnadt och till
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelnings Utlå¬
tande derefter hänskjutet memorial föreslagit,
det fullständiga registratur-er öfver dessa Ar¬
eldy med det första blefve uppsatte vid de Dom¬
capitel, der sådane icke redan förefinnas, hvar¬
igenom icke allenast Dom-Capitlen sjelfve
skulle med lätthet kunna begagna dessa skat¬
ter och ofta icke behöfva infordra upplysnin-
Preste-St. Prot. 1834• Bandet X. 2 I
3aa Den ig September.
gar af Presterskapet i sådane ämnen, hvaröf¬
ver Archivet förut egde tillräckliga handlin¬
gar, utan ock Presterskapet i rättegångar och
andre mål derifrån kunna erhålla de vigtiga-
ste bidrag. Vidare har Motionairen föresla¬
git att, sedan genom sådane registraturers
upprättande blifvit en möjlighet att kunna in¬
ventera ofvannämnde Archiver, Högv. Stån¬
det ville hos Kongl. Maj:t utverka ett nådigt
Circulaire, som stadgade, att ordentlig inven¬
tering af Stifts-Archiverne måtte i närvaro af
någon Dom-Capitlets Ledamot samt 2:ne af
Stiftet valde Pastorer verkställas, så snart
Stiftets Biskop eller Consistorii-Notarie antin¬
gen lem nar tjensten eller aflider, i likhet med
hvad som sker genom Härads-Prostarne med
kyrkornas och Pastoraternes handlingar, så of¬
ta ombyte af Pastorer inträffar, börande inga
Original - handlingar från Archivet utlemnas
nian emot behörigt Recipisse.
Ecclesiastika Lag-Afdelningen, som icke
kunnat undgå att inse och erkänna vigten och
nödvändigheten deraf, att Dom-Capitlens Ar¬
chiver befinnas uti god ordning, samt att full¬
ständiga registraturer öfver desamma äro upp¬
rättade, men tillika förmodar att detta på de
fleste ställen redan finnes verkstäldt, har för
ernående af det med motionen åsyftade än-»
damål, trott den åtgärd vara tillräcklig, om
Högv. Ståndet uti sitt vid Riksdagens slut ut¬
färdande Circulair ville, för den händelse att
något Slifts-Archiv icke skulle finnas uti ve¬
derbörlig ordning, samt fullständiga registra¬
tur öfver detsamma saknas, erinra om vid¬
Deri ig September. 3a3
tagandet af de mått och steg, som säkrast och
skyndsammast leda till rättelse härutinnan.
Och då det dessutom, såsom Motionairen före¬
slagit, för att försäkra sig att Archi verna bi¬
behållas uti ordning, lärer befinnas nödvän¬
digt, att inventeringar deraf tid efter annan
verkställas, vill Afdelningen ännu föreslå att,
vid hvarje ombyte af Consistorii-Notarie, hvil¬
ken häfver Archi vet under sin vård, en ordent¬
lig inventering af alla handlingar skall af Bi¬
skopen samt någon af Consistorii öfrige Leda¬
möter företagas; hvarförutan, till ytterligare
säkerhet, det äfven torde finnas ändamålsen¬
ligt, att före hvarje Prestmöte någre af Stif¬
tets Presterskap utses, för att, med biträde
af en Consistorii Ledamot, genomgå Archi-
vets handlingar, samt derefter till det försam¬
lade Presterskapet inkomma med berättelse
öfver det sätt, hvarpå Archivet blifvit vår-
dadt, saint uti hvad stånd det sig befinner.
Hvilket dock Högv. Ståndets upplysta
pröfning härmed underställes. Stockholm den
i5 September 1834-
PEHR THYSELIUS.
L. G. MITTAG. AND. BJURSTÉN. CARL HALLBECK.
Carl Joh. Thyselius.
Lades på bordet.
§• 8.
Föredrogs:
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelnings
Utlåtande N:o 18, öfver väckt motion
324 Den ig September.
om bestämda föreskrifter i afseende
på förslags-rätligheten lill andra (klas¬
sens Pastorat.
Uti ett till Högv. Ståndet inlemnadt Me¬
morial, som den 12 sisllidne Februari blifvit
lill Lag-Afdelningens utlåtande remitteradt,
har Prosten Doctor Björkman föreslagit att
Högv. Ståndet ville hos Kongl. Maj:t anhålla
om utfärdande af närmare föreskrifter, hvil¬
ka borde af Consislorierne iakttagas vid upp¬
rättande af förslag till Pastorat af Andra Clas¬
sen. De enda stadganden, som i detta äm¬
ne, Motionairen veterligen, funnes, vore Kongl.
Maj:ts nådiga Circulair-bref till samtlige Con-
sistorierne af den 21 Augusti 1786, samt det
såsom förklaring deröfver aflåtne Circulair-
brefvet af den 11 Januari 1811, enligt hvil¬
ket sednare förslagsrätten till de minsta Pa¬
storaten tillädes dem, som, ehuru med . sva¬
gare kunskaper, längst uppoffrat sin tid åt
Församlingens gagn, och till Pastoraten af
första Classen dem, som utmärkt sig för hö¬
gre lärdom, men Consistörierne derjemte åla¬
des att vid uppsättande af förslag till Pasto¬
rat af andra Classen icke ensamt fästa sig vid
de sökandes tjenstår, utan äfven hafva ett bil¬
ligt afseende å lärdom och insigter, förenade
med erfarenhet och skicklighet i tjensten, så
att på ingendera sidan företrädet utsträcktes
öfver den gräns billigheten föreskref. Då den¬
na gräns emellan kunskapernes och skicklig¬
hetens samt en längre tjenstetids rättvisa for¬
dringar, hvilken både kunde och borde när¬
mare bestämmas, icke blifvit utstakad genom
Deri ig September.
181 i års Kongl. Bref, hvars uttryck jemte
flere deri bristande föreskrifter lemnade nog
tillfallen till olika tydningar, har af Mqtionai-
ren blifvit föreslaget, alt Högv. Ståndet måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära en
sådan förklaring af nämnde författningar, att
Consistorierne blefve ålagde att vid förslags
upprättande till andra Classens Pastorat all¬
tid beräkna de sökandes undergångna exami¬
na och examensbetyg eller noga bestämda reg-
lor till tid eller lärdomsår, som i likhet med
hvad hittills varit stadgadt om Magisteråren,
sammanräknadt med de verkliga tjenst-åren,
skulle o vilkorligt afgöra förslags-rätliglieten,
och att, om en sökande oaktadt sin en¬
ligt denna beräkning egande öfvervigt af me-
rite-år, blefve af Consistorium af andra orsaker
från förslaget utesluten, skälet dertill uti Pro-
tocollet alltid måtte utförligen intagas; genom
hvilka bestämda stadganden Motionairen för¬
modade att Kongl. Maj:t blefve befriad från
många obehagliga klagomål öfver Consistorier-
nes olika åsigter; Consistorierne från en svår
pligt att arbjtrera, samt den enskilte Prest-
mannen från villrådighet vid företagandet, och
hemligt eller uppenbart missnöje öfver utgån¬
gen af sina ansökningar.
Exempelvis har Motionairen såsom norm
vid examens-betygens beräknande lill lid före¬
slagit , att hvarje Philosophiae-Candidat måtte
för sin examen tillåtas beräkna två tjenstår:
att hvarje Laudatur i Pastoral-examen skulle
anses lika med ii år, hvarje Cum laude Adpro-
batur lika med i år, hvarje Adprobatur lika
Den ig September.
med i Ar, hvarje facillime Admittitur lika
med |, och hvarje facile Admittitur lika med
år: att Theologi® Candidat-examen måtte
gälla i år och Theologi® Licentiat-examen li¬
ka med ett allmänt Laudatur i Pastoral-exa-
men, dock utan beräkning för Theologi® Can-
didat-examen, att de personer, som åtnjuta
dubbel tjenstårs-beräkning, icke må få räkna
sig till godo denna förböjning för aflagd The¬
ologi® Candidat- eller Licentiat-examen eller
högre betyg i Pastoral-examen förrän efter 10
års ordinarie eller vucarie tjenstgöring, räknad
från a5 års ålder m. m.
Med Motionairen hafva inom Högv. Stån¬
det sig förenat Professorn m. m. Doctor Be¬
xell och Prosten Doctor Hvasserj hvilka vid
föregående Riksdagar utan någon påföljd väckt
motioner af enahanda syftning.
I sammanhang härmed har Prosten Lyth
hemställt om ej äfven förslagsrätten till Pa¬
storat af första Classen borde något närmare
bestämmas i anseende till förtjenster af det
slag som böra jemföras med eller öfverväga
Examens betyg, nemligen ulgifna böcker, Aca-
demiska föreläsningar och tjenstgöring sådan
som Lectorernes vid Gymnasierne och Rec-
torernes vid högre Lärdoms-Skolor, hvarför¬
utan Prosten ansett stadgandet af någon norm
för jemförelsen mellan bögre skicklighet på
detta sätt ådagalagd och öfvervägande tjenst-
älder, enär desse vid ansökningar till Pasto¬
rat af Andra Classen böra jemlikt 1811 års
Kongl. Bref sins emellan jemföras, vara af
behofvet påkallad.
Den ig September. 337
Efler öfvervägande af detta grannlaga
ämne, som jemväl under de tvänne sednast
forflutne Riksmöten utgjort föremål för Idögv.
Ståndets öfVerläggningar, får Afdelningen för¬
klara sin öfvertygelse att, i likhet med hvad
på de fleste ställen -redan öfligt är, endast
den, som uti sin Pastoral-examen erhållit all¬
männa vitsordet Adprobatur, bör kunna anses
hafva ådagalagdt prof på de insigter att hans
ansökning till ett Pastorat af andra Classen bör
upptagas. Då likväl brist på stadgande an¬
gående det företräde, som vid upprättande
af förslag lill Pastorat af ofvannämnde Class
bör tillerkännasden, som uti sin Pastoral-examen
erhållit ett högre betyg, egentligen är det,
som uti 181 1 års Kongl. Bref öfverklagas,
helst stundom inträffat att Consistorium vid
upprättande äf sådane förslag, med hemtad
anledning deraf att någon bland de sökande
uti sin aflagde Pastoral-examen undfått bety¬
get Cum laude Adprobatur, å förslaget upp¬
fört denne framför en med vida flere tjenst¬
år försedd, men i examen endast adproberad
medsökande, har Afdelningen, af den anled¬
ning, att någon synnerlig skillnad i lärdom
icke nog säkert kan bestämmas emellan dem,
som uti Pastoral-examen erhållit betygen Ad¬
probatur och Cum laude Adprobatur, samt
det södnare icke innebär fullgilligt bevis på
den större lärdom, som bör tillgodonjuta nå¬
gon förmon vid förslagets uppsättande till an¬
dra Classens Pastorat, trott sig böra vördsamt
föreslå, att vid afgörande af rätt till företräde
emellan personer, af hvilka ingen kan såsom
3a8 Den ig September.
bevis på öfvervägande lärdom åberopa annat
än en med Guni laude Adprobatur vitsordad
Pastoral-examen, företrädet skall tillerkännas
den, som räknar de fleste tjenståren, så vida inga
serskildta skäl förekomma till hans förbigåen¬
de; hvaremot vid den händelse, att någon
bland de sökande uti sin Pastoral-examen er¬
hållit betyget Laudatur, eller aflagt berömli¬
gen vitsordade Academiska Specimina eller
ock gjort sig känd för en hedrande tjenstgö¬
ring vid något af Rikets Universiteter eller
Gymnasier elier ock slutligen utgifvit allmänt
nyttiga, grundelig lärdom bevittnande skrifter,
Afdelningen anser det tillfälle hafva inträffat
då den uti Kongl. Brefvet den 34 Januarii
1811 anbefallda vägning emellan lärdom och
förtjenst bör ega rum, så att ingen sker orätt.
Under högaktning för den värde Motionairens
afsigt, att bringa en nog obestämd lagföre¬
skrift till större bestämdhet, tror likväl Af¬
delningen sig hvarken kunna förorda de för
en sådan vägning af Doctor Björkman före-
slagne grunder, ej eller sjelf kunna uppgöra
några sådane, emedan Afdelningen anser
en allmän, för alla händelser tillämplig, norm
för denna vägning icke kunna bestämmas, utan
böra öfverlämnäs till Consistoriernes rättskäns¬
la att med afseende å förekomne omständig¬
heter vid hvarje serskildt tillfälle uppgöra.
Då de skäl Afdelningen nu anfört emot Doc¬
tor Björkmans motion äfven synas gälla emot
Prosten Ljths förslag om bestämdare föreskrif¬
ters meddelande angående det företräde, som
vid upprättande af förslag till Pastorat af för¬
Den ig September. '62g
sia Glassen bör tillkomma de personer, som
på olika sätt documenterat sin lärdom, får
Afdelningen äfven vördsamt afstyrka delta för¬
slag. Utaf bibehållandet af denna genom Kongl.
Brefvet den 24 Januari 1811 Consistorierne
medgifna, men på sätt Afdelningen nu före¬
slagit, begränsade, pröfningssrättighet, förmo¬
dar ock Afdelningen inga särdeles svåra följ¬
der skola för Presterskapet uppstå, och det
så mycket mindre som vägen står öppen för
en hvar, som tror sig i sin rätt förnärmad,
att bos Kongl. Maj:t söka ändring och rättel¬
se uti Consistoriernes beslut.
Om detta Afdelningens förslag skulle vin¬
na bifall af det Högv. Ståndet, lili hvars upp¬
lysta bepröfvande det nu vördsamt öfverlem-
nas, samt Högv. Ståndet anser ett stadgande
i detta ämne erforderligt redan innan det nya
Kyrko-Lagförslaget binner blifva granskadt
och antaget, får Afdelningen slutligen hem¬
ställa alt Högv. Ståndet ville till Kongl. Majit
ingå med underdånig anhållan om ett bestämdt
stadgande i öfverensstämmelse härmed. Stock¬
holm den 1 5 September 1834-
PEHR THYSELIUS.
L. G. MITTAG. AND. BJURSTÉN CART, HALJ.BECK.
Carl Joli. Thyselius-
Lades på bordet.
§. 9.
Föredrogos och lades på bordet:
Lag-Utskottets Belänkanden
33o Den ig September.
N:o ii8, i anledning af väckta motioner,
om ändringar i Kongl. Förordningen, angå¬
ende inteckning i fast egendom, den i3 Ju¬
li 1818;
N:o 119, öfver Riksdags - Fullmägtigen
Nils Strindlund's motion, att stadgas måtte,
det afhandlingar, hvarigenom någon förvärf-
var sig nyttjande rätt till jord, eller betingar
sig så kalladt undantag eller afkomst af an¬
nans fasta egendom, böra intecknas, för att va¬
ra gällande.
§. 10.
Prosten Lyth anmälde, att han, i anse¬
ende lill oroande underrättelser från sitt hem
vore nödsakad anhålla om permission lill
en hemresa, på så lång tid som kan beviljas,
ifrån den dag, som närmare skall tillkänna-
gifvas, när någon sjölägenhet yppat sig.
Bifölls.
§. 11.
I Skrifvelse till H. H. Ärkebiskopen och
Talmannen hade Prosten Bruzelius anmält
sitt behof af ytterligare permission på 3 vec¬
kor, i anseende till det uppehåll, som genom
quarantaines-anstalter inom riket för det när¬
varande förorsakas resande.
Ståndet fann för godt, så vida dessa
quarantaines-anstalter skulle komma att ännu
någon tid fortfara, att bevilja Tit. Bruzelius
ytterligare permission på 3 veckor, men till¬
försåg sig, i händelse nämnda anstalter skulle
snart upphäfvas, att Tit. Bruzelius då, så
skyndsamt som möjligt, till hufvudstaden åter¬
kommen
Den ig September. 331
§. 12.
Föredrogs Banco-Ulskottets den ri den¬
nes bordlagda Betänkande N:o 36, i anled¬
ning af förrättad revision af ej mindre Banco-
Discontverkets räkenskaper och förvaltning,
än äfven förra Riks-Discontverkets fortsatta
utredning för år 1833-
Hvad Utskottet i serskilda punkter till¬
styrkt och hemstäldt till och med sid. i4«
bifölls.
Y. Talmannen, Biskopen rn. m. Doctor
af Wingård anmälde, att han icke kunde
deltaga i discussionen om de punkter, som
» rörde hans Broder, Landshöfdingen af Win¬
gård och Decharge för fullmägtige vid Låne-
Conloret i Götheborg.
Vid Utskottets tillstyrkande sid. 18 an¬
förde
Domprosten Doctor Holmström, det han
ansåg frågan om någon ytterligare ersättnings¬
skyldighet för Landshöfdingen af Wingård ,
i anledning af Expeditions-Secreleraren Dahl¬
ströms anspråk, vara blott och hart en rätts
fråga, tillhörande vederbörlig Domstols upp¬
tagande och afgörande, dit den ock genom
formligt Utslag blifvit af Kongl. Svea Hof-
Rätt redan hänvisad. Riksens Ständer borde
fördenskull icke gå Domstolen i förväg genom
något förklarande, som högligen inskränkte
den fria lagliga plöjningen af den kraft och
verkan Rikets sednast församlade Ständers
beslut borde ega. Någon underdånig Skrif¬
velse vore alltså icke af nöden; möjligen kun¬
de derom, till följd af någon Domstols åt¬
332 Den ig September.
gärd, framdeles uppstå fråga, men sådant in¬
träffade förmodligen icke förr, än vid nästa
Riksdag. Förut vore Riksens Ständers åtgärd
i denna tvistefråga åtminstone för tidig.
Prosten Ödmann: I likhet med hvad
Domprosten Holmström redan anfört, anser
jag den af Utskottet föreslagna underdåniga
Skrifvelsen alldeles öfverflödig. Enär Rikets
Ständer sistlidne Riksdag, under det uttryck¬
liga och af Landshöfdingen af fVingård er¬
bjudna förbehållet, att så väl enskildta per¬
soners, som de under Rikets Ständers dispo¬
sition icke slående publika cassors fordringar
blifvit till fullo betaldte, efterskänkt Lands¬
höfdingen af Wingård det öfriga ersättnings¬
ansvaret; samt nu är upplyst, att de ifråga¬
satte 1,091 R:dr 6 sk. 10 r:st. otillbörligt blif¬
vit inblandade i de efterskänkte 29,004. R:dr
4i sk. 11 r:st., och aldrig kunnat af Rikets
Ständer disponeras eller bortskänkas, utan
varit Expedilions-Secreleraren Dahlströms en¬
skildta tillhörighet; så foijer häraf påtagligt,
att Landshöfdingen af Wingård icke lärer
kunna undgå att denna post utgifva. Då detta
är en rätts fråga, som i laga väg kan och
bör afgöras, skulle en Skrifvelse till Kongl.
Maj:t derom, utom att vara öfverflödig, äfven
gifva en möjlig anledning till tidsutdrägt med
krafvets afgörande, hvarföre jag den afstyrker
och yrkar återremiss af Betänkandet i den¬
na punkt.
Professorn Doctor Morén: Om tvist väc-
kes vid Domstol, så skall dennes Utslag grun¬
da sig på Rikets Ständers beslut. Äifdå detta,
Den ig September. 333
såsom det vid förflutna Riksdag fattades och
uttrycktes, otydligt edler flerlydigt, så vän¬
das anspråken emot Banken, som, i följe af
Ständernas ovarsamhet, kan dömmas att ut¬
betala en summa utöfver hvad man efter¬
skänkt. Att tvist skall uppslå, är så mycket
mera anledning vänta, sorn man helt öppet
begärt förklaring af Ständernas mening, för
att veta, emot hvem talan skall föras. För
att trygga Banken emot ytterligare förlust,
genom denna händelse, måste Utskottets för¬
slag antagas. Antages det, så drager tvisten
sig förbi Banken och rör sig ensamt mellan
enskildta.
Häruti instämde Tit. Astrand och Hvasser.
Domprosten Doctor Holmström anmärkte,
det rättegångstvist i allt fall icke genom bi¬
fall, till Banco-Utskottets förslag kunde före-
konimas. Tverlom innehölle Betänkandet just
en slags anmaning dertill i den förklaring, alt
”Landshöfdingen af Wingård ej kunde befri¬
as från ersättnings-ansvar för sådane af Tit.
Kleman förskingrade medel, till hvilka enskil¬
de lagligen kunna styrka deras egande-rätt.”
Detla lagliga styrkande kan väl icke ske utan
rättegång. Bäst således att låta sakens pröf¬
ning på denna ankomma, utan Ständernas in¬
bland ning.
Professorn Doctor More'n: Redan vid si¬
sta Riksdagen blef det beslutadt, att enskilda
skola styrka sin rätt.
Prosten Åstrand: Om ej Utskottets för¬
slag antages, skola tvister uppkomma emellan
Banken och enskilda.
334 Den 19 September.
Utskottets tillstyrkande bifölls.
Häremot reserverade sig Til. Holmström
och Ödmann,
Det öfriga af Betänkandet gillades. .
Professorn Doctor Morén tillkännagaf, att
en sådan Tableau öfver Discontrörelsen, som
den för år 1833 Betänkandet bifogade, hade
blifvit uppgjord för alla år från 1816. Ut¬
skottet hade, för att spara tid och kostnad , en¬
dast låtit trycka den för det sistförflutnå året;
men om det intresserade någon att taga när¬
mare kännedom af dessa Tableauer, vore de i
Banken för hvem som helst tillgängliga.
§. 13.
Föredrogs Banco-Utskottets den i5 den¬
nes bordlagda Utlåtande N:o 38, öfver det
på grund af 3 Art. i Afd, 4 § * i83o års
Banco-Reglemente upprättade och till Utskot¬
tet öfverlemnade förslag lill Departemental-In-
delningen af Banco-Verket, samt Redovisnings-
och Tjenstgörings-Ordningen inom detta verk.
Utskottets tillstyrkande sid. i i bifölls.
Vid Utskottets tillstyrkande sid. 12 an¬
förde
Prosten Ödmann: Med tillkännagivande,
ätt jag, med vederbörligt tillstånd frånvarande
från Riksdagen, icke deltagit i öfverläggning
garne inom Utskottet öfver nu förevarande
ämne, får jag förklara, det jag icke kan dela
den åsigt, som inom Utskottet gjort sig gäl¬
lande, i afseende på Chefers tillsättande för
Departementerna. Lika med Herrar Fullmäg-
tige och Commissariatets minoritet är jag öf-
Den ig September. 335
verLygad derom , att genom den föreslagna för¬
ändringen en bättre organisation, än den nu
varande, skulle föranledas. Att vara både Chef
och kamrat samt arbetande Tjensteman inom
verket, är en sammanblandning af förhållan¬
den, som ytterst grundar sig på ett misstag,
Det måste väl vara en gifven sak, att en be¬
stämd Chef har större anseende och med me¬
ra kraft kan inverka på ärendernas gång. De
öfriga Commissarierna stå likafullt i samma
förbindelser, som förut. Deras arbetsordning
är nu blott mera bestämd och underkastad en
allvarligare tillsyn. Cheferna, som böra gå dem
tillhanda med råd och anvisningar, samt leda
öfverläggningarne, äga ännu en högre moralisk
förbindelse att inför öfverstyrelsen ansvara för
sina pligters collectiva iakttagande. Utom an¬
dra påtagliga fördelar skulle äfven härigenom .
beredas en närmare öfverensstämmelse emellan
öfver- och under-styrelsens åsigler, hvilken
under nu varande förhållanden icke alltid ägt
rum. Jag anser derföre nödigt, att utlåtandet
i denna punkt återremitteras.
Professorn Doctor Morén: Jag kan, för
aLt vara opartisk, ej annat än instämma med
Prosten Ödmann i åsigten af de fördelar, hvil¬
ka uppstå, om Departements-chefen tillsättes
utaf Öfverstyrelsen; men deremot måste jag
bestrida, att Commissai iernas ansvarighet då
blifver densamma. Ju mera denna Chefs in¬
flytelse gör sig gällande (och detta är just deri
beräknade fördelen), desto mera försvinner fri¬
heten i Commissariernas omtanka, vilja, verk¬
samhet, och med detsamma nödvändigt deras
336 Den ig September.
ansvarighet; ty man kan förnuftigtvis ej Släg¬
gas ansvara mer, än hvad man fritt vill och
gör. Nu går deras ansvarighet så långt, att
de alla gemensamt ersätta, hvad Banken ge¬
nom någon sin tjenslemans tillgrep eller vårds¬
löshet förlorar.
Häruti instämde Doctor Hvasser.
Doctor Elfström: Vid den för Banco-för-
valtningen ingalunda ovigtiga frågan, huruvida
Chefskap eller Collectiv Styrelse skulle införas,
har jag medverkat till Utskottets, Ständernas
pröfning nu underkastade Förslag. Jag nekar
icke, att grunder förefinnas, som äfven blifvit
åberopade, för den åsigt att Chefskapen inom
de serskilta Departementer borde af Öfversty-
relsen tillsättas; men då jag af en sådan åt¬
gärd fruktar ett försvagande af den säkerhet,
som Banco-verket nu äger uti Commissarier-
nas collectiva ansvarighet, hvilken bättre bi¬
behålies, om Chefsbefattningen för en viss be¬
stämd tid får bero af val, anställt af Conto-
rets Commissarier sins emellan, och derjemte
betraktar, att afund mellan Commissarie-Corp-
sen, obehörigt sträfvande efter Chefskap, sorg¬
löshet om Verkets bästa efter misslyckad spe-
culation om förmanskap, möjliga chicaner —
hvilket allt stundom röjer sig hos den mensk-
liga svagheten — kunde af det organisations-
sätt, som Banco-fullmägtige påyrkat, uppkom¬
ma; så bar jag funnit skälen öfvervägande alt
biträda pluralitetens af Committerade utlåtan¬
de i ämnet. Af grundad öfvertygelse tillstyr¬
ker jag derföre vördsamt, att förevarande mo¬
ment i Betänkandet må bifallas.
Prosten
Den ig September.
Prosten Ödmann: Jag kan ej godkänna
den af den siste värde Talaren gjorde invänd¬
ningen, att Comrnissariernas collectiva ansva¬
righet skulle genom den af mig yrkade Chefs¬
utnämningen upphöra. Uti förslaget finnes
icke ett ord, som antyder sådant. Tvertom
står deruti bestämdt, att så väl de utnämnde
Cheferna, som de öfriga Cornmisserierna ägde
hädanefter som hittills iakttaga hvar och en
sin administrations åtgärd, med lika ansvarig¬
het, hvilken alldeles icke kan anses vara be¬
roende af sättet, huru Cheferna tillsättas, om
genom val af kamrater eller genom beslut af
Öfver-styrelsen. Men i förslaget tillägges en
ännu ytterligare ansvarighet för Departements¬
cheferna, nemligen för sina pligters collectiva
uppfyllande. En Commissarie, som är miss¬
nöjd med någon åtgärd, äger ju tillfälle att
reservera sig, hvarigenom han undandrager sig
ansvaret för ett möjligen skadligt eller mindre
öfverlagdt beslut. Här är icke fråga om en
absolut Chef, som endast befaller och ensam
står inför utgången, utan om medlemmen i en
collectif styrelse, som äger främsta platsen för
att ordna arbetet och vaka öfver göromåleos
oafbrutna gång inom Departementet, samt del¬
tager i styrelsens allmänna sammankomster.
Contracts-Prosten Afzelius: Yore frågan
om ett Mililär-Departement eller en auctoritet
med verkställande åtgärder, skulle jag äfven,
med Bancofullmägtige, hafva yrkat en Chef,
tillsatt af öfverstyrelsen; men då frågan är om
ett penninge-verk, der säkerhet för ombetrod-
Preste-St. Prot. 183 A Bandet X. 22
\
338 Den ig September.
•
da medel Sr det första, sä anser jag Läst, att
Commissarierne få välja inom sig den, till
hvars redlighet och skicklighet de hafva det
största förtroende, hvarigenom de äfven kom¬
ma i ett intimare förhållande till hvarandra.
Jag tillstyrker derföre bifall till Utskottets
förslag.
Prosten Ödmann: Man har anfört, att
vänskapen Gommissarierna emellan skulle lida
genom Chefskapets tillsättande af Banco-Sty-
relsen. Detta skäl är för obetydligt alt be¬
höfva vederläggning. Vänskapen är visserligen
en god ting och värderas af mig mycket högt;
men i allmänna ärenden måste den vika för
det högre inleresset och inom embetsverk har
man reglementen eller andra lagbud att främst
rätta sig efter. Dessutom vore väl rimligarö
att tro, det afund och split kunde uppkom¬
ma, om genom intriger eller enskildta vän¬
skapsförhållanden en Chef af det rådande par¬
tiet tillsattes, med hvilken de öfriga icke vo¬
ro nöjde.
Man har anfört, att Banko-Styrelsen kun¬
de tillsätta en oduglig Chef eller en som all¬
deles icke passade för platsen. Jag vill hell¬
re tro, att öfver-styrelsen, som inför Rikets
Ständer ansvarar för sina åtgärder, alltid be¬
mödade sig om att tillsätta den dugligaste,
samt härvid ginge tillväga, utan andra consi-
derationer än skicklighet och förtjenst. Vill
man antaga misstagen såsom det rådande ele¬
mentet, så skulle man lika lätt kunna tro, att
Commissarierna valde den frommaste eller lik-
nöjdaste till Chef för att icke hafva besvär af
Den ig September. 339
honom, eller låto alli hero af slumpen; hvil¬
ket äfven synes enligt med den dem emellan
segrande majoritetens åsigt, att antingen låta
Chefskapet afgöras genom lottning, eiler am¬
bulatorisk! i fastställd ordning tillträdas. Der¬
vid har åtminstone skickligheten ej haft nå¬
got inflytande på utgången.
Professorn Doctor Moren: .Tåg upprepar,
hvad jag redan vidgått, alt flera fördelar san¬
nolikt vinnas, om Öfver-Styrelsen nämner Chef.
Då torde kunna afhjelpas de olägenheter, dem
man hittills trott sig äga fog att anmärka,
långsamhet och tidspillan, för talrik personal,
undseende med kamrater, brist på controll vid
arbetet m. m. Men om Öfver-Styrelsen lill¬
sätter Chef; om denne ålägger, fördelar, drif¬
ver arbetet, så kan omöjligt den collectiva
ansvarigheten fortfara. Den enskille är då iso¬
lerad och ansvarar blott för sitt enskilta. Det
strider emot alla rättsbegrepp, alt den ene
skulle ansvara för hvad den andre, utan ge¬
mensam skuld, gör. Det vore, att återgå lill
de lider, då hela häradet straffades för det
lagbrott, som inom detsamma blef begånget.
Annat är förhållandet, då Commissarierne sjelf-
ve utse sin chef. Då representeras de alla utaf
honom: deras förtroende, vilja och verksam¬
het sammanflyta uti honom, och hvad, eller
hans ledning, göres, det göra alla för en, och
en för alla. Saken har således 2 sidor, hvil¬
ka icke kunna sammanfogas. Högv. Ståndet
måste, efter jemförelse mellan fördelarna, väl¬
ja endera; antingen alt låta Öfver-Styrelsen
nämna Chef och borttaga Commissariernäs ge¬
34o Den ig September.
mensamma ansvarighet; eller att bibehålla
denna och låta Commissarierna sjelfva utse
sin Chef.
Contracts-Prosten Afzelius: Visst är det
en gammal sats: divide et impera; men bland
embetsman, mellan hvilka vänskap och för¬
troende råder, skötas säkert allmänna affairer
bättre, än der misstroende äger rum. Hvad
förslaget om en Departements-Chef beträffar,
kan jag ej undgå att hysa något tvifvel om
dess lämplighet. Det kunde hända, att Öf-
verstyrelsen ej kände en ifrågavarande per¬
sons economiska ställning och förmåga att
sköta penningar, hvilket här betyder så myc¬
ket och ofta kan saknas hos en annars skicklig
embetsman, hvarigenom Styrelsen skulle kun¬
na utnämna en, som vore fullt vuxen många
andra befattningar, men här icke på sitt ställe.
Prosten Ödmann: En Chef beslutar ej
ensam, utan besluten måste vara collecliva,
och Commissarierne deltaga deri. Ordföran¬
den kunde till och med sakna omröstnings-
rätt, om man funne för godt att så stadga,
och endast leda öfverläggningarna. Att Öf-
ver-styrelsen kan misstaga sig, är blott en
förmodan, och derpå bör man ej calculera.
Man bör väl åtminstone tänka det lika möj¬
ligt, att Öfver-styrelsen skall i de flesta fall
utnämna till Chef den skickligaste, som att
Commissarierne skola göra det bästa val.
Prosten Mittag: Jag tycker detta förslag
vara så lämpligt för vår tid, då frihet och
jemlikhet vid alla tillfällen yrkas, att man icke
bor sätta sig deremot, utan gerna kan låta
Commissarierna sjelfva välja sig Chef.
Den ig September. 341
Utskottets tillstyrkan sid. 12 bifölls.
Häremot reserverade sig Tit. Ödmann
och Östberg.
Det öfriga af Utlåtandet bifölls; och an¬
tog Ståndet följaktligen, sid. 24 och följande,
de alternativ, som äro föreslagna med iaktta¬
gande af de förändringar, som blifva en följd
af Utskottets åsigt om Chefskapen inom De-
partementerna.
§. 14.
Af meddeladt Protocolls-Utdrag inhäm¬
tades, att Hederv. Bonde-Ståndet_, i anledning
deraf, att förb vecka ett utsatt val till R. St.
Justitias-Ombudsmans Suppleant, i saknad att
tillräckligt antal Electorer af Högh Ridderska-
pet och Adeln, icke kunnat hållas, och att
förl. gårdag omröstningar i Förstärkta Slats-
och Banco-Utskotten äfven måst, i brist på
nödigt antal Ledamöter af Högl. Ridderskapet
och Adeln, inställas, i dag beslutat vördsamt
anmoda II. Exc. Grefven och Landtmarskalken
samt Högl. Ridderskapet och Adeln, att vid¬
taga sådana anstalter, att dylika uppehåll icke
vidare må inträffa.
Lades till Handlingarna.
§. 15.
Föredrogs Banco-Utskottels den 17 den¬
nes bordlagda Utlåtande N:o 3g, i anledning
af väckt motion om Bankens och Banco-Di-
scontens räkenskapers granskning i Kongl. Kam¬
mar-Rätten.
Bifölls.
34 J Den ig September.
§• 16. ■
Föredrogs Banco-Utskottels den 17 dennes
bordlagda Betänkande N:o 4°> i anledning af
väckt fråga om förändrade grunder för befor¬
dringar till Cotnmissarie-bestäliningar inom
Banken.
Biskopen m. m. Doctor Hedre'n anförde:
Jag har ej deltagit i delta beslut. Af samma
tanke, som Utskottet, i hufvudsaken, kan jag
ej annat än med Reservanten instämma deri,
att man vid den föreslagna förändringen bör
bevara deras rätt, som redan iuträdt i Ban¬
kens tjenst. Jag anhåller derföre, alt Betän¬
kandet må återremitteras, för att, för öfrigt
oförändradt, erhålla föjande tillägg: Dock med
förbehåll för dem, som redan äro i ordinarie
tjenst, att få tillgodonjuta samma rätt som
hittills, så vida de äga behörig skicklighet
och pålitlighet.
Häruti instämde Tit. af Wingård,
Astrand, Mittag, Hallbeck.
Dom-Prosten Doctor Holmström anmärk¬
te, att det vore ovisst, huruvida den föreslag¬
na förändringen komme att tillskynda Banco-
Tjenstemännen af Fralse-stånd någon förlust.
Den kunde ock möjligen medföra en förmån.
Då nemligen en Adelsman i en lägre grad
inom Banken nu endast kan vinna befordran
till Commissarie, när ledighet inträffar inom
Frälse-Classen, så skulle han, till följd af
förändrad befordrings-ordning, kunna hafva
rätt att söka, och i nion af förtjenst komma
i åtanka lill succession, äfven efter en Ofrälse
Commissaries. Flera utsigter till befordran vore
Den ig September. 343
honom alitsa härigenom öppnade, och det be¬
rodde nästan af en tillfällighet, hvilkendera rät¬
tigheten för en competent sökande af adels¬
ståndet inom Banken kan blifva fördelaktigare.
Professorn Doctor Morén: Icke heller jag
har i Utskottet deltagit uti detta mål, som jag
anser böra med varsamhet behandlas. Enär,
såsom jag tror, alla gamla Banco-stadgar äro
af Kongl. Maj:t gifna eller sanctionerade, så
skulle äfven den rätt, som Ridderskapet och
Adeln har lill vissa platser inom Commissaria-
tet, kunna vara af Kongl. Maj:t godkänd och
försäkrad. I sådant fall få svårligen Ständer¬
na, utan Konungens bifall, deruti göra ändring,
och med rätta kan Ridderskapet och Adeln
fordra, att man med grannlagenhet och skon¬
samhet sätter yxan till roten af en gammal
häfd, grundad på Konungs ord eller lagligt af¬
tal Billighet talar dock uppenbart för än¬
dringen.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: Här är
ej fråga, om den föreslagna förändringen skulle
vara en fördel för Adeln eller ej. Den som
innehar en rättighet, äger sjelf att bedomina,
huruvida han anser den fördelaktig eller ej.
Rättvisan fordrar, att man låter nuvarande
tjenstemän behålla sin rätt. Jag medgifver,
att äfven ofrälse Ståndens rättigheter här äro
i fråga, och de kunna, med afseende derpå
afslå förändringen, om de vilja; men jag tror
ej, alt något af ofrälse Stånden kan, utan alt
förnärma Adelns rätt, bifalla det ifrågavarande
förslaget i dess närvarande skick.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård instämde häruti så mycket hell¬
344 Deri ig September.
re, sorn flere ingått i Banken sub spe rati;
gillade, att den hittills iakttagna skillnaden
mellan frälse och ofrälse män för framtiden
upphörde, men ansåg de närvarande ordinarie
tjenstemännens rätt böra bibehållas oförkränkt.
Prosten Ödmann: Jag anhåller om att få
meddela den upplysning, att enligt Banco-Reg-
lementet | af Commissarierna utgöres af Fräl¬
semän; men att i afseende på befordran inom
verket den skillnad äger rum, att de ofrälse
befordras ovilkorligen efter anciennité i före¬
ning med skicklighet, då deremot de frälse
kunna, så snart ledighet efter en Frälse-Com-
missarie inträffar, öfverhoppa mellangraderna
af tjenstemän inom verket och directe till
Commissarie befordras. Deruti består Frälse¬
mannens väsendtligaste förmån i befordringsväg
inom Banco-Verket. Då delta åtminstone nå¬
gon gång varit och lätt kan blifva ofördelak¬
tigt för verket, har Utskottet ansett sig böra
föreslå, att för framtiden förtjenst och skick¬
lighet skola inom Banken, såsom vid alla an¬
dra Embetsverk, vara den enda grunden för
befordran. Härigenom är äfven för Frälsemän,
hvilka äga skicklighet, utsigt öppnad att vin¬
na plats efter en ofrälse Commissarie, då de
förut endast efter adeliga Commissarier kun¬
nat komma i fråga.
Contracts-Prosten Hallström: Jag ville
tillstyrka bifall till Utskottets förslag, om ej
Doctor Moréns anmärkning förljente afseende.
Om en särskild rättighet skulle reserveras för
närvarande tjenstemän af frälse-ståndet, skulle
de hafva förmån på en gång af det gamla och
Den ig September. 345
det nya befordringssättet, och snart vara sjelf-
skrifne till Commissarieplatser, blott ingen ab¬
solut oskicklighet kunde dem förevitas.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: Prosten
ödmann har rätt framställt saken. Att detta
för Adeln är en rättighet och en fördel, är
gifvet, och den kan ej utan Ståndets begif¬
vande borttagas. Stundom, ej ofta, hafva be¬
tänkligheter uppstått inom Banco-styrelsen, i
anseende till det gamla befordringssättet; och
det har händt, att de, som varit i tour, ej
blifvit befordrade, emedan de ej ansetts skick¬
liga. De som hädanefter ingå, få samma be¬
fordringsrätt, som de andra tjenstemännen:
dem sker ej orätt, ty de veta på förhand,
innan de ingå i verket, hvad de hafva att
vänta. De som nu äro qvar, må behålla sin
rätt, om de äro skickliga; äro de det icke,
kan Banco-Slyrelsen neka dem befordran. Det
bar ej sällan händt förut, att yngre personer,
i anseende till utmärktare skicklighet, blifvit
befordrade framför äldre.
Contracts-Prosten P. P. Svedelius: Re¬
servanten har yttrat en tanke, som ej strider
emot Utskottets förslag. Betänkandet kan bi¬
fallas, med det tillägg, som Reservanten fö¬
reslagit.
Doctor Björkman: Det går ej an utan
återremiss. Vid återremissen borde göras af¬
seende på hvad Biskop Hedrén anfört, att
Bankens nuvarande ordinarie tjenstemän borde
vid befordringar bibehålla sin rätt till företrä¬
de, när de hafva lika skicklighet och pålitlig¬
het med sina medsökande. Tit. Morén och
34*j Deri ig September.
Hallström hafva afven fäst uppmärksamheten
vid ett möjligt hinder att genomdrifva Betän¬
kandet. Jag åberopar i delta fall hvad som
är i betänkandet anfördt, att det gamla stad¬
gandet om frälse och ofrälse mäns befordrings¬
rätt anses såsom en öfverenskommen rättighet,
utan att en Kongl, sanction omtalas.
Betänkandet återremitterades.
§. 17.
Föredrogs Banco-Utskottets den 17 den¬
nes bordlagda Betänkande N:o4i» i anledning
af väckt motion, om rättighet för Bankens gäl-
denärer att i Landtränterien eller annat an-
visadt ställe å den ort, der de äro boende,
erlägga ränta ocb capital-afbetalningar.
Bifölls.
§. 18.
Föredrogs Banco-Utskottets den 17 den¬
nes bordlagda Betänkande N:o 42, i anledning
af Herr Forssbergs motion, angående förän¬
dring i vi Ikoren för tvenne från Banken Sta¬
den Uddevalla beviljade Lån.
Bifölls.
§. 19.
Föredrogs Banco-Utskottets den 17 den¬
nes bordlagda Betänkande N:o 43, i anledning
af Herr JFccrns motion om afskrifning af en
Bankens äldre fordran hos Riksgälds-Contoret.
Bifölls.
flä remot reserverade sig Tit. Östberg,
emedan det vid förra Riksdagen heslöts, att
denna fordran skulle afskrifvas.
Likaledes reserverade sig Tit. Björkman.
Den ig September. 347
§. 20.
Prosten Astrand erinrade, att det var län¬
gesedan fråga att förelägga Bevilinings-Utskot-
tet viss dag för inkommande med Betänkan¬
det om Tull-bevillningen, och han önskade
veta, om den ännu kommit till Expeditions-
Utskotlet.
Contracts-Prösten P. P. Svedelius upp¬
lyste, att Tull-Taxan redan är under tryck¬
ning, men Betänkandet ej justeradt, emedan
Protocollisten är sjuk.
Flere af Ståndets Ledamöter yttrade, att
detta ej kunde tjena till ursäkt för målets för¬
dröjande, emedan det borde finnas inom Ut¬
skottets Cansli någon annan, som i den vanli¬
ga Protocollistens ställe kunde Utskottet till¬
handagå.
Ståndet beslöt anmoda sina Ledamöter i
Bevillnings-Utskottet, alt inom Utskottet på
Ståndets vägnar påminna om skyndsamt ut-
gifvande af det ännu icke till Stånden inkom¬
na Betänkandet om Sjötullen.
§. 21.
Sedan H. Exc. Landtmarskalken skriftli¬
gen gifvit H. H. Ärkebiskopen och Talmannen
tillkänna, att han hoppades, det å Högh Rid-
derskapels och Adelns sida intet hinder skulle
möta för det till i dag utsatta valet till R. St.
Justiae Ombudsmans Suppleant; anställdes val
till Electorer, hvilka äga att i dag samman¬
träda, för alt välja den man, som, i händelse
af Riksens Ständers Justitiae-Ombudsmans af¬
gång före nästa Riksdag, kommer att honom
V
348 Den ao September.
efterträda; och blefvo följande Tolf Ledamöter
utsedde till Electorer:
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af !Vingård;
Biskopen m. m. Doctor Hedrén;
Prosten Ödmann;
Contracls-Prosten Hallström;
Lector Laurenius;
Contracts-Prosten Östberg;
Contracts-Prosten Afzelius;
Fält-Prosten Bjurstén;
Doctor Nibelius;
Contracts-Prosten P. G, Svedelius;
Contracts-Prosten Lignell;
Professorn Doctor Morén;
och följande Sex till Suppleanter:
Domprosten Doctor Lidman;
Biskopen m. m. Doctor Thyselius;
Doctor Lindahl; '
Domprosten Doctor Holmström:
Prosten Astrand;
Doctor Elfström.
Ståndet åtskiides kl. i e. m.
In fidem
P. A. Sondén.
Den 20 September.
Plenum kl. 10 f. m.
§• 1-
Föredrogs Protocollet, hållit den if)den-
des, vid sammanträdet af Rikets Höglofl. Stan-
Den 20 September.
ders Electorer för att utse den man, som skall
efterträda Rikets Ständers Justitias-Ombuds-
man, i fall han innan nästkommande Riksdag
skulle med döden afgå; hvaraf inhämtades,
att Häradshöfdingen, R. N. O. J. J. Bergström
hade de flesta rösterna erhållit.
Ståndet beslöt anmoda Expeditions-Ut-
skottet att förordnande för Häradshöfdingen
och Ridd. Bergström uppsätta.
§. 2.
Enligt meddeladt Protocolls-Utdrag hade
Hedv. Bonde-Ståndet bifallit Expeditions-Ut-
skottets Memorial N:o 16, med svar på åter-
remiss ifrån Yällofl. Borgare-Ståndet och hem¬
ställan till Bonde-Ståndet att instämma i den
äf Höglofl. Ridd. och Adeln samt Högv. Pre-
ste-Ständet beslutade förändring i Utskottets
förslag till underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj:t, rörande upphäfvandet af spärrnings-
anstalterna mot Choleran.
Lades till Handlingarna.
§. 3.
Föredrogs och lades till Handlingarna:
Constitutions-Utskottets Memorial N:o 33,
till Höglofl. Ridd. och Adeln, angående en
yrkad, men vägrad Proposition.
§. 4.
Föredrogos och lades på bordet:
Constitutions-Utskottets Memorial N:o 34,
med förslag till Grundlags-ändringar, åsyftan¬
de en ändamålsenligare organisation af Stats-
Rådet;
35o Den 20 September.
Lag-Utskottets Betsinka oden
N:o 123, öfver väckta motioner, om ut¬
sträckande af teslarnentslriheten och af rät¬
tigheten att genom gafva upplåta fast egen¬
dom, samt om ändring i hvad nu stadgadt
är, dels rörande grunden för bestämmande af
vederlag för afhänd arfvejord, dels ock an¬
gående bördsrätt och lösningsrätt i Stad 111. m.;
N:o 124, öfver väckta motioner, angåen¬
de skyldighet för Sterbhusdelägare att, inom
viss tid efter förrättadt skifte, instrumentet
deröfver till Domstol i orten aflemna;
N:o 125, öfver väckta motioner, angå¬
ende ändring af 15 Gap. i och 5 §§ Ärfda-
Balken;
N:o 126, öfver Riksdags - Fnllmägtigen
Johan Erikssons från Stora Kopparbergs Län
motion, om förtydligande af eller tillägg till
2 § i 16 Cap. Ärfda-Balken.
§. 5.
Föredrogs Stats-Utskottets den 17 den¬
nes bordlagda Utlåtande N:o 25i, i anled¬
ning af verkställd revission af de vid sista
Riksdagen beviljade Extra Statsregleringsan-
slag till Försvarsverkets iståndsättande, lill
fullföljande af Garnisons- Sjukhus- och Andra
Lif-Gardets Casern-nybyggnader.
Vid sid. 8 yttrade
V. Talmannen, Biskopen m. tn. Doctor af
Wingård, att han instämde med Reservanten
Frih. Silfverskiöld och ansåg den föreslagna
underdåniga Skrifvelsen onödig.
Prosten Åstrand: I en sak, så tydlig och
klar af sig sjelf, är ej tjenligt, då Ständerna
Den 20 September.
351
veta en till förlust för Statsverket ledande
hushållning, alt de icke skulle gifva sin åsigt
för Kongl. Majit tillkänna.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Om
R. Ständer beviljade något för Gevärs-fabrika-
tionen, vöre det i sin ordning, alt R. Stän¬
der yrkade sådane anstalter, hvarigenom an¬
slaget blefve tillräckligt. Men då Stals-Ul-
skottet afstyrkt de för detta ändamål begärda
180,000 R:dr, och Ständerna torde i enlig¬
het dermed fatta sitt beslut, bör frågan om
den här föreslagna Skrifvelsen uppskjutas.
Häruti instämde Tit. Hallbeck.
Prosten Astrand trodde, att Ständerna
skulle bevilja något till gevärs-tillverkningen,
ehuru Stats-Utskoltet i sitt förra Utlåtande
afstyrkt anslaget, men medgaf, att frågan om
den underdåniga Skrifvelsen ej behöfde afgö-
ras, förr än Rikets Ständer fattat sitt beslut
angående anslaget.
Doctor Björkman: Ägaren af Norrtelje
Factori vore säkert nöjd med denna under¬
dåniga Skrifvelse, till följe hvaraf han skulle
kunna slippa att göra gevär. Om detta vore
en vinst får Kronan, är ovisst. Frågan om
den underdåniga Skrifvelsen bör dock, enligt
hvad Reservanten rätteligen anmärkt, ej iso-
leradt afgöras, utan i sammanhang med frå¬
gan om anslaget.
Prosten Åstrand: Att Utskottet afsett en
vinst för Kronan , är säkert. Gevären från Hus¬
qvarna äro till och med bättre än de från
Norrtelje. På den förra orten är det ett yrke
ibland allmogen, alt göra dylika arbeten, en
35a
Den ‘20 September.
smed gör ett stycke, en annan ett annat; vid
Husqvarna Faclori sättas de blott ihop. Sjelf¬
va Norrtelje Factori hämtar flera till ett ge¬
vär hörande stycken från Husqvarna. Att
gevären från Norrtelje äro dyrare än från Hus¬
qvarna, synes af Utskottets jemförelse, och
skillnaden är ännu större, om man besinnar,
att Norrtelje Factori har åtskilliga fördelar
af Staten.
Doctor Björkman: Jag kan äfven åbero¬
pa min enskilda erfarenhet, såsom bosatt icke
långt ifrån Norrtelje. Gevärs-fabricationen der
har i de sednare åren blifvit förbättrad, dels
i anseende lill konstens fullkomnande i all¬
mänhet, dels till följe af en större stränghet
vid gevärens approbation. Beträffande de för¬
delar af Staten, hvilka detta Factori äger,
grunda de sig på ett Contract, som icke kan
upphäfvas.
Prosten Astrand anmärkte, att Contractet
slutar år 1841.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård ville minnas, att Kongl. Majit
redan fått en underdånig Skrifvelse om ge-
värs-tillverkningen, i anledning af frågan om
afskrifning för Carl Gustafs Stad.
Prosten Åstrand upplyste, att den Skrif-
velsen rörde hushållningen vid Eskilstuna fri¬
stad, ej gevärsfabricationen.
H. H. Ärkebiskopen och Talmannen er¬
inrade, att fråga här vore, ej om Factoriernas
företräde, utan om en underdånig Skrifvelse,
enligt Utskottets förslag, nu skall isoleradt be¬
slutas
Den 20 Septemia'.
353
slutas, oller framdeles i sammanhang med
frågan om anslag för gevärs-fabricationen.
Professorn Doctor Moren: Ju enklare sa¬
ken är, desto bättre, efter gamla ordspråket.
Jag inser ej, huru det skäl, att anslag ej är
skedt för fabiicationen eller inköp utaf gevär,
kan verka till uppskof af beslutet om den
föreslagna underdåniga Skrifvelsen. Anslag
hafva vid förra Riksdagar blifvit gjorda, och
fonder för ändamålet måste finnas, ty man
får ej upphöra anskaffa gevär. Således,
ehvad nytt och serskildt anslag nu sker, eller
ej, så förefinnes samma anledning att gilla
eller ogilla hushållningen i denna del. Der¬
före är min oförgripliga mening och yrkande,
alt frågan icke uppskjutes, utan genast upp¬
tages till afgörande.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Hvad
hittills är fabriceradt, är uppfört endast för
detta år; således är ej fråga om att använda
medel, som höra till förra Stals-regleringen.
Domprosten Doctor Holmström: Lika med
Doctor Morén önskar jag helst ett enkelt,
ovilkorligt beslut, och skulle derföre önska att
Högv. Ståndet läcktes rakt af slå den föreslagna
underdåniga Skrifvelsen. Det är bekant, att en
Comité under H. K. II. Kronprinsens Ord¬
förandeskap redan är sysselsatt med förslag
till en bättre reglering af gevärs-fabricationen;
att nu anhålla om några åtgärder i och för
samina ändamål är således minst att säga,
öfverflödigtj om ock den underdåniga Skrif¬
velsen må räknas till det stora antalet af de
Preste-St. Prot. r83/[.. Bandet X. 23
354 &en 20 September.
oskyldiga. — Ett onödigt skrifveri må dock
gerna afslås, hellst Biskop Thyselii förslag,
att fästa detta vilkor vid ett framdeles möj¬
ligen skeende anslag för gevärs-tillverkningen,
i allt fall då, när anslaget beviljas, kan kom¬
ma i fråga.
Häruti instämde Tit. Mittag.
Contracts-Prosten Hallström,: Om mari
satte fullt förtroende till den nämnda Comi-
teen, vore väl denna Skrifvelse öfverflödig;
men jag anser den böra afgå, helst som re¬
dan på ordinarie anslagen en större summa
måste vara beräknad för inköp af gevär och,
äfven om extra anslag till detta ändamål ej
beviljas, gevär i alla fall måste uppköpas, i
grund af de med gevärs-factorierria bestån¬
dande Contracter.
Contracts-Prosten Lignell: Sedan det är
upplyst, att medel ännu äro qvar för gevärs-
fabricationen och fråga är om hushållning el¬
ler misshushållning med Statens medel, anser
jag tjenligt, att R. Ständer aflåta en under¬
dånig Skrifvelse, då Stats-Utskotlet funnit,
att hushållning behöfves.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Af Tit. Hallströms yttrande kan
göras den tillämpning, att, om en underdå¬
nig Skrifvelse afgår, hyser man misstroende
lill den Comité, sorn är tillsatt för att uppgöra
förslag till en ändamålsenligare reglering af
gevärs-tillverkningen.
Då meningarne vore delade och votering
äskades, framställdes följande proposition:
Bifaller Högv. Ståndet, att den i Stats¬
utskottets Utlåtande N:o 251 sid. 8 föreslag¬
Den 20 September. 355
na underdåniga Skrifvelse skall afgå? Den det
vill, lagge Ja; den det icke vill, lagge Nej;
vinner Nej, beslutar Ståndet, att frågan om
den underdåniga Skrifvelsen skall uppskjutas,
till dess Högv. Ståndet fattar beslut om ett
serskildt anslag till anskaffande af gevär.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att Utskottets tillstyrkande blef med
20 Ja emot 12 Nej bifallit.
Domprosten Doctor Lidman: Emot det¬
ta beslut anbåller jag att få reservera mig.
1 en tidpunkt, som denna, borde man vara
mera betänkt på fromma Stiftelser, än på
fromma Skrifvelser.
Häruti instämde Doctor Elfström.
De öfriga punkterna af Utlåtandet biföllos.
§. 6.
Föredrogs Stats-Utskottets den 17 den¬
nes bordlagda Utlåtande N:o 202, i anled¬
ning af verkställd Revision af de lill ström¬
rensningar serskildt anslagne medel.
Bifölls.
5. 7.
Föredrogs Stats-Utskottets den 17 den¬
nes bordlagda Utlåtande N:o 253, i frågan
örn fastställande af grunder för ett förändradt
Statsbusbållnings-svstem.
Bifölls.
§. 8.
Föredrogs Stats-UtskoLlets den 17 den¬
nes bordlagda Utlåtande N:o 25^, i frågan om
bestämmande af tiden för beräknandet af den
356 Den 20 September.
Arrendatorn af Svartsjö Kungsladugård, f. d.
Grosshandlaren Werner, beviljade arrende-
nedsättning.
Bifölls.
§. 9.
Föredrogs Ecelesiastik-Utskottets Lag-Af-
delnings den 17 dennes bordlagda Utlåtande
N:o 16, i anledning af väckt motion om en
allmän Enke- och Pupill-Cassas inrättande för
Clereci- och Skol-staten.
Doctor Nibelius anförde: Det är egent¬
ligen en punkt uti det nu upplästa Utlåtandet,
hvarvid jag vördsamt anhåller att få fästa det
Högv. Ståndets uppmärksamhet: den, hvari
det Ȋmnes att medel till bildande af en fond
till Enke- och Pupill-Cassa för Preste-Ståndet
framdeles kunde blifva att påräkna af sådana
inkomster af Prestlägenheter, hvilka nu an¬
vändas att bygga och underhålla Lärohusen;
då nemligen hvarje Stifts Byggnads-Cassa så
tillväxt, att den för sitt ändamål kunde an¬
ses fullt tillräcklig. Men den Högv. Afdel¬
ningen har tillika yttrat, att, då ett sådant
förhållande först i en aflägsen framtid kunde
inträffa, ingen åtgärd för det närvarande i
detta afseende vore att vidtaga. Jag får härvid
äran upplysa, att i Westerås Stift Byggnads¬
fonden kanske snart nog blifver så tillräcklig,
att den för byggnad och underhåll af de Lä¬
rohus, som Skol-ordningen omnämner, icke
vidare behöfver ökas; och det vore derföre
önsklig.t att, ju förr desto hellre, något blef-
ve vidgjordt för att försäkra dem, hvilka till¬
skjuta dessa medel, att, sedan ändamålet
Den 20 September.
med deras närvarande användande blifvit vun¬
nit, de må återgå till dem hvilka de tillhöra.
Jag vågar derföre vördsamt föreslå: alt Pre-
ste-Ståndet ville hos Kongl. Maj:t i underdå¬
nighet anhålla, att sådana inkomster afPrest-
lägenheter, hvilka för det närvarande ingå
till Stiftens Ityggnads-cassor, må sedan dessa
cassör blifvit för sitt ändamål tillräckliga, åter
Preste-Ståndet tillerkännas samt för hvarje
Stift användas till fond för en detsamma till¬
hörande Enke- och Pupill-Cassa.
Häruti instämde Tit. Bergqvist och
Hvasser.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius'. Hvad
Doctor Nibelius föreslagit, instämmer med
Afdelningens åsigt, att medel, som egentligen
tillhöra Presterskapet, böra, när så ske kan,
till Presterskapet återgå. Men då i de liesta
Stift afsigterna med Byggnads-cassorne ännu
icke äro uppfyllda, och 20, 3o år torde än¬
nu fordras, innan de till dem anslagna in¬
komster af lediga Pastorat kunna för dem an¬
ses umbärliga, har Afdelningen ej trott en
underdånig hemställan derom till Kongl. Maj:t
nu nödig. Skulle Högv. Ståndet finna för
godt att besluta en sådan underdånig hem¬
ställan, har jag dock intet deremot.
Domprosten Doctor Holmström: Ehuru
fullkomligt erkännande billigheten och rättvi¬
san af Doctor Nibelii förslag, befarar jag dock,
att ganska få Stift förhållandet är så lyckligt
som i Westerås. I allmänhet äro Lärohusen
i Stiften icke i det goda skick, att de ju icke
ännu i en ganska lång tid tarfva bidrag af
358 Den 20 September.
Byggnads-cassorna till sitt underhåll, repara¬
tion eller nybyggnad, och Cassorna kunna för¬
denskull icke umbära de genom Skol-ordnin-
gen dem anslagna inkomster, så framt icke
dessa, — hvilket visserligen vore billigare —
ersättas genom allmänna anslag. Jag hem¬
ställer derföre vördsamt, om icke tillräckligt
vore, att de Stifls-slyrelser, som i likhet med
den i Westerås, redan äga, eller framdeles
erhålla, tillräckliga Byggnads-fonder, motsva¬
rande äfven framtidens behof, derom hos
Kongl. Majit göra underdånig anmälan, med
anhållan om rättighet att derefter för Prester¬
skapets Enkor och Barn få disponera de in¬
komster af lediga Prest-lägenheter, som dit¬
tills till Byggnads-Cassan ingått. En dispense
från Skol-lagens föreskrift i så fatta omstän¬
digheter, hvilka, ty värr! ej mångestädes lä¬
ra inträffa, synes med skäl kunna begäras och
förväntas. — Hvad sjelfva hufvudsaken i nu
förevarande Betänkande beträffar, finnér jag
ingen annan åtgärd för närvarande kunna för
det goda ändamålet vidtagas, än den af Eccl.
Lag-Afdelningen föreslagna, nemi. att Prester-
skapet inom hvarje Stift å Prestmöten härom
öfverenskomma och besluta, samt att i Cleri
Commilialis Circulaire en anvisning lemnäs å
den i Stockholm existerande Allmänna Epkc-
och Pupill-cassan, till deltagande hvarutinnan
rättighet står öppen älven för Ecclesiastike
personer. Jag tillstyrker således för min del
bifall till detta Betänkande.
Häruti instämde Tit. Elfström och Lin¬
dahl.
Den 20 September. 35p
Doctor Nibelius: Jag är af samma tan¬
ke, alt det bör tillböra hvart Stift att reglera
saken; men då H. Ståndet mcdgifvit billig¬
heten deraf, att ifrågavarande medel återgå
till sitt egentliga ändamål, när afsigten med
deras upplåtande åt Byggpads-cassorna är vun¬
nen, skulle jag tro, att H. Ståndet äfven bor¬
de hos Kongl. Majit göra en underdånig hem¬
ställan, hvarigenom saken skulle lättare vinnas.
Biskopen m. m. Doctor Hedren: Jag har
intet att anmärka mot Eccl. Lag-Afdelningens
förslag, men anser derjemte Doct. Nibelii för¬
tjena särskild uppmärksamhet. Intet Stift har
för det närvarande tillräcklig Byggnads-Cassa,
och man torde länge få vänta, till dess alla
Lärohus äro i godt stånd och kunna under¬
hållas utan annat biträde än räntan af den
jnsamlade fonden. I detta afseende synes det
nog tidigt att nu göra en underdånig hem¬
ställan, som skulle behöfvas först för en af¬
lägse framtid. Men, ehuru jag ej vill klan¬
dra K. Skol-Ordningen af år 1820, då den
genom stadgandet om besparade pastoralier
afselt ett godt ändamål, nemligen Lärohusens
snara iståndsättande, der Communer icke äro
skyldige att dem bekosta, — fastän man kun¬
de anmärka, att blott en dass i samhället,
Presterskapet, måste contribuera dertill •— fin¬
ner jag icke obilligt, att i underdånighet hem¬
ställa, det Kongl. Majit ville tillåta, att, när
ändamålet med den i Skol-Ordningen för Bygg-
nads-cassorna stadgade inkomst är vunnet,
dessa medel sedermera må användas till ett
för Presterskapet mera nära liggande ända-
36o Den 20 September.
mai; och jag skulle tro en sådan hemställan
tor det närvarande icke obehöflig, då flera
nog tydliga tecken synas bebåda, huru snart
nog hvarje Elementar-skola torde göra anspråk
på ett understöd, som egentligen är ämnadt
åt de Läro-hus, hvilka Communer ej äro plig-
tige att underhålla. Det vöre bäst alt i tid
förekomma sådant, och i detta afseende vore
en underdånig skrifvelse, med den af Doct.
Nibelius föreslagna hemställan, nu ej för
tidig.
Contracts-Prosten P. P. Svedelius: Jag
förenar mig med Biskop Hedrén • likväl tyc¬
ker jag mig finna, att Högv. Ståndet kunde
vidtaga en kraftigare åtgärd. Jag känner en
embetsmannacorps, som genom ett årligt sam¬
manskott med 6 procent af lönen bereder sina
enkor och barn pensioner till lönens halfva
belopp. Preste-Ständet bör väl hysa lika öm¬
het om sina enkor och barn som någon an¬
nan corps.
Prosten Stenhammar: I Doctor Nibelii
af Biskop Hedrén understödda förslag instäm¬
mer jag hufvudsakligen och så vidt det åsyf¬
tar en allmän rättvisa. Men lika nied Prosten
P. P. Svedelius anser jag det vara Högv. Stån¬
det värdigt, att taga den af en framliden,
högaktad Stånds-Ledamot väckta frågan om
inrättning af en Ståndets egen Enke- och Pu-
pill-Cassa, i närmare öfvervägande. Det be¬
tänkande, som nu är under öfverläggning, sy¬
nes mig ingalunda tillfredsställande, då det
snarare kringgår än upptager den behjertans-
värda frågan. Allmänt medgifves här, att då
Deri 20 September. 361
eli yacance-år, svarande mot priviiegii-nådå-
ret, blifvit anslaget till Lärohusens byggnad,
bar det egentligen skedt på Presterskapets be¬
kostnad. Den värda molionairen bade före¬
slagit detta vacance-år såsom en tillgång för
Enke- och Pupill-Cassan. För detta ändamål
lärer det likväl icke kunna återvinnas, förrän
Byggnads-Cassorna hunnit den styrka, att de
icke äro i behof af en sådan inkomst, hvilket
sannolikt i de flesta Stift aldrig kommer att
inträffa. Då Preste-Ståndet således är i mist¬
ning af en förmon, som ej skäligen bordt det¬
samma betagas, ledes man ganska naturligt till
den tanken att önska en ersättning för det för¬
lorade. Oftast beviljas extra-nådår, icke så
sällan tvänne. Då nu en Enke- och Pupill-
Cassa för Preste-Ståndet icke kan bildas utan
bidrag af det allmänna, och det Högv. Stån¬
det ej synes böjdt att direct begära ett sådant,
bidrag; kunde det icke med skäl misstydas,
om Ståndet i underdånighet bönföll att Kongl.
Maj:t värdigades bevilja ett ytterligare vacance-
år vid de pastorater, der inkomsterna af ett
dylikt ingå till byggnads-cassorna. Dessa pa¬
storater kommo derigenom i samma förhållan¬
de under ledigheten, som nu eger rum förde
flesta genom extra nådår. Jag döljer icke, att
mig synes det önskvärdt, att alla dessa extra
nådår framdeles kunde upphöra. Församlin-
garnes andliga vård och Ståndets oeconomiska
ställning skulle gemensamt vinna dervid. Men
så länge ingen pensions-inrättning skedt för
Ecclesiastik-Ståndets enkor och barn, nödgas
man erkänna att de ringa inkomsterna af nåd¬
36a Den so September.
åren i de flesta fall äro deras enda tillflygt
och räddningsmedel från den yttersta nöd. Då
mitt vördsamma förslag åsyftar att bereda en
grundfond för Ståndets Enke- och Pupill¬
kassa, skulle det ock bidraga alt i sinom tid
göra extra-nådåren umbärliga. Om det vann
bifafl, skedde ingen orättvisa mot de pastorater,
sorn lemna ett års inkomster lill bj7ggnads-cas-
sorna, så vida man icke vill yrka att orättvisa
tillfogas de många flera, hvilka till Enkor och
barn lemna inkomsterna af e^tra-nådåren. Nå¬
gon uppoffring å de tillträd andes sida torde
det goda ändamålet väl vara värdt. Men om
äfven min vördsamma hemställan icke skulle
förtjena afseende, torde närmare böra öfver-
vägas, huruvida icke denna Ståndets angelä¬
genhet borde föranleda en underdånig hem¬
ställan till Konungen af behofvet för en grund¬
fond till Enke- och Pupill-Cassa, i hvilket af¬
seende jag äfven anhåller om återremiss, så
mycket hellre, som flera erinringar vid Be¬
tänkandet, under discussionen förekomma mig
förtjena afseende.
Doctor Björkman: Huruvida, efter den
åsigt som numera vill göra sig gällande i sam¬
hället, de inkomster, som af vissa nådår till¬
falla Stiftens Byggnads-Cassor, egentligen kun¬
na anses vara ett till skolhusens byggande lem-
nadt bidrag af Presterskapet, eller af Staten,
är en fråga, som här kan förbigås. Hvad Högv.
Ståndet emedlertid allmänt medgifver, är att
det ändamål, hvartill nämnde nådårs inkom¬
ster användas, är ädelt och godt. Men der
detta är vunnit, eller det för längre tider sfr
Den 30 September.
363
uppfyldt, der vore det nu föreslagne ändamå¬
let, inrättandet af Eccles. Enke- och Pupill-
Gassa lika så värdigt. Må således så fort ske
kan Högv. Ståndets gemensamma önskan i den¬
na sak i underdånighet frambäras till thronell,
så att, om förslaget i nåder beviljas, detsam¬
ma i de stift, der sig redan så göra låter, ju
förr dess hellre må komma i verkställighet.
Utan sådan hjelp ser jag aldrig, huru någon
fond till ifrågavarande Gassa kan tillvägabrin-
gas. Ett årligt sammanskott, eller vissa pro¬
cents bevillning af presterskapets löneinkom¬
ster, blefve dels otillräcklig dels för mycket
betungande, då under tiden den årligen ut¬
delande så kallade Enke-hjelpen äfven på sam¬
ma sätt skall utgå. Men jemte detta af Högv.
Utskottet uppgifna sätt alt vinna det åsyftade
målet, anser jag äfven Prosten Stenhammars
i>u framställda förslag böra noga behjertas. Då
den goda saken icke utan större uppoffringar
å statens och Presterskapets sida någonsin kan
vinnas, så synes den af honom nu ifrågasatte
afven vara ganska ändamålsenlig. I synnerhet
vore den nödvändig i de Stift, der Byggnads-
Cassan kanske aldrig kommer att lemna till¬
gångar öfriga. Vid ledigheter, der ej Enka
och oförsörjda barn finnas, vore ju inkomster¬
na af första nådåret åt stiftets Byggnads-Cassa
och inkomsterna af andra nådåret åt Prester¬
skapets Enke- och Pupill-Cassa ett hedrande
anslag af Staten.
Gontracts-Prosten Hallström: Äfven jag
hade önskat, alt Afdelningen föreslagil kraf¬
tigare medel, att bringa denna angelägenhet i
364 Den 20 September.
bättre skick. Alt öfverlåta åt hvart och ett
Stift, att derom för sig sjelf reglera, är väl
ett sätt, att beqvämligen komma ifrån saken,
men derigenom sättes den samma ned från
Presterskapets gemensamma lill Stiftens mera
enskildta angelägenhet, och i stället att blifva
ett föremål för Ståndets allmänna deltagande
och interesse, samt deraf hämta ökad vigt,
lemnäs deri, utan att något å Riksdagen blif¬
vit dervid åtgjord t, i samma tillstånd, hvari
den beklagligen sig för detta befinner. Det
är i sanning ömmande att betänka förhållan¬
det flerestädes. Ofta åtnjuter en fattig Prest-
Enka med många barn ej större enkehjelp, än
det understöd elt fattighjon i samma Socken
uppbär. Då i sednare tider Civile och Mili¬
täre Embetsman ådagalagt så mycken omtanka
för sina Enkor och barn, då för begge dessa
Stater Enke- och Pupill-Cassor blifvit bildade
med tillhjelp af ansenliga anslag, som ock än¬
nu årligen utgå af allmänna medel, borde väl
någon lika beskaffad hjelp för Presterskapets
efterlemnade påtänkas. I enskildt väg allena är
dock icke möjligt, att uppbringa en tillräcklig
grundfond: dertill erfordras oumgängligen bi¬
drag från Statens sida. Men detta, säger man,
kan ej af Presterskapet begäras eller förväntas,
enär dess Enkor och barn njuta förmånen af
nådår. Huru mycket likväl denna af det hö¬
gre Clereciet, som innehar stora löne-inkom-
ster, förtjenar att uppskattas, så lärer dock
ingen undgå att finna, att åt den större delen
af vära Embetsbroder, åt de svagare lönta
Prestmän vid Sacellanier och mindre pastora¬
Den 20 September. 365
ter, lemnar dea i afseende på deras Enkor
och oförsörjda barn föga tillfredsställelse, och
undanrödjer på intet vis behofvet af en all¬
män Enke- och Pupill-Gassas inrättande för
Clereci- och Skole-staten. Flera lägenheter äro
så små, att när vicarien är aflönad, återstår
intet mer än ett nödtorftigt bröd för dagen
och tak öfver hufvudet. Er dessa och flera
skäl skulle jag tro, att Preste-Ståndet borde
med allvar vara betänkt på en för ändamålet
mera tjenlig inrättning, och deremot gerna
uppollra för framtiden de dubbla nådåren, om
en motsvarande ersättning erhölles. Doctor
Nibelii förslag gillar jag i allmänhet och till
dess syftning, men det utställer saken till en
osäker framtid. Det är onekligen svårt att
uppgifva ett bättre; likväl ville jag hemställa,
om ej Ilögv. Ståndet, behjertande den nödställ¬
da belägenhet, hvari gemenligen Enkor och
barn efter Prestman, särdeles efter dem, som
endast vid smärre lägenheter fått sin bergning,
skulle finna angeläget, att till bildande af en
med Skol-staten gemensam Enke- och Pupill-
Gassa söka bekomma några bidrag af allmän¬
na medel, eller ock vilja medgifva, att alla
inkomster af nådår inginge i en gemensam
Gassa, derutur utdelning till Enkor och oför¬
sörjda barn skedde i mån af hvar och ens
verkliga behof.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag hyser samma ömma delta¬
gande för det föremål, hvilket här är i fråga,
som redan uttalat sig. Götheborgs Stift har
den lyckan, alt Prest-enkor der äro bättre vår-
366 Den 20 September.
dadé genom kyrkoberdarnes begifvande, alt
upplåta elt Stomhemman till enke-säte, och'i
de flesta pastorat linnas dylika Enke-säten.
Dessutom hafva Prest-Enkor och äldre oför¬
sörjde Prest-döttrar, enkeberäkning genom kro¬
notionde, spanmål eller penningar af hvarje
pastorat, och sammanskott af hela presterska-
pet, Gymnasii och Skol-staterna, Då likväl
dessa förmåner utfalla ojemnt, och icke kunna
jemföras med dem, Enkor och Pupiller af mi¬
litären och civil-staten åtnjuta i sina cassör,
bör hvarje tillfälle omfattas alt bereda en sorg¬
friare utkomst för vara eflerlemnade. Skulle
således Högv. Ståndet önska en bättre regle¬
ring för sina Enkor och Barn, förenar jag mig
med Tit. Stenhammar. Jag vili för ingen del
att Preste-Ståndet skulle afstå nådåren; men
då extra nådår ofta beviljas, vore det åtmin¬
stone billigt, att der ett nådår går till Bygg-
nads-Cassan, äfven ett anslogs till Enkehjelp ,
och i sådant afseende vore det lämpligt, att
ingå lill Kongl. Majrt med en underdånig an¬
hållan derom.
Häruti instämde Tit. Grevillius, Hassel¬
rot j Grenander.
Domprosten Doctor Lidman: Jag delar i
allo Prosten Hallströms åsigter i detta ämne,
och yrkar på de skäl han anfört återremiss af
Betänkandet.
Hvad nådåren angår, är jag af motsatt
tanke med V. Talmannen. De äro i allmän¬
het af ringa fördel för enkorna och alltid skad¬
liga för församlingarne; och hafva otvifvelak-
tigt gifvit första anledningen lill den opinion
Den 20 September. 367
sorn börjar allt mer och iner göra sig gällan¬
de, och som vid denna Riksdag offentligen
blifvit yttrad: att erfarenheten har styrkt att
man allt för väl kunde umbära det kostsam¬
ma högre presterskapet och indraga dess stora
löner emedan under flere på hvarandra följan¬
de nådår församlingarne lika så väl vårdats af
vicarier, och det alltid för vida bättre köp.
Och är jag fullt öfvertygad, att om det
Högv. Ståndet förklarade de Respective Med-
standen: att det uti en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t med framställning af de verk¬
ligen menlige följder för församlingarnes vård,
alt ordinarie Prest-Embeten och oftast de mest
magtpåliggande flere år mäste förvaltas af unga
och lill sysslans alla kraf icke vuxne vicarier
i underdånighet afsagt sig all annan och större
rätt för sina Enkor och barn än den allmän¬
na lagen medgifver alla Embetsman med in¬
delt lön; så skulle Rikets Ständer, med erkän¬
nande af den verkliga nytta en sådan förän¬
dring skulle för församligarne och kyrkan med¬
föra, ej tveka att bevilja Preste-Ståndet i lik¬
het med hvad för Militäre- och Civil-Staterne
redan erhållits, en mot behofvet svarande
grundfond för en Enke- och Pupill-Cassa för
Rikets Presterskap, hvartill sedan, efter upp¬
görande reglemente, Ståndets Ledamöter sjelf-
ve årligen skulle bidraga.
Doctor Lindahl: Mina Stiftskamratpr och
jag känna för litet de hemmavarandes opinion,
för att yttra oss härom. För min del önskar
jag våra Enkor och barn alla möjliga förmo-
ner. men iasr fruktar, att Tit. Stenhammars
368
Den 20 September.
förslag skulle stämplas såsom egennytta och ej
vinna allmänna opinionens bifall. Jag hem¬
ställer, om det ej vore bättre, att Högv. Stån¬
det gjorde allt hvad det kunde för att bereda
en fond genom besparing af sina löner, helst
som man klagar, att både Religionsvård och
disciplin i församlingarna lida genom många
nådår.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: I
fromma önskningar öfverensstämma och täfla
vi alla. Men är frågan om åtgärder, bör
dock tillses om de äro verkställbara, och
ledande till ändamålet. En talare har före¬
slagit en viss procent af allas löneinkomst;
derom kan ej Ståndet besluta, och dermed
vore, som jag förmodar, icke eller alla be¬
låtna. De som innehafva bättre löner, kunna
med 6 procents årlig afgift deraf bereda sina
enkor och barn ett godt understöd; de sorn
voro svagt lönade, skulle genom en dylik af¬
gift göra en kännbar uppoffring, och hjelpen
för deras efterlemnade blefve ändå ringa. Af¬
delningen har trott, att inom hvarje Stift böra
och kunna egentligen enkehjelpsinrättningar-
ne regleras, och det har i ett och annat re¬
dan skett så vida, att de fattigaste erhålla 5o
å 6o R:dr. Är fråga om pension, bör det till¬
ses, att pensions-cassan bär sig; dertill fordras
ett visst förhållande mellan insats och pen¬
sion, och i det fallet kan den allmänna En¬
ke- och Pupill-Cassan redan nu begagnas. Till
en grundfond för en serskild Pensions-Cassa
för Clereci-Staten är ej annan utväg än in¬
komsten
Den 20 September.
kornsten af besparda ecclesiaslike loner der
nådår icke äger rum.
Men det torde ej förena sig med Pre¬
sterskapets betänksamhet, att föreslå sådant i
en vidare utsträckning, än som redan nu eger
runi, och sedan ett sådant anslag, för det nu
bestämda föremålet icke mera är behöfligt. Att
yrka, det Presterliga tjenster kunna bestridas
med Yicarier huru länge sorn helst, vore våd¬
ligt. Jag kan ej tillstyrka mer, än att det,
som nu är draget ifrån det rälta ändamålet,
måtte dit återgå. Så kunna vi erhålla en all¬
män fond hvilken borde egentligen användas
att minska insatsen eller höja pensionen för
de mest behöfvande. Intilldess en sådan
fond är beredd och så länge insats och pen¬
sion skola lämpas efter hvarandra, kan
man begagna Allmänna Enke- och Pupill-
Cassan, och jag skulle tro, att nästan, hvarje
Pastor kunde bereda sin Enka en pension af
100 lill i5o R:dr B:co antingen genom en
klok besparing eller genom upptaget lån.
Häruti instämde Til. Hallbeck, Rosen,
Bjurstén.
Domprosten Doctor Holmström: Hufvud¬
sakligen förekommen af Biskop IViyselii full¬
ständiga utveckling af de svårigheter, som åt¬
följa framställda förslag, beder jag att endast
få tillägga eji ytterligare betänklighet, som
hos mig uppstått emot antagandet af Prosten
Stenhammars mening. Man har ofta sett och
hört Preste-Ståndets Ledamöter vid Riksdagen,
stundom benämnde det dirigerande Prester-
Preste-St. Prot. 1834- Bandet X. a 4
370 Den 20 September.
skåpetj, beskyllas för alltför ringa uppmärk¬
samhet på det lägre, helst det obefordrade,
Presterskapets interesse», hvilka man förme¬
nat ofta måste stå tillbaka för de högres, de
redan befordrades, fördelar. Så fruktar jag
att man icke skall underlåta att illa tyda det
ifrågavarande förslaget att fördröja för en ut¬
nämnd Pastor eller Capellan rättigheten att
tillträda sin lägenhet ännu ett år utöfver det
hittills stadgade. Klagan öfver detta uppehåll
genom nådår är redan nog allmän, och man
torde böra besinna sig innan deråt lemnäs yt¬
terligare näring, helst de menliga följderna
äfven för församlings-vården af blotta vicari-
aten under vacancer icke torde i allmänhet
kunna förnekas. Kunde jag inse någon möj¬
lighet att, utan allt för stora olägenheter, i
verkställigheten tillvägabringa Prosten Hall¬
ströms förslag, skulle jag ej vara obenägen att
deruti instämma; men alla nådårs utarrende-
ring, inkomsternas sammanslagning och utdel¬
ning i moa af behof åt de dertill berättigade,
skulle medföra så många svårigheter och olä¬
genheter, att jag befarar förslaget blifva all¬
deles overkställbar!. Då jag således, med bästa
vilja och nit för det af oss alia upprigtigt be-
hjertade ändamålet, icke förmår uppgifva nå¬
got bättre förslag, än det af Eccl. Utskottet
framställda, anhåller jag än en gång om pro¬
position till bifall derå, i hopp, att då saken
till behandling åt hvarje särskildt Stifts Pre¬
sterskap å Prestmöte» öfverlemnas, förslag
eller åtgärder, möjligen bättre till ändamålet
ledande, kunna varda åtminstone någorstädes
Den 20 September. 3yi
' , -i ■. ''
fanna och vidtagne, till föresyn oell ledning
för andra.
Häruti instämde Tit. Nordin.
Prosten Mittag: Då jag inom Afdelnin¬
gen varit af samma tanka, som Tit. Thyselius
här utvecklat, instämmer jag deri, så väl i
afseende på inrättningen af Enke-cassa, som
skadligheten af flera nådår. Jag tillägger blott
en anmärkning: för delaktighet i allmänna
Enke- och Pupill-Cassan behöfver man ej låna,
utan blott ge en revers; faller man ifrån, in¬
nan den är inlöst, är deraf ingen annan på¬
följd, än att utdelning af pension ej sker, förr
än summan är afbetald.
Contracts-Prosten Öhrnberg: Prosten
Stenhammars förslag är godt, men jag hyser
dock deremot en och annan betänklighet. Det
vore väl godt, om de föreslagna nådåren lin¬
gö användas lill en räntebärande fond för pre-
sters enkor och barn, och i en framtid skulle
dessa vinna derpå; men innan denna fond
kom i stånd, skulle enkorna och barnen för¬
lora, så framt icke särskildta arrangementer
vidtogos. I allmänhet fruktar jag, att de fat¬
tigaste enkorna skulle förlora; cle få nu dubbla
extra år. Om en fond skulle samlas, skulle
förmodligen hvarje Enka erhålla pension i pro¬
portion af mannens lön; då skulle en Direction
tillsättas och ersättning gifvas för mödan med
förvaltningen; då skulle ansökningar ske; att
förtiga andra omständigheter, som göra, att
den ifrågavarande tillgången icke torde blifva
betydlig eller snart att. påräkna.
072 Den 20 September.
Contractsprosten P. P. Svedelius: Då
jag närande en embetsmannacorps, som till¬
skjuter 6 procent af lönen, var det ej min
mening, att Presterskapet skulle ge 6 proc.,
hvilket för många skulle blifva för mycket.—
Jag anser ej gifvet, att enkorna skulle erhålla
pension i proportion af männernas lön, utan
utdelningen kunde ske efter enkornas behof,
såsom det sker med Enkehjelpen i Upsala
Stift.
Doctor Björkman: Att de så kallade
nådåren äro ett ondt, torde icke kunna ne¬
kas. Men de äro ett för närvarande nöd¬
vändigt ondt, och Prosten Stenhammars för¬
slag åsyftar ju att en gång kunna upphäfva
detta onda. Ty genom ifrågavarande nådårs
bibehållande och obetydliga ökande för en
tid, t. ex. | sekel, beredes möjligbeten för
deras framtida fullkomliga upphörande, då
nemligen en samlad tillräcklig fond till Pre¬
sterskapets Enke- och Pupill-Cassa göra dem
umbärliga. Man har sagt, att förslaget skulle
tillräknas Presterskapet såsom en egennytta,
men månne icke begäran af detta Statens bi¬
drag genom extra nådår, mera skulle undgå
denna beskyllning, än anhållan om ett ome¬
delbart statsanslag i penningar? Man har äf¬
ven vidare anfört en årlig bevillning af Pre¬
sterskapets löneinkomster såsom bästa möjliga
grundläggningen för ifrågavarande fond; men
denna bevillning anser jag bör ökas så myc¬
ket som någonsin möjligt är för den redan
utgående årliga så kallade Enkehjelpen. Man
bar ock slutligen återupprepat förslaget att
Den 2u September. 3^3
Preslerskapct skulle endast söka inträde i all¬
männa Enke- och Pupill-Cassan. Detta är ej
läLt för större delen, sorn skuldsatt och knappt
lönad, behöfver använda all möjlig omtanka
för sin bergning för dagen. Att genom ut¬
färdad revers och endast betalande af derå
löpande ränta, såsom Prosten Mittag anfört,
vinna detta inträde, torde ej låta verkställa
sig, ty enligt hvad jag fattat af nämnde in-
rättnings-reglemenle, skall en sådan revers
sist efter 3:ne år ovilkorligen inlösas.
Prosten Stenhammar: Jag trodde mig re¬
dan hafva nog tydligt yppat mina tankar om
de så kallade extra nådåren. Så länge ingen
annan utsigt till den torftigaste bergning är
öppnad för de flesta Prestmäns enkor och
barn, nödgas man fasthålla sig vid dem, så¬
som en nödhjelp; vore åter våra efterlefvan-
des utkomst och uppfostran någorlunda tryg¬
gad genom en anständig pensions-anstalt, så
borde man med glädje afsLå exlra-nådåren och
för kyrkans bästa, för Ståndets eget väl och
heder, skulle jag beklaga om önskan att hell¬
re bibehålla denna nödhjelp befunnes ännu
rådande hos Preslerskapet sjelf. Ledd af så¬
dant tänkesätt, har jag äfven underställt det
Högv. Ståndets upplystare pröfning ett för¬
slag, åsyftande att bereda någon tillgång för
fond till en pensions-cassa. Jag dristar tro,
att så länge extra-nådår fortfara att beviljas
och begagnas vid de flesta ledigheter, innebär
förslaget ingen obillighet. Obillig i sitt om¬
döme förtjenade deremot den opinion att kal¬
las, som illa uttydde den föreslagna under¬
Den 20 September.
dåniga anhållan och stämplade den såsom ett
foster af egennytta. Ty denna opinion ur-
aktlät då att göra rättvisa åt det egentligen
åsyftade goda ändamålet, och den glömde til¬
lika att man ingen ting annat begärde än en
ersättning för det sorn blifvit Ståndet betaget
— så vidt mig är bekant —. utan dess begif¬
vande. Är det åter så, att man nödvändigt
vill bibehålla den vanskliga förhoppningen på
extra nådårens inkomster, såsom det vill sy¬
nas då man yttrar farhåga för det lidande
deras upphörande skulle tillskynda många
enkor och barn; så rädes jag opinionen lär
finna starkare anledning att misstyda det nit,
som sträfvar att oföränderligt bibehålla ett
för församlingen och Ståndet ingalunda oskad¬
ligt missförhållande. Den af Domprosten
Holmström tillagda erinran förekommer mig
icke eller särdeles grundad. Den ofyelåtenhet,
som befaras hos de obefordrade, saknade all
skälig anledning. Man fråntog ju icke dem
något, då de obefordrades enkor och barn li¬
ka så väl som de befordrades skulle under¬
stödjas af pensions-cassan. Uppenbart hade
de obefordrade dubbelt skäl att vara belåtne,
då de alla, efter vunnen befordran, ett eller
två år förr skulle få tillträda lägenheten, se¬
dan extra-nådår icke mera komma i fråga.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: Det är
hugnesamt, alt i flera Stift Presternas enkor
äro bättre lottade. Sådant är ej förhållandet
på de flesta ställen. I det Stift, som är mig
närmast bekant, finnas väl äfven stomhem¬
man, men till en del använda till boställen
Den ‘20 September.
»51, nya försa rnlings-presler, sora, i den vid¬
sträckta, starkt befolkade landsorten, äro af
bogsta behof påkallade. Från den sidan är
cj mycken utsigt. Jag är ej emot den utväg,
sorn afdelningen föreslagit, att underrätta Pre-*-
slerskapet om den allmänna Enke- och Pu-
pill-Cassan, samt uppmuntra alt i densamma
ingå, helst som vid sista Prestmölet i Carl¬
stad en anvisning derom blef gifven. Jag
önskar ock, att alla Prester, som kunde, vil¬
le begagna denna inrättning, hvilken är all¬
mänt erkänd såsom solid och säker; de aflägs-
nare Stiften torde dock ej så snart kunna
draga fördel deraf. Jag finner visserligen bil¬
ligt, då nådår blifvit anslagne till ändamål,
främmande för Presterskapet, att ett nådår
vid sådana pastorat, der enka och oförsörjda
barn ej finnas, finge användas till en Eccle¬
siastik Enke-Cassa; men jag tviflar, om en så¬
dan begäran kan af Regeringen beviljas. Jag
tviflar tili och med, om det andra extra nåd¬
året rätteligen kan medgifvas. Ett nådår är
genom Presterskapets privilegier försäkradt.
Efter år 1720 beviljades dock ofta ännu ett så
kalladt extra nådår, och dervid skedde så
många missbruk, att R. St. 1753 begärde,
det extra nådår ej skulle utan i högsta nöd
beviljas. Någon sednare författning i detta
ämne är mig ej bekant. Således kan ett extra
nådår beviljas, men om ännu ett kan lagligen
gifvas, synes mig ovisst. Det förefaller mig
således tvifvelaktigt, om ett nådår, utom det
i Skol-Ordningen tili Byggnads-Cassan anslag¬
na, kan af Konungen disponeras. — Regerin¬
376 Den 20 September.
gen kan fördröja med tillsättningen af embe¬
ten, till dess skickliga ämnen finnas att tillgå,
men de liesta Presters tillsättning sker af un¬
derordnade myndigheter, som ej hafva rätt
att dröja, utan måste följa författningar; och
de som blifvit tillsatta, hafva rätt att i ve¬
derbörlig ordning tillträda, utan att tjenstens
lönevilkor till annat ändamål, hvilket som
helst må kunna disponeras. Dessa äro mina
tvifvelsmål; skulle de vara ogrundade, finnér
jag visserligen Prosten Stenhammars förslag
icke obilligt. För öfrigt vore det nödigt, att
nådår i allmänhet kunde inskränkas, helst lill
det enda privilegii-året. Det vore i alla af-
seénden fördelaktigt för Presterna, för deras
enkor och församlingarna. Nu måste befor¬
drade prestmän ofta i flera år bereda sig på
att flytta, hvilket gör flyttningen dyrare och
utgifterna under väntningstiden betydligt stör¬
re, än om de kort efter erhållen fullmagt
fingo begifva sig till sin nya lägenhet. Huru
nådåren skulle kunna inskränkas, är dock svårt
att säga. Jag ville föreslå, att man skulle
begära, det alla extra nådår måtte försvinna,
men hvar och en ordinarie prest betala hälf¬
ten eller en tredjedel af första årets inkomst
till en fond för Enkors understöd. Häriger
nom skulle troligen både Presterna och En¬
korna blifva bättre belåtna, än hittills. Sty¬
relsen och Förvaltningen af en sådan fond
vore lätt organiserad och skulle kosta ringa,
om Stiftsstyrelsen åtog sig densamma, med
biträde af Deputerade, valda af Stiftets Pre¬
sterskap.
Den 20 September. Zr]r]
Dessa anmärkningar åsyfta intet lunder
mot Afdelningens förslag, att gifva Prester-
skapet anvisning på den allmänna Enke- och
Pupill-Cassan; Jag tillstyrker derjemte att
Högv. Ståndet må besluta, att låta en under¬
dånig skrifvelse, enligt Doct. Nibelii för¬
slag, afgå.
Doctor Nibelius: Det var i afseende på.
Prosten Stenhammars förslag, som jag önskat
yttra mig; men jag har nu föga att tillägga
till hvad Biskop Thyselius och Domprosten
Holmströmj sedan jag begärde ordet, anfört.
Jag ■är ej vän af Yicariater; och anser ett
förslag, hvarigenom vid Prest-sysslor deras
antal skulle ökas, skadligt. Det säges väl att
denna tillökning för det närvarande skulle
kanske i en framtid göra alla nådår öfverflö-
diga; men mig s}Tnes icke rält att nu vidta¬
ga en skadlig åtgärd, för att derigenom fram¬
deles möjligtvis åstadkomma något godt. —
För öfrigt då hvarje förslag om bildandet af
Enke- och Pupiil-Gassor, igenom inkomster
af lediga Prestlägenheter eller igenom sam¬
manskott eller afgifter af hvad natur som
helst, på det närmaste rörer hvarje Prest¬
mans rätt, och Ståndet redan i allmänhet
förklarat att dessa angelägenheter bäst för
hvarje Stift särskildt regleras; anser jag der¬
om intet beslut nu kunna fattas, utan denna
sak böra förekomma till behandling på blif¬
vande Prestmöten, Jag tillstyrker således bi¬
fall till betänkandet, blott med tillägg, att en
underdånig skrifvelse, sådan som jag redan
tagit mig friheten föreslå, må af Ståndet till
Kongl. Majrt i underdånighet afgifvas.
Den 20, September.
Biskopen m. m. Dofctor Thyselius: Jag
tror mig finna att man förblandar Enke-
hjelps-inrättningen för hvart Stift och en all¬
män Pensions-anstalt för Presterskapets Enkor
och oförsörjda harn. Yid den förra lämpas
afgiften efter hvars och ens löneinkomst, så
att den som har mera också gifver mera. Ut¬
delningen rättas efter behofvel och lyckligast
bör den ibland oss anse sig, som sedan
han i flera år bidragit till Enkehjelp, fonden
med det mesta, lemnar enka och harn i det
välstånd, att de icke behöfva understöd. En
pensionsinrättning deremot måste grundas så,
att den har bestånd, hvarföre pensionen må¬
ste bestämmas antingen efter insats eller ef¬
ter tjenstegrad, hvilket kommer på ett ut,
så vida afgiften rättar sig derefter. Om man
skall stifta en pensions-cassa, måste man först
hafva en grundfond, och dertill finnes för
det närvarande ingen tillgång; emellertid
måste man inom hvarje Stift vara betänkt på
en Enkehjelpsinrättning, bättre än den närva¬
rande. Fullkomlig jemnlikhet i detta afseen¬
de är icke möjlig. Man får' åtnöjas dermed,
att Presterskapet inom hvarje Stift gör det
bästa, som efter dess särskilda förhållanden
kan åstadkommas.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor af
Wingård: Jag skulle ej för andra gången yt¬
tra mig i detta ämne, om ej en omständig¬
het undfallit H. Ståndets uppmärksamhet. I
ett annat Stånd har vid denna Riksdag mo¬
tion blifvit väckt, alt ett nådår vid hvarje
pastorat skulle användas till folkundervisnin¬
Den 20 September.
gen ett föremål, som om an det icke är främ¬
mande för det Högv. Siandet, likväl bör be¬
sörjas genom enskild eller församlingarnes om¬
tanka, hvilket ock skett på flera ställen. Det
visar nog mycken egennytta och sjelfviskhet,
att från sig till andra skjuta denna tillbörliga
uppoffring.
Professorn Doctor Morén: Ingen känner
mera behofvet af en cassa till understöd för
Presters enkor och barn, än ledamoten af ett
Stift, der en mängd ordinarie lägenheter äro
så små, att Adjunct icke kan hållas, att äf¬
ven den minsta utgift är känbar, samt der
Enkan och ofta de många barnen nu ej kun¬
na påräkna ett större årligt understöd, än 22
R:dr B:co, som, i fall jag ej minnes orätt, un¬
der 10 år varit högsta beloppet af pensionen.
Detta oaktadt är dock min öfvertygelse, af
här redan anförda skäl, att nådåren, långt
ifrån alt ökas, böra inskränkas och alldeles
afskaffas, så snart ske kan, efter på ett eller
annat sätt erhållet surrogat. För närvarande
lär Högv. Ståndet ej kunna vidtaga annan åt¬
gärd, än, såsom Doctor Nibelius föreslagit,
hos Kongl. Majit i underdånighet för Enke-
och Pupill-Cassan söka vinna det nådår, Bygg-
nads-cassan nu erhåller, då nemligen denna
sednare cassa ej mera är i behof deraf; samt
vidare, enligt Utskottets förslag, göra Stiften
uppmärksamma på det tillfälle, som är öp¬
pet, att, på goda vilkor och med full säker¬
het, ingå till deltagande uti allmänna Enke-
och Pupill-Cassan. Jag anser det vara möjligt att
träffa öfverenskommelse, i kraft af hvilken
38o Den 20 September.
den prest, som gifter sig, gör, för beredande
af pension åt Enka och barn, insättningar i
allmänna Enke- och Pupill-Cassan, dervid,
efter omständigheterna, understödd af Stiftens
credit eller sammanskott; och torde saken så
kunna ordnas, att sammanskottet för detta
stora ändamål ej behöfde vara större, än det
nu är, då dermed nästan intet uträttas.
Prosten Mittag: Man synes hafva satt i
fråga, huruvida jag icke misstagit mig, då
jag yttrat, att man, för att ingå i allmänna
Enke- och Pupill-Cassan, ej behöfver göra
lån, ulan endast afgifva en revers, och att, i
händelse denna vid mannens död ej är inlöst,
enkan derigenom ej förlorar sin pensionsrätt
m. m. 12 Mom. af 1 § i Reglementet för
Allmänna Enke- och Pupill-Cassan visar, att
jag rätt fattat meningen.
Contracts-Prosten Hallström: De värde
Ledamöter, som yttrat sig, hafva alla uttryckt
den åsigt, att nådåren äro i flera afseenden
menliga för församlingarna, som af vicarier
ej kunna blifva så väl skötta som af ordinarie
Lärare; för de tillträdande, sorn under den
långa väntningstiden ofta anticipera sina blif¬
vande inkomster och derigenom försämra sin
ekonomiska ställning. Man kan ock påstå, att
de ej äro af särdeles nytta för enkorna och bar¬
nen; ty vid sämre lägenheter blir behållnin¬
gen liten eller ingen; vid de bättre sitter
vanligen enkan i orubbadt bo intill nådårens
slut och fortsätter i det närmaste samma
train som under mannens lifstid, hvarigenom
besparingen blifver obetydlig. Det vore der-
Den 20 September. 381
före väl värdi att taga i närmare öfvervägan¬
de, om ej Preste-Ståndet borde inför Kongl.
Maj:t i underdånighet framställa denna åsigt,
samt i förening dermed behofvet af en bät¬
tre reglering af understöd för Presterskapets
efterlemnade Enkor och barn, hvarigenom
ock så snart full ersättning vore Ståndet för¬
säkrad, nådåren kunde för framliden upphöra.
Allmänna Enke- och Pöpill-Cassan är väl för¬
delaktig för bemedlade Prester, men för de
mindre bemedlade är afgiften, ehuru icke
särdeles betydlig, dock såsom jag befarar,
svår nog att åstadkomma, äfven genom en
skuldsedel, enär den inom 3 år bör inlösas.
Professorn Doctor Morén: Med Prosten
Hallström förenar jag mig uti livad han yt¬
trat om nådåren, och tillägger, för att undan¬
rödja hans betänkligheter emot inträdet i all¬
männa Enke- och Pupill-Cassan, att, om man
i tidigare ålder och med bevis om god hel¬
sa, gör insatsen, så öfverstiger denna, för en
årlig pension af ioo R:dr, ej mycket 200
R:dr, om jag minnes rätt.
Prosten Mittag: Jag är ej vän af nåd¬
år, och jag afstyrker den underdåniga skrif-
velsen till Kongl. Maj:t. Frågan om nådåren
skulle leda till mer skada än gagn.
Då meningarne voro delade och votering
äskades, framställdes följande proposition:
Bifaller H. Ståndet Ecclesiaslika Utskot¬
tets Lag-Afdelnings Utlåtande N:o 16? Den
det vill, lagge Ja; den det icke vill, lagge
Nej; vinner Nej, blifver delta Utlåtande åter-
remitteradt.
382 ' Den 20 September
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att Utlåtandet blef, med 34 Ja emot
11 Nej, bifallet; och skulle, till följe häraf,
i Cleri-Comitialis Circulär meddelas Prester-
skapet underrättelse om allmänna Enke- och
Pupill-Cassan, samt ett Exemplar af pensions-
reglementet till hvart och ett af Rikets Con¬
sistoriel' öfverlemnas.
Doctor Nibelius anförde: Högv. Ståndets
Ecclesiastik-Utskolts Lag-Åfdelning har, i dess
betänkande N:o 16, ibland medel till bildan¬
de af en fond till Enke- och Pupill-Cassa för
Preste-Ståndet uppgifvit sådana inkomster af
Prestlägenheler, hvilka nu användas att byg¬
ga och underhålla Elementar-Läroverkens bygg¬
nader; så snart nemligen hvarje Stifts Bygg-
nads-Cassa så tillväxt, att den för sitt ända¬
mål kunde anses fullt tillräcklig. Denna tid¬
punkt torde i ett och annat Stift icke vara
aflägsen, och jag anser således nödigt, att, ju
förr desto hellre, åtgärder vidtagas att försäk¬
ra dem, hvilka tillskjuta dessa medel, att se¬
dan ändamålet med deras närvarande använ¬
dande blifvit vunnet, de inkomster, hvaraf
de tagas, må återgå till dem, hvilka de till¬
höra. Jag vågar derföre vördsamt föreslå att
det Högv. Ståndet ville hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla: att sådana inkomster
af Prestlägenheter, hvilka för det närva¬
rande ingå till Stiftens Byggnads-Cassor må,
sedan dessa Cassör blifvit för sitt ändamål
tillräckliga, åter Preste-Ståndet tillerkän¬
nas, samt för hvarje Stift användas till
fond för en detsamma tillhörande Enke- och
Den 20 September. 383
Pupill-Cassa. Om remiss häraf lill Högv.
Ståndets Ecclesiastik-Utskotts Lag-Afdelning
anhålles.
Domprosten Doctor Lidman anmärkte,
att detta förslag skulle hafva nytta för We¬
sterås Stift, men kunde aldrig gagna Linkö¬
pings Stift, med 8 skolor, sedan man bifallit
ett Ekonomi-Utskottets Betänkande, som med-
gifver alia skolor i Städerna rätt till under¬
stöd af Byggnads-Cassan.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Den
föreslagna underdåniga Skrifvelsen har ej af¬
seende på ett Stift, utan på alla.
Contracts-Prosten Hallström: Saken har
en betänklighet: den skulle förorsaka en sön¬
dring Stiften emellan; Enkorna i det ena
Stiftet skulle komma i åtnjutande af förmå¬
ner, som de i ett annat Stift ej kunde erhål¬
la. Hellre ville jag påstå, att, när Byggnads-
Cassan i något visst Stift ej vidare behöfde
inkomsterna af lediga pastorat, der nådår ej
eger rum, borde dessa inkomster tillfalla an¬
dra Stifts Byggnads-Cassor, eller kanske sna¬
rare den gemensamma Enke- och Pupill-Cassan.
Doctor Nibelius: Genom mitt förslag blif-
ver intet Stift förorättadt; ty medlen till
byggnader eller fattiga Prestenkors ocb barns
understöd blifva derigenom icke för något
förminskade. Så länge åter Stifts-delningen
finnes, torde det vara obilligt alt öfverflytta
de besparingar, som vid lägenheter i ett kun¬
na göras, till förmon för ett annat. Skulle
de hjelpbehöfvande i ett Stift förr kunna på¬
räkna understöd än i ett annat, så synes en
384 Den 20 September.
sådan ojemnhet, hvilken ändå aldrig lärer
kunna förekommas, icke böra blifva ett före¬
mål för afund. Jag befarar att, i händelse
hvad jag nu föreslagit, icke vinner framgång,
de inkomster af'Piestlägenheter, hvilka nu
ingå till byggnads-cassorna, skola, då de icke
mera för dem behöfvas, blifva använda lill
föremål, som både för Läroverken och Pre-
sterskapet äro helt och hållet främmande.
Häruti instämde Tit. Elfström och Hvasser.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingårdj som fann sig förekommen af
Tit. Nibeliusansåg detta vara en allmän frå¬
ga, som angick blott en restitutio in pristinum.
Häruti instämde Tit. Bjurstén.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: Att
Enkorna i ett visst Stift kunna hafva bättre
förmåner än i ett annat, kan ej hjelpas; så¬
dant är förhållandet för det närvarande. I
fall Pastoralierna af vissa nådår ej gingo till
Skolbyggnads-Cassan, skulle de gå till Prester-
na i Stiftet, och kunna aldrig dragas till an¬
nat Stift, hvilket ej heller vore billigt. Jag
finner deremot ingen betänklighet dervid, att
de Stift, som först blifva färdiga med sina
Skolbyggnader och först få sin byggnads-cassa
i godt skick, äfven först komma i åtnjutande
af den förmån, som det ifrågavarande försla¬
get åsyftar.
Contractsprosten Hallström: Förslaget att
inrätta en allmän Enke- och Pupill-Cassa för
Glerici-Staten gick ut på att jemna olikheter¬
na; nu deremot hyllas ett isolerings-system,
som
Den a o September. 385
Som jag på det högsta ogillar och icke kan
tänka mig väl sammanstående med Ståndets
sanna interesse.
Häruti instämde Tit. Lidman.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Olik¬
het måste vara; i somliga Stift äro tillgån¬
garna större än i andra; i somliga Stift fin¬
nas flera Enkor än i andra: och ett lika för¬
hållande öfver allt i dessa hänseenden är ej
tänkbart.
Doctor Nibelii motion remitterades till
Ecclesiastika Utskottets Lag-Afdelning.
§. 10.
II. II. Ärkebiskopen och Talmannen hem¬
ställde, om ej H. Ståndet nu ville afgöra,
huruvida den årliga afgift, som Ståndet allt¬
sedan 1810 års Riksdag sig åtagit, till Wad¬
stena Krigsmanshus eller till Amiralitets-Krigs-
mans-Cassan, nemligen 3 procent af den Löne-
bevillning, hvartill Ecclesiastike Embets-och
Tjenstemän blifva taxerade, äfven skall lill
nästa Riksdag utgå.
Biskopen m. m. Doctor Hedren anförde:
Min mening är ej att bestrida afgiftens fort¬
farande till nästa Riksdag; men jag kan ej
återhålla några anmärkningar, som härvid er¬
bjuda sig. Dessa 3 procent af Presterskapet
äro en betydlig summa nog, men likväl allt¬
för liten för ändamålet. Det vore billigt, att
alla i samhället deltoge deri, genom en årlig
bevillning. Vissa tjenstemän betala 1 proc.
af sin lön; de som hafva spanmålslön, betala
Preste-St. Prot. 1834- Bandet X. 2 5
386 Den ao September.
3 procent af sin Bevillning. Detta är redan
en betydlig olikhet, sora borde rättas, så att
andra tjenstemän ej betalade mer än Prester-
skapet. En ännu större ojemnhet är den,
att andra samhälls-classer betala intet; ehuru
alla åtnjuta samma försvar och äro lika för¬
bundne att sörja för gamla Soldaters under¬
håll. Detta missförhållande borde ock rättas,
så att alla Rikets invånare deltoge i ett sådant
sammanskott. Om de ock betalade mindre
än Presterskapet, blott r proc. af sin Bevill¬
ning, skulle det, sammanlagdt, göra en mångfal¬
digt större summa, än hvad Presterskapet
erlägger. Jag säger ej, att denna Presterska¬
pets afgift är för hög eller tryckande, men
väl de andra tjenstemännens, som måste vid¬
kännas en drygare utgift; äfvensom fosterlan¬
dets gamle försvarare borde kunna påräkna
ett bättre understöd genom alla medborgares
samfälda bidrag. Då jag någon gång förut,
ehuru utan framgång, yttrat detta, vill jag
hafva det äfven nu i protocollet förvaradt för
min räkning, och möjligtvis till framtida rät¬
telse.
Biskopen m. ro. Doctor Thyselius: Ojemn-
heten blifver jemnad derigenom, att Prester-
ne sjelfve pensionera sina Enkor, då Civila
och Militära Embetsmäns Enkor hafva betyd¬
liga bidrag af Staten.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén anmärk¬
te, alt flere Prester hafva lön i Stats-Contoret.
Contractsprosten Hallström: Afgiften är
ej stor, men då den ej öfverensstämmer med
full rättvisa och billighet, kan jag för min del
Den 25 September. 38^
ej gå in derpå. Det är endast Embetsman,
som skatta till Krigsmanshuset, hvilket är så
mycket mer orättvist, sorn de betala allmän
bevillning i progressivt förhållande, medan
andra erlägga den endast i arithmetiskt. Jag
hemställer ock, huru billigt det är i en tid,
då Krigsmän i ett ,j’ör allt kunna betala till
Presterskapet 4 sk., -och detta icke efter ti¬
dens förändrade förhållanden rättas, att Pre¬
sterskapet skall vidkännas en sådan afgift.
Ståndet beslöt, att den ifrågavarande af-
giften skall till nästa Riksdag på enahanda
sätt, som hittills, utgå, och mellan Wadstena
Krigsmanshus och Amiralitets-Krigsmans-Cas-
san, enligt redan stadgade grunder, fördelas.
Ståndet åtskildes kl. i e. m.
In fidem
P. A. Sonde'n.
Den 25 September.
Plenum kl. io f. m.
§. 1.
Doctor Ruus anmälde, att han, i anse¬
ende till oroande underrättelser hemifrån,
fann sig föranlåten att begagna den af honom
förut vilkorligt begärda och af H. Ståndet
beviljade permission på 3 veckor, räknad från
morgondagen; hvaremot Ståndet hade intet
att erinia.
388 Den 26 September.
§. 2.
Då Cleri Comitialis Circulär icke förr än
nästa år kan hinna att blifva tryckt och ut-
deladt och sålunda en anmälan om den Ec-
clesiastika Tidningen, i fall den med början
af nästa år skall fortsättas, i vanlig ordning
gjord, skulle komma för sent, hemställde H.
H. Ärkebiskopen och Tålmannen, om icke
den §:en af Circuläret, som innehåller nämn¬
de anmälan, kunde med det första uppsättas
och justeras, samt en afskrift deraf lemnäs åt
Redactören, för att i Stiftens och andra tid¬
ningar införas.
Bifölls.
§. 3.
Justerades protokollet d. 17, 19 och 20
dennes. — Vid protocollet för d. 20, §.9,
anförde
Prosten Stenhammar: Emot Ståndets be¬
slut att ej återremittera detta betänkande,
oaktadt flera dervid gjorda vigtiga erinringar
och amendementer, reserverar jag mig vörd¬
samt. Jag är icke böjd att lyssna till hvarje
så kallad opinion, emedan den oftast icke är
annat än ett surmulet och vresigt tycke, och
farhågan för dess dom en fåkunnig skuggräd¬
sla. Men en ganska sansad och välgrundad
opinion, hvilkens fordringar i sinom tid ,'nog
torde göra sig gällande, hade det Högv. Stån¬
det på ett värdigt sätt gatt till möte, om
Ståndet behagat med benägenhet omfatta det
under discussionen väckta förslaget att i un¬
derdånighet bönfalla om Konungens Nådiga
Den 9.5 September. 389
uppmärksamhet på behofvet af en Enke- och
Pupill-Gassa för Ståndet, såsom surrogat för
den vanskliga förmån af extra nådår, hvilken
nu måste anses för fattiga Enkors och barns
enda tillflykt mot deri hårdaste nöd. Ett
noggrannare och lugnare öfvervägande hade
väl detta ämne förtjenst. Må det nu fattade,
i min tanka alltför brådskyndade beslutet åt¬
minstone bereda Ståndet den hugnaden att
hafva undanröjt ett hinder för Riksdagens
högt efterlängtade slut, såsom ersättning för
den tillfredsställelse Ståndet velat sig förneka,
alt hafva tagit något förberedande steg för
vården om en af sina ömmaste angelägenheter.
Häruti instämde Tit. Hallström s P. P.
Svedelius j Bergqvist.
Doctor Elfström anmälde, att Doctor
Hvasserj som i anseende till de vid flera
Lånegränser vidtagna spärrningsanstalter icke
förr kunnat begagna den honom beviljade
permission, i dag afrest.
Justerades följande underdåniga Skrifvelse:
1 de skäl, hvilka vid hvarje Riksdag,
alltifrån år 1810, förmått Preste-Ståndet att
förnya den då åtagne förbindelsen, att till
Wadstena Krigsmanshus eller till Amiralitets-
Krigsmans-Cassan årligen erlägga 3 procent
af den Lönebevillning, hvartill Ecclesiastike
§. 4.
§. 5.
S. A. K.
3go Den a 5 September.
Embets- och Tjenstemän blifva taxerade, fort¬
fara alt vara gällande; har Preste-Slåndet be¬
slutat, att samma afgift skall äfven till nästa
Riksdag på enahanda sätt, som hittills, utgå,
och emellan förenämnde bägge milda Stiftel¬
sers Cassör, enligt redan stadgade grunder,
fördelas; hvilket Presle-Ståndet härmed velat
i underdånighet anmäla.
Preste-Ståndel framhärdar m. in.
§. 6.
Då det anmäldes, att Professorn Doctor
Bexell hade insjuknat, beslöts, alt närmare
underrättelse skulle inhemlas om denne Le¬
damots helsotillstånd, hvilken under de ofta
inträffande sjukdomsfallen visat sig så nitisk
och deltagande för Ståndets Ledamöter. Ef¬
ter någon slunds förlopp erhöll Ståndet den
fägnesamma underrättelsen, att hans tillstånd
i dag blifvit förbättradt.
§• 7.
Domprosten Doctor Lidman uppläste föl¬
jande Memorial:
För att betrygga Götha Canals bestånd
och göra densamma oberoende af den ej all¬
tid oegennyttiga enskilda speculalionen, till¬
erkändes Bolaget, genom 7 §. uti Kongl. Maj:ts
Nådiga Privilegium af d. 11 Apr. 1810, obe¬
hindrad rätt och frihet_, att för Canalens
behof, dess byggnad och underhåll anlägga
Verkstäder till förfärdigande af gjutgods _,
smiden verktyg och redskap samt allehan¬
da Materialier. Man fann snart det vara än¬
Den 2 5 September• 3g t
damålsenligast att concentrera alla sAdana be-
höflige inrättningar på ett enda ställe, och så
uppkom småningon Motala nuvarande Central¬
verkstad, den största och fullkomligaste i sitt
slag inom Riket, och i allo värdig det Snillet,
hvars lågande fosterlandskärlek i alla sina
skapelser ej afsåg blott det närvarande ögon¬
blickets inskränktare behof, utan fastmer en
lyckligare och kraftfullare framtids stigande
fordringar.
Den är nu fulländad och kostar, inven-
tnrierne inberäknade, 5g4>o58 R:dr 7 sk. 3 r:sl.
B:co. Under det sista räkenskaps-året i833
sysselsattes der 246 arbetare och tillverknings-
summari uppgick till något öfver 13o,000 R:dr
B:co. Verkstadens vigtiga och välgörande in¬
verkan på utvecklingen af den inhemska konst¬
fliten och konstfärdigheten är af alla sakkun¬
nige erkänd och högt skattad; men beklagligen
saknar Bolaget, som i och för dess anläggning
och fullkomnande skuldsatt sig med 234.331
R:dr 5 sk. \ r;st. B:co, alla tillgångar att yt¬
terligare förlägga den. Förgäfves hafva Capi-
talislerne inom och utom Piiket blifvit anlita¬
de och är det all anledning, att denna dyr¬
bara verkstad måste nedläggas, i fall Slaten
ej snart och kraftigt mellankommer.
Det är för att möjligen förekomma alla
de stora och känbara förluster så för de en¬
skildte ägarne som för det allmänna, hvilka
genom arbetets afstadnande och verkets ned¬
läggande otvifvelaktigt skulle uppkomma, som
jag vågar vördsamt föreslå, att R. H. Ständer
måtte befullmägtiga sitt Riksgälds-Contoir,
3g2 Den 2j September.
att emot säker och af Contoiret godkänd bor¬
gen sälta till Götha Canal-Bolags disposition
de 93,926 R;dr B:co som, jemlikt R. S. un¬
derdåniga skrifvelse till Kongl. Majit af den
4 Jan. i83o, der äro disponerade till sä¬
kerhet för Canalens framlida underhåll: med
dervid likväl fästadt vilkor, att såsom blif¬
vande fond för den Reparations-Cassa af 5o,ooo
R:dr i Silfver efter i83o års myntfot, som,
enligt 53 §. af Kongl. Maj:ts förnyade Regle¬
mente för Götha Canal-Bolag af d. 16 Mars
i833, det åligger Bolaget att småningom bil¬
da, från och med år i835 årligen nedsätles
5ooo R:dr B:co i Riksgälds-Contoiret; med rät¬
tighet för Bolaget att för de deponerade med¬
len uppbära 5 proc., men med skyldighet att,
ulan allt bidrag af Reparations-Cassan, med
egne medel besörja alla behöflige så mindre
som större reparationer å Ganalen, intill dess
nämnde Cassa uppnått den bestämda behåll¬
ningen, då den årliga insättningen kommer
att upphöra och R. S. besluta, om denna of-
tanämnde Reparations-Cassa ännu vidare skall
stå under allmän vård eller åt Bolaget öfver-
lemnas4 alt enligt ofvananförde paragraph i det
Kongl. Reglementet disponeras.
Skulle detta beviljas, hafva R. II. Stän¬
der jemte vunnen större pecuniair säkerhet,
5o,ooo R:dr i Silfver i stället för 93,926 i
B:co, utan minsta directa uppoffring på en
gång upprätthållit den i alla hänseenden vig¬
tiga Yerkstadsanläggningen och räddat Bola¬
get, som från och med i83o på densamma
uppoffrat 336,472 R:dr B:co, från en gifven
Den a5 September.
liögsl betydlig förlast. Ty med den åsigt ;if
Matala Verkstad, söm nu gjort sig gållande,
i synnerhet om den skulle delas af Repre¬
sentationen, är det säkert, att Bolaget, som
viii äger alt försälja Byggnaderne oell förrå¬
den, men icke från Canalcn abalienera sjelfva
jorden, vid en nödtvungen förpantnings-auc-
tion ej för densamma skulle kunna påräkna
200,000 R:dr B;eo., En förlust,, så mycket
smärtsammare som, enär inga Svenska Capi¬
talister eller Svenska Manufacturisler lära in-
finna sig sorn Speculanter, Verkstaden ovil¬
korligen kommer att stadna i en utländsk
mans hand, som då, i följd af en missledd
opinion, blifver ägare lill Sveriges största och
dyrbaraste Fabrik för g af dess verkeliga vär¬
de. Om remiss af denna min motion till
det Högloft. Stats-Utskotlet, får jag, med åbe¬
ropande af 56 §. Riksdagsordningen, vördsam¬
mast anhålla.
Lades på bordet.
§.8.
I Bref till H. H. Ärkebiskopen och Tal¬
mannen hade Contractsprosten Ahlc/vist an¬
mält, alt han under sin hemresa blifvit i 16
dagar uppehållen af flera quarantainer, hva¬
dan han, dels i förmodan, att dylika hinder
torde möta honom vid återresan, dels för alt
binna ombesörja några angelägenheter på hem¬
orten, anhöll om ytterligare permission på 3
veckor; hvilket bifölls.
§• %
Doctor Nibelius anmälde, att i Ekono¬
mi-Utskottet och den Afdelning, som syssel¬
3g4 löen 2 5 September.
sätter sig med frågor angående undervisnin¬
gen, fattades för det närvarande en Ledamot
af Preste-Ståndet, emedan Kongl. Lifmedicus
Ekström under närvarande förhållanden vo¬
re mer än vanligt upplagen såsom Läkare,
och hindrad att bivista Utskottets och Afdel-
ningens öfverläggningar; och då åtskilliga vig¬
tiga frågor rörande folkundervisningen nu
voro under oinpröfning, hemställde Doc-
torn, om icke Ståndets Eleclorer borde utse
någon annan Ledamot i Tit. Ekströms ställe.
Ståndet, som hoppades, att Tit. Ekström
torde, när den stora sjukligheten redan så
betydligen aftagit, snart vara i tillfälle att
åter inom Utskottet träda i verksamhet, be¬
slöt, alt frågan om ny Ledamots tillsättande
skulle uppskjutas.
§. 10.
Upplästes och godkändes följande Expe-
dilions-Utskoltets förslag lill R. Sländers un¬
derdåniga Skrifvelser:
N:o 134, angående ett fortfarande an¬
slag för Indelta Infanteriets Lifmundering,
till lika belopp, som vid sista Riksdag be¬
stämdes;
N:o 135, angående ytterligare åtgärder i
afseende å förslitne Bancosedlars utbyte i
landsorterne;
N:o i36, i fråga om meddelandet af be¬
stämd föreskrift, huruledes förmyndare bör
ansvara för ränta å myndlings Capital;
N:o id^, angående väckt fråga, om upp-
häfvande af dubbla tjenstårsberäkningen vid
Den 25 September. 3r)5
befordringar tili ecclesiastika embeten och
tjenster;
N:o i38, om upphäfvande af det i Skol¬
ordningen stadgade ansvar för lärjunge, sorn
underlåter att göra anmälan om slutad skolgång;
N:o i3_9, angående förändrade stadgan-
den i afseende på skeppägares åliggande att
uttaga Fribref ocli Turkiske pass;
N:o i4o, angående förrättadt val af Ju-
stitiae Ombudsmans Suppleant;
N:o 142, Förordnande för Tryckfrihets-
Cemiléens utsedde Ledamöter.
§. 11.
Skriftligen bade Professor FFestrnaUj som
d. 3 dennes blifvit vald till Andre Suppleant
för Ståndets Fullmägtig vid R. Ständers Banks
Låne-Contor i Malmö, under fullt erkännan¬
de af allt det värde ett dylikt förtroende bör
äga för honom, likväl, med afseende på de
genom en sådan befattning möjligen oftare
uppkommande, alltid oförutsedda afbrott i
bans egentliga sysselsättningar, anhållit att
derifrån blifva befriad.
Till följe häraf skulle framdeles, på dag,
som kommer att genom anslag tillkännagifvas,
nytt val anställas.
§• 12.
Från Vcillojl. Borgare-Ståndet hade Pro-
tocolls-Utdrag meddelade blifvit, af innehåll,
att efter uppläsning af Expedilions-Utskottets
Memorial N:o 16, i anledning af Borgare-
Slåndets återremiss af Expeditions-Utskottets
förslag till underdånig skrifvelse, angående
3g6 Den 2 5 September.
upphäfvande af spännings-anstalterna emot
Cholera-farsoten, nämnde förslag blifvit lill
expedierande lemnadt, men alt Ståndet i öf¬
rigt remitterat till dess enskilda Utskott att
uppsätta förslag till underdånig skrifvelse,
uttryckande Ståndets serskilda mening i be¬
rörde ämne. Återremitterat Banco-Utskottets
♦ Utlåtande N:o 38, öfver det, på grund af 3
Art. 1 Afd. 4 § i iS3o års Banco-Reglemen-
te upprättade och till Utskottet öfverlemna-
de förslag till Departemental-indelningen af
Banco-Verket, samt Redovisnings- och Tjenst-
görings-Ordningen inom detta Verk.
Lades till Handlingarna.
§• 13.
Upplästes följande från Hederv. Bonde-
Ståndet ankomna Protocolls-utdrag, innehål¬
lande, att Slåndet anmodat Eocpeditions-Ut-
skottet uppsätta förordnande för Häradshöf¬
dingen, R. N. O. Johan Jacob Bergström
att vara Rikets Ständers Justitias-Ombudsmans
Suppleant. Återremitterat Stats- samt Allm.
Besvärs- och Economie-Utskottens Utlåtande
N:o 26, rörande Poslförings-skyldighelen. Af
Banco-Utskottets följande Betänkanden åter¬
remitterat N:o 38, rörande förslag till Depar¬
temental-indelningen af Banco-Verket;
bifallit N:o 3g, angående Bankens och
Banco-Discontens räkenskapers granskning i
Kongl. Kammar-Rätten;
N:o 4°, om förändrade grunder för be¬
fordringar till Commissarie-beställningar inom
Banken:
Den q5 September. 3gy
N:o 41, om rättighet tor Bankens gälde-
närer alt till Landt-Ränterien erlägga ränta
och afbetalningar;
N:o 42, angående förändring i vilkoren
för tvänne af Banken åt Staden Uddevalla be¬
viljade lån; och N:o /|3, om afskrifning af
en Bankens äldre fordran hos Riksgätds-Con-
loret.
Lades till Handlingarne.
§. 14.
Föredrogs och lades på bordet:
Constitutions-Utskollets Memorial
N:o 35, med betänkande om National¬
representationen;
N:o 36, med betänkande och förslag,
angående Landldagar;
N:o 3y, med förslag till ändring af 22
§. Regeringsformen;
N:o 38, med förslag lill ett stadgande i
4i §. Riksdagsordningen, om Slats-Rådels Le¬
damöters tillträde i alla Stånds plena;
N:o 3g, med föreslaget tillägg vid 28 §.
Regeringsformen, i afseende på Utländnings
naturalisation;
N:o 40» med* förslag, som åsyftar Tryck-
frihets-Förordningens återbringande, i vissa
delar, till dess ursprungliga skick;
Lag-Utskottens Betänkauden
N:o 120, öfver Hr S. J. TVijkmans mo¬
tion rörande ändring af 16 Cap. i5 §. Jorda-
Balken, i hvad angår hyresaftal om hus och
tomt i stad;
N:o 121, öfver väckta motioner, om med¬
delande af vissa föreskrifter rörande Lagfart;
3g8 Den 25 September.
N:o 122, öfver väckta motioner, angåen¬
de förändring i vissa delar af nuvarande lag-
stadganden om giftorätt och arfsrätt rn. m.
§. 15.
Föredrogs Constitutions - Utskottets den
20 dennes bordlagda Memorial N:o 34, med
förslag till Grundlags-ändringar, åsyftande en
ändamålsenligare organisation af Stats-Rådet.
Conlracts-Prosten Östberg anhöll, att det¬
ta vigtiga Memorial måtte åter hvila, helst
som i dag en brochure blifvit utdelad i sam¬
ma ämne, och Ståndet icke hunnit att göra
sig bekant med dess innehåll.
Da flere häruti instämde, lades Memo¬
rialet åter på bordet.
§. 16.
Föredrogs Lag-Utskottets den ig den¬
nes bordlagda Betänkande N:o 118, i anled¬
ning af väckta motioner om ändringar i
Kongl. Förordningen, angående inteckning i
fast egendom, den i3 Juli 1818.
Vid i punkten anförde
Contracts-Prosten Nordm: Ändring i K.
Förordningen den i3 Juli 1818 synes nödig,
såsom Herr Hessle föreslagit, på grunder, som
Höglofl. Utskottet ej vederlagt. Reservanten
Baron Stael von Holstein har ytterligare fram¬
visat skäl för sådan förändring. Då lag fin¬
nes, som gynnar bedrägeri, måste den för¬
bättras. Jag yrkar bifall till Herr Ilessles
förslag till lagförändring och återremiss på
Betänkandet, på det inteckningshafvares och
Den ä5 September. 3p9
köpares rätt måtte i lag tydligare bestämmas,
till förekommande af bedrägerier.
Häruti instämde Tit. Hallström och Has¬
selrot.
Doctor Björkman, som äfven häruti in¬
stämde, tilläde, att Utskottet af nog svaga
skäl afstyrkt motionen, nemligen derföre, att
motionairen underlåtit att föreslå lag-föränd¬
ring i K. Förordningen den r3 Juni 1800
och i 4 Cap. 4 § Jorda-Balken. Då Utskot¬
tet gillat grundsatsen, synes det, som hade
Utskottet både kunnat och bort uppgifva de
ställen i författningarna, som böra rättas,
och föreslå de ändringar, som befinnas nö-
diga.
Domprosten Doctor Holmström: Det har
varit en juridisk grannlagenhet hos Höglofl.
Lag-Utskottet alt icke sträcka sin åtgärd ut¬
öfver Motionairens uttryckliga förslag. För
att undanrödja denna betänklighet önskar jag
återremiss med det yrkande att Utskottet måt¬
te föreslå ändring af alla de lagrum och för¬
fattningar, som stå i oskiljaktigt samband med
den af Motionairen föreslagna och af Utskottet
sjelft godkända. Härvid måste jag väl bekla¬
ga, att detta Betänkande så sent på Riksda¬
gen inkommit, att svårligen något Lag-förslag
kan hinna, före dess slut, grundlagsenlig!
pröfvas och af begge Stats-makterne antagas,
men 01x1 det dock blifver fullständigt utarbe-
tadt och beredt vid denna, torde det vid nä¬
sta Riksdag kunna föranleda en Nådig Pro¬
position till Rikets Ständer.
Häruti instämde Tit. Astrand, Grevillius,
Elfström, östberg, Rosen.
4oo Den a 5 September.
Häruti instämde äfven V. Talmannen, Bi¬
skopen m. m. Doctor af Wingård j så mycket
hellre, som Lag-Utskottet i sitt betänkande
jN:o i 26 följt den praxis, hvilken Domprosten
Holmström nu antydt såsom den rätta.
Prosten Astrand: Om Lag-Utskottet an¬
nars anser sig ej kunna föreslå rättelser vid
de hegge anmärkta ställena, vill jag, med an¬
ledning af 56 § R. O. göra den motion, att
Utskottet, vid en förnyad behandling af Herr
Hessles motion, må föreslå alla de lagföränd¬
ringar, som med densamma stå i sam¬
manhang.
Vid 2tdra punkten anmärkte
Domprosten Doctor Holmström, alt han
ansåg väl den föreslagna ändringen mindre
behöflig, enär det åberopade Lagrummet 17
Cap. 1 1 § Handels-Balken uttryckligen inne¬
håller, att inteckningar, som beviljas vid sam¬
ma ting, hafva lika rätt; men om misstag,
hvilket dock hos en Domare vore mindre för¬
låtligt, härutinnan ägt rum, så må förslaget
gerna passera.
Vid 3:dje punkten anförde
Doctor Björkman: Herr Strussenfelts Re¬
servation innehåller många vigtiga anmärknin¬
gar, som borde af Utskottet närmare öfVer-
vägas. Jag förenar mig deri och gör dem till
mina vid den återremiss, som jag äfven i an¬
ledning af denna punkt yrkar.
Betänkapdet återremitterades.
§• 17.
Föredrogs Lag-Utskottets den rg dennes
bordlagda Betänkande N:o 11g, öfver Riks¬
dags-
Den 25 September. 401
dags-fullmägligen Nils Strinillunds motion, att
stadgas måtte, det afhandlingar, hvarigenom
någon förvärfvar sig nyttjande-rätt till jord,
eller betingar sig så kalladt undantag eller af¬
komst af annans fasta egendom, böra inteck-
nas, för att vara gällande.
Contracts-Prosten Nordin anförde: Att
undantagsfolk, som åt barn eller anhöriga, öf¬
verlemna deras hemman, emot förbehåll, att
årligen, under namn af undantag, erhålla vis¬
sa inkomster af det frånträdda hemmanet,
böra, till deras egen säkerhet, vid frånträdet,
uti hemmanet taga inteckning för deras un-
dantags-förmåner, derom är jag nu, såsom vid si¬
sta Riksdagen, då samma ämne förevar, fullkom¬
ligen öfvertygad. Utom denna inteckning, finnes
ej full säkerhet för de gamle. Köpare kunna
eljest också bli bedragne genom undanhållne
undantags-handiingar. Svårigheten för ålderdo¬
men, att förnya inteckningen hvart io:de år,
är öfvervinnelig: desse gamle måste ju, hvart
io:de år, låta förnya de skuldsedlar, som de
innehafva på utlånte capitaler. Kunna de det
ena, så måste de anses kunna äfven det an¬
dra af lika natur. Dessutom, kan man ej ger¬
na tänka sig en undantags-person så halad,
att han, i ålderdomen, ej skulle hafva en enda
vän, som om intecknings-förnyelsen skulle gö¬
ra påminnelse. Det är med undantags-inteck-
ningar, liksom med omyndiges tysta förmåns¬
rätter: man fäster sig vid klingande, mild¬
het-antydande ord, och förgäter saken till
mehn både för de unge och de gamle. Jag
önskar återremiss.
Prestc-St. Prot. i834• Bandet X. a6
4o2 Den 2 5 September.
Häruti instämde Tit. Hasselrot, Berg¬
qvist.
Prosten Astrand; Jag instämmer så vi¬
da med Friherre Stael von Holstein, att jag
lika med honom anser, att hvad Utskottet
föreslagit, ej tryggar undantags-ägares rätt.
Jag anser dock betänkligt, att med Tit. Nor¬
din yrka inteckning för undantag; men tror
dem bäst kunna tryggas på det sätt, att i
köpe- och afkomst-handlingarna alltid inta¬
ges en förteckning på de undanlag, som vid
egendomen äro gjorda.
Häruti instämde Tit. P. P. Svedelius
och Grenander.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Detta ämne har vid förra Riks¬
dagen förevarit, och jag bibehåller ännu sam¬
ma öfvertygelse jag derom då yttrade. Den
som känner allmogens sed, att ofta, äfven
innan ålderdomen börjat, öfverlemna åt son
eller måg sina hemmansdelar mot undantag,
finnér, att frågan hufvudsakligen bör åsyfta
att betrygga undantagshjon mot förluster. In¬
teckning gäller ej, om den icke förnyas hvart
io:de år, och det kunde följaktligen lätt hän¬
da, att mången, som af ålderdoms-bräcklig-
het eller glömska försummade att låta förnya
inteckningen, helt och hållet förlorade sin
rätt. Jag önskar derföre, med Tit. Astrand,
hellre den säkerheten, att i köpebref eller
thy åtföljande handlingar ovilkorligen infö¬
res, hvilka undantag häfta vid egendomen.
Häruti instämde Tit. Grevillius, Elf¬
ström, Hallbeck, Lyth, Bergvall.
Den 20 September. 4°3
Domprosten Doctor Holmström: Då den¬
na fråga under förlidne Riksdag förevar i
Lag-Utskottet, af hvilket jag då var Ledamot,
var det egentligen Ledamöterne af Hedervär¬
da Bonde-Ståndet, som motsatte sig det för¬
slag att så kalladt undantag e\\er fördelj skul¬
le intecknas, just af det skäl, som nu af Bi¬
skopen af Wingård blifvit anfördt. Man
fruktade skyldigheten att hvart io:de år för¬
nya inteckningen, hvilket onus lätt kunde af
åldrige och okunnige undantags-hjon försum¬
mas. Af denna anledning inkom då Lag-Ut-
skottet med enahanda förslag, som nu blifvit
förnyadt, och åt hvilket jag önskar bifall, dock
med det tillägg, som Prosten Astrand an-
tydt, nemligen alt icke blott i det första sa-
lubrefvet, efter upplåtelsen af ett slikt un¬
dantag, ulan i alla derpå följande undantags-
eller fördels-onera, som åtfölja en egendom,
måste intagas, vid äfventyr för säljaren, som
underlåter dem uppgifva, att serskildt an¬
svara köparen för den opåräknade utgift, lian
kommer att vidkännas, eller måhända vid
äfventyr, att köpet i annan händelse går till¬
baka. Påbjudes detta genom lag, så torde
väl en bedräglig säljare draga i betänkande
alt undandölja verkliga förhållandet, hvilket
lätt, innan laga stånd åkommer salubrefvet,
kan upptäckas.
Contractsproslen Östberg: Jag kan ej
afstå från den lanken, att undantag böra in¬
tecknas, om säkerhet skall gifvas för undan¬
tagsfolk. Jag kunde anföra exempel af ett
undantagsfolk, som sattes på har backe, enie-
4o4 Den 25 September.
dan undantaget ej stod nämndt i Köpebref-
vet, den nya ägaren ej kunde åläggas en för
honom okänd och icke åtagen förbindelse,
och den bedräglige säljaren, dit de anvisades
att utkräfva sin rätt, sjelf var pank och in¬
gen ersättning kunde gifva.
Professorn Doctor Hasselrot, som hade
samma erfarenhet, instämde häruti.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: Jag in¬
stämmer med dem, som anse inteckning här
ej lämplig och att en uppgift om undantag
bör i köpe-afhandlingarna inflyta; men då en
undantagsegares rätt möjligen ändå kunde för¬
summas, borde det dessutom stadgas, att vid
hvarje köp skulle meddelas undantagsägaren
skriftligt intyg, att hans rätt blifvit i köpe-
afhandlingen bevarad, öfver hvars emotta¬
gande han borde meddela bevis. I det fal¬
let hade undantags-ägaren åtminstone i sina
händer ett document till sin säkerhet.
Contracts-Proslen Hallström: Skiljaktig¬
heterna bestå deri, att i ena fallet skulle van¬
lig inteckning ske och hvart io:de år för¬
nyas; i det andra skulle ett slags inteckning
ske, som vore stående. Då det sednare vore
ett undantag från den vanliga ordningen, vil¬
le jag hellre tillstyrka det förra, en inteck¬
ning i vanlig form.
Betänkandet återremitterades.
§• 18.
Föredrogs Lag-Utskottets den 20 dennes
bordlagda Betänkande N.o 123, öfver väckta
motioner, om utsträckande af testamentsfri-
Den 25 September. 4°5
heten och af rättigheten att genom gåfva upp¬
låta fast egendom, samt om ändring i hvad
nu stadgadt är, dels rörande grunden för be¬
stämmande af vederlag för afhänd arfvejord,
dels ock angående bördsrätt och lösningsrätt
i stad m. m.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård ansåg detta Betänkande böra
hvila, emedan det föregående, N:o 122, som
här åberopas, först i dag blifvit utdeladt och
således ännu ej är kändt.
Då flere häri instämde, blef Bet. N:o
123 för andra gången lagdt på bordet.
§. 19.
Föredrogs Lag-Utskottets den 20 dennes
bordlagda Betänkande N:o 124, öfver väckta
motioner, angående skyldighet för Sterbhus¬
delägare att, inom viss tid efter förrättadt
skifte, instrumentet deröfver till Domstol i
orten aflemna.
Bifölls.
§. 20.
Föredrogs Lag-Utskottets den 20 dennes
bordlagda Betänkande N:o 125, öfver väckta
motioner, angående ändring af i5 Cap. 1 och
5 §§ Ärfda-Balken.
Bifölls.
§. 21.
Föredrogs Lag-Utskottets den 20 dennes
bordlagda Betänkande N:o 126, öfver Riks-
dags-Fullmägtigen Johan Erikssons motion,
om förtydligande af eller tillägg lill 2 § i 16
Cap. Ärfda-Balken.
4o6 Den a 5 September.
Prosten Astrand anförde: Jag erkänner,
att det stadgande, sorn Utskottet föreslagit,
är mei a bestämdt än lagen för det närvaran¬
de; men å andra sidan kan jag ej neka, att
Herr Strussenfelts reservation innehåller mån¬
ga tänkvärda anmärkningar deremot. Hittills
har det ej varit beroende af viss ålder, att
kunna göra testamente, utan af moget för¬
stånd; och jag kan ej inse, att den dagen,
då 2i år fyiles, är en terminus peremtorius
för det mogna förståndet, eller att delta skall
vara bättre hos en qvinna derföre att hon
tidigt blifvit gift och snart enka. Jag anser
derföre det här förslagna stadgandet, såsom
obehöfligt, böra afslås.
Doctor Björkman: Här har, i motsats
mot hvad som skett vid Betänkandet N:o 118,
Utskottet föreslagit en förändring, som Mo-
tionairen ej begärt. Jag tadlar dock icke det¬
ta; men i hufvudsaken af samma åsigt sorn
Tit. Astrandj finner jag Reservantens anmärk¬
ningar så grundade, att de svårligen kunna
vederläggas, och yrkar, att de må af Utskot¬
tet tagas i öfvervägande, om ej förslaget nu
genast förkastas.
V. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård anmärkte, att detta förslag vore
icke blott Utskottets, utan Lag-Comite^ns,
och ansåg det nyttigt, om en viss ålder för
testamentsrätt bestämdes.
Häruti instämde Tit. Holmström, Hall¬
ström , Elfström, Mittag.
Betänkandet bifölls.
Häremot reserverade sig Doctor Björkman.
Den a5 September. 4°7
§• 22.
Föredrogs Ecclesiastik - Utskottets Lag-
Afdelnings den ip dennes bordlagda Utlå¬
tande N:o 17,1 anledning af väckt motion
örn vården af Dom-Capitlens Archiver.
Bifölls; och skulle en anmälan härom i
Cleri-Comilialis Circulair intagas.
§. 23.
Föredrogs Ecclesiastik-Utskottets Lag-Af-
delnings den 19 dennes bordlagda Utlåtande
N:o 18, öfver väckt motion om bestämda
föreskrifter i afseende på förslagsrättigheten
till Andra Glassens Pastorat.
Doctor Björkman anförde: Att mitt ifrå-
varande förslag ej skulle vinna Högvörd. Eccle¬
siastik Lag-Utskottets bifall, var mig inga¬
lunda oväntadt. Jac framställde detsamma
ö
icke med något sådant anspråk, utan blott
såsom en antydning om den väg, på hvilken
jag förmodade de sökta lag-bestämmelserna
kunde finnas. Men att man hvarken på den¬
na väg kunnat komma till något antagligt re¬
sultat, ellei1 med ledning af någon annan ut¬
tänkt princip kunna vinna det af mig åsyfta¬
de ändamålet, detta är oväntadt och obehag¬
ligt, så mycket mera som den ibland Stiftens
Presterskap rådande ovisshet om förslags-rät-
lighefen till Andra Classens Pastorater, och
det af så mångå ansökningars oförmodade och
olika utgång väckta missnöjet, endast genom
någon lycklig åtgärd vid detta lagstiftnings-
ämne kan förekommas. Hvad nu de enda
correctiv beträffar, sorn Höglofl. Utskottet
4o8 Den 25 September.
med ogillande af den princip jag antydt upp¬
funnit och till Högv. Slåndets antagande före¬
slagit, torde mig tillåtas emot dem göra nå¬
gra anmärkningar. Högv. Utskottet förklarar
först sin öfvertygelse vara, att endast sökan¬
de med allmänna vitsordet Adprobatur böra
ega förslagsrätt till Andra Classens Pastorater.
Om detta, såsom det säges, i flera Stift är
öfligt, så torde det derföre ej vara rättvist
och allmänt antagligt. Enligt nu gällande be-
fordrings-lagar ville jag förmoda, att en sö¬
kande med lägre betyg än det nyssnämnda
ingalunda bör ifrån ifrågavarande Class ovil¬
korligen afvisas, om icke uti bans examen¬
betyg uttryckligen står intaget, alt endast
Tredje Classens Pastorat af honom får sökas.
Högvörd. Utskottets åsigt torde följaktligen så
böra lydas, alt sökande med allmänna vits¬
ordet Adprobatur äga afgjord företrädesrätt
till förslag lill Andra Classens Pastorater fram¬
för sökande med lägre betyg och aldrig så
många tjensteår.
Dernäst föreslår Högvörd. Utskottet, att enär
allmänna betyget Cum laude Adprobatur icke
innebär fullgilligt bevis på sådan större lär¬
dom, som bör njuta någon företrädesrätt till
ifrågavarande förslag framför allmänna bety¬
get Adprobatur, så bör ingen vägning emel¬
lan lärdom och tjensleåf äga rum emellan sö¬
kande, som förete blott dessa begge slags be¬
tyg, utan endast tjensteåren bestämma deras
förslagsrättighet. Äfven detta anser jag orätt
och obilligt. Allmänna betyget Cum laude
Adprobatur är inom de flesta Stift, der man
Den 25 September. 4°9
ej slösar med betyg, ett ganska högt betyg
och bör alltid anses för ett fnllgiltigt bevis
på större lärdom in Pastoralibus. I jetnfö-
förelse med allmänna betyget Adprobatur bor
det således nödvändigt considereras, och fort¬
farande tillgodonjuta någon förmån vid ett
förslags upprättande till ifrågavarande Paslo-
rater. Under medgifvande att mitt i motio¬
nen mera i detail antydda beräkningssätt må¬
hända vore osäkrare att tillämpa, enär der¬
vid alla Examinatorernas serskildta gifna be¬
tyg skulle afses, ville jag derföre lill det Högv.
Ståndet vördsamt framställa, om icke detta
högre allmänna betyg, Gurn laude Adproba¬
tur, borde anses equivalent med tvänne tjenst¬
år. Att lemna detsamma utan afseende vore
att upphäfva den i Kongl. Brefvet af den 24
Jan. 1811 anbefallda vägningen, och att till
föga uppmuntran för Presterskapets lärdoms-
hog tillägga godkända och berömliga Pasto-
ral-kunskaper ett lika värde. Efler att haf¬
va föreslagit dessa begränsningar för Consi-
storiernas pröfningsrättighet, anser slutligen
Högvörd. Utskottet, den egentliga vägningen
emellan lärdom och tjensteår enligt berörde
Kongl. Bref endast böra vidtaga, när någon
af de sökande i sin Pastoral-examen erhållit
betyget Laudatur, eller företer andra uppräk¬
nade högre lärdomsbevis; meri tror tillika att
grunden för en sådan vägning icke kunna upp¬
göras, utan alt densamma likasom hittills bör
öfverlemnas åt Consisloriernas rättskänsla.
Visserligen är mätning af lärdom i tjenstår
svår, och visserligen kan dervid rättskänslan
41 o Den 25 September.
ofia fälla rättvis dom, men denna matning
är dock ej omöjlig och denna rättskänsla be-
höfver nödvändigt några bestämmelser för att
ej missledas. Att den förre ej är omöjlig,
visar den af ålder gillade beräkningen af 3
tjenstår för Magistergraden, och att de sed¬
nare äro nödvändiga, bevisa de ofta gifna exem¬
plen, huru Consistoriernas rättskänsla dötnt
alldeles olika i alldeles lika fall. Hvarföre då
icke äfven här bestämma en lag, att sökande
med allmänna betyget Laudatur ägde att fram¬
för sökande med allmänna betyget Cum laude
Adprobatur räkna sig till godo arne tjenstår?
Oaktadt dessa bestämda gränser blefve san¬
nerligen fält nog öfrigt för Consistoriernas fria
pröfning af flera vid ansökningar vanligen före¬
kommande omständigheter; men vissa för alla
sökande kända afgjorda reglor vore dock gif¬
na, efter hvilka utgången af deras ansöknin¬
gar kunde någorlunda förutses.
Doctor Nibelius: I likhet med Doctor
Björkman, fmner jag det af Afdelningen före¬
slagna stadgande, att, till erhållande af förslag
vid äfven de lägsta Pastoraten af Andra Clas¬
sen, allmänt Adprobatur i PastorM-Examen
skulle erfordras, obilligt. Skillnaden i godhet
emellan de bättre Pastoraten i Tredje och de
sämre i Andra Classen är obetydlig; och ännu
ringare torde skillnaden i insigter ofta vara
mellan den, som fått ett knappt öfvervägande
Adprobatur, och den,, som, med t. ex. 3:ne
serskilda Adprobatur och 4 facillime Admitti¬
tur, närmat sig dertill. Ett plus eller elt
minus här beror ofta af intet annat än olika
Den 25 September. 41 f
Examinatorers olika fordringar. Under såda¬
na förhållanden synes det inig hardt att ovil¬
korligen förklara en för skicklighet välkänd
och i vandel berömlig, men i Pastoralexa¬
men ej allmänt approberad, Prestman ovärdig
att till förslag vid Andra Classens Pastorat
komma i fråga. Jag ville derföre vördsamt
föreslå: att till de svagare lägenheterna i denna
class — och hvilka dessa äro, är lätt att, af
det lill Consistorierna för hvarje år uppgifna
taxerings-beloppet, bestämma — hvar och en
må anses competent, hvars pastoral-examens
betyg mera närmar sig lill Adprobatur än blott
admittitur. Hvad åter de bättre lägenheterna
i denna Class beträffar, så synes mig att, för
föislags-rättigheten till dem, mera afseende
borde göras på betyget Adprobatur cum Laude
än hvad Afdelningen funnit skäligt. Det när¬
mare afvägandet åter mellan årsmeriter och
kunskaper för hvarje serskildt fall, anser jag
åt Consistoriernas rättskänsla böra öfverlem-
nas, öfvertygad att man, igenom minutiöst
controllerande bestämningar härför, icke kom¬
mer rättvisan närmare än hvad man, utan
att vara strängt bunden af bokstafven, hittills
gjort.
Häruti instämde Domprosten Holmström.
Prosten Lyth: Det obetydliga tillägg jag
gjort lill Doctor Björkmans motion, kan
egentligen ej kallas ett förslag; jag har endast
begagnat tillfället, för alt få närmare bestäm¬
melser, som behöfvas. Har jag ej misstagit
mig om Afdelningens mening, lärer det vara
föreslaget, att såsom minimum för förslags¬
4i2 Den 2 5 September.
rätt lill 2 Glassens pastorat bör fordras full-
godt adprobatur. Jag liar intet deremot; men
då Afdelningen tycks säga, alt euin laude ej
bör anses för mer än ett godt adprobatur >
förefaller det mig betänkligt; ty i många Stift
meddelas knappt högre betyg än euin laude.
Så bar praxis varit i Wisby Stift i ungefär
3o år, hvadan äfven Consistorium trott detta
bety£ qvalificera till i Classen. Jag hemstäl¬
ler, om ej detta, äfvensom frågan om att
närmare bestämma värdet af lärdomsprof i
allmänhet, förtjenade en närmare pröfning,
eller åtminstone, att H. Ståndet uttalade en
opinion. Jag tror det möjligt, om ej att af¬
väga graderna af lärdomen, åtminstone att
bestämma, hvilka lärdomsprof skola anses så¬
som de första, Theol. Doctorsgrad, författare-
skap, helst af theologiska skrifter, Akademi¬
ska Specimina o. s. v.
V. Talmannen Biskopen m. m. Doctor
af Wingård: Jag vill först tillkännagifva, att
jag instämmer i de anmärkningar, sorn Tit.
Björkman och Nibelius gjort öfver den grund¬
satsen, alt allmänt adprobatur i pastoralexa¬
men skulle vara absolut nödvändigt för förslag
till 2;dra Classens pastorat. Lag-Afdelningen
bar ock uppskattat cum laude nog lågt. Utom
Upsala och Wisby Dom-Capitel finnas äfven
andra, som sällan ge Laudatur; och man
bör väl i alla fall icke nedsätta cum laude
till ungefär detsamma som adprobatur. Hvad
sjelfva hufvudfrågan åter beträffar, har jag
redan vid tvänne Riksdagar af långa diseus-
sioner härom sett inga resultat; och förmo¬
Den 25 September. 4*3
dar, att utgången nu blifver densamma. Man
bör väl tilltro Consislorierna urskillning och
samvetsgrannhet vid tillämpningen af de För¬
fattningar, som redan äro gifna och icke tor¬
de kunna närmare bestämmas, utan alt stöta
emot andra olägenheter; hvadan jag för min
del tillstyrker, att man tills vidare åtnöjes
med det nuvarande förhållandet, och undan¬
beder mig den föreslagna underdåniga Skrif-
velsen, hvilken jag anser icke af behofvet
vara påkallad.
Häruti instämde Tit. Bergqvist, Gre¬
villius.
Prosten Mittag: Man har anfört, att Af¬
delningen föreslagit en nyhet, då den ansett
allmänt adprobatur nödvändigt för förslag till
2 Classens Pastorat; men Afdelningen har bär
utgått från den grudsats, som alltsedan 1786
års Kongl. Bref gjort sig gällande, att den
är Competent till a:dra Classens Pastorat, som
är i examen allmänt approberad. Doct. Björk¬
man är missnöjd dermed, att ej Afdelningen
uppgjort tillförlitliga grunder för den vägning,
som vid förslags upprättande till 2:dra Classen
bör ske; men för Afdelningen hade detta va¬
rit så mycket svårare att uppgöra, som det
varit det plågsammaste arbete, att jemföra så
litet jemförliga saker, som år och lärdom.
Jag hemställer t. ex. till den, som sjelf tagit
Theol. Licentiat-examen och vet hvad den
fordrar, om det vore rättvist att tillägga den¬
samma ett företräde endast af 2 tjenstår.
Långt ifrån att med år belöna lärdom , ville
jag hellre, att lärdomen skulle finna sin be¬
4j4
Den 25 September.
löning i sig sjelf, och att beräkningen af
tjenstår äfven för Magistergraden kunde för¬
svinna; ty den studerar ej med allvar, som
beräknar den vinst han derigenom kan få af
en ökad tjenstårs-beräkning. Den snillrike
Konung, som utgaf 1786 års Bref, såg ej
heller saken ur en så inskränkt synpunkt;
lian ville uppmuntra lärdomen, utan att ned¬
sätta den genom långvarigt arbete i försam¬
lingen vunna förtjensten. Sedan man mer
och mer velat hafva år till mätare för för-
tjenster, utfärdades omsider 1811 års Kongl.
Bref, för att uppgöra en gränslinia. Det är
således afgjordt, att till 1 :sta Classens Pastorat
först och främst afses lärdom; till 3:dje Classens
tjenstår, utan hänseende till lärdomsbetyg;
men den aldra Classen är en medelclass, och
att der göra närmare bestämmelser är omöj¬
ligt och stridande mot begreppet af en me¬
delclass; då man likväl der bör väga lärdom
och förtjenst med hvarandra, syns det i sin
ordning, att för competence i det förra af-
seendet fordras åtminstone allmän approba¬
tion; att här tillerkänna den högre lärdomen
ett visst företräde, vore deremot orättvist,
då den har ett sådant företräde redan'gifvet
till den i:sta Classen. Ehuru jag deltagit i det¬
ta Utlåtande, erkänner jag dock, att det
egentligen ej varit Afdelningens önskan, att
en underdånig Skrifvelse, såsom den här fö¬
reslagna, skulle afgå. Jag önskar för min del,
att Consistorierna må behålla sin pröfnings-
rätt, och ser ingen fara deri, då den, som
tror sig förnärmad, kan hos Kongl. Majit sö-
Den 25 September.
lia rättelse. Jag tillstyrker derföre, alt Utlå¬
tandet må bifallas, men ingen underdånig
Skrifvelse afgå.
Prosten Astrand: Ej så mycket för att
utverka ändring i Afdelningens förslag, som
för att tillkännagifva Presterskapets tanka, har
jag begärt ordet. Jag måste då tillslå, att
månge, kanhända de fleste, äro missnöjde
med det arbitrium, som är lemnat åt Consi-
storierne i anseende till 2:dra Glassens Pastorat;
icke hufvudsakligen derföre, att mången haft
anledning att beklaga sig öfver en speciel
orättvisa, utan egentligen derföre, att alla äro
osäkra om hvad som är deras tillbörliga rätt.
Det är sant, att jemförelse ej kan ske emel¬
lan lärdom och år; men det vore likväl möj¬
ligt, att, till bestämmande af en norm vid
förslags upprättande, bestämma värdet af be¬
tyg i jemförelse med år. Jag ville dock icke
i detta hänseende tillstyrka antagandet af Tit.
Björkmans förslag, emedan det är bekant,
att det är olika mått på lärdomsgraderna vid
olika Consistoriel', ja stundom, särdeles efter
några års mellantid, vid samma Consistorium.
För min del får jag derföre förklara, att jag
i afseende på Afdelningens förslag instämmer
med Tit. af Wingård, och tror, att Ståndet
kan låta dervid bero, samt afslå frågan om
den underdåniga Skrifvelsen.
Professorn Doctbr Hasselrot: Det har al¬
tid varit min öfvertygelse, att 1811 års För¬
klaring öfver 1786 års Kongl. Förordning
ledt till en obestämdhet i våra befordrings¬
lagar, som åtminstone för Sökande till a:dra
416 Den 25 September.
Classens Pastorat varit högst menlig. Det vid¬
underliga stadgande, att, vid Förslag till Pa¬
storat inom denna dass, den ena sökandens
lärdom skall vägas mot den andras tjensteår
(tvänne föga commensurabla storheter) hop¬
trasslar och bortblandar all rätts-princip samt
synes enkom beräknadt att lemna allt åt Con-
sistoriernes godtycke. Efter hvad måttstock
skall högre lärdom mätas med längre tjenste¬
tid? Man svarar: efter erhållna lurdoms betyg.
Men något hvar känner vanskligheten vid vå¬
ra Examina och huru tillfällige de många nu-
ancerne i dessa lärdomsbetyg äro. Den ene
Examinandus får tillfälligtvis en fråga, hvar¬
på han är beredd, den andre en, hvarpå han
är oberedd; den ene Examinatorn är njugg,
den andre frikostig, i sina betyg; kanske äf¬
ven någon gång den menskliga svagheten af
väld kan verka på betygen. En hvar finnér
således lätt, huru litet lärdomen, efter denna
osäkra måttstock, kan vara jemförlig med den
bestämda förtjensten af en väl använd längre
Embetstid, hvarpå ingenting kan afprutas.
I min tanka skulle all orättvisa och godtyck¬
lighet bäst förebyggas, om gränserne vid Pa¬
storatens klassification noga och skarpt upp-
droges, och sedan hvarje Sökande, efter sin
qvalification, egde bestämd rätt till Förslag
inom hvar och en af dessa classer; nemligen
den högre lärdomen till usta Classen; den
godkända med fullt adprobatur och öfverlägs-
na tjensteår till den 2:dra, samt Sökande med
underhaltig kunskap och svaga betyg till den
3:dje
Den aS September.
3:dje. En yngre Sökande med högre lärdomsbe-
tyg borde således lika litet kunna stänga eu
äldre med fullt adprobatur från förslag till
Pastorat i aldra Classen, sorn denna med siri
öfverlägsenhet i tjenstår kan slänga den förre
från förslag till Pastorat i i:sta Classen. Om
denna princip vid Förslag stadgades och följ¬
des, skulle mycket missnöje och klander öf¬
ver Consistoriernes åtgärd försvinna och Kongl.
Majit ej så ofta med mer eller mindre grun¬
dade besvär öfverhopas. Då ingen collision
vid förslugs-sökande inträffar, följer af sig
sjelft, att en Sökande, ehuru icke qvalificerad
för den ifrågavarande Classen, ändock kan sö¬
ka det lediga rummet å Förslaget.
Doctor Björkman: Prosten Mittag har
sagt, det jag yttrat missnöje öfver Högv. Af-
delningens förfarande; jag framställde dock
endast, huru oväntadt och obehagligt det är,
att icke ifrågavarande lagbestämmelser kunnat
tillvägabringas. Aldraminst skulle jag kunnat
föreställa mig, att sakens behandling varit för
Högv. Afdelningen plågsam och besvärlig.
Äfven har samma värda Talare anfört, huru
omöjlig den föreslagna mätningen blefve, och
huru föga belönad en Theol. Licentiat-examen
vore med t. ex. a:ne tjensteår. Jag trodde
mig ej behöfva förklara det, sorn vid sakens
närmare betraktande af sig sjelft är klart,
att nemligen mätningen eller förvandlingen af
lärdomsbetyg uti tjensteår vid Pastoral-exa-
raens betyg ej är omöjligare än Magister-gra¬
dens beräkning till 3:ne tjensteår, och att vid
P reste-St. Prol. lS34• Bandet X. 27
418 Den 25 September.
förslag till 2:dra Classens Pastorater aldrig den
egentliga belöningen för en aflagd Theol.-
Candidat- eller Licentiat-examen kan komma
i fråga. Sökande med dessa så kallade högre
examens-betyg äga sina rättmätiga anspråk på
belöning obestridda vid förslags uppsättande
till i:sta Classens Pastorater. Men enär dy¬
lika sökande äfven vid 2:dra Classens Pasto¬
rater ej kunna hvarken afvisas eller undgå
att jemföras med sökande med lägre examens-
eller lärdoms-betyg, så måste äfven här nå¬
gon bestämd fördel dem tilläggas i enlighet
med lagstiftningen om förslags-rättigheten till
denna Classens Pastorater. Hvad nu gällan¬
de författningar beträffar, så må man tilleg¬
na dem hvad värde som lieldst, men svår¬
ligen kan deras obestämdhet med fullt allvar
nekas vid betraktandet af den större concur-
rence af sökande och det mera utvecklade
examensväsendet, som sednare tider förete.
Äfven är icke min mening, att den nu ifrå¬
gavarande gamla författningen skall upphäfvas,
utan att den endast bör nogare bestämmas. En¬
ligt min tanka skulle den upphäfvas, om enligt
Högv. Afdelningens Betänkande allmänna be¬
tyget Adprobatur o vilkorligt fordrades till of-
tanämnde förslag, och om allmänna betyget
Adprobatur ansåges fullkomligt lika med all¬
männa betyget Cum laude Adprobatur. An¬
nat blefve deremot förhållandet om denna
författning så bestämdes, att sökande med
allmänna betyget Adprobatur ägde afgjordt
företräde för alla sökande med lägre betyg,
att sökande med allmänna betyget Cum laude
Den <25 September. 4*9
Adprobatur finge i och för detta betyg räkna
2:ne tjensteår, och att sökande med allmänna
betyget Laudatur i och för detta betyg till-
godonjöto 4 år. Man har häremot invändt,
huru olika Consislorier gifva olika betyg, och
huru följaktligen dessa bestämda reglor kunde
leda till orättvisa. Men dels sker ju oflast
tillämpningen af författningen i samma Con¬
sistorium, som examen är aflagd, dels är den
allmänna fördelen af en bestämd billig lag
alltid större, än att blotta möjligheten af en
eller annans obetydliga lidande skulle hindra
dess stiftande. Äfven har en värd ledamot
föreslagit, att ifrågavarande Betänkande skul¬
le bifallas; men den deruti antydda under¬
dåniga skrifvelsen afslås. Detta blefve ett be¬
synnerligt resultat, så väl om Ilögv. Afdel-
ningens åsigter gillas, som om de ogillas.
Gillas de, så är väl intet vigtigare, än att få
dem allmänt gällande såsom lag; ogillas de
åter, hvilket jag har all anledning alt förmo¬
da, så böra de väl ej antagas, utan Betän¬
kandet återremitteras. Att med anledning af
Högv. Afdelningens nu ventilerade åtgärd och
förra Riksdagars fruktlösa bemödande i detta
ämne förutspå ett lika olyckligt resultat af en
återremiss är ingen orimlighet; äfven jag fruk¬
tar något dylikt, men misströstar dock icke
derföre alldeles om en bättre utgång enär jag
hos vederbörande förutsätter en god, fast och
bestämd vilja.
Contracts-Prosten Hallbeck: Sedan Pro¬
sten Mittag gjort reda för Afdelningens åsigt,
har jag föga att tillägga. Ämnet har förefallit
4ao Den 25 September.
äfven mig motbjudande. Det är svårt, om ej
omöjligt, att gifva så bestämda föreskrifter för
förslags-rättigheten till 2:dra Glassens Pastorat,
som för i:sta eller 3:dje Glassernas. Motionai-
ren har föreslagit att förvandla betyg till tjenst¬
år; men betygen äro ej de enda bevis på lär¬
dom; dit höra äfven utgifna skrifter, tjenst¬
göring vid högre Läroverk m. m. Huru skall
detta reduceras till år? Det skall således all¬
tid uppstå en lycka, om man vill anställa
jemförelse emellan lärdom och år. Bäst an¬
ser jag derföre, att hela frågan förfaller.
Häruti instämde; Tit. Bjurstén.
Lector Bergqvist: Min mening uti ifrå¬
gavarande ämne har jag redan förklarat, i
det jag begärde att få instämma med Bisko¬
pen eif JVingård. Så väl den värde Motio-
nairen sjelf, som alla de värde Talare hvilka
understödt hans åsigter hafva onekligen der¬
med sökt åstadkomma en mera regelbunden
och rättsenlig befordringsgrund uti Ecclesia¬
stik väg. Det finnes icke något ädlare och
värdigare bemödande än det som går ut på
att befrämja rättvisan; men jag tror icke att
man på det föreslagna sättet skall komma än¬
damålet ett enda steg närmare. I min tanke
befrämjas ej rättvisan genom någon slags me¬
kanism. Att borttaga den lefvande moraliska
kraften derföre att den kan gifva anledning
till missbruk, och i dess ställe införa endast
döda former, så allmänt detta sträfvande än
är, är det dock stridande emot menniskans
natur. Skall man föreställa sig att de perso¬
ner åt hvilka det vigtiga och grannlaga kall
Den s5 September. 42[
blifvit anförtrodt att dömma öfver Medbro¬
der och Kamraters förtjenster och befordrings¬
rätt, ej söka fullgöra det efter samvetsgrann
pröfning af rättvisa och lagenliga anspråk,
utan af dåliga och subjectiva bevekelse-grun-
der, eller att de äro sämre än vanligheten
af menniskor, då är föga vunnit med de före¬
slagna correcliven. Att uppdraga gränsor
emellan Pastoraternas godhet och bestämma
förslags-rättigheten för livarje Glass efter er¬
hållna videtur, är mycket lätt, men hvilar
icke så väl det ena som det andra på men-
niskors omdömen och är det således icke lill
grunden godtyckligt, och tillämpningen såle¬
des likartad med grunden, men död och blind,
hvarigenom det onda som skulle afhjelpas
långt ifrån att minskas blifver tvertom förö-
kadt. Det är gränslinien emellan det hvar¬
andra närmast liggande som är för Mennin-
skor så svår om icke omöjlig att bestämdt
uppdraga, och menskliga misstag kunna al¬
drig förebyggas genom de bestämdaste döda
reglor, men väl rättas genom den lefvande
moraliska kraften. Vore först en gifven rätt¬
vis och tydlig gränsskillnad mellan lägenhe¬
terna utstakad och kunde sedan på något,
ännu ej uppfunnit, sätt de erkända gradatio-
nerna videtur med deras mest subtila bestäm¬
ningar åstadkommas för hvarje individ utan
all tillblandning af det menskliga omdömets
möjliga misstag, uppsåtliga eller icke, så skul¬
le jag gerna erkänna vigten af dylika bestäm¬
melser, men till dess, ehuru berömlig än syft¬
ningen är, och ehuru nödvändigt det är att
422 Deri 25 September.
äga lagbestämmelser att 1 hvarje enskildt fall
kunna tillämpa, anser jag, under förutsättan¬
de af pligtkänsla och samvetsömhet hos ve¬
derbörande tjenstemän, hvarförutan lagens bok¬
staf ingenting förmår, de nu varande före¬
skrifterna i gällande lagar tills vidare bättre,
än det föreslagna, svara emot ändamålet, och
förenar mig såledet med dem som önska att
så väl motionen, som den af Högv. Ecclesia¬
stik Lag - Utskottet föreslagna underdåniga
skrifvelsen må förfalla.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius: Det
var nästan min föresats, att icke med något
anförande öfver detta ämne öka det Högv.
Ståndets Protocoll, och likväl måste jag nu
utbedja mig Tit. och Tit. bevågna tålamod,
da jag vill förklara Afdelningens åsigler och
handlingssätt. Det var dess ovilkorliga pligt
att behandla Doctor Björkmans motion som
af det Högv. Ståndet blifvit till densamma
remitterad; men det var icke svårt att under
handläggningen förutse, huru vanskligt det
skulle blifva att dermed göra det Högv. Stån¬
det till nöjes. En af de yngre och naturligt¬
vis minst erfarna Biskoparne biträdd af nå¬
gra få Ledamöter, hvilka ehuruväl med all
urskilning lyckligt valda, dock icke egentli¬
gen öfvat sig i tillämpningen af befordrings-
lagarne, skulle här föreslå stadgar, dem Con-
sistorierne och Presterskapet måtte finna an¬
tagliga i en sak som så nära rörde de förres
pröfning och det sednares befordringsrätt.
Utgången har också mer än motsvarat Afdel¬
ningens väntan. Om dess valspråk var non
Den z5 September.
4a3
omnibus placere_, fattas föga att detta måste
förbytas i ett anpat: nulli placuisse. — Men,
såsom jag sagt, afdelningen mäste handlägga
motionen och hvad den föreslagit härledde
sig ifrån den af en nu frånvarande Ledamot
yttrade samt af flere delade öfvertygelsen att
det egentliga missnöjet med Consisloriernas
sätt att vid upprättande af förslag till Andra
Classens Pastorater väga lärdom och förtjenst
emot hvarandra, hade förnämligast sin grund
deruti, att inom ett och annat Consistorium
examens-betyget Cum laude Adprobatur skat¬
tades allt för högt. Emedan nu det lätteli¬
gen kan hända, att det högre betyget af en
enda examinator förändrar det allmänna vits¬
ordet och att en viss examens-talang eller ock
godtycket föranleder skillnaden, trodde Afdel¬
ningen, alt ett sådant betyg, som icke säkert
bevisar en särdeles utmärkt lärdom icke eller
borde läggas till grund för ett afgjordt före¬
träde framför en mera förtjent och i allo god¬
känd medsökande. En aktningsvärd Ledamot
af "Westerås Consistorium, hvilken förklarat
sig emot denna åsigt, har derföre jemväl före¬
slagit att betyget Cum laude Adprobatur skul¬
le berättiga till företräde vid upprättande af
förslag till de bättre af Andra Classens Pa-
storater; men så vidt jag vet, är det icke
fullt lagligt att afdela denna Class i 2:ne. Blott
man tillser att Tredje Classens Pastorater
icke äro för få, samt att deribland äfven in-
beräknas åtskilliga, som svara emot den be-
pröfvade skicklighetens och de under lång mö¬
dosam embetsöfning förvärfvade förtjensternas
Ven i5 September.
billiga befordrings-anspråk, träder man, såsom
mig synes, ingens rätt förnära derigenom, att
godkända kunskaper erfordras för ansöknings-
rätt till de goda Pastoraterue: och utan att
bryta hvarken ernet ordalydelsen eller åsyft¬
ningen af Författningar i detta ämne, kunde
man väl inom Tredje Classen frånskilja de
minst förmonliga, inom hvilket antal deras
ansökningsrätt begränsades, hvilkas examens-be-
tyg förenades med ett sådant förbehåll. Så
vidt Lill förklarande af åsigterne, som föran¬
led t afdelningens förslag. Det samma före¬
slår också en underdånig skrifvelse i ämnet,
men sådant icke utan synbar tvekan och med
2:ne förbehåll på hvilka jag utheder.mig få
fästa Tit. och Tit. uppmärksamhet. Dessa
vilkor äro: Om Tit. skulle godkänna afdel¬
ningens åsigter, och derjemte anse någon åt¬
gärd härutinnan erfordras, förr än våra Ec-
clesiastika stadgar hinna öfverses och granskas
i ett sammanhang. Nu vill det synas, som
Högv. Ståndet hvarken gillar Afdelningens ut¬
låtande eller saknar tålamod att vänta på en
förestående de Ecclesiastika författningarnes
Revision. Om så är, uteblifver den under¬
dåniga skrifvelsen och saken må gerna stadna,
der den nu står. Afdelningen kan vara till
frids, att hafva, såsom den förmådde, upp¬
fyllt siLt åliggande och hafva funnit utgången
deraf såsom den förmodade. Vid en annan
Riksdag blir väl frågan af Doctor Björkman_,
eller någon annan värd Ledamot åter bragt
på bane och som vi böre hoppas med bättre
framgång, så vida ett i öfrigt lika väl valdt
Den 25 September.
och sammansatt Utskott i så målto blifver
lyckligare, att det erhåller en mera skicklig
och erfaren Ordförande.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén: I flera
delar instämmande med Läg-Afdelningen, är
jag i tvänne' vigliga punkter af olika tankar.
i:o Att Andra Glassens Pastorat skulle ovil¬
korligen förbehållas åt dem som i examen er¬
hållit allmänt Adprobatur. Hittills har det
varit föreskri IV et, att i Pastoralexamens-be-
tyg bör utsättas, om någon endast har rätt
att anmäla sig lill Tredje Glassens Pastorat;
af Afdelningens förslag skulle följa, att alla,
som ej erhållit allmän adprobation, skulle i
betyget få ett dylikt inskränkande tillägg,
hvilket hittills varit vanligt, och ofta vore
hardt, då det lätt kan hända, att skillnaden
emellan en, som erhållit allmänt adprobatur,
och en annan, som hunnit nära derintill, är
i sjelfva verket liten eller ingen. Nuvarande
lag synes mig rättvisare och billigare, då den
öfverlemna!' ut Consistorierna alt pröfva och
dämma. 2:0 Har Afdelningen lagt för liten
vigt på Adprobatur ouni laude, hvilket re¬
dan af flera blifvit anmärkt. Då man ej får
anse Consistorierna alldeles samvetslösa, må
de väl få väga de sökandes lärdom och för¬
tjenst. Med Afdelningen anser jag svårt, om
ej omöjligt, att uppgöra en tariff på lärdom
enligt tjenstår. K. Brefvet 181 1 har gjordt
tillämpningen af de äldre författningar svå¬
rare, och om en ny förklaring utkommer,
skall tillämpningen blifva ytterligare försvå¬
rad och klagomålen tilltaga. Bäst är, att haf-
4 2G Den 25 September.
va vissa gränser, inom hvilka Auctoriteterna
böra hålla sig; om de misstaga sig, kan rät¬
telse vinnas i högre instance. Jag instäm¬
mer derföre med dem, som vilja låta saken
hero vid hvad nu är Afgjordt och låta frågan
örn den underdåniga Skrifvelse» förfalla.
Prosten ödmann: Det måste alltid blifva
en ofullständighet eller brist i Lagstiftningen,
om den lemnar rum för arbitrium åt den,
som lag skipar, när sådant genom stadgande»
kan undvikas. Jag känner ganska väl regeln,
att god Domare är bättre än god Lag; men
tror, att den ganska varsamt bör användas
och endast då med fullt skäl i Lagstiftning
tillämpas, när speciela fall göra undantagen
nödvändiga, ja—»nästan oundvikliga. I lik¬
het med Prosten Åstrand är jag öfvertygad,
att anledningar till det missnöje, som hos det
tjenstsökande Presterskapet yttrar sig och är
temligen allmänt öfver förslags uppsättande
till andra Classens Pastorater, bör igensökas
i den godtycklighet hos vederbörande, som
den förbigångne tror sig se ådagalagd genom
jemförelse af det ena förslaget med det an¬
dra. Jag medgifver, att detta missnöje kan
ofta vara orättvist till sin grund och icke säl¬
lan härleda sig från egenkär pröfning af eg¬
na meriter; men de skenbara, om icke verk¬
liga anomalierna gifva dock styrka åt klago¬
målen. För Consistorierna sjelfva förefaller
det mig ganska önskvärdt, att få bestämda
gränsor för sin makt-utöfning. De undgå der¬
igenom mycket bryderi, många consideratio-
ner, som så lätt förvilla och missleda en och
Den 25 September. 427
annan Embetsman. Doctor Björkmans för¬
slag erbjuder en sådan inskränkning, som bör
vara välkommen för både de tjenstsökande
och dem, som äga inflytelse på befordrin-
garne. Man har in vänd t, att kunskaper icke
äro commensurabla med tjenstår. Jag kan ej
godkänna delta, så länge årsberäkning är en
bestämd belöning för philosophiska graden;
och finner det fullkomligen analogt, att en
likadan belöning meddelas för vidsträcktare
kunskaper in Theologicis. Man har yttrat, att
Examens-betygen kunna vara osäkra, såsom
ofta beroende af Examinatorns gunst. Detta
slutningssätt hallar i dubbelt afseende, först
deruti att man förutsätter en orättvis gunst
hos Examinatorn, och sedan att man vill i
ett fall gifva vigt åt Ex,amens-betygen, nem¬
ligen Classerna emellan, men icke i ett an¬
nat. Jag har sjelf varit Examinator och äger
mitt samvetes vittnesbörd, att aldrig hafva
haft anseende till personer; högst ogerna skulle
jag vilja presupponera hos andra ett olika hand¬
lingssätt. Dessutom lärer väl aldrig en sådan
supposition äga den minsta vigt i Lagstift¬
ningsväg. Då man således bör antaga, att
hvarje Examinator gör sin skyldighet och rätt¬
vist bedömer hvars och ens kunskaper, samt
man ännu bibehållit årsberäkningen för Magi¬
ster-graden, synes mig fullkomligen conseqvent
att antaga Doctor Björkmans motion, åtmin¬
stone med det af honom nyss gjorda amen¬
dement i afseende på beräkningen af betygen
Adprobatur cum laude och Laudatur; hvar¬
före en återremiss lärer vara nödig. Hvad
4 :>8 Ben s5 September.
"serskildt beträffar det ringa värde, Afdelnin¬
gen satt på betyget Adprobatur cam laude,
är deröm redan så mycket ordadt, att jag
icke bör öka vidlyftigheten af denna discus-
sion med något ytterligare anförande.
Häruti instämde Tit. Nordin.
Doctor Björkman: Hvad jag egentligen
hade att ytterligare tillägga, är af Prosten
Ödmann redan utveckladt. De olika grun-
derne för Examens-betygen bos olika Exami-
natorer och i olika Stift äro af för ringa in¬
flytelse, för att icke Presterskapet med glädje
hellre skulle uti ifrågavarande fall emotse all¬
männa bestämda författningar, än öfverlemna
all mätning och pröfning åt olika Consisto-
riers och Consistoriella Ledamöters rätts¬
känsla; äfvensom jag tror många Consistorier
med tillfredsställelse skulle se sig till en huf¬
vudsaklig del härigenom befriade från en
grannlaga och svår frihet. En värd Ledamot har
yttrat, att få klagomål öfver Consistoriernes
åtgärder hafva försports; om än detta skulle
medgifvas, ehuru jag tror de fleste underdå¬
niga besvär öfver af Consistorierne upprättade
förslager härleda sitt ursprung från ifrågava¬
rande författnings obestämdhet, så följer dock
deraf icke, att missnöjet ej är skäligen all¬
mänt; ty hvilken känner icke, huru ogerna
en Prestman klagar öfver sitt Consistorii be¬
slut, och huru han hellre lider och tiger, än
blottställer sig, att misshaga sine förmän.
Äfven är yttradt, huru vigt det vore, att
kunna uppgöra en bestämd tariff för alla Exa¬
mens- och Lärdoms-betyg, för att sedan lika¬
Den 25 September. 429
som kunna uppslå en räknebok och derutur
hämta facit i tjensteår; men tillika huru omöj¬
ligt delta vore. jag liar aldrig kunnat yrka
sådant, minst med de modificationer, jag i
dag vördsamt föreslagit, men tror, att vissa
bestämda reglor kunna upptänkas, af hvilka
Consistoriernes rättskänsla sedan vid sin fria
pröfning bör ledas. Dessa Lagbestämmelser
eller reglor vöre, alt vid förslags-iätligheten
till 2:dia Classens Pastorater, i:o Sökande
med allmänna betyget Adprobatur ovilkorli¬
gen, utan beräkning af tjensteår, borde äga
företräde framför Sökande nied lägre allmän¬
na Examens-betyg: 2:0 Sökande med allmän¬
na Ejfamens-be tyget cum laude Adprobatur
borde fratuför Sökande med endast Adproba¬
tur tillgodonjuta tvänne tjensteår; och 3:o Sö¬
kande med Pastoral-Examens-betyget Lauda¬
tur, eller deremot svarande Lärd om s-betyg,
likaledes framför Sökande med betyget cum
laude Adprobatur få räkna 2:ne år. Med vörd¬
samt tillägg, att den föreslagna årsberäknin-
gen gerna må minskas eller ökas, samt att
Theologie Candidat- och Licentiat-Examens-
betyg äfven må hänföras till 'någon bestämd
beräkning, anhåller jag vidare om den redan
begärda återremissen.
Domprosten Doctor Holmström: Äfven
efter att hafva hört de sista värda Talarnes
skäl och förslag, har jag dock icke kunnat
finna de här utförligt framställda betänklig¬
heterna deremot hafna. Mig förefaller det li¬
ka svårt att uppskatta Lärdoms-meriter i
tjensteår, som i Riksdaler, skil lingar och run¬
43o Den 2g September.
stycken. Då ock ingen af sjelfva det Höglofl.
Utskottets Ledamöter yrkat någon åtgärd för
det närvarande af det Högv. Ståndet, i an¬
ledning af förevarande Betänkande, anhåller
jag, till slut å denna långa discussion, om
den proposition af Högvördigste Talmannen,
att frågan om någon underdånig Skrifvelse, i
anledning af Doctor Björkmans motion, äf¬
vensom om återremiss af Utskottets förslag,
måtte förfalla.
Häruti instämde Tit. Mittag och Elf¬
ström.
Ståndet beslöt att låta bero vid detta
Betänkande och att låta frågan för denna gång
förfalla.
Häremot reserverade sig Doctor Björkman.
Ståndet åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem
P. A. Sonden.
Den 29 September.
Plenum kl. 10 f. m.
§. 1.
Justerades Protocollet för den 25 dennes.
§. 2.
Justerades en § i Cleri-Comitialis Circu-
lair: Om fortsättning af den Allmänna Ec-
clesiastika Tidningen.
Den 2g September. föi
§• 3.
Af meddeladt Protocolls-Utdrag inhem-
tades, att HöglofL Ridderskapet och Adeln
återremitterat Expeditions-Utskottets förslag
N:o 141» till förordnande för Häradshöfdin¬
gen J. J. Bergström att vara Rikets Stän¬
ders Justitiae-Ombudsmans Suppleant.
Sedan Expeditions-Utskottets ifrågavaran¬
de förslag blifvit uppläst och det blifvit upp¬
lyst, att den anmärkning, som hos Höglofl.
Ridderskapet och Adeln föranledt återremis-
sen, vore, att förordnandet skulle gälla för
Suppleanten, icke blott, i fall Juslitiae-Om-
budsmannen innan nästföljande Riksdag skulle
med döden afgå, enligt <58 §. R. F. och 63 §.
4 Mom. R. O., utan äfven, i händelse Justi-
tiae-Ombudsmannen af laga förfall är hindrad
att sitt embete förestå; men då denna ut¬
sträckning af Suppleantens kall öfverensstäm-
mer med §. 25 af Instructionen för Riksens
Ständers fJustitiae-Ombudsman, fann Ståndet
för godt att gilla Expeditions-Utskottets för¬
slag och lägga Ridderskapets och Adelns Pro¬
tocolls-Utdrag till Handlingarna.
§. 4.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln
hade Protocolls-Utdrag meddelade blifvit,
hvilka upplästes och innehöllo, att Stats- och
Economie-Utskottens Utlåtande N:o 26, an¬
gående upphörande af Postförings-skyldigheten,
blifvit bifallit. Bifallit Allmänna Besvärs-
och Economie-Utskottets Betänkande N:o 119,
angående Rustnings- och Roterings-besväret.
4 3 2 Den i>rg September.
Förklarat Allmänna Besvärs- och Economie-
Utskottet ej skyldigt att de väckte motioner¬
na, rörande Riksdagens prorogerande, upp¬
taga, utan ansåg, att sedan Preste-Ståndet
funnit ifrågavarande motioner ej höra till Eco-
mie-Utskottets behandling, Constitutions-Ut-
skottet borde, med anledning af 3 Mom. i
44 §• Riksdags-Ordningen, rörande motioner¬
nas behandling, sig utlåta. Vid skedd före¬
dragning, af Allmänna Besvärs- och Econo-
mie-Utskottets Betänkande N:o g3 oell Utlå¬
tandet N:o 116, i ett sammanhang, blef det
förra bifallit. Bifallit Banco-Utskottets Be¬
tänkande N:o 36, rörande revision af Banoo-
Discont-Verkets räkenskaper. Afslagit Preste-
Ståndets inbjudning till instämmande i dess
beslut om beviljande af ett årligt anslag till
nästa Riksdag för Orthopediska Inrättningen.
Lades lill Handlingarna.
§. 5.
De från Vällojl. Borgare-Ståndet an¬
komna Protocolls-Utdrag upplästes och irine-
höllo, att Häradshöfdingen, R. N. O. J. J.
Bergström erhållit de flesta rösterna att blif¬
va den man, som skall efterträda Rikets Stän¬
ders Justitiae-Ombudsman, i händelse han in¬
nan nästa Riksdag åflider; och skulle Expe-
ditions-Ulskottet anmodas att vederbörligt för¬
ordnande för honom uppsätta. Bifallit Banco-
Utskottets Betänkanden, N:o 3g, angående
granskning i Kammar-Rätten af Bankens m. m.
räkenskaper; N:o 4°> angående grunderna för
Goinmis-
Den 2g September. 433
Commissariernas befordran; N:o 41» om rät¬
tighet för Bankens Gäldenärer, att i Landt-
Ränterien erlägga ränta och capital-afbetal-
ningar; N:o 42, angående förändring i vilko-
ren för tvänne från Banken Staden Udde¬
valla beviljade lån; och N:o 43, om afskrif¬
ning af en Bankens äldre fordran hos Riks-
gälds-Contoret. Bifallit Stats-Utskottets föl¬
jande Utlåtanden: N:o 251, i anledning af
verkställd revision af de vid sista Riksdagen
beviljade Extra Statsreglerings-anslagen till
Försvars-Verkets iståndsättande m. m. N:o
252, om revision af anslagen för strömrens¬
ningarna; N:o 253, om förändradt Slats-hus-
bålinings-system; och N:o 254, ora bestäm¬
ning af tiden för nedsättningen i arrendet
för Svartsjö Kungs-Ladugård. Återremitterat
Lag-Utskottets Betänkande N:o 1 ig, angåen¬
de inteckning i undantags-jord. Till Handlin¬
garna: Constitutions- Ut mot tets Memorial N:o
33, till Höglofl. Ridderskapet och Adeln, an¬
gående en yrkad, men vägrad proposition.
Lades lill Handlingarna.
§. 6.
Upplästes följande från Heclerv. Bonde-
Ståndet ankomna Protocolls-Uldrag, innehål¬
lande, att Ståndet låtit bero vid Stats-Ut¬
skottets Utlåtanden, N:o aSt, i anledning af
revision af de vid sista Riksdag beviljade ex¬
tra Stats-reglerings-anslag; och N:o 2Ö2, an¬
gående revision af medlen till Strömrensnin¬
garna; bifallit samma Utskotts Utlåtanden N:o
Preste-St. Prot. 1834• Bandet .T. 28
434 Den 29 September.
353, i frågan om grunder för ett förändradt
Statshushållnings-system, och N:o 354, i frå¬
gan örn bestämmande af tiden för beräknan¬
det af tiden för nedsättningens början i ar¬
rendet för Svartsjö Kungs-Ladugård. Öfver-
letnnat till Stats- samt Allmänna Besvärs-
och Economie- Utskottet ett af Anders Nor-
marckj, från Westerbotten, ingifvet anförande
uti den till Utskottet återremitterade fråga,
angående förhöjning i Post-skjutslegan.
Lades till Handlingarna.
§. 7.
Föredrogos och lades på bordet:
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 266, i
frågan om beviljande af ett Creditiv för be¬
stridandet af kostnader, som genom farsoten
Cholera föranledas;
Banco-Utskottels Betänkanden
N:o 44» i anledning af Professor Agardhs
motion, om rättighet för Banco-Styrelsen att
utställa och försälja vexlar till curs, då silf-
verexport är för den enskilde förmånlig, samt
att uppköpa vexlar, då cursen håller sig vid
eller under J28 skillingar;
N:o 45, i anledning af Professorn Agardhs
motion, om en lämplig tull för exporteradt
silfver;
N:o 46, i anledning af Doctor Petters¬
sons motion, örn nedläggande af all ersätt¬
ningstalan emot enskilde personer för de me¬
del, hvilka från Malmö Låne-Contor utgifvits,
men för hvilka Contoret, till följd af förre
Kamereraren Lindstedts bedrägliga förhållan¬
de, blifvit i saknad af godtgörelse.
Den 29 September. 435
Föredrogos och lades till Handlingarne:
Förstärkta Stats-Utskottets Memorial
N:o 262, i anledning af Riks-Ståndens
olika beslut rörande Mantals-penningarnes be¬
räkning;
N:o 263, angående anställd omröstning
öfver åtskilliga till Stats-regleringen hörande
frågor;
N:o 264, angående provisoriska utbytet
af den för General-Assistance-Conloret be¬
gagnade egendom, emot den Stockholms Stad
tillhöriga f. d, så kallade Hessensteinska egen¬
domen ;
Banco-Utskottets Utlåtande
N:o 47> 1 anledning af framställda an¬
märkningar vid Utskottets under N:o 29 af-
gifna Betänkande, angående väckt motion, om
utsättande, i de från Banken utgående qvil-
tencer öfver ränteinbetalningar, af det pri¬
mitiva lånets återstående capitalbelopp;
Memorial N:o 4#> nied anmälan om ut¬
gången af den omröstning, som inom för¬
stärkta Banco-Utskottet blifvit anställd öfver
åtskilliga frågor, rörande hufvudgrunderna för
Bankens rörelse och förvaltning.
Upplästes och godkändes Expeditions-
Utskottels Förslag till R. St:s underdåniga
Skrifvelser:
N:o i43, i anledning af Arrendatorns utaf
Svartsjö Kungs-Ladugård f. d. Grosshandlaren
JVamers ansökning om nedsättning i arrendet;
9.
436 Den ia September.
N:o 144» angående rätta förståndet af
den utaf R. St. vid sista Riksdag Landshöf¬
dingen af Wingård förunnade befrielse från
ersättnings-skyldighet af åtskillige utaf förre
Lands-Secreteraren Kleman tillgripne och för¬
skingrade medel;
N:o i45, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition angående ändring af 8,
9 och 10 §§. samt förklaring af 2 §. 1 17
Gap. Handels-Balken.
§. 10.
Biskopen m. m. Doctor Thyselius an¬
mälde, alt ett mål af den största vigt för
Elemenlar-Läroverken, nemligen en motion
om en revision af Elementar-Läroverkens In-
terimsstat fordrade Ecclesiastika Utskottets
Lag-Afdelnings handläggning och icke kunde
längre uppskjutas; men då tvänne Ledamöter
i Lag-Afdelningen, Tit. Ahlqvist och Bruze¬
lius, med permission voro hemreste, och Tit.
Lignell, i anseende till andra göromål, ofta
varit hindrad att deltaga i Afdelningens öf-
verläggningar, ansåg Biskopen nödvändigt,
att Lag-Afdelningen erhöll en förstärkning af
några nya Ledamöter, och hemställde, antin¬
gen H. Ståndet ville låta dem utses på van¬
ligt sätt eller, hvilket Biskopen helst önska¬
de, från Pastoral-Afdelningen, sorn nu icke är
sysselsatt, adjungera trenne, sorn äro Leda¬
möter i serskilda Domcapitel, nemligen Dom-
prostarne Lidman och Holmström samt Doc¬
tor hibelius, hvilket skulle bidraga att åt
Afdelningens behandling af en fråga, som rör
Den 2g September.
Elementar-Lärovcrken och särdeles måste in-
teressera Consistorierna, bereda ett i möjli¬
gaste måtto för alla tillfredsställande resultat.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén hem¬
ställde, om ej nämnde Ledamöter borde i
Lag-Afdelningen fortfara att arbeta äfven meij
öfriga mål.
Ståndet biföll, hvad Biskoparna Thyse¬
lius och Hedrén sålunda hemställt, till följe
hvaraf Domprostarne Lidman och Holmström
samt Doctor Nibelius komma att i Eccl. Lag-
Afdelningens arbeten deltaga.
§• 11,
Prosten Ödmann uppläste följande Me¬
morial:
Genom Nådig Skrifvelse af den 24
i83o blefvo de för Myntverkets reorganisation
tillförordnade Comiterade entledigade från
de dem anförtrodde åligganden, sedan deras
åtgärder så fortgått, att myntning när som
helst kunde börjas; hvarjemte Kongl. Maj:t
med tillkännagifvande, att till följe af ett
förr i Nåder fattadt beslut Kongl. Myntet
borde, så snart Kongl. Bergs-Collegium er¬
hållit en förändrad organisation, till dess öf¬
verstyrelse förflyttas, fann för godt att tills
vidare och intilldess Bergs-Collegii förän¬
drade organisation blifvit fullbordad ^ upp¬
draga öfver styr elsen af Myntverket åt Stats-
Sekreteraren för Handels- och Finance-
Ärenderna med biträde vid förvaltningens
detailler af Professor Almroth. Uti samma,
af Herr C. D. Skogman conlrasignerade, Nå¬
438 Den 2g September.
diga Bref anbefalltes ock de Comiterade att
till dea nu förordnade Interimsstyrelse, d. v. s.
Stats-Sekreteraren för Handels- och Finance-
Ärenderna, öfverlemna alla Myntverket röran¬
de Handlingar, äfvensom behållningen å det
till deras disposition ställda mjmtanslaget.
Enär Kongl. Bergs-Collegii förändrade orga¬
nisation nu skall vara fullbordad, får jag
vördsamt hemställa, om icke en underdånig
Skrifvelse borde till Kongl. Maj:t afgå, ut-
tr}rckande Riksens Ständers underdåniga an¬
hållan, det Kongl. Majrts förut fattade beslut
om Myntverkets ställande under Kongl. Bergs-
Collegii öfverstyrelse måtte så snart som möj¬
ligt gå i fullbordan; grundande jag denna min
vördsamma hemställan hufvudsakligen derpå,
1:0 att vilkoret för Stats-Sekreterarens fortfa¬
rande befattning med Myntet redan upphört;
2:0 att den i Banco-Reglementet föreskrifne
inventering å Kongl. Myntet, hvilken årligen
i Januari månad eller oftare, der det nödigt
pröfvas, bör anställas genom det Styrelse¬
verk j hvarunder Mynt-inrättningen lyderj
nu är utan betydelse, enär Stats-Sekreteraren
ensam utgör öfverstyrelsen och i visst hän¬
seende är sjelf redovisande, samt det ombud,
Herrar Banco-Fullmägtige lill denna invente¬
ring tillsända, endast äger göra anmärkning,
i hvad Banken rörer; 3:o att vid en den
23 sistlidne Januari hållen inventering den
besynnerlighet inträffat, att då i Cassan bordt
contant linnas i2,g5a R:dr 8 sk. 1 r:st lik¬
väl blott 2,9.02 R:dr 8 sk. 1 r:st der verkli¬
gen funnits, men resten eller 10,000 R:dr,
Den 2 g September. 4^9
förvandlade i en Stockholms Stads Drätsel-
Commissions Obligation, varit i Stats-Sekre-
teraren m. m. Skognians enskildta vård en¬
ligt hans qvitto af den i Juli i832. 4:o att
af den för Stats-Revisionen otillgängliga, Myn¬
tet tillhörande och i den så kallade Mynt¬
boken upptagne fond af circa 2,000 Ducater
i guld och 10 å 11,000 R:dr i silfver, en be¬
tydlig qvantitet i silfver blifvit bortvexlad att
lemnäs som lån till Öfver-Intendents-Embetet
för bestridandet af quaie-byggnaden utanför
Mynthuset, med samma Embeles skyldighet
att förskotten med 5oo R:dr årligen succes¬
sivt återbetala; en operation, som synes främ¬
mande för Myntverket och oväntad i en rea-
lisations-epok; 5:o att, då enligt i832 års
Stats-Revisions berättelse blott i5,ooo R:dr B:co
voro vid i83o års slut från Banken uttagne
af det till Myntverkets förvaltning bestämda
creditiv, och enligt Kongl. Maj:ts förrbemäldte
Nådiga Bref Myntverket redan i medlet af
samma år i83o var i det skick, att mynt¬
ning |genast kunde börjas, samt enligt räken¬
skaperna inventarier och machinerier m. m.
för Myntverket vid 1831 års slut funnos till
det betydliga värdet af 5o,ooo R:dr B:co, lik¬
väl den så kallade Interims-styrelsen ytter¬
ligare från Banken af creditivet lyftat i5,ooo
R:dr B:co; hvilket, åtminstone för den, som
ej känner behofvet, synes antyda mindre nog¬
gran hushållning med allmänna medel, syn¬
nerligen om åtskilliga apparater blifvit för
höga priser inköpta, utan att sedan begagnas
eller ens behöfvas.
44» Den 2g September.
Med stöd af 56' §. Riksdags-Ordningen
anhåller jag vördsamt om remiss till veder¬
börligt Utskott af denna min anmälan.
Remitterades till B an c o-Utskott et.
§• 12-
Föredrogs Domprosten Doctor Lidmans
den 25 dennes bordlagda motion, att Riks-
gälds-Contoret måtte befullmägtigas, att, på
vissa vilkor, sätta till Götha Canal-Bolags
disposition de 93,926 R:dr B:co, som der äro
deponerade lill säkerhet för Canalens fram¬
tida underhåll.
Prosten Astrand anförde: Sedan Rikets
Högloft. Ständer afslagit genom enskild mo¬
tion yrkadt låneunderstöd åt Motala verkstad
af 200,000 R:dr, då äfven fråga orri en min¬
dre del deraf blifvit pröfvad, äfvensom Götha
Canal-Bolags begäran att till Ångbogserings-
fartygs förfärdigande få lyfta den i Riksgälds-
Conloret inneslående fond, så synes mig den
sak, som Tit. Lidman föreslagit, redan vara
afgjord, och ett bifall lill hans motion vore
ett verkligt upprifvande af R. H. St:s beslut,
hvilket jag för min del högeligen afstyrker.
Remitterades till Stats-Utskottet.
§. 13.
Föredrogs Lag-Utskottets den 23 den¬
nes bordlagda Betänkande N:o 120, öfver
Herr S. J. fVijkmans motion, rörande än¬
dring af 16 Cap. i5 §. Jorda-Balken, i hvad
angår hyresaftal om hus och tomt i Stad.
Biskopen m. in..Doctor Hedre'n anförde:
Jag skulle för min del tro, att mera afseende
Den 2g September. 441
borde fästas vid Motionairens förslag. Det
skäl, som Lag-Utskottet anfört, nemligen alt
den föreslagna lagförändringen kunde blifva
menlig för ägares dispositionsrätt öfver stads¬
fastighet, håller ej stånd, vid närmare om-
pröfning. Ägaren har åtnjutit sin fria dis¬
positionsrätt, då han uthyrt egendomen, men
med detsamma, under vissa vilkor, på viss
tid åt hyresmannen öfverlåtit denna rätt. Den
som conlraherar med husägaren, bör dere¬
mot äfven hafva fri dispositionsrätt öfver si¬
na penningar; han bör således hafva samma
rätt som hvarje annan, hvilken ingått ett
contract, att njuta det till godo, när han ej
brutit det; eller ock, för consequencens skull
borde honom tillerkännas samma rätt, som
husegaren, att bryta contract, när han ville.
Jag skulle derföre tro det vara med rättvisa
och billighet öfverrenstämmande, att hyres-
contract i städerna hafva samma kraft och
verkan som i fast egendom j)å landet, och i
följd deraf kunna intecknas.
Doctor Björkman: Jemte förklarandet
att mina åsigter af ifrågavarande Betänkande
äro desamma, som Biskopen Hedréns, får
jag vördsamt tillägga, att samma motiv, som
uti Kongl. Förordningen af den i3 Juni 1800
förmådde lagförändringen för städsel och le¬
go af jord på landet, äfven borde utverka dy¬
lik förbättrad lagstiftning rörande hyresaftal
om hus och tomt i stad. Redan vid närva¬
rande förhållande inträffar understundom, att
ett flerårigt lego- och hyres-contract ingås
under vilkor af husets reparation och inredning
442 Den 2g September.
samt tom lens förbättring; men oftare skulle
sädana afhandlingar göras, till både egarens
och hyresmannens verkliga fördel, om de in¬
tecknade egde io:årigt lagligt bestånd utan
hinder af gårdens under liden skeende för¬
säljning.
Domprosten Doctor Holmström: Då jag
har det hopp att denna redan alltför lång¬
variga Riksdag snart måtte lida till sitt slut,
och således icke bör förmoda, att de Lag¬
förslag, som nu så sent inkomma, skola hin¬
na undergå Grundlagsenlig pröfning i Högsta
Domstolen och Stats-Rådet, innan Kongl.
Maj:ts Nådiga sanction kan deråt gifvas och
Rikets Ständer å Riks-Salen meddelas; och
då dessutom inga stora olägenheter af de nu
gällande Stadganderna angående hyres-aftal om
lius i Städerna hittills blifvit försporde; till¬
styrker jag vördsamt att detta Lag-Utskottets
Betänkande måtte bifallas, helst genom åter-
remiss intet annat än tids-utdrägt, utan vinst
för saken, skulle beredas.
Häruti instämde Tit. Nordin> Afzelius ,
Rosen, Elfström.
Prosten Mittag instämde äfven häruti,
med tillägg, att förhållandet ej vore alldeles
lika med egendomar i stad och på landet,
och att Utskottet ej funnit några olägenheter
af den gamla lagen, men väl af en ny.
Med Tit. Holmström och Mittag förena¬
de sig Tit. af Wingård och Grevillius.
Betänkandet bifölls.
Biskopen m. m. Doctor Hedrén reserve¬
rade sig mot det nu fattade beslutet, äfven-
Den 2 g September. 44^
som emot det skäl, som, från den återståen¬
de korta Riksdagstiden, blifvit hämtadt för
ett bifall, som endast borde hämtas af sjelfva
saken; och ansåg Biskopen på sådana skäl
grundade beslut kunna leda lagstifningen till
flera misstag.
Häruti instämde Tit. Hallström. Sten¬
hammar, Björkman , G. Nibelius, Lignell.
Domprosten Doctor Holmström förklara¬
de, att han icke egentligen såsom skäl åbe¬
ropat Riksdagens snara slut, men han hade
tillstyrkt bifall till detta Betänkande, emedan
inga stora olägenheter försports af nu varan¬
de stadgande och genom återremiss så sent
på Riksdagen ingenting kunde vinnas.
Y. Talmannen, Biskopen m. m. Doctor
af Wingård instämde äfven häruti, och ha¬
de för sin del tillstyrkt bifall till Betänkan¬
det i synnerhet derföre, att någon olägenhet
af den gamla lagen ej blifvit öfverklagad.
§. 14.
Föredrogs Lag-Utskottets den a5 dennes
bordlagda Betänkande N:o 121, öfver väckta
motioner, om meddelande af vissa föreskrif¬
ter rörande Lagfart.
Yid irsta punkten anförde Doctor Björk¬
man: Ifrågavarande II. Lag-Utskottets hem¬
ställan anser jag ingalunda böra bifallas af
det Högv. Ståndet, ty säkerligen skall den å
högre ort förkastas. Ett sådant öde rönte
åtminstone en af Rikets Ständer sistlidne
Riksdag färeslagen lika obestämd lagförändring
af Kongl. Förklaringen den 14 Maji i8o5.
444
Den 2 g September.
Rikets Ständer föreslogo då, alt när vid lag¬
fart fullständiga ålkomsthandlingar ej kunna
företes, då må förre ägarens åtkomst genom
annan laglig bevisning styrkas > men Kongl.
Maj:t fann sig ej äga skäl att bifalla detta
förslag, enär detsamma ej utmärkte beskaffen¬
heten af denna lagliga bevisning. Förhållan¬
det är här detsamma. H. Lag-Utskottet före¬
slår, att Domstolen bör i uppbuden och fa-
stebrefvet intaga hvad som till upplysning
om Jörl öppet kan behöfva anmärkas > men
bestämmer icke beskaffenheten af detta: hvad
sorn kan behöfva anmärkas. Möjligen hade
det så kunnat uttryckas, att Domstolen bör
intaga de icke lagfarna handlingar, som styr¬
ka förre ägarens åtkomst. Hvad i öfrigt be¬
träffar II. Lag-Utskottets afslag å Herr Holms
och Riksdags - Fullmägtigen Lars Hanssons
motioner, så tror jag, detsamma ej står i full
öfverrensstärnmelse med andan af Kongl. För¬
ordningen af den i3 Junii 1800, som bjuder
ovilkorlig lagfart af all åtkomst af fastighet i
staden och på landet. Om säljaren icke sökt
lagfart, och köparen söker den, så skall efter
H. Utskottets förslag denna sednare lagfart
beviljas, utan alt den föregående öfverlåtel-
sen lill säljaren blifvit lagfaren. Jag anser,
att genom en sålunda öfverhoppad lagfart fle¬
ras rätt kan förnärmas och nämnde Nådiga
lagförklaring öfverträdes. H. Utskottet säger,
att till bevarande af 3:dje mans rätt det är
nog, om de föregående ägarena, som försum¬
mat lagfart, blott omförmälas i uppbuden
och fastebrefven, och att detta är vanligast.
Den 2g September. 44^
Bruket torde visserligen vara olika, men van¬
ligast lärer vid sådana tillfällen första upp¬
budet meddelas åt säljaren och köparen på
en gång, hvarigenom ock lagens fordran sy¬
nes närmare blifva uppfylld. Den tidsutdrägt,
som H. Lag-Utskottet förebär, voro åtmin¬
stone ej att befara, om uppbuden ske samti¬
digt; och bland de icke uttalade många olä¬
genheter, som skulle af den serkildta lagfar¬
ten härflyta, blefvo äfven icke kostnaden att
lösa ett obehöfligt fastebref, ty enligt Kongl.
Brefvet den 26 April 1827 behöfver ej detta
lösas, om den lagfar.ne egendomen säljes in¬
nan laga stånd derå kommit. Jag yrkar så¬
ledes återremiss, och tror, att den försumma¬
de lagfarten bör ske samtidigt med den sed¬
nare begärda.
Endast på detta sätt kommer genom upp¬
budens ordenlliga anslag på Tingsdörren och
uppläsning å Predikostolarna alla fastighets-
öfverlåtelser till deras kännedom, som till
börd eller lösen äga lagliga anspråk.
Prosten Mittag: Sorn jag förmodar, att
H. Ståndet genomläst Betänkaudet, behöfver
jag blott åberopa de skäl, som Utskottet sid.
3 anfört. För öfrigt får jag upplysa, att Mo-
lionairerne sjelfve vore belåtne med hvad Ut¬
skottet föreslagit. De åsyftade blott en för¬
klaring, som verkade enhet i behandlingssätt
af dylika frågor vid alla Domstolar. Herr
Holm har ej heller mot Utskottets förslag re¬
serverat sig. Jag tillägger, att bestämmelser
i lag alllid blifva otydliga, om man inlåter
sig i specialiteter.
446 Den sg September.
Contracts-Prosten Hallström: Jag liar
blott att göra en anmärkning, som rör for¬
men. Jag önskar, att detta förslag blifvit
redigeradt i form af ett tillägg till någon Lag-
paragraph, så att det kunde på sitt ställe co-
difieras, då det vore lättare för de i För¬
fattningarna mindre bevandrade att erinra sig
det. Något dylikt föreslogs, såsom jag vill min¬
nas, vid sisla Riksdagen.
Prosten Mittag: Då Lag-Utskottet före¬
slagit och R. St. bifallit, att alia Lagföränd¬
ringar och Lagförklaringar, som af Kongl.
Majit gillas, skola upptagas på ett ställe, och
då Utskottet i sitt förslag uttryckligen hän-
visadt till \ Cap. i och 2 §§. samt 5 Cap.
1 §. Jorda-Balken med hithörande författnin¬
gar, synes allt, hvad Tit. Hallström önskar,
redan vara förbereda
Doctor Björkman: Prosten Mittag har
anfört, det Motionairen Herr Holm blott ön¬
skat en tydlig lagbestämmelse, huru förhållas
bör, då föregående köpare försummat lagfart,
och det Herr Holm jemte Motionairen Lars
Hansson icke reserverat sig mot H. Lag-Ut¬
skottets behandling af ämnet. Jag känner
icke Herr Holms önskan af annat än hans i
motionen framställda förslag. Der begär han
det förtydligande af 1 och 2 §§. i Jorda-
Balken, att hvarje köp om fastighet i staden
och å landet ovilkorligen skall lagfaras. Hans
antydda syftning är således att bringa lagbe¬
stämmelsen till allmän rättvisa. Men denna
rättvisa vore ej allmän, om ej alla, som haf¬
va rätt till börd eller lösen ovilkorligen ge¬
Den 2 g September.
nom offentliga åtgärder, det är genom kun¬
gjorda uppbud erhålla kännedom om skedda
fastighets-öfverlåtelser. Sådant antyder ock
nämnde Kongl. Förordning af den i3 Junii
1800, och hade således denna här bort för¬
klaras, och ej, såsom nu skett, nästan upp-
häfvas genom föreslagen tillåtelse att medde¬
la lagfart å köp, skifte eller gåfva, ehuru
föregående öfverlåtelse ej blifvit lagfaren. Jag
förnyar således min anhållan om återremiss,
så att $tadgas måtte, det lagfart skall ske på
samma gång å den förr icke lagfarna öfver-
låtelsen, som den sker å den sednare.
Prosten Mittag: Motiouairen bade nå¬
gon sådan förmodan, som Doclor Björkman
antyd t, när han gjordt motionen; men sedan
saken inom Utskottet blifvit upplyst, fann
han sig belåten med detta förslag, som skul¬
le befordra ett lika behandlingssätt af lika
frågor vid alla Domstolar.
i:sta punkten bifölls.
Häremot reserverade sig Doctor Björkman.
2idra punkten bifölls.
Vid 3:dje punkten anmärkte
Contracts-Prosten Nordin: Ämnet för en
underdånig Skrifvelse är bär af så ringa vigt,
att jag ville tillstyrka afslag.
Prosten Mittag: Jag har vid flera till¬
fällen visat, att jag ej är en vän af onödiga
Skrifvelser, men i detta fall anser jag en så¬
dan ej öfverflödig. Derigenom skulle det
vinnas, att Förordningen hölls i helgd. Der
åklagaren ej har något intresse, går lian van¬
ligen lamt till väga.
448 Den sg September.
3:dje punkten bifölls.
Vid 4;de punkten anförde
Doctor Björkman: Motionairen Anders
Danielsson har begärt en närmare lag-be¬
stämmelse, huru vid lagfart förfaras bör, när
fullständiga åtkomsthandlingar saknas, men
H. Lag-Utskottet har ansett föreskrifterna der¬
om redan tillräckligt tydliga. II. Lag-Utskot¬
tet säger nemligen, att ändring af stadgan¬
det uti i8o5 Ars Kongl. Förklaring icke
bör göras, och hämtar stöd för denna sin
åsigt af Kongl, Maj:ts Nådiga svar på Rikets
senast församlade Ständers lagförslag i detta
ämne. Men Kongl. Maj:t afslog detta förslag
emedan detsamma var ofullständigt och obe¬
stämdt, och följer således icke deraf, att Kongl.
Maj:t ansåg en närmare lagbestämmelse öfver¬
flödig. Tänkbart och möjligt är det visser¬
ligen, att alla och än mera fullständiga åt¬
komsthandlingar kunna saknas, och då äger
domaren ingen lag att följa. Att han vid
sådant tillfälle skulle neka all lagfart är väl
icke meningen. Man invänder troligen, att
lagfarts-protocoller numera, åtminstone sedan
i^36, finnas så i Häradskistans, som i Kongl.
Hof-Rätternas förvar; men ofta hafva egen¬
domar genom arf öfvergått till flera ägare,
utan att lagfart behöfts, och kunna möjligen
eldsvåda eller andra olyckshändelser hafva
förstört alla både ofullständiga och fullstän¬
diga enskilda åtkomsthandlingar och arfskif-
ten. Lagbestämmelsen sjmes således nödig;
och ser jag ingen orimlighet deruti att vid slika
Den 29 September.
44g 1
händelser, da omöjligen några, eller fullstän¬
diga åtkomst-handlingar kunna företes, .Do¬
maren Alägges, alt, till vederbörandes kun¬
skap och klander inom viss tid, offentliggöra
förhållandet i allmänna tidningarne. Höglofl.
Lag-Utskottet har dock ogillat denna redan
af flera Domare begagnade yttersta tillflykt,
och oförmodadt nog tillstyrkt en underdånig
Skrifvelse för att utverka en nådig befallning
lill Hof-Rätterna att tillhålla vederbörande
Rätter att följa redan gällande otillräckliga
föreskrifter. Denna underdåniga Skrifvelse an¬
ser jag, om ej obehörig, dock obehöflig, men
deremot den vägrade Lag-bestämmelsen af be-
hofvet påkallad, och yrkar således återremiss.
Häruti instämde Tit. Hallström och
Bergvall.
Prosten Mittag: Jag kan ej afgöra, om
Lag-Utskottet rätt fattat meningen af Kongl.
Majlis Nådiga Skrifvelse, men skulle dock tro,
alt Utskottet icke alldeles misstagit sig. Hvad
här är föreslagit, anser jag högst nödvändigt,
emedan Domare, ofta blott för alt spara sig
besvär, och i alla fall utan stöd af Lag, till¬
låtit sig alt blott annoncera i tidningarna,
för att göra fastighetsköp lagligt. Då detta
missbruk är allmänt och synes snart vinna
häfd, har Lag-Utskottet haft fullt skäl att
tillstyrka en underdånig anhållan, såsom den
enda utvägen alt åstadkomma rättelse.
Contracts-Prosten Nordin: Det Höglofl.
Lag-Utskottet hade bordt bestämdt förklara,
hvad som förstås med 'fullständiga Atkomst-
Preste-St. Prot. i834- Bandet X. 29
45o Den 2 g September.
handlingar.” Skulle härmed menas endast
Fastebref eller sådane handlingar, som före¬
varit å Härads-Rätt; blir Lagen, som Utskot¬
tet föreslår, alldeles orimlig. Lag skulle få
fordra, hvad som, i vissa fall, aldrig kan
presteras. Är åter meningen, att äfven andra
documenter, i brist af Tings-handlingar och
Faste-bref, skulle vid uppbud, anses för gäl¬
lande åtkomst-handlingar, t. ex. Prest-betyg
om slägtskap, Sockenstämmo-protocoll öfver
Socken-menighets yttrande om ägande-rätten
m. m. då, och i den händelsen, ville jag bi¬
falla sådant förslag; men, i thy fall, hade så¬
dan mening med tydliga ord i Lagförslaget
bordt antydas. Jag behöfver ej blott tänka
mig, utan kan äfven åberopa verkliga hän¬
delser, då åtkomst-handlingar, sådane, som
passerat Härads-Rätt, ej kunnat anskaffas: En
bonde Lars Larsson i Willstad Socken, Jön¬
köpings Län, hade ärft i mantal Ufvekull,
som i århundraden, från föräldrar till barn
gått i arf, utan att någon arftagare sökt Faste¬
bref, eller uppbud, på hemmansdelen. Skulle
Lag nu hindrat nämnde bonde, att erhålla
Faste-bref af det skäl, att hans förfäder inga
sådana bref ägt, eller trott sig behöfva, vore
denna Lag obillig. Ortens rättvisa Domare
var belåten med Slägt-betyg och Sockenstäm¬
mo-protocoll, som fullständigt vitsordade ägan¬
de-rätten: Lars fick Faste-bref och det med
rätta. Sådana händelser kunna ofta inträffa:
Dessa böra äfven komma i betraktelse: För¬
slaget bör derföre återremitteras.
Domprosten Doctor Holmström: I huf-
vudsaken instämmer jag med Doctor Björk-
Den 2g September. i
man och anser det hafva varit nyttigt om
Höglofl. Lag - Utskottet kunnat utfinna nå¬
gon definition på den lagliga bevisning, som
kunnat vid lagfarts sökande substitueras åt- j
komsthandlingar, som aldrig funnits, eller |
alldeles förkommit. Vid sista Riksdag delade
jag Lag-Utskottets mening, att beskaffenhe¬
ten af den bevisning, som vore laglig, icke bor¬
de behöfva för en Domare definieras, men då
sådant vid den högre Juridiska pröfningenaf
denna fråga ansetts nödigt, och Höglofl. Lag- i
Utskottet nu tyckes hysa samma tanka, men
icke tilltro sig någon sådan bestämning kunna
föreslå, så ser jag ej, hvad med återremiss
nu skulle vinnas. Angående Utskottets förslag
att genom underdånig skrifvelse begära Hof-
Rätternas förständigande om verkställande af
det, som i allt fall vore deras pligt, delar
jag ock Doctor Björkmans tanka, och anser
en sådan skrifvelse både olämplig och öfver¬
flödig. Mitt vördsamma tillstyrkande är, att
detta 4;de moment af Utskottets Betänkande
måtte af slås, ej återremitteras.
Häruti instämde Tit. Grevillius m. fl.
Doctor Björkman: Jag tror att Justitie- '
Canzleren och Justitiae-Ombudsmannen böra j
efterse, huru författningarne efterlefvas, och ^
åtala när domare uraktlåtit sina skyldigheter.
Att Rikets Ständer genom underdåniga skrif-
velser påminna om utfärdade lagars ordent- i
liga efterlefnad, skulle bevisa att nämnde
väktare icke fullgjort sina åligganden. Och
att vilja bevisa detta uti ifrågavarande fall
torde vara mindre behöfligt och behörigt. Jag
452 Den 2 g September.
förnyar således milt yrkande, att Betänkan¬
det måtte återremitteras, på det II. Utskot¬
tet må, jemte uteslutande af sin hemställan
om den underdåniga skrifvelse!!, genom ett
lagförslag bestämma, huru domare vid be¬
gärd lagfart skola förfara, när fullständiga
åtkomsthandlingar omöjligen kunna företes,
eller ock förklara om till dessa handlingars
fullständighet i nödfall bloLt fordras mun te¬
liga vittnen, prestbevis, sockenstämmoinlyg
o. s. v.
Prosten Mittag: Ilär kan ej menas an¬
nat än sådana åtkomsthandlingar, som kunna
presteras. Man bör väl hafva något förtro¬
ende för domares urskillning; att ingå i spe¬
cialiteter, såsom Doctor Björkman yrkar, vo¬
re aLt göra domare till machiner. Att, då
ett missbruk, utan anledning af lag, allmän¬
neligen sker, genom en underdånig skrifvelse
söka rättelse, kan ej vara öfverflödigt.
På Proposition om bifall å denna punkt
svarades enhälligt Nej.
Då meningarne för öfrigt voro dels för
afslag, dels för återremiss, förklarade H. II.
Ärkebiskopen och Talmannen, att, ehuru det
kunde synas, likasom kunde propositionen på
afslag eller återremiss af 4^de punkten grund-
lagsenligt ej ske, då de 3 föregående af sam¬
ma, nu för första gången förekommande Be¬
tänkande blifvit bifallna, fann II. II. Ärkebi¬
skopen denna 4 punkt innefatta en serskild,
med de föregående icke ovilkorligen samman¬
hängande fråga, som egentligen bordt i ett
särskildt Betänkande upptagas, hvadan H. II.
Den 2g September. 453
Ärkebiskopen och Talmannen ansäg sig af
Grundlagen oförhindrad alt framställa följan¬
de proposition:
Afslår H. Ståndet /$:de punkten i Lag-
Utskottets Betänkande N:o /121? Den det vill,
lägge Ja; den det icke vill, lägge Nej; vinner
Nej, blifver denna punkt återremitterad.
Härefter anställdes omröstning, som så
utföll, att 4;de punkten blef med 18 Ja emot
17 Nej afslagen.
§. 15.
Föredrogs Lag-TJtskoltets den 25 dennes
bordlagda Betänkande N:o 122, öfver väckta
motioner, angående förändring i vissa delar
af nuvarande lagstadgande om giftorätt och
arfsrätt m. m.
Blef, på Doctor JSibelii begäran, i hvil¬
ken flere instämde, åter lagdt på bordet.
§. 16.
Beslöt Ståndet att i nästa Plenum välja
ny Suppleant för Ståndets Fullmägtig vid Lå-
ne-Contoret i Malmö, i Professor Westmans
ställe.
Ståndet åtskildes kl. i 1 e. m.
In fidem
P. A. Sonden.